# ID: svediakorp-gov2147
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 111,872
# sentences: 2,577
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


B I HANG
TILL
lA&NHUKBiB IMKS®S?PAHIDIBSJ8
i
1
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1847 och 1848.
TIONDE SAMLINGEN.
1= Afdelningen:
Expedilions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelser till Kongl. Majit,
m. m. jemte Riksdags-Beslutet,
N:o 1.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Jan- 1848.
Preste-Ständet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 13 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse} i fråga om användande J
af de å anslagen till uppförande af Cellfängelser uppkomne
öfverskotter. (Stats-Utsk. Uti., N:o 3.)
S. A. K.
ti nådig skrifvelse till Rikets Ständer af den 9 sistl. November, har E.
K. M., efter meddelande af uppgifter, rörande de inom riket uppförde cellfängelse-byggnader
samt de förberedande åtgärder, hvilka för nya dylika
byggnaders verkställande blifvit vidtagne, dels begärt Rikets Ständers medgifvande,
att hvad som återstode å de, enligt Rikets Ständers und. skrifvelse
af den 5 Juni 1841, för cellfängelsers uppförande beviljade serskilda anslag
af tillsammans 1,300,000 r.dr finge, utan hinder af den då gjorda fördelning
emellan läns-, härads- och stadsfängelser, användas till hvilketdera af dessa
slags fängelser som helst, efter som E. K. M:t pröfvade behöfligt, samt att
Rikets Ständer tillika måtte ytterligare anvisa 200,000 r:dr årligen, för uppförandet
af fängelser utaf ifrågavarande beskaffenhet, dels ock till Rikets
Ständers pröfning öfverlemnat åtskilliga andra med cellfängelseregleringen gemenskap
egande frågor, äfvensom E. K. M:t på det redan påbörjade byggnadsarbetexr
måtte kunna utan menligt afbrott fortsättas, anmodat Rikets
Ständer att, utan afbidan af den slutliga pröfningen utaf hvad högstberörde
nådiga skrifvelse i sin helhet innefattade, skyndsamligen medgifva det äskade
användandet af ännu befintliga öfverskotter å förra anslaget.
I anledning häraf få Rikets Ständer, efter vunnen upplysning, alt å det
vid 1840—1841 årens riksdag beviljade extra statsanslag för länsfängelsers
ombyggnad och förseende med celler, 900,000 r.dr, för närvarande ingen
eller åtminstone högst obetydlig behållning förefinnes, hvaremot af den till
Bih, lill R. St. Prot. 1847 och 1848 j to Sami, l dfd. 1
2
Expeditions-Utskotiets Förslag till und. Skrifvelse, IV:o 2.
häradsfängelsers ombyggnad anvisade summa, 100,(X)0 r:dr, återstå 98,500
r:dr och af för stadsfängelser anslagne 300,000 r:dr, äro i behåll 220,0(X)
r:dr, eller af båda dessa anslag tillsammans 318,500 r:dr, underd:st tillkännagifva,
att då, efter hvad i högstberörde nådiga skrifvelse omförmäles, åtskilliga
efter cellsystemet inrättade länsfäugelser för närvarande äro under byggnad,
men, eldigt hvad ofvan är nämndt, det vid 1840—1841 årens riksdag för
länsfängelset ombyggnad anvisade belopp numera helt och hållet eller i det
närmaste medtagits, Rikets Ständer, till förekommande af skadligt afbrott i
förrberörde byggnadsföretag, medgifvit, att hvad som återstår å det, enligt
Rikets Ständers und. skrifvelse af den 5 Juni 1841, till cellfängelsebyggnader
beviljade anslag må, utan hinder af den då stadgade fördelning emellan
läns-, härads- och stadsfängelser, kunna, efter E. K. M:ts nådiga pröfning af
behofvet, användas till fortsättande af redan påbörjade fängelsebyggnader, utaf
hvilketdera slaget som helst.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 Januari 1848.
N:o 2.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 4 Jan. 1848.
Pieste-Ståndet den 4 — —
Boi gai e-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående medels anvisande
för Topografiska korpsens arbeten, samt för fortsättning
af fästningsbrggnaderne under innevarande år.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 4.)
S. A. K.
Med tillkännagifvande, att de af Rikets Ständer vid sistförflutne riksdag,
till utgående under åren 1845, 1846 och 1847, med en tredjedel årligen,
anvisade extra anslag under riksstatens 4:de liufvudtitel till Topografiska
korpsens arbeten, 36,000 r:dr, och till fortsättande af fästningsbyggnaderne
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N-o i.
3
vid Carlsborg, Waxholm, Carlsten och Carlskrona, tillsammans 4C5,000r:dr,
i följd af dessa arbetens oafbrutna fortgång medtagits så, att vid slutet afsistl.
år medel för ifrågavarande behof icke vidare funnes att tillgå, har E. K. M:t,
uti nådig skrifvelse till Rikets Ständers Stats-utskott den 3 nasti, månad, enär
den på innevarande år belöpande tredjedel af de summor, hvilka uti E. K.
M:ts till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition ang. statsverkets tillstånd
och behof blifvit äskade såsom anslag under 4:de hufvudtiteln för åren 1848,
1849 och 1850 till Topografiska korpsens arbeten och för ofvannämnde fästningsbyggnaders
fortsättande, komrne att erfordras redan vid årets början,
då regleringen af riksstaten ännu icke kunde vara i sin helhet afgjord, serskilt
begärt, att de för meranämnde bebof under år 1848 erforderliga anslag
måtte, oberoende af den allmänna statsregleringen, varda, med 12,000
r:dr för Topografiska korpsens arbeten, med 30,000 r:dr för Carlsborgs fästningsbyggnad
och med 105,000 r:dr för fästningsarbetena vid Waxholm,
Carlsten och Carlskrona, anvisade så tidigt, att dessa angelägna arbeten ej, i
saknad af medel, måtte, till skada för det allmänna, behöfva afbrytas och
derigenom, hvad serskilt anginge fästningsbyggnaderne, det vid dem använda
kronoarbetsmänskap komma att blifva utan sysselsättning.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i öfvervägande, och hvad först
besträffar anslaget för Topografiska korpsens arbeten; så, ehuru Rikets Ständer
icke ansett skäl vara för handen att, utan afseende å öfriga uppgifna
statsbehof, serskilt bevilja detta anslag i dess helhet eller till det uti E. K.
M:ts högstberörde nådiga skrifvelse äskade belopp, hafva Rikets Ständer likväl,
på det ifrågavarande arbeten, som visat sig medföra väsendtligt gagn,
må kunna fortsättas, intill dess, vid den nya statsregleringens uppgörande,
Rikets Ständer blifva i tillfälle att rörande de i omförmälde hänseende begärda
anslag för tre år definitift besluta, funnit sig böra till bestridande af
kostnader för Topografiska korpsens arbeten anvisa en summa af 5,000 r:dr,
att af Riksgäldskontoret utbetalas.
Vidkommande sedermera de serskilda anslag, som till fortsättande under
innevarande år af fästningsbyggnaderne vid Carlsborg, Waxholm, Carlsten
och Carlskrona, blifvit af E. K. M:t, uti högstberörde nådiga skrifvelse, begärda;
så, enär ett afbrott i de vid dessa fästningar pågående arbeten skulle,
oberäknad! andra olägenheter, medföra svårighet att på lämpligt sätt sysselsätta
det dervid använda kronoarbetsmanskap, hafva Rikets Ständer, på det
förenämnde fästningsbyggnader må kunna oafbrutet fortsättas, intill dess Rikets
Ständer blifva i tillfälle att rörande de i detta afseende äskade anslag
för 3;ne år meddela definitift beslut, till utgående från Riksgäldskontoret an
-
4 Expeditions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 3.
visat för Carlsborgs fästningsbyggnad 12,500 r:dr, och för de öfriga trenne
fästningarne 43,500 r:dr£, detta sistnämnde belopp att af E. K. M:t efter omständigheterna
fördelas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 Januari 1848.
N:o 3.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 4 Un. 1848.
Pieste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 12 1— —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse j angående anslag för fullbordandet
af nya Dockebyggnaden i Carlskrona samt Jör~
ändring af flintlåsgevär till gevär med slagkrutsantändning.
(Stats-Ui.sk.
S. A. K.
E. K. M:t, som uti Dess till rikets nu församlade Ständer aflåtna nådiga
proposition ang. statsverkets tillstånd och behof, bland andra för sjöförsvarets
ordnande nödige ansedde statsanslag, äskat följande belopp, att utgå under
tre år, med en tredjedel årligen, nemligen till fullbordande af nya dockbyggnaden
i Carlskrona 88,500 r:dr, samt till gevärs anskaffande och förändring
30,000 r:dr, har derjemte, uti nådig skrifvelse till Rikets Ständers
Statsutskott af den 3 nästl. månad, fästat Utskottets uppmärksamhet på nödvändigheten
deraf, att frågan om förenämnde anslag till dockbyggnadens
fullbordande samt förändring af flintlåsgevär till gevär med slagkrutsantändning
blefve i så god tid behandlad, att, derest anslag beviljades, arbetena kunde
fortsättas från början af 1111 ingångna år, enär det vid dessa arbeten anställda
betydliga antal arbetare, hvilka med kostnad och möda blifvit inöfvade,
måste afskedas, i händelse anslag till arbetena icke blefve att tillgå.
Vid öfvervägande af denna fråga hafva Rikets Ständer väl icke ansett
lämpligt att, på förhand och innan Rikets Ständer blifva i tillfälle att reglera
statsutgifterna i deras helhet, ingå i pröfning af dessa serskilda anslags
Expcditiont-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N:0 4'
5
större eller mindre behöflighet; men hafva, å andra sidan, icke kunnat undgå
att erkänna, hurusom, derest bristande tillgång å medel skulle föranleda
nödvändigheten att inställa det pågående dockbyggnadsarbetet och afskeda
den dervid anställda och inöfvade arbetspersonal, sådant komme att, i händelse
anslag för ifrågavarande ändamål sedermera blefve, vid statsregleringens
slutliga uppgörande, af Rikets Ständer medgifvet, föi-orsaka en skadlig tidsspillan,
med flera väsendtliga olägenheter, hvadan och på det arbetet vid berörde
dockbyggnad må kunna, intill dess Rikets Ständer rörande nämnda anslagsfråga
fattat hufvudsakligt beslut, utan afbrott fullföljas, Rikets Ständer
för fortsättande af merberörde dockbyggnad, till E. K. M:ts nådiga disposition
å Riksgäldskontoret anvisat en summa af 13,500 r:dr.
Äfvenså och enär ofvan omförmälda gevärs förändrings ändamålsenliga
verkställande onekligen hos arbetaren förutsätter en utbildad konstfärdighet,
som i allmänhet icke kan förvärfvas utan en längre tids öfning, hvadan det
icke synes lämpligt, att de vid flottans verkstäder med nyssberörde arbete
sysselsatte och deruti inöfvade personer endtledigas, innan Rikets Ständer
meddelat sitt definitiva beslut, i fråga om beviljandet af det utaf E. K. M.t
nu äskade belopp, hafva, på det nödiga medel ej må saknas för arbetets
fortsättande intill denna tidpunkt, Rikets Ständer, oberoende af det beslut,
som i afseende på det äskade anslagets fortfarande kan framdeles fattas, till
ifrågavarande gevärsförändrings verkställande för flottans behof anslagit ett
belopp af 2,500 r:dr, att af Riksgäldskontoret utbetalas.
Rikets Ständer framhärda &c,
Stockholm den 12 Januari 1848.
N:o 4-.
Uppläst och godkändt hos Ridd och Adeln den 4 Jan- 1848.
Preste-Ståndet den 4 — —
Borgare-Ståndet den 8 — —
Bonde-Ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående riksdagskostnademas
bestridande genom Riksgäldskontoret.
(Stats-Utsk. Memorial, N:o 7.)
S. A. K.
Rikets Ständer få härigenom underdånigst anmäla sitt fattade beslut, att
6
Expeditions-Uts kottets Förslag till und. Skrifvelse j N;o S.
sådana af innevarande riksdag föranledda utgifter, hvilka, i anseende till deras
föremål eller beskaffenhet, och i likhet med livad under Rikets Ständers
sednaste sammanvaro egt rum, dels redan blifvit dels framdeles under riksdagens
lopp varda af E. K. M:t i nåder godkända och å E. K. M:ts och rikets
Statskontor anvisade, skola, efter erhållna reqvisitioner och skedd granskning
af derför aflemnade verifikations-handlingar, detta embetsverk af Riksgäldskontoret
godtgöras.
Framhärdande Rikets Ständer &c.
Stockholm den 12 Januari 1848.
N:o 5.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adeln den 19 Jan. 1848.
Presle-Standet den 19 — —
Borgare-Ståndet den ig — —
Bonde-Ståndet den aÖ — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga propositionj angående staden Marstrands utse•
ende till etablissement för vestra sjöförsvaret.
(Stats-Utsk. Uti., N:0 9.)
S. A. K.
Uti till Rikets Ständer den 9 November sistl. år afla ten nådig proposition,
har E. K. M., jemte tillkännagifvande,'att, enär nya varfvet vid
Götheborg svårligen kunde emot en fiende försvaras, samt den der förlagda
flotta icke allenast vore blottställd att af fienden instängas, utan ock vanligen
om vintrarne en längre tid befunnes infrusen, E. K. M. i nåder
pröfvat vestra sjöförsvaret böra förläggas till Marstrand, af sådan anledning
föreslagit Rikets Ständer att medgifva, det Götheborgs stations af flottan etablissement
finge försäljas, med undantag af dervarande fartygsskjul samt öfriga
sådana byggnader, hvilka kunde till Marstrand förflyttas och ansåges
behöfliga för det nya etablissementet derstädes, äfvensom att köpeskillingen
för hvad som såldes eller, i fall försäljning ej kunde ske, hyressumman för
hvad som borthyrdes eller utarrenderades, finge användas, dels för sistnämn
-
Expeditions-U Iskottets Förslag till und. Skrifvelse , IV; ö 6.
7
de etablissements ordnande, dels för flottans öfriga materiella behof; men då
Rikets Ständer icke fått emottaga nödiga upplysningar, dels rörande beskaffenheten
och omfattningen af det för flottan tillämnade nya etablissementet
i Marstrand, samt beloppet af de kostnader, som för detsammas ändamålsonliga
ordnande må anses erforderliga, dels i hvad mån tillgång för dessa
kostnaders bestridande må kunna beredas genom den ifrågaställda försäljningen
af flottans etablissement vid Götheborg, hafva Rikets Ständer, till följd
af ärendets sålunda outredda skick, funnit sig förhindrade att nu ingå i hufvudsaklig
pröfning deraf, och derföre icke kunnat till hvad i högstberörde
nådiga proposition blifvit föreslaget för närvarande lemna bifall.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Januari 1848.
N:o 6.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den g Fehr. 1848.
Presle-Slåndet den g — —
Borgare-Stån let den g — —
Bonde-Slåndet den g — —.
Rikets Ständers underdåniga skrifvelsej i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition , rörande vilkoren för det till Julibördande
aj hamnanläggningen vid Götheborg beviljade lån.
(Stats-Utk. Uti., iN:o 21.)
S. A. K.
Genom nådig proposition af den 2 December sistlidet år, har E. K.
M. behagat till Rikets nu församlade Ständer göra framställning om bifallandet
af direktionens öfver Götheborgs- hamn- och elf-arbeten anhållan, att
det låneunderstöd af 140,000 R:dr, som för hamnanläggningen vid Götheborg
under sednast förflutna riksdag beviljades att, efter iakttagande af då
meddelade stadganden angående utbetalningen af andra för allmänna arbeten
beviljade låne- och anslagssummor, från Riksgälds-kontoret utgå, måtte få till
direktionen utbetalas endast mot aflemnandet af behörig, till Riksgälds-kontoret
eller ordres utaf direktionen utfärdad, skuldförbindelse, tillika med en
serskild förbindelse, hvarigenom de till direktionens disposition ställda in
-
8
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skri/velie j iV.o 5.
komster pantförskrefvos, såsom säkerhet för lånets återbetalning i den ordning,
skuldebrefvet innehölle.
Af hvad i högstberörde nådiga proposition och deruti åberopade handlingar
förekommer, hafva Rikets Ständer i öfrigt inhemtat, bland annat, att,
jemte det en för Götheborgs hamns förbättrande och iståndsättande upprättad
plan, enligt hvilken härmed förenade kostnader skulle uppgå till 560,000
r:dr, samt arbetstiden bestämmas till 10 år, blifvit den 27 Mars 1844 af E. K.
M. i nåder fastställd, har E. K. M. förklarat direktionen öfver Götheborgs
hamn- och elf-arbeten berättigad att, såsom bidrag till dessa kostnader,
ntaf handels- och sjöfart-fonden, under 4 års tid, uppbära årligen 20,(XX)
r:dr, eller tillsammans 80,000 r:dr, hvilken summa ungefärligen motsvarade'
det belopp, som, tid efter annan, blifvit af Götheborgs reviersmedel anvälidt
till förbättrande af segelleden å Götha eif; och sedan direktionen i underdånighet
upplyst, att, för berörda kostnaders bestridande, jemväl kunde utaf
Götheborgs reviers- och tolagsmedcl påräknas ett årligt tillskott af 20,000
r:dr, eller för 10 år 200,000 r:dr, täcktes E. K. M. under sistlidne riksdag
föreslå Rikets Ständer alt dessutom för ifrågavarande hamnanläggning
bevilja ett lån å 140,000 r:dr, eller hälften af hvad i den beräknade arbetskostnaden
felades, hvilket låns belopp borde under 10 års tid med 14,(XX)
r:dr årligen utbetalas, emot säkerhet af bemälde direktions då egande inkomster
af revierspenningar samt eli del utaf stadens tolagsmedel och emot vilkor,
att Götheborgs stad, å sin sida, med en lika summa till samma företag
bidroge; varande det sålunda föreslagna låneunderstödet af Rikets Ständer beviljadt,
att med nyssnämnde årliga belopp från Riksgälds-kontoret utgå, dock
under iakttagande af hvad rörande sättet, ordningen och vilkoren för utbetalningen
af de vid samma riksdag för allmänna arbeten m. m. beviljade anslags-
och lånesummor vore af Rikets Ständer stadgadt.
Härefter och sedan ofvanbemälde direktion hos E. K. M. i underdånighet
anmält de svårigheter och hinder, som förekomme emot anskaffandet
af de för lånemedlens lyftning, i öfverensstämmelse med derom gifna föreskrifter,
erforderlige handlingar, synnerligast det med vederbörlig embetsmyndighet
afslutande kontraktet om arbetets utförande efter den af E. K. M.
godkända plan samt förbindelsen att inom den bestämda tiden af tio
år fullborda arbetet, hvarför, utom härtill disponibla tillgångar, jemte låneunderstödet,
erfordrades 140,000 r:dr, hvilken summa icke skulle kunna beredas,
så framt icke E. K. M. täcktes af allmänna medel anvisa hvad som
komme alt behöfvas utöfver det öfverskott af direktionens ordinarie inkomster,
Expeditions-Utskotteis Förslag till und. Skrifvelse > N.o G.
9
ster, hvilket genom en tilltagande skeppsrörelse möjligen kunde påräknas; har
E. K. M., genom nådigt bref af den 9 Juli 1846, förklarat, att direktionen
väl kunde anses behörig att, utan det af styrelsen för allmänna vägnell
vattenbyggnader ifrågasatta bemyndigande från Götheborgs innevånares
sida, vidtaga erforderliga åtgärder i afseende å förevarande lånefråga, samt att
E. K. M., då serskilda eller förböjda hamnafgifter, utöfver de förut fastställda,
genom det föreslagna arbetsföretaget icke skulle komma att ega rum, ansåge
direktionen ej eller böra tillförbindas att något förslag till taxa härå
uppgöra och till nådig fastställelse anmäla; men då arbetet, ehuru stäldt
under allmän kontroll, icke utfördes för kronans räkning, så, och med hänsigt
till det af Rikets Ständer vid låneunderstödets beviljande fästade förbehåll, i
afseende å iakttagandet af hvad för andra dylika anslags- och lånesummors
utbetalning blifvit stadgadt, fann E K. M. någon föreskrift om utbetalandet
af meranämnda lån icke kunna meddelas, utan att, på sätt dessa stadganden
bland annat innehöllo, dels vederbörligt kontrakt om arbetets utförande upprättades,
hvilket tillika borde innefatta förbindelse å direktionens eller Götheborgs
stads sida att, utan framtida anspråk på ytterligare bidrag af staten,
efter fastställd plan fullborda arbetet och dels sådan säkerhet, som kunde af
E. K. M. godkännas, ställdes för detta kontrakts fullgörande.
Vid pröfningen af detta ärende hafva Rikets Ständer funnit, att de af
rikets senast församlade Ständer meddelade föreskrifter, rörande ej mindre
plan för verkställandet af ofvannämnda hamnanläggningsarbeten, än ock tiden
för deras fullbordande, hafva blifvit behörigen iakttagna, äfvensom och då,
vid de i E. K. M:s nådiga proposition uppgifna förhållanden, hvarken något
bemyndigande för direktionen öfver Götheborgs hamn- och elfarbeten, i afseende
på arbetsföretagets utförande och dertill anslagna medels användande,
är behöfligt, eller stadgandet angående de framtida hamnafgifternas bestämmande
på förhand i förevarande fall fullt tillämpligt, samt enär direktionen
förklarat sig beredd att behörig skuldförbindelse afgifva, hafva Rikets Ständer,
som inhemtat, hurusom arbetet inom derför bestämd tid är vordet påbörjadt,
ansett någon vidare åtgärd, än hvad i dessa hänseenden redan blifvit
stadgadt, nu icke erfordras.
Beträffande åter öfriga, såsom vilkor för lånemedlens utbekommande
föreskrifna iakttagelser, hafva Rikets Ständer funnit den såsom säkerhet för
direktionens skuldförbindelse erbjudna pantförskrifning af den direktionen vederbörligen
tillförsäkrade inkomst genom reviers- och tolagsmedlen vara tillfyllestgörande,
helst denna under sednaste tiden betydligt ökade inkomst,
Bih. tili R. St. Fröt. 1S47 oc^ 1$4$- 10 Sami. t Afd. 2
10
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 6.
hvilken för år 1846 utgjorde 31,511 r:dr 25 sk., vida öfverstiger det årliga
kapital- och räntebelopp, som för lånesumman bör inbetalas, och hvilket
först, sedan det af samma medel för ifrågavarande företag anvisade bidrag
upphört, skall erläggas.
Deremot och ehuru något egentligt kontrakt angående oftaberörda arbetes
verkställande icke synes behöfva upprättas, enär direktionen öfver Götheborgs
hamn- och elfarbeten måste för hvarje år aflemna plan och berättelse
i afseende å de arbeten, sorn då böra under dess tillsyn förrättas, samt styrelsen
öfver allmänna väg- oell vattenbyggnader vid dessa handlingars granskning
följaktligen är i tillfälle kontrollera, huruvida och på hvad sätt de med
det låneunderstöd, hvarom nu är fråga, förenade åligganden uppfyllas, vid
hvilka förhållanden naturligtvis all fråga om anskaffandet af den föreskrifna
serskilda säkerheten för kontraktets uppfyllande förfaller, hafva Rikets Ständer
likväl ansett nödigt, att direktionen, i öfverensstämmelse med hvad såsom
vilkor för alla dylika understöd finnes stadgadt, förbinder sig att efter den i
nåder fastställda planen fullborda arbetet, utan att väcka anspråk på ytterligare
bidrag af staten.
Med stöd af hvad nu blifvit anfördt, äfvensom af de i E. K. M:s nådiga
proposition för öfrigt uppgifna förhållanden, hafva Rikets Ständer pröfvat
skäligt medgifva, att det lån å 140,000 r:dr, som rikets sednast församlade
Ständer för hamnanläggningen vid Götheborg beviljade att, under 10 års tid,
från Riksgäldskontoret utgå med 14,000 r:dr årligen, må af direktionen för
Götheborgs hamn- och elfarbeten utbekommas, sedan direktionen härför afgifvit
af E. K. M. i nåder godkändt skuldebref, tillika med serskild, förbindelse,
hvarigenom, såsom säkerhet för lånets återbetalning i stadgad ordning,
de till direktionens disposition ställda inkomster pantförskrifvas, och direktionen
derjemte förbundit sig att, efter den utaf E. K. M. i nåder fastställda
plan, och utan att framdeles väcka anspråk å ytterligare bidrag af statens,
medel, fullborda det arbetsföretag, hvarför ifrågavarande lån är beviljadt.
Hvilket Rikets Ständer, till svar å E.. K.. M:s, högstberörda nådiga proposition,
få härmedelst i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 Februari 1848,
Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 7.
11
N:0 7.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Febr. 1848.
Preste-ståndet den 9 — —
Borgaie-slAndet den 9 — —
Bonde-ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , angående afskrifning af
de till tomtreglering inom städerna Wexiö, Åmål och Kungsbacka
anvisade summor utaf mindre creditivet.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 22.)
S. A. K.
Medelst nådig proposition af den 16 December förlidet år, bar E. K. M.
beliagat, i och för afskrifning af de summor, hvilka, utom serskilda låneunderstöd
till återuppbyggande af städerna Wexiö, Åmål och Kungsbacka,
efter dem sednast öfvergångna eldsvådor, i nåder beviljats för nya tomtregleringar
inom nämnde städer, gifva Rikets Ständer tillkänna, det E. K. M.,
såsom bidrag för detta ändamål, anslagit tjugutretusen fyra hundra riksdaler
åt Wexiö, fem tusen riksdaler åt Åmål och fem tusen riksdaler åt Kungsbacka,
att utan återbetalningsskyldighet utgå af det till E. K. M:s nådiga disposition
för oförutsedda behof å Riksgälds-kontoret anvisade mindre kreditiv.
Efter öfvervägande häraf, hvarvid jemväl förekommit, bland annat, huruledes
nyssnämnda från Riksgälds-kontoret utanordnade anslag i detta verks
räkenskaper upptagits bland de balanserade fordringar för lyftade kreditivsummor,
och då ifrågavarande bidrag blifvit omförmälda städer beviljade utan
skyldighet för dem att samma bidrag återbära eUer godtgöra, samt följaktligen
hvarken för närvarande eller framdeles någon återbetalning af dessa medel
är att förvänta, hafva Rikets Ständer godtfunnit förordna, att ej mindre
berörda summa af tjugutretusen fyrahundra riksdaler, som utaf det vid 1840
och 1841 års riksdag anvisade mindre kreditiv blifvit utbetald för tomtregleringen
i Wexiö, än ock de tvänne beloppen, å tillsammans tio tusen riksdaler,
som för dylika regleringar inom städerne Åmål och Kungsbacka äro
utanordnade af det vid sednaste riksdag beviljade enahanda kreditiv, böra i
Riksgälds-kontorets räkenskaper afskrifvas. Hvilket, till svar uppå E. K. M:s
nådiga proposition i ämnet, Rikets Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 Februari 1848.
13
Expeditions-ZJtskotlcU Förslag till und. Skrifvelse, Nio 8.
N:o 8.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Febr. 184&
Preste ståndet den 9 — —
Borgare-ståndet den 9 — —
Bonde-ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af K. Maj:ts
nådiga proposition, angående eftergift af Kronans rätt tilt
dana arf efter collega schola) J. Ekelund.
(Stats-Utsk. Uti. N:o 23.)
S. A. K.
Sedan, vid förrättadt arfskifte efter collegascliolte Jacob Ekelund, sorn
den 6 December 1840, utan kända arfvingar, aflidit, ett belopp af 2,724
r:dr 31 sk. 1 r:st banko blifvit afsatt för hans okända arfvingar, hvilka likväl,
oaktadt å dem i behörig ordning utfärdad kallelse, underlåtit att inom
behörig tid göra sina arfsanspråk gällande, samt Stockholms stads af sådan
anledning väckta påstående, det berörda medel måtte såsom dana-arf staden
tillerkännas, blifvit genom Svea Hofrätts den 25 April 1845 meddelade, af
E. K. M. under den 2 Juli 1846 fastställda, dom underkändt; har Ekelunds
enka, Eva Christina Engberg, uti en till E. K. M. in gifven skrift, underdånigst
anhållit, att, som hinder för medlens utbekommande af sökanden motte,
derigenom att den utaf hennes man i lifstiden upprättade testamentshandling,
hvarpå hon velat grunda sin rätt till mannens qvarlåtenskap, hvarken
vore i laglig form affattad eller blifvit inom i lag foreskrifven tid efter mannens
död vid domstol företedd, E. K. M., med afseende å de för sökanden
förekommande ömande omständigheter, i nåder täcktes, derest ifrågavarande,
såsom ett kronan tillkommande dana-arf ansedde 2,724 r:dr 31 sk. 1 r:st,
jemte ränta, icke kunde sökanden omedelbarligen tillerkännas, vidtaga sådana
åtgärder, hvarigenom kronans rätt till samma medel, tillika med derå
upplupen och upplöpande ränta, måtte varda å henne öfverlåten.
I anledning af hvad sålunda förekommit och med afseende dels ä collegascholae
Ekelunds långvariga tjenstetid och i lifstiden ådagalagda för tj ens ter,
medelst utgifvande af flera historiska arbeten samt andra läroböcker af erkänd
t värde, dels äfven å de mindre goda omständigheter, hvaruti, enligt
företedt prestbevis, hans efterlemnade enka sig befunne, har E. K. M., uti
till rikets nu församlade Ständer den 7 December sistl. år afla ten proposition,
behagat i nåder föreslå, att kronans rätt lill merberörda hos Stockholms Ju
-
Expeditions-Utskotlets Förslag till tind. Skrifvelse, Nio g. 13
stitiekollegium och förmyndarekammare innestående Två tusen sjuhundrade
tjugofyra rrdr 31 sk. 1 r:st banko, med derå upplupen och vidare upplöpande
ränta, måtte varda till förmån för Ekelunds enka, eftergifven;—och som
Rikets Ständer funnit enkan Ekelunds anspråk på qvarlåtenskapen efter sin
man med billighet öfverensstämmande samt alltså lemna t bifall till hvad E.
K. M. uti Dess högstberörda proposition i nåder föreslagit, få Rikets Ständer
sådant till svar hos K K. M. härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 Februari 1848.
N:0 9.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den g Febr. 1848.
Preste-ståndet den g — —
Borgare-ståndet den g — —
Bonde-ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af K. M:ts
nådiga proposition, angående eftergift af ett Kronan tillf atlet
dana art efter hushållerskan Christina Bengtsson.
(Stats-Utsk. Uti. N-.o 24.)
S. A. K.
Efter det Öster-Rekames Häradsrätt, genom utslag den 16 Juni 1847,
förklarat, det hushållerskan Christina Bengtssons qvarlåtenskap, utgörande dels
37 r:dr 17 sk., influtna medel för åtskilliga försålda persedlar, dels ock 84 r:dr
41 sk. 4 r:st, enligt förhöjdt värde å öfriga uti boupteckningen efter henne
upptagna effekter, eller tillsammans 122 r:dr 10 sk. 4 r:st banko, skulle såsom
dana-arf tillfalla Kongl. Maj:t och kronan, samt i anledning deraf Christina
Bengtssons oäkta dotter, Johanna Sophia Lund, uti en till E. K. M. i
underdånighet ingifven skrift, anhållit, att, då, enligt ett densamma bifogadt,
af 2:iie personer undertecknadt, betyg, hennes moder i"lifstiden yttrat, att efter
hennes död all hennes egendom skulle dottern tillfalla, och moderns underlåtenhet
att härom skriftligen förordna endast härledt sig trän okunnighet
om lagens föreskrift i detta hänseende, sökanden, hvilken befunne sig i torftiga
omständigheter, måtte förklaras berättigad att uppbära ofvannämnda för
14-
Expeditions-Utskoltets Förslag tili und. Skrifvelse, N.-o io.
försålda persedlar efter modren influtna belopp Tretiosju riksdaler Sjutton
skill ingar, samt tillika frikännas från skyldigheten att återställa de öfriga af
sökanden förskingrade effekter, till hvilkas ersättande hon dessutom saknade
all tillgång; så har E. K. M., i betraktande af hvad sålunda förekommit, uti
den 2 December sistl. år aflåten nådig proposition behagat föreslå Rikets
Ständer, att eftergift af kronans rätt till ifrågavarande arfsmedel måtte, till
Johanna Sophia Lunds förmån, ega rum.
Hvad E. K. M. i förevarande hänseende nådigst föreslagit, hafva Rikets
Ständer ansett sig höra bifalla. Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 Februari 1848.
N:o 10.
(Se, i anseende till återremiss, N:o 40, samt Expeditions-utskottets memorial
N:o 6.)
N:o 11.
(Se, i anseende till återremiss, N:o 41, samt Expeditions-utskottets memorial,
N:o 6).
N:o 12.
(Se, i anseende till återremiss, N:o 42, samt Expeditions-utskottets memorial
IST:o 6).
Expeditions-Utskottets Förslag till urul. Skrifvelse, IV.-s t3, 14.
15
N:o 13.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeta den 12 Febr. I848.
Preste-ståndet den 12 — —
Borgare-ståndet den 12 — —
Bonde-ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse > rörande riksdagens förlängande
en månad.
S. Å. K.
Då mångfalldiga ärenden, hvaribland flere af hufvudsaklig vigt, ännu
återstå att af Rikets Ständer vid nu pågående riksdag handläggas, få, i öfverensstämmelse
med föreskriften i 109 § regeringsformen och 80 § riksdagsordningen,
Rikets Ständer, med und. anmälan om detta förhållande, hos E.
K. M:t äska, att riksdagen måtte fortfara ytterligare en månad, räknadt från
och med den 23 innevarande Februari.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 Februari 1848-
N:o 14-
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeta den 12 Fehr
Preste-ståndet
den 12 — —
Borgare-ståndet den 12 — —
Bonde-ståndet den 12 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förnyade an*
slag till lagberedningen. (Stats-Etsk. Uti, N:o 20.)
S. A. K..
Uti nådig skrifvelse den 9 November sisth år, liar E. K. M., jemte tillkännagifvande,
att den lagberedning, som i början af år 1845 sammanträdde i
och för sådana förberedande åtgärder, sorn- för slutlig, pröfning af de uppgjorda
förslagen till förbättrad civil- lag och rättegångs-ordning erfordrades, numera
utarbetat och till trycket befordrat reviderade förslag till giftermåls-,
46
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o 14.
ärfda-, jorda- och byggninga-balkarne, men att för lagberedningens ytterligare
handläggning återstode de öfriga, eller handels-, utsöknings- och rättegångs-balkarne,
hvaraf den sistnämnda, såsom egande, genom den derunder
innefattade rättegången i brottmål, närmaste samband med den nya strafflagen
och dertill hörande frågor, nu hufvudsakligen vore under arbete, af sådan
anledning behagat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet å behofvet af
ytterligare anslag till bestridande af utgifterna för lagberedningen under fortsättningen
af dess arbeten.
Härvid förekomme, hurusom, af det ansiagsbelopp, Rikets Ständer, enligt
underd. skrifvelse den 30 Januari 1845, å Riksgäldskontoret anvisat att,
till arfvoden åt lagberedningens fem arbetande ledamöter och sekreterare, med
12,000 r:dr årligen utgå från och med nyssberörda års början, till slutet af
det år, då nästa riksdag infölle, visserligen skulle, efter beräkning, vid 1847
års slut återstå en besparing af omkring 3,000 r:dr, hufvudsakligen derigenom,
att, sedan en af lagberedningens ständige arbetande ledamöter, advokatfiskalen
111. 111. P. Staaff, med döden afgått, desse ledamöters antal varit inskränkt
lill fyra, hvadan utbetalningen af ett arfvode under tiden upphört; men då,
uppå underd. hemställan af lagberedningen, det efter Staaff lediga runi numera
blifvit åter tillsatt, och det åt lagberedningen anförtrodda arbete vöre af beskaffenhet,
att viss tidpunkt för dess afslutande icke kunde förut bestämmas,
har E. K. M. godtfunnit i nåder föreslå Rikets Ständer att, i likhet med
hvad vid förra riksdagen beslöts, ett belopp af 12,000 r:dr banko årligen
måtte för lagberedningen ställas till E. K. M:s nådiga disposition, alt utgå
från och med början af år 1848, då det förra anslaget upphörde, till och
med slutet af det år, då riksdag näst derefter ånyo inträffar, så framt icke
lagberedningen dessförinnan sitt uppdrag fullgjort.
Derjemte och enär det af Rikets Ständer, enligt ofvannämnda underd.
skrifvelse, i förevarande afseende beviljade förslagsanslag af 3,000 r:dr, att till
trycknings- med flere kostnader för lagberedningen utaf Riksgälds-kontoret utbetalas,
torde komma att, sedan lagberedningens redan halda utgifter blifvit
godtgjorda, lemna obetydligt öfverskott, har E. K. M. för enahanda ändamål
i nåder äskat ett nytt anslag af 3,000 r:dr banko.
Rikets Ständer, som i behörigt öfvervägande tagit hvad uti E. K. M:s
högstberörda nådiga skrifvelse förmäles, hafva sålunda inhemtat, huruledes,
af de åt nuvarande lagberedning uppdragna arbeten, ännu återstår en icke
obetydlig del, hvilken alltså påkallar denna kommittés fortfarande verksamhet.
Ehuru visserligen, till följd af ärendenas grannlaga beskaffenhet, det
ingalun
-
Expedilions-U iskottels Förslag till und. Skrifvelse> N.-O if
17
ingalunda ian på förhand beräknas, vid hvilken tidpunkt fullbordandet af
lagberedningens arbeten kan vara att förvänta, hafva likväl, med hänsigt till
angelägenheten deraf, att den samhällsvigtiga frågan om införande här i landet
af ett förbättradt lagverk, en fråga, hvars afgörande sedan lång tid tillbaka
af nationen med längtan emotses, med första bringas till ett tillfredsställande
slut, Rikets Ständer ansett, att de i berörda afseende på lagberedningen
beroende förberedande åtgärder må i möjligaste mån påskyndas.
Beträffande åter E. K. M:s nådiga framställning om fortfarande statsbidrag
för omförmälda ändamål, hafva Rikets Ständer väl ej funnit anledning
till nedsättning uti de tillförene bestämda, efter beskaffenheten och vigten af
lagberedningens arbeten lämpade, årliga anslagsbelopp; men som, enligt lliksgäldskontorets
räkenskaper, å de vid sistförflutna riksdag till arfvoden åt lagberedningen
anvisade summor uppkommit besparingar, utgörande
för år 1845
416 r:dr 32 sk.
„ år 1846
1,000: „ —
och år 1847 .
1,575: „ —
eller tillsammans 2,991 r:dr 32 sk. banko,
hvilka medel sålunda för ifrågavarande utgifter äro disponible, anse Rikets
Ständer det för år 1848 äskade anslag kunna med 3,000 r:dr minskas.
I öfverensstämmelse härmed, hafva Rikets Ständer godtfunnit att till arfvoden
åt lagberedningen, jemte för densamma erforderliga expenser, å riksgäldskontoret
anvisa, för innevarande år, Nio tusen (9,000) r:dr ochförhvartdera
af nästföljande två år Tolf tusen (12,000) r:dr, under förbehåll likväl,
att, derest de åt lagberedningen uppdragna arbeten skulle före 1850 års utgång
fulländas,, den andel af ofvanberörda anslag, hvilken i sådant fall icke
erfordras, bör hos Riksgäldskontoret blifva innestående till kommande Ständers
disposition; och få Rikets Ständer, jemte tdlkännagifvande häraf, i und.
anmäla sin önskan och förhoppning, att lagberedningens maktpåliggande arbeten
må med all den skyndsamhet, ärendenas noggranna behandling medgifver,
bringas till fullbordan.
I afseende på det vid 1844—-1845 årens riksdag till trycknings- med
flere kostnader för lagberedningen beviljade anslag, 3,000 r:dr, förekommer
väl, att, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, någon utbetalning af nämnda
belopp ännu icke egt rum; men då, på sätt uti E. K. M:'s nådiga skrifvelse
blifvit antydt, nyssberörda summa lärer komma att i det närmaste åtgå till
betäckande af kostnader för redan verkställd tryckning af lagberedningens arbeten,
hafva Rikets Ständer pröfva t skäligt att å Riksgäldskontoret anvisa, i
Bih. till R. St. Proc. 1847 och /848, 10 Sami. 1 <ifd. 3
18
Expeditions-Utskottes Förslag lill und. Skrifvelsex TS.-o iS.
enlighet med hvad af E. K. M. blifvit äskadt, att serskildt förslagsanslag af
Tre tusen (3,000) r:dr, till bestridande af trycknings- och andra dylika omkostnader,
som i anledning af lagberedningens arbeten, kunna förekomma.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 Februari 1848.
N:o 13.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i6Febr. rS-i®-
Preste-ståndet den 16 — —
Borgare-stån let den 16 — —
Bonde-ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj.ts nådiga proposition, angående öfverlåtande till Malmö
stad af mark, tillhörande Malmö f- d fästning.
(Stats-Utk. Uti., N:o 31.)
S. A. K.
Sedan Hamn-direktionen uti Malmö hos E. K. M. i underdånighet anhållit,
att, för fortsättande af uppgjord plan för hamnbyggnad i nämnda stad,
den del af glacis’» utanför Malmö f. d. fästning, som på en af kapitenen
Beijer upprättad karta öfver Malmö hamn funnes utmärkt med litt. A till
litt. C, måtte, jemte den utanför berörda mark befintliga och med litt. A C
D på kartan utmärkta utfyllning, till staden öfverlåtas under egande rätt, hor
K K. M., efter det Krigs kollegium och chefen för ingenieur-korpsen i ämnet
blifvit hörda samt ansökningen tillstyrkt, uti till Rikets nu församlade Ständer
allåten proposition, behagat i nåder föreslå, att omförmälda, kronan tillhöriga,
mark, hvilken E. K. M. ansåge kunna af kronan undvaras, måtte till
Malmö stad under egaude-rätt aflåtas emot följande vilkor:
l:o att, då, genom öfverlåtelse» af ifrågavarande mark, hinder uppstå
för den nedanför liggande betäckta vägeits begagnande såsom hittills för garnisonens
skjutöfningar, staden bör till detta ändamål, pä kommendantens reqvisition,
upplåta tjenlig plats $
2:0 att den för vestra betesmarkens vid Malmö begagnande till exercisfält
åt garnisons-sqvadronema år 1846 staden beviljade hyresafgift, 25 r:dr
för April och 50 r:dr för Maji månad, hädanefter upphör, samt att Kongl.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 16.
19
Majit och kronan må för garnisonens exersis, elen tiel af året denna pågår,
få ostördt och utan afgift framdeles begagna samma fält, sorn af ålder varit
dertill nyttjadt; samt
3:0 att, derest någon inkomst af hö-tägten på merberörda glacis-del nu
tillfaller dertill berättigade tjenstemän, staden derför lemnar dem ersättning,
så länge de qvarstå uti innehafvande tjenstebefattningar, hvarmed rättigheten
till sådan inkomst kunnat åtfölja.
Och sorn Rikets Ständer godtfunnit till hvad genom högstberörda nådiga
proposition sålunda blifvit framstäldt, på deri upptagne skäl och och vilkor,
lemna bifall, få Rikets Ständer sådant till svar bos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 16 Februari 1848.
N:o 16.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 Febr. 1848.
Preste-ståndet den 16 — —
Borgare-ståndet den 16 — —
Bonde-ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition , angående afskrifning af ett majoren
J. Wernbergs sterbhusdelegare ådömdt ersättningsbelopp
för en balans. (Stats-Utsk. Uti., N:o 32.)
S. A. K. ' '
Sedan Krigs-kollegii artilleri-afdekäng, genom resolution den 15 December
1835 samt Kammar-rätten, medelst utslag den 23 April 1841, ålagt ej
mindre aflidne tygvaktaren vid Götheborgs artilleri-ammunitionsförråd G. S.
Tres lovas sterbhus att, för en efter hans död yppad balans i berörda förråd,
godtgöra Kongl. Majit och kronan ett belopp, som vid behörigen upprättad
liqvid blifvit bestämdt till 1,786 ridr 26 sk. 9 rist banko, än ock sterbhusdelegarne
efter aflidne majoren J. Weinberg, hvilken i egenskap af förrådsoflicer
varit tygvaktaren Treslovvs kontrollant att ansvara för detta ersättningsbelopp,
så vidt tillgångarne i den senares sterbhus ej dertill vöre tili
-
20
Expeditions-ZJtskotlets Förslag till and. Skrifvelsej N:o i6.
räckliga; hvarefter och sedan majoren Weinberg, innan ännu i saken blifvit
dömdt, måst åtaga sig sysslomanskapet i Treslows konkurs, men år 1832
allidit, utan att hafva kunnat för massan redovisa, samt sysslomannahefattningen
sedermera öfvertagits af hans son, lieutenanten J. P. Weinberg, som
likaledes, innan redovisning skett, med döden afgått, rådhusrätten i Götheborg,
genom dom af den 29 Juni 1842, förpligtat majoren Wernbergs, sterbhusdelegare
att, inom en månad derefter, fullgöra redovisningen för sysslomannaförvaltningen
i Treslows konkurs, vid påföljd att eljest i laga ordning
ansvara Kongl. Maj:t och kronan för betalningen af hela den till ofvanherörda
belopp fastställda fordran uti Treslows gäldhundna bo; så har majoren Wennbergs
efterlemnade enka, Jeanette Sahlsten, uti en till E. K.. M. in gifven
skrift, i underdånighet anhållit, att, enär, enligt ansökningen bilagdt bevis,
hennes man vid sin död efterlemna t skuld utöfver tillgångarne och hon med
tvänne oförsörjda döttrar befunne sig uti aldeles meddellös belägenhet, E. K.
M. täcktes af gunst och nåd bevilja henne och döttrarne eftergift från gäldandet
af ifrågavarande tili ersättning ådömda belopp.
Efter det Krigs-kollegium, Kammarrätten och Justitiae-kantzlersembetet
öfver denna underdåniga ansökning blifvit hörde och hvar för sig underdåniga
utlåtanden afgifvit, deruti så väl Krigs-kollegium som Kammar-rätten tillstyrkt
nådigt bifall till ansökningen, har E. K. M., då anledning icke förefunnes
dertill, att majoren Weinberg uti lifstiden i någon mon befordrat ehler
haft fördel af den förskingring* af ammunitiohs-effekler, som grundlagt
ifrågavarande balans, samt, i händelse det ådömda ersättningsbeloppet skulle
af Wernbergs sterbhusdelegare utkräfvas, desse, om ock summan kunde af
dem gäldas, derigenom blefvo beröfvade alla tillgångar och sålunda en i lifstiden
utmärkt tjenstemans enka och oförsörjda harn kom me att försättas i
den yttersta fattigdom, under den 13 Nav. 1845 pröfvat skäligt i nåder medgifva,
att majoren Weinbergs. sterbhusdelegare, hvilka, i anseende till felande
handlingar, ej kunnat fullgöra dem ålagd redovisning för den af merbemälde
major innehafda befattning såsom syssloman uti Treslows konkurs, fmge för
närvarande befrias från utgifvandet af omförmälda ersättningsbelopp 1,786
r.dr 26 sk. 9 r:st, med undantag af 283 r:dr 15 sk. 3 rist, som, enligt den
efter Weinberg förrättade bouppteckning, utgörande hans skuld till Treslows
konkursmassa!, genast borde, tillika med 6 procent ränta derå ifrån Weinbergs
dödsdag, utaf dennes sterbhusdelegare, i afräkning å Treslows balans, erläggas;
hvarjemte E. K. M., uti till Rikets nu församlade Ständer allåten nådig
proposition, behagat, dels till Rikets Ständers pröfning öfverlemna frågan om
dgt återstånde ersättningsbeloppets afskrifning, dels ock tillkännagifva, det E.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.ö 17.
21
K. M. i nåder förordnat, att, innan Rikets Ständer sig i ämnet yttrat, någon
åtgärd för verställighet af Kammar-rättens ofvanberörda utslag, utom hvad
anginge om förmälda 283 r:dr 15 sk. 3 r:st icke skulle ega rum, men att deremot
den TVeinbergs ackordsersättning pålagda qvarstad och de borgensförbindelser,
som till kronans säkerhet blifvit utaf sterbhusdelegarne aflemnade,
lomme att tills vidare vara gällande.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende under öfvervägande, hvarvid, i
anledning af de utaf E. K. M. i nåder anförda omständigheter, samt med afseende
derå, dels att Krigs-kollegium och Kammar-rätten tillstyrkt den sökta
afskrifningen, dels ock att lieutenant T Veinberg, enligt hvad de till den nådiga
propositionen hörande handlingar innehålla, genom olyckshändelse tillsatt
lifv et, hvarigenom hans moder och tvänne oförsörjda systrar blifvit utan
allt stöd, godtfunnit bevilja ifrågavarande af E. K. M. i nåder föreslagna afskrifning.
Hvilket Rikets Ständer få till svar hos E. K, M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 16 Februari 1848,
N:o 17,
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 Fehr. 1848.
Preste-stnndet den 16 — —•
Bor ga re-s tån d et den 16 — —
Bonde-s.tåndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga skrivelse, angående ett förändradt
användande af den ’ procent, som af sterbhus inom Wermland
erlägges.
(Allm. Eesv-. o. Ekon.-Utsk. Beti N:o 12.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva fästat uppmärksamhet vid det förhållande, att den
utur sterbhus inom' Wermlands län utgående | eller så kallade fattigprocenten
icke, på sätt i öfriga delar af riket eger rum, tillfaller hvarje församlings
fattige, utan nämnda afgift, hvilken tillförene, på grund af Kongl,
reskriptet den 17 Mars 1732, fått utaf läns-hospitalet inom Carlstads stift disponeras,
och i senare tider, efter det flyttning af hospitalshjonen från Cark
-
22
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N;o 18.
stad till hospitalet i Wadstena försiggått, genom Kongl, brefvet den 22 April
1830 i nåder förklarats böra till underhåll af länets lasarett' och kurhus användas,
numera, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga resolution af den 8 Februari
1840, under en tid af tio år, till länets lasaretts-byggnads behof utgår.
I afseende häruppå, hvarvid jemväl förekommit, att berörda lasarettsocli
kurhusbyggnad redan år 1843 lärer blifvit fullbordad, hafva, med instämmande
uti den af Rikets Ständer vid 1828 och 1834 årens riksdagar inför
Kongl. Majt uttryckta åsigt i ämnet, Rikets Ständer funnit det vara både med
rättvisa och billighet öfverensstämmande, att den afgift vid bouppteckningar,
som här är i fråga och hvilken i öfriga delar af riket tillfaller församlingarne
till understöd för fattigvårdens bestridande, äfven får af socknarne inom Wermland
för lika ändamål tillgodonjutas och att dessa medel således återgå till
sin ursprungliga bestämmelse, helst länets innevånare äro pligtige att efter
andra grunder underhålla sina lasarettsbyggnader; och hafva Rikets Ständer
alltså ansett sig böra förnya den förut hos Kongl. Majit gjorda underdåniga
anhållan, att |:dels procenten af boets tillgångar vid bouppteckningar
inom Wermland måtte af vederbörande församlingar få uppbäras, för att till
deras fattigvård användas, under hemställan tillika, att denna förändring finge
från slutet af år 1850 vidtaga.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 16 Februari 1848.
N:o 18.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 Febr. 1848.
Preste-ståndet den 16 — —
Borgare-ståndet den 16 — —
Bonde-ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse > angående förändring i
sättet för fångars forslande.
(Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk. Bet., N:o 14.)
S. A. K.
I afsigt att bereda besparing i de betydliga utgifter, staten får vidkännas
för fångars forslande medelst skjuts, och då beqvämligheten att åka så
mycket mindre torde böra förunnas brottslingar, som den svenska soldaten, så
väl i freds- som i krigs-tider, måste färdas till fots flera mil om dagen, har hos
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse > N.o 18.
23
Rikets Ständer blifvit föreslaget, att fånge, fängslad till händerna, måtte från
häktet gående förås till domstolen, under uppsigt af gevaldiger.
Vid behandling af detta i flera hänseenden vigtiga ämne, hafva Rikets
Ständer omfattat den åsigt, att genom fångars förande till fots, dervid antingen
handbojor eller annat fängsel användas, tillfälle till rymning icke skulle
blifva lättare, än då fånge, såsom nu eger rum, åkande färdas. Gevaldigern
eller fangföraren kunde nemligen, då flera fångar böra till samma ort förås,,
dem sammanlänka, hvarigenom ett verksamt medel emot möjliga försök att
taga flykten skulle beredas, samt, der fångföringen vore serdeles stor, uppsigten
öfver dem i betydlig mohn underlättas. Och ehuru ifrågavarande förslag
kunde föranleda dertill, att, vid större fångforslingar, flere fångförare blefve
af nöden, torde likväl, enä'r den kostnad, som häraf följde, endast komme
att utgöras af längre tids dagtraktamente för bevakningen, en sådan tillökning
i utgifter fullt ersättas genom deli besparade skjutslegan, hvadan bekostandet
i allmänhet af det förändrade fångföringssättet synes icke komma att
uppgå till nuvarande skjutsomkostnadens belopp. Derforutan och såsom en
väsendtlig fördel af berörda förslag företer sig den omständighet, att den
saknad af beqvämlighet, som för fången genom att färdas till fots uppkommer,
— och hvilket fortskaffningssätt, utan att utgöra något straff eller i sig
innebära något skymflig!, icke lärer, åtminstone för en om brott förvunnen
fånge, kunna anses vara olämpligt, — måste bidraga dertill att ej- mindre
hos fången väcka hälsosam besinning om anledningen till denna behandling,
än ock hos andra åstadkomma intryck, sorn möjligen afskräcka från beträdande
af brottets bana.
I betraktande häraf, dock utan att tilltro sig afgifvandet af ett bestämdt
yttrande örn fördelarne för staten af den nu föreslagna förändringen
i sättet för fångföringen genom minskning i kostnader, ehuru densamma
vill synas sannolikt kunna påräknas, ej eller af några närmare bestämmelser
i detta ämne, helst dessa efter förekommande omständigheter och förhållanden
måste lämpas, hafva Rikets Ständer likväl ansett sig böra härigenom hos
E. K. M. i underdånighet anhålla, det E. K. M., på det tillfälle måtte beredas
att bedöma fördelarne af det nu föreslagna sätt för fångföringen, i: nåder
täcktes, då sådant kunde pröfvas lämpligt, låta företrädesvis och till en början
i afseende å de till fästningsarbete dömde fångar anställa försök med desas
fortskaffande till fots.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 16 Februari 1848.J
34
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N.o ig.
N:0 19.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 Fehr. 1848,
Preste-ståndet den 16 — —
Borgare-ståndet den 16 — —
Bonde-ståndet den 16 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse j angående det till Westerås
län hörande Wåhla härads förläggande till Upsala
län. (Allm. Bes.v.- och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 16.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer liar fråga blifvit väckt derom, att Wåhla härad i
Upland, utgörande Norra Fjerhundra kontrakt al erkestiftet, men tillhörande
Westerås län, måtte förläggas Lill Upsala län; för hvilken at åtskilliga bland
häradets invånare förordade förändring, är såsom skäl anfördt, att från medelpunkten
af häradet räknas tio mil till Westerås, men endast fem mil till
Upsala; alt häradsboerne, som afsätta sina produkter och göra sina uppköp i
Upsala, äro tvungtte att företaga serskilda resor till den aflägse belägna länsresidensstaden,
för bevakande och utförande af derstädes anhängiga mål, kommunala
bestyrs uträttande m. m., samt att den, till följd af häradets läge,
svåra postkommunikationen emellan häradet och den stad, der länsstyrelsen
är förlagd, i flere hänseenden betydligt ökar de olägenheter, som häradets invånare
måste vidkännas genom deras lydande under Westerås län.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, få Rikets Ständer härmed
i underd. anhålla, det E. K. M. täcktes i nåder föranstalta, att vederbörande
menigheter och embetsmyndigheter må i ämnet varda hörda, samt
att, i händelse E. K. M. derefter skulle finna den ifrågasatta förändringen
lämplig och ändamålssenlig, densamma då måtte nådigst bifallas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 16 Februari 1848.
N:o 20.
Expeditions- Utsi ottcts Förslag till und. Skrifvelse> IV;o 20.
25
N:o 20.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den Febr. 1848.
Presle-slåndet den 23 — —
Borgare-ståndet den a3 — —
Bonde-ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse 3 angående stapelstads -  rätt för staden Sölf vitsborg.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet., N:o 19.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva till öfvervägande förehaft väckt fråga derom, att
stapelfrihet måtte staden Sölfvitsborg förunnas, i afseende hvarå hos Rikets
Ständer blifvit anfördt: att staden, belägen vid en vik af Östersjön, som lemnar
en god och säker hamn För till och med 12 fots djupgående fartyg, fordom
egt stapelfrihet och då varit af betydenhet, men sedermera, då stapelfriheten
i slutet af 160ö:talet öfverflyttades till den då nyligen anlagda staden
Christianstad, derigenom snart förfallit till föga mera betydenhet, än ett vanligt
fiskläge; att staden likväl numera återvunnit något af sitt fordna anseende,
så att dess folkmängd för närvarande utgör öfver 1,400 personer, der~
af 18 handlande, 16 handtverkare och 34 näringsidkare, med tillsammans
717 r:drs bevillning, egande 10 större och mindre fartyg, till in- och utrikes
sjöfart, den sednare med frakter för stapelstäderna, samt att för export erbjudas,
uteslutande för denna stad, från nordöstra delen af Skåne, äfvensom
från angränsande skogstrakter i Småland och Blekinge, skogseffekter af plankor,
bräder, tjära, beck och stäfver, ehuru de kostsamma omvägarne för klänning
m. m., hittills och intilldess stapelfrihet kan erhållas, orsakat inskränkning
härvid tili några mindre betydliga befraktningar; varande derförutan anmäldt,
att, då för närvarande saknas tullhus, vågbod och andra för en tullkammare
erforderliga byggnader, staden, i händelse stapelfrihet beviljades,
vore beredd att genast anvisa tomter för sådana byggnader, med förbindelse
tillika att, om tullinkomsterne icke skulle räcka till aflöning för den blifvande
tulltjenstemanna-personalen, fylla bristen, i likhet med hvad rikets norra städer,
för vinnande af stapelfrihet, sig åtagit.
Och då Rikets Ständer anse alla åtgärder, som kunna befrämja handel
del och näringar, böra, så vidt möjligt är, vidtagas, med likväl, oaktadt beBih.
till R. St. Prot. 184^ och 1848, to Sami. / Afd. 4
26
Expeditions-Uiskottets Förslag till tind. Skrifvelse, IV.-o 7.1.
rövda upplysningar i ämnet, ej tilltrott sig med säkerhet kunna antaga, det
ju förhållanden möjligen kunna ega rum, hvilka lägga hinder i vägen förden
sökta stapelfrihetens beviljande, för bedömande hvaraf Rikets Ständer sakna
erforderlig närmare kännedom om dithörande speciela och lokala omständigheten,
få Rikets Ständer i underd. anhålla, det E. K. M. täcktes i nåder föranstalta
om vederbörlig undersökning i ämnet, samt att E. K. M., i händelse
något hinder deremot icke skulle möta, behaga nådigst bevilja staden Sölvitsborg
den sökta stapelfriheten.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2S Februari 1848.
N:o 21.
Uppläst och goclkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Febr. 1848.
Preste-ståmlet den — —
Forgare-ståndet den a3 — —
Bonde-ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , i anledning af Kongl
Maj:ts nådiga proposition, rörande den till skolorna i åtskilliga
städer inom Lunds stijt utgående helgonskyld.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 35.)
t S. A. K.
Jemte det, uppå E. K. M:ts den 13 Januari 1840 aflåtna nådiga proposition,
Rikets Ständer, enligt underd. skrifvelse af den 1 Juli samma år, beviljade
ett årligt anslag af 3,85G r:dr 45 sk. 4 r:st till kathedralskolan i Lund,
hvarigenom dennas behof af den helgonskyld, 1,047 tunnor kora, som, jemnlikt
Kongl, brefvet af den 24 Mars 1824, borde af kloekarnes i Lunds stift
helgonskyldssäd indragas och till berörda skolas inrättande användas, lomme
att upphöra, beslöto Rikets Ständer, i sammanhang härmed, att de församlingar
inom stiftet, af hvilkas helgonskyldskorn påräknats bidrag till omförmälda
skola, skulle, så vidt de förbunde sig att uteslutande till folkundervisningens
befrämjande inom församlingarne begagna detla bidrag, bibehållas vid
oqvald besittning deraf. Efter det sedermera vid 1844—1845 årens riksdag
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvtlte> N.-o 21. 27
hos Rikets Ständer blifvit anmärkt, dels att den rättvisa, som genom ofvanberörda
åtgärd kommit de församlingar till godo, från hvilka helgonskyld
bordt utgå till kathedralskolan i Lund, icke vederfarits de församlingar uti
Lunds stift, som, belägna inom 2 mil från städerna, ännu måste utbetala sin
helgonskyld till städernas skolor, dels ock att, ehuru dessa icke kunde undvara
den inkomst, som den anslagna helgonskylden dem beredt, dock obilligt
vore, att kringliggande landsförsamlingar skulle löna lärare i städernas
skolor, under det att de sjelfva vore i största behof af helgonskylden för sina
egna barns undervisning, samt städernas invånare icke lemnade något bidrag
till lärares aflönande, hvarken vid lärdomsskolorna eller akademien, anhöllo
Rikets Ständer, som icke varit i tillfälle att fullständigt utreda förhållandet
med ifrågavarande helgonskyld, men likväl ansåge ofvanberörda anmärkning
icke sakna grund, uti underd. skrifvelse af den 23 Maj 1845, det täcktes E.
K. M., efter anställd undersökning, dels om den rätt, på grund hvaraf i
Lunds stift varande städers skolor åtnjöte helgonskyldskorn af de inom tvänne
mil från städerna belägna landsförsamlingar, och dels till huru stort belopp
denna helgonskyld till skolorna utginge, till Rikets näst sammanträdande
Ständer öfverlemna den nådiga proposition i ämnet, som K K. M. kunde
finna vara af omständigheterna påkallad.
Sedan, jemnlikt E. K. M. af Rikets Ständers ofvannämnda underd. framställning
föranledda befallning. Kammar-kollegium, under den 4 Oktober nästtidet
år, i förevarande ämne till E. K. M. afgifvit underd. utlåtande, åtföljdt
af konsistorii i Lund samt E. K. M:ts befallningshafvandes i Blekinge, Christianstads
och Malmöhus län yttranden, har E. K. M., uti nådig proposition
af den 3 derpåföljde December, behagat lemna Rikets Ständer del af dessa
handlingars bufvudsakliga innehåll, hvaraf, bland annat, inhemtas: att sammanlagda
beloppet af den till skolorna uti städerna Lund, Malmö, Christianstad,
Helsingborg, Landskrona, Ystad, Cimbritshamn och Sölfvesborg utgående
helgonskyld bade, vid den undersökning, som derom egt rum, befunnits
utgöra i jemnadt tal 25 t:r 18 k:pr råg, 1,338 t:r 34 -3- k.-pr korn, 6 k:pr rågmjöl
och 6 k:pr kornmjöl, alltsammans löst mål, motsvarande, efter medeltal
af markegångsprisen för åren 1837—1846, en summa af 7,919 r:dr 29 sk.
10 r:st, jemte kontanta penningar 18 r:dr 8 sk. 6 r:st, eller tillköpa 7,937
r;dr 38 sk. 4 r:st banko; att konsistorium i Lund, äfvensom E. K. M:s ofvanbemälde
befallningshafvande, åberopat, till stöd för vederbörande städers anspråk
att tillgodonjuta ifrågavarande helgonskyld, dels Danska ordinantien af
den 14 Juni 1539 och Kongl, brefvet af den 23 Mars 1568, begge stadfä
-
28
Expedit ions-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelse, N.o it.
stade genom Malmö recess af år 1662, dels serskilda, sedermera utfärdade,
stadganden och resolutioner; samt att Kammar-kollegium, för egen del, yttrat
den tanka, att skolornas rätt lill mcrberörda helgonskyld vöre ostridig, enär,
enligt kollegii åsigt, förstnämnda tvänne författningar ådagalade, att belgonskylden
utgjorde lön för klockaren, hvilkens åliggande var att göra tjenst
i kyrkan samt undervisa socknarnes ungdom, och ansåg Kammar-kohegium dessa
skyhligheter häfva blifvit på skolorna öfverflyttade, emot rättighet alt uppbära
lönen, hvilket förhållande ännu fortfore, endast med den under tidens
lopp vidtagna förändring, att skolorna aflöna substituter i socknarne, istället
att dit utskicka serskilde personer af lärarne eller lärjungarne.
E. K. M ., sorn, vid det förhållande, att en stor del församlingar inom
Lunds stift genom E. K. M:ts och Rikets Ständers sammanstämmande beslut
blifvit berättigade att till stiftande eller förbättring al sina folkskolor använda
den del af klockarnes helgonskyIds-säd, hvilken, enligt Kongl, brefvet af den
24 Mars 1824, bordt begagnas för inrättandet af en kathedralskola i Lund,
funnit den gjorda framställningen om enahanda förmån för de församlingar,
hvilka, belägna inom tvänne mil från städerna i samma still, ännu utbetala
helgonsky Iden till städernas skolar, icke sakna skäl, har af sådan anledning
nu till Rikets Ständer i nåder öfverlemnat, huruvida Rikets Ständer må tinna
lämpligt att, genom anvisande för ändamålet al ett anslag, som fullt motsvarar
den nu till skolorna utgående helgonskyld, sätta E. K. M. i tillfälle att
kunna medgifva församlingarne rättighet att använda densamma till förbättrande
af deras folkskoloi’.
Vid pröfning af detta ärende hafva Rikets Ständer, lika med ofvanbemälda
embetsmyndigheter, ansett skolornas i förrberörda städer uti Lunds still
rättighet alt af kringliggande landsförsamlingar inom ett afstånd af två mil
uppbära helgonskylds-säd, emot förbindelse att förse dessa församlingar med
lämplige klockare, så väl Lill tjenstgöring i kyrkan sorn för barnaundervisnings
besörjande, till fullo ådagalagd medelst Kongl. Danska kyrka-ordningen
af den 14 Juni 1539 och Kongl, brefvet den 23 Mars 1568, hvilka författningar
genom Malmö recess bekräftats.
Hvad åter beträffar Kammar-kollegii uppgift, rörande elen under tidens
lopp vidtagna förändring, att skolorna skulle aflöna substituter i socknarne,
i stället att dit utskicka serskilde personer af lärarne eller lärjungarne, så bör
detta, enligt de upplysningar, Rikets Ständer inhemtat, rätteligen så lörstås,
att den betydligare andelen af merberörda helgonskyld slutligen användts till
bestämd aflöning åt stadsskolornas lärare, och endast en mindre del deraf
blifvit anslagen till fasta löner åt klockare, som blifvit inom dessa församlin
-
Expeditions-Utskotlels Förslag till und. Skrifvelse, iV.o 21.
29
gar i vanlig ordning tillsatte; hvaremot stadsskolornas åliggande att bestrida
dylike klockares aflöning eller tjenstgöring alldeles upphört.
Vidkommande derefter Rikets Ständers vid 1840—1841 årens riksdag
meddelda och uti E. K. M:ts nådiga proposition omförmälda beslut, rörande
anvisandet af årligt statsanslag för Lunds kathedralskola, hvarigenom för åtskilliga
församlingar tillfälle blifvit bercdt att till folkundervisningens befrämjande
använda der utgående klockare-helgonskyld; så har, enligt hvad
Rikets Ständers underd. skrifvelse af den 1 Juli 1840 upplyser, förenämnda
beslut föranledts deraf, att, sedan Kongl. Maj:t under den 9 December 1836 i
nåder förordnat, att för inrättande af kathedralskolan i Lund borde användas
den del af klockarnes halgonskylds-säd, hvilken, jemnlikt Kongl, brefvet
af den 24 Mars 1824, komme att efter hand och i mån af dåvarande innehavares
afgång indragas, men anspråk derefter blifvit af åtskillige innehafvare
utaf patronaträttigheter, äfvensom af serskilda församlingar, framställda,
rörande helgonskyldens framtida oförminskade bibehållande vid klockarelägenheterne,
Rikets Ständer funnit angeläget, att ifrågavarande nya läroverk klefve
salt i verksamhet, utan afseende på utgången af den uppkomna tvisten
om dispositionsrätten till den bland skolans inkomster i beräkning tagna spanmålstillgång,
och utan behof alt afbida de klockares afgång, till hvilkas aflöning
helgonskylden dittills blifvit atsedd. Enär alltså de skäl, hvilka påkallat
nyssnämnda anslags beviljande, enligt Rikets Ständers tanka ingalunda
ega tillämplighet å den fråga, som utgör föremål för E. K. M:ts nådiga proposition,
samt dertill kommer, att merberörda, genom 1824 års Kongl, bref,
kathedralskolan i Lund tillagda helgonskyIds-säd är af väsendtlig olikhet med
den, hvilken af ålder till denna och öfriga stadsskolor utgått från de inom
två mils afstånd belägna socknar, hafva Rikets Ständer ansett omförmälda beslut
af år 1840 icke lämpligen kunna åberopas såsom grund för anvisandet
af det statsbidrag, som till ersättande af sistnämnda helgonskyld kunde erfordras.
Deremot hafva Rikets Ständer ej eiler kunnnt förbise, att då, efter
hvad upplyst blifvit, den till stadsskolorna i Lunds stift utgående helgonskyld
från vissa socknar af ringa omfång erlägges till högre belopp, än från
andra mera folkrika, den ifrågaställa tillåtelsen att för folkskolornas förbättrande
använda meranämnda afgift följaktligen skulle, derest den beviljades,
tillskynda dessa församlingar betydligt olika fördelar, samt att, om äfven en
jemnkning i detta hänseende kunde tillvägabringas, det missförhållande i allt
fall qvarstode, att berörda i städernas granskap belägna socknar komme att,
utan giltig anledning, åtnjuta en förmån, hvaraf de aflägsnare församlingarne
fortfarande blefve i saknad.
30
Expeditions-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 22.
I betraktande häraf och med afseende jemväl derå, att, enligt E. K.
M:ts den 20 Januari sistlidet år till Statskontoret aflåtna nådiga bref, åtskilliga
landtförsamlingar i Skåne fått utaf den, jemnlikt Rikets Ständers underd.
skrifvelse den 15 Maj 1845, till folkskolelärares aflönande serskildt anvisade summa
, 20,000 r:dr årligen, för dylikt ändamål åtnjuta understöd till sammanlagdt
belopp af 1,261 r:dr 32 sk. för år räknadt, vid hvilket förhållande något
synnerligen tvingande behof af ytterligare bidrag från statens sida till
understöd för folkundervisningen inom Lunds stift icke synes vara för hannen,
hafva Rikets Ständer ej funnit skäl att bevilja statsanslag för stadsskolorna
inom nämnda stift, såsom utbyte emot den till dessa skolor nu ingående
klockare-helgonskyld.
Hvilket, till svar å E. K. M:ts högstberörda nådiga proposition, Rikets
Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 28 Februari 1848.
N:o 22.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 4 Mars 1848.
Preste-ståndet den 4 — —
Borgare-ståndet den 4 — —
Bonde-ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående af Kongl. Maj:t
i nåder föreslagen nedsättning uti den af Stora Kopparbergs
bergslag utgående kopparränta m. m.
(Stats-Utsk. Uti., N.o 37, litt. A.)
S. A. K.
Sedan hos Kongl. Maj:t, dels Stora Kopparbergs bergslag, uti en den 8
December 1837 ingifven skrift, förnyat sin år 1829 gjorda, men af Kongl.
Maj:t i nåder afslagna, ansökning om förmedling från hvart 10:de till hvart
30:de skeppund i elen till kronan af bergslaget utgående kopparränta, dels ock
Rikets vid 1840 och 1841 årens riksdag församlade Ständer, i anledning af
hos dem gjorda framställningar, så väl om befrielse för vissa socknar inom
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 22» 31
Stora Kopparbergs län att till bergslaget leverera in natura hemmansränteocli
mantals- eller qvarntulls-kolen. som äfven om upphörande af de för uraktlåtenhet
af en sådan leverering stadgade tredskoböter, uti underdånig skrifvelse
den 8 Maj sistnämnda år begärt, det Kongl. Majit täcktes låta i behörig
ordning anställa undersökning till utrönande, ej mindre af beskaffenheten
utaf de privilegier, hvarpå Stora Kopparbergs bergslag grundade rättigheten
att utfordra berörda ränte- och mantals-kol in natura, än ock beloppet
af den kolqvantitet, sorn, med afseende på Fahlu grufvas tillstånd, kunde anses
erforderlig för koppartillverkningens inom bergslaget bestånd och fortfarande
drift, samt att, derest omförmälda privilegier icke deremot lade hinder
i vägen, det för bergslaget bellö diga qvantum kol måtte till utgörande
på föreskrifvet sätt fördelas emellan de närmast belägna, förut i berörda hänseende
skattskyldige, socknar, hvilka egde tillgång på för kolning tjenlig skog,
och allmogen inom de socknar af länet, hvarifrån räntorna i kol utgjordes,
förklaras berättigad att erlägga mantalspenningarne och hemmansräntan i öfverensstämmelse
med de för dessa skatters utgörande i allmänhet stadgade
grunder, eller de förra i kontant till deras för orten bestämda belopp och de
sednare efter länets markegångspris; så har, efter det Kammar- och Bergskollegierne,
äfvensom öfrige vederbörande, blifvit hörde och sig utlåtit samt
den af Rikets Ständer begärda undersökning af dertill förordnade kommitterade
förrättad i sammanhang med frågan om förmedlingen i kopparräntan,
E. K. M., af förenämnda anledningar, täckts uti till Rikets nu församlade
Ständer den 12 Nov. sisth år aflåten nådig proposition, hvad först anginge
förmedlingen i kopparräntan, föreslå, att, i enlighet med den beskattningsgrund,
som genom Kongl, förordningen den 21 Juni 1831 är vorden bestämd för
taxeringen af de bergverk i allmänhet, af hvilka viss procent af tillverkningen
skall såsom tionde utgöras, den utaf Stora Kopparbergs bergslag utgående
kopparränta måtte, under vissa uppgifna vilkor, bestämmas till livart trettionde
skeppund.
I afseende åter på den af Rikets Ständer gjorda framställning om upphörande
af allmogens inom vissa socknar af Stora Kopparbergs län åliggande
att in natura leverera de till Stora Kopparbergs bergslag utgående hemmansränte-
samt qvarntulls- eller mantalskol, har É. K, M., uti högstberörda proposition,
i nåder förklarat, det E. K. M. funne, att de skattskyldige, hvilka
yrkat natura-prasstationens upphörande, hvad både mantals- och räntekolen
beträffade, för denna deras önskan anfört skäl, grundade dels på mindre skogstillgång,
dels ock på skogarnes aflägsenhet från Stora Kopparberget, hvadan
E. K. M. täckts föreslå, att bemälda skattskyldige mätte från åliggandet att
32
Expeditions-Utskottets Förslag till und Skrifvelse, N.o a i.
utgöra ränte- och mantalskolen in natura befrias, samt i stället förpligtas, dels
att utan uppsägningsrätt framgent erlägga lösen efter blifvande, i behörig
ordning fastställda, markegångspriser med penningar för räntek olen, dels ock
att, i stället för mantals- och qvarntullskolen, betala mantalspenningar till det
för orten stadgade belopp af 8 sk. banko, äfvensom att Åhls socknemän, enligt
deras önskan, måtte, med fortfarande skyldighet alt leverera räntekolen
in natura, under vilkor af mantalspenningarnes utgörande på ofvannämnda
sätt, från natura-praestation af qvarntulls- eller mantalskolen vinna befrielse;
hvaremot, beträffande de skattskyldige, hvilka förklarat sig vilja, hädanefter
som hittills, vid Stora Kopparberget leverera sina så väl ränte- som niantalskol,
li. K. M. ansåge frågan om berörda natura-prsestations upphörande, för
det närvarande, böra förfalla; dock att, derest, med anledning af derom framställdt
förslag, förändring i nu gällande grund för utgörande af persedelskatter
i allmänhet framdeles af E. K. M. och Rikets Ständer pröfvades böra ega
rum, det beslut, som härom komme att fattas, borde äfven i afseende på nu
ifrågavarande kolskatter vinna tillämpning; och funne E. lv. M., i betraktande
ej mindre af den ringare skogstillgången inom de närmast Stora Kopparberget
belägna socknar, än äfven af den med en stor del af jorden derstädes
förenade, icke ränteskyldiga, bergfrälse-naturen, samt enär för öfrigt bergslaget
afsagt sig rättigheten till kolens utfordrande in natura, Rikets Ständers underdåniga
hemställan i afseende på levererings-skyldiglietens öfverflyttande på
sistnämnda socknar icke lill någon åtgärd föranleda; anseende åter E. K. M.
den af bergslaget gjorda anhållan att fortfarande få åtnjuta det progressiva,
inarkcgången ännu understigande, lösningspriset å kronans behållna räntekol,
så att årliga skillnaden, intilldess markegångspriset upphunnes, måtte komma
hytte-egarne, såsom en deni tillfallande och försäkrad arrendeinkomst, eller så
kallad hyttereveny, tillgodo, vara på billighet grundad; i följd hvaraf E. K.
M. till Rikets Ständer i nåder öfverlemnat, huruvida icke denna bergslagets
anhållan måtte på det sätt bifallas, att kronan, som komme att för ifrågavarande
kol af de skattskyldige uppbära lösen efter markegång, godtgjorde
bergslaget skillnaden deremellan och det progressiva lösningspriset, hvarvid
E. K. M. likväl, på det att tillförlitlig beräkning i detta afseende å ömse sidor
kunde göras, ansåge markegångspriset för sista året före indragningen böra
för beräkningen tagas till grund, samt således för hvarje år, så länge det
erfordrades, till bergslaget utbetalas det belopp, hvarmed sistnämnda markegångspris
öfverstege hvad progressiva lösningspriset för året holdt utgöra.
Detta ärende hafva Rikets Ständer tagit i noga öfvervägande, och vidkommande
först den på anförda skäl sökta samt af E. K. M. i nåder föreslagna
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse > N.o 32.
33
slagna förmedlingen i kopparräntan; så ehuru det, å ena sidan, måste medgifvas,
att koppartillverkningen vid Stora Kopparberget varit i ständigt aftagande
ända till år 1840, då den nedgått till nära halfva beloppet af hvad
densamma i början af innevarande århundrade utgjorde och vid 1805 års
förmedling af berörda ränta för framtiden påräknades; att inkomsten af kopparverket,
hvilken, under åren från och med 1801 till och med 1840, väl
omväxlat, men aldrig understigit, efter 10 års medelberäkning, 25 r:dr 46 sk.
** r:st, för åren 1841, 1842 och 1843 i medeltal nedsjunkit till 2 r:dr 32
sk., samt att deremot uppfordrings- och grufbrytnings-kostnaderne ökat sig
dubbelt, äfvensom priset å malmen höjt sig under tiotalet emellan 1831 och
1840 med 100 procent och å kolen ännu mera, utöfver det för årtiondet
1801—1810 gällande; likväl och som, å den andra sidan, det icke bör lemnäs
ur sigte, att den ifrågavarande räntan till sitt ursprung är att anse såsom
en arrendeafgift eller ersättning, fordom vida betydligare än nu, dels för de
kronan i förra tider tillhöriga, men till bergslaget utan lösen afstådda, grufvedelar,
dels för frigifvande af den indrägtiga kopparhandeln, hvilken kronan
sjelf uteslutande idkat, samt dels för andra understöd och bidrag af mångfaldiga
slag, hvilka kronan, allt som tid och omständigheter det fordrat,
lemnat bergsmännen, — och icke en på allmänna skattläggningsgrunder byggd
beskattning, uti hvilken, genom förändrade förhållanden, en nedsättning kan
vara både hillig och rättvis; att koppartillverkningen efter 1840 årligen något
ökat sig och priset på malmen nedgått, oaktadt den i fyndighet tilltagit; att
fjerdepartsegarnes afkomst af grufvan betydligt stigit efter sistnämnda år, så
att den, oberäknadt inkomsten af de enskilda verken, år 1846 utgjorde 29
r:dr 8 sk. banko, samt priset å fjerdeparterne äfven höjt sig, hvartill såsom
orsak måste antagas, att en förbättrad ställning för bergslaget numera inträdt;
att så väl bergslagets förklarande, att det, för vinnande af den äskade nedtsättningen
i kopparräntan, ville medgifva allmogens befriande från skyldigheten
att erlägga ränte- och man talskolen in natura, samt icke bestrida dem,
som önskade med levereringen fortfara, att vid denna rättighet bibehållas,
sorn ock bergslagets till kommitterade afgifna skriftliga yttranden om dess
beredvillighet att till kronan afträda sina privilegier och förmoner, emot det
att kopparverket försattes, så i beskattning som öfriga afseenden, i likhet med
andra verk, äi’0 vilkorliga och obestämda; att bergslaget, under fortsättningen
af sin ansökning om förmedlingen, yrkat, det inga koltärande verk måtte vidare
få anläggas inom det bergslaget anslagna köpekols-distrikt, hvartill K
K. M., såsom den nådiga propositionen utvisar, icke lemnat obetingadt bifall;
Bih. till B. St. Prot. i84l oc^ 10 Sami. ; Afd. 5
34
Expcdiiio .s-Vtskotti t : Föl slag till und. Skrifvelse, Nio 22.
att kronan, i hvad fall som heldst, skulle framgent godtgöra egarne af de i
högstberörda nådiga proposition omförmälda 71 nummer kopparhyttor den
skillnad, som uppkommer emellan det progressiva lösningspriset å kronans
behållna räntekol och det å dem årligen bestämda 111 arkegångspris, samt då
slutligen till allt detta kommer, att bergslaget under de för detsamma inträffade
och såsom skäl till kopparräntans nedsättning åberopade, jemförelsevis
onekligen missgynnande förhållanden, icke varit i svårare belägenhet, än
bergslaget mägtat, ehuru med skuldsättning, under tidrymden från 1801 till
och med 1839, så betydligt dels förbättra, dels utvidga sina enskilda verk,
dels ock, genom anläggning af nya, föröka sina jernverk, att vid dem kan af
eget tackjern åstadkommas en årlig stångjernstiilverkning af öfver 13,000
skeppund, hafva Rikets Ständer ansett sig icke kunna bifalla E. K. M.s nådiga
proposition om nedsättning i den af Stora Kopparbergs bergslag utgående
kopparränta från hvart
Be träffande åter upphörande af allmogens inom åtskilliga socknar af Stora
Kopparbergs län skyldighet att in natura till bergslaget leverera sina hemmans-,
ränte- och mantals- eller qvarn tulls-kol; så och alldenstund vid den
af serskilde kommitterade hållna undersökning i ämnet en del af allmogen väl
begärt att ifrån denna levereringssky bligh et varda befriad, men andra deremot
önskat att med levereringen fortfara, samt beloppet af de kol, sorn till
utgörande in natura skulle qvarstå, öfvers tiger qvanti teten af dem, som med
penningar efter markegång komma alt lösas, i följd hvaraf någon förändring
i denna räntepersedels afbördande icke kan i vidsträcktare mon ega rum, än
de skattskyldige sjelfve det åstundat, och således icke komma under öfvervägande
större del af merberörda ränte- och mantalskol, än som belöper sig på
de räntegifvare, hvilka äskat att från levereringsskyldigheten befrias; fördenskull
och då emot en slik befrielse det hinder möler, att Stora Kopparbergs
bergslag, hvars rätt till kolens utfordrande in natura grundar sig på privilegier,
icke velat derifrån afstå under annat vilkor, än att kopparräntan nedsättes,
hvilket åter Rikets Ständer, på sätt ofvan är vordet i underdånighet
omförmäldt, ansett sig icke kunna bifalla, hafva Rikets Ständer funnit, det
frågan om upphörande af allmogens inom åtskilliga socknar af Stora Kopparbergs
län skyldighet att leverera sina ränte- och qvarntulls-kol bör lör
närvarande förfall.'.
Hvilket Rikets Ständer få, till svar i ämnet, hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 4 Mars 1848.
Expeclitions-T)iskottets Förslag till tind. Skrifvelse, IV. o 2.?.
35
N:o 2.5.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Mars I848.
Presle-ståndet den 4 — —
Borgare-siandet den 4 — —
Bonde-sUindet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i fråga om upphörande
af de bland Statsverkets ordinarie inkomster upptagna gerningsören.
.(Stats-Utsk. Uti, N:o 37, litt. C.)
S. A. K.
I anledning af den vid sednaste riksdag väckta fråga, att de bland statsverkets
ordinarie inkomster upptagne så kallade gerningsören, förslagsvis beräknade
till 1,700 r:clr banko och från äldre tider erlagda med 16 sk. banko
af hvarje å landet bosatt gerningsman eller sockenhandtverkare, måtte, till
beredande af lättnad vid uppbörden och förenkling i räkenskaperne, från ordinarie
inkomstberäkningen uteslutas och statsverket för derigenom uppkommande
förlust godtgöras medelst förhöjning uti den af bemälde handtverkare
utgående bevillning, funno Rikets Ständer, med antagande, att det skulle leda
till ordning och förenkling uti uppbörds- och redovisningsväsendet, samt tillika
medföra eu säkrare kontroll å skattemedlens behöriga ingående, derest ifrågavarande
gerningsören, i stället att upptagas under serskild rubrik ibland
statens ordinarie inkomster, blefve debiterade och uppburne i sammanhang
med de bevillningsafgifter, handtverkare å landet i allt fall voro underkastade,
hinder emot verkställigheten af en sådan åtgärd likväl förete sig i den
omständighet, att vissa städer, på grund af privilegier, hade rättighet att åtnjuta
serskilda andelar af berörda gerningsören, hvilka å somliga orter tillfölle
städerna odeladt, å andra åter skiftades emellan kronan och staden,
•sint på några ställen ingingo helt och hållet till statsverket; i anseende hvartill
borttagandet af omförmälda ordinarie inkomsttitel skulle medföra rubbning
uti en del städers på privilegier grundade rätt, samt meddelandet af
den ersättning, hvarpå i sådant fall städerna egde giltigt anspråk, möjligen
blifva med svårighet eller olägenhet förenadt, hviket Rikets Ständer, sorn saknade
kännedom, angående de grunder, hvarefter städernas andelar af xneranämnda
gerningsören beräknades och uppburos, då icke voro i tillfälle att
bedöma; hvadan Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse den 9 November
1844, anhöllo, det E. K. M. täcktes efter vederbörandes hörande och
36
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, IV.o a5.
sedan i behörig ordning blifvit utredt, dels hvilka städer egde laglig rätt till
uppbärande al andelar utaf de så kallade gerningsören och efter hvilka grunder
dessa andelar till städerna utgingo, dels ock huruvida ifrågavarande afgifts
öfverflyttande till bevillningen kunde utan olägenhet verkställas, i sådant
fall till Rikets Ständer aflåta nådig proposition i ämnet och dervid tillika i
nåder föreslå det sätt, hvarpå, i händelse gerningsörena skulle såsom ordinarie
inkomst-titel försvinna, vederbörande städer kunde hållas skadeslösa för hvad
de i följd af förändringen komme att förlora.
Med föranledande af hvad Rikets Ständer sålunda i underdånighet anhållit,
har E. K. M., efter det Kammar-kollegium och Stats-kontoret blifvit
hörde och gemensamt utlåtande afgifvit, uti till Rikets nu församlade Ständer
aflåten, nådig proposition, angående statsverkets tillstånd och behof, behagat,
med tillkänna gifvande, att E. K. M. ansåge något hinder icke möta för
de så kallade gerningsörenas öfverflyttning till allmänna bevillningen, öfverlemna
till Rikets Ständer att afgöra, huruvida gerningsörena må från beräkningen
af statsverkets inkomster uteslutas, hvarjemte E. K. M., med afseende
på den af vissa städer hittills åtnjutna rättigheten till uppbärande af serskilda
andelar af dessa gerningsören, föreslagit, att, på sätt hemälde kollegier i underdånighet
hemställt, ersättning härför mätte samma städer af statsmedlen
årligen tilläggas, till det belopp, hvarmed, efter medium af de tio åren från
och med 1835 till och med 1844, hvarje stad sådana afgifter, enligt räkenskaperna,
uppburit, och att denna ersättning afföres å riks-statens 7:de hufvudtitel
till städers friheter; anseende dock E. K. M., att endast de städer, som
till hittills uppburna gerningsören kunnat visa sig ega laglig rätt, borde af
ersättning derför komma i åtnjutande.
Delta, med hvad, till ärendets utredande, kollegierne hos E. K. M. i
underd. anfört, hafva Rikets Ständer noga öfvervägat, hvarvid, ehuru instämmande
i den af Rikets sednast församlade Ständer yttrade åsigt, att det skulle
leda till förenkling och lättnad i uppbörds- och redovisnings-väsendet, om
de så kallade gerningsörena, i stället att, på sätt nu eger rum, upptagas bland
statens ordinarie inkomster, blefve debiterade och uppburne i sammanhang
med den allmänna bevillning, handtverkare å landet äro underkastade, Rikets
Ständer likväl ansett, att en sådan förändring icke kan åstadkommas utan uppoffring
från statens sida, enär den ersättning, som vid slikt förhållande skulle
tillfalla en del städer, komme att blifva en utgift, som statsverket allt
framgent finge vidkännas, då deremot, om gerningsörena bibehållas vid den
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 2^.
37
beräkningsgrund, hvarefter de för närvarande ingå, och sedan till en del på
vederbörande städer fördelas, anledning är att förmoda, det denna städernas
inkomst småningom minskas och slutligen upphör, allt eftersom gerningsmännens
antal, i följd af förändrade förhållanden inom näringarne, aflager och
försvinner; — på hvilka skäl Rikets Ständer funnit, att de så kallade gerningsören
böra under serskild inkomst-titel fortfarande upptagas ibland statsverkets
ordinarie inkomster.
Och få Rikets Ständer sådant, till svar i ämnet, härigenom underdånigst
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 4 Mars 1848.
N:o 24.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Mars »848.
Preste-ståndet den 4 — —
Borgare-ståndet den 4 — —
Bonde-ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse > angående jordafsöndring
från bostället Selleberg till byggnadsplats för skolhus i Rackeby
församling inom Skaraborgs län.
(Stats-Utsk. Uti., N:0 43.')
S. A. K.
Sedan Rackeby församling inom Skaraborgs län hos E. K. M. i underd.
anhållit om nådigt tillstånd att, till byggnadsplats jemte kålgård och plantering
för en blifvande så kallad fast skola i nämnde församling, få från det till in—
validhusfonden indragna mönsterskrifvare-bostället vid f. d. Ådelsfahne-regementet
Selleberg Börje Olofsgården afsöndra ett geometriskt tunnland jord,
utgörande den för skolbyggnaden mest passande plats, såsom belägen i midten
af församlingen; har E. K. M., efter det Kammar-kollegium och stats-kontoret
blifvit i ämnet hörde och den underd. ansökningen förordat, uti en till
Rikets Ständer den 3 December nästlidne år aflåten proposition, behagat i
38
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 2 f.
nåder föreslå, det måtte Rikets Ständer för sin del medgifva att, efter det
nuvarande arrendekontrakt om berörda boställe med midfastan år 1853 upphört,
Rackeby församling finge, för ofvanomförmälda, allmän nytta åsyftande,
ändamål, allt framgent disponera den ifrågaställda jordrymden, under förbehåll
likväl, att, till framtida efterrättelse, den sålunda afsöndrade jorden Liefve
på församlingens bekostnad af landtmätare afmätt samt å charta lagd och
beskrliVen; att, efter af vederbörande kronobetjente upprättadt förslag, en årlig
afgäld i spanmål eller viss annan räntepersedel, lämpad efter den afsöndrade
jordens rymd och beskaffenhet, i förhållande till bela hemmanet, samt deraf
utgående arrende och öfriga onera, af E. K. M:ts befallningshafvande bestämdes,
samt att den afgäld, som lägenheten åsattes, borde af församlingen utgöras
till boställsinnehafvare!!, antingen in natura eller efter markegång enligt
författningarne, och vidtaga vid nu gällande arrendes utgång, hvarigenom således
afgälden af ifrågavarande tunnland jord jemväl framdeles komme att
ingå uti förmonerna af bostället och inverka på blifvande arrendeafgiften af
detsamma.
Rikets Ständer hafva detta ärende under pröfning förehaft och dervid, i
betraktande af den till afsöndring föreslagna jordrymdens obetydlighet samt
det dermed åsyftade, allmänt nyttiga ändamålet, funnit skäligt bifalla hvad
E. K. M. uti den nådiga propositionen föreslagit; hvilket Rikets Ständer få
till svar hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 4 Mars 1848.
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N: 2S.
39
N:o 25.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Mars 1848,
Preste-ståndet den 4 — —
Borgare-ståndet den 4 — —
Bonde-ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , i anledning af K, M:ts
nådiga proposition om eftergift af Kronans rätt till ett efter
trumpetaren M, Wipp el fallet dana-arf.
(Stats-Utsk. Uti., JN:o 44.)
S. A. K.
Sedan hos E. K. M. ej mindre Malmö stads borgerskaps äldste, å stadens
'vägnar, i underdånighet anhållit, att, som derstädes bosatte trumpetaren vid
Kronprinsens hussar-regemente, fanjunkaren Mårten Wippel den 11 Maj 1845
aflidit, utan att, oaktadt kungörelse varit på föreskrifvet sätt införd uti allmänna
tidningarne, några arfvingar sig anmält, och vid sådant förhållande
Wippels efterlemnade qvarlåtenskap, utgörande 1,130 rrdr ,31 sk. banko, komme,
jemlikt 15 kap. ärfda-balken, att tillfalla Kongl. Maj:t och kronan såsom
dana-arf, Malmö stad mätte tillerkännas kronans rätt till berörda arfsmedel,
under vilkor att kapitalet, förvaltadt af stadens fattig vårds-direktion, alltid
bibehölles, för att, i händelse några arfvingar efter Wippel skulle förr eller
senare sig anmäla och göra arfsrätt dertill lagligen gällande, kunna till dem
utbetalas, men att emedlertid den årliga räntan finge, lill understöd för den
med stadens fattigvård i samband stående arbetsinrättning, användas; än äfven
Beata Wippel, såsom efterlefva lide dotter efter bemälde Wippels år 1837
aflidna hustru, uti en serskild skrift, underdånigst begärt, det E. K. M. måtte
af nåd förunna henne, såsom varande enda anhörig efter trumpetaren
Wippel, rättighet att tillträda hans qvarlåtenskap, eller åtminstone få deraf
under sin lifstid åtnjuta räntan, helst Beata Wippel, som under flere år
förestått stjuffadrens hushåll, skall genom sin flit och idoghet hafva bidragit
dertill, att den ifrågavarande förmögenheten, hvaraf trumpetaren Wippel bekommit
en del genom gifte med sökandens moder, blifvit samlad och bibehållen;
så har E. Iv. M., med anledning af hvad sålunda förekommit, behagat
genom aflåten nådig proposition öfverlemna till Rikets Ständers pröfning,
huruvida kronans rätt till ifrågavarande dana-arf må, i anseende till det betydliga
belopp, hvartill kostnaderne för fattigvården i Malmö stad uppgå,
varda å staden öfverlåten, under erbjudna vilkor, att det arffallna kapitalet
40
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N;o 26.
förblefve orubbadt under förvaltning af stadens fattigvårdsstyrelse, med räntans
användande för dervarande arbetsinrättning, dock så, att bemälda Beata
Wippel, så länge hon lefde, deraf tillädes ett årligt understöd, svarande emot
fyra procent å kapitalet.
Rikets Ständer, som, med afseende å berörda omständigheter, funnit så
väl borgerskapets äldstes i Malmö, som Beata Wippels, hvar för sig gjorda
ansökningar, vara på billighet grundade, hafva alltså, under förutsättning, att
trumpetaren PVippels qvarlåtenskap innehar eller framdeles erhåller egenskap
af dana-arf, bifallit, att, på sätt och under de vilkor, E. K. M. i nåder föreslagit,
kronans rätt dertill varder å Malmö stad öfverlåten.
Hvilket Rikets Ständer få härigenom till svar hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 4 Mars 1848-
N:o 26.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Mars I848.
Preste-ståndet den 4 — —
Borgare-ståndet den 4 — —
Bonde-ståndet den 4 — —
iRikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående eftergift af
en häradsskrifvarén J. E. Engström ådömd ersättning.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 45.)
S. A. K.
Uti aflåten nådig proposition har E. K. M. godtfunnit, i nedannämnda
ändamål, gifva Rikets Ständer tillkänna: att, sedan hos Kammar-kollegium, i
behörig ordning, är vordet emot vederbörande landskamererare, såsom kontrollant,
samt häradsskrifvvarén i Gestriklands fögderi af Gefleborgs län /. E.
Engström och kronofogden i orten, såsom uppbörds-redogörare, dels anmärkt,
att kolnings-frihetsbevillning för de under Forssbacka bruk och masugn
upplåtna rekognitionsskogar inom Wahlbo, Hedesunda och Årsunda socknar
af berörda fögderi blifvit debiterad och redovisad för allenast 276 Storstigar
Expeditions-Utskottets Förslag tiil tind. Skrifvelse, N:o 16.
41
kol med 46 r:dr årligen, ehuru, enligt bevillnings-författningarnes föreskrift,
dylik afgift bordt beräknas efter det belopp, hvarför, enligt Bergskollegii utslag
den 21 Maj 1816, rekognilionsafgift af förenämnda skogar erlades, eller
för 2,303 stafrum med motsvarande 1,727 |ö35 storstigar kol om 24 tunnor
stigen, och således rätteligen skolat utgå med 287 r:dr 33 sk. 4 r:st banko
årligen, dels ock yrkat, det redogörarne måtte förpligtas att för deras tjenstetid
inom fögderiet ansvara oell ersätta den härvid kronan tillskyndade förlust
med 265 r:dr 29 sk. 4 r.-st banko årligen till och med år 1823 samt derefter
med 241 r:dr 33 sk. 4 r:st nämnda mynt för hvarje år: att] Kammar-rätten,
till hvars afgörande målet från Kammar-kollegium blifvit öfverlemnadt,
genom utslag den 28 December 184.3, på deri anförda skäl funnit ofvanbemälde
Engström , böra från och med år 1826 intill det år, då reservationskraf
bos vederbörande bruksegare anställdes, vara kronan ansvarig för skillna
den emellan hvad som i kolnings-frihetsbevillning för Forsbacka bruks och
masugns ofvannämnda rekognitionsskogar blifvit bruksegarne debitera dt, och
hvad som i sådant afseende rätteligen utgöras bordt, efter den uträkning,
hvilken landskontoret i länet bade att deröfver upprätta; samt att E. K. M.,
uppå häröfver af Engström anförda underd. besvär och jemväl framställd anhållan
att af nåd vinna befrielse från den ådömda ersättningens utgifvande,
väl icke funnit skäligt i nåder medgifva annan ändring i Kammar-rättens öfverklagade
beslut, än att tiden, från hvilken klaganden borde ersätta kronan
mistningen af ifrågavarande bevilluingsafgift, skulle beräknas ifrån uppbördsåret
1826, till det år, för hvilket reservationskraf af beloppet bos de skattskyldige
skett; men då likväl härvid förekomme, dels att under en tid af
mer än 20 år, hvarken vid uppbördsbokens granskning före dess aflemnande
till kronofogden, eller sedermera vid revisionen i Kammar-rätten, någon anmärkning
i afseende på debiteringen af ifrågavarande bevillningsafgift blifvit
gjord, af hvilket förhållande häradsskrifvaren Engström icke saknat anledning
till sin under rättegången åberopade förmodan, att den från längre tid tillbaka
följda debiteringsgrunden fortfarande borde tjena till efterrättelse, dels
ock att Engström, hvars under en långvarig tjenstetid ådagalagda utmärkta
nit för kronans bästa blifvit af E. K. M:s befallningshafvande i länet vitsordadt,
befunne sig med en talrik familj i torftiga omständigheter, så att, om
det ådömda ersättningsbeloppet, uppgående enligt lands-kontorets uträkning
till 2,419 r:dr 1 sk. 4 r:st, skulle af honom erläggas, lian derigenom blefve
försatt i den mest bekymmersamma belägenhet, har E. K. M., i betraktande
af dessa omständigheter, behagat, medelst högstberörda proposition, i nåder
Bih. till R. St. Prot. 1847 00^ 18481 lo Sami. 1 Afd. 6
42
Expeditions-Utskotlets Förslag till tind. Skrifvelse, IV:o 27.
föreslå Rikets Ständer, alt ifrågavarande ersättningsskyldighet måtte häradsskrifvaren
Engström eftergifvas.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende i noggrant öfvervägande; och eliuru
visserligen emot häradsskrifvaren Engström förekommer, att han vid
debiteringen af kolnings-frihetsbevillningen för de under Forssbacka bruk och
masugn upplåtna rekognitionsskogar origtigt förfarit, i så måtto, att han icke
grundat beräkningen af denna bevillning på det vedbelopp, hvarför, enligt
Bergskollegii utslag af den 21 Maj 1816, rekognitionsafgift af dessa skogar erlades,
hafva Rikets Ständer dock ansett någon ursägt för Engström förefinnas,
dels uti den omständighet, att nämnda utslag icke upptager någon beräkningsgrund
för ved- och kolmåttens förhållande till hvarandra, dels äfven deruti,
att revisionen i Kammar-rätten öfver 20 år underlåtit sin skyldighet att, i
anledning af Engströms ifrågavarande origtiga debitering, vidtaga någon åtgärd
för vinnande af rättelse i det af honom begångna misstag, genom hvilken
underlåtenhet af revisionen han icke utan fog kunnat hemta stöd för sin
förmodan, att den af honom verkställda debiteringen vore rigtig.
Med afseende så väl härå, som å öfriga i E. K. Mrs nådiga proposition
anförda omständigheter, hafva Rikets Ständer funnit skäligt bifalla den af E.
K. M. för häradsskrifvaren Engström i nåder föreslagna eftergift.
Hvilket Rikets Ständer få härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 4 Mars 1848.
N:o 27.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 4 Mars 1848,
Preste-ståndet den 4 — —
Borgare-ståndet den 4 — —
Bonde-ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , angående väckt fråga
om eftergift af ådömd ersättning i följd af f. d kronofogden
Chr. Öhboms balans. (Stats-Utsk. Uti., IS:o 46.)
S. A. Iv.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att en tiel
skattskyldige invånare inom Götheborgs fögderi af Götheborgs och Bohus län
Expedilions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse, N-o 27.
43
ni;\tte beviljas 1 tefri eke från dem ådömdt gäldande af en utaf förre kronofogden
derstädes Christofer Öhbom i den honom anförtrodda kronouppbörd åsamkad
balans; i afseende hvarå förekommit och af handlingarne vitsordas: att
ifrågavarande uppbördsbrist, uppgående till 13,095 r:dr 41 sk., deraf sedermera
afbetalningar skett, nu utgjorde 7,800 r:dr 41 sk. 11 r:st banko, för hvilket
belopp ansvars- och ersättningsskyldighet blifvit genom Kammar-rättens af
K. K. M. den 23 Maj 1843 i nåder fastställda utslag Öhbom ålagd; att, i anseende
dertill, att bemälde invånare underlåtit att, för 15,198 r:dr 44 sk. 5
r:st utaf de utskylder, de för året 1836 till Öhbom och hans underordnade
inbetalt, skaffa sig häradsskrifvarens annotation, E. K. M. uti nådigt bref af
den 10 September 1846 förklarat, att det emot desse skattskyldige, efter anstäldt
reservationskraf, väckta påstående om deras åläggande att pro rata parte
deltaga i betäckande af den återstående balansen, borde till handläggning
upptagas och författningarne likmätigt pröfvas; samt slutligen att E. K. M:s
befallningshafvande, med anledning häraf, detta ärende till afgörande företatagit
och dervid, oansedt de skattskyldige bestridt det emot dem framställda
ersättningsanspråk, genom utslag af den 4 November nästlidet år, ålagt dem
inom Götheborgs' fögderi, hvilka försummat att för sina år 1836 till förre
kronofogden Öhbom erh.gde kronoutskylder, derom förskaffa sig häradsskrifvarens
annotation, att pro rata parte, eller i förhållande till de skattebelopp,
som blifvit dem hvardera påförda, enligt uppgjord uträknings- och redogörelse-längd,
'hvar för sig deltaga i gäldandet af de 7,800 rxlr 41 sk. 11 r:st banko,
hvilka utgjorde Öhboms återstående balans, den han saknade tillgång att
betala.
Hvad sålunda förekommit, hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit, och
emedan Rikets Ständer icke hafva sig bekant, huruvida E. K. M:s befallningshafvandes
förrberörda utslag vunnit laga kraft eller blifvit öfverklagadt, och
således i sednare fallet frågan om de skattskyldiges förpligtande att ersätta Öh~
boms uppbördsbrist beror på vederbörande myndigheters pröfning och afgörande,
få Rikets Ständer hos E. K. M. i underd. hemställa, att, derest de
skattskyldige varda genom laga kraftvunnet beslut ålagde att gälda återstoden
af oftanämnda uppbördsbalans, och E. K. M., i händelse de skattskyldige sedermera
i nådeväg söka befrielse derifrån, skulle anse en eftergift vara af
omständigheterna påkallad, E. K. M. då måtte täckas till Rikets Ständer aflåta
nådig proposition i ämnet, samt emedlertid låta med uttagandet hos de
skattskyldige al de dem till ersättning ådömda belopp anstå, intilldess Rikets
44 Expeditions-Utskoltes Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 18.
Ständer fått tillfälle att öfver den nådiga propositionen sig i underdånighet
yttra.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 4 Mars 1848.
N:o 28.
Uppläst ocb godkäiidt hos Ridd. och Adeln den
Preste-slåndet den
Borgare-ståndet den
Bonde-ståndet den
Rikets Ständers underdåniga skrijvelse, angående väckt frågay
att öfver jägmästare-bostället Gate måtte till Arvika köping
öjverlåtas. (Stats-Utsk. Ull., N:o 47.)
S. A. K.
IIos Rikets Ständer har blifvit föreslaget, att till nödig utvidgning af
den i Wermlands län anlagda köpingen Arvika, hvilken under de sednaste åren
varit i ständig tillväxt och för den omkringliggande orten medförde stora
fördelar, det närbelägna öfverjägmästare-bostället Gate, om ett helt mantal,
med tillhörande qvarnar, taxeradt till 9,000 r:dr, mätte, vid nuvarande boställsinnehafvarens
afgång; från tjensten, öfverlåtas såsom donation till köpingen,
eller, om denna uppoffring å statens sida ansäges för stor, af köpingen
få på vanligt sätt till skatte inlösas och under skattemannarätt innehafvas;
till stöd för hvilken framställning blifvit anfördt: att den plats, hvarpå Arvika
köping är vorden anlagd , utgjorde endast 5 tunne- och 10 kappland i område;
att denna plats, hvilken, för köpingens anläggande, kronan år 1811 tillhandlade
sig af egaren till ett mantal Solberg, beräknades motsvara I:del af
samma hemman; att egovidden till detta hemman innehölle 359 tunne- och
1 | kappland, hvaraf fjerdedelen således skulle utgöra 89 tunne- och 24 ä7_
kappland, i förhållande hvartill köpingen äfven i nära 40 år måst skatta, e«
huru densamma varit i mistning af 841 tunnland, som bordt köpingen, med
afseende på dess skattetal, tillkomma; att köpingen, i följd af dess inskränkta
och redan bebyggda område, saknade dels utrymme för uppförande af de
4 Mors 1848.
4 — —
4 - -
4 - -
Expeditions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse, N.o 28.
45
byggnader och inrättningar, hvilka den derstädes tilltagande industrien gjorde
nödvändiga, dels ock mulbete för invånarnes kreatur, hvilket sednare icke ens
skulle kunna för betalning erhållas på närmare än en mils afstånd, hvarigenom
mycket men tillskyndades dem ibland invånarne, som för bedrifvande
af sin rörelse behöfde hästar; att folkökningen i Arvika vore i stigande och
för närvarande utgjorde 700 personer, samt slutligen att E. K. M., på derom
gjord underd. begäran, genom resolution af den 29 April 1846, i nåder bifallit,
att boställsliemmanet Hapaniemi finge såsom donation till staden Haparanda
öfverlåtas, hvilken nådiga resolution kunde åberopas såsom prejudikat
i förevarande fråga.
Ehuru Rikets Ständer icke kunnat, i ärendets nuvarande outredda skick,
lemna bifall till hvad härvid sålunda blifvit hemstäldt; likväl och som tiilhandakomna
handlingar synas vitsorda, att både folkmängd och industri äro
i tilltagande uti Arvika köping, samt i följd af dessa omständigheter för köpingen
oundgängligen erfordras ett ökadt utrymme, hvilket, enligt hvad uppgifvet
blifvit, i anseende till köpingens nuvarande inskränkta och redan bebyggda
område, icke lärer kunna erhållas annorledes än genom åtkomst af
jord från tillgränsande hemman, få Rikets Ständer hos E. K. M. 1 underd.
anhålla, att, derest invånarne uti merberörda köping skulle till E. K. M. in-,
komma med underd. ansökning af lika syftning med det hos Rikets Ständer
1111 framställda förslag, E. K. M. då täcktes, så vidt, efter vederbörandes hörande,
framställningen ansåges förtjena nådigt anseende, till Rikets Ständer
aflåta nådig proposition i ämnet.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 4 Mars 1848.
45
/
Expedit ions-Uisko Hels Förslag till und. Skri/velsej N.-o i g.
N:o 29.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelil den 4 Mars 1848.
Preste-ståndet den 4 — —
Borgare-ståndet den 4 — —
Bonde-ståndet den 4 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse s angående jältkammereraren
Canons sterbliusdelegares befriande från ådömd ersättningsskyldighet.
(Stats-Utsk. Uti., JN:o 49.)
S. A. K.
Sedan revisorn hos styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket,
vid granskning af Malmö fängelses fabriks hufvudbok för de nio första må—naderne
af år 1837, anmärkt ocb yrkat, dels att beloppet af en missräkning
å 38 sk. 8 rst. måtte ersättas, dels ock att, enär den, genom Kongl, brefvet
den 28 April 1837, föreståndaren vid nämnda arbetsinrättning medgifna uppbördsprocent,
3 för hundrad et af den summa, som för inrättningens arbeten
inflöte, uti berörda redogörelse blifvit redogörarens, fältkamereraren H. Canons
sterbhus tillgodo afförd med 393 r:dr 36 sk., motsvarande 3 procent af hela
den summa, 13,123 r:dr 4 sk. 1 rst., som utgjorde brutto-inkomsten för hvad
från den dag, då högstberörda nådiga bref meddelades, till den 30 September
1837 vid inrättningen försålts eller till andra orter afsändts, men ifrågavarande
procentberäkning bort bestämmas efter den, eldigt bokslut uppkomna,
arbetsvinsten, Canons sterbhusdelegare alltså måtte kännas skyldige att återbära
skillnaden emellan hvad de godtgjort sig och hvad dem rätteligen tillkomme;
så har ofvanbemälda styrelse, vid slutlig pröfning af anmärkningarlie,
fastställt de såsom missräkning erkända 38 sk. 8 rst., att af Canons sterbhus
ersättas, samt i öfrigt stadgat en så förändrad grund för uppgörandet,
att hvad sterbhuset skulie återbära kunde förslagsvis beräknas till 279 r:dr
41 sk. 7 rst. banko, hvarjemte samma styrelse, med fästadt afseende derå, att
CanoUj efter en nitisk och hedrande verksamhet vid Malmö fästnings fängelse,
blifvit år 1837 af fångar derstädes mördad, äfvensom med hemtad anledning
af Kongl, brefvet den 24 Maji 1841, angående pensioner lill de vid fängelser
och korrektions-inrättningar anställde tjenstemän, hvilka blifvit af der förvarade
fångar skadade, samt enär Canons enka, efter hans död, icke åtnjutit något
understöd af allmänna medel, och hans öfrige sterbhusdelegare befunno
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 3o.
47
sig i mer eller mindre torftiga omständigheter, ansett sig böra till E. K. M.
uuderdånigst hemställa, det täcktes E. K. M. till sterbhusdelegarnes förmon
efterskänka ifrågavarande anmärkningsbelopp.
I anledning af denna underdåniga hemställning, har E. Iv. M. behagat,
genom nådig skrifvelse af den 9 November sistl. år, till Rikets nu församlade
Ständers Stats-utskott öfverlemna handlingarne i målet, på det Rikets Ständer
måtte komma i tillfälle att å hvad sålunda hemställdt blifvit göra det
afseende, hvartill de åberopade ömande omständigheterna syntes föranleda;
och hafva Rikets Ständer, med hänseende dels dertill, att högstberörda Kongl,
bref af den 28 April 1837 gifver anledning till olika uppfattning af grunden
för beräknande af den redogörarne vid arbetsinrätlningarne tillkommande procent,
dels till de af fångvårdsstyrelsen andragne ömande omständigheter, funnit
skäligt att befria fältkamereraren Canons sterbhusdelegare från återbäringsskyldighet
af ifrågavarande anmärkta 279 r:dr 41 sk. 7 i’st. banko.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 4 Mars 1848.
N:0 30.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Mars 1848,
Presle-slåndet den 8 — —
Borgare-ståndet den 11 — —
Bonde-ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelsej angående ersättning för
förskjutna kostnader> i anledning af cholera-farsoten.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 65.)
S. A. K.
Genom nådig skrifvelse af den 7 December nästlidet år, har E. K. M.
behagat till Rikets Ständers Stats-utskott öfverlemna att vidtaga sådan åtgärd,
hvarigenom de förskotter, som, enligt 2:ne af lands-kontoret i Götheborgs och
Röhus län upprättade slutliqvider öfver 1831—1834 årens utbetalningar, i
anledning af cholerafarsoten, blifvit utgifna, af landtränteriet med 1,823 r:dr
13 sk. 6 rst., samt af vederbörande redogörare med lil r:dr 1 sk. 2 rst,
48
Expeditions-Utskottets Förs'ag tid und. Skrifvelsej Ä.-o 3o.
eller tillsammans 1,934 r:dr 14 sk. 8 rst., måtte varda i behörig ordning
ersatta.
Utaf högstberörda nådiga skrifvelse och dervid fogade handlingar hafva
Rikets Ständer inhemtat, att, sedan fråga om dessa ersättningars liqviderande
tid efter annan blifvit framställd, ej mindre hos Kommers-kollegium och
Stats-kontoret, än ock hos Rikets Ständers Fullmägtige i Riksgälds-kontoret,
äfvensom inför Rikets sednast församlade Ständers Stats-utskott, hade derefter,
vid det förhållande, att ärendet, af anförda orsaker, likväl förblifvit oafgjordt,
Stats-kontoret, som från Riksgälds-kontoret fått emottaga handlingarne i ämnet,
uti underdånig skrifvelse den 13 Maji 1845, hos E. K. M. i underdånighet
hemstält, att, enär de afgifna räkningarnes rigtighet icke kunde ifrågasättas,
helst någon erinran deremot af Kommers-kollegium icke blifvit
gjord, och då angeläget vore, att berörda, mer än 10 år gamla, fordringsposter
blefvo liqviderade, deras belopp måtte få förskottsvis godtgöras af öfverskotterna
å statsinkomsterna och vid nästpåföljde riksdag till afskrifning härå anmälas,
så vida icke E. K. M. funne för godt att å extra utgiftsmedlen under
riks-statens 8xle hufvudtitel denna godtgörelse i nåder anvisa.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, hafva Rikets Ständer, på
det vederbörande redogörare omsider måtte erhålla ersättning för sin mångåriga
fordran, samt hela den förskottssumma, hvarom nu är fråga, kunna ur
räkenskaperna aiföras, pröfvat skäligt förordna, att ofvannämnda, ännu återstående,
förskotters sammanlagda belopp*, ett tusen niohundra trettiofyra (1,934)
riksdaler 14 sk. 8 rst., bör i nästa liqvid emellan Stats- och Riksgälds-kontoren,
angående öfverskottenia å statsverkets inkomster, till ersättning af Riksgälds-kontoret
upptagas.
Hvilket Rikets Ständer få till svar härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 Mars 1848.
N:0 31.
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 3r.
49
N:o 31.
i
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Mars 1848.
Preste-ståndet den 8 — —
Borgare-ståndet den 11 — —
Bonde-ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ytterligare ränte
frihet och anstånd med kapital afbetalningarne för det till
nja rådhusbyggnaden i Wexiö af satta belopp af det staden
beviljade byggnadslån. (Stats-Utsk. Uti., N:o 67.)
S. A. K.
Som (le tomter i staden Wexiö, å hvilka det nya rådhuset med dertill
hörande byggnader, enligt den efter senaste eldsvådan verkställda tomtreglering,
skola uppföras, för detta ändamål icke blefve disponibla förr, än derstädes
ännu qvarstående ränteri- och fängelsebyggnader hunnit borttagas, hvilket förmodades
icke kunna ske före medlet af innevarande år, hvadan det icke skulle
vara möjligt att innan den 1 Januari 1850 hafva rådhuset i det skick, att
den deruti för byggnadslånet föreskrifna intecknings-säkerhet kunde aflemnas;
så har, med anledning af härom i underdånighet gjord ansökning, E. K. M.,
genom nådig proposition af den 16 December nästlidet år, behagat föreslå
Rikets Ständer, att det belopp af 16,700 r:dr, som för nya rådhusbyggnaden
blifvit afsatt utaf de, såsom byggnadslån till nämnda stad efter 1843 års eldsvåda,
i nåder anvisade medel, måtte, på det stadens borgerskap i afseende å
detta belopp skulle åtnjuta samma förmoner, som öfrige byggnadsskyldige,
få räntefritt innehafvas under en tid af fem år, från den dag borgerskapets
äldste komma i disposition af berörda tomter, samt att öfriga betalningsvilkor
måtte varda härefter lämpade och anstånd med inteckningssäkerhetens aflemnande
alltså beviljadt, intilldess det nya rådhuset hunnit blifva färdigt och
brundförsäkradt.
Rikets Ständer, som, till följd häraf, tagit kännedom om vilkoren för det
genom E. K. M:s nådiga bref af den 18 December 1843 beviljade lån å
240,000 r:dr till återuppbyggande af staden Wexiö, hafva inhemtat huruledes
i sådant afseende blifvit stadgadt, bland annat, att lånen finge räntefritt
och utan kapitalafbetalning innehafvas till den 1 Januari 1850; att den byggBih.
till R. St. Prot. 1847 oc^ 1848, 10 Sami. j Afd. 7
50
Expeditions-ZJlskotlets Förslag till lind. Skrifvelse, N-o 3/.
nåd, hvartill lån erhållits, skall, vid afvenlyr, att lånet i annat fall genant infordras,
sednast efter fem års förlopp, räknadt från den 1 Julii 1844, vara i
så fullbordadt skick, att den kan i städernes allmänna brandstodsbolag mot
brandskadada försäkras, samt att vederbörandes skuldebref å bela den lyfta de
lånesumman sednast den 1 Juli 1853, skola vara till Stats-kontoret eller, jemlikt
hvad numera är föreskrifvet, till Riksgäldskontoret insände.
Vid fastställandet af dessa betalningsvilkor bestämdes således en viss för
alla låntagarne gemensam tidpunkt, då räntefribeten för de erhållna byggnadslånen
skulle upphöra, utan afseende derå, att en del tomtegare först efter ett
eller annat års förlopp kunde komma i åtnjutande af dem tillerkända understöd.
Följaktligen kunna endast de låntagare, som varit i tillfälle att före
slutet af år 1844 i föreskrifven ordning lyfta och använda sina lånesummar,
påräkna desammas räntefria innehafvande under den i E. K. M:s nådiga proposition
uppgifna tiderymd af fem år. Alla öfriga till dylika lån berättigade
personer inom nämnda stad, eller alla de tomte-egare, som af en eller amian
orsak icke under sagda års lopp kunnat utbekomma sina andelar af lånemedlen,
mäste deremot, så vida icke det härom meddelade stadgande skall till
förmon för desse låntagare förändras, åtnöja sig med en kortare räntefrihet.
Då nu dessutom härtill kommer, att, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!,
liela den af E. K. M. till byggnadslån i nåder anvisade summa, uppå derom
gjorda ansökningar, under vårtiden och sommaren 1844 blifvit tili byggnadskommitteen
utlemnad, samt antagas kan, att tillfälle till förräntande af den
del af dessa medel, hvilken är afsedd att användas till det nya rådhusets
uppbyggande, hvarken saknats eller lemnats obegagnadt under den längre tid,
som, efter hvad redan vid lånemedlens uttagande kunde förutses, komme att
förflyta, innan den tomtplats, hvarå denna byggnad skulle uppföras, blef härtill
disponibel, hafva Rikets Ständer funnit den inträffade tidsutdrägten med
nyssberörda lånebelopps användande för det dermed afsedda ändamål icke
utgöra något tillfyllestgörande skäl att för samma belopp medgifva en förlängd
räntefrihet och betalningstid, hvadan Rikets Ständer icke kunnat bifalla
den föreslagna förändringen af de betalningsvilkor, som för ofvannämnda
byggnadslån blifvit af E. K. M. nådigst fastställda.
Hvad deremot beträffar det nu jemväl i nåder föreslagna anstånd med
aflemnandet af iilteckningssäkerheten för denna lånesumma, så enär något äfventyr
eller någon olägenhet för Riksgälds-kontoret icke synes vara förenad
med ett sådant anstånds beviljande, helst ej allenast byggnads-kommittéen,
utan äfven borgerskapets äldste, såsom låntagare, mäste under tiden anses ansvarige
för fullgörandet af de med lånet förenade åligganden, hvilka då skola
Expeditions-U skottets Förslag till tind. Skrifvelse , N.o 32,
51
iakttagas, hafva Rikets Ständer, under förmodan, att meranämda byggnad inom
förloppet af fyra år efter dess företagande skall hinna fullbordas, funnit
skäligt medgifva, att den tid, som vid meddelandet af oftanämnda byggnadslån
bestämdes för brandförsäkrandet af de medelst dylika låneunderstöd uppförda
byggnader, äfvensom för dessa låns intecknande samt lånehandlingarnes
insändande, må i afseende på den lånesumma, som till det nya rådhusets
uppbyggande varder använd, så till vida förlängas, att skuldebrefvet, jemte
dertill hörande handlingar, icke behöfva vara till Riksgälds-kontoret insända
förr än vid 1852 års slut.
Oell få Rikets Ständer sådant allt till svar hos E. K. M i underdånighet
anmäla.
Ilikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 Mars 1848.
N:o 32.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Mars 1848.
Preste-slåndet den 8 — —
Borgare-ståndet den 11 — —
Bonde-ståndet den ii — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående eftergift af
ett förre landskamereraren G. Sylvander till ersättning ddörndt
belopp. (Stats-Utsk. Uti., N:o 68.)
S. A. K.
Sedan förre landskamereraren i Blekinge län, Kammar-rättsrådet G. Sylvander
j genom Kammar-rättens den 14 Mars 1842 gifna och af Högsta Domstoln
den 25 April 1845 fastställda utslag, förpligtats att hålla Kongl. Maj:t och
kronan skadeslös för den förlusk, till belopp af 605 r:dr 30 sk. 7 r:st banko,
hvilken uppkommit derigenom, att-, vid arrendatorn af båtsmanskompagniehc.
fsbohemmanet N:o 30 Ramdala i nämnda län, 1, Ohlssons år 1826 inträffade
konkurs, borget isa i is va r i g he t för arrendesummans utgörande saknats, har
K. K. M., uppå Kammar-rättsrådet Sylvanders derom framställda underdåniga
ansökning och i öfverensstämmelse med hvad Förvaltningen af sjö-ärendena
och Kammar-rätten uti deröfver afgifvet utlåtande i underdånighet hemställt,
52
Expeditions-Utskoltets Förslag till uriel, Skrifvelse, N.o 3i.
medelst nådig skrifvelse af den 8 Oktober nästlidet år, jemte bifogandet af
handlingarne, till Rikets Ständer öfverlemnat att sig yttra, rörande afskrifning
af det Kammar-rättsrådet Sylvander sålunda ådömda ersättningsbelopp, hvilket
emedlertid komrne att tillsvidare uti kronans räkenskaper balanseras.
Vid pröfning af detta ärende hafva Rikets Ständer icke förbisett de fyrfaldiga
förhållanden, hvilka, ehuru icke af beskaffenhet att vid målets behandling
i domstolsväg medföra sökandens befrielse från den yrkade ersättningsskyldigheten,
likväl såsom hillighetsgrunder synas förtjente af synnerlig uppmärksamhet.
Det torde nemligen böra medgifvas, att, vid den tidpunkt, då
sökanden uraktlät att föranstalta om förnyande af borgen för ifrågavarande
arrende, anledning icke saknats till missförstånd rörande författningens rätta
mening i fråga om skyldighet att besörja förnyelse af borgen för utarrenderade
båtsmanskompagnie-chefsbohemman. Sökandens inför E. K. M. framställda
åsigt, att, såsom följd af Krigs- och Kammar-kollegiernes kungörelse af deri
26 Februari 1817, det ålegat befälhafvande amiralen i Carlskrona att hos
landshöfdinge-embetet göra anmälan rörande beliofvet af ny borgensförbindelses
anskaffande, och sådant ej mindre under den tid, då arrendena af dylika
Lohemman fingo af kompagnicheferne tillgodonjutas, än ock sedan, jemlikt
Kongl, brefvet af den 2 November 1824, ifrågavarande arrenden blifvit till
kronan indragna för att till flottans behof användas, har äfven, efter hvad
handlingarne utvisa, varit delad af Kammar-rättens advokatfiskal, hvilken i
första rummet rigtat sitt ansvarspåstående emot vederbörande befälhafvande
amiralen.
I betraktande häraf och då Kammar-rättsrådet Sylvanders ifrågavarande
ansökning blifvit, så väl af befälhafvande amiralen i Carlskrona, som utaf Förvaltningen
af Sjö-ärendena och Kammar-rätten förordad, samt, efter hvad
hos Rikets Ständer upplyst blifvit, utkräfvandet af statsverkets hos Sylvander
egande fordran skulle tillskynda denna ålderstigne embetsman, hvilken med
talrik familj befinner sig i mindre goda omständigheter, en känbar olägenhet,
hafva Rikets Ständer pröfvat skäligt, att Kammar-rättsrådet Sylvander må
från den genom Högsta Domstolens ofvannämnda utslag af den 25 April 1845
honom ådömda ersättningsskyldighet befrias, och beloppet, 605 rrdr 30 sk.
7 r:st banko, således i kronans räkenskaper afskrifvas.
Hvilket, till svar å E. K. M:s högstberörda nådiga skrifvelse, Rikets Ständer
fa i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 Mars 1848.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelscrj IV,-is 33j 34• 53
N:o 33.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Mars 1848.
Preste-ståndet den 8 — —
Borgare-ståndet den 11 — —
Bonde-ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse > angående verkställd omröstning
öfver Högsta Domstolens ledamöter.
S. A. K.
Att den, i öfverensstämmelse med 103 § regeringsformen och 04 § riksdagsordningen,
af Rikets Ständer valda nämnd medelst omröstning förklarat
Högsta Domstolens samtlige ledamöter vara förtjente att i deras vigtiga kall
bibehållas, få Rikets Ständer härigenom hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 Mars 1848.
N:o 34.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Mars 1848.
Preste-slåndet den 8 — —
Borgare-ståndet den 11 — —*
Bonde-ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse j angående val af Justitie-ombudsman
och dess suppleant.
S. A. K.
Genom i grundlagsenlig ordning anställdt val har häradshöfdingen i Södra
Möre domsaga, Kammar-rådet Sven Lorenz Theorell blifvit utsedd att
vara Rikets Ständers justitie-ombudsman, samt Hofrätts-rådet i Svea Hofrätt,
kammarherm, kamereraren vid E. K. M.s orden och riddaren af E. K. M:s Nordstjerne-orden,
Grefve Carl Göran Detlof Mörner j att vara justitie-ombudsmannens
suppleant.
Hvilket Rikets Ständer få härigenom i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 11 Mars 1848.
54: Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelser, N.s 35, 36.
N:o 35.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Mars 1848.
Preste-ståndet den 8 — —
Borgare-ståndet den 1 t — —
Bonde-ständet den ii — —
Rikets Ständers förordnande för häradshöfdingen, kammarrådet
S. L. Theorell att vara Rikets Ständers Justitie-ombudsman.
Wi efterskrifne Sveriges Rikes Ständer &c. &c. &c., som härstädes å lagtima
riksdag äro församlade, gore vetterligt: att, sedan, jemlikt hvad 96 och
97 §§ Regerings-formen samt 63 § Riksdags-ordningen stadga och förmå, Väre
Elektorer i laglig ordning utsett häradshöfdingen i Södra Möre domsaga, kammarrådet
Sven Lorenz Theorell, att bekläda Justitie-ombudsmens-embetet;
så vilje Wi, i kraft häraf, hafva förordnat honom, Sven Lorenz Theorell,
att vara Wår Justitie-ombudsman, hvarvid honom åligger att ställa sig till
efterrättelse rikets Grundlag och laga stadgar, jemte den af Oss under den 1
Mars 1830 särskildt utfärdade instruktion; och kommer han att åtnjuta de
lönevilkor och öfriga förmåner, som Wi för detta embete anslagit. Till
yttermera visso hafva Wi detta underskrifvit och med Wära insegel bekräftat,
som skedde i Stockholm den
Stockholm den 11 Mars 1848.
N-.o 36.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 8 Mars 1848.
Preste-ståndet den 8 —
Borgare-ståndet den 11 — —
Bonde-ståndet den 11 — —
Rikets Ständers förordnande för Ho fr ätt srådet m, m. Grefve
C. G. D. Mörner att vara Rikets Ständers Justitie‘Ombudsmans
suppleant.
Wi efterskrifne Sveriges Rikes Ständer &c. &c. &c., som härstädes å lagtima
riksdag äro församlade, gore veterligt: att, sedan, vid anställdt val, i
Expeditions-Utskotlets Förslag till tind. Skrifvelse, N/o 3f.
55
öfverensstämmelse med 98 § Regeringsformen och 63 § Riksdags-ordningen,
Wäre elektorer utsett hofrätts-rådet i Kongl. Maj:ts och rikets Svea Hof-rätt,
kammarherren, kamereraren vid Kongl. Majis Orden och riddaren af Kongl.
Maj:ts Nordst jerne-oiden, Grefve Carl Göran Detlof Mörner , att efterträda
Wår Justitie-ombudsman, i händelse han innan nästkommande riksdag skulle
med döden afgå; så vilje Wi, i kraft häraf, hafva förordnat honom, Grefve
Carl Göran Detlof Mörner, att i detta fall vara Wår Justitie-ombudsmans
efterträdare; och har han under tiden att ställa sig till efterrättelse hvad
Wår den 1 Mars 1830 för Justitie-ombudsmannen utfärdade instruktion i 25
§ stadgar och förmår. Till yttermera visso hafva Wi detta underskrifvit och
med Wåra insegel bekräftat, som skedde i Stockholm den
Stockholm den 11 Mars 1848.
N:o 37.
/
Uppläst och godkändt hos Ridd, och Adeln den i5 Mars 1848.
Preste-ståndet den i5 — —
Borgare-ståndet den i5 — —
Bonde-ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , angående bildandet af ett
nytt artilleri batteri, att förläggas i Norrland.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 65.)
S. A. K.
Uti en den 18 November nästlidet år allåten nådig proposition har E.
K. M. behagat gifva Rikets Ständer tillkänna, att sedan, med hänsigt till
det länge erkända beliofvet af en artilleri-styrkas organiserande i Norrland,
E. K. M. i nåder anbefallt chefen för landtförs vars- departementet att afgifva
förslag i ämnet, så hade bemälde departements-chef nu i underdånighet
hemställt, att ett batteri värfvadt fot-artilleri, bestående af en kapten,
2 subaltern-officerare, 3 under-officerare och 43 man, konstaplar, trumpetare
och artillerister samt försedi med 4 sexpundiga kanoner och 2 kanoner i
reserv, till hvilkas serverande ytterligare påräknats 40 man af Westerbottens
läns beväringsmanskap, mätte upprättas och förläggas antingen i Umeå
eller Hernösand, allt eftersom Umeå eif eller Ångerman-elfven kunde i nåder
bestämmas till hufvudsaklig försYarslinea norrut; varande kostnaden för denna
56
Expedilions-Utskotlets Forslag till und. Skrifvelse, N:o 3j.
artilleritrupps första uppsättning, derunder inbegripen utgiften för nödiga byggnader
å stationsorten, beräknad till ungefärligen 8,000 r:dr samt den årliga
utgiften för samma trupp till 6,695 r:dr 10 sk., af hvilken sistnämnda summa
belöpte på:
befälets och manskapets aflöning oell underhåll, värfnings-passevolans, ecklesiastik-
och läkarevård m. m  3,729: 18.
beklädnadens och malerielens underhåll  1,288: —
befälets och manskapets inqvartering med servis  565: 24.
deraf servis-kostnaden dock antagits komma att utgöras af den
stad, i hvilken truppen förlägges;
ved och lysningsämnen  104: —
lega för exersishästar
733: 16.
dessa hästars fouragering  275: —;
hvarjemte departements-chefen yttrat den mening, att de till inqvartering,
ved och ljus samt lega och fouragering af exersishästärne erforderliga kostnader
borde utgå från de till dylika utgifter under riks-statens fjerde hufvudtitel
uppförda anslag, så att nya anslag egentligen endast behöfdes, dels lill
aflöning och underhåll af ifrågavarande artilleritrupp samt dess beklädnad
och materiel med tillhopa årligen 5,017 rdr 18 sk., dels ock för en gång
till bekostande af truppens första uppsättning med ofvanberörda summa af
omkring 8,000 r:dr, hvilka utgifter lämpligen kunde bestridas med vakansafgiften
för de rotar i Norrbottens län, som numera hållas vakanta till organiserande
af en artilleristyrka i provinsen, äfvensom af den för samma ändamål
redan samlade så kallade Norrbottens hästjägare-sqvadronsfond; och har
E. K. M., som i sammanhang med pröfningen af den utaf bemälde departements-chef
afgifna plan till ordnande af landtförsvaret i allmänhet, för Sin
del i nåder gillat ofvannämnda underdåniga förslag, rörande en artilleri-trupps
bildande i Norrland, af sådan anledning nu i nåder begärt, att Rikets Ständer
måtte dertill lemna bifall och således medgifva, att ej mindre kostnaden
för truppens första uppsättning, än ock de för densamma behöfliga årliga utgifter
måtte på det af departements-chefen föreslagna sätt bestridas.
Rikets Ständer, som tagit denna nådiga framställning i öfvervägande,
instämma fullkomligt i den uti E. K. M:s nådiga proposition yttrade och jemväl
af Rikets Ständers vid 1840—1841 årens riksmöte hyllade åsigt, rörande
angelägenheten af något artilleries förläggande i de Norrländska provinserna,
hvilkas aflägsenhet från artilleriets hufvudstationer gör det omöjligt att från
dessa, i händelse af oförmodadt fiendtligt anfall från norra sidan, skyndsamt
an
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N; 3j.
S7
anskaffa erforderligt understödj hvadan och då Rikets Ständer inhemtat, att
ofvan omförmälda vakansafgifter samt Norrbottens hästjägare-sqvadronsfond,
hvaraf påräknats bidrag för bekostande af den ifrågaställda nya artilleri-truppens
första uppsättning och en del af dermed förenade årliga utgifter, dertill
lemna tillgång, äfvensom att, vidkommande de serskilda å riks-staten uppförda
anslag, af hvilka, utan att förhöjning deri nu blifvit ifrågaställd, en del
utaf de för det blifvande artilleri-batteriet erforderliga årliga kostnader ansetts
kunna bestridas, samtlige dessa anslag äro till beloppet begränsade, med undantag
allenast af anslaget till inqvarteringskostnader i landsorten, hvilket innebar
egenskap af förslags-anslag, men efter hvad räkenskaperne utvisa, under
flera af de senare åren icke varit till sitt hela belopp för dermed afsedda utgifter
behöflig!, så att det för artilleritruppen deraf påräknade mindre betydliga
årliga bidrag af 565 r:dr 24 sk. ingalunda synes kunna föranleda öfverskridande
af detta anslags i riks-staten upptagna summa, Rikets Ständer, med
bifall till E. K. M:s högstberörda nådiga proposition, funnit skäligt för sin
del medgifva, att kostnaden för ifrågavarande artilleri-batteries första uppsättning
samt årliga utgiften för dess aflöning, underhåll, beklädnad och materiel
må bestridas, dels med vakansafgiften för ofvanberörda vakanta rotar och dels
af Norrbottens hästjägare-sqvadronsfond, äfvensom att öfriga årliga kostnader
för den nya truppen må få utgå af de lill lika beskaffade utgifter afsedda
anslag under riks-statens fjerde hufvudtitel.
Hvilket Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Mars 1848.
Bih. till B. St. Prot. 1S47 oc’1 1^4^j 10 Saini. 1 dfd.
8
58
Expeditions*Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 38.
N:o 38.
Uppläst och godkändt lios Ridd. och Adeln den i5 Mars 1848.
Preste-ståndet den i5 — —
Borgnre-ståndet 1 den i5 — —
Bonde-ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse j angående godtgörande
af förskottsvis utbetalda understöd, i anledning af den sistlidne
år i Christianstad inträffade eldsvåda.
(Stats-Utk. Uti., N:o 76.)
S. A. K.
Sedan ett belopp af 12,000 r:dr genast efter den under Juni månad nästlidet
år inom staden Christianstad timade eldsvåda, enligt E. K. Ms nådiga
föreskrift, blifvit till Dess dervarande befallningshafvande öfversändt, för att
den då bildade nödhjelpskommittéen tillhandahållas, utaf hvilken summa
2,000 r:dr borde, utan återbetalningsskyldighet, användas till understöd åt
medellösa personer, som genom branden blifvit lidande, och 10,000 r:dr utdelas
såsom lån eller förlag åt dem, hvilka derigenom beröfvats utvägarne
att förut idkad handels- och handtverksrörelse eller annat näringsfång fortsätta,
så har E. K. M., medelst nådig proposition af den 16 December samma
år, dels åt Rikets Ständer öfverlemna! att anvisa erforderlig tillgång för
godtgörande af det belopp, som statskontoret för berörda ändamål af under
händer hafvande medel utbetalt, dels ock föreslagit, att befattningen med
uppbärandet af ränte- och kapital-betalningarnc för de utgifna lånen måtte
öfvertagas af riksgälds-kontoret, hvilket verk i sådant fall skulle få de redan
aflemnade låneförbindelserne på sig transporterade samt erhålla öfriga detta
lån rörande handlingar.
På sätt högstberörda nådiga proposition vidare innehåller, bar drätselkommissionen
i Christianstad sedermera fått sig uppdraget bestyret med de
erforderliga säkerhetshandlingarnes pröfning samt lånemedlens och derå upplöpande
räntors indrifning, under härvid fästadt vilkor, att drätsel-kommissionen,
å stadens vägnar, iklädde sig den nödhjelpskommitteen ålagda gemensamma
ansvarighet för de utdelade lånesummornas återbetalning; varande, genom
Kongl, brefvet den 23 Juli sistlidet år, i nåder medgifvet, att meranämnda
lån finge innehafvas under fem år från lyftningsdagen, hvaraf de två första
åren räntefritt samt derefter med 4 procents årlig ränta, hvilken, tillika
med en tredjedel af ursprungliga kapitalet, borde vid slutet af hvarje år erläggas.
Expeditions-Ut skot tets Förslag till und. Skrifvelse, No 38.
59
Efter tagen kännedom om de detta ärende rörande handlingar och då
härvid inhemtats, att ofvannämnda stads drätsel-kommissions ordförande och
ledamöter, under den 10 nästlidne Januari, afgifvit skriftlig förbindelse att
”gemensamt iakttaga de angående lånemedlens redovisande och återbetalande
till kapital och räntor uti ofvan högstberörda nådiga bref meddelade föreskrifter,
” hafva Rikets Ständer ansett den til] förlagslån åt näringsidkare inom
förenämnda stad anvisade summa böra, i likhet med andra brandskadade
städers invånare tilldelade och af stadsmedlen förskottsvis utbetalda låne-understöd,
stats-kontoret af riksgälds-kontorets medel godtgöras, emot det ätt
de stadgade kapital- och räntebetalningarne till sistnämnda verk ingå; hvadan
Rikets Ständer funnit skäligt förordna, att, sedan omförmälda skuldförbindelse
blifvit vederbörligen transporterad och, jemte öfriga ifrågavarande lån rörande
handlingar, till riksgälds-kontoret aflemnad, samma låns belopp, Tio tusen
riksdaler, skall af riksgälds-kontoret till' stats-kontoret utbetalas, samt att,
till följd häraf, befattningen med ränte- och kapital-liqvidernas uppbärande
bör af riksgälds-kontoret öfvertagas.
Vidkommande åter det af E. K. M. till understöd åt nödlidande efter
ofvanberörda eldsvåda, utan återbetalningsskyldighet, anslagna belopp; så enär,
efter hvad Rikets Ständer kunnat inhemta, några serskilda tillgångar tillförene
icke blifvit af Rikets Ständer anvisade för godtgörandet af dylika, utaf
omständigheterna påkallade gåfvor, som af E. K. M. i nåder beviljats och af
de till Dess nådiga disposition ställda allmänna medel utgifvits, hafva Rikets
Ständer, som, med afseende å nu ifrågavarande understöds belopp, förmoda,
att samma medel jemväl skola lemna tillgång till denna utbetalnings
godtgörande, funnit sig icke böra för sådant ändamål anvisa någon serskild
anslagssumma.
Hvilket, till svar å K K. M:s nådiga proposition, Rikets Ständer få i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Mars 1848.
60
Expeditions-UtskoHels Förslag till und. Skrifvelset IV.o 3g.
N:0 39.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 Mars 1848.
Preste-ståndet den )5 — —
Borgare-ståndet den i5 — —
Bonde-ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition, med förslag till förordning, angående
handelsboks, vitsord. (La g-Ut sk. Bet., N:o 20.3
S. A. K.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, för befordrande af ordning och
säkerhet i handling och köpenskap, beslutat, dels. att, genom ett tillägg till
2 § 2 mom. af Kongl, förordningen den 28 Juni 1798, gifva kraft åt den i
samma moment meddelade föreskrift, i afseende på försäljning af varor partivis
med betalningsanstånd, dels ock att, med upphäfvande af 17 kap. 2 §
rättegångs-balken samt Kongl, förklaringen den 15 Oktober 1810, utfärda en
författning, innefattande förändrade bestämmelser om den bevisning, som tillkommer
handlandes och varuförädlares böcker, men E. K. M., på grund af
anmärkta brister uti Rikets Ständers i nyssberörda hänseende uppgjorda förslag,
funnit Sig ej kunna desamma i nåder antaga; så har, med fästadt afseende
å angelägenheten deraf att i förenämnda syftning söka förbättra kredit-lagstiftningen,
E. K. M., för sådant ändamål, uti en vid innevarande riksdag aflåten
proposition, i nåder framställt ett så lydande förslag till författning i ämnet:.
”Med upphäfvande af 2 § i 17 kapitlet rättegångs-balken och förklaringen
häröfver den 15 Oktober 1810 samt 2 § i. förordningen, angående vissa
omständigheter i lagsöknings- och utmätningsmål, den 28 Juni 1798, stadgas,
som följer:
s
”Beropar sig handlande å sin handelsbok att dermed styrka fordran för
borgade varor; linnes, den bok ordentligen förd och gitter ej vcderparten visa
fel deri eller sådana omständigheter, som boken eller personen misstänkta
göra, men nekar ändå till krafvel; då ege boken det vitsord, att hail, sorn
sökes, skall vara skyldig med ed sig fria, der lian ej hellre vill öfverlåta åt
handlanden eller den, sorn boken fört, att fordringens rigtighet edeligen sanna,
eller ock rätten, i anseende till serskilda orsaker, finner skäl att edgången
åt handlanden eller bokföraren uppdraga.”
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 3g.
61
§ 2.
”Handelsbok håfve ej det vitsord, hvarom i § 1 sagdt är, derest icke,
inom utgången af nästa år efter det, hvarunder utborgningen skett, handlanden
bevisligen tillställt gäldenär ordentlig räkning å de borgade varorna eller
ock honom derföre hos rätten eller Konungens befallningshafvande sökt.”
§ 3,
”Är räkning köparen tillstäld, såsom i 2 § sägs, och har icke, inom sex
månader derefter, köparen, antingen enligt skriftligt intyg af trovärdige män
eller handlandens eget erkännande, tillsagt honom, att räkningen ej godkännes
eller ock den hos rätten, hvarunder köparen sitt hemvist häfver, genom
rättegång klandrat; vare då räkningen lika utmätningsgild, sorn förfallet skuldebref.
Har räkningen blifvit genom köparens påskrift godkänd, vare lag
samma,”
§ 4-
”Är emellan handlande och den, till hvilken han varor utborgat, motbok
upprättad, och har köparen icke, inom sex månader, sedan han efter sista
utborgningen motboken emottog, klandrat densamma på något af de sätt,
hvarom i § 3 sagdt är; då gälle den bok emot honom såsom fullt bevis i
allt, hvari han ej kan visa fel. Har köparen vanvårdat motbok, så att den
förkommit, eller kan handlanden i motboken visa fel, som härrör af köparens
åtgärd eller vållande; då ege handlanden, eller den hans handelsbok hållit,
att handelsboden med ed styrka.”
§5.
”Hvad för handlande efter föregående §§ gällande är, skall jemväl lämpas
till den, sorn drifver bergsbruk, fabrik, verkstad eller annan till beredande
eller förädling af råa ämnen gjord inrättning ”'
§ 6.
"Denna författning träder i verksamhet den 1 Juli 1849.”'
Rikets Ständer, som under noggrann pröfning förehaft E. K. M:s sålunda i
nåder gjorda framställning, hafva dervid insett ej mindre nyttan och rättsenUgheten
af den åsyftade väsendtli gaste förändringen i gällande lagstiftning
62
Expeditions-UtsJsotlets Förslag till und. Skrifvelse, Nso 3g
eller den, som utgör föremål för 1 § af E. K. M:s nådiga förslag, än ock det
ändamålsenliga i de bestämmelser, hvilka innefattas i påföljande två §§, hvaremot
och ehuru således godkännande ifrågavarande lagförslag i dess hufvudsakligaste
delar, Rikets Ständer likväl icke ansett sig kunna detsamma i sin helhet
antaga, enär efter Rikets Ständers öfvertygelse någon fördel icke är förenad
med en lagstiftning i den syftning, som den, hvilken innefattas i förslagets
4 §, hvari meddelas åtskilliga bestämmelser för den händelse, att emellan
handlande och köpare motbok blifvit upprättad.
Det är Rikets Ständer icke obekant, att f. d. lag-kommitteen, som först
gjorde motböcker till föremål för lagstiftning, elter föreslagen förändring i den,
handlande nu medgifna, egna bevisningsrätt, ansåg nödigt lemna både säljare
och köpare en anvisning att, med bibehållande af kredithandelns förmåner,
genom omförmälda böcker förvara sin rätt och säkerhet å ömse sidor. Likväl
vore motböcker redan derförut af omtänksamme personer begagnade såsom
ett medel till betryggande af deras säkerhet, äfvensom verkan af dessa
böcker städse pröfvats, i enlighet med de allmänna grunder för bevisning,
som lagstiftaren meddelat, jemförda med beskaffenheten af samma böcker; —
och synes lagstiftaren endast hafva att angifva berörda allmänna grunder samt
dermed lemna hvar och en sådan ledning, att han kan med full trygghet
ordna sina angelägenheter.
Att den åsyftade inskränkningen i handlandes och varuförädlares bevisningsrätt
skulle å deras sida föranleda en större försigtighet vid utborgningar än
förut, är lika troligt, som att denna försigtighet skulle gifva anledning till vidtagande
af åtskilliga mått och steg för inbördes reda och säkerhet emellan
dem och kunder; men då lagens allmänna bevisningsgrunder lemna tillfälle
att härvid använda andra medel än motböcker, lärer ej detta sistnämnda medel
böra ensamt blifva föremål för serskilda bestämmelser, helst motböckers
bevisningskraft alltid kommer att bero på deras beskaffenhet, hvilken åter,
likasom begagnandet deraf, enligt föreslagna lagstadgandet, ankommer på kontrahenternes
fria aftal.
En underordnad betydelse har ock i berörda stadgande blifvit lein nåd
motböcker, hvilka i sjelfva verket deri ej betraktas annorlunda än såsom utskrifna
handelsräkningar, ehuru en väsendtlig skillnad uppdragits emellan
verkan af dylika räkningar och omförmälda böcker. Jemlikt förslaget åligger
det nemligen köpare, som ej godkänner räkning eller motbok, att på ett af
de i 3 § föreskrifna sätt inom viss tid klandra räkningen eller motboken, vid
påföljd, att den förra eljest varder lika utmätningsgild, som annat förfallet
skuldebref, men att motboken kommer att gälla såsom fullt bevis i allt, hvari
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-o 3q. 63
köparen ej kail visa fel. Då således köparen, genom underlåtenhet att klandra
räkningen, förlorar all rättighet att derå vidare tala och såmedelst äfven
möjligheten att uppehålla fordringsegaren i sin rätt, är det hononvderemot obetaget
att, änskönt han lemnat motboken oklandrad, söka, då den sedermera
emot honom åberopas, deri visa fel och derigenom göra dess verkan såsom
bevisning ytterligare beroende på tvist, vid hvilket förhållande lagen om motböcker
ej synes tillskynda kredithandeln någon egentlig fördel, utan en vida
större redan förefinnas genom den verkan, som blifvit tillagd handlandes utskrifva
och köpare tillställde räkningar.
Jemte denna erinran, vid jemförelse emellan de föreslagna stadganderne
rörande motböcker och utskrifna handelsräkningar, hafva Rikets Ständer likväl,
med afseende å de omständigheter, som äro förenade med användandet
af motböcker, funnit det vara i hög grad betänkligt att i lag tillägga dessa
böcker någon ovillkorligen bevisande kraft. Deras verkan i detta hänseende
måste alltid ytterst ankomma på domaren, derest stridighet skulle uppståf
men derom erfordras dock icke någon serskild föreskrift
Dessutom hafva Rikets Ständer ej kunnat förbise de oredor och tvister,
hvartill sednare delen af ifrågavarande lagstadgande kan gifva anledning. Om
t. ex. köparen ej vill eller kan förete motbok, utan säger, att den förkommit,
så måste handlanden bevisa, att det skett genom köparens vanvård, för att
få begagna den rätt, som han i sådan händelse skulle ega, att sin handelsbok
med ed styrka; en omständighet, som tvifvelsutan ofta måste gifva anledning
icke allenast till rättegångar, utan ock tili hvarjehanda försök af betänkligare
art.
Något behof af bestämmelser i omförmälda syftning förefinnes icke eller
i förslagets öfriga delar, hvilka, enligt Rikets Ständers omdöme, innefatta de
allmänna föreskrifter, som lagstiftaren bör gifva i förevarande hänseende. Hvad
derutöfver af omständigheterna till äfven tyrs påkallas, synes böra blifva ett föremål
för aftal och ej för lagstiftningen; varande dessutom bruket af motböcker
och andra sådana medel för bibehållande af ordning och reda i handelsförhållanden
icke genom den föreslagna lagen någon betaget, och för pröfning
af verkan deraf hunnar lagen redan tillfyllestgörande ledning.
På grund af hvad ofvan är underdånigst anfördt, hafva Rikets Ständer
ansett stadgandet i 4 § af E. K. M:s nådiga förslag ej böra antagas, meri deremot
funnit de bestämmelser, hvilka detsamma i öfrigt innefattar, ej allenast
påkallade af behofvet, utan ock ledande till en nödig förbättring i lagstiftningen;
och då E. K. M:s nådiga propositioner endast i sin helhet kunna antagas,
halva Rikets Ständer alltså, med afslag å ifrågavarande nådiga propo
-
04 Expeditions-Utskotiets Fur slag till und. Skrifvelse, N.-o jo.
sition, för sin del beslutat utfärdande af en författning utaf enahanda innehåll
som den föreslagna, med uteslutande af 4 §, så att 5 och 6 §§ i den
föreslagna författningen blifva den 4 och 5 i ordningen uti den, sorn komme
att utfärdas.
Hvilket Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Mars 1848.
N:o 40.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den a4 Mats 1848.
Preste-ståndet den 29 — —
Borgare-ståndet den 29 — —
Bonde-ståndet den 1 April —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , i anledning af K. M:ts
nådiga proposition om ändringar i 1J, 22 och zj $$ Regerings~formen.
(Konst.-Ulsk. Mern., A:o 2.).
S. A. K.
Efter att hafva, i den ordning Regerings-formens 81 § 2 morn. stadgar,
beredt och vid innevarande riksdag till afgörande förehaft frågan om de uti
E. K. Mits den 30 Oktober 1844 aflåtna nådiga proposition föreslagna förändringar
i ofvannämnda grundlags 17, 22 och 24 §§, få Rikets Ständer nu sitt
1 afseende härå fattade beslut, jemte de skäl, som legat till grund derför,
hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Då, genom den föreslagna nya lydelsen af 17 § regerings-fonnen väl är
bestämdt minsta antalet ledamöter, hvaraf Högsta domstolen skall bestå, men
tillökningen derutöfver gjord beroende af löneanslags beviljande, blefve häraf
en följd, antingen att staten, om anledningen till denna tillökning varit tillfällig,
skulle, sedan denna anledning upphört, tillskyndas en öfverflödig, möjligen
till betydligt belopp uppgående, utgift, derest de nye ledamöterne skulle
med fullmagter förses och deras löner å stat uppföras, eller ock att desse
ledamöter endast konune att erhålla förordnanden tills vidare, hvilket för så
vigtiga doniare-embeten icke synes lämpligt.
Enär
Expeditions-Utskotlets Förslag till lind. Skrifvelse, N.-o jo.
65
Enär de i slutet af samma §, i dess föreslagna förändrade skick, förekommande
orden: ”i ändamål att Högsta domstolens ledamöter må kunna
tjenstgöra på afdelningar,” icke antyda dessas beskaffenhet, skulle, derest en
annan grund än målens olika art härvid klefve följd, den enhet i lagskipningen
lätt kunna rubbas, hvilken det är så angeläget att vårda, i synnerhet
i högsta instansen.
Den föreslagna nya redaktionen af 24 § regerings-formen har funnits
sakna erforderlig tydlighet, då den lemnar obestämdt, huruvida de ärenden,
sorn tillhöra Högsta domstolens handläggning, skola beredas och föredragas
antingen, på sätt härom i allmänna lagen förordnas, eller serskildt stadgas,
eller dels på det ena, dels på det andra sättet, och det synes dessutom betänkligt
att göra rättegångsordningen och sättet för ärendenas handläggning
inom denna domstol beroende af förfoganden i administrativ väg.
Såsom hufvudsakligt skäl för de föreslagna grundlagsförändringarna är i
högstberörda nådiga proposition anfördt, dels angelägenheten af att bereda en
skyndsammare handläggning af de till Högsta domstolen hörande ärenden, än
som med dess nuvarande personal är, oaktadt ali ansträngning, möjlig, och
dels att genom tillökning i antalet af denna domstols ledamöter den fördel
vunnes, att någon del af de besvärsmål, hvilka för det närvarande afgöras af
Konungen i Stats-rådet, nemligen sådana, som egentligen röra rättstvister,
kunde, om Konungen så för godt pröfvade, öfverlemnas till Högsta domstolen.
Hvad det förra beträffar, så torde, då antalet af denna domstols balansmål
under de sednare åren betydligt aftagit, den ifrågaväckta tillökningen
för närvarande icke vara af nödvändighet påkallad, och vidkommande
det sednare, så synes ifrågavarande besvärsmåls öfverlemnande att afgöras af
Högsta domstolen vara förenadt med flera olägenheter, enär dels man svårligen
har en rent juridisk myndighet, van att betrakta lagens bokstaf såsom
ensamt bestämmande, kan så, som hos den högsta administrativa, för
vänta
den allmännare öfversigt af samhällets fördel, samt den medling
mellan lagens, häfdens och billighetens fordringar, hvilken ofta är så nödig
vid dessa måls behandling; dels denna fordrar en erfarenhet och vana vid
rent administrativa bestyr, hvilken, med hänseende till de qvalifikationer,
som för ledamotsskap i berörda domstol äro i regerings-formens 17 § stadgade
och äfven, enligt denna §:s föreslagna nya lydelse, skulle qvarstå, man
icke torde med säkerhet kunna förutsätta hos erforderligt antal ledamöter
derinom, samt dels att genom de administrativa besvärsmålens handläggning
beredes E. K. M:ts rådgifvare tillfälle att om författningarnes tillämpning i
Bih. tili R. St. Prot. 1S47 ocå 1S4S, 10 Sand. 1 Afd. 9
66 Expeditions-Utskoltits Fö/slag till und. Skrifvelse> Nio /fi.
särskilda fall vinna en närmare kännedom, som måste vara af synnerlig vigt
vid bedömandet af frågor örn rättelser i äldre författningar eller utfärdande
af nya.
Af dessa anledningar hafva Rikets Ständer icke ansett sig böra de i högstbe
rörda nådiga proposition föreslagne grundlagsändringar antaga.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 April 1848.
N:o 41.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 29 Mars 1848.
Prestc-ståndet den 29 — —
Borgare-ståndet den 29 — —
Bonde-ståndet den 1 April —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse > i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition om ändring i 6, i5 och
Regeringsformen. (Konst.-utsk. Mein., N:o 2.)
S. A. K.
Medelst nådig proposition, afbiten sistlidne riksdag under den 30 Oktober
1844, har E. K. M. föreslagit åtskilliga ändringar i regerings-formens 6,
15 och 43 §§, åsyftande att i denna grundlag införa stadganden om departements-chefs-emhetes
förvaltning genom tillförordnad föredragande, då embetet
är ledigt eller ordinarie departements-chef hindrad att det utföra, samt om
regeringsärendenas fördelning, beredning och föredragning, när Konungen går
i fält eller befinner Sig på resor.
Rikets Ständer, sorn i grundlagsenlig ordning heredt och till afgörande
förehaft frågan om dessa i nåder föreslagna grundlagsändringar, få nu underdånigst
tillkännagifva, att då, genom den förändrade lydelse, ofvannämnda
§§ komme att erhålla, derest den nådiga propositionen Jliefve bifallen, E. K.
Mits rådgifvares i grundlagarne stadgade ansvarighet skulle kunna i väsendtlig
nion förringas och i vissa fall tillintetgöras, hafva Rikets Ständer icke ansett
sig höra högstberörda nådiga proposition antaga.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 April 1848.
Expeclitions-U i skottets Förslag till und. Skrifvelserj N.is 42j 4^-
67
N:o 42.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Mars 1848.
Preste-ståndet den 29 — —
Borgare-ståndet den 29 — —
Bonde-ståndet den 1 April —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl.
Majus nådiga proposition orri ändring i 1 $ g morn. Tryckfrihetsf
örordningen. (Konst.-utsk. Mern., N:o 2.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer i grundlagsenlig ordning beredt och till afgörande
förehaft frågan om den af E. K. M., genom nådig proposition den
10 Oktober 1844, föreslagna förändrade lydelse af 1 § 9 inom. tryckfrihetsförordningen,
medelst ett tillägg om ansvar för eftertryckande af skrifter, till
hvilka andra staters undersåter ega förlagsrätt, få Rikets Ständer underdånigst
anmäla, alt, då berörda tillägg ej ansetts kunna hänföras till de ändringar i
grundlagarne, som vore högst nödiga eller nyttiga att verkställa, den nådiga
propositionen icke blifvit af Rikets Ständer antagen,
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 April 1848.
Njg 43,
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 29 Mars 1848.
Preste-ståndet den 29 — —
Borgale-ståndet den 1 April —
Bonde-ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående återställande
till Kalmar domkyrka af arrende-inkomsterna utaf jordlägenheter>
tillhörande Kalmar f. d. fästning.
(Stats-utsk. Uti., N:o 80.)
S, A. K,
Mos Rikets Ständer har blifvit hemstäldt, att domkyrkan i Kalmar måtte
68
Expeditions-Utskotles Förslag till und. Skrifvelse} N:0
antingen erhålla afskrifning å det år 1831, till bestridande af en del utaf
kostnaden för domkyrkans reparation, i Rikets Ständers bank upptagna lån,
stort 16,666 r:dr 32 sk. banko, med 4 procents ränta och 2 procents årlig afbetalning
å hufvudstolen, eller helst åter komma i åtnjutande af arrende-inkomsterna
utaf åtskilliga, enligt Kongl, brefvet den 21 Februari 1826, på obestämd
tid till understöd åt domkyrkan upplåtna, men sedermera, jemlikt
Kongl, brefvet den 15 Febr. 1841, till försvarsverket indragna jordlotter eller
så kallade fortifikations-lägenheter, tillhöriga Kalmar f. d. fästning; i afseende
hvarå upplyst blifvit, att arrendebeloppet å ifrågavarande jordlägenheter utgör
i penningar 490 r:dr 33 sk. samt spanmål 63 tunnor, hälften råg och hälften
korn, hvilken levereras in natura samt försäljes på offentlig auktion, hvarefter
konsistorium redovisar för medlen, som år 1846 uppgått tillsammans till
1,251 r:dr.
Vid pröfning af detta ärende hafva Rikets Ständer väl inhemtat, hurusom
domkyrkan i Kalmar fått sig, genom Kongl, brefven den 10 Oktober
1841 och den 27 Augusti 1844, tillagde 500 r:dr, att årligen under tio år,
eller till och med 1854, utgå af arrende-inkomsterne å Kalmar f. d. fästnings
jordlotter; dock sorn det tillika förekommit, dels att detta anslag, äfven i förening
med domkyrkans öfriga inkomster, är otillräckligt till bestridande af
kostnaderne för årligen erforderliga reparationer å kyrkan samt till afbetalning
af dess skuld till Rikets Ständers bank, dels ock att ifrågavarande jordlägenheter
blifvit genom stadens innevårares omsorg uppodlade och derigenom
kommit i sådant skick, att deraf kan hemtas en icke obetydlig afkomst, hvilken,
enligt KongL brefvet den 21 Februari 1826, odelad tillfallit domkyrkan,
men numera, med undantag af omförmälda 500 r.dr, ingår till fjerde hufvudtitcln,
så hafva, med afseende äfven derå, att denna domkyrka, egentligen
ämnad till begagnande af amiralitets-församlingen, under en tid, då den
del af flottan, som sedermera förlädes till Carlskrona, varit stationerad i Kalmar,
blifvit uppförd till en storlek och prydlighet, vida öfverstigande stadens
innevånares både behof af utrymme och underhållsförmåga, samt att dessutom
kyrkan, såsom en af byggnadskonstens skönare företeelser, tvifvelsutan
är förtjent af statens mellankommande omvårdnad, då sådan icke annorlunda
kan i erforderlig mohn erhållas, Rikets Ständer ansett sig böra hos E. K. M.
i underdånighet anhålla, det E. K. M.. täcktes i nådigt öfvervägande taga,
huruvida icke, för någon längre tid, eller intilldess kyrkans i banken erhållna
lån, till kapital och ränta, blifvit till fullo gulldi t, dessa fästnings-lägenheter,
hvaraf liela inkomsten är för domkyrkan behöflig, kunna till densam
-
Expeditions- Ut sk ottcts Förslag till and. Skrifvelse, Bl.o 44• 69
mas disposition öfverlåtas, och, i sådant fall, derom nådig proposition till
Rikets Ständer afgifva.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 April 1848.
N:o 44.
Uppläst och godtändt hos Ridd. och Adelö den z4 Mars 1S48'.
Preste-ständet den 24 — —
Borgare-ståndet den 24 — —
Bonde-ståndet den 24 —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ett för näringsidkare
i staden TVexia beviljadt förlagslåns återbetalandetill
Riksgälds-kontoret. (Stals-utsk. Uti, N:o 85.)
S. A. K.
Uti den till Rikets Ständer vid innevarande riksmöte aflåtna nådiga
proposition angående statsverkets tillstånd och behof, har E. K. M. behagat
tillkännagifva, dels att E. K. M., utom det till återuppbyggande af staden
Wexiö efter 1843 års eldsvåda beviljade lån å 240,000 r:dr, i nåder anvisat
en serskild Iånesumma af 30,000 r.clr, att genom den i samma stad då bildade
nödhjelps-kommitté användas till förlagslån åt dervarande handtverkare samt
öfriga näringsidkare, och dels att E. K. AL, under den 26 Oktobei' 1846, i
afseende på denna lånesummas återbetalning, nådigst förordnat, att en tiondedel
deraf, jemte upplupen och efter 3 procent årligen beräknad ränta från
den 1 November sistnämnda år, skulle inbetalas vid slutet afår 1847, samt
hvart och ett af derpåföljande nio år; och borde stadens magistrat och
äldste förbinda sig att gemensamt ansvara för lånemedlens återbetalande och
insändande till stats-kontoret vid hvar och en af de bestämda betalningsterminerna;
hvarjemte E. I\. AL uti högstberörda proposition i nåder föreslagit,
att, enär ifrågavarande Iånesumma utgått af det å riksgälds-kontoret vid 184-0
och 1841 årens riksdag anvisade mindre kreditiv och derföre borde till detta
verk åter inbetalas, riksgälds-kontoret, som redan öfverlagd befattningen med
byggnadslånet, äfven måtte få sig uppdraget att vaka öfver förlagslånets åter
-
70
Expeditions-Utskottets Förs 7ag tid lind. Skrifvelse, IV.o 4-5.
betalande', i hvilket fälb Wexiö stads magistrats och äldstes a fgifna förbindelse
å samma låns belopp, 30,000 r:dr, skulle komma att på riksgäkls-kontoret
öfv erlåtas.
Då, genom nyssberörda åliggandes öfverflyttning på riksgälds-kontoret
och lånemedlens i följd deraf skeende omedelbara inbetalning till samma
verk, den omgång, tidsutdrägt och dubbla bokföring, sorn dessa medels inlefvererande
till stats-kontoret mäste förorsaka, kan undvikas, hafva Rikets Ständer
ansett sig böra bifalla hvad i omförmälda hänseende blifvit af E. K. M. i
nåder föreslaget; lärande alltså riksgälds-kontoret, jemte ofvannämnda förbindelse,
få emottaga den till stats-kontoret redan verkställda kapital- och räntebetalning,
hvaremot ett hela lånet motsvarande belopp, såsom genom ifrågavarande
öfverlåtelse och liqvid godtgjordt, derefter kommer att afföras å de
i riksgälds-kontorets räkenskaper ännu balanserade fordringar för de medel,
som af mindre kreditivet blifvit utbetalda.
Hvilket, till svar å E. K. M:s i ämnet gjorda nådiga framställning, Rikets
Ständer få härigenom i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 Mars 1848.
N:o 45.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den i/\ Mars 1848.
Preste-slåndet den 24 — —
! Borgare-ståndet den 24 — —
Bonde-ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse j angående kurhus afgij±
tens fortfarande. (Bevilln.-utsk. Bet., JN:o 8.)
S. A. K.
Uti nådig proposition af den 3 December sistl. år, har E. K, M., under
åberopande af hvad Kongl, kungörelsen dön 8 Maj 1845 innehåller om utgörande,
intill innevarande riksdag, af en årlig afgift till veneriska smittans
hämmande, behagat gifva Rikets Ständer tillkänna, alt seraphimerordens-gillet,
med öfverlemnande till E. K. M. af ett, i enlighet med inkomna summariska
räkningar och revisionsberättelser för år 1845, uppgjordt sammandrag
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o ^.5.
71
öfver lazaretts- och kurhusmedlen i samtliga länen, med undantag af Stockholms
stad, hvilket sammandrag utvisade, att kurhusafgiften för året uppgått
till 144,222 r:dr 19 sk. 2 r:st och öfriga inkomster vid sjukhusen sammanlagdt
till 72,922 r:dr 4 sk. 3 r:st, samt att utgifterne vid dessa sjukvårdsanstalter,
afskrifningar oberäknade, för samma år stigit till 170,264 r:dr 11 sk.
5 r:st, allt banko, upplyst, att, enär kurhusafgiften fortfarande utgjorde den
hufvudsakligaste inkomsten vid kurhusen och lazaretten, dessa inrättningar, i
saknad af samma afgift eller annan deremot svarande inkomst, omöjligen kunde
ega bestånd eller uppfylla det med dem åsyftade ändamål, äfvensom att från
liospitalsfonden, i följd af de högst betydliga utgifter, densamma lått vidkännas
genom inrättandet, jemlikt Rikets Ständers underd. önskan och E. K. M:s
nådiga befallning, af central-hospitaler, ej kunde erhållas bidrag till understöd
för lazaretten eller kurhusen; med anledning hvaraf, och då kraftiga åtgärder
framgent fordrades för veneriska smittans hämmande, samt det, enligt Kongl,
brefvet den 10 Oktober 1765, ålåge länens invånare att på egen bekostnad
anlägga och underhålla deras lazaretter, hvilka således icke hellre egde någon
egentlig rättighet till bidrag från hospitalsfonden, E. K. M., som funnit detta
länens invånares sistberörda åliggande icke kunna anses ringare eller mindre
maglpåliggande, än deras skyldighet att underhålla kurhusen, i nåder föreslagit,
att ifrågavarande kurliusafgift måtte till samma belopp och med enahanda
villkor, som vid sednaste riksdag af Rikets Ständer bestämdes, fortfarande
utgå till och med det år, då nästa riksdag slutas.
Hvad sålunda i högstberörda nådiga proposition blifvit yrkadt, äfvensom
hvad i serskilda inom riksstånden gjorda framställningar i detta ämne förekommit,
hafva Rikets Ständer i öfvervägande tagit; och då upplyst blifvit,
att, ehuru Stockholms kurhus icke för närvarande häftar för någon egentlig
eller stående skuld, dess inkomster likväl, serdeles under det sistförflutna år<
t, skola varit i den mån otillräckliga för behofvet, att medel måst för betäckande
af utgifterne under slutet af nämnda och de första månaderna af
innevarande år, lill dess uppbörden ingår, förskottsvis på detta års inkomster
anskaffas till belopp af 4,000 r:dr, haf\a, med afseende härå, äfvensom å hvad
till stöd lör kurhusafgiftens fortfarande blifvit i E. K. M:s nådiga proposition
anfördt., samt enär, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, för hvarje shillings
förhöjning i berörda afgift för Stockholms stad kan i allmänhet påräknas en
tillökning af 1,000 r.dr i hela inkomsten, Rikets Ständer beslutat att till veneriska
smittans hämmande och botande bevilja en kurliusafgift, att fortfarande
till och nied det år, då nästa riksdag slutas, årligen utgöras af hvarje mantalsskrifven
person, för Stockholms stad, med högst 16 sk. och minst 1 sk.,
72 Expeditions-Vtskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o 4®'
samt inom öfriga delar af riket med minst 1 sk. och högst 5 sk., hvilket sistnämnda
belopp dock inom de lazaretts- eller kurhusdistrikt, der lazarettets
eller kurhusets bestånd det oundgängligen fordrar, må kunna höjas till 6 sk.
allt banko, lika för alla betalande inom hvarje distrikt, efter dess behof, under
enahanda vilkor och stadganden för verkställigheten, som vid sistförflutna
riksdag blefvo bestämda och uti Kongl, kungörelsen den 8 Maj 1845 innehållas.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 Mars 1848.
Nro 46.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2/J Mars 1848.
Preste-ståndet den 24 — “
Borgare-siandet den 24 — —
Bonde-ståndet den 24 — -—
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående reorganisation
af Stockholms allmänna barnhus-inrättning.
(Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 27.)
S. A. K.
Rikets nu församlade Ständer hafva, med anledning deraf, att Stockholms
allmänna barnhus, allt ifrån sin stiftelse för mer än 2:ne århundraden tillbaka,
varit och fortfarande är i åtnjutande af betydliga anslag från staten, funnit
sig böra taga kännedom om, huru långt den redan under flera år påtänkta
reorganisationen af denna inrättning fortgått, och dervid inhemta t, att, sedan
fråga år 1841 inom barnhus-direktionen blifvit väckt derom, att inrättningen
borde i alla dess delar annorlunda ordnas, hvilket vore af behofvet
högst påkalladt, har E. K. M., i sammanhang med tillsättandet af en öfverläkare
och styresman för helsö- och sjukvården derstädes, den 21 September
1842 i nåder anbefallt direktionen att utarbeta fullständigt förslag till en förändrad
organisation af barnhuset, med jemväl fästadt afseende å ifrågasatt
inrättan
-
Expeditiöns-TJt skottets Förslag lill und. Skrifvelse, Ntö få
-
73
inrättande af en klinisk undervisningsanstalt derstädes samt af ett sjukhus för
vård äfven af andra sjuka barn, än dem, som tillhöra barnhuset; hvarefter
E. K, M., under den 29 April 1847, ånyo nådigst förständiga! direktionen
att det infordrade förslaget i underd. afgifva, men att detsamma ännu icke
till E. K. M. inkommit.
Aid sådant förhållande och då det är af synnerlig vigt, alt förvaltningen
af denna välgörenhets-inrättning varder så ordnad, att allmänheten erhåller
full visshet derom, att de bidrag, hvilka så väl staten och Stockholms
stad, som ock flere enskilde personer, af nit för inrättningens bestånd och
förkofran, till betydliga belopp dertill lemnat, för det afsedda ändamålet på
lämpligaste sätt användas, få Rikets Ständer härigenom hos E. K. M. i underd.
anhålla, det E K. M. täcktes i nåder utse och förordna någre erfarne
män, för anställandet af noggrann undersökning rörande tillståndet inom
Stockholms allmänna barnhus, med åliggande derjemte att föreslå de förbättringar,
hvilka kunna, till följd af förefunna bristfälliglieter, i ett eller annat
hänseende vara af behofvet påkallade för ett ändamålsenligt och med tidens
fordringar öfverensstämmande ordnande af förvaltningen i alla dess delar;
samt att E. K. M., sedan ett sådant förslag inkommit, undergått behörig
granskning och erhållit nådig fastställelse, i nåder behagade detsamma till
verkställighet befordra.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 Mars 1848.
Rih. till R. St. Prot. i8få och rtfå* 10 Sami. i Afi.
10
74
Expeditions-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelse, N.o ^7.
N:o 47.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 99 Mars 1848.
Preste-ståndet den 99 — —
Borgare-ståndet den 1 Apiil —
Bonde-ståndet den i — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående preskriptionstid
för lic/viderandet af åtskilliga i Riksgälds-kontorets hufvudbok
uppförda skuldposter.
(Stats-utsk. Ull., N:o 78, 16:de punkten.)
. S. A. K.
I öfverensstämmelse med livad förut vid flera tillfällen, rörande riksgäldskontorets
och bankens i räkenskaperna balanserade gamla skulder, varit beslutadt
oell föreskrifvet, fastställdes af Rikets sednast församlade Ständer en
viss preskriptionstid, eller 1846 års slut, för liqviderandet af nedannämnda,
sedan flere år tillbaka, i liufvudböekeriia till oförändradt belopp upptagna
summor, nemligen:
8 st. af riksgäkls-kontoret utfärdade, under åren 1802, 1807 och 1821
förfallna, 5 procents - obligationer å ett sainmanlagdt kapital-belopp
af r:dr 3,250: — 1-^
jemte till förfallodagarne beräknade räntor . . 510: 38. 1.
r:dr 3,760: 38. 1.
3 st. till ersättning för svenska medborgares fordringar bos
Franska regeringen af samma verk utfärdade och år 1823
förfallna obligationer å ett kapital af i’:dr 383: 21. 4.
med derå vid förfallotiden upplupen 5
procents ränta ..... 175: 47. — 55g. 20 4
Och så kallad depositionsskuld, härledande sig från den med
riksgäldssedlarnes utgifning förenade deposit- och vexlings-rörelse,
samt utgörande 897 r:dr 34 sk. 3 r:st
riksgälds, eller i banko  598: 22. 10.
tillsammans r:dr 4,918: 33. 3.
Rikets Ständer anhöllo fördenskull, i underd. skrifvelse den '22 Februari
1845, alt allmän kungörelse 0x11 den sålunda fastställda preskriptionstiden
Expeditions- fishoUels Förslag t ii lind. Skrifvelse, N:o 4 7. 75
måtte under samma års lopp varda af E. K. M. i nåder utfäYdad. .Dock har
denua kungörelse, enligt livad Rikets Ständers revisorer anmält, icke utkommit,
af hvilken orsak ifrågavarande skuldposter, oaktadt den för desamma af
Rikets Ständer utsatta preskriptionstid, måste fortfarande i riksgälds-kontorets
räkenskaper balanseras.
Vid sådant förhållande och enär under den sedan sista riksdag förflutna
tid någon samma skulder rörande obligation eller annan handling icke blifvit
lill riksgälds-kontoret ingifven eller derstädes företedd, samt på det att
meranämnda skuldposter omsider må kunna ur räkenskaperna afföras, hafva
Rikets Ständer funnit skäligt att, i likhet med hvad vid sednaste riksdag beslöts,
bestämma slutet af nästkommande år 1849 såsom den tidpunkt, hvarförinnan
innehafvare af ofvanberörda obligationer samt de under depositionss-kaidema
inbegripne obligationer och attester, äfvensom egarne af öfriga dertill
hörande summor böra, vid förlust af all räll till betalning, för liqvids
•ihållande samma obligationer, assignationer och attester, jemte andra fördringsbevis,
till riksgälds-kontoret inlemna; och få Rikets Ständer, med åberopande
af omförmälda underd. skrifvelse, i underdånighet anhålla, det E. K.
M. täcktes, under loppet af innevarande år, om den sålunda fastställda preskriptionstiden
i nåder låta utfärda allmän kungörelse, med uppgift derjemte
å ifrågavarande obligationers nummer och förfallotid samt depositions-skuldernas
beskaffenhet och belopp, enligt den häröfver i åberopade underdånig*
skrifvelsen intagna förteckning.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 April 1848.
76
Expeditions-Vtskottets Förslag till imil. Skrifvelse, N-o 48*
N:o 48.
Uppläst och' godkändt hos Ridd. oeh Adelil den 29 Mars 1848-
Presle-slåndet den 29 — —
Borgare-ståndet den i April —
Bonde-ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående Riksgäldskontorets
på Krigs-kollegium öfverlåtna fordringar hos städerna
Malmö och Ystad.
(Stats-utsk. Ull, ]N» 78, 20:'le punkten.)
S. A. K.
1 det för riksgälds-kontoret vid 1840 och 1841 arens riksdag utfärdade
reglemente, förordnade Rikets Ständer, att kontorets hos städerna Malmö och
Ystad egande fordringar för de, till uppförande af kasern- och stallbyggnader
åt dervarande garnisoner, dessa städer meddelade lån borde, jemte en del af
härå influtna kapital- och väntehelopp, till E. K. M. öfverlemna^, för att dermed
anskaffa erforderliga stall- och magazinsbyggnadev för den i sistnämnda
stad förlagda sqvadron af Kronprinsens bussar-regemente; dock borde hvad
af berörda fordringar icke behöfde för sådant ändamål användas, enligt de för
lånens återbetalning meddelade föreskrifter, till riksgälds-kontoret erläggas.
Till följd af detta stadgande och i öfverensstämmelse med E. K. M:s
nådiga föreskrift, blefvo de för omförmälda lån utgifila skuldförbindelser under
Maj månad 1842 af Rikets Ständers fullmägtige i riksgäldskontoret transporterade
på krigs-kollegium, till hvilket då jemväl utbetaites de för berörda
ändamål anvisade och i riksgäkls-kontoret dittills innestående kontanta medel;
— oeh hafva utaf dessa sålunda aflemnade tillgångar så väl det kontanta beloppet
6,392 r:dr 17 sk. 8 r:st, som ock hela den på krigs-kollegium öfverlåtna
fordringen hos staden Ystad, 17,900 r:dr, blifvit använda för det med
ifrågavarande tillgångar afsedda ändamål, hvarjemte den för samma ändamål
derutöfver erforderliga summa förskjutits af kollegii fortifikations-afJelniugs ordinarie
statsanslag, emot godtgöretse genom inflytande ytterligare kapital- och
räntebetalningar å ofvannämnda fordran hos staden Malmö.
Sedan alla för inköpandet eller uppförandet af kasern- och stall- m. fl.
byggnader i Ystad belöpande kostnader, sorn af merberörda tillgångar skulle
utgå, blifvit bestridda, utgjorde, enligt Rikets Ständer meddelad uppgift, fortifikations-afdelningens
återstående fordran för det af ordinarie statsmedlen
Expediticms-Utskotlels Förslag till lind. Skrifvelse, IV.-o 49-
förskjutna belopp, vid 1847 års slut, 2,223 r:dr 15 sk. 6 r:st; hvaremot kapital-återstoden
af kasernhyggnads-lånet till staden Malmö vid samma tid uppgick
till 16,213 r:dr 16 sk.; skolande, jemlikt stadens magistrats och äldstes
under den 16 Maj 1835 till riksgälds-kontoret utgifna skuldförbindelse, denna
återstod liqvideras på det sätt, att 2 procent af det förskrifna skuldkapitalct
21,333 r:dr 16 sk. årligen inbetalas med 426 r:dr 32 sk., jemte 4 procent årlig
ränta för det belopp, sorn af samma kapital återstår.
Då, till följd af det vilkor, som vid ofvan uppräknade tillgångars anvisande
af Rikets Ständer stadgades, hvad deraf för det afsedda ändamålet icke
behöft användas skall till riksgälds-kontoret erläggas; så och på det att den
serskilda redogörelsen för hädanefter skeende kapital- och ränte-inbetalningar
å staden Malmös kasernbyggnadslån må kunna upphöra och de inflytande
medlen direkte af riksgälds-kontoret uppbäras, hafva Rikets Ständer för sin del
beslutat, att riksgälds-kontoret, emot liqviderandet af fortifikations-afdelningens
nu egande fordran för omförmäldta förskott, Två tusen tvåhundratjugotre
riksdaler 15 sk. 6 r:st, må af krigs-kollegium återbekomma Malmö stads
här ofvan åberopade skuldförbindelse; med anmälan hvarom Rikets Ständer
i underdånighet anhålla, det E. Iv. M. täcktes lemna Sitt nådiga samtycke
till den beslutade liqviden och derom krigs-kollegium i nåder underrätta.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 April 1848.
N:o 49.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln d'en 2g Mars
Preste-slåndet den 2g — —
Borgare-slån let den i April —•
Bonde-slå ndets den r — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , angående förmånsrätt
för förskott på till försäljning
(Lag-utsk. Bet., H:o- 24.)
S, A. K.
Sedan, i anledning af gjord framställning om behofvet af en lag,,
hvarigenom den, hvilken till försäljning emottagit varor eller konnoissemcnt
78
Expedilions-lJisk Uris Forslag till und. Skrifvelse, IV o ^g.
dera samt på blifvande köpeskilling lemnat varu-egaren förskott, kunde betryggas
emot förlust af det förskjutna, i händelse den sistnämnde råkade i
konkurstillstånd innan varorna blifvit försålda och betalda eller kommit förskottsgifvaren
tillhanda, Rikets sednast församlade Ständer beslutat utfärdande
af en författning, sorn, for berörda fall, under vissa vilkor tillerkände förskottsgifvaren
förmånsrätt utur värdet af varorna, men E. K. M., på anförda
skäl, i nåder förklarat Sig icke kunna bifalla det i sådant afseende af Rikets
Ständer framställda förslag; så hafva Rikets Ständer, vid innevarande riksmöte,
detta ämne ånyo under öfvervägande förehaft, hvarvid Rikets Ständer väl funnit
en del af de i berörda förslag förekommande inskränkande vilkor, de der hufvudsakligen
föranled t E. K. M. att Lill detsamma vägra Sitt nådiga samtycke,
icke vara lämpliga; men för öfrigt ansett sig höra instämma i sednast församlade
Ständers åsigt 0111 rättvisan och billigheten af ifrågavarande förmånsrätt^
enär densamma grundal1 sig på en i varorna förvärfvad panträtt, ehvad förskottsgifvaren
redan emottagit och således är innehafvare al de varor, hvarpå
han förskjuter penningar, eller ock blott bekommit en handling, som utmärker,
att varorna blifvit till honom afsända. Då nemligen i 1 kap. Skiplegobalken
af gällande sjölag stadgas, att ”skippar för hvar och en, som något gods
”i hans skip lastar, skall undertekna trenne vederkännelse-skrifter, som cog”nosce
111 enter kallas, alla tre af lika innehåld, så att nar then ene lullgjörs,
”ilie andre blifva ulhan värde,” så är ock den skeppare, som emottagit gods
för att till annan ort öfverföras och medelst konnoissementers undertecknande
dertill sig förbundit, ej befriad från denna sin förbindelse, förr än han
densamma, enligt konnoissementernes lydelse, fullgjort, utan afseende derå
att befraktaren eller afsändaren emedlertid annorlunda förordnat, derest han
icke återställer alla konnoissementerne, hvaraf åter följer, att godset måsta
anses såsom åt skepparen anförtrodt för en tredje persons räkning, eller stäldt
till disposition eller förfogande af den, hvilken å destinationsorten är konnoissements-innehafvarc.
Och då panträtt i lösegendom, enligt den i lagstiftningen
gällande och i lagskipningen antagna grundsats, eger runi, der den, som
panträtten tillgodonjuta vill, har egendomen i händer eller under sin disposition,
lärer bestämmelsen af oxnförmälda förmonsrätt ej eller kunna betraktas
såsom en afvikelse från berörda grundsats.
Härvid hafva Rikets Ständer likväl ej förbisett, att, då förskott lemnäs
på grund af konnoissement, förskottsgifvaren i visst hänseende befinner sig i
annat förhållande, än 0111 förskottet lemnats, sedan varorna blifvit af skepparen
Lill den förre levererade. Dessförinnan måste nemligen, enligt 5 och
Expedilions-Utskollets Förda" lill und. Skrivelse, IV;o So.
79
7 §§ i Handelsbalk ens 17 kap., i vissa fall för sjöfolks lön, frakt oell
skeppslega, bilbref och bodmerilån tagas betalning ur varorna.
Efter sålunda egnad pröfning åt detta ärende, hafva Rikets Ständer, för
sin del, beslutat utfärdande af en författning, hvarigenom stadgas, som följer:
”Ilar någon till försäljning emottagit varor, samt på blifvande köpeskilling
lemnat förskott eller i och för uppdraget haft kostnad, njute för samma
förskott och kostnad med ränta, derest förskottstagarens egendom tili hans
borgenärer afträdes, innan förskottet blifvit guldet, betalning utur varorna
med den rätt, som i 17 kap. 3 § handelsbalken är tillagd innehafvare af
lös pant.
Lag samma vare, om förskottet är lemnadt på grund af sådant konnoissement,
som i sjölagen omtalas, ändå att varorna före konkursen ej kommit
förskottsgifvareu tillhanda; dock sker härigenom icke någon inskränkning i
den rätt, sora i 5 och 7 §5 af förutnämnde kapital bestämmes för sjöfolks
lön, frakt och skeppslega, bilbref och på bodmeri taget lån.”
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K, M. i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 April 1848,
N:0 50,
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adeln den :g Mars 1848.
Pi esle-slåndet den ag — —
Bohg.ire-st;1ndet den i April —
Bonde-ständet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelset angående förändringar i
Rese-reglementet.
(Alim. Besv.- och
S. A. K.
Då genom åtskilliga vid innevarande riksmöte hos Rikets Ständer gjorda
framställningar Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad så väl å de förändrade
förhållanden, hvilka genom den stadgade förhöjningen i skjutslegan
uppstått, som å de deraf föranledda större kostnader, hvilka icke allenast
staten, i följd af för dess räkning skeende resor, utan ock de enskilde, som
80
Expedilions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.o St.
af statens embets- och tjenstemän nödgas anlita biträde, komma att vidkännas,
fä, med afseende härå, Rikets Ständer hos K K. M. i underdånighet anhålla,
att de förändringar uti Kongl.; rese-reglementet af den 5 Julii 1827,
hvilka, i anledning af berörda omständigheter, kunna vara af beli ofve t. påkallade,
'måtte, på sätt E. K. M. i nåder kan linna lämpligt, varda vidtagna.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 April 1848.
N:o 51.
Uppläst och godkäcult hos Ridd. och Adeln den 5 April 1848.
Preste-ståndet den 5 — —
Borgare-ståndet den 5 — —
Bonde-ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående upphörande i
vissa fall af svenska kust-allmogens skyldighet att erlägga
- tull i Öresund.
(Allm. Besv-. o. Ekon.-utsk. Bet., N:o 50.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord om obilligheten deraf,
att kust-allmogen i Skåne, Halland och Bohus län, vid den båtfart, densamma
idkar till Skånska städerna' för afsättande af sina produkter, skall vara tvungen
att anlöpa Helsingör, för att derstädes erlägga tull, hvarigenom icke allenast
upps tode en känbar minskning i den för varorna påräknade inkomst,
utan äfven liera olägenheter, till följd af uppehåll vid klareringen m. m.; och
ehuru Rikets Ständer äro fullt öfvertygade derom, att svenska handelns och
skeppsfartens intressen, så långt det med helgden af ingångna traktater är förenligt,
varda af E. K. M. iakttagna, hafva Rikets Ständer likväl trott sig böra i underdånighet
fästa E. K. M:s höga uppmärksamhet å billigheten deri, att Skånes,
Hallands och Bohus läns kust-allmoge varder befriad från skyldigheten
att, under resor inrikes orter emellan, med båtar under fem läster, erlägga
tull i Öresund för egna landtmanna- och skärgårdsprodukter, samt anhålla underdånigst,
det E. K. M. täcktes i ministeriel väg söka utverka en sådan förändring i
nu
Expeditions- Ut skottek Förslag till tind. Skrif velse, N.o 5 2.
63
nu gällande stadganden rörande Öresundska tullen, för hvilken förändrings
beviljande någon svårighet icke synes böra möta från Kongl. Danska regeringens
sida, i anseende till det obetydliga belopp, hvartill ifrågavarande tullumgälder
kunna uppgå.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 April . 1848.
N:o 52.
Uppläst och godkänd t hos Ridd. och Adeln den 5 April 1848.
Preste-ståndet den 5
Borgare-stnndet den 5 — —
Bonde-ståndet den 8 —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , angående åtgärd till
arbets-häst-racens förbättrande i riket.
(Ållin. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 51.)
S. A. K.
i Hos Rikets Ständer har, i sammanhang med gjorda framställningar och
förslag rörande hästafvelns förbättrande inom riket, blifvit, i afseende å de
vid stuterierne befintlige engelska fullblodshästarne, anmärkt, att i sverige,
med annat klimat och andra lokala förhållanden än England, den engelska
fullblodshästen ej blefve i allmänhet användbar till samma bruk och nyttjande,
hvartill hästen hos oss mest begagnas, nemligen till landtbruksarbeten
och körslor, sorn erfordra en stark och härdig race, till hvars erhållande
alltså andra åtgärder hehöfde vidtagas; och då Rikets Ständer inse landets
stora behof af att erhålla dugliga arbetshästar, få Rikets Ständer, i betraktande
häraf, hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det stutei i-öfverstyrelsen
måtte blifva i nåder anbefalld att tillse, det en och annan till arbetshäst»
racens upphjelpande tjenlig hingst-må, så fo\t sig göra later, blifva att tillgå
Vid hvarje station i riket, dit landtbeskällare från stuterierne utsändas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm , elen 8 April 1848.
Bih. tilt 11 St. Prol. 1847 oc,,‘ '$48» 10 Fatal. 1 Afd.
ii
82
Expeditions-UtskoUets Förslag till und. Skrifvelse, N;o 53.
N:0 33 *).
Uppläst och godkäodl hos Ridd. och Adeln den 8 April 1848.
Pieste-ståndet den 8 — —
Borgare-stådet den 8 — —
Bonde-ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående utsedde ledamöter
i det af Kongl. Maj.t äskade Hemliga Utskott.
S. A. K.
Sedan, till följd af E. K. M:ts under elen 31 sistl. månad till Rikets Ständer
a flatna nådiga skrifvelse, att, i öfverensstämmelse med 54 § regeringsformen
och 28 § riksdags-ordningen, ett Hemligt Utskott måtte utväljas, val
härtill numera egt rum, få Rikets Ständer i underdånighet anmäla, att till
ledamöter i berörda Utskott blifvit utsedde:
af Ridder skåpet och Adeln:
Landshöfdingen, riddaren och kommendören af E. K. M:ts orden, m. m.,
herr friherre C. O Palmstjerna, f. d. stats-ministern för Utrikes ärendena,
öfverste-kammarjunkaren, riddaren och kommendören af E. K. Ms orden m. m.,
hans Exc. herr friherre G. N. A. Stjerneld, samt öfversten och riddaren
af E. K. Ms svärds-orden /. F. Ehrenstam;
af Preste-ståndet:
Vice talmannen, biskoppen och kommendören med stora korset af E.
K. M:ts nordstjerne-orden, riddaren af Konung Caiu. XIILs orden, doktor
J. J. Hedren, biskoppen och ledamoten af E. K. Ms nordstjerne-orden,
doktor C. E. Hallström, samt prosten och kyrkoherden, ledamoten af E. K.
M:Is nordstjerne-orden, doktor Chr. Stenhammar;
af Borgare-ståndet:
Alce talmannen, handlanden, riddaren af E. K. M:ts vasa-orden A. M.
Brinck, grosshandlaren F. Schartau och grosshandlaren C. Vallej; samt
*) Jcmnför N:o 63.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:0 54• 85
af B onde-ståndet:
Riksdags-fullmägtigen N- Strindlund från Westernorrlands län, förre talmannen
Anders Eriksson från Örebro län samt riksdagsfullmägtigen S. Heurlin
från Kronobergs län.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 8 April 1848.
N:o 54.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 April 1848.
Preste-ståndet den 12 — —
Borgare-ståndet den 12 — —
Bonde-ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående upplåtande åt
Ultuna landtbruks-institut af kronoparken Lilla Djurgården.
(Stats-utsk. Uti., JN:o 96,)
S. A. K.
I aflåten nådig proposition har E. K. M. beliagat gifva Rikets Ständer
tillkänna, hurusom, i sammanhang med öfverlemnande af underdånigt förslag
till stadgar för ett tillämnadt landtbruks-institut på Ultuna kungsladugård
i Bondkyrko- och Danmarks socknar samt Ulleråkers och Waxala härader
af Upsala län, kommitterade för organisationen af nämnda institut förmält
det vara af vigt, att institutet finge åt sig upplåten kronoparken Lilla
Djurgården, innehållande 101 tunneland, 25 kappeland och, enligt den senast
år 1816 öfver Ultuna kungsladugård uppgjorda karlabeskrifning, inberäknad i
kungsladugårdens areal samt till en del omsluten af densammas egor5 och
skulle genom upplåtelse af berörda kronopark, hvilken i medeltal lemnat
skogsplanteringskassan en årlig inkomst af endast 9 r:dr 9 sk. 10 r.st, institutets
vedbehof, ulan kostnad, till en del kunna erhållas, undervisning å tjenliga
tider der lemnäs i skogshushållning och trädplantering samt äfven bete
vara att tillgå, hvilket förmodades blifva så mycket behöfligare, som det under
arrende-åren medgifna betet å kronoparken Åsen sannolikt komme att efter
arrendets slut upphöra.
84
Expedit io s-Utskolttl> Fö slag till and. Skrifvelse, N:o 5 f.
E. K. M ., sorn öfver denna kommitterades underd. framställning inhemta
t utlåtanden af t. f. chefen för skogsinstitutet, E. K. Mits befallningshafvande
i Upsala län samt Iiammar-kollegium, har, med afseende å det vid Ultuna
kungsladugård anlagda landtbruks-institut ets framtida verksamhet och
O O O
förkofran, funnit det vara af vigt, att, genom tilldelande af nödig skogsmark,
institutet erhölle tillgång på vedbrand samt mulbete, äfvensom att för de
derstädes anställde elever bereddes ökadt tillfälle att praktiskt inhemta kännedom
i skogshushållning och trädplantering m. m., och fördenskull, samt enär
kronoparken Lilla Djurgården vore för äfhjelpande af dessa behof serdeles
lämplig, i nåder föreslagit Rikets Ständer, att berörda kronopark måtte, för
den tid Ultuna kungsladugård vore till landtbruks-institut upplåten, till institutets
disposition för ofvanomförmälda ändamål öfverlemnas, under vilkor,
att parken blefve skött efter den år 1840 uppgjorda och stadfästade hushållningsplan
samt att den derifrån, genom försäljning af 21 famnar virke årligen,
till skogplanterings-kassan ingående inkomst utaf institutet, efter markegångspris
nämnda kassa ersattes.
Rikets Ständer, som tagit kännedom af de till målet hörande handlingar,
hafva deraf inhemtat, bland annat, att meranämnda kronoparks skogbtrande
och till skogsbörd, medelst plantering af lärkträd samt granplantor, tjenliga
del utgör 9(i tunnland 16T5- kappland; och som den ifrågaställa upplåtelsen
till Ultima landtbruks-institut af berörda skogspark, hvarigenom institutet
erhölle tillgång på vedbrand och bete samt ökadt tillfälle bereddes för derstädes
anställde elever att praktiskt inhemta kunskap äfven i skogshushållning,
skulle befrämja detta instituts framtida verksamhet och förkofran, hafva
Rikets Ständer funnit skäligt att, till vinnande af omförmälda ändamål, den
af E. K. M. i nåder föreslagna upplåtelse af kronoparken Lilla Djurgården
medgifva, under vilkor, att parken må, oansedt institutets fortgång, kunna
från kungsladugården skiljas och af E. K. M. disponeras, i händelse samma
park af en eller annan orsak finnes vara för kronan behöflig; att parken skötes,
i öfverensstämmelse med den år 1840 uppgjorda och stadfästade hushållningsplan,
äfvensom de föreskrifter, hvilka ytterligare kunna varda meddelade
och hvaröfver E. K. Mits befallningshafvande samt jägeribetjeningen böra
hålla tillsyn; att alla omkostnader i och för parkens vård samt stängselhållning
omkring densamma af institutet allena bekostas, samt att institutet årligen
ersätter skogsplanterings-kassan värdet, efter markegångspris, af de 21 famnar
virke, som från ifrågavarande park hitintills blifvit för nämnda kassas
räkning försålda.
Expeditions-Utskottets Fö:slag till und. Skrifvelsej N.o 55. 85
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer härigenom få i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 April 1848.
N:o 55.
Uppläst och godkändt lios Ridd. och Adeln den \i April I848.
Pi este-ståndet den 12 — —
Borgare-ståndet den 12 — —
Bonde-ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående nedsättning i
det bidrag, som af landsbofningen i Wermlands län årligen
erlägges till ränta å och amortissement af landshöjdinge
ac
hor det. (Stats-utsk. Uti., N:o 97.)
S. A. K.
Genom liera vid innevarande riksmöte gjorda framställningar, har Rikets
Ständers uppmärksamhet blifvit fästad å det inträffade missförhållande, att,
vid tillämpningen af rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständers beslut om
landshöfdinge-ackordernas inlösande, under vilkor, att 6 procents ränta å den
summa, sorn i ackord blifvit utbetald, skulle årligen af lönerne vid de landshöfdinge-beställningar,
hvilka från ackord befriades, lill statsverket ingå, intilldess
den förskjutna summan, med 4 procents ränta derå, blifvit godtgjord,
landshöfdingen i Wermlands län, ehuru egande ringare löne-inkomster, än
ålskillige andre landshöfdingar, likväl för sin befattning är betungad med den
högsta ackordssumman samt att ränta och a morter ings-å f gifter ne derå äro
större än i något annat län, med undantag af dem, som erläggas af landshöfdingen
i Calmar län, uti hvilkens lön dock ingår afkastningen, upptagen till
endast 1,600 r:dr banko, utaf Skälby boställe, 5 mantal.
I betraktande häraf och då i öfrigt förekommit, att ackordssumman för
landshöfdingebeställningen i Wermlands län, 20,000 r:dr banko, blifvit till
nuvarande innehafvarens företrädare er lagd samt att de afgifter till ränta och
kapital-afbetalning härå, hvilka landshöfdingen i merherörda län årligen till
1869 måste vidkännas, uppgå till 1,200 r:dr, eller nära en fjerdedel af den
honom bestådda lön, 5,000 r:dr, hvaraf återstoden, sedan utgifterne för hans
86
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o 56.
flere embetsresor, hvilka, i anseende till länets vidsträckta omfång, äro ganska
kostsamma, blifvit bestridda, icke är, med hänsigt till innebal varens af
detta embete oundgängligen dryga lefnadskostnader, tillräcklig, vid hvilket
förhållande ifrågavarande landshöfding är, i afseende på sina löne-inkomster,
sämre lottad, än andra landsliöfdingar, hafva Rikets Ständer funnit skäl att
för landshöfdingen i Wermlands län bevilja den nedsättning i årliga ränteocli
kapital-afbetalningen å ackordssumman, att han icke må vara förbunden
att för detta ändamål årligen utgifva mer än 900 r:dr banko, deraf 800 r:dr
beräknas såsom 4 procents ränta och 100 r:dr såsom \ procents
talning, intilldess ackordssumman blifvit till fullo betald; egande likväl landshöfdingen
icke någon rättighet att beräkna sig tillgodo vid framtida albetalningar
den skilnad, som uppkommer emellan det belopp, han hittills utgifvit
och det af Rikets Ständer nu bestämda.
Anmälande i underdånighet detta beslut, framhärda Rikets Ständer &x.
Stockholm den 15 April 1848.
N:o 56.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ia April 1848,
Preste-ståndet den ia — —
Borgare-ståndet den 12 — —
Bonde-ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående sökt befrielse
för hemmanet Färhult från utgörande af så kallad skolmästares
käppa. (Stats-utsk. Uti., jN:o 98.)
S. A. K.
Med anmälan, hurusom, oaktadt vid sednast haline riksdag blifvit lies luta
dt, att den så kallade skolmästare-skäppan, hvilken, såsom lön till rektor
och collega schöl® i Westervik, utgått från Lofta, Gamleby och Törnesfalla
socknar i Calmar län, skulle upphöra och nämnde skollärare, i ersättning för
den derigenom uppkommande minskning i deras inkomster, undfå 25 tunnor
17 kappar råg af kronans behållna tionde, egarne af ett mantal Fårhult Norregård
i Gladhammars socken af nämnda län, likväl nödgats till rektorn i
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 56.
87
berörda skola årligen utgöra dylik afgift med. en tunna spanmål, ehuru afgiften
af detta hemman, beläget i annan socken än de 3:ne omförmälde från
skolmästare-skäppans utgörande befriade socknar, vore inbegripen i den skollärarne
tillagda förenämnda ersättning, har hos Rikets nu församlade Ständer
rättelse i detta förhållande blifvit sökt; och hafva Rikets Ständer, vid pröfning
af detta ärende, väl funnit den Lofta, Gamleby och Törnesfalla socknar
förunnade befrielse från utgörande af skolmästare-skäppa, hvilken utgått i
stället för de genom Kongl, kungörelsen den 24 Januari 1835 afskaffade djekne-penningarne,
böra tillgodokomma äfven hemmanet Fårhult; men som, jemlikt
Kongl, resolutionerna den 12 April 1774 och den 29 Januari 1812, denna
afgift icke skulle utgöras med mer än | tunna spanmål för helt mantal
och i förhållande dertill af mindre hemmansdelar, hvaremot den af hemmanet
Fårhult utgående enahanda spanmåls-afgift är uppgifven att erläggas med
en tunna, samt följaktligen någon olikhet i beskaffenheten af dessa afgifter
torde förefinnas, helst de skolstaten i Westervik beviljade 25 tunnor 17 kappar
kronotionde, efter hvad Rikets Ständer inhemtat, endast blifvit beräknade
såsom ersättning för indragen skolmästare-skäppa i Lofta, Gamleby och
Törnesfalla socknar, hafva Rikets Ständer endast ansett sig härmed böra i underdånighet
förklara, att, för den händelse E. K. M., sedan undersökning i ämnet
försiggått och vederbörande deröfver blifvit hörde, skulle i nåder finna den
från Fårhult i Gladhammars socken till rektorn vid skolan i Westervik utgående
spanmålsafgift vara af samma egenskap, sorn den vid sednaste riksdag
afskaffade så kallade skolmästare-skäppa i Lofta, Gamleby och Törnesfalla
socknar, Rikets Ständer medgifva, att nu ifrågavarande afgift må upphöra
och rektorn vid Westerviks skola erhålla en deremot svarande ersättning.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 April 1848.
88
Expedilions-Ulskotlets Förslag lill tind. Skrifvelse 3 N.-o 5j.
N:o 57.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 12 April I848.
Preste-ståndet den 12 — —
Borgare-ståndet den 12 — —
Bonde-ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse_, angående vidtagande af
åtskilliga ändringar i föreskrifterne för skjutsningsbestyrets
utgörande. (Allin. Bes v.- o. Ekon.-utsk. Bet., JN:o 44.)
S. A. K.
Då vid innevarande riksmöte till pröfning förevarit åtskilliga framställningar,
åsyftande, att skjutsningsbestyret måtte i vissa delar annorlunda ordnas,
på det ifrågavarande vid jordbruket fästade och för detsamma tryckande
besvär må kunna derifrån belt och hållet lyftas, hafva Rikets Ständer fästat
uppmärksamheten på de försök, som hittills blifvit i berörda syftning vidtagna,
i afseende hvarå Rikets Ständer väl inhemtat, bland annat, huruledes,
sedan i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid 1840 och
1841 årens riksdag i underd. gjorda framställning, E. K. M., genom nådigt
cirkulär till Dess samtlige befallningshafvande af den 2 Augusti 1844 före»
skrifvit åtgärders vidtagande för gästgifveri-håll- och reserv-skjutsens öfvertagande
på entrepenad, denna för landet vigtiga angelägenhet haft den framgång,
att skjutsningsbestyret å omkring 1 af hela antalet stationer blifvit på
entreprenad öfvertaget, dels utan, dels med större eller mindre tillskott af de
.skjutsskyldige, hvadan förmodas hör, det inom en icke aflägsen tidpunkt dylika
öfverenskommelse!- skola på de flesta ställen tillvägabringas, — deremot
å andra sidan förekommit, att de föreskrifter, hvilka på ett och annat ställe
blifvit meddelade, dels rörande antalet af de hästar, som vid hvarje station
höra finnas, och dels om tiden för framskaffande al andra, då detta antal
utgått, utgjort de hufvudsakligaste hindren för entreprenaders till vägabringan»
de, enär till följd af lokala förhållanden icke någon entreprenör kunnat derpå
ingå, utan att fordra alltför stora bidrag af de skjutsskyldige, äfvensom
yppade olika åsigter, rörande tillämpningen af 2 mom. i högstberörda nådiga
eirkulär-bref, haft till påföljd, att i några län alls inga eller högst få skjutsentreprenader
kunnat komma till stånd, då deremot i andra län sådana vid de
flesta stationer ega rum. — Under den åsigt, att allt hvad som, utan förfång
för
Expeditions-Utskoltcts Förslag till und. Skrifvelse, N.o 51/.
89
för de resandes skäliga anspråk, kan göras för underlättande af entreprenadv
ilkoren, bör till vägabringas, hafva Rikets Ständer alltså ansett nödigt, att
närmare bestämmelser meddelas, så väl i afseende å det antal hästar och åkdon,
som vid hvarje station hör finnas, som beträffande tiden, inom hvilken,
sedan dessa hästar utgått, andra böra vid behof framskaffas.
Med antagande deraf, att vilkoren i berörde hänseende endast böra så bestämmas,
att icke längre uppehåll för de resande föranledes, än det, som
med förut varande skjutsningsanstalt varit förenadt, hafva Rikets Ständer trott,
att det för hvarje station bestämda hästantal icke bör i något fidi öfverstiga
sammanlagda antalet af gästgifvarens och hållets hästar eller, der håll icke
finnes, af endast gästgifvarens, samt att, hvad angår tiden för de öfriga erforderliga
liästarnes framskaffande, afseende hör fastas å de lokala förhållandena,
äfvensom å den tid, sorn hitintills åtgått för resandes förseende med
hästar från de dertill anslagna reserv-hemmanen, i förhållande till deras aflägsenhet
från gästgifvaregården. Härigenom skulle entreprenader göras möjliga
jemväl i de mindre fruktbara och mera glest bebodda provinserna, hvarest
det större erforderliga antalet hästar icke utan alltför stor kostnad kan vid
stationen tillhandahållas. Den resandes rätt trädes icke eller härigenom för
nära, enär förhållandet förblifver oförändradt, sådant det förut varit, och denna
dessutom kan, genom begagnande af förbud, undvika de olägenheter, som
genom en längre väntning förorsakas.
Likaledes och såsom ett ytterligare befordringsmedel för skjutsentreprenaders
tillvägabringande synes, der sådant låter sig göra, gästgifverirörelsen
böra med entreprenaden af skjutsen förenas, äfvensom, i händelse stationernas
förflyttning till andra hemman i närheten af de gamla gästgifvaregårdarne
skulle underlätta entreprenaders ingående och föranleda till billigare vilkor
för de skjutskyldige, en sådan förflyttning torde, så vida lokala förhållanden
icke lägga hinder i vägen, lämpligen kunna ega rum.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, få Rikets Ständer härigenom
i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes meddela den nådiga föreskrift,
att det antal hästar, hvarmed en entrepreneur bör vara försedd, för att vid
anfordran de resande tillhandahållas, icke får bestämmas högre, än till det
antal, som under förut varande förhållanden vid gästgifvaregården varit för
resandes fortkomst tillgängligt, samt att tiden för de derutöfver erforderliga
hästarnes framskaffande skall bestämmas i förhållande till de nuvarande reserv-hemmanens
aflägsenhet från stationen; äfvensom att E. K. M:s befallningshafvande
måtte i nåder anbefallas, ej mindre att, der sådant utan förnär
Dih
till R. St. Fröt. 1847 och 1848 j 10 Sami. 1 /tfd. k‘2
90
Expeditions-Ulskottes Firslag till nild. Skrifvelse> N.o 58.
mande af laglig rätt låter sig göra, föranstalta derom, att gästgiveri rörelsen
varder med entreprenaden af skjutsen förenad, än ock att, i händelse stationernas
förläggande till andra hemman i närheten af de nuvarande gästgifvaregårdarne
skulle underlätta entreprenaders ingående och lokala förhållanden
derför icke lägga hinder i vägen, för sådana förflyttningars tillvägahringande
vidtaga nödiga åtgärder.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 April 1848.
N:o 58.
Uppläst och godkändi hos Ridd och Adeln den 12 April 1848.
Preste-ståndet den 12 — —
Borgare-ståndet den 12 — —
Bonde-ståndet den l5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förändring i
Kongl förordningen den 10 Juni 18ft, rörande vilkorliga
utmätningsresolutioner i vissa fall.
(Lag-utsk. Bet., N:o 32.)
S. A. K.
Till Rikets Ständers öfvervägande har blifvit anmäldt att, ehuru den i
Kongl, förordningen den 10 Juni 1841 meddelade föreskrift, det Konungens
befallningshafvande må, vid utsökning af fordringar, som härledas från inrop
af varor å offentlig auktion och grundas på ordentligen förd t auktions-protokoll,
förständiga vederbörande under-executor att, i händelse gäldenären, då
sökandens påstående varder honom dclgifvet, icke bestrider rigtigheten af
krafvel eller deremot något invänder, uttaga beloppet jemte af Konungens
befallningshafvande bestämd ränta och kostnadsersättning, hade tili ändamål
alt befordra skyndsamhet vid utsökning af omförrniilda fordringar, samma
ändamål likväl skall helt och hållet förfelats genom del i sammanhang med
nyssnämnda föreskrift förekommande stadgande, att berörda behandlingssätt
icke i något fall må för gäldenären medföra ökad kostnad utöfver den, som
skolat uppstå, derest utmätnings-resolutionen icke varit gifven; och som det
ej öfverensstämmer med nilh isa och billighet, att en gäldenär kan genom
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o 58,
91
obefogade invändningar uppehålla sina fordringsegares rätt och dymedelst öka
deras kostnader i och för fordringens utsökande, utan att behöfva vidkännas
den tillökning i kostnaderne, han sålunda obehörigen förorsakar, men ifrågarande
författning befriar gäldenär ifrån skyldigheten att godtgöra den ökade
kostnad, sorn uppkommer genom utverkande af en så beskaffad vilkorlig utmätnings-resolution,
som berörda författning medgifver, derest han vid delgifvandet
af resolutionen emot krafvel gör invändning, ändå att lian slutligen
varder ålagd detsamma betala, hafva Rikets Ständer funnit en förändring af
författningen i denna del vara behöflig, samt omförmälda stadgande böra ur
författningen helt och hållet utgå, enär föreskrift om gäldenärens ersättningsskyldighet
der synes öfverflödig, då densamma alltid måste komma att pröfvas
efter de allmänna grunder, sorn lagen angifver för bedömande, huruvida
och i hvilken mån en dylik skyldighet bör i lagsöknings- och rättegångsmål
åläggas.
Rikets Ständer hafva alltså, för sin del, beslutat, att sista momentet i
Kongl, förordningen den 10 Juni 1841, angående vilkorliga utmätnings-resolutioner,
hvilket lyder sålunda: ”äfvensom ett sådant behandlingssätt icke i något
”fall, och således ej eller i den händelse, att gäldenär emot krafvet gör invändning
och målet förthy kommer att fortgå, på sätt eljest är i allmänhet
”föreskrifyet, må för gäldenär medföra någon ökad kostnad utöfver den, som
”skolat uppstå, derest ofvanberörda utmätnings-resolution icke varit gifven,”
upphört att vara gällande.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 April 1848.
92 Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skri/v elser, N.s 5g, 60.
N:0 59.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 April 1848.
Preste-slåndet den 17 Maj —
Borgare-ståndet den 26 April —
Bonde-ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående granskning af
de i Stats rådet förda Protokoll.
(Konst.-utsk. Morn., N:o 4.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, genom sitt Konstitutions-utskott, låtit granska de
i Stats-rådet förda och, jemlikt 105 § regerings-formen samt 29 § riksdagsordningen,
till Utskottet öfverlemnade protokoll, få Rikets Ständer i underdånighet
tillkännagifva, att, med stöd af 76 § riksdagsordningen, Stats-rådets
ledamöters och föredragandes ansvarighet för sina rådslag och utöfningen af
sina embeten intill den dag, då innevarande riksmöte tagit sin början, har,
så vidt densamma kunnat pröfvas med ledning af Statsråds-protokollen för
nämnde tid, fullkomligen upphört.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 17 Maj 1848.
N:o 60.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 April 1848.
Presteståndet den 19 — —
Borgare-ståndet den 19 — —
Bonde-ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående befrielse frän
bevillning för den af Norska statsmedlen utgående aflöning
till embets- och tjenstemän vid Kongl Majus beskickningar
ä utrikes orter. (Stats-utsk. Uti., ]N:o 101.)
S. A. K.
Med anledning deraf, att Rikets sednast församlade Ständer medgifvit, att
de till minister-statens embets- och tjenstemän utgående traktamenten och af
-
Expeditions-U tskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 60.
93
löningar, endast i den mån Svenska statsverket dertill lemnade bidrag, borde
eller kunde blifva föremål för bevillning, bar E. K. M., enligt hvad i Dess viri
innevarande riksdag under den 2 Dec. sistl. år aflåtna nådiga proposition omförmäles,
godtfunnit i nåder förordna, alt, enär hvartdera af de förenade Konungarikenas
andel i beskickningarnes aflöning icke kunde annorledes bestämmas,
än efter det förhållande, som egde rum emellan det ena och det andra
rikets bidrag till minister-staten jod det hela, borde uti alla å denna stat
anvisade a flön ingar, traktamenten och pensioner m. m. Norska medel anses
för hvarje år ingå till den andel, som Norriges hela bidrag i förhållande till
Sverige för samma år utgjorde; hvarjemte E. K. M., som, till beredande af
rättelse för framtiden vid debiteringen af bevillnings-afgifterne för bemälde
embets- och tjenstemäns löner, meddelat erforderliga föreskrifter, uti samma
proposition i nåder förklarat, att, hvad beträffade en af denna embets- och
tjcnstemannapersonal i underdånighet gjord ansökning örn restitution af den
bevillning, som utöfver Sveriges andel i den samfälda anslagssumman för minister-staten
redan blifvit erlagd för dithörande aflöningar, ansåge E. K. M., att,
under de förhållanden, som i förevarande fall egde rum, ej mindre rättvisan
emot enskilde, än ock statens värdighet kräfde, att verkan af den förklaring
utaf gällande föreskrifter om ifrågavarande beskattning, som genom ärendets
behandling hos Rikets sednast församlade Ständer blifvit åstadkommen, jemväl
utsträcktes till den föregående tiden; men då statens rätt till de redan
erlagda bevillningsmedlen genom laga kraftvunna debiteringar och beslut blifvit
stadfästad, kunde, vid sådant förhållande, något beslut om vederbörandes
berättigande att dessa medel återbekomma icke af E. K. M. meddelas utan
Rikets Ständers serskilda begifvande, hvadan E. K. M-, som icke betviflade,
det Rikets Ständer, äfven för sin del, erkände billigheten och rättvisan deraf,
att staten återställde en densamma på orig tiga grunder tillfluten inkomst, nådigst
föreslagit Rikets Ständer, att den bevillning, som från och med år 1836
till och med år 1846 blifvit för de å ministerstaten uppburna traktamenten,
aflöningar och pensioner m. 111. erlagd utöfver hvad, som belöpte för Svenska
statsverkets, i öfverensstämmelse med ofvan anförda grund, bestämda andel
i samma traktamenten och aflöningar m. m., finge, utan hinder af något rörande
sådan bevillning meddeladt laga kraft egande beslut elier någon i sådant
hänseende gjord debitering, restitueras till vederbörande embets- och
tjenstemän eller deras rätls-innehafvare; i hvilket afseende anmälan om dylik
restitution borde i behörig ordning göras inom natt och år, efter det beslutet
härom genom utrikes departementets försorg blifvit i allmänna tiduingarne
kungjordt.
Expeditio s-Utskoll l> FÖ slag till and. Skrifvelse, K'.o 60.
I afseende på tillkomsten af det förhållande, hvaruppå förevarande fråga
om restitution sig grundar, hafva Rikets Ständer inhemta t', huruledes, med anledning
af gjorda framställningar angående bevillnings utgörande för den aflöning,
som Svenska ministrar hos andra makter utaf statens medel åtnjölo,
och enär, vid tillämpningen af förut meddelade stadganden rörande bevillningen
af tjenstemäns löneinkomster, olika åsigter skola gjort sig gällande i
fråga örn dylik afgifts utgående af minister-statens aflöning, de bestämmelser
blifvit uti den vid slutet af 1835 års riksdag utfärdade bevillnings-förordning
tillagde, hvilka sedermera bibehållits beträffande sådana löner, pensioner och
arfvoden, som å nämnda stat uppbäras; och hafva till följd af härom sålunda
meddelade stadganden, de vid utrikes beskickningarne anställde embets- och
tjenstemän, sedan 1836 års början, blifvit för ifrågavarande afgift debiterade.
Efter alt hafva tagit fullständig kännedom jemväl 0111 hvad handiingarjne
rörande detta ärende i öfrigt innehålla, hafva Rikets Ständer lunnit, alt,
sedan sisi förlid na riksdags Bevillnings-utskott, medelst ett af Rikets då församlade
Ständer godkändt utlåtande, förklarat, att utgörandet utaf den bevillning,
som för utrikes beskickningarnes hela aflönings-anslag blifvit erlagd,
icke varit en följd af något stadgande i bevillnings förordningen, utan
endast härrört af saknad upplysning om beloppet af den aflöning, som från
Svenska statsverket till minister-staten rätteligen utgått, måste de vid nämnda
beskickningar anstälde embets- och tjenstemän anses berättigade att, i likhet
med andra skattskyldiga, af allmänna medel återbekomma b vad, som käti
visas vara för mycket eller orätt affordradt oell vederbörligen inbctaldt. Beträffande
derefter den grund, hvilken blifvit föreslagen och tillämpad för bestämmandet
af det bevillningsbelopp, desse embets- och tjenstemän under den
förflutna tiden erlagt utöfver hvad som, enligt gällande bevillnings-förordning,
belöpte för deras sådan beskattning underkastade aflöning, så hafva Rikets
Ständer ansett denna grund, eller förhållandet emellan de begge förenade
rikenas hela årliga bidrag till de diplomatiska utgifterna, vara den enda
rigtiga och härvid fullt tillämpliga samt densamma för den skull gillat och
godkänt. Vidkommande åter tiden, för hvilken vederbörande löntagare eller
deras rätts innehafvare böra komma i åtnjutande af de restitutioner, som nu
äro ifrågaställde, synes det i allmänhet gällande stadgande, att de i statens
kassor orätt influtna afgifter skola, vid förlust af vidare talan, i föreskiifven
ordning återsökas inom 3:ne år efter betalningsdagen, icke skäligen böra eller
kunna tillämpas i afseende på restituerandet al den lönebevillning, som blifvit
förenämnde embets- och tjenstemän påförd och al dem på stadgadt sätt
erlagd. Desse personer eller deras rätis innehafvare hafva nemligen, enligt
Expeditions-Ut skottets Förslag till und Skrifvelse > N.o 60.
95
hvad upplyst blif\it, genom meddelade laga kraftegande beslut varit förhindrade
att sina anspråk i berörda hänseende med åsyftad påföljd framställa
och hafva derjemte varit urståndsatte att sjelfve utreda och styrka, huru mycket
de debiterade bevilhungs-afgifterna rätteligen bordt utgöra, emedan sådant
naturligtvis först kunnat ådagaläggas, sedan den summa blifvit bestämd, hvarmed
det af Norska statsmedlen anvisade bidrag för minister-staten, i förhållande
till Svenska statsanslaget för samma ändamål, borde anses ingå uti hvarje
serskild aflönings årliga belopp. På det att nu samtlige bemälde personers
på ofvan anförda förklarande grundade restitutions-anspråk må kunna i
stadgad ordning göras gällande, erfordras följaktligen, alt Rikets Ständer, såsom
E. K. M. i nåder föreslagit, ej allenast uttryckligen medgifva, att hvarken
nyssberörda beslut eller redan laga kraftvunna debiteringar utgöra något hinder
emot samma anspråks väckande och pröfvande, utan äfven till ledning
vid bestämmandet af restitutionernas belopp, antaga och fastställa en gemensam
och för hvarje ifrågakommande restitutions-ansökning tillämplig beräkningsgrund.
Då dessa vilkor för dylika ansökningars upptagande till pröfning
utaf vederbörande embetsmyndigheter endast genom Rikets Ständers beslut,
i anledning af E. K. M:s förevarande nådiga proposition, kunna varda uppfyllde,
hafva Rikets Ständer funnit dels, att alla vid utrikes beskickningar ans
lii bie embets- och tjenstemän, som i anseende till nu uppgifna förhållande
latt vidkännas högre bév illningsafgift, än med stadgandet om dylik afgift af
minister-statens löner varit afsedt, äfvensom sådane embets- och tjenstemän.?
rättsinnehafvare böra ega sig öppet att, inom viss bestämd tid och med iakttagande
af hvad förfa tillingarne för öfrigt föreskrifva, anmäla och styrka sina
anspråk i afseende på reslituerandet af hvad härutöfver måst såsom bevillning
af denna tjcnstemannapersonals löner, traktamenten och pensioner för de förllutna
åren utgöras, dels ock att något undantag vid dessa reslitutionsfrågors
behandling icke bör stadgas för de embets- och tjenstemän, hvilkas serskildt
anförda besvär öfver debiterings-åtgärderna för åren 1836 och 1837 redan
blifvit pröfvåde och afgjorda, helst desse ingalunda kunna genom nyssnämnda
åtgärders öfv erklagande hafva förverkat rättigheten alt tillgodonjuta enahanda
förmån, sorn kan varda de öfrige diplomatiske tjenstemännen för samma
år tillerkänd.
I öfverensstämmelse med nu uttalade åsigter oell dä både rättvisan och
billigheten'onekligen fördräp att hvar och en, som lätt sig påförd en beviilningsafgift,
hvilken icke grundar sig på bévillnings-förordningeiis stadgande,
erhåller tillfälle att anmäla och styrka sin rätt att den sålunda påförda och erlagda
afgiften återbekomma, hafva Rikets Ständer bifallit, hvad E. K. M. i
96
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;0 6t.
nåder föreslagit angående restituerandet af den bevillning, hvilken, utöfver
hvad sorn enligt förfa tillingarne bordt för Svenska statsverkets härtill anslagna
medel utgöras, från och med år 1836 till och med år 1846 blifvit erlagd
för de å ministerstaten uppburna traktamenten, aflönirigar och pensioner m.
m.; kommande alltså de summor, hvilka ifrågavarande embets- och tjenstemän
eller deras rättsinnehafvare kunna genom vederbörliga beslut förklaras
berättigade återbekomma, att, sedan besluten vunnit laga kraft, i likhet med
andra restitutioner af erlagda bevillningsmedel, från Riksgälds-kontoret utbetalas.
Hvilket allt, till svar i ämnet, Rikets Ständer få bos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 April 1848.
N:o 61.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 April 1848.
Preste-ståndet den 19 — —
Borgare-ståndet den 19 — —
Bonde-ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse angående sökt afskrifning
af en del utaf de Hallands läns invånare år 1846 beviljade
undsättningsmedel.
- (Stats-utsk. Uti., N:o 103.)
S. A. K.
Uti nådig proposition af den 2 December sistlidet år, bär E. K. M. behagat
gifva Rikets Ständer tillkänna, att E. K. M., uppå Dess befallningshafvandes
i Hallands län underd. framställning om erforderliga undsättningsanslag
för nämnda läns, efter 1846 års felslagna skörd, nödställde invånare,
härtill i nåder anvisat en summa af 80,000 r:dr; men att, oansedt E. K. Ms
befallningshafvande dervid i underd. anhållit 0111 rättighet att utaf dessa undsättningsmedel
få till de behöfvande, utan gemensam ansvarighet eller säkerhet
för återbetalningen, utlemna 10,000 r:dr, E. K. M. likväl, enär det af rikets
-
Expeditions- Utskottets Förslag till und. SkriJ veise j N.o 61.
97
kets sednast församlade Ständer till sådana undsättningar anslagna belopp redån
förut var till behöfvande inom andra län disponerad!, endast kunnat till
understöd, utan betalnings-skyld ighet, anvisa en summa af 600 r:dr.
Dock som E. K. M:s befalhiingshafvaiide, på hvars uppmaning åtskilliga
församlingar, emot gemensamt betalningsansvar, begärt mindre undsättningssiimmor,
för att tilldelas dem, hvilka icke kunde erhålla del af de i allmänhet
utlemnade låneunderstöden, hos E. Iv. M. i underd. anmält, hurusom de bland
länets invånare, som på sådant sätt bisprungit de mest behöfvande inom socknarne,
dessutom måst för egen räkning skuldsätta sig, ej allenast hos det allmänna
för erhållna undsättningslån, utan äfven, i anseende till dessa låns otillräcklighet,
hos köpmän och andra enskilda personer, hvadan det skulle
blifva högst tryckande för den nödställda allmogen att, jemte afbördandet af
dess egna skulder, uppfylla de af medlidande ingångna betalningsförbindelser
för andra personer tilldelade understöd; så och enär E. K. M. funnit de skäl
och omständigheter, som till stöd för Dess befallningshafvandes härom i underd.
gjorda framställning blifvit anförda, förtjena ett billigt behjertande, har
E. K. M. i nåder föreslagit Rikets Ständer att samtycka till afskrifning af de
lånemedel å ett sammanräknadt belopp af 6,786 r:dr 32 sk., hvilka 47 socknar
för ofvan omförinälda ändamål utbekommit; varande, enligt hvad E. K.
M. derjemte nådigst meddelat, anstånd med dessa medels indrifningbeviljadt,
intilldess nu förevarande afskrifuingsfråga hunnit slutligen pröfvas.
Hvad E. K. M. sålunda i nåder föreslagit och i öfrigt härvid förekommit,
hafva Rikets Ständer tagit i noggrant öfvervägande; men då, i enlighet
med hvad E. K. M:s befallningshafvande vid sin ofvan åberopade uppmaning
yttrat, vederbörande församlingar måste anses hafva varit förbundne att åtaga
sig den föreskrifna ansvarigheten för nu ifrågavarande undsättningsmedels
återbetalande, enär det ovilkorligen ålegat samma församlingar taga vård om
sina behöfvande medlemmar, derest desse, i saknad af berörda understöd,
kommit att lida brist på sitt nödvändiga lifsuppehälle; då de, med anledning
af denna uppmaning, begärda och utbekomna undsättningslån i allmänhet
utgjort mindre betydliga summor, nemligen tor hvardera af sex socknar
endast 50 r:dr, för en socken 60 r:dr, för en 66 r:dr 32 sk., för en 75 r:dr,
fir en 80 r:dr, för en 90 r:dr och för hvardera af sexton socknar 100 r:dr;
då således den hvarje serskild församling åliggande betalningsskyldighet synes
icke böra blifva öfver höfvau betungande, och då eftergifvande! af detta Åliggande
för en del församlingar inom Halland säkerligen komme att anföras,
tili stöd för anspråk på enahanda förmon för andra orters invånare, hvilka
Hih, till R. St. Fröt. 1847 och >48, '0 Sami. 1 A/d. 13
38
Expcditions-Utskoltels Förslag till uriel. Skrifvelse, IV;o 67.
endast emot återbetalning,sskyklighet kommit i åtnjutande af dem efter samma
års missväxt eller felslagna skörd tilldelade undsättningsmedel; så och i
likstämmighet med hvad Rikets Ständer beslutat uti de mångfalldiga, under
innevarande riksdag inom riks-stånden väckta frågor om eftergift eller lindring
i betalningsskyldigheten för de utaf samma medel erhållna låne-understöd,
hafva Rikets Ständer icke funnit skäl att lemna bifall till afskrifning
af de undsättnings-skulder, hvarom E. K. M:s ofvan anförda nådiga proposition
handlar.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &a
Stockholm den 19 April 1848.
N:o 62.
Uppläst och godkändt lios Ridd. oell Adeln den 19 April 184®-
Pieste-standet den 19 — —
Borgiire-slåndet den 19 — —
Bonde-ståndet den i9 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående lindring i en
af hemmanen ä ön Hven utgående afgäld.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 106.)
S. A. K.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, i anledning af hos dem gjord
framställning derom, att, då den, enligt kontrakt af den 20 November 1688,
hemmansegarne å den till Rönnebergs härad af Malmöhus län hörande ön
Hven, emot åtnjutande af sex daler silfvermynts afkortning i räntan för hvarje
|:dels mantal, åliggande arbetsskyldighet till den på ön belägna Kungsladugården
Uranienborg, och hvilken arbetsskyldighet genom 2:ne af E. K. Ms
befallningshafvande i länet år 1811 utfärdade samt af Kammar-kollegium den
13 Maj 1813 fastställda utslag blifvit bestämd till 22 öke- och 43 drängedagsverken
af hvarje | mantal, hvarför i senare tider, enär arbetet icke vidare
varit vid Kungsgården behöfligt, erlagts lösen efter markegångspris, numera
vore serdeles betungande, bemälde hemmansegare måtte från nämnds
Expeditions-Utskottets Förslag till uriel. Skrifvelse, N:o 6a.
99
erbetsskyldighet befrias, emot förbindelse att i stället erlägga sina hemmansränta
i* på det sätt, hvarpå desamma före berörda kontrakts tillkomst utgått,
eller ock, i händelse sådant icke kunde bifallas, de af hemmanen utgående
grundskatter skäligen jemkas och nedsättas, uti skrifvelse den 22 Maj 1845 i
underd. anhållit, att, då det icke vore tvifvel underkastadt, att det belopp,
hemmansegarne på ön Hven måste erlägga i lösen för dem åliggande arbetsskyldigliet,
vida öfverstege värdet af den i hemmansräntan medgifna nedsättning,
hvilken, enligt 1688 års kontrakt, blifvit såsom ersättning för den åtagna
arbetsskyldigheten medgifven, samt bemälde hemmansegare, vid sådant
förhållande, syntes ega giltiga anspråk på tillgodonjutande af någon lindring
i meranämnda för deras i allmänhet svaga hemman tryckande beskattning,
Bl K. M. läcktes i nåder förordna, att den då pågående undersökningen angående
dagsverksskyldigheten i Skåne jemväl måtte utsträckas till ifrågavarande,
hemmansegarne på ön Hven åliggande, dagsverksskyldigheter, samt, sedan
i berörda afseende förslag blifvit uppgjordt till en sådan jemkning och nedsättning
af den för desse sistnämndes arbetsskyldigheter utgående lösen, som
med billighet och rättvisa öfverensstämde, i ämnet göra nådig framställning
till Rikets näslsammanträdande Ständer; så har E. K. M., som, efter det Kammar-kollegium
blifvit i ärendet bordt, företagit detsamma tili pröfning, väl
funnit arbetsskyldigheten till Uranienborgs kungsgård utgöra ett ifrågavarande
hemman och lägenheter på ön Hven från uråldriga tider utöfver grundräntan
åliggande besvär, hvarifrån befrielse, emot upphörande af den nedsättning i
berörda grundränta, som uti 1688 års kontrakt om arbetsskyldighetens fördelning
och fullgörande blifvit fastställd, icke kunde obetingadt eller utan
serskilda skäl medgifvas, men derjemte ansett en närmare undersökning böra
anställas för beredande af rättvis jemkning uti omförmälda besvär, med hänsigt
bland annat till de af närmast belägna hemman och lägenheter å fasta
landet utgående skatter och onera, samt i följd deraf anbefallt E. K. M:s befallningshafvande
i länet att om verkställighet af en så beskaffad undersökning,
i närvaro af krono-ombud, en i jordbruk kunnig ståndsperson och vederbörande
skattskyldige, föranstalta; hvarefter och sedan den anbefallda undersökningen,
under loppet af nästlidet år, försiggått, deröfver E. K. M:s befallningshafvande
underd. utlåtande afgifvit, E. K. M. täcktes, uti till Rikets
nu församlade Ständer aflåten proposition, i nåder tillkännagifva, att af den
hållna undersökningen vore ådagalagdt, ej mindre att meranämnda af hemmanen
N:ris 1 med 25, hvardera |, samt N:ris 26 med 34, hvardera _3-, eller
tillsammans lid- mantal Tuna i S:t Ibbs socken u Hven utsående arbets
lo
O
skyldighet, i följd af de dermed tid efter annan skedda regleringar och deri
-
100
Expeditioks-Ulsliolteis Forslag till and. Skrifvelse3 No 63.
bland arbetsskyldighetens utförande i vissa dagsverken, livilka lösas med penningar
efter markegång, blifvit större, än den ursprungligen varit, än ock att
omförmälda hemman nu finge vidkännas på det liela högre skatter och besvär,
än närmast belägna hemman på fasta landet af lika mantal och beskaffenhet,
vid hvilket förhållande E. K. M. ansa ge med rättvisa och billighet desto hellre
öfverensstämma, att lindring i utgörande af berörda' dagsverksskyldighet klefve
de skattdragande beredd, som det, i följd af hemmanens å 011 liven inskränkta
egorymd och afskiljda läge, måste antagas, att landtmanna-näringen
derstädes vore i saknad af flera fördelar, hvilka för dess idkare å fasta landet
kunde påräknas; samt att, hvad åter beträffade frågan, i hvad mån lindring
uti ifrågavarande dagsverksskyldighet borde hemmanen förunnas, det förekomna
e, hurusom, i den om undersökningen afgifna berättelse, förrättningsinännen
sökt visa, att, om vid arbetsskyldighetens år 1811 verkställda uppskattning
och bestämmande till vissa dagsverken förfarits med behörig noggranhet och
linder omsorgsfullt aktgifvande å det år 1688 afslutade arbetskontraktets syftning
och innehåll, samma uppskattning icke bordt blifva högre, än att den
motsvarat 18 öke- och omkring 29 dränge-dagsverken för hvart | mantal, hvilka
dagsverken, efter medium af markegångsprisen under åren 1812 till och med
1846, uppgingo till ett värde af 29 r:dr 47 sk. 11 r:st, då deremot värdet af
nu bestämda 22 öke- och 45 dränge-dagsverken för hvart J mantal, eller
helt hofveri, efter samma medelpris utgjorde 39 r:dr 18 sk. 1 r:st; att arbetsskyldighetens
förvandling till vissa dagsverken, som borde lösas efter markegång,
dessutom för hemmansinnehafvarne på Hven medfört samma verkan
som en skatteförhöjning, enär markegångsprisen, serdeles å öke-dagsverken,
sedan år 1812. betydligen stigit, men ett öke-dagsverke å 011 Hven, i följd, af
saknadt tillfälle att under mellantiderna nyttigt använda de för åkerbruket
erforderliga dragare, alltid hade samma värde och snarare skulle kunna med
fördel in natura utgöras, än betalas efter en stigande markegång, samt att
jemförelsen med närbelägna hemman å fasta landet så utfolle, att om, på
sätt krono-ombudet yrkat, denna jemförelse skedde med arbetshemmanen vid
Hjelmshults boställe, hemmanen å Hven borde, för beredande af likhet i skatter
och besvär, förunnas nedsättning i dagsverks-penningarne till 47 r:dr 7
sk. 10 rst. af hvarje helt mantal, motsvarande efter de sistförflutna 10 årens
medel-markegång omkring 6 tunnor 23 i kappar span mål, hälften råg och
hälften korn, hvaremot om, enligt livad förrättningsmännen ansett lämpligare,
arbetshemmanen vid Årups ryttmästareboställe tages till grund för'jemförelsen,
nedsättning borde ega rum till 2,0 rall' 6 sk. 11 rst., eller lill 2 tunnor
29kappar spanmål, hälften råg och hälften korn, för hell mantal, hvilken
Expeditions-TJ ’ skt Hels Förslag till tind. Skrifvelsej IV:0 62. 101
Nedsättning, emot upphörande af hittills åtnjutna afkortning i grundränta!!,
(brrättningsmännen oek lor sin del i underdånighet tillstyrkt; hvarvid likvid
företedde sig det förhållande, att hennnansinnehafvarne sjelfve, med jemkning
af ett vid undersökningens början fråmstäldt vilkorligt anbud af 10
tunnor spanmål för hvarje helt mantal, i stället för nu utgående dagsverkslösen,
sedermera uppgifvit 8 tunnor spanmål af mantalet, hälften råg och
hälften korn, såsom ett belopp, hvartill afgiften kunde för framtiden skäligen
bestämmas, samt att genom antagande af detta senare anbud en icke obetydlig
lindring i nuvarande afgift skulle de arbetsskyldige beredas; och ehuru
värdet af berörda spanmålsq v antitet, efter medel-mark egångspris, jemväl understege
det värde i penningar, hvartill arbetsskyldigheten blifvit, med dagsverkenas
nedsättning tili 18 öke- och nära 29 dränge-dagsverken, af förrättningsmännen
uppskattad, ansåge E. K. M., med fästad t afseende å hvad i
öfrigt vid undersökningen blifvit upplyst och anmärkt angående hemmanens
å ön Hven inskränkta egorymd och jemförelsevis mindre fördelaktiga läge,
godkännandet af berörda anbud innefatta en lämplig och med rättvisa mot
så väl staten som de skattskyldige öfverensstämmande jemkning uti ifrågavarande,
omförmälda hemman åliggande, besvär; hvadan E. K. M. för Sin del
bilolle och till antagande af Rikets Ständer föresloge, att de arbetskyldige heromausinnehafvarne
å ön liven måtte för framtiden njuta den lindring uti oftauämnda
arbetsskyldighet, att de, i stället för nu bestämda dagsverken, finge
hädanefter för hvarje helt mantal och i förhållande härtill för mindre erlägga
en årlig spanmålsränta af 8 tunnor säd, hälften låg och hälften korn, att
utgöras, på sätt i afseende på kronans behållna räntespahmål nu vore eller
framdeles kunde varda i allmänhet stadgadt, hvaremot de icke vidare komme
att åtnjuta den afkortning å hemmansräntan, som med 6 daler eller 2 r:dr
för hvarje | mantal hittills egt runi; och hade E. K. M. deremot icke funnit
skäl att för närvarande medgifva och Rikets Ständer föreslå någon jemkning
i dagsverksräntan for de å 011 varande kronoskatte arbetshus, för hvilka, fyra
till antalet, sådan ränta nu utgjordes med lösen för dels 7, dels 4 dagsverken
årligen.
Hvad i detta ärende förekommit, hafva Rikets Ständer tagit i noggrant
öfvervägande, och som af den hållna undersökningen inhemtas, bland annat,
att, vid jemförelse emellan hemmanshinehafvarnes å Hven arbetsskyldighet
och den, som åligger arbetshem månen under boställena Hjelmshult och Årup,
de förra befinnas vara i icke iinga mån hårdare betungade än de senare, så
och med afseende äfven derå, att afkortningen af 6 daler öhemmanéns ränta
blifvit de arbetsskyldige beviljad såsom ersättning för den jemlikt 1688 års
102
Expedilions-Utskottets Fors'ag till tind. Skrifvelse, åi.-o 63.
kontrakt hemmanen åliggande dagsverksskyldighet, för befrielse hvarifrån hem**
mansinnehafvarne erbjudit en årlig spanmålsränta af 8 tunnor, hälften råg
och hälften korn, hafva Rikets Ständer pröfvat skäligt lemna bifall till E. K.
M:s högstberörda nådiga proposition, i hvad densamma rörer de nu bestämda
dagsverkenas ersättande medelst ifrågavarande spanmålsränta, samt derjemte
för sin del beslutat, att den, enligt meranämnda kontrakt, hemmansegarne
k Hven medgifna afkortning af 6 daler eller 2 r:dr på hvarje | mantal iuå
hädanefter äfven varda dem förunnad.
Hvilket Rikets Ständer få, till svar i ämnet, härigenom underdånigst
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 April 1848.
N:o 63.
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adrin den 19 April 1848.
Preste-ståndet den 19 — —
llorgare-slnndet den ig — —
Bonde-ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse 3 angående arrende aj
kronofnken i Umeå-elf, vid Klabböle och Sörforss byar.
(Stats-utsk. Uti., N:o 107.)
S. A. K.
Enär, i aflåten skrifvelse af den 5 April 1845, Rikets då församladte
Ständer hos E. K. M. i underdånighet tillkännagifvit, att, i anledning af ho*
dem gjord framställning derom, att Norrforss byamän i Westerbottens län måtte
bibehållas vid en af dem uti äldre tider innehafd och aldrig förverkad rättighet
att, emot den genom Kammar-kollegii resolution den 5 Oktober 1631
bestämda årliga afgift, begagna det vid byamännens land och strand belägna
laxfiske, Rikets Ständer, på anförde skäl, funnit godt för sin del medgifva,
att, efter upphörande af det angående berörda fiske gällande arrende-kontrakt,
samma fiske finge i föreskrifven ordning till förnyadt arrende på auktion utbjudas,
dervid Kammar-kollegium, jemte det minsta beloppet, äfven bord»»
bestämma en maximisumma såsom det högsta, hvartill arrendet finge uppgå,
pcb att byamännen då skulle ega optionsrätt att öfvertaga samma arrend#,
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N.-o 63.
103
enrot förbindelse ej mindre att erlägga det vid auktionen erbjudna bogsta
arrendebelopp, än ock att i öfrigt fullgöra de vilkor för arrendet, hvilka af
vederbörande embetsmyndigheter kunde författningsenligt varda fastställda,
hvilket Rikets Ständers beslut E. K. M., jemlikt nådigt bref den 10 April
förstberörda år, täckts bifalla; så har med åberopadt stöd häraf, vid innevarande
riksdag blifvit hos Rikets Ständer föreslaget, att, då alldeles enahanda
förhållande, som egde rum med laxfisket vid Norrforss, inträffade med Klabböle
och Sörforss krono-laxfisken i Umeå-elf, dessa båda sistnämnda byars
hemmans-innehafvare måtte erhålla en lika optionsrätt till arrendet å de vid
denis stränder belägna krono-fisken, som blifvit Norrforss byamän beviljad;
i hvilket afseende hos Rikets Ständer är vordet i afskrift företedt Kongl, brefvet
af den 7 September 1688, hvaraf inhemtas, att kronans laxfisken Klabböle
och Baggböle i Umeå socken varit öfverlåtna till höfvidsmairnen Peder
Hård, emot en viss stadga af 3 tunnor väl packad och saltad lax, men af
uppgifna orsaker från honom blifvit ”igenkallade,” samt emot lika taxa ”öfverlåtna”
åt Baggböle och Klabböle byamän att njuta, bruka och behålla för
•ig och arfvingar, så länge det med Konungens vilja öfverensstämde att fiskena
brukades under stadga; egande byamännen begagna fiskena, eftersom en
hvar hade jordegor i dessa byar, efter hvilken grund de äfven skulle i stadgans
utgörande deltaga.
Rikets Ständer, som vid öfvervägande af lietta ärende funnit detsamma
icke vara så utredt, att förevarande förslag kunnat obetingadt bifallas, hafva
dock ansett sig böra i underdånighet förklara, att, för den händelse E. K.M
skulle, på af vederbörande framställd ansökning och efter det fullständig utredning
af ämnet försiggått, i nåder finna de skäl, hvilka föranledt E. K. Ms.
och Rikets Ständers i afseende på laxfisket vid Norrforss meddeldta ofvanberörda
beslut, jemväl ega full tillämplighet uti nu förevarande fråga, Rikets
Ständer för sin del medgifva Klabböle och Sörforss byamän enahanda optionsrätt
till arrende å de vid. deras stränder belägna laxfisken i Umeåelf, soi»
den, hvilken vid senast hållna riksdag blifvit Norrforss byamän tillerkänd.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 April 1848.
104
Expeciitions-Utskotlets Forslag lill und Skrifvelse, A'o
N:o 64.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ig April 1848
Presle-ståndet den ig — —
Horgnre-slåndet den ig — —
Bonde-ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse> angående tillämpningen
i vissa delar af sednast fastställda stats-reglering.
(Stats-utsk. Uti., N:o 108.)
S. A. K.
Uti nådig skrifvelse af den 3 sistl. Mars, har E. K. M. gifvit Rikets
Ständers Stats-utskoLt tillkänna, att, vid pröfningen af det genom Stats-konto-,
ret i föreskrifven ordning upprättade förslag till statsverkets allmänna utgiftsstat
för innevarande år, E. K. M:s uppmärksamhet blifvit fästad å det förhållande,
att, under det de af Rikets sednast församlade Ständer a flatna underdåniga
skrifvelse!’, angående de serskilda hufvudtitlarne, i allmänhet och i
ett sammanhang upptoge samtliga å hvarje hufvudtitel uppförda anslagsummor,
såsom beviljade att utgå intill ”nästa” eller ”nästvidtagande stats reglering,’'
vissa bland dessa summor, hörande till sjette, sjunde, åttonde och nionde
hufvudtitlarne och uppgående till ett sammanräknadt belopp af 76,379 r:dr
28 sk. 8 rst., likväl uti samma skrifvelser serskildt omförmäldes, såsom anvisade
”till nästa riksdag,” ett uttryck, som jemväl funnes begagnadt å den af
Rikets Ständer öfverlemnade riksstaten, hvilken hade till öfverskrift: ”Rikets
Ständers riksstat för år 1845 och följande åren intill nästa riksdag,” under
det likväl samma stat uti den åtföljande skrifvelsen benämdes: ”riksstaten för
åren 1845, 1846 och 1847.” Då det öfveraisstämde med grundlagens anda
och tydligen uttryckta mening, likasom det utgjorde dt vilkor för statsförvaltningens
behöriga gång, alt en fastställd statsreglering måste lorlfare att
gälla, intill dess en ny varder al Rikets Ständer beslutad, hade vid betraktande
af tiden för Rikets Ständers nuvarande sammanträde, hvilken icke medgifvit
ny statsreglerings uppgörande före början af innevarande år, någon tvekan
ej heller kunnat hos E. K. M. uppstå om sednast fastställda riksstats tillämpande
i dess allmänlighct jemväl för delta år, helst ordalagen i de ai
Rikets Ständer om hvarje hufvudtitel serskildt aflåtna underdåniga skrifvelse!-  sådant bestämdt antydde; meu enär, oaktadt i närvarande tall uttrycken ”till
licibtu.
Expeditions-Utskottets Förslag till and. Skrifvelse, N.-o 64.
105
nasta riksdag” och ”till nästa statsreglering” sålunda i allmänhet måste betraktas
såsom liktydiga, ett skiljaktigt förhållande dock möjligen kunde anses
ega rum med ofvan omförmälda å sjette, sjunde, åttonde och nionde hufvudtitlarnc
uppförda anslagssummor, om hvilkas fortfarande E. K. M. vid innevarande
riksdag gjort nådig framställning under förutsättning att, ehvad beslut
i afseende derå al Rikets Ständer meddelades, samma anslag dock skulle
till nästa statsreglering, och således jemväl för innevarande år, utgå, hade
It. K. M., till undvikande af missförstånd och på det all osäkerhet i fråga om
tillämpningen al Rikets Ständers rörande dessa anslag redan fattade och vidare
i sammanhang med nu förestående statsreglering meddelande beslut,
måtte undanrödjas, ansett Sig böra, för vidtagade af nödiga åtgärder i detta
hänseende, lemna Stats-utskottet del af hvad sålunda hos E. K. M. i ämnet
lörekommit, under tillkännagivande derjemte, att meranämnde serskilda anslagssummor
väl vore uti den af E. K. M. nu gillade allmänna utgiftsstaten för
innevarande år fortfarande upptagne, men att E. K. M., vid meddelandet till
behörig efterrättelse af samma stat, tillika förständigat Stats-kontoret, att någon
utbetalning af berörda anslagssumma för detta år ej må ega rum förr
än E. K. M. derom vidare i nåder förordnar.
Vi<-1 öfvervägande häraf och då tillgång för bestridande af de uti E. K.
IVi:.s Högstberörde nådiga skrivelse omförmälda, lill denna riksdag beviljade,
anslag redan blifvit af Rikets sednast församlade Ständer anvisad och vid
riksstatens uppgörande tagen i beräkning, samt upphörandet af förenämnde
anslag under innevarande år sannolikt skulle meidigt inverka på statsförvaltningens
gång, få Rikets Ständer underdånigst förklara, att ofvanberörda vid
sisth riksdag intill den nu varande medgifna årliga anslag, till sammanraknadt
belopp al 76,379 r:dr 28 sk. 8 rst., må fortfarande utgå intill dess den
statsreglering, som under nu pågående riksdag varder fastställd, träder i verksamhet.
Hvilket Rikets Ständer få, till svar å Högstberörda nådiga skrifvelse, i
underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 19 April 1848.
Bih. till R. St. Prat. 18 4l 0Cl?ä 1848 , 10 Sami. 1 Afd.
14
100
Expe i! iöns Utskottets Förslag ill und. Skrifvelse 3 IV.o 65.
N:o 65.
Uppläst Oell godkändt hos Ridd. och Adeln den ig April 1848.
Preste ståndet den ig — —
Borgare-ståndet den ig — —
Bonde-ståndet den ig — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående medel till bestridande
af kostnaderne för den till liuf vudstaden inkallade
garnisons-förstärkning. (Stats-utsk. Lil., JN:o 117.)
S. A. K.
Uti en under den 27 sisll. Mars till Rikets Ständers Siats-utskott aflåtm
nådig skrifvelse hav E. K. M. behagat gifva tillkänna, huruledes, enligt hvad
under den 21 i samma månad redan blifvit Rikets Ständer i nåder meddeladt,
E. K. M., lill betryggande af ordningen och lugnet inom hufvudstaden,
hvilka under de förutgångna dagarne varit störda, samt med afseende jemväl
å angelägenheten att afböja hvarje försök af illasinnade personer att störa friheten
vid Rikets Ständers öfverläggningar, funnit Sig föranlåten alt förstärka
hufvudstadens garnison; att E. K. M. visserligen hade tor afsigt alt minska
denna förstärkning i den mån sådant utan våda för lugnets och säkerhetens
upprätthållande kunde ske, samt redan i nåder förordnat, att tre bataljoner
infanteri och två sqvadroner dragoner skulle till hemorten återgå; men att
emedlertid kostnader dels redan förorsakats genom truppernas sammandragning
och hitmarsch, dels måste ytterligare uppkomma, så länge förhållandena
gjorde en förstärkning af den ständiga garnisonen nödvändig; i följd hvaraf
och då inom de medel, som för närvarande funnes till E. K. M:s disposition,
erforderlig tillgång saknades för betäckande af ofvannämnda kostnader,
E. K. M. nu af Rikets Ständer i nåder äskade ett kreditiv af 150,000 r:dr b.ko,
att i mån af behof till berörda utgifters bestridande anlitas.
Med anledning af E. K. M:s Ilögstberörda nådiga framställning och på
grund af deruti åberopade serskilda förhållanden, få Rikets Ständer, jemte
anmälan af sin önskan och förhoppning, att ifrågavarande till hufvudstaden
inkallade garnisons-förstärkning må, i öfverensstämmelse med hvad i den nådiga
skrifvelsen finnes antvdt, minskas, i den mån sådant utan våda för lugnets
och säkerhetens upprätthållande låter sig verkställa, i underdånighet tillkännagifva,
att Rikets Ständer till E. Iv. M:s disposition å RiksgälcLs-kontoret
Expeditions-Utskottels Fö slag till lind. Skrifvelse, N;o 66.
107
anvisat en kreditivsumma till det af E. K. M. äskade belopp 150,000 r:dr, att, i
man af behof, emot framtida redovisning användas till bestridande af de kostnader,
hvilka genom meranämnda garnisons-förstår k ning för statsverket uppkommit
eller ytterligare uppkomma.
Bikets Ständer framhärda &c.
.Stockholm den 19 April 1848.
N:o 66.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 April 1848.
Preste-ståndet den 19 — —
Borgare-ståndet den ig — —
Bondeståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse > angående utvidgande
af rättigheten till kyrkostugors uppförande inom JVurrbottens
och fVesterbottens län.
(Allm. Besv-. o. Ekon.-utsk. Bet., N:o 55.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anmäldt, huruledes det genom Kongl,
brefven till landshöfdingarne i Norrbottens och Westerbottens län, af den 6
Maj 1817 stadgade förbud för de inom en mil från kyrkan belägna byar, att
å kyrkovallen uppföra så kallade kyrkostugor skall dels utgöra hinder för ett
oafbrutet begagnande af undervisningen uti den vid kyrkan inrättade folkskolan,
helst de skolbarn, hvilkas hemvist icke är längre aflägse från kyrkan än
en mil och för hvilka, i följd häraf, den största fördel af undervisningen borde
vara att förvänta, vintertiden, under köld och svårt väder, i saknad af
nödiga herbergen, icke kunna skolgången fortsätta, dels ock gifva anledning
dertill, att, under nämnda årstid, de församlingsboer, hvilka inora berörda
afstånd från kyrkan äro bosatte, icke så ofta infinna sig derstädes för gudstjuistens
bevistande, enär tillfälle är dem betaget att vid ankomsten till kyrkan
erhålla tjenligt herberge, der de kunna värma och livila sig.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och till afhjelpande af förberörds
olägenheter för en del invånare uti ifrågavarande glest bebodda tvämie län,
108 Expeditions-Ulskottets Förslg till und. Sk'i/velsej A.o 67.
få Rikets Ständer underdånigst anhålla, det E. K. M. täcktes i nåder förklara,
att äfven de församlingsboer, hvilkas hemvist, äro belägne inom en mil
från kyrkan, må, derest herbergen derstädes äro beböfliga för dem, då de
vilja bevista guds t jonsten, eller för barnen under skolgången, ega att, utan hinder
af hvad i Kongl, brefvet den 6 Maj 1817, angående kyrkostäderne i Norrbottens
och Westerbottens län, härom är vordet stadgadt, sådane byggnader
hädanefter uppföra och för nu uppgifna ändamål begagna, så vidt E. K. M:ä
befallningshafvande i länet, efter församlingens hörande å sockenstämma, finner
hinder deremot i öfrigt icke möta.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 April 1848.
N:o 67.
Uppläst och godkändt lios Ridd. oell Adelö den ig April 1848.
Preste-ståndet den ig — —
Borgare-ståndet den ig .— —
Bonde-ståndet den i9 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifveiseangående upphörande
aj skyldigheten för landtman att afskala och samla barken
ä till dem upplåtna ekar.
(Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 56.)
S. A. K.
Med anmälan at t, sedan, genom Kommers-kollcgii på nådig befallning den 5
Junii 1820 utfärdade kungörelse, angående samling och försäljning af ekbark,
landtmän väl befriats från skyldigheten att försälja barken af de å deras skog
växande ekar ensamt till garfveriidkare, men deremot blifvit förklaradt, att
vid hvad i Kollegii kungörelse af den 14 Junii 1815 vore stadgadt i afseende
på skyldighet för landtmäunen att vid vite afskala lill dem upplåtna och
för deras räkning utsynta ekar, samt den aflugna barken sanda och i förvaringsrum
upplägga, borde förblifva, detta stadgande tillämpats äfven då, jemlikt
Kongl, förordningen den 28 Oktober 1830, fri dispositions-rätt öfver ekskogen
blifvit förvärfvad, har hos Rikets Ständer framställning blifvit gjord, att berör
-
Expeditions Utskottets Förslag till uncl. Skrifvelse, N.-o 68.
109
da stadgande, angående ekavs afbarkande, måtte upphäfvas; och hafva Rikets Ständer,
som anse ifrågavarande föreskrift endast kunna ega tillämpning i afseende å
de ekar, hvilka efter föregången utsyning blif\it till landtman upplåtna, men
ingalunda tjena till efterrättelse i de fall, då, på grund af ofvanåberopade
Kongl, förordning, egande- och oinskränkt dispositions-rätt öfver ekskogen är
vorden förvärfvad, i betraktande deraf, att, efter hvad hos Rikets Ständer
uppgifvits, en sådan tydning åt gällande författningar i ämnet, likväl icke i
allmänhet vid domstol lärer gifvas, samt då de i öfrigt, enligt Rikets Ständers
tanka, åt den enskilda omsorgen bör öfverlemnas, att fritt förfoga om
barken jemväl å de ekar, som annorlunda än efter skedd inlösen blifvit till
disponerande upplåtna, och ett stadgande i strid dermed alltså synes olämpligt,
likasom detsamma icke af skyldig omtanka för garfveriernas behof påkallas,
sedan, till följd af de under sednare tider i denna handtering gjorda
förbättringar och framsteg, barken af andra trätlslag än ek med fördel kan
vid garf vin g användas, funnit sig böra i underdånighet anhålla, att E. K. M.
täcktes i nåder förklara Kommers-kollegii förrberörda kungörelse af den 5
Juni 1820, äfvensom öfrige, angående skyldighet för landtmän att afskala
och samla barken å till dem upplåtna ekar, utfärdade författningar böra till
all kraft och verkan upphöra.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 April 1848.
N:o 68.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ig April 1S48.
Presle-ståndet den ig — —
Borgare-ståndet den ig — —
Bonde-ståndet den ig — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse j angående val af z:ne
ledamöter i Hemliga Utskottet.
S. A. K.
Sedan E. K. M. behagat till Stats-minister för utrikes ärendena i nåder
utnämna f. d. Stats-ministern för utrikes ärendena, Riddaren och Kommendören
af E. K. M:s Orden 111. m. Hans Exellens herr Friherre G. JV. A. A.
110
Expeclitions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse j N.o 6 g.
Stjerneldj, sami; till Stats-råcl, Öfversten och Riddaren af E. K. M:s Svärdsorden
J F. Ehrenstam; så hafva, i deras ställe, till ledamöter i det af E.
K. M. äskade Hemliga Utskott blifvit utsedde f. d. Ryttmästaren, Riddaren af
E. K. M:s Nordstjerne-orden Friherre TV. F. Tersmeden , samt General-löjtnanten,
t. f. Presidenten i Krigs-kollegium, Kommendören med stora korset
sii' E. K. M:S Svärds-orden m. m. J P. Lefrén.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla, framhärdande &c.
Stockholm den 19 April 1848.
N:o 69.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ii Maj 1848.
Preste-ståndet den |3 — —
1'orgare-slåndet den i5 — —
Bonde-ståndet den i5 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse, angående options rätt
vid utarrendering af militice-boställen.
(Stats-utsk. Uti., N:o 113).
S. A. K.
Då, i öfverensstämmelse med de af Rikets Ständer vid sednaste riksdag
fastställda grunder, blifvit, genom Kongl, kungörelsen den 17 Juli 1847, bland
annat, i nåder stadgadt, att, vid hädanefter skeende utarrendering af sådana
Kungs- och Kungsladugårdar samt andra kronolägenheter, för hvilka arrendeafgifter
omedelbarligen till statsverket inginge, lägenhetens förre innehafvare
egde, derest han densamma väl brukat, företrädesrätt till arrende derå, emot
erläggande af behörigen faststäldt maximi-belopp för arrendet, få Rikets Ständer,
som anse, att det skulle leda till ömsesidig fördel för hoställs-direktionerne
och arrendatorerne å militise-boställen, om, vid desses utarrendering,
en dylik optionsrätt medgåfves, i underd. hemställa, det täcktes E. K. M.. efter
vederböra 11 des hörande, i nådigt öfvervägande taga, huruvida icke enahanda
företrädesrätt till arrendets bibehållande, som, enligt högstberörde Kongl,
kungörelse, blifvit i allmänhet tillagd arrendatorer af sådana kronolägenheter,
af hvilka arrendeafgifterne ingå omedelbarligen till statsverket, må jemxäl till—
godokomma arrendatorer af de under boställs-direktionernes vård ställda mi
-
Expeditions-V skcttets Förslag till wul. Skrifvelse, N.O 'jo. lil
litiae-heminan och boställen, samt Kongl, reglementet af elen 19 Juli 1832,
till efterrättelse vid utarrenderiwg af dylika boställen, följaktligen i öfverensstämmelse
härmed förändras.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 13 Maj 1848.
N:o 70.
Upp'äst och godkändt lios Ridd. och Adeln den ii Maj 1848,
Piesle-slåndet den i3 — —
Borgare-ståndet den i5 — —
Bondt-ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse} angående bildandet af
en fond till pensionering af folkskole-lärare.
(Stats-utsk. Uti., ]N:o 118.)
S. A. K.
Under tillkännagifvande, hurusom den uti 11 § 2 mom. af Kongl, stadgan
angående folkundervisningen i riket af den 8 Juni 1842 meddeldta föreskrift,
att, då skollärare, som sin tjenst oförvitligt förestått, genom ålderdom
eller sjuklighet blifvit urståndsatt att densamma ytterligare bestrida och af
detta skäl måste endtledigas, det finge bero af församlingens och skol-styrelsens
pröfning alt, i mån af hans behof och den längre eller kortare lid lian
tjenstgjort, större eller mindre del af den utaf församlingen anslagna lönen
såsom pension honom tilldela, icke kunde anses för ändamålet tillfyllestgörande,
helst för mången församling det möjligen skulle blifva ganska tryckande
att, utom lönen till tjenstgörande folkskolelärare, äfven utbetala pension till
en redan afgången, och löningsvilkoren 'sid sådan lärarebefattning vanligen
vore alltför ringa att medgifva något afdrag lill förmån för en afskedad, —
bar, af sådan anledning och med hänsigt lill den synnerliga vigten deraf, att
någon anstalt Liefve beredd, hvarigenom folkskole-läiare, efter viss tjenstetid
och viss upphunnen lefuadsålder, kunde tillförsäkras bestämd rättighet till understöd
för deras återstående lifstid, Ii. K. M., uti en till Rikets Ständer den
7 December näsli. år allåteu proposition, i nåder föreslagit:.
112
Expeditions - Ulskotlets Förslag till lind. Skrifvelse, N.o 7 o.
1:0 att af besparingarne å de anslag, tillsammans 130,000 r.dr, hvilka
vid sistlidne riksdag blifvit af Rikets Ständer ställda till E. K. M:s nådiga
disposition, till understöd för folkskole-lärares aflöning, en fond, under Statskontorets
förvaltning, må bildas tili pensionerande af dylika lärare, hvilka äro
minst 55 år ganda samt, efter fulländad examen vid seminarium, varit minst
30 år ordinarie lärare, oell
2:0 att hvarje stadsförsamling och hvarje församling på landet, emot befrielse
från förbindelsen att lemna pension åt skollärare, som enligt Esta punkten
är dertill af fonden berättigad, må åläggas att till denna fond årligen inbetala
en afgift af tre riksdaler banko.
Enligt hvad den nådiga propositionen vidare gifver vid banden, skulle ifrågavarande
pensionsfond bildas på det sätt, att besparingarne å de vid sistlidne
riksdag till E. K. M:s nådiga disposition ställda anslag till understöd för folkskolelärares
aflönande, hvilka besparingar förslagsvis beräknats att vid innevarande
års slut utgöra ett sammanräknadt belopp af 06,000 r:dr, skulle från
och med år 1849 förräntas till fyra för hundrade om året samt räntan årligen
läggas till kapitalet och äfven förräntas, hvarigenom uppkomme ett kapital,
sorn vid början af 1872. eller det år, då, i anseende till det för pensionsrätten
föreslagna vilkor af 30 års tjenstetid såsom folkskole-lärare, pensionering
utur berörda fond försl kunde komma i fråga, uppginge till 162,671
r:dr. Med antagande derjemte, att den uti 2:dra punkten af E. K. M.s nådiga
proposition omförmälda årliga afgift till pensionsfonden af 3 r:dr komme
att från och med år 1849 årligen utgå af omkring 2,450 församlingar samt
på lika sätt som ofvannämnda besparingar förräntas, skulle såmedelst hildas
ett kapital, hvai’s belopp vid 1872 års ingång utgjorde 269,141 r:dr. Om
härtill lades förberörda 162,671 r:dr, erhölles en total-summa af 431,812 r:dr,
hvilken, efter 4 procent, gåfve en årlig ränta af 17,272 r:dr, och då högst få
från skollärare-seminarier utexaminerade skollärare blifvit tillsatta åren 1842
och 1843, skulle denna ränta, innan betydligare anspråk på pension kunde
ifrågakomma, hafva stigit åtminstone till 17,650 r:dr, hvilket belopp tillika
nied församlingarnes årsafgift, 7,350 r:dr, lemnade en för pensioner användbar
årlig summa af 25,000 r:dr; och hade E. K. M. ansett lämpligt, för undvikande
af serskild förvaltnings-kostnad, att fonden förräntades af Stats-kontoret
samt att inkomsterne och utgifterne ginge till och från nämnda kontor
genom vederbörande landshöfdingar och konsistorier.
Efter behörigt öfvervägande af hvad i denna fråga förekommit, hafva
Rikets Ständer visserligen insett nyttan och bchofvet af sådana åtgärders vid
tagan
-
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:0 70.
113
tagande, hvarigenom skicklige personer, villige att egna sig åt folkskole-lärarens
mödosamma kall, dertill uppmuntras genom vissheten att, vid inträffande
ålderdom eller sjuklighet och deraf föranledd oförmåga att dylik tjenst fortfarande
bestrida, icke sakna nödigt uppehälle för sin återstående lefnad och
skolstyrelserne sättas i tillfälle att från undervisningen skilja ålderstigne och
dertill ej vidare tjeidige lärare; men deremot funnit sig icke kunna instämma
uti de åsigter, rörande sättet för dylika pensions-inrättningars tillvägabringande,
hvilka legat till grund för E. K. M:s nu framställda nådiga proposition.
Enär nemligen de statsmedel, hvilka till pensions-fondens bildande blifvit afsedda,
ursprungligen af Rikets Ständer anvisats till understöd för folkskolelärares
aflöning, skulle följaktligen medgifvande! af den nu föreslagna dispositionen
utaf berörda medel i sjelfva verket innebära anvisandet af ett nytt
statsanslag till förstnämnda ändamål, en åtgärd, hvars lämplighet, vid nuvarande
inskränkta medeltillgång och mängden af de maktpåliggande föremål,
hvartill densamma tages i anspråk, med skäl bör ifrågasättas. Hvad beträffar
det från kommunernes sida påräknade årliga bidrag tili den blifvande pensions-fonden,
så torde, i betraktande, af församlingarnes inbördes olikhet i afseende
på folkmängd och välmåga, pensions-afgiftens bestämmande till enahanda
belopp för hvarje församling i riket icke finnas med billighet fullt öfverensstämmande;
hvarjemte ej eller bör förbises, att då, efter hvad kändt är,
vid ordnandet af folkskoleväsendet, åtskilliga smärre socknar förenat sig om en
gemensam skola och således tillsammans utgöra ett skol-distrikt, men eli motsatt
förhållande eger rum med andra mera vidsträckta och folkrika socknar,
der det funnits nödigt att för hvarje serskild socken inrätta flere fasta eller
ambnlatoriska skolor, komme naturligtvis sistnämnde, med ett större antal
skollärare försedda, församlingar, att vida oftare än de smärre socknarne anlita
pensions-fondens tillgångar och följaktligen, derest afgifterne bestämmas till
lika belopp för hvarje församling, åtnjuta en fördel på de öfriges bekostnad.
Genom antagande al' ett hos Rikets Ständer väckt förslag om pensions-afgiftens
beräknande efter folkskolornas antal och till lika belopp för hvarje skola,
komme väl det ofvan anmärkta missförhållandet att minskas eller försvinna,
men Rikets Ständer hafva likväl ansett sig ega grundad anledning att befara,
det stadgandet om en från menighetevnas sida till pensionsfonden ingående
viss årlig afgift icke skulle af församlingarne i allmänhet med belåtenhet emottagas.
Ej eller torde i detta hänseende böra lemnäs oanmärkt, att af nu
anställde eller framdeles blifvande folkskole-lä rare en stor del sannolikt kommer
att genom sjukdom eller andra förhållanden försättas i nödvändighet att
Bih. lill R. St. Prot. 1841 och 1848, 10 Sami. 1 Afd. 15
114 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-o 7 !•
från tjensten afgå, innan de, i följd af uppnådda lefnads- eller tjensteår, vore,
enligt de i E. K. M:s nådiga proposition föreslagna grunder, till pensions uppbärande
utur ifrågavarande fond berättigade, i hvilka fall församlingarne alltså,
oaktadt sina till pensionsfonden erlagda afgifter, skulle nödgas att medelst
fattigvårdens anlitande', draga försorg om de afgångne lärarnes framtida uppehälle.
På dessa skäl och enär, med hänsigt till folkskolelärare-befattningens
egenskap af kommunal-bestyr, omsorgen om desse lärares pensionerande, äfvensom
bildandet af serskilda för sådant ändamål afsedda fonder, torde lämpligast
höra öfverlemnas åt församlingarne sjelfva, från hvilka, i sådant fall,
sannolikt kunna påräknas frivilliga bidrag, till beloppet öfverstigande hvad
som genom den föreslagna bestämda årsafgiften skulle erhållas, hafva Rikets
Ständer funnit sig icke kunna bifalla, hvad uti E. K. M:s förevarande nådiga
proposition blifvit föreslaget.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 13 Maj 1848.
N:o 71.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Maj 1848.
Preste-ståndet den i3 — —
Borgare-ståndet den i5 — —j
Bonde-ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse angående beviljande af
kreditiv-rätt å Rikets Ständers Bank för Stockholms stads
Drätsel kommission. (Banko-Utk. Uti., JYo 44.)
S. A. Iv.
Sedan Stockholms stads drätsel-kommission hos E. K. M. i underd. anmält:
att, då nämnde stad, till följd af sitt naturliga läge och sin egenskap
af rikets hufvudstad, i förening med andra förhållanden, sedan längre tider
tillbaka nödgats för sina vidsträckta hamnar, broar och farleder samt sina allmänna
inrättningar och byggnader vidkännas så betydliga utgifter, att dessa
Expeditions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 7/.
115
icke kunnat med de dertill anslagna och afsedda tillgångar bestridas, stadskassan
måst åsamka sig skuld, som, enär utgifterna för omförmälda ändamål
tid efter annan ökats, under det att deremot åtskilliga intrader varit mindre
vinstgifvande, vid slutet af år 1846 uppgått till omkring 760,000 r.-dr banko,
löpande med årlig ränta af dels 6, dels 5 och till någon ringa del 41 för
hundrade, hvilken ränta likväl numera kunnat nedsättas, så att den icke för
någon skuldpost öfverstege 4 ä 41 procent, samt att, till betryggande af detta
förhållande med berörda ränta och, örn möjligt befordrande af densammas
ännu större nedsättning, det skulle för drätsel-kommissionen vara serdeles
gagneligt att i Rikets Ständers Bank ega kreditiv-rätt till ett belopp, icke öfverstigande
200,000 r:dr banko; i anseende hvartill och då härvid i öfrigt
förekomme, att medgifvandet af ett sådant kreditiv, hvarom Stockholms stad
en gång förut, ehuru utan framgång, hos Rikets Ständer väckt fråga, så mycket
mindre kunde medföra någon förlust för Banken, som staden vore i tillfälle
att, om så skulle äskas, för hela kreditiv-summan lemna intecknings-säkerhet
i ograverade brandförsäkrade fastigheter, hvilkas halfva brandförsäkringsvärde
uppginge till vida högre belopp; att den båtnad, som härigenom
tillskyndades bufvudstaden, ovedersägligt i sin mån jemväl medförde fördel
och gagn för hela riket, äfvensom att tillfälle till begagnande af en likartad
kreditiv-rätt, som den af drätsel-kommissionen nu ifrågaställa, kunde emot
en ringa uppoffring vara öppen för de flesta andra städer inom riket, om de
derom ville anlita de i flera provinser inrättade enskilda Banker, men denna
utväg saknades för Stockholm, dels i följd af det större behof, stadens jemförelsevis
vidsträcktare penningerörelse medförde, dels i anseende till de serskilda
bestämmelser, som för Riks-bankens verksamhet hittills egt rum, drätsel-kommissionen
i underd. anhållit, det E. K. M. täcktes om beviljande af
ofvannämnda förmån för kommissionen hos Rikets Ständer göra nådig framställning;
så har, med afseende å de till stöd för berörda ansökning sålunda
uppgifna förhållanden, E. K. M., uti en till Rikets Ständer den 2 December
sistlidet år afbiten proposition, i nåder föreslagit, att kreditiv-rätt å Rikets
Ständers Bank till ett belopp, icke öfverstigande 200,000 r:dr banko, måtte
drätsel-kommissionen beviljas, under de för kreditiv å Banken i allmänhet
bestämda vilkor, samt mot erläggande af ränta, dock icke öfver 4 procent,
för år räknadt, å den del af kreditiv-beloppet; som kommer att lyftas eller
begagnas.
Inseende fördelen för Stockholms stad att för tillfälligt begagnande undfå
kreditiv-rätt å Banken, hafva Rikets Ständer väl icke funnit något att erinra
mot beviljandet af en sådan förmån, men, i fråga om kreditivets belopp,
1(6
Expcdilio s-Utskott t > Fu stag til und. Skrifvelset N:o 72.
ansett sig, med afseende å de för ändamålet disponibla tillgångar samt öfriga
förhållanden, icke kunna bestämma detta låne-understöd till högre summa ail
50,000 r:dr banko, hvilken summa ock torde, i händelse af inträffande behof,
vara för drätsel-kommissionen i de liesta fall tillräcklig; i följd hvaraf
Rikets Ständer alltså medgifvit Stockholms stads drätsel-kommission krediti vrätt
å Ranken, till ett belopp af högst 50,000 r:dr banko, samt åt Bankofullmägtige
öfverlemnat att pröfva den säkerhet, sorn för kreditivet hör aflemnas,
och detsamma bevilja, i enlighet med de grunder, Rikets Ständer, i fråga
örn kassakreditiv åt enskilda, fastställa.
Hvilket, till svar å E. K. M:s högstherörda nådiga proposition, Rikets
Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1848.
N:o 72.
Upp-läst oelr godkäntlt hos Ridd och Adeln den ir Maj 1848.
Preste-ståndet den i3 — —
Borgare-slåndet den i5 — —
Bonde-ståndet den l5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelsej angående indragning af
Svenska postkontoret i Hamburg.
(Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 61.)
S. A. K.
I anseende dertill, att det flera gånger skall hafva inträffat, att bref,
sorn anländt lill Götheborg med posten öfver Hamburg, försedda med dervarande
Svenska postkontorsstämpel, ankommit sednare än de, hvilka genoru
Danska postkontoret derstädes varit befordrade, bar hos Rikets Ständer framställning
skett derom, huruvida det icke kunde anses tjenlig!, att om förmälde
i Hamburg inrättade Svenska postkontor blefve, till hesparning, för statsverket
eller postkassan, indraget.
Under pröfning af detta ärende hafva Rikets Ständer inhemtat, att utgiflerne
för Svenska postinrättningen i Hamburg för närvarande egentligen bo
-
Expeditions-Ulskottets Förslag lill und. Skrifvelse > N.o j3.
117
stå uti aflöning för postmästaren, uppgående årligen till omkring 2,360 r:dr
Hamb. kurant, äfvensom att det med verkliga förhållandet lärer instämma,
att brefven, derigenom att de passera der befintliga Svenska postkontor, ofta
fördröjas; och enär således den ifrågaställda förändringen synes böra medföra
dubbla fördelar, nemligen för de brefvexlande, i afseende på postgångens ökade
hastighet, och för statsverket derigenom, att en hittills varande statsutgift,
efter all sannolikhet, komme att betydligen minskas, om ej alldeles upphöra;
så fa Rikets Ständer, sorn angående postförhållandena i Hamburg och dermed
sammanhängande omständigheter icke ega den närmare kännedom, som erfordras,
för att kunna föreslå sättet för en reglering härutinnan, hos E. K. M.
i underd. hemställa, att, så vidt förhållandena sådant medgifva och lättnad
för de brefvexlande samt besparing för statsverket derigenom beredas, Svenska
postkontoret i Hamburg måtte indragas och den ifrågavarande postgången
på annat sätt ombesörjas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1848.
N:o 73.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ji Maj 1848.
Presle-ståndet den i3 — —
Borgare-ståndet den i5 — —
Bonde-slåndet den i5 — —
Rikets Ständers unde. ddniga skrifvelse, angående utbekommande
från Kongl. Danska arkivet af äldre handlingar rörande
Sveriges södra och vestra kustprovinser.
(Allm. Besv.- o. Ekon.-utsk. Bet., N:o 62.)
S. A. K.
Med fästad uppmärksamhet deruppå, att åtskilliga för sveriges kameral väsende
vigtiga handlingar, sorn angå provinserna Skåne, Halland, Blekinge och
Bohus län under 16:de och 17:de seklerna, ännu finnas förvarade i KongL
Danska räntekammar-arkivet, hafva Rikets Ständer funnit, att det för ifråga
-
118
Expedilions-Utskoltets Förslag till lind. Skrifvelse, N;o 73.
varande provinser skulle vara af väsendtlig fördel alt inom riket ega tillgång
till dessa handlingar, hvilka kunna tjena till upplysning i förekommande
tvister, såsom om hemmans natur, deras utskylder och besvär, egoskillnader
och andra dylika frågor, hvilka upplysningar för närvarande måste vid förefallande
behof med kostnad och besvär hos en främmande makt sökas,- och
då nu, genom en af förste landtmätaren Falkman} på E. K. M:s nådiga
befallning, upprättad och till E. K. M. ingifven förteckning, tillförlitlig
kännedom vunnits om ofvanberörde handlingars tillvaro samt någon anledning,
att Kongl. Danska regeringen skulle vägra deras utlemnande, destomindre
kan vara förhanden, som enligt stadgandet i 10:de punkten af Roeskildska
fredsslutet af den 26 Fehr, 1658, bekräftadt genom 14:de punkten i Köpenhamnska
fredsfördraget af den 27 Maj 1660, alla dokumenter, som anginge
de då till sverige afträdda provinser och deri liggande egendomar, skulle
till svenska kronan aflemnas, samt fredsfördraget i Lund af den 26 Sept. 1679,
uti 12 § innehåller: ”att alla bref, dokumenter och skrifter ehwadh nampn
”dee ock hafva kunna, vare sig Justitise, Militär eller Lanzens imkombster,
”Rätt och Herrligheter angående, som tillijka med Landen och Fästningarne
”äro af Hans Kongl. Majit af Danmark exöfrade, skola alla tillsammans
” richtigt igenlefvereras;” så och enär härtill kommer, att dessa handlingar
numera måste sakna allt värde för Danmarks arkiver, få Rikets Ständer
hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes i ministeriel
väg hos Kongl. Danska regeringen göra framställning om utbekommande af
de i Danska archivet förvarade jordböcker och andra handlingar, hvilka finnas
angå ensamt sveriges ofvanomförmälda provinser.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1848.
Expedit iöns-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 7 4-
119
N:o 74.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 11 Maj 1848.
Preste-ståndet den i3 — —
Borgare-slåndet den l5 — —
Ronde-ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ändring i Kongl,
patent-förordningen af den i3 December i834.
(Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o'65.)
S. A. K.
Enär i Kongl, förordningen af den 13 December 1834, om hvad iakttagas
hör för erhållande och utfärdande af tillståndsbref å rättighet att, med
andras uteslutande, under bestämd tid utöfva och begagna nya uppfinningar
i slöjd och konst eller förbättringar å redan gjorda, blifvit i 3 § 3 mom.
stadgadt, att sådant tillståndsbref, i allmänhet benämndt patent, må kunna
erhållas jemväl för införande af i andra länder kända, men här i riket förut
ej verkställda uppfinningar i samma väg, så vida uppfinningen icke är af den
enkla beskaffenhet, att den kan, efter en genom tryck förut allmängjord beskrifning,
af hvilken som helst eftergöras, har hos Rikets Ständer fråga blifvit
väckt derom, att ofvanberörda stadgande, såsom olämpligt, måtte upphöra
att vara gällande.
Under handläggning af detta ärende hafva Rikets Ständer inhemtat, att,
.sedan E. K. M., vid den granskning af förenämnda Kongl, patent-förordning,
sorn Kommers-kollegii afgifna förslag till ändringar deri påkallat, samt då,
vid tid efter annan hos E. K. M. ifrågakommen tillämpning deraf, flera anledningar
visat sig dertill, att, utom i de de delar, samma förslag omfattade,
äfven andra stadganden i nämnda förordning erfordrade rättelser eller förtydli
gand en, så har E. K. M., genom nådigt bref den 27 Mars 1844, anbefallt
bemäldte Kollegium att i ett sammanhang till granskning företaga den nu gällande
patent-förordningen samt, med ledning af den ökade erfarenhet, som i
sådant afseende vunnits under den tid, densamma varit gällande, upprätta
och till E. K. M. inkomma med underdånigt förslag till ny förordning i detta
ämne; och utgör detta ärende för närvarande föremål för Kollegii behandling.
I afseende å förevarande framställning, så och då, på grund af den lifliga—
re kommunikation, som numera eger rum emellan sverige och utrikes orter,
120 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, iV.-o ?5.
samt genom ett, till följd af en mera utbildad industriel anda, noggrannare
iakttagande af de i främmande länder gjorda uppfinningar eller förbättringar
i slöjd och konst, dessa uppfinningar hastigt och allmänt här i landet blifva
kända och med lätthet kunna hit införas, hafva Rikets Ständer ansett rättigheten
för en person att, med andras uteslutande, få af desamma sig begagna,
så väl innefatta ett förnärmande af det allmännas rätt, som ock medföra ett
mehnligt inflytande och en hämmande verkan på den ständiga utveckling,
som måste fortgå uti hvarje lands industri, om den skall kunna ega bestånd
bredvid och uthålla täflan med andra länders industriela verksamhet; hvadan
Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att i den förnyade
patent-förordning, som kommer att i nåder utfärdas, ej måtte inflyta det uti
3 morn. af 3 § i nu gällande förordning om patenter förekommande stadgande
om rättighet till erhållande af patent för införande af i andra länder
kända, men här i riket förut ej verkställda, uppfinningar i slöjd och konst.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1848.
N:o 75.
Uppläst och godkändt lios Ridd. och Adeln den ii Mnj 1848.
Presle-ståndet den l3 — —
Borgare-ståndet den i5 — —
Bonde-ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående tillägg till 14
§ i 3 art af Kongl, instruktionen för skogs- och jägeristaten
den 16 Mars 1838.
(Allm. Besv.- o. Ekon.-utk. Bet., N:o 66.)
S. A. K.
Uppå förekommen erinran, huruledes föreskriften i 14 § af E. K. Ma
nådiga instruktion för skogs- och jägeri-staten i riket den 16 Mars 1838, att
afhemtningen af det under höstmånaderna stämplade virke bör vara verkställd
inom medlet af nästpåföljande April månad, gifvit anledning till den, serdeles
för mera aflägse boende hemmansegare, i hög grad betungande nödvän
-
Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;0 76.
121
dighet att, oftast i otjenligt väglag, företaga serskilda färder för virkets fällning
och afherntande, hafva Rikets Ständer, vid öfvervägande häraf, väl ansett
14 § i ofvanåberopade Kongl, instruktion åsyfta, att tiden för afliemtning
af utstämpladt virke, hvilken är utsträckt till medlet af April månad,
af vederbörande sålunda bestämmes, att, så fort tjenligt väglag efter fällningen
inträffar, kungörelse om afhemtning utfärdas; dock som, efter hvad hos
Rikets Ständer jemväl är vordet anmäldt, till följd af olika tolkning af nyssnämnda
stadgande, det inträffat, att virkets afherntande blifvit genom kungörelsens
sednare utfärdande fördröjdt ända till den uti merberörda § derför
bestämda senaste tid, hvilket förfarande, med afseende å hemforslingen, medfört
flera olägenheter, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M.
täcktes uti 14 § 3 art. af Kongl, instruktionen för skogs- och jägeri-staten i
riket den 16 Mars 1838 i nåder låta införa ett sådant tillägg, hvarigenom
stadgas, att jägeribetjeningen bör utsätta första afhemtningstiden senast under
Januari eller Februari månader följande året efter det utsyningen skett.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1848.
N:o 76.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den i3 Maj 1818.
Prette-slilndet den i3 — —
I5oi'£»ie-ståndet den i3 — —
Eonde-slåndet den i3 — •—
Rikets Ständers underdåniga skrif velse, om anvisande af serskildt
kreditiv till betäckande af kostnaderna för erforderliga
rustningar. (Stats-utsk. Uti., JN:o 163.)
S. A. K.
Under den 4 innevarande månad har E. Iv. M. behagat till Rikets Ständers
Stats-utskott aflåta nådig skrifvelse af innehåll, att, då, oaktadt E. K. Ms
lifliga önskan, det närvarande politiska ställning i Europa icke måtte för de
förenade rikena medföra någon rubbning af de fördelar, som af fredens lugn
härflyta, en nödig försigtighet likväl fordrade att ej vara oberedd på de häivHih.
lill /t. St. Prat. t$47 18481 lo Sami. 1 Afd. 16
122 Expeditions-Vtsholtets Förslag till un cl. Skri/vclserj N.o 7 6.
cleiser, soni af nämnda politiska ställning tilläfventyrs föranleddes, och synnerligas
t de sednaste tilldragelserna inom ett grannrike, hvilket utgjorde föremal
för svenska nationens varma deltagande, kunde påkalla, att sverige, lör
skyddandet jemväl af egna dyrbara intressen, icke underlåter att lemna det
understöd, som derifrån blifvit hegardt; men E. K. M. emedlertid ansett Sig
icke böra uti en så magtpåliggande fråga fatta beslut förr, än Rikets nu församlade
Ständer, såsom svenska folkets ombud, lemnats tillfälle att, efter
noggrann pröfning, uttrycka sina åsigter, huruvida nationen må vara villig
att underkasta sig de uppoffringar, som dermed måste blifva förenade; så
hade, af sådan anledning, E. K.M., efter att hafva inhemtat Hemliga Utskottets
underdåniga yttrande, med fullt förtroende till Rikets Ständers bedömande
af hvad sveriges ära och sanna intresse fordra, nu velat framställa
den begäran, att ej mindre för nödiga förberedande rustningar, än på det
E, K. M. mätte blifva i tillfälle att vidtaga de åtgärder, hvilka omständigheterna
kunna påkalla, Rikets Ständer, oberoende af de uti 63 § regerings-formen
omförmälda kreditiv, vid hvilkas bestämmande E. K. M. gjorde Sig
förvissad, att de nuvarande politiska förhållandena tagas i behörigt öfvervägande,
måtte till E. K. M:s disposition ställa ett serskildt kreditiv af två millioner
r:dr b:ko; förväntande E. K. M. att med möjligaste skyndsamhet erhålla
del af det beslut, som härom blefve af Rikets Ständer fattad t.
Efter behörigt öfvervägande af detta ärende hafva Rikets Ständer, med
liflig öfvertygelse om svenska folkets vilja och förmåga att, för upprätthållande
af fosterlandets sanna ära och betryggande af dess sjelfbestånd, underkasta
sig de uppoffringar, hvilka omsorgen för dessa nationens dyrbaraste intressen
kan påkalla, samt med full tillförsigt derjemte till E. K. M.-S visa bedömande
af de åtgärder, som för uppnåendet af nämnda vigtiga ändamål må vara behöfliga
eller lämpliga, funnit skäligt tili bestridande af kostnaderna för nödiga
förberedande rustningar och andra åtgärder, som af de politiska förhållandena
kunna påkallas, till E. K. M:s nådiga disposition å Riksgälds-kontoret
anvisa en kreditiv-summa af två millioner r.dr banko, att, i mån af behof och
emot framtida redovisning, lyftas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 13 Maj 1848.
Expeditions-V(skottets Förslag till und, Skrifvelsej IV.-o 77.
123
AT
JN:0 / /.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Maj 1848.
Preste-ståndet den 17 — —
Borgare-ståndet den 17 — —
Bonde-ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga skrijvelsej om förändring i sättet
för uttagande från Kongl, räntekammaren af de till vissa
verk anvisade statsanslag. (Stats-utsk. Uti., N:o 139.)
S. A. K.
Enligt livad Rikets Ständers revisorers berättelse om den år 1847 af
dem verkställda granskning af statsverkets samt andra ntaf allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för åren 1844 och 1843,
gifver vid handen, hafva för Krigs-kollegii räkning ganska betydliga behållningar
af statsmedel vid hvarje års slut i Rikets Ständers bank innestått, under
det att Kongl, räntekammarens till utgifter disponibla tillgångar varit på
samma tider ganska knappa och ofta otillräckliga för bestridande af érforderliga
utbetalningar, hvilka då måst verkställas med sådana medel, som lånats
från andra fonder. Enär likväl dessa Krigs-kollegii behållningar af statsmedel
till sitt betydligaste belopp utgjorde delar af de till bemälde embetsverks disposition
anvisade statsanslag, hvilka anslag successive under årets lopp kommit
Krigs-kollegium tillhanda, ehuru desamma då endast till en del behöft
användas för utgifters bestridande, och en oriktighet således syntes ligga i det
förhållande, att en underförvaltnings-kassa vore obehöfligt fylld, under det
hufvudkassan saknade medel att, utan omvägar, åstadkomma liqvider med de
statens kreditorer, som blifvit för betalnings erhållande dit hänviste, hvartill
konin) e, att, derest ofvanberörde behållningar till en del bestode af extra statsanslag,
en gifven ränteförlust för staten inträffade derigenom, att nämnde anslagsmedel,
ehuru för tillfället ej behöfliga, till Stats-kontoret utassignerades från Rikets
Ständers Riksgäldskontor, hvarifrån dessa anslag ursprungligen utginge —
har hos Rikets Ständer framställning blifvit gjord 0111 tillvägabringande af
rättelse härutinnan, hvad beträffade så väl Krigs-kollegium som de öfriga förvaltande
verken, hos hvilka ett dylikt förhållande förefunnes; och ehuru, enligt
hvad Rikets Ständer inhemtat, de förvaltande verken i allmänhet icke
från Stats-kontoret reqvirera större summor, än som ungefär motsvara behof
-
12*
Expechtions-Vtskotlets Forslag lill lind. Skrifvelse, N:o 7<?.
vet för elen närmaste framtiden, likväl och då elt motsatt förhållande något*
gång inträffat samt möjligen framdeles skulle kunna ega rum, få, med. afseende
å angelägenheten af något bestämdt stadgande i detta hänseende och till
undanrödjande af ränteförluster för Riksgäldskontoret, Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det vederbörande förvaltande verk måtte undfå nådig befallning
att i Statskontoret endast i mån af behof lyfta de anvisade statsanslagen.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 Maj 1848.
N:o 78.
Uppfäst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Maj i84®'
Preste-slån Jet den 17 — —
Jlorgire-slAndet den 17 — —
Bonde-ståndet den 18 — ——
Rikets Ständer underdåniga skrifvelse, angående rotering af en
staden Lund tillhörande jordlott.
(Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Uti., N:0 7.)
S. A. K.
Uti nådig skrifvelse af den 8 Oktober sistlidet år, har E. K. M., till den
åtgärd från Rikets Ständers sida, som deraf kunde föranledas, gifvit Rikets
Ständers Stuts-utskott tillkänna: att, efter verkställighet af den under den 21
September 1839 i nåder anbefallda extra rotering till båtsmanshåll af städerna
tillhörande privilegierad jord, som i ordinarie roteringen icke ingått, E. K. M.
af inkomna handlingar i nåder inhemtat, huruledes den i staden Lund belägna
så kallade Yangmansjörden, såsom icke varande af privilegierad natur,
bordt i ordinarie roteringen ingå, men att sådant icke skett och samma jord,
i ansende t»ll berörda sin natur, icke heller blifvit lill extra rotering upptagen;
att Kongl. Maj:t, uppå Förvaltningens af sjö-ärendena samt Kammar-kollegii,
uti utlåtande den 10 December 1840, afgifna underdåniga tillstyrkan,
under den 1 Februari påföljd» år i nåder förordnat,, det frågan om denna
jords extra rotering skulle förfalla och vederbörande: roterii igs-konimissitm
Expcclitio s-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.o jg.
125
ega att, efter samma jords beskaffenhet, värde och afkastning i förhållande
till jord å landet, derå bestämma rotemantal, till ingående i städernas allmänna
båtsmanshåll, på det sätt, att, till undvikande af rubbning uti den redan
skedda regleringen i detta afseende, vakans-afgift årligen intill nästa riksdag
af staden borde utgöras för de rote-nummer, hvartill jorden blefve uppskattad,
hvilken afgift i ränteriet skulle insättas, för att af Rikets näst sammanträdande
Ständer användas; samt att, sedan kommitterade belagt den
så kallade Vagnmansjorden med ordinarie rotering och upptagit densamma till
? rote, sådant blifvit antecknadt uti en af E. K. M. sedermera i nåder fastställd
extra roteringslängd.
Då Rikets Ständer icke funnit något att anmärka emot den Vagnmansjorden
sålunda åsätta rotering, hafva Rikets Ständer alltså den omför mälda
roteringsåtgärelen för sin del godkänt.
Hvilket Rikets Ständer få, till svar i ämnet, hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 Maj 1848.
N:o 79.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den ij Maj 184S.
Presle-sl å lidet den 17 — —
Borgare-slän let den 17 — —
Boride-stundet den 1Ö — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelsej angående Fahlu stads
bälsmansr otering.
(Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Uti,, N:o 8.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, uti underd. skrifvelse af den 22 April 1845, hot
E. K. M. aumält, att Fahlu stad, sannolikt genom ett begånget misstag vid
uträknandet af stadens medelhevillning af hus och tomter för åren 1828 till
och med 1832, fått sig påfördt ett högre båtsmanshåll, än som, enligt de af
E. K. M. och Rikets Ständer stadgade grunder, bordt staden åläggas, samt af
126
Expeditions-Utskottels Förslag till lind. Skrifvelsej IV.-o 7p.
sådan anledning i underd. anhållit, att, då den nedsättning i det på Fahlu
stad fördelda antal båtsmän, hvartill staden till äfventyrs vore berättigad,
skulle, i anseende dertill, att nummerstyrkan af städernas båtsmanshåll blifvit
enligt äldre författningar bestämd, medföra en rubbning i den allmänna
fördelningen af ifrågavarande besvär emellan alla städer och köpingar i riket,
samt den tillökning i båtsmansroteringen för andra städer, som blefve en följd
åf Fahlu stad tillerkänd minskning deruti, skulle erfordra en mera invecklad
utredning, än att Rikets Ständer dermed kunde taga befattning, E. K. M. måtte,
efter undersökning af förhållandet och så framt staden funnes hårdare roterad,
än med stadgade grunder öfverensstämde, i nåder meddela Rikets näst
derefter sammanträdande Ständer förslag till nedsättning i båtsmans-roteringen
för staden samt till en lämplig fördelning af den dymedelst uppkommande
brist i städernas båtsmanshåll genom motsvarande tillökning deruti för andra
städer och köpingar; så har E. K. M., uti nådig skrifvelse af den 18 November
sistlidet år, behagat gifva Rikets Ständer tillkänna, huruledes, vid undersökning
i omförmälda hänseende, det blifvit utröndt, att, enligt den genom
Kongl, brefvet den 21 September 1839 fastställda fördelningen af städernas
ordinarie båtsmanshåll, hvilket vid dess förutvarande nummerstyrka af 885
man skulle oförändradt bibehållas och utgöras i mån af bevillning för borgerlig
rörelse samt hus och tomter, Fahlu stad, hvars medelbevillning för de feni
åren 1828—1832, enligt af stadens magistrat meddelad och af E. K. M:s befallningshafvande
utan anmärkning insänd uppgift, upptagits för borgerlig rörelse
till 1,842 r:dr IG sk. samt för hus och tomter till 1,270 ralr 29 sk. 7
rst eller tillsammans 3,112 r:dr 45 sk. 7 rst, blifvit påförda 7 hela båtsmansnummer,
efter den fastställda beräkningsgrunden af 429 r:dr 39 sk. 9 rst för
hvarje båtsmansrote; att 1828—1832 årens medelbevillning för hus och tomter,
efter iakttagna rättelser i beräkningen deraf, uppginge endast till 676 r:dr
15 sk. 7 rst, och att misstag sålunda egt rum vid bestämmandet af Fahlu
stads ordinarie båtsmansrotering, samt att, då den vid 1839 års reglering beräknade
bevillning för borgerlig rörelse utgjorde 1,842 r:dr 16 sk., ett sammanlagdt
bevillnings-belopp uppkomme af 2,518 r:dr 31 sk. 7 rst, som, efter
förenämnda beräkningsgrund al 429 r.-dr 39 sk. 9 rst för hel rote, lemnade
nära 6 bela båtsmansrotar; hvarjemte, i fråga om sättet, hvarpå den brist
borde ersättas, som sålunda skulle uppstå i nummerstyrkan af städernes båtsmanshåll,
förekomme, att, sedan, vid ofvannämnda reglering, ordinarie båtsmanshållet
för staden Piteå blifvit faststäldt lill li, för staden Luleå till ii
och för staden Lund till 9| rotar, men det sedermera blifvit upplyst, att berörda
släder innehade oprivilegierad jord, som vid ordinarie voteringen bordt
Expeditions-V tshollets Förslag till lind. Skrifvelse, 2V.o 7Q.
127
tagas i beräkning, men dervid obehörigen uteslutits, E. K. M., genom nådiga
bref den 1 Februari 1841 och den 18 Februari 1843, beträffande Piteå och
Luleå, samt den 1 Februari 1841 och den 23 Juli 1842, hvad Lund an ginge,
förordnat, att samma städer för omförmälda oprivilegierade jord skulle
ansvara, Piteå för i, Luleå likaledes för i samt Lund för 5 rote, hvarigenom
för dessa trenne städer uppkomme sa mm anlagd t 1~5 båtsmansrote, eller X rote
mera, än den för staden Fahlun nu ifrågaställda förminskning; och har E.
K. M., som på grund häraf för Sin del nådigst bifallit den förminskning i ordinarie
båtsmansroteringen för Fahlu stad, som efter ofvan uppgifna grunder
borde ega rum, i nåder föreslagit Rikets Ständer, att staden Fahlun skall ansvara
för 6 båtsmansrotar i stället för 7, som 1839 års reglering af städernas
ordinarie båtsmansrotering bestämmer, utan att likväl denna nedsättning må
i samma reglering i öfrigt föranleda någon ändring, enär den för Piteå och
Luleå städer af Konung och Ständer beslutade tillökning af ~ rote för hvardera
samt tillökningen af 5 rote för staden Lund, hvarom E. K. M. aflåtit
serskild nådig skrifvelse till Rikets Ständer, lemnade icke allenast full ersättning
för minskningen, utan äfven ett öfverskott af rote, hvarför vakansafgift
borde erläggas, men detta öfverskott vore så obetydligt, att det ej föranledde
till ny reglering.
Hå Rikets Ständer anse det icke med rättvisa och billighet öfverensstämma,
att staden Fahlun vidkännes ett större roterings-besvär, än som, enligt de af
E. K. M. och Rikets Ständer stadgade grunder, staden rätteligen åligger att utgöra,
och då den brist, hvilken genom rättelse i omförmälda hänseende skulle uppstå
i det bestämda antalet af 885 båtsmän, kan fyllas af den tillökning, som
dels uppkommit derigenom, att städerne Piteå och Luleå ålagts ansvara hvardera
för i;dels rote mera, än som vid 1839 års reglering blifvit bestämd,
dels är att påräkna af den staden Lund tillhörande, till |:dels rote uppskattade,
så kallade Vagnmansjorden, i fråga hvarom serskildt underd. yttrande
af Rikets Ständer afgifves; så hafva Rikets Ständer bifallit hvad E. K. M.,
på sätt ofvan är nämndt, nu i nåder föreslagit.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. I\. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 Maj 1848.
128
Expediions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o So.
N:o 80.
Uppläst oell godkiindt lios Ridd. och Adeln deri 17 Maj 1848.
Preste-slåndel den 17 — —
Uorgare-sländet den 18 — —
Boride-siåndet den 18 — —
Rikets Ständers underddniga skrifvelse} angående förvarande af
en del utaf Bankens redbarheter å Carlsborgs fästning.
(Banko-utsk. Uti., N:o 52.)
S. A. K.
Genom 28 § ' gällande Banko - reglemente hafva Rikets Ständers
fullmägtige i Banken fått sig ålagdt att vara beredde på sådana anstalter,
hvarigenom Bankens redbarheter samt angelägna handlingar och dokumenter
måtte, om så påfordras, kunna utan tidsutdrägt till säker ort inom riket förflyttas,
i hvilket afseende fullmägtige ock låtit anskaffa ett för Bankens nuvarande
tillgång i metallisk valuta likväl otillräckligt antal jernbeslagna trädlådor,
uti hvilka omförmälda redbarheter och handlingar skola nedläggas, för
att, vid inträ Ilande behof, kunna skyndsamt från Banken förflyttas med d«
transportmedel, som årstid och öfriga omständigheter påkalla. Men då härvid
äfven hör tagas i betraktande, hvarthän dessa Bankens tillhörigheter, i
farans stund, skulle kunna föras, för att i säkert förvar aflemnas, hafva Rikets
Ständer ansett nödig omtanka och försigtighet bjuda, att en härtill passande
ort i tid utses samt att för ändamålet tjenliga förvaringsrum der inredas;
och skulle det, efter Rikets Ständers öfvertygelse, vara serdeles lämpligt
och betryggande, 0111 åtminstone det belopp af 2,500,000 r:dr i silfver, hvarunder
Bankens metalliska kassa, enligt nu gällande föreskrifter, icke får nedgå
, alltid funnes på sådan ort förvaradt och sålunda vore bragt i största möjliga
säkerhet, helst den dermed förenade kostnad jemväl synes blifva ringa
i jemförelse med elen fördel, som genom en ökad trygghet beredes.
Af sådan anledning och då Carlsborgs fästning, med afseende å dess läge
samt öfriga förhållanden, lärer framför hvarje annan ort inom riket erbjuda
den säkerhet, som här afses, få Rikets Ständer, såsom en förberedande åtgärd,
hos E. K. M. i underd. anhålla, att å Carlsborgs fästning må, för förvaring
af Större eller mindre del af Bankens redbarheter, på Bankens bekostnad,
anskaffas tjenliga lägenheter, antingen medelst uppförande af en ny
bygg
-
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse j N.o 8t.
129
byggnad eller genom inredning för ändamålet af passande hvalf i eller under
någon af de byggnader, hvilka, enligt den för fästningsanläggningen fastställda
plan, redan finnas eller framdeles kunna varda derstädes uppförda, samt
att E. K. M. täcktes i sådant afseende låta i nåder anbefalla uppgörandet af
nödiga ritningar och kostnadsförslag, för att, efter Banko-fullmägtiges godkännande
samt E. K. M:s derå vunna nådiga sanktion, tjena till efterrättelse vid
den ifrågakommande nybyggnaden eller inredningen; varande Banko-fullmägtige
bemyndigade att, uppå vederbörlig reqvisition, låta utbetala de för ändamålet
erforderliga medel inom det belopp, som det godkända kostnadsförilaget
upptager.
Hikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 Maj 184-8.
N:o 81.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Maj 1848.
Preste-ståndet den 17 — —
Boigare-slåndet den 17 — —
Conde-ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående reseunderstöd
åt fabriksarbetare och handtverkare.
(Allm. Besv-. o. Ekon.-utsk. Bet., N;o 76.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betraktande förekommit, huruledes utbildandet
af Sveriges fabriks- och handtverks-industri skulle synnerligen befordras derigenom,
att åt skicklige arbetare i fabrikerne och handtverkerierne blefve anvisade
sådana understöd, hvarmedelst dem beredes tillfälle att under resor
samt arbete å fabriker eller verkstäder i främmande länder inhemta upplysning
om industriens framsteg derstädes, och förvärfva sig en fullständigare
kännedom om de till deras yrken börande ämnen, för att sedermera i de inhemska
näringarne kunna tillämpa de i berörda hänseenden gjorda iakttagelser
och använda en sålunda vunnen större konstfärdighet. Den uppmuntran genom
Eili till B. St. Prot. 1847 och 1848, 10 Sami. 1 Afd. 11
130
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 81.
dylika understöd, som här i landet redan blifvit åt idkare af vetenskaper och
sköna konster förunnad, och de fördelaktiga verkningarne deraf, erinra oek
om en nödig omtanka att på sådant sätt äfven underlätta utvecklingen af ifrågavarande
för landet så vigtiga industrigrenar.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter, få Rikets Ständer hos E. K. M. i
underd. anhålla, att, på det de i fabrikerne och handtverkerierne här i landet
anställde arbetare, som visat sig ega utmärktare anlag och insigt i sitt yrke,
må kunna i främmande länder ytterligare utbilda sin skicklighet, E. K. M.
täcktes i nåder bifalla: att serskilda understöd, livartdera ej öfverstigande 500
r:dr banko, men hvilkas belopp i öfrigt torde bestämmas med afseende å dels
möjligheten för den med understödet försedde att genom arbete å fabrik eller
verkstad å utrikes ort kunna erhålla bidrag till sitt uppehälle, dels dea
mer eller mindre vidsträckta resa eller den längre eller kortare tid, som för
idkare af olika handteringar erfordras för vinnande af det med reseunderstödet
afsedda ändamål, årligen varda af de till manufakturerncs befremjande
tillgänglige allmänna medel åt sådane arbetare anvisade; att, jemte det antalet
af dessa understöd må rättas efter tillgångarne å nämnda medel och lika
fördelas emellan fabriks- och liandtverks-aibetare, vid valet af deni, åt hvilka
en dylik förmån bör tilldelas, de arbetare måtte ega företräde, som sysselsätta
sig med sådana yrken, för hvilkas utöfning tecliniska kunskaper erfordras; att
ansökningar om ifrågavarande understöd skola ingifvas till Kommers-kollegium,
som har att, efter inhemtad noggran kännedom om sökandernes skicklighet
och frejd, hos E. K. M. i underd. anmäla dem, hvilka af understöd kunna
anses förtjente, och angående understödets belopp sig yttra; att bemälde Kollegium
i öfrigt må ega föreskrifva de vilkor, som för att befrämja ett ändamålsenligt
användande af de beviljade understöden kunna finnas nödige, samt
alt, derest E. K. M. behagade lili förevarande underd. hemställan lemna nådigt
bifall, sådant måtte komma till fabriks- och handtverks-idkares kännedom,
i städerne genom dervarande fabriks- och handtverks-föreningar, och å
landet genom E. K. M:s befallningshafvande i länen.
Rikets Ständer framhärda &cu
Stockholm den 18 Maj 1848.
Expeditions-Dtskoltels Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 8a. 131
N:o 82.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Maj 1848.
Preste-ståndet den 24 — —
Borgare-slåndet den 27 — —
Bonde-ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse s angående Majoren G.
Krooks ansökning om godtgörelse för mistade löneinkomster.
(Stats-uLsk. Uti., N:o 127.)
S. A. K.
Sedan hos E. K. M. förre kommendanten å Ny Elfsborgs fästning, majoren
i armeen m. m. G. Krook i underd. anhållit, att lian, som tillförene varit
major och chef för andra bataillonen af regementet Royal Svedois samt i sådan
egenskap skall hafva uppburit en årlig lön af 500 rxlr, hvilken han dock,
vid nämnde regementes upplösning år 1815, utan eget förvållande förlorat,
och i hvars ställe han fått sig tilldeladt det expektans-arfvode af 200 r.-dr årligen,
han ännu innehade, måtte i nåder varda förhjelpt till åtnjutande af
skillnaden emellan berörda lön och arfvode, med beräkning från den 10 April
1844, då majoren från kommendants-befattningen å förenämnde fästning entledigades;
så har E. K. M., medelst nådig skrifvelse af den 17 sistlidne Mars,
förevarande ersättningsfråga till Rikets Ständers Stats-utskott öfverlemnat, i ändamål
att Rikets Ständer måtte åt sökanden medgifva den godtgörelse för
förlorade löne-inkomster, som syntes af billighet påkallad, och hvartill förefunnes
tillgång å besparingarne på det å allmänna indragningsstaten för expektans-arfvoden
uppförda anslag af 10,000 rxlr årligen.
Denna E. K. M-s nådiga framställning hafva Rikets Ständer i öfvervägande
tagit; och då andie officerare, hvilka, lika med majoren Krook, varit anställde
vid f. d. regementet Royal Svedois, förklarats berättigade att tillgodonjuta
ersättning för de vid samma regemente innehafde och utan eget förvållande
förlorade löne-inkomster; så och enär majoren Krook genom sin år 1816
framställda och sedermera efter entledigandet från kommendants-beställningen
å Ny Elfsborgs fästning förnyade underd. ansökning om tillgodonjutande af
den lön vid regementet Royal Svedois, hvarom han år 1814 blifvit försäkrad,
måste anses hafva i behörig tid bevakat sina i detta hänseende egande anspråk,
hafva Rikets Ständer medgifvit, att majoren Krook må, utaf de å allmänna
indragningsstaten för expektans-arfvoden uppförda anslag af 10,000 rxlr, såsom
ersättning för de af honom vid f. d. regementet Royal Svedois innehafde
132
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 83•
löne för möner, årligen uppbära, jemte förut beviljadt expektans-arfvode af 200
r:dr, ytterligare ett årligt belopp af 250 r:dr, eller tillsammans 450 r:dr, motsvarande
2:dra majorslönen vid meranämnde regemente, att utgå från den 10
April 1844, då Krook från kommendants-befattningen å Ny Elfsborgs fästning
entledigades; dock under vilkor, att berörda tillökta expektans-arfvode minskas
elier upphör, i den mån majoren Krook å rikets stat erhåller annan lön.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande &e.
Stockholm den 27 Maj 1848.
N:o 83.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 2; Maj 1848.
Preste-ståndet den 24 — —
Boi gare-ståndet den 27 — —
Bonde-ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående Kronobagaren
S. Strömbergs befrielse från ådömd återbäring af beräknad
provision å brödbakning i Christianstads kronobageri
(Stats-utsk. Lith, N:o 128.)
S. A. K.
Sedan allmänna magazins-kontoret, efter granskning af Christianstads krono-magazins
räkenskaper för tiden från och med 1832 till och med 1842, anmärkt,
att, enligt de vid samma räkenskaper fogade liqvider med kronobageriet,
kronobagaren S Strömberg för sig och gesäll årligen tillgodoberäknat 72
lispund mjukt bröd, och enär Kongl. Majrts för nämnde tid i nåder fastställde
aflöningsstater för Christianstads kronomagaziner och bageri-betjening icke
tilläde kronobagaren eller hans gesäll sådan aflöning, yrkat, att, omförmälda
bröd underhåll, uppgående för sagde tid eller ellofva år till 792 lispund mjukt
bröd, måtte Kongl. Majit och kronan ersättas eller länets för li vartdera af dessa
år gällande markegång, samt E. K. Ms och Rikets Stats-kontors magazinsdepartement,
genom resolution den 29 Juli 1844, uppå anförda skäl, förklarat,
det kronobagaren Strömberg icke kunde undgå att i första rummet ersätta
Kongl. Majit och kronan de för ofvanberördä år emot stat och författningar
orätt afförde sammanräknade 792 lispund mjukt bröd, med värde, ef
-
Expedit iöns-Utskottets Förslag tiil tind. Skrifvelse, N.o 83. 135
ter Christianstads läns för hvartdera af dessa år gällande markegång, af tillsammans
571 r:dr 32 sk. banko; hvarefter E. K. M:s och Rikets Kammar-rätt,
der Strömberg öfverklagat ifrågavarande resolution, jemlikt utslag den 4 Februari
1846, icke funnit skäl att i densamma göra ändring; så har E. K. M.,
efter det Strömberg öfver detta utslag sig i underd. besvärat, och sedan så
väl Kammar-rätten som Justitie-kanslersembetet deröfver blifvit hörde samt utlåtanden
afgifvit, täckts, med förklarande, att ofvan omförmäldta utslag vöre
på författningarne grundadt, detsamma gilla, men derjemte, på grund af Strömbergs
> i sammanhang med besvären gjorda, af nyssnämnde embetsmyndigheter
förordade, underdåniga anhållan att af gunst och nåd befrias ifrån den
honom ådömda återbäring, medelst nådig remiss till Rikets Ständers Statsutskott.
öfverlemnat handlingarne i målet, för det afseende, berörda på billiglietsskäl
och förekomna bevekande omständigheter grundade anhållan syntes
förtjena.
Rikets Ständer hafva detta ärende i öfvervägande tagit; och som af handlingarne
inhemtas, bland annat, att ej mindre Strömbergs företrädare i bagarebefattningen
vid Christianstads kronobageri opåtaldt för sig och gesäll till—
godoberäknat och från de förbakade qvantiteterna afdragit 72 lispund mjukt
bröd årligen, än äfven Strömberg under en tidrymd af 23 år fått vidtaga till
sin förmån enahanda åtgärd, utan att någon anmärkning derå följt förr än år
1843, genom hvilken i så många år fortsatta uraktlåtenhet af den allmänna
magazins-kontoret åliggande anmärknings-skyldighet, Strömberg tvifvelsutan,
såsom han ock föreburit, blifvit styrkt i den förmodan, att hans först sistnämnde
år anmärkta förfarande ej vore stridande mot författningarna, hafva Rikets
Ständer, med hänsigt härtill och i betraktande af hvad i öfrigt till Strömbergs
ursäkt förekommit, funnit skäl för sin del medgifva, att, såsom E. K. M.
i nåder föreslagit, kronobagaren Strömberg må befrias från den honom ådömda
återbäring eller ersättning af beräknad provision å brödbakning i Christianstads
kronobageri.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 Maj 1848.
iM: Expediions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o Sjf.
N:o 84.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 24 Maj 1S4®-
Preste-ståndet den 24 — —
Eorgare-slåndet den 27 — —
Donde-ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse > i anledning of Kongl.
Maj:ts nådiga proposition, angående försäljning af den till
det s. k. Idof jaktvarf vet hörande tomt.
(Stats-utsk. Uti., N:ris 57 och 129.)
S. A. K.
Uti aflålen nådig proposition har E. K. M., med tillkännagifvande af
Dess nådiga afsigt alt indraga det inom hufvudstaden belägna hof-jaktvarfvet,
hvarifrån der befintliga fartyg skulle förflyttas till flottans varf å Skeppsholmen
och Djurgården, behagat föreslå Rikets Ständer, att, då en sådan indragning
kommit till verkställighet, den för hof-jaktvarfvet begagnade tomt jemte
åbyggnader, med undantag af de delar deraf, hvilka, utgörande ungefär o,200
qvadratalnar, utom en dit ledande väg, enligt E. K. M:s serskilda nådiga beslut
af den 2 November nästlidet år, tills vidare blifvit till begagnande för
Stockholms stads behof upplåtna, måtte försäljas, samt Rikets Ständer medgifva,
dels att de åt staden upplåtna lägenheterna allt framgent finge af densamma
begagnas emot bestämd årlig afgift, så vida staden icke heldre önskade
att dem inlösa, dels ock, att så väl denna afgift, som äfven den för öfriga
delar af tomt och åbyggnader inflytande köpeskilling måtte för behöfliga byggnads-företag
vid Stockholms station af flottan få användas.
Hvad E. K. M. sålunda behagat i nåder föreslå, hafva Rikets Ständer i
öfvervägande tagit: men ehuru, på sätt i den nådiga propositionen omförmäles,
hof-jaktvarfvet kommer att indragas, i följd hvaraf den dertill hörande
tomt med åbyggnader torde för det närvarande vara för kronan obehöflig,
likväl och som härvid dels i betraktande förekommit, att i framtiden behof
för kronan lätteligen kan uppstå att invid något af de inom hufvudstaden befintlige
vattendrag ega tillgång på lämplig byggnadsplats, som, derest den ifrågavarande
kronan tillhöriga komme att försäljas, torde vara svår att i b&-  hofvets stund erhålla och säkerligen icke utan dryga kostnader skulle kunna
anskaffas, dels ock Rikets Ständer hysa den förmodan, att ifrågavarande iä
-
Expedäions-Utskotlets Forslag till und. Skrifvelsej N-o 85.
135
genhet, om elen åt enskild person emot arrende öfverlemnas, skall åt kronan
inbringa varaktigare afkomst, än som kan hemtas från den genom försäljning
deraf inflytande köpeskillingen, hvadan alltså Rikets Ständer anse det med
kronans fördel icke öfverensstämma, att staten afhänder sig egande-rätten till
berörda lägenhet, hafva Rikets Ständer till den nådiga framställningen härom
icke kunnat lenina bifall, utan för sin del beslutat, att hof-jaktvarfvets tomt
må utarrenderas, på sätt och under de vilkor, E. K. M. kan pröfva för staten
mest fördelaktiga, hvarjemte Rikets Ständer till E. K. M. i underdånighet öfverlemna
att låta försälja eller på annat sätt använda de å tomten befintliga
byggnader, som möjligen kunna anses öfverflödiga; börande de i berörda afseende
inflytande arrende-medel ingå till statsverket för att till statens allmänna
behof användas, men köpeskillingen för den eller dc åbyggnader, hvilkas
försäljning kan komma att ega rum, för Kongl, flottans härvarande stations
materiella behof användas.
Hvilket Rikets Ständer, till svar å den nådiga propositionen i ämnet,
härmed få i underdånighet meddela.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 Maj 1848.
N:o 85.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den Maj 1848.
Presle-ståndet den 24 — —
Borgare-ståndet den 27 —- —
Bondc-slåndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående användandet
af de under Stats-kontorets förvaltning varande äldre depositionsmedel.
(Stats-Utsk. Uti., N;o 1564)
S. A- K.
Uti den till Rikets nu församlade Ständer aflåtna nådiga proposition, angående
statsverkets tillstånd och behof, har E. K. M. behagat tillkänna gifva,
136 Expeditions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse, IV:o 8S.
att, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid sistlidna riksdag i underdånighet
anmälda beslut, utaf de under Stats-kontorets förvaltning då ställda, från
landtränterierna inlevererade, äldre depositionsmedel, en summa stor 60,000
r.dr blifvit den 30 April 1845 till Riksgälds-kontoret öfverlemnad, hvaremot
återstoden, utgörande 3,613:45. i.
reserverats hos Stats-kontoret, i afseende på möjligen förekommande
återlyftningar, samt att under den sedermera förflutna
tiden intill den 31 Maj sistlidet år ingått depositions-medel till
sammanräknadt belopp af  3,632: 1. 11.
hvarjemte i ränta för utlånta medel af ifrågavarande beskaffenhet,
under åren 1844—1846, influtit 3,841: 18. 8.
Summa r:dr 11,087: 17. 8.
hvilken summa, efter afdrag af återlyftade depositions-medel,
som utgjort år 1845
233:33. 9.
och år 1846
58: — — 291- 33 9
lemnade en behållning af  10,795:31. 11.
deraf 7,000 r:dr vore förräntade emot 5 procent och 3,795 r:dr 31 sk. 11 rst.
på banko-räkning innestående; och liar E. K. M. nu till Rikets Ständer i nåder
öfverlemnat att om användandet af dessa medel efter eget bepröfvande förordna,
dock så att för möjligen ifrågakommande restitutioner en lämplig summa
blefve, på sätt förut egt rum, reserverad.
Med hänseende dertill, att ifrågavarande medel utgöras af sådana bos
landtränterien gjorda depositioner, hvilka derstädes uti tio års tid innestått och
till hvilkas utbekommande, oaktadt efter nämnda tids förlopp utfärdad allmän
kungörelse, vederbörlig anmälan icke inom natt år derefter hos E. K. M:s befallningshafvande
egt rum; och då således ringa sannolikhet förefinnes, att anspråk
på återlyftning af dessa medel framdeles torde väckas, hafva Rikets
Ständer ansett endast ett mindre belopp böra, för sådana möjligen inträffande
fåll, hos Stats-kontoret reserveras, hvadan Rikets Ständer beslutat, att af
de uti E. K. M:s nådiga proposition omförmälda depositions-medel ett belopp
af 10,000 r:dr bör till Riksgälds-kontoret aflämnas och återstoden 795 r:dr
31 sk. 11 rst. för Stats-kontorets räkning i Rikets Ständers bank qvarstå, för
att användas till godtgörande af de fordringsanspråk, hvilka i förevarande hänseende
kunna i behörig ordning anmälas och styrkas; med iakttagande likväl,
att, i händelse de restitutioner af ifrågavarande beskaffenhet, hvilka framdeles
finnas böra ega rum, skulle till beloppet öfverstiga ofvannämnda dertill
afsatta
Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 86. 437
afsatta anslag, återstoden bör af Riksgälds-kontoret i vederbörlig ordning Statskontoret
tillhanda bållås.
Hvilket, såsom svar i ämnet, Rikets Ständer få bos E. K. ML i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 Maj 1848.
N:o 86.
Uppläst och godliändt hos Ridd och Adeln den 24 Maj 1848'
Preste-ståndet den 24 — —
Borgare-ståndet den 27 — —
Bonde-ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse } angående godtgÖrelse eller
afskrifning af åtskilliga utaf Stats-kontoret af under
händer hafvande medel bestridda utgifter.
(Stats-utsk. Uti., N:o 157.)
S. A. K.
Jemte den vid innevarande riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverkets
tillstånd och behof, har E. K. M. till Rikets Ständer öfveiiemnat en
af Stats-kontoret i underdånighet insänd förteckning å åtskilliga under åren
1842, 1843 och 1844, af under hand hafvande medel bestridda utgifter, tili
ett sammanräknadt belopp af 3,136 r:dr 37 sk. 3 rst., för den åtgärd, i afseende
på förskottens ersättande eller afskrifning, Rikets Ständer kunde finna
skäligt besluta5 och få, i afseende på de härvid ifrågakomma, nedanomförmälda
af Stats-kontoret förskottsvis verkställda, utbetalningar, Rikets Ständer, med
anledning af högstberörda nådiga hemställan, i underdånighet anmäla följande
derom fattade beslut, angående nemligen:
l:o vese- och traktaments-kostnads-ersättning till A. F. L Meurling, i
och för honom uppdragen undersökning, rörande tillverkning inom Kronobergs
län af falskt stämpladt papper, 600 r:dr.
Då nämnda uppdrag haft till följd upptäckt af tillverkning utaf falskt
stämpladt papper och således medfört gagn for det allmänna, så och enärserBih
till R. Sl. Prot. i8.f7 och 1848, 10 Sami. t Afd. IS
138 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 86.
skilda medel för godtgörande af de med uppdraget förenade kostnader icke
funnits att tillgå, hafva Rikets Ständer ansett berörda summa, 600 r:dr, höra
vid nästblifvande liqvid emellan stats- och riksgäldsverken å öfverskotten på
statsverkets inkomster afföras.
2:0 Till nedsättning i Upsala läns ränteri för fullföljande af kronans talan
uti ett al Svea Hofrätt den 9 Augusti 1843 afdömdt mål emellan kronan
och arrendatorn af Ryda kungsgård M. Stangenberg, angående ersättning för
husröta 1,815 r:dr 26 sk. 9 rst., jemte 5 procents ränta från den i Augusti
1841 tiH och med den 28 September 1843, 190 r:dr 42 sk. 6 rst., eller tillsammans
2,006 r:dr 21 sk. 3 rst., enligt Kongl, brefvet den 14 September 1843.
Som, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, Svea Hofrätts ofvannämnda
dom under den 22 September 1846 blifvit af E. K. M. i Dess Högsta domstol
i nåder fastställd och kronans skyldighet att omförmälda belopp utgifva,
således är slutligen bestämd, hafva Rikets Ständer funnit, det ifrågavarande
2,006 r:dr 21 sk. 3 rst. höra, på enahanda sätt som det uti föregående punkt
omnämnda förskott, afföras.
3:o Kronan ådömd kostnadsersättning, 13 r:dr 16 sk., uti en rättegång
emot bruksegaren B Beskows sterbhusdelegare angående egande-rätten tili
åtskilliga laxfisken i Ljusna eif, hvilken summa, för fullföljd af kronans talan,
blifvit, jemlikt Kongl, brefvet af den 29 September 1843, å depositionsräkning
i Öfverståthå liare-embetets kansli nedsatt.
Efter vunnen upplysning, att jemväl denna statsverket ålagda ersättningsskyldighet
blifvit genom E. K. Ms nådiga dom af den 20 Januari 1846, fastställd,
hafva Rikets Ständer beslutat, det berörda 13 ralr 16 sk. likaledes höra
uti liqviden emellan Stats-kontoret och Riksgälds-kontoret å öfverskotten
på statsverkets inkomster afföras.
4:o Ersättning åt protokolls-sekreteraren Heurlin, i egenskap af sekreterare
hos kyrkolags-kommitteen, för förlorade löneinkomster, enligt Kongl, brefvet
den 29 September 1843, 400 ralr.
Då protokolls-sekreteraren Heurlin tillförene fått, under den tid han bestridt
sekreterarebefattningen hos bemälda kommitté, uppbära arfvode, svarande
emot hvad han, i följd af nämnda tjenstgöring, måst af sin protokollssekreterarelön
afstå, samt detta förhållande blifvit af Rikets Ständer, enligt
hvad deras underdåniga skrifvelse den 26 Mars 1845 utvisar, lemnadt utan
anmärkning, hafva Rikets Ständer förordnat, att jemväl nu förevarande lika
beskaffade löneersättning, 400 ralr, skall genom beloppets afförande å statsverks-inkomsternas
öfverskott varda godtgjord.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;o 8j.
139
5:o Till ledamoten i kyrkolags-kommittéen, professoren doktor Thomander,
rese- och traktamentskostnads-ersättning, enligt högstberörda Kongl, bref
af den 29 September 1843, 117 rxlr.
Enär för bestridande af utgifter utaf förenämnda beskaffenhet serskilda
medel icke blifvit anvisade, hafva Rikets Ständer beslutat, att, i öfverenstämmelse
med hvad uti dylika fall tillförene egt rum, omförmälda 117 rxlr skola
i liq viden med Riksgälds-kontoret å merberörda öfverskott afföras.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 Maj 1848.
N:o 87.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den a4 Maj 1848.
Preste-slåndet den 24 — —
Borgare-ståndet den 27 — —■
Bonde-ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af gransk
ningen
utaf de under Kommers-kollegii förvaltning ställde
fonder och medel. (Stats-utsk. Uti., N:o 161.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer till pröfning förehaft hvad deras åren 1845 och
1847 församlade revisorer, vid granskning af de under Kommers-kollegium
ställda fonder och medel, i åtskilliga omständigheter anmärkt och hemställt,
hafva Rikets Ständer deröfver fattat följande beslut, som hos E. K. M. nu härmed
i underdånighet anmälas:
l:o Under förmälan, det de, rörande sättet och vilkoren för pröfning och
afgörande af frågor om fordringars afskrifvande i manufaktur-diskontens räkenskaper,
uti Piikets Ständers underdåniga skrifvelse den 8 Augusti 1815
samt Kongl, brefvet den 1 Oktober 1817 meddelade stad gauden hvarken bestämdt
antydde, af hvilken myndighet så beskaffade afskrifningsfrågor skulle
pröfvas och afgöras, eller fullständigt uppgåfve de grunder, som härvid borde
iakttagas, hafva revisorerne hemställt, att bestämda föreskrifter angående dessa
ämnen måtte i behörig ordning ut färdas j och som Rikets Ständer, lika med
i40 Expeditions-TJtskoltets Förslag till und. Skrifvelse, Nto 8j.
revisoKihie, anse angeläget, att ett bestämdt stadgande, angående behandlingsoeh
pröfningssättet af manufaktur-diskonten rörande afskrifningsfrågor, varder
till framtida efterrättelse meddeladt, helst den i ofvanåberopade Kongl, bref
för sådane frågors behandling stadgade grund icke synes ega tillfyllestgörande
bestämdhet och tillämplighet, serdeles vid förekommande frågor om afskrifning
för ännu lefvande gäldenärer, få, i betraktande häraf, och då hvad sorn
rörande likartade ärendens behandling hos andra utaf allmänna medel bildade
låneinrättningar vanligen är stadgadt, enligt Rikets Ständers åsigt, jemväl bör
iakttagas i afseende på manufaktur-diskontens fordringar, hos E. K. M. Rikets
Ständer underdånigst anhålla, det bestämda föreskrifter, ej mindre angående
behandlingen och afgörandet af hädanefter förekommande frågor om afskrifning
af manufaktur-diskontens låne-fordringar, än äfven rörande de grunder,
som vid dylika afskrifningars beviljande böra tillämpas, måtte varda af E. K.
M. i nåder fastställda och vederbörligen kungjorda.
2:o I anledning af den, enligt Kongl, brefvet den 23 Januari 1843,
kommers-rådet, hofmarskalken Leijonmarck tillerkända förmån att, jemte
kommers råds-lönen, till hvars uppbärande såsom pension han, vid uppnådd
67 års ålder och en tillryggalagd tjenstetid af 52 år, var berättigad, under
sin återstående lifstid tillika bibehålla det arfvode af 275 r:dr årligen, hvilket
Leijonmarck, i egenskap af kommers-råd och föredragande för manufakturdiskontens
ärenden, åtnjutit, hafva revisorerne anmärkt, att denna förmån icke
öfverensstämde med hvad i dylika fall vore i allmänhet stadgadt och derjemte
innefattade ett prejudikat, sorn vid framdeles förefallande pensionsfrågor
skulle kunna åberopas.
Med godkännande af denna revisorernes yttrade åsigt och då gällande
författningar, angående ålderstigne civile einbets- och tjenstemäns berättigande
att efter afskedandet i egenskap af pensioner bibehålla sina å stat innehafvaiule
löner, icke medgifva en dylik rättighet i afseende å de med tjensterna
förenade serskilda arfvoden, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
att vid framdeles förekommande frågor om pensioner för embets- och tjenstemän,
sorn åtnjuta arfvoden från manufaktur-diskontens medel, något undantag
från hvad gällande författningar i allmänhet stadga, angående pensionsbeloppens
bestämmande, icke måtte beviljas.
1 Ivad revisorerne, under granskningen af ifrågavarande fonder och memedel,
i öfrigt anmärkt eller till framtida iakttagande föreslagit, hafva Rikets
Ständer ansett böra förfalla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 Maj 1848.
Expedilions-Ulskotlels Förslag lill und. Skrifvelse, N.o 88.
14 i
N:o 88.
Uppläsl och godkändt hos Ridd och Adeln den a4 Maj 1848.
Presle-ståndet den 24 — —
Borgare-ståndet den 27 — —
Bonde-ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förändring uti
beräkningen af s. k. straffränta för lån utaf manufakturdiskontfonden.
(Stats-utsk. Ull., N:o 162.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, för vinnande af enkelhet vid ränteliqviderne för
de af banko-diskonten meddelade lån, beslutat, att för de diskontlån, som icke
sednast fjorton dagar efter förfallotiden blifvit inbetalda eller genom omsättning
liqviderade, bör sex procents ränta, utan bevillningsafdrag, beräknas
från förfallodagen; så och enär enahanda skäl, som vid bestämmandet af straffräntan
för dessa lån kunna göra sig gällande, äfven förekomma i afseende på
ränteberäkningssättet för försummad inbetalning af förfallna lån utaf manufaktur-diskontfondens
medel, få, enligt derom väckt förslag, Rikets Ständer
underdånigst anhålla, att samma beriikningssätt, som, till följd af Rikets nu
församlade Ständers beslut, kommer att tillämpas i afseende på straffräntan
för Rikets Ständers banks diskontlån, måtte af E. K. M. föreskrifvas för enahanda
ränta å de lån, som af manufaktur-diskontfondens medel, från och
med nästkommande års början, varda utlemnade.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 Maj 1848.
142
Expeditions ~Utskotte(s Fur slag lill und. Skrifvelse t N.o 89.
N:o 89.
Uppläst och godkänd t hos Ridd. och Adeln den 24 Maj 1848.
Preste-ståndet den 24 — —
Borgare-ståndet den 27 — —
Bonde-ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse3 angående förändradt
sätt för utö/vande af församlingarnes gransknings rätt öfver
Pastorernes redovisning för kyrkornas medel.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet, N:o 4.)
S. A. K.
Som den församlingarne tillkommande granskningsrätt i afseende å den
redovisning öfver kyrkornes inkomster, hvilken af pastorerne afgifves, i allmänhet
lärer endast sålunda utöfvas, att räkenskaperna för sistförflutna ecklesiastik-året
vid den s. k. Valborgsmässo-sockenstämman i kyrkan uppläsas, men
häraf blefve en följd, att församlingshoerne, oansedt de afhöra uppläsandet och
läkningarna äfven underteckna, ändock sakna tillfälle att pröfva, huruvida
dessa till alla delar öfverensstämma med verkliga förhållandet, helst fullständig
kännedom härom icke lämpligen kan uti kyrkan inhemtas, har hos Rikets
Ständer blifvit föreslaget, att inom hvarje församling årligen uti Mars eller
början af April månad vid allmän sockenstämma må, bland bofaste män
inom socknen, väljas revisorer, hvilka skulle granska alla räkenskaper för kyrkan,
som af pastor eller andra uppbördsman för året blifvit förde; för hvilket
ändamål pastor ålåge att så tidigt sammankalla revisorerne, att de vid den
blifvande Valborgsmässo-sockenstämman kunde skriftligen gifva tillkänna sina
anmärkningar, ifall sådane skulle förefinnas, och hvilka, om de i samråd med
pastor icke kunde afgöras, borde, jemte räkningarna, öfversändas till konsistorium,
som hade att dermed lagligen förfara; och skulle revisorerne jemväl,
då anmärkningar öfver räkenskaperna icke egt rum, sitt godkännande derå
anteckna.
Rikets Ständer hafva detta förslag i öfvervägande tagit; och enär en föregående
granskning å församlingens sida af kyrkans räkenskaper, innan desamma
vid sockenstämma uppläsas, synes Rikets Ständer destomera lämplig, sorn
ett närmare öfverseende af dessa räkenskaper icke torde kunna vid sockenstämma
medhinnas, få Rikets Ständer, som i öfrigt inhemtat, att dylika före
-
Expeditions-Utskotlets Förslag till tind. Skrif v else j N-o o.
143
gående revisioner redan på flere ställen ega rum, för vinnande af bestämd
föreskrift i ämnet, underdånigst anhålla, det E. K. M., genom utfärdad förordning,
utan rubbning af de föreskrifter, hvilka i afseende på granskning af
kyrkornas räkenskaper genom serskilda författningar redan äro gifna, täcktes i
nåder stadga, att nämnde räkenskaper skola undergå revision af ombud, dem
församlingen må ega att för sådant ändamål å allmän sockenstämma utse;
hvarefter revisionsberättelsen jemte räkenskapsförarens förklaring öfver framställda
anmärkningar, der sådana egt rum, böra å den för räkningarnes uppläsande
bestämda sockenstämma församlingen delgifvas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 Maj 1848.
N:o 90.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Maj 1848.
Preste-ståndet den a4 — —
Borgare-ståndet den 27 — —
Bonde-ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse om ändring i Kongl,
kungörelsen den 5 Mars i83ij i fråga örn tiden, då auktion
å landet bör vara slutadr
(Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-utsk. Bet., N:o 9.)
S. A. K.
Sorn, uti Kongl, kungörelsen den 5 Mars 1831, tiden, då auktion å landet
bör vara slutad blifvit bestämd, i afseende å auktioner, som hållas från
och med den 15 Mars till och med den 15 Oktober, till klockan nio, och
för dem, som förrättas under den öfriga delen af året, till klockan sju eftermiddagen,
men, efter hvad kändt är, flertalet af auktioner på landet, i anledning
af den instundande afflyttningstiden, hållas i början af Mars månad,
hafva, på grund af denna omständighet och med fästadt afseende å de svårigheter,
som till följd af auktionsförrättningens tidiga slut, för varornas föryttrande
under nämnde förhållanden kunna uppkomma, Rikets Ständer skolat
hos E. K. M. i underd. hemställa, att, med bibehållande i öfrigt af de uti
144
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o gu
ofvan åberopade kungörelse den 5 Mars 1831 gifna föreskrifter, stadgas måtte,
det auktioner å landet, hvilka hållas från och med den 1 Mars till och med
den 15 Oktober, få fortsättas till klockan nio eftermiddagen.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 Maj 1848.
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i fråga huruvida Kongl,
förordningen den ig Maj 184S> angående giftorätt och morgongåfva
j eger retroaktiv verkan eller ej.
(Lag-utsk. Bet., N:ris 15 och 42).
S. A. K.
Enär den utaf E. K. M. under den 19 Maj 1845 i nåder utfärdade och
den 14 derpåföljde September till efterlefnad kungjorda förordning, upptagande
åtskilliga af E. K. M. jemte Rikets Ständer beslutade förändringar i lagstiftningen,
angående arf- och giftorätt samt morgongåfva, saknar uttrycklig
föreskrift, beträffande den verkan, som den sålunda stiftade nya lagen kan utöfva
på makars rättigheter i de äktenskap, hvilka voro ingångna, innan densamma
Iredde i verksamhet, eller huruvida de förändrade stadgandena höra
tillämpas vid bestämmande af berörda rättigheter, då upplösning af äktenskapet
eller bodelning inträffade, har hos Rikets nu församlade Ständer fråga
förekommit rörande behofvet deraf, alt en förklaring i omförmälda hänseende,
eller hvad anginge giftorätt och morgongåfva, blefve beslutad, destohellre sorn
skiljaktiga åsigler 0111 lagföntnd ringa nies verkan på äldre äktenskap skola försports
bland både domare och skiftesmän i alla delar af riket.
Vid öfvervägande af denna framställning hafva Rikets Ständer såsom grutidSatts
antagit, att en ny lag ej kan medföra tillbakaverkande kraft eller rubba
för
-
N:o 91.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln
den a4 Maj 1S48.
Pi este-slåndet
Borgare- ståndet
Bonde-ståndet
den 24 —
den 27 —
den 27 —
Expeditions-U (skottets Forslag till und. Skrifvelse, N.o QU 145
förut, under skydd af gällande lagar, uppkomna rättigheter. Mot tillämpningen
af denna grundsatts på förevarande fråga har väl blifvit anmärkt, att,
enär nu ifrågaställde, af äktenskapet härflytande, rättigheter först skola inträda
vid delning af makars bo, hvilket dittills utgör en deras gemensamma egendom,
någon annan lag ej bör utgöra regel för rättigheternes bestämmande, än
den vid delningen gällande, oell att således de i afseende på giftorätt och
morgongåfva i 1734 års lag meddelade, numera förändrade, stadganden helt
och hållet upphört att tjena till efterrättelse, sedan den förändrade lagen inträ
dt i verksamhet5 men, enligt Rikets Ständers tanke, förfaller denna anmärkning
vid en närmare granskning af hvad ofvannämnde lag innehåller, angående
makars rättigheter i omförmälde hänseende.
Hvad giftorätten angår, så innefattar 1734 års lag, i 10 kapitlet Gifterinåls-baiken,
allmänna föreskrifter för ordnandet af makars ifrågaställda egendoms-förliållande,
samt följaktligen ej allenast angående den egendom, hvari
de skola njuta giftorätt, utan äfven om vidsträcktheten af hvardera makens
rätt. 1 denna del har emedlertid lagstiftaren förut i 8:de kapitlet nämnda
balk lemnat makar frihet att före äktenskapet sjelfva bestämma, hvaraf följer,
att tillämpningen af berörda allmänna föreskrift blifvit gjord beroende deraf,
huruvida makarne begagnat nämnda frihet eller på det af lagen anvisade sätt
ordnat sina angelägenheter. Men häraf är åter en följd, att, då makar i förenämnda
fall icke träffat någon öfverenskommelse, utan låtit sig nöja med
hvad lagen i allmänhet derom förordnar, detta förordnande, i hänseende till
samma makar, antagit egenskap af förord eller utgör den af dem antagna
grund för hvarderas delaktighet i deras gemensamma bo. Och denna tysta
öfverenskommelse måste ega samma förbindande verkan, som den uttryckliga,
den der lika litet sorn andra lagliga aftal lärer kunna af lagstiftaren häfvas,
utan tillintetgörelse af den säkerhet och ordning i samhället, hvars befästande
måste utgöra hans högsta omsorg.
I och med äktenskapets ingående hafva jemväl, enligt 1734 års lag, makarnes
deraf härflytande rättigheter ej allenast blifvit bestämda, utan äfven
inträdt, hvarom lagen uttalat sin försäkran i de serskilda stadganden, den i
ämnet meddelar. Så bjuder den, uti 10 kapitlet åberopade balk, bland annat,
uti första §, att, när man och hustru sammanvigde äro, då eger hvardera
giftorätt i boet, samt bestämmer i andra rum vidsträcktheten af hvarje
raakas sålunda egande rätt, jemte betryggande af den ena makans rättigheter
i boet emot förgörelse af den andra. Då nu ett äktenskap blifvit knutet under
skydd af en lag, som uttryckligen utstakat och tryggat makars genom
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 1848, 10 Sami. 1 Afd. 19
146
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse> N.o 91,
föreningen uppkomna rättigheter i deras bo, är häraf än mera uppenbart, att
en tillkommen förändring i samma lag ej kan rubba dessa rättigheter eller
upphäfva de vilkor, hvarunder makarne sig förenat, samt följaktligen att 1845
års förändrade lagstiftning ej kan inverka på de förhållanden, som i denna
del genom ett förut ingånget äktenskap uppkommit.
Beträffande sedermera morgongåfva, så är äfven hustrus rätt dertill, efter
1734 års lag, genom äktenskapet förvärfvad. Mannen skulle dock före äktenskapet
densamma noga bestämma; men för den händelse, att han dog, ritan
att hafva morgongånga utläst, utstakade lagen, hvad hustrun borde njuta.
Hon visste således vid äktenskapets ingående sin rätt i detta hänseende, antingen
genom mannens utfästelse eller på grund af lagens stadgande; och vid
sådant förhållande synas ofvananförda skäl emot 1845 års lagforändriiags inflytelse
på makars giftorätt och derpå grundade förhållanden i förut ingångna
äktenskap jemväl gälla emot en utsträckning af samma lagförändring till
hustrus rätt att njuta morgongåfva.
Härförutan hafva Rikets Ständer lemnat uppmärksamhet åt det oskiljaktiga
sammanhang, sorn råder emellan den skedda inskränkningen i hustrus så
beskaffade rätt och förändringen i giftorätten. Enligt 1734 års lag, skulle nemligen
den hustru, som öfverlefde sin man, efter landsrätt, eller då hennes
giftorätt var hälften mindre än mannens, njuta morgongåfva, ehvad makarne
hade barn eller ej, hvaremot hon, efter stadsrätt, eller då giftorätten var lika,
ej egde taga morgongåfva, derest hon efter mannen hade barn. Om nu hustruns
större rätt i förevarande hänseende, efter landsrätt, egde en grund i
hennes mindre giftorätt, var deraf ock en följd, att lagstiftaren, då han utvidgade
giftorätten och deri införde den jemlikhet emellan makar, som förut,
efter stadsrätt, egt rum, ej kunde bibehålla olikheten i afseende på rättigheten
tili morgongåfva. Och inses häraf, att inskränkningen i berörda rättighet
ej kan komma i fråga, utan i sammanhang med tillämpning af den nya giftorättslagen.
Som emedlertid de genom Kongl, förordningen den 19 Maj 1845 skedda
förändringar i lagstiftningen om giftorätt och morgongåfva, i anseende till saknaden
af uttrycklig bestämmelse, kunna, med anledning af författningens lydelse,
gifvas en vidsträcktare verkan, än den, sorn öfverensstämmer med Rikets
Ständers ofvan yttrade åsigter, och då lagstiftarens mellankomst alltså synts
Rikets Ständer nödig för undanrödjande af den osäkerhet och oreda, hvartill
berörda förhållande kan föranleda, hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat
den förklaring, att, genom Kongl, förordningen den 19 Maj 1845, angående
förändring i vissa delar af lagens stadganden om giftorätt och morgongåfva,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse > N:o 9 i. 147
någon rubbning icke skett i makars rättigheter och skyldigheter i bo uti de
äktenskap, hvilka äro ingångna förr, än berörda författning blef till efterlefnad
kungjord.
Hvilket Rikets Ständers få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 27 Maj 1848.
N:o 92.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 24 Maj 1848.
Preste-ståndet den —» —
Borgare-ståndet den 27 — —
Bonde-ståndet den 27 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående en fyranläggning
å skäret Skomakaren eller Simpnäs klubb.
(Allm. Besv.- o. Ekon.-utsk. Uti., Ntris 17 och 70.)
S. A. K.
Jemte förmälan, hurusom klagomål ofta skola försports deröfver, att en
fyrinrättning saknas å skäret Skomakaren eller Simpnäs klubb, beläget uti inloppet
till Stockholms norra skärgård, och hvarest endast en s. k. känningsbåk
för närvarande finnes, har hos Rikets Ständer blifvit yrkadt, att undersökning
i berörda afseende måtte företagas, på det att det uppgifna beliofvet
af en ledfyr å nämnde skär måtte varda tillförlitligen pröfvadt, och nödige
befunne åtgärder derefter vidtagas.
Rikets Ständer hafva denna fråga i öfvervägande tagit; och enär en ledfyr
å ifrågavarande skär eller annan tjenlig! plats i granskapet deraf tvifvelsutan
skulle blifva af väsendtlig nytta för sjöfarande, i anseende till dess läge
vid inloppet från Ålands haf till Stockholms skärgård, få hos E, K. M, Rikets
Ständer i underd, anhålla, att en undersökning om behofvet och möjligheten
af en fyranläggning å skäret Skomakaren eller Simpnäs klubb, eller å annan
tjenlig plats i granskapet deraf, måtte företagas, samt att E. K, M. sedermera
läcktes, i anledning deraf, vidtaga de åtgärder, hvartill omständigheterna kunna
föranleda.
Rikets Ständer framhärda &c,
Stockholm den 27 Maj 1848.
148
Expcä i iio ns-Ut skott eli Förslag till und Skrifvelse, N.o g3>
N:o 93.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3i Maj 1848.
Preste-ståndet den 3i — —
Borgare-ståndet den 3i — —■
Bonde-ståndet den 2 Juni —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i fråga om upphörande
af Invalid-inrättningen d Ulriksdal.
(Stats-utsk. Uti., ±S:o 131.)
S. A. K.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, uti underd. skrifvelse af den 22
Febr. 1845, förnyat den vid 1840—1841 årens riksdag gjorda anhållan, dels
att invalid-inrättningen å Ulriksdal måtte upplösas och dervarande Kongl. Slott
blifva för sin egentliga bestämmelse eller annat ändamål ledigt, dels ock att
nådig framställning måtte till Rikets Ständer aflåtas 0111 användande af hivalidhusfondens
tillgångar på ett sätt, hvarigenom det med dessa medel afsedda
ändamål kunde befrämjas, så bar E. K. M., genom till Rikets nu församlade
Ständer aflåten skrifvelse, täckts i nåder tillkännagifva, det E. K. M. redan
gått Rikets Ständers önskan 0111 förändring med invalidernes underhåll sålunda
till mötes, att E. K. M., såsom en förberedande åtgärd lill den ifrågasatta
förändringen, förordnat, att tillsvidare ingen invalid linge å Ulriksdal intagas,
i följd hvaraf invalidernes antal förminskats under de tvänne sista åren från
82 till 54; hvarjemte E. K. M., under förklarande, att det vore angeläget, att
städse ega nödiga medel, för att åt sådane afskedade och i behof stadde krigsmän,
för hvilka invalid-inrättningen varit afsedd, kunna på annat sätt bereda
vård och underhåll, förbehållit Sig, att de till nämnda inrättning anslagna
hemmansräntor, äfvensom invalidhusfondens samlade kapital, fortfarande och
allt framgent förblefve till E. K. M:s nådiga disposition, så att de af berörda
räntor och kapital inflytande årliga tillgångar måtte efter behof kunna användas
till pensioner och gratifikationer åt sådane afskedade krigsmän af så
väl armeen som flottan, hvilka, enligt nu gällande föreskrifter, kunde å invalid-inrättningen
intagas, samt uppkommande öfverskott tilläggas den redan befintliga
kapital-fonden; och ansåge E. K. M. pensionernes belopp kunna bestämmas,
på sätt i Rikets Ständers förrberörda underd. skrifvelse jemväl blifvit
föreslaget, nemligen till 200 r:dr för officer, 133 r.dr 16 sk för underofficer
och 80 r:dr för korporal eller soldat, hvilket sistnämnda belopp dock borde
kunna förhöjas, när serskilda omständigheter dertill föranledde.
Expeditions-Vtskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.O q4-
149
Rikets Ständer, som icke liaft något ätt erinra emot det af E. K. M. i
nåder gjorda förbehåll, hafva alltså lemnat bifall dertill, att de invalidinrättningen
anslagna liemmansräntor och invalidhusfondens samlade kapital fortfarande
såsom hittills må förblifva till E. K. M:s nådiga disposition; anhållande
Rikets Ständer i underd., att E. K. M. täcktes i en icke aflägsen framtid
sätta Sin i nåder tillkännagifna afsigt, angående invalid-inrättningens upphörande,
i verkställighet, och då i nåder förordna att, om de vid oftanämnde
inrättning anställda tjenstemän äro berättigade till större eller mindre pensioner,
sådane höra utgå af inrättningens egna tillgångar och icke komma att
belasta den allmänna indra gnings-staten.
Hvilket Rikets Ständer få, såsom svar i ämnet, hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1848.
N:o 94.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3i Maj i8J8.
Preste-ståndet den 31 — —
Borgare-ståndet den 3i — —
Bonde-ståndet den 3 Juni —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående delaktighet i
Civilstatens pensions-inrättning för Borgmästare i rikets städer
utom Stockholm j äfvensom för kommissions-landtmätare.
(Stats-Utk. Uti., ]N:o 153.)
S. A. K.
Uti nådig skrifvelse af den 11 sistlidne Februari har E. K. M., på deri
anförde skäl, föreslagit Rikets Ständer, att de, under förutsättning af borginästarnes
och kommissions-landtmäbarnes upptagande till delaktighet i civilstatens
pensions-inrättning, vid sista riksdag beviljade anslag af tillhopa 8,800
r:dr, deraf blifvit beräknade 4,000 r.dr för borgmästare och 4,800 r.dr för
kommissions-landtmätare, måtte, oaktadt så beskaffad delaktighet icke kunnat,
af den anledning, som i högstberörde nådiga skrifvelse omförmäles, merbemälde
tjenstemän medgifva,s, för framtiden få utgå och ställas under förvalt
-
150
Expedilions-TJtskottets Förslag till tind. Skrifvelse, IV:o g 4.
liing af pensions-inrättningens direktion, för att genom dess försorg göras fruktbärande,
nied skyldighet för direktonen att af de derå inflytande räntemedel,
jemte de från delegarne i denna serskilda fond ingående afgifter, ombesörja
borgmästarnes i städerna utom Stockholm äfvensom kommissions-landtmätarues
samt deras enkors och barns pensionering, på sätt och efter de grunder,
som i sådant afseende kunna varda bestämda.
Vid pröfning af detta ärende har hos Rikets Ständer i betraktande förekommit,
hurusom behofvet af en pensions-inrättning för borgmästare i rikets
städer utom Stockholm samt för kommissions-landtmätare jemte deras enkor
och barn, äfvensom billigheten deraf, att detta ändamål genom bidrag af allmänna
medel befrämjas, äro af Rikets Ständer, hvilka sjelfve väckt fråga om
åtgärder för sådan pensionerings tillvägabrindande, ej mindre vid sistförflutna än
föregående riksdagar insedde och erkände, hvadan den omständighet att, såsom
ofvanberördt är, delaktighet uti civilstatens pensions-inrättning nu blifvit
bemälde tjenstemän förvägrad, icke utgör giltig anledning för Rikets Ständer
att frånträda det, under förutsättning af nämnda delaktighets medgifvande,
vid sisth riksdag fattade beslut om beviljande åt civilstatens pensions-inrättning
af ett serskildt årligt anslag af 8,800 r:dr. Men ehuruväl Rikets Ständer,
vid sådant förhållande, instämma uti det af E. K. M. i nåder framställda
förslag angående detta årliga bidrags ingående till en från civilstatens tjenstemanna-
samt enskilda enke- och pupill-fonder afskiljd fond för pensionering
af borgmästare och kommissions-landtmätare samt deras enkor och barn, hafva
Rikets Ständer dock ansett meranämnda statsbidrag icke skäligen böra utgå
förr än från den tid, då, efter det erforderligt antal af nämnde tjenstemän sig
till deltagande i den serskilda pensions-inrättningen anmält samt delegarnes
årliga afgifter, pensions-beloppen och öfriga regie menta riska föreskrifter för samma
inrättning blifvit af E. K. M. i nåder fastställda, säkerhet eller åtminstone
sannolikhet är för handen att ifrågavarande pensions-anstalt må kunna, utan
behof af vidare understöd utaf allmänna medel, framgent ega bestånd. I öfverensstämmelse
härmed hafva Rikets Ständer alltså beslutat att, såsom bidrag
till en serskild fond för pensionering af borgmästare i rikets städer, utom
Stockholm, samt kommissions-landtmätare, jemte deras enkor och barn,åxiksgälds-kontoret
anvisa ett belopp af Åtta tusen åtta hundrade riksdaler, att till
direktionen öfver civilstatens pensions-inrättning årligen utbetalas, emot skyldighet
för direktionen att af de å nämnde anslag, hvilka genom dess försorg
böra förräntas, inflytande räntemedel, jemte de från delegarne i denna serskilda
fond ingående afgifter, ombesörja ifrågavarande pensionering, på sätt och
efter de grunder, som i sådant afseende varda af E K. M. i nåder bestämda;
Expeditions- Utskottets Förslag till und. Shrifvelsej 1V;0
151
dock att utbetalningen af ofvanberörda årliga anslag icke beräknas och vidtager
förr än från oell med det år, hvarunder meranämnda serskilda pensionsinrättning
af K K. M. förklaras vara i det skick, att densamma anses kunna,
utan behof af vidare statsanslag än det nu beviljade, uppfylla de med inrättningen
afsedda ändamål.
Hvilket, såsom svar å E. K. M:s till Rikets nu församlade Ständer aflåtna
nådiga skrifvelse i ämnet, Rikets Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1848.
N:o 95.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3l Maj 1848-
Preste-ståndet den 3l — —
Borgare-slåndet den 3i — —
Bonde-ståndet den 2 Juni —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående serskilda åtgärder
till hospitalsf ondens understödjande.
(Stats-utsk. Uti., N:o 154.)
S. A. K.
Sedan Seraphimer-ordens-gillet, jemte anmälan, hurusom, dels i följd af
de betydliga omkostnaderna för inrättandet af central-hospitaler och desammas
ordnande hufvudsakligen till kuranstalter för vansinnige, dels i anseende
till hospitalshjonens de senare åren betydligt ökade antal och derigenom uppkomna
tillökning i de årliga utgifterna vid liospitalerna, dels ock genom den
minskning i hospitalsfondens årliga inkomster, som varit en följd deraf, att
hospitalens utlånta kapitaler till större delen blifvit för ofvanberörda ändamål
medtagna och någon ränta å dem således icke vidare vore att påräkna, hospitalsfonden
blifvit försatt i den belägenhet, att dess årliga inkomster för framtiden
ej kunde blifva tillräckliga för hospitalens vidmakthållande, helst än
vidare förbättringar, nödvändiga nybyggnader och större reparationer förestode,
af sådan anledning ej mindre fästat E. K. M:s nådiga uppmärksamhet å
angelägenheten deraf, att hospitalsfonden blefve befriad från en derifrån ut
-
152
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, W;0 $5.
gående, men, efter Seraphimer-ordens-gillets tanka, för densamma främmande
utgift, nemligen omkostnaderne för brottslingar, som uppgifvas hafva, vid begåendet
af sina missgerningar, varit eller ock efteråt blifvit vansinniga och på
sådan grund af domstolarne frikallats från ansvar, med förklarande, att om
dem borde tagas sådan vård, att de ej vidare blefve för samhället vådliga,
hvilka brottslingar, enär annan utväg för deras vårdande saknats, måst å hospital
intagas, än ock i underdånighet anhållit om vissa andra för hospitalslöndens
betryggande nödige ansedda åtgärder, har E. K. M., enär vården af
omfönnälde brottslingar lämpligast syntes stå i sammanhang med fångbevakningen,
uti aflåten nådig proposition, föreslagit, det Rikets Ständer måtte bifalla,
att för vansinniga brottslingar, som nu äro å hospitalen i Riket intagne
eller derstädes framdeles inkomma, må af det anslag å riksstaten, som för
fån g v årds-anstalterne är stäldt under styrelsens för fängelser och arbetsinrättningar
disposition, till Serapliimer-ordens-gillet för liospitalsfondens räkning uppå
skeende reqvisition årligen utbetalas 5,000 r:dr banko, intilldess anstalterne i
afseende på fångvården blifvit i den mån ordnade och fullkomnade, att dervid
beredes tillfälle för vansinniga brottslingars intagande å korrektions-inrättning
och hospitalen blifva från omsorgen för dem helt och hållet befriade ■, i
sammanhang hvarmed E. K. M. till Rikets Ständers pröfning öfverlemnat,
huruvida ett af Seraphimer-ordens-gillet utur salpeterfonden upptaget lån,
till belopp af 48,000 r:dr, finge i räkenskaperna afskrifvas.
Rikets Ständer hafva tagit innehållet af högstherörda nådiga proposition
i behörigt öfvervägande; och dä hufvudsakliga ändamålet med ifrågavarande
vansinniga brottslingars emottagande uti hospitalen onekligen är att dem derstädes
förvaraj på det såmedelst må förebyggas de vådor för allmänna säkerheten,
hvilka eljest vore att befara, samt dessa brottslingars kurativa behandling
deremot måste betraktas såsom jemförelsevis af underordnad vigt,
synas de för deras vårdande och underhall i hospitalen erforderliga kostnader,
hvilka egentligen utgöra en för liospitalsfondens bestämmelse främmande utgift,
rätteligen böra af fång vårds-anslaget bestridas, äfvensom, med hänsigt till
de väsendtliga olägenheter, hvilka, på sätt i E. K. M:s nådiga proposition finnes
antydt, för hospitalsinrättningarne uppkomma dels derigenom,, att derstädes
inneslutna vansinniga förbrytare måste serskildt och med mera nog--  gra tibet bevakas, hvaraf åter ökade omkostnader för hospitalen uppstå, dels
ock i anseende del-till, att deras vistelse bland hospitalshjonen hos dessa vacker
obehagliga och för deras tillfrisknande menliga intryck, Rikets Ständer
dela den af E. K. M. yttrade åsigt, rörande lämpligheten deraf, att vården af
Expeditions-TJ tskoltets Förslag till und. Skrifvelse, No q5.
153
Ifrågavarande brottslingar varder, så snart sådant låter sig verkställa, från
hospitalen på korrektions-inrättningarne öfverflyttad. För bestämmande åter
af det bidrag utaf anslaget för fångvården, hvilket emedlertid och intilldess
sistnämnda förändring kan tillvägabringas må vara för hospitalsfonden behöfligt
till bestridande af utgifterne för meranämnda brottslingars vård och underhåll,
synes jemväl, i likhet med hvad i E. K. M:s nådiga proposition blifvit
framstäldt, kostnaden för de å södra korrektions-inrättningen i Stockholm
förvarade fångar, hvilken kostnad för hvarje person utgör omkring 166 r:dr
för året, kunna tagas till grund, så att följaktligen för de 31 vansinniga brottslingar,
hvilka i början af December månad sistlidet år befunno sig å hospitalen,
skulle åtgå 5,146 r:dr årligen. Rikets Ständer hafva allså funnit skäligt
medgifva, att af det å riksstatens andra hufvudtitel uppförda, till styrelsens
öfver fängelser och arbetsinrättningar disposition ställda, anslag till fångars
vård och underhåll må till Seraphimer-ordens-gillet, uppå skeende reqvisition,
för hospitalsfondens räkning årligen utbetalas 5.000 r:dr, att användas
till underhåll och vård af vansinniga brottslingar, hvilka å hospitalen i riket
för närvarande äro eller framdeles varda intagne, äfvensom att nämnda årliga
bidrag må fortfara, intilldess anstalterna för fångvården blifvit så ordnade och
fullkomnade, att vansinniga brottslingar kunna å korreklions-inrättning intagas
och hospitalen från omsorgen, för dem helt och hållet befrias.
Uti de underdåniga skrifvelser, som legat till grund för E. K. M:s nu
ifrågavarande nådiga proposition, har Seraphimer-ordens-gillet upplyst, att,
i följd af de utgifter, hospitalsfonden fått, hufvudsakligen för hospitalens centraliserande,
vidkännas till inköp af hus och tomter samt för verkställda nybyggnader,
hvilka kostnader från år 1825 tili 1845 års slut uppgått till
276,741 r:dr 32 sk. 9 r:st, icke blott hospitals-fondens kapital minskats till
6,500 r:dr, utan Ordensgillet äfven blifvit föranlåtet att, till bestridande af
nämnda omkostnader och andra nödiga utgifter vid hospitalen, åsamka sig
skulder, till belopp af 66,444 r:dr 21 sk. 4 rst, hvaraf 48,000 r:dr blifvit
såsom lån upptagna i salpeterfonden och återstoden, 18,444 r:dr 21 sk, 4 rst.,
till största delen utgjordes af medel, som utaf enskilde persöner blifvit donerade
och ställde under Ordens-gillets förvaltning, med föreskrift, huru årliga
räntan derå borde användas; att någon återbetalnings-skyldighet i afseende på
sist omförmälda medel, hvad kapitalbeloppen anginge, icke kunde komma i
fråga, helst i alla fall årliga räntan blefve, enligt testamentsgifvarnes föreskrifter,
af hospitalsfonden gulden och fonden för dem, äfvensom för räntan,
innehade i sina egendomar mångdubbel säkerhet, men att deremot, beträfBih.
till R. St. Prot. 1847 och 1848) 10 Sami. ; Afd. 20
154
Expeditions-VtskoUets Förslag till und. Skri/rclserj N.o $6.
faade nyssnämnda ur salpeterfonden erhållna försträckning, hospitalsfonden
saknade utvägar att anskaffa medel till återbetalning af detta lån.
Med lästad uppmärksamhet härå, äfvensom å de såsom skäl för merberörda
låns ifrågaställa afskrifning uti E. K. M:s nådiga proposition ytterligare
åberopade förhållanden, och då, enligt hvad derigenom blifvit ådagalagdt, den
betydliga minskningen i hospitalsfondens kapital-behållning tillkommit genom
de, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers önskan, vidtagna åtgärder för hospitalens
centraliserande och ändamålsenligare organisering; då fondens nuvarande
oförmåga att infria sina hos salpeterfonden upptagna lån icke annorlunda
än genom anvisande af serskildt stats-anslag kan afhjelpas, och då sistnämnde
fond, för uppfyllande af dermed afsedda ändamål, ingalunda är i
behof af den långifna summans återbekommande, hafva Rikets Ständer bifallit,
att ifrågavarande till hospitalsfonden från salpeterfonden utgifua lån, till
belopp af 48,000 r:dr, må få uti räkenskaperna alskrifvas.
Hvilket allt, till svar å E. K. M. högsberörda nådiga proposition, Rikets
Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1848.
N:o 96.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3i Maj 1846.
Preste-ståndet den 3i — —
Borgare-ståndet den 3i — —
Bonde-ståndet den a Juni —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse j angående en hemmansinnehafvarne
å Öland beviljad restitution af ränta eller skatt
för utmark. (Stats-utsk. Uti., N:o 155.)
S. A. K.
Uti en den 20 December nästlidet ur aflåten nådig skrifvelse, har E. K.
M. behagat dels gifva Rikets Ständer tillkänna, det E, K. M. i nåder bifallit
den af hemmansinnehafvarne på Öland sökta och af Rikets Ständer för deras
del medgifna återbäring från statsverket af hvad från och med 1841 blifvit
Expeditions-Utskottets Förslag till uncl. Skrifvelse, N:0 q6.
155
af bemälde hemmansinnehafvare i ränta för den å hemmanen på ön fördelade
utmark eller den så kallade Alfvaren erlagdt utöfver det belopp, utgörande
för Ölands norra mot 31 tunnor 7|| kappar och för södra mötet 58
tunnor 22/7 kappar, hälften råg och hälften korn, hvartill samma ränta eller
utmarksskatt genom Kongl, brefvet den 23 Juli sistlidet år är vorden för
framtiden bestämd, dock under vilkor, att de medel, hvilka sålunda komme
att restitueras, blefve använda för sådana ändamål, som för ön vore af gemensam
nytta, i hvilket afseende E. K. M. nådigst anbefallt Dess befallningshafvande
i Calmar län att, sedan Ölands innevånare genom lagligen valde
sockne-ombud blifvit vid sammanträde inför E. K. M:s befallningshafvande i
ämnet hörde, med underdånigt förslag rörande medlens disposition på ofvannämilde
sätt till E. K. M. inkomma, dels ock till Rikets Ständer öfverlemna
att för den beviljade restitutionen, belöpande till 774 tunnor 267 kappar,
hälften råg och hälften korn årligen, anvisa erforderligt belopp, att i behörig
ordning utgå efter den i orten gällande markegång under de år, för hvilka
skatten debiterats och återbäring nu komme att ske.
Efter inhemta lide af hvad E. K. M:s nådiga skrifvelse sålunda och i öfrigt
angående detta skattereglerings-ärende innehåller och sedan hos Rikets
Ständer framställning blifvit gjord derom, att så stor del af den beslutade
återbäringen, som tillkomme hvarje församling, måtte till densamma öfverlemnas,
för att efter dess eget godtfinnande kunna, serdeles vid ordnandet af
behötliga fattig-, arbets- och skolinrättningar, användas, hafva Rikets Ständer,
enär hufvudsaken, eller huruvida den ifrågaställda restitutionen bör ega runi,
redan blifvit behörigen afgjord, ansett sig nu endast hafva att tillse, om eller
i hvilken måtto de af E. K. M. nådigst föreslaga vilkor för medlens anvisande
kunna vara stridande emot hemmansinnehafvarnes rätt.
I sådant afseende har förekommit, att, vid den år 1835 föranstaltade
undersökning i orten, det blifvit ytterligare ådagalagdt, att de å hemmanen
på Öland fördelade utmarker icke blifvit på tvänne serskilda sätt och vid
olika tillfällen skattlagda, äfvensom att hemmansegarnes lagliga rätt i annat
afseende icke eller blifvit för nära trädd, vid hvilket förhållande Rikets Ständer
funnit sig vara fullt berättigade att, utan hinder af serskilda hemmansinnehafvares
anspråk på medlens återställande till de skattdragande, besluta
om vilkoren för dessa medels anvisande. I anledning häraf och då ifrågavarande
utmarksskatt, om än icke olagligen tillkommen, likväl, på grund af
ofvannämda undersökning, kan anses hafva varit alltför betungande, hafva,
med afseende jemväl å öns vitsordade behof af understöd till allmänt nyttiga
inrättningar, såsom ordnandet af folkskolor m. m., Rikets Ständer funnit det
156 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, Bi.o g?.
vara af rättvisa och billighet påkalladt, att, på sätt E. Iv. M. i nåder föreslagit,
ifrågavarande restitutionsmedel varda använda för sådana ändamål, sorn
för ön äro af gemensam nytta.
Rikets Ständer hafva alltså å Riksgälds-kontoret anvisat ett förslagsanslag
af trettiosex tusen riksdaler, att för den beviljade restitutionen användas, under
de af E. K. M. i nåder föreslagna ofvanberörda vilkor; skolande dessa
restitutioncr utgå efter de markegångspris, sorn i orten voro fastställde de år,
för hvilka skatten debitei’ats, men efter afdrag utaf derå möjligen skedda afkortningar
eller icke influtna restantier.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få härigenom hos. E. K. M.
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1848.
N:o 97.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3l Maj 1848.
Preste-ståndet den 3l — —
Borgare-ståndet den 3l — —
Bonde-ståndet den 2 Juni —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i fråga om upphörande
af s. k. liggetids- och nådårs-besparingar vid tillträden
af embeten och tjenster på rikets stat.
(Stats-utsk. Uti., N:o 164.)
S. A. K.
Sedan, i anledning af förekommen fråga örn upphäfvande af nu gällande
föreskrifter i afseende på de löne-innehållningar, hvilka under benämning af
vakans- och liggetids- samt nådårs-besparingar ega rum vid tillträdet af de
flesta militära och civila embeten och tjenster å rikets stat, E. K. M. inhemta
t underdåniga utlåtanden af Dess och rikets Stats-kontor samt direktionerna
för armens pcnsions-kassa, a mira 1 i te ts-kri gs manskassan och civil-statens pensions-inrättning,
de sistnämndas åtföljda af uppgifter rörande beloppet af omförmälda
lönebesparingar och dc ersättningsanslag, som, i händelse af dessa
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o t, 7.
157
besparingars upphörande, skulle erfordras, samt derefter de för beskattningsväsendets
jemte uppbörds- och redogörelse-verkets förenkling af E. K. M. i
nåder förordnade kommitterade i förevarande ämne afgifvit underdånigt betänkande,
bar E. K. M., som funnit de nu gällande stadganden om förslagsoeh
liggetids- samt nådårsbesparingar vara för statens embets- och tjenstemän
i allmänhet serdeles tryckande och den deröfver i en längre tid förda klagan
förtjent af ett billigt afseende, samt derjemte ansett de rörande meranämnda
löneinnehållningars beräknande, redovisande och utbetalande gifna,i flera fall
mindre bestämda och sinsemellan stridiga föreskrifter icke förenliga med den
ordning och enkelhet i uppbörds- och redogörelse verket, som af tidens kraf
och statsskickets beskaffenhet påkallades, uti en till Rikets Ständer den 12 November
sistlidet år aflåten nådig proposition, pä ofvannämnda med flera anförda
skäl, till Rikets Ständers medgifvande föreslagit, att de hittills under namn
af vakans- eller förslags-, liggetids- samt begrafningshjelps- eller nådärs-besparing
föreskrifna löne innehållningar och följaktigen den på samma löne-innehållningar
grundade rättighet för embets- och tjenstemäns sterbhus till begrafningshejlps
utbekommande måtte upphöra samt alla i statens tjenst anställde
personer få, från och med månaden näst efter den, hvarunder de blifvit utnämnde
eller förordnade, tillträda och uppbära de löner och arfvoden, hvartill
de, på grund af erhållna fullmakter, konstitutorialer eller förordnanden,
äro berättigade; varande uti den nådiga propositionen derjemte tillkännagifvct,
del E. K. M. ansa ge, att, vid förekommande frågor om utbetalning till
aflidne embets- och tjenstemäns sterbhus af de löne-innehåilningar, som i egenskap
af nådårsbesparing redan iakttagits eller ytterligare, intilldess skyldigheten
att aftjena begrafningshjelp förklaras hafva upphört, kunna varda iakttagna,
nu gällande föreskrifter borde fortfarande tjena till efterrättelse, samt de
utgifter, hvilka i sådant afseende komme att ega rum, af statsverket förskjutas,
emot ersättning från llikets Ständers Riksgälds-kontor på det sätt, att de
gjorda utbetalningarne upptoges i de föreskrifna årliga liqviderna med nämnda
kontor, angående statsverkets öfverskott och besparingar. Beträffande serskildt
åtskilliga landsstaten tillhörande personer, såsom länsmän, gevaldiger,
fångvaktmästare och fångknecktar m. fl., äfvensom de vid rikets kollegier anställde
kammardrängar, hvilka alla, jemlikt Kongl, brefven den 9 April 1733
och 9 Augusti 1734 samt Stats-kontorets cirkulär af den 20 Februari 1744,
hittills varit befriade från skyldighet att aftjena begrafningshjelp, men hvilkas
sterbhus sådant oaktadt fått, när dylike personer i tjernsten aflidit, såsom begrafningshjelp
uppbära sex månaders lön, har E. K. M., enär, med hänsigt
till desse personers knappa lönevilkor, billigheten syntes fordra, att deras
158
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o ffj.
sterbhus icke beröfvades en dem ifrån längre tid tillerkänd förmån, hvaraf
<le äfven hädanefter vore i lika hehof, föreslagit, att omförmälda serskilda
stadgandcn måtte för ifrågavarande personal fortfarande få tillämpas. Som emedlertid
upphäfvandct af nu gällande föreskrifter om ofvanberörda löneinnehållningar
icke kunde hringas till verkställighet med mindre, än att vederbörande
pensionsinrättiiingar försäkras om ersättning för de till deras kassor
anslagna och påräknade inkomster, hvilka genom förslags- och liggetidssamt
nådårs- eller hegrafningshjelps-hesparingarnes upphörande skulle förloras,
så och enär, enligt de från direktionerna öfver armens pensions- och amiralitets-krigsmanskassorna
samt civilstatens pensionsinrättning ytterligare infordrade
uppgifter, årliga inkomsten af ifrågavarande löne-besparingar, beräknad
efter medeltalet af 10 på hvarandra följande år för arméns pensionskassa och
civilstatens pensions-inrättning, samt af 5 år för armiralitets-krigsmaiiskassan,
hvilken sistnämnda endast från och med år 1841 varit till vakans- och liggetids-besparingars
uppbärande berättigad, utgjort för arméns pensionskassa
32,547 r:dr 37 sk. 1 rst., uti hvilken summa jemväl inbegripas de s. k. observationsmedlen,
som dock hade afseende icke blott på förenämnda lönebesparingar,
utan ock på andra kassans tillgångar, för amiralitetets krigsmanskassan
4,275 r:dr 39 sk. 6 rst. och för civilstatens pensionsinrättning 11,068
r:dr 14 sk., har E. K. M., som ansett dessa uppgifter utgöra en i möjligaste
måtto tillförlitlig grund för den ifragastälid a ersättningens bestämmande, till
Rikets Ständer öfverlemnat alt för omförmälda ändamål å riksstaten, i jemna
tal, uppföra de efter nämnda beräkningsgrund erforderliga anslag, nemligen
för
arméns pensionskassa  32,000:
amiralitets-krigsmanskassan  4,300:
och för civilstatens pensionsinrättning . . . •  11,000:
eller tillsammans 47,300 r:dr.
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende under pröfning; och hvad först
angår den för uppkomna lecligheter af embeten och tjenster uti gällande författningar
bestämda så kallade vakans- och förslags-liggetideu; så hafva Rikets
Ständer inhemtat, att densamma i allmänhet utgör, efter hvad i E. K.
Ms nådiga proposition jemväl omförmäles, för sådana civila tjenster, hvartill'
underdåniga förslag upprättas, tre månader, för de civila embeten och tjensler,
hvilka af E. K. M. omedelbarligen bortgifvas, tvä månader, samt för alla
militära embeten och tjenster fyra månader, allt med beräkning från och
med månaden efter den, under hvars lopp ledigheten inträffat, och under
Expedilions-Utskottets Forslag till und. Skrifvelse, N-o 37.
159
hvilken liggetid lönen icke får tillträdas af den, som till deremot svarande
embete eller tjenst befordrats. De löne-innebållningar, hvilka i följd häraf ega
runi, hafva, så vidt desamma eljest skulle såsom en verklig inkomst eller besparing
komma statsverket till godo, blifvit anvisade åt de för embets- och
tjenstemäns pensionering inrättade kassor, så alt, enligt det för armeens pensionskassa
den 10 Januari 1757 utfärdade första reglemente, denna kassa fått
på sig öfverlåtna lönebesparingar för vakans- och ligge-månaderne vid ledighet
af militära embeten och tjenster samt, enligt Rikets Ständers underd. skrifvelse
af den 2 September 1823 och E. K. M:s derpå grundade nådiga beslut
af den 27 November 1825, till civilstatens pensions-inrättning blifvit anslagen
den lönebesparing, sorn under vakans- och forslags-liggetiden dittills tillkommit
statsverket af sådana civila embeten och tjenstår, hvilka af E. K. M.
tillsättas; hvarjemte slutligen Amiralitets krigsmans-kassan, genom Kongl, brefvet
af den 15 Februari 1841, erhållit den förmon att tillgodonjuta vakansoch
liggetids-besparingarne efter afskedade embets- och tjenstemän vid sjöstaten-
och utvisa de genom vederbörande pensions-kassa-direktioners försorg uppgjorda
och Rikets Ständer tillhandakomma beräkningar, att beloppet af de under
åren 1830—1845 till arméens och civilstatens pensions-kassor influtne vakans-
och liggetids-besparingar utgjort i medeltal årligen, för förstnämnda
pensions-kassa 12,475 r:dr och för civilstatens pensions-inrättning 0,695 r:dr,
äfvensom att amiralitets-krigsmans-kassanunder åren 1842—1845 i dylika lönebesparingsmedel
uppburit per medium 2,055 ralr 34 sk. 1 rst. för året.
Fördelen af vakans- och liggetids-besparingarnes ifrågaställda upphörande
skulle naturligtvis, i följd af ofvan antydda olikhet emellan de för serskilda
embeten och tjeuster stadgade vakans- och liggetider, i första rummet
tillgodokomma militäre embets- och tjenstemän samt dernäst deni, som tillträda
sådana civila embeten, hvilka, utan föregånget förslag, af E. K. M. tillsättas.
Hvad åter angår de civila tjenster, hvartill underd. förslag af vederbörande
myndigheter uppgöras och till E. K. M. i underd. insändas, så enär
för dylika tjenster i allmänhet är stadgad en ansökningstid af 50 dagar samt
någon tid städse ytterligare måste åtgå, innan förslaget hinner upprättas och
ärendet, efter ytterligare tilländalupen 56 dagars liggetid, slutligen hos E. K.
M. pröfvas, blir häraf en ovilkorlig följd, att civila tjenster af nu ifrågavarande
beskaffenhet, äfven i händelse af vakans- och liggetidens borttagande,
förblifva obesatta under en tid, som fullt motsvarar de nuvarande vakansoch
liggemånaderne, hvadan alltså tillträdanre af dylika tjenster icke komme
att af den föreslagna förändringen hemta något egentligt gagn. Med anledning
af det i afseende på civila förslågstjenster ofvan anmärkta förhållande,
160 Expeditions-Utskotlets Förslag till lind. Skrifvelse N.o 97.
och då tvifvelsutan hädanefter, såsom hittills, ej sällan torde inträffa, att militära
embeten och tjenster, samt sådana civila, hvilka af E. K. M. omedelbart
bortgifvas, ej tillsättas före utgången af den månad, hvarunder ledigheten sig
yppat, måste således, jemväl efter upphäfvande af de rörande vakans-besparingarne
nu gällande bestämmelser, fortfarande uppkomma dylika löne-inneliållningar,
hvarigenom för statsverket bereddes godtgörelse för en betydlig del
af de anslagssummor, hvilka skulle till pensions-kassorna utbetalas såsom ersättning
för dem nu tillkommande vakans- och liggetids-besparingar. Dä
emedlertid, i saknad af en på erfarenhetsförhållande grundad utredning rörande
beloppet af de löne-innehållningar, sorn, efter vakans- och liggetidsförfattningarnes
upphörande, skulle/i följd af uppskof med embetens och tjensters
tillsättande, fortfarande vara att påräkna, Rikets Ständer icke äro i tillfälle
att ens approximativt beräkna den kostnad, statsverket skulle komma att
genom de till pensions-inrättningarne utgående årliga ersättningsanslagen tillskyndas,
hafva Rikets Ständer, ehuru fullkomligt erkännande nyttan och ändamålsenligheten
af den med ifrågavarande förändring åsyftade förenkling i
redogörelse verket, likväl funnit sig för närvarande icke kunna bifalla, hvad uti
den nådiga propositionen blifvit föreslaget, rörande tipphörandet af de under
namn af vakans- eller förslags-liggetidsbesparingar utgående löne-innehållningar
samt anvisandet af årliga statsanslag till vederbörande pensions-kassor, såsom
ersättning för deraf hittills åtnjutna inkomster.
Beträffande åter den sednare utaf ifrågavarande löne-innehållningar, nådårsbesparing
eller begrafningshjelp, så hafva Rikets Ständer visserligen funnit
de till stöd för nådårs- och begrafningshjelps-besparingars upphörande i
högstberörda nådiga proposition åberopade grunder vara giltiga och förtjena
synnerlig uppmärksamhet; men då statsverkets nuvarande inskränkta tillgångar
icke medgifva anvisandet af de betydliga statsanslag, hvilka, på sätt ofvanföre
blifvit utredt, skulle erfordras såsom godtgörelse för de årliga inkomster,
vederbörande pensions-kassor, enligt gällande författningar, ega att af
nämnda besparingar uppbära, hafva Rikets Ständer för närvarande funnit sig
förhindrade att till E. K. M:s nådiga proposition, i hvad den afser upphörandet
af de under namn af nådårs- och begrafningshjelps-besparing föreskrifna
löne-innehållningar samt beviljandet af ersättningsanslag åt pensions-kassorna,
lemna bifall.
Hvilket allt, till svar å E. K. M:s högstberörda nådiga proposition, Rikets
Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1848.
N:o 98.
tSxpeéitions-UtskolMs Förslag till und Skrifvelse, !V.-o q8.
N:o 98.
>
CJppläjt och godkändt hos Ridd. och Adeln deri 3i Maj 1848.
Preste-ståndet den 3l — —
Borgare-ståndet den 3l — —
Bonde-ståndet den a Juni —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående Assessor en J.
A Törnenians berättigande att å allmänna indragnings sta
ten
bibehålla inneha/vande kommissarie-lön
(Stats-utsk. Uti., N:o 165.)
S. A. K.
Då E. K. M:s vid sistlidne riksdag gjorda nådiga Framställning, angående
rälligliet för kommissarien i revisions-kontoret för allmänna magazins-ärendenas
utredning, assessoren J. A Törnemans att å allmänna indragningsstaten
fortfarande bibehålla den lön, 777 r:dr med derunder inbegripna 74 tunnor
spänmål, hvilken han i och för nämnda kommissarie-tjenst uppburit, endast i
så måtto blifvit af Rikets Ständer bifallen, att assessoren Törneman förklarats
berättigad att, från den tid, hans tjenstgöring vid berörda kontor komine att
upphöra, å allmänna indragningsstaten åtnjuta 426 r:dr 32 sk. årligen, har
has Rikets nu församlade Ständer väckts fråga derom, huruvida icke, med
afseende å den långa tjenstetid af 36 år, som Törneman inora magasins direktionen
tiilbragt samt de maktpåliggande och ansvarsfulla befattningar, han
så väl dervid sorn i utrednings-kontoret innehaft, sistnämnda summa finge
från och med år 1850 förhöjas med 350 ndr 16 sk. årligen, eller till ett e-raot
kommissarie-lönen svarande belopp.
Af förlrandlingarne vid föregångna riksdagar, äfvensom af de för frågans
sålunda påkallade pröfning hos Rikets Ständer företedde handlingar har blifvit
upplyst, att, enligt Rikets Ständers år 1823 fattade beslut om allmänna
magazins-direktionens upplösning m. in. samt E. K. M:s derpå grundade nådiga
bref af den 17 Mars 1824, de fleste vid nämnda verk anställde embetsock
tjenstemän, ehuruväl endast försedde med konstitutorialer och änskönt
visse af dem innehade ijenster vid andra verk, blifvit uppförde å expeklänsstat
till åtnjutande af de löne-belopp, som efter deras olika tjenstegrader af
magazins-inrättningens fond utgingo, dock utan förhöjning för lönespanmålen
och med förbindelse för desse tjenstemän att, 0111 och när så påfordrades, inl
ih. lill F. St. Proh 1847 oc,‘ 18481 10 Sami. 1 A/d. 21
162 Experions- Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, JV.o gS.
gå i tjenstgöring i kontoret för raagazins-ärendenas utredning samt under vilkor,
att, om de genom befordran till lediga tjenster i allmänna verk erliölle
ökad löne-inkomst, de af dem innehafde expetans-löner skulle i förhållande
dertill minskas eller indragas; att assessoren Törneman, som år 1824 hos
allmänna magazins-direktionen innehade kammarförvandts-tjenst, med årlig
lön af 426 r:dr 32 sk., under sedermera fortsatt oafbruten tjenstgöring dels
lios den serskilda styrelse, som öfvertag magazins-ärendenas utredning, dels
uti det under Kammar-rätten lydande revisions-kontor för dessa ärendens slutliga
utredning, blifvit af sistbemälde embetsverk förordnad till kommissarie
vid nämnde kontor, hvilken åtgärd jemväl erhållit E. K. M:s nådiga fastställelse,
samt att, i afgifna underd. utlåtanden öfver assessoren Törnemans hos
E. K. M. gjorda och till högstberörda nådiga framställning föranledande undell.
ansökning om kommissarie-lönens bibehållande å indragningsstat, Kammar-rätten
denna anhållan understödt, deremot Stats-kontoret förklarat sig,
endast af billighetsskäl, anse Törneman böra bibehållas vid den lön 426 r:dr
32 sk., deraf han vid magazins-direktionens indragning var i åtnjutande, hvilken
sistnämnda mening jemväl hos Rikets Ständer vid sednast förflutna riksmöte
gjort sig gällande.
Yid öfvervägande af hvad sålunda i detta ärende förekommit, hafva Rikets
Ständer väl ieke kunnat undgå att instämma i den af Rikets sednast församlade
Ständer uttryckta åsigt, det kommissarien, assessoren Törneman, som
i Krigs-kollegium vunnit befordran, efter det allmänna magazins-direktionen
upplöstes, icke eger någon lagligen grundad rättighet att å allmänna indragningsstaten
uppbära större eller mindre del af den expektans-lön, han å f.
d. allmänna magazins-direktionens stat innehaft; men då, enligt hvad ofvan
blifvit anfördt, Törneman genom sin, efter bemälda direktions upplösning,
i mera än 20 år oafbrutet fortsatta och ännu fortfarande tjenstgöring i och
för magazins-ärendenas slutliga utredning, hvilken tjenstgöring, i följd af Törnemans
under tiden vunna befordran till kommissarie, blifvit mera trägen
och ansvarsfull, förhindrats att odeladt egna sig åt tjenstegöromålen inom ordinarie
embetsverk och såmedelst bereda sig en mera tryggad framtida utkomst,
hafva Rikets Ständer i detta förhållande, jemte Törnemans vid handläggningen
af utredningens-ärendena ådagalagda, af Kammar-rätten vitsordade,
nit och pålitlighet, funnit sig ega giltig anledning att, med ändring i så måtto
af Rikets sednast församlade Ständers af afseende på assessoren Törnemans
pensionering meddeldta beslut, berättiga Törneman att från och med år 1850
å allmänna indragniugsstaten uppbära en årlig pension af 777 r:dr, dock utan
spanmålsförhöjning, med iakttagande, att, i händelse Törneman, efter pensio
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o QQ.
163
nens tillträdande, skulle genom befordran till annan tjenst komma i åtnjutande
af högre lön af allmänna medel, än som då af honom innehafves, omförmälda
å indragningsstaten anvisade belopp, i mån deraf, minskas eller alldeles
upphör.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1848.
N:o 99.
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adeln den 31 Maj 1848•
Preste-ståndet den 31 — —
Borgare-ståndet den 3l — —
Bonde-ståndet den 2 Juni —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , angående tiden för nästa
revision af stats-, banko- och riksgälds-verkens förvaltning
och räkenskaper. (Stats-utsk. Mein., N:o 167.)
S. A. K.
Till följd af stadgandet i 68 § riksdagsordningen, att Rikets Ständer skok
vid hvarje riksdag utsätta tiden för nästa revision af stats-, banko- och
riksgälds verkens tillstånd, styrelse och förvaltning, samt enär, hvad statsverket
beträffar, afslutade räkenskaper för åren 1846 och 1847 blifva vid hösttiden
nästkommande år att tillgå, hafva Rikets Ständer till den 15 September 1849
bestämt tiden för deras revisorers nästa sammanträde i ofvanbcrörde ändamål;
hvilket Rikets Ständer få bos E. K. M. härmedelst i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1848.
164
Expeditions Utskottets Förslag till und. Skrif reiser, N.'0 'oo.
_N :0 100.
Uppläst och godikäadt hos Ridd och Adeln den 3i Maj 184®.
Preste-slåndet den 3i — —
Borgare-ståndet den 3i — —
Bonde-ståndet de» 2 Juni —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående rättighet till
pension för åtskillige vid fångvården antagne tjenstemän
(Stats-utsk. Uti, N:o 173.)
& A. K.
Under åberopande af Rikets Ständers vid 1840—1841 årens riksdag fattade
och af E. K. M. i nåder gillade beslut, enligt hvilket de vid fångvården
anställde, viti 1841) års stater för korrektions-inrättningarne upptagne tjenstemän
och vaktbetjjente, med undantag af kommendanter, predikanter, läkare,
orgelnister och klockare, fått sig tillerkänd rättighet att, sedan de minst tio
år tienstgjjort vid nämnda inrättningar och i öfrigt under samma vilkor, som
för civile ernbets- och tjenstemän voro stadgade, uppföras till pensioner a allmänna
indragningsstaten, beräknade efter de uti omförmälda a&öningsstater
bestämda arvodesbelopp, har E. K. M., uti en till Rikets Ständer den 9 November
sistlidet år allåten nådig skrifvelse, på anförda skäl, behagat föreslå,
att de vid straffa ngetser och allmänna arbetsinrättningar anställde läkare samt
kommendanten vid Malmö arbets- och föstuingsfängelse, öfversten oell riddaren
Carl Johan Ström måtte fö sig tillerkänd enahanda pensionsrätt, sorn,
på sätt ofvailberördt är, blifvit åtskillige andre tjenstemän vid samma inrättningar
tilldelad.
Hvad först angår den vid Malmö arbets- och fästningsfångelse anställde
. '' O
kommendant, öfverste Ström; så enär, enligt hvad dels E. K.. M:s förevarande
nådiga skrifvelse upplyser, dels Rikets Ständer serskildt inberntat, bemäld®
öfverste, som numera uppnått en ålder af mera än 70 år och utöfver 10 år
innehaft nämnda kommendantsbeställning, genom sin långvariga och nitiska
tjensteutofning gjort sig förtjent att, när ålder och helsotillstånd icke vidare
medgifva tjenstens fortsatta bestridande, af staten tillgodonjuta bidrag för sitt
underhåll, samt härvid jemväl förekommer det förhållande, att denne kommendant
är den enda bland de å fångvårdsstaterne uppförde dylfke tjenstemän,
hvilken icke med samma befattning förenar den af föreståndare vid korrektions-
eller arbetsinrättning och i sistnämnde egenskap är berättigad till
pension, hafva Rikets Ständer funnt sig ega skäl att medgifva, det öfverste
Expeditions-Utskottets Forslag till lind. Skrifvelse, IV.-o re».
165
Ström må, efter afskedstagande från nämnda kommendants-beställning, under
sin återstående lifstid å allmänna i ndrag ni ngssta tei i uppbära det för samma
tjenst i gällande stat bestämda årliga arvode trehundrade tretiutre riksdaler
1(3 sk.
Beträffande derefter pensions-rätten för de rid straffangelser och allmänna
arbetsinrättningar tjenstgörande läkare, hvilka vid de olika stationerne Stockholm,
Norrköping, Götheborg och Malmö, åtnjuta en aflöning af 75, 150,
25 ) å 400 r:dr, oberäknadt vissa personella arvoden, så har, såsom skäl för
E. K. M:S till desse tjenstemäns förmon nu gjorda nådiga framställning, uti
högstberörda skrifvelse hufvudsakligen blifvit åberopadt det ringa beloppet af
de med nämnda läkarebefattningar i allmänhet förenade löneförmoner, äfvensom
den trägna tjenstgöring, samma befattningar under nuvarande förhållanden,
i jemförelse med hvad tillförne egt rum, för innehafvarne medföra. Då
emedlertid omsorgen för läkarevården vid berörda allmänna arbets-och straffanstalter,
åtminstone på de flesta ställen, icke kan anses helt och hållet utesluta
möjligheten att genom enskild praktik bereda någon tillökning i den
tjensterne åtföljande aflöning, synas desse läkare, hvilka således icke torde vara
nödsakade att odeladt egna sin tid åt tjenstegöromålen, följaktligen, efter
Rikets Ständers tänka, ej eller ega enahanda anspråk på pensions-understöd
utaf allmänna medel, sonx de vid ifrågavarande fångvårds-inrättningar anställde
tjenstemän, åt hvilka en dylik förmån, pu sätt nämndt är, redan blifvit
af Rikets Ständer förunnad. Och hav det dessutom icke undfallit Rikets Ständers
uppmärksamhet att, då samtlige i statens tjenst varande läkare, ined undantag
allenast af proviucial-läkare, äro uteslutne från rättighet till pensions
uppbärande å allmänna indragningsstaten, en sådan rättighets meddelande åt
de vid fångvården anställde läkare måhända skulle kunna betraktas såsom med
rättvisa och billighet icke fullt öfverensstämmande. Med afseende härå och
då, i händelse en eller annan af sistnämnde tjenstemän skulle af förekomna
anledningar finnas serdeles förtjent att af ifrågavarande pensionsrätt undantagsvis
komma i åtnjutande, E. K. M. är oförhindrad att derom till Rikets
Ständer göra serskild nådig framställning, hafva Rikets Ständer ansett sig icke
kunna bifalla hvad E. K. M. uti förevarande nådiga skrifvelse föreslagit, i
fråga om pensionering af de vid fångvården antagne läkare.
Hvilket, till svar å högstberörde nådiga skrifvelse, Rikets Ständer få härigenom
hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Stander framhärda &c:
Stockholm den 2 Juni 1S48.
m
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 10U
N:o 101.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3[ Maj 1848.
Preste-ståndet den 3l — —
Borgare-ståndet den 31 — —
Bonde-ståndet den 2 Juni —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående förklaring af 5
§ i 16 kap. jorda-balken. (Lag-utsk. Bet., N:o 43.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betraktande kommit, det olika åsigter vid domstolarne
gjort sig gällande i frågor, huruvida den, som på arrende emottagit
annans egendom, under viss i arrendekontraktet bestämd tid, är skyldig att
vid denna tids slut afträda egendomen, utan föregången uppsägning; hvilken
skyldighet, å ena sidan, ansetts följa på grund af af talet, enär jorda-balkens
16 kap. i 3 § stadgar, att, om städja är gifven på vissa år, ingen bafve makt
landtbon, dess hustru oell harn uppsäga, så länge giftostämman varar, samt
att, om den dör, som städjan gaf eller henne fick, giftostämma ändå skall slå
fast för enka och barn, tills den ute är, men att jordägaren derefter sjelf tiger
råda öfver sin jord, hvaremot, å andra sidan, med anledning af innehållet
i 5 § samma kapitel, antagits, det skyldigheten att afträda arrenderad jord
ej inträder, utan att uppsägning föregått.
Nu ehuru sistberörda § stadgar, att, om landtbo vill sig från hemman
säga eller jordegare landtbo sin, det bör ske före Thomae-dag ett år förr, än
giftostämma ute är, och med giftostämma, uti föregående 3 §, förstås den tid.
på hvilken jord blifvit utarrenderad, förekommer likväl deremot, hurusom
i kapitlets 6 § den allmänna grundsats blifvit uttalad, att, om man leger ut
eller till lego tager gods och gårdar med vilkor, man å båda sidor skall rätta
sig efter hvad aftaldt är. Om således en viss tid för ett arrende-aftals bestånd
blifvit öfvcrenskorumen, måste äfven denna öfverenskommelse gälla såsom
lag för kontrahenterne. Så skedde dock ej, derest aftalets bestånd skulle
bero på serskild uppsägning, och det är på dessa skäl Rikets Ständer dela
först omförmälda åsigt i ämnet.
Till följd häraf och då, på sätt visadt blifvit, ordalydelsen i 5 § af ifrågavarande
kapitel gifver anledning till en annan tydning, samt olika meningar
jemväl härutinnan, enligt hvad uppgifvet blifvit, bland domare äro rådande,
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N.ö 101,
167
håfva, för tillvägabringande af enhet i lagskipningen, Rikets Ständer för sin
del beslutat utfärdandet af den förklaring, alt 5 § i 16 kap. jorda-balken, så
vidt den angår uppsägning af utarrenderad jord, ej afser det fall, att arrendet
blifvit på viss tid ingånget.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1848.
N:o 102.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3i Maj 1848.
Preste-ståndet den 3t — —
Borgare-ståndet den 3l — —•
Bonde-ståndet den 1 Juni •—
Rikets Ständers underdåniga skrifvelsej angående inskränkning
aj under domares skyldighet att renovera domböcker.
(Lag-utsk. Bet., N:o 46.)
S. A. K.
Ehuru allmänna lagen uti 2, 3, 5 och 6 kap. rättegångs-balken stadgar,
att renskrifna exemplar af under-rätternas eller härads-, lagmans-, kämnersoch
rådstufvu-rätts domböcker skola för hvart år, inom vissa bestämda tider
året derefter, till vederbörande Hofrätt insändas, har det likväl, jemlikt Kongl,
brefvet den 6 November 1712, varit tillåtet under-domare att ur omförmäida
exemplar utesluta ransakningar och utslag i brottmål, som blifvit Hofrätten
underställda5 hvarefter, genom Kongl, förordningen den 18 December
1823, förklarades, att äfven undersökningar i alla andra brottmål få vid utskrifningen
af under-rätts allmänna sak-protokoll och dombok, som till Hofrätt
insändes, uteslutas, men att i stället en kort rubrik samt utslaget i sådant
mål bör införas.
Ytterligare inskränkning i berörde skyldighet hafva Rikets nu församlade
Ständer ansett kunna och böra ega rum. Då nemligen renovationen påböds,
åsyftades dermed, att öfver-rätten skulle årligen öfverse alla under-rätternes
domar. Sådant låter sig likväl numera icke göra, sedan öfver-rätterne knap
-
168
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse^ N.o /oa.
pist medhinna handläggningen och pröfningen af de saker, som der fullföljas.
För bibehållande af ifrågaställa skyldighet, kunde deremot åberopas,
dels att underrätternas domböcker innefatta liera vigtiga tvister och ärenden,
om hvilka upplysning efter längre tid kan erfordras, hvadan det ock vore
angeläget, att dessa handlingar förvaras på mer än ett ställe, på det de ej
matte gå förlorade, hvilket lätteligen kunde inträffa, derest de förvarades endast
i under-rätternes arkiver, dels ock att öfver-rätterna derigenom lomme
i tillfälle att utöfva en kontrol deröfver, att underrätternas domböcker varda
ordentligen uppsatta och kompletterade.
Hvad denna sednare omständighet angår, synes den ej innefatta tillfyllestgörande
anledning för ett fortfarande renovations-besvär. Kontrollen deröfver,
att domare och embetsman fullgöra sina skyldigheter, måste utöfvas genom
andra åtgärder än de, hvilka öka skvldigheterne och dermed försvåra
deras fullgörande; och i förevarande hänseende saknas ej eller kontroller af
annan beskaffenhet, hvilka för ändamålet torde vara tillräckliga. Men deremot
hafva Rikets Ständer funnit det andra skälet vara af mera betydenhet.
Het är nemligen ostridigt af allmän nytta, att protokoll och domar, som angå
vissa vigti ga re rättsförhållanden, förvaras på flera än ett ställe, emedan,
om dessa handlingar förkomma, upplysningar gå förlorade, på hvilka mångens
väl beror. Men häraf följer dock, att, om än renovations-skyldigheten ej
må upphöra, densanjima likväl kan inskränkas till sådana mål och ärenden,
hvilka äro af den ark. att de i allmänhet grundlägga eller hafva inflytande
på framtida rättsförhållanden, samt således till upplysning derom erfordras.
Rikets Ständer hafva, med anledning häraf, ansett mål och ärenden af
berörda art endast vara sådana, som angå fast egendom, ari’ och testamenten
samt att en derutöfver sträckt renovations-skyldighet, icke gagnande det allmänna,
snarare verkar motsattsen, enär genom den tillökning i under-domares
göromål, sorn deraf föranledes, de ofta kunna hindras att egna en omsorgsfulla
re uppmärksamhet åt de egentliga och vigtiga angelägenheter, som tillhöra
deras befattningar.
Denna Rikets Ständers åsigt har jemväl gjort sig gällande hos lag-kommitten,
vid utarbetandet af förslag till rättegångs-balk; och den synes äfven,
ligga till grund för högstberörda nådiga förordning och således redan vara af
lagstiftande makten godkänd.
Rikets Ständer hafva alltså för sin del beslutat utfärdande af en författning,
hvarigenom stadgas, att i det exemplar af underrätts allmänna sak-prolokoll
och dombok, som, enligt lag, skall till vederbörande Hofrätt insändas,
hädan
-
Expeditions-Utskottets Forslag till und. Skrifvelse, N.o io3.
169
hädanefter endast bör införas de mål och ärenden, som angå egande- eller
nyttjande-rätt till fast egendom, ego-skillnad, delning af jord, arf eller testamenten.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1848.
N:o 103.
i848 den 3i Maj anmäldt hos Högloft. Ridderskapet och Adeln.
Den 7 Juni ånyo föredraget och, på grund af gjorda anmärkningar, af Ridderskapet
och Adeln återremitteradt.
i848 den 14 Juni ånyo föredraget och godkändt hos Högv. Preste-ståndet.
1848 den 14 Juni godkändt af Vällofl. Borgare-ståndet.
1848 deu i5 Juni godkändt af Hederv. Bonde-ståndet.
1848 den 28 Juni ånyo föredraget hos Högloft. Ridderskapet och Adelu, som dervid
fann sig icke kunna godkänna detta förslag till underdånig skrifvelse. (Frågan ansågs
vara af privilegii-natur.)
Se Expeditions-Utskottets Memorial N:o 12, samt Riks-ståndens protokolls-utdrag i
anledning deraf, nemligen:
Ridd. och Adelns af den 26 Juli 1848.
Preste-ståndets af den 26 — —
Borgare-ståndets af den 29 — —
och Bonde-ståndets af den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående skyldighet för
egare eller innehafvare af säterier m. fl. slags hemman, att
i fjerdingsmanna-bestyret deltaga, samt om utfärdandet af
instruktion för fjerdingsman.
(Allm. Besv.- 0. Ekon.-utsk. Bet., N:o 69.)
S. A. K.
Som Kongl, kungörelsen den 13 Februari 1830, hvarigenom fbrordnats,
att frälsehemman skola lika med krono- och krono-skattehemman i utöfninBih.
till R. St. Prat. 1847 oc^ ^48, to Sami. 1 Afd. 22
170
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelsej Nio io3.
gen af fjerdiiigsmans-befattningen deltaga, från en sådan skyldighet undantager
säterier, rå- oell rörs- samt insockne frälsehemman, så vida dessa sistnämnda
icke, efter hvad dittills varit föreskrifvit, haft ett sådant bestyr sig ålagd t;
men, till följd af den egare af viss slags jord sålunda förunnade befrielse, det
lärer inträffat, dels att, inom socknar, hvilka endast utgöras af insockne frälsehemman,
fjerdingsman icke kunnat inom socknen utses, hvadan denna tjenst
måst genom person från annan socken bestridas, hvilket föranledt flera olägenheter,
dels ock att, uti socknar, der större delen af hemman äro afsistomlörmälda
jordnatur, de öfrige hemmansinnehafvarne alltför ofta med fjerdingsxnans-bestyret
betungas; alltså och enär, enligt Rikets Ständers tanka, det är
med billighet öfverensstämmande, att, med undantag af boställen, hvilkas innehafvare,
till följd af den tjenst de bekläda och hvarmed utöfvande af fjerdingsmanskallet
icke lärer kunna förenas, härifrån torde böra befrias, ifrågavarande
befattning, af hvars tillvaro och behöriga handhafvande samtlige jordegare
och hemmansinnehafvare hemta fördel, lika drabbar all slags jord, få,
eldigt derom väckt förslag, Rikets Ständer i underd. anhålla, det E. K. M.
mätte täckas, genom i nåder utfärdad författning, stadga, att säterier, rå- och
rörs- samt insockne-frälsehemman förpligtas att i utöfningen af fjerdingsmansbefattningen
hädanefter deltaga.
I sammanhang härmed och som Rikets Ständer, dels med afseende å vigten
deraf, att menigheterna, hvilka hafva fjerdingsmans-bestyret sig ålagdt, sättas
i tillfälle att känna vidden och beskaffenheten af de serskilda bestyr, hvilka
kunna åt dem uppdragas, dels ock tili förekommande af det missbruk, som,
på sätt hos Rikets Ständer blifvit anmärkt, till följd af bristande föreskrifter
rörande fierdingsmännens åligganden, lärer egt rum, att så väl kronofogdar,,
som länsmän, åt fjerdingsmännen skola uppdraga bestyr, hvilka dem rätteligen
icke tillhöra, anse en instruktion i detta hänseende vara af behof påkallad,
fa hos E. K. M. Rikets Ständer i underdånighet framställa den önskan, att eu
författning, upptagande samtliga de åligganden, hvilka af fjerdingsman eller kronorättare,
i denna egenskap, skola ombesörjas, jemte uppgift så väl å de förrättningar,
för hvilka rese- och traktamentskostnads-ersättning må beräknas,
som å de bestyr, för hvilka dylik godtgörelse icke erhålles, måtte varda i nåder
utfärdad.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Juli 1848.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o to 4- 171
N:0 104.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 3i Maj 1848.
Preste-slåndet den 3i — —
Borgare-ståndet den 3l — —
Bonde-ståndet den 1 Juni —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, om ändring i Kongl, förordningen
den 27 April 1846, angående kolhandeln.
(Allm. Besv-. o. Ekon.-utsk. Bet., N:o 80.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anmärkt, hurusom de inskränkningar, hvilka
genom Kongl, förordningen den 27 April 1846 blifvit föreskrifna uti rättigheten
för hyttedelegare, att sälja sina kol utom den hytta, deri han är delegare,
nemligen att han, enligt 4 och 5 §§ i samma förordning, är pligtig
hembjuda kolen till öfrige delegare i hyttelaget, skola lägga så många hinder
i vägen för en sådan försäljning, att den fördel, författningen synes medgifva,
vore ganska ringa, oberäknadt omöjligheten att, för hembudets skull, kunna
njuta den i all handel vigtiga fördelen att fa begagna en hastigt uppkommen,
gynnsam konjunktur; att denna inskränkning dessutom ledde derhän, att en
hytte-delegare, som eger grufvor utom hyttelaget och dit förer de behöfliga
kolen, utan att förut hafva hembjudit dem, derigenom ådroge sig det uti 5
§ stadgade ansvar, samt att de i författningen i afseende å bestämmandet af
kolens pris stadgade föreskrifter jemväl vore mindre lämpliga, enär säljaren,
då något gångbart pris icke finnes eller hyttedelegarne derom icke åsämjas,
måste, i afvaktan på yttrande härom af de i 5 § bestämde kompromissarie!-,
åtnöja sig med markegångspriset, som betydligt understiger kolens rätta värde
inom bergslag, samt slutligen äfventyra att få mindre för kolen, än lian
varit bjuden, hvartill komme, att, då hyttelaget ofta kan vara beläget aflägse
från bergmästarens hemvist, det icke blifvit uti författningen bestämdt,
hvem som skall bekosta antingen bergmästarens resa till hyttelaget eller parternes
och godemännens resa till bergmästaren, för att få priset bestämdt; i
betraktande af hvilka olägenheter blifvit yrkadt , att hemmansegare inom bergslag
må, med iakttagande af hvad författningarne stadga 0111 byggnads- och
värinningsskyldighetens utgörande inom hyttelaget, erhålla lika fri och obehindrad
rätt, som hemmansegare utom bergslag, att, på sätt i 2 § af före
-
172
Expcditions-Ulskotlets Forslag till tind. Skrifvelse, N:o toj..
nämnde förordning stadgas, utan hinder af hembud, använda sina skogsalster
som dem lämpligast och ändamålsenligast synes.
Rikets Ständer hafva denna fråga i öfvervägande tagit; och ehuru hvarje
hyttelag är att betrakta såsom ett bolag, hvars serskilde delegare äro förbundne
att med sin skogs- och kol-kontingent bidraga till byggnads och värmning?
utgörande inom hyttelaget, anse likväl Rikets Ständer hyttelagets anspråk
icke böra sträcka sig längre, än till fullgörande af dessa skyldigheter,
delegarne sedermera obetaget, att fritt förfoga öfver sina skogs- och koltillgångar.
Genom det i författningen stadgade hembud vinnes icke heller, enligt
Rikets Ständers tanke, det dermed åsyftade ändamål, att förhindra bergsmansskagarnes
användande till annat, än tackjernsblåsning; ty om medintressenterne
i hyttelaget af en eller annan orsak förklara sig icke vilja lösa kolen, blir
följden den, att egaren al' kolen säljer dem till hvem som helst, och skogstillgången
skulle således, äfven med iakttagande af nu gällande föreskrift om
hembud, kunna frångå hyttan. Deremot måste det förhållande, att kolen
vanligen stå högre i pris inom än utom bergslag, jemte det, att de icke tåla
en längre transport, utan att alltför mycket fördyras, enligt Rikets Ständers
öfvertygelse, säkrast förekomma deras förbrukning utom bergslag, till men
för tackjernsblåsiiingarne, enär följaktligen någon försäljning af kol icke med
fördel kan ega rum, 0111 den icke kan ske till annan närgränsande hytta i
bergslaget, hvarigenom alltså skogseffekterne komma att, ehuru \id annan
hytta, likväl användas i och för det afsedda ändamålet.
Den nu föreskrifna hembudsskyldigheten torde endast föranleda dertill,
att den mindre bemedlade bergsmannen, hvilken icke förmår att sjelf verkställa
tackjernsblåsning, deraf förhindras att, oaktadt han fullgjort hyggnadsoch
värmningsskyldigheten inom hyttelaget, genom försäljning af sina öfverloppskol
fritt använda sin egendom, utan de omvägar och olägenheter, hvilka,
på sätt förut blifvit uppgifvet, vid tillämpningen af de rörande hembudet
gilne föreskrifter, ofta kunna ega rum.
Vid sådant förhållande och då erfarenheten visat, att hushållningen meri
skogarne icke vunnit af det hittills följda system, hvilket tvärtom föranledt
till liknöjdhet för ali bättre hushållning i afseende å denna för landet vigtiga
näring, få Rikets Ständer, som anse de band på den enskildes fria dispositionsrätt
öfver sin egendom, hvilka genom ofvan omförmälda hembudsskyldighet
ännu ega rum inom bergslag, kunna utan fara för skogarnes bestånd
upphöra, hos E. K. M. i underd. anhålla om den ändring i de genom Kongl,
förördningen den 27 April 1846 gifne föreskrifter rörande kolhandeln inom
bergslag, att den deruti stadgade hembudsskyldighet måtte försvinna, så att
Expeditions-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse, N.-o loS,
173
hyttedelegare, hvilken behörigen fullgjort sin byggnads- och värmnings-skyldighet
inom hyttelaget, må vara oförhindrad att fritt använda sina skogsalster,
vare sig genom försäljning eller förbrukning pä annat ställe; dock utan
rubbning i de laga aftal, som tilläfventyrs å serskilda ställen om skogstill—
gångarnes användande kunna vara ingångna.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1848.
N:o 105.
Uppläst och godkändt lios Ridd. och Adeln den 3i Maj 1848.
Presle-stnndet den 3i — —
Borgaie-slåndet den 3i — —
Bonde-ståndet den 2 Juni —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående embets- och
tjenstemäns rätt till lön under tjenstledighet.
(Allm. Besv.- 0. Ekon.-utsk. Bet., N:o 82.)
S. A. K.
Jemte det Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att något
allmänt stadgande rörande statens embets- och tjenstemäns rätt till lön under
tjenstledighet icke finnes, enär Kongl, resolutionen den 23 September 1(388
endast är meddelad för ett enskildt fall och således icke kan anses såsom en
allmän författning, men deremot serskilda föreskrifter blifvit utfärdade så val
för embets- och tjenstemännen i alla afdehringer af E. K. M:s kansli uti 17
§ af Kongl, instruktionerna den 3 och 10 Juli 1840, som för alla kollegierna
uti Kongl, cirkulär-brefvet den 23 September 1766, samt för Krigs-kollegium
uti Kongl, brefvet den 2 Mars 1840, äfvensom för Bankens och Riksgälds-köntorets
tjenstemän uti de vid sistlidne riksdag utfärdade reglementen, har hos
Rikets Ständer blifvit hemstäldt, att en allmän författning i detta ämne måtte
utfärdas, för att lända till efterrättelse i alla de fall, då tjenstledighet sökes
från embete och tjenst af beskaffenhet att böra af vikarie skötas, samt att
denna författning matte komma att hvila på samma grunder, som Kongl, in- ;
slruktionerna den 3 och 10 Juli 1840, för tjenstemännen i E. K. M:s kansli.
174
Expeditions-Ulskottets Forslag till un cl. Skrifvelse, N.o 106.
Rikets Ständer hafva tagit denna framställning i öfvervägande; och som
densamma åsyftar att åstadkomma enhet i de föreskrifter, hvilka i berörde
ämne tjena till efterrättelse och sådant, enligt Rikets Ständers tanka, är af
behof påkalladt, få Rikets Ständer i underd. anhålla, att E. K M., efter vederbörandes
hörande, täckes taga detta ämne under nådig pröfning och sedermera,
på sätt och så vida E. K. M. kan tinna lämpligt, låta utfärda en
allmän författning rörande embets- och tjenstemäns rättighet till lön under
tjenstledighet.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1848.
N:o 106.
Uppläst och godkandt hos Ridd. och Adeln den 3i Maj 1848.
Preste-ståndet den 3i — —
Borgare-ståndet den 3i — —
Bonde-ståndet den 2 Juni —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående rotehållares
skyldighet att infinna sig vid roterings-licfvidationsmöten.
(Allm. liesv.- och Ekon.-utsk. Bet., JN:o 85.)
S. A. K.
Jemte framställning af de olägenheter, som för rotehållarne i Westerbotten
skola uppkomma i följd af stadgandet i Kongl, förordningen den 29 Februari
1696, det de vid roterings-liqvidations-mötena böra sig inställa, enär
de för dessa möten ofta nödgades resa liera mil, och det dessutom stundom
skall hafva händt, att rotehållarne, i anseende till deras aflägsna hemvist ,
voro i okunnighet om när dessa liqvidations-möten blifvit pålysta att hållas,
har hos Rikets Ständer blifvit anfördt, att soldaten lika väl kunde komma i
åtnjutande af sin aflöning och öfriga rättigheter, utan att rotehållarne, till tidspillan
både för sig och andra, behöfde vara tillstädes vid dessa mölen, helst
soldaten, om han blifvit fullt godtgjord och således intet ouppfyldt å rotehålWens
sida förefunnes, kunde sådant vid mötet anmäla, äfvensom, derest scb
Expeditions-Vtskellets Förslag till urul. Skrifvelse, IV.-o . 06.
175
da ten ej skulle hafva åtnjutit sin rätt eller hade något annat klagomål att anföra
mot sin rotehållare, ett dylikt förhållande desto mindre syntes påkalla
rotehållarens närvaro, som tvistefrågan komme a(t hänskjutas till vederbörlig
domstol, der parterne fmge sin rätt å ömse sidor bevaka, samt, om klagomålet
öfver roten gällde hus och jord, sådan klagan borde af soldaten anmälas
lias vederbörande kompani-chef, hvilken egde att förordna om syn å omtvistade
lägenheten och underrätta rotehållaren, när en sådan syn komme att
hållas i och bar i anledning häraf yrkats, att ifrågavarande roteliq vider, såsom
öfverflödiga och ända målslösa, måtte upphöra.
Hvad sålunda blifvit föreslaget hafva Pakets Ständer i öfvervägande tagit,-  oell ehuru af ofvanåberopade Kongl förordning synes, att roterings-liqvidatiönsmötena
från början blifvit föreskrifna i ändamål att, för undvikande af rättegångar
och andra oredor, på annat lämpligare sätt bilägga tvistigheter emellan
rotehållarne och soldaterne, likväl och som skyldigheten för de förre att
dervid infinna sig funnits så besvärande, att, tid efter annan, åtgärder måst
vidtagas för beredande af lindring deri, men icke destomindre klagan öfver
berörde åliggande fortfarande är vorden förd, hafva Rikets Ständer ansett den
slutsats häraf kunna dragas, att anledning till den begärda förändringen kan
vara för handen, hvadan Rikets Ständer få i underdånighet anhålla, att E.
K. M. måtte täckas i nåder anbefalla företagandet af en undersökning, till
utrönande, huruvida de uti Kongl, förordningen den 29 Februari 169R föreskrifna
roterings-iiqvidations-möten kunna umbäras eller undergå någon förändring,
samt att E. K, M. derefter behagade vidtaga de åtgärder, som i sådant
afseende kunna anses tjenliga.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1848.
176
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, IV.o loj.
N:o 107.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3i Maj 1848.
Preste-ståndet den 3i — —
Borgare-ståndet den 3 c — —
Bonde-ståndet den 2 Juni —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående upphörande af
bergsfogdarnes befattning med uppskattande af fast egendom
i bergslagen. (Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 88.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva funnit den omständighet, att fast egendoms uppskattning
i bergslag tillkommer bergsfogdar att förrätta, endast föranleda tidsutdrägt
för fordringsegaren, och derjemte högst betungande drabba gäldenären,
som (let åligger alt desse tjenstcmäns härvid ilrågakommande skjuts- och
traktaments-kostnad godtgöra, hvilka olägenheter deremot, efter Rikets Ständers
åsigt, skulle kunna afhjelpas eller förminskas derigenom, att nyssnämnde
befattning linge upphöra för bergsfogdarna och i stället öfverflyttas på kronofogden
eller dess ombud, länsmannen, desto hellre, som desse sednare hafva
att verkställa ej allenast utmätningen, utan äfven fastighetens exekutiva försäljning.
Med anledning häraf och som berörda rättelse synes kunna beredas utan
hinder af det oafgjorda skick, hvari, jemlikt E. K. M:s nådiga meddelande,
Rikets sednast församlade Ständers hos E. K. M. gjorda underdåniga framställning
0111 bergsfogde-tjensternas indragning, för det närvarande sig befinner,
få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes i nåder besluta,
att bergsfogdarnes befattning med uppskattande af fast egendom i bergslag
må upphöra och på kronobetjeningen varda öfverflyttad.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 2 Juni 1848.
N:o 108.
Expeditions-Vtskoltett Fö slag till und. Skrifvelse, /V o 108. 177
N:o 108.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 7 Juni 1848.
Preste-ståndet den 7 — —
Borgare-ståndet den 7 — —
Bonde-ståndet den 9 — —
Rikets Ständers underdåniga skri/velse, äng. ersättning till persöner,
hvilka, såsom krono-ombud, äro tillstädes vid bevillningsstämplingen
af spelkort.
(Stats-utsk. Uti., ?S:o 28, samt Stats- och Bevilln.-utsk:s Uti., N:o 14)
S. A. K.
Med anledning af en, utaf magasinsförvaltare!! G. Röding i underdånighet
gjord, ansökning om ersättning för det af E. K. M:s befallningshafvande i
Blekinge län meddelade uppdrag han under 17 års tid innehaft, att vara
tillstädes vid den inför magistraten i Carlshamn verkställda kortstämpling, i
förrättande hvaraf han jemväl skall hafva personligen deltagit, och med afseende
å hvad som vid behandlingen af detta ärende förekommit, har E. K.
M., medelst nådig skrifvelse af den 7 December sistlidet år, under förklarande,
att E. K. M. ansåge billigheten fordra, det de personer, hvilka af vederbörande
länsstyrelser förordnades att, i egenskap af krono-ombud, kortstämplingen
i orterne öfvervara, för detta besvär erhölle lämplig ersättning, i nåder
öfverlemnat till Rikets nu församlade Ständer, ej allenast att så beskaffad,
ersättning bestämma samt nödiga medel dertill anvisa, utan ock att, för den
förflutna tiden, åt bemälde Röding bevilja skälig godtgörelse .
Hvad nu först beträffar den gratifikation, hvarom magasius-förvaltåren
Röding i underdånighet anhållit, såsom vedergällning för det bestyr, han i
afseende på kortstämplingen i Carlshamn under de förflutna åren haft sig
uppdraget; så innehåller väl 7:de mom. i nu gällande, under den 23 Febr.
1842 utfärdade, Kongl, förordning angående spelkortstämplingen, att denna
stämpling, så vidt den afser bevillnings-afgiftens behöriga erläggande och kontrollerande,
skall i landsorterna verkställas inför magistraten, i närvaro af ett
utaf E. K. M:s befallningshafvande serskildt förordnadt ombud, af hvilket ombud,
jemlikt samma förordnings I2:te moment, den härvid begagnade stamp skall
hvarje gång efter dess nyttjande förseglas; men någon föreskrift, angående kortens
stämplande genom bemälde ombuds försorg, finnes i denna författning
Hill. till Fl. St. Fröt. 184J och tS48i 10 Sami. 1 Afd. 23
178 Expeditions-Utikotlels Förslag till und. Skrifvelse, .V.o ti?.
icke meddelad, utan föreskrifves deremot, att E. K. M-s befallningshafvande
bör om stämplingens verkställande förständiga vederbörande magistrat: och då
följaktligen den af Röding, enligt dess uppgift, med egen hand förrättade
kortstämpling ingalunda ålegat honom, på grund af hans erhållna uppdrag att
i nämnda egenskap öfvervara den inför magistraten i Carlshamn förefallande
bevillningsstämpling af derstädes tillverkade eller dit, för att omstämplas, afsända
spelkort, hvadan verkställandet af denna stämpling icke ken anses annorlunda,
än som ett Rödings enskilda åtagande, hvilket alltså icke bordt
grundlägga något anspråk på vedergällning derför af allmänna medel, — samt
det dessutom i afseende |å det uppdrag, hvarom nu är fråga, torde kunna
antagas, att detta ej eller förefallit Röding serdeles besvärligt ocb tidsödande,
enär han i sådant fåll, efter att, på sätt af handlingarne inbemtas, för 12-år
tillbaka hafva hos Rikets Ständers fullmäktige i Riksgälds-kontorrt erhållit af
i
• i • i
slag å sin då gjorda ansökning om ersättning för detsamma, sannolikt icke
underlåtit att detta uppdrag sig afsäga; hafva i betraktande häraf, och då beviljandet
af ifrågasatte vedergällning, att för flera år retroaktivt beräknas,
möjligen skulle framkalla mångfalldiga andra likartade anspråk, hvaribland
de, sorn blefve framställda af krono-ombuden vid hvitstämplingen i andra
städer, der spelkort-till verkningen under sednare åren varit vida betydligare
än i Carlshamn, svårligen kunde underkännas, Rikets Ständer ansett sig
icke kunna bevilja den gratifikation, magasins-förvaltaren Röding sökt för dess
under den förflutna tiden inneliafda uppdrag att kortstämplingen i nyssnämnda
stad öfvervara.
Vidkommande åter den af E. K. M. i nåder gjorda framställning, angående
bestämmande för framtiden af lämplig ersättning för det besvär, hvilket
de till krono-ombud v id kortstämplingen förordnade personer, i följd af sådana
uppdrag, måste vidkännas; så hafva Rikets Ständer, då ifrågavarande uppdrag
i allmänhet torde kunna anses främmande för desse personers egentliga
tjenste-befattning, funnit ersättning derför skäligen böra bestämmas; ocb som,
i afseende å beloppet af denna ersättning, den af magasins-förvaltaren Röding
i hans underdåniga ansökning föreslagna beräkningsgrund af el t runstycke
för hvarje stämplad kortlek ingalunda synes vara för högt tilltagen, enär
det derigenom uppkommande belopp obetydligt öfverstiger en procent af hvad
genom den till 8 sk. för hvarje kortlek bestämda stämplings-afgiften inflyter,
hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med dessa åsigter, och med afseende
jemväl derå, att fuilmägtige i Rikets Ständers Riksgälds-kontor uti deras,
med anledning af Rödings merberörda ansökning, afgifna underdåniga utlåtande,
funnit nyssnämnde beräkning vara på billighet grundad, beslutat, att
Expcditions-Utsholtcls Förslag till tind Skrifvelsej N;o tog.
179
de personer, hvilka, jemlikt 7 mom. af E. Iv. M:s nådiga förordning den 23
Februari 1842, böra af E. K. M:s befallningshafvande serskildt förordnas att
i landsorterna öfvervara bevillningsstämplingen af spelkort, må från den tid,
då den af Piikets Ständer fastställande nya bevillning kommer att vidtaga,
ega att, i och för nämnde befattning, utaf de till Riksgälds-kontoret ingående
medel för verkställd kortstämpling tillgodonjuta ett runstycke banko för hvarje
kortlek, hvarå dylik stämpling blifvit under deras uppsigt verkställd; och
få Rikets Ständer, med öfverlemnande till E. K. M. att i nåder bestämma de
närmare föreskrifterna härvid, derjemte i underdånighet anhålla, det E. K. M.
måtte täckas nådig kungörelse i ämnet utfärda.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 9 Juni 1848.
N:o 109.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 9 Juni 1848.
Pieste-ståndet den i4 — —
Borgare-slåndet den i4 — —
Bonde-slåndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , dels i fråga om anslag
för gevär stillverkning, dels rörande förvaltningen af Carl
Gustafs stads gevärsfakt ri. (Stats-utsk. Uti., N:o 172.)
S. A. K.
Uti den vid innevarande riksdag aflåtna nådiga propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof har E. Iv. M., jemte andra för försvarsverket
till lands ifrågaställda, till ständiga behof icke hänförliga, stats-anslag, serskildt
för anskaffning af nya gevär äskat ett belopp af 100,000 r:dr, att, under tre
års tid, med en tredjedel årligen utgå.
I sammanhang med förevarande ärende, hafva Rikets Ständer ansett sig
böra lill behandling företaga ej mindre de af Rikets Ständers sistlidet år församlade
revisorer i afseende på förvaltningen af Garl Gustafs stads gevärsfaktori
framställda anmärkningar och deraf föranledda förslag om faktoriets ut
-
180
Expeditions-Utskotlels Förslag lill und. Skrifvelse j N:0 loQ.
arrendering till enskild person, än ock det af Krigs-kollegium, i anledning
af samma anmärkningar, lill K. K. M. afgifna underdåniga utlåtande.
Enligt den af revisorerne uppgjorda, dels på räkenskaperne, dels på Krigskollegii
uppgifter grundade beräkning, be tego sig de kostnader, statsverket intill
1845 års slut fått vidkännas i och för inköpet af den till lokal för ifrågavarande
faktori använda Carl Gustafs stads bruksegendom, äfvensom för uppförandet
af nybyggnader vid faktoriet och anskaffandet af machinerier och inventarier
lill ett sammanräknadt netto-belopp af 132,276 r:dr 25 sk. 7 r:st.
Under de tio åren 1836—1845, hvarunder faktoriet varit stäldt under Krigskollegii
förvaltning, bade kostnaderne i och för gevärstillverkningen utgjort
tillsammans 180,415 r:dr 37 sk. 11 r:st., oberäknadt förvaltnings- och underhålls-kostnaderne
för åren 1836—1842, hvarom uppgift saknats, samt räntan
å faktoriets ofvananförda kapitalkostnad. Vid faktoriet hade under nämnda
tio år väl tillverkats inalles 403 stycken Gernandska gevär, 1,493 stycken infanteri-gevär,
685 st. studsare och 1,610 par pistoler, utom ett mindre antal
modeller, kammarladdnings-pistoler m. m. samt en större mängd gevärsdelar
och mindre persedlar, såsom bajonetter, kulformar, o. s. V.; men antalet af d®
under samma tid från faktoriet aflemnade och i Stockholms gevärsförråd inreverserade
nya, till krigsbruk approberade, gevär hade deremot ej uppgått
till mera än 400 stycken Gernandtska gevär, 476 st. infanteri-gevär, 593 st.
studsare och 1,380 par pistoler samt åtskilliga andra mindre persedlar, såsom
bajonetter, kratsar m. m.; och voro revisorerne, i anseende till räkenskapernes
ofullständighet, icke i tillfälle att inhemta, huruvida faktoriet vid 1845 års
utgång egde någon behållning af obesigtigade eller approberade gevär. Det
sålunda för handen varande stora missförhållande emellan gevärs-tillverkningen
vid Carl Gustafs stads faktori och dertill åtgångna kostnader kunde, efter revisorernas
tanka, icke till fullo förklaras genom vissa af revisorerne vid förvaltningen
anmärkta omständigheter, såsom t. ex. att aflöningen utginge efter
ackord per stycke, utan afseende, huruvida arbetet vid besigtning Clefve godkändt
eller kasseradt, samt att arbetet bedrifvits efter en olämplig plan, enär,
oaktadt faktoriet egt betydliga behållningar af vissa slags gevärsdelar, fabrikationen
icke hufvudsakligen inskränkts till förfärdigande af de felande delarne,
o. s. v.,- utan måste orsaken till berörda missförhållande sökas uti den felaktiga
grundsatsen, att staten sjelf uppträder såsom industri-idkare; och hade,
af sådan anledning, revisorerne, som icke bestridde nyttan deraf, alt staten
eger en större vapenverkstad, för att möjligen en gång i behofvets stund kunna
med större frihet begagnas, men deremot ansåge statens befattning med
fabrikationen under vanliga förhållanden olämplig, — helst ett industriell
Expeditions-Utskollets Förslag till und. Skri/velse, N-o tog.
181
foretag, endast under ledning af enskild omtanka och under inflytelse af enskildt
intresse, kunde med största fördel bedrifvas, —såsom en utväg att förena
nämnda serskilda afgifter föreslagit, att faktoriet med alla dess tillhörigheter
måtte öfverlemnas till någon enskild på sådana vilkor och under sådana garantier,
att det dermed afsedda ändamålet Liefve uppfyldt.
Till besvarande af revisoremes förrberörda framställningar har Krigs-kollegium
hufvudsakligen anfört: alt vid den tid, eller medlet af år 1836, då
befattningen med Garl Gustafs stads gevärsfaktori lill kollegium öfverlemnades
från den serskilda kommitté, hvilken dessförinnan haft inseendet öfver denna
inrättning, faktoriet befunnits i det skick, att tillverkningen dervid icke med
fördel kunde fortsättas, dels emedan erforderliga verkstäder icke blifvit uppförde
under den längre tid från egendomens inköp, som frågan om anläggning
af en vapen-central-verkstad i Stockholm ännu var oafgjord, dels emedan
under tiden arbetspersonalen var fåtalig samt gammal och orkeslös; att
under de många år, som förflutit, innan nödiga kostsamma byggnader, vattenverk,
machinerier m. m. hunnit uppföras och anskaffas, vapentillverkningeu
måst drifvas uti inskränkt skala, i brist af tjenliga verkstäder, deruti ej eller
nya arbetare kunde med fördel ti lidanäs, —- omständigheter, som, efter kollegii
tanka, utgjorde tillräcklig förklaringsgrund för det mindre fördelaktiga
resultatet af faktoriets verksamhet; att de af revisorerne till 63,769 rxlr 42
sk. 5 rist. beräknade underhålls- och aflönings-kostnaderne för åren 1843 —
1845 rätteligen utgjort allenast 41-,257 r:dr 16 sk. 8 r:st.; att, då under första
perioden af faktori-nybyggnadstiden tili 1842 års utgång eller under nära
sex år förfärdigats 729 gevär, 52 studsare och 1,600 par pistoler, men deremot
under påföljde 3:ne år erhållits 1,160 gevär och 633 studsare, utom ett
betydligt antal gevärsdelar och modeller, häraf syntes, att under slutperioden
af byggnadstiden fabrikationen varit i betydligt stigande, hvilket äfven sedermera
fortfarit, så att år 1846 åstadkommits 1,084 gevär och 48 studsare samt
förlidet år 1,193 infanteri-gevär och 9 studsare, alla med slagkruts-antändning,
utom åtskilliga modeller samt 4,000 satser gevärs-söndertagntngs-verktyg
och 24,000 slagkrutstappar till reserv; att, då den speerela styrelsen öfver
ifrågavarande fabriks-invättning, såsom med kollegial-formerne mindre förenlig,
funnits böra öfverlemnas åt en enda person med tillräcklig myndighet,
detta bestyr blifvit, enligt Kongl, brefvet af den 23 Maj 1846, åt generalfält-tygmästaren
anförlrodt; att tillvaron af en för statens räkning inrättad
gevärsfabrik ansetts nödvändig, på det att tillgången å detta oumbärliga vapen
icke må bero af den möjligen otillräckliga fabrikationen vid enskilda faktorier,
hvarvid priserna, serdeles i behofvets stund, kunna oskäligt stegras;
182
Expecli- iöns- Utskottets Förslag lill und. SkriJvelsej N o 10g.
att det ifriigaslällda ombytet i sättet för faktoriets handhafvande vore för
det närvarande, då allt kommit i ordning och goda utsigten sig företedde för
anläggningens framgång, högst betänkligt, samt att för öfrigt en omtänksam
person, sorn egde tillräckligt förlag till faktoriets bedrifvande och kunde stäl]
i de af re\isorerne omförmälda garantier för uppfyllandet af de med öfverlåtelsen
afsedda ändamål, sannolikt icke vore hugad att faktoriet öfvertaga,
åtminstone icke utan full visshet om betydlig vinst genom gevärs-prisets höjande
vida utöfver det, hvartill gevär nu kunna vid faktoriet bekommas.
Ofvan anförda förhållanden ådagalägga visserligen, att Carl Gustafs stads
gevärsfaktori hittills icke uppfyllt det med denna anläggning afsedda vigtiga
ändamål, samt att vapen tillverkningen dervid ingalunda motsvarat förväntan
och de å anläggningen nedlagda betydliga kostnader. Af revisions-berättelsen
och Krigs-kollegii utlåtande visar sig emedlertid, att gevärs-tillveikningen \ id
l>erörda faktori alltsedan år 1843 befunnit sig, med hänsigt till qvantiteten,
i en successiv årlig tillväxt, och anledning saknas ej eller till den förmodan,
att, i följd af arbetspersonalens numera vunna öfning och färdighet i sitt yrke,
ett mera gynnsamt resultat, så lill fabrikaternes mängd, som godhet, torde
vara att förvänta. Hvad angår revisorernes anmärkning, att af de vid
Carl Gustafs stads faktori åstadkomne vapen en betydlig del befunnits vara
af beskaffenhet, att icke kunna lill krigsbruk approberas, hvilken kassation
vida öfversligit den, sorn vid Husqvarna faktori vanligen egt rum, så lärer
orsaken dertill tvifvelsutan vara att söka i en vid förstnämnda faktori iakttagen
större noggranhet vid tillämpningen af de rörande gevärsbesigtningar
gällande föreskrifter. — Såsom anledning att emotse en förbättring i förhållandet
med Carl Gustafs stads faktori förekommer jemväl, att, på sätt nämndt
är, den speciella tillsynen derå numera blifvit från Krigs-kollegium på genera
l-fälttvyg mästa ren öfverflyttad, — en förändring, som efter all sannolikhet
bör medföra ökad kraft och skyndsamhet, i afseende på anornandel af faktoriets
angelägenheter.
Vidtagandet af den utaf revisorerne föreslagna åtgärd, faktoriets upplåtande
åt enskild person, har alltså synts Rikets Ständer, under nuvarande omständigheter,
desto mindre lämpligt, som dessutom serskilda betänkligheter
sig förete, i följd hvaraf en dylik åtgärds ändamålsenlighet kan ifrågasättas.
1 saknad af eget faktori skulle nemligen staten ej vidare vara i tillfälle att
kontrollera eller förekomma en oskälig stegring i priserne å de vid enskilde
vapen-verkstäder åstadkomne tillverkningar. Faktoriets utarrendering kunde
jemväl hafva till följd förskingring af den dervid nu anställda, vid arbetet
inöfvade, personal, hvilken, i händelse kronan af en eller annan anledning
Expeditions-Vls kottets Förslag (ill tind. Skrif veis ■, No log. 18S
skulle nödgas åtel'L;tga förvallningn af faktoriet, sannolikt endast med svårighet
kunde ersättas. I händelse af arrendatorns obestånd skulle, till men för
det allmänna, faktoriets verksamhet inställas; hvarjemte ej bör förbises äfventyret
af de vid faktoriet befintliga dyrbara machineriers vanvårdande, förslitning
eller förstöring.
På grund af hvad sålunda förekommit, få Rikets Ständer, jemte tillkäunagifvande
af sin åsigt, att Carl Gustafs stads gevär-faktori tills vidare må för
statens räkning fortfarande bedrift as, tillika bos E. K. M. i underd. begära,
att, så vida icke, före utgången af nästkommande år 1849, en sådan förändring
i afseende på nämnda faktori kunnat tillvägabringas, att gevärs-tillverkningen
derstädes bedrifves på ett för staten i väsendtlig nion fördelaktigare
siitt, än för närvarande är förhållandet, E. K. M. täcktes i nåder låta föranstalta
örn faktoriets utarrendering för kronans räkning på sätt och under de
vilkor, sorn af E, K. M. pröfvaS lämpligast, eller ock dermed vidtaga andra
åtgärder, som må anses tjenliga för uppnående af det med inrättningen åsyftade
ändamål.
I afseende på frågan om anslag för nya gevärs anskaffande, för hvilket
behof Rikets Ständer vid nästlidne riksdag beviljade ett sammanräknadt belopp
af 240,000 r:dr, att med en tredjedel årligen utgå, hafva Rikets Ständer
inhemtat, att af de 12,000 nya infanteri-gevär, hvilka för denna summa borde
erhållas, bade under åren 1840 oell åren 1847 \id Husqvarna faktori, i
öfverensstämmelse med afslutade kontrakter, förfärdigats tillsammans 5,000
stycken, för hvilka inköps-kostnaden, efter betingadt pris af 21 r:dr 20 sk.
för hvarje gevär med tillbehör, utgjort 107,083 r:dr 10 sk; att för Carl Gustafs
stads gevärs faktori utaf omfötmälda extra anslag blifvit intill lori idet
års slut utanordnade 30,000 r:dr, samt att den disponibla tillgången af samma
anslag uppgick, vid innevarande års början, elter aldrag al ett Husqvarna
faktori-intressenter tillkommande, ej ännu liqviJeradt, belopp al 28,893
r:dr 40 sk., till 103,209 r:dr 29 sk. 2 r:st.
Hå, efter hvad af ofvan uppgifna förhållande kan slutas, från Husqvarna
faktori är alt påräkna en årlig gevärsleverans af 2,500 stycken eller för
tre år 7,500 gevär, hvartill efter förut betingadt pais af 21 r:dr 20 sk. per
stycke, skulle erfordras en sammanräknad kostnad af 100,023 r:dr eller nära
00,000 r:dr utöfver resorvatiouerne å det vid 1844-—1845 årens riksdag för
gevärs-anskaffning beviljade anslag, samt återstoden, 40,000 rall-, i det af E.
K. A. för enahanda ändamål nu äskade belopp otvifvelaktig! kommer att för
gevärs-låbri ka lionell vid Carl Gustafs stads faktori medtagas, hafva Rikets
Ständer, med bifall till E. K. M~s nådiga framställning, beslutat alt, för
184
Expeditions-U t skottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o ilo*
anskaffning af nya gevär, till E. K. M:s nådiga disposition å Riksgälds-kontorel
anvisa en summa af Etthundra tusen (100,000) riksdaler, att under åren
1848, 1849 och 1830 med en tredjedel årligen utgå.
Hvilket allt Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Juni 1848.
N:o 110.
Uppläst och godkändt hos Ridd och Adeln den i5 Jani 1848.
Presle-ståndet den 17 — —
Borgare-ståndet den 17 — —
Bonde-ståndet den 31 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse angående istdndsättande
af publika byggnader ä ön S:t Barthelemy samt förhöjning
i dervarande tjenstemåns aflöningsstat.
(Slals-utsk. Uti., N:o 177.)
S. A. K.
Af E, K. M:s nådiga propositiqn om statsverkets tillstånd och behof hafva
Rikets Ständer inliemtat, hurusom, vid uppgörande af det deruti intagna
förslag till reglering af utgifterne under riksstatens sjunde hufvudtitel, hos E.
X. M. i öfvervägande kommit guvernörens å ön S:t Barthelemy i underdånighet
gjorda framställning, rörande behofvet af ej mindre nybyggnader och reparationer
af de publika husen å denna ö samt iståndsättande af kronans materiel
derstädes, än ock tillökning i aflöningsstaten, äfvensom pensionsrätt för
dervarande embets- och tjenstemän; och hade E. K. M. funnit nödigt, att så
väl det genom en orkan förstörda guvernements-bostället blefve återstäldt
samt de öfriga kronans byggnader reparerade, sorn pck att be torde materiel
iståndsattes, för hvilka behof erfordrades omkring 11,829 Spanska daler, eller
i Svenskt banko ungefärligen 30,600 r:dr.
Vidkommande åter guvernörens tillika gjorda underd. hemställah örti ckn
nuvarande aflöningsstat,ens förhöjning med 3,282 Spanska daler, eller till 12,798
Span
-
Expeditions-Utskottets Förslag li.'l und. Skrifvelse, N:o ilo. 185
Spanska daler, äfvensom rörande pensionsrätt för tjenstemännen, så hade E.
K. M., ehuru erkännande billigheten af det i berörda hänseende väckta förslag,
dock ansett nu endast böra ifrågakomma anvisandet af arfvoden åt guvernements-sekreteraren
med 400, samt åt en guvernements-pastor och tillika
skollärare med 800 Spanska daler, jemte en tillökning af 200 Spanska daler
i garnisons- och guvernements-läkarens arfvode. Som likväl till guvernementspastorns-
och skollärarens aflöning ett bidrag af omkring 230 Spanska daler
ansetts kunna påräknas från svenska missions-sällskapet, skulle, för tillvägabringande
af denna förhöjning i staten, erfordras allenast 1,170 Spanska daler
eller omkring 3,000 r:dr banko, hvadan, enär de till förvaltningen behöfliga
utgifter, som ej af inkomsterna utaf ön betäckas, med ledning af erfarenheten
under åren 1845 och 1846, förslagsvis kunde antagas till ungefär
ligen 6,000 r:dr svenskt banko för året, den sålunda uppkommande sammanlagda
summa, som till bristens betäckande vore erforderlig, skulle för tre år
utgöra 27,000 r:dr banko. A
På grund häraf har E. K. M. också nu i nåder föreslagit, att ej mindre
nyssnämnda förslagssumma, 27,000 r:dr, än ofvan beräknade kostnadsbeloppet
30,600 r:dr för de publika byggnadernes och materielens iståndsättande, måtte
till utbetalning, i moa af behofvel, beviljas, samt, då tillfälle till öns afträdande
på antagliga vilkor möjligen ännu kunde yppas under fortsatta bemödanden
för detta ändamål, anvisas till utgående på samma sätt, sorn i afseende
på tillskottet för koloniens förvaltnings-kostnader hittills iakttagits, eller
att medlen, efter skeende anvisningar, förskottsvis utbetalas från Stats-kontoret,
emot ersättning af de för extra statsbehof afsedda tillgångar, enligt flir
hvarje år till Riksgälds-konloret afgifvande reqvisition, allt under förbehåll af
framtida godtgörelse till moderlandets statsverk, om och i den nion ökad afkastning
af ön eller för dess afyttrande inflytande medel dertill kunna lemna
tillgång.
Under öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer fästat uppmärksamhet
dels deruppå, huruledes och med afseende å det sedan längre tid tillbaka för
handen varande missförhållande emellan de af kolonien S:t Barthelemy inflytande
inkomster, samt det till bestridande af kostnaderne för öns förvaltning
erforderliga belopp, uti hvilket missförhållande någon förbättring icke syntes
vara att emotse, och då kolonien för öfrigt hvarken i sednare tider utöfvat
eller, under vanliga förhållanden, torde komma att utöfva en synnerligen
verksam inflytelse på moderlandets handel och konstflit, Rikets Ständer, enligt
underdånig skrifvelse al den 19 Maj 1845, beslutat åt E. Iv. M. i un
Bih.
lill B St Pr. t. 'B4? ocn >34?j 10 Sami. 1 dfd. 24
186
Expelitions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, IV.-o ilo.
derå. öfverlemna alt, så snart tillfälle dertill kunde sig yppa, till någon främmande
makt afträda kolonien S:t Barthelemy på det för Svenska statsverket
mest förmånliga vilkor, sorn stöde att erhålla, i sammanhang hvarmed Riket»
Ständer medgåfvo att de utgifter, som erfordrades för öns förvaltning, men ej
af inkomsterne betäcktes, fir.ge förskjutas af statsverkets tillgångar och årligen
från Riksgälds-kontoret, efter skeende reqvisition, ersättas, intilldess sig visade,
huruvida godtgörelse för dessa kostnader kunde framdeles beredas utaf öns
afkastning eller genom dess afträdande, — dels ock på det förhållande att
under de tvänne åren 1845 och 1846 hafva, på sätt uti E. K. M:s nådiga
proposition förmäles, de af ön S:t Barthelemy influtna inkomster fortfarande
understigit de för dess förvaltning belöpande kostnader, så att en årlig brist i
detta hänseende uppstått af omkring 6,000 r.dr. Under sådana omständigheter
och i afbidan att verkställighet må kunna beredas åt Rikets Ständers
redan i underd. framställda önskan rörande koloniens afträdande till någon,
främmande makt, samt statsverket såmedelst befrias från en årligen utgående
kostnad, hvilken af ingen fördel motsvaras, hafva Rikets nu församlade Ständer
ansett moderlandets bidrag tili ifrågavarande koloni icke böra, serdeles
vid statsverkets nuvarande inskränkta tillgångar, utsträckas utöfver hvad som
vid sistförflutna riksdag blifvit medgifvet. I öfverensstämmelse härmed hafva
Rikets Ständer således funnit sig icke kunna i vidsträcktare mon bifalla E.
K. M:s förevarande nådiga framställning, än att, till bestridande af de för kolonien
S:t Barthelemy’s förvaltning, enligt nu gällande grunder, erforderliga
kostnader, hvilka icke utaf inkomsterna af ön betäckas, å Riksgälds-kontoret
anvisa ett förslags-anslag af aderton tusen riksdaler, att under åren 1848,
1849 och 1850, med ’ årligen, förskottsvis utgå, under förbehåll af den
framtida godtgörelse till nämnde kontor, hvilken genom ökad afkastning af
ön eller medelst dess afträdande; kan beredas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 Juni 1848»
Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o ut.
187
N:0 lil.
Cppliist och godkändt hos Ridd. och Adeln den i4 Juni 1848-
Preste-ståndet den 17 — —
Borgare-ståndet den 17 — —
Bonde-ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse j angående ersättning till
handels- och sjö/arts-fonden för förskjutna medel till slafvarnes
friköpande ä S:t Barthelemy.
(Sjtats-utsk. Uti.. N:o 178.)
S. A. K.
Uti nådig skrifvelse af den 31 sistlidne Mars har E. K. M. behagat gifva
Rikets Ständers Stats-utskott tillkänna att, sedan, i fråga om statsmedels
användande för att friköpa slafvarne å ön S:t Barthelemy med ett dertill förslagsvis
uppgifvet belopp af 50,000 Spanska piaster, Rikets sednast församlade
Ständer, jemte anmälan af sitt beslut i ämnet, underdånigst förklarat sig för
sin del anse en summa af 10,000 Spanska piaster, årligen under tre år, böra
af handels- och sjöfarts-fonden, under förbehåll af framtida ersättning till samma
fond, ställas till styrelsens öfver nämnda ö disposition emot redovisning,
alt begagnas till dervarande slafvars friköpande, så hade, under loppet af år
1846 och en del af år 1847, efter föregången värdering genom en för detta
ändamål nedsatt kommitté, blifvit medelst ofvanberörda 30,000 Spanska daler
samt ett af E. K. M., på förekomna anledningar, likaledes å handels- och
sjöfarts-fonden anvisadt ytterligare bidrag af 17,200 dylika daler, friköpte 523
å ön befintliga slafvar, hvarefter, då utsatta praeskriptions-tiden, inom hvilken
alla slafvar, som utöfver detta antal möjligen kunde finnas å ön, borde till
värdering och friköpande anmälas, med den 9 Oktober sistlidet år tiiläiukgfStt,
utan att någon så beskaffad anmälan egt rum, slafveriet, genom en samma
dag af guvernören utfärdad kungörelse, förklarats för alltid afskaf Fa dt å
S:t. Barthelemy; att slafvarnes härvid gjorda egna bidrag, tillsammans belöpande
sig till 2,364 Spanska daler, blifvit afsatta till en fond för understödjande
af sådane frigjorda fattiga slafvar, hvilka befunnits af sjukdom eller orkeslöshet
oförmögne att sig försörja, samt att statens uppoffring för tillvägabringande
af slafveriets afskaffande på Ön, enligt derom af E. K. M. jemväl
nåder meddelade närmare uppgifter, utgjorde 47,200 Spanska daler, eller jemt
det belopp, sorn å handels- och sjöfarts-fonden blifvit för ändamålet förskotts
-
188
Expeditions - Utskottets Fors’ag tid und. Sk ifveise, IS.-o lil.
viss anvisadt; och liar E. K. M. slutligen till Rikets Ständer öfverlemnat att
hes lä in m a, huruledes handels- och sjöfa rts-fonden, som för omformälda summas
tillhandahållande i London 1’uLt vidkännas en utgift i Svenskt hanko af
119,760 r:dr 19 sk., må för detta förskott erhålla ersättning.
Rikets Ständer, som jemväl tagit kännedom af en från Finans-departementet
afgifven närmare redovisning rörande verkställda utbetalningar af ifrågavarande
från handels- och sjöfarts-fonden förskjutna medel, hafva, vid behandling
af detta ärende, icke kunnat undgå att fästa uppmärksamhet derå
att, ehuru, efter hvad uti Rikets Ständers vid sistlidne riksdag till E. K. M.
aflåtna underd. skrifvelse i ämnet finnes antydt, till bestridande af kostnaderne
för slafvarnes å S:t Barthelemy friköpande borde, jemte erforderligt anslag
af allmänna medel, tillika begagnas de bidrag, hvilka i sådant afseende
kunde af slafvarne sjelfva erläggas, så hafva likväl dessa sistnämnde bidrag,
tillhopa utgörande 2,364 Spanska daler, blifvit anlitade till bildande af en
understöds-fond för medellösa, till arbete oförmögna, frigjorda slaf var; men
då behofvel af en dylik fövsörjnings-anstait varit en oundgänglig följd af bilegenskapens
afskaffande och upphörandet af slafegarnes förra åliggande att om
sina slafvars vård och underhåll draga försorg, samt för fyllandet af nämnda
behof annan tillgång ej lärer förefunnits, hafva Rikets Ständer ansett det ofvan
anmärkta förhållandet icke böra föranleda till nedsättning i den nådigst
äskade ersättningen för omformälda förskotter, vid hvilkas utbetalning och användande
Rikets Stander ej eller i öfrigt funnit något ati erinra. Som emedlertid
statens nuvarande disponibla tillgångar icke medgifva godtgörandet af
meranämnda betydliga förskottssumma, få Rikets Ständer, till svar å E. K.
M:s nådiga framställning, i underd. anmäla, det Rikets Ständer funnit handels-
och sjöfarts-fondens ifrågavarande fordran, Etthundra nitton tusen sju
hundra sextio riksdaler nitton skillingar banko, böra uti räkenskaperna balanseras
intill nästa riksdag, då Rikets Ständer blifva i tillfälle att rörande densammas
ersättande sig vidare utlåta.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 Juni 1848.
Expeditions-Utskottels Forslag till und. Skrifvelse, N:o lil, 189
N:o 112.
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adeln den i4 Juni 1848.
Preste-ständet den 17 — —
Borgare-ståndet den 17 — —
Bonde-ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , angående upplåtelse af
en bostället Fridened Brogården tillhörande jorderymd.
(Slats-utsk. Uti., J\:o 179.)
S. A. K.
Med anledning af Frideneds socknemäns inom Wartofta härad af Skaraborgs
län hos E. K. M. i underdånighet gjorda, samt af konsistorium i Skara
och E. K. M:s befallningshafvande i länet förordade ansökning om tillstånd
alt, till lokal för en tillämnad rymlig och ändamålsenlig skolhusbyggnad jemte
boningshus, ladugård och trädgårds-anläggning för skolläraren i Frideneds
socken, få för kommande tider, emot den årliga afgäld, som kunde pröfva*
rättvis, disponera en till indragna skogvaktare-bostället Fridened Brogården
hörande, i midten af socknen väl belägen plats af 28 ~5 kappland, hvilken
nuvarande arrendatorn af nämnda boställe äfven förklarat sig villig att till
berörda ändamål afstå, bar E. K. M., medelst nådig skrifvelse till Rikets Ständers
Stats-utskott af den 31 sistlidne Mars, i öfverensstämmelse med Kammar-kollegii
tillstyrkande, föreslagit Rikets Ständer, att nämnda jorderymd,
hvilken, såsom bestående af 24 -f kappland ovanligt stenbunden hårdvall och
af 4 -- kappland sankvall, vore af ringa värde, måtte för det uppgifna nyttiga
ändamålet, utan någon årlig afgäld, från berörda utarrenderade hemman
afsöndra.* och till Frideneds församling upplåtas.
I betraktande af församlingens vitsordade behof af plats för den ifrågaställda
nya skolhusbyggnaden och då upplåtelse af kronojord för dylikt ändamål
tillförene blifvit af Rikets Ständer beviljad, hafva Rikets Ständer ansett
hinder icke möta för den nu äskade, af arrendatorn utaf Fridened Brogården
medgifna jordafsöndring, äfvensom, vid det förhållande att bemälde arrendator
afsagt sig anspråk på ersättning för den till afskiljande från bostället föreslagna
jorderymd, Rikets Ständer funnit någon sådan ersättning icke böra
ifrågakomma, så länge bostället fortfarande af honom innehafves enligt det under
den 3U Oktober 1845 på 24 års tid, räknad från midfastan år 1846,
190 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, If.-o tu.
afslutade arrende kontrakt. Vidkommande åter församlingens befrielse för all
framtid från afgälds utgörande för merberörda jordrymd, så synes, efter Rikets
Ständers tanka, skäl härtill desto mindre vara för handen, som denna
befrielse skulle innefatta ett prejudikat, sannolikt föranledande till flera ansökningar
i enahanda syftning, i öfverensstämmelse med hvilken åsigt Rikets
Ständer vid innevarande riksmöte jemväl fattat det hos E. K. M., under
den 4 sistlidne Mars, i underdånighet anmälda beslut, i fråga om afsöndring
af jord från indragna mönsterskrifvare-bostället Selleberg Börje Olofsgården
inom Rackeby församling af Skaraborgs län. Rikets Ständer hafva derföre,
med bifall i så måtto till förevarande nådiga framställning, för sin del medgil
vit, att omförmälda lill f. d. skogvaktare-bostället Fridened Brogården hörande
plats al tjugoåtta och fyra tiondedels kapplands rymd må, för det uppgifna
ändamålet, från nämnda boställe afsöndras och tili Frideneds församling
för all framtid upplåtas, emot skyldighet för bemälda församling att, sedan
det emellan Kongl. Majit och kronan samt nuvarande arrendatorn afslutade
arrende-kontrakt upphört att vara gällande, för den upplåtna platsens begagnande
erlägga en efter den afsöndrade jordens rymd och beskaffenhet, i förhållande
till hela hemmanet samt deraf utgående arrende och öfrige onera,
lämpad årlig afgäld, hvilken af E. K. M:s befallningshafvande i Skaraborgs
län torde böra, i författningsenlig ordning, bestämmas.
Och fa Rikets Ständer sådant, till svar å högstberörde nådiga skrifvelse,
hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets St-inder framhärda &c
Stockholm den 21 Juni 1848.
ExpedUionh-TJ(»kottets Förslag till und. Skrifvelse, It.o ir3.
N:o 113.
¥pp!äst oeh godkSndt bos Ridd. och Adetn den i4 Juni 184®.
Preste-ståndet den \j — —
Borgnre-slåndet den 17 — —
Bonde-ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående båtsmans beklädnadens
öfvertagande af kronan, emot viss afgift af
rust- och rotehållare.
(Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 12.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, tili underdånig skrifvelse den 13 Februari 1841,
anhållit, bland annat, att då grundade skäl voro till den förmodan, att båtsmans-beklädnaden
skulle på ett för både roten och båtsmannen fördelaktiga re
sätt kunna ordnas, så att den närmare öfverensstämde med det allmännas
fordringar, Kongl. Mej:t täcktes anbefalla en undersökning, för att utröna, huruvida,
utan rotarnes ytterligare betungande, en ända målsen ligare beklädnad
för båtsmännen skulle kunna införas, samt sedermera låta ett derpå grundadt
förslag Rikets näst derefter sammanträdande Ständer förelägga; så har, i anledning
häraf, E. K. M., uti nådig skrifvelse den 9 November sistlidet år,
täckts gifva Rikets Ständer tillkänna: alt efter det rust- oeh rotehållare af
båtsmanshållet blifvit i ämnet hörde, hvarvid en stor pluralitet önskat beklädnadsbidragets
öfvertaganrle af kronan, emot årliga algifter af rotarne, men
rar del yttrat sig vilja dels vidblifva nuvarande bekiädnadssätt, dels afvakta
föreläggandet af nådigt förslag till den åsyftade förändringen, E. K. Af. förordnat
en kommitté tili uppgörande af underdånigt förslag för båtsmans-beklädnadens
ordnande på ett mera ändamålsenligt sätt, hvilken kommitté, uti
underdånigt utlåtande den 16 September 1844, afgilvit ett förslag i sådant
hänseende, innefattande följande grunder för ifrågavarande beklädnads utgörande,
nemligen:
att Kongl. Maj:!, och kronan, såsom förmånligt ej mindre för rust- och
rotehållarne samt båtsmännen, än för staten, öfvertager bestyret med anskaffningen
af den egentliga båtsmans-beklädnaden, men att rust- och rotehållarne,
hädanefter som hittills, lemna sina båtsmän skjortor, strumpor och skor iu na
-
192
Expeditiois-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N.o t’3.
tura, äfvensom kappsäck; att kontrakter i detta afseende ej böra ingås med
vissa kompanier eller rlistrikter, utan öfverenskommelsen vara allmän inom
hela båtsmanshållet eller frågan i annat fall förfalla; att den beklädnad, som
af kronan kommer att bestås, skall vara bättre än den nuvarande och lika
för bela båtsmanshållet samt utgå efter en föreslagen stat; att beklädnaden
bör begagnas viss tid såsom, parad-bekländnad vid stationen och till sjöss,
samt viss tid som släp-beklädnad, så väl under uppfordring som i landsorten,
hvarefter den skall blifva båtsmannens tillhörighet och af honom nyttjas till
arbetskläder; att rust- och i’Otehållarne icke besväras med beklädnadens förvarande
i rotekista; att rust- och rotehållarne erlägga i fredstid en kontant
ersättning till kronan, svarande emot |:delar af nuvarande beklädnadens kostnad
efter medium af tio års markegång i hvarje län, men i krigstid full ersättning
efter markegång; samt att ett årligt statsbidrag af omkring 28,000 r.dr
såsom förslags-anslag dessutom för ändamålet lemnäs.
Och har E. K. M., som i nåder hufvudsakligen gillat förenämnda, af kommitterade
uppgifna, grunder för båtsmans-beklädnadens öfvertagande af kronan,
derjemte förklarat sig vilja bifalla Rikets Ständers ofvanberörda framställning
i ämnet, i fall rust- och rotehållarne framgent erlade fyra femtedelar af
kostnaden för de beklädnadspersedlar, från hvilkas utgifvande in natura rotarne
frikallades, samt Rikets Ständer anvisade ett årligt förslagsanslag af 28,000
r:dr banko.
Hvad E. K. M. sålunda behagat i nåder meddela hafva Rikets Ständer
i öfvervägande tagit; och ehuru Rikets Ständer hufvudsakligen gilla de af
kommitterade föreslagne grunder för båtsmans-beklädnadens öfvertagande af
kronan, kunna Rikets Ständer likväl icke dela den åsigt, att, för vinnande af
ändamålet, omförmälda af E. K. M. i nåder föreslagna åtgärd ovilkorligen bör
bero på en allmän öfverenskommelse med hela båtsmanshållet, och förfalla.,
derest en sådan allmän öfverenskommelse icke skulle kunna träffas. Yäl kunna
åtskilliga olägenheter blifva en följd af endast en partiel öfverenskommelse,
men lika litet bör, efter Rikets Ständers tanka, farhågan i detta hänseende föranleda
för rotehållarne, emot deras vilja, ett åläggande, hvilket icke öfverensstämmer
med knekte-kontraktens innehåll, och hvarföre det bör bero af rust- eller rotehållarnes
egen fria vilja att på förslaget ingå eller icke, som denna farhåga
bör verka derhän, att, om ingen allmän öfverenskommelse kan tillvägabringas,
hela saken då skall alldeles förfalla, helst Rikets Ständer hysa den öfvertygelse,
att med afseende å den lättnad, som skulle uppkomma i utgörandet
af beklädnaden, derest kronan, emot de af E. K. M. föreslagna vilkor,
öfver
-
Expeditions-Utskottets Förslag till lind Skrifvelse, N:0 lt3.
193
öfvertoge densamma, högst få rust- och rotehållare skola hysa någon betänklighet
vid att förslaget antaga.
Härvid förekommer likväl en omständighet, i afseende hvarå en bestämmelse
torde Tara af nöden. Det kan nemligen inträffa, att icke alla egarne
af en rote äro villige att ingå öfverenskommelse i förenämnde hänseende, utan
att en eller annan intressent af roten sätter sig deremot, hvilket likväl, enligt
Rikets Ständers åsigt, icke bör föranleda något hinder för öfverenskommelsens
träffande, derest pluraliteten af rote-intressenterne, beräknad efter hvarderas
andel i roten, är benägen att öfverenskomnielsen antaga; och anse Rikets
Ständer, för att gifva rust- och rotehållarne upplysning örn kostnaden för
båtsmännens beklädande samt en ledning för omdömet i frågan, uppgifter böra
rust- och rotehållarne meddelas på de sednaste 10 årens markegångspris
samt medelpriset deraf på de persedlar, som hestås båtsmännen i hvarje län,
så att vederbörande rote-intressenter må vara i tillfälle att med sakkännedom
sjelfve i ämnet fatta ett omdöme.
I enlighet med hvad nu blifvit i underdånighet yttradt, hafva Rikets
Ständer, för sin del, medgifvit: att staten må öfvertaga bestyret med anskaffningen
af den egentliga båtsmans-beklädnaden, men att rust- och rotehållare
hädanefter sorn hittills lemna sina båtsmän skjortor, strumpor och skor samt
kappsäck; att kontrakter i sådant afseende må ingås med rust-och rotehållare,
med iakttagande dervid, att pluraliteten af hvarje rotes delegare, beräknad
efter hvars och ens andel i roten, eger härutinnan bestämma; dock att dessa
kontrakter gälla endast så länge det för båtsmans-beklädnaden erforderliga anslag
af staten fortfar, men att, om detsamma upphörer, rust- och rotehållare
inträda i sin närvarande skyldighet i afseende å båtsmans-beklädnadens
utgörande. Rikets Ständer förvänta likväl, att den beklädnad, som af kronan
kommer att bestås, bör vara bättre och iner ändamålsenlig än den nuvarande,
samt utgå efter en bestämd stat och begagnas viss tid såsom paradbeklädnad
vid stationen och till sjöss, samt viss tid såsom släp-heklädnad, så väl
under uppfordring som i landsorten, hvarefter den blir båtsmannens tillhörighet
och får af honom nyttjas till arbetskläder, äfvensom att rust- och rotehållarne
icke besväras med beklädnadens förvarande i rotekistan; och hafva
Rikets Ständer slutligen bifallit, det de rust- och rotehållare, som på ofvanberörda
förslag ingå, må erlägga i fredstid en kontant ersättning till kronan,
svarande mot fyra femtedelar af kostnaden efter medium af nästföregående
tio års markegång i hvarje län, för de beklädnads-persedlar, hvilka kronan
öfvertager, men i krigstid full ersättning efter markegång; hvarjemte Rikets
Bih. till R. St. Prot. 1847 och 18410 Sami. 1 A/d £5
194
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 114•
Ständer, i och för ofvannämnda ändamål, anvisat ett förslagsanslag af högst
28,000 r:dr banko årligen, för att i mån af behof användas, allt efter som
rust- och rotehållarne på omförmälda öfverenskommelse ingå.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla,- framhärdande
&c.
Stockholm den 21 Juni 1848.
N:o 114.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Juni 1848.
Preste-ståndet den 17 — —
Borgare-ståndet den 17 — —
Bonde-ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående folkskole-afgiftens
fortsatta utgörande samt om närmare bestämmelser
dervid. (Stats- och Bevilln.-utsk. Uti., N:o 16.)
S. A. K.
Efter det hos Rikets Ständer fråga förekommit derom, att den vid nästlidna
riksdag, i sammanhang med nedsättning till hälften af personliga skyddsafgiften,
beslutade afgift för folkundervisningens befrämjande och de för densammas
utgörande meddelade föreskrifter måtte fortfarande förblifva gällande,
utan att vid hvarje riksdag behöfva förnyas; så och ehuru berörda afgift, hvilken
med personliga skyddsafgiften icke eger annan gemenskap, än att densamma
blifvit fastställd till lika belopp med nyssnämnda nedsättning, icke
synes kunna hänföras till de allmänna bidrag, hvilka Rikets Ständer, enligt
60 § regeringsformen, ega att hvarje riksdag såsom bevillning sig åtaga, och
förnyelse af beslutet om folkskole-afgiften följaktligen ieke erfordras, hafva likväl,
sedan tvekan derom visat sig hafva forefunnits, Rikets Städer ansett det
icke vara olämpligt, att sådant af Rikets Ständer uttryckligen uttalades, hvadan
Rikets Ständer velat förklara, att den vid sednaste riksdag beslutade afgift
af 12 sk. banko för man och 6 sk. banko för qvinna till folkundervisningen»
befrämjande bör, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers derom då aflåtna
underdåniga skrifvelse och E. K. Ma derpå grundade nådiga kungörelse af
Expeditions-Utskottets Förslag till urul. Skrifvelse, N:o 114- 1S?5
den 13 Mars 1846, utan att vid riksdagarne erfordra förnyelse, fortfara att
i framtiden utgå, så länge beliofvet af samma afgift förefinnes och intilldess
Rikets Ständer finna sig föranlåtne alt beslutet derom i grundlagsenlig ordning
upphäfva.
Härjemte och med hänsigt till stadgandet i högstberörda Kongl, kungörelse,
att i afseende å folkskole-afgiften jemväl skall iakttagas hvad om undantag
från, lindring uti samt afkortning af personliga skyddsafgiften finnes
bestämdt, hafva, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, skiljaktiga åsigter gjort
sig gällande, huruvida afdrag för minderåriga barn bör ega rum endast åbcvillningen,
utan att drabba folkskole-afgiften, om än icke bevillningen uppgår
till så stort belopp, som svarar mot afkortningen; eller om afdraget bör
lika fördelas på bevillningen och folkskole-afgiften, eller ändtligen om, då
halfva afkortningssumman öfverstiger bevillningsbeloppet, öfverskottet bör afidragas
å folkskole-afgiften; och sorn med ändamålet med sistnämnda afgift
icke är förenligt, att lindring deruti får åtnjutas i samma nion, sorn man eger
ett större antal barn och således desto flera, som af den åsyftade undervisningen
äro i behof, hafva Rikets Ständei’, i afseende på tillämpningen af de
ifrågavarande stadgandena, beslutat, att det i 147 § bevillnings-förordningen
medgifna afdrag af 4 sk. banko för hvartdera af fyra eller flera minderåriga
barn böra ega rum endast å den ålagda bevillningen, äfven om denna
icke uppgår till fulla afkortnings-beloppet, och sålunda icke uti något fall
kunna drabba folkskole-afgiften.
Likaledes har det förhållande, att sjömän, ehuru med hustrur och barn
]>osatte å landet, likväl erlägga folkskole-afgiften i den stad, vid hvars sjömanshus
de äro för sina personer skattskrifne och utgöra bevillning, synts påkalla
rättelse, enär billigheten fordrar, att folkskole-afgiften må komma det
distrikt, i hvars skola barnen njuta undervisning, till godo, hvadan Rikets
Ständer godtfunnit att i allmänhet stadga, det folkskole-afgiften skall tillfalla
den församling, der den skattskyldige med hustru och barn är boende eller
i Ilvars husförhörsböcker han finnes kyrkoskrifven, och att samma afgift af
kronans vederbörande tjenstemän derstädes skall påföras och uppbäras.
Med anmälan om dessa beslut, få Rikets Ständer hos K K. M. i underdånighet
anhålla, att i de delar, verkställighet erfordras, nödiga föreskrifter
måtte af E. K. M. i nåder utfärdas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 Juni 1848.
Expeditions-UtskoLlets Förslag till tind. Skrijvelie, N.o it5»
N:0 115.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den l4 Juni 1848.
Prés te-s landet den 17 — —
Borgare-ståndet den ai — —
Bonde-ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, med förslag till ny författning,
angående stämplade pappers-afgiften.
yBevilln.-utsk. Bet., N:o 11 och Uti., N:o 15.)
S. A. K.
Med öfverlemnande af förslag till ny författning om stämplade pappersafgiftens
beräkning och utgörande från och med nästkommande år, få Rikets
Ständer underdånigst anmäla, att i nedannämnde §§ af nu gällande chartsesigillatae-förordning
följande förändringar ansetts böra ega rum, nemligen:
§ 2.
Sorn ett ganska betydligt antal handlingar, och deribland alla från Kongl.
Majit utgående resolutioner och utslag å allmogens ansökningar och besvär,
äfvensom Kongl. Maj:ts för allmoge utfärdade domar under 2,000 r:dr, samt sådana,
hvilka icke röra något bestämdt värde, beläggas med stämpladt papper
till ett belopp af 7 r:dr, hafva Rikets Ständer ansett lämpligt, att beläggnings-kartor
å denna valör jemväl blifva att tillgå.
§3.
Då E. K. M:s nådiga kungörelse af den 15 Maj 184-6 i 1 morn. stadgar,
att vid kartering af köpe-, bytes- och gåfvobref 111. fl. handlingar skola begagnas
beläggnings-kartor af serskild föreskrifven beskaffenhet och att, i följd
deraf, den i 3 § af nu gällande chartse-sfgillatae-förordning medgifha rättighet
att på stämpladt papper skrifva dylika handlingar kommer att upphöra,
hafva Rikets Ständer funnit stadganden härom böra vid ifrågavarande § inflyta,
medelst införande dels af ett nytt mom. efter- det nuvarande 2:dra och
dels af ett härutaf föranledt tillägg uti sistnämnde morn., på sätt förslaget
närmare utvisar; hvarjemte och då, genom det nya momentet, de öfrigas
nummerföljd skulle komma att rubbas, så väl till förekommande häraf, som
Expeditions-Vtskottets Förslag lill tind. Skrif veis •, N.o tiS.
197
i synnerhet nied afseende å det nära sammanhanget emellan de nuvarande
3 och 4 morn., dessa båda momenter blifvit under ordningsnumern 4:0 sammanförde
till ett.
Sorn stadgandet i 10 mom. af denna §, ”att i de fall, der flere än en
tillämpning af författningens föreskrift skulle kunna ega rum för kartans beräknande,
den bör gälla, efter hvilken afgiften blifver högst,” synes vara i
flere hänseenden mindre lämpligt, enär det skäligen bör förutsättas, att, då
en författning utfärdas, densamma blifver så tydligt uppställd, att någon villrådighet
vid tillämpningen deraf icke bör ifrågakomma, samt dessutom statens
rätt är tillräckligen tryggad genom ansvars-bestämmelser och kontrollföreskrifter,
likasom den enskilde är oförhindrad att i besvärsväg söka rättelse
i en förment oriktig tillämpning af författningen, hafva Rikets Ständer ansett
ifrågavarande moment böra ur densamma uteslutas.
§ 4.
Med anledning dels af E. K. Ms nådiga förordning af den 25 Februari
1840, angående hallrätternes upphörande, dels af Kongl, kungörelsen af den
12 December 1845, angående förändring af Stockholms stads kollegier till afdelningar
af stadens rådstufvurätt och magistrat, dels ock af de förändrade
förhållanden, sorn uppkommit genom de under den 22 December 1840 utfärdade
fabriks- och handtverks- samt handels-ordningar, hafva Rikets Ständer
funnit uppställningen af de uti 1 mom. af ifrågavarande § under ”lörsta afdelningen”
uppräknade embetsmyndigheter böra blifva sådan, som förslaget
utvisar.
Åt den vid slutet af samma mom. intagna tariff öfver handlingars kartering
i de serskilda afdelningarne af embetsverken hafva Rikets Ständer ansett
skäligen böra gifvas en mera redig och systematisk uppställning, för beredande
af ökad tydlighet och lättare öfversigt, hvarvid tillika, enär denne
tariff icke innehåller någon tydlig bestämmelse i afseende å de från Kongl.
Majit utgående resolutioner> hvilka icke äro att hänföra under elen nu befintliga
allmänna rubriken: ”handlingar, som utgifvas,” utan böra karteras lika
nied de från Kongl. Majit utgående ”domar och utslag,” under hvilka benämningar
de dock icke heller egentligen inbegripas, detta förhållande funnits, till
undvikande af missförstånd, böra afhjelpasj och har alltså berörde tariff erhållit
den i förslaget upptagna förändrade redaktion, hvilken icke medför någon
rubbning i de nuvarande karterings-beloppen.
Med föranledande af den nya fabriks- och handtverks-ordningen hafva
de vid rubriken ”borgare-bref” i denna § moni. 2 upptagne under rubriker
-
198 Ejcpeditions-Utskotlcts Förslag till und. Skrifvelse, N:o Ii5.
lie ”kofferdi-skeppare, skrå-Iiaudtverkare och manufakturist er,” samt ”andre borgare,
som ej höra under skrå,” blifvit förändrade till den förra: ”sjöjkaptener,
kofferdi-skeppare och handtverkare,” samt den sednare: ”andre borgare”,- äfvensom,
då något skäl ej synes förefinnas, hvarföre icke borgarebref för fabrikörer
äfven i 5:te klassens städer skulle karteras efter enahanda grund, som
i de öfriga klasserna, rubriken ”fabrikörer” blifvit jemväl vid förstnämnde
klass upptagen till lika afgfit med ”andre handlande.”
I samma morn. har äfven, på grund af nya fabriks- och handtverks-ordningen,
rubriken: ”mästarebref i skrän och manufakturier” blifvit utbytt mot:
”mästarebref till fabriks- och handtverks-rörelse.”
Då den nuvarande ordställningen i stadgandena under rubriken ”bouppteckningar”
i moni. 3 af ifrågavarande § skall gifvit anledning till olika åsigter
vid författningens tillämpning i afseende å boupptecknings-summor, som
öfverstigit 100 r:dr, hafva Rikets Ständer, till förekommande af vidare missförstånd
härutinnan samt för tillvägabringande af en jemnare och billigare beskattning
i berörda hänseende antagit den förändrade tariff för bouppteckningars
kartering, som förslaget utvisar.
Den i samma mom. förekommande rubriken ”privilegier eller tillståndsbref
till handels och handaslöjders idkande” har, med anledning af den ya liärings-förfatillingarne,
funnits endast böra komma att lyda: ”privilegier eller
tillståndsbref till handels idkande.”
Då den uti allmänna lagen, 2 kap. Ärfdabalken, stadgade arfsrätt för
syskon och deras barn blifvit, genom E. K. M:s nådiga förordning af den 19
Maj 1845, utsträckt till syskon och deras afkomlingar, hafva, med afseende
härå, Rikets Ständer ansett den uti nu ifrågavarande § af chartas-sigillatasforordningen
för syskon och deras barn medgifna befrielse från stämpladt pappersafgift
för testamenten böra utsträck is till syskon och deras afkomlingar.
§ 5.
Enär den fordna kansligebiihren och sportlerne inom E. K. M:s kansli,
äfvensom sigillpenningarne, numera, jemte den förra egentliga charta-sigillataafgiften,
utgå i stämpladt papper, hafva Rikets Ständer ansett hela det sålunda
uppkommande sammanräknade kartebeloppet, för beredande af en
lättare öfversigt och till undvikande af förbiseende vid författningens tilllämpning,
böra vid hvarje serskild rubrik uti en summa sammanföras; hvarvid
dock, med afseende hufvudsakligen å det förhållande, att, på sätt här
nedan kommer att närmare utvecklas, den uti 7 § i vissa fall medgifna be
-
Expedit ions-Ut skottets Förslag till uriel. SkiifveheN;0 IlS.
199
frii-l.se
deraf, som motsvarar kansligebiihren och sigillpenningarne, hvilka således i
dylika fall höra kunna från det sammanförda kartebeloppet afräknas, Piikets
Ständer funnit nödigt, elels att vid hvarje rubrik inom parenthes anmärkes,
huru stor del af nämnde belopp motsvarar elen fordna kansligebiihren, dels
ock att vid slutet af §:n, likasom nu, utsättes beloppet af sigillpenningarne,
hvilket, såsom i de flesta fall lika, synes för korthetens skull, icke behöfva
vid hvarje serskild rubrik anmärkas; och har, i öfverensstämmelse med dessa
grunder, 5 §:n erhållit den förändrade redaktion, som finnes i förslaget införd.
Rikets Ständer hafva dessutom ansett dels rubriken ”kommendörs- och
liddarebref af Wår Svärds-orden, hvilka, i följd af under påstående fälttåg
skedd utnämning, utgifvas — fria,” höra vid ifrågavarande § utgå, enär stadgandet
härom finnes infördt vid 7 §, der det ock rätteligen bör hafva sin
plats; dels att uti rubriken: ”alle Wäre domar under 2,000 r:dr samt sådana,
deri icke något qvantum nämnes” &c. orden ”deri icke något qvantum nämnes”
må utbytas mot: ”hvilka icke röra något bestämdt värde”; dels ock att
rubriken: ”Wäre pass för skepp med lastning till Barbaresk-staterne eller andra
utrikes orter” skäligen torde kunna ur författningen uteslutas, enär, enligt
livad Rikets Ständer inhemtat, utfärdandet af dylika pass hädanefter icke lärer
ifrågakomma.
§ 6.
Då Rikets Ständer ansett folkskolelärare vara att hänföra till samma kategori,
som de i denna § upptagne ”ringare skol-betjente, paedagoger,” m. fl.,
har afgiften för deras fullmagter funnits höra utgöras efter enahanda grund,
som för de sistnämnde, bland hvilka de alltså blifvit uppförde.
Rubriken: ”Gerningsmän och öfrige å landet som, försedde med antagningsbref
af Wäre befallningshafvande, ej ega löner och här förut icke äro
nämnde,” har blifvit förkortad till ”gerningsmän å landet.”
En i N:o 45 af 1845 års författnings-samling intagen rättelse af de trenne
första raderne å s. 26 i nuvarande chartae-sigillata:-förordning har blifvit i
föralaget iakttagen.
§ 7.
Vid pröfningen af denna § har Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit
flistad å ett förhållande, som med skäl kunnat föranleda olika åsigter vid författningens
tillämpning. Då nemligen Rikets Ständer vid sista riksdagen vidtogo
den förändring i 1841 års Kongl, kungörelse, angående stämplade pap
-
200
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifveise, N.-o 11S.
pers-afgiften, att den dåvarande 10 §:n, hvilken endast omfattade de karteafgifter,
som för expeditioner, utfärdade från E. K. M:s kansli, utgå i ersättning
för den fordran kansligebiihren och sigillpenningarne, för mera enkelhets
skull sammanfördes med den del af 5 §, sorn innehöll föreskrifterne om
den förra egentliga kartan å dylika handlingar, men dervid tillika uteslöts
det i förstnämnde § förut befintliga stadgandet, att de i författningen medgifiia
undantag ifrån och lindring uti stämplade pappers-afgiftens erläggande icke
skulle sträcka sig till nyss omförmälde, kansligebiihren och sigillpenningarne
motsvarande afgift, utom i de fall, då befrielse i anseende till fattigdom
borde ega rum; har häraf blifvit en följd, att, då någon föreskrift i sistberörda
hänseende icke heller finnes införd vid nu ifrågavarande 7 §, hvilken,
likasom den motsvarande 6 § i förra författningen, har till rubrik: ”undantag
ifrån och lindring uti föregående stadganden,” nämnde undantag och lindringar
skäligen skulle kunna anses inbegripa äfven kansligebiihrs-kartan och sigillpenningarne,
hvilka numera i det föregående finnas upptagne. En dylik
tillämpning af författningen kan emedlertid desto mindre vara af Rikets Ständer
åsyftad, som dels vid omflyttningen af föreskrifterne angående kansligebiihren
och sigillpenningarne från 10 § uti förra till 5 § uti nu gällande
charta-sigillata-förordning, skillnad uti sistnämnde § blifvit med sorgfällighet
gjord mellan de båda, af serskilda anledningar tillkomna, benämningarne
”charta sigillata” och ”kansligebiihr,” och det noggranna upprepandet af dessa
benämningar vid hvarje serskildt fall hela §:n igenom hade varit en öfverflödig
vidlyftighet, derest desamma ansetts fullkomligt liktydiga; dels ock Rikets
Ständer, uti deras underd. skrifvelse af den 7 Maj 1845, med öfverlemnande af
förslag till ny författning angående stämplade pappers-afgiften, förmält, att den
deri vidtagna, ofvan omnämnda, förändring, hvarigenom 10 § i förra förordningen
blifvit tillbakaflyttad och sammanslagen med 5 §, endast hade för äiida
mål att förenkla författningen i dessa delar, till undvikande af samma handlingars
upptagande på t vänne ställen, samt dervid uttryckligen förklarat, att
derigenom ”icke skett andra rubbningar i afseende på afgifternas belopp och
beräkningsgrund,” än i de fall, som i samma 5 § finnas upptagna. På grund
häraf och då dessutom den förändrade regleringen med sportlerne inom E.
K. M:s kansli icke synes böra föranleda till någon minskning i de deremot
svarande, till statsverket nu ingående, afgifter, hafva Rikets Ständer ansett,
att vid början af nu ifrågavarande 7 § må, på sätt förslaget utvisar, anmärkas,
att de deruti stadgade undantag ifrån och lindi ingar uti stämplade pappersafgiftens
erläggande icke sträcka sig till den del af nämnde afgift, som motsvarar
-
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skri/relser, N.o ti5.
201
svarar den fordna kansligebuhren och sigillpenniugarne, utom i de fall, då
befrielse, i anseende till fattigdom, är medgifven.
Vid den i samma § förekommande rubriken: ”ansökningar, som röra akademier,
med flere,” har det obestämda uttrycket ”med flere” blifvit utbytt
mot orden: ”och andra läroverk.”
Då ansökningar till folkskolelärare-beställningar icke skäligen synas böra
med stämpladt papper betungas, har vid ifrågavarande § en ny rubrik blifvit införd,
så lydande: ”ansökningar till lärare-beställningar vid folkskolorna på landet,
der de icke med annan tjenst äro förenade”, äfvensom och då alla hinder
för vetenskapernes idkande böra, så vidt möjligt är, undanrödjas, vid samma
§ äfven blifvit upptagen följande nya rubrik: ”ansökningar af studerande
vid högre och lägre läroverk om stipendier samt om undergående af examina.”
Med hänseende dertill, att Rikets Ständer, enligt underd. skrifvelse af den.
5 Augusti 1840, beslutat, det Stats-rådets ledamöter hädanefter skulle vara
från alla afgifter för sina fullmagter befriade, har i bilagde förslags 7:de §
blifvit införd följande nya rubrik: ”fullmagter för Stats-rådets ledamöter, hvilka
fullmagter äfven äro från kansligebiihr och sigillpenningar befriade.”
Enär adjunkter, som förordnas till biträde åt komministrar, otvifvelaktig!
böra, med lika mycket skäl, som de, hvilka biträda pastorer, från chartaesigillatae—afgift
för deras missiver befrias, har, på det tydlig föreskrift härom
måtte varda i författningen uttryckt, uti rubriken: ”missiver för adjunkter att
biträda pastorer i embetet,” näst efter ordet ”pastorer” blifvit tillagdt: ”eller
komministrar,” äfvensom och då, enligt hvad hos Rikets Ständer är vordet
upplyst, vakans- och nådårs-predikanter samt vice komministrar, i anseende
till så väl löneförmoner som tjensteåligganden, icke befinna sig i fördelaktigare
förhållanden, än pastors- och komministers-adjunkterne, har enahanda befrielse
från karta, som blifvit desses missiver förunnade, jemväl tillagts de förres
förordnanden.
Med anledning af E. K. M:s nådiga förordning af den 20 November 1845
om upphörande af skyldigheten att hos Hofrätt betala lösen och stämpladt
papper för handlingar i revisionssaker, hafva Rikets Ständer ansett en ny rubrik
böra i 7 § införas, så lydande: ”revisions-saker, handlingar deri, som för
parts räkning från Hofrätt till K. M. insändas.
Då Rikets Ständer funnit skäligt, att äfven ”skuldebref under 25 r:dr,”
hvilka för domare eller exsekutorer företes, varda med någon lämplig kartaafgift
belagde, har nämnde rubrik blifvit vid denna § utesluten oeh i stället
införd vid 8 §, med ett åsatt karterings-belopp af 3 sk.
Ilih. till R. St. Prot. >847 oc^ >848> 10 Sami. 1 /t/d. 26
202
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skri/velse, IV:O ttS.
Vid. rubriken ”testamenten” har, på de ofvan vid § 4 anförda grunder,
orden ”syskon och deras barn” blifvit utbytta mot ”syskon och deras afkomlingar.
”
§ 8*
Bland de i början af denna §:s 1 inom. uppräknade lägenheter, hvarom
kontrakter kunna emellan enskilde afslutas, hafva Rikets Ständer ansett, för
mera tydlighets skull, jemväl böra upptagas ”qvarnar och sågar,” äfvensom en
mindre jemkning i ordställningen vid uppräkningen af berörde lägenheter
blifvit i förslaget iakttagen.
Då, på sätt ofvan är vordet i underd. omförmäldt, skuldebref äfven under
25 r:dr funnils böra, då de för domare eller exsekutorer uppvisas, beläggas
med stämpladt papper, hvilket jemväl ansetts under enahanda förhållanden
böra ega rum i afseende å godkände räkningar samt godkände eller protesterade
vexlar och enskilde assignationer, har 6 mom. al 8 §, med anledning
häraf, erhållit den förändrade redaktion, som förslaget utvisar.
§ 9.
Det i 3 mom. af denna § antydda medgifvande för utländsk man, som
här i riket begär lysning, att utöfver det stadgade minimi-belöppet, 1 r:dr för
lysningssedel erlägga högre frivillig afgift, har med så mycket mera skäl
funnits böra ur författningen utgå, som 3 § 9 mom. i allmänhet stadgar, att,
om vid handlingars eller äktenskaps-lysningars kartering, högre karla, än fö inskrifven
är, af enskild person frivilligt begagnas, åtal derå ej ege rum.
§ 11.
Med anledning af så väl författningarne om hallrättemes upphörande, sorn
nya fabriks- och handtverks- samt handelsordningarne, hafva dels vid Smöra,
af denna § orden: ”eller hallrätt samt den magistratsperson, som i skrå-embe
tet
förer ordet” blifvit uteslutna, dels. ock vid 9 mom.orden: ”den magistrats
ferson,
som är närvarande vid städernes handels- och handtverks-sammanornster,
äfvensom stadsfiskalen” utbytta mot: ”ordföranden i städernes fabriks-,
handtverks- och handels-föreningar.”
§§ 12 och 13.
Vid 12 § har anselts böra inflyta ett nytt morn., motsvarande 8:de morn.
Expeditions-Vtskottets Förslag till und Skrifvelse, ZV.o 116.
203
i Kongl, cirkulärbrefvet af den 11 Febr. 1847, och så lydande, som forsla.
get utvisar.
I öfverensstämmelse härmed och då jemväl sista mom. i 13 § synes rätteligen
böra hafva sin plats vid samma 12 §, liar dels detta mom. blifvit
till sistnämnde § öfverflyttad^ dels ock de deri nu befintliga orden: ”så vida
detsamma ej inom Irenne år derefter anställes,” för åstadkommande af mera
likstämmighet i afseende på tiden, utbytta mot: ”så vida detsamma ej anställes
inom två år från den dag, då förteckningen till Kammer-rätten inkommit.
”
Utom i ofvan anmärkta delar är det endast genom några obetydliga
jemkningar i afseende å blotta ordställningen, som bilagde förslag till förordning,
angående stämplade pappers-afgiftens beräkning och utgörande, skiljer sig
från den nu gällande,- och anhålla Pdkets Ständer underd:st att E. Ii. 1V1
täcktes låta allmän författning, i öfverensstämmelse med detta förslag, till efterrättelse
kungöra.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 21 Juni 1848.
N:o 116.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i4 Juni I848.
Preste-ståndet den 17 — —
Borgare-ståndet den 21 — —
Bonde-ståndet den 21 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ändring af ■$
kap 5 § Utsöknings balken samt Kongl, förordningen den 28
Juni 1798. (Lag-utsk. Bet., N:o 47.)
S. A. K.
Under anförande, hurusom i lag gifne stadganden om preskription icke
b vilade på någon rättsgrund, utan endast tillkommit i och för angelägenheten
deraf, att rättsanspråk icke må kunna efter längre tider framställas, hvadan
någon inskränkning i denna del ej eller borde komma i fråga, så framt
204
Expedilions-Ulskoltcts Förslag till uriel. Skrifvelse, N.o n6.
den icke af beliofvet oundvikligen påkallades, men 2 kap. 5 § utsökningsbalken
likväl innehölle den föreskrift, att fordringsanspråk, som af Konungens
befallningshafvande blifvit tvistigt förklaradt, skall vid domstol anhängiggöras
inom natt och år derefter, vid påföljd af talans förlust, sedan likväl
i 9 kap. 12 § handelsbalk en, sådant detta lagrum lyder i Kongl, förordningen
den 13 Juni 1800, är vordet stadgadt, att hvar, som hos annan har fordran,
bevarat sin rätt, derest han inom tio år fordringen muntligen eller
skriftligen kraft eller gifvit den an för rätten eller hos Konungens befallningshafvande,
samt giltigt skäl ej kunde uppgifvas för den mindre rätt, som således
uppkomme genom en begärd, men vägrad, handräckningsåtgärd, och då
den förkortning i preskriptionstid, som förstnämnde lagrum bestämmer, mången
gång föranledt förlust af rättmätiga fordringar, har hos Rikets Ständer
blifvit föreslaget, att omfÖrmälda tidsbessämmelse i 2 kap. 5 § utsökningsbalken
måtte borttagas; men sorn i 7 § af Kongl, förordningen den 28 Juni
1798, angående vissa oniständigheier i lagsöknings- och utmätningsmål, förordnas,
att, då Konungens befallningshafvande känner gäldenär skyldig att undergå
utmätning, men lemnar honom öppet alt vid domstol söka sitt igen,
gäldenären bör inom den tid, nyssberörde lagrum utstakar, göra sin återvinningstalan
vid domstolen anhängig, samt anledning vore för bibehållande af
någon kortare tid uti detta hänseende, har hos Rikets Ständer hemställts, om
icke en förklaring i sådan syftning må i sammanhang med ofvan föreslagna
förändring meddelas.
Rikets Ständer, som tagit denna fråga under öfvervägande, hafva dervid
funnit, att giltig grund saknas till det i 5 § af 2 kap. utsökningsbalken innefattade
stadgande, att, då Konungens befallningshafvande förklarar ett der
anhängigt utsökningsmål tvistigt, den sökande skall, vid förlust af all talan i
saken, inom natt och år derefter sin vederpart till domstol instämma. Då
nemligen, enligt 9 kap. 12 § handelsbalken, hvar och en, som har fordran
hos annan, kan, för en obegränsad tidrymd, bevara fordringens gällande kraft,
endast derigenom, att han hvart tionde år anmäler densamma lias Konungen»
befallningshafvande, synes den omständighet, att en dylik anmälan varit beledsagad
af anspråk på fordringens utbekommande, ej böra verka tili inskränkning
af den rätt, sjelfva anmälan thy förutan hade medfört. Ändamålet med
en sådan anmälan är vunnet, ehvad form deråt gifves, och detta ändamål är,
att förekomma den osäkerhet och oreda, som skulle uppstå deraf, att en rättighet,
sedan den en längre tid blifvit förlegad, kunde göras gällande. Men
om än, i följd häraf, nödvändigheten föranledt lagstiftaren att göra rättigheters
bevakning inom viss tid till vilkor för deras giltighet, torde dock vara
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.o r>6.
205
obestridligt, att hvarje inskränkning härutinnan utöfver behofvet är oförenlig
med rättvisa.
Till en så beskaffad inskränkning är, enligt Rikets Ständers tanka, det
stadgande att hänföra, hvars borttagande nu blifvit påyrkadt. Vid behandlingen
af denna fråga hafva emedlertid Rikets Ständer icke förbisett, att berörde
stadgande står i omedelbart sammanhang med vissa andra föreskrifter,
och följaktligen äfven tagit i öfvervägande, om ej borttagandet af samma
stadgande bör verka till förändring äfven af nämnde föreskrifter. — Desamma
innefattas uti 7 § af 1798 års ofvanåberopade författning, hvarigenom är
vordet stadgadt:
l:o att Konungens befallningshafvande må, då ett utsökningsmål, såsom
tvistigt, enligt 5 § 2 kapitlet utsöknings-balken, skjutes under domaren, tillika
sätta så mycket af gäldenärens egendom, som mot det fordrade svara
kan, under qvarstad, att ej skingras, med förbindelse för sökanden att inom
den i berörda lagrum bestämda tid, eller natt och år efter målets förvisning,
taga stämning å sin vederpart eller vara all talan i thy mål qvitt,- ock
2:o att, om Konungens befallningshafvande känner gäldenären skyldig
att utmätning undergå, men lemnar honom fritt att hos domaren söka sitt
igen, gäldenären bör, vid talans förlust, jemväl inom natt och år derefter
stämma om återvinning.
Hvad nu angår förstnämnda stadgande, så har föreskriften för sökanden
att inom viss tid instämma, har ett dubbelt ändamål, nemligen bevarandet
af så val fordringen som den vunna qvarstaden. Men ehuru bevarandet af
sistnämnde rättighet ki'äfver sakens fullföljd inom någon kortare tid, torde
likväl, vid närmare undersökning af rättighetens beskaffenhet, inses, att underlåten
bevakning af samma rättighet icke rättvisligen bör inverka på sjelfva
fordringens giltighet. En sådan förvexliug af begreppen är ej heller förenlig
med den grundsats, sorn i 1734 års lag gjort sig gällande i fråga om qvarstad.
Denna lag, hvilken uti 8 kap. utsökningsbalken lemnat Konungens befallningshafvande
rätt att, på en borgenärs begäran, sätta hans gäldenärs gods
i qvarstad till säkerhet för den förres fordran, föreskrifter nemligen i samma
kapitels 3 §, att den, som fatt qvarstad å gäldenärs gods, är skyldig att genast
begära Konungens befallningshafvandes utslag, eller saken hos domaren
vid nästa rättegångsdag angifva, om den ej så klav är, att utmätning derå
följa kan, vid påföljd, att qvarstaden i annat fall går åter. Försummelse att
utsöka fordringen inom den således föresätta tiden efter vunnen qvarstad, verkar
följaktligen i detta fall endast tili förlust af qvarstaden eller den säkerhet,
som erhållits för fordringen» men densammas giltighet förändras ej der
-
206 Expeditions-Ulshotlets Förslag lill und. Skrifvelse, N.o 1.6.
af. Visserligen afser berörde lagrum blott det fall, att någon vinner qvarstad,
innan åtgärd, vare sig medelst lagsökning eller rättegång, blifvit vidtagen för
fordringens utbekommande, hvaremot stadgandet i 1798 års författning har afseende
på sådan qvarstad, som beviljas, då ett redan anhängiggjordt lagsökningsmål
skjutes uirder domaren; men på begge händelserna eger dock grundsatsen
lika tillämplighet.
Den afvikelse från samma grundsats, som skett i berörde författning, synes
emedlertid vara föranledd al det i 5 § af utsökningsbalkens 2 kapitel bestämda
åliggande för borgenären att, till bibehållande af sin fordringsrätt,
instämma gäldenären till domstol inom natt och år, efter det Konungens befallningshafvande
förklarat målet tvistigt. Man ansåg sig derigenom kunna
sammanbinda qvarstads- och fordringsrätten. Men om man förklarar, att eli
skedd lagsökning bör medföra någon verkan till inskränkande af den rätt,
hvilken sökanden, derest lagsökningsåtgärden ej mellankommit, egt att hos
domstol göra sitt fordringsanspråk gällande, och det skäl, som gifvit anledning
till omförmälde afvikelse, således upphör, torde man äfven böra återgå
till principen i 1734 års lag, såsom med rättvisa och sakens beskaffenhet närmast
öfverensstämmande. Endast sålunda kan, enligt Rikets Ständers åsigt,
sammanhang i lagstiftningen upjmås samt den förvexling i begreppen om arten
af rättigheter, sorn härrört af ifrågaställa stadgande, undanrödjas.
I enlighet med de åsigter, Rikets Ständer nu yttrat, skulle, i den händelse,
att Konungens befallningshafvande skjuter ett utsökningsmål, såsom tvistigt,
under domaren, och tillika dömer till qvarstad, sökanden väl vara skyldig
att inom någon kort tid instämma saken, men påföljden -för uraktlåtenhet
deraf borde blott blifva förlust af den säkerhet, qvarstaden medför, eller, med
andra ord, densammas återgång. Hvad nu beträffar tiden, inom hvilken denna
instämning bör ske, så synes den hittills föreskrifna af natt och år, hvilken,
på sätt Rikets Ständer sökt visa, likaledes afsett fordringsrättens bevarande,
ej lämplig. Sedan qvarstad är beviljad, fordrar gäldenärens rätt en
större skyndsamhet, derest borgenären vill draga fördel af den vunna säkerheten.
Delta har äfven vid stiftandet af 1734 års lag blifvit insedt, hvadan,
enligt hvad ofvan är nämndt, det stadgande tillkommit, att den, som fått
qvarstad å gäldenärs gods, skall antingen genast begära Konungens befallningsbafvandcs
utslag eller saken dios domaren vid nästa rättegång angifva.
Ordet genast torde emedlertid icke innefatta en tillfyllestgörande tidsbestämmelse;
men meningen, att borgenären bör så snart sig göra låter, sitt fordringsanspråk
lagligen fullfölja, lärer dock vara uppenbar; och med erkännande af
rigtigheten häraf Samt med fästadt afseende å de beredelse!’, som för anstäl
-
Expeditions-Vtskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N:o it6.
207
länet af rättegång erfordras, hafva Rikets Ständer ansett tiden uti ifrågavarande
hänseende böra bestämmas tili tre månader, efter det qvarstaden blifvit
verkställd.
På sätt Rikets Ständer ofvan an tyd t, står ifrågaställde stadgande i 2 kap..
5 § utsökningsbalken jemväl i sammanhang med den i 7 § af 1798 års förordning
ytterligare förekommande föreskrift, angående återvinningstalans anställande.
Deri förklaras nemligen, att enär en borgenär, enligt berörde lagrum,
är pligtig att inom natt och år, sedan Konungens befallningshafvande
skjutit ett mål under domaren, taga stämning å sin vederpart, eller vara all
talan i målet qvitt,- "så bör ock samma tid, vid lika påföljd, af gäldenär iakttagas,
i det fall att han kännes skyldig utmätning undergå, men Konungens
befallningshafvande lemnar honom fritt att hos domaren söka sitt igen.”
Man har alltså funnit väckandet af rättegång om ett utaf exsekutor tvistigt
förklaradt fordringsanspråk vara af enahanda beskaffenhet med anställande af
talan om återvinning, derest exsekutor godkänt anspråket och pröfvat fordringen
utmätningsgild, och i följd deraf ansett lika tid böra i båda fallen ia.ktgas.
Men annat torde dock vara att genom rättegång fullfölja ett icke bedömdt
anspråk, än att söka upprifva en redan pröfvad sak.
Äfven i denna del har den åsigt, som stiftarne af 1734 års lag hyllat,
blifvit frånträdd i 1798 års författning. Jemlikt berörde lag kunde Konungens
befallningshafvande, då till utmätning dömdes, icke lemna gäldenären
rätt att söka återvinning. Gjordes jäf emot en fordran, egde Konungens befallningshafvande
desamma förkasta, derest de funnos uppenbart ogiltiga; men
i annat fall måste målet förvisas till domstol, utan att Konungens befallnings •
hafvande kunde i exsekutiv väg förhjelpa sökanden till sin rätt. I rättegångsbalkens
8:de kapitel blef åter Hofrätt, i egenskap af öfverexsekutor, tillagd
makt att bevilja utmätning, med rättighet för gäldenären att vid domstol söka
återvinning, och grunden härtill var synbarligen den, att, om gäldenär ej
visar sådana anledningar tili framställda jäf, att målet bör anses tvistigt, men
jäfven likaväl finnas af den beskaffenhet, att de, i laga ordning utförde, kunna
af domstol pröfvas giltiga, rättigheten att påkalla sådan pröfning ej må
honom betagas. Härigenom har lagstiftaren å ena sidan sökt förekomma, det
lagsökniugsärenden ej uppehållas utan fullt giltiga anledningar, och. å den andra,
att skydda gäldenärens rätt. Genom 1798 års förordning, sorn hade till föremål
att befordra skyndsamhet i utmätningsväsendet, har omsider enahanda
makt blifvit öfverlemnad åt Konungens befallningshafvande:: men vid bestämmande
af tiden för anställande af den återvinningstalan, hvartill Konungens
befallningshafvande således nu kunde lemna rätt, togs till grund icke
208
Expedilions-Utskottets Förslag till und. SkrifvelsCj A’.*> ti6.
den bestämmelse, som 8 kapitlet rättegångsbalkeu i denna del innefattar,
utan stadgandet i utsökningsbalkens 2 kapitel oell 5 §.
Då detta stadgande borttages, är emedlertid grunden för den tidsbestämmelse,
1798 års författning härutinnan angifver, äfven undanröjd, och
fråga uppstår således, huruvida en annan grund uti berörde hänseende bör
uppsökas.
Rikets Ständer anse härvid nödigt, att preskriptionstiden för återvinningstalan
är kort, på det att den part, sorn hos Konungens befallningshafvande
vunnit, ej må, efter längre lids förlopp, blottställas för rättegång iden
sålunda redan afgjorda saken; och då den tid af sex månader, som utstakas i
8 kapitlet 2 § rättegångsbalken, för den händelse, att Hofrätt, i utmätnings^
inål, lemnar gäldenär öppet att söka återvinning, efter Rikets Ständers omdöme
är för ändamålet fullt tillräcklig, samt, utom det att lagen ej på något
ställe utsätter längre tid för återvinning, berörde tidsbestämmelse alser
samma förhållande, som det ifrågavarande, anse Rikets Ständer föreskriften i
1798 års författning äfven böra bringas till öfverensstämmelse med berörde
lagbud.
Medelst de förändringar, dels i allmänna lagen, dels i 1798 års författning,
hvilka Rikets Ständer sålunda ansett böra ega rum, och af hvilka den
ena ovilkorligen påkallar den andra, skulle, enligt Rikets Ständers omdöme,
det i förevarande ämne nu saknade sammanhang i lagstiftningen uppnås,större
säkerhet i lagskipningen befrämjas och framför allt rättvisans fordran samt
det ändamål, ifrågaställa lagstadganden afse, närmast uppfyllas; och hafva
på grund häraf, Rikets Ständer, för sin del, beslutat utfärdande af en författning,
hvarigenom, med ändring af 5 § 2 kapitlet utsökningsbalken och
7 § i Kongl, förordningen den 28 Juni 1798, angående vissa omständigheter
uti lagsöknings- och utsökningsmål, varder dels förklaradt, att den i först
•
* P 7 ion» r>
nämnda lagrum gifna föreskrift, att, enär ett hos Konungens befallningshafvande
anhängiggjordt utsökningsmål, såsom tvistigt, skjutes under domaren,
den sökande skall taga stämning å sin vedei'part inom natt och år derefter,
eller vara ali talan i thy mål qvitt, upphört att vara gällande; dels ock stadgadt
att, om exsekutor, i sammanhang med målets skjutande under domaren,
dömer till qvarstad, sökanden bör, inom tre månader sedan qvarstkden blifvit
verkställd, instämma målet, vid äfventyr, att qvarstaden eljest förfaller,
samt att, derest gäldenär af exsekutor kännes skyldig att utmätning undergå,
men lemnäs fritt att hos domaren söka sitt igen, honom åligger att
inom
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.o Vj. 309
inom sex månader derefter stämma ont återvinning, vid förlust af all talan i
saken.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande
&c.
Stockholm den 21 Juni 1848.
N:0 117.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Juni 1848-
Preste-ståndet den 22 — —
Borgare-ståndet den 22 — —
Bonde-ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående staden Åmåls
innevånare beviljade förslags- och byggnads lån.
(Stats-utsk. Uti., IN:ris 119 och 188.)
S. A. K.
I anseende till den större eldsvåda, som under Januari månad 1846 inträffade
i Åmål, har E. K. M., enligt hvad i Dess nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof omförmäles, dels i nåder anvisat en summa
af 10,000 v:dr till förlagslån åt dem bland nämnde stads handlande och
näringsidkare, som genom eldsvådan beröfvats utvägarne att sin rörelse eller
sitt handtverk fortsätta, dels ock nådigst beviljat ett byggnadslån af 30,000
r:dr, att utlemnas till egare af brandskadade fastigheter, emot hufvudsakligen
samma vilkor, som för enahanda lån förut varit stadgade, dock med tillämpning
derjemte af Rikets Ständers rörande dylika försträckningar under sistförilutna
riksmöte vidtagna beslut; och då dessa 2:ne lån, jemlikt E. K. Ms
dm 26 Maj berörda år meddelade nådiga förordnande, blifvit utaf mindre
kreditiv-medlen statsverket godtgjorda, har E. K. M. i nåder föreslagit, att befattningen
med desamma måtte från Stats-kontoret öfverflyttas på Riksgäldskontoret,
till hvilket låne-handlingarne skulle i sådant fall, efter behöriga
transporter, varda allemnade; hvarjemte E. K. M., medelst nådig remiss af den
Bik. lill 11. St. Prot. 184? och 184.8, 10 Sami. 1 Afd. 2/
210
Expeditions-Utskottets För dag lill tind. Skrifvelse, N.o ilj.
11 nästlidne Januari, behagat till Rikets Ständers Stats-utskott, för dr t afseende
Rikets Ständer kunde finna skäligt härå fästa, i nåder öfverlemna en af
byggnads-kommitteen i samma stad, å vederbörande låntagares vägnar, i underdånighet
gjord ansökning om förlängning af den för förstnämnde lån bestämda
återbetalningstid, i hvilket afseende kommittén anfört: att af de 22
handlande och näringsidkare, emellan hvilka ifrågavarande lån blifvit fördeladt,
hade, till följd af stadgandet om förlagslånens liqviderande med de byggnadslån,
samma personer erhöllo, fem låntagare redan inbetalt sina lånesta nilnor
med ett sammanräknadt belopp af 3,800 r:dr; att, derest äfven de öfriga
lånen måste vid desammas nu inträffade förfallotid återbetalas, kom me sådant
att blifva särdeles menligt för fortsättandet af låntagarnes handels- och
handtverksrörelse, helst deras tillgångar medtagits genom nya byggnaders uppförande
och anskaffandet af hvad för öfrigt till rörelsens bedrifvande erfordrats,
samt att desse låntagare fördenskull i underdånighet anhöllo att, i afseende
på sina förlagslån, få tillgodonjuta samma betalningsvilkor, som för det
näringsidkare inom staden Wexiö tillerkända enahanda låne-understöd blifvit
i nåder förunnade; i hvilken anhållan byggnads-kommittén, med vitsordande
af de derför anförda skäl, instämt.
Af hvad E. lv. M. i Dess nådiga proposition jemväl tillkännagifv it hafv a
Rikets Ständer inhemtat, dels att de för förlagslånet afgifna och med behörigen
verificerade borgensförbindelser försedda skuldsedlar, hvilka i Elfsborgs
läns landtränteri förvaras, innehålla att de emottagna läne-understöden skulle
gäldas af de byggnadslån, samma låntagare kunde få lyfta, men att hela det
öfriga beloppet af dessa lånemedel förfölle till betalning den 22 Januari innevarande
år 1848, då tvänne år förflutit, sedan E. K. M:s nådiga förordnande
angående meranämnda lån meddelades, dels ock att dea skuldförbindelse,
som för ofvan åberopade, staden Wexiö’s närings-idkare tillerkända, förlagslån
blifvit afgifven, innefattar en af stadens magistrat och .äldste gemensamt ingången
ansvarighet derför, att detta lån, jemte derå, efter 3 procent årligen,
från den 1 November 1846 beräknad ränta, skulle återbetalas på det sätt, att
en tiondedel af lånesumman, tillika med den upplupna räntan, erlades vid
slutet af sistlidna och derpå följande nio år.
Vid öfvervägande af hvad i detta ärende sålunda förekommit hafva Rikets
Ständer ansett den af byggnads-kommittén uppgifna svårighet för vederbörande
låneinnehafvare, att fullgöra betalnings-skyldigheten för nu ifrågavarande
lån på det vid detsammas beviljande föreskri fria sätt, icke innefatta någon tillfyllestgörande
anledning för Rikets Ständer att medgifva det begärda långvariga
anståndet med lånets slutliga liqviderande, helst en så väsendtlig förändring
Expeditions-Ulskottels Förslag till lind Skrifvelse, .V o 07.
211
uti tiel stadgade betalningssättet, den der för öfrigt endast skulle komma en
del af låntagarne till godo, ingalunda synes vara af några serskilda omständigheter
påkallad; men då E. K. M., enligt ofvan omförmälda nådiga remiss,
redan förordnat, att med de ännu oguldna lånemedlens inbetalning finge lilis
vidare anstå, så och till beredande af större säkerhet för bela lånesummans
återbekommande, än de många serskilda skuld- och löftes-förbindelserna torde
innefatta, hafva Pdkets Ständer beslutat att, i öfverensstämmelse med hvad
rörande återbetalningen af det sistlidet år staden Christianstad beviljade förlagslån
blifvit af E. K. M. i nåder föreskrifvet, det ännu icke betalda beloppet
af den lill förlag för handlande och näringsidkare i Amål utgifna lånesumma
må, under vilkor att dervarande drätsel-kommission, å stadens \ägnar,
förbinder sig ansvara för inbetalningen af detta belopp jemte derå från
de förut afgifna förbindelsernas förfallodag upplöpande 4 procents årlig ränta,
få erläggas med en tredjedel vid slutet af Januari månad nästkommande år
och med enahanda belopp vid samma tid under hvartdera af derpåföljande
tvenne år.
Vidare och i likhet med hvad Rikets Ständer, på sätt i underd. skrifvelse
af den 15 och 24 sistlidne Mars blifvit anmäldt, beslutat i fråga om
befattningen med de städerne Christianstad och Wexiö beviljade förlagslån,
samt enär Riksgälds-kontoret fatt sig ålagdt bestyret med bokföringen, bevakningen
och indrifningen af alla andra till brandskadade städers återuppbyggande
under sednare tider utgifna lån, hafva Rikets Ständer bifallit alt, såsom
E. K. M. i nåder föreslagit, de Stats-kontoret hittills uppdragna bestyr och
åligganden i afseende på staden Åmål beviljade förlags- och byggnadslån må
af Riksgälds-kontoret öfvertagas; och få Rikets Ständer, till följd häraf, i underdånighet
anhålla, det E. K. M. täcktes i nåder anbefalla Stats-kontoret att
ej allenast till Riksgälds-kontoret öfverlemna hvad som å förlagslånet redan är
inbetaldt, utan ock på detta verk i laga ordning öfverlåta alla de rättigheter
och ford rings-anspråk, som, med hänsigt till nu ifrågavarande tvänne lån, genom
E. K. M:s nådiga bref den 6 Maj 1846 samt vederbörande låntagares
skuldförbindelse blifvit Stats-kontoret tillerkända; och torde ej mindre E. K.
M:s befallningshafvande i Elfsborgs län, än magistraten och byggnads-kommittén
i Åmål, nådigst blifva förständigade om behörigt iakttagande af de förändringar,
hvilka Rikets Ständers nu fattade beslut komma att föranleda i de
af E. K. M. förut meddelade stadganden, angående lånehandlingarne och dervid
förekommande anmärkningar samt låne-medlens redovisande och inbetalning
m. m.; skolande en oftanämnde tvänne låns kapital-belopp motsvarande
summa, såsom godtgjord genom omförmälda öfverlåtelse, derefter i räkenska
-
212 Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 118.
perna a floras å Riksgälds-kontorets återstående fordran af Statskontoret förde,
sedan sistförflutna riksdag, utaf mindre kreditivet lyfta de medel.
Hvilket allt, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M. härmed i
underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Juni 1848.
N:o 118.
Uppläst och godkändt hos Ridd och Adeln den 21 Juni 1848.
Preste-ståndet den 22 — —
Borgare-ståndet den 22 — —
Bonde-ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ifrågastäldt
låne-understöd åt Wexiö domkyrka samt Institutum clinicum
och läns lazar ettet i Lund. (Stats-utsk. Uti., N:o 197.)
S. A. K.
Uti E. K. M:s vid innevarande riksdag aflåtna nådiga proposition, angående
statsverkets tillstånd och behof, har E. K. M. behagat, i sammanhang
med frågan örn serskilda anslag för föremål inom 8:de hufvudtitelns område,
gifva Rikets Ständer tillkänna, att, af i den nådiga propositionen uppgifne anledningar,
dels domkyrkans i Wexiö tutorer, E. K. M:s befallningshafvande i
Kronobergs län och biskopen öfver Wexiö stift, i underdånighet hemställt,
det E. K. M. måtte af allmänna medel bereda Wexiö domkyrka ett lån af
25.000 r:dr banko, till en början under några år räntefritt oell sedermera emot
årlig inbetalning af fern procent utaf lånets ursprungliga belopp, af hvilken
årliga inbetalning en del skulle utgöra ränta, beräknad till 3 procent, och
det öfriga kapital-a {'betalning; — dels ock direktionen för Institutum clinicum
i Lund och dermed förenade Malmöhus läns lazarett, kurhus och barnbördshus
underdånigst anhållit, att E. K. M. täcktes åt nämnde inrättningar tillvägabringa
ett amorteringslån af 75,000 r:dr banko, att utgå i tve delar med
25.000 r:dr den 1 Juni åren 1848, 1849 och 1850, mot förbindelse för di
-
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, IV.-o it g. 2i3
rektionen, att å kapitalet erlägga ränta till tre för hundra om året och att
med högst två för hundra årligen kapilal-beloppet återgälda; och har E.
K. M., som ansett förenämnda lånebidrag behöfliga, till Rikets Ständer i nåder
öfverlemna t, huruvida, på sätt E. K. M. redan förut i afseende på andra
dylika bidrag antydt, tilfgångar kunde utfinnas för meddelandet af så väl förrherörda,
för Wexiö domkyrkas utvidgande sökta lån, på dervid af E. K. M:s
befallningshafvande och biskopen uppgifna vilkor, som det amorteringslån, direktionen
för Institutum clinicum och läns-lazarettet, kurhuset samt barnbördshuset
i Lund begärt, under de vilkor, direktionen i sådant afseende
uppgifvit.
Hvad E. K. M. sålunda i nåder framställt, hafva Rikets Ständer tagit i
öfvervägande; men då statsverkets tillgångar för närvarande icke lemna utväg
för meddelandet af ifrågaställda låne-understöd, hafva Rikets Ständer funnit
sig föranlåtne att till E. K. M:s nådiga proposition i dessa delar icke lemna
bifall.
Hvilket, till svar härå, Rikets Ständer få hos E K. M. i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Juni 1848.
N:o 119.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 21 Juni 1848.
Preste-slåndet den 22 — —
Borgare-ståndet den 22 — —
Bonde-ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående föreslagna
jemnkningar uti det antagna myntsystemet.
(Banko-utsk. Utkden ]N:o 24 och 47 samt Mern. N:o 57.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag beslutat, alt Svenska myntets
räkne-enhet skulle fastställas till * r:dr silfver, i enlighet med det skrot
och korn, hvilket myntordningen afdon 9 Maj 1835 bestämmer, och att denna
räkne-enhet, svarande mot 1 r;dr r:gds eller 32 skillingar banko, borde be
-
214 Expeditions-Uiikotlets Förslag till und. Skrifvelse, IV.o >10.
nämnas riksdaler samt indelas i 48 skillingar och hvarje skilling i 4 styfver,
samt E. K. M., uppå Rikets Ständers derom gjorda underd. anhållan, härå
h-mnat Sin nådiga sanktion, med förklarande derjemte, att E. K. M., sedan
de för det nya mynt-systemets fullständiga ordnande och tillämpning i afseende
på allmänna räkenskapers förändring, utskylders debitering, vexelkursens
noterande, böters beräkning m. m. nödiga upplysningar hunnit inhemlas,
ville i nåder förorda örn tiden och sättet att bringa samma system i verkställighet;
så har E. K. M., uti en till Rikets nu församlade Ständer aflåten
proposition af den 20 Dec. sistlidet år, föreslagit åtskdliga jemnkningar uti berörde
myntsystem; men då, vid pröfningen häraf, sådan skiljaktighet uppstått
i Riks-ståndens beslut, att, på grund af 75 § Riksdags-ordningen, frågan förfallit,
få Rikets Ständer, till svar å högstberörde nådiga proposition, detta i
underd. anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 26 Juni 1848.
N:o 120.
Uppläst oell goJkändt lios Ridd. och Adeln den 21 Juni 1848
Presle-slåndet den 2» — —
i Borgare-slåndet den 22 — —
Bonde-ståndet den 26 — —
Rikets Sländers underdåniga skrifvelse s om ändring i sättet för
kungörelsers publicerande i kyrkorna.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 14.)
S. A. K.
Då kungörelsers uppläsande under den offentliga gudstjensten Aid de
stunder, då församlingen bör, befriad från verldsliga bestyr, odeladt egna sin
andakt åt betraktande af Guds ord, enligt Rikets Ständers åsigt, hafva ett
menligt inflytande på det sannt religiösa sinnet, och det dessutom synes mindre
lämpligt att sålunda sammanblanda förkunnandet af religionens läror med
underrättelser 0111 timliga \ärf och förrättningar, ofta nog af den mest underordnade
art, hafva Rikets Ständer af sådan anledning och till förekommande
derjemte af det missbruk, som, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, på fle
-
Expeditions-Utskettels Förslag till lind. Skrifvelse, Nr o 121.
215
re ställen eger runi-, eller att afgifter för kungörelsers emottagande och uppläsande
vederbörande affordras, för sin del beslutat utfärdande af en författning,
hvarigenom, med ändring af 2 kap. 5 § kyrkolagen samt 32 § af Kongl.
Maj:ts resolution på Presterskapets besvär den l():de Mars 1719, stadgas, dels
att, med undantag af bönedags-plakat, hvilka, såsom varande i religiös egenskap,
efter predikan och näst efter bönen ”Fader vår” må uppläsas, alla andra
Kongl, förordningar och auktoriteters samt enskilde personers kungörelser
skola omedelbart efter gudstjenstens slut från predikstolen af presten uppläsas
i den ordning, som hittills är vorden föreskrifven,- dels ock att, för kungörelsers
emottagande, uppläsande och förseende med bevis derom, någon betalning
icke må af vederbörande uppbäras.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande
&c.
Stockholm den 26 Juni 1848.
N:o 121.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln deri i\ Juni 184S.
Preste-ståndet den 22 — —
Borg.ire-ståndet den 22 — —
Bonde-ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af väckt
fråga om ändring i nu gällande stadgande rörande tiden > då
damlucka skall vara öppnad.
(Lag- samt Allm. Besv.- 0. Ekon.-utsk. Bet., N:o 15.)
S. A. K.
Med anledning af de oläger:heter, hvilka inom de norra orterna, såsom
Norrbottens och Westerbottens län, der is lage qvar i sjöar och åar till början
af Juni månad, föranleddes deraf, att, jemlikt stadgandet i 20 kap. 6 §
byggningsbalken samt Kongl, förordningen den 3 September 1755, damlucka
skall öppnas sednast den 10 Maj hvarje år, genom iakttagande af hvilken föreskrift
skulle, till skada för enskilde, inträffa dels att ängarne ej blefvo behörigen
vattnade, dels och att sågverks- och qvarnegare ofta nödgades i förtid utsläp
-
216
Expedilions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse■, N.o 127.
pa vattenförråden, så att verken icke vidare kunde berlrifvas, har hos Rikets
Ständer blifvit föreslaget det tillägg i ofvan åberopade lagens rum, att, inom
förena milda län, damluckor icke böra öppnas före den första Juni hvarje år.
Rikets Ständer hafva detta förslag i öfvervägande tagit; och då serskilda
förhållanden inom de norra orterna kunna inträffa, de der påkalla ändring i
nu gillande föreskrifter i detta ämne, få Rikets Ständer i underd. anhålla,
det E. K. M. täcktes, för utrönande deraf, huruvida den ändring till nu gällande*
stadgande om tiden, då damlucka skall vara öppnad, hvilken förNorroch
Westerbottens län nu blifvit föreslagen, i allmänhet kan anses vara af
behofvet påkallad, låta i nåder föranstalta, att undersökning härom må af vederbörande
embetsmyndigheter i föreskrifven ordning anställas, samt, derest
förändrade föreskrifter härutinnan för ofvannämnde län skulle pröfvas lämpliga,
till Rikets näst sammanträdande Ständer nådigt förslag i ämnet aflåta.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 26 Juni 1848.
N:o 122.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Juni 1848.
Preste-ståndet den 22 — —
Borgare-ståndet den 22 — —
Bonde-ståndet den 28 — —
Rikets Ständers underdåniga skr ij v else, i fråga om privatbankernes
framtida upphörande.
(Lag- samt Allm. Besv-. och Ekon.-utsk. Bet., N:o 18.)
S. A. K.
Med anledning af de förhållanden, hvilka förete sig såsom följder afprivatbankernes
penningerörelse, har hos Rikets Ständer fråga förekommit derom,
huruvida icke någon för det allmänna menlig inverkan skulle föranledas deraf
att nya eller förlängda octrojer blefve dylika banker beviljade.
Vid öfvervägande häraf och ehuru ifrågavarande enskilde banker, synnerligen
vid de tider desamma först uppkoinmo, medfört fördelaktiga verkningar
-
Expeditions-TJ tskollets Förslag lill und. Skrifvelse, A?;o lii.
QI7
liingar, så val i allmänhet genom spridande af kapitaler, som förnämligast medelst
beredande af förlag för näringarne i de orter, der industrien varit i behof
af en större utvidgning, hafva Rikets Ständer dock ansett ostridigt, att,
till följd af dessa bankers sammansättning, numera förökade antal och vidt
utsträckta penningeröreise, flera olägenheter dels redan uppkommit, dels ock
för framtiden kunna befaras; varande i detta hänseende att erinra: att, då
delegarne uti nämnda bank-bolag, antingen till följd af frivillig öfverenskommelse
eller af oförutsedda omständigheter dertill föranlåtne, kunna inskränka
eller helt och hållet inställa den verksamhet, dessa banker utöfvat, en betänklig
osäkerhet uti denna, det allmännas viii så nära rörande, fråga förefinnes;
att, då i betraktande tages den menliga inverkan, som en hastig och oväntad
indragning af i omlopp satta kapitaler måste utöfva på varuvärden samt
bestående förhållanden i allmänhet, en alltför vigtig angelägenhet såmedelst
blifvit åt enskildes godtycke och omständigheterna öfverlemnad; att dessa banker,
sådana de nu äro sammansatta, utgörande föreningar af enskilda samhällsmedlemmar,
icke lemna allmänheten den säkerhet i afseende å fullgörandet
af åtagna förbindelser, som bos en med rättighet till kreditsedlars utgifvande
tillåten bank-inrättning, efter Rikets Ständers tanka, bör såsom oeftergifligt
vilkor förutsättas, samt slutligen att, för den händelse en eller annan
af dessa banker skulle blifva urståndsatt uppfylla ingångna förbindelser, möjligheten
för de öfriga enskilda bankerna att fullgöra nyssberörda vilkor desto
hellre lärer kunna ifrågasättas, som ett dylikt förhållande äfven måste, enligt
livad den i andra länder inhemtade erfarenhet i sådant hänseende låter befara,
på dem inverka, hvilket allt skulle för allmänheten medföra följder af
oberäknelig skada.
Då Rikets Ständer således äro af den tanka, att ifrågavarande enskilda
banker i deras nuvarande skick icke lemna de för rättigheten till idkande af
en så vidsträckt penningerörelse nödiga garantier samt att, i följd häraf, oktrojer
för inrättande af dylika banker hädanefter icke böra beviljas, hafva
Rikets Ständer likväl ej förbisett nödvändigheten deraf, att, till bedrifvande af
den penningerörelse, privatbankerne utöfvat, andra för ändamålet mera lämpliga
ål gärder vidtagas, på det omförmälda bankers verksamhet, då de för dem
i nåder meddelda oktrojer löpa till ända, må utan men för det allmänna
kunna upphöra; och fö Rikets Ständer, alltså i öfverensstämmelse med dessa
åsigter, hos E. K. M. i underd. anhålla, dels alt 1*1 K. M. i nåder täcktes låta
utarbeta och för Rikets nästsammanträdande Ständer framlägga förslag om
åtgärders vidtagande, hvarigenom penningerörelsen i landet på säkrare och
Bih. lili R. St. Prot. iSjf och 1848, 10 Sami. 1 Afd. 28
218
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse j IV.-o 123.
mera bestående grunder må kunna så ordnas, att, vid de nu stadgade oktrojtidernes
slut, privatbankerne, utan olägenhet för det allmänna, må kunna
upphöra, dels ock att under tiden till nästa riksdag oktrojer för nya privatbanker
icke må meddelas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 28 Juni 1848.
N:o 123.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juli 1848.
Preste-ståndet den 6 — —
Borgare-ståndet den 6 — —
Bonde-ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse3 angående rotehållarnes
i Bohus län skyldighet att Jörse sina båtsmän med en månads
upp fordrings-kost.
(Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Uti., N:o 21.)
S. A. K.
Uti nådig proposition af den 8 Oktober sistlidet år, har E. K. M. behagat
gifva Rikets Ständer tillkänna, att, sedan dels Götheborgs och Bohus läns
fullmägtige af Bonde-ståndet vid sistförflutna riksdag, dels enskilde personer
hos E. K. M. i underd. anhållit, att då, enligt det för båtsmanshållet i Bohus
län år 1685 upprättade och under den 16 Januari 1739 i nåder stadfästade
kontrakt, rotehållarne vore skyldige att gifva sina båtsmän vid deras
uppfordring en månads kost, bestående af 2 L& bröd, 1 L# kött och fläsk,
6 # smör, 4 & ost och 10 # torr fisk, eller annat i stället, jemte något förskott
på lönen, om båtsmannen af detta senare vore i behof, utan någon förbindelse
att i öfrigt bestå honom vägkost, penningar eller skjuts; men rotehållarne
vid rikets öfriga roterade båtsmanshåll, genom Kongl, förordningen
den 23 Maj 1690, blifvit befriade från åliggandet att lemna båtsmännen någon
utredningskost, så vidt de försåge dem antingen med nöjaktigt underhåll
i matsäcken eller med penningar för så många dagar, som båtsmännen, efter
tågordningen, borde vara på väg till samlingsplatsen, och derjemte förhjelpte
Expeditions-Utskotlets Förslag till lind. Skrifvelse, N.o ra3.
219
båtsmännens tross till samma plats, rotell ålla me vid länets tvänne båtsmanskompanier
måtte befrias från eller medgifvas lindring uti skyldigheten att förse
sina båtsmän vid deras uppfordringar med en månads utredningskost, förvandlad
i penningar efter årets markegångstaxa för länet, eller ortens pris,
emot förbindelse att lemna båtsmännen underhåll till samlingsplatsen; så hade
E. K. M. under den 6 November 1845 i nåder anbefallt Förvaltningen af sjöärendena
samt Kammar-kollegium att låta höra samtlige rotehållarne vid förenämnda
båtsmanskompanier, huruvida de alla instämde uti ofvanberörda önskan,
och i händelse af bifall till densamma, vore villiga åtaga sig att, i likhet
med hvad som bestodes rotebåtsman i allmänhet, förse sina båtsmän med
nöjaktigt underhåll i matsäcken eller i kontant till samlingsplatsen, äfvensom
gifva dem skjuts dit för deras tross. Yid de sammanträden, som i anledning
deraf med rotehållarne egt rum, hade alla närvarande rotehållare instämt i
den underdåniga ansökan om befrielse från månadskostens utgörande, på det sätt
och med de villkor, som i E. K. M:s nådiga proposition omförmälas; och hade
E. K. M., i öfverensstämmelse med hvad Förvaltningen af sjö-ärendena och Kammar-kollegium,
uti infordradt underd. utlåtande, yttrat, i nåder funnit billigt,
att båtsmans-rotehållarne i Bohus län frikallades från skyldigheten att gifva eu
månads utrednings-kos t till de båtsmän, som hädanefter antoges vid länets
begge roterings-kompanier, med förpligtelse likväl att: vid uppfordring gifva
dem samma rätt, som åtnjötes af roterings-båtsmän i allmänhet, nemligen
nöjaktigt underhåll i matsäcken eller i kontant till samlingsplasten, äfvensom
att lemna skjuts för deras tross dit, samt med iakttagande dervid, att de båtsmän,
hvilka vore i tjenst, när förändringen vidtoge, bibehölles vid den rättighet
till en månads vägkost vid uppfordringar, som bålsmanskontraktet dem
tillerkände; äfvensom, vidkommande frågan om utsättande af bestämdt pris
på den matsäcks-kost, som efter förändringen borde båtsmannen tilldelas, E.
K. M. ansett ett sådant pris icke kunna bestämmas annorlunda än efter dag
och således vara beroende af den väglängd, som från roten till samlingsplatsen
mäste tillryggaläggas, hvarvid för tillvägabringande af full rättvisa i denna
del, priset på ifrågavarande kost borde bestämmas efter det i hvarje års
markegångstaxa utsatta portionspris för tågande trupper.
Yid öfvervägande af detta ärende, hvaröfver E. K. M. behagat i nåder
inhemta Rikets Ständers underd. yttrande, hafva Rikets Ständer jemväl funnigt
billigt, att rotehållarne vid de uti Götheborgs och Bohus län förlagda 2:ne
båtsmans-kompanier, på de vilkor, som E. K. M. i den nådiga propositionen
upptagit, befrias från skyldigheten att utgöra den ifrågavarande månadskosten,
destohellre som stadgandet om densammas erläggande tillkommit på en tid,
220 Expeditions-Ulskottets Förslag till lind. SkrifvelseN:o rx.f
då Carlskrona ännu var tjenstgöringsort för samma båtsmans-kompanier, och
båtsmännen numera äro berättigade att erhålla aflöning af staten från den tid,
de å samlingsplatsen inträffa; men då en sådan förändring skulle medföra
minskning i båtsmännens aflöning, hafva Rikets Ständer, lika med E. K. M,
ansett den ej böra gälla för de båtsmän, sorn redan äro antagne, och hvilkas
kontrakter derför utgöra hinder.
Med afseende så väl härå, som å rotehållarnes, på sätt här ofvan är nämnd t,
uttalade önskan i förevarande hänseende, få Rikets Ständer hos E. K. M. i
underd. anmäla, att de för sin del gilla E. K. Åhs åsigt uti ifrågavarande ämne,
under anhållan derjemte, att É. K. M. täcktes låta i enlighet dermed utfärda
nådig förordning.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 Juli 1848.
N:o 124.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juli 184S.
Presle-slåndet den 6 — —
Borgare-ståndet den 6 — —■
Bonde-slåndel den 8> — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelsej angående förändrade
grunder för beväringsmanskapets tjenstgöring m. m.
(Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 5 och UtL, N:o 24.)
S. A. K.
Sedan E. K. M. vid sistförflulna riksmöte meddelat Rikets dä församlade
Ständer Sin nådiga afsigt att låta utarbeta förslag till försvarsverkets fullkomligare
ordnande; så har E. K. M., efter det, på nådig befallning, förslag i sådant
afseende blifvit af cheferne för Landt- och Sjöforsvars-departementen,
med biträde af sakkunnige män, utarbetade, uti nådig proposition af den 18
sistlidne November, gifvit Rikets Ständer tillkänna, att E. K. M., vid pröfning
af berörda förslag, i nåder antagit och gillat nedanstående deri framställda
hufvud grunder, nemligen:
l:o Armeen bör bildas af stående stamtrupper, så väl vä rf vade som in
-
Expeditions-Ulskoltels Förslag till und. Skrifvelse, N;0 12^.,
121
deida, i förening nied beväringsmanskap, och vissa dels värfvade, dels indelda
sjötrupper likaledes utgöra ständig stam, med hvilken manskap af sjöbeväringen
förenas.
2:0 Genom vapenöfning under fredstid hör åt beväringsmanskapet gifvas
sadan förberedande daning, att delta manskap, vid påkommande behof, då
armeen skall sättas på krigsfot, kan ofördröjligen förstärka denna och inom
dess leder emottaga vidare nödig utbildning, samt att sjöbeväringen må vara
användbar för tjenstgöringen, dels på llotlan, så väl den seglande som den roende,
och dels för öfrigt såsom maran-soldater, i hvilka afseenden årliga öfningstiden
bör utsträckas tili 31 dagar, in- och utryckningsdagarne inberäknade,
sålunda fördelade, att minst 14 dagar användas tili förberedande rekrytexersis,
och de öfriga 17 dagarne i förening med stammen.
3:0 Med antagande, att tiden för vapenöfningarne sålunda utsträckes, må,
till vinnande af besparing så väl i arbetsdagar som i statsutgifter, blott en
viss del af första beväringsklassen årligen inkallas till vapenöfning och den öfriga
deleir blifva qvarstående i reserv, att, i fall armeens eller flottans trupper
skulle behöfva ytterligare förstärkas, till tjenstgöring uppbådas.
4:o Enär första beväringsklassen, sedan alla till krigstjenst odugliga blifvit
afräknade, ändock redan öfverstigcr 21,000 man, må antalet beväringsskyldige,
som till vapenöfnings undergående årligen inkallas, varda, intilldess
förändrade omständigheter kunna föranleda dess förökande för hela riket, med
undantag af Gottland och Lappmarkerne, inskränkt till 14,525 man, deraf
fördelas på armeen 11,181 och på flottan 3,344 man.
5.o V issa områden af landet bestämmas till utgörande af beväringsmanskap
för armeens och vissa för flottans behof, så väl i freds- som krigstid,
sålunda, att flottans beväringsområden korinne att utgöras af bela Blekinge och
Wester-norrlands län, Öland, Södra Möre fögderi af Kalmar län, de socknar
i så väl återstående delen af sistnämnda län, som öfriga kustlän, med undantag
af Norrbottens och Westerbottens län, hvilka antingen omedelbart
gränsa till hafvet eller äro belägna i skärgårdarne, och slutligen alla vid hafvet
belägna städer, Stockholm, Götheborg, Umeå, Piteå, Luleå och Haparanda
likväl undantagnej samt armeens beväringsområden åter upptaga alla delar
af riket, som icke, enligt det föregående, skulle utgöra sjöbeväringsmanskap.
6:0 Bev äringsmanskapets uttagande, så väl till vapenöfning sorn till krigstjenst,
verkställes efter enahanda hufvudgrunder inom armeens och inom flottans
beväringsområden, hvarvid iakttages:
a) att årliga mönstringar, förrättade på lika sätt som hittills, verkställas
serskildt för städerne och landet, samt serskildt inom arméens och flottans
222 Expeditions-Utskottets Förslag till und. SkriJvelsej N.o I2^f.
beväringsområden, hvarvid mönsterrullor öfver beväringsmanskapet upprättas,
serskildt för hvarje stad och hvarje fögderi, hvilket likväl ej må hindra mönstrings
förrättande serskildt med en eller flera delar af fögderi et;
b) att, sedan alla vid mönstringen tillstädeskomne beväringsskyldige blifvit,
på sätt serskildt föreskrifvet är, besigtigade, de approberade införas i stadens
eller fögderiets mönsterrulla efter manskapets längd sålunda, att den
längsta erhåller första rummet, den, som står honom närmast i längd, det
andra, och så vidare, med iakttagande dervid, att, om två eller flere äro af
lika längd, ordningen dem emellan afgöres efter åldern, så att den äldste erhåller
första rummet, den, som dernäst är äldst, det andra och såvidare, men,
om någons födelsedag cj vore känd, eller flere af dem voro födda på samma
dag, genom lottning;
c) att de från mönstringen uteblifne beväringsskyldige i serskildt stadgad
ordning efter enahanda grunder besigtigas, samt de approberade i stadens eller
fögderiets mönsterrulla ofördröjligen införas, på sätt ofvanföre nämndt är,
dock med iakttagande, att de, som utan styrkt laga förfall från första mönstringen
uteblifva, alltid insättas framför deni af samma längd, som vid första
mönstringen blifvit approberade;
d) att, som erfarenheten visat, att de bland approberade beväringsmanskapet,
som \id 20 års ålder äro de mest högvexte, äfven, med få undantag,
äro de mest vapenföre, det beväringsmanskap, som till visst, efter folkmängden
bestämdt, antal från hvarje stad eller fögderi, bör till vapenöfning eller
eljest till tjenstgöring uppkallas, skall uttagas i den ordning, uti hvilken
de approberade beväringsskyldige i stadens eller fögderiets rulla finnas
upptagne;
e) att den del af approberade beväringsmanskapet, som ej uppkallas till
vapenöfning, utan blott qvarstår i rullorna såsom reserv', likväl skall aflägga
krigsmannaed och stundom deltaga i anbefallda kyrkoparader;
f) att det till första beväringsklassen hörande manskap, som vid mönstringen
blifvit ställd t på tillväxt eller förbättring, skall tillhöra nästpåföljande
års första klass och med denna inställa sig till mönstrings undergående, samt
att den, som vid denna andra mönstring än ytterligare blifver ställd på tillväxt
eller förbättring, skall likaledes inställa sig med följande årets första
klass, men bör då antingen approberas eller förklaras oduglig tili krigstjenst;
g) att i de för armeen bestämda beväringsområden, der, utom infanteri,
äfven kavalleri eller artilleri, eller artilleri- eller sapör-depöter finnas, mönster-herren
af det antal beväringsskyldige, som enligt mönsterrullan skall i
staden eller fögderiet uttagas, utser hvilka, som böra tilldelas artilleriet, ka
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o io4- 223
valteriet eller depöterna, hvartill dock i första rummet uttagas sådane beväringsskyldige,
som sjelfve önska tjena vid dessa vapen, så vida de i öfrigt äro
dertill duglige;
li) att beväringskarl, som uppbådas till vapenöfning eller tjenstgöring,
må ega rättighet att lega karl i sitt ställe, äfven bland dem af årets klass,
som böra till reserv-manskapet, emot skyldighet likväl att sjelf ingå bland
nämnda manskap i den legdes nummer-ordning;
i) att, då större eller mindre del af beväringsmanskapet till vapenöfning
i fredstid uppbådas, den ordning skall dervid iakttagas, att de, sorn böra till
första klassåldern, först utgå och derefter de öfriga klasserna efter åldern, de
yngre klasserne framför de äldre, tills det antal är fyldt, som behof vet fordrar;
hvaremot när beväringsmanskapet till tjenstgöring i krigstid uppbådas,
af alla klasserna, de, som undergått vapenöfning, först må klassvis uttagas i
den ordning, som bär förut är sagd, och sedermera de, som tillböra reserven,
bkaledes efter samma ordning dem emellan.
7:o Den på Gottland antagna och upprättade allmänna beväring kommer
att i dess nuvarande skick fortfara.
Och som de sålunda uttalade grunder för beväringsskyldighetens utgörande,
dels i hvad de afsåge landets fördelning i vissa områden för utgörande
af beväringsmanskap serskildt för armens och serskildt för flottans behof,
dels ock i fråga om sättet och ordningen för uttagandet af viss del utaf beväringsmanskapet
inom samma eller serskilda åldersklasser, äfvensom dess indelning
till vapenöfning eller annan tjenstgöring innefattade ändring uti de
för utskrifniugssättet och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet förut
stadgade grunder, bar E. K. M. i nåder velat inhemta Rikets Ständers yttrande
i berörda hänseenden.
Derjemte och då E. K. M. funnit: att flottans ständige korpser icke voro
tillräcklige för bemanning af alla dess fartyg under krig; att större delen af
det till allmänna beväringen börande manskap inom de till sjöbevärings utgörande
utsedda områden erfordrades för tjenstgöringen dels på roddflottan, dels
såsom marin-soldater, till hvilken tjenstgöring samma manskap, i följd af de
årliga vapeilöfningarnes beskaffenhet, jemväl vore mest tjenligt; att bristen på
en fullt duglig och för flottans seglande fartyg användbar bemanning icke
heller kunde genom manskapet från öfriga sjöbeväringsområdena fyllas, utan
borde på annat sätt afhjelpas; samt att detta lämpligast kunde ske derigenom,
att handelsflottans befäl och besättningar, i händelse af krig, alltid vore för
ett sådant ändamål att påräkna, har E. K. M. till Rikets Ständers antagande
täckts föreslå, att, jemte beväiingsskyldige inom de för sjöförsvaret afsedda
224
Expeditions-Ulskollets Forsla" till und. ShriJvelsej N.-o iij..
serskilda områden, till sjöbeväringen äfven må hänföras alla sjökapilener och
styrmän vid handelsflottan samt machinister å enskild person eller bolag tillhörande
ångfartyg, äfvensom allt det'sjöfolk, som å sjömanshusen eller i magistraternes
rullar är inskrifvet, med förbindelse för dem att, vid inträffande
krig, tjenstgöra å flottan, samt att denna förbindelse må fortfara från 20 till
fyllda 30 år; hvaremot de befrias från ali vapenöfning i fredstid; och skulle
den, som, på sätt förrberördt är, blifvit till sjökrigstjenst förbunden, jemväl
ega att i sitt ställe sätta välfrejdad och duglig sjöman, som redan fullgjort
sin beväringspligt och icke är öfver 40 år gammal.
Härförutan har E. K. M. uti högstberörda nådiga proposition behagat förklara,
att, om Rikets Ständer äfven för deras del antoge hvad E. K. M. sålunda
föreslagit, E. K. M. i nåder ville, jemte den förnyade författning, som
i ämnet borde utfärdas, meddela de för verkställigheten vidare erforderliga
reglementariska stadganden, äfvensom föreskrifter i afseende å sjöbeväringsmanskapets
förmoner och deribland hufvudsakligen rättigheten till pension
för dem, som under krig skadades, samt till nådegåfvor och gratialer för enkor
och barn efter dem, som i krig stupade eller i följd af olyckshändelser aflede,
likasom om sjökapteners och styrmäns rättighet att användas, de förre såsom
officerare och de sednare såsom underofficerare samt sjöbeväringsmanskapets i
allmänhet rätt till befordran och högre aflöning i mon af ådagalaggd förtjenst
och skicklighet.
Denna E. K. M:s nådiga framställning hafva Rikets Ständer i noggrant
öfvervägande tagit; och af enahanda skiil, som Rikets Ständer uttalade, då de
gåfvo sitt medgifvande till inrättningen af beväringsmanskapet samt lifligt
kännande, att ingen uppoffring är för stor för bevarandet af fäderneslandets bestånd
och dess försvarande mot yttre våld, hafva Rikets Ständer äfven ansett
denna inrättning höra i dess väsendtligaste delar bibehållas, såsom, eldigt Rikets
Ständers tanka, både lämplig och, i förhållande till det stora och vigliga
ändamål, som dermed afses, föga betungande; men Rikets Stäner hafva
icke förbisett, att i den författning, genom hvilken beväringsskyldigheten ålades,
flera stadganden förekomma, hvilka erfarenheten visat vara mindre ändamålsenliga.
Genom den nådiga propositionen har E. K. M. gifvit Rikets Ständer tillkänna
de grunder för beväringsskyldighetens utgörande, hvilka E. K. M. ansett
böra följas. Men om ock Rikets Ständer gilla en del af dessa grunder,
hafva Rikets Ständer likväl icke kunnat bifalla dem alla; och få Rikets Ständer
-
Expeditions-ZJtskotlets Förslag till tind. Skrifvelse, X.o llj.-
225
der nu i underdånighet afgifva sitt yttrande i ämnet, följande dervid den
ordning, som i den nådiga propositionen förekommer.
usta punkten.
I denna punkt har E. K. M. uttalat den åsigt, att armeen hör bildas af
stående stamtrupper, så väl värfvade som indelda, i förening med beväringsmanskap,
och att vissa, dels värfvade och dels indelda, sjötrupper likaledes
böra utgöra ständig stam, med hvilken manskap af sjöbeväringen bör förenas;
och då sådant synes Piikets Ständer ändamålsenligt och nödvändigt, få Rikets Ständer
i underdånighet förklara, det de, för sin del, emot beväringsmanskapets
fördelande på stamtrupper, efter det sätt, E. K. M. i nåder föreslagit, icke
hafva något att erinra.
s:dra, 3:dje och 4:^e punkte me.
I afseende å hvad uti dessa punkter blifvit i nåder föreslaget, anse Rikets
Ständer visserligen att, så vidt omständigheter och tillgångar medgifva,
åt beväringsmanskapet bör gifvas sådan daning, att det, vid påkommande behof,
då armeen skall sättas på krigsfot, kan ofördröjligen förstärka denna och
inom dess leder emottaga vidare nödig utbildning; äfvensom att sjöbeväringen
må vara användbar för tjenstgöringen dels på flottan, så väl den seglande
som den roende, och dels såsom marin-soldater. Men ehuru de förslag
i öfrigt, om hvilka E. K. M:t behagat i förenämnde, tre punkter göra framställning,
visserligen skulle leda till den fördel, att den del af de beväringsskyldige,
som till vapenöfning inkallades, eller 14,525 man, kommc att Ninna
en större färdighet uti krigstjensten, än som under nuvarande förhållanden
och kortare exercistid kän ernås, hafva pikets Ständer likväl funnit
åtskilliga betänkligheter och svårigheter möta vid de föreslagna åtgärdernas
sättande i verket.
Det måste nemligen alltid blifva svårt att med rättvisa och billighet
verkställa urvalet af de beväringsskyldige, som skulle till vapenöfning eller
krigstjenst uttagas. Att såsom regel härför bestämma manskapets längd, torde
vara mindre lämpligt: ty dels utgör längden å en person icke något tillförlitligt
bevis, att han är dugligare till krigstjenst och mera uthållig dervid,
än en mindre, men ändock starkt byggd, dels synes ett sådant sätt vara i sin
örund obilligt, och dels skulle troligen många finnas af ungefärligen samma
längd, så att svårighet och tvist ofta skulle uppkomma vid urvalet.
Dill. lill R. St. Fröt. 1847 oc^ >848.• to Sami. 1 Afd. 29
226
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 12 f.
I anseende härtill, och då det af mången skulle anses orättvist, att den
ene vidkändes beväringsskyldighetens utgörande, men icke den andre, samt
en utsträckning i tiden för yapenöfningarne skulle hafva till följd, att, för
längre tid än nu är fallet, en betydlig arbetsstyrka komme att dragas från
näringarne och serdeles jordbruket, få Rikets Ständer i underdånighet tillkännagifva
deras åsigt vara, att med beväringsmanskapets uttagande lill vapenöfningar
bör fdrbållas hädanefter som hittills.
5:te punkten.
Hvad uti denna punkt förekommer derom, att vissa områden af landet
böra bestämmas till utgörande af beväringsmanskap för armeens och vissa för
flottans behof, så väl i freds- som krigstid, gilla Rikets Ständer till alla delar,
helst det är nödvändigt att veta, hvarest bemanning till flottan kan erhållas,
och att känna ungefär, huru stort antal, som i sådant afseende är af
beväringsmanskapet att påräkna, samt dessutom innevånarne vid kusterne äro
till sjötjenst mera benägna och lämpliga, än de inuti landet boende. I afseende
å bestämmandet af dessa områden, godkänna Rikets Ständer den fördelning,
E. K. M. i nåder föreslagit, med undanlag likväl för Wester-norrlands
län. Innevånarne uti den del af detta län, som gränsar till hafvet, äro
visserligen till sjötjenst fullt lämplige, men deremot eger ett annat förhållande
ruin med folket i deri vestra delen af länet, eller de så kallade fjellsocknarnes
inbyggare. Desse hafva till sitt näringsfång hufvudsakligen jagt, äro till
följd deraf skickliga skyttar, och således mera tjenliga att begagnas såsom jägare
eller infanterister, än till tjenstgöring på flottan j och hafva Rikets Ständer,
på nu underdånigst anförde skäl, antagit E. K. M:s nådiga förslag uti denna
punkt, med den förändring, att fjellsocknarna af Wester-norrlands län böra
lill armeens beväringsområden anslås.
6:te punkten.
Det häruti förekommande förslag derom, att beväringsmanskapets uttagande,
så väl till vapenöfning sorn till krigstjenst, bör verkställas efter enahanda
hufvudgrunder inom armeens och flottans beväringsområden, anse Rikets
Ständer lämpligt, och hafva alltså antagit hvad sålunda blifvit i nåder
föreslaget.
Beträffande de under litt. a, b, c, d, e och h af denna punkt framställda
förslag, så och då Rikets Ständer i anledning af E. K. M:s nådiga framställning
i fråga om ett urval af dem, som borde till vapenöfning eller krigs
-
lExpeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse> N.o 124*
2^7
tjenst uttagas, här ofvan i underdånighet anmält sin åsigt vara, att med beväringsmanskapets
uttagande till vapenöfning bör förhållas på sätt, som hittills
egt rum, torde något annat yttrande öfver berörda föi’slag ej erfordras,
än som innefattas i denna underd. anmälan.
Det under litt. f. förekommande förslag, att det till första beväringsklassen
hörande manskap, som vid mönstringen blifvit stäldt på tillväxt eller
förbättring, skall tillhöra nästpåföljande års första klass och med denna inställa
sig till mönstrings undergående samt att det, som vid denna andra
mönstring än ytterligare blifver stäldt på tillväxt eller förbättring, skall likaledes
inställa sig med följande årets första klass, men bör då antingen approberas
eller förklaras odugligt till krigstjenst, anse Rikets Ständer lämpligt,
helst erfarenheten visat, att den, som vid 22 eller 23 års ålder ej uppnått
beväringsmåttet, sällan efter denna tid vinner den utbildning och styrka, som
erfordras för krigstjenstens fullgörande, hvadan Rikets Ständer, för sin del,
gilla nyssberörda stadgande.
I anledning af det förslag, som under litt. g blifvit framstäldt, få Rikets
Ständer underdånigst anföra, att ehuru i allmänhet, så vidt omständigheterna
det medgifva, de beväringsskyldigés önskan i afseende å val af det
vapen, de skola tillhöra, hör uppfyllas, Rikets Ständer likväl, då, i händelse
ett sådant val blefve uteslutande öfverlemnadt åt de he vä ringsskyldige, det
förhållande kunde inträffa, att ett vapen blefve utan förstärkning af beväringen
och deremot ett annat erhölle mera manskap än behofvet fordrade, anse,
i likhet med hvad E. K. M. i nåder föreslagit, att i de för armeen bestämda
beväringsområden, der, utom infanteri, äfven kavalleri eller artilleri
eller sapör-depoter finnas, mönster-herren bör utse hvilka, som böra tilldelas
kavalleriet, artilleriet eller depoterna, hvartill dock i första rummet böra uttagas
sådane beväringsskyldige, som sjelfve önska tjena vid dessa vapen, så
vida de i öfrigt äro dertill duglige.
Beträffande det förslag, som under litt. i förekommer, så ehuru Rikets
Ständer, i underd. skrifvelse den 3 Juni 1812, framställt den önskan, att
icke mindre än en hel klass af beväringen i sender måtte uppbådas, synes
det likväl Rikets Ständer vara alldeles nödvändigt, att E. K. M. i krigstid må
ega att i de landsorter, der E. K. M. pröfvar behofvet sådant fordra, uppbåda
till och med alla beväringsklasserna, utan afseende på, huruvida å andra
orter inom riket hela beväringen eller någon klass deraf tillika uppbådas, enär
en del af landet kan vara hotad, men en annan ej, och, serdeles under vissa
tider af året, beväringen icke skulle kunna från aflägse trakter med erforderlig
skyndsamhet hinna till ett hotad t ställe ankomma; hvaremot i freds
-
228
Expeditions-Utskottets Förs’ag tid tind. Skrifvelse, IV.-o i%4'
tid den lättnad i beväringsskyldighéten torde böra beredas, att endast första
klassen af manskapet utgår till vapenöfning,- ocb få Rikets Ständer, med afseende
härå, dels i underdånighet anhålla, att i fredstid till vapenöfning uppbådas
endast de af beväringsmanskapet, som böra till första klassen, dels underdånigst
anmäla sitt medgifvande, att, när rikets försvar sådant påkallar,
E. K. M. må ega uppbåda till ocb med alla beväringsklasserna inom de landsorter,
der E. K. M. i nåder pröfvar sådant nödigt, utan afseende på huruvida
eller till huru stor del beväringen inom. öfriga områden kallas till vapen.
y:de punkten.
Då Rikets Ständer anse det vara nödvändigt, att i en så aflägsen och
från kommunikation med fasta landet stundom afstängd provins, som Gottland,
bibehålla den styrka, samma provins eger, och hvilken åtminstone kan
förhindra en fiendtlig ströfkorps att der intränga, hafva Rikets Ständer bifallit,
att den på Gottland antagna ocb upprättade allmänna beväring må i dess
nuvarande skick fortfara.
Vidkommande sluteligen E. K. M:S nådiga förslag i fråga om beväringsskyldighetens
utgörande af dem, som äro anställde vid handelsflottan elier
såsom machinister å ångfartyg,- så och då härvid i betraktande förekommit,
å ena sidan, att sjömän, då de tjenstgöra vid rikets flotta, icke förändra sitt
lefnad syrke; att handelsflottans personal större delen af året är ute på sjöresor,
ofta flera år efter hvarandra, utan att under denna tid till riket återkomma,
ocb derföre vanligen undgår den vapenöfning, hvilken landets öfriga
i hevi iringsåldern varande medborgare måste vidkännas; att ett krig i närvarande
tid troligen icke komme att räcka särdeles länge, hvadan, äfven med
beväringsskyldighetens utsträckning för handels-sjöfolket från 20:de till 30:de
året, detta sjöfolk i de flesta fall icke skulle komma att ens under den vanliga
tiden af fem år fullgöra beväringspligten; alt, med hänseende tili de öfriges
utevarande på sjöresor eller ålder utöfver den för beväringspligtens utöfvande
föreslagna, knappt en tredjedel af detta sjöfolk skulle, vid ett inträffande
krig, komma att för flottans behof användas, samt alt, enligt det nådiga
förslaget, den fördel är handels-sjöfolket tillagd att under fredstid vara
från beväringsskyldighetens fullgörande befriade, men också, å andra sidan,
skeppsredares billiga fordringar, att beväringsskyldighetens utsträckning ej må
gälla det manskap, som först vid början af ett krig enrolleras ocb lörby res,
ej heller sjökaptener, styrmän och å ångfartyg anställde machinister, saint
billigheten af att de beväringsskyldige sjömännen vid tjenstgöring å flottan åt
-
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, IV. o ii5.
229
njuta vanlig månadshyra, hafva Rikets Ständer i så måtto bifallit E. K: M:s
nådiga förslag i förevarande fråga, att allt det sjöfolk å handelsflottan, som
vid utbrottet af krig är å sjömanshusen eller uti magistraternes milor inskrifvet,
skall i krigstid från 20 till fyllda 30 år tjenstgöra vid Kongl, flottan,
med rättighet likväl att derför erhålla den månadshyra, som i enrolleringsorten
är gångbar, samt att, der så åstundas, i sitt ställe sätta välfrejdad
och duglig sjöman, som redan fullgjort sin heväringspligt och icke är öfver
40 år gammal, hvaremot detta sjöfolk under fredstid frikallas från all vapenöfning;
dock att denna utsträckning i beväringsskyldigheten ej lämpas till
sjökaptener, styrmän och å ångfartyg anställde machinister, i afseende å
hvilka de för beväringspligtens fullgörande i allmänhet stadgade grunder böra
gälla.
Rikets Ständer anhålla underdånigst, att E. K. M. täcktes låta, i enlighet
med Rikets Ständers ofvan i underdånighet anmälda beslut, utfärda en
författning, innehållande tillika alla regleraentariska stadganden, som for verkställigheten
af beväringens organisation kunna finnas erforderliga; framhärdande
&c.
Stockholm den 8 Juli 1848.
N:o 125.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juli 184$.
Preste-ståndet den 6 — —
Borgare-slåndet den 6 — —
Bonde-ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående roteringsbesväret
Jör komministersbostället Kåreslätt,
(Stats- samt Alim. Res v.- och Ekon.-utsk. Uti., N:o 28.)
S. A. Iv.
Enär det till Hylletofta komministratur uti Bringetofta pastorat af Wexiö
stift anslagna bostället Kåreslätt, om i hemman, hvarå afkastningen i allmänhet
endast utgjorde 4 tunnor råg och 16 tunnor bafra jemte foder för 1 häst
samt 3 å 4 boskapskreatur, likväl årligen måste erlägga augmentsränta med
230
Expeditions-Viskoltets Förslag till lind. Skrifvelse, N.o /a5.
10 r.dr och kronotionde med 10 kappar spanmål, samt derförutan vore betunga
dt med ordinarie rotering, har hos Piikets Ständer framställning blifvit gjord
derom, att bostället måtte på ett eller annat sätt från sistnämnda onus vinna
befrielse,- vid pröfning hvaraf Rikets Ständer fästat uppmärksamhet deruppå,
att Kongl. Maj-.t, genom nådig resolution den 22 April 1735 uppå Presteskapets
besvär vid 1734 års riksdag, förklarat samtlige kapellanerne i riket
ega rätt att från deras boställen få öfverflyttad derå varande ordinarie rotering
på annat, inom kompaniets stånd befintligt, oroteradt hemman, för så
vidt bostället icke öfverstege ett halft mantal; och ehuru, enligt de upplysningar
Piikets Ständer erhållit, något oroteradt hemman icke skall finnas inom
det kompanies stånd, der bostället Kåreslätt är beläget, bafva likväl Rikets
Ständer, vid ofvanberörda förhållanden, funnit bostället böra befrias ifrån den
tunga, som detsamma af dess indelning till ordinarie rotering nu vidkännes,
hvadan, och i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer vid 1840 års riksdag
hos Kongl. Maj:t i underd. begärde, i afseende å kyrkoherde-bostället Torps
befrielse från sådan rotering, Rikets Ständer få hos E. K. M. i underd. ananhålla,
att omförmälda komministers-boställe måtte warda från dess nuvarande
ordinarie roterings-skyldighet befriadt, samt, i likhet med öfriga sådana
boställen, endast till extra rotering förbindas, derest något annat, inom kompaniets
stånd varande, oroteradt hemman finnes, hvarå berörda roterings-skyldighet
kan öfverflyttas; men att, derest sådant hemman icke finnes, utan bostället
måste i rotering qvarstå, boställs-innehafvaren måtte tilldelas ersättning
af rotefrihets-medel, till så stort belopp, som, efter hvarje års markegång,
motsvarar den bostället nu åliggande roterings-skyldighet.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 Juli 1848.
Expeditions-Vtskoltets Förslag till tind. Skrifvelse> N;o 126.
231
N:o 126.
Uppläst oell godländt hos Ridd. och Adeln den 5 Juli 1848.
Preste-ståndet den 6 — —
Borgare-slåndet den 6 — —
Bonde-ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga skrijvelsej angående stämpling afj
spelkort och af giften derför.
(Bevilln.-utsk. Bet., N:o 10 och Uti., N:o 16.)
S. A. K.
Enär, enligt hvacl Rikets Ständer inhemta t, Beloppet af de medel, som
för stämplingen af spelkort influtit år 1841, eliev året näst före tillämpningen
af den förhöjning i stämplings-afgiften från 6 lill 8 sk., som vid dåvarande
riksmöte Beslutades, samt af de förändrade Bestämmelser i afseende å
stämplingens verkställande, hvilka då tillika föreslogos och genom Kongl, förordningen
den 23 Februari 1842 Blefvo föreskrifna, utgjort endast 6,781 r:dr
15 sk. 6 rst, men denna inkomst deremot under de år, som följt efter utfärdandet
af högstberörde nådiga förordning, .varit i oafbrutet stigande, så att
dess belopp sistl. år uppgått till 32,564: 21. 1., samt ändamålsenligheten af
de nu härom gällande föreskrifter alltså synes vara på ett öfvertygande sätt
ådagalagd, hafva Rikets Ständer beslutat, att bevillningen å spelkort må intill
nästa statsreglering utgå till oförändradt belopp, nemligen åtta skillingar
banko för hvarje kortlekf med anmälan hvarom Rikets Ständer underdånigst
anhålla, att ofvanberörde nådiga förordning af den 23 Februari 1842 må fortfarande
få tjena till efterrättelse.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 Juli 1848,
232
Expedilions-Utskollets Förslag till und Skrivelse, N.o '27.
N:o 127.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 5 Juli 1848.
Preste-ståndet den 6 — —
Borgare-ståndet den 6 — —
Bonde-ståndet den 8 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse > om -upphörande af skillings-sedlars
utgifning från Banken.
(Banko-utsk. Mern., N:o 62.)
S. A. K.
Med anmälan, det Rikets Ständer beslutat, att, med utgången af nästinstundande
år 1849, all utgifning från Rikets Ständers Bank af sedlar å 16,
12 och 8 skillingar, samt 14 och 10 sk. kopparmynt skall upphöra, äfvensom
att Banko-fullmägtige böra vidtaga alla de åtgärder, som finnas nödiga till beredande
deraf, att silfvermynt å de lägre valörerne må, från och med nästa
års början, uti landsorten allmänheten i vexlingsväg tillhandahållas, få Rikets
Ständer underdånigst hemställa, att, på det fullmägtige i och för verkställigheten
af detta beslut må kunna påräkna vederbörande embets myndigheters
medverkan, dessa måtte örn detsamma underrättas, för den åtgärd, som på
dem kan ankomma.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 8 Juli 1848.
N.o 128.
Expcditions-Tj t skottets Förslag till und. Skrifvelse, N;ris 128 och i3t.
N:ris 128, 129 och 130.
(Dessa N:or hafva varit afsedda för Rikets Ständers underdåninga skrifvelser,
angående regleringen af Riksstatens första, andra och tredje hufvudtitlar;
inen hvilka skrilvelser, då de ej kunnat expedieras, under afbidan af
skattejemkningsfrågans afgörande, förekomma, under nya N:o, närmare slutet
af denna samling).
N:o 131.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln
Pi este-ståndet
Borgare-ståndet
Bonde-ståndet
V
Rikets Ständers underdåniga skrif velse > angående ett byggnads*
låns beviljande åt staden Christianstadj efter derstädes inträffad
eldsvåda. (Stats-utsk. Uti., JNtris 120 och 201.)
S. A. K.
Uppå derom af vederbörande fastighetsegare gjord Samt af E. K. M:s befallningshafvande
i Christianstads län i underdånighet anmäld och tillstyrkt
anhållan, har E. K. M., medelst nådig proposition af den 16 December sistlidet
år, behagat föreslå Rikets Ständer alt, för återuppbyggande af deli del
utaf staden Christianstad, som ödelädes vid den derstädes i nästförutgångne
Juni månad utbrutne eldsvåda, anvisa en summa af 200,000 r:dr, att genom
stadens Drätsel-kommissions försorg i lånevag utlemnas åt de af eldsvådan
hemsökte fastighetsegare, som uppförde nya hus af sten eller af korsvirke med
ifyldt brändt tegel och kalkrappning; hvarvid såsom lån för stenbyggnader
borde erhållas Adelar samt för korsvirkeshus hälften af huseiis brandförsäk
4
. _
ringsvärde; och borde dessa lån, under iakttagande af de bestämmelser, Rikets
Ständer funno lämpligt föreskrifva, få innehafvas Utan ränta i fem års
tid, från den 1 Juli innevarande år och sedermera mot 4 procents ränta un
Bih.
till R. St. Fröt. 1847 och 1848j 10 Sami. 1 Afå. 30
den 10 Juli löfö.
den 12 — —
den 13 — —
den l3 — —
234 Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;0 i3t.
der 3 år, hvarefter å primitiva lånesumman borde årligen inbetalas 6 procent,
deraf 3 procent ränta skulle beräknas å det återstående låne-beloppet saint öfverskottet
utgöra kapital-afbetalning-, intilldess lånet vore till fullo godtgjordt.
Enligt hvad högstberörda proposition för öfrigt innehåller, har E. K. M:s
befallningshafvande vitsordat de fleste branskadades oförmåga att af egna tillgångar
uppföra nya byggnader i de nedbrunnas ställe och derjemte, såsom
ytterligare skäl för det sökta låne-understödets beviljande, anfört svårigheten
för de i staden vistande embets- och tjenstemän m. 11. att erhålla tjenliga boningsställen,
i händelse de afbrända tomternas bebyggande komme att fördröjas
och de redan förut uppdrifna hyrorna följaktligen blefvo ytterligare
irppstegrade.
Enär låne-understöd för återuppbyggande af andra städer, som under senare
tider varit af större eldsvådor hemsökte, blifvit dels af E. K. M. och
dels af Rikets Ständer beviljade, hafva Rikets Ständer ansett enahanda understöd
jemväl böra meddelas i anledning af den eldsvåda, hvilken nyligen
öfvergått en betydlig del af ofvannämnda stad, helst för beviljandet häraf
hufvudsakligen samma skäl förekomma, som tillförene vid dylika tillfällen
gjort, sig gällande. Men beträffande det nu sökta och föreslagna byggnadslånets
belopp, synes detsamma jemväl böra lämpas efter de lånesummor, andra
städer, i förhållande till de nedbrunna husens och de genom eldsvådan
blisville invånarnes antal, vanligtvis erhållit. I öfverensstämmelse härmed,
hafva Rikets Ständer ansett sig icke kunna bevilja hela den för staden Christianstads
branskadade invånare föreslagna lånesumma, hvilken utgör dubbla
beloppet af det lån, E. K. M. år 1838 i nåder anvisade för Wexiös återuppbyggande
och med |:delar öfverstiger det under 1834 och 1835 årens riksdag
för enskilde tomtegare i Wenersborg anslagna belopp eller 125,000 r:dr utaf
det sistnämnda stad då meddelade byggnadslån; hvadan, medj afseende derjemte
å det allmännas uppoffring genom ränteförluster under den tid, lånemedlen
komma att utan någon räntas erläggande innehafvas, och då erfarenheten
visat, att utlemnandet af större byggnadslån, än för dermed åsyftade
ämdamål ovillkorligen erfordrats, föranledt förluster för både långifvare och
låntagare, nu ifrågavarande lån synts böra inskränkas till 100,000 r.-dr.
Vidkommande den ränta, som för detta lån bör erläggas, hafva Rikets
Ständer funnit densamma böra bestämmas till enahanda belopp, sorn för de
flesta af allmänna medel förut utlcmnade dylika låne-understöd, eller 4 procent,
helst samma ränte-belopp förmodligen måste af Riksgälds-kontoret betalas
å de genom upplåning anskaffande medel, hvilka kunna erfordras för låbiträden,
som under innevarande riksdag varda beviljade.
Expeditions-Ulshotlets Förslag till und. Shrifvelsej N.-o i3t.
235
Hvad åter beträffar kapital-afbetalningarne för oflanämnde lån; så böra
dessa samtidigt med ränteliqviderne vidtaga, och likasom de sednare, alltid
verkställas vid slutet af hvarje år, på det att Rikets sednast församlade Ständers
beslut, angående beräknandet och bokförandet af ränte-fordringarne för
alla till brandskadade städers återuppbyggande från Riksgälds-kontoret utbetalda
låne-understöd, jemväl måtte kunna iakttagas i afseende på det byggnadslån,
hvarom nu är fråga.
I öfverensstämmelse med berörda utlåningsgrunder och med hufvudsaklig
tillämpning af ej mindre de, i sammanhang med nyss åberopade beslut,
af Rikets Ständer meddelade förskrifter, än ock de bestämmelser, hvilka vid
beviljandet af tillförene sökta byggnadslån blifvit stadgade, hafva Rikets Ständer
i förevarande ärende beslutat:
l:o att, för återuppbyggandet af den i Juni månad 1847 nedbrunna
del af staden Christianstad, bevilja ett lån å Ett hundratusen riksdaler;
2:o att detta lån bör af Riksgälds-kontoret utbetalas till stadens Drätsel-kommission,
af hvilken lånemedlens fördelning emellan vederbörande tomtegare
bör besörjas, under iakttagande, att låne-understöd endast får meddelas
åt dem, som uppföra byggnader af sten eller af korsvirke med ifyldt brändt
tegel och kalkrappning, samt att dessa understöds-belopp icke i något fall
få öfverstiga trefjerdedelar af brandförsäkrings-summan för stenhus och hälften
af försäkringsbeloppet för korsvirkeshus; börande lånesummorne för öfrigt
lämpas efter de nya byggnadernes i kostnadsförslagen beräknade värde och
de sökandes större eller mindre behof af dylikt understöd;
3:o att Drätsel-kommissionen, efter dertill i vederbörlig ordning erhållet
uppdrag, bör å stadens vägnar för hela låne-summan afgifva sin till Riksgälds-kontoret
eller ordres ställda skuldförbindelse, innefattande de af Rikets
Ständer för lånets användande och återbetalande stadgade vilkor; efter hvilken
förbindelses allemnande till och godkännande af Fullmägtige i Riksgäldskontoret,
Drätsel-kommissionen eger utbekomma lånemedlen, i den mån desamma,
enligt derom hos kommissionen gjorda och bifallna ansökningar, skola
vederbörande tillhandahållas;
4:o att hvad, som af dessa medel ej kunnat före slutet af år 1852 till
behörige lånsökande utlemnas, icke får derefter af Drätsel-kommissionen utgifvas;
5:0
att den i Riksgälds-kontoret lyftade och på föreskrifvet sätt begagnade
lånesumma får utan ränta och kapital-a (betalning inneliafvas till 1851
års slut, hvarefter och intilldess lånet är till fullo godtgjordt, sex procent af
dess ursprungliga belopp bör till Riksgälds-kontoret'årligen återbetalas, deraf
236 Expeclitiotis-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o l3i«
ränta efter fyra för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår
samt öfverskottet utgör kapital-afbetalning;
6:0 att den uti förestående punkt omförmälda årliga ränte- och kapitalinbetalning
bör af Drätsel-kommissionen vid hvarje års slut verkställas; dock
må, derest denna inbetalnings belopp före den 16 Januari nästpåföljande år
till Riksgälds-kontoret inkommer, samma inbetalning anses vara inom behörig
tid verkställd, hvadan, i sådant fall, den sedan nyssnämnda månads början
å kapital-afbetalningsbeloppet ytterligare upplupna ränta eftergifves;
7:o att Drätsel-kommissionen före den 1 Juli 1853 bör medelst insända
handlingar inför Riksgälds kontoret styrka, alt de byggnader, för hvilkas uppförande
understöd utaf ifrågavarande lån meddelats, blifvit inom 1852 års»
slut fullbordade och hos städernas allmänna brandstodsbolag eller Skånska
brandförsäkrings-inrättningen mot brandskada försäkrade;
8:o att de från Riksgälds-kontoret utbekomna lånemedel, hvilkas behöriga
användande icke kan på det i nästföregående punkt stadgade sätt styrkas,
böra inom den der bestämda tid vara till Riksgälds-kontoret återställda; och
9:0 att för det af Drätsel-kommissionen lyfta de belopp, som af nyssberörda
anledning skall återbetalas, bör kommissionen jemväl godtgöra Riksgälds-kontoret
fem procent årlig ränta från slutet af året näst efter det, hvarunder
samma belopp blifvit af Riksgälds-kontoret utke tahl t
Hvilket allt Rikets Ständer få, till svar i ämnet, hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 13 Juli 1848.
Expeditions-ZJtskottets Förslag tdl und. Skrifvelse, fif.o i32. 237
N:o 132.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 10 Juli I848.
Preste-ståndet den 12 — —
Borgare-ståndet den i3 — —
Bonde-ståndet den |3 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående vissa lagbestämmelserj
med afseende på enskilda banker.
(Lag-utsk. Bet., N:o 52).
S. A. K.
Jemte erinran, hurusom genom E. K. M:s nådiga kungörelse den 9 Januari
1846, angående enskilda banker, hvilka utgifva egna tryckta eller graverade
förbindelser, i 16 § 2 mom. blifvit förklaradt, att, i fråga dels om
preskriptionstid för inlösen af enskild banks förbindelser, dels om och i hvad
mån bevakning deraf i bankens konkurs eller års-proklama erfordras, bolaget
skulle vara underkastadt hvad härom framdeles kunde varda stadgadt, har
E. K. M„ uti nådig proposition af den 17 September sistlidet år, med afseende
på nämnda slags banker, behagat föreslå Rikets Ständer antagandet af följande
lag-bestännnelse:
§ 1.
Den, genom förordningen den 13 Juni 1800, för skuldfordran i allmänhet
bestämda preskriptionstid af tio år ege ej rum i afseende på enskild
banks tryckta eller graverade förbindelser; ej eller skall bevakning deraf enligt
konkurslagen erfordras, i händelse banken råkar i konkurstillstånd, eller
i anledning af årsstämning, som, vid bolagets upplösande, må utfärdas å dess
öfrige borgenärer.
§ 2.
När bankbolaget, hvarom nu sagdt är, utan konkurs upplöses, äfvensom
derest bolaget råkat i konkurs-tillstånd, vill Konungen, uppå anmälan härom,
genom allmän kungörelse förelägga en hvar, som innehar bankens förbindelse
af den i § 1 omförmälda beskaffenhet, att, vid förlust af all betalningsrätt,
inom två år från kungörelsens datum, förbindelsen, när bolaget utan
konkurs upplöses, förete till infriande i banken, men, om åter banken
råkat i konkurs-tillstånd och betalning således ej genast ske kan, till bokfö
-
238
Expeditions-Utskottets Förslag till md. Skrifvelse, N.o i32.
ring och erhållande kostnadsfritt af påskrift derom, uppvisa inför den eller
deni, Rätten, der konkursmålet är anhängigt, i sådant afseende förordnar.
Nämnda kungörelse bör minst två gånger under hvartdera af dessa år från
predikstolarne i riket uppläsas.
§ 3.
Till följd häraf kommer, i händelse af hankens konkurs, med utdelning
till de borgenärer, som ej ega förmonsrätt, att anstå, intilldess berörda två
år förllutit.
§ 4-
Bolaget är uti de mål, för hvilka ej annorlunda genom lag stadgas, lydande
under allmän underrätt i den stad, der bankens hufvudkontor är beläget.
Fråga om afträdande af bolagets egendom tili konkurs, eller om årsstämning
å dess borgenärer, skall ock, oberoende af bolagsmännens stånd och
hemvist, tillkomma Rådstugurätten i samma stad.
Rikets Ständer hafva tagit förevarande fråga i öfvervägande; och som ostridigt
är, att de i allmänhet i lag gifna bestämmelser angående preskription
för utsökning af fordringar samt deras bevakning i konkurs eller då årsstämning
å ett bolags borgenärer, i följd af bolagets upplösning, enligt konkurslagen
utfärdas, ej kunna tillämpas emot innehafvare af enskild banks
tryckta eller graverade förbindelser, utan våda för dessa sednare, samt det
följaktligen är af största vigt, att en lag varder utfärdad angående nu ifrågaställa
förhållanden, enär i annat fall allmänna lagens bud derpå måste tillämpas,
hafva Rikets Ständer, som ansett de stadganden, det nådiga förslaget
innefattar, vara ändamålsenliga, funnit sig böra till E. K. M:s ifrågavarande
nådiga proposition lemna bifall.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 13 Juli 1848.
Expedäions-Utskollets Förslag till tind. Skrifvelse , IV.o 133.
239
N:o 133.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den io Juli 1848.
Preste-ståndet den 12 — —
Borgare-ståndet den i3 — —
Bonde-ståndet den i3 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse > angående lag om aktiebolag.
(Lag-utsk. Bet., N:o 27, Uti. N:o 44 och Meni. No 55.)
S. A. Iv.
Sedan E. K. 51., i skrifvelse den 9 November förlidet år, behagat gifva
Rikets Ständer tillkänna de skäl, sorn hindrat 13. K. 51. att antaga den vid
sista riksmöte af Rikets Ständer beslutade och till E. K. M:ts nådiga godkännande
i underdånighet öfverlemnade lag om aktie-bolag, har E. Iv. 51, med
afseende å frågans vigt och enär saknaden af behölliga stadganden i detta ämne
utgjorde en väsendtlig brist i nuvarande lagstiftning, uti nådig proposition
till Rikets Ständers antagande föreslagit en så lydande:
Lag om aktie-bolag.
§ 1.
De, som vilja ingå aktie-bolag, bestående af lotter, ställda på innehafvaren
eller på viss man, och åstunda att försäkra sig om tillgodonjutande af de
rättigheter, sorn §§ 10 och 11 omförmäla, samt denna lag eljest medgifver,
begären Konungens stadfästelse på bolagets ordning. Konungen pröfvar bolags-ordningens
öfverensstämmelse med denna lag, samt 0111 och huruvida
derutöfver, med afseende på vidden och beskaffenheten af bolagets rörelse,
serskilda bestämmelser må erfordras, vare sig angående säkerhet för fullgörande
af delegarnes förbindelser, om tillsyn å gifna föreskrifters behöriga iakttagande,
eller i annat syftemål. Finner Konungen skäl att den sökta stadfästelsen
meddela, vardén bolagsordningen och Konungens beslut företedde hos Rådstufvu-rält
eller Härads-rätt i den ort, der bolagets styrelse enligt bolagsordningen
har sitt säte. Rätten intage innehållet deraf fullständigt i sitt protokoll
och late underrättelse om bolaget, på detsammas bekostnad, i allmän
-
240 Expeditions- Ut skottets Förslag till und. Skrifvelse, N:0 i33.
na tidningarna införas, derest ej, efter Konungens förordnande, allmän kungörelse
i äinnet blifvit utfärdad. Förändring af bolags-ordningen äge ej gil
tighet,
med mindre den varder af Konungen stadfästad; och vare om anmälan
hos rätten af den förändring lag, som nyss sagd är.
§ 2.
Uti bolags-ordningeiv skall uppgifvas den benämning, hvarunder bolaget
sin rörelse drifver. Och skall benämningen utmärka bolagets egenskap af aktie-bolag.
§ 3.
Bolags-ordningen innehålle uppgift om den ort, der bolagets styrelse har
sitt säte.
§ 4-
Genom bolags-ordningen bestämmes, huru aktierna hos bolagets styrelse
inregistreras och huru skeende förändringar i aktie-rätten antecknas.
§ 5.
Delegare, som ej till fullo inbetalt på honom belöpande andel i teckningssumman,
skall, för hvad. å hans lott är oguldet, afgifva sin skriftliga förbindelse,
inom viss i bolags-ordningen utsatt tid; och må den förbindelse, innan
den är fullgjord, icke återställas, med mindre utbyte sker, efter thy bolags-ordningen
härom bestämmer, eller ock sådant fall inträffar, att återfåendet
är i öfverensstämmelse med § 6 medgifvet.
§ 6.
Bolags-ordningen utsätte, hvad äfventyr skall följa på delegares underlåtenhet
att inom rätter tid afgifva sådan förbindelse, hvarom i § 5 förmäles,
eller verkställa beslutad inbetalning å aktie. Bestämmes älven ty ret till förlust
af aktie-rätten, då bör tillika i bolags-ordningen stadgas, om delegaren,
efter sitt uteslutande från bolaget, skall vara fri från vidare ansvar, eller om hail
ändå förblifver skyldig att återstående inbetalning till större eller mindre del
fullgöra. Råkar bolaget i konkurs inom ett år från det delegare efter denna
§ utesluten blef, vare han ej genom uteslutandet befriad från nyssnämnda
betalningsskyldighet, så vidt borgenärers rätt angår; och skall förthy å betal
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;o i33.
241
ningsskyldigheten afgifven skriftlig förbindelse icke i detta fall återställas förr,
än sagde tid förflutit.
§ 7.
För bolag, hvars aktier ställas till viss man, bör bolagsordningen innefatta
föreskrift, huruvida den, som genom öfverlåtelse, arf eller på annat
sätt blifvit delegares rättsinnehafvaré, må, efter skedd anmälan, inträda i bolaget,
eller om lian är skyldig att, efter aktiens inbetalda belopp eller annan
grund, för aktien taga lösen.
§ 8.
Bolaget välje syssloman, en eller flere, att utgöra bolagets styrelse för
de företag, hvarom bolaget sig förenat, samt att å bolagets vägnar tala och
svara. Alla skriftliga afhandlingar, som bolagsstyrelsen för bolaget ingår, skola
undertecknas å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna benämning,
vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som afhandlingen underskrifva,
skola för fullgörande alf bolagets derpå grundade förbindelse ansvara
såsom för egen skuld, en för alla och alla för en.
§ 9.
Innan bolaget upplöses och alla dess gällande skulder blifvit godtgjorda
må icke bolaget af tillgångarne göra vidare utdelning emellan bolagsmännen,
tili att, enligt sista bokslut och det ej äldre än för nästföregående år, öfverskott
finnes i visst förhållande till teckningssumman, hvilket bolagsordningen
bestämmer. Medlemmar af styrelsen elier bolaget, hvilka i något häremot
stridande beslut deltaga, varén, i händelse af brist hos bolaget, skyldige ansvara
en för alla och alla för en för återbäring af hvad för mycket utdeldt
blifvit. Varén ock alltid medlemmar af styrelsen eller bolaget, hvilka i annan
måtto öfverträda den af Konungen stadfästade ordning, skyldige ersätta
all genom sådan öfverträdelse uppkommande skada, en för alla och alla för en.
§ lo.
Utom i de fall, hvarom här ofvan stadgas, skola aktieegare, hvilkas bolagsordning
blifvit stadfästad af Konungen och efter § 1 hos rätten anmäld,
ej vara förbundne till ansvar för bolagets skulder med mera, än en hvar in
Bilt.
till H St. Vrot. 1847 och 18481 10 Sami. 1 Afd. 31
242 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;0 i33;
salt eller åtagit sig att insätta, derest de icke till vidare ansvarighet sig serskildt
utfäst.
§ 11.
Upplöses aktie-bolag, som efter § 1 kungjordt varit, egé bolaget rätt att
årsstämning å borgenärerne söka, såsom i konkurslagen sägs.
§ 12.
Bolaget vare uti de mål, för hvilka ej annorlunda stadgas, lydande under
allmän underrätt i orten, der bolagets styrelse, enligt bolags-onlningen,
har sitt säte. Fråga om afträdande af bolagets egendom till konkurs eller om
årsstämning å dess borgenärer skall ock, oberoende af bolagsmännens stånd
och hemvist, tillkomma Rådstufvu-rätt eller Härads-rätt i den ort, hvarom
nu sagdt är.
§ 13.
Träder aktie-bolag i verksamhet utan att hafva erhållit sådan stadfästelse,
som i § 1 sägs; staude hvar som emedlertid å det bolags vägnar förbindelse
ingår derför i personlig ansvarighet till fordringsegaren, såsom för
annan sin förbindelse, efter allmän lag.
§ 14-
Om bolag, hvilka bedrifva bankrörelse med egna tryckta eller graverade
förbindelser, stadgas serskildt.
§ 15.
Denna lag skall vara till efterlefnad gällande från och med den l.sta
Januari 1849. Den afser icke rättsförhållanden, som derförinnan • uppkommit.
Rikets Ständer hafva, vid pröfning af detta ärende, lika med E. K. M.,
ansett en lag för omförmälda bolag vara af behofvet högt påkallad; och då
Rikets Ständer funnit det af E K. M. framlagda nådiga förslag innefatta ej
allenast de allmänna föreskrifter, som i förevarande hänseende synas böra af
lagstiftaren meddelas, än äfven, så vidt ske kan, tillfyllestgörande kontroller
mot de missbruk och vådor, hvilka man af ifrågaställda föreningar befarat,
utan att lägga hinder i vägen för desammas uppkomst och verksamhet, hafva
Rikets Ständer till E. K. M:ts högstberörde nådiga proposition lemnat bifall
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skri/velsej N.-o i34> 243
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 13 Juli 1848.
N:o 134.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Juli 1848.
Preste-ståndet den 22 — —
Borgare-ståndet den a5 — —
Bonde-ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl.
Majus nådiga förslag till ny riksdags-ordning m. m.
(Konst.-Utsk. Mern., N:o 12.)
S. A. K.
Medelst nådig skrifvelse den 1 sisth Maj har E. K. M. behagat till Rikets
Ständer öfverlemna förslag till ny riksdags-ordning, jemte en dervid fogad
serskild artikel, till iakttagande vid det riksmöte, då den föreslagna riksdags-ordningen
varder af Konungen och Rikets Ständer sluteligen antagen, äfvensom
derefter intill nästa riksdag, samt, i sammanhang härmed, till ny
regeringsform; Oeh hafva Rikets Ständer, i den ordning 81 § regeringsformen
stadgar, antagit dessa nådiga förslag till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag.
Hvilket Rikets Ständer få i underd. anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 25 Juli 1848.
Expeditions-Vtskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.o t35«
N:o 135.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Juli 1848.
Preste-ståndet den 22 — —
Borgare-ståndet den 25 — —
Bonde-ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående de i regerings
formens
63 § föreskri/na kreditiv*summor*
(Stats-utsk. Mern., N:o 215.)
S. A. K.
Till följd af stadgandet i 63 § regeringsformen, att tvenne serskilda tillräckliga
summor böra vid hvarje riksdag anslås och till utbetalning från
Riksgäldskontoret anvisas, hafva Rikets Ständer bestämt den ena af dessa
summor, nemligen den, hvilken E. K. M. eger lyfta vid inträffande krig, sedan
Statsrådet in pleno blifvit bordt och Rikets Ständer sammankallade, eller
det s. k. stora kreditivet, till två millioner riksdaler banko, till hvilket
belopp detsamma varit oförändradt faststäldt alltsedan 1812 års riksdag.
Vidkommande åter den andra summan, eller det s. k. mindre kreditivet,
så hafva Rikets Ständer, på sätt i serskild underd. skrifvelse är anmäldt,
vid bestämmandet af denna kreditiv-summa ansett sig böra taga i beräkning
hvad som, utöfver andra till behöfvandes undsättning vid inträffade missvexter
anslagna tillgångar, kan, under tiden intill Rikets Ständers nästa sammanträde,
för sagde ändamål erfordras, hvadan och i betraktande tillika, att
den nuvarande ställningen inom flere främmande länder samt den mer och
mer invecklade beskaffenheten af de politiska förhållandena, ej mindre mellan
dessa länder inbördes, än mellan dem och öfriga stater i vår verldsdel,
onekligen påkalla, att, vid detta krediti vs fastställande, utgifter för ifrågakommande
utomordentliga försvars-anstalter jemväl afses, Rikets Ständer bestämt
ifrågavarande kreditiv-summa till en million riksdaler banko,, deraf
hälften bör vara att tillgå för rikets försvar,, och hälften för andra högst vigtiga
och angelägna föremål.
Hvilket Rikets Ständer få i underd. anmäla j framhärdande &c.
Stockholm den 25 Juli 1848.
Expeditions-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.o i36.
245
N:o 136.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den tg Juli 1848.
Preste-ständet den 22 — —
Uorgare-ståndet den 25 — —
Eonde-ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående afskrifning
utaf arrendeskillnads-ersättning, ådömd sterbhus-delsgarne
efter bonden Matts Andersson, i egenskap af arrendator
af indragne bataljons predikants-bostället Forssa.
(Stats-utsk. Uti.,, N:o. 226.)
S. A. K.
Hos Rikets Stander liar blifvit föreslaget, att den arrendeskillnads-ersättning,
som blifvit sterbhus-delegarne efter bonden Matts Andersson , i egenskap
af arrendator utaf indragne bataljons-predikants-bostället Forssa, § mantal
i Tensta socken af Upsala län, genom Svea Hofrätts dom den 26 Maj
1847 ålagd, att till Kongl. Maj* och kronan utgifva med 12 tunnor spanmål,
hälften råg och hälften korn, årligen i 24 år, räknade ifrån midfastan
1844 tili samma tid 1868, måtte varda efterskänkt; i hvilket afseende är vordet
anfördt, att sedan berörde boställe blifvit på arrende under 30 år, räknade
från midfastan 1838, upplåtet till bemälde Matts Andersson , hvilken,
enligt det för honom af Kammar-kollegium den 15 September 1837 utfärdade
kontrakt, åtagit sig, bland annat, att i årligt arrende erlägga 39 tunnor
spanmål, hälften råg och hälften korn, samt for arrende-skyldigheternes fullgörande
under de fem första arrende-åren ställt borgen, bade Matts Andersson
sex veckor efter boställets tillträdande allidit, hvarefter hans enka och
löftesmän, med ansträngande af yttersta förmåga, kunnat, ehuru med uppoffring
af sterbhusets alla tillgångar, utgöra fulla arrendet under de fem första
arrende-åren; att, då dessa tilländalupit, sterbhus-delegarne icke mäktat fullgöra
den förbindelse, Matts Andersson jemväl sig iklädt, att för nästpåföljande
10 år anskaffa borgen för arrendet, hvadan sterbhus-delegarne blifvit
dömde förlustige arrende-rätten till omförmäldte boställe, hvilket ock af dem
midfastan 1843 afträdts, samt omsider, sedan detsamma blifvit under sistnämnde
år brukadt för kronans räkning, utan att inkomsterne ens varit tiIIräcklige
för bestridandet af brukningskostnaderna, än mindre lemnat någon
246 Expeditions-TJtskoltets Förslag till und. Skrifvelse, IV-0 136,
behållning, ånyo utarrenderats, då, vid den tredje af de för sådant ändamål
anställda auktioner, anbud blifvit gjordt af 27 tunnor spaninål årligen, hvilket
ock antagits; att kronan anställt rättegång emot Matts Anderssons sterbhus-delegure
och löftesmän, med påståande om deras förpligtande att ersätta
kronan skillnaden emellan det arrende-belopp, som af honom blifvit utfast,
och det, som för hans återstående arrendetid erbjudits och antagits, hvilket
påslående ock, i hvad det rörde sterbhus-delegarne, blifvit genom Ilofrättens
omförmäldte laga kraftvunna dom godkäiult; att, vid Matts Anderssons död,
hans enka och omyndiga barn icke haft anledning söka urarfva förmån, enär
sterbhusets tillgångar, enligt bouppteckningen, lemnat behållning, hvilken, genom
utgörande af arrendet under de fem första åren, blifvit helt och hållet
medtagen; samt slutligen att, i anseende till sterblius-delegarnes, af hvilka
en del vore minderåriga, nödställda belägenhet, icke ens förefunnes den aflägsnaste
utsigt, att ifrågavarande, i sin grund och tillkomst lika obilliga,
som tili sina följder för sterbhus-delegarne olycksbringande, arrendeskillnadsersättning
skulle komma att till statsverket någonsin ingå.
Rikets Ständer, som tagit kännedom af de till målet hörande handlingar
och deraf inhemtat, att Matts Anderssons enka med tvänne hemmavarande
minderåriga barn befunne sig i fullkomligt utblottad belägenhet och
vid serskilde tillfällen för sitt lifs uppehälle erhållit understöd af Tensta församlings
faa t tig vård, hafva, med afseende så väl derå!, som å öfrige i ärendet
förekomne ömmande omständigheter, för sin del bifallit, att den bemälda
sterbhus-delegare ådömda arrendeskillnads-ersättning eftergifves.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underd. anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 25 Juli 1848.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o i3j. 247
N:o 137.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i9 Juli 1S48.
Preste-ständet den 21 — —
Borgare-ståndet den i5 — —
Bonde-ståndet den iS — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående upphörande af
af giften till underhåll af Götha Hofrätts hus
(Stats-utsk.
Uti., N:o 236.)
S. A. K.
Vid förehafvande af vackt fråga derom att den hittills erlagda afgiften
till reparation af Götha Hofrätts hus måtte för framtiden upphöra, hafva Rikets
Ständer, i afseende på tillkomsten och fortsatta utgörandet af denna afgift,
inhemtat, det Rikets Ständer vid 1720 års rikdag anslagit en tili vissa
daler silfvermynt bestämd årlig afgift af sakören och tingsgästnings-penningar
uti alla häradskistor och städer inom de län, som hörde under Götha Hofrätts
domvärjo, och skulle, enligt en af nämnda Hofrätt vid slutet af 1770-
talet meddelad förteckning, ifrågavarande bidrag utgå med följande årliga be
lopp,
nemligen:
i Jönköpings län med tillsamrs 22 daler eller ä 3 daler per r:dr 7: 16.
„ Kronobergs „ — — 13 — — — ■— 4: 16.
„ Östergöthlands „ — — 55 — — — — 18: 16.
„ Skaraborgs „ — — 39 — — — — 13: —
„ Elfsborgs „ — — 40 — ' — — — 13: 16.
„ Götheb, o. Bohus län — — 44 daler 16 öre — — 14: 40.
„ Kalmare „ — — 31 — — — — 10: 16.
„ W erm elands „ — — 31 — — — — 10: 16.
„ Hallands „ — — 26 — — — — 8: 32.
„ Malmöhus „ — — 37 — — — — 12: 16.
^ Christianstads „ — — 28 — — — — 9: 16.
oell i Blekinge „ — — 16 — — — — 5: 16.
tillhopa 382 daler 16 öre  127: 24.
Öfver dessa medel, som direkte inllöto i Hofrättens enskilda kassor, fördes
derstädes serskild redogörelse till och med år 1777, hvarefter samma medel
öfviprlemnades till Stats-kontorets disposition, hvilket embetsverk, medelst
cirkulär-bref den 17 November 1780, meddelade närmare föreskrifter om da
-
248
Kxpeditions-Utskotlels Förslag till und. Skrifvelsej N.o i3j.
ras upptagande uti ränteri-forsla gen under serskild titel samt insändande til!
Kongl, räntekammaren.
Föreskrifterne om debitering och uppbörd af dessa medel synas likväl
icke hafva blifvit i sednare tider iakttagen af vederbörande redogörare inom'
några bland ofvan uppräknade län, hvadan ock det ursprungligen fastställda
beloppet af denna ringa intrad ytterligare förminskats.
Efter hvad 1844 och 1845 årens rikshufvudböcker samt kronouppbördsspecial-räkenskaper
utvisa, uppbäras och redovisas Götha Hofrättslius reparationsmedel,
hvilka i rikshufvudboken äro upptagne bland bötesmedlen, numera
endast inom nedannämnde län, nemligen:
inom Jönköpings län med .... r:clr 1: 24.
„ Kronobergs „
4: 16.
„ Götheborgs o. Bohus 3; 24.
„ Kalmare „  7: 16.
„ Hallands 3:
„ Malmöhus „ ....... 12: ■—
och inom Christianstads ........ 9: —
summa r.dr 40: 32.
Med undantag af de biigge Skånska länen samt Kronobergs och Kalmare
län, förekommer uppbörd häraf allenast i städernes räkenskaper.
Då således oftaberörde afgift för närvarande utgår af endast ett mindre
antal län, hvilka icke synas ega något serskildt åliggande att underhålla det
statens hus, som af Götha Hofrätt begagnas, helst en del af dessa län numera
icke hör under bemälda Hofrätts domvärjo; då underhållskostnaderna för
samma hus, utan afseende å ifrågavarande afgifts belopp, bestridas af det för
byggnader och reparationer i landsorterne anvisade statsanslaget å riksstatens
7:de hufvudtitel, och då härtill kommer att uppbörden oell redovisningen af
denna till beloppet serdeles obetydliga intrad årligen påkalla ett icke ringa
antal redogörelser, hafva Rikets Ständer, för sin del, beslutat att den under
benämning af Götha Hofrättslius’ reparationsmedel i åtskilliga län hitintills
debiterade och uppburna afgift må för framtiden upphöra; anhållande Rikets
Ständer i underd., det täcktes E. K. M., för den händelse Rikets Ständers
beslut vinner nådigt bifall, låta detsamma till verkställighet befordras.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 25 Juli 1848.
N:o 138.
Expeditions-Vtshottets Förslag till und. Skri/velse, N:o i38l 24 S
N:o 138.
Uppläst och godkändt lios Ridd. och Adeln den 19 Juli 1848.
Preste-ståndet den 22 — —
Borgare-ståndet den 25 — —
Bonde-ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående kostnaderna
för inköpande af ny lokal för mynt- och kontroll-verken*
dessa verks flyttning m. m.
(Stats- och Banko-utsk. Uti., N:o 34.)
S. A. K.
Uti ca lill Rikets Ständer den 12 November sistl. år aflåten nådig proposition
har E. K. M. behagat tillkännagifva, att, då E. K. M. funnit det vara
af serdeles vigt, att myntverket och det dermed förenade kontroll-verk et
Liefve förflyttade till annat för dem mera passande ställe, än det nuvarande
i flera hänseenden härtill mindre lämpliga mynthuset, samt tillfälle jemväl
3'ppals att på billiga vilkor anskaffa en för detta ändamål behöflig, i alla afseenden
tjenlig, lokal, nemligen den å Kungsholmen belägna, för bruksidkaren
S. Owens faktori tillförene begagnade egendomen Nris 1, 2 och 8, hvilken
erbjöd den fördel, att derstädes redan befintliga byggnader kunde till betydlig
del för mynt- och kontroll-verken användas, under det att återstoden
lemnade materialier för de byggnader, som behöfde ånyo uppföras; så hade
E. K. M., under den 9 Februari sistlidet år, i nåder anbefallt Stats-kontoret
att om inköp af nämnda 3:ne tomter med derå varande åbyggnader och öfriga
tillhörigheter föranstalta, under vilkor, bland annat, att köpesumman
Liefve från 50,000 r:dr till 45,000 r:dr nedsatt, samt derjemte i nåder förordnat,
att till köpeskillingens likviderande skulle användas försäljningssumman
lör den till Stockholms stad afträdda mindre mynttomten, 25,000 r:dr,
jemte ett belopp af 5,000 r:dr, att förskottsvis utgå af myntverkets egna, för
ändamålet disponibla tillgångar, hvaremot återstoden, 15,000 r:dr, skulle likvideras
medelst öfvertagande af i egendomen befintliga praemie-lån å tillsammans
2,275 r:dr samt andra i densamma intecknade skuldförbindelser till
belopp af 12,725 r:dr, hvilka sednare borde, i den mån sådant erfordrades, af
Stats-kontoret serskildt infrias genom dertill förskottsvis anordnade medel, eBih.
till R, St. Prof. 1847 och 1848, 10 Saini, t Afd. 32
250
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o i38.
mot ersättning, på sätt och i den ordning framdeles lomme att bestämmas;
att omförmälda egendomsköp derefter, i öfverensstämmelse med de föreskrifna
vilkoren, blifvit afslutadl och egendomen den 1 Oktober förlidet år af kronan
tillträdd, hvarförutan E. K. M. tid efter annan förordnat om verkställighet
redan under samma års sommar och höst af åtskilliga mindre reparationsoch
byggnadsarbeten, hvarigenom mynt- och kontroll-verkens flyttning till
den nya lokalen förberedts och hvilka för öfrigt påkallats af omsorgen för egendomens
behöriga vård; att kostnaderne för dessa arbeten blifvit anvisade
att förskottsvis bestridas af myntverket; att, i sammanhang med nyssberörda
köpeafhandling, jemväl fråga uppstått om inköp för kronans räkning af en
staden tillhörig till £ d. Owenska faktoriegendomen gränsande och till dess
innehafvare för längre tid utarrenderade strandtomt om 668 qvadratalnar, med
derutanför belägen sjöplats, hvarigenom den fördel skulle vinnas, att egendomens
område erhölle en mera regelbunden form och egen sjöstrand längs efter
hela sin södra sida; och hade drätsel-kommissionen förklarat sig vilja å
stadens vägnar medgifva den ifrågavarande strandtomtens och sjöplatsens afstående
till kronan med full eganderätt, antingen emot en köpesumma af
1,666 r:dr 32 sk. banko eller ock emot det att den nedanföre stora mynthuset
belägna kaj finge af staden öfvertagas, för att, jemte en kaj nedanföre den
nya fängelsebyggnaden oc.i rådhuset, till allmänhetens begagnande upplåtas;
samt slutligen att utöfver köpeskillingen för den till ny lokal för mynt- och
kontroll-verken inköpta egendom, 45,000 r:dr erfordrades, enligt af Öfverintendents-embetet
godkända förslag, för verkställigheten af dessa verks flyttning
till samma lokal, en kostnad af 50,000 r:dr, eller tillsammans 95,000 r:dr
banko, hvilket belopp, då derifrån afräknades den. till afbetalning å förenämnda
köpeskilling använda försäljningssumman för den mindre mynttomten
25,000 r:dr, minskades till ett belopp af 70,000 r:dr banko.
Såsom utvägar att till viss del betäcka sistnämnda kostnad har E. K. M.
i nåder föreslagit dels försäljning af en kronan tillhörig egendom i hufvudstaden,
£ d. Hofbageriet benämnd, belägen vid Regeringsgatan under IN o 79,
hvilken egendom, ansedd till värde af omkring 16,000 rrdr, ej vore för något
allmänt behof erforderlig eller användbar, dels anvisandet å myntverkets
tillgångar af ett till 24,000 r:dr beräknadt bidrag, derunder inbegripet
hvad berörda verk till inköp af de Owenska egendomarne, jemte derå verkställda
förberedande reparationsarbeten, redan förskjutit; dock att myntverket
borde befrias från återbetalning till Rikets Ständers Bank af hvad som med
23,755 rxtr 45 sk. 7 rst. ännu återstod af de från Banken under åren 1830
—1835 lemnade förskotter för myntningens bedrifvande; till hvilken förskotts
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skri/velse, N.-o i38.
summas afskrifning uti räkenskaperna skäl destoheldre vöre för handen, som,
enligt hvad en på E. K. M:s nådiga befallning upprättad närmare utredning
öfver liqvidförhållandena emellan Banken och myntverket utvisade, detta sednare
verk kunde anses ega en berörda förskotts-summa öfverstigande genfordran
hos Rikets Ständers Bank för tillskjuten lojeringskoppar uti det för Banken
präglade silfvermynt. Derjemte och enär det för publika byggnaderna i
hufvudstaden å 7:de hufvudtiteln uppförda anslag icke lemnade tillgång för
betäckande af den återstående kostnaden för mynt- och kontroll-verkens flyttning,
har E. K. M. af Rikets Ständer i nåder äskat beviljandet af ett serskildt
anslag härtill å 30,000 r:dr, att, i öfverensstämmelse med hvad uti E. K. M:s
nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof blifvit serskildt föreslaget,
utgå af de för tillfälliga statsutgifter beräknade tillgångar och i mån af
behof från Riksgälds-kontoret tillhandahållas: hvarförutan slutligen blifvit af
E. Iv. M. i nåder föreslaget, att utbyte af den vid mynthuset belägna kaj måtte
ega rum emot ofvan omförmälda, staden tillhöriga till f. d. Owenska faktori-egendomen
gränsande, strandtomt med tillhörande sjöplats, under vilkor,
att nämnda kaj, i sammanhang med den, som komme att anläggas nedanföre
den nya fängelsebyggnaden och rådhuset, till allmänt begagnande upplätes.
Vid pröfning af detta ärende hafva Rikets Ständer ej kunnat undgå att
inse och erkänna ej mindre giltigheten af de anledningar, som påkallat anskaffandet
af ny lokal för myntverket, — hvaribland i första rummet sig företer
denna eldfarliga inrättnings nuvarande olämpliga läge i en tätt bebyggd
stadsdel och i närheten af flera publika byggnader, hvartill kommer behofvet
af ökadt utrymme för mynttillverkningens ändamålsenliga bedrifvande och
slutligen det nuvarande mynthusets tjenlighet att användas till gemensam lokal
för stats-departementenas expeditioner, — än ock den inköpta tomtens
lämplighet, så till storlek som belägenhet, för inrymmande af myntverket
och det dermed förenade kontroll-verket.
Beträffande nu den, såsom utväg att till en del betäcka ifrågavarande
inköps- och flyttningskostnader, föreslagna försäljning af den kronan tillhöriga
egendomen N:o 79 vid Regeringsgatan eller f. cl. Hofbageriet, så enär-, efter
hvad i den nådiga propositionen förmäles, nämnda lägenhet icke är för statens
räkning behöflig eller användbar, hafva Rikets Ständer medgifvit, att berörda
egendom må, på sätt E. K. M i nåder prof var lämpligast, föryttras och
den inflytande köpeskillingen användas till liqviclerande af de med den nya
lokalens för mynt- och kontroll-verken inköp samt dessa verks ditförflyttning
förenade kostnader.
Hvad åter angår den ifrågaställda afskrifningen af myntverkets skuld lill
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.o l3S.
Rikets Ständers Bank, enär förstnämnda verk skulle ega en berörda skuld öfverstigande
genfordran hos Banken, hafva Rikets Ständer dels af förhandlingarne
vid sistlidne riksdag, dels oek af de från Finans-departementet Rikets
Ständers vederbörande Utskott tillställda handlingar, rörande detta ärende inhemtat,
att, i afräkning å de under åren 1830—1835 frän Banken till myntverket
lemnade förskotter, det ena uti aflyst kopparmynt å 7,755 r:dr 45 sk.
7 rst och det andra för ökade myntningskostnader å 40,000 rxlr eller tillsammans
47,755 rxlr 45 sk. 7 rst, och hvilka förskotter, enligt Rikets Ständers
underd. skrifvelse af den 11 Januari 1845, borde på det sätt inbetalas,
att halfva beloppet erlades inom sex månader från den 8 November 1844
och återstoden inom derpåföljande sex månader, hitintills blifvit af myntverket
afbetald en summa af 24,000 rxlr, så att hos bemälde verk för Bankens
räkning ännu innestå 23,755 r:dr 45 sk. 7 rst. Sedan, med anledning af öfver-direktörens
för mynt- och kontroll verken i underdånighet afgifna yttrande
i fråga om återbetalningen af sistnämnda belopp och tillika gjorda framställning
angående ersättning från Banken för af myntverkets tillgångar använd
koppar till silfvermyntets lojering, E. K. M. från bemälde öfver-direktör infordrat
en efter närmare utredning af förhållandet med tillskottet af lojeringskoppar
upprättad fullständig liqvid emellan Banken och myntverket, så
hade öfver-direktören, jemte underd. skrifvelse af den 18 Maj 1840, öfverlemna!
serskilda af myntverkets tjenstemän uppgjorda kalkyler, utvisande, att
sistnämnda verk skulle hos banken ega tvenne serskilda genfordringar, den
ena till belopp af 21,221 rxlr 47 sk., utgörande värdet af förskjutne 50,932 |
myntmarker koppar, hvilka användts tili lojering af för bankens räkning åren
1830—1845 myntadt silfver, genom hvilken summas tillgodoberäknande myn tverkets
ofvanberörda skuld alltså minskades till 2,533 rxlr 40 sk. 7 rst, den
andra å 9,794 r:dr, motsvarande omkostnaderne vid den under åren 1810—
1814 för Bankens räkning verkställda myntning af 2 och 4 skillingsstycken i
silfver, hvilka omkostnader, enligt Kongl, brefvet den 27 Juni 1810, bordt
myntverket af Banken ersättas, men hvarför, så vidt för öfverdirektören kändt
vore, liqvid ej ännu skall egt rum, hvadan, vid jemförelse emellan myntverkets
och Bankens inbördes fordringar, uppkomme ett saldo till förstnämnda
verks fördel af 7,200 rxlr 1 sk. 5 rst; varande, såsom skäl för rigtigheten af
den åsigt, att erforderlig lojeringskoppar borde tillsläppas af banken, då myntning
för dess räkning eger rum, af öfverdirektören serskildt åberopad den
omständighet, att då, på sätt nämndt är, under åren 1810—1814, myntning
af 2 och 4 skillingsstycken i .specie för Banken verkställdes, hade från sistnämnda
verk aflemnats all härtill behöflig lojeringskoppar.
Expeditions-Ut skottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:o t'38.
253
Sedan, till ledning vid förevarande afskrifningsfrågas bedömande fullmägtige
i banken blifvit anmodade att, rörande beskaffenheten och giltigheten af
de från myntverkets sida anmälda ofvanuppgifna fordringsanspråk, sig yttra,
hafva till följd häraf fullmägtige inkommit med ej mindre eget utlåtande än
bankens understyrelses i ämnet afgifna yttrande, uti hvilka handlingar hufvudsakligen
anföres: att då, enligt banko-reglementet af den 26 April 1810,
utvexling af silfvermynt från banken skulle ske egentligen i 4 och 2 skillings-styeken,
banko-styrelsen af dåvarande Banko-utskott bemyndigats att hos
E. K. M. begära en påskyndad myntning af dessa sorter, emot vilkor, om så
äskades, att i detta serskilda fall godtgöra myntverket den deraf uppkommande
drygare kostnad; att, efter det en sådan godtgörelse blifvit af E. K. M.
uttryckligen begärd och af Banko-fullmägtige medgifven, hade, i följd af
myntverkets afgifna räkningar, under loppet af åren 1810—1815 från banken
utbetalts tillsammans 1,815 r.-dr 20 sk. 7 r:st. specie, hvilken summa påförts
räkningen: omkostnader vid myntning af 4 0C^L 2 shillings-styckensamt
sedermera årligen' balanserats intill år 1828, då densamma, enligt Rikets
Ständers beslut, uti bankens general-hufvudbok afskrefs; att Banko-utskottet,
vid 1828—1830 årens riksdag, uti afgifven redogörelse för sistnämnda omkostnader,
yttrat den åsigt, att af berörda omkostnader ”rätteligen borde re”stitueras
så mycket, som myntet hade fått vidkännas, i fall den fria mynt”ningcn
utaf hela, tredjedels och sjettedels riksdaler under tiden hade skolat
”i vanlig ordning fortgå,” af hvilket yttrande ville synas, som skulle banken
hafva godtgjort myntverket hela det belopp, som borde sistnämnda verk tillkomma
i och för utmyntningen af 4 och 2 skillings-stycken, helst för denna
mening äfven kunde hemtas stöd dels deraf, att någon fordran hos banken
icke vore uti myntverkets räkenskaper balanserad, och dels deraf, att då, vid
1828 1830 årens riksdag, myntverket af banken undfick förskott i så väl
kontant som aflyst koppar, fråga ej uppstått, att banken borde godtgöra någon
skuld till myntverket, härledande sig från myntningen under åren 1810
1815; att någon ytterligare ersättning för kostnader ne vid sistnämnda myntning
syntes för öfrigt desto mindre kunna ifrågakomma, som den för fordrings-anspråks
anmälande i allmänhet gällande föreskrift angående tio års
preskriptionstid jemväl på nu förevarande fall vore tillämplig; samt att, i afseende
på den af öfver-direktören för myntverket gjorda framställning om
godtgörelse till nämnda verk för under åren 1830—1845 för hankens räkning
tillsläppt lojeringskoppar, förekomme, hurusom, dels i 6 § af Kongl,
förordningen angående myntfoten af den 25 Juni 1830 vöre stadgadt, att å
silfver, som till myntning inlemnas, bör, under namn af myntskatt, § pro
-
254 Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o i3S.
cent afdragas för att till en tiel ersätta myntningskostnaden, utan att nämnda
stadgande i minsta nion föranledde dertill, att banken mera än enskilde
personer skulle ega skyldighet att serskildt ersätta myntverket knstnaden för
siifvermyntets loj ering, dels ock att högstberörda af öfver-direktören åberopade
Kongl, bref af den 27 Juni 1810 endast hade afseende på den då ifrågaställda
myntning af 4 och 2 skillings-stycken, men ingalunda egde tillämplighet
å den efter 1830 års riksdag verkställda myntning, hvilket ådagalades
deraf, att, i motsatt fall, det icke kunnat i banko-reglementet föreskrifvas,
att myntverket skulle återgälda berörda förskott, som enligt samma reglemente
borde från banken till myntverket aflemnas, i följd af hvilket allt förenämnde
framställning syntes sakna all grund.
Hvad sålunda blifvit af Banko-styrelsen anfördt, hafva Rikets Ständer
ansett innefatta fullt giltiga skäl för underkännande af de från myntverkets
sida framställda genfordrings-anspråk å tillsammans 31,015 r:dr 47 sk.,- vid
hvilket förhållande den väckta frågan om myntverkets befrielse, på grund af
qvittning, från skyldigheten att ersätta banken det återstående beloppet, 23,755
ralr 45 sk. 7 r:st., af derifrån erhållna förskotter alltså, efter Rikets Ständers
tanka, bör förfalla. Då emedlertid, genom åliggandet att berörda förskottssumma
nu återgälda, myntverkets styrelse skulle sättas utur stånd att, till
bestridande af nödiga utgifter för verkets flyttning och den nya lokalens inredning,
använda samma verks nu disponibla, för dessa föremål påräknade,
tillgångar, så och med hänsigt derjemte till den obestridliga fördel, sorn genom
myntningens bedrifvande i en utvidgad och fullt ändamålsenlig lokal måste
tillskyndas det allmänna, serdeles under nuvarande omständigheter, då, i följd
af skillings-sedlarnes beslutade indragning, en betydligare myntning kommer
att ega rum, hafva Rikets Ständer funnit skäl medgifva, att med infriandet
af myntverkets återstående skuld till banken, stor tjugutre tusen sjuhundra
femtiofem riksdaler 45 sk. 7 r:st., må anstå intilil nästa riksdag, då Rikets
Ständer blifva i tillfälle att rörande sättet för beloppets återgäldande vidare
besluta.
Derjemte och på grund af hvad Rikets Ständer här ofvan yttrat i afseende
på behofvet och lämpligheten af mynt- och kontroll verk ens förflyttande
från sin nuvarande till den inköpta nya lokalen, hafva Rikets Ständer beslutat,
att, såsom bidrag till slutligt liqviderande af köpeskillingen för nämnda
lokal, äfvensom till betäckande af de i och för flyttningen erforderliga
kostnader, å Riksgäldskontoret anvisa den af E. K. M. i nåder äskade summa
af trettio tusen riksdaler.
Slutligen hafva, i öfverensstämmelse med hvad E. K. M. i nåder föreslå»
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o i3g>
255
git, Rikets Ständer pröfvat skäligt samtycka dertill, att den nedanför nuvarande
stora mynthuset belägna kaj ma åt Stockholms stad öfverlåtas, emot
det att, i utbyte, till staten under full egande-rätt afstår den staden tillhöriga
intill f. d. Owenska faktori-egendomen gränsande strandtomt om 668
qvadrat-alnar med dertill hörande sjöplats, och under vilkor derjemte, att
nämnda kaj till allmänt begagnande upplåtes.
Hvilket allt, till svar å högstberörde nådiga proposition, Rikets Ständer
få härigenom hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 25 Juli 1848.
N:o 139.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i9 JaTi 1848.
Preste-ståndet den 22 — —
Borgare-ståndet den 25 — —
Bonde-ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse> angående ändring i 22
$:n af Kongl förpassnings-stadgan den i5 Maj 184S, rörande
sjöfarten emellan inrikes orter.
(Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 8.)
S. A. K.
I likhet med hvad vid sistlidna riksmöte egde rum, hafva Rikets nu
nu församlade Ständer fästat uppmärksamhet deruppå, huruledes uti 22 §:n
af nu gällande Kongl, förpassnings-stadga rörande sjöfarten inrikes orter emellan
af den 15 Maj 1843 blifvit, till iakttagande vid utgående från Stockholm,
föreskrifvet för inrikes seglande skeppare att, ehuru frikallade från
skyldigheten att ankra utanför Furusunds tullplats, likväl med båt uppsända
sina förpassningar till dervarande tullkammares påteckningj och som detta åliggande
föranleder till flera olägenheter för de trafikerande, samt någon kontroll
icke synes ligga i blotta påtecknandet af förpassnings-handlingarne, då
dessas riktighet icke utan genom anställd visitation kan utrönas, hafva Rikets
Ständer ansett sig böra hos E. K. M. förnya den vid berörda riksdag i un
-
256 Ex peel itions-V t skottets Förslag till und. Skrifvelse, N.ö t4°-
dcrdånig skrifvelse rlen 15 Maj 1845 framställda anhållan derom, att från
Stockholm tili annan inrikes ort gående fartyg må varda från ali slags tull
behandling vid Furusunds tullplats befriade.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 25 Juli 1848.
N:o 140.
Uppläst och godkändt hos Ridd, och Adeln den 22 Juli 1848.
Preste-ståndet den 22 — —
Borgare-ståndet den 25 — —
Bonde-ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse , angående indragning af
Kämner s-j Lagmans- och R id d a re syn e-rätterne,
(Lag-utsk. Rct., JNko 5G.)
S. A. K.
Den vid 1828—1830 årens riksdag först väckta och sedermera vid hvarje
af de följande riksdagarne åter upptagna fråga om indragning af 'Kärnners-.
Lagmans- och Riddaresyne-rättcrne har jemväl vid innevarande riksmöte hos
Rikets Ständer förekommit; och hafva, vid dess pröfning, Rikets Ständer fastat
uppmärksamhet derå, hurusom vid trenne föregående riksdagar den åsigt
hos Rikets Ständer gjort sig gällande, att en sådan indragning vore behöflig
och nyttig, hvilket jemväl föranledt, att beslut derom blifvit vid desse riksdagar
af Rikets Ständer fattade, ett vidhållande af åsigten, som synes bekräfta,
att densamma grundas på giltiga skäl.
Såsom bekant är, har Sverige tillförene blott haft tre rättegångs-instanser,
hvilket antal 1734 års lagstiftare äfven synas hafva åsyftat bibehålla, enär de
benämna såsom allmänna rätter och domstolar blott Härads- och Lagmanslätt
på landet samt Kämners- och Rådstufvu-rätt i stad, och öfver dessa Hofrätt,
som var Konungens högsta nämnd, emot hvars dom ingen egde vädja.
Den revision, hvilken, i följd af tillåtelsen att anhålla örn Konungens pröfning
af Hofrättens dom eller utslag, emedlertid blef inrättad1, iklädde sig likväl
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse , IV.o 14°'
257
viii omsider egenskapen af allmän domstol och var i sjelfva verket att anse
såsom en fjerde instans, redan innan den, såsom sådan, i nu gällande grundlag
formligen erkändes och stadgades under namn af Konungens Högsta domstol;
men erfarenheten har dock nogsamt ådagalagt, att den tillökning i instansernas
antal, som sålunda tillkommit, långt ifrån att i och för sig sjelf
gagna de rättsökande, fastmera endast åstadkommit långsamhet i lagskipningens
gång, utan att öka dess säkerhet, och hvad som nu synes böra komma
i öfvervägande, lärer alltså endast blifva, huru en instans lämpligast må kunna
borttagas, och skyndsamheten i lagskipningen, utan säkerhetens förnärmande,
derigenom befordras.
Om härvid i betraktande tages, att andra instansen bör hafva sådan sammansättning
eller vara så organiserad, att man der kan vänta en skarpsyntare
granskning eller vidsträcktare omfattning i åsigter, än hos första domstolen;
så torde ej kunna förnekas att lagmans-rätten, sorn i alla civila tvister å
landet utgör andra instansen, ej motsvarar sin bestämmelse. Denna domstol är
nemligen ieke annorlunda organiserad än Häradsrätten, hvadan man ej eller kan
der vänta' denna skarpsyntare pröfning af rättsförhållanden, hvilken densamma
bör utöfva; och då härtill kommer att, enär lagtima lagmansting hålles endast
en gång om året, ett helt år från den dag, då Häradsrättens beslut
meddelas, stundom förflyter, innan målet kan bos Lagmansrätten fullföljas,
torde någon tvekan ej kunna uppstå om lämpligheten, att genom Lagmansrätternas
indragning befordra den nödvändiga minskningen i rättegångs-instansernas
antal.
Hvad Kämners-rätterna åter beträffar, så lärer dessa domstolars umbärlighet
tillräckligen bestyrkas af det förhållande, alt bland de städer, der Kämnersrätt
ej är, några hafva dubbelt större folkmängd, än en del af dem, i
hvilka Kämnersrätter finnas, utan att rättvisans skipande eftersattes mera ide
förra än i de sednare.
Uppå de nu i underd. anförde grunder hafva Rikets Ständer, för sin
del, beslutat utfärdande af en författning, hvarigenom stadgas;
l:o Alla Kämnersrätter skola från och med den 1 Januari 1850 upphöra,
och sådane mål och ärenden, som, enligt lag eller serskilda författningar,
nu höra till Kämnersrätt, derefter omedelbarligen upptagas af Rådstufvu-rätt,
på sätt för närvarande sker i de städer, der Kämnersrätt ej är; börande jemväl
de mål, hvilka intill nämnde dag blifvit hos Kämnersrätt anhängiggjorda,
men då ännu icke äro afslutade, öfverlemnas till vederbörande Rådstufvurätt,
att der vidare handläggas.
Bih. lill fl, St. Prof. 1847 och 1848, 10 Sami 1 Afd. 33
258
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse> IV.■0 lfa.
2:0 Likaledes skola alla Lagmansätter upphöra, på det sätt, att vad
som emot Häradsrätts eller Häradssynerätts beslut erlägges eller anmäles senare
än tre veckor före lagtima lagmansting år 1849, samt ej å det tinget
lull följes, bör hänvisas till fullföljd i vederbörande Hofrätt, såsom bär nedan
sägs, och att de saker, hvilka, å lagmansting fullföljde, icke derstädes inom
nyssnämnde års slut afgöras, skola äfven till vederbörande Hofrätts handläggning
öfverlemnas.
3:o Riddaresynerätter varda oek, ifrån och med 1849 års slut, af skaffade;
och skall med fullföljd från Häradssynerätt af tvister om egor och bolstada
skäl, samt med dessa måls behandling i Hofrätt och hos Konungen, förhållas,
på sätt här nedan i denna förordning stadgas. Dock skall den, som ej
nöjes åt dom, den Lagmanssynerätt gifver, före slutet af nämnde år, ega att,
såsom hittills tillåtet varit, Riddaresyn hos Konungen begära. Har Lagmansrätt
dömt till syn, men saken ej med slut afhulpit före den 1 Januari 1850;
vare den till vederbörande Hofrätts behandling öfverlemnad.
4:o I sammanhang härmed varda nedannämnde lagrum upphäfne eller
ändrade, på sätt, som följer:
Rättegångsbalken.
1 kap.
Af 1 §, sådan den lyder i Kongl, förordningen den 18 December 1823,
ändras första punkten sålunda:
Underrätt å landet är Häradsrätt Der dömer Häradshöfding med tolf
bönder, som i häradet bo och dertill valde äro.
2 och 3 §§ varda till all kraft och verkan upphäfne.
Följande §§ ändras till denna lydelse:
4§.
Underrätt i stad är Rådstufvurätt. Der ega stadens Borgmästare och
Rådmän döma.
5 §.
Öfver dessa äro Ilofrätter, dit rättegångssaker från Underrätterna komina
måge, som framdeles i denna balk sägs.
8 §•
Häradshöfding skall denna ed svärja inför Hofrätten. Är han fjerran der
-
Expeclitions-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelsej N.-o l40, 259
Ifrån stadd, eller kan lian sig der ej infinna, förr än ting skall hållas; för
ordne
Hofrätten, hvar det ske må. Nämndeman lägge eden af å tinget. Borg
mästare
och Rådman gore ed sin å Rådstufva, i närvaro af Konungens befallningshafvande,
eller den han i sitt ställe förordnar.
10 §, sådan den lyder i omförmälde Kongl, förordning, ändras sålunda:
Nu häfver Häradshöfding förfall, att han sitt embete ej förrätta kan;
kungöre det Hofrätten. Pröfvas det lagligt; förordne Hofrätten en skicklig
man, som embetet i hans ställe förestår. Samma lag vare om Borgmästare,
der Rådstufvurätten utan honom ej domför är. Häfver nämndeman förfall
och varder förthy Häradsrätten ej domför, eller saknas eljest fulltalig nämnd
i andra fall än det, som i 13 kap. 4 § sägs; kalle Häradshöfding af de bönder,
som närmast ho, en eller flere, efter thy som behof vet fordrar.
Tredje kapitlet om lagmansting upphäfves.
4 kap.
Öfverskriften af detta kapitel ändras sålunda:
Huru serskildt Häradsting skall hållas, som kallas urtima ting.
Sista punkten i 2 § eller orden: "om särskildt lagmansting vare lag samma”
uteslutes.
Femte kapitlet om Kämnersrätt upphäfves.
6 kap.
Detta kapitel kommer att erhålla följande lydelse:
1 §•
Staden, med de egor, sorn dit lyda och inom dess rågång belägna äro,
vare Rådstufvurätts domsaga.
2 §.
I de städer, der målens antal så fordrar, böra flere afdelningar af Rådstufvurätt
en vara, och göromålen dem emellan fördelas, såsom å hvarje ställe
lämpligast finnes; dock så, att lagfarts-, intecknings-, äktenskaps-, förords-, boupptecknings-,
arfs-, testaments- och förmynderskaps-ärenden samt frågor om
rätt till börd och lösen af fast egendom för hela staden till en och samma afdelning
höra.
260
Expediiions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse , N.-o tjo.
§ 3.
Hvar Måndag , eller, när helgedag å Måndag inträffar, nästa sock 11 eda g
derefter, skall Rådstufvurätt hållas ; träde ock Rätten dessemellan tillsamman
så ofta det tarfvas och ordföranden derom tillsäger. Då skola Borgmästare
och Rådmän klockan tio till Rådstufva komma.
§4-
Vid årets början, innan Rådstufvurätt första gång till domsäte träder,
skall gudstjenst hållas.
5 §.
Rådstufvurätts dombok skall skrifvas under af alla, sorn i Rätten sitta;;
och varde den, med saköres längd till Hofrätten sänd inom Miehaels-dag året
derefter, vid bot. tjugu daler. Äger staden sjelf sakören; då är ej nödigt saköreslängden
till Hofrätten sända. Huru med dombok, sorn af Rådstufvurätt ii
Stockholm hålles, förfaras; skall, är serskildt stadgadt..
9 kap.
Följande §§ skola hafva denna lydelse::
i §•
Kommer ej Häradshöfding till laga ting, utan låter Rätten ligga neder,-;
bote tretio daler, der liau ej laga förfall visar, och gälde deni skadan åter,
som Rätten sökte. Blifver lian en tingsdag ute, då ting flera dagar står; bote
tio, daler.. Försummar Iian syn eller urtima ting, vare bot häften mindre.
3 §.
Kommer ej Borgmästare till Rådstufva den dag rättegång skall hållas?
bote tre daler, och Rådman, som blifver från Rätten ute, två daler.
10 kap.
§ ”gånge dermed, sorn i 6 kap. 1 § sagdt är’r undras till
derom Rätten I samma stad.
Slutet af 5
följande lydelse
dö me
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o t4&.
261
Ändra punkten i 27 § eller orden: ”1 staden gånge om dessa mål, som
sägs i 5 kap. 1 §” ändras till denna lydelse:
i staden skall Rådstufvurätt dessa mål upptaga.
11 kap.
Följande §§ erhålla denna lydelse;
4 §.
Käranden vare skyldig att låta svaranden fä stämning fjorton dagar förut,
der han inom häradet hor: utom häradet eller i annan stad, tre veckor,-;
utom länet, sex veckor,' i tredje eller fjerde länet, eller längre bort, nio veckor.
Stockholms stad räknas för serskildt län.. Är den utom riket som stämmas
skall; håfve sex månaders tid ifrån det han stämningen fick. Der stämning
genom offentligt anslag sker å rättens dörr, skall eck sex månaders dag
föreläggas. Om stämning i konkursmål är serskildt stadgadt. I alla dessa fall;
der stämning fordrar längre tid, än om lysning till ting stadgadt är, må den
svarande stämmas till viss månad, och underrätte han sig sedan sjelf, å hvad
dag tinget hållas skall.
5 §.
Till Rådstufvurätt stämmes ätta dagar förut; utan så är, att målet ej tål
uppskof och derå förr svaras kan.
12 kap.
Första punkten af 2 sådan den lyder i Kongl, förordningen den 12
Mars 1830, ändras på följande sätt;
Är någor förfallolös hörta, då lian ropas; af rätten fram att kära eller
svara, höte två daler.
5 § varder till ali kraft och verkan upphäfven.
Sista punkten i 7 §; ”Är- någor hörta från Lagmanssyn; vare lag samma;
dock må man ej der vädja mot, utan gånge dermed, som i 25 kap. 10 §
stadgas,’r upphäfves.
13 kap.
Följande §§' ändras sålunda:;
§ 2-
Jäfvar någor Domaren ©beskedliga; höte i Underrätt tjugu daler, i Hofrätt
femtio daler.
262 Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, N\o ifo*
3 §.
Pröfvas jäf lagligt mot Häradshöfding, eller Borgmästare i den stad, der ej
mer än en Borgmästare är, och Rådstugurätten utom honom ej finnes domför;
förordne Hofrätten en annan i hans ställe, på kärandens begäran och
kostnad; och stadne den kostnad sedan å den, som saken tappar.
*§•
Jufvas någor i Häradsnämnd; sätte Häradshöfding, om det tarfvas, annan
i hans stad, så länge det målet slites. Jäfvas Rådman; nämne Rådstugurätten
den i hans ställe sitta må, der Rätten ej annars domför är. Är Rådstufvurätt
aller jäfvad; förordne derom Hofrätten. Nu kan så hända, att så månge
af Hofrättens ledamöter jäf vade varda, att Rätten i thy mål ej fullsuten
är; gifve Hofrätten det Konungen tillkänna, då Konungen förordnar andra i
deras ställen. Ej må någor i Hofrätten jäfvas, der son eller måg i Underrätten
dömt; utan så är, att de för embetsbrott der lagliga anklagade varda,
14 kap.
1 och 2 §§ ändras till följande lydelse:
i §
I Underrätt bör käromålet muntliga föreställas, der sakens vigt och vidlyftighet
eller andra omständigheter ej fordra att det skriftliga ske må; och
varde då parterne ej tillåtet, att flera än en skrift hvardera inlägga, der saken
ej är af dess större vigt.
2§
Kommer käranden till Rådstufvurätt å dag föresattan, och gifver dess
käromål vid offentligt upprop skriftliga in/ och svaranden då när är; skrifve
Rätten derå, att han åtta dagar derefter svara skall. Försummar han då att
ställa sig vid uppropet in, men kommer med svar innan klockan 12; bote
två daler. Blifver han alldeles ute, eUer kommer kan oberedd, utan laga
ursäkt; bote fyra daler, och gånge åter upprop i saken åtta dagar derefter.
Kommer han ej ändå med svar in; bote som sagdt är, och varde på kärandens
inlaga i saken dömdt; dock må han muntligen höras, om han det förut
begärer: vare ock honom tillåtet, der han tappat, emot domen vädja. För
-
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifv else} N;o 1/fo. 263
summar käranden den dag, då lian sin vederparts svar emottaga skall; Löte
två daler.
Andra punkten i 6 § ändras sålunda:
Hvar sorn då förfallolös blifver ute; Löte i Rågstufvurätten feni daler, i
Hofrätten tio daler.
8 § skall lyda sålunda:
Skrifver någor,1 eller T.talar inför Rätta, det lian vet ej sanni vara, och
vill domaren dermed förleda: varder lian derom öfvertygad; Löte i Underrätt
tio daler, i Hofrätt tjugu daler, eller mera allt sorn domaren det profvar.
Första punkten af 9 § erhåller följande lydelse:
Vrångoed måge parterne ej äska af hvarannan i någon Rätt; dock ege
Hofrätt, då liufvudsaken dit kommen är, pålägga endera parten eller hegge
denna vrångoed utan uppskof i rättegången svärja, om sanning ej annars utletas
kan.
15 kap.
15 och 16 §§ skola lyda sålunda:
15 §.
Alla ege Rätten Leder och vördnad visa: ty skall ej någor, i stället för
laga fullmäktig, låta öfvermaga, tjenstedräng, eller annan otjenlig, gifva dess
skrifter in, eller till muntligt förhör skicka. Gör det någor; Löte i Underrätt
feni daler, i Hofrätt tio daler.
16 §.
Tager någor sig talan för Rälta i den sak, der Lan hvarken är målsegande
eller ombudsman, eller äger å embetes vägnar kära och söka, eller
efter lag dertill lof häfver; Löte i Underrätt fem daler, i Hofrätt tio daler,
eller mera, som saken är till: sker det hos Konungens befallningshafvande;
Löte fem daler, Konungens ensak: fylle ock i dessa fall allan skada,
16 kap.
Andra punkten i 1 § ändras till följande lydelse:
Nöjes endera parten ej deråt; gifve han det rätten tillkänna genast, eller
sist innan nästa dagen tilländagått, och lagge sedan dess besvär in i Hofrätten,
inom hälften af den tid som i lagvadda saker föreskrifven är; vare ock
domaren skyldig att tekna å utslaget hvad dag klockan före 12, det §k.e Lör.
264
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 140.
17 kap.
Fjerde punkten af 3 § ändras sålunda:
Kommer ej vittne, som stämdt är; bote i Underrätt tre daler, i Hofrätt
fem daler: och lagge rätten sedan viss dag och vite före.
Slutet af 31 §, sådan den lyder i Kongl, förordningen den 30 Maj 1835:
”Fäller lagman någon till ed, då bör han den gånga, innan tinget slutas: är
lian sjelf ej tillstädes, lagge eden af inför nästa domstol i orten, inom den
tid, som lagman föreskrifter,” kommer alldeles att utgå.
18 kap.
Första punkten af 3 § skall lyda sålunda:
Är någor sak genom vad kommen till Hofrätt, och gifver sig en annor
först der an: finnes hans talan sådan, som i 1 § sägs; gånge dermed, som
der föreskrifves.
19 kap.
1 § ändras sålunda:
Reser någor bort, då hans sak för rätta är, utan han häfver domarens
lof dertill, eller laga fullmäktig ställt, och rätten det kungjort; bote i Underrätt
fem daler, i Hofrätt tio daler, och gånge ej dessmindrc dom i saken.
20 kap.
Andra punkten af 1 § ändi'as sålunda:
Göra de det ej; bote så svaranden, som käranden, i Underrätt tio daler,
i Hofrätt tjugu daler.
21 kap.
4 § ändras till följande lydelse:
Häfver man Underrätts dom för sig, men tappar i Hofrätten; då bör
kostnaden å båda sidor emot hvarannan qvittas, der domarenej finner de omständigheter
i något mål vara, att endera ändå rättegångskostnad gälda bör.
Äro i saken åtskilliga käromål, och vinna eller tappa parterne deri ömsom;
då stånde ock hvar sin skada.
22 kap.
De två första punkterne i 1 § erhålla följande lydelse:
I Hofrätt skall någor af rättens ledamöter, i lagvadda eller der instämda
saker,
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse } N:o 1/j.o.
205
saker, skriftlig berättelse om deras sammanhang uppsätta, innan de till dom
företagas. I Underrätt måge parterne det ej äska, der rätten ej sjelf linner,
att sakens vigt eller vidlyftighet det fordrar.
Tredje punkten i 2 § skall lyda sålunda:
Sist upptecknas inlagorna, att kunna rätten föreläsas, efter den tid, som
de inkommit; och rätten gifve sedan den berättelse till parterne ut, med
förelagd tid och vite, i Hofrätten tio, i Underrätten feni daler, att den hvar
för sig genomse, underskrifva och återställa.
23 kap.
1 §, sådan den lyder i Kongl, förordningen den 15 Juni 1818, ändras
sålunda:
Å häradsting, så ock vid laga syn i jordatvist, må ej dömas, der ej sju
i nämnden äro. Rådstufvurätt vare domför, der tre i rätten sitta. 1 Hofrätt
må ej färre än fem ledamöter döma i mål, som å ära eller lif gå. I andra
mål må fyra ledamöter utgöra domfört antal, der alle om slutet ense äro.
2 § skall hafva följande lydelse:
När dom å häradsting fällas skall; underrätte Häradshöfding Nämnden
om saken, och de skäl deri äro, så och hvad lag i thy fall säger- Varder
Nämnd från Häradshöfding skiljaktig; gälle den mening, som Nämnden faller
på, och svare den för dom sin. Äro ej alle i Nämnden ense; stånde vid det,
som Häradshöfding rättvist pröfvar.
24 kap.
5 §, sådan den lyder i Kongl, förordningen den 10 September 1823,
jemförd med Kongl, brefvet den 19 Augusti 1761, expeditionstaxan den 5
Maj 1821 och konkurslagen den 12 Mars 1830, ändras sålunda:
I Häradsrätt skall dom offentligen afsägas, så snart den författad är; och
gifve Häradshöfding domen skriftliga ut, innan lian från tinget reser, om
det så tidigt äskas, att det ske kan: gör han det ej; bote tjugufem daler. I
Rådstufvurätt böra parterne vid middagstimma dagen förut stämmas, genom
anslag å rättens dörr, att dom å tid föresattan afhöra; dock må Rådstufvurätt
genast och utan anslag dom muntliga eller skriftliga kungöra, der saken
af ringa värde är. I Hofrätt skall dom, efter anslag som sagdt är, till parterne
utgifvas. Täger någor rättens offentliga anslag bort; bote tjugu daler.
Om utgifvande af dom i konkurssak är serskildt stadgadt.
Dill. till R. St, Fröt, tS.fö och 1848i 10 Sami, 1 Afd. 34
266
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 14°’
11 § ändras sålunda:
Nu kunna sådana omständigheter sig yppa långt efter, sedan dom och
utslag fallit, att förklaring deröfver nödig är; den bör ej vägras. Är Häradshöfding,
som dömt, ej då i samma rätt; gifve den, som i hans ställe kommit,
förklaring med Nämnden. Äro i Bådstufvu- och Hofrätten ej så många
qvar af dem, som i utslaget ense varit, att de domföre äro; då böra de, som sedan
der domare blifvit, utslaget förklara. Innehåller den förklaring, som
parten gifves, något sådant, sorn i utslaget ej är tydliga utsatt; då må vad
deremot tillåtas.
25 kap.
1 §, sådan den lyder i Kongl, förordningen af den 12 Mars 1830, ändras
sålunda:
Nöjes man ej åt den dom eller utslag, som Häradsrätt i hufvudsaken å
tinget eller vid laga syn i jordatvist, eller husesyn å frälse- eller skattehemman,
fällt häfver; då må han vädja med tre daler under Hofrätt, antingen
genast eller sist innan åttonde dagen gått till ända, den inberäknad, då domen
föll; och Häradshöfding skrifve straxt å domen, att han lagliga vädjat,
och sätte dagen ut, då parterne skola till Hofrätten komma, den vädjande
att gifva sin inlaga in, och svaranden att den anamma, utan stämning eller
annan kungörelse; så ock att borgen förut bör ställas för kostnad och skada,
efter thy som i 26 kap. stadgas': vare ock den, som vunnit, skyldig att underrätta
sig af domaren, om vädjadt är: och der så skett, läte ock han det
teckna, till sin rättelse, å dombref sitt; der må ej fordras serskild betalning
före. Vädja de båda, gånge dermed sammaledes. Vädja de ej, som nu är
föreskrifvet; stånde Häradsrätts dom fast.
2 § skall erhålla följande lydelse:
Vill den, som under Hofrätt vädjat, sitt vad sedan öfvergifva; kungöre
det sin vederdeloman, inom hälften af den tid, som han eljest skulle till
Hofrätten komma. Gör han det ej, och kommer svaranden dit; njute han
betalning för kostnad sin.
3 § upphör att vara gällande.
4 § skall hafva följande lydelse:
Vädjas emot Häradsrätts dom i mål, der ofrälseman, efter offentligt anslag,
sökt att afstå all dess egendom till sina borgenärer: eller endera maken
begärt skillnad i ofrälse bo; eller tvist varit om borgenärers rätt och företräde
till sådan gäldbuudens gods; sände Häradsrätt de skrifter, sorn parterna
der vexlat, till Hofrätt in, tre veckor förr, än de skola sig der inställa.
Expeditions-Utskottets Forslas, till lind. Skrifvelse, N.-o 140. 267
Första punkten af 5 § ändras sålunda:
I brottmål, ehvad de äro svårare eller mindre, håfve ej någon lof att
vädja, antingen emot värjemålsed, böter eller kostnad och skada, som Underrätt
i thy fall ålagt; utan må den, som ej nöjes åt dess dom, besvära sig
deröfver i Hofrätten, inom hälften af den tid, som lagvadda saker der fullföljas
böra.
Sista punkten, så lydande: ”Om mindre brott, som följa något t v is lern
Al åt, sägs i 3 kap. 4 §” upphäfves.
6 och 7 §§ upphöra att vara gällande.
9 §, sådan den lyder i Kongl, förordningen den 29 November 1823, ändras
sålunda :
I de saker, som genom laga vad gä till Svea Hofrätt ifrån Häradsrätt i
i Upland, Södermanland, Westmanland, Kopparbergs län, Nerike och Gestrikland,
ingifve käranden sin inlaga, innan klockan 12 på den fyrationde
dagen, den oräknad, då Häradsrättens dom föll, eller håfve sitt vad förlorat;
ifrån Häradsrätt i Wermland, Helsingland, Jemtland, Herjeådalen, Medelpad
oell Ångermanland på den sextionde dagen; ifrån Häradsrätt i Westerbotten
och på Gottland på den nittionde dagen: i Götha Hofrätt från Häradsrätt i
Östergöthland, Kalmar län, Småland, Skaraborgs och Elfsborgs län på fyrationde
dagen; från Häradsrätt i Halland, Dahl och Bohus län på sextionde
dagen; i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge från Häradsrätt i dessa landskap
på den fyrationde dagen. I vexel- och sjörättssak vare tid hälften kortare,
att fullfölja vad från Häradsrätt i hvarje ort till Hofrätt.
10, 11, 12, 13 och 14 §§ varda till all kraft och verkan upphäfna.
Andra punkten i 15 § ändras sålunda:
Huru vittnesbörd derom af rätten gifvas bör, vare lag samma, som i 1
5 af detta kapitel för Häradsrätt stadgadt är.
16 och 17 §§ upphöra att vara gällande.
24 § erhåller följande lydelse:
Besinnar han sig, som emot Rådstufvurätts dom vädjat och vill ej sitt
vad sedan fullfölja, kungöre det vederparten, såsom i 2 § om Häradsrätt
sagdt är, vid äfventyr, som der stadgadt finnes.
26 kap.
Öfverskriften till detta kapitel ändras sålunda:
Huru borgen skall sättas, innan laga vad i Hofrätt fullföljes'; så ock huru
Underrätts dom, deremot vädjadt är, verkställas må.
268
Expedilions-Utskottets Förslå" till tind. Skrifvelsej N.O ?4&'
1 § kommer att erhålla följande lydelse.*
Hvar, som ifrån Underrätt vädjar, ställe för sig tvä löftesmän, sorn Borga,
Begge för en och en för Begge, för kostnad och skada, den han kan
skyldig kännas att gälda; tage deras skrift derå , och lagge den vid sin Inlaga
i Hofrätten in. Nu kan så hända, att han helldre vill penningar, eller silfver
eller guld, till säkerhet för kostnad och skada ställa, och sätter det hos:
Konungens Befallningshafvande in, elier i taka händer; då vare ock det för
borgen gil dt, när domaren det pröfvat häfver. Försummar han dety håfve
sitt vad och talan emot Underrättens dom förlorat.
2 § ändras sålunda:
Underrätts dom, deremot vädjadt är, gånge i verkställighet, efter thy,
sorn i 3 kap. 5 § Utsökningshalken sägs, der den, som vunnit, det äskar,
och vadet ej derigenom onyttigt blefve.
3, 4, 5, 6 och 7 §§ varda till all kraft och verkan upphafhe.
27 kap.
3 § erhåller följande lydelse:
Menar svaranden, att käranden ej Bör njuta dess vad till godo, förthy
att han ej ställt Borgen för kostnad och skada.; gifve dess påstående skriftliga
vid uppropet in, och Harfätten höre vederparten deröfver. Häfver han det
försummat, sorn i 26 kap. 1 § •föreskrifvet slår, gånge derom efter thy, sorn
der sagdt är. Finnes det annorlunda; då svares i saken, när anslag deri sker.
Vill någondera parten emot Hofrattens utslag i detta fall Konungen söka; go
re
det å sätt, sam i 30 kap. 1 och 6 §§ sägs.
28 kap.
Detta kapitel varder sålunda ändrad t:
1 §-
Hvar, som ånyo drager den sak för rätta, deli dom eller utslag förr är,
som vunnit laga kraft; eller tadkr sådan elom för rätten, eller utom: Bote
för Underrätts dom tio daler, för Hofrätts dom etthundrade daler. Är det
Konungens dom,* plikte med femhundrade daler.
2 §.
Qväljes Underrätts dom för rätta; döme deröfver den rätt, der det sker.
Tadlar man sådan dom utom rätten; döme deröfver Underrätt i den ort, der
Expeditions-Utskottets Förslag tilt lind. Skrifvelse, N.-o 1/j.o.
269
1) rute t är. Qväljes Hofrätts eller Konungens dom, ehvad, det är för rätta eller
eljest; det skall i Hofrätten dömas.
29 kap.
1 och 2 §§ af detta kapitel' skola hafva följande lydelser
1 §.
Djerfves någor missbruka rättegång, och emot klara skäl och Bättre- vett,
af arghet, drager någon för rätta; Bote i Underrätt ifrån tro till tjugu daler,
de fattigas ensak; och gälde dertill rä ttcgångs-kostnad, lunder och skada.
2§.
Häfver någor tappat i Underrätt, och gillar Hofrätten i allt Underrätts
utslag; pröfve Hofrätten ock, om han för ohemul klagan gjort sig till ansvar
förfallen: linnes del; Bote han då från trettio till etthundrade daler. I aila
dessa fall plikte fullmäktig, som i 15 kap. 14 § stadgadt är. Orkar den
Brottslige ej Böta, plikte med fängelse, sorn uti 10 kap. Utsöknings-Balken
stadgadt är.
30 kap.
Detta kapitels öfverskrift skall lyda sålunda:
Huru sökas skall, att Konungen må Hofrätts dom Öfverse och skärskåda;
så ock huru det, som dömdt är, skall utgifvas, innan saken hos Konungen
fullföljes,
Af 3 § ändras tredje punkten sålunda:
Parten ställe ock Borgen för kostnad och skada, sorn i 25 kap. om vad
från Underrätt föreskrifves.
5 § erhåller följande förändrade lydelse:
Den, som tappat i' Hofrätt och vill Konungen deremot söka, gifve omant
ut, hvad dömdt är, och sätte det hos Konungens Befallningshafvande eller i
taka händer: Är det, hvarom dömdt är, sådant, att ändringssökandet onyt
tigt
Blefve, der dom fullgöras skulle; då gånge- den ej till fullBordanr Skola
penningar efter dom gäldas, och säger han, att lian dem ej eger, ej eller silfver
eller guld: styrke det, der vederdeloman det äskar, med ed sin-, hos Konungens
befallningshafvande, eller domaren i orten, om det Beqvämligare
der ske kan; och håfve sedan lof, men ej förr, att gifva aral ra. lösören
270 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 1/j.o.
dertill upp, med laga värde derå. Finnas ej de; gifve då upp gods och jord
å landet, eller hus och tomt i staden, med Rättens bevis, om de för annau
gäld häfta eller ej. Är tvifvelsmål, om den egendom svarar emot det, som
dömdt är, och kan den ej mätas, innan tid är inne, att han saken hos Konungen
fullfölja bör; sätte borgen, till dess värdering derå ske kan. Gitter
lian ej någotdera, som nu sagdt är: sätte för hvad dömdt är full borgen.
Kan han ej eller det; ställe då borgen för sig sjelf, eller träde i fängelse till
sakens slut. Är i ett utslag öfver flera serskilda mål dömdt, och häfver den,
sorn ändring sökt, det i ett eller flera fullgjort; gäfle ändringssökandet deri,
och håfve i de andra ingen talan. Huru det lyftas må, som utgifvet är, sågs
i 3 kap. 5 § utsökningsbalken, Häfver den, som gifvit gods, hus eller gård
upp, till doms fullbordan, ej annat hemvist att tillgå; då förhålles dermed,
som i 5 kap. 8 § samma balk stadgadt är. Vill den, som vunnit, ej lyfta
det, som utgifvet är, eller kan han ej borgen sätta; kungöre det straxt Konungens
befallningshafvande, eller domaren: och vederdelomannen tage det
åter, och sätte han borgen i stället. Om pröfning af borgen sägs i 20 kap.
8 §: ege ock Konudgen att borgen godkänna, när så omtränger.
32' kap.
3 § skall, efter den förändrade redaktion, som densamma, genom Kongl,
förordningen den 20 Januari 1779, erhållit, lyda sålunda:
Af häradets lott i sakören behålle en tredjedel Häradshöfdingen, annan
nämnden, tredje häradet. I Rådstufvurätt lage Borgmästare dubbel lott emot
Rådman.
Utsökningsbalken.
I
3 kap.
5 § skall hafva följande lydelse;
Häfver någor vunnit hos Underrätt, och varder deremot vädjadt; njule
ändå utmätning, och ställe borgen för det han om händer får, eller låte godset
sättas i qvarstad. När godset så utmätt är, må det sedan ej skingras, eller
utom egarens vilja föryttras, förr än saken i Hofrätten afdömd varder.
Tappar han der; gånge det, som utmätt, eller i qvarstad satt är, åter, med
dess ränta och afgäld.
Första afdelningen af 6 §, eller orden: ”Nu gitter ej den, som tappat
häfver, gifva ut, hvad dömdt är, innan saken för Hofrätten kommer; sätte
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 140.
der full borgen före: gitter han ej eller det; ställe då borgen för sig sjelf, eller
träde i fängelse tili sakens utslag”: skola från lagtexten uteslutas.
J ordabal k en.
14 kap.
3 § ändras sålunda:
Nu vill någor med den syne-dom sig ej åtnöja; vadje då under Hofrätt,
som i rättegångsbalken sägs. Fullföljes vadet och finnér Hofrätten ny syn
tarfvas; utnämne Hofrätten en af sina ledamöter att synen hålla, och kalle
två underdomare i orten att honom biträda. Det protokoll, som vid synen
fores, gifve han till Hofrätten in, och Hofrätten döme sedan i saken. Dragés
saken under Konungen och finnes den ej tillräckligen utredd, ändå att
syn föregått; då må ytterligare syn hållas, och namne Konungen i Högsta
Domstolen dertill en af dess ledamöter; läte ock genom Hofrätten kalla två
underdomare att vid synen biträda. Öfver denna syn skall protokoll till
Konungen 111 gifvas* på sätt om den syn, som Hofrätt förordnat, sagdt är.
Vid dessa syner måge ock vittnen höras, der någon af parterna det äskar.
Göres jäf emot vittne, varde vittne ändå hördt; och pvöfve sedan Hofrätt eller
Konungen jäfvet, så ock hvad verkan vittnesmålet ega må. Finner Hofrätten
eller Konungen syn nödig, och är den ej af Underrätt hållen; då må
Hofrätten eller Konungen låta synen af Underrätten verkställas, och pröfve
sedan saken.
5:0 I öfrigt förklaras alla de serskilda, tid efter annan utkomna författningar,
som angå Lagmansrätter, Riddaresynerätter och Kämnersrätter, hafva
förfallit, i hvad de icke, så vidt de angå Kämnersrätter, höra lämpas på Rådstufvurätt,
såsom i de förras ställe utgörande förste domstol i stad; äfvensom
alla de bestämmelser, hvilka, genom serskilda Kongl, resolutioner, x afseende
på en del Rådstufvmätter gifna äro derom, att emot deras domar ej linge
vädjas, der hufvudsaken ej ginge öfver ett visst värde, till all kraft och verkan
upphäfvas.
6:0 De i fjerde punkten af denna förordning stadgade lagförändringar
skola från den 1 Januari 1850 gälla för alla de mål, i hvilka vad emot Häradsrätts
eller Rådstufvurätts dom eller utslag erlägges eller anmäles, så ock
för de mål, hvilka elber nämnde dag från Kämnersrätt till Rådstufvurätt, eller
från Lagmansrätt till Hofrätt oafgjorda öfverlemnas. Likaledes gälla dessa
lagförändringar före 1849 års utgång i de fall, då vad under Hofrätt dessför
-
272 Expeditions-Utskottcts Förslag till tind. Skrifvelse, N.o
innan eger rum, såsom i andra punkten kiär ofvan sagdt är; och iaktta ges härvid],
att de mål, hvilka oafgjorda öfverlernnas från Kämnersrätt till Rådstufvurätt,
eller från Lagmansrätt till Hofrätt, böra anses och behandlas, de förra,
såsom voro de tili Rådstugurätten omedelbarligen instämda, och de sednare,
såsom hade de genom vad kommit från Häradsrätt till Hofrätten; dock
att verkställighet å Häradsrätts beslut i sistnämnde mål ej må äskås; men för
alla före den 1 Januari 1850 från Kämnersrätt till Rådstufvurätt, eller inom
laga tid efter 1849 års Lagmansting från Lagmansrätt lill Hofrätt vädjade mål,
skola hitintills gällande föreskrifter, i afseende på vads fullföljande och målens
behandling i Rådstufvurätt och Hofrätt, oförändrade tjena till efterrättelse.”
Slutligen och enär hinder möjligen skulle kunna möta för verkställighet
af berörda lagförändring, vid den tid, som i Rikets Ständers ofvanintagna beslut
omförmäies, samt öfverflyttandet af Kämnersrätternas domsrätt till Rådstufvurätterna
torde hafva den följd, att för Stockholm och tilläfventyrs jemväl
för någon af de öfriga bland rikets städer, der Kämnersrätter nu finnas,
flera afdelningar af de nuvarande Rådstufvurätterna blifva erforderliga,
hvilket fall synnerligast lärer inträffa i förstnämnde stad, der dessutom
det egna förhållande eger rum, att flera serskilda domstolar äro förordnade,
som, jemlikt serskilda stadganden och författningar, nu såsom första
instans upptaga åtskilliga judiciella mål, i hvilka besvär öfver samma
domstolars beslut skola fullföljas hos Rådstugurätten, såsom andra domstol,
men som, derest endast en underrätt komme att finnas i hvarje stad,
böra af Rådstufvurätt såsom första domstol handläggas; så, ehuru ej mindre
Kämnersrätterna i allmänket, än äfven omförmälda serskilda domstolar i
Stockholm lätt kunna, i mån af behof, till afdelningar af Rådstufvurätter
förändras, torde dock åtskilliga reglementariska föreskrifter, i afseende på sistnämnda
domstolars organisation samt målens och arbetets fördelning, blifva
af nöden; och som dylika speciella föreskrifter ej synas hafva lämpligt rum i
en allmän författning, samt Rikets Ständer dessutom äro i saknad af den
noggrannare kännedom om serskilda lokalförhållanden, förutan hvilken tjenlig!
förslag, huru den ifrågavarande förändringen ändamålsenligt må tillvägabringas,
icke lärer kunna uppgöras; så och för den händelse E. K. M. skulle
i nåder anse den af Rikets Ständer, för deras del, nu beslutade indragningen
ej kunna verkställas å den utsatta tiden, få Rikets Ständer underdånigst förklara,
det Rikets Ständer till E. K. M. öfverlemna att bestämma, när samma
indragning lämpligen må kuna för sig gå; hvarjemte Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det E. K. M. täcktes, efter vederbörandes hörande och i öfverens
-
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 1^.1, 273
verensstämmelse med den af Rikets Ständer beslutade författningsgrund, att
endast en underrätt skall finnas, så i städerna som på landet, vidtaga de anstalter
och åtgärder samt stadga och till efterrättelse kungöra de reglementariska
föreskrifter, som för Rådstufvurätternas organiserande och ordnande må
pröfvas lämpliga.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 25 Juli 1848.
N:o 141.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Juli 1848.
Preste-ståndet den 22 — —
Borgare-ståndet den 25 — —
Bonde-ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående meddelande
af föreskrifter, i fråga om anläggning af anstalter för
ängsvattning.
(Lag- samt Allm. Besv-. och Ekon.-utsk. Uti., N:o 20.)
S. A. K.
Jemte det Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad å nyttan af s.
k. ängsvattningar, äfvensom å vigten deraf, att, i fråga om anläggning af dylika
anstalter, ett serskildt lagstadgande utfärdas, på det jordegare måtte beredas
tillfälle att, lill förbättring af deras egendom, använda de fördelar, lokala
förhållanden i omförmälda afseende kunna erbjuda, har, för sådant ändamål,
blifvit föreslaget, att en nådig förklaring måtte meddelas, af innehåll,
att föreskriften i 20 kap. 1 § byggningabalken och Kongl, brefvet den 28 December
1822 om byggande af vattenverk, äfven må gälla i fråga om anläggning
af anstalter utaf förenämnda beskaffenhet.
Att lagstiftande makten ännu icke stadgat några bestämmelser i omförmälda
syftning, torde hafva sin orsak deruti, att ifrågavarande uppfinning
först på sednare tider vunnit efterföljd inom fäderneslandet. För jordegare,
Bilt. till R. St. Prot. 1847 oc^ '$4S> 10 Sami. t Afd. 35
274 Expedilions-Vtskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N:0 1^1-
sorn vill inrätta en dylik ängsvåttnings-anstalt och tillika disponerar stranden
på hegge sidor om strömmen samt å egna egor har tillång till lämpligt ställe
för dambordets anläggande, lärer väl, derest angränsande icke kunna visa, att,
genom uppdämningen, skada dem tillfogas, något i lag grundadt hinder för
inrättande af omförmälde ängsförbättrings-anstalt icke förefinnas; men då den,
som kunde vara hugad, vidtaga en så beskaffad åtgärd, är egare endast till
den ena stranden, samt den andra strandcgaren härtill vägrar sitt samtycke,
måste, till följd häraf, under nuvarande förhållanden, den förre afstå från
företaget, äfven om något giltigt skäl för den sednares bestridande icke kan
uppgifvas.
Vid öfvervägande häraf och då. genom ofvan omformälda ängsvattningsanstalter,
en väsendtlig nytta så väl för den enskilde som för det allmänna,
genom förkofran i ekonomiskt afseende, synes vara att påräkna, hafva Rikets
Ständer, tillika inseende vigten och behofvet deraf, att, till betryggande af
egarens rätt, bestämd föreskrift varder meddelad, huruledes förhållas skall, i
händelse påstående af angränsande väckes om utrifning af en sålunda anlagd
ängsförbättrings-anstalt, ansett sig böra has E K. M. i underdånighet anhålla,
det E. K. M. täcktes, genom utfärdad författning, i nåder förordna, dels att
hvad i 20 kap. 1 § och 17 kap. 2 § byggninga-balken samt Kongl, brefvet
den 28 December 1822 är stadgadt, i fråga om anläggning af qvarnar och
vattenverk, äfven må gälla i afseende på inrättande af ängsvattnings-anstalterj
dels ock att, i händelse påstående väckes om utrifning af en dylik vattensilnings-anstalt,
undersökning derom skall anställas vid vederbörlig domstol,
som må ega pröfva och afgöra, huruvida den yrkade utrifningen bör ega rum
eller icke, samt i förra fallet jemväl bestämma beloppet af den ersättning, egaren
härför bör tillkomma.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 25 Juli 1848.
Expcditions-Ut skottets Förslag lill und. Skrifvelse; IV.'0 lj.7. 275
N:o 142.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 22 Juli 1848.
Preste-slandet den 22 — —
Borgare-stiindet den 25 — —
Bonde-ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse } angående närmare be•
stämmande af rättigheten att kalla huspredikanter.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 21.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anmärkt, att sorn rättigheten att kalla
och antaga huspredikanter genom Kongl, brefvet den 22 Oktober 1784 vöre
medgifven, ”utom Riksens Råd och Herrar samt deras Fruar, jemväl alla bcsutne
af Ridderskapet och Adeln, som på sine sätesgårdar ho eller någon tid
om året vistas, antingen de för ålder eller sjuklighet icke kunna bivista den
allmänna gudstjensten, eller deras gårdar från kyrkorna äro vida aflägse eller
ock att de för sin uppbyggelse åstunda i sine hus att enskild gudstjenst hålla,
” men denna rättighet, med hänsigt till sednare momentet uti nämnde
Kongl, bref, syntes nog obegränsad, ett närmare bestämmande i afseende på
de fall, då en dylik huspredikants kallelse må beviljas eller afslås, desto heldre
vore af nöden, som, enligt kyrkolagen, biskop och domkapitel åligger
att ”icke utan högvigtiga orsaker och noga bepröfvande ordinera prester på
privatorum kallelse;” på grund hvaraf och då i öfrigt många missbruk och
underslef, hvilka sednare tiders erfarenhet jemväl skall hafva bekräftat, häraf
föranleddes, blifvit föreslaget, att rättigheten att kalla liusprester måtte närmare
bestämmas.
Rikets Ständer hafva denna fråga i öfvervägande tagit, dervid densamma,
såsom varande af priviiegii-natur, ansetts böra behandlas, på siitt 114 § regeringsformen
för sådant fall anvisar, och då någon annan grund till den företrädes-rättighet,
hvilken sålunda blifvit vissa samhälls-medlemmar medgifven,
icke lärer böra antagas, än den, att tillfälle till andelig uppbyggelse såmedelst
velat beredas dem, hvilka af verkligt hinder eller förfall äro urståndsatte att
bivista allmän gudstjenst, torde häraf blifva en följd, att nämnde förmon ieke
bör åtnjutas, med mindre sådane förhållanden äro för handen, sorn åda
-
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifveisej »V.-o l4t.
galägga ett verkligt behof af det ifrågavarande prest erliga biträdet, hvilket,
enligt Rikets Ständers åsigt, skäligen torde kunna anses vara af nöden för
de uti Kongl, brefvet den 22 Oktober 1784 först omnämnde fall, som berättiga
till antagande af husprest, eller dels ålder och sjuklighet, dels bostadens
aflägsenhet från kyrkan. Hvad deremot angår det uti nämnde Kongl, förordning
förekommande sednare vilkor för rättigheten att kalla huspredikant,
eller att vederbörande för enskild uppbyggelse åstunda att i sine hus gudstjenst
hålla, så hafva Rikets Ständer funnit detsamma både sakna giltig
grund, och derjemte, till följd af ordalagens obestämdhet, lätteligen kunna
gifva anledning till missbruk; vid betraktande hvaraf och då ifrågavarande
undantagslag, derest densamma missbrukas, sålunda kan ej allenast,
genom den utsigt, densamma lemnar åt husprester att blifva befordrade
ntan egentlig öfning i presterligt kall, verka hinderligt för deras utbildande
till religionslärare, utan äfven innebära en orättvisa emot de prestman, hvilka,
medelst trägnare arbete i kyrkans tjenst, göra sig af belöning mera förtjente,
Rikets Ständer, för sin del, beslutat, att rättigheten att kalla husprepredikanter
hädanefter endast må tillkomma sådane besutne medlemmar af
Ridderskapet och Adeln, hvilka antingen för ålder eller sjuklighet, eller ock
i anseende dertill, att deras gårdar äro från kyrkorna vida aflägsne, icke kunna
den allmänna gudstjensten bivista.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande
&c.
Stockholm den 25 Juli 1848.
Expedilions-TJiskottets Förslag till tind. Skrifvelser No 143-
217
N:o 143.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Juli 1848.
Preste-ståndet den 12 Aug. —
Borgare-ståndet den 29 Juli —
Bonde-ståndet den 2 Aug, —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående åtgärder
för behof vandes undsättning i missvext-år.
(Stats-utsk. Uti., N-.o 214.)
S. A. K.
Medelst aflåten nådig proposition utaf den 2 December nästlidet år har
E. K. M. täckts underrätta Rikets Ständer 0111 de serskilda åtgärder, som genom
sednaste årens missväxter och ofördelaktiga skördar varit från styrelsens
sida påkallade; hvarjemte E. K. M., i afseende på undsättnings-anstalternas
framtida ordnande i nåder framställt de förslag, hvilka E. K. M, med hemtad
ledning af erfarenheten oell efter noggrannt öfvervägande af härmed gemenskap
egande frågor, funnit lämpligt hänskjuta till den på Rikets Ständer
ankommande pröfning.
Dessa nådiga förslag afse hufvudsakligen bildandet af ett reserv-lager al
minst 100,000 tunnor råg och korn, upplagde i sådane kronans magasiner,
hvarifrån sjötransport vore lättast verkställbar; hvilket lager borde ställas under
E. K. M:s disposition samt erforderliga spanmåls-qvantiteter, uppå vederbörandes
underdåniga anmälan om för handen varande behof, kunna derifrån
anvisas; och kunde, vid de tillfällen, då försäljning eller utleverering till
undsättningstagare under flere efter hvarandra följande goda år icke ifrågakomme,
omsättning af reservlagret beredas genom tillhandahållandet af spanmål
för värfvade armeens och flottans samt fångarnes behof, hvartill erfordrades
öfver 30,000 tunnor årligen, hvilka i sådant fall icke behöfde serskildt
upphandlas. Undsättning med kontant skulle deremot komma att inskränkas
och omsider alldeles upphöra, utom vid sådane serskilda förhållanden,
då en inträffad nöd ansåges snarare och lämpligare kunna med penningar
afhjelpas.
Såsom tillgångar för detta reservlagers bildande, äfvensom för inträffande
behof vid sådane tillfällen, då undsättning erfordrades antingen i äflägsnaré
278
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.o i43.
orter eller så skyndsamt, att spanmål från samma lager ej hunne tillhandahållas,
eller då, af andra serskilda orsaker, undsättning med penningar kunde
anses lämpligare, än med spanmål in natura, har Ek K. M. äskat, jemte
fortfarandet af den vid sednaste riksdagar åt E. K. M. öfverlåtna dispositionsrätt
öfver hvad af försträckningarne från det af Rikets Ständer år 1830 beviljade
kreditiv kunde åter inflyta, samt öfver tullafgifterne för inkommande
spanmål, att Rikets Ständer måtte dels medgifva, att af den vid innevarande
riksdags början oersatta återstod, 250,000 r:dr, utaf det belopp, som för undsättningar
sedan sistlidne riksdag lyftats utaf mindre kreditivet, finge förskottsvis
disponeras 150,000 r:dr såsom fyllnad i den för reservlagrets bildande
erforderliga summa af 800,000 r:dr, och dels anvisa ett ytterligare för--,
skotts-kreditiv å 500,000 r:dr, att, i mån af behof, uti Riksgäldskontoret lyftas
och, enligt E. K. M:s nådiga föreskrifter, för ofvanberörde ändamål begagnas;
hvaremot de för utländsk spanmål inflytande tullmedel, hvilka borde till
liad sätt",! ngsbehof fortfarande afses, skulle användas för Riksgäldskontorets liqviderande,
intilldess förenämnde förskotts-summor, utgörande tillsammans
650,000 r:dr, blifvit till fullo återbetalda; äfvensom E. K. M. i nåder föreslagit,
att, utom en summa af 50,000 r:dr, hvilken borde afses för de egentligen
orkeslöses lifnäring och af 13. K. M. kunna fortfarande användas till
understöd utan återbetalningsskyldighet, en lika stor summa måtte, när sådant
funnes lämpligt eller behof ligt, få af E. K. M. anvisas till förlag åt
kommuner eller enskilde, för beredande af arbets-företag, utan annat vilkor
för återbetalningen, än att densamma skulle ega rum endast i den mån inkomst
genom arbetsprodukternes försäljning erhölles; hvadan härå uppkommande
föiduster borde, efter pröfning, få i räkenskaperna afskrifvas.
Under förutsättning, att Rikets Ständer gillade och godkände hvad uti
omför mälda hänseenden blifvit af E. K. M. yttradt och föreslaget, har E. K.
M. förklarat Sig vara sinnad att låta föreskrifterna om spanmåls in- och utförsel
förblifva bestående under viss bestämd tid; hvarjemte E. K. M. yttrat
den åsigt, att tullafgifterna för införseln af denna vara, hvilken syntes vid utförseln
böra åtnjuta fortfarande tullfrihet, kunde nedsättas under deras hittills
stadgade belopp.
Efter sorgfällig pröfning af detta för rikets samtlige invånare ytterst
maktpåliggande ämne få, i afseende å ofvanberörde i nåder framställda förslag,
att ett staten tillhörigt, och för E. K. M. disponibelt spanmålsupplag
måtte för undsättningsbehofvcn vid inträffande missväxter samlas och tillhandahållas,
hvilket förslag således asyftar bildandet af dylika behållningar, som
Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 14$»
279
under förflutna tider funnos uti dåvarande kronomagaziner att tillgå, Rikets
Ständer underdånigst fästa E. K. M:s nådiga uppmärksamhet på de skäl och
förhållanden, hvilka föranledde Rikets Ständers, vid 1823 års riksdag, vidtagna
beslut om allmänna magazins-inrättningens upplösande. — Uti den härom
till Kongl. Majt då aflåtna underdåniga skrifvelse, yttrade Rikets Ständer
bland annat: att med allmänna undsättningsanstalter alltid vöre förenade drygare
omkostnader för aflöning och afskrifningar, transporter samt magaziners
underhållande m. m.; att deremot vid enskilda handelsföretag en säkrare beräkning
af konjunkturer kunde grundlägga skyndsammare utvägar för afsättning
samt bereda besparing i anskaffnings- och magazinerings-utgifterne; hvarigenom
försäljningen, äfven med måttlig köpmanna vinst, kunde till lindrigare
pris verkställas; att den enskilde spekulationen hos städernas handlande, då
desse nödsakades undvika täflan med en inrättning, som hade stora allmänna
fonder till sin disposition, måste inskränkas till inköp af mindre partier,
hvilkas snara afsättning inom orten kunde med visshet påräknas; att erfaren»
'hoten visade, att alla band å den fria täflan, som vid utbyten af varor och
deras värden borde råda emellan säljare och köpare, vore för det allmänna
mer eller mindre skadliga; samt att, derest en oförmodad större brist å en
nödvändighets-artikel uppstode, oclpalla enskilda handelsförbindelser voro rubbade
eiler satta i overksamhet, statens mellankommande bistånd skulle blifva
alldeles otillräckligt. Rikets Ständer förklarade derföre, att någon spanmålshandel
lör allmän räkning ej vidare skulle bedrifvas, utan borde denna handelsgren
oberoende öfverlemnas till den enskilde spekulantens omsorger.
Rikets xru församlade Ständer dela i allo den vid ofvannämnde riksdag
hyllade åsigt, att den enskilde spanmålshandeln, på ett vida ändamålsenligare
och verksammare sätt, än allmänna undsättningsanstalter, kan förekomma
nöd och brist inom de orter, der missväxt inträffat, äfvensom att, utan en
dylik handel, de å statens sida vidtagna åtgärder för behofvens fyllande vid
allmänna missväxter alltid blifva otillräckliga. Rikets Ständer medgifva visserligen,
att den enskilda spanmålshandeln, oaktadt dess ökade och oafbrutet
fortgående verksamhet, under de 25 år, som förflutit, sedan allmänna magazins-inrättningens
upphörande beslutades, ännu icke vunnit den betydenhet
och omfattning, hvarförutan densamma ingalunda kan uppfylla de ändamål,
för hvilka nyssnämnda inrättning, ehuru förgäfves, bildades samt mer och mer
utvidgades. Men denna omständighet synes dock ej böra tillintetgöra förhoppningen
om ifrågavarande handels förmåga att framdeles kunna motsvara sin
för ej mindre konsumenten, än producentens vigtiga bestämmelse, helst det
icke bör förbises, att samma handels hastigare förkofran, ända intill sednare
Expeditions-TJtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;o 143.
tider, varit motarbetad af fyrfaldiga derpå menligt inverkande förhållanden.
I sådant hänseende torde endast behöfva erinras om det sätt, hvarpå uppköpen
och försal jningarue af spanmål tillförene nästan uteslutande bedrifvits, den
fullkomliga obekantskapen med oftanämnde handels idkande i större skala, de
oberäkneliga förluster, för hvilka en hvar, som vågade härmed sysselsätta sig,
mäste vara blottställd, så länge omsättningarne af de återstående behållningarne
i kronomagasinerne och tullbestämmelsernes beständiga föränderlighet
fortforo, samt den af ålder inrotade fördomen mot spanmålshandlande!! och
den vinst, han genom stegrade priser kunde sig bereda. I den mån nu antydde
förhållanden förändrat sig eller upphört, har allmänna uppmärksamheten
mer och mer blifvit riktad på de stora fördelar, en väl ordnad och vida
utsträckt spanmålshandel både i allmänt och enskildt hänseende måste medföra.
Då dertill kommer, att förbättrade kommunikations-anstalter numera
bereda tillfälle till en lifligare omsättning, att den, synnerligen inom vissa
provinser, ansenligt ökade produktionen, i förening med den producerade varans
omsorgsfulla vård, erbjuda för handeln ett mindre tillfälligt och mera
begärligt öfverskott, samt att den af sednare årens erfarenhet ådagalagda möjlighet,
att ej allenast efter fördelaktiga, utan äfven efter medelmåttiga och
svaga skördar, till främmande länder utföra betydliga partier Svensk spanmål,
öppnat för spanmålshandeln ett vidsträcktare fält och större kapitaltillgång;
så synes en väsendtlig tillökning uti nu ifrågavarande handels framtida verksamhet,
kunna med säkerhet påräknas, såvida densamma icke ånyo rubbas
eller hindras uti sin fria utveckling. Såsom ett dylikt hinder mot denna ytterst
maktpåliggande handelsrörelses fortsatta förkofran, torde likväl statens
inblandning deruti och allmänna medels uppoffrande för att minska den enskilda
vinsten af densamma, kunna betraktas.
I förhållande till den mängd spanmål, som handeln med denna vara
årligen omfattar, kan visserligen det lager af 100,000 tunnor, som skulle för
statens räkning anskaffas och vid inträffande behof tillhandahållas, icke anses
vara äf synnerlig betydenhet: men blotta tillvaron af ett sådant lager och
detsammas tillgänglighet lör konsumenter, emot lägre priser än de allmänt
gångbara, skulle dock otvifvelaktig! komma att visa ett menligt inflytande på
den enskilda spektilationsandan; och om än detta inflytande, genom sältet för
samma lagers anskaffande, underhållande och begagnande, skulle i viss grad
kunna förminskas, torde de i flerfaldiga hänseenden menliga verkningarne
deraf likväl ingalunda kunna förekommas. Kännedomen derom, att en viss
qvantitet spanmål finnes upplagd, sorn, utan afseende å vinst eller förlust,
Expeditions-V t skottets Förslag till und. Skrifvelse, ZV;o i43.
281
skall till bestämdt pris fö rytt ras, måste naturligvis föranleda hvarje försigtig
spanmålshandlande till inskränkning af dess upphandling och lager. Vid sina
beräkningar öfver afsättnings-tillfällena kan lian icke underlåta att till det
högsta uppskatta ifrågavarande upplags inverkan på, ej mindre behofvet af,
än priset å den spanmål, som af honom kan försäljas. Efter all sannolikhet
skulle således de för konsumtionen tillgängliga förråder visserligen icke komma
att ökas, utan tvärtom mångenstädes minskas derigenom, att vissa jemförelsevis
obetydliga spanmålslager samlades och förvarades i kronans magaziner,
i stället för att tillhandahållas genom den enskilda, i allt fall oumbärliga,
handelsrörelsens försorg.
Men äfven ur en annan synpunkt hetraktadt, torde bildandet af staten
tillhöriga, för behöfvandes undsättning afsedda, spanmålsupplag icke utan skäl
kunna anses mindre nyttigt och ändamålsenligt. Härigenom komme nemligen
den enskilda omtankan och sparsamheten att än mera åsidosättas, i förlitande,
att en hvar, i behofvets stund, alltid kunde, mot lindrigt pris och fördelaktiga
betalningsvilkor, påräkna en tillgång uti det allmänna förrådet. Likasom
handlanden vid sina operationer, så torde i de flesta fall jemväl undsättningssökanden
vid sin konsumtion, komma att öfverskatta det belopp, som från .
statens magazin skulle kunna utlevereras. Erfarenheten under både äldre och
ny&sförflutna tider har nogsamt bekräftat öfverdriften af de anspråk, hvilka
kännedomen om rättigheten till understöd från det allmännas sida framkallar,
samt den missbelåtenhet och förlägenhet, dessa anspråks underkännande merrändels
föranleder. Undanrödjandct af aila dylika anspråk och bibringandet
af en allmän öfvertygelse om nödvändigheten för en hvar att utan något allmänt
bidrag eller understöd, medelst egna ansträngningar, söka få sina behof
uppfyllda, skulle derföre utgöra ett bland de mest verksamma medel att för
framtiden förekomma de bekymmersamma förhållanden, som efter hvarje hittills
inträffad missväxt påkallat serskilda, med större eller mindre uppoffring
för det allmänna städse förenade undsättnings-åtsärder.
O O
Ehuru Rikets Ständer inse, ali, på sätt E. K. M. i nåder anmärkt, stora
olägenheter äro oskiljaktiga från statens mellankomst med undsättningar i penningar,
tro Rikets Ständer sig dock ega anledning befara, att olägenheterna
af undei’stöd, genom spanmåls-utdelningar från allmänna magaziner, skulle
blifva än större och mera känbara, och Rikets Ständer äro fullt förvissade,
att det sednare undsättnings-systemet skulle för det allmänna blifva vida kostsammare
än det förra. Dessutom föreställa sig Rikets Ständer, att penningeundsättningarne,
likasom de olägenheter, desamma hittills visat sig medföra,
Bilt, till R. St. Prot. 1847 och 1848, 10 Sami. 1 Afd. 36
282
Expeditions- Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o ifh.
hädanefter kunna betydligen förminskas, samt att både anspråken på dylika
undsättningar skola inskränkas och undsättningsmedlens användande till andra
behof än dem, hvartill de äro afsedda, forekommas, derest, med fortsatt till
ämpning af den vid innevarande riksdag i sådant hänseende följda grundsats,
några eftergifter eller afskrifningar af de i låneväg utlemnade summorna icke
medgifvas, samt vederbörande tillhållas att noga uppfylla de betalningsvilkor,
som för desammas erhållande blifvit bestämda.
Enligt de i E. K. M:s nådiga proposition meddelade uppgifter, har den
från riket utförda spanmål öfverstigit hvad, som af samma vara införts:
under år 1844 med 277,604 tunnor
— — 1845 med 287,686 —
— — 1846 med 99,368 —
eller under dessa 3:ne år med tillsammans 664,658 tunnor,
hvarförutan spanmåls-utförseln, under våren och början af sommaren år 1847,
då införseln var bögst obetydlig, uppgick till ej mindre än 423,293 tunnor.
Enär spanmåls-produktionen således, efter flera på hvarandra följande ofördelaktiga
skördar, och inom några af rikets bördigare provinser inträffade allmänna
missväxter, öfverstigit konsumtionen; torde kunna antagas att riket,
äfven om vissa delar deraf lida utaf felslagna skördar, dock numera har att
inom sig påräkna full tillgång för fyllandet af landets spanmålsbehof, helst
det, under förutsättning, att några oförutsedda tilldragelser icke komma att
rubba sakernas naturliga ordning, ej synes vara att befara, det ett så vidsträckt,
samt i hänseende till jordmån och klimatiska förhållanden så olikartadt
land, som Sverige, skall öfverlida dess yta samtidigt hemsökas af missväxt.
Med hänsigt till nu omförmälda, af sednaste årens erfarenhet vitsordade,
förhållande, och så vida jordbruksnäringens framtida förkofran icke kommer
att motverkas, torde fortfarandet af en allmännare spanmålsbrist inom en eller
annan del af riket hädanefter egentligen böra tillskrifvas uteblifven tillförsel
från andra orter. Kan nu en sådan tillförsel icke verkställas från de
enskilda förråderna, så lärer den ej heller kunna ske från kronans, i samma
orter befintliga, reservlager. Att denna tillförsel, eller en af omständigheterna
påkallad förflyttning af ett spanmåls-upplag från en ort till en annan,
skulle med större skyndsamhet och mindre kostnad kunna till vägabringas,
genom statens, än den enskilda spekulantens försorg, torde jäfvas af snart
jiagdt all erfarenhet. Det enskilda intresset har nemligen, i fråga om förslag
till beredande af vinst, eller undvikande af förlust, städse visat sig mest
verksamt och nitiskt. För öfrigt måste hvad, som allmänt gäller i afseende
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelsej N.-o 1^.3.
283
på andra varor och förnödenheter, jemväl kunna antagas i fråga om spanmålen,
eller att, derest handeln icke hämmas af serskilda orsaker, öfverskottet
alltid söker sig väg till behofvet, då detta sednare erbjuder det förra en säker
och förmo nlig afsättning.
Vidare anse Rikets Ständer sig böra i underdånighet erinra, att ett, å
hela riket fördeladt, spanmålslager af allenast 100,000 tunnor sannolikt komme
att föga motverka den häftiga pris-stegring, som vanligtvis utgör missväxternas
mest öfverklagade följeslagare; hvaremot samma lagers oundvikliga
omsättning, efter gynnsamma skördar, och under fallande sädespriser, otvifvelaktigt
skulle komma att på dessa priser utöfva en mera märkbar inverkan.
Då alltså, enligt Rikets Ständers öfvertygelse, samlandet och vidmakthållandet
af ett staten tillhörigt reservlagen för behöfvandes undsättning, vid
sig yppande spanmålsbrist, ingalunda skulle uppfylla härmed åsyftade ändamål,
och då detta lagers åstadkommande, vårdande och användande skulle
medföra en högst skadlig inverkan på den enskilda spanmålshandeln, samt
ganska känbara uppoffringar för statsverket, finna Rikets Ständer sig icke
kunna bifalla det härom af E. K. M. i nåder framställda förslag; hvaremot
Rikets Ständer, så vidt ett dylikt lager kan användas och bör finnas att tillgå
för värfvade arméens och flottans samt fångvårdens behof, anse anskaffandet
deraf, under de tider, då spanmåls-upphandlingen kan med det allmännas
största möjliga fördel verkställas, vara i alla hänseenden ändamålsenligt
och önskvärdt.
I fråga om de för penninge-umlerstöd åt behöfvande vid inträffande missväxter
erforderliga tillgångar samt beloppet af de medel, som härtill böra användas,
hafva, enligt uppgjord beräkning, på grund af de upplysningar, Rikets Ständer
inhemtat, utom den spanmålttull, som under innevarande års lopp kan vara
eller blifva erlagd, af den utaf förut anvisade undsättningsmedel disponibla
summa omkring 700,000 r:dr funnits antingen före eller vid medlet af nästa
år kunna för härmed afsedt ändamål användas.
Enahanda dispositionsrätt, som öfver nu uppgifna tillgångar blef E. K.
M. vid sistförflutna riksdag tillerkänd, hafva Rikets Ständer ansett jemväl för
den stundande tiden böra bibehållas, äfvensom fortfarande åt E. K. M. öfverlemnas
att, för behöfvandes undsättning, använda den under kommande åren
inflytande spanmålstull, så vida de bestämmelser i afseende på spanmåls
in- och utförsel, som efter denna riksdag varda kungjorda, komma att under
en viss tidrymd blifva oföränderliga. Men beträffande det, under Rikets Ständers
sednaste sammanvaro, för ifrågavarande ändamål anvisade serskilda kre
-
284 Expeditions- Ut skotte t s Förslag till tind. Skrifvelse, N:0 i$3.
ditiv, så, enär E. K. M., oaktadt detta krcditivs begagnande, varit nödsakad
att för derefter ifrågakomna och beviljade undsättningar, äfven anlita större
delen af den, enligt Regerings-formens 63 §, för oförutsedda och oundvikliga
utgifter anslagna kreditiv-summa, hafva Rikets Ständer, med afseende jemväl
å svårigheten att på förhand kunna bestämma ett visst lämpligt och tillräckligt
belopp för de vid inträffande allmännare missväxter oundgängligen erforderliga
undsättningar, funnit ändamålsenliga re, äfvensom med grundlagens stadgande
närmare öfverensstämmande att vid fastställandet af sistnämnda kreditivsummas
belopp, taga i beräkning hvad, som för dylika nedsättningar
måste finnas att tillgå, derest andra, härför afsedda och disponible, medel
icke motsvara hvad de oafvisliga behofven fordra. Med tillämpning af denna
åsigt, hafva Rikets Ständer, på sätt, i serskild skrifvelse, är i underd. anmäldt,
beslutat en jemväl i andra hänseenden af tidsförhållanden påkallad
tillökning i den summa, hvartill det mindre kreditivet vid de 2:ne sist hållna
riksdagarna bestämdes; hvaremot Rikets Ständer ansett något något serskildt
förskotts- eller fyllnads-kreditiv för nödlidandes undsättande i missvextår
icke behöfva anvisas.
Vidkommande sättet och vilkoren för ofta omförmälda undsättningars
meddelande, så hafva Rikets Ständer trott sig hufvudsakligen böra följa samma
åsigter, som vid sednaste riksdag gjorde sig gällande, och hvilka äro uttalade
i Rikets Ständers då fattade beslut nemligen, att för de behöfvande tillfälle
till arbetsförtjenst borde, så vidt möjligt, beredas; att allenast en mindre
del af de anslagne undsättnings-medlen borde utlemnas utan aterbeta 1-  ningsskyldighet; samt att -dessa medel för öfrigt borde, emot derför ställd säkerhet,
användas lill räntefria lån med bestämd återbetalningstid.
Enär det, enligt gällande författningar, åligger hvarje kommun att draga
försorg om sina utfattige och till arbete oförmögne medlemmar, och detta
åliggande lika litet under missväxter, sorn eljest kan, utan åsidosättande af de
vid fattigvårds-lagstiftningen antagna grundsatser, utaf slaten öfvertagas, hafva
Rikets Ständer funnit betänkligt att för understöd utan återbetalningsskyldighet
bevilja en större anslagssumma, än den, Rikets sednast församlade Ständer
för sådana understöd bestämde, eller 50,000 r:dr. Att, på sätt E. K. M.
i nåder föreslagit, till förlag åt kommuner eller enskilde förberedande af arbetsförtjenst,
anvisa en lika stor summa utan annat vilkor, än att återbetalningen
deraf endast behöfde ske, i den mån arbets-produkternas försäljning
härtill lemnade tillgång, hvadan derå uppkommande förluster skulle efter
pröfning la i räkenskaperna afskrifvas, komrne ofelbart att medföra en alltför
vidlyftig och besvärlig redovisning samt att förorsaka en högst betydlig till
-
Expeditions-TJtskcttets Förslag ull und. Skrifvelse j N;0 14Ö.
285
ökning i görornålen för de embetsmyndigheter, som det skulle åligga att granska
de afgifna redovisningarne, samt behandla och afgöra härvid förekommande
afskrifningsfrågor. Deremot föreställa sig Rikets Ständer, att de med nyssherörde
förslag afsedda fördelar skulle, utan sådana olägenheter, kunna vinnas,
i fall det stadgande, i afseende på understöd utan återbetalningsskyldighet,
meddelades, att dessa understöd i första rummet böra tillgodokomma de kommuner,
hvilka tilförbinda sig använda desamma på ett sätt, hvarigenom fattiga
och arbetslösa personer kunna erhålla sysselsättning och tillfälle att, medelst
eget arbete, förtjena sitt uppehäfle.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda är vordet i underd. yttradt, hafva
Rikets Ständer alltså beslutat:
l:o att E. K. M:ts högstberörde nådiga proposition, så vidt den afser
bildandet af ett, staten tillhörigt, reservlager för spanmåls-undsättningar i
missvextår, samt anvisandet af de för detta lagers åstadkommande erforderliga
tillgångar, icke kan af Rikets Ständer bifallas;
2:o att de undsättningar utaf allmänna medel, som vid eller efter inträffade
missvexter eller eljest felslagna skördar kunna oundgängligen erfordras
och af E. K. M. varda i nåder beviljade, i allmänhet endast må utgå i penningar;
3:o att till E. K. M:s nådiga disposition för behöfvandes undsättning vid
dylika tillfällen anvisas:
a) det för närvarande i Rikets Ständers Bank innestående belopp af
1830 års kreditiv-medel, jemte hvad, som af dessa medel kan ytterligare inflyta
genom återbetalningar å deraf meddelade låneunderstöd eller försälj
ning
af den till sådane understöds godtgörande levererade spanmål;
b) öfriga i banken nu innestående undsättnings-medel och hvad, som
framdeles kan varda inlevereradt i afbetalning å de undsättningslån, hvilka
utgått af tullafgifterna för elen, sedan början af November månad 1841, till
riket införda utländska spanmål samt de år 1846 i Riksgäldskontoret lyftade
och sedermera godtgjorda kreditiv-summor;
c) den ännu odisponerade återstoden af förenämnda tullafgifter samt enahanda
för tiden till och med detta års slut ytterligare ingående afgifter;
d) de medel, som från och med början af nästkommande år och så länge
de i sådant hänseende då gällande tullbestämmelser blifva oförändrade, såsom
importtull för utländsk spanmål inflyta;
4:o att hvad härutöfver, under tiden till Rikets Ständers nästa samman
komst,
möjligen kan för ofvanberörde ändamål erfordras, tages i beräkning
vid fastställandet af det så kallade mindre kreditivets belopp samt att följ
-
286
Expeditions-Ulskottets Förslag till lind. Skrifvelse , N.o 1^3.
aktligen något serskildt undsättnings-kreditiv icke vid innevarande riksdag
anvisas;
5:o att vid meddelandet af understöd åt behöfvande, i anledning af
missväxter eller felslagna skördar, följande vilkor och bestämmelser iakttagas,
nemligen:
a) Utaf de till E. K. M:s nådiga disposition för ifrågavarande understöd
ställda medel får en summa af högst 50,000 r:dr, under mellantiden intill
nästa riksdag, användas för undsättningar utan återbetalningsskyldighet åt sådane
behöfvande, som icke äro i tillfälle att sjelfva förskaffa sig arbete eller i
stånd att af egna tillgångar återbetala de undsättnings-medel, dem tilldelas;
börande dylika understöd företrädesvis tillgodokomma de kommuner, som
tillförbinda sig så använda desamma, att dithörande fattiga och arbetslösa personer
derigenom beredas sysselsättning och tillfälle att medelst eget arbete
förtjena sitt uppehälle;
b) För öfrigt få ofvan omförmälda tillgångar endast begagnas till räntefria
låne-understöd med bestämda betalningsterminer och mot vederbörande
större eller mindre menigheters gemensamma ansvarighet eller annan afE. K.
M. i nåder godkänd säkerhet;
c) Så vidt omständigheterna medgifva, böra tillfällen för de behöfvande
beredas att erhålla sysselsättning oell förtjenst vid allmänna arbets-företag.
Slutligen och på det att ej allenast de å serskild räkning i Banken 1111
innestående undsättningsmedel, utan äfven dylika framdeles inflytande medel
må kunna, för andra stats-utgifter, eller till minskande af lliksgäldskontorets
upplåningsbehof, användas under tiden, intilldess samma medel behöfva
begagnas till sådana utbetalningar, hvarföre de äro anslagne, få Rikets
Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af Rikets sednast församlade
Ständer i underd. gjorda och af E. K. M., jemnlikt nådigt bref den 17
Juni 1845, bifallna framställning, i underdånighet anhålla, att ej mindre de
å förenämnde bankoräkning nu innestående odisponerade medel, än den ytterligare
behållning, som, utöfver derå anvisade utbetalningar, kan, genom
erlagda tullafgifter eller liqviderade undsättningsskulder, å samma räkning
uppkomma, må, på sätt angående 1830 års kreditiv-medel tillförene varit
stadgadt, till Riksgäldskontoret öfverlemnas, emot skyldighet för detta verk
att det sålunda mottagna belopp, vid skeende reqvisitioner, E. K. M. för dermed
afsedda ändamål tillhandahålla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 12 Augusti 1848.
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 144"
N:o 144.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 22 Juli 1848.
Preste-ståndet den 22 — —
Borgare-ståndet den 25 — —
Bonde-ståndet den 25 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående ersättning till
burskaps-egande handtverksmästare för biträde vid besigtningar
m. m. för kronans räkning.
(Allm. Besv.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 98.)
S. A. K.
Då, enligt nu gällande författningar, någon ersättning för biträde, sorn
af burskaps-egande handtverksmästare, efter anfordran, lemnäs vid besigtningar
och kostnads-förslags uppgörande för E. K. M:s och kronans räkning, icke
eger rum i annat fall, än att förrättningen varar längre än en dag, på
sätt Kongl, kungörelsen den 18 Januari 184l stadgar, hafva Rikets Ständer,
med fästadt afseende derå, att den genom förra författningar burskaps-egande
handtverkare tillagda uteslutande rätt till handtverks idkande numera upphört,
ansett billigheten fordra, att de handtverkare, hvilkas biträde för E.
K. M:s och kronans räkning påkallas, erhålla skälig ersättning för deras besvär
5 och få, af sådan anledning, Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det
täcktes E. K. M. i nåder förordna, att de vid besigtningar och kostnadsförslags
uppgörande för E. K. M:s och kronans räkning biträdande handtverkare
skola, äfven då förrättningen icke varar längre än en dag, tilläggas ersättning
efter den i ofvanberörde Kongl, kungörelse af den 18 Januari 1841
stagade grund.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 25 Juli 1848.
m
Expeditions-Utskottets Förslag till und. SkriJvelsej N.o ifö
-
N:o 145.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den a5 Juli 1848.
Preste-ståndet den 26 — —
Borgare-ståndet den 26 — —
Bonde-ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i fråga om ytterligare
anslag till uppförande uf cellfängelser m. m.
(Stats-utsk. Uti. N:ris 41 och 166, Mern., N:o 211, förstärkt
Stats-utsk. Mern., N:o 232, samt Stats- och Lag-utsk. Uti., N:o 38.)
S. A. K.
Uti nådig skrifvelse af den 9 Nov. förlidet år, har, i fråga om regleringen
af cellfängelserne i riket E. K. M., jemte framställd begäran, det Rikets Ständer
måtte medgifva, att hvad, som återstode af de, enligt Rikets Ständers underd.
skrifvelse den 5 Juni 1841, för cellfängelsers uppförande beviljade serskilda
anslag af tillsammans 1,300,000 rxlr finge, utan hinder af den då gjorda fördelning
emellan läns-, härads- och stads-fängelser, till hvilketdera slaget som
helst, efter E. K. M:S nådiga pröfning af behofvet, användas, tillika föreslagit
Rikets Ständer att, för uppförande af fängelser utaf ifrågavarande beskaffenhet,
ytterligare anvisa 200,000 r:dr årligen; i afseende hvarå E. K. M. behagat
meddela Rikets Ständer uppgift ej mindre å antalet af de cellfängelser,
som för närvarande äro under byggnad, samt å det belopp, hvartill kostnaden
för fullbordade fängelser hittills uppgått, än äfven å den kostnadssumma,
som enligt uppgjordt och granskadt förslag skulle, utöfver hvad redan blifvit
anslaget, till fullständig reglering af ifrågavarande fängelser erfordras; och
hafva Rikets Ständer, i anledning häraf, samt på det de för det nya fängelsesystemets
införande påbegynta arbeten må kunna fortsättas, funnit skäligt
att, utöfver hvad vid 1840—1841 årens riksdag till detta ändamål anslagits,
anvisa ett ytterligare belopp af trehundratusen riksdaler, att utgå med etthundratusen
riksdaler under hvartdera af åren 1849, 1850 och 1851; dock
att de å äldre anslagen reserverade medel, hvilkas begagnande till fortsättning
af redan påbörjade fängelsebyggnader, ulan hinder af den vid 1840—
1-841 årens riksdag stadgade fördelning emellan läns-, stads- och härads-fängelser,
Rikets nu församlade Ständer redan medgifvit, på sätt i underd. skrifvelse
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, IV.-o 145. 289
veise den 12 Januari innevarande år blifvit anmäldt, böra, i den mån dessa medel
blifvit till andra, än vid ofvannämnde riksdag bestämda, ändamål använde,
af nu anvisade belopp varda godtgjorda, så att den ursprungliga fördelningen
biifver bestående.
I sammanhang med denna anslagsfråga bar E. K. M., i högstberörde nådiga
skrifvelse, uppå de grunder, som finnas utvecklade uti Justitie-Statsministerns,
den nådiga skrifvelsen bifogade, memorialer af den 31 Mars 1846 och
den 17 Februari nästlidne år, innefattande plan till reglering af fängelserna
och domsagorna i riket, föreslagit:
att ej mindre städer, än härader, emot skyldighet att, der så fordrades,
till statsverket afträda deras äldre häkten med tillhörande jord och åbyggnad,
måtte varda alldeles befriade från byggnad och underhåll, ej mindre af
de sålunda afstådda häktena, än ock af de nya cellfängelserna, äfvensom från
långunderhållet och bevakningen i desamma; dock med det undantag för
Stockholm, hvilket af serskilda omständigheter påkallades;
att häraderne för framtiden, i den mån E. K. M. prof vade fängelseoch
domsage-regleringeu föranleda till uppförande af nya tingshus, måtte erhålla
den förmån att befrias från tingshusbyggnad och dess underhåll, med
vilkor för de härader, som nu hafva tingshus eller dertill eller såsom härads-,
höfdinge-boställén anslagna jordegor och åbyggnader, att allt sådant blefve till
statsverket öfverlåtet; samt
att, efter E. K. M:s pröfning, nuvarande häradshöfdinge-boställen, likasom
de här ofvan omförmälda byggnader med jord och tillhörigheter, som
städer och härader komme att afstå, måtte, kunna efter föregången värdering
genom ojäfvig domare och nämnd, och sedan i öfrigt nödiga upplysningar
blifvit inhemtade, utbytas eller försäljas, så vidt de ansåges icke välbelägna
elier icke behöfliga på de ställen, der de befunnes; och borde alla genom dylik
försäljning inflytande medel serskildt redovisas och användas till anskaffande
af boställen, tingshus eller fängelser, der sådana behöfdes.
Rikets Ständer hafva, vid pröfningen af dessa nådiga framställningar,
funnit att, enligt de sednare, i den nådiga shrifvelsen omförmälda, förslag af
Justitie-Statsministern till reglering af läns-, härads-och stads-fängelserna samt
domsagorne i riket, dessa sistnämndes antal, nu uppgående till 90, skulle
komma att ökas till 134; såsom grunder för hvilken nya reglering i förslagen
blifvit antaget, att i allmänhet ej andra härader skulle i en framtid
tillsammans utgöra en domsaga, än de hvilka kunde med fördel begagna ett
Dih. till R. St. Fröt. lS.f7 och 1848; lo Sami. 1 Afd. 37
2.00
Expcdilions-Utskoltets Förslag lill tind. Skrifvelse^, N:o 14S.
gemensamt häkte; att hvarje domsaga borde erhålla allenast ett ordinarie
tingsställe, håde tor civila mål och brottmål, beläget i fängelsets granskap,
och att äfven domaren borde i närheten deraf hafva sin hostad. I)å emedlertid,
efter hvad uti högstberörde nådiga skrifvelse omförmäles, frågan om
den förändrade fängelse- och domsage-vegleringen, hvarpå de i nåder framställda
förslagen sig grunda, och i hvilken fråga a flödades infordradt utlåtande
från en af Rikets Hofrätter, ännu ej blifvit af E. K. M. hufvudsakligen
pröfvad och afgjord; då, vid sådant förhållande,, antalet af de vid en framtida
slutlig reglering i detta hänseende behöfliga nya eller tillökade fängelsecell
tingshusbyggnader samt häradshöfd inge-boställen, äfvensom beloppet af
de för dylika behofs fyllande erforderliga kostnader icke kunna med någon
tillförlitlighet beräknas, och då för öfrigt hvarken den nådiga skrifvelsen eliel-
de deri åberopade memorialer innefatta upplysning i hvad mån de kostnader,
statsverket linge vidkännas genom öfvervägande af den, städer och härader
nu åliggande skyldighet att bekosta häktens och tingshus-byggnaders
uppförande och vidmakthållande samt fångarnes bevakning och underhåll, skulle
komma att betäckas genom den föreslagna upplåtelsen till statsverket af
nuvarande härads- och stads-häkten samt tingshus med tillhörande jord och
åbyggnader, halva Rikets Ständer, som under dessa omständigheter saknat nödig
ledning för bedömmande af de utaf E. K. M. nu ifrågaställda åtgärders
lämplighet och nytta, funnit sig icke kunna bifalla hvad uti högstberörde nådiga
skrifvelse blifvit i detta hänseende föreslaget.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Juli 1848.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skri/velsej IV.-o 291
N:o 146.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Juli 1848.
Preste-ståndet den 26 — —
Borgare-ståndet den 16 — —
Bonde-ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse s angående ensättning åt
boställsinnehafvare för deltagande i vattenaftappnings- eller
sjösänknings-företag,
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-utsL Bet., N:o 23.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att då, efter
nu gällande författningar, boställsinnehafvare svårligen kunna, utan allt för
stort äfventyr, inlåta sig uti vattenaftappnings- eller sjösänkningsföretag, ehuru
väsendtligt fördelar för bostället derigenom skulle kunna beredas, en stadga
måtte utfärdas, hvarigenom boställsinneliafvares bemödanden härutinnan
matte betryggas samt dylika förbättringar såmedelst vinna en ändamålsenlig
utsträckning.
Rikets Ständer hafva denna fråga i öfvervägande tagit; och då elen i
Kongl, kungörelsen den 4 Maj 1827 bestämda tid för beräkning och fördelning
af den ersättning, som boställsinnehafvare, i anledning af verkställda egoskiften,
för husflyttning, odling, hägnad, dikning m. m., kunna erhålla eller
få vidkännas, enligt Rikets Ständers öfvertygelse, bör, äfven för beräkning och
fördelning af kostnader till företag af ifrågavarande beskaffenhet, såsom allmän
grund antagas, få Rikets Ständer underdånigst anhålla, det E. K. M. täcktes,
genom utfärdande författning, i nåder stadga, att de kostnader, boställsinnehafvare,
enligt behöriga qvittencer, få vidkännas, ej mindre för deltagande
uti för bostället nödiga och i vederbörlig ordning företagna sjösänkningar och
vattenaftappningar, än ock för härtill erforderliga undersökningar, skola till
ersättande fördelas på en tid af högst 20 år, med en tjugondedel på hvarje,
räknadt från och med den dag, sjösänknings- eller vattenaftappnings-arbetet
blifvit afsynadt och godkändt, så att, derest bestället inom 20 år derefter afträdes,
afträdare, som kostnaden förskjutit, eller dess rättsinnehafvare, må vara
berättigad att!, i mån af återstående åren af tillträdaren njuta ersättning med
en tjugondedel för hvarje bristande år; dock att, der serskilda omständighe
-
292
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 1^7•
ter sådant föranleda, synerätt må ega att, för kostnadens fördelning, bestämma
kortare tid, än nu sagdt är; samt att, hvad sålunda blifvit föreskrifvet,
äfven må gälla för det fall, att boställsinnehafvare redan fatt vidkännas förenämnde
kostnader, men ännu icke innehaft bostället under en tid af 20 år,
räknadt från den tid, företaget blifvit fullbordadt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 29 Juli 1848.
N:o 147.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 Juli 1848.
Preste-ståndet den 26 — —
Borgare-ståndet den 26 — —
Bonde-ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga skrif velse, angående ändring i
nu gällande expeditionstaxa.
(Lag- samt Allm. Res v.- och Ekon.-utsk. Bet., N:o 27.)
S. Ä. K.
Då, vid jemförelse emellan nu gällande expeditions-taxa och E. K. M:s;
nådiga rese-reglemente den 5 Juli 1827, af hvilka den förra afser förrä ttningar i
tjensten och det senare uppdrag i kronans ärenden, olikhet både uti skjutsersättning
och uti dagtraktamente för häradshöfdingar eger runi, så och i ändamål
att åstadkomma en, efter Rikets Ständers tanka, nödig likstämmighet
härutinnan, få, med anledning af hos Rikets Ständer derom gjord framställning,
Rikets Ständer i underd. anhålla, det E. K. M. täcktes, roed ändring
af hvad uti Kongl, taxan för expeditionslösen den 15 Maj 1821 härom linnes
föreskrifvet, i nåder stadga, att häradshöfdingar vid extra förrättningar ej må
beräkna skjuts för mera än två hästar, samt en häst för skrifvare-biträdet,
men att deremot dagtraktamentet för be mähle tjenstemän skall utgå med en
r:dr fyratio skillingar banko.
Rikets Ständer framhärda &c:
Stockholm den 29 Juli 1848.
Expedilions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N.o
293
N:o 148.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 25 Juli 1848.
Preste-ståndet den 28 — —
Borgare-ståndet den 26 — —
Bonde-ståndet den 29 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i anledning af gjord
framställning om Kalmar läns fördelning i a:ne.
(Allm. Besv.- o. Ekon.-utsk. Bet.y N:o 99.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att Kalmar
län måtte fördelas i 2:ne landshöfdingedömen, derom redan under den 15
Januari 1840 nådig proposition varit till Rikets Ständer aflåten, ehuru Rikets
Ständer då, af anförde skäl, icke ansett sig kunna högstberörde nådiga proposition
bifalla. Dessa skäl hafva likväl Rikets nu församlade Ständer funnit
till största delen vederlagda eller åtminstone till sin vigt förringade genom
den närmare utredning af detta ämne, som uti underd. skrifvelse af den 30
Mars sistl. år blifvit af E. K. M:s befallningshafvande i nämnde län lemnad
och deraf Rikets Ständer tagit kännedom. Då emedlertid, innan något definitivt
beslut kan om ifrågakomne förändring fattas,, undersökning och utredning
af ärendet torde böra ånyo ega rum både i afseende på sättet att afhjelpa
de olägenheter, som genom Kalmar läns oformliga och otjenliga indelning
tillskyndas en stor del af dess invånare, och för beräkning af de kostder,
förändringen kom me. att medföra, få Rikets Ständer underdånigst anhålla,
det täckter, E. K. M. under förnyad nådig pröfning taga frågan om afhjelpandet
af dessa olägenheter samt, efter det nödig, utredning deraf föregått,
till Rikets Ständer allåla nådigt förslag i ämnet, till förändrande af de
anmärkta förhållandena på ett sätt, sorn motsvarar lansinvånarnes billiga förväntan
och derjemte blefve i minsta möjliga nion för statsverket betungande.
Rikets Ständer framhräda &c;
Stockholm den 29 Juli 1848.
294 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o *49-
N:o 149.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 59 Juli 1848.
Preste-ståndet den 3i — —
Borgare-slåndet den 1 Aug. —
Bonde-ståndet den 2 — —
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse s angående ifrågaställa
extra statsanslag till föremål, tillhörande Civil-departementets
handläggning.
(Stats-Utsk. Uti. m. m., N:ris 194, 238, 260 oell 279.)
S. A. K.
I anledning ej mindre af E. K. M:ts, uti Dess nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och hehof, i sammanhang med förslaget till reglering
af utgifterne under riksstatens sjette hufvudtitel, gjorda framställning om anslag,
dels för vissa år, dels för en gång, till sådana föremål, som tillhöra
Civil-departementets handläggning, och hvilken framställning blifvit, hvad
allmänna arbeten angår, grundad på styrelsens för allmänna väg och vattenbyggnader,
under den 19 Oktober sistlidet år, afgifna underd. förslag, än äfven
af serskildta inom Riksstånden väckta förslag om anvisande af stats-bidrag
till likartade föremål, hafva Rikets Ständer, som ansett dessa bidrag,
ehvad de äro afsedde att utgå i anslags- eller låneväg böra uteslutande grundas
på dels för handen varande, dels påräkneliga tillgångar, fattat följande
beslut, dem Rikets Ständer nu få hos E. K. M. i underdånighet anmäla,
nemligen:
Kanaler, slussar, hamn- och bro-byggnader samt elfrensningar.
l:o Till fortsättande af hamn-byggnaden vid Lidköping har E. K. M. i
nåder äskat 21,187 r:dr 24 sk., utgörande sista fjerdedelen af det anslag härtill,
motsvarande treij erdédelar af kostnadssumman, hvarom staden af Rikets
Ständer vid sistlidne riksdag försäkrades; och hafva Rikets Ständer, till
verkställighet af det sålunda redan fattade beslutet, nu i berörda ändamål
och på förut stadgade vilkor anvisat den äskade summan 21,187 rulr
24 sk.
2:0 Till iståndsättande af den genom storm skadade öfverbyggnaden å
i arbete varande hamn-armarne vid Cimbritshamn hafva af E. K. M. blifvit
äskade 14,930 rdr, hvartill kostnaderne, enligt uppgjordt förslag, beräknats;
Expeditions-TJtskollets Förslag till und. Skrifvelse, N:o *49-
2&5
man då, enligt Rikets Ständer tillhandakomma upplysningar, återställandet
af nämnda öfverbyggnad icke är af den väsendtligt vigt, att underlåtenheten
deraf kan komma att medföra den öfriga hamn-byggnadens förstöring,
bafva Rikets Ständer, enär de allmänna bidragen måste för angelägnare
föremål afses, funnit sig för närvaranda icke kunna ifrågavarande anslag
bevilja.
3:o Vidare bar E. K. M. i nåder föreslagit, att till den förstärkning af
vågbrvtaren vid Wisby hamn samt grundläggning af tvänne landtarmar derstädes,
som, efter det öfverbyggnaden å vågbrytarén år 1845 blifvit genom
häftig storm förstörd, befunnits vara af nöden, för att hamnbyggnaden må
kunna emotstå verkningarne af den vid stormar ovanligt starka sjögången,
måtte anvisas det belopp, som, utöfver hamn-kassans tillgångar, för dessa arbeten
erfordras, eller 84,625 r:dr. Och ehuru Rikets Ständer inse vigten af
berörde arbeten, hafva likväl Rikets Ständer, i betraktande af statsverkets
knappa tillgångar, funnit sig icke kunna det ifrågaställda anslaget för närvarande
bevilja, hvaremot Rikets Ständer, uppå derom serskildt väckt fråga, för
ofvanberörde arbetens fortsättande samt till hamnens uppmuddring beviljat
Wrisby stad ett lån af 25,000 r:dr banko, på sätt Rikets Ständers denna dag
i detta ämne aflåtna underd. skrifvelse närmare utvisar.
4:0 Den för åren 18^8, 1849 och 1850 belöpande summa af 1,080
r:dr årligen, hvarmed sta ten, jemlikt Kongl, brefvet den 14 April 1837, bör
under nitton års tid bidraga till amortering af ett för Linköpings hamnbyggnad
och Stångåns upprensning upptaget lån, har E. K. M. nådigst föreslagit
alt för 3:ne år anvisas med tillsammans 3,240 r:dr; med bifall hvartill, Rikets
Ständer beslutat att t:del af detta belopp, eller 1,080 r:dr, bör årligen
under de 3:ne ifrågavarande åren utgå.
5:o För en nödig befunnen rätning af segelleden i Stångån emellan Linköpings
hamn och sjön Roxen har E. K. M. i nåder föreslagit Rikets Ständer
att bevilja två tredjedelar af kostnadssumman, eller 16,666 r:dr 32 sk.; hvilken
nådiga framställning Rikets Ständer likväl, på de bär ofvan vid 3:dje
punkten anförda skäl, ansett sig icke kunna bifalla.
6:o Uppå en af Askersunds stads och Sundbo härads brobyggnadsskykdige
gjord underdånig ansökning att för anläggning af en rörlig jernbro öfver
sundet vid Askersund, beräknad till en kostnad af 5,500 r:dr, erhålla statsbidrag
nied halfva beloppet elier 2,750 r:dr, bar E. K, M. i nåder godtfunmt
att denna angelägenhet till Rikets Ständers bepröfvande öfverlemna; men
Jå en slik anläggning torde kunna anses vara af jemförelsevis mindre allmän,
296
Expeditions-Utskoltets Förslag till uncl. Skrifvelsej JV.o i49-
nylla, hafva Rikets Ständer, med afseende å tillgångarnes otillräcklighet, funnit
sig förhindrade att ofvanberörda anslag bevilja.
7:o Öfriga inom denna hufvud-afdelning af styrelsens för väg- och vattenbyggnader
afgifna general-förslag upptagna allmänna arbeten hafva väl icke
synts E. K. M. kunna understödjas med de medel, som blifvit beräknade såsom
tillgängliga för tillfälliga statsutgifter; men då äfven dessa arbets-företag
till största delen vore af synnerlig vigt och angelägenhet för den inhemska
industriens utveckling och den derpå beroende förbättringen af landets ekonomiska
ställning, har E. K. M. till Rikets Ständer i nåder öfverlemnat, huruvida
icke, på sätt E. K. M., i sammanhang med förenamnda beräkning antydt,
genom serskilda anvisningar, vare sig å medel, som, utom nu beräknade
tillgångar,.möjligen kunde vara att af Rikets Ständer disponera, eller å
sådane, som kunde beredas medelst lån, hvartill Rikets Ständer ansloge erforderligt
belopp för ränta och amortissement, E. K. M. måtte sättas i tillfälle
att, med låneförsträckningar eller understöd utan återbetalningsskyldighet,
underlätta dem bland ifrågavarande arbets-företag, som ur allmän synpunkt
kunde finnas mest gagneliga; hvartill E. K. M. ansett företrädesvis böra
hänföras:
a) Hamnens förbättring vid Westerås stad, hvarför kostnaden beräknats
till 19,930 r:dr och styrelsen föreslagit ett statsbidrag af 13,200; i sammanhang
hvarmed Rikets Ständer till pröfning förehaft en hos Rikets Ständer
väckt fråga derom att staden Westerås måtte för nyssnämnda ändamål beviljas
ett amorteringslån af 20,000 r:dr; — Och då berörda hamn-anläggning
ostridigt är af vigt för så väl staden som kringliggande orter, samt, enligt
Rikets Ständer meddelade upplysningar, hamnen för närvarande saknar nödigt
utrymme för den derstädes rådande lifliga trafik; hafva Rikets Ständer
funnit skäligt att, för utvidgande och förbättring af hamnen vid Westerås, bevilja
staden ett lån af tjugo tusen riksdaler, på de vilkor, som genom ser
skildt
beslut varda af Rikets Ständer bestämde.
b) Anläggningen af sluss vid Knapforsen, tillsa mmanbindande af sjöarne
Alqvittern och Låån inom Carlskoga bergslag, hvarför beräknats en kostnad af
11,470 r:dr och styrelsen tillstyrkt ett anslag af 6,000 r:dr;
c) kanal- eller båtleds-anläggning emellan Örebro stad och Järle bruk,
upptagen till en kostnad af 315,000 r:dr, hvarför styrelsen föreslagit ett statsbidrag
af 236,250 r:dr;
d) sluss- och kanal-anläggning emellan Nora stad och Fåsjön, beräknad
att
Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N;o 1^9-
297
att erfordra en kostnad af 68,926 r:dr 10 sk. 6 r:st., hvartill styrelsen föreslagit
ett anslag af 51,784 r:dr;
e) anläggning af kanal- och sluss-led emellan sjöarne Norra Barken och
Wessman, hvarför beräknats en kostnad af 463,659 r:dr och till hvilket arbetes
utförande E. K. M. redan, i Dess \id nästlidne riksdag afgifna proposi
tion
om statsverkets tillstånd och behof, i nåder föreslagit Rikets Ständer att
bevilja 463,000 r:drs anslag, till fördelning på tolf år;
f) hamnbyggnad vid staden Hjo, hvartill kostnadsförslaget upptager
66,400 r:dr och styrelsen föreslagit statsbidrag med 50,000 r:dr;
g) öppnande af segelled genom Ullereds sund i Wenern, som, enligt
förslag, erfordrar en kostnad af 81,282 r:dr 32 sk.;
h) hamnbyggnad vid Mariestad, upptagen till en kostnad af 46,520 r:dr,
hvarför styrelsen tillstyrkt statsbidrag med 34,890 i’:dr;
i) hamnbyggnad vid Calmar, hvarför i kostnadsförslaget beräknats
33,127 r:dr och af styrelsen såsom statsbidrag föreslagits 24,820 r:dr; samt
k) kanal- och sluss-anläggningar emellan Philipstad och Sjöändans lastageplats,
beräknad till en kostnad af 130,000 r:dr, hvaraf styrelsen såsom statsbidrag
föreslagit 65,000 r:dr.
Vid pröfning af dessa frågor om statsbidrag hafva Rikets Ständer, utan
ätt vilja förneka vigten och nyttan för det allmänna af de ifrågasatta arbetsföretagen,
likväl, då statsverkets disponibla tillgångar icke för närvarande lemna
tillfälle till så beskaffade understöd, funnit sig icke kunna till hvad sålunda
blifvit frainställdt lemna bifall.
1) Anläggning af en jernväg, i fortsättning med förenämnda kanal-led
från Sjöändan till Christinehamns stad, hvarför beräknats en kostnad af 94,016
r.dr 32 sk. och styrelsen tillstyrkt ett af vederbörande hegardt amortissemenl.slån
af 66,666 r:dr 32 sk.
Styrelsen för väg- och vattenbyggnader har upplyst, att denna jernväg,
för hvars anläggande ett bolag bildat sig och tecknat ett aktie-belopp af
100,000 r:dr, vore ämnad för transport med hästkraft samt att detaljerad plan
och kostnadsförslag vore på aktie-egarnes bekostnad under utarbetande för att
E. K. M:s nådiga pröfning och stadfästelse underställas. Med afseende å Caten
af denna anläggning, hvarigenom en betydlig nedsättning i kostnaderne
för forslingen af bergslagens effekter och spanmål kommer att beredas, hafva
Rikets Ständer pröfvat skäligt att för ifrågavarande ändamål bevilja bolaget
ett lån af sextiosex tusen sex hundra sextiosex r:dr 32 sk. emot förbindelse
för bolaget att ansvara för arbetets fullbordan samt under iakttagande i öf
Bih.
till R. St. Prot. 1847 och 1848, lo Sami. 1 /Ifd. 38
Expedit iöns-Utskottets Förslag lill tind. Skrifvelse> N.o 1^.9.
rigt af de vilkor, sorn af Rikets Ständer blifva genom serskildt beslut föreskrifne.
ni) Uppmuddring af hamn- och segel-rännan vid Christinehamn, hvartill
koslnadsförslaget upptager 24,840 r:dr 32 sk. och styrelsen föreslagit statsbidrag,
till en del såsom såsom lån, af 10,560 r:dr; i afseende hvarå af Rikets
Ständer meddelade kandlingar inhemtas, att, 0111 anslaget ej kunde erhållas,
men ett amorteringslån, motsvarande den beräknade kostnadssumman,
deremot beviljades, Christinehamns stads äldste, enligt bifogad förbindelse, åtagit
sig å stadens vägnar, att, efter den upprättade planen och kostnadsförslaget,
berörda arbete verkställa.
Vid öfvervägande häraf och då eli förbättring af hamnen vid Christinehamn
synes lända till fördel ej mindre för staden, än Wermelands och Nerikes
bergslager och således vara af mera allmän nytta, hafva Rikets Ständer
funnit sig böra för ifrågavarande ändamål bevilja Christinehamns stad ett lån
af tjugofyra tusen riksdaler, mot förbindelse för staden att ansvara för arbetets
fullbordan samt under iakttagande för öfrigt af de vilkor, som blifva af
Rikets Ständer bestämda.
11) Fullbordandet af Ystads hamn, hvartill af styrelsen, såsom låne-understöd,
föreslagits 50,000 r:dr.
Då, enligt hvad det vid E. lv. M:s nådiga proposition fogade protokoll
öfver civil-ärenden upplyser, invånarne i staden Ystad afsagt sig det utaf bikels
Ständer år 1841 för hamnbyggnaden derstädes anvisade lån samt den
nya plan för hamnbyggnadens fullbordande, sorn, enligt styrelsens lör vägnell
vattenbyggnader hemställan, borde uppgöras och af E. K. M. fastställas
såsom vilkor för lyftningen af det begärda låne-understödet, ännu icke blifvit
upprättad, hafva Rikets Ständer, med afseende jemväl å statsverkets inskränkta
tillgångar, funnit sig för närvarande icke kunna bifalla hvad sålunda
i fråga om låne-understöd för Ystads hamnbyggnad blilvit i nåder föreslaget.
8:0 I likhet med hvad under nästföregående riksdagar egt rum, har
jemväl bos Rikets nu församlade Ständer framställning förekommit, rörande
anslag eller lån af alimönna medel i och för en hamnanläggning vid Wadstena
stad, hvilket arbetsföretag uppgifvits skola erfordra cn kostnad al 47,981
ralr 8 sk., under förutsättning, att de kring Wadstena slott varande grafvar och
vallar, af hvilka de förre skulle bilda sjelfva hamnen och de senare lemna
sten till byggnaden af tvänne hamn-armar, linge för ändamålet användas; —
och då ifrågavarande hamnanläggning synes vara af större och allmännare
gagn för sjöfarten å Wettern samt kommu att väsendtligen befordra varu-om
-
