# ID: svediakorp-gov2148
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 107,180
# sentences: 2,944
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Expeditions-Utshottels Förslag till lind Skrfvelse, N.o 149' 299
Sättning och handel i en folkrik ort, samt enär härtill kommer, att, enligt
hvad hos Rikets Ständer blifvit upplyst, Wadstena till kronomagasin begagnade
slofctr har ett upplag af omkring 6,000 tunnor spanmål årligen, och
hamnanläggningen''således, i händelse slottsbyggnaden kommer att för samma
ändamål fortfarande begagnas, skulle komma att medföra ej mindre minskning
i kostnaderjie för lastningen af berörda spanmål, fin sannolikt äfven en
tillökning i hyran för den del af slottet, sorn kan åt enskilde upplåtas, hafva
Rikets Ständer pröfvat skäligt att för ifrågavarande hamnanläggning bevilja
staden Wadstena elt lån af trettiotvå tusen (32,000) riksdaler, emot förbindelse
för staden att ansvara för arbetets fullbordan efter fastställd plan
samt under iakttagande i öfrigt af de vilkor, som blifva af Rikets Ständer
bestämde.
9:o Enär uti det af styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
afgifna oftaberörda förslag jemväl förekommer fråga om siats-anslag för en
hamnbyggnad vid staden Grenna, och då nämnda förslag, i sammanhang
med E. K. M:s nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof, vore
under Rikets Ständers Stats-utskotts handläggning, har E. K. M. medelst nådig
remiss af den 5 förlidne Maj behagat till bemälde Utskott öfverlemna en
af E. K. M:s befallningshafvande i Jönköpings län, uti skrifvelse af den 24
förutgångne Mars, afgifven förnyad underd. framställning i fråga om ofvanberörda
ha tunby ggnads-företag, på det Rikets Ständer måtte komma i tillfälle
att taga ärendet under närmare pröfning.
Af de till detta ärende hörande handlingar inhemtas, att, sedan, enligt
E. K. M:s nådiga beslut, undersökning rörande hamn-anläggning vid Grenna
blifvit på statens bekostnad verkställd och kostnaderne för uppfö.iandet af fullständig
hamnbyggnad dervid beräknad till 60,974 r:dr 24 sk., men tillika befunnits,
att, i brist på medel till nämnda byggnad, en hamn eller last-brygga, beräknad
att kosta omkring 12,000 r:dr, kunde blifva för staden af stor nytta,
så hade bolaget, for tillvägabringande af ofvanberörda hamnbyggnad, i underdånig
skrift och med förord af E. K. M:s befallningshafvande i länet,
hos E. K. M. anhållit, det mätte, med hänseende till frågans stora och allmänna
vigt, nådig proposition till Rikets Ständer allåtas derom, att bolaget,
utan återbetalningsskyldighet, af allmänna medel erhölle trefjerdedelar af den
i förslaget upptagna kostnad, 60,974 r:dr 24 sk., till den ifrågasatta fullständiga
hamnbyggnaden, eller att, derest afseende å denna underdåniga begäran
icke kumle fästas, E. K. M. ville i nåder äska sådant anslag till den
föreslagna lastbryggan med tre fjerdedelar af den dertill upptagna kostnad,
12,000 r;dv.
300
Expeditions-Utskottets Forslag till und. Skrifvelse, N.o
Då Rikets Ständer här ofvan beviljat lån för anläggning af en hamn vid
Wadstena stad, äfven belägen vid sjön Wettern, och derigenom, så vidt tillgångarne
medgifvit, sökt trygga och befordra seglationen å nämnda sjö, hafva
Rikets Ständer funnit sig förhindrade att några medel till nu ifrågavarande
föremål anslå.
inläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar j äfvensom understödjande af mindre strömoch
årensnings-arbeten samt smärre hamn- och bro byggnader.
10:o Utaf en af styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader uppgjord
tablå inhemtas, bland annat, att, i den nion företagen hinna blifva färdiga,
vägomläggningar, hvilka under åren 1845, 1846 och 1847 blifvit af
statsmedlen understödda med 369,598 r:dr 1 sk. 2 r:st., skulle komma att
verkställas till ett ungefärligt arbetsvärde, enligt uppgjorda kostnads-förslag,
al 489,650 r:dr 25 sk. 3 r:st., och hvarigenom tillsammans omkring 473,343
alnar väg inom riket blefve omlagde och förbättrade; varande för dylika företag,
enligt föregångna undersökningar och upprättade förslag, erforderliga
ytterligare från det allmännas sida 346,190 r:dr 44 sk., utom anslag för undersökta
väg-arbeten, derom planerne ännu icke hunnit utarbetas; — och har
E. K. M., uti Dess nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof
iöreslagit, att Rikets Ständer måtte, för ifrågavarande föremål och med bestämmande
af vissa iakttagelser, anvisa 166,666 r:dr 32 sk. årligen i tre år,
eller tillsammans 500,000 r:dr.
Enligt Rikets Ständer meddelade upplysningar, hafva ansökningar om
statsbidrag för omläggning och förbättring af backiga samt anläggning af nya
vägar blifvit till betydligt antal af menigheter gjorda; och då sådana arbeten,
utom det att derigenom beredas tillfällen till arbetsförtjenst för den fattigare
befolkningen, äfven i väsendtlig nion bidraga till rörelsens och transporterneS
underlättande och spridande af välmåga i landet, och således torde framför
öfrige af E. K. M. i sammanhang härmed ifrågasatta arbeten böra understödjas,
hafva Rikets Ständer, så vidt de för handen varande inskränkta tillgångarna.
sådant medgifva, ansett sig böra till förstbcrörda arbeten anslå fortfarande
bidrag af allmänna medel, samt i öfverensstämmelse härmed beslutat
att till E. K. M:s nådiga disposition ställa en summa af trettiotre tusen
tre hundra trettiotre riksdaler 16 sk. för hvartdera af åren 1848, 1849 och
1850, eller tillhopa ett hundra tusen riksdaler, för att, efter den fördelning,
som i nåder pröfvas lämplig, utgå dels till anläggning af nya, dels till för
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelset N.o tjfp.
301
■jemte Rikets Ständer få i underdånighet fästa E. K. Ms nådiga uppmärksaEnhet
på angelägenheten deraf, att anslaget hufvudsakligen användes till förbättrande
af sådana vägar, som, enligt de af styrelsen för väg- och vattenbyggnader
uppgjorda planer och förslag, utgöra delar af större vägsträckningar och
tillhöra orter, der varutrafiken är liflig.
Befrämjande aj utdikningar och aftappningar af sanka trakter och
sjöar, till beredande af odlings-f öretag.
11:0 För detta ändamål har E. K. M. i nåder föreslagit Rikets Ständer
att, med bibehållande af hvad angående bidragens beviljande såsom lån
eller anslag utan återbetalningsskyldighet blifvit vid de tvänne senaste riksdagarna
bestämdt, anvisa en årlig summa af 33,333 r:dr 16 sk. i tre år, eller
tillsammans 100,000 r:dr.
Erkännande nyttan af de företag, som med det äskade anslaget äro afsedda,
hafva Rikets Ständer likväl af statsverkets till största delen redan i anspråk
tagna tillgångar funnit sig förhindrade att till E. K. M:s förevarande nådiga
framställning lemna bifall.
12:o Enär det till rese- och undersöknings-kostnader samt expenser för
allmänna arbeten hittills beviljade anslag, 10,000 r:dr, befunnits otillräckligt,
har E K. M. ansett Sig böra af Rikets Ständer begära 12,000 r:dr årligen i
tre år, eller tillsammans 36,000 ralr; äfvensom och då den till aflöning för
styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader, jemte de under samma
styrelse lydande distrikt-chefer anslagna summa af 9,760 r:dr 32 sk. numera,
i anseende till göromålens tilltagande mängd och personalens derigenom beliötliga
tillökning, icke vore tillräcklig, E. K. M. för detta ändamål i nåder
äskat ett till 12,566 ralr 32 sk. förhöjdt årsanslag, eller tillsammans för tre
år, 37,700 ralr.
Då Rikets Ständer, i anseende till statsverkets knappa tillgångar, funnit
sig icke kunna bevilja största delen af begärda anslaget för sådane företag, som
tillhöra nämnda styrelses verksamhet, och deraf torde följa, att så väl resor
och undersökningar för allmänna arbeten, sorn styrelsens göromål i öfrigt varda
i väsendtlig måtto inskränkta, hafva Rikets Ständer ansett sig sakna skäl
att de äskade förhöjningarne bevilja, utan deremot beslutat, att de årliga anslagen
till så väl rese- och undersökningskostnader samt expenser för allmänna
arbeten, som aflöning för nämnda styrelse, utgörande det förra tio tusen
riksdaler och det sednare nio tusen sjuhundiasexlio riksdaler 32 sk., böra för
åren 1848, 1849 och 1830 oförändrade bibehållas.
13:o Till arfvode för lärare vid Mariebergs läroverk i de kunskapsämnen,
sorn tillhöra civil-ingeniörer, har E K. M. i nåder äskat, såsom hittills
302
Expeditions-Utskottet Forslag lill utid. Skrifvelset N.o >49
1.000 rdr, eller för tre år 3,000 rdr, men hvad angår anslaget till stipendier
för elever, som vid nämnda läroverk genomgå den för civii-ingeniörer
bestämda kurs, hvilket hittills utgjort 1,000 r:dr, har E. K. M., för att befrämja
det angelägna syftemålet att påskynda bildandet af skicklige ingeniörer
för allmänna arbeten, ansett Sig höra af Rikets Ständer begära ett till
2.000 rdr förhöjilt årsanslag för åren 1848, 1849 och 1850, eller tillsammans
6,000 r:dr.
Rikets Ständer, som, i betraktande af statsverkets ringa tillgångar, icke
kunnat bevilja någon förhöjning i anslaget till stipendier för dem, som genomgå
civil-ingeniörskurs, hafva deremot anvisat ifrågavarande tvänne årliga
anslag, hvartdera af 1,000 r.dr, att ytterligare under åren 1848, 1849 och
1850 fortfarande utgå.
14:o Jemte dessa till befrämjande af allmänna arbeten i nåder föreslagna
statsbidrag, har E. K. M. äskat beviljandet af följande anslag, nemligen:
a) I likhet med hvad E. K. M., i Dess vid nästlidna riksdag aflåtna nådiga
proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit för anskaffande
till Strömsholm och Ottenby stuterier af utländska hingstar till å~
stadkommande af en ädlare och starkare hästrace, företrädesvis tjenlig tillbegagnande
äfven vid jordbruket, ett anslag för en gång af 10,000 rdr.
Då, efter Rikets Ständers tanka, den inhemska hästracens förbättring bäst
torde åstadkommas genom de föreningar, som för sådant ändamål i flera delar
af riket sig bildat, och statens mellankomst i detta hänseende ej synes vara
af behofvet påkallad, hafva Rikets Ständer, i betraktande jemväl af statsverkets
knappa tillgångar, funnit sig förhindrade att ofvanberörda 10,000 r:dr
bevilja.
b) Till slöjd-expositioners befrämjande, ett lika anslag, som med 1,000
rdr årligen för tre år vid nästlidne riksdag beviljades, eller 3,000 rdr; hvarå
Rikets Ständer ansett sig böra lemna bifall.
c) Till utdelning vid landtbruksmöten af praemier åt egare af kreatur
utaf utmärktare slag, 3,000 r:dr,- hvilka 3,000 rdr Rikets Ständer, med afseende
å det nyttiga ändamål, som genom dylika anslag hittills befrämjats, anslagit,
att, i berörda ändamål, utgå med ett tusen riksdaler för hvartdera af
åren , 1848, 1849 och 1850.
Af de här ofvan af Rikets Ständer beviljade statsbidrag, utgörande inberäknadt
det för Wisby hamnanläggning serskildt beviljade lån af 25,000 rdr,
ett sammanlagdt belopp af 363,376 rdr 8 sk., komme alltså 195,709 rdr
Expedilions-Utskollets Förslag lill und. Skri/velse, N.o i5o. 303
24 sk. att såsom direkta anslag och återstoden 167,666 r;dr 32 sk. att såsom
lån utgå.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Augusti 1848.
N:o 150.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Juli 1848.
Pieste-ståndet den 3i — —
Borgare-ståndet den 1 Aug. —
Bonde-ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående låne understöd
för iståndsättande af IVisby hamnbyggnad,
(Stats-utsk. Uti., IN:o 195 och Mein., N:o 222.)
S. A. K.
Sedan E. K. M. i Dess nådiga proposition angående statsverkets tillstånd
och behof hos Rikets Ständer gjort nådig framställning om understöd af allmänna
medel till iståndsättande af AV isby hamnbyggnad, har, såsom alternativ
härtill, inom Riks-stånden blifvit vackt fråga derom, att Rikets Ständer
måtte för samma ändamål äfvensom för uppmuddring af hamnen vid nämnda
stad, bevilja ett lån, hvarefter Rikets Ständer, som sökt närmare kännedom
rörande de härvid erforderliga och af E. K. M. omförmälda arbeten, i
sådant afseende genom chefen för allmänna väg- oell vattenhyggnads-styreisen
.erhållit den upplysning, att grundläggningen af ifrågaställda tvänne landtarmar
väl skulle kunna, utan väsendtlig olägenhet, ännu för någon tid uppskjutas,
men att deremot uraktlåtenhet af vågbrytarens förstärkning skulle, i
händelse af inträffande häftiga stormar, komma att förorsaka hamnens fullkomliga
förstöring.
1 betraktande häraf och då E. K. M. ansett berörda åtgärder för Wisby
hamns iståndsättande vara af den synnerliga vigt, att direkt statsanslag af
84,6,25 rdr derför blifvit i nåder begärdt, saint dertill kommer, att Wisby
stad, såsom bidrag för uppförande af den, sedermera genom storm år 1845
skadade, hamnbyggnaden, fått vidkännas uppoffringar tili det ansenliga belop
-
304 Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o >51.
pel af 40,000 rdr, hafva Rikets Ständer funnit skäl att, såsom understöd lör
iståudsättande af vågbrytaren vid Wisby och uppmuddring af hamnen derstädes,
bevilja staden ett lån af tjugufemtusen (25,000) riksdaler, att under
fem års tid innehafvas utan ränta och med iakttagande för öfrigt af de vilkor,
som af Rikets Ständer, i afseende på lånebidrag till allmänna arbeten,
blifva bestämde.
Hvilket Rikets Ständer få hos Ii K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhräda &c.
Stockholm den 2 Augusti 1848.
N:o 151.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Juli I848.
Preste-ståndet den 3i — —
Borgare-slåndet den 1 Aug- —
Bonde-ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse> angående sättetj ordningen
och vilkoren för utbetalning af anslags- och lånebidrag
till befrämjande af allmänna arbeten.
(Stats-utsk. Uti., N;ris 196 och 240.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, jemlikt underd. skrifvelse af innevarande dag, fattat
beslut, angående de dels uti E. K. M:s nådiga proposition om statsverkets
tillstånd och behof, dels af enskilde personer äskade extra statsbidrag i anslags-
och låneväg för hamnbyggnader, vattenkommunikationer, odlingsföretag
och vägförbättringar, hafva Rikets Ständer till pröfning förehaft frågan angående
sättet, vilkoren och ordningen för utbetalningen af de anslags- och låne-belopp,
hvilka till dessa föremål blifvit af Rikets Ständer anvisade.
I afseende härå hafva Rikets Ständer, såsom ej mindre ledande till förenkling
och lättnad vid lånens liqviderande, än ock medförande ökad trygghet
för lånebeloppets återgäldande, beslutat, att hvad genom Kongl, kungörelsen
den 13 Juni 1845 blifvit stadgadt, rörande sättet för återbetalning af
lån
Expeditions-Z)tskollets Förslag till und. Skrifvelse, N:o i5t.
305
lån utaf allmänna medel till korporationer eller menigheter för beredande af
odlingsföretag, må utsträckas till de lån af ifrågavarande beskaffenhet, hvilka
hädanefter varda enskilde personer meddelade, så att, sedan den låneandel,
för hvars återgäldande hvarje betalningsskyldig! hemman skall ansvara, samt
den summa, som, i följd deraf, till skuldens jemte den utfästa räntans fulla
liqviderande skall för hvarje hemman årligen erläggas, blifvit bestämd, det
sammanlagda afbetalnings- och räntebeloppet från och med det år, då betalningsskyldigheten
vidtager, under serskild rubrik, med utsättande af det sista
året, då betalningen skall utgå, såsom ett hemmanet under sålunda bestämdt
antal år åliggande allmänt onus, i jordeboken antecknas och å debetsedeln
för hvarje år upptagas samt af kronobetjeningen uppbäras, i landtränteriet
insättas och såsom andra till Riksgälds-kontoret ingående medel serskildt redovisas,
samt att dessa bestämmelser, derest vederbörande låntagare så åstunda,
må tillämpas jemväl å de odlingslån, hvilka redan blifvit från Riksgäldskontoret
till enskilde personer utgifne.
Då, i fråga om sättet för återbetalningen af de utaf Rikets Ständer för
allmänna arbetsföretag beviljade lånebiträden, enligt nuvarande bestämmelser,
i allmänhet är stadgadt, att efter 5 års förlopp från slutet af det år, hvarunder
medlen blifvit af Riksgälds-kontoret utbetalde, och för de lån, sorn
successive utgå, fem år från slutet af det år, hvarunder första hälften af lånet
blifvit lyftadt, bör årligen erläggas 8 procent af hela den beviljade lånesuniman,
hvarigenom godtgöres ränta å 2 procent af det vid hvarje liqvid
återstående kapital samt det öfriga utgör kapital-afbetalning, så hafva Rikets
Ständer, till beredande af nedsättning i of vanberörda, efter Rikets Ständers åsigt,
alltför höga årliga amortissementsbelopp, för de lån af ifrågavarande beskaffenhet,
hvilka komma att utgå af medel, som vid innevarande riksdag
blifvit af Rikets Ständer anslagare, beslutat den förändring, att, med borttagande
af hvad angående räntefrihet under viss tid för dylika lån för närvarande
är stadgadt, lånesumman skall infrias genom årligt erläggande af 6
procent, deraf först godtgöres 4 procents årlig ränta å det återstående lånekapitalet,
hvarefter det öfriga kommer att såsom kapitalafbetalning å lånet
afgå. Från de vid sistlidne riksdag meddelade föreskrifter angående pröfningen
af skuldförbindelser och öfriga säkerhetshandlingar för lånebidrag af
ifrågavarande beskaffenhet, hafva Rikets Ständer tillika ansett den afvikelse
böra ega rum, att nämnde pröfning varder åt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
anförtrodd.
Bih. till R. St. Prof. iS4l och l84Sj 10 Sami. 1 Afd.
39
306
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N:o l5t.
Emot öfriga i afseende på sättet, ordningen och vilkoren för utbetalningen
af lån och anslag för allmänna arbeten gällande bestämmelser, hafva
Rikets Ständer icke funnit något att erinra, hvadan dessa bestämmelser, med
ofvan omförmälde förändringar och med uteslutande af hvad, som, till följd
deraf, att anslag för odlingsföretag icke beviljats, ej vidare blifver tillämpligt,
af Rikets Ständers blifvit fastställde.
I öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer beslutat att, till framtida
iakttagande af dem, som önska att komma i åtnjutande af de anslagsoch
lånebelopp, hvilka under innevarande riksdag blifvit till understöd för
allmänna arbeten å Riksgälds-kontoret anvisade, följande föreskrifter böra
meddelas:
a) Till E. K. M:s nådiga pröfning och fastställelse skall i underd. ingifvas
arbetsplan, upptagande tiden, både när företaget skall börjas och när det
kan anses böra blifva fulibordadt.
b) Då fråga är om vägars anläggning eller förbättring, böra vederbörande
menigheter alltid före arbetets begynnelse höras, för att angående företagens
lämplighet sig utlåta.
c) Då arbetens utförande öfverlemnas till menigheter, bolag eller enskilde,
bör alltid kontrakt härom uppgöras och de deruti förbinda sig att, efter
fastställd plan, fullborda arbetet, utan att framdeles väcka anspråk på något
ytterligare bidrag af staten. Derest E. K. M. vid närmare granskning skulle i
nåder finna, att menigheter, bolag eller enskilde böra lemna större bidrag
till något arbetsföretag, än sorn af Rikets Ständer vid statsanslagets beviljande
blifvit förutsatt, är E. K. M. oförhindrad att derom förordna, eller, om vederbörande
ej skulle vilja derpå ingå, då helt och hållet inställa företaget.
d) Der hamnafgifter efter företagets utförande komma att erläggas, böra
dessa beräknas så lindriga som möjligt, och alltid på förhand genom kontrakt
bestämmas; hvarefter förhöjning deruti ej må kunna ega rum, utan att
E. K. M., på grund af serskildt förekomne omständigheter, pröfvar skäligt
dertill lemna bifall, men deremot ovilkorligen nedsättning ske, så snart behållna
inkomsten af företaget öfverskjuter en viss af E. lv. M. fastställd
procent.
e) Der företaget med direkt statsanslag understödjes, ega vederbörande,
först efter det arbetet blifvit börjadt, att, på sätt E. K. M. i nåder bestämmer,
de beviljade medlen utbekomma, successive, i mån af arbetets fortgång,
och under vilkor, att de bidrag, menigheter, bolag eller enskilde förbundit
sig lemna, i lika förhållande med statsanslaget, till företaget utgå och användas.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse j N.-o i5l. 307
f) För (le fall, eler Rikets Ständer till allmänna arbeten, som afse upphjelpandet
af någon orts industri, beviljat anslag, utan att tillika något visst
bidrag af orten eller dem, som deraf draga nytta, finnes bestämdt, bör i
allmänhet stadgas det vilkor, att sistnämnde bidrag, vare sig kontant eller
materialier och arbete, alltid bör utgå i den mon, sorn E. K. M. kan finna
skäl i nåder bestämma.
g) Å de af Rikets Ständer beviljade lånebiträden kommer i alla de fall,
der ej serskildt annorlunda blifvit förordnadt, att årligen erläggas 6 procent
af hela den beviljade lånesumman, hvarigenom godtgöres ränta af 4 procent
å det vid hvarje liqvid återstående kapital, och skall det öfriga utgöra kapital-afbetalning.
Någon serskild årlig ränteliqvid kommer ej att ega rum eller
någon föreskrift derom att i skuldförbindelsen intagas, utan bör låntagaren
endast sig förbinda att under den tid (omkring 28 år), som åtgår till det
erhållna lånets fulla infriande, å detsamma före hvarje års slut till Riksgäldskontoret
erlägga sex procent. Men verkställes ej afbetalning å bestämd tid,
är låntagaren pligtig att å det till liqvid förfallna beloppet erlägga fem procent
årlig ränta, intilldess betalning sker.
h) Menigheter eller bolag, till hvilka statsmedel anvisas, böra ställa sådan
säkerhet, som af E. K. M. i nåder godkännes, så väl för fullgörande af
det kontrakt, hvilket i afseende å arbetets verkställande upprättas, som för
återbetalningen af låneunderstöden, i händelse företaget ej vederbörligen fullbordas.
i) Den af E. K. M. i nåder fastställda arbetsplan bör, så framt ej E. K.
M., uppå derom gjord anmälan, skulle förändring medgifva, oförändrad följas,
äfvensom arbetet inom i kontraktet bestämd tid fullbordas, vid det äfventyr,
att, i annat fall, E. K. M. må ega att låta inställa all vidare utbetalning
af statsmedel, samt återfordra hvad deraf redan blifvit uppburet, att
på en gång eller successive till Riksgälds-kontoret inbetalas inom den tid, E.
K. M. kan i nåder bestämma; dock torde, så framt längre anstånd, än intill
nästa riksdag, skulle anses erforderligt, frågan härom i nåder öfverlemnas till
Rikets Ständers pröfning.
k) De arbeten, som med statsbidrag understödjas, böra vara började sednast
under loppet af år 1850; skolande, i annat fall, de an vis ademedlen reserveras
till kommande Ständers disposition.
1) Vid alla arbeten, till hvilkas utförande staten i större eller mindre
mon bidrager, skola af vederbörande företrädesvis, der sig göra låter, användas
försvars- och sysslosösa personer; och få Rikets Ständer, i sammanhang
härmed, hos E. K. M. i underd. anhålla, att terminerne för s Is Isbidragens ut
-
308 Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o i5l.
betalande måtte, så vidt ske kan, utsättas i de kontrakt, som med vederbörande
afslutas, eller på annat lämpligt sätt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret i
nåder meddelas; samt att om, under arbetets fortgång, någon förändring härutinnan
bör ega rum, Riksgälds-kontorets Fullmägtige måtte derom af vederbörande
underrättas.
Till efterrättelse för Fullmägtige i Riksgälds-kontoret hafva Rikets Ständer,
i afseende på förevarande anslags- och lånefrågor, förordnat följande:
l:o innan medel få hos Riksgälds-kontoret lyftas böra hos Fullmägtige
företes af styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader eller annan af
E. K. M. dertill auktoriserad embetsmyndighet, med vederbörande afslutadt
och af E. K. M. i nåder godkändt kontrakt om arbetets utförande, efter deruti
åberopad och af E. K. M. likaledes godkänd arbetsplan;
2:o före lyftningen af beviljade statsbidrag skola derjemte till Riksgäldskontoret
ingifvas:
a) af E. K. M. pröfvad och godkänd säkerhet för kontraktets fullgörande;
och
b) derest bidraget utgår såsom lån, ej mindre en till Riksgälds-kontoret
eller ordres ställd, af fullmägtige i nämnde kontor godkänd skuldförbindelse,
än ock af bemälde fullmägtige likaledes godkänd säkerhet för denna förbindelses
uppfyllande; och
c) bevis, att med anslag utan återbetalningsskyldigbet understöd! arbete
blifvit börjad t.
3:o Så snart här ofvan omförmälde handlingar blifvit behörigen företedde
och aflemnade, utbetalas medlen till vederbörande, å de tider, som finnas
bestämda uti upprättade kontrakt, eller af E. K. M. serskildt tiilkännagifvits,
antingen omedelbart från Riksgälds-kontoret eller genom den embetsmyndighet,
hvilken E. K. M. kan hafva derom lemnat nådigt uppdrag;
4.0 sedan lånebidrag i)'ifvit från Riksgälds-kontoret utgifne, åligger det
kontorets styrelse att vaka öfver deras återbetalning i stadgad ordning. Varder
ränte- och kapital-inbetalning ej på bestämd tid fullgjord, är låntagaren
pligtig, att å det till liqvid förfallna beloppet erlägga fem procents årlig ränta,
intilldess full betalning sker;
5:o likaså åligger det Riksgälds-kontorets styrelse att tillse, det de statsmedel
till kontoret i behörig ordning ingå, hvilkas återfordrande, till följd af
uraktlåtet uppfyllande af hvad arbetsplan eller kontrakt innehåller, kan af E.
K. M. anbefallas;
6:o tle lane- och säkerhets-handlingar, som, för statsbidragets utbekommande,
till Riksgälds-kontoret afleinnas, förblifva uti kontorets vård; docksko
-
Expeditions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 1Sa.
309
la sådana, som vederbörande embetsmyndigheter kunna blifva i behof att begagna,
till dem på behörig reqvisition utlemnas;
7:0 alla kostnader, som med dessa eller andra, i följd af erhållne anslag
eller lån, uppkommande förhållanden kunna vara förknippade, skola, utan
undantag, af hvad namn de vara må, bestridas eller godtgöras af den eller
dem, som statsbidragen erhållit.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Augusti 1848.
N:o 152.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Juli 1848.
Preste-ståndet den 3l — —
Borgare-siandet den t Äng, —
Ronde-ständet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , i anledning af Kongl,
Maj:ts nådiga proposition angående rusthållarnes inom det
s. k. Kungsöhrs län befrielse från erläggande af lösen för
de ränte-dagsverken j hvilka af deras egande stamhemman
skola utgöras. (Stats-utsk. Uti., N:ris 158 och 243.)
S. A. K.
Sedan Rikets vid sednast hällne riksdag församlade Ständer, i anledning
af hos dem då gjord framställning, att, ehuru lindring uti den åtskilliga rusthåll
inom det fordna Ulfsunds eller numera s. k. Kungsöhrs län åliggande
skyldighet att utgöra dagsverken till Kungsöhrs gård, skall blifvit i nåder
utlofvad genom Kongl, resolutionen af den 16 December 1680, detta nådiga
löfte likväl icke gått i fullbordan, hvadan desse rusthålls-innehafvare icke allenast
varit nödsakade att årligen efter markegångspris lösa omförmälde dagsverken,
utgörande ett antal af 30 på hvarje rusthåll, utan äfven varit i mistning
af lösen för de dagsverken, som de till rusthållet! anslagne augmentsliewman
måst utgöra, och hvilka förbehållits kronan, uti underd. skrifvelse
310
Expeditions-Utskotlets Förslag lill und. Skrifveise, N:o 1S2.
den 15 Maj 1845, anhållit, att, efter det vederbörande blifvit hörde och så
framt omförmälda till rusthållarnes förmon väckta förslag befunnnes rättvist
och billigt, E. K. M. måtte täckas vid en kommande riksdag till Rikets Ständer
aflåta nådig proposition i ämnet; så och efter det ej mindre E. K. M:s
befallningshafvande i Westmanlands län, än äfven stuteri-öfverstyrelsen samt
Krigs- och Kammar-kollegierna, hörde blifvit och med underd. yttranden inkommit,
har E. K. M., uti en till Rikets nu församlade Ständer allåten proposition,
med stöd af den utredning rörande ifrågavarande dagsver ks-skvidighet,
som af kollegierna blifvit le inna d och på af dem anförda skäl, täckts i
nåder föreslå, att rusthållarne i det s. k. Kungsöhrs län må varda hefriade
från erläggande af hittills utgående lösen för de ränte-dagsverken, hvilka af
deras egande stamhemman skola utgöras, under förbehåll likväl, att Rikets
Ständer, i händelse den sålunda föreslagna befrielsen från omförmälda dagsverksskyldighet
af Rikets Ständer medgifves, i vederlag derför åt stuteri-öfverstyrelsen,
som, efter hvad upplyst blifvit, för Strömsholms stuteris räkning
uppbär lösen efter markegång af rusthålls-hemmanen för 4,390 ?|:dels
dagsverken, bevilja ett årligt statsanslag af 2,012 r:dr 25 sk. 1 rist. banko,
motsvarande det belopp, hvartill värdet af nyssnämnda dagsverken, enligt
medelberäkning af de 10 sista årens markegångspris, för året uppgått, hvaremot
i sådant fall af den hemmanen i Kungsbarkarö socken närmast Kungsöhr
i ersättning för ränte-dågsverkena förunnade kronotionde-spanmål, 13 tunnor,
så stor dei, som af rusthållsstammarna nu uppbäres, i stället borde till
statsverket indragas; men hvad anginge det af rusthållarne jemväl väckta anspråk
att af sina augmentshemman uppbära lösen efter markegång för de i
dessa hemmansräntor ingående dagsverken, funne E. K. M., i betraktande af
hvad kollegierna härom i underdånighet andragit, icke skäl föreslå någon
ändring i nuvarande dispositionen af nämnde augments-hemmans ränte-dagsverken.
Vid öfvervägande af denna E. K. M:s nådiga framställning har hos Rikets
Ständer i betraktande kommit, hurusom, då år 1815 rusthållarne
inom Kungsöhrs län framställt underd. anhållan om befrielse från de af deras
stam- och augmentshemman utgående ränte-dagsverken, enligt hvad ett af
Kammar-kollegii första provins-kontor den 19 Augusti 1815 afgifvet memorial
utvisar, tillförlitligen blifvit utredt, att ifrågavarande dagsverken aldrig
varit inbegripne under rusthållens och augment,s-lieinmanens öfriga till rustningens
upprätthållande anslagna räntor, utan blifvit kronan behållne, emot
det att derefter lämpade högre augments-räntor rusthållen till ersättning tilldelats;
att Kongl. Majit, på grund häraf och i enlighet med Dess befallnings
-
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N.o i5i.
311
halv amles i Westmanlands län och Kammar -kollegii underdåniga tillstyrkanden,
jemlikt nådigt bref den 13 Februari 1816, förklarat denna rusthållarnes
ansökning icke kunna bifallas; att det af Konung Carl den XI år 1680 gifna
och till stöd för den sökta befrielsen åberopade löfte om något ”soulagement”
åt rusthållarne vid Kungsöhrs kompani, for de dagsverken, hvilka de måste
till kungsgården utgöra, omöjligen kunde afse någon rubbning i den 7 år
sednare eller år 1687 verkställda, på frivilliga kontrakter emellan kronan och
rusthållarne grundade, definitiva regleringen af rustningsskyldigheten inom
Kungsöhrs län, dervid berörde ränte-dagsverken blefvo kronan behållne; att
försöket att bereda dagsverksskyldighetens upphörande följaktligen måste anses
såsom ett försök att åstadkomma förhöjning i den genom kontrakt en gång
bestämda rustnings-indelningen, en förhöjning, som billigtvis icke lärer kunna
ega rum under annat \ilkor, än att de såsom surrogat medgifne, förhöjde
augments-räntor blefve i utbyte deremot till statsverket återställde, och att
ett dylikt surrogat blifvit vid ursprungliga kontraktens uppgörande bemälde
rusthållare tilldeladt är jemväl ådagalagdt derigenom, att rusthållarne vid lifregementet,
till hvilket Kungsöhrs kompani hörde, erhållit indelningar af 56
till 76 kronodaler, då deremot indelningarne vid andra kavalleri-regementen,
såsom de Småländska och Skånska, liro vida mindre och någonstädes bestiga
sig till blott 40 daler. Den af Krigs- och Kammar-kollegierne, såsom skäl
för deras tillstyrkande af den ifrågaställde befrielsen för dagsverkenas utgörande,
åberopade omständighet ”att rusthållen vid Kungsöhrs kompani öfverhufvud
ledo af en indelningsbrist, som i det nogaste motsvarades af ifrågavarande
dagsverkens värde,” saknar jemväl all bindande kraft, enär detta skäl
livilar på den origtiga förutsättning, att hvarje rusthåll inom samma regemente
eller kompani till ersättning för rustningsskyldigheten erhållit lika stor
indelning af kronoräntor, hvaremot vid bestämmandet af hvarje rusthålls indelning,
afseende fästats ej allenast å hemmanets ränta, utan ock å dess större
eller mindre förmoner. Beviljandet af den för rusthållarne vid Kungtöhrs
kompani sökta befrielse, hvilket i sjelfva verket innefattar en förhöjning iden
kontraherade indelningen, skulle af rusthållarne vid andra kompanier af lifregementet
eller vid andra kavalleri-regementen, der indelningarne uppginge
till lägre belopp, med skäl kunna åberopas såsom grund för vinnande af enahanda
fördel och följaktligen leda till rubbning af samtliga gällande rustin
ngs-kou tråk ter, och då slutligen meranämnde dagsverks-skyldighets eftergifvande,
hvarigenom rusthållens värde komme att ökas med omkring 40,000
r:dr, eller det kapital, sorn motsvarar dagsverkens årliga värde, 2,012 r:dr,
icke kunde ega rum annorlunda, än emot anvisandet af ett kontant statsan
-
312
Expedilions-Ulskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N.o iSa.
slag för Strömsholms stuteri till sistnämnde belopp, så skulle alltså berörde
eftergift utgöra en skänk, meddelad på andre skattdragandes bekostnad.
Med föranledande häraf och då, på sätt härofvan underdånigst är anfördt,
ej mindre E. K. M:s befallningshafvande i Westmanlands län, än Kammar-kollegium,
enligt sina år 1815 afgifna utlåtandeil, ansett det vara genom
då föregången utredning tillförlitligen ådagalagdt, att vid indelningsverkets
upprättande för lifregementet de så kallade jordeboks- och hemman tals-dagsverken
å hvarje rusthåll i Åkerbo härad icke blifvit indelade, utan kronan
behållne, emot det att rusthållens augments-räntor blifvit till derefter lämpadt
högre belopp bestämde och anslagne, samt detta förhållande, hvilket
grundlagt Kongl. Maj:ts år 1816 meddelade afslag å rusthållarnes ansökning
om befrielse från ifrågavarande dagsverkens utgörande, icke blifvit genom de,
i anledning af Rikets sednast församlade Ständers underdåntga framställning
i denna fråga, utaf E. K. M:s bemälde befallningshafvande samt Krigs- och
Kammar-kollegierna afgilna underd. utlåtanden vederlagdt, hafva Rikets Ständer,
med afseende härå, icke kunnat bifalla E. K. M:s nådiga proposition, angående
befrielse för rusthållarne i det så kallade Kungsöhrs län från erläggande
af hittills utgående lösen för de ränte-dagsverken, som af deras stamhemman
skola utgöras, äfvensom rörande anvisandet af ett mot dessa dagsverken
svarande årligt statsanslag af 2,012 r:dr 25 sk. 1 r:st. för Strömsholms
stuteri.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande
&c.
Stockholm den 2 Augusti 184-8.
N:o 153.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.v l53. 313
N:0 153.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Juli 1848.
Preste-ståndet den 3i — —
Borgare-ståndet den 1 Aug. —
Bonde-ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , i fråga om rättighet
för Dahls häradsboer till utsjning på Ombergs kronopark.
(Stats-utsk. Uti., N:o 248.)
S. A. K.
Då, efter hvad. Rikets Ständer inhemtat, invånarne i Dahls härad utaf Östergöthlands
län af alder skola njutit förmånen af skogsfång å kronoparken
Omberg i förra tider utan afgift och i senare först emot betalning efter halft
och sedan efter fullt markegångspris, men Rikets Ständer icke kunnat af tillgängliga
handlingar vinna upplysning, af hvad anledning häradsboerne gått
miste om denna förmån, få Rikets Ständer i underd. anhålla, det täcktes E.
K. M., så framt, efter föregången undersökning, skulle sig visa, att Dahls häradsboer
ega giltiga anspråk på tillgodonjutande af ifrågavarande utsynings-förniån,
förunna häradsboerne en sådan, dock emot skyldighet för dem att efter
markegångspris betala den utsynade veden och med förbehåll, att kronoparken
fortfarande blifver under E. K. M:s befallningshafvandes och jägeribetjeningens
tillsyn och vård.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Augusti 1848.
Bih. till R. St. Fröt. 1847 och 1848; ro Sami. 1 Afd.
40
314
Expeditions-Utskottets Förslag till vnd. Skrifvelse t N.-o i5/$.
N:o 154.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Juli 1848.
Preste-ståndet den 3i — —
Borgare-ståndet d*-n 1 Aug. —
Bonde-ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af anmärkt
olagligt förfarande utaf styrelsen öfver Kongl, och HvitJeldtska
stipenaii inrättningen. (Stals-utsk. Uti., N:o 249.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anmärkt, att ehuru genom Kongl, brefvet
den 8 Mars 1815 åtskilliga förändringar egt rum i afseende å hushållningen
med de af fru Margaretha Hvitfeldt, enligt testamente af den 22
Januari 1664, till Götheborgs Gymnasium donerade 146 mantal, hvaraf 6
vore säteri samt återstoden insockne och utsockne frälse, den med förändringarna
åsyftade förbättring uti åboarnas belägenhet å dessa hemman likväl
icke vunnits, hvartill orsaken vore att söka uti det förfarande, dels kuratorerne
för Kongl, och Hvitfeldtska stipendii-inrättningen, dels och synnerligast
Gymnasii-fogden tilläte sig emot åboerna, såsom att åtskilliga af deni blifvit
af kuratorerna fråndömda besittningsrätten till hemmanen för de obetydligaste
reparationers försummande, änskönt bristernas afhjelpande ansetts någon
gång icke erfordra högre kostnad än 1 r:dr 16 sk., med hvilken hårdhet dessutom
förenades den oformlighet, att vid huse-synerne, hvilka af gymnasii
fogden
förrättades, åboen sällan finge del af syne-instrumentet och således
merändels saknade kännedom, hvaruti de af fogden anmärkta brister bestodo,
hvarom åboen gemenligen först blefve underrättad genom kuratorernes
beslut, som förklarade honom förlustig besittningsrätten till hemmanet, hvarförutan
ej sällan skall hafva inträffat att betydliga utmarks-lägenheter å ifrågavarande
hemman bortstaddes, emot serskild afgift till stipendi-kassan, till
personer, hvilka icke voro i ringaste skyldskap med åboen, som öfver en dylik
jordafsöndring icke ens tillfrågades, än mindre finge ersättning för den
bortmistade jorden.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, få lii k c t.s Ständer hos fl
K. M. i underd. anhålla, att undersökning måtte anställas till utredande af
Kongl, och Hvitfeldtska stipendii-inrättningens samt åboernas ömsesidiga för
-
Expeditionf-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o i55.
315
hållanden, samt att, i händelse dervid skulle sig visa, att åboerne icke få
tillgodonjuta de rättigheter, hvilka, genom ofvanberörde testamente och sednare
stadganden, blifvit dem tillförsäkrade, K K. M. då täcktes i nåder vidtaga
sådana åtgärder, att åboerna blifva försatta uti den belägenhet, som med
rättvisa och billighet öfverensstämmer.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Augusti 184-8.
N:o 155.
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adeln den 29 Juli 1848.
Preste-ståndet den 3i — —
Borgare-ståndet den 1 Aug. —
Bonde-ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående en vilkorlig
pension åt kansli-rådet O. Sundels enka.
(Stats-utsk. Uti., N:ris 130 och 202, Mern. N:o 219 samt Först.
Stats-utsk. Mern., N:o 269.
S. A. K.
I anledning af väckt fråga, huruvida icke de utaf afl. sekreteraren i Riksarkivet,
kansli-rådet O. Sundel i lifstiden gjorda samlingar af egna handskrifter
rörande fäderneslandets historia, språk och antiqviteter kunde för statens
räkning inlösas, för att till Svenska och Vitterhets-akademierna, efter
ämnenas serskilda beskaffenhet, öfverlemnas, emot en till Sundels efterlefvande
enka utgående årlig pension, motsvarande den, som bordt tillkomma
benne efter mannen, i fall han vid sitt, år 1829 inrälfade, frånfälle varit delegare
i civilstatens pensions-inrättning; och då i afseende härå tillika förekommit,
ej mindre att sistnämnda akademi, uti underd. utlåtande, afgifvet i
följd af bemälda enkas ansökning rörande samma ämne, vitsordat värdet af
större delen utaf dessa åt staten hembjudna samlingar, än Ock att bon, vid
redan uppnådd 63 års ålder, är af sjukdom försvagad och befinner sig i serdeles
tarfliga omständigheter, hafva Rikets Ständer beslutat, att kansli-rådet
Sundels enka skall å allmänna indragnings-staten uppföras till åtnjutande af
en årlig pension utaf två hundra femtio riksdaler, räknadt från den tid, då
316
Expeditions-UtskoUets Förslag till und. Skrifvelset IV.-o >56.
den vid innevarande riksdag fastställda statsreglering vidtager, under vilkor att
de af hennes aflidne man efterlemnade manuskript-samlingar till staten aflemnas.
Hvilket Rikets Ständer fa lias E. K. M. i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Augusti 1848.
N:o 156.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Juli 1848.
Preste-ståndet den 3i — —
Borgare-ståndet den t Aug. —
Bonde-ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående stats-anslag
till arméens pensions kassa.
Stats-utsk. Uti., 'Nais 193 och 220, Mern. N:o 257 samt Först.
Stats-utsk. Mern., N:o 270.
S. A. K.
Sedan arméens sednast församlade fullmägtige, hvilka vid granskning af
arméens pensions-kassas förvaltning kommit i erfarenhet utaf, att denna kassa,
oaktadt de höga afgifter arméens befäl sig åtagit för att kunna fullgöra
pensioneringen, likväl befunne sig i den ställning, att, om pensionärernes antal
fortfarande tilltoge i samma mån som hittills, dertill anledning vore för
handen, kassan innan kort ej skulle förmå utbetala pensionerna ens till nu
bestämda belopp, af sådan anledning och enär någon förhöjning i delegarnes
afgifter till kassan ej skäligen syntes böra ifrågakomma annorlunda än i förening
med förhöjning i pensionerna, helst de serskilda afdragen å befälets löner
redan uppginge till 24, 22 procent, hos E. K. M. i underdånighet framställt
behofvet af statsbidrag för betryggande af pensions-inrättningens framtida bestånd
samt i sådant afseende underdånigst öfverlemna! en beräkning, utvisande,
att ett årligt tillskott af omkring 22,000 r:dr blefve erforderligt för
att sätta kassan i tillfälle att fortfarande utgöra pensionerna efter ännu gällande
stat, hvarutöfver ett ytterligare stats-anslag af 29,000 rdr jemte ökade
afgifter af delegare skulle erfordras för att för framtiden bereda arméens befäl
en, i fullmägtiges tanka, af behofvet påkallad förhöjning af samma pensions
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.-o i56.
317
belopp; så liar E. K. M., enär det syntes billigt att armeens pensions-kassa
af staten erhölle åtminstone det ytterligare understöd, som erfordras för att
sätta kassan i tillfälle att fortfarande utgöra pensionerna efter nu gällande
stat, uti nådig proposition af den 17 sistlidne Mars, behagat föreslå Rikets
Ständer att för nämnda ändamål anvisa nödiga medel, så att deraf, intill näst
vidtagande statsreglering, ett belopp af högst 22,000 r:dr banko årligen finge
i mon af behof användas till betäckande af den brist, som under tiden möjligen
kunde uppkomma derigenom att kassans årliga inkomster icke blefve
tillräckliga till utgifternas bestridande.
Rikets Ständer hafva till pröfning förehaft detta ärende samt dervid tagit
kännedom af arméens fullmägtiges i ämnet aflåtna underdåniga skrifvelse
jemte dithörande beräkningar, hvilka handlingar ådagalägga sannolikheten deraf,
att arméns pensions-kassa inom en icke aflägsen tidpunkt kommer i behof
af serskildt understöd, så vida densamma skall kunna, i öfverensstämmelse
med nu gällande grunder, utan anlitande af sin kapital-behållning, verkställa
den, kassan åliggande, pensionering; och då, i betraktande af ofvanuppgifna
ansenliga bidrag af arméens befäls lönebelopp, hvilka bidrag för närvarande
utgöras dels till pensions-kassan, dels till arméens ackords-amorteringsfond och
dels till statsverket, fråga svårligen under nuvarande förhållanden iärer kunna
uppstå om kassans understödjande genom förhöjning i delegarnes afgifter,
hafva Rikets Ständer, i enlighet med E. K. M:s nådiga framställning, bifallit
att, till beredande af utväg för arméens pensionskassa att fortfarande utgöra
pensionerna efter nu gällande stat, ett belopp af högst tjugutvå tusen (22,000)
riksdaler årligen må, intilldess den vid nästa riksdag skeende statsreglering
vidtager, i mån af behof, användas till betäckande af den brist, som under
tiden möjligen kan uppkomma derigenom att kassans årliga inkomster icke
blifva tillräckliga till utgifternes bestridande.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Augusti 1848.
318 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-ris l5j otk 158.
N:o 157.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adeln den 19 Juli 1848.
Preste-ståndet den 3t — —
Borgare-ståndet den 1 Aug- —
Bonde-ståndet den o — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelsej om låneunderstöd af
allmänna medel till reparation af Domkyrkan i Linköping.
■ (Stats-utsk. Uti., N:ris 198, 221 och 258 samt Först. Stats-utsk.
Mein. N:o 271.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att ett lån af
20,000 r:dr banko måtte af allmänna medel varda till reparation af Linköpings
domkyrka, beviljadt; och som Linköpings domkyrk o-församling icke
liar sig ålagd skyldighet att bekosta kyrkans underhåll, samt upplyst blifvit
att denna kyrkas närvarande tillgångar icke förslå tili betäckande af de oundgängliga
kostnaderne för den, till förekommande af byggnadens förfall, erforderliga
större reparation derå; hafva Rikets Ständer beslutat, att af allmänna
medel ett låneunderstöd, stort tjugutusen riksdaler, må anvisas till reparation
af Linköpings domkyrka, under iakttagande af de vilkor i afseende på
kapital-afbetalning och ränta, som af Rikets Ständer vid innevarande riksdag
blifva i allmänhet bestämda för lån af statens medel.
Hvilket Rikets Ständer härigenom skolat i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Augusti 1848.
N:o 158.
(Se, i anseende till återremiss, N:o 179, samt Expeditions-Utskottets memorial,
N;o 16.)
Expcditions-TJtskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.o ?5p.
31®
N:o 159.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adeln den 5g Juli 1S48.
Preste-slåndet den 3l — —
Borgai e-slåndet den 1 Aug. —
Bonde-ståndet den 2 — —
Rikets Ständers förordnande för Lagmannen och Riddaren af
Kongl. Nordstjerne-orden Christian Sundin, Riks-arkivarien
och Riddaren af Kongl. Nordstjerne-orden, Bror Emil Hildebrand,
Professoren och Riddaren af Kongl. Nordstjerne-orden,
Lars Magnus Enberg, Kyrkoherden och Riddaren
af Konung Cart. XDLs Orden samt Ledamoten af Kongl.
Nordstjerna-orden, Doktor Joseph TVallin, Riks-arkivarien
och Riddaren af Kejserliga Ryska St. IFladimirs-ordens 4-'de
klass. Doktor Johan Jacob Nordström, samt Expeditionssekreteraren
och Riddaren af Kongl. Nordstjerne-orden, Johan
Gabriel Richert, att vara Ledamöter i kommitte'en för tryckfrihetens
vård.
Wi efter.skrifne Sveriges Rikes Ständer &c. &c. &c. gore veterligt: att sedan,
enligt 108 § Regerings-formen och 65 § Riksdags-ordningen, Wi, genom
utsedde Elektorer, valt de män, som, jemte Wår Justitie-ombudsman,
böra vårda tryckfriheten, och dertill i laglig ordning blifvit kallad N. N., vilje
Wi i kraft häraf, hafva förordnat honom, N. N., att vara Ledamot i komroitteeu
för tryckfrihetens vård, och eger han att i utöfningen af denna befattning
ställa sig tryckfrihets-förordningen samt rikets öfriga grundlagar till efterrättelse,
och för öfrigt noga iakttaga hvad, i öfverensstämmelse dermed, befrämja
allmän upplysning, under bevarande af allmänt lugn.
Till yttermera visso hafva Wi detta Förordnande underskrifvet och med
Wåra insegel bekräftat.
Stockholm den 2 Augusti 1848.
320
KxpcdUions-Utskottcls Förslag till und. Skrifvelse, N.o 160.
N:o 160.
Uppläst och godkandt hos Ridd. oell Adeln den 3i Juli 1848.
Piesle-ståndet den 3 Aug. -e
Borgare-slåndet
den 2 — —
Bunde-ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, med förslag till ny lag
angående inteckning i fast egendom.
(Lag-utsk. Bet., N:o 57).
S. A. K.
I anledning af gjord framställning om beliofvet af förändrade stadganden
rörande inteckning af fast egendom, hafva Rikets Ständer tagit detta
vigtiga ärende i noggrannt öfvervägande, samt dervid funnit en förbättring
af lagstiftningen vara nödig, för beredande af stadga och säkerket i inteckningsväsendet.
Genom Kongl, förordningen den 13 Juli 1818 äro tvifvelsutan
mångå brister i denna del af vår äldre lagstiftning afhulpne; men nyssberörde
författning saknar dock, efter Rikets Ständers tanke den fullständighet,
bestämdhet och tydlighet, som uti frågor af dylik art företrädesvis torde
böra efterSträfvas och hvaraf behofvet tilltagit i samma mån, som ett vidsträcktare
anlitande af realkrediten invecklat förhållandena; och Rikets
Ständer hafva derföre trott sig böra, i hvad på dem ankommer, söka tillvägabringa
den lagförbättring i berörde hänseende, som omständsgheterna synas
påkalla.
För sådant ändamål hafva Rikets Ständer låtit utarbeta förslag till ny
lag angående inteckning i fast egendom; och då Rikets Ständer till F. K. M.
nu i underd. öfverlemna omförmälda af Rikets Ständer, för deras del antagna
lagförslag, tillhör det jemväl Rikets Ständer att redogöra för de grunder, hvarpå
de förändringar i nu gällande inteeknings-författningar och de nya stadganden,
hvilka Rikets Ständer ansett nödiga, sig stödja.
Uti 9 § af 1818 års författning är stadgadt, att, om gäldenär nekar
skuldebref eller annan handling, derå inteckning sökes, eller gör emot sökandens
fordran jäf, och rätten förthy finnér den fordran vara tvistig, sökanden
skall anvisas att stämma inom viss tid, med skyldighet att inom samma tid,
sedan laga kraft egande dom i saken fallit, derest sökanden vinner, åter anmäla
ärendet hos inteckningsdomaren. Härvid hafva Rikets Ständer tillagt,
att,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, X.o 160.
321
alt, om någon söker inteckning för fordran, hvarom tvist redan är anhängig,
ansökningen bör livila tills tvisten är afdömtl, med enahanda förbindelse
för sökanden om domens företeende, som nyss är nämnd.
Behofvet af ett dylikt tillägg synes derigenom vara bevisadt, att hos
domstolar fråga flera gånger blifvit väckt om vinnande af inteekningssäkerhet
för fordring, sedan rättegång derom uppstått, men innan rättegången varit
slutligen afgjord, samt att olika åsigter dervid bland domare uppstått om den
verkan, en sådan ansökning borde medföra. Den mening har emedlertid i
allmänhet gjort sig gällande, att i detta fall borde förfaras efter enahanda
grunder, sorn då fordran förklarats tvistig när inteckningsansökan göres, hvaraf
följt, att, om ansökningen blifvit gjord luftande och sökanden i rättegången
vunnit samt derom gjort anmälan inom rätter tid, lian erhållit inteckning
med förmånsrätt från ansökningsdagen. Och då förhållandet är detsamma,
antingen inteckning sökes före eller efter rättegångens början; finnes icke
något skäl att i förra fallet medgifva borgenären större rätt än i det
sednare.
Gällande inteckningslag föreskrifter att, om gäldenär, efter det inteckning
i hans egendom af någon borgenär är sökt, men ej fastställd, gör konkurs,
den rätt, som eger konkursmålet upptaga, skall pröfva den sökta inteckningens
verkan. Då det likväl synes vara af vigt, att hvarje inteckningsansökan
från början till slut behandlas af den domstol, hvarunder egendomen
lyder, emedan det är der, sorn alla upplysningar böra vara att tillgå örn de
åtgärder, som i anledning af en sådan ansökan vidtagas; der, som det säkrast
kan undersökas om gäldenären har så beskaffad rätt till egendomen att den
lagligen må intecknas; så hafva Rikets Ständer trott det vara lämpligast att,
om egendom afträdes till borgenärer sedan inteckning deri är sökt, ansökningen
slutligen pröfvas af den rätt, till hvilken den från början hört, hvaremot
bestämmandet af inteckningens verkan i fråga om förmånsrätt, tillkommer
konkursdomstolen; och enär härigenom den olägenhet äfvenledes förebygges,
sorn eljest skulle kunna inträffa, att intecknings-ansökningen, om konkursen
af en eller annan orsak komule att förfalla, blefve alldeles opröfvad, derest
den icke ånyo gjordes anhängig vid samma domstol, som förut behandlat densamma,
hafva Rikets Ständer i 14 § af sitt förslag infört en härmed öfverensstämmande
föreskrift.
Bih. till R. St. Prot. 1847 oc^ 10 Sami. i dfd.
41
322 Eocpcditions-Utskoliet Förslag till imd. Skrifvelse, N-o 160.
18 § af Rikets Ständers förslag innefattar stadgande för ett fall, hvarom uttrycklig
föreskrift för närvarande saknas. Då en gäldenär eller, den som utgifvit
en skuldsedel, hvilken blifvit intecknad i hans fastighet, sedermera sålt fastigheten
och köparen åtagit sig intecknade gälden, uppstår ovilkorligen den fråga:
är skuldebrefvets utgifvare derigenom befriad från personlig ansvarighet för
samma gäld, eller, med andra ord, har fordringsegaren dymedelst förlorat sin
rätt emot den förre? Denna fråga har på olika sätt blifvit besvarad. Någon
stridighet har dock ej kunnat förekomma i den händelse, att skuldens öfvertagande
skett på grund af en öfverenskommelse, hvari borgenären ej tagit del.
Men i det fall, att köparen af fastigheten utfärdat sin förbindelse å skulden
till inteckningshafvaren, utan att likväl denne återställt intecknade skuldebrefvet,
hafva skiljaktiga åsigter i omförmälda hänseende varit rådande. Å
ena sidan har man antagit, att, då borgenären af en annan person emottagit
en ny förbindelse, han såmedelst låtit den sistnämnde träda i en förre gäldenärens
ställe, samt i och dermed befriat denne från personlig ansvarighet,-  och man har funnit detta så mycket billigare, som det eljest kunde inträffa,
att, enär borgenärens krafs-rätt kan förvaras genom inteckningens förnyelse,
gäldenären kunde blifva ålagd att infria sitt skuldebref efter mer än tio års
förlopp, utan att han under tiden erfarit det ringaste om fordringens tillvaro;
— men, å den andra, har deremot blifvit anmärkt: att den omständighet,
att borgenären emottagit nya egarens förbindelse ej kan antagas såsom ovilkorligt
bevis om medgifven befrielse för förre gäldenären, så länge hans å
skulden utfärdade förbindelse af borgenären icke återställes eller denne formligen
bifaller en dylik befrielse; att ett sådant antagande destomindre kan erkännas
af lagstiftaren, som tredje mans rätt derpå är beroende, enär den intecknade
förbindelsen oförändrad sedermera kan af borgenären öfverlåtas till
annan man, hvilken, derest förbindelsen i öfrigt i hans hand är betalningsgild,
ej rättvisligen bör kännas skyldig att lida af ett för honom obekant förhållande,
samt att gäldenärer i allmänhet kunna komma att åläggas infria
förbindelser, om hvilkas tillvaro de ej blifvit erinrade förr än efter tio års
förlopp från utgifvandet, emedan, för bibehållande af förbindelsers gällande
kraft, enligt lag, ej erfordras annan åtgärd, än att å vissa tider uppvisa desamma
inför rätta eller hos Konungens befallningshafvande.
Lagberedningen har hyllat den förra åsigten, och alltså förklarat, att om
inteckningshafvare tagit ny egares förbindelse för sin fordran, förre gäldenären
är från sin förbindelse fri, der ej annorlunda aftaladt är.
Den sednare åsigten är åter den, som, vid tillämpning af nu gällande
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 160I
323
lag, hufvudsakligen varit rådande; och det är äfven den, som hos Rikets
Ständer gjort sig gällande.
Rikets Ständer hafva nemligen, vid öfvervägande af de å ömse sidor anförda
skäl, funnit de, sorn tala för sednare åsigten, ej kunna utan våda, af
lagstiftaren förbises. Om endast dens rätt, som emottagit den nya förbindelsen,
kunde komina i fråga, så vore visserligen billigheten för lagberedningens
mening; men då ett förklarande i den syftning, som beredningens, kunde enligt
hvad anmärkt blifvit, medföra en menlig, med grundsatserna i gällande
lagstiftning oförenlig, verkan på tredje mans rätt; lärer vådan af omförmälda
förklarande jemväl vara uppenbar.
Ett stadgande angående ifrågavarande fall, är emellertid al bebofvet påkalladt.
Att den åsigt, som Rikets Ständer biträdt, på sätt nämndt är, redan
gjort sig i lagskipningen gällande, utesluter icke ett dylikt behof, j Lagen
skrifves icke blott för domaren, utan äfven för folket, som deri måste linna
en ledning för dess åtgöranden; och en sådan ledning är i synnerhet af vigt
i frågor, som sammanhänga med det allmänna affarslifvet.
Då nu erfarenheten visat hurusom mången gång säljare af fastighet, då
köparen öfverlagit intecknad gäld, ansett sig befriad från all vidare ansvarighet
för gälden, men efter längre lid blifvit nödsakad att den godtgöra; hafva
Rikets Ständer, till förekommande af sådana misstag, och anvisande af det
sätt, hvarpå befrielsen lagligen befästes, derest aftal derom verkligen sker,
uppställt det stadgande, som utgör föremål för 18 § i Rikets Ständers förslag.
Bland de stadganden uti 1818 års intekningslag, som i synnerhet varit
föremål för anmärkningar, äro 18 och 19 §§, hvilka afse de händelser, att
någon fått inteckning i flera fastigheter för samma fordran, utan att uppgifvet
är för luiru stor del hvarje fastighet svarar, samt att en elier annan af
dessa fastigheter samtidigt eller sedermera blifvit serskildt intecknad.
Utgående från den princip, att, då odelad inteckning i flera fastigheter
blifvit meddelad, samma fastigheter alla för en och en för alla häfta för denna
inteckning, ansågo 1818 års lagstiftare blott nödigt att bestämma den odelade
inteckningens inflytande på serskilda i fastigheterna beviljade inteckningar
eller rättare de sednares på den odelade; och blef, i sådant afseende
stadgadt, att den, som eger odelad inteckning i flera fastigheter, må icke, derest
andra borgenärer å samma tid, med eller efter honom, erhållit inteckning
i en eller annan af fastigheterna, låta sin inteckning i någondera fastig
-
324 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.O 160.
heten förfalla eller, utan cle sistnämndes samtycke, dödas, vid påföljd att han
eljest ej njuter annan rätt, än efter sista inteckningshufvaren; eller ur ssrskildt
intecknad fastighet taga betalning för mer, än som i de andra fastigheterna
brister.
Otn det å ena sidan måste medgifvas, att dessi» stadganden i någon man
och under vissa förhållanden voro billiga; så kan deremot, å den andra, icke
bestridas, att verkningarna deraf varit af en serdeles menlig beskaffenhet.
Det var nemligen billigt, att, då man förklarade, det iilla de fastigheter,,
som häfta för odelad inteckning, äro utan inskränkning, soldariskt ansvariga,
och således hvar för sig kunna tillgripas för inteckningens gäldande * förbjuda
innehafvare af sådan inteckning, att låta den dödas eiler förfalla i nådera
fastigheten, emedan den med serskild, men senare, inteckning besvärade
fastigheten eljest helt och hållet skulle kunna komma att användas för odelade
inteckningen; men genom detta förbud och genom påföljden af dess öfverträdelse
lades nä ra nog oöfvervinneliga hinder ej allenast för gäldenären sjelf, i händelse
haia ville försälja en af fastigheterna, utan äfven för köpare deraf, att
göra den från inteckning fri, enär, äfven om hela fastighetens värde eller den
utfästa köpeskillingen öfverlemnades till innehafvaren af den odelade inteckningen,
denne likväl icke kunde samtycka till dödande af inteckningen iden
serskilda fastigheten, utan att tili större delen, om ej fullkomligt, förlora den
säkerhet, han i de öfriga fastigheterna vunnit; — och om det stadgande, att,
för odelad inteckning, betalning ej får tagas ur den fastighet, som häftar för
serskild inteckning, för mera än i de andra brister, skulle kunna stå tillsammans
med rättvisa i det fall, att alla egendomarne äro i gäldeuärens hand;
så leder det åter, efter hvad erfarenheten visat, till motsatsen, vid det förhållande,
att fastigheterna kommit i serskilda personers ego. Om då egaren
till en af fastigheterna låter inteckna densamma, så hvälfver han dymedelst,
i enlighet med den tydning detta stadgande i tillämpningen erhållit, hela ansvarigheten
för den odelade inteckningen på de andra, och fredar derigenom
sig, på öfriga egares bekostnad, intilldess sig visat om de sistnämndes fastigheter
förslå till gäldande af den odelade inteckningen eller ej, i hvilken sednare
händelse blott bristen må ur hans fastighet tagas.
Men utom de tryckande band, som således genom denna lagstiftning
blifvit lagda på den fria egande- och dispositions-rätten, utom de förluster
Och lidanden, som, under skydd deraf, kunna tillskyndas enskilde, gifven
förevarande lagbud anledning till de mest invecklade liqvidations-frågor emellan
köpare och nya egare af serskilda, med odelad inteckning graverade
Expcditions-UtskoUets Förslag till and. Skri/velsej IV.o 160.
325
fastigheter, hvilkas lösning derförutan försvåras genom saknaden af all bestämd
grund för inteckningens fördelning på samma fastigheter.
Att angifva en sådan grund, alt bereda möjligheten för innehafvare af
fastighet, som gemensamt med andra är intecknad för samma fordran, att
kunna lossa densamma från inteckningen samt att förekomma det inflytande,
sorn en senare inteckning uti endera fastigheten, på sätt visad t blifvit, anses
utöfva, äro således de hufvudsakligaste vi ikoren för tillvägabringande af den
förbättring utaf lagstiftningen i denna del, som hehofvet påkallar; och det är
i sådan syftning,' sorn Rikets Ständer öfverenskommit om de bestämmelser,
hvilka upptagas i 19—27 §§ af Rikets Ständers förslag.
Härvid hafva hos Rikets Ständer i öfvervägande kommit följande
frågor:
a) hvad rätt må en i flera fastigheter beviljad odelad inteckning rätteligen
medföra ? och
b) hvilken verkan bör en samtidig eller senare i någondera egendomen
fastställd inteckning tillerkännas? eller, med amira ord, kan en förbättrad lagstiftning
i detta ämne byggas på enahanda grunder, hvarpå den närvarande
livilar, och således det åsyftade ändamålet vinnas vid tillämpning af den oinskränkta
solidaritets-principen, som för närvarande, gäller?
Emot denna princip står den så kallade delnings-principen, enligt hvilken,
vid intecknings meddelande, bör bestämmas för hvad belopp eller del
af fordringen inteckningen skall i hvarje del af fastigheten gälla; och under
de öfverlägguingar, som vid föregående riksmöten hos Rikets Ständer i detta
ämne egt rum, hafva röster äfven höjt sig för införande af omförmälda princip;
men ehuru sådant skulle leda till en serdeles förenkling af uppkommande
rättsförhållanden, har det ej kunnat undfalla Rikets Ständer, hurusom alltför
tunga band derigenom kom me att läggas på friheten i aftal: en frihet, som
i kreditfrågor, om någonsin, är af yttersta vigt.
Att för den utbildning och förbättring af lagstiftningen, som är i fråga,
helt och hållet frånträda förstnämnda grundsats, hafva således Rikets Ständer
ansett betänkligt, men deremot hafva Rikets Ständer trott en sådan modifikation
deraf kunna ega rum, att, utan minskning af den rätt innehafvare af
odelad inteckning för närvarande tillkommer, reda och säkerhet i frågor af
denna art må vinnas.
För detta ändamål hafva Rikets Ständer antagit : att hvarje serskild fastighet
ovilkorligen skall häfta for en viss del, och derutöfver endast för
hvad ur de andra fastigheterna ej kan erhållas, samt i öfverensstämmelse
dermed föreslagit: att då, vid intecknings beviljande, ej är utsatt för hvad
3'26 Expedilions-Utskottets Fur sia g till lind. Skrifvelse, Tfio 60.
belopp eller tiel af fordringen hvarje serskild fastighet häftar, ansvarigheten
devi emellan skall beräknas efter förhållandet af hvardera fastighetens
värde till sammanlagda värdet af dem alla, äfvensom att, om, vid någondera
fastighetens försäljning, köpeskillingen ej leninar full tillgång till gäldande
af det ansvarighets-belopp hvarför denna fastighet häftar, den uppkomna
bristen skall falla de öfriga fastigheterna till last efter nyssnämnda
grund.
Eli bestämd måttstock är härigenom gifven för ansvarigheten och borgenären
tryggad i sitt anspråk på full betalning, så vidt den kail erhållas ur
alla fastigheterna, utan att dessa behöfva hvar för sig belastas med den solidära
ansvarigheten för fordringens hela belopp; hvaraf åter härflyter den fördel,
att en innehafvare af odelad inteckning, som, efter nu gällande inteckningslag,
ej vågar medgifva relax af någon bland de intecknade fastigheterna,
skulle kunna göra det utan annat äfventyr, än att frånsäga sig rättigheten
att för brist, som skulle utgå ur den relaxerade fastigheten, njuta ersättning
i de andra, hvilken rättighet utan våda kan eftergifvas i de flesta fall,
då sällan någon fastighet för odelad fordran är öfverintecknad, och då dessutom
den, som söker relaxen, alltid bör kunna, om det äskas, skaffa annan säkerhet
för något mindre betydligt belopp, som må antagas för det högsta,
pvartill den blifvande bristen möjligen kan uppgå.
Den modifikation i solidäritets-principen, som Rikets Ständer således härutinnan
tillstyrkt, är redan af lagberedningen föreslagen; och, i öfverensstämmelse
med beredningen, hafva Rikets Ständer jemväl antagit, att, örn ej gäl—
denären i sjelfva inteckningshandlingen utsatt visst värde å hvarje fastighet,
grunden för ansvarighets-förhållandet skall hemtas från fastighetens uppskattning
till bevillning eller taxeringsvärde året näst före det, då inteckningen
meddelades; men härvid hafva Rikets Ständer dock ansett nödigt tillägga, att,
0111 för det år, någon uppskattning ej skett, den, som först derefter skedde,
skall tjena till efterrättelse, enär det fall kan inträffa, att uppskattning till
bevillning å hvarje serskild fastighet ej skett året näst före det, då inteckningen
söktes: såsom då en fastighet varder styckad och flera smärre egendomar
i flera egares händer uppstå. Om nu hela fastigheten varit intecknad och fordringen
skall uttagas ur de serskilda egendomarne, så saknas i lagberedningens
förslag ali grund för bestämmande af hvardera fastighetens ansvarighet,
emedan något taxeringsvärde ej kunnat åsättas desamma före styckningen och
således än mindre före inteckningen. Sådant kan ej ske förr än efter styckningen;
och för denna och andra händelser af enahanda beskaffenhet hafva
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse^ N.o 160.
327
Rikets Ständer ansett den uppskattning, som skett näst efter inteckningen
Tara den lämpligaste fördelningsgrunden.
Men härefter a ('vi k er Rikets Ständers förslag helt och hållet från beredningens.
Rikets Ständer hafva ansett sednare, serskild inteckning i fastighet,
som gemensamt med andra är graverad för odelad inteckning, ej böra medföra
rätt till vidare än det öfverskott, som finnes, efter det den andel, som på odelade
inteckningen sig belöper, ur fastigheten utgått. Så länge den grundsats
gäller, att innehafvare af odelad inteckning får hålla sig tili hvilken af
intecknade fastigheterna, sorn han finnér för godt, skulle serskild inteckningshafvares
rätt helt och hållet kunna tillintetgöras, utan den inskränkning till
hans fördel, som lagen nu innehåller; men förhållandet blir annorlunda då
innehafvares af den odelade inteckningen rättighet fått den begränsning, Rikets
Ständer föreslagit. Han kan då mera ej ur den serskildt intecknade fastigheten
uttaga mera, än en viss del, eller så mycket, som, vid jemförelse
af alla intecknade fastigheternas värde, derå faller; och då den, som för serskild
inteckning uti en fastighet, som gemensamt med andra är intecknad för
samma fordran, kan, sedan lagen angifvit den grund, hvarefter fastigheterna
skola ansvara för den odelade inteckningen, redan på förhand inse för huru
stor andel af den odelade inteckningen samma fastighet häftar, har han, som
det oansedt åtnöjt sig med inteckning i blott en af fastigheterna, ej heller
giltigt anspråk på någon af de andra, derest den säkerhet, han sig förvärfvat,
finnes otillräcklig. Endast derigenom att man på sådant sätt bestämmer förhållandet
mellan omförmälda serskilda inteckningar kan enkelhet i frågor af
denna art uppnås och den säkerhet vinnas, som hittills saknats.
På det likväl serskild innehafvares rätt, så vidt ske kan, må kunna bevaras
hafva Rikets Ständer inlagt bestämmelsen i 21 §, hvilken, liksom cie
öfrige stadganderne, i denna del, ej torde fordra annan redogörelse än den nu
lemnade.
28 § i Rikets Ständers förslag motsvarar den 20 § i 1818 års inteck
ningslag,
som stadgar, att, om intecknad fastighet varder utmätt för en borgenärs
fordran, då må alla öfriga borgenärer, som ega inteckning i fastigheten
, genast derutur njuta betalning hvar efter sin rätt, ändå att deras fordringar
ej äro till betalning förfallne. Som emellertid en borgenär, hvilken
ej sökt utmätning, ej bör kunna tvingas att taga betalning för sin icke
förfallna fordran, om han vill låta den i egendomen innestå, sedan densamma
blifvit försåld, hafva Rikets Ständer derom infört en bestämmelse. Om
man ser på uttrycket i gällande lag, synes meningen ej heller hafva varit att
i detta hänseende ålägga någon ovilkorlig förbindelse; men i tillämpningen
328
Expeditions-Vtskottets Forslas, till tind. Skrifvelse, N.o 160.
liar man likväl ansett hvarje intecknings-innehafvare nödsakad att emottaga
liqvid, så framt köparen sådant påstått. Då emellertid i detta fall, äfventyret
måste stanna på intecknings-hafvaren sjelf, så att förre egaren blir fri från
ansvarighet för livad som vid den exekutiva försäljningen kunnat gäldas af
köpeskillingen, emedan det vore orätt, om denne skulle lida deraf, att egendomen
vid en framtida försäljning, med hvilken han ej hade att skaffa, icke
ginge lika högt, hafva Rikets Ständer i sådan syftning gjort ett tillägg vid
förenämnde nu föreslagna bestämmelse.
I 1818 års Kongl, förordning föreskrifves att, om gäldenär afträdl sin
egendom tili konkurs förr än tiden till intecknings förnyelse gått tili ända,
borgenär, sorn sin fordran bevakar, eger, utan förnyelse, njuta inteckningsrätten
tillgodo, ändå att dagen till bevakning efter sagde tid infaller.
Enär detta stadgande kunde leda till den följd, att, änskönt inteckning
uti domarens gravations-bevis blifvit, såsom ej förnyad inom tio år, utesluten,
densamma likväl, genom fordringens bevakning i gäldenärens konkurs,
skulle blifva gällande framför andra i samma bevis upptagna fordringar, har
så väl lag-kommittéen som lagberedningen, i anseende till den häraf uppkommande
osäkerhet, föreslagit det motsatta stadgande, att inteckning, som
ej inom föreskrifven tid är förnyad, förfaller, ändå att gäldenärens egendom
inom samma tid tili konkurs afträdes; och sorn ett sådant stadgande jemväl
är behöflig!, för den händelse att konkursen kommer att förfalla och inteckningen
att fortfarande i egendomen qvarstå, hafva Rikets Ständer ansett nödigt
att förändra nu gällande föreskrift i denna del till likhet med hvad lagberedningen
föreslagit.
Men utom denna förändring af föreskriften om intecknings förnyelse,
hafva Rikets Ständer funnit en ny bestämmelse härutinnan vara af behofvet
påkallad.
Det har varit omtvistadt huruvida postposition af inteckning skulle hafva
samma verkan tili inteckningens bibehållande, som en förnyelse; och som
olika åsigter jemväl derom varit rådande, är det af vigt, att lagstiftaren bestämdt
uttalar sin mening i detta afseende.
Man har väl påstått att då, medelst postposition, som skett inom den
för förnyelse af inteckning föreskrifna tid, inteckningen blifvit hos domstolen
anmäld och uti intecknings-protokollet antecknad; samma åtgärd fullt upp
-
Expeditions-Vtskottels Forslag till und. Skrifvelse, N.o 160. 329
fyller ändamålet med förnyelsen; men om man tar i betraktande, att postposition
blott innefattar en reglering af rättsförhållanden emellan serskilde
intecknings-hafvare eller en bos domstolen anmäld öfverenskommelse dem emellan,
som ej förändrar deras ställning till de öfriga, anse Pdkets Ständer
en sådan åtgärd ej heller böra medföra den vidsträckta verkan, som en i
laga ordning verkställd förnyelse; och denna åsigt är grunden till det tillägg,
som för omförmälda fall innefattas i den af Piikets Ständer föreslagna 29 §.
I fråga, huruvida det vore nödigt, att vid den domstol, som beviljat inteckning,
förete den handling, hvarå inteckningen grundas, då man söker förändring
af intecknings-rätten, vare sig genom postposition deraf eller genom
relax af någon del i den intecknade egendomen eller på hvad annat sätt sorn.
helst, llafva skiljaktiga meningar hos domstolarne likaledes gjort sig gällande.
I den allmänna föreskrift, att handlingen vid hvarje åtgärd, sorn sökes, skall
uppvisas vid iutecknings-domstolen, medgifver dock 1818 års lag blott ett
enda undantag, det nemligen, som förekommer i 23 § och innefattas i tillåtelsen
att vid annan rätt, der intecknings-protokoll hålles, förete handlingar,
i afseende på tillernad ansökning om förnyelse vid intecknings-domstolen. Då
nu en undantagslag ej får tydas extensivt och postposition eller relax, enligt
hvad förut är visadt, ej kan anses för förnyelse, synes det vara ett uppenbart
misstag örn lagens rätta mening, att i fråga 0111 postposition och relax
tillämpa stadgandet 0111 förnyelse.
Ehuru anledning äfven är till ett olika förfarande i dessa fall, har det
likväl icke undfallit Piikets Ständer, att uppvisandet af original-handlingen
vid intecknings-dom stolen hvarje gång någon förändring af intecknings-rätten
sökes har stora olägenheter med sig; och, till undvikande deraf, hafva Rikets
Ständer, genom den föreslagna 32 §, trott en utväg böra beredas den borgenär,
sorn \ i 11 låta sin inteckning under annan nedsättas eller eljest förändras
eller lill någon del dödas, att, likasom vid förnyelse, kunna vinna målet genom
handlingens uppvisande vid annan rätt, än intecknings-domstolen. Men,
jemte det Rikets Ständer för begagnandet af denna rätt stadgat det vilkor,
att borgenären å sjelfva handlingen skriftligen förklarar, i hvad mån nedsättningen,
förändringen eller dödandet må ega rum, hafva Rikets Ständer funnit
nödigt att i förevarande hänseende göra undantag för den händelse, a;tt
flera inteckningar i samma egendom äro beviljade samma dag, på grund af
Bih. till R. St. Fröt. 1847 och 1848> 10 Sami. t Afd. 42
330
Expeditions-Utskotlets Förslag till uriel. Skrifvelse, N.-o 160.
serskilda lika lydande handlingar, och inteckningarne, i fall förnyelse skeft,
äfven blifvit samma dag förnyade. I denna händelse anse Rikets Ständer
nedsättning eller förändring af någondera inteckningen ej höra tillåtas, utan
att original-handlingen företes vid intecknings-domstolen. Bebofvet af detta
undantag upplyses af följande exempel: om två alldeles lika lydande skuldsedlar
blifvit utfärdade och intecknade på samma dag. vöre det möjligt, att
innehafvaren af den ena medgåfve postposition, men icke innehafvaren af den
andra; att således blott en af sedlarne uppvistes vid annan rätt, än intecknings-domstolen;
att likväl den, som hade fördel af postpositionen, uttoge
två exemplar af protokollet öfver uppvisandet; och att han komme med hegge
exemplaren till intecknings-domstolen; och der kunde han då lätteligen
utverka sig postposition af båda inteckningarne. Det kan visserligen invändas,
att detta ej borde hända, om uppmärksamhet fästes derå, att båda protokolls-utdragen
hade samma nummer; men denna invändning eger ingen
giltighet, då i betraktande lages, att det finnes domstolar, som icke bruka
numerera sina protokolls-utdrag, och att det, äfven om sådant föreskrefs»
blefve ganska äfventyrligt att låta en sak af så stor vigt, som den ifrågavarande,
bero på någonting så tillfälligt, som om numret på ett protokollsutdrag
är riktigt eller ej.
Vidare hafva Rikets Ständer i 34 beli 35 §§ infört serskilde i gällande
lag saknade bestämmelser.
Den förra afser det i allmänna kredit-rörelsen häfdvunna bruk, att inteckningar,
som blifvit inlösta, åter sättas i omlopp med oförändrad panträtt.
Då detta kan ske utan minsta orättvisa, enär hvarje inteckning behåller det
rum, den en gång fått, och innehafvaren af en senare inteckning således ej
förlorar det ringaste af hvad honom rätteligen tillkommer, derigenom att en
äldre inteckning, för hvilken lian alltid skolat vika, öfvergår med oförändrad
tidsordning i annans hand, sedan den varit af gäldenären inlöst, hafva Rikets
Ständer, som finna ifrågavarande bruk medföra väsendtlig» fördelar, ansett
detsamma böra, till förekommande af tvister, utaf Jagen sanktioneras;
och då Rikets Ständer i 35 § förklarat, att, om någon innehar inteckning på
högre belopp, än han verkligen eger att fordra, han må begagna inteckningen
elter dess fulla lydelse, så långt det är nödigt för utbekommande af hans
fordran, hafva Rikets Ständer äfven haft till ändamål att gifva säkerhet åt
ett förhållande, som ofta inträffar och för allmänna krediten är af vigt. Det
händer nemligen nästan dagligen, att intecknade skuldebref lemnäs såsom pant
Expediiions-Vtskoltets Förslag till uriel. Skrifvelse, N.o 160'. 331
för fordringar, som ej uppgå Lill inlecknings-beloppet, och innehafvarne af
intecknings-dokumenterne anses alltid berättigade att begagna desamma, så
vidt det erfordras för fordringarnes godtgörande. Amira fåll inträffa jemväl, då
tillämpning af denna § är nödig och rättvis. Om t. ex. någon samma dag låter
inteckna i sin egendom två skuldebref, hvartdera å 5,000 r:dr banko, och
sedermera försöker få upplåna penningar på samma handlingar,- så kan hända,
att en person lemnar fulla beloppet å ena skuldsedeln, men att på den
andra ej kan erhållas mer än 3,000 r:dr, emedan långifvaren ej anser egendomen
värd hela in tecknade beloppet. Nu säljes ock egendomen för 6,000 r.dr;
och ehuru inteeknings-hafvarne hafva oliåa fordringar, hafva de likväl hvar
för sig lika stor pant-rätt i egendomen. Derefter måste deras rättigheter mätas
och deraf följer, att, då köpeskillingen skall delas lika, den mindre fordrings-egaren
får full betalning, men ej den andra. Ehuru detta ej strider
mot gällande lag, synes likväl förevarande bestämmelse vara af vigt, såsom
bidragande till säkerhet i kredit-förhållanden.
Genom det i 39 § innefattade, från lagberedningens förslag liemtade,
stadgande om skyldighet för den, som besvärar sig öfver beslut, hvarigenom
Underrätt afslagit ansökan om intecknings beviljande eller bifallit ansökan
om intecknings nedsättning, förändring eller dödande, att, inom vuss tid, efter
det hans besvär inkommit till Öfverrätten, derom inlemna bevis till Underrätten,
för att i dess protokoll intagas; hafva Rikets Ständer till syftemål
att gifva de protokoll, efter hvilka gravationsbevis skola meddelas, sådan fullständighet,
att dessa bevis må kunna med tillbörlig säkerhet utfärdas och begagnas.
För närvarande saknas all föreskrift i denna syftning. Sedan Underrätt
afslagit en gjord ansökning om inteckning, kan man af Rättens protokoll
ej fö någon kännedom, huruvida ärendet blifvit draget under högre
Rätts pröfning, förr än, derest så skett och sökanden vunnit, han hos Underrätten
anmäler sådant, hvarförinnan längre tid dock alltid måste förflyta.
Aid Underrätten böra emellertid alla upplysningar vara att tillgå, som röra
förhållandet med der handlagda intecknings-frågor, emedan endast derigenom
är möjligt att derifrån erhålla fullt tillförlitliga gravations-bevis; och detta
mål synes lämpligen befordras genom ifrågaställde föreskrift.
332
Eocpedilions-Utskottets Förslag till und. Skri/velse^ N:o 160.
Rikets Ständer, som nu redovisat grunderna för de i lagförslaget intagne väsendtligaste
stadganden, hvilka antingen afvika från gällande lagstiftning eller
ock innefatta helt och hållet nya bestämmelser, få derjemte i underd. upplysa,,
att 13 § i detta förslag är hemtad från Kongl, förordningen den 9 November
1844 0111 vissa förändrade föreskrifter i afseende på lagfarts och nyttjanderätts
inteckning. Genom denna författning upphäfdes 13 § i 1818 års
inteek ningsla g, den der angick det fall, då inteckning söktes i fastighet, som
kommit i ny egares hand, af förre egarens borgenärer; och ett förändradt
stadgande för detta fall upptogs i 3 § af förenämnde författning. Uti nu
ifrågavarande lag har emellertid detta stadgande sin rätta plats; och af sådan
anledning hafva Rikets Ständer föreslagit dess återflyttning.
I öfriga delar hafva Rikets Ständer ej funnit skäl att afvika från hvad
nu är stadgadt i 1818 års intecknings-fÖrordiiiiig, jemförd med Kongl, kungörelsen
den 18 December 1823, angående rätta förståndet af 1 mom. i 12
§ och ändring i 24 § af berörde förordning, och Kongl, kungörelsen den 30*
Maj 1835, angående förändrad, lydelse af samma förordnings 16 §, ehuru
Rikets Ständer, enligt hvad ofvan antydt är, ansett nödigt verkställa förändringar
i redaktionen af åtskilliga bland dessa stadganden, i ändamål att åt
desamma gifva den klarhet och bestämdhet, som äro oeftergiflig» vilkor i
all lag.
Rikets Ständer hafva alltså, uppå de här ofvan underd.st anförde grunder,
för sin del antagit följande
Förordning angående inteckning i fast egendom.
Med ändring af'7 kap. rättegångs-balken och Kongl förordningen den
13 Juli 1818, med deri genom Kongl, kungörelserna den 18 December 1823’
och 30 Maj 1835 gjorda tillägg och förändringar, samt med undänrödjande
af 3 §' i Kongl, förordningen den 9 November 1844, angående vissa föränd
drade föreskrifter i afseende på lagfart och nyttjande-rätts inteckning, så vidt
densamma ej har afseende ä nyttjande-rätts inteckning, kommer förstnämnde
kapitel att erhålla följande lydelse:
1 §. Vill man till säkerhet för fordran erhålla inteckning i fast egendom;
söke det hos den Rätt, hvarunder egendomen lyder, och lägge då in
skuldebref eller annan handling, hvarå fordran grundas.. Rätten läte brefvet
eller handlingen, eller den del deraf, sorn till grund för ansökningen åberopas,
offentligen uppläsas; och i protokollet införas.
2 §. Ej må inteckning i egendom å landet sökas, utan å lagtima ting.
3 §.. Ilar gäldenär i skuldebref eller annan handling samtyckt, att in
-
Expeditions-V tskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 160.
333
teckning beviljas må, och är slmldebrefvet eller handlingen af vittnen styrkt;
då ege Rätten bevilja inteckning, utan att gäldenären börd varder.
4 §. Sökes inteckning, utan att gäldenär dertill samtyckt, såsom i 3 §
sägs; då skall rätten honom öfver ansökningen höra: är han tillstädes, här
den göres,- svare genast derå: är han frånvarande; sätte rätten ut viss dag,
då han svara skall, och kungöre honom borgenären det rättens beslut inom
lid och på sätt som uti 11 kapitlet denna balk örn stämning sägs; gifve ock
bevis derom till rätten in sist ä den dag, som föresatt är.
5 §. Finnes gäldenär i riket, men kan ej i sitt hemvist träffas: ege
borgenär att, i tvä vittnens närvaro, fästa rättens beslut å hans husdörr: är
gäldenärs vistande okändt eller å utrikes ort, dä inteckning sökes; anmäle
borgenär det hos rätten, och läte dess beslut införas uti allmänna tidningarne
tre gånger, första gången 6 månader, innan gäldenärs vara skall
6 §. Har borgenär försummat att kungöra gäldenär sin ansökning, såsom
i 4 eller 5 §§ sägs, och visar ej laga förfall sist å den dag, som blifvit gäl
denär
förelagd; vare den ansökning, som gjord är, förfallen, utan så händer,
att gäldenär ej dess mindre å den utsatta dagen svarar.
7 §. Kammer ej gäldenär å föresatt tid med svar; varde inteckning
ändå beviljad, der borgenär styrker, att rättens beslut gäldenär rätteligen kungjordt
är.
8 §. Viser gäldenär genast med klara skäl, att borgenärs fordran är
gulden eller af annan orsak försvunnen eller ogiltig; då må ej inteckning
beviljas.
9 §. Nekar gäldenär skuldebref eller annan handling, derå inteckning
sökes, eller gör hail emot sökandens fordran annat jäf, och finnér rätten förthy
den fordran så tvistig vara, att sökanden bör, genom rättegång, sin talan
utföra; gifve dä rätten honom anvisning att stämma. Viser ej sökanden sedan
i stad inom tre månader och på landet å det lagtima ting, sorn infaller
näst efter fre månader, att han stämt; vare hans ansökning då förfallen: lag
samma vare, der sökanden saken vinner, men ej å tid, sorn. nu sagd är, sedan
domen- vunnit laga kraft, den inför rätten företer. Söker någon inteckning
för fordran, hvarom tvist redan instämd är; då skall ock den ansökning
hvila, till dess dom uti tvisten fallit; och gulle sedan om skyldighet för
sökanden att domen förete, hvad förut sagd t är.
10 §. Vill borgenär låta inteckna fordran, hvarför sådan säkerhet ej
utfäst blifvit; bafve gäldenär våld alt den fordran betala, ändå att förfallotid
den ej inne är.
334
Expedäions-Ulskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 160.
11 §. Inteckning m;\ ej beviljas för fordran, som ej till vist belopp i
penningar eller varor bestämd är.
12 §. Ej må för fordran inteckning beviljas i hus, annan byggnad ock
vattenverk, så framt dermed ej är förenad ständig eganderätt till grunden,
eller i städerne för besittning af tomten en viss årlig tomtöresafgift erlägges,
och innehafvaren på grund deraf ej kan från tomten skiljas, med mindre än
att lösen för derå uppförde byggnader till honom betalas. Ej heller må inteckning
beviljas i annan egendom, än den gäldenären veterligen genom laga
fång förvärfvat, och deraf han egare är, då inteckning sökes: är egendomen
kommen i bans band genom lang, som lagfaras börj vare ej inteckning
beviljad förr än uppbud skett.
13 §. Är i egendom, den gäldenär till annan öfverlåtit, inteckning för
förre egarens skuld sökt förr än nya egaren sökt lagfart å öfverlåtelsenj då
må ej den öfverlåtelsen ligga i vägen för inteckningen, utan hålle nya egaren
sig till fångesmannen för hvad han förlorar: sökes å samma rättegångsdag
i staden eller vid samma ting å landet inteckning för fordran och lagfart
å öfverlåtelse; vike fordringsegaren för den, som eganderätten förvärfvat,
der ej inteckningen sökes för fordran, som i 11 kaj). 2 § Jordabalken
omtalas.
14 §. Dör gäldenär, i hvars egendom inteckning för fordran sökt är;
pröfve rätten, sedan sterbhusdelegarne hörde blifvit, om den inteckning beviljas
må. Varder gäldenärs egendom, sedan inteckning deri sökt blifvit, till
konkurs afträdd; pröfve ock rätten ansökningen; och bestämme konkursdomstolen,
hvad verkan inteckningen ega må, 0111 den beviljad varder.
15 §. Då inteckning beviljas, varde rättens bevis derom tecknadt på
hufvudskriften af den handling, hvarå borgenären sin fordran grundat.
16 §. Inteckning, som beviljad varder, gälle lör borgenär med förmånsrätt,
som i 17 kap. Ilandelsbalken skiljs, ifrån den dag i staden och det ting
å landet, då han inteckningen inför rätten sökte. Ej må dock ränta å intecknad
fordran tilläggas förmånsrätt för flere än tre ar. Om ränta å intecknad
fordran, då gäldenär sin egendom till konkurs afträdt, stadgas i konkurslagen.
17 §. Är intecknad egendom i annans ego än gäldenärens, oell räcker
den ej till intecknade gäldens betalning; vare egaren ej tili ansvar för bristen
bunden, der han ej gälden å sig tagit.
18 §. Har den, som förvärfvat fast egendom, åtagit sig deri intecknad
gäld; vare ändock utgifvarén af den handling, som intecknad blifvit, från
Expeditions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelsej JV.-o töo.
335
ansvarighet ej fri, så vidt anteckning derom ej skett å hufvudskriften af samma
handling.
19 §. Äro flera fastigheter intecknade för samma fordran, utan att uppgifvet
är, för huru stor del deraf hvarje fastighet häftar; vare då ansvarigheten
för den odelade fordran fastigheterna emellan beräknad efter förhållandet
af hvardera fastighetens serskildta värde tili sammanlagda värdet af dem
alla.
20 §. Finnes ej, när inteckning i flera fastigheter för odelad fordran
beviljas, visst värde å hvarje fastighet af gäldenären bestämdt och i den
handling, som intecknas, utsatt; då skall, för bestämmande af det förhållande,
som i 19 § omtalas, hvardera fastighetens värde beräknas efter den uppskattning
derå till allmän bevillning, som var gällande året näst före det, då
inteckningen söktes, eller, derest sådan uppskattning för det år ej finnes, den,
som efter sagde tid först skedde.
21 §. Skola för gäldande af intecknad fordran, som odelad är, flera fastigheter
försäljas, och häftar någon af dem för serskild inteckning, eller är
någondera kommen i serskild egares hand; varde hvarje sådan fastighet till
försäljning serskildt utbjuden.
22 §. Gå ej, vid försäljning efter 21 §, fastigheterna tillsammans så
högt, att den odelade fordringen fullt gäldas kan, då skola, der ej innehafvaren
af den odelade fordringen annorledes åtnöjes, alla fastigheterna på en
gång ånyo utbjudas. Gäldenär bafve ock rätt att fordra sådan ny utbjudning
af de fastigheter, som finnas i bans ego qvar. Ej skola dock fastigheter i serskilda
län eller städer, eller fastighet å landet och fastighet i stad gå i en
försäljning, der ej alla rätt-egande det medgifva, eller de fastigheter å landet,
som i serskildta län ligga, utgöra tillsammans en egendom.
23 §. Gå ej fastigheterna, då de ånyo utbjudas på en gång, öfver det
belopp, som förut bjudet var vid försäljningen af hvarje fastighet serskildt;
stånde vid första försäljningen fast: gå de högre, gälle sista försäljningen; och
varde öfverskottet på de serskilda fastigheterna fördeladt efter den för hvardera
bjudna köpeskillingen.
24 §. Kan den, som för odelad fordran eger inteckning i flera fastigheter,
ur någondera fastighetens köpeskilling ej fullt utfå det belopp, hvarför
fastigheten enligt 19 § ansvarar; varde bristen på öfriga fastigheterna fördelad
efter det förhållande, som i samma § sägs: saknas i någondera fastigheten
tillgång till gäldande af dess lott i bristen; falle den lott de öfriga fastigheterna
likaledes till last.
25 §. Har den, sorn för odelad fordran fått inteckning i flera fastighe
-
336
Expeditions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse, Nso i60.
ter, låtit inteckningen i någondera dödas eller förfalla; rare då ej berättigad
att för ansvarighets-belopp, som å den fastighet falla skulle, efter thy i 19
och 24 .§§ sägs, hålla sig till de andra fastigheterna, der ej emellan honom
och öfrige rätt-egande annorledes aftaladt är.
26 §. Har fastighet, sedan inteckning deri beviljades, blifvit styckad;
vare ock då om hvardera fastighetsandelens ansvarighet för det intecknade beloppet,
och örn sättet för försäljning, lag samma, som om flera fastigheter
nu sagdt är.
27 §. Varder odelad fordran, som i flera fastigheter intecknad är,
större belopp guldet af egaren till endera fastigheten, än hvarför ansvarighet
honom åligger; håfve han, för hvad han sålunda öfver sin ansvarsskyldighet
betalar, mot egaren af annan bland de intecknade fastigheterna samma rätt,
som den borgenär hade, hvars fordran gulden blifvit.
28 §. Varder in tecknad fastighet efter utmätning såld för en borgenärs
fordran; njuten då alla öfriga borgenärer, som ega inteckning i den fastighet,
genast derutur betalning, hvarefter sin rätt, ändå att deras fordringar ej äro
till betalning förfallne; dock vare borgenär, som ej sökt utmätning, ej skyldig
att betalning genast taga för fordran, som ej förfallen är, om lian vill
låta den i egendomen längre innestå: i thy fall vare förre egaren fri från
ansvarighet för den del af fordran, som med köpeskillingen gäldas kunnat.
29 §. Har gäldenär ej betalt; låte borgenär förnya inteckningen, första
gången inom tio år sedan den beviljades och ytterligare inom tio år från
hvarje förnyelse. Inteckning, som så förnyad varder, ege förmånsrätt, efter
thy i 16 § sagdt är. Försummas förnyelsen; vare inteckningen förfallen, ändå
alt inom tid, som nu är sagd, gäldenärens egendom blifvit lill konkurs
afträdd, eller borgenären låtit sådan åtgärd med inteckningen vidtagas, som
i 32 § sägs.
30 §. Går tiden, inom hvilken inteckning i egendom å landet förnyas
bör, till ända inom nästa lagtima ting; anmäle borgenär sig hos domaren,
som har att serskildt ting, på hans kostnad, inom sagde tid hålla; vare oek
borgenär skyldig att inleckningsliandlingen eller urtima tingsrättens bevis öfver
den skedda förnyelsen å nästa lagtima ting hos rätten förete, att i dess
intecknings-protokoll ånyo tecknas. Försummar borgenär något häraf; halve
inleekningsförnyelsen förlorat all kraft.
31 §. Då inteckning förnyas skall, uppvise borgenär inför rätten i hufvudskrift
den handling, hvarå inteckning beviljad är; och skrifve rätten intecknings-förnyelsen
derå; stånde ock borgenären fritt att inför annan Under
-
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 160. 337
derrätt inteckningshandlingen förete: den ratt läte, då sådant sker, i sitt intecknings-protokoll
korteligen intagas livad handlingen innehåller med dag och
årlai då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen beviljad är med dag och
årlal, då det skedde, och då inteckningen förnyades, om det skett; teckne
ock bevis å handlingen, att den, till vinnande af intecknings-förnyelse, företedd
varit: sedan ingifve borgenär protokollet deröfver till den rätt, som inteckningen
beviljat, inom tid, som i 29 § sägs; och vare detta så gildt, som
oui handlingen der företedd blifvit
32 §. Vill borgenär låta sin inteckning under annan nedsättas, eller eljest
förändras, eller till större eller mindre del dödas; uppvise då inteck
ningshandlingen
i hufvudskrift för rätten; och skrifve rätten derå bevis om
den åtgärd, som meddelad varder, sedan den i protokollet tecknad är; staude
dock borgenären fritt att, äfven i sådant ändamål, vid annan Underrätt
förete handlingen, om han derå skriftligen förklarar, i hvad mån inteckningen
nedsättas, förändras eller dödas må; och läte rätten, då detta sker, handlingen,
med det förklarande, i sitt intecknings-protokoil ordagrant införas; teckne
ock bevis å handlingen, att den så företedd varit: sedan varde protokollet
ingifvet till den rätt, sorn inteckningen beviljat; oell vare det så gildt,
sorn hade handlingen der företedd blifvit. Ä10 flera inteckningar i samma
egendom beviljade å samma dag, på grund af serskilda lika lydande handlingar;
och hafva i fall inteckningarne förnyade blifvit, förnyelserna äfven å
samma dag skett; då må ej någon af de inteckningar nedsättas, förändras
eller dödas, utan att den handling, hvarå inteckningen grundad är, i hufvudskrift
företes för den rätt, som inteckningarne beviljat.
33 §. Då gäldenär inför rätten företer den handling, hvarå inteckning
beviljad blifvit, och sålunda visar, att han skulden betalt, må inteckningen
dödas; och varde det i protokollet skrifvet, så ock å handlingen tecknadt.
34 §. Låter gäldenär ej döda inteckning, då handlingen, hvarå den be
viljad
är, i hans hand finnes; vare honom ej förment att den handling, med
fortfarande inteckningsrätt, åter utgifva.
35 §. Borgenär, som innehafver inteckning, njute, så vidt för fulla gäldandet
af hans fordran nödigt finnes, säkerhet i den intecknade egendomen
till hela det belopp, hvarå inteckningen lyder, ändå att fordran ej till så
stort belopp uppgått eller afbetalning derå skett.
36 §. Ilar intecknad egendom blifvit såld, efter utmätning å offentlig
auktion elier under konkurs; ege köparen rätt att få egendomen lossad från
Bilt. till R. St. Prot. 18 47 oc^ 1848' 10 Sami. 1 Afd. 43
333
Expe 'iljons Utskottets Förslag till and. Skrifvelse j N;0 160.
inteckning för fordran, som ej kunnat af köpeskillingen gäldas, ändå att lian
ej kan i lndVudskrift förete den handling, hvarå inteckningen beviljad blifvit.
Ästundar köpare, för hvilken uppbud beviljadt är, att sådan inteckning dödas
må, ingifve till domaren å landet eller rättens ordförande i stad bevis
om de inteckningar, som vid egendomens försäljning deri funnits, så ock om
köpeskillingens fördelning fordringsegare emellan, sedan den fördelning blifvit
af dem godkänd eller laga kraft vunnit. Domaren eller ordförande utförde
derefter kallelse å inteckniugshafvarc, sorn ej fått sin fordran ur köpeskillingen
gulden, att hos rätten anmäla, om han mot inteckningens dödande har
något att påminna. Den kallelse varde, genom köparens försorg, tre gånger
införd i allmänna tidningarne, minst fjorton dagar emellan hvarje gång.
Kommer ej inteckningshafvare å landet sist å det lagtima ting, som infaller
näst efter en månad från sista kungörelsedagen, och i stad inom två månader
från samma dag, med påminnelse till rätten in, eller ogillar rätten påminnelse,
som gjord är; varde inteckningen dödad för hvad af köpeskillingen
ej gäldas kunnat.
37 §. Utan hinder af beviljad inteckning må jäf, som gäldenär sedan
gör emot intecknad fordran, pröfvas, der ej inteckningen är grundad på hans.
erkännande inför rätten eller jäfvet förut pröfvadt varit.
38 §. Nöjes man ej åt rättens beslut i dessa mål; bafve lof att besvära
sig deröfver i Hofrätt inom den tid, sorn i 16 kap. 1 § denna balk
stadgas.
39 §. Besvärar sig någon öfver beslut, hvarigenom Underrätt belt och
hållet eller till någon del afslagit ansökning om intecknings beviljande
eller bifallit ansökning om intecknings dödande, nedsättning eller förändring;
vare då skyldig att å landet sist å det lagtima ting, sorn infaller näst efter
en månad sedan tiden för besvärens ingifvande i Öfverrätt utgick, och istad
V O '
inom en månad från nämnde tid, till Underrätten inlemna bevis, att besvären
till Öfverrätten inkommit; och varde det bevis i Underrättens inteckningsprotokoll
intaget: försummar den, som besvärat sig, att fullgöra hvad
nu sagdt är, och ändras Underrättens beslut i högre rätt; ege den ändring
ej annan verkan, än att inteckning, som derigenom beviljad eller bibehållen
blifvit, gäller såsom vore den sökt å samma dag, beslutet om ändringen vid
Underrätten företes.
40 §. Inteckningar, uppbud och lagfarter,, äktenskaps-förord, så ock mål,
sorn angå förmyndares förordnande, skola, hvardera för sig, uti serskildta,
protokoller införas, men alia protokollerna i ett band sammanhäftas. I bred
-
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, V.o 161.
339
dea af hvardera protokollet skall ock för hvarje mål, tecknas namnet på personen,
som det angår, eller egendomen, som intecknas eller uppbjudes. Ilar
någotdera af de mål, sagde äro, ej förevarit, varde det på sitt ställe anmärkt.
41 §. Sedan Häradshöfding hvarje gång om året. hållit ting i sitt Häradshöfdingedöme,
sände han in till Hofrätten, inom en månad derefter,
protokollerna i alla de mål, som i 40 § nämnde äro, vid bot tre daler för
hvar dag, hall uteblifver, vare sig med ettdera af dessa protokoller, eller
med alla. Rådstufvurätt gore det för hvar månad inom fjorton dagar derefter,
vid lika bot. Är ej anmärkning gjord, som i 40 § sägs, dä någotdera
af dessa mål icke förevarit; vare derföre bot, som flir uteblifvandet
med protokoll.
42 §, Om inteckning af ej mindre lifstids-städja och undantags-aftal,
äu ock all annan afhandling om nyttjande-rätt till fast egendom å landet
stadgas serskildt.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
.Stockholm den 2 Augusti 1848.
N:o 161.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3r Juli 1848.
Preste-ståndet den 2 Aug. —
Borgare-ståndet den 2 — —
Bonde-ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förändring
i liemmanstals-räntans utgörande af åtskilliga hemman d
Visingsö. (Stats-utsk. Uti., N.o 255.)
S. A. K.
Då hos Rikets Ständer förekommit framställning derom, att den af
hemmanen Tunnersta Skattegården, Torp Norregård och Ed Storegåd å
Visingsö utgående mantalsränta måtte till dagsverksskyldighet förbytas, haf
-
340 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 162.
va Rikets Ständer, vid pröfning häraf, för sin del medgifvit, att, så framt,
efter föregången undersökning, det skulle visa sig, att berörda hemman ega
giltiga anspråk uppå en sålunda åsyftad förändring härutinnan, dessa hemman
må tillerkännas enahanda förmån, som genom Kongl, resolutionen den
18 Juni 1842 blifvit beviljad hemmanen Tunnersta Norregården 1 mantal,
Vrixlösa Runskegården \ mantal och Stigby Svenskgården J mantalsatt, med
befrielse från hemmanstals-räntans utgörande, i likhet med öfriga hemman
på Visingsö, deltaga i dagsverks-skyldigheten till kronan och, så vida dessa
dagsverken icke in natura utfordras, erlägga lösen derför med en fjerdedel
af länets markegångspris å dränge-dagsverken.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Augusti 1848.
N:o 162.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3i Juli 184g.
Preste-ståndet den 2 Äng. —-
Uorgare-ståndet den 2 — —
Bonde-ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , angående ändring i
föreskrifter om. sättet för fångars transporterande.
(Stats- samt Allm. Besv- och Ekon.-utsk. Uti., N» 39.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet bar blifvit flistad deruppå, huruledes F„
K. M:s nådiga bref den 7 Juli 1841, angående fångars transporterande, genom
föreskriften, att endast en person, utom den skjutsande, finge åka efter
eu häst, och ej mera; än fyra personer, den skjutsande likaledes oberäknad,
efter tvänne hästar, väl beredt allmogen eller de skjutsskyldige minskning i
skjutsningsbesväret, mea deremot åstadkommit en betydlig och emot denna
Expeditions-Utskotlets Förslag till nnd. Skrifvelse, N.-o 162,
341
fördel cj svarande utgift för staten,- i afseende hvarå erfarenheten stall hafva
ådagalagt, att, vid forslingen af fångar, skola krono-rättare och fångförare, i
stället att begagna gästgifveriskjuts, forslat fångarne med egna hästar och, ehuru
de dervid användt ett mindre antal, än sorn, enligt högstberörda nådiga
bref, vore medgifvet, likväl fordrat och uttagit betalning för det hästantal,
som de, efter samma nådiga bref, varit berättigade alt begagna,- och
förekomme serskildt inom Skaraborgs län det förhållande, att transport-kostnaderna
jemte arrestanternes underhåll under deras resor uppgått, år 18,36, i
medeltal för hvarje arrestant, till 5 r:dr 13 sk. 1 ? r:st., deremot under året
1844 enahanda kostnader i medeltal för hvarje fånge utgjort 9 r.-dr 21 sk. 1
r:st., fastän E. K. M:s befallningshafvande genom serskilda föreskrifter sökt
åstadkomma besparing för statsverket.
Yid öfvervägande af hvad härutinnan förekommit, hafva Rikets Ständer
funnit, det kostnaden för fångars transporterande under de senare åren i allmänhet
tilltagit i en serdeles stark progression,- och då åtgärder alltså synas
eaforderliga, hvarigenom kostnaden för fångtransporterne må kunna nedsättas,
så att densamma cj blifver större, än nödvändigt är, få Rikets Ständer, i sådant
afseende, hos E. K. M. underdånigst anhålla, dels, att uti de genom efvanåberopade
Kongl, bref af den 7 Juli 1841 meddelade föreskrifter den ändring
måtte ega rum, att, då blott en fånge jemte vederbörande fångförare
transporteras, betalning endast för en häst må erläggas, men deremot den
skjutsande undfå vanliga gångpenningar, dels ock, att E. K. M. måLte i nåder
anbefalla Sine befallningshafvande att, der så ske kan och besparing lör
statsverket derigenom beredes, uppgöra entreprenader om fångars forslande,
med iakttagande likväl, att kostnaden derför ej öfverstiger de skjuts- och vagnpenningar,
som, efter den förändring, Rikets Ständer här ofvan i underd. föreslagit,
för fångars transport böra erläggas.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 2 Augusti 1848.
Expeditions-Utskoitels Förslag till und. Skrifvelsej IV.-o i65.
N:o 163.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3i Juli I848.
Preste-ståndet den 2 Aug. —
Borgare-ståndet den 2 — —
Bonde-ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående inkvarteringsskyldigheten
i Stockholm.
(Stais- samt Allm. Besv-, och Ekon.-utsk. Uti., N:o 41.)
S. A. K.
Uti nådig skrifvelse af den 20 December förlidet år, har É. K. M. behagat
gifva Rikets Ständer tillkänna, att, då E. K. M. funnit billigheten fordra,
att den af Rikets Ständer vid flera riksdagar uttalade oell jemväl på städerna
utom Stockholm redan tillämpade grundsats, tiel statsverket borde vidkännas
kostnaden för i ständig garnison förlagda truppers inqvartering och
endast den så kallade servisen tillsvidare utgöras af städerna, clefve i tillämpningen
utsträckt äfven till hufvudstaden, E. K. M. velat detta ärende till
Rikets Ständer öfverlemna, på det Rikets Ständer måtte blifva i tillfälle att,
i fall omständigheterna sådant medgåfve, bereda äfven Stockholms stad en
behöflig lindring i dess inqvarteringsbesvär.
Rikets Ständer, som tagit denna fråga i noggrant öfvervägande, hafva
väl funnit det vara med billighet öfverensstämmande, att Stockholms stads
inqvarterings-skyldige linge åtnjuta den lindring uti inqvarterings-skyldigheteus
utgörande, sorn E. lv. M. i Dess nådiga skrifvelse behagat antyda; men
som för tillvägabringandet af en sådan lindring fordras betydliga penninge
auslag,
och medel dertill icke för närvarande linnas alt anvisa, få Rikets
Ständer, som, i anseende härtill, ansett frågan böra till näst infallande riksdag
anstå, hos E. K. M. i underd. anmäla, att medel för merberörde ända
mål
icke för närvarande finnas att tillgå.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Augusti 1848.
Expeditions-Vtskottets Förslag till urtd. Skrif veise, N:o 164•
343
N:o 164.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adefn den 2 Aug. 1848.
Preste-ståndet den 3 — —
Borgare-ståndet den 5 — —
Bonde-ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ett anslag för
utgifvande af läseböcker för allmogen.
(Stals- samt Allm. lies v.- och Ekon-utsk. Uti., N:o 42.)
S. A. K.
Med afseende å \ i g ten för flertalet af Sveriges ungdom af föräldra-undervisning
och hemläsning, jemte skol-under\isningen, hvarigenom en folskolan
och hemmet välgörande vexelverkan uppstår och bibehålies, har Rikets
Ständers uppmärksamhet fästats å behofvet att framkalla och för möjligen
bästa pris tillhandahålla utförliga, goda och lättfattliga läseböcker för allmogen,
serdeles i dé ämnen, som utgöra föremål för undervisningen i folkskolan.
Rikets Ständer hafva denna fråga i öfvervägande tagit, och dervid funnit
ostridigt, att folkskolans verkningar blifva mindre inflytelserika, om bildningens
utveckling stadnar vid de i skolan inhemtade kunskaper, hvilka, för
alt tillvexa och blifva lefvande, alltjemt måste underhållas och förökas genom
egen läsning, men att tillfälle till god och för allmogen nyttig läsning oftast
saknas, enär inköp af sådana böcker och skrifter fordra icke obetydliga penninge-uppaffringar
och en förmåga af riktigt urval, hvilken ej kan antagas såsom
allmän. Då det likväl är ett af de vigfeigaste föremålen för statens verksamhet,
att göra alla sina medlemmar i möjligaste måtto delaktige af upplysningens
välgerningar och aflägsna alla anledningar till förvillelser, hvadan
ock angeläget är, att folkläsningen icke vanvårdas, utan ledes och befrämjas
genom framkallandet af goda läseböcker, men utmärktare författare sällan
af egen drift vända sig åt detta skriftställeri» hvilket, för att lyckas, erfordrar
en sällsynt förening af omfattande kunskap och förmåga att densamma
klart och populärt framställa, hvaremot utsigten att få sin möda på denna
väg någorlunda ersatt, är temiigen inskränkt, hafva, af sådan anledning, Rikets
Ständer ställt till E. K. M:s nådiga disposition, för en gång, ett anslag
af 1,000 r:dr banko att användas för att befordra författandet och utgifvandet
344 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, JY.o »65.
af goda läseböcker för allmogen, serdeles i de ämnen, hvari folkskolan lemnat
förberedande undervisning.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande
&c.
Stockholm den 5 Augusti 1848.
N:o 165.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i Åug. 1848.
Preste-ståndet den 3 — —
Borgare-ståndet den 5 — —
Bonde-ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af väckt
förslag om befrielse från eller lindring uti postskjutsen, postföringens
öfverlåtande på entreprenad rn. m.
(Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-ulsk. Uti., N:o 43.)
S. A. K.
Jemte förmälan, hurusom postskjutsningen under de sednare åren så förökats,
att ofta 7 ä 8 hästar om dagen utgå från de stationer, der posterna
mötas; att ladugården på posthemmanen måste betydligen inskränkas, för att
der kunna hålla de erforderliga posthästarna samt tjenstefolketS antal ökas i
ett till hemmanens storlek oproportionerligt förhållande: att postens tyngd ofta
fordrar flera hästar, än hvarför skjutspenningar erhållas; att 3 till 4 man
stundom måste medsändas endast för af- och pålastning af de tunga postväskorna;
att, i anseende till de utländska eller extra posternas till tiden obejstämda
ankomst, postförarne nödgas flere timmar, ofta nattetid, å stationerna
qvardröja, till stort men för jordbruket, serdeles vid sådd- och bergningstiderna;
att för ankommande extra poster en person alltid måste hemma va ra
vid gården för att passa på, samt att postförarne stundom måste vaka flera
nätter hvarje vecka, — har hos Rikets Ständer blifvit yi’kadt, att posthemmanen,
emot åtagande att utgöra de onera, hvarifrån de nu, till följd af
postföringsskyldigheten, äro befriade, måtte hädanefter från detta besvär fi*.--
kallas
Expeditions-Utskotlets Förslag lill und. Skrifvelse, N.o i65.
345
kallas oell detsamma antingen bestridas med gästgifvare- och hållskjuts, på
postverkets bekostnad, eller ock ställas på entreprenad eller ackord, hvaremot,
om sådant icke kmule ske, lindring i postföringen måtte beredas, dels
genom förhöjning i skjutslega 11, dels genom rättigheten att erhålla skjutslega
för det antal hästar, som för postens förskaffande utgår; dels genom väntpenningars
erhållande till samma belopp, som för gästgifveri-skjuts beräknas,
och dels derigenom, att postskjuts-skyldigheten för den, före år 1830 ålagda,
dubbla ordinarie postföringen linge beräknas till sex mil i veckan eller 312
mil på året för helt hemman och i förhållande dertill för mindre hemmantal
och all postföring härutöfver ersättas med 24 sk. banko milen.
Rikets Ständer hafva denna fråga i öfvervägande tagit; och som, till
följd af en ökad industri, tilltagande folkmängd, lättade kommunikationer
samt hvarjehanda andra förhållanden, antalet af de bref, paketer och tidningar,
sorn med posten fortskaffas, med hvarje år tilltager, så att snart nog
transporten deraf måste medföra ett onus, vida öfverstigande det, som vid
hemmanens anslående till postskjutsen, togs i beräkning, och som icke kommer
att ersättas genom den redan beviljade förhöjning i postskjutslegan, så
anse Rikets Ständer sådana åtgärder bora vidtagas, att för framtiden antingen
postskjutsskyldigheten skiljes från jordbruket, eller att detta besvär åtminstone
icke hårdare än nu kommer de skjutsskyldige till last, och få, med
anledning häraf, hos E. K. M. i underd. anhålla, det E. K. M. täcktes låta
anställa undersökning, huruvida, utan någon betydlig minskning i den inkomst,
staten af postverket för närvarande erhåller, postskjuts-skyldigheten kunde, genom
postföringens bestridande medelst entreprenad eller på annat lämpligt
sätt, skiljas från jordbruket, mot åliggande för posthemmanen att fullgöra de
©hera, hvarifrån de nu äro befriade, samt derefter och sedan vederbörande
blifvit hörde, till Rikets Ständer afgifva nådig framställning i ämnet; men att
E. K. M., oberoende af en sådan organisation af postväsendet, måtte låta vidtaga
de förändringar i afseende derå, lnilka, utan Rikets Ständers hörande,
må kunna åvägabringas till lindring i omförmälda besvär, vare sig genom
brefvens afsändande med ångbåtar eller på annat tjenligt sätt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Augusti 1848.
Bih. till R, St. Fröt. °c/» 18 4-3, lo Sami. / d/d.
44
346
Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 166.
No: 166.
Uppläst oell godkändt lios Ridd. och Adeln den 2 Aug. 1848.
Preste-ståndet den 3 — *—
Borgare-ståndet den 5 — —-
Bonde-ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underd. skrifvelse, angående nytt arrende för
krono-säteriet Boda.
Stats-utsk. Uti., N:iis 171 oell 212, Mern. N:o 234 samt Först.
Stats-utsk. Mein., N:o 272.
S. A. K.
Hos Rikets Ständer liar blifvit anmäldt, att, sedan regementsskrifvaren
G. E. Erasmi å auktion inropat på arrende under 30 år, räknadt ifrån midfastau
år 1838, indragna kornetts-bostället, krono-säteriet Boda med underlydande
hemman och lägenheter i Wadsbo härad och Skaraborgs län, emot
en årlig arrende-afgift af 184 tunnor 16 kappar spanmål, hälften råg och
hälften korn, dervid Erasmi haft att grunda sitt anbud allenast på det af
Kammar-kollegium upprättade och E. K. M:s befallningshafvande i länet
tillsända förslag till arrende-kontrakt, såsom den enda för boställets bedöm»
mande före och vid auktionstillfället tillgängliga handling, enligt hvilken säteriet
Boda skulle innehålla en öppen åkerrymd af 152 tunnland 1 kappland,
men det genom en efter tillträdet af bostället företagen närmare undersökning
af protokollet till den af kommissions-landtmätaren Rosell, i afseende
på arrendet, verkställda mätnings-förrättningen sig visat, afl den i
projekt-arrende-kontraktet förekomna uppgift om tunland-talet af öppna åkerjorden
vöre ovigtig; så hade likväl den framställning, som vid 1840 års riksdag
skedde om nedsättning i det sålunda alltför höga arrendet, lemnats utan
afseende, på den grund, att vederbörande embetsmyndigheter icke i ämnet
blifvit hörda; och hvarefter Erasmi, för att erhålla lindring i samma arrende,
till vederbörande Häradsrätt instämt kronan, med påstående om arrendets
nedsättande från 184 i tunnor till 120 tunnor samt att han måtte återfå
hvad han för mycket erlagt, jemte ränta derå från betalningsdagen, hvilket
påstående i vissa hufvudsakliga delar Häradsrätten godkänt, och länets Lagmansrätt,
dit målet fullföljts, helt och hållet bifallit, derefter Götha Hofrätt
fastställt Häradsrättens utslag, hvaremot E. K. M., under hvars nådiga prof
-
Expeditions-Viskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 166. 347
ning saken blifvit af parterne å ömse sidor dragen, genom nådig dom dea
15 Mars 1847 upphäft domstolarnes i hufvudsaken sammanstämmande beslut
ocb frånkänt Erasmi all rätt till vidare nedsättning i arrendet, än för den
jord, som bestod af träd- och kålgårdar. Nu ehuru, jemlikt E. K. M:s högstberörda
nådiga dom, regementsskrifvaren Erasmi icke egt laglig rätt att uti
arrendet af indragna kornetts-bostället, krono-säteriet Boda med tillydande
hemman och lägenheter njuta den nedsättning, hvarom han med kronan tvistat,
hafva likväl Rikets Ständer ansett de af Erasmi till stöd för sin talan i
detta mål anförda omständigheter i så måtto förtjena afseende, att Rikets
Ständer funnit sig för sin del böra medgifva, att det emellan regementsskrifvaren
Erasmi samt E. K. M. och kronan ingångna kontrakt om arrende af
indragna kornetts-bostället Boda må, så framt arrendatorn sådant åstundar,
upphöra att vara gällande vid midfastan 1849, samt med boställets utjrrendering
under de återstående arrende-åren förfaras, i enlighet med bestämmelmelserna
uti Kongl, kungörelsen angående åtskilliga förändrade föreskrifter
till iakttagande vid utarrendering af Kungs- och Kungs-ladugårdar samt andra
kronolägenheter, hvaraf arrenden' till statsverket ingå, af den 17 Juli
1847, deruti stadgas, bland annat, att ett minimum, hvarunder, och ett maximum,
hvaröfver arrendet ej får gå, skall bestämmas, äfvensom att lägenhetens
förre innehafvare, så vidt han densamma väl brukat, eger att emot erläggande
af den fastställda maximi-summan och öfriga vilkor, enligt författuingarne,
arrende-rätten bibehålla.
Hvilket Rikets Ständer få hos K Iv. M. i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Augusti 1848.
348
Expeditions-UtskoLlets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 167*
N:o 167.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Ådefn den 5 Atig. 1848.
Presle-slåndet den q — —
Borgare-sl and et den 9 — —
Bonde-slåndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående anstånd med
återbetalningen af det for hamnbyggnaden vid Cimbritshamn
under 1840 och 184* årens riksdag beviljade lån.
(Stals-utsk. Uti., N:0 273.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit hemstäldt, att anstånd med årliga inbetalningarne
å det lån af 25,000 r:dr, som för hamnbyggnaden vid staden
1 Cimbritshamn under riksdagen åren 1840 och 1841 beviljades, mätte medgifvas,
helst omförmälde hamnbyggnad, efter det en del deraf, under höstetiden
år 1845, blifvit förstörd, icke kunnat fullbordas, och staden, vid sådant
förhållande, ännu vore i saknad af den genom inflytande hamnafgifter
påräknade tillgång för besagde inbetalningars verkställande.
Rikets Ständer hafva denna fråga i öfvervägande tagit; och då de oförutsedda
motgångar, hvilka fördröjt och försvårat utförandet samt fullbordandet
af hamnarbetena vid Cimbritshamn, förorsakat serdeles kännbara förluster
för detta samhälle och beröfvat detsamma alla förväntade fördelar af både
det allmännas och nämnda stads enskilda uppoffringar för hamnbyggnadens
tillvagabringande, hafva Rikets Ständer, som ansett den obestridliga svårigheten
för stadens i allmänhet obemedlade innevånare att, i saknad af den genom
hamnafgifterna härtill påräknade tillgång, kunna behörigen fullgöra den
nu förestående betalnings-skyldigheten för ifrågavarande lån, desto mera förtjent
af behjertande, som de inträffade naturhändelsernas inverkan på berörde
arbeten icke kunnat af låite-tagarne förekommas, i betraktande af dessa omständigheter
och då Rikets Ständer, i anseende till statsverkets nuvarande
ställning, funnit sig icke kunna bevilja den anslagssumma, E. K. M. vid denna
riksdag för ofvanomförmälda stormskadas afhjelpande i nåder föreslagit,
medgifvit anstånd till 1850 års slut med ränte- och kapital-afbetalningarne å
det för hamnbyggnaden vid Cimbritshamn, under 1840 och 1841 årens riksdag,
beviljade lån.
Expedilions-Uiskottets Förslag till und. Skrifvelse, Ti;o 168. 349
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet meddela.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 Augusti 1848.
N:o 168.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Aug. i84§.
Preste-ståndet den g — —
Borgare-ståndet den g — —
Bonde-ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse angående präglande af
koppar-skiljemynt å fyra skillingar banko valör.
(Banko-utsk. Uti. N:o 86.)
S. A. K.
Då till Bankens nuvarande sedlar å 12 sk. skillingars valör icke finnes
motsvarande silfvermynt, hvarigenom,, när ifrågavarande sedlar, hvilkas indragning
vid innevarande riksdag blifvit beslutad, icke vidare förekomma,
inträffar, att alla belopp under 8 skillingar banko måste liqvideras med kopparmynt,
dertill fyra eller flera serskilda stycken ofta varda erforderliga, hafva
Rikets Ständer funnit, att det skulle till lättnad vid mindre liqvider i
väsendtlig mon bidraga, om, jemte det silfvermynt, som kommer att utgifvas
till de så kallade småsedlarnes ersättande, tillgång vore beredd till ett
kopparmynt å fyra skillingar banko, hvilket mynt synts Rikets Ständer böra
utmyntas sålunda, att 450 r:dr banko präglades af ett skeppund koppar stapelstadsvigt,
hvarigenom detsamma kunde lätt skiljas från nuvarande 2 skillingar
banko-stycket, men det oaktadt icke blifva genom sin storlek eller
tyngd besvärligt att medföra till mindre belopp.
Rikets Ständer hafva alltså för sin del beslutat och få hos E. K. M. i
underd. anhålla, att kopparmynt å fyra skillingar banko valör må utmyntas
efter den grund, att fyra hundra femtio riksdaler samma mynt präglas af ett
skeppund koppar stapelstadsvigt.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 12 Augusti 1848»
360 Expeditions-Utskottets Förslag till uad. SkriJvelsej If-.o 16g.
N:o 169.
UppJäst och godkändt hos Ridd. oell Adeli» den 9 Aug' . S|8.
Pieste-ståndet den 10 — —
Borgare-ståndet den 12 — —
Bonde-ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse3 med anhållan, att Rikets
Ständer måtte i lagstif tningen för judarne i riket få deltaga.
(Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 107.)
S. A. K.
Då hos Rikets Ständer i betraktande kommit, huruledes uti lagstiftningen
rörande judarne här i riket ingå stagdanden, som afse håde grundlagen,
allmänna och kyrko-lagen samt den ekonomiska lagstiftningen, äfvensom att
det klefve svårt örn ej omöjligt att, med dessa serskilda frågors ryckande ur
det inbördes sammanhang, hvilket de i afseende å lagstiftningen för judarne
og;t, afgöra dem hvar för sig och på olika sätt, helst den enhet, som hör finnas
och bibehållas i hvarje lag, kunde derigenom äfventyras; så få Rikets
Ständer, som derföre ansett, att, då frågor om nämnda lagstiftning hädanefter
uppkomma, desamma torde blifva ändamålsenligast behandlade, om sådant
koinme att ske af E. K. M. och Rikets Ständer gemensamt, i underd.
begära, det E. K. M. täcktes hädanefter icke, utan gemensamt med Rikets
Ständer, till behandling och afgörande företaga de frågor, som angå lagstiftningen
för judarne i riket samt hvad dermed eger sammanhang.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 14 Augusti 1848.
Expedilions-Vtskoitets Förslag till und. Skrifvelse, N:o rjo.
m
N:o 170.
Uppläst oell godkandt hos Ridd. och Adeln den 9 Aug. 1848.
Presle-ståndet den 10 — —
Borgare-ståndet den 12 — —
Bonde-ståndet den i4 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående K. M:s nådiga
proposition, i fråga om skogsplanterings-kassan samt
häradsallmänningarne i riket.
(Stats-utsk. Uti., N:o 42 och Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  utsk. Uti. N:o 40.)
S. A. K.
Till besvarande af E. I\. M:s den 12 November sistl. år aflåtna nådiga
proposition, dels i anledning af Rikets senast församlade Ständers underd. bogäran
om utredning af skogsplanterings-kassans inkomster och utgifter, dels
angående serskilda framställningar, i fråga om vården och tillsynen å samt
hushållningen med de i riket varande liärads-all mann ingar, få Rikets Ständer,
hvad först beträffar E. K. M:s nådiga tillkännagifvande, det E. K. M. väl ansett
den tidpunkt ännu icke vara inne, då hela skogsplanterings-kassan med
dess inkomster kunde till staten öfverlåtas, men deremot, af uppgifna skäl,
funnit godt bifalla, att af ifrågavarande kassa en summa stor 66,666 r:dr 32
sk. må till Rikets Ständers disposition öfverlemnas, lör att efter deras pröf
ning
till förefallande behof användas, underd:st anföra, att ehuru visserligen,
på sätt i E. K. M:s nådiga proposition förmäles, enligt den af Stats-kontoret
meddelade utredning, kassans tillgångar under sednast förflutna tid icke blott
varit tillräckliga för de derå anordnade utgifter, utan ock derutöfver lemnat
öfverskott, förekommer likväl å andra sidan, att hvad den nådiga propositionen
i öfrigt i fråga om åtgärder för en förbättrad skogshushållning innehåller,
skall för nämnda kassa föranleda flerfalldiga utgifter och förskotter, hvaraf
icke alla synas vara ämnade att ersättas medelst de af E. K. M. i nåder föreslagna
afgifter utaf allmännings-intressenterne, och hvilka afgifter samt återbäringar
till kassan i allt fall icke alltid torde kunna med säkerhet, åtminstone
ej till visst belopp, påräknas; alt en förbättrad skogsvård och skogshus
hållning
icke blott för nödvändig framtida tillgång å oumbärliga skogsaIster,
utan äfven med hänsigt till klimaiiska och meteorologiska förhållanden, otvif
-
352 Expeditions-Utskottets Förslag (ill und. Skrifvelse, N;o cjo.
velak tigt fordra ökade uppoffringar; att den enskildes omtanka oell vård om
sina skogar verksamt uppmuntras genom praemier, till anvisande hvaraf medel
således icke böra saknas; att större ansträngningar för flygsandens hämmande
torde blifva nödvändiga, samt slutligen att skogsplanterings-kassans
samlade fond, som vid 1843 års slut utgjorde omkring 176,000 rxir, vid
1845 års utgång nedsjunkit till ungefär 163,000 r.dr, — i följd af hvilket
allt Rikets Ständer ansett ifrågavarande bidrag från merberörda kassa icke böra
utgå, utan kommer densamma att oförryckt till de dermed afsedda ändamål
bibehållas.
Vidkommande åter öfriga i högstberörde nådiga proposition gjorda framställningar,
dels att, när det, i följd af jägeri-betjeningens fåtalighet eller af
andra skäl, kan finnas nödigt att för allmännings-skogarnes uppmätning och
affattning å karta samt deras indelning till trakthuggning, jemte uppgörande af
erforderliga planer, uppskattningar och förslag, i ändamål att tillvägabringa
en ordnad och ändamålsenlig skogshushållning, anbefalla biträde af skogs-institutets
lärare och elever, under ledning och inseende af detta instituts chef»
kostnaden härvid, så hvad anginge rese- och trakta men ts-ersättning till bemälde
lärare och elever, som ersättning för erforderliga handtlangaredagsverken,
dem allmännings-intressenterne borde vara skyldiga att till
handahålla,
emot skälig betalning, dock aldrig öfverstigande markegångsvärdet
å ett dränge-dagsverke, finge af skogsplanterings-kassans medel godtgöra.?,
dels ock att af samma medel måtte likaledes få bestridas kostnaden förylen bevakande
personalens aflöning med kontanta anslag till det för dem vid löneregleringen
afsedda belopp, efter afdrag af hvad dem antingen uti boställs
förmåner
eller tilldelda räntor redan tillgodokommit, dock under vilkor, att,
jemlikt den för skogsregleringarne redan stadgade grund, intressenterne un
derkasta
sig en viss afgift, att till nämnde kassa ingå för alla de skogseffekter,
som till dem, enligt af E. K. M:s befallningshafvande fastställd fördelning,
årligen utsynas, och hvilken afgift borde vid hvarje allmännings reglering,
efter vederbörandes hörande och undersökning vid Häradsrätten i orten, af
E. K. M:s befallningshafvande föreslås och af E. K. M. fastställas, med hänseende
till så väl den för bevakarnes aflöning erforderliga utgift samt godtgörande
af skogsplanterings-kassans förskotter dertill, som äfven andra i och
för återvextens befordrande genom skogsplantering och stängsel samt en i öfrigt
ändamålsenlig hushållning, oundgängliga kostnader; så hafva, med afseende
å angelägenheten af en mera vårdad och noggrann hushållning med de
i riket befintliga allmänningar, än som hittills varit följd, samt enär de åt
gär
-
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, N.o 171. 353
gärder, E. K. M. ansett böra för sådant ändamål vidtagas, synas vara för
vinnande deraf lämpliga, Rikets Ständer bifallit hvad E. K. M. sålunda i nåder
föreslagit.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla; franhärdande &c.
Stockholm den 14 Augusti 1848.
N:o 171.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Aug. 1848.
Preste-ståndet den 10 — —
Borgare-ståndet den 12 — —
Bonde-ståndet den — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, rörande de vid innevarande
riksdag för tillfälliga statsbehof anvisade statsgansla.
(Stats-utsk. Mern., N:o 284.)
S. A. K.
Beträffande sättet och tiden för utgåendet af de anslag för tillfälliga
statsbehof, hvilka vid innevarande riksdag redan blifvit eller ytterligare kunna
varda af Rikets Ständer beviljade, äfvensom i fråga om vilkoren för dessa
anslags användande, hafva Rikets Ständer beslutat följande allmänna bestämmelser,
motsvarande hvad i berörda afseende blifvit vid sistlidne riksdag
stadgadt:
l:o Alla sådana anslag, hvilka ej blifvit till årligt utgående anvisade å
liks-statens serskilda hufvudtitlar, skola af Riksgälds-kontorets medel bestridas,
pä de tider och i den ordning, som af Rikets Ständer för hvarje serskildt
fall blifvit eller blifva fastställda; skolande, i de fall, der vissa terminer icke
finnas bestämda och utbetalningen ej eller, i följd af anslagets beskaffenhet, bör
på en gång verkställas, anslagssummorna från Riksgälds-kontoret utgå under
åren 1848, 1849 oell 1850, med en tredjedel årligen.
2:o Hvad sorn af ett anslaget belopp under ett år icke från Riksgäldskontoret
uttages eller behöfver användas, kan, der ej annorlunda blifvit serskildt
föreskrifvet, under ett följande år disponeras och utbekommas; samt
lith. tilt R. St. Prot. 1847 och '848* 10 Sami. 1 Afd. 45
354
ExpeditioHs-Utskotlet Förslag till und. Skrifvelse, N.o 172.
3:0 de besparingar, som å anslagen för hvarje serskildt föremål redan
uppkommit eller hädanefter uppkomma, få icke i annat fall, än der sådant
är uttryckligen medgifvet, till andra behof disponeras, utan böra oafkortade
tili kommande Ständers disposition reserveras.
Och få Rikets Ständer sådant hos E. K. M. härigenom i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 14 Augusti 1848.
N:o 172.
Uppläst och godkätidt hos Ridd. och Adeln den g Aug. 1848,
Preste-ståndet den 10 — —
Rorgare-ståndet den 12 — —
Bonde-ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse} angående erforderliga
förbättringar af hospitals väsendet i riket.
(Allm. Besv.- o. Ekon.-utsk. Bet, N:o 92 och Uti., N:o 112.)
S. A. K.
Vid pröfning af åtskilliga under innevarande riksdag gjorda framställningar,
till ådagaläggande af behofvel utaf en revision och reorganisation af
hqspitals-anstalterne i riket, hafva Rikets Ständer haft att tillgå de flere inom
sednare åren af vederbörande till E. K. M. afgifna underd. berättelser
och utlåtanden rörande rikets hospitaler, med rådfrågande af hvilka handlingar
och i betraktande af hvad i öfrigt förekommit uti detta ämne, derom,
serdeles hvad den medicinska delen af frågan beträffar, omdömet måste stödja
sig på sakkunnige personers yttranden, Rikets Ständer vunnit den öfvertygelse,
att flerfaldiga Brister förefinnas, hvilka med mer eller mindre svårighet
skulle kunna i väsendtlig mån afhjelpas, om, i stället för de hittills mera
partielt tillvägabragta, af inskränkta tillgångar beroende, förbättringar, sådana
komme att efter en för hela riket gemensam uppgjord plan verkställas
samt bestämda och fullständiga föreskrifter för förvaltningen i dess helhet
meddelas. Under erkännande, att nuvarande styrelse öfver hospitalerne, en
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, ff.ris tja och 1’]4- 355
ligt de för densamma gifna instruktioner, under de sednare Aren sökt efter
bästa förmåga åstadkomma de förbättringar i afseende å vården af de sinnessjuke,
som tillgångarne medgifvit, hafva Rikets Ständer likväl, å andra sidan,
icke kunnat undgå finna, att vid berörda förbättringars tillvägabringande,
till följd af bristande tillgångar, icke älltid kunnat begagnas de anvisningar
till ett planmässigt ordnande af dessa sjukvårds-anstalter enligt vetenskapliga
grunder, hvilka i andra länder redan lemnat lyckliga resultater och således
numera gifva en säker ledning för ordnandet af denna vigtiga del af lielsovården
äfven bär i landet. Och ehuru med för handen varande tillgångar,
om de i sådan rigtning på ett ändamålsenligt sätt användas, något visserligen
skulle kunna uträttas, torde likväl vid den första förändringen statens mellankomst
blifva nödvändig, hufvudsakligen i anseende till de flere nya byggnader,
hvilka erfordras för ett efter vetenskapliga grunder ordnadt system för
de vansinniges behandling.
Men för erhållande af en fullständig utredning så väl af de brister,
hvarmed de nuvarande hospitals-inrättningarne och den i detta ämne nu
gällande lagstiftning äro behäftade, som af sättet för deras ändamålsenliga
afhjelpande, äro en noggran undersökning af alla härmed gemenskap egande
förhållanden och ett derpå grundadt fullständigt förslag till ett systematiskt
ordnande af dessa anstalter utaf behofvet påkallade,- — och få Rikets Ständer,
med anledning häraf, hos E. K. M. i underd. anhålla, det E. K. M. täcktes
låta genom dertill skicklige, i ämnets serskilda detaljer sakkunnige, män upprätta
förslag till de förbättringar af hospitals-väsendet i Sverige, så i medicinskt
som administrativt hänseende, hvilka utan statsverkets stora betungande
kunna utföras och befinnas vara nötliga; samt att E. K. M. derefter täcktes
nådig proposition i ämnet till Rikets Ständer aflåta.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 14 Augusti 1848.
N:ris 173 och 174.
(Se, i anseende till återremisser, N:o 192, samt Expeditions-utskottets
memorial, N:o 18.)
356
Expeditions-ZJtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;0 175.
N:o 175.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Aug. 1848.
Preste-ståndet den r5 — —
Borgare-ståndet den 16 — —
Bonde-ståndel den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående en, med serskildt
hänseende till staden Götheborg, åsyftad ändring i
vissa föreskrifter uti incjvartermgs-ordningen för städerna
utom Stockholm.
(Allm. Besv. 0. Ekon.-utsk. Uti., Ntris 81 och 113.)
S. A. K.
Enär, i öfverensstämmelse med den af E. K. M. den 22 Februari 1841 i
nåder utfärdade inqvarterings-ordning för städerna utom Stockholm, betydlig
lindring i den hittills utgjorda inqvartering,s-tungan blifvit genom den
nya regleringen städernes invånare tillförsäkrad, dels medelst stadganderne i
14 och 15 §§, att inqvartering af manskap och befäl borde verkställas i kronans
kaserner eller dertill användbara hus, när sådana finnas, men eljest bekostas
af statsmedel, under valkor dock, att stad skulle tillhandahålla rum in
natura, derest regements- eller kompani-cheferne så påfordrade, men att befäl
och manskap, hvilka i kronans bus äro boende, eller åtnjuta inqvartering
i kontant af statsmedel, borde af stad erhålla, i stället för servis in natura,
kontant ersättning med det i upprättad tariff för servis-kostnaden bestämda
belopp, uppgående för manskap och korporaler till en riksdaler åtta skiliingar
årligen för hvarje man, dels ock genom föreskriften i 16 §:n, att något
utöfver hvad sålunda i 14 § stadgas, icke må, under hvilken förevändning som
helst, kunna af stad fordras5 så har, med åberopande af dessa förhållanden,
hos Rikets nu församlade Ständer blifvit erinradt, huruledes en uppstådd tvist
om inqvarteringen för garnisonen i Götheborg, der kronan icke eger kasern
och vederbörande chefer påfordrat rums tillhandahållande af staden, blifvit
den 24 Aug. 1844 afgjord genom E. K. M:s nådiga förklarande, det stad icke
är förunnadt att, i stället för servis in natura, utgifva endast ersättning till
det i 14 § för servis-kostnader bestämda belpp i annan händelse, än då
manskap antingen är i kronans hus boende eller åtnjuter inqvartering i kontant
af statsmedlen, såsom följd hvaraf staden Götheborg är vorden ålagd att
Expeditions-Vt skottets Förslag till lind. Skrifvelsej N;o 1] 5. 357
för det manskap, som af staden åtnjuter inqvartering uti densamma tillhöriga
lius, jemväl tillhandahålla stadgad servis in natura, deruti äfven vid och
lysning inbegripas.
I betraktande häraf och ehuru E. K. M:s ifrågavarande nådiga beslut
är byggdt på bokstafliga innehållet af inqvarterings-ordningens 15 §, jemförd
med den 17 §, hvarigenom det icke är städerna förunnadt att, i stället för
servis in natura, utgifva endast ersättning till det i 14 § för servis-kostnaden
bestämda belopp i annan händelse, än då manskap antingen är i kronans
hus boende eller åtnjuter inqvartering i kontant af statsmedlen, hafva
likväl, då 16 § uti inqvarterings-ordningen uttryckligen innehåller, att något
utöfver hvad i 14 § stadgas icke må, under hvilken förevändning som helst,
kunna af stad fordras, Rikets Ständer ansett, att misstag om författningens
rätta förstånd och mening, vid jemförelse emellan dessa serskilda §§, lätteligen
kan uppkomma och att förtydligande deraf således bör ske, hvarjemte
Rikets Ständer härvid ej eller kunnat undgå att fästa uppmärksamhet derå,
att alla öfriga rikets städer, för hvilka berörda inqvarterings-ordning gäller,
äro från en sådan tunga, som den här ofvan anmärkta, befriade, ocb att Götheborg
ensamt genom E. K. M:s förenämnda nådiga förklaring ansetts skyldig
att densamma draga. Detta förhållande synes alltså påkalla rättelse, men som
möjligen några serskilda för Rikets Ständer obekanta omständigheter kunna
förefinnas, som, hvad inqvarteringen i Götheborg beträffar, föranleda till undantag
och derstädes utesluta tillämpningen af 16 § innehåll, få Rikets Ständer
hos E. K. M. i underd. anhålla, att en undersökning måtte varda anställd
till vinnande af upplysning, hvarföre, i fråga om ersättning för servis, Götheborgs
stad bär en inqvarterings-tunga, som icke utaf någon annan stad inom
riket utgöres, samt att, så vidt härigenom icke blifver utröndt, att några
synnerliga skäl till detta förhållande gifvit anledning, E. K. M. då täcktes
fatta beslut eller, om nödigt finnes, göra nådig framställning i ämnet till
Rikets Ständer, hvarigenom staden Götheborg kan blifva i berörda afseende
satt i likhet med öfriga städer, samt föreskrifterna i inqvarterings-ordningen
bragta till fullständig enhet, så att någon olika tillämpning deraf icke vidare
må ega rum.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Augusti 1848.
358 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 176-
N:o 176.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelil den ia Aug. 1848.
Pieste-ståndet den i5 — —
Borgare-ståndet den 16 — —
Bonde-ståndet den ig — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse_, angående ändringar i
Kongl, stadgan om folkundervisningen af den 18 Juni 1841
(Ailm. Bes v. 0. Ekon. utsk. Bet., N:o 19 och Uti. N:o 114.)
S. A. K.
Med anledning af hos Rikets Ständer gjorda Framställningar rörande åtskilliga
ändringar i Kongl, stadgan angående folkundervisningen i riket af
den 18 Juni 1842, få, hvad först beträffar de i 3 § af berörde stadga förekommande
bestämmelser, Rikets Ständer, sorn anse med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att, då alla inom samma församling boende för sina barn
njuta lika fördel af folkskolor, de jemväl alla böra, i mån af innehafvande
hemman eller annan, visst taxeringsvärde åsatt, lägenhet, utan undantag, till
desammas anskaffande och underhåll bidraga, hos E. K. M. underdånigst anhålla,
att en författning måtte blifva utfärdad, som så förklarar omförmälde 3
§, att äfven de hemman, verk och lägenheter, hvilka af en eller annan anledning
äro befriade från kyrkobyggnad, tillförbindas att deltaga i anskaffandet och
underhållandet af tjenliga rum för folkskolor inom de skoldistrikt, der de äro
belägna, samt att detta deltagande måtte bestämmas efter de grunder, sorn,
jemlikt 2 mom. 5 § i Kongl, förordningen den 29 Augusti 1843, följas ifråga
om rösträtt vid sockenstämma.
Vidare har Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad på nödvändigheten
af ett förtydligande uti den i 2 mom. af 6 § i samma nådiga stadga
lemnade föreskrift rörande folkskole lärares tillsättande, der orden lyda: ”mellan
de på förslag uppförde anställes derefter val af församlingens i sockenstämma
samlade, röstegande ledamöter, hvarvid rösterna beräknas likasom vid
klockare-val och ordförandens i skolstyrelsen röst gäller likasom kyrkoherdens
vid klockare-val.” På grund af denna föreskrift borde, enär kyrkoherdens
ifrågavarande rösträtt genom Kongl, resolution af den 20 Juni 1794, är bestämd
till hälften af de närvarandes afgifna röster, ordförandens i hvarje skol
-
Expeditions-Utskoilets Förslag till und. Skrifvelse} N.o tjGi 359
styrelse, inom hela riket, rösträtt gälla lika mycket; men så är icke förhållandet,
emedan genom 78 § i Kongl, resolutionen af den 12 December 1734*
på allmogens besvär, den inskränkning skett i pastors rösträtt vid klockareval
uti Bohus län och Halland, att allmogen i dessa provinser fått sjelf tillsätta
sina klockare i samråd med pastor, äfvensom stadgadt blifvit, genom.
Kongl, resolutionen af den 24 Januari 1835, i anledning af ofta uppkomne
tvister om betydelsen af detta samrådj ”att pastor eger att ensam upprätta
klockare-förslaget, men vid valet blott rösta för embetet och bostället.” Till
följd af bokstafliga ordalydelsen uti stadgans 6 § 2 morn., jemförd med sistnämnde
Kongl, resolution, har således i Bohus län och Halland en ordförande
i skolstyrelsen, vid val till folkskole-lärare, endast två röster, onj. han är
pastor, men om han är vikarius, blott en röst, under clet att sådan ordförande
i öfriga |?:delar af riket, efter hemmantal räknadt, har halfva röstetalet
af alla afgifna röster. Vid detta förhållande, och då ordförande i skolstyrelserna
uti Bohus län och Halland, hvad upplysning, erfarenhet och nit
beträffar, icke i någon mån lära stå efter ordfbranderne för skolstyrelserna i
det öfriga riket, samt skäl alltså icke synes vara för handen till den öfverklagade
inskränkningen uti pastors rösträtt i berörda landskap, vid tillsättandet af ifrågavarande
maktpåliggande befattningar, elier att pastorerne derstädes skola
ega ojemförligt ringare inflytande på valen till folksk ole-lärare, än i rikets
öfriga provinser, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att pastorer inom
Götheborgs stift hädanefter, vid tillsättande af folkskole-lärare, måtte få beräkna
sin rösträtt lika med hvad i detta afseende för rikets öfriga pastorer
är stadgadt.
Slutligen och då det synes nödvändigt, att en bestämd, en gång om stret
inträffande, laga af- och tillträdes-tid för folkskole-lärare utsattes, enär
öfverallt är till lön åt desse lärare anslagen någon jordexymd, hvaraf afkastningen
för året icke utan svårighet skulle kunna delas mellan tvänne elier
flere under årets lopp af- och tillträdande lärare, äfvensom, då folkskole-lärare,
som med döden afgår, efterlemnar hustru och barn, en billig omvårdnad
om dessa, i deras merendels obemedlade belägenhet, fordrar, att de icke
sättas i nödvändighet att alltför brådstörtudt lemna den af mannen och fadren
i lifstiden innehafda lägenheten, hafva Rikets Ständer, med afseende jemväl
deruppå, att den 1 Maj redan finnes bestämd såsom flyttningstermin för
klockare och orgeln ister, samt att folkskole-lärare-tjensteme flerstädes redan
äro och än mera allmänt torde blifva med klockare- och orgelnist-tjensterne
förenade, i den mån nuvarande innehafvare af dessa syslor derifrån afgå, för
sin del bestämt den 1 Maj såsom årlig aflyttnings tid för de folkskole-lärare,.
360
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 77 7,
som tillika äro klockare eller orgelnisten samt fä underdånigst anhålla, det
E. K. M. täcktes, med nådigt bifall härtill, låta utfärda författning i delta
afseende för öfrige folkskole-lärare.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Augusti 1848.
N:o 177.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Aug. 1848.
Preste-ståndet den i5 — —
Borgare-stiudet den 16 — —
Bonde-ståudet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse om bildande af en kommitté'
för utarbetande af förslag till den medicinska undervisningens
ordnande
(Allm. Besv. 0. Ekon.-utsk. Bet., N:ris 90 och 116.)
S. A. K.
Då inom Sverige i mer än 30 år funnits Irenne serskilda anstalter för
medicinsk uppfostran, nemligen den medicinska fakulteten i Upsala, den i
Lund samt det Carolinska mediko-kirurgiska institutet i Stockholm, men dessa
inrättningar icke vore ense i fråga om den medicinska undervisningens
ordnande, samt härtill komme, att det af professorerne vid nyssnämnde institut
år 1833 afgifna förslag till reglemente för detsamma åsyftade hela den
medicinska undervisningens förflyttning till samma institut, hvilken förändring
åter af de båda universileternas konsistorier och medicinska fakulteter i deras
öfver förslaget afgifna betänkanden bestreds; så och enär E. K. M. uti detta
ärende ännu icke fattat beslut, har Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit
fästad å det skick, hvaruti denna fråga sig befinner samt deras medverkan
påkallad till rättande af de anmärkta missförhållandena, helst det vore en oeftergiflig
fordran, synnerligast i ett så fattigt land som Sverige, att de för
ifrågavarande ändamål befintliga tillgångar blefve plan-messigt använde, så att
det
Expeditions-Utskollcts Förslag till lind. Skrifvelse, N.-0 178. 361
det afsedda ändamålet ernåddes och hvilka tillgångar, under sådane förhållanden,
förmenats, utan vidare tillskott från det allmänna, vara tillräcklige att
underhålla en god och för vårt land lämplig medicinsk undervisning, hvilken
borde så ordnas, att hvart och ett af dessa splittrade läroverk finge sig
anvisad en verkningskrets, lämpad efter dess natur och omständigheter, samt
såmedelst komma att arbeta för det gemensamma ändamålet.
1 anledning häraf och då erfarenheten gifvit vid handen, att de till medicinska
bildningens befrämjande tid efter annan vidtagna åtgärder icke medfört
den nytta, som med dem varit åsyftad, hvarföre angelägenheten synes
påkalla, att denna undervisning varder ju förr desto heldre på ett ändamålsenligare
sätt än hittills reglerad, hafva Rikets Ständer skolat hos E.
K. M. i underd. anhålla, det en kommitté af sakkunnige män må blifva nedsatt,
med uppdrag att utarbeta förslag till den medicinska undervisningens
ordnande samt att E. K. M. derefter täcktes vidtaga de åtgärder, hvartill detta
förslag kan föranleda* och hvilka kunna anses för ändamålet tjenliga.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 19 Augusti 1848.
N:0 178.
Uppläst ©ch godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Aug. 1848.
Preste-stfindet den |5 — —
Borgare-ståndet den 16 —' —
Bonde-ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse3 angående bidrag af
skogsplanterings-kassan för befordrande af en förbättrad
skogshushållning.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet, N:o 12 och
Mern., N:o 34.)
S. A. K.
Med fästadt afseende å vigten och behofvet af en förbättrad hushållning
med landets skogar samt de betänkliga följder, hvartill inträffande skogsbrist
Bih. till R. St. Trot. 1847 och 184810 Sami. t Afd. ^
362 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o Ijp.
kunde gifva anledning, i hänseende ej mindre till landets eget behof, än till
handeln å utrikes ort, och då Rikets Ständer hysa den öfvertygelse, att en
noggrannare--vård om skogarne i allmänhet är att förvänta, i den mon uppmärksamheten
varder riktad å det stora värde, dessa ega både för det allmänna
och den enskilda, äfvensom å angelägenheten för den sednare att åt
denna hushållningsgren egna all erforderlig omsorg, hvilken öfvertygelse dels
genom spridande af tjenliga skrifter och underrättelser i dessa ämnen, dels
ock genom utdelande af belöningar för verkställda återplanteringar eller synnerlig
omsorg om skogarne, lämpligast torde bibringas och underhållas, få
Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att E. K. M. täcktes i nåder tiMåta,
det bidrag af skogsplanterings-kassan måtte lemnäs, att af liushålls-sällskaperxie
i länen användas, dels, efter jägeri-betjeniugens hörande, inom de län,
der sådan finnes, till utdelande af premier åt personer, hvilka, genom plantering
och synnerlig vård om skogen, gjort sig af en sådan uppmuntran förtjent,
dels för tillhandahållande af träd-frön, dels ock för spridande i allmänhet
af tjenliga skrifter och underrättelser om en förbättrad skogshushållning.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Augusti 1848.
N:o 179.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 Aug. 1848.
Preste-slåndet den 16 — —
Borgare-ståndet den 19 — —
Bonde-ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition om tillåtelse jör Banken och Riksgäldskontoret
att, i utbyte mot nu innehafvande obligationer
af arméens ackords amorteringsfond, mottaga nya sådana,
ställda på förlängd inläsningstid.
(Banko-utsk. Uti., N:o 66 och Mern., N:o 83.)
S. A. K.
Med anledning af armeens sednast församlade fullmägtiges underdåniga
Expedilions-Ulsholtels Förslag till und. Skrifvelse, N:o t So.
363
hemställan, dels om lämplig förlängning af den till den 27 April 1876 bestämda
tid, inom hvilken amorteringen af armeens ackorder bör vara fullbordad,
med skyldighet likväl för ackords-fonden att inlösa sina nu utelöpande
obligationer vid deras förfallotid, derest innehafvarne äska sådant heldre än
att i utbyte taga fondens obligationer med utsträckt betalningstid; dels ock, i
händelse af nådigt bifall härtill, om aflåtande till Rikets Ständer af nådig
framställning derom, att i Rikets Ständers Bank och Riksgäldskontor må beredas
tillfälle till utbyte af ackords-fondens nuvarande obligationer mot nya
sådana på förlängd inlösningstid, har E. K. M., uti aflåten proposition af den
17 sistlidne Mars, täckts i nåder föreslå Rikets Ständer, att Banken och Riksgäldskontoret
må tillåtas, i utbyte mot nu innehafvande obligationer af ackords-fonden,
mottaga nya sådana med enahanda eller 4 procents ränta, men
ställde på en förlängd inlösningstid af tio år.
Rikets Ständer hafva detta ärende i öfvervägande tagit, men få i underd.
anmäla, att högstberörde nådiga framställning icke blifvit af Rikets Ständer
bifallen; framhärdande &c.
Stockholm den 19 Augusti 1848.
N:o 180.
Uppläst och godkändt hos Bädd. och Adeln den i5 Aug. I848.
Preste-ståndet den 16 — —
Borgare-ståndet den 16 — —
Bonde-ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse om understöd från
statens sida till anläggning af en jernväg emellan Örebro
och Hults lastege-plats vid FTenern.
(Stats-utsk. Uti., N:o 262).
S. A. K.
Sedan hos E. K. M. öfverste-löjtnanten vid flottans mekaniska korps»
grefve A. E. von Rosenj uti ingifven skrift, i underdånighet anhållit, det
täcktes E. Ii. M. hos Rikets Ständer göra framställning om beviljande af något
understöd från statens sida för anläggning af en jernväg emellan Örebro
364 Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.a So.
och dea närmast derintill belägna hamn vid Wenern, nemligen Hulls lastageplats,
samt i sådant afseende alternativt föreslagit, antingen att staten måtte för
densumma, som af allmänna medel tili jernvägen ansloges, uti den blifva aktieegare,
och deraf, lika med de enskilde delegarne, njuta en framtida inkomst,
i hvilket fall, om Rikets Ständer ville anslå ett lämpligt belopp att åidigen
utgå, detsamma kunde användas tili ränta och amortissement å ett motsvarande
kapital, sorn för statens räkning uti jernvägen insattes, eller ock att
staten måtte försäkra aktie-egarne om en viss ränta å deras kapital under
vissa år på det sätt, att l:o statens ansvarighet för ränta icke gällde någon
högre summa, än den, som i kostnadsförslag^ upptages, eller 3,240,000 r:dr,
hvadan aktie-egarne, i händelse denna summa skulle vid arbetets utförande
öfverskridas, icke egde något anspråk på staten i hänseende till ränta å öfverskottet
och ett maximum af statens ansvarighet derigenom blefve bestämdt,-  2:o staten godtgjorde ingen ränta förr, än jernvägen, blifvit fullbordad och endast
fyllde, hvad i den bestämda ränta» möjligen icke al den blifvande inkomsten
betäcktes, hvarigenom staten egde en borgen för arbetets skyndsamma
verkställande och rörelsens ändamålsenliga bedrifvande; 3:o statens ansvarighet
för räntan fortfore i 20 år, räknadt från den dag, då banan lör allmän
trafik definitivt öppnades; och 4:o den ränta, sorn af staten garanterades,
bestämdes till fyra procent; uppgående således det högsta belopp, sorn kunde
komma i fråga att något år af staten till jern vägs-bolaget utbetalas, till 129,6(X)
r:dr, hvilken utgift likväl bomme att i samma mån, som rörelsen på jernvägen
och deraf härllytande inkomst tilltoge, successivt förminskas och sålunda
kunde efter få år helt och hållet upphöra; så har E. K. M., med afseende å
de väsendtliga fördelar, sorn skulle tillskyndas fäderneslandet genom ett väl
ordnadt jern vägssystem och med kännedom deraf, att under innevarande riksdag
väckta enskilda motioner, angående åtgärder till befrämjande af jernvägsföretag,
i Sverige, ännu vore beroende på Ilikets Ständers bandläggning, uti
nådig skrifvelse af den 9 sistiidne Maj, till Rikets Ständer öfverlemna! grefve
von Rosens ifrågavarande underdåniga framställning, jemte de densamma
åtföljande handlingar, på det Rikets Ständer matte komma i tillfälle att
närmare öfverväga, hvad åtgärd å det allmännas sida i afseende på detta folden
inhemska handeln och industrien serdeles; vigtiga ärende må vara att
vidtaga.
Vid öfvervägande af denna fråga har hos: Rikets Ständer i betraktande
förekommit, hurusom bland de väsendtligaste hindren för handelns och näringarnes
stigande förkofran inom fäderneslandet onekligen företer sig bristen
åi erforderligt antal kommunikations-anstalter, hvarmedelst varor med nödig
Expeditions- Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N;o 180.
365
skyndsamhet och till hilliga priser kunna emellan produktions-, tillverkningsoch
afsättningsorterne fortskaffas. Detta förhållande har ock, efter hvad
kändt är. haft till följd, dels omöjligheten att tillgodogöra en Betydlig mängd
af landets naturalster, dels ock, att produkterne och tillverkningarne ej sällan
i den mån fördyrats, att alsättningen blifvit försvårad eller näringsidkarnes
påräknade vinst oskäligen nedsatt. Tillvaron af ett väl ordnadt jernvägssystem,
hvarigenom dessa olägenheter und vekes, vore alltså, ur industriel
synpunkt, af behofvet högeligen påkallad och det måhända företrädesvis i
delta land, hvars förnämsta export-artiklar bestå af sådana varor, hvilka till
följd af sitt, i förhållande till qvantiteten, lägre värde, icke kunna bära dryga
transtport-kostnader. Jernvägars inrättande här i riket torde ock sannolikt
förr eller sednare komma att utgöra ett oundgängligt vilkor för möjligheten
att i hänseende till försäljnings-priserne å inhemska varor uthålla täflan
med utländningeu, hvarjemte den genom ifrågavarande kommunikationsmedel
lättade omsättningen af de serskilda provinsernas alster och tillverkningar
naturligtvis skulle komma att utöfva ett verksamt och välgörande inflytande
på den inrikes handelns och rörelsens befrämjande.
Jemte de mångfalldiga öfriga fördelar, som genom införande af meranämnde
nya kommunikatious-sätt skulle beredas, synes det förhållande förtjent
af synnerlig uppmärksamhet, att då, i följd af landets vidsträckthet och
de i klimatiskt afseende emellan dess serskilda delar förekommande olikheter,
hädanefter som hittills stundom torde inträffa, att, medan en eller flere af
rikets provinser hemsökas af missväxt, andra deremot hugnas med ymniga
skördar, den för de förra i sådant fall behöfliga undsättning, hvilken tillförene
ej sällan, i anseende till saknad af tjenliga transport-medel, cj kunnat från
inrikes orter erhållas, skulle genom jernvägs-förbiudelsers inrättande, utan
svårighet och med skyndsamhet kunna anskaffas från de inhemska landskap,
som ega en öfverflödig spannialstillgåug; och bör slutligen ej heller förbises,
den genom jernvägskommunikationer uppstående lätthet af truppers hastiga
sammandragning på de punkter, hvarest deras närvaro af en eller annan anledning
kan erfordras.
Oansedt jern vägs-förbindelsers- obestridliga vigt såsom medel lill betryggande
af landets försvar, äfvensom till national-välmågans höjande, måste emedlerUd
å andra sidan medgifvas, att Sveriges, i jemförelse till vidden, ringa
befolkning, i förening med dess aflägsna läge, innefattar skälig anledning
att ifrågasätta, huruvida jernvägar, betraktade sorn industri-företag, må kunna
bär i landet bära sig eller lemna en afkastning, sorn icke allenast beta eker
anläggningskostnaden, utan ock bereder anläggare!! en lönande vinst.. Då,,
366 Expeditions-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelse, N:o 180.
under sådana förhållanden, det svårligen lärer kunna förväntas, att enskilde,
utan garanti emot möjliga förluster, komma att inlåta sig uti så beskaffada
kostsamma företag, hafva Rikets Ständer ansett statens mellankomst till dessa
företags underlättande vara, åtminstone till en början, af omständigheterna
påkallad, på det att såmedelst någon erfarenhet må vinnas rörande jern vägssystemets
tillämplighet på härvarande förhållanden.
Hvad nu beträffar den ifrågaställde, uti E. K. M:s högstberörda nådiga
skrifvelse omförmälde jemvägs-anläggningen emellan Örebro och Hults lastageplats
vid Wenern, så enär denna jernbana är ämnad att bereda direkt samband
emellan rikets betydligaste insjöar och derigenom befordra en hastigare förbindelse
emellan Sveriges 2:ne folkrikaste städer, samt derjemte skulle komma
att hafva sin sträckning dels genom dels i granskapet af liera utaf rikets
bergslagar, synes densamma, med hänsigt till de dermed för trafiken åsyftade
fördelar, och deribland den lättade afsättningen af ortens högst ansenliga
jerntillverkning och tillgodogörandet af dess bclydliga skogar, otvifvelaktigt
vara att hänföra till de inhemska jern vägs-anläggningar, hvilka företrädesvis
äro förtjenta att medelst bidrag af allmänna medel befrämjas; äfvensom, å
en annan sida, resultatet af detta företag, för hvilket, af nyss anförda grunder,
bör kunna påräknas en icke obetydlig inkomst, af så väl passagerare som
varor, torde kunna betraktas såsom måttstock för bedömande af den större
eller mindre lämpligheten af jernvägars anläggande i Sverige.
Vidkommande åter det föreslagna sattet för statsbidragets meddelande,
att nemi. staten antingen skulle för ett visst antal aktier ingå i jernvägs-företaget
eller ock garantera det blifvande jernvägs-bolaget en årlig inkomst af
samma företag, så enär, i händelse af statens deltagande i berörde industriföretag,
det icke blefve möjligt att på förhand bestämma ett maximum för
de utgifter, det allmänna i förevarande hänseende kunde komma att vidkännas,
hafva Rikets Ständer trott företrädet böra lemnäs åt det sednare alternativet,
i hvilket fall och derest, såsom Rikets Ständer jemväl synes lämpligt,
den garanterade årliga inkomsten blefve bestämd till lyra procent af den beräknade
kostnadssumman, statens ansvarighet icke komme att något år utsträckas
öfver 129,600 r:dr. Deremot hafva Rikets Ständer ansett tiden för garantiens
fortfarande kunna inskränkas till 15 år från jernbanans öppnande för
allmän trafik, samt staten, i ersättning för berörde ansvarighet, skäligen böra
berättigas ej mindre alt, sedan någon tid förflutit efter det jernvägen blifvit
till begagnande upplåten, årligen tillgodonjuta hälften af det belopp, hvarmed
bolagets inkomst kan öfverskjuta 6 procent af dess utbetalde kapital,
Expeditions-Uiskottets Förslag till und. Skrifvclsej N.o 180. 367
än ock att, der så lämpligt finnes, inlösa banan med tillhörigheter, äfvensom
att vaka öfver banans framtida underhållande.
I öfverensstämmelse med dessa grander och med fästadt afseende, dels
å angelägenheten af jernvägs-anläggningens befrämjande, dels å statens skäliga
anspråk på ersättning lör de bidrag, som dertill varda anvisade, hafva i anledning
af E. K. M:S högstberörde nådiga skrifvelse, Rikets Ständer, för sin
del, beslutat som följer:
l:o Staten förbinder sig att, i händelse under ett eller flera af de femton
år, som förflyta näst efter den ifrågaställde jernbanans emellan Örebro
och Hult öppnande till allmän trafik, jern vägs-bolagets årliga nettoinkomst
skulle, enligt behörigen granskade bokslut, understiga 129,600 r:dr, motsvarande
4 procents ränta å den beräknade anläggningskostnaden 3,240,000 r:dr,
godtgöra bolaget fyllnaden i nämnde räntebelopp; kunnande denna statens
ansvarighet i intet fall utsträckas utöfver 129,600 r.dr för året, hvaremot
derest anläggnings-kostnaden icke skulle uppgå till förslagssumma!!, berörde
ansvarighet inskränkes till ett belopp, svarande emot 4 procent å den verkliga
utgiften, deruti likväl inberäknad fem procents ränta å aktie-kapitalet
under byggnadstiden.
2:o Bolaget åligger att, i öfverensstämmelse med det reglemente, som
af E. K. M. i nåder utfärdas, fortfarande underhålla jernvägen i fullt ändamålsenligt
skick; skolande sådant genom vederbörlig besigtning årligen styrkas,
innan utdelning å jernvägs-aktierne får ega runi.
3:0 Staten må, när så pröfvas lämpligt, ega att från bolaget inlösa jernbanan
med verkstäder, lokomotiver, vagnar och öfriga tillhörigheter. Sker sådan
inlösen inom femtio år efter banans öppnande till allmän trafik, skall
lösesumman sålunda bestämmas, att, sedan egendomen blifvit värderad af en
utaf ojäfvige och sakkunnige personer bestående kommitté, hvars ledamöter
utses till hälften af E. K. M. och till den andra af bolaget, samt sjelfve utom
sig välja en ordförande, det af bemälde kommitté fastställda värde förhöjes
med tjugufem procent. Eger åter dylik inlösen rum efter nyssnämnde
femtio års förlopp, utgår löseskillingen, utan förhöjning, till det af bemälde
kommitté bestämda värde-belopp.
4:o Om, efter förloppet af de första tio åren, sedan banan blifvit för
allmänt begagnande öppnad, bolagets inkomst något eller några år skulle öfverstiga
sex procent af dess i och för banans anläggande och underhåll utbetalde
kapital, åligger det bolaget att till staten afstå hälften af det öfver
-
3>68
Iixpe Huons-Utskottels Förslag lill und. Skrifvelse, N:0 180.
skjutande beloppet, intilldess staten njutit full godtgörelse för det kapital, densamma,
i följd af den ingångna garantien, utbetalt.
5:o Staten eger rätt att genom ombud, som af E. K. M. i nåder utses,
deltaga i granskningen af förvaltningen utaf bolagets angelägenheter.
6:0 Bolaget eger att, jemte de i E. K. M:s nådiga resolution af den 27
TNov. 1845 medgifne rättigheter, tillgodonjuta följande förmoner:
a) att, utan kostnad eller årlig ersättning, erhålla upplåtelse af den för
jern vägs-anläggningen erforderliga, kronan tillhöriga, jord; dock att, då fråga är
0111 boställsjord eller annan åt enskild person upplåten kronojord, ersättning
derför bör af bolaget lemnäs, i enlighet med hvad gällande expropriationslag
derom stadgar;
b) att, för jcrnvägs-anläggningen, från kronans parker inom Örebro län,
efter utsyning, kostnadsfritt erhålla nödigt, för andra ändamål icke disponeradt
virke, äfvensom begagna disponibla, å kronans egor belägna kalk- och
stenbrott; samt
c) att åtnjuta enahanda skattefrihet, som beviljats Götha kanalbolag ock
andra dylika bolag.
Dock får jern vägs-bolaget icke komma i åtnjutande af de i denna punkt
under a) och b) uppräknade förmoner, förr än detsamma hos E. K. M. styrkt,
alt aktier för ett belopp af minst 3,240,000 r:dr blifvit tecknade, samt att
deraf minst en åttondedel eller 405,000 r:dr är vorden inbetald.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Augusti 1848.
N:o 181.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 181.
369
N:o 181.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den i5 Aug. 1848.
Preste-ståndet den 16 — —
Borgare-ståndet den 19 — —
Bonde-ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ändring i Handels-
samt Fabriks- och Handtverks-ordningarne.
('Allm, Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 97 och Uti., N:o 118.)
S. A. K.
Då under innevarande riksdag frågor förekommit, rörande ändringar och
tillägg i åtskilliga delar af de utaf E. K. M. den 22 December 1846 i nåder
utfärdade Handels- samt Fabriks- och Handtverks-ordningar, hafva Rikets
Ständer, vid pröfning häraf, funnit anledning att i berörde afseende hos E.
K. M. göra de underd. framställningar, hvilka här nedan omförmälas, angående
nemligen:
Handels-Ordningen.
§ 3.
Enligt denna § ega handtverkare och fabriksidkare i stad eller å landet
att, efter föregången anmälan hos vederbörande magistrat i afseende å den
afgift, som för handels-rättigheten bör erläggas, i hvilken stad som helst sjelfve
eller genom andra hålla sina tillverkningar till salu uti öppna salubodar
eller från andra upplagsställen, hvaremot föreskrift saknas derom, huru uppbörden
af denna afgift skall ske, hvilken brist i författningen medfört åtskilliga
svårigheter, enär afgiften icke, likasom de vanliga bevillnings-afgifterne
och krono-utskylderne, uppbäres i den ort, der den debiteras, och debiteringen
ofta icke verkställes förr än långt efter det handels-rättigheten blifvit begagnad,
äfvensom den person, af hvilken afgiften skall erläggas, ofta allägs
nat
sig från den stad, hvars kassa afgiften skall tillfalla, samt derföre hvar
ken
kan emottaga debetsedeln, bevaka sin rätt genom besvär öfver obehörig
debitering eller ordentligen verkställa inbetalningen; i betraktande hvaraf och
då billigheten synes påkalla, att kommunen erhåller någon säkerhet för af
Bih.
till R. St. Prot. 1847 oc^‘ •> 10 Sami. 1 d/d. 4/
370 Expedit ions-Ut skottets Förslag lill und. Skrifvelse, IV: o r8>.
giftens utbekommande, hvilket lämpligen torde kunna åstadkommas genom
borgens ställande för någon viss tid, Rikets Ständer få hos E. K. M. i underd.
anhålla, det stadgas måtte, att den, hvilken utöfvar eli sådan handelsrättighet,
sora uli ifrågavarande § omförmäles, skall ställa borgen för afgiftens
erläggande de tre första åren; dock att afgiften icke erlägges för längre
§ 24.
Då den uti ifrågavarande § bestämda afgift af 4- r.-dr till handels-fÖreningens
kassa funnits otillräcklig för dermed afsedt ändamål, få Rikets Ständer
underdel hemställa, att densamma måste förhöjas till 10 r:dr.
§ 25.
Då genom föreskriften i denna § blifvit åt E. K. M:s befallningshafvande
öfverlemnadt att besluta om handelsrättighets meddelande å landet, utan att
den församling, sorn härvid kounne i fråga, egde i ämnet sig utlåta, men
Rikets Ständer ansett billigt, att kommunerna höras i frågor om nya handelsbodars
anläggande å landet, så att tillstånd dertill icke må af E. K. M-.s befallningshafvande
meddelas, förr än kommunen haft tillfälle att yttra sig, så
väl öfver gagneligheten af handels-rättighctens medgifvande, som öfver sökandens
frejd, få Rikets Ständer alltså hos E. K. M. i und. anhålla, att uti 25
§:n handels-ordningen stadgas måtte, det E. K. M:s befallningshafvande icke
må ega att meddela tillstånd till handelsbods anläggande å landet, innan den
församling, inom hvilken handelsboden är ämnad att anläggas, öfver ansökningen
derom blifvit hörd.
JF a b r i k s- och ffandtverks-ordnin gen.
§ 12.
Enär omsorgen om allmän redlighet och god ordning fordrat, det åliggandet
för vissa handtverk att forse sina tillverkningar med kontroll- och justerings-märke
blifvit bibehållet, på sätt 15 § i ofvanberörde författning utvisar,
synes försigtigheten bjuda, att dessa handtverk, serdeles guld- och silfv
er-arbeta re- samt juvelerare-yrkena, blifva undantagna från dem, hvilkas utöfvande
enligt 12 §n är hvem som helst såsom försörjsningsmedel medgifvet;
och hafva, i öfverensstämmelse med denna åsigt, Rikets Ständer funnit sig
böra hos E. K. M. i underd. anhålla, att dessa yrkens tillverkningar måtte
tid, än rättigheten begagnas.
Expcditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, JV.v i8t.
371
andantagas från dem, hvilka enligt denna § få af hvem som helst såsom försörjningsmedel
åstadkommas.
§ 28.
Med afseende å den i denna § till 2 r:dr bestämda afgifts befunna otillräcklighet
för dermed afsedt ändamål, få Rikets Ständer underd:st hemställa, att
ifrågavarande afgift till handtverks-föreningens kassa må förhöjas till 5 r:dr.
§ 33.
Då det synes desto mindre lämpligt, att en lärling, hvilken icke uttjent
den tid, upprättadt lärlings-kontrakt omfattar, skulle kunna frigöra sig från
de förbindelser, hans målsman för honom ingått, som, enligt 32 § 4 morn.,
ett dylikt kontrakt kan uppgöras för tiden ända tills lärlingen uppnått myndighets-åldern,
hvadan ett sålunda upprättadt kontrakt icke eller hör kunna
dessförinnan ensidigt hrytas, men sådant likväl kan inträffa genom stadgandet
i 33 §, att lärlings-kontraktet anses hafva förfallit, om lärlingen vid 16
eller 18 års ålder visar sig ega den skicklighet, att han kan till gesäll antagas;
få, med anledning häraf, Rikets Ständer hos E. K. M. i underd. anhålla,
att 33 §m i fabriks- och handtverks-ordningen måtte få följande lydelse:
En hvar, sorn uppnått 18 års ålder och vunnit nöjaktig färdighet och
kunskap i något handtverk eller annan handtering samt derom företer betyg
af sakkunnig och trovärdig person, vare berättigad att, såvida han begått
Herrans heliga Nattvard och något icke är emot hans frejd att anmärka, af
vederbörande fabriks- eller handtverks-förening i stad, der han vistas, eller,
om han är boeirde på landet, af vederbörande socknenämnd förses med gesa
llbref, emot lösen af 1 riksdaler. 1 fabriks-föreningens ställe, om sådan ej
är att tillgå, eger magistrat att gesällbref utfärda. För den, som visat sig
hafva synnerliga anlag för det yrke han valt och derjemte gjort sig känd för
stadga och pålitlighet, må i afseende på åldern det undantag få ega rum, att
lian vid fyllda 16 år kan till gesäll antagas. Lärling må dock icke till gesäll
antagas, förr än han sitt lärlings-kontrakt fullgjort.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Augusti 1848.
372 Expeditions-Utskoltets Förslag till und. SkriJveise., N\o 181.
N:o 182.
Uppläst och godkänd t hos Ridd. och Adelö den 23 Ang. I848.
Preste-ståndet den 24 — —
Borgare-ståndet den 24 — —
Bonde-ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , angående ytterligare
föreskrift, i afseende på ett vid sistl. riksdag Kapitenen
B. Cronstrand beviljadt. stats-anslag.
(Stats-utsk. Mern., N:o 280.)
S. A. K.
Sedan Rikets sednast föreandade Ständer, i afseende på det statsanslag, sorn
af dem beviljades Kapitenen B. Cronstrand, till understöd för utarbetandet
och ordnandet af hans samlingar, angående den fordna Egyptiska byggnadskonsten,
stadgat, att, så vida E. K. M. funné, att det med delta anslag åsyftade ändamål,
eller nämnda samlingars bringande i så fullständigt skick, att de kunde
utgifvas från trycket, skulle vinnas, och derest Kapitenen Cronstrand ärligen
redogjorde för arbetets fortgång, borde anslaget af Riksgälds-kontoret, en
ligt E. K. M.-s nådiga föreskrift, utbetalas med ett tusen riksdaler under hvartdera
afåren 1845, 1846 och 1847; så hafva Rikets Ständers revisorer, i sin berättelse
angående Riksgälds-kontoret, upplyst, hurusom E. K. M, efter det bemälde
Kapiten förklarat sig beredd att inför "Witterhets-, Historie- och Antiqvitetsakadémien
årligen redovisa för arbetets fortgång samt afgifvit försäkran att
med yttersta ansträngning söka uppfylla de af Rikets Ständer för anslaget
bestämda vilkor, E. K. M. genom nådigt bref af den 3 Juni 1845, tillåtit,
jemte meddelande af nådigt tillstånd för honom att efter då uppgifven plan
utföra ifrågavarande arbete samt af nådig befallning till nämnda akademi
att årligen till E. K. M. inkomma med uppgift om detsammas fortgång, förordnat,
att af anslagssumman för år 1845 ett tusen r:dr borde genast utbetalas,
men att E. K. M. deremot, i nådigt bref af den 8 December 1846, förklarat
att, som Kaptenen Cronstrand icke lemnat några bestämda uppgifter,
att merberörda arbete i väsendtligare mån fortgått, sedan föreskriften om anslagets
användande meddelades, så kunde utanordnandet af andra tjedjedelen
af samma anslag, såsom stridande emot de vid anslagets beviljande fästade
vilkor och derom meddelade beslut, för det dåvarande icke af E. K. M, bifallas.
Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej IV.-o i83. 373
Yid 1111 anförda förhållande och då dessa vilkor ännu icke lära vara
uppfyllda, hvadan någon ytterligare utbetalning å samma anslag hittills ej eller
egt rum, hafva Rikets Ständer beslutat, att, derest Kapitenen Cronstrand inom
1850 års slut fullgör de med ifrågavarande understöd förenade åligganden
, återstående beloppet deraf, två tusen riksdaler, bör, enligt E. K. M:s nådiga
föreskrift, af Riksgälds-kontoret utbetalas, hvaremot han i annat fall,
kommer att anses hafva förlorat ali rätt till detta understöds vidare åtnjutande.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. Iv. M. i underd. anmäla, med anhållan,
det E. K. M. täcktes i nåder låta om detta beslut merbemälde Kapiten förständiga.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Augusti 1848.
N:o 183.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Aug. 1848.
Preste-ståndet den 24 — —
Borgare-ståndet den 24 — —
Bonde-ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förnyande
af ett sammandrag afi författningar m. m., sorn böra från
predikstolen uppläsas.
(Lag- samt Allm. Besv-. och Ekon.-ulsk. Bet., N:o 31.)
S. A. K.
Då bland de, genom Kongl, kungörelsen den 6 Juli 1814, till kungörande
påbjudna författningar, flera visserligen äro af den vigt, att desamma synas
böra, hädanefter sorn hittills, från predikstolen årligen uppläsas, men af dem
andra deremot finnas, hvilka numera upphört att vara gällande, la, vid sådant
förhållande och då, efter år 1814, flera författningar tillkommit, hvilka,
enligt hvad serskildt är föreskrifvet, jemväl skola från predikstolen årligen
uppläsas, Rikets Ständer i underd. anhålla, det K K. M. täcktes i nåder lå
-
374: Kxpeditions-Utskottets Förslag till und. SkrifvelsCj N.o i8jf.
ta utarbeta och från trycket utgifva ett nytt sammandrag öfver alla de Kongl,
förordningar, plakater, bref och resolutioner, hvilka böra från predikstolarna
i kyrkorna hvarje år kungöras, samt efter hvarje riksdag utfärda nådig kungörelse,
innehållande förteckning å samtliga de författningar, som derefter skola
årligen uppläsas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Augusti 1848.
N:o 184.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den a4 Aug. 1848.
Preste-ståndet den 26 — —
Borgare-slåndet den 26 — —
Bonde-ståndet den 3o — —
Rikets Ständers underd skrifvelse, angående lagbestämmelser,
rörande qvarnäs och sågverkt som med ångkraft drif vas.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., IN:o 33.)
S. A. K.
Enär egare al redan skattlagda qvarnar kunna, genom anläggande af dylika
verk, sorn drifvas med ångkraft, tillskyndas vida större skada och intrång
uti deras i sådan egenskap egande rättigheter, än sorn, genom byggande
af ny vatten- eller väderqvarn, kan uppkomma, helst hvad angår mjöiqvarnar,
förmalnings-processen i de förra är vida hastigare och dessa verk gemenligen
äro af en större omfattning, i följd hvaraf äfven de föreskrifter,
sorn uti 20 kap. 4 § Byggninga-balken, i fråga om inrättande af vatten- och
väderqvarnar, äro gifne, efter Rikets Ständers tanka böra, vid anläggning af
verk utaf nu omförmälde beskaffenhet, tillämpas; men något bestämdt stadgande
ej mindre härom än ock i afseende på grunderna för dylika verks beskattning,
för så vidt Rikets Ständer hafva sig bekant, icke finnes meddeladt,
få Rikets Ständer, som icke ega någon ledning för bedömmande af de grunder,
hvilka för beskattning af dylika inrättningar må vara lämpliga, i underd.
anhålla, det E. K. M. täcktes, genom utfardad författning, i nåder
stadga, att, i fråga om inrättande af qvarn eller såg af ofvan omförmälda
Expeditions-U t skottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o tSS•
375
beskaffenhet, så vidt densamma skall till andras betjenande emot tull begagnas,
iakttagas bör, hvad uti 20 kap. 4 § Byggninga-balken rörande anläggning af
vatten- eller väderqvarn finnes stadgadt,- samt att dylika för drifvande med
ångkraft inrättade verk jemväl må skattläggas efter de grunder, som för sådant
ämdamål kunna i vederbörlig ordning varda fastställda.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 30 Augusti 1848.
N:o 185.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Aug. t848l
Preste-ståndet den 26 — —
Borgare-slåndet den 20 — —
Bonde-ståndet den 3o — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ändringar i
nu gällande bestämmelser rörande stäng sel-skyldigheten.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Lkon.-utsk. Bet, fv!:o 19 oeh
Mern., N:o 36.)
S. A. K.
Efter öfvervägande af åtskilliga under innevarande riksdag väckta frågor,
åsyftande ändringar eller tillägg i bestämmelserne, rörande stängselskyldigheten,
få Rikets Ständer i detta hänseende underdånigst anföra följande:
Hos Rikets Ständer har framställning förekommit derom, att man genom
tillvägabringande af föreningar jordegare emellan borde söka bereda en
öfvergång dertill, att, med upphäfvande af det nu gällande stängsel-vitsordet,
på kreaturens egare öfverflyttade» skyldigheten att desamma vårda, så att de
ej göra skada å andras egor. Vid pröfning af denna fråga,, hafva Rikets Ständer,
utan att ingå i bedömande af, huruvida en dylik öfverflyttning kan
medföra alla de fördelar, som deraf förväntas, likväl icke kunnat lemna oanmärkt,
det förpligtelse!! till sådan vård om hemdjur,, dem man å egna egor
utsläpper, att de ej skada annans tillgränsande oinstängda egor eller derå befintlig
gröda, utgör en i mångfaldiga förhållanden så djupt ingripande förändring,
att densamma endast kan vidtagas i den mon svenska jordbrukare
376 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N:o i85.
vänja sig att inom egna egor, till hemdjurens qvarhållande på det till bete
upplåtna området och afhållande från det öfriga, begagna andra medel än
stängsel.
Lagstiftarens åtgärd härutinnan kan således, efter Rikets Ständers tanka,
nu icke sträcka sig längre, än att åt en på erfarenhetens väg säkrast vunnen
öfvertygelse om hvad, som på hvarje ort må vara lämpligast, bereda tillfälle
att genom frivilliga öfverenskommelser sig i detta ämne uttala, utur hvilken
synpunkt denna vigtiga fråga jemväl blifvit af lagberedningen behandlad, då
densamma såsom medel för uppnående af ett sådant mål, föreslagit, att grannar,
om Je enhälligt så vilja, må tillåtas att sig emellan för alla sina egor,
eller för en del deraf, öfverenskomma om afsägelse af stängsel-vitsord, med
den verkan, att hvar och en ovilkorligt ansvarar för skada, den hans kreatur
göra å annans under öfverensk omm elsen inbegripna egor, äfvensom att en
dylik öfverenskommelse, när dervid blifvit iakttaget hvad efter lag iakttagas
bör, skall ega bestånd, intilldess egarne af minst tvåtredjedelar af den jordrymd,
den gäller, finna återgång till gamla stängsel-skyldigheten nyttig.
Med instämmande för öfrigt uti detta förslag, hafva Rikets Ständer likväl
ansett beräkning af delegares rätt, i fråga om återgång till stängsel-skyldighet,
icke böra uteslutande grundas å större eller mindre delaktighet uti
den jordrymd, som under föreningen inhegripes, utan att jemväl delegarnes
antal bör såsom beräkningsgrund i detta hänseende antagas, helst det i annat
fall, genom ensidigt yrkande af en större jordegare, kunde inträffa, att de
öfrige dclegarne, hvilka, under förlitande på föreningens fortfarande bestånd,
redan borttagit alla hägnader, blefvo tvungne att åter uppsätta stängsel,
hvarigenom, oberäknad! den osäkerhet, som alltid häraf blefve en följd, ett
stort men, synnerligen å de orter, der tillgång till stängsel-ämnen är mera
knapp eller alldeles saknas, komme att den mindre jordegaren tillskyndas.
Då i öfrigt möjligheten för något flertal, vare sig huru stort som helst,
att påtruga någon enda granne den omförmälda förändringen sålunda är förehygd,
synes erfarenhetens utsago på denna väg utan våda kunna inhemtas ■
vid hvilket förhållande och som alla meningar torde förena sig i den önskan,
att uti en så vigtig fråga inhemta denna utsago så skyndsamt, som utan fara
är möjligt, Rikets Ständer få hos E. K. M. i underd. anhålla om utfärdande
af en författning, hvarigenom stadgas, att, der delegare i hemman eller
byalag, ett eller flera, enhälligt öfverenskomma, att stängsel emellan deras
egoi’, eller viss del deraf, ej upprättas eller hållas skall, sådana föreningar
skola för giltiga anses; i hvilket fall hvarje jordegare skall ansvara för vår
-
Expeditions-UIskallets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 185.
377
den af sina kreatur och gälda den skada, som å de under öfverenskommelse!!
inbegripna egor af dessa kreatur kan göras; samt att en sådan Öfverenskommelse
icke må brytas, utan att minst två tredjedelar af delegarne, tillsammans
egande minst två tredjedelar af den jordrymd, för hvilken öfverenskommelsen
blifvit ingången, samtycka till dess förändring eller upphäfvande;
delegare dock ej förment att sina egor serskildt instänga, der han
stängseln ensam hålla vill.
Enär å Gottland hemmansegor i allmänhet hade ett spridt läge samt
flerstädes vore sammanblandade med andni hemmans egor, har, med förmälan
härom, blifvit anmärkt, hurusom den uti § 1 af nu gällande stängselförordning
af deli 9 Februari 1802 utstakade grund, eller att, då by eller
enstaka hemman gränsar hvarannan till med sina egor, hägnads-skyldigheten
utgöres efter oförmedladt hemmantal, alltså, vid tillämpning af nämnda ö,
föranledde till orättvisa, i så måtto, att ett helt hemman med en mindre egovidd
finge, då det möter ett mindre, äfven om detta sednare till antaF vore
lika stoit sorn det förra, vidkännas ett mångdubbelt större hägnads-besvär;
och då, vid ofvan omförmälde förhållande den uti författningen stadgade delningsgrund
synes kunna gifva anledning tili en ojemn och tryckande fördelning
af hägnads-skyldigheten, få Rikets Ständer, i ändamål att denna olägenhet
ina, så vidt ske kan, förekom mas, i underd. anhålla, det E. K. M., hvad
Gottland serskildt angår, täcktes i nåder stadga, att öfverenskommelser angående
annan fördelningsgrund i afseende på hägnads-skyldigheten, hvilka af
delegare i socken eller byalag å nämnda ö frivilligt ingås, må, der hinder i
öfrigt härför icke möter, af domstolarne med laga verkan fastställas att vara
gällande för en tid af högst tio år.
Med fästad uppmärksamhet deruppå, att bestämmelser saknas i afseende
på tiden, inom hvilken den, som är missnöjd med väg- eller stängsel-delning,
då den sednare verkställes utan sammanhang med laga skifte, må derutinnan
söka ändring, hafva Rikets Ständer, under öfvertygelse om vigten
och behofvet af en dylik föreskrift samt i ändamål att åstadkomma likstämmighet
med hvad rörande klander å rågångs-förrättning redan är vordet
stadgadt, ansett sig böra i underd. begära, det E. K. M. täcktes genom utBih.
till R. St. Prot. >847 och '848, to Sami. t Afd. 48
378
Expeditions-V tskottets Forslag till und. SkrifvelsCj iK.o lS5.
färdad författning i nåder stadga, att delegare, som med väg- eller stängseldelning
är missnöjd, må ega att inom sextio dagar, räknade från den dag,
förrättningsmannen förklarat delningen slutad samt protokoll och handlingar,
efter minst fjorton dagar förut från predikstolen skedd kungörelse, aflemnat
till den af delegarne, Som de öfrige dertill utsett, stämma klander derå till
rätten in,samt att, der sådant ej sker, talan å förrättningen ej må ega rum,
utan anses densamma då hafva vunnit laga kraft.
Jemlikt stängsel-förordningens 5 §, höra de förändringar, skog och utmark
kunna undergå genom uppodlingar till åker, äng och planteringar, icke verka
till annat förhållande uti skyldigheten till hägnads upprättande och underhållande,
utan skall jorden eller marken, oaktadt sina förbättringar, anses efter
dess förra beskaffenhet; — och ehuru Rikets Ständer härvid icke förbisett
den goda syftning, som för detta stadgande legat till grund, eller att såmedelst
uppmuntra till jordens odling, hafva Rikets Ständer likväl icke kunnat
lemna oanmärkt, hurusom samma stadgande innefattar en dubbel orättvisa
och obillighet, dels genom att för everdelig tid från stängsel-skyldighet
frikalla jord, som vid författningens utfärdande var en mot åker eller äng
gränsande utmark, men sedermera blifvit odlad, dels ock genom att, i motsatt
fall, lika everdeligt bibehålla stängsel-skyldigheten för jord, som vid
nämnda tid var odlad, men sedermera blifvit till utmarken utlagd. — Rikets
Ständer, som för sin del derjemte äro af den öfvertygelse, att det uti nu
gällande stängselförordning härmed afsedda ändamål, eller landets odling,
bäst befordras derigenom, att skyldigheter och rättigheter i möjligaste måtto,
uppväga hvarandra, hafva,, i följd häraf, icke tvekat att, tili undanrödjande
af ofvan anmärkta missförhållande, i underdånighet föreslå, på sätt här
nedan upptages, ett stadgande i denna del, helt och hållet motsatt det, nuvarande
stängsel-förordning innehåller.
Uti författningens 7 § stadgas: "utjord stänges, efter hvad i hvarje landsert
hittills vanligt varit. Är den ostängd, ege icke innehafvarcn, utan grangren
vitsord att stänga, så framt han ej den stängsel allena hålla vill. Yr"kar
granne att stänga, tage då utjordens innehafvare del i stängseln efter ut^jordens
rymd, i förhållande till de hemman eller lägenheter, som utjorden
Expeditions-Utskotlets Förslag till und.. Skrifvelse, N:o i85.
379
”raöta. Detsamma galle om urfjell.” Enligt hvad Rikets Ständer inhemtat,
har lagberedningen, som ansett detta stadgande vara mindre klart, för derr
händelse, att en utjord eller urfjell för närvarande finnes ostängd, men förut
varit stängd och i orten bevisligen ansetts, lika som andra utjordar och urfjellar,
berättigad till stängsel-vitsord, trott den nuvarande författningens mening
i denna del böra bestämdare uttryckas och för detta ändamål, uti det
i underd. afgifna serskilda förslag till förändrade bestämmelser i ämnet, hemställt,
att utjord eller urfjell skulle ega stängsel-vitsord emot annan jord, då
denna förut deltagit i stängsel, men icke i annat fall; och har lagberedningen,
enär frågan om stangsel-vitsord emellan utjordar och urfjellar inbördes
»ti 1802 års förordning är förbigången, tillika ansett bestämdt böra stadgas,
att sådant vitsord eger rum. Huruvida andra lägenheter utan hemmantal
borde, i fråga om stängsel-vitsord, betraktas såsom hemman eller såsom utjordar
eller ock i alla händelser vara uteslutna från stängsel-vitsord, har lagberedningen
ansett icke eller vara i nämnda förordning bestämdt upplyst. Af
de ordalag, i hvilka stängsel-vitsordet der omtalas, äfvensom deraf, att det
endast är i 7 §, som förordningen vidrörer stängsel-skyldighet för lägenheter,
syntes, såsom skulle det endast hafva varit byar och hemman, hvilka
vid de allmänna bestämmelserna om stängsel vitsordet på landet varit af lagstiftaren
afserlde. Lagberedningen har likväl, med hänsigt till hela förordningens
uppenbara syftning att utvidga nämnda vitsord, funnit betänkligt
att antaga någon afsigt att frånkänna sjelfständiga lägenheter samma stängselvitsord,
som hemman tillkommer, och osjelfständiga Egenheter det, som utjordar
och urfjellar fått sig tillagdt, hvadan ock lagberedningen, •— efter att
hafva uti förslagets 1 § i allmänhet stadgat, att, då egor äro skiljda genom
rågång eller genom skifte, som fastställdt är eller laga kraft vunnit, vitsord
tillkommer den, som stänga vill, — såsom undantag från detta stadgande,
uti 13 § föreskrifvit, det utjord eller urfjell eller lägenhet, som ej sjelfständig
är, förthy att den under annan fast egendom lyder, ej eger stängsel-vitsord
efter nyssberörda 1 §, der ej dylik jord möter eller annan jord, som mötei:,
förut i stängsel-, tagit del.
Rikets Ständer, som i berörda hänseende dela de åsigler, hvilka hos
lagberedningen härutinnan gjort sig gällande, hafva, på grund häraf samt
med anledning af hvad ofvan blifvit yttradt, i fråga om förändrade bestämmelser
uti 5 § af nu gödande stängselordning, ansett sig böra hos E. K. M.
i underdånighet anhålla, att 5 och 7 §§ uti nämnda förordning måtte erhålla
följande förändrade lydelse, nemligen:
380
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse> N.o 18&
den förra:
”Der skog och utmark, som gränsar intill åker och äng, blifver uppodlad,
vare egaren af den nyodlade utmarken pligtig att uti hägnaden emelian
densamma samt åkern och ängen deltaga efter förmedladt hemmantal;
”denna hägiiadsskyldighet räknas från den tid, den uppodlade marken är lär”dig
att beså;”
samt den sednare:
”Utjord eller urfjell eller lägenhet, sorn ej sjelfständig är, förthy att den
”under annan fast egendom lyder, hafva stängsel-vitsord i de fall, att dylik
”jord möter, eller att amian jord, sorn möter, förut tagit i stängsel del.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 30 Augusti 1848.
N:o 18G.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Sept. 1848.
Preste-ståndet den 2t — —
Borgare-ståndet den 22 — —
Bonde-ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelsej angående assyrans-afgift
för summor, som under rekommendation med posten afsändas.
(Bevillnings-utsk. Uti. ]N:is 19 och 26.)
S. A. K.
Då billigheten synes fordra, att postverket erhåller någon motsvarande inkomst
för det äfventyr, detsamma sig ikläder genom att tillförsäkra full ersättning
för hvarje förkommen penningesumma, hvilken med posten afgår under
rekommendation, serdeles som beloppet af de medel, hvilka i följd af
poströfverier måst af postverket ersättas, de sednare åren betydligen tilltagit,
hafva Rikets Ständer härutinnan funnit skäl, sorn påkalla fastställandet af en
assurans-afgift, hvilken likväl, för att ej kännas alltför tryckande, borde bestämmas
temligen låg och afpassas efter storleken af den summa, för hvilken
postverket träder i ansvar.
Fxpeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 186. 381
På grund häraf och med bibehållande af den nu lill posttjenstcmännen
utgående rekomrnendations-afgiften af 8 ä 12 sk. för hvart afgående och 4
sk. för hvart ankommande bref, hafva Rikets Ständer beslutat: att en serskild
assyrans-afgift af en skilling banko till postkassan skall erläggas för hvarje
fulla ett hundra riksdaler banko, som i rikets mynt, eller sådana bevis, hvilka
i hvars mans hand gälla såsom penningar, under rekommendation med
posten afsändas; att för rekommenderade bref, sorn icke innehålla penningar
eller innesluta mindre summor än ett hundra riksdaler banko, blott erlägges
den nuvarande rekomrnendations-afgiften, med rätt icke dess mindre för afsändaren
till ersättning utaf postverket, i händelse af förlust utaf så beskaffade
kontanta medel, som här ofvan omförmälas; att denna assyrans-afgift kommer
att utgå utan afseende på brefvens vigt eller afståndet orterne emellan;
att postverket vid sluten rekommendation ej ansvarar för mera än ett hundra
riksdaler; börande afsändare, för att af postverket kunna påräkna ersättning
för summor, öfverstigande nämnda belopp, desamma öppet rekommendera;
att, då med denna afgift endast afsetts, att postverket må hållas skadeslöst
för de förluster, som härflyta från dess förbindelse att ersätta med posten förkomna
rekommenderade penningesummor, de intill nästa riksdag inflytande
assyrans-medleli icke må för annat ändamål användas än till så beskaffade
ersättningar; hvaremot möjligen blifvande öfverskott skola på serskild räkning
reserveras; att anspråk å ersättning af postmedlen skall, under nu i öfrigt
stadgade förbehåll, af bref-afsändaren eller dess befullmäktigade omljud hos
poststyrelsen skriftligen anmälas,sednast inom natt och år, efter det brefvet å
afsändnings-ortens post-kontor, blifvit einoltaget; samt att, om, vid tvist, huruvida
en förlorad penningesumma skall af postverket ersättas eller icke, postverket
slutligen dömes dertill skyldigt, bref-afsändaren må ega sig tillgodoberäkna
laga ränta å beloppet från en månad efter rekoinmendations-bevisets
datum; hvarjemte Rikets Ständer få i underd. anhålla, att E. K. M. måtte på
ofvanberörda grunder låta uppgöra och utfärda nådig författning i ämnet, innefattande
jemväl de kontroller och öfrige föreskrifter i afseende å tillämpningen,
som E. K. M. kan i nåder pröfva nödige och lämplige.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1848.
382
Expeditions-Uiskottet Forslag till und. Skrifvelse, Jt.o tSj.
]N:o 187.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3o Aug. 1848.
Preste-ståndet den 1 Sept. —
Borgare-ståndet den 2 — —
Bonde-ståndet den 4 “ —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse om uppförande å indragningsstat
af de med lagmans-embetena förenade löne-inkomster.
(Stats-utsk. Uti., N:o 298.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, för sin del, beslutat lagmans-rätternas upphörande
från och med början af år 1850, har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget,
alt i sammanhang härmed och till förebyggande af hinder för en dylik förändrings
vidtagande måtte medgifvas, det de lagmän, som ej kunna till andra
motsvarande embeten förflyttas, må uppföras å allmänna indra gnings-staten
till åtnjutande af en årlig ersättning för sina utan eget förvållande mistade
löne-inkomster.
Rikets Ständer hafva denna fråga i öfvervägande tagit; och då Lagmännen,
hvilka på grund af fullmakter sina embeten innehafva, sålunda äro berättigade
att vid en blifvande indragning af samma embeten, fortfarande åt11
juta de derför å. stat anvisade löna-förmoner, samt, hvad angår de tjensterne
åtföljande sportler, godtgörelse för desamma destoheldre synes vara af billighet
påkallad, sorn dessa sistnämnda flerestädes utgöra en högst betydlig
andel af de med tjensterna förenade förmouer och, hvad vissa lagmans-embeteu
beträffar, vida öfverstiga det ordinarie aflönings-beloppet, hvadan alltså
genom förlusten af ifrågavarande sportler bemälde embetsman skulle tillskyndas
en oförvållad och högst känbar minskning i påräknade utvägar för egen
och deras familjers bergning, hafva för den händelse, att den af Rikets Ständer,
för deras del, beslutade indragning af lagmans-embetena skulle af K K.
M. i nåder bifallas, Rikets Ständer medgifvit, att de vid indragningens verkställande
å ordinarie stat anställde lagman må å allmänna indragnings-staten
uppföras till åtnjutande under deras återstående lifstid af de för vederböi^fnde
embeten enligt stat anvisade löne-förmoner, jemte ersättning för de tfensterne
åtföljande sportler, sistnämnde ersättning beräknad efter medeltalet af
de under åren 1838—1847 i sådant afseende lill taxering uppgifna belopp,
Expeditions-Utskoltett Förslag till und. Skrifvelse, N-0 t8S. 383
äfvensom att lagmannen i Östgötha lag-saga, hvilken embetsman för närvarande
icke åtnjuter ordinarie lön, må berättigas att, efter nuvarande lagmannens
i Calmar läns och Ölands lagsaga frånfälle, derest detsamma inträffar efter
lagmans-rätternas upphörande, å indragningsstat uppbära ett emot lönen
för sistnämnde lagmans-embete svarande belopp; dock under förbehåll, att
samtlige ofvanberörda till uppförande å indragningsstat föreslagna ordinarie
oell extra-ordinarie löne-inkomster minskas eller upphöra, i den nion vederbörande
lagmän af allmänna medel å stat undfå andra löne-formåner, än
hvaraf de vid sin förflyttning å indragningsstat äro, efter här ofvan stadgade
grunder, berättigade att komma i åtnjutande; och få Rikets Ständer, i sammanhang
härmed, i underd. framställa den begäran, att de för närvarande
lediga lagmans-embeten icke måtte varda återbesatta, innan frågan om berörda
embetens indragning blifvit af E. K. M. i nåder slutligen pröfvad och
afgjord.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 4 September 1848.
N:o 188.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3o Äng. 1848,
Preste-ståndet den 3 Sept. —
Borgare-ståndet den 3 — —
Bonde-ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ett låneunderstöd
af allmänna medel för hamnanläggningen vid Warberg.
(StaLs-uLsk. Uti., JN:ris 265 och 304.)
S. Å. K.
Jemte åberopande, huruledes för Warbergs stad uppkomne serdeles dryga
utgifter i och för bekostande af nu pågående hamnbyggnaden derstädes,
hvilken borde efter en af E. K. M. den 22 Oktober 1842 i nåder fastställd
plan uppföras, har vid innevarande riksdag anhållan blifvit framställd derom,
att Rikets Ständer måtte till fullbordande af berörda hamnanläggning bevilja
384 Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 18g.
strden Warberg ett låneunderstöd af 15,000 r:dr banko; oell då härvid förekommit,
att ifrågavarande anläggning är af synnerlig v igt icke allenast för
Warbergs stad, utan ock för kringliggande landsort, hvars skogsprodukter
derigenom kunna beredas en lättad afsättning, äfvensom för sjöfarten i allmänhet,
enär på den öppna kusten vid Halland icke linnes någon annan
hamn, hvarest sjöfarande vid inträffande storm kunna erhålla en sliker tillilykt,
samt att således nödigt blifver, att detta redan långt framskridna och,
enligt hvad derom inhemtats, väl utförda arbetsföretag icke må, i brist af
tillgångar, ofuilbordadt afstadna, hafva Rikets Ständer, i betraktande af dessa
omständigheter, bifallit, att, till understöd för hamnanläggningen vid Warberg,
nämnda stad må utöfver det lån, stort 20,000 r:dr, sorn staden redan
fått af allmänna medel sig beviljadt, af Riksgälds-kontorets tillgångar uppbära
ett ytterligare lånebidrag af femton tusen (15,000) riksdaler, emot de vilkor,
som af Rikets nu församlade Ständer blifvit för dylika lån i allmänhet bestämda.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härigenom i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 4 September 1848.
N:o 189.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3o Aug. 1848.
Prés te-ståndet den 2 Sept. —
Borgare-ståndet den 2 — —
Bonde-ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse > i fråga om upphäfva tide
af författningarnej angående io:de-pennings erläggande af
arfi sorn föres utur stad. (Lag-utsk. Bet., JN:o 60.)
S. A. K.
Vid behandlingen af en under innevarande riksmöte väckt fråga om upphäfvande
af de författningar, hvilka påbjuda erläggande af lOtde-penning af
arf,
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 189. 385
arf, sorn ur stad fores, hafva Rikets Ständer inliemtat, att, sedan genom 18
§ af Kongl, stadgan om städernas administration dea 26 December 1619 i
allmänhet är vordet föreskrifvét, att till stad skall gifvas tionde-penningen af
allt det, som ärfves ur staden, så har, medelst Kongl, brefvet den 4 April
1674 samt Kongl, resolutionerna den 3 Maj 1681, den 9 September 1689
och den 21 Juni 1695, blifvit förklaradt, att berörda stadgande blott har afseende
på sådana personer, som drifva handel eller annan borgerlig näring,
eller på det fall, att arf, som efter borgare i en stad tillfallit borgare i en
annan, af den sistnämnde föres ur staden.
Med tillämpning af dessa lagrum, vid det förhållande att den aflidne
har flere arfvingar, af hvilka en är borgare, men de andre ej, och alla vilja
ur staden föra sina arfslotter, nödsakas alltså den förre att utbetala en stor
del af hvad honom tillkommer för rättigheten att fritt få förfoga öfver sin
lagliga egendom, hvaremot de andra ej behöfva för detta ändamål vidkännas
ringaste uppoffring. Och hafva Rikets Ständer, i betraktande deraf, att omförmälda
stadganden sålunda kunna leda till orättvisa och obillighet, samt
enär deremot likhet i rättigheter bör af lag befordras, funnit skäligt för sin
del besluta utfärdande af en författning af följande innehåll: med upphäfvande
af så väl den i 18 § af Kongl, stadgan om städernas administration
den 26 December 1619 meddelade föreskrift, att till stad skall gifvas tiondepenningen
af allt det, som ur staden ärfves, som ock alla de i samma syftning
ytterligare utfärdade stadganden och påbud, varder förklaradt, att ifrågavarande
afgift hädanefter kommer att upphöra.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 4 September 1848.
Bilt. till 11. St. Prot. 1847 och 1848s 10 Sami. 1 Afd.
49
38S Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, IV.-ris igo och t pr.
N:o 190.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3o Aug. 1848.
Preste-ståndet den 2 Sept. —
Borgare-ståndet den 2 — —
Bonde-ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga skrijveise, med öfverlemnande af
nytt Banko-reglemente. (Banko-utsk. Mern., N:o 89.)
S. A. K.
Med öfverlemnande af nytt reglemente för Bankoverkets, styrelse och förvaltning,
få Rikets Ständer, i afseende å de delar utaf hittills gällande Bankoreglemente,
som vid innevarande riksdag undergått förändring, unde Fdrst anhålla,
det E. K. M. i nåder täcktes om de deribland befintliga stadganden,,
för hvilkas tillämpning sådant kan anses erforderligt, låta till allmänhetens
efterrättelse utfärda nådig kungörelse.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den A September 1848.
N:o 191.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 3o> Aug. 184&
Preste-ståndet den 2 Sept. —
Borgare-ståndet den 2 — —
Bonde-ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, med förslag till förordning,
angående vilkoren för tillverkning och försäljning af
bränvin
(Bevillnrs-,
Lag- samt Allm. Besv.- 0.
Nrris 1, 2, 10 och 11, samt förstärkta Stats-utsk. Mein.,,
N:o, 294.)
S. A. K.
Efter att hafva i noggrann! öfvervägande tagit, hvad ej mindre E. K. Ms?
under den 18 Nov. sistl. år aflåtna nådiga proposition, angående grunderna
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N*> igi.
387
för rättigheten att tillverka, omdistillera och i minut försälja bränvin, äfvensom
för beskattningen dervid, innehåller, än ock inom Riks-stånden gjorda
framställningar i detta ämne, få Rikets Ständer, underd:st anmäla, det Rikets
Ständer ansett stadgandena i Kongl, förordningen den 13 Juni 1845, angående
vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, böra bibehållas,
dock med följande förändringar, nemligen:
l:o Att den tid af året, under hvilken bränvinsbränning är tillåten,
funnits böra indelas i tre serskilda terminer af två månader i hvardera, nemligen
Januari och Februari, Mars och April, samt November och December,
med rättighet för den det åslundar att, efter hos Konungens befallningshafvande
derom gjord anmälan, börja bränvinsbränningen den 15 Oktober, i
stället för den 1 November, i hvilket lall den sista bran vi nsbrännings-terminen
af året skulle räknas från den 15 Oktober till den 15 December.
2:o Att den i § 12 af nu gällande författning förekommande beskrifning
å bränvinsbrännings-redskapen blifvit till en del förändrad.
3:o Att lill bränvinsbrännings-redskap af de i författningens 13 § omförmälde
l:a och 2:a klasser ånga ej må användas, äfvensom att i samma §
blifvit tillagdc trenne nya momenter, på sätt förslaget utvisar, i ändamål att
förebygga anmärkta missbruk.
4:o Att 16 § 2 mom. af nu gällande författning funnits böra förtydligas,
på sätt af förslaget synes.
5:o Att bland de i 17 § omförmälde redskapsdelar, som böra stämplas,
äfven blifvit upptagne lösa hattrör.
6:o Att, med bibehållande för öfrigt af de i 28 § antagne grunder för
beskattningen, afgiflen blifvit förhöjd med 25 procent för redskap, som drifves
omedelbart medelst eld, och med 33 | procent för redskap, som drifves
medelst ånga; bränvinsbränning med pannor under 10 kannors rymd förbjuden;
minskning i afgiften i förhållande till bränningstiden medgifven deni, som
anmäla sig att under kortare tid än sex månader utöfva bränningsbränning,
samt ett tillägg, i fråga om afgiftens beräknande, då någon å en tomt eller
i en byggnad eller under samma tak eller å samma egendom begagnar flera
pannor till bränvirsbräuning, infördt i berörde §, i följd af hvilket tillägg
den nuvarande 31 § funnits Röra ur författningen utgå.
7:o Att, för närmare bestämmande af de i fjerde artikeln af nu gällande
författning förekommande ansvarsbestämmelser, 38, 39 och 40 §§ blifvit
så omredigerade, som förslaget utvisar, äfvensom i denna artikel en ny § till
-
388
ExpedUions-TJtskottets Förslag till utid. Skrifvelse, N:ö 192.
lagd, innefattande ett stadgande om serskildt ansvar för bränvinsbränning å
sabbat; samt
8:0 Att åtskilliga redaktions-förändringar vidtagits i några delar af författningen.
för vinnande af ökad tydlighet och bestämdhet i dess stadganden.
I öfverensstämmelse härmed hafva Rikets Ständer upprättat och få härmedelst
i underd. öfverlemna förslag till föreskrifter, angående vilkoren för
tillverkning och försäljning af bränvin; anhållande Rikets Ständer underd:st,
att E. K. M. täcktes detta förslag i nåder godkänna samt låta författning, i
enlighet dermed, till allmän efterrättelse utfärda, att gälla från och med ingången
af nästkommande år 1849.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 4 September 1848.
N:o 192.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Sept. tS/^-
Preste-ståndet den 6 — —
Borgare-ståndet den 7 — —
Bonde-ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelses i anledning af åren
1845 och 1847 verkställd revision af Stats-verkets m, fL
fonders förvaltning.
(Stats-utsk. Uti. m. m., N:ris 30, 205 och 281.)
S. Ä. K.
Efter tagen kännedom af Rikets Ständers åren 1845 och 1847 församlade
revisorers berättelser, angående statsverkets samt andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning, åren 1842, 1843, 1844
och 1845, äfvensom af vederbörande verks och embetsmäns öfver dessa berättelser
till E. K. M. afgifna underd. utlåtanden, hafva, med anledning af
hvad härvid förekommit, Rikets Ständer i nedannämnde ämnen, som serskilt
för hvarje dermed befattning egande embetsverk upptagits, fattat följande beslut,
hvilka Rikets Ständer härmed få hos Ii K. AL i underd. anmäla;
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o tQo.. 389
Stats kontoret.
1845 års revisorer hafva gifvit tillkänna, att bland reservationeme i
riks-hufvudböken upptages en summa af 859 r:dr 2 sk. 2 rst, utgörande behållning
af de till 1813 och 1814 årens krigsskulders liqviderande anslagna
medel; och då denna post under en följd af år oförändrad balanserats, samt
några utgifter derå sannolikt icke vidare förekomma, få Rikets Ständer hos
E. K. M. i underd. begära nådig befallnings allåtande till Stats-konloret att
ifrågavarande medel till Riksgälds-kontoret öfverlemna.
Beträffande en mera enkel och ändamålsenlig uppställning af riks-hufvudboken,
hafva Rikets Ständers åren 1845 och 1847 församlade revisorer
gjort åtskilliga framställningar och förslag, äfvensom revisorerne, i samman
hang härmed, behandlat frågan om grund- eller reservfonden, hvars inrymmande
uti ett serskildt konto i riks-hufvudboken Rikets Ständer i underd.
skrifvelse af den 5 April 1845 ansett erforderligt; och kunna de i berörda
hänseenden väckta frågor sammanföras under följande hufvudpunkter, nemligen:
A.
) Om förändring uti nu gällande system för konto-uppställningen
i riks-hufvudboken, då de för närvarande, under gemensam benämning:
statsmedel, inbegripne serskilda fonder tillika borde hvardera erhålla sitt
konto;
B.) ingående sättet för dessa fonders inbördes begränsning, samt
serskildt rörande hvad som i allmänhet bör anses tillhöra grundfonden;
C.) Hvilkendera fonden bör uti riks-hufvudbokens kapital-konto iarf
mmas, ordinarie stats-reglerings-fonden eller grundfonden; och
]).) Upprättande af riks-hufvudbok efter ny förbättrad plan; hvilka
ämnens slutliga afgörande Rikets Ständer funnit vara af vigt, så väl för erhållande
af en större fullständighet i riks-bokslutet, som för möjligheten att
på fasta principer grunda en ny riks-hufvudbok.
Å.) I frågan om ett förändradt system för konto-uppställningen i riks
hufvudboken
är uti 1845 års revisions-berättelse anfördt, hurusom, vid granskning
af den redovisning, riks-hufvudboken innehåller öfver de serskilda fonder
och medel, hvilka ingå under statsverkets förvaltning, revisorerne funnit
det sätt, som härvid begagnas, mindre ändamålsenligt, enär, elter revisorernes
tanka, riks-hufvudboken borde för hvarje fond ega ett serskildt konto,
der fondens hela ställning för året funnes framställd och utredd, i stället
att, såsom nu egde runi, upptaga kon ti för vissa kathegorier, hvilka voro ge
-
390 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 1Q2.
mensamma för alla medel, såsom uppbörd, afkortning, anordning, leverering
m. m., samt å hvartdera af de på detta sätt bildade lumti eller räkningar
sammanfatta hvad från de serskilda medlen dit kunde hänföras, hvarigenom
på dessa kathegoriers konti spriddes hvad som borde finnas förenadt på konti
för de serskilda fonderna, så att på uppbördens konto upptoges alla de serskilda
medlens uppbörder, på afkortningens konto alla förekommande afkortningar
för samtlige medel o. s. v.; under hvilka förhållanden det icke blefve
möjligt att öfver någon serskild fonds ställning vinna en öfversigt, om ej från
kathegoriernes konti utdroges hvad fonden tillhörde och sålunda, utom riksliufvudboken,
bildades en räkning öfver fonden; hvarjemte revisorerne funnit,
hvad stats-medleu anginge, att under denna benämning sammanfattades
flera fonder, hvilka hvar för sig borde på serskildt konto framställas.
Instämmande i föregående revisorers mening, hafva Rikets Ständers år
1847 församlade revisorer, ansett planen för rikshufvudboken böra undergå
förändring, dervid dock de omförmälda kathegorierne borde bibehållas och åskådliggöras
uti serskilda, boken åtföljande, tabeller; hvarjemte likaledes blifvit
af revisorerne anmärkt, att, under benämningen statsmedel, inbegrepes flere
sinsemellan skiljda fonder, hvilkas ställning, hvarje för sig, ingenstädes utreddes,
emedan sjelfva planen för rikshufvudboken icke medgaf en sådan utredning.
Rikets Ständer, som jemväl ansett det vara ett oeftergifligt vilkor för ett
väl ordnadt bokslut, att detsamma i främsta rummet redogör för ställningen
med hvar och] en af de under en gemensam förvaltning ingående serskilda
fonder, hvilket 1111 icke är förhållandet, hafva derföre funnit angeläget, att,
vid uppgörandet af planen till en ny rikshufvudbok, serskilda konti må bildas
för de deruti förekommande fonder och icke, på sätt nu sker, efter vissa
kathegorier; instämmande Rikets Ständer äfven i den meningen, att dessa
senare anå åskådliggöras uti rikshufvudboken åtföljande sammandrag eller
tabeller.
B) Rörande frågan om de under statsmedlen inbegripna serskilda fondernes
inbördes begränsning , eller afgörandet af hvad vid dessa fonders utbrytning
från statsmedlen borde till dem hvardera hänföras, hafva revisorerne,
hufvudsakligen under sitt bemödande att utreda och från öfrige statsmedels-fonderne
afskilja grundfondens rätta belopp, framställt följande förslag,
nemligen:
l:o att statsmedels-uppbörden med det debiterade beloppet icke endast
med den till riksstatens utgifter behållna delen deraf, borde ordinarie statsxeglerings-fondeii
tillföras, hvilken mening ti lika innebär, att hvad uti nuva
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 192', 391
rande rikshufvudboken upptages under kathegorierne: afkortning, anordning
utom stat och restantier, äfvensom, i sammanhang med de sistnämnde, anmärkte
poster och proprie-balanser, likaledes å motsidan af sistberörda fonds
konto böra intagas;
2:o att de före 1841 års statsreglering å hufvudtitlame, genom utbetalningar
utöfver anslags-tillgång, uppkomna brister borde, såsom af grundfonden
föi-skjutna, densamma tillgodoräknas, men deremot såsom skuld å ordinarie
stats-regleringens konto framstå;
3:o att de såsom statsutgifter formelt å hufvudtitlame utförda lån och
förskotter, hvilka, enligt Rikets Ständers beslut vid 1828—1830 årens riksdag,
skola i rikshufvudboken åter-debiteras, icke böra tillföras grundfonden,
hvilken fråga vid 1847 års stats-revision blifvit närmare bestämd dertill: att
nämnda lån och förskotter borde eller kunde ordinarie statsreglerings-fonden
tillräknas; samt
4:o att fastigheters och inventariers värden böra till grundfonden inräknas;
dock endast så länge föreskrifterne om dessa värdens upptagande i
penning-bokföringen äro gällande, hvilka föreskrifter likväl i vederbörlig ordning
borde sålunda ändras, att alla döda värden blefve från penning-bokföringen
uteslutne.
I afseende å förslaget, huruvida hela den debiterade — ej blott den till
riksstats-utgifterne behållna — års-uppbörden bör till ordinarie stats-regleringens
konto hänföras eller icke, hafva Rikets Ständer inhemtat, att det uti
riksstaten antagna sätt att beräkna endast den behållna, nemligen till utgifter
disponibla delen af uppbörden, tillkommit för större enkelhets vinnande
vid de disponibla delarnes kalkylering, hvarvid riksstatens uppställning i öfverensstämmelse
med detta behof underlättat åtgärden, deremot Rikets Ständer
jemväl funnit, det någon anledning icke är att använda samma method
vid bokföringen, när dervid förekommande omständigheter göra ett annat
sätt lämpligare. Dä nemligen debiteringen utgör grunden för uppbördsmännens
redovisningar och rikshufvudboken bland annat är ämnad att af dem
göra en sammanställning för öfversigt af det hela, synes det alldeles riktigt,
att hvarje inkomst-titels debiterings-belopp y i öfverensstämmelse med uppbördsmännens
redogörelser, i rikskufvudboken upptages, vid hvilket förhållande
och så framt ej uppbörds-beloppet, som är ett, onödigtvis skall sönderdelas
på flere kooti, äfven måste enklast vara, att detsamma odelad t tillföres
stats-regleringens konto, samt att följaktligen å motsidan af samma konto dels
ojföres hvad enligt räkenskaperne varder afkortadt eller eljest till stats-utgifternes
bestridande b lifv er odisponibelt,. dels balanseras hvad vid räkenskaps
-
392 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 191.
årets slut af uppbörderne ännu beror på indrifning eller afskrifning; blifvande
nämnda konto, sorn eljest skulle upptaga endast uppbördens behållna del,
äfven mera upplysande derigenom, att förhållandet med uppbörden i sin hellmi
derstädes kommer att framstå; hvadan Rikets Ständer gillat revisorerneS
tillstyrkande, att statsregierings-fonden bör krediteras för uppbördens debiterade
belelopp. Hvad åter angår frågan om anmärkta poster och proprie-balansers
hänförande till statsregierings-fonden, så om äfven i allmänhet dessa
statsverkets fordringar icke tillhöra ett löpande års uppbörds-medel, utan till
större delen utgöi’a brister i redan till kassorna af föregående års uppbörder
influtna medel och af sådan anledning vid ett flygtigare betraktande kunna
anses tillhöra grundfonden; likväl och då genom dessas uppkomst förorsakas
minskning i medel, om hvilka redan under föregående år mellan statsverket
och Riksgäldskontoret blifvit liqvideradt, under antagande, att de skulle till
riksstats-utgifternes bestridande fortfarande förblifva disponible, likasom dylika
poster, der de för löpande år uppkomma, ovilkorligen minska riksstatens
afkomst af uppbörden, hafva Rikets Ständer ansett, att, med bibehållande af
det redan länge antagna sättet, öfver de nu ifrågavarande beloppen bör liqvideras
mellan stats- och riksgäldsverken i sammanhang med restantiernc,
från hvilka desamma skilja sig endast i det afseendet, att, då restantierna åstadkomma
inflytande på nämnda liqvid, utan att hafva kunnat indrifvas,
de anmärkta posterne och proprie-balanserne deremot, i det de först tillflutit
men sedermera frångått kassorna, på enahanda sätt inverka, samt således
samma orsak grundar både restantiernes och de ifrågavarande postcrnes inflytande
på nämnda liqvid; och 0111 af sådan anledning delta inflytande än
vidare bör fortfara, synes det uppenbart, att omförmälda belopp, såsom något,
hvarpå statsregierings-fonden kan sägas ega samma anspråk, sorn på restantierna,
i det den deraf möjligen kan förvänta en disponibel tillgång, äfven
bör samma fond tillräknas, hvarförutan ett vigtigt skäl för antagande af ifrågavarande
sätt för uppbördens och dess delars upptagande å stats-regleringens
konto förefinnes deruti, att endast såmedelst grundfondens beräknande
kan vinna den fasthet och, under vanliga förhållanden, den årliga likhet,
sorn, enligt den af 1847 års revisorer meddelade tabell, är möjlig.
Vidkommande frågan, huruvida beloppen af de under åren före 1841 å
riksstatens åtskilliga hufvudtitlar uppkomna brister böra såsom en grundfondens
fordran beräknas eller icke, hafva Rikets Ständer funnit, att, då nämnda
utbetalningar utöfver hufvudtillarnes egna tillgångar skett af medel, tillhörande
grundfonden, hvars ändamål icke är att dylika utbetalningar utan ersättning
-
Expeditions-Ut slottets Förslag lill und. Skrifvelse, N.o 192.
393
sättning bestrida, samma utbetalningar al' sådan anledning måste såsom
grundfondens fordringar anses, intilldess de ersättas eller beslut om deras
afskrifning blifvit af Rikets Ständer fattad t; förekommande likväl härvid
att, enligt rikshufvudbokens gällande plan, aila med hufvudtitlarne gemenskap
egande utbetalningar, utan afseende derpå, huruvida hufvudtitlarnes tillgångar
äro tillräcklige alt dem betäcka eller icke, ändock genast definitivt i
kapital-räkningen afföras och att således de utöfver riksstats-tillgångarne bestridda
utgifterna eller bristerna icke kunna i rikshufvudboken, efter dess
nuvarande inrättning, såsom balans framstå, hvilket förhållande, som varit
och än vidare är möjligt, så länge de under statsmedlen inbegripna serskilda
fonderna kunna sammanblandas, kommer att upphöra, när hvarje fond
får sitt serskilda konto, der fondens fordran af en annan fond på denna senares
konto naturligtvis motsvaras af en lika stor skuld. Emedlertid förorsakar
detta att någon afskrifning i egentlig mening ej kan ega rum såsom på
visst sätt redan verkställd, och att balansering af samma brister endast kan
ske genom anmärkning inom kolumn af deras belopp, hvilket uti rikshufvudboken
iakttagits på de der förekommande serskilda sammandragen öfver
riksstats-utgifterna. Det är således på dessa, äfvensom uti de räkningar öfver
grundfonden och ordinarie statsregleringen, hvilka, utom rikshufvudboken,
vanligen åtfölja Rikets Ständers revisorers berättelser, som en beslutad
afskrifning kan blifva synlig, men icke uti rikshufvudbokens kapital-räkning,
deri nämnda belopp, i den nion de uppkommit, äfven blifvit
afförda.
Enär sålunda af hvad Rikets Ständer redan beslutat angående statsmedlens
fördelning på serskilda konti uti rikshufvudboken, det förhållandet inträder,
att hvad den ena fonden förskjuter för den andra kommer att äfven
å denna sena res konto inverka och blifva synligt, har något ytterligare beslut
icke erfordrats beträffande ifrågavarande bristers behandling, der sådana
i framliden skulle kunna uppstå; hvaremot, i afseende på de redan uppkomna
bristerna, ehuru likheten med de förstnämnda visserligen klöfver att äfven
de såsom fordran å grundfondens konto, vid en blifvande fördelning af
statsmedels-fonderna, upptagas, Rikets Ständer likväl ansett det vara bättre,
att, innan en rikshufvudbok efter nya grunder upprättas, de gamla bristbeloppen
genom slutlig åtgärd befordras ur räkningen; i följd hvaraf Rikets
Ständer funnit skäligt medgifva, att dessa brister, uppgående, enligt senaste
stäts-revisions-berätteisen, tili följande summor, nemligen:
Bih. till fl, St. Prot. 1847 och 1848, 10 Sami. i Afd.
50
394; Expeditions-UtskoUets Forslag till und. Skrifvelse, IV. o igi.
å f. d. 2:dra hufvudtiteln
r:dr 153,553: 3. 1.
— — 3:dje dito
16,210: 11. —
4:de dito
700: -— —
— — 7:de dito
18: — —
10:de dito
1,149: 11. 6.
eller tillsammans r:dr 171,630: 25. 7,
må i sina behöriga räluiingar och sammandrag få till afskrifning befordriis;
börande, derest elter verkställd utredning öfver förhållandet med den å f. d.
4:de hufvud titeln uppkomna brist af 700 r:dr, ersättning derför skulle till
Stats-kontoret inflyta, densamma debiteras under inkomst-titeln: extra medel
och uppbörder, för att såmedelst öka inkomst-öfverskotterne och i sista hand
komma Riksgäldskontoret till godo.
Beträffande härefter de såsom stals-utgifler afförda, men återdebiterade
förskotter och lån, som för närvarande uti 2:ne serskilda general-räkningar
af rikshufvudboken upptagas, hafva Rikets Ständers väl, lika med revisorernc,
ansett desamma, genom sjelfva utanordningen från hufvudtitlarne såsom
definitiv utgift, en gång vara från statsregieringen afskiljda, äfvensom sättet
för detta förskotts-belopps upptagande i rikshufvudboken synes mindre öfverensstämmande
med grunderna för en riktig räkenskaps-föring, såsom af 1847
års revisorer blifvit anfördt; men så länge detta förhållande måste qvarstå,
och då den ersättning, som för en del bland dem möjligen inflyter, tillfaller
stats-regleringens hufvudtitlar, enligt hvad hittills vanligt varit, hafva Rikets
Ständer funnit det vara lämpligt, att samma förskotts-belopp, intilldess
en förändring af sättet för deras intagande i nämnda hufvudbok kan beredas,
varda, vid en blifvande fördelning af stats-mcdien på serskilda konti, upptaga
na å ordinarie statsreglerings-fondens konto.
För att likväl åstadkomma denna förändring i det nu öfliga sältet att
bokföra ifrågavarande belopp och på det en del af desamma måtte, såsom
med andra dylika redan tillgår, lämpligare än genom direkt upp-debitering,
eller genom intagning uti rikshufvudboken af de redogörelser, dit de ingå,
vinna en för dem rigtigare plats i samma hufvudbok, hafva Rikets Ständer
trott det skola lända till ändamålets befrämjande, om dels undersökning skedde,
för att utröna, hvilka i rikshufvudboken ännu ej intagna retiogörelser numera
ytterligare derstädes kunde inrymmas, dels, sedan samma undersökning
försiggått, de förskotter af förenämnda natur, som ingå i redogörelser, hvilka
befinnas icke böra i rikshufvudboken intagas, för framtiden icke heller i sam,-  ma hufvudbok upptagas i annat fall, än der ersättning för något sådant för
-
Expeditions-Utskotlets Furslag till und. Skrifvelsej N;o 1Q1~ 395
skott förväntas, då posten borde balanséras i det verks hufvudbok, som förskottet
meddelat, samt dels slutligen, så vidt möjligt och lämpligt är, inskränkning
gjordes i användandet af det hittills brukliga sättet att af de till
verkliga kapital-utgifters bestridande afsedda anslagen anvisa förskotts-utbetakniugar,
hvilka egentligen icke förr, än deras egenskap af att utgöra verklig
kapital-förminskning vore gifven, kunna anses böra statsreglerings - fonden
påföras.
Bland ofvan anförda frågor, rörande de under statsmedlen inbegripna
serskilda fondernas inbördes afskiljande och bestämning i öfrigt, förekommer
slutligen den, huruvida fastigheters och inventariers variera böra vid grundfondens
beräkning uteslutas eller icke,- hvilken fråga rätteligen torde böra tagas
något vidsträcktare och anses gälla, huruvida dylika döda värden böra
under något vilkor förekomma uti de redogörelser, hvilkas ändamål är att
framställa de rörliga tillgångarnes förhållanden. Att sådant sker ej blott utan
all nytta, utan äfven tili hinder för en klar framställning af de nödiga till—
gångarne, är en mening, derom alla, hvilka i denna fråga sig yttrat, varit
ense; och då härtill kommer, att de orörliga tillgångarne ändock icke allmänt
utan blott till en del redogörelser, ofta der ganska ofullständigt upptagas,
hvadan största delen af dessa statsverkets och andra verks och inrättningars
tillhörigheter aldrig uti rikshufvudboken synas, så hafva Rikets Ständer, utan
att derföre bestrida nödvändigheten af desammas vederbörliga upptecknande
i persedel-redogörelser o. s. v., ansett att, värden å fastigheter samt vissa inventarier
och materialier, som icke kunna till rörliga tillgångar räknas,
böra från alla allmänna verks redogörelser öfver sistnämnda tillgångar
uteslutas.
C.) Frågan om hvilken af de under statsmedlen innefattande fonderne
borde uti rikshufvudbokens kapital-konto intagas, har statskontoret, uti
sitt underd. utlåtande angående 1845 års statsrevisions-berättelse, först väckt,
i det nämnda verk uttryckt sin tanka, att, då för kapital-räkningens formerande
måste undantagas, någon af ifrågavarande fonder, med hvilken alla de
öfriga hade sina årsliqvider uppgjorda, detta naturligtvis blefve den så kallade
statsreglerings-fonden, innefattande de egentliga, till ordinarie statsreglering
hörande, statsmedlen; deremot 1847 års revisorer bland annat förklarat,
att. då grundfonden utgjorde det egentliga förlags-kapifalet, hvilket till statsverkets
inkomster och utgifter förhölle sig på samma sätt, som uti den enskilda
bokföringen, kapital-räkningen till vinst och förlust, så borde ovilkorligen
riks-hufvudbokens kapital-konto just åt grundfonden inrymmas, men
icke åt ordinarie statsreglerings - fonden, hvilken, ursprungligen utgörande
396
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N;o 192.
grundfondens inkomst och utgift, just derföre måste anses grundfonden underordnad,
hvilket förhållande icke ändrades deraf, att sedermera, genom utväxling
af det årliga öfverskottet eller bristen från grundfondens till Riksgälds-konlorets
kapital, statsregleringen i statsverkets räkenskaper erhållit egenskapen
af egen fond eller främmande kapital; och har riks-boksslutskontoret,
i utlåtande häröfver, delat den af 184-7 års revisorer sålunda yttrade
åsigt angående kapital-räkningens innehåll, — anförande såsom stöd derför,,
dels att grundfonden alltid måste vara den, sorn af redan samlade medel bestrider
utgifterne och till ersättning af den deraf förorsakade förminskningen
mottager inkomsterne, hvilka vanligen icke hinna realiseras så hastigt, som
det erfordras, i hvilket förhållande fondens egenskap af att vara principal
klarligen framstode, dels att samma principalitet hos grundfonden ådagalades.
deraf, att dess verksamhet ytterligare utsträekes till nödiga förskott för serskilda
utom statsverket ställda verk, inrättningar och personer.
I anledning af hvad sålunda utaf 1847 års revisorer och riksbokslntskontoret
blifvit anfördt, halva Rikets Ständer ansett, att, vid verkställigheten
af statsmedlens fördelning på serskilda fonder och framställning i riks-bufvndboken,
nämnde hufvudboks kapital-räkning bör åt grundfonden inrymmas..
1).) I sammanhang med förevarande frågor har statskontoret, dels i utlåtande
angående 1845 års revisions-berättelse, med afseende på de anmärkningar
om saknad enkelhet och tydlighet, som mot riks-hufvudhoken blifvit
gjorda, efter dess utvidgning i öfverensstämmelse med den för Rikets Ständers
revisorer år 1830 utfärdade förnyade instruktion, till inrymmande af äfven
de serskildt förvaltande verkens räkenskaper, då deremot, före berörda förändring,
af Rikets Ständers Stats-utskott och revisorer en oinskränkt belåtenhet
med samma hufvudbok yttrats, ansett det vara högst önskligt att, under iakttagande
af i öfrigt nödiga förändringar, riksbokslutet linge återgå till det enkla
skick, hvari det var, innan 1830 års instruktion utfärdades, dels äfven,
för fullständig utveckling af ämnet, uti utlåtande rörande 1847 års revision,
underd:st hemställt, att åt Kamereraren N. A. Fredin måtte blifva uppdraget
alt, utan rubbning i nuvarande jemna gång af statsverks-redogörelsen,
samt på i öfrigt föreslagna vilkor till prof och formulär uppgöra en på v erkliga
speciela förhållanden grundad fullständig räkenskap, som skulle innefatta,
utom en hufvudbok öfver statskontorets så kallade enskilda rörelse, äfven en
riks-hufvudbok öfver det hela.
Rikets Ständer, som ansett statskontorets förslag angående uteslutning
från riks-hufvudhoken af de förvaltande verkens redogörelser, hvarigenom
samma hufvudbok skulle åter bringas till det skick, hvaruti den befanns före
Expedit tons-ZJ t skottets Förslag till unä. Skrifvelse, N.o 397
ar 1830, innebära en återgång till större ofullständighet, hafva af sådan anledning
icke kunnat detsamma bifalla, helst Rikets Ständer redan i det föregående
antagit en vidare utsträckt tillämpning af den princip, enligt hvilken
de förvaltande verkens redovisningar i riks-hufvudboken intagas; hvaremot,
då verkställigheten af de ofvan fattade besluten angående grunderna för en
i framtiden afsedd förändrad uppställning af riks-hufvudboken icke synes
kunna ifrågasättas förr än en serskild riks-hutvudbok blifvit uppgjord till
formulär för samma principers tillämpning, Rikets Ständer funnit det af statskontoret
derom väckta förslag vara ej blott nyttigt, utan äfven nödvändigt.
— Af sådan anledning och efter det numera t. f. Stats-kommissarien Fredin,
derom anmodad, tilikännagifvit, det han vöre villig att, emot vissa vilkor,
ifrågavarande uppgörelse sig åtaga och utföra, hafva Rikets Ständer, som funnit
de härvid ifrågaställa vilkoren antagliga, pröfvat skäligt för sin del
besluta:
att åt t, f. Stats-kommissarien Fredin anförtro uppgörandet af en rikshufvudbok,
efter ny method, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de här
ofvan utvecklade grunder, såsom förslag till formulär för nämnda hufvudboks
framtida uppgörelse, under förbindelse att hafva arbetet färdigt den 13 Juli
184-9, för att, med Statskontorets och Kammar-rättens utlåtanden beledsagadt,
kunna till Rikets Ständers sistnämnda år sammanträdande revisorers granskning
öfverlemnasj, och under vilkor:
a) att uppgörelsen får ske för året 18441,-
b) att arbetet sednast med ingången af September månad innevarande
år får begynnas,- kommande den ofvan utsatta tiden för hufvudbokens färdigblifvande,
genom uppskof för arbetets påbörjande, att i samma förhållande
utsträckas;
c) alt lämplig lokal, helst i förening eller granskap med den, som af
riksbokssluts-kontoret begagnas, eller kommer att begagnas, till arbetets utförande
upplåtes;
d) att för ett års tid, räknad från arbetets början, ledighet lemnäs
Fredin från det embete han såsom t. f. Stats-kommissarie för närvarande bestrider,
med åtnjutande under tiden af ett mot hans aflönings-förmaner
svarande arfvode, så att han på detta åtagande hvarken i afseende å
tour eller inkomst något förlorar; gällande detta vilkor äfven för upprättandet
af ett formulär till hufvudbok öfver statskontorets enskilda rörelse, hvilket
uppdrag, hvarom här nedan forma tes, Rikets Ständer för sin del beslutat
att jemväl åt Fredin anförtro till samtidigt utförande, samt
e) att, utom erforderliga skrifmaterialier och expenser från statskontoret,
308
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelset Ifto 132.
för aflöning af nödiga biträden vid utarbetandet af det nya riksbok-slutet,
till Fredins disposition ställes ett belopp, motsvarande fyra kammarskrifvarelöner,
eller, a fyra hundra riksdaler, tillsammans ett tusen sexhundra (1,6’00)
riksdaler banko, för hela arbetet räknadt, att, sedan Fredin inför statskontoret
för arbetets fortgång gjort reda, efter reqvisition, successive till honom
utbetalas, mot redovisning inför Kammar-rätten.
Uti sin berättelse angående statsverket, hafva 1845 års revisorer fästat
uppmärksamheten derpå, att statskontorets memorial-böcker och de så kallade
kammarskrifvare-böckerne egentligen vore journaler eller antecknings-böcker
öfver de dagligen förefallande anordningarne, utom det att memorialböckerne
derutöfver upptoge jemväl ränte-kammarens inkomster. Statskontoret
saknade deremot en egen hufvudbok öfver sin enskilda rörelse, enär räntekammarens
så kallade hufvudbok utgjorde endast en kassa-redogörelse för kalenderåret,
och rikshufvudboken, dit resultaterne af samtlige verks och inrättningars
räkenskaper inginge, användes visserligen för närvarande äfven såsom
statskontorets hufvudbok, men syntes icke vara dertill fullt tjenlig, synnerligast
i anseende lil} dess sentida afslutande. Bland olägenheterna, hvilka, enligt
revisorernes taiike, uppstode genom saknaden af en vanlig hufvudbok för
för statskontoret, företedde sig, att en lill alla delar fullständig kontroll och
öfversigt af statskontorets enskilda ställning icke kunde vinnas under den tid
som förtlöte emellan utbetalningen af en summa och rikshufvudbokens afslutfling;
att åtgärders vidtagande i afseende på förskotters redovisning, fordringars
indrifvande m. m. kunde en längre tid förglömmas, samt alt följaktligen
statens säkerhet för sådana summors inkassering jemväl äfventyrades, enär utider
nuvarande förhållanden, cu balanse-post kunde blifva i saknad af åtgärd
under 2 ’ år och möjligen derutöfver; och ansågo revisorerne fördenskull det
vara af synnerlig vigt och ledande till ordning, att statskontoret, lika med öfriga
verk, öfver sin enskilda rörelse årligen upprättade och afslutade en hufvudbok,
hvilken sedermera till Kammar-rättens revision öfverlemna des.
Instämmande till alla delar, i detta yttrande, hafva 1847 års revisorer
ansett sig böra dervid tillägga: att det, statskontoret tillhörande, bestyr dels
med staters upprättande och anslagens dymedelst skeende fördelning till förvaltning
af serskilda embetsverk och myndigheter, dels med upprättande af
riksbokslutet vore något helt annat än befattningen med speciela anslags utanordnande,
utlåning af vissa allmänna fonder, det omedelbara inseendet öfver
Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej If:o 192.
399
räntekammaren och slottsmagazinet m. m., hvilket allt måste betraktas såsom
en statskontoret ensamt tillhörande rörelse, hvarvid några andra myndigheters
åtgärder icke förekomma; att serskild hufvudboks upprättande för denna sednare,
bemälda embetsverk ensamt åliggande förvaltning förefölle lika naturligt,
som att andra myndigheter uppgjorde en sådan för hvad de hade om
händer; att rikshufvudboken, som vore en sammanfattning af samtlige förvaltande
verks redovisningar, icke kunde utgöra hufvudbok för statskontoret,
hvars speciel» förvaltning endast vore en integrerande del af rikshufvudboken ;
att revisorerne icke kunde inse, hvarföre, på sätt statskontoret erinrat, genom
upprättandet af en dylik hufvudbok för statskontoret, riksbokslutet skulle behöfva
fördröjas, enär detta skedde ett år och åtta månader efter det år, för
hvilket redogjordes och statskontorets hufvudbok borde kunna inom nämnda
period fullbordas lika tidigt, som andra förvaltande verks redogörelser; att,
enligt revisorernes tanka, skulle, i och med detsamma denna hufvudbok inrättades,
de serskilda redogörelser blifva öfverflödig», hvilka nu årligen upprättas
öfver statsverkets spanmål och öfver charta-sigillata-afgiften, hvaremot
deras innehåll efter omständigheterna och ämnenas natur skulle upptagas dels
i statskontorets hufvudbok och dels uti de redogörelser, hvilka af andra förvaltande
myndigheter, i synnerhet länsstyrelserna afgifvas, helst den förstnämnda
eller inagasins-kontorets hufvudbok utgjorde endast en sammanfattning
af alla kronomagaziners räkningar och om någon grund för denna hufvudboks
tillvaro funnes, af lika skäl redogörelser borde upprättas för alla andra
slags förråder och kassor, likasom charta-sigillata-hufvudboken förutsatte,
att öfver hvarje annan statsverkets inkomst serskild räkenskap borde uppgöras;
anseende revisorerne att genom ifrågavarande hufvudböckers upphörande
äfven minskning i tjenstemanna-personalen skulle beredas och tillgång inöjiiligen
vinnas för bestridande af de ökade göromål, sorn medelst införande af
hufvudbok öfver statskontorets speciela förvaltning blefve oundvikliga; att
granskningen af statskontorets hufvudbok uti Kammar-rättens Öfverrevisionsdepartement
syntes vara ej blott nyttig, utan äfven nödvändig af det skäl,
att hela den special-förvaltning, som tillhör statskontoret, borde lika litet som
hvarje annan förvaltning undantagas från de vanliga gransknings-åtgärderna,
hvilket likväl för närvarande vöre händelsen, då öfverrevisions-departementet,
vid sin granskning i allmänhet endast tillsåge att hvarje post vore försedd
med statskontorets anordning behörigen q vitterad, men deremot ic ke
kunde sträcka sin åtgärd till kontroll öfver det anordnade beloppets rätta
beräkning, i enlighet med fastställda stater 0. s. v., och statskontoret sålunda
stöde i utseende på sina förvultningsåtgärder i allmänhet under ingen annan
400 Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, lV:o ig2.
revision än den, som Rikets Ständers Stats-utskott eller revisorer verkställa,
hvilken åter icke kunde sträcka sig till specialiteter, helst om, på sätt Statskontoret
yttrat, de så kallade kammarskrifvare-böckerna, hvilka likväl äro de
enda böcker derstädes, som specielt upptaga anordnings-beloppen, skulle undandragas
Rikets Ständers revisorers och Stats-utskotts granskning, samt
slutligen att revisorerne, för sin del, ansåge nödvändigt, att vederbörliga reqvisitions-handlingar,
såsom verifikationer, åtföljde den ifrågavarande hufvudboken,
hvilket icke vore omöjligt, då det vid flere förvaltningar är vedertaget
bruk och t. ex. med Krigs-kollegii räkenskaper kunde verkställas.
Vid pröfning af hvad sålunda vid 1845 och 1847 årens stats-revisioner
blifvit framstäldt och föreslaget angående en serskild hufvudbok flir Statskontoret,
hafva Rikets Ständer funnit nyttan och behofvet af en dylik liufvudboks
upprättande vara fullt ådagalagde; och då ett af Stats-kontoret väckt
förslag att tili kamererären, numera t. f. stats-kommissarien Fredin öfverlemna
uppgörelsen af formulär till den ifrågastälida nya hufvudboken synes lemna
en lämplig utväg aLt komma till ett resultat i detta afseende, dervid tillika
bör sig visa, huruvida hvad 1847 års revisorer föreslagit angående intagande
uti nämnda redogörelse af så viii allmänna magasins-kontorets hufvudbok
öfver statsverkets spanmåls-rörelse, som charta-sigillata-hufvudboken låter
sig verkställa, hafva Rikets Ständer, efter inhemtande att bemälde Fredin
vore villig att på nedannämnda vilkor detta uppdrag mottaga, alltså, för
sin del, beslutat att åt t. f. stats-kommissarien Fredin uppdraga att samtidigt
med upprättande af en rikshufvudbok efter ny plan, hvarom här ofvan
blifvit förordnadt, äfven uppgöra en formulär-hufvudbok med tillhörande
special- eller bi-redogörelser för Statskon!orets enskilda rörelse, på de grunder,
som uti Rikets Ständers åren 1845 och 1847 församlade revisorers berättelser
hufvudsakligen finnas angifna, med förbindelse för Fredin att hafva arbetet
färdigt den 15 Juli 1849, så att detsamma, af Stats-kontorets och Kammarrättens
utlåtanden åtföljdt, må kunna till Rikets Ständers sistnämnda år sammanträdande
revisorers granskning öfverlemnas, och emot vilkor: a) att uppgörelsen
får ske för året 184G, eller, i fall hinder deremot skulle möta, för
året 1845 5 b) att arbetet senast med September månads ingång innevarande
år får sättas i verket, kommande, i händelse denna termin fördröjes, ofvannämnda
tid för arbetets färdigblifvande att i förhållande dertill utsträckas,
samt c) att, utom erforderliga skrifmaterialier och expenser, alt från Statskontoret
utbekommas, för biträdens aflöning anslår ett tusen sex hundra
(1,600) riksdaler banko, för hela arbetet beräknade, hvilka ställas till statskom
mis
-
Expeditions-Utskoltets Förslag till und Skrifvelsej N:o 192. 401
kommissarien Fredius disposition, att, sedan lian för arbetets fortgång inför
Stats-kontoret redogjort, successive till honom utbetalas, emot redovisning för
öfrigt inför Kammar-rätten.
De utgifter, hvartill dessa beslut föranleda, hafva Rikets Ständer ansett
lämpligast kunna, på sätt i likartade fall tillförene egt rum, bestridas af öfVerskotten
a statsverkets inkomster,- anhållande Rikets Ständer i underd., det
E. K. M. täcktes i nåder anbefalla vederbörande att gå i författning om verkställighet
af hvad Rikets Ständer sålunda i ena och andra hänseendet beslutat.
Sedan 1847 års revisorer af räkenskaperne inhemtat, att L. V. Brandenburg,
som blifvit den 8 November 1844 utnämnd till ingeniör vid Ge~
neral-landtmäteri-kontoret, uppburit lön i denna egenskap år 1845, fastän han,
såsom stads-ingeniör i Götheborg och derstädes bosatt, icke kunnat förrätta
den befattning, hvarför lön åtnjutits, så och ehuruväl uppgifvet och styrkt
blifvit, att annan person, som af öfver-direktören för landtmäteriet förordnats
till vikarie för Brandenburg, af denne uppburit en emot hela lönen svarande
ersättning, hafva revisorerne dock trott sig icke böra underlåta att förhållandet
hos Rikets Ständer anmäla, då ett dylikt förfarande icke egde stöd af
författningrne samt skulle, om det längre fortsattes, kunna hafva till följd,
dels att Brandenburg, utan att vara i effektiv tjenst, omsider blefve berättigad
tili pension af statsverket, dels att yngre tjenstemän utestängdes från
befordran.
Instämmande i denna revisorernes åsigt, få Rikets Ständer, till rättelses
vinnande, ofvanberörda förhållande hos E. K. M. i underd. anmäla.
I anledning deraf, att, jemlikt serskilda Kongl, bref, utgått af 6:te hufvudti
telus förslags-anslag till rese- och traktaments-penningar tillsammans
2,044 r:dr 17 sk. 4 r:st. till hemmansegare i Bålgård, Dattevik och Morast af
Wermelands län, för det att, vid en hos kommissions-landtmätaren Laurell
år 1838 inträffad vådeld, handlingarne till de å hemmanen förrättade, men
ej fastställda, skiften gått förlorade och skiftena alltså måst omarbetas, hafva
1847 års revisorer yttrat sig anse dessa utbetalningar icke hafva bordt drabba
oberörda anslag, utan extra utgifts-medien, helst den anvisade summan
Bilt. lill R. St. Prot. 1847 och 1848, jo Sand. 7 Afd. 51
402 Expedi/ions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse , N.o ig2.
tilldelats såsom nådegåfva till lindring för hemmansegarne i den genom handlingarnes
förstöring vållade förlust.
Rikets Ständer, som. dela revisorernes berörda åsigt, få alltså hos E. K.
M. i underd. begära, att, derest i framtiden likartade utbetalningar skulle af
behofvet påkallas, desamma icke måtte, såsom i förevarande fall egt rum,,
drabba ett för visst ändamål afsedt förslags-anslag, utan bestridas af extra utgiftsmedlen.
Jemte förmälan, hurusom, efter det Norska regeringens Finans-departement
hos E. K. M. i underd. anhållit om godtgörelse för 1,328 speciedaler
60 sk., som af Norska statskassan förskjutits till inqvartering åt de Svenska
embets- och tjenstemän, hvilka under år 1845 varit Hans Majit Konungen
följaktige till Norrige, E. K. M., under den 25 Juni och 6 November samma
år, i nåder anbefallt Stats-kontoret att beloppet, utgörande x Svenskt mvnt
3,527 r:dr 27 sk. 9 r:st., utaf 6:te hufvudtitelns anslag till rese- och traktaments-penningar
utanordna, hafva revisorerne, som, oaktadt skedda efterforskningar,
icke kunnat utröna, att, i följd af ett slikt anspråk från Norska statsverkets
sida, någon utgift tillförene drabbat det Svenska, funnit sig icke kunna
underlåta att förhållandet anmäla, alldenstund Statsråds-ledamöter, jemlikt
1827 års rese-reglemente, vid tillfället åtnjutit skjuts- och traktaments-ersättning,
för hvilken vederbörande i allmänhet vid resor och förrättningar i statens
tjenst måste sjelfve bekosta sin inqvartering, samt de öfrige embets- och
tjenstemännen uppburit traktamente efter Norska lagen och således till högre
belopp, än hvad det i Sverige gällande rese-reglementet medgåfve.
Med anledning häraf få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det
täcktes E. K. M. i nåder anbefalla vidtagandet af sådana åtgärder, hvarigenom
dylika, på Norska statsverkets ersättnings-anspråk grundade, utgifter
må kunna för framtiden undvikas.
Bland reservationerne i de båda rikshufvudböcker, som af 1827 års revisorer
blifvit granskade, har förekommit en summa af 2,357 r:dr 16 sk. 10
r:st., utgörande en behållning sedan äldre åren af anslaget till landshöfdingeresidensers
inköp; och då upplyst blifvit, att denna post under en följd af
år oförändrad balanserats samt sannolikt vore, att några utgifter derå icke vi
-
Expeditions-tJtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 191I 403
dare förekomme, liar det synts revisorerne lämpligast, att beloppet aflemnades
till Riksgäldskontoret.
Ehuru de i anledning af revisorernes berättelse afgifna underd. utlåtanden
icke innefatta något yttrande, beträffande ofvanberörda reserverade summa,
hafva Rikets Ständer likväl ansett sig böra hos E. K. M. i underd. anhålla,
det måtte Stats-kontoret undfå nådig befallning att till Riksgälds-kontoret
afleverera ifrågavarande, under en följd af år reserverade två tusen trehundra
femtiosju riksdaler sexton skillingar tio runstycken.
Mynt~ och kontroll verken.
Som, enligt hvad revisorerne anmält, den af Rikets Ständer vid 1840—
1841 årens riksdag väckta fråga om utfärdande af förnyadt reglemente för
mynt- och kontroll-ver k en samt ny kontroll-stadga, till hvilka författningar
underd. förslag blifvit af Stats-kontoret elen 30 Juni 1843 afgifna, ännu är
beroende på E. K. M:s nådiga pröfning, hafva Rikets Ständer, med hänsigt
till sakens vigt och med hemtad anledning derjemte af revisorernes vid myntoch
kontroll-verkens räkenskaper framställda anmärkningar, funnit sig böra
hos E. K. M. i underd. begära, det förenämnda ärenden måtte, så fort ske
kan, varda till nådigt afgörande företagna samt nya reglementen för myntoch
kontroll-verken, äfvensom ny kontroll-stadga, till efterrättelse fastställda.
eterinär-inrättningen i Skara.
Under åberopande af Rikets Ständers vid sistförflutna riksdag, i skrifvelse
af den 7 Maj 1845, gjorda underd. anhållan, dels att undersökning
måtte företagas angående veterinär-inrättningens i Skara tillstånd och förvaltning,
dels alt vederbörande finge sig anbefaldt hålla tillsyn derå, att de med
inrättningen afsedda ändamål befrämjades, hafva 1845 års revisorer fästat
uppmärksamhet på vigten deraf, att en dylik undersökning af sakkunnige och
ojafvige män blefve med första verkställd; och af 1847 års revisions-berättelse
inhemtas, det E. K. M., uti nådigt bref till Sundhets-kollegium af den 12
November 1845, förklarat, att, som underdånigt förslag till syftesenlig reglering
af ifrågavarande inrättning redan blifvit infordradt, hvilket förslag vöre
under Sundhets-kollegii pröfning, samt bern alda kollegium ansett inrättningen
hafva motsvarat sitt ändamål, E. K. M. funnit någon serskild undersökning
rörande densammas tillstånd då icke erfordras.
Vid ofvanuppgifna förhållande har visserligen frågan 0111 den af Rikels
Ständer begärda undersökning angående Skara veterinär-inrättnings tillstånd
404
Expedilio •s-Utskollet Forslag lill uncl. Skr /veise, N.o ’ 91
förfallit; men då emedlertid Rikets Ständer ansett sig ega grundad anledning
att instämma i revisarerues yttrade åsigt, att berörda inrättning i sitt nuvarande
skick icke bereder orten de fördelar, som dermed varit afsedda, samt
efter hvad uti E. K. Ms befatjningshafvandes i Skaraborgs län år 1844 afgif11a
femårs-berättelse jemväl an ty des,' sådant torde i hufvudsaklig nion böra
liilskrifvas föreståndarens för inrättningen långvariga vistande å en aflägsen
ort, så och med hemtadt ytterligare stöd af 1847 års revisorers i: ämnet
gjorda framställning, fa Rikets Ständer i underd. anhålla, det täcktes E. K.
M. ej mindre förständiga vederbörande att tillse, det föreståndaren för meranämnde
veterinär-inrättning hädanefter oafbrutet må vistas på stället, än ock
i öfrigt vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom inrättningen, så snart sig göra
låter, må försättas i ändamålsenligt skick.
Seraphi mer-ordens-gillet.
Vid granskning af hospitals- och barnhus-fondens räkenskaper hade 1845»
års revisorer inhemta!, hurusom Seraphimer-ordens-gillet dels åt general-di1
ektören för lazaretterne och kurhusen i riket anvisat 66 r:dr 32 sk., att såsom
skrifvarehjelp från och med början af år 1842 årligen utgå, dels ock,
under den 25 Februari 1843, tillagt sysslomannen vid Malmö hospital en
löne-förhöjning af 300 r:dr årligen, att räknas från och med samma års början;
å hvilka förhållanden revisorerne, utan att ingå i pröfning, huruvida iIrågavarande
dispositioner varit af behofvet föranledda eller ej, funnit sig
höra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet, enär några Kongl, bref, lill stöd
för nämnde beslutade nya utgifter af allmänna hospitals- och barnhus-fondens
medel, icke blifvit räkenskaperne bifogade.
Ehuru, efter Rikets Ständers tanka, SeraphimCr-ordeiis-gillet genom anvisandet
af omförmälda årliga ansiags-belopp icke kan anses hafva öfverträdt
den, enligt 18 § af Kongl, instruktionen för detta embetsverk af den 28 April
1791, Gillet medgifua dispasitions-rätt öfver hospitals- och barnhus-fondens
medel, hvadan skäl till anmärkning i sådant hänseende icke är för handen;
likväl och dä, vid det förhållande, att berörda fond af allmänna medel
uppbär årliga bidrag, ofvannämnda vidsträckta dispositious-rält ingalunda synes
lämplig eller af omständigheterna påkallad, få Rikets Ständer hos E. K.
M. i underd. anhålla, det täcktes E. K. M. 1 nåder vidtaga sådana förfoganden,
till följd hvaraf det icke vidare må tillkomma Seraphimer-ordens-gillet
att, utan K K. M:s nådiga sanktion, till efterrättelse fastställa nya aflöningsstater.
Expeditions Utskottets Förslag till und. Skrifvelsey N.o 2.
405
Kongl, och Hvitf eldska stipendii-Jonden
Jemte
anmälan, att, så vidt kändt vöre, kuratorerne för Kongl, oell livitfeldska
stipendii-iurättningen, oaktadt derom redan år 183(1 erhållen nådig
Befallning, ännu icke afgifvit underd förslag till instruktion för inrättningens
styrelse och reglemente för utlåning af dithörande medel, hafva revisorer ne,
i afseende på fondens förvaltning, hufvudsakligen erinrat, att, då stipendiiinrättningen
under full egande-rätt innehade tvänne säterier af tillsammans G
mantal och dessutom 141 mantal in- och ufsockne-frälse samt, vid 1843
års slut, en penninge-behållning af 22,171 r.-dr 42 sk. 8 r:st, syntes den årliga
behållna inkomsten af blott 10,000 ä 11,000 r:dr i förhållande dertill
alltför ringa; att endast vid pass hälften af ifrågavarande behållna inkomst
an vänd ts för inrättningens egentliga föremål, eller underhållande af obemedlade
studerande ynglingar, hvaremot, i strid mot det af enkan Hvitfeldt„
angående stipendii-inrättuingeu upprättade testamente, arvoden åt lärare med
flere vid Götheborgs gymnasium samt bidrag till bib iotheket derstädes af
fonden utgått; att förvaltnings-kostnaderne syntes uppgå till alltför högt belopp,
samt att medel vöre utlåntn emot säkerhet af allenast en löftesman.
Med anledning af förena milda anmärkningar, deröfver nöjaktig förklaring
icke meddelats uti det af kuratorerne för ifrågavarande stipendii-inrättning
afgifna utlåtande, och hvilka anmärkningar följaktligen nogsamt ådagalägga
behofvet af bestämda föreskrifter, hvarigenom, å ena sidan, den tillökning mä
beredas uti fondens årliga inkomster, sorn, äfven med iakttagande af arrendatorns
och åboers billiga anspråk, bör kunna påräknas, i förening mtd ökad
säkerhet vid utlåning af fondens medel, samt, å andra sidan, användandet
af stipendii-inrättniugens tillgångar i möjligaste måtto inskränkas tili befrämjande
af dermed afsedda • ändamål, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underd.
anhålla, det instruktion tor slipendii-iurättuingens styrelse och reglemente
för utlåning af inrättningens medel må, så lort ske kan, varda upprättade
och till efterrättelse fastställda.
Konvoy-Kommissariatet.
De år 1847 församlade revisorerne hafva anfört, hurusom, under de är,
revisionen omfattat, Svenska bidraget tili de förenade rikenas gemensamma
handels- och sjöfårts-fond varit betydligt högre än förr, under det att Korsk astais
verkets årsbidrag till berörda fond ej blifvit i samma förhållande ökadt,.
utan fört fa rit att såsom förut utgöra årligen endast 15,000 JNorska speciedaler,
hvilket förhållande revisorerne ansågo förtjena uppmärksamhet..
406
Expeditions-Utskottets Förslag tilt und. Skrifvelse, N.-o ig2.
Ehuru konvoy-kommissariatet, enligt hvad dess underd. förklaring gifver
vid handen, åtskilliga gånger och sednast den 17 Mars sistlidet år, fastat
Norska regeringens Finans-departements uppmärksamhet på behofvet och billigheten
af ett förökadt bidrag från Norrige till ifrågavarande fond, hafva likväl,
i betraktande af det jemförelsevis alltför ringa belopp, hvarmed samma
bidrag hitintills utgått, Rikets Ständer funnit sig ega anledning att, med förnyandet
af deras förut gjorda begäran, hos E. K. M. i underd. anhålla, det
nödiga åtgärder måtte vidtagas för tillvägabringande af en sådan reglering af
Norska statens andel i de samfälda kostnaderne för Svenska och Norska handelns
skyddande, som med rättvisa och billighet öfverensstämmer.
Under förmälan, hurusom ett af 1835—1839 årens extra statsanslag för
gevärs-faktori användt förskott af 32,156 r:dr 43 sk. 1 rst funnes inom linien
balanseradt, hafva så väl 1845 som 1847 årens revisorer hemställt, att
nämnda summa måtte varda i räkenskaperna afskrifven.
Af förhandlingarne vid 1840—1841 årens riksdag inhemtas, att, sedan
E. K. M-, i Dess nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof,
till Rikets Ständer öfverlemnat att bestämma, huruvida omförmälda förskott
borde betäckas genom försäljning af vissa till Carl Gustafs stads gevärs-faktori
hörande lägenheter, eller om all fråga rörande förskottets återgäldande finge
förfalla, så hade, enär, i anledning af berörda förskotts meddelande, talan
blifvit af Konstitutions-utskottet anställd mot Konungens rådgifvare samt frågan,
huruvida ansvarighet kunde, på grund häraf, komma att ega rum,
borde föregå pröfningen af afskrifningsfrågan, Rikets Ständer, utan alt i sistberörda
ämne då besluta, endast förklarat, att förskotts-summan borde intill
nästa riksdag i räkenskaperne balanseras inom linien, och att försäljning af de
till faktoriet hörande, i E. K. M.s nådiga proposition omförmälda, lägenheter
icke af Rikets Ständer ansåges vara af behofvet påkallad.
Vid sådant förhållande och då Riksrätten, genom dom af den 2 Juli
1842, befriat de Konungens rådgifvare, hvilka tillstyrkt ifrågavarande förskotts
beviljande, från det för denna åtgärd yrkade ansvar, hafva Rikets Ständer
funnit sig böra, i öfverensstämmelse med revisorernes åsigt, medgifva, att meranämnda
förskottssumma, trettiotvåtusen etthundra femtiosex riksdaler 43 sk.
1 rst må i räkenskaperne afskrifvas.
Krigs -Kollegium.
l:o Artilleri-af delningen.
evärstillverkningen meddelad t samt till nybyggnader vid Carl Gustafs stads
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 192.
407
2:0 Norrbottens Häst jägare-sy vadrons fond.
Då någon redovisning för denna fond icke funnes i r i k sh u f v tid bok en intagen,
hvilken redogörelse, efter revisorernes åsigt, derstädes bordt i serskild
så kallad generalräkning inflyta, i likhet med hvad för öfrige af Krigs-kollegium
förvaltade samt andra af allmänna medel bestående fonder egde rum,
hafva 1847 års revisorer ansett sig ej böra förbigå denna omständighet5 —
och få, af sådan anledning, Rikets Ständer hos E. K. M. i underd. anhålla om
nådig befallnings meddelande till Statskontoret att för framtiden tillse, det så
kallad generalräkning öfver Norrbottens hästjägare-svadronsfond varder uti rikshufvud
boken intagen.
3:0 Utrednings-af delningen.
Sednast församlade revisorer hafva, med instämmande i den uti 1845
års revisions-berättelse uttalade åsigt, att utrednings-afdelningens räkenskaper
voro förda efter en mindre redig method, förklarat, att dessa räkenskaper
för närvarande egde en så förvillande och, enligt revisorernes tanka, onödigt
invecklad uppställning, att det knappast torde vara möjligt att på den tid,
som vid ett revisionstillfälle deråt kunde egnas, vinna en nöjaktig insigt i
förhållandena, hvadan revisorerne hemställt, att en enklare och mera upplysande
räkenskaps-method mätte varda anbefalld.
Med anledning af denna, i Rikets Ständers tanka välgrundade, hemställan,
få Rikets Ständer hos E. K, M. i underd. anhålla, det måtte Krigs-kollegium
i nåder förständigas tillse, att utrednings-afdelningens räkenskaper varda
för framtiden upprättade efter en enklare och mera upplysande method
än den, hvilken hittills legat till grund för samma räkenskapers uppställning.
Stochholms stora barnhus.
Uti 1847 års revisions-berättelse förmäles, att i hnfvudböckerna balanserades
åtskilliga barnhusets fordringar hos redogörare och andre personer, hvilka
fordringar, tillkomna för flera år tillbaka, revisorerne ansett böra utredas
och indrifvas eller afskrifvas, i hvilket sednare afseende uppgifvits:
hos Under-ståthållaren Skyttes arfvingar, lbr oliqvidcrade landtbo-räntor,
vid 1845 års slut uppgående till r.dr 1,570: 40. —
samt hos General, Grefve Löwens arfvingar, för dito . . 187: 1. 9.
Utaf den förklaring, som i anledning häraf, blifvit af direktionen öfver
allmänna barnhuset afgifven, inhemtas att, rörande ifrågavarande fordran hos
408
Expeditions-Vlskottets Forslas, lill lind. Skrifvelse, N.o igi.
Skyttes arfvingar, densamma grundar sig på af Ståthållaren Skytte år 1622
upprätta dt, sedermera lii ränd ra dt, testamente, enligt hvilket afkomst en utaf
Sätra gård i Bränkyrka socken jemte underlydande lägenheter skulle användas
till fattiges underhåll; att, i följd al förändring i det primitiva sättet för
denna afkomsts utgående, densamma blifvit hänförd till landtbo-räntor af
Sätra gård med underlydande; att dessa landi bo-räntor, såsom tillhörande
den år 1785 till allmänna barnhuset öfverflyttade husfattigkassan, blifvit ifrån
denna tid såsom barnhusets tillgång beräknade, ehuru ingenting deraf ifrån
år 1751 eller sedermera barnhuset tillflutit under denna titel; att den fortsatta
debiteringen och tillökningen af 16 r:dr 32 sk. årligen uti barnhus-inrättningens
räkenskaper skedde i stöd af direktionens den 10 Juli 1788 fattade
beslut, samt slutligen att så mycket mindre någon inkomst af landtboräntor
från Sätra gård vore att påräkna, som, efter hvad antagas kunde, ett
utbyte skett af deni emot de ifrån Trogsta hemman i Upland inflytande
frälseräntemedel, som vid husfattigkassans öfverlemnande jemväl kommit barnhuset
till godo och derefter ordentligen ingått, hvadan ock direktionen hemställt,
att omförmälda fordran hos Ståthållaren Skyttes arfvingar för landtboräntor
af Sätra gård måtte afskrifvas.
Beträffande barnhusets fordran hos Generalen, Grefve Löwens arfvingar,
så vore äfven densamma dels grundad på Skytteska testamentet och dels år
1785 flyttad till barnhuset från husfattigkassan, hvarvid likväl förekomme, att
bern alde arfvingar i äldre tider årligen inbetalt, såsom ränta af Kungshatt,
5 r:dr 20 sk. 8 rst, men sedan de dermed upphört, hade denna fordran,
under en lång följd af år, blifvit under titel af nämnde arfvingars skuld med
en lika stor, efter denna grund tillökad summa för hvarje år uti barnhusets
räkenskaper upptagen, ehuru ingen del af fordringen under hela tiden influtit
och allt hopp saknades, att något belopp under denna titel skulle någonsin
komma barnhuset tillgodo.
I anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, få Pukets Ständer hos E. K.
M. i underd. hemställa, att allmänna barnhus-inrättningens hos Under-ståthållaren
Skyttes och Generalen Grefve Löwens arfvingar egande, uti barnhusets
räkenskaper balanserade fordringar måtte varda afskrifna.
Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket.
Med förmälan, att den underd. berättelse om fångvården, som, vid den
tid 1847 års statsrevision egde rum, sednast var af styrelsen a (gifven, omfattade
-
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse j N.o ig2.
409
tade arén 1843 och 1844, hafva revisorerne yttrat, att det, enligt deras tanke,
vore af serdeles vigt, om styrelsens berättelse kunde för framtiden omfatta
samma båda år, hvilkas redogörelse granskas af Rikets Ständers revisorer,
samt att denna berättelse, såsom angående ett ämne, hvarpå allmänna uppmärksamheten
vöre i hög grad fästad, blefve till trycket befordrad samt med
post- och inrikes tidningar utdelad} — och fa Rikets Ständer, som dela revisorernes
omförmälda åsigt, alltså hos E. K. M. i underd. begära, att styrelsen
öfver fängelser och arbetsinrättningar måtte i nåder anbefallas att framdeles
så tidigt afgifva sin underd. berättelse om fångvården under det förflutna
året, att berättelse icke kommer att saknas tor något af de år, hvarje
statsrevision omfattar, äfvensom att årsberättelsen må blifva, på sätt revisorerne
här ofvan föreslagit, till allmänhetens kännedom befordrad.
Det hade synts revisorerne, att med det å 2:dra hufvudliteln förslagsvis
»ppförda anslaget till fångvården, hvilket hvarje år blifvit öfverskridet, den
förändring lämpligen kunde och borde vidtagas, att detsamma delades uti 2:ne
afdelningar, den ena för de bestämda och permanenta utgifterna, såsom styrelsens
embets- och tjenstemäns aflöning, med flera generela förvaltningskostnader,
den andra för de fluktuerande, till beloppet endast approximativt beräkneliga,
utgifterna, såsom förplägning, fångtransporter, bevakning o.s. v., till
bestämmande af hvilken sednare afdelnings förslags-utgifter ett medium af
fem föregående års kostnader kunde tagas till grund.
För vinnande af lättare öfversigt och beräkning utaf de af ifrågavarande
anslag bestridda, bestämda och permanenta utgifter, hafva Rikets Ständer, lika
med revisorerne, ansett en fördelning af samma anslag böra ega runi; och
fä Rikets Ständer alltså hos E. K. M. i underd. anhålla, det täcktes E. K. M.
till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig proposition, med förslag
till fullständig arvodesstat för styrelsens embets- och tjenstemäns aflöning,
med flera i och för fångvården nödiga generela förvaltningskostnader, så att
utgifterna för dessa ändamål kunna skiljas från sådana utgifter å det nuvarande
fångvårds-anslaget, hvilka egentligen äro att betrakta såsom endast förslagsvis
beräknade.
Af 1845 års revisorer är vordet anmärkt, att fångarnes så kallade fliLpenningar
fått till betydlig del användas under sjelfva fängelsetiden, ofta till
Bih. till Ii. St. Prot. 1847 och 1848» 10 Sami. t Afd. 52
410
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 192.
ganska onyttiga effekter och varor, såsom exempel hvarpå blifvit anfördt redogörarens
vid södra korrektions-inrättningen rättighet att ur förråderna, emot
ersättning efter inköpspris, till fangarne utlemna varor till det pris, han
funne godt bestämma, hvadan, i anseende till den icke obetydliga vinst, som
härigenom tillskyndades redogöraren, det blefve stridande emot hans intresse
att afböja flitpenningarnes användande vid sjelfva inrättningen.
Då under åren 1844 och 1845 förekommit vid berörda korrektions-inrättning
enahanda förhållande med fångarnes flitpenningar, hvilka, jemte besparingar
från föregående år, utgjorde år 1845 sex tusen sexhundra sjuttioen
r:dr 24 sk. 5 rst, deraf 5,761 r:dr 34 sk. 2 rst blifvit uttagne och vid inrättningen
använda, hafva 1847 års revisorer förnyat den vid 1845 års statsrevision
gjorda ofvan omförmälda anmärkning.
Lika med revisorerne, hafva Rikets Ständer ansett det vara ett af fångvårdsstyrelsens
vigtigaste åligganden att, så vidt möjligt är, söka för fången
bespara hans genom öfverarbete erhållna förtjenst, på det han vid frigifvandet
må ega någon, om än ringa, summa, för att dermed sig lifnära och börja
en förbättrad vandel; och ehuru fångvårds-styrelsen väl vid serskilda
tillfällen föreskrifvit, att hvarje fånge endast egde att för två tredjedelar af
sin arbetsförtjenst uttaga vissa bestämda proviant-artiklar efter inköps- eller
gångbart pris, dock som de härom meddelade föreskrifter icke medfört åsyftad
verkan, äfvensom tillåtelsen för fånge att af sina flitpenningar använda
inom inrättningen |:delar, är i Rikets Ständers tanka för vidsträckt, föranlåtas
Rikets Ständer i underd. fästa E. K. M:s nådiga uppmärksamhet på ifrågavarande
anmärkta förhållande, på det fångvårds-styrelsen måtte undfå nådig
föreskrift att egna en noggran omsorg åt detta ämne, som på fångarnes
förbättring utöfvar ett stort inflytande.
Jemte omnämnande af de spisordningar, hvilka äro upprättade för norra
ocfi södra korrektions-inrättningarne, hafva 1847 års revisorer funnit kosthållet
vid dessa vara bättre, än det, som den frie, uti andras bröd ej varande,
arbetaren, den indelde soldaten vid tåg och marche samt den fattigare delen
af befolkningen i allmänhet äro i tillfälle att erhålla.
Rikets Ständer, som dela denna af revisorerne yttrade åsigt och derjemte
af flera skäl ansett det vara af synnerlig vigt, att den allmänt rådande
föreställning, det fångarne vid dessa inrättningar äro, i afseende på sina lefnadsförnödenheter,
försatte uti bättre belägenhet än den frie men fattige ar
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse} N.-o 191. 4:11
beta ren, varder undanröjd, hålla före, att fångutspisningen bör förenklas och
till qvantiteten möjligen kan förminskas; men som Rikets Ständer sakna ledning
för omdömet, huru och i hvad mon en dylik förenkling och minskning
lämpligen må ega rum, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underd. begära, att
E. K. M., efter det Sundhets-kollegium blifvit i ämnet hördt och utlåtande
afgifvit, behagade meddela sådana nådiga föreskrifter, hvarigenom fångkosten
icke blifver bätti’e, än behofvet oundgängligen kräfver.
Stuteri-öfverstyrelsen.
Att stuteri-öfverstyrelsen, ehuru densamma med Ranken öppnat räkning,
likväl, enligt hufvudböckerne, egt vid 1844 års slut ett belopp af endast
3,266 r:dr 32 sk i Banken insatt, deremot hela kontanta behållningen utgjorde
5,517 r:dr 43 sk. 8 rst, samt vid 1845 års utgång innehaft i kassan qvarliggande
hela den då bokförda kontanta behållningen, till ett belopp af
4,272 r:dr 5 sk. 7 rst, har 1847 års statsrevision funnit anmärkningsvärd!;
— och då det, i Rikets Ständers tanka, icke är förenligt med nödig säkerhet
och god ordning, att större belopp, än som erfordras för bestridande af dagliga
utgifter, äro uti kassan inneliggande, men någon skyldighet att i Rikets
Ständers Bank insätta kassa-behållningen icke är vorden påbjuden uti den för
öfverstyrelsen gällande instruktion, få Rikets Ständer i underd. anhålla, det
E. K. M. täcktes meddela stuteri-öfverstyrelsen nådig föreskrift att en sådan
insättning för framtiden verkställa.
Salpeter- fonden.
Af 1845 års revisions-berättelse inhemtas, att Seraphimer-ordensgillets
direktion den 22 December 1843, emot sin skuldsedel, utgifven å hospitalsoch
barnhusfondens vägnar, erhållit ett lån från salpeter-fonden af 22,000
r:dr banko, löpande med 5 procents ränta, hvarefter, vid den af sednast församlade
revisorer jemväl verkställda inventering af sistnämnda fonds säkerlietshandlingar,
befunnits, att ofvanberörda lån icke blott qvarstode, utan ock
att hospitals- och barnhusfonden den 31 December 1844 utbekommit en ytterligare
lånesumma på 18,000 r:dr; — i afseende hvarå bägge årens revisorer
sammanstämmande uttalat den åsigt, att det icke vore med god ordning
och kassans säkerhet förenligt, att lån utgåfves emot så beskaffade skuldebref,
der hvarken hypothek bifogades eller personligt betalningsansvar vore utfästadt.
Sedan hospitals- och barnhusfonden, utom ofvanstående lånesummor,
412 Ejcpe ! it iöns-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse + Pf.-o t g?.
från salpeter-fonden, emot revers den 15 November 1845, utbekommit ett
ytterligare lån å 8,000 r:dr och således häftade för ett sammanräknadt belopp
af 48,000 r.dr, samt Rikets Ständer, med bifall till E. K. M:s derom aflåtna
nådiga proposition, redan god t funnit medgifva sistberörda summas afskrifning
ur salpe!er-fondens räkenskaper, erfordras således icke, beträffande dessa lån,
något vidare yttrande af Rikets Ständer,- men i betraktande af hvad härvid
förekommit, och på det att dylika afskrifiiingar utaf salpeter-fondens egande
fordringar icke måtte vidare blifva af nöden, få Rikets Ständer hos E. K. M.
i underd, anhålla, det måtte salpeter-koinmitteens ledamöter undfå nådig befallning
att för framtiden noga tillse, ej mindre alt, för betryggande af salpeter-fondens
bestånd, fullgod säkerhet lemnäs för återgäldandet af de lånesummor,
sorn från fonden erhållas, än ock att de derifrån utgifna lånemedlen
må, utan serdeles tidsutdrägt, vid förefallande behof kunna till fonden
åter ingå,
Konsistorierne.
Åf 1847 års statsrevssion har blifvit dels anmärkt, att uti räkeiaskaperne
från Domkapitlen i Strengnäs, Westerås, Wexiö', Lunds, Kalmar och Wisby
stift enahanda ordning med inbindningen af de serskilda räkningarne under
bägge revisions-åren icke blifvit iakttagen samt att fullständiga register
och genom hela räkenskapsbandet fortgående paginering saknats så väl uti
nämnda stifts, sorn ock uti Linköpings och Carlstads stifts räkenskaper, hvilket
allt i sin mort betydligen försvårat granskningen af de många serskilda
räkningarne, hvilkas antal från vissa domkapitel uppgått ända till 50 och
derutöfver för året, dels ock anmäldt, att, med undantag af konsistorierne i
Skara, Lund, Kalmar, Carlstad och Wisby, öfrige konsistorier underlåtit att
årligen lemna redovisning för de af Rikets Ständer, enligt interimsstaterne af
åren 1819 och 1833 samt sednare anordningar, till svagt lönte lärare vid elementar-läroverken
anvisade anslag, hvarjemte revisionen ansett, att, för vinnande
af enhet och likstämmighet, dylik redovisning borde af samtlige- kousistorierne
alle milas, för ifrågavarande, till beloppen ganska betydliga, medel ,
hvilka på. dessa myndigheters reqvisitioner utanorduades.
Rikets; Ständer, sorn ej mindre äro öfvertygade, att granskningen af konsIstoriern.
es
emellan egde rum, än ock anse: konsistorierne, ehuru isuga bestämda föreskrifter
derom lära vara meddelade, ej böra undandraga sig att årligen redovisa
de af revisorerne om förmälda, å konsistorierne anordnade, medel, få alltså hos
E.. K. M.. 1 underd. anhålla, att formulär måtte varda, upprättade, för att
Expedilions-Vtskottets Förslag tilt uncf. Skrifvelser IV ;0 ig>l. 415
tiena samtlige konsistorierne till efterrättelse vid upprättande af deras räkenskaper;
förmodande Rikets Ständer, att härigenom den af behofvet påkalladeenhet
och öfverensstämmelse emellan ifrågavarande räkenskaper säkrast emus.
Af de är 1845 församlade revisorer är- slutligen, vordet anmärkt, att statens
räkenskaper i allmänhet vare uppställda efter olilia methoder,. utan inbördes
sammanhang, samt att uti de verk, der formulärer lim nos foreskrifna,
dessa ofta tillämpades på skiljaktiga sätt, hvadan och då härtill komme,
att de gällande formulären, i flera lall, dels i sina hufvudgrunder saknadeerforderlig
säkerhet och dels befunnes mindre ändamålsenliga, revisorerne ansett
det vara på tiden, att, sä vidt möjligt vore, genom införandet af ett i
sin helhet väl ordnadt räkenskaps-system, full likstämmighet bereddes, i afseende
å så väl tid som sätt för redovisningen vid alla. förvaltningar af statens
medel, frän dess lägsta till dess högsta delar, för vinnande hvaraf erfordrades,
enligt revisorernes tanka, att nya formulärer, innefattande- alla detaljer,
utarbetades och till efterlefnad påbjodes vid uppgörandet af ej mindre
krono-uppbörds-verkens, än öfriga förvaltande verks: och inrättningars räkenskaper,
dervid borde iakttagas, att de lägre räkenskaperna blefve sä upprättade,
att de delar deraf, sorn uti en högre räkenskap skulle intagas, kunde,,
så vidi sig göra läte, utan föregående omslutning, dertill användas, äfvensom
att all räkenskap och redovisning verkställdes; på tryckt eller lithografieradt
blankett-papper, derå titlar, rubriker och kolumner vöre utmärkta, och hvarest
räkenskapsförare» endast hade att införa, namn och siffror samt hvad i öfrigt
för hvarje serskild redogörelse ej kunnat förutses,
1847 års revisorer, sorn, funnit det sålunda framställda förslag om upprättande
af nya formulärer för krono-uppbörds-verkens och öfriga förvaltande
verks räkenskaper vara serdeles ändamålsenligt och hafva till följd, att statsverkets
ställning kunde inbemtas inom kortare tid, än nu; vöre fallet, hafva
förmält sig anse allt skäl vara för handen att i: det gjorda förslaget instämma,
med tillägg, att då, uti ailä penniage-förvallande verk, journaler eller
anteckningar öfver hvad dagligen i räkenskaps v äg föreföll e- ovilkorligen måste
förås, men dessa icke, på sätt med Stats kontorets- memorial-böcker egde
rum, allemnades till Rikets Ständers revisorer, utan endast de på grund af
berörda journaler serskildt upprättade hufvudböckerna, det skulle, enligt revisorernes
åsigt, vara; af synnerlig vigt och leda till närmare kontroll öfver
414
Expeditions-Utskottels Förslag lill und. Skrifvelse, N:o ig3.
förvaltningens gång, om dessa dagliga antecknings-böcker ofverlemnades jemte
hufvudböckerne till Rikets Ständers revisorers granskning.
Rikets Ständer, som i allo dela revisorernes ofvanberörda framställningar,
få af sådan anledning hos E. K. M. i underd. anhålla, det E. K. M., så snart
ske kan, med fästadt afseende på de förändrade förhållanden i redovisningssättet,
som af den väckta frågan om skatteförenkling m. m. kunna blifva en
följd, täcktes, för verkliggörandet af revisorernes omförmälda förslag, i nåder
vidtaga erforderliga åtgärder, äfvensom anbefalla vederbörande penninge-förvaltande
verk att öfverlemna de bos dem lörda journaler eller anteckningsböcker,
jemte derå grundade luifvudböcker, till Rikets Ständers revisorers
granskning.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 September 1848.
N:o 193.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Sept. 1848.
Preste-ståndet den 6 — —
Borgare-ståndet den 7 — —
Bonde-ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse3 angående en Jrän trycket
utgifven psalmhistoria.
(Stats- samt Allm. Besv. 0. Ekon.-utsk. Uti., N:o 71.)
S. A. K.
Då i afseende å en af komministern J. JV. Beckman under bearbetning
varande samt till en del från trycket utkommen psalm-historia, under titeln:
”Den nya Svenska psalmboken, framställd uti försök till Svensk psalmhistoria,
” är hos Rikets Ständer anfördt, att de deraf redan utgifna delar vittnade
om vidsträckt forskning, noggi-an undersökning, redig och klar framställning
samt uppdagande af en mängd inom fäderneslandet förut ej kända
litterära och kyrkliga, serdeles liturgiska, förhållanden, äfvensom att detta arbete,
hvilket af Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien serskilda gån
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrif velse j N.o tg3. 415
ger blifvit på det mest fördelaktiga sätt föronladt, för dess fullständighet och
kritiska behandling egde ett stort värde och vöre af serdeles betydelse för
Svenska kyrkan, som derigenom vunne förut saknade upplysningar om det
verkliga ursprunget och den fortgående utbildningen af sina andliga sånger,
men detsamma likväl, ehuru innehållande värderika föremål äfven för den
lägsta bildningsgrad, endast kunde påräkna en ringa afgång, emedan det i
anseende till sin vidd blefve nog dyrt; hvarjemte erinrats, det E. K. M. visserligen
i nåder bifallit, att af arbetet finge för statens räkning inlösas 24 ark
af 200 exemplar efter 4 sk. banko arket, men att denna nådiga uppmuntran
till arbetets utgifvande icke vore tillräcklig, enär författaren icke desto mindre
måste för hvarje häfte af egna medel förskottsvis tillskjuta ett belopp af
minst 333 r:dr 16 sk. banko; hvilka alla omständigheter ansåges vara af beskaffenhet
att påkalla Rikets Ständers medverkan till befrämjande af fortgången
utaf omförmälda litterära företag; så hafva Rikets Ständer, som icke funnit
skäl att jäfva den gjorda framställningen om värdet och vigten för svenska
kyrkan af ofvannämnda på vidsträckt forskning grundade arbete, hvilket,
utgifvet efter den plan, hvarefter detsamma hittills fortgått, skulle på
ett värdigt sätt fylla en lucka inom den svenska litteraturen, samt då framgången
af det till utgifvande serdeles kostsamma företaget i väsendtlig nion
beror på den afsättning, arbetet kan komma att erhålla, ansett sig ega anledning
i underd. anhålla, det E. K. M., med afseende å ifrågavarande arbetes
stora förtjenst, måtte i nåder anbefalla samtlige konsistorier i riket att
uppmana församlingarne inom stiften att deraf för hvarje kyrka inköpa ett
exemplar.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 September 1848.
416
Expediti oris-Utskottets Firslag till und. Skrifvelse} TV.-o igf
N:o 194.
Uppläst och godkändt hos Ridd. neli Adeln den 4 Sept. 1848.
Preste-ståndet den 6
—
Bo egare-st a tide t den 7 — —
Bonde-ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående nedsättning i
utskylder af skattlagda cjvarnar, då dessa genom anläggande
af nya sådana i någon måtto förnärmas.
(Stats- samt Allm. Besy-. och Ekon.-utsk. Uti., N:o 76.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer liar i betraktande förekommit, huruledesmånga qvarnar,
hvilka i äldre tider blifvit skattlagde efter beräkning af den inkomst, som då
kunde af det för qvarnen afsedda mäldelag erhållas, lidit betydlig men derigenom,
att i deras granskap flera nya både husbehofs- och tullmjöl-qvarnar
blifvit anlagda, hvarmedelst de äldre verkens mäldelag minskats; att, då detta
tillförene ansetts böra förekommas genom att sparsamt utdela tillstånd till
tulltägt åt nybyggda qvarnar och genom förbud att anlägga husbehofs-qvarnar,
der sådant ledde till skattlagda tullqvarnars skada och förfång, en slik
grundsats likväl alltmera måst frångås, i anseende till förändrade förhållanden
inom landsorterne, såsom ökad folkmängd, lättade eller nya kommunikationer
och jemväl af den anledning, att det visat sig nödvändigt att icke inskränka
tillgångarne på medlen för anskaffande af en så nödvändig vara som
mjöl, samt att egare af skatte- och innehafvare af krono-jord sålunda genom
E. K. M:s nådiga kungörelse af den 14 Juli 1835 erhållit rätt att, i likhet
med hvad för säteri- och frälsejord egde rum, å sina egor, till eget husbehof,
anlägga mjöl-qvarnar, hvaremot egare af skattlagda mjöl-qvarnar, då den
af dylika verk vid deras skattläggning påräknade inkomst genom anläggning
af husbehofs-mjölqvarnar funnes minskad, skulle ega att i den fastställda råntim
i vanlig ordning söka och erhålla förmedling.
Enär alltså en sådan förmedling icke kan erhållas, om den sökes till
följd deraf, att tullqvarnar i trakten uppkommit, de der draga till sig de
äldre qvarnarnes mäldelag, synes rättvisa och billighet påkalla åtgärder, hvarigenom
de äldre skattlagda qvarnar, som genom anläggandet af nya sådana
lidit
Expeditions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse, N:o igS.
417
lidit ett vid denna anläggning icke förutsedt intrång eller förminskning i inkomster,
erhålla en deremot svarande nedsättning i sin skatt. För att likväl
uppgöra förslag till sådana åtgärder, fordras en noga kännedom om förhållandena
emellan de äldre och nyare qvarnarne och dem åliggande skattebördor,
äfvensom om deras rustnings- eller roterings-skyldighet, hvadan Rikets Ständer
få i underd. anhålla, att, sedan genom vederbörande embets-myndigheter
det blifvit utredt, hvilka och huru många qvarnar blifvit skattlagda samt
grundränta åsätta eller till rustning eller knektehåll indelda, E. K. M. täcktes
vid en blifvande riksdag i nåder framlägga en sådan utredning för Rikets
Ständer, samt tillika meddela nådig proposition i ämnet, med förslag till de
åtgärder, som E. K. M. kan i nåder linna vara tjenliga för vinnande af en
lika och rättvis beskattning å qvarnar.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 September 1848.
N:o 195.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelri den 4 Sept. 1848.
Preste-ståndet den 6 — —
Borgare-ståndet den 7 —
Bonde-ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ändring i 1J
kap. 2 årfda-balken, (Lag-utsk. Bet., N:o 65).
S. A. K.
1 afseende å stadgandet i 17 kap. 2 § ärfda-balken, angående vederlag
för afhänd arfvejord, hafva Rikets Ständers funnit det vara mindre lämpligt
att, då vederlaget blifvit utsatt i penningar, lösören eller fastighet i stad, vid
detta vederlag fästa arfvejords egenskap, för att såmedelst försäkra andra arfvingar
örn en ovilkorlig arfsrätt till samma egendom, Om nemligen Vederlaget
i första innehafvarens hand skulle hafva arfvejords egenskap, synes med
lika skäl kunna påstås, att denna egenskap borde i everldeliga tider fortfara;
och då dertill kommer, att ifrågaställda utsträckning af vederlags-rätten, enBih,
till R. St, Prof. 184l ovfi 1848i 10 Sarai. 1 åfd. 53
418 Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, N.o >96-
ligt hvad erfarenheten visat, städse utgjort ett frö tili tvister oell oredor emellan
arfvingar, hafva Rikets Ständer pröfvat skäligt, för sin del, besluta,
att 2 § i 17 kap. ärfda-balketi bör erhålla följande förändrade lydelse.-
Häfver man vid arfskifte tagit lösören eller fast egendom i staden för
arfvejord å landet; eller häfver man bortbytt, sålt eller förpantat sin arfvejord,
eller är den genom hvarjehanda hans förvållande lagliga kommen i annan
mans hand; då skall efter hans död jemngod aflingejord, eller, der ej
fast gods finnes, penningar, eiler andra lösören, eller ock fast egendom i staden,
sättas i stället; men sedan gånge de penningar, lösören och fast egendom
i staden i arf, sorn om lösören och fast egendom i staden sagdt ar.
Hvilket beslut Rikets Ständer få hos E. K. M. i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 September 1848.
N:o 196.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Sept. 1848.
Preste-ståndet den 6 — —
Borgare-ståndet den 7 — —
Bonde-ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , angående ändring af
iy kap, f och 5 SS ärfda-balken och 8 kap. 3 S jordabalken
, samt upphäf vande af Kongl, förordningen den
19 Augusti 1J62. (Lag-utsk. Bet., Alris 36 och 66.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva ansett en utvidgning af den i allmänna lagen medgifna
testaments-rätt efter stadsrätt vara billig och ändamålsenlig samt kunna
tillvägabringas utan rubbning af gällande stadganden rörande testamentsrätt
efter landsrätt, enär lagstiftningen i ena eller andra fallet ii vilar på olika
grunder. Att emedlertid helt och hållet frigöra den nu ifiågaställda testaments-rätten,
torde vara betänkligt, äfvensom, med hänseende till föräldrars
i naturen grundade pligt att sörja för sina barns underhåll, någon in
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse j N:o 196.
419
skränkning i omförmälda rätt till förmon för barn och bröstarfvingar jemväl
synes böra ega rum, i enlighet med hvad i'edan nu är lörbållaudet. Om
denna inskränkning eller bröstarfvingarnes bestämda laglott fastställes till hälften
af q var låtenskapen, hafva Rikets Ständer trott, att på en gång förekomnios
de missbruk och olägenheter, hvartill en obegränsad testaments-frihet
kunde leda, och åt dispositions-rätten gåfves tillräckligt utrymme. En sådan
förändring i testaments-friheten efter stadsrätt påkallar äfvenledes en dylik i
3 §:n af 8 kap. jorda-balken; och hafva Rikets Ständer, i anledning al det
ofvan anförda, för sin del beslutat, att, med upphäf\ande at Kongl, förordningen
den 19 Augusti 1762, angående utvidgad testamants-frihet elter stadsrätt,
skola 4 och 5 § i 17 kap. ärfda-balken samt 8 kap. 3 § 1 mom. jordabalken
erhålla följande förändrade lydelse:
Ärfda-balken.
17 kap.
4 § 1 morn. Ali aflingejord och ärfda eller förvärfda lösören må man
efter landsrätt gifva i testamente till hvem man vill, skyld eller oskyld.
2 mom. Efter stadsrätt må ej någon af ärfdt eller förvärfdt, rörligt eller
orörligt gods gifva i testamente mera än hälften, der bröstarfvinge lefver
efter. Har man ej bröstarfvinge; då må man alltsammans i testamente gifva.
Yilja barn och inländska arfvingar till sig lösa hus, tomt, gård eller jord i staden;
staude det deni fritt inom natt och år. Samma rätt ega utländska arfvingar,
0111 de i landet inflytta och der bygga och bo. Yilja de göra testamente,
sorn till Prés te-ståndet höra, om den egendom, deri de giftorätt hafva efter
stadsrätt, som i 10 kap. 4 § giftermåls-balken sägs; vare då lag samma, som här
stadgadt är, ehvad de bo å landet eller i staden. Med deras arfvejord å landet
och den, som före äktenskapet der aflad är, gånge i thy fall efter landsrätt.
5 §. Lemnar testaments-gifvaren efter sig omyndigt barn, och kan det
ej af sitt arf njuta föda och uppfostran; då skall af egendom, sorn i testamente
gifven är, så mycket afsättas, som rätten pröfvar barnet, efter stånd
och vilkor, nödigt hafva, till dess det sig sjelft nära kan, dock ej för längre
tid, än till dess barnet uppnått tjugoett år. Är barn ofärdigt, med svår sjukdom
behäftadt, eller litet vetande; då skall ock afsättas hvad till barnets underhåll
ta ifvås, der dess arf ej dertill förslår, och gånge det understöd ut, så
länge behofvet fortfar; kommer barnet till helsan eller varda dess vilkor eljest
så förbättrade, att det sig sjelft försörja kan; upphöre då understödet.
420
Expeditions-llt skot tets Förslag till und. Skrifvelse, N;& igj.
Nu hai’ man genom testamente anslagit viss årlig inkomst till sitt omyndiga
barns föda och uppfostran, eller till underhåll för sitt barn, sorn är ofärdigt,,
med svår sjukdom behäftadt eller litet vetande. Kan ej det, barn, som omyndigt
är, af eget arf njuta föda oell uppfostran, elier det, som o färdi g t,
sjukt eller litet vetande är, med eget arf underhållas; då må det testa mente
gälla, för tid, som här ofvan sägs, ändå att arfvejord eller bröstarfvingars
lott dermed belastas skulle.
Jorda-balken.
8 kap.
3 § 1 mom. Äger man jord, hus eller tomt i staden; håfve våld bortgifva
hälften deraf, ehvad det är ärfdt eller afladt.
Hvilket beslut Rikets Ständer härmed få hos E. Iv. M. i underd. anmälaPiikets
Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 September 1848.
N:o 197.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Sept. 1848.
Preste-ståndet den 14 — —
Borgare-ståndet den i5 — —
Bonde-ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i fråga om Presiden
ten
af Billbergh och Kansli-rådet Valerius ådörndt ersättnings-ansvar
i målet, rörande den efter aflidne tullförvaltaren
Finér yppade balans.
(Stats-utsk. Uti., ]N:o 263 och Meni.. N:o 299 samt förstärkta
Stats-utsk. Mein., N:o 313.)
S. A. K.
Efter det Rikets vid sednaste riksdag församlade Ständer hos E. K. M.
i’underd. anmärkt, hurusom, med anledning af dels E. K. M:s nådiga proposition
angående förre departements-ehefernes vid General-tullstyrelsen, Presi
-
Rxpedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o iQn.
421
<1 euten af Billberghs och Kansli-rådet. Valerii befriande från ådömdt ersätt-*
nings-ansvar i målet, rörande den efter aflidne uppbörds-tullförvaltaren Finér
yppade balans, dels bos Rikets Ständer gjorda framställningar, i fråga om
beviljandet af enahanda eftergift för förre Kamereraren, Kammarrätts-rådet
Winroth och Kontrollören Middendorff'} Rikets Ständer, uppå anförde skäl,
funno godt medgifva, att verkställigheten af Högsta Domstolens den 6 Maj 1843
gifna utslag, i hvad det anginge bemältde embets- och tjenstemän ådömd ersättnings-skyldighet
i och för ifrågavarande uppbördsbalans, linge anstå, intilldess
Rikets Ständer vid deras nästa sammanträde ånyo till pröfning företagit frågan
om ersättniugs-beloppets afskrifvande eller indrifning; i sammanhang hvarmed
Rikets Ständer förordnade, att under liden och intilldess beslut i detta
ämne kunde varda af nästsammanträdande Ständer meddeladt, den af E. K.
M. i nåder anbefallda qvarstad komme att fortfara å af Billberghs, Valerii3
Winroths och Middendorff} fasta och lösa egendom, med undantag likväl,
på sätt tillförene blifvit medgifvet i likartade fall, af de dessa personer tillkommande
löner och pensioner; — så har E. K. M., uti nådig skrifvelse behagat
gifva Rikets nu församlade Ständer tillkänna, att E. K. M. dels i nåder
bifallit hvad Rikets Ständer i omförmälda afseenden för sin del beslutat,
dels förständigat vederbörande embets-myndigheter om behörigt iakttagande af
innehållet utaf Rikets Ständers förrberörda underd. anmälan, hvarjemte E. K
M.. täckts meddela Rikets Ständer den underrättelse, att E. K. M., med anledning
af de, efter Kammarrätts-rådet Winroths död, af hans enka anförda
underd. besvär öfver Kammar-rättens den 18 Februari 1846 gifna utslag, rörande
den af bemälde Kammarrätts-råd i lifstiden väckta fråga, dels om utbekommande
af den med qvarstad belagda delen af hans lön, dels om qvarstående
tills vidare på tullverkets depositions-räkning af auktions-medlen för
hans försålda lösegendom, icke funnit skäl att, med ändring af Kammarrättens
berörda utslag, gifva åt Rikets Ständers ofvanomförmälda beslut den
utaf klaganden yrkade retroaktiva tillämpning.
Rikets Ständer hafva nu detta ärende till pröfning förebaft, oell sorn
Kammarrätts-rådet Winroth och Kontrollören Middendorffhvilka framför
Presidenten af Billbergh och Kansli-rådet Valerius blifvit ersättnings-skyldighet
ådömde, numera aflidit, samt ännu icke hunnit utredas, i hvilken nion
deras i konkurs-tillstånd efterlenmade sterbhus ega tillgång att balansen godtgöra,
hafva Rikets Ständer ansett ett uppskof med exekutiva åtgärders vidtagande
till att försälja af Billberghs och Valerii egendom under tiden, till
dess förhållandet med samma godtgörelse blifvit ådagalagdt, vara af rättvisa
och billighet påkalladt; på grund hvaraf och i betraktande derjemte af de i
422
Expeditions-Utskoltet Förslag lill und. Skrifvelsej N.o 198.
detta ärende förekomna mildrande och ömmande omständigheter, Rikets Ständer
för sin del beslutat, det den till statens säkerhet å Presidenten af Bill•
berghs och Kansli-rådet Valerii fasta och lösa egendom lagda qvarstad kominer
att fortfara, med rättighet för dem bägge att under deras åserstående
lifstid åtnjuta de dem tillerkända pensioner.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K M. i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 16 September 1848.
N:o 198.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den )4 Sept. 1848.
Preste-ståndet den i5 — —
Borgare-ståndet den )8 — —
Bonde-ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse j med förslag till förändring
i vissa delar af Kongl, förordningen om fattigvården
i riket af den 15 Maj 18fy.
(Lag- samt Ailm. Besv.- o. Ekom-utsk. Bet., Ntris 35 oell 40.)
S. A. K.
Ilos Rikets Ständer hafva framställningar blifvit gjorda angående förändring,
i vissa delar, af E. K. M:s nådiga förordning om fattigvården i riket
af den 25 Maj 1847; och då Rikets Ständer, i anledning deraf, nu få underd.
yttrande afgifva, är samma ordning dervid fölJTl, som den, uti hvilken
de serskilda §§, deremot anmärkningar egt rum, i den Kongl, förordningen
förekomma.
Emot 3 § 2 mom. är vordet anmärkt, att, till följd af föreskriften uti
omförmälde morn., den juridiska förbindelse att verksamt vårda sig om församlingens
fattige, som, enligt föreskriften i 28 kap. 4 § kyrkolagen, kyrkoherden
åligger, vore nära 110g upphäfven. Fattigvården skulle derigenom på
ett betänkligt sätt komma alt lida, enär denna tjensteman, genom sin ställning
till församlingen, måste anses bäst vara i tillfälle att lära känna den
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o 198. 423
torftiges behof. Den moraliska pligten fortfore visserligen att vara lika gällande,
men denna kunde af olika individer på högst olika sätt uppfattas. Då,
såsom i författningen finnes omnämndt och erkändt, allt fat tig-understöd vore
en nödhjelp af kristligt deltagande, syntes,] väl kristendomens förnämsta
vårdare inom kommunen hafva bort, icke blott, såsom nu är fallet, erhålla
ett vilkorligt inflytande på kommunens fattigförsörjnings-angelägenheter, utan
jemväl såsom en skyldighet få sig ålagdt att härutinnan på ett mera verksamt
sätt deltaga. Den händelse vore icke otänkbar, att pastor af en fattigvårdsstyrelse
lemnades helt och hållet i okunnighet om dess sammanträden,
om sättet för dess behandling af de fattiges sak, samt om den mer eller mindre
rättrådiga utdelningen af hvad de behöfvande tillkomme, intilldess det
antingen blefve för sent att deri erhålla nödig rättelse, eller ock denna icke
kunde, utan långa omvägar och många obehag, verkställas. Härtill komme
äfven, att på många ställen, hvarest, till följd af församlingarnes folklikhet,
fattighjonens antal och mängden af dem, som från andra fattigvårdssamhäilen
årligen inflytta, är mera betydlig, det ifrågavarande stadgandet vore snart
sagdt overkställbar t, enär inom en församling, hvars medlemmar måhända
utgjordes endast af allmoge, deribland få voro kunnige i skrifkonsten, en
vidlyftig brefvexling, bokföring med flera bestyr, hvilka, enligt förordningen,
ledamöterne i fattigvårds-styrelsen åligga, svårligen skulle kunna behörigen
handhafvas.
Rikets Ständer äro, i afseende härå, af den öfvertygelse, att flere af de
nu anmärkta olägenheterna i väsendtlig mon skulle afhjelpas genom den ändring
i fattigvårds-styrelsernas sammansättning, att kyrkoherden, i stället för
den honom nu tillagda rättighet att deruti deltaga, då hans embetspligt och
behofvet det påkalla, finge såsom en skyldighet sig ålagdt att vara ledamot
af sockennämnden vid behandling af ärenden, som röra fattigvården. Det
lider nemligen, enligt Rikets Ständers tanka, intet tvifvel, att kyrkoherden,
till följd af det embete, han innehar, bättre än någon annan eger kännedom
både om person och sakförhållanden inom kommunen; och då detta embete
tillika ålägger honom såsom en pligt att med ömhet och billighet afväga både
behofven och utvägarne att dem fylla, är han äfven framför någon annan
i tillfälle att medla emellan de skiljagtiga intressen, som i sådana frågor
kunna emot hvarandra uppträda. Af dessa skäl, hvartill ytterligare torde böra
läggas det biträde, socknenämnden vid utförande af sina mångfalldiga och
mödosamma bestyr i afseende på fattigvårdsangelägenheterne såmedelst skulle
kunna påräkna, hafva Rikets Ständer icke tvekat att i underd. förorda elt
stadgande i den rigtning, som här ofvan antydes.
'424
Expecluions-Vlshotlets Förslag till und. Shrifvelsej N.o tgS.
I afseende å 7 § 3 mom. är anmärkt, att fattigvårds-styrelsens husbonderätt
är inskränkt endast till sådana personer, som för hustru eller barn fattigförsörjning
åtnjuta; hvaremot öfver dem, hvilka genom lättja eller liknöjdhet
förorsaka, att hustru eller barn falla fattigvården till last, styrelsen icke
eger annan rättighet sig tillerkänd, än den att för sålunda uppkomna kostnader
af den lättjefulles eller liknöjdes arbetsförtjenst eller annan dess egendom
erhålla ersättning.
Då emedlertid en sådan lättjefull och liknöjd person, hvarom* här är
fråga, för de liesta fall lärer sakna annan tillgång till gäldande af en dylik
ersättning, än dess arbetsförmåga, och denna icke heller lärer för sådant ändamål
blifva anVänd, med mindre han dertill lagligen förbindes, torde annan
utväg till betryggande af fattigvårds-styrelsens rätt härutinnan icke återstå,
än att dylike personer ställas under enahanda kategori med’ dem, hvilka
uti 1 mom. omförmälas, eller under styrelsens husbonde-välde, hvadan
-Rikets Ständer trott sig böra lili förevarande mom. tillstyrka en ändring i nu
anmärkta syftning.
Uti 8 § 1 morn. hafva Rikets Ständer föreslagit ett tillägg, som endast
innefattar ett, efter Rikets Ständers omdöme, behöfligt förtydligande af hvad
i detta hänseende redan finnes stadgadt.
Till stadgandet i 9 §, att, om någon egendom tillfaller å fattighus intagen
person, samma egendom då skall fattigvården tillgodokomma, derest icke
fattigvården för hjonet då upphör, har blifvit yrkadt det tillägg, att, der fattigvård
för personen af sistnämnda skäl upphör, denne då må vara pligtig
att lemna kommunen full ersättning för det understöd, han längre eller kortare
tid åtnjutit.
En bestämmelse af enahanda syftning var uti det af Rikets Ständer vid
1840—1841 årens riksdag afgifna förslag intagen; och Rikets Ständer, som,
äfven för deras del, anse ett dyliks stadgande icke böra saknas, helst denna
ersättningsskyldighet, jemte det den är i hög grad billig, tillika torde förekomma
missbruk af fattigvårdens anlitande, hafva, i följd häraf, uti omförmälda
§ föreslagit ett tillägg i afseende härå.
Hvad uti 1 mom. af 10 § finnes stadgadt, rörande beräkningsgrunden
för de tillskott, hvilka för fattigvårds-behofvens afhjelpande, utöfver de bestämda
personella bidragen, ytterligare kunna erfordras, har utgjort föremål
för flere anmärkningar. Jemte förmenande, att nödig föreskrift saknades,
huruvida hemmans förmedlade eller oförmedlade mantal borde läggas till
grund för utgörande af dessa tillskott, har tillika det yrkande blifvit fram
ställdt,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;o 198. 425
stiilldt, att, i stället för denna beräkningsgrund, fastighetens taxeringsvärde
ma.såsom norm i detta hänseende antagas. Med hänsigt till den stora olikhet
i afseende på godhet, egovidd och allmänna onera, som emellan hemman
inom olika trakter af samma församling, till och med inom samma by eller
skifteslag, förekomma, kunde, enligt hvad anmärkt blifiit, den 1111 gällande
beräkningsgrunden , eller hemmanstalet, vare sig det förmedlade eller oförmedlade,
aldrig anses såsom ett rättvist uttryck af innehafvarens förmåga att bära
dessa afgifter. Denna omständighet, i förening med den åsigt, att en likstämmighet
med hvad i fråga om tillskotls-afgifter till folkskolelärares aflöning,
redan funnes föreskrifvet, härutinnan lämpligen bordt iakttagas, har
föranledt det förslag, att enahanda bestämmelser, som uti Kongl, stadgan om
folkundervisningen af den 18 Juni 1842, i dylikt fall äro meddeldte, äfven
må, för utgörande af ifrågavarande tillskott, antagas.
Ehuru det i allmänhet torde få antagas, att, hvilken grund för utgörande
af fastighetsegares å landet tillskott till fattigvården än må bestämmas, en
så jemn och rättvis beskattning svårligen lärer kunna åstadkommas, att beloppet
af hvarje fastighetsegares tillskott alltid må anses fullkomligen motsvara
dess förmåga att bidragen utgöra, hafva Rikets Ständer likväl icke tvekat att
gifva företräde åt den beräkningsgrund, kommitterade för fattigvårdsärendena
antagit, elier det fastigheten åsätta taxeringsvärde, förnämligast af den orsak,
att, till följd af detta värdes föränderlighet, en höjning eller minskning
deri, der sådant skulle pröfvas nödigt, lätteligen kan åstadkommas, samt, i
följd deraf, ett möjligen inträffadt missförhållande såmedelst jernnäs och rättas.
— Då i öfrigt, efter Rikets Ständers tanka, en likstämmighet i grunden
för beräkning af ifrågavarande bidrag och dem kommunén tili folkskolelärares
aflöning utgör, torde linnas lämplig, hafva Rikets Ständer, som tillika äro
af den åsigt, att det bör vara hvarje fattigvårdssamhälle tillåtet att,dermedlemmarne
derom öfverenskomma, för fattig vårdstillskottens utgörande bestämma
äfven annan grund, än den sistnämnda, i iöljd häraf i underd. föreslagit
en ändring i förevarande moment till likhet med hvad stadgan för folkundervisningen
i riket i dylikt fall innehåller.
I afseende å de bestämmelser, som förekomma i 14, 15, IG och 17 §§,
har blifvit anmärkt, att föreskriften derom, att enhvar, i fråga om fattigförsörjning,
skall tillhöra det samhälle, der han, efter fyllda 15 år, sist under
3 på hvarandra följande år stadigt vistats, gåfve anledning till betänkliga 0-  lägenheter. En hemmansegare kunde visserligen förbjuda, att en person finge
hos en af honom antagen brukare eller torpare skattskrif vas, men deremot
Kih. till R. St. Prot. 1847 oc^ 1848, 10 Sami. 1 Afd. 54
426
Expeditions-Utskottels Fardag till und. Skrifveliej No 198.
svårligen förvägra denne sednare att låta personen vistas i dess hus, hvilket
förhållande till och med kunde för egaren vara okändt. Det förhållande vore
icke heller otänkbart, att en person, efter att hafva inom föreskrifven
tid till pastor aflemnat flyttningsbeviset, ulan sökt mantalsskrifning, i 3 år
uppehölle sig inom ett fattig vårds-samhälle, än på ett, än på annat ställe
derinnom, äfvensom att denne person kunde hafva hustru och barn, hvilka
annorstädes vistades, lifter de 3 årens förlopp skulle, enligt nu gällande föreskrift,
ej mindre den ifrågavarande personen sjelf, än hans familj, tillhöra
nämnde samhälle. Olämpligheten och obilligheten af ett dylikt stadgande
vore uppenbar; och för att afvärja de följder, sorn deraf kunde uppkomma,
fordrade försigtigheten, att man icke emottoge dylike personer eller begagnade
sig af deras arbete, hvilket åter komme att för dem afstänga utvägarne
till försörjning. Om en sådan person tillbragt 2:ne af de sednare åren på
serskilda ställen, men förut under 3 års tid. haft stadig vistelse inom annat
låttigvårds-samhälle, skulle, efter hvad nu finnes stadgadt, detta sednare samhälle
vara pligtig! att honom försörja; och 0111 man antoge, hvad ganska väl
kunde inträffa, nemligen att en dylik person, efter fyllda 15 år, aldrig vislats
3 fulla år inom något samhälle, skulle denne, i fråga om fattigförsörjning,
tillhöra den församling, hvartill han vid nämnde ålder hörde, oaktadt
många år derefter förflutit. Vid jemnförelse af föreskrifterna i 15, 16 och 18
(\§, syntes det icke vara tvifvel underkastadt, att försörjnings-skyldigheten
af en person, som från annat fattigvårds-samhälle inflyttat, i erke bör af detta
sednare bekostas i annat fall, än för så vidt försörjning ifrågakommer under
3 år från den tid, som förflutit efter det inflyttningen egt rum. Detta förhållande
syntes vara obilligt för det samhälle, dit en sådan inflyttning skett.
Under nämnde tid kunde den inflyttande på ett eller annat sätt lätteligen
hafva hulpit sig fram utan att behöfva anlita samhället om understöd, och
innan ett sådant anlitande skett, kunde han icke anses deraf vara i behof. I
fråga 0111 inflyttande personers förening med annat fattigvårds-samhälle än
det, de förut tillhört, samt vilkoren derför, vore i allmänhet mycken försigtighet
af nöden, så vida man ville undvika de betänkliga följder, en förhöjd
fattigvårdst unga samt en tillökning i fattig-ldassens antal måste medföra. Att
genom vissa lämpliga inskränkningar härutinnan den fattige, men idoge arboren
skulle betagas utsigten att erhålla hemvist och att kunna ärligen försörja
sig, vore icke att befara, helst denne, ehvar lian vistas, sällan eller aldrig
blefve blottställd för nöd, utan vore det egentligen den lättjefulle oell oduglige,
som begåfve sig från ett till annat samhälle, för alt lefva på andras
bekostnad.
Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse> N.o 198.
427
För de socknar, hvarest, till följd af friskostiga bidrag och en hushållsaktig
förvaltning, en väl ordnad fattigvård redan funnes, gingo de väntade frugterna
af dessa anstalter förlorade genom den fria inflyttningsrätt, som nu blifvit
medgifven. Dessa stadganden syntes icke heller väl stå tillsammans med den
hittills antagna bestämmelsen, att fattigkassans fonder äro församlingens egendom,
hvilken det således icke är tillåtet att mot egarens vilja honom afhända;
äfvensom härvid vore förbisedt, att de kostnader, hvarje socken måtte bestrida
för de inflyttade hjonens försörjning, i sjelfva verket icke äro annat, än
en olaglig beskattning på socknens innevånare. Åtskillnaden emellan vistelseoch
mantalsskrifnings-ort å ena, och försörjningsort å den andra sidan, den
invecklade lagstiftningen och de godtyckliga stadgandena om sättet att utfinna
den rätta orten för fattighjonens försörjning, de besvärliga, nästan omöjliga
uppgifter, som i detta hänseende blifvit äskade af församlingarnes presterskap,
alla dessa omständigheter utgjorde föremål för en skälig klagan öfver
författningens olämplighet i dessa delar. I och med detsamma det medgåfves
en socknens medlem att der vistas och mantalsskrifvas och att tillika
hafva en annan försörjningsort, då fattigvård af honom behöfde anlitas; på
samma gång blefve det ock för lagstiftningen omöjligt att genom bestämda
stadganden undanrödja den oreda, som uppkomme af flyttningar från en ort
till en annan, och att förebygga vidriga tvister socknarne emellan. Ehvad
föreskrifter, sorn bestämdes i fråga om ersättningsskyldighet, kunde något hinder
icke uppställas derför, att ju en församling, ehuru den ej har försörjningspligten
för ett inom dess område vistande fattighjon sig ålagd, likväl i någon
nion, ofta helt och hållet, komme att draga tungan af dess vård och försörjning.
Giltigheten af de skiil, hvarå större delen af nyss anförda, emot nu gällande
föreskrifter i förevarande ämne framställda, anmärkningar grundas, kan,
enligt Piikets Ständers öfvertygelse, icke bestridas; och att betänkliga olägenheter
samt i hög grad invecklade, mången gång till orättvisa ledande, förhållanden
måste uppkomma till följd af åtskillnaden emellan vistelse- eller mantalsskrifningsort
å ena, samt försörjuingsort å andra sidan, torde lätteligen
kunna inses.
För bedömande af den frågan, hvilket samhälle en person, då behof af
Fattigvård, för honom yppas, skall anses tillhöra, torde icke någon egentlig
rättsgrund gifvas, då fattigvården sjelf icke stödjer sig på någon sådan, utan
endast är en af nödvändigheten, till följd af samfundsförhållandena, påkallad
anstalt att förekomma vådor för staten. Pröfningen af denna fråga lärer således
endast böra åsyfta att genom bestämda begränsningar fullända den, ge
-
428
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N:o t$8.
noin fattigvårdens öfverlåtande på socknarne, antagna fördelningen af detta
allmänna bestyr, så alt missbruk och förtydningar, ledande till mannamån,
förebyggas. Att till hvarje fattigvårds-samhälle höra alla de, som derinom
hafva sin bostad, torde väl synas klart; men bostaden är dock ofta diktad
eller endast så tillfällig, att någon tillförlitlig rättelse deraf icke kan hemtas.
— Det torde således tillika erfordras en offentlig actus, som bekräftar förhållandet
och lemnar tillfälle att förekomma missbruken, och denne actus är
mantalsskrifningen, hvilken också redan är, såsom sådan, i de flesta rättsfrågor
antagen.
Hvad åter angår den fria inflyttningsrätt, som genom nu gällande förordning
är vorden medgifven, så lärer väl icke kunna förnekas, att de församlingar,
hvilka redan träffa t ändamålsenliga anstalter för försörjning af deras
fattige, derigenom fått vidkännas ett obilligt intrång. En så obegränsad
rättighet står, efter Rikets Ständers omdöme, icke väl tillsammans med den
allmänna bestämmelsen om socknarnes skyldighet att hvar för sig besörja vården
om deras fattige. — Den inskränkning härutinnan, som förut egt rum,
och ej mindre af kommitterade för fattigvårdsärendena, än ock af Rikets
Ständer vid 1840—1841 årens riksdag var föreslagen, eller att mantalsskrifning,
utan medgifvande af fattigvårds-styrelsen, icke må ske för personer,
sorn synbart äro i de vilkor, att ett närä för handen varande fattigvårdsbehof
för dem skäligen kan befaras, är, enligt Rikets Ständers öfvertygelse, oundviklig,
om man icke vill äfventyra en täflan emellan socknarne att på hvarannan
öfverflytta en redan känd, eller, såsom snart inträffande, förutsedd fa ttigvårdstunga,
jemte alla de ganska vådliga oordningar, som deraf måste blifva
en följd. Något hinder för den individuella verksamheten lärer, genom en
sådan inskränkning i allmänhet icke kunna anses uppkomma, då den endast rörer
mantalsskrifningen, samt någon derigenom icke kan tvingas att inskränka
sitt vistande inom mantalsskrifningsorten. Att dessa vilkor för mantalsskrifningen,
ehuru de icke omedelbart inskränka valet af bostad, likväl till äfventyrs
kunna verka till något återhåll emot ofta förnyade inflyttningar från en
ort till en annan, lärer väl vara sannolikt; men Rikets Ständer föreställa sig,
att ett sådant återhåll snarare verkar fördelaktigt, än menligt på den arbetande
klassen, genom rigtningen till stadga och sorgfällighet att förvärfva
och bibehålla förtroende inom sin omgifning. Om, för serskildte tillfällen,
tillgångar till arbetsförtjenst skulle visa sig förmonligare å en ort, än en annan,
möter uti en dylik lagstiftning icke något det ringaste hinder för begagnande
deraf.
Utgående från dessa åsigter, hvilka hufvudsakligen äro desamma, som,
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 198. 429
vid frågans behandling ej mindre hos kommitterade för fa t tigvårds-ärendena,
än ock hos Rikets Ständer vid 1840—1841 årens riksdag, gjort sig gällande,
hafva Rikets Ständer underdånigst föreslagit, att, med frånträdande af de grunder,
hvarå den utfärdade förordningen i dessa delar hvilar, de principer, hvilka
af ålder inom riket varit gällande och vid nämnde riksdag af Rikets Ständer
godkändes, måtte härutinnan varda bibehållna.
Det af Rikets Ständer uti 20 § 3 mom. föreslagna tillägg afser det förhållande,
att barn, under 15 år, blifvit öfverlemnade till vård och tillsyn
af andre än de deruti uppräknade personer, i hvilket fall enahanda
påföljd för den omnämnde förseelsen lärer böra äfven för desse personer
ega rum.
I öfverensstämmelse med hvad här ofvan blifvit yttradt, hafva Rikets
Ständer uppgjort efterföljande förslag till ändringar itti serskilda §§ af Kongl,
förordningen om fattigvården i riket; anhållande Rikets Ständer i underdånighet,
det E. K. M., i den nion samma förslag gillas, täcktes, genom utfärdad
författning’, i nåder stadga, att omförmälda §§, i enlighet dermed,
måtte erhålla en förändrad lydelse.
Underdånigt förslag
till ändringar af följande SS och mom. uti Kongl, förordningen
om fattigvården i riket af den 27 Maj 1847»
§ 3.
2 morn. Inom hvarje fattigvårds-samhälle skall finnas en fattigvårdsstyrelse.
k landet utgöres denna styrelse af sockne-nämilden, uti hvilken
kyrkoherden, äfven om han icke är vald till ordförande eller ledamot i
nämnden, skall, å embetes vägnar, såsom ständig ledamot deltaga vid behandling
af de frågor, som tillhöra fattigvården. Kyrkoherden kan ock, på
bestämd eller obestämd tid, af socknestämma väljas till ordförande 1 fattigvårds-styrelsen.
För stad utses sådan styrelse i den ordning, hvarom antingen
redan kan vara bestämdt, eller kan öfvenskommas, eller framdeles kan
blifva föreskrifvet.
§7.
3 morn. Om någon, genom lättja eller liknöjdhet, förorsakar, att hustru
430 Expeditions-ZJtskottets Förslag till and. Skrifvelse j N.-o ig8.
eller barn sakna försörjning, så att de, till följd deraf, falla fattigvården till
last, eger fattig vårds-styrelsen rättighet att, för sålunda uppkomna kostnader,
erhålla ersättning utaf sådan persons tillgångar, samt att, för beredande deraf,
der så nödigt finnes, hålla honom till arbete genom användande af dea
husbonde-rätt, som andi'e fattighjon enligt 1 mom. aro underkastade.
§ 8-
1 morn. Som fattig-understöd är en nödhjelp af kristligt deltagande för
den behöfvande, vare allt pockande, då det sökes, eller klandrande utlåtelser
om dess beskaffenhet, då clet emottages, alldeles förbudna. Rättelse uti förment
felaktighet af ledamot eller andre personer, som med fattighjonens försörjning
haft befattning, må sökas hos fattigvårds-styrelsen.
§ 9.
Då någon intages i fattighus eller till full fattigförsörjning, skall allt,
hvad personen då eger, tillfalla fattigvården, hvars styrelse eger oinskränkt
rätt att det använda. Om någon egendom sedermera tillfaller fattighjon, vare
lag samma, derest icke fattigvården för hjonet då upphör5 dock bör, i
detta fall, af den personen tillfallna egendom återgäldas den kostnad, som
blifvit använd till underhåll af personen sjelf, dess maka och barn under 15
års ålder; ankommande det på fattigvårds-samhället att sådan ersättning
helt och hållet eller till någon del efterskänka.
§ 10.
1 mom. Om afkastningen af fattigvården tillhöriga fastigheter och kapitaler,
jemte inkomsten af sterbhus-afgifter, böter, kollekter, frivilliga gåfvor
och andra sådana bidrag, icke äro för fattigvårds-behofvet tillräckliga, skall,
till fyllnad af bristen, först erläggas en afgift för året af högst åtta skillingar
för mans- och fyra skillingar för qvinsperson, som är mantalsskrifven och
fyllt 18 år; dock må för den, som befinner sig i serdeles knappa omständigheter,
eftergift häraf kunna af fattigvårds-styrelsen beviljas. Hvad derutöfver
erfordras, fylles genom tillskott efter de i 2:dra art. bevillnings-förordningen
stadgade grunder. Är, eller varder annan grund för utgörande af sådant
tillskott inom serskildt fattigvårds-samhälle antagen och fastställd, galle
den, så länge samhället dermed åtnöjes.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o igS. 431
§ 14.
1 morn. I fruga om fattigvård anses i allmänhet en hvar tillhöra det
samhälle, der han är antecknad i mantalslängd, sednast varit eller hort vara
det; men, der någon mantalsskrifves, med afseende å tilltänkt flyttning från
en socken till en annan, och förhållanden inträffa före flyttningstiden, som
upphäfva de aftal, på grund hvaraf mantalsskrifningen skett, då skall sådan
mantalsskrifning icke medföra fattigvårds-ansvar, utan detta ansvar vidlåder det
samhälle, personen förut tillhört.
2 inom. Minderårige barn af äkta säng tillhöra fadrens eller, om han
är död, modrens mantalsskrifningsort, och oäkta barn tillhöra den ort, modren
tillhörer.
3 mom. För manskap af värfvade arméen och flottan, samt handtverkare
och arbetare vid kronans varf och verkstäder med lön på stat, sorn endast
till följd af tjenstgöringen mantalsskrifvas å tjenstgörings-orten, galle, ehvad
de äro i tjenst eller afskedade, icke sådan skattskrifning till rättelse i
fattigvårds-frågor. Den fattigvård, som för sädane personer samt deras hustrur
och barn kan erfordras, skall, efter behörig pröfning, bekostas%f Kongl.
Majt och kronan, om icke desse personer af annan anledning tillhöra serskildt
sandi dle.
För personer, hvilkas mantalsskrifnings-ort icke kan utrönas, bekostas likaledes
af Kongl. Majt och kronan ilen oundvikligen nödvändiga fattigvården,
intilldess något fäitigvårds-sumhälle kan dertill förpligta».
§ 15.
Inflyttar eller anrsräles till inflyttning från ett fattigvårds-samhälle till
annat tjenstehjon, som uppnått 55 år eller, i anseende till sjuklighet eller
hvarjehanda åkommor, saknar full arbetsförmåga, eller ogift lagstadd qvinna,
som vid inflyttningen synbarligen är hafvande, eller inhyseshjon, eller den,
som eger egen eller legd bostad utan sådant jordomfång, som motsvarar besutenhet
och utan att vara i lagstadd tjenst, eller jordegarens arbetare, eller
i vederbörlig ordning antagen fabriks- eller handtverks-arbetare, och innehafver
han icke heller allmän tjenst eller erkändt ycke, motsvarande behofvet
för försörjning, eller annan känd utväg för bergning, då må sådan
person icke antecknas i mantalslängden i inflyttningsorten utan medgifvande
af fattigvårdsstyrelsen derstädes.
432 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV;o 198.
§ 16.
Bosätter eller uppehåller sig någon inom ett fattigvårcls-samhälle, utan
alt der eller annorstädes vara vid sed naste mantalsskrifning antecknad, då
skall fattigvårds-styreisen, om den icke vill emottaga honom, såsom tillhörande
samhället, inom sex månader efter inflyttningen, gifva det tillkänna
antingen för styrelsen inom det samhälle, han sednast? lagligen tillhört, eller
hos Konungens befallningshafvande i orten, som då derom underrättar styrelsen
i sistnämnde samhälle, på hvilken det derefter ankommer att anställa
talan om hans mantalsskrifning i vistelse-orten, för att såmedelst undgå det
annars fortfarande fattig vårds-ans varet. Åsidosättes den föréskrifna iakttagelsen
af styrelsen i det. samhälle, dit flyttningen skett, anses personen tillhöra
detta samhälle, utan afseende på uteblifven mantalsskrifning. Häremot må
ingen, i och för äfventyret af framtida fattig vårdstunga, inskränkas i rättigheten
att välja vistelseort. Är i detta afseende något att anmärka, i anledning
af författningarne emot försvarslöshet och lösdrifveri, gälle derom,
hvad i dessa författningar stadgas.
§ 17*
För iakttagande af hvad i nästföregående § är föreskrifvet, skall fattigvårdsstyrelsen
hafva noga uppsigt öfver skeende inflyttningar, och det åligga
hvarje samhällets medlem att om de personer, han från annat samhälle mottager
i sitt hus eller å sina egor, göra anmälan, i stad inom 3:ne dagar hps
ordförande för fattigvårds-styrelsen, och å landet inom 14 dagar antingen hos
fattig vårds-styrelsens ordförande eller hos rotens fattigvårds-föreståndare, sorn
det till ordföranden skyndsamlingen inberättar. Den, som åsidosätter sådan
anmälan, plikte 1 r:dr 32 sk. banko, som lika fördelas mellan åklagaren oell
fattig-kassan.
En hvar, som från ett till annat fattigvårds-samhälle flyttar, vare pligtig
alt från pastors-embetet i den församling, från hvilken personen flyttar, medföra
bevis, innehållande, utom hvad i öfrigt är eller kan varda föreskrifvet,
uppgift å den flyttandes för- och tillnamn samt stånd och yrke, å dess födelsedag,
år och ort, å dess föräldrar, i fall de äro kända, och den församling,
de vid dess födsel tillhörde, å tiden, då personen tili församlingen inflyttat
och då han derifrån utflyttat, huruvida han är arbetsför, samt orti han
å aflyttnings-orten blifvit för året mantalsskrifven. Detta bevis skall den inflyttande
skyndsamlingen och vid vite af 1 r:dr 32 sk. banko, till ofvan
nämnde
-
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 199.
433
nämnde fördelning, sednast inom 14 dagar efter inflyttningen, aflemna till
pustors-embetet i elen församling, dit inflyttningen sker.
Vid enahanda påföljd åligge den, som en månad vistas inom annat samhälle,
än der han är mantalsskrifven, att, inom denna tid, till pastor i vistelseorten
aflemna behörigt frejde-betyg.
§ 20.
3 morn. Befalla eller tillåta föräldrar, stjufforäldrar eller fosterföräldrar
sina, eller andre personer de under deras vård ställde barn, sorn icke uppnått
15 år, att bettla, blifva sådana föräldrar eller målsmän behandlade, på
.sätt nästföregående mom. örn bettlare föreskrifver.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 September 1848.
N:o 199.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Sept. 1848.
Preste-ståndet den i4 — —
Borgare-ståndet den i5 — —
Bonde-ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ändring i
föreskriften om skyldigheten att bygga och underhålla byvägar.
(,Lag- samt Allm. Besv.- och låkön.-utsk. Bet., N:o 42.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betraktande kommit, huruledes, då genom Kong-L
resolutionen på Ridderskapets och Adelns besvär den 8 Januari 17.35 är stadgadt,
att "de så kallade byvägar skola endast underhållas af dem, som sig
"deraf betjena, så att landet dermed icke vidare, för en eller annans beqvämlighets
skull, bör besväras,” denna skyldighet måste, synnerligast inom större
sk i Roslag, blifva alltför tryckande för de delegare, som vid skiftet erhållit
lotter, belägna på längre afstånd från allmän väg, än de öfrige delegarne, e
Bih
lill II. St. Vrot. 184-j och 1848• to Sami. 1 Afd. 55
434- Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 2oo.
i
niir, oansedt allas fördelar vid skiftet borde afses, de förre ensamme få bekosta
byggnad och underhåll al den mångdubbelt längre utfartsväg, som erfordras.
1 ändamål således att emellan delegare inom samma skifteslag bereda
en lämplig oell med billighet öfverensstämmande fördelning af ifrågavarande
besvär, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes genom
utfärdad författning i nåder stadga, att utfartsvägar för byar eller enstaka
gårdar, som undergått eller hädanefter komma att undergå laga skifte,
skola, der annan öfverenskommelse icke träffas, af samtlige delegare i skifteslaget
byggas och i farbart skick underhållas efter den delningsgrund, sorn
vid skiftet blifvit följd, eller, der sådant ännu icke försiggått, efter den delningsgrund,
som vid verkställande skifte kan komma att bestämmas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 16 September 1848.
N:o 200.
UppläU och godkändt hos Ridd. och Adeln, deri i3 Sept.
Preste-ståndet den i4
—
Borgare-ståndet den i5 —
Bonde-ståndet den iö — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ändring af
af 2 kap. 1 ,f:n i Kongl, stadgan om skiftes-verket i riket
den f. Maj 182I.
(Lag- samt Allm. Besv-. och Ekon.-utsk. Bet., N:o 43.)
S. A. K.
^ 1 afseende å den uti 2 kap. 1 § af Kongl, stadgan om skiftes-verket i riket den
• 4 Maj 1827 intagna föreskrift derom, att behörig landtmätare, soto af skiftessökande
jordegare föreslås till sådan förrättnings verkställande, bör dertill förordnas,
har hos Rikets nu församlade Ständer blifvit anmärkt, att skiftes-sökandens
rättighet att utse skiftesman ofta ställer den förre i ett tvetydigt förhållande
till den sednare, serdeles om sökanden anses mindre samvetsgrann och
skiftesmannen mindre skicklig, i hvilket fall kunde bilda sig den föreställning,
att denne sednare, utan afseende å. skifteslagets bästa blifvit anlitad der
-
Expedit iöns-Utskottets Förslag lill tind. Skrifvelse N:0 2 00.
435
före, att hail medgifvit nedsättning uti sin på sökanden belöpande andel i
arfvedel; att blotta möjligheten af eli sådant förhållande väcker misstänka
och ovilja, serdeles hos de personer, som sakna förmåga att bedöma, buruvida
rätt dem vederfares eller icke, samt att i öfrigt en obillighet förefinnes
deruti, att ej samtlige de delegare, hvilkas jord skall i skiftet ingå, få i valet
af förrättningsman deltaga; äfvensom den förmodan blifvit yttrad, att,
derest en sådan rättighet tillerkändes samtlige delegarne i skifteslaget, detta
skulle verka derhän, att en större omsorg och drift hos landtmätaren blefve
att påräkna, samt att de för jordbruket högst menliga klagomålen öfver skif—
tes-förriittningarne konrae att förminskas.
Instämmande i dessa anmärkningar, hafva Rikets Ständer likväl, på det
ett förändradt stadgande i ofvan antydda syftning ej måtte medföra en alltför
lång tidsutdrägt med skiftes-förrättningens företagande, ansett E. K. M:s
befallningshafvande böra bemyndigas att, i händelse tvist, vare sig 0111 beräkning
af pluraliteten utaf delegarne inom skifteslaget, eller ock af annan orsak,
uppstår, meddela förordnande åt den af de föreslagne landtmätarne, E.
I\. M:s befallningshafvande finner lämpligast; och få Rikets Ständer alltså i
underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes genom utfärdad författning i nåder
föreskrifva, att 1 § af 2 kap. uti Kongl, stadgan om skiftes-verket i riket,
sådan densamma lyder uti Kongl, kungörelsen den 9 Juni 1832, skall erhålla
följande förändrade lydelse:
”Ansökning om förordnande för landtmätare till förrättande af laga skifte
skall inlemnas till Kongl, Majds befallningshafvande; och bilägges dervid
en förteckning på hemmanen i skifteslaget, deras natur och egare samt de
sednares vistelseort. Hafva samtlige uti förteckningen upptagne delegare i
skifteslaget underskrifvit ansökningen, utförde Kongl. Maj:ts befallningshafvande
genast det begärda förordnandet för den föreslagne landtmätaren, så vida
han, enligt hvad serskildt är föreskrifvet, eger landtmäteri-göromål på eget
ansvar förrätta och annat laga hinder ej möter. Finnes åter ansökningen ej
vara af alla undertecknad, bör Kongl. Maj:ls befallningshafvande, med föreläggande
af viss kort tid och vid äfventyr af förklarings-rättighetens förlust,
infordra vederbörandes yttrande i afseende på den förrättningsman, de önska,
saint, efter förklai ingslidens slut, utfärda förordnande för den behörige landtmätare,
som erhållit de Heste rösterne, beräknade eller hemmantal eller annan
deremot svarande grund, som för röstberäkning i orten är gällande.
Falla lika mångå röster på t\å eller flera landtmätare, eller uppslår tvist antingen
i afseende på rösternes beräknande eller annorledes, så att genom öfvervägande
pluralitet någon landtmätare icke kan anses vara till förrättnings
-
436
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 201.
man utsedd, eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande gifva förordnande åt
hvilkendera af de föreslagne landtmätarne, Kongl. Måj.ts befallningshafvande
för godt linner.”
”1 fråga om annan landtmäteri-förrättning skall ansökning 0111 förordnande
för landtmätare äfven ingifvas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande; och
må jordegare icke vägras alt erhålla den landtmätare, de begära, så vidt sådant
lämpligen ske kan. Ej må förordnande annan landtmätare meddelas,
än den, som, enligt hvad serskildt föreskrifvet är, eger landtmäteri-göromål
på eget ansvar förrätta.”
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 16 September 1848.
N:o 201.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Sept. 1848.
Preste-slåndet den 14 — —
TSorgnre-ståndet den i5 — —
Bonde-ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse om ändringar i Kongl,
stadgan, angående försvarslöse och till allmänt arbete förfallne
personer.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., 2vo 44.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betraktande kommit, hurusom uti E. K. M:s
nådiga stadga, angående försvarslöse och till allmänt arbete förfallne personer
af 'den 29 Maj 1846, något stadgande icke finnes meddeladt, som alser att
bereda nödige tvångsmedel, hvarigenom sådane försvarslöse personer, hvilka
icke blifvit straffade för stöld eller inbrott, eller andra grofva förbrytelser,
må kunna allvarligen tillhållas att förskaffa sig tjenst eller annat stadigt näringsfång.
Rikets Ständer hafva denna fråga i öfvervägande tagit; och ehuru 5 § 2
mom. af högstberörde nådiga stadga visserligen antyder, det serskild föreskrift
kommer att i nåder meddelas, när och huruledes försvarslös, som ej är att
Expeclitions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej iV.-o 201. 437
hänföra under § 6 mom. 1, men tigger eller visar fortfarande lättja och liderlighet,
må genom annan tvång, än det i förra mom. af 5 § omnämnda,
eller personens ställande under tillsyningsmans husbonderätt, hållas till ordning
och arbete vid inrättning inom orten; lik viii och som, i saknad af en
dylik bestämmelse, betänkliga olägenheter redan inträffat, och sannolikt än
vidare komma att förspörjas, hafva Rikets Ständer, till afhjelpande af det sålunda
öfverklagade förhållandet, intilldess frågan om organisation af arbetsinrättningar
inom orterne för dylike personers sysselsättande under nödig tillsyn,
kan varda afgjord och bestämda föreskrifter i detta afseende meddelda,
ansett sig böra i underd. föreslå ett stadgande, huru med dylike personer bör
förhållas; och fri alltså, i följd häraf, hos E. K. M. underd:st anhålla, dels att
2 mom. 5 § uti ofvan åberopade Kongl, stadga angående försvarslöse och till
allmänt arbete förfallne personer, måtte erhålla följande förändrade lydelse:
”Öfver försvarslös, som icke är att hänföra under § 6 mom. 1, men visar
lättja och liderlighet, ege tillsyningsman enahanda husbonderätt, som i
förra mom. sägs; och må en dylik person, derest han underlåter att af erbjudet
arbetstillfälle sig begagna, samt efter inför socknfenämnden 3:ne serskilda
gånger erhållne varningar, sig ej rättar, anmälas hos Konungens befallningshafvande,
som ege att med honom förfara, på sätt i § 8 föreskrifves”;
dels ock att till 8 § i omförmälde Kongl, stadga måtte fogas ett tillägg,
hvarigenom samma § komme att erhålla följande lydelse:
”Finnér Konungens befallningshafvande ej skäl att förlängdt anstånd enligt
§ 7 bevilja, eller har den, som äfven erhållit detta anstånd, föreläggandet
ändock icke uppfyllt; och är ej tillfälle till personens sysselsättande, under
nödig tillsyn, vid arbetsinrättning, som är orten serskildt tillhörig; varde
den försvarslöse dömd att användas till allmänt arbete på viss tid, hvilken
bestämmes sålunda: till fyra år för den, som undergått straff för tredje resan
stöld, eller ock blifvit för annat brott dömd till lifstidsarbete å fästning
eller tukthus, eller att mista lifvet, men i det straff af nåd erhållit mil
dring;
till tre år för den, som undergått straff (ör andra resan stöld eiler andra
resan inbrott; till två år för andra i § 6 mom. 1 nämnde försvarslöse;
samt till ett år eller derunder för sådane personer, som uti § 5 mom. 2 omförraälas.
”
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 16 September 1848.
438
Expeditions-Utskottets Förslag till ivid. Skrifvelse, F.-o 201.
N:o 202.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Sept. 1848
Preste-ståndet den 21 —
Borgare-slåndet den 22 — —
Roiide-ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående dagtraktamente
Jör magistratspersoner rn. fl., under syner och förrättningar
för Kronans räkning, hvilka fortvara allenast en dag.
(Stats- samt Allni. Besv. o. Ekon. utsk. Uti, jN:o 75 och Mein,
N:o 89.)
S. A. K.
Sedan, i afseende på det genom Kongl, kungörelsen den 18 Januari
1841 utfärdade nådiga stadgande derom, att magistratsperson^' oell borgare,
hvilkas biträde för kronans räkning fordras vid syner, värderingar, inventeringar
m. m., brandsyner å kronans bus likväl undantagne. må, när förrättningen
varar längre än en dag, undfå traktamente med en riksdaler banko
om dagen, Rikets Ständer, uti skrifvelse af den 25 nästlidne Juli, hos E. K.
M. i underd. begärt, det föreskriften härutinnan måtte, i fråga 0111 trakta
ments-ersättning
till handtverksmästare, jemväl få tillämpas för sådant fall,
att deras biträde icke lemnats utöfver en dag; så hafva, uppå förekommen
serskild hemställan, huruvida icke enahanda förmon borde, under dylika omständigheter,
förunnas så väl magistratspersoner som borgare i allmänhet,
Rikets Ständer funnit billigheten häraf, helst, hvad borgare beträffar, den genom
förra författningar burskapsegande handtverkare tillagda uteslutande rätt
till handtverks idkande upphört, hvadan oek borgare icke synas böra utan
ersättning besväras med eLt onus, som de handtverkare, hvilka ej erhållit
burskap, ega rätt att sig undandraga.
Rikets Ständer få alltså hos E. I\. M. i underd. anhålla 0111 den förändring
i Kongl, kungörelsen den 18 Januari 1841, att äfven magistratspersoner
och borgare, då de biträda vid besigtningar, värderingar och inventeringar,
(ränteri-inventeringar och brandsyner å kronans hus likväl undantagne),
må utan afseende å huruvida förrättningen räcker en eller flera dagar, undfå
lika dagtraktamente, som dem nu tillkommer för dylika förrättningar, hvilka
räcka mer än en dag.
Som det anslag af 900 r:dr, hvilket Rikets Ständer beviljat för bestri
-
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, IV.-ris 2o3 och 104. 439
(lande af ifrågavarande ersättning, icke torde, efter den underd:st föreslagna
förändringen, blifva för ändamålet tillräckligt, hafva Rikets Ständer funnit
skäligt förändra det ifrågavarande bestiimda anslaget till ett förslagsanslag.
Hvilket beslut Rikets Ständer få härigenom i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 September 1848.
N:o 203.
(Se, i anseende till återremisser, N:o 212, samt Expeditions-utskottets
memorial, JN:o 20.)
N:o 204.
Uppläst och godkäodt hos Ridd. och Adeln, den 2$ Sept. 1S4&
Preste-ståndet den 25 — —
Borgare-ståndet den a5 — —
Bonde-ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående eftergift i arrendet
för Mörrums kron n olax fiske i Blekinge län,
(Stats-utsk. Uti., N:ris 95 och 170, Mern., N:o 315 samt Först.
Stats-utsk. Mein., N:o 322.)
S. A. K.
1 a flåten nådig proposition har E. K. M. behagat gifva Rikets Ständer
tillkänna, hurusom förre nämndemannen John Svensson, hvilken, enligt ett
af Kongl. Kammar-kollegium den 22 Juli 1842 utfärdadt kontrakt, på arrende
under sex år, räknadt från och med 1843 till och med 1848, öfvertagit
Mörrums kronolaxfiske i Mörrums socken och Listers härad af Blekinge
län, emot en årlig afgift af 2,950 r:dr banko, i underd. anhållit, att, enär
hans inkomster af berörda fiske under de feni åren 1843—1847 skola utgjort
allenast 7,638 r:dr, men arrende-afgifterna för desse fem år uppgått till
440
Expeditions-Utskottets Förslag till urul. Skrifvelse, IV.o 20f
14,750 r:dr, E. K. M. täcktes af gunst oell nåd medgifva sökanden att från
statsverket återbekomma, hvad han sålunda skulle hafva genom arrendet förlorat,
eller 7,112 r:dr banko.
Efter det ej mindre E. K. M:s befallningshafvande i nämnda län, än
ock Kongl. Kammar-kollegium, med anledning häraf, underd. utlåtanden afgifvit,
har E. K. M., som, på grund af hvad utredt och anfördt blifvit, dels
angående de för meranämnde kronofiske till förena erlagda virla lägre arrendesummor,
dels och beträffande samma kronofiskes betydligen förminskade afkastning,
jemte inträffadt dröjsmål med Mörrums åns i 1 § af arrende-kontraktet
omförmälda uppmuddring, behagat i nåder föreslå Rikets Ständer att,
med behjertande af John Svenssons genom besagde arrende iråkade' bekymmersam
ina belägenhet, förunna honom den eftergift, att arrendeafgiften för
nästlidet år, äfvensom för det nu löpande sista arrendeåret, blefve till hälften
nedsatt, under förbindelse för för John Svensson att fullgöra, hvad arrende-kontraktet
i öfrigt stadgar.
Hvad E. K. M. sålunda behagat i nåder föreslå, hafva Rikets Ständer i
öfvervägande tagit; och som upplyst blifvit, alt, genom inträffade omständigheter,
hvilka vid arrendets ingående omöjligen kunnat förutses och tagas i
beräkning eller sedermera utaf arrendatorn afvärjas, fisket undergått en så betydlig
försämring, att derifrån orsaken måste härledas till det obestånd, hvari
arrendatorn sig befinner, hafva Rikets Ständer för sin del medgifvit, det arrende-afgiften
för Mörrums krono-laxfiske må varda till hela sitt belopp så
väl för år 1847, som för nu löpande sista arrendeåret eftergifven, under förbindelse
likväl för arrendatorn att fullgöra, hvad arrende-kontraktet i öfrigt
stadgar.
Hvilket Rikets Ständers få, såsom svar i ämnet, hos E. K. M. i underd.
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 26 September 1848.
N-o 26,5.
Rxpeditions-Utskottels Förslag till lind. Skrifvelse, N.-o loS.
441
N:o 205.
Oppläst och godkändt lios Ridd och Adeln den 23 Sept. 1848.
Preste-ståndet den q5 — —
Borgare-ståndet den i5 — —
Bonde-ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse > angående den utsock*
ne frälsehemmanen i Halland åliggande roteringsskyldighet.
(Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-msk. Bet., N:o 22 och Uti..
N:o 63, Mern.. Seris 77 och 88 samt Först. Stats-utsk.
Meni., IN:o 321.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer uti underd. skrifvelse elen 13 Fehr 1841, jemte
uttalande af den åsigt, att de så kallade utsockne frälsehemmanen i Halland
icke vore skyldige att utgöra ordinarie rotering, samt på i öfrigt anförda skäl
framställt den anhållan, att E. K. M. täcktes genom nådig kungörelse förklara
: att aila de åtgärder, som blifvit vidtagna för de Halländska utsockne frälsehemmanens
ordinarie rotering, endast vore att anse såsom förberedande undersökningar
i ämnet; att dessa åtgärder icke grundläde något slags anspråk
till påförande af sådan rotering eller deremot svarande afgilter, och att således
utgörandet af ständig rotering för hemmanen icke kunde ifrågakomma,
med mindre E. K. M. gemensamt med Rikets Ständer pröfvade dessa hemman
böra en dylik tunga utgöra; så hade, enligt hvad Rikets nu församlade
Ständer inhemtat, E. K. M. genom nådigt beslut den 23 Febr 1844 förklarat,
bland annat, det E. K. M. icke kunde bifalla utfärdandet af en sådan kungörelse,
hvarom Rikets Ständer anhållit, men deremot vilie under nästinfallunde
riksmöte, vid öfverlemnandet till Rikets Ständer af Hallands läns roteringsverk,
i sammanhang dermed, gifva Rikets Ständer dels en fullständig
utredning af förhållandet med de utsockne frälsehemmanens skyldighet att
draga ständig rotering, dels nådig proposition om lindring i hemmanens båtsmanshåll.
Härefter och sedan så väl Förvaltningen af sjöärendena som Kammarkollegium
blifvit i ämnet hörda, har vid innevarande riksdag E. K. M. genom
nådig proposition den 18 November sistlidet år, jemte öfverlemnande^ af
Bih till B St. Fröt. 1847 och 1848, 1o Sami. 1 Afd. 56
442
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o 2o5.
det för nya roteringar i Halland upprättade roteringsverk, förklarat, att il
K. M., för Siu del, i öfverensstämmelse med Kongl, brefvet den 23 Februari
1844, funné nämnda hemman vara skyldiga att draga ständig rotering, så
att frågan derom numera endast berodde på Rikets Ständers beslut vid
granskning, pröfning och fastställande af den tillökade ordinarie och extra
loteringen, ej mindre i Halland än i andra provinser; att om likväl Rikets:
Ständer för sin del funne de ifrågavarande utsockne frälsehemmanen icke vara
pligtige att vidkännas ständig rotering, det deraf följde, att all fråga om hemmanens
så beskaffade rotering komme att förfalla och dem i stället pä förås
extra rotering, då jemväl borde komma under öfvervägande, huruvida de
förut vanliga utskrifningspenniugarne skulle under fredstid, då effektiv roteling
icke utgjordes, för hemmanen erläggas; men att, derest Rikets Ständer
delade E. K. M:s åsigt, i afseende på hemmanens skyldighet att utgöra ständig
rotering, till bedömande borde förekomma, om och i hvad mon desamma,
till följd af deras svaga beskaffenhet och serskilda omständigheter, kunde
beviljas lindring i roterings-besväret; och har E. K. M., med afseende å de
för handen varande förhållanden samt anseende dertill, att tillförene, då fråva
varit om hemmanens indelning lill ständig rotering, det blifvit hemställdt,
att sex hela hemman borde svara för en rote, hvaremot i det upprättade roteringsverket
ej blifvit beräknade mera än omkring fyra hela hemman för
hvarje hel rote, i nåder föreslagit, icke allenast att de till och med för sistlidna
år belöpande vakans-afgifter för ifrågavarande hemman måtte belt och
hållet eftergifvas och således afskrifvas, elier, der de blifvit erlagda, återlemnas,
utan ock att alla de båtsmansnummer, hvaruti samma hemman hafva
del, måtte ständigt så i freds- som krigstid hållas vakante, med förbindelse
och rättighet att, för deras andelar uti rotarne, i vakans-afgift erlägga två
tredjedelar af det belopp, hvartill vakans-afgiflen för en båtsmansrote i länet
uppginge, enligt de föreskrifter och beräkningar, som nu följdes och framdeles
i behörig ordning kunde meddelas och antagas till efterrättelse, hvilka i
vakans-afgifter inflytande medel barde serskildt afsättas till li. K. M.s nådiga
disposition för sjöförsvaret.
Derjemte har E. K. M. nådigst behagat dels öfverlemna den utredning
om Halländska utsockne frälsehemmanens roteringsskyldighet, hvarom bär ofvan
blifvit nämnd t, dels tillkännagifva, alt ii. K. M. genom nådiga bref den
23 Febr. 1844 och den 2 April 1845 förord na t, att den omförmälda hemman
debiterade rotevakans-afgift icke skulle uttagas, innan frågan om dessa
hemmans roterings-skyldighet blifvit af E. K. JVL och Rikets Ständer i sin
helhet afgjord, äfvensom att E. K. M. under den 30 April 1846 i nåder tillå
-
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skri/velsej N.o 70S.
443
tit, att med verkställandet af den anbefallda debiteringen finge för de år, för
hvilka den icke redan egt rum, anstå, utan att likväl sådant skulle anses fritaga
hemmanens innehafvare från utgörande af rotevakans-afgift till det belopp,
sorn framdeles kunde varda bestämdt.
Rikets Ständer, som detta ärende till noggrann pröfning förehaft, hafva,
hvad angår hufvud frågan eller huruvida de utsockne frälsehemmanen i Halland
må vara underkastade ständig roteringsskyldighet eller ej, jemfört sinsemellan
de i afseende härå under olika tider tillkomna föreskrifter och öfverenskommelse!'
samt efter den härigenom vunna utredning af de deruppå grundade
förhållanden kommit till den öfvertygelse, att en sådan skyldighet berörda
hemman åligger, hvadan Rikets Ständer dela den af E. K. M. nådigst
yttrade åsigt, att ordinarie rotering skall af dessa hemman utgöras.
Vidkommande derefter grunden för en sådan rotering och sättet för dess
Utgörande, hafva Rikets Ständer funnit, huruledes rörande dessa omständigheter
förekomme, dels att, på satt E. K. M. i den nådiga propositionen omförinält,
de utsockne frälsehemmanen i Halland äro, i förhållande till hemman
af enahanda natur i andra orter, af serdeles svag beskaffenhet, hvadan en lindrigare
grund för roteringen der synes böra följas, än i rikets öfriga provinser,
dels ock att nuvarande egarne möjligen förvärfvat hemmanen under förutsättning,
att dem ej kom me att åläggas högre bidrag för försvarsverket, än
de i Kongl, brefvet den 7 September 1756 omförmälda utskrifnings-penningar;
i betraktande hvaraf Rikets Ständer alltså lemnat bifall till E. K. M:s
nådiga proposition derom, att alla de båtsmansnummer, hvaruti omförmälda
Utsockne frälsehemman hafva del, må ständigt, så i freds- som krigstid, hållas
vakanta, med förbindelse och rättighet för dessa hemmans egare att för
deras andel i rotarne i vakans-afgift erlägga endast två tredjedelar af det
belopp, hvartill vakans-utgiften för en båtsman i länet uppgår, enligt de föreskrifter
och beräkningar, sorn nu följas och framdeles i behörig ordning kunna
meddelas och till efterrättelse antagas; börande likväl de i rotevakans-afgifter
sålunda inflytande medlen till statsverket ingå.
Beträffande slutligen frågan om de ro te vakans-a fgifter, som blifvit de
utsockne frälsehemmanen i Halland påförda ifrån och med år 1835; så ehuru
genom eftergift af dessa medel staten visserligen förlorar en betydlig summa
penningar, som kunde erhållas, i fall berörda vakanse-afgifter hos vederbörande
uttoges; likväl och enär sådant komine att hafva till följd att hemmansegarne,
hvilka icke saknat allt skäl till den förmodan, att de voro alldeles
befriade från ordinarie reteringsskyldighet, skulle genom vakans-afgifternus
uttagande för flera förflutna år i mer eller mindre nion utarmas, samt
444 Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, iV.o 2 06.
de, hvilka redan betalt dem påförda afgifter, ej billigtvis derföre böra mera
än öfrige hemmansegarne af utsockne-frälset vidkännas samma afgifter, alltså
hafva Rikets Ständer för sin del beslutat, att de rotevakans-medel, som blifvit
ifrån och med år 1835 de Halländska utsockne frälsehemmanen debiterade,
ej böra, äfven om debiteringen deraf finnes grundad på laga kraftvunna
beslut, af hemmanen uttagas, och att, om sådana medel blifvit ulbetalda, desamma
skola, vederbörande återställas.
Hvilket allt Rikets Ständer få bos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 September 1848.
N:o 206.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Sept. I848.
Pi este-ståndet den 25 — —
Borgare-ståndet den 25 — —
Bonde-ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående fastställelse
af roteringsverken för den tillökade ordinarie båtsmans-rote
ringen.
(Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.-utsk. Uti., Alris 31 och
64 samt Meni., N:o 78.)
S. A. K.
Sedan rikets år 1840 församlade Ständer, efter att hafva till fastställande
lått emottaga de af E. K. M. i nåder gillade båtsmansroteringsverk för åtskilliga
län, uti underdånig skrifvelse af den 15 Juni påföljde år förklarat,
att Rikets Ständer ansett sig böra uppskjuta med pröfning af och utlåtande
öfver den nya roteringen, intilldess densamma öfver hela riket hunnit att
försiggå; så har E. K. M., med tillkännagifvande, att sådant numera egt rum
samt alt alla båtsmanshållet rörande roteringsverk inkommit , blifvit granskade
och af E. K. M. för Dess del i nåder godkända, behagat genom nådig skrifvelse
den 8 Oktober sistlidet år till Rikets Ständer öfverlemna, för fastställelse,
samma roteringsverk, som upptaga för indelningen 20 hela och 15 styc
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o iorj. 445
kade rotar samt för ro ter ingen 420 liela oell 24T^|*||||^li styckade rotar,
deruti likväl inberäknad Halländska tillökade ordinarie båtsmans-roteringen,
utgörande 295 bela och 2 styckade rotar.
Vid öfvervägande af detta ärende, och som anmärkning icke förekommit
emot de omförmälda roteringsverken, hafva Rikets Ständer jemväl för
sin del desamma fastställt. Hvilket, till svar å E. K. M:s högstberörda nådiga
skrifvelse, Rikets Ständer få härigenom i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 September 1848.
N:o 207.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Sept. 1848.
Preste-ståndet den i5 — —
Borgare-ståndet den i5 — —
Bonde-ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition, angående författning om förlagsinteckning.
(Lag-utsk. N:o 26 och Uti., N:o 54.)
' S. A. K.
Då de i allmän lag och serskilda författningar spridda stadganden i afseseende
å säkerhet för förlag, som gifves till bergs- och bruks-handteringar,
fabriker, handtverk eller hafsfiskerier, vore dels ofullständiga och icke nog allmänna,
dels ock, ehuru afseende likartade förhållanden, icke sins emellan öfverensstämmande
eller lämpade efter de för inteckningar i fast egendom gällande
föreskrifter, och det således syntes vara af vigt, att ändamålsenligare
och å dylika aftal, så vidt ske kan, utan åtskillnad tillämplige lagbud meddelas
och i en enda författning sammanföras, har E. K. M., uti eu till Rikets
uu församlade Ständer alläten nådig proposition, framställt förslag till sådan
författning.
Rikets Ständer hafva detta nådiga förslag i öfvervägande tagit, men fun
-
446
nel sådana betänkligheter möta, som förhindrat Rikets Ständer att detsamma
antaga; hvilket Rikets Ständer få i underd. anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 26 September 1848.
N:o 208.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Sept. 1848,
Preste-ståndet den a5 — —
Rorgare-ståndet den i5 — —*
Bonde-ständet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , angående rättighet
för Judar att vittna. (Lag-utsk. Ret., N:o 68.)
S. A. K.
Ilos Rikets Ständer har blifvit yrkarlt, det måtte Judar berättigas att vittna
samt den i 17 kap. 16 § rättegångs-balken föreskrifna vittnesed för dylika fall för»
ändras; och som det stadgande i förenämnde kapitels 7 §, att ”okristen’ ej må
vittna, hvilket utgjort hinder för mosaiska trosbekännare, att kär i landet såsom
vittnen begagnas, synbarligen endast har afseende å dem, hvilka äro af
sådan lära, att de om eden hysa en falsk och skadlig mening; men sådant
destomindre må anses vara förhållandet med bemälde trosbekännare, som,
enligt deras lära, eden liar en ovilkorligen förbindande kraft, hvadan de jemväl,
efter Svensk lag, ega att i andra fall med full giltighet aflägga ed, såsom
borgenärs-ed m. m.; så anse Rikets Ständer skäl ej heller förefinnas att
utestänga dem från rättigheten att vittna, hvilken rättighet i de flesta civiliserade
länder äfven är dem inedgifven; hvarjemte allmänna säkerheten bjuder,
att det hinder, våra lagar i omförmälde hänseende uppställt, varder undanröjds;
och hafva Rikets Ständer, med anledning häraf, för sin del, beslutat
utfärdande af en författning, hvarigenom varder förklaradt, att stadgandet
i 17 kapitlet 7 § rättegångs-balken, det ”okristen ej må vittnaicke innefattar
hinder för jude att vittne bära samt att, dä jude skall aflägga vittnesed,
det i 16 § af berörde kapitel fastställda formulär skall följas, med den
förändring likväl, att edsförpligtelse!! bör ske ”vid Gud och hans heliga lag.”
Expeditions-U tskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o iog.
447
Hvilket Rikets Ständer härmed få hos E. K M. i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 September 1848.
N:o 209.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 23 Sept. 1848.
Preste-ståndet den 25 — —
Borgare-ståndet den i5 — —
Bonde-ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, med förslag till lag
mot uppror och olojliga folksamlingar.
(Lag-utsk. Bet., N:ris 53 och 69.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betraktande förekommit, hurusom för närvarande
alla föreskrifter saknas, 0111 och i hvad nion vapenmakt må användas
för stillande af våldsamma uppträden utaf större folksamlingar, samt att lagen
ej heller innehåller tillfyllestgörande bestämmelser angående de brottsligas bestraffning,
i följd hvaraf hemställdt blifvit, att dessa brister i lagstiftningen
skyndsamt måtte varda afliulpna.
Rikets Ständer, som tagit denna fråga i öfvervägande, hafva jemväl funnit,
att lagstiftningen i omförmalde hänseende saknar nödig fullständighet, enär
i afseende å de stadgunden och föreskrifter, som för ändamålet ärogifna,
dels i 6 kap. 1, 2 och 3 §§ missgernings-balken, dels i Kongl, förordningen
den 1 Juli 1743, angående budkaflars kringskickande och omkringbärande i
landsorterna och dels i Kongl, kungörelsen den 26 November 1816 0111 sättet
för menigheters hörande i tillåtliga ärenden, förekommer, att förstnämnda
lagrum visserligen stadgat straff för uppror, men dessa bestämmelser lemna
icke rupn för bestraffningens lämpande efter beskaffenheten af förbrytelsens
flertal bliga arter och uppfylla således icke rättvisans fordringar; och för de
händelser, flå folkmängd antingen samlas i upprorisk afsigt, utan att våld begå,
eller, utan sådan afsigt, kommer tillhopa, men dock störer allmän eller
448
Expeditions-Utskottet Förslag till und. Skrifvelse j N.o 2op.
enskild säkerhet, finnas inga lagbestämmelser. Så märkbar denna brist ock
varit, har likväl saknaden af föreskrifter om de åtgärder, som må tillåtas för
afvärjande eller stillande af ifrågavarande oordningar, i än högre grad framstått.
Behofvet af bestämda föreskrifter härutinnan och lagstiftningens förbättrande
i öfriga delar synes ock i närvarande tidpunkt företrädesvis påkalla
lagstiftarens mellankomst; och är det af denna anledning, som Rikets Ständer
för sin del ansett sig böra, oberoende af det förslag till strafflag, E. K.
M. vid innevarande riksmöte till Rikets Ständer i nåder öfverlemnat, men i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med den del af detta nådiga förslag, som omfattar
nu ifrågaställda ämne, besluta utfärdande af en författning, hvarigenom,
med upphäfvande af 1, 2 och 3 §§ i 6 kap. missgernings-balken, Kongl,
förordningen den 1 Juli 1743 angående budkaflars samt Kongl, kungörelsen
deu 26 November 1816, rörande sättet för menigheters hörande i enskilda
tillåtliga ärenden, varder stadgadt, som följer:
§ 1-
Samlar sig folk mängd .tillhopa, och lägger det uppsåt å daga att med
förenadt våld sätta sig upp emot verkställighet af offentlig myndighets bud,
eiler att den till någon embetsåtgärd tvinga, eller att för sådan åtgärd hämnas:
skingra sig de upprorsmän, på offentlig myndighets befallning, och låta
sig till ordning bringas; då straffes anstiftare och anförare med arbete å fästning
från sex månader till två år; men de öfrige varén från straff frie.
§ 2.
Skingra sig ej upprorsmän, utan visa trotsighet emot offentliga myndigheters
befallning; vardén dömde, anstiftare och anförare till arbete å fästning
från två till fyra år, och annan deltagare i upproret till sådant arbete
från sex månader till två år.
§ 3.
Göra upprorsmän våld å person, eller bryta eller förstöra de hus, eller
plundra eller förderfva de annan egendom; då skola de straffas, anstiftare
och anförare med arbete å fästning från sex till tio år, och annan deltagare i
upproret med sådant arbete från två till sex år; Varde ock, för våld eller
annan brottslig gerning, som vid uppror begås, gerningsmannen dömd till
det ansvar, som derför i lag serskildt stadgadt är.
§ 4.
Expeclitions-Vtskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N.-o 2091
449
§4.
Dräper upprorsman den, som uppror stilla vill; miste lifvet.
Varder upprorsman dräpen; ligge ogild.
§ 5.
Har någon, muntligen inför menighet eller annan folksamling, eller i
skrift, den lian utspridt eller u[sprida låtit, till uppror uppmanat; straffes,
när uppmaningen ingen straffbar verkan hade, med fängelse från två till sex
månader.
Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida låtit,
lör att dermed komma uppror åstad.
§ 6.
Till upprors stillande må krigsmanskap användas; dock ege det ej å upprorsmän
vapen förr bruka, än den på stället varande civil-myndighet tre gånger
ljudeligen i Konungens namn befallt dem att genast åtskiljas, vid äfventyr
att vapenmakt eljest användes. Öfvergå upprorsmän så hastigt till våld, att
civil-myndighet ej kan så förfara, som nu sagdt är; då ege den myndighet
förordna, att upproret med vapenmakt genast stillas skall. Ej må dock, i
något fall, vapen längre brukas, än civil-myndigheten finner sådant, lör upprorets
stillande, nödigt vara.
Med civil-myndighet förstås här Konungens befallningshafvande, borgmästare
eller polismästare i stad och kronofogde å landet, eller den, som i
sådan embetsmans ställe satt är.
Är ej civil-myndighet tillstädes, och kan ej dess ankomst afbidas; då ege
på stället varande högste militär-befälhafvare så förfara, som för civil-myndigheten
nu stadgadt är.
§ 7.
Samlar sig folkmängd tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen,
utan att dock lägga å daga sådant uppsåt, som i 1 § sägs, och skingrar
sig ej den folkmängd på offentlig myndighets befallning, utan visar trotsighet
deremot; då skola anstiftare och anförare af det upplopp till arbete å
fästning från tre månader till ett år och annan deltagare i upploppet till böter
från tio till femtio riksdaler dömas. Öfvergå de till våld å person eller
egendom; vare lag, som i 3 och 6 §§ sagdt är.
Bih. lill R. St. Prot. 1847 o** i$48> 10 Sami. t Afd. 57
450
Expediiions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 21 o.
§ 8.
Ej vare menighet å landet eller i stad förment, att sammankomma till
öfverläggning om mål eller ärende, som menigheten rörer; ej eller må sådan
sammankomst af offentlig myndighet upplösas, så framt dervid ej företages
något, som emot lag stridande ar eller eljest allmän ordning störer. Om tid
och ställe för sammankomsten, der den ej redan, genom lag eller serskildt
stadgande, bestämd är, skall dock anmälan göras hos offentliga myndigheten
i orten eller staden, så långt förut, att den kan dervid tillstädesvara, om
så nödigt anses. Sker sammankomst utan sådan anmälan; vare den, som
sammankomsten föranstaltade, förfallen till böter från tjugofem till hundra
riksdaler.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande
&c.
Stockholm den 27 September 1848.
N:o 210.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den Sept. ’8[8.
Pi este-ståndet den ?5 — —
Boi gare-ståndet den i5 — —
Bonde-ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , angående skyldighet, att
låta inteckna vid köp af fast egendom gjordt förbehåll, att,
emot bestämd summa} Jå densamma återlösa.
(Lag-utsk. Bet., Teo 70.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvil fästad derpå, att enär Kongl,
förordningen den 1 Maj 1810, som stadgar: att om någon, vid köp eller
skifte 0111 jord och fastighet, förbehåller sig eller andra att, emot bestämd
penbingesumma eller andra vilkor, få framdeles vinna egendomen åter, sådant,
förbehåll skall vara utan verkan, — ej egde retroaktiv kraft, så vore deraf
en följd, att alla aftal af nämnde beskaffenhet, sorn skett före berörde författnings
utfärdande, fortfarande bibehålla giltighet. Dylika förbehåll vore e
-
Expedilions-Utskottcts Förtlag lill tind. Skrifvelse, N:0 nio. 451
medlertid icke sällsynta i äldre köpe-afhandlingar, och erfarenheten bevittnade
jemväl, hurusom de icke sällan göras gällande. Flera olägenheter af eftertänklig
art härflöto likväl häraf. Då nemligen, för längre tid tillbaka, äterlösningsrält
blifvit vid en fastighets försäljning förbehållen och samma fastighet
genom dels arf och dels köp kommit att ombyta flera egare, saknade
vanligen de sednare all kunskap om tillvaron af det gjorda förbehållet, hvartill
något spår i nämnde innehafvares åtkomsthandlingar sällan kunde upptäckas,
och för giltigheten hvaraf lagen icke fordrade någon offentliggörelse.
Detta förhållande skall ock hafva föranled t, att mången köpare af fastighet
varit nödsakad, oansedt hans fång med fasledom bekräftats, afstå sin lagliga
och på god tro förvärfvade egendom emot ett ringare värde, än han derföre
gifvit, hvaraf följderna voro förluster, som svårligen kunde förekommas, samt
osäkerhet i besittnings- och egande-rätt, hvilken åter menligt inverkade på
allmänna kredit-förhållandena; och har, till förekommande af dessa olägenheter,
blifvit föreslaget, det stadgas måtte: att alla förbehåll af omförmälda beskaffenhet,
som blifvit gjorda före utfärdandet af ofvanåberopade författning,
böra, för att vara gällande, intecknas på sätt redan är vordet förordnad! i
afseende på undantags-aftal.
Rikets .Ständer, som tagit denna fråga i öfvervägande, inse jemväl nödvändigheten
att, så vidt möjligt är, förekomma de menliga följder, hvilka ifrågaställde
äldre aftal 0111 rätt till återlösen af fastighet medföra.
Då dessa aftal blifvit lagligen afslutade, kunna de emedlertid icke frånkännas
gällande kraft, hvadan, för ändamålets vinnande, en annan utväg måste
vidtagas, hvartill den ofvan föreslagna synes Rikets Ständer vara den
lämpligaste. Det ar nemligen ostridigt, att de olägenheter, som från omförmälda
aftal härflyta, hufvudsakligen och vanligast hafva sin grund deri, att
dessa aftal äro dolde för allmänheten och, för de fleste egare af fastigheter,
hvilka i fordna tider blifvit försålda med förbehåll om återlösnings-rätt, obekanta.
Att föreskrifva ett offentliggörande deraf, torde derföre vara det ändamålsenligaste
medlet i förevarande hänseende.
Rikets Ständer hafva alltså, för sin del, beslutat utfärdande af en författning,
hvarigenom stadgas, sorn följer:
Har någon, vid köp eller skifte om jord och fastighet, förr än Kongl,
förordningen den 1 Maj 1810 blef till efterrättelse kungjord, gjort förbehåll
för sig eller andre, att emot bestämd penningesumma eller andra vilkor få
framdeles vinna egendomen åter; varén den eller de, som förmena sig berättigade
alt ett sådant förbehåll tillgodonjuta, skyldige att innan 1850 års slut
vid vederbörlig domstol söka inteckning uti den försålda elier bortskiftade e
-
452
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse3 IV:o 211.
gendomen, och att sedermera låta inteckningen i laga ordning förnya. Försummas
det, vare förbehållet utan kraft och verkan.
Skulle detta förslag vinna E. Iv. M:s nådiga bifall, få, i sammanhang
härmed, Rikets Ständer underdånigst anhålla, det behagade E. K. M. i nåder
påbjuda, att omförmälda förordning skall två gånger årligen, under 184-9 och
1850, behörigen i kyrkorna kungöras.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 September 1848.
Nro 211.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Sept. 1848.
Preste-ståndet den 25 — —
Borgare-ståndet den 25 — —
Bonde-ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående upphörande af
skyldighet för den med Underrätts utslag missnöjde att lösa
flera än ett diarii-bevis.
(Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-utsk. Bet., N:o 28 och Mern.,
N:0 50.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva fästat uppmärksamhet deruppå, hurusom genom
Kammar-koilegii cirkulär-bref den 18 Juni 1779 föreskrift blifvit E. K. M:s
vederbörande befallningshafvande meddelad, att, för vinnande af nödig upplysning,
huruvida de inom hvarje län balanserade sak öres-medel verkligen
bero på öfver-domstolarnes åtgärd eller ej, genom magistraterna i städerna
och upphördsmännen på landet, inom förelagd tid af sex veckor ifrån den
dag, de sakfälkle derom tillsagde blifva, infordra Öfverrätternes befrielse-utslag
för böterna, eller bevis, att besvären ännu icke hunnit afgöras, samt att.,
i de fall der sådant inom den förelagda tiden ej visas kan, böterna genast
utsöka.
Då emedlertid, efter Rikets Ständers öfvertygelse, den, som af Underrätt
blifver tili böter fälld, skäligen bör anses hafva fullgjort hvad på honom
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o a 11.
453
kan ankomma för befrielse från verkställighet å utslaget derigenom att han
styrker, det klagan öfver samma utslag hos högre rätt gjorts anhängig, samt
den omständighet, att, för besvärens pröfning 00!i afgörande, en längre tid
åtgår, icke Imer höra medföra skyldighet för den klagande att ytterligare
förete bevis, det målet är på högre Rätts pröfning beroende, destomindre
som det synes tillkomma, - icke den sakfällde, utan vederbörande exsekutor,
att, vid sådant förhållande och derest verkställighet å det öfverklagade utslaget
yrkas, visa, det samma utslag blifvit af högre Rätt faststäldt, hafva
Rikets Ständer ansett den sakfällde höra befrias från den skyldighet, som uti
ofvananförda cirkulär-bref blifvit honom ålagd, helst äfven efter upphörande
häraf vederbörande exsekutorer icke skul'e komma att sakna erforderliga upplysningar
för en fullständig redovisning af saköres-medel, enär nödig kännedom
i detta hänseende i allt fall borde erhållas derigenom att E. K. M:s befallningshafvande,
till hvilken de ifrågavarande -utslagen öfversändas, för att
verkställas, icke lärer underlåta att, i samma ändamål, genast efter emottagandet,
öfversända dem till vederbörande uppbördsman, hvilken nästan alltid
tillika är under-exsekutor.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter få Rikets Ständer hos E. K. M. 1
underd. anhålla, det E. K. M. täcktes, med upphäfvande af hvad uti Kammar-koliegii
cirkulär-href den 18 Juni 1779 härom finnes föreskrifvet, i nåder
stadga, att den, som af Underrätt blifvit till böter fälld, men häröfver
fört klagan i högre Rätt, icke är pligtig att, intilldess Öfverrätt meddelat utslag
i målet, utlösa och hos exsekutor förete flera än ett diarii-hevis.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 September 1848.
454
Expedit iöns-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o Sto,
N:o 212.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Okt. 1848.
Preste-ståndet den 2 — —
Borgare-ståndet den 3 — —
Bonde-ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående tullbevillningen.
(Bev.-utsk. Bet. rn. m., N:ris 13, 20, 23, 27 och 30, samt
Först. Stats-utsk'. Mern., N:o 278 och 314.)
S. A. K.
Efter sorgfällig pröfning af hvad i ej mindre E. K. M:s under den 7 December
sistlidet år'aflåtna nådiga skrifvelse med förslag till förnyad tulltaxa,
än ock serskilda inom Riksstånden gjorda framställningar, samt i öfrigt förekommit
angående tullbevillningen och dermed sammanhang egande ämnen,
få Rikets Ständer underdånigst anmäla, att Rikets Ständer funnit de i nu
gällande tulltaxa stadgade hufvudgrunder höra i allmänhet bibehållas och
följaktligen äfven der förekommande förbuds-bestämmelser fortfara, utom
hvad beträffar artiklarne socker-sirop samt topp-, kandi- och kak-socker, hvarå
införsel-förbuden ansetts böra upphöra och utbytas mot sådan införseltull,
som af underd. bifogade förslag till tariff synes.
Vidkommande dernäst E. K. M:s nådiga förslag att ur tulltaxan utesluta
tull värdes-kolumnen, så ehuru Rikets Ständer dela den i högstberörde nådiga
skrifvelse yttrade åsigt om fördelarne både för de trafikerande och för
tulltjenstemännen af tulltaxans möjligaste förenkling, anse Rikets Ständer likväl
hvad härutinnan och för taxans bringande till likformighet med andra
länders tulltaxor skulle vinnas genom uteslutande af kolumnen för tullvärdet
icke motsvara de olägenheter, hvilka en sådan förändring utan tvifvel skulle
i flera hänseenden medföra, hvadan Rikets Ständer i underd. anhålla, att
samina kolumn måtte fortfarande bibehållas.
För den händelse likväl, att denna Rikets Ständers åsigt icke skulle af
E. K. M. i nåder gillas, utan tullvärdes-kolumnen kommer att ur taxan uteslutas,
hafva Rikets Ständer, sorn funnit det under sådan förutsättning al i..
K. M. godkända förändrade sätt för beräkning af den hvarje stapelstad under
namn af tolag för in- och utgående varor tillkommande afgift, nemligen ef
-
Expeditions-ZJtskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 2/2.
455
ter dea hvarje vara åsätta tull i stället för tullvärdet, hvarigenom någon rubbning
icke kan befaras i den inkomst, städerna af denna afgift haft att påräkna,
medverka till det ändamål, handelns underlättande och öfriga inhemska
näringars skydd, sorn vid tullafgiftcrnes bestämmande blifvit afsedt, bifallit
att, på sätt det nådiga förslaget innehåller, ifrågavarande stapelstäderna tillkommande
tolag må beräknas till viss procent af tullbeloppen, i stället för
tull värdena, å de varor, som i hvarje stad in- eller utföras, och att denna
procent må bestämmas efter medeltalet af hvarje stads tolagsinkomster under
de sista 5 åren i förhållande till tullafgifterne, med det vilkor likväl,
att någon minskning i tolags-inkoinsterne icke må, genom tullafgifternes framtida
nedsättning, städerna tillskyndas, samt att, intill dess denna förändring
kan komma till stånd, tolagsberäkningen fortfarande skall grundas på de i
nu gällande taxa utsatta tull värden.
De i sammanhang med förslaget om tullvärdenas upphörande uti den
nådiga skrifvelse antydda förändringar i afseende å beräknandet af nederlags-rekognition
och den packhushyra, som genom Kongl, brefvet den 28 April
1842 är vorden för vissa fall bestämd, äfvensom för utrönande af de
tullvärden hvarpå tillämpningen af åtskilliga i Kongl, seglations-ordningen den
13 Maj 1843, Kongl, stadgan om hvad vid sjöfart inrikes orter emellan iakttagas
bör m. m. af samma dag, samt Kongl, förordningen den 22 December
1841, till förekommande af oloflig in- och utförsel af varor, gifna föreskrifter
och stadgade straffbestämmelser beror, hafva Rikets Ständer jemväl, såsom
fullt ändamålsenliga, godkänd, för det fall att tullvärdes-kolumnen kommer
att ur taxan uteslutas.
Erkännande fördelarne af den förenkling utaf taxan, som uppkommer
dels derigenom, att denna fördelas i två tariffer, den ena för inkommande
och den andra för utgående varor, dels ock genom uteslutande ur dessa tariffer
af de artiklar, hvilka vid in- eller utförsel äro från tull befriade, med
i stället upprättad serskild förteckning öfver de förra och anmärkning vid
slutet af utförselstariffen, att tullfriheten eger rum för alla i densamma ej förekommande
och med afgift belagda varor, hafva Rikets Ständer godkändt denna
af E. K. M. gillade förändring i tulltaxans förm.
I afseende å de speciela tullsbestämmelserna hafva Rikets Ständer, i nära
öfverensstämmelse med E. K. M:s nådiga förslag, dels medgifvit tullfrihet
vid in- eller utförsel för flera artiklar, hvilka hittills lemnat ringa inkomst,
dels nedsatt gällande införselstull för åtskilliga lå- och herednings-ämnen för
456
Expeditions-Utskoltets Förslag lill und. Skrifvelse> xV.-o 212.
näringame och konstfliten, hvarvid dock artiklarne oberedda hudar och skinn,
lin, stål, ull och några andra, sorn i det nådiga förslaget blifvit upptagne
under nämnda kathegori, funnits dels böra bibehållas vid hittills stadgade afgifter,
dels icke tåla så betydlig nedsättning, som E. K. M. i nåder föreslagit,
äfvensom Rikets Ständer för artiklarne fläsk, kött, saltadt, torkadt eller rökt;
ost och smör beslutat någon förhöjning i de införselsafgifter, det nådiga förslaget
innehåller, samt för artiklarne kreatur och spanmål bibehållit nu gällande
afgifter.
Hvad angår artikeln arsenik, dervid förändrade tullbestämmelser icke
ansetts lämpliga, få Rikets Ständer, enär upplyst blifvit, alt till följd af den
apothekare utan inskränkning medgifna rättighet att införa denna vara, så
betydliga qvantiteter deraf blifvit för någre apothekares räkning införda, att
dermed, hvad ock skall inträffat, måste hafva drifvits oloflig och vådlig handel,
underd. anhålla om utfärdande af författning, innehållande mera tryggande
kontroller, än de hittills gällande, emot missbruk vid försäljning och
spridande af arsenik samt andra gifter; äfvensom Rikets Ständer, efter vunnen
upplysning, att den i nuvarande tulltaxan stadgade införselstull af 20
procent å på Svenska tryckta böcker icke är behöflig till skydd för förläggare
och boktryckare inom landet, hvarest tryckningskostnaden är billigare än både
i Danmark och Finland, utan fasthelldre menligt inverkat på den Svenska
bokdandeln derigenom, att den framkallat motsvarande inskränkningar i
afseende å införseln af Svenska böcker till nämnde grannländer, i underd.
hemställa, det E. K. M. täcktes i ministeriel väg söka utverka ömsesidig tullfrihet
bemälde länder och Sverige emellan för ifrågavarande artikel, och att
nu gällande tullbestämmelse endast till dess en sådan reciprok tullfrihet kan
komma till stånd må bibehållas.
Beträffande öfriga förändringar, hvilka utom de här ofvan omförmälda,
Rikets Ständer ansett böra ega rum i nu gällande tullbestämmelser, få Rikets
Ständer underd:st hänvisa till bilagde tariffer, dem Rikets Ständer anhålla,
att E. K. M. täcktes i nåder fastställa.
För den händelse, att E. K. M. skulle vilja i nåder upphäfva gällande
förbudsbestämmelser, äro eventuela tullafgifter å de förbudna artiklarne stadgade;
och hafva Rikets Ständer, såsom en öfvergångs-åtgärd vid förbudens
borttagande, i enlighet med E. K, M.s nådiga förslag, beslutat, att ingen af
Expeditions-V tskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;o 112.
457
de artiklar, som, nu förbudna, hädanefter tillåtas till införsel, må på kreditupplag
uppläggas och ej heller på nederlag, annorlunda än till återutförsel, i
städerna Stockholm, Götheborg, Carlshamn, Landskrona och Söderköping,- men
beträffande E. K. M:s tillika gjorda förslag, att åtskilliga hittills förbudna artiklar
icke skulle få införas till andra städer, än Stockholm, Götheborg, Malmö,
Kalmar, Norrköping, Gelle och Helsingborg, så, ehuru Rikets Ständer icke
förbisett den ökade säkerhet mot missbruk vid införsel af vissa artiklar,
som skolat tillskyndas inhemska näringsidkare genom införselrättens inskränkning
och den deraf beroende möjligheten för desse näringsidkare att hålla
fabriksombudsman i de få städer, der införsel finge ega rum, hafva Rikets
Ständer dock, med fiistadt afseende å de för handeln menliga verkningar,
hvilka inskränkningen tvifvelsutan skolat medföra, ansett rättigheten att införa
hittills förbjudna, men hädanefter till införsel lofgifna varor böra tillkomma
alla stapelstäder.
Den nuvarande tariffen för kreditupplaget och transito-afgiften har bibehållits
utan någon hufvudsaklig förändring.
I afseende å underrättelserna om hvad vid taxans verkställighet iakttagas
bör hafva Rikets Ständer i allmänhet antagit E. K. M:s nådiga förslag, med
de förändringar, som funnits erforderliga, dels i följd af Rikets Ständers beslut
att bibehålla vissa förbuds- och andra tullbestämmelser oförändrade, äfvensom
nu gällande kreditupplags-tariff, dels ock i nedannämnde hänseende:
l:o Då den i 20 § 2 mom. af nuvarande tulltaxeunderrättelser utländningar
medgifna förmån af vidsträcktare tullfrihet för skeppsförnödenheter,
efter Rikets Ständers tanka, innebär en orättvisa emot de inhemska skeppsrederierna
och numera, då skeppsvarfven derförutan otvifvelaktigt ega full sysselsättning,
icke heller för deras skull synes behöflig, hafva Rikets Ständer
ansett stadgandet härom destoheldre böra upphäfvas, som den, i öfverensstämmelse
med E. K. M:s nådiga förslag, af Rikets nu församlade Ständer beslutade
från 25 till 50 procent utsträckta tullrestitution för skeppsförnödenheter
äfven kommer utländning, för här i riket nybyggda fartyg, till godo, hvadan
Rikets Ständer alltså trott 4 mom. af 13 § i E. K. M:s nådiga förslag
lill ifrågavarande underrättelser böra uteslutas.
2:o Enär genom E. K.. M:s nådiga bref den 10 Juni 1846 är vordet
stadgadt, att vid utförsel af här i riket tillverkadt krossadt lumpsocker restiBih
till U. St. Prot. tS47 och 1848 >' to Sami. 1 Afd. 58
458
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse , IV.-o 212.
tution af (lea för råämnet erlagda tull må ega rum med 2 sk. 6 rst per. #,
liar föreskrift härom blif\it införd i 15 § af det nya förslaget till tulltaxeunderrättelser,
äfvensom öfriga i samma § omförmälde restitutioner blifvit
lämpade efter den å råämnena för tiUverkuingarne stadgade införselsafgift.
3:o Mot det i 24 § af E. K. Ms nådiga förslag införda vilkor för tulllindringars
åtnjutande hafva Rikets Ständer ansett betänkligheter möta, som
förhindrat Rikets Ständer att detsamma godkänna.
Med tillkännagifvande af hvilket allt Rikets Ständer i underd. anhålla,
att bilagde underd. förslag mätte vinna nådig fastställelse, och få slutligen
Rikets Ständer, som inhemtat, det fråga blifvit hos E. K. M. väckt derom,
att de så kallade föringsmedlen, i stället att omedelbart tillgodokomma skeppsbesättningarne,
måtte levereras till en för hela riket gemensam pensions-inrättning
lör Svenska sjöfolket, underst anmäla sitt begifvande till ett dylikt
användande af föringsmedlen, äfvensom Rikets Ständer medgifva, att, så snart
pensions-inrättningen varder organiserad, en viss, — efter uträkning af för tio
sednast förflutna år i medeltal anordnade föri nysmedel, jemförd a med lästetalet
af de fartyg, för hvilkas besättningar föring egt rum, — i förhållande dertill
bestämd summa må till pensions-inrättningen anslås för årlig utassignering å
tullmedlen, antingen till fixt belopp eller med jemnkning i mån af berörde
lästetals till- eller aftagande.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3 Oktober 1848.
Ekpcdilions-Ulskoltels Förslag lill und. Skrifvelsej N:0 2/2. 459
Fö rteckning
å de artiklar, för hvilka, såsom enligt Rikets Ständers förslag till införsel
förbudne, tu/lafgifter blifvit till nedan utförda belopp bestämde,
för den händelse att förbuden skulle af Kongl. Maj:t upphäfvas.
Tul
B
värde.
inko.
Bränvin och Sprit:
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
hiförselstull.
Banko.
K: <lr
sk.
r:sl
af säd, potates eller andra jordfrugter:
R;dr
sk.
[r:sl
2
alla andra slag (än Geniévre Hol-  ländsk) odistilleradt, eller distil-  leradl, af till och med lOgraders
styrka
1 kanna
— -—•
32
för hvarje öfverskjutande full grad
ökas tull värdet med 6 sk. och tul-
len med 2 sk. per kanna.
af frugt:
2
andra slag (an Conjak Fransk) af
till och med 10 graders styrka .
för hvarje överskjutande full grad
ökas tullvärdet med 6 sk. och tul-  len med 2 sk. per kanna.
Jern:
1 kanna
32
gjutet:
f i skepptd )
t släp. v. i j
9
—
—
tack- och barlast-, af bergmalm .
4
24
8
—
—
dito dito af sjö- och myrmalm .
smidt eller valsadt:
f i skepp:d \
\ släp. v, j
2
—
16
—
—
stång-, platt, | tum tjockt och der-  öfver, under 12 tums bredd, och
öfver l tum fyrkant ....
f 1 skepp:d )
t stäp. v. j
4
_i
20
band- och platt-, under | tums
tjocklek, bult- och galler- samt
sänksmide, rundt eller kantigt,
knipp- och fyrkant- af | tum,
460 Expeditions-Utskottets Förslag till unci. Skrifvelse j IV.-o 2/a.
Tullvärde.
Banko.
It:dr sk. r.st
33 16 —
40 _ _
40
— 16 —
— 32 —
5
32
32 — _
Jern:
smidt eller valsadt:
och derunder, skär- och klippjern
, saltpanneplåtar, | tum tjocka
och deröfver, samt af 12
tums hredd och deröfver . .
plåtar: '
oförtente, under | tum tjocka:
af till och med 6 Lg:s vigt stycket
Kläder: gång-, linne- och säng, ej specificerade
:
Nya: andra slag (än fruntimmers-af
till införsel lofgifna tyger) . . .
Kort: spel-
Krut: • ■ ,
Porslin:
oäkta, sten eller fayance:
måladt eller tryckt:
tall rickar , . .
andra pjeser
Salpeter:
oraffinerad och raffinerad ....
IVäfnader:
helsiden:
alngods:
alla släta sidentyger, såsom taft,
satin, levantin, eller af hvilken
annan benämning som helst,
enfärgade, skiftande, rutiga eller
randiga, hvaruti någon in vafd
blomma eller figur icke befinnes
shawlar, shawletter och andra dukar:
alla
andra slag’ (än de af gaze
Qvantitet
för tull
beräkningen.
C 1 skepp:d 1
\ stup. v. j
f 1 skcpp.d ?
\ stäp. v. 3
100 lhdr v.
1 gross
1 centner
1 skålp.
1 skålp.
1 lisp.
1 skålp.
Införselstull.
Banko.
It:dr sk. r:st
5
8
33
15
10
10
24
16
6
8
32
32
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse t IV.-o 2‘2.
461
Tullvärdc.
Qvantitet
Införselstull.
Banko.
fVäfnader:
för tull»-  beräkningen.
Banko.
helsiden:
alngods:
shawlar, shawletter och andra du-  kar:
eller annan gles väfnad, af s. k.
hourre de soie, samt genom
tryckning eller pressning fasone-  radé) ej mindre släta och enfär-  gade, än genom väfnadssättet
eller olika färgadt silke fasone-
R:dr
sk.
r:st
R:dr
sk.
r:st
rade
1 skålp.
10
32
—
halfsiden, eller af silke till större
eller mindre del blandadt med
bomull, lin, ull eller andra äm-
nen :
shawlar, shawletter och andra du-
kar af under 10 r.drs värde
stycket
100 R:dr v.
25
bomulls:
alngods:
hvita :
3
16
genom väfnadssättet släta såsom
kaliko, bomullslärft m. fl.
1 skålp.
1
5
4
färgade:
alla genom väfnadssättet släta:
3
16
—
enfärgade ... i ... .
1 skålp.
1
5
4
5
—
—
väfda af olika färgadt garn
1 skålp.
1
32
tryckta eller pressade:
5
16
andra slag, än filtar och öfriga
sådana färgade, som tullbe-  liandlas lika med hvita af
samma slag, samt i allmän-  het alla tyger i finhet öfver
80 trådar på tummen i rän-
-
ningen
1 skålp.
1
37
4
462
Expeditions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse, IV.o 2/2.
Tallvärde.
-
Qvantitet
för tull—
Infftrselslull,
Banko.
tVäfnader:
beräkningen.
bomulls:
alngods:
O
färgade:
shawlar, shawletter oell andra
dukar:
R:dr
sk.
r:st
R:dr
sk.
r:st
4
16
släta, af färgad t garn, större
eller mindre, samt tryckta,
under 7 qvarters fyrkant,
1 skålp.
fransarne oberäknade .
1
21
' 4
ylle:
3
alngods:
boy . . . . . . • • •
1 skölp.
—
36
—
3
flanell, af kam ulls ränning och
>
kardulls inslag, färgad eller
af större bredd än 6 i qvarter
1 skalp.
—.—
36
—
6
kläde, dråp, halfkläde, vadmal,
ratin och corderoy;-äfvensom
casemir af andra färger än
hvitt, gult och rödt, eller af
1 skålp.
större bredd än 6 qvarter
2
—
halfylle-, eller af ull, med blandning
till minst hälften af bomull,
lin eller hampa.
. t
alngods:
1 skålp.
3
,
flanell
—
.36
—
v
shawlar, - shawletter och andra
dukar af ull, eller ull och
bomull tillsammans:
under 6 r:dr 32 sk:s värde styc-
100 R:dr v.
ket
33
16
—•
linne- och hamp-
alngods:
15
lärft, hvaraf en qvadrat aln vä-  ger till och med 3 lod .
1 skålp.
5
—
—
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o lil. 463
Förteckning
å de artiklar för hvilkasåsom enligt Rikets Ständers förslag till utförsel
förbudne, tullafgif ter blifvit till nedan utförda belopp bestämde,
för den händelse att förbuden skulle af Kongl. jMaj:t upphäfvas•
Tullvärde.
Be uk o.
R:d
st r:sl
9
8
9
Jern:
gjutet:
tack- och barlast- af bergmalm ..
dito af sjö- och myrmalm .
kanoner, stycken, nickhakar och
mörsare, ostämplade och oborrade
hällar, öfver 1 i tums tjocklek;
samt lod och lödjor öfver 1 Sk&:s
vigt stycket
malm, rå och osmält, ej specificerad
Qvantitet
för tull
beräkningen.
Utförselstull.
Banko.
R:dr
sk.
r:st
f 1 skepp:d 7
\ stäp. v. j
f 1 skepp:d’
( stäp. v.
4
24
,16
t 1 (skepp:d 7
\ stäp. v. 3
4
24
f 1 skeap:d 7
j släp. v. ^
4
24
—
100 R:dr v.
75
—
464 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o afl.
I. Tarif för införsels tullen>
åtjöljd af en särskild förteckning å varor, sorn äro
vid införsel tullfria.
Tullvärd
C.
Qvantitet
för tull-
Införsclstnll.
Banko.
beräkningen.
Banko.
B:dr
sk.
r.st
B.dr
sk.
r:st
8
16
Agat, arbetad
1 skålp.
40
—
1
24
—
Alabaster, arbetad, ej specificerad . .
1 skålp.
16
—
20
—
—
Alun, alla slag
17 lisp.
5
—
—
—
8
—
Anis ... i
1 skålp.
2
—
—
20
—
Antimonium, spiesglans och regulus .
1 skålp.
1
—
—
7
6
Apelsiner
1 skålp.
1
C
Arsenik, till införsel af Apotekare,
och efter erhållet serskildt tillstånd
af Kommers-kollegium, för fabriks-
—
10
—
inrättningar
1 skålp.
—
6
Aska:
20
rå, af träd eller andra vegetabilier
1 lisp.
1
—
20
pott-: vällad eller oraffinerad . .
1 lisp.
1
—
1
32
raffinerad och kalcinerad
1 lisp.
16
—
Askar och dosor, af sammansatta, el-
ler, såsom arbetade, ej specificera-
de ämnen
100 R:dr v.
25
—
—
40
Assa Foetida
1 skålp.
3
—
1
12
Balsam: kopaive-, peruviansk och an-
nan natif
1 skålp.
6
—
Aloe, hänförcs under Apoteksvaror.
Anchovis; se Fisk.
Argentan, eller nysilfver; se Metaller, sammansatta.
Arrac; se Brännvin,
Aska, tenn- oell bly—; se Tennaska.
Aska , koppar- ; se Kopparskrot.
Auripigmeut; so Färger.
Balsam , ltiga-; se ltigabalsam.
Expeditions-TJtskottets Förslag till und. Skrifvelse , N.-o 112'.
465
Tullvärde.
Qvantitet
Införselstull.
Banko.
beräkningen.
Banko.
Ii:dr
sk.
rist
R;dr
sk.
r:st
Band:
15
—
—
sammets- ..........
1 skålp.
2
24
—
30
—
andra slag: siden
1 skålp.
5
—
15
halfsiden
1 skålp.
2
24
—
4
—
•—
bomulls-, ylle och linne
1 skålp.
1
—
—
10
—
Barometrar
1 stycke
2
—
—
1
12
Bastmattor
1 lisp.
6
—
—
40
-—
Beck
1 lisp.
10
—
—
20
Beckolja . . .
1 lisp.
5
—
Ben , arbetade:
8
16
—
elfen-
1 skålp.
1
24
—
1
16
hvalfisk-
1 skålp.
12
—
—
36
andra slag
1 skålp.
9
—
—
40
—
Bensvart, Benkol eller Bister . . .
1 lisp.
8
—
8
16
—
Bernsten, arbetad
1 skålp.
40
—
B ildthuggeri-arbeten af träd och arki-
tektoniska arbeten
100 R:dr v.
15
—
—
Bleckslagare-arbeten, ej specificerade:
1
olackerade
1 skålp.
12
—
‘I
12
—
lackerade
1 skålp.
16
—
Blommor :
50
artificiella
1 skålp.
15
33
16
delar af artificiella blommor . . .
1 skålp.
6
12
—
Bly:
45
—
oarbetad t, i tackor eller rullar . .
1 skepp:d
1
6
—
Batist', se Väfnader.
Benspän; hänföres under spillning.
Bilder, andra slag än konsluärsarbeten j se Slöjdeva'
ror, ej specificerade.
Biscuit; se Porslin.
Bilt. till St. Prot. 1847 och 1848, 10 Sami. 1 dfd.
Bister; se Bensvarf.
Blauhnllz; se Färgträd.
Blomster, torkade, hänföras under
Blonder; se Spetsar.
Apoteks
59
466 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o
Tullvärde.
Qvantitet
Införselstull.
tor tull-
Banko.
beräkningen.
R:dr
sk.
rist
Bly:
arbetadt, ej specificerad t:
Bldr
sk.
rist
7
—
omåladt och olackeradt . . .
1 skålp.
1
6
—
24
—
måladt eller lackeradt . . .
1 skålp.
6
—
2
32
—
Blyerts
•
1 lisp.
24
—
Blyertspennor :
1 skålp.
—
20
—
timmermans
4
—
3
—
—
alla andra slag
1 skålp.
30
—
—
20
—■
Blysocker
Blår:
1 skålp.
1
6
25
—
—
Hamp- .
1 skeppid
2
24
—
40
—
—
Lin- ...........
1 skeppid
5
—
—
—
30
—
Bläckpulver eller substans ....
1 skålp.
6
—
—
30
—
B ok stafs stämplar samt Boktryck eller
1 skålp.
stilar
3
—
—
24
Bok- och koppar sticks-svärta . .
1 skålp.
3
—
3
—
—
Bokbinder-cloth
1 skålp.
24
—
—
24
Borax
1 skålp.
2
—
2
—
—
Borstar
1 skålp.
24
—
2
—
—
Buillon de poche
Broderade arbeten:
1 skålp.
20
—
2
4
—
af guld och silfver: äkta ....
1 lod
32
—
1
20
—
oäkta ....
1 lod
20
—
andra slag
100 Ridrv.
33
16
—
Blyglete; se Glete.
Blank, skrif-; se Varor, som icke kunna hänföras
under någon af de i införselstariffen upptagna bestämmelser.
Bokguld; se Guld.
Boksilfver; se Silfver.
Bokspån, hänföras lill Spillning.
Bombasett och bombasin; se Väfnader, ylle-.
Bomullslärft; se Väfnader, bomulls-.
Borst, se flår.
Buteljer; se Glas.
Bred- och plattfisk; se Fisk, torr.
Bresilja, se Färger.
Expeditions- Utskottets Förslag'till und. Skrifvelse} N;0 7.11.
467
Tullvärde.
Banko.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
R:dr
sk
r;sl
Brodér-duk, marle och stramalj:
R:dr
sk
rist
20
—
af silke, eller silke och bomull . .
1 skålp.
4
—
5
—
af ull
1 skålp.
1
—
—
3
16
—
af bomull, lin eller hampa, enkla
eller blandade . *
1 skålp.
32
Bränvin och Sprit:
af säd, potates eller andra jordfrugter:
Genievre, Holländsk:
2
—
af till och med 12 graders styrka:
1 kanna
32
—
3
—
deröfver
1 kanna
1
—
2
alla andra slag, odestilleradt eller de-
stilleradt .
af frugt:
konjak, Fransk:
1 kanna
För
b.
2
—
af till och med 12 graders styrka
1 kanna
32
3
—
deröfver
1 kanna
1
2
—
andra slag
af socker eller rumm:
1 kanna
För
b.
2
—
af till och med 12 graders styrka
1 kanna
32
—
3
—
deröfver .........
af ris, eller arrack:
1 kanna
1
—
2
af till och med 12 graders styrka
1 kanna
32
—
3
—
deröfver
Bröd:
1 kanna
1
—
4
—
af hvete
1 skålp.
2
—
2
—
andra slag
Böcker:
1 skålp.
—
1
—
på Svenska tryckte ......
100 R:dr v.
20
—
med inbundet, rent eller linieradt
papper draga lika tull som papperet,
med tillägg af 50 procent.
Brons; se Metaller, sammansatta.
Brundier; se Plommon.
Brvnstenar; se Sten.
Buldan; se Väfnader, linne- och hamp-.
Bäfvergäll hänföres under Apoteksvaror.
Bär, ej specificerade; se Frukter.
468 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej IV.-o 2/2-
Tullvärde.
llauko.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Hanko.
lt:dr
sk.
r:st
Bönor:
lt:dr
sk.
rist
10
trädgårds-
åkerbönor af alla slag, lika med är-  ter.
1 skålp.
2
—
20
—
Cacao
1 skålp.
3
—
12
—
Caffe
brändt, och alla till caffe-surrogat
1 skålp.
3
4
16
—
användbara brända vexter . . .
1 skålp.
4
—
1
12
Campher:
orallinerad
1 skålp.
6
1
32
—
raffinerad
1 skålp.
—■—
12
—
—
32
—
Canel, Canel-knopp och Cassia Lignea
1 skålp.
8
—
4
—
—
Cantiller
1 skålp.
1
—
—
—
40
—
Capris
1 skålp.
—.—,
5
—
1
32
—
Cardemummor
1 skålp.
8
—
8
—
Castanier
1 skålp.
1
6
1
32
—
Caviar
.
1 skålp.
—.—
16
—
Chinabark:
2
—
—
omalen
1 skålp.
3
—
3
—
—
malen till införsel af Apothekare .
1 skålp.
24
—
—
'7
—
Chinar ot
1 skålp.
8
—
10
•—
Chlorkalk
1 skålp.
1
—
1
—
—
Chocolad
1 skålp.
16
—
Calmus, hänfores under Apoteksvaror.
Cambrik; se Väfnader: Loinulls-.
Camelhår; se Hår.
Camelott; se Väfnader, ylle-.
Cantarider, hänföras under Apoteksvaror.
Carmin; se Färger, ej' specificerade.
Caroll; se Tobak.
Casimir; sc Väfnader.
Cassia Fislula, hänfores under Apoteksvaror.
Cattun; se Väfnader, bomulls-.
Chagrinskinn; se Hudar och skinn.
Chainpignoner; se Svampar, älbara.
Chcniljer; se Fransar.
Chlorsyradt kali; se Salt, medicinskt.
Chrystallarbeten; se Glas, ej specificerade»
Chrystalli Tartari; se Vinsten.
Expeditions-TJtskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o 2/2*
469
Tullvärde.
Bauko.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
R:dr
sk.
rist
Ridr
sk.
rist
—
4
Cicorierot
1 skålp.
—
8
1
—
Cider
1 kanna
—.—
12
—
3
16
Ciment
1 tunna
16
—
Cirklar, passare och cirkelbestick . .
100 Ridr v.
25
—
—
—
/
6
Citroner
1 skålp.
1
6
—
40
—
Citronsaft
1 kanna.
4
—
1
32
—
Citronsa.lt,
syra
1 skålp.
——
8
—
—
7
6
Citronskal, torra
1 skålp.
—.—
1
6
3
—
—
Cobolt~m alm .... ....
1 skålp.
1
.
16
~
-metall
Coeffurer
1 skålp.
100 R:dr v.
4
25
Compasser ....
100 R:dr v.
15
1
—
—
Confiturer
1 skålp.
12
Conserver, i hermetiskt slutna eller
1
—
—
lufttäta kärl förvarade ätbara varor .
1 skålp.
12
—
8
16
—
Coraller, äkta, arbetade
1 skålp.
40
—
10
—
Coriander . . .......
1 skålp.
2
-—
—
13
4
Corinter
1 skålp.
2
8
1
—
—
Cubeber
1 skålp.
8
—
—
20
—
Dadlar
Dekorationer, Platåer med tillbehör,
1 skålp.
—.—
4
—
ät vensom ornamenter, ej specificerade
100 Ridr v.
33
16
—
Cinders, liänföres under Stenkol.
Cochenillc ; sc Färger.
Cognac*, se Bränvin.
Cokes, liänföres under Stenkol.
Copal*, tullbehandla* lika med Gummi.
Corderoy och Cordet* se Väfnader.
Cremor tatari* se Vinsten.
Damast; se Väfnader.
r 470
Expeditions-Utskottet Förslag lill und. Skrifvelse, N.o 212.
Tullvärde.
Banko.
Qvantitet
för tull—
beräkningen.
Införselstull.
Banko.
R:dr
sk.
r.st
lt:dr
sk.
r:st
25
30
—
Deglar
Dref
1 lisp.
1 skepp:d
1
3
1
24
—
Dricka :
porter
öl och andra slag
1 kanna
1 kanna
12
6
—
2
—
Enbärj  ....
Etuis, med tillbehör, af sammansatta
eller ej specificerade ämnen . . .
1 tunna
100 R:dr v.
25
20
Fartyg, utländska med tillbehör:
när i följd af serskilda omständighe-  ter helfrihet för sådana beviljas,
eiler när de af utlänning till Svensk
hamn inbringas samt der prisdö-  mas och försäljas
strandade och såsom vrak. sålda . .
alla andra
( för hvarje A
) 100 If:dr afl
j köpesum- j
t man. '
dito
dito
25
10
25
—
—
—
10
—
Fenkol .
1 skålp.
2
—
1
16
—
Fernissa
1 skålp.
6
—
—
8
—
Fikon
1 skålp.
2
—
1
12
—
Filar ....
1 skålp.
6
—
1
16
—
Fingerborgar och springar ....
1 skålp.
16
—
Desman6e Musicus.
Ifimity; se Väfnader.
Doffel; se Väfnader, ylle-.
Dosor; se Askar.
Drakblod; se Färger, ej specificerade
Dräll; se Väfnader.
Dyfvelsträck; se Assa faetida.
Ekollon; se Knappergall.
Elfenben; se Ben.
Enbärsmos, hänföres under Apoteksvaror.
Enbärsolja; se Oljor.
Essencer; se Oljor.
Estamper, hänföras under Kopparstick.
Fabriksvaror, ej specificerade; se Slöjdevaror.
Favenne; se Porcellaine.
Felb; se Väfnader.
Filtar; se Väfnader.
Filtrerstenar; se Sten.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 111.
471
Tullvärde.
Bauko.
Fisk •
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
R:dr
sk.
r:st
saltad eller inlagd:
R:dr
sk.
rist
—
32
—
anchovis, sardeller och thonfisk .
1 skålp.
8
15
—
—
kabiljo, långor och torsk . . .
1 tunna
2
12
—
30
——
—
lax
1 tunna
2
32
8
16
—
sill
1 tunna
30
—
10
—
—
strömming
1 tunna
30
—
20
—
—
all annan
torr eller rökt:
1 tunna
1
42
1
16
—
gråsidor eller sey
1 lisp.
10
—
6
12
lax och ål
långor och torsk, med derunder
inbegripne rotschel’, samt klipp-
1 lisp.
1
12
1
32
—
stock- och platt eller bredfisk .
1 lisp.
16
—
3
16
—
andra slag
1 lisp.
20
—
—
32
—
Fiskskinn, beredda-
1 skålp.
4
—
8
Fjäder, spritad ........
Fjädrar, ej specificerade
Flaskfoder, oberiiknadt våtvarorna
1 lisp.
100 Icdr v.
100 R:dr v.
2
33
33
16
16
—
12
Flintor, huggna, utom Agat . . .
Flyttsaker, bestående af gamla och
brukade husgeråds- eller andra lös-  öre-persedlar, (hvilkas införsel äfven
såsom nya ej genom denna taxa är
i allmänhet medgifven tullfritt el-  ler emot tull af högst 10 procent
af värdet,) närde vid införseln, på
serskilt anmälan hos General-tull-  styrelsen, pröfvas icke öfverstiga e-  garens behof
100 st.
100 Ralrv.
10
1
-
Fiskben; se Ben.
Fjädrar; ur-; se delar af Ur, ej specificerade.
Flaggduk; se Väfnader, ylle—.
Flanell; se Väfnader, ylle-.
Flor; se Väfnader.
Flottholtz; se Korkbark.
Flugor, spanska, hänföras under Apoteksvaror.
Flädersaft, hänföras under Apoteksvaror.
472 Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 111.
Tullvärde.
Banko.
Qvantites
för tull-  beräkningen.
Intörselst ull.
Banko.
K:dr
3
sk.
r:st
Fläsk
1 lisp.
lt:dr
1
sk.
r:st
—
24
—
Fnöske, beredt
1 skålp.
6
—
30
—
Foglar, slagtade
i stycke
—
6
—
1
—
Folier, tenn-, eller stanniol ....
1 skålp.
8
—
4
1
24
Formar, krukor och potten för socker-  bruken
tryck- och pappers-
Fosfor
1 skålp.
100 Ibdr v.
1 skålp.
10
8
2
2
4
Fransar, galoner, gramoner och snö-  ren:
guld och silfver, äkta
1 lod
24
1
20
_
oäkta . ■ ... •
1 lod.
_ __
18
—
20
—
hel- och halfsiden
1 skålp.
5
i—
—
4
andra slag *
1 skålp.
1
16
—
3
Frugter och bär, ej specificerade:
friska, jord-
1 tunna
36
8
1 tunna
2
—
—
_
36
—
inlagda i bränvin eller ättika . .
1 skålp.
9
2
24
—
torra, jord-
1 lisp.
30
—
5
—
träd-
1 lisp.
1
12
—
—
5
—
Frö, kanarie-
1 skålp.
1
—
10
Fyrverkeri-arbeten, lust- ....
Färger och färgningsämnen:
Blyhvitt
100 Kalr v.
1 skålp.
25
2
3
—
Bresilja, raspad eller malen. . . .
1 skålp.
—
6
4
—
Catechu, eller terra japonica . . .
1 skålp.
—
3
5
—
—
Cochenille
1 skålp.
16
—
Flätor till hattar; se Ilattflätor.
Fogellim; se Lim.
Foglar, preparerade till naturalie-samlingar, hänföras
under Naturalier.
Fris; se Väfnader, ylle-.
Frukter, Insyltade; se Confiturer.
Får; se kreatur.
Fållar 5 se Hudar och Skinn, pelsverk.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 211.
473
Titilvärde.
Qvantitet
Inforselstull.
Banko.
för tull-  beräkningen.
Bauko.
Ridr,
sk.
rist
Futlr
sk.
rist
Färger oell färgningsämnen:
Gul- och ljusocker eller kyllerfärg,
—
2
—
samt ockergelb och och hruiiocker
1 skalp.
_
4
—
10
—
Gurkmeja eller curcuma ....
1 skål]).
—
6
3
—
Indigo
1 skölp.
4
—•
12
—
Krapp, rothe eller lithzari . . .
1 skålp.
6
—
8
—
Monja
. . . .
1 skålp.
1
—
0
—
Quercitron
1 skålp.
4
b
—
Rödfärg
1 tunna
1
l
—
Safflor
1 skålp.
1
6
—
0
Sandel, malen
1 skålp.
——
6
—
10
—
Sappan, malen .
1 skålp.
6
—
1
—
Scliiittgelb .
1 skölp.
1
—
28
—
Spanskgröna
1 skålp.
4
—
4
Stocklack
1 skålp.
3
—
4
Sumack
1 skålp.
6
—
b
Umbra
1 skålp.
6
—
b
Vau eller gaude
1 skålp.
3
—
b
Yeyde
1 skålp.
3
—
2
6
Ängskära
1 skålp.
3
1
—
—
andra slag, ej specificerade . . «
1 skålp.
3
—
Atlin. Färger, med olja eller annorledes bered-
da, mä i förås mot den för råämnet stadgade
lull.
Färgträdj oraspadt, alla slag . . .
100 R:dr v.
1
—
—
—
24
—
Galläplen
1 skålp.
1
6
—
3
—
Gallmeja
1 skålp.
—
2
Gardinerj rull- af bomulls-, linne-, el-
—
40
—
ler hampväfnad, målade eller tryckta
1 skålp.
10
—
Galangarol; hänföres under Apotkeksvaror. | Galoner; se Fransar.
Bihult 11. St. Prat. iS.p] och 1848i to Sami. 1 Afd. 60
474 Expeditions-Utskotlets Forslag till und. Skrifvelse, N:o 2/2.
Tullvärde.
Banko.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Bauko.
R:dr
sk.
r:st
Garn:
bomulls-, enkelt eller dubbleradt i
härfvor eller å bobiner:
fi:dr
sk.
rist
2
2
28
12
—
ofärgadt
färgadt: turkiskt rödt ....
allt annat
Anni. I händelse hos vederbörande tulltjenste-  man villrådighet uppstår, huruvida icke en un-  der benämning af dubbleradt bomullsgarn an-  gifven vara rätteligen bör till bomullstråd hän-  föras, åligger godsegaren, såsom vilkor för till—
godonjutande af de för dubbleradt bomullsgarn
stadgade lägre tullumgälder, med sakkunnige
personers efter besigtning å godset afgifna he-  tyg styrka, att varan utgör garn af sistnämnda
beskaffenhet.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
5
8
12
1
32
camél-:
ofärgadt, otvinnadt och odubble-  radt .........
1 skålp.
4
2
1
24
16
-
färgadt, tvinnadt eller dubbleradt
corder- eller sejler
1 skålp.
1 skålp.
—
10
12
—
1
12
kamulls- och redgarn:
ofärgadt, otvinnadt och odubble-  radt .........
1 skålp.
6
2
2
24
färgadt, tvinnadt eller dubbleradt
kardulls-:
ofärgadt, otvinnadt och odubble-  radt .........
1 skålp.
1 skålp.
8
18
2
2
24
24
——
färgadt, otvinnadt och odubbleradt
färgadt, tvinnadt eller dubbleradt,
eller så kalladt brodergarn
1 skålp.
1 skålp.
20
16
—
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse> N.-o 2/2.
475
Tullvärde.
Qvantitet
för tull —
Införselstull.
Bauko.
Banko.
Garn :
streichgam för fabriks-tillverkning af
sådan hel- och half-ylle-väfnad,
hvartill, uppå serskilt anmälan
hos Kommers-kollegium, ut-  ländskt så beskaffadt garn pröf-  vas erforderligt, och med af kol-  legium lemnadt tillstånd:
beräkningen.
R:dr
sk.
r.st
R:dr
sk.
r:st
2
ofärgadt
1 "skålp.
8
—
2
24
—
färgadt
1 skålp.
10
—
i
24
—
linne-: ofärgadt
1 skålp.
24
—
2
32
färgadt
1 skålp.
36
.—
—
32
—
segel- och bind-:
1 skålp.
8
—
Gevärj alla slag, eller delar deraf .
100 R:dr v.
33
16
—
Gipsarbeten , ej specificerade . . .
100 R:dr v.
25
—
—
Glas:
buteljer, burkar, bunkar och flaskor
(karafiner och slipade fla-
skor härunder ej inbegripna):
2
—
—
till och med i kanna ....
100 st.
—.—
32
—
7
—
deröfver till och med t kanna
100 st.
2
16
—
14
—
—
af större rymd
100 st.
4
32
—
2
32
■—
fenster-, alla slag
1 lisp.
40
—
—
24
ljusk ron-
1 skålp.
4
—
2
32
—
optiska: lösa och oinfattade . . .
1 skålp.
20
—
monterade:
glasögon och lorgnetter .
100 R:dr v.
23
—
—
andra slag
100 R:dr v.
5
—
—
spegel-: rå och oslipade eller så kal-
lade glasämnen
100 R:dr v.
15
—
—
slipade, of olierade . .
100 R:dr v.
20
—
—
folierade ....
100 R:dr v.
25
—
—
Gaze; se Väfnader. 1 Gentianarot; hänföres under Apotheksvaror.
Ganever; se Bränvin, | Gjulstenar; se Sten,
476 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej IV.■o 212.
Tullvärde.
Qvantitet
Införselstull.
Banko.
beräkningen.
Banko.
li:dr
sk.
r:st
Glas :
Rtdr
sk.
rtst
2
—
—
ur-
andra slag, hvita eller färgade, ej
1 skålp.
— —
12
1
—
—
specificerade
1 skålp.
— —
8
—
Glasjlusser :
1 skålp.
1
24
—
oslipade
18
—
3
—
—
slipade eller ritade
1 skålp.
24
—
—
7
—-
Glete eller glitt, alla slag ....
1 skålp.
—
8
—
6
—
Grijjlar, af sten
1 skålp.
1
—
—
6
—
Gryn, tilla slag utom af spanmål . .
1 skålp.
i
6
40
—
—
Gräsmattor och gräsrep
Guld:
1 skepptd
4
—
—
20
arbetadt
1 lod
1
-
—
40
—
hok-, äkta
fl bok af 24 ål
( 25 blad. j
8
—
24
—
oäkta
fl bundt af 12j
( böcker, j
5
—
2
—
—
musiv-, puder- eller unsen- . .
1 lod
20
—
—
30
—
Gummi, alla slag, ej specificerade . .
1 skålp.
3
—
—
12
—
Gutta Percha
Gäss:
1 skålp.
—
6
2
24
insyltade
tunna
40
—
—
36
—
rökta
1 stycke
12
_
—
9
—
Hagel, alla slag
1 skålp.
3
Hampa:
1 skepptd
50
—-
—
ohäcklad
24
60
—
—
häcklad
1 skepptd
1
—
18
—
—
Handskar, alla slag
1 skålp.
3
—
Glaubersalt; se Salt.
Grains dfVvignon; se Färger.
Granatäplen; se Frukter och bär, ej specificerade.
Gryn af Spanmål; se Spanmål..
Guitarrer; se Instrumeuter, musikaliska.
Guld, spinn-; se Träd.
Guldtyg; se Väfnader, siden—.
Gummi elasticum ; se- Gautschouc.
Gummi gutta; se Färger.
Handtverkeri varor, ej specificerade; se Slöjdevaror.
Expeditions-lJ tskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N;o 2f2.
477
Tullvärc
e.
Qvantitet
för tuli—
Inför
?elstulL
Bauko.
Banko.
beräkningen.
R:dr
sk.
r:st
B:dr
sk.
rist
1
12
—
Harts .
•
Hattar:
1 lisp.
16
—
4
—
sf strå
i stycke
i
—
10
—
af siden eller annan väfnad . . .
1 stycke
2
24
—
6
—
af ull, hår eller silte
1 stycke
2
—
af läder, fisk ben, papper, träd eller .
3
—
rötter m. m
1 stycke
1
—
13
16
—
Hatt flätor af halin eller strå ....
1 skålp.
1
16
—
—
8
—
Honung
1 skålp.
1
—
—
12
—
Horn: platter-
1 skålp.
1
—
16
—
arbetadt: genombrutet . . .
1 skålp.
4
2
—
knappar .....
1 skålp.
12
—
4
—
andra slag ....
1 skålp.
1
—
Hudar och skinn:
ej hänförliga till pelsverk:
—
16
—
oberedda: torra
1 skålp.
2
—
8
—,
andra slag
1 skålp.
1
beredda eller läder:
hvita samt sämskade:
1
—
skinn och hudar
1 skålp.
12
—
karduans-, samt färgade eller
6
—
tryckta skinn .....
1 skålp.
1
24
—
1
32
—
lackerade hudar och skinn
1 skålp.
20
—
finare skinn för tillverkning af
handskar samt' portfölj- och
etui-arbeten, efter pröfning
af behofvet och med ser-
skildt tillstånd af Kommers-
kollegium
100 R:dr v.
10
—
1
—
—
sulläder
1 skålp.
———
12
andra slag, ej specificerade, hu-
2
—
dar och skinn
1 skålp.
24
—
478
Expeditions-Utskollels Förslag till tmd. Skrifvelse t N.-o 211-
Tull värde.
Bauko.
lt:dr sk, r:st
8 16 —
20
6 12 —
2 4 —
— 24 —
4
3 16 —
2 16 —
3 16 —
12
1 16 —
3
— 24 —
60
5 _ —
— 18
— 40
3 —
Hudar och skinn:
pelsverk:
oberedda:
bäfver-skinn
chinchilla-skinn
får- och lammskinn:
erå krimska och äkta svarta
ö
kalmuck
svarta öfriga slag . . .
alla andra oklippta . . ,
hermelin- eller lekatt-skinn
hiller-skinn ......
jerf- eller filfras-skinn . .
lo-skinn ,
mård-skinn och mård-svansai
nertz- eller menucker-skinn
renskinn
räfskinn
sjupp-skinn
skäl-skinn
sobelskinn och sobel-svansar
utter-skinn
alla andra slag ....
beredda, mer eller mindre, eller
betade och till s. k. säckar hopsydda,
införtullas med 25 procents
förhöjning uti den för oberedda
här ofvan utsatta tull.
Humle .......
Hår: häst-, eller tagel . .
nöt-
Häcktorp hakar och hyskor
Qvantitet
för tuli—
beräkningen.
Jnförselstull.
Banko. !
R;dr
sk.
r;st
1 skålp.
20
1 skålp.
2
—
1 skålp.
30
1 skålp.
15
1 skålp.
4
1 skålp.
—
18
—
1 skålp.
24
—
1 skålp.
12
—
1 skålp.
16
—
i skålp.
1
32
—
1 skålp.
32
-
1 skålp.
10
—
1 skålp.
18
1 skålp.
20
1 skålp.
3
1 skålp.
6
—
1 skålp.
24
—
1 skålp.
32
1 lisp.
1
24
1 skålp.
—
2
1 lisp.
6
—
1 skålp.
1
—
—
Jlusblås; se Lim.
| Hållrot, hanföres under Apotheksraror.
Expeditions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 212. 479
Tullvärde.
Qvanlilet
Införselstull.
Banko.
för tull-
Banko.
beräkningen.
R:dr
sk.
r:st
K:dr
sk.
r:»t
6
—
—
Hängslen
Ingefära:
1 dussin pär
2
—
9
—
torr
1 skålp.
1
10
—
1
16
—
insyltad , . . .
Instrumenter :
1 skålp.
16
_i
fältskärs
100 R:dr v.
5
—
matematiska, optiska, fysiska och
navigations, ej specificerade . .
100 R:dr v.
5
—
musikaliska:
10
—
fleuter, oboer och klarinetter . .
1 stycke
1
16
—
10
—-
guitarrer och lutor
1 stycke
2
—
—
4
-—
—
violer
1 stycke
1
,
—
1C
32
—
violonceller och kontrabaser
1 stycke
3
16
20
—
—
Valdthorn och trompetter . .
1 stycke
4
—
25
—
—
trummor och pukor
1 par
5
—
50
—
—
klaver och positiv
1 stycke
16
32
—
75
—
—
harpor
1 stycke
15
—
—
250
—
—
fortepiano, tafel-
1 stycke
50
—
—
500
—
flygel- ......
1 slycke
100
—
—
Ej specificerade förtullas lika med
sådane bland ofvanuppräkna-
de, hvarmed de närmast kunna
jemföras.
Anm. Serskildt inkommande tillbehör förtullas
efter vänlut med lika procent, som sjelf-
va instrumenterna.
Inventarier, skepps-:
brukade å förolyckade eller sjöska-
(’ för hvarje V
1 100 R:dr afl
dade utländska fartyg ....
< auktions- >
| inrops- (
V summan. J
10
Hästar; se Kreatur.
Höns; se Foglar.
Indigo; se Färger
Insekter, tullfria såsom Naturalier.
Instrumenter, Handtverks-; se Verktyg.
Inventarier, skepps-, nya; se Tulltaxe-underrättelsecna
§ 13.
Ipecacuanha, hänföres under Apotheksvaror.
480
Expeditions-TJtskottets Förslag till und. Skrifvelset N:o a/a.
Tullvärde.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Ranko.
Banko.
R:dr
sk.
r:st
ltidr
sk.
rist
9
Isterj svin- eller gås-
Jern:
1 skålp.
——.
2
—
gjutet:
f 1 skepp:d v
( släp. v. 3
9
tack- och barlast-
bomber och kulor, cbamploune-  rade till visst mått och renfila-  de, kanoner, stycken, nickhakar
och mörsare, stämplade och bor-  rade, samt finare och gröfre la-
För
b.
32
vetter
J 1 skepp:d 1
\ stäp. v. 3
8
—
—
kanoner; stycken, nick hakar och
mörsare, ostämplade och obor-
C 1 skeppa! 7
\ stäp. v. j
9
—
rade
grytor, kittlar, kakelugnar, galler-
4
verk, samt apterade stolpar och
f 1 skepp:d 1
\ stäp. v. 3
6
24
ledstänger dertill, och slussportar
—
—
9
*
bällar, lod och lödjor ....
kasserade kanoner, bomber, mör-
f 1 skepp:d |
\ stäp. v. 3
4
—
8
sare och kulor
allt annat gjutet arbete, ej speci-
f 1 skepp:d 7
\ stäp. v. j
2
—
ficeradt
100 R:drv.
25
—
smidt eller valsadt:
50
ankare
kettingar med länkjernets diame-
V 1 skeppid 7
\ stäp. v. 3
5
—
-—
45
ter af | tum och derunder .
f 1 skepp:d \
\ stäp. v. )
5
—
—
30
öfver | tum till och med 1 5 tum
f 1 skeppid 7
3
i
8 8
i släp. v. j
30
öfver 1 | tum
draggar, armbultar, hammare, ra-  derjern, skeppsknän och smed-
( 1 skeppid ]
t stad. v. j
1
24
60
-
jestäd
t 1 skeppid 1
( stäp. v. )
15
—
—
Jalapparot, hänföres under Apoteksvaror.
Jean; se Väfnader, bomulls.
Jern, gjutgods till macliinerier och delar deraf, se
Redskap och macliinerier.
pläteradt; se Metaller, sammansatta.
Expedilions-TJtskoltets Förslag till und. Skrifvelse} N.o 272. 481
Tullvärde.
Qvantitet
InförsclstuU.
Banko.
Jern :
smidt eller valsadt:
slång-, platt-, | tum tjockt och
deröfver, under 12 tums bredd,
för tull—
beräkningen.
Banko.
Ii:dr
sk.
r.st
R:dr
sk.
list
16
och öfver | tums fyrkant . .
8 */
C 1 skepp:d 1
\ stäp. v. f
För
b.
14
—
smältstycken
S 1 skeppal )
3
24
—
band- och platt-, under | tums
tjocklek, bult- och galler-, samt
t stäp, v. (
sänk-smide, rundt eller kantigt,
knip- och fyrkant- af | tum
och derunder, skär- och klipp-
jern , saltpanneplåtar, J tum tjoc-
ka och deröfver, samt af 12
20
tums bredd ocb deröfver . .
plåtar:
oförtente, under | tum tjocka:
f 1 skepp:d J
\ stäp. v. J
För
b.
33
16
—
af till och med 6 Ltt:s vigt stycket
( 1 skepp:d V
) stäp. V. ;
För
b.
36
—
—
öfver 6 L#:s vigt stycket . .
f 1 skepp,d ^
^ stäp. v. j
8
24
—
100
—
—
förtente .
spik af 2 tums längd och der-
1 1 skepp:d )
\ stäp. v. )
5
—
40
_
öfver
( 1 skepp:d (
X stäp. v. 5
7
24
all annan spik samt allt annat
manufaktur- och handtverks-
3
smide, ej speciliceradt .
1 skålp.
36
—
8
•
Jernskrot., gjutet, smidt eller valsadt
( 1 skepptd )
i stäp. v. /
2
—
-
—
16
—
Jästj comprimerad
1 skålp.
1
—1
—
4
Kakelj alla slag
1 skålp.
1
—
Kalk:
—
32
osläckt.
1 tunna
_
8
.
3
16
släckt
1 läst
40
—
Jerntråd; se Träd.
Jordfrukter; se Frukter.
Jufter; se Hudar och Skinn.
thh. lill R. St. Prot. 184l oc^ 1848 j
Kalkoner; se Foglar.
Kammarduk; se Väfnader.
Kanoner; se Jern.
10 Sami. 1 /fjd. 6l
482
Expeditions-Utskottet Forslag till und. Skrifvelse, N.o 212.
Tullvärde.
Qvantitet
Införselstull.
Banko
beräkningen.
Banko.
11: dr
sk.
r:sl
Kardor och kar dläder:
R:dr
sk.
r:st
32
—
öfver 22 till fabri kernes behof , .
1 skålp.
6
—
24
alla andra slag
Kemiskt teckniska preparater, i taxan
ej specificerade:
till införsel för fabrikernas behof ef-  ter serskild anmälan bos Kommers-  kollegium och af detsamma lemnadt
1 skålp.
6
tillstånd
100 R:dr v.
0
—.
-—
för medicinska behof, se Apotheks-
varor, ej specificerade.
24
—
Kimrök
100 skålp.
4
—
—
25
Kli af andra ämnen än spanmål . .
Kläder, gång-, linne- och säng-, ej spe-  cificerade :
nya: fruntimmers af till införsel lof-
1 lisp.
5
gifna tyger
100 R:dr v.
33
16
Anni. Spetsar och blonder tullbehandlas serskildt.
För
b.
20
3
Knallhattar
1 skålp.
—
Knapergall och ekollon, malen eller
1 lisp.
1
24
—
omalen
Knappar af sammansatta eller såsom
3
2
32
—
arbetade ej specificerade ämnen . .
1 skålp.
32
—
Knif var:
16
1
16
—
rak-
1 stycke
—
—
32
--
penn-
1 stycke
.
8
—
Karduan; se Hudar oell Skinn.
Kedjor, lill innanverk i fickur; se Ur, delar, ej specificerade.
Kirsbär; se Frukter och Bär.
Kli af Spaamäl; sc Spanmål, malen, Mjöl.
Klinker; se Tegel.
Klippfisk; se Fisk, torr.
Kläden; se Väfnader-, vile-.
KlölVar, hänföras under Horn, oarbetad!.
Knappnålar; se Nålar.
Expeciitions-U t skottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 2/2.
483
Tullvärde.
Banko.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införsel stull.
Banko.
ll:dr
sk.
r:st
Knijvar:
andra slag, samt gafflar, ej specifice-
lt:dr
sk.
r:st
3
16
'
rade
Koppar:
i skålp.
1
/o
—
~
ra-
( 1 skepp:d 7
1 stäp. v. (
5
—
125
gåra cl-
smidd, valsad eller gjuten:
plåtar och andra ämnen för ytter-
1 1 skeppld 7
t stäp. v. j
20
—
166
32
_
ligare bearbetning
f 1 skepptd 1
33
16
bläck och spik tili fartygs förhyd-
t stäp. v. y
166
32
ning
C 1 skepptd 7
8
16
—
12
24
andra helfärdiga arbeten . . .
1 lisp.
3
6
—
3
—
Kopparnickel
Kopparskrot eller gammal och brukad
1 skålp.
1
—
100
•—
koppar samt kopparaska ....
Korgar af sammansatta eller, såsom ar-
1 skepp:d
16
32
betade, ej specificerade ämnen
100 R:dr v.
33
16
—
Korgmakare-arbeten , ej specificerade
100 R:dr v.
33
16
—
1
—
Korkar, skurne
1 skålp.
6
—
40
—
Kort, spel-
Kreatur:
1 gross
För
b.
—
133
16
hästar utom hingstar ....*.
1 stycke
16
—
—
50
—
oxar
1 stycke
12
24
—.
30
—
kor och ungboskap
1 stycke
6
—
—
15
—
kalfvar
1 stycke
3
—
—
15
—
svin utom fargaltar
1 stycke
3
—
—
10
—
andra fyrfotade
1 stycke
2
—
—
Knytningar; se Fransar
Kolsyrad! natron eller renad soda; se Soda.
Kopparrök; se Vitriol.
Kopparstickssvärta; se Boksvärta.
Koppartråd; se Träd.
Kori; sc Metvurst.
Kransögon, hänföras under Apotheksvaror.
484
Expeditions-Utskotlets Forslas, till und. Skrifvelse, N:o 112.
Tullvärde.
Banko/
Kreatur:
lör kreatur, som med Kommers-  kollegii serskilta tillstånd införas
till racers förbättrande, erlägges
fjerdedelen af den i taxan utsat-  ta tull.
Krita:
hvit oell k vitsten:
Qvantitet
för tilli—
beräkningen.
IniörsclstulL
Banko.
R:di
sk.
r:st
Kalr
sk.
rist
2
—
0111 a len
1 tunna
5
—
5
—
—
malen
1 tunna
24
—
—
4
—
röd och svart ........
1 skalp.
—
6
10
Krokar, till fiske
1 skålp.
1 skålp.
___
94
12
—
Krukmakar e-arbeten, ej specificerade .
— —
3
—
40
—
—
Krut
1 centner
För
b.
20
—
—
Kummin
1 tunna
2
—
—|
2
—
Käppary alla slag .
Kött:
1 skålp.
32
—
2
—
färskt
1 lisp.
20
— ■
20
—
saltad t
1 tunna
5
—
—
3
16
—
torkad t eller rökt
1 lisp.
1
—
—
—
40
—
Lacca , gummi
1 skålp.
4
—
1
—
—
Lack
1 skålp.
12
—
3
—
—
Lackerade arbeten, ej specificerade .
1 skålp.
1
—
—
—
12
—
Lackmus
1 skålp.
1
2
—
6
—
Lagerblad och lagerbär .....
1 skålp.
_—
1
—
—
1(>
—
Lakrits
i skålp.
2
—
—
/
—
Lakritsrot eller glycyrrhiza . .
1 skålp.
—■—
—
8
Kypert; se Väfnader.
t.ackerade arbeten: af bleck ; se Bieckslagare-arbeten..
af bly; se Bly, arbefcadt, måladt
eller lackeradt;
af läder ; se Läderarbeten ;
af papp; se Papparbeten;
.erade* arbeten: af tenn; se Tena, arbetad!, lacke
rädt,
af träd; se Trädvaror,, arbetade,
ej; specificerade,
af zink; se Zink, arbetad, målad,
eller lackerad,
t, oäkta;; se Metaller, sammansatta.
Expeditions ^Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 272.
485
Tullvärde.
Hanko.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstuil. ,
Hanko.
11: dr
3
sk.
r st
Lampor af sammansatta, eller, såsom ar-  betade, ej specificerade ämnen . .
Leksaker eller JYurnbergerkram:
af träd eller sammansatta ämnen,
med eller utan betsning, målning
eller lackering
100 R:dr v.
1 skålp.
R:dr
33
1
sk
16
r:st
5
andra slag förtullas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de hufvud-  sakligen bestå.
Likörer ,
1 kanna
2
24
5
Lim:
busblås
1 skålp.
16
—
12
—
andra slag
1 skålp.
3
—
4
Lin:
ohäcklad!
1 lisp
1
8
8
—
häckladt
1 lisp.
2
—
—
5
Ljus :
g"
1 lisp.
2
24
—
40
—
stearin- och margarin-
1 skålp.
9
—
—
40
—
vax-, gula • . . . ....
1 skålp.
16
—
1
12
hvitå och spermaceti . . .
1 skålp.
20
1
12
—
alla andra slag
1 skåjp.
20
—
1
Ljuskronor af sammansatta eller, så-  som arbetade, ej specificerade ämnen
Amri. Delar deraf förtulla» efter det ämne, arbe-  tadt, hvaraf de hufvudsakligen hesta.
Luktvatten, alla slag (flaskornas vigt
inbegripen)
100 Pudrv.
1 skålp.
33
16
12
—
Lampvekar; se Vekar.
Latun eller trådband; se Metaller, sanunansattai
Levantin ; se Väfnader.
Limouer, friska; se Citroner,
Limoner, salla - sc Frugter, inlagda,
Limonsaft; se Citronsaft.
Linön; se Väfnader.
Linser; se SpanniåL
486 Expeditions-Ulskottcts Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 2/2.
Tull värde.
Banko.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
R:dr
sk.
r:st
R:dr
sk.
r:st
—
8
—
Lunta
1 sk alp.
2
—
2
—
—
Läder arbeten , ej specifierade, lackerade
1 skålp.
24
—
1
—
—
Lökalla slag, ej specificerade . . .
1 lisp.
10
—
6
—
—
Mais
1 tunna
1
■—
—
—
15
—
Mandel
Marmor, arbetad, ej specificerad . .
1 skålp.
100 R:dr v.
15
3
—
16
Masker
Mattor af strå eller rötter ....
Metaller, sammansatta:
marinmetall, eller annan komposi-  tion i form af bleck eller spik till
förhydning al fartyg
messing:
1 stycke
100 R:dr v.
100 R:dr v.
25
5
4
—
oarbetad, latun oell tråband inbe-
f 1 skepp:d j
t stad. v. j
166
32
'
gripna  •
arbetad, alla slag, gjuten, smidd
eller pressad, oäkta lahn der-
33
16
1
—
under inbegripen
alla andra slag:
1 skålp.
16
—
2.00
oarbetad
C 1 skepp:d I
33
16
t stäp. v. j
4
•
arbetad
1 skålp.
1
—
skrot samt gammal och brukad
100
—
metall, sammansatt, alla slvtg .
f 1 skepp:d 1
i stäp. v. /
16
32
—
Läder; se Hudar oell Skinn.
Lärft; se Väfnader.
Machinerier, ej specificerade; se Redskap.
Magnesia, hänföres under Apotlieksvaror.
Magnetsten, infattad; se Instrumenter, fysiska.
Malm, coliolt-; se Cobolt-malm.
Manchester; se Väfnader, bomulls-.
Manna, hänföres under Apotlieksvaror.
Manufakturvaror, ej specificerade; se Slöjdevaror.
Marinmetall; se Metaller, sammansatta.
Markasit; se Vismut.
Marle; se Brodérduk.
Mastix; tullbekandlas lika med Gummi.
Mattor: hast-; se Bastmattor.
goll- af ull; se Väfnader, ylle-,
af andra ämnen, lackerade eller fernissade;
se Väfnader,
gräs-; se Gräsmattor.
Mercurius; se Qvicksilfver.
Merinos; se Väfnader, ylle-.
Messing; se Metaller, sammansatta,
Messingstråd; se Metaller, sammansatta.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;o 212.
487
Tullvärde.
Banko.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstuli.
Banko.
H:dr
sk.
r:st
■
l\:dr
sk.
r:st
—
24
—
Metwurst
1 skålp.
8
—
1
Mjöd . .
Mjöl af vegetabilier, som ej kunna in-  begripas under spanmål eller hänfö-
1 kanna
12
18
ras till medicinalier
Mosaik-arbeten
1 skålp.
100 R:dr v.
15
6
—_
1
24
—
Munlack
1 skålp.
18
—
1
32
—
Muskot j torr
1 skålp.
8
—
2
24
—
Muskottblomma
1 skålp.
12
—
1
—
—
Musslor, insyltade eller saltade
1 kanna
12
—
—
35
—
Neglikor
1 skålp.
5
—
8
16
—
Nålar, sy- och tambur-
1 skålp.
20
—
2
4
—
knapp- och hår-
krås- och bröstnålar af oäkta metall
1 skålp.
100 R:dr v.
25
20
—
3
16
andra slag, ej specificerade . . .
Nät, af alla namn och slag ....
Nötter:
1 skålp.
100 Ikdr v.
33
12
16
—
___
6
—
kokos-
1 stycke
1
—
12
—
hassel-, A7al- och andra slag . . .
1 kanna
—.—
2
—
1
32
—
Oliver
1 kanna
_____
12
—
Mikroskop; se inslrumenler, optiska.
Mineralier för naturalie sami ingar; tullfria, såsom malmstuffer.
Mjöl af span mai; se Spanmål.
Modeller ; se Tull laxe underrättelserna, § 13.
Moll; se Väfnader, bomulls-.
Morinos; se Väfnader, ylle-.
Mos, enbärs- och fläder- samt Mullbärssaft, hänföres
under Apotheksvaror.
Muddar; se Vantar.
Muffar; se Kläder.
Murklor; se Svampar, ätbara.
Mursten ; se Tegel.
Musikaliska Instrumenter, se Iustrumenter.
Muskot, insyltad; se Confiturer.
Musslin; se Väfnader, bomulls-.
Myntkoppar; se Koppar.
Myrrha, hänföres under Apotheksvaror.
Nankin; se Väfnader, bomulls-.
Natron, kolsyradt; se Soda.
Nattsäckar; se Portföljer.
Negerhead; se Tobak.
Nette!duk; se Väfnader, bomulls-.
Nickel; se kopparnickel.
Nicht eller tulia, hänföres under Apotheksvaror.
Nopkin; se Väfnader.
Nys- eller prustrot, hänföres under Apotheksvaror.
Nysilfver 5 se Metaller, sammansatta.
488
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrijvels N.-o 212.
1 Tullvärde.
Qvantitet
i,’t tilli
Införselstull.
Banko.
101 lilli—
beräkningen.
llunko.
R:dr
sk.
r:st
Rtdr
sk.
rist
Oljor:
leta:
6
—
hamp-
1 skålp.
G
andra, till Apotheksvaror ej hänför-
liga , eller eljest icke specificerade
12
—
slag .'•.•••
1 skålp.
1
4
1
—
flygtiga, eller essencer, ej specificerade
1 skålp.
5
—
5
—
—
Ost, alla slag
1 lisp.
1
24
—
1
—
—
Pailletter
1 lod.
6
—
—
6
—
Papp
1 skålp.
—
6
Papparbeten, alla slag
1
—
olackerade
1 skålp.
12
—
1
24
—
lackerade . . •
1 skålp.
18
—
Papper:
—
5
kardus-, fårgadt, omslags- och tobaks
1 skålp.
1
8
3
9
grått, makulatur- och förhydnings .
1 skålp.
—
1
3
tryck-, limmadt ocholimmadt, kon-
7
6
cept och tapet-
1 skålp.
2
6
imperial-, regal-, median-, olifant-,
skrif- och alla andra slags hvitt,
—
15
—
ej specificeradt
1 skålp.
3
—
20
—
post-, alla slag
1 skålp.
4
—
fårgadt, pressadt, tryckt, figureradt,
—
20
—
försilfra dt eller förgyldt ....
1 skålp.
5
—
16
—
press-
1 skålp.
—
2
1
16
—
Papperstapeter och border ....
1 skålp.
16
—
Olja, terpentin-; sc Terpentinolja.
Vitriol; se Svafvelsyra.
Oljestenar; se Sten.
Ollon, ek-; se Knapergall.
Ornamenter, arkitektoniska; sc Bildbuggeri-arbctcn.
Ornamentcr, andra slog; under ämnet ej specificerade;
se Slöjdevaror.
Ostron; se Musslor.
Oxtungor; se Kött.
Packing; se Väfnader, ylle-.
Paradiskorn, hänföres under Apolbcksvaror.
Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, JV.o a ti. 489
Tull värde.
Banko.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Bauko.
R:dr
6
sk.
r:st
Paraplyer och parasoller:
siden-
1 stycke
Il:dr
2
sk.
r:st
3
■—•
—
andra slag
1 stycke
1
—
—
1
.
—
Pennor, skrif-, alla slag, utom af stål
eller andra metaller
1 skålp.
8
—
36
—
Penslar ........ . .
1 dussin
9
—
—
15
—
Peppar, alla slag
1 skålp.
3
10
—
—
Pergamentsskinn ........
1 skålp.
1
—
—
8
16
—
Perlemor, arbetad
1 skålp.
.
40
—
1
16
Perlor:
oäkta: glas-
1 skålp.
10
ib
*
andra slag
1 lod
2
—
16
32
—
Perukmakare-arbeten
1 skålp.
3
16
.—
3
16
.
Piphufvuden, med eller utan beslag:
af sjöskum, äkta eller oäkta . . .
1 skålp.
24
1
andra slag
1 skålp.
12
—
—
6
Plommon, brundier och sviskon . .
1 skålp.
1
6
100
_
-
Plymer:
struts-
1 skålp.
15
50
—
andra slag
1 skålp.
15
—
2
16
—
Pomada ........
1 skålp.
28
—
7
6
Pomeranser
1 skålp.
...
1
—
7
6
Pommeransknoppar och skal . . .
1 skålp.
2
—
Pastellkritor; se Färger, ej specificerade.
Pelsverk, se Hudar oell Skinn.
Pennor, blyerts-; se Blyertspennor.
Percal; se Väfnader, bomulls-.
Perlegryn; se Gryn
Persikokärnor, hänföras under Apotheksvaror.
Pinschback; se Metaller, sammansatta.
Pipor, tobaks-; se Piphufvuden.
Piqué; se Väfnader, boiYiulls-.
Pistacier; se Frugter och bär, ej specificerade, torra.
Pistoler; se Gevär
Platåer; se Dekorationer.
Pläter; se Metaller, sammansatta.
Porfyr; se Sten, ej specificerad.
Bihtill R. St. Prot. 1847 och 1848> >o Sami. 1 Afd.
62
490 Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.ö 2/2.
Tallvärde.
Banko.
Porslin:
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Hidr
sk.
r:st
oäkta, sten- eller fayance-:
hvitt, gulaktigt eller omåladt:
R:dr
sk.
rist
8
tallrickar
i skålp.
2
—
—
16
—
andra pjeser
1 skålp.
5
måladt eller tryckt:
För
b.
16
tallrickar
1 skålp.
—
32
—
andra pjeser
1 skålp.
För
b.
—
40
—
äkta, hvitt eller enfärgadt ....
1 skålp.
8
—'-
förgyldt eller inåladt i figurer
12
i
16
eller med blommor . . .
Anm. Kärl och redskap af äkta porslin
för farinaceutiska eller vetenskapliga be-  hofmå, sedan beskaffenheten och qvan-  titelen blifvit hos Sundhets-kollegium,
Vetcnskaps-akademicn eller vederbö-  rande Uniyersitets-fakultet uppgifna och
godkända, af apothekare eller veten-  skapsmän tullfritt införas.
1 skålp.
Portföljer, taskböcker, redikyler och
100 R:dr v.
nattsäckar
• ■ •
2o
—•
i
16
—
Potates
1 tunna
16
—
i
24
—
Potatesmjöl
1 lisp.
24
—
—
12
Puder
1 skålp.
—_
4
—
i
24
—
Qvicksilfver
1 skålp.
—.—
4
—
Bedskap och machinerier, eller delar
100 Rxlrv.
25
deraf, ej specificerade
*
—
3
16
—
Rigabalsam
1 kanna
1
—
12
—
—
Ris, oskalad, eller Paddy
1 tunna
1
24
Pottaska; se Aska.
Pressduk; se Väfnader, ylle-,
Qvarnstenar; se Sten.
Quercitron; se Färger.
Rakknifvar; se Knifvar.
Rask ; se Väfnader, ylle-.
Ratin; se Väfnader, ylle-.
Ravenduk; se Väfnader, linne- och hamp-.
Rentungor, renstek och renkött; se Kött.
Rhabarber, hänföres under Apotheksvaror.
Ridikyler; se Portföljer.
Risgryn; se Gryn.
Rosmarin, hänföres under Apotheksvaror.
Rotcher; se Fisk, torr.
Runun; se Bränvin.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 2fa. 491
Tull värde.
Banko.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
R:dr
sk.
7
r:st
6
Russin
1 skålp.
Ridr
sk.
1
r:sl
6
6
32
Rör:
till käppar
1 lisp.
__
32
_
1
32
■—
rottingar, vass- och andra slag . .
1 lisp.
4
—
2
—
—
Rötter, ätbara, alla slag, ej specificerade
1 tunna
24
—
13
16
Sadelmakare-arbeten, ej specificerade
Saffran
100 R:dr v.
1 skålp.
33
1
16
—_
—
20
—
Salmiak
1 skålp.
2
—
5
Salpeter:
oraffinerad
1 lisp.
Föi-
b.
6
24
raffinerad
1 lisp.
För
b.
3
chilisk salpeter, eller salpetersyrad t
natron, för skedvatten- och andra
fabrikers behof, efter pröfning och
tillstånd af Kommers-kollegium .
1 lisp.
6
—
12
—
Salpetersyra och skedvatten . . .
1 skålp.
1
6
1
16
Salt:
berg-
1 tunna
12
_
1
16
—
glauber-, vattenfritt
1 lisp.
—
8
3
kok-
1 tunna
36
—
10
koksalt för fabrikstillverkning af
soda, efter serskilt anmälan hos
Kommers-kollegium, och af det-  samma lemnadt tillstånd
1 skålp.
Fr
i
1
11
—
2
8
raffineradt
1 skålp.
——
—-
8
Räfkakor, eller räfkrvddor, hänföras under Apoteksvaror.
Rödfärg; se Färger.
Rothe; se Färger.
Rötter för Apolhekares behof, ej specificerade, hänföras
under Apotheksvaror.
Sablar; se Gevär.
Sacharum saturni; se Blysocker.
Saffian; se Hudar och skinn.
Sagogryn; se Gryn.
Expeditions-Utskotlets Förslag till uncl. Skrifvelse, IV:o 212.
Tullvärde.
Banko.
R:df sk. r:st
6
32
5
10
1
20
6
24
16
12
16
12
24
*Saltsyra
Sandarak
Saxar:
öfverskärare-
andra slag
Segel:
införselstullen bestämmes efter den å
väfnaden, hvaraf de bestå, med
tillägg af 10 procent.
Senap:
omalen ...
malen och preparerad
Serpentinsten } arbetad
Siktar
Siktduky af metall, tullbehandlas såsom
det ämne, hvaraf duken är förfärdigad.
Silfver:
arbetadt, förgyldt eller oförgyldt
bok-, äkta
oäkta
mussiv-, målare-, puder eller unsenSilke
färgadt
Qvantitet
för tullberäkningen.
1 sk alp.
1 skålp.
1 lisp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 lisp.
100 R:drv.
1 lod
fl bok af 24 s\
\ 25 blad. f
|l bundt af 121
\ böcker, j
1 lod
1 skålp.
Införselstull.
Banko.
B:dr sk. r:st
1
3
12
24
25
1
6
16
6
3
2
14
Sammet, se Väfnader.
Sammetsband', se Baud.
Sandel; se Färger.
Sassafras, hänföres under Apotlicksvaror.
Satin; se Väfnader.
Schellack; se Gummi.
Segel, bergade från främmande förolyckado fartyg*, se
Inventarier.
Segelduk; se Väfnader, linne- oell hamp-,
Sejlergarn; se Garn, segel- och bind-,
Senelsblad, hänföres under Apotlicksvaror.
Shawlar och Shawletler; se Väfnader.
Sidentyg; se Väfnader.
Siktduk, af annat än metall; se Väfnader.
Silfverglitt; se Glete.
Sill; se Fisk.
Expeditions-Vtskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 212.
493
Tullvärde.
'
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Banko.
11: dr
sk
r;st
R.dr
sk.
r:st
Sirop :
|
-f'
30
•—
kapilair-, mullbärs-, rosen- och viol
1 skålp.
3
—
6
socker-, brun eller hvit ....
Skomakare-arbeten:
af blankläder, färgadt skinn eller
tyger:
1 skålp.
3
3
—
—
skor, kängor, tofflor och galoscher
1 pär
1
—
—
y
—
—
stöflor
1 par
3
—
—
andra slag
100 R:dr v.
33
16
—
Skrif tajlor:
—
8
—
af sten
1 skålp.
—•—
1
—
40
andra slag
Skrubblor:
1 skålp.
1 ""
5
—
2
8
öfver
1 stycke
20
—
—
36
andra slag
1 stycke
y
__
40
——
Sköldpadd j arbetad
Slöjdevarorj eller fabriks-j handtver-  keri- och manufakturvarorj i taxan
1 skålp.
6
ej nämnda
100 Rxlrv.
33
16
—
5
—
Smink och sminkflor ......
1 skålp.
24
—
5
Smör
Socker:
muskovad-, eller brunt och gult, or-  dinärt terres- och tetes- samt hvitt
1 lisp.
1
24
—
8
pudersocker
.
1 skålp.
—.—
3
—
topp-, kandi-, kak-, krossadt lump-,
Sjökort; se Kartor.
Skedvatten; se Salpetersyra.
Skeppsinventarier; se Inventarier och 13 § tulltaxeunderrättelserne.
Skiffer; se Sten.
Skinn; se Hudar.
Fisk; se Fiskskinn.
Själsspäck; se Tran.
Slipstenar; se Sten.
Snickarearbeten; se Trädvaror, ej specificerade, arbetade.
Snus; se Tobak.
Snören, tarm-, se Strängar.
494 Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelsej N:o 212.
Tullvärde.
Banko.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
R:dr
sk.
r:st
lt:dr
sk.
r:»t
liavana-, terres- samt andra till
sockerhalten lika slag ....
—
11
—
1 skålp.
5
—
1
16
—
Soda
1 lisp.
—
8
3
—
Soja och såser ........
1 kanna
36
—
20
—
Solfjädrar
Spanmål:
omalen:
1 skålp.
3
5
—
bohvete
1 tunna
1
—
—
3
16
—
halia , .
1 tunna
32
—
11)
_
hvete
1 tunna
2
—
—
5
—
korn och malt
1 tunna
1
—
—
10
—
linser
1 tunna
2
—
—
6
32.
—
råg
1 tunna
1
10
—
5
40
—
vicker
1 tunna
1
8
—
6
32
ärter
malen: gryn och mjöl:
införtullas efter den afgift, som
vid införseln är gällande för
det sädeslag, hvaraf grynet el-  ler mjölet är tillverkadt, med
tillägg af 10 procent, och så,
att af hvete 9 lispund, af råg
; och ärter 12 lisp-.d, af korn 10
lisp:d och af hafra 8 lisp:d mjöl
anses svara mot en tunna säd;
samt att 4 lisp:d gryn af hafra
och 6 lisp:d af andra sädeslag
svara mot en tunna säd af sam-  ma slag.
1 tunna
•
1
10
Speglar och lampetter .....
100 R:dr v.
33
16
—
Solfjäderspapper; se Papper.
Spanska flugor hänföras under Apolheksvaror.
Speldosor; se Slöjdevaror, ej specificerade.
Spelkort; se Kort.
Spermaccti-olja; se Oljor.
Expeclilions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse N:o 2/3.
495
Tullvärde.
Banko.
R:dr sk. r.st
30
5
33
6
4
6
6
5
15
33
15
6
30
24
16
32
32
12
40
16
Spetsar> uddar och blonder:
silkes- och linne-
andra slag
Stearin
Sten :
bryn- och olje-
all annan, ej specificerad, arbetad .
Stenkolstjära
Strumpor, och andra på strumpstol eller
genom stickning tillverkade arbeten
:
silkes-
bomulls-
reel garns
andra slag
Srumpstickor
Strängar:
kantilj-, eller öfverspunna baser .
messings- och stål
tarm
Stål:
gjut- .
garf- .
andra slät
Qvantitet
för tullberäkningen.
1 skalp.
1 skålp.
1 skålp.
100 st.
100 R:dr v,
1 tunna
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
1 skålp.
C 100 skålp. i
) stäp. v.
C 100 skålp. 1
\ stäp. v.
J 100 skålp. i
\ stäp. v. '
Införselstull.
Banko.
Il:dr sk. est
15
24
32
16
40
16
30
8
24
»pianter; se Zink.
Hpiesgians; se Antimonium.
»pik och nubb; se Jern.
ipiritus vini och annan sprit; se Bränvin.
spiritus vitriol-; se Svafvelsyra.
»päck; se Tran.
Sticktyg; se Väfnader, bomulls-.
Stilar; se Boktryck.
Stockfisk; se Fisk.
Storax hänföres under Apoteksvaror.
Stramalj; se Brodérduk.
Strutsljädrar; se Plymer.
Strömming; se Fisk,
49ö
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 2/2.
Tullvärde.
Qvantitet
Banko.
för tull-  beräkningen.
Banko.
R:dr
sk.
rist
Kldr
sk.
rist
3
—
—
Stålarbeten > ej specificerade ....
1 skålp.
1
—
—
3
—
—
Stärkelse j hvit
1 lisp.
i
1
16
—
Svafvel
1 lisp.
--
12
_
Sicilianskt eller annat så kalladt na-
turligt svafvel till begagnande för
fabriks-tillverkning af svafvelsyra,
efter serskilt anmälan hos Kom-
mers-kollegium och af detsamma
lemnadt tillstånd ......
F r
i
11
—
10
—
Svafvelblomma . .
1 skålp.
6
6
—
Svafvelsyra
1 skålp.
__—
4
Svampar:
-
1
—
—
ätbara af alla slag
1 skålp.
—
12
'2
24
—
sug- • •
1 skålp.
12
1
—
—
andra slag, ej specificerade . . .
1 lisp.
—
5
1
—
—
Sågblad
1 skålp.
—
9
_
2.
—
—
Såpa
1 lisp.
—
36
—
24
—
Säckarnya, tomma
1 skålp.
—
6
4
32
—
Talg
1 lisp.
—
24
—
—
10
—
Tamarinder
1 skålp.
—
1
,
Tegel:
24
—
—
eldfast  . .
1000 st.
6
20
—
klinker
1000 st.
4
—
Stärkelse, bia; se Färger.
Substans; se Bläckpulfver.
Svarfvarearbcten; se Leksaker och Trädvaror, ej
Ospecificerade, arbetade.
Sviskon; se Plommon.
Svärta, bok- och kopparsticks-; se Boksvärta.
Synälar; se nålar.
Syringar; se Fingerborgar.
Sängkläder; se Kläder.
Tackjern; se Jern.
Taft; se Väfnader.
Tagel; se Hår.
Talgljus; se Ljus.
Tapeter af papper; se Papperstapeter,
Tapetborder; se Papperstapeter.
Taskböcker; se Portföljer.
Expeditions-UIskottets Förslag till tind. Skrifvelse, IV.-o 712. 497
Tullvärc
e.
Qvantitet
Införselstull.
Banko.
för tull—
beräkningen.
Banko.
li;dr
sk.
r:st
Tegel:
R:dr
sk:
r:st
15
—
—
mursten
1000 st.
5
—
—
26
32
taksten
1000 st.
10
—
—
36
Tenlikar . .
Tenn:i
oarbetadt, samt arbetadt, gammalt
1 skålp.
—
12
"
8
16
och sönderbrutet
1 lisp.
-
20
—
—
36
arbetadt nytt: olackeradt ....
1 skålp.
12
—
1
—
—
lackeradt ....
1 skålp.
16
—
—
7
—
Tenn och bly-aska
1 skålp.
1
4
—
10
—
Terpentin
1 skålp.
2
—
—
12
—
Terpentinolja eller terpentinspiritus .
1 skålp.
1
6
2
—
—
Thé .
1 skålp.
12
—
3
—
—
Thermometrar
1 stycke
28
—
5
16
—
Tjära .
1 tunna
1
16
—
3
36
—
Tjårbärma eller vraktjära ....
Tobak:
1 tunna
44
—
18
8
—
*13 sk.J bl;'d> Maryland?- >
> ( andra slag. . . )
1 skålp.
7
.—
3
—
—
cigarrer
1 skålp.
1
6
—
karfvad:
—.
36
—
karduser eller lös i fastager
1 skålp.
14
—
2
—
—
knaster .......
1 skålp.
36
—
—
36
—
malen, eller snus ....
1 skålp.
——
16
—
16
—
spunnen, och negerhead . .
1 skålp.
10
—
1
—
—
stänger och karotter . . .
1 skålp.
— —
18
—
—
6
—
stjelkar .... ...
1 skålp.
4
—
Tberiak, bänföres under Apoteksvaror.
Tobakspipor af lera1, se Piphufvuden.
Tomback1, se Metaller, sammansatta.
Torsk; se I1
isk.
Bih. lill II. St. Prot. 1847 0°h 1848, 10 Sami. 1 /tfd.
63
498 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej ZV:o 112-
Tullvärde.
Qvantitet
Införselstull.
Banko.
för tull-
Banko.
beräkningen.
R:dr
sk.
r:st
It:dr
sk.
rist
2
"
—
Tran och späck > alla slag ....
Tråd:
guld- och silfver-:
1 lisp.
_
6
—
2
4
—
äkta
1 lod
20
—
1
20
—
oäkta
1 lod
13
4
—
18
—
jern- och stål-, ej specificerad . .
f 1 skalp. ?
1 stäp. v. j
6
För tillverkning af sådana arbeten,
hvartill utländsk ståltråd erfor-
dras, efter pröfning af behofvet
och med serskilt tillstånd af
Kommers-kollegium ....
100 R:dl’ V.
10
—
koppar- och messings-:
1
—
—
oförsilfrad
1 skalp.
8
3
—
—
försilfrad
1 skålp.
—•—
36
bomulls-, hvit eller färgad:
2
—
—
nystad .........
1 skålp.
24
1
16
—
i härfvor
1 skålp.
——
16
linne-:
1
32
—
oblekt
1 skålp.
.—
24
•
3
16
—
blekt, hvit
1 skålp.
1
—
2
färgad
Trädvaror:
virke, oarbetadt, sågadt eller till-  hugget:
furu- och grantimmer:
1 skålp.
32
tillhugget, ej speciliceradt . .
100 R:dr v.
10
—
mahogny, sockerkist och andra ut-
ländska trädslag, som ej äro vid
införsel tullfria ......
2
24
—
1 kub. fot
12
Trapp, tullfri såsom Lera.
Tricot; se Strumpor.
Trumpeter oell trummor; se Inslrumentcr, musikaliska
-
Tryffel; se Svampar, atbara.
Tråd: jern- och slät- till instrument-strängar; sr
Strängar.
Trädlrugter; se Frugter.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 21 it
499
Tullvärde.
Ranko.
Trädvaror:
virke, oarbetad!;, sågadt eller till-  hugget:
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
R:dr
sk.
r:st
R:dr
sk.
r:st
25
bandstakar
bjelkar och sparrar af furu och gran:
af mindre tjocklek än 5 tum
100 st.
3
—
20
—
midtpå
1 stycke
i
—
30
af 5 till 8 tum midtpå ....
1 stycke
—.—
4
3
af 8 tum och deröfver ....
bräder och plankor, sågade:
af furu och gran:
1 stycke
■
12
'
1
32
—
under 1 ~ tums tjocklek . .
af 1 | till och med 3 tums
1 tolft
—_
8
4
- -
tjocklek
1 tolft
.. 1-
16
6
32
deröfver
Anm. Af afsågade bräder eller brädstum-  par af furu eller gråa beräknas rid
förtullning:
5 tolfter af till och med lp alns längd,
lika med 1 tolft.
2 tolfter af större till och med 4 alnars
längd, lika med 1 tolft.
af ek och ask
af alm, björk, bok och andra inom
landet växande, ej specificerade
trädslag
1 tolft
100 Rxlr v.
100 R:drv.
5
5
32
1
12
—
enträd och enstafvar ......
fanerskifvor
100 st.
100 R:drv.
20
6
2
24
gevärstocks-ämnen ......
1 dussin
—
12
1
32
handspakar
1 dussin
—_
12
40
handspaks-a tnnen
lister, sågade af furu och gran, till
oell med 8 alnars längd och 4
1 dussin
4
—
24
tums omfång
1 tolft
. —
2
6
—
40
—
läkter, huggne eller täljde ....
1 tolft
_—
2
6
—
40
—
sågade
1 tolft
5
—
500
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;o ara.
Tullvärde.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko
Banko.
B: dr
sk.
r:»l
Trädvar or:
master, bogspröt och spiror:
af 40 tums omkrets och deröfver,
ii:dr
sk.
rist
20
—
10 fot från storändan . . .
1 stycke
2
af 20 till 40 tums omkrets, 10
4
8
—
fot från storändan
1 stycke
——
20
1
32
—
derunder ....
1 stycke
——
8
—
pumpträd:
oborrade, se master och spiror .
3
16
—
borrade
1 stycke
16
—
3
ribbor, längre eller kortare . . .
stäfver, lagg- och botten-:
af till oell med 34 verktums längd
å de förra och 22 verktums
längd å de sednare:
1 tolft
18
2
—
af ek
120 st.
24
24
af bok, furu eller gran . . .
deröfver till och med 42 verktums
längd å de förra och 27 verk-  tums längd å de senare:
120 st.
6
3
16
—
af ek
120 st.
——
40
—
—
32
—
af bok, furu eller gran
derutöfver:
120 st.
8
—
10
—
al ek .........
120 st.
2
24
5
—
af bok, furu eller gran . .
120 st.
1
12
—
1
12
—
tunnband
ved:
100 st.
—
6
5
—
al-
1 fiimn
16
7
24
—
björk-
1 famn
24
8
—
—
bok- och ek-
1 famn
36
5
—
—
tall-
1 famn
16
5
andra slag
Anm. Famnen beräknas till 4 alnar* längd,
3 alnars böjd och 6 qvarter* bredd.
1 famn
16
Expedilions-Vtskottets Förslag till lind. Skrifvelse3 N.o 3ra.
■501
Tullvärde.
Qvantitet
för tull-
Införselstu 1
.
Banko.
Banko.
beräkningen.
ll:dr
sk.
rist
Trädvaror:
R:dr
sk.
rist
30
årträd., eller ämnen till åror . . .
1 pär
l
6
svarfvare-arbeten, ej specificerade,
med eller utan betsning, målning
3
eller lackering
1 skålp.
1
alla andra mer eller mindre arbetade
trädvaror, ej specificerade, derun-
der inbegripna nedslagna tunnor
samt ej specificerade snickare-arbe-
ten, med eller utan betsning, mål-
ning eller lackering
100 R:dr v.
33
16
Tvål:
1
—
—
parlumerad och savonetter . . .
1 skålp.
16
—
11
—
sämre slag
1 skålp.
3
4
Tågvirkej nytt
Ull, okammad eller kammad:
grof Jutsk och Isländsk, eller an-
1 lisp.
36
20
—
nan härmed jemförlig ....
1 skålp.
2
1
all annan
Anm. Grof ull må införas ondast till städer-  na Stockholm, Götheborg, Norrköping, Mal-  mö, Halmstad och Helsingborg; och an-  kommer det på General-tullstyrelsen att fö-  reskrifva de serskilta kontroller, som kun-  na anses nödiga till förekommande af finare
ulls införtullning såsom gröfre.
Ur:
fick-:
1 skålp.
6
40
—
—
med guldboétt
1 stycke
2
10
—
andra slag
1 stycke
32
Tusell; se Färger.
Tutanego; se Zink.
Tutia, hänföres under Apoteksvaror.
Tyll, spets-; se Spetsar.
Tyll,, bomulls-; se Väfnader, bomulls-.
Tågvirke af förolyckade främmande fartyg; se laven- 1
tarier.
Tälgsten; se Sten, ej specificerad.
502
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrijvels N.-o 212.
Tullvardc.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Införselstull.
Banko.
Bauko.
R:dr
sk.
r:st
Ur:
vägg- och studsare:
af bronz, tullbehandlas som me-  taller, sammansatta, ej specifi-  cerade, arbetade:
R:dr
sk.
'r:st
5
—
andra slag
1 skålp.
1
—
—
40
”
delar af ur, ej specificerade . .
Urband och Urkedjor, af sammansatta,
i skålp.
2
eller, såsom arbetade, ej specificerade
33
16
ämnen
100 R:dr v.
—
30
—
Vanilj
1 skålp.
3
—
—
2
—
*—
Visitkort
Vitriol:
1 skålp.
32
12
—
grön
17 lisp.
3
—
—
'
8
andra slag , . .
Wadd:
1 skålp.
1
24
—
bomulls- ..........
1 skålp.
8
—
4
silkes-
JVagnar och åkdon:
tvåhjuliga, samt trillor, droskor och
1 skålp.
1
200
—
slädor
1 stycke
40
—
—
500
öfriga slag
Wantar, tullbehandlas lika med strum-  por.
Watten, mineral- eller helsö-, krusen
1 stycke
100
—
40
—
och buteljerna inberäknade . . .
1 kanna
4
—
Urglas; se Glas.
Violrot, hänföres under Apoteksvaror.
Violsirap; se Sirop.
Vitsiol-olja; se Svafvelsyra.
Wagnmakare-arketen, cj specificerade; se Slöjdevaror,
ej specificerade.
Walnötter, se nötter.
Watten, lukt-; se Luktvatten,
W'au; se Färger.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse j N.o 112I 503
Tullvärde.
Banko.
Qvantitet
för tull—
beräkningen.
Införselstull.
Bauko.
11: dr
sk.
r.st
Wax:
R:dr
sk
rist
—
30
—
oblekt
1 skålp.
3
i
•—
—
blekt eller färgadt ......
1 skålp.
8
i
32
Wekar, lamp- och ljus .....
Werktj" för slöjderna och handtver-  rierna, ej specificerade
Win, alla slag:
1 skålp.
100 R.dr v.
15
20
—
i
24
—
på fastager
1 kanna
24
4
—
—
på buteljer
1 kanna
1
—
1
32
—
Windruf, torr
1 lisp.
6
—
—
25
—
Windrufvor .........
1 skålp.
6
—
12
—
Winsten, rå eller renad .....
1 skålp.
—._
1
6
—
36
—
Winstenssalt
.
1 skålp.
3
6
32
Wäfnader:
helsiden-:
alngods:
1 skålp.
4
13
16
—
felb och peluche
flor:
1 skålp.
1
24
—
36
—
—
krus- eller crepe
1 skålp.
6
24
—
32
—
annat flor eller gaze . t .
guld- och silfvertyg:
1 skålp.
5
16
—
96
—
—
äkta
1 skålp.
20
_
—
32
—
—
oäkta
1 skålp.
6
24
—
28
sammet
Anm. l)å liela ytan utgöres af silke, lior
väfnaden, ehuru frånsidan utvisar
bomull, tulli)ehandlas såsom helsiden.
alla släta sidentyger, såsom taft,
satin, levantin, eller af hvil-
1 skålp.
4
Waxduk; se Väfnader. I Wed* se Trädvaror.
Waxljus• se Ljus. 1 Wicker* se Spanmål.
504
Expeditions-Ut skottets Forslas, till lind. Skrifvelse, N.o it*.
'fullväl'de.
Qvantitet
för tull—
beräkningen.
törsclstull.
Ii unko.
^Väfnader :
Banko,
U:dr
sk.
rist
helsiden-:
alngods:
ken annan benämning som
helst, enfärgade, skiftande,
rutiga eller randiga, hvaruti
någon inväfd blomma eller
K:dr
sk
r:st
32
—
figur icke befinnes ....
1 skålp.
För
b.
32
alla andra slag, ej specificerade
shawlar, shawletter och andra dukar:
af gaze eller annan gles väfnad,
af så kalladt bourre de soie,
samt genom tryckning eller
pressning fasonerad®, •— hvar-  till ej äro hänlörlige de shaw-  lar, shawletter och dukar, som
endast med en tryckt blom-  ma i hvartdera hörnet äro
försedde, ej heller långshaw-  lar, derå endast vid sidorna
1 skålp.
6
33
16
befinnas tryckta ränder
alla andra slag, ej mindre släta
och enfärgade, än, genom väf-  nadssättet eller olika färgadt
1 skålp.
7
32
silke, fasonerade
halfsiden, eller af silke, till större
eller mindre del blandadt med
bomull, lin, ull, eller andra
ämnen:
1 skålp.
För
b.
alngods:
1 skålp.
10
—
—(
felb och peluclie
' 1
24
__
10
andra slag
1 skålp.
2
24
—
shawlar, shawletter och andra dukar:
under 10 r:drs värde stycket .
För
b.
af 10 r:drs värde och deröfver
stycket
100 R:dr v.
20
—
—
Expeclitions-Utskottels Förslag till tind. Skrifvelse, N;0 2)2.
505
Tullvärde.
Qvantitet
Införsels tull. .
Bauko.
för tull-
RnnLn
beräkningen.
K:dr
sk.
r:st
IVäfnoder:
bomulls:
alngods:
hvita:
kain brik, blekt och glaltadt,
samt alla andra lika beskaffa-  de bomullstyger i finhet öfver
76 trådar på tummen i rän-  ningen, och af minst 6 q var-
11: dr
sk.
rist
4
—
ters bredd
1 skålp.
1
korderoy och cordet, sammet
och manchester samt satin,
3
16
—*
jean och parkum ....
1 skålp.
32
3
16
—
dimity, pereale och batist . .
1 skålp.
40
1
8
—
felb och peluche
1 skålp.
—,—
8
1
16
—-
filtar
1 skålp.
16
gaze, halilinon, musslin eller
5
—
—
nettelduk och moll ....
1 skålp.
1
6
—
—
sticktyg eller piqué och trikot
1 skålp.
1
—
10
—
—
tyll
1 skålp.
1
24
_
alla ej specificerade:
genom sjelfva väfnadssättet fa-
5
—
—
souerade .......
1 skålp.
1
12
genom väfnadssättet släta, såsom
3
16
—-
kaliko, bomullslärft m. fl.
1 skålp.
För
b.
Anm. De hvita bomullsväfnader, som i
egenskap af alngods äro till införsel med-
gifne, må äfven i form af dukar införtul-
las mot den afgift, hvilken för samina
väfnad såsom alngods är bestämd.
fargade:
korderoy, cordet, dimity, felb,
peluche, filtar, gaze, halflinon,
Bilt. till li. St, Vrot. 1847 och 1848* to Sami, 1 Afd,
64
506
Expeditions-Vtskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.ö i ti.
Tullvärde.
ISanko.
Wäjnader:
bomulls:
alngods:
färgade:
musslin eller nettelduk och
moll, percale, batist, sammet,
manchester, satin, jean, par-  kum, sticktyg eller piquc, tri-  kot och tyll, samt alla genom
väfnadssättet fasonerade; sam-  ma tullvärde och införselstull
för skålpundet, som för hvarje
slag hvitt.
alla genom väfnadssättet släta:
Qvantitet
för tull—
beräkningen.
Införselstull.
lianko.
ll:dr
sk.
r:sl
1 skålp.
R:dr
sk.
rist
3
16
—
enfärgade ..»»«..«
För
b.
5
—
väfda af olika färgadt garn . .
tryckta eller pressade:
1 skålp.
För
b.
1
16
filtar
öfriga nyss uppräknade, sådane
färgade, sora tullbehandlas li-  ka med hvita af samma slag,
samt i allmänhet alla tyger i
finhet öfver 80 trådar på tum-
1 skålp.
16
5
16
men i ränningen ....
1 skålp.
1
4
—
5
16
andia slag
shawlar, shawletter och andra du-  kar :
fasonerade, större eller mindre,
samt tryckta af 7 q varters fyr-  kant och deröfver, fransarne
1 skålp.
För
b.
4
16
oberäknade
släta, af färgadt garn, större
och mindre, samt tryckta, un-  der 7 qvarters fyrkant, fran-
i skålp.
1
4
4
16
sarne oberäknade ....
1 skål]).
För
b.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:0 lii. 507
Tullvflrde.
Qvantitet
Införsebtull.
Banko.
för tull-
Banko.
beräkningen.
B:dr
sk
r.st
Väfnader:
bomulls-, med blandning till stör-  re eller mindre del af lin eller
hampa:
U:dr
sk.
r:«t
4
—
■—
damast
. . .
1 skålp.
—.—
36
2
—
dräll
1 skålp.
—
24
_
andra slag tullbehandlas såsom
lika beskaffade tyger af bom-
ull allena.
ylle:
alngods:
3
—
—
bov
1 skålp.
För
b.
kasimir, hvitt, gult och rödt af
6
•—
högst 6 qvarters bredd . .
1 skålp.
1
24
flanell:
af kamulls ränning och kard-
3
ulls inslag, färgad eller af
större bredd än 6 1 qvarter
1 skålp.
För
b.
3
—
—
all annan
1 skålp.
—•—
36
2
—
—
filtar och mattor ...
1 skålp.
24
--
2
24
—
fris, frisad, doffel och kalmuck
1 skålp.
.
32
kläde, dråp, halfkläde, vadmal,
ratin och korderoy; äfvensom
kasimir af andra än nyss upp-
räknade färger, eller af större
bredd, än 6 qvarter . . .
6
—
•—
1 skålp.
För
b.
5
36
flaggduk oell qvinette . . .
1 skålp.
1
——
—
—
packing eller pressduk , . .
1 skålp.
3
—
2
24
—
alla andra slag
1 skålp.
24
--
halfylle-, eller af ull med blandning
till minst hälften af bomull, lin
eller hampa:
alngods:
3
—
—
flanell
1 skålp.
För
b.
508
Expeditions-Utskotlels Förslag till und. Skrifvelse, N;o 2ti.
Tullvärde.
Qvantitet
för f 11 It—
Införselstull.
Banko.
[Väfnader :
Ber
ä kilinge IU
muiKo.
R:dr
sk.
r:st
halfylle-, eller af ull med blandning
liidr
sk.
r.st
till minst hälften af bomull, lin
eller hampa:
alngods:
alla andra slag:
2
24
af mindre än 7 qvarters bredd
1 skålp.
36
—
af 7 qvarters bredd och der-
4
—
—
öfver
1 skalp.
i
—
—
Anin. Ilalfylleväfnader, som till iner än
hälften bestå af ull. tullbehandlas lika
nied de hel ylle-“Väfnader, kvartill de när-
mast kunna hänföras.
shawlar, shaw letter och andra du-
kar af ull och bomull tillsam-
mans :
under 6 r:dr 32 sk:s värde
stycket
För
b.
af 6 r.dr 32 sk:s värde och der-
öfver stycket
100 R:dr v.
20
—
—
linne- och hamp- :
alngods:
|
36
—
blaggarn och kanfas ....
1
skålp.
12
—
i
16
.—
bolstervar
1
skålp.
21
4
28
buldan .........
1
skålp.
9
4
8
i
—
damast
1
skålp.
2
—
—
3
—»
—
dräll • . .
1
skålp.
36
—
36
—
kammarduk och batist . . .
1
skålp.
3
32
—-
18
t—
linön . . .
1
skålp.
1
40
—
lärft, hvaraf 1 qvadrat-aln vä-
13
—
ger till och med 3 lod . .
1
skålp.
För
b.
5
—
alla andra slag
1
skålp.
1
32
— i
30
—
segelduk oell tältduk ....
1
skålp.
(i
—
4
—
andra slag
.
1
skålp.
b
—
— t
4
—
dukar
1
skålp.
1
—
—
2
4
—
bår- oell tagel-
1
skålp.
20
—
Expeditions -Utskottets Förslag till vnd. Skrifvelse , N.-o 212.
509
Tullvärde.
Qvantitet
Införselstull.
för tull-
beräkningen.
ll:dr
sk.
I r:st
Wdfnaclér:
linne- och hamp-:
alngods:
vaxade och lackerade:
ll:dr
sk.
r:st
36
—
mattor
1 skålp.
6
—
■
40
—
andra slag
1 skålp.
-
10
—
vattentäta eller dubbla väfnader, sam-
mansatta genom upplösning af
0
—
—
kautschuk
1 skålp.
1
—
—
—
36
—
Ympvax
Zink, tutanego och spiauter:
1 skålp.
7
—
—
3
—
oarbetad och i plåtar
1 skålp.
-
2
arbetad:
—
12
—
omålad och olackerad
1 skålp.
-
2
___
—
24
—
målad eller lackerad
1 skålp.
6
-—
Ångmachiner
100 R:dr v.
10
—
Ångpannor
100 R:dr v.
20
—
—
—
8
—
J8S
1 skålp.
2
—
24
Ättika, alla slag
Wåror, som icke kunna hänföras un-  der någon af de i införselstariffen
upptagna bestämmelser:
1 kanna
Fr
6
mer eller mindre arbetade .
100 Rrdrv.
33
16
B
Wärjor och Wärjklingor; se Gevär.
Zaffer; se Färger.
Ziltror; se Instrumenter, musikaliska.
Zitverrot, liänförcs under Apolheksvaror.
Ader- ock kopp-jevn; se Instrumenter, fältskärs
-
Ål; se Fisk.
Ängskära; se Färger.
Äpplen; se Frugter.
Öl; se Dricka.
510
Expeditions-Utskottels Förslag lill und. Skrifvelse, N:o lii.
Serskild Förteckning
å varor, sorn äro vid införsel tullfria.
Agat, oarbetad;
Alabaster, oarbetad;
Ambra ;
Angelika;
Apoteksvaror , alla i införselstarifen ej specificerade, enkla eller sammansatt»,
till införsel af apotekare eller dem, som erhållit Sundhets-kollegii tillstånd
att med sådana varor idka handel, eller, efter Sundhets-kollegii,
Vetenskaps-akademiens eller vederbörande Universitets-fakultets hörande,
af vetenskapsmän till begagnande för vetenskapliga inrättningar,-  Bark, alla i införselstarifen ej specificerade slag;
Bast och Bastrep;
Bastmattor, inkommande såsom garnering eller emballage;
Ben: elfen-, oarbetadt;
hvalfisk-, oarbetadt, klufvet eller spjelkadt;
andra slag, rå och oarbetade, samt förmalda eller s. k. benmjöl;
Berberisrötter ;
Bernsten, rå och oarbetad;
Bilder, alla slag, som utgöra konstnärs-arbeten;
Bin, lefvande i kupor;
Blod, kreaturs-, alla slag;
Blodiglar ;
Blomsterlökar ;
Bokstaf sstämplar, boktryck eller stilar, förslitne och obrukbare eller stilskrot
;
Bolus, hvit och röd, samt terra sigillata;
Bomull;
Brunsten ;
Buskar ;
Böcker:
på främmande språk, samt not- och rilböcker;
på Svenska tryckte biblar, gifne till Svenska Bibelsällskapet;
Cäutschuk ;
Goraller: äkta, oarbetade;
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, Al;o 312. 511
Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst 2 famnars längd sönderhugget
tågvirke;
Duiij alla slag;
Emalj, i massa;
Fartyg, utländska, med tillbehör, som blifvit tagna under krig af svenskt
örlogs- eller kaparefartyg och lagligen prisdömda;
Fisk, färsk;
Fiskskinn, oberedda;
Fjäder, ospritad;
Fjäll, hvalfisk-, eller ossa sepice;
Flintsten;
Flyttsaker ;
såsom reseförnödenheter, af egaren sjelf medförda, då de af vederbörande
tullkammare finnas ej öfverstiga hans behof under resan;
Foglar, lefvande ;
Frö , alla slag utom kanarie-;
Färgmossa, alla slag;
Gips;
Gipssten ;
Glas: buteljer, burkar och flaskor, på hvilka varor inkomma och som icke,
enligt serskildt stadgande i införselstarifen, inbegripas uti vigten för
tullberäkningen;
kemiska;
Glasgalla ;
Glas skärf eller krasglas;
Glober ;
Granatäppleskal;
Gräs, ej specificeradt;
Gräsmattor och gräsrep till garnering och emballage;
Guld, oarbetadt; (vigten antecknas i journalen).
Halm ;
Horn j oarbetadt eller raspadl;
Hummer ;
Hvalraf eller spermaceti;
Hår: alla andra, ej specificerade slag, än häst- eller tagel, samt nöthår;
Hö;
Jordj poler;
Juveler, oinfattade eller infattade;
512 Expeditions-Utskottets Förslag lill tind. Skrifvelse, P/.-o 3/2.
Kalksten;
Kar dborr ar eller stråkardor;
Kartor ;
Kläder, tillhöriga sjöfarande eller resande, när de iiro synbart brukade, eiler,
af egarne sjelfve medförda, profvas icke öfverstiga deras personliga behof;
Kol, träd-;
Kopparstick, estamper och Utborra fiska arbeten;
Korkbark;
Kreatur:
får och baggar från alla tyska stater samt intill Weslen hafvet gränsande
orter;
hingstar, tjurar och fargaltar;
Lera ;
Lumpor;
Läster till skoarbeten;
Magnetsten, oinfattad;
Malm, rå och osmält, i införsels tar i fen ej specificerad;
Malmstuffer, till naturalie-samlingar;
Marienglas ;
Marmor, oarbetad eller i block;
Medaljer, alla slag;
Musikalier ;
Muskus eller desman;
Musslor, friska;
Mynt, guld-, silfver- coh koppar-;
Målningar och ritningar, oinfattade eller infattade;
Naturalier, till vetenskapliga samlingar;
Näfver;
Oljekakor;
Perlemor, oarbetad;
Perlor: äkta, oinfattade eller infattade;
Pimpsten ;
Plantor ;
Platina, oarbetad eller arbetad;
Pozzolana ;
Bussinstjelkar ;
Sand;
Serpea•
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o tili.
513
Serpentinsten, oarbetad;
Silfver, oarbetadt; (vigten antecknas i journalen).
Silke, rått, ofärgadt;
Skafgräs ;
Sköldpadd, oarbetad;
Smergel;
Spillning, affall och spån, ej specificerade;
Sten; corn valls-;
eldfast-;
gjutstenar, samt mergel och skiffersten till stentryck:
qvarnstenar,
all annan, i införselstarifen ej specificerad, oarbetad eller i block;
Stenkol, stenkolsstybb eller cinders, samt kokes eller afsvaflade stenkol;
Säckar, med varor fyllda, såsom emballage;
Tester eller krätz;
Tonkabönor;
Trippel;
Träd, friska, alla slag;
Trädvaror: virke, oarbetadt, sägadt eller tillhugget;
alm, ask, bok, björk, ek och andra ej specificerade sådana träd
slag,
som växa inom landet;
buxbom, ceder, ebenholtz och pockenholtz;
furu- och grantimmer:
otillhugget eller sågblockar;
Wagnar och åkdon; resandes, synbart brukade, af dem sjelfve begagnade,
eller som blifvit ur riket bevisligen utförda.
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848, to Sami. 1 Afd.
514 Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, JY.-o 212.
II. Tarif för utförsels tullen*
Tullvärde.
Qvantitet
för tull—
teräkningen.
Utförselstull.
Banko.
Banko.
R:dr
sk.
r:st
K: dr
sk.
r:si
1
Bark, ek-
Ben, andra slag än elfen- och hvalfisk-:
oarbetade, krossade samt förmalda
1 tunna
16
15
—
eller s. k. benmjöl
1 lisp.
3
—
10
—
—
Blodiglar
1 skalp.
4
—
45
—
—
Bly, oarbetadt, i tackor eller rullar .
1 skepp:di
20
25
Dref • .
Drefmat, eller gammalt och i stycken
af högst 2 famnars längd sönderhug-
1 skepp:d
1
"
20
get tågvirke
Hudar och skinn, ej hänförliga till
pelsverk, oberedda:
1 skepp:d
1
16
—
torra
1 skålp.
2
8
—
andra slag
1 skålp.
—• —
1
2
32
Hummer
Jern:
1 tjog
4
gjutet:
C 1 skepptd 7
\ stäp. v. j
9
tack- och barlast-
born ber och kulor, champlonera-  de till visst mått och renfdade,
kanoner, stycken, nickhakar och
För
b.
mörsare, stämplade och borrade,
( 1 skepp:d )
( stäp. v. i
32
—
—
samt finare och gröfre lavetter
kanoner, stycken, nickhakar och
4
9
—
—
mörsare, ostämplade och oborrade
C 1 skeppld 7
l stäp. v. 3
För
b.
hällar öfver 1 1 tums tjocklek samt
lod och lödjor öfver 1 skepp:ds
f 1 skepp:d 7
( stad. v. j
9
—
—
vigt stycket
För
b.
Ejpeclitions-TJIskollets Förslag till und. Skrifvelse, Nso 2f2.
515
TnUvärdc.
Banko.
R:<li' sk r:st
9 — —
8
16
14
3 16 —
73 *
125 *
100 — —
166 32 ~
100
3 36 —
Jern.
gjutet:
hållar af 1 1 tums tjocklek och
derunder till och med 1 tum,
lod och lödjor till vigter af 1
skepp:ds vigt och derunder till
i skeppund
kasserade kanoner, bomber, mörsare
och kulor
smidt eller valsadt:
stång-, platt, | tum tjockt och
deröfver, under 12 tums bredd
och öfver | tums fyrkant . .
smältstycken
Jernskrot, gjutet, smidt eller valsadt
Kol, träd-
Koppar:
rå-
gårad . .
Kopparskrot, eller gammal och brukad
koppar samt kopparaska . . .
Lumpor ..........
Malm, rå och osmält, i införselstarifen
eller den dervid fogade serskilda varu
förteckning ej specilicerad . -.
Metaller, sammansätta:
oarbetade, alla slag , , , , .
skrot, samt gammal och brukad lim
tall, sammansatt, alla slag ,
Spillning, affall och spån, ej specifi
cerade
. . . .
Tjärbärma eller vraktjära . , .
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Utförselstull.
Banko.
B:dr
sk.
r:»t
r 1 skeppid 7
^ stäp. v. /
2
—
X 1 skepp:<l 7
t stäp. v, 3
2
—
—
C 1 skepptd t
\ stup. V. 3
V 1 skepp:d l
\ stäp. v. 3
f 1 skepp.d 7
\ stäp. v. 3
1 läst
2
4
12
40
—*
3 1 skeppid 7
7 stäp. v. 3
\ 1 skepp.d j
\ stäp, v. (
18
36
32
—
3 1 skeppid 7
t stäp. v. 3
1 lisp.
16
32
12
—
100 R:dr v.
För
b.
( i skepp:d 7
32
stäp. v. V
f 1 skepp d 7
t stäp. v. 3
16
32
—
100 R:dr v.
25
—
1 tunna
44
—
516 Expeditions-Utskottets Forslag till und. Skrifvelse, N.-o 2/2.
Tiilivärde.
Banko.
Trädvaror:
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Utförselstull.
Banko.
virke, oarbeta dt, sågadt eller tillhugget:
alra, ask, bok, björk, ek och an-  dra ej specificerade sådane träd-  slag, som växa inom landet
O 7
furu- oell grantimmer:
otillhugget eller sågblockar .
K.dr
sk.
r:st
100 Ihdrv.
100 R:dr v.
R:dr
15
25
sk.
rist
tillhugget, ej specificeradt . .
100 ll.dr v.
10
—
—
25
bandstakar
bräder och plankor, sågade, af ek
och ask
100 st.
100 Ihdrv.
10
i
1
12
enträd och ensta frar
100 st.
12
—
2
24
—
gevärsstocks-ämnen
1 dussin
_ —
12
—
40
—
handspaksämnen
1 dussin
4
—
40
—
läckter, huggne eller täljde
1 tolft
10
—
40
'
sågade
master bogspröt och spiror:
af 40 tums omkrets och deröfver,
1 tolft
2
20
10 fot från storändan . .
1 stycke
2
—
—
af 20 till 40 tums omkrets, 10
4
8
fot från storändan
1 stycke
20
—
1
32
—
derunder .
pumpträd, oborrade, se master oeh
1 stycke
12
spiror.
1 tolft
3
ribbor, längre eller kortare
Anin. Vid export af ribbor bör behörigen styr-  kas, att de äro fyrkantiga och förfärdigade
genom söndersågning af större limmer, i
hvilket afseende betyg öfver nämnda för-  hållande skola vid tulljournalerna bifogas.
sparrar af furu och gran af mindre
9
24
tjocklek än 8 turn midtpå .
Anm. Bjelkar och sparrar af furu och gran
kunna utföras både liksidiga och platta.
Dimensioner af deras tjocklek be-  stämmes efter fjerdedelen af de-  ras total-omfång midtpå, så att
1 slycke
3
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 2/2.
517
Tullvärde.
Banko.
Qvantitet
för tull-  beräkningen.
Utförselstull.
Banko,
R:dr
»k.
r;sl
Trädvaror:
t. ex. en bjelke, som på två mot-  satta sidor innehåller 12 tums
tjocklek oell på de öfriga endast
8 tums, kommer att vid tull-  klarering behandlas lika med en
bjelke, hvars alla fyra sidor
tvärtöfver innehålla hvardera 10
turn.
stäfver, lagg- och botten-:
af till och med 34 verktums längd
å de förra och 22 verktums längd
å de sednare:
R:dr
sk.
rist
9
—
—
af ek
120 St.
3
—
24
af bok, furu eller gran ....
deröfver till och med 42 verktums
längd å de förra och 27 verk-  tums längd å de sednare:
120 st.
1
■)
.5
IG
af ek
120 st.
8
—
—
32
—
af bok, furu eller gran ....
derutöfver:
120 st.
——
1
6
10
—
af ek
120 st.
24
—
5
—
—
af bok, furu eller gran ....
ved:
120 st.
12
—
b
—
—
al-
1 famn
36
—
7
24
—
björk- ...
1 famn
1
24
—
8
—
—
bok- och ek-
1 famn
2
—
5
—
—
tall-
, . .
1 famn
36
—
5
—
—
alla andra slag
1 famn
36
—
—
3
—
årträd eller ämnen till åror . . .
1 par
4
—
Alla andra varor, än de i denna tarif upptagna,
äro vid utförsel tullfria.
51* Expedit ions-Ut skot tets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o in..
III. Tarif för kreditupplag el och
transito a jgif ten.
Nedan uppräknade varor ina, till ett tullvärde af minst 300 riksdaler
banko, på kredit uppläggas emot transito-afgift vid återutförsel, beräknad till
1 r:dr för hvarje 100 ralrs varu-varde, samt på sätt och med vilkor i öfrigt,
sorn i 14 § af underråtlelserne tili tulltaxan närmare bestämmas, nemligen
Alun, romersk.
Anis.
Aska, pott-.
Bly, oarbetadt.
Blår: hamp- och lin-.
Bränvin:
geniévre.
konjak.
rumin.
arrak.
Cacao.
Caffe.
Canel och cassia lignea.
Corinter.
Fen kol.
Fisk:
sallad: sill.
torr: gråsidor eller sey.
Färger:
blyhvitt.
cochenille.
indigo.
Garn :
bomulls-, livitt.
Turkiskt rödt.
Gryn: alla slag, utom af span mål.
Hampa.
Humla,
Fxpeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, iV.-o 21%.
419
Ingefära, torr.
Kummin.
talg—
vax-, gula.
hvita och spermaceti.
Mandel
Olja: bom-, eller af oliver.
ha mp-.
Peppar, alla slag.
Piphufvuden af sjöskum.
Plommon, catharia- och sviskon.
Pomeransknoppar och skal.
Bussin.
Salt, kok-.
Socker:
maskovad-, eller brunt och gult, terres-och tetes-, samt hvitt pudersocker,
krossadt lump-, och havana-terres-.
Span mål:
omalen:
korn.
The.
Tjära.
Tobak:
blad.
knaster.
sljelkar.
Trädvaror:
mahogny, oarbetad t. sågadt eller tillhugget.
Ull, okammad och okardad.
Win.
520
Ejpeditions-Utskottets Forslag till lind. Skrifvelse, N-o 2/2.
Underr ätt els er
om hvad vid taxans verkställighet iakttagas bör.
§ 1-
Hvad vid tullklareriug af brutet skillingtal ej hinner till half skilling
uleslutes, och räknas deremot för en skilling hvad af sådant brutet tal stiger
tiil eller öfver en half.
§ 2-
Med de i taxan förekommande vigtbestäinmelser förstås viktualievigt,
der annan vigt icke serskildt är utsatt.
§ 3.
För alla varor, som inkomma med främmande fartyg, förhöjes den belöpande
tullen med fyratio procent, och för alla varor, som med dylika fartyg
utföras, med femtio procent, utom i de fall då, genom serskilda afhand<-  lingar med främmande makter, undantag härutinnan blifvit öfverenskomna.
Till allmänhetens underrättelse utfärdar ”Wårt och Rikets Kommers-kollegium
kungörelse om dessa afhandlingar vid början af hvart år.
Fartyg bär i riket byggda, som för utländsk räkning köpas och utföras,
njuta i allmänhet lika rätt som inhemska i hänseende tili tullens beräknande
för dp varor, som med dem första gången utskeppas.
§ 4-
Lastpenningar till Oss och kronan utgöras af Svenska fartyg med tolf
och af främmande fartyg, då annorlunda icke är öfverenskommet, med trettiosex
skillingar banko för hvarje läst, beräknad efter Svenskt mätarebrpf, samt
betalas hvarje gång, både vid inkommande och utgående,- dock om ett inhemskt
eller med inhemska lika berättigadt främmande fartyg under loppet
af ett kalenderår gör flera resor imellan Sverige och utrikes ort, erläggas dessa
umgälder för utgåendet allenast första resan och vid förnjradt inkommande
endast när fartyget innehar last. För bestämijiandet häryid om fartyg
-
Expeditions-TJtskotlets Förslag till und. Skrifvelsej IV.o 272.
521
tyg må anses lastadt eller barlastadt, skall tjena till efterrättelse hvad i 16 §
6 inom. af Wår nådiga förordning den 16 Maj 1827 angående lots- och båkjnrättningen
i riket finnes stadgadt.
§ 5.
l:o Å inkommande varor, som enligt taxan förtullas efter vissa procent
af värdet, eller för hvilka olika tull efter olika värde eger rum, bör godsegaren
uppgifva inköpspriset, med tillägg af assurans, frakt och all annan
derå använd kostnad, intilldess de till lossningsorten anländt, och å utgående
varor deras partipris i lastningsorten. Godsegarens angifningsinlaga å inkommande
sådana varor bör styrkas af faktura och konnässement, äfvensom,
assuransräkning, då försäkring tagen är. Vid saknad af faktura, forhålles
enligt 31 § af seglationsordningen, och bör, då plakatstämpel å sådana varor
begagnas, å denna stämpel antecknas, efter hvilket tullvärde varan blifvit
förtuilad.
2:o När en vara blifvit sålunda till förtullning angifven, skall, genast efter
besigtningen, anslag å packhusdörren ovilkorligen ske, då hvar, som inom
tre söknedagar, anslagsdagen inberäknad, är högstbjudande, ege att varan
inlösa, så vidt anbudet uppgår till minst det angifna värdebeloppet, med
tillägg af tio procent, samt under vilkor, att summan ofördröjligen i tullkassan
kontant nedsättes. Anbud af sådan person, hvars vederhäftighet ej är
tillförlitligen känd, skall, på vederbörande tulltjensteman anfordran, beledsagas
af antaglig borgen för anbudets behöriga uppfyllande. Har inom anslagstiden,
som räknas att fortfara intill slutet af den för packhusförvaltningen
bestämda arbetstid å tredje söcknedagen från och med det anslaget skedde,
någon till varans inlösande, på sätt föreskrifvet är, sig icke anmält, må
vid tullberäkningen efter angifningen komma att bero, och varan efter skedd
klarering af egaren disponeras, men eger inlösning på förenämnde sätt rum,
skola tullafgifterna efter det derigenom uppkomna högre varuvärdet beräknas,-  och skall af inlösningssumman, hvilken den, som stannar för högsta anbudet,
åligger att, sist inom klockan tolf nästföljande söcknedag efter anslagstidens
förlopp, i tullkassan nedsätta, varuangifvaren genast derefter utbekomma angifningsbeloppet,
tillökadt med 10 procent, men öfverskottet, om sådant
eger rum, tillfalla kronan och hälften ingå till det serskilda anslaget för manufakturernas
befrämjande, under iakttagande af hvad i Wår nådiga förordning
till förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor i sådant hänseende
stadgas.
Bill. till R. St. Prot. 1847 oc^ 1848, 10 Sami. / dfd. 66
522
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelsej Al.-o 2 '2.
§ 6.
Föreskrift eni a i senare momentet af näst förestående § tillämpas icke å
redskap, machinerier oell verktyg, som med Wårt och Rikets Kommers-kollegii
tillåtelse för inhemska näringar inkomma, — icke heller å brukade flyttsaker
och resande tillhöriga effekter, som icke utgöra handelsgods, och hvarmed
förfares enligt hvad derom serskildt är eller varder stadgadt.
§
Få vederbörande fabriks- och ha nd t verks före n i 11 ga r ankommer att utse
en eller flere personer i hvarje stapelstad, sorn ega att tillse det de tili hvarje
förenings yrke hörande varor blifva efter riktiga värden och benämningar
förtullade, och öfvervara alla stämplingar i packhusen,- dock må dessa ombuds
frånvaro icke hindra tullbehandlingens företagande och fortgång.
I de städer, dit grof ull får införas, tillkommer samma rättighet, i afseende
å denna artikel, äfven schäleriegare och ullproducenter i riket.
§8.
Inkomna och till inrikes förbrukning disponerade utländska varor kunna
till utrikes ort tullfritt åter utföras.
§ 9.
Yid uppkommande tvist om en varas tullbarhet eller Tätta art och benämning,
må General-tullstyrelsen, dess instruktion likmätigt, ega att, sedan,
der så erfordras, sakkunnige handlande eller fabrikanter hörde blifvit, afgöra
frågan; kunnande besvär öfver General-tullstyrelsens i dylika frågor fattade
beslut hos Oss i underdånighet anföras endast af godsegaren. Kär en omtvistad
vara, som blifvit till förtullning 1 vederbörlig ordning angifven, beffnn.
es
att bestämma, huruvida, till följd af 1 och 2 §§ uti Wår nådiga förordning
till förekommande af oloflig införsel eller utförsel af varor, frågan skall öfverlemnas
till domstols pröfning och afgörande, eller om godsegaren måsamma
vara under vanlig kontroll utur riket åter utföra.
§ 10.
Alla både inkommande och utgående varor, ehvad de förlullas efter
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o 112. 523
bestämd afgift eller efter vissa procent af värdet, eller äro tullfria, skola
angilvas till namn, art och beskaffenhet), antal, Svenskt malt, mål och vigt,
och, då godset elter värde förtullas eller är tullfritt, äfven värdet, samt på
lika sätt i tulljoirrnalerna och persed elev tråk len upptagas. Om hvad i öfrigt
vid varors angifning och förtullning iakttagas bör, tjenar Seglationsordning&n
till efterrättelse.
§ 11.
De varor, som ej om skeppsbord kunna genom Svenskt mått, mål eller
vigt till qvantiteten bestämmas, föras, efter deras beskaffenhet och värde, till
tullpackhuset eller stadens vågar, för att der vägas eller mätas. Uppå ingifven
inlaga till tullkammaren, erhåller godsegaren räkning å den för varorna
belöpande tull, efter hvars erläggande han eger desamma fritt använda, på
sätt och med vilkor i öfrigt, som Seglationsordningen och Nederlagsförordningen
bestämmer.
§ 12.
lill handelns underlättande kommer så kalladt kreditupplag, eller anstånd
med tullafgifternas betalning för alla i tariffen i sådant afseende utmärkta
varor, till der bestämdt minimi värde, att tills vidare ega rum uti
städernc Stockholm, Götheborg, Norrköping, Gefle, Karlskrona, Malmö, Kalmar,
Wisby, Westervik, Uddevalla, Kristianstad, Karlshamn, Ystad, Halmstad
och Helsingborg, under iakttagande af följande vilkor:
att varorna uppläggas under tullkammarens jemte egarens lås och vård;
att egare af dessa varor få, emot utgörande af hela tullen, om de inom
landet försäljas, men endast mot transitotull, då de bevisligen åter utföras,
från kreditupplaget uttaga större eller mindre partier, dock icke under hälften
af det minsta, som får uppläggas;
att kreditupplaget icke får sträckas utöfver ett år ifrån den dag, godset
lili uppläggande angifvits; börande detsamma inom nämnde tid antingen åter
utföras eller till fullo förtullas efter den tullberäkning, som var gällande då
upplaget skedde, vid påföljd, att godset i annat fall för egarens räkning å
auktion försäljes, då belöpande införselstull och omkostnader å aukttionssumman
först afdrages och återstoden tillställes godsegaren;
att, då varor, som efter värde förtullas, å kreditupplag emottagas, värdet
å dem förut bestämmes och tullen derefter, vid deras uttagande erlägges,
utan afseende på de under tiden förefallna ändringar i priset å dylika
varor;
524 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse > ZV.o
att gods må kunna transporteras från en stads kreditupplag till en annans,
dock med kredittidens beräkning ifrån den dag, godset först till uppläggning
angafs;
att varor må kunna afgiftsfritt öfyerflyttas till kreditupplag från nederlag,
med beräkning af kredittiden från angifningen till kreditupplaget;
att varor må, efter anmälan hos General-tullstyrelsen, öfverflyttas från
kreditupplaget på nederlag, emot erläggande af så väl transitoafgift, sorn inkommande
rekognition; samt
att genom kreditupplaget någon förändring icke sker i den nederlagsfrihet,
som Wi redan i nåder förunnat vissa släder eller framdeles i nåder förunna
andre.
§ 13.
För nya fabriksanläggningar må erforderliga maclhnerier tullfritt införas
i de fall, då sådana alldeles icke eller ej till full godhet vid inhemska machinfabriker
tillverkas, eller ock från dem icke kunna inom lämplig tid erhållas;
börande ansökning härom i hvart serskildt fall göras bos Wårt och
Rikets Kommers-kollegium, som eger att, efter pröfning af behofvet och förekommande
omständigheter, tillstånd till sådan införsel meddela.
Redskap, machinerier och verktyg, som i öfrigt för inhemska näringar
erfordras, äfvensom till deras förfärdigande behöfliga råämnen, må elter vederbörande
slöjdidkares för tillfället hos Kommers-kollegium gjorda ansökningar,
med bemäldta kollegii tillåtelse, införas enrot tull, beräknad till fem
procent af värdet.
Slöjdevaror, eller fabriks-, handtverkeri- och manufakturvaror, i taxan ej
specificerade, hörande såsom inventarier till fartygs byggnad, tackling och utrustning,
men ej hänförliga till husgerådssaker eller beklädnadspersedlar, må
i allmänhet införas emot tull, beräknad till 10 procent af värdet. Tillverkas
sådana artiklar icke inom riket, eller om de derstädes till mindre godhet
åstadkommas, eller icke utan hinder och tidsutdrägt kunna erhållas, må
desamma efter serskild anmälan bos Wårt och Rikets Kommers-kollegium,
såsom för redskap är stadgadt, införas mot en tnllafgift, uppgående till fem
procent af värdet, hvarförutan egare af fartyg om minst 40 lästers drägtighet,
som vid .Svenskt skeppsvarf nybyggas, äro berättigade att, sedan fartyget
kommit i fallfärdigt skick och sådant inför Wår General-tullstyrelse styrkt
blifvit, få, uppå tillika der skeende anmälan, tillgodonjuta femtio procents restitution
å belöpande tullumgälder för de skeppsförnödenheter, dem egaren
genom behöriga intyg visar hafva varit till fartygets tackling och utredning
använda och för sådant ändamål från utrikes ort införda.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 212. 525
Varuprof, i ringare qvantitet af hvart slag, äfvensom modeller må
med Kommers-kollegii tillåtelse tullfritt införas af inhemsk slöjdidkare, som
åstadkommer likartade tillverkningar.
§ 14.
Allt hvitt socker, ankommande från någon hamn i Europa, hvilket icke
är angifvet såsom topp-, kandi- och kaksocker, krossadt lump- eller havanaterres-,
eller annat under samma tullbestämning hänförligt slag, skall underkastas
besigtning af Sakkunnige och ojäfvige personer i tullkammare- eller
packhus-inspektions-föreståndares närvaro. Yppas dervid olika meningar om
varans rätta beskaffenhet, hänskjutes frågan till General-tullstyrelsen, då prof
å sockret jemväl bör insändas.
§ 15-
Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande utaf utländskt råämne
inrikes tillverkade varor, beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 skålpund topp-, kandi- och kaksocker 4 sk. — r:st
„ 1 skålpund krossadt lumpsocker 2 „ 6 „
„ 1 skålpund kardus-, eller karfvad tobak, äfvensom
pressad och rullad tobak  4 „
„
„ 1 skålpund snus  5 „ — „
„ 1 st. segelduk af hampa till minst 50 alnars längd . 4 „ — „
„ 1 st. segelduk af lin till samma längd 32 „ — „
„ 1 st. packväf af hampa till minst 50 alnars längd . 3 „ — „
„ 1 st. packväf af lin till samma längd 24 „ — „
„ 1 skålpund bomullsväfnad af garn i finhet af N:o 32
eller deröfver efter engelsk beräkning 4 „ — „
hvarvid iakttages:
l:b att, h\ad socker- och tobaks-fabrikater samt bomullsväfnader angår,
minst 100 skålpund af samma vara, och af hamp- och linneväfnader minst
så många stycken, att de tillsammans utgöra 500 alnars längd, skola till export
angifvas och på en gång afsändas; och innefatta följaktligen föreskrifterna
härofvan, angående längden å hvart stycke, endast den grund, hvarefter
beräkningen af premien bör ske;
2:0 alt vid angifnings-inlagan alltid skall bifogas tillverkarens under edelig
förpligtelse afgifna och med två vittnen bestyrkta försäkran, att varan är
svensk tillverkning och af utländskt råämne, äfvensom om bomullsväfnad,
526
Expeditions-Diskrtlets Förslag till tind. Skrifvelse, N:0 2/2.
alt den är tillverkad af utrikes spunnet garn i finhet af N:o 32 eller deröfver
elter engelsk beräkning; kommande detta bes is att biläggas tullkammare-journalen
å den tullplats, hvarifrån varan utföres;
3:o att varan, då den är stämpling underkastad, bör vara behörigen hall
stämplad;
oell
4:o att utförseln verificeras, antingen genom intyg af svensk konsul eller
vice konsul å lossningsorten, eller, om sådan tjensteman der ej är anställd,
annan vederbörande embetsmyndighet, att varan derstädes blifvit lossad, eller
ock, genom attest af vederbörande tullbevaknings-tjensteman, om godsets
bevakning lill öppen sjö i den mening, som 30 § af gällande Nederlagsför.
ord ning foreskrifver.
§ 16.
Skeppare, inhemsk eller främmande, som, för trängande orsaker eller
till inhemtande af order för sin vidare resa, inlöper i svensk hamn, der sjötull,
skammare finnes, må derstädes, utan skeppsumgälders erläggande intaga
förfriskningar och anställa nödiga reparationer, samt jemväl, under iakttagande
af hvad Seglutions-ordningen foreskrifver, och elter behörig märkrullas afgifvaude,
lossa större eller mindre del af sin last och inlaga fyllnad deri,
utan att erlägga tull eller annan afgift för mera, än sorn lossas eller lastas;
men för fartyget belöpande skeppsumgälder skola, med iakttagande af hvad
ofvanstående 4 § foreskrifver, betalas, då lossning eller lastning eger rum.
Dock må, under fart från en till annan utländsk ort, svenskt eller dermed
lika berättigadt främmande fartyg, utan sådana umgälders erläggande, kunna
lossa så stor del af innehafvamle laddning, soni icke öfverstiger fjerdedeieu
af fartygets lästdrägtighet, för utrönande hvaraf fartygets skeppshandlingar
må tjena tili grund.
Fartyg, inhemskt eller främmande, som i svensk hamn intagit en del
af sin laddning, må i annan svensk hamn, der, enligt Seglations-ordningen,
lastning får ega rum, intaga fyllnad deri. På hvart och ett ställe erlägges
tull för hvad lastadt blifvit. Då lossning eller lastning på flera ställen egt
runi, erläggas dock, i öfverensstämmelse med nyss åberopade 4 §, skeppsumgälder
endast å första lossnings- eller lastningsstället, derom bevis på passet
meddelas.
§ 17.
Skeppare ivare skyldig att, på sätt Seglatiöns-ordningen stadgar, å märkrullan
noga anteckna sitt förråd af lifsmedel, till mängd och beskaffenhet,
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, N.o 2 a.
527
vid dea påföljd för uraktlåtenhet deraf, som högstberörda förordning bestämmer;
och må det förråd, som för besättningens behof tili begagnande om
skeppsbord finnes nödigt, befrias från tull oell andra algifter i lastningsorten.
lill provision må, under sådana vilkor, jemväl kunna hänföras följande
qvantiteler vin, bränvin, kaffe och risgryn, nemligen:
för fartyg, kommande från östersjön, eller, till någon hamn i Halland
samt Götheborgs och Bohus län, från Nordsjö-orter samt Holland,
England och Franska vestersjöhamnarna: 3 kannor vin, 2 kannor brännvin,
2 skålpund kaffe och 3 skålpund risgryn, räknadt på hvarje person af
besättningens och passagerares antal; samt
för fartyg, kommande från orter utom Östersjön, med undantag af
nyssnämnde fart till Halland och Bohus län: 5 kannor vin, 4 kannor brännvin,
4 skålpund kalle och (i skålpund risgryn, på enahanda sätt beräknadt.
Härvid bör för öfrigt iakttagas, att vin och brännvin icke mot hvartannat
utbytes, så att den, som har mindre af den ena, ej får för sådan brist
njuta ersättning i den andra varan, äfvensom att hvad af desse och öfrige
nämnde proviant-artiklar öfverstiger en skeppares ofvanföre bestämda förråd i
utlastningsorten skall, om det är till införsel lofgifvet, ovilkorligen förtullas.
Med det förbjudna förfares på sätt angående dylikt gods finnes stadgadt.
Hvad af inrikes producerade, enligt utgående tullpasset, med fartyget
bevisligen utförda provisionsvaror öfverblifvit, må vid återkomsten tullfritt
disponeras.
livad af det öfriga medgifna provisions-förrådet icke under vistandet i
svenk hamn ombord användes, må, derest det ej till qvarblifvande förtullas,
med fartyget åter utföras.
5 18.
Nödigt förråd af lifsmedel för skeppsbesättningar, antingen fartyget inlöper
i svensk hamn, eller lifsmedlen derifrån med skeppsbåt bernias, befrias
från utförselstull och andra dermed förenade afgifter.
Svenska fartyg fa äfven till skeppsbehof tullfritt intaga öfriga förnödenheter,
som till skeppets behof i mån af dess storlek kunna anses oundgängliga,
hvartill äfven må räknas 1 famn ved, 1 lunna tjära, A tunna beck, 2
st. är- och 4 st. spak-ämnen för hvarje 20 läster af fartygets drägtighet och
derunder.
Främmande fartyg må deremot ej heller till skeppsbehof intaga sådana
förnödenheter, utan erläggande al derför belöpande tullafgifter.
528
Kxpeditions-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelse, N.o 2/2.
§ 19-
På det skeppare och besättningar å svenska krafvelfartyg, större eller
mindre, må komma till säkert åtnjutande af den föling, sorn, uti Wårt år
1748 utfärdade reglemente, dem till uppmuntran blifvit tillagd, skola skeppare
och besättning vid den tullkammare, der lossning sker-, af den tull,
som för fartygets medbragta last inflyter, mot behörigt qvitto erhålla dess
föring, utgörande, vid fart från Östersjön, för en skeppare 1 riksdaler 16
sk., för en styrman 28 sk., och för de öfrige af besättningen, såväl som gossar,
hvardera 21 sk.; från de vid Nordsjön, kanalen och Atlantiska hafvet
belägna Europeiska orter, för en skeppare sju riksdaler 9 sk., för en
styrman tre riksdaler 28 sk., och för det öfriga skeppsfolket hvarje person
två riksdaler 42 sk.; samt från Medelhafvet och Levanten, skepparen nio
riksdaler, styrmannen fyra .riksdaler 24 sk., och för hvardera af den öfriga
besättningen tre riksdaler 28 sk., allt svenskt banko; men då tullbeloppet för
medförda varor icke uppgår till minst 50 riksdaler banko, bestås skeppare
och besättning ej någon föring, från hvilken förmån afven inhemska på klink
byggda samt utländska fartyg äro uteslutna.
Skeppare, som komma från Medelhafvet, men tillika intagit last uti
Westersjöhamnar, njute föring, såsom från Medelhafvet, när tullen för de
derifrån i svenskt fartyg medbragta varor stiger till en fjerdedel af tullbeloppet
för de varor, som annorstädes blifvit inlastade. \ id ett annat förhållande
bestås endast den mindi'e fölingen.
§ 20.
För gods, som under transporten genom tillfällighet tagit skada, må ej
någon minskning i tullen tillåtas, såvida godsegaren sjelf vill detsamma disponera.
Anser godsegaren en sålunda förskämd vara icke kunna draga den i
införselstariffen utsatta tull, må han äska laga besigtning å godset, hvilken då
skall af magistratsperson, med biträde af två sakkunnige och ojäfvige män,
verkställas, i närvaro af vederbörande tullkammare-föreståndare, som eger att,
under tjenstemanna-ansvarigbet, för bevakande af kronans rätt, besigtningsåtgärden
kontrollera. Befinnes godset hafva under transporten undergått förskämning,
skola besigtnings männen ej allenast härom utfärda intyg, utan
jemväl, efter granskning af behöriga lasthandlingar, attestera värdet af enahanda
vara i oskadadt skick. Derest fog till anmärkning emot förrättningen
E.vpe litions-Utskottets Förslag lill md. Skrifvelse, N.-O 2f2.
529
icke förekommer, antecknar tullkammare-föreståndaren sitt godkännande å besigtnings-instrumentet,
som ej edsvurne besigtningsman äro pligtige att, der
så äskas med ed fasta. Tullkammaren låter sedermera, efter föregången kungörelse,
på öppen auktion i behörig ordning försälja hvad förskämdt är, hvarvid,
under iakttagande, att godset såsom å nederlag befintligt eller oförtulladt
försäljes, införsels tu lien för det, som enligt tariffen förtuilas efter värde,
beräknas efter fastställd tullprocent å auktionspriset, samt för annat gods emot
tariffbestämmelsen minskas i samma mån, som auktionspriset understiger
det vid besigtningen för oskadad enahanda vara bestämda värde,- kommande
behållna auktionssumman att, sedan belöpande tull blifvit erlagd, godsegaren
tillställas. Försummar godsegaren fullgörandet af bevisningen om varans
förskämning utöfver fjorton dagar efter den preskriptionstid, hvarinom
angifnings-inlagan, jemlikt 30 § af gällande Seglations-ordning, bör vara till
tullkammaren aflemnad, ansvarc för tullafgifternas lulla erläggande, derest
han icke genom skriftlig anmälan hos tullkammaren, inom samma tid, a£-  står sin rätt till den skadade varan, som då genom offentligt utrop för kronans
räkning genom tullkammarens försorg försäljes.
Beträffande förtullningen af varor, bergade från strandade, utrikes ifrån
komma, fartyg, skall iakttagas:
l:o att, derest fartyget alldeles förolyckats eller så skadats, att varorna
ieke kunna, för befordrande till destinationsorten, åter intagas, eller om dessa
till större eller mindre del finnas så sjöskadade, att de till vidare försändning
icke utan äfvantyr kunna användas, godsegare eller dess ombud, må ega att
godset i den stapelstad, dit det beqväm ligas t må kunna föras, eller, om dess
beskaffenhet icke medgifver sådan transport, å landet i strandnings-orten, efter
föregången kungörelse, genom offentlig auktion i vederbörlig ordning låta
försälja;
2:0 att för detta ändamål laga besigtning å godset, så fort ske kan, bör
anställas, då strandningen skett inom stads område, af magistratsperson, och
i annat fall af kronofogden i orten eller annan behörig kronobetjent, med biträde
af två sakkunnige och ojäfvige män, och i närvaro af vederböi’ande
tullkammare-föi’eståndare, som eger att, under tjenstemanna-ansvarighet, för
bevakande af kronans rätt, besigtnings-åtgärden kontrollera, och, om fog till
anmärkning icke förekommer, å besigtnings-instrumentet, sorn ej edsvurne
förrättningsmäll äro pligtige att, der så äskas, med ed fästa, anteckna sitt
godkännande;
3:o att minst en månads tid må bestämmas för auktionens hållande, ef
Bih.
till R. St. Fröt. 1847 och 1848/ 10 Sami. 1 Afd. 67
530
Expeditions-Utskotlels Förslag till und. Skrifvelse, N:o 2it.
ter derom af Wår Befallningshafvande i länet utfärdad kungörelse,-dock, om
någon vara befinnes så skadad, att, utan äfventyr af dess förderfvande, något
längre uppskof med försäljningen icke kan ega rum, må denna, så snart kungörelse
derom i strandningsortens och närmaste stads kyrkor blifvit uppläst,
verkställas; börande i besigtnings-instrumentet, vid slik händelse, meddelas’
intyg så väl om behofvet af en skyndsammare försäljning, som om verkställbarheten
af godsets försändande i försäljningS-ändamål till stad;
4:0 att alla de varor, som genom väta icke äro underkastade förskämning,
eller som eljest vid besigtningen finnas oskadade, skola såsom fullgoda varor
enligt tulltaxan förtullas; hvaremot med tullberäkningen för de öfriga må
förhållas, såsom i l:sta mom. af denna § stadgas.
5:o att, änskönt godset såsom oförtulladt försäljes och det är inroparen
öppet lemnadt att detsamma antingen till inrikes förbrukning disponera eller
inom stadgad preskriptionstid reexportera, det skall ankomma på säljaren att,
medelst en gemensam inlaga, som inom fjorton dagar efter auktions-förrättningen
bör, med bifogande af auktions-protokoilet, ingifvas och serskilt upptaga
hvad till återutförsel ämnadt är, å tullkammaren angifva hela det varuparti,
som försåldt blifvit, och att belöpande afgifter för detsamma inom den
i Seglations*ordningen föreskrifna tid inbetala, vid påföljd, som i sagda författning
jemväl stadgas.
§ 21.
Den serskilta afgift, som utgår under benämning afgift till handelsoch
sjöfartsfonden , uppbäres, jemte införselstullen, på sätt Wår nådiga kungörelse
af den 19 Juni 1835 derom stadgar, eller Wi finne skäl att framdeles
i nåder förordna.
§ 22.
Städernes tolag och andra dem på vissa varor beviljade afgifter uppbäras
genom deras egen försorg och erläggas efter de för hvarje stad gällande föreskrifter.
"Varor, som i allmänhet äro fria från införsels- eller utförselstull, befrias
jemväl från tolag vid inkommande eller utgående.
Ull är från tolag fri äfven vid införsel,
För nedannämnöa varor, när de till riket införas, skall tolagen beräknas,
på sätt som följer, nemligen:
för hampa till en fjerdedel, för ankare och kettingen till hälften, för
bleck och spik af koppar till fartygs förhydning till en tredjedel, samt för
segelduk till tre fjerdedelar af i allmänhet stadgadt belopp.
Expeditions-Ulskatlets Förslag till und. Skrifvelse, IV:o 2*2.
531
För jern och koppar samt deraf tillverkade effekter må vid export tolag
ej beräknas till högre belopp än utförselstullen.
§ 23.
I afseende på Sveriges och Norriges inbördes handels-förhållanden länder
till efterrättelse AV är den 24 Maj 1825 utfärdade nådiga förordning med
de förändringar och tillägg, som sedermera blifvit i nåder beslutade och
kungjorda.
§ 24.
De svenska sjöfarten på aflägsna re orter beviljade förmåner af lindring i
tull samt handels- och sjöfarts-afgifter, nemligen:
af i5 procent för svenska produkter och tillverkningar vid direkt utförsel
till någon främmande koloni i Westindien samt för produkter och tillverkningar
derifrån och från länder, belägna på fasta landet af Amerika, norr
om 25 grader nordlig latitud vid direkt införsel i svenska skepp;
af s5 procent för svenska produkter och tillverkningar, utförda i svenska
skepp direkte till ön S:t Barthelemy, till orter å östra kusten af Amerikas
fasta land, söder om 25 grader nordlig latitud, eller till Godahoppsudden,
och för dessa länders produkter och tillverkningar, derifrån direkte infärda
till Sverige i svenska skep;
af 33 \ procent för svenska produkter och tillverkningar, som i svenska
skepp utföras direkte till orter på andra sidan Godahoppsudden, äfvensom
till hamnar å andra sidan Kaphorn, samt för dessa orters produkter och tillverkningar,
som direkte derifrån i svenska skepp införas;
komma tills vidare att fortfara.
§ 25.
De serskilda traktater och afhandlingar, som med främmande makter
blifvit angående handelsförhållanden afslutade, tjena till behörig efterlefnad
vid afgifters beräknande för fartyg och Varor, under den tid, samma traktater
och afhandlingar äro gällande.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3 Oktober 1848.
532
Expedäions-Ulskoltels Förslag lill und. Skrifvelse } N.-o 213.
N:o 213.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Okt. I848.
Pi este-ståndet den 2
—
Borgare-ståndet den 5 — —
Bonde-ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse} angående lag för utrikes
vexlar.
(Lag-utsk. Bet., N:o 67 samt Borgare-Ståndets Protokolls-utdrag
N:o 389.)
S. A. K.
Rikets Ständers uppmärksamhet har blifvit fästad A behofvet af en förbättrad
lagstiftning angående den utrikes vexel-haiideln, i afseende hvarå Rikets
Ständer inhemtat, att sedan år 1671, den första vexellag här i riket
utkommit, hvilken likväl ej befanns uppfylla sitt ändamål, så hade, genom
Kongl. Maj:ts förnyade vexelstadga af den 21 Januari 1748, förevarande gren
af lagstiftningen vunnit en betydlig förbättring, enär berörde författning vittnar
om sorgfälligt bemödanden att, jemte frihet i vexelrörelsen, införa erforderliga
garantier mot missbruk och för bevarande af den stadga och säkerhet
i denna vigtiga del af alfärslifvet, som äro nödvändiga vilkor för kreditväsendet.
Verkningarna på vexelhandeln af denna till större delen ännu gällande
författning, hafva likväl, enligt Rikets Ständers omdöme, blifvit i väsendtlig
mån förlamade genom sednare tillägg i hithörande lagstiftning, hvilka
hufvudsakligen innefattas i Kongl, förordningen den 12 Juni 1816, angående
vissa delar af vexelhandeln, Kongl, kungörelsen den 7 Augusti samma
år, angående förhållandet med vexlar i svenskt mynt, som å utrikes ort äro
dragna på i riket vistande man, Kongl, kungörelsen den 7 Maj 1817, angående
hvad iakttagas bör i anseende till vexlar och invisningar, ställda att
betalas i svenskt mynt för utländsk mans räkning, Kongl, brefvet den 5 nästpåföljde
November och Kommers-kollegii derpå grundade kungörelse den 24-  i samma månad, angående hvad som bör iakttagas vid uppköp af vexelbref
genom sysloman, Kongl, brefvet till Kommers-kollegium den 22 Mars 1821,
angående förklaring af 9 § i ofvanberörde Kongl, förordning den 12 Juni
1816 samt Kongl, kungörelsen den 27 Augusti 1828, angående rätta förståndet
af de i 4 och 5 §§ af sistnämnde Kongl, förordning innefattade stadgande!).
Medelst dessa sednare författningar hafva, bland annat, vexelgifvare fått
sig ålagdt att i vexehi tydligen utsätta den kurs, hvarefter vexeln blifvit
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse > N:o 213.
535
slaten, i sammanhang hvarmed är vordet förordnadt, att den, som vexel här
i riket köpt och densamma till här i riket vistande man åter försälja vill,
icke må, vid påföljd att höta vexelns hela belopp, derför fordra eller taga
högre betalning, än den, som å vexeln antecknad och förut erlaggd blifvit.
Dessa och öfriga likartade föreskrifter hvilka af bemödandet att förekomma
kursens stegring varit framkallade, innefatta så tryckande hand på den utrikes
vexelhandeln att nödvändigheten destoheldre bjuder deras undanrödjande,
som alla tiders erfarenhet städse ådagalagt, det hvarje försök att sätta en
gräns för vexelkursen varit fruktlöst, och i stället utöfva t en menlig inverkan
på penningeväsendet, samt inskränkt den frihet i aftal, som utgör det
hufvudsakligaste vilkoret för all slags handel och således äfven för vexelhandeln,
hvarföre uti andra länders v exelia gstiftni agar någon dylik inskränkning
ej heller förekommer.
Ifrågavarande lagstiftning måste blott hafva till föremål att angifva de
serskilda rättigheter och skyldigheter, som genom vexelaffärer uppkomma,
samt de former, hvilkas iakttagande äro nödiga för betryggande af säkerhet i
dessa affärer, likasom den bör, så vidt möjligt är, sluta sig till andra nationers
enahanda lagstiftning, såsom förhållandet varit med 1748 års vexelstadga,
hvilken stod i närmaste öfverensstämmelse med den lag, som gällde på
de orter, med hvilka Sverige då hufvudsakligen egde handelsförbindelser.
Utgående från dess åsigter, hafva Rikets Ständer ansett en för utrikes vexelhandeln
efter närvarande tidsförhållanden lämpad, förbättrad lagstiftning vara
af behofvet påkallad, samt att detta ändamål säkrast vinnes, om denna lagstiftning,
med bibehållande deri af de hufvudgrunder; hvarpå 1748 års vexelstadga
hvilar, i öfrigt bringas, så vidt ske kan, till likstämmighet med de flesta
Europeiska nationers nu gällande vexellagar och de bruk, sorn allmänneligen i
vexel rörelsen äro vedertagna; och Rikets Ständer hafva alltså, för sin del b®-  »lutat, att, med upphäfvande af ej mindre Kongl. Majrts förnyade vexelstadga den
21 Januari 1748, än äfven sedermera angående utrikes vexelrörelsen utkomna
författningar, antaga en så lydande r
Lag för utrikes v e x l a r.
1 kap.
Allmänna bestämmelser.
1 §-
Vexel skall innehålla:
a) orten hvarest och tiden när den utfärdas;
534 Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 2’3.
b) uttrycklig benämning af vexel;
c) om den är ensam (sola) eller, då flera exemplar af samma vexel utgifva?;,
hvilketdera i ordningen det då är, såsom första, andra, tredje, fjerde
(prima, secunda, tertia, qvarta) och så vidare;
d) den persons namn, till hvilken eller hvilkens ordres vexeln skall betalas,
kallad vexeltagare (remittent);
e) den penningesumma, som på grund af vexeln å utrikes ort uppbäras får;
f) den persons namn, hvilken vexeln inlösa skall, kallad vexelgodkännare
(trassat, acceptant);
g) orten, hvarest vexelgodkännarcn bor och hvarest betalningen skall ske;
b) tiden, då vexeln betalas skall;
i) den persons namn som vexeln utställer, kallad vexelgifvare, (trassent).
2 §•
Vexel kan vara dragen på en person att betalas å annan ort, än der
denne bor: den kan vara ställd att inlösas af vexelgifvaren sjelf å annan ort,
eller att betalas till vexelgifvaren sjelf; den kan ock vara utfärdad å annans
vägnar efter fullmakt (procura).
3 §.
Vexel kan vara ställd att betalas vid uppvisandet (a vista); eller viss tid
efter uppvisandet (från sicht); eller viss tid efter utgifvandet (a dato); eller
å viss bestämd dag.
4 §.
Det penningebelopp, som på grund af vexel betalas skall^ bör vara utsatt
med både boksta fver och siffror. Finnes beloppet dervid olika utsatt;
gälle det som med bokstäfver betecknadt är.
5 §.
Inträffar tid, då något efter denna lag fullgöras bör, å helgedag; varde
det nästa helgfria dag derefter fullgjordt, utom i det fall, som i 28 § sägs.
6 §•
I fråga om åtgärder, som å utrikes ort med vexel vidtagits eller vidtagas
bordt, gälle till efterrättelse hvad å hvar ort för sig kan vara lag eller
sedvana.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse j N:o 213. 535
2 kap.
Om hvad vid slut om utrikes vexlar iakttasas bör.
O
7 §■
Der någon sig förbinder att, medelst utgifvande af vexel till viss man
eller dess ordres, på bestämd tid oell bestämd ort utrikes betala eller betala
lata % iss ötverenskommen summa penningar i utsatt mynt, då är vexelaftal
slutet.
8 §•
Aftal om utrikes vexlar må slutas med eller utan mäklares biträde.
9 §.
Nu är aftal om utrikes vexel slutet; då skall vexelgifvaren sednast fyra
timmar derefter, eller, 0111 aftalet å börs slutet blef, fyra timmar efter vexeltimmans
utgång hålla vexeltagaren tillhanda två exemplar af vexeln, eller,
der sådant betingadt var, tre eller flera.
10 §.
Vexeltagare åligge att inom den tid, som för vexels utfärdande i 9 §
sägs, vexeln afhemta och betala, derest om betalning ej annorledes uttryckligen
öfverenskoinmet är.
11 §.
Underlåter vexeltagare, att vexel afhemta, eller är vexel aflemnad utan
att vexeltagaren öfverenskommen betalning, der den fullgöras bordt, genast
erlagt; då bör vexelgifvaren inom nästa dags utgång emot vexeltagaren protestera
och inom åttonde dagen derefter å honom uttaga stämning till den
domstol, som i 61 § sägs. Försummas det; håfve vexelgifvaren sin vexelrätt
mot vexeltagaren försutit.
12 §.
Då två eller flera exemplar af samma vexel utfärdas; gäfle det andra
(secunda), äfvensom hvart och ett af de följande, i vexeltagurens hand, såsom
qvitto å erlagd betalning.
13 §.
Hvar som, i egenskap af syssloman, vexel upphandlar, låte ställa vexeln
536 Expcditions\TJtskottets Förslag till und. Skri/veise} N. o 113.
i sin hufvudman eller den han förordnar. Låter han ställa vexeln på sig
sjelf eller sina ordres; blifve då, sedan han densamma öfverlåtit, derför till
senare innehafvare lika ansvarig, som hade han den för egen räkning upphandlat
och öfverlåtit.
14 §.
Vexelgifvare åligge, sedan vexel är utfärdad, att, med först afgående post,
derom underrätta den, å hvilken vexeln är dragen. Föi-summas det, och
vållas derigenom vexelinnehafvaren hinder eller skada; vare vexelgifvare!! derför
i allo ansvarig, så framt ej uttryckligen i vexeln sagdt är, att advishraf
ej följer.
3 kap.
Om öfverlåtelse af vexel.
15 §.
Den som vexel öfverlåter, stånde för densammas behöriga betalning i
ansvar till alla dem, som efter honom blifva deraf innehafvare.
16 §.
Öfverlåtelse af vexel skall tecknas å vexelbrelvet eller å ett dervid fästad
t blad (alonge). Är afskrift af vexel tagen; må öfverlåtelsen ock deri
kunna tecknas.
17 §.
Öfverlåtelsen skall innehålla.
al dag och år när den sker;
b) den persons namn, till hvilken eller hvilkens ordres vexeln öfverlutes;
c) öfverlåtarens namnteckning.
18 §.
Vexel må ej af en person å annan öfverlåtas, med mindre rättighet dertill
uttryckligen medgifven är. Sker det; håfve senare innehafvare emot den,
hvilkeu sådan rättighet icke medgifvit, eller emot honom föregående öfverlåtare,
eller emot utgifvaren ej vexelrätt. Dock må vexel, som ej till v<• xellagareus
eller öfverlåtarens ordres ställd är, kunna af honom på annan transporteras,
i ändamål att den utsöka låta.
19 $.
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, X.-o ii3.
537
19 §.
Finnes fel vid vexels öfverlåtelse, såsom att vexeln* öfverlåten är af nå*
gon, som i föregående öfverlåtelse ej är nämnd, eller hvilkens namn deri annorlunda
finnes, än han i sin öfverlåtelse det sjelf skrifvit, och så vidare;
vare vexelgodkännaren ej förbunden att vexeln betala, med mindre annat
exemplar af vexeln, riktigt öfverlåtet, företes, eller vexeliunehafvarén, för
vexelns riktighet, ställer nöjaktig borgen.
20 $.
Är prima vexel till godkännande afsänd; då skall, vid öfverlåtelse af de
andra exemplaren, å dem tecknas, i hvilkens hand å betalningsorten primavexeln
finnes.
4 kap.
Om vexels godkännande.
21 §.
Hvar, som vexel godkänt, ansvare för dess betalning såsom för egen skuld,
ändå att vexelgifvaren kommit på obestånd innan godkännandet skedde, eller
innan vexeln förfaller.
22 §.
Godkännande af vexel uttryckes medelst påskrift af ordet: godkännes
eller accepteras, samt godkännarens namnteckning. Är vexeln ställd att be
talas viss l id efter uppvisandet; bör dag och år utsättas då godkännandet sker.
Försummas det; kommer den sålunda bestämda tiden att beräknas från den
dag, då vexeln utfärdad blef.
23 §.
Drages vexel på två eller flere personer såsom bolagsmän; då bör godkännandet
ske medelst bolagets namnteckning. Är eljest vexel på två eller
flere personer dragen, att betalas antingen af den ena eller den andre, och
Varder den af någon bland dem godkänd; vare han pligtig vexeln till fulla
beloppet inlösa.
24 §.
Är vexel ställd att betalas å annan ort, än der godkännaren bor; teckne
Bih. lill R. St. Prot. töjpj och iS48j to Sami. t Afd. 68
538
Expeditions-Utskollets Förslag lill und. Skrifvelse , N.-o si3.
lian å vexeln genom hvilken person å den andra orten betalningen erläggas
bör, och vare för densammas fullgörande sjelf ansvarig.
25 §.
Vexel, ställd att af utgifvaren sjelf betalas, ege full kraft utan godkännande.
26 §.
Ilar vid vexelslut aftal icke blifvit trä fia dt angående tiden när vexel
bör till godkännande företes, och är vexeln ställd att betalns å viss dag, eller
å viss dag från utgifvandet; ege inuehafvaren rätt att å vexeln söka godkännande
när han finner för godt. Är vexeln ställd att betalas vid uppvisandet
eller viss tid derefter; då skall vexeln lill godkännande företes: inom
sex månader från utgifningsdagen, om vexeln är dragen å någon ort inom
Europa, inom ett år om den är dragen å någon ort utom Europa, med
undantag af de å andra sidan Godahoppsudden eiler Kaphorn belägna orter;
samt inom aderton månader om vexeln är dragen å någon af sistnämnde orter.
Försummar vexelinnehafvaren hvad om godkännande nu sagdt är; svare
sjelf för ali skada, som bevisligen deraf kommit.
27 §.
Varder någon anmodad att å vexel godkännande söka; då skall han, så
fort ske kan, vexeln uppvisa för den, å hvilken den är dragen samt äska
hans uttryckliga förklarande, om han den godkänna vill eller ej. Dock vare
ingen skyldig att emot sin vilja sådan förrättning sig åtaga, der han icke
förut gifvil tillstånd och samtycke dertill. Vill haji det uppdrag ej emottaga;
bör han vexeln med första post återsända. Sker det ej; anses han hafva
åtagit sig uppdraget, och staude derför i ansvar.
28 §.
Då vexel till godkännande förevisas, hör inom tjugufyra timmar derefter,
äfven om helgedag mellankommer, bestämdt svar afgifvas, huruvida vexeln
godkännes. Lemnäs ej svar inom nu sagde tid; anses accept hafsa blifvit
vägrad.
29 §.
Varder vexel icke inom den i 28 § bestämda tid godkänd, eller sker
Expeditions-TJtskoltels Förslag till und. Skrifvelse, N:o m3. 539
godkännande med vilkor, eller inskränkes till en del af vexelns belopp, eller
kan den person icke anträffas, på hvilken vexeln är dragen; åligge innehafvaren,
der han ratt till återgångstalan förvara vill, att protestera, uti stad
senast å första dagen, och på landet, å andra dagen, sedan svar lemnats, eller
bordt lemnäs, eller underrättelse erhållits, att den, å hvilken vexeln var
dragen, icke kunnat anträffas, och förfare i öfrigt på sätt i '7 kap. sägs.
30 §.
Godkännes vexel med vilkor, och har innehafvare deremot ej protesterat;
ege innehafvaren mot godkännaren ej annan rätt, än den som genom godkännandet
medgifven är.
31 §.
Ej vare någon skyldig att godkänna vexel, som på honom dragen är,
med mindre han sjelf uttryckligen sådant vexelgifvaren tillåtit, eller för sådant
ändamål mottagit betingad valuta. Bindes han dertill, fylle all skada,
der han godkännande ändock vägrat.
32 §.
Ilar godkännaren råkat i konkurstillstånd innan vexel Lill betalning förfallen
är; åligge innehafvaren, så snart han derom kunskap fått, att emot
godkännaren protestera, och förfare i öfrigt på sätt i 7 kap. sägs.
33 §.
Vill den, å hvilken vexel dragen är, densamma efter upptagen protest
godkänna; må innehafvaren ej vägra att godkännandet emottaga, derest vexeln
ännu i hans värjo är, Dock skall godkännaren i thy fall protestom kostnaderna
ersätta.
5 kap
Örn vexels förfallotid; så ock om betalning af vexel.
34 §.
Vexel skall å den tid infrias, hvarå den till betalning ställd är.
35 §.
Är tiden för betalning af Vexel utsatt i visst antal dagar från utgifvandet
eller från uppvisandet; vare den dag oräknad, då utgifvandet eller upp
-
540
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 2/3.
visandet sker. Är betalningstiden bestämd i månader,• då skall räkningen ske
efter dagnummern från den ena månaden till den andra. Börjas den tid,
som räknas skall, på dag, mot hvilken ej någon svarar i den månad, hvarunder
räkningen slutar; varde sista dagen i månaden för slutdag räknad. Är
vexel ställd att betalas i medlet af månaden; vare då femtonde dagen i samma
månad rätter förfallodag.
36 §.
Vexel skall betalas i det myntslag, hvarå den lyder. Är det mynt inom
landet ej gångbart; då må betalningen i inländskt mynt erläggas efter den å
förfallodagen eller nästföregående vexeldag å stadens börs, eller der sådan ej
finnes, å Stockholms börs noterade kurs för vexlar å förstnämnde mynt, ställde
på 90 dagars betalningstid, med tillägg af ränta efter fem för hundrade,
årligen.
37 §.
Förmår icke den, som vexeln godkänt, att \id förfallodagen hela summan
betala; tage då vexeliunehafvarén emot hvad han får, der han icke deremot
har sin mans uttryckliga ordres; och skall sådan afbetalning å vexelbrefvet
tecknas.
38 §.
Innehafvare af vexel åligge att densamma å förfallodagen till inlösen uppvisa
hos godkännaren, eller, då han ej är boende å den ort, der vexel infrias
bör, hos den som af godkännaren å vexeln anvisad blifvit, att betalningen
fullgöra.
39 §.
Varder betalning å förfallodagen ej fullgjord, eller bar den person ej anträffas
kunnat, hos hvilken penningarne uppbäras skulle, eller vill eller förmår
ej denne erlägga mer än en del af vexelns belopp; då skall innehafvare»,
derest han rätt till återgångstalan förvara vill, protestera, uti stad senast å
första dagen och på landet å andra dagen, efter rätta betalningsdagen, och
förfare i öfrigt, på sätt i 7 kap. sägs. Vill han söka godkännaren; gälle hvad
bär nedan stadgas.
40 §.
"Brister godkännaren å förfallodagen i betalning antingen för hela beloppet
eller någon del deraf; vare skyldig gälda innehafvaren ränta efter en för
hundrade i månaden; så ock all åbragt kostnad eller skada. Och skall vid
Expeditions-Vtshottets Förslag lill und. Skrifvelse, IV:o 213.
541
betalningen den kurs beräknas, som å förfallodagen gällde, om kursen derefter
fallit. Har den deremot stigit, då räknas den kurs, som gäller den tid,
betalningen sker. Erbjuder godkännaren betalning förr än vestein för anställande
af återgångstalan blifvit afsänd; må innehafvaren ej vägra att betalning
emottaga, då ränta och protestomkostnader, der de egt rum, jemväl erläggas.
41 §.
Försummar vexelinnehafvare att vexeln å förfallodagen till betalning
förete ; ege ej rätt till ränta förr än från den dag, då han derefter fordrar,
nien ej får betalning. Är vexeln ställd att betalas i utländskt mynt; ege'ej
heller rätt till betalning efter högre kurs, än den, sorn å förfallodagen noterad
var, derest kursen derefter stigit Ilar den fallit: då skall han åtnöjas
med betalning efter noterad kurs för den dag, hvarå han sig till batalnings
erhållande anmäler.
42 §.
Anmäler sig ej vexelinnehafvare till erhållande af betalning inom trettio
dagar från förfallodagen, den dock oräknad; bafve sin vexelrätt emot godkännaren
försutit, och vare vexeln ej annorledes ansedd än såsom förskrifning
utan ränta. Faller ej betalning ut inom nu sagd tid; tage vexelinnehafvaren
inom åttonde dagen derefter å godkännaren stämning. Försummar han det;
vare om vexelrätt och ränta lag, sorn nu sagdt är.
43 §.
Äro flera exemplar af en vexel utgifna, och inlöses ettdera; varén de
öfriga kraftlösa. Dock må, der vexel blifvit godkänd, betalning för densamma
af godkännaren ej erläggas utan emot återbekommande af det exemplar,
hvarå godkännandet finnes tecknadt. Gör han annorledes; vare ej fri från
betalning till tredje man, som samma exemplar innehafver.
44 §.
Förkommer godkänd vexel; åligge dock godkännaren, der lian skulden
vidgår, eller derom öfvertygas, att densamma efter vexelrätt å förfallodagen
betala till den, som styrker sin rätt att betalningen uppbära, der han ställer
sådan säkerhet, hvarmed godkännaren åtnöjes, eller företer ett af vexelgifvaren
och öfverlåtarne utgifvet laggiltigt bevis, som den bortkomna vexeln dödar.
542
Expeditions-Utskoltets Forslas, till und. Skrifvelse, N.o si3.
6 kap.
Om vexels godkännande eller betalning af annan man än den,
på hvilken den är dragen
45 §.
Finnes å vexel tecknad serskild anvisning till annan man, hos hvilken
innehafvaren sig anmäla bör, derest vexeln icke godkännes eller betalas af den,
på hvilken densamma i första rummet ställd är, och vägrar den, å hvilken
sådan anvisning lyder, att vexeln godkänna eller betala; vare då innnehafvare
pligtig att jemväl emot honom protestera, på sätt förut stadgadt är, rörande
protest för vägradt godkännande eller vägrad betalning.
46 §.
Varder vexel ej godkänd eller icke betald af den eller dem, på hvilka
den är ställd; stånde annan man fritt, sedan behörig protest upptagen är, att
densamma tili godkännande eller betalning antaga, till heder, antingen för
vexelgifvaren elier för någon af öfverlåta.rne; och varde den. till hvars heder
sådant skett., så väl i accept eller betalnings-beviset å sjelfva vexeln som i
protesten uttryckligen nämnd; vexelinnehafvaren likväl obetaget att, der han
sådant godkännande ej antaga vill, sin rätt och talan emot vexelgifvare eller
öfverlåtare utföra. Den sålunda mellankommer godtgöre innehafvaren protestomkostnaderna.
47 §.
Finnes å vexel anvisning till någon att den i nödfall godkänna eller betala;
vare han dertill berättigad framför andre, som sig erbjuda kunna, att
densamma godkänna eller betala till heder för vexelgifvare eller öfverlåtare.
48 §.
Är é] sådan serskild anvisning å vexeln tecknad; ege då den som, vexelgifvaren
till heder, vexeln godkänna eller betala vill, företräde framför dem
som, öfverlåtare till heder, sig dertill erbjuda. Vilja flere, öfverlåtare till
heder, vexeln godkänna; ege den, som för äldre öfverlåtare sig dertill erbjuder,
företräde framför den, som det för en senare göra vill. Vill den som
vägrat att godkänna vexel, som å honom dragen är, densamma sedermera
Expeditions-Utskottets Förslag till und. SkrifvelseN.o 2)3.
543
godkänna, till heder, antingen för vexelgifvare eller öfverlåtare,- vare det ock
niedgifvet.
49 §.
Hvar sora, annan lill heder, vexel godkänt, eller för bristande betalning
inlöst, underrätte derom med först afgående post den, Lill hvars heder sådant
skett, och vare berättigad att af honom erhålla ersättning för hufvudstol och
ränta, jemte protest-om kostnad och postporto. Håfve ock emot vexelgifvare,
öfverlåtare och godkännare samma rätt, som vexelns förre innehafvare.
7 kap.
Om ätergångstalan.
50 §.
Är vexel återkommen för uteblifven accept eller bristande betalning, eller
för det godkännaren innan förfallodagen uti konkurstillstånd råkat; då ege
vexelinnehafvare att, derest protest i behörig ordning skett, med återgångstalan
vända sig antingen mot vexelgifvaren eller öfverlåtarne, såsom till honom
ansvarige en för alla och alla för en. Dock vare innehafvare skyldig att,
inom tredje dagens utgång efter det protesten kommit honom tillhanda, kungöra
sin man, om denne är boende i samma stad, och så hvar efter annan
sin man. Är den, till hvilken underrättelse skall lemnäs, boende å annan
ort; då bör underrättelsen sändas med den post, som efter nämnde tids förlopp
först afgår.
51 §.
Yexelinnehafvare, som ätergångstalan väcker, ege, i det fall, sorn i 32 §
sägs, rätt alt, der betalningstiden ej är inne, af den, mot hvilken han sin
talan vänder, straxt, då han honom derom underrättar, fordra såväl nöjaktig
säkerhet för vexelns riktiga betalning vid förfallotid en, som godtgörelse för
protest-omkostnader och postporto. Är betallningstiden redan inne, eller är
vexel återkommen för uteblifven accept eller bristande betalning, då skall
innehafvare!! straxt fordra betalning af sin man. Är vexel ej återkommen
utan endast protesten inskickad; ställe utgifvare eller öfverlåtare, om och när
sådant äskas, säkerhet eller godkänd borgen för den protesterade vexelns belopp.
Gifves ej fullgiltig säkerhet eller följer ej betalning; då skall innehafva
ren deremot protest upptaga låta.
544 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 213.
52 §.
Nu är i laga ordning proteste rad t; då bör vexelinnehafvare å utgifvare
eller öfverlåtare, som i Sverige bor, uttaga stämning lill dea i 61 § omförmälda
domstol inom följande tid, nemligen: inom sex månader från rälta betalningstiden,
derest vexelns betalningsort är inom Europa; inom ett år från
nyssnämnde tid, om sådan ort är utom Europa, med undantag af de å andra
sidan Godahoppsudden eller Kaphorn belägna orter; samt inom aderton
månader, om betalningsorten är någon af de sistnämnda.
53 §.
Försummar innehafvare af vexel hvad honom, enligt 50, 51 och 52 §§
åligger; bafve sin vexelrätt emot utgifvare eller öfverlåtare försuttit.
54 §•
Innehafvare af återgången vexel vare berättigad, att af vexelgifvare eller
öfverlåtare fordra ersättning, antingen genom ny vexel, eller i penningar efter
kurs, hvilketdera innehafvaren helst åstundar, för: hufvudstol; ränta efter
en för hundrade i månaden ifrån den dag vexeln är utgifveu; mäklare-arfvode;
provision till en half för hundrade; protest-omkostnad er och postporto,
samt hvad han i öfrigt varit nödgad, att å saken kosta.
55 §.
Enär återgången vexel med penningar betalas, då skall den kurs beräknas.
sorn vid vexelns utgifvande gälde, derest densamma derefter fallit. Har
den sedermera stigit; då räknas den kurs, som gäller den tid betalningen
sker.
56 §.
Anställes återgångstalan för godkänd vexel; vare godkännaren ansvarig
lill vexelgifvaren lör all den skada, som honom derigenom tillskyndas, der
den förre, efter hvad i 31 § sägs, till godkännande vaiit förbunden.
57 §.
Öfverlåtare, som återgången vexel inlöser, ege emot föregående öfverlåtare
och utgifvare samma rätt, som innehafvaren.
8 kap.
Expeditions-Utskotlels Förslag till urul. Skrifvelsej N.-o 2i3.
545
8 kap.
Om protest.
58 §.
Protest skall, i närvaro af minst ett vittne, verkställas genom notarius
publikus, eller den i hans ställe satt är. Å landet må protest ock kunna ske
genom kronofogde.
59 §.
Öfver protest skall skriftlig handling upprättas, innehållande: fullständig
afskrift af vexeln med hvad derå finnes tecknadt; den sökandes påstående;
det svar derå afgifves; det förbehåll som för sökanden af förrättningsmannen
göres; orten hvarest och tiden när protesten sker, samt förrattningsmannens
och vittnets eller vittnenas egenhändiga underskrifter.
60 §.
Anträffas ej den, emot hvilken protesteras skall; bör protesten verkställas
vid hans bostad. Kan upplysning derom ej erhållas; bör protesten anmälas
hos Konungens befallningshafvande eller närmaste Rådstufvurätt.
9 kap.
Om laga domstol och om rättegången i vexelmål.
61 §.
Rätter domstol för vexelmål vare Rådstufvurätt i den stad, der svaranden
bor eller anträffas; men om han å landet bor eller anträffas, Rådstugurätten
i närmaste stad derintill.
62 §.
Stämning i vexelmål skall, när sökanden så äskar, meddelas till samma
dag, om Rätten då sitter och svaranden är så till hands, att han kan sig före
rättegångstimmans slut infinna. Prof var då Rätten sökandens talan osta
dig;
tillhålle straxt svaranden antingen att sätta penningar i Rätten in, eller
att ställa motsvarande pant eller full och nöjaktig borgen. Vill eller förmår
Bih. till R. St. Prot. 184? 1848 j 10 Sami. 1 A/d. 69 t
546 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skri/velse j N.-o 2/4.
hail icke något deraf; blifve då sjelf borgen med sin person, till dess
afdömdt och utsökt blifvit. Sedan sökanden sålunda förmedelst summans
nedsättning eller borgen eller pant eller svarandens egen person försäkrad är;
då bör Rätten sjelfva saken företaga, och den genast eller så fort ske fean
genom dom afhjelpa. Hvad då dömdt eller alsagdt blifver, det skall af den
sakfällde straxt efterkommas och fullgöras, eller i vidrigt fall af exsekutor ofÖrdröjligen
utsökas. Dock staude den sakfällde fritt att under Hofrätten vädja,
som lag säger, örn han förmenar sig ega skäl dertill, men sökanden tag#
icke dess mindre, emot borgen, hvad honom tilldömdt blifvit.
63 §.
Der någon, efter denna lag, sin vexelrätt försuttit, ege dock rätt att sin
fordran utsöka såsom i vanligt skuldfordringsmål.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 Oktober 1848.
N:o 214.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 1 Okt. 1848.
Preste-ståndet den 2 — —
Borgare-ståndet den 3 — —
Bonde-ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående viss besvärstid
j att iakttagas vid klander emot sjnj som af enskild person
hålles med dess landtbo. (Lag-utsk. Bet., N:o 73.)
S. A. K.
Uti 27 kap. Byggmngabalken, hvilket utstakar landtboers skyldigheter 1
afseende på hemmans underhåll och häfd och derjemte föreskrifver, hurusom
husesyn bör förrättas vid landtbo’s så väl tili- som afträde, stadgas att Häradsrätten
skall pröfva dylika syner, derest vederbörande ej dermed äro nöjde,
men all föreskrift saknas, inom hvilken tiden, dylikt missnöje bör fullföljas.
Expeditions-Vtshottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o ii5i 547
Då likväl en bestämmelse i nyssnämnda hänseende skulle leda till ordning
och säkerhet emellan jordegare och landtboer, hälst, hvad serskildt angår
tillträdes-husesyn, denna förrättning skall, enligt 7 § i ofvanåberopade
kapitel, utgöra ett grund-dokument vid bestämmandet af landthoers ansvarighet
vid afträdandet, hafva Rikets Ständer funnit det vara af vigt att lagen
ej allenast angifver då en dylik handling varder gällande, utan ock anvisar
den, hvars rätt och skyldighet deraf kommer att bero, att deri söka den rättelse,
hvartill han kan anse sig befogad; och Rikets Ständer hafva alltså för
sin del beslutat utfärdande af en författning, så lydande:
Då, med anledning af 27 kap. Byggningabalken, till- eller afträdes-husesyn
blifvit emellan enskild jordegare och landtbo af två nämndemän i behörig
ordning förrättad, åligge den, som med förrättningen är missnöjd, att
inom tre månader, sedan han af syne-instrumentet erhållit del, stämma vederparten
till rätten in. Försummas det; vare synen gällande; dock skall i
syne-instrumentet tydlig hänvisning lemnäs om hvad den missnöjde sålunda
har att iakttaga för klander-talans anställande.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3 Oktober 1848.
N:o 215.
Uppläst och godkandt hos Ridd. och Adeln den 2 Okt. 1848.
Preste-ståndet den 2 — —
Borgare-ståndet den 3 — —
Bonde-ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förklaring
af S<dje mom. i Kongl, kungörelsen den 18 December i8a3,
(Lag-utsk. Bet., N:o 74.)
S. A. K,
Enär olika meningar skola vara bland domare rådande derom, huruvida
3:dje mom. i Kongl, kungörelsen den 18 December 1823, hvilket innehåller,
”att den, som för olika brott vid flera domstolar undergått ransakning, skall
548 Expedit iöns-Utskottets Förslag till und. SkrifvelseN.o itS.
”dömas af den rätt, der Iian sist lagföres,” utan afseende a brottens mer eller
mindre grofva beskaffenhet, jemväl eger tillämpning i det fall, att någon person,
jemte det han begått förbrytelse, hörande till allmän domstol, blifvit
ställd under tilltal för brott, som bör af Krigs-domstol upptagas, bar bos Rikets
nu församlade Ständer blifvit föreslaget, det måtte, genom utfärdande
förklaring, stadgas att en sådan vidsträcktare tillämpning, såsom med författningens
mening öfverensstämmande, bör ega rum.
Med sålunda fästad uppmärksamhet å förevarande ämne hafva Rikets
Ständer trott, det berörda olika åsigter hos domare liemtat sin grund från
det förhållande att, fastän föreskrifterne i 10 kap. 21 § Rättegångs-balken och
16 § af 14 kap. i Kongl, krigs-artiklarne den 31 Mars 1798, sådan sistnämnde
§ blifvit förklarad genom Kongl, brefvet den 19 December samma år, med
hvarandra öfverensstämma, högstberörda Kongl, kungörelse af den 18 December
1823, likväl, enligt dess ordalag, endast afser ändring i förstomförmäldte
lagrum, eller 10 kap. 21 § Rättegångsbalken; i enlighet hvarmed E. K. M.
också, medelst nådigt bref till Krigs-Hofrätten den 16 Juni 1846, uti serskildt
mål förklarat, alt, som 1823 års Kongl, kungörelse icke innehåller, att ändring
derigenom blifvit gjord uti hvad genom 14 kap. 16 § Krigs-artiklarne
och Kongl, brefvet den 19 December 1798 är vordet påbjudet i afseende på
behandlingen af brottmål, hvilka tillhöra dels allmän dels ock Krigs-domslols
handläggning, deraf följde, att någon tillämpning i sådant hänseende af
omförmälda kungörelse ej borde ega rum, utan dervid förhållas på sätt Krigsartiklarne
och samma Kongl, bref förordna.
Denna författningens tydning instämmer visserligen med orlydelsen i densamma.
Enligt Rikets Ständers tanke är likväl den serskilda, ifrån den allmänt
antagna Rättegångsordningen afvikande behandling, som således bör ega
rum, derest en person begått förbrytelser, som böra till både allmän och
Kri gsdomstols upptagande, icke af nödvändigheten påkallad. Den leder fast
häldre till kostnader och tidsutdrägt samt störer den enhet och det sammanhang
i lagskipningen, som man i allmänhet bör eftersträfva; och då således
enahanda förhållande, som föranledde lagstiftaren att år 1798 bringa Krigslagarnes
föreskrift i förevarande hänseende till öfverensstämmelse med allmänna
lagens bud, jemväl påkallar den ytterligare sammanjemkning, hvarom nu är
frågas hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat utfärdandet af en författning,
hvarigenom, med ändring af 16 § i 14 kap. Kongl. Krigs-artiklarne
den 31 Mars 1798 och Kongl, brefvet den 19 December samma år, förordnas,
att stadgandet i 3:dje momentet af Kongl, kungörelsen den 18 December
1823, att den, som för olika brott vid flera domstolar undergått
Expeditions-Utskottels Förslag till wid. Skrifvelse, IV.-o s fi.
549
ransakning, må slutligen dömas af den Rätt, der lian sist lagföres, utan
afseende å brottens mer eller mindre grofva beskaffenhet, äfven skall
tillämpas i det fall att en person, jemte det lian begått förbrytelse, hörande
till allmän domstol, tillika blifvit ställd under tilltal för brott, sorn bör vid
Krigsdomstol upptagas.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härigenom i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3 Oktober 1848.
N:o 216.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i Okt. 1848.
Preste-ståndet den 2 — —
Borgare-ståndet den 3 — —
Bonde-ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga skrijvelse> angående förändring af
nu föreskrifna borgenärsed. (Lag-utsk. Bet., N:o 75).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit yrkadt, att den i Kongl, förordningen
den 22 Oktober 1818 föreskrifna borgenärsed, såsom till sitt innehåll oredig,
invecklad samt alltför vidlyftig, måtte förenklas, samt att densamma måtte
inläggas i Konkurslagens 75 §, hvarest föreskrifves, att lordringar, som i konkursmål
bevakas, skola med ed fästas.
Och som borgenärseden, likasom eder i allmänhet, bör vara enkel, tydlig
och lättfattlig samt ej innehålla mera, än som fordras för dermed afsedt
ändamål, nemligen att vinna öfvertygelse derom, att borgenärens anmälda
fordringsanspråk ej är falskt och origtigt eller på underslef och olagliga åtgärder
grundadt, samt det följaktligen synes öfverflödigt, att borgenär försäkrar det
gäldenär fått tillgodonjuta de af bouoin qvitterade bevillnings-afdrag och att
lian ej beräknat eller i fordringen inbegripit mer än laglig ränta, enär borgenären
ej kan, derest qvittenset å b e v i 11 n ings-a fd ra ge t vore falskt, eller högre
än laglig ränta blifvit beräknad, betyga alt hans bevakade fordran är rigtig
och med uppgiften enlig, hvarförutan fall förekomma, då hvarken bevill
-
550
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.’o 2/7.
nings-afdrag hör ega rum eller ränta beräknas, men det likväl är ålagdt alla
borgenärer att förenämnde försäkran afgifva; så hafva Rikets Ständer, för sin
del, beslutat, alt med upphäfvande af Kongl, förordningen den 22 Oktober 1818,
75 § i Konkurslagen den 12 Mars 1830, skall erhålla följande lydelse:
Sedan alla inlagor ingifna blifvit, skola de tillstädesvarande borgenärer
med hand å bok denna ed svärja: ”Jag N. N. svär vid Gud och Hans Heliga
Evangelium, att jag, innan ansökningen 0111 N. N:s egendoms afträdande
mig kunnig bl ef, på god tro varit innehafvare af den fordran jag nu anmält,
och att den icke af svek eller bedrägeri tillkommit, utan rigtig är, efter thyson!
den af mig uppgifven blifvit; så sant mig Gud hjelpe tili lif och själ.”
Bevakas fordran af arfvinge, af ombud för kronan, allmänt verk eller af
förmyndare eller målsman för omyndig eller den under målsmanskap slår;
varde eden derefter lämpad.
Hvilket Rikets Ständer fa i underdånighet anmäla.
Stockholm den 3 Oktober 1848.
N:o 217.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2 Okt. I848.
Preste-ståndet den 2 ■— —
Borgare-ståndet den 3 —- —
Bonde-ståndet den 3 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ändringar i
Kongl, taxan på arfvode för Landtmäteri-förrättningar den
18 Oktober t834.
(Lag- samt Allm. Besv-. och Ekon.-ulsk. Bet, N.-o 51.)
S. A. K.
Ehuru stadgandet uti 22 § af E. K. M:S den 18 Oktober 1834 i nåder
utfärdade taxa på arfvode för landtmäteri-förrättningar, hvarigenom landtmätare
fått sig tillagd rättighet att, der dylik förrättning är af den vidlyftiga
beskaffenhet, att densamma första året icke kan medhinnas, eller utan Landtmätares
vållande varder uppskjuten, efter afgifven räkning uppbära J af arf
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 2/7. 551
vodet för det af honom verkställda arbete, visserligen synes på billighet grundadt,
hafva Rikets Ständer likväl funnit detta stadgande föranleda till den
anmärkning, att jordegaren derigenom fått sig ålagd en betalningsskyldighet,
hvilken hvarken af honom sjelf i allmänhet kan till riktigheten undersökas
eller för hvars kontrollerande honom anvisats rättighet att anlita biträde af
vederbörande emhetsmyndigheter. Häraf måste uppkomma en betänklig olägenhet,
hvilken blifver än mera känbar, om åt ifrågavarande stadgande gifves
den tolkning, som skulle jordegare icke ega rätt att klandra afgifna förskottsräkningar,
utan denna rätt först inträda, då skiftesmannen, efter slutad förrättning,
tillställt delegame fullständig räkning för hela kostnaden, i hvilket
fall en skiftesman tillätes att under en flerårig förrättning, utan all kontroll,
uppbära betalning efter förskottsräkningar, endast med hänvisning till den
rätt att klandra påföringarne, hvilken vid skiftets slut delegarne tillkommer.
Till rättelse härutinnan, hafva Rikets Ständer ansett en föreskrift vara af nöden,
hvarigenom jordegare dels berättigades att, för granskning af erhållen
förskottsräkning, för hvilken betalning äskas, anlita förste landtmätarens i länet
biträde, dels ock fritoges från skyldighet att till förrättningsmannen utgifva
större del af det belopp, denne för det verkställda arbetet eger att såsom
förskott uppbära, än soin vid en så beskaffad granskning blifvit godkändt.
En dylik föreskrift skulle, jemte det densamma vore i hög grad billig, såsom
endast åsyftande att för jordegare bereda tillfälle att kontrollera det påförda
arfvodesbeloppet, efter Rikets Ständers tanka, tillika förebygga de tvister och
rättegångar, som under loppet af förrättningen nu ofta uppkomma, samt äfven
göra det för lagstiftaren möjligt att, utan olägenhet för jordegaren, genom
ett uttryckligt stadgande uppskjuta dennes klanderrätt i afseende å erhållen
arfvodsräkning intilldess, vid förrättningens slut, sådant klander öfver
den afgifvande sluträkningen i ett sammanhang finge anställas. För den tjensteman,
hvilken får sig ålagd skyldigheten att, uppå anfordran af jordegare,
nämnda granskning verkställa, uppstår visserligen, till följd häraf, en tillökning
i tjenstegöromålen; men då vederbörande jordegare, for erhållande af
denna kontroll, gerna lära underkasta sig att härför utgifva en skälig ersättning,
hvilken, i händelse räkningen befnmes oriktig, i allt fall torde, genom
afdrag å landtmätames arfvode, böra dem ersättas, hafva Rikets Ständer föreställt
sig, att för den ifrågavarande tjenste mannen sålunda kan beredas en
vedergällning, hvilken motsvarar det förökade arbetet.
Utgående frän dessa åsigter, få Rikets Ständer i underd. anhålla, det H.
K. M. täcktes, genom utfärdande författning, i nåder stadga:
dels att det skall åligga förste landtmätaren i hvarje län att, uppå an
-
552
Expeditions-Utskollcts Förslag till lind. SkrifvelseNo 2<7.
fordran af jordegare, emot ersättning oell inom viss tid, sorn af E. K. M.,
efter vederbörandes hörande, jemväl torde i nåder bestämmas, verkställa
granskning af de arfvodes-räkningar, landtmätare för utbekommande af sådant
förskott som omnämnes uti 22 § af E. K. M:s förnyade nådiga taxa på arfvode
för landtmäteri-förrättningar den 18 Oktober 1834, under pågående förrättning,
tili jordegare aflemnar, samt deröfver meddela bevis, innehållande
intyg om räkningens riktighet, eller, i motsatt fall, anmärkning om det belopp,
hvilket såsom felaktigt, derifrån bör utgå; hvarefter och derest visas
kan, att förste landtmätaren vid granskning af förskottsräkning, derför skiftesmannen
redan fått uppbära arfvode, i något fall orätt förfarit, sådant skall
anses såsom annat tjenstefel, derföre så jordegare, som skiftesman, ega rätt
att honom vid laga domstol tilltala;
dels ock att efterföljande §§ uti högstberörda nådiga taxa måtte erhålla
följande förändrade lydelse, nemligen:
§ 22.
Är landtmäteri-förrättning af den vidlyftiga beskaffenhet, att den första
året icke medhinnas kan, eller varder den utan landtmätares vållande uppskjuten;
då må landtmätare, elter till jordegare afgifven räkning, under vilkor,
som i nästföljande § sägs, uppbära trefjerdedelar af nämnda räknings
belopp.
§ 23.
Tredskas jordegare att landtmäteriarfvode betala, njute landtmätare bos
Konungens befallningshafvande skyndsam handräkning till dess utbekommande;
och vare den, som vid förrättningens slut jorden innehafver, alltid skyldig
att, utan afseende å eganderätts-, börds- eller konkurstvister, landtmäteriarfvode
gälda. Ej må dock handräkning till arfvodets utbekommande landtmätare
lemnäs, utan lian derjemte styrker, det arfvodes-räkningen, på sätt
och i den ordning i 20 §:n sägs, blifvit upprättad och jordegarne tillställd;
hvarförutan, om handräkning begäres till erhållande af ett sådant förskott,
sorn omnämnes uti föregående §, serskildt iakttages: att jordegare lemnäs tillfälle
att få en dylik räkning granskad af förste landtmätaren i länet; att, der
en sådan granskning föregått och med förste landtmätårens bevis styrkes att
räkningen finnes uti en eller annan del felaktig, jordegare ej må kunna åläggas
att utbetala mer än trefjerdedelar af det godkända beloppet, med afdrag
likväl af granskningskostnaden, hvilken i sådant fall medelst afräkning å arf
vodes
-
Expedilions~Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 2f/i 553
vodes-beloppet bör jordegaren ersättas; skiftesmannen dock obetaget att, i fall
han så åstundar, intaga den stridiga delen af arfvode! i den sluträkning, som
delegarne tillställes.
§ 24.
Éruot de förskottsräkningar, som skiftesman, under förrättningens fortgång,
tillställer jordegare, må klander inför domstol icke väckas förr än efter
skiftets slut; men så snart skiftesförrättningen blifvit fulländad, åligger det
skiftesmannen att, på sätt 20 § bestämmer, tillställa jordegarne fullständig
läkning öfver kostnaden för hela förrättningen, hvarefter den jordegare, som
vill samma räkning i ett eller annat afseende klandra, eger derom efter stämning
föra talan, å landet vid Häradsrätt och i stad vid första laga domstol,
inom ett halft år från det räkningen, på sätt förrberördt är, jordegare tillställd
blifvit; och eger den, som med nämnda domstolars beslut i dessa mål
linner sig missnöjd, att besvär i vederbörande Hofrätt anföra; hvarefter målet,
utan nedsättning af revisions-skilling, må hos E. K. M. i Justitierevisionsexpeditionen
besvärsvis fullföljas. Underlåter jordegare att inom tid, nu sagd
är, å landtmäteri-arfvodesräkning klandra, håfve sjelf sedan ingen rätt att
talan derå anställa; men landtmäteri-fiskalen vare obetaget, att, då det af
förste landtmätare, hvilken äfven eger arfvodesräkningar granska, eller af
annan hos honom anmäles,eller anledning dertill eljest förekommer, för tjenstefel
vid arfvodesrä k ningens upprättande landtmätare i laga ordning tilltala;
och gånge äfven i sådant fall på sätt i nästföljande § sägs.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 3 Oktober 1848.
Bit. till R. St. Prot. 1847 och 1848/ 10 Sami. 1 Afd.
70
554 Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.ö 2)8.
N:o 218.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Okt. 1848.
Preste-ståndet den i3 — —
Borgare-ståndet den i4 — —
Bonde-ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående tillökning i
kreditivet för manufakturernes och fahrikernes understöd.
(Banko-utsk. Bet., N:o 42.)
S. A. K.
Då, i förhållande till de understöd i låne- och kreditiv-väg, hvilka
från Rikets Ständers Bank utgå för jernhandteringen samt jordbruksnäringen,
jemförelsevis en ringare summa kommer manufakturerne och fabrikerne till godo,
hafva Rikets Ständer ansett destomera billigt, alt det i och för manufakturernes
och fahrikernes understöd till Kommers-kollegium anvisade kreditiv
erhåller tillökning, som fabrikstillverkninga me här i landet efter den tid, då
ifrågavarande kreditiv först beviljades, betydligen ökats,- och hafva Rikets
Ständer alltså förhöjt nämnde kreditiv från 1,500,000 till 1,800,000 r.-dr, alt
utgå under enahanda vilkor och förbehåll, som för närvarande äro stadgade.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla: framhärdande &c.
Stockholm den 14 Oktober 1848.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N:o 2'p;
555
N:o 219.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 Okt, 1848.
Preste-ståndet den j3 — —
Borgare-ståndet den 14 — —
Bonde-ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse angående bestämmande
af hvad med ”matlag" bör förståsj m. m.
(^Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 32 och Uti.,
K-o 53.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva fästat uppmärksamhet dervid, att den för beräkning
af vissa skattebidrag och tjenstbarheter antagna grund af ”matlag” eller
”rök,” vid tillämpning, dels orsakar tvister, i anseende till sin tvåfalldiga betydelse,
enär detta begrepp, ursprungligen betecknade hvarje hushåll, ”under
serskild duk och disk,” sedermera blifvit utsträckt jemväl till sjelfva den
hemmansdel, som af det gemensamma hushållet innehades, dels ock i allmänhet
föranleder till en ojemn och obillig beskattning; och ehuru flera af
de i berörda hänseende inträffande olägenheter lämpligen skulle kunna förekommas
af kommunerna sjelfva, derest emellan dessas medlemmar öfverenskommelser
ti’äffades för afhjelpande eller jemnande af de missförhållanden,
som. af en dylik beskattningsgrund, till följd af lokala omständigheter, kunna
förorsakas, lärer likväl icke höra förnekas viglen deraf, att, genom den lagstiftande
maktens åtgärd, sådana föreskrifter i förevarande fall varda meddelade,
att nämnda missförhållanden rättas, samt de tvister, hvartill obestämdheten
uti de i ämnet gifna, nu gällande stadganden föranleder, för framtiden
förebyggas.
Med anledning häraf och då Rikets Ständer i saknad af en närmare utredning
af detta ämne, icke äro i tillfälle att derutinnan föreslå några ändamålsenliga
bestämmelser, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underd. frambära
den önskan, att E. K. M. täcktes, dels i nåder föranstalta örn en undersökning,
för utrönande, i hvilka fall afgifter och praestationer nu utgöras efter
matlag, dels ock, efter det en dylik undersökning egt rum, genom nådig
proposition till Rikets nästsammanträdande Ständer föreslå antagande af en
författning, hvarigenom begreppet ”matlag” eller ”rök” närmare bestämmes,
ellet’ ock denna grund för utskylders utgörande helt och hållet eller i vissa
556
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N:o 220.
fall afskaffas och ersättes genom beräkning efter hemmantal, taxering eller
hvilken annan grund, som för ändamålet kan i nåder linnas lämplig.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 14 Oktober 1848.
N:o 220.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Okt. 1848.
Preste-ståndet den i3 — —■
Borgare-slåndet den 14 — —
Bonde-ståndet den 14 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående skyldighet Jör
krigsfolk att deltaga i byggande och underhållande aj kyrkobyggnad
med hvad dertill hörer.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 54.)
S. A. K.
Enär det, enligt 26 kap. 1 §:n Byggninga-balken, åligger alla, som i
socknen bo, att, vid byggande och underhållande af kyrka och hvad dertill
hörer, med dagsverken biträda, hafva Rikets Ständer ansett det genom Kongl,
brefvet den 11 Mars 1765 för ett serskildt fall, i anledning af anförda besvär,
meddelade förklarande, att emot vanligheten soldater icke böra åläggas
deltagande i kyrkobyggnad, ingalunda böra erhålla den vidsträckta tillämpning,
att soldater och krigsfolk i allmänhet derigenom frikallas från en slik
dagsverksskyldighet, den de, efter Rikets Ständers tanka, icke kunna eller böra
undandraga sig, då de icke äro i tjenstgöring stadde. Då likväl olika begrepp
0111 rätta förståndet af högstberörda nådiga bref kunna till tvister härom
föranleda, få Rikets Ständer, till förekommande deraf, hos E. K. M. i
underd. anhålla om utfärdande af en sådan lagförklaring: att, der ej annorlunda
finnes stadgadt, eller serskild öfverenskommelse är träffad, soldater och
annat krigsfolk böra, då de icke i tjenstgöring stadde äro, lika med alla andra,
som i socknen bo, efler matlag utgöra dagsverken vid kyrkobyggnad
med hvad dertill hörer, på sätt 26 kap. 1 § Byggninga-balken innehåller.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 14 Oktober 1848.
Expeditions-Utskotteti Förslag lill und. Skrifvelse, N.o sif. 557
N:o 221.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Okt. 1848.
Preste-ståndet den 18 — —
Borgare-ståndet den 18 — —•
Bonde-ståndet den ig — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelseangående förändring i
föreskrifterna rörande utmätningsumgälder.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 62.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betraktande kommit, att ehuru den uti Kongl,
brefvet den 4 Februari 1804 och Kammar-kollegii derpå grundade cirkulär
den 27 Mars samma år meddelade föreskrift, att, då flera utmätningar under
en resa af kronofogde förrättas, den honom tillkommande skjuts-ersättning
för hela resan' bör emellan gäldenärerne fördelas, afser att bereda en lindring
för dem , hos hvilka utmätning verkställes, har dock ej mindre den allmänt
erkända svårigheten att kontrollera behöriga efterlefnaden af detta stadgande,
jemte den omständighet, att det i allt fall beror på under-exekutorns godtfinnande
alt för hvarje förrättning företaga en serskild resa, än äfven den, i
följd af Kongl, cirkuläret den 2 Augusti 1844, flerstädes förhöjda skutslegan
verkat derhän, att de utmätningskostnader, hvilka vid tillämpning af omförmälda
författningar, gäldenärer få vidkännas, ofta äro i hög grad betungande,
serdeles för dem, som tillhöra de lägre samhällsklasserne, för hvilka berörda
kostnader icke sällan öfverstiga sjelfva skuldebeloppen.
I afseende härtill och för att få afhjelpt det menliga i detta förhållande,
hafva Rikets Ständer funnit sig böra hos E. K. M. i underd. anhålla, det E.
K. M. täcktes i nåder meddela sådana föreskrifter i afseende å den vederbörande
tillkommande skjutsersättning och dagtraktamente för utmätnings-förrätlningar,
hvarigenom antingen noggrannare kontroller kunde beredas öfver
efterlefnaden af hvad Kongl, brefvet den 4 Febr. 1804 och Kammar-kollegii
ofvanberörde cirkulär den 27 nästderpåföljde Mars innehålla, angående utnrälningskostnadernes
fördelning, då flera utmätningar under en resa blifvit förrättade,
eller ock, der E. K. M. så pröfvar skäligt, någon nedsättning i arfvodet
för utmätningar af mindre skuldebelopp på annat sätt åstadkommes,
till lättnad för de lägre samhällsklasserne.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 19 Oktober 1848.
Expcditions-Utskottets Förslag till und. SkriJvelsej N.o 222.
N:o 222.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 Okt. 1848.
Preste-ståndet den 17 — —
Borgare-ståndet den 17 — —
Bonde-ståndet den 17 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förändrad lydelse
af 5 $ i Kongl, förordningen om sockenstämmor i riket
den 2Q Augusti 1843-
(Lag- och Ekon.-utsk. ]3et., N:o 52 och Mern., N:o 63.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit dels föreslaget, att röstlängd för sockenstämma
må, emot stadgad vedergällning, för hvarje församling årligen uppgöras
af den tjensteman, som mantals- och skattskrifning förrättar, samt ordnas på
sätt uti Kongl, förordningen om sockenstämmor i Stockholms stad finnes föreskrifvet,
dels ock anmärkt, hurusom det uti 5 § 6 morn. af Kongl, förordningen
om sockenstämmor i riket intagne stadgande att ”röstegande må genom
fullmakt till annan öfverlåta sin talan och rösträtt å sockenstämma/’
innebure en tvetydighet, hvilken skall hafva gifvit anledning dertill, att nämnde
stadgande blifvit på olika sätt tolkadt och tillämpädt, så att pastor i en
församling ansett den person, till hvilken rösträtt och talan blifvit öfverlåten,
sjelf böra vid sockenstämman ega rösträtt, hvilken uppfattning deremot blifvit
af vederbörönde embetsmyndighet ogillad och det ifrågavarande stadgandet
så tolkadt, att röstegare egde att, till hvilken person som helst, röstberättigad
eller icke, samt boende inom eller utom församlingan, sin rösträtt
öfverlåta; i sammanhang hvarmed Rikets Ständers uppmärksamhet jemväl fästats
å behofvet af ett förtydligande af 4 mom. utaf samma §, deruti stadgas,
att rösträtt vid sockenstämma icke tillkommer den, sorn står under annans
liusbonde-välde, hvarvid fråga mer än en gång skall hafva uppstått, huruvida
en inspektor eller förvaltare af annans egendom vore att hänföra till dem,
som stå under andras husbonde välde, i den mening, att rösträtt vid sockenstämma
kunde honom förvägras; och hade härvid det påstående blifvit framställdt
och jemväl i rättegångsväg fullföljts, att en sådan person, såsom annor
mans tjenare, icke egde utöfva en dylik rösträtt, icke ens vid det förhållan
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 222.
559
de, att han erlade bevillning efter 2:dra artikeln till det belopp, som dertill
annars kunnat göra honom berättigad, eller till och med icke då, när han,
såsom egare eller arrendator af annan fastighet, inom församlingen, obestridligen
syntes böra en sådan rättighet åtnjuta.
Rikets Ständer hafva dessa frågor i öfvervägande tagit,- och hvad först
vidkommer det väckta förslaget, att, för utrönande af hvarje församlingsmedlems
rösträtt vid sockenstämma, röstlängd årligen borde af vederbörande
tjensteman upprättas och kyrkoherden tillställas; så, ehuru Rikets Ständer föreställa
sig, alt antalet af de personer, hvilka för näring, rörelse, handtverk
eller lön erlägga bevillning efter 2:dra artikeln till det belopp, att det medför
rösträtt i sockenstämma, på landet i allmänhet torde vara ganska ringa,
likväl och sorn vid något tillfälle torde inträffa, att yrkande om en dylik
rösträtt framställes samt att, vid sådant förhållande, behof af behörig längd,
till kontrollerande deraf, uppkommer, få Rikets Ständer, på det tillfälle att,
der så nödigt pröfvas, från vederbörande embetsman erhålla de uppgifter, som
i ofvanberörde hänseende kunna erfordras, måtte ordförande i sockenstämma
beredas, i underd. anhålla, det E. K. M. täcktes genom utfärdad författning,
i nåder stadga, att vederbörande häradsskrifvare, eller, i stad, den embetsman,
som skattskrifning förrättat, må vara pligtige, att, der församlingen så
önskar, uppå anfordran af församlingens kyrkoherde, eller den hans tjenst
förrättar, emot lösen, som af församlingen skall ersättas, aflemna för teckning,
upptagande det röstetal, som på grund af bevillning efter 2:dra artikeln, för
näring, handtverk eller lön, medlemmar af församlingen tillkommer.
Beträffande derefter de anmärkningar, som blifvit framställde emot nu
gällande bestämmelser uti 4 och 6 mom. af 5 § uti omförmälda Kongl, förordning,
så hafva Rikets Ständer icke kunnat lemna utan uppmärksamhet,
hurusom, till följd af den genom nyssberörde stadganden gjorde inskränkning,
flere olägenheter kunna uppkomma. Jemförer man dessa föreskrifter med
hvarandra och dervid tillika åt det sednare stadgandet gifver den tydning,
att med ordet "annan” förstås röstegande, hvilken tolkning med vanligt språkbruk
närmast torde öfverensstämma, så finner man, bland annat, att genom
ifrågavarande inskränkning, en röstegande husbonde betagits rättighet att till
förvaltaren af sin egendom öfverlåta sin talan celi rösträtt vid sockenstämma;
hvilket förbud måste för en frånvarande eller utom församlingen vistande
O
husbonde gifva anledning till betänkliga olägenheter; och få alltså Rikets Ständer,
för alhjelpande af det missförhållande, som vid tillämpning af ifrågavarande
stadganden sålunda kan uppkomma, i underd. anhålla, det E. K. M.
560
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 2 i3.
täcktes i nåder stadga alt 6 mom. af 5 § uti ofvanåberoj ade Kongl, förordning
måtte erhålla följande förändrade lydelse:
”llöstegande må, genom fullmakt, åt annan till församlingen hörande eller
i slämman röstegande person, eller ock till sin egendoms förvaltare, äfven
om denne är boende utom socknen öfverlåta sin talan och rösträtt vid sockenstämma.
”
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 Oktober 1848
N:o 223.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 Okt. 1848,
Preste-ståndet den 17 — —
Borgare-ståndet den 17 — —
Bonde-ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, om upprättande af tune
nya årgångar prediko-texter.
(Lag- samt Allm. Besv. 0. Ekon.-utsk. Bet., N:o Cl och Mern.,
N:o 64.)
S. A. K.
Ilos Rikets Ständer har blifvit föreslaget, att tvenne nya årgångar af texter,
upptagande de vigtigaste stycken af nya testamentets skrifter, samt ordnade
efter en viss plan och i ett visst sammanhang, med hänsigt till kyrkans
kalendarium och årliga högtider, måtte uppgöras, för att årligen, efter hvarandra,
vid församlingens högmässo- och aftonsångs-gudstjenster begagnas.
Och som en ny tillgång af prediko-texter skulle, enligt Rikets Ständers
öfvertygelse, kraftigt lifva läroståndets homiletiska verksamhet, gifva ny omvexling
åt det andeliga föredraget, samt hos folket utvidga kännedomen af
det saliggörande ordet, och således i alla afseenden verka välgörande inom
den Svenska kyrkan, få Rikets Ständer i underd. anhålla, att E. K. M. täcktes,
genöm dertill utsedde tjenlige män, i nåder låta besörja utväljande ur
nya Testamentets heliga skrifter, af tvenne nya årgångar prediko-texter, sajnt
utarbe
-
Ej peililions-V/slottets Förslag till und. Skrifvelse, lV:o 214. 561
utarbetandet af dertill hörande kollekta och böner, att vid den admänna gudstjenst
en begagnas jemte de nu påbjudna, hvilka jemväl skulle bibehållas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 Oktober 1848.
N:o 224.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Okt. 1848.
Preste-ståndet den 18 — —
Borgare-ståndet den 18 — —
Bonde-ståndet den ig — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelsej med förteckningar å
eventuela tullbestämmelser.
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, på sätt i underd. skrifvelse, angående tullbevillningen,
af den 3 innevarande månad blifvit anmäldt, för den händelse att
E. K. M. skulle vilja i nåder upphäfva gällande in- eller utförselförbud, stadgat
eventuela tullafgifter å de förbudna artiklarne, få Rikets Ständer härmedelst
i underd. öfverlemna å dessa tullafgifter upprättade förteckningar.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Oktober 1848.
Bilt. lill R. Si. Prot. i84\? och 1848, 10 Samt. 1 Afd.
71
5C2
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrif velse, y.o 22S.
N:o 223.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Okt. 1848.
Preste-ståndet den i9 — —
Borgare-ståndet den 19 — —
Bonde-ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse} angående regleringen
af utgifterne under Riksstatens i:sta hufvudtitel.
(Stats-utsk ti fl., N:o 38 och Mein., A:o 147.)
S. A. K.
I den till Rikets nu församlade Ständer alldina nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof har E. K. M., med afseende derå, att H.
K. II. Kronprinsen numera uppnått den ålder, sorn för honom medförde behof
af egen hofhållning, föreslagit, att den vid sednaste statsreglering för II.
K. II. bestämda anslagssumma, 23,000 r.-dr, måtte ökas med 73,000 r:dr, eller
till 100,000 r:dr, allt banko.
Då denna nådiga framställning synts Rikets Ständer innebära en anledning
till den förmodan, att II. K. II. Kronprinsens förmälning snart torde
vara att emotse, hafva Rikets Ständer, med hänsigt till de ökade omkostnader,
sorn häraf måste blifva en följd, ansett sig böra besluta, att H. Iv. TI:s
hofhållnings-anslag må, från och med början af det år, då II. K. ILs förmälning
eger ruin, förhöjas från sitt nuvarande belopp till 100,(XX) r:dr årligen,
af hvilken summa 73,000 r:dr alltså böra från berörde tid af Riksgäld slum lorets
medel utgå.
Beträffande öfriga till denna hufvudtitel hörande utgiftssummor hafva
Rikets Ständer icke funnit skäl till någon förändring, hvadan desamma blifvit
uppförde till enahanda belopp, som vid sistlidne riksdag, nemligen:
Första hufvudtiteln.
l:o Kongl, ho/stats-anslagen.
Kongl. Maj:ts hofhållning .... banko r:dr 420,000:
H. K. If. Kronprinsens dito  25,000:
Transport 445,000: — =—
Expeditions- Ut slottets Forslas, till und. Skrifvelse, iV.-o 225. 563
För D. K. II. Arffurstarne
II. M. Enke-Drottningens hofhållning
Möblers underhållande å de Kongl, slotten
Kongl, hofstallets utförd ring
Kongl, slottets polis-, lys- och renhållning
Roserbergs slott .....
Ved och kol för de Kongl, hofven
Transport 445,000
20,000
80,000
8,000
30,000
10,617
2,000
25,210
Summa banko r:dr 620,827
2:o Kongl, slotten.
Reparationer å Stockholms slott ni. fl. för
Kongl, hofven upplåtna byggnader
Brand väsendet och yttre lyshållningen å Kongl, slottet
Drottningholms och Svartsjö slott .
Gripsholms slott ......
Ulriksdahls slott ......
Haga lustslott och park ....
Strömsholms slott .....
32,000
5,800
16,000-
1.470
5,500
3.000
1.470
Summa 65,240
Summa banko r:dr 686,067
Utom indelta räntort upptagne, i enlighet med år 1845 års
riksstat, till . . . . . . . . . 231:
samt oindelt spanmål . . . . ... . . 402:
Rikets Ständer framhärda &c.
Summa banko r:dr 686,700: —
Stockholm den 20 Oktober 1848.
564
Expeditions-Ulskotlets Förslag till und. Skrifvelse, IV.o 226.
. N:o 226.
Uppläst och godkandt hos Ridd. oell Adeln den 17 Okt. '848.
Preste-ståndet den iq — —
Borgare-ståndet den ig — —
Bonde-ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , angående regleringen af
utgifterne under Riksstatens andra hufvudtitel
(Stats-utsk. Uti., N:ris 39 och 148 samt förstärkta Stats-utsk.
Meni., N:o 231.)
S. A. K.
I afsende å de under Riksstatens andra hufvudtitel uppförde anslag, få
Rikets Ständer följande beslut i underd. anmäla, nemligen:
1:0 Då Rikets Ständer af inhemtade upplysningar fått anledning förmoda,
att en bland de trenne byråchefs-befattningar, för hvilka löner finnas
uppförde å den för Justitie-departementets expedition gällande stat, skulle
utan olägenhet kunna indragas och de, samtelige byråcheferne 1111 åliggande,
göromål bestridas af tvenne sådane embetsman, för hvilken förmodan Rikets
Ständer hemtat stöd af det förhållande, att ett byråchefs-em bete, sorn, genom
innehafvarens befordran till högre befattning, för nära trenne år sedan blifvit
ledigt, ännu icke är återbesatt,- f!i Rikets Ständer, som till oförändradt belopp
uppfört nuvarande anslag för Justitie-departementets expedition, i underd.
anhålla, det täcktes E. K. M. i nådigt öfvervägande taga, huruvida icke
sådana förändringar i afseende på nämnde expedition må kunna, utan olägenhet
för ärendenas behöriga gång, tillvägabringas, hvarigenom en utaf omförmälde
trenne byråchefs-befattningar kunde indragas och lönen antingen
besparas för statsverket eller användas för andra, till denna hufvudtitel hänförlige,
oundgänglige utgifter; i hvilket ämne Rikets Ständer vid nästa riksdag
torde få emottaga nådig proposition.
2:o Vid utfärdandet af förordningen den 29 November 1845, om upphörande
af skyldigheten att hos Hofrätt betala lösen för protokoll i revisionssaker,
har E. K. M. tillika i nåder beslutat, att Hofrätternes betjening borde
för, till följd af denna lagförändring, fö ilo rade inkomster åtnjuta årlig ersättning
efter 700 r:dr för Svea Hofrätt, 565 r:dr för Götha Hofrätt och 265
r:dr för Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, samt att denna ersättning, beräknad
från och med början af år 1846, skulle till Hofrätterne qvartaliter
Fxpeditions-Ulskottets Förslag lill lind. Skrifvelse j -V.o ui6. 565
utb< lalas af hespari ngarne under Riksstatens andra hufvudtitél, intill dess annorlunda
kunde varda derom förordnadt; och är i E. K. M:s nådiga proposition
angående statsverkets tillstånd och helio!' äskadt, att ofvan omförniälde
■ersättningsbelopp ina varda å stat uppförde.
Med bifall till hvad E. K. M. i detta hänseende föreslagit, hafva Rikets
Ständer, såsom ersättning för de, genom upphörandet af skyldigheten att hos
Hofrätt betala lösen teir handlingarne i revisionssaker, Hofrätternes betjening
frångångne sportel-inkomster, å stat uppfört, för Svea Hofrätt 700 r:dr,
för Götha Hofrätt 565 r:dr samt för Hofrätten öfver Skåne och Blekinge
265 r:dr.
3:o Till iakttagande vid statsregleringen under sistförflutna riksmöte hade
E. K. M. gifvit Rikets Ständer tillkänna, att, sedan lagmansbostället Näsby
vid midfastan 1844 åter tillfallit Lagmans-embetet i den förenade Stockholms,
Södermanlands och Gottlands läns lagsaga, komme, likmätigt Kongl,
brefven den 6 Sept. 1791 och den 3 Februari 1841, den ännu på stat qvarstående
hälft af lagmanslöncn på Gottland, utgörande, med inbegripen ersättning
för derunder beräknade 23 ~ tunnor spanmål, 272 r:dr 4 sk., att till
statsverket indragas; men som, vid Riksstatens ordnande, den irring emedlertid
in i räfla L, att nämnde lönebelopp, hvilket var upptaget å allmänna indragningsstaten
för år 1844, blifvit icke allenast derifrån uteslutet, utan äfven
afdraget från det till Svea Hofrätt och derunder lydande justitiestat på andra
hufvudtiteln belöpande anslag, har E. K. M. i nåder föreslagit, att samma
Hofrätts stat, som icke bordt genom afdrag af ifrågavarande lönebelopp minskas,
måtte åter godtgöras den afdragna summan med 272 ralr 4 sk.; oell
hafva Rikets Ständer härtill lemnat bifall.
4:0 Sedan, genom E. K. M:s nådiga beslut den 2 Februari nästlidne år,
blifvit förklaradt, alt civil-ledamolen hos Krigs-hofrätten icke vidare borde
åtnjuta i ditintills gällande författningar stadgad andel i de böter, sorn af bemälde
Hofrätt, från och med 1847 års ingång, voro eller blefve ådönule,
utan att de böter, som varit honom anslagne, skulle tillfalla kronan, dock att
nuvarande civ il-leda molen Krigs-hofrättsrådet Gethe skulle, så länge han ombetet
innehafver, åtnjuta ersättning med 80 r:dr banko årligen, har E. K.. M.
i högstberörde nådiga proposition anseli denna ersättning, sorn för närvarande
utgår af besparingarne å Riksstatens andra hufvudtitél, höra uppföras å allmänna
indragningsstaten under nionde hufvudtiteln; men, med hänseende till
denna ersättnings mindre betydliga belopp, hafva Rikets Ständer ansett densamma
lämpligast kunna fortfarande utgå af andra hufvud titelns besparingar,
5G6 Expeditions-Vtskoltets Förslag till und. Skrifvelsej N;o 216.
samt derföre icke funnit skäligt att samma belopp å allmänna indragningsstaten
uppföra.
5:o 1 Högstberördc nådiga proposition år jemväl föreslaget, att den ge
nom
Kongl, brefvet den 18 December 1845, efter Dorgrätternes indragning,
deras ordinarie tjenstemän oell vakt betjente af allmänna medel tillagda ersättning
för sådana, i följd af nämnda indragning, dem frångångna sporlelin
koinster,
soin icke tillförene utgått af anslaget för hofsta ten, beräknade i me
deltal:
för
Ilof-åuditÖren J. J. Elgström till .... 223: — —
„ 1 lofnotarien, Protokolls-sekreteraren C. P. A. Hallbäck . 50: — —
„ Ilofnotarien, Kamniarjunkaren C. L. v. Mentzer . . 200: — —
och för vaktmästaren W> Högfält 50: — —
eller tillhopa
. banko r:dr 523:
årligen, hvilka ersättningsbelopp varit anvisade på besparingarne å andra huf
v
lid titeln, men komma alt upphöra i den mån nämnde personer afgå, måtte
uppå allmänna indragningsstaten under nionde hufvudtiteln uppföras; och
hafva Rikets Ständer, med bifall till hvad E. K. M. sålunda i nåder äskat,
beslutat å allmänna indragningsstaten uppföra bemälde personer till åtnjutande
af ofvan upptagne ersättningar, under vilkor likväl, att dessa minskas eller
upphöra i den mån innehafvarne framdeles af allmänna medel undfå motsvarande
eller högre löneförmåner.
6:0 Ehuru de utgifter, som af lorslags-anslaget för fångars vård och underhåll
111. m., vid sednaste riksdagen bestämdt till 450,000 r:dr, bordt bestridas,
visat sig uppgå lill betydligt högre belopp, har E. K. M. likväl, enär
anledning förekomme dertill, att, då fängelsesystemet hunnit ordnas och de
kostsamma fångtransporterne, i följd deraf, kunde inskränkas, omförmälde utgifter
jemväl komnie att, i mån deraf, minskas, i nåder föreslagit, att ifrågavarande
förslagsanslag nu måtte ökas till endast 650,000 r:dr, eller med
200,000 r.dr; men då kostnaderne för fångars vård och underhåll utgjort år
1845: 739,979 rdr 13 sk. 4 r:st. och år 1846 omkring 800,000 r:dr, samt, efter
hvad Rikets Ständer inhemtat, de årliga staterne för fångvården blifvit af E.
K. M. i nåder fastställde för år 1847 till 759,600 r:dr och för innevarande
är till 806,266 r:dr och 32 sk., hafva Rikets Ständer, med hänseende till angelägenheten
af att detta anslag bestämmes till en summa, hvilken så mycket
som möjligt närmar sig årsbehofvet, helst i annat fall vid statsregleringen
synes en större tillgång lor nya anvisningar, än som verkligen förefinnes,
ansett sig böra öka det å andra hufvudtiteln till fångars vård och underhåll
111. 111. uppförda förslags-anslag med 300,000 rdr.
Expeditions-Vtskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 216. 567
7:0 Med anledning af Rikets Ständers sednast församlade revisorers derom,
gjorda hemställan, hafva Rikets Ständer beslutat, att det å staten för Öfverståthållare-embetet
under sjette hufvudtiteln uppförde anslag af 8 r:dr tor en
skarprättare må, i likhet med hvad i afseende på lönerne för öfrige skarprättare
redan iakttagits, öfverflyttas lill det under andra hufvudtiteln hörande
anslaget för fångars vård och underhåll; äfvensom att till sistnämnde anslag
jemväl må öfverföras ett under åttonde hufvudtiteln nu förekommande
anslag af 8 ralr 15’ sk. till kyrkoherden i Marstrand för meddelande af religionsvård
åt tångarne å Carlstens fästning.
8.0 Bland de å Riks-statens andra hufvudtitcl uppförda anslag förekommer
ett belopp af 3,000 ralr, upptaget under benämning af "oförutsedda utgifter.
" Då emedlertid detta anslag utgör en del af de till E. K. ,ål:s disposition
ställde extra utgiftsmedel, hvilka ursprungligen utgörande 100,000 ralr,
men vid 1840—1841 årens riksdag nedsatta till 50,000 r:dr årligen, blifvit,
vid upprättande af Riksstaten för 1842 och följande åren, fördelade å andra,
sjette, sjunde och åttonde hufvudtitlarne, i mån af hvarje departements beräknade
behof, och hvilken fördelning jemväl uti nu gällande riksstat förekommer,
hafva Rikels Ständer, i enlighet med 1847 års statsrevisorers derom
väckta förslag, ansett ifrågavarande anslag 3,000 r:dr, böra, till undvikande af
missledning, i den blifvande nya riksstaten upptagas under sin rätta benämning
"extra utgifter.”
I sammanhang med föreslagna förändringar uti de under riksstatens andra
hufvudtitel uppförda anslag har E. K. M., i den nådiga propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof, dels tillkännagifvit, att E. K. M. ansåge
det Professorn, Doktor Schlyter för utgifvandet af Sveriges gamla lagar
tillagda arfvode, 1,200 ralr, böra än vidare, under förut stadgade vilkor,
fortfara och, i likhet med hvad förut egt rum, uppföras å allmänna indragningsstaten,
att derifrån till nästa riksdag utgå; dels äskat anslag för tillfälliga
under andra hufvudtiteln häuförliga utgifter, nemligen lör lagberedningen
samt för uppförande af läns-, stads- och häradsfängelser efter cellsystemet;
och få Rikets Ständer, hvad först beträffar det Professorn Doktor C. J. Schlyter
för utgifvande af Sveriges gamla lagar tillagde belopp af 1,200 r:dr årligen;
deraf 500 ralr såsom arfvode och 500 ndr såsom ersättning för biträde
och kostnader, underd:st anmäla, alt, med bifall till hvad E. K. M. i afseende
härå föreslagit, Rikets Ständer beslutat, det ifrågavarande anslag, 1,200'
568
Expeditions-Utskollets Forslag lill und. Skr fveise, N.o r/i6
r:dr årligen, må ytterligare å allmänna indragningsstaten utgå intill .slulet af
den tid, för hvilken nu fastställda statsreglering blifver gällande. Vidkommande
äter de i nåder äskade anslagen för lagberedningen samt för uppförande
af läns-, stads- och bäradsfängelser efter cellsystemet, få Rikets Ständer
åberopa sina under den 12 Febr. och den 29 Juli innevarande år i dessa
ämnen aflåtna under, skrifvelse!'.
Då, utom i ofvan anförda delar, någon förändring i afseende å de under
riksstatens andra hufvudtitel hörande anslag icke funnits böra ega rum,
hafva desamma blifvit upptagna till enahanda belopp som tillförene, endast
med någon tillökning uti förslagsanslaget till skrifmaterialer och expenser för
slutsummans lemnande,• hvadan de under ifrågavarande hufvudtitel uppförda
utgiftssummor blifvit fastställde att intill näst vidtagande statsreglering utgå,
som följer:
Justitie Departementet
Departements-chefen ..... b:ko r:dr 8,000: -— —
Departements-expeditionen ...... 10,850: 32. —■
Högsta Domstolen ........ 50,958: 2. 8.
Justitiekanslers-expeditionen ...... 7,568: 32. —
Justitie-revisions-expeditionen ...... 35,957: —- —
Svea Hofrätt med derunder lydande Justitiestat . . 76,653: 3. 7.
Götha dito med dito 75,144: 19. 1.
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med dito . . 29,625: 7. 2.
Krigs-Ilofrätten  6,270: 16. —
Fångars vård och underhåll, förslagsanslag . . . 769,707: 32. —
Mediko-legala besigtningar, dito ..... 3,000: -— -—
Skrifmaterialier och expenser, ved och ljus m. m., dito . 21,266: 47. 6.
Rese- och traktaments-penningar, dito .... 5,000: — —
Ersättning åt vittnen i brottmål, dito .... 5,000: — —
Extra utgifter  3,000: — —
Summa b:ko r:dr 1,108,002: —
Utom indelta räntor, upptagne i enlighet med 1845 års
risksstat, till ...... b:ko r:dr 4,828: -
Transport 1,112,830:
Expedition.1;-Utskottets Förslag tiil und. Skrifvelse, N.-o 227. 569
Transport 1,112,830: =— —
indelt spanmål
72: — —
samt oindelt dito 18: — —
Summa b:ko r:dr 1,112,920: — —
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 20 Oktober 1848.
N:o 227.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Okt. 1848.
Preste-ståndet den ig — —
Borgare-ståndet den ig — —
Bonde-ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underd. skrifvelse, angående regleringen afutgif
terna under Riksstatens tredje hufvudtitel.
(Stats-utsk Uti., N:o 40.)
S. A. K.
Då, i afseende å riksstatens tredje hufvudtitel, upptagande anslagen för
utrikes departementet, någon förändring hvarken blifvit i E. K. M:s nådiga
proposition angående statsverkets tillstånd och behof ifrågasatt eller af Rikets
Ständer funnits erforderlig, hafva berörde anslag blifvit fastställde till enahanda
belopp, som vid sistlidne riksdag, eller 225,650 r:dr, med under lönerne
inbegripne 643 tunnor spanmål.
Hvilket Rikets Ständer härigenom få hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 20 Oktober 1848.
Mt. UU R. St. Pral. 1847 osth i848> 10 Sami 1 A/d.
72
570
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse; IV.-o 22S.
N:o 228. '
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Okt. 1848.
Preste-stnndet den 19 — —
Borgare-ståndet den 19 — —
Bonde-ståndet den 20 — —1
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse} angående regleringen af
utgifterna under Riks-statens 4:de hujvudtitel
Stats-utsk. Uti, Nais 73, 149 och 253, Meni., N:o 210 samt
Först. Stats-utsk. Mern., N:o 231.)
S. A. K.
Rikets Ständer, som numera verkställt regleringen af utgifterna under
Riks-statens fjerde hufvudtitel, få härigenom hos E. K. M. i underd. anmäla
de beslut, hvilka med anledning af ifrågakomna förändringar i berörde hufYudtitels
anslag blifvit fattade, nemligen:
l:o Landtförsvars-Departementet.
a) Jemte tillkännagifvande att, enligt E. K. M:s nådiga beslut af Jen 20
April sistlidet år, en förändrad indelning af militär-distrikten i riket egt rum,
hvarigenom distriktens antal blifvit från sex minskadt till fem och er. af de
på Generalitets-staten uppförda fördelnings-generalslöner alltså besparades, har
E. Iv. M., enär det för armeens tjenstbarhet vore af största vigt, att åt så väl
Generaler som äldre regements- och korps-chefer bereda förmånen att vid afgång
från tjensten kunna af statsverket erhålla sådana pensioner, som, i förening
med de från armeens pensions-kassa utgående, någorlunda motsvara
lefnadsbehofven, nu i nåder begärt Rikets Ständers medgifvande, att den besparade
sjette fordelnings-generalslönön finge, i den rnon densamma blifver
disponibel, användas till bildande af fem pensionsrum å 1,200 r:dr hvardera,
att tilldelas ej mindre General-hefälhafvare eller Inspektörer för de serskilda
vapnen, än äfven Regements-, secund- och korps-chefer af armeen, då de efter
minst fern års tjenstgöring i någon af förenämnde egenskaper och uppnådd
sextio års lefnadsålder, erhålle afsked från sina innehafda befattningar,
med iakttagande dervid, att General-hefälhafvare eller Inspektörer, sorn kommit
i åtnjutande af så beskaffad pension, sedermera skulle kunna, emot den
-
Expeditions-Vtskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N.-o 22S.
571
sammas frånträdande, uppflyttas till erhållande af någon bland de å allmänna
indragningsstaten uppförda högre generals-pensioner, då sådan blefve ledig.
Tillika har E. K. M. i nåder behagat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
deruppå, att, ehuru i sammanhang härmed, generalitets-staten rätteligen borde
med 6,000 r:dr förminskas och ett lika belopp i stället till omförmälda
pensioner uppföras å allmänna indragnings-staten, hinder häremot dock uppstått
derigenom att, jemlikt Kongl, cirkulär-brefvet af den 2 Februari 1833
angående indelta armeens lönereglering, första Lifgrenadier-regementet egde
att för saknad öfverste-lön, hvilken ännu innehades af indelningshafvare på
gammal stat, intill hans afgång, af anslaget för fördelnings-generaler uppbära
ersättning med 3,300 r:dr årligen, hvadan och då således af den indragna
fördelniugs-generals-lönen för närvarande endast 2,700 r:dr vore till pensioner
disponible, anslaget från Generalitets-staten borde tills vidare förblifva
oförminskadt, så framt icke Rikets Ständer ville på allmänna indragningsstaten
jemväl anvisa förrberörda ersättning till första Lifgrenadier-regementet,
intilldes regementets gamla öfverste-indelning blifver i behörig ordning ledig
att tillträdas.
Då ofvannämnda nådiga framställning rörande en fördelnings-generalslöns
användande till pensioner instämmer med Rikets Ständers uti underdånig
skrifvelse af den 19 December 1840 yttrade åsigt, samt enär statsverkets
tillgångar icke, utan åsidosättande af mera angelägna föremål, medgifva det af
E. K. M. jemväl ifrågaställa anvisandet af statsanslag, motsvarande omförmälda
till första Lifgrenadier-regementet utgående löne-ersättning, hafva' Rikets
Ständer, jemte det vid sådant förhållande merberörda fördelnings-generalslön
kommer att tills vidare å staten för generaliteten qvarstå, funnit skäligt
medgifva, att ej mindre den nu disponibla delen af samma lön, 2,700
r:dr, än ock, efter löne-ersättningens upphörande, det återstående beloppet
3,300 r:dr må användas till pensioner för General-befälhafvare eller Inspektörer
för de serskilda vapnen samt regements-, secund- och korps-chefer af
arméen, då de, efter minst fem års ordinarie tjenstgöring i någon af förenämnda
egenskaper och uppnådd 60 års lefnadsålder, undfå afsked från sina innehafda
befattningar, äfvensom att General-befälhafvare eller Inspektörer, som
kommit i åtnjutande af så beskaffad pension, sedermera kunna mot densammas
frånträdande, uppflyttas till erhållande af någon bland de å allmänna
indragningsstaten uppförda högre generals-pensioner, då sådan blifver ledig.
b) Till förbättrande af de å staten för topografiska korpsen för en så
kallad renritare och en vaktmästare uppförda löner, utgörande för den förre
150 r:dr och för den senare 100 r:dr årligen, har E. K. M. i nåder äskat en
572
Expedit iöns-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse j JV.o aa 8.
tillökning uti anslaget för berörda korps af 200 r:dr, att emellan förbcmälde
personer fördelas.
Enär, efter hvad uti E. K. M:s nådiga proposition finnes antydt, det
ringa beloppet af de för ofvannämnde renritare och vaktmästare nu anvisade
löner föranled t svårighet att vid dessa befattningar fästa användbare och pålitlige
personer, hafva Rikets Ständer, i enlighet med E. K. Ms begäran, ökat
statsanslaget för topografiska korpsen med 200 r.-dr.
e) Utan att ifrågasätta någon förändring i afseende på det för kommendantsstaten
uti nu gällande riksstat uppförda anslag, 6,765 r:dr 16 sk., har
E. K. M. i nåder äskat Rikets Ständers medgifvande till en behöflig reglering
af nämnda stat, när E. K. M. funné lämpligt att densamma företaga; och
få Rikets Ständer, med anledning häraf, till E. K. M. i underd. öfverlemna
att, i afseende på kommendantsstatens reglerande, vidtaga de förfoganden,
som kuuna finnas nödige och lämplige samt utan tillökning i det nuvarande
anslagets belopp låta sig verkställa.
2:o Indeldta Arméen.
a) Under tillkännagivande, hurusom vid 1834—1835 årens riksdag ett
förut af öfverskotten på statsverkets inkomster bestridt extra anslag till ersättning
för de af Westgötha regemente tillförene innehafda fördelsräntor
blifvit under kontanta anslaget för indelta armeen med 1,494 r:dr 35 sk. 4
rst årligen å stat uppfördt, har E. K. M., enär denna indelnings-ersättning,
hvilken, enligt Kongl, brefvet den 2 Februari 1813, till regementet utfölle
efter gällande markegångspris å räntorna, sådana de till kronan inginge, under
de sista tio åren i medeltal uppgått till 1,771 r:dr 8 sk. för år, samt en
sådan utgift utöfver förslagssumman förorsakade minskning i de andra indelta
regementen tillkommande lönefyllnadsbelopp, nu i nåder föreslagit, att indelta
armeens kontanta anslag mätte tillökas med skilnaden emellan förrberörda
2:ne summor, eller 276 rdr 20 sk. 8 rst.
Då ifrågavarande årliga indelnings-ersättning, såsom beroende af markegång,
är underkastad ständig omväxling, vid hvilket förhållande det till bestridande
deraf anvisade statsanslag, ehvad förhöjning deri eger rum eller ieke,
kan utfalla med brist eller besparing; så och enär för öfrigt dylika, i allt
fall mindre betydliga brister synas utan svårighet kunna betäckas af å titeln
uppkommande allmänna besparingar, hafva Rikets Ständer funnit sig häraf
förhindrade att lemna bifall till hvad E. K. M. uti förevarande hänseende i
nåder föreslagit.
Expeditions-Utskottets Forslag till und. Skrifvelse t N;o 228.
573
b) E. K. M., som i öfverensstämmelse med Rikets sednast försam fa de
Ständer under, hemställan, under den 29 April 1846 till staden Haparanda,,
såsom donation för ali framtid, i nåder öfverlåtit det åt Norrbottens Fält jägarekorps
dittills anslagna kapitensbostället Hapa niemi med tillhörande laxfiske,
af hvilket boställe staden vid midfastan år 184-7 kommit i besigtning,
bar, af sådan anledning, nu i nåder begärt, att den nämnda korps i stället
tillförsäkrade ersättning, hvilken blifvit bestämd efter boställets år 1827 uppskattade
afkastning och under tiden utgiuge från anslaget å 4:de hufvudtitelu
till oförutsedda behof, måtte med 284 r:dr 20 sk. beviljas och tilläggas kontanta
anslaget för indelta armeen, för att derifrån till korpsen anordnas.
Då Rikets Ständer, enligt underd. skrifvelse af den 5 April 1845, förklarat
sig vilja genom ett statsanslag, som kunde pröfvas motsvara kapitensbostället
Hapaniemi’s afkastning, bereda Fältjägarekorpsens lö-ningsfond ersättning
lör boställets öfverlåtelse till Haparanda stad, har den af E. K. M. för
ofvan uppgifna ändamål nu äskade tillökning uti indelta armeens kontanta
anslag blifvit beviljad.
c) Med anledning af E. K. Ms derom gjorda nådiga framställning hafva
Rikets Ständer funnit skäligt förordna att, i enlighet med hvad Rikets sednast
församlade Ständer medgåfvo, öfverskottet af de indelningsräntor, sorn
förut ingått ensamt till rusthållarne vid södra bataljonen af Bohus läns regemente,
bör fortfarande ställas till E. K. M:s nådiga disposition, till betäckande
af de kostnader, sorn för statsverket uppkommit genom nämnda bataljons
förändring tills vidare till likhet med roteradt infanteri.
d) Med åberopande af vederböntndes i lrågan aigifna underd. betänkande,
har E. K. M. förnyat Sin vid sednast förlidna riksdag gjorda, men då af
Rikets Ständer icke bifallna nådiga framställning om beviljande af 20 arfvoden
för reserv-lä ka re, ä 300 r.-dr hvartdera, med tillhopa 0,000 r:dr årligen,
att tilldelas sådane pensious-berättigade regementsläkare af så> väl indelta sorn
värfvade armeen, hvilka, vid afskedstagande från regements-läkarebefattningen,
erhålla nådigt tillstånd att ingå uti fältläkare-korpsens reservy hvilket
anslag E. K. M. ansett lämpligen kunna å 4:de hufvudtiteln upptagas- under
serskild rubrik af: armeens sjukvärelj tillika med det vid förra riksdagen beviljade
och för närvarande under kontanta anslaget för indelta armeen inbegripna
resestipendium för militär-läkare.
Eldigt hvad E. K. M. jemväl nådigst tiilkäunagifvit, skulle anvisandet af
ifrågsvarande arfvoden hafva till följd, att regementsläkare, sorn i lön åtnjuta
700 r:dr, men vid afskedstagandet undfå i pension endast 400 r:dr, blefve i
tillfälle alt, sedan rättighet till pensions uppbärande för dem iuträdt, utan
574
Expeditions-Utskotlcts Förslag till und. Skrifvelsej IV.-o 21S.
minskning i inkomster lemna sina befattningar och ingå uti fältläkare-korpsens
x’eserv, för att användas såsom öfverläkare vid de bakom armeens rygg
inrättade provisoriska sjukhus, samt att följaktligen den egentliga fäll-tjenstgöringen
kunde uppdragas åt yngre regements- och bataljons-läkare, såsom
mera i stånd att uthärda fälttågens besvärligheter; men då det oundgängliga
behofvet af omförmälda arfvoden för reserv-läkare skäligen torde kunna ifrågasättas,
hafva Rikets Ständer, i betraktande jemväl af statsverkets knappa tillgångar,
funnit sig icke kunna bifalla hvad E. Iv. M. i förevarande hänseende
nådigst föreslagit.
Vidkommande åter olYanberörda vid sistlidna riksdag anvisade rese-stipendium
af 1,333 r:dr 1(3 sk., så enär detsamma destomindre synes böra, såsom
för närvarande eger rum, upptagas under kontanta anslaget för indelta
armeen, som jemväl läkare vid värfvadt regemente kan deraf komma i åtnjutande,
hafva Rikets Ständer ansett näim]lla belopp böra under rubrik af
”resestipendium för militär-läkare” under 4:de bufvudtiteln serskildt uppföras.
e) Med afseende derå, att militias-boställskassan, i följd af verkställd nybyggnad
af karaktershus å de indelta armeens befäl anslagna boställen, nu
mera blifvit så medtagen att, ehuru all sådan nybyggnad tillsvidare inställts,
de kassan åliggande utgifter för närvarande öfverstege inkomsterna med 3,341
r:dr årligen, har E. K. M. i nåder begärt, dels att de pensioner och tili indragning
bestämda löner, hvilka nu betunga denna kassa, till ett belopp af
4,168 r:dr 23 sk., måtte på allmänna indragnings-staten äfverflyttas, dels att
Rikets Ständer ville medgifva att, när framdeles embets- och tjenstemän, sorn
njuta lön af militias-boställskassan, antingen vid den ålder, då, enligt forfattliingarne,
lönen får såsom pension bibehållas, undfå afsked, eller ock vid blifvande
regla ringar af Krigs-kollegium ställas på indragning, de må med innehafda
lönen på allmänna indragnings-staten få uppföras.
Af Rikets Ständers år 1847 församlade revisorers berättelse inhemtas, att
militise-boställs-kassans behållning, hvilken år 1833 utgjorde 417,313 r:dr 46
sk. 6 r:st. och år 1843 endast 288,738 r:dr 38 sk. 8 r:st., vid slutet af år
1845 ytterligare minskats till 202,868 r:dr 3 sk. 11 rist., oaktadt ali nybyggnad
å boställen sedan år 1844 varit inställd; — deli enligt ett al Krigskollegium
till E. K. M. i underd. afgifvet förslag, deraf Rikets Ständer tagit
kännedom, beräknas nämnda kassas årliga, inkomster afreservhemmans-räntor,
intresse-medel m. m. lill 22,040 r:dr 14 sk. och 5 rist, och utgifterna till
25,381 r:dr 14 sk. 11 rist., uti hvilka sednare, oberäknadt ofvannämnda pensioner
och till indragning bestämda löner, ingå ordinarie löner och arfvoden
Expeditions-Utskottets Förslag till and. Skrifvelse, /V.o 22#. 575
till sammunräknadt belopp af 6,351 r:dr 6 sk. 4 r:st. Berörda missförhållande
emellan inkomster och utgifter måste således otvifvelaktig! medföra fondens
successiva afl ägande och slutliga försvinnande. Då emedlertid Rikets Ständer
icke inse behofvet eller nyttan af denna serskilda kassas tillvaro, ulan deremot
hysa den åsigt, att de med mililiae-boställskassan afsedda ändamål skulle
likaväl kunna uppfyllas samt derjemte en icke obetydlig nedsättning uti de
med den serskilda kassaförvaltningen förenade dryga aflöningskostnader beredas,
derest de kassan åliggande utgifter komme att af statsverkets medel direkte
bestridas, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse härmed, ej funnit
skäl att antaga det, i afsigt att betrygga fondens framtida bestånd, väckta nådiga
förslag angående öfverflyttning på allmänna in dra gnin gs sta ten af de å
mili CitK-boslä 11 s k assa 11 nu anvisade löner och pensioner, hvadan E. K. M:s nådiga
framställning i detta hänseende icke blifvit af Rikets Ständer bifallen.
f) För inrättande af instruktions-kompanier vid indelta infanteriet harE.
E. M. i nåder äskat enahanda belopp, som vid sednaste riksdag dertill begärdes,
eller för personalens underhåll 35,000 r:dr samt för vidmakthållande
af nödiga säng- och husgerådspersedlar m. m. 2,500 r:dr, eller tillhopa årligen
37,500 r:dr, med begäran derjemte, att anskaffningen af ofvanberörda persedlar
111. 111. linge bekostas af första års-anslaget för instruktions-kompaniernes
underhåll; men Rikets Ständer hafva icke funnit sig kunna bifalla E. K. M:s
nådiga proposition härom.
g) För tilivägabringande utaf en ytterligare utsträckning af indelta infanteriets
regementsmöten, hvartill nuvarande anslag för möteskostnader ej
lemnade erforderlig tillgång, bar E. K. M. i nåder äskat en årlig summa af
17,631 r:dr; -- men enär statsverkets inskränkta tillgångar icke medgifva ytterligare
förhöjning i det anslag till möteskostnaders bestridande, hvilket vid
1840—1841 årens riksdag af Rikets Ständer beviljades såsom ersättning för
de utaf rust- och rotehållare dittills erlagda mötespassevolans-afgifter, hafva
Rikets Ständer funnit sig förhindrade att bifalla hvad E. K. M:s nådiga proposition
i denna del innehåller.
3:o T^är
a) Sedan E. K. M., under den 26 Mars 1846, i sammanhang med anbefalld
förändrad organisation af lifgardet till häst, låtit ad interim för detta
regemente utfärda en derefter lämpad nyr allöningsstat, hvilken slutade sig på
en summa af 66,192 r:dr 33 sk. 6 rst. och således med 3,177 r:dr 20 sk.
öfversteg regementets anslag enligt riksstaten, men deremot endast tillsvidare
576
Expeditions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 23S.
fått tillämpas, i dea mån regementet, i föreskrifven ordning, till densamma
från en jemväl fastställd så kallad öfvergångs-stat öfvergått, har E. K. M.,
med tillkännagifvande häraf, äfvensom att, å andra sidan, i utgifterne för regementets
beklädnad, sadelmundering och fourragering tillvägabragts bespaTingar
af tillsammans närmare 20,000 r:dr, nu i nåder föreslagit Rikets Ständer,
att omförmälda, för definitiv fastställelse af lifgardets till häst nya organisation
erforderliga tillökning i nuvarande anslag för detta regemente måtte
varda med 3,177 r:dr 20 sk. på stat uppförd.
Under handläggningen af denna fråga hafva Rikets Ständer tagit kännedom
om de, på E. K. M:s nådiga befallning, sedan år 1841 för lifgardet till
häst verkställda regleringar och såmedelst uppkomna besparingar å derför uppförda
stats-anslag, samt härutinnan inhemtat, hurusom dessa besparingar utgöra,
i sammanräknad t belopp, 18,074 r:dr 41 sk. ti r:st.
Jemföres åter 1846 års ofvanberörda interims-aflöningsstat med det uti
1845 års riksstat för lifgardet till häst uppförda löne-äiislag, 63,015 r:dr 13
sk. 6 r:st. visar sig i förstnämnda stat en tillökning i kontanta penningar af
3,930 r.dr 20 sk., men deremot en minskning i span måls-anslaget af 125 tunnor
16 kappar, utgörande, efter 6 r:dr per lunna, 753 ralr, eller en nettoförhöjning
af 3,177 ralr 20 sk.
Enär nu denna af E K. M. i nåder äskade förhöjning i regementets å
riksstaten uppförda löne-anslag betydligt understiger de besparingar, hvilka,
enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit utredt och upplyst, med tillsammans
14,252 ralr 16 sk. uppkommit å de serskilda anslagen för regementets beklädnad
samt fourragering, remontering och skoning m. m., så att i allt fall en
netto-besparing återstår af 11,074 r:dr 44 sk., hafva Rikets Ständer, med afseende
å detta förhållande, bifallit att det uti riksstaten under värfvade armeen
för lifgardet lill häst uppförda anslag förhöjes med 3,177 r:dr 20 sk.,
på det sätt, att beloppet af kontanta penningar ökas med 3,930 ralr 20 sk.
och. anslaget af oindeld spanmål minskas med 125 tunnnr, 16 kappar, motsvarande,
efter 6 ralr per tunna, 753 ralr.
b) I sammanhang med ofvanberörda lönereglering för lifgardet till häst,
har E. K. M., enär, sedan 1846 års förändrade organisation af detta regemente
blifvit beslutad, den dervid tillika fastställda indragnings-stat, uppgående
till 7,086 ralr 12 sk., genom inträffad afgång redan så nedgått, att derå endast
qvarstode ett sammanräknadt belopp af 1,702 ralr 4 sk. 6 r:st., med derunder
inbegripna 56 tunnor spanmål, men detta belopp, bestående af lönefyllnad
för en ryttmästare på gammal stat, löner för indragne andre adjutanten
,
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N;o 228. 577
ten, musik-direkLoren och en trumpetare samt pensions-fyllnad för en afskedad
fanjunkare, sannolikt ej på längre tid klefve disponibelt, af sådan anledning
nu i nåder begärt, att, till befrämjanda af slntliga verkställigheten utaf
regementets nya organisation, berörda mindre betydliga summa 1,702 r:dr 4
sk. 6 r.st. måtte på allmänna indragnings-staten få öfverflyttas; och hafva Rikets
Ständer pröfva t skäligt lemna bifall till hvad E. K. M. sålunda i nåder
föreslagit.
c) Följande, hittills från anslaget å 4:de hufvudtiteln till oförutsedda
behof årligon anordnade utgiftsposter, nemligen dels 660 r:dr 40 sk., utgörande
skillnaden emellan bestämda rationspriset för de fyra sommarmånaderne
Juni med- September och det för vanliga tjenstgöringstiden gällande pris per
häst för de till Kronprinsens hussar-regementes i Götheborg förlagda kommendering
hörande en under-officers och tjugofem bussar-hästar, dels ock den
till kokved och lägerhalm åt regementet under dess möten efter markegångspris
årligen utgående kostnad, förslagsvis upptagen till 133 r:dr 16 sk., äro
uti E. K. M:s nådiga proposition föreslagne till uppförande under nämnda
regementes stats-anslag, så vida icke, hvad förstberörda summa anginge, Rikets
Ständer skulle finna lämpligare medgifva, att densamma finge för framliden
påföras förslags-anslaget till fourragering af värfvade kavalleriets och artilleriets
hästar.
Då ifrågavarande, på gällande passevolans-kontrakt grundade utgifter visat
sig vara af permanent egenskap och följaktligen icke böra af ett för tillfälliga
behof anvisadt anslag bestridas, hafva Rikets Ständer, med afseende
jemväl å 1845 års revisorers i ämnet gjorda framställning, bifallit att omförmälda
2:iie utgiflsbelopp må med tillsammans 794 r:dr 8 sk. uppföras under
stats-anslaget för Kronprinsens hussar-regemente.
d) Med anledning af sqvadrons-chefernes vid Kronprinsens hussar-regeiiiente
hos E. K. M. i underd. gjorda anhållan, att då, i anseende till den i
sednare tider uti Skåne inträffade stegring af priserne på de väsendtligaste
foderartiklar, de icke längre kunde besörja utfodringen af regementets liästar
för det i 1816 års passevolans-kontrakt bestämda, ännu gällande rationspris
af 77 r:dr 32 sk. årligen för hvarje häst, samma pris måtte med 12 r:dr 12
sk. per häst förhöjas, har E. K. M., enär kostnaden för fourrageringen af de
artilleri-hästar, som i Skåne för kronans räkning utan passevolans underhållas,
vore betydligt högre än det af bemäld e sqvadrons-chefer begärda förhöjda
rationspris, hvadan det kunde förutses, att, derest kronan sattes i nödvändighet
att öfvertaga utfodringen af hussar-regementets hästar, statsverket
Bill. till Fi. St. Fröt. 1847 °<7* 1848> 10 Sami. 1 Afd. 73
578 Expeditions-Utskotlets Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 218.
fmge vidkännas kostnader, åtminstone motsvarande beloppet af nämnda förhöjning,
hvilken, beräknad för regementets 537 hästar, skulle uppgå till G,578
r.dr 12 sk., på grund häraf nu i nåder äskat, att forsla gs-anslaget till fourragering
af värfvade kavalleriets äfvensom af artilleriets hästar måtte med
5,923 r:dr förökas, hvarigenom berörda anslag blefve till jemna 132,000 r:dr
förhöjdt.
I betraktande af de uti E. K. M:s nådiga proposition uppgifna förhållanden
och då, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, ifrågavarande förslagsanslag,
oaktadt de i fourragerings-kostnaderne för lifgardet till häst uppkomna
besparingar, under de sednare åren visat sig icke motsvara belöpande kostnader,
hafva Rikets Ständer lemnat bifall till hvad E. K. M. i ofvannämnda hänseende
nådigst föreslagit.
e) Uti det vid sistförflutna riksdag beviljade reservations-anslag, 5,000
r:dr, till fourragering af artilleriets legda hästar, hvilket anslag visat sig vara
för ändamålet otillräckligt, har E. K. M. i nåder äskat eli förhöjning af 3,000
r:dr, så vida icke Rikets Ständer ansåge mera lämpligt att sammanföra detta
anslag, ökadt till 8,000 r:dr, med förslags-anslaget till fourragering för värfvade
kavalleriets och artilleriets hästar samt tillika medgifva, att kostnaden
för underhållet af artilleriets legda hästar äfven linge af sistnämnda anslag
bestridas.
Då, enligt hvad E. K. M:s vid sistlidne riksdag aflåtna nådiga proposition
om statsverkets tillstånd och behof gifver vid handen, utgifterne för underhållet
af artilleriets legda hästar dittills icke öfverstigit 6,000 r:dr föråret,
samt under den sedermera förflutna korta tiden nuvarande anslags otillräcklighet
icke synes hafva blifvit af erfarenheten till fullo ådagalagd, helst under
år 1845, kostnaderna i detta afseende endast med 31 r:dr 10 sk. öfverstigit
anslagets belopp, hafva Rikets Ständer, som ej heller ansett lämpligt att,
på sätt ifrågaställdt blifvit, omförmälda anslag sammanföres med det för fourragering
af värfvade kavalleriets och artilleriets hästar, funnit sig icke höra
bifalla hvad E. K. M:s nådiga proposition i dessa delar innehåller.
f) Med afseende å hvad departements-chefens underdåniga förslag till
ordnande af försvarsverket till lands innehåller, angående hehofvet af en serskild
ingeniör-trupp, har E. K. M., för årliga underhållet af en dylik trupp,
bestående, utom nödigt befäl och underbefäl, af 60 man värfvade sappörer
och påräknad att utgöra stam för det beväringsmanskap, som kunde finnas
tjenligt att densamma tilldelas, nu af Rikets Ständer i nåder äskat ett årligt
anslag af 3,640 r.-dr,- anseende E. K. M. detta belopp böra sammanföras med
anslaget för ingeniör-korpsen, och denna korps, sålunda försedd med trupp,
Expedilions-Utskotlets Förslag lill und. Skrifvelse, N.o 228. 579
å 4:de hufvud titeln upptagas under rubriken: värfvade armeen; hvaremot,
enär den nya truppen vore ämnad att förläggas på Carlsborgs fästning, för
att, jemte dess egentliga åligganden, bestrida fångbevakningen derstädes, i
stället för de dertill nu beordrade kommenderingar utur indelta armeen, och
således borde af anslaget för fångvården njuta enahanda underhålls- med flere
förmåner, som hittills beståtts dessa kommenderingar, återstoden af den
för ifrågavarande nya trupp med befäl beräknade, inalles till 10,G21 r:dr 42
sk. årligen uppgående underhållskostnad skulle af nyssberörda anslag utgå.
Erkännande nyttan och ändamålsenligheten af den ifrågaställda serskilda
ingeniör-truppens bildande, hafva Rikets Ständer likväl ansett statsverkets disponibla
tillgångar icke, utan åsidosättande af andra mera maktpåliggande behof,
medgifva anvisandet af det för nyssnämnda föremål sålunda äskade anslag,
helst utväg till betäckande af de i förrberörda hänseende såsom erforderliga
uppgifna kostnader torde utan olägenhet kunna beredas genom minskning
i den värfvade armeens numerär. I betraktande häraf och då, efter
Rikets Ständers tanka, lämpligheten af en värfvad trupps begagnande till
fångbevakning synes med skäl böra betviflas, vid hvilket förhållande ovisst
är, huruvida icke det för sappör-korpsens underhåll påräknade bidrag af fångvårdsmedlen
skulle komma att försvinna, hafva Rikets Ständer funnit sig icke
kunna bevilja ofvannämnda, uti E. K. M:s nådiga proposition äskade anslag.
4:o Beväringen.
Under åberopande af den till Rikets Ständer aflåtna serskilda nådiga
proposition angående förändrade grunder för beväringsmanskapets uttagande
lill vapenöfning och annan tjenstgöring m. m., i enlighet hvarmed skulle till
vapenöfning i uppgifven ordning, endast kallas en för alltid bestämd styrka
af 14,525 man, deraf 11,181 borde fördelas på armeens stamtrupper, samt
manskapets öfningstid fastställas till 31 dagar, bar E. K. M., enär, efter uppgjord
beräkning, årliga kostnaden för det armeen tillhörande beväringsmanskaps
vapenöfningar komme att uppgå till 138,000 r:dr och således med
58.000 r:dr öfverstiga det för ifrågavarande behof å 4:de hufvud titeln redan
uppförda anslag’, 80,000 r:dr, af sådan anledning nu äskat en summa af
58.000 r:dr, för att, tillsammans med nyssberörda för ändamålet redan beviljade
belopp, hvars egenskap af forsla gs-an sia g då boivie upphöra, utgöra
ett ständigt reservations-anslag. För den händelse likväl, att Rikets Ständer,
med antagande i öfrigt af de nya grunderna för beväringens vapenöfningar,
skulle föredraga att låta kostnaderna derför bestridas af det redan
380 Expeditions-Utskottets Förslag lill lind. Skrifvelset !V.-o 22S.
dertill afsedda forslags-anslag, liar E. K. M. behagat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
deruppå, alt, i sådant fall, från berörda förslags-anslag borde afdragas
och till 5:le hufvudtiteln öfverflyttas hvad deraf kunde finnas böra på
sjöbeväringsmanskapet belöpa.
Då Rikets Ständer, enligt livad uti underd. skrifvelse den 8 sistlidne Juli
är vordet anmäldt, ansett sig icke kunna lenina bifall till de uti högstberörde
nådiga proposition framställda förslag, dels att endast en viss till antalet
bestämd del af hvarje års första beväringsklass årligen skulle till vapenöfning
inkallas, dels angående den årliga öfningstidens utsträckning till 31 dagar,
utan yttrat sin åsigt vara, att med beväringsmanskapets uttagande till vapenöfningar
bör förhållas hädanefter sorn hittills, hafva Rikets Ständer, viel sådant
förhållande, funnit sig icke böra bifalla livad E. K. M. i nåder föreslagit
i fråga om förhöjning af anslaget för nämnde manskaps vapenöfningar, äfvensom
rörande detta anslags förvandling till reservations-anslag. Emedlertid
och då Rikets Ständer inhemtat, att ifrågavarande anslag, i följd af det exercerade
manskapets årligen ökade styrka, under åren 1841—1845 städse befunnits
otillräckligt, så att derå uppstått brist
år 1841 af 23,888 r:dr 35 sk. 7 r:st.
„ 1842 — 43,295 — 40 — 9 —
„ 1843 — 38,166 — 7 — 5 —
„ 1844 — 44,158 — 47 — 8 —
oqh år 1845 — 41,469 — 45 — 2 —,
hafva Rikets Ständer, med hänsigt till angelägenheten deraf, att förslags-anslagens
i riksstaten utförda belopp i möjligaste måtto bringas i öfverensstämmelse
med verkliga behofvet, funnit sig böra meranämnda förslags-anslag förhöja
med 40,000 rdr, eller till 120,000 r:dr, hvarvid, enär Rikets Ständer, i
saknad ej mindre af uppgift rörande hittills varande årliga medelantalet af
beväringsskyldige ynglingar inom de för lands- och sjöbevärings utgörande i
E. K. M:s högstberörde nådiga proposition fastställde olika distrikt, än ock
af andra för approximativt beräknande af vapenöfnings-kostnaderne särskildt
.för land- och serskildt för sjöbeväringen, icke varit i tillfälle att uppgöra någon
på tillförlitliga grunder stödd fördelning af detta anslag mellan 4:de och 5:te
hufvudtitlarne, Rikets Ständer funnit skäligt medgifva, att ifrågavarande nu
till 120,000 r:dr förhöjda förslags-anslag må, i mån af behof, hädanefter som
hittills användas jemväl till bestridande af de för sjöbeväringens underhåll
under dess vapenöfningar erforderliga kostnader.
Expeditions-Ulskottets Förslag lill tind. Skrifvelse} N.-o 228.
581
5:0 Materielen.
a) Hos Rikets Ständer har fråga blifvit väckt derom att, då under-officerarnes
vid artilieri-regementerne uniformer ingalunda vore mindre kostsamma,
men deremot, i följd af tjenstgöringens beskaffenhet, underkastade vida
betydligare slitning än under-officerarnes vid lifgardes-regementena till häst
eller fot, de för artilleri-underofficerarne nu medgifna beklädnads-penningar,
utgörande för hvarje underofficer 50 r:dr banko, måtte förhöjas till 70 r:dr,
eller enahanda belopp, hvartill beklädnadsmedel uppbäras af underofficer vid
lifgardes-regementena till fots; och som Rikets Ständer ansett en sådan tillökning
i artilleri-underofficerarnes löneförmoner vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
hafva Rikets Ständer beslutat, att de för sistbemälde underofficerare,
enligt gällande stat, bestämda beklädnads-penningar må med 20
r:dr för hvardera förhöjas, samt följaktligen under anslaget för försvarsverket
i allmänhet, eller Krigs-kollegii departementer, uppfört ett efter underofficerarnes
antal, utgörande vid Svea artilleri-regemente 48, vid Götha 47 och vid
Wendes artilleri-regemente 33, eller tillsammans 128, lämpadt belopp af
2,560 r:dr, hvarigenom berörda anslag, uppgående enligt senaste statsreglering
tili 666,666 r:dr 32 sk., alltså blifvit ökadt till 669,226 r:dr 32 sk.
b) E. K. M., som, ehuru under de senare åren besparingar egt rum å
anslaget till lifmundering för indelta armeen, 71,000 r:dr, icke ansett skäl
vara för handen att föreslå nedsättning af detta belopp, har deremot begärt
Rikets Ständers medgifvande, att, så länge berörda anslag lemnar behållning,
denna finge användas, dels till bestridande af beklädnads-slitnings-ersättning
för de kommenderingar utur indelta armeen, hvilkas underhåll af 4:de hufvudtitelns
medel bekostas, dels för tillfällig anskaffning af beklädnadsförnödenheter
för indelta arméen, då medel dertill ej funnes å staten för Krigskollegii
utrednings-afdelning anvisade; — vid öfvervägande af hvilken nådiga
framställning Rikets Ständer då, enligt räkenskaperne, de å ifrågavarande anslag
uppkomna besparingar, efter medeltal för åren 1836—1845, utgjort allenast
1,361 r:dr för året, ansett någon nedsättning i samma anslag nu icke
böra ifrågakomma, men jemte det nuvarande anslag till lifmundering för indelta
arméen i den nya riksstaten alltså kommer att uppföras till oförändradt
belopp, funnit skäligt medgifva, att de besparingar, sorn derå kunna uppstå,
må till de af E. K. M. nu uppgifna ändamål användas.
c) Vidkommande det under denna hufvudlitel upptagna anslag till salpeter-uppköp,
194,000 r:dr, så och då, efter hvad räkenskaperna utvisa, den
så kallade salpeter-fonden, till hvilken berörda statsanslag ingår, under de
582
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, JV.-ö 228.
sednare åren befunnit sig i ständig tillväxt och, oansedt ganska betydliga belopp
deraf utgått till föremål, som med fondens bildande icke varit afsedda,
likväl vid 184-6 års slut företedde en nettobehållning af 592,758 r:dr 33 sk.
9 rst; synes detta förhållande, i förening med den omständighet, att E. K.
M., enligt Dess vid innevarande riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverkets
tillstånd och behof, likväl under förutsättning af det nuvarande statsanslagets
fortfarande till oförminskadt belopp, ansett nämnda fond kunna utan
olägenhet anlitas om ett bidrag af 300,000 r:dr för tillfälliga statsbehof,
nogsamt ådagalägga, att, såsom Rikets Ständers sednast församlade revisorer
jemväl erinrat, salpeter-fondens årliga statsanslag öfverstiger hvad som för bestridande
af derå ifrågakommande utgifter erfordras. — Med afseende bära
och då, enligt hvad i serskild underd. skrifvelse är anmäldt utaf salpetersfondens
nuvarande behållning endast ett belopp af 200,000 rxlr blifvit till begagnande
för tillfälliga statsbehof anvisadt, hafva Rikets Ständer ansett det
årliga statsbidraget kunna minskas med en summa, ungefärligen motsvarande
en lågt beräknad ränta å fondens återstående kapital-behållning, hvadan Rikets
Ständer pröfvat statsanslaget för salpeter-uppköp böra i den blifvande
nya riksstaten till 180,000 r:dr nedsättas.
d) Uti anslaget till ved och ljus för fästnings- och garnisions-orter har
E. K. M. i nåder äskat en årlig tillökning af 5,000 r:dr; och då, på sätt i
E. K. M:s nådiga proposition jemväl omförmäles, nämnda anslag under åren
1842—1846 varit för ändamålet otillräkligt, så att derå uppstått brist, utgörande
i medeltal 4,737 rxlr 4 sk. 11 rst för året, samt de uppgifter, hvilka
af berörda anslag skola bestridas, visat sig vara i stigande, hafva Rikets Ständer
ifrågavarande förhöjning beviljat.
6:0 Diverse anslag.
a) E. K. M. hav i nåder äskat, att reservationerne å anslaget till durchmarche-kostnader
måtte icke allenast, i likhet med hvad Rikets Ständer vid
de tvänne sista riksdagarne medgifvit, fortfarande få anlitas till vidmakthållande
af Lifgardes-regementenas matinrättningar, utan äfven få användas till
bestridande af underhålls-kostnaden för de kommenderingar utur indelta armeen,
som E. K. M. funne nödigt beordra till vården och försvaret af rikets
fästningar.
Då ifrågavarande sedan år 1841 utgående understöd för Lifgardes-regementenas
matinrättningar under nuvarande förhållanden och i följd af de
stegrade priserne å lifsförnödenheter synes fortfarande af behofvet påkalladt
Expeclitions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse j IV; o ‘zi8.
583
samt, i anseende till det betydlgia beloppet af de u anslaget till durchmarchkostnader
uppkomna reservationer, utgörande vid 1845 års slut 56,397 r.dr
9 sk. 11 r:st, dessa reservationer torde jemväl lemna tillgång till bekostande
af underhållet för de å fästningarne kommenderade indeite trupper, för
hvilket sistnämnda föremål anslag å stat icke finnes uppfördt, hafva Piikets
Ständer bifallit att reservationerne å anslaget till durchmarch-kostnader må
för de af E. K. M. nu uppgifna behof disponeras.
b) I enlighet med hvad i underd. skrifvelse den 23 sistlidne September
är vordet anmäldt har det till rese- och traktamentskostnader för städernes
magistratspersoner och borgare vid besigtningar bland fjerde liafvudtitelns
diverse anslag uppförda reservations-anslag, 900 r:dr, erhållit egenskap af förslagsanslag.
c) Enär det ibland denna hufvudtitels diverse anslag upptagna belopp af
6,000 r:dr till ackordsförskotter och ersättningar, rätteligen synes böra och
jemväl hittills ansetts ega natur af reservationsanslag, så att derå uppkommande
behållningar, utan sammanblandning med hufvudtitelns öfriga besparingar,
för påföljande år endast finge disponeras till de föremål, som med
anslaget blifvit afsedda, hafva, af sådan anledning, Rikets Ständer ifrågavarande
belopp, under benämning af reservationsanslag, uti riksstaten upptagit.
d) Af E. K. M. är i nåder äskat, det Rikets Ständer måtte medgifva, att
de löne- och inqvarteringsanslag för arméen, hvilka vid Verkställighet af de
utaf E. K. M. i nåder gillade förslagen till ordnande af försvarsverket till
lands och sjös kunna blifva disponible, må få användas till löner och inqvarteringsersättning
åt befälet vid de serskilda korpser, som kunna komma
att bildas af sjöbeväringsmanskap, vare sig i förening med redan befintliga
sjötrupper eller utan en sådan förening,- och då, på sätt i ofvan åberopade
underd. skrifvelse den 8 sisth Juli blifvit anmäldt, Rikets Ständer ej mindre
antagit E. K. M.-s nådiga förslag angående bestämmande af vissa områden
utaf landet, hvarifrån beväringsmanskap uteslutande bör lör flottans behof utgöras,
än ock instämt uti den af E. K. M. yttrade åsigt, att manskap! af sjö—
beväringen bör förenas med en af dels värfvade och dels indelta sjötrupper
bestående ständig stam, vid hvilket förhållande de löne- och inqvarteringsbelopp,
sorn genom ifrågaställa indragningar vid landtarméen blifva disponibla,
lämpligen kunna och böra användas för det till sjöbeväringsmanskapets
exercerande möjligen behöfliga nya befäl, hafva Rikets Ständer bifallit hvad
E. K. M. i berörde hänseende nådigst föreslagit, dock under förbehåll att löneanslagen
uteslutande användas till det nya befälets aflöna lide, samt inqvar
-
584 Expcdilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse> N.o 218.
teringsanslagen likaledes ensamt begagnas lill inqvarterings-ersättning åt sam
-
ma befäl
Uti öfriga under denna hufvudtitel uppförde utgiftssummor har någon
förändring hvarken af E. K. M. blifvit i nåder äskad eller af llikets Ständer
funnits böra ega rum, med undantag allenast af 1 r.drs tillökning i anslaget
för skrifmaterialier och expenser m. m. för Landtförsvars-departementets kansli-expedition,
tili slutsummans jemnande, och hafva alltså fjerde liufvudtitelns
anslag blifvit fastställde att intill näst vidtagande statsreglering utgå
som följer:
Landtför svar s-Departementet,
Departements-chefen . . banko r:dr 7,000: — —
Departements-kansli-expedition . . . 15,805: 16. —
Dito Kommando-expedition .... 4,850: — —
Krigs-kollegium  27,176: — —
Generalitets-slaten  54,700: — —
Ingeniör-korpsen  22,911: 8. —
Topografiska korpsen  12,426: — —
Artilleri-staben  2,800: — —
Öfverkommendants-expeditionen i Stockholm
2,015: —- —
Kommendants-staten
6,765: 16. —
Kriks-akademien  38,296: 40. —
Allmänna Garnisons-sjukhuset . . . 31,320: — —
Resestipendium för militär-iäkare . . 1,333: 16. — 227,399:
uti 1845 års stat upptaget under anslaget
för indelta kavalleri- och infanteri-regementena.
Indelta Arméen.
Kavalleri- och infanteri-regementerna . 1,521,847: 42. 4.
Miiitieboställs-kassans reserv-hemmans
räntor
13,409: 16. —
Transport 1,535,257: 10. 4. 227,399; — —
Expeditions-TJiskotlels Förslag till und. Skrifvelse, N:o 228.
585
37,500:
186,669:
Transport 1,535,257: 10. 4.
Exercis-sqvadroners underhåll, reservationsanslag
* .
Möteskostnader, reservationsanslag . .
Ersättning för utöfver markegångsprisel
förhöjd betalning till inqvarteringsgifvare
för dagportioner vid indelta
regementenas marcher, reservationsanslag
227,399:
9,000:
Värfvade Arméen.
Lifgardet till häst (tillökning i penningar
3,930: 20 minskning i span
mål
in natura, 753:) . .
Kronprinsens hussar-regemente
Svea lifgardet ......
Andra lifgarde ......
Wermlands Fältjägare-regemente . .
Svea, Götha och Wendes artilleri-regementen,
reservationsanslag . .
Kavalleri- och artillerihästars remontering,
skoning m. m
Lega för hästar till artilleriets exercis
Fouragering af värfvade kavalleriets och
artilleriets hästar, förslagsanslag .
Fouragering af artilleriets legda hästar,
reservations■ anslag
66,192: 33. 6.
62,971: 27. 6.
85,659: 22. 6.
85,769: 22. 6.
25,684: 16. —
391,943: 46. 6.
28,000: — —
17,190:
132,000: — —
5,000: — —
Beväringen.
Lifbevärings-regementet  21,174: 16. —
Gottlands national-beväring .... 34,897: 37. 4.
Hallands beväring  3,560: —- —
Beväringsmanskapets vapenöfning, förslagsanslag
........ 120,000: — —
1,768,426: 10. 4.
900,411: 24. 6.
179,632: 5. 4.
Transport 179,632: 5.
Bih. lill R. St. Prot. 1847 och 1848, 10 Sami. t Afd.
4. 3,075,868: 40. %
74
58ö Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 228.
Transport 179,632: 5. 4. 3,075,868: 40. 2.
Materielen.
Försvarsverket i allmänhet eller Krigskollegii
Departementer, hvarunder
äfven inbegripes indelta räntor för
Åkers krutbruk och Husqvarna gevärsfaktori,
reservationsanslag .
Lifmundering för indelta infanteriet .
Inqvarteringskostnader i Stockholm, förslagsanslag
Dito i landsorterne, förslagsanslag
Salpeter-uppköp
Ved och ljus för fästnings- och garnisons-orter
669,616: 24. —
71,000:
12,000
24,000
180,000
19,000:
975,616: 24.
Diverse anslag.
Spanmälsuppbandlings- och bageri-kostnader
Durchmarche-kostnader, reservationsanslag
Rese- och traktaments-kostnader, förslagsanslag
Dito för städernas magistratsperson^-  och borgare vid besigtningar, förslagsanslag
Ackords-förskotter och ersättningar, reservationsanslag
Skrifmaterialier och expenser samt ved
och ljus för Krigskollegium m. 11.
verk ...
Skrifmaterialier och expenser för Departementets
kansli-expedition, förslagsanslag
-
25,000: — —
20,000: — —
6,666: 32. —
900:
6,000: — —
4,500:
2,627: 47. 10.
Oförutsedda utgifter
. 45,000:
110,694: 31. 10.
Summa b:ko i’:dr 4,162,180:
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 118. 587
Hvilken summa utgöres af: kontanta penningar .... 2,741,576: 16. —
indelta räntor, enligt det i 1845 års riksstat beräknade
värde  1,196,656: 32. —
indelt spanmål, dito dito  120,627: —
oindell dito, 17,220 t:r å 6 r:dr  103,320: — —
Summa b:ko r:dr 4,162,180: — —
Oberäknadt ofvanomförmälda af E. K. M. begärda nya eller tillökta anslag
å stat under denna hufvudtitel, bar E. K. M. för försvarsverket till lands
i nåder äskat följande till ständiga bebof icke hänförliga anslag, att utgå under
tre år med en tredjedel om året:
a) till anskaffning af redskaps-, rid-, anspanns- och stall-persedlar för
det sexpundiga fältbatteri, som ännu saknar dylika persedlar, 20,000 r:dr;
hvilket af E. K. M. nu begärda, för det återstående 6-pundiga batteriets försättande
i tjenstbart skick erforderliga anslag Piikets Ständer beviljat:
b, c) till kompletterande af bestyckningen å Waxholms och Carlstens
fästningar, för den förra 24,850 r:dr och för den sednare 49,680 r:dr.
Enligt uppgjorda och af E. K. M. i nåder fastställda planer, äro totalkostnaderne
för fullständig bestyckning af hufvudfästningarne vid Waxholm
och Carlsten beräknade, för den förra till 249,858, och för den senare till
89,680 r:dr; och då angelägenheten fordrar att nämnda bestyckning, i den
mon fästningsbyggnads-arbetets framskridande sådant medgifver, så fort som
möjligt bringas till fullbordan, hafva Rikets Ständer ansett sig böra, till bestridande
af de i berörda hänseende erforderliga återstående kostnader, anvisa
för Waxholms fästning 24,850 r:dr och för Carlstens fästning 49,680 r:dr.
d) till anskaffning af nya gevär 100,000 r:dr; i afseende hvarå Rikets
Ständer få underd. åberopa sin rörande denna fråga den 15 sistl. Juni aflåtna
underd. skrifvelse;
e) till anskaffande af reserv-fänghålstappar samt rengörings- och sönderlagnings-verktyg
för till slagkruts-antändning förändrade gevär, 10,000 r:dr och
f) till slagkrutshufvars tillverkning 10,000 r:dr.
I öfverensstämmelse med den af Rikets sednast församlade Ständer uttryckta
åsigt, rörande angelägenheten af äldre infanterigevärs förändring till
slagkrutsantändning, och då för betäckande af förenämnda i detta afseende
såsom nödiga ansedda kostnader tillgång icke lärer kunna beredas genom an
-
588
Expeditions-UtskoUets Förslag till und. Skrifvelse t N.o 128.
■visning å Krigs-kollegii artilleri-afdelnings ordinarie statsanslag, hafva Rikets
Ständer funnit skäligt de begärda extra statsanslagen af tillsammans 20,000
r:dr bevilja;
g) till fortsättning af Carlborgs fästningsbyggnad 90,000 r:dr.
Då ett afbrott i den pågående fästningsbyggnad en vid Carlsborg skulle,
oberäknad! andra för det allmänna deraf uppkommande olägenheter, tillintetgöra
möjligheten att på ändamålsenligt sätt sysselsätta det derstädes förlagda
krono-arbetsmanskap, hvaraf, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, kan
för fästningsbvggnaden påräknas en daglig arbetsstycka af 440 ä 480 man,
hafva Rikets Stander till E. K. M:s nådiga proposition i denna del lemnat bifall;
med iakttagande likväl att, enär vid innevarande riksdag för Carlborgs
fästningsbyggnad redan anvisats en summa af 12,500 r:dr, de nya anslagen
komma att utgå för innevarande år med ytterligare 17,500 r:dr och för hvartdera
af åren 1849 och 1850 med 30,000 r:dr;
h) till fortsättning af fästningsbyggnaderne vid Waxholm, Carlsten och
Carlskrona 315,000 r:dr, att af E. K. M. efter omständigheterna fördelas.
Vid pröfning af denna fråga hafva Rikets Ständer tagit kännedom af
chefens för ingeniör-korpsen till E. K. M. sistlidet år i underd. afgifna förslag
rörande omförmälda fästningsbyggnad ers fortsättande under de 3:ne år, för
hvilka de nya anslagen nu blifvit äskade; och då angelägenheten af ifrågavarande
för gränsförsvaret vigtiga befästningars fortsättande icke kan bestridas,
men statsverkets tillgångar icke medgifva att inom en inskränktare tidrymd
verkställa samtliga förenänmda byggnadsföretag, har det synts Rikets Ständer
lämpligast, att de för detta ändamål disponibla medel i främsta rummet användas
för skyndsamt fullbordande af den bland omförmälda befästningar,
som företrädesvis anses af behofvet påkallad, så vidt nemligen sådant kan
ega rum utan skadligt afbrott i det å de öfriga fästningarne pågående arbete.
På grund häraf och med hänsigt till de uti chefens för ingeniör-korpsen nyssberörda
förslag utredda förhållanden, hafva Rikets Ständer funnit sig böra,
till fortsättande af fästningsbyggnaderne vid Waxholm, Carlsten och Carlskrona,
anvisa för innevarande år, utöfver de vid innevarande riksdag till detta
ändamål redan beviljade 43,500 r:dr, ytterligare 61,500 rxlr samt för hvartdera
af nästkommande två år 105,000 r:dr;
i) till topografiska korpsens arbeten 36,000 r:dr.
I betraktande af den allmänna nytta, dessa arbeten visat sig medföra
och då anslaget för Krigs-kollegii fortifikations-afdelning, deraf, intill sistiidne
riksdag, kostnaderne för ifrågavarande arbeten bestridts, icke torde, utan
att för öfriga dermed afsedda behof blifva otillräckligt, kunna för äudamå
-
Expeditions-L tskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV o '<2 8.
589
let anlitas, hafva Rikets Ständer, sorn for topografiska korpsens arbeten redan
anvisat ett belopp af 5,000 r:dr, dertill ytterligare ans agit för innevarande
år 7,000 r:dr samt för b vartdera af nästföljande tvänue år 12,000 r:dr;
k) till bestridande af kostnaden för uppsättningen af den nya sappörtruppen
8,995 r:dr.
Såsom följd af hvad ofvan underdånigst blifvit anfört, i fråga om äskadt
årligt anslag för nämnda sappör-trupps underhåll, hafva Rikets Ständer funnit
sig icke heller kunna lill E. K. M:s nu ifrågavarande nådiga framställning
lenina bifall;
1) Jemte begäran om Rikets Ständers bifall till uttagande utur det för
krigsbehof bildade reserv-förråd för beväringsmanskapet ej mindre af nödiga
reqvisita till forsta uppsättningen af det tili vapenöfning påräknade manskaps
beklädnad, än ock af remtyg, utredning och tältlags-tross-effekter för detsamma,
har E. K. M. i nåder äskat till arbetslöner för munderingarnes förfärdigande
samt anskaffning af hufvudbonader och tält åt nämnda manskap
130,200 r:dr, samt för förstärkning af berörda reservförråd, å 45,000 r:dr årligen,
135,000 r-dr.
Då Rikets Ständer, på sätt i underdånig skrifvelse den 8 sistl. Juli blifvit
anmäldt, instämt i E. K. M:s yttrade åsigt om lämpligheten af att beväringsmanskapet
varder på stamtrupper fördeladt, samt nämnde manskaps inlörlifvande
med stamtruppen under de gemensamma vapenöfningarne tvifvelsutan
måste medföra behofvet af vissa förändringar i nuvarande sättet flir be
väringens beklädnad och utredning; så att fullkomlig likhet i dessa hänseenden
beredes emellan stammen och det dermed förenade beväringsmanskapet,
vid hvilket förhållande det af E. K. M. ifrågaställa anlitandet utaf reservförrådet
torde blifva af omständigheterna påkalladt, hafva, med afseende å
den synnerliga vigten af nämnde reserv-förråds bibehållande i fullständigt
skick samt de betänkliga följder, hvilka saknaden deraf i behofvets stund
skulle kunna medföra, Rikets Ständer funnit sig böra anvisa statsbidrag till
fyllande af de brister, hvilka genom ett dylikt anlitande af detta förråd
komme att deruti uppstå. Den i berörde hänseende erforderliga kostnadssumma
är i den nådiga propositionen beräknad till 45,000 r:dr årligen; men
då denna beräkning grundar sig på den al' Rikets Ständer icke godkända planen
om en för alltid bestämd årlig beväringsstyrkas uttagande till vapenöfning,
hafva Rikets Ständer ansett densamma icke kunna tagas till ledning
för ersättningsbeloppets bestämmande; hvaremot och enär Rikets Ständer inliemtat,
att å Krigskollegii ntredniugs-afdelnings statsanslag under de sednare
åren uppkommit en årlig brist af omkring 36,066 r:dr 32 sk., Rikets Ständer
590 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N;o 118.
trott omförmäide ersättningsbelopp kunna upptagas till nämnda summa, dock
med nedsättning af 10,000 r:dr, hvilka blifvit för ifrågavarande ändamål disponibla
å det under fjerde hufvudtiteln uppförda anslag för försvarsverket i
allmänhet eller Krigskollegii departementer, derigenom att detta anslag bibehållits
lill oförminskadt belopp, oaktadt besparingar af tillsammans 10,000
r:dr årligen blifvit tillvägabragte å det deraf utgående beklädnads-anslaget för
lifgardet till bäst.
Med afseende härå, och du statsverkets nuvarande inskränkta tillgångar
ej medgifva anvisandet af anslag för öfrige af E. K. M. uppgifne hithörande
serskilda behof, hafva Rikets Ständer alltså beslutat, att de för beväringsmanskapet
oundgängligen behöflige beklädnads-materialier, remtyg, utredning och
tältlags-tross-effekter må få uttagas utur det för krigsbehof bildade reserv-förråd
för samma manskap, samt till förstärkning af berörde reserv-förråd å
Riksgäldskontoret anvisat ett årligt anslag af 26,666 i’:dr 32 sk., att utgå under
hvartdera af åren 1848, 1849 och 1850; hvaremot de utaf E. K. M.
till arbetslöner för munderingars förfärdigande samt anskaffning af hufvudbonader
och tält åt beväringsmanskapet äskade anslag af 130,200 r:dr icke
kunnat af Rikets Ständer beviljas.
Med anledning af chefens för ingeniör-korpsen derom gjorda underdåniga
framställning har E. K. M. slutligen i nåder föreslagit, att nu gällande föreskrift
angående redovisning i serskilda hufvudböcker af ordinarie och extra
statsanslagen för fästnings-byggnader måtte för framtiden upphöra; och då
Rikets Ständer funnit denna serskilda redovisning icke af något egentligt behof
vara påkallad, men, i anseende till nödvändigheten att vid hvarje fästning,
hvarå arbetet bestrides af extra statsmedel, hålla och förvalta tvenne
alldeles likartade och till samma byggnadsbehof anskaffade förråder af materialier
och instrumentalier, i väsendtlig mån försvåra förvaltningen och bokföringen.
hafva Rikets Ständer bifallit hvad E. K. M. i denna del nådigst
föreslagit.
Hvilket allt Rikets Ständer få i underd. anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 20 Oktober 1848.
Expedilions-UlskoUcts Förslag lill und. Skrifvelse, N.o 229. 591
N:o 229.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Okt. 1848.
Preste-slåndet den i9 — —
Borgare-ståndet den 19 — —
Bonde-ståndet den 20 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse 3 angående regleringen
af utgifterne under Riksstatens 5:te hufvudtitel.
(Stats-utsk Uti., N:ris 74, 150 och 253 samt Mern., N:o2l0.)
S. A. K.
Uti elen vid innevarande riksdag »flatna nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof har E, K. M. til 1 kännagilVit, att, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers yttrade önskan, en allmän plan för fullständigare
ordnande af försvarsverket till sjös blifvit utarbetad och af E. K. M.
pröfvad och godkänd; men att, då statsverkets närvarande tillgångar icke
medgåfve utbetalning af alla för utförandet af denna plan erforderliga anslag,
E. K. M. för närvarande inskränkte Sig till framställning om beviljande af de
anslagssummor, hvilka E. K. M. i nåder funnit vara af behofvet mest påkallade
dels såsom tillökning i hufvudtitelns ständiga utgifter och dels till utgå
ende
för viss tid.
Af det högstberörda nådiga proposition bilagda protokoll öfver Sjöförsvarsdepartementet
tillhörande ärenden för den 9 November nästlidne år hafva
Rikets Ständer väl inhemtat, alt, enligt omförmälde plan, E. K. M:s flotta
hädanefter skulle komma att bestå af ångskepp, åugfregatter, ångkorvetter, ängbogseringsfartyg,
8 af hvartdera slaget, 8 seglande fregatter, 8 seglande korvetter
eller briggar, 8 skonertar och mindre exercisfartyg, 8 mörsarefarlyg,
16 chefsfartyg, 72 kanonslupar och 120 kanonjollar; men, i saknad af behöriga
kostnadsförslag och detaljerad framställning af sättet för denna plans utförande,
icke kunnat i dess bedömande sig vidare inlåta, än att Rikets Ständer
finna densannna till väsendtlig del bero på förutsättningar, hvilka ännu
icke hunnit genom en längre eller fullständigare erfarenhet pröfvas, hvadan
Rikets Ständer, utan att ingå i frågan om statsmedels användande lill ångskepp
eller åugfregatter, inskränkt sig till beviljande af de oundgängligaste anslag
för sådana utgifter till sjöförsvaret, som äro mindre beroende af skiljaktiga
meningar rörande sjelfva lorsvarsplanen.
592 Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, IV.o i?Q.
I anslagen under Riksstatens femte liufvudlitel hafva följande fö rändi ingar
blifvit af E. K. M. ifrågasatte, nemligen:
l:o Enär matros-korpsen, utgörande llottans egentliga sjömanskap, endast
uppginge till det, så i fred sorn i krig, otillräckliga antalet af 400 man,
hvadan, med fästadt afseende jemväl å den omständighet, att inga malvaser
finnas vid Stockholms station, utan vid fartygs upptackling och utrustning
måste förhyras, en tillökning i ofvannämnda antal ansetts af behofvet påkallad,
har E. K. M., för aflöning af ytterligare 90 matroser, i nåder äskat ett
belopp af 5,525 r:dr 20 sk.,- men då, innan den af E. K. M. godkända plan
för fullständigare ordnande af försvarsvi rket till sjös blifvit af Rikets Ständer
gillad, eller en tillökning af flottans fartyg medför behof af ökadt manskap,
matros-korpsens nuvarande antal torde vara tillräckligt för bestridande af
den tjenstgöring, hvilken samma korps åligger, hafva Rikets Stander icke
funnit sig böra bifalla, hvad i afseende härå är vordet i nåder föreslaget.
2:o Kanonier-korpsen, nied hvilken ett nära lika förhållande sig företedde
och hvilken, nu utgörande endast 150 man, vore afsedd alt bilda
underbefäl för skärgårdsvapnet samt att användas dels såsom kanonkommendörer
på ång- och skärgårds-fartyg, dels för bestridande af vakthållningen vid
Stockholms station, är i nåder föreslagen alt ökas med 25 man, för hvilka
äskats ett årligt anslag af 2,552 ndr 4 sk.; men, under åberopande af hvad
ofvan i fråga om anslag för en tillökning i matros-korpsen blifvit anföidt, få
Rikets Ständer i underd. anmäla, alt hvad E. K. M. härutinnan ifrågasatt icke
heller blifvit af Rikets Ständer bifallet.
3:o Då i den mån ångfartygens antal ökades, omsorgen om deras säkerhet
fordrade, att skicklige personer anställdes för machinernas skötande,
har E. K. M., för bildande af ytterligare tvenne machinistoflicers-löner, utom
de tvenne, som redan finnas, begärt ett anslag af 1,500 r:dr; och ehuru Rikets
Ständer anse, innan ytterligare tillökning i antalet af ångfartyg egt rum,
den nödiga uppsigten öfver machinerierne kunna bestridas af de för sådant
ändamål hittills anställde personer, hafva likväl, enär, enligt hvad Rikets
Ständer inhemtat, machinist-oflicerare, utom nyssnämnda befattning, äfven
ega tillsyn öfver smedjorna vid skeppsvarfvet samt angeläget är att denna
tillsyn ej må saknas under den tid, då redan anställde machinist-oflicerare
kunna vara till tjenstgöring å ångfartyg beordrade, Rikets Ständer funnit sig
böra bevilja hälften af det äskade anslaget, eller 750 rdr, till aflöning åt ytterligare
en machinist-oflicer.
4:o Vidare är af E. K. M, i nåder föreslaget, att för ofvannämnne 115
man
Expeditions-Vtskollels Förslåg lill tind. Skrifvelse IV.-o 22p.'
593
man matroser och kanonierer måtte anvisas aflöningsspanmål, 345 tunnor, beräknade
Lili 2,070 r:dr, samt, såsom tillökning i materielen, för deras beklädnad
3,750 ndr; inea då den ifrågasatta tillökningen af matros- och kanonierkorpserne
icke blifvit af Rikets Ständer bifallen, har följakteligen äfven denna
fråga förfallit.
5:o Då det å denna lnifvudtitel under rubriken skrifmaterialier och
expenser för hufvudtitelns öfriga stater egenteligen vore afsedt för fyllande
endast af Förvaltningens af sjö-ärendena och kommando-expeditionens behof
i dessa afseenden, har E. K. M. i nåder föreslagit, att rättelse härutinnan
måtte i den blifvande Riksstaten ske; och hafva, i anledning häraf, Rikets
Ständer uppfört detta anslag, till oförändradt belopp, under sin rätta benämning.
(i:o För den händelse båtsmännens beklädnad skulle komma att, enligt
hvad E. K. M. uti serskild nådig skrifvelse till Rikets Ständer föreslagit, af
kronan underhållas, har E. K. M. äskat uppförande å stat af årligt anslag
härtill med 28,000 r:dr; och få, under åberopande af hvad i underd. skrifvelse
den 21 nästlidnc Juni blifvit i detta ämne yttradt, Rikets Ständer underdånigst
anmäla, att ett förslags-anslag, till nämnde belopp, blifvit under
denna hufvudtitel uppfördt.
7:o För verkställighet af den plan för beväringens vapenöfningar, hvilken
i den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof oraförmälcs,
har E. K. M., hvad sjöförsvaret beträffar, ansett följande årliga anslag
erfordras, nemligen:
a) för sjelfva vapenöfningarne af beväringsmanskapet ndr 38,213: 32. —
b) för samina manskaps beklädnad och beväring . . . 19,558: 44. —
c) för stammens vapenöfning  8,471: 36. —
d) för gevärens underhåll  500: — —
eller tillsammans
. banko ndr 66,744: 16. —
hvilka anslag E. K. M. alltså, under åberopande af de skäl och upplysningar
i detta ämne, som innefattades uti ett högstberörde nådiga proposition bilagdt
protokoll öfver sjöförsvars-ärenden för den 9 November nästlidet år, föreslagit
nu måtte till uppförande å stat beviljas; men då, enligt hvad i underdånig
skrifvelse den 8 sisth Juli blifvit anmäldt, E. K. M:s uti serskild nådig
proposition gjorda framställningar om uttagande till vapenöfning af endast ett
bestämdt antal af hvarje års beväringsskyldige ynglingar, äfvensom angående
öfningstidens för nämnde manskap fastställande till 31 dagar, icke blifvit af
Rikets Ständer bifallna, hafva Rikets Ständer, vid sådant förhållande och
IUh. till R. St. Prot. 1847 1848/ 10 Sami. / Afd. 75
594 Expediiions-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelsey No 21g.
med hänseende tillika lill statsverkets nuvarande inskränkta tillgångar funnit
sig icke heller höra bevilja ofvan i frågaställde anslag, hvaremot, på sätt i
den underdåniga skrifvelse!! angående regleringen af utgifterne under Riksstatens
4:de liufvudtitel är tillkännagifvet, Rikets Ständer beslutat, att de för
sjöbeväringens underhåll under öfningstiden erforderliga kostnader böra bestridas
af det förslags-anslag för beväringsmanskapets vapenötningar, hvilket, till
belopp af 120,000 r:dr årligen, blifvit å sistnämnde hufvud ti tel uppfördt.
8:0 Med afseende å angelägenheten deraf, att inflytande båk- och lotsmedel,
hädanefter såsom hittills, oförryckt bibehållas såsom tillgång för lotsoeh
båkinrättningen, har E. K. M., enär denna inkomst blifvit i den nådiga
propositionen upptagen med förhöjd beräkning till 78,000 r:dr, i stället för
Vid sednaste statsreglering beräknade 73,000 r:dr, såsom följd häraf ansett en
tillökning i nuvarande anslag böra uppföras med 5,000 r:dr.
Lika med E. K. M. hafva Rikets Ständer ansett de inflytande båk- och
lotsmedlen böra för dermed afsedda ändamål, eller lots- och båk väsendets underhåll
och utvidgande, användas, i följd hvaraf ock ett emot den beräkning
af nämnda statsinkomst, Rikets Ständer funnit sig böra antaga, svarande belopp
af 75,000 r:dr blifvit i Riksstalen under denna liufvudtitel uppfördt,
hvarigenom nuvarande anslaget erhållit en förhöjning lill siffran al 2,000
r:dr; äfvensom, då förhållandet är enahanda med de s. k. Danska fy ringsmedlen,
eller den från Konungariket Danmark ingående ersättning för underhållandet
af de å Skånska kusten befintliga fyrbåkar, hvilka medel, uppgående
till 10,000 r:dr Kamb. banko årligen, eller, efter 128 skillingars kurs, till
26,666 r:dr 32 sk. Svenskt banko, blifvit, vid beräkningen af statsverkets inkomster,
för summans jemnande, upptagne till allenast 26,600 r:dr, desamma
1111 äro vordne till sistnämnde belopp inberäknade i anslaget för lotseri- och
fyrings-sta terne.
Vidkommande åter de tvenne öfriga i hittills gällande riksstat under ruder
rubriken Lotseri- och fyrings staterne samt sjökarte arkivet iubegripne
serskilda poster, utgörande, tillika med de från Danska fyringsmedlen afdragne
66 r:dr 32 sk., tillsammans 15,611 r:dr 32 sk.,- så hafva Rikets Ständer,
med hänsigt till ej mindre det inskränkta beloppet af statsverkets nuvarande
disponibla tillgångar, än ock det förhållande, att lots- och båkinrältiiingarue i
väsendtlig mån hafva till föremål att för handeln och sjöfarten bereda lättnad
och säkerhet, ansett omförmälda anslagsbelopp lämpligen kunna och höra
anvisas å Handels- och sjöfarts-fonden; varande redan af Rikets Ständer v id
1834—1835 årens riksdag, uti underd. skrifvelse den 23 Februari 1835, jemte
medgifvande, att öfverskottet af det lill nämnde fond från Sverige ingå
-
Exjiedilions-Vtskotlcls Förs’ag lid aud. Skrifvelse, A/so ajp.
595
ende bidrag finge af K. M. användas till anstalter för Svenska handelns och
sjöfartens utvidgande och befrämjande, serskildt förklaradt, att detta öfverskott
äfven kunde disponeras för fyr- och båkinrättningarnes upphjelpande, så vida
något ytterligare anslag dertill funnes erforderligt.
Enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, uppgick handels- och sjöfartsfondens
behållning vid sistiidne års slut till 518,464 r:dr 16 sk 5 r:st. banko,
deraf kontant 236,162 r.dr 44 sk. 7 r:st. och utlånta 282,301 r:dr 19 sk. 10
r:st., och har sammanräknade beloppet af de under nämnde år från Sverige
och Norrige till fonden ingångne bidrag utgjort 466,009 r:dr 32 sk., hvadan
och då följande å berörde fond anvisade betydligare årliga utgiftssummor numera
upphört, nemligen anslaget för ombyggnad af Södersluss i Stockholm,
20 000 ndr, med 1846 års slut, och det för arbeten i Götheborgs hamn,
20 000 r:dr, vid sisth års utgång, hvarförutan det för sjömätningar i Wenern
anvisade belopp, 5,000 ndr årligen, kommer att nied innevarande år försvinna,
så att följakteligen härigenom en besparing uppstår af 45 000 r:dr,
det, i betraktande derjemte af ofvannämnde betydliga kapital-behållning, synes
ingalunda tvifvel underkastadt, att från berörde fond bör kunna påräknas
tillgång för bestridande af den del utaf anslaget för lotseri- och fyringsstaterne,
som icke motsvaras af lots- och båk-afgifterne tillika med de Danska
fvringsmedlen. Jemte det ett mot de förslagsvis beräknade båk- och
lotsmedlen samt Danska fyringsmedlcn svarande reservations-anslag af 101,600
ndr, utom indelningarnes beräknade värde, 307 r:dr 32 sk., blifvit underrubriken
Lotseri- och fyrings-staterne å femte hufvuiltiteln uppfördt, f<4 Rikets
Ständer alltså hos E. K. M. i underd. anhålla, att de kostnader, hvilka derutöfver
kunna lör lots- och båkväsendets underhåll och förbättrande erfordras,
må af Handels- och sjöfartsfond ens medel bestridas.
9:o Uti nådig skrifvelse den 9 November sistlidet år har E. K. M. tillkännagifvit,
att, till följd af Rikets sednast församlade Ständers derom framställda
anhållan, undersökning skett rörande förbättring af lostpersonalens lölievilkor;
att genom denna undersökning behofvet af sådan förbättring blifvit
tillförlitligen ådagalagdt, Samt att sedermera en ytterligare utredning blifvit
uppgjord al det belopp, som erfordrades för att tillförsäkra nämnde personal
en årlig inkomst af minst 200 r:dr för hvarje lotsålderman, 150 ndr för hvarje
mästerlots och 100 ndr för hvarje sekundlots, af hvilken utredning inhemtades,
att för åstadkommande af en dylik tillökning erfordrades, jemte den
summa af 5 000 r.dr, hvarmed anslaget för lots- och båkinrättningen, i följd
af förhöjd inkomst-beräkning, borde ökas, ett belopp af 10,000 ndr, hvilken
summa E. K. M. alltså af Rikets Ständer äskat.
596 Expeditions-Utskottels Forslag till tind. Skrifvelse, N.o 21g.
Erkännande behofvet af den föreslagna förbättringen i lotspersonalens
lönevilkor och inseende att, så vida en påpasslig, nitisk och skicklig lots personal
skall af de sjöfarande kunna påräknas, den med lotsyrket förenade inkomst
bör vara tillräcklig för de nödvändiga iefnadsbehofven, hafva Rikets Ständer
likväl funnit ifrågavarande anslag vara af beskaffenhet att hänföras tili
de föremål, för hvilka enligt Rikets Ständ ers underd. skrifvelse den 23 Februari
1835, Handels- och sjöfarts-foudens tillgångar må kunna användas, i
följd hvaraf och då anvisandet af serskildt statsanslag för nu ifrågasatta ändamål
sålunda icke synes erforderligt, Rikets Ständer få i underd. anhålla, det
täcktes E. K. M. i nåder tillse, att den föreslagna förbättringen i lotspersonalens
lönevilkor må kunna af Handels- och sjöfarts-foudens tillgångar beredas.
10:o Sedan, lill följd af E. K. M:s nådiga förordnande den 14 Januari
1846, föranledt af direktionens öfver Götha kanalverk underd. framställning i
ämnet, Förvaltningen af Sjöärendena under den 16 Februari nästlidet ur i underd.
afgifvit förslag så viii till organisation af en lots- och båkinrättning, under
benämning af medlersta lots-distriklet, å de genom Götha kanal förenade
insjöar, deribland Wenern i hela dess omfång, samt å Götha eli, sorn
till lotsstationer för nämnde distrikt, med det antal lotsar, som ansetts motsvara
behofvet, äfvensom approximativt kostnadsförslag å lots- och fyrpersonalens
aflöning, jemte fyrars, sjömärkens och prickars årliga underhåll samt
andra förekommande utgifter, hvilket kostnadsförslag upptog ett utgiftsbelopp
af 14,946 r:dr 32 sk., har E. lv. M., sorn redan uti nådigt bref den 11 Augusti
1837 förklarat, att en lots- oell fyrinrättning borde på statens bekostnad
organiseras å insjöarne i kanalleden från Götheborg till Meni, så snart
tillgångarne sådant medgåfve, men endast i sammanhang med prof ningen al
det ötaf serskilde kommitterade utarbetade förslag till förnyadt lotsreglemente,
funnit lämpligt taga i nådigt öfvervägande de för 1111 ifrågavarande lotsoch
fyranstalter i underd. föreslagna grunder, emedlertid uti nådig skrifvelse
den 9 Nov. nästlidet år, enär anslag för den nya lotsinrättningen borde vara
att tillgå, innan densamma sattes i verket, men det erforderliga beloppet ej
på förhand kumle med säkerhet bestämmas, hos Rikets Ständer för berörde
ändamål äskat ett förslagsanslag af 4,000 årligen.
Af den nådiga skrifvelsen bifogade och deri åberopade handlingar hafva
Rikets Ständer inhemtat, att Förvaltningens af Sjö-ärendena förslag i detta ämne
väsendtligen är grundadt på den förutsättning, att en med tiden mer och
mer tilltagande transito-rörelse, kanalvägen från Imf till haf, skulle medföra
behofvet af den föreslagna lots- och båkinrättningen, af hvilken i öfrigt en
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. SkrifvelsCj IV.-o 22g.
597
ansenlig handelsrörelses säkerhet skulle komma att hero; men som, enligt
hvad berörde handlingar jemväl gifva vid handen, största delen af seglande
fartyg, äfvensom ångfartygen, å ifrågavarande insjöar icke betjena sig af lots,
hvaraf Rikets Ständer hemlat anledning till den förmodan, att farleden emellan
Götheborg och Mein hufvudsakligen begagnas för sådana fartyg, hvilkas
befälhafvare, i anseende till deras bekantskap med farvatnen, kunna umbära
lotsbiträde, hafva Rikets Ständer ej ansett rätta tidpunkten ännu vara inne
för tillvägabringande af ifrågasatta lots- och båkinrättning; i följd hvaraf och
med afseende jemväl å de dryga kostnader, sorn deraf komma att för staten blifva
en följd, det begärda anslaget icke blifvit af Rikets Ständer bifallet; men då,
enligt hvad äfven är vordet upplyst, å de insjöar, hvarå en större sjöfart bedrifves,
erforderliga prickar oell sjömärken dels saknas, dels tarfva förbättring,
samt Rikets Ständer anse det med omförmäida lottsinrättning åsyftade ändamål
böra, genom dylika märkens anbringande och vidmakthållande, till Le =
tydlig del kunna vinnas, lå Rikets Ständer, enär de härför erforderliga utgifter
lämpligen synas böra bestridas af Handels- och sjöfartsfondens tillgångar,
i underd. anhålla, att bi. K. M. täcktes al berörde fonds tillgångar använda
det belopp, som lör upprättandet och vidmakthållandet af nödiga prickar och
sjömärken kan erfordras.
Då i öfriga under denna hufvud titel uppförda utgiftssummor någon förändring
icke ifrågakouimit, hafva desamma, med undantag af den förhöjning
med 1 r:dr 32 sk., som, till slutsummans jemnande, skett å anslaget till skrifmaterialier
och expenser för Sjöforsvars-departenienlets kansli-expedition, blifvit
uppförda till enahanda belopp, som vid förra riksdagen; och hafva alltså
femte hufv tid titelns anslag blifvit bestämda att intill näst vidtagande statsreglering
utgå som följer:
Sjöförsvars Departementet.
Aflöningsstater.
De pa riem en Is-chefen . . banko r:dr 7,000: — —
Departementets kansli-expedition . . 7,971: 32. —
Departementets kommando-expedition . 1,520: — —
Förvaltningen af sjö-ärendena samt aflönings-staterne
för flottans stationer
i Carlskrona, Stockholm och Götheborg
494,761: 8. —
Båls ina ns-indelnin gen  45,643: 16. — 556,896: 8. —
Transport 556,896: 8. — 556,896: 8.
598 Expeditions-Utskottets Forslag till und. Skrifvelse, IV.-o 22g.
Transport 55(5,896: 8. —- 556,896: 8.
Materielen.
Flottans underhäll och nybyggnad . .
Båtsmannens förseende med kojer och
täcken
Båtsmännens beklädnad, förslagsanslag
Diverse anslag.
Exercis af flottans bemanning . . .
Spanmålsupphandlings- och bagerikostnader
Skrifmaterialier och expenser samt ved
och ljus för Förvaltningen af sjö-ärendena
och departementets kommando-expedition
Dito fördeparte men tets kansli-expedit ion,
förslagsanslag
Rese- och traktaments-penningar, för
-
slagsanslag
Oförutsedda utgifter
606,497: 28.
9,000: —
28,000: —
90,000: —
20,000: —
2,500: —
1,105: 12
3,333: 16
10,000: —
För handeln.
Lotseri- och fyri 11 gs-staterne samt sjökarte-arkivet, reservationsanslag
643,497: 28.
126,938: 28.
101.907: 32:
hvilken summa utgöres af:
Summa bauko r:dr 1,429,240:
1,326,769:
penningar
indelta räntor, enligt den uti 1845 års riksstat upptagna
beräkning
oindeit spanmåi dito . , ,
45,951:
5.6,52():
Summa banko rdr 1,429,240: — —
Att af det ofvan med 90 000 r:dr till exercis med flottans bemanning
upptagna anslag en lämplig del måtte användas lör öfning af den för det egentliga
kustförsvaret afsedda flottan få Rikets Ständer underd:st anhålla.
