# ID: svediakorp-gov2153
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 103,874
# sentences: 2,367
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


27
Vidkommande derefter, hvilka medel, som dertill skulle kunna disponeras, hade
kollegium ansett sig underdånigst höra gifva vid handen, att, till följd af föreskriften
i Kongl. Brefvet den 14 September 1814 till f. d. Allmänna Magasins-direktionen,
hvarigenom förklarats att, i anseende till slottsbyggnadens begagnande till spanmålsupplag
för kronans räkning, de å slottet såsom behölliga då uppgifna reparationer
skulle till två tredjedelar bekostas af magasinsinrättningen, ej mer än en tredjedel af
kostnaden för de sedermera å slottet verkställda reparationerna utgått af det för reparationerna
å under kollegii inseende ställda kronans hus och byggnader i landsorterna
afsatta årliga statsanslag, hvaremot de öfriga två tredjedelarna bestridts af andra
statsmedel, och efter hvilken beräkning, om densamma jemväl nu komme att
följas, endast tredjedelen af ofvanomförmälda summa 16,765 Il:dr 28 sk. 2 r:st.,
skulle komma att drabba meranämnda årliga statsanslag med 5,588 Ridr 25 sk. 5
r:st. 5 men då Kongl. Majit, i Dess till kollegium allåtna nådiga bref den 26 nästlidna
Januari, angående verkställandet af de detta år nödiga reparationer å förberörda
kronans hus och byggnader, förordnat, att af nästa års statsanslag borde bestridas
hvad som ännu behöfdes för uppförandet af den nya landshöfdingeresidens-byggnaden
i Östersund, nemligen, sedan Kongl. Majit den 20 Maj nästlidet år beviljat
15.000 Ridr och enligt högstberörda Dess nådiga bref den 26 Januari detta år
10.000 Ridr, en summa af 6,936 Ridr 24 sk., utgörande tillsammans 31,936 Ridr
24 sk. banko, eller det belopp, hvartill hela kostnaden, jemlikt kollegii underdåniga
utlåtande den 14 Maj 1845, blifvit af Öfver-Intendents-embetct beräknad, och genom
anlitande af detta statsanslag jemväl för nu ifrågavarande betydliga reparation å
Wadstena slott, återstoden deraf tilläfventyrs skulle blifva alltför otillräcklig för de
öfriga å kronans hus och byggnader behölliga reparationerna, hade kollegium lill
Kongl. Majits nådigste bepröfvande undcrdånigst öfverlemnat, huruvida kostnaden
borde bestridas af merberörda statsanslag eller nådig proposition till Rikets nästsammanträdande
Ständer göras om ett särskildt anslag till besagda ändamål.
Departements-chefen ansåg sig ega så mycket mera skäl att i underdånighet
tillstyrka verkställandet af de nu föreslagna reparationerna å Wadstena slott, med
dertill hörande vallar och torn, som det syntes vara af ej ringa intresse, att detta
sköna och i sitt slag egna minnesmärke af den äldre byggnadskonsten, så vidt möjligt
vore, i sitt ursprungliga skick bibehölles och från tidens åverkan bevarades 5 hvadan,
och då, på sätt af Kongl. Majits befallningshafvande i Östergöthlands län blifvit
i underdånighet uppgifvet och af Kammar-kollegium, efter behörigen anställda undersökningar,
bekräftadt, en i nyssnämnde läns Landtränteri innestående kontant be
-
2S
hållning af 528 R:dr 9 sk. 10 r:st., vore såsom bidrag till kostnaden för ifrågavarande
reparationer disponibel, men, enligt det från Öfver-Intendents-embctet insända
kostnadsförslag, en summa derutöfver erfordrades af 16,705 R:dr 28 sk. 2 r:st.,
Departements-chefen i underdånighet hemställde att, enär sistnämnda summa, i anseende
till det för den nya residensbyggnaden i Östersund å nästkommande års statsanslag
för kronans hus och byggnader i landsorterna redan anvisade betydliga belopp,
syntes, enligt hvad Kammar-kollegium jemväl anmärkt, ej kunna af nämnda byggnadsanslag
bestridas, utan äfventyr af bristande tillgångar för andra nödvändiga reparationer,
Kongl. Maj:t alltså måtte i nåder föreslå Rikets nu sammanträdande Ständer,
att för det ifrågavarande ändamålet anvisa ett särskildt anslag med en rund summa
af 16,800 Ridr; — _ — _ —
Uppå tillstyrkan af Statsrådets öfriga ledamöter, fann Kongl. Majit i nåder
godt gilla och bifalla hvad Departements-chefen sålunda i underdånighet
yttrat och hemställt.
3:o.
Handlingarna i frågan, rörande utvidgad embetslokal för länsstyrelsen i Calmar.
Sedan, uti förnyad underdånig framställning af de olägenheter, som uppkommo
derigenom, att de till Landskansli, Landskontor och Landtränteri begagnade rum uti
länsresidenset i Calmar voro för få och otillräckliga; att derstädes saknades utrymme
för arkiv, hvartill i stället måste begagnas ett par alltför trånga och i öfrigt otjenliga
rum uti det i en aflägsen del af staden belägna s. k. materialhuset, samt att
den derstädes till Provins-landtmäterikontor upplåtna lokal äfvenledes vore för ändamålet
olämplig, Kongl. Majits befallningshafvande i Calmar län, som ansett berörda
olägenhet kunna afhjelpas, antingen genom uppförande af en tillbyggnad vid landsliöfdinge-residenshusets
norra gafvel, så att huset åt deri sidan förlängdes så långt
tomten medgåfve, eller omkring 20 alnar, eller ock genom inköp och inredande för
det afsedda behofvet af ett midt emot residenshuset beläget, Magistrats-sekreteraren,
Häradshöfdingen P. F. Lundgren tillhörigt, stort och rymligt stenhus, som bemälde
egare då förklarat sig villig att till Kongl. Majit och kronan afyttra, under den 11
April nästlidet år underdånigst hemställt, huruvida det finge nådigst tillåtas Kongl.
Majits befallningshafvande att, på statens bekostnad, låta genom någon skicklig arkitekt
dels författa ritningar och kostnadsförslag i afseende på den ifrågavarande tillbyggnaden
af residenshuset med möjligen behöfliga förändringar af nuvarande embetsrummen,
åsyftande att af dessa rum, jemte dem, som komme att finnas i tillbyggnaden,
bereda tillräckliga och beqväma lokaler för landskansli, kontor, ränteri,
landtmäterikontor och arkiv, dels äfven upprätta ritning och beskrifning öfver Hä
-
20
radshöfdingen Lundgrens lius, jemte förslag och kostnadsberäkning öfver de förändringar
i detta hus, som skulle erfordras, i händelse detsamma blefve för ofvanberörda
ändamål inköpt, och Kongl. Majit, uti aflåtet nådigt bref af den 22 i samma
månad till bemälde Dess befallningshafvande, nådigst bifallit förenämnda underdåniga
hemställan, med föreskrift att om ritningens och kostnadsförslagens uppgörande gå i
författning och dermed, jemte särskildt utlåtande i ämnet, till Kongl. Majit inkomma
; så hade Kongl. Majits befallningshafvande, uti underdånig skrifvelse den 20 nästlidne
Augusti, till Kongl. Majit inkommit med genom Länsarkitekten i Wexiö Th.
Ankarsvärd upprättade, dels ritningar och kostnadsförslag i afseende på tillbyggnaden
af landshöfdingeresidens-huset, dels ock planritning och beskrifning på det här ofvan
omförmälda, residensbyggnaden närbelägna, häradshöfdingen Lundgren tillhöriga hus,
som för bcsagda ändamål kunde fa inköpas, jemte förslag öfver kostnaden för de
förändringar, som i sådant fall blefve nödiga att vidtaga med inredningen deruti, samt
slutligen en promemoria rörande förstomförmälda tillbyggnad, utvisande förslagen, att
kostnaden för tillbyggnaden blifvit beräknad till 8,584 Ridr 24 sk., och den nödiga
nya inredningen i Häradshöfdingen lAindgrens hus, som af Kongl. Majits befallningshafvande
uppgifvits kunna få inköpas för omkring 8,000 Ridr banko, upptagen till
en kostnad af 1,950 Ridr samma mynt; och hade, i betraktande deraf att, genom
residenshusets tillbyggnad, den stora fördelen kunde ernås, att vackra, passande och
rymliga lokaler för både kansli, kontor, ränteri, landtmäterikontor och arkiver komme
att finnas uti en och samma byggnad med landshöfdingens boning och att residenshuset
derigenom erhölle ett nu saknadt symmetriskt yttre, äfvensom att, enligt
hvad facadritningen utvisade, en sådan tillbyggnad, som den nu föreslagna, otvifvelaktigt
ingått i beräkningen att framdeles anbringa, samt då Häradshöfdingen lAindgrens
hus, om än något afdrag å köpesumman derför kunde medgifvas, hvartill egaren
skulle hafva förklarat sig benägen, ändock, med tillägg af inredningskostnaden,
komme att kosta mer än tillbyggnaden, och det dessutom alltid skulle blifva obeqvämt
att hafva en del af embetsrummen uti en särskild lokal, Kongl. Majits befallningshafvande
underdånigst tillstyrkt antagandet af tilibyggnadsförslaget samt derjemte
anfört, att den för tillbyggnaden beräknade kostnad skulle blifva mindre kännbar, om
Kongl. Majit och kronan sedermera afvttrade det så kallade materialhuset, som nu
begagnades till landtmäterikontor och arkiv, och hvilket hus, med tillhörande rymlig
gårdsplan, Kongl. Majits befallningshafvande ansåge i enskild persons hand böra vara
värdt omkring 1,500 Ridr banko.
Kammar-kollegium, hvars utlåtande i anledning häraf blifvit i nåder infordradt,
hade, före afgifvandet deraf, ansett sig böra inhemta yttrande i ämnet af Ofver-intendents-embetet,
som, lika med Kongl. Majits befallningshafvande, funnit tilibyggnadsförslaget
ega bestämdt företräde för det andra alternativet, eller inköp och förändring
so
af Häradshöfdingen Lundgrens egendom, men deremot, vid granskning af de här ofvan
omnämnda, i orten upprättade ritningar och kostnadsförslag, funnit en mindre
jemkning i afseende på de förra erforderlig och ansett slutsumman å det sednare
kunna nedsättas till 8,310 R:dr 40 sk. banko; och hade Kammar-kollegium, som,
på anförda skäl, jemväl i underdånighet tillstyrkt så väl residenshusets tillbyggande,
som försäljandet af materialhuset, i afseende på byggnadskostnadens bestridande,
underdånigst hemställt att, då någon tillgång härtill af allmänna byggnadsanslaget icke
vore att påräkna, Kongl. Majit måtte i nåder af Rikets Ständer äska det belopp, som,
utöfver hvad försäljningen af det nyssnämnda materialhuset komme att inbringa, ytterligare
kunde erfordras för verkställande af den ifrågavarande tillbyggnaden.
Vid underdånig föredragning den 25 nästlidne Juni af ifrågavarande mål, förklarade
sig Kongl. Majit vilja, före slutliga pröfningen deraf, hafva Dess befallningshafvande
i Calmar län i nåder anbefallt, att å det oftanämnda materialhuset, med
dertill hörande byggnader och tomt, låta genom vederbörande anställa besigtning och
värdering, samt med instrumentet öfver denna förrättning till Kongl. Majit inkomma;
och hade nu, till underdånig åtlydnad häraf, Kongl. Majits befallningshafvande, uti
skrifvelse af den 11 i nästlidne månad, i underdånighet insändt ett sådant, af stadens
magistrat, med biträde af byggnadskunniga personer, upprättadt instrument, enligt
hvilket egendomen blifvit värderad till 1,333 Ridr 16 sk. banko; anmälande
Kongl. Majits befallningshafvande derjemte, att det uti Kongl. Majits befallningshafvandes
underdåniga skrifvelse den 11 April nästlidne år till inköpande ifrågaställda,
Häradshöfdingen ljundgren då tillhöriga stenhus sedermera blifvit försåldt till annor
man, som icke vore benägen att detsamma till Kongl. Majit och kronan afyttra; hvadan
alltså den i detta afseende alternativt väckta fråga numera förfallit.
Departements-chefen, som ansåg den länge ifrågaställda utvidgningen af länsstyrelsens
i Calmar embetslokal, hvartill redan vid 1840 års riksdag anslag blifvit
hos Rikets Ständer begärdt, numera icke längre kunna eller böra uppskjutas, tillstyrkte
alltså i underdånighet att, för -tilivägabringande af erforderliga medel till en
dylik utvidgning, hvilken syntes lämpligast kunna, på sätt hemstäldt blifvit, åstadkommas
genom tillbyggnad af det nuvarande landshöfdinge-residenset, Kongl. Majit måtte
i nåder föreslå Rikets Ständer, dels att det kronan tillhöriga, till Landtmätexi-kontor
hittills begagnade s. k. materialhuset i Calmar, med dertill börande byggnader och
tomt, må genom offentlig auktion afyttras, och den derför inflytande köpeskillingen
användas såsom bidrag till kostnaden för omförmälda tillbyggnad, dels ock att, till
beredande af det härutöfver erforderliga belopp, Rikets Ständer måtte bevilja ett särskildt
anslag, hvilket, då materialhuset, med tillhörande flyglar och tomt, uppskattas
31
till 1,333 R:dr 16 sk., och hela kostnadssumman för den föreslagna tillbyggnaden
af Öfver-Intendents-cmbetet beräknats till 8,310 Ridr 40 sk., Departements-chefen
föreslog till en rund summa af 7,000 R:dr.
Detta, af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda tillstyrkande, täcktes Kongl.
Maj:t i nåder gilla och bifalla.
4:o.
Frågan om iståndsättandet af de mellan hufvudstaden och Drottningholms slott
belägna Trancbergs-, Nockeby- och Drottningholms-broar.
Då det måste finnas betänkligt att för reparation af dessa broar använda
ytterligare kostnader, sedan Styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader,
uti infordradt utlåtande af den 22 sistlidne September,
uppgifvit, alt för en slik reparation, beräknad att med sannolikhet,
ehuru ej fullt säkert, under en tid af 3 å 4 år bibehålla broarna i
farbart skick, skulle erfordras icke mindre summa, än omkring 11,860
R:dr, hvadan ock Kongl. Majit, med uppskjutande tills vidare af frågan
om nämnda broars provisionclla iståndsättande, i nåder anbefallt
Väg- och vattenbyggnads-styrelsen att, efter hållen noggrann undersökning,
med möjligaste skyndsamhet afgifva yttrande och förslag rörande
lämpligaste sättet för omförmälda broars ombyggnad och kostnaden
dervid; så förklarade Kongl. Majit nu i nåder, det Kongl.
Majit vore betänkt att, sedan nyssberörda yttrande och förslag till
Kongl. Majit inkommit, i nåder besluta angående den framställning,
som, i anledning af merberörda broars bristfälliga och förfallna skick,
borde till Rikets nu sammanträdande Ständer allåtas.
5:o.
Den, sedan längre tid tillbaka väckta och, medelst af Öfver-Intendents-embetet
den 30 Juni nästlidet år afgifvet utlåtande och förslag, sednast behandlade frågan
om uppförande af en större byggnad vid Carl XIIIis torg å den plats, som skiljer
detta torg ifrån Operahuset; hvilken fråga under den 9 sistlidne Februari blifvit in
för
Kongl. Majit i underdånighet anmäld, men då till framdeles nådig pröfning uppskjutits
i hvad som rörde ej mindre byggnadens beskaffenhet, än utvägarna att för
förslagets verkställighet bereda tillgång.
Kongl. Majit behagade härvid i nåder yttra, att, ehuru en å nämnda plats
uppförd större byggnad onekligen kunde, med hänsigt till flera all
-
32
manna behof, blifva af väsentligt gagn, och detta byggnadsföretag
dessutom påkallades af omsorgen för hufvudstadens försköning, Kongl.
Maj:t likväl funne tveksamt att, under nuvarande förhållande med statens
tillgångar, ifrågasätta statsutgifternas ökande under form af vanligt
anslag med den för omförmälda byggnad erforderliga betydliga
kostnadssumma; men att Hans Maj:t emedlertid ansåg en annan utväg
att bringa företaget i verkställighet vara för staten öppen, nemligen
genom kostnadssummans anvisande såsom lån eller förskott,
enär det syntes otvifvelaktigt att, om en dylik byggnad blefve å ifrågavarande
plats för allmän räkning uppförd, staten skulle kunna, genom
en del lägenheters upplåtande till enskildt begagnande, af densamma
upphemta icke obetydlig inkomst och derigenom efterhand fä
återgäldadt åtminstone kapitalbeloppet af hvad den för byggnadens
uppförande utgifvit, då den möjliga ränteförlusten i allt fall under tiden
egde full motsvarighet uti den ej uthyrda delens af byggnaden
begagnande för allmänt behof; samt att Hans Majit, som af sådan
anledning nu äfven anbefallt Öfvcr-Intendents-embetet att låta med
möjligaste skyndsamhet utarbeta ett förnyadt, på en del lägenheters
uthyrande beräknadt, förslag till bebyggande af omförmälda plats, ville,
sedan detta förslag till Kongl. Majit inkommit, ytterligare i nåder besluta
angående de utvägar, som för den ifrågavarande byggnadens
uppförande vore att vidtaga, samt om den medverkan härtill, hvarom
Rikets Ständer kunde komma alt anlitas.
6:0.
Frågan om nybyggande och reparationer af de publika husen å ön S:t Barthelemy,
0111 iståndsättande af kronans dervarande materiel samt om lönetillökning och
perisionsrätt för embets- och tjenstemännen på ön.
Sedan Kongl. Majit, vid föredragning den 18 Augusti 1845 af Guvernörens
på S:t Barthelemy, öfversten J. 11. Haasitms underdåniga memorial af den 5 i samma
månad, angående behofvet af ej mindre nybyggnader och reparationer af de publika
husen på ön samt iståndsättande af kronans dervarande materiel, än ock en ny
något tillökt och förbättrad stat, äfvensom pensionsrätt för de å ön anställde embetsoch
tjenstemän, i nåder uppskjutit frågan om byggnadernas och materielens iståndsättande,
med befallning till Guvernören att, efter förnyad undersökning i ämnet,
med berättelse och förslag derom i underdånighet inkomma, samt, i afseende på
Guvernörens
33
Guvernörens hemställan om ny stat, funnit densamma för det då närvarande ej kunna
bifallas, äfvensom beslutit att framdeles taga frågan om pensionsrätten i nådigt öfvervägande,
bade Guvernören, uti underdånig rapport af den 26 Mars innevarande
år, dels ingifvit en förteckning öfver kronans allmänna byggnader på ön år 1846
samt besigtningsinstrument deröfver och kostnadsförslag på dervid nödiga ansedda
nybyggnader och reparationer jemte ritningar, hvaremot något särskildt förslag till
materielens iståndsättande ännu ej inkommit, dels, i afseende på den behölliga nva
staten för förvaltningen på stället, i underdånighet åberopat memorialet af den 5
Augusti 1845, äfvensom sina förut i samma ämne aflåtna liera underdåniga hemställanden.
Enligt ofvannämnda förteckning och besigtningsinstrument bestodo kronans
allmänna byggnader på ön hufvudsakligen utaf boställen för Guvernören, Placemajoren,
Justitiarien och Lutherska Pastorn, tullhuset, ett vakthus och trenne batterier,
Gustaf III, Prins Carl och Prins Oscar, alla med egna tomter; och hade, sedan
hufvudbyggnaden af guvernörsbostället blifvit till grunden förstörd af en orkan år 1837,
alla återstående åbyggnaderna på förenämnda lägenheter, med undantag af batterierna,
som ej blifvit i värden uppförda, upptagits till ett sammanräknadt värde af 2,275
Spanska daler. Enligt förslaget skulle kostnaden för ombyggnaden på guvernementsboställets
tomt uppgå till 8,812 Sp. d:r 50 cents; för uppförande af vakthus på
batterierna Prins Carl och Prins Oscar till 644 Sp. d:r 30 cents; för reparationer
af de öfriga nödiga åbyggnaderna och en del tomters afrödjande (då pastorsbostället
blifvit föreslaget till försäljning) till 1,074 Sp. d:r 33 cents och för en landningsbrygga
till 298 Sp. d:r, eller tillsammans 10,829 Sp. d:r 13 cents.
Enligt förslaget till ny stat skulle, genom anvisning af löner för några nu obesatta
befattningar samt af tillökning i ailöningen för en del andra och i förslagsanslaget
för diverse utgifter, nuvarande staten, som upptog 7,516 Sp. daler, ökas
med 5,282 Sp. daler, så att den tillsammans skulle komma att utgöra 12,798
Sp. daler.
Då iståndsättandet af kronans byggnader och tillhörigheter på ön, efter Departements-chefens
öfvertygelse, syntes ej böra eller kunna längre åsidosättas, emedan
kostnaden ökades, om, genom dröjsmålet, de finge så förfalla, alt de ej mera kunde
repareras, och moderlandets anseende dessutom förnärmades genom sådana ruiner; då
Guvernören, alltsedan orkanen år 1837, ej haft något sammanhängande boställe,
utan måste herbergera sig i rum och lägenheter, som höra till Irenne särskilda tomter,
och i följd hvaraf en särskild hyresersättning till Justitiarien behöft årligen utgifvas,
och då dessa rum och lägenheter voro särdeles oansenliga och förfallna, liBil.
N:o 4 till Kongl. Maj-.ts Prop. 1847, Haft. 1. 5
34
kasom alla de öfriga byggnaderna, enär de derå verkställda oundgängligaste reparationerna
ej kunnat hälla stånd mot kiimatets åverkan, derom Guvernören tid efter
annan gjort anmälan, äfvensom om den nära möjligheten att längre uppskjuta byggnadernas
och materielens iståndsättande, helst ön ofta besöktes af olika nationers
örlogsmän och andra främlingar, föreslog Departements-chefen i underdånighet, att
guvernementsbostället måtte återställas, äfvensom de öfriga kronans byggnader iståndsåttas,
enligt ofvannämnda kostnadsförslag, som derför upptoge 10,829 Sp. daler,
eller omkring 28,000 R:dr svenskt banko, äfvensom att för materielens iståndsättande,
hvartill särskildt förslag från Guvernören införväntades, måtte beräknas och beviljas
1,000 Sp. daler, motsvarande omkring 2,600 R:dr svenskt banko, eller tillsammans
30,600 R:dr s. m.
Beträffande åter den sökta tillökningen i nuvarande staten för ön, äfvensom pensionsrätten
för der anställde embets- och tjenstemän, så, och ehuru de derför anförda
skal visserligen vore grundade på billighet, trodde sig Departements-chefen, i anseende
til! knappheten i statsverkets tillgångar, ej kunna eller böra för närvarande i
vidsträcktare måtto dertill tillstyrka nådigt bifall, än att arfvodcn må i nåder anslås
åt Guvernements-sekreteraren med 400 Sp. daler samt åt en Guvernements-pastor
och tillika Skollärare 800 Sp. daler, och att för Garnisons- samt Guvernemcntsläkaren
en tillökning af 200 Sp. daler må beviljas. Guvernements-sekreteraretjensten
hade aldrig kunnat umbäras, ehuru lönen under de sednare åren måst indragas,
emedan dermed voro förenade åtskilliga åligganden för protokollsföring och deltagandet
i kontrollen af förvaltningen på stället. Dessutom borde någon skrifkunnig
och civilt bildad person vara att tillgå i händelse af förfall för Domaren, hvarföre
Guvernements-sekreteraren, emot lönens åtnjutande, äfven kunde tillförbindas att efter
behof biträda med Konselj-notariens göromål, så länge någon sådan ej funnes.
Att ön saknade Svensk och Luthersk prest, som äfven kunde påräknas för skolundervisningen,
hade varit förnärmande för moderlandets anseende, alltsedan detta tillstånd
upphörde att kunna betraktas såsom blott provisoriskt. Sedlighets- och hälsovård
borde ingenstädes saknas. För 200 piaster, som allenast bestods åt Garnisonsoch
Guvernements-läkaren, kunde ingen skicklig person i dessa befattningar erhållas
och bibehållas, helst fattigdomen hos öns innevånare ej medgåfve tillräcklig biförtjenst
genom enskild praktik. Om till Guvernemer.ts-pastorns och Skollärarens aflöning ett
bidrag af omkring 230 Sp. daler skulle, efter hvad anledning vore att förmoda,
kunna påräknas ifrån Svenska missionssällskapet, skulle återstoden af den i staten
sålunda i underdånighet föreslagna tillökningen utgöra 1,170 Sp. daler eller cirka
3,000 R:dr Svenskt banko, så att, då de till förvaltningen erforderliga utgifter, som
ej af inkomsterna utaf ön kunna betäckas, med ledning af de sistförflutna 2:ne årens
erfarenhet, förslagsvis kunde antagas till ungefärligen 6,000 R:dr Sv. banko för året,
35
ilen sålunda uppkommande sammanlagda summan, som till bristens betäckande vore
alt påräkna, skulle för 3 år utgöra 27,000 R:dr banko. Departements-chefen hemställde
alltså i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte i nåder föreslå Rikets Ständer,
det ej allenast nyssnämnda förslagssumma, eller bristen i förvaltnings-kostnaderna,
27,000 R:dr, än äfven den bär ofvan beräknade kostnadssumma, 30,600 R:dr Sv.
banko, för publika byggnadernas och materielens iståndsättande, måtte till utbetalning
i mån af behofvet beviljas, samt, då tillfälle till öns afträdande på antagliga vilkor
möjligen ännu kunde yppas under fortsatta bemödanden för detta ändamål, anvisas
till utgående på enahanda sätt, som i afseende på tillskottet för koloniens förvaltningskostnader
hittills varit iakttaget, eller att medlen, efter skeende anvisningar, förskottsvis
utbetalas Irån Statskontoret, emot ersättning af de för extra statsregleringen
afsedda tillgångar, enligt för hvarje år till Riksgälds-kontoret afgifvande reqvisition,
allt under förbehåll af framtida godtgörelse till moderlandets statsverk, om och i den
mån ökad afkastning af ön eller för dess afyttrande inflytande medel dertill kunde
lemna tillgång.
Hvad Departements-chefen sålunda i underdånighet hemställt och hvaruti
Statsrådets öfriga ledamöter äfven instämde, täcktes Kongl. Majit i
nåder bifalla.
Som Kongl. Majit, uppå underdånig föredragning af de öfriga Stats-departementerna
och under iakttagande af de för det afgifvande statsreglerings-förslaget bestämda allmänna
grunder, under denna dag meddelat nådiga beslut i de ämnen, som rörde ej mindre
utgifterna å riksstatens andra, tredje, fjerde, femte, sjette och åttonde hufvudtitlar,
äfvensom vissa delar af den nionde, än ock sådana till dessa hufvudtitlars föremål
hänförliga särskilda anslag, hvilka endast för en gång eller på vissa år erfordrades,
och om hvilket allt behöriga protokollsutdrag komme att från Stats-expeditionerna
Chefen för Finans-departementet tillställas;
så behagade Kongl. Majit nu i nåder förordna, att, i enlighet med de af
Kongl. Majit under denna dag fattade samtliga beslut, ett fullständigt
förslag till Kongl. Majits nådiga proposition till Rikets Ständer, angående
statsverkets tillstånd och behof skulle skyndsamligen uppsättas
och genom Chefen för Finans-departementet inför Kongl. Majit i
Statsrådet justeras.
Ex Protocollo
Carl v. Schantz.
STOCKHOLM 1837, hos J. A. Walldén.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Mai.t Konungen i Statsrådet på Stockholms Slott den o November
1847-
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Friherre
Ihre,
Statsrådet, Friherre Stael von Holstein.
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
IVcern,
Friherre Gyllengranat,
Faoce,
Fåhreeus,
Med afseende å det förslag till ny reglering af Åttonde Hufvudtiteln,
som vid den förestående riksdagen borde Rikets Ständer föreläggas, behagade
Kongl. Maj:t i nåder förklara Sig vilja i ett sammanhang taga i öfvervägande
de behof under nämnde Hufvudtitel, för hvilka nya, fortsatta eller
ökade anslag kunna finnas nödiga att af Rikets Ständer äskas, till följd
hvaraf Departements-Chefen, Statrådet Silfverstolpe nu föredrog de i sådant
hänseende från vederbörande inkomna underdåniga framställningar och
utlåtanden, jemte andra med berörde reglering gemenskap egande, ämnen,
samt anförde i underdånighet:
1:0
Under den tid, som förflutit sedan si3ta riksdag och serdeles till följd
af åliggandet för Rikets församlingar att, i öfverensstämmelse med Kongl.
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Prop. 1847. Haft. 1. 1
Maj:ts nådiga Stadga af den 18 Juni 1842, inrätta nya eller ordna redan
befintliga skolor för folkundervisningen, har antalet af de ärenden, som tillhöra
Ecklesiaslik-Departementets handläggning, i ganska betydlig mån ökats,
hvarföre ock hvarje år särskilda arfvoden måst anvisas på Åttonde Hufvudtitelns
inskränkta fond för extra utgifter, och då med visshet kan antagas,
att detta förhållande, af göromålens tilltagande, synnerligen genom
den mängd af underdåniga ansökningar och besvär, hvilka, i omedelbart
sammanhang med tillämpningen af högstberörda nådiga Stadgas föreskrifter,
till Departementet ingå, ännu framgent kommer att fortfara, men jag icke
anser mig böra för närvarande göra underdånig framställning om tillökning
i den ordinarie embets- eller tjenstemannapersonalen inom Departementets
Expedition, finner jag mig dock pligtig att, till beredande af en mot det
växande arbetet svarande nödig vedergällning, i underdånighet hemställa, att
Eders Kongl. Majrt, uti aflåtande nådig Proposition till Rikets snart sammanträdande
Ständer angående Statsverkets tillstånd och behof, täcktes äska
en summa af 666 R:dr 3a sk., att å ordinarie Stat uppföras och, mot redovisning,
genom Departements-Chefen användas så väl till uppmuntran åt
de ordinarie tjenstemännen, vid dem, utöfver deras ordinarie tjensteskyldighet,
ålagda ökade göromål, som till godtgörelse för etL mera verksamt
biträde af den extra ordinarie tjenstemannapersonalen, samt till arfvoden
åt extra vaktbetjening vid Departementet.
Kongl. Majit behagade, enligt jemväl Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga
tillstyrkanden, till denna Departements-Chefens underdåniga
hemställan lemna nådigt bifall.
2:0
Uti underdånig skrifvelse af den i5 Februari i845, hafva Rikets då
församlade Ständer förnyat deras vid nästföregående Riksdag gjorda underdåniga
framställning om ”angelägenheten af Riksarkivets skyndsamma och
behöriga kompletterande med s. k. Registratur.” I anledning häraf och då
de Reglementen, som, i sammanhang med den år 1840 förändrade organisationen
af Statsrådet, blifvit för hvarje af Stats-Departementen utfärdade,
icke innehålla något åliggande för tjenstemännen vid de under nämnde Deparlementer
lydande Kansli-expeditioner, att besörja utskrifning af registraturet,
och ett sådant arbete följaktligen icke tagits i beräkning vid bestämmandet
af tjenstemannapersonalen derstädes, samt några medel för verk
-
3
ställandet af detta arbete icke elier blifvit utaf Rikets Ständer anslagna,
anser jag mig, med afseende på föremålets vigt, böra i underdånighet hemställa,
alt Eders Kongl. Maj:t behagade hos Rikets nu sammankommande
Ständer föreslå, att, för bestridande af registraturets utskrifning inom de
särskilda afdelningarna af Eders Kongl. Maj:ts Kansli, så väl för den förflutna
tid, hvarunder sådant saknas, somförde löpande åren, ett anslag af
2,000 R:dr om året varder af statsmedel anvisadt att, till en början, intill
nästa Riksdag utgå.
Denna underdåniga hemställan, som af Statsrådets öfrige ledamöter
biträddes, lann Kongl. Maj:t skäligt i nåder bifalla.
3:o.
Med afseende å de särskilda förhållanden, hvilka föranledt nuvarande
Chefen för Riksarkivet, Doktor J. J. Nordströms utnämning till denna beställning,
och för att bereda denne utmärkte vetenskapsman en bestämd
löne-inkomst, jemförlig med den, han före tillträdet af berörde embete innehade,
får jag i underdånighet föreslå, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till Rikets Ständer göra nådig framställning derom, att, utom den på
Riksarkivets Stat för Riksarkivarien anslagna lön, i,8oo R:dr, en personel
lånetillökning för Doktor Nordström af 700 R:dr varder å allmänna Indragnings-Staten
uppförd, med rättighet för Doktor Nordström att vid afskedstagandet
från Riksarkivarie-tjensten, i en ålder af 65 år, med sjuk-attest,
eller af 70 år, utan sådan attest, få på sistnämnda Stat behålla ej blott sin
under tjenstetiden åtnjutna ordinarie lön, utan ock nu ifrågavarande tillökning
700 R:dr B:ko.
Hvad Departemenls-Chefen sålunda föreslagit och Statsrådets öfrige
ledamöter jemväl i underdånighet tillstyrkt, täcktes Kongl. Maj:t
i nåder bifalla.
4:o.
Enligt anmälan af Chefen för Riksarkivet erfordras till reparationer och
bokhyllors uppsättande uti en del rum af nämnde embetsverks hus samt för
dettas ytterligare inredning en summa af minst 2,666 R:dr 32 sk.; hvilket
belopp jag alltså bör i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Majit
täcktes för berörda ändamål af Rikets Ständer äska, att för en gång beviljas.
4
Härtill behagade Kongl. Maj:t, uppå jemväl Statsrådets öfrige ledamöter
underdåniga tillstyrkande, i nåder samtycka.
ip'
5:o.
Genom den af Rikets Ständer sednast anslagna förhöjda inköpssumman
för Kongl. Bibliotheket samt genom Svenska bokpressens betydligt [ökade
alster, kan nämnde bibliotheks tillväxt för närvarande uppskattas till omkring
3ooo band om året. Dess förråder hafva derjemte erhållit rika bidrag,
dels genom gåfvor, dels ock genom beredda tillfällen till byten med
utländska universiteter, akademier och lärda samfund. Under sådana förhållanden
och emedan jemväl allmänhetens flitiga begagnande af Kongl. Bibliothekets
ständigt ökade bokskatter tilltagit i samma mån dessa hunnit att
ordnas, hafva de der anställde tjenstemännens göromål i den grad förökats,
att det, med deras yttersta bemödande, icke blir möjligt att, utan biträde,
vidmakthålla behörig ordning inom samlingarna och fortsätta verksamheten
i den började nödvändiga riktningen.
Med förmälan härom har Kongl. Bibliothekarien Arwidsson, uti en till
Eders Kongl. Maj:t ingifven framställning om behofvet af tillökning i Kongl.
Bibliotliekets tjenstemannapersonal, underdånigst anhållit, att Eders Kongl.
Maj:t i nåder täcktes tor Rikets Ständer föreslå, att Kongl. Bibliotheket
måtte, för sina oafbrutet ökade göromåls skull, åter få på Riks-staten uppförd
den år 180g indragna vice Bibliothekarietjensten, jemte en ny eller tredje
Amanuensbeställning, och i afseende på lönevilkoren för dessa befattningar
i underdånighet hemställt, att vice Bibliothekarien, hvilken, i händelse af
Bibliothekariens sjukdom eller annat laga förfall, borde bestrida hans tjenst,
måtte få sig anvisad lön inom samma grad, som han förut innehade, eller
motsvarande Protokolls-sekrelerarnes inom Eders Kongl. Maj:ts Kansli, samt
att tredje Amanuensens lön måtte bestämmas till samma belopp, som Kopisternes
derstädes.
Ehuru erkännande vigten deraf, att Kongl. Bibliotheket, enär det redan
vunnit och årligen forlfarande måste vinna betydlig tillväxt samt af allmänheten
allt mer och mer anlitas, erhåller en efter dessa förhållanden afpassad
tjenstemannapersonal, anser jag mig dock^ i betraktande af de många angelägna
behof, för hvilka Statens tillgångar nu måste tagas i anspråk, böra
inskränka mitt underdåniga tillstyrkande dertill, att Eders Kongl. Maj:t behagade
hos Rikets Ständer, för anställandet af en tjensteman vid meranämnde
6
Bibliothek, i grad emellan Bibliothekarien och Förste Amanuensen, äska ett
lönebelopp, motsvarande det i Protokolls-sekreteraregraden inom Eders Kongl.
Maj:ts Kansli bestådda, eller 1,200 R:dr, att å Kongl. Bibliothekets ständiga
Stat uppföras.
Kongl. Majit läcktes till denna Departemenls-Chefens underdåniga hemställan,
som al Statrådets öfrige ledamöter biträddes, lemna nådigt
bifall.
6:0.
Sedan Eders Kongl. Majit, under den 17 September 184b, täckts i nåder
bevilja Prosten öfver Ångermanlands nordöstra Kontrakt rättighet att,
från och med år 1844» för det nybildade Bjurholms pastorat, komma i åtnjutande
af en prostetunna, att utgå af kronans behållna tionde i orten,
får jag nu i underdånighet hemställa, att, vid blifvande Statsreglering, Eders
Kongl. Majit behagade till Rikets Ständer göra nådig anmälan om detta
anslags uppförande på Stat.
Denna hemställan, uti hvilken Statsrådets öfrige ledamöter jemväl instämde,
bifölls i nåder.
7:0.
Till följd af Kongl. Majits, under den 22 Augusti 1843, meddelade nådiga
befallning, hafva Landshöfdinge-embetet i Wermlands Län och Konsistorium
i Carlstad, uti underdånig skrifvelse den 4 September 1844» a^~
gifvit förslag till anläggande af 2ine nya kapell uti Wermlands Finnmarker,
det ena i norra delen af Gunnarskogs, och det andra i nordvestra delen
af Frycksände församling.
Sedan Eders Kongl. Maj:t, vid underdånig anmälan af detta ärende den
i5 påföljande Oktober, behagat i nåder förklara, att, jemlikt hvad Landshöfdinge-embetet
och Konsistoriuu i underdånighet föreslagit, de nya kapellen
framdeles skola uppföras å dertill utsedda platser vid hemmanen Bogen
och Lekvattnet, samt tillika, uppå Eders Kongl. Majits Befallningshafvandes
och Biskopens i Carlstads Stift uti särskild ingifven skrift gjorda underdåniga
framställning, i nåder förordnat, att Biskopen, utan afvaktan på
kapellbyggnadernas företagande, skulle ega att begrafningsplatsen för de blifvande
kapellagen inviga, har Eders Kongl. Maj:ts och Rikels Kammar-Kollegium,
uti anbefalldt underdånigt utlåtande i ämnet, dels närmare utredt, hvilka
6
hemman och lägenheter enligt förslaget komma att tillhöra hvardera af de
båda kapellförsamlingarne, dels upplyst, att tolkmängden, enligt 1845 års
mantalslängden inom Bogens föreslagna kapellag rätteligen utgjorde 5x3
personer och inom Lekvattnets g84; hvarefter Eders Kongl. Majtrs Befallningshafvande
i Länet inkommit med infordrad uppgift å förslagsvis beräknade
kostnaden för bebyggande af de inom dessa kapellförsamlingar blifvande
prestbostället samt en i orten upprättad ritning med kostnadsförslag till
kapellbyggnaderna.
Då nu för verkställigheten af ifrågavarande förslag, jemlikt hvad detsamma
innehåller, oundgängligen erfordras, utom det af Rikets Ständer redan
vid 1840 års riksdag beviljade anslag, 6000 R:dr, till kapellens uppbyggande,
jemte i sådant afseende sökt understöd medelst collect och stambok
öfver hela riket, jemväl bidrag af allmänna medel till ständiga penningelöner
åt tvenne kapell-predikanter, till årlig aflöning åt klockaren och
kyrkovaktaren i Lekvattnets kapell, intill dess nu varande klockare och
kyrkovaktare i Fryksände och Östmarks socknar afgått, till inköp al boställe
åt predikanten i Lekvattnets kapell, sedan till ett sådant inom Bogens
kapellförsamling en mindre hemmansdel blifvit skänkt af Bruksegaren J.
Mitander, samt till båda boställenas bebyggande, får jag, i öfvei enstämmelse
med hvad vederbörande einbetsmyndigheter föreslagit, i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t behagade, uti nådig framställning till Rikets
Ständer, äska följande anslag, nemligen:
till lön å ständig stat för hvardera af 2:ne kapellpredikant^’, 400 R;8r om
året, tillsammans 800: —
till årlig aflöning åt klockaren i Lekvattnets kapell  5o: —
att på indragningsstat utgå, intill dess klockarne i Fryksände
och Östmarks socknar afgått;
till d:o åt kyrkovaktaren i samma kapell  16: 32
att likaledes på indragnings-stat uppföras, intill dess kyrkovaktarne
i nyssnämnde socknar afgått ;
till inköp af boställe åt predikanten i Lek vattnets kapell för en gång. 1,000: —
samt till bebyggande af prestboslällena i båda kapellförsamlingarna,
så väl Bogen som Lekvattnet, jemväl för en gång 5,600: —
mot skyldighet för dessa församlingar alt berörde boställsåbyggnader i all
framtid underhålla.
7
Hvad Departements-Chefen i omförmälda afseende i underdånighet hemställt,
täcktes Kongl. Maj:t, jemlikt äfven Statsrådets öfrige ledamöters
underdåniga tillstyrkande, i nåder bifalla.
8:0
Hos Eders Kongl. Majit hafva åtskilliga hemmansegare å ön Rummaren
i Stockholms Län underdånigst anhållit, att, som dera ålåge att både
i Nämdö och Djurhamns kapellförsamlingar ej allenast deltaga i byggnad
och underhåll af kyrka och komministersboställe, utan ock att aflöna komminister,
klockare och öfrig kyrkobetjening, hvilken dubbla börda sökanderne,
såsom obemedlade lotsar, ej längre förmådde uthärda, Eders Kongl.
Majit fördenskull matte i nåder tillåta, atl ön Rummaren finge i ecklesiastikt
hänseende skiljas från Nämdö kapell, tillhörande Öster-Haninge pastorat i
Strengnäs Stift, och i stället förenas med den, Rummaren vida närmare belägna,
Djurhamns kapellförsamling af Wermdö pastorat i Upsala Stift och
Stockholms Län.
Af det underdåniga utlåtande, Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Kollegium,
jemlikt erhållen nådig befallning, efter vederbörandes hörande
i ämnetj afgifvit, inhemtas, ibland annat: att ön Rummaren eller
Rummarön, som, enligt Jordebokcn, utgör io£ till 5| förmedlade mantal,
i äldre tider tillhört och ännu tillhör Wermdö pastorat i allt verldsligt,
juridiskt och administrativt afseende, samt jemväl i ecklesiastikt hänseende
fordom varit med nämnde pastorat förenad; att afståndet emellan Rummaren
och Nämdö kapell utgör iner än En mil, men emellan Rummaren och
Djurhamn icke fullt en half mil, att sjöfarten från Rummaren till Nämdön
under starka ostliga vindar är både svår och farlig, hvilket i vida mindre
mån inträffade med öfverfarten till Djurhamn; att sedan, genom flere
Kongl. Bref, Rummarön förklarats tillhöra Öster-Haninge pastorat, Kongl.
Maj:t., enligt nådigt Bref den 1 Augusti 1768, tillåtit Rummaröboerna, hvilka
deltagit i Djurö kapells uppbyggande, predikantens aflöning och boställets
anskaffande, att i alla afseenden tillhöra sist bemälde församling, emot förbindelse
att till presterskapet i Öster-Haninge utgöra vanliga och lagliga
rättigheter, samt att härefter Rummaröboerna, genom Kongl. Resolutionen
den 24 Maj 1771, förklarats skyldiga att efter hemmantal deltaga i alla
de onera, som åligga Nämdö socknemän i anseende till kyrkan och dess
vidmakthållande, samt dennas betjente.
8
Vid dessa förhållanden har Kammar-Kollegium, lika med Eders Kongl.
Majlis Befallningshafvande i Stockholms Län och Konsistorium Ecklesiasticuin
i Upsala, underdånigst tillstyrkt, att ön Rummaren må i allt ecklesiastikt
afseende, så väl i onera, som rättigheter., förläggas till Djurhamn,
samt derjemte i underdånighet förmält sig anse, att Öster-Haninge pastorat,
som, Rummaren oberäknad, år 174° bestod af 1 09^ mantal, lätteligen kunde
utgöra sina skyldigheter, hvad kyrka och prestegårdsbyggnad beträffar, utan
särskild ersättning för de afgående obetydliga bidragen från Rummaren, äfvensom
genom dess frånskiljande kyrkoherden icke skulle förlora något uti
inkomster, enär alla hans pastoralier af Rummaren voro öfverlåtne till
kapellpredikanten på Nämdön; hvaremot och då en sådan förlust komme
att drabba Nämdö kapellag, samt predikanten och kyrkobetjeningen derstädes,
så mycket kännbarare för denna församling, som den består af endast i
skärgården belägna och af fattiga fiskare bebodda mantal, Kammar-Kollegium
till Eders Kongl. Majits pröfning öfverlemnat, huruvida Rummaröns
förläggande till Djurhamns kapell må kunna verkställas utan motsvarande
ersättning till Nämdön; och har Kammar-Kollegium emedlertid, med ledning
af infordrade uppgifter, låtit, efter medium af de 10 sista årens markegångspris
uppgöra en uträkning å det belopp kronotionde spanmål, sorn erfordras
för att hålla kapellpredikanten och kyrkobetjeningen i Nämdö jemte
kapellkyrkan derstädes skadeslösa för den minskning uti inkomster och bidrag,
som genom Rummarens skiljande derifrån skulle uppkomma, utgörande
detta belopp för kapellpredikanten i3 tunnor 21 kappar, för klockaren
och kyrkovaktaren 4 tunnor 915 kappar samt för kapellkyrkans underhållande
och reparation 1 tunna 204 kappar, eller tillsammans 19 tunnor 23™
kappar spanmål,' hälften råg och hälften korn.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, och då, på sätt KammarKollegium
jemväl i underdåninghet upplyst, kronans behållna tionde i orten
lemnar tillgång för ifrågaställda ersättningsbelopp, anser jag mig böra i
underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kongl. Majit hos Rikets Ständer
äska, att för ofvan omförmälda ändamål å Riks-Staten varder uppfördt ett
till jemnt tal förhöjdt anslag af 19 tunnor 25 kappar spanmål, hälften råg
och hälften korn.
Kongl. Majit behagade till denna Departements-Chefens, af Stats-Rådets
öfrige ledamöter biträdda, underdåniga hemställan lemna nådigt
bifall.
9:0
9
9;o
Uti särskilda underdåniga skrifvelser, hafva Biskoparne öfver Linköpings
och Kalmar stift samt Konsistorierna uti Skara, Strengnäs, Westerås,
Wexiö, Lunds, Karlstads, Hernösands och Wisby stift, med förmälan, hurusom
tjenstegöromålen vid Konsistoriernas expeditioner i sednare tider betydligen
ökats, och då Konsistorii-notarierna icke förmådde af sina egna, i
allmänhet ringa, löneförmåner nöjaktigt godtgöra deras för göromålens behöriga
bestridande särdeles behöfliga biträden, underdånigst anhållit, att Eders Kongl.
Maj:t måtte täckas i nåder bereda anslag lill ordinarie löner för de amanuenser,
hvilka, i stöd af Kongl. Cirkuläret den i4 September i83g, få vid
Domkapitlen, en i hvarje stift, med åtnjutande af enkel tjenstårsberäkning,
anställas, hvarvid af de flesta Konsistorierna blifvit i underdånighet
föreslaget, ali dessa löner matte bestämmas till 3o tunnor spanmål årligen;
varande anbefaldt underdånigt utlåtande af Eders Kongl. Maj:ts och Rikets
Stats-kontor i detta ämne afgifvet.
Med afseende å de af ofvannämnda emhetsmyndigheter omförmälda förhållanden,
ville Kongl. Majit, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
till Rikets Ständer göra nådig framställning derom, att till löner, ä i8oR:dr,
åt Konsistorii-amanuenser, en inom hvarje af de 12 stiften, måtte anvisas
en summa af 2,160 R:dr Banko.
1 2:0
I egenskap af Kansler för universiteten i Upsala och Lund, har
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen hos Eders Kongl. Majit anmält de framställningar
angående universitetens behof, hvilka af de Akademiska Konsistorierna
i anledning af den instundande riksdagen blifvit gjorda. Båda Konsistorierna
hafva förutsatt, att de redan förra riksdagen utgående beloppen till
universitetens materiel varda bibehållna och universiteten för framtiden
tillförsäkrade, och hafva derjemte, hvart för sig, ansett följande nya anslag
af nöden, nemligen:
Bil. N;o 5 till Kongl. Maj:ts Prop. 18475 Haft. 1. ‘i
Consistorium Accidemicum i Upsala.
A) Anslag för en gång
till byggande af ett kemiskt laboratorium oell mineraliekabinett R:dr
samt såsom bidrag till kostnaden dels för en ny anatomi- och
disectionslokal, dels för obser vatorii fullbordande . . .
B) Arliga Anslag
till stipendii-understöd åt medellösa studerande, hvilka ämna
beträda den presterliga banan R:dr
till extra aflöning och arfvoden åt yngre akademiska lärare „
till förökande af det akademiska bibliotbekets inköpsfond „
och såsom löner, å 1,600 R:dr, till sex nya professorer, nemligen:
i kyrko-historia m. m., i pharmaci och medicinsk
kemi, i theoretisk och offentlig medicin, i geologi m. m.,
i forn-nordisk språk- och ålderdoms-kunskap, och i zoologi.
Consistorium Academicum i Lund.
A) Anslag för en gång
såsom ersättning af kostnaden för en med universitetets medel
tillämnad byggnad för den anatomiska institutionens behof,
« R.dr
för grundläggning af en så kallad estetisk samling . . . „
och till anskaffande af en räknemachin för den mathematiska
inrättningen „
B) Arliga anslag
för särskilda samlingars och inrättningars behof . . . R:dr
såsom löneförhöjning, i likhet med den för Upsala universitet
vid sistlidne riksdag beviljade, å 3oo R:dr, åt io professorer,
utom de sex, hvilka förut åtnjuta sådan tillökning „
till löneförhöjning åt fyra adjunkter oeh tre bibliotheks-ama
nuenser
„
lill aflöning för fyra nya professioner, nemligen två i historia
med dess hjelpvetenskaper, en i pliarmacologi och en i
geologi . . . .
25,ooo:
10,000:
2,000:
5,ooo:
6,000:
9,600:
9,468:
1,000:
i,9o°:
2,088:
3,ooo:
1,100:
6,400:
11
för inrättandet af en adjunktur i esthetiken och två nya medicinska
fakulteten
1,900: —
för JVorbergska professionens återbringande i dess ursprungliga
skick „ 1,000: —
till uppmuntran och understöd åt akademi-docenter, som deraf
göra sig förtjenta „ i,5oo: —
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Akademi-kansleren, har, i anledning
häraf, i afseende på de årliga anslagen, föreslagit:
1:0 att universiteten icke allenast må bibehållas vid dem förut beviljade
12,000 R:dr årligen, eller 6,000 R:dr för hvartdera universitetet, till
deras materiel, utan ock anslaget ytterligare ökas med minst 2,000 R:dr,
likaledes för hvartdera universitetet, att', efter behofvet, vid ena eller andra
lärosätet, användas till förmån för dess bibliothek eller för andra samlingar
och inrättningar. Universitets-styrelserna hade nemligen åberopat och
ådagalagt behofvet af ökade tillgångar dels för det akademiska bibliolheket
i Upsala', hvilket ej vore i tillfälle, att med dess, till icke fullt 4,000 R:dr
inskränkta årliga fond, motsvara de fordringar, universitetets lärare och
studerande ungdomen skäligen framställde, dels vid Lunds universitet för
särskilda uppgifna materiela hehof. För den akademiska undervisningens
framgång vore af särdeles vigt, att de yttre lijelpmedlen för samma undervisning
förefinnas i möjligen fullständigaste skick;
2:0 att ett nytt anslag till en professors-lön, å 1,600 R:dr, för hvartdera
universitetet, tillhopa 3,200 R:dr årligen, måtte blifva anvisadt. Saknaden
af tillräckligt antal professioner, i förhållande till vetenskapernas
mångfald och ständigt fortgående utveckling, hade länge utgjort ett hinder
för universitets-undervisningens ändamålsenliga ordnande. Så hade behofvet
af en profession i pharmacologi, inom medicinska fakulteten, gjort sig
allt mer och mer kännbart, och likväl funnes vid intetdera universitetet
särskild lärostol för nämnde vetenskap inrättad, ty den tillfälliga undervisning,
som nu deruti meddelades, kunde icke med någon säkerhet påräknas.
Vidare vore en länge öfverklagad brist i Upsala, att der saknas en Profession
i zoologien, som dock intager ett så vigtigt rum i naluralhistorien.
Äfven geologien, en vetenskap, som i sednare tider erhållit ökad betydenhet,
och särdeles för ett bergsbrukande folk måste blifva af vigt jemväl i
praktiskt hänseende, borde hafva en idkare ex professo vid åtminstone ettdera
universitetet. För uppfyllandet af alla dessa med flera dylika behof,
erfordrades visserligen anslag till flera professorslöner, men med afseende
r 2
å befintliga tillgångars möjliga knapphet, samt då frågan om nya lärostolars
inrättande stöde i nära sammanhang med den ännu pågående beredningen
af förslag till förbättrade lagar för universiteten i allmänhet, nödgades
Hans Kongl. Höghet inskränka sin framställning till begäran om blott En
lön för hvartdera universitetet', hvilken icke borde uteslutande fästas vid
något visst läroämne, utan finge användas, der den funnes mest gagna, allt
efter som i ena eller andra kunskapsarten behofvet visar sig störst, eller
någon utmärkt vetenskapsidkare framstår;
3:o att för hvartdera universitetet måtte begäras ett anslag till åtminstone
det af Consistorium Acadeinicum i Lund förutsatta belopp af r,5oo
R:dr, för att såsom docent-stipendier disponeras och derigenom sätta utmärktare
yngre akademiske lärare i tillfälle att vid universiteterna qvarstadna,
och icke nödgas, för bristande utkomst, afbryta en verksamhet,
hvaruti de eljest kunnat med framgång fortfara och gagna. Delta vore af
vigt, med hänsigt icke blott till universitetets omedelbara behof och nytta,
utan ock till den vetenskapliga bildningens allmännare anspråk på uppmuntran
och befordringsmedel, ty om särdeles lofvande unge män, med ifver
för vetenskaperna, kunde efter afslutandet af deras förstudier, till exempel
vunnen magistergrad, ännu några år såsom docenter qvarblifva vid lärosätet
för alt i en viss, mera bestämd, rigtning utbilda sina anlag, skulle det
understöd, som gjort den förlängda vistelsen vid universitetet möjlig, utan
tvifvel vara väl an vändt och stundom bära rika frukter, ehvad de med
understödet hugnade personer omsider fästade sig vid universitetet och i dess
tjenst, eller efter några år, men ännu i den yngre ålderns fulla verksamhet,
utginge i det praktiska lifvet;
4:o att, i likhet med professo reine, jemväl andra med lön försedda
akademiska lärare måtte få, vid afskedstagandet, uppföras å allmänna indragnings-slaten,
till beloppet af den lön, som en hvar vid tjenstens frånträdande
innehar, åtminstone så vida besparing å de för professorerne beräknade
pensionsanslag dertill lemna tillgång. I samma mån, som det
vore maktpåliggande att söka för universiteten dana och bibehålla skicklige
och yngre lärare, i lika. måtto fordrade omtankan och billigheten, att tillfälle
till afgång från lärarekallet bereddes för dem, som genom en längre
utöfning deraf uppoiTrat sina bästa krafter och förvärfvat anspråk på rätt
till hvila. Denna angelägenhet hade blifvit erkänd och behjertad, i hvad
professorerne beträffar, medelst beviljande för dem af vissa emiritilöner eller
pensioner å indragnings-staten, hvaremot någon sådan anordning icke egt
i3
rum i afseende å andre akademiska lärare. Enahanda skäl syntes likväl
tala för pensionerande af desse sednare, när de vid framskridande ålder
finna sig sakna förmåga att uppfylla sitt kall; detta kunde, då erfarenheten
visat, huruledes hittills de beviljade professors-emeritilönerna till en
del icke varit upptagna och begagnade, utan lemnat besparing i det derför
påräknade anslag, tillvägabringas, på sätt nu blifvit föreslaget. En särskild
anledning tili denna underdåniga hemställan företedde sig nu i den
utaf Medicine adjunkten, vid Lunds universitet, professor Johan Rabbén, gjorda
ansökning att, efter redan uppnådd ålder af mera än 65 år, undfå ständig
tjenstledighet med lönens bibehållande, eller motsvarande pension; lärande
Rikets Ständer i alla händelser finna skäligt medgifva hans uppförande
på indragningsstat, äfven om han på förhand erhåller sitt afsked;
hans innehafvande löneförmåner utgjorde 400 R:dr Banko.
Dessa årliga anslag har Hans Kongl. Höghet företrädesvis förordat och
derjemte till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat, huruvida medel må kunna
begäras för flera eller färre af öfriga, i Konsistoriernas skrifvelser framställda
föremål, hvaribland den sökta löneförhöjningen för ytterligare tio
professorer vid Lunds universitet syntes vara af högsta billighet påkallad,
enär enahanda förmån redan blifvit för motsvarande antal professorer
vid Upsala akademi beviljad.
Beträffande åter de begärda anslagen för en gång, har Hans Kongl.
Höghet Akademi-kansleren, i fall vid den allmänna beräkningen af statens
särskilda behof någon tillgång kan inrymmas till understöd för universitetens
uppgifna byggnadsföretag, utbedt sig Eders Kongl. Majrts nådiga
uppmärksamhet ej mindre å hvad Konsistorium i Upsala anfört och
utvecklat angående oumbärligheten af en ny byggnad för den kemiska
institutionens laboratorium, med mera, hvartill akademien för närvarande
saknade egna medel, än ock å billigheten deraf, att Lunds universitet,
sorn nu ej eger behof af en dylik byggnad, deremot hugnas med ersättning
af de omkostnader, hvilka bemälde universitet måst åtaga sig
att förskjuta för en annan allmän inrättning, eller för uppförandet af en
ny anatomisal, med hvad dertill hörer.
Uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkan, behagade Kongl. Maj:t i nåder
förklara, att, då många andra vigtiga behof taga statens
tillgångar i anspråk, Kongl. Maj:t finner Sig ej i vidsträcktare
mån kunna bifalla de af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, universitetens
Kansler, nu till dessas förmån gjorda framställningar,
än att af Rikets Ständer borde äskas de anslag, hvilka Hans
Kongl. Höghet företrädesvis förordat, nemligen
för universitetens materiel, utom de 12,000 R:dr årligen, eller
6,000 R:dr för hvartdera universitetet, hvilka hittills från
riksdag till 1’iksdag varit beviljade samt i staten inberäknade,
och hvilka nu borde å ordinäre stat uppföras, en tillökning
af  R:dr 4,000: —
årligen eller 2,000 R:dr för hvartdera universitetet,
att efter beliofvet vid ena eller andra lärosätet
användas till förmån för dess bibliothek
eller för andra samlingar och inrättningar;
för en professorslön vid hvartdera universitetet, å
1,600 R:dr, tillhopa „ 3,200: —-
och för Docenlstipendier, 1,500 R:dr vid hvartdera
universitetet, tillhopa  „ 3,000: —
hvarjemte, enär Rikets Ständer vid sistlidne riksdag för tio Professorer
uti verldsliga fakulteterna vid Upsala Universitet bevil
jat en löneförhöjning af 300 R:dr till hvardera, med uteslutande
af dem, som innehafva prcehenden eller åtnjuta andra deras
tjenst åtföljande löneförmåner, och billigheten fordrade, att enahanda
fördel bereddes Lunds universitet, men för Philosophiska
fakulteten vid detta sednare vore å stat beräknade 2:ne pra3-  benden, Kongl. Maj:t ville af Rikets Sländer äska en summa af
2,400 R:dr, att på samma vilkor, som för Upsala universitet
blifvit bestämda, användas såsom lönetillökning åt åtta professorer
vid Lunds universitet, ä 300 R:dr för hvardera.
Dessutom skulle begäras den friare dispositionsrätt af do
för professorer anslagna emeritilöner, att hvad af dem kan befinnas
oanvändt, må anvisas till pensioner åt andre med lön
försedda akademiska lärare.
13:o.
Sedan Revisionen öfver Rikets Elementarläroverk, till åtlydnad al
nådiga cirkuläret den 18 Februari 1843, under loppet af det året, varit
samlad och den 13 December afgifvit sin underdåniga berättelse, behaga
-
de Eders Kongl. Maj:t, efter det berättelsen blifvit tryckt och till samtliga
Rikets Elementarläroverk utdelad, genom nådigt cirkulär den 23 Januari
1845, anbefalla Konsistorierna i Rikets alla stift samt Direktionen
öfver Stockholms stads undervisningsverk att inkomma med egna samt öfriga
vederbörandes underdåniga yttranden öfver hvad revisionen i ofvannämnda
berättelse föreslagit och hemställt, och blefvo samtliga dessa
yttranden ingifna under loppet af år 1845.
Under tiden bade i anledning af åtskilliga inom Riks-stånden framställda
förslag angående förändring i elementarundervisningen, Rikets
Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 15 Februari 1845, hufvudsakligen
framställt den önskan, dels att Eders Kongl. Maj:t, vid den utlofvade
definitiva organisationen af Rikets undervisningsanstalter, täcktes förordna
om en sådan förändring af elementarläroverket, att nuvarande apologist-
och lärdomsskola samt gymnasium må komma att utgöra en enda
fullständigt sammanhängande skola med tvänne bildningslinier, dels att
den ambulatoriska eller ämnesläsning, hvad lärarne angår, hvilken redan
på gymnasium eger rum, mätte vid det förenade undervisningsverket anbefallas;
börande det dock få bero på närmare pröfning, huruvida detta
lärosätt, äfven i den första eller förberedande klassen, må tillämpas, och
anliöllo Rikets Ständer derjemte, att, då ephorus och lärarne derom äro
ense, jemväl ämnesläsning för lärjungarne måtte vid det allmänna elementarläroverket
varda i nåder tillåten. Uti detta beslut deltog likväl icke Högv.
Presteståndet, utan inkom under den 23 Maj samma år till Eders Kongl.
Maj:t med särskild underdånig skrifvelse, hvaruti Ståndet framställde de
skäl, på hvilka Ståndet grundat sitt afslag å det utlåtande, som föranledt
Rikets Ständers ofvannärnnde beslut; anförande Ståndet dervid hufvudsakligen:
att, om Eders Kongl. Maj:t täcktes lemna nådig uppmärksamhet
åt revisionens förslag angående blott en partiell förening af lärdoms- och
apologistskolor, nemligen hvad gemensamhet i de tvänne nedersta klasserna
vidkommer, och derjemte i nåder bereda utväg att dels inrätta flera
fristående apologist-skolor dels utvidga de med lärdomsskolorna på
de flesta ställen redan förenade, sådant vore en förbättring af vårt undervisningsväsende,
hvilken Presteståndets fleste ledamöter ansett mest
ändamålsenligt motsvara tidsfordringarne och samhällsbehofvet; att den
föreslagna föreningen näppeligen vore öfverallt verkställbar; att bibehållandet
af de lägre skolorna på särskilda ställen såsom underafdelningar af
det sammansatta läroverket i stiftsstaden och uppflyttandet i det sedna
-
i6
res högre klasser af dem, som i andra skolor genomgått de lägre graderna,
icke väl öfverensstämde med ideen af en sammanhängande läroinrättning,
och tvifvelsutan skulle verka störande på den skolplan, till hvars
förtjenster det räknas, att lärjungarne'ledas genom hela skolan af samma
lärare, äfvensom att lärjunge-antalet icke får öfverstiga ett visst, efter lärarepersonalen
proportioneradt, maximum; att ett sådant ovilkorlig! påbud,
som Rikets Ständer i underdånighet äskat, efter all sannolikhet skulle
medföra nödvändighet att afskeda och på indragningsstat med lönernas
bibehållande uppföra en stor, kanske den större delen af nuvarande gymnasii-
och skollärare och åt de nya anslå åtminstone tillräckliga arfvoden
tills vidare, en uppoffring, den Rikets Ständer icke omförmält sig vilja
vidkännas; att Presleståndet icke dristat instämma i den ovilkoriiga
förkastelsedomen öfver de äldre läroverkens form, och inskränkte
sig, med underdånig tillförsigt tili Eders Kongl. Maj:ts pröfvande vishet,
till den underdåniga anhållan, att Rikets Ständers förslag angående
alla läroverkens ombildning till ett måtte underkastas den noggrannaste
undersökning och omdöme af dessa läroverks erfarne målsmän, innan några
försök i denna syftning varda i nåder anbefallda, samt att den medelväg,
revisionen föreslagit, att berörde försök må, efter underdånig hemställan,
tillåtas endast der lärare och ephorer äro derom fullkomligen ense,
vore det högsta Presteståndet för sin del skulle våga i underdånighet
tillstyrka; att, då den ambulatoriska läseordningen eller ämnesläsning,
hvad lärarne angår, redan eger rum i alla gymnasier och lill en del i
lärdomsskolans rektorsldass, och densammas införande äfven i skolans lägre
klasser är i skolordningen medgifvet, något ytterligare påbud i detta
afseende syntes mindre behöfiigt eller nyttigt, och att införandet äfven i
förberedande klassen af ambulatoriske lärare således icke förtjenade, enligt
Ståndets öfvertygelse, ens det vilkorligt tillstyrkande, som Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse innehåller; samt slutligen, i afseende på ämnesläsningen
för lärjungar, att Ståndet angående detta vida betänkligare slag
af ämnesläsning icke inlåtit sig i någon fullständig vederläggning, enär
Utskottet, som förberedt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i detta
hänseende inskränkt sig till den framställning, som, enligt Ståndets åsigt,
varit den enda rätta i hela denna vigtiga fråga, nemligen att till Eders
Kongl. Maj:ls nådiga pröfning, efter vunnen vidsträcktare erfarenhet, densamma
i underdånighet hemställa.
Vid
>7
Yid samma riksdag anmälde äfven Presteståndet, under den 19 Maj
1845, till Eders Kongl. Majit sin underdåniga anhållan, att, vid den förestående
regleringen af Rikets elementar-läroverk, lönerna för der anställde
lärare mätte blifva så bestämda, att ali förhöjd årsberäkning för
bemälde lärare må kunna upphöra.
Från ett ganska betydligt antal af Rikets elementar-läroverk hafva
äfven, under loppet af åren 1844—1846 samt innevarande år, underdåniga
framställningar inkommit om förbättrade lönevilkor förlärare. Enahanda
fråga har också blifvit väckt uti största delen af de yttranden, som
blifvit afgifna öfver skol-revisionens berättelse. Derjemte hafva från flera
läroverk och städer underdåniga ansökningar blifvit ingifna om ökadt
antal af lärare eller andra förändringar i organisationen af särskilda
skolor.
Med anledning häraf har. Eders Kongl. Majit i nåder täckts anbefalla
mig att med underdånigt förslag i ämnet till Eders Kongl. Majit inkomma,
och tillåtit mig att till biträde vid nämnde förslags utarbetande kalla
några erfarna män.
Då efter förberedande öfverläggningar för verkställigheten af detta
nådiga uppdrag, jag nu går att i underdånighet föreslå de hufvudsakliga
förändringar i elementar-läroverkens organisation och undervisningen vid
desamma, hvilka jag för min del anser vara af behofvet påkallade, samt
de åtgärder, som dermed stå i sammanhang, anhåller jag underdånigst
att korteligen få anföra skälen för desamma och att framdeles, sedan Rikets
Ständer fattat sina beslut i de delar, som af dem bero, och Eders
Kongl. Majit hufvudsakligen pröfvat de förslag, som nu i underdånighet
framläggas, få utförligare underställa Eders Kongl. Majits nådiga bedömande
de föreskrifter och stadganden, som i anledning deraf böra utfärdas.
I äldre tider var för dem, som ej ämnade sig i statens eller det allmännas
tjenst, behofvet, med få undantag, högst ringa af annan bildning
än den, som inom församlingarne erholles genom religionsundervisningen.
De offentliga läroverken voro derföre uteslutande riktade till
meddelande af undervisning i de ämnen, som för embetsmannen under
den tiden voro vigtigast, och genom skolans räkneklass, der i början blott
kristendom, aritmetik och skrifning förekommo, blef, med högst få un
-
iBil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Prog). 1H47. käft. i.
3
18
dantag, det för alla andra medborgare erforderliga kunskapsmått uppfyldt.
Med samhällets stigande utveckling i industriellt och politiskt afseende
växte likväl småningom mer och mer anspråken på hildning hos alla samhällsklasser,
och under sistförflutna århundrade, i synnerhet under det
långvariga fredstillståndet inom Europa, hafva dessa anspråk ännu kraftigare
gjort sig gällande. Numera är hehofvet af en mera utsträckt bildning
för alla medborgare lika litet tvifvel underkastadt, som samhällets
skyldighet att genom lämpligare institutioner underlätta möjligheten till
dess erhållande, och äfven vårt lai d har dels genom åtskilliga nya läroämnens
införande i lärdomsskolan, dels genom ökadt antal apologistklassers
förenande med samma skola, dels ock genom inrättande af särskilda
fristående högre apologistskolor, sökt att gå tidens fordringar till mötes.
Denna sista åtgärd har ock, i en och annan stad, der ingen annan offentlig
skola stått utmed, apologistskola!!, visat sig väl motsvara sitt speciella
ändamål; men i de städer åter, der både lärdoms- och apologistskola,
hvar för sig, varit i verksamhet, vare sig såsom skilda läroverk eller
såsom skilda klasser inom samma skola, bar erfarenheten, med högst få
undantag, visat, att apologistbildningen kommit att betydligt stå tillbaka
och det icke i följd af mindre duglighet hos lärarne, hvilka tvärtom understundom
egt utmärkt skicklighet, utan förnämligast genom de brister
och fördomar, som från den närvarande organisationen äro nästan oskiljaktiga.
Då dertill kommer, att inrättandet af fullständiga apologistskolor,
jemte lärdomsskolorna, på alla de ställen, der de förre voro behöfliga, allt
för strängt skulle anlita statens tillgångar, och att deremot anordnandet
al blott lärdomsskolor på vissa och apologistskolor på andra ställen skulle
för det mesta utestänga hvarje orts barn från annan bildning än den, som
vid det inom orten befintliga läroverk kunde meddelas; så torde ingen
tvekan böra uppstå om angelägenheten att söka så inrätta de offentliga
läroverken, att de olika anspråken på bildning, för så vidt fråga är om
elementarkunskaper, må i möjligaste måtto kunna fyllas i gemensamma
läroverk och genom gemensam undervisning.
Utgående från denna grund, och då af de till elementarbildningen
hörande ämnen några äro behöfliga för en medborgareklass och andra för
en annan, och på det att hvar och en må komma i tillfälle att på sin
bana fullända de för honom nödiga studier, så fort som ske kan, utan att
hindras af de läroämnen, hvilka för hans bildningsmål äro obehöfliga,
har det blifvit nödigt att välja en sådan organisation och en sådan me
-
l9
tod, sora, utan att åsidosätta grundlighet i undervisningen, lemnar tillfälle
till en viss valfrihet af ämnen för densamma. Således torde, med
bibehållande för de två lägsta klasserna, der lärjungarne mera oafbrutet
äro i behof af lärarnes direkta undervisning, och der läroämnena kunna
och böra vara för alla lika, af det slutna k lass-systemet, men med flyttning
livart halft år, nya elementarskolans metod hufvudsakligen böra
antagas för de öfriga klasserna, der ynglingen redan kommit till någon
vana vid studier och hans fattningsförmåga blifvit mera utbildad, under
medgifvande likväl, att i vissa ämnen äfven den tredje klassen må kunna
hållas sluten med ambulatorisk läseordning, äfvensom att, då flere lärare
samtidigt undervisa i de högre klasserna, större eller mindre kretsar
af de lärjungar, som tillhöra dem, må kunna afskiljas ifrån de öfriga, för
att under hela lärostunden elfer någon del deraf njuta sin lärares särskilda
undervisning.
Till iakttagande af den vigtiga regeln i all undervisning att börja
med ett lättare ämne och derifrån öfvergå till ett svårare, torde, i afseende
på språken, det svenska böra blifva det första, derefter det tyska och
sedan det latinska, det fransyska, det grekiska, det engelska och det hebreiska.
Då både fransyska, engelska och flera andra af de lefvande
språken härleda sig från det latinska, och detta dessutom är nödvändigt
att känna för dem, som skola studera grekiska eller hebreiska, torde latinska
språket böra antagas såsom ett ovilkorligt läroämne för alla, som
qvarstanna i läroverket utöfver fjerde klassen, men alia, som ej söka egentlig
embetsmanna- eller lärd bildning, böra erhålla rätt att afbryta dess
studerande, så snart de kunna redogöra för en lätt författare, såsom Cornelius,
Julius Caesar eller någon dylik. Erfarenheten både inom och
utom fäderneslandet har nemligen, hvad fransyska språket angår, visat
att den, som läst något latin, i allmänhet inom ganska kort Lid icke allenast
upphunnit den, som på fransyska språket ensamt användt samma tid, som
den förre på både latin ocb fransyska, utan ock förbigått den sednare,
och dessutom sedermera vid studium af andra lefvande språk haft en betydlig
lättnad. Då dertill äfven kommer, att för många af de praktiska
yrkena ocb de förberedande studierna dertill, någon kännedom af latin
är nästan oundgänglig, visar sig tydligen, att äfven för den, som åt apopologistsidan
söker sin högre bildning, det måste blifva en väsendtlig
fördel att hafva inhemtat de första grundbegreppen af latinska språket.
För den stora del af lärjungar, som inom 4 å 5 år lemna skolan och sä
-
20
ledes ej hinner längre än att på sin höjd genomgå fjerde klassen, synes
det deremot vigtigare alt på kortare tid vinna den mindre fullständiga
kännedom af lefvande språk, hvilken de kunna i dessa klasser erhålla, än
att inhemta fastare grunder för språkstudier, hvilka de sannolikt aldrig
komma att fullfölja. För öfrigt torde full frihet höra lemnäs lärjungarne
att afsäga sig latinet utöfver ofvan bestämda grad, samt grekiskan och hebreiskan,
och för dem, som studera grekiska, att afsäga sig engelska. I
öfriga läroämnen, hvilka i allmänhet torde böra blifva desamma som hittills,
ehuru tili en del utvecklade tili ett högre kunskapsmått, torde ingen annan
valfrihet böra lemnäs, än att vissa af dem icke behöfva drifvas så
högt, att vid afgång från läroverket vitsordet godkänd i dessa ämnen ovilkorligen
erfordras för att kunna blifva till student antagen.
Då af elementarläroverkets delning i skola och gymnasium flere olägenheter
visat sig dels i diskiplinariskt afseende, dels i förhållandet emellan
lärarne vid de olika läroverken, dels i afseende på mindre enhet i
undervisningen med mera, och dessutom besparing i utgifter uppkommer,
om läroverken förenas, torde dessa båda läroverk böra sammanslås till ett,
så att vid ett fullständigt läroverk gossen kan, ifrån intagningen i detsamma
till dess han utgår för att blifva student, i samma skola erhålla
den bildning, han söker. Så beskaffade'fullständiga läroverk kunna likväl
af flera skäl hvarken tillvägabringas eller vara behöfliga inom alla rikets
städer. I större delen deraf måste derföre mindre skolor inrättas, men
dessa Funna ställas i ett sådant sammanhang med de större, att man kan
från hvilken mindre skola som helst ingå uti ett fullständigt läroverk,
utan att bildningens harmoniska fortgång derigenom störes. Att rektorsbefattningen
vid det sålunda sammanslagna läroverket bör, likasom vid de
mindre, vara en stadig beställning och icke ett ambulatorisk uppdrag,
torde nu mera icke anses tvifvelaktigt.
Att ferierna hittills varit för långa och lärjungarne således icke allenast
förlorat en tid, som kunnat nyttigt användas, utan ock ofta hunnit
glömma en del af hvad de lärt, har hittills med skäl blifvit anmärkt.
Läroterminerna torde derföre böra förlängas till omkring 38 veckor om
året; höstterminen börja den 15 Augusti samt sluta den 15 December,
och vårterminen bör^a den 15 Januari samt sluta den 15 Juni; vinteroch
sommarferierna således upptaga omkring 13 veckor, och en veckas ferier
dsssutom lemnäs vid påskhelgen, hvarigenom ferierna tillsammans
biel ve omkring 14 veckor. Lärjungarnes lärotimmar torde ock för de fle
-
21
sla klasserna böra förökas, men deremot den hittills beräknade hemläsningen
betydligen inskränkas, hvarigenom säkrare kontrolleras, att ynglingarnes
arbetskrafter icke öfveransträngas.
Då disciplinen inom våra nuvarande läroverk ofta varit svår att bibehålla
och kroppslig aga, ehuru nu mera ojemförligt mindre begagnad
än förr, likväl icke sällan måste tillämpas, torde de diskiplinära stadganden,
som inom nya elementarskolan med framgång blifvit följda, äfven
böra antagas, och således kroppsaga väl böra bibehållas, men först
efter det att den felaktige lärjungen, genom föregående nedflyttning i
särskild straffklass, blifvit varnad och fått allvarsam påminnelse att sig rätta.
Det är i hufvudsaklig öfverenstämmelse med hvad nu blifvit i underdånighet
anfördt, och med vidare utveckling af sålunda omförmälda
hufvudgrunder, som det utkast till stadganden, motsvarande de nio första
kapitlen i l:sta sektionen af nu gällande Skolordning blifvit uppsatt, hvilket
nu i underdånighet öfverlemnas till Eders Kongl. Maj:ts nådiga bedömande
(Bil. 11:0 1 vid detta protokoll). För mera tydlighets skull äro
äfven exempelvis förslag bifogade, huru de olika ämnena skulle kunna
fördelas på läsetimmarna eller så kalladt schema lectionum. Särskildt bör
jag i underdånighet nämna, det jag trott en blifvande Skolordning i allmänhet
ej böra innehålla andra stadganden än dem, som kunna anses
blifva gällande för en längre tid och lika för alla orter och omständigheter,
och att de föreskrifter, som borde kunna dels i följd af vunnen erfarenhet
lättare förändras, dels med en föreslagen centralstyrelses begifvande
jemkas enligt olika förhållanden, lämpligen kunde blifva föremål
för särskilda reglementen. Häruti ligger orsaken, hvarföre många i l:a
sektionen af Skolordningen nu befintliga och framdeles äfven behöfliga
föreskrifter blifvit utur ofvannämnde utkast useslutne.
Föreskriften i Skolordningens 3 sekt. i kap. 2 §, att ansökning till
lärare-syssla på stat ej må upptagas, om ej sökanden är född eller njutit
uppfostran uti det stift, inom hvilket befordran sökes, medförer åtskilliga
olägenheter. Ej sällan har handt, att fullt skicklige sökande saknats
uti ett stift, under det att saintidiet härmed så beskaffade sökande uti ett
annat saknat tillfälle att såsom lärare begagnas. Om på något ställe mindre
verksamma lärometoder blifvit följde eller missbruk inrotat sig, biifver
det alltid svårare att vinna förbättring i de förra eller rättelse i de
sednare, derest blifvande lärare sjelfva varit handledde efter samma metoder,
eller såsom lärjungar varit delaktiga i eller vittnen till miss
-
22
bruken, och i allmänhet skulle icke utan skäl kunna befaras, att, om ett
läroverk förfölle och valet af lärare vöre inskränkt endast till dem, som
der njutit undervisning, samma läroverks förfall allt mer och mer skulle
tilltaga. Dessa sammanverkande orsaker hafva ock redan föranledt den
jemkning i stadgandet, att till vissa lärareplatser sökande från hvilket
stift som helst under vissa förhållanden kunna anmäla sig, men då olägenheterna
blott ofullständigt härigenom afhjelpas, torde ansökningsrätten
i allmänheten böra vara oberoende af den ort, der sökanden är född eller
njutit uppfostran, och ofvannämnde stadgande således böra utur en
blifvande Skolordning uteslutas.
Hvad i öfrigt angår kompetensen till lärare-sysslor och den vigtiga
frågan om sättet att utröna de sökandes större eller mindre skicklighet
för de befattningar, hvartill de anmäla sig, så anhåller jag att i underderdånighet
få åberopa den särskilda framställning, som härjemte bifogas
(Bil. n:o 2), angående inrättande' antingen af skollärare-seminarier eller
af särskilda läi’ostolar i pedagogi och didaktik. Blifver det i nämnde
framställning gjorda förslag till seminarier icke af Eders Kongl. Maj:t
godkändt, torde blifva nödigt stadga, det ingen må på eget ansvar få
förestå undervisning vid elementarläroverk, innan han åtminstone ett
år auskulterat och biträdt vid något sådant läroverk, efter den anvisning,
som honom lemnäs af eforus. Hvad sålunda föreslås är ingenting annat
än det, som på tjenstemannabanan i allmänhet iakttages, att nemligen
den blifvande em hetsman n en först under andras ledning, såsom
extra-ordinarie, inöfvas i det praktiska af tjensten, innan han tillätes att
förestå den på eget ansvar.
I fråga om lärares tillsättning anser jag mig böra i underdånighet
hemställa, om icke Eders Kongl. Maj:t skulle täckas i Statsrådet utnämna
alla ordinarie lärare vid elementarläroverken, utom dem, som skola undervisa
i musik, gymnastik och teckning; dock så, att förslag till hvarje
beställning först upprättas, åtföljdt, åtminstone hvad rektorsbefattningarne
angår, af särskildt, utan afseende på förslagsrummet, lemnadt förord för
den af de sökande, som anses vara för’! den lediga tjensten mest passande.
Visserligen är det sant, att hvars och ens eget uppförande, den
skicklighet, hvarmed han uppfyller sitt kall, och vigten af den befattning,
han utöfvar, äro de säkraste grunderna för anseende i samhället,
men äfven för den, hvars eget medvetande bevittnar, att han på
dessa skäl kan bygga anspråk på sina medborgares aktning och upp
-
23
märksamhet, kan det icke alltid vara likgiltigt, om de yttre företräden lemnäs
honom, som han så väl förtjenar. Dessa åter äro till en del, hvad
tjenstemännen angår, beroende af den omständigheten, om han är utnämnd
af Kongl. Maj:t, eller om hans fullmakt är utfärdad af någon underlydande
myndighet; och då lärarekallet, genom sin höga betydelse för samhället,
är fullt ut lika vigtigt som, och vigtigare än mångå andra af de tjenster,
hvilka nu af Kongl. Maj:t tillsättas, torde skäl vara att äfven åt detta kall
gifva det högre yttre anseende, som genom en sådan åtgärd beredes. Då
Kongl. Maj:t inom så många andra grenar af förvaltningen tillsätter enir
bets- och tjenstemännen, och, med undantag af kyrkoherdar i konsistoriella
gäll, nästan alla dem, som ega sjelfständig verksamhet, torde det ock vara
följdriktigt, att Kongl. Maj:t, genom utnämnande af tjenstemännen äfven inom
ifrågavarande förvaltningsgren, får tillfälle att verka på samhällets framtid
också i hvad som angår deras bildning, som sannolikast komma att inom
detsamma blifva verksamma medlemmar. Tillsättandet af vikarier för kortare
Lid och dupplikanter torde deremot hädanefter, såsom hittills, böra tillhöra
vederbörande eforer.
I närmaste sammanhang med frågorna om lärares kompetens och tillsättande
står frågan om deras aflöning och befordringsförmåner. Enligt det
förslag till stater och lönereglering, hvilket jag, jemte särskildt memorial
(Bilagorna n:ris 3 och 4 detta protokoll) nu i underdånighet får un
derställa
Eders Kongl. Majrts nådiga ompröfvande, är antalet af lärare
minskadt med omkring 56 personer, eller med ungefärligen en sjundedel
af den nuvarande personalen, då det icke räknas lärare i musik, gymnastik
och teckning, och detta oaktadt flera läroverk blifvit föreslagna till erhållande
af utvidgad verkningskrets. Denna indragning lemnar likväl på långt när
icke tillräckliga medel till den högst nödiga löneförbättring, som tillika föreslås,
utan blifver bristen i alla fall högst betydlig, på sätt samma memorial
närmare upplyser. En sådan löneförbättring utgör likväl vilkoret
för möjligheten att borttaga den förhöjda tjenstårsberäkningen för lärarne
och det åt dem derigenom lemnade företräde vid befordringar inom kyrkan,
förmåner, hvilka visserligen förskaffat läroverken många skickliga lärare,
men i andra afseenden menligt inverka både på skolan och kyrkan, och således
böra försvinna, så snart ske kan. Bifalles löneförbättringen, torde äfven
kontroller böra bestämmas till förekommande deraf, att personer, som
för lärarekallet icke längre äro passande eller dertill blifvit oskicklige, må
24
under en längre tid kunna dervid orubbadt qvarblifva och derigenom skada
läroverken.
En omständighet, som anses hafva i sin mån bidragit dertill, att elementar-läroverken
icke af allmänheten blifvit omfattade med det intresse
och förtroende, de verkeligen förtjena, är den, att styrelsen af desamma,
äfven i enskildheterna varit öfverlemnad uteslutande åt statens tjenstemän,
och att lärjungarnes föräldrar stått i ringa eller ingen beröring med läroverket.
Detta har ock, under nuvarande förhållanden, åtminstone hvad lärdomsskolorna
och gymnasierna angår, icke saknat allt skäl, då undervisningen
inom dessa läroverk egentligen haft till syftemål att anskaffa ämnen
åt embetsverken,: och staten naturligtvis kan föreskrifva, huru den vill hafva
de män bildade, hvilka skola inträda i dess tjenst; men i samma mån
som anspråken på kunskaper allt mer och mer sträcka sig äfven til! andra
samhällets klasser och dessa med rätta vänta att kunna få sina fordringar
i denna del uppfyllda, äfven inom de allmänna läroverken, klafver billigheten
och undervisningens sanna gagn, att föräldrarna eller sådana personer,
som med dem dela intressen, äfven få någon delaktighet i den närmaste
ledningen af lärovetkens angelägenheter. Det är ock säkerligen utur
denna synpunkt, som Stockholms samtlige elementar-läroverk blifvit ställda
under en särskild styrelse, till en del af municipal beskaffenhet, och som
för åtskilliga apologistskolor i landsorterna särskilda direktioner blifvit af
Kongl. Maj:t förordnade, hvartill ledamöter blifvit utsedda bland i orten
bosatta personer, utan viss ijenstbefattning. Erfarenheten har också i allmänhet
visat, att läroverken under en sådan ledning vunnit i förtroende
och att lärjungarnas antal ökats. Då med de förändringar i undervisningen,
som nu föreslås, en af hufvudafsigterna är att bereda tillfälle för de olika
anspråken på bildning att få sina önskningar tillfredsställda_, torde det således
också vara skäl att till samtliga elementar-läroverken utsträcka hvad
redan för några varit antaget. Det är på dessa skäl jag vågar i underdånighet
föreslå, dels att konsistorierna må skiljas ifrån befattningen med elementar-läroverken,
och att dessa inom hvarje stift ställas under en särskild
eforalstyrelse, dels att för hvarje skola må inrättas en särskild lokalstyrelse.
Eforalstyrelsen kunde bestå af stiftes biskop såsom eforus, domprosten
eller, der sådan icke finnes, en af biskopen förordnad prestman,
landshöfdingen eller den han i sitt ställe utser, två ledamöter, valde afföräldrarne
till den i stifts-stadens läroverk undervisade ungdom, rektor vid
sam
-
25
samma läroverk, samt en af stiftets samtlige skollärare vald ledamot,
tillsammans sju personer. Ephoralstyrelsens befattningar skulle hufvudsakligen
vara att upprätta förslag till sådana lärarebeställningar inom stiftet,
som af Kongl. Majit tillsättas, samt förordna lärare i musik, gymnastik
och teckning; att, jemte ephorus, tillse gifna föreskrifters ordentliga
efterlefnad och vaka deröfver, att undervisningen med drift och ordning
lemnäs; på skolkollegiernas förslag bestämma, hvilka läroböcker skola begagnas,
skilja lärarne emellan de frågor, som angå deras ömsesidiga skyldigheter;
bestämma löneturen dem emellan; emottaga och, jemte eget utlåtande
och berättelse, till den längre ned omtalade central-styrelsen insända
de årliga berättelser, hvilka rektorerna böra afgifva; förvalta de kassor,
som äro gemensamma för stiftets flera läroverk; afgifva utlåtanden i
frågor, som angå undervisningen inom stiftet; framställa förslag till sådana
förbättringar, som anses nödiga och verkställbara, samt i allmänhet befordra
allt hvad till undervisningens och uppfostrans gagn kan lända. Lokalstyrelsen
kunde vid stifs-stadens skola vara densamma som ephoralstyrelsen,
men vid andra skolor bestå: vid högre skola af inspektor, såsom ordförande,
landshöfdingen , eller den han i sitt ställe förordnar, en af ephoralstyrelsen
utsedd ledamot, två ledamöter, valde af föräldrarne till den i skolan undervisade
ungdom samt rektor; och vid medelskola eller lägre skola af inspektor,
en af ephoralstyrelsen utsedd ledamot, en ledamot, vald af föräldrarne
samt rektor. Lokalstyrelsens befattningar borde hufvudsakligen vara: att,
jemte inspektor, hafva öfverinseendet öfver skolan; bestämma, hvilka lärjungar
böra erhålla befrielse från eller lindring i skolafgiften; fastställa lärjungarnas
afgifter till ved, ljus och dylikt; söka bereda tillgång till fyllande
af de materiella behof, som för skolans ändamålsenliga gång erfordras;
i möjligaste måtto söka förskaffa ungdomen passande värdar; genomgå rektors
räkenskaper, innan de till ephoralstyrelsen insändas, och så vidare. Så,
som dessa styrelser äro föreslagna, blifver inom deni antalet af de personer,
hvilka om läroverken ega speciel kännedom, öfvervägande, så att läroverken
ej böra kunna komma att störas af möjliga försök af de öfriga ledamöterna
att leda dem till för dessa inrättningar främmande eller med dem
oförenliga ändamål, men tillfälle ändock lemnäs barnens föräldrar att till
sakkunnige personers pröfning framställa sina yrkanden på de förbättringar
eller rättelser, hvilka de anse behöfliga, och att, om på dem afseende icke
göres, få dem på enkel och naturlig väg underställde högre myndigheter,
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:t» Prop. 4847. Häft. i. 4
a6
ända till Kongl. Maj:t. Ofelbart skall, genom en sådan åtgärd, hvarje ort
mera lifvas för sitt skolväsende och söka bereda det sådana förmåner, som
kunna gifva det en ändamålsenlig utveckling.
En annan af behofvet högt påkallad förändring, i synnerhet då vid en
ny reglering ämnes-lärarne få ökad undervisningsskyldighet, är att samtlige
lärarne skiljas från de konsistoriella göromålen. Utom det att en del af den
tid, som på undervisningen och beredelserna dertill borde användas, upptages
af dessa göromål, ryckas äfven sinnena genom dem åt andra alldeles
främmande föremål, så att någon gång till och med nitet för stiftets ecklesiastika
intressen blir större än för framstegen inom det kall, hvilket personerna
egentligen tillhöra. En sådan förändring är ock föreslagen af Kyrkolags-Kominitteen
och torde kunna anses vara så erkändt nyttig för läroverken,
att meningarne derom ej lära vara mycket delade.
För att tillvägabringa och bibehålla den så nödiga enheten och sambandet,
ej allenast emellan läroverk af enahanda art, utan ock emellan läroinrättningar
af olika beskaffenhet, eller emellan universiteten, elementarläroverken
och folkskolorna; för att gifva dem en föreningspunkt före Högsta
Styrelsen eller Eders Kongl. Maj:t, och för att göra möjlig den konseqventa
och planmessiga tillsyn och kontroll å undervisningens ordentliga och ändamålsenliga
gång, som måste vara högst vigtig, torde ingenting vara så nyttigt
och behöfligt som inrättandet af en central-styrelse för undervisningsverken.
Uti särskildt underdånigt memorial (Bilagan N:o 5 vid detta protokoll)
har jag sökt närmare utveckla angelägenheten af en sådan institution,
och föreslagit sättet, huru den borde vara sammansatt, samt tillika uppgifvit
de kostnader, som dermed skulle vara förenade.
Hvad slutligen angår den högst vigtiga punkten, huru de föreslagna
förändringarna må kunna sättas i verket, utan att befaras må, på ena sidan,
att undervisningen under öfvergångsperioden skall lida, och på den andra,
att lärarnes billiga anspråk på löneförbättring komma att alltför länge uppehållas,
så torde väl, såsom allmän grund, härvid böra antagas, att de förändringar,
hvilka hos lärarne fordra andra egenskaper eller kunskaper än
dem, hvarå de redan aflagt prof, icke sättas i verkställighet annorlunda än
småningom och i mån af skeende afgång, men att åter de, hvilka icke i
sådana förhållanden möta hinder och icke heller störa de nuvarande methodernas
harmoniska begagnande under liden, i alla fall ju förr desto heldre
införas, samt att i öfrigt, der lärarne så önska och kunna visa, både
att de inom sin krets ega erforderliga lärarekrafter, och att det sammanhang,
27
hvaruli deras skola måste slå med andra skolor, derigenom icke störes,
förändringarna, efter för hvarje skola skedd speciel pröfning, må kunna
genast tillämpas. Sålunda torde ingen af nuvarande ordinarie lärare,
mot egel begifvande, kunna åläggas att undervisa i andra ämnen eller till
högre kunskapsmått, än det, hvarpå han aflagt kunskaps- och under visningsprof,
ej heller någon nuvarande lektor ti 11 lörbiindas att meddela undervisning
i de delar, som nu tillhöra skolans tre nedersta klasser, eller någon
skolrektor förpliglas att ingå såsom lärare under en ny rektor; men deremot
torde alla dessa förhållanden kunna ega rum, om lärarne derom öfverenskomma
och Kongl. Maj:t, efter eforalstyrelsens hörande, finnér för godt
alt sådant bifalla; börande likväl i allmänhet, och om icke särskilda förhållanden
föranleda till undantag, hvar och en, som åtager sig en undervisning,
lill hvars meddelande han icke redan aflagt prof om erforderlig
skicklighet, aflägga sådant prof, innan han på ordinarie stat kommer i åtnjutande
af de förbättrade löneinkomster, som dermed åtfölja. Att hvar
och en under sin tjenstetid bibehålles vid de lagliga inkomster, han innehar,
äfven om de i något enstaka fall skulle vara större, än den nya staten upptager,
faller af sig sjelf, likasom att hvars och ens billiga anspråk på framskridande
i sin tur till redan stadgade löneinkomster, böra tagas i betraktande.
Den åtgärd, som emellertid torde böra ju förr desto heldre vidtagas,
är meddelande af föreskrift derom, att, intill dess annorlunda stadgas,
de, som till lärareplatser vid elementarläroverken befordras, endast må erhålla
förordnanden å sina Ijenster, med rättighet att tills vidare komma i
åtnjutande af tjensten åtföljande lörmåner, men att med prof och tillsättning
i öfrigt skall tillgå, på sätt redan finnes föreskrifvet.
Såsom en följd af hvad sålunda blifvit anfördt, anser jag mig böra i underdånighet
föreslå:
1:0 Att Eders Kongl. Maj:t hufvudsakligen täcktes godkänna det här,
under N:o i bifogade, förslag till stadganden, hvilka motsvara de nio första
kapitlen i irsta sektionen af nu gällandte Skol-ordning;
2:0 att föreskriften i 3:dje sektionen 1 kap. 2 § af Skolordningen, att
ansökning till läraresyssla på stat ej må upptagas, om ej sökanden är född
eller njutit uppfostran uti det stift, inom hvilket befordran sökes, måtte
upphäfvas;
3:o att antingen skollärare-seminarier eller särskilda lärostolar i pedagogik
och didaktik måtte inrättas, på sätt under N:o 2 bilagda underdåniga
memorial närmare utvecklar, och att nådig Proposition till Rikets
?.8
Ständer om beviljande af de för detta ändamål nödiga medel, måtte framställas;
4:o
att ordinarie lärare vid elementar-läroverken, med undantag af
dem, som undervisa i musik, gymnastik och teckning, framdeles, efter afgifna
förslag, måtte blifva utnämnde af Eders Kongl. Maj:t;
5:o att ny lönereglering måtte få uppgöras för elementar-läroverken,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det underdåniga förslag, som i detta
afseende under N:is 3 och 4> härjemte bifogas, samt att Eders Kongl.
Maj:t täcktes, genom nådig Proposition till Rikets Ständer begära de anslag,
hvilka dertill erfordras;
6:0 att om löneförbättringen beviljas, den förhöjda tjenstårsberäkning,
som lärare vid elementar-läroverken nu ega vid ansökningar till presterliga
lägenheter, måtte komma att upphöra;
7:0 att konsistoriernas befattning med elementar-läroverken må komma
att försvinna, samt öfverlemnas åt särskilda styrelser, med biskopen till
ordförande, uti hvilka styrelser deputerade, valde af lärjungarnes föräldrar,
äfven skola vara medlemmar;
8:0 att för hvarje till elementar-läroverken hörande skola bör finnas
en lokalslyrelse, hvaruti äfven vissa valda deputerade af föräldrarne äro
ledamöter;
g:o att samtlige lärarne vid elementar-läroverken må skiljas ifrån de
konsistoriella göromålen;
10:0 att en centralstyrelse öfver universiteten, elementar-läroverken och
folkskolorna inrättas, på sätt i särskildt, under N:o 5, bifogadt underdånigt
memorial, blifvit föreslaget, och att nådig Proposition måtte afgå till Rikets
Ständer om beviljande af de för nämnde ändamål nödiga anslag, och
11:0 att de förändringar, som beslutas, må komma att verkställas
blott småningom och på ett så försigtigt sätt, att dels undervisningens gång,
under öfvergångsperioden, ej rrni deraf lida, dels nuvarande lärares enskilda
förhållanden eller billiga anspråk ej må deraf störas.
I enlighet med Statsrådets öfriga ledamöters yttrade mening, behagade
Kongl. Maj:t i nåder godkänna hufvudgrunderna för det nu framställda
förslaget, så vidt de afse lärdoms- och apologistskolornas
sammanslående och förening med gymnasium, rättigheten till valfrihet
i vissa läroämnen, aflönings-staterna, indigenats-rättens upphörande
för lärare vid elementar-läroverken och den förhöjda tjenstårsberäkningens
upphörande, då lönförhöjningen träder i verksam
-
29
het, men fann beslut rörande läromethoderna och öfriga detaljer
för närvarande icke böra meddelas, likasom Kongl. Maj:t icke heller
nu ville pröfva de väckta frågorna om ordnandet af styrelser
för nämnde läroverk, om lärares tillsättande, om lärareseminarier
och om lärarens skiljande från de konsistoriel^ göromålen; och då, så
väl till följd af ämnets omfång, söm i anledning af den omständigheten,
att, på sätt Departements-chefen erinrat, nuvarande lärare
i något visst läroämne icke kunde mot sin egen vilja åläggas att
i något annat lemna undervisning, eller klasslärare att i något ämne
handleda skolans högre afdelningar, öfvergången och den förestående
förändrade regleringen af läroverken endast kunde ske i den
mån lärare afginge eller befunnes benägne och skicklige till öfvertagande
af nya tjenstepligter, och det ifrågaställda anslaget endast
erfordrades i samma mån, som förändringen ginge i verkställighet,
ville Kongl. Maj:t förutom den summa af . B:ko R:dr 10,000:
som uppå Finans- och Ecklesiastik-Departementens gemensamma
föredragning blifvit föreslagen, att, oberoende
af läroverkens förändrade organisation, tilldelas Stockholms
stads undervisningsverk, i stället för motsvarande
belopp, som af tolagsmedlen utgått, icke af Rikets Ständer
vid denna riksdag äska större tillökning i nuvarande
anslag för elementar-läroverken än 3o,ooo:
att utgå såsom reservationsanslag, för att, jemte nuvarande
tillgångar och den afgift af lärjungarne, som blifvit
föreslagen, användas till löner för lärare vid de elementar-läroverk,
som blifva inrättade efter de nu godkända
grunderna, med rättighet för Kongl. Maj:t dels att
använda besparingarna på anslaget så väl till duplikanters
aflönande, som till oundvikliga byggnader för läroverkens
behof, der andra medel icke finnas att tillgå,
dels att till hvarje skolas disposition för dess materiella
behof öfverlemna hälften af det öfverskott å afgiften af
lärjungarne, som vid skolan uppkommer, sedan den summa
utgått, hvilken minst bör erläggas; och ville Kongl.
Maj:t derjemte, då de åtgärder, hvilka för skolväsendets
ordnande komma att vidtagas, blefve af det omfång, att
de icke kunde inom Eckesiastik-Departementet medhin
-
3o
nas utan särskildt biträde jemväl af personer, som i ämnet
egde speciel 1 kännedom och erfarenhet, föreslå Rikets
Ständer att tillika å stat uppföra ett årligt anslag af R:dr 3,ooo:
att i nämnde afseenden användas.
Här jena Le behagade Kongl. Maj:i i nåder förordna, att, intilldess
annorlunda stadgas, de, som till lärareplatser vid elementarläroverken
befordras, endast inå erhålla förordnanden å sina
tjenster, med rättighet att tills vidare komma i åtnjutande
af tjensten åtföljande lörmåner; men att med prof och tillsättning
i öfrigt skall tillgå, på sätt redan finnes föreskrifvet; och skulle
härom Cirkulär afgå lill rikets samtelige konsistorier samt till
direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk.
15:o
En väsendtlig brist i våra undervisningsverk är saknaden af anstalter
för fruntimmers-undervisningen. För gossar, som eftersträfva högre
bildning än den folkskolan kan lemna, finnas af staten bekostade lärdomsoch
apologistskola-, gymnasier, universiteter och flerahanda andra inrättningar,
men för flickor har staten icke beredi tillgång till annan bildning
än den, som folkskolan kan meddela.
Den tid är likväl längesedan förbi, då mannen ansåg qvinnan som slaf,
ehuru han i öppen fejd stridde om hennes egande. En sednare lid och
mildare seder erkänna öppet hennes värde för samhällets bestånd och utveckling.
Det är i familjens sköte som statens religiösa och moraliska lifs
yttringar
ega sina kraftigaste rötter, och det är qvinnan, som gehom sin
ställning såsom maka, mor och husmoder, och framför allt såsom det blifvande
slägtets uppfostrarinna, har det största inflytande på religiositetens
och sedlighetens utveckling inom denna första samhällsbildning.
Mot särskilda undervisnings-anslalter för fruntimmer invändes visserligen,
att just derföre, att qvinnans egenlliga verkningskrets är familjen, behöfver
hon icke andra egenskaper och kunskaper än dem, som fordras för
utöfningen af hennes pligler inom det husliga lifvet. Detta må ock i allmänhet
och hufvudsakligen vara sanni, men begreppet om hvad, som utgö»
föremålet för qvinnans verksamhet, hvilar dock icke alltid på sanning och
3i
rättvisa, da denna verksamhet inskränkes lill blotta förmågan att tillreda
de för hushållet behöfliga födo- och beklädnads-ämnen, och att tillse, att
inom husets ekonomi allt ordentligt tillgår. Högre äro qvinnans pligter.
Utom det att hon sålunda skall befria mannen från de småaktiga bestyren
inom familjen, tillhör henne att för sina tjenare vara en husmoder, sorn på
en gång med allvar och godhet leder deras sysselsättningar och vakar öfver
deras sedlighet; att för sina harn vara en uppfostrarinna, som utan hårdhet
vänjer deni vid lydnad och med säkert öga på deras olika böjelser och
anlag förmår uppmuntra och lifva de goda och följdriktigt motarbeta de
onda, samt att för sin man vara en huld maka, som gör hemmet för honom
kärt och angenämt, kan förstå honom, hans fröjder och bekymmer,
dela hans smärtor, hjelpa honom att bära olyckan, uppmuntra honom, om
han svigtar, och gladt med honom göra uppoffringar, om hon finner sådana
af pligten påkallade. Under sådana förhållanden bär, inom det husliga lifvets
krets, bildningen sina skönaste frukter. Men blott få särskildt gynnade
naturer ega förmåga alt uppfylla en så hög kallelse, utan att af uppfostran
vara dertill bildade. Denna bildning kan väl understundom och i
lyckliga fall förvärfvas inom familjen, men ofta ega föräldrar icke dertill
erforderlig förmåga, ofta äro båda eller den, som egde denna förmåga,
bortryckte af döden, och ofta medgifva ej husets tillgångar att för ändamålet
anlita främmande lärare eller lärarinnor. Gemensamma undervisningsanstalter
måste i sådan händelse anlitas, och säkraste beviset, att denna
utväg vid många tillfällen måste begagnas, lemnar det stora antal af
privata flickskolor, eller så kallade pensioner, som nu finnas.
Men i dessa får flickans undervisning som oftast en skef rigtning.
Bildningen blir vanligen desto mera ytlig, som modersmålet och främmande
språk inöfvas utan förståndets skärpning, veLenskaper inläras utan ordningens
allvar och utan begrepp om deras frukter, samt yttre färdigheter
och skimrande talanger snarare förvärfvas och måhända högre skattas, än
verklig själsodling, hjerlats egenskaper samt grundliga och nyttiga kunskaper.
Staten har icke vidtagit någon åtgärd för att tillrättavisa denna missrigtning,
hvilken likväl för samhället varit högst förderflig. Ulan någon
statens åtgärd har dock i sednare tider en bättre åsigt börjat göra sig gällande.
Mera än förr fordras nu af en god fruntimmersskola, att den skall
söka hos sina elever inplanta sann religiositet, ordnade kunskaper och sinnelagets
allvar.
3a
Då denna förbättrade undervisning, först under skydd af framlidne
Erkebiskopen Doktor Waltin, satt i verksamhet af Professoren Doktor Fryxell,
redan varit tillämpad under halftannat decennium, varit begagnad i många
flickskolor, och öfver allt visat goda frukter, torde tiden vara inne att åt
densamma, genom statens mellankomst, för framtiden gifva stadga och utveckling.
Men då fruntimmersundervisningen, just för att så mycket som
möjligt hållas inom det husliga lifvets krets, i allmänhet icke bör vara föremål
för statens direkla omsorger, torde staten böra inskränka sin åtgärd
till inrättandet al en normalskola , som på en gång genom sin föresyn kan
verka på rigtningen af fruntimrens bildning och utgöra en anstalt, der lärarinnor
kunna danas och erhålla vitsord om sin skicklighet.
Gagnet af en sådan åtgärd torde ej kunna jäfvas, ty ehuru flickpensioner
uppkomma i nästan hvarje stad, följa de personer, hvilka inrätta dem,
sällan någon genomtänkt plan, och ega ej heller något mönster, hvarefter
de kunna gifva dem form. Funnes deremot en af staten erkänd bildningsanstalt,
så kunde med skäl begäras, att den, som vid grundläggandet af en
flickskola, ville påräkna förtroende, borde förete vederbörligt intyg om i
normalskolan erhållen kännedom af undervisningsmelhoden i de ämnen, som
höra till en mera grundlig uppfostran. I en icke aflägsen framtid skulle derigenom
uti rikets särskilda orter kunna påräknas kunniga och erfarna personer
till ledarinnor af fruntimmersskolor.
Äfven de föräldrar, hvilka ej ville eller kunde begagna sådana skolor
för sina döttrar, men ej utan andras biträde kunde meddela dem den undervisning,
de behöfde, skulle hemta gagn af en normalskola, genom den
ledning vid valet af lärarinna för deras barn, som skolan kunde lemna, då,
under nuvarande förhållanden, föräldrar och målsmän sällan kunna erhålla
tillförlitlig visshet om en sökandes kunskaper och skicklighet. Funnes en
af staten inrättad normalskola, så kunde föräldrar fordra och få säkra betyg
till stöd för sitt omdöme.
En af staten inrättad normalskola skulle jemväl kunna blifva ett verksamt
medel att befordra lämpliga läroböckers författande. Frunlimmersundervisningen
i vårt land är ännu i nästan fullkomlig saknad af sådana
läromedel. De flesta, som begagnas, äro skrifna för goss-skolor och hvarken
afpassade efter flickans behof eller för henne af intresse. Ingen skicklig
lärare vågar försöket att afhjelpa denna brist, emedan han för en sådan
möda icke kan påräkna någon uppmuntran; men inrättades en normalskola,
så
33
så kunde lärare och lärarinnor vid densamma förbindas att utarbeta lämpliga
läroböcker och derför tillförsäkras vissa förmåner.
I flera andra stater bar ock behofvet af dylika mönster-skolor för de
bildade samhällsklassernas döttrar länge varit insedt. Rysslands och Preussens
hufvudstäder ega sådana inrättningar. I Schweitz finnes en uppfostringsanstalt
för fruntimmer, hvarifrån lärarinnor utgå till flera Europas
länder, och i Frankrike stadgar en lag, att den, som vill inrätta pensionsanstalt
för flickor, skall förut skaffa sig tillståndsbref af vederbörande myndighet.
Det är tid, att äfven vårt fosterland söker tillegna sig en förbättring
i undervisningsväsendet, hvars vigt och gagnelighet andra stater
länge erkänt.
Då jag alltså, på de skäl, som nu blifvit framställda, anser mig böra i
underdånighet föreslå inrättandet af en normalskola för fruntimmersundervisningen,
med hufvudsakligt syftemål derjemte att bilda skickliga lärarinnor,
är del min skyldighet att-framlägga grunddragen för en sådan skolas
organisation, hvarvid jag trott mig böra i de flesta delar följa det förslag, som
vid sista riksdagen blef af en riksdagsman inom Ridderskapet och Adeln
framställdt:
i:o Skolans ändamål skall vara trefaldigt, det första: att genom väl
ledd uppfostran och undervisning, såsom ett föredöme för enskilda pensionsinrättningar,
bibringa lärjungarna ej allenast sådana kunskaper, som äro för
den bildade qvinnan behöfliga, för att sätta henne i ett lämpligt förhållande
till en bildad make och göra henne vuxen ledningen af sina barns första
undervisning, utan ock meddela henne den religiösa känsla och de moraliska
begrepp, som på en gång förädla hjertat, utveckla själens mildare
dygder, kärlek till nästan, öfverseende, ödmjukhet, försakelse, med mera,
och utgöra uti lifvets skiften de säkraste stöden mot de faror, som hota
henne; det andra: att bilda lärarinnor och, efter aflagda prof, meddela betyg
öfver kunskaper ocb undervisningsförmåga icke allenast åt dem, som
vid skolan njutit undervisning, utan ock åt andra fruntimmer, som önska
blifva såsom lärarinnor använda; det tredje: att, genom egen lärarepersonal
eller på annat lämpligt sätt, befordra utarbetandet af läroböcker, passande
för fruntimmersundervisningen;
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Prop. 1847, Haft. 1.
5
34
o:o Undervisningsämnena skola vara kristendom och biblisk historia
och kristlig moral, välskrilning, arithrnelik, historia och geografi, i synnerhet
fäderneslandets, svenska, tyska, fransyska och engelska språken,
de allmännast förekommande sömnader och handarbeten, teckning och koralsång;
3:o
Lärokurserna skola vara tvänne, den ena för dem, som inom skolan
blott söka bildning för det egentliga husliga lifvet, den andra högre,
för dem, som vilja blifva lärarinnor för andras barn. För de förra meddelas
undei visningen blott pä förmiddagarna, för de sednare äfven på eftermiddagarna;
4:o
Lärarepersonalen skall utgöras af tre lärare och tre lärarinnor,
biträdde, om så erfordras, af särskilda lärare i språk, teckning och koralsång;
5:o
Ledningen af undervisningen i allmänhet skall tillhöra förste läraren,
hvilken tillika skall vara skolans rektor;
6:0 Ledningen af under-visningen i fruntimmers arbeten samt uppsigten
öfver lärjungarnas seder och skick tillhöra första lärarinnan, som ställes
rektor närmast i myndighet inom skolan;
7:0 Skolan ställes under styrelse af en af Kongl. Majrt utnämnd direktion,
bland hvilkens medlemmar fruntimmer äfven böra finnas;
8:0 Lärjungarne få ej öfverskrida ett visst måttligt antal, som af
Kongl. Majrt uppå direktionens framställning bestämmes;
gro En viss ärlig af gift ^ sorn på samma sätt bestämmes, erlägges af
lärjungarne till skolans underhåll;
10:0 Skolans rektor erhåller samma befordringsrätt, som lärare vid elementarläroverken,
men han, likasom hvar och en af öfrige lärare och lärarinnor
vid skolan, kan af direktionen endtledigas, när den så finnér behöflig!.
Då emellertid, för det närvarande, inga allmänna medel finnas af Rikets
Ständer disponerade, som kunna användas för inrättandet af en sådan
skola, och afgifterna af lärjungarne ej torde böra bestämmas till så högt
belopp, att kostnaderne med dem ensamt skulle kunna bestridas, får jag i
underdånighet föreslå, att Eders Kongl. Maj:t, för inrättande af en sådan
normalskola för fruntimmersundervisningen, måtte af Rikets Ständer begära
ett årligt anslag af 3,000 R:dr banko, en summa, hvilken säkerligen blifver
erforderlig, då lokal för skolan skall hyras och den största grannlagenhet
måste iakttagas vid valet af lärare och lärarinnor.
35
Kongl. Maj:t behagade, uppå jemväl Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga
tillstyrkan, i nåder bifalla, att af Rikets Ständer skulle
äskas ett anslag af 3,ooo R:dr banko för inrättandet af en normalskola,
till bildande af lärarinnor för frunlimmersundervisningen.
16:0
Direktionen öfver nya elementarskolan i Stockholm har hos Eders Kongl.
Maj:t anhållit dels om uppförande å ständig stat af skolans nuvarande årliga
anslag, 6,800 R:dr banko, dels om beviljande af medel till anskaffande
af eget hus för skolan, och har* direktionen i sednare afseendet föreslagit,
att för en gång måtte antingen beviljas ett förslagsanslag af 5o,ooo R:dr
banko, eller om kronans lägenheter vid beridarebanan kunde få begagnas,
den summa, förslagsvis beräknad till 3 [,666 Rtdr 3a sk. banko, som erfordras
så väl för inköp af landtbruksakademiens dervid belägna lilla stenhus
och tomt, som för att syftesenligt använda och ändra dessa lägenheter.
Sedan riksmarskalksembetet, som i anledning häraf blifvit bordt, upplyst,
att de ifrågavarande lägenheterna äro för hofstallets behof oumbärliga,
har, uppå Eders Kongl. Majlis nådiga befallning, undersökning genom Öfverintendetsembetet,
efter samråd med direktionen öfver nya elementarskolan, blifvit
anställd rörande lämpligheten för skolans behof af några inom Clara
församling belägna tomter, hvarvid befunnits, att begagnandet af den enda
nu för ändamålet der tillgängliga tomt skulle medföra en kostnad af omkring
60,000 R:dr banko; i anledning hvaraf direktionen, om en så stor
summa icke skulle kunna erhållas och Eders Kongl. Majit skulle finna, att
de ifrågavarande tomterna] vid Hötorget icke böra eller kunna till skolan
upplåtas, vidhållit sin först yttrade önskan att erhålla ett förslagsanslag af
5o,ooo R:dr, med hvilken tillgång, genast användbar, då passande byggnad
eller tomt blefve Cal, direktionen hoppades, hädanefter som tillförene, kunna
anskaffa hvad som erfordras.
Hvad först angår uppförande å stat af anslaget för nya elementarskolan,
så är denna åtgärd redan vid sistlidne riksdag af Eders Kongl. Maj:t
föreslagen, men Rikets Ständer lemnade då ej dertill deras bifall. På de
skäl, som då anfördes och då det alltid måste blifva angeläget att i hufvudstaden,
der tillfälle är till val emellan flera läroverk, bibehålla en skola,
hvarest nya läromethoder kunna försökas, ulan att dermed behöfva störa un
-
36
dervisningens jemna gång på någon ort, och då dessutom denna skola visat
sitt gagn genom den1! täflan, hvilken den förorsakat, får jag i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t mätte förnya sin nådiga framställning
i detta afseende.
Beträffande åter anskaffande af eget hus för skolan, så torde Eders
Kongl. Majit, vid det af Riks-marskals-embetetupplysta) förhållande, finna,
att kronans lägenheter nu icke kunna för ändamålet användas, hvarföre,
i öfverensstämmelse med den framställning, som vid sista riksdagen
af Eders Kongl. Majit gjordes, jag nu i underdånighet får föreslå, att,
för beredandet af tjenlig egen lokal åt skolan, måtte äskas ett anslag för en,
gång af 5o,ooo Ridr b:ko.
Hvad Departements-chefen sålunda, så i ena som andra afseendet, hemställt
och föreslagit, understöddes af Statsrådets öfrige ledamöter och
blef af Kongl. Majit i nåder bifallet.
1710.
Biskopen i Linköpings Stift har, rörande dervarande gymnasiioch
stiftsbibliothek, upplyst, att detsamma genom större och mindre rika
och dyrbara donationer vuxit till a5,ooo volumer, deribland 1,000
foliiband af värderika handskrifter, jemte permbref, i lärdoms- och politiska
historien samt vetenskapliga ärenden, utom en icke obetydlig samling
af mynt, medaljer, porträtter och kuriosa. Del oaktadt åtnjuter bibliothekarien
blott 3o tunnor spanmål, svarande mot 180 Ridr biko af statsmedel
samt 78 Ridr af enskilda donationer, tillsammans 258 Ridr b;ko, för
hvilken summa han äfven skall, enligt en af de privata donationernas föreskrift,
i vissa ämnen meddela ungdomen undervisning \ timmar i veckan.
Han måste vara en med särskilda anlag och grundliga förstudier väl
utrustad man. Den talrika boksamlingens eftersyn och vård, nödiga katalogers
hållande, uppmärksamheten på litteraturens fortgång i alla vetenskapsgrenar,
till bibliothekets behöriga vidmakthållande och förökande, samt
beredvillighet emot alla besökande bokvänner, upptaga så hans tid och arbetsförmåga,
att han icke kan genom undervisning eller annan sysselsättning
öka sina inkomster. Biskopen anser således en förökning i denna tjenstemans
inkomster behöflig och föreslår, att den må bestämmas till 266
Ridr 32 sk. biko, hvilken summa han förmodar, att Rikets Ständer med
37
nöje skola bevilja, då derigenom en af rikets vackraste och utvaldaste boksamlingar
tryggas för dess framtida vård och förkofran.
Likaså har biskopen i Westerås stift begärt, att ett årligt arfvode
af i5o R:dr b:ko måtte beviljas för bibliotbekarien vid Westerås gymnasiibibliothek,
hvilket nu uppgår till mera än 12,000 volymer. Dennes hela
inkomst utgör nu 6 R:dr b:ko, eller räntan af ett för ändamålet doneradt
kapital; och likväl skall han öfver detta icke obetydliga bibliothek med
alla dess tillhörigheter hålla fullständigt inventarium, föra tre särskilda kataloger,
vissa dagar hålla bibliotheket öppet för beseende och begagnande,
med ansvar besörja utlåningen af böcker, uppgifva förslag på böcker , som
skola köpas eller kunna säljas, samt föra bibliothekets räkenskaper, hvilket
allt fordrar mycken tid och medförer mycket ansvar.
På de sålunda anförda skäl, får jag i underdånighet föreslå, det Eders
Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer äska dessa anslag för bibliothekarierne
i Linköping och Westerås.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Statsrådets öfrige ledamöters tillstyrkan,
i nåder härtill lemna bifall.
18:0
Uti ingifven skrift har Nora bergsförsamling hos Eders Kongl. Maj:t i
underdånighet anmält, att, ehuru Rikets Ständer vid 1834 oc^ 1835 årens
riksdag genom ett beslut, som vunnit Kongl. Maj:ts nådiga bifall, afskaffat
den under namn af djeknepenningar tillförene utgående afgift, och i stället
å Riksstaten uppfört en ersättningssumma af 5,800 R:dr, att i behörig ordning
utgå till de auktoriteter, hvilka dittills disponerat samma inkomst,
hade likväl den härigenom för vederbörande skattskyldige afsedda lindring
icke sträckt sig till Nora bergsförsamling, i afseende på de af ålder derifrån
till rectorscholoe i Nora, med 2| lisp. af hvarje matlag, utgående 25 skepp,
tackjern, hvilken afgift, motsvarande hvad å andra orter benämnts djeknepenningar,
ännu fortfore att af rektor eller dess ombud uppbäras; hvadan
bergsförsamlingen underdånigst anhållit, dels att från och med den 1 Maj 1844
blifva befriad från utgörande af berörde bidrag till rektors aflöning, under
önskan att få detsamma till sockenskolornas nytta använda, dels ock, att
bemälde rektor i stället måtte erhålla motsvarande kontant ersättning af ofvannämnde
å riksstaten uppförde anslag, hvilken ersättning, efter medium af
10 års markegång, skulle uppgå till 165 R:dr i5 sk. b:ko.
38
Häröfver hörde, hafva Nora stadsförsamling och kyrkoherden derstädes,
prosten M. Snederus, väl funnit billigt, att ifrågavarande tackjernsafgift
frän rektorslönen indroges och finge af bergsförsamlingen för dess
eget skolväsende användas, men ansett angeläget, att ersättning i annan
väg åt rektor beredes, hvarvid blifvit erinradt, att beloppet deraf rätteligen
utgjorde omkring 45 skeppund tackjern årligen, enär afgiften utginge
med 2‘ lispund af hvarje matlag, och matlagens antal inom bergsförsamlingen,
enligt en af häradsskrifvaren i orten meddelad uppgift, utgjorde,
efter 10 års medeltal 464^ st.; och har konsistorium i Vesterås å ansökningen
i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall, med det vilkor, att rector
scholae i Nora af statsmedel erhölle en efter markegångspris beräknad
ersättning lör den honom derigenom frångående löneförmån; men Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län, som i frågan jemväl infordrat
vederbörande kronofogdes och häradsskrifvares underdåniga yttrande,
uti afgifvet underdånigt memorial, med tillstyrkande af Nora bergsförsamlings
befrielse från utgörande af den öfverklagade afgiften, till Eders
Kongl. Maj:ts nådiga afgörande blott öfverlemna!, huruvida och hvilken
ersättning må rector-scholae derför tillerkännas.
Med förmälan, att, sedan dessa handlingar inkommit till Eders Kongl.
Maj;ts och Rikets Kammar-kollegium, som, gemensamt med Stats-kontoret
fått sig i nåder anbefaldt att underdånigt utlåtande i ämnet afgifva,
undersökning i de hos Kollegium förvarade räkenskaper och handlingar
blifvit anställd, till utrönande af ifrågavarande tackjerns-afgifts beskaffenhet
och belopp med mera, hafva bemätde kollegier, då samma afgift
befunnits motsvara s. k. djeknepenningar, i underdånighet tillstyrkt nådigt
bifall till Nora bergsförsamlings underdåniga ansökning om befrielse
från merberörde afgifts erläggande; men hvad åter anginge frågan om ersättning
till rector scholae i Nora för den minskning i inkomst, han derigenom
skulle få vidkännas, på anförda grunder, ansett sådan ersättning
icke böra honom af allmänna medel tillgodokomma.
Då ifrågavarande afgift rätteligen, enligt hvad upplyst blifvit, utgörande
45 skeppund tackjern, befunnits vara af samma natur som s. k.
djeknepenningar, och Rikets Ständer vid 1834 och 1835 årens riksdag beslutat,
att desse borde upphöra och ersättning i behörig ordning utgå till
de auktoriteter, hvilka förut disponerat denna inkomst, men de medel,
hvilka för sådant ändamål äro af Rikets Ständer anvisade, icke lemna tillgång
till sådan ersättning åt rektor vid Nora stads skola, får jag hos E
-
ders Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes till Rikets Ständer göra nådig framställning derom, att ett belopp af
298 R:dr 6 sk. banko, motsvarande, enligt Örebro läns markegång för de
tio sista åren näst före det år då frågan väcktes, ofvannämnde 45 skeppund
tackjern, mätte å riks-staten uppföras såsom ersättning till rektor
vid stadsskolan i Nora för mistandet af denna inkomst, och Kongl. Maj:t
deidgenoin sättas i tillfälle att bifalla Nora församlings begäran om befrielse
från afgiftens utgörande.
Kongl. Maj:t behagade till denna Departementschefens underdåniga
hemställan, som biträddes af Statsrådets öfrige ledamöter, lemna
nådigt bifall.
19:o.
Vid. sisllidne riksdag beviljade Rikets Ständer till folkundervisningens
befrämjande, utom folkskole-afgiften, följande anslag att af allmänna
medel utgå årligen till och med det år, då nu instundande riksdag slutar,
nemligen:
till understöd för folkskolelärares aflöning inom de socknar, der, enligt
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, statsbidrag för sådant ändamål, i följd
af särskilda omständigheter och förhållanden, kan blifva erforderligt
20,000: —
till seminarierne för bildande af lärare vid folkskolorna, efter
Kongl. Maj:ts nådiga disposition 9,100: —
till stipendier för elever vid seminarierna, att, i mån af be
hofvet,
af Kongl. Maj:t disponeras  12,000: —
Samma summor hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Majit
måtte för ifrågavarande ändamål af Rikets Ständer äska, att utgå årligen i
ytterligare tre år, med ett sammanlagdt belopp för alia åren af 123,300
R:dr banko. Å det förstnämnde af dessa anslag äro visserligen icke ännu för
åren 1847 och 1848 af Kongl. Maj:t anvisade mera än 12,998 R:dr banko;
men många församlingar behöfva ännu, för ordnandet af sitt skol
väsende,
understöd till lärarnes aflöning, och äfven bland dem, som redan
fått sina skolor i gång, torde många finnas, som nu komma i erfarenhet
af, att ett ökadt antal lärare blir erforderligt, för hvilkas aflönande
de, blifva i behof af understöd. Det andra anslaget eller för semina
-
4o
rierna, lemnar blott ett obetydligt årligt öfverskott af 233 R:dr 16 sk.,
hvilket varit besparadt för oförutsedda behof och måhända snart blifver
behöfligt. Det tredje till stipendier för elever vid seminarierna har de
sednare åren till fullo utgått och torde säkerligen blifva erforderligt, åtminstone
under nästföljande trenne år, då alla skolor ännu ej kunnat förses
med examinerade lärare och antalet af elever således under denna
tid fortfarande kan antagas blifva nära nog lika stort som hittills.
Denna hemställan blef, uppå tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter,
af Kongl. Maj:t i nåder bifallen.
20:o.
Föreståndaren för gymnastiska Centralinstitutet, professoren Branting,
har i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte bereda institutet
följande förökade anslag, nemligen:
för Öfverläraren R:dr 200. —
„ 2:ne nya lärare i de praktiska delarne af gymnastiken,
å 300 R:dr hvardera  600: —
„ en första lärarinna  133: 16.
„ appareljens, vapnens, med mera underhåll, jemte expenser 133:16.
Summa R:dr 1,066: 32.
Såsom stöd för denna anhållan, har han hufvudsakligen framställt:
att gymnastiken vinner allt mera och mera förtroende; att antalet af dem,
som bildas till lärare och instruktörer, för så väl de högre och lägre offentliga
läroverken, som för rikets flotta och armé, derigenom ständigt
förökes; att den fåtaliga lärarepersonalen således hårdt anstränges och finner
för sig förmånligare att gå till främmande länder, der de blifva med
fördelaktiga vilkor anställde; samt att, om den förökning i lärarepersonalen,
han föreslagit, beviljas, institutet kunde sättas i tillfälle att äfven i
passiv behandling, utan afgift, årligen emottaga ett antal af åtminstone
tio sjuka obemedlade mans- och qvins-personer.
I anledning häraf får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl.
Maj:t måtte för gymnastiska centralinstitutet af Rikets Ständer äska dels
samma anslag, som vid sista riksdag begärdes, nemligen till lönetillökning
åt
4*
åt öfverläraren, på det att en skicklig person lättare derigenom må blifva
i tillfälle att vid institutet qvarstanna, för att vid föreståndarens afgång
kunna påräknas såsom hans efterträdare . . . R:dr 200: —
oell till lön för en ytterligare lärare i praktisk gymnastik,
hvilken för de förökade göromålens bestridande är högst behöflig
300: —
dels oek lill lön för en lärarinna i gymnastiken, hvilken numera
äfven börjar begagnas i undervisningsanstalter för fruntimmer
och der verkar serdeles gagnaneligt för deras fysiska
bildning . ✓  133:16.
Hela förhöjningen i anslaget för institutet skulle då blifva
1 R:dr 633:16.
Banko.
Hvad departements-chefen sålunda tillstyrkt och hvaruti Statsrådets
öfrige ledamöter sig förenade, behagade Kongl. Maj:t i nåder bifalla.
21:o.
De apotheksräkningar, som inom Sundhets-kollegium, enligt dess instruktion,
böra granskas utgjorde år 1816 endast 235 stycken, med en totalsumma
af 18,352 R:dr 19 sk. 9 rst. Dessa räkningar hafva sedermera
till den grad ökats, att de år 1846 voro 707 stycken, uppgående till
en summa af 64,320 R:dr 26 sk. I anledningj häraf liar Sundhets-kollegium
anmält omöjligheten att för det numera otillräckliga arfvode af 200
R:dr, som för denna granskning finnes på kollegii stat uppfördt, kunna fa
granskningen behörigen fullgjord, och föreslagit att det mätte förhöjas med
ytterligare 600 R:dr. Under vitsordande af behofvet utaf någon tillökning
i detta arfvode, anser jag likväl mödan af granskningen kunna vara behörigen
ersatt med en sammanlagd summa af 600 R:dr, hvadan jag i underdånighet
hemställer, att Eders Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer
för ändamålet äska skillnaden emelian detta belopp och nu utgående arfvode,
eller 400 R:dr banko.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Statsrådets öfriga ledamöters underdåniga
tillstyrkan, härtill lemna Sitt nådiga bifall.
Bil. IV:o 5 till Kongl. Majus Prop. 1847* Haft. 1. 6
%
42
22:o.
Sedan provincial-läkarebeställningen i Herjeådalens distrikt ak Jemtlands
län blifvit ledig, bar Sundhets-kollegium tid efter annan i stadgad
ordning kungjort densamma till återbesättande, utan att någon sökande
sig anmält. Med tilikännagifvande häraf, har Kollegium i underdånighet fästat
uppmärksamheten på svårigheten att, uti en så aflägsen’landsort, kunna
erhålla någon fullt qvalifiserad läkare, hvilket ock redan förut år 1837
föranledt Kongl. Maj:t att tillåta den sist aflidne tillförordnade provincialläkaren
att, emot lönens åtnjutande, såsom arfvode, tillhandagå orten med
läkarebiträde; men vid inträffande medico-legala förrättningar har man, i
följd af hans inkompetens dertill, varit nödsakad att beordra annan legitimerad
läkare. Kollegium, som hyser den öfvertygelsen, att med den nuvarande
ringa lönen å stat, hvilken blott utgör 432 Rldr 24 sk. banko, ingen
sökande sig anmäler, hemställer, att lönen måtte förhöjas till minst 666
Rldr 32 sk. banko; och får jag så mycket heldre föreslå, att Eders Kongl.
Majit måtte af Rikets Ständer äska ifrågavarande löns förhöjning till detta
belopp med 234 R:dr 8 sk. banko, som extra läkares beordrande att i
distriktet tjenstgöra skulle blifva för Statsverket betydligt kostsammare.
Uppå jemväl Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga tillstyrkan, behagade
Kongl. Majit i nåder bifalla, hvad sålunda blifvit föreslaget.
i
24:o.
Uppå begäran af apothekare-societen har Sundhets-kollegium i underdånighet
anhållit, att Eders Kongl. Majit behagade till Rikets Ständer föreslå
fortfarandet af det anslag, stort 1,000 Ridr banko årligen, som vid
sista riksdagen beviljades att till den nu instundande utgå för den i
Stockholm stiftade pharmaceutiska läroanstalt; och får jag, då apothekaresocieteten
behörigen fullgjort det för anslagets begagnade föreskrifna vilkor
och Sundhets-kollegium intygat, att inrättningen omisskänneligen utöfvat
ett välgörande inflytande på pharmaciens studium, i underdånighet tillstyrka
nådigt bifall å denna anhållan, under anmälan derjemte att någon
rubbning i nuvarande stat icke genom ett sådant bifall förorsakas, enär
43
detta anslag, ehuru utgående blott till nästa riksdag, likväl blifvit i den
ordinarie staten för Sundliets-kollegium med medicinal-staten å 8:de hufvudtiteln
inbegripet.
Hvad sålunda blifvit i underdånighet tillstyrkt, täcktes Kongl. Maj:t
i öfverenstämmelse med Statsrådets öfriga ledamöterslyttrade mening,
i nåder bifalla.
25:o.
Uti till Eders Kongl. Maj:t genom Sundhets-kollegium ingifna underdåniga
skrifvelser hafva professorerne vid Carolinska medico-cbirurgiska
institutet anhållit, dels att Eders Kongl. Maj:t måtte ånyo till Rikets
Ständer föreslå uppförande på stat af det vid sista riksdag blott intill den
nu instundande beviljade anslag af 1,600 R:dr årligen till lön åt en professor
i kliniken för barnsjukdomarne, dels ock att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Rikets Ständer beviljandet af följande nya anslag, nemligen;
till arfvode åt en amanuens vid kliniken för barnsjukdomarne
R:dr 300: —
„ lön åt en chirurgise adjunkt
. . . „ p33: 16.
„ lön lör en professor i pathologiska anatomien . . . . „ 1,600:
„ arfvode åt en klinisk lärare för veneriska sjukdomars kännedom
och behandling „ 666: 32.
„ förhöjande af lönen för läraren i medicina legalis, så att en
profession i nämnde ämne derigenom må kuuna bildas, eller
ifrån 400 R:dr till 1,600 R:dr, „ 1,200: —
Summa R:dr 4,100: —
Hvad först angår fortfarande och uppförande på stat af det vid sista
riksdag beviljade anslaget för en profession i kliniken för barnsjukdomarne,
så kan jag ej annai ,än på det högsta tillstyrka, att Eders Kongl Maj:t
ville derom göra nådig framställning till Rikets Ständer, då ej allenast
Sundhets-kollegium upplyst, att den i detta änne från början af Maj må
nåd år 1845 vid allmänna barnhuset i Slockholm lemnade undervisning
måste betraktas såsom ett ganska vigtigt och högst angeläget tillägg till
den praktiska läkarebildningen i fäderneslandet, och att upphörandet deraf
skulle medföra en desto kännbarare förlust i detta hänseende, som någon
motsvarande undervisning vid något annat läroverk i riket icke
kan lemnäs, enär för densamma ovilkorligen erfordras det tillfälle till
44
iakttagelser vid sjuksängen, som endast en större vårds anstalt för späda
barn, sådan som allmänna barnhuset, kan erbjuda; utan ock af till Eders
Kongl. Majit ingifna statistiska uppgifter angående dödligheten inom första
lefnadsåret ej mindre inom barnhuset, än ibland oäkta barnen uti Stockholms
stad inhemtas, alt den varit betydligt mindre alltsedan år 1842, eller den
tid, då uppmärksamheten började närmare fästas på denna del af sjukvården.
Då detta anslag redan vid förra riksdagen inberäknades i staten
för Carolinska institutet, förorsakar dess uppförande på ordinarie stat icke
någon förhöjning i den för institutet vid sista riksdagen beräknade summa.
Hvad åter angår öfriga för institutet begärda anslag, kan jag ej i
vidsträcktare mån tillsyrka framställning derom till Rikets Ständer, än att
för en adjunktur i chirurgien, högst behöflig för den dagliga undervis
ningen
och praktiska handläggningen af chirurgiska operationer, samt för
en profession i pathologiska anatominen, en vetenskap, sorn i sednare tider
fått den utsträckning, att vid de flesta praktiska läroanstalter en sådan
redan blifvit inrättad, måtte begäras tillsammans ett årligt anslag af
1933 R:dr 16 sk. banko.
Kongl. Majit behagade, i öfverensstämmelse, med Statsrådets öfrige lemöters
jemväl härtill lemnade underdåniga tillstyrkande, i nåder
gilla, hvad Departementschefen sålunda, så i ena, som andra af
seendet
föreslagit och hemställt
26io.
Föreståndaren för veterinärinrättningen i bufvudstaden har genom
Sundhels-kollegium gjort underdånig framställning om behöfligheten af
följande ytterligare statsanslag för inrättningen:
till löneförhöjning åt hvardera af tvänne inrättningens lärare, theoretices
professoren och läraren i pharmacien och materia medica, så att de
må erhålla lika löner med professorerne vid Carolinska medico-chirur
giska
institutet, 600 Ridr för hvardera R.-dr 1,200: —
till lön för en adjunkt eller pensionär, hvilken vid inträffande
ledighet eller sjukdomsförfall bland ordinarie lärareper--  sonalen, kunde vara att påräkna för undervisningens oafbrutna
gång  333. 16
Tjansport: 1,533: 16.
45
Transport: 1,533: 16.
till löneförhöjning åt instruktionssmeden, hvars befattning helt
och hållet upptager en persons tid och hvartill erfordras
både anatomiska och physiologiska kunskaper, samt en högre
grad af manuel skicklighet
till underhåll åt 6 för hofslagareyrket behörigen qvalificerade
och dertill enkom antagna elever, hvarigenom den år 1822
den 9 Maj meddelade nådiga föreskrift, att den hofslagaregesäll,
som vill i Stockholm utöfva hofslagareyrket i hela
dess vidd, hör åläggas att med bevis från någon Veterinärinrättning
styrka, det han eger tillförlitlig skicklighet
uti hästskoning med hvad dertill hörer, kunde befordras
till verkställighet, efter 12 R:dr Banko åt hvardera i månaden
till förhöjning i samtlige läns-djurläkarnes löner från 50 till
200 R:dr, 24 personer, å 150 R:dr för hvardera .... 3,600: —
eller en årlig summa af R:dr 6,297: 16.
samt dessutom för en gång till ombyggande af inrättningens för närvarande
i ettganska förfallet skick befintliga smedja, med konstruktion efter en
annan mera ändamålsenlig plan, enligt upprättadt kostnadsförslag R:dr
1,241: 16.
Tio af länens djurläkare hafva äfven, under åberopande af deras bekymmersamma
belägenhet, då deras lön ej utgör mera än 50 R:dr och då
de för sin praktik åtnjuta blott obetydliga ersättningar, i underdånighet
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes aflåta nådig proposition till Rikets
Ständer om förbättring i deras lönevilkor.
Af dessa begärda anslag anser jag mig likväl icke böra tillstyrka, att
mera för det närvarande utaf Rikets Ständer äskas, än lön förhöjningar,
med 600 R:dr åt en professor, och å 300 R:dr åt instruktionssmeden, eller
tillsammans årligen 900 R:dr, samt den begärda summan för en gång till
ombyggnad af smedjan, eller 1,241 R:dr 16 sk. banko.
Denna underdåniga tillstyrkan, hvaruti Statsrådets öfrige ledamöter
äfven instämde, behagade Kongl. Maj:t i nåder gilla.
300:
864: —
46
27:o.
Hos Edel’ Kongl. Majrt liar svenska nykterhetssällskapet, Igenom dess
direktion, i underdånighet anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes af Rikets
Ständer äska ett årligt anslag af 1,000 R:dr Banko, för att efter omständigheterna
af direktionen användas både till nykterhetsskrifters utgifning
och nykterhetstalares kringsändande, medel, hvilka ansets verksammast
bidraga till det goda ändamålet, men hvilka sällskapet, i anseende
till ringheten af dess tillgångar, blott i liten mån kunde ega tillfälle att
begagna, derest ett sådant anslag icke beviljades; och får jag i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Majrt behagade af Rikets Ständer äska
delta anslag att lill nästa riksdag utgå.
Hvad deparlements-chefen sålunda hemställt, täcktes Kongl. Maj:t, uppå
Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga tillstyrkan, i nåder
bifalla.
28:o.
Sedan Ingeniören J. Wahlberg under fleråriga resor i Södra Afrika,
derstädes gjort rika samlingar och erbjudit elem till inköp för Naturhistoriska
Riksmusei räkning, biföll Eders Kongl. Maj:t, uppå Vetenskaps-Akademiens
underdåniga tillstyrkan, under den 17 December 1845, deras inlösande
mot en betingad köpeskilling af 19,500 R:dr banko, hvilken borde
på sådant sätt utgå, att utom 3,500 R:dr, som af nämnde musei fond
blifvit till honom förskottsvis utbetalade och borde honom oafkortade tillkomma,
skulle i lösen erläggas ytterligare 16,000 R:dr, hvaraf 6,000 R:dr
genast skulle Wahlberg„ uppå skeende reqvisition, tillhandahållas af 8:de
hufvudtitelns besparingar; och skulle af det återstående beloppet minst
1.000 R:dr årligen, från och med år 1846, till Wahlberg utbetalas och intill
nästa riksdag utgå af anslaget å samma hufvudtilei för extra utgifter.
För afbetalning af den öfriga delen af köpeskillingen ville Eders Kongl.
Maj:t framdeles anvisa nödiga medel.
Vid slutet af år 1848 är således Wahlbergs återstående fordran
7.000 R:dr Banko. För att befria anslaget å 8:de hufvudtiteln för extra
utgifter, hvilket i alla fall är ganska otillräckligt, ifrån en under flere år
fortgående betydlig utgift, som det under de sednare åren fatt vidkännas,
47
får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte af Rikets
Ständer äska ofvannämnde 7,000 R:dr banko, att för en gång utgå.
Denna hemställan blef, uppå Statsrådets öfriga ledamöters underdåniga
tillstyrkande, af Kongl. Maj:t i nåder bifallen.
29:o.
Rikets Ständer biföllo vid sistlidne riksdag att å allmänna indragningsstaten,
från och med år 1845, till nästa statsreglering, skulle uppföras
800,£R:dr om året till Vetenskaps-Akademiens disposition, att användas
dels till fortsatt understöd för ett nytt arbete i Sveriges Flora, med
vilkor att hvarje afdelning biifrer ett helt för sig, och dels till uppmuntran
för utgifvande af teckningar utaf zoologiska föremål; och får jag, då
Vetenskaps-Akademien, som upplyst, att afbiidningarne för det närvarande
hufvudsakligen omfatta de så kallade köttiga svamparne, hvilka icke
kunna på något kändt sätt förvaras i samlingar, utan att förändra utseende,
men hvaraf en mängd, här i norden förekommande, lemnar ett för
menniskor tjenligt, ehuru ej hittills hos oss begagnadt, födoämne, ansett arbetet
komma att ega ett utmärkt värde och anslaget således böra fortfarande
utgå, i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
derom göra framställning till Rikets Ständer;
hvilket, uppå Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga tillstyrkan, af
Kongl. Maj:t i nåder bifölls.
30:o.
Uti underdånigt memorial anför Vetenskaps-Akademien, att Naturhistoriska
riksmusei samlingar blifvit så förökade, att hvad som deraf hunnit
uppstoppas nu fyller alla platser, oaktadt man sökt så tätt sammanpacka
föremålen, att det snarare blir en magasinering, än en utställning
till deras beqväma åskådning. Att bereda nytt utrymme blir således oundgängligt.
Dertill finnas 2:ne utvägar, den ena att förse akademiens
hus med en öfvervåning, den andra att för tillbyggnader använda angränsande
tomt. Hvad den förra angår, anses den kunna medföra våda
för akademiens nuvarande hus; —då återstår blott den andra, och för be
-
48
fordrandet af möjligheten till dess begagnande har det helt nyligen lyckats
akademien att på auktion få inköpa de hus och tomter, som utgöra
den andra hälften af det qvarter, hvaraf akademiens egendom utgör den
ena. Inköpssumman uppgår till 39,383 R:dr 16 sk. banko; ett belopp,
hvarå egendomarne, om de fortfarande uthyrdes, kunde lemna ränta. Genom
denna transaktion, hvilken för akademiens egentligen egna behof
likväl icke varit erforderlig, ser den sig med .särdeles tillfredsställelse kunna åt
staten erbjuda ett önskvärdt tillfälle att för framtiden bereda erforderligt
utrymme till utvidgande af det naturhistoriska riksmuseum, och anhåller
således, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Rikets Ständer, att inlösa ifrågavarande
tomter och hus, antingen genom den af akademien betalade
köpeskillingens erläggande på en gång, eller genom försäkran till akademien
för ali framtid af deremot svarande 5 procents ränta.
Skulle åter statens disponibla tillgångar icke medgifva samtliga gårdarnas
inlösande på en gång, kunde detta till en början dertill inskränkas,
alt de tre gårdar, som utgöra den nordöstra fjerdedelen af qvarteret
och i inköp kostat 6,383 R:dr 16 sk., må af statsmedel inlösas eller akademien
af samma medel erhålla 5 procents årlig ränta å köpeskillingen,
kunnande likväl akademien icke nu till noggrannt belopp bestämma den
summa, för hvilken ränta till akademien borde utgå, emedan dessa Tre
gårdar äro bebyggda med en stor massa af trädhus, af hvilka mångå ligga
i omedelbar beröring med akademiens hus och medföra en sådan eldsfara
för statens i akademiens hus förvarade dyrbara egendom, att de böra
nedrifvas. Vid ett sådant tillfälle betalar brandförsäkrings-kontoret en
bestämd summa till husegaren, hvilken summa då afgår från köpeskillingen;
men om också förutsättas kan, att nedrifning och tomtens planering
kan verkställas för värdet af de borttagna byggnadsmaterialerna, måste
dock tomten med ett plank instängas, hvilket naturligtvis ej kan falla akademiens
fiskus till last. Om Eders Kongl. Maj:t täckes rörande denna
mindre lösesummas anvisande göra proposition till Rikets Ständer, anser
akademien att sifferbeloppet kan hinna vara med noggrannhet bestämdt
före den tid, då ämnet hos Rikets Ständer kan förekomma, Dermed vore
likväl ingenting vunnet för ett större utrymme åt museum, hvilket ej
kan erhållas utan genom tillbyggnad. Akademien anhåller derföre, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer anvisande af medel till
en nybyggnad på en del af den nu förvärfvade tomten, af 72 alnars
längd
49
längd och 25 alnars bredd; med en höjd, lika med akademiens hus. Dertill
skulle, efter uppg jordt förslag, erfordras 45,000 R:dr banko, hvartill, i
händelse staten icke inlöser äfven den med stenhus bebyggda tomten, borde
läggas en hyresersättning af minst 600 R:dr årligen för intendenten
vid den zoologiska afdelningen af riksmuseum, och för vaktmästai’en,
hvilka bebo en liten vid östra ändan af huset belägen flygel, sorn lill utrymme
för den nya måste nedrifvas, samt kostnaden för så kalladt friköp
i stadens Drätsel-kommission af den ofria tomten i de gårdar, som skulle
bebyggas.
Akademien vill icke förtiga, att på tidens längd äfven detta utrymme
blifver otillräckligt, men tror, att hvar tid kan och bör sörja för sina
behofver. Den har emedlertid låtit uppgöra ritning och kostnadsförslag
till en byggnad, som, i lika stil med akademiens hus, skulle omsluta hela
qvarteret. Detta förslag upptager en summa af 160,000 R:dr, då, med
köpesumman för tomterna, hela kostnaden skulle uppgå till 199,383 R:dr
16 sk., eller i jemnt tal till 200,000 R:dr b:ko, i fall byggnadsförslaget
kunde anses ega tillförlitlighet för en kommande tid.
Till hvad Vetenskaps-akademien sålunda i underdånighet föreslagit
och hemställt, kan jag för det närvarande ej i vidsträcktare mån tillstyrka
bifall, än att, då nedrifning af de till ett värde af 6,383 R:dr 16 sk.
b:ko upptagna trädhusen är af högsta vigt för naturhistoriska riksmusei
dyrbara samlingars betryggande mot eldsfara, men billigheten fordrar,
att Akademien godtgöres för den förlust och de kostnader, som genom
denna åtgärd kunna uppkomma, Eders Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer
äska det belopp, som dertill kan erfordras, och hvilket här förslagsvis
borde kunna upptagas till ofvannämnde summa, 6,383 R:dr 16 sk. b:ko.
Kongl. Maj:t behagade, i öfverensstämmelse med Statsrådets öfriga ledamöters
yttrade mening, i nåder gilla, hvad Departements-Chefen
sålunda i underdånighet tillstyrkt.
32:o.
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien har, under anmälan
, alt dess samlingar förmodligen redan under loppet af innevarande
Bil. N:o 5, till Kongl. Maj.-ts Prop. 1847. Uilft 1. 7
V
5o
år, behörigen ordnade, skola för allmänheten kunna hållas tillgängliga på
bestämda tider i akademiens nya vackra lokal, i underdånighet anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t måtte bereda akademien ökade anslag för samlingarnas
utvidgande, nödiga tryckningskostnaders bestridande samt för det
nya musei inredning. Kostnaden för samlingarnes ökande har, med uteslutande
af skillingar och runstycken, under fem års förlopp uppgått:
1827—1831 till 2,380 R:dr b:ko, således öfverhufvud för hvarje år 476
1832—1836 till 3,243
648,
1837—1841 till 5,294
1,058,
1842—1846 till 7,972
1,594.
Dessa kostnader hafva således under hvarje quinquennium ökats med
ungefärligen 50 procent, och under hvartdera af de sista fem åren med nära
60 procent öfverstigit det på stat anslagna beloppet 1,000 R:dr B:ko.
Det är icke antagligt, att de ständigt ökade inköpen af betydliga skatter,
som, i forntiden nedlagde, genom utvidgade odlingar af förut orörd mark,
kommit i dagen, skulle hafva uppnått sitt maximum. Det är tvärtom
sannolikt, att sedan samlingarna i en bättre lokal komma att ådraga sig
allmänhetens uppmärksamhet, tillfällena till deras utvidgande skola mångdubblas.
Vissa afdelningar af dessa samlingar hafva hittills, af brist på
utrymme och medel, icke kunnat vinna den tillväxt, akademien önskat
och under andra förhållanden varit i tillfälle att befordra, såsom till exempel,
minnesmärken från kristna medeltiden. Om icke akademien sättes
i tillfälle att täfla med främmande uppköpare, hvilka under de sednast
förflutna åren bortfört sådana i stor mängd, skall det efter få års
förlopp vara försent att börja samla för vårt nationalmuseum. Äfven
myntkabinettet är i behof af ökade tillgångar för kompletterande af mycket
stora luckor, som finnas i vissa serier. Icke sällan erbjudas tillfällen
att mot metallvärdet eller efter dagens kurs inlösa större och mindre partier
af sådana medaljer och mynt, som saknas, men hittills har akademien,
i de flesta fall, måst visa ifrån sig dessa anbud, för att kunna inlösa
så mycket som varit möjligt af de med hvarje år i större mängd hembjudna
jordfynden. Ett förökadt anslag till samlingarna är således icke
icke blott önskvärd!, utan oundgängligen behöfligt; om akademien skall
kunna underhålla det nit, som i sednare tider blifvit väckt för statens
museum. På dessa skäl hemställer akademien om förhöjning af anslaget
till samlingarnes förökande från 1,000 till 2,000 R:dr banko.
5i
Det nuvarande anslaget för tryckningskostnaders bestridande är 333
R:dr 16 sk. banko årligen. Utgifterna på detta anslag liafva under de sista
fyra åren, i medeltal utgjort 502 R:dr 10 sk. banko. För att befordra
utgifvandet af beskrifningen af den märkvärdiga Cufiska myntsamlingen
bar Eders Kongl. Majrt beviljat ett bidrag-, stort 1,000 R:dr banko,
af anslaget till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande;
men för att bestrida öfversk jutan de kostnader för detta nya verk och
beläcka den redan uppkomna bristen på tryckningsanslaget, måste akademien
tills vidare inställa utgifvandet af sina handlingar, hvartill manuskriptet
ligger färdigt samt vissa andra äfven till en del redan utarbetade
beskrifningar öfver särskilda delar af samlingarne, så framt icke en förhöjning
i anslaget beviljas, hvilken akademien på dessa skäl föreslår från
333 R:dr 16 sk. till 666 R:dr 32 sk. banko.
Till det nya musei inredning, jemte samlingarnes flyttning och anordning,
beviljade Rikets Ständer vid 1841 års riksdag 1,000 R:dr banko
för en gång. För inredningen bar redan under år 1846 betalts
■ R:dr 630: 14.
och beställda arbeten, som till största delen redan äro levererade,
uppköp af glas, målning med mera, uppgå minst till „ 1,200: —•
Summa R:dr 1,830: 14.
således nära dubbelt så mycket, som Rikets Ständer bade anslagit. Den
bär upptagna kostnaden utgör likväl knappt en tredjedel af hvad, som oundgängligen
fordras för inredningens fulländande och samlingarnes flyttande.
Akademien, som anmäler, att all inredning för samlingarne i deras
nu erhållna nya lokal verkställes med beräkning att kunna användas i
det blifvande national-museum, när flyttningen dit framdeles kommer att
företagas, anser sig icke kunna föreslå den ytterligare erforderliga summan
till lägre belopp än 4,000 R:dr banko, för en gång.
Om beviljande af hvad akademien sålunda föreslagit får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade göra framställning till
Rikets Ständer;
hvilken hemställan, uppå tillstyrkan af Statsrådets öfriga ledamöter,
Kongl. Maj:t i nåder biföll.
52
33:o.
Med anledning af föreskriften i de nya stadgar för akademien för de
fria konsterna, hvilka af Eders Kongl. Maj:t i nåder blifvit fastställde, att
akademiens bestämmelse bland annat är att besörja den offentliga undervisningen
i de bildande konsterna, så att ej blott skicklige konstnärer
må danas, men äfven konstfärdighet utbredas till de yrken och näringsgrenar,
i hvilka konsten förädlande ingriper, har nämnde akademi i underdånighet
fästat Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på nödvändigheten
af en sådan utvidgning utaf akademiens läroverk, att detsamma, kraftigare
än som hittills varit möjligt, kunde ingripa i fäderneslandets industriella
utveckling och för detta ändamål innefatta äfven en handtverksritskola,
med tillhörande söndagsundervisning. I elementar-ritskolorna
skulle undervisningstiden utsträckas till alla dagar i veckan; i den praktiska
byggnadskonsten samt den bögre ornamentsskolan skulle den utsträckas
till söndagarne, och med den förra undervisningen förenas en
skola i linearteckning; hvarjemte den geometriska undervisningen skulle
tillökas med en kurs i arithmetiken och ett föredrag i geometrien, tillämpad
på konster och handtverk, enligt den i Frankrike uppfunna och begagnade
metod; och skulle äfven denna undervisning meddelas om söndagarne.
För denna skola, hvilken äfven kunde inrymmas i akademiens
nya lokal, skulle, enligt den fördelning, akademien jemväl föreslagit, erfordras
ett anslag af 2,000 R:dr- banko om året, hvilket akademien i underdånighet
hemställt, att Eders Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer begära.
Utan att för det. närvarande ingå uti någon pröfning, hvarken af grunderna
för skolans verksamhet eller af fördelningen utaf den hegärda summan,
kan jag ej annat än på det högsta tillstyrka organiserandet af en
sådan undervisning i de sköna konsterna, sorn ändamålsenligt verkar äfven
på de egentligen industriella yrkena; och är jag så mycket mera öfvertygad
om nödvändigheten deraf, som jag i annat fall anser det blifva
omöjligt för Sverige att i desamma täfla med främmande länder, som redan
bafva sådana inrättningar. Då jag derjemte anser den ifrågavarande
summan fullt erforderlig, om någon fullständig undervisning skall kunna
tillvägabringas, får jag i underdånighet föreslå, att Eders Kongl. Maj:t
måtte för ifrågavarande ändamål af Rikets Ständer äska den begärda summan,
2,000 R:dr banko årligen.
53
Kongl. Majit fann, i enlighet med Statsrådets öfriga ledamöters underdåniga
tillstyrkande, för godt att gilla hvad departementschefen
sålunda föreslagit.
34:o.
Af det för national-museibyggnaden beviljade anslag, stort 500,000
R:dr, anvisade Rikets Ständer, i anseende dertill, att detta byggnadsföretag
erfordrade en till flere år utsträckt arbetstid och att anslaget icke var beräknadt
att utgå annorlunda, än i den mån nybyggnaden fortskrede, icke
större summa än 150,000 R:dr, hvarmed början till uppförande af byggnaden
borde ske. Af denna sistnämnda summa är visserligen blott en
mindre del använd, men då byggnadsarbetet under de år, som förflyta
innan Rikets Ständer, efter nu instundande riksdag, sammanträda, bör
med drift och verksamhet fullföljas, erfordras ytterligare för ändamålet under
samma tid åtminstone en lika summa elier 150,000 R:dr banko, å
hvilken jag således hemställer, att Eders Kongl. Majit måtte af Rikets
Ständer äska anvisning.
Denna underdåniga hemställan, hvilken äfven af Statsrådets öfriga ledamöter
biträddes, blef af Kongl. Majit i nåder bifallen.
35:o
Ifrån år 1824 har musikaliska akademien fått uppbära af statsmedlen
ett årligt anslag af 1,700 Ridr; men då detta anslag skall betäcka! 1:0 aflöningen
för 4 lärare vid undervisningsverket, en sekreterare, en kamererare
och vaktbel jening; 2:0 kostnaden för ved, ljus, nödiga böckers anskaffande
med mera; och 3io understöd med stipendier åt fattiga elever, på sätt i
Kongl. Majits förnyade nådiga stadga för bemälde akademi af den 9 Mars
1814» 5 kap. 4 §•> är föreskrifvet, samt härtill kommer! att antalet af elever
för de sednast förflutna 23 åren mångdubblats; att behof vet af lärotimmar
ökats i samma förhållande; att lärarenas knappa arfvoden, jemförda
med deras, i följd deraf, förökade arbete, äro högst otillräckliga; och att, ehuru
lärare i violinspelning blifvit vid akademien antagen, en fortepianoklass
likväl ännu saknas, hvilken lucka i undervisningen, vid en så beskaf
-
54
fad bildningsanstalt som denna, torde, i närvarande tid, anses böra nödvändigt
fyllas; så har musikaliska akademien, under förmälan häraf, i underdånig
skrifvelse den a5 sistlidne Maj, med afseende på de vidt omfattande
förbindelser, akademien, enligt innehållet af högstberörde nådiga stadgas
i kap., i och 2 §§, hade att uppfylla och med jemväl hemtad anledning
deraf, att ovisst är, huru länge den genom särkild nådig tillåtelse
hittills under flera år åtnjutna förmån af hyresfritt upplåtna rum i Hans
Kongl. Höghet Prins Gustafs Palats till hållna föreläsningar och sammanträden
framgent får begagnas, hos Eders Kongl. Maj:t underdånigst anhållit,
att Eders Kongl. Majit täcktes, i nådig proposition till Rikets Ständer, föreslå
en tillökning i anslaget för akademien af 3,3oo R:dr, så att hela årliga
summan komme att utgöra 5,ooo, fördelade på särskilda titlar, enligt följande
underdåniga förslag till stat, nemligen:
till hyresmedel för framtiden, förslagsvis upptagna . . Rdr. 666: 32. —
till aflöning åt Fem lärare, nemligen:
professoren i musikens theori R:dr 4oo:
,, läraren i orgelspelningen
4oo:
„ i sången . „ 400:
„ i violinspelning „ 400:
och en föreslagen i fortepianospelning ....,„ 4oo:
Akademiens sekreterare ,....„ 600:
Kamereraren „ 3oo:
Vaktmästaren • . „ 200:
-2,000: —
till böckers och musikaliers inköpande samt prenumeration
å utländska musikaliska journaler och
tidningar
till ljus och skrifmaterialier ....
till ved
-1,100:
200: — —<
66: 32.
66: 32> 22 r
■ 133: 16.—
till sammanträdes- och belöningsjetoner, instrumenters
stämning och underhåll, stipendier åt obemedlade
elever, som uLmärka sig för musikalisk
fallenhet, men ej kunna erforderlig tid sig i hufvudstaden
uppehålla, med mera ...... 900:
Summa R:dr B:ko 5,000: —
>
55
Då det till musikaliska akademien hittills utgående anslag af iyooRrdr
uppenbart är alldeles för inskränkt, i synnerhet som akademien måhända
snart nog torde mot hyra få anskaffa lokal för sig och sitt undervisningsverk,
och detta derjemte hör erhålla utvidgad verksamhet, anser jag visserligen
någon tillökning i berörde anslag af verkligt behof påkallad, men tror
mig icke för närvarande böra i underdånighet tillstyrka, att den af Eders
Kongl. Majit hos Rikets Ständer äskas till större belopp, än i,3oo Rrdr,
hvarigenom hela anslaget för musikaliska akademien skulle blifva 3,ooo R:dr.
Hvad Departementschefen sålunda i underdånighet föreslagit och deruti
Statsrådets öfrige ledamöter instämde, täcktes Kongl. Majit i nåder
gilla.
36:o
Sedan Eders Kongl. Majit, under den a5 Maj innevarande år, låtit utfärda
nådig förordning angående fattigvården i riket, deruti, i öfverensstämmelse
med hvad Rikets Ständer uLi deras underdåniga förslag i ämnet
framställt, Kongl. Majit och kronan blifvit ålagd att i vissa fall deltaga uti
eller bekosta den erforderliga fattigvården, är det angeläget, att nödiga medel
för ändamålet af Rikets Ständer anvisas. Då emedlertid någon ledning
af erfarenheten ännu icke kunnat inhemtas om det erforderliga beloppet,
torde rättast vara, att för behofvet af Rikets Ständer äskas ett förslagsanslag,
hvilket tills vidare åtminstone kunde bestämmas till samma summa,
som vid de tvänne sista riksdagarne blifvit beviljad att årligen intill den nästföljande
utgå, eller 10,000 Ridr årligen.
Kongl. Majit behagade i nåder gilla detta af Statsrådets öfriga ledaniöter
äfven tillstyrkta förslag.
38io
Som domkyrkan i Wisby icke, i likhet med rikets öfriga stifts-kyrkor,
tillgodonjuter så kallad dorakyrkotunna, icke har någon inkomst af vin-och
byggnads-säd och ej eller egna medel, så att de obetydliga inkomsterna,
4
56
hvilka för närvarande bestå i begrafnings- och håftnedel, bänkhyror samt
kyrkan tillfallande böter, knappast förslå till kyrkobetjeningens aflönande och
smärre förefallande oundgängliga utgifter, och då kyrkans närvarande tillstånd
är sådant, att en snar reparation påkallas, hvartill, enligt af sakkunnige
män upprättadt kostnadsförslag, erfordras minst en summa af 9,133
R:dr 16 sk. Banko, deruti icke inbegripne flera förbättringar, som kyrkan
iuvändigt tarfvar, och hvarvid blifvit taget i beräkning, att tornens beklädnad
endast skulle bestå af bräder, hvilken beklädnad deremot, verkställd
med kopparplåt, skulle komma att öka kostnaden med 7,470 R:dr; så har
Domkyrkorådet, med anmälan häraf och hurusom Wisby stads invånare
icke mäktade bekosta den förestående reparationen, hos Eders Kongl. Majit
underdånigst anhållit, att Eders Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer vid
instundande riksdag göra den nådiga framställning, att Wisby domkyrka,
för dess iståndsättande och framtida bestånd, måtte framgent få bibehålla
det understöd, som vid sista riksdag åt densamma beviljades, eller 5o tunnor
spanmål årligen utaf Eders Kongl. Maj:ts och kronans behållna arrendespanmål
af Wisborgs kungsladugård.
Kongl. Majit behagade, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
till denna Wisbv Domkyrkoråds underdåniga anhållan lemna nådigt
bifall.
39:0
I egenskap af Domkyrkans i Wexiö tutorer, hafva Eders Kongl. Majits
befallningshafvande i Kronobergs län och biskopen öfver Wexiö stift, uti
skrifvelse den 4 innevarande månad, hos Eders Kongl. Majit i underdånighet
anhållit att, då, i anseende till bristande utrymme för Wexiö domkyrkoförsamlings,
synnerligast i de sednaste decennierna, betydligt ökade folkmängd
och det förfallna skick, hvaruti domkyrkans vattentak sig befunne,
tillbyggnader och förändringar å kyrkan vore af bebofvet oundgängligen
påkallade, hvartill ock af öfverintendentsembetet uppgjorda ritningar blifvit,
under den 11 Augusti nästlidet år, af Eders Kongl. Majit i nåder fastställda,
men kostnaderna för dessa tillbyggnader och förändringar uppgingo, enligt
öfverintendentsembetets förslag, till en summa af 43,557 Ridr 32 sL
banko, vida öfverstigande domkyrkokassans närvarande tillgångar, som vid
sista
57
sisla bokslutet, den 1 Maj detta år utgjorde endast 29,754 r:dr 22 sk. 4 rst.
banko, samt enär det icke vore rådligt att medtaga hela denna domkyrkokassans
kapitaltillgång för ifrågavarande byggnadsföretag, emedan, oberäknade
möjligen inträffande oförutsedda omständigheter, som skulle kunna
kräfva några betydligare utgifter, domkyrkan äfven har sig ålagdt att bygga
och underhålla biskopshuset i Wexiö, med dervarande rum för domkapitlets
sessioner, notarii-expeditionen, med mera, Eders Kongl. Maj:t måtte
läckas genom nådig framställning till Rikets Ständer bereda Wexiö domkyrka
ett lån af 25,000 r:dr banko, till en början under några år ränfetrill
och sedan mot en årlig inbetalning af 5 procent utaf lånets ursprungliga
belopp, af hvilken årliga inbetalning en del skulle utgöra ränta,
beräknad till 3 procent, och det öfriga kapitalafbetalning, hvarigenom
domkyrkokassan småningom skulle kunna återbetala hela lånet medelst
egna tillgångar och den årliga inkomsten af bänkhyror, som församlingen
förklarat sig villig att erlägga.
Vid de af Eders Kongl. Maj;ts befallningshafvande och biskopen i underdånighet
omförmälda förhållanden anser jag mig böra i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer i nåder
föreslå, alt ett lån al 25,000 r:dr må af statsmedlen för ofvanberörde ändamål
och på de vilkor, Eders Kongl. Majits befallningshafvande och biskopen
föreslagit, domkyrkan i Wexiö beviljas.
Härtill behagade Kongl. Majit, jemlikt äfven Statsrådets öfrige ledamölers
underdåniga tillstyrkande, lemna nådigt bifall.
4olo
Direktionen för instilutum clinicum i Lund och dermed förenade
Malmöhus läns lasarett, kurhus och barnbördshus, har i underdånighet
fästat Eders Kongl. Majits uppmärksamhet å otillräckligheten af dessa bildnings-
och sjuk vårdsanstalter, både för de unge läkarnes fullkomligare undervisning
genom en vidsträcktare klinik och för länets samt akademiens
behof af läkarevård för deras sjuka. Till undanrödjande af de beklagliga
olägenheter, som saknad! utrymme i dessa sjukvårdsinrättningar nu medförer,
är direktionen betänkt alt, enligt upprättad ritning, låta dels på
-
IIil. N.o 5 till Kontjl. Maj: ti Vrop. Iluft. 1.
8
58
bygga gamla lasarettshuset i Lund, dels förse detsamma med tvenne
flyglar, för hvilket byggnadsföretag, jemlikt kostnadsförslag, erfordras en
summa af 62,125 r:dr, oberäknad den för inventarier, i följd af sjukvårdsanstalternas
utvidgande, behöfliga summa af 14,776 r:dr eller tillsammans
76,901 r:dr; men då direktionen, som genom sorgfällig hushållning
under de föregående åren samlat ett kapital stort 33,344 r:dr 21 sk.
4 rst. banko, häraf, i anseende till de vid åtskilliga donationer fästade
vilkor, icke eger att fritt använda mera än 10,376 r:dr 36 sk. 2 rst., har
direktionen underdånigst anhållit, det Eders Kongl. Maj:t ville, genom nådig
proposition till Rikets Ständer, för ändamålet begära anslag till ett
amorteringslån åt institutum clinicum och länslasarettet i Lund af 75,000
r:dr banko, emot så låg ränta, som, med afseende å det för menskiigheten
vigtiga ändamålet, billigen kan anses böra beviljas, dock icke högre
än tre för hundradet, att utgå i frenne lika stora delar, eller med 25,000
r:dr banko, den 1 Juni åren 1848, 1849 och 1850, samt med rättighet,
om möjligt vore, för direktionen att verkställa kapitalets återbetalande med
en eller högst två procent årligen.
Denna underdåniga anhållan blef, uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkan,
af Kongl. Majit i nåder bifallen,
4i:o
Anslaget å 8:de liufvudtiteln för extra utgifter utgör för det närvarande
blott 6,000 r:dr banko. I anseende till denna summas ringhet
har mången gång stor förlägenhet uppstått, huru angelägna utgifter skulle
kunna bestridas, och flera nyttiga åtgärder hafva i anledning' häraf ej kunnat
vidtagas. För rese- och traktamentskostnader finnas ej heller några
medel å nämnde hufvudtitel anvisade, utan måste sådana kostnader, då
de förekomma, utgå af samma ringa anslag för extra utgifter. Af dessa
förenade skäl vågar jag i underdånighet hemställa, att ifrågavarande anslag
måtte förhöjas med åtminstone 4,000 r:dr eller tillj 10,000 r:dr
årligen.
Sedan chefen för Finans-departementet härvid upplyst, att det å sjunde
liufvudtiteln uppförda extra utgifts-anslag med år 1849 komme att
befrias från en derå, under den 5 Oktober 1839, anvisad betydligare årlig
utgift, och att, i följd häraf, berörde anslag skulle kunna utan särdeles
59
olägenhet från och med år 1849 minskas med 4,000 r:dr eller till
31,000 ndr;
behagade Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med Statsrådets yttrade
mening, i nåder besluta, att af Rikets Ständer skulle äskas en
förhöjning från och med år 1849 af 4,000 rrdr banko årligen i
8:de hufvudtitelns anslag för extra utgifter, att tillvägabringas
genom motsvarande minskning- i 7:de hufvudtitelns anslag för
samma ändamål.
42:9
Hos Eders Kongl. Majit har Riksarkivarien i underdånighet anmält,
att aktuarien vid arkivet, expeditions-sekreteraren Forslundj som är 60
år gammal och alltsedan år 1807, således 40 år, dels såsom extra ordinarie,
dels såsom ordinarie tjensteman varit uti riksarkivet anställd, numera
vore, enligt läkareattest, besvärad på venstra ögat af blindhet, som
öfvergått till fullkomlig gråstarr. En obestridlig sanning vore, att, om i
allmänhet god syn är ett väsendtligt vilkor för verksam tjenstgöring vid
hvilket verk som helst, en sådan specifikt utgjorde en nödvändig förutsättning
för tjenstgöring uti arkivet, der läsning af gamla förbleknade,
ofta i abrevationer utförda stilar hörde till ordningen för dagen, och att
derföre en sextioårig, sjuklig, på ena ögat fullkomligt blind, på det andra
äfven svagsynt man för en sådan tjenst icke vore lämplig. Till dessa individuella
omständigheter komme, att, tili följd af den nya bestämmelse,
som genom Kongl. Majits och Rikets Ständers beslut blifvit tillagd riksarkivet,
att bereda och kultivera historisk forskning i rikets häfder, för
hvilket ändamål arkivets stat äfven undergått en omreglering, expeditionssekreteraren
Forslujids ålder och öfriga förhållanden ej tilläte att af
honom hoppas något egentligt i detta hänseende, då deremot friskare och
med högre, för detta ändamål lämpade, krafter i denna rigtning skulle
kunna åstadkomma mycket. Det inträffade ock alltid, att, vid det att embetsverk
erhålla utvidgad eller förändrad verksamhet och tjenstemän der
förekomme, som för den nya verksamheten vore oanvändbare, desse annorledes
placerades eller försörjdes. Af dessa förenade skäl har riksarkivarien
i underdånighet hemställt, att förste expeditionssekreteraren Forslund
kunde, enligt hans yttrade önskan, berättigas att vid afskedstagande få på
indragningsstaten bibehålla samma löneinkomst, 1,210 rldr banko, med
6o
under lönen inbegripna 37 tunnor span mål, lian nu åtnjuter, hvarigenom
hans nu innehafvande aktuarielön vid riksarkivet blefve ledig att tilldelas
någon person med lull tjenstbarhet och för platsen i öfrigt erforderliga
egenskaper.
I enlighet med Statsrådets underdåniga tillstyrkande, läcktes Kongl.
Maj:t i nåder bifalla, att framställning härom, i öfverenstämmelse
med hvad af riksarkivarien blifvit föreslaget, skulle till
Rikets Ständer aflåtas.
43:o
Vid Riksdagen åren 1840 —1841 beviljade Rikets Ständer för nuvarande
intendenten vid Kongl. Museum hof-intendenten von Röök ett personelt
arfvode al 400 r:dr banko, att, så länge han nyssnämnde befattning
innehar, å allmänna indragningsstaten åtnjutas. Då han är öfver
69 år gammal och har varit vida öfver 40 år i rikets tjenst, är han, om
han kan förete läkareattest om sjuklighet, redan nu, och i annat fall inom
ett år, berättigad att vid afskedstagande!, såsom pension på indragningsstaten,
erhålla hela sin ordinarie lön. Han anhåller nu i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t, genom nådig proposition till Rikets Ständer, måtte
bereda honom rättighet att vid afskedstagande! äfven för sina återstående
dagar få bibehålla det personella arfvode, som vid ofvannämnde riksdag
för honom beviljades.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkan, bifalla,
att nådig framställning derom skulle till Rikets Ständer
göras.
44:o
Hos Eders Kongl. Majit har consistorium ecclesiasticum i Upsala,
uti skrifvelse den 9 Mars innevarande år, med förmälan, att amanuensen
vid konsistorium Axel Johan Almqvistj hvilken, efter undergången
hofrätts-examen och sedan han åren 1802—1809 tjenstgjort såsom amanuens
vid consistorium academicum i Upsala, anställdes i sådan egenskap
6i
vid consistorium ecclesiasticuni år 1810 och ifrån denna lid oalbrutel vid
berörde tjenst arbelat med ovanlig flit, ordning och noggrannhet, kunde vid
nu snart upphunnen 67 års ålder och tilltagande sjuklighet ej längre bära
tjenstens trägna mödor, hvarföre han ock någon tid nödgats begagna tjenstebiträde,
efter hvars aflönande den ringa arnmanuenslönen lemnade föga
och till lefnadskostnaden alldeles otillräckligt öfverskott, vid sådant förhållande
i underdånighet anhållit, det täcktes Eders Kongl. Maj:t, då konsistorium
helt och hållet saknade medel för pensionering af bemälde sin
åldrige tjensteman, hos Rikets Ständer göra nådig framställning om ett
stats-anslag af 3oo r:dr banko årligen till pension åt amanuensen Ahnqvist
för hans återstående lifstid, då han från sin innehafvande tjenst tager afsked.
På de af consistorium ecclesiasticuni anförda skäl, anser jag mig böra
i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade af Rikets Ständer
äska det för amanuensen Ahnqvist begärda pensionsbeloppet att å allmänna
indragningsstaten uppföras.
Denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda underdåniga hemställan
bifölls i nåder.
45:o
Uti en till Eders Kongl. Majit ingifven skrift har sekreteraren in. m.
A. M. Strinnholm i underdånighet anhållit, att till fortsatt utarbetande af
hans påbörjade verk: ”Svenska folkets Historia från äldsta till närvarande
tider”, hvaraf tredje bandet, utgörande det första af Svenska medeltidshistorien,
vore färdigt att inom slutet af denna månad eller sist under loppet
af instundande December lenina pressen, honom måtte i nåder beredas ett
fortfarande åtnjutande af det årliga understöd, 1,000 r:dr banko, som hittills
varit honom för ofvannämnde ändamål beviljadt.
På det sekreteraren Strinnholm må allt framgent uteslutande kunna
egna sin tid och arbetsförmåga till fullbordande af det förtjenstfulla verk,
lian har för händer, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Majit behagade hos Rikets Ständer äska ifrågavarande understödsbelopp [,000
ridr att intill nästa riksdag fortfarande utgå.
Denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda underdåniga hemställan
bifölls i nåder.
6a
46:o.
Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift hade framlidne provincialläkaren,
professoren m. m. Erik Acharii enka, Margaretha Maria
Hoffberg, i underdånighet anhållit, att, som hon, vid redan uppnådd 66
års ålder, med tvenne oförsörjda döttrar befunne sig i fattigdom och bekymmer
nedtryckt, Eders Kongl. Maj:t måtte täckas i nåder hugna sökanden
med ett årligt understöd af någon utaf de till Eders Kongl. Majlis
disposition ställda fonder.
Sedan Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor infordradt underdånigt
utlåtande häröfver afgifvit, inkom direktionen öfver civil-statens
pensions-inrättning med jemväl anbefaldt underdånigt yttrande i ämnet
och anförde dervid, att, som professoren Acharius redan år 1819 och således
före civile pensions-inrättningens stiftelse aflidit, så att någon rätt
till pensionsunderstöd för hans enka och harn af nämnde inrättnings enskilda
enke- och pupillfond icke kunnat dem beredas, samt någon disponibel
tillgång å den af Kommers-rådet Fileen för civile tjenstemäns enkois
och barns pensionerande donerade fond för närvarande icke funnes,
så och då sökanden å civil-statens allmänna enke- och pupillfond redan
åtnjuter pension till belopp af 40 r:dr banko årligen uti 6:te pensionsklassen,
ansåge direktionen sig å de under direktionens förvaltning ställda
förenämnde pensionsfonder icke kunna för sökanden i underdånighet
tillstyrka något ytterligare pensionsunderstöd.
Vid underdånig föredragning af detta ärende den 13 November nästlidet
år, täcktes Eders Kongl. Maj:t, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder förklara, att Eders Kongl. Maj:t ville framdeles taga i
nådigt öfvervägande, huruvida bemälde enkas nödställda belägenhet må
blifva föremål för proposition till rikets näst sammanträdande Ständer om
något årligt anslag till hennes understöd.
Med anledning häraf får jag nu i underdånighet hemställa, det täcktes
Eders Kongl. Ma j;t, med fästadt afseende å framlidne professoren Acharii
utmärkta förtjenster såsom vetenskapsman, i nådig framställning till Rikets
Ständer föreslå, alt till årlig pension för hans efterlefvande enka en summa
af 300 r:dr banko varder å allmänna indragningsstaten uppförd.
Jemlikt äfven Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga tillstyrkande,
behagade Kongl. Majit till denna departementschefens underdåniga
hemställan i nåder samtycka.
63
47:o.
Sedan adjunkten vid Skara veterinär-inrättning L. Tidén den 1 sistlidne
September med döden afgått och efterlemna! en mer än 73 år gammal
enka, hvilkens alla tillgångar, enligt hållen bouppteckning efter mannen,
utgöra 1,119 r:dr 17 sk. 5 rst. banko, hvarifrån ändå bör afdragas
den husröteersättning, hvilken torde komma att drabba sterbhuset, har
direktionen öfver nämnde inrättning, under förmälan, att vid sådane förhållanden
den åldriga, genom sjukdom och bräcklighet, till bidragande till
sitt uppehälle alldeles oförmögna enkan har att vänta hemsökelsen af en
snart inbrytande nöd, om något understöd af allmänna medel icke skulle
kunna åt henne utverkas, fästat Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på
adjunkten Tidens ovanliga förtjenster om veterinär-vetenskapen och det
allmänna, och på det förhållande, att Tidén under lifstiden icke skördat
några ekonomiska fördelar, som motsvarade hans förtjenster såsom vetenskapsman
och skriftställare, samt på sådan grund hemställt, huruvida
icke Eders Kongl. Maj:t skulle täckas i nåder hugna Tidens enka med en
årlig, af allmänna medel utgående, pension af 300 r:dr banko, hvarigenom
hennes öfriga dagar blifva tryggade mot betryck och nöd.
Enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande, biföll Kongl. Maj:t, att
till Rikets Ständer framställning skulle göras om beviljande åt
enkan Tidén af en pension, stor 300 r:dr banko att utgå utaf
allmänna indragningsstaten.
48:o.
Under den 22 sistlidne Maj har Serafimer-ordensgillet, uti underdånig
skrifvelse, anmält, hurusom läkaren vid Vadstena centrai-hospital, m.
m., doktor Gustaf Engström^ som hos ordensgillet anhållit att för sjukdom
undfå ett års tjenstledighet, dervid tillika andragit, att, då den sjuklighet,
hvaraf hap nu under två års tid varit besvärad, ej syntes lemna
något serdeles hopp om återvinnande af helsa och krafter i den mån, att
han längre kunde fortfara med den trägna och ansträngande befattning,
han innehade såsom läkare vid ett större hospital för sinnesrubbade, utan
han tvärtom egde all anledning befara, att, efter den tid han sålunda nu,
för att göra de sista försöken till sitt återställande, begärt tjenstledighet,
64
hans helsotillstånd skulle tvinga honom att helt och hållet lemna denna
sin tjenstebefattning, funne han för en sådan händelse sig föranlåten att,
af omtanka för egen och sex oförsörjda barns bergning, anhålla, det honom
måtte tillåtas att under sin återstående lifstid vid sin innehafvande
lön varda bibehållen, eller ock, om sådant ej kunde af ordensgillet bifallas,
underdånig hemställan hos Eders Kongl. Maj:t måtte göras derom, att
doktor Engström kunde af allmänna medel i nåder beviljas ett mot samma
lön svarande belopp, eller nådig proposition till Rikets Ständer vid
instundande riksdag framställas om beviljandet af anslag för sådant ändamål.
Jemte tillkännagifvande, det serafimer-ordensgillet, på grund af vid
ansökningen fogadt behörigt läkarebetyg, beviljat doktor Engström ett års
tjenstledighet, har ordensgillet, i anledning af Engströms tillika framställda
ofvanberörde anhållan om pension vid afskedstagalidet, hos Eders
Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt, att, som den sjuklighet, hvaraf doktor
Engström lider, är en följd af öfverdrifven själsansträngning i hans mer
än 20 år bestridda mödosamma tjenst vid behandlingen af det betydliga
antal vansinniga, han å hospitalet haft under sin vård, hvilket årligen
utgjort 200 och vid innevarande års början uppgått till icke mindre än
275 personer, samt Engström, enär han i sin sjukliga belägenhet icke
är i tillfälle att genom enskild praktik något förvärfva, skulle, derest han
nödsakas lemna hospital-läkare-tjensten, blottställas för det hårda öde att
med sex oförsörjda barn komma i saknad af det nödvändigaste för sitt
och deras uppehälle, Eders Kongl. Maj:t, med afseende å de särskilda förhållanden
och ömmande omständigheter, hvilka sålunda i fråga om doktor
Engström sig förete, samt då hospitalsfondens ställning är sådan, att han
derifrån ej kan erhålla pension, täcktes, genom nådig framställning till
Rikets Ständer, bereda tillfälle för honom att, när han ej vidare kan vid
hospitals-läkaretjensten bibehållas, varda uppförd å allmänna indragningsstaten
och der, under sin återstående lifstid, få årligen uppbära ett belopp,
svarande mot den lön, han nu vid hospitalet åtnjuter med 1,000
r:dr banko om året.
Till hvad serafimer-ordensgillet sålunda i underdånighet hemställt,
fann Kongl. Maj:t skäligt, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
lemna nådigt bifall.
Här
-
65
Härjemte befallte Kongl. Majit, ätt utdrag af detta protokoll
skulle till Finans-departementet expedieras för att tjena till grund
vid författandet af Kongl. Majits nådiga proposition om statsverkets
tillstånd och behof, i hvad den kommer att röra åttonde
hufvudtiteln, och skulle handlingarne i målen, så vidt de
föranledt beslut om framställning till Rikets Ständer, framdeles
till vederbörande utskott öfverlemnas.
Ex protocolio
C. G. Brusevitz.
Bil. N:o ;.
Underdånigt förslag
TII.I, STADGA
angående elementarläroverken i riket.
§. i.
Statens allmänna läroverk bafve tili syftemål att för ungdomen bereda
tillfälle till anlagens utveckling under ändamålsenlig ledning till det
mål, som bör eftersträfvas dels såsom vilkor för ett sjelfständigt vetenskapligt
studium vid universitet, dels såsom grundläggning för allmän
medborgerlig bildning utöfver folkskolans gräns.
§. 2.
Dessa läroverk vare af tre ordningar: högre skola, medel-skola och
lägre skola.
a) Lägre skola håfve två slutna klasser; och vare vid sådan skola anställde
en rektor och en andre lärare.
b) Medel-skola bafve fyra klasser, hvaraf de tvenne lägre vare slutne
och motsvare den lägre skolans klasser, men de tvenne öfre öppna uti
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Prop. 1847, haft. 1. 9
66
gemensam lärosal; och vare vid sådan skola anställde en rektor och tre
andre lärare.
c) Högre skola håfve åtta klasser, hvaraf de tvenne lägre äfvenledes
vare slutna och motsvare den lägre skolan; men de sex öfre öppna uti
gemensam lärosal; och vare vid sådan skola anställde en rektor och sex
eller flere andre lärare.
§. 3.
Läroämnen vare följande:
a) vetenskaper: religion, historia, geografi, matematik, naturkunnighet,
filosofi;
b) språk: svenska, tyska, franska, engelska, latin, grekiska, hebreiska
;
c) färdigheter: skrifkonst, teckning, musik och gymnastik.
§. 4.
Valfria ämnen eller sådana, hvarifrån lärjunge kan befrias, vare:
a) de gamla språken, samt för dem, som läsa grekiska, engelska
språket;
b) instrumentalmusik.
Dock skall för lärjunge, hvars studier skola fortsättas utöfver fjerde
klassen, latinska språket ej vara valfritt förr, än lärjungen inträdt i ilen
femte.
§. 5.
Vid lägre skola meddelas undervisning uti religion, historia, geografi,
matematik, naturkunnighet, svenska, tyska, skrifkonst, teckning,
sång och gymnastik.
Vid medelskola meddelas undervisning uti desamma ämnen, jemte
fransyska och latinska språken.
Vid högre skola meddeles undervisning uti aila i §. 3 uppräknade
ämnen.
De serskilda skolorna sättas, i afseende på klassernas anordning, läroämnenas
fördelning mellan klasserna samt lärjungarnes behandling, i
6?
sådan öfverensstämmelse med hvarandra, att klasser med samma ordningsnummer
motsvara hvarandra.
§. 6.
Läroämnena blifva föremål för undervisning i följande ordning:
uti första klassen göres början i alla till lägre skola hörande ämnen
med undantag af tyska språket;
uti andra klassen tillkomme tyska språket;
uti tredje klassen tillkomme latin eller för dem, som icke läsa detta
språk, fransyska;
uti fjerde klassen tillkomme fransyska för dem, som uti tredje klassen
börjat latin;
uti femte klassén tillkomme grekiska eller för dem, som icke läsa
detta språk, engelska;
uti sjette klassen tillkomme engelska för dem, som uti femte klassen
börjat grekiska och derjemte åstunda undervisning i engelska samt filosofi;
uti sjunde klassen tillkomme hebreiska för dem, som det åstunda.
§. 7.
Undervisning och öfning forlsättes uti hvarje ämne, sedan det inIrädt,
genom de öfriga klasserna, på sätt genom serskildt reglemente närmare
bestämmes, med hufvudsakligt afseende på löljande mål uti de serskilda
ämnena, nemligen:
l:o uti religion: att lärjungen göres förtrogen med Guds ord, den
bibliska historien, kristendomens hufvudläror och grunddragen al den
kristna kyrkans historia, hvarvid lärarens bemödande vare, att kristendomens
sanningar af lärjungarne icke blott lattas med minne och begrepp,
utan äfven omfattas med en för lefvernet fruktbärande tro.
2:o uti historier, alt lärjungen väl känner fäderneslandets historia och
eger en klar öfversigt af den allmänna verldshistorien, förenad med en
närmare kännedom om de vigligaste epokerna deruti samt om gången af
den menskliga odlingens utveckling.
3:o uti geografi: att lärjungen ledes till en klar uppfattning af de fysiskt-geografiska
förhållandena, deras orsaker och verkningar på klimat,
naturalster och handelsvägar, till bekantskap med jordens närvarande po
-
68
Jitiska indelning, äfvensom dess, i synnerhet Europas, för historien vigtigaste
äldre indelningar, med de orter, som i fosteviändskt eller verldshistorisk!
afseende äro märkvärdigast, samt med grunddragen af matematisk geografi
och entnografi;
4:o uti matematik: att lärjungen vinner säker kunskap i aritmetik,
plan geometri och stereometri, till det omfång, som ungefär motsvarar
Euklidis sex första och elfte höcker, plan trigonometri, algebra till och
med andra gradens equationer jemte läran om serier och logaritmer, äfvensom
färdighet uti användning af aritmetik och algebra samt uti bruket
af logaritmiska tabeller;
5:o uti naturkunighet: att lärjungen af naturhistorien erhåller en, så
vidt möjligt genom åskådning af inhemska naturalster samt genom framställning
af slägten och arter såsom exempel, vunnen öfversigt af djurens
och vexternas väsende och mest karakteristiska utvecklingsformer, äfvensom
kännedom om de allmännaste mineralier: samt af naturläran, hufvudgrunderna
af fysikens vigtigaste delar;
6:0 uti filosofi: att lärjungen inhemtar grunderna af logik och psykologi;
7:o
uti svenska språket: att lärjungen genom undervisningen i modersmålet
göres bekant med de allmänna grammatikaliska begreppen, så väl
som med svenska språkets egen grammatik, vinner färdighet att så väl
skriftligen som muntligen med reda, sammanhang och smak uttrycka sig
öfver de ämnen, som ligga inom hans föreställningskrets, så ock gör någon
bekantskap med de vigtigaste verken i svensk vitterhet samt med det
allmännaste af svenska litteraturens och språkets historia;
8:0 uti tyska: att lärjungen må hafva färdighet att obehindradt öfversätta
tyska prosaiska förfaltare uti ämnen, som icke ligga utom hans
fattning, äfven om de icke blifvit i skolan lästa, vara bekant med några
af Schillers eller Goethes poetiska arbeten, samt någorlunda felfritt tala
och skrifva språket;
9:o uti fransyska: att lärjungen må hafva färdighet att öfversätta
lättare prosaiska författare, vara bekant med ett eller annat klassiskt arbete
på vers samt hafva gjort någon början med språkets talande och
skrifvande;
10:o uti engelska: att lärjungen må hafva någorlunda färdighet i uttalet
och kunna öfversätta en antagen lärobok;
69
11 :o uti latin: att lärjungen uppnår åtminstone samma skicklighet,
som hittills varit i gymnasierna förvärfvad;
12:o uti grekiska: att lärjungen, utöfver de hittills allmänna fordrindringarne,
lärer sig minst en bok af Herodotus och fyra sånger af Homerus.
Med studerandet af de romerska och grekiska författarne förenas undervisning
uti romerska och grekiska antiquiteter, mytologi och litteraturhistoria.
13:o uti hebreiska: att lärjungen, jemte det allmännaste af gramma
tiken,
kan göra reda för minst nio kapitel i Genesis och tio af Davids
psalmer;
14:o uti skrifkonst: att lärjungen skrifver en fullkomligt [ledig och
vacker latinsk handstil samt eger färdighet att obehindradt läsa svensk eller
tysk stil;
15:o uti teckning och
16:o uti musik: att lärjungen vinner den säkerhet uti öga och öra,
hand och röst, som mindre afser egentlig konstfärdighet, än behofvet för
hvarje bildad person;
17:o uti gymnastik: att lärjungen genom dess användning vinner ett
ändamålsenligt understöd för utvecklingen af kroppens naturliga krafter
och befordrande af dess helsa.
§. 8.
Undervisning och öfning uti alla ämnen skall ske uti de till läroverket
hörande rum, å de timmar, som uti läseordningen för hvart och
ett läroverk bestämmas, med undantag af hebreiska språket och instrumentalmusik,
i hvilka ämnen tillfälle till undervisning för dem, som sådant
önska, å andra timmar beredes, i det förra utan, i det sednare emot,
särskild betalning.
§. 9.
Mom. 1. De tvenne klasserna vid lägre skola samt de tvenne lägre
klasserna vid medel-skola och högre skola, håfve hvar sin klasslärare, som
i allmänhet undervise i alla till klassen hörande läroämnen.
Mom. 2. De tvenne öfre klasserna i medel-skola och de sex öfre i
7°
högre stola håfve ämneslärare, som i allmänhet undervise, hvar i sina
läroämnen, genom alla öppna klasser vid samma skola.
§• 10.
Morn. 1. De offentliga lärotimmarne vare egnade icke blott till undervisning
och förhör, utan äfven tili studerande eller öfverläsning och
beredelse under lärarens ledning; egande läraren att till biträde vid mindre
försigkomne lärjungars undervisning och öfning, der så för godt pröfvas,
använda mera försigkomne lärjungar; och åligge eforalstyrelsen samt
rektor och lärare att tillse, det tiden så indelas, att lärjungarne inom
skolan erhålla all erforderlig handledning; börande hemarbete uti de ne
dersta
klasserna alldeles icke och uti de öfriga endast med sparsamhet åläggas,
med undantag af sådana, efter lärjungarnes krafter afpassade, skriftliga
arbeten, som till utförande hemma pröfvas företrädesvis lämpliga,
Mom. 2. De för hvarje vecka bestämde lärotimmar fördeles så emellan
de olika läro-ämnena, att de lill samma klass hörande ämnes
kurser
må kunna fulländas på ungefärligen lika tid, och jemna framsteg
i möjligaste måtto befordras.
Mom. 3. Mellan ämneslärarne fördeles arbetet så, att den ene icke
varder på obilligt sätt mera betungad än den andre och att rektor icke
upptages af större undervisningsåligganden, än som låta sig med uppfyllandet'af
hans öfriga pligter val förena.
Mom. 4. Läseordniug i öfverensstämmelse med dessa grunder uppgöres
innan vårterminens slut för nästkommande läseår af kollegium samt
underställes granskning och stadfästelse af eforalstyrelsen. Den må sedan
icke under läseårets lopp förändras utan vigtiga skäl och eforalslyrelsens
bifall.
§. 11.
Följande undantag från hvad i föregående §§. stadgadt är, kunna,
om vederbörande lärare så önska och till eforalstyrelsen med fullständigt
förslag rörande sättet för verkställigheten inkomma, med denna styrelses
bifall och efter erhållen stadfästelse af centralstyrelsen, ega rum, nemligen
:
a) inom de slutna klasserna må ambulatorisk läseordniug i större
eller mindre mån begagnas;
7l
b) samma klasser må, iler lärjungarnes antal så föranleder och utrymmet
medgifver, förenas å ett gemensamt lärorum och, då för lärjungarnes
sjelfverksamhet företrädesvis lämpliga ämnen förekomma, undervisas
af en lärare;
c) tredje klassen i högre skola må kunna afskiljas från de öppna
klasserna och bilda en sluten klass med ambulatorisk läseordning;
d) der vid sidan af den gemensamma lärosalen för de öfre klasserna
i högre skola särskilda klassrum finnas, må under de iärostunder, då
flere lärare samtidigt undervisa och en eller annan af dem så för godt
pröfvar, större eller mindre kretsar af lärjungarne kunna från de öfrige
afskiljas, för att uti enskildt rum, under hela lärostunden eller någon,
del deraf, njuta sin lärares undervisning.
§• 12.
Årliga lärotiden vare 38 veckor. Den fördeles i tvenne terminer:
a) Höst-terminen^ som i allmänhet börje den i5 Augusti och slute den
i5 December: och
b) vår-terminen, som i allmänhet börje den i5 Januari och slute den
i5 Juni, med en veckas afbrott för påskferierna.
Terminernas början och slut må likväl efter olika förhållanden förorten
och året, och under vilkor, att den bestämda årliga lärotiden blir oförminskad,
kunna något förändras af eforalstyrelsen; dock må aldrig höstterminen
begynna före den i Augusti eller sluta sednare än den 18 December,
icke eller vårterminen begynna före den 7 Januari eller sluta sednare
än den 18 Juni.
§. 13.
Mom. i. Offentliga lärotimmar i hvarje vecka vare för de slutna klasserna
3a och för de öppna klasserna 36, bönestunderna samt timmarne för
musik och gymnastik oberäknade. Fördelningen af dessa lärotimmar på de
serskilda dagarna i veckan samt mellan för- och eftermiddagar bestämmes
af eforalstyrelsen.
Mom. 2. Morgonbönen, som alltid vare förbunden med sång, bibelläsning
och förklaring, begynnes en half timma före dagens första lärostund.
Efter dagens sista lärostund hålles en kortare bön, åtföljd af sång.
?2
Morn. 3. Ungdomen håfve öfningar i sång minst tvenne, och i gymnastik
minst tre timmar i veckan. Gemensamma öfningar i instrumentalmusik,
der sådane varit öfliga, upptage högst två timmar i veckan.
§. 14.
Ferier vare tillsammans i4 veckor om året, nemligen:
«) julferier, från höstterminens slut till vårterminens början, tre til
fyra veckor.
b) påskferier, från onsdagen näst före till och med onsdagen näst efter
påsk, en vecka.
c) sommarferier, från vårterminens slut till höst-terminens början, nio
till tio veckor,
§. 15.
Mom. i. Intagning i läroverk må ske vid början af hvarje läselermin,
men ej å annan tid, så vida ej giltigt förfall styrkes.
Mom. 2. Vilkor för lärjunges intagning vare följande:
i:o att föräldrar eller målsman derom gjort skriftlig ansökning med
bifogande af a) prestbevis om gossens föräldrar, födelseort, döpelse, ålder
och frejd; b) tillförlitligt bevis, att gossen haft kopporna och veterligen ej
är behäftad med smittosam sjukdom, samt, i fall han åtnjutit undervisning
vid annat läroverk, c) betyg derifrån öfver hans uppförande, flit och framsteg;
2:0
att gossen uppnått 8 års ålder, kan rent och flytande läsa inantill
svenska, vare sig tryckt med latinska eller svenska stilar, eller skrifven
med tydlig latinsk handstil; kan utantill Luthers lilla kateches; kan skrifva
latinsk stil någorlunda läsligt och skrifva siffror samt utnämna dermed betecknade
tal till tusen;
3:o att han i den stad, der läroverket är beläget, har underhåll och
Vård af föräldrar eller annan välkänd person;
4:o att de afgifter, som för inskrifning vid läroverk äro eller blifva uti
gällande författningar påbudne, vederbörligen erläggas.
Mom. 3. Vidsträcktare kunskaper än de ofvan nämnde må berättiga
den anmälde att intagas i den klass, som är näst öfver den, hvilkens alla
kurser
73
kurser han vid vederbörlig pröfning befinnes hafva fullständigt genomgått.
Af den, sorn efter terminens början intages i någon af läroverkets slutna
klasser, fordras, jemte öfriga för inträde i klassen nödiga kunskaper, att
hafva inhemtat de lärostjcken, hvilka från terminens början till hans intagning
blifvit i klassen genomgångna.
§. 16.
Lärjunges föräldrar eller målsman åligge:
1:0 att förse honom med skrifförnödenheter samt erforderliga böcker
och undervisningsmedel;
2:0 att, så vida icke friplats i anseende lill fattigdom erbålles, till läroverket
erlägga de års- eller termins-afgifler, som äro eller blifva uti gällande
författningar påbudne.1
§. 17.
Lärjunge uppflyttes ifrån en lägre klass till en högre, då han vederbörligen
undergått förhör och blifvit godkänd i de för den lägre klassen
stadgade lärokurser. Sådant förhör anställes med de slutna klasserna blott
tvänne gånger om året, nemligen vid terminens början eller slut. Inom de
öppna klasserna anställes flyttningsförhör i hvarje läroämne serskildt, så
snart lärjunge inhemtat den del deraf, som från flyttning från lägre klass är
föreskrifven; och får han, om han vid förhöret godkännes, genast öfvergå
till närmast högre kurs i ämnet, men uppflyttas till högre klass först då,
när han sålunda redogjort för alla till den lägre klassen hörande ämnesk
urser.
§• 18.
Vid lärjunges afgång (rån läroverk meddele honom rektor, der så äskas,
betyg om uppförande och flit, samt, efter anstäldt afgångsförhör, om hans
gjorda framsteg, Afgångsbetyg påtecknes af eforus eller inspektor och afskrift
deraf förvaras vid läroverkets arkiv.
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Prop. 1847. Haft,. 1.
10
74
§. 19.
Offentlig examen hålles med de slutna klasserna vid hvarje läsetermins
slut samt med de öppna klasserna åtminstone vid hvarje vårtermins utgång.
§. 20.
Dagen efter den, då examen är slutad, kungöres offentligen de betyg
öfver hvarje lärjunges uppförande, flit och framsteg, hvilka lärare, på grund
af sin under terminen vunna kännedom om lärjungarne, till protokollet afgifvit;
den nya ordning, som lärjungarne, hvar inom sin klass, komma att
intaga, den utdelning af stipendier, premier och fattigmedel, som af kollegium
beror, och bestämd är, och hvad mera, som till terminens eller läseårets
afslutande må anses höra.
§. 21.
Till de offentliga förrättningar vid högre skola, hvarmed läseåret vid
vårterminens utgång skall afslutas, inbjude rektor ungdomens föräldrar och
målsmän samt den allmänna uppfostringens gynnare och vänner genom ett
tryckt på svenska författadt program, hvilket bör innehålla: berättelse om
undervisningens fortgång under det förflutna läseåret samt om begagnade
läroböcker och stadgade lärokurser, uppgift om de lärare, som under årets
lopp vid läroverket tjenstgjort, om iärjungarnes antal, om samlingars och
inrättningars tillstånd och dervid timade förändringar, samt hvad mera,
som till upplysning om läroverket lända kan; börande programmet tillika,
der så ske kan, åtföljas af en afhandling, helst af pedagogiskt eller didaktiskt
innehåll, författad af någon bland lärarne vid stiftets läroverk, med
fritt val af det språk, författaren finner för afhandlingen lämpligast.
§. 22.
Rektor afgifve årligen berättelse om läroverkets angelägenheter, enligt
de föreskrifter och på de tider, som af centralstyrelsen bestämmes. Dessa
berättelser, ställde till central-styrelsen, afgifves lill eforalstyrelsen, hvilken
desamma, med bifogad öfversigt och eget utlåtande, till centralstyrelsen
ofördröjligen öfversände.
Stockhom den g November 1847.
F. O. Silfverstolpe.
75
Bil. N:o 2.
Underdånigt Memorial!
Revisionen öfver Rikets elementarläroverk yttrar sig, i sin sist afgifna
underdåniga berättelse af den i3 December i843, på följande sätt: ”Inrättandet
af lämpliga anstalter för lärares theoretiska bildning är att
”betrakta såsom en af de mest maktpåliggande åtgärder till läroverkets
’’ förbättring. Lärarekallet är till sin natur på en gång så svårt och
”så ansvarsfullt; fordrar, för att med någon framgång kunna skötas, ett så
”allvarligt studium och en så tidig inöfning, att det, om någon gren af offentlig
befattning, synes påkalla en egen dertill förberedande kurs. Att
”bos oss icke tillfyllest blifvit sörjdt för en så vigtig angelägenhet, torde
”icke kunna bestridas. I afseende på theoretisk bildning hafva fordringarJ’na
blott sträckt sig — och detta icke ovilkorligen — till den fiiosofi”ska
graden, hvilken, särdeles i sitt nuvarande polymatiska skick, äfven i
”de fall, der den åtföljes af ett särskildt disputationsspecimen för den sökta
”sysslan vid vederbörande läroverk, ej kan anses vara ett fullt nöjaktigt be”vis
på den särskilda vetenskapliga insigt, hvilken den ofantliga undervis”ningen
tager i anspråk. För utrönandet åter af praktisk skicklighet, har
”man ej föreskrifvit annat än en kort prof-lektion, hvilken dock, såsom en”staka
prof, innebär en oftast otillförlillig mätare på lärareduglighet i det”ta
begrepps omfattande betydelse. Om under sådana förhållanden i
”vårt land likvisst i allmänhet icke, saknats skicklige lärare, torde detta
”vara att tillskrifva dels en lycklig fallenhet, dels det enskilda nitet, som
”sträfvat att genom fortgående rön och derpå grundade förbättringar före”bygga
de skadliga följderna af den obekantskap med lärarekallets svårighe”ter
och vilkoren för deras afhjelpande, hvarmed delta kall tillträddes. Men
”ju mera fordringarna på den offentliga läraren stegras, ju svårare och vidsträcktare
hans åligganden blifva, desto mindre torde framgången af hans
”verksamhet böra lemnäs till pris åt tillfälligheten af särskilda naturanlag
”och personlig nitälskan. Man finnér åter, att i de länder, hvilkas undervisningsverk
hunnit en högre grad af fullkomlighet, tidigt blifvit anlagda
”plantskolor för lärares daning, åt hvilka man egnat all den omsorgsfulla
”vård, som de för sin framgång haft af nöden. Revisionen inser emeller
-
76
i
”tid, att hos oss svårligen kan blifva fråga att inrätta seminarier afsa vidsträckt
syftning och så lång studiikurs, sorn andra länder förele. Den rå”dande
medellösheten hos aspiranterne till skolläraresysslor och svagheten af
”de lönevilkor, som vänta dem, särdeles på skolans lägre tjenstegrader,
”skulle ej tillåta det. Man torde derför böra vara belåten med inrättningar i
”mindre skala.” Derefter framställer revisionen grunddragen till ett förslag
i detta afseende, hvilket efter revisionens tanka icke borde för sin verkställighet
möta några hinder af svårare beskaffenhet, och anser slutligen, att,
för de tvänne seminarier, hvilka skulle inrättas i Upsala och Lund, bomme
att fordras tillsammans ett årligt anslag af minst 3ooo R:dr b:ko.
Hvad revisionen sålunda anfört angående behöfligheten af anstalter för
bildande af lärare innehåller obestridliga sanningar. Å nästan ingen annan
embetsmannabana inträder tjenstemannen i utöfning af tjenst med egen ansvarighet,
förr än han i underordnade befattningar och under andras ledning
och ansvar blifvit inöfvad och tillvand i tjenstens åligganden. Utpfningen
af den framför många andra vigtiga befattningen med det uppväxande
slägtets daning börjar deremot oftast utan annan ledning, än den läraren kan ega
genom minnet af det någon gång olämpliga och förvända sätt, hvarpå han sjelf
blifvit undervisad; och den rättelse i begångna misstag, han af förmän kan få,
är sannolikt sällsynt, då rektor, sjelf lärare såsom han, sällan kan vara i
tillfälle att följa hans undervisning, isynnerhet vid de skolor, der ingen
konrektor finnes.
Angelägenheten af bildningsanstalter för lärare torde således vara uppenbar.
Huru de böra organiseras, är deremot en högst brydsam fråga att
besvara, isynnerhet i ett land, der penningetillgångarnes ringhet måste vid
alla inrättningar ingå i beräkning. Det förslag, hvartill sista skolrevisionen
framställt grunddragen, synes icke fullt tillfredsställande, — i vissa
fall för omfattande, i andra för inskränkt. Det säkra är åtminstone, att
med det obetydliga anslag, revisionen satt i fråga, något fullt ändamålsenligt
icke kan tillvägabringas. Rektor vid elementar-läroverket i universitetsstaden,
tillika lärare vid detsamma, kan icke med denna redan nog sysselsättande
befattning förena den, att vara styresman för ett Järareseminariura,
utan att försumma endera af dessa vigtiga befattningar eller kanske
båda; och knappast torde någon annan lärare vid samma läroverk, i anseende
till bristande tid, kunna biträda såsom lärare vid seminarium på annat
sätt än såsom ledare till viss del af sådana praktiska öfningar inom
läroverket, som kunna sättas i sammanhang med seminarii-undervisningen.
77
Att åter i någon likhet med hvad, enligt Kongl. Brefvet af den i5 Mars
i8o3 samt Kongl. Kungörelsen af samma dag, förr skett med redan befintliga
professioner i andra ämnen förena undervisnings- och examens-skyidighet
äfven i pedagogik och didaktik, skulle, utom det alt en sådan åtgärd
redan visat sig icke vara öfver allt i längden verkställbar, med den
utveckling, alla och särdeles dessa båda kunskapsämnen i sednare tider erhållit,
blott föranleda ytlighet. Då återstår endast, att till styresmän för
sådane seminarier förordnades personer, hvilka uteslutande kunde deråt egna
sin verksamhet, som med undervisnings- och examens-skyldighet i allmän
pedagogik och didaktik, samt dessa båda vetenskapers historia, förenade
ölverstyrelsen i seminarierna samt ledningen af den öfriga undervisningen
vid desamma och af de praktiska öfningarna. Till dessas biträde
kunde, då olika läroämnen måste vid undervisningen olika behandlas, för
hvarje krets af med hvarandra sammanhängande kunskapsämnen anställas
särskilde lärare, hvilka finge sökas bland universitetens yngre lärarepersonal.
Hvad del egentligen praktiska angår, så kunde väl dels åtskilliga öfningar
ske inom seminarii egen krets, så att dess alumner ömsevis handlade
såsom lärare och lärjungar, dels dessa såsom åhörare bevistade undervisningen
uti det i staden befintliga elementar-läroverk, med skyldighet att
redogöra för sättet, huru den fördes, och att i anledning af hvad dervid
synts dem anmärkningsvärdt begära närmare upplysningar af seminariilärare;
men då likväl icke full praktisk skicklighet kunde inhemtas utan tilllämpning
på verkliga lärjungar, borde hvarje seminarii-elev åtminstone någon
tid såsom biträdande tjenstgöra uti samma läroverk, under ledning af
dess lärare oell inseende af seminariistyresman, hvilken för sådant ändamål
borde hafva öfverunsseende ofver skolan i det, som anginge undervisningen
derstädes.
Som, enligt hvad nu sålunda blifvit anfördt , seminarierna egentligen
komma att erhålla en praktisk riktning, borde icke elementar-läroverkens
undervisningsämnen, utan blott deras didaktik, blifva föremål för seminariernas
handledning; hvaraf följer, att kursen kunde blifva mindre
långvarig, än skolrevisionen föreslagit. Deremot borde fordringarna för inträde
i seminarierna bestämmas tämmeligen högt, dels i allmänhet, dels
särskildt med afseende på de olika lärarebefattningar, hvartill den inträdande
vill göra sig kompetent; men huru detta skulle ske, är till en stor del
beroende af de förändringar med gradualstudierna inom filosofiska fakulteterna
vid universiteten, som kunna komma att ega rum.
78
Jag vågar alltså i underdånighet föreslå, att vid hvartdera universitet
ett seminarium till bildande af lärare för elementar-läroverken måtte få inrättas,
bestående af en styresman och biträdande lärare. För styresmannen
anser jag mig icke kunna föreslå lägre löneinkomst än 2,000 r:dr b:ko, och
till arfvoden åt de biträdande erfordras säkerligen tillsammans ytterligare
2,000 r:dr b:ko vid hvarje seminarium, då de olika kunskapsgrenarna ej
gerna kunna fördelas på mindre än 3 å \ personer och någon vedergällning
äfven måste lemnäs åt de ordinarie skollärare, under hvilkas handledning
i det praktiska seminarii-eleverne ställas. Således blifver för båda seminarierna
tillsammans den erforderliga summan 8,000 r:dr b:ko, och anhåller
jag i underdånighet att, derest Eders Kongl. Maj:t skulle i nåder bifalla
denna framställning, få framdeles afgifva utförligt förslag till seminariernas
organisation och hvad dermed slår i sammanhang.
Skulle emellertid Eders Kongl. Maj:t, i anseende till brist på disponibla
penningetillgångar eller af andra skäl, ej finna sådana seminarier nu
böra inrättas, vågar jag underdånigst hemställa, om icke Eders Kongl.
Maj:t åtminstone skulle finna lämpligt föreslå Rikets Ständer att anvisa löner
för inrättande vid hvartdera universitetet af en lärostol i pedagogik och
didaktik, då hvar och en, som ville blifva lärare vid elementar-läroverk,
kunde förpligtas att undergå examen i dessa ämnen. Dermed kunde vinnas,
att blifvande lärare, äfvensom de, hvilka i framtiden komme att få inspektion
öfver undervisning, finge tillfälle att inhemta åtminstone någon kännedom
om de olika läromelhoders beskaffenhet, att närmare öfverväga och
granska dem samt välja den, de trodde bäst leda till målet. Funne Eders
Kongl. Maj:t sedan seminarier böra inrättas, blefve det lätt att göra innehafvarne
af dessa lärostolar till seminariernas styresmän. Om de blifvande
professorerne finge komma i lönetur med öfrige professorer vid universiteterna,
kunde deras löner visserligen bestämmas till blott t,600 r:dr b:ko
för hvardera, men i annat fall torde de böra blifva 2,000 r:dr b:ko, ungefärligen
motsvarande de löneförmåner, som af äldre professorer i allmänhet
åtnjutas. Det behöfliga anslaget blefve då 4>ooo r:dr b:ko.
Unde rvisning vid elementar-läroverken uti andra ämnen än musik,
gymnastik och teckning, borde framdeles ingen på eget ansvar få förestå,
som icke, om seminarier inrättas, genomgått den dervid föreskrifna kurs
eller, om sådana icke inrättas, utom nu föreskrifna eller dem motsvarande
prof, åtminstone ett år auskulterat och bil rädt vid något läroverk, efter den
anvisning, som lemnäs af eforus. Stockholm den 9 November 1847.
F. Ö. Silfverstolpe.
79
Bil. N:o 3.
Underdänigt Memorial!
Revisionen öfver rikets elementarläroverk har, uti sin underdåniga berättelse
af den i3 December 1843, lill Eders Kongl. Maj:t framställt det
stora behofvet af förbättrade löner för lärarne vid nämnde läroverk, och
under den tid, som sedan förflutit, hafva ifrån de flesta stiften enahanda
underdåniga framställningar blifvit gjorda.
Detta behof kan ej eller annat än erkännas af alla, som ihågkomma,
att den största lärarelönen, nied undantag af de få, som äro med prebenden
förenade, icke är högre än 960 r:dr och den minsta ej större än 240
i:dr banko. Alt under sådana förhållanden platserna, det oaktadt, kunnat
med skicklige lärare besättas, har tydligen sin enda grund uti den förhöjda
årsberäkning till presterliga lägenheters erhållande, som lärare vid elementarläroverken
åtnjuta.
Att eli sådant förhållande verkar skadligt både på kyrkan och skolan,
är likväl numera så erkändt, att det icke vidare behöfver ådagaläggas. Det
är ock af sådan anledning, som uti det förslag till förändringar uti organisationen
af rikets elementarläroverk, jag fått den nåden att för Eders
Kongl. Majit i underdånighet framlägga, den förhöjda tjenslårsberäkningen
för lärarne blifvit borttagen.
Uti samma förslag har ock undervisningstiden blifvit förlängd. Antalet
af veckor om året, under hvilka undervisning i elementarläroverken
meddelas, är för det närvarande ingenstädes större än 32 och på åtskilliga
ställen betydligt mindre ända till blott 28. Detta antal bar i förslaget
blifvit förhöjdt till 38, så att ferierna, påskveckan inberäknad, skulle komma
att utgöra endast i4 veckor. Undervisningsskyldigheten i hvarje vecka
blir dessutom för de liesta lärarne ökad, utöfver hvad skolordningen dem
hittills ålagt; endast för några af klasslärarne, hvilka hittills varit strängast
sysselsatte, har någon minskning blifvit afsedd.
Då, med stöd af hvad nu i underdånighet blifvit anfördt, jag trott mig
skyldig att för Eders Kongl. Majit framlägga förslag till en förändrad lönereglering
för elementarläroverken, har jag sökt kännedom om löneförhållan
-
8o
dena för lärare vid motsvarande läroverk i åtskilliga andra länder och dervid,
enligt de upplysningar, som lemnäs i 1843 års skolrevisions berättelser,
funnit:
att i Norrige en adjunkt vid en lärd skola (en collega) erhåller vid
sin första anställelse 3oo speciedaler, motsvarande i svenskt banko 800 riksdaler.
Detta anslag ukas efter vid pass 10 års tjenstgöring tili 400 speciedaler
(= banko io66|) och efter 20 år kan det hafva stigit till 5oo å 600 speciedaler
(= 1333^ ä 1600 riksdaler). En rektor vid en så kallad middelskola
njuter vid sitt tillträde vanligen 600 sp:dr (= b:ko 1600 r:dr), som
på några ställen efter en tids förlopp stiger till 7 ä 800 sp:dr (= i866|å
2133^ r:dr). En rektor vid en lärd skola (vårt gymnasium) 900 å 1200
sp:dr'(== É:ko 2400 å 3aoo R:dr);
att i Preussen en gymnasial-direktor åtnjuter ifrån 1000 till i5ooThaler,
utgörande i svenskt banko vid pass 2000 till 3ooo r:dr utom fri bostad;
en öfverlärare (bos oss gynmasii-lektor) 8—900 Thaler (= 16—
1,800 r:dr banko) en collaborator (collega scholm) 4—600 Thaler (= 8-r1200
r:dr banko);
att i Sachsen förhållandet ungefärligen är detsamma;
att i Bäyern en lärare vid en latinsk skola (= vår lärdomsskola) bar
4oo—tooo Floriner (ungefärligen 4^3^—1120 r:dr banko) och en lärare
vid ett gymnasium 700 — 15oo Floriner (ungefärligen 800 å i666j r:dr):
att i Wurtemberg (Stuttgard) gymnasialrektor bar, förutom fri bostad,
1800 Floriner (2133a r:dr); lärarne i de öfre klasserna af gymnasierna 13oo
Floriner (i44° r;dr), i c^e mellersta 1 100 Floriner (r226§ r;dr) och i de
nedersta 800 Floriner (893^ r:dr).
Önskligt vore visserligen, att lönerna vid svenska elementarläroverken
kunde bestämmas till ungefärligen enahanda belopp, som uti Preussen,
Sachsen och Wurtemberg, —• länder, der, med undantag af de större städerna,
varuprisen och lefnadskostnaden i allmänhet icke torde kunna anses
drygare än i Sverige; — och att, derigenom att den inom samhället så vigtiga
befattningen med ungdomens handledande och bildning till sanna
christna och dygdiga medborgare kunde belönas på ett sätt, som Öppnade
för dess innehafvare icke allenast en lör lefnadsomsorger någorlunda bekymmerfri
bana, utan ock satte honom i tillfälle att, genom inköp af böcker
från eget och främmande land, följa de framsteg, undervisningen gjort,
och omfatta sitt yrke med den kärlek för detsamma, hvilken är säkraste
borgen
81
borgen för framgång och som oftast företrädesvis egnas åt de sysselsättningar,
som stå i ett direkt sammanhang med det mål, för hvilket man hoppas
få offra sin hela lefnads-verksamhet.
Vid jemförelse med lönerna för andre tjenstemän inom vårt land och
med kännedom om ej mindre våra tillgångars ringhet än nödvändigheten
att fylla äfven andra erkända behof, har jag likväl icke vågat föreslå så
höga löner, som i ofvannämnde länder äro bestämda, utan har ansett mig
skyldig att göra betydliga nedsättningar.
Då genom de förändringar af elementar-läroverken, som i underdånighet
underställas Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, äfven betydliga förändringar
åstadkommas i antalet af lärare och i skolornas beskaffenhet, har
det blifvit nödvändigt att äfven uppgöra förslag till nya stater för elementarläroverken
och att i sammanhang dermed förslagsvis bestämma beskaffenheten
af de skolor, som på de särskilda ställena böra finnas.
Vid uppgörandet af det provisoriska förslag till löningsstat, sorn således
nu i underdånighet för Eders Kongl. Majrt härjemte framlägges, har följande
ansetts böra iakttagas:
1:0 att, vid bestämmandet hvilket slag af läroverk, högre-, medel-eller
lägre skola, som å hvarje ställe må inrättas, bör komma i betraktande såväl
det nu derstädes varande läroverkets beskaffenhet, som lärjungarnes antal,
ortens särskilda behof, dess aflägsenhet från andra läroverk, Rikets Ständers
yttrade önskningar, m. m. dylikt, och särskildt, i afseende på lärjungarnes
antal, alt för de två nedersta klasserna flere lärare än en för hvarje
klass erfordras, då lärjungarnes antal öfverstiger i den Första 4° eller i
begge tillsammans 70; och att för de Ses öfversta en lärare är behöflig för
hvarje 2o:de lärjunge utöfver 60, hvilket sistnämnda antal ansetts vara det
högsta, som i dessa klasser kan af 5 lärare ändamålsenligt undervisas;
2:0 att för medelskolor och lägre skolor antalet af lärare vid hvartdera
slaget skola bör vara lika å alla ställen,, men att, hvad högre skolor
beträffar, det kan vara olika, hufvudsakligen allt efter det olika antalet af
befintliga lärjungar vid hvarje sådan skola;
3:o att vid högre skola det normala förhållandet blir två klasslärare
samt minst Fem och högst Nio ämneslärare, och att det större icke tillfälliga
behof af lärare, som vid några skolor uppkommer dels för de lägre,
dels för de högre klasserna, fylles genom ordinarie adjunkter, hvilka efter
Bil. IV: 0 5 lill Kongl. Majlis Prop. 1847, Haft. 1.
11
82
beliofvet kunna användas antingen såsom duplikanter åt klasslärare i alla
eller vissa ämnen eller såsom biträden åt ämneslärarne;
4:o att vid läroverk med lika antal lärare de af statsmedel utgående
lönerna böra på olika ställen vara lika, antingen läroverken äro belägna i
större städer, der lefnadskostnaden är högre, eller i mindre med lägre lefnadskostnad;
hvaremot de inkomster, som nu tillhöra eller framdeles kunna
blifva anvisade för vissa läroverk, vare sig genom dispositioner af enskilde
personer eller genom penningar eller andra förmåner, beviljade af städer
eller kommuner, böra få komma lärarne till godo, utan aLt verka minskning
i de af statsmedel utgående löner;
5:o att, för rektorstjensterna vid medelskolor, både rektors- oell lärarebefattningarna
vid lägre skolor, rektorsbefattningens bestridande vid
högre skolor samt lärarebefattningarna i musik, teckning och gymnastik vid
alla skolor anslås vissa oföränderliga löner eller arfvoden, men att för alla
andra ordinarie tjenster lönerna blifva rörliga, så att de tillträdas efter ålder
i tjensten, på sätt Skolordningen derom närmare bestämmer;
6:o att den spanmål, som nu utgår antingen in natura eller efter
markegångspris till lärare vid elementarläroverken, äfven bör vid den nya
löneregleringen disponeras för sådane lärare i den ort, för hvilkens läro*
verk den förut varit anvisad, och beräknas inom lönerna efter statspriset
6 r:dr banko tunnan; börande denna spanmål på lönerna fördelas, på sätt
Eders Kongl. Maj:t torde för hvarje läroverk närmare bestämma, innan löneregleringen
vid detsamma träder i verksamhet;
7:0 att inkomsten af prebendepastorat inberäknas uti den föreslagna
lönen. Ändamålsenligare och mycket lättande regleringen vore likväl om
alla de för elementarläroverken anslagna prebendepastoraten, hvilka, i anseende
till lärarnes trägna tjenstgöring och med pastoralvård alldeles olikartade
tjenstebefattningar, icke kunna af dem sjelfva med framgång hvarken
skötas eller tillses, finge återgå till kyrkan och en motsvarande summa
ansloges för lärarnes aflöning. För sådant ändamål skulle erfordras ett belopp
af omkring i5,ooo r:dr banko ulöfver den summa, som här nedanför
föreslås för den nu ifrågavarande löneregleringen;
O ^ o O 7
8:0 att å de ställen, der mindre till elementarläroverket hörande skolor
nu finnäs, men hafva så ringa antal lärjungar, att de, såsom snarare hänförliga
till pedagogier än till elementarläroverk, icke böra i sistnämnde egenskap
bibehållas, de anslag, som n» äro för dem anvisade, må kunna af
83
Kongl. i\Iaj:t disponeras för å samina ställen organiserade ändamålsenliga
pedagogier;
g:o att nja elemenlarkolan bibehålles, sådan den är, med samma anslag
som hittills, hvarför ock de 6,800 r:dr, hvilka för den äro anvisade,
icke äro upptagna hvarken bland tillgångarne eller behofven. Dess bibehållande
torde i många afseenden vara vigligt, dels såsom en normalskola
för den metod, som i skolornas öfre afdelningar skulle komma att begagnas,
dels ock såsom en experimentalskola, hvilken kan försöka förbättrade metoder
och uppehålla den täflan, som är så nödig och gagnande, om lif skall
kunna bibehållas i de frågor, som angå uppfostringsväsendet.
De nya stater, hvilka i hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed blifvit
uppgjorda och hvilka jag nu i underdånighet härjemte får till Eders Kongl.
Maj:t öfverlemna, uppgå, oaktadt lärarnes samfälda antal, oberäknadt lärare
i musik, gymnastik och teckning, blifvit minskadt med omkring 56, till ett
sammanlagdt belopp af R:dr 3a3,3i6: 32 —
De nuvarande tillgångarna, beräknade uti i845 års)riksstat
till 187,817 r:dr 16 sk. banko., utgöra, jemlikt från
läroverken infordrade uppgifter, enligt ofvan angifna
grunder, omkring
. 198,579: 37 —
uppkommande denna skilnad lill en hufvudsaklig del deraf,
att i riksstaten icke är upptagen den summa al 10,000
r:dr banko, hvilken af tolagen anvisats för Stockholms
läroverks behof.
Den summa, som i och för den nya löneregleringens
verkställande erfordras, blir således r:dr 124,736: 43 —
eller om de 10,000 r:dr af tolagen icke längre blifva att
påräkna r:clr 134,706: 43 —
Till fyllande af denna brist vågar jag i underdånighet föreslå, att i
första rummet och emot det att alla af lärjungarne till lärarne hittills utgående
afgifter må upphöra, hvarje lärjunge vid elementar-lärovérket må
åläggas för hvarje läsetermin en afgift af 10 r:dr b;ko, hvilken likväl, för
veterligen medellöse, må kunna af lokalstyrelsen helt och hållet eftergifvas
eller till hälften nedsättas,' dock så att en sådan eftergift eller nedsättning
vid hvarje läroverk icke må kunna bera beviljas, än ätt åtminstone hälften
blifver erlagd af den summa, sorn skulle utgå, om alla lärjungarne vid
detsamma betalade full afgift. Då lärjungarnes antal vid elementar-läroverken
å de orter, der sådana nu blifvit föreslagna att bibehållas eller inräl
-
84
tas, under innevarande års vårtermin utgjorde 6,345, torde med säkerhet
kunna beräknas, att en sådan skolafgift skulle inbringa R:dr 60,000: —
då den brist, som af statsmedel borde fyllas, blefve . . . 74,736: 4^.
eller i rund summa 75,000: •—
Derest Eders Kongl. Majit i nåder skulle finna för godt att gilla, hvad
nu blifvit hemstäldt, får jag i sammanhang härmed i underdånighet föreslå:
a) att hälflen af det öfverskott å skolafgiften, som vid hvarje läroverk
uppkommer sedan så stor summa utgålt, som minst skall erläggas, må få
ställas till lokalslyrelsens disposition att användas till underhåll och förbättrande
af skolans materiel. Utom det vigtiga ändamål, som dermed afses,
att kunna bereda läroverken tillgångar till sådane kartor, glober, instrumenter,
planchverk och andra för undervisningen behöfliga materialier,
som ej hvarje lärjunge kan åläggas att förskaffa sig, skulle dermed vinnas,
att missbruk till statens skada mindre vore att befara vid bedömandet af
hvilka lärjungar, som borde från afgiften befrias elier deruti njuta nedsättning;
b) att det öfverskott utöfver ofvanberäknade 60,000 r:dr, hvilket genom
skolafgiften kunde statsverket tillflyta, måtte åtminstone tillsvidare, likasom
besparingarna å anslaget för elementar-läroverken i allmänhet, få
för samma läroverks behof användas enligt de föreskrifter, som af Eders
Kongl. Maj:t meddelas. Ett sådant tillstånd blir särdeles behöflig!, dels i
anseende till omöjligheten att bestämma, om icke, vid en förändrad organisation
af läroverken, lärjungarnes antal på många ställen kommer att
betydligen förökas och behof af duplikanter således uppstå, dels för att i
de stift, der byggnadskassör icke finnas eller äro otillräckliga, bereda medel
till erforderliga förändringar af skolhusen i de orter, som genom författningar
eller privilegier kunna vara befriade från nybyggnad eller större
reparationer å desamma, dels ock för bestridande af andra möjligen behöfliga
utgifter för de föreslagna förändringarnas bringande i verkställighet,
utan att dertill må behöfva afvaktas en alltför långt framskriden tid;
c) att jemkningar ej mindre uti förslaget till bestämmande af de ställen,
der elementarläroverk böra finnas och det slags läroverk, som på hvarje
ställe bör inrättas, än uti de för de olika slagen af läroverk uppgjorda
stater, må få underställas Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, i anledning
af de närmare upplysningar, som före verkställigheten måste inhemtas,
dock så, att hufvudsaklig afvikelse ej sker från de antagna huEvudgrunderna
och att de beräknade tillgångarna icke öfverskridas;
85
d) att vid medelskola, der, liksom vid lägre skola, undervisning i gymnastik
i allmänhet är beräknad att endast kunna lemnäs i den fristående,
arfvodet för gymnastikläraren må kunna förhöjas till 100 r:dr b:ko, om ändamålsenlig
gymnastik-appareil finnes eller blifver inrättad och de beräknade
tillgångarna sådant medgifva;
e) att arfvodet för duplikant bestämmes till 600 r:dr om året; samt
f) att, om vid något läroverk lärjungarnes antal under minst tre på
hvarandra följande år varit så förökadt, att duplikant, enligt den i ofvanstående
första punkt omförmälda beräkning, behöft förordnas, ordinarie lärare
må i hans ställe tillsättas, hvilken blifver adjunkt; om behofvet uppstått
inom de tre lägsta klasserna eller i skola, som redan eger åtta ämneslärare,
men annan lärare, om behofvet uppstår i de fem öfra klasserna
inom skola, som ej har så stort antal sådana lärare. Den nya lönen skulle
blifva vid lägre skola 600 r:dr Och vid medelskola 800 r:dr. För högre
skola skulle tillämpas den stat, som gäller för skolor med det ökade antal
lärareplatser, som efter den nya lärarens tillsättning vid skolan kommer
att finnas.
Stockholm den 9 November 1847.
F. O. Silfverstolpe.
.86
Bil. N:o 4
Underdånigt förslag*
til
Upsala:
Stat för ElesBieaitar-iäroverken.
Eikestifiet.
1 Lärare
ä
4
2
2
11 —
n
n
v
r>
å 1,260;
é 1,000:
å 800
ä 600:
Rektorsarfvode
1 lärare i gymnastik
1 „ i sång . .
I „ i teckning .
1,500: —
2,4i 0: —
4,000: —
1,600: —
1,200: —
10,700: —
. . . 300: —
11,000: —
200: —
200: —
150: —
550: —
11,550:
1 adjunkt
1 »
1
1,000
800
600:
2,400:
Gille
-13,950: —
1
lärare
1,500
—
1
.
1.200
—
3
å
1,000: —
3,000
—
i
55
800
2
8—
55
å
600: —
1200
Rektorsarfvode . .
1 lärare f gymnastik
l ,, i sång . .
i i teckning .
-7,700: ■
300:-
150
150;
150
-8,000:
-450:
-8,450:
Transport: 22,100: -—
s7
Hudiksvall:
Hektor 1,000
Transport: 22,100:
2 lärare å 800:
1 „ ....
1 lärare i gymnastik
1 „ i sång
1,000
000
3,200: —
50: —
00: 32.
116: 32.
3,310: 32.
-25.710: 32.
Stockholms Stad.
Stockholm
1 lärare ..... 1,500
' g 2 | „ .5 1,200:
Ä. 51
2 „ . å 800:
2 „ . å 600: — 1,200
11 —
Rektorsarfvode
2,400
4 m ,, • ä 1,000: — 4,000
1,600
10,700
300:
11,000
1 lärare i gymnastik
1
i sang
i teckning
200
200
150
-550: —
11,550: —
1 adjunkt
1 55
1 55
1,000
800
000
-2,400:
950:
1 lärare
1,500
—
2 55
. å 1,200: —
2,100
—
3 55
. å 1,000: —
3,000
—
1 55
2 5,
....
800
—
. å ooo: —
1,200
>5
Rektorsarfvode .
■
1 lärare
i gymnastik .
200
—
1 55
i sång . . .
200
» 5,
i teckning
150
300:
-9,200:
-550:
-9,750:
Transport: 25,716: 32.
88
4—
Stockholm:
Rektor
2 lärare å 800 •—
1 „
1 lärare i gymnastik .
1 „ i
Transport: 25,716: 32.
1,000
1,600
600
50: —
66: 32.
3,200: —
116: 32.
3,316: 32.
5 skolor lika med nästföregående,  å 3,316: 32. 16,583: 16.
43,600:
Linköpings Stift:
Linköping:
ll
-
1
Lärare
1,500
—
2
„ å 1,200: —
2,400
—
4
„ å 1,000: —
4,000
—
2
„ å 800: —
1,600
—
2
„ å 600: —
1,200
—
Rektorsarfvode , ,
1
lärare i gymnastik .
. 200
1
B i sång . . .
. 200
—
1
55 i teckning ,
. 150
—
lO,700: —
300: —
11,000:
550: —
1 Adjunkt
1 »
1
Norrköping:
2 Lärare å 1,200: —
2 „ å 1,000: —
2 „ ä 800: —
1 „ å
1,000
800
600
2,400
2,000
1,600
600
11,550: —
2,400: —
13,950: —
Rektorsarfvode
6,600:
300:
I lärare i gymnastik
1 „ i sång . .
1
150
150
„ i teckning . , . 150
6,900:
450:
7,350:
Transport: 21,300: — 69,315: 32.
Wadstena:
Rektor  800: —
I lärare  600: —
2—
1,400: —
1 lärare i gymnastik . . 50: — •
1 „ i sång .... 50: —
— 100: —
Wimmerby:
Rektor  800:
1 lärare  600:
2—
1 lärare i gymnastik. . . 50: —
1 „ i sång 50:
1,400:
100: —
Eksjö:
Rektor
2 lärare å 800: —-
1 „
1 lärare i gymnastik
1,000
1,600
600
1
i sang .
. 50: —
. 66: 32.
3,200:
116: 32.
Westervik:
Rektor 1,000
2 lärare å 800: -—• 1,600
1 .. ....... 600
1 lärare i gymnastik. . 100:
1 w i sång .... 66: 32.
3,200:
166: 32.
Transport:
Transport: 21,300
89
69,316: 32
1,500: —
1,500: -
3,316: 32.
3,366: 32. 30,983: 16.
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Prop. 1847, haft. 1.
12
9°
1
2
4
2
2
11—
Skara:
Lärare . . . ,
2—
55
55
55
55
å 1,200:
å 1,000:
å 800:
å 600:
1,500
2,400
4,000
1,600
1,200
Rektorsarfvode
1 lärare i gymnastik . . 200
1 „ i sing 200
1 „ 1 teckning . . . 150
1 adjunkt 1,000
1 „
800
1 ,,
600
Wenersborg:
2 Lärare å 1,200: ■—• 2,400
2 „ å 1,000: — 2,000
2 „ å 800: — 1,600
1
600
Rektorsarfvode
1 lärare i gymnastik . . 150
1 „ i sång 150
1 ,, i teckning . . . 150
Skara Stift:
Transport:
10,700: —
300: —
11,000: —
550: —
11,550: —
2,400:
- 13,950:
6,600:
300:
6,900: —
450:
Mariestad:
Rektor  800:
1 lärare  600:
7,350:
1 lärare i gymnastik
l j, i sång . . ,
50:
50:
1,400:
100: —
1,500: -
100,300: —
Transport: 22,800: — 100,300: —
Alingsås:
Rektor
800:
Transport: 22,800: —
I lärare
600:
1 lärare i gymnastik
1 _ 1 sång . .
Borås:
Rektor
2 lärare ä 800: —■
* •» ■ •/
I lärare i gymnastik
50:
50:
1,400: —
100: —
1,500:
1,000:
1,600:
600:
50:
i sång  66: 32.
3,200: —
116: 32.
3,316: 32.
Strengnäs Stift.
10—
Strengnäs:
1
Lärare ...
1,500: —
2
„ å 1,200: —
2,400: —
3
„ å 1,000: —
3,000: —
2
w å 800: —
1,600: —
2
„ å 600: —
1,200: —
Rektors-arfvode .
. . .
1
Lärare i gymnastik
2oo: —
1
»1 i sång . _.
. 200:—
1
„ i teckning".
. 150:—
Örebro:
1
Lärare
1,500: —
2
„ å 1,200: —
2,400: —
3
„ å 1,000: —
3,000: —
1
55
800: —
2
n å 600: —
1,200: —
Rektors arfvode
9,700: —
300: —
10,000: —
550: —
10,550:
8,900: —
300: —
9,200:
91
100,300: —
2?,616: 32
Transport: 10,550: — 127,916: 32.
9 2
Transport: 10,550:
127,916: 32.
I Lärare i gymnastik 200
1 „ i säng . . . 200
I „ i teckning . 150
550:
1 Adjunkt
9,750:
600:
Nyköping:
2 Lärare å 1,200
2 „ å 1,000
2 „ å 800
1 „
2,400
2,000
1,600
600
Rektorsarfvode
1 Lärare i gymnastik . 150:
1 j, i sång .... 150:
1 „ i teckning . . 150:
6,600: —
300: —
—  6,900:
Eskilstuna:
Rektor  800:
1 lärare  600:
1 lärare i gymnastik . 50:
1 „ i sång 50:
Askersund:
Rektor  800:
1 lärare  600:
1 lärare i gymnastik 50:
1 „ i sång ... 50:
1,400:
100: —
1,400:
100: —
10,350:
7,350:
1,500: —
31,250: —
Transport:
159,166: 32.
V
tVesterås Stift.
Transport:
93
159,166: 32.
Westerås:
1 Lärare  1,500: —
2 „ å 1,200:— 2,400: —
3 „ å 1,000:— 3,000: —
1 „
800: —
2 „ å 600: — 1,200: —
8,900: —
rektorsarfvode  300: —
1 lärare i gymnastik
I „ i
i teckning .
200
200
150
9,200:
550:
9,750: —
1 adjunkt  600: —
10,350:
Fahlun:
2 Lärare å 1,200: —• 2,400
2 „ å 1,000: — 2,000
2
1
55
55
å 800:
600
rektorsarfvode . .
1 lärare i gymnastik
1 „ i sång . . .
1 „ i teckning .
6,600: —
300: —
iso: —
150: —
150: —
6,900:
450:
7,350:
Sala:
Rektor  800: —
1 lärare  600: —
1,400: —
1 lärare i gymnastik .
1 „ i
50:
50:
loo:
1,500: —
19,200:
Transport:
178,366: 32.
I
94
Transport: ■
178,366: 32.
Wexiö Stift.
Wexiö:
1
2
4
2
2
11—
lärare
55
v
ii
»
1,200:
1,000:
800:
600:
rektorsarfvode
1 adjunkt
Jönköping:
2 lärare å 1,200
2 „ å 1,000
2
1
å 800
rektorsarfvode
1,500
2,400
4,000
1,600
1,200
1 lärare i gymnastik . 200
1 „ i sång . . . 200
1 „ i teckning . '150
10,700: —
300: —
11,000: —
550: —
• 11,550: —
600: —
12,150: —
2,400:
2,000:
1,600:
600:
6,600:
| 300:
1 lärare i gymnastik . 150:
1 „ i sång . . . 150:
1 „ i teckning . 150:
6,900:
450:
7,350:
19,500: —
Lunds stift.
Lund:
1 lärare  1,500: —
,2 „ å 1,200: — 2,400: —
3 „ Ä 1,000: — 3,000: —
Transport:
197,866: 32.
1 lärare
»
600:
800:
1,200:
Transport:
95
197.866: 32.
8,900:
Lrektorsarfvode
1 lärare i gymnastik
i sang .
i teckning
2
2
2
1
7—
1
1
l
Malmö:
lärare å 1,200: —
å 1,000:
ä 800:
200
200
150
2,400
2,000
1,600
600
300: — 9,200: —
550:
— 6,600: —
rektorsarfvode . .
lärare i gymnastik
„ i säng . . .
„ i teckning .
150
150
150
Landskrona:
Rektor  800: —•
1 lärare  600: —•
2—
1,400:
1 lärare i gymnastik . . 50: —
1 ,, i säng
50: —
100:
Helsingborg:
Rektor
1,000: —
2 lärare k 800 .... 1,600: —
1
600: —
4— —  3,200: —
1 lärare i gymnastik . . 50: —
1 „ i säng .... 66: 32. 116:32.
9,750: —
300: — 6,900: —
450:
7,350: —
1,500:
3,316: 32.
Transport: 21,916: 32. 197,866: 32.
96
Ystad:
Rektor ....
2 lärare å 800:
1
Transport: 21,946:32. 197,866:32.
4—
1 „ i sång
2 „ å 1,000:
å 800:
1 lärare i gymnastik .
1
i sång
1 „ i teckning
Carlskrona:
2 lärare å 800:
4-,
1 lärare i gymnastik
1 » 1
Carlshamn:
Rektor
2 lärare å 800: — .
1 . .
4—
I lärare i gymnastik .
1 „ i sång . . .
1,000
1,600
600
—
50
66: 32.
2,400
2,000
—
1,600
—
600
—
150
150
—
150
1,000
1,600
600
50:
66:
32.
1,000
1,600
—
600
—
50:
66
32.
3,200:
6,900:
450:
3,200:
116: 32.
3,316: 32.
7,350:
3,316: 32.
3,316: 32.
39,216: 32.
Transport: 237,083: 16.
Göthe
-
97
Götheborgs stift.
Transport: 237,083: 16.
Götheborg:
1 lärare
. 1,500
—
2 „ å 1,200:
. 2,400
—
3 „ å 1,000: —
. 3,000
—
2 „ h 800: —
. 1,600
2 „ ä 600: —
. 1,200
—
rektors-arfvode . , .
1 lärare i gymnastik
200
—
1 „ i sång . . .
200
—
1 „ i teckning - .
150
—
Halmstad:
Rektor
1,000:
—
2 lärare, å 800: — .
1,600:
—
1
600:
1 lärare i gymnastik
50:
—
1 i sång . . .
66:
32.
9,700:
10,000:
3,200:
116: 32.
-550:
10,550:
3,316: 32.
Uddevalla:
Rektor  800: —
1 lärare
600: ■—
1 lärare i gymnastik
1 „ i
50: —
50: —
-1,400:
100:
1,500:
Transport: 15;366: 32. 237,083: 16.
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Prop. 1847. Haft. 1.
13
98
Strömstad:
Rektor  800:
1 lärare  600:
1 lärare i gymnastik ... 50:
1 „ i sång
50:
1,400:
100:
Transport: 15,366: 32. 237,083: 16.
1,500:
16,866: 32.
Calmar stift:
Calmar:
v
1 lärare
1
3
1
2
,, å 1,000: . .
å 600: . . .
n
rektorsarfvode
1,500
1,200
3,000
800
1,200
7,700:
300:
8,000:
1 lärare i gymnastik
1 „ i sång . .
1 »i teckning .
150:
150:
150:
-450:
1 adjunkt
-8,450:
. 600:
9,050:
Carlstad:
Carlstads stift.
1
lärare
1,500:
2
55
å 1,200: —
2,400:
3
55
å 1,000: —
3,000:
2
W '
ä 800: —
1,600:
2
10—
11
å 600: _
1,200:
rektorsarfvode
9,700: —
. 300: —
-10,000: —
Transport: 263,000: —
99
Transport: 263,000: —
1 lärare i gymnastik . 200: —
1 „ i säng . . . 200: —
1 „ i teckning . . 150: —
-550:
1 adjunkt
-10,550:
600:
Åmål!:
Rektor  1,000: —
2 lärare, å 800: . . 1,600: —
l  600: —
-3,200:
1 lärare i gymnastik . 50: —
1 „ i sång . . 66: 32.
—116: 32.
Philipstad’:
Rektor .... 1,000: —
2 lärare, å 800: — 1,600: —
1 ä 600: — 600: —■
4
— 3,200: -
1 lärare i gymnastik . 50: —
1 „ i sång ... 66: 32.
116: 32.
Hernösands Stift.
-11,150:
-3,316: 32.
3,816: 32.
17,733: 16.
Hernösand:
1 lärare .
2 „ å 1,200: -
3 „ å 1,000:
1 » • • •
2
600:
rektorsarfvodc
1 lärare i gymnastik
1 „ i sång . .
1 „ i teckning .
1,500
2,400
3,000
800
1,200
-8,900:
300: -
-9 200:
200
200
150
-550:
-9,750:
Transport: 9,750:
■ 280.783: 15
4
IOO
Frösö:
Transport: 9,750: — 280,783: 16.
2 lärare
2 w
2 »
i . .
1,200:
1,000:
800:
2,400
2,000
1,600
600
rektorsarfvode
1 lärare i gymnastik
1 „ i
6,600:
300:
i teckning
Piteå:
lärare, å
å
å
n
?5
n
1,200
1,000
800
150
150
150
2,400
2,000
1,600
600
—6,900: —
rektorsarfvode
6,600:
300:
1 lärare i gymnastik
1 „ i säng
1
i teckning
150
150
150
Umeå:
Rektor 1,000
800: — 1,600
...... 600
2 lärare, å
1
1 lärare i gymnastik
l
i sång
50: —
66: 32.
3,200:
-116: 32.
Haparanda:
Rektor
2 lärare, å 800: —
1 .. .
1,000:
1,600:
600:
3,200: —
450:
-7,350: —
—6,900: —
-450:
-7,350:
3,316: 32.
Transport: 27,766: 32 280,7&3: 16.
101
1 lärare i gymnastik
l „ i sång v. .
Sundsvall:
Rektor .
1 lärare . .
2—
1 „ i gymnastik
1 „ i sång . .
Luleå:
Rektor ....
1 lärare ....
2 —
I lärare i gymnastik
1 ,, i sang .
Wisby:
50: —
66: 32.
— — 116: 32.
800: —
600: —
1,400: —
50: —
50: —
100: —
800: —
600: —
50: —
50: —
1,400:
100:
Wisby Stift.
1 lärare . . . . .
1,500: —
1 »
1,200: —
3 „ å 1,000: —
3,000: —
1 »•••..
800: —
2 „ å 600: —
1,200: —
8—
rektorsarfvode
1 lärare i gymnastik .
150: —
1 „ i sång . .
150: —
I „ i teckning
150: —
7,700:
300:
Transport: 27,766: 32. 280,783: 16.
8,000: —
450:
3,316: 32.
1,500:
1,500:
34,083: 16.
—8,450: —
323,316: 32.
I 02
Sammandrag :
Upsala
13,950:
—■
Gefle
8,450:
■—
Hudiksvall ....
3,316:
32.
Stockholm ....
13,950:
» ....
9,750:
—-
„ sex å 3,316: 32.
19,900:
—
Linköping . ...
13,950
Norrköping ....
7,350
—
Eksjö
3,316
—
Westervik
3,366
32.
Wadstena
1,500
Wimmerby ....
1,500
—
i
Skara
13,950
Wenersborg ....
7,350
—
Borås
3,316
32.
Mariestad
1,500
—
Alingsås
1,500
—
Strengnäs ....
10,550
Orebro
10,350
: —
Nyköping
7,35C
: —
Eskilstuna
I,50(
1: —
Askersund . . . .
1,50(
): —
Westerås
10,351
1: —
Fahlun . . . . .
7,351
1: —
Sala
1,501
): —
Wexiö
12,150: —
Jönköping
7,350: —
25,716: 32.
43,600:
30,983: 16.
27,616: 32.
Transport: 197,866: 32.
Lund
—
Malmö ....
. . 7,350:
—.
Christianstad .
. . 7,350:
— •
Helsingborg .
. . 3,316:
32.
Ystad ....
32.
Carlskrona . .
32.
Carlshamn . .
. . 3,316:
32.
Landskrona .
. . 1,500:
~ 39,216: 32.
Götheborg . .
. . 10,550:
Halmstad .
. . 3,316:
32.
Uddevalla .
1,500:
32
Strömstad.
. . 1,500:
“ 16,865:
32.
Calmar ....
Carlstad .
. . 11,150
—.
Åmål ....
. . 3,316
32.
Filipstad .
. . 3,316
32 • 17,783
16
31,250: —
19,200: —
19,500: —
Hernösand
Frösö . .
Piteå . .
Umeå .
Haparanda
Sundsvall .
Luleå .
9.750: —
7,350: —
7,350: —
3,316: 32.
3,318: 32.
1,500: —
1.500: —
34,083: 16.
Wisby
F8.450: —
Summa 323,316: 32-
Transport: 197,866: 32.
i o3
Skolor med i i lärare och 5 adjunkter i Upsala.
„ „ Stockholm.
„ Linköping,
j) Skara.
och i adjunkt i Wexiö.
— — 10 lärare i Strengnäs.
„ Götheborg.
„ och i adjunkt i Carlstad.
— q lärare i Stockholm.
„ Lund.
„ „ Hernösand.
„ och i adjunkt i Örebro.
„ Westerås.
— — 8 lärare  i Gefle.
Wisby.
„ och i adjunkt i Calmar.
— rj lärare i Norrköping.
„ Wenersborg.
Nyköping.
„ Fahlun.
„ Jönköping.
Malmö.
„ Christianstad.
( Frösö.
Piteå.
— 4 lärare i Hudiksvall.
„ Stockholm. (6 skolor.)
Westervik.
j; Eksjö.
Borås.
Helsingborg.
Ystad.
Skolor med 4 lärare
r
99
99
99
99
99
— — 2 lärare
99
99
99
99
99
99
99
99
99
99
99
, i Carlskrona.
Carlshamn.
Halmstad.
Åmål.
Filipstad.
Umeå.
Haparanda
. . . . i Wadstena.
Wimmerby,
Mariestad.
Alingsås.
Eskilstuna.
Askersund.
Sala.
Landskrona.
Uddevalla.
Strömstad.
Sundsvall.
Luleå.
io5
Bil. N:o 5.
Underdånigt Memorial.
Bland de anmärkningar, som anföras emot undervisningsverken i Sverige,
är det måhända ingen, som med mera skäl göres, än den, att enhet
och öfverensstämmelse dem emellan saknas. I somliga stift varar undervisningen
3a veckor, i andra blott 3o eller 28 veckor; i några meddelas undervisning
i hebreiska språket uti lärdomsskolan, i andra ej förr än vid
gymnasium; vid en del gymnasier läses fysik, vid andra icke; vid somliga
skolor begagnas sträng klassläsningsmelhod, vid andra ambulatorisk; i ett
stift examineras till universitetet till ocb med från lägre lärdomsskolor med
blott a:ne lärare, i andra kan sådant icke ske ens från högre lärdomsskolor;
vid somliga högre lärdomsskolor finnes förberedande klass, vid andra
icke; vid somliga utfärdas anmärkningsböcker, vid andra icke 0. s. v., så
att det måhända vore svårare att utleta de punkter, hvaruti elementarläroverken
äro hvarandra lika, än dem, hvaruti deskilja sig från hvarandra.
— Hvad universiteten angår, är visserligen förhållandet något bättre i följd
deraf, att de under en längre tid haft gemensam kansler, men äfven dem
emellan äro olikheterna i många afseenden ännu ganska betydliga, ej mindre
i organisation och undervisningsämnen , än uti examina och tillämpningssättet
af gällande föreskrifter. Föreningsband saknas äfven emellan universiteten
ocb elementar-läroverken. Den punkt, som länkar dem tillsammans, är studentexamen,
och för den utfärdas af universitetens styresmän förändrade
föreskrifter, utan att hvarken elementar-läroverken eller Eders Kongl. Maj:t,
derom erhålla direkt underrättelse. Äfven folkskolorna, hvilka likväl i anseende
till sin natur och lokalernas beskaffenhet måste vara ganska olika
sinsemellan, förete flere förhållanden, hvaruti mera enhet kunde ega rum,
än som nu finnes; — och pädagogierna, nu ett mellanting emellan folkskola
och elementar-läroverk, sakna allmänna föreskrifter för sin verksamhet ocb
äro derföre i högsta grad skiljaktiga från hvarandra.
Den enda föreningspunkten för alla dessa undervisningsanstalter är Eders
Kongl. Maj:ts Ecklesiastik-departement. Den einbetsmannapersonal, som
tillhör departementets expedition är likväl ej större, än som erfordras för
expedierande af de beslut, Eders Kongl. Maj:t fattar på departementets föredragning;
af ingen bland tjenstemännen kan någon praktisk kännedom af
undervisningsverken fordras; och om ifrån dessa någon erfaren man inkal
Bil.
N:o 5 till Kongl. Maj:ts Prop. /6'47, Häft. 1. 14
io6
lades till tjensteman i expeditionen, vore det en särdeles händele att, han
blefve användbar vid andra inom expeditionen förekommande göromål, än
dem, som röra läroverken. Sambandet hvilar således ensamt på Departements-chefen,
men hans tid är så upptagen af andra, lill en stor del lika
vigtiga och trägna, sysselsättningar, att, äfven om han alltid kunde vara en
uti undervisningen praktiskt erfaren man, det icke är tänkbart, att han ensam
kunde följa läroverken uti alla deras enskildheter. Den första åtgärden
för att kunna tillvägabringa enhet och samband vore, såsom 1843 års
Skol-revision också ganska riktigt anmärkt, att vederbörande anbefalldes
att efter hvarje läsårs slut ingifva berättelser om läroverkets tillstånd,
tillväxt eller aftagande, brister eller förkofran, lärjungarnes antal, begagnade
läroböcker m. m., under det tillryggalagda året, med nödiga förslag
till rättelse eller förbättringar; men för att deraf göra sammandrag och
draga följdriktiga slutsatser samt derifrån härleda förslag till förbättringar,
grundade ej allenast på närvarande förhållanden inom riket, utan äfven
på erfarenheten och undervisnings- samt uppfostringslärans framsteg i andra
länder, erfordras en tid och en praktisk kännedom af ämnet, som svårligen
kan väntas af någon annan, än den, som sjelf lagt hand vid undervisningen
och nästan uteslutande kan egna sig åt dessa ämnen. Detta har ock
föranledt samma revision att föreslå, det en serskild afdelning af Ecklesiastik-departementet,
med egen byrå-chef samt nödigt biträdd af i undervisningsväsendet
er färne ock kunnige män, måtte inrättas för att gå föredraganden
tillhanda.
Men äfven en sådan åtgärd, ehuru i icke ringa mån befordrande ändamålet,
skulle icke tillfyllest motsvara detsamma. Byrå-chefen kunde
endast bereda ärendena åt Departements-chefen till föredragning, och alla
inål, så snart de icke rörde endast verkställighet af utfärdade beslut, måste
i alla fall, om ock de anginge de minsta detaljer, föredragas inför
Kongl. Maj:t i Statsrådet, hvaraf åter följden blefve den, att snart många
ärenden, som af en och samma myndighet borde, för enhetens skull, afgöras,
blefve, för att icke dermed borttaga Eders Kongl. Maj:ts till vigtigare
frågors afgörande angelägnare tid, öfverlemnade till lokalmyndigheternas
bestämmande. Samma byrå-chef, lika somde honom biträdande män, såsom
saknande all annan ansvarighet än inför Departements-chefen samt för en
riktig utredning af frågorna, och således äfven utan all synlig förtjenst
af undervisningens förbättrade gång, skulle ofta komma att sakna det lifliga
intresse för saken, som utgör enda vilkoret för framgång.
107
Annorlunda Liefve deremot säkert förhållandet, omen centralstyrelse
för undervisningsverken organiserades, som, utan särskild anmälan hos
Eders Kongl. Maj:t, egde att lemna föreskrifter om verkställighet af gällande
stadganden, att rätta de afvikelser, som derifrån kunnat ega rum, att
vaka öfver användandet af goda läroböcker och lämpliga undervisningsmetoder,
uppmuntra författandet, af dugliga läroböcker i de ämnen, der
sådana saknades, samt till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag till
förbättringar uti alla delar af undervisningsverket, och som vore så sammansatt,
att den kunde förena nit för undervisningens förkofran med de
kunskaper och den erfarenhet, som fordras för att rätt bedöma medlen
till ernående af detta mål.
En centralstyrelse för undervisningsverket är ej något nytt i Sverige.
Från äldre tider var uppsigten öfver detsamma öfveriemnad åt
kansli-kollegium. År 1801, då nämnde kollegium upplöstes, blefvo, såsom
orden lyda: öfverinseendet och styrelsen af undervisningsverket alldeles
odeladt uppdragna åt ett gille, bestående af kanslererne vid rikets Irenne
akademier, under namn af kanslersgillet. Då detta gille år 1809 upphörde,
uppdrogs vården och inseendet öfver alla högre och lägre läroverk
samt uppfostringsanstalter i riket åt kansli-styrelsen, hvilken, då mål, som
rörde läroverken och uppfostringsanstalterna hos densamma förekommo och
hvilka, i enlighet med den för kanslersgillet utfärdade instruktion, nu borde
hos styrelsen anmälas, pröfvas och afgöras, egde att hos Kongl. Majrt
i underdånighet anhålla om nådigt tillstånd att sig till biträde få kalla
några flera i dylika ärenden kunnige män, om styrelsen sådant, vid förefallande
tillfällen, för nödigt ansåg. Då likväl icke långt derefter, eller år
1812, en serskild uppfostrings-kommitte tillförordnades, korn kanslistyrelsen
nästair aldrig att få någon verklig befattning med uppfostringsärenden, utan
lemnades sedan utredningen och beredandet af alla undervisningsväsendet
rörande mål åt denna kommitté, som äfven egde att med läroverken direkte
kommunicera. Det är således egentligen blott, sedan denna kommitté
upplöstes, som Sverige saknat en centralmyndighet för undervisningsväsendet
och det är ock sedan den tiden, som afvikelserna läroverken
emellan blifvit allt större och större.
Helst skulle jag således i underdånighet föreslå Eders Kongl. Majrt
inrättandet af en centralstyrelse, hvilken, under ordförande af departements-chefen,
då hans öfriga göromål det tilläte, skulle bestå af dels 3
ständige ledamöter, hvilka af Eders Kongl. Maj:t utnämndes, med fullmak
-
io8
ter förseddes, utsagos bland personer, som sjelfve lagt band vid undervisningen
och blefve egentligen föredragande för hvar sin hufvudafdelning,
universiteten, elementarläroverken och folkskolorna, dels ock af 3
för ett år i sender äfven af Eders Kongl. Maj:t förordnade personer, utsedde
bland ledamöterne i svenska, vetenskaps- eller vitterhets-,s historieoch
antiqvitets-akademien, eller andre män med utmärkt litterärt anseende,
en bland rikets presterskap och en bland män, kände för högre industriel
bildning. De ständige ledamöterne borde förses med löner af
2000 r:dr banko hvardera, och de för året tillförordnade med arfvoden af
666 r:dr 32 sk. banko hvardera. Då de ständige ledamöterne tillika borde
uppsätta alla beslut, utlåtanden och förslag, behöfdes ej mera än ytterligare
2,000 r:dr banko för nödig betjening och öfrige utgifter, så att hela
kostnaden blefve 10,000 r:dr om året. Genom en sådan organisation blefve
den kännedom af sak och den betänksamhet i förändrandet af det
bestående, som vid hvarje förbättring noga bör iakttagas, förenade med
den syftning till framåtskridande, som med hvarje institution måste vara
ett af styrelsens hufvudändamål. Ett tillfälle lemnades ock att på ett
gagnande sätt använda utmärkte lärare, innan de hinna tröttna vid sitt
mödosamma kall.
Siulle likväl Eders Kongl. Maj:t finna en så organiserad centralstyrelse
för dyr eller för kollegialt sammansatt, hemställer jag i underdånighet,
om icke Eders Kongl. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad skolrevisionen föreslagit, skulle täckas åt ecklesiastik-departementet
utverka ett årligt anslag af 3,000 r:dr banko, att användas till arfvoden
åt serskildt för beredandet och behandlingen af undervisningen rörande
ämnen utsedde personer med speciel kännedom och erfarenhet af desamma.
Stockholm den 9 November 1847.
F. O. Silfverstolpe.
STOCKHOLM, trtckt hos Isaac Marcus, 1847.
T A HEIL
öfver läroämnenas timmar., sä väl i hvarje klass„ som i alla tillsammans, i hvarje veckaJ enligt den exempelvis uppgjorda
läse-ordningen (Schema Lectionum).
I (för B & D)
Högre skola.
2 (för C & D)
Högre skola.
3 (för C & E)
Högre skola.
4 (för C & F)
Högre skola.
Medelskola.
A. B. C.
i
ii
ni
IV
v
VI
VII
Vill
Sum-
ma.
in
IV
v
VI
VII
VIII
Sum-
ma.
in
IV
v
VI
VII
VIII
Sum-
ma.
m
IV
V
VI
VII
VIII
Sum-
ma.
1
11
ni
IV
Sum-
ma.
in
IV
Sum-
ma.
Religion.
G
4
4
4
4
3
3
3
31
4
4
4
3
3
3
31
4
4
4
3
3
3
31
4
4
li-
3
3
3
34
G
4
4
4
4 8
4
4
4 8
Historia och Geografi.
G
4
4
4
4
4
4
4
34
4
4
4
4
4
4
34
4
4
4
4
4
4
34
4
4
tt-
4
4
4
Si-
6
4
4
4
4 8
4
4
48
Naturkunnighet.
2
2
1
1
2
2
2
2
14
1
1
2
2
2
2
14
I
1
4
4
1
1
10
1
1
1
1
4
1
lo
2
2
2
2
8
4
4
6
Mathematik.
4
5
4
4
64
G4
04
61
43
4
4-
4
4
4
4
33
4
4
4
4
4
4
33
4
4
4
4
4
4
33
4
5
4
4-
4 7
4
4
17
Filosofi.
1
1
1
3
1
1
1
3
4
4
1
3
1
1
3
Svenska.
G
4
2
2
2
2
2
2
22
2
2
1
1
1
i
4 8
2
2
1
1
1
1
18
2
2
1
4
i
1
18
G
4
4
4
4 8
2
2
4 4
Tyska.
8
61
44
4
4
4
4
35
61
41
4
4
4
4
35
61
44
2
2
2
2
27
01
4 4
2
2
2
2
27
8
64
64
24
61
41
49
Latin.
12
7 i
1 94
12
74
G
G
6
G
434
12
71
C
6
G
C
434
12
7i
G
G
6
6
43i
12
74
4 94
Franska.
öl
64
64
64
64
3 24
G1
4
4
4
4
224
04
4
4
4
4
22i
64
4
4
4
4
224
9
9
4 8
64
64
Grekiska.
74
74
/ i
71
30
74
5
5
5
224
Engelska.
44
4 4
4 1
T
4i
18
41
44
41
4 4
18
24
24
21
7l
Skrifkonst.
6
3
9
9
9
9
6
3
9
9
Linearteckning.
2
2
4
4
4
4
2
2
4
4
Teckning.
24
24
24
24
24
2i
15
24
24
24
21
24
21
15
2-
21
24
21
24
24
15
21
2’
2"
2i
2l
21
24
15
24
& 1
Y
5
24
21
5
Summa |32|32|36|36|36|36|36|36| 280 (3 613 613 G13 613 613 G | 280 13 G13 613 613 613 G13 61 280 13 613 613 G J 3 613 G13ö| 280 |32|32|3G|3G| I3G|3G|8G| I 36
Anm. 4. Till ofvanstående lärotimmar komma ytterligare för hvarje skola, af hvilken ordning som helst, följande timmar i veckan, nemligen: för bön en
halftimma före undervisningenå början hvarje morgon, tillsammans 3 timmar;
för gymnastik 3 timmar t P ,, „
n . } efter läsningens slut på middagen eller pa altonen.
„ sang 2 timmar j ° r °
Anm. 2. För lärjungar, som sådant önska, beredes tillfälle till särskild undervisning i hebreiska språket, utan betalning, 2 timmar i veckan, samt uti
instrumentalmusik, mot betalning, 2 timmar;
Anm. 3. Flyttningslörhör hållas Onsdags och Lördags eftermiddagar kl. 3—6.
Hör till Bilagan N'.o 5 af Kongl. Maj.-ls Propos. 1S47. Huft l.
Li äs e - O v d ning
(att tjena såsom exempel.)
Matidag.
Timmar.
I.
11.
Timmar.
III.
IY.
V.
Yl.
VII.
VIII.
7—9.
Religion.
Religion.
7—J
Religion.
Religion.
Religion.
) Religion,
i Filosofi.
Religion.
Filosofi.
Religion.
Filosofi.
1 0—12
Skrifkonst.
Skrifkonst.
'10—1 2
A. Franska.
B. C. Latin.
A. Franska.
B. C. Latin.
B. Mathematik.
C. Latin.
Mathematik,
Latin.
Mathematik.
Latin.
Mathematik.
Latin.
3—5
Svenska.
Svenska.
3—5
Tyska.
Tyska.
U. Tyska.
E. F. Grekiska.
Tyska.
Grekiska.
Tyska.
Grekiska.
Tyska.
Grekiska.
Tisdag.
7—9
Svenska.
Tyska.
7—9
Historia och Geografi.
Historia och Geografi.
Historia och Geografi.
Historia och Geografi.
Historia och Geografi.
Historia och Geografi.
1 0—12
Mathematik.
Mathematik.
’10—12
Tyska.
Tyska.
D. Engelska.
E. F. Grekiska.
D. F. Engelska.
E. Grekiska.
Engelska.
Grekiska.
Engelska.
Grekiska.
3—5
Historia och Geografi.
Historia och Geografi.
3—5
Svenska.
Svenska.
B. Svenska.
„ i Svenska,
j Latin.
Svenska.
Svenska.
Latin.
Svenska.
Svenska.
Latin.
Svenska.
Svenska.
Latin.
Onsdag.
7-9
Naturkunnighet.
Naturkunnighet.
7—9
A. Franska.
B. C. Latin.
A. Franska.
B. C. Latin.
Franska.
Franska.
Franska.
Franska.
1 0—12
Skrifkonst.
f Skrifkonst
v och
* Mathematik.
-lO—ill
:ii-’i
Na-
Mathematik.
tur-
Mathematik.
k u n-  Mathematik.
nig-
Mathematik.
lie
Mathematik.
t.
Mathematik.
Thorsdag.
7—9
Religion.
Religion.
7—9
Tyska.
A. Tyska.
B. C. Franska.
Franska.
Franska.
Franska.
Franska.
1 0—12
Linearteckning.
Linearteckning.
i 10—12
A. Franska.
B. C. Latin.
Franska.
B. Franska.
C. Latin.
Franska.
Latin.
Franska.
Latin.
Franska.
Latin.
3 — 5
Historia och Geografi.
Tyska.
3—5
A. Svenska.
B. C. Latin.
A. Svenska.
B. C. Latin.
T vska.
a
Tyska.
Tyska.
Tyska.
Fredag.
7—9
Svenska.
Svenska.
7—9
Mathematik.
Mathematik.
Mathematik.
Mathematik.
Mathematik.
Mathematik.
10—12
Skrifkonst.
Tyska.
r| 0 12
2
Teckning.
Teckning.
Teckning.
Teckning.
Teckning.
Teckning.
3-5
Historia och Geografi.
Historia och Geografi.
3—5
A. Franska.
B. C. Latin.
Franska.
D. Engelska.
E. F. Grekiska.
Engelska.
Grekiska.
Engelska.
Grekiska.
Engelska.
Grekiska.
Lördag.
O
7—9
Religion.
Tyska.
7—9
Religion.
Religion.
Religion.
Religion.
Religion.
Religion.
10—12
Mathematik.
Mathematik.
M0-H1
^ 11 —41
A. Naturkunnighet.
B. C. Latin.
Historia och Geografi.
A. Naturkunnighet.
B. C. Latin.
Historia och Geografi.
D. Naturkunnighet.
E. F. Grekiska.
Historia och Geografi.
Naturkunnighet.
Grekiska.
Historia och Geografi.
Naturkunnighet.
Grekiska,
Historia och Geografi.
Naturkunnighet.
Grekiska.
Historia och Geografi.
A = de lärjungar, som icke läsa latin och ämna afgå frän 4:de klassen.
B = ,, ,, som läsa latin blott i 3:dje och 4:de klassen.
G = ,, ,, ,, i alla sex klasserna.
D = de lärjungar, som icke läsa grekiska.
E = ,, „ som läsa grekiska utan engelska.
F = „ ,, ,, jemte engelska.
Hör
, f utmärker, att de 2 deraf inneslutna ämnen
lecK.net
till Bilagan N'.o 5 vid Kongl. Maj.-ts Prof. 1847. Haft 1.
Anm.
Anm. 1
Anni. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Enligt denna läseordning hafva läroämnena i de 6 öfre klasserna följande timmar i veckan, nemligen:
Religion
Månd.
7—9
= 2
Lord.
7—9
= 2
4
Historia och Geografi Tisd.
7—9
= 2
Lord. a
111—1
= 2
4
Naturkunnig
het Onsd.
110-111
= 1
Lord.
110-111
= 1
2
Mathematik
Månd.
110—12
= 2!
Onsd.
111 11
= 2
Fred.
7—9
= 2
61
Philosofi
Månd.
7—9 hvar-
annan vecka
1
1
Svenska
Tisd.
3—5
= 2
Thorsd.
3—5
= 2
4
Tyska
Månd.
3—5
= 2
Tisd.
N
T
o
-in
= 21
Thorsd.
7—9
= 2
»
3—5
= 2
81
Latin
Månd.
Tisd.
110—12
3—5 hvar-  annan vecka
= 21
= 1
Onsd.
7—9
= 2
Thorsd.
1
O
21
j>
3—5
— 2
Fred.
3—5
= 2
Lord.
110—111
= 1
13
Franska
Mand.
110—12
— 21
Onsd.
7—9
= 2
Thorsd.
7—9
= 2
»
Fred.
110—12
3—5
= 21
= 2
ii
Grekiska
Månd.
3—5
= 2
Tisd.
110—12
= 21
Fred.
3—5
= 2
61
Engelska
Tisd.
110—12
= 21
Fred.
3—5
= 2
41
Summa 65 timmar
Vid en högre skola med det minsta lärareantal, d. v. s. med 2 klasslärare och 5 ämneslärare, skulle således de 5 ämneslärarne erhålla, i medeltal, 13 lärotimmar i veckan, utom tentamina och examina, skriföfningars rättande m. m.
Vid en högre skola åter med större lärareantal skulle, med begagnande af samma läseordning, antalet af hvarje lärares timmar i veckan minskas i samma mån, som lärarne blefve flera; dock kan, i sådant fall, läseordningen efter behof lät
teligen förändras så, att i de 6 öfra klasserna flere ämneslärare äro under samma lärostunder närvarande, hvarigenom deras lärotimmar i veckan okas och mera tillfälle till omedelbar undervisning beredes.
Vid medelskola blefve hela antalet af läroämnenas timmar i veckan för 3:dje och 4:de klassen ungefär 48, hvadan de 2:ne ämneslärarne der finge, 1 medeltal, 24 lärotimmar i veckan.
Vid den lägre skolan kunde undervisningen i religion och naturkunnighet meddelas i ett rum för begge klasserna samfäldt af endera klassläraren, eller vid medelskola och högre skola af ämneslärarne,så att derigenom klasslärarens lärotim
mar minskades under 32.
1
Utdrag af protokollet öfver blandadt Justitie-, Civil-, Finans- och Ecklesiastik-ärende,
hållet inför Hans Majit Konungen i Statsrådet å
Stockholms slott den 9 November 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministcrn, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre;
Stats-Råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Cheferne för Justitie-. Civil-, Finans- och Ecclesiastik-departementen föredrogo
samfäldt i underdånighet:
Handlingarna i målet rörande Stockholms stads befriande från åtskilliga stadens
kassa åliggande utgifter.
Sedan, i anledning af Stockholms stads Drätselkommissions, uti skrifvelse den
15 October 1845, enligt Magistratens och Borgerskapets äldstes beslut, hos
Kongl. Majit i underdånighet gjorda anhållan att, enär, genom inträffade förändringar
uti de för Stockholms Drätselverk gällande inkomst- och utgiftsstater, samt
till följd af den utaf Kongl Majit medgifna lindring uti tologen å jern, stål och
koppar, stadskassans utgifter skulle öfverstigit dess inkomster, nya utvägar till afhjelpande
af den för samma kassa uppkomna brist måtte beredas, och Kongl.
Majit, för detta ändamål, i nåder tillåta och förordna, att hvad stadskassan pä
berörde sätt förlorat, finge ersättas genom ökad tolag å socker, indigo samt hudar
och skinn, som förut åtnjutit lindring i tolagsafgifterna, men numera syntes
kunna utgöra enahanda umgälder i detta afseende, som för varor i allmänhet
voro stadgade, Kongl. Majit, efter det Dess och rikets Kommers-kollegium blifvit
i ämnet hördt och sig utlåtit, genom nådigt bref den 13 Mars nästlidne år förklarat,
att Kongl Majit, uppå de af bemälde kollegium anförda skäl, funnit DrätBil.
N:o 6 till Kongl. Maj.ts Prop. 1847, Käft 1.
selkommissionens omförmälda underdåniga anhållan icke kunna bifallas; hvarjemte
Kongl. Maj:t förständigat Öfverståthållare-embetet att, efter tagen kännedom af hvad
Kommerskollegium, i fråga om utvägarna att bereda erforderlig tillökning i stadskassans
inkomster, yttrat, och sedan vederbörande blifvit hörde, ej mindre i anledning
deraf, än i afseende på den, jemte Drätselkommissionens berörda anhållan,
ifrågaställa ersättning för minskad tolag lill Inqvarteringsskassan, allmänna Barnhusfonden
samt Börs-, Bro- och Hamnbyggnadsfonden, äfvensom angående utvägarna
att betäcka de å Finska tolagen anvista utgifter, hvarom Drätselkommissionen
uti ofvanberörda skrifvelse jemväl gjort underdånig framställning, med
förnyadt utlåtande i ämnet till Kongl Majit inkomma; så hade Öfverståthållareembetet,
som, med anledning häraf, infordrat Drätselkommissionens utlåtande i de
af Kongl. Majit i nåder uppgifna frågor, så vidt de rörde stadskassan, samma utlåtande,
deri Magistraten och Borgerskapets äldste i hufvudsaklig måtto instämt,
under den 19 November nästlidet år i underdånighet öfverlemnat, samt dervid
jemväl för egen del sig i ämnet yttrat; och hade uti nämnde utlåtande kommissionen,
som, vid betraktande af den ofördelaktiga financiella ställning, hvari stadskassan
sig för närvarande befunne, ansett enda utvägen till betryggande af kassans
fortfarande bestånd förefinnas uti inskränkning af alla för hennes ändamål
främmande kostnader, alltså, uppå anförda grunder, sökt öfverflyttning från stadens
drätsel till statsverket af följande utgifter, dem kommissionen förment staden icke
åligga att vidkännas, nemligen:
l:o de 10,000 Rdr, som stadskassan genom Kongl. Majits nådiga bref den
20 November 1816 fått sig ålagdt att årligen utgifva till understöd för stadens
uppfodrings- och läroverk, utom hvad af stadskassan för detta ändamål förut utgjordes;
anförande kommissionen såsom skäl för denna yrkade befrielse, att berörda
åläggande skett under vilkor af tolagens utgående till då faststäldt belopp,
hvilket nu skulle blifvit betydligen nedsatt, samt att staden derförutan till läroverken
bidroge vida mera än andra städer enligt författningarna och 1820 års
skolordning vore ålagdt;
2:o det belopp af omkring 13,000 Rdr, som stadskassan skall nödgas årligen
utgifva för kronouppbördsverket i hufvudstaden, i afseende hvarå Drätselkommissionen
förmenat, att då förhållandet med Stockholm vore i så målto annorlunda
än med andra städer, att kronouppbördsverket i nämnda stad, med dess betydliga
uppbörd, vore fullkomligen skiljdt från uppbörden af stadens enskilda medel, hvilka
af serskildt aflönade uppbördsmän och direktioner uppbures och förvaltades, det
vore billigt, att den af Stockholms stad enskildt bestridda kostnad för kronouppbörden
hädanefter borde, så framt den icke helt och hållet kunde öfverflyttas från
stadens på kronans stat, åtminstone genom ett ökadt bidrag från kronans sida,
3
efter behörig utredning, inskränkas till ett belopp, som icke öfverskrede de utgifter,
hvarmed de öfriga städerna för enahanda ändamål jemförelsevis voro be
tungade;
3:o
en del af kostnaden för underhållet af de i stadens häkten förvarade
fångar, hvilken kostnad år 1845 uppgått till 15,579 Rdr 10 sk. 8 rst.; hemställande
drätselkommissionen i underdånighet, huruvida stadens kostnad för fångars
underhåll och vård icke rätteligen borde inskränkas till sådana, hvilkas mål
vore på stadens kämners- eller rådhusrätters ransakning och pröfning beroende,
eller af den beskaffenhet, att de till dessa domstolar borde hänskjutas, och att
staden deremot måtte uttryckligen befrias från underhåll af sådana fångar, hvilka
i stadens häkten insattes, men vore af den egenskap, att de, enligt gällande författningar,
borde på kronans bekostnad i allmänna häkten förvaras;
4:o den utgift, stadskassan, till följd af Kongl, landttulls- och accis-stadgan
den 19 September 1776, vidkännts till uppgifvet belopp af omkring 2,000 Rdr
årligen, för byggande och underhåll af Tullhus- och Tullbyggnader i staden, i
afseende hvarå Drätselkommissionen underdånigst förmält, att, enär, enligt åberopade
stadga, Stockholms stad, såsom ersättning för ofvanherörda byggnads- och
underhållsskyldighet, blifvit tillförsäkrad Vt i accisen och hälften i de så kallade
bakugnspenningarna eller husbehofsbageri-accisen, men denna intrad från och med
1811 upphört samt stadens rättighet till uppbärande af tolag å utländska varor,
hvilka land- eller sjövägen från andra inrikes orter hit ankommit, till följd af
Kongl, brefvet den 28 Augusti 1845, jemväl försvunnit, kommissionen ansåg billigheten
fordra, det staden från merberörda åliggande befriades;
5:o en del af den från stadskassan nu utgående afgift för underhållandet af
polisinrättningen i hufvudstaden; hvarvid Drätselkommissionen förklarat sig villig
att, efter den reglering dermed, som komme att tillvägabringas, till efterkommande
af Kongl. Maj:ts i denna fråga yttrade nådiga åsigt, å sin stat för ifrågavarande
ändamål till och med år 1848 uppföra ett belopp, motsvarande det, som
af Öfverståthållareembetet blifvit äskadt, utgörande uti serskilda uppgifna afgifter
tillsammans 21,275 Rdr, utom statsverkets nuvarande anslag 15,000 Rdr; samt
6:o de 10,000 Rdr, som vore till Serafimerlazarettet anslagna, för betäckande
af hvilken utgift, i händelse fortfarandet deraf skulle finnas bchölligt, Drätselkommissionen
förklarat sig ej kunna föreslå annan utväg, än att de å Finska
tolagen under föregående år gjorda, i behåll varande, besparingar, uppgående till
12,827 rdr 17 sk., måtte, så långt de räcka, dertill användas, intilldess tillgång
till erforderliga inkomster för lazarettet kunde beredas och af Kongl. Maj:t anvisas.
Sedan, med anledning af ej mindre Stockholms stads Drätselkommissions
förevarande underdåniga framställning, än ock en genom direktionen för Serafimer
-
4
lazarettet i underdånig skrifvelse den 20 Februari nästlidet år gjord framställning
om fortfarande af det från Finska tolagsmedlen hittills uppburna årliga bidrag af
10.000 r:dr, Kongl. Maj:t, som under den 19 November ofvannämnda år i nåder
bifallit, att nämnda bidrag finge för samma år utgå af den återstående behållningen
af berörda tolagsmedel, förklarat Sig vilja rörande dessa frågor i nåder inhemta
Dess och Rikets Statskontors och Kommerskollegii underdåniga utlåtande,
hade bemälde kollegier under den 4 Maj innevarande år med sådant utlåtande
inkommit och dervid i underdånighet upplyst och anfört:
l:o Hvad beträffade de 10,000 r:dr, som stadskassan årligen utbetalade till
Stockholms läroverk; att Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 20 November 1816
till Öfverståthållareembetet, med fastställd förnyad stat för Stockholms stad, innehölle:
att Kongl. Maj-1 i nåder bifallit, det stadens tolags- och tomtöreafgifter
samt stämpel- och vågpenningarne i packhuset finge från 1817 års början till
det af Öfverståthållareembetet i underdånighet föreslagna belopp uppbäras, nemligen,
tolagen till dubbelt belopp, emot hvad 1812 års Kongl, bref stadgade, af
alla inkommande och utgående handelsvaror, samt 30 procents förhöjning å stämpel-
och vågpenningarna i packhuset, men att från och med nämnda år af stadens
medel årligen skulle utgöras till understöd för stadens uppfostrings- och
läroverk, utom hvad af stadens kassa till storskolans vidmagthållande utgjordes,
10.000 r:dr, att efter framdeles af Kongl. Majit i nåder fastställande grunder
användas.
Denna stadens kassa åliggande utgift till bidrag i aflöningen för lärarepersonalen
vid det från så kallad storskola till gymnasium förändrade undervisningsverk
hade väl uppkommit enligt stadens eget medgifvande, under förbehåll af tolagens
ingående till stadens kassa, efter de då bestämda grunder och till påräknadt
belopp; hvadan, enär de förändringar, som med tolagens beräkning sedermera egt
rum, icke åstadkommit minskning uti stadens deraf kalkulerade inkomster, utan
deremot tillökning, hvilket upplystes af från Stadskamererare-kontoret begärd och
erhållen samt i underdånighet bilagd uppgift, enligt hvilken tolagsiokomsterna utgjorde:
år 1816, 90,428 r:dr 21 sk. 2 rst., hvaraf stadskassans andel 51,156
r:dr 56 sk. 11 rst.; år 1826, 174.820 r:dr 3 sk., deraf stadskassans andel
95,257 r:dr 19 sk.; år 1856, 180,204 r:dr 3 sk., deraf stadskassans andel
96,108 r:dr 41 sk.; och år 1843, 131,864 r:dr 29 sk., hvaraf stadskassan
tillkom 80,994 r:dr 22 sk., samt således stadskassans inkomst af tolagen, såsom
följd af den i tolagsafgiften flera gånger i nåder beviljade förhöjning och genom
utvidgad och lifligare handelsrörelse blifvit ökad till nära tredubbelt belopp, emot
hvad den vid nämnda tidpunkt eller år 1816 utgjorde; det skäl väl bortfölle,
som Drätselkommissionen från förändrad reglering af tolagen velat hemta till be
-
frielse från bidraget till undervisningsverkets i hufvudstaden underhållande; roen
då bekostandet af undervisningen vid gymnasier och lärdomsskolor egentligen vore
ett statsbestyr, eller en utgift, som i allmänhet af statsmedlen bestredes, samt
Stockholms stads drätsel, såsom i underdånighet uppgifvet blifvit, vore i den ställning,
att fortfarandet af detta bidrag icke kunde ega rum utan ökad taxation å
stadens skattskyldiga borgerskap och näringsidkare, saknade kollegierne ej anledning
till den underd. hemställan, det Kongl. Maj:t måtte i nåder allåta proposition
till Rikets nästsammanträdande Ständer om beviljande af motsvarande anslag å
statsmedlen med 10,000 r:dr årligen, hvarigenom staden kunde från denna utgift
befrias.
6-o Då direktionen öfver Serafimerlazarettet, uti afgifvet yttrande öfver Drätselkommisionens
underdåniga förslag till åstadkommande af det för lazarettet beviljade
bidraget, i underdånighet anfört, att denna inrättnings inkomster, som til!
en väsendtlig del bestode af räntor å enskilde donationer, skulle, enär inrättningen
icke åtnjöte någon sjukvårds ersättning af Stockholms stad, hvilken dock af
denna inrättning egde den största fördel, genom förlusten af det årliga bidrag.
10,000 r:dr, som inrättningen, jemlikt Kongl, brefvet den 5 December 1828.
hittills åtnjutit af finska tolagsmedlen, blifva otillräckliga och göra det till nöd
vändighet att antingen minska sjuksängarnas antal, hvilket snarare behöfde ökas,
eller ock för fattiga sjuka, hvilka nu vore från all afgift fria, äska betalning af
de församlingar de tillhörde, äfvensom i någon mon öka afgiften för betalande
patienter, hvilken nu erlades med 8 sk. om dagen, men kollegierna om förhål
landet
med administrationen af berörde inrättning samt om dess inkomster och
utgifter icke hade vidare kännedom, än att till detta lazarett vore på riksstatens
8:de hufvudtitel anslagna årligen 3,900 r:dr, hvaremot kostnaderna vid samtliga
länslazaretten i riket, likasom öfrige sjukvården, utan bidrag af statsmedlen måste
besörjas af länens innevånare, hade kollegierna ej annat att i denna fråga
yttra, än att i underdånighet öfverlemna till Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande,
antingen det måtte finnas åligga Stockholms stads innevånare att fylla den brist
i behofvet för Serafimerlazarettets utgifters bestridande, som genom bidragets från
finska tolagsmedlen upphörande kunde, efter föregången undersökning om förhållandet,
verkligen förefinnas, eller nådig framställning till Rikets Ständer om bristens
fyllande med statsanslag må göras, eller ock Direktionen åligga att bereda
inrättningen ökad inkomst medelst bestämmande af Dågon mindre afgift af församlingarna
för deras fattiga sjuka, som å lazarettet njuta sjukvård, samt genom
höjande af afgiften för betalande patienter.
6
Då det genom handlingarna i detta mål vore tillförlitligen utredt och ådagalagdt,
att ett betydligare missförhållande egde rinn emellan Stockholms stads inkomster
och utgifter, hvilket icke utan väsendtliga olägenheter kunde afhjelpas genom
ökade afgifter å handeln och rörelsen eller genom uttaxering på stadens invånare,
ansågo Statsrådets ledamöter det utgöra ett åliggande för styrelsen att i
möjligaste måtto tillse, det staden icke fortfarande blefve betungad med sådane
utgifter, hvilka kunde betraktas såsom främmande för stadens drätselverk.
Till denna klass af utgifter trodde Statsrådets ledamöter med allt skäl kunna
hänföras det årliga bidrag af 10,000 r:dr, som från stadskassan utginge till det i
hufvudstaden inrättade gymnasium och öfriga läroverk , för hvars underhållande staden
dessutom finge vidkännas ej obetydlig tunga genom denna inrättnings förseende med
erforderlig lokal; och Statsrådet tillstyrkte, i följd häraf och i betraktande af hvad
Statskontoret och Kommersekollegium i öfrigt anfört, det Kongl. Maj:t måtte till
Rikets nästsammanträdande Ständer aflåta nådig proposition om beviljande af motsvarande
anslag utaf statsmedlen, att med 10,000 r:dr årligen å 8:de hufvudtiteln
uppföras, hvarigenom staden kunde från denna afgift varda befriad.
Hvad slutligen angick fortfarandet af det anslag utaf 10,000 r:dr, som, jemlikt
Kongl. Maj:ts nådiga bref den 3 December 1828, hittills utgått till Serafimerlazarettet
utaf finska tolagsmedlen, så, enär, på sätt Direktionen för nämnda
lazarett i underdånighet anmält, ifrågavarande anslag vore för denna inrättnings
bestånd, enligt de dermed afsedda ändamål, fortfarande oumbärligt, hemställde
Statsrådet i underdånighet, att, då samma inrättning, utom de fördelar, den såsom
sjukvårdsanstalt för Stockholms stad medförde, jemväl vore, såsom en bildningsanstalt
för yngre läkare, utaf väsentlig nytta för staten, hvilken sålunda skäligen
syntes böra, vid nu inträffade förhållanden, i någon mån bidraga till fyllande af
ofvannämnda, genom upphörandet af anslaget från finska tolagsmedlen uppkomna
brist, Kongl. Majit alltså måtte i nåder föreslå Rikets Ständer att för sådant
ändamål, utöfver de på 8:de hufvudtiteln redan anvisade 5,300 r:dr, ytterligare
för Serafimerlazarettet å samma hufvudtitel bevilja ett årligt anslag af 4,500 r:dr,
då statsverkets årliga bidrag skulle komma att utgöra tillsammans 10,000 r:dr;
hvaremot Statsrådet destoheldre ansåg billigt, att Stockholms stad bidroge med
de 5,500 r:dr, hvilka härefter årligen erfordrades till betäckande af återstoden
af det för lazarettet å finska tolagsmedlen anvista anslag, som, enligt hvad upplyst
blifvit, nära % af det å Serafimerlazarettet under de 5 sednare åren vårdade
antal sjuka utgjorts af Stockholms stads invånare och af desse mera än hälften njutit
skötsel på såkallade frinummer eller utan afgift; i följd hvaraf och för den händelse
staden, emot förmodan, skulle vilja undandraga sig utgörandet af sistnämnde
7
bidrag, Statsrådet jemväl ansåg direktionen för Serafimerlazarettet vara fullt befogad
att, genom inskränkning i sjuksängarnas antal eller afgifters förhöjning för
betalande sjuka, söka förekomma brist i tillgångarna för nämnda inrättning; och
tillstyrkte Statsrådet härjemte i underdånighet, dels att återstoden af de till Kongl.
Maj:ts serskilda disposition afsatta finska tolagsmedlen, utgörande, enligt förut
meddelade uppgifter, 2,827 r:dr 17 sk., nu genast må till utbetalning för Serafimerlazarettet
i nåder anvisas, dels ock, för den händelse Kongl. Maj:t såväl härtill
som till hvad Statsrådet nu i öfrigt föreslagit, lemnade bifall, att Öfverståthållareembetet
må i nåder förständigas inhemta Drätselkommissionens yttrande i
fråga om utvägarna för staden, ej mindre att tillskjuta hvad som utöfver nyssberörde
behållning å finska tolagsmedlen erfordrades till fyllande i det genom
Kongl, brefvet den 3 December 1828 bestämda bidraget till Serafimerlazarettet
för innevarande år, än äfven att för framtiden till lazarettets underhåll bidraga
med en årlig summa af 5,500 r:dr; hvarefter Öfverståthållareembetet skulle ega
att med detta yttrande jemte eget utlåtande i ämnet till Kongl. Maj:t inkomma.
Hvad Statsrådet sålunda i underdånighet yttrat och hemställt, fann
Kongl. Maj:t i nåder godt till alla delar gilla och bifalla.
Ex protocolio
Carl von Schantz.
Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 12 November
1847.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens, Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
s
\
Chefen för Finans-Departementet, Statsrådet Munthe, uppläste i underdånighet
ett, till följe af Kongl. Maj:ts nådiga befallning den 9 innevarande månad,
uppsatt förslag till den proposition, angående statsverkets tillstånd och behof, som,
i öfverensstämmelse med de uti dithörande frågor fattade beslut, komme att till
Rikets nu sammanträdande Ständer aflåtas.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande, i
nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes protokollet bilagdt, och
befallde, att, i enlighet dermed, omförmälda nådiga proposition skulle till
Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protocollo
Carl von Schantz.
STOCKHOLM, tryckt hos l. j. hjerta, 1847.
JW 3.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Dec. 1847, kl. 1 e. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, med öfverlemnande af Rote
rings-Verken
för den tillökade ordinarie Bätsmans-rote
ringen;
Gifven Stockholms Slott den 8 Oktober 1847.
\
Sedan Kongl. Majit redan till Rikels Sr 1840 sammanträdda Ständers
fastställelse för deras del i nåder öfverlemnat, af Kongl. Majit i nåder
gillade Båtsmans-roterings-verk för åtskillige Län, men Rikets Ständer uti
underdånig skrifvelse den i5 Juni påföljande året tillkännagifvit, det Rikets
Ständer ansett sig böra uppskjuta med pröfning och utlåtande
öfver den nya roteringen, intilldess densamma öfver hela riket hunnit
att försiggå; samt Kongl. Majit sedermera, uti nådig skrifvelse den 24 September
1844» underrättat Rikets då församlade Ständer, att ifrågavarande
rotering icke innan utgången af den dåvarande Riksdagen hann bringas till
slut; har Kongl. Majit, sedan sådant numera egt rum, samt alla båtsmanshållet
rörande Roterings-verk inkommit och blifvit granskade samt af
Kongl. Majit för Dess del, i nåder godkända, härmed velat till Rikets
Ständers fastställelse jemväl för deras del samma roteringsverk i Nåder öfverlemna,
med tillkännagivande, alt de tillökade ordinarie rotarne, enligt
längderna, uppgå till följande antal, nemligen:
Bih. till R. St. Brot. 1847 & 1848. 1 Sami. 1 4fd. 2 höft. 1
2
Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition Nio 2.
Indelning
Rotering
hela
rotar ]
stycka-  de rotar
liela
rotar
styckade rotar
Stockholms Län, enligt af Kongl. Mai:t den
26 Oktober i838 fastställd längd ....
__
10
3
Gottlands dito dito den 10 Augusti 1889
6
197
350
Upsala dito dito den 24 Januari 1 84» • • •
— —
4'J
Vi
Södermanlands dito dito samma dag ....
— —
3
5
V
Östergöthlands dito dito den 10 Juli 1840
4
3
4
Elfsborgs dito dito den i3 Augusti 1840
2
Jönköpings dito dito den 29 Augusti i84o
Calmar dito dito den 9 Februari 1842 , . .
— —
10
n 12,913
20,203
Blekinge dito dito den 11 Juni 1842 ....
20
15
l1-
90
Wesler-Norrlands dito dito den 29 Okt. 1842
47
5,567
12,090
Götheborgs och Bohusd:o d:o d. 14N0V. 1842
•
33
e 11°:!
3,108
Gefleborgs dito dito den 18 Februari 1843
12
2G3
480
Hallands dito dito den 3 Mars i845 ....
295
32,826,151
O '
"41,993.952
Summa
20
15
420
0 , 73,238.489,449
105,824,759,040
hörande dock, hvad angår förstnämnde Läns rotering, iakttagas hvad rörande
densamma, i anledning af Kongl. Maj:ts serskilda nådiga Proposition till
Rikets Ständer derom, varder beslutadt.
Kongl. Majlis Aud. Proposition A:o 2.
3
Roteringshandlingarne skola vederbörande Utskott tillställas; och Kongl.
Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
C. A. Gyllengranat.
Utdrag af protokollet öfver Sjöförsvars-Departementet tillhörande
Ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen uti Statsrådet å Stockholms Slott
den 8 Oktober 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse.
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre.
Statsråden:
Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre peyron,
Silfverstolpe,
Werrn,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Departements-cliefen, Statsrådet Friherre Gyllen gr anat, uppläste till
justering:
2:0 ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatt förslag
till Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, med öfverlemnande af
roterings-vcrken för den tillökade batsmans-rotenngen.
Uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkan, täcktes Kongl.
4
Kongl. Majlis Kådiga Proposition Nät 3.
Majit i nåder gilla berörde förlag, sådant det finnes detta
protokoll bilagd t,, samt befalla, att, i enlighet med detsamma,
nådig skrifvelse skulle till Rikets Ständer expedieras
Ex
Protokollo
C. O. Vougt.
JW 3.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Dec. 1847, kl. 1 e. m.
KONGL. MAJiTS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående lön tillökning för
Lotspersonalen; gifven Stockholms Slott den g November
1847•
Hos Kongl. Majit anhöllo Rikets sednast församlade Ständer, uti underdånig
skrifvelse den ii Januari 1845, att Kongl. Majit måtte i Nåder
låta undersöka, i hvilken mån lotsarnes lönevilkor, der så behöfves, må
kunna förbättras, samt att resultatet af detta vigtiga ämnes utredande måtte
inför Rikets nästsammanträdande Ständer framläggas.
En undersökning uti ifrågavarande ämne har blifvit verkställd utaf
den af Kongl. Majit i nåder förordnade Kommitté för utarbetande af förslag
till förnyad Förordning och Reglemente för lots- och båk-inrättningen
i Riket, hvilken Kommitté ansett lotspersonalens lönevilkor böra
förbättras, samt dertill ledande om nuvarande lots-taxa förhöjdes
med a5 procent, men under den Februari innevarande år har
Kongl. Majit förklarat någon förhöjning i nu gällande lots-taxa för närvarande
icke böra bestämmas. Sedermera har en ytterligare utredning blifvit
uppgjord å det belopp, som erfordras, för att kunna tillförsäkra förenämnde
personal om en årlig inkomst af minst 200 Ridr för hvarje lotsålderman,
i5o Ridr för hvarje mäster-lots och 100 Ridr för hvarje sekund
-
Kongl. Majus Nådiga Proposition N:o 3.
5
lots; af hvilken utredning inhemtas, att för åstadkommande af en sådan
löntillökning erfordras, jemte den summa af 5,ooo R:dr, hvarmed anslaget för
lots- och båkinrättningen, i följd af förhöjd beräkning, ökats, ett belopp af
Tio lusen Riksdaler Banko; och då så väl Konung sorn Ständer ansett tillökning
i aflöningen för lots-personalen vara af behofvet påkallad, äskar
Kongl. Maj:t af Rikets Ständer den för detta ändamål erforderliga sistnämnda
summa 10,000 R:dr B:ko; viljande Kongl. Maj:t till Rikets Ständers
Stats-Utskott öfverlemna de till målet hörande handlingar.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. A. Gyllengranat.
Utdrag af protokollet öfver Sjöförsvars-departementet tillhörande
ärenden, hållet inför Hans Maj'.t Konungen, uti Statsrådet
å stockholms Slott den g JSoveniber 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsminislern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena Herr Friherre Ihre.
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Mant ho,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
kVmm.
Fri herre Gjllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
6
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 4•
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Friherre Gyllengranat
till justering följande, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut,
uppsatta förslag till nådig skrifvelse till Rikets Ständer, nemligen:
l:o
Angående löntillökning för lots-personalen; och
täcktes Kongl. Maj:t, enligt Statsrådets öfrige ledamöters
underdåniga tillstyrkan, i nåder gilla detta förslag,
sådant det finnes protokollet bilagdt, samt bifalla, att, i
öfverensstämmelse dermed, nådig skrifvelse skulle till
Rikets Ständer expedieras.
Ex Protokollo
C. O. Vougt.
JW 4.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Dec. 1847, kl. 1 e. m.
KONGL. MAJiTS
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om båtsmansbeklädnadens
öfvertagande af Kronan, emot en viss afgift
dertill af rust- och rotchällarne; gifven Stockholms
Slott den g November i8fy.
I sammanhang med en underdånig framställning om vidtagande förändringar
uti båtsmansroteringens utgörande å landet, anhöllo Rikets Ständer
vid l84o och 184* årens Riksdag, uti underdånig skrifvelse af den i3 Februari
sistnämnde år, att, då Rikets Ständer trodde sig ega grundade skäl
till den förmodan, att båtsmansbeklädnaden skulle, på ett för både roten
celi båtsmannen fördelaktigare sätt, kunna ordnas, så att den närmare öfverensstämde
med det allmännas fordringar, Kongl. Maj:t måtte i nåder anbefalla
en undersökning, för att utröna, huruvida icke, utan rotarnes ytterligare
betungande, en ändamålsenligare beklädnad för båtsmännen skulle kun
-
Horig/. Majits Hudigo Proposition IS:o
7
na införas, samt sedermera låta ett härpå grundadt förslag Rikets nästsammanträdande
Ständer i Nåder förelägga.
Sedan, vid rust- och rotehållarnes af båtsmanshållet derefter hörande
i ämnet, en stor pluralitet önskat beklädnadsbestyrets öfvertagande af
Kronan, emot årliga afgifter af rotarne, men en del åter yttrat sig vilja,
dels vidblifva nuvarande beklädnadssält dels afvakta föreläggandet af nådigt
förslag till den åsyftade förändringen, förordnade Kongl. Majit i nåder en
Kommitté, till uppgörande af underdånigt förslag för båtsmansbeklädnadens
ordnande på ett mera ändamålsenligt sätt, hvilken Kommitté, under den 16
September i844> 1 underdånighet inkommit med ett så beskaffadt förslag,
jemte detsamma åtföljande kalkuler, och hvilket innehåller följande hufvudgrunder,
nemligen: att Kongl. Majit och Kronan, såsom förmånligt ej mindre
för rust- och rotehållarne samt båtsmännen, än för staten, öfvertager
bestyret med anskaffningen af den egentliga båtsmansbeklädnaden, men att
rust- och rotehållarne, hädanefter som hittills, lemna sina båtsmän skjortor,
strumpor och skor in natura, äfvensom kappsäck; att kontrakter i detta
afseende med vissa kompagnier eller distrikter icke böra ingås, utan öfverenskommelsen
derom vara allmän inom hela båtsmanshållet, eller frågan i
annat fall förfalla; att den beklädnad, som af kronan kommer att bestås,
bör vara bättre än den nuvarande, och lika för hela båtsmanshållet, samt
utgå efter en föreslagen stat; att beklädnaden bör begagnas viss tid såsom paradbeklädnad
vid stationen och till sjös, samt viss lid som släpbeklädnad,
så väl under uppfordring, som i landsorten, hvarefter den är båtsmannens
tillhörighet och af honom nyttjas till arbetskläder; att rust- och rotehållarne
icke besväras med beklädnadens förvarande i rotekista; att rust- och
rotehållarne erlägga i fredstid en kontant ersättning till Kronan, svarande
emot fyra femtedelar af nuvarande beklädnadens kostnad efter medium af
tio års markegång i hvarje Län, men i krigstid full ersättning efter markegång;
samt att ett årligt statsbidrag af omkring 28,000 Riksdaler, såsom förslagsanslag,
dessutom för ändamålet erfordras.
Vid underdånig föredragning inför Kongl. Majit den 11 Oktober
i844 af kommitterades förenämnde underdåniga förslag, fann Kongl. Majit, i
anseende dertill, att det då pågående riksmötet redan långt framskridit och
statsregleringen till stor del blifvit uppgjord, icke i nåder godt att frågan
till slutligt afgörande upptaga eller densamma då hos Rikets Ständer anma
-
8
Kungl. Maj:l Nådiga Proposition N:o
la; men Kongl. Maj:t vill kommitterades ifrågavarande förslag, hvilket af
Kongl. Maj:t för hufvudsaklig del i nåder gillas, till Rikets Ständer öfverlemna,
med tillkännagifvande, att Kongl. Maj:t i nåder vill bifalla Rikets
Ständers underdåniga förslag om båtsmansbeklädnadens öfvertagande af kronan,
i fall rust- och rotehållare framgent erlägga fyra femtedelar af kostnaden
för de af nuvarande persedlar, från hvilkas utgifvande in natura rotarne
frikallas, samt Rikets Ständer å Femte Hufvudtiteln anvisa för ändamålet
ett årligt förslagsanslag af 28,000 R:dr banko.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. A. Gyllengranat.
Utdrag af protokollet öfver Sjöförsvars-departementet tillhörande
ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen uti Statsrådet
ä stockholms Slott den g November i84y.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Siatsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre.
Stats-Råden:
Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silf versto/pe,
Waern,
Friherre Gyllengranat,
Baxe,
Fåhreeus.
Slutligen
Kongl. Moj:ts Nådiga Proposition iVVo 5.
9
Slutligen uppläste Departements-chefen Statsrådet Friherre Gyllen -  granat till justering följande, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut,
uppsatte förslag till nådig skrifvelse till Rikets Ständer, nemligen:
2:0
I fråga 3 om båtsmans-beklädnadens öfvertagande af kronan, emot en
wiss afgift dertill af rust- och rotehållarne;
och täcktes Kongl. Maj:t, enligt Statsrådets öfrige ledamöters
underdåniga tillstyrkan, i nåder gilla detta
förslag, sådant det finnes protokollet bilagdt, samt befalla,
att, i öfverensstämmelse dermed, nådig skrifvelse
skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protokollo
C. O. Vougt.
JW A.
Ankom till Exp. Etsk. d. 4 Dec. 1847, kl. 1 e. m.
KONGL. MAJrTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående staden Marstrands
utseende till etablissement för Vestra sjöförsvaret',
Gif ven Stockholms Slott den g November 1847.
Redan för längre tid tillbaka har frågan, huruvida vestra sjöförsvaret
är förlagdt på lämpligaste stället, utgjort föremål för undersökningar och
öfverläggningar. De åren 1819 och 1889 nedsatta befästnings-kommitteer
hafva ansett skärgårds-flottan böra förflyttas från Götheborg; och den sednast
i nåder förordnade sjöförsvarskommitteen har likaledes funnit Götheborgs
station icke vara lämplig, utan föreslagit Marstrand till etablissement
för flottan på vestra kusten.
Sorn nva varfvet vid Götheborg svårligen emot en fiende kan försvaras,
samt den der förlagda flotta dessutom icke allenast lätt af fienden
innestänges, utan äfven vanligen om vintrarne är en längre tid infrusen»
Dih. till K. St. Prot. 1847 & -1848, 1 Sami. 1 J/d. 2 Haft. 2
10
Kongl. 3Jaj:ts Nådigu Proposition N:o 5.
samt Kongl. Maj:t till följd häraf i nåder pröfvat vestra sjöförsvaret bora
förläggas till Marstrand, som, enligtsistnämnde års befästningsplan, b l i t -  ver det enda starkt befästade ställe på vestra kusten, vill Kongl Maj:t hos
Rikets Ständer härigenom i nåder föreslå försäljning af Götheborgs stations
af flottan etablissement, med undantag af dervarande fartygsskjul
samt öfriga sådane byggnader, hvilka kunna till Marstrand förflyttas och
för det nya etablissementet der kunna anses behöflige, äfvensom att köpeskillingen
för hvad som säljes, eller, i fall försäljning icke kan ske, hyressumman
för hvad som borthyres eller utarrenderas, må användas dels
för sistnämnde etablissements ordnande, dels för flottans öfriga materiella
behof.
Kongl. Majrt förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen.
Datum ut supra.
OSCAR.
C. A. Gyllen granat.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Departementet tillhörande
ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet
å Stockholms Slott den g November 18fy.
Närvarande :
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre,
Stats-Råden:
Friherre Staél von Holstein.
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
PVxrn,
Friherre G yllen* ranat,
Faxe,
Får ceus.
Kongl. \ia:j:ts Nådiga Proposition N:o 6.
11
Vidare uppläste Departements-Chefen , Statsrådet, Friherre Gyllengranat
till justering följande, i öfverensstämmelse med förut fattade beslut,
uppsatta förslag, nemligen:
3:o till Kong! Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående
staden Marstrands utseende till etablissement för vestra sjöförsvaret
Enligt Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga
tillstyrkan, täcktes Kongl. Maj:t i nåder gilla dessa förslag,
sådana desamma finnas protokollet bilagde; och befallde
Kongl Maj:t, att nådiga propositioner skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo
C. O. Vougt.
JW ©
Ank. lill Exp. Utsk. d. 4 Dec. 1847. k!. 1 e. m.
KONGL. MAJiTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i fråga om indragning a/
Ho t-Jakt-Var fvet härstädes; Gifven Stockholms Slott
den g November i84j<
Sedan Rikets Ständers revisorer till granskning af 1842 och 1843
årens förvaltning, uti deras derom afgifna Berättelse framställt fråga om
härvarande hof-jakt-varfs upphörande, och Kongl. Maj:t, i anledning deraf,
redan under den i3 Mars nästlidet år i nåder förklarat revisorernes hemställan
i så måtto icke sakna skäl, som detta varf numera för sitt förut afsedda
ändamål är mindre behöfligt; vill Kongl. Majrt nu, med tillkännagifvande
af Dess nådiga afsigt att indraga hof-jakt-varfvet, hvarifrån dervarande fartyg
komma at' förflyttas till flottans varf på Skeppsholmen och Djurgården,
föreslå Rikets Ständer, att, då en sådan indragning kommit till verkstäl
-
12
Kongl. Alaj:ts Nådiga Proposition N:o 6.
lighet, den för hof-jakt-varfvet begagnade tomt jemte åbyggnader, med undantag
af de delar deraf, hvilka, enligt Kongl. Maj:ts serskildta nådiga beslut
af den 2 innevarande November, tills vidare blifvit till begagnande för Stockholms
stads behof upplåtna, och hvilka utgöra ungefärligen 6,200 qvadratalnar,
utom en dit ledande väg, må försäljas, samt Rikets Ständer medgifva,
dels att de åt staden upplåtna lägenheterna må allt framgent få af densamma
begagnas emot derföre bestämd årlig afgift, så vida staden icke heldrte
önskar desamma inlösa, dels ock att så väl denna afgift, som äfven den
för öfriga delar af tomt och åbyggnader inflytande köpeskilling användes
för behöfliga byggnadsföretag vid Stockholms station af flottan.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all. Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen.
Datum ut supra
OSCAR.
C. A Gjllengranat.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Departementet tillhörande ärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den.
g November 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Haus Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre,
Stats-Råden:
Friherre Stael von, Holstein
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gjllengranat,.
Faxe,
Fähraeus.
Vidare uppläste Departements-chefen, Statsrådet, Friherre Gyllengranat
till justering följande, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut,
uppsatta förslag, nemligen :.
Kong/: Majlis Nådiga Proposition Ns.o 7.
13
2:o
Till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, i fråga om
indragning af hof-jakt-varfvet härstädes;
Enligt Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga
tillstyrkan, täcktes Kongl. Maj:t i nåder gilla dessa förslag,
sådane desamma finnas protokollet bilagda; Och befallde
Kongl. Maj:t, att nådiga propositioner skulle, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
C. O. Vougt.
JW 7.
Ank. tillExp. Utsk. d. 4 Dec. 1847, kl 1 e. m.
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om upphörande af, s. k. Nådårs
och Ligg el ids- besparingar vid tillträden af embeten
och tjenster på Rikets Stat, samt om årliga anslag till
Arméens och Civilstatens Pensions-kassor och AmiralitetsKrigsmans-kassan,
såsom ersättning för de inkomsterr dessa
kassor af nämnde besparingar åtnjuta ; Gifven Stockholms
Slott den ta November t8fj.
De innehållningar, dem de fleste embets- och tjenstemän, så väl
militaire, sorn civile, jemlikt äldre och nyare författningar, måste vidkännas
vid tillträden af ordinarie beställningar å rikets stat, hafva, såsom varande
af en för löntagarne oftast betungande egenskap, vid mångfalldiga tillfällen
påkallat Kongl. Maj:ts uppmärksamhet och behjertande; äfvensom
detta ämne rörande frågor vid åtskilliga riksmöten tillförene utgjort föremål
för Rikets Ständers behandling.
Dessa innehållningar bestå dels uti såkallad begrafningshjelp eller
nåd-årsbesparing, för hvars iakttagande den, som tjll en syssla vunnit be
-
14
Kongl. Maj:tsjftådiga Proposition IV.o 7.
fordran, måste under sex månader, räknadt från och med månaden efter
den, hvari utnämningen skett, tjena antingen utan lön, om han förut icke
innehaft ordinarie tjenst, eller, i fall han egt sådan tjenst, med den lön, som
åtföljt den frånträdda befattningen; dels ock uti en för uppkomne ledigheter
bestämd s. k. vacance- och förslags-liggetid, utgörande för sådane civile
tjenster, hvartill underdåniga förslag uprältas, tre månader, för de civile
embeten och tjenster, hvilka af Kongl. Maj:t omedelbart bortgifvas, två
månader, samt för alla militäre embeten och tjenster fyra månader, allt
med beräkning från och med månaden efter den, hvari ledigheten inträffat,
och under hvilken liggetid lönerne icke få tillträdas af dem, som till
de deremot svarande embeten och tjenster befordrats.
Genom serskilte beslut och förordnanden hafva ifrågavarande innehållne
lönemedel, så vidt de samma eljest skulle såsom en verklig inkomst
eller besparing komma stats-verket till godo, blifvit anvisade åt de för
embets- och tjenstemäns pensionering inrättade kassor, nemligen sålunda:
1:0 att uppå arméens pensions-kassa , enligt det för denna kassa under d.
10 Januari utfärdade första reglemente, öfverlåtits löne-besparingar
ne
för vakans- och liggemånaderna vid ledighet af militäre embeten och
tjenster, hvarjemte genom Kongl. Brefvet af den i3 Mars i83o, grundadt
på Rikets åren 1829 och i83o församlade Ständers medgifvande, till samma
kassa öfverlåtits de så kallade nådårs- och begrafningshjelps-bespanngarne
efter afskedade militäre personer vid arméen, emot lika förbindelser
som stats-verket förut ålegat; 2:0 att till civil-statens pensions-inrättning,
enligt Rikets Ständers den 2 September 1823 aflåtna underdåniga skrifvelse
och Kongl Maj:ts på grund deraf den 27 November t8a5 fattade beslut,
anslagits den löne-besparing, hvilken under den så kallade vakans- och
förslags-liggetiden dittills tillkommit statsverket af civile embeten och
tjenster, som af Kongl. Maj:t tillsättas, äfvensom den löne-innehållning,
hvilken, när civil embets- eller tjensteman tager afsked, eger rum för efterträdaren
under namn af begrafningshjelp, hvarifrån likväl genom Kongl.
Brefvet d. 1 1 Febr. 1882, blifvit gjordt det sedermera af Rikets Ständer
vid i834 och 1835 årens Riksdag gillade undantag, att nådårsbesparing icke
tillkommer pensions-kassan efter sådane embets- och tjenstemän, som
undfå afsked med pension å rikets allmänna indragningsstat; och 3:o att
amiralitets-krigsmans-kassan dels genom Kongl Brefvet af d. i3 Mars
i83o erhållit den förmån att, enligt Rikets Ständers dertill lemnade bifall,
uppbära den under namn af begrafningshjelp innehållna löne-besparing för
Kongl. Majus Nådiga Proposition N:o 7.
15
sådane embets- och tjenstemän, med hvilkas befattningar delaktighet i denna
kassa är förenad, emot samma skyldigheter, som statsverket förut ålegat,
dels ock genom Kongl. Brefvet af d. i5 Februari 1841 undfått rättighet
att tillgodonjuta vakans- och liggelids-besparingarne efter afskedade
embets- och tjenstemän vid sjöstaten.
Sedan, med anledning af förekommen fråga om upphäfvande af de
föreskrifter, på hvilka omförmälde löne innehållningar sig grunda, Kongl,
Maj:t, under den 2 November 1840, anbefallt Dess och Rikets Statskontor
att, efter det Directionerne för civilstatens pensions-inrättning, armeens pensionskassa
samt amiralitets-krigsmanskassan blifvit hörde, inkomma med
fullständig utredning, angående beräkningen och beloppet af omförmälde lönebesparingsmedel,
jemte uppgift å de ersättningsanslag, hvilka, i händelse
af samma lönebesparingars upphörande, skulle erfordras, har Statskontoret
under den 28 December 1842 afgifvit det i berörde måtto anbefallda utlåtandet,
åtföljdt af de från bemälda direktioner inhemtade underdåniga
yttranden och ziffer-uppgifter, hvarefter slutligen dessa handlingar varit öfverlemnade
till de för beskattningsväsendets, jemte uppbörds- och redogorelseverkets
förenkling af Kongl. Maj:t förordnade kommitterade, hvilkas
underdåniga betänkande i förevarande fråga den 3i Maj innevarande år afgifvits.
Vid öfvervägande af de sålunda inkomne handlingarnes innehåli, har
Kongl. Maj:t funnit de nu gällande stadganden om förslags- och liggetidssamt
nådårs besparingar vara för statens embets- öch tjenstemän i allmänhet
serdeles tryckande, och den deröfver 1 en längre tid förda klagan förtjent
af ett billigt afseende. Kongl. Maj:t har ock erinrat Sig, hurusom Rikets
åren 1817 och 1818 församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse den
2 Maj sistnämnde år, med anledning af Kongl. Maj:ts till dem aflåtne svar
å en vid nästföregångna Riksdag gjord hemställan om förändring i dessa
stadganden, förklarat ”det vara en öm pligt och rättvisa emot statens em”bets-
och tjenstemän att i möjligaste måtto söka afhjelpa eller åtminstone
”inskränka deras bekymmersamma belägenhet under den långa tid, de måste
”tjena antingen utan eller med en mindre lön.” Och då den förnämsta och
egentliga anledningen till nådårsförfattningarnes uppkomst och bibehållande
kan anses hafva upphört derigenom, att enkor och minderåriga barn efter
embets- och tjenstemän, för hvilka begrafningshjelp eger rum, numera åtnjuta
understöd eller pensioner från de för sådant ändamål bildade fonder
16
Kongl. Moj:ts Nådiga Proposition N:o 7.
och inrättningar; — då, efter livad erfarenheten ådagalaggt, den fortsatta
tillämpningen af dessa författningar ofördelaktigt inverkat på embets- och
tjenstemännens ekonomiska ställning, samt derigenom äfven på tjensternas utöfning
egt ett destomera skadligt inflytande, som de för beredande af tillgång
till begrafningshjelpen föreskrifna löne-innehållningar, inträffa just under
den tid, hvarå embets- eller tjenstemannen, i anseende till fullmakts-lösen
och befordringsafgiften, jemte andra med ny befattnings tillträdande ej sällan
förenade kostnader, såsom till flyttning, bosättning m. m , är i största
behof af den för embetet eller tjensten bestämda aflöning, hvars anvisande
haft för ändamål, att embets- eller tjenstemannen må kunna, ostörd af näringsomsorger,
uteslutande egna sin tid och sin verksamhet åt de med hans
befattning förenade göromål, utan att, såsom nu ofta inträffar, nödgas för
sin utkomst sysselsätta sig med andra för tjensten främmande bestyr, hvilkas
menliga inverkan på de allmänna ärendenas behandling ej sällan röjes;
— då vidare ieke bör förbises det mindre billiga deruti, att de till beredande
af fond för begrafningshjelpen innehållne belopp, oaktadt den längre
tid, som vanligen förflyter, innan deras utbetalning ifrågakommer, icke gifva
någon afkastning eller i ringaste mån föröka sig till löntagarnes eller
deras sterbhusdelägares förmån, utan tvärtom i de flesta fall antingen alldeles
icke, eller endast till en del, utbekommas, hvaremot tjenstemännen vid
deras inträde i statens tjenst oftast äro nödsakade att ådraga sig en med
räntebetalning förenad skuldsättning, hvilken de möjligen icke sedermera
under hela tjenstetiden kunna till fullo sig afbörda, samt då ändtligen de,
i afseende på meranämnde innehållningars beräknande, redovisande och utbetalande
gifna, i flera fall mindre bestämda samt till och med sins emellan
stridiga föreskrifter icke synas förenliga med den ordning och enkelhet
i uppbörds- och redogörelse-verket, som af tidens kraf och statsskickets beskaffenhet
påkallas, vill Kongl. Maj:t härmed till Rikets Ständers medgifvande
föreslå, att de hittills under benämning af vacance- eller förslags-,
liggetids- samt begrafningshjelps- eller nådårs-besparing föreskrifna löneinnehållningar,
och följakteligen den på samma innehållningar grundade
rättighet för embets- och tjenstemäns sterbhus till begrafningshjelps utbekommande,
måtte upphöra, samt alla i statens tjenst anställde personer
få, från och med månaden näst efter den, hvarunder de blifvit utnämnde
eller förordnade, tillträda och uppbära de löner och arvoden, hvartill de,
på grund af erhållna fullmakter, konstitulorialer eller förordnanden, äro
berat
-
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, Avo %
17
berättigade. Vid förekommande frågor om utbetalning till aflidne embelsoch
tjenstemäns sterbhus af de löneinnehållningar, som i egenskap af nådårsbesparing
redan iakttagits eller ytterligare, intilldess skyldigheten att aftjena
begrafningshjelp förklaras hafva upphört, kunna varda iakttagna, anser
Kongl. Maj:t nu gällande föreskrift böra fortfarande tjena till efterrättelse,
samt de utgifter, hvilka i sådant afseende komma att ega rum, af statsverket
förskjutas, emot ersättning från Rikets Ständers Riksgäldskontor, på
det sätt, att de gjorda utbetalningarna upptagas i de föreskrifna årliga liqviderna
med nämnde kontor angående statsverkets öfverskott o b besparingar;
skolande, till ledning för bedömandet af den elter hand upphörande
utgift, staten i berörda hänseende komme att vidkännas, serskildt uppgift
varda vederbörande Utskott meddelad om medelbeloppet af elen begrafningshjelp,
sorn under de sednare åren blifvit lill aflidne embels- och tjenslemäns
sterbhus utbetald.
Hvad åter serskildt beträffar åtskillige landstaten tillhörande personer,
såsom länsmän, gevaldiger, fångvaktmästare och fångknektar in. fl.,
äfvensom de vid Rikets Kollegier anställde kammardrängar, hvilka alla,
enligt Kongl. Brefven den 9 April 1733 och den 9 Augusti 1734» samt
Statskontorets cirkulär af den 20 Februari 1744- hittills varit befriade från
skyldigheten att aftjena begrafningshjelp, men hvilkas sterbhus, sådant oaktadt,
fått, när dessa personer i Ijenslen aflidit, såsom begrafningshjelp uppbära
sex månaders lön; så enär, under hänsigt till dessa personers knappa
lönevilkor, billigheten synes fordra, att deras sterbhus icke fråntages en elem
från längre lid tillbaka tillerkänd förmån, hvaraf de, icke mindre hädanefter,
än hittills, äro i verkligt behof, föreslår Kongl. Maj:t, att om förmälde
serskildta stadga »den måtte för ifrågavarande personal fortfarande få tillämpas.
Upphäfvandet af nu gällande föreskrifter om ofvanberörde löneinnehållningar
kan ej emellertid bringas lill verkställighet med mindre, än alt
vederbörande pensions-inrältningar försäkras om ersättning för de till deras
kassor anslagne och påräknade inkomster, hvilka genom begrafnings*
hjelps- eller nådårs- samt förslags- och liggetids-besparingarnas upphörande
skulle förloras. Till ledning för omdömet i afseende på delta ersättnings
belopp, har Kongl. Majit från direktionerne öfver armeens pensions- och amix-alitets-krigsmans-kassorne
samt civilstatens pensions-inrättning ytterligare
Bih. till li. St. Proc. 18i7 & t>18, 1 Sami. i Afd. 2 Haft, 3
18
Kongl. Maj:ls K ad. Proposition, N:o 7.
infordrat uppgifter å de summor, sorn genom löne-innehållningar af meranämnde
beskaffenhet under de sednare åren till samma pensionsanstalter
influtit; utvisande desse uppgifter, alt årliga inkomsten af ifrågavarande
lönebesparingar, beräknad efter medeltalet af 10 på hvarannan följda år
för arméens pensions-kassa och civilstatens pensions-inrättning, samt af 5
år för amiralitets-ki igsmans-kassan, hvilken sistnämnda endast från och med
år 1841 varit till vacans- och liggetids-besparingars uppbärande berättigad,
utgjort:
för arméens pensions-kassa 32,547: 37. i.
uti hvilken summa jemväl inbegripas de s. k. observationsmedlen,
som dock hafva afseende icke blott på förenämnde
löne-besparingar, utan också på andra kassans
tillgångar.
För amiralitets-krigsmans-kassan 4«27^‘ 39. 6.
och för civilstatens pensions-inrättning . . 11,068: 14. —
Och då dessa uppgifter synts Kongl. Maj:t en i möjligaste måtto tillförlitlig
grund för beräknandet af den nämnde pensions-inrättningar genom
nådårs- samt förslags- och liggelids-besparingarne tillHutne inkomst, för
hvars upphörande ersättning bör, derest löne-innehållningarne försvinna, åt
dessa inrättningar beredas, vill Kongl. Maj:t härmed hafva åt Rikets Ständer
öfverlemnat alt för omförmälda ändamål å riksstaten, i jemna tal, uppföra
de efter ofvanberörda beräkningsgrund erforderliga anslag, nemligen:
för arméens pensions-kassa
R:dr 32,000 banko
för amiralitets-krigsmans-kassan —. 4>3oo —
samt för civilstatens pensions-inrättning — 1 1,000 —
eller tillsammans R:dr 47>3oo banko.
Skolande de från bemälde direktioner inkomne uppgifter och utlåtanden,
jemte samtliga öfriga detta ärende rörande handlingar, tillställas det
Utskott, till hvars åtgärd frågan kommer att af Rikets Ständer hänvisas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A, Munthe.
Kongl. Maj:ts Aud. Proposition, N:o 7.
19
Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför Hans Mayl
Kotaingen i Statsrådet ä stockholms Slott den /2 Novetnber
18fy.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Siatsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre.
Stats-Råden:
Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
S IJversto/pe,
fVcerit,
F i iherre Gyllen granat,
Faxe,
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe, uppläste till justering
elt, i enlighet med Kongl. Majrts den 22 nästlidne Oktober fattade
nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets
Ständer, angående upphörande af s. k nådårs- och liggetids-besparingar
vid tillträden af embeten och tjenster på rikets stat, samt om årliga
anslag till armeens och civilstatens pensions-kassor, äfvensom amiralitetskrigsmans-kassan,
såsom ersättning för de inkomster, dessa kassor af nämnde
besparingar åtnjuta;
och behagade Kongl. Maj:t berörde förslag, sådant det
linnes detta protokoll bilagdt, i nåder gilla samt förordna,
att nådig proposition, i enlighet dermed, skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Carl von Schantz.
20
Kongl. Majit Nåd. Proposition, N:o &
JfS s.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Dec. kl. 1 c. m;
KONGL. MALTS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående medel till slutligt
likviderande af köpeskillingen för en till ny lokal
för Mynt- och Kontrollverken inköpt egendom, äfvensom
till betäckande af öfrige med dessa verks flyttning förenade
kostnader ; gif ven Stockholms Slott den ta November
18 47.
Sedan, i sammanhang med det år iS/fo af Rikets Ständer fattade beslut
om Statsrådets förändrade organisation, fråga blifvit väckt om beredande
för samtlige Stats-departements-expeditionerne af en gemensam embetslokal,
blef, under behandlingen af denna fråga genom de embetsmyndigheter,
som med kronans lins och byggnader i hufvudstaden hade befallning,
Kongl. Majrts uppmärksamhet fästad derå, att, om myntverket kunde förflyttas
från mynthuset till någon annan för detsamma lämplig local och andra
embetsrum jemväl kunde utses for Bergskollegium och Seraphimer Ordensgillet,
som äfven vöre imynlhuset inrymde, sistnämnde byggnad komma
att erbjuda tillgång på nödiga och Ijenliga embetsrum för alla Stats-departements-expedilionerne,
Landt- och Sjöförsvars-deparlementenas Kommando-expeditioner
derunder inbegripne; — Och Kongl. Majit anbefallde, i
anledning häraf, Öfver-inlendents-embetet att, sedan Öfver-Direcleuren för
mynt- och- kontroll-verken sig yttrat oell tillhandagått med nödiga upplysningar
i hvad som rörde nämnde verk, afgifva underdånigt utlåtande angående
sättet för verkställigheten af förrberörde förslag, samt dervid tillika
meddela förslagsvis uppgjorde beräkningar öfver kostnaden såväl för
anskaffande af en ny loeal för mynt- och kontrollverken och desammas
ditflyttande, som för mynlhusets inredande till embetsrum för Stats-departements-expeditionernej
med hvad dermed i öfrigt egde sammanhang.
Till följd af denna nådiga befallning öfverlemnade Öfver-intendents-embetet,
uti underdånig skrifvelse af den i5 Oktober i844> dels
uppgjorda- ritningar och förslag för mynthusets inredande till embetsrum
för samtlige Stats-expeditionerne, med uppgift tillika om andra för Bergs
-
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 8»
21
Kollegium och Seraphimer-Ordensgillet tjenliga localer, dels särskildt yttrande
af Öfver-directeurea för mynt- och kontrollverken i afseende på
dessa verks ifrågaställa flyttning dervid, under framställning af de fördelar,
som skulle vinnas genom anskaffande för mynt- och kontrollverken
af en rymligare, för dem ensamt afsedd, lokal, der mynttillverkningen icke,
såsom nu vore förhållandet, medförde särskild eldfara för den tätast
bebygda delen af staden, jemte flera embetsverk och allmänna bjrggnader,
Öfver-directeuren uppgaf, såsom för omförmälde ändamål serdeles tjenlig,
en egendom å Kungsholmen n:ris i, 2 och 8, som förut tillhört Bruksidkaren
S. Owen och varit för hans factori-anläggningar begagnad, hvarjemte
bifogades af Öfver-intendents-embetet godkända förslag med tillhörande
ritningar, utvisande, att, utom den till 54,000 R:r beräknade köpeskillingen
för tomterna med derå uppförde byggnader, mynt-och konlrollverkens förflyttande
till denna nya lokal skulle medföra en kostnad af omkring 5o,ooo
R:r, deraf till nybyggnad, med begagnande af malerialierne af åtskilliga u
tomterne befintlige ej användbara byggnader, 28,000 Rrdr, reparationer och
tillbyggnader 12,000 R:dr, samt till myntmachineriets nedlagning, flyttning
och ateruppslällning 10,000 Rrdr.
Sedan särskilda omständigheter föran led t en längre tids uppskof med
vidare åtgärder i afseende på omförmälde fråga, erbjöd s*ig dåvarande egaren
af den fordna Owenska factori-egendomen, uti en Lill Kongl Majrt ingifven
skrift, alt, emot en köpesumma af 5o,ooo Rrdr till kronan, afträda
nämnde egendom. Detta anbud fann Kongl. Majrt emellertid icke kunna
till nådig pröfning företagas, innan försök blifvit gjorda till erhållande mot
förmånligare vilkor af någon annan för mynt- och konlrollverkens inrymmande
användbar och fullt lämplig egendom. Och Kongl. Majrt anbefallde,
i anledning häraf Stats-Contoiret, att genom kungörelse i allmänna tid—
ningarne inhemta anbud äfven af andia, hvilka kunde finnas hugade att
till statsverket afyttra sådane å Stockholms malmar belägna egendomar,
som ej voro från staden inom broarne alltför aflägsne, dit transport med
fartyg beqvämligen kunde ske, och hvilka innehöllo minst samma areal, som
de begge dittills begagnade mynttomterne tillsammans; hvarefter bemälde
embetsverk, uti skrifvelse den 1 yrde November nästlidet år, i underdånighet
anmälde åtskilliga i förenämnde hänseende inom förelagd tid ingifne försäljnings-anbud,
deribland ett förnyadt af cgarne till Owenska tomterne,
lydande å samma köpesumma, som förut blifvit fordrad, eller 5o,ooo R:dr.
22
Kongl. Maj:ts Aud. Proposition A:o 8.
Af (le insända handfingai ne, jemte Statskontorets, af myntmästarens
yttrande åtföljda, utlåtande i ämnet, inhemtade Kongl. Maj:t, att, bland de
erbjudna lägenbelerne, endast den sistnämnda var för ändamålet fullt lämplig
och framför de öfrige egde väsendtligt företräde både i afseende på läge,
utrymme och pris, oberäknadt fördelen deraf, alt, på sätt förut blifvit
uppgifvet, byggnaderne å denna egendom voro till betydlig del för myntoch
kontroll verken användbara, under det att återstoden lemnade en mängd
materialier för de byggnader, som behöfde ånyo uppföras.
Mynt- och kontroll verkens förflyttande till annan lokal påkallades
nu jemväl af den omständighet, att den s k. mindre Mynltomten med derå
befintliga, till boställen för en del af myntverkets tjenstemän upplåtne byggnader,
och hvilken tomt dessutom lemnat utrymme för upplag af den för
nämnde verk erforderliga ved, måst till Stockholms stad för uppförande
af en ny fängelsebyggnad afträdas och då Kongl. Maj:t alltså, med hänsigt
ej mindre till behofvet af ökadt utrymme för meranärande verk, och möjligheten
att för andra vigtiga embetsverk. enligt Rikets Ständers serskilt yttrade
önskan, anskaffa tjenliga och för skötandet af deras göromål ändamålsenliga
embetsrum, än äfven till förekommande af den eldfara, som genom
myntverkets nuvarande läge onekligen måste uppstå för den tätast bebyggda
delen af hufvudstaden, jemte flera publika byggnader, hvartill nu ytterligare
kommer en större fängelsebyggnad, ansåg det vara af serdeles vigt,
att myntverket, jemte det dermed förenade kontrollverket, blefve till annat
för dem mera passande ställe förlagde, samt tillfälle nu var för handen
att på billiga vilkor anskaffa en för detta ändamål erforderlig, i alla afseenden
tjenlig, lokal, hvars försäljning till enskild person följaktligen ej heller
borde genom vidare uppskof med köpets afslutande för Kronans räkning äfventyras,
anbefallde Kongl Maj:t under den 9 Februari innevarande år Fess och
Rikets Statskontor att örn inköpaf förenämndeå Kungsholmen belägna 3ne tomter,
med derå varande åbyggnader och öfrige tillhörigheter föranstalta, under
vilkor, bland annat, att köpesumman,enligt hvad säljaren förmodades vilja medgifva,
blefve till 4^,000 R:dr nedsatt; hvarjemte förordnades, att till köpeskillingens
liqviderande skulle användas, dels försäljningssumman för den till Stockholms
stad afträdda mindre mynltomten a5,ooo R:dr, hvilken summa jemnlikt
Kongl. Maj:ts nådiga bref den 8 December 1846, blifvit öfverlemnad
till Statskontoret, som, genom nyssberörde Kongl Bref tillika förständigats
att densamma genom utlåning göra fruktbar, och den inflytande räntan
till myntverket aflemna för bestridande af hyres-ersättningar och an
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 8.
23
dra utgifter hvilka genom den mindre mynttomtens avskiljande från detta
verk uppkomme, dels ett belopp af f.ooo R:dr, att förskottsvis utgå af
myntverkets egna, för ändamålet disponible, tillgångar, hvaremot återstoden
i 5,ooo R:dr skulle liqvideras medelst öfvertagande af i egendomen befintliga
premie-lån å tillsammans 2,275 R:dr, jemte andra i densamma intecknade
skuldförbindelser för ett belopp af 12,720 Rdr, hvilka sednare borde,
i den nion sådant erfordrades, af Statskontoret särskildt infrias genom dertill
förskottsvis anordnade medel, emot ersättning, på sätt och i den orefning
framdeles korame att bestämmas.
I följd häraf har köp om ifrågavarande egendom sedermera blifvit i
behörig ordning och under de föreskrifne vilkoren afslutadt och egendomen
den 1 niistlidne Oktober af Kronan tillträdd, hvarförutan, enligt derom serskildt
gjorde framställningar, Kongl. Maj:t, tid efter annan, i nåder förordliat
om verkställighet, edan under detta års sommar och höst, af åtskillige
mindre reparations- och byggnadsarbeten m. m.; hvarigenom mynt- och
kontroll-verkens flyttning till den nya lokalen blifvit förberedd och underlättad,
och hvilka flir öfrigt äro af den beskaffenheten, att de i alla fall af
omsorgen för egendomens behöriga vård påkallats, samt bland annat haft
till påföljd, att, till besparing af förut anslagen hyresersättning lill rnyntkamereraren,
denne tjensteman kunnat ifrån den 1 nästlidne Oktober i den
inköpta egendomen inrymmas; varande kostnaderne för dessa arbeten anvisade
att förskottsvis bestridas af myntverket, som innevarande år erhållit
en särskild opåräknad tillgång af 2,816 R:dr 29 sk. 3 r:st. genom försäljning
af ett parti sedan längre tid tillbaka samlad s. k. krätssand, hvilken icke
kunnat med någon fördel vid myntverket tillgodogöras.
I öfrigt har, i sammanhang med köpeafhandlingen om f. d. Owe ilska
factoriegendomen, fråga uppstått om inköp för kronans räkning jemväl
af en staden tillhörig, till nämnde egendom gränsande, och till dess innehafvare
för längre tid utarrenderad, strandtomt om 668 qvadratalnar, med
derutanför liggande sjöplats, enär härigenom den fördel skulle vinnas, att
egendomens område erhöll icke allenast en mera regelbunden form, utan
ock en egen sjöstrand längs efter hela dess södra sida; och har Drätselkommissionen,
häröfver börd, förklarat sig vilja å stadens vägnar medgifva
den ifrågavarande strandtomtens och sjöplatsens afstående till kronan med
full eganderätt, antingen mot en köpesumma af 1,666 R:dr 32 sk banko,
eller ock emot det, att den nedanför stora mynthnset belägna quai af staden
finge öfvertagas, för att i sammanhang med en tillämnad quai nedan
-
14
Kongl, Majtts Nid. Proposition, A:o 8,
före den nya fängelsebyggnaden oell rådhuset till allmänhetens begagnande
upplåtas..
Enligt hvad af det föregående inhemtas, skulle, utöfver köpeskillingen
för den till ny lokal för mynt-och kontrollverken inköpte egendomen 45,ooo
för verställigheten af förslaget angående dessa verks flyttning till
samma lokal erfordras en kostnad af 5o,ooo.
tillsammans af B:ko R:dr 95,000»
eller, då härifrån afräknns den till afbetalning å förenämnde köpeskilling
använde försäljningssumman för den mindre mynttomten 25,000.
B:ko R:dr 70,000.
Såsom en ulväg att till viss del betäcka denna kostnad, har hos Kongl.
Maj:t blifvit i underdånighet föreslaget, dels försäljning af en kronan tillhörig
egendom i hufvudstaden f. d. hofbageriet benämnd, belägen vid Regeringsgatan
under N:o 79, hvilken egendom, ansedd till värde af omkring
16,000 R:dr, nu ej är för något allmänt behof erforderlig eller användbar,
dels anvisande å myntverkets tillgångar af ett till 24,000 R:dr beräknadt
bidrag, derunder inbegripet hvad nämnde verk till inköp af de Owenska
egendomarne, jemte derå verkställde förberedande reparationsarbeten, redan
förskjutit, dock att myntverket härjemte borde befrias från återbetalning till
Rikets Ständers bank af hvad, som ännu med 23,755 R:dr 45 sk, 7 r:st återstod
af de från banken under åren i83o—1835 kemnade förskott för myntningens
bedrifvande; i hvilket fall till fyllnad i den beräknade kostnadssumman
skulle erfordras endast 3o,ooo R:di, och sorn Kongl. Maj:t finnér några
hinder för afyttrande af förenämnde vid Regeringsgatan belägne egendom
ej förekomma och derjemte anser skäl till afskrifning af ofvanbcrörde
i myntverkets räkenskaper ännu balanoerade forskoltssumma 28,755 R:dr 45
sk. 7 r:st destohelldre vara för handen, sorn, -enligt hvad en på Kongl.
Majlis nådiga befallning upprättad närmare utredning öfver liqvid förhål laudera
emellan banken och myntverket utvisar, detta sednare verk kan anses
ega en omförmälda förskoltssumma öfverstigande genfordran hos Rikets
Ständers bank för tillskjuten logeringskoppar uti det för banken präglade
silfvermynt, vill Kongl. Maj:t härmed, till Rikets Ständers bifall öfverlemna
så väl den ena, som andra af förenämnde utvägar att bereda tillgång för en
del af koslnadssumman för mynt- och kontroll-verkens flyttning; hvarjemte
Kongl,
'Konni. May.Is Nåd. Proposition, N:o 8.
25
Kongl. Majit, enär det för publika byggnaderne i bufvudstaden å Sjunde
Hufvudtiteln uppförde anslag icke lemnar tillgång för den återstående kostnadens
betäckande, af Rikets Ständet askar beviljandet af ett särskildt anslag
härtill å 3o,ooo R:dr att, i öfverensstämmelse med hvad Kongl Majit
uti Dess nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof särskildt föreslår,
utgå af de för tillfälliga statsutgifter beräknade tdlgångar och i mån
af behof från Riksgäldskontoret tillhandahållas.
Kongl. Majit, som, hvad särskildt beträffar kostnaden för det nuvarande
mynthusets inredande till gemensam embetslokal för samtlige stalsexpeditionerne,
af hvilka de flesta redan äro i mynthuset inrymde, anser
samma kostnad kunna bestridas genom anvisning å det allmänna byggnadsanslaget
för publika husen i bufvudstaden, föreslår i öfrigt, att utbyte af den
vid mynthuset belägna quai, må, enligt hvad Drätsel-kommissionen erbjudit
och Öfver-Ståthållare-embetet jemväl för sin del tillstyrkt, ega rum, emot
ofvanomförmälde, staden till öriga, till f d. Owenska faktori-egendomen
gränsande strandtomt, med tillhörande sjöplats, under vilkor, att nämnda
quai, i sammanhang med den, som kommer att anläggas nedanför den nya
fängelsebyggnaden och rådhuset, lill allmänt begagnande upplåtes.
De handlingar, hvilka närmare uppisa förhållandet med ej mindre
det om f. d Owenska faktoriegendomen afslutade köp, än hvad i öfrigt till
denna fråga hörer, skola vederbörande Utskott tillhandahållas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Dalum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag aj protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den m
November 1847♦
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsminislern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre.
Bih. till B. St. Fröt. 1847 & 1848, 1 Sami. 1 Afå. 2 Haft.
4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 9.
Statsråden:
Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
Wcerin
Friherre Gyllen granat.
Faxe,
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts den 22 nästlidne Oktober fattade
nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets
Ständer, angående medel till slutligt liqviderande af köpeskillingen för
en till ny lokal för mynt- och kontrollverken inköpt egendom, äfvensom
till betäckande af öfrige med dessa verks flyttning förenade kostnader;
och behagade Kongl. Maj:t berörde förslag, sådant det
tinnes detta protokoll bilagdt, i nåder gitla samt förordna,
alt nådig proposition, i enlighet dermed, skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex prulocollo
Carl von Schantz
-
JVS
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Dec. kl. 7 e. bs.
KONGL. MAJ:TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående nedsättning uti
den af Stora Kopparbergs bergslag utgående kopparräntan
från hvart wide till hvart 3o:de skeppund af tillverkningen
samt upphörande af allmogens inom åtskilliga
socknar af Stora Kopparbergs län skyldighet att in natura
till bergslaget leverera deras hemmansränte- och mantals-
eller c/varn tulls kol', gifven Stockholms Slott den 12
November 1847•
Kongl. Maj:ls Aud. Proposition, A:o 9.
27
Sedan hos Kongl. Majit dels Stora Kopparbergs bergslag, genom grufvorättcn
och dlreclionen för dess enskildta verk, uti en den 8 December 1837 frigifven skrift,
på anförde skäl förnyat dess år 1829 gjorda, men då icke af Kongl. Majit bifallna,
anhållan om förmedling i den af verket utgående kopparränta ifrån hvart tionde skeppund,
på sätt genom Kongl, resolutionen den 5 Mars 1805 blifvit bestämdt, till hvart
trettionde skeppund af tillverkningen, dels ock med anledning af vid 1840 och 1841
årens riksdag gjorda framställningar om befrielse för vissa socknar inom Stora Kopparbergs
län från åliggandet att till Stora Kopparbergs bergslag in natura leverera hemmansränte-
och qvarntulls-kolen, Rikets då församlade Ständer, som, efter närmare utredning
af förhållandet, för deras del funnit, att mantals- eller qvarntulls-kolen, hvilka
ursprungligen utgjort en, efter gångbart pris, till persedel förvandlad mantalspenningeeller
så kallad qvarntulls-afglft för hvarje mantalsskrifven person, som bland den
skyldige allmogen i vissa fögderier af berörde län skulle af bergslaget, vid skeende
liqvidation, kontant godtgöras den praestalions-skyldige till kolens fulla värde efter markegång,
dock så, att från sagde värde afdroges beloppet af nämnde allmoges mantalspenningar,
för hvilkas inbetalning till statsverket bergslaget hade gemensam ansvarighet,
och att hemmans-ränte-kolen, hvilka utgjordes af skatteallmogen i Kopparbergs,
en del af Neder-Siljans, Säthers och Näs fögderier, motsvarade den i andra orter utgående
hemmansränte-spanmålen och erlades i öfverensstämmelse med den disposition
af kolen, som utaf länsstyrelsen årligen upprättades, med bestämmande dervid, till
hvilka hyttor kolen från vissa distrikt borde levereras, äfven mot gemensam ansvarighet
af bergslaget för erläggandet af kolens värde efter stadgade grunder, uti skrifvelse den
8 Maj 1841, begärt, det undersökning måtte i behörig ordning anställas till utrönande
af så väl beskaffenheten utaf de privilegier, å hvilka bergslagets rättighet till kolräntans
utfordrande in natura sig grundar, som ock beloppet af den kolqv antitet, hvilken, med
afseende å grufvans nuvarande tillstånd, kunde anses erforderlig för koppartillverkningens
bestånd och fortfarande bedrifvande, äfvensom att, derest bergslagets privilegier icke
deremot lade hinder i vägen, den behöfliga kolqvantiteten måtte, (ill utgörande på
hittills föreskrifvet sätt, fördelas mellan de närmast belägne socknarne, hvarest tillgång
å till kolning passande skog funnes, samt allmogen i de socknar, hvarifrån räntorne i kol
nu utgjordes, förklaras berättigade att erlägga mantalspenningarne och liemmansräntan i
öfverensstämmelse med de för dessa skatters utgörande i allmänhet stadgade grunder,
eller de förre i kontant (ill deras för orten bestämda belopp, och de sednare efter
länets markegångspris; — så och efter det Kongl. Majit, med bifall lill Rikets Ständers
förenämnde begäran och, i öfverensstämmelse med hvad Dess och Rikets kammaroch
bergskollegier uti afgifvet underdånigt utlåtande tillstyrkt, under den 17 Juli 1843
förordnat, att de sålunda väckte frågorna om förändrade föreskrifter rörande skatte
-
28
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o Sh
kols-levereringen till Stora Kopparbergs bergslag samt om förmedling i den af koppartillverkningen
nu utgående ränta borde närmare utredas genom en för sådant ändamål
tillsatt särskild kommission, bestående af en ledamot från livartdera af förenämnde kollegier,
hafva, till fullgörande af detta uppdrag, bemälde kommitterade, efter att på stället
hafva inhemtat bergslagets tankar och begifvande)! till allmogens lindring vid hemmansränte-
och qvarntullskolens framtida utgörande och sedan särskilda sammanträden blifvit
hållna till öfverläggning med allmogen i de socknar, från hvilka räntekol utgöras,
under den 25 Juni 1S44 deras underdåniga betänkande afgifvit, hvarjemte Kammaroch
Bergskollegierna med förnyadt utlåtande uti ifrågavarande ämnen till Kongl. Majit i
underdånighet inkommit.
Af kommitterades omförmälda underdåniga betänkande, jemte dervid fogade
sammanträdesprotokoll, har Kongl. Majit hufvudsakligen inhemtat: att under de äldsta
tiderna Konungarne sjelfva för egen eller statens räkning med bergsmännen deltagit i
grufvebrytningen med tillhörande arbeten och kostnader, hvarmed fortfarits till Konung
Gustaf II Adolfs tid, då detta Konungarnes deltagande i grufvearbetena eller det så kallade
kronobruket upphörde; att emedlertid kronans betydligaste inkomst under en längre
tidsrymd bestått i kopparhandeln, som kronan från år 1578 uteslutande för vissa tider
tillerkände sig, och hvilken rättighet ömsom eftergafs och återkallades, men slutligen
öfverlemnades till det så kallade koppar-kompagniet, efter hvars upphörande år 1638
kronan, oberäknad några skeppund så kallad slrömsafrad, donerad till Fahlu stad, samt
den vanliga bevillningen, icke af kopparverket uppburit annan afkomst, än dels afraden,
hvilken, från början fastställd till ett skeppund för hvar och en af de 1200 fjerdeparter,
hvari grufvan är indelad, likväl under tidens lopp mäst nedsättas först med en fjerdedel,
eller till 900 skeppund, och sedermera till hälften af sistnämnde belopp, samt slutligen
år 1721 helt och hållet eftergifvas, dels tionden, som bergslaget, för rättigheten
att få försälja kopparen till hvem som helst, år 1638 åtog sig att utgöra med hvart
4:de skeppund af tillverkningen, men hvilken afgift sedermera minskats, år 1770 till
hvart 8:de och år 1805 till hvart 10 skeppund, hvarmed den ännu utgår; att, till befordrande
af kopparhandteringens fortkomst och framtida bestånd, särskilda förmåner
och privilegier tid efter annan blifvit bergslaget beviljade, af hvilka en del indragits
genom Kongl. Resolutionen den 5 Mars 1805, men åtskilliga ännu återstå, bland
hvilka sednare rättigheten att in natura uppbära kronans så väl indelde, som oiudelde
räntekol, äfvensom qvarntulls- eller mantalskalen i de intill kopparverket närmast belägna
socknar, kan anses för den betydligaste; att skatteallmogens i Dalorten
skyldighet att förse kopparverket med kol och ved icke blott är forngammal, utan
synnerligen härleder sig från den tid, då Konungarne sjelfve började deltaga uti köp
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 9.
29
parbergsbruket jemte andra bergverk i orten, under hvilken tid särskilda aftal och kontrakt
emellan kronan och allmogen om vissa praestationer och tjenstbarheter från den
sednares sida i och för bruksdriften afhandlades och uppgjordes, hvarefter denna allmogens
skyldighet städse fortfarit och blifvit genom särskilda siadganden och påbud
närmare bestämd; att genom Kongl. Brefvet den 1 Mars 18 20 blifvit, med anledning
af fullmägtiges för allmogen i Kopparbergs, Säthers, Neder-Siljans och Näsgårds Läns
fögderier vid 1815 års Riksdag gjorda anhållan om befrielse från åliggandet att mantalspenningarne
medelst kol-leverering till Stora Kopparbergs bergslag utgöra, förklarad!,
det Kongl. Majit fann betänkligt denna allmogens begäran bifalla; dock som mantals
kolen,
ehuru de under längre tid förblandats med skaltekolen eller den verkliga liem
mansräntan,
ursprungligen utgjort en, efter gångbart pris, till persedel förvandlad inantalspenninge-
eller fordom så kallad qvarntulls-afgift, och mantalspenningarne, i egenskap
af kapitationsskatt, icke skäligen borde utgå in natura med högre, efter värdet
af persedeln räknadt, belopp, än det, hvartill de i allmänhet voro bestämda att kontant
erläggas, förordnade Kongl. Majit, att den del af Dalallmogen, som aflat manlalskol in
natura till Stora Kopparbergs bergslag, skulle af bergslaget njuta full ersättning för
kolens värde efter årlig markegång, för hvilket ändamål bergslaget borde, vid härom hvarje
år skeende liqvidation, från markegångsvärdet afdraga den prsestationsskyldige allmogens
mantalspenningar, med ansvarighet för deras inbetalning till kronan, hvarefter det blifvande
öfVerskottet skulle samma allmoge i kontant tillkomma, och sådant utan att den
lindring i bevillningen, som förbehållits Dalallmogen i och för mantalspenningarnes afbördande
med kol, derföre komme att upphöra; att, i följd af sistnämnda stadgande,
mantals- eller qvarntulls-kolen, som år 1S43 utgjort 9,S59 1/2 stigar och hvilka
till och med år 1S19 fått af bergslaget lösas efter kronovärdiet derå, 0 skillingar 8
runstycken banko stigen, alltsedermera blifvit allmogen godigjorde med årliga markegångsvärdet
derå, efter afdrag af mantalspenningarne, 8 sk. för hvarje person, som
dock särskildt blifvit till kronan liqviderade; äfvensom, enligt Kongl. Resolutionen den 5
Mars 1805, dels kolräntan från häradsfj erdin gen i Leksand, anslagen till underhåll för
konst-staten vid grufvan, till belopp af 1,150 stigar, förut utan lösen, sedermera måst
betalas efter årlig markegång, dels ock löningskolen eller de till landt- och militiae-^
staterna i länet indelade räntekol, bestigande sig till 8,991 1/2 stigar, hvilka tillförene
af bergslaget löstes med 20 sk. per stig, hvaraf till kronan erlades kronovärdiet; men
löningstagarne erhöllo det öfriga kontanta beloppet 13 sk. 4 rist., på samma sätt blifvit
utaf bergslaget löntagarne godtgjordc efter årliga markegångspriset, utan allt afdrag
derå; hvaremot skaltekolen eller de kronan behållne hemmansräntekol, uppgående
till 13,3514 stigar, hvilka intill år 1805 löstes efter kronovärdi, sedermera, i öfverensstämmelse
med föreskriften i nyss åberopade Kongl, resolution, blifvit liqviderade
30
Kongl. Maj-.ls Nåd. Proposition, N:o 9.
efter då stadgadt progressivt lösningspris, nemligen genom årlig förhöjning med 2 sk.
uti det förut såsom lösningspris gällande kronovärdiet, hvilket lösningspris år 1843
uppstigit till 1 R:dr 36 sk. 8 rst, med en skilnad emot samma års markegångspris
af 24 sk. per stig; utgörande alltså, — oberäknad! de från Näsgårds län till Avesta
bruk utgående, kronan behållna, räntekol, 2,880 4 stigar, hvilka bergslaget vid inköpet
af nämnde bruk, såsom ett köpevilkor sig betingat, att emot bestämd årlig lösen af
16 sk. stigen af de skattskyldige utbekomma, och hvarom Kongl. Maj:t genom merberörda
1805 års resolution förklarat, det någon rubbning uti detta köpevilkor icke kunde
ega rum, — alla till bergslaget anslagna skattebol 33,352 4 stigar, hvaraf 20,001
stigar betalas efter årligt markegångspris, och de återstående 13,351 \ stigar efter
nyssnämnda progressiva lösningspris, hvilket sednare likväl stannar vid markegångspriset,
när det hunnit dit uppgå; att de förlänta ränte-och mantalskolen, tillsammans 32,202 £
stigar, fördelas lika mellan egarne till de så väl i Fahlun och kopparberget, som å
landsbygden privilegierade 71 kopparhyttor sålunda, att kolen hvarje år, enligt från
bergslagets hufvudkontor meddelad uppgift, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anordnas
på de brukande bergsmännen, af hvilka hvar och en måste ega minst 4 fjerdeparter
och som, dels i egenskap af egare och dels såsom arrendatorer, innehafva
nämnde hytteugnar, de der jemväl till någon del, under föreskrifna kontroller, begagnas
till slaggbruk; egande ofvanbemälde hytteegare, som utgöra en från det egentliga bergslaget
eller fjerdepartsegarne afskiljd korporation, att uppbära den så kallade hytterevenuen,
eller skillnaden mellan det genom Kongl. Resolutionen den 5 Mars 1805 bestämda
progressiva lösningspriset för kronans behållna räntekol och markegångspriset
för de öfriga skattekolen, hvilka skola godtgöras efter sistnämnde pris för hvarje år;
att, vid sammanträde den 24 Maj 1844, fjerdepartsegarne, i förening med hytteegare
och brukande bergsmän, under fortsatt yrkande af kopparräntans nedsättning från hvart
tionde till hvart trettionde skeppund, såsom ett, efter bergslagets förmenande, oeftergiflig!
vilkor för kopparhandteringens fortfarande bestånd och näringsidkarnes skäliga
utkomst, uti till protokollet afgifvet skriftligt anförande, förklarat, det bergslaget, emot
det att kopparverket, så i beskattningsväg som i andra afseenden, försattes, i likhet
med andra bergverk, vore villigt afträda de privilegier och förmåner, som bergslaget
ännu åtnjuter, och hvilka, efter bergslagets uppgift, egentligen skulle bestå i köpekolsrättigheten
inom det den 2 Juli 1816 fastställda skogsdistrikt, bergs-frälsejords-afgiften
och kronans deltagande i den så kallade prostekopparen eller bergslagets bidrag till presterskapets
aflöning, äfvensom rättigheten till skattekolens vidare åtnjutande, samt medgifvit
allmogens befriande från skyldigheten att samma kol in natura utgöra, under förbehåll,
att hyttegarne må ega att framgent tillgodonjuta den dem tillförsäkrade skillnaden emellan
det å de behållna räntekolen bestämda progressiva lösningspris och årliga marke
-
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, N:o 9.
31
gångspriset, men icke destomindre samtyckt, att allmogen finge med skattekolslefvereringen
fortfara, om den sålunda ästundade; hvarjemte bergslaget yttrat den önskan, dels
att nya bruksanläggningar, för hvilkas bedrifvande kol erfordras, icke måtte inom ofvannämnde
skogsdistrikt vidare tillåtas, dels ock att alla domstolsärenden knnde få behandlas
efter allmänna lagens föreskrifter af de ordinarie Domstolarne, bergverkets ekonomi
öfverlemnas åt dess innehafvare och Kongl. Maj:t för Sig och kronan endast behålla
tillsynen öfver grufvebrytningeus ändamålsenliga bedrifvande och grundskattens ordentliga
utgörande; äfvensom bergslaget fästat uppmärksamheten dervid, att då detsamma vore
pålagdt en extra beskattning af 1,200 R:dr årligen till bergsskolan i Fahlun, hvilken
vore anlagd lill nytta för Rikets bergverk i allmänhet och icke för bergslaget isynnerhet,
billigheten syntes fordra, det berörde summa finge qvittas emot bergsfriilsejordsafgiften
jemte bidraget till presterskapets aflöning; samt att, uppå kommilterades derefter
till de af hvarje församling särskildt utsedde, vid sammanträdet närvarande, ombud
framställda fråga, ”huruvida socknemännen i allmänhet elier hvilka bland dem önskade
alt hädanefter som hittills, äfven i händelse den af bergslaget medgifna inskränkning
i dess privilegier i nåder fastställdes, leverera deras räntekol in natura
till stora kopparberget, och jemväl mantalskolen, emot hittills åtnjuten ersättning för
de sednare, eller hvilka åter ville för all framtid afsäga sig denna levereringsrätt
och deremot ikläda sig skyldigheten att, utan uppsägningsrätt, alltid erlägga lösen efter
blifvande, i behörig ordning fastställde, markegångspris, med penningar för liernmansräntekolen,
samt att, i stället för mantals- eller qvarntullskolen, betala mantalspenningar
till det för denna ort stadgade belopp af 8 sk. banko’’, — Fullmäglige för
Thorsångs och Stora Schedevi socknar i Kopparbergs fögderi, Rättviks och Leksands
socknar med Gopa Tunlag i Neder Siljans fögderi, Säthers och Gustafs socknar, jemte
Mockfjerds kapell under Gagnefs församling, samt dessutom af stora Tuna, uti Ofvanbron
och Utombron indelade socken, Laxsjö bruk, jemte byarne Långmyran, Hästberg,
Smälla och Idkerberg af Brobygge fjerding inom Ofvanbron, Silfsbergs och Skärsjö fjerdingar
med Gränshammars bruk samt Rämsbygden, Holmtjern och Myggsjön af Hesse
fjerding inom Utombron, tillika med delegarne i den så kallade Vestroten N.-o 145 i
Svärdsjö socken, bestående af Öfre och Ytter Tenger, Lomborns och Björnåsens byar, under
förebärande af dels ringa skogstillgång och dels utskogarnes alltför stora aflägsenhet
från Stora kopparberget, för att kunna, utan kännbar svårighet, deras å dessa
skogar tillverkade kol till Fahlun afföra, enstämmigt gifvit det svar, att de skattskyldige
i ofvannämnde socknar, socknedelar och särskilda byar önskade för ali
framtid blifva befriade från så väl ränte- som mantalskolcns utgörande in natura
samt förklaras berättigade att på föreslaget sätt liqvidera räntekolen efter årligt markegångspris
och mantalspenningarne äfven kontant till det för orten stadgade be
-
32
Kongl. l\laj:ts Nåd. Proposition, N.o 9.
lopp; uti hvilket yttrande, så vidt det riirer befrielse från erläggande af mantalskolen,
Åhls socknemän jemväl instämt, under tillkännagifven önskan att fortfarande få afbörda
sig räntekolen på hittills vanligt sätt; hvaremot Wika, Sundborns, Svärdsjö, Bjursås,
Gagnefs, utom Mockfjerds kapell, Tuna, med undantag af ofvanuppräknade delar och
byar deraf, samt Husby socknemän förklarat sig framgent vilja vid Stora Kopparberget
in natura leverera deras både ränte- och mantalskol; och hafva kommitterade, jemte
tillstyrkande af den utaf en del skattskyldige sökta befrielse från den dem nu åliggande
natura-prsestation af skattekolen, i underdåninghet upplyst, att, i händelse af bifall
härtill, bergslaget skulle, utaf de hittills in natura uppburne hemmansränte-, konst-, statsoch
mantalskolen, tillsammans 33,352 y stigar, gå i mistning af 15,934 Andels stigar,
och sålunda för framtiden endast bibehållas vid 17,418 f stigar, ett belopp desto mera
otillräckligt, som, derest koppartillverkningen skulle förblifva vid hvad den år 1843
utgjort eller ungefärligen 2,500 skeppund utaf de skattlagda grufvornas malm och 500
skeppund genom slaggbruk, härtill, efter uppgjord beräkning, skulle åtgå 52,500 stigar;
i följd hvaraf det, utöfver förenämnda belopp, som framgent blefve att påräkna, ytterligare
erfordrades ett kol-qvantum af omkring 35,081 j stigar, sorn genom köp måste
anskaffas.
I afseende på frågan om den sökta förmedlingen af kopparräntan till hvart
30:de skeppund af tillverkningen, har genom kommitterade blifvit utredt och upplyst:
att årliga berguppfordringen, i medeltal, utgjort under åren 1S01 —1810, 165,426
tunnor; åren 1811 — 1820, 144,840 tunnor; 1821 — 1830, 157,486 tunnor; åren
1831 —1840, 135,008 tunnor; samt vidare för år 1841, 126,646 tunnor; för år
1842, 120,589 tunnor, och för år 1843, 109,S74 tunnor; hvaraf i medeltal malm
årligen erhållits till följande belopp, nemligen åren 1S01 —1810, 110,713 tunnor;
181 1 — 1820, 96,376 tunnor; 1821 —1830, 81,675 tunnor; 1831 — 1840, 54,679
tunnor, och sedermera år 1841, 58,569 tunnor; 1842, 53,912 tunnor, samt 1843,
53,206 tunnor; utgörande den häraf årligen tillverkade kopparn, likaledes per medium
räknadt, under åren 1801 — 1810, 4,133 skepp.; åren 1S11 — 1820, 3,914 skepp.;
1S21 —1830, 3,469 skepp.; 1S31 —1840, 2,250 skepp.; samt derefter år 1841,
2,411 skepp.; 1842, 2,444 skepp., och 1843, 2,503 skepp; att uppfordrings- och
grufvebrytnings-omkostnaderne för en tunna i medeltal årligen utgjort under åren 1801-  1810, 13 sk. 2 r:st.; åren 181 1 — 1820, 16 sk. 3 r:st.; 1821 — 1830, 17 sk. 6
r:st.; 1831-—1840, 21 sk. 9 r:st.; för år 1841, 27 sk. 3 r:st.; för å 1842, 28
sk. 8 r:st.; och för år 1843, 28 sk. 5 r.st.; att, för tillverkning af ett skeppund koppar,
åtgått malm, efter medelberäkning, åren 1801 —18 1 0, 27,09 tunnor; åren
1811 — 18 2 0, 25,27 tunnor; 1821 — 1830, 23,6S tunnor; 1831 — 1840, 25,02
tun
-
Kongl. ila:j:ts Nåd. Proposition, N:o 9.
33
tunnor; år 1841, 24,28 tunnor; 1842, 22,oe tunnor, och 1843, 21,34 tunnor; att,
enligt hvad bergslagets depulerade uppgifvit, utaf de förläningar och förmåner, som
bergslaget af ålder innehaft, men hvilka genom Kongl. Resolutionen den 5 Mars 1805
blifvit, emot då beviljad förmedling i kopparräntan, indragne, ordinarie grufvehjelpsräntau
af Ofvan Siljans fögderi 1,400 stafrum ved, extra ordinarie grufvehjelpen i dagsverken
och stockar af Kopparbergs, Säthers, Ofvan Siljans och Nedan Siljans fögderier,
samt kolräntan från häradsfjerdingen i Leksand 1,150 stigar kol till konst-staten
i Fahlun, tillförene af bergslaget tillgodonjutits utan all lösen, hvadan bergslaget genom
desammas indragning gått miste örn deras fulla värde, utgörande, efter 1S43 års
markegång,
för ordinarie grufvehjelpen - - 3,004: 8. —
för extra grufvehjelpen  4,188: 23. S.
och för kolräntan till konst-staten , , . .. . . 2,611: 22. — 9 804- 5- 8„
äfvensom då, hvad öfriga genom nyss åberopade Kongl. Resolution, indragne
förläningar vidkommer, lösen för dagsverksräntan eller kronans
behållna dagsverken af Kopparbergs, Säthers och Nedan Siljans fögderier,
5,609 A:dels dagsverken, tillförene erlagts med 5 sk. 4 rist.
banko, bergslaget, enär markegåugspriset för ett dagsverke år 1843
utgjort 25 sk., uppfört skillnaden 19 sk. 8 r:st. per dagsverke såsom
förlust genom indragningen af denna ränta med .. . , . . . 2,298: 7. 7.
så att bergslagets sammanräknade förlust, i följd af ofvannämnde indragningar,
skulle bestiga sig till ........... R:dr B.ko 12,102: 13. 3.
ett förhållande, hvilket kommitterade desto heldre ansett vara obestridligt och nu böra
komma i betraktande, sorn Kongl. Majt genom nämnde Resolution förklarat bergslaget
vara för mistningen af förrberörde förmåner berättigadt till ersättning, som skulle komma
i beräkning vid kopparräutans förmedling; att deputerade uppgifvit de förluster, som
skola blifvit bergslaget tillskyndade derigenom, att Kongl. Majt, jemte bergslagets bibehållande
vid rättigheten att åtnjuta skattekoleu in natura, ålagt bergslaget att derföre
erlägga högre lösen, än tillförene utgjorts, nemligen å löningskolen eller de lill militie-
och landtstaternc indeldte 8,991 \ stigar från ofvannämnde fögderier, hvilka förut
betalts med 20 sk. per stig, hvaraf löntagaren erhöll 13 sk. 4 r:st. och kronan 6 sk.
8 r:st, efter årliga markegångspriset, hvarigenom emellan nyssberörde gamla lösningspris
och 1843 års markegångspris å en stig kol, 2 R:dr 13 sk., en skillnad uppkommit
Bih. till R. St. Prof. 1847 & 1848, 1 Sami. i J/d. 2 Höft. 5
34
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o so
af 1 R:dr 41 sk per stig till 16,671: 35, 6.
å skattebol en, eller kronans behållna ränteko], 13,351 1/2
stigar, hvilka förr fått lösas med 6 sk. 8 r:st per stig, efter
det år i8o5 bestämda progressiva lösningspris, som för
år i843 utgjort 1 P»:dr 36 sk. 8 r:st.; hvaraf mellan sistnämnde
pris och årets markegång uppkommit en skillnad
af 24 sk 4 r:st- Per st'g>
6,768: 22. 6.
och å mantals- eller qvarntull sholen, som för år 1843 utgjort
g,85g 1/2 stigar och hvilka förr löstes med 6 sk. 8
r:st. stigen, men nu liqviderades efter årliga markegången,
med en prisskillnad, som år 1843 varit 2 R:dr 6 sk 4 i:st
stigen,
lill
20,951: 21. 2.
i följd hvaraf bergslagets uppoffring förmedelst det förhöj--  da lösningspriset å alla kolräntorne skulle hafva uppgått
till . . • 44,391: 3r. 2.
och således, när härtill lägges ofvanupptagne poster . . . 12,102: 13. 3.
Bergslaget hafva gjort en förlust af tillhopa . . B:ko R:dr 56,493: 44 3.
hvarvid kommitlerade likväl erinrat, alt, på sätt den Kongl. Resolutionen
äfven antyder, bergslaget af ålder icke egt någon på privilegier eller för
fattningar
grundad rättighet alt skattekolen, vare sig de kronan behållna
eller de indelda, till annat eller lindrigare lösningspris, än deras värde efter
årlig markegång, åtnjuta, ehuruväl, enär de härom gällande sladganden
varit mindre tydliga, Kongl. Maj:t uti det förhållande, som ända lill år
] 8o5 egt rum, ansett Sig icke kunna införa förändring annorlunda, än successivt
genom progressiv förhöjning af lösningspriset till dess markegångspiiset
upphunnes, hvilket varit beräknadt att inträffa efter tio års förlopp,
hvaremedlertid hj^tteegarne fått sig tillagd ersättning för deras årliga förlust
genom förhöjningen å kolpriset under nämnde liderymd, hvarefter ny
reglering af kolpriset skulle ega ruin; att ehuru bergslaget sålunda icke
kan anses vara i sina lagliga rättigheter förnärmadt genom i8o5 års reglering,
samma reglering dock genom kolprisens oväntade uppstegring tillskyndat
bergslaget uppoffringar och förluster, hvilka då regleringen skedde,
hvarken varit afsedda eller ens anade, äfvensom berörde reglering i sin
helhet dels genom de indragna förläningarnes värde, dels genom det mångdubbelt
förhöjda priset å skattekolen, under det att kopparpriset icke ännu
hunnit uppgå till dubbelt emot hvad det år 18o5 gällde, så all bergslagets
vinst på förmedlingen i kopparränlan för år i843 inskränkt sig lill endast
Kongl. Maj:ts Nud. Proposition, N:o 9.
35
y,5oo R:dr, långt ifrån att uppfylla det ena af de dermed åsyftade ändamål,
kopparverkets framtida bestånd och innehafvarnes deraf skäliga utkomst,
i stället verkat i helt och hållet motsatt riktning, i det fjerdepartsegarne,
under tilltagande minskning i verkets afkastning, saknat förmåga alt så,
som under lyckligare omständigheter kunnat ske, tillgodogöra svagare malmer,
ulan måst företrädesvis uppsöka de mera rikhaltiga, som kunnat åtkojnmas,
måhända i större mon än som vederbordt med afseende å grufarbetets
rätta bedrifvande; alt bergslaget emedlertid varit nödsakadt vända sin
omtanka åt andra föremål för dess industriela verksamhet, dels genom inrättningar
till åstadkommande af produkter, hvilka stå i sammanhang med
sjelfva koppartillverkningen, såsom silfver och, i förening dermed, något
guld och bly, svafvel, viktriol, rödfärg m. m., hvarförutan enskilde medlemmar
af bergslaget, i den mon grufvans afkastning minskats, sökt alt genom
serskildt slaggbruk uppdrifva sin koppartillverkning, jemte det några afdeui
äfven sysselsatt sig med rödfärgstillverkning, dels ock genom nya jernverksaidäggningar
inom och utom det för kopparverket år 1816 bestämda köpekolsdistrikt;
att fjerdepartsegarnes utdelade revenue af kopparverket årligen
i medeltal för hvarje fjerdepart bestigit sig. under åren 180 1-1810,till R:dr
27: — 8 td r:st, under åren 181 1-1820 till R:dr 4o: 38. 1 i ,% r:st; åren 1821-183o
till R:dr 3-y: 6. 3 ff r:st; under åren 1831-184o till R:dr 25: 46. 3 r:st;
men för de påföljande åren 1841, 1842 och 1843 fallit lill 2 R:dr 32 sk.;
utgörande den årliga afkomst sorn stora kopparberget under samma tid
upphem la t af de så kallade enskilda verken likaledes i medeltal
för åren 1801— 1810, 2 R:dr 20 sk. \ r:st., i dukat, 2 » silfver-specie; för
åren 1811 —1820, 8 R:dr 3i sk. 1 1 A r:st., A dukat 2 A s:sp.; 1821 — i83o,
4: 32, V® dukat 210 s:sp.; l83i —1840, 17: 19. grist. A dukat 1 A s:sp.; samt
åren 184* 0°h 1842, 3o R:dr banko; att den vid kopparverket, i och för kopparhandteringen,
använda arbetspersonal under åren 184 f — '843 i medeltal
utgjort, vid sjelfva grufvan, 3oo inskrifne gifte drängar eller med deras
hustrur och barn, efter beräkning af 4 personer på bushållet, 1200 personer,
jemte extra arbetare vid malmskräd ning och vid vask verken till ett antal
af 100 personer; hvarförutan ansetts åtgå, dels vid sjelfva bergsbruket
för frambrukande af 2,5oo skeppund koppar, och dels vid slaggbruket,
med beräknande af årliga tillverkningen derstädes till 1,000 skeppund, tillhopa
190,000 dagsverken af äldre och yngre personer, samt 24,000 dagsverken
med häst och karl; samt att, hvad slutligen beträffar den uti i8o5 års
Kongl. Resolution såsom en bergslaget tillkommande förmån särskildt om
-
36
Kongl. Maj':ts Nåd. Proposition, A': a 9.
nämnda bergsfrälse-frihet, hvilken, under vilkor af vissa skyldigheters utgörande
till grufverörelsens befrämjande, blifvit beviljad för åtskilliga i äldre
tider dels genom intägter af obebyggd och ouppodlad mark, dels genom
arf, köp, bylen och andra laga fång, deribland äfven donationer af framlidne
konungar, i bergslagets ego komne jordlägenheter, samma frihet, sedan
större delen af ifrågavarande frälsejord under tidernas lopp från fjerdepartsocli
hyttegarne öfvergått till andra bergslaget icke tillhörande egare, hvilka,
i stöd af laga fång och derå erhållen fasta, anse sig innehafva denna jord med
samma frihet, som den af ålder åtnjutit, bergslaget af ifrågavarande, inom Kopparbergs,
Nedansiljans och Säthers fögderier belägna, vid 18r i års extra rotering
uti !0i hela extra soldatrotar indelade jord icke för närvarande upphemtar
annan förmån, än att, sedan den, enligt Kongl. Resolutionen den
17 April 1729, dem, som icke egde fjerdeparter, åliggande skyldighet att för
hvarje spanneland bergsfrälsejord hugga ett stafrum ved på Daglösetägten
numera upphört, bergslaget för hvarje durktågs spanneland, ehvad innehafvaren
är fjerdepartsegare eller icke, uppbär en årlig afgift af 5 sk 4 r:st,
eller tillhopa af hela bergsfrälsejorden i,i65 R:dr i5 sk. 2 r:st., vid hvilket
förhållande och då Kongl. Majrt, genom nådig Resolution den 27 Februari
1827, förklarat, det bergsfrälse!; finge innehafvas af hvilken som
helst, emot erläggande af den utskyld till grufvan, som redan stadgad blifvit
eller framdeles kunde varda ålagd, men hvarken sedermera fråga
uppstått om denna jords skattskyldighet lill kronan, eller något annat
beslut efter år 1827 vore fattadt, rörande afgiften till bergslaget, kommitterade
ansett bergsfrälsefriheten, i afseende på dess skattskyldighet, icke kunna
betraktas annorlunda, än som då skett, eller med hänsigt till den afkastning,
bergslaget deraf nu eger, eller ofvanomförmalde 1,165 R:dr i5
sk. 2 rst., dock att på serskild pröfning kan komma att bero, om eller
hvad ytterligare utskyld till grufvan må, vid framlida behof, bergs-frälsejordens
innehafvare åläggas; och hafva på grund af hvad sålunda är vordet
utredt, rörande bergslagets i sednare tider iråkade betänkliga ställning,
samt med afseende å de utaf bergslaget gjorde concessioner af innehafvande
rättigheter och förmoner, hvarigenom allt hinder för bifall till allmogens
önskan af befrielse från naturapracstalioner af nära hälften af skattekolen
blifvit undan röjd t, kommitterade i underdånighet tillstyrkt, det bergslaget
mätte i beskattningsväg försältas i lika förhållande med andra kopparverk
genom tiondens nedsättning till hvart tretionde skeppund af tillverkningen,
hvilket vore det tionde-belopp, som af andra dylika verk för
Kongl. Maj:ts Näd. Proposition, JX:o 9.
37
närvarande högst utgår. Deremot och ehuru bergslagets deputerade anfort
liera talande omständigheter lill stöd för bergslagets anhållan att fortfarande
få tillgodonjuta det progressiva, markegången ännu understigande,
Jiumingspriset å kronans behållna ränteko!, så att årliga skillnaden emellan
hessa begge pris, hvilken år rS43 för det billils leverade kolbeloppet utgjort
6,768 R:dr 22 sk. 6 rst., måtte komma hytteegarne, som blifvit om
åtnjutande deraf försäkrade, tillgodo, icke på bergslagets bekostnad genom
en för detsamma hittils främmande utgift, utan på kronans, hafva kominilterade
likväl, i det skick, beskattningsärendet nu kommit, eller då fråga
vore att försätta kopparverket, så. i afseende på beskattning, som i andra
afseenden, i likhet med andra bergverk i riket, samt enär för öfrigt
ined reda och ordning i beskaltningsväsendet icke syntes stå tillsammans,
att kronan blefve på en gång räntetagare och räntegifvare af och till samma
inrättning, funnit betänkligt att bergslagets önskan i denna del med sitt
förord understödja; dock har en af kommitterade i underdånighet hemställt,
om icke, då laga skäl ej syntes vara för hand till den serskilda beskattning,
som under lyckligare förhållanden blifvit bergslaget ålagd, medelst förpligtelsen
att med en årlig summa af 1,200 r:dr från den så kallade afradskassan
bidraga till aflöningarne vid bergsskolan i Fahlun, hvilken nyttiga inrättning
kunde och borde på annat sätt uppehållas, bergslagets förrberörda
bidrag måtte tills vidare få qvittas emot den afgift till nära lika belopp,
som bergslaget nu af bergsfrälseegarne uppbär, men så snart bergsskolan
hunnit på annat sätt förses med anslag, motsvarande bergslagets förenämnde
lönebidrag, samma afgift, såsom en följd af alla förläningarnes, utaf
bergslaget emot liondens nedsättning, erbjudna indragning, upphöra att till
bergslagets kassa vidare ingå och i stället statsverket tillgodokomma ; anförande,
hvad beträffar de, till vinnande af den åsyftade likheten med andra
bergverk, utaf bergslaget, ehuru icke såsom vilkor för dess eftergift
af egande privilegier, serskildt framställda önskningar, dels att alla
domstolsärenden mätte få behandlas efter allmänna lagens föreskrifter af
de ordinarie domstolarne, bergverkets ekonomi öfverlemnas åt dess innehafvare
samt Kongl. Maj:t och Kronan endast för sig behålla tillsynen öfver
grufvebrytningens ändamålsenliga drifvande, jemte grundskattens eller
tiondens ordentliga utgörande, dels ock att inom det år 1816 för bergslaget
bestämda skogsdistrikt nya bruksanläggningar icke vidare måtte ega rum,
kommitterade i underdånighet, att frågan om bergs-domstolarnes upphörande
i allmänhet och följaktligen äfven om grufvu- och grufvelings-rätternes
38
Kongl. Maj:ts Säd. Proposition, AV o 9.
i Fahlun hvarigenom egentliga domstolsärenden skulle öfverflytlas på de
ordinarie domstolarne, äfvensom huruvida grufverätten, såsom styrelse, borde
fortfara med förvaltningen af kopparverkets ekonomi med dithörande äienden,
redan vore på Kongl. Mapts pröfning beroende, hvadan kommittera
de ansett sig endast böra vitsorda behofvet af lindring i den nuvarande
förvaltningskostnaden, dock att både ledningen af och tillsynen öfver grufvebrytningen,
efter kommitterades tanka, borde öfverlemnas åt en af Kongl.
Majit tillförordnad styrelse, samt att, i frågan om skogsdistriktet, kommitterade
blott kunde åberopa skogarnes nuvarande nästan allmänt erkända,
alltför mycket medtagna tillstånd och deras sannolika otillräcklighet för
de redan befintliga koppar- och jemverkens framtida behof; hvarjemte, under
tillkännagifvande, att bergslaget jemväl skall hafva framställt den anhållan,
att tiden för räntekolens levererande, genom Kongl. Resolutionen
den 28 October 1761, utsträckt lill Februari månads utgång, måtte varda
inskränkt till medlet af samma månad, samt att, i anledning häraf, fullinägtige
för de fleste socknarne, hvilka önskat att med kolprsestationen in
natura fortfara, förklarat att, derest koldispositionen gjordes så tidigt att
de skattskyldige inom November månads utgång kunde få anvisning på de
hyttor, vid hvilka levereringen skulle ske, de förmodade, alt ingen svårighet
för socknemännen kunde uppkomma, att, inom den i Kongl. Förordningen
den 12 Oktober 1725 bestämda tid, på första åkeföre dem framföra,
kommilterade i underdånighet föreslagit, att då så väl Läns- som Bergsstyrelsen,
härom tillfrågade, uppgifvit, det några hinder icke mötte för den
tidigare anordningen i detta afseende, endast förslaget till kolens fördelning
inlemnades till KoDgl. Maj:ts Befallningshafvande under September i
stöllet för October månad, men ofvannämode fullmägtige icke baft sig uppdraget,
alt öfver denna, först vid protokolls-justeringen väckta, fråga något
yttrande afgifva, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande måtte erhålla föreskrift
att i detta ämne höra vederbörande, och, i händelse de skulle finna sig hugade
för ändring i tiden för kol-levereringen, då vidtaga nödiga åtgärder,
på det att köldispositionen må tidigare än nu kunna komma till vederbörandes
kännedom.
Hvad sålunda förekommit tillika med hvad så väl Kammar-och Bergskollegierne,
som de till uppgörande af förslag till skatteväsendets samt uppbörds-
och redogörelse-verkets förenkling utsedde kommitterade, uti särskildte
afgifne underdånige utlåtanden, anfört, har Kongl. Maj:t tagit i öfvervägande,
hvarjemte, i sammanhang med ofvan omförmälte ämnen, Kongl.
Kongl, ftlaj-.ts Kail. Proposition N:o 9.
39
Majit till nådig pröfning florelia ft de af Rikets sednast församlade Ständer i
underdånig skrifvelse den i5 Maj 1845 gjorde framställningar, med hänsigt
till upphäfvande af Kongl. Resolutionen den i3 November 1747» angående
inskränkning af en del socknars i Stora Kopparbergs län rättighet att använda
deras skog; och vidkommande först deputerades för Stora Kopparbergs
bergslag underdåniga anhållan alt, emot afstående af ännu egande
privilegier och särskilda förmoner, den för närvarande med livart tionde
skeppund af tillverkningen utgående kopparräntan måtte nedsättas til! hvart
trettionde skeppund, och bergslaget sålunda, så i beskattningsväg, som i andra
afseenden, försättas i enahanda förhållande med andra kopparverk, till
stöd för hvilken anhållan deputerade, dels anfört, alt genom Kongl Resolutionen
den 5 Mars 1 8o5, enligt hvilken ifrågavarande ränta blifvit förmedlad
från hvart 8:de skeppund af tillverkningen till dess nuvarande belopp,
bergslaget skulle hafva förlorat mer än det vunnit, enär i följd af samma
Kongl. Resolution de vigligasle bland de förläningar, af hvilka bergslaget
varit i åtnjutande, blifvit indragne, dels oek åberopat grufvans under den
sedermera framflutna tiden aftagande malmfyndighet jemte ökad grufvebrytningskostnad,
så, enär vid den i orten hållna undersökning, rörande
förhållandet med koppartillverkningen i äldre och sednare tider jemte dermed
sammanhang egande omständigheter, blifvit tillförlitligen ulredt, alt
den förlust af från ålder innehafde förläningar och förmåner, hvilken bergslaget
fått vidkännas, dels genom den uti ofvannämnde Kongl. Resolution
anbefallda indragning af cjen såkallade ordinarie grufvehjelpsräntan afOfvanSiljans
fögderi 1,400 stafrum ved; extra ndinarie grufvebjelpen i dagsverken
och stockar från Kopparbergs, Säthers, Ofvan Siljans och Nedan-Siljans
fögderier samt kolräntan från lläradsfjerdingen i Leksand, 1,15o stigar till
Konst-staten i Fahlun, dels genom den uti samma Kongl. Resolution stadgade
förändring i grunden för lösen af de åt bergslaget öfverlåtna löningsoch
mantalskolen, af hvilka de förra eller löningskolen förut fått af bergslaget
uppbäras mot 20 sk. per stig, men nu mera mäste lösas efter gällande
markegångspris och de sednare eller mantalskolen i stället fördel derå förut
varande låga löningspris af 6 sk 8 rst. stigen, nu böra betalas med
progressiv förhöjning i nämnda pris af 2 sk. stigen, intilldess markegångs
priset blifvit uppnådt, endast i ringa nion motväges of den bergslaget beviljade
förmån, förmedelst kopparräntans förmedling lill hvart tionde skeppund,
samt den utaf de till förberörde undersöknings verkställande utsedde
kommitterade meddelade uppgift angående berg- och malm-uppfordringen
40
Kongl. Maj:Is Råd. Proposition, N:o 9.
vid Slöra Kopparberget jemte brj^tnings- och uppfordringskostnaderne m. m.
under åren 1801— i843 utvisar, att en successiv minskning i malmbrytning
och tillverkning egt rum, så att den sednare, för åren i8ot —1810 uppgående
i medeltal till 4**33 skepp, årligen, år 1843 icke utgjort mer än
2,5o3 skepp , under det att, i löjd af grufvornas tilltagande djup och svagare
malmtillgångar, brytnings- och uppfordringskostnaden på dessa 43 år
stigit till dubbelt emot hvad den för åren 1801-1810 pr medium utgjort,
hvilket allt haft på inkomsten af fjerdeparlerna det menliga inflytande att,
då utdelningen å hvarje fjerdepart under perioden från 1801 till 1810 bestigit
sig till 37 Rdr 83/10 rst. årligen och de nästpåföljande åren varit ännu
större, densamma för åren 1841 — 1843 per medium uppgått till endast
2 Rdr 3a sk. om året, eller till omkring iy1(j:del af hvad den tillförene
minst utgjort; alltså och då uti detta genom i grufvan inträffade betydligare
ras, i förening med andra missgynnande omständigheter, utan bergslagets
förvållande uppkomna ofördelaktiga förhållande någon väsendtlig förbättring
sannolikt icke kan påräknas, hvaremot all anledning är att befara, att, derrest
den bergslaget nu åliggande dryga beskattning, som gjort det nära nog
omöjligt att med någon utkomst bearbeta de i grufvan befintliga svagare
malmtillgångar, konmie att än vidare fortfara, arbetet i grufvan kunde komma
att hell och hållet afstanna, hvilket åter skulle hafva till följd, att en
stor del af ortens behöfvande innevånare och allmoge, som nu vid verket
ega utkomt och arbetsförtjenst, blefve försatta i den mest bekjmimersamma
ställning, hvadan äfven i detta afseende rörelsens vidmakthållande derstädes,
såsom i betydlig mån inverkande på ortens välstånd, är af högsta
vigt, anser Kongl. Majrt, på dessa skäl samt i betraktande af hvad i öfrigt
vid den hållna undersökningen är vordet utredt, äfvensom kommitterade
för undersökningens förrättande uti deras i ämnet afgifna betänkande anfört
och upplyst, en skälig nedsättning uti ifrågavarande ränta, hvilken
genom i sednare tider inträffade förhållanden blifvit i hög grad betungande.
vara af rättvisa och billighet påkallad; i följd hvaraf Kongl. Maj:t härmed
vill föreslå Rikets Mander, att, i enlighet med den beskattningsgrund,
som genom Kongl. Förordningen den 21 Juni 1831 är vorden bestämd för
taxeringen af de bergverk i allmänhet, af hvilka viss procent af tillverkningen
skall, såsom tionde, utgöras, den utaf Stora Kopparbergs bergslag utgående
kopparränta måtte bestämmas till hvart trettionde skeppund, under
vilkor, dels att Bergslaget, enligt dess medgifvande, underkastar sig den förändring,
Kongl. ]Uaj:ts Nud. Proposition^ }V:o 9.
4i
lindring i sättet för hemmansränte- samt qvarntulls- eller mantaiskolens
utgörande, sorn, i anledning af derom väcl^t fråga, utaf Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer pröfvas böra ega ruin, dels ock att det anslag af 11/2
skeppund tiondekoppar, hvarmed kronan nu deltager uti det bidrag till
presterskapets allönande, som bergslaget genom den såkallade prostekopparen
skall lemna, äfvensom bergslagets uteslutande kol-upphandlingsrätt inom
det genom Kongl. Resolutionen den 2 Juli 1816 bestämda distrikt, för
framtiden upphöra; hvaremot Kongl. Majit finner den utaf bergs-frälsejorden
vid Fahlun utgående vedhyggslerränlan, 5 sk. \ rst. för h- arje durktågsspanneland,
eller tillhopa 1 165 11 dr i5 sk. 2 rst., böra i qvittning
emot den. enligt Kongl. Brefvet den 2g December 1820, afrads-kassan tills
vidare ålagda, men egentligen för denna kassas ändamål främmande utgift,
1200 r:dr, till aflöning åt förste läraren vid bergsskolan i Fahlun, bergslaget
fortfarande tillgodokomma, intilldess annan lämplig utväg för bemälde
lärares allönande framdeles kan utfinnas: viljande, hvad beträffar bergslagets
anhållan att icke några nya koltärande verk måtte inom ofvannämnde
skogsdistrikt privilegieras, Kongl. Majit framdeles, vid förekommande
frågor örn dylika verks anläggning, i hvarje särskildt fall tillse, om eller I
hvad nion å de utaf bergslaget till stöd för berörda anhållan uppgifna omständigheter
afseende må kunna fästas.
Hvad dereft r angår Rikets år 184* församlade Ständers, uti underdånig
skrifvelse den 8 Maj nämnde år, gjorda framställning om upphörande
af eller inskränkning i allmogens inom vissa socknar af Stora Kopparbergslän
åliggande, att in natura lefverera de till Stora Kopparbergs Bergslag utgående
hemmansränte- samt qvarntulls- eller mantals-kol; i anledning hvaraf undersökning,
rörande tillkomsten af Bergslagets privilegium att berörde räntor
på sådant sätt utfordra, jemte de omständigheter och förhållanden i öfrigt,
som med denna fråga ega sammanhang, blifvit af ofvanbemälde kommittérade
förrättad, hvarvid fullmäktige för Thorsångs och Stora Schedvi socknar
i Kopparbergs fögderi, Rättviks och Leksands socknar med Gopa Tunlag
i Neder-Siljans fögderi, Säthers och Gustafs socknar jemte Mockfjerds
kapell under Gagnefs församling, samt dessutom, af Stora Tuna, uti Ofvanbron
och Utombron indelade socken, Laxsjö bruk, med byar ne Långmyran,
Hästberg, Smälla och Idkerberg af Brobygge fjerding inom Ofvanbron,
Silfbergs och Skärsjö fjerdingar med Grängshammar bruk, Rämsbyg•den.
Holmtjern och Myggsjön af Hesse fjerding inom Utombron samt elek
Bih.
till R. St. Pvot. 1847 & 1848, 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 6
43.
Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition, iS:o 9.
egarne i c!en såkallade Westroten N:o 145 1 Svärdsjö socken, beslående al
Öfre och Ytter Tenger, Lnmborns och Björnåsens byar, enstämmigt förklarat,
det de skattskyldige i dessa socknar, socknedelar och serskilda b}^ar
önskade att för all framtid blifva befriade från såväl ränte- som mantalskolens
utgörande in natura; Åhls socknemän anmält sin, åstundan att endast
utgöra räntekolen in natura, men befrias från mantals-kolens erläggande,
ernoL skyldighet för dem att afbörda sig ortens mantals-afg.ift med
penningar; samt Wika, Sundborns, Svärdsjö, Bjursås, Gagnefs utom Mockfjerds
kapell, Tuna med undantag af ofnanuppräknade delar och byar deraf,
jemte Husby socknemän tillkännagifva sig vilja hädanefter såsom hittills
vid Stora Kopparberget in natura lefverera deras såväl ränte-s rn mantaLskol;
så finnér Kongl. Maj:t, med afseende å hvad utaf vederbörande yttradt
och upplyst blifvit, de skattskyldige, hvilka yrkat nalurapraostationens upphörande
hvad både mantals- och räntekolen beträffar, hafva för denna sin
önskan anfört grundade skäl, dels i följd af mindre skogstil Igång, dels ock,
hvad andra vidkommer, i anseende till skogarnas aflägsenhet från Sto a
Kopparberget; hvadan Kongl. Maj:t härmed föreslår Rikets Ständer, det
bemälde skatlskyldige malle från åliggandet att utgöra ränte- och mantals,-  kolen in natura varda befriade, samt i stället förpligtas, dels att, utan uppsägningsrält,
framgent erlägga lösen efter blifvande, i behörig ordning fastställde
mnrkegångspris, med penningar för räntekolen, dels ock att, istället
för mantals- eller qvarntullskolen, betala mantalspenningar till det för orten
stadgade belopja af 8 sk banko, äfvensom att Åhls socknemän, enligt
deras yttrade önskan, måtte, med fortfarande skyldighet att lefverera räntekolen
in natura, ander vilkor af mantalspenningars utgörande på ofvannämnda
sätt från natura prestation af qvarntulls- eller mantalskolen vinna
befrielse; hvaremot, beträffande de skattskyldige, hvilka förklarat sig vilja,
hädanefter såsom hittills, vid Stora Kopparberget lefverera deras såväl rän-.
te- som mantals kol, Kongl. Muj:t anser frågan om berörda natura prasstations
upphörande för det närvarande böra förfalla; dock att, derest, med
anledning; af derom framstäldt förslag, förändring i nu gällande grund för
utgörande af persedelskatter i allmänhet framdeles af Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer pröfvas böra ega rum, det beslut, som härom, kommer att fattas,
bör äfven i afseende å nu ifrågavarande kolskatter vinna tillämpning;
och finnér Kongl Maj:t, i betraktande ej mindre af den befintliga mindre
skogstillgången inom de närmast Stora Kopparberget belägna socknar, än
äfven af den med en stor del af jorden derstädes förenade, icke ränteskyl
-
Kungl. MajUs Aud. Proposition,, Aio 9.
43
diga bergsfiälse-naturén, samt enär för öfrigt bergslaget afsagt sig rättigheten
till kolens utfordrande in natura, Rikets Ständers underdåniga hemställan
i afseende å lefvereringsskyldighetens öfverflyltande på sistnämnda
socknar icke lill någon åtgärd föranleda; viljande Kongl. Maj:t, med anledning
af bergslagets anmälda önskan, att tiden för räntekolens lefvererande,
hvilken genom Kongl Resolutionen den 28 October 1761 blifvit utsträckt
öfver laga afradsdag, eller till Februari månads utgång, måtte, i afseende å
de så beskaffade kol, hvilka framgent komma att in natura utgöras, varda
inskränkt till medlet af samma månad, i nåder anbefalla dess befallningshafvande
i länet, att, på sätt kommitterade för bergsundersökningen i underdånighet
föreslagit, i iletta ämne höra vederbörande socknar, samt att, i
händelse de allesamman eller vissa af dem finnas hugade att, under de af
bemälte kommitterade uppgifna vilkor, inom medlet af Februari månad lefverera
sina skattekol, då vidtaga nödiga åtgärder, att koldispositionen må i
behörig tid, genom kungörelse, komma till vederbörandes kännedom.
Beträffande derefter bergslagets anhållan att fortfarande få sig till godo
beräkna det progressiva, markegången ännu understigande, lösningspriset
å kronans behållna räntekol, så att årliga skilnaden, intilldess markegångspriset
upphinnes, må komma hylteegarne, såsom en dem tillfallande
och försäkrad arrendeinkomst eller såkallad hytterevenue till godo, så anser
Kongl. Maj:t denna anhållan vara på billighet grundad; hvadan Kongl.
Maj:t härmed till Rikets Ständer öfverlemna!’, huruvida icke densamma må
på det sätt bifallas att kronan, som kommer att för ifrågavarande kol af
af de skattskyldige uppbära lösen efter markegång, godtgör bergslaget skilnaden
deremellan och det progressiva lösningspriset, hvarvid Kongl. Majit
likväl, på det att tillförlitlig beräkning i detta afseende å ömse sidor må
kunna göras anser markegångspriset på sista året före indragningen böra
för beräkningen tagas till grund samt således för hvarje år, så länge det
erfordras till bergslaget utbetalas det belopp, hvarmed sistnämnda markegångspris
öfverstiger hvad progressiva lösningspriset för året bort utgöra;.
I afseende å bergslagets framställda önskan, alt alla domstolsärenden
mätte få behandlas, efter allmänna lagens föreskrifter, at de ordinarie domstolarne,
bergverkets ekonomi öfverlemnas åt dess innehafvare, samt Kongl.
Majit endast för Sig och kronan behålla tillsynen öfver grufvebrytningens,
ändamålsenliga bedrifvande och grundskattens eller tiondens ordentliga utgörande,
så. finner Kongl. Majit dessa ämnen, böra behaudlas i sammanhang
44
Kungl. Maj:l Nåd. Proposition, N:o 9.
med elen på Kongl. Maj:ls pröfning beroende frågan om fcergs-domslolarnas
upphörande i allmänhet; och, hvad
samlade Ständer, uti skrifvelse den i5 Maj 184b, gjor a framställningar i
anledning af väckt fråga om upphäfvande af Kongl. Resolutionen den i3 November
1747» angående inskränkning i en del socknars i Dalarne rättighet alt använda
sin skog, så anser Kongl. Maj:t all verkan af berörda Resolution
böra, i följd af den nu föreslagna nedsätlningen i kopparräntan, desto heldre
förfalla, som, enligt handlingarnes föranledande, det kan antagas, alt
vidare tillämpning af samma Resolution icke är af något bergslagets behof
påkallad.
I öfrigt vill Kongl. Maj:t hafva fästat Rikets Ständers uppmärksamhet
derå, alt i den mån de af allmogen inom Stora Kopparbergs län, som
för närvarande afbörda sig mantalspenningarne med kol, vinna befrielse
från denna skyldighet, förfaller jemväl grunden för den eftergift till hälften
af bevillningen efter 1 :sta artikeln i'Bevillningsförordningen, som de i anledning
af berörda skyldighet hittills åtnjutit, hvarvid dock bör iakttagas,
att de personer, som utgöra Fahlu kungsgårdshjelp. enligt nu gällande Bevillningsförordning,
ega att tillgodonjuta lidels lindring i bevillningen efter
irsta artikeln, såvida de icke af förutnämnda skäl erhålla nedsättning till
hälften, och att således, derest ifrågakomne förändring med mantalsränlan
eger rum, utan alt Fahlu kungsgårdshjelp på samma gång upphör, nyssnämnde
Rdels lindring bör ega rum i åtskilliga fall, då densamma hittills,
i följd af annorledes åtnjuten högre nedsättning, förfallit.
De ofvanomförmälde frågor rörande handlingar skola till vederbörande
Utskott aflemnas; och Kongl. Majt t förblifver Rikets Ständer med ali
Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Datum ut supra
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Ilans Majit
Konungen uti Statsrådet å Stockholms Slott den ta November
1647.
Närvarande:
Flans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse.
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre.
Kongl. Moj:ts KS ilig a Proposition N:o 9.
45
Statsråden:
Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Pejron,
Silfverstolpe,
Werrn,
Friherre Gj/lengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Chelen för Finans-Departementet, Statsrådet Munthe, uppläste till justering
ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts den 22 nästlidne Oktober fattade
nådiga beslut, uppsatt för lag till Kongl. Mapts nådiga proposition till Rikets
Ständer, angående nedsättning uti den af Stora Kopparbergs bergslag
utgående kopparränta från hvart tionde till hvart trettionde skeppund af
tillverkningen samt upphörande af allmogens inom åtskilliga socknar af
Stora Kopparbergs län skyldighet att in natura till bergslaget leverera deras
hemmansränte- och mantals- eller qvarntulls-kol;
och behagade Kongl. Maj:t berörde förslag, sådant det
finnes delta protokoll bilagdt, i nåder gilla saint förordna,
att nådig proposition, i enlighet dermed, skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Carl von Schantz.
Sik. lill R. St. Trot. 1847 & 1848, 1 Sam', i J/d. 2 Hd/t.
7
STOCKHOLM, Lundberg & Comp. 1847.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, N:o 10.
1
]!:« SO.
Ankom till Exp.-Utsk. d. 5 Dec. kl. lif. m.
KONGL. MAJ.TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående upphörande, emot
vissa vilkor, af Rotehållarnes vid Båtsmanshållet i Bohus Län »kyldighet
att förse sine Båtsmän med en månads uppfordringskost;
gifven Stockholms Slott den 8 Oktober 1847.
Då, enligt det för båtsmanshållet i Bohus Län år 1 G8ö upprättade och
under den 16 Januari 1739 i Nåder stadfästade kontrakt, rotehållarne äro
skyldige att gifva sine båtsmän, vid deras uppfordring, En månads kost, bestående
af 2 lispund bröd, 1 lispund kött och fläsk, 6 skålpund smör, 4
skålpund ost och 10 skålpund torr fisk, eller annat i stället, jemte något
förskott på lönen, om båtsmannen deraf är i behof, utan någon förbindelse
att i öfrigt bestå honom vägkost, penningar eller skjuts; men rotehållarne vid
rikets öfrige roterade båtsmanshåll, genom Kongl, förordningen den 23 Maj
1690, blifvit befriade från åliggandet att lemna båtsmännen någon utredningskost,
så vida de förse dem antingen med nöjaktigt underhåll i matsäcken,
eller med penningar för så många dagar båtsmännen efter tågordningen böra
vara på vägen till samlingsplatsen, med åliggande för rotehållarne derjemte
att förhjelpa båtsmännens tross till samma plats, så hafva dels Götheborgs
och Bohus Läns Riksdags-fullmäktige af Bonde-ståndet vid Rikets Ständers
sednaste sammanträde, dels förre kyrko-inspektoren IL ./. Nordvall, å egne,
samt enligt fullmakt på rotehållares af Stångenäs härad i nämnde län vagnar,
uti till Kongl. Maj:t ingifna särskilda skrifter, i underdånighet anhållit om
befrielse från eller lindring i rotehållarnes vid länets 2:ne båtsmans-kompa -  nier skyldighet att förse sine båtsmän, vid deras uppfordringar, med En månads
utredningskost, förvandlad i penningar efter årets markegångstaxa för
länets eller ortens pris, emot förbindelse att endast lemna båtsmännen underhåll
till samlingsplatsen.
Bih. till R. St. Prof. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, N:o 10.
Sedan Kongl. Maj:ts Förvaltning af Sjöärendena samt Kongl. Maj:ts och
Rikets Kammar-Kollegium häröfver under den 5:te Juli 1 845 afgifvit underdånigt
utlåtande, samt dervid ansett med billighet och rättvisa förenligt, att
Bohus Läns båtsmans-rothållare frikallas från skyldigheten att lemna sine båtsmän,
vid uppfordring, En månads kostpenningar, har Kongl. Maj:t den 6:te påföljande
November i nåder anbefallt bemälda embetsverk att låta höra samtlige
rotehållare vid förenämnde båtsmans-kompanier, dels huruvida de alla
instämma uti den i ofvanberörde måtto framställda ansökning, och dels äfven
huruvida de, i händelse af bifall till densamma, vilja åtaga sig att, i likhet
med hvad som bestås rote-båtsmän i allmänhet, förse sina båtsmän med nöjaktigt
underhåll i matsäcken eller i kontant till samlingsplatsen, äfvensom med
skjuts dit för deras tross; och har Landshöfdinge-embetet i länet den 3:dje
Juni 1846, jemte eget underdånigt yttrande i ämnet, insändt de, vid sammanträden
i anledning häraf med rotehållarne, hållna protokoll, af hvilka hufvudsakligen
inhemtades: att samtlige vid sammanträdena närvarande rotehållarne
instämt i den underdåniga ansökningen om befrielse från månadskosten; att
allenast en delegare i 2 rotar, utan att hafva styrkt, det sådant skett å öfrige
rote-intressenters vägnar, bestridt hvarje slags vederlag för den ifrågaställda
befrielsen samt yrkat, att båtmannen borde i detta fall ställas på samma fot
som soldaten; att, hvad skjutsen beträffar, intressenterne i 45 rotar vid 2alra
Bohus kompani, äfvensom rotehållarne inom Inlands Södra härad och för
6 nummer inom Sunnervikens fögderi förklarat sig villige att till samlingsplatsen
skjutsa så väl båtsmannen som hans tross, men alla öfriga endast
trossen med förbehåll: af förstnämnde rote-intressenter, att samlingsplatsen ej bestämmes
på längre afstånd än Nya Varfvet vid Kongl. Maj:ts Flottas station i
Götheborg; af intressenterne i 60 rotar vid 2ulra Bohus-kompanie, att samlingsplatsen
alltid b lifver Nya Varfvet; och af rotehållarne i Inlands Södra
härad, att samlingsplatserne icke måtte fä vara längre aflägsna från båtsmansroten
än högst 3 mil; med förklarande af intressenterne i 4 rotar inom Sunnervikens
fögderi, att de, om ej annorlunda kunde ske, ville förskaffa båtsmännens
tross till samlingsplatsen, så länge beklädnaden af rotehållarne skall
utgöras; äfvensom af intressenterne i en rote inom samma fögderi, att med
samlingsplatsen förstodes Qvistrum, — samt, vidkommande åter båtsmännens
underhåll till samlingsplatsen, att intressenterne i 60 rotar vid 2:dra Bohus
kompani åtagit sig att förse sina båtsmän med nöjaktigt underhåll, under
förbehåll att, såsom hittills, få kontrahera med båtsmännen till ömsesidig belåtenhet;
intressenterne i 45 rotar vid samma komp anie, äfvensom rotehållarne
inom Inlands Nordre Södre härader, samt för 5 nummer inom Sunner
-
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition, N:o 10.
3
vikens Fögderi, att förse båtsmannen med underhåll i matsäcken eller aflöning
i kontant; rotehållarne inom Inlands Torpe-IIärad, att gå i förskott med
någon mindre summa af båtsmannens lön till hans behof vid uppfordringar;
rotehållarne inom Inlands Fräkne härad, att förse sina båtsmän vid uppfordringar
med nöjaktig kost, den de helst önskade få utgöra i kontant med 2
riksdaler banko af hvarje rote; intressenterne i 4 rotar inom Sunnervikens
fögderi, att bestå båtsmännen kost till samlingsplatsen; delägarne i en rote
inom samma fögderi, att bestå båtsmännen dagtraktamente till samlingsplatsen,
och intressenterne i en annan rote af fögderiet, att lemna nödigt underhåll i
matsäcken eller helst kontant; rotehållarne för 3G nummer inom samma fögderi,
att lill underhåll under färder till samlingsplatsen gifva båtsmännen 24
skil lingar banko af hvarje rote; rotehållarne inom Orousts och Tjörns fögderi,
att i underhåll till samlingsplatsen lemna I Riksdaler af hvarje hel rote; samt
rotehållarne inom Norrvikens fögderi, att förse sine båtsmän med underhålll
till samlingsstället, hvilket underhåll de anhållit att Kongl. Maj:t måtte i Nåder
bestämma helst i kontant.
Landshöfdinge-embetet i länet har, för egen del, i underdånighet yttrat,
att det vore högst billigt, att rotehållarne befrias från skyldigheten att utgöra'
månadskosten, helst stadgandet derom tillkommit på en tid, då Carlskrona ännu
var tjenstgöringsort för länets båtsmän, samt båtsmannen nu mera vid
inställelsen på samlingsplatsen är berättigad till aflöning af staten, hvaremot
rotehållarne i stället borde, jemte åliggandet att till samlingsplatsen skjutsa
båtsmännen och deras tross, till dessa sednare vid deras uppfordring utgifva
något underhåll, helst i kontant, med En Riksdaler 16 skiilingar banko å hel
rote; börande dock, enär detta innebär en minskning i båtsmannens aflöning,
ett stadgande härom icke inverka på för närvarande antagna båtsmäns lönevilkor,
så vidt derom ingångna kontrakt lägga derför hinder.
Härefter hafva Förvaltningen af Sjö-ärendena och Kammar-kollegium, uti
ett den 6 Augusti 1846 afgifvet förnyadt underdånigt utlåtande i ämnet, i underdånighet
hemställt, att rotehållarne vid Bohus kompanier, med frikallelse
från att låna eller gifva båtsmännen skjuts till möten eller mönstringar, måtte
hafva det åliggande att vid uppbåd förhjelpa endast hans tross till samlingsplatsen;
och hafva Kollegierne, hvad åter beträffar båtsmännens underhåll under
vägen till samlings-stället, väl ansett utsättandet af ett visst penninge-belopp,
att af hvarje rote utgå, medföra likhet för rotehållarne i utgörandet af
samma skyldighet, äfvensom att underhålls-beloppel sålunda blefve oberoende
4-
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, N:o 10.
af de förändringar, sora kunna finnas erforderliga' i afseende på samlingsplatsernes
bestämmande; men, då berörde likhet för rotehållarne deremot
skulle för båtsmännen föranleda en stor olikhet i fördelar, enär den, som behofde
flere dagar för att komma fram till samlingsplatsen, icke erhölle i underhåll
mer än den, som skulle hinna fram på en dag eller ännu kortare tid,
trott sig böra i underdånighet tillstyrka bestämmandet af ifrågavarande underhåll
till 2 eller 3 mark för hvarje dag, båtsmannen efter Tågordningen måste
vara på väg till samlingsplatsen, eller ock att honom lemnäs nöjaktigt i matsäcken,
helst förslaget i denna del instämmer med hvad i slikt hänseende är
stadgadt för de fleste öfriga båtsmans-rotehållare i riket, samt underhållsbeloppet
efter nämnda beräkningsgrund dessutom i allmänhet blefve för rotehållarne
lindrigare, än hvad ej mindre de sjelfve än Landshöfdinge-embetet föreslagit;
dock hafva Kollegierne, lika med Landshöfdinge-embetet, ansett de nuvarande
båtsmännen böra orubbadt bibehållas vid rättigheten att under sin
återstående tjenstetid vid hvarje uppfordring tillgodonjuta de hittills dem bestådda
kostpenningar; hvaremot de af åtskillige rotehållare vid deras medgifvande
fastade förbehåll om rättighet att sjelfve öfverenskomma med sine båtsmän
om samlingsplatsernes afstånd och bestämmande, samt att de åtagna
skyldigheterna voro afsedda att utgöras endast så länge som båtsmans-beklädnaden
af rotehållarne bestås, i Kollegiernas lanke, icke förtjente afseende, enär
författningarne i dessa delar måste ovilkorligen lända till efterrättelse.
Kongl. Maj:t har, i öfverensstämmelse med hvad Förvaltningen af SjöÄrendena
och Kammar-Kollegium härvid i underdånighet yttrat, i Nåder funnit
billigt, att båtsmans-rotehållarne i Bohus Län frikallas från skyldigheten att
gifva en månads utredningskost till de båtsmän, som hädanefter antagas vid
länets begge roterings-kompanier, samt deremot endast förpligtas att vid
uppfordring gifva dem samma rätt, som åtnjutes af roterings-båtsmän i allmänhet,
nemligen nöjaktigt underhåll i matsäcken eller i kontant, till samlingsplatsen,
äfvensom att lemna skjuts för deras tross dit; dock med iakttagande härvid,
att de båtsmän, hvilka äro i tjenst, när förändringen vidtager, bibehållas
vid den rättighet till en månads vägkost vid uppfordringar, sorn båtsmanskontraktet
dem tillerkänner; äfvensom, vidkommande frågan om utsättande af
bestämdt pris på den matsäckskost, som efter förändringen bör båtsmannen
tilldelas, Kongl. Majit ansett ett sådant pris icke kunna bestämmas annorlunda
än efter dag, och således vara beroende af den våglängd, sorn från roten
till samlingsplatsen måste tillrvggaläggas; hvarvid, för tillvägabringande af
full rättvisa i denna del, priset på ifrågavarande kost bör bestämmas efter
det i hvarje års markegångstaxa utsatta portionspris för lågande trupper; och
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, N:o 10.
5
har Kongl. Majit, jemte tillkännagifvande häraf, velat i Nåder inhemta Rikets
Ständers underdåniga yttrande i ämnet.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. Ggllengranat.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Departementet tillhörande
Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å
Stockholms Slott den 8 Oktober 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden :
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Pegron,
Silfverstolpe,
Wcern,
Friherre Ggllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Departcments-chefen Friherre Ggllengranat uppläste till justering. •— —
3:o Ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatt förslag till
Kongl. Majits Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående upphörande
emot vissa vilkor af rotehållarnes vid båtsmanshållet i Bohus Län skyldighet
att förse sina båtsmän med En månads uppfordringskost; och
täcktes Kongl. Majit, i enlighet med Statsrådets underdåniga
tillstyrkan, berörde förslag, sådant detsamma finnes detta
6 Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, N:o 11.
protokoll bilagdt, i Nåder gilla samt befalla, att, i öfverensstämmelse
dermed, Nådig Proposition skulle till Rikets
Ständer expedieras.
Ex protocollo
C. O. Vougt.
IS.
Anie. till Exp.-Utsk. d. 5 Dec. kl. 11 f. m.
KONGL. MAJ-.TS
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående vissa lagbestämmelser
med afseende på Enskilda Banker; Gifven Stockholms Slott
den 17 September 1847.
Kongl. Maj:t, som genom Kungörelse den 9 Januari 1846, angående enskilda
banker, hvilka utgifva egna tryckta eller graverade förbindelser, § 16
inom. 2, i Nåder förklarat, att, i fråga dels om preskriptionstid för inlösen af
enskild banks förbindelser, dels om och i hvad mån bevakning deraf i bankens
konkurs eller årsproklama erfordras, bolaget skulle vara underkastadt
hvad härom framdeles kunde varda stadgadt, vill, med afseende på nämnde
slags banker, härigenom föreslå Rikets Ständer antagande af följande lagbestämmelser:
§
]
Den, genom Förordningen den 13 Juni 1800, för skuldfordran i allmänhet
bestämda preskriptionstid af tio år ege ej rum i afseende på enskild
banks tryckta eller graverade förbindelser, ej eller skall bevakning deraf enligt
konkurslagen erfordras, i händelse banken råkar i konkurstillstånd, eller i
anledning af årsstämning, som, vid bolagets upplösande, må utfärdas å dess
öfriga borgenärer.
§ 2.
När bankbolag, hvarom nu sagdt är, utan konkurs upplöses, äfvensom
derest bolaget råkat i konkurstillstånd, vill Konungen, uppå anmälan härom,
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition, N:o 11.
7
genom allmän kungörelse förelägga en hvar, som innehar bankens förbindelse
af den i 1 § omförmälda beskaffenhet, att, vid förlust af all betalningsrätt,
inom två år från kungörelsens datum, förbindelsen, när bolaget utan konkurs
upplöses, förete till infriande i banken, men, om åter banken råkat i konkurstillstånd,
och betalning således ej genast ske kan, till bokföring och erhållande
af kostnadsfri påskrift derom, uppvisa för den eller dem Rätten, der konkursmålet
är anhängigt, i sådant afseende förordnar. Nämnde kungörelse bör
minst två gånger under hvartdera af dessa år från predikstolarne i riket
uppläsas.
§ 3-
Till följd häraf kommer, i händelse af bankens konkurs, med utdelning
till de borgenärer, som ej ega förmånsrätt, att anstå, intilldess berörde två år
förflutit.
§ *•
Bolaget är uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag stadgas, lydande
under allmän underrätt i den stad, der bankens hufvudkontor är beläget.
Fråga om afträdande af bolagets egendom till konkurs, eller om årsstämniug
å dess borgenärer, skall ock, oberoende af bolagsmännens stånd och
hemvist, tillkomma Rådstufvurätten i samma stad.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Stockholms Slott den 17 September 1847.
OSGAR.
A. Posse.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departemenls-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockkolms Slott den
17 September 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse.
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Friherre Ihre,
8
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o il.
Statsråden:
Fåhreeus,
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe.
Waern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Justitieråden Fredberg,
Nyblceus.
Hans Excellens Herr Grefven och Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet
:
Förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer angående
vissa lagbestämmelser med afseende på enskilda Banker; öfver hvilket förslag
Kongl. Majit, den 9 Mars innevarande år, behagat infordra Högste Domstolens
underdåniga utlåtande.
På sätt Högste Domstolens protokoll för den 7 nästlidne Maj utvisar, hade
Högste Domstolens fleste ledamöter, Justitieråden Nyblceus, Engelhart, Fläckman,
Grefve C. Sparre, af Rolén och Schmidt i underdånighet tillstyrkt, att
den föreslagna propositionen mätte till Rikets Ständer aflåtas; men Justitierådet
Grefve Snoilsky varit, i afseende på vissa delar af förslaget, skiljaktig.
Justitierådet Nybleaus åberopade i underdånighet det af Högste Domstolens
fleste ledamöter afgifna, af Justitierådet biträdda underdåniga utlåtande;
och anmälde Justitierådet Bredberg i underdånighet, att Justitierådet äfven för
sin del uti samma utlåtande instämde.
Kongl. Majit behagade, uppå enhällig tillstyrkan af
Statsrådets ledamöter, godkänna det af Herr Justitie-Statsministern
afgifna förslag, i öfverensstämmelse hvarmed nådig
proposition, sådan den finnes detta protokoll bifogad,
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
In fidem
N. A. Heurlin.
Utdrag
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, N:o 11.
9
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-ärenden, hållet uti Kongl. MajUs
Högsta Domstol den 7 Maj 1847.
Närvarande:
Justitieråden Ny licens,
Engelhart,
Backman,
Grefve Snoilsky, ,
Grefve C. Sparre,
af Bolén,
Schmidt.
Expeditions-chefen Alexanderson anmälde i underdånighet:
alt sedan, uppå underdånig föredragning i Statsrådet den 9 Januari 1846,
genom Chefen för Finans-Departementet, af Rikets sist församlade Ständers
underdåniga förslag till lag för enskilde banker, författning i de financiella delarna
af frågan blifvit i nåder beslutad och sedermera under nämnde dag utfärdad,
hvars 16 § 2 mom. antyder den förutsättning, att, i fråga dels om preskriptionstid
för inlösen af enskild banks förbindelser, dels om och i hvad
mån bevakning deraf i bankens konkurs eller ärsproklama erfordras, särskilda
föreskrifter voro af behof påkallade; och förslag till nådig proposition i dessa
sednare ämnen till Rikets Ständer blifvit i Justitie-Departementet uppgjordt;
så hade Kongl. Maj.t, vid underdånig anmälan af samma förslag i Statsrådet den
9 sistlidne Mars, anbefallt, att Högsta Domstolens underdåniga utlåtande deröfver
skulle inhemtas, för det ändamål, som 87 § Regeringsformen omförmäler; varande
den föreslagna propositionen så lydande: — — — — —
Högsta Domstolens fleste ledamöter förmälte sig i
underdånighet tillstyrka, att den föreslagna propositionen
måtte till Rikets Ständer aflåtas.
Justitierådet Grefve Snoilsky var skiljaktig i afseende på
vissa delar af förslaget och yttrade:
vid 2 §.
”Genom denna § åsyftas att meddela föreskrifter för
tvänne särskilda händelser, den ena, då Enskild Bank utan
Bih. till B. St. Prot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft.
2
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 11.
konkurs upplöses, och den andra, när konkurs för dylik
Bank inträffar. Redighet och tydlighet synes mig skulle
mera befrämjas, derest föreskrifterna för dessa olika händelser
delades i särskilda §§., helst af sakens beskaffenhet
följer, att stadganden för båda fallen ickekunnablifvaenahanda.
Beträffande först när Enskild Bank utan konkurs upplöses
eller när årsstämning begäres; så kan med säkerhet
antagas, alt de redan med förnyad oktroy föi-seclde privatbanker
hafva utelöpande i allmänna rörelsen kreditsedlar
till ett belopp, öfverstigande 10 millioner R.dr banko, hvartill
vidare böra läggas de kreditsedlar, hvilka af Götheborgs
oell Mälare-provinsernas nyligen inrättade banker komma
att utgifvas, tilläfventyrs snart uppgående till flera millioner.
Att denna stora sedelmassa, bestående till det mesta af sedlar
på mindre valörer, redan hunnit att spridas nästan öfver
liela riket, till alla klasser af medborgare, äfven till allmogen
oell de mindre bemedlade, torde icke kunna förnekas.
Vid sådant förhållande torde innehafvare af dessa
privatbankens kreditsedlar, nästan det enda bytesmedel i
flera provinser, väl böra anses såsom privatbankernas förnämsta
fordringsegare, hvilka äro förtjenta af att på allt möjligt
sätt skyddas och förhjelpas till rätt i afseende på banken.
Jag tror icke, att en sådan billig fordran kan anses
uppfylld genom det föreslagna stadgandet, dels att hvar
och en, som innehar en privatbankssedel, skall, för att få
den utbytt mot verkligt mynt, vara skyldig på 20 å 30
mils afstånd infinna sig dermed vid bankens hufvudkontor,
och dels alt han skall förlora all rätt lill utbyte, om innehafvaren
ej uppvisar sedeln inom tvänne år. Att banken
ensam skulle hafva fördel af så beskaffade föreskrifter, men
sedelinnehafvaren deremot tillskyndas äfventyr och förlust,
desto säkrare ju fattigare han är, synes mig vara ovedersägligt.
Snart skola, under svårigheten att kunna uppvisa
till inlösen en privatbanksedel vid ett aflägset hufvudkontor,
personer, ledda af otidig spekulationsanda och vinstbegär,
framträda och bjuda den fattige elier obemedlade
att fä inlösa deras sedlar mot större eller mindre rabatt,
hvarigenom ett agiotage, lika oskäligt som förtryckande,
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition, N:o 11.
\\
skulle uppkomma på sedel-innehafvarens bekostnad. Deremot
synes mig en privatbank, som för sin verksamhet
tillåtits en utsträckning, sådan som den, hvilken eger runi
med de nu i Sverige existerande privatbanker, vore ovillkorligt
pligtig, då den vill uppgöra sina affärer, att på allt
sätt lätta för allmänheten utbytet af bankens kredit-sedlar
ernof Riksbankens, äfven om sådant skulle ske med
uppoffring och på bekostnad af samlad vinst.
Med tillämpning af dessa grunder, anser jag mig böra
i underdånighet föreslå:
att tiden, inom hvilken en privatbanks sedlar, då konkurs
ej är i fråga, böra uppvisas till inlösen, bestämmes
till minst 3:ne år;
att banken är skyldig, uti alla de städer inom det
banken anslagna distrikt, och uti residensstäderna i de län,
som närmast omgifva detsamma, samt dessutom i Stockholm
och Götheborg, att utse personer, hvilka betjena allmänheten
med kreditsedlarnas invexling under den bestämda
tiden;
att Konungen, på bankens anmälan, att den vill uppgöra
sina affärer, genom allmän nådig kungörelse utsätter
den här ofvan föreslagna tiden, inom hvilken banken är
skyldig att inlösa utelöpande kreditsedlar, med uppmaning
till allmänheten att sådana sedlar inom samma tid aflemna,
derest betalning derföre vill fordras;
att banken är skyldig alt meddela Konungens Befallningshafvande
i de uppgifna länen uppgift pä de utsedde
vexlares namn och hemvist; hvarom Konungens Befallningshafvande
låter utgå allmän kungörelse i länet, som hvarje
3:dje månad från predikstolen i länets kyrkor uppläses under
loppet af den bestämda preskriptionstiden;
att privatbanken bör likaledes hos Konungens Befallningshafvande
anmäla i och för kungörande på enahanda
sätt, som här ofvan ärnämndt, när förändring inträffar med
vexlarne och andre i de afgångnes ställe antagas; allt mot
ersättning af privatbanken för den kostnad, som kungörelser
rörande ofvanomförmälda ämnen kunna för Landskansliet
medföra.
Kongl. Maj-Js Nåd. Proposition, N:o 11.
Vidkommande åter privatbank, försatt i konkurstillstånd,
kan jag ej undertrycka den farhåga, att, om en sådan
bank kommer på obestånd, verkan deraf skall i den
mån blifva våldsam och störande för de öfriga privatbankernas
penningeställning, att deras obestånd troligen snart
deraf bUfver en oundviklig följd, särdeles vid det bruk,
som synes allt mera vinna insteg hos privatbankerna, att
den ena bankens rörliga kassa till stor del utgöres af en
annan banks kreditsedlar. Att ett sådant allmänt banquerouttetillstånd
omöjligen låter reda sig genom vanliga konkursåtgärder
och föreskrifter, utan fordrar statens, fastän afsagda,
mellankomst, synes för mig klart, och i hvilket afseende
diskonternas fall år 4817 dessutom framstår såsom
exempel.
Bestämda och tydliga föreskrifter saknas 1 öfrigt ännu,
så vidt jag kunnat inhemta, för bedömande af de flera vigtiga
frågor af olika beskaffenhet, som måste uppkomma vid
en privatbanks konkurs, rörande delegares ansvarighet för
bankens skulder i mån af olika förbindelser vid oktroyens
meddelande för hvarje bank särskildt, hvarföre 4 5 kap.
Handels-balken och förordningen den 44 Januari 4 824
icke synas lemna nog fullständig vägledning.
Skulle Kongl. Maj:t i sin vishet finna en särskild lagstiftning
i den syftning, nu blifvit föreslaget, för enskilda
bankers konkurs, vara nödig; synes mig, med tillämpning
af de grunder, jag här ofvan antydt, följande stadganden
vara erforderliga:
att Kongl. Maj.t vill, uppå skeende anmälan af Konungens
Befallningshafvande om en privatbanks obestånd, utfärda
allmän kungörelse, med anmaning till innehafvarne af
samma banks kreditsedlar, att uppvisa dessa sedlar på
ställen, här nedan förmäles, inom ett halft år, högst ett
helt år från kungörandet, vid förlust af all vidare rättighet
dertill;
att, konkursdomaren vid yppad konkurs för banken,
genast, efter närmast boende borgenärers hörande, bör
förordna särskilde personer inom de län och på de orter,
som för vexlare här ofvan blifvit föreslagna, hvilka borde
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 11.
13
vara skyldiga att, efter granskning och godkännande af förevisade
kreditsedlar, kostnadsfritt för sedel-innehafvaren,
verkställa utbyte af samma sedlar mot särskilda tryckta fordringsbevis,
lämpligen inrättade, eller kontramarker. Denna
åtgärd synes vara sä mycket angelägnare, som för säkert
kan antagas, att, vid inträffande konkurs, agiotering
och flera bedrägerier med en fallen banks sedlar otvifvelaktig!
komma att ega rum; hvadan Styrelsens omsorg synes
böra blifva att, så fort som möjligt, sätta kreditsedlarna
ur omlopp, man och man emellan;
att konkursdomaren vidare åligger att anmoda Konungens
Befallningshafvande i de här ofvan i afseende på
vexlare uppgifna länen, att utfärda allmän kungörelse om
ort och person, hvarest kreditsedlar i redan angifvet ändamål
böra uppvisas, hvilken kungörelse en gång i hvarje
månad, under den för sedlarnas uppvisande bestämda tiden,
bör uppläsas från predikstolen i länets kyrkor; och
bör bankens konkursmassa godtgöra de kostnader, som
utfärdandet af dylika kungörelser å Lands-kanslierna må
medföra ;
att, när bankens utredning i den mån framskridit, att
de utlenmade fordringsbevisen kunna med kontanta penningar
infrias, sysslomännen i bankens konkurs äro skyldiga
att hos samma Konungens Befallningshafvande, hvilka
utfärdat kungörelse om kreditsedlarnas uppvisande, anmäla
berörda förhållande samt uppgifva person och .ort, hvarest
de lemnade fordringsbevisen emot penningar inlösas i
mån af massans tillgångar, på det allmänheten må genom
kungörelse derom erhålla underrättelse; åliggande sysslomännen
särskildt att äfven i officiella Tidningen om förhållandet
göra anmälan. Invexlingsställen må icke till antal
vara färre, än hvad för sedlars uppvisande här ofvan blifvit
i underdånighet föreslaget.
vid 3 §.
Den häri utsatte tid kunde, i öfverensstämmelse med
hvad här ofvan blifvit i underdånighet hemstäldt, ändras.”
Ex protocollo
Sv. P. Ekstrand.
u
Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition. N:o 12.
]%: o 12
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Dec., kl. 11 f. m.
KONGL. MAJ: T S
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, om förordnande af en Statsrådsledamot
i afseende pä hundläggningen af vissa i Riksdagsordningens
36 och 42 §§ oinförmälda Riksdags-ärenden;
gifven Stockholms Slott den 16 November 1847.
Kongl. Maj:t vill härmed gifva Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Maj:t i
Nåder förordnat Statsrådet, Kommendören af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden,
Friherre Otto Wilhelm Stael von Holstein att, under innevarande Riksdag, utöfva
den befattning med riksdags-ärenden, som, enligt 3G och 42 §§ afRiksdags-Ordningen,
en ledamot af Statsrådet tillkommer. Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest välbevågen. Datum ut
supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
Utdrag af Protokollet öfver Civil- Är enden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 16 November
1847.
N ärvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse;
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden :
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Kongl Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 13.
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Wtern,
Friherre Gy Henyranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Sedan Kongl. Maj:t i Nåder förordnat Statsrådet m. m. Friherre Stael von
Holstein, att under innevarande Riksdag utöfva den befattning med Riksdagsärenden,
som, enligt 36 och 42 §§ af Riksdags-Ordningen, en ledamot af
Statsrådet tillkommer, så uppläste nu Departements-Chefen, Statsrådet Fåhreeus
ett förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer angående
delta ämne;
och täcktes Kongl. Maj.t, uppå Statsrådets öfrige ledamöters
underdåniga tillstyrkande, berörda förslag, sådant det finnes
detta protokoll bilagdt, i nåder gilla, samt befalla, att, i
enlighet med samma förslag, nådig skrifvelse skulle till
Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
R. W. von Printzencreutz-.
N:o 13.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Dec. kl. 11 f. m.
KONGL. M A J : T S
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer om förnyadl anslay' till Lagberedningen;
gifven Stockholms Slott den 9 November 1847.
Den Lagberedning, som i början af år 1845 sammanträdde, i och för
sådana förberedande åtgärder, som för slutlig pröfning af de uppgjorda
förslagen till förbättrad civil-lag och rättegångs-ordning erfordrades, har se
-
16
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 13.
dermera utarbetat och fått till trycket befordra reviderade förslag till en stor
del af nämnde lag eller Giftermåls-, Ärfda-, Jorda- och Byggninga-Balkarna.
För lagberedningens ytterligare handläggning återstå deremot ännu de öfriga,
eller Handels-, Utsöknings- och Rättegångs-Balkarna, af hvilka den sistnämnda,
såsom egande, genom den härunder innefattade rättegången i brottmål, närmaste
samband med den nya strafflagen och dertill hörande frågor, nu hufvudsakligen
är under arbete. Och det blir följagteligen nödigt att vara betänkt
på anslag af medel till bestridande af utgifterna för lagberedningen under
fortsättningen af dess arbeten.
1 sådant ändamål hade Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse den
20 Januari 1845, dels till arfvoden åt lagberedningens fem arbetande ledamöter
och sekreterare från och med samma års början samt till slutet af
det år, då nästa Riksdag infölle, å Riksgälds-kontoret anvisat Tolf Tusen Riksdaler
årligen, dels ock beviljat ett förslags-anslag af Tre Tusen Riksdaler att
till trycknings- med flera kostnader af Riksgälds-kontoret utbetalas.
Af förstnämnda anslagsbelopp äro väl, etter beräkning vid innevarande
års slut besparade omkring Tre Tusen Riksdaler, hufvudsakligen derigenom,
att sedan en af lagberedningens ständige arbetande ledamöter Advokat-fiskalen,
Riddaren af Kongl Maj:ts Nords tjerne-Or den Per Staaf med döden afgått,
dessa ledamöters antal varit inskränkt till fyra, hvadan utbetalningen af ett
arfvode under tiden upphört. Men då, uppå underdånig hemställan af lagberedningen,
det efter Staaf lediga runi numera blifvit åter tillsatt , och det arbete,
som åt lagberedningen är vordet anförtrodt, finnes vara af beskaffenhet ,
att viss tidpunkt för dess afslutande icke kan förut bestämmas, vill Kongl.
Maj:t i nåder föreslå Rikets Ständer, att, i likhet med hvad vid förra Riksdagen
beslöts, ett belopp af Tolf Tusen Riksdaler Banko årligen må för lagberedningen
ställas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, att utgå från och med början
af nästkommande år, då det förra anslaget upphör, till och med slutet af
det år, då Riksdag näst derefter ånyo inträffar, så framt lagberedningen icke
derförinnan sitt uppdrag fullgjort. Och lärer, då förslagsanslaget till trycknings-
och öfriga omkostnader torde komma att, sedan lagberedningens redan
hafda utgifter blifvit godtgjorda, lemna obetydligt öfverskott, ny tt anslag af
Tre Tusen Riksdaler banko för enahanda ändamål böra beviljas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Stockholms Slott den 9 November 1847.
OSCAR.
A. Posse.
Utdrag
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 13.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departementets Ärenden, hållet inför
Hans Majrt Konungen uti Statsrådet å Stockholms Slott
den 9 November 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Jnstitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden :
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Wcern,
Friherre Gyllenyranat,
Faxe
Fåhreeus.
Hans Excellens Herr Jnstitie-Statsministern anmälde i underdånighet:
att sedan den Lagberedning, som i början af år 1845 sammanträdde i
och för sådana förberedande åtgärder, som för slutlig pröfning af de uppgjorda
förslagen till förbättrad Civil-lag och rättegångs-ordning erfordrades, sedermera
utarbetat och fått till trycket befordra reviderade förslag till en stor
del af nämnda lag eller Giftermåls-, Ärfda-, Jorda- och Byggninga-Balkarna;
men för Lagberedningens ytterligare handläggning ännu återstodo de öfriga,
eller Handels-, Utsöknings- och Rättegångs-Balkarna, af hvilka den sistnämnda,
såsom egande genom den härunder innefattade rättegången i brottmål, närmaste
samband med den nya strafflagen och dertill hörande frågor, nu hufvudsakligen
vore under arbete; blefve följaktligen anslag af medel till bestridande
af utgifterna för Lagberedningen under fortsättningen af dess arbeten
erforderligt.
I sådant ändamål hade Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse den
20 Januari 1845, dels till arfvoden åt Lagberedningens fem arbetande ledamöter
oell sekreterare från och med samma års början samt, till slutet af det
år, då nästa Riksdag iufölle, å Riksgälds-kontoret anvisat 12,000 R:dr årligen,
dels ock beviljat ett förslagsanslag af 3,000 R:dr, att till trycknings- med flera
Bih. till R. St. Prof. 1847 och 1848. 1 Sami 1 Afd. 3 Höft. 3
18
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition, N:o 13.
kostnader af Riksgälds-kontoret utbetalas. Af förstnämnda anslagsbelopp skulle
val, efter beräkning, vid innevarande års slut, omkring 3,000 K:dr vara besparade
hufvudsakligen derigenom, att, sedan en af Lagberedningens ständige
arbetande ledamöter, Advokatfiskal en och Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerneorden
Per Staaf med döden afgått, dessa ledamöters antal varit inskränkt
till fyra, hvadan utbetalningen af ett arfvode under tiden upphört. Men då,
på Lagberedningens underdåniga hemställan, det efter Staaf lediga rum blifvit
åter tillsatt, och det arbete, som ät Lagberedningen är vordet anförtrodt,
syntes vara af beskaffenhet, alt viss tidpunkt för dess afslutande icke
kunde förut bestämmas, ansåg Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern sig
böra hemställa, det Kongl. Maj:t måtte täckas genom särskild nådig Proposition
föreslå Rikets Ständer, att, i likhet med hvad vid förra Riksdagen beslöts, elt
belopp af 12,000 riksdaler banko årligen må, för bestridande af utgifterna för
Lagberedningen, ställas till Kongl. Maj:ts disposition, att utgå från och med
början af nästkommande år, då det förra anslaget upphör, till och med det
år, då Riksdag näst derefter ånyo inträffar, så framt Lagberedningen icke
dessförinnan sitt uppdrag fullgjort; och torde, då förslagsanslaget till trycknings-
och öfriga omkostnader syntes komma att, efter bestridande af Lagberedningens
redan hafda utgifter, lemna obetydligt öfverskott, nytt anslag af
3,000 r:dr banko för enahanda ändamål böra äskas.
Enligt underdånigt tillstyrkande af Statsrådets öfrige ledamöter,
täcktes Kongl. Majit lill Hans Excellens Herr Justitie-Statsministerns
berörda hemställan lemna bifall; och
skulle proposition i ämnet till Rikets Ständer expedieras,
af den lydelse, som bilagan vid detta Protokoll utvisar.
Ex prolocollo
E. Helting.
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse, N:o 14.
49
\:o il.
Ank. till Kxp.-Utsk. d. 6 Dec-, kl. II f. m.
KONGL. M A J: T S nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående
rättighet till pension för åtskilliga vid Fångvården
antagne tjenstemän; gifven Stockholms Slott den
9 November 1847
Med föranledande af Kongl. Maj:ts nådiga proposition vid Riksdagen under
åren 4 840 och 1841, beslöto Rikets Ständer den 29 Mars siststnämnda
år, att de vid fångvården anställde, uti 1840 års stater för korrektions-inrättningarna
upptagne, tjenstemän och vaktbetjente, med undantag af kommendanter,
predikanter, läkare, orgelnister och klockare, skulle tillerkännas rättighet att,
sedan de minst tio år tjenstgjort vid nämnda inrättningar och i öfrigt under
samma vilkor, som för civila embets- och tjenstemän voro stadgade, uppföras till pensioner
å allmänna indragningsstaten. beräknade efter de arfvodesbelopp, som uti
omförmälda aflöningsstater funnos bestämda; och detta beslut blef af Kongl.
Maj:t i nåder giliadt samt genom bref den 24 Maj 1841 Styrelsen öfver fängelser
och arbetsinrättningar i riket till iakttagande meddeladt.
Då likväl bland de vid fångvården anställde, men från pensionsrätt sålunda
uteslutne, tjenstemän, läkarne syntes lika, med de dertill berättigade,
vara förtjente att, efter nitisk tjenstgöring, på sin ålderdom komma i åtnjutande
af enahanda underhåll af det allmänna; och då, på fångvårdsstaten^
icke funnes uppförd mera än en kommendant, hvilken icke med denna befattning
förenar den af föreståndare vid korrektions- eller arbetsinrättning och
derföre ärpensionsberättigad, nemligen Öfversten, Riddaren af Kongl. Maj:ts
Svärds-Orden Carl Johan Ström, som på Malmö arbets- och fästningsfängelses
stat i egenskap af kommendant uppbär årligt arfvode af 333 lbdr 16 sk.
banko, och numera uppnått 71 års ålder, har nyssbemälda styrelse, uti skrifvelse
den 8 sistlidne April, underdånigst hemställt, om icke Kongl. Majit måtte
täckas till Rikets Ständer göra nådig framställning ej mindre derom, att läkare
vid strafffängelser och korrektionsinrättningar må, i likhet med och under
enahanda vilkor, som civile tjenstemän vid samma inrättningar, varda tillerkände
rättighet till pension å allmänna indragningsstaten, än äfven derom, att
nämnde kommendant kunde förklaras berättigad att, efter afskedstagande, un
-
20
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 14.
der sin återstående lifstid fortfarande få på indragningsstat uppbära det för
kommendants-befattningen i gällande stat för fängelset bestämda arfvode.
Vid öfvervägande häraf och då det är af vigt, att till ifrågavarande läkare-befattningar,
hvilka i allmänhet äro med ringare löne-inkomster förenade
och under nuvarande förhållanden medföra trägnare tjenstgöring än tillförene,
erhålla fullt lämplige personer, samt hvad den å Malmö arbets- och fästningsfängelses
stat uppförde kommendant angår, denna genom långvarig och nitisk
tjensteutöfning gjort sig förtjent att, när hans ålder och helsotillstånd icke vidare
tillåta honom att dermed fortfara, af staten tillgodonjuta bidrag till sitt
underhåll, har Kongl. Maj:t i nåder funnit godt att till fångvårds-styrelsens
ofvanberörde hemställan lemna bifall; och vill derföre härmedelst föreslå Rikets
Ständer, alt de vid strafffängelser och allmänna arbetsinrättningar anställde
läkare samt kommendanten, Öfversten Carl Johan Ström må varda tillerkände
enahanda pensionsrätt, som på sätt ofvan förmäldt är, i enlighet med
Rikets Ständers beslut under 1840 och 1841 årens Riksdag, blifvit åtskillige
andre tjenstemän vid samma inrättningar tilldelad.
Kongl. Maj.t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Stockholms Slott den 9 November 1847
OSCAR.
A. Posse.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departemenls-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms Slott den
9 November 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse.
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre,
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 14.
21
Friherre Pegron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhraeus.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet:
Styrelsens öfver fängelser och arbetsinrättningar underdåniga skrifvelse
den 8 April innevarande år, deruti är vordet i underdånighet anfördt, att sedan,
till följd af Rikets Ständers vid 1 840 och 1841 årens Riksdag, med föranledande
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, fattade och genom Kongl. Majrts
nådiga bref den 24 Maj 1841 Styrelsen till iakttagande meddelade beslut, de
vid fångvården abställde, uti 1840 års stater för korrektions- inrätillingarne
upptagna tjenstemän och vaktbetjente, med undantag af kommendanter, pre
dikanter, läkare, orgelnister och klockare, blifvit tillerkände rättighet att, sedan
de minst 10 år tjenstgjort vid nämnde inrättningar och i öfrigt under
samma vilkor, som för civile embets- och tjenstemän redan voro stadgade,
uppföras till pensioner å allmänna indragningsstaten, beräknade efter de arfvodesbelopp,
som uti berörde aflöningsstater funnos bestämda; men bland de
från pensionsrätt sålunda uteslutne, vid fångvården anställde, tjenstemän, Rikarne
syntes med de öfriga lika förtjente att efter nitisk tjenstgöring komma på
sin ålderdom i åtnjutande af enahanda underhåll af det allmänna; och på
fångvårdsstaten^ allenast en kommendant funnes uppförd, hvilken icke med
denna befattning förenade den af föreståndare vid korrektions- eller arbetsinrättning
och derföre är pensionsberättigad, nemligen Öfversten och Riddaren
af Kongl. Maj.ts Svärds-Orden Carl Johan Ström, som på Malmö arbets- och
lästningsfängelses stat uppbär årligt arfvode af 333 R:dr 16 sk. banko i egenskap
af kommendant, och numera uppnått 71 års ålder; ansåge styrelsen sig
böra i underdånighet hemställa, om icke Kongl. Maj:t måtte täckas till Rikets Ständer
aflåta nådig Proposition, ej mindre derom, att läkare \id strafffängelser
och korrektions-inrättningar må, i likhet med och under enahanda vilkor som
civile tjenstemän vid sistnämnda inrättningar, varda tillerkände rättighet till
pension å allmänna indragningsstaten, än äfven derom, att nämnde kommendant
kunde förklaras berättigad att, efter afskedstagande, på indragningsstaten
fortfarande under sin öfriga lifstid uppbära det för berörde befattning i nu
gällande stat för fängelset bestämda arfvode.
Enär det vore af vigt, att till ifrågavarande läkarebefattningar, hvilka i
allmänhet äro med ringare löneinkomster förenade och under nuvarande för
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
hållanden medföra trägnare tjenstgöring än tillförene, erhålla fullt lämpliga personer
, samt livad den å Malmö arbets- och fäslningsfängelses stat uppförde
kommendant angick, denne genom långvarig och nitisk tjensteutöfning gjort
sig förtjent att, när hans ålder och helsotillstånd icke vidare tillåta honom att
dermed fortfara, af staten tillgodonjuta bidrag till sitt underhåll, ansåg Hans
Excellens Herr Justitie-Statsministern sig böra i underdånighet tillktyrka, det
Kongl. Maj:t måtte i nåder bifalla fångvårdsstyrelsens ofvanberörda hemställan,
samt föreslå Rikets Ständer, att de vid strafffängelser och allmänna arbetsinrättningar
anställde läkare samt kommendanten, Öfversten Carl Johan Ström
må varda tillerkände enahanda pensionsrätt, som, på sätt ofvan omförmäldt
är, i enlighet med Rikets Ständers beslut under 1840 och 1841 årens Riksdag,
blifvit åtskillige andre tjenstemän vid samma inrättningar tilldelad.
Enligt underdånig hemställan af Statsrådets öfrige ledamöter,
täcktes Kongl. Maj.t. till Hans Excellens Herr Justitie-Statsministerns
berörde underdåniga tillstyrkande lemna
bifall; och skulle proposition i ämnet till Rikets Ständer
expedieras af den lydelse, sorn bilagan vid detta protokoll
utvisar.
Ex protocollo
E. Helling.
J¥:o 15.
Ank. tiil Exp.-Utsk. d. 6 Dcc. kl. 11 I. m.
K O N G L. M A J: T S Nådiga Proposition till Rikets Ständer, med förslag
till Förordning angående förlag s-inte ökning; gifven Stockholms
Slott den 16 Oktober 1847.
De föreskrifter som nu äro gällande i afseende å säkerhet leir förlag, som
gifves till bergs- och brukshandteringar eller fabriker eller handtverk eller hafsfiskerier,
återfinnas dels i allmänna lagen, dels i flera serskilda författningar.
Sedan 1734 års lag uti HandelsBalkens 17 kap. 7 §. sista moni.,' utan
att likväl påbjuda inteckning eller annan dylik åtgärd lill allmängörande af in
-
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 15.
23
gånget förlagsaftal, tillagt dem, som gifva förlag att dermed drifva bergsbruk
eller andra sådana verk, förmånsrätt i det, som tillverkas; så har genom förordningen
den 24 Februari 1748, angående förlag vid bergs- och brukshandteringar,
blifvit vidare stadgadt, att förläggare borde vid Bergs-tingsrätt eller
i Bergs-kollegium, allt efter verkets beskaffenhet, låta förlags-afhandlingen intecknas
för att derföre få tillgodonjuta förmånsrätt, hvilken likväl, med afseende
ä ej mindre verkets beskaffenhet, än äfven förlags tagarens stånd blifvit fästad
vid olika egendom, såsom dels endast vid inventarier och effekter, dels
i fråga om verk för ädlare metaller äfven vid grufva och åbyggnad; varande
genom instruktionen för Bergs-kollegium den 28 December 1832, dess befat tning
med förlags-inteckningars beviljande och dödande uti jern- och messingsbruk
samt kopparhamrar och dylika verk ytterligare bekräftad.
För förlag till manufakturverk, fabriker och handtverkerier har, under förbehåll
af anmälan och inteckning af förlagsafhandlingen hos Hallrätt, enahanda
förmånsrät blifvit förläggare tillerkänd uti samma inrättningars effekter och tillverkningar,
genom allmänna manufaktur- och handtverks-privilegierna den 29
Maj 1739, reglementet för handeln i Stockholm med inrikes manufakturer m.
in. den 27 Oktober 1749 och Hallordningen den 2 April 1770. Men de åligganden,
som i nämnda afseende tillhört Hallrätterna, hafva, jemlikt förordningen
den 25 Februari nästlidne år, vid deras indragning, blifvit på städernas
Magistrater öfverflyttade.
Slutligen är uti stadgan för nordsjöfiskerierna den 21 Juli 1774 förordnadt,
att den, som lemnat fiskaren förlag och låtit detsamma hos Magistrat eller
Häradsrätt intecknas, skall till dennes fiskfångst, fartyg och fiskredskap ega
samma förmånsrätt, som åt förläggare till bergsbruk och manufakturverk förunnad
blifvit.
Enär dessa i allmän lag och serskilda författningar spridda stadganden befinnas
dels ofullständiga och icke nog allmänna, dels, ehuru afseende likartade
förhållanden, icke sins emellan öfverensstämmande eller lämpade efter de för
inteckningar i fast egendom gällande föreskrifter, har Kongl. Maj:t ansett det
vara af vigt; att ändamålsenligare och å dylika förlagsaftal, så vidt ske kan,
utan åtskillnad tillämpliga lagbud meddelas och i en enda förordning sammanföras.
I anseende till så väl bergsbruks-, manufaktur- och fiskeri-näringarnas nytta
och inflytelse på allmänna välmågan, som ock angelägenheten att bereda äfven
mindre bemedlade enskilda personer tillfälle att till dessa näringars bedrifvande
kunna erhålla försträckningar mot säkerhet i den lösa egendom, som
de sjelfva innehafva och hvilken ofta är den enda säkerhet, de kunna lemna,
24
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Nio 15.
synes ifrågavarande, till förmån för nämnde yrken i redan gällande lag medgifna,
företrädesrätter, ehuru innefattande undantag från allmänna regierna för
sakrätts förvärfvande genom pant af lös och genom inteckning uti fast egendom,
böra bibehållas, desto hellre, som den, hvilken förskjutit medel till en
närings idkande, har på billighet och rättvisa grundadt anspråk att framför andra
förlagstagarens fordringsegare tillgodonjuta betalning för sitt förskott af de
tillgångar, som derigenom blifvit beredda.
Och då allt förlag, till hvilkendera af ifrågavarande handteringar det äfven
gifves, har till syftemål att sätta idkaren i stånd att densamma utöfva och
bedrifva; då för aila sådana näringar, utan afseende å deras skiljaktighet eller
idkarnes olika stånd, fordras inventarier och redskaper och för de fleste
äfven råa ämnen, såsom nödiga förlag för tillverkningars åstadkommande eller
yrkets utförande; samt då, beträffande bruk, fabriker och andra dylika inrättningar,
deras egares fordringar hos arbetare eller andra för sådana förskott
i penningar eller varor, som till inrättningens drift blifvit gifna, äfven i
viss mån kunna anses hafva genom förlaget och för handteringens skuld tillkommit,
lärer förläggares förmånsrätt i allmänhet böra utsträckas till de liera
nyss uppräknade föremål.
I afseende å frågorna om vilkoren för erhållande, förnyelse och dödande
af förlagsinteckning, den myndighet, hos hvilken det skall ske, samt den ordning,
som dervid bör iakttagas, förekommer det för ändamålet mest tjenlig!
och för den enskilda minst inveckladt, att så litet som möjligt göra afvikelse
från de föreskrifter, som angående inteckningar i fast egendom äro meddelade.
På dessa grunder vill Kongl. Majit, efter det Statsrådet och Högsta Domstolen
hörda blifvit, härmedelst föreslå Rikets Ständer, att, med upphäfvande
af hvad om förlagslån och förlagsfordringars intecknande och betalningsrätt nu
är genom särskilda Författningar stadgadt, samt med ändring af Handelsbalkens
17 kap. 7 § sista punkten, dels så vidt förlagsfordran derigenom tillerkännes
förmånsrätt utan inteckning, dels ock hvad angår den fråga, uti hvilket
gods förmånsrätten skall gälla, förordnadt varder, som följer •
Gifver någon förlag i penningar eller varor, att anlägga eller drif\a
bergsbruk, fabrik, verkstad eller annan inrättning till beredande eller förädling
af råa ämnen; ege förlagsman låta förlaget intecknas, på landet hos
Häradsrätt och i stad hos Rådstufvurätt, inom hvars domvärjo bruket, fabriken,
Kongl. Maj:fs Nåd. Proposition, N:o 15. 25
ken, verkstaden eller inrättningen anlägges eller finnes; och njute sedan i den
ordning, sista punkten af 7 § i 17 kap. handelsbaden bestämmer, förmånsrätt
i det, sorn tillverkadt är, samt i de för tillverkningen nödiga råa ämnen, i
fordringar hos arbetare eller andra, för sådana förskott i penningar eller varor,
som till brukets, fabrikens, verkstadens eller inrättningens drift lemnade
blifvit, så ock i all den lösegendom, vare sig redskap, dragare eller annat,
som till bruket, fabriken, verkstaden eller inrättningen hörer, fiå i stad Rådstufvurätt
icke finnes, vare Häradsrätt i orten behörig att inteckning meddela.
§ 2.
Hvar, som lemnar hafs- eller saltsjöfiskare förlag till fiskets idkande, ege
ock låta det intecknas vid Häradsrätten eller Rådstugurätten i orten, der fiskaren
har sitt hemvist och njute sedan förmånsrätt i fiskarens fångst, fartyg
och fiskredskap, under iakttagande af den ordning ibland borgenärer, som med
det i § 1 åberopade lagrum instämmer.
§ 3-
Är förtagsinteckning gifven för (leres fordringar och räcker ej godset till
för alla, håfve den, .sorn äldre inteckning eger, företräde. Inteckningar, gifna
vid samma ting å landet, hafva lika rätt. Om inteckningar å en Rådstufvudag
vare lag samma.
§ 4-
Ej må förlagsinteckning gifvas utan för visst öfverenskommet belopp i
penningar eller varor, eller utan skriftlig, genom vittnen styrkt eller ock inför
rätten af låntagaren erkänd handling, deruti så väl försträckningens egenskap
af förlag för viss uppgifven inrättning och, när detta lemnäs till något af
de i § 1 nämnda ändamål, jemväl stället för inrättningen upptages, som ock
låntagaren medgifvit, att sådan inteckning tagas får. Handlingen skall i hufvudskrift
till Rätten ingifvas, samt der offentligen uppläsas, i rättens protokoll införas
och med påskrift om inteckningen förses. A landet må förlagsinteckning
ej sökas utan vid lagtima ting.
§ 5.
Inteckningen skall förnyas inom tio år, sedan den beviljades och ytterligare
inom tio år efler hvarje förnyelse; njute dock fordringsegaren förmåns
Bih.
till II. St. Prof. 1847 och 1848. 1 Sand. 1 Afd. 3 Haft. 4
26 - Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 15.
rätt enligt första inteckningen. Försummas den förnyelse, vare inteckningen
förfallen.
§ 6-
Har flyttning af bruket, fabriken, verkstaden eller inrättningen skett till
ort under annan rätt, än den, hvarest inteckningen blifvit beviljad, vare då
Härads- eller Rådstufvurätten i den ort, dit rörelsen förflyttad är, behörig att
förnyelse af inteckningen meddela. Sammaledes vare ock den Härads- eller
Rådstufvurätt, hvarunder i § 2 omnämnd förlagstagare, efter skedd flyttning
af hemvist, bosatt är, behörig att frågan om förnyelse af inteckning för honom
gifvet förlag upptaga,
I dessa fall skall, vid äfventyr af inteckningsrättens förlust, förnyelse af
inteckningen sökas hos Rådstufvurätt inom sex månader och hos Häradsrätt
sednast vid det lagtima ting, som infaller näst efter sex månader, räknade
från slutet af det år, hvarunder innehafvaren af bruket, fabriken, verkstaden
eller inrättningen blef derföre, eller fiskaren för sin rörelse, på nya stället
till skatt antecknad.
§
I öfrigt skall angående förlagsinteckning tillämpas hvad om inteckning i
fast egendom stadgadt är. Uti Rättens protokoll öfver inteckning i fast egendom
varde ock förlagsinteckning intagen.
§ 8.
Denna förordning träder i verksamhet från och med den 1 Juli 1849.
Förut meddelade förlagsinteckningar bedömas efter ditintills gällande föreskrifter,
men böra hos Rådstufvurätt inom ett år från nyssnämnda dag och hos
Häradsrätt sednast vid det lagtima ting, som infaller näst efter samma års utgång,
samt deruppå vidare, enligt hvad i §§ 5 och 6 stadgadt är, förnyas för
att bibehålla sin förmånsrätt.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Stockholms Slott den 16 Oktober 1847.
OSCAR.
A. Posse.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition, N:o 15.
27
Utdrag af Protokollet öfver Justilie-Departementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen uti Statsrådet å Stockholms Slott,
Lördagen den 16 Oktober 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Stat,sministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Wceril,
• /
Friherre Gyllengranat,
Faxe och
Fåhreeus.
Justitieråden:
Grefve Snoilsky,
Grefve C. Sparre,
Hans Excellens Herr Grefven och Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet
:
att sedan det i Statsrådet den 10 sistlidne September i underdånighet
föredragna förslag till förordning om inteckning tor förlagslån, till följd af
Kongl. Maj:ts då gifna nådiga befallning, blifvit till Högsta Domstolen öfverlemnadt
för afgifvande af underdånigt utlåtande i den ordning, 87 § Regeringsformen
föreskrifver; så hade, på sätt Högsta Domstolens protokoll den 23 i
samma månad utvisar, Högsta Domstolen, efter förslagets granskning, för dess
del icke funnit något deremot vara att erinra.
Detta förslag var af följande lydelse:
”Med upphäfvande af hvad om förlagslån och förlagsfordringars intecknande
och betalningsrätt nu är genom särskilda författningar stadgadt, samt
med ändring af Handelsbalkens 17 kap. 7 §, sista punkten, dels såvidl förlagsfordran
derigenom lillerkännes förmånsrätt utan inteckning, dels ock hvad angår
den fråga, uti hvilket gods förmånsrätten skall gälla, förordnas-härmedelst
som följer:
28
Kongl. Maj;ls Nåd. Proposition, N:o lii.
§ 1-
Gifver någon förlag i penningar eller varor att anlägga eller drifva bergsbruk,
fabrik, verkstad eller annan inrättning till beredande eller förädling af
råa ämnen, ege förlagsmannen låta förlaget intecknas på landet hos Häradsrätt
och i stad hos Rådstufvurätt, inom hvars domvärjo bruket, fabriken, verkstaden
eller inrättningen anlägges eller finnes; och njute sedan, i den ordning
sista punkten af 7 § i 17 kap. handelsbaden bestämmer, förmånsrätt i det,
som tillverkadt är, samt i de för tillverkningen nödiga ämnen, i fordringar hos
arbetare eller andra, för sådana förskott i penningar eller varor, som till brukets,
fabrikens, verkstadens eller inrättningens drift lemnade blifvit, så ock i all
den lösegendom, vare sig redskap, dragare eller annat, som till bruket, fabriken,
verkstaden eller inrättningen hörer. Då i stad Rådstufvurätt icke finnes *
vare Häradsrätt i orten behörig att inteckning meddela.
§ 2.
Hvar, som lemnar hafs- eller saltsjöfiskare förlag till fiskets idkande, ege
ock låta det intecknas vid Häradsrätten eller Rådstugurätten i orten, der fiskaren
har sitt hemvist, och njute sedan förmånsrätt i fiskarens fångst, fartyg
och fiskredskap, under iakttagande af den ordning ibland borgenärer, sorn med
det i \ § åberopade lagrum instämmer,
§ 3-
' Är förlagsinteckning gifven för fieres fordringar, och räcker ej godset till
för alla, håfve den, som äldre inteckning eger, företräde. Inteckningar, gifna
vid samma ting å landet, håfven lika rätt. Om inteckningar å en Rådstufvudag
vare lag samma.
§ *•
Ej må förlagsinteckning gifvas utan för visst öfverenskommet belopp i penningar
eller varor eller utan skriftlig, genom vittnen styrkt eller ock inför rätten af
låntagaren erkänd, handling, deruti så väl förSträckuingens egenskap af förlag
för viss uppgifven inrättning, och när detta lemnäs till något af de i 1 § nämnda
ändamål, stället för inrättningen upptaget, som ock låntagaren medgifvit,
att sådan inteckning tagas får. Handlingen skall i hufvudskrift till Rätten ingifvas
samt der offentligen uppläsas, i Rättens protokoll införas och med påskrift
om inteckningen förses. A landet må förlagsinteckning ej sökas utan vid
lagtima ting.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 15.
29
§ 5-
Inteckningen skall förnyas inom tio år sedan den beviljades och ytterligare
inom tio år efter hvarje förnyelse; njute dock fordringsegaren förmonsrätt
enligt första inteckningen. Försummas den förnyelse, vare inteckningen
förfallen.
§ 6-
Har flyttning af bruket, fabriken, verkstaden eller inrättningen skett till
ort under annan rätt, än den, hvarest inteckningen blifvit beviljad, vare då Härads-
eller Rådstufvurätten i den ort, dit rörelsen förflyttad är, behörig att förnyelse
af inteckningen meddela. Sammaledes vare ock den Härads- eller Rådstufvurätt,
hvarunder i 2 § omnämnd förlagstagare, efter skedd flyttning af
hemvist, bosatt är, behörig, att frågan om förnyelse af inteckningen för honom
gifvet förlag upptaga.
1 dessa läll skall, vid äfventyr af inteckningsrättens förlust, förnyelse af
inteckningen sökas hos Rådstufvurätt inom sex månader och hos Häradsrätt
sednast vid det lagtima ting, som infaller näst efter sex månader, räknade från
slutet af det år, hvarunder innehafvaren af bruket, fabriken, verkstaden eller
inrättningen blef derföre på nya stället till skatt antecknad.
§ 7.
I öfrigt skall angående förlagsinteckning tillämpas hvad om inteckning i
fast egendom stadgadt är. Uti Rättens protokoll öfver inteckning i fast egendom
varde ock förlagsinteckning intagen.
§ 8.
Denna förordning träder i verksamhet från och med den 1 Juli 1849.
Förut meddelade förlagsinteckningar bedömas efter dittills gällande föreskrifter,
men böra hos Rådstufvurätt inom ett år från nyssnämnda dag, och hos Häradsrätt
sist vid det lagtima ting, som infaller näst efter samma års utgång,
samt deruppå vidare, enligt hvad i 5 och 6 §§ stadgadt är, förnyas, för att
bibehålla sin förmonsrätt.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern hemställde, att detta förslag
måtte till Rikets härnäst sammanträdande Ständer öfverlemnas, genom nådig
proposition, hvilken nu upplästes.
Efter tillstyrkande af Statsrådets öfrige ledamöter, beslöt
Kongl. Maj:t, att proposition, sådan den finnes detta
30 Kongl. Maj:ls Nätt. Proposition, N:o 15'
protokoll bilagd, skall Rikets Ständer till antagande i vanlig
ordning föreläggas.
Ex protocollo
C. P. A. Hallbäck.
Utdrag af Protokollet öfver Justitieurenden, hållet uti kongl. Maj:t&
Högsta Domstol, Thorsängen den 23 September 1847.
Närvarande:
Justitieråden Bredberg,
Nyblaeus,
Grefve Snoilsky,
Grefve C. Sparre,
af Bolén,
Schmidt.
Alexanderson.
Expeditions-chefen Iggeström anmälde i underdånighet:
att, jemlikt protokollet öfver Jostitie-Departements-ärenden, hållet inför
Kongl. Maj:t i Statsrådet den 10 i denna månad, Herr Justitie-Statsministern
i underdånighet anmält, att då nu gällande lagstadganden i afseende å förlagsfordringars
intecknande och betalningsrätt äro dels spridda i särskilda författningar,
dels hvarken fullständiga eller nog tydliga och dels icke ställda i likstämmighet
med förordningen om inteckningar i allmänhet; och då efter Hallrätternas
indragning och de förändringar; som genom sist utkomna Fabriks- och
Handtverks- samt Handelsordningarna blifvet införda, bestämdare och med allmänna
inteckningslagen mera instämmande föreskrifter om sättet för förlagsinteckningars
sökande och beviljande äro af nöden, Herr Justitie-Statsministern låtit
upprätta ett förslag till förordning om inteckning för förlagslån; och hade Kongl.
Majit, som, uppå Statsrådets tillstyrkande, funnit, att proposition om författning
i ämnet borde, i den ordning 87 § Regerinsformen föreskrifver, till Riksens Ständer
framställas, förordnat, att Högsta Domstolens utlåtande öfver berörde förslag
skulle genom remiss infordras; varande berörde förslag, som upplästes,
så lydande:
Kongl, Maj.ts Nåd. Proposition, N:o lii.
31
''Med upphäfvande af hvad om förlagslån och förlagsfordringars intecknande
och betalningérätt nu är genom särskilda författningar stadgadt, samt med
ändring af Handelsbalkens 17 kap. 7 § sista punkten, dels så vidt förlagsfordran
derigenom tillerkännes förmonsrätt utan inteckning, dels ock hvad angår
den fråga, uti hvilket gods förmonsrätten skall gälla, förordnas härmedelst som
följer:
§ ,-
Gifver någon förlag i penningar eller varor, att anlägga eller drifva bergsbruk,
fabrik, verkstad eller annan inrättning till beredande eller förädling af
råa ämnen, ege förlagsman låta förlaget intecknas, på landet hos Häradsrätt,
och i stad hos Rådstufvurätt, inom hvars domvärjo bruket, fabriken, verkstaden
eller inrättningen anlägges eller finnes; och njute sedan, i den ordning
sista punkten af 7 § 17 kap. Handelsbaden bestämmer, förmonsrätt i det, som
tillverkadt är, samt i de för tillverkningen nödiga råa ämnen, i fordringar hos
arbetare eller andra, för sådana förskott i penningar eller varor, som till brukets,
fabrikens, verkstadens eller inrättningens drift lemnade blifvit, så ock i
ali den lösegendom, vara sig redskap, dragare eller annat, som till bruket,
fabriken, verkstaden eller inrättningen hörer. !)å i stad Rådstufvurätt icke
finnes, vare Häradsrätt i orten behörig att inteckning meddela.
§ 2.
Hvar som lemnar hafs- eller saltsjöfiskare förlag till fiskets idkande, ege
ock låta det intecknas vid Häradsrätten eller Rådstufvarätten i orten, der fiskaren
har sitt hemvist, och njute sedan förmonsrätt i fiskarens fångst, fartyg
och fiskredskap, under iakttagande af den ordning ibland borgenärer, som med
det i § 1 åberopade lagrum instämmer.
§ 3-
Är förlagsinteckning gifven för lleres fordringar och räcker ej godset till
för alla, hafva den, som äldre inteckning eger, företräde. Inteckningar gifne
vid samma ting å landet, håfven lika rätt. Om inteckningar å en rådstufvudag
vare lag samma.
§ 4-
Ej må förlagsinteckning gifvas utan för visst öfverenskommet belopp i
penningar eller varor, eller utan skriftlig, genom vittnen styrkt eller ock inför
Rätten af låntagaren erkänd handling, deruti så väl försträckningens egenskap
af förlag för viss uppgifven inrättning och, när detta lemnäs till något af de i
32
Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition, N:o 15.
§ 1 nämnde ändamål, jemväl stället för inrättningen upptages, som ock låntagaren
medgifvit, att sådan inteckning tagas får. Handlingen skall i hufvudskrift
till Rätten ingifvas, samt der offentligen uppläsas, i Rättens protokoll införas
och med påskrift om inteckningen förses. A landet må förlagsinteckning ej
sökas utan vid lagtima ting.
§ 5-
Inteckningen skall förnyas inom tio är sedan den beviljades, och ytterligare
inom tio år efter hvarje förnyelse; njute dock fordringsegaren förmons
rätt
enligt första inteckningen. Försummas den förnyelse, vare inteckningen
förfallen.
§ 6-
Har flyttning af bruket, fabriken, verkstaden eller inrättningen skett till
ort under annan Rätt, än den, hvarest inteckningen blifvit beviljad, vare då
Härads- eller Rådstugurätten i den ort, dit rörelsen förflyttad är, behörig att
förnyelse af inteckningen meddela Sammaledes vare ock den Härads- eller
Rådstufvurätt, hvarunder i § 2 omnämnd förlagstagare, efter skedd flyttning af
hemvist, bosatt är, behörig att frågan om förnyelse af inteckning för honom
gifvet förlag upptaga.
I dessa fall, skall, vid äfventyr af inteckningsrättens förlust, förnyelse af inteckningen
sökas hos Rådstufvurätt inom sex månader, och hos Häradsrätt sednast
vid det lagtima ting, som infaller näst efter sex månader, räknade från
slutet af det år, hvarunder innehafvaren af bruket, fabriken, verkstaden eller
inrättningen blef derföre på nya stället till skatt antecknad.
§ 7-
I öfrigt skall, angående förlagsinteckning, tillämpas hvad om inteckning i
fast egendom stadgadt är. Uti Rättens protokoll öfver inteckning i läst egendom
varde ock förlagsinteckning intagen.
§ 8-
Denna förordning träder i verksamhet från och med den -—- —
1819. Förut meddelade förlagsinteckningar bedömas efter ditintills gällande
föreskrifter, men böra hos Rådstufvurätt inom Ett år från nyssnämnde dag,
och hos Häradsrätt sednast vid det lagtima ting, som infaller nästefter samma
års utgång, samt deruppå vidare, enligt hvad i §§ 5 och 6 stadgadt är, förnyas,
för att bibehålla sin förmonsrätt.
Högsta
Knuff/. Maj.ts Nåd. Skrifvelse, N:o 16. 33
Högsta Domstolen fann, för sin del, emot ifrågavarande
förslag ieke något vara att erinra.
Ex protocollo
Sr. P. Eks/rand.
\:«> 16*
Alik. lill Exp.-Utsk. d«n 8 Dec. kl. 1 e. ni.
KONGL. MAJ: T S uddiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående
anslag för uppförande af cellfängelser, och i afseende
på andra frågor, sorn med fängelseregleringen ega
sammanhang; gifven Stockholms Slott den 9 November 1847.
Sedan hos Kongl. Majit, genom Rikets Ständers skrifvelse den 5 Juni
1841, blifvit i underdånighet anmäldt, huruledes Rikets Ständer beviljat särskilda
anslag för uppförande, så långt anslagen hunno, af nya fängelser efter
cellsystemet, nemligen 900,000 R:dr till länsfängelset 100,000 R.dr till häradsfängelser
och 300,000 R:dr till stadsfängelser, och Rikets Ständer tillika
framburit den önskan, att en fullständig plan måtte varda uppgjord i afseende
på erforderliga fängelser af dessa slag inom hela riket, så hafva dels åtskilliga
cellfängelsebyggnader blifvit företagna och fullbordade, dels i öfrigt, för
ofvanberörde ändamål, förberedande åtgärder egt rum, efter hvad i det följande
närmare förmäles.
De redan fullbordade fängelserna äro: för Stockholms län med 90 celler,
för Linköpings län med 102 celler, för Christianstads län med 90 celler, för
Gefleborgs län med 66 celler och för Carlstads län med 78 celler. Af Ma
riestads
länsfängele är ena flygeln alldeles färdig med 42 celler. I Fahlun är
länsfängelset, med 66 celler, i det närmaste fullbordadt; och i Wexiö bör detsamma,
med 90 celler, blifva färdigt under nästa år. Nya fängelsebyggnader äro
beslulade och lill grundläggning påbörjade: för Stockholms stad med 169, för
Wenersborgs län med 90 och för Carlskrona län med 90 celler. För öfrigt
är tomt inköpt för ett härads- och stadfängelse vid Wimmerby.
Bi/i. till R. St. Erot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 3 Håff. 5
Kongl. MajUs Nåd. Skrifvelse, N:o lii.
Under on ilo rinald ta cellantal beräknas emedlertid icke de till disciplinära
straffrum ämnade mörka cellerna, och ej eller de ljusa celler, hvilka ahvändas,
icke såsom fängelserum, utan till administration och bevakning.
För de fullbordade fängelserna har kostnaden hittills varit som följer:
för länsfängelserna i Stockholm  151,500: — —
Denna kostnad, fördelad på cellantalet, har således visat sig mycket olika
på olika orter, och omvexlat från minst 1,012 R:dr 28 sk. till högst. 1,680
Ralr 16 sk., räknadt för hvarje cell. Numera, sedan erfarenheten gifvit någorlunda
säker ledning för arbetets verkställighet och bedömande, skola åtskilliga
hittills halda utgifter kunna undvikas, och ej sällan, åtminstone hvad de
mindre fängelserna angår, arbetet kunna, under nödig tillsyn, upplåtas på entreprenad,
derigenom ock besparing är att förvänta.
Till fullständig reglering af Rikets läns-, härads- och stadsfängelser är förslag
uppgjordt, hvilket, då frågan härom funnits ega nära oskiljaktigt sammanhang
med den om ordnande af rikets domsagor, blifvit jemväl tili den sistnämnde
frågan utsträckt; och ehuru samma ärende, deri för närvarande afbidas
infordrad! utlåtande från en Hofrätt, ännu icke hunnit komma under Kongl.
Maj:ts hufvudsakliga pröfning, varder emedlertid, för upplysning om förslagets
hufvudgrunder, ett exemplar deraf härhos bifogad) ; skolande flera exemplar
blifva öfverlemnade till vederbörligt Utskott.
Förslaget, i dess reviderade skick, upptager 1773 celler för länsfängelset
714 för fängelser i andra städer än länsresidensen och 792 för fängelser på
landet, eller tillsammans 3,279 celler. Om nu anlagas får, att, såsom sannolikt
är, dessa celler, tillika med bostadsrum för bevakningen, ekonomirtun och
stående inventarier, kunna, kostnaden för inköp af byggnadstomter jemväl inbegripen,
öfverhufvud anskaffas till ett pris, efter cell räknadt, af 1,000 R.dr
för länsfängelset 800 R.dr för egentliga stadsfängelser och 500 R:dr för häradsfängelser
å landet, hvilka belopp något öfverstiga de i det närlagda regleringsförslaget
beräknade, emedan detta endast afsåg egentliga byggnadskoslnaden;
så skulle hela kostnadssumman uppgå till 2,740,200 R.dr, eller
1,440,200 R:dr, utöfver hvad redan blifvit anslaget. Häruti ingå lik\äl ej de
celler, hvarmed nya länsfängelserna, hädanefter såsom hittills, torde böra förses
utöfver förslagets cellnummer, i ändamål att bereda möjligheten af det
ensliga fängelsesystemets användande jemväl under någon del af de strafftider,
Linköping
124,341: 34. 10.
91,133: 10. 1.
87,160: 21. 2.
108,119: 19. 8.
Christianstad
Gefle . . .
Carlstad . .
Kungl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 16.
35 1
sorn öfverskjuta två år, ej eller de tillskott af celler utöfver förslagets beräkning,
hvilka vid åtskilliga fängelser kunna påkallas af orntankan för en fördel
aktig
byggnadsform.
Betydliga kostnader återstå således visserligen för det tillämnade fängelsesystemets
genomförande; men detta kan och bör helst ske småningom, hvarigenom
utgifterna blifva mindre kännbara, och Kongl. Maj:t förväntar, att Rikets
Ständer, med inseende af sakens vigt, icke skola tveka att för ändamålet
bevilja fortfarande anslag, i nion af befintliga tillgångar.
Kongl. Maj:t föreslår således i nåder härigenom:
att, jemte det Rikets Ständer medgifva, att hvad af förra
anslaget 1,300,000 R:dr återstår, må, utan hinder af den
år 1841 gjorda fördelning emellan läns-, härads- och stadsfängelser,
kunna till hvilketdera slaget som helst, efter
Kongl. Maj.ts pröfning af behofvet, användas, Rikets Ständer
tillika, för cellfängelsers uppförande, ytterligare anvisa
20.0,000. R:dr årligen..
I sammanhang härmed, och uppå de grunder, som finnas utvecklade i
Justitie-Statsministerns hosföljande memorial den 31 Mars 1.846 och den 17
Februari innevarande år, föreslår Kongl, Maj;t vidare:
att ej mindre städer, än härader, emot skyldighet att, der
så fordras, till statsverket afträda deras äldre häkten med
tillhörande jord och åbyggnad, må varda alldeles befriade
från byggnad och underhåll ej mindre af de sålunda af
stådda
häktena, än ock af de nya cellfängelserna, äfvensrtm
från fångunderhållet och bevakningen i desamma; dock
med det undantag för Stockholm, hvilket af särskilda omständigheter
påkallas ; att häraderna för framtiden, i den mån,
Kongl. Maj:t pröfvar fängelse- och domsageregleringen föranleda
till uppförande af nya tingshus, må erhålla den förmon
att befrias från tingshusbyggnad och dess underhåll,
med vilkor för de härader, sorn nu hafva tingshus, eller
dertill eller såsom häradshöfdingebosiällen anslagne jordegor
och åbyggnader, att allt sådant varder till statsverket
öfverlåtet; och
att,' efter Kongl. Maj.ts pröfning, nuvarande häradshöfdingeboställen,
likasom de här ofvan omforma]de byggnader
med jord och tillhörigheter, som städer och härader komma
att afstå, må kunna, efter föregången värdering, genom
36
Kongl. Maj.ts Nåd. Skrifvelse, N:o 16.
ojäfvig domare och nämnd, oell sedan i öfrigt nödiga upplysningar
äro inhemtade, utbytas eller försäljas, så vidt de
anses icke välbelägna eller icke behöfliga på de ställen,
der de befinnas; börande alla genom dylik försäljning inflytande
medel särskildt redovisas och användas till anskaffande
af boställen, tingshus eller fängelser, der sådana behöfvas.
På det redan påbörjade byggnadsarbeten må kunna,
utan menligt afbrott fortsättas, vill Kongl. Maj:t anmoda Rikets
Ständer,
att, utan afbidan, det Rikets Ständer hinna taga under
slutlig pröfning, hvad denna nådiga skrifvelse i
dess helhet innefattar, skyndsamligen medgifva det här
ofvan äskade användandet af ännu befintliga öfverskott
på gamla anslaget.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Stockholms Slolt den 9 November 1847.
OSCAR.
A. Posse.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-Årenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms
Slott den 9 November 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre;
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe.
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse, N:o 16.
37
Waern,
Friherre Gyllengranal,
Faxe,
Fåhreeus.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet:
att, sedan Rikets Ständer, medelst skrifvelse den 5 Juni 1841, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmält, huruledes Rikets Ständer beviljat särskilda anslag
för uppförande, så långt anslagen hunno, af nya fängelser efter cellsystemet,
nemligen 900,000 R:dr till länsfängelser, 100,000 R:dr till häradsfängelser och
300,000 R:dr till stadsfängelser, och Rikets Ständer tillika framburit den önskan,
att en fullständig plan måtte varda uppgjord i afseende på erforderliga
fängelser af dessa slag inom hela riket; så hade dels åtskilliga cellfängelsebyggnader
blifvit företagna och fullbordade, dels i öfrigt, för ofvanberörde ändamål,
förberedande åtgärder egt rum, efter hvad här nedan förmäles.
De redan fullbordade fängelserna voro: för Stockholms län med 90 celler,
för Linköpings län med 102 celler, för Christianstads län med 90 celler, för
Gefleborgs län med 66 celler och för Carlstads län med 78 celler; och vore
af Mariestads länsfängelse ena flygeln med 42 celler alldeles färdig; länsfängelset
i Fahlun med 66 celler i det närmaste fullbordadt, äfvensom det i
Wexiö med 90 celler borde blifva färdigt under nästa år. Nya fängelsebyggnader
voro beslutade och till grundläggning påbörjade: för Stockholms Stad med
169, för Wenersborgs län med 90 och för Carlskrona lä i med 90 celler;
hvarförutan tomt vore inköpt för ett härads- och stadsfängelse vid Wimmerby.
Under omförmäldta cellantal beräknades emedlertid icke de till disciplinära
straffrum ämnade mörka cellerna och ej heller de ljusa celler, hvilka användas,
icke såsom fängelserum, utan till administration och bevakning.
För de fullbordade fängelserne hade kostnaden varit:
för länsfängelser i Stockholm  R dr 151,500: — —
Linköping  „ 124,341: 34. 10.
Christianstad  „ 91,133: 10. 1.
Gefle
87,160: 21. 2.
Carlstad  „ 108,119: 12. 8-
Denna kostnad, fördelad på cellantalet, hade således visat sig mycket olika
på olika orter och omvexlat från minst 1,012 R:dr 28 sk. till högst 1,680 R:dr 16
sk., räknadt för hvarje cell-nummer. Sedan erfarenheten gifvit någorlunda säker
ledning för arbetets verkställighet och bedömande, skulle åtskilliga hittills
halda utgifter kunna undvikas, och ej sällan, åtminstone hvad de mindre fän
-
38
Kongl. Maj: t a Nåd. Skrifvelse, N:o 16.
gelserna angick, arbetet kunna, under nödig tillsyn, upplåtas på entrepenad,
derigenom ock besparing vore att förvänta.
Till fullständig reglering af rikets läns-, härads- och stadsfängelser vore
förslag uppgjordt, hvilket, då frågan derom funnits ega sammanhang med den
om ordnande af Rikets domsagor, blifvit jemväl lill den sistnämnde frågan utsträckt.
Förslaget, i dess reviderade skick, upptoge 1773 celler för länsfängelser,
714 för fängelser i andra städer än länsresidensen och 792 för fängelser
på landet, eller tillsammans 3,279 celler. Om nu antagas linge, att,
såsom sannolikt vore, dessa celler, tillika med bostadsrum för bevakningen,
ekonomirum och stående invantarier, kunde, kostnaden för inköp af byggnadstomter
jemväl inbegripen, öfverhufvud anskaffas till ett pris, efter cell räknadt,
af 1000 R:dr för länsfängelset 800 R:dr för egentliga stadsfängelser och 500
R:dr för häradsfängelser å landet, hvilka belopp något öfverstiga de i det
uppgjorda regleringsförslaget beräknade, emedan detta endast afsåg egentliga
byggnadskostnaden; så skulle hela kostnadssumman uppgå till 2,740,200 R:dr,
eller 1,440,200 R.dr, utöfver hvad redan blifvit anslaget, Häruti inginge likväl
ej de celler, hvarmed nya länsfängelserna, hädanefter såsom hittills, torde
böra förses utöfver förslagets cellnummer, i ändamål alt bereda möjligheten
af det ensliga fängelsesystemets användande jemväl under någon del af de
strafftider, som öfverskjuta tvä år, ej eller de tillskott af celler utöfver förslagets
beräkning, hvilka vid åtskilliga fängelser kunde påkallas af omtankan
för en fördelaktig byggnadsform.
Då betydliga kostnader således återstodo för det tillämnade fängelsesystemets
genomförande, men detta borde och kunde helst ske småningom, hvarigenom
utgifterna blefvo mindre kännbara, ansåg Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern
sig böra i underdånighet hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå
Rikets Ständer:
att, jemte det Rikets Ständer medgifva, att hvad af förra anslaget
1,300,000 R.dr återstår, må, utan hinder af den år 1844 gjorda fördelning
emellan läns-, härads- och stadsfängelser, kunna till hvilkendera
slaget som helst, efter Kongl. Maj:ts pröfning af behofvet, användas,
Rikets Ständer tillika, för cellfängelsers uppförande, ytterligare
anvisa 200,000 R:dr årligen, till och med det år, hvarunder
nästa Riksdag infaller.
I sammanhang dermed och uppå de grunder, som funnos af Hans Excellens
Herr Justilie-Statsrninistern utvecklade i hans den 31 Mars 1846 och den
Kont/l. }faj:ts Nåd. Skrifvelse, N:n 16.
39
17 Februari innevarande Sr afgifna memorial i ämnet, hemställde Herr Justitie-Statsministern,
det Kongl. Majit täcktes vidare föreslå Rikets Ständer:
att ej mindre städer än härader, emot skyldighet att, der sa fordras,
till statsverket afträda deras äldre häkten med tillhörande jord
och åbyggnad, må varda alldeles befriade från byggnad och underhall,
ej mindre af de sålunda afstådde häktena, än ock af de nya
cellfängelserna, äfvensom från fångunderhållet och bevakningen i desamma;
dock med det undantag för Stockholm, hvilket af särskilda
omständigheter påkallas;
att häraderna för framtiden, i den nion Kongl. Majt pröfvar fängelse-
och domsageregleringen till uppförande af nya tingshus föranleda,
må erhålla den förmån, att befrias från tingshusbyggnad och
dess underhåll, med vilkor för de härader, som nu hafva tingshus,
eller dertill, eller såsom häradshöfdinge-boställen anslagna jordegor
och åbyggnader, att allt sådant varder till statsverket öfverlåtet;
och
att, efter Kongl. Majits pröfning, nuvarande häradshöfdingeboställen,
likasom de här ofvan omförmälde byggnader med jord och tillhörigheter,
som städer och härader komma att afstå, må kunna, efter
föregången xärdering genom ojäfviga domare och nämnd, och
sedan i öfrigt nödiga upplysningar äro inhemtade, utbytas eller för
säljas,
så vidt de anses icke välbelägne eller icke behöflige på de
ställen, der de finnas; börande alla genom dylik försäljning inflytande
medel särskildt redovisas och användas till anskaffande af boställen,
tingshus eller fängelser, der sådana behöfvas.
Och torde, pä det redan påbörjade byggnadsarbeten må kunna, utan
menligt afbrott, fortsättas, Kongl. Majit täckas anmoda Rikets Ständer:
att, utan afbidan, det Rikets Ständer hinna taga under slutlig pröfning,
hvad denna nådiga skrifvelse i dess helhet innafattar, skyndsamligen
medgifva det här ofvan äskade användandet af ännu befintliga
öfverskott på gamla anslaget.
Kongl. Majit täcktes, efter tillstyrkande af Statsrådets öfrige
ledamöter till hvad Hans Excellens Herr Jutitie-Stats
ministern
sålunda hemställt, lemna nådigt bifall; skolande
Proposition uti ämnet, i öfverensstämmelse med innehållet
af bilagan vid detta protokoll, till Rikets Ständer ex
-
40 Kongl. Maj-.ts Nihl. Proposition, N:o 17.
pedieras och Finans-departementet genom Note ur protokollet
derom underrättas.
Ex protocollo
K. Helling.
i\:o 17.
Alik. lill Exp.-Utsk. d. 8 Dec., kl. 1 <*. m.
KONGL. MAJ: TS nådiga Proposition till Rikets Ständer, i
fråga o/n tillväg åhring ande för Statens räkning af en Lotsoch
Båk-inrättning å Götha Kanal samt de sjöar, hvarigenom
densamma /edes, äfvensom å Götha eif; gifven Stockholms
Slott den 9 November 1847,
Redan uti bref af den 14 Augnsti 1837 fann Kongl. Maj:t i nåder godt
förklara, att, da det blifvit fullständigt ådagalagdt, alt hufvudföremålet med
en lots- och båk-inrättning å de farvatten, som genom Götha kanals öppnande
blifvit satte i kommunikation med Rikets begge kuster, icke kan ernås annorlunda,
än att den af staten öfvertages, den på Götha kanal och de
genom densamma förenade ir sjöar ifrågaställa lots- och båk-inrättning
skall blifva en allmän anstallt, ställd under uppsigt och styrelse af
det embetsverk, som förer inseendet öfver lots- och fyr-inrättningen på Rikets
kuster; men förordnades vid samma tillfälle att med verkställigheten
skulle anstå intilldess åtskilliga åtgärder blifvit vidtagna för tillvägabringande
af nödiga tillgångar till företagets utförande.
Sedan Direktionen öfver Götha Kanalverk derefter, under anförande, bland
annat, att anställandet af lotsar å insjöarna i kanal-leden från Götheborg till
Mern samt dessa sjöars förseende med bakar och aiidra sjömärken, der sådana
kunde finnas af behofvet påkallade, vore af icke ringa vigt för segelfartens
befrämjande på Götha kanal, men att berörde företag icke tillhörde
kanalbolaget, utan borde af det allmänna ombesörjas och bekostas, på sådan
grund
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, No 14.
4 f
grund i underdånighet hemställt, att vidtagandet af nödiga åtgärder för ernåendet
af det ifrågavarande ändamålet måtte i nåder anbefallas samt erforderliga
medel dertill varda anvisade, förordnade Kongl. Majit, under den 14
Januari 1846, alt förvaltningen af Sjö-Ärendena skulle upprätta samt före
näst-inträffande Riksdag till Kongl. Majit i underdånighet inkomma med fullständigt
och motiveradt förslag öfver kostnaden för lots- och b åk-inrättning å insjöarna
i kanal-leden från Götheborg till Mein.
1 anledning häraf har förvaltningen af Sjö-ärendena, uti skrifvelse den 16
Februari innevarande år, i underdånighet afgifvit förslag såväl till organisation
af en lots- och båk-inrättning å de genom Götha kanal förenade insjöar, deribland
Wenern i hela dess omfång, samt Götha eif, under föreslagen benämning
af medlersta lots-distriktet, som till lots-stationer för samma distrikt, med
det antal lotsar, sorn anses motsvara behofvet, äfvensom approximativt kostnadsförslag
å lots- och fyrpersonalens aflöning, jemte fyrars, sjömärkens och
prickars årliga underhåll samt andra förekommande utgifter, hvilket sistnämnda
förslag upptager ett utgiftsbelopp af 14,946 r:dr 32 sk. banko; och har förvaltningen,
jemte uppgifna grunder för den ifrågavarande nya inrättningen, i
öfrigt i underdånighet anfört: att den redan betydliga handelsrörelsens säkerhet,
hvilken svårligen kunde efter tidens fordringar åstadkommas af enskilde,
hvilka voro bundna af särskilda vilkor och aftal, äfvensom en med tiden sannolikt
mer och mer framkallad transitorörelse kanalvägen från haf till haf, föranledde
den öfvertygelse hos förvaltningen, att det vöre lämpligast, att Kronan
ensam öfvertager ledningen af de nu ifrågaställda säkerhetsanstalterna, i
likhet med hvad från äldre tider egt ruin i afseende å Rikets yttre kuster,
helst seglationen å ifrågavarande sjöar anses lika äfventyrlig och svår som på
nämnde kuster, till följd hvaraf äfven en ordnad lots- och båk-inrättning vöre
för förenämnde trafik af behofvet påkallad; att den för det nya lotsdistriktet
föreslagna stat, efter förvärfvad närmare erfarenhet om behofvet, framdeles
möjligen kunde påkalla någon ändring och således tillsvidare endast borde
antagas för de första åren; samt slutligen att, för tillvägabringandet och årliga
underhållet af ifrågakomne lots- och båk-inrättning, såsom enskilda bidrag
kunna påräknas 1000 r.dr årligen af Götha kanalbolag, saint omkring 2000
r:dr om året i uppgifven seglationsafgift å Wenern, eller tillsammans 3,000
r:dr, hvadan det ytterligare erforderliga behofvet uppginge till omkring
12,000 r:dr.
Som Kongl. Majit i nåder bifallit, att en lots- och fyr-inrättning på statens
bekostnad organiseras å insjöarna i kanal-leden från Götheborg till Mern,
Bih. till R. St. Prat. 1S47 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 3 Haft. 6
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition, N:o 17.
så snart tillgångarna sådant medgifva; men Kongl. Maj.t endast, i sammanhang
med pröfningen af det utaf särskilda kommitterade utarbetade förslag till förnyadt
lots-reglcmente, funnit lämpligt taga i nådigt öfvervägande de för nu
ifrågavarande lots- och fyr-anstalter i underdånighet föreslagna grunder, vill
Kongl. Maj:t dock emellertid, enär anslag för den nya lots-inrättningen bör
vara att tillgå, innan densamma sättes i verket, men det erforderliga beloppet
ej på förhand kan med säkerhet bestämmas, härmedelst hos Rikets Ständer
för ändamålet äska ett förlagsanslag af Fyratusen Riksdaler Banko årligen.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
C. A. B. Gyllengranat.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Departemenlet tillhörande
ärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungeei uti Statsrådet
å Stockholms Slott den 9 November 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsminislern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre,
Statsråden:
Friherre Stael von Holstein,
Manthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Wcern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 17.
43
Vidare uppläste Departements-Chefen, Statsrådet Friherre Gyllengranat
till justering, följande, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatta
förslag, nemligen:
I :o till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, i fråga om
tillvägabringande för statens räkning af en lots- och båk-inrättning å Götha
kanal samt de sjöar, hvarigenom densamma ledes, äfvensom å Götha eif.
Enligt Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga tillstyrkan
täcktes Kongl. Maj:t i nåder gilla detta förslag, sådant detsamma
finnes protokollet bilagdt; och befallde Kongl. Maj.t
att nådig proposition skulle, i öfverensstämmelse dermed,
lill Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
C. O. Vongt.
STOCKHOLM. Östlund & Berling, 1847.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 18.
!
M 18.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 9 Dec. kl. 11 f. ni.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer om antagande
af ny Strafflag, med flera hithörande lagbestämmelser;
gifven Stockholms Slott den 17 September
1847.
Under den 17 och 19 December 1844 aflat Kongl. Majit till Rikets då församlade
Ständer nådiga propositioner, dels om antagande af ny strafflag, dels ock
angående lag om verkställighet af fängelsestraff, sedan förslag härtill blifvit af Lagberedningen
uppgjorda, samt Högsta Domstolen deröfver sig yttrat; och i anledning
af samma propositioner anmälde Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse
den 22 Maj 1843, det Rikets Ständer väl ej medhunnit att vid då innevarande
Riksmöte fullständigt granska och pröfva omförmäldte lagförslag, men att
Rikets Ständer dock, med erkännande utaf behofvet af en ny brottmålslag, antagit
de hufvudgrunder derför, som innefattas i 2 och 6 kapitlen af förslaget till
ny strafflag samt i den serskilda fängelselagen.
Kongl. Majit har nu åter tagit detta vigtiga ämne under öfvervägande, och
dervid, med undantag af nedannämnde tillägg i fängelselagen 1 kap. 28 §, ej
funnit skäl förekomma att föreslå andra stadganden, än ofvanberörde nådiga propositioner
innehålla.
I sammanhang härmed har Kongl. Majit jemväl till pröfning förehaft det
likaledes af Lagberedningen utarbetade och af Högsta Domstolen granskade förslag
till författning om nya strafflagens införande och, hvad, i afseende derå, iakttagas
skall, hvilket förslag Kongl. Majit, för sin del, med vissa förändringar godkänt.
Kongl. Majit föreslår således Rikets Ständer antagande af:
l:o »Ny Strafflag», med samma af Kongl. Majit beslutade afvikelser från lagberedningens
förslag, hvilka Statsråds-protokollet för den 17 December 1844
utvisar;
2io »Lag om verkställighet af Fängelsestraff» med samma förändringar i Lagberedningens
förslag, hvilka Kongl. Majit den 19 December 1844 beslutat, enligt
Statsråds-protokollet för sistnämnde dag och med den ytterligare ändring, att i
1 kap. 28 § efter orden: »Styresman öfver Straffinrättning förordnas af Konun
gen»,
tillägges: »eller efter thy Konungen härom bestämmer»; och
m. till R. St. Prot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 4 Baft. 1
2 Kongl. Mctj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
3:o »Förordning om nya Strafflagens införande och hvad, i afseende derå, iakttagas
skall», sådan denna författning, enligt Statsråds-protokollet denna dag blifvit
af Kongl. Majit godkänd.
De hithörande uppgjorda förslagen samt i Statsrådet och Högsta Domstolen
förda protokoll bifogas; och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all
Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Stockholms Slott den 17 September 1847.
OSCAR.
A. Posse.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departementes-ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen uti Statsådet å Stockholms Slott den 17
September 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie Statsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre Ihre,
Statsråden: Fåhreeus,
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gyldener anat,
Faxe.
Justitieråden: Bredberg,
Nyblaeus.
Hans Excellens Herr Grefven och Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet:
Att
Herr Justitie-Statsministern, med kännedom om Kongl. Maj;ts nådiga
afsigt att till Rikets härnäst sammanträdande Ständer göra framställning om antagande
af en ny Strafflag, med flera tillhörande lagbestämmelser, gjort sig be
-
Kongl. Mcij:ls A åd. Proposition N:o 18. 3
redd att detta ärende nu i underdånighet föredraga; i hvilket afseende Herr Justitie-Statsministern
utbad sig att få i minnet återkalla, att Kongl. Maj:t, under
den 47 och 19 December 1844, till Rikets då församlade Ständer, adåtit nådiga
propositioner, dels angående ny strafflag, dels ock angående lag om verkställighet
af fängelsestraff, sedan förslag härtill blifvit af lagberedningen utarbetade samt
Högsta Domstolen deröfver sig yttrat; och att, i anledning af samma propositioner,
Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse den 22 Maj 1845, anmält, att
Rikets Ständer väl ej medhunnit att, vid dåvarande Riksmöte, fullständigt granska
och pröfva omförmälte förslag, men dock, med erkännande utaf behofvet af
ny brottmålslag, antagit de hufvudgrunder derför, som innefattas i 2 och 6 Kapitlen
af förslaget till strafflag, samt i den serskilda fängelselagen. Deremot hade
det af Lagberedningen uppgjorda samt af Högsta Domstolen granskade förslaget
till författning om nya strafflagens införande och hvad i afseende derå iakttagas
skall, hittills icke blifvit till granskning i Statsrådet anmäldt. Nu syntes alla
tre dessa förslag, såsom utgörande ett sammanhängande helt, böra på en gång
komma under öfvervägande.
Nödige delar af handlingarne fingo härefter uppläsas eller till hufvudsakliga
innehållet redovisas; hvaruppå, och sedan öfverläggningen i ämnet blifvit slutad,
Herr Justitie-Statsministern afgaf följande underdåniga yttrande:
Hvad först angår frågorna om strafflagen och fängelselagen, sä, och med
undantag af den ändring i fängelselagen 1 Kapitlet 28 §, att efter orden: »Styresman
öfver straffinrättning förordnas af Konungen» tillägges: »eller efter thy
Konungen härom bestämmer», om hvilket tillägg Herr Justitie-Statsministern trodde
sig böra i underdånighet hemställa, för bibehållande af den i afseende på de nya
länsfängelserne, genom beslut den 24 November 4846, redan antagna grundsats,
samt på det Konungen ej må behöfva tillsätta styresman för hvarje sådant och
för hvarje ännu mindre fängelse, der frihetsstraff skall kunna verkställas, ansåg i
öfrigt Herr Justitie-Statsministern sig desto mindre hafva skäl att nu tillstyrka
andra stadganden, än Kongl. Maj:ts ofvanberörde nådiga propositioner innehålla,
som begge statsmakterna redan förenat sig om deri följda hufvudgrunder.
Beträffande sedermera lagberedningens förslag till författning om nya strafflagens
införande; så instämde Herr Justitie-Statsministern uti hvad af Högsta
Domstolen, enligt dess protokoll för den 27 Mars 4845, blifvit erinradt vid 8 §
2 punkten och 49 § 4 och 4 morn., äfvensom Herr Justitie-Statsministern,
med föranledande af Högsta Domstolens vid 49 § 9 mom. gjorda framställning
om angelägenheten deraf, att den i nu gällande lag lemnade tillåtelse att lör brott
verkställa häktning, i vissa fall, på angifvarens äfventyr, framgent varder bibehållen,
ansåg, att vid nyssnämnde 9 mom, borde tilläggas ett stadgande, sorn berat
-
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 18.
tigade den, hvilken eger häkta, att äfven på angifvarens ansvar, så vida denne har
embete eller tjenst eller fast egendom eller eljest är bofast man, nämnde åtgärd
vidtaga; hvaremot Herr Justitie-Statsministern fann de öfrige i Högsta Domstolens
omförmälde protokoll upptagne anmärkningar icke böra föranleda till ändring
af förslaget.
Vidare syntes åter anledning förekomma till en ny erinran, i fråga om den
nya lagens utsträckning till brott mot Krigslagen. Ehuru nemligen denna blifvit
i 18 § 1 mom. undantagen från stadgandet i 5 §, om upphäfvande af de i serskilda
lagar gifna straffbestämmelser, hade likväl föreskrifterne i 7, 8 och 14 <§§
tillämplighet äfven å krigsman. Och deraf följde, dels att fängelse vid vatten och
bröd, ehvad det vore urbota eller förvandlingsstraff, skulle jemväl för dem, som
till krigsmakten höra, öfvergå till fängelse efter nya lagen, hvilket, i detta fall,
kunde uppgå till 7 månader, och dels att för sådane brott, som icke genom krigslag
serskildt bestraffas och ej eller ovilkorligen medföra den skyldiges uteslutande
från krigsståndet, fängelsestraff kunde, under längre tid, åtminstone i 6 och 7
graden, eller från 1 månad till och med 2 år, komma att krigsman ådömas. Men
då det för krigsmaktens duglighet och vana i fullgörandet af dess tjenstepligter
syntes vara af vigt, att afbrott i utöfningen deraf icke utan tvingande omständigheter
tillätes, och, efter hvad Herr Justitie-Statsministern kändt vore, fråga inom
den till utarbetande af ny krigslag lörordnade kommitté äfven blifvit väckt derom,
att, i stället för det i 2 kap. 5 § Straff-Balken omförmälda fängelse, när
det icke öfverstiger 6:te graden och brottet ej är af annan beskaffenhet, än att
soldaten anses kunna i tjenst qvarstå, föreslå annat, med afseende å krigsmannens
tjenstbarhet mera lämpligt, straff; trodde Herr Justitie-Statsministern, att
hinder för fullständig utredning och pröfning af denna vigtiga fråga, då den komme
att till Kongl. Majit i krigslagstiftningen hemställas, nu desto mindre borde
läggas, som anledning vore, att det förslag till ny krigslag, som är under utarbetande,
kan hinna fullbordas och till pröfning företagas, innan den nya allmänna
strafflagen trädde i verksamhet. I händelse denna åsigt skulle gillas, hemställde
Herr Justitie-Statsministern i underdånighet, att, i stället för det af lagberedningen
i 18 § 1 mom. föreslagna undantag, ett mera omfattande måtte, på ett
annat ställe, införas, hvilket syntes lämpligen kunna ske genom tillägg i 13 §, af
orden: »eller ock i Krigslag finnes utsatt för brott af dem, som till krigsmakten
höra».
I öfrigt hade Herr Justitie-Statsministern ej anledning att, i afseende på
detta förslag, påminna annat, än att 19 § 26 och 28 mom. syntes höra erhålla
ökad fullständighet och närmare öfverensstämmelse med Kongl, reglementet
för nya länsfängelserne den 27 November 1846, 8 och 14 morn., derigenom ett
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 18. 5
tillägg göres i ofvannämnde 26 morn., med hänseende till den händelse, att domaren
finnér skäl förbjuda den häktades förseende med arbete, samt i 28 mom.
för det fall, att giltigt skäl förekommer att ej tillåta främmande personers besök
i häktet, änskönt säkerheten i den häktades vård ej kan sägas häraf äfventyra.
Härtill kommo några få uppgifne redaktionsförändringar, hvilka ej behöfde serskildt
motiveras.
I afseende på frågan om författning rörande nya strafflagens införande, anmälte
Justitierådet Bredberg i underdånighet, att Justitierådet, som icke uti
Högsta Domstolen öfvervarit ärendet, efter nu tagen kännedom af lagberedningens
förslag, jemte Högsta Domstolens, vid granskningen deraf, förda protokoll af den
27 Mars 1845, i underdånighet sig förenade uti det af Högsta Domstolen deröfver
afgifne utlåtande, hvilket Justitierådet Nybleaus, som detsamma biträdt, nu
jemväl i underdånighet åberopade.
Enligt Herr Justitie-Statsministerns och Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga
tillstyrkande, beslöt Kongl. Majrt att föreslå Rikets härnäst sammanträdande
Ständer:
l:o.
»Ny Strafflag», med samma af Kongl. Maj:t beslutade afvikelser från lagberedningens
förslag, som Statsråds-protokollet för den 17 December 1844
utvisar.
2:o.
»Lag om verkställighet af fängelsestraff», med samma förändringar i lagberedningens
förslag, som Kongl. Maj:t den 19 December 1844 beslutat, enligt
Statsråds-protokollet för nämnde dag, och med den ytterligare ändring, att i 1
kap. 28 § efter orden: »Styresman öfver Straffinrättning förordnas af Konungen»,
tillägges: »eller efter tby Konungen härom bestämmer».
3:o.
»Förordning om nva strafflagens införande och hvad i afseende derå iaktta
“
J O
gas skall», sådan denna författning blifvit af lagberedningen föreslagen, dock
med följande förändringar, nemligen att:
1) I 1 § insattes årtalet 1850, i stället för 1846.
2) 6 § erhåller denna lydelse: Fängelse å fästning, som efter äldre lag eller
författning ådömdt är eller ådömdt varder, öfvergår, i afseende på sättet för verkställigheten,
till sådant fängelse, som i 2 kap. 5 § af nya strafflagen bestämmes.
3) Af 8 §, hvars lista punkt bibehålies oförändrad, får 2:dra punkten följande
innehåll:
(3 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.
»Förlust af ära eller medborgerligt förtroende skall, sedan nya lagen blifvit
gällande, ej ådömas, utan varde, i stället, den påföljd ålagd som i 2 kap. 21 §
af nämnde lag utsatt finnes, om förbrytaren efter samma lag dertill gjort sig
skyldig.»
4) Vid slutet af 13 § tillägges: »eller ock i Krigslag finnes utsatt för brott
af dem, som till Krigsmakten höra.»
5) I 17 § 5 mom. rättas det i tryckta exemplaren förekommande ordet:
”första” till ”färska”, framför orden ”gerning finnes”, enligt gamla lydelsen af den
här upprepade 1 g i 32 kap. Missgernings-Balken.
6) Uti 18 § uteslutes första momentet och till följd deraf ändras de öfriges
nummerföljd.
7) 19 § 1, 4, 9, 26 och 28 momenten erhålla denna förändrade lydelse:
1. Allmän åklagare skall tala å brott, som under allmänt åtal hörer, ändå,
att angifvelse derom ej sker.
4. Sedan, på sådan angifvelse, som i 3 punkten säges, den tilltalade svarat
vid domstolen eller bevisning emot honom blifvit der föredragen, må ej återkallelse af
angifvelsen ligga i vägen för åtalets fullföljd. Har målseganden sjelf i sådant
mål talan anställt, och nedlägger han den, sedan ransakning börjad är; håfve ock
allmän åklagare rätt att, på sitt namn, målet fullfölja, om han skäl dertill finnér.
9. Konungens Befallningshafvande i länet, så ock Borgmästare och Råd i
stad, ega förordna om häkte å viss person, som för brott misstänkt hålles, efter
thy i 5, 6 och 7 punkterne sägs; håfve ock Kronofogde eller Länsman å landet
och Stadsfiskal i stad makt att, på eget ansvar, sådan person häkta eller
häkta låta.
Angifves någon för brott af sådan beskaffenhet, att han derföre häktas må,
och äskar det angifvaren, vare den, som häkla eger, berättigad att verkställa
häktningen, på angifvarens ansvar, hvad bevisningsskyldigheten öngår, så vida angifvaren
har embete eller tjenst eller fast egendom eller eljest bofast/är.
26. Ej skall häktad person till arbete tvingas. Vill han arbeta; håfve der
iof till, om han sjelf tjenligt arbete sig förskaffar, eller tillgång härtill inom häktet
finnes, der ej domaren sådant uttryckligen förbjudit.
28. Vill någon besöka häktad person; gifve ock den, som vård öfver häktet
häfver, dertill lof, om ej säkerheten i den häktades vård deraf äfventyras,
eller annat giltigt skäl deremot förekommer: ege dock viss tid utsätta, å hvilken
besöket ske skall, så ock låta en eller flere personer dervid när vara, om så nödigt
finnes. Ej må likväl häktad person förmenas att i enrum tala med prest
eller läkare.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18. 7
Och skulle, i öfverensstämmelse med Kongl. Majrts nu fattade beslut, nådig
proposition, sädan bilagan vid detta protokoll utvisar, till Rikets Ständer allåtas.
In fidem.
N. A. Heurlin.
Utdrag af serskildt Protokoll öfver ett Justitie-ärende, hållet uti Kongl.
Maj:ts Högsta Domstol den 27 Mars 1843.
Närvarande:
Justitieråden: Themptander,
Isberg,
Nyblaeus,
Backman,
Nordenstolpe,
Grefve Carl Sparre,
Grefve Gust. Ad. Sparre.
Fortsattes och slutades den, jemlikt protokollet för nästlidne gårdag, då företagna
granskning af Lagberedningens förslag till Författning om nya Strafflagens
införande, af hvilket förslag ett tryckt exemplar finnes detta protokoll bilagdt;
och skulle här i ett sammanhang upptagas de under granskningen gjorda
anmärkningar.
8 3-
Under godkännande af förslaget i l:sta punkten derom, att uppenbar kyrkoplikt
och enskild skrift, likasom afbön och utställning att skämmas, må alldeles afskaffas,
ville likväl Högsta Domstolen halva härvid uttryckt den mening, att berörde
lagförändring icke borde anses utgöra hinder derför, att, om så nödigt aktades,
Kyrkolagen i stället kunde upptaga andra mera tjenliga bestämmelser, beräknade
på undvikande af allt, som kunde medföra skymf, och åsyftande att närma
lagstiftningen till det med uppenbara kyrkoplikten och enskilda skriften ursprungligen
afsedda religiösa ändamål.
Hvad åter angår det i 2:dra punkten föreslagna stadgande, att landsförvisning
ej vidare skulle ådömas; så, enär berörde straff utgör den i 1 kap. Kyrkolagen
stadgade slutliga ansvarspåföljd för utspridande af villfarande religionsmeningar
och för affall från vår rätta lära, samt Högsta Domstolen, som, enligt
protokollet den 6 December sistlidet år, vid granskning af 12 kap. i lag-beredningens
förslag till straff-balk, förmält sig lemna uteslutandet af vissa religions
-
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N-o 18.
brott från förslaget utan anmärkning derföre, att erforderliga stadganden i detta
hänseende förekommo i Kyrkolagen, dervid Högsta Domstolen hufvudsakligen afsett
ofvannämnde tvänne slag af förbrytelser; fann Högsta Domstolen sig nu böra
i underdånighet hemställa, om icke för det närvarande och under afbidan af ämnets
närmare öfvervägande i sammanhang med förslaget till ny Kyrkolag, frågan
om det fullständiga afskaffandet af landsförvisningsstraffet, äfven för de härmed
belagda brott, som icke upptagas i förslaget till allmänna strafflagen, borde anstå,
samt att följaktligen 2:dra punkten inskränkas till denna lydelse:
»Förlust af ära eller af medborgerligt förtroende skall, sedan nya lagen blifvit
gällande, ej ådömas; utan varde i stället den påföljd ålagd, som i 2 kap. 21
§ af nämnde lag utsatt finnes, om förbrytaren efter samma lag, dertill gjort sig
skyldig.»
18 § 5 och 6 mom.
Att uttryckligen undantaga de här åberopade serskilda författningar fann
Högsta Domstolen, vid jemförelse med innehållet af 5 §, vara öfverflödigt, så
vidt fråga är om sådana öfverträdelser, hvarå straff i nya lagen icke utsättas;
och hvad åter angår de brott, hvilka kunna innefattas under straffbestämmelserna
i nämnde lags 27 kapitel, som handlar om åverkan samt olofligt jagande och fiskande,
ansåg Högsta Domstolen ifrågavarande undantag icke vara af tillräckligen
giltiga skäl föranledda. Högsta Domstolen tillstyrkte fördenskull, att ä och 6
momenten af 18 § måtte uteslutas.
19 §. 1 mom.
Då de tjenstemän, kronofogde och länsman, som vanligen vid Underrätter
å landet föra det allmännas talan, icke äro särskildt förordnade till åklagare,
utan skyldigheten dertill åligger dem i följd af deras tjenstebefattning, ansåg
Högsta Domstolen, på det uttrycket: »Den, som till allmän åklagare förordnad är»
icke må gifva anledning till missförstånd, början af ifrågavarande moment böra
erhålla följande lydelse:
»Allmän åklagare skall tala å brott — — — — — — — —
19 §. 4 mom.
Stadgandet i sista punkten, att ransakning skall anses börjad, dä den tilltalade
vid domstolen svarat, eller bevisning emot honom föredragen är, hvilket
stadgande blifvit hemtadt från lagkommitteens förslag till Rättegångs-Balkens sednare
del, 2 kap. 11 §, och der står i sammanhang med det följande 3 kapitlets
1 §, af innehåll, att ej någon Rätt skall om brott företaga ransakning,
utan att viss person för det brott tilltalas, fann Högsta Domstolen ej fullt öfverens
-
Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition, N:o 18. 9
ensstämmande med den uti nu gällande lag, 4 kap. 1 § Rättegångs-Balken, uttryckta
grundsats, i enlighet hvarmed ransakning bör i vissa fall företagas, ändå
att någon viss person ej är tilltalad. På grund häraf och då ifrågavarande definition
på ransakningens början kunde genom en omskrifning undvikas, hemställde
Högsta Domstolen att berörde 4:de moment måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»Sedan, pä sådan angifvelse, som i 3 punkten sägs, den tilltalade svarat vid
Domstolen eller bevisning emot honom blifvit der föredragen, må ej återkallelse af
angifvelsen ligga i vägen för åtalets fullföljd. Har malseganden sjelf i sådant mål
talan anställt, och nedlägger den, sedan ransakning börjad är; håfve ock allmän
åklagare rätt att, på sitt ansvar, målet fullfölja, om han skäl dertill finner.»
19 §. 9 morn.
Högsta Domstolen åberopade hvad, vid granskning af motsvarande 6 g i
10 kapitlet af Lag-kommittéens förslag till Rättegångs-Balkens sednare del, enligt
Protokollet den 27 December 1859, blifvit af Högsta Domstolen anmärkt och
yttrade, att derest tjensteman, som låter för brott häkta misstänkt person, alltid
skulle vara skyldig styrka att misstankan varit på sannolika skäl grundad, eller
sjelf äfventyra att stanna i ansvar för olaga häktning, och ej i något fall egde,
hvad nämnde vilkor för häktandets laglighet angår, förlita sig på den ansvarighet,
som angifvaren kunde erbjuda, måste tjenstemännen ofta se sig föranlåtne att,
under afbidan af närmare upplysningar, lemna farliga förbrytare på fri fot; hvarföre
och då af 1 kap. 3 § Straff-Balken och 20 kap. 7 <§. Missgernings-Balken
i nu gällande Lag finnes, att enskild man kan på sitt ansvar låta häkta, i hvilket
afseende ännu mera bestämda föreskrifter meddelas i 1798 års Krigsartiklar,
9 kap. 12 och följande §§, samt någon olägenhet icke visat sig deraf, att häktning
hittills fått i vissa fall ske på angifvarens äfventyr, Högsta Domstolen tillstyrkte,
att ett nytt moment måtte tilläggas af innehåll:
Der någon angifves för brott af sådan beskaffenhet, att han derföre häktas
må, och angifvaren det äskar, vare den, som häkta eger, berättigad att verkställa
häktningen på angifvarens ansvar, hvad bevisningsskyldighcten angår, så vida angifvaren
antingen är sådan person, hvarom 6 momentet 2 punkten förmäler, eller
ock sjelf träder i häkte intilldess vederbörande annorlunda lörordnat.
20 §.
I afseende på 2 punkten af den föreslagna nya 1 § 23 kap. RättegångsBalken,
anmärkte Justitie-Rådet Grefve Gust, Ad, Sparre, att han, för sin del,
ville föreslå uteslutande af de numera alldeles obehöfliga orden «äfven i stad, der
Kämners-rätt eger de brottmål afgöra, som Hof-rätts pröfning underställas skoBih.
lill R. St. Fröt. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 4 Baft. 2
10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 18.
la», så att nämnde period endast komme att innehålla: «I Kämnersrätt må tre
döma». Då denna § icke blifvit ordagrannt införd utur gamla lagen, utan en ny
redaktion deraf föreslagits, borde en öfverflödig mening ej eller, efter bemälde
Justitieråds tanka, qvarstå.
Högsta Domstolens fleste ledamöter lemnade förslaget i denna del utan erinran.
Beträffande i öfrigt förslagen till förändrad lydelse af 4 § i 23:dje kap.
och 5 § i 25 kap. Rätteeångs-Balken, anmärktes af Högsta Domstolens fleste
ledamöter, att, på sätt redan vid granskning af Lag-kommittéens förslag till
Rättegångs-Balkens sednare del, 3 kap. 53 <§, blifvit af Högsta Domstolens fleste
ledamöter yttradt, underställning af dom i svårare brottmål vore nödig, icke allenast
för den anklagades, utan äfven för det allmännas rätt och säkerhet, och
derföre borde, hädanefter såsom hittills, ega rum, ehvad den tilltalade blifvit fälld
eller frikänd, äfvensom att, i händelse sistnämnde utvidgning af föreskrifterna i
Rättegångs-Balkens 25 kap. 5 § om underställning blefve beslutad, kunde sista
punkten i 1 g 23 kap. samma Balk förkortas derigenom, att stadgandet hufvudsakligen
hänförde sig till brott af sådan beskaffenhet, att Underrätts dom bör
Hofrättens pröfning underställas.
Efter denna åsigt antog Högsta Domstolen:
l:o att sista punkten af 1 § 23 kap. Rättegångs-Balken kunde erhålla följande
lydelse:
»1 Hofrätt må ej färre än fem ledamöter döma i mål, der någon tilltalas
för brott, hvaröfver Underrätts dom bör Hofrätts pröfning underställas, eller
som i lag belägges med den i 2 kap. 21 § strafflagen omförmälda påföljd;» och
2:o att slutet af 5 § 25 kap. nämnde Balk, efter orden: «hafve ej talan
deri vidare», kunde blifva af detta innehåll:
»Är någon tilltalad för brott, som dödsstraff eller fängelse öfver sjette grad
medföra skulle; då lör domen, ehvad den tilltalade blifvit åt saken fälld, eller icke,
underställas Hofrättens pröfning: är o flere i brottet delaktige; varde domen underställd
i hvad dem alla angår.»
Härifrån var likväl Justitie—Rådet Backman skiljaktig och förmälte, att Justitie—Rådet,
under åberopande af sin, vid nyssberörde granskning af Lag-kommittéens
förslag, yttrade särskilda mening, lemnade nu förevarande förslag i denna
del utan erinran.
Ex Protocollo
E. Helling.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 19.
11
M 19.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Dcc, kl. 1 c. m.
Kongl Maj:ts Nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständer, angående
Fahlu Stads Ordinarie Båtsmans-rotering; gifven Stockholms
Slott den 18 November 18-17.
Med anmälan, att Fahlu stad, sannolikt genom ett begånget misstag vid
uträknandet af stadens medelbevillning af hus och tomter för åren 1828 till och
med 1832, fått sig påfördt ett högre båtsmanshåll, än som, enligt de af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer stadgade grunder, bort staden åläggas, hafva Rikets
sednast församlade Ständer, uti skrifvelse den 22 April 1843, i underdånighet
anhållit, att, då den nedsättning i det på Fahlun fördeldta antal båtsmän, hvartill
staden till äfventyrs är berättigad, skulle, i anseende dertill, att nummerstyrkan
för städernas båtsmanshåll är, enligt äldre författningar, bestämd, medföra en
rubbning i den allmänna fördelningen af ifrågavarande besvär emellan alla städer
och köpingar i Riket, hvarvid den tillökning i båtsmansroteringen för andra städer,
som blefve en följd af Fahlu stad tillerkänd minskning, kommer att erfordra
en mera invecklad utredning, än att Rikets Ständer dermed kunde taga befattning,
Kongl. Maj:t, efter anbefalld undersökning om förhållandet med båtsmansroteringen
för Fahlu stad, och derest staden skulle befinnas hårdare roterad, än
som vederborde, måtte i nåder meddela Rikets nästsammanträdande Ständer förslag
till nedsättning i båtsmansroteringen lör nämnde stad, samt till en lämplig
fördelning af den dymedelst uppkommande brist i städernas båtsmanshåll, genom
motsvarande tillökning deruti för andra städer eller köpingar.
Uti häröfver den 1 Oktober innevarande år gemensamt afgifvet utlåtande
hafva Förvaltningen af Sjö-Arendena samt Kammar- och Kommers-kollegierne,
sedan ej mindre Landshöfdinge-embetet i Kopparbergs län, än Fahlu stads husoch
tomt-egare samt borgerskap blifvit i ämnet hörde, i underdånighet anfört:
att, enligt den, genom Kongl. Brefvet den 21 September 1839 fastställde fördelning
af städernes ordinarie båtsmanshåll, hvilket vid dess förut egande nummerstyrka
af 883 man oförändradt skulle bibehållas, samt komme att utgöras i
mån af bevillning för borgerlig rörelse samt hus och tomter, Fahlu stad, hvars
medelbevillning de 5 åren 1828—1832, enligt en af stadens Magistrat meddelad
och af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utan anmärkning insänd uppgift,
upptagits för borgerlig rörelse till 1,842 Rdr 16 sk., samt för hus och tomter
till 1,270 Rdr 29 sk. 7 rst., eller tillsammans 3,112 Rdr 45 sk. 7 rst., blifvit , å
-
12 Kongl. Maj:ts A åd. Proposition, A:o 19.
förd 7 hela båtsmansnummer, efter den fastställda beräkningsgrunden af 429 Rdr
59 sk. 9 rst. för hvarje båtsmansrote; att Landshöfdinge-Embetet upplyst, att
1828—1832 årens medelbevillning för hus och tomter, efter en sedermera upptäckt
missräkning af 11 Rdr 38 sk. 3 rst., skolat utgöra 1,282 Rdr 20 sk.,
men, efter afdrag af bevillning för rörelsevinst af åtskilliga dervid orätt inberäknade
Verk och Inrättningar, med 606 Rdr 4 sk. 5 rst., rätteligen uppgick endast
till 676 Rdr 13 sk. 7 rst.; att således vore ådagalagdt, det misstag egt
rum vid bestämmandet af Fahlu stads ordinarie båtsmansrotering, hvarföre rättelse
deruti borde ske; att, då den vid 1839 års reglering beräknade bevillning
för borgerlig rörelse utgjorde 1,842 Rdr 16 sk., ett sammanlagdt bevillningsbelopp
alltså uppkom af 2,318 Rdr 51 sk. 7 rst., som, efter förenämnde grund
af 429 Rdr 59 sk. 9 rst. för hel rote, lemnade 3 rotar eller, med undvikande
af bråket, sex hela båtsmansrotar; samt slutligen, i fråga om sättet, hvarpå
den brist bör ersättas, som sålunda uppstår i nummerstyrkan af städernas båtsmanshåll
883 man, att dervid förekommer, att, sedan vid förenämnde reglering
ordinarie båtsmanshållet för staden Piteå blifvit faststäldt till 1 y,, för staden
Luleå till 1 3/4 och för staden Lund till 9 3/g rotar, men sedermera blifvit upplyst,
att berörde städer innehade opriviligerad jord, som, vid ordinarie roteringeu,
bordt tagas i beräkning, men obehörigen uteslutits; Kongl Maj:t, genom nådiga
bref den 1 Februari 1841 och den 18 Februari 1845, beträffande Piteå och
Luleå, samt den 1 Februari 1841 och den 25 Juli 1842, hvad Lund angår,
förordnat, alt samma städer för ifrågavarande opriviligierad jord skulle ansvara,
Piteå för i/ydels, Luleå för likaledes y4:dels samt Lund för yydels rote, hvarigenom
för alla tre berörde städer sammanlagdt uppkommer 1 3/14 båtsmansrote,
eller 3/14:dels rote mera, än den för staden Fahlun nu ifrågaställde förminskning.
Som Kongl. Majit, efter hvad af Förvaltningen af Sjö-ärendena samt Kammar-
och Kommers-kollegierne härvid blifvit i underdånighet anfördt och upplyst,
för dess del i nåder funnit godt bifalla den förminskning i ordinarie båtsmans
roteringen
för Fahlu stad, som, efter de af kollegierne nu uppgifne grunder, bör
ega rum, vill Kongl. Maj:t härigenom föreslå Rikets Ständer, icke allenast att staden
Fahlun bör ansvara för sex båtsmansrotar, i stället för sju, som 1839 års
reglering af städernes ordinarie båtsmansrotering innehåller, utan äfven att, i följd
af nedsättningen för Fahlun, någon ändring uti samma reglering i öfrigt icke
behöfver ega rum, enär den för Piteå och Luleå städer af Konung och Ständer
beslutade tillökning af i/4:dels rote för hvardera, samt tillökningen af yidels rote
tor staden Lund, hvarom Kongl. Majit allåter serskild skrifvelse till Rikets Ständer,
lemnar icke allenast full ersättning för minskningen, utan äfven ett öfver
-
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Nio 19. 13
skott al' ;i/14.dels rote, derför vakans-afgift bör erläggas, och hvilket öfverskott
är så obetydligt, att det icke till ny reglering föranleder.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
O S C A K.
C. A. B. Gyllengranat
-
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Departementet tillhörande Ärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 18 November 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Ihre,
Stats-Råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Woern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus,
Departements-Chefen, Stats-Rådet Friherre Gyllengranat uppläste till justering :
l:o ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatt förslag till
Kongl. Majits nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, angående Fahlu stads ordinarie
båtsmansroteriug.
Enligt Stats-Rådets öfriga ledamöters underdåniga tillstyrkan, täcktes
Kongl. Majit i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta Protokoll
bilagdt, samt befalla att, i enlighet med detsamma, nådig skrifvelse skulle
till Rikets Ständer expedieras.
Ek Protocollo.
C. O Vougt.
14
Kongl. MajUs Nåd. Proposition, N:o 20.
N:o 20.
Ank. till Eip-Utsk. d. 9 December, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rihets Ständer, angående
förändrade grunder för Beväringsmanskapets uttagande
till vapenöfning och annan tjenstgöring m. rn.; gifven
Stockholms Slott den 18 November 1847.
Vid början af sistförflutne Riksmöte tillkännagaf Kongl. Majit Sin nådiga afsigt
att vara betänkt på Försvarsverkets fullkomligare ordnande. I sådan syftning
hafva, enligt Kongl. Maj:ts nådiga befallning, förslag blifvit af Cheferne för Laudtoeh
Sjöförsvars-Departementen, dervid biträdde af sakkunnige män, utarbetade;
och har Kongl. Majit, vid pröfning af dessa förslag, i nåder antagit och gillat följande
deri framställda hufvudgrunder, nemligen:
i:o Arméen bör bildas af stående stamtrupper, såväl värfvade som indelda,
i förening med beväringsmanskap, och vissa dels värfvade och dels indelda sjötrupper
likaledes utgöra ständig stam, med hvilken manskap af sjö-beväringen
förenas;
2:o Genom vapenöfning under fredstid bör åt beväringsmanskapet gifvas sådan
förberedande daning, att detta manskap, vid påkommande behof, då arméen
skall sättas på krigsfot, kan ofördröjligen förstärka denna och inom dess leder
emottaga vidare nödig utbildning, samt att sjöbeväringen må vara användbar för
tjenstgöringen dels på Flottan, så väl den seglande, som den roende; och dels
för öfrigt såsom marinsoldater, i hvilka afseenden årliga öfningstiden bör utsträckas
till 31 dagar, in- och utryckningsdagarne inberäknade, sålunda fördelade, att
minst 14 dagar användas till förberedande recrut-exercis och de öfriga 17 dagarne
i förening med stammen;
3:0 Med antagande, att tiden för vapenöfningarne sålunda utsträckes, må,
till vinnande af besparing så väl i arbetsdagar som i statsutgifter, blott en viss
del af första beväringskiassen årligen inkallas till vapenöfning och den öfriga delen
blifva qvarstående i reserv, att, i fall arméen eller flottans trupper skulle
behöfva ytterligare förstärkas, till tjenstgöring uppbådas;
4:o Enär första beväringskiassen, sedan alla till krigstjenst odugliga blifvit
afräknade, ändock redan öfverstiger 21,000 man, må antalet beväringsskyldige,
som till vapenöfnings undergående årligen inkallas, varda intill dess förändrade
omständigheter kunna föranleda dess förökande, för hela riket, med undantag af
Gottland och Lappmarkerne, inskränkt till 14,323 man, deraf fördelas på arméen
11,181 och på flottan 3,544 man;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 20. 15
5:o Vissa områden af landet bestämmas till utgörande af beväringsmanskap
för arméens och vissa för flottans behof, så väl i freds- som i krigstid, sålunda,
att flottans beväringsområden komme att utgöras af hela Blekinge och VesterNorrlands
Län, Öland, södra Möre Fögderi af Calmar län, de socknar i såväl
återstående delen af sistnämnde län, som öfrige kustlän, med undantag af Norrbottens
och Vesterbottens län, hvilka antingen omedelbart gränsa till hafvet eller
äro belägne i skärgårdarne, och slutligen alla vid hafvet belägna städer, Stockholm,
Götheborg, Umeå, Piteå, Luleå och Haparanda likväl undantagne; samt arméens
beväringsområden åter upptaga alla delar af riket, som icke, enligt det
föregående, skulle utgöra sjöbeväringsmanskap;
6:o Beväringsmanskapets uttagande, såväl till vapenöfning som till krigstjenst,
verkställes efter enahanda hufvudgrunder inom arméens och inom flottans
beväringsområden, hvarvid iakttages:
a) att årliga mönstringar, förrättade på lika sätt som hittills, verkställas särskildt
för städerne och landet samt särskildt inom arméens och llottans beväringsomräden,
hvarvid mönsterrullor öfver beväringsmanskapet upprättas särskildt för
hvarje stad och hvarje fögderi, hvilket likväl ej må hindra mönstrings förrättande
särskildt med en eller flere delar af fögderiet;
b) att, sedan alla vid mönstringen tillstädeskomne beväringsskyldige blifvit,
på sätt särskildt föreskrifvet är, besiktigade, de approberade införas i stadens
eller fögderiets mönsterrulla efter manskapets längd sålunda, att den längsta erhåller
första rummet, den, som står honom närmast i längd, det andra, och så
vidare, med iakttagande dervid att, om två eller flere äro af lika längd, ordningen
dem emellan afgöres efter åldern, så att den äldste erhåller första rummet,
den som dernäst är äldst det andra och så vidare, men, om någons födelsedag
ej vore känd eller flere af dem vore födde på samma dag, genom lottning;
c) att de från mönstringen uteblifne beväringsskyldige i särskildt stadgad
ordning efter enahanda grunder besigtigas, samt de approberade i stadens eller
fögderiets mönsterrulla ofördröjligen införas, på sätt ofvanföre nämndt är, dock med
iakttagande att de, som utan styrkt laga förfall från första mönstringen uteblifvit,
alltid insättas framför dem af samma längd, som vid första mönstringen blifvit
approberade;
d) att som erfarenheten visat, att de bland approberade beväringsmanskapet,
som vid 20 års ålder äro de mest högväxte, äfven, med få undantag, äro de mest
vapenföre, det beväringsmanskap, som, till visst, efter folkmägden bestämdt, antal,
från hvarje stad eller fögderi bör till vapenöfning eller eljest till tjenstgöring uppkallas,
skall uttagas i den ordning, uti hvilken de approberade beväringsskyldige i
stadens eller fögderiets rulla finnas upptagne;
Hi Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 20.
e) att den del af approberade beväringsmanskapet, som ej uppkallas till vapenöfning,
utan blott qvarstår i rullorna såsom reserv, likväl skall aflägga krigsmanna-ed
och stundom deltaga i anbefallda kyrkoparader;
f) att det till första beväringsklassen hörande manskap, som vid mönstringen
blifvit stäldt på tillväxt eller förbättring, skall tillhöra nästpåföljande års första
klass och med denna inställa sig till mönstrings undergående, samt att den, som
vid denna andra mönstring än ytterligare blifver ställd på tillväxt eller förbättring,
skall likaledes inställa sig med följande årets första klass, men bör då antingen
approberas eller förklaras oduglig till krigstjenst;
g) att i de för arméen bestämda beväringsområden, der, utom infanteri,
äfven kavalleri, eller artilleri, eller artilleri- eller sappör-depöter finnas, mönsterherren
af det antal beväringsskyldige, som enligt mönsterrullan skall i staden
eller fögderiet uttagas, utser hvilka som böra tilldelas artilleriet, kavalleriet eller
depöterna, hvartill dock i första rummet uttagas sådane beväringsskyldige, som
sjelfva önska tjena vid dessa vapen, såvida de i öfrigt äro dertill duglige;
h) att beväringskarl, som uppbådas till vapenöfning eller tjenstgöring, må
ega rättighet att lega karl i sitt ställe äfven bland dem af årets klass, som höra
till reservmanskapet, emot skyldighet likväl att sjelf ingå bland nämnda manskap
i den legdes nummerordning;
i) att, då större eller mindre del af beväringsmanskapet till vapenöfning i
fredstid uppbådas, den ordning skall dervid iakttagas, att de, som höra till första
klass-åldern, först utgå och derefter de öfrige klasserne efter åldern, de yngre
klasserna framför de äldre, tills det antal är fyldt, som behofvet fordrar; hvaremot,
när beväringsmanskapet till tjenstgöring i krigstid uppbådas, af alla klasserne
de, som undergått vapenöfning, först må klassvis uttagas i den ordning,
som här förut är sagd, och sedermera de, som tillhöra reserven, likaledes efter
samma ordning dem emellan.
7:o Den på Gottland antagna och upprättade allmänna Beväring kommer att
i dess nuvarande skick fortfara.
Då emedlertid de sålunda ifrågakomna förändrade föreskrifter rörande beväringsskyldigheten,
dels i hvad de afse landets fördelning i vissa serskilda områden
för utgörande af beväringsmanskap för arméens och i vissa sådana områden för
flottans behof, dels ock i fråga om sättet och ordningen för uttagande och indelning
till vapenöfning eller annan tjenstgöring af viss del af beväringsmanskapet
inom samma eller särskilda åldersklasser, innefatta ändring af de för utskrifningssättet
och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet förut stadgade grunder,
har Kongl. Maj:t nu i nåder velat Rikets Ständers yttrande i dessa delar inhemta.
Hos
Kongl. Majds Nåd. Proposition, N.o 20.
17
Hos Kongl. Maj:t har härförutan jemväl under öfvervägande kommit, hurusom,
då flottans ständiga corpser icke äro tillräckliga för bemanning af alla flottans
fartyg under krig och den större delen af det till allmänna beväringen hörande
manskap inom de till sjöbevärings utgörande utsedda områden både erfordras
och, i följd af de årliga vapenöfningarnes beskaffenhet, blifver mest användbar
för tjeustgöringen dels på roddllottan och dels såsom marinsoldater, nödigt
är, att bristen af en fullt duglig och användbar bemanning för flottans seglande
fartyg, hvilken icke eller tillräckligt kan fyllas genom manskapet från Öfriga
sjöbevärings-områdena, på annat sätt afhjelpes, hvilket lämpligast kunde
ske, om handelsflottans befäl och besättningar, i händelse af krig, alltid vore att
dertill påräkna; och har Kongl. Maj:t, med gillande af den i detta afseende gjorda
framställning, i nåder velat till Rikets Ständers antagande härmed föreslå, att,
jemte beväringsskyldige inom de för sjöförsvaret afsedda särskilda områden, till
sjöbeväringen äfven må hänföras alla sjökaptener och styrmän vid handelsflottan samt
rnachinister å enskilda personer eller bolag tillhörande ångfartyg, äfvensom allt
det sjöfolk, som å sjömanshusen eller uti magistraternes rullor är inskrifvet, med
förbindelse för dem att, vid inträffande krig, tjenstgöra å flottan, samt att denna
förbindelse må fortfara från 20 till fyllda 30 år; hvaremot de befrias från all vapenöfning
i fredstid, och skulle den, som, på sätt förberördt är, blifver till sjökrigstjenst
förbunden, jemväl ega att i sitt ställe sätta välfrejdad och duglig sjöman,
som redan fullgjort sin beväringspligt och icke är öfver 40 år gammal.
Om Rikets Ständer äfven för deras del antaga hvad nu blifvit föreslaget,
vill Kongl. Majit, jemte den förnyade författning, som i ämnet bör utfärdas, meddela
de för verkställigheten vidare erforderliga reglementariska stadganden, äfvensom
föreskrifter i afseende på sjöbeväringsmanskapets förmåner och deribland hufvudsakligen
rättigheten till pension för dem, som under krig skadas, samt till
nådegåfvor och gratialer för enkor och barn efter dem, som under krig stupa
eller i följd af olyckshändelser aflida, likasom om sjökapteners och styrmäns rättighet
att användas, de förre såsom officerare och de sednare såsom under-officerare,
samt sjöbeväringsmanskapets i allmänhet rätt till befordran och högre aflöning i
mån af ådagalagd förtjenst och skicklighet.
Det, i fråga om ändring af stadgandena rörande sjöbeväringens utgörande, af
Chefen för sjiiförsvars-departementet i underdånighet algifna yttrande och förslag,
intaget i det inför Kongl. Majit i Statsrådet den 9 i denna månad förda protokoll,
varder Rikets Ständer härjemte meddeladt, och för öfrige delar af de ämnen,
som i denna Kongl. Majits nådiga proposition omförmälas, hänvisar Kongl.
Bil. till R. St. Prot. 1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 4 Väft 3
18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 20.
Maj:t Rikets ständer till innehållet af de protokoll och förslag rörande landt- och
sjöförsvarets ordnande, sorn särskildt blifva Rikets Ständer meddelade.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR
Gust. Peyron.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-departementet tillhörande ärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i Statsrådet å Stockholms
Slott den 9 November 1847.
Närvara n dei
Hans Excellens Justitie-Statsministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena Herr Friherre Ihre;
Stats-Råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
W asm,
Friherre Gyllengranat,
Faxe,
Fåhreeus.
Departements-chefen, Statsrådet Friherre Gyllengranat anmälde och föredrog
i underdånigheti — — — — — — — — — — —
7:o.
Vidare uppläste Departements-chefen ett, i fråga om Sjöbevärings-systemets
förändring skriftligen uppsatt, så lydande betänkande:
kongl MajUs Nåd. Proposition, N:o 20. 19
»Omsorgen lör fartygens bemanning under krig har ofta hos sjönationerna
utgjort ett vigtigt ämne för bekymmer, och Sverige har äfven pröfvat olägenheterna
deraf, att man i nödens stund icke vetat, hvarthän man med säkerhet skolat
vända sig, för att fylla behofvet af sjöfolk.»
»Begagnande under tidens lopp än värfning, än, fast mera sällan, pressning,
än förhyring, än uppfordring af sådane hjelptrupper, som under namn af vargering,
landtvärn och förstärkning, tjenstgjort, har man dock städse funnit dessa utvägar
vara icke tillfyllestgörande för vinnande af ändamälet, utan har alltid, under krigets
lopp, erfarenhet vunnits, det något ytterligare varit att i detta afseende önska.
Flottans fasta corpser och trupper hafva naturligtvis aldrig varit och böra
icke eller vara tillräcklige för bemanning af flottans alla fartyg, utan hafva dessa
corpser endast varit påräknade såsom en befaren stam för den förstärkning, som
under ett krig erfordras.»
»Det år 1812 inrättade Beväringssystem, enligt hvilket skyldigheten att
deltaga i rikets försvar tillhör hvarje svensk man emellan 20 och 25 års ålder,
var ett stort steg till afhjelpande af de olägenheter, som förut voro oskiljaktige
från omsorgen för flottans bemanning, men ännu återstår mera att önska i denna
del, dels för att få antalet tillräckligt och bestämdt, dels för att till sjötjenst erhålla
sjövane personer.»
»Uti underdånig skrifvelse den 3 Juli 1812 uttryckte rikets ständer den
underdåniga önskan, att ingen konskriberad måtte, mot sin vilja, tvingas till
tjenstgöring som båtsman eller till sjös, då det, enligt hvad rikets ständer i underdånighet
anförde, »är en erkänd sak, att böjelsen till en betydlig del bestämmer
dugligheten till tjenstgöring på detta element»; och Kongl. Maj:t gick denna
ständernas önskan så vida till möte, att 19 g i den under den 27 Oktober 1812
utfärdade nådiga kungörelsen om utskrifningssättet m. m. innehöll, det Kongl.
Majit ville i de orter, der båtsmanshåll är indeldt elier roteradt och manskapet
har lust att heldre tjenstgöra vid landtarméen, än till sjös, söka uppfylla deras
önskan, så vidt omständigheterna medgifva, samt att förhållandet skulle vara lika
i anseende till sjöstaten i de trakter, der endast kavalleri eller infanteri är indeldt.
För bildandet af en duglig och användbar sjöbemanniug lägger detta stadgande
hinder i vägen, enär det måste antagas såsom en oemotsäglig sanning, att
en yngling, som icke är van vid sjölifvet och dess egenheter, på en kortare tid
icke möjligen kan för sitt yrke så bildas, att han blifver fullt användbar till sjös.»
«Då emedlertid afhjelpandet af detta hinder måste ligga inom möjlighetens
gräns i ett Iand, der handelsflottan på håfven samt vid egna kuster och sjöar
har en ganska betydlig proportion till den krigsflotta, hvartill landet möjligen kan
förmå att anskaffa materiel och öfning, ett land, af hvars befolkning en stor del
20 Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition, N:o 20.
bebor kuster och stränder, med fiske och sjöfart till näringsfång; har jag, på Eder
Kongl. Maj:ts derom gilna nådiga befallning, skolat i underdånighet föreslå de förändringar
i 1812 års Beväringsförfattning, med antagande af hvilka jag anser sjövapnet
i krigstid vara tryggadt för farhågan att sakna tillräckliga och öfvade besättningar,
en farhåga, som aldrig kan ega rum i de länder, der den principen
är antagen, att hvar och en, som tager sin föda af hafvet, skall i behofvets stund
tjena till sjös och på kronans fartyg värna sitt fädernesland, en princip, genom
hvars tillämpning vårt brödrarikes flotta, när krig utbryter, förses med en bemanning
af 20,000 mer eller mindre befarne sjömän, under det Sverige endast
kan påräkna ett ringa antal sådane. De förändrade stadganden för sjöbeväringsskyldighetens
utgörande, som jag nu vågar i underdånighet föreslå, utgöra en
tillämpning af de i flera andra länder med fördel redan existerande reglor för
krigsmarinernas bemannande, och jag vågar tro, att införande af dessa reglor i
Sverige, långt ifrån att betunga dem, för hvilka förändring i beväringspligten är
föreslagen, tvärtom skall lindra deras nu egande skyldigheter, i det de befria dem
från alla vapenöfningar under fredstid, på samma gång som den föreslagna förändringen
kommer att under krigstid befria statsverket från den högst betydliga
kostnad, som den i alla fall osäkra förhyringen medför. Genom båtsmanshållets
bibehållande vid de för detsamma gällande hufvudgrunder, vinnes den fördel emot
det i andra länder antagna enrolleringssystem, att den del af sjöbeväringsman
skapet
i Sverige, som utgöres af verkliga sjömän, under fredslugnet aldrig behöfver
besväras med någon uppfordring till sjötjenst å Kongl, flottans fartyg, och
detta manskap således under fredstid icke får vidkännas något afbrott i det yrke,
de utöfva; — en omständighet, hvarpå hufvudsakligt afseende vid förslagets uppgörande
blifvit fästadt, så att sjöfarten, äfven under krig, kan fortgå endast med
den förändring, att å alla fartyg, hvilka efter krigets början utgå på sjöresor, besättningarne
till någon del måste utgöras af förut obefaret manskap.»
»Ett annat förhållande är deremot med endel af sjöbeväringen, som icke utgöres
af verkliga sjömän, utan består hufvudsakligen af dels fiskare, dels ock andra
invånare af kust- och skärgårdssocknarne, ty för dem kan icke lämpligen
föreslås någon annan beväringsskyldighet än den, som åligger landtbeväringen,
hvadan de icke eller kunna eller böra från vapenöfningar frikallas.»
»Med den rättighet för de beväringsskyldige, som nu eger rum, att välja
tjenstgöring till sjös eller lands, skulle det kunna hända, att, för den händelse
Eders Kongl. Maj:t fästade afseende å deras val eller önskan, sjövapnet blef nära
blottadt på den bemanning, som af beväringen är påräknad, om nemligen alla eller
de fleste valde tjenst till lands; och hvad, som med bibehållande af denna valrätt
bestämdt eger rum, är, att många vid sjölifvet ovane ynglingar komma att tjenst
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 20. 21
gora till sjös, under det alt mången befaren sjöman får strida till lands; men
dessa missförhållanden förekommas, om, med upphäfvande af valrätten, sjöbeväringen
skiljes från landtbeväringen och den förra endast utgöres af sjösocknarue.»
»Provinsen Gottland har hittills varit utesluten från deltagande i sjöbeväringspligten,
och jag anser den äfven hädanefter böra derifrån undantagas. Samma
skäl, som legat till grund för Gottlands fritagande från allmänna sjöbeväringen,
nemligen: nödvändigheten att i en aflägsen provins bibehålla den styrka, som åtminstone
kan förhindra en fiendtlig ströf-corps att intränga, anser jag äfven böra
tillämpas för Umeå och Piteå läns kustsocknar, hvilkas beväringsmanskap, utgörande
1,500 å 1,600 man, således borde undantagas från allmänna sjöbeväringen.»
»Under åberopande af hvad jag nu haft nåden anföra, får jag således i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå rikets nästsammanlrädande
ständer följande förändrade grunder för sjöbeväringens utgörande i
krigstid, nemligen:
l:o »Skyldigheten att till rikets försvar ingå i sjöbeväringen skall hädanefter
åligga:
a) sjökaptener och styrmän af handelsflottan samt machinister å privates ångfartyg,
äfvensom allt det sjöfolk, som å sjömanshusen eller uti magistraternas
rullor är inskrifvet;
b) invånare af mankön uti de socknar, till hvilka antingen hafvet omedelbart
gränsar eller som äro belägne i skärgårdarne, äfvensom hela Blekinges och
Vester-Norrlands län samt Södermöre fögderi af Calmar Län, likaledes alla uti
mom. a icke nämnde invånare uti de sjöstäder, hvilka i närlagde förteckning äro
upptagne»;
2:o »Sjökaptener användas under krig till tjenstgöring å Kongl, flottans fartyg,
dels såsom kaptenlöjtnanter, dels såsom premier- och sekundlöjtnanter, samt
styrmän, dels i lägsta oflicersgraden, dels såsom officerare; äfvensom machinister
såsom öfver- och undermachiuister, allt efter hvars och ens skicklighet och egande
praktiska erfarenhet samt med åtnjutande af aflöning med flera förmåner för den
grad, som utöfvas»;
3:o »Skyldigheten att under krig deltaga i fäderneslandets försvar till sjös,
fortfar från fyllda 20 års ålder för de i lista punkten mom. a nämnda personer,
till fyllda 30 års ålder, samt för dem, som upptagas uti mom. b under de år,
som beväringsskvldigheten åligger landt-beväringen, enligt de för densamma gällande
författningar;»
»4:o Den, som till sjökrigstjenst är förbunden, må i sitt ställe sätta annan
duglig och välfrejdad karl, hvars beväringspligt upphört och icke är öfver 40 år
22 Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 20.
gammal; samt i lall han i stället för någon af de i mom. a nämnde personer leges,
är välbefaren och skicklig sjöman.»
5:o »De under mom. a nämnde personer äro frikallade från all vapenöfning i
fredstid; men de under mom. b upptagne undergå sådan antingen till lands eller
sjös, på sätt Kongl. Maj:t derom förordnar.»
»Om Eders Kongl. Maj:t i nåder behagar gilla dessa hufvudgrunder för sjöbeväringens
utgörande och Rikets Ständer, för deras del, dem antaga, lärer en
allmän författning, innefattande äfven de till ämnet hörande reglementariska stadganden,
som erfordras, af Eders Kongl. Maj:t i nåder utfärdas.»
Uppå Statsrådets öfriga ledamöters underdåniga tillstyrkan, täcktes Kongl.
Maj:t i nåder gilla hvad af Departements-chefen på här ofvan omförmälde
sätt blifvit föreslaget och hemstäldt, samt i nåder förordna, att
nådig proposition i ämnet skulle, i sammanhang med propositionen om
landtbeväringen, till rikets nästsammanträdande Ständer aflåtas, hvarom
utdrag af protokollet skulle landtförsvarsdepartementet meddelas.
Ex protocollo.
C. O. Vougt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 20. 23
Uppgift å de Län, Fögderier, Socknar samt Sjöstäder, hvilkas
Beväringsskyldige höra till Flottan.
Län.
Götheborgs och Bohus
Fögderi.
Norrvikens
Sunnervikens
Oroust och Tjörn
Socken.
Lommelanda
Hogdal
Näsinge
Skee
Kärnö
Lur
Tanum
Qville
Svenneby
Bottna
Tossene
Askum
Grafvarne och Kongshamn
Bro
Brasta
Lyse
Lysekihl
Håbv
Forss
Skredsvik
Bäfve
Herresta
Högås
Bokenäs
Dragsmark
Fiskebäckskil
Grundsund
Torp
Myckleby
Röra
Morlanda
Gullholmen
24
Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 20.
Län.
Götheborgs och Bohus
Hallands
Fögderi.
Oroust och Tjörn
Inlands
Götheborgs
Fjäre
Socken.
Tegneby
Långeland
Stala
Käringön
Mollösund
Walla
Klöfvedal
Stenkyrka
Tjörns hufvud eller
Klädesholm
Forshälla
Restered
Ljung
Ödsmål
Norum
Jorlanda
Solberga
Holta
Lycke
Häresta
Thorsby
Alla socknarne i
sings härad
Alla socknarne i
sings härad
Carl Johan
Frölunda
Askim
Styrsjö
Släp
Walda
Tölö
Hanhals
Onsala
Ölnevalla
Landa
Rönnängen
Vestra HiÖstra
Hi
-
Fril
-
Län.
Hallands
Christianstads
nih. im k. st. Prof.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 20.
Fögderi.
Fjäre
Warbergs
Halmstads
Laholms
Norra och Södra Åsbo
samt Bjäre
Ingelsta och Järresta
Socken.
Frillesås
Wäsö
Stråvalla
Åhs
Torpa
Lindberg
Träslöf
Tvååker
Morup
Stafsinge
Skrea
Estra
Steninge
Harplinge
Söndram
Wapnö
Snöstorp
Trönninge
Edsberga
Laholms Landtförsamling
Skummeslöf
Ostra Karup
Tjärby
Båstad
Vestra Karup
Houf
Torekow
Grefvie
Förslöf
Barkåkra
Höja
Ströfvelstorp
Köpinge
Ingelstorp
Walleberga
1847 och 1848. 1 Sami. 1 Afd. 4 Haft.
2fi
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 20.
Län.
Christianstads
Malmöhus
Fögderi.
Socken.
Ingelsta och Järresta
Löderup
Borreby
Hoby
Nöbbelöf
Cimbritz
Gladsax
Willands och Gärds
samt Albo
Rörrum
Melby
Hvitaby
Raflunda
Maglehem
Åhus
Ljungby
Gualöf
Ivetofta
Luggude, Rönnebergs
och Onsjö
Malinge
Farhult
Jonstorp
Brunby
Wäsby
Wiken
Allerum
Helsingborgs Landtförsamling
Råhus
Qvistofta
Glumslöf
t
Herslöf
Öija
Tofta
St. Ibbs på Hven
Torna, Dara och
Harjager
Saxtorp
Vestra Carleby
Ilollerup
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 20.
Län.
Malmöhus.
Blekinge
Fögderi.
Torna, Bara och
Ilarjager
Oxie, Skytts och
Wemmenhög
Ljunits och Herresta
Bräkne och Listers
Socken.
Barsebäck
Löddeköpinge
Borreby
Fledje
Flellje
Lomma
Burslöf
Fosie
Hyllie
Bunkeflod
Klagstorp
Tygelsiö
Gessie
Eskilstorp
Hvellinge
Stora Hammar
Ring
Maglerup
Trelleborg
Dalköpinge
Gislöf
Limlinge
Lilla Isie
Ostra Torp
Hemmesdynge
Lilla Beddinge
Tullstorp
Östra Wemmenhög
Skifvarp
Nöbbelöf
Snorresta
Backåkra
Bjerresjö
Stora Herresta
Alla socknarne
28
Kongl. Majus Nåd. Proposition, N:o 20.
Län.
Blekinge
Kalmar
Östergöthlands
Fögderi.
Ostra och Medelstad
Södra Möre
Norra Möre
Stranda & Handbörds
Tunaläns, Sevedes och
Aspelands
Norra och Södra Tjust
Ölands Norra
Ölands Södra
| Hammarkinds och
Skärkinds
Lösings, Björkekinds
och Östkinds
Socken.
Alla socknarne
Alla socknarne
Dörby
Kalmar landsförsamling
Kläckeberga
Förlösa
Åby
Ryssby
Åhlhem
Mönsterås
Döderhult
Alisterhult
Hjorthed
Westrum
Gladhammar
Törnsvalla
Gamleby
Lofta
Loftahammar
Ed
Eds Kapell
Tryserum
Alla socknarne
Alla socknarne
Gryt
Börrum
St. Anne Kapell
Skällvik
Mogata
Tåby
Ås
Östra Ny
Rönö
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 20.
Län.
Fögderi.
Socken.
Östergöthlands
Lösings, Björkekinds
Jonsberg
och Östkinds
Häradshammar
Östra Husby
Östra Stenby
Kungsund
Dagsberg
Styrsta
Norrköpings landtförsamling
Krokek
Qvarsebo
Finspänga, Bråbo och
(Östra) Enby
Qvillinge
Memmings
Södermanlands
Jönåker, Rönö och
Tunaberg
Hölebo
Bergshammar
Nyköpings landtförsamling
Allhelgona
Svartuna
Tystberga
Bälinge
Vester Ljung
Trosa landtförsamling
Wagnhärad
Hölö
Mörkö
Stockholms
Svartlösa och Öknebo
Ytterjerna
Tveta
Södertelje landtförsamling
Grödinge
Nacka och Erstavik
Sotholms
Sorunda
Thorö
Nynäs
Östmo
Westerhanninge
Muskö
Län.
Stockholms
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o SO.
Fögderi.
Sotholms
Åker, Frötuna och
Wermdö
Danderyds, Sollentuna
och Wallentuna
Lyhundra, Sjuhundra,
Bro och Wäddö
Frösåker och Närdinghundra
-
Socken.
Österhanninge
Ornö
Utö
Nämndö
Tyresö
Dalarö
Bo
Pilhamn eller Ingar
Djurhamn
Wermdö
Möja
Norra Ljusterö
Österåker
Kulla
Länna
Blidö
Frötuna
Rådmansö
Ulriksdal
Danderyd
Lidingö
Täby
Östra Ryd
Sollentuna
Bro
Wätö
Wäddö
Häfverö
Singö
Edebo
Harg
Börstil
Län.
Stockholms
Upsala
Gefleborgs
Vester-Norrlands
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 20.
Fögderi.
Frösåker och Närdinghundra
Olands
Örbyhus
Gestriklands
Södra Helsinglands
Norra Helsinglands
Medelpads
Södra Ångermanland
Norra Dito
Socken.
Gräsö
Forsmark
Hållnäs
Öster Leufsta
Wessland
Elfkarleby
Wahlbo (med Sättra och Hemlingsby)
Hille
Hamrånga
Skog
Söderala
Norrala
Enånger
Njutånger
Idenor
Tuna
Rogsta
Hamrånger
Jättedal
Gaarp
Alla
socknarne
Alla socknarne
Alla socknarne
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 20.
Sjöstäderna.
Län.
Stad-
Götheborg och Bohus
Strömstad
Uddevalla
Marstrand
Hallands
Kongsbacka
Warberg
Halmstad
Christianstads
Cimbritshamn
Malmöhus
Helsingborg
Landskrona
Malmö
Skanör
Falsterbo
Ystad
Blekinge
Sölvesborg
Carlshamn
Carlskrona
Kalmar.
Kalmar
Westervik
Borgholm
Östergöthlands
Norrköping
Södermanlands
Trosa
Nyköping
Stockholms
Södertelje
Norrtelje
Östhammar
Öregrund
Waxholm
Gefleborgs
Söderhamn
Gefle
Hudiksvall
Vester-Norrland
Hernösand
Sundsvall
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o *20.
33
Utdrag af protokollet öfver blandadt Landtförsvars- och Sjölörsvarsärende,
hållet inför Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet pä Stockholms slott
den 18 November 1847.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens. Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Statsråden:
Friherre Staél von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gyllenyranat,
Faxe,
Fåhraus.
Chefen för Landtförsvars-Departemenlet, Statsrådet Friherre Peyron uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 9 i denna månad,
uppå serskilda föredragningar genom Landtförsvars- och Sjöförsvars-Departementena,
fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Rikets Ständer, angående förändrade grunder för Beväringsmanskapets uttagande
till vapenöfning och annan tjenstgöring, m. m.
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkan, berörda
förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, i nåder gilla samt
förordna att nådig proposition i eldighet dermed skulle till Rikets Ständer
afgå.
Ex 1’rotocollo
F. L. Tillander.
Bih. lill ft. St. Prot. 1S47 och 1848. 1 Sami 1 Afd. 4 Baft.
STOCKHOLM, tryckt hos t. j. hjerta, 1847.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
Nio 21.
1
Ank, till Exp.-Utsk. den 10 Dec. 1847, kl. 9 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, dels i anledning af
vid sista riksdagen gjord, begäran om utredning af skogsplanterings
kassans
inkomster och utgifter, dels angående särskilda framställningar
i fråga om värden och tillsynen å samt hushållningen med de
i riket varande häradsallmänning ar; Gifven Stockholms Slott den 12
November 1847.
Hos Kongl. Majit hafva Rikets åren 1840 ooli 1841 församlade Ständer, med
anledning af hos dem gjorda framställningar, uti underdånig skrifvelse den 12 Maj
sistberörde år, föreslagit: att, då af menigheternas rättighet till afkastningen af de i
riket varande häradsallmänningar syntes följa, att dessa menigheter äfven borde vara
berättigade till delaktighet i allmänningarnes förvaltning, äfven då desamma icke upplätos
till intressenternes disposition eller till delning dem emellan, helst genom Kongl.
Brefvet den 16 Mars 1824 blifvit förklaradt, att lands- och häradsallmänningarne voro
att anse såsom landets och häradets egendom, samt enär, under förutsättning, att en
sådan delaktighet i allmännings-förvaltningen icke finge leda till inskränkning af den
uppsigt öfver skogshushållningen, Kongl. Majits befallningshafvande, jemte skogs- och
jägeri-tjenstemänncn, utöfvat, dervid, efter Rikets Ständers förmenande, icke kunde
uppstå någon betänklighet i afseende till möjlig farhåga, att vården om skogens bestånd
i framtiden skulle förbises, hvaremot, om menigheterna riktigt insågo och uppskattade
sin egen fördel af denna vård, deras befattning dermed måste blifva ett
verksamt medel, om icke den enda utvägen, att uppnå det åsyftade ändamålet, särdeles
som menigheternas emot skogshushållningen visade ovilja, hvilken under den
tid, tillsynen å nämnde hushållning uteslutande tillhört statens embets- och tjenstemän,
måhända utgjort det största hindret för dess befrämjande, sannolikt komme att
upphöra i den mån, menigheterne sjelfvilligt åtogo sig omsorgen om densamma, såsom
en dem sjelfva närmast rörande angelägenhet, det måtte i nåder varda stadgadt,
att delegare i häradsallmänning må, der de det önska och sådant hos Kongl. Majits
befallningshafvande anmäla, ega att, genom utsedde deputerade, deltaga uti uppsigten
och vården af allmänningen och att för bemälde deputerade utfärda instruktion, sorn
af Kongl. Majits befallningshafvande borde granskas och godkännas, dock att sådant
icke skulle leda till upphörande eller inskränkning af den uppsigt, staten genom
lith. till R. St. Prat. 1847 Sp 1848. 1 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande samt skogs- och jägeri-tjenstemännen hittills utöfvat;
att, enär uti 3 §. af Kongl. Maj:ts den 16 Mars 1838 för skogs- och jägeri-staten
utfärdade nådiga instruktion, som innehåller, att vederbörande distrikts-förvaltare skola,
efter verkställd uppmätning, författa behöriga skogschartor samt den växande skogen
dervid uppskatta och till trakthuggning förslagsvis indela, icke tillika funnes bestämdt,
af hvilka kostnaden för dessa chartors upprättande skulle bestridas, men, efter hvad
Rikets Ständer inhemtat, jägeri-betjeningen i Upsala län, i anledning af derom gjord
underdånig framställning, genom Kongl. Maj:ts nådiga bref till Dess befallningshafvande
derstädes af den 21 September 1838, lått sig ålagdt att utan arfvode verkställa
indelningar å allmanningarne, med begagnande dervid af det biträde, som intressenterne
till bestämdt antal dagsverken skulle bestå, äfvensom att derefter författa
behöriga skogschartor, ett allmänt stadgande måtte utfärdas i enlighet med den särskilda
föreskrift, som på förrberörde sätt blifvit Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Upsala län meddelad; att, som det uti 5 §. af ofvannämnde instruktion förekommande
ovilkorliga stadgande, att, innan mätning, uppskattning och indelning af kronopark
eller allmänning hunnit verkställas, en provisionell huggningsplan derå skall
för hushållningen under tiden af distrikt-förvaltaren uppgöras sålunda, att af arealvidden
årligen afverkades l/150:del af barrskogen, efter Rikets Ständers öfvertygelse
kunde betydligt jemkas, utan äfventyr, att ändamålet dermed förfelades, enär det
vore kändt, att högst 150 år erfordrades för skogens växt och mognad till timmer,
men sådan skog på vida kortare tid upphunne den för dess användande till ved och
gärdsle erforderliga växt, hvarefter huggningsplanen, hvad häradsallmänningarna beträffar,
så mycket heldre borde lämpas, som skogen derå vore för de sistnämnda
behofven påräknad och nödvändig till vida större del än för timmer, förenämnde 5
§. måtte på det sätt förändras, att af hvarje häradsallmänning, i mån af dess storlek
och i förhållande till ortens behof af timmerskog, borde afsättas en lämplig andel af
den för skogsväxten mest tjenliga marken, som skulle indelas i årliga hyggen, i förhållande
till den för skogens växt och mognad till timmer erforderliga tid, men för
den öfriga marken deremot iakttagas en indelning, lämpad efter den kortare tid för
återväxten, som för skogens användande till ved och gärdsel erfordrades, allt med
beräkning af den, till följd af olika jordmån och klimat, olika växtligheten; samt att,
enär de uti 27 §. af meranämnde instruktion meddelade föreskrifter i afseende på
kreaturs betande å häradsallmänningarne voro alltför obestämda, hvarförutan en inskränkning
i tiden för så beskaffadt betande syntes vara af behofvet påkallad, äfvensom
lämpliga vitén borde vara med allmänningarnes fridlysning förenade, det måtte,
såsom tillägg till omförmälde 27 §., icke allenast bestämmas, att, i likhet med hvad
för kronoparker redan är stadgadt och äfven inom vissa län med häradsallmänningarne
eger rum, intet betande å dessa sednare allmänningar må vara tillåtet före
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
3
den 1 Juni, vid hvilken tid gräset kunde antagas vara tillräckligen rotfåstadt och
uppväxt, utan äfven utsättas ett vite af Tre Riksdaler 16 sk., hvartill den gjorde
sig förfallen, som före nämnde tid eller ock å fridlyst allmänning till betande insläpper
kreatur 5 och har, i fråga om skogens uppmätning m. m., ett särskildt förslag
blifvit till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnadt af Chefen för Kongl. Maj:ts
Skogsinstitut, som jemte framställning af de svårigheter och hinder, hvilka ännu inom
de Hesta län i riket, der häradsallmänningar finnas skola, uppstått vid en förbättrad
skogshushållnings införande, i underdånighet hemställt, att staten måtte hädanefter
från skogsplanteringskassan bestå kostnaden för dessa allmänningars uppmätning, jemte
dertill erforderliga handtlangare-dagsverken, samt tillika aflöna de vid dessa skogar
anställda bevakare; anförande, i sådant afseende, bemälde t. f. Chef i underdånighet:
att nämnde kassa redan aflönade den förvaltande personalen af jägeri-staten, tillika
med bevakarne å kronoparkerna, med en årlig utgift af omkring 18,000 r:dr banko,
hvarifrån likväl borde afräknas hvad deras innehafvande boställen afkastade; att vidare
af samma kassa utginge till Skogs-institutets underhåll 3,500 r:dr årligen; samt att,
om ifrågavarande allmänningars uppmätning verkställdes af Skogs-institutets elever,
densamma kunde medhinnas på fem eller sex år, under hvilken tid skulle erfordras
till elevernas rese- och traktamentskostnad, äfvensom till dagsverkares aflönande efter
markegångspris, en årlig utgift af omkring 3,000 r:dr banko, hvaremot det belopp,
som åtginge till bevakarnes aflöning å dessa allmänningar, endast vore att anse såsom
ett förskott, för hvilket kassan erhölle ersättning genom de afgifter, som dit
borde ingå för skogs effekter, hvilka från allmänningarne till skogsbehöfvande afyttrades.
Sedan vederbörande läns-styrelser, äfvensom t. f. Chefen får Skogsinstitutet,
blifvit öfver de af Rikets Ständer gjorda framställningar hörde, har, så väl uti dessa
frågor, som rörande det af förrbemälde Chef särskildt framställda förslag, Kongl. Maj:ts
och Rikets Kammar-kollegium, enligt erhållen nådig befallning, sig i underdånighet
utlåtit, hvarvid, efter tillkännagivande att sådana allmänningar, å hvilka ofvanberörde
hemställanden hade afseende, numera endast funnes i Stora Kopparbergs, Wermlands,
Gottlands, Gefleborgs, Westernorrlands, Westerbottens, Norrbottens, Jemtlands, Götheborgs
och Bohus, Hallands, Christianstads, Malmöhus och Blekinge län, Kollegium,
lika med de liesta läns-styrelser, tillstyrkt nådigt bifall till hvad af Rikets Ständer
blifvit i underdånighet föreslaget, angående rättighet för delegare i häradsallmänning
att, der de det önska och sådant hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmäla,
genom utsedde deputerade, uti uppsigten och vården af allmänningen deltaga,
äfvensom Kollegium förordat t. f. Chefens för Skogs-institutet hemställan, i fråga om
sådana allmänningars uppmätning genom Skogs-institutets elever, på skogsplanteringskassans
bekostnad m. m., hvaremot Kollegium, af anförda skäl, förklarat sig icke
i
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
kunna biträda det utaf Rikets Ständer framställda förslag, angående ändring i viss
mån af stadgandet i 5 §. af 1838 års iustruktion för skogs- och jägeri-staten, samt
om bestämmande af den 1 Juni såsom den dag, hvarförinnan betning å häradsallmänning
ej skulle få ega rum, samt om icke för den, som före nämnde tid eller
ock å fridlyst allmänning kreatur till bete insläpper.
Vidare hafva, uti skrifvelse den 8 Januari 1845, angående reglering af utgifterna
å riksstatens sjunde hufvudtitel, Rikets då församlade Ständer i underdånighet
anhållit, att Kongl. Maj:t ville till påföljande riksdag låta fullständigt utreda förhållandet
med skogsplanteringskassans tillgångar och inkomster, samt hvad derutaf som tagits
i beräkning för jägeri-statens aflöning med flere erforderliga omkostnader, och
derefter till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om dessa statens inkomsters och
utgifters uppförande å deras behöriga titlar; och har, i anledning häraf, Kongl. Majit
i detta ämne hört Dess och Rikets Statskontor, som, uti afgifvet underdånigt utlåtande,
upplyst: att den så kallade skogsplanterings-kassan tillkommit på grund af skogsordningen
den 1 Augusti 1805, hvarigenom är vordet stadgadt, att hvad som kunde
inflyta vid skogsförsäljning från kronans parker och allmänningar, äfvensom för
mulbeten derå och uti böter för åverkan deruppå, med flera olika inkomster, borde
särskildt samlas och redovisas, för att användas till utgifter för dessa skogars vårdande
och skötsel medelst plantcrhagars inrättande för skogsväxters befrämjande m.
m., hvilka medel skulle likasom statsinkomsterna af Statskontoret förvaltas; att sedermera
genom Kongl, brefvet den 25 April 1826 vissa föreskrifter blifvit meddelade
om ordningen för skogsplanteringsmedlens disponerande samt vidare åtskilliga
speciella förordnanden gifna härutinnan, intilldess en närmare undersökning och åtgärd
i afseende på kronoskogarnes bevakande och skogshushållningen ansåges nödig:
att under den 15 Oktober 1828 Kongl. Majit i nåder anbefallt inrättande af ett
Skogsinstitut för jägeri-betjenings bildande, äfvensom en kommitté blifvit tillsatt för
ärendets vidare behandling, hvarefter genom Kongl. Rrefvet den 19 Mars 1836 förordnats
om en general-reglering af jägeri-staten sålunda, att de densamma dittils bestådda
indelda löner skulle vid innehafvarens afgång till statsverket indragas, samt
för vården, skötseln och bevakningen af de parker och allmänningar, som bibehöllos,
anställas en i skogshushållningen vid nämnde institut undervisad och examinerad tjenstemannapcrsonal,
försedd med kontanta löner och boställen af de förut dertill anslagna
hemman och lägenheter till den del sådana erfordrades, och hvilken personal
efter antal och beskaffenhet af parker och allmänningar bestämdes, jemte de för de
särskilte beställningarne blifvande löner, hvilka dock endast i mån af skogsplanteringskassans
tillgång och allt efter som den förre jägeri-betjeningen afginge, skulle få tillträdas,
hvarförinnan Kongl. Majit ville, efter från Dess befallningshafvande infordrade
förslag, låta upprätta interimsstater länsvis, som upptogo anslagen för de nya till an
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
5
talet minskade, men bättre aflönade tjenstemän och betjente, äfvensom huru med verkställigheten
af denna reglering komme att förhållas under öfvergången från gamla till
nya staten, att sådana interimsstater äfven blifvit under loppet af de påföljda åren
1837 och 1838 uppgjorda och genom särskilda Kongl, bref utfärdade, deruti sedermera
åtskilliga mindre väsendtliga ändringar eller tillägg egt rum, hvarjemte de nya
beställ ningarne, efter inträffad afgång från de gamla och kassans derigenom ökade inkomster,
tillika med andra stigande intrader, till större delen kunnat tillsättas och aflönas;
samt att kassans utgifter icke obetydligt understigit de till densamma influtna
inkomster, hvilka sednare uti en vid Statskontorets utlåtande fogad tabell uppgifvits
hafva utgjort för år 1836 R:dr 31,063: 21. 4, för år 1837 R:dr 31,100: 16, för
år 1838 R:dr 39,099: 6, för år 1839 R:dr 39,247: 2. 3, för år 1840 R:dr
41,048: 3. 7, för år 1841 R:dr 30,352: 28. 2, för år 1842 R:dr 40,344: 40.
7, för år 1843 R:dr 28,696: 9. 2, för år 1844 R:dr 21,707: 25. 9, och för år
1845 R:dr 24,225: 8. 10. banko.
Detta allt har Kongl. Maj:t behörigen öfver vä ga 15 och enär, hvad först beträffar
frågan om skogsplanterings-kassan, den utaf Statskontoret, rörande nämnde kassa,
åstadkomna utredning utvisar, att kassans inkomster under åren 1836—1845 i betydlig
mån till beloppet omvexlat, samt berörde utredning följaktligen icke lemnar
tillförlitlig grund för inkomsternas beräknande i framtiden till någon viss summa årligen,
hvarförutan det förekommer, att åtskilliga ärenden för närvarande bero af
Kongl. Maj:ts pröfning, hvilkas afgörande kommer att på förhållandet med kassans
utgifter hafva inflytande, anser Kongl. Maj:t den tidpunkt ännu icke vara inne, då
hela skogsplanteringskassan med dess inkomster kan till staten öfverlåtas; dock som
under den sednast förflutna tiden kassans tillgångar icke blott varit tillräckliga för de
derå anordnade utgifter, utan ock derutöfver lemnat öfverskott, samt anledning ej är,
att uti detta förhållande ändring hädanefter kommer att ega rum, har Kongl. Maj:t
pröfvat skäligt i nåder bifalla, att af ifrågavarande kassa en summa stor Sextiosex
Tusende Sex Hundrade Sextiosex Riksdaler 32 sk. (66,666: 32.) banko, nu må
till Rikets Ständers disposition öfverlemnas, för att, efter deras pröfning, till förefallande
behof användas.
Vidkommande derefter Rikets Ständers hemställan om rättighet för delegare i
häradsallmänning att, der de det önska och sådant hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
anmäla, genom utsedde deputerade deltaga i uppsigten och vården af allmänningen;
så, enär det ifrån äldre tider varit vanligt, och nu gällande förordning angående
skogarne i riket af år 1805 i 4:de punkten jemväl innefattar stadgande derom,
att häradsboerna ega vid ting eller sockenstämmor välja vissa personer, en eller
flera, som vid de tillfällen, då fällning och afförsel sker, skola sig infinna och, gemensamt
med skogsbetjente, bevaka, att dervid ordentligen och lagligen tillgå må,
6
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 21.
och sådane af häradsboerne utsedde uppsyningsman hittills fått biträda skogsbetjeningen,
icke allenast vid allmänningarnas bevakning och fredande från åverkan, hvartill
den oftast inskränkta skogspersonalens tillgörande merendels varit otillräckligt, utan
ock med uppsigt vid fållning och afförsel af det utsynade virket, med mera, samt,
efter hvad flera länsstyrelser upplyst, häradsboernes så beskaffade biträde i icke ringa
mån befunnits för skogsvården gagneligt, har Kongl. Maj:t funnit hinder för ett sådant
deltagande från allmännings-intressenternas sida i vården och tillsynen å dö till
häradet hörande allmänningsskogar icke möta, hvadan Kongl. Maj:t pröfvat skäligt att
till Rikets Ständers underdåniga hemställan i denna del lemna nådigt bifall, dock att
deputerade icke må ega inblanda sig i den vetenskapliga skötseln och behandlingen
af skogen, hvilken hädanefter såsom hittills kommer att utaf den förvaltande personalen
af skogsstaten, enligt instruktion och de vid hvarje allmännings reglering meddelade
särskilda föreskrifter, handhafvas; börande i öfrigt, på sätt Rikets Ständer jemväl
hemställt, den utaf häradsboerne för deras deputerade utfärdade instruktion alltid
underkastas granskning af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på hvilken det sålunda
ankommer att, då behof deraf göres, densamma jemka och rätta till öfverensstämmelse
med hvad, rörande deputerades befattning, nu är vordet stadgadt, och hvar
om
föreskrift skall inflyta i den nya skogsordning, som, efter dertill af Kammarkollegium
uppgjordt förslag, framdeles kommer att af Kongl. Majit utfärdas.
Beträffande sedermera dels Rikets Ständers framställning om utfärdandet af ett
allmänt stadgande angående skyldighet för jägeri-betjeningen att, utan arfvode, verkställa
indelningar å allmänningarna, med begagnande af det biträde, som intressenterna
genom dagsverken till bestämdt antal skulle bestå, äfvensom att derefter författa
behöriga skogschartor, dels ock t. f. Chefens för Skogsinstitutet underdåniga
hemställan, det kostnaden ej mindre för häradsallmänningarnas uppmätning, jemte dertill
erforderliga handtlangare-dagsverken, än äfven till aflöning för de vid dessa skogar
anställda bevakare, hädanefter måtte af skogsplanteringskassan bestridas; så, enär
Kongl. Majit, med anledning af gjord underdånig anmälan om de hinder och svårigheter,
som mött för det nya skogshushållnings-systemets införande så väl i följd af
de i tjenst varande äldre Ofver-jägmästarnes mindre skicklighet att leda de för all
männingsskogarnas
uppmätning och indelning till trakthuggning erforderliga arbeten,
hvilka ej heller kunde af det inskränkta antalet Ofver-jägare på längre tid medhinnas,
som äfven genom häradsboernas visade obenägenhet att biträda med de i och
för skogarnas förnyade uppmätning, affattning och indelning till trakthuggning behöfliga
dagsverken, funnit sig föranlåten bemyndiga Chefen för Skogsinstitutet, att låta
inom vissa län genom eleverna vid samma institut, under ledning af deras lärare,
ifrågavarande arbeten verkställa samt erfarenheten sedermera ådagalagt behofvet jemväl
inom andra orter af en dylik anstalt, hvars allmänna utsträckning otvifvelaktigt
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
7
mäste på ett verksamt sätt bidraga till det nya skogshushållnings-sättets skyndsamma
införande; alltså och då, i fråga om den bevakande personalens aflöning, särskildt förekommer,
huruledes den vid nya löneregleringen för jägeristaten antagna grundsatts,
att allmännings-intressenterne borde ansvara för den egentliga bevakningskostnaden å
de under allmän vård bibehållna allmänningar, föranledt en i flera orter yttrad obenägenhet
hos intressenterne att underkasta sig de förfoganden i afseende på häradsallmänningarna
och de till vissa menigheters begagnande upplåtna krono-allmänningar,
hvilka för införande derå af en ordnad och ändamålsenlig skogshushållning funnits
nödiga, och hvilka ofta måste vara af beskaffenhet att medföra uppoffring för längre
eller kortare tid af mot kostnaden svarande fördelar, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå
Rikets Ständer, dels att, i de fall, då det än vidare, i följd af jägeri-betjeningens
fåtalighet eller af andra skäl, kan finnas nödigt att för allmännings-skogarnas uppmätning
och affattning å charta samt deras indelning till trakthuggning, jemte uppgörande
af erforderliga planer, uppskattningar och förslag, anbefalla biträde af Skogsinstitutets
lärare och elever under chefens för samma institut ledning och inseende,
kostnaden härvid, så hvad angår rese- och traktaments-ersättningen till Skogsinstitutets
lärare och elever, som beträffande ersättning och erforderliga handtlangare-dagsverken,
dem allmännings-intressenterne skola vara skyldiga att tillhandahålla emot skälig
betalning, dock aldrig öfverstigande markegångsvärdet å ett drängdagsverke, må
af skogsplanteringskassans medel godtgöras, dels ock att af samma medel måtte likaledes
få bestridas kostnaden för den bevakande personalens aflöning med kontanta
anslag till det för dem vid löneregleringen afsedda belopp, efter afdrag af hvad dem,
antingen uti boställsförmåner eller tilldeldta räntor, redan tillgodokommit, dock under
vilkor, att, jemlikt den för skogsregleringarna redan stadgade grund, intressenterne
underkasta sig en viss afgift, att till bemälda kassa ingå, för alla de skogseffekter,
som till dem, enligt af Kongl. Maj:ts befallningshafvande fastställd fördelning, årligen
utsynas, och hvilken afgift bör vid hvarje allmännings-reglering, efter vederbörandes
hörande och undersökning vid häradsrätten i orten, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslås och af Kongl. Maj:t fastställas, med hänsigt så val till den för bevakarnes
aflöning erforderliga utgift samt godtgörande af skogsplanterings-kassans förskott
dertill, som äfven till andra, i och för återväxtens befordrande genom skogsplantering
och stängsel samt en i öfrigt ändamålsenlig hushållning, oundgängliga
kostnader.
Deremot och då, hvad angår Rikest Ständers underdåniga hemställan, att, med
ändring af 5 §. i Kongl. Maj:ts nådiga instruktion för skogs- och jägeri-staten af
den 16 Mars 1838, stadgas måtte, det borde af hvarje häradsallmänning, i mån af
dess storlek och i förhållande till intressenternes behof af timmerskog, afsättas en
lämplig andel för att indelas till ärliga hyggen, men för den öfriga marken åter iakt
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
tagas en indelning, lämpad efter den kortare tid för återväxten, som för skogens
användande till ved och gärdsel erfordras, t. f. Chefen för Skogs-institutet upplyst,
hurusom det icke är möjligt att vid provisionella hyggens utsättande uppgöra sådana
gränsor, som med den gjorda hemställan åsyftas, och författa en plan, olika för timmer
och olika för brännveden, hvartill erfordrades, att skogens innehåll vore kändt
till sin beskaffenhet, så att en huggningsplan kunde uppgöras, i hvilket fall provisionella
hyggen icke vidare blefvo behöiliga, samt i öfrigt genom fullföljden af de ifrågasatta
åtgärderna till allmänningarnas indelning, derest samma åtgärder af Rikets
Ständer bifallas, så beskaffade hyggen snart torde kunna upphöra; alltså och enär
emot det jemväl väckta förslaget dels om bestämmande af den 1 Juni såsom den dag,
hvarförinnan betning å lands- och häradsallmänning icke må ega rum, dels om utsättande
af vite för den, som å allmänning före nämnde tid eller ock å fridlyst allmänning
utsläpper kreatur, det förekommer, att åtskilliga å allmänningarna eller i
närheten derintill belägna hemman hafva i skattläggning grundad rätt till mulbete å
dessa skogar, hvarförutan, i följd af den skiljaktighet i klimatförhållande, som eger
rum mellan de södra och de nordligare provinserna, ett för hela riket gemensamt
stadgande om viss tid för kreaturs utsläppande till bete å allmänningarna vore mindre
lämpligt, har Kongl. Maj:t funnit de utaf Rikets Ständer i omförmälda hänseenden
gjorda underdåniga framställningar icke kunna vinna nådigt bifall.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCA R.
5. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ar enden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Statsrådet å Stockholms Slott den 12 November 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Friherre Thre,
Statsråden:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Statsråden:
9
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe-, och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe, uppläste till justering ett,
i enlighet med Kongl. Maj;ts den 23 nasti. Oktober fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, anledning af dess
vid sista riksdagen gjord begäran om utredning af skogsplanteringskassans inkomster
och utgifter, dels särskilda framställningar i fråga om vården och tillsynen å samt
hushållningen med de i riket varande härads-allmänningar;
och behagade Kongl. Majit berörde förslag, sådant det finnes protokollet
bilagdt, i nåder gilla samt förordna att nådig proposition, i enlighet
dermed, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
Carl v, Schantz,
N;o 22.
Ank. till Exp.-Utsk, den 10 Dec, hl. 9 f m.
Kongl. Majus nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående åtgärder
för behöfvandes undsättning i missväxtår, samt härmed gemenskap
egande frågor: gifven Stockholms Slott den 2 December 1847.
Då under de sednast förflutna 3:ne åren skördarne i de flesta delar af riket
utlällit mindre fördelaktigt och många orter till och med blifvit af missväst hemsök
ta,
hafva dessa förhållanden påkallat, från styrelsens sida, särskilda åtgärder, dem
Bih. till R. St. Prof. 184? 6( 1848. 1 Sami. 1 Afd. S Haft, g
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 22
Kongl. Maj:t härmed velat Rikets Ständer delgifva, jemte det Kongl. Majit, i sammanhang
härmed, framställer de förslag, hvilka, med hemtad ledning af erfarenheten
och efter noggrant öfvervägande af de härmed gemenskap egande vigtiga frågor,
Kongl. Maj:t funnit lämpligt att hänskjuta till den på Rikets Ständer ankommande
pröfning.
Ehuru 1844 års gröda var knapp och i allmänhet illa bergad, kunde likväl
behofven för den derpå följande vintern någorlunda fyllas med de från 1843 och
föregående åren befintliga tillgångar; men då skörden år 1845 utföll ännu svagare
och sådant inträffade i flera af de bördigare länen, visade sig snart en brist, till
hvars afhjelpande statens mellankomst blef oundviklig. Bekymrande voro de uppgifter
och framställningar i detta ämne, hvilka från Kongl. Maj:ts befallningshafvande
uti de af nöden hemsökta länen till Kongl. Majit inkommo, och Kongl. Majit fann
Sig häraf föranlåten att under hösten 1845 samt vintern och våren 1846 utaf de
till undsättningsbehof afsedda medel disponera följande summor i
Till Upsala län ... .
Ridr
315,000
„ Stockholms län .
n
336,666
„ Westmanlands län .
a
225,000
„ Södermanlands län .
„ Östergöthlands län . .
rj
53,000
41,550
„ Gottlands län ...
a
60,000
„ Calmar län ....
A
35,000
„ Kronobergs län . . .
a
6,000
„ Kopparbergs län . .
r)
5,400
„ Gefleborgs län . . .
n
8,000
hvarförutan till Öfver-ståthållarens disposition
för lån åt handlande anordnats ....
n
55,000:
Tillsammans Ridr 1,140,616i 32. -—
Sorn potatesskörden år 1845 äfven var ringa samt enahanda förhållande å flere
utrikes orter jemväl bidrog till en stark stegring af priset å denna nödvändighetsvara,
blef Kongl. Majit häraf föranledd att under den 13 Oktober nyssnämnde år
utfärda förbud mot utförsel af potates till utrikes orter, att gälla från den 1 November
1845 till slutet af September 1846.
Jemte det särskilda undsättnings-kommittéer bildades inom de af missväxten
hemsökta länen, kom äfven den enskilda välgörenheten de nödställde till hjelp. Till
fördelning af de i orterna och äfven inom hufvudstaden hopsamlade gåfvomedlen, blef
en allmän eller gemensam undsättnings-kommitté af Kongl. Majit i nåder förordnad;
och hafva de tillgångar, hvilka till denna kommittés disposition inlfutit, utgjort ej
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
11
mindre än 142,790 r:dr 40 sk. 11 r:st. banko i penningar samt 1,948 tunnor 25
kappar spanmål, till större delen råg och korn. Förmedelst dessa bidrag och genom
de för öfrigt af enskilda personer och korporationer vidtagna åtgärder, blef nöden
inom de af missväxten lidande orterna i möjligaste måtto lindrad.
För 1846 års äring voro utsigterna under vårmånaderna fördelaktiga, särdeles
hvad höstsädet angick; men en långvarig torka, i förening med den under sommaren
inträffade starka och uthållande värmen, hindrade vårsädens växtlighet, och skörden
af sistnämnda sädesslag blef i allmänhet ytterst knapp, undantagande inom de norra
länen, hvarest, såsom följd af en tjenligare väderlek, temligen god äring erhölls.
Då korn, vår-råg, blandsäd och bafra i många orter utgöra de sädesslag, som
hufvudsakligen odlas, uppstod alltså i dessa orter brist på spanmål, oaktadt råg och
hvete, med fö undantag, lemnat en afkastning till qVantiteten öfver medelmåttan samt
af särdeles god beskaffenhet. Förlägenheten i berörde orter ökades så väl derigenom
att från föregående år inga behållningar af säd förefunnos, som ock genom den
för Sverige dittills sällsporda olycka att potatesväxten blef angripen af sjukdom, hvilken,
enligt hvad de derom ingångna underrättelser innehöllo? gjorde en stor del af
detta, för allmogen och de fattigare folkklasserna så väsendtliga, födoämne odugligt.
Ifrån Kongl. Maj:ts befallningshafvande i flera län inkomrtio, tid efter annan,
till Kongl. Maj:t anmälanden om behof af undsättning utaf allmänna medel åt länens
nödställda innevånare. Högst oroande voro framställningarna om de ohemedlade folkklassernas
belägenhet, och styrelsens häraf föranledda bekymmer ökades, då Kongl.
Maj:t insåg omöjligheten att med de inskränkta hjelpmedel, som numera af undsättningsanslagen
återstodo, kunna i någon väsendtligare mån afvärja det hotande eländet.
Enär den föga betydliga summa, som influtit genom afbetalningar å de efter
1845 års skörd lemnade undsättningar, och 1845 års tullintrad för den ifrån utrikes
or<cr inkomna spanmål voro otillräckliga för bchofven, såg Kongl. Maj:t Sig
nödsakad alt förordna om lyftning af 350,000 r:dr å det genom Rikets Ständer afsätta
mindre kreditivet; och utaf dessa sammanlagda tillgångar anvisades till nedannämnde
län följande summor:
Stockholms län
. . R:dr
133: 16. —
Gottlands län .
7?
28,466:32. —
Calmar län
* 7?
60,254:
Blekinge län
• . •
50,000:
Jönköpings län
7?
20,650:
Kronobergs län
77
22,866: 8. —
Christianstads län .
* ' 7?
10,000:
Hallands län .
* * >7
81,400:
Transport 273,770: 8. —
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N‘.o 22.
Transport 273,770:
Götheborgs och Bohus län . R:dr 30,000
60,000
41,300
10,000
1,700
Elfsborgs län
Skaraborgs län
Wermlands län
Jemtlands län .
n
n
?J
r>
8. —
8.
ars
Tillsammans R:dr 416,770:
Förenämnde, till undsättningar anordnade, belopp, nemligen efter 1845
missväxt R:dr 1,140,616: 32. —
och efter 1846 års ofördelaktiga skörd å vårsäd ... „ 416,770: 8. —
utgöra sammanräknade en totalsumma af ... . B:ko R:dr 1,557,386: 40. •—
Den från utrikes orter under de sednast förflutna tre åren till riket införde
spanmål har utgjort följande qvantiteter:
År 1844:
Hvete  16,930 tunnor.
Råg
4,870 „
Korn, Hafre, Ärter och Vicker, tillsammans . . 2,061
Mjöl och Gryn (mest hvetmjöl) 1,207
Är 1845:
Hvete  35,605 tunnor.
Råg . .
8,421 „
25,068 tunnor.
Korn, Hafre, Ärter och Vicker . . . .
Mjöl och Gryn (mest Hvete- och Rågmjöl)
År 1846:
Hvete . ,
Råg
3,595
8,497
56,118 tunnor.
7,121 tunnor.
37,427 „
Korn, Hafre, Ärter och Vicker  40,358 „
Mjöl och Gryn (mest Rågmjöl) .... . . 21,482 „ 1QQ88 tunnor.
Tillsammans 187,574 tunnor.
De från riket utförde qvantiteter af spanmål hafva deremot under dessa tre år
varit följande:
År 1844:
Hvete 19,123 tunnor.
Råg ... .
12,345 „
Korn, Hafra, Ärter och Vicker  269,470
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
13
Mjöl och Gryn af diverse sädesslag (mest Hvet
mJö1)
1,734 tunnor.302-fi72 tunn0I,
År 1845:
Hvete  474 tunnor.
Räg  8,499 „
Korn, Blandsäd, Hafre, Arter och Vicker . . 334,439 „
Mjöl och Gryn af diverse sädesslag .... 392 „ 343.804 tunnor.
Är 1846:
Hvete  840 tunnor.
Räg . .
21,549 „
Korn, Hafre, Ärter och Vicker  183,001 „
Mjöl och Gryn af diverse sädesslag .... 366 „ 205,576 tunnor.
Tillsammans 852,232 tunnor.
Under ifrågavarande tre år har sålunda utförseln af spanmål öfverstigit införseln
deraf med 664,658 tunnor; och ehuru häraf den slutsats kunde dragas att spanmålsbristen
inom riket i allmänhet ej skulle varit så stor, att de många allmänna
och enskilda undsättnings-åtgärderna till afhjelpande deraf påkallats, var likväl dessa
åtgärders nödvändighet af för handeln varande förhållanden o> edersägligen ådagalagd.
Ty beklagligen förnummos nöden och behofven inom landet, jemte den dermed förknippade
stegring af spanmålsprisen i de liesta af rikets provinser, gå i bredd med
utförseln af spanmål till utrikes hamnar, helst som, till följd af den inom flera af
Europas bördigaste och folkrikaste länder inträffade missväxt å både säd och potates,
spanmålsprisen på den utländska marknaden allt mer och mer uppdrefvos. Också
fortfor spanmålsutförseln å den tid af innevarande år, hvarunder densamma var
tillåten, att med stigande ifver drifvas, så att under våren och början af sommaren
exporterats:
Hvete  31,083 tunnor.
Råg  133,772 „
Korn och Malt  99,135 „
Blandsäd .
1,483 „
Hafre  120,341 „
Ärter och Vicker .... 34,242 „
Mjöl af hvete och råg samt gryn 3,237 „
eller tillhopa 423,293 tunnor.
Härigenom uppkom brist äfven inom sådana orter, der skörden i allmänhet utfallit
fördelaktigt och hvarifrån eljest, i likhet med hvad förut varit vanligt, fyllnad i
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition \N’.o 22.
behofven för andra af missväxt hemsökta orter kunnat påräknas; såsom bevis hvarå
må anföras, att under sistlidne Maj månad uti Malmö stad ingen spanmål fanns till
brödföda åt stadens fattigare innevånare, hvarföre Kongl. Majit, uppå Dess befallningshafvandes
härom gjorda underdåniga anmälan, föranläts att för nämnde behof
bevilja ett lån ifrån Malmö krono-magasin af 150 tunnor råg och 50 tunnor korn,
mot återbetalnings-skyldighet med säd in natura efter detta års skörd; att Kongl.
Majits befallningshafvande i Christianstads län, för att afvärja hungersnöd inom Örkenäs
socken, ej egde annan utväg, än att med ett lån af 00 tunnor korn från
Christianstads krono-magasin bispringa denna sockens invånare; samt att äfven från
flottans magasin i Carlskrona spanmål måste utlemnas för afvärjande af den derstädes
hotande hungersnöden.
Då från många orter af riket till Kongl. M.ijit inkommo underdåniga framställningar,
hvari tillståndet med mörka färger tecknades; då, under det en fullkomlig
brist på spanmål kunde af sannolika anledningar befaras såsom snart inträdande, tillrustningarna
för utskeppning af denna vara å flera handelsplatser icke dess mindre
fortgingo och vid sjöfartens öppnande erhöllo ökad liflighet; och då de förut uppjagade
prisen nästan dagligen stego samt nådde en oerhörd höjd; fann Kongl. Majit,
som uti krono-magasinen icke hade någon spanmål att disponera, och äfven saknade
medel att anvisa för uppköp deraf, Sig icke ega annan utväg till förebyggande af
den hungersnöd, hvarmed landet hotades, än att, genom utfärdade kungörelser, för
viss tid, dels förbjuda utförsel af spanmål, potates och bröd, dels medgifva afgiftsfri
införsel af spanmål.
Dessa af nödvändigheten påkallade beslut, hafva visserligen innefattat en, om än
tillfällig, afvikelse från den grundsats, att de för en viss tidrymd antagna bestämmelser,
i afseende på in- och utförseln af spanmål, böra bibehållas, på det att handeln
med denna vara måtte betryggas och uppmuntras. Men Kongl. Majits höga önskan
är, att nämnda grundsats, såsom både rättsenlig och ur statsekonomisk synpunkt
gagnelig, må för framtiden kunna upprätthållas. Såsom oeftergifligt vilkor för ett
sådant spanmåls-författmngarnes orubbliga bestånd äfven vid inträffande allmännare
missväxter, och för den enskilda spekulationens häraf beroende säkerhet, förutsätter
Kongl. Majit dock, att Rikets Ständer, genom anvisandet af fullt tillräckliga medel,
bereda för Kongl. Majit de tillgångar, medelst hvilka undsättnings-anstalterna må
blifva för behofven tillfyllestgörande och jemväl kunna ordnas på ett lämpligare och
ändamålsenligarc sätt, än det hittills följda.
Den undsättning, hvarmed, efter felslagna skördar, staten nödgas mellankomma
till afvärjande af en eljest oundviklig nöd, bör vara så beskaffad att, å ena sidan,
de behöfvande dermed erhålla en verklig hjelp, och, å den andra, staten ej äfventyrar
att förlora hvad såsom låneförsträckning utlemnas. Den undsättning, som verk
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
15
ställes endast med penningar, är förenad med följande olägenheter: l:o att de spanmålsuppköp,
hvartill undsättningsmedlen skola användas, först kunna begynna efter
det missväxten inträffat, då prisen redan äro höga och genom dessa köp än mera
stegras; 2:o att återbetalningen af låneförsträckningen blifver särdeles betungande för
undsättningstagaren, hvilken, för erhållandet af den dyrare säden, skuldsatt sig till ett
belopp, för Ilvars återgäldande han sedermera, efter sädesprisens fall, måste använda
en större qvantitet af jordbrukets produkter, än den han genom lånet kunnat bekomma;
och 3:o att då kontanta medel till de behöfvande utglfvas, undsättningstagarne
äro lätt i tillfälle att, såsom hittills stundom inträffat, använda dessa medel för andra
eller mindre angelägna behof, än hvartill de egentligen varit afsedda att begagnas.
Dessa olägenheter undvikas om undsättningen företrädesvis lemnäs med spanmål in
natura, såsom den förnödenhet, hvaraf undsättningstagaren egentligen måste anses
vara i behof.
För sistberörde ändamål anser Kongl. Maj:t staten böra förses med reserv-lager
af spanmål, att i nödens stund anlitas; men dessa spanmålslagers särskilda bestämmelse,
sättet för desammas bildande och de noggrannt utstakade gränsorna för användandet
deraf böra tillika undanrödja all farhåga, att sådana lager komma att lända
till förfång för den enskilda spanmålshandeln. Staten bör ej, af hvad anledning eller
förevändning som helst, inlåta sig i annan handel med spanmål, än så vidt upphandling
erfordras till reserv-lagrets fyllande. Företrädesvis bör denna upphandling verkställas
genom offentlig auktion å sådana tider och orter, att varan kan till billiga
pris påräknas; hvaremot försäljning eller utleverering från reserv-lagret endast får ske
såsom en åtgärd för behöfvandes undsättning och emot de för året gällande markegångspris,
hvilket åter förutsätter att spanmålen, såsom anskaffad under de år, då
skörden varit förmånlig, skall kunna till nyssberörda pris utan förlust afyttras. Undsättningarna
från kronans reserv-lager böra helst utlemnas länsvis, sedan Kongl. Maj:ts
befallningshafvande, angående verkliga behofvet och sättet för undsättningens användande
hört sockne-nämnderna i länet, eller, der så nödigt finnes, med tillkallade ombud
från dessa nämnder, öfverlagt i ämnet; Kongl. Maj:t likväl obetaget att annorlunda
förordna, då Kongl. Maj:t anser behofvet af en större skyndsamhet eller andra
bevekande omständigheter sådant påkalla.
Reserv-lagret, hvars samlande bör ske småningom, skulle till största delen bestå
af riad eller torkad säd, hvilket blifver verkställbar i den mån torkinrättningar vid
krono-magasinen hinna anläggas. Derest, under flera på hvarannan följande, goda
år, försäljning eller utleverering åt undsättningstagare icke skulle från reserv-lagret
ega rum, kan omsättning deraf vinnas medelst tillhandahållande af spanmål åt värfvade
arméen och flottan äfvensom åt fångar, för hvilka alla behof, uppgående till
mer än 30,000 tunnor årligen, någon särskild upphandling icke behöfde göras, om
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
sädestillgång finnes i statens reserv-lager; och då så beskaffade åtgärder endast ske
med hänsigt till reserv-lagrets behöriga vidmagthållande, kan deraf icke eller någon
för den enskilda spanmålshandeln menlig påföljd härledas.
Genom ett, efter nu uppgifna allmänna grunder, bildadt och förvaltadt, staten
tillhörigt, reservlager af spanmål, skulle trygghet vinnas mot de vådor och brytningar,
som af felslagna skördar kunna åstadkommas; och skulle sålunda äfven ett annat,
för det allmänna vigtigt ändamål kunna ernås, nemligen i så måtto, att vid möjligen
inträffande krigsrustningar, då anskaffandet af för proviantering erforderlig spanmål
eljest ej kan ske utan stora uppoffringar, staten uti reservlagret egde en icke
obetydlig tillgång att i behofvets stund användas.
På det att så beskaffadt reserv-lager må kunna någorlunda motsvara behofvet,
anser Kongl. Maj:t detsamma böra bestå af minst Etthundra tusen (100,000) tunnor
råg och korn, upplagda i sådana kronans magasiner, från hvilka sjötransport lättast
låter sig verkställa. Detta lager skulle ställas under Kongl. Maj:ts disposition
och, efter vederbörandes underdåniga anmälanden om förhanden varande behof af
undsättning, erforderliga qvantiteter spanmål af Kongl. Maj:t anvisas att från reservlagret
utgå; hvaremot undsättning med kontanta medel komme att inskränkas och
omsider alldeles upphöra, undantagande vid sådana särskilda tillfällen och förhållanden,
der en inträffad nöd ansåges snarare och lämpligare kunna med penningebidrag afhjelpas.
För de undsättningstagare, som icke ega förmåga att vid spanmålens utbekommande
erlägga den derför belöpande betalning, ankomme det på Kongl. Maj:t
att medgifva räntefritt anstånd dermed, emot gemensam ansvarighet af större eller
mindre menigheter, enligt de föreskrifter, som i detta hänseende nu äro gällande.
Ehuru statsverkets magasiner skulle för uppläggande af reserv-lagrets spanmål
begagnas, komme dock, så länge någon spanmål äfven för statsverkets räkning der
måste magasineras, en afskiijd redogörelse att anbefallas för reserv-lagret, hvilket, äfvensom
den fond, som för behöfvandes undsättning i missväxtår är afsedd, alltid borde
utan sammanblandning med andra tillgångar redovisas; såsom följd hvaraf undsättningsfonden,
om och när utleverering för statsverkets behof eller till krigsrustningar
skett från reserv-lagret, eger att sådana försträckningar återbekomma.
Såsom kreditiv till undsättningar efter inträffade missväxter hafva Rikets Ständer
redan år 1830 anslagit en summa stor  1,000,000:
hvarefter vid 1840 års riksdag befunnits nödigt att, för samma
ändamål, till Kongl. Maj:ts disposition öfverlåta de från och med
November månad år 1841 och framgent inflytande tullmedel
för utländsk spanmål, hvilka medel från och med sistnämnde tid
till och med år 1846 utgjort  467,470: 7. —
Transport 1,467,470: 7. —
Härtill
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 22.
17
Transport 1,467,470: 7. —
Härtill kommer den ännu oersatta återstoden af det be
lopp, som Kongl. Maj:t, på sätt här ofvan är omförmäldt, varit
nödsakad att låta å det mindre kreditivet i Riksgäldskontoret
lyftas med  250,000: — •—
Tillsammans R:dr 1,717,470: 7.' —
När härifrån afräknas:
l:o Den förlust, som uppkommer genom dels redan beviljade,
dels, för att sluta efter hållna undersökningar i Vesterbottens
och Norrbottens län, än ytterligare blifvande afskriften- .
gar och afkortningar för bristande tillgång hos gäldcnärer för
lån utaf 1830 års kreditiv-fond .... 607,848: 12. 7.
2:o Beloppet af hvad till nödställda blifvit
utan återbetalnings-skvldighet åren 1845,
1846 och 1847 anvisadt  49,820: 8. —
3:o Återbetalningen af försträckningen
från det mindre kreditivet  250,000:
907,668- 20 7
visar undsältnings-fonden ert tillgång i siffran af . . . R:dr 809,801: 34. 5.
Det bör väl förmodas, att de till undsättningar efter 1845 och 1846 årens missväxter
försträckta summor, såsom utgifna emot större eller mindre menigheters ge
mensamma
ansvarsförbindelser, böra på sådan grund blifva, om ock måhända småningom,
återbetalda, helst den förfallna första tredjedelen af dessa försträckningar, i
allmänhet å bestämd tid, behörigen influtit; men beträffande de äldre undsättningslånen,
hvilka äro från 10 till 16 år gamla, och, särdeles inom Vesterbottens och
Norrbottens län, innestå bos mycket torftiga gäldenärer, anser Kongl. Maj:t återbetalningen
deraf vara mindre säkert att påräkna. Dock har Kongl. Maj:t velat såsom
någorlunda sannolikt antaga, att af undsättnings-fondens sammanräknade tillgångar
minst 650,000 r:dr komma att återgäldas.
Då Rikets Ständer, under sednast hällne 2:ne riksmöten, öfverlåtit till Kongl.
Maj:ts disposition för undsättningsbehof, hvad af försträckningarna från 1830 års kre
ditivfond
kunde åter inflyta, äfvensom tullmedlen för inkommande spanmål, förväntar
Kongl. Maj:t, att enahanda dispositionsrätt för framtiden fortfarande medgifves. Denna
tillgång blef dock ej tillräcklig till spanmåls uppköpande för det här ofvan föreslagna
reserv-lager, och lemnar än mindre något öfverskott för inträffande behof vid
sådana tillfällen, då undsättning erfordras antingen i mer aflägsna orter eller så skyndsamt,
att spanmål från reserv-lagret ej hinner tillhandahållas, eller ock då undsättning
Bih. till Ii. St. Prot. 1847 fy 1848. 1 Sami. 1 Afd. S Haft. 8
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 22.
med spanmål in natura af andra särskilda orsaker kunde anses mindre lämplig, än
med penningar. På det statens mellankomst till behöfvandes undsättning i missväxtår
måtte kunna grundas på en säker tillgång af både spanmål och penningar och i
alla hänseenden blifva ändamålsenlig, och på det Kongl. Maj:t tillika må försättas i
tillfälle att, enligt hvad här ofvan blifvit yttradt, under hvilka förhållanden som helst,
vidmagthålla hvad rörande införseln och utförseln af spanmål är stadgadt, äskar Kongl.
Maj:t af Rikets Ständer dels bemyndigande att af nu oliqviderade försträckningen å
mindre kreditivet förskottsvis disponera 150,000 r:dr såsom fyllnad i den för reservlagrets
bildande erforderliga summa, 800,000 r:dr, dels anvisandet af ett ytterligare
förskottskreditiv, stort 500,000 r:dr banko, att uti Riksgälds-kontoret, i mån
af behof, lyftas och, enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrifter, för ofvanberörda ändamål
användas; hvaremot Kongl. Majit föreslår, att de för utländsk spanmål inflytande
tullmedel, hvilka skulle till undsättningsbehof fortfarande afses, må tagas i liqvid af
Riksgälds-kontoret, intilldess förenämnde summor, tillhopa 650,000 r:dr, blifvit till
fullo återgäldade.
Rikets sednast församlade Ständer anslogo af de till undsättningar anvisade medel
50,000 r:dr, att vid inträffande missväxter utlemnas såsom understöd, i vissa
uppgifna fall, utan återbetalnings-skyldighet. Ehuru angeläget det är att, under en
inträffad hård tid, kunna frälsa den utfattige från hungersnöd, böra dock sådana undsättningar,
såsom egentligen varande en fattigförsörjningsåtgärd, å statens sida i möjligaste
måtto inskränkas eller sparsamt anlitas; men åt sådana fattige, som, änskönt
varande arbetsföra, likväl icke kunna ställa någon säkerhet för undsättningslån, anser
Kongl. Majit staten rättast böra bereda hjelp derigenom, att tillfällen och utvägar
för dem öppnas att, när missväxt inträffar, erhålla en säker arbetsförtjenst. Detta
har äfven erfarenheten under de sednare åren bekräftat; men då arbetsinrättningar,
vare sig för husslöjd eller företag af väsendtligare omfattning, erfordra deremot svarande
förlag, och sådana anstalter fördenskull i allmänhet ej kunna tillvägabringas
utan någon uppoffring å statens sida, föreslår Kongl. Majit, att Rikets Ständer medgifva,
att, utom en summa af 50,000 ridr, som för de egentligen qrkeslösas lifnäring
borde afses, och hvilken Kongl. Majit skulle ega att fortfarande till understöd
utan återbetalnings-skyldighet använda, Kongl. Majit äfven må, när sådant finnes lämpligt
eller bchölligt, utaf undsältuingsfonden anvisa en lika stor summa till förlag åt
kommuner eller enskilde för beredande af arbetsförtjenst utan annat vilkor för så beskaffade
medels återgäldande till staten, än att denna återbetalning må ega rum endast
i den mån inkomst, genom försäljning af arbetsprodukter, kan erhållas, samt
att, såsom följd häraf, den dymedelst uppkommande förlust finge, efter pröfning, i
räkenskaperna afskrifvas.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 22.
19
Under förutsättning, att Rikets Ständer instämma uti nu framställda åsigter och
alltså gilla hvad Kongl. Maj:t i förrberörda hänseende äskat och föreslagit, är Kongl.
Maj:t sinnad att låta föreskrifterna om spanmåls in- och utförsel, i enlighet med ofvan
arigifna grundsats, för viss bestämd tid, förblifva bestående; hvarvid Kongl. Maj:t
likväl hyser den mening, att, enär åkerbruket under de sednare åren gjort betydliga
framsteg, följande tullafgifter för införseln af nämnde vara, hvilken fortfarande skulle
vid utförseln blifva tullfri, böra, då dertill komma importörens omkostnader för frakt
och assurans samt köpmannavinst, lemnat tillräckligt skydd åt den inhemska sädesproduktionen,
nemligen:
en Svensk tunna
Hvete ....
. R:dr
1:24.
banko.
d:o d:o
Råg ....
1: —
n
d:o d:o
Korn och Malt .
11
— 36.
11
d:o d:o
Hafre ....
— 24.
11
d:o d:o
Ärter ....
1: —
11
d:o d:o
Vicker ....
— 42.
11
d:o d:o
Linsen ....
1: 24.
11
d:o d:o
Bohvete
11
— 36.
11
med vanlig förhöjning för mjöl och gryn.
De medelst anslag af Rikets Ständer uppmuntrade uppfinningar af sädesrior och
torkinrättningar hafva ännu icke kommit till något så allmänt bruk, som dessa inrättningar
genom sin gagnelighet förtjena. På ett och annat ställe finnas val rior
och vid ett och annat större jordbruk torkinrältningar; men ännu kan denna för
landtmanncn vigtiga uppfinning på det hela anses såsom inom Sverige obegagnad.
En större torkinrättning, som uti Stockholms kronobageri år 1834 anlades, och
hvarå omkring 200 tunnor säd på dygnet torkades, har med fördel varit använd.
Uti Lidköpings kronomagasin har ock nyligen en flyttbar torkmaschin blifvit anlagd,
hvarå, enligt dermed gjorda försök, 70 ä 80 tunnor spanmål på dygnet kunna
torkas.
Då oriad spanmål icke utan fara för försämring kan under en längre tid magasineras,
och under skeppning äfven är blottställd för att skadas, anser Kongl. Maj:t
det blifva nödigt, att statens nu föreslagna reserv-lager i allmänhet utgöres af riad el
ler
torkad säd. Detta kan ock tillvägabringas dymedelst, att vid några af de större
och sjökommunikation egande krono-magasinen torkinrättningar anläggas, hvartill kostnaden
kan bestridas af reservationerna å sjunde hufvudtitelns anslag till krono-maga
-
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 22.
smen i hufvudstaden och landsorterna; helst denna utgift eger sammanhang med anslagets
föremål och anslaget dertill lemnar tillgång. För att sprida kännedom om
ifrågavarande inrättningars beskaffenhet och rätta bruk, är Kongl. Majit betänkt att
låta tillfälle lemnäs åt enskilde personer att begagna kronans torkinrättningar, när
behof af desammas nyttjande för det allmännas räkning ej är för handen; och skulle
sålunda den enskilda omtankan, mer än hittills skett, ledas på nyttan och fördelen
af dylika inrättningar.
Vid medlet af år 1826 blefvo allmänna magasins-ärendena till Kongl. Maj:ts
och rikets Statskontor öfverflyttade. Med dessa ärenden, omfattande alla åtgärder
för emottagande och vård af den kronan behållna räntesäd, som in natura levereras,
och för tillhandahållande af spanmål och bröd åt värfvade arméen och flottan, samt
andra korpser och stater, förenades sedermera bestyret med utdelning af undsältningsanslag
och sammanfattande af redovisningar öfver sådana medel.
Sedan, enligt Rikets Ständers år 1830 fattade beslut, rättigheten att, antingen
med penningar efter markegångspris, utan tillägg af forsellön, eller ock med spanmål
in natura, efter föregången uppsägning å Thomasdag, utgöra kronans behållna räntesäd
blifvit till räntegifvarnes eget val öfverlåten, och kronan frånträdt sin i detta afseende
dittills egda optionsrätt, vidtogs år 1832 en förändrad reglering med kronomagasinen,
i så måtto, att de magasin, från hvilka utleverering för statsverkets räkning
eger rum, och sådana, till hvilka hästvakans-spanmålens leverering i någon betydligare
mån är anvisad, skulle betraktas såsom ständiga upplags- och utgifts-magasin,
men alla öfriga såsom reserv-magasin anses. Lönerna för redogörarne vid de
förstnämnde magasinen ökades i allmänhet till 466 r;dr 32 sk., hvarjemte anslogs
33 r:dr 16 sk. i hyres-ersättning, der boställe icke innehades, äfvensom i samma
proportion allöningen bestämdes för slottsproviant-mästaren i Stockholm och magasinsförvaltaren
i Götheborg, der göromålen äro af betydligare omfattning. Desse magasins-förvaltares
löner och hyres-ersättningar blefvo uppförda på ordinarie stat, men
förvaltarne vid reserv-magasinen bibehöllos vid deras tillförene å allmänna indragningsstaten
innehafda förmåner, nemligen expektans-arfvode 166 r:dr 32 sk. samt hyresersättning
33: 16., och blef åt Statskontoret medgifvet att, vid inträffande ledigheter
bland uppbördsmännen vid reserv-magasinen, bestämma arfvoden för efterträdarne,
dock ej utöfver nyssnämnde belopp.
För den egentliga förvaltningen af krono-magasinen utgör den årliga kostnaden
nu, enligt staten för Kongl. Maj:ts och rikets Statskontor, följande:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 22.
21
l:o Å sjunde hufvudtiteln: Löner och hyres-ersättningar åt förvaltarne vid de
ständiga upplags- och utgifts-magasinen R:dr 9,594: 32, •—
2:o A Allmänna indragnings-staten: Arlvoden och hyresersättningar
åt förvaltarne vid reserv-magasinen  3,716: 32. —
Tillsammans R:dr 13,311: 16. —
Hvartill kommer
3:o de löner och arfvoden, som äfven äro uppförda å
allmänna indragnings-staten till föredraganden för magasinsärenderna
i Statskontoret samt tjenstemän och vaktbetjente vid
allmänna magasins-kontoret
6,608: 12. —
Summa B:ko R:dr 19,919: 28. —
För det föreslagna reserv-lagrets förvaltning torde någon tillökning i omkostnaden
och deribland äfven förhöjning af arfvoden blifva nödig; och Kongl. Maj:t föreslår
alltså, att i händelse af behof må utaf indragnings-statens besparingar i nämnde
afseende få disponeras en summa af högst 2,000 r:dr banko årligen.
Inrättandet af sockne- eller distrikt-magasiner i rikets samtliga landskaper har
under en längre följd af år utgjort föremål för Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers
omsorger; men oaktadt de åtgärder och beslut, som till åstadkommande af sådana
magasins-inrättningar blifvit tid efter annan vidtagna, har denna för landet så vigtiga
angelägenhet ännu föga framskridit. Kongl. Maj:t vill, beträffande detta ämne, nu
blott i Rikets Ständers minne återkalla: att Rikets år 1823 församlade Ständer anslogo
60,000 tunnor spanmäl till grundfond för sockne- och distrikt-magasinens anläggning
inom åtskilliga län; att vid 1830 års riksdag 20,000 tunnor spanmål beviljades
för dylika magasiner inom Vesterbottens och Norrbottens län; samt att, sedan
Kongl. Maj:t år 1832 funnit nödigt anbefalla samtlige Dess befallningshafvande
att infordra och till Kongl. Maj:t i underdånighet insända uppgifter angående förhållandet
med sockne-magasinen i riket, och Landtbruks-akademien, med anledning af
dessa, Akademien kommunicerade, uppgifter, jemväl afgifvit anbefaldt utlåtande, med
framställning af de åsigter och hufvudgrunder, hvilka, enligt Akademiens tanke, borde
följas vid sockne-magasinens ordnande, Kongl. Maj:t, genom cirkulär den 18 Oktober
1834, låtit dessa grunder meddelas Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvilka
tillika förständigats att, med ledning deraf, söka bereda de ändamålsenliga förändringar,
som kunde finnas af nöden i reglementena för redan inrättade sockne-magasin
och för befrämjandet af dylika anstalter, der desamma icke voro tillvägabragta.
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 22.
Derjemte vill Kongl. Maj:t till Rikets Ständers kännedom meddela, att, jemlikt
Rikets Ständers förrberörda beslut, hafva, såsom låneförsträckningar af staten, till
grundfond för de inom Jemtlands län inrättade distrikt-magasiner, emot återbetalning
på tio år med en tiondedel årligen, omkring 18,000 tunnor korn hållits vederbörande
tillhanda, äfvensom i enahanda ändamål, till några få sockne-magasin inom
Kopparbergs och Gefleborgs län, 2 a 3,000 tunnor spanmål blifvit utlemnade, hvilka
försträckningar nu äro i det närmaste återgäldade; att under de sednare åren några
sockne-magasin inom Norrbottens län blifvit bildade, med en på förrberörda vilkor
af staten lemnad försträckning af cirka 2,500 tunnor spanmål, samt att början äfven
skett med sockne-magasins anläggning inom Vesterbottens län, ehuru på ganska få
ställen och utan att ännu kändt är, hvad till grundfond för dessa magasin blifvit anvisadt.
Genom magasins-anstalter af ifrågaställa beskaffenhet, om desamma blefve allmänt
inom riket inrättade, skulle onekligen i framtiden statens mellankomst till behöfvandes
undsättning i missväxtår kunna upphöra eller mer sällan anlitas; men beklagligen
kan den hittills samlade erfarenhet icke berättiga till förhoppningar om ett
skyndsamt upphinnande af detta mål.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af Protokollet öfoer Finans-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Statsrådet å Stockholms Slott den 2 December 1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Thre,
Stats-Råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Kongl. Majits Nåd. Proposition, N'.o 23.
28
Silfverstolpe,
Warn,
Friherre Gylkngranat,
Faxe och
Fåhraus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe, uppläste till justering ett,
i enlighet med Kongl. Maj:ts förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till Kongl.
Majits nådiga proposition till Rikets Ständer, angående åtgärder för behöfvandes undsättning
i missväxtår, samt härmed gemenskap egande frågor.
Kongl. Majit behagade, uppå tillstyrkan af Statsrådets ledamöter, berörda
förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, i nåder gilla, samt
förordna, att nådig proposition, i enlighet dermed, skulle till Rikets
Ständer afgå.
Ex Protocollo
L. Chr. Bäck.
Nio 23.
Anie. till Exp.-Utsk. d. 10 Dec., kl. 9 f. m.
Kongl. Maj:ls nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående understöd
af allmänna medel för Tullstatens enskilda Pensions-inrättning; gifven
Stockholms Slott den 2 December 1847.
Uti en till Kongl. Majit, genom Dess General-Tullstyrelse redan år 1844 öf
verlemnad,
och med nämnda Styrelses förord beledsagad, skrift, har Direktionen af
den vid tullverket bildade enskilda pensions-inrättning för tull-tjenstemåns och betjentes
enkor och barn i underdånighet anmält, huruledes denna välgörande inrättning,
som, stiftad redan ar 1805, då den utgjorde en förening af endast frivillige delegare,
sedan år 1826 fortgått, med förbindelse för hvar och en i tullverkets tjenst på ordinarie
stat anställd person, att deruti ingå, numera, i följd af pensionärernes ökade
antal, kommit i den betänkliga ställning, att inkomsterne ej vidare försloge till utgifternes
bestridande, och att inrättningens snara upplösning vore att emotse, derest icke
hittills saknadt bidrag af allmänna medel blefve densamma förunnadt; och hade, af sådan
anledning, Direktionen, under åberopande af uppgjorda beräkningar öfver pen
-
24
Kongl. May.ts Nåd. Proposition, N:o 23.
sioneringens sannolika tillväxt och blifvande maximibelopp, samt efter tillika meddelad
uppgift om förhållandet med pensions-inrättningens tillgångar, hvilka, inberäknadt
räntan å en samlad kapitalfond, som vid 1840 års slut utgjorde 141,170 r:dr 32
sk. 6 r:st., för år 1843 uppgått till en summa af 20,537 r:dr 3 sk. 11 r:st., i
underdånighet anhållit, att, så framt icke tillskott af allmänna medel ansåges på annat
sätt kunna lämpligen beredas, 50 procent af kronans andel i vid tullverket inflytande
konfiskations- och bötesmedel måtte, såsom årligt understöd för pensions-inrättningen,
i nåder anvisas; varande genom sednare meddelade uppgifter upplyst, att
förenämnde kapitalfond sedan år 1840 minskats med tillsammans 7,480 r:dr 18 sk.
3 r:st., så att den vid nästlidet års slut endast utgjorde 133,690 r:dr 14 sk. 3 r:st.
I afseende på denna fråga förekommer väl, att tull-tjenstemäns enkor och barn
äro vid bevislig fattigdom berättigade att till visst belopp af tullmedlen undfå pension,
men härvid bör tillika tagas i betraktande, att de pensioner, hvilka för nämnda fall,
enligt författningarne, bestås, i alltför ringa mån uppfylla det dermed åsyftade ändamål,
hvilket, bland annat, ådagalägges deraf, att, om den å tullverkets allmänna pensions-stat
för enkor och barn utgående anslags-summa jemnt fördelas emellan pensionstagarne,
bland hvilka en stor del enkor hafva ett eller flere till delaktighet i
pensions-understödet berättigadt barn, beloppet för hvar och en endast blifver omkring
15 r:dr.
Behofvet för tullstaten af nu ifrågavarande, genom enskilda omtankan bildade,
pensions-inrättning kan alltså svårligen bestridas, likasom nyttan deraf jemväl för det
allmänna visar sig uppenbar, då i betraktande tages, att de från nämnda pensionsinrättning
utgående bidrag i väsendtlig mån bereda möjlighet för enkor och barn efter
den talrika och för det mesta i knappa vilkor stadda tulltjenstemanna-personalen
att sig sjelfva försörja.
Kongl. Maj:t anser i följd häraf och på de skäl i öfrigt, som innefattas uti
Pensionskassa-direktionens underdåniga skrift, hvilken med tillhörande handlingar kommer
att till Rikets Ständers Stats-utskott öfverlemnas, omförmälda, hittills uteslutande
på enskilda bidrag grundade pensions-inrättning förtjent att från statens sida erhålla
vård och understöd; och Kongl. Maj:t, som jemväl finnér den i sådant afseende af
Pensionskassa-direktionen föreslagne utväg desto lämpligare, som de vid tullverket
inflytande konfiskations- och bötesmedel äro en frukt af tulltjenstemännens verksamhet
och bemödanden, öfverlemnar alltså till Rikets Ständer, huruvida icke, såsom årligt
statsbidrag för tullstatens enskilda pensions-inrättning, må anvisas en summa af
Tio Tusende (10,000) riksdaler att utgå af kronans andel i de vid tullverket inflytande
konfiskations- och bötesmedel, hvilken andel i medeltal under de sista tio åren
uppgått till omkring 32,000 r:dr årligen.
Kongl.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, iY.-o 23. 25
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
S. A. Munthe.
Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför H. M. Konungen
uti Statsrådet å Stockholms Slott den 2 December 1847.
N ä r v a r a n de:
Hans Excellens Justitie-Stats-ministern Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Stats-ministern för utrikes ärendena Herr Friherre Ihre,
Stats-råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Warn,
Friherre Ggllengranat,
Faxe, och
Fåhreeus.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Munthe, uppläste till justering ett,
i enlighet med Kongl. Maj:ts den 22 sisth Oktober fattade nådiga beslut, uppsatt
förslag lill Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående understöd
af allmänna medel för tullstatens enskilda pensions-inrättning;
och behagade Kongl. Maj:t, jemlikt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörde förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt,
samt befalla, att nådig proposition, i enlighet dermed, skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex Protocollo
L. Chr. Päck.
»
Bill. till n. St. Prot. 1S47 Å; 1848. i Sami. 1 Afd. 5 Haft.
4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 24.
Nio 24.
Anti. till E.xp.-Utsk. d. 40 Dec., kl. 9 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående Säkerhetshandlingarne
för det till fullbordande af hamnanläggningen vid Götheborg
af Rikets Ständer beviljade lån, stort 140,000 R:dr', gifven
Stockholms Slolt den 2 December 1847.
I anledning af Kongl. Majits, under den 25 Juli 1844, till Rikets Ständer
aflåtna nådiga proposition om ett låneunderstöd af 140,000 r:dr för utförande, under
tio års tid, af den hamnanläggning vid Götheborg, hvartill planen blifvit, den 27
förutgångne Mars, af Kongl. Majit i nåder fastställd, gåfvo Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse af den 15 Maj 1845, tillkänna, att Rikets Ständer funnit godt
att, till fullbordande af berörde hamnbyggnad, hvilken anses tillskynda fördel ej blott
åt Götheborgs samhälle, utan äfven åt de landsorter, för hvilkas produkter denna
handelsplats är den väsendtligaste afsättningsorten, bevilja det äskade lånebeloppet,
att med 14,000 r:dr om året, under loppet af tio år, från Riksgälds-kontoret utgå,
under iakttagande för öfrigt af hvad rörande sättet, ordningen och vilkoren för utbetalningen
af de vid sistlidne Riksdag för allmänna arbeten beviljade anslags- och
lånesummor, blifvit af Rikets Ständer stadgadt.
Sedan Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader erhållit nådig befallning
att om Rikets Ständers förenämnde, af Kongl. Majit i nåder gillade, beslut
underrätta Direktionen öfver Götheborgs hamn- och elfarbeten, till behörig efterrättelse
och för vidtagande af de åtgärder, som deraf påkallades, samt bemälde Styrelse,
i följd deraf, meddelat Direktionen att för lyftande af lånet skulle, jemte en
till Riksgälds-kontorets ordres ställd skuldförbindelse, samt säkerhetsförbindelse derför,
erfordras i a) Protokoll eller handling, som styrkte Direktionens behörighet att,
å Götheborgs invånares vägnar, göra och låta uti detta ärende 5 b) en af Kongl.
Majit i nåder fastställd taxa för hamnafgifterna, hvilket vore en för de fall, der
hamn- eller kanal-afgifter efter företagets utförande komme att ega rum, af Rikets
Ständer särskildt gifven föreskrift; c) ett af Direktionen undertecknadt kontrakt, angående
arbetets utförande efter fastställd plan och på den bestämda tiden af tio år,
samt d) säkerhetsförbindelse för kontraktets fullgörande; så anmälde Direktionen, uti
underdånig skrifvelse af den 20 April 1846, de svårigheter och hinder, som mötte
för anskaffande af sistnämnde handlingar, i hvilket afseende Direktionen, bland annat,
yttrade, dels att Direktionen, som, jemlikt Kongl. Rrefvet den 9 Januari 1839, eger
att ensamt föreslå och vidtaga alla åtgärder i och för Götheborgs hamns iståndsät
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 24.
27
tande, samt utförande af den ifrågavarande anläggningen, således icke vore i behof
af något medgifvande eller behörighets-förklarande från stadens invånares sida att å
deras vägnar i detta ärende göra eller låta, helst ej mindre Götheborgs stad genom
dess Magistrat och Borgerskaps äldste, än ock de trafikerande derstädes genom skeppsredarne
och handels-societeten utsåge hvar sin ledamot i direktionen, hvadan stadens
och dess trafikerande invånares interesse i frågan syntes vara fullkomligen iakttaget
och skyddadt, dels ock att, då direktionen måste årligen hos Kongl. Majit föreslå
och begära nådigt tillstånd för utförande af de arbeten, som under direktionens tillsyn
böra hvarje år utföras, och äfven till Kongl. Majit inberätta, huruvida tillämnade
och föreslagne arbeten blifvit verkställde eller, i annat fall, uppgifva de orsaker, som
hindrat utförandet, samt direktionen alltså vore för alla dess åtgärder underkastad
särskild granskning och kontroll, så skulle upprättandet af särskildt kontrakt, hvarigenom
direktionen förbunde sig att utföra de föreslagna arbetena, icke vara erforderligt,
helst Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, vid pröfningen af de
årligen från direktionen ingående arbetsplaner och berättelser, vore i tillfälle att hålla
noga hand deröfver, att direktionen uppfyller de skyldigheter, som för ändamålets
vinnande blifvit densamma ålagde; hvarförutan härvid förekomme, att då, enligt den
fastställda planen för meranämnde hamnbyggnad, kostnaderne för dess fullbordande
under en arbetstid af tio år beräknats till 560,000 ridr; men direktionen icke vågat
upptaga sina härtill disponibla egna tillgångar till högre belopp än hälften, eller
280,000 ndr, så uppstode, efter skedt afdrag af det beviljade lånet, likväl en brist
af 140,000 ridr; i följd hvaraf och enär de för hamnanläggningens fullbordande på
föreskrifven tid erforderliga medel icke kunde beredas, så framt icke Kongl. Majit
täcktes af allmänna medel anvisa hvad, som komme att behöfvas utöfver det öfverskott,
som genom en tilltagande skeppsrörelse möjligen kunde i direktionens ordinarie
inkomster påräknas, direktionen funne betänkligt att, utan en bestämd utsigt
till erhållande af nödiga medel, förbinda sig att inom den i planen beräknade tid af
tio år utföra detta arbete; anhållande direktionen, på grund häraf, att direktionen,
för lyftande af det beviljade lånet, icke måtte behöfva aflemna andra handlingar än
behörig skuldförbindelse till Riksgälds-kontorets ordres, jemte en af direktionen utfärdad
förbindelse, hvarigenom de till direktionens disposition ställde inkomster, bestående
i de af sjöfarten i Götheborg utgående riviers-medel, samt en del af derstädes
inflytande tolagsmedel, pantförskrefves såsom säkerhet för lånets återbetalning.
Vid föredragning häraf den 9 Juli 1846 förklarade Kongl. Majit i nåder, att
Kongl. Majit väl funnit direktionen, i följd af dess erhållne uppdrag, och förnämligast
på grund af den tillåtelse, som direktionen derigenom erhållit att omedelbart
disponera de till hamn- och elf-arbetena anvisade inkomster, kunna anses behörig
att, i afseende å omförmälda lånefråga, vidtaga erforderlige åtgärder, utan särskildt
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 2-i.
bemyndigande från stadens invånares sida, äfvensom och för så vidt det icke afsågs,
att särskilda eller förhöjda hamnafgifter, utöfver de förut fastställda, skulle, i följd af
det ifrågavarande arbetsföretaget, komma att ega rum, Kongl. Majit icke eller ansett
direktionen böra tillförbindas att något förslag till taxa derå uppgöra och till nådig
fastställelse anmäla 5 men att, då arbetet, ehuru stäldt under allmän kontroll, icke
för kronans räkning utfördes, samt Rikets Ständer vid beviljandet af detta låneunderstöd
fästat det förbehåll, att hvad rörande sättet, ordningen och vilkoren för utbetalningen
af de vid sistlidne Riksdag för allmänna arbeten beviljade anslags- och lånesummor
blifvit af Rikets Ständer stadgadt, jemväl skulle i afseende å föi’rberörde låneunderstöd
iakttagas, Kongl. Majit funnit någon föreskrift om lånemedlens utbetalande
icke kunna meddelas, utan att, på sätt i 3idje och 8:de punkterne af Rikets Ständers
åberopade underdåniga skrifvelse blifvit stadgadt, vederbörligt kontrakt om arbetets
utförande upprättades, innefattande tillika förbindelse å direktionens eller å Götheborgs
stads sida, att efter fastställd plan fullborda arbetet, utan att framgent väcka
anspråk på något ytterligare bidrag af staten, och att, för fullgörandet af detta kontrakt,
ställdes sådan säkerhet, som kunde af Kongl. Majit i nåder godkännas.
Med anledning af detta nådiga förklarande har direktionen öfver Götheborgs
hamn- och elfarbeten, under den 4 innevarande månad, med åberopande af de i
dess förrberörde underdåniga skrifvelse af den 20 April 1846 anförda skäl till stöd
för ansökningen om befrielse från fullgörandet af vissa bland de för låne-understödets
utbekommande föreskrifna skyldigheter, i underdånighet anhållit, att som direktionen
icke kunnat utfinna någon annan utväg att bereda tillgångar till de för hamnanläggningens
fullbordande erforderliga kostnader, än den direktionen redan anlitat, eller
ansökning om lånebidrag af allmänna medel mot den af direktionen erbjudne säkerhet,
Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer i nåder föreslå, att de vid sistlidne
Riksdag, såsom låneunderstöd för hamnanläggningen vid Götheborg, beviljade 140,000
ridr måtte till direktionen få utbetalas, mot skyldighet allenast för direktionen att
afgifva behörig skuldförbindelse till Riksgälds-kontoret eller ordres, jemte en särskild
förbindelse, hvarigenom de till direktionens disposition ställde inkomster pantlörskrefves
såsom säkerhet för lånets återbetalning i den ordning, skuldebrefvet innehölle;
anmärkande direktionen härvid, att den sålunda erbjudna säkerhet vore af den beskaffenhet,
att någon mera antaglig svårligen kunde af någon annan kommun i riket
anskaffas, enär den icke bestode i borgensförbindelse af enskilde personer, hvilkas
vederhäftighet lätteligen kunde rubbas genom oförutsedda händelser, utan utgjordes
af anvisning å eller pantsättning af de riviers- och tolagsmedel, som genom särskilda
Kongl, bref blifvit direktionen tillförsäkrade såsom årlig inkomst och hvilka medel
ingå i allmän uppbörd och således vore af beskaffenhet att aldrig kunna upphöra,-.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N;o 24.
29
så framt det icke förutsattes, att Götheborgs stad skulle förstöras, eller sjöfart och
handelsrörelse derstädes alldeles afstanna.
Kongl. Maj:t, som godkänner giltigheten af de skäl, hvarpå direktionen grundal
denna sin underdåniga ansökning, finner äfvenledes, hvad särskildt angår det stadgade
vilkoret af Götheborgs stads ansvarighet för lånemedlens återgäldande och uppfyllandet
af öfriga dermed gemenskap egande förbindelser, det förhållande böra härvid
komma i betraktande, att, enär den för Götheborgs hamnarbeten af Kongl. Majit
särskildt tillförordnade direktion, på grund af Kongl, brefvet den 9 Januari 1839,
jemfördt med Kongl, brefvet den 20 Januari 1824, eger att omedelbart disponera
de af sjöfarten flch rörelsen utgående, till sagde arbeten afsedda, riviers- och tolagsmedel,
stadens borgerskap eller förvaltande myndigheter, i följd deraf, hvarken för
hamnarbetets bedrifvande eller för dertill anvisade medels rätta användande kunna göras
ansvarige, så länge direktionens ifrågavarande befattning fortfar. Vid detta, med
städernas hamnarbeten i allmänhet skiljaktiga, förhållande, föreslog Kongl. Majit ock
uti Dess till Rikets Ständer, den 25 Juli 1844, i ämnet aflåtna proposition anvisandet
af det sedermera beviljade lånebelopp, emot den af Direktionen erbjudna säkerhet;
och då det nu icke är fråga om anvisande af nya tillgångar, utan endast om en
jemkning uti de såsom vilkor för lånemedlens disponerande bestämda formaliteter,
samt de fonder, hvilkas pantförskrifning erbjudits, måste anses innefatta den mest betryggande
säkerhet för lånevilkorens uppfyllande, enär det årliga intägtsbeloppet, efter
sjöfartsrörelsens i Götheborg under de sednaste åren vunna ytterligare tillväxt,
kan med visshet antagas uppgå till mer än två och en half gånger det å lånet fastställda
inbetalnings-beloppet, finner Kongl. Majit Sig desto heldre, i öfverensstämmelse
med hvad förut i detta hänseende blifvit af Kongl. Majit föreslaget, böra härmedelst
till Rikets Ständer göra framställning om bifall till direktionens ifrågavarande
anhållan, som de af direktionen redan utförda arbeten, enligt vederbörandes intyg,
ovedersägligen bevittna, att direktionen med utmärkt drift, skicklighet och omtanka
fullgör sina åligganden, och Kongl. Majit, vid pröfningen af direktionens årliga arhetsberättelser
och specialförslag, äfvensom framgent, efter hamnbyggnadens fullbordande,
blifvcr i tillfälle att tillse, det de åtagna förbindelserna till staten varda behörigen
fullgjorda.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
OSCAR.
J. F. Fåhreeus.
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 24.
litdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Statsrådet å Stockholms Slott den 2 December 184".
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Stats-råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gyllengranat,
Faxe och
Fåhraus.
Chefen för Civil-departementet, Statsrådet Fåhraus, föredrog i underdånighet:
15:o.
Direktionens öfver Götheborgs hamn- och elf-arbeten underdåniga ansökning
om aflåtande af nådig proposition till Rikets Ständer, i fråga om vilkoren för utbekommande
af det vid sisllidne Riksdag beviljade låneunderstöd till fullbordande af
Götheborgs hamn.
Departements-chefen yttrade:
Uti hvad Departements-chefcn i underdånighet yttrat och] tillstyrkt, instämde
Statsrådets öfrige ledamöter.
Kongl. Maj:t behagade hvad af Statsrådet sålunda blifvit i underdånighet
yttradt och hemstäldt i nåder gilla; och befallde Kongl. Majit, att
Dess nådiga proposition i ämnet skulle, i enlighet dermed, till Rikets
Ständer expedieras.
Ex Protocollo
N. M. Schönmeyer.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 25.
31
N:o 25.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Dec., kl. 7 e. m.
Kongl. Majus nådiga Skrifvelse, i anledning af åtskilliga utaf Rikets Ständer
vid sistförflutna riksmöte föreslagna lagförändringar; gifven Stockholms
Slolt den 9 November 1847.
Nedannämnde af Rikets sist församlade Ständer i underdånighet aflemnade förslag
till lagförändringar, öfver hvilka Kongl. Maj:t icke kunnat, innan Ständerna åtskiljdes,
fatta och meddela Sitt nådiga beslut, har Kongl. Maj:t sedermera till pröfning
förehaft, men icke funnit godt i nåder bifalla, och Kongl. Maj:t vill nu, på
sätt i 87 §. Regeringsformen förordnadt är, underrätta Rikets Ständer om de skäl,
som hindrat samma förslags antagande.
Uti underdånig skrifvelse den 22 April 1845 (N:o 171), hafva Rikets Ständer
af anförda orsaker föreslagit utfärdandet af en författning, hvarigenom, såsom tillägg
till 2 §. 2 mom. af Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 blefve stadgadt, att
säljare, som underlåter|jakttaga föreskriften i Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798,
att vid försäljning af varor partivis, med tre eller flera månaders betalningsanstånd
för köparen, förskaffa sig dennes skuldebref, skulle vara förlustig den i 9 kap. 8
§. Handels-Balken bestämda rättighet till ränta från förfallodagen, samt att, derest
åter köparen vägrar att för sålunda på tid köpta och af honom emottagna varor utgifva
sitt skuldebref, han skulle anses hafva frånträdt det betingade betalnings-anståndet,
och säljaren ega sin fordran hos köparen genast utsöka.
I afseende å detta förslag, hvaröfver Statsrådet och Högsta domstolen hörda
blifvit, är vordet anmärkt, att ändamålsenligheten af ofvanberördc inskränkning uti
säljares och köpares frihet att afhandla, samt i hvarderas rätt att yrka vilkorens uppfyllande,
äfven om de icke blifvit skriftligen utfäste, kunde desto heldre ifrågasättas,
som den föreslagna lagförändringen sannolikt skulle komma att för varuförsäljaren,
hvars fördel egentligen åsyftades, medföra större olägenhet än gagn. Denne måste
nemligen, efter förslaget, så vida han ej skulle äfventyra ränteförlust, antingen taga
för regel att icke utgifva varan förr, än skuldebref blifvit lemnadt, eller ock ofta
råka i nödvändighet att efteråt, till skuldebrefs erhållande, vidtaga åtgärder, som voro
förenade med både kostnad, besvärligheter och obehag; äfvensom säljaren i begge
fallen kunde befara att väcka missnöje hos mången köpare, som han i följd deraf
komme att förlora. Och dertill kom, att de i 1798 års författning nyttjade och i
förslaget upptagna orden ”försäljning partivis” lemnade rum för en ganska olika uppfattning
och en i samma mån vacklande lagtillämpning.
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o SS.
På grund häraf och då för öfrigt Rikets Ständers afsigt att befordra bokfordringars
omsättning i skriftliga förbindelser synas böra sökas på annan väg, än den
föreslagna, har Kongl. Maj:t funnit Sig ej kunna till ifrågavarande förslag lemna bifall.
Genom underdånig skrifvelse den 15 Maj 1845 (N:o 195), är af Rikets Ständer
vordet föreslaget utfärdandet af en författning, hvarigenom blefve stadgadt, att,
om uti en skrift hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande utmätning sökes å (lera inom
samma fögderi eller i stad boende personer för särskilda fordringar, som härledas
från inrop af varor å en och samma auktion, samt sökanden i öfrigt iakttagit hvad,
som fordras för erhållande af sådan vilkorlig utmätnings-resolution, som omförmäles
i Kongl, förordningen den 10 Juni 1841, Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade att
meddela en enda så beskaffad resolution å alla dem, å hvilka utmätningen sökes.
Enär den besparing i parternas kostnad, som med förslaget afsågs, icke kunde,
dä ersättningen till utmätningsmannen för förrättningar hos flere gäldenärer alltid qvarstode,
blifva betydlig, utan skilnaden egentligen bestod uti minskad resolutionslösen,
samt det föreslagna stadgandet, som lemnade rum för villrådighet och tvekan dels
om fördelning af kostnaden för resolutionslösen emellan särskilde gäldenärer, derest
en del af dem bestridde krafvet, dels om sättet för lagsökningens delgifvande' i sådant
fall och dels om ordningen för dylika måls redovisning i utsöknings-diarierna,
hvilket åter försvårade tillsynen af Kongl. Maj:ts befallningshafvande å Under-exekutorernes
åtgärder, följaktligen skulle, i stället att bereda någon synnerlig fördel, kunna
föranleda mycken oreda, har Kongl. Maj:t, efter inhemtande af Statsrådets och
Högsta domlstolens yttrande öfver berörde förslag, funnit skäl att detsamma icke
antaga.
I anledning af gjorda framställningar om behofvet af en lag för aktiebolag, hafva
Rikets Ständer, som ansett dylika bolag icke kunna hänföras till dem, hvarom talas
i Handels-Ralkens 15 kap., utan vara af den egna beskaffenhet, att, såsom erfarenheten
ock visat, särskild lagstiftning för dem vore af nöden, för sin del beslutat och
medelst underdånig skrifvelse den 15 Maj 1845 till Kongl. Maj:ts nådiga godkännande
hemställt en lag för aktiebolag, sådan den i samma skrifvelse N:o 206 blifvit
upptagen.
Emot detta lagförslag, deröfver Statsrådet och Högsta domstolen sig yttrat, hafva
Hera anmärkningar blifvit framställda, såsom: att åtskilliga i förslaget intagna före
skrifter
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N'.o 25.
33
skrifter icke tillhörde allmänna lagen om aktiebolag, utan borde igenfinnas i de reglementen,
om hvilkas upprättande och stadfästelse blifvit i 8 §. förordnadt:
att stadgandet i 4 §. derom, att styrelsens medlemmar ej hade någon ovilkorlig
ansvarighet hvar för sig eller gemensamt för de bolagets förbindelser, som de i följd
af sitt uppdrag å bolagets vägnar ingingo, ioke innefattade nog uttrycklig föreskrift,
i hvilka fall sådan ansvarighet egde rum 3
att äfven i andra händelser, än vid bolagets obestånd, hvarom 5 §. förmäler,
kunde fråga uppstå om vidden af delegares betalningsansvar, så att stadgandet icke
borde vara inskränkt till endast nyssnämnda händelse;
att påföljden för underlåtenhet att, i den ordning 9 §. föreskref, aflemna bolagsreglemente
till pröfning och stadfästelse borde, i stället för den i samma §. föreslagna,
eller att bolags-föreningen ej derförinnan vore emellan bolagsmännen förbindande,
bestämmas på det sätt, att bolaget icke eljest finge åtnjuta sådan förmån, som genom
ifrågavarande lag tillerkändes aktiebolag;
att, på det godtyckligt ombyte af ort, der bolagets styrelse sammanträder, icke
må föranleda misstag eller olika åsigter om rätter domstol, hade stadgandet i 10 §,
bordt innefatta, att aktiebolag lyder under domstolen i den ort, der bolagets styrelse,
enligt reglemente, har sitt säte;
samt att meranämnde förslag, hvilket ovilkorligen förbjöd upprättandet af några, äfven
de mest obetydliga, aktiebolog, med mindre Kongl. Majit meddelade nådig fastställelse
å bolagets reglemente och derom låt allmän kungörelse utfärda, kunde i
vissa fall lägga onödiga hinder för företag, hvartill fleras förenade samverkan erfordrades.
Vid åfvervägande af hvad sålunda och i öfrigt förekommit, har Kongl. Majit i
nåder förklarat Sig vägra antagandet af Rikets Ständers förslag, men Kongl. Majit
har tillika varit betänkt på att i stället låta förelägga Rikets Ständer ett annat för-;
slag till lag om aktiebolag.
Enligt hvad Rikets Ständer, uti skrifvelse den 15 Maj 1845, Nio 207, i um
derdånighet anmält, hade Rikets Ständer på anförde skäl för deras del beslutat ut
färdandet
af en författning, i hvilken stadgades, som följer:
lio.
Den, som från annan ort till försäljning emottagit varor eller till honom eller
hans ordres stäldt konnoissement derå, samt på blifvande köpeskilling för varorna
Bih. till R. St. Prot. 1847 Sf 1848. 1 Sami, 1 Afd. 5 Haft. 5
34
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 25.
lenmat förskott, eller i och för försäljnings-uppdraget haft omkostnad, njute för sådant
förskott och omkostnad med ränta, i händelse förskottstagaren före försäljningen
gör konkurs, förmånsrätt utur värdet af varorna, derest de finnas till förskottsgifvarens
förfogande eller under hans vård.
2:o.
Hafva varorna före konkursen redan blifvit försålda och levererade, utan att förskottstagaren
erhållit liqvid, ege förskottsgifvaren att af försäljningssumman godtgöra
sig för hvad han förskjutit, framför andra förskotts-tagarens borgenärer, så vida uppbörden
af betalningen är honom ombetrodd.
3:o.
Den förmånsrätt nu sagd är, eger icke rum, om förskotts-tagare och förskottsgifvare
äro boende på samma ort och varorna der blifvit till försäljning öfverlemnade,
så vida ej, vid varornas öfverlemnande, blifvit så förfaret, som lagen i fråga om försträckning
mot lös pant förmår.
Kongl. Majit, som öfver detta förslag hört Statsrådet och Högsta domstolen,
har väl funnit, att emot den grundsats, att hvar, som till försäljning emottagit varor
eller konnoissement derå, samt antingen lemnat förskott på blifvande köpeskilling eller
i och för försäljnings-uppdraget haft omkostnader, bör för nämnde förskott, äfvensom
för omkostnaden, njuta förmånsrätt till de sålunda under hans disposition
ställda varorna, vore destomindre något att erinra, som detta instämmer med hittills
gjord tillämpning af gällande lag; men då den uti förslaget antagna inskränkning,
att ”förmånsrätten icke skulle ega rum, om förskotts-tagare och förskotts-gifvare vore
boende på samma ort och varorna der blifvit till försäljning öfverlemnade, så vida ej
vid varornas öfverlemnande är vordet så förfaret, som lagen i fråga om försträckning
emot lös pant förmår, ingalunda afböjde, hvad som derigenom skulle förebyggas eller
möjligheten för en mindre redlig gäldenär att gynna de på samma ort med honom
boende borgenärer på de öfrigas bekostnad;
då vidare de i 1 och 3 punkterna förekommande ordalag ”från annan ort” och
”på samma ort” innefattade så obestämda begrepp, att någon väsendtlig skillnad i
rättsförhållanden derå svårligen kunde grundas;
och då, hvad anginge förslaget derom, att konnoissement, för att medföra förmånsrätt,
icke finge vara stäldt på innehafvaren, något skäl för en sådan afvikelse
från handelsbruk och hittills i lagskipningen följda åsigter, hvarken blifvit af Rikets
Ständer utveckladt eller eljest förekommit,
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 25. 3-5
har Kongl. Maj:t i nåder funnit godt att jemväl till detta förslag vägra Sitt
bifall.
Uti underdånig skrifvelse den 15 Maj 1845, N:o 208, hafva Rikets Ständer till
Kongl. Maj:ts pröfning framställt förslag till författning, hvaruti, med upphäfvande af
2 §. i 17 kapitlet Rättegångs-balken samt Kongl, förklaringen den 15 Oktober
1810, stadgades om den bevisning, som skulle tillkomma handlandes och varutillverkares
böcker.
Kongl. Majit, som häröfver inhemtat Statsrådets och Högsta domstolens yttranden,
har godkänt Rikets Ständers mening om rättsenligheten och nyttan af den ändring
i 17 kap. 2 §. Rättegångs-balken, att, i stället för det handlanden nu eger
rättighet att genom ed sjelf fylla bevisningen, gäldenären förklarades berättigad och
pligtig att, då han nekar till skuld, hvarom handelsbok åberopas, fria sig med ed,
derest han ej heldre vill fyllnadsed åt den fordrande uppdraga eller ock eljest sådana
särskilda omständigheter förekomma, att giltiga skäl tala för edgångens öfverlåtande
ät den sednare; men som i afseende å andra delar af förslaget förekommit åtskilliga
anmärkningar, såsom: att det i förslaget stadgade vitsord för tillstäld motbok icke
vore tillräckligen begränsadt genom det enda föreslagna vilkoret, att deri ej kunde
visas fel;
att, enligt lydelsen af förslagets 2 §., rättigheten för den, som sökes, men bestrider
krafvet, att med ed sig värja, skulle gå förlorad, i händelse han äskat motbok,
äfven om käranden erkänner eller annorledes styrkt varder, att svaranden någon
motbok icke bekommit;
att i afseende på den åt handlanden i vissa fall lemnade rätt att med ed fästa
siri handelsboks rigtighet, saknades det i gamla lagen stadgade förbehåll, att ej de
omständigheter må förekomma, som boken eller personen misstänkta göra;
samt att föreskriften derom, att hvad om handlande blifvit stadgadt, skulle lämpas
till dem, som drifva bergsbruk, fabrik, med flera dylika inrättningar, endast ”så
vida de öfver sin rörelse bok och räkning behörigen hålla eller hålla låta,” vore
dels öfverflödig, då vilkoret af ordentlig bokföring borde äfven för dessa vara gällande,
dels oriktig, då motbok i lagen förut blifvit antagen såsom tillräcklig bevisning,
utan att fordringsegarens bokföring i öfrigt behöfde undersökas; har Kongl.
Majit funnit författningen, i det skick den blifvit föreslagen, icke kunna godkännas,
samt förthy dertill vägrat Sitt bifall; hvaremot Kongl. Majit i nåder vill till Rikets
Ständer framställa annat förslag till förordning i ämnet.
86
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, N:o 85.
På sätt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 22 Maj 1845, N:o 223,
utvisar, hade Rikets Ständer för deras del beslutat, att 4 §. i Kongl, förordningen
den 10 Juni 1841 måtte erhålla följande lydelse: ”Har gäldenär gjort konkurs, ankomme
det på konkursdomaren att pröfva, huruvida för fordringar, som i konkursen
bevakade blifvit, bysättning å gäldenären sedermera må ega rum. Om gäldenärs
skyldighet att för sin gäld svara med hvad han framdeles ärfva eller förvärfva kan,
skils i konkurslagen.
Då ifrågavarande förordning af den 10 Juni 1841 i allmänhet hvilar på den
grundsats, att bysättningshäkte må användas, icke såsom bestraffning för uteblifven
betalning, utan endast såsom tvångsmedel, att förmå gäldenär att redligen uppgifva
och framlemna sina tillgångar; men den af Rikets Ständer föreslagna förändring af
4 §. utgår från annan grund och således icke instämmer med författningen i öfrigt;
har Kongl. Maj:t, sedan Statsrådet och Högsta domstolen yttrat sig öfver det till
Kongl. Maj:ts pröfning hemställda förslaget, dertill vägrat nådigt bifall.
Till Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse hafva slutligen Rikets Ständer, jemte skrifvelse
den 24 Maj 1845, N:o 237, i underdånighet öfverlemnat af dem antaget förslag
till lag för enskilda banker och vilkorcn för deras rörelse. I anseende till de
liera anmärkningar, som under ärendets grundlagsenliga behandling blifvit gjorda emot
de i samma lag föreslagna stadganden, hvilka angingo rättsförhållanden eller egde
gemenskap med allmän lag, har Kongl. Maj:t funnit förslaget icke kunna i dess helhet
antagas, men deremot, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Rikets Ständers
förslag i de delar, som ansetts vara af financiell egenskap, under den 9 Januari
1846 utfärdat nådig kungörelse angående enskilda banker, hvilka utgifva egna kreditsedlar.
Och vill Kongt. Maj:t, med föranledande af denna kungörelses 16 §. 2
morn., till Rikets sammanträdande Ständer aflåta nådig proposition angående vissa bestämmelser
med afseende på enskilda banker.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och yunest städse
yälbevågen. Stockholms Slott den 9 November 1847.
OSCAR.
A. Posse.
Utdrag
Kongl. Nåd- Skrifvelse, N:o 25.
37
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-ärenden, hållet inför
Hans Maj:l Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 9 November
1847.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Statsministern, Herr Grefve Posse,
Hans Excellens Statsministern för utrikes ärendena, Herr Friherre Ihre,
Stats-råden:
Friherre Stael von Holstein,
Munthe,
Friherre Peyron,
Silfverstolpe,
Waern,
Friherre Gyllen/granat,
Faxe och
båhr evus.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet, att berättelse
angående de af Rikets Ständer vid sistförflutna riksmöte föreslagna lagförändringar,
hvilka Kongl. Majit, efter Ständernas åtskiljande, låtit till nådig pröfning förekomma,
men afslagit, är vorden, i enlighet med 87 §. Regeringsformen, särskildt
författad; och blef denna berättelse, som nu upplästes, ai
Kongl. Majit i nåder gillad; och skulle densamma, medelst skrifvelse, sådan
den vid detta protokoll bilagd finnes, till Rikets Ständer expedieras.
Ex Protocollo
E. Helling.
Bih. till R. St. Prof. 1847 $ 1S48. 1 Sami. 1 Afd. 5 Haft.
C
STOCKHOLM 1847, hos J. A. Walldén.
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Nio 26.
1
N:o 26.
Anis. till Exp.-Utsk. d. 11 Dec. kl. 7 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
grunderna för rättigheten att tillverka, omdistillera och i
minut försälja bränvin 3 äfvensom för beskattningen dervid;
gifven Stockholms Slott den 18 November iSfy.
Uli underdånig skrifvelse af den 26 Mars i845, hafva Rikets Ständer
förmält, hurusom Rikets Ständer, med fästad uppmärksamhet på den ekonomiska
lagstiftningens utveckling inom fäderneslandet, funnit, att den vigtiga
gren af denna lagstiftning, sorn rörer bran vinstillverkningen och dess
beskattning, ehuru alltsedan äldre tider och vid hvarje återkommande riksdag
utgörande föremål för allvarsamma strider, emellan olika interessen,
dock just genom den omvexling i lagstiftningen, som uppkommit derigenom,
att än den ena och än den andra åsiglen vid omröstningarne gjort
sig gällande, aldrig förmått vinna den stadga, sorn endast kan byggas derpå,
att princip, ej enskildt interesse, förestafvar lagen. Således hade man än
förbjudit tillverkningen, än ytterligt frigifvit den samt derefter lika ytterligt
inskränkt densammma, hvaraf de naturliga följderna blifvit, att
denna näring, som dock i anseende till massan af de produkter, hvilka
dervid användas, troligen vore för landets välstånd en af de vigtigaste, befunne
sig på en ytterst låg ståndpunkt, Lill oberäknelig skada, så väl Rudet
allmänna sorn den enskilda; att svenska landtbruket till följd häraf
införts på en origtig bana, att nära en fjerdedel af landets import utgjordes
al landtmannaprodukter; att staten af samma näring ej erbölle en inkomst,
som ens någorlunda svarade emot hvad den kunde och borde lemna, just
emedan produkten är skadlig; samt slutligen och förnämligast att den utöfva!
ett menligt inflytande å sedligheten och motverkat de ansträngningar,
som blifvit gjorda för att bland folket sprida bildning och gudsfruktan.
Med anledning af allt delta och då erfarenheten äfven numera ådagalagt,
att en på sunda grunder bygd lagstiftning för berörde näring svårligen
kunde erhållas på den väg., som hittills blifvit följd, med mindre än att
•ett på full sakkännedom och rationella grunder upprättadt förslag till författa
Bill- till B- St. Brot. 1S47 och 1848. 1 Samt. 1 Afd. 6 Höjt. 1
2
Kongl. Maj:ls Käti. Proposition, K:o 26.
ning blefve utarbetadt och för Rikets Ständer framlagdt, för att af dem
diskuteras och anlagas, hafva Rikets Ständer i underdånighet anhållit, att
Kongl. Majit täcktes, nied fästadt afseende så viii å härvarande förhållanden,
som å hvad inom andra länder blifvit i afseende på bränvinstillverkningen
och beskattningen tillgjordt, låta af sakkunnige män utarbeta ett
förslag till författning, omfattande så väl nödiga reglementariska föreskrifter
för bränvinstillverkningen, sorn ock den grund för beskattningen å densamma,
hvilken kunde anses innefatta den säkraste kontroll, och att Kongl.
Majit derefter täcktes i ämnet afgifva nådig proposition till rikets näst sammanträdande
Ständer.
Bondeståndetj som icke instämt i livad Rikets Ständer uti förberörde
underdåniga skrifvelse yttrat och hemställt, har uti en särskild underdånig
skrifvelse af den 3o April 1845 hufvudsakligen anfört: att då vid flera föregående
riksdagar de öfriga stånden uttalat den åsigt, att nu gällande föreskrifter
för bränvinsbränningen vållade en betydlig nationalförlust, derigenom
att tillverkningen utöfvades på ett sådant sätt, alt ett stort värde i
råämnen ginge förloradt, samt att dels det låga priset på bränvin och dels
den omständigheten, att det tillverkades i nästan hvarje koja, bidroge till
en öfverhandtagande sedeslöshet och deraf följande brott, och då antagas
kunde, att dessa åsigter äfven legat till grund för Rikets Ständers ofvanliämnde
underdåniga åkrifvelse, det läge i öppen dager, att syftemålet dermed
måste vara att utrota husbehofsbränningen med enkla redskap. Men
om det ock vore en obestridlig sanning, att den öfverdrifna bränvinsproduktionen
hufvudsakligen medverkat till berörde sedeförderf hos nationen
och deraf följande brott, och att landets ekonomiska välstånd på sednare
tider icke gått framåt, utan tillbaka, så vore den erfarenhet icke mindre
grundad, alt icke husbehofsbränningen, utan de stora bränvinsfabrikerna
med deras konstapparater frambragt det öfverflöd af bränvin, sorn nu öfversvämmade
landet. Om man nemligea tänkte sig tillbaka före den tid,
eller i8a3 års riksdag, då rättighet gafs att genom konstens uppfinning förstora
bränvinstillverkningen i möjligen högsta grad, så erinrade man sig,
att bränvinet då hade mera värde och nyttjades mera sparsamt och med
större måtta bland den arbetande klassen, än nu, då det nästan gällde
intet och vore lättare åtkomligt, äfven för den mest obemedlade.
Bondeståndet ansåg det icke heller kunna med skäl bestridas, att den
före nyssnämnde tid, i ordets rätta bemärkelse, bedrifna husbehofsbränning
varit gagnelig ej mindre för den större än för den mindre jordbrukaren,
eller åtminstone att denna näring intill den liden stod väl tillsammans
Kongl. Mnj;ls Nåd, Proposition, N.o 26.
3
med en klokt inrättad ladugårdsskötsel, hvarigenom landets uppodling i
betydlig mån befrämjades. Då nu förhållandet beklagligen vore annorlunda,
syntes det vara hög tid att rätta de misstag, som blifvit begångna. Sättet
härför ansåg Bondeståndet endast vara att afskaffa all fabriksbränning med
större pannor och apparater, hvilken fabriksbränning numera utgjorde en
kräfta icke allenast för fabrikanterne sjelfve, utan för hela landet, då deremot,
oni den ifrågavarande näringen endast med enkla redskap, under
stränga kontroller, med inskränkt till verkningstid och en måttlig beskattning
finge utöfvas, de mest välgörande verkningar deraf snart skulle visa
sig. Att den stora öfverproduktionen af bränvin icke förorsakats af husbehofsbränningen,
utan af fabrikstillverkningen, insåges bäst, då man jemförde
antalet af enkla bränvinsredskap år 1834, utgörande omkring 140,000,
med det år 1845 varande beloppet, som endast uppginge till 73,000. De
enkla bränvinsiedskapen voro lill antalet förminskade nära hälften, men
qvantitelen af tillverkadt bränvin derföre icke mindre, utan snarare större,
hvartill orsaken således vore den tillåtna tillverkningen med större konstapparater.
Om nu lagstiftaren på rättsenliga grunder kunnat förbjuda andra
till sedeslöshet och brott föranledande inrättningar, måste han, uppmanad
af ställningen inom landet, äfven vara berättigad att vidtaga åtgärder
till förminskning i tillverkningen af en vara, som allmänt erkändes utöfva
ett skadligt inflytande på landets sanna väl. En sådan minskning kunde,
efter Bondeståndets tanka, endast ske genom utfärdande af förbud mot all
konstbränning, i anledning hvaraf ståndet 1 underdånighet anhållit, att Kongl.
Maj:t, med fästadt afseende å landets förhållande, äfvensom det öfverflöd
af bränvin, hvaraf det besvärades, och särdeles den klagan, som från alla
orter förspordes öfver den mängd bränvin, som fabriksmässigt med konstapparater
nu tillverkades, måtte uti nådig proposition till rikets nästsammanträdande
ständer framlägga ett förslag till författning, angående bränvinstillverkningen,
innehållande stadganden till hämmande af det öfverhandtagande
omåttliga förtärandet af rusgifvande drycker, samt förbud mot
all slags konstbränning, och endast tillåtelse att tillverka bränvin med enkla
redskap.
Sedan Kongl. Majit, i anledning af dessa underdåniga framställningar,
under den i3 Juni i845 i nåder uppdragit åt en särskildt kommitté att
utarbeta och till Kongl. Majit inkomma med förslag till förändrade stadganden
om bränvinsbränningens utöfvande här i riket, omfattande så väl nödiga
reglementariska föreskrifter för bränvinstillverkningen som de grunder
för beskattningen å densamma, hvilka kunde anses innefatta den säkraste
4 Kongl. Majlis Nåd.. Proposition, N:o 26.
kontroll, har bemälde kommitté,. uti underdånig skrifvelse af den ar sistlidne
Juli, afgifvit förslag till förordning, angående tillverkning och omdistillering
af bränvin, samt tillika redogjort för de åsigter, hvilka legat
till grund för samma förslag.
Till en början har, kommittéer), beträffande de förhållanden, under
hvilka bränvins-bränningen för närvarande här i riket utöfvas, enligt ollieiella
uppgifter, anfört, att antalet af taxerade bränvinspannor utgjort:
Antal.'
Kannor
År.
pannerymd.
1824.
169,703.
3,631,469..
1825.
172,349’.
3,651,210..
1826.
172,586.
3,583,253.
1827.
162,733.
3,362,352.
1828.
169,744..
3,483,856..
1829..
173,126.
3,542,956.
1830.
170,572..
3,530,560.
1831.
154,820.
3,193,296.
1832..
150,348.
3,098,652..
1833..
156,823..
3,248,556.
1834..
161,751.
3,385,586.
1835.
152,273.
3,136,483.
1836.
120,907..
2,555,111.
1837..
121,878..
2,782,231.
1838.
109,484.
2,225,640.
1839.
110,299.
2',238,836.
1840.
106,350.,
2,143,753.
1841.
101,682.
2,012.312.
1842.:
75,418.
1,470,581.
184-3.
72,143.
1,404,144.
1844..
72,113.
1,380,920.
1845.
76,802.
1,326,598.
1846,.
64,172.
1,100,707.
Sorn dessa uppgifter endast omfattade antalet, storleken och klassen af
de- i riket befintliga, taxerade bränvinspannor och således i så måtto voro
ofullständiga, att de icke lemna upplysning, huru många och hvilka af dessa
pannor drifvas med eld eller med ånga, hade kommitteen härigenom saknat
tillförlitlig statistisk grund för att kunna bedöma bränvinsbränningens
närvarande ståndpunkt i afseende på den större eller mindre tillverkning,.
KongL Majus Mdi Proposition, Nio 26'.
5
s©m med de till taxering uppgifne pannorne åstadkommits, destomer sora,
då pannerymden utgjorde grunden för beskattningen, och redskapens form
ej på något sätt blifvit begränsad, uppfinningsförmågan förstått att, isynnerhet
sedan ångpannor dervid blifvit begagnade, i högst betydlig mån öka
afverkningen. Kommitteen bade derföre funnit det icke kunna med någon
säkerhet afgöras,. huru många och hvilka af de uppgifna pannorne böra
anses hafva blifvit begagnade endast till bränvinsbränning för husbehof,
eller kunna anses hafva tillverkat bränvin med beräkning af ett större eller
mindre qvantum till afsalu, helst det ingalunda kunde antagas, att alla
mindre bränvinspannor, äfven då de äro af första klassen,, drifvas uteslutande
för förstnämnde ändamål. Yäl vore det sant, att i en stor del af
landet, särdeles i de nordliga och vissa af de mellersta länen, annan bränvins
bränn ing med små pannor sällan egde rum, än den, som idkas utan
ansträngning, endast för att, med en och annan tillmäskning i månaden,
ofta af den sämsta säden eller skadad potates, förse hushållet med dess
bränvinsbehof, och sådan bränvinsbränning utöfvades då med ganska enkel
redskap; men i andra delar af landet hade deremot mångenstädes tillverkningen
med de lill rymden små, men likväl i en för ändamålet gynnande
form inrättade pannorna blifvit ganska högt uppdrifven, så att den lemnat
betydliga qvantiteter till afsalu.
Äfven de brännerier, som drifvas med större eller sammansatt redskap
och i allmänhet alltid afse tillverkning lill afsalu,, hade kommitteen
funnit vata sinsemellan högst skiljaktiga, enär de smärre syntes inrättade
för att till bränvin förvandla en del af gårdens egna produkter och att
under vintern sysselsätta en då från åkerbruksarbetet ledig arbetsstyrka,
samt oftast drefves för att på stället bekomma dranken till hjelp vid utfodringen
och således vöre att betrakta såsom en af jordbruket beroende
binäring, hvaremot de större, som vanligtvis numera drifvas med ånga,
träffades lika ofta inrättade på små, som på större egendomar, samt merendels
voro för kostsamma i sin anläggning och utgjorde en allt för stor
rörelse, för att stå i beroende af jordbruket, som deremot ofta finge bero
af bränneriet. Således hade, oaktadt bränvinsbränningen skolat, såsom det
heter, åtfölja jorden, dock, så godt som oberoende af jordbruk, ett icke
obetydligt antal brännerier uppstått, hvilka rätteligen vore att anse såsom
fabriker, framkallade af beräknadt tillfälle så väl till inköp af råämnen,
sorn till afsättning af bränvin.
De upplysningar, kommitteen varit i tillfälle att inhemta, dels om beskaffenheten
af de redskap, sot» allmoge» på olika ställe» tilli bränvins
-
6
Kongl. Majlis Nåd. Proposition, Nio 26.
bränning begagnar, dels ock om brön vinsbränningen i allmänhet bade bekräftat,
hvad äfven den årliga minskningen af bran vinspannornas antal syntes
gifva vid banden, att, oaktadt lagstiftningen vid beskattningen synnerligast
gynnat de små pannorna, flock den egentliga husbehofsbränningen,
eller den, som ej afser någon försäljning af varan, årligen aftagit, under det
att bränvinsbi änningen liktidigt utvidgat sig, dels i mindre verk, skötte såsom
binäring vid jordbruket, men uppenbart beräknade på bränvinstiilverkning,
öfver husbehof, till försäljning, dels i större verk, drifna såsom egentlig
fabri ksrörelse.
Kommitteen bade således ansett det med skäl kunna antagas, att bränvinsbränningen,
under den hittills alltför omvexlande lagstiftningen för dess utöfning,
småningom ordnat sig sjelf lill Irenne slag, nemligen: den, som utöfvas
endast för husbehof den, som utöfvas såsom binäring vid jordbruket
till afsalu; och slutligen den, som utöfvas såsom Jabriksrörelse. Kommitteen
linde äfven anseltt denna sålunda redan bestående indelning böra läggas
till grund för det förslag till förordning rörande bräuviustillverkningen
i riket, som kommitteen 1111 i underdånighet afgifvit.
Kommitteen, som trott sig böra lill besvarande upptaga den från flera
sidor ofta framställda frågan, huruvida icke tillverkningen af bränvin, hvars
missbruk visat sig i så betydlig mån hafva bidragit lill ett ökadt sedeförderf
och deraf följande brott, bör och kan förbjudas, eller åtminstone inom
ganska trånga gränsor inskränkas, har härvid anfört, att, då erfarenheten
tillräckligen vitsordat, att dryckenskapslasten, mer eller mindre direkt, varit
källan till de flesta af gröfre brott, som under den sednare tiden föröfvats,
och otvifvelakligt vore, att ett bättre förhållande i detta afseende
snart skulle visa sig, om man egde medel att förekomma eller åtminstone
i någon betydligare mån hämma den till sina följder så fruktansvärda omåttliga
förtäringen af bränvin, så funne kommitteen att, om detta stora mål
derigenom med någon grad af visshet kunde ernås, man icke borde tveka
alt, älven med uppoffrande af grundsatsen om frihet i näringar och af en
påräknad icke obetydlig statsinkomst; samt utan hänsigt till en under nuvarande
förhållanden för många individers välstånd menlig rubbning i egendomsvärde
och utvägar till försörjning, föreslå en lagstiftning, åsyftande att i väsendtlig
mån försvåra och derigenom betydligen minska tillverkningen af
bränvin inom riket. Men kommitteen byste den af erfarenheten bestyrkta
öfvertygelse, att en dylik lagstiftning icke allenast skulle vara för vinnande
af ofvannämnde mål fruktlös, utan äfven svårligen kunna ega bestånd. Allt
sedan bränvinet i början af sextonde århundradet blef kändt här i landet.
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 26.
7
hade något absolut bränvinsbrännings-förbud aldrig bonnal bibehålla sig.
Den längsta tid, som ett sådant varat, var från 1757 till 1760. Under denna
tidrymd, då stora summor gingo ur landet för införande på loflig och
oloflig väg af viner och spirituosa, visade det sig vara omöjligt att vidmakthålla
ett sådant förbud, hvilket gäckades med lönnbränning och lurendrejeri,
åtföljdes af beslagsåtgärder och rättegångar, samt föranledde lill våld
och falska eder, lika förnedrande för menniskovärdet, som det onda, man
velat bota. Vid storthingel i Norrige år 1842 beslöts, att ali bräll vinsbränning
skulle efter tio år upphöra. Men delta beslut, som icke erhöll nådig
stadfästelse, blef af nästföljande storthing upphäfvet och återtaget. Då Sverige
åren 1709, 1718, 17/jo samt 1757 till 1760 haft totala hränvinsbrännings-förbud,
hade dessa alltid måst, såsom alla ytterligheter, gifva vika för
sin motsats, och bränvinsbränningen, frigifven, hade derefter begagnats med
ökad begärlighet. Hvad åter angick en inskränkning af tillverkningen inom
ytterst trånga gränser, ansåge kommitteen det vara troligt, att förbrukningen
af denna vara mera framkallar produktionen deraf, än tvärtom, enär,
så länge bränvinet finner köpare, det aldrig kommer att saknas, vare sig
tillverkadt i stora eller små brännerier, i lagligen tillåtna eller i löndom
inrättade, vare sig af inhemskt eller utländskt ursprung; och om äfven priset
möjligen kunde genom lagstiftningen för någon tid bringas till dubbelt
belopp, skulle, under en tilläfventyrs något minskad daglig förtäring, likväl
missbruket, som borde anses för det farligaste, föga förekommas. Det numera
vanligtvis låga priset på bränvin och dess deraf följande tillgänglighet
för hvar man hade måhända i sin mån bidragit till den inskränkning i
förbrukningen, som uppenbarade sig ej endast inom de så kallade högre
klasserna, utan ock bos den upplystare allmogen, det egentliga Bondeståndet.
Det skulle således, efter Kommitteens tanka, hvarken leda till det dermed
åsyftade ändamål, eller möjligen för framtiden ega bestånd, eller utan
stora betänkligheter kunna under nuvarande förhållanden verkställas, att införa
en lagstiftning, sorn, för att derigenom undanrödja en för landets inhyggare
genom dess missbruk förderflig vara, åsyftade att, om ej på en
gång genom att maktspråk förbjuda all tillverkning af bränvin, åtminstone
genom en alltför högt drifven beskattning eller andra tvångsmedel undertrycka
denna näring. Men ehuru kommitteen hyste den öfvertygelse, att
dryckenskapslasten slutligen endast genom moraliska medel kan utrotas,
funne kommitteen likväl ett hnfvudsakligt afseende vid lagstiftningen för
bränvinsbränningen böra fästas derå, att de ekonomiska och finänciella bestämmelserna
rörande bränvinets tillverkning, äfvensom polisföreskrifterna
"Kongl. Maj;ts F.äd. Proposition, N:o 26.
om försäljningen deraf, så inrättas, alt de hvar i sin mån, utan öfverdrift
medverka lill det önskade ändamålets ernående. Korn mitteen trodde sig
härvid böra uttala den mening, hvartill den, vid öfvervägande af de olika
åsigterna rörande bränvinshränningens ordnande i riket kommit, att denna
handterings bedrifvande endast i fabriksväg skulle vara det sätt, hvarigenom
ofvannämnde stora ändamål, dryckenskapslastens förekommande, så vidt det
på tillverkningssättet berodde, närmast kunde vinnas. Derigenom blefve
ock lagstiftningen belt enkel, tillverkningen kunde beläggas med hög afgift,
som antingen beredde en ökad statsinkomst eller bidroge till förbrukningens
minskande; beskattningen vöre lättare att kontrollera vid ett mindre
antal större brännerier; de bästa tillverknings-methoder skulle utan tvifvel
antagas till besparing i material och arbetskostnad, och den demoralisation
i betydlig mån undvikas, som bränvinsbränningens utöfning i en mängd
små brännerier nödvändigt alstrade genom frestelsen till dryckenskap för
den dermed sysselsatta, sålunda mångfaldigt ökade personalen, och spridde
till det ena uppväxande slägtet efter det andra; hvarjemte härtill kunde
läggas, att en i smått utöfvad bränvinsbräuning vanligen egde en menlig
verkan på de betjenande personernas helsa, alldenstund arbetet i ett litet
bränneri sällan medgåfve tillfälle för en eller ett par der sysselsatte personer
att njuta ordentlig nattro; hvadan äfven i detta afseende de större bränvinsfabrikerna
egde företräde, då personalen derstädes måste vara så stor,
att den, med bestämda ombyten, borde få tillfällen till ordentligare hvila.
Att denna riktning också vöre den naturliga för utvecklingen af ifrågavarande
näringsgren, ansåge kommitteen bäst ådagaläggas af det ofvan antydda anmärkningsvärda
förhållande, att, ehuru de mindre brännerierna här i riket
af lagstiftningen varit uppenbart och i ej iinga mån gynnade framför de
större verken, deras antal likväl under de sednaste 18 åren till öfver hälften
aftagit, under det samtidigt dermed en mängd större verk eller fabrik
er uppstått. Antalet af pannor under 20 kannors rymd, som år 1829,
då det var störst, utgjorde i23,3o3 stycken, hade nemligen sedermera nästan
oafbrutet minskats, och uppgick endast till 55,o43 år i844> det sista,
för hvilket speciel uppgift varit aLt tillgå. Ett likartadt exempel lemnade
äfven förhållandet med brännerierna i Preussen, hvarest, under det att från
år i834 till och med år 1840 tillverkningen af bränvin, enligt beräkning
af den derför erlagda skatt, ökades med 25 procent, bränneriernas antal
dock minskades så, att,, då delta år 1834 uppgick till 21 ,o31, fnnnos år 1841
endast r5,333. Antalet af sådana brännerier, för hvilka skatten öfversteg
1000 thaler, växte likväl under samma tid från 1,202 till 1,73g, hvaremot
de,
