# ID: svediakorp-gov2146
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 164,651
# sentences: 5,059
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
HOT ®®
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1844.
»*«
ANDRA SAMLINGEN.
3^2 Afdelningen:
Kongl. Majlis Befallningshafvandes Femär s-Ber ättel ser.
mOWOrTt*
BEFALLNINGSHAFVANDES
UTI
Christianstads Län
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1839, 1840, 1841, 1842 och 1843.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. KORSTEDT & SÖKER,
Kongl. Boktryckare.
Länets allmänna beskaffenhet
är genom härifrån förut, sednast år 1839, i underdånighet afgifna femårsberättelse
beskrifven. Några egentliga förändringar i detta afseendet hafva
under loppet af de sednare fem åren ej företett sig annorlunda än att, i
följd af utvidgade odlingar och en starkt tilltagande folknummer, de ekonomiska
och sociala förhållanderna utveckla sig i samma riktning, som under
de näst föregående fem. åren.
Hvad som således i främsta rummet af denna berättelse bör afhandlas,
är Länets
Invånare.
Seder och bruk fortfara väl att förblifva hvad de förut varit; dock emottages
äfven här intryck af tiden, som skapar allt jemnt nya behof. Derföre
tarfvas också nya källor, ifrån hvilka dessa behof skola tillfredsställas.
Dessa behof äro likväl mera en tidens fordran än nödvändighetens. Ej heller
får man i allmänhet mäta välståndet efter lefnadssättet; helst under en
tid, då obetänksamheten och lättsinnigheten ega så många vägar att från
lånta källor hämta medel för att tillfredsställa begären. Detta förhållande
är så mycket vigtigare att anmärka, som det allt mer och mer sprider
Femårs-lerättelse från Christianstads Län,
*
2
silia verkningar bland mängden och bland den arbetande klassen, som fordom
i allmänhet med mera sparsamhet och med mera omtanka för framtiden
beredde sig en oberoende ställning, än den nu gör. Deremot visar sig
detta begär efter oberoende på ett annat sätt, och med mera inverkan på
seder och ordningen, i den mån detta sträfvande utvecklar sig medelst frigörelse
från de band, sorn stärka både ordning och seder. Detta röjer sig
synbarligen i ett allt mer och mer minskadt föräldra- och husbondevähle.
Folkmängden ökas. Å landet utgjorde den efter mantalslängderna
År 1838: Skattskrifne personer ....
.... 82.214
Gemenskapen vid indelade Armeen ,
. 1,274
Skatlfria
‘ 66’d3!_. 67,805
Summa: 150,019
Städerna: Skattskrifne . . .
. 3,804
Skatt frie . . . .
1 912
- ........5,716
Summa: 155,735
År 1843 utvisa Mantalslängderna
på landel: Skattskrifne personer
• . . . 84,177
Gemenskapen vid indelade Arman
. 1,271
Skallfrie
' 7JK”* - 74,857
Summa: 159,034
Städerna: Skattskrifne
. 4,244
Skattfrie 2,807
Summa 160,085
hvadan alltså folkökningen lill 1843 års sint under sistförflutna fem år utgör
en tillökning af 10,350 personer. Således större än under näst föregående
5 år, clä tillökningen beräknades lill 8,153 personer. Inom de sista
10 åren utgör alltså folktillökningen inom Länet 18,483 personer.
3
Alt ett stone antal skattfria personer nu finnas, än då förra berättelsen
ingafs, härleder sig hufvudsakligen från den efter sisla Riksdag gällande
författningen alt skattskrifnings-åldren blifvit förändrad.
Samma orsaker till folkökningen, sorn i förra femårsberättelse!! uppgåfvos,
gälla och verka ännu. Hemmaiisklyfningar och jord-afsöndringar fortfara
och bereda tillfällen till nya bosättningar: en stor mängd nya torplägenheter
äfvenledes. Många olika tankar hafva uppstått rörande nyttan eller
skadan häraf. Öfverdriften häri är, som all annan öfverdrift, menlig. Att
en för långt sträckt hemmansklyfning och jordafsöudringar från hemmanen
skada så val det allmänna, som de blottställa dem, som på dessa små jordlappar
skola söka deras bergning, kan ej gerna förnekas, då man närmare
granskar de följder, som deraf uppkomma. Att en utsträckt klyfning och
jordafsöudringar bereda en ökad folkmängd är visserligen en sanning; men
i samma mån som denna tillökning af menniskor skall söka sin bergning på så
små jordlotter, sorn blifva af 5 å 6‘00:dels heraman, bör man lätt kunna fatta
omöjligheten för innehafvaren att försörja sig derpå. I denna uppgift är
ingen öfverdrift, ty flera exempel kunna åberopas att klyfningen på många
ställen gått så vida, som sagdt är. Länet kan framvisa ända lill ^ig mantal
med 1\ kapplands rymd för hus och gård m. m. Under ett sådant förhållande
kan med skäl befaras, alt en folkmassa uppkommer, som biifver i den
belägenhet att den snarare larfvar understöd af det allmänna, än att den
kan lemna det understöd åt det allmänna, som med skäl och billighet kan
påfordras af sjelfegande hemmansåboer. På de grunder vårt beskatlningsväsende
befinnes, är denna gränslösa sönderklyfning så mycket mera oförenlig,
som skattläggningen stödjer sig på det öfverskott, som kan hemtas af
jordens afkastning. JNär nu delningen går öfver den gräns, att egaren afjorden
ej kan hemta ens underhåll åt sig sjelf, än mindre åt hustru och barn,
svnes en sådan tillökning i folknummern ej vara af särdeles nytta, ty nöd
och brist ibland de flera är vida sämre än ett tarfligt välstånd hos ett färre
antal, som eger styrka att sig försörja och lill staten kan erlägga de ntskylder,
som tillhöra jorden. Man må förgäfves söka bortblanda det verkliga
oell af enstaka uppgifter och spetsfundiga satser draga slutsatser, som i sjelfva
verkligheten ej visa sig: man må förgäfves söka skäl der skälen ej förslå;
tv slutet blir ändå del, att fattigdom och elände, med alla dess vådliga
ulgreningar, utveckla sig pä en grund af falsk liberalism, den må utsiras
för öfrigt med hvad glitter sorn helst. Få Län i Sverige hafva måhända en
4
så bedröflig erfarenhet af denna sönderdelning, som detta Län, inom hvilket
den bereder de följder, som redan låta känna sig. Som exempel må
åberopas, att vid försäljning af i mantal bevakades icke mindre än 21 köpebref
å joi’dbitar, som gäldenären af hemmansdelen försålt, utan att någon
enda af köparne å af dem inköpt jord kunde vinna fastställelse, ehuru flera
af köparne å sina jordbitar redan uppfört hus. Härvid bör ej heller förbises
den omständigheten alt, om en mindre väl känd torpare eller arbetare
med stor familj söker inträde i en församling, kan sådant möjligtvis nekas
honom, derest han icke visar någon säkerhet för sig och de sinäs bergning;
men vet han det rådet att på kredit köpa sig en så kallad hemmansdel, kan
han tvinga sig in i hvilken församling som helst, och kan han blott på ett
eller annat sätt qvarstanna som åbo å sitt hemman till följande mantalsskrifning
och manta Islängdens justering, så har han vunnit sitt mål, ty då vet
han, att både han och hushållet få ett stöd i sockens fattigvårds-åligganden
till föga båtnad för socken. Till en sådan bestämmelse var den Svenska
allmogens åborätt i dess upprinnelse ej ämnad. Under sådana förhållanden
stadgas allt iner och mer den tanken, att frågor om hemmansklyfning böla
öfverlåtas åt kommunerna och under vissa vilkor behandlas som kommunalmål.
Skälet härtill är ganska nära de skäl, som öfverlåtit andra fatligvårds-frågor
åt socknarne, — ty snart nog står hemmansklyfningen i nära
sammanhang med fattigvården.
Folklynnet bibehå Iller sin karakter. Å olika orter skiftar det, i mån
af de olika folkstammar, som ifrån början befolkat dem. Och anmärkningsvärdt
är, att tidens längd, under gemensamma lagar, styrelse och öfriga gemensamma
förhållanden, ändå ej kunnat mildra den olikhet, som finnes inom
olika trakter. Emellan hvarje härad återfinnes denna skillnad, både i
de yttre dragen, språket, i mer och mindre liflighet och flera andra afseenden.
Den skarpaste skillnaden visar sig emellan skogs-boen och slätt-boen.
Den förres större beräkningsförmåga, öfvergående ej sällan till slughet och
tilltagsenhet, mera hastiga rörelser och raskare handlingssätt kontrastera einot
slättboens trögare lynne, kallare men mera öppna väsende och lugnare
besinning i företag. I skogstrakten finner man i allmänhet mera intelligens,
än på slättlandet. Läsning, skrifning äro mera allmänna i skogstrakten, der
spekulations-andan bildat de flesta till verkliga räknemästare. Deremot visar
slättboen sitt företräde i moraliskt afseende, mera pålitlighet, hvilket
äfven yttrar sig i mera månhet om andras rätt. Brottmålen inom skogs*
5
trakterna äro alltid flera än på sätllandet. Ibland den verkligt besutna
delen af Länets invånare finnes en grund till välstånd och trefnad, som likväl
i sednare åren fått känna skakningar af en mindre lycklig period för
näringar och rörelse. Härom må några ord yttras, efter det näringarne
blifvit framvisade.
Näringar.
Jordbruk är Länets hufvudsakliga näringsgren. En i sednare åren ökad
sädesproduktion bevittnar dess framgång. Utvidgning och förbättringar
följas egentligen åt. Likväl går utvidgningen med större än förbättringarne
i allmänhet. De förra för mycket på de sednares bekostnad. Härpå bör
likväl ej så mycket undras; ty vanor och traditioner äro äfven mäktiga
krafter, som hvarken lätt eller hastigt bekämpas. Framstegen bland allmogen
kunna endast gä småningom. Exempel verka, och då Skåne räknar flera
agronomer, som med klokhet och omtanka använda kunskaper och naturens
enkla men dock ofta obegagnade sanningar, erhålles eji föresyn, sorn
slutligen verkar, om ej genast.
Ladugårdsskötsel vill i allmänhet ej framgå så rationell som den borde.
På en del större gårdar hafva likväl godsegare vinnlagt sig om förbättringar,
dels genom bättre fodring, bättre skötsel och äfven genom införskrifning
af främmande, större oell bättre kreaturs-racer. Likväl torde förbättringen
genom nliändska racer ej ännu i allmänhet vara lämplig, innan
n\an lärt sig inse nyttan af bättre och starkare utfodring. De inhemska
racer, vi hafva, kunna otvifvelaktig! upphjelpas och förbättras genom bättre
skötsel. Lika säkert synes det vara, att hvilka racer, som hitkomma, skola
de degenerera och försämras, om ej en bättre fodring och en bättre skötsel
gifvas dem, och måhända blifva än sämre än de racer vi hafva. På större
gårdar hafva så kallade holländerier eller mäjerier inrättats, hvarest smör
och ost produceras. Fortgår denna del af landlhushållningcn med den
framgång, som man har skäl att hoppas, kan snart den lid inträffa, då detta
Län kan exportera till andra orter dessa nödvändighetartiklar, i stället att,
som hittills varit förhållandet, behöfva importera dem för eget behof.
6
Del suni onekligen hittills varit celi timm är ett \äsentligl hinder fur
en rationel ladugårdsskötsel, är
B r unvin sbränningen, soin heklaglligU is i dess nuvarande fonn hittills
gjort och ännu gör sina anspråk gällande så väl på kapilaier sorn på jord
brukarens
uppmärksamhet och lagstiftningens behjertande. De större brännerierna,
synnerligast de, sorn drifvas nied ångapparater, betraktas med afundsjuka
af de mindre husbehofsappara lernas egare. De sednare tro, alt de
större inrättningarne genom deras stora tillverkningar bidraga till de mindres
förfång. Antalet af lill bevillning be\ il jade pannor, som år 1839 utgjorde
7,012 stycken, bar år 1842 utgjort 5,113 st., men tillverkningen kan
anses likväl vara lill samma belopp.
Skogarne inom Länet äro i aftagande. Härtill bidrager en större konsumtion
genom liera bostäder och således flera eldstäder, äfven den utsträckta
och på många ställen fördelade brän vinstillvei kningen. Derjemte hafva
sä få den omlänksamheten alt tänka på efterkommandes behof, hvarföre det
är sällsynt att någon återväxt beredes.
De vid lagné åtgärderna för bästafveln hafva haft goda resullaler, hvarigenom
de här förlagde Cavnlleri-rcgemenlerna lill en del reinonteras med
inhemsk afvel.
På några af de större egendoniarne fortgår får-racernas förädling; men
inskränkes dock lill dessa ställen. Att det ej mera allmänt sker, torde kunna
bernias lian srårighclen att med fördel afsätta den lina ullen, synnerligast
i mindre partier. Hvaremot den gröfre lättare inom orten afsälles.
Bergsrörelsen är inskränkt inom Andrarums alunbruk. Det uppgifves,
att tillverkningen årligen utgör per medium 1,790 tunnor Alun, med beräkning
af ett medelpris af 18 R:dr Banko tunnan: således ett årligt tillverkningsvärde
af 32,220 R:dr Banko. Verket sysselsätter efter uppgift 14(>
i n a n t a lssk r i lii a persone r.
Af de i Öfrigt inom Länet befintliga verl; oell inrättningar, som i tabellen
äro upptagna, förtjenar pappersbruket Klippan en särdeles uppmärksamhet,
genom tillverkningens belopp, dess godhet, genom machineriets fullständighet,
den ordning, hvarmed verket drifves, och framför allt genom den
omvårdnad, hvarmed egaren behandlar de 100 arbetare, som efter uppgift
7
dagligen sysselsättas. Årliga tillverkningen uppgifves utgöra 40,000 ris papper,
beräknade lill ett värde af omkring 170,000 riksdaler.
Binäringar: Linneväfnad har förut, synnerligast innom Norra Åsbo
och en del af Södra Åsbo härader, varit en lönande näringsgren. Sednare
årens fallande priser hafva likväl betydligen minskat den vinst, dessa orter
deraf egde, hvarföre det är troligt, att tillverkningen kommer att minskas
lill stor skada för dessa orter, som, i följd af en i allmänhet mager, och
mindre bördig jordmån, larfva lönande binäringar, för alt berga sig. Som
skäl till prisets fallande uppgifves, alt Danska upphandlare förr inställde sig
vid våra marknader, synnerligast vid Åby marknad, för att inköpa större
partier linneväf till förbrukning inom Danska landet; men att denna afsättning
till större delen upphört, sedan Danskarne sjelfva börjat att tillverka
denna slags väfnad.
Salpeter-kokning var fordom, synnerligast inom båda Göinge härader,
en lönande handtering, sorn derföre då också bedrefs temligen betydligen.
Under loppet af de sednare åren har tillverkningen deremot varit högst obetydlig.
Skälet härtill är vedens dyrhet och det låga lösningspris, Kronan
erbjudit för varan. Då Rikets sednast församlade Ständer beviljade förlagslån,
så väl för salpeterladors uppförande som pannors anskaffande, gaf detta
en stor del af dessa häraders hemmansegare anledning att söka dessa
lån. Det var en liv källa alt bekomma penningeförskolter, som kunde
lill en del afhjelpa penningebehofven och ersätta i någon mån bristande
tillgångar i öfriga lånkonlor. Då liela anslaget, som fick för hela landet
utlånas, endast utgjorde 100,(XX) R:dr, sträckte dessa 2:ne häraders lånsökande
likväl sina anspråk ungefärligen tili denna summa. Härigenom stärktes
den öfvertygelseii, att lånen voro hufvudsaken och salpelerkokningen
en bisak, eller rättare ett föregifvande for alt bekomma lån. Som
det ej kunde vara afsigten att derföre förskjuta med penningar, och med ansökuingarne
dessutom ej de föreskrifna vilkoren voro fästade, afslyrkte Eders
Kongl. Majds Befallningshafvande bifall till dessa lån, hvilket alstyrkande
salpetersjuderi-slyrelsen till större delen gillade. Sedan Kronans lösningspris
nu blifvit förhöjdt, är att förmoda, det näringen utan lån kan blifva
lönande. Att deremot genom lanta penningeförskolter inlocka till en
näring, sorn ej af sig sjelf kan löna sig, skall utan tvifvel snarare försämra
än förbättra näringsidkarnes villkor, synnerligast då lånen skola återbetalas.
LånimxiUningar saknas för öfrigt ej.
8
Sjöfart idkas i synnerhet inom Bjäre härad, der dugligt och raskt sjöfolk
är att tillgå. Från Länets östra kust göras transporter af spannmål
tili Blekingska hamnar, hvarifrån ved och timmer hemtas. Härigenom herodes
förtjenst åt fiskare och Båtskeppare.
Fiske, hvaraf det i Östersjön och vid vestra kusten är det betydligaste,
sysselsätter flera hushåll och lemnar dem utkomst.
Jagt är utan någon betydelse och kan inom detta län ej räknas som
något egentligt näringsfång.
Handel inskränker sig hufvudsakligast till landthandel med ortens produkter
och med afsättning, dels i Länets släder, och dels på landtmarknader.
Spannmål och brännvin, en del timmerskog samt ek- och bokstäfver äro
de hufvudsakligaste exportartiklar.
Af förenämnde yrken gifva visserligen flere medel lill förtjenst, men att
bestämma totala inkomsten häraf är omöjligt, helst de fleste, som idka dem,
synnerligast af allmogen, ej för sig sjelfva göra några beräkningar deröfver.
Medel-markegångspriset under åren 1839 med 1843 gör inom Länet för
råg 8 R:dr 46 sk. 10 rst, korn 5 R:dr 28 sk. och för hafre 2 R:dr 44 sk.
7 rst, allt Banko. Att bestämma markegångspris, så att en allmän belåtenhet
dermed vinnes, röjer allt mer och mer svårighet. Synnerligast visar den
sig, då en hastigare omvexling i de gångbara sädespriserna uppkommer i följd
af olika årsväxt. Då markegångspriset skall bestämmas i början af November
månad, har sällan något gångbart pris på spannmål efter den inbergade
skörden ännu stadgat sig, och då rågpriset lill exempel 1 eller 2 månader
förut uppgått lill 14 ä 15 R:dr B:ko tunnan, hvarpå exempel här ej
saknas, och kan 2 å 3 månader derefter falla så småningom till 6 å 7 R:dr,
är det nära nog omöjligt att under tiden linna ett pris, med hvilket både
räntegifvare och räntetagare blifva belåtne. Häraf föijer vanligen en missbelåtenhet,
som ofta höres och som troligen ej kan afhjelpas, förr än dels en
annan tid bestämmes för markegångssältningen, dels andra grunder föreskrifvas
för sjelfva prissättningen.
9
Att för öfrigt tillförlitligt uppgifva näringarnes tillstånd, i tabellarisk
form med bestämda zifFeruppställningar, kan ej göras. Om näringarne äro i
stigande eller fallande kan således ej på annat sätt pröfvas, än genom en allmännare
öfversigt af Länets ekonomiska ställning. Skånska provinsen, och
således äfven detta Län, har dessa sednare åren haft stora svårigheter att
bekämpa. Att, under åkerbrukets, enskiftenas och odlingarnes rätta utvecklingsperiod,
hvilket man kan kalla de sednare 10 åren, under stora ansträngningar
att använda alla möjliga krafter till förbättringar och utvidgade odlingar
och må hända skynda dermed mera än krafterna medgåfvo och förståndigt
var; att under sådana förhållanden mötas med tvänne nära nog totala
missväxtår, under det en äfven å andra orter kännbar penningeförlägenhet
kändes, öppnade sår, som ej så snart kunna läkas. Såren blefvo så mycket
djupare, som ymniga och lätta lånetillgångar hade föregående åren blifvit i
stor skala anlitade. När man härtill lägger alt spekulationerne hade dessutom
sträckt sig i öfverdrifvet mått till egendomshandel, i hvilken både stora
egendomar och en mängd hemman och hemmansdelar ingingo, hvartill
krediten fortfarande behöfde anlitas, under det att egendomarnes värde voro
i stigande och nära nog ingen gräns för deras värden, så kan man lätteligen
fatta följderna af den stagnation, som uppkom genom brist på produkter
att afsätta och genom brist på cirkulerande mynt, hvarmed redan ingångne
förbindelser och de stundliga behofven skulle liqvideras. Känningen
häraf skulle blifva så mycket starkare, som bristen ej kunde afhjelpas genom
ett återhåll, ty stegen voro redan tagne, voro för stora och för allmänna.
Ett ovarsamt begagnande och användande af de tillgångar, som varit tillgängliga
och som onekligen släpptes allt för hastigt och allt lör mycket på en
gång ut, måhända med beräkning af långifvarne, alt derigenom ernå en deremot
svarande och kanske obillig vinst, skulle naturligtvis skuldsätta fastighetsegare
och näringsidkare till ett belopp, som ej kunde ulan tvångsmedel
återbetalas, när samma källor, från hvilka lånen blifvit gjorde, på en gång
och på flera månader stängdes, antingen af försigtighet eller af brist på tillgångar.
Emellertid hade dessa i och för sig sjelfva skenbara tillgångar
uppstegrat både fastighets- och varupriser, hvilka äfven under naturliga förhållanden
ej kunde stå på samma höjd och skulle ovilkorligen än vidare
falla i samma mån det förut cirkulerande myntet indrogs och krediten blef
störd. Bristande kredit, som alltid blilver en följd, när den ovarsamt och
utan beräkning i öfvermått blifvit begagnad, förorsakade, må hända mer än
Femärs-berättelse frän Christianstads Länr 2
10
brist på penningar, den oreda som erlarits, ty sedelfabrikerna existerade med
samma rätt att fabricera, ehuru de ej vågade att utsläppa deras tillgångar i den
■vacklande rörelsen. En i början för stor och sedermera en för ojemn utlåning
af Privat-bankerna bar gjort onell. Della kan af ingen förnekas.
Lättsinnigt hafva låntagare begagnat öppnade tillfällen att derifrån på egna
och andras namn erhålla penningeförskolter. Ostadiga hafva privatbankers
operationer varit och olämpliga för den rörelse och den hufvudnäring, som
inom detta Län tarfvar en annan amorteringsprocent än den, som är för privatbanker
och diskonter bestämd. De höga straffräntorna lisa ej heller jordbrukarnes
bekymmer.
Alt näringarne häraf lidit, att jordbrukaren, äfven den som ej deltagit
i lidens financiella operationer, också deraf lidit och lider, är omisskänneligt.
Att de för högt uppdrifna fastighets- och varupriserna fallit nära 33J procent
och, efter ett föregående temligen ymnigt år och med förväntan på ett
kommande ymnigt, ännu vidare skola falla, kanske under arbetskostnaden
och egendomarnes reela värden, äro följder, som äro kännbara. Bekvmren
synas, och, när de inställt sig, röja sig vanligen begären efter hjelp. Mången
frågar med otålighet: hvar finnes den? Den finnes må hända närmare
än de fleste sjelfva vilja. Den finnes säkrast hos hvar och en sjelf, som dertill
måste bidraga. Skall den sökas på annat sätt och på andra ställen, kan
ingen hjelp erhållas. Den finnes i ett efter våra tillgångar enligare lefnadssätt
och att lättsinniga och förhastade speculalioner bannlysas af deni, som
ej förmå mäta dess följder. Den finnes i en redlig afsigt ali ej våga iner
än man liar, d. v. s. i allvarliga bemödanden att göra hvar man rätt, äfven
om del niå ske med en och annan uppoffring af lifvets njutningar. Då kan
förtroendet återkomma, då kan trefnaden åter inträda i de byggder, inom
de hushåll, der den förr var hemmastadd. Konslmedel kunna endast hjelpa
för ögonblicket, men verka i längden i motsatt rigtning; då deremot det enklaste
medlet, d. v. s. det moraliska, säkrast återför till ordning och välmåga.
11
Politisk Författning.
Kammarverk. Under nu föregående år har någon ny jordebok icke
upprättats.
Under dessa åren hafva 15A9/, m3,1 Bil kronohemman, 1 gatehus, 1 utjord
och 1 gästgifveri blifvit tili skalle inköpte.
Laga skiften hafva grannar emellan fortgått. Under dessa åren hafva
318a, förmedlade hemman eller mantal blifvit skiftade. Härvid hafva
* < . •
ILO,503 geometriska tunnland blifvit delade. Sedan de större samhälligheter
na
nu till större delen äro skiftade, utgöra nu de flesta laga skiften kiyfningar,
styckningar och jordafsöndringar. Den utflyttningshjelp, som beslås detta
Län och som endast utgöres lill ett årligt anslag af 4,000 R:dr, har alltid
varit otillräcklig, hvarföre, enligt Landskontorets uppgift, en balance
nu finnes, som utgör 23,341 R:dr 41 sk. 3 rst. Detta anslag har hittills varit
otillräckligt, men skall, så snart balancen upphör, kanske för framtiden förslå,
helst om ingen sådan utflyttningshjelp erhölls, då endast klyfningar och styckningar
under ett visst hemmantal äro i fråga.
Uti förutnämnde och bifogade tabell är antalet af hemman af olika natur,
lägenheter, bruk, qvarnar m. m., tillhöriga kronan, läroverk, fromma
stiftelser o. s. v. uppgifvet.
I en del af Länet har håg väckts att genom sjöars sänkning vinna
nya tillfällen till odlingar och förbättra sumpiga trakter. Här må omnämnas
Ifvö, Råbelöfs och Finja större sjöar, de tvänne förstnämnde inom Willands
och den sednare inom Vestra Göinge härad. Verkställigheten livilar
dels på fortsatta undersökningar, dels på andra förberedelser och dervid
uppkomna tvisters afgörande.
Den enda egentliga vägomläggning, som under loppet af dessa åren
inom Länet blifvit i fråga satt, är den allmänna landsvägen öfver den så
kallade Hallands-åsen, emellan Margretetorps och Karups gästgifvaregårdar.
Den delen deraf, som tillhör detta Län, går genom Bjäre härad och utgör
kommunikationen emellan Skåne och Halland samt Rikets öfriga vestra kust
-
12
land. Sedan behörig undersökning blifvit verkställd, bar Eders Kongl. Maj:t
Nådigst gillat den plan och det kostnadsförslag, sorni och för den »va vägen
af Styrelsen för väg- och vattenbyggnader blifvit gjord, hufvudsakligast i afsigt
att undgå de svårare och brantare backar, som försvåra begagnandet af
den gamla vägen. Sedan Eders Kongl. Maj:t i Nåder gifvit anvisning på anslag
till att ersätta kostnaden, har sammanträde hållits med de väghållningsskyldige,
för att höra dem huru vida de ville åtaga sig arbetets verkställighet;
men då de dertill nekat, har Eders Kongl. Maj:t i Nåder tillåtit, alt
enskildt bolag fick emot bestämda vilkor och arbetets fulländande åtnjuta
anslaget. Som anbud härom skulle inlemnas till Eders Kongl. Maj:ls Befallningshafvande
i Hallands Län, är det här obekant huru vida ännu något sådant
anbud är gjordt. Det skick, i hvilket denna fråga blifvit satt, är ett förnyadt
bevis huru det enskilda interesset kan och får i dylika fall öfverväga
det allmännas. I denna fråga, som skulle bereda en förbättrad och nödvändig
kommunikation emellan södra och vestra Sverige, mötes motstånd af
en pluralitet inom tvänne härader, hvarigenom en stor del väghållningsskyldige
ej begagna denna väg och se sig således ej hafva någon enskild nytta
af förelaget. Man synes således berättigad till den slutsats, alt, så länge
broars och vägars anläggande och underhå.l, i synnerhet de som äro ämnade
till de större kommunikationerne, till stor del bero på vissa hemmansegares
eget medgifvande, finnes ett väsendtligt hinder emot bättre kommunikationer
i vårt land. När tvister härom börja , fortsättas de vanligtvis i
en kretsgång af former och instantier, till föga båtnad för den allmänna
trafiken och den stora allmänhet, som emellertid tarfvar vägar och kommunikationer.
Så väl vid Åhus, nära Christianstad, som vid Cimbritshamn hafva planer
och förslager till hamnbyggnader och anvisning till statsanslag
blifvit gjorde. Hamnbyggnaden vid Cimbritshamn är påbörjad 1843 och
fortsältes med den drift, att nära ?:delar af arbetet är färdigt. Återstoden
deraf bör ej kunna möta något hinder, så vida tillgångar ej saknas till fortsättningen.
Deremot hafva, vid den undersökning, som blifvit gjord i och för
Alius hamn, svårigheter visat sig, som lagt hinder i vägen för dess påbörjande.
Nästan alla strandegare vid Helgeå bestrida den uppdämning, som i
strömfåran anses nödig, för att leda strömvattnet till Åhus, under förutsättning
att deras jordegor, som ligga å stränderna, blifva derigenom dränkte.
En del af strandegarne, med sannt interesse för hamnens förbättrande, haf
-
13
va begärt, att undersökning på deras bekostnad må ytterligare göras, för att
närmare få förhållandet utredt. Detta fördröjande medför emellertid en
kännbar olägenhet för denna ort, sorn blifver allt mer och mer i behof af
afsättning till andra orter af de produkter, den har att afyttra. Delta sednare
ymnigare år har ytterligare väckt farhågan alt se denna bördiga del af
Länet frånslängd de orter, till hvilka afsättbara produkter nu med svårighet
afsändas och hvarifrån ortens behof med samma svårighet hitföras. I fall
en säker hamn vid Åhus kunde till väga bringas, i samband med Ilelgeåns
upprensning in åt landet, hvarigenom en lättad transport tili sjelfva hamnplatsen
uppkom, bereddes derigenom så väl för denna orten, som för de härom
norr och vester belägna trakter en stor fördel, som ej kan på annat sätt
ersättas.
Af nu varande, på hemman lagda onera kan skjutsningen anses vara
det besvärligaste och mest motbjudande, synnerligast derföre att de skjulsskvldige
äro öfverlygade, att skjutsväsendet kunde ordnas på de flesta ställen
inom Länet som ett frivilligt åtagande, hvarigenom den nu varande tvångskjutsen
kunde upphöra.
Under loppet af dessa sednare åren har uppbörden kunnat verkställas
utan svårigheter. Ehuru de tvänne sednaste åren varit för Länet högst
bekvmmersamma och penningelillgångarne knappa, har kronoskatte» på vanligt
sätt gått in. Detta bör så mycket heldre anmärkas, som Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande derigenom sättes i tillfälle, att dels vitsorda uppbördsmännens
nit och drift samt omtanka att på lämpligaste sätt liksom
jemka in skatterna, till fördel för de skallskyldige, utan handräckningsåtgärder,
dels få uttala den sanning ali ännu finnes den anda hos menigheten,
alt i möjligaste mån ordentligt afbörda sig kronoskatten. Der dröjsmålet är
allmännast, är hos dem, som i följd af större fastigheter hafva större skattebelopp
att erlägga. Deras stämmoböter äro för små, för alt inverka på åliggandet
alt vid uppbördsstämma» afbörda sig skatten, hvaremot beräkning
kan göras alt räntan derför, tili dess erläggandet sker, är en vinst.
Den nya Nådiga författningen angående Kyrkoråd och Sockennämlarl
c r har så nyligen kommit i verksamhet, att följderna deraf ej kunnat
jas.
Bpctrides eillis! fallande författningar. Saknaden af en ali
-
14
män fattiglag, med mera bestämda föreskrifter i flera afseenden, kännes likväl
ännu.
Den af Eders Kongl. Maj:t gifna författning om folkskolor har visserligen
satt en del församlingar i verksamhet, alt ordna deras skolor i den syftning,
den Nådiga föreskriften ålägger. Men på andra ställen möta svårigheter,
dels i följd af lokala förhållanden, dels i följd af socknars mindre förmåga
att rätt uppfatta vigten af rätt ordnade skolor. De synas också vilja
begagna till det yttersta det uppskof, sorn i nämnde författning är medgifvel.
Brandstod sföreningar äro i alla fögderier verksamma, utom i Bjäre härad,
der en sådan inrättning saknas. Sedan sista femårs-berättelsen ingafs,
hafva dylika föreningar inom Norra Åsbo härad samt inom Östra och Vestra
Göinge härader kommit i verksamhet, sedan Eders Kongl. Maj:t i Nåder
gillat de förslag lill Reglementen, som till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
blifvit afgifua. Städerna inom Länet hafva ock i mer eller mindre
mån deltagit i det nyligen inrättade bolaget för ersättning för lösbo,
som genom eldsvådor går förloradt.
Länets Sparbank fortgår i verksamhet, i förening med de filialkontor,
som äro inom Länet och aflägsnare orter ordnade. Förtroendet för denna
nyttiga inrättning fortfar, till förmån för flitige och sparsamme, som derigenom
se besparda mindre summor förvarade, till dess de kunna nyttigt
användas. Men äfven denna inrättning har fått vidkännas sednare årens
svårigheter. Då de förra åren insätlningarne vanligen voro dubbelt så stora
som utbetalningarne, har ett motsatt förhållande inträffat de sednare åren.
Sjukvården bestrides inom Länet af skicklige Läkare. Ehuru de södra
eller Ingelstads och Jerrestads härader sjelfve hålla en Läkare, äro vilkoren
för honom så obetydliga, att en ordinarie Provincial-läkare der saknas. Länslazarettet,
i förening med kurhuset, har blifvit ulvidgadt. Nu är det i den
ordning, att det underhåller 100 frisängar, och begagnas med ökadt förtroende
af Länets invånare. Venerisk sjukdom har likväl under de sednare åren
varit i det tilltagande, alt kurhusafgiften har af de årliga pröfnings-kommiteerna
ansetts, behöfva utgå med den högsta afgiflen, eiler med 5 sk. på
hvarje mantalsskrifven person.
15
St (ider.
Af dessa är Christianstad, den betydligaste inom Länet. Folkmängden
i staden, med under stadens jurisdiktion liggande hy arne Nosaby, Näsby och
Åhus lastageplats, utgjorde vid 1843 ars mantalsskrifning: mantalsskrifna personer
4,302 och skattfrie 1,602. Hvarförutan i staden finnas tillhörande
dels Kongl. Vendes Artilleri-Regemente 1,357 personer, af hvilka 390 äro
mantalsskrifna, och dels af Kongl. Norra Skånska Infanteri-Regementet 107
persöner, af hvilka 94 äro mantalsskrifna.
Handeln fortgår under samma förhållanden som förr, dock att den äfven
här vidkännes en svårare afsättning i följd af den konjunktur, som här
blifvit förut omnämnd. Med den svårighet, som tynger på handeln, att alla
hit inkommande varor skola transporteras på axel från lastage-plalsen
Alms, samt varornas lossningskoslnad derstädes, då fartyg måste under lossningen
ligga ute på en mindre säker redd, försvårar i betydande mån
handeln.
Näringarne bestå i handel, handtverk och fabriker. Under sistlidna år
funnos inom staden 147 mästare, 98 fabriks- och handlverks-gesäller samt
280 lärlingar. Som fabriker upplagas 2:ne garfverier, 5 färgerier, 1 kammakeri,
1 cigarrfabrik, 3 urfabriker, 2 spegelfabrikör och 1 tapet-tryckeri, tillika
med en i staden förut inrättad, men till sin lmfvudsakliga del för
4 år sedan till landet förflyttad klädesfabrik. Klädesfabriken är nu i verksamhet
och utgör tillverkningsvärdet sistlidna år 17,561 R:dr Banko.
Fattigförsörjningen inom staden bestrides hufvudsakligen genom fonder,
som af enskilde dertill äro donerade. Ett nytt för staden gällande fatligreglemente
har blifv il antaget och fastställdt, ehuru det ännu ej kunnat
komma i verksamhet.
Skjulsningen bestrides af staden med biträde af angränsande byar.
De prohibitiva författningar och skråordningar synas ej hafva gifvit
något särdeles stöd åt städernas näringar, hvilka, åtminstone inom detta Län*
tvina i stället för alt förkofra sig.
16
Engelholm.
Stadens folkmängd utgjordes 1843 af 944 personer, hvaraf 630 voro
skattskrifne.
De egentliga nä ringsgrena rne äro minuthandel och handtverkerier. Någon
spannmål uppköpes äfven af omkring boende landtman, hvilken afsätles å
andra orter, synnerligast Götheborg.
Undervisningsverket bestrides af en lärare uti en af borgerskapet ensamt
underhållen skola.
Särskilda anstalter för sjukvården finnas icke; men läkare-biträde saknas
ej.
Cimbritshamn,
Stadens folkmängd uppgår lill 1,112 personer, af hvilka 432 personer
äro mantalsskrifna.
Invånarnes vilkor uppgifvas hafva förbättrats. Den nu påbörjade hamnbyggnaden
har lemnat arbetsförtjenst åt arbetsfolk inom staden, samt äfven
medfört fördelar åt närings-idkare och andra af stadens invånare, genom
den ökade konsumtion, som uppkommer genom arbetare vid hamnen. Sistlidna
år användes under vår-, sommar- och höstmånaderna 75 personer dagligen
och nnder vintermånaderna 35. Sedan vårens ingång i år, lia 130 arbetare
dagligen öfverhufvud dervid varit sysselsatta. Då endast ? af byggnaden
kan anses vara färdig, befaras att de af staden påräknade tillgångar
ej förslå till den öfriga t idel en. Skillnaden emellan hvad, som påräknades
åtgå, och hvad, som nu verkligen åtgår, härrör synnerligast af högre dagspenning
åt arbetarne, än som i kostnadsförslaget var beräknad. Hamn-direktionen
påräknar en brist af omkring 13,000 R:dr Banko. Erhållandet af
denna summa möter svårigheter genom den allmänna svårighet, som visar
sig i följd af penningebristen; men bör dock på ett eller annat sätt skaffas,
för att fullända det arbete, som är påbörjadt.
17
Det uppgifves, att handelsrörelsen har sista 5 åren något tilltagit. Den
består hufvudsakligen uti inköp af landsortens produktion af spannmål,
bränvin, fläsk och några andra varor och deras utskeppning lill afyttrande
i Stockholm, Gefle och Götheborg och, hvad spannmålen beträffar, till hamnar
i Blekinge. .Handeln bedrifves af 7 handlande med biträde af 11 handelsbetjeUter.
Fabriksrörelsen befinner sig härstädes ungefärligen i samma skick, som
för 5 år sedan. Fabriker äro 3 färgerier, 3 lädergarfveriet', 2 kardfabriker,
1 tegelbruk, 1 tobaksfabrik och 1 urfabrik. De bedrif^as af 11 egare
och mästare, 37 gesäller och andra arbetare. Årliga tillverkningen uppgifves
ega ett värde af 13,765 R:dr. Handtverkerierna bedrifvas af 38 mästare,
28 gesäller och 49 lärlingar.
Sillfisket idkas med 9 så kallade vrakekar af 36 personer. Sjöfarten
har varit efter uppgift i tilltagande. Den idkades år 18-38 med fem fartyg
öfver 10 läster af tillhopa 109 svåra lästers drägtighet och med 4 fartyg
under 10 läster. Sistlidna år idkades den af 9 fartyg öfver 10 läster,
tillhopa dragande 221 svåra läster, och med 5 fartyg under 10 läster.
Staden eger ej stapelrätt, eger dock Nådigt tillstånd att från Bornholm
direkte införa och till samma ställe utföra vissa varor.
Stadens jord innehåller 306 tunnland och brukas af stadens invånare.
Christianstads Landskansli den 28 Juni 1844.
GEORG von ROSEN.
J. N. BRÅKENHIELM. C. KJELLANDER.
Femars-oerälteist frän Christianstads Län.
3
aBÅjr*3S
BEFALLA INGSH AF VANDES
UTI
Halmétius Lä«
TILL
EOIGL, MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1837, 1838, 1839, 1840 och 1841.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl■ Boktryckare.
§ t.
L änels gränsor hafva under den period som utgör föremål för denna
berättelse, icke undergått någon förändring; utan utgöres af Christianstads
Län å ena sidan samt Kattegatt och Östersjön å den andra. Ehuru mycken
tillgång på skog inom Länet icke finnes ejvar, bibehålles likväl den gamla
benämningen skogs-trakt, till hvilken räknas de härader, som närmast angränsa
Christianstads Län, och slättbyggd, den del, som tillgränsar hafvet.
Af sednare klassen anses Oxie, Skytts, Wemmenhögs, Ljumt/,, Herrestads,
Torna, Bara och Rönnebergs Härader, för de bördigaste, samt af den förra
Luggude, Onsjö, Harjagers, Färs och Frosta Härader för de mindre bördiga
andelar af Länet. Utom den så kallade Lödde ström, hvarest finnas anlagde
utmärkta qvarnverk, äro inga åar eller strömmar inora Länet, som
förtjena särskilt anmärkas och icke eller några insjöar, Ringsjön undantagen,
af betydenhet. Den enda bergshöjd inom Länet benämnes Romeleklint,
belägen i Weberöds socken af Torna Härad och hvilken utgrenar sig på
åtskillige håll i orten.
Åt Råå flygsandsplantering, utgörande en rymd af 514 tunneland,
deraf omkring 300 tunneland finnas vara med ganska stort och oräkneligt
antal träd planterade, har Hushållnings-Sällskapet i sednare tider egnat en
synnerlig uppmärksamhet och gjort så stora uppoffringar, som dess ringa
tillgång på medel kunnat medgifva. Svårigheten att inhängna planteringen
och freda den från okynne och åverkan af angränsande allmogen, har man
försökt lätta derigenom att närboende åboer inom sig utsett tillsyningsman,
hvilka haft understöd alt påräkna af Kronofogden i orten, som icke är aflägse
boende från planteringen. I hopp att Hushållnings-sällskapet, hädanefter
som hittills, fortfarande vårdar sig om denna, både för det allmänna och
Femärs-Berättelse fr. Malmöhus Latt,
enskilta, lika nyttiga, som prydliga plantering, förmodas denna i framtiden
vinna ändamålsenlig fullbordan.
§. 2.
Imievänarne.
Folkmängden inom Länet, som enligt förra Femårs-berattelsen utgjorde,
215,067 personer, uppgår nu mera, efter sistlidet års mantalslängder och
inlemnade förteckningar till:
å landet  194,599.
i städerne] 27,018
eller tillsammans .... 221,617.
Af dessa erlägga mantalspenningar:
å landet  99,609.
i städerne 15,711
och fria från mantalspennigar
äro å landet och i städerna 106,297.
Den tillökning folknummern således vunnit är i synnerhet att tillskrifva
det fredslugn och det skydd för allmänna farsoter, som innevånarne
under sednare fem åren njutit. Huruvida välmågan bland allmänheten
i samma proportion stigit, är mera svårt att afgöra. 1840 och 1841
årens missväxter hafva tillbakasatt jordbrukarne och medfört kännbara följder;
i synnerhet har den del af allmogen som nedsatt sig å allt för små
utklyfne eller afsöndrade jordstycken, haft svåraste känningen af missväxten.
Detta oaktadt fortgår likväl ännu sådane klyfningar och afsöndringar och
föranleda till tidiga giftermål och äfven till den här ofvan omnämnde folkökning.
Denna tillväxt vore mindre betänklig om inom Länet funnos någon
utvecklad industri eller lönande binäring, hvarmed denna allmoge,
som icke af jordbruk hämtar tillräcklig bergning, kunde sysselsättas. Vid
inträffande missväxtår blir alltså eländet här större än annorstädes och den
obesutne jordägaren får då kännbart erfara att dess jord och dess arbetskraft
sammanlagde icke förmå föda honom och dess omgifning. Denna
erfarenhet verkar ofta hos, honom förtviflan och deraf uppkommer lättja
och liknöjdhet, hvarpå icke sällan följa armod och brott. Utom dess mo
-
raliska olägenheter medföra jemväl hemmansklyfning och jordafsöndring i
oändeliga lotter, äfven i ekonomiskt hänseende, ganska många svårigheter
vid beräknandet och utgörandet af allmänna onera. Här linnes rusthåll, sönderstyckadt
i så små delar, att ingen af de nära otaliga åboerne, äga så
stort hus att rustningshästen deri kan inrymmas. Beräkningen af öfriga
onera och presLationer, såsom tionde, väglagning, utgifter till allmänna
byggnader och i synnerhet skjutsning är svår och hvad sisla pålagan beträffar,
mera omöjlig att utbekomma, emedan ingen af de så kallade åboerne
mägta underhålla ett till skjutsning dugligt kreatur. Välmågan hos åboen så
väl å större som mindre jordlotten vore likväl större om icke de i lyx och
lefnadssätt sökte likna slåndspersonsklassen, hvilken sednare i alla tider, kanske
sämre än allmogen, beräknar sina tillgångar och utgifter. I allmänhet
och i synnerhet hos slättboen, är folklynnet allvarsamt och något trögt,
med fast karaktär och fallenhet för arbete. Brännvinssupandet kan anses
vara i aftagande och sällan synes, vid allmänna samlingar, någon öfverlastad.
Sådant var jemväl förhållandet, äfven före nykterhetsföreningarnes
tillkomst. Att desse likväl bidragit till mera måttlighet är otvifvelaktigt
och för allmogen mera utpekat skammen att öfverlasta sig. Huruvida likväl
håg för sparsamhet hos allmogen härigenom pä samma gång blifvit
väckt, tilltror jag mig icke alt afgöra. Slätt-boen och den närmast städerna
boende allmogen, som tillförne nöjdt sig med sin sup, söker ersättning
för denna, uti kaffe, viner och andra mera dyrbara utländska drycker,
för hvilka esomoftast lagsökningar anställas, på grund af ganska dryga speceri-räkningar
från köpmansbodarne.
§ 3.
Näringarne.
Desse äro hufvudsakligen två, jordbruk och boskapsskötsel. I förra
Femårs-berättelsen omnämnde Hushållnings-sällskap, Förvaltnings-utskott,
Kontrakts-kommitléer och Pastorals-beredningar hafva uppoffrat en synnerlig
uppmärksamhet åt förenämde näringar, hvilka också under tiden vunnit
en betydlig förkofran. Det länge kända behofvet af en läro-anstalt inom
provinsen för dem, som ägna sig åt landtbruket, har med mera allvar blifvit
behjertadt och, för att kunna realisera denna idé, hafva Hushållnings
-
4
sällskaperna i Christianstads oell delta Län bildat så kallade Skånska Provinsens
Hushålls-förening, för hvilken stadgar upprättades 1839. Sålunda
förstärkte och med mera tillgång på medel, sågo Hushållnings-sällskaperna
sig i stånd att uppgöra handel om lämplig egendom för landbruks-skolans
bildande. I denna tidpunkt biel’ frälse-egendomen i mantal Orup, belägen
i Frosta härad och Gudmuntorps socken och i närheten af större egendomarne
Skarhult och Löberöd, fal. Dess läge i ungefära gränsen af slättlandet
och så kallade skogstrakten, var så mycket mera tjenligt, som utaf de
till egendomen hörande 201 tunne- 18 kappland jord, vore endast
43 tunneland uppodlade och återstående marken erbjöd ett ypperligt tillfälle
för landtbruks-elever att erhålla undervisning uti uppodling af oländiga
fält. Genom aktie-teckning bereddes tillgång till en del af köpeskillingen,
hvilken uppgick till 22,222 R:dr 10 sk. 8 r:st. B:ko. 1840 upprättades stadgar
för Jordbruks-institutet, i hvilka bestämdes undervisningen, arbets-ordningen,
villkoren för elevernas antagande, styrelsen och hushållningen vid
institutet. Den l:sla April 1840, efter det nödiga föreståndare och lärare
blifvit antagne, börjades undervisningen och 9 elever mottogos genast. Deras
antal har sedermera årligen tilltagit och nyttan af institutet, genom redan
kringspridde, från institutet utgångne rattare-elever, har försports, och
de husbönder, som erhållit eleverne i sin tjenst, hafva funnit sig med dem
synnerligen belåtne. De äro egentligen undervisade uti praktiska jordbruket
och huru jorden skall behandlas för att, i hvarje olika fall, lemna högsta
afkastningen. Arealen på Orup är i ekonomiskt hänseende något inskränkt,
för att lemna eleverna undervisning i den vidsträcktare landt-ekonomien;
dock meddelar Läraren äfven härutinnan underrättelser åt eleverna, i synnerhet
åt dem utaf ståndspersons-klassen. Institutets ledare hafva väl lieie
gånger funnit sig i brydsamheter i afseende på institutets pekuniära tillgångar,
men deruti rönt en betydlig lättnad genom det anslag med 1,000 R:dr
Banko årligen, som Eders Kongl. Maj:t allernådigst beviljat. Ännu och så
länge stället icke varit forsed t med för nyodlingsföretag tillräckliga byggnader,
hvilka förorsakat dryga utgifter, är penninge-förlägenheten icke håfven.
Hoppet att få bibehålla oförändrad t, om icke tillökat ofvannämnde
anslag, uLgör till stor del vilkoret för inrättningens bestånd. Vidsträckta
odlingar och i följd deraf nödige ansedda byggnader å stället, hafva icke
ännu, ehuru grödorna varit sällsynta och ovanligt gifvande, kunnat hembära
tillräcklig inkomst för utgifternas betäckande. Elevernas antal för närvarande
uppgår till 20, och 49 elever äro utexamierade från institutet. Detta
5
antal vore nära dubbelt om utrymme och andra lokala omständigheter medgåfvo
intagande af alla dem, som söka inträde vid institutet. De lärorika
föredömen institutet meddelat och den större uppmärksamhet Possessionaten
och öfrige ståndspersoner sjelfve ägna åt egendoras-förvaltning, hafva, i förening
med de tillfällen till fördelaktig afsättning, som uppkommit genom
åtskillige nya hamn-anläggningar och i följd deraf utvidgad handelsrörelse,
synbarligen upphjelpt jordbruket inom Länet och i synnerhet har åkerns
brukningssätt gjort ett betydligt steg framåt, genom odling af klöfver och
andra artiliciela foderväxter, hvilka nu mera, så väl vid herregården som
vid bondens hemman äro nästan allmänna och intagit sin rätta plats i cirkulationer
med sädes och rot-växter. Rågen, Länets hufvudsakliga vintersäde,
har under under våta åren 1840 och 1841 å åtskillige orter slagit
' O O
fel. Hvetes-odlingen, som är vanskelig, drifves icke ens till ortens eget behof,
och sällan utskeppas något deraf till andra orter. Korn deremot och
bafre utgöra ortens hufvudsakliga handels-artikel, i synnerhet tvåradiga kornet,
hvilket allt mer och mer uttränger det sexradiga, af orsak att det
trifves buttre, både på hård och lös jord, gifver mera afkastning både i
qvantitet och qvalitet, är mera efterfrågadt i handel och betalas högre. Den
förmodan att tvåradiga kornet skulle utsuga jorden allt för mycket och
lemna mindre tjenlig halm till utfordring, anses af kunnige och erfarne
jordbrukare ogrundadt. Rapsat och hvilbete-odlingen har, i synnerhet i
närheten af släderne, fortgått, dock har den förra minskats hos allmogen,
som icke kan undvara fodertillgång ecb för närvarande fortsattes odlingen
af hvitbeter i större skala endast i närheten af Landskrona, hvarest sockerberedning
af hvitbeter ännu pågår. Lin och hampa odlas betydligt i
skogstrakterne, men å slättlandet icke till innevånarnes behof, utan uppköpes
från andra orter. Odlingen af humle förekommer sällan. Polates-planterandet
fortgår med lika ihärdighet och synes vara i tilltagande, hvilket
kan tillskrifvas de i sednare åren å mångfalldiga ställen inrättade äng- och
konst-brännerier, hvarvid tillverkas en nära oerhörd qvantitet bränvin, i
synnerhet vid de trakter hvarest tillgång på eldbrand är meia ymnig.
Denna hantering har i allmänhet ansetts lönande och den fabriksmässiga
tillverkningen undanröjdt många af husbehofspannorne, hvilka icke anses
kunna tälla med de förra.
På det egentliga slättlandet återstår föga jord att odla; men i skogstrakten
och der belägna större egendomar hafva nya odlingar i större skala
6
fortgått. Ibland dessa egendomar må nämnas Marsvinsholm, Gedsholmen
Tjutegården, Zireköpinke, Svaluf, Axelvold, Börringe, Rögla, Öfveds Kloster
och Södertow, och hvilka odlingar, efter jordmånens mer eller mindre goda
Beskffenhet, lemnat ägarne nöjaktig afkastning. Desse, så väl som de odlingar,
hvilka till oräknelig mängd skett hos bönder och å mindre egendomar,
hafva tillkommit genom jordinnehafvarnes enskilta bekostnad och å lieie
ställen medelst aftappningar af kärr och uppbrytning af förut oländig mark.
Förbättrade modeller af åkerredskap af alla slag hafva blifvit kringspridde
dels ifrån jordbruks-institutet och dels ifrån andra ställen inom
Länet, hvarest fabriker för åkerbruks-redskap, blifvit inrättade, De flere
utlänningar, särdeles Tyskar, som inkommit i Länet i egenskap af jordägare,
egendomsförvaltare eller arrendatorer hafva äfven i någon roan bidragit till
jordbrukets förbättring och framvisat åtskillige nya gagneliga åkerbruksredskaper.
Om beloppet af den spannemål och det brännvin som uppköpes å och
utskeppas från fiskelägen saknas närmare besked; men enligt uppgifter från
tullkamrarne inom Länet äro från städernes hamnar och Trelleborgs köping
under sitförflutne fem åren utskeppade:
Till inrikes orter:
. . 218,587 tunnor spannemål
. . 184,418 dito
. . 240,937 dito
. . 218,487 dito
. . 172,165 dito.
Till Utrikes orter:
År 1837 . . . . 23,997 tunnor spannemål
„ 1838 .... 380 dito
„ 1839 .... 61,599 dito
„ 1840 .... 95,924 dito
„ 1841 .... 41,729 dito.
Endast till inrikes orter:
„ 1838 .
„ 1839 .
„ 1840 .
1841 .
År 1837  1,124,975 kannor brännvin
„ 1838  1,064,294 dito.
7
Ar 1839..... 1,254,773 kannor brännvin
„ 1840  1,617,512 dito
„ 1841
1,170,312 dito.
Ängs-odlingen har deremot under sednare åren icke vunnit särdeles
framgång, och ehuru några mindre öfver vattningar på ett och annat ställe
blifvit försökte, har, i anseende till den mindre skala, hvaruti företaget
skelt, resultatet icke blifvit anmäldt. Ängsmarken är i förhållande till öppna
åkerjorden ganska ringa, och som gamla ängen anses för mindre gifvande,
har den för det mästa blifvit uppvänd till åker, medelst plog- eller flåhaekning.
Häraf må man likväl icke sluta att hö-afkastningen blifvit mindre.
Införskrifningen af klöfver och andra gräsfrön, som för några år sedan
uppgick till 2 ä 3,000 &, stiger nu till flera hundra tusendetals af
hvilka det mesta utsås här i Länet och de gamla förut litet gifvande ängar
framstå såsom artificiella med förädlade växter till mångdubblade qvantiteter.
Häraf, och ehuru betesmarkerne jemväl förminskats i samma mån
som odlingen tilltagit, har häst- och boskapsskötseln, ortens andra hufvudnäring,
kunnat fortgå och lill och med varit i lilltagandé. Höga priser
så väl pä hästar som fäkreatur hafva varit en mäktig väckelse till pålägg och
uppfödande af kreatur. Få stuterier finnas å herregårdarne och hästafveln
är till betydlig del kommen i allmogens händer, hvartill förändringen af
Flyinge stuteri till Hingst-depot med ökadt antal hingstar, bidragit. Hågen
för uppfödande af haifbioJ- och helblod-hästar snarare af- än tilltager, emedan
dessa kreatur anses mindre passande för vårt kalla klimat och tyngre
arbete vid jordbruket, hvilket fordrar starkare och grofvare hästkreatur,
som, då tillgång saknas i orten, esomoftast iuförskrifvas från Danmark; dock
har man inom Torna härad anskaffat en clevelands-hingst af ovanlig storlek
och stark kroppsbyggnad, hvilken blifvit begagnad till en mängd stons
betäckande. Dock hafva, för häst-racernas förbättring, fullblods-hingstar blifvit
införskrifna oph icke mindre än 14 st. funnos år 1841 å särskildte ställen
inom Länef. De årliga kapplöpningarne vid Helsingborg och pris-utdelningen
för unghästar, tros äfven hafva väckt håg hos allmogen till
häst-a fvel.
Ej mindre å större egendomar, än äfven af allmogen socknevis, hafva
för hornboskaps-racernas förbättring tjurar och kor af utländske racer blifvit
införskrifne och man har allmänt funnit nyttan och behofvet af fort
-
8
planlandet af samma racer, hvilka bär trifvits väl, utan att tarfva annan
eller starkare utfodring än vanlige kreatur. Betydlig tillökning i antalet af
hällne kor har också förmärkts och mjölkhushållningen börjat å flera egendomar
att handhafvas på Ilollsteinsk method. Detta oaktadt införskrifves
ännu Norrländskt och Finskt smör och priserna derå hafva nästan alltjemt
varit höga, men man hoppas att ladugårds-produkterna framdeles skola så
tilltaga, att icke allenast ortens behof deraf skall fyllas, utan afsalu deraf
kunna ske till andra orter.
I anseende till vidsträckta odlingsföretag och deraf följande behof af
större antal drag-kreatur, har något betydligt afsalu af kreatur till främmande
orter icke kunnat ske; och priset å kött har nästan här i orten varit
lika högt som i hufvudstaden.
Får-afveln har under en längre tid förädlats, medelst införskrifning af
fina elektoral-får. Desse hafva dock funnits mindre passande för orten och
införskrifning skett af gröfre och lång-ulliga får från England, dem allmogen
i synnerhet omtyckt, såsom mera ullrika och för fuktiga klimatet passande.
Å Börringe egendom har schäfferiet blifvit utvigadt och fårens antal
derstädes uppgifves uppgå till icke mindre än 3,000. Qvantileterna af
till å årliga ullmarknaderna här i staden, synas väl vara något förminskade,
men orsaken härtill vill man tillskrifva dels nedläggningen af schäfferierna
vid Skillinge och Bollerup inom Christianstads Län, dels ock den omständighet,
alt åtskillige schäfleri-ägaie på förhand bortsluta sitt ull-parti och
afsändt det till annor ort. Hufvudsakliga orsaken lärer likväl varaden, att
endast 2 å 3 köpare infinna sig i Malmö och hvilka förut öfverenskommit
om ett, mot Possessionaternes beräkning, nedtryckt pris. Huruvida de vid
sista Riksdag vidtagne åtgärder, alt tillhandahålla vederbörande uil-magazin
och ull-sorterare, i framtiden bidraga till ullproduktionen och afsättningen
är ännu för tidigt att bedöma, emedan de icke varit hittills nog kände
alt tillitas.
Ett Bolag, som förenat sig om en kard- och kamulls-machin, har väl
här i staden varit bildadt, men nu mera blifvit upplöst, emedan handteringen
icke ansågs lönande.
Innan jag afslutar afhandlingen om ortens hufvudnäiingar, jordbruk och
boskaps
-
9
boskapsskötsel, anser jag mig icke böra lemna obemärkt den uppmuntran
Kongl. Hushållnings-sällskapet, så vidt dess små tillgångar medgifva, lemnar
åt desse näringar, medelst utdelningar af priser vid täflings-plöjningar, anställde
å åtskiilige delar i Länet och för uppfödandet och framvisandet af
bästa kreatur; hvilka priser i icke ringa mån bidraga till näringarnes upplijelpande.
Såsom förtjent att jemväl anmärkas, är ett berömvärdt företag
under benämning af Skabersjö gille tillkommit, och hvilket den 9 Juni
hvarje år firas, under godsägarens styrelse med biträde af en del godsets
åboer och hvarvid utdelas, på godsägarens bekostnad, särskilta belöningar
till skolbarnen för läsning och skrifning, till äldre af godsets underhafvande
för den bästa spånad och väfnad, för odlingar, produktion af den renaste
och vigtigaste spannemålen, uppfödd god häst- och horn-boskap, fåroch
svin-kreatur, förfärdigad åker-redskap och trädplanteringar. Härförutan
hafva inom Wemmenhögs härad å Jordberga egendom täflings-plöjningar
jemväl blifvit anställde och priser årligen utdelats, samt inom Färs härad
en förening bildats, hvilken å Öfveds Klosters egendom viss tid årligen äfven
låter anställa enahanda plöjningar och så väl härvid, som vid en på
samma gång förekommande exposition af häst- och fäkreatur, priser och belöningar
tilldelas dem, som deraf göra sig förtjente. Om desse belöningar
tällås och hafva de redan i många afseenden hemburit till stiftaren tillfredsställande
frukter.
Skolarne.
Å norra delen af Länet, som egentligen räknas För skogsbygd, äro laga
skiften dels afslutade och dels under verkställighet. I samma mån desse
fortgå och skiftesägarne tillträda nya planerne, afverkas skogen, utan att någon
återplantering å sådane ställen ännu blifvit påtänkt. Uppmaningar och
råd emot ett dylikt hushållssätt har Hushållnings-sällskapet vid sina årliga
sammanträden meddelat och, genom spridandet af den genom Eders Kongl,
Maj:ts Nådiga föranstaltande utgifna handbok rörande hushållningen, sökt
främja en bättre skogsplantering; men några verkningar häraf hafva ännu icke
visat sig i skogstrakten; hvaremot dessa blifvit mera märkbara å slältlandet,
hvarest, i synnerhet vid de större egendomarne, dit Forstman så väl från
Dannemark, som Tyskland, till skogarnes uppmätning, taxering och systematiska
behandling, blifvit införskrifne. Allmogen å slättbygden planterar
sällan annan skog än pilträd i skillnads-linierne, af hvilka träd hemtas dels
le mars-Berättelse fr. Malmöhus Län. 2
10
bränsle och dels vidjer till taktäckning. Byggnads-materialier af fur och
gran inköpas dels i sjöstäderna och dels af ankommande försäljare från Smålands
eller Christianstads Län. Tili fällning af träd nyttjas vid herregårdarne
sågar; men de hit ankomne exemplaren sågar från Nyby bruk hafva
icke blifvit begagnade af den anledning alt de anses för korta till fällning
af den större ek- och bokskog, hvilken är allmännast här i orten. Nå<na
sågverk finnas visserligen inom Länet, men afverkningen dervid inskränker
sig till några mindre betydliga partier af ek- och bok-plankor samt stolpar
till korsverkshusen. Dessa äro de allmännaste i orten och byggnadssättet
bar under sednare åren icke undergått någon synnerlig förändring, utom
det, att allmogen å få ställen börjat uppföra byggnader med så kallade råsten,
den allmogen sjelf tillverkar. En större brist på skog till eldbrand
ersättes af ännu tillräcklig tillgång på torf, som nästan i alla delar af Länet
allmänt gagnas, i synnerhet å de orter, för hvilka stenkol icke med beqvämlighet
kunna åtkommas.
Stenkolsgrufvan vid Höganäs anses under sednare fem åren hafva haft
mera afsättning än tillförene, dels derigenom att stenkolen blifvit använde
till flere ångfartyg, dels derigenom att större reqvisitioner af eldfast tegel,
erbjudit tillfället till denna fabrikations bedrifvande i vidsträcktare skala än
hittills skett. Utgifterna vid stenkolsbrytningen i en sumpig och vattensjuk
trakt äro likväl allt för kännbara, och, om icke företaget understöddes af
enskilta välviljan, skulle denna nyttiga och nära oumbärliga inrättning icke
kunna äga bestånd. Gamla opinionen om Svenska stenkolens mindre godhet
i jemförelse med Engelska kolstybben är fortfarande; dock hoppas man att
genom eldfasta lerans bearbetning och förtjensten deraf, afven hädanefter
kunna fortsätta stenkolsbrytningen. Fabrikationen af lerkärl fortgår i större
skala och afsättningen är temligen liflig.
Fabriker å landet.
Tabellen visar antalet af dessa och personer som dervid hafva sysselsättning.
Tillverkningsvärdet för samtlige har, under förlidet år, utgjort
59,174 R:dr Banko, och någon synnerlig förändring under sednare 5 åren
är ej att anmärka.
Bi-näringar. På slättlandet finnas nästan inga andra än brännvinsbränningen
och fiske vid sjökusterna. Från skogstrakterna afsättas trädvaror,
färdiggjord vagnredskap och väfnader, för hvilka skogsboen vanligtvis till
-
11
byter sig spannemål. Jagt och djurfång idkas föga och sillfisket har, särdeles
de sednare åren, i belydlig män aftagit. Brännvins-bränningen deremot,
tillvägabragd med de många tillkomne ång- och konst-pannor, synes hafva
fått en ökad fart, och om än den inbringar någon båtnad för fabrikanten,
är den dock för menskligheten mindre gagnelig.
§ 4.
Kammar-Vzrk.
Hemmans-klyfningen är, som jag förut nämnt, i tilltagande, hvartill
fortsatta reduktioner af de åtskillige herregårdar underlagde gods i sin mån
jemväl bidraga.
Sedan sista Femårsberättelsen afgafs, hafva /4 mantal Krono-rusthåll
och 1 mantal Kronohemman blifvit köpte till skatte, men någon förmedling
eller vidare förändring af hemman har icke ägt rum.
Tullmjöl-qvarnarnes antal, uppgående till 329 st. med 451 par stenar,
liar ökats till 359 st. med 513 par stenar.
Stats-bidrag.
Enligt förra Femårs-berättelsen utgjorde desse 856,171 R:dr 44 sk. 9 r:st.
Banko. De uppgå nu till 855,219 R:dr 20 sk. 8 r:st. Orsaken till minskningen
uppkommer deraf, att Lagmans-räntan och bevillning af arrendatorer
upphört och att inantals-penningar och personella bevillningen blifvit
nedsatte.
Då den förmögnares egendom särskilt beskattas, anses de personela
skydds-afgifter, hvilka visserligen drabba den fattige till lika belopp som
den rike, icke vara obilliga, hvaremot de afdrag, som, under namn af
bevillning, ske å tjenstemäns vanligen knappa löner och arfvoden, äro för
dem mera tryckande. Uppbörden af krono-utskylder försiggår med mera
ordentlighet och mera lättnad, så länge böter äga rum för den som åsidosätter
att i behörig tid erlägga sin skatt. Bland de tyngre utskylder sorn
vidlåda jordbruket, räknas vanligen tionden, i synnerhet dea som är före
-
12
nåd med forslings-skyldighet, hvarigenom lösnings-priset mer än billigt
stesras.
o
Af Jordeboks-räntan äro anslagne till boställs-, rusthålls- och augmentshemman
vid Skånska Kongl. Hussar- och Dragon-regementerne:
Indeld ränta *  28,358:40. 8.
421 tunnor 26 kappar Krono-tionde-spannemål
efie*' krono-värdet 36 sk. tunnan  316:17. 3.
Summa B:ko R:dr 26,61b: 9. 11.
Knekte-rote-frihets-medel utbetalas endast af städerna för den dertill
lydande och till hemmantal uppskattade jord.
Politie. Uti detta Län äro, till ordningens vidmakthållande, ej andra
allmänna anstalter vidtagne, än som lag, författningar och instruktioner ålägga
vederbörande tjenstemän. 5 Kronofogdar, 25 Krono-länsmän , 2
Landsfiskaler och Stad sfiska ler i städerna hafva hittills kunnat handhafva
polisen, och uppfyllt sitt kall, så vidt oordningar på förhand kunnat förekommas.
De anstalter, som härmed hafva sammanhang, äro fängelser och
korrektionshus.
Länshäktet här i staden, som utgöres af sex rum, är både för inskränkt
till utrymmet och till läget ännu mera olämpligt, emedan desse rum äro
placerade i samma byggnader som korrektions- och fästnings-rummen, derigenom
en ständig kommunikation med läns- och fästnings-fångar beredes
och är omöjlig att förekomma. Något särskilt rum för dem som skola afstrafFas
med vatten och bröd finnes ej att tillgå, utan har man hittills fått
begagna platser härtill utaf fästnrngsrummen. Ledamöter af Kongl. Fångstyrelsen,
som årligen besöka stället, äfvensom Rikets Ständers Justitije-Ombudsman
vid sin härvaro, hafva tagit kännedom om förhållandet, hvilket är
enahanda med Landskrona länsfängele. Behofvet att anskaffa andra häkten,
konstruerade på annat sätt och skiljde från fästnings- och korrektionshus
är således af högsta nöden påkalladt. Häradshäkten underhållas i ett
vanligt skick, hvilket likväl icke är svarande mot ändamålet, enär utrymmet
är inskränkt och inredningen är olämplig, i anseende dertill att alla
slags fångar, vid inqvartering, mäste sammanblandas. Förekommandet af
dessa olägenheter har sig likväl icke så lätt, emedan allmänheten påstår sig
13
icke vara skyldig af egna medel nedrifva och ombygga en i öfrigt stark och
grundmurad byggnad. Hvarje stad är jemväl försedd med häkte och äro
desse icke synnerligen bättre inrättade än häradshäkten, med undantag af
staden Lund, som i sednare åren uppfört ett ändamålsenligt fängelse.
Bland den stora folkmängd Länet har och i anseende till bristen på
binäringar, är det naturligt att lösdrifveri och försvarslöshet äga rum och
vidlåda i synnerhet vissa orter. Afskedade personer från de flera existerande
eller indragne värfvade Regementen och deras afkomlingar utgöra största
antalet af kringvandrande och kunna sällan förmås att, på annat sätt
än medelst tiggeri bereda sig näring. De öka tiggareskaran från andra
orter och Länet besväras deraf allt i den mån som samma orter lida missväxt.
I flera församlingar vidtagen åtgärd, att icke meddela allmoser åt
andra än socknens fattige, har visat sig ganska verksam, och skulle blifva
ännu meia välgörande, om den allmännare blefve antagen. Fattigförsörjningen
tillgår på det sätt, att antingen socknafne gemensamt eller ock
hvarje by för sig underhålla sine fattige. Huru denna försörjning handhafves,
ankommer till stor del på den omtanka och nit socknens presterskap
deråt egna. Bristen på husbyggnad och eldbrand lägga svåra hinder i vägen
för att, som sig bör, herbergera och sköta de arma. Tvister och
rättegångar, dels församlingarne emellan, dels ock emellan de fattige å ena
och församlingen å andra sidan, förekomma nästan dagligen hos Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som jemväl för icke längesedan, måste
afgöra den oförväntade frågan, huruvida en tjenstgörande soldat skulle vara
berättigad inflytta i den församling, inom hvilken han hade större delen
af sin rote och från hvilken han, i anseende lill sysselsättning å annor ort,
lefvat skiljd. Sådane mer och mindre rimliga tvistigheter föranleda till de
medellösas betryck och mångfalldiga bekymmer och besvär för denna auktoritet,
som har att dem afhjelpa. Säkraste vägen att förekomma lättja och
lösdrifveri vore bildandet af en anstalt antingen för Länet gemensamt eller
för särskilta delar i hvilken kunde insättas kringstrykande personer och deras
afkomlingar, för att derstädes till viss tid invänjas till arbete och sedlighet.
Fängelser och korrektionshus äro uppfyllda med brottslingar, ibland
hvilka det icke vore förnuftsenligt alt inspärra en äldre eller yngre person,
som emot samhälls-lagarne icke vidare för brutit sig än att den fortsätter ett
från barndomen och, i sällskap med föräldrarne, invandt lättjofullt kringdrifvande.
Så vidt dess utrymme och tillgångar medgifva mottager rädd
-
14
ningsanstalten i Råby vilseförda och vanartiga gossebarn1, hvilkas antal för
närvarande uppgå till 14. Vid denna anstalt få barnen, jemte moralisk
bildning, jemväl lägga hand vid inrättningens åkerbruk och trädgårdsskötsel
och sysselsättas öfriga delen af året med hvarjehanda handarbeten, såsom
kardor, fogelburar, korgar, råttfällor m. m., hvilka säljas för inrättningens
räkning och hvarigenom barnen göras bekanta med skyldigheten att i
någon mån bidraga till sin egen försörjning. Under uppsigt af en direktion
bestående af 12 ledamöter, ibland hvilka Landshöfdingen i Länet,
stiftets Biskop och stora Råby församlings Kyrkoherde äro sjelfskrifne, handliafves
räddnings-anstalten, hvarvid finnes en styresman, en lärare, en trädgårdsmästare,
en kard- och en korg-makare. Trenne elever hafva redan
från inrättningen utgått och gifvit hopp om att fortsätta sin lefnadshana i
den goda riktning den vid inrättningen fått. Enskilta välgörenheten har
bildadt och framgent underhåller denna anstalt, i afseende på hvilken icke
mera är att önska, än att den kunde lill utrymme och verkningskrets blifya
vidsträktare.
Skolor och undervisningsverket på landsbjggden j äro å slättbyggden
fasta och finnas i nästan hvarje församling. I några församlingar
i skogstrakterne äger väl ännu den ambulatoriska undervisningen
rum; men äfven å desse orter är att förvänta förändring i detta afseende i
följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga Stadga den 18 Juni 1842. Sedan verkningarne
af detta stadgande hunnit att i någon betydligare mån utveckla
sig, vill jag i nästa Femårsberättelse närmare redogöra angående läroanstalterna
å landet, uti hvilka någon synnerlig ändring icke inträffat sedan förra
Femårsberättelsen afgafs.
Nu som tillförene skötes hälsovården inom Länet af två provincialläkare
och de flere Regements- och hataljons-läkare, samt i städerne af nödigt
antal stads-läkare. Färs och Frosta härader äro de orter inom Länet
för hvilka särskilt läkare vore nödig, emedan de äro mera aflägse ifrån
städer och ifrån andre läkares station. Behofvet af en läkare i samma
härader är å vederbörlig ort framstäldt och anslag till en extra provincialläkare
är att förvänta, när tillgångarne sådant medgifva. Någon allmän
farsot har under sednare femårs-perioden icke inträffat och det förtroende
och tillit allmänheten haft för Lasarettet och Kurhuset i Lund fortfar
oförändradt. Så väl dervid anställde läkare som direktionen ägna all
15
möjlig uppmärksamhet för denna inrättning, som likväl i anseende till
utrymmet är något inskränkt för detta folkrika Län. Utvidgning af denna
anstalt vore önskvärd och af behofvet nästan påkallad.
Hälsobrunnarne vid Ramlösa och Helsingborg och äfven den i sednare
tider vid hemmanet Gullåkra i närheten af Lund uppfundne hälsokälla, besökas
årligen nu som tillförene. Någon minskning uti brunsgästernas antal
har i sednare åren likväl förmärkts och orsaken härtill vill man hemta af
de lättade kommunikationer med utlandet, till hvilket resor nu mera kunna
företagas både hastigare och för bättre priser än i fordna tider. Antalet
af fattige vid Ramlösa hälsobrunn synes, tyvärr, icke vara i aftagande. Så
långt tillgångarne medgifva, erhålla de fri läkarevård, underhåll och bad,
af räntan för den fond Högstsalig Hans Majrt Konung Carl XIV Johan till
detta ändamål donerat.
Under ledning af en utmärkt Syssloman med biträde af en anställd
läkare handhafves Central-dårhus-inrättningen här i staden i samma goda
skick nu som tillförene. Hjonens antal utgöra för närvarande 220, och sedan
tillbyggnaden nu mera blifvit färdig, äro hjonen bättre logerade än tillförene.
Dock torde vidare tillökning i byggnaderne vara behöflig. Serafiraer-Ordens-Gillet
hitsänder årligen 3,000 R:dr B:ko att, såsom uppfostringshjelp
till fattiga barn i Länet utdelas, hvilken utdelning, jemte den från
Carl Johans pensionskassa, till behöfvande afskedade soldater af båda Skånska
Infanteri-Regementerne, har ett välgörande inflytande på barn-uppfostran
inom medellösa klassen. Sistnämnde kassa handhafves af dertill utsedde
direktörer. Revision vidtages årligen. Befarad nedsättning i räntan har
icke ägt rum och utdelningen har, i följd deraf, i vanlig ordning kunnat
fortgå.
Provinsens 3:ne låne-anstalter: Riks-Bankens Låne-kontor här i staden,
Skånska Hypotheks-föreningen och Privat-banken i Ystad, hvilkas utlåningssumraa
utgjorde år 1841 tillsammans ungefär 4,000,000 R:dr, underlätta
penninge-omsältningarne till betydlig vinst för rörelsen, som dessutom upphjelpes
af lån ur Sparbankerna i Länet och Skånska städernas Brandförsäkrings-fond.
Denna sednare, jemte sparbankerna, hade tillsammans under
nämnde år ett rörelse-kapital, uppgående till omkring en half million R:dr.
Med skäl kunde man vänta att någon klagan öfver penninge-brist icke skulle
förspörjas, men under missväxt-år, eller då spannemålen måste afyltras till
16
elt nedtryckt pris, är här i orten lika stor penninge-brist som annorstädes,
i synnerhet är forlägenheten störst hos dem, sorn under goda år ingått uti
stegrade och mindre väl beräknade fastighetsköp och arrenden. Privatbanken
i Ystad har, under sednare femårs-perioden, erhållit ny oktroj och
sparbanker äro inrättade å landet vid Höganäs stenkolsgruva och inom
Färs härad, och äfven dessa banker fortfara att vara starkt anlitade af insaltare
och låntagare. Att alla desse låneanstalter bidraga till upphjelpandet
af näringarne är otvifvelaktigt; men lika säkert är ock att diskontlånen
äro svåra för jordbrukaren alt reglera och ofta föranleda till hans
förfall.
Bland de mäst tryckande onera för jordbruket, som fordrar alla sorters
arbetskrafter, anses väglagning och skjutsning. Att döma af vägarnes
usla beskaffenhet skulle man kunna tro att väghållningen å flere orter försummades.
Förhållandet är likväl annorlunda. Milliontals lass grus utföras
årligen på vägarne, men då underlagret består af leia, hvilken af nägia
timmars regn upplöses och så kallade qvicksänken uppkomma, nedsjunker
gruset, efter hvilket, då vägen upptorkar, minsta spår ej finnes. I sednare
lider, och genom årligt påförande af sten, har raan ändtligen hunnit så långt,
att resande alla årstider kunna framkomma, utan att med kreatur och lass
fastna; men af detta lagningssätt blir lik väl vägen ständigt ojemn och obeqväm
att färdas. Inseende dessa svårigheter så väl för resande, som väghållningsskyldige,
har jag varit betänkt på en framställning till de sistnämnde, rörande
förbättring af den svåra vägsträckan emellan staden Lund och Hurfva
gästgifvaregård, till hvilken framställning jag hämtade anledning af flikets
Ständers, vid sista Riksdag, medgifne anslag af en summa till fond och biträde
för väg-anläggningar. Styrelsen öfver allmänna väg och vattenbyggnader
hade låtit, genom vederbörande Distrikt-chef, undersöka vägens beskaffenhet,
och funnit att den icke annorlunda än genom makadamisering
kunde upphjelpas och hvartill kostnaden ansetts uppgå till 88,678 R:dr 34
sk. Banko. Vid derefter hällne sammanträden hafva Lunds stads innevånare
bestämt, samt Torna och Frosta häraders väghållningsskyldige mer och
mindre enhälligt beslutat verkställigheten af vägförbältringen, mot villkor
att -|-delar af förslagssumman erhöllos af allmänna medel. Sedan kartor
och handlingar i delta ärende genom Styrelsen öfver väg- och vattenbyggnader
blifvit insände till Eders Kongl. Maj:t, har Styrelsen erhållit Nådig
befali
-
17
befallning, alt, enär nu återstående tillgångar icke medgåfvo alt anvisa de
-|-delarne af förslagssumman på stals-anslaget, taga samma andelar i beräkning
i det sammmandrag å till allmänna arbeten erforderlige anslag, som
borde Eders Kongl. Maj:t underställas, lill grund för afgifvande af Nådig
proposition lill Rikets näst sammanträdande Ständer. Med underdånig tacksamhet
hafva Länets innevånare mottagit underrättelse om detta Eders
Kongl. Majlis Nådiga tillgörande och hysa det hoppj att både Regering och
Ständer behjeitu ej mindre de svårigheter resande på en usel och djup väg
hafva att bekämpa, än äfven de mödor och arbeten väghållningss-skyldige
nästan fruktlöst nedlägga å en så beskaffad väg, samt slutligen den obehaglighet
Läns-slyrelse och Krono-betjening ständigt orältmäligt få vidkännas.
Under sednare femårs-perioden hafva vägdelningar försiggått och vunnit fastställelse
å en del inom I uggude härad och alla allmänna vägar inom Oxie,
Skytts samt Herrestads härader.
Skjutsningen utgöres nu som tillförene af anslagne reserv-hemman och
å några ställen jemväl af hållskjuts. Denne sistnämnde söker man så småningom
att indraga, emot förstärkningar af reserv-lag och billig ersättning
till detsamma för ökadt skjutsningsbevär. Vid Dahlby gästgifveri är hållskjuts,
under den sednare femårs-perioden, afskaffad och frågor om indragning
af samma skjuts vid andra gästgifvaregårdar äro väckta, men ännu icke
afslutade. Öfverallt och i synnerhet å slättbygden, hvarest, som förut
blifvit nämnt, åkerbruket gör anspråk på alla arbetskrafter, vore man sinnad
att upplåta skjutsningen lill entreprenörer, eller ock att diligencer och
forvagnar inrättades; men som vägarne, i synnerhet vissa årstider, befinnas
i uselt skick, tror jag icke att skjutsning kan utgöras annorlunda än som nu
sker. Angeläget är alltså, att vägförbättringar påtänkas innan någon lämplig
och varaktig ändring i skjulsväsendet är att förvänta.
Posthemman inom Länet finnas icke, utan endast postförare, hvilka allmänneligen
klaga öfver den ringa lega dem tilldelas, helst de, om än vägarne
äro svåra, nu mera alltid äro skyldige att, jemte post-väskan, skjutsa
åtföljande postiljon. I förra tider, och då ridhäst fick begagnas, voro klagomålen
mera sällsporda.
Större eller mera märkbara eldsvådor hafva icke å landet inträffat, och
sanktionerade Brandslods-förordningar finnas inom alla härader.
Femärs-Berättelse Jr, Malmohus Län, 3
18
Någon ny marknad har icke tillkommit och de årliga vid Hörby, Trelleborg,
Annelöf och Skurup hållas i vanlig ordning.
§ 5.
Städer.
Malmö. Stadens folkmängd, hvartill jemväl räknas garnisonen, utgör
för närvarande 9,862 personer, af hvilka 5,542 äro mantalsskrifne. Folknummern
har således ökat sig med icke mindre än 738 personer sedan sista
Femårs-berrältelsen afgafs. Orsaken till ökningen vill man hämla till
någon del från tillkomsten af flere fabriker och manufakturier, hvilka jemväl
föranlett till införskrifning af ålskillige utlänningar, dels ock har man
ansett arbetande klassens fortfarande böjelse att ingå i tidiga äktenskap, utan
all beräkning af möjligheten att försörja sig och de sina, bidraga till
folkökningen. Handel och sjöfart, vanliga handtverks-yrken, fabriker och
jordbruk utgöra stadens innevånares allmänna näringsfång. Den inrikes handeln
omfattar förnämligast provinsens produkter af spanneroåi och brännvin,
hvilka härifrån försändas till Slockholm, Bohus län, Hallands, Blekinge och
norra orterna; hvaremot hitföres jern, tjära, limmer, bräder och ved. Utrikes
handeln från produktions-orterne direkte inskränker sig till import af
salt, vin, stenkol, sill, torr fisk, tran, olja, lin och hampa; hvaremot kolonial-
och manufaktur-varor, jemte specerier, för det mesta hämtas från Köpenhamn
och Lubeck, samt tobaksblader och stjelk från Bremen. Till utrikes
orter exporteras, särdeles vissa år, såsom under förra och detta, betydliga
partier spannemål och frövaror, samt i mindre qvantiteter jern, spik,
tjära, beck och bräder, hitkomne från andra inrikes orter, jemte kreatursben
och oljekakor. Handeln och sjöfarten så väl på ut- som inrikes orter,
som af redan anförde skäl ett och annat af de sednare åren varit snart afbruten,
bar emot slutet af det sistförflutna och vid första öppet vatten under
innevarande år återtagit sitt förra lif, hvilket likväl icke torde kunna
påräknas såsom fortfarande, med afseende å de utvidgade handels-rätligheter
Trelleborgs by skall hafva erhållit, genom dess förklarande för en af stad
oberoende köping.
För det närvarande finnas i staden burskaps-ägande 75 handlande, 8
19
hökeri-handlande, 2 skeppsklarerare och 2 mäklare. Antalet af stadens fartyg
var vid sista Femårsberättelsens afgifvande 44 st., med ett lästetal af
1,591 Oaktadt, under tiden, flera af dessa fartyg förolyckats, utgör
antalet ännu 48 st., till ett lästetal af 1,853-^ö, deribland befinna sig numera
flere af större drägtighet och 2:ne ångfartyg, det ena af 70 och det
andra af 20 hästars kraft. Med dessa underhålles liflig kommunikation med
Köpenhamn och det större ångfartyget besöker tillika reguliert hvarje vecka
Lubeck, och är för närvarande det enda ångfartyg som uppehåller kommunikationen
deremellan och Köpenhamn, hvarigenom icke obetydlig fraklförtjenst
uppkommer. År 1842 lopp af stapeln det första här på stället byggda
fartyg, en skonert af omkring 70 lästers drägtighet.
Både handeln och sjöfarten hafva vunnit mycken lättnad och beqvämlighet
genom det under sistförflutne qvinqvennium utförde storartade arbete,
medelst den i fordna tider utan anseende varande hamnens utvidgande,
förseende med stenquaier och fördjupning, så att ända till 12 å 14 fot
djupgående fartyg nu mera upplöpa ända till staden och Tullpackhuset.
Af de skäl, som i sista Femårs-berättelsen finnas utvecklade, fortfar
ännu handtverkarnes svaga belägenhet. Deras och öfrige närings-idkares antal
uppgifves till: 3 bleckslagare, 3 bokbindare, 1 bundtmakare, 3 garfvare,
1 sämskmakare, 5 timmermästare, 7 tunnbindare, 4 vagnmakare, 1 badare,
13 bagare, 2 barberare, 1 bokhandlare, 2 boktryckare, 1 brandmästare, 20
bryggare, 20 krögare, 2 konditorer, 2 gästgifvare, 1 korgmakare, 3 glasmästare,
3 guld- och silfverarbetare, 4 gördelmakare, 2 handskmakare, 3 hattmakare,
6 hofslagare, 3 kakelugnsmakare, 2 kammakare, 4 klensmeder, 5
kopparslagare, 4 murmästare, 7 målare, 1 perukmakare, 3 repslagare, 5 sadelmakare,
1 segelsömmare, 3 sockerbagare, 19 skomakare, 14 skräddare, 8
snickare, 6 svarfvare, 1 hästqvarus-möllare, 12 andra möllare, 1 pumpmakare,
17 skeppare, 15 slagtare, 1 stentryckare, 1 schweitzer-pastej-bagare,
2 traktörer och 1 värdshusidkare.
Följande fabriker finnas:
1 Tobaksfabrik med 136 arbetare och 65,737 R:dr tillverkningsvärde.
1 Bandfabrik med 2 dito och 233 —- dito.
2 Klädesfabrik med 22 dito och 8,975 — dito.
1 Cichoriefabrik med 17 ditö och 23,958 — dito.
20
4 Färgerier med 11 arbetare och 2,299 R:dr uppgifven arbetslön.
2 Garfveriet’ för beredning af läder på
engelska sättet med 11 arbetare och 23,669 R:dr tillverkningsvärde.
1 Jerngjuteri med 42 dito och 28,200 — dito.
1 Kortfabrik med 8 dito oell 2,886 — dito.
1 Ljus-stöperi med 3 dito och 600 — dito.
1 Mechanisk verkstad m. 17 dito och 6,400 — dito.
1 Nålfabrik med 1 dito och 350 — dito.
1 Oljeslageri med 5 dito och 12,400 —- dito.
1 Repslageri med 8 dito och 3,443 — diLo.
1 Sirupsfabrik för bearbetande af potatis
med  200 — dito.
1 Sockerbruk med 13 arbetare och 25,917 — dito.
1 Stärkelsebruk med 3 dito och 1,800 — dito.
1 Såpebruk med  3,400 — dito.
^ petfabrik med ...... 500 R:dr uppgifven arbetslön.
1 Tvålfabrik med  500 — tillverkningsvärde.
3 Urfabriker med 10 arbetare och 1,151 — dito.
1 Vagnfabrik med 8 dito och 2,200 — dito.
2 Ätlicke-bryggerier med  374 — dito.
Af desse uppgifter vill det synas, som om hågen för anläggande och
bedrifvande af fabriker vore i tilltagande. Tobaks- och cichorie-fabrikerne
hafva i synnerhet vunnit förkofran och ett jerngjuteri med mechanisk verkstad
liar tillvunnit sig allmänhetens rättmätiga uppmärksamhet. Ett mechaniskt
spinneri har blifvit nedlagdt, äfvensom tillverkningen af hvitbetssocker
vid 2:ne sockerbruk under sednare femål s-perioden både tillkommit
och afstannat. En fabrik för tillverkning af friktions-tändstickor är aniand
och en annan sådan, beräknad på export till främmande länder, är redan
privilegierad. En strump-fabrik i större skala är under anläggning och e«
handskmakare-verkslad i den mån utvidgad att den med en större fabrik
kan jemföra?. Ett bryggeri af vidstäckt omfattning för tillverkning af så
kalladt Beyerskt öl och dricka är anlagdt å stads-egendomen Möllevången.
Bland innevånarnes binäring må nämnas jordbruket, som kanske hår,
mer än annorstädes, tillvunnit sig uppmärksamhet. Utom vanliga odlingen
af säd, potatis och hvarjehanda foderväxter, har under sednare fjvinejvenni
-
21
um i större mängd planterats eichorn och hvitbetor. Sistnämnde odling
har likväl afstannat, efter det sockerbruken blifvit nedlagde och mången så
väl jordbrukare, som meddellös arbetare, gått miste om en påräknad säker
förtjenst. Trägårdsskötseln drifves nu som tillförne af förstads-åboer, som
förse både denna och andra orter med trägårdsväxter. För dem som äga
ett mera utvidgadt jordbruk har odlingen af raps varit möjlig och de fleste
åren hemburit lönande skördar. Uppdragandet af mulbärs-plantor och silkesodling
har äfven utgjort en enskilt mans spekulation och lemnat tillfredsställande
resultater.
Allmänna undervisningsverkena äro:
l:o En högre lärdomsskola med 2:ne Apologislklasser.
2:o En Vexelundervisnings-skola för fattige barn, utom en mindre
skola för samma ändamål.
3:o En flick-skola, som bär namn af Josephinas slöjdskola och af Hennes
Maj:l Drottningen njuter årligt undelstöd och hvarest fattiga flickor
handledas uti läsning, skrifning och vanliga fruntimmersarbeten.
4:o En Borgare-skola, der handtverksgesäller och läi lingar en söckendagsafton
i hvarje vecka undervisas i innanläsning, skrifning och räkning,
geografi, historia och teckning.
En särskild skolstyrelse är vald för tillvägabringande af en ytterligare
folk-skola, uti hvilken skola inrymmas alla de barn, som äro inora skolåldern
och icke. i saknad af plats, kunnat mottagas till undervisning uti förut
Varande skolor.
Under sednare femårs-perioden har tillkommit en fullständig navigations-skola
på statens bekostnad med undantag af en prydlig och rymlig
lokal, den staden, understödd af en enskilt mans betydliga tillskott, anskaffat.
Försedd med förljenstfulla lärare, lemnar skolan de mäst grundade
förhoppningar att uppfylla sin béslämmelse, att vetenskapligt bilda öfver-och
under-befäl för handelsflottan. Tvenne läs-år äro endast förflutne sedan
undervisningen tog sin början och synes omfattas med allmänt förtroende
samt hafva gifvit mera håg för sjömanna-yrket i cn vetenskaplig riktning.
Genom allmän välgörenhet har under sistförflutna året en småbarns
-
22
skola blifvit bildad, der omkring IOO barn från 3 till 7 års ålder njuta
vård och undervisning.
Fattigvårdens lokaler och anstalter hafva icke undergått någon förändring
och få samhällen i Länet hafva gjort större uppoffringar för sina fattige än
denna stad. Utgifterne, som drabba hvar och en i förhållande lill förmögenhet,
uttaxeras årligen af dertill utsedd kommitté och uppgår denna summa
vanligen till 5 å 6,000 R:dr B:ko. Tiggeriet är också i detta samhälle
mera hämmadt och inskränkt.
Bland välgörande stiftelser inom staden må äfven nämnas sparbanken,
som bildades år 1824. Då sista femårs-berättelsen afgafs, uppgick insältningsfonden
till 104,376 R:dr 45 sk. och bankens egen fond tili 2,496 R:dr
25 sk. 1 r:st, hvaremot insättningsfonden, oaktadt de sistförflutna missgynnande
åren, under hvilka ungefär 50,000 Rdr B:ko årligen blifvit utta gine,
nu mera, enligt sista bokslutet uppgår till 159,100 R:dr 20 sk., utom sin
egen besparade fond af 5,886 R:dr 39 sk. 11 r:st, af hvilken sednare fond,
under de sista åren, banken lemnat bidrag till sådane undervisningsanstalter,
hvilka ensamt äro beroende af enskildes bidrag och omvårdnad, såsom Jcsephinas,
slöjde-, borgare- och småbarns skolorne.
Handels- och handtverks-societeterne hafva tillvägabragt särskilta stiftelser
och välgörenhets-inrättningar, till understöd för behöfvande medlemmar.
Tvenne apothek, hvilka hållas i godt skick, finnas, och hälsovården besöijes
af 2:ne läkare med lön af staden och för öfrigt af flere i staden boende
Regements-läkare. Under läkares tillsyn bedrifves vaccinationen af en
föreståndare med arfvode af stadens kassa.
Eldsläckningsanstalterne äro tillökade genom en sistlidet år, emot 1,700
R:dr B:ko, inköpt större brandspruta och hålles vakt dagligen i ett af kyrktornen
till tidigt upptäckande af eldsvådor inom stadens vidsträckta område.
Sistlidet år inrättades ett polis-vakt-kontor, som hela dygnet är tillgängligt.
Åbyggnaderne inom staden och dess område äro uti Skånska städernas
bolag brandförsäkrade för 1,659,052 R:dr 24 sk. — Varulager och annan
23
lösegendom är försäkrad uti del för städerne för sådant ändamål bildade
bolag till ett belopp af 1,230,950 R:dr.
Stadens inkomster, beräknade efter medium af sistförflutne fem år, eller
från och med år 1839 till och med sistlidet år, hafva utgjort 39,615
R:dr och utgifterna upptagas till 73,809 R:dr Banko; allt på sätt tabellen
närmare utvisar.
2:o Landskrona.
Folkmängden, deribland garnisonen inberäknad, uppgår till 3,282 personer,
af hvilka 1,803 äro mantalsskrifne och 1,479 icke mantalsskrifne.
Nu sorn tillförene är stadens handel och sjöfart ringa och hamnen, den staden
saknar förmåga att upphjelpa, fortfar att uppgrundas. Rikets sist församlade
Ständer hafva väl för iståndsättande af hamnen anslagit en summa
af 25,000 R:dr Banko, deraf -i-del borde af staden återbetalas. Detta belopp
är ansedt för ringa och otillräckligt för vinnande af dermed åsyftadt
ändamål, hvadan underdånig anmälan härom skett bos Eders Kongl. Majit,
som anbefallt Styrelsen att verkställa vidare undersökning och uppgöra ytterligare
kostnads-förslag lill hamnens iståndsättande i hela dess vidd, så
tidigt alt samma förslag kunde, i fall Kongl. Majit i Nåder finner sådant
lämpligt, föreläggas Rikets Ständer vid nästinstundande Riksdag. För den
bördiga trakt, som omgifver Landskrona, vore det äfven en synnerlig fördel,
att hamuförbältringen blefve företagen, samt handel och sjöfart uppbringades
till hvad den i gamla tider varit. Antalet af stadens fartyg upptages
till 5, med 160 lästetal. Skeppsvarfvet har under sistförflutne
fern åren haft obetydligt arbete, i anseende dertill att skeppsvarf blifvit anlagdt
i Helsingör, åt hvilket de fleste reparationer numera anförtros. Två
nya fartyg äro byggde under sednare femårs-perioden å Landskrona varf,
hvars arbetförtjenst beräknas lill ungefär 2,000 R:dr Banko.
Tillverkningen af hvitbets-socker fortgår och bestiger sig till ett belopp
af 51,186 årligen. Vid ett af stadens 3 färgerier är anlagd en klädesfabrik,
som drifves med 2 väfstolar, och kan årliga arbets-förtjensten anses
vara 500 R:dr Biko. Garfverierna, 6 till antalet, drifvas på Engelska sättet.
Bland stadens hufvud-näringar räknas åkerbruk, deraf innevånarne, i
synnerhet så länge hvitbets-odlingen kan drifvas, hämtai betydlig inkomst.
Stadens jordar utgöra tillsammans l,/28 lunne- 23 | kappland, och medin
-
2*
kornsten af de staden ensamt foibehållne jordar bestrides mångfaldiga utgifter,
dem samhället i annat fall svårligen skulle mäkta utgöra.
Trivial-skolan, med 3 klasser och 2 skolor uti såkallade Gjörloflska huset
för fattiga barns undervisning, bibehållas. Fattigförsörjningens inkomst
af skeppsfarten utgör årligen 120 R:dr, och af stadens innevånare uttaxeras
1,700 R:dr, hvarförutan fattigförsörjningen äger en kapital-fond 1G,G66 R:dr
32 sk., deraf likväl räntan för 6,666 R:dr 32 sk. af framlidne handlanden
Suells donation ännu icke kommit iniättningen till godo. Jemnlikt Nådig
Bref af den 28 November 1835 har blifvit af Kongl. Majrt anslagen eu
summa af 400 R:dr Banko, lill undeihåll af garnisons-föi sam lingens fattige.
Sparbankens fond, som enligt sista Femårs-berättelsen utgjorde 17,900
R:dr Banko, uppgick vid 1842 års slut till 47,027 R:dr 43 sk. samma mynt,
insatte på 833 kontraböcker.
3:o Lund.
Folknuromern utgör 5,862 och har under sednare feroårs-perioden ökats
med 820 personer. Denna tillökning vill man tillskrifva dels inflyttning
af flera familjer från landsbygden och dels af den omständighet, alt Studerandernes
antal tilltagit samt att 204 barn äro födde utöfver de dödas antal.
Borgerskapet anses i allmänhet välmående, emedan de, ehuru liandtverkerier
och näringar icke kunna anses vara i tilltagande, hemta biförtjenster
af Universitetets medlemmar och äfven någon vinning af staden tilihöriga
ypperliga jordar.
Två kardefabriker hafva tillkommit, hvaremot en snus-fabrik och en
fabrik för beredande af hvitbets-socker, blifvit nedlagde. Handeln, sorn
drifves för det mästa i minut, anses vara temligen lönande. Uppförandet
af prydliga byggnader fortgår, och bland de puhlike må nämnas ett
nytt Rådhus och ett fängelse, det sednare inrättadt efter cell-systemet, och
af hvilka Rådhuset kostat 10,000 R:dr och arresl-byggnaden 2,350 R:dr, allt
Banko. Allmänna salu-torget har äfven blifvit betydligen utvidgadt och,
efter skedt utbyte af en indragen begrafningsplats, är ett nytt torg af enskild
raan skänkt och anlagdt, hufvudsakligen ägnadt till begagnande vid
förekommande kreaturs-marknader. Desse hållas härstädes till större antal
än å annan ort. Från uråldriga tider har allmogen den sed, att hvarje
Onsdag
25
Onsdag under Fastan införa häst- och fäkreatur till försäljning; och sorn
desse marknader besökas af innevånare från hela Skåne och en del af Småland,
är omsättningen, i synnerhet vissa år, liflig. Fattig- och arbets-inrättningen
bibehå-lles i ett oförändradt skick, och efter det skolmästare-seminariet
blifvit inrättadt och ställdt i förening med förutvarande allmänna
barnskolan, samt aflidne Theologiae Professorn Doktor Hylanders äfven aflidna
enka donerat 2:ne större tomter till samma skola, har staden derå, för
begge dessa ändamål, uppfört en passande byggnad, uppgående till 5,000
R:dr Banko.
Tillförene har Helene säteri, anslaget Biskopen till lön, ingått uti det
stadens jord åsatte hemmantal; men som detta säteri rätteligon tillhör landet,
så har det icke ansetts böra upptagas på stadens tabell, hvilken alltså
företer en olikhet i hemmantals-uppgiften, emot hvad förra tabellen upptager.
Qvarnar hänföras numera till fabriks-inrättningar, och i följd deraf är
deras värde uteslutet ifrån egendoms-taxerings-värdet.
4:o Ystad.
Folkmängden upptages till 2,715 mantalsskrifne och icke i mantal antecknade
1,388 eller tillsammans 4,103. Härutinnan är inberäknad en sqvadron
af Kronprinsens Hussar-regemente, hvilken i Ystad är förlagd. Hus
och tomter i Ystad uppgå till 506, af hvilka hus större delen äro brandförsäkrade
i Skånska Brandförsäkrings-inrättningen till 571,007 R:dr 24 sk.
Banko. Egentliga handeln bedrifves med landtmanna-produkter, såsom
spannemål och brännvin och sjöfart idkas med 16 fartyg, om tillsammans
600 y^-dels läster samt dessutom 3 båtar, utan uppgifvet lästetal.
Fabrikerna äro:
En tobaks- och snus-fabrik med 20 arbetare och årligt
tillverkningsvärde  8,395 R:dr.
En såp-fabrik med 3 arbetare
4,000 —
En cichorie-fabrik med 16 dito  3,333 — 16 sk.
En vagn-fabrik med 5 dito  1,200 —
En klädes-fabrik med 6 dito  3,204 —
Två penn-berederier med 2 dito  500 —
4 st. läder-garfverier med 8 dito  7,050 *—
Femårs-Berättelse frt Malmohus Län, 4
26
1 möbel-verkstad med 1 arbetare 66R:dr32sk.
1 kard-fabrik med 9 dito  666
3§
3 färgeriet- med 7 dito  3,041 — 32 —
1 lack-fabrik  279
8
1 chokolad-fabrik  50
Handtverkerierna bär i staden äro mindre lönande och deras idkare
befinna sig i allmänhet i knappa villkor.
Läro-anstalterna, en trivial-skola med 56 lärjungar och en lancasterskola,
hvarest 128 gossar åtnjuta årlig undervisning, underhållas på stadens
bekostnad, i godt skick. Sjukhus- och fattigvården beslrides på samma sätt
som i förra Femårs-berättelsen blifvit uppgifvet. Hamnen är under ombyggnad.
Yid 1841 års slut utgjorde Sparbankens insättnings-fond 146,994 R:dr
7 sk. och förnyade Privat-bankens utlånings-kapital vid samma tid 1,798,043
R:dr 28 sk. 6 r:st., allt Banko.
5:o Helsingborg.
Bebos af 1802 mantalsskrifne och 1209 icke i mantal antecknade personer,
eller tillsammans 3,011. Folkmängden har således minskats med
139 personer och denna minskning anses hufvudsakligen inträffad ibland de
öfver- och underårige bland qvinnkön. En måttlig inkomst beredes innevånarne
genom handel, åkerbruk, handtverkerier, fiske och sjöfart. Handeln
består i dels export, dels kommissions-handel och dels import för stadens
och ortens behof och kan ej sägas vara i aftagande. Åkerbruket omfattas
med ett ökadt intresse. Handtverkarne uppgifvas vara ovanligt skickliga,
men i anseende till den större mängden, äro åtskillige i saknad af arbetsförtjenst.
Sjöfarten har väl något tilltagit, men skulle ännu mera utvidgas
om ej hamnen genom uppgrundning gjordes nära obrukbar.
Trivial-skola och fattig-skola med nödige Lärare underhållas i ett ordentligt
skick och undervisning meddelas fortfarande åt stadens barn. I
stadens fattighus inrymmas 20 fattige och öfrige, omkring 140, uppbära penningar,
till understöd, qvartalsvis.
Stadens inkomster uppskattas till 6,664 R:dr 23 sk. 4 r:st. och vanlige
ö
27
utgifter till 6,885 R:dr 11 sk. 9 r:st., allt Banko. De sednare hafva betydligen
ökats och om ej en ovanlig beredvillighet hos stadens innevånare
för enskildta bidrag varit att påräkna och om den yttersta husliållsaktighet
icke iakttagits, skulle mycket, som är verksteldt och jemväl under utförande,
ej kunnat åstadkommas. Å kyrkan, som var i ett mest förfallet skick,
är laadt nytt koppartak och reparationerne invändigt äro fullbordade, men
en yttre betydlig reparation pågår. De dryga utgifterna härtill äro anskaffade
dels genom sammanskott och dels genom åtagen särskild dryg beskattning.
Skolhus bygges, som är beräknadt att kosta omkring l4,000 R:dr
Banko, och dertill fås 6,000 R:drs bidrag af Stiftets byggnadskassa; således
omkring 8,000 R:dr Banko utgift för staden. Gatulysningen är bragt i ändamålsenligt
skick. Inqvarterings-besväret är Öfverflyttadt från den enskilde
på stadskassan. Packhus och tullhus anskaffas. Kämners-Praeses, Stadsfiskalens
oah stads-beljeningens löner äro ökade, betydliga reparationer verkställde
å stadens hus samt gammal skuld betald och flere utgifter bestridde till
arbeten, som åsyftat snygghet och stadens förskönande. Staden är dock i
delta ögonblick skuldfri, men nödgas troligen för en del af återstående utgifter
ådraga sig någon skuld.
Reverberer-verket och fabriken för tillverkning af salt-glacerade lerkärl
fortgå. Vid det förra sysselsättas 8 arbetare och årliga tillverkningsvärdet
uppgår till 7 å 8,000 R:dr Banko och vid det sistnämnda, hvars
tillverkningsvärde upptages till ett ungefär lika belopp, arbeta 11 personer.
En tobaksfabrik är äfven ombyggd, men den drifves blott obetydligt. Sparbanken
stiftades 1836 och dess ansvarighetssumma uppgick vid sista bokslutet
till 85,220 R:dr 44 sk. B:ko.
6:o Skanör och Falsterbo.
Desse ställen ådraga sig icke allmänna uppmärksamheten i annat afseende
än då fråga är att utmärka något synnerligt litet och inskränkt. Deras
lägen utmed hafskusten å en mager och lill det mästa af hafssand bestående
jordmån, lemna föga hopp om någon förkofran, i synnerhet som utväg
till hamn och tillfälle till sjöfart saknas. Handeln är nästan ingen, fabii—
ker finnas inga och jordbiuket, å förenämnde jordmån, föga lönande, helst
ägo-rymden, i anseende lill dess nästan lrorisontela läge vid hafsytan,
är blottställd för hafvets öfversvämmande. Efter denna teckning skulle man
snarligen kunna tro att innevånarne, hvilkas antal i begge släderne uppgå
28
till 898, deraf 517 äro mantalsskrifne, sakna nödtorftig bergning. Sådant
är likväl icke förhållandet; den ringa utkomst städerne lenina, har lärt dess
idoge innevånare, alt å andra orter hämta försörjning för sig och hemmavarande.
Skånes pålitligaste kofferdiskeppare och öfriga sjöfolk förskrifva
sig vanligtvis från dessa städer, hvilkas innevånare gjort sig allmänt aktade
och kände för arbete och fridsamhet. Brott och våldsamheter förspörjus
aldrig och månadtligen anmäles alt ingen person derstädes finnes häktad,
hiida undervisningsanstalten är en folk-skola, hvarest undervisning efter
lankasterska metoden numera är införd. Sedan fattigpersonalen ökats, halen
kommitté blifvit bildad, hvilken tillser att de verkligen behöfvande
njuta nödigt underhåll, som uttaxeras af innevånarne. Efter det staden
Malmö kommit i besittning af tolagen för strandade och hergade varor, utgöra
inkomsterue 2 R:dr 16 sk. 2 r:st, gerningsören och burskaps-medel 8
R:dr 25 sk. allt B:ko, årl igen. Krog, apothek eller läkare finnas icke i någondera
af städerne.
Efter det jag sålunda, och i den mån tid och andra göromål medgifvit,
redogjort för förhållandet inom Länet, torde Allernådigst tillåtas mig
i korthet få framställa verkan af den ändring Rikets kredit- och strafflagar
i sednare tider undergått och hvilken verkan naturligtvis för executor är
mäst i ögonen fallande. Allmänna krediten och förtroendet man och man
emellan, tros till en början hafva lidit genom förordningen den 9 Maj
1835, enligt hvilken man anses vara ägare till lösegendom, utan att hafva
densamma i handom. Vid utmätningsförsök hör det nästan till sällsyntheten,
att icke executor mötes med en afhandling om lösegendomen,
upprättad i enlighet med samma förordning. I ett enda fögderi äro, på
mindre tid än 3 år, 420 sådana af handlingar inlemnade på Kronofogdekontoret.
Tillförene och innan Kongl, förodningen den 10 Juni 1841
utkom, hade borgenär mera regress till gäldenärs person och kunde vid
bristande tillgång genom utverkad bysättning, snart få utrönt huruvida afliandlingen
om lösegendomen vore verklig. Nu deremot, och då undertecknade
vittnen vanligtvis icke känna de särskilta aftal, som ägt rum mellan
köpare och säljare, är omvägen för borgenär vida besvärligare.
I den händelse fordringen grundar sig på löpande förskrifning och borgenär,
på grund deraf, kan åtkomma gäldenärs person, beror det nu mera
icke på domaren att, jemlikt 9 § i 8 kapitlet Utsöknings-balken, pröfva,
huru
-
29
huruvida gäldenär bör i bysättningshäkte qvarhållas, utan är denna pröfvorätt
nästan helt och hållen öfverlemnad åt gäldenären sjelf, på så sätt, alt
lian, medelst begäran om konkurs och afläggande af boupplecknings-ed, förskaffar
sig friheten, för att återvända till sitt hem, ofta utrustadt med betydlig
lösegendom, som, emot 1835 års förordning, icke kan åtkommas.
Att dessa förordningar förslappat allmänna krediten och haft och komma
att hafva menligt inflytande på handel och näringar, samt att förenämnde
boupptecknings-ed, stadgad såsom vilkor för frihet från häkte, medfört och
medför betänkliga följder, är obestridligt. — Här är icke stället att påyrka
någon rättelse i samma stadganden; dock torde allernådigst mig tillåtas föreslå
större publicitet åt de afhandlingar om lösegendom, hvilka auetoriseras
af 1835 års förordning. För närvarande inlemuas dessa handlingar till domstol
och Kronofogde-kontor. Vid den förra äro ofta endast domaren med
några få nämndemän närvarande och å Kronofogde-kontoret endast Kronofogden.
Sålunda blir afhandlingen föga känd, och något bevis rörande en
persons lösegendom, i likhet roed ett sådant som af domare meddelas öfver
de gravationer som vidlåda en fastighet, kan icke erhållas. Ingen annan
utväg återstår således, i min tanka, än att genom allmän kungörelse, åtminstone
inom Länet, upplysa allmänheten om de köp, sorn jemlikt 1835 års
förodning afslutas; i hvilket ändamål köpare borde föreläggas alt, inom viss
tid, inlemna afhandlingar till Eders Maj:ts Befallningshafvande, som i allmänna
kungörelser tillkännagaf förhållandet.
Det tros visserligen att stöldernes antal ökats, sedan straffbestämmelsprne
i någon mån undergått ändring. Att fängelserna öfverallt äro fulla
och snart otillräcklige för fångpersonalen, är ett ojäfaktigt bevis derpå, att
brotten årligen tilltaga. Alt delta jemväl härrör af folkökningen, kan väl
icke motsägas; men man tror sig äfven med säkerhet kunna påstå, att lindring
uti de stränga bud gamla lagen stadgade för öfverträdelser, gjort allmänhetan
mindre skuggrädda för i synnerhet gröfre brott, för hvilkas försonande
förbrytaren merendels kan påräkna lindrigare bestraffning. Långt
ifrån att klandra en sådan lindring eller att anse den oförenlig med den
stegrade bildning och upplysning, hvarpå tidehvarfvet rättmätigt gör anspråk,
vill jag härmed endast hafva antydt den åsigt, att ali ändring eller
lindring i strafllagarne vore äfventyrlig, innan man beredt nödige anstalter
för verkställighet af nya påbud, eller slaten föranstaltat om de häkten och
Ftmärs-IJeiäUihe fr. Malmöhus Län 5
30
raugelser, som för nya straffsystemer äro oumbärliga, samt allmänheten kommit
till den bildningsgrad, att den kan uppfatta straffets förhållande till
brottet. Malmö Landskansli den 28 Juni 1844.
F. S. POSSE.
Eberhard Quensel.
C. G. Bräkenhielm
1£ O SC (*■ It® IKE A «T * T.' §
BEF ALLMIN GSHAFVANDES
UTI
Hallands Län
TILL
KONGL. 1ÄJIT
i underdånighet afgifne
- k-,
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1837, 1838, 1839, 1840 och 1841.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Då, till följe af föreskriften uti Eders Maj:ts Nådiga Cirkulärbref af den 17
April 1821, jag nu afgifver berättelse om Länet i ekonomiskt och Statistiskt
hänseende för fem års perioden från och med 183/ till och med
1841, torde det tillåtas mig få anmärka, att jag, som blott för några månader
tillbaka emottagit Länets styrelse, icke äger fullkomligt direkt kännedom
om Länet, utan måste till stor del grunda berättelsen på de uppgifter, vederbörande
tjenstemän och myndigheter afgifvit, samt de upplysningar, jag
af förut afgifne lika beskaffade berättelser och här tillgänglige handlingar
kunnat inhemta.
Enligt formuläret förekommer:
l:o Länets allmänna beskaffenhet.
Genom de härifrån förut afgifne Femårs-Berättelser är beskrifning härom
lemnad; och då länets geografiska läge, vidd och klimat under de fern
år, denna berättelse omfattar, ej undergått någre förändringar, samt ett
återupprepande deraf torde vara alldeles öfverflödigt, vågar jag underdånigst
lill nämnde berättelser hänvisa.
2:0 Invånare.
Enligt 1836 års mantals- och skattskrifningslängd^- utgjorde folkmängden:
Skattskrifne  51,495
Skattfrie  40,246 91,741,
och år 1841.
Skattskrifne 52,915
Skattfiie 41,169 94,034.
4
Folkmängden har således under denna period ökals med 2,343 personer
eller öfver 2 procent.
De i föregående berättelser omnämnda förhållanden i afseende på ynglingars
dels utvandringar till Skåne, för sökande af arbetsförtjenst, dels inträde
uti Götheborgs Sjömanshus, för idkande af Coopvasrdi-skeppsfart, fortfara
ännu; dock lärer det årligen blifva svårare, att i Skåne vinna arbete,
emedan flere ynglingar nu emot förr genast efter utvandringen återkomma.
En gammal sägen indelar Halländningar uti de slafviska, de sjelfständige
och de sjelfsvåldige. Denna indelning är med afseende å folklynnet i
olika delar af Länet ej så oriktig. Uti Södra delen ligga de största egendomarne,
med vidsträckta gods, hvars brukare till hufvudgården förr utgjort
allt hvad egendomens innehafvare påfordrade, men numera till större
delen fått kontrakter, som bestämma deras skyldigheter. Allmogen i denna
del af Länet saknar i allmänhet sjelfständighet och närmar sig uti lynnet
till Frälsebönderne i Skåne. Medlersta delen af Länet skulle utgöra det
sjelfständiga. Der finnas endast få Frälsegods och bonden der har derföre
tidigare börjat tänka öfver sin ställning och om sina skyldigheter sökt upplysning.
Han är mera fogligt sinnad än i norra delen af Länet, som fått
namn af det sjelfsvåldiga och åtminstone i ett Pastorat förljenar detta
namn; ty ehuru det en längre tid haft lyckan äga en i alla afseenden utmärkt
och duglig Prestman, som sökt mildra folkeLs lynne och bringa det till
lydnad och aktning för lagarne samt äfven till ej obetydlig del deri haft
framgång, är det dock ej sällsynt, att i detla Pastorat påträffa personer,
bärande märken efter knifven, det vapen, sjelfhämnden mest begagnar.
Bränvinssupandet, som svårligen kan inskränkas, så länge husbehofsbränning
är tillåten, inverkar ock i hög grad skadligt på folkets moralitet och är
ej sällan orsaken till åtminstone de gröfre brott, som inträffa.
3:o TVär ingar.
Jordbruk. Under denna period hafva betydliga odlingar blifvit företagne
och fullbordade, så att Länet, då ej missväxt inträffar, nu producerar
spannmål tillräckligt för eget behof. Dessa odlingar äro till stor del
följder af laga skiften, hvars fördelar allt mer och mer inses; men emedan
odlingarne hufvudsakligast verkställas medelst öfversta lagrets af matjorden
förbränning och skördar derefter år efter år tagas, så länge jorden kan gifva
någon afkastning, utan att den erhåller hvila eller tillräcklig gödning,
5
kommer detta brukningssätt alt i en framtid leda till hemmanens skada.
Länets Hushållningssällskap har, genom utfärdad kungörelse, sökt motverka
detta odlingssätt, men hittills utan synnerlig framgång, ty ögonblickets vinst
gäller mer än de klaraste skäl och bevis. Vid 1840 och 1841 års Riksdag
äro 10,000 Riksdaler Banko beviljade för Himble och Tollereds åarnes upprensning
och jordägarne, hörde, hafva begagnat sig af det tillfälle, dem sålunda
beredts, att få dessa vattensjuka och derigenom föga afkastningsrika
trakter förbättrade. Af berörde summa är en tredjedel bekommen som anslag
eller gåfva utan återbetalningsskyldighet.
För Ramsjöns sänkning samt de ofvan och nedan liggande vattensjuka
fälts utdikning, hafva jordägarne inför Länsstyrelsen blifvit hörde, men icke
kunnat sig förena, hvarföre en delägare varit nödsakad göra frågan i Domstolsväg
anhängig.
Boskapsskötsel. Denna näringsgren drifves i betydlig skala och är den
källa, hvarifrån allmogen liemtar tillgång till en del af sina skatter och utskylder.
Efter 1837 och 1838 års missväxt, derunder ladugårdarne måste
inskränkas, häfver uppfödandet af kreatur varit temligen lönande, emedan
de betalts dyrt, hvarföre ock allmogen det näst derpåföljande år pålagt en
mängd kreatur. De egentliga betesmarkerne äro svaga, men allmogen
brukar deremot till stor skada för sig tidigt om våren utsläppa eller tjudra
kreaturen å de bästa ängarne, för att der söka sin bergning. Härigenom
förminskas höafkastningen betydligt, och svårligen lärer ladugården kunna
bringas till den höjd, den borde komma, förr än helt andra principer i
landlhushållningen blifvit antagna.
Disponenten af Gamla Skottorp och Dömestorp Ryttmästaren P. Möller
införskref år 1836 2 tjurar och 2 qvigor i kalf af den Engelska korthornade
eller Durhamsracen, samt 1842 1 tjur och 1 qviga, äfven i kalf af
samma race. Dessa hafva trifvits väl och croiserade med fordna racen på
stället har deraf uppkommit en race, som både är god och vacker samt för
klimatet passande. Från Skottorp hafva årligen till flere delar i Riket försäljning
skett utaf ungkreatur af denna race, och år 1841 utgingo derifrån
flera ungkreatur till Tyskland och deribland en qviga i 3:dje året, som betaldes
med 175 R:dr Bgs.
Fårafveln. Åberopande hvad 1839 års berättelse innehåller, får jag
blott tillägga, att från England till Skottorp inkommit några får af New
Dishleys-racen, hvilka lära trifvas väl.
6
Skogar. Kronoparker eller allmänningar finnas ej i Länet. Sedan kronoskatteliemmans-ägare
fått tillstånd lösa ekeskogen på deras hemman, hafva
ekeskogarne betydligen förminskats, och derigenom alt den skog, som vid laga
skiften ej kan utbytas, skall inom viss tid afverkas och huggasj, såvida öfverenskommelse
om sammas tillösande ej träffats, hafva skogarne än ytterligare
aftagit. Bokeskogarne hafva på de sednare åren tillitals vida mer än
vanligt, härrörande icke blott deraf, att bokveden kommit i högt pris, sedan
handlande härstädes tagit sig före deraf skeppa, utan äfven deraf, att stäfver
till flere tusende boketunnor årligen utskeppas till Norrige. Allmogen
är ej fallen för återplantering och skogsvård , blifvande uppmaningar dertill
lemnade utan afseende. I Länet finnas betydlige måsar, der torf årligen
upptages och torkad som bränsle användes.
Bergsrörelse. Någon grufva finnes ej i Länet, men Rydö jernbruk, det
enda i Länet, hvilket, såsom grundadt på köpelackjern och lill en del köpekol,
ej kunde drifvas med fördel och derföre med vederbörligt tillstånd
för omkring 20 år sedan nedlades, har åter blifvit upptaget. Bruket med 1
hammare och 1 härd har privilegierad tillverkning af 600 SkU. stångjern,
emot en numera nedsatt hammarskatt af 6 SkU., samt beslår i öfrigt af 1
jernmanufakturverk med 1 räckhammare och 1 svanshammare för 1 stock
samt spikhammare för en stock med 1 ässja för hvardera manufakturstocken,
för tillverkning af svartsmide.
Arbetarnes antal vid detta bruk uppgår till 24 mantalsskrifne och
11 underårige.
Fabriker. Vid Herr "Wallbergs Klädesfabrik härstädes, dermed ett Färgeri
är förenadt, tillverkades år 1841: 14,8l9f aln. kläde, 3,315 aln. sängfiltar,
1,788| aln. hästfiltar, 41,560 aln. vadmal, beredde till boy, alltsammans
i värde till 88,938 R:dr 26 sk. B:ko. Arbetspersonalen uppgick samma
år till 117 personer.
Annestorps Jabrik i Lindome socken, bestående af ett mekaniskt bomullsspinneri
med 28 stolar, sysselsätter 19 äldre och 81 minderåriga barn.
Tillverkningen har uppgått till 180,000 U, i värde ansedde till 60,000
R:dr Banko.
Pappersbruk finnas 2:ne, hvilka verk drifvas i mindre skala. Årliga
tillverkningen af finare och gröfre skrif- samt tryck-, kardus- och gråpapper
beräknas lill 6,000 ris, med ett ungefärligt värde af 14,000 R:dr Banko.
Af de 6 i Länet befintliga Tegelbruk är det betydligaste Stensjö, hvarest
tillverkningsbeloppet årligen stigit, i följd af teglets afsättlighet, synnerligast
till Skånska släderne.
Af Lädergarfverier finnas flera å landet, men utan någon betydenhet.
Binäringar. Jagten är ringa; orrar, rapphöns och harar finnas, äfvensom
ett och annat rådjur å de större egendomarne. Fisket i saltsjön idkas
ej med den fördel, det kunde, hvartill orsaken måhända är den långgrunda
kusten, som nödgar strandboarne att nyttja iner platta och lätta båtar, dermed
de ej våga sig långt ut i öppna sjön. År 1839 bildades i Halmstad
ett fiskeribolag, som bedref fisket med dervid vana personer från Blekinge,
men bolaget upplöstes redan påföljande året; dock hade det den fördel med
sig, att strandboarne häromkring lärde sig bättre förstå att idka fiske. De
vanliga fiskslagen äro torsk, koljor, hvittling, varf, flundror, tunga och äfven
hummer. Blott ett enda fiskeläge finnes i Länet, i Träslöfs socken nära
Warberg.
Laxfisket vid Halmstad, Laholm, Falkenberg och Åhs kloster liar varit
olika gifvande och aftager år från år, härrörande deraf, att dels flere personer
befatta sig med detta fiske, dels ock alt mer planmässighet vid fångsten
iakttages. Den tidigaste laxen fås vanligen vid Åhs kloster och betalas
då dyrt.
Tillverkningen af pottaska vid Såpbruken här i staden har upphört,
sedan bruken nedlagts; men på Sotanäs i Gunnarps socken tillverkas årligen
omkring 2,000 U kalcinerad pottaska, som betalas med 7 sk. 2| r:st. Banko
U.
Saltpetertillverkningen har nu mera nära alldeles upphört, dels i anseende
till bristen på bränsle, dels att näringen nu ej anses lönande.
Under de första åren af denna period var sjöfarten tern ligen liflig, men
har sedan betydligen aftagit. Onsala, Walda, Släp och Hanhals äro de
socknar, som drifva mesta sjöfarten, men vinsten af denna näring kan ej
beräknas, då de hafva sina redare i flere städer utom provinsen.
Slöjder. Deraf får jag först nämna möbeltillverkningen i Lindome socken,
som är temligen betydlig. Möbler af alla slag, såsom soflor, stolar,
chiffonierer, bureauer, comoder, sängar, m. m. tillverkas der allmänt, och
flere af allmogen hafva deri förvärfvat stor konstfärdighet, såväl i arbetets
utseende som varaktighet. Afsättningen deraf sker både inom och utom riket.
Lin- och ylleväfnader, som allmänt tillverkas af qvinnorna bland allmogen,
inbringa ganska betydligt, och ehuru de sednare åren någon stagnation
deri visat sig, torde tillverkningen ej kunna anses vara i aftagande.
8
4:0 Politisk Författning.
Enligt tabellen uppgår Statsbidraget för år 1842 till 352,298 R:dr
11 sk. 3 r:st. Från Landtränteriet härstädes remitteras årligen omkring 160,000
R:dr, emedan ganska obetydligt qvarstadnar till aflöningar. Yerkningarne
deraf, att penningarne, tvärt emot hvad i andra Län äger rum, årligen gå
ur Länet, hafva, synnerligen de sednare åren, då Länet jemväl lidit af
missväxt, visat sig genom allmogens skuldsättning och den rådande penningebrislen.
Provinsen saknar exporter och har i allmänhet föga inkomst
af binäringar.
Jordskatten för ett mantal skatte eller krono kan uppgå till omkring
100 å 110 R:dr B:ko.
Indelade Båtsmännens underhåll utgör efter ett medium af 5 års markegångstaxor
59 R:dr 9 sk. n rist. för hvarje rote och ungefärligen 14 R:dr
38 sk. 6 rist. för 1 mantal.
Allmänna vägars och broars underhåll kan beräknas till omkring 10
Ridr för hvart helt hemman, men för Halmstads och Tönnersjö härader
flera gånger mera, derigenom att Halmstads brygga, som år 1834 nybyggdes
och år 1838 afbrände, måst åter ombyggas.
Diverse onera, såsom allmänna byggnader, brandstoder m. m., äro i
tabellen upptagne.
5:o Kammarverk.
Under de sednare fem åren hafva inga särskilda hemman blifvit skattlagda.
Intet hemman från öde upptaget eller till ödesmål förfallet.
Utom de förändringar, som härleda sig från skatteköp å kronohemman,
hafva inga förändringar i hemmanens natur de sednare fem åren ägt rum,
och skatteköpen hafva tilltagit genom den vunna rättigheten att lösa och
disponera ekeskogen.
Laga skiften fortgå i alla trakter af Länet, hvilket i betydlig mån verkar
till jordbrukets förbättring.
Antalet af hemman och deras särskilda natur upptager tabellen.
6:o Politie.
Kronobetjeningen består nu som förut af 4 Kronofogdar och 11 Länsmän,
som till biträde äga så kallade Kronofjerdingsman, hvilka förordnas
af
9
af Kronofogdarne bland välkände och skicklige hemmansägare. Dessutom
existerade under denna tid inom hvarje byelag ordningsmän med särskild
Instruktion.
Uppfostrings-och undervisningsanstalterna å landet kunna, ehuru försök
till förbättring gjorts, i allmänhet ej anses tillräcklige. Det i Tölö socken
befintliga skolhus har numera blifvit försåldt och skolan upphört. I Fjärås
socken är deremot inrättad en skola och lärare antagen med bestämd lön.
Lancasterskolorne i Weinge och Skummeslöf fortfara ännu, och hafva under
dessa fem åren 446 barn njutit undervisning i den förra oell 470 barn i
den sednare skolan. För öfrigt är undervisningen ambulatorisk.
Hälsovården besörjes nu som förut af 2:ne Provincial-läkare, den ena
stationerad i Kungsbacka och den andra i Halmstad, samt 2:ne Lazarettsoch
2:ne Stadsläkare. Lazarelten här och i Warberg hafva under denna
period blifvit satte i förbättradt och mera ändamålsenligt skick, hvarigenom
allmogens förtroende till dem betydligen ökats. Vaccinalörer och examinerade
Barnmorskor finnas att tillgå i alla städer och några landtförsamlingar.
Derigenom att flere af Possessionaterna åtagit sig årligen sammanskjuta
en viss summa, utom den lön, staten beslår, häfver en Djurläkare för södra
delen af Länet kunnat antagas, med station i Halmstad.
Fattigvården är på flera ställen ej så ordnad den borde vara och blir
allt mera betungande, derigenom att under goda år en mängd folk, utan
annan utväg till bergning än sin arbetskraft, obetänksamt ingå äktenskap,
och hvilka sedan under missväxtår, då arbete ej så lätt erhålles och betalningen
dessutom ej betäcker lefnadskostnaden, falla fattigvården till last.
Äfvenledes besväras de, som vid allmänna landsvägarne äro boende, utaf
sjömän, gesäller och annat löst folk, hvilka stryka omkring hela riket, under
föregifvande, atL söka arbete, hvartill de vanligen sakna både förmåga
och vilja.
Uti Gästgifveriernas antal har ingen förändring inträffat. De tider af
året, då allmogen ej behöfver vid jordbruket använda sina hästar, är den,
synnerligast i norra delen af Länet, angelägen att få skjutsa samt upptager
resande under vägen före ankomsten lill Gästgifvaregården.
Sparbankernas i Halmstad och Warberg verksamhet har fortgått och
förtroendet till desse välgörande inrättningar allt mer och mer rotfästat sig.
Vid 1841 års slut uppgingo insätlningarne i härvarande sparbank till
Femårs-Berättelse för Hallands Län.
10
21,918 R:dr 39 sk. Banko, förutom Bankens grundfond 2,817 R:dr 16 sk.
samt behållningen under åren.
Med den 1 November 1841 inträdde ansvarigheten för det för Länets
landsbyggd stiftade och af Eders Maj:t i nåder stadfästade nya Brandstods-Bolag.
Redogörelsen för dess verksamhet tillhör alltså nästa Femårs Berättelse.
Den nya vägen emellan Kungsbacka och Götheborg är nu fullbordad
och,ehuru gamla vägen bibehålles, mycket befaren, så att anläggaren på sina
actier haft från 8 till 10 procents ränta. Sedan Rikets sist församlade
Ständer till väganläggningar och förbättringar anslagit en större summa, är
omläggning påtänkt af vägen, dels öfver Hallands ås och dels emellan Breareds
och Wrå gästgifvaregårdar, för undvikande af den besvärliga och farliga
Gyltige eller Håralts-backen.
Rofdjuren synas vara minskade till antalet; åtminstone afhöras sällan
förödelser af dem å boskapen, hvarföre ock de mindre skall-lag, som till utrotande
af desse objudne gäster blifvit inrättade, kunna anses motsvara
ändamålet.
y:o Flygsand sfälten
upptaga den betydliga sträckan af 8,000 tunnland. Under dessa 5 år
hafva blifvit utsådde 263j t:r furukoltar, 63 l:r sandhafrefrö och 19j t:r
sandhafreax å flygsandsfälten. Planteringarne derå äro ock ganska vackra,
saint sanden på några af fälten bunden, men vida högre årligt Statsanslag
erfordras, derest ändamålet fullkomligen skall uppnås.
8 :o Städer.
Kungsbacka: Hindren för stadens uppkomst äro i föregående FemårsBerältelser
antydde, och då de ännu fortfara är naturligt, att staden under
denna period ej framskridit. Sjöfarten har nära upphört, sedan staden numera
ej äger eget fartyg, och handeln är följaktligen obetydlig, synnerligast
sedan kringliggande sjöfarande allmoge, de år spannmål behöfves, sjelfve
förskaffa sig den.
fVarberg: Eftersom staden har mindre folknummer och nu drifver mindre
rörelse än Halmstad, är den nedflyttad i samma klass. Öfver sjöfartens,
handelns och handtverkeriernes aftagande de sednare åren klagas. Staden
har 2 galeaser, 4 slupar och 4 båtar om tillsammans 174 lästers drägtighet
11
Exporten utgöres hufvudsakligen af bokestafver till Norrige, i utbyte hvaremot
tagas sill och torra fiskvaror, samt någon gång trädvirke till Seeland
och Skåne, der spannmål återhemtas. Linfrö och ej obetydligt kreatursben
skeppades några år på Götheborg i byte emot jern och kram varor, men äfven
denna byteshandel är i aftagande och kreatursbenen sakna afsättning,
sedan de i England mindre eller alldeles icke efterfrågas.
De Handlandes antal uppgår till 29, hvilket antal med hänsigt på
stadens rörelse synes vara val sLort, och förljenslen kan ej blifva betydlig,
då den på så många händer skall delas. — Genom landthandtverkarnes ökade
antal, mera frihet och bemödande att i arbetets snygghet och varaktighet
tälla med handtverkarne i staden, måste de sednares rörelse vara mindre
lönande nu mot förr, och bland stadens 49 handtverkare finnas blott få,
som af handtverket ensamt hafva sin bergning, hvarföre ock många tillika
idka mindre jordbruk.
Uti stadens lägre Lärdomsskola bestrides undervisningen för det närvarande
af en Rektor och en Kollega.
För sjukvården aflönar staden på Invånarnes egen bekostnad enskild
Läkare, hvarförutan Läkare är att tillgå vid det i Warberg inräLtade Lazarett
och Kurhus.
Fattigvården bestrides af räntorne å donerade fonder och bristen fylles
genom taxering å stadens invånare. Uti stadens fattighus äro 10 personer
inrymde och för många äro husrum hyrda. Hvarje vecka utdelas penningar
till"30 äldre fatiighjon och för 13 fattige harn, som bespisas 2:ne gånger
om dagen på ett ställe, erlägges betalning efter beting. — För 13 barn betalas
Skolundervisning och flere fattige förses årligen med beklädnad.
Stadens inkomster utgjorde år 1841 omkring 2,000 R:dr Banko. — Hvad
derutöfver erfordras till aflöningar och andra utgifter för staden uttaxeras
dels på Borgerskapet dels på stadens samtlige invånare, allt efter utgiflernes
natur.
Af hamn- och bropenningar har staden hittills icke åtnjutit någon inkomst,
emedan hamn- och brobyggnaden för 50 å 60 år tillbaka, förmedelst
dess dåvarande förfallna skick, öfverlemnades åt ett bolag, under förbindelse
att förbättra och uppmuddra hamnen, hvaremot bolaget ägde uppbära hamnoch
bropenningar, hvilka dock ej motsvarat utgifterne, så att bolaget för hittills
verkställdt arbete gjort betydliga förskotter. Nu sedan Rikets sist församlade
Ständer för verkställighet af en längre önskad hamnbyggnad anslagit
ett låneunderstöd af 20,000 R:dr B:ko samt Eders Majit i nader fastställt
12
den för by'ggnaden upprältade Karta och arbetsplan, har stadens Borgerskap
beslutat, att af nu varande hamnbolaget öfvertaga hamnen med inventarier
samt påbörja hamnbyggnaden.— Af della företag vågar man hoppas
fördelar ej blott för staden, utan äfven för orten, men största nyttan
torde likväl tillkomma de sjöfarande, enär hamnen, färdig, troligen blifver
den bästa, säkraste och minst besvärliga att anlöpa på kusten mellan Nordsjön
och Sundet.
Falkenberg: Staden drifver en ringa inrikes handel, som ej har
inflytande på kringliggande orten. Utloppet af Ätran, vid hvilken staden ligger,
är uppgrundadt af flygsand, så att endast smärre båtar kunna lägga
till. Staden har ej ringa jordrymd, men den är af mager beskaffenhet och
afkaslar derföre ej mycket, Handlverkerierne äro få och ej alt nämna. 1
Januari månad år 1841 hemsöktes staden af eldsvåda, dervid femton gårdar
blefvo lågornas rof. Redan samma år uppfördes några nya hus, men i anseende
till den ringa handeln och rörelsen torde lång tiel åtgå, innan alla
de afbrända husen varda uppförda.
Halmstad har under denna period börjat tilltaga, i följd af den
ökade handelsrörelse, som genom hamnbyggnaden uppkommit. Denna byggnad
påbörjades under inseende af Herr ÖfverDirektören och Riddaren A.
E. von Sydow år 1837, samt blef färdig 1840. Kostnaden uppgick till
94,514 R:dr 19 sk. 7 r:st., deraf staten anslagit 60,000 R:dr Banko. Före
hamnbyggnaden kunde ej fartyg, som gingo djupare än 4 fot, inkomma, då
nu 10 fot djupgående kunna ligga förtöjda i yttre hamnrännan. Denna
byggnad, den enda i Riket af det slaget, beslår af nersänkta faschiner, på
hvilka sedan stenmur är uppmurad. Nissa-strömmen, hoptvingad inom dessa
båda hamn-armar håller genom sin egen kraft strömfåran öppen och det
är detta ändamål man velat med hamnbyggnaden vinna. Exporten består
nästan uteslutande i träd varor på Danmark och bokstafver på Norrige.
1 utbyte deremot tages å förra stället spannmål, de år sådan behöfves, och
å sednare stället sill och fisk. Handtverkerierne äro i försvagadt skick och
bland fabriker förtjenar endast att nämnas Klädesfabrikören Wallbergs fabrik,
om hvilken uppgift redan är lemnad.
Stadens årliga inkomster bestiga sig till omkring 5,800 R:dr B:ko, deraf
ordinarie tolagen och hamnafgiften ensamme uppgå lill 4,000 R:dr.
Undervisning meddelas af en Rektor och två Kolleger i stadens allmänna
skola, hvilken vunnit mycket förtroende. Dessutom finnas en
Lan
-
13
Lancasterskola och en småbarnsskola, hvilken sednare har att tacka Fru
Lendshöfdingskan A. Virgins outtröttliga omsorger för sin tillkomst och
fort varande.
I stadens fattighus, inköpt för en del af de medel, Högstsalig Hans
Maj:t vid Dess besök här i Nåder gifvit, inhysas 12 äldre och bräcklige
fattige och de öfrige njuta understöd i penningar.
Laholm: Dess rörelse och handel hafva ej stigit och staden kan svår
ligen
komma sig före, innan Laga åns utlopp blifvit upprensadt, så att
mera djupgående fartyg kunna inlöpa, hvilket ej låter sig göra, förrän flygsanden
vid åns utlopp först blifvit hämmad. Staden har egen Läkare,
Skola och Fattighus.
Halmstads Slolt den 8 Jidi 1844.
P. A. LEWENHAUPT.
//. ./. Kleverström. Carl Hane.
l emurs-berättelse för Hallunds Län.
3
KONGL. I*rA.J;TS
BEFALLNINGSHAFVANDES
UTI
Gétlieborg§ © eli H o li 11 s Län
TILL
KONGL. MMJIT
i underdånighet afgifne
FEMÄRS -BERÄTTELSE
för Aren 183T, 1838, 1839, 1840 och J841.
STOCKHOLM, 1844.
TllYCKT HOS P. A. KORSTEDT & SÖKER,
Kongl. Boktryckare.
Underdänigsl e Memorial!
Oå, i följd af Eders Kongl. Maj:ls Nådiga Biel af den 7 April 1821, en
ny femårs-berättelse nu i underdånighet inlemnas, följes den föreskritna formen,
och sträcker den sig alltså först till
Länets allmänna beskaffenhet.
Uppfyidt af berg och klippor, med deremellan liggande större och
mindre dalar, är dessas bördighet sådan, att detta Län är i verkligheten
vida mindre vanlottad!, än det vid ett flygtig! betraktande synes. Hela kusten
är inskuren af djupa vikar, hvilka lätta transporter och kommunikationer,
ofta högst besvärliga på de backiga landsvägarna. Hafvets närbelägeniiet
inverkar fördelaktigt på klimatet, och mindre otta än i angränsande
Län har man att beklaga sig öfver frostskadade skördar. Sörbygdens härad
är likväl härför mera utsatt, än de öfriga.
Hvad mera härom kunde vara att orda finnes i föregående femårsberättelser
upptaget.
Femar s-berättelse fran Götheborgs- och Bohus Län.
i
2
Invånare,
Folkmängden utgjorde år 1841
Mantalsskrifne å landet  66,764.
D:o i städerna  14,360. gj ^4
Mantalsfrie å landet
68,264.
D:o i städerna
9,668. __ qoq
■ ;>. 159,056.
och inhemtas, vid jemförelse med sista femårs-berättelsen, alt folkmängden
på de fem åren från och med 1836 ökat sig med 4,005 personer på
landet och med 1,451 personer i städerna.
I sedlighet och bildning har folket icke tilltagit under årens
lopp. Väl hafva auktoriteterna sökt befordra nyttiga inrättningar, men
för kommunal-instilulioner är allmogen icke böjd; inga sockne-magaziner,
brandstods-bolag, förliknings-domstolar, eller andra anstalter till befrämjande
af säkerhet och ordning förefinnas, utan hafva försök lill deras
införande strandat mot ovilja. Här, likasom öfverallt bland en större folkmängd,
äro laster och brott icke sällsporda, och lill och med besutna bönder
inom vissa delar af Länet skydda de genomstrykande hofvar, hvilka åt
Norrige öfverföra hvad här och i andra Län tillgripes och föryttras. Alla
Svenska samhällens kräfta, bränvinet, utöfvar det skadligaste inflytande i
aila rigtningar, och mängden af de laster, af hvilka Länet beklagligtvis öfverflödas,
utgår från del oförnuft och den vildsinthet, dess omåttliga njutning
förorsaka.
Näringar,
Jordbruket är ej hvad det i Bohuslän utan allt tvifvel borde vara :
hufvudnäringen. Jordmånen å de små arealer, som finnas mellan de kala
klipporna, är i allmänhet af utmärkt beskaffenhet, men jordbruket på så
låg ståndpunkt, alt afkastningen icke på långt när uppgaT till hvad man
borde vänta. Felaktigt brukningssätt, uraktlåten dikning och försummad foderväxt-odling
äro hufvudsakligen föremålen lör anmärkningar mot Bohuslänningens
jordbruk. Temligen allmän odling af böner och andra skidfrukter
förljenar åter beröm. Allmogen älskar ej nyheters införande, älven
då de äro gagneliga; Provinsen har få ståndspersoner, att föregå med exempel,
och Länets hushåilnings-sällskap har hittills mera belallat sig mod bilöretag,
än med jordbruket, men troligen skall nästa femårs-berättelse komma
att förete lyckligare resultater. Dock är sädesodlingen icke endast tillräcklig
för Länets behof, utan lemnar betydligt öfverskott till afsalu.
Boskapsskötsel står likaledes här på en ingalunda lofvande ståndpunkt.
Så, sorn åkerjorden skötes, del v ill säga efter uråldrigt bruk, så skötes ock
ängen. Väl lemnar den under vanliga år tillräcklig afkastning för det befintliga
antalet kreatur, men della antal är vida för ringa och står ingalunda
i ett rationell förhållande till ett väl ordnadt bruk af jorden. Om med
bättre foderodling boskapsskötseln bättre bedrefs, vore ett stort steg gjordt
lill ett förbättra dt åkerbruk. Hästafveln är stationär, såsom mycket annat
i Länet.
Skogome, tillhöriga hemmanen, äro genom århundradens misshushållning
nästan ulödda, och det lilla, som är qvar, medtages ar från år allt
mer och mer. Snart kommer denna rubrik att alldeles försvinna ur femårs-berättelserna
för Länet, hvarest bränntorf i betydlig mån redan användes
som brännmaterial.
Bergsrörelse. Äfven härom är i" föregående femårsberättelser sagdt allt
hvad yttras kan. Om ock Bohusläns klippor hade malm-anledningar, skulle
de likväl troligen aldrig, i brist af bränsle, kunna begagnas.
Fabriker och Bruk. Att fabriksrörelsen tilltagit, inhemtas af bifogade
sammandrag utaf de till Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kommeis-Kollegium
ingångne årliga berättelser. Ar 1841 funnos inom Länet 11 bomullsoch
linne-fabriker, 1 porterbryggeri, 3 segelduks-fabriker, 20 färgerier, 6
garfveriet- för Engelsk läderberedning, 5 oljeslageriet-, 3 pappersbruk, 3
skeppsbyggerier, 5 sockerbruk, 18 tobaks-fabriker och 56 diverse andra fabriker,
hvilka sysselsatte 2,309 personer, hvilka tillverkade och förädlade
varor till ett värde af 2,529,865 R:dr Banko, och alltså 805,573 R:dr mer,
4
än för 5 år tillbaka; men, enligt hvad härvarande fabriksidkare i en till
Kongl. Majrts Befallningshafvande ingifven skrift antydt, är välståndet bland
fabrikanterna icke i samma mån ökadt, utan behållningen å den större produktionen
ringare, än fordom å den mindre, föranledt af den osäkerhet, sorn
kredit- och utsöknings-lagarnes beskaffenhet vålla, bland hvilka de omnämnt
konkurslagens bestämmelser om afträdes-förmån, rättigheten till försäljning
af lösegendom utan dess anländande och upphörandet, för de flesta fall, af
bysättningstvånget.
Fiske. Det utgör skärgårds-allmogens hufvudnäring, men beklagligtvis
har äfven under de fem år, deni berättelsen omfattar, sillen icke nalkats
kusterna, hvilken fordom gjorde skärgården till en rikedomskälla för landet.
Allt mer och mer har uppmärksamheten fästats på nödvändigheten af fiskens
snyggare beredning och saltning slraxt efter fångsten, och nästa berättelse
kommer att upptaga hvad Konung och Ständer tillgjort för vinnande
af detta ändamål och lör Bohuslänska fiskares understödjande i öfrigt.
Hummerfisket fortfar och inbringar ej obetydliga summor.
Sjöfarten fortsattes såsom en af Länets hufvudnäringar. Fragtfarlen
på Wenern är ej obetydlig och sysselselsätter många personer den del af
af året, som yrket kan bedrifvas. En mängd af Bohusläns sjöfarande idka
fragtfart på Norrige, Dannemark, Holland, England och Frankrike; dock är
denna näringsgren ej så lönande, som förr, vare sig med anledning af försämrade
handels-konjunklurer, eller af sjöfolkets oskick att, när ske kan,
inlöpa i sina vikar och der ofta förlora tid och vind, till befragtares
missnöje.
Handeln inom landet bedrifves nu, såsom förr, med hvad jorden och
ladugården afkasta samt med fiskvarorne och är hufvudsakligen beräknad
på försäljningen inom släderne, der jemn afsättning är alt vänta, synnerligast
i Götheborg. Köpingen Lysekihl har icke förkofrat sig och kommer
troligen aldrig till något välstånd.
Pol ilis k författning
Kammarverk.
Den i förra berättelsen omnämnda rättegång om allmänningen
Brefjellet i Inlands Fräkne härad har under liden blifvit algjord sålunda,
att allmänningen förklarats vara af Krono-natur. Allmänningen bar
sedermera blifvit uppmätt, på karta affallad och skattlagd.
Någon tillökning i hemmantalet har under de år, som denna underdåniga
berättelse omfattar, icke inträffat, likasom icke heller något hemman
frångått staten genom ödesmål. Genom försäljning till Skatte halva dock
Kronohemmanen minskats med 1‘aleis mantal, hvarmed skattehemmanen
följaktligen blifvit ökade. Denna förändring är väl, vid jemförelse emellan
den med förra berättelsen afgifna och den härhos i underdånighet fogade
statistiska tabell, mindre synbar, emedan mantalet å Kronohemmanen
är likväl ungefär lika i båda tabellerne; men anledningen dertill är den, att
uti den förra tabellen hade af misstag 1 mantal Krono upptagits bland
frälse-säterier, och detta har nu i den sednare blifvit rättadt.
Under de år, hvarom nu är fråga, hafva följande särskilda inrättningar
och lägenheter tillkommit, nemligen:
Torp, skaltlagde
f stycken
Backstugor na
Lägenheter afsöndrade under ägande rätt .... 49
d:o d:o på viss tid  H
Tull-mjölq varnar
Husbehofs-såg
*
Stampar
Jernmanufakturverk
*
Tegelbruk  ^
Kumminolje-fabrik
*
Garfveriet'
Färgeri
. . . . j -
Jerngjuteri  *
Bomulls-tryckeri
*
Tobaks- och Snus-fabriker  • •
Summa 348 stycken.
£
hvaremot hafva blifvit nedlagde:
Torp, oskatllagde 150
Husbehofs mjölqvarnar  13
Tegelbruk
\
a  164
återslå tillkomna lägenheter och inrättningar 184 stycken
Hemmansklyfningen har fortgått i öfverensstämmelse med nu gällande
författningar. Sa vida utsträckt kari hemmansklyfningen också vara välgörande,
men derutöfver måste den o vilkorligt medföra en motsatt verkan;
ty den inlockar då på en sysselsättning, sorn hvarken fullt upplager personens
arbetsförmåga eller medgifver honom, att den på annat yrke ostörd
använda, och föranleder således endast lill för tidiga äktenskap, lättja och
armod.
De flesta hemman inom Länet hafva redan undergått laga skifte och
dessa skiften, fastän de medfört stor kostnad och sällan kunnat afslutas ilian
langvarigare rättegång, hafva dock varit ganska nyttiga derigenom, att
de bidragit till jordens uppodlande i så målto, att betydlig odlingsbar jord,
sorn, i anseende till sitt aflägsna läge från bolsladen, tillförene varit använd
endast till betesmark, nu genom de med skiftet förenade utflyttningar kunnat
med bade lätthet och fördel uppodlas- Till dessa utflyttningar har
dock staten bidragit:
för år 1837 med  B:ko R:dr 3,942: 40.
~ 1838 —
_ 8,046: 14.
— 1839 —
_ 5,632: —
— 1840 —
— 3,767: 32.
— 1841 —
— 5.762: 2. 8
Summa 27,150: 40. 8.
Statsbidrag. Enligt underdånigst bifogade tabeller, deri statsbidragen
aro särskildt för hvarje slags hemman och näring upptagna, utgöra dessa
bidrag, så vidt de till Kongl. Maj:t ock Kronan ingå:
for landet . -
181,725: 7. 8
„ städerna ... 69127' 3 11
'
250,852: 42. 7.
Efter förra berättelsen utgjorde dessa:
för landet  179,669: 31. 9.
för städerna . . 65,547: 14. 8-24,5216' 46
hvadan statsbidragen alltså ökats med ...... 5,635: 44. 7.
eller för landet med . . . , 2,055: 23. 11.
och för städerna med .... 3,580: 20. 8. 5635- 44 7
hvilken förökning härleder sig från folkmängdens tillväxt, olika markegångsoch
egendomspris, tillkomne inrättningar och ökad rörelse.
Alla statsbidragen äro af sådan beskaffenhet, att någon ändring deri,
särskildt för detta Län, icke synes vara af behofvet påkallad. Man har ej
skäl att klaga öfrer statsbidragens storlek, då man betraktar, att till exempel
en enda inkomstkälla, nemligen kornskörden, som i tabellen upptagits
till 73,74-3 tunnor, förvandlad efter markegången, icke blott nalkas
utan öfverstiger alla statsbidragens totalsumma. Statsbidragen utgå också i
allmänhet med lätthet, fastän 1837 års klena skörd förorsakade en betydlig
skuldsättning, som sedermera tryckt allmogen. Det som egentligen försvårar
uppbörden äro de i omlopp varande privatbank-sedlarne, hvilka nästan
helt och hållet utträngt riksbankens sedlar. De skattskyldige kunna,
vid försäljning af sina varor, med svårighet erhålla betalning i annat mynt
än privatbanksedlar och Uppbördsmännen mäste välja emellan, att antingen
mottaga dessa och sedan, till hinder för uppbörden och dess redovisning,
sjelfve söka att få dem utvexlade mot Riksbankens mynt eller uppföra skattebeloppet
på rest. Så väl de skatlskyldige, som Uppbördsmännen önska
derföre, att någon åtgärd vidtages, hvarigenom denna svårighet undanröjdes.
Ibland pr oest al loner ne äro rustningen och bålsmansr oteringen de kännbaraste,
men äfven dessa, helst sedan häst-vacance-afgiften, som drabbade rustningen,
med år 1840 upphört, utgöras utan klagan. Uti de från fögderierne
inkomna tabeller upptages kostnaden för ett båtsmanshåll tili ungefär
lika belopp med kostnaden för ett rusthåll, men kostnaden är olika beräknad
i olika fögderier, från 50 till 60 R:dr. Rustningen är dock kännbarare
än bålsmans-roteringen, emedan vanligtvis endast 1 mantal, och på ett
och annat ställe 11 :dels, li;deis och lf:deis mantal utgör ett rusthåll, då
deremot på de flesta ställen ett båtsmanshåll består af 3:ne hemman.
8
Clereciets underhåll är upptaget till 4,588 R:dr 40 sk. högre än uti
tabellen till sednast afgifna femårs-berättelsen. Detta härleder sig visserligen
till större delen från olika markegångspris, men också till en del
derifrån att, oaktadt alla gjorda erinringar om upprättande af konventioner
emellan kyrkoherdar och deras åhörare om de förras rättigheter, likväl
endast inom några få pastorat af Länet sådane konventioner kunnat tillvägabringas,
och derför saknar man säker måttstock för inkomsternas beräknande.
Fattigförsörjningen bestrides af församlingarne dels genom de mest torftiges
inrymmande i fattigstugor, der sådana finnas, men i annat fall genom
deras försändande gårdmellan, och dels genom bestämdt understöd åt sådalie,
som, ehuru utfattige, likväl äga förmåga att sjelfva något bidraga till sin
bergning. Kostnaden härför är äfven olika beräknad i olika fögderier, ifrån
3 Kalr 16 sk. till 18 R:dr på helt hemman.
Skjuts- och Väghällnings-bestyren skulle här i Länet, sorn är uppfyldt
af backar, blifva högst kännbara, om ej Länets belägenhet lemnade tillfälle
till kommunikationer sjövägen. Härigenom underlättas skjutsningsbesväret
betydligt, hvadan någon särdeles klagan deröfver icke förspörjes; och för
vägarnes anläggning förbi brantare backar hafva undersökningar på flera
ställen varit anställde och vunnit lyckliga resultat. Så hafva å vägen till
Norrige emellan gästgifvaregårdarne Ejd och Svinesund fyra af de brantaste
backar blifvit kringgångne och tvänne af de öfriga förändrats till mindre
och jemnare sluttning; och fråga om vägens anläggning nedanom den så
kallade Svenshögens backe på Inland är nu på afgörande beroende.
Di verse afgifter, onera och allmänna besvär, som enligt tabellerna uppgå
på landet till 30,518 R:dr 46 sk. 5 rst., och i städerna till sammanräknade
49,628 R:dr 37 sk. 3 rst. Banko, bestå uti: kostnader för publika
byggnader, inqvartering, jagtkasseafgifted riksdagsmanna-arfvode, m. m.
Politie. Såsom redan nämndt är, har folket icke tilltagit i sedlighet
och visar obenägenhet för alla kommunala institutioner, hvilken obenägenhet
förtynger presterskapets och kronobetjeningens mödor för ordningens
vidmakthållande. All byordning saknas och några försök, att inom sockmrne
bilda föreningar till allmänna säkerhetens och sedlighetens befrämjande,
jande, hafva blifvit mötte med lamhet och liknöjdhet. Polisen på landet
är alltså i ett ofullkomligt skick. Lönnkrogar finnas i öfverflöd, oell ehuru
ofta de än åklagas, kunna de dock icke utrotas i anseende till den svåra bevisningen.
Lurendrejeri och smugleri bedrifvas af öboerne, hvilka ej sällan
med våld tillintetgöra tullbevakningens åtgärder. Äfven i städerna är icke
politiens vidmakthållande fullt tillfredsställande, men uppmärksamheten är
fästad vid bristerna och förbättringar nära att utföras. Om det i förra tider
kunde låta sig göra, att med ordinarie kronobetjening nödtorfteligen
handhafva Länets polis, så är sådant numera vida svårare, då fordringarne
på embets- och tjenstemäns verksamhet och skicklighet så betydligt stegrats.
Folkets till vänjande, att, i form af kommunal-styrelse, sjelf medverka till
administrationens goda handhafvande, synes alltså vara alldeles oumbärligt
för framtiden.
Städerna.
Götheborg. Folkmängden har under de fem årens förlopp ökat sig
till nära likhet med hvad den före cholera-farsoten utgjorde, och bestod
år 1841 af 17,893 personer.
Handeln har fortgått med export och import af de vanliga artiklarne,
och likasom i förra femårs-berättelsen är en jemförelse uppställd, innefattande
förhållandet åren 1836 och 1841.
Export År 1836 År 1841
Jern, spik och stål . . . 162,178 Skepp. 200,126 Skepp.
Bräder och plankor . . . 89,466 tolft. 131,866 tolfler.
Bjelkar  4,541 stycken 4,672 stycken.
Spiror och masteträd . . 4,012 —- 4,900 —
Sparrar  6,479 — 17,678 —
Alun  1,037 T:nor 587 T:nor
Ben
1,731 Skepp. 2,306 Skepp.
Färgmossa
22,989 Lisp. 7,077 Lisp.
Fcrnårs-berältelse frän Götheborgs- och Bohus Län.
2
10
Brunsten  3,192 Skepp. 863 Skepp.
Oljekakor  1,887 Skepp. 2,358 Skepp.
Beck
85 T:nor.
Tjära  919 T:nor 3,243 T:nor,
Boktunnor  24,963 st. 20,578 st.
Åror
5,192 par 4,988 par.
Trädgårdsstolar  10,394 st. 7,822 st.
Linfrö
9,744 k:nor 6,095 k:nor.
Lingon
26,982 — 504 —
Porter och dricka .... 50,130 — 18,608 —*
Mur- och taksten .... 371,242 st. 768,873 st.
Hafre  10,946 T:nor 26,427 Trnor.
Korn  1,703 T:nor 846 T:nor.
Vicker
617 T:nor 101 T:nor.
derförutan år 1841 utskeppades 1,049 Skepp, smältstycken, 13,579 tolfter
brädstump, 27,524 bundtar takslickor, 3,669 st. bålshaksskaft, 6,925 st. naglar
oell 215 st. knän lill skeppsbvggnad, 474 tolfter sågade läckten, 1,178
lunnor åkerbönor, 686 tunnor hvete, 275 tunnor malt, 98 tunnor ärter,
1,104 Lisp. hvetemjöl, 44,428 alnar segelduk och 3,000 st. golfsten.
Importen
Bomull
Arrac ........
Cognac
Rom
Saltad sill
Allehanda torr fisk ....
Blyhvitt
Indigo
Krapp
Sandel
Hvilt bomullsgarn ....
Rödt Turkiskt d:o . . . .
Sumac
Risgryn
Hampa
Salta och oberedda hudar och
ii- 1836.
År 1841.
546,038 skålp.
1,022,163 skålp.
13,942 k:nor
22,346 krnor.
20,741 krnor
16,516 krnor.
10,913 krnor
11,551 krnor.
45,462 Trnor
53,793 Trnor.
821 Skepp.
2,873 Skepp.
59,648 skålp.
37,386 skålp.
22,444 —-
41,615 —
80,846 —
43,246 —
37,306 —
56,203 —
682,099 —
1,235,730 -—
64,126 —
91,895 —
26,378 —
17,604- —
193,171 —
291,467 —
3,969 Skepp.
1,809 SkeoD.
skinn  254,040 skålp. 1,311,740 skålp.
Mandel  38,969 — 25,909 —
Peppar af alla slag . . . 78,684 — 104,711 —
Russin
. 91,978 — 117,467 —
Salt  50,677 T:nor 60,590 T:nor.
Mascovad-socker  1,811,483 skålp. 2,567,806 skålp.
Terres gammalt socker . . 955,364 — 3,146,661 —
Stenkolsstybb  28,625 T:nor 39,327 Trnor.
Thée 11,104 skålp. 9,440 skålp.
Tobaksblader  1,121,233 — 973,851 —
Spunnen och prässad tobak . 5,430 -—• 28,687 —•
Tobaksstjelk
348,223 — 371,000 —
Tran  44,853 k:nor 83,962 k:nor
Oparfunrerad tvål .... 40,858 skålp. 48,045 skålp.
Ull  402,705 — 839,970 —
Viner af alia slag .... 65,076 k:nor 61,276 krnor
Helsiden
450 skålp. 429 skålp.
Halfsiden  611 — 1,268 —
Hvita och kulörta bomulls
väfnader
204,551 alnar. 164,460 alnar.
Yfina bombasin  172,335 — 447,837 —
Andra slag
46,481 — 66,430 —
Halfylle  12,904 — 86,159 —
Inkommande sjötulls-uppbörden har år 1841 utgjort 1,166,230 R:dr 17
sk. 11 rst. och den utgående 115,246 R:dr 13 sk. Banko. Under samma
år har utrikes sjöfarten från Götheborg bedrifvils med 731 fartyg af 53,303
lästers dräglighet, deribland 226 varit svenska af 16,907 läster och 377
Norrska om 25,084 lästers drägtighet, samt 727 fartyg, deribland 269 Svenska
och 362 Norrska, inklarerat. Antalet af fartyg, tillhöriga härvarande
rederier, bar utgjort 97 stycken nämnda år, af 9,552 lästers drägtighet,
och antalet af skeppare, som blifvit till transito-fart klarerade, har varit
30 stycken, utom 7 ångfartyg. Del synes alltså, vid jemförelse med sista
femårsberättelsen, att sjöfarten varit i tilltagande.
I staden funnos år 1841, 152 grosshandlare, 270 minut- och viktualiehandlande
samt 197 handtverkare. Minuthandeln, särdeles med spannmål,
har varit inskränkt och mindre lönande, med undanlag af år 1838,
12
då spannmålshaiuleln var liflig, i anseende till inträffad missväxt, sorn v aliade
införskrifning af betydliga partier säd, hvilka inom landel afsattes. Med
lyx-artiklar och mode-varor har handeln varit jemn och i ständigt tilltagande.
I afseende på fabrikerne, stadens betydligaste näringsfång, näst handeln
och sjöfarten, åberopas det redan omnämnda sammandraget öfver deras tillstånd
inom länet; och visar en uppgjord medelberäkning särskildt för staden,
flir ett år af de fem, alt inom dess område funnits 105 fabriker med 1,702
arbetare och 1,932,803 R:dr Banko tillverknings-värde; samt att fabriksrörelsen
alltså ansenligt ökat sig.
Stadens jord är till enskilde utarrenderad och användes lill odling af
säd, potates och gräs.
Undervisningsverken fortfara alt uppfylla sin bestämmelse, och hu mera
har en uppfostringsanstalt tillkommit, under benämning af Stnåbarns-skola,
hvars ändamål är, alt bereda Samhällets mindre bemedlade klasser ett tillfälle
att i Skolan, som ej sa mycket åsyftar, att bibringa de späda barnen
något egentligt kunskapsmått, utan fastmer, alt underhjelpa och inverka på
deras sedliga utbildning, samt att under bilden af lek hos dem inplanta sådana
läror, sorn kunna rigta deras anlag åt det goda och nyttiga, erhålla
den omvårdnad för deras mindre barn, hvilken föräldrarne sjelfve sällan
förmå eller äga tillfälle, att egna dem. Fonden till denna inrättning har
Irån början tillkommit genom enskilde personers frivilliga gåfvor och bidrag,
men år 1841 beslutade stadens invånare vid allmän rådstuga, att skolan
skulle till underhåll och utvidgning äga att af taxerade medel årligen uppbära
1000 R:dr Banko i tre års tid. Uti Willinska lällig-lriskolan har en
ny klass blifvit inrättad, under benämning af slöjdklass, hvarest 24 fattiga
barn från och med deras 12:te till och inett deras 14:de år njuta fri undervisning
i smeds-, snickare-, vagnmakare- och svarfvare-handtverken, samt
under tiden fria husrum, föda och kläder i skolan. Den grundades på enskildas
bidrag, men vid allmän rådstuga den 17 December 1841 anslogo
stadens invånare 2,500 R:dr Banko lill bestridande af omkostnaderne. .flyen
Sjömanna-Sällskapels tackel-skola har tillkommit, der barn och ynglingar,
som egna sig åt sjömans-yrket, undervisas dels i de ämnen, som röra
det praktiska af yrket, och dels i läsning, skrifning och ritning. Kostnaderne
för denna skol-inrätlning samlades jemväl genom enskildes gåfvor, men
fi an och med 1839 och tills vidare erhailes ur den under Sjömaushus-Di
-
13
rektionens förvaltning varande national-kassan eli årligt bidrag af 500 Rahlf
m ko.
Den allmänna sjukvården beslrides på ett tillfredsställande sätt, och de
fattige åtnjuta understöd, dels från allmänna fatligförsörjnings-inrältningen
af uttaxerade medel lill belopp af omkring 20,000 R:dr Banko årligen, och
dels ur enskilda sällskapers kassor och genom testamenten, hvaribland må
nämnas sällskapet ”De Fattiges Vänner,” Lesseska donalions-fonden, Sernslromska
dito, Hollei manska dito, Jansenska dito, Lewgrenska dito, Sjömanshusets
falligfond och Tyska kyrkans fal tigfond.
Önskligl vore dock, att alla desse särskilde betydliga stiftelser vårdades
af en och samma Direktion, för att vara i fullkomligt samband med hvarandra,
till vida större nytta för det allmänna.
Kongl. Direktionen öfver Götheborgs hamn- och elf-arbeten har verksamt
ombesörjt förbättringar i segelleden och hamnen. 23,637 kubikfamnar
mudder har blifvit upptagen och upplagd på land, samt arbeten af hvarjehanda
slag utförde i enlighet med uppgjord plan.
Uddevalla. Folkmängden i denna stad har ökat sig, så att den, från
att i sisla Femårsberättelse!! hafva utgjort 3,237 personer, år 1841 uppgått
till 3,389 personer, deraf 1,994 varit mantalsskrifne, deribland varit 35 handlande
och 113 handtverkare och borgare i ölrigt. Handeln har aftagit allt
mer och mer och stadens invånare ägde sistnämnda år ej mer än 3:ne större
oell 2 mindre fartyg; men anledning är dock att förmoda, att genom uppmuddring
af stadens hamn, sjöfarten bör få eli ökadt lif. Den handel, sorn
drifves med kringliggande landsbygd, synnerligast Dahlsland, är stadens förnämsta
inkomst-källa, och denna rörelse är ganska betydlig. Handtverkerierne
befinna sig i mindre fördelaktigt läge. Den uppodlade delen af stadens
jord iir lill det mesta af god beskaffenhet och gifver vanligen afkastning
öfver medelmåttan, och under de sednare aren har äfven mera omsoig
än tillförene blifvit använd vid bebrukningen. Bland nya inrättningar bör
nämnas den år 1839 organiserade Drätsel-kommissionen. Tulluppbörden hallinder
de 3:ne sista åren, eller 1839, 1840 och 1841, uppgått till ett medelbelopp
af 23,640 R:dr 5 sk. Banko. Från skeppsvarfvet har ^ ett större
skepp ulgått och blifvit försåldt till Norrige, och ett sådant är åter under
byggnad.
Kongelf. I denna stad har någon folkökning af betydenhet icke ägt
rum; dess invånare utgjorde vid 1841 års slut 813 personer, deraf 484 mantalsskrifne.
Staden idkar icke någon sjöfart, och det enda fartyg, som funnits,
är försåldL Anledningen till sjöfartens upphörande är det hinder, som
möter genom uppgrundningar i Nordre grenen af Götha Elf, till hvilkas undanrödjande
staden för närvarande saknar egne medel och icke kunnat erhålla
främmande bidrag. Tulluppbörden har under de 5 åren och i medeltal
utgjort endast 986 R:dr 19 sk. 4 rist Banko, lill största delen tillkommen
genom skedda förtullningar af andre städers handlande och skep
fxare
lill besparing af de drygare stadsumgälderne å andra ställen. Stadens
Örnämligaste inkomster härleda sig af handeln med kringliggande landsbyggd,
hvilken rörelse under de sednare åren ökat sig, och jordbruket har
vunnit förkofran, så att denna näringsgren betydligen bidragit till invånarnes
bergning. Läroanstalterne, sjukvården och fattigförsörjningen äro i oföräudradt
skick och uppfylla sina ändamål.
Marstrand. Stadens folkmängd utgjorde år 1841, 633 personer, deraf
348 mantalsskrifne, och är således sedan år 1836 ökad med 31 personer.
Antalet af handlande och handtverkare är oförändradt. Handeln inskränker
sig till minuthandel med varor, lill största delen hemtade från Götheixorg.
En enda handlande idkar sjöfart, dock endast på Dannemark med
en diickad båt. In- och utklareringar i öfrigt verkställas endast af skärgårdsboer
och medelbeloppet af tulluppbörden under de fem åren har utgjort
1,550 Rldr 1 sk. Banko. Staden befinner sig i kommercielt och ekonomiskt
hänseende i ett, nära ixog, liflöst tillstånd, hvari den småningom
sjunkit. Utan någon utrikes handel, värd denna benämning, och med
högst obetydlig handel på inrikes orter, utan fabriker, äger samhället bestånd,
hufvudsakligen från de tjenstemän och mililair-kommenderingar, som
äro förlagde å Carlstens fästning, och de resande, som under sommarmånaderne
besöka orten, för att begagna saltsjöbad. Stadens tillstånd är alltså
beklagansvärd!, och kan, sedan de förhållanden, hvarunder den fordom florerat,
äro förlorade, icke annorlunda vara, då den, belägen på en naken, från
fasta landet aflägsen klippa, icke äger någon tillräcklig produktion, ej ens af
de angelägnaste lefnadsförnödenheter, eller xxågra egna exportartiklar, samt
dess invånare icke med erforderlig drift söka alt draga fördel af den enda
naturliga näringsgren, som för orten synes vara bestämd, eller saltsjöliske,
till hvars bedrifvande i större omfång icke finnes en eixda båt med erfor
-
15
derlig repskap. Heldre, än att härvid lägga hand, förblifva de fattige invånarne
sysslolösa, eller åtnöja sig med lillfällige förljenster, hvilka dock äro
ganska ringa, då antalet af personer, som behöfva arbete, är öfvervägande;
och af sysslolösheten födas moraliskt förderf och ekonomiskt elände. Fattigvården
är ock derföre ytterst betungande och staden har svårt att uppehålla
den och sine öfrige institutioner, hvilka dock fortgå så väl hvad administrationen,
som läroverk och hälsovård vidkommer.
Strömstad. Dess år 1841 af 1,300 personer bestående folkmängd, deraf
689 skattskrifne, lefver till större delen i fattigdom, enär handel och öfrige
näringar äro i lägervall. Föreningen med Norrige och den derigenom uppkomna
rättighet, att landvägen ditföra iandtmannaprodukterne i orten och
återhemta alla vanliga importartiklar, dem allmogen tilihandlar sig för lägre
priser i Fredrikshall än i Strömstad, hafva småningom bringat staden i
sitt nu varande förfall, och dess invånare misströsta, alt den någoixsin mer
kan upphjelpas. Fabriker, bruk och manufakturverk finnas ej. Ar 1841 utgjordes
stadens fartyg af 2 skonertar, 1 galeas, 3 slupar, 6 däckade och 3
öppna båtar om 299 lästers drägtighet, hvilka användas till fraktfart. Tulluppbörden
har per medium för fem år uppgått lill 4,666 R:dr 16 sk. 2 rst
Banko, uppkommen lill betydlig del genom utförseln af lefvande hummer från
skärgården till England. Stadeixs jord skötes väl, men dess område är ringa. En
af många främmande besökt badinrättning inom staden ger åt densamma under
sommarmånaderne någon inkomst och liflighet. För barnundervisningen, hälsovårdeix
och de fattiges underhåll finnas nödiga institutioner, men svåra alt
uppehålla.
Då denna berättelse afser en, före sista Landshöfdinge-ombytet förfluten
tid, är den af Landshöfdinge-Embelet uppfattad och undertecknad. Götheborgs
Lands-kansli den 13 Maj 1844.
På Landshöfdinge-Embetetå vägnar:
CABL ENGELBLOM.
A. S. PETERSSON.
BEFALLNINGSHAFVANDES
UTI
EIf^l>org§ l^an
TILL
E0IGL MAJIT
i underdånighet cifgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 183T, 1838, 1839, 1840 och 1841.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. MORSTEDT & SÖKER,
Kongl. Boktry ckare.
Inledning.
Elfsborgs Län, omfallande hela Dahlsland, som består af fem härader med
en stad och fvratiotre socknar, samt vestra och södra delarne af Westereöth
c/
O
land, eller tretton härader med fyra städer och etthundraåttatio socknar,
förutan åtskillige sockenandelar i begge landskapen, hvilka tillhöra socknar
inom andra Län, — är vidare indeiadt under t vänne lagsagor med sex
domsagor och uti sex fögderier med tjugusju länsmans-distrikt. Länet, gränsande
i norr och nordost till Wermland och Norrige, i vester till Götheborgs
och Bohus Län, i söder till Hallands Län samt i öster till Jönköpings
och Skaraborgs Län, skall innehålla uti arealvidd ungefärligen 120 qvadratmil,
deraf sjöar, strömmar, träsk och kala bergsträckor anses upptaga omkring
femtio, så att den jordyta, sorn är odlad och möjlig af odling, eller
är skogbeväxt och till plantering tjenlig, samt för öfrigt har vegetation, torde
svara närmast emot 70 qvadratmil. Denna beräkning af areal-rymden
är grundad på Hermelinska kartan och andra äldre kartor: enligt af Forsris
nyare karta öfver Skandinavien, skall deremot Elfsborgs Läns arealvidd
endast uppgå Lili något öfver 114 qvadratmil, hvilket äfven torde vara
det rätta, när den del af Wenern, som kallas Dahlbosjön och eljest kan
till Länet räknas, från beräkningen uteslntes.
Fema?'s-berättelse frän Elfsborgs Län.
1
2
§. 1.
Länets allmänna beskaffenhet.
Tossbo och Wedbo härader, som å Dahlsland gränsa till Wermland,
Norrige och Bolins Län, bestå af höga och skogrika bergsträckor, sorn emellan
sig hilda större och mindre dalar, hvilka, i afseende på jordmånen, äro
af ganska skiljaktig beskaffenhet. Till större delen utgöres marken af sandjord,
på några ställen blandad med lera, undantagande Tössö pastorat, hvarest
lermylla är rådande jordarten; men i synnerhet emot Norrska gränsen
är jordmånen svag och föga hördig. Wahlbo härad, som å vestra sidan stöter
till Bohus Län, är äfvenså bergbundet, som förstnämnde härader, likväl
med bättre jordmån, deri lermylla ofta förekommer; hvaremot öfriga delen
af Dahlsland, utgörande Nordall Is och Sundahls härader, har i det mesta
en jemn och slät belägenhet, vidlyftiga åkerfält samt god och bördig jordmån,
hufvudsakligen bestående af lermylla. Sjön Wenern begränsar Dahlsland
å nordöstra sidan i hela sträckningen från Wermlands Läns gräns lill
D o
Wenersborgs stad, och utomdess finnas många andra större och mindre sjöar,
bland hvilka Stora Lee utmed Norrska gränsen och de vattendrag, som förena
den med Wenern, i synnerhet förtjena att anmärkas; landet är för öfrigt
i alla riktningar genomskuret af åar och häckar, de flesta med aflopp åt
Wenern.
I Westergöthland är den landsträcka, som börjas vid Wenern, innesluter
Halle- och Hunneberg och sedan omgifver eller tillgränsar Götha Eif,
utgörande Wäne, Flundre och Ahle härader, håde vacker och fruktbar; rådande
jordmånen är här ömsom lera och svartmylla; men i den mån landskapet
aflägsnar sig från elfven och i synnerhet ju mera det närmar sig
gränsorne af Halland och Småland blifva jordarterne sämre och svagare.
Inom Bjerke, Wädlle och Kullings härader träffas likväl ännu flera fruktbara
trakter med mer och mindre god lera och lermylla; men i Gäseneds
härad, som är sandigt och stenbundet, äfvensom i Redvägs härad, hvilket
närmar sig denna beskaffenhet, finnas sådana bättre jordarter mera sällan
och endast såsom undantag; utan beslår rådande jordmånen derstädes, så väl
som uti Åhs, Kinds, Marks, Wedens och Bollebyggds härader, af så kallad
3
mjäle eller mojord och sandhlandad mylla, som i allmänhet gifver mindre
lönande afkastning, ehuru äfven inom desse härader, synnerligen uti Marks,
åtskilliga trakter finnas med bördigare jordmån. Delar af Wäne, Bjerke
och Kullings härader, Gäseneds härad och en del af Redvägs härad kunna
räknas för slättland, fastän sins emellan mycket olika, hvaremot det öfriga af
\ östgötha landskapet är bergigt och skogbeväxt samt delvis starkt couperad!
och i fördjupningarne uppfyldl med sjöar, kärr och mossar, som finna aflopp
genom en mängd åar och häckar, antingen åt Wenern och Götha eif,
eller åt Nordsjön och Kattegatt.
Elfsborgs Län, som, i dess längsta utsträckning från Norska gränsen i
nordvest tili gränsorne af Halland och Småland i sydost, håller öfver 30
mil, företer således stora skiljaktigheter i fysikaliskt afseende och naturliga
lörmåner; men der saknas likväl icke inom något härad, helt och hållet,
hvarken jordmån för ett nödtorftigt åkerbruk, skog för husbehof eiler vattendrag
för nyttiga inrättningar.
§. 2.
Invånare.
Folkmängden i Länet utgjorde vid slutet af förra qvinqvennium, enligt
de år 1836 hällne mantalsskrifningarne för år 1837, 213,253 personer och
har sedermera, jemlikt de vid slutet af hvarje år hällne mantalsskrifningarne
för påföljande året, funnits utgöra, på sätt hilagda sammandrag utvisar:
År 1837 .
214,494.
1838
215,032.
1839
215,438.
1840
218,232.
1841
221,034.
4
nemligen: på Landsbygden bosatte . . 211,708.
och i Släderne boende .... 9,326.
samt af dessa alla:
Skattdragande, af mankön . . 54,859.
af qvinkön , . 59,415.
Skattfrie, af mankön .... 52,278.
af qvinkön .... 54,482.
114,274.
106,760.
Afven under loppet af detta qvinqvennium bar således folkmängden årligen
varit i tilltagande, dock nära tvåtredjedelar mindre än under qvinqvenniet
1822 med 1826, betydligt mindre än under qvinqvenniet 1827
med 1831 oell öfver hälften mindre än under nästföregående qvinqvennium
1832 med 1836.
Att väsendtligt orsakerne till den starkare folkökningen under förflutna
Irenne qvinqvennier upphört att förefinnas, i den mån sådant skulle antydas
af ofvan upptagne jemförelse, synes ej vara antagligt; men deras verkan
bar sannolikt under detta qvinqvennium hämmats af elen alltmer tilltagande
svårigheten att finna bostäder för nya hjonelag, sedan hemmansklyfningarne
förminskats och allmogen börjat inskränka sin, kanske för långt drifna,
beredvillighet att upplåta plats å hemmansområdena för backstugu-anläggningar.
Dessutom tyckes, att sluta från senare årens förhållanden, folkökningen
mycket bero af skördarnes beskaffenhet, i synnerhet när missväxter oell
svag årsväxt följa på hvarandra: Sålunda var, till exempel,
1836 medelmåttig skörd och folkökningen . , 1837 — 1,241.
1837 missväxt och folkningen  1838
558.
1838 svag skörd och folkökningen , . . . 1839
386.
1839 god skörd och folkökningen  1840  2,794.
1840 skörd öfver medelmåttan och folkökningen 1841  2,802.
5
Ehuru erfarenheten under de 30 åren emellan 1811 och 1841 afgifvit
bevis derom, att produktionen i det hela, jordbruket så väl som andre näringar,
tilltagit i ett visst förhållande till folkökningen, synes likväl tilltagandet
ej hafva varit sådant att det, genom lemna dt öfverskott af jordbruksa
Ister eller upplag af annan besparing, vare sig af närings vinst elier arbetsförtjenst,
kunnat öfverallt försäkra mot brist och nöd vid tillfällen af missväxt
och lifsmedlens deraf uppkom ne både knapphet och dyrhet. — Det
kan och bör således ej förnekas, att ju icke efter 1837 års felslagne skörd
och derpå följde stränga vinter samt 1838 års svaga årsväxt, äfvensom vid
lifsmedlens under de senare åren af qvinqvenniet höga pris, omisskänneliga
tecken antydt, att bland den för ,daglön arbetande folkklassen rädt en viss
förlägenhet, sorn, om den än låter närmast förklara sig af nyssherörde tillfälliga
orsaker, dock synes hafva sin rälta grund i den obesutne elier lösa
befolkningens tillväxt med större steg, än näringsutvägar och arbetsförtjenst
hunnit blifva för dem tillgänglige. — Föijderne af det hinder, samma orsaker
emellertid synas hafva uppställt emot folkökningen eller åtminstone
mot dess öfverdrift, må fördenskull kunna anses, för detta fall, såsom mera
nyttiga än skadliga.
Påståendet, att folkets fysiska styrka skulle i senare tider hafva aftagit,
kan jag för min del icke antaga såsom regel, liänfördt till det yngre
och uppväxande slägtet. Ulan har jag tvärtom flere anledningar, hemtade
jemväl från erfarenheten vid bevärings-mönstringarne, att anse detsamma
oriktigt, i synnerhet som ökad produktion af födoämnen och större tillgång
på beklädnadsförnödenheter beredt allmogen tillfälle att lefva och kläda sig
bättre än förr. —- Men undantag från detta omdöme måste jag likväl medgifva,
dels för de lyckligtvis ännu sällsporda fall, då ungdomen dagligen
och öfverflödigt nyttjar bränvin, dels ock för den yngre population, som,
tillkommen efter i backstugor och inhyses bosatte hjonelag, blifvit uppfödd
under fattigdom och brist, i följd af föräldrarnes lelslagna beräkning att
subsistera såsom oberoende arbetare. — Här, såsom i andra Rikets landskap,
förhåller det sig eljest så, att bergs- och skogs-trakternes inbyggare ära i
allmänhet resligare och starkare, än slättbygdernes.
Folkets lynne och bildning måste, uti ett Län af så betydlig storlek
och der naturen antyder så olika föremål för verksamheten, framte många
skiljaktigheter. — Ölverallt är likväl laglydnad ett utmärkande diag, och
6
äfvenså Ira Ras allestädes spår af det sunda förstånd, den öppna redlighet
samt den känsla för Konung och fosterland, som alltid utmärkt Svenska
allmogen. Ungdomens bildning i allmänhet, fortgående, såsom af ålder,
under presterskapets allmänna tillsyn och föräldrars närmare ledning med
tillhjelp merendels af mindre bildade personer, som ofta utan annan kallelse
än egna behof vet egna sig dertill, bär visserligen stämpeln af tillfällighet
och kan icke vara annat än ofullkomlig, fastän ett närmande till det
bättre omisskänneligen visar sig; men ungdomens sedlighet, djupt rotad lili
nationallynne! och befästad af religions-undervisningen, svnes ännu vara på
en högre ståndpunkt, oaktadt det lättsinne man förebrår vår lid. Bränviliels
öfverflödiga bruk, som dock, efter mitt omdöme, icke tilltagit under
sednare aren, är ännu den stötesten, som behöfver och efter möjligheten
bör undanrödjas; men ehuru förfa It bingarne emot delta missbruk icke kunna
irånkännas den verkan, att lillbakahålla oordningar på offentliga ställen
och vid allmänna sammankomster, torde det likväl vara tvifvelaktigt, om
böjelsen att omättligt njuta af bränvin slår all utrota annorledes, än genom
förbättrade undervisnings-anstalter för det uppväxande släglet, hvarigenom
detta kan ingifvas begrepp om andra och ädlare njutningar. Med
okadt välstånd bland allmogen synes det öfverdådiga brännvinssupande!
jemväl aftaga; varande, med afseende härpå, äfven ögonskenlig! att en reaktion
i sederna börjat, hvilken, småningom fortgående, utan tvifvel skall
mera bidraga lill utrotande af dryckenskaps-lasleu, än alla slags nykterhets-
och måttlighets-föreningar.
Då man undantager Dahlsland och isynnerhet dess sydligaste del, der
allmogen ännu saknar händighet i slöjder, framvisa de flesta öfriga delar af
Länet åtskilliga slag af slöjd färdighet, och stundom af verklig konstfärdighet,
så alt slöjdvarors förfärdigande till afsalu på många ställen af landsbygden
utgör en för orten vigtig binäring, oumbärlig såsom beståndsdel till folkslockens
underhållande jemte det svagare jordbruket; och inträffar detta förhållande
synnerligast uti häraderne omkring Borås och Ulricehamn, derifrån
varornes afsättning befordras genom gårdfarihandel!!. Inom dessa trakteV,
hvarest mycken flit och idoghet råder, är ock välmågan mest allmän
och träffas ej sällan verklig förmögenhet hos allmogen, fastän det ena och
andra icke heller saknas uti Länets öfriga delar. Den intill Norrige närmast
gränsande delen af Dahlsland, som på svaga och ofruktbara hemman hyser
talrik befolkning, utgör måhända skarpaste undanlaget från regeln, i syn
-
7
nerliet sedan rörelsen med skogscffekter nu mera efter skogarnes altagande,
icke så jemnt och tillräckligt som förr, fyller bristen i jordens afkastning;
och folket kan bär således endast bestå vid det mest tarfiiga och sparsamma
lefnadssätt. Uti Westergöthland må äfven, jemte W edens och Bolleri
ggds härader, som hafva sandig och bergbunden jordmån samt inskränktare
binäringar, till undantagen räknas Gäseneds härad, såsom af naturen särdeles
missgynnadt, då det i allmänhet har svag och ofruktbar jordmån, lider
brist på skog oell är afsides beläget för trafik; men lefnadssättet är
sparsamt och under sednare tider har i sistnämnde härad, likasom i de
närgränsande "Wedens och Kullings, utvecklat sig en ny näringsgren, sorn
mycket bidrager till invånarnes bestånd, nemligen odling af potatis och
denna växts förvandlande till bränvin.
Arbetare vid jordbruket och öfriga näringar saknas icke uti någon del
af Länet; men de betalas olika, efter tillgång och behof inom hvarje ort.
Dagsv crkslönerne variera således betydligt, t. ex. emellan 10 sk. 8 rst. och
‘24 sk. Banko för karl-dagsverke samt 8 och 16 sk. Banko för q vinns-dagsverke,
sommartiden på egen kost: för öfrigt upplyser närlagda utdrag af
markegångstaxorne, huru de i allmänhet varit stadgade. rjenstehjons löner,
underkastade en jemförlig variation orlerne emellan, äro från 10 R:dr till
33j R:dr Banko årligen för en dräng och 4 till 13! R:dr Banko årligen för
en piga, förutan städja och vissa beklädnadspersedlar, som vanligen betingas
jemte lönen och uppgå i värde till 10 ä 13! R:dr för drängen och 6
ä 8 R:dr för pigan, hvarförutan husbonden merendels erlägger tjenstehjonets
krono-utskvider. Uti städerne förhåller sig både dagsverkares och tjenstelijons
kontanta aflöning något högre, relalill till landsorten deromkring, dock
öfversliger den sällan hvad bär ofvan är högst uppgifvet. Men hvad som
i denna fråga förtjenar särskildt, anmärkas, är den för jordbrukaren missgynnande
omständighet, att dagsverks- och isynnerhet Ijenslelijonslönerna,
något fallande i svaga eller missväxtår, stiga öfver vanligheten vid goda skördar,
då ett ringare pris och trög afsättning på jordbrukets produkter ofta
sii 11 a husbonden i förlägenhet om penningar att al börda sig denna utgift:
botemedel mot denna olägenhet, som annars synes ligga i naturen af förhållanden
emellan arbetaren och den honom behöfver, lärer lill någon elei
endast kunna finnas uti antagandet af jordtorpare med bestämd arbetsskyldighet
alla år; och della synes äfven allmogen hafva börjat inse, emedan
8
omtänksamma bönder, med större eller vidsträcktare hemmansdelar, nu
mera än förr inrätta sig efter en sådan grundsats.
För att lösa frågan: om och huruvida ekonomiska välståndet på landsbygden
må hafva aftagit, eller tilltagit, eller ock förblifvit stationärt? måste
till en början skillnad göras emellan den besutne allmogen och obesutne
folkklassen, med den sednare mena dt hemmansbrukare på alltför små lotter
eller utan besutenhet, samt torpare, backstugusittare och inhyseshjon,
med flera dylika. Genom förut afgifna underdåniga berättelser är vordet
upplyst och ådagalagd t, att tillgåugarne för folkmassans fysiska bestånd
vunnit progressif förkofran eller, sorn vill säga detsamma, atL allmänna
välmågan i sjelfva verket tilltagit. Hvad nu särskildt angår den besutne
allmogen, så finnes detta tilltagande hafva än vidare utvecklat sig under nu
ifrågavarande qvinqvennium, såsom följd, bland annat, af jemn efterfrågan
och förhöjda afsättningspriser på nästan alla jordbrukets alster; men i motsats
härtill, och för någon del af samma orsaker, har den obesutna och vanligen
medellösa folkklasen endast kunnat, stundom med knapp bergning,
draga sig fram, utan alt förbättra sin ekonomiska ställning under loppet af
detta qvinqvennium, hvilket äfven varit en naturlig följd deraf, att dagsverkslöner
och annan arbetsförtjenst icke stigit i förhållande till iifsmediens
ökade pris.
§. 3.
Näringar.
Åkerbruk. För Länet i det hela kan åkerbruket, bet rak hult såsom
särskild näring, anses vara den, sorn frambringar högsta värdes-produkten,
fastän trakter finnas der andra näringsgrenar härutinnan täfla.
Inom södra Dahlsland och den tillgränsande norra delen af Westergöthland
samt delvis äfven på norra Dahlsland, till så vidt invånarne grunda
deras bestånd på åkerbruk, har vid större egendomar och hos jordbrukande
-
9
kande ståndspersoner växelbruk blifvit hästan allmänt anlaget; och detta
brukningssätt vinner allt mera framgång äfven ibland allmogen, som redan
ombyter med odling af säd och foderväxter pä öppna åkerjorden. Vanligen
trädes i dessa trakter {alel eller ’:del af åkern och det öfriga besås
med höst- och vår-hvete till omkring fidelar, höst- och vår-råg 12, korn
6, hafre 50, blandkorn 6, ärter 2 och potatis 24 sådane delar. Hafre är
således ännu hufvudsädet, men detta ökas icke mera på odaljorden, utan
uttränges snarare der något af råg och potatis, hvaremot nyodlingar merendels
besås med hafra. I den del af Westergöthland, som närmast tillgränsar
Götha eif, är brukningssättet i så målto skiljaktigt, att der sås mindre
af bafra, men mera ärter och korn, samt dessutom bönor till betydlig proportion.
Invånarne uti de till Länet hörande södra häruderne af Westergöthland
fortfara deremot allmänt med det af ålder brukliga ensädet, undantagande
några ståndspersoner, sorn begagna trädning oell växelbruk, då
vanligen Irefjerdedelar af jorden besås, £ med Larsmesso-råg och hälften
med korn, blandkorn, hafre och potatis. Annars nyttjas i dessa trakter föga
höstutsäde, utan besås öppna åkerjorden helt och hållet med vårsäd, bestående
af något råg, till en ungefärlig tiondedel, af ganska litet korn och ärter,
men hufvudsakligen af blandsäd och hafre samt för öfrigt af potatis,
sorn alltmera täger öfverhand; och måste ulan tvifvel orsaken till detta
allmännast antagna brukningssättet med ensäde sökas dels uti den till åker
användbara jordens inskränkta rymd och dels uti dess magra beskaffenhet,
som gör den mindre tjenlig för annat, än svagare sädesslag.
Lin trifves öfverallt i Länet och odlas jemväl på de flesta orter till
husbehof; men inom Marks härad skötes odlingen och beredningen af denna
växt i stort och med omsorg samt tillverkas deraf väfnader till betydligt
afsalu. Hampa odlas endast på spridda ställen och i ringare skala, så att
afkomslen icke fyller Länets behof. Humla odlas åter mera allmänt lill
husbehof och på åtskilliga ställen jemväl till afsalu, hvilket sednare isynnerhet
äger rum i Hesselskogs och Dahlskogs socknar på Dahlsland samt i
Kinds härad af Westergöthland, derifrån afsältningen till andra orter är
betydlig. Kummin växer i åtskilliga trakter sjelfsådd på ängarne och skördas
å Dahlsland äfven till afyltring utom orten. RofvoT, morötter, kålrötter
och kålsorter odlas öfverallt af allmogen till husbehof, och fruktträd
träffas stundom äfven vid allmogens gårdar; men finare trädgårdsväxter
Femdrs-berättelse frän Elfsborgs Län. 2
10
och större fruklträdsplanleringar finnas i allmänhet endast vid ståndspersoners
egendomar. Inom de socknar af Länet, som gränsa nära intill Götheborg,
äro ställen, der trädgårdsskötseln drifves såsom näringsfång.
I frågan om antagne nya methoder vid jordbruks-skötseln eller nya
inrättningar lill arbetskrafters besparande dervid, må nämnas, alt egentligen
på Dahlsland har Engelska flåhacknings- oell jordbrännings-methoden,
som funnits ofta förstöra matjorden, lemnat rum för ett annat olingssätt
med bränning efter plog, sålunda att blott en plogskifva i hvarje åkerteg
sönderskäres , uppställes och brännes, hvilket sätt besparar arbete och
förtär mindre af matjorden, men befordrar ändock bördigheten. Användandet
af granris, i stället för spillning, vid potatis-planteringen är jemväl
ett i sednare åren uppfunnet hjelpemedel, som efter hand allt mera antages.
Nya redskap för jordens häfd äro deremot icke antagna; men de vanliga,
plogen och harfven, bringas af hvarje omtänksam jordbrukare i det skick,
att jordens redning dermed kan åstadkommas. Undantagande tröskmaschiner
och väderharpor till säds rengöring, hvilka vid större egendomar begagnas,
hafva mekaniska inrättningar till besparande af arbetskraft, icke heller
kommit i allmännare bruk..
Till så vidt det i allmänhet låter bestämma sig, kan man antaga vanliga
såningsliderna vara: för vår-utsädet efter medlet eller emot slutet af
April och första dagarne af Maj, samt för höst-utsädet medlet och slutet
af Augusti samt början af September; och infaller skördetiden vanligast närrtiare
början af Augusti samt räcker in i början och emot medlet af September
månad. Afvikelserna måste dock vara många uti ett Län med så
vidsträckt läge och så skiljaktiga naturförhållanden.
Vid medelmåttig skörd är spann måls-produktionen uti de förut anmärkte
delarne af Länet, hvarest åkerbruk utgör folkets hufvudnäring, mera
än tillräcklig för behofvet inom hvarje ort, så att femtedelen eller kanske
fjerdedelen kan anses gå till afsalu utom orten eller utom Länet. I
Länets öfriga delar och synnerligast uti vissa socknar af Dahlsland närmast
Norrska gränsen samt i de sydliga trakter, som omgifva Borås och
Ulricehamn, eller tillstöta, svarar deremot spanmåls-produklionen, äfven vid
den rikaste skörd, icke på långt när emot konsumtionen, utan måste skillnaden
för behofvels fyllande tagas ifrån andra orter, oell sker delta vanliligen
i förstnämnde norra trakt från Norrige någon gång, men annars från
11
nedra Dahlsland, samt uti sistnämnde södra trakter från Götheborg, Halland
och Skaraborgs Län, ifrån hvilket sednare tillförseln på Borås torg i
synnerhet är betydlig; hvarlörutan Kinds och Redvägs häraders invånare
under sednare åren börjat inköpa mycket af den-spannemål från Östergöthland,
sorn hålles till salu i Jönköping. Aili man lör Elfsborgs Län öfver
hufvud jemföra spanmåls-produklionen emot konsumtionen, sä b lifver resultatet,
att årligen större qvaulileter spannemål behöfva lilltöras Länet från
andra Län och orter, ehuru, genom åkerbrukets tilltagande och den utvidgade
potatisodlingen, behofvet är mycket förminskadt, emot hvad det annars,
vid en starkt ökad befolkning, skulle vara. Genom approximation är utrönt,
att v id knapp skörd utgör hela behofvet al tillförsel fran andra Län
och orter omkring 100,000 tunnor spannemål, men vid missväxt vida deiulöfver,
ända lill 150 ä 160,000 tunnor och mera.
Jemte ofvan angifne orsaker lill jordbrukets tillväxt, kan man icke
frånkänna en mera utbredd kunskap om bättre methoder vid jordbiuksskölseln
stort inflytande; och bör anmärkas, att förtjensten hätal tillhörer
jordbrukande ståndspersoner med upplysning och nit för yrket, hvilka
härutinnan gifvit exempel, — tiel enda sorn i dylik fråga verkar diieklepå
allmogens öfvertygelse: Hushållnings-Sällskapets bemödande, att genom belöningar
uppmuntra allmogen till en ändainålsenligare jordens indelning och
brukning, har dock något medverkat för detta ändamål. Såsom bidiagande
orsak kan äfven nämnas den ökade hågen för egoskiften, skogs- och utmarks-delningar
samt andra sådana företag, som lemna hvarje jordbi ukaie
för sig mera frihet och bättre utrymme att efter egen erfarenhet sköta sitt
jordbruk; hvarförutan odlingslånen på vissa ställen kraftigt medverkat till
oländig marks uppbrytande och odlande; och slutligen må man icke förtiga
den omvårdnad, en upplyst regering i sednare tider egnat åt jordbruket
genom skyddande författningar, som antingen undanröjt direkta hinder för
jordbruks-näringarnes uppkomst, eller lindrat och afskaflat vissa betungande
sätt alt utgöra beskattningen. Intrycket, sålunda gifvet till än stone utveckling,
försvagas måhända endast af ett verkligt hinder; men detta, hastande
afsättning på den öfverflödigt spannemåls-produklionen efter goda
skördar, torde dock vara det svåraste att afhjelpa uti ett iand, der stora
städer saknas, der invånarne i de små, äfvensom i bergsbruks-orlerne,
sjelfva till stor del äro spannemåls-producenter, der ett utvidgadt fabrikssystem
icke ännu finnes eller lätteligen torde kunna inlöras och der någon
ni ella nha nde J, till spanneinåls uppläggande och förvarande för knappa år,
icke i allmänhet eger ruin. Man kan likväl ej skäligen påstå, alt spannemålspriserna
varit under goda eller medelmåttiga skördar de senare åren
här i Länet låga, annorlunda än i jemförelse med priserna efter missväxter;
och delta förhållande, som egentligen hevisar, att de då af omständighelerne
högt uppstegras, tyckes uti ett vidsträckt Rike med under vinlermånaderne
afbruten vatten-kommunikation ligga så djupt i sjelfva sakens
natur, att det väl icke kan ändras, om än till någon del genom tjenliga författningar
korrigeras. Så länge öfverproduktionen af spannemål icke kan föras
liad eller torkad lill torgs, möter dess uppläggande i större förråd en
betydlig svårighet, som mäste återverka på mellanhandeln med denna första
nödvändighetsvara samt göra den både svår och dyr att åtkomma efter felslagna
skördar, hvaremot emedlertid annat hjelpemedel ej lärer finnas, än
en väl afvägd tulltariff, som kan gynna spannemåls-utförsel efter goda och
införsel efter svaga skördar.
1 närvarande ställning kan bräll vins-bränningen, betraktad såsom vehikel
till åkerbruket, jemväl anses vara ett stundom nyttigt korreklif emot
spannemålsföriåders hopande hos produceuterne lill förlägenhet och lidande
för dem; dock bör anmärkas, ali bränningen inom detta Län egenleligen är
beräknad pa al v erkning al potatis lill bränvin. Alt jordbruksnäringen nu
ganska mycket beror af bränningsrällighetens fria utöfning, måste dessutom
medgifvas; och till exempel härom kan i synnerhet åberopas förhållandet
uti Wädtle, Kullings, Gäseneds och Wedeus härader, hvarest allmogen i
senare tider företagit sig att, på en för öfrigt nog olacksam jord, odla "potatis
i stort och deraf tillverka bränvin, som alsältes på andra orter med
betydlig vinst för häradernes annars vanlottade jordbrukare och till ej iinga
lättnad för dem vid krono-ulskyidernas godtgörande.
b~) Boskapsskötsel utgör, äfven då den betraktas skiljd från åkerbruk,
en hufvudsaklig beståndsdel af folknäringen. Uti de delar af Länet, hvarest
åkerbruket är i mesta flor, nemligen på siällbyggden af Dahlsland och uti
tillgränsande trakter af Westergöthland, har detta öfverviglen; men på norra
och vestra Dahl samt i andra trakter af Westergöthland, synnerligen Kinds
härad, håller boskapsskötseln snarare jemnvigt med åkerbruket och lemnar,
utöfver husbehofvet, mer eller mindre betydlig afkastning till afsalu.
13
På Dahlsland äro ängarne i allmänhet bördiga, hufvudsakligen naturliga
oell öfver hufvud svarande emot åkern, samt har den couperade delen
af landet i synnerhet förmånen af godt och tillräckligt sommarbete. Angskulluren
föisummas dessutom icke, och användes dervid merendels klöfveroch
lliimotei-ulsäde; men, äfven utan utsådda frön, underhålles gräsväxten
af vild klöfver och andra tjenliga foderslag, när igcnläggningen sker efter
väl häfdad åker. Inom Westergöthland är ängsodlingen mindre utbredd,
och föga använd uti de södra trakterna, som likväl delvis hafva goda fodertillgångar
från naturliga ängar: tillräckligt sommarbete finnes der nästan
DO O O o
allmänt.
Hornboskapen på Dahlsland är i allmänhet af litet, men godt, inhemskt
slag, som tilltager i godhet med ängs-kulturens utvidgande. Uti Westergöthland,
der boskapskreaturen oftare inköpas från andra orter, äro slagen
mera blandade och sins emelian skiljaktiga, likväl i allmänhet icke stora,
fastän stundom ganska goda. Till racens förädling eller fortplantning af
bättre racer, har i intetdera af landskapen något blifvit tillgjordt, annorlunda
än såsom undantag af jordbrukande ståndspersoner, hvilka mellanåt förskaffat
sig större och bättie slamrace från andra orter. Oxar användas vid
jordbruket och vid kortare körslor i alla delar al Länet samt på nagra
ställen jemväl till mera långväga forslingar. Endast under höst-, vinter- och
vårmånaderne, eiler så länge marken är frusen elier betäckt af silö och utan
bele, nyttjas i allmänhet stallfodring för boskapskreaturen.
Hästarnc äro på Dahlsland af någorlunda god art och medelmåttig storlek,
i synnerhet norr ut, hvarest inhemska stammen är mycket blandad med
den än bättre Norrska häslracen. Jemväl i öfriga delar af Länet äro kastanie,
ehuru af flera olika slag och mera små än stora, skäligen goda och
väl underhållne i allmänhet. Relalift till hemmantal och folkmängd hålles
mindre antal hästar uti de sydliga traklerne af Westergöthland, än annorstädes
i landskapet, hvilket åter är följd af hemmanens inskränktare fodertillgångar;
men uti vissa trakter af Länets nona del, der foderlillgångarne
äro ymniga, kunde hästafveln ökas och utbildas till näringsgren, om hingstar
"af ädlare och goda slag funnes till racernes upphjelpande, hvartill nyligen
början i så målto blifvit gjord, att en hingst från Strömsholms Kongl.
Stuteri blifvit stationerad här i grannskapet. Från Dahlsland försäljas redan
årligen 2 tili 300 föl, som vanligen inköpas af allmogen uti Westergöthland
och Bohus Län.
14
Fårafvel» liv ganska betydlig i det hela. De får, som af allmogen uppdragas
för eget behof till föda och beklädnad eller ock till afsalu, liro merendels
grofuiliga, af svenskt eller blandadt slag. Finulliga, ursprungligen af
Tysk eller spansk race, underhållas äfven, i synnerhet hos ståndspersoner;
hvarförutan Schäferier af Electoralrace under senare åren blifvit anlagda på
ett par ställen, nemligen å Gräfsnäs och Rånums säterier. Den förminskning,
allmogens fårhjordar lidit genom sjukdomar efler de våta somrarne vid
slutet af förra och början af detta qvinqvennium, har sedermera blifvit någorlunda
ersatt genom ny afvel.
Getter finnas ännu i bergs- och skogstrakterne inom de mest nordliga
och mest sydliga delarne af Länet; men för öfrigt äro dessa kreatur afskaffade,
såsom skadedjur i den mån jordbruket vunnit förkofran.
Svin uppfödas till betydlig mängd uti de seminanla delarne af Länet;
och äfven annorstädes för husbehof träffas deraf på somliga ställen goda
racer.
Af fjäderfä finnas i allmänhet gäss och höns. Gåsafveln är icke obetydlig
på södra Dahlsland och å siälthyggden af Westergöthland, utan lemliar
årligen öfverskott till afsalu.
Att boskapsafvel)! tilltagit öfver hufvud, om icke fullkomligen i bredd
med jordbruket, åtminstone betydligt, visar sig af alla förhållanden och är
äfven naturligt, då dessa näringar hafva på hvarannan en beständig växelverkan,
så att den enas förkofran gifver medel vid handen lill den andras.
Om och huruvida bränvinsbränningen bidrager till boskapsafveins utvidgande
kan vara svårt att afgöra; likväl synes gifvet, att den icke är eli nödvändigt
vilkor för boskapsskötselns bestånd och att kreatursracerne snarare
försämras än förhältras genom njutningen af drank, ehuru det är onekligt,
att denne i knappa foderår eller på orter, som hafva ringa hötillgång, lemna
r betydligt understöd ät ladugården; dock gör den ulan tvifvel mesta nvttan
vid svinkreaturs uppfödande.
Boskapsskötselns afkastning i Länet torde nu mera fullt svara emot behof
vet för det hela, fastän allmogen uti de magra, mycket hefolkade trakterne
söderut årligen inköpa både hästar och hornboskap från andra Län, ty
genom försäljning från Dahlsland anses förhållandet jemnadt; och i öfrigt förer
allmogen ett sparsamt lefnadssätt öfverallt, för att kunna sälja något af
15
lefvande kreatur samt ost, smör och andra viclualier, derå priserne under
de sistförflulna åren varit någorlunda fördelaktiga för säljaren.
Saltpeter till verkning, som kan anses vara ett bihang lill ladugård sskötseln,
har icke någonsin haft särdeles framgång i detta Län, ehuru skogslillgången
kanske skulle medgifva dess allmännare utöfvande på en del orter. Under
åren 1837 med 1841 har icke någon salpeterlada blifvit inom Länet alverkad.
c') Skogar, bestående hufvudsakligen af tall och gran, finnas ännu till
stor vidd och betydenhet inom Länet, särdeles på Dahlsland samt i \N edens,
Bollebyggds och Kinds härader af Westergöthland, hvarest skogen
längst i söder tili någon mindre del består af bok. Ek och andra nyttiga
löfträd växa öfver hela Länet, dock mera spridda, endast utgörande smärre
skogsparker och lundar.
Skogarne äro nu mera nästan öfver allt enskild tillhörighet och begagnas
dels i samfällighet, dels storskiftade och äfven på några ställen enskiftade;
varande de socknar ganska få, som icke hafva skogsandelar lill
hemmanen, de fleste om ej alia på ettdera af nämnda sätt, härvid oafsedl
jernbruken under hvilka större skogstrakter vanligen innehafvas, merendels
med egande rätt.
Af de före detta kronan förbehållne fyra kronoparker och fjorton
krono-alimänningar, hafva tvänne af de förra och delar at den tredje, samt
tolf af de senare blifvit tid efter annan, på grund af de allmänna förfoganden,
Kongl. Mapl med Rikets Ständer i ämnet vidtagit, kronan afhände och
till härader, socknar eller vissa hemman öfverlälna, med eller utan skatt,
antingen till samfällt bruk och nyttjande eller tili fördelning emellan hemmanen.
Deremot äro kronoparken Hunne- och Halleberg heil och hållet
samt kronoparken Edsmären till någon del bibehållne under kronans egande
rätt och ställde under förvaltning af Eders Kongl. Majlis Befallningshafvande
härstädes för reglering och begagnande efter nyare skogshushållningssättet,
hvilket ock redan blifvit infördi samt, hvad Hunne- och Halleberg beträffar,
under flera års lid lillämpadl, hvarvid de traktevis ordnade årshyggena
lemnat följande brutto afkastning genom försalda skogseffekter.
1837 och 1838
4,912 R:dr
1838 och 1839 års vinter  2,845 —
16
1839 och 1840 urs vinter . . , . . 3,421 R:dr
1840 oell 1841 års d:o  5,109 —
1841 celi 1842 års d:o
5,622 —
Anspråken på enskild egande rätt till de begge ännu odisponerade kro
no-allmänningarne,
Knbleskog och Weden, hafva blifvit slutligen ogillade
genom Högsta Domstolens domar af den 21 December 1840 och 20 Juli
1842, hvarefter särskildt föreskrifne åtgärder ävo vidlagne för reglering af
dessa allmänningar, hvilka förmodligen framdeles, äfvensom en odisponerad,
inom Bjerke härad belägen, del af förra allmänningen Risveden, komma att
med vissa vilkor öfverlålas åt de menigheter, som af ålder fått begagna dem
till skogsfångst och mulbete.
I allmänhet är hushållningen med enskildas skogar hvarken sparsam
eller annars väl vårdad. — Ett ofta omättligt och merendels föga nyttigt
svedjande, stark kolning och mindre noggrannhet vid förefallande hyggen
bidraga synnerligast till deras förminskning. Skogsrödjning sker sällan och
än mindre ålerplanlering elter fälld skog, i synnerhet uti skogstrakter, som
innehafvas af allmogen; och torde mycken svårighet möta innan sådan eller
annan tjenlig hushållning kan varda införd äfven å de allmänningsskogar,
som för slikt ändamål blifvit i senare tid öfverlemnade åt vissa interessenler
till gemensam vård för gemensamt behof. Man bör dock väl hoppas,
att det förbättrade hushållningssältet å Kronans behållne parker skall efter
hand, i förening med tilltagande efterfrågan och dyrhet på skogseffekler,
lästa enskilde skogsegares, älven bland allmogen, uppmärksamhet på fördelen
och nödvändigheten af en omsorgsfulla re hushållning med skogen och
sättet att den införa. — Sedan Eders Kongl. Majit genom Nådigt Bref af
den 23 Februari 1842 täckts särskildt anbefalla Dess Befallningshafvande,
att sjelf eller genom Hushållnings-Sällskapet söka befrämja en bättre hushållning
med enskildes skogar, hafva väl åtskilliga förberedande åtgärder
med afseende härpå blifvit vidtagne; men dessa tillhöra en senare lid, än
denna underdåniga berättelse omfattar, och redogörelsen för deras utveckling
och verkan måste således uppskjutas till nästafgifvande femårsberättelse.
Alt under de förhållanden, som här ofvan blifvit anmärkta, skogarne
älven under nu ifrågavarande qvinqvennium varit i aftagande, kan nästan
ej
17
cj bel\iflas, enär detta factum dessutom synes anlvdt af andra omständigheter.
I allmänhet äro de likväl ännu fullt lillräcklige för Länets behof
och kunna från några orter fortfarande lemna tillgång på skogseffekter
lill betydligt afsalu, så framt ett bättre skogshushållningssält skulle
vinna inträde och af enskilde skogsegare med förtroende omfattas, hvilket
dock ej torde kunna ske hvarken lätt eller snart i ett Län, der skogarne
hufvudsakligen tillhöra allmogen. Ett nyttigt skogsbesparingsämne, nemligen
bränntorf, är att tillgå på många trakter inom Länet; men hittills begagnas
detta endast lill någon liten del på Södra Dahlsland samt något mera i vissa
härader af Westergöthland, hvilka orter, såsom delvis utgörande slättland,
redan antingen lida skogsbrisl eller måste afhemta deras behof af ved och
virke från aflägsna ställen.
I byggnadssättet hafva förändringar, som verkat lill skogsbesparing, icke
blifvit i allmänhet vidtagne, ulan har Iverlom allmogens tilltagande håg att
bygga högre och rymligare boningshus, som på vissa orter beslå af tväuue
våningar, snarare bidragit att öka skogsålgången, äfvensom den mäste hafva
blifvit ökad i och för årligen tillkomna nya bostäder. Nästan alla hus på
landsbygden och de flesta i släderne byggas för öfrigt ännu vanligen af
träd; dock har en början blifvit gjord med andra byggnadsämnens användande,
nemligen slen, brändt och obränd t Legel samt kalkbruk, i Borås och
.svnnerligast i Wenersborg , hvilket byggnadssätt vunnit efterföljd på eli eller
annat ställe å landet och torde ytterligare sprida sig derstädes, sedan det
blifvit medgifvet, alt soldattorp och äfven byggnader å mililioe-boställen få
af slika skogsbesparande malerialier uppföras. Stängseln verkställes ännu i
allmänhet på skogens bekostnad; dock har bruket af stenmur omkring egorne,
äfvensom något af jordvallar, i senare tider tilltagit och jemväl bland
allmogen vunnit efterföljare. Någon ingripande reform i dessa afseenden lärer
icke kunna förväntas, innan bristen pa skogseffekler blifvit sa tryckande,
att den dertill tvingar.
il) Bergsrörelse. Större och rikhaltiga jernmalmsgrufvor finnas icke inom
Elfsborgs Län; men på Dahlsland fortfara Billingsforss Bruksegare att för
masugnen derstädes begagna malmfyndighelerne i kringliggande orter, hvilka
dock icke äro tjenliga for tackjernsblåsning ulan tillsatts af annan bättre
malm. —- 5 id denna, den enda masugn i Länet, har blifvit lillverkadl:
Femårs berättelse fran Elfsborgs Län,
18
Tackjern. Gjutgods.
År 1837 , . , . 771 Skepp. — —•
1838
1,698 — — —
1839
1,350 — — —
1840
2,282 — 700 skepp.
1841
2,604 — 390 —
Af lill Bergsrörelsen hörande handteringar äro stångjerns- och manufaktur-smiden
samt stålbränning hufvudsakligen de, som jemnt och med alfvar
bedrifvas, hvilket sker v id tolf siv eken Bruk med 24 stångjernsham
-
rar och åtta lill en del samma Bruk med 8 ämneshamrar samt vid ett
at bruken i 2 stålugnar. Elter de underrättelser, som möjligen stätt att
erhålla, kan tillverkningsvärdet vid samtliga dessa Verk, inberäknadt rudimaterie]!,
antagas, på grunder som bilogade kalkyl närmare utvisar, lill omkring
280,000 R:dr per medium årligen.
Två kopparhammare inom Länet förädla årligen i medeltal 180 skeppund
köpekoppar. Tillverkningsvärdet kan ej med visshet här beräknas;
men kalkylalionsvis efter 150 R:dr skeppundet uppkommer lör det hela,
råkoppareu inbcräknad, 27,300 R:dr.
Till Bergsrörelsen kan för öfrigt räknas: ett Tälgstenshrotl uti Wedbo
härad, hvarest till afsalu förfärdigas grafstenar, milstolpar och vägvisare
samt grytor och andre käril; flera skifferbrott inom Nordahls härad, dervid
takskiffer Tillverkas jemväl till afsalu utom orten. Qvarnstenshrolt inom
VordaliIs och Gäseneds härader, derifrån orternes allmoge upphugger qvarn.
stenar för husbehof och jemväl till alyttring åt andra orter; kalkugnar,
deraf inom Wäne härad vid löten af limme- och Halleberg finnas ellofva
stycken med rik tillgång på kalksten, och hvilka vanligen för året tillverka
och afsätta minst 1000 tunnor kalk hvardera, hvarförutan åtskilliga mindre
kalkstensbrott finnas på andra spridda ställen inom Länet och begagnas till
kalkbränning för egarnes eller grannars husbehof. Gulockersslammeriet vid
Semsholms säteri i Gäseneds härad har, i anseende till täta ombyten af egare,
icke varit bedrifvet under detta qvinqvennium. Värdet af tillverkningarne
vid samtliga de öfriga verken kan icke ens approximativ med
någon säkerhet beräknas.
e) Fabriker, Bruk, ferl; och öfrige Näringar på landet, hvilka icke
höra till Bergsrörelsen.
Sågverk och Sågar, Större inrättningar för virkessågning, elier egentliga
sågverk finnas i synnerhet på Dahlsland och vid Götha eif, hvaraf de
vid Upperud och Trollhättan äro och de vid Lilla Edet, som nyligen
blifvit genom vådeld ödelagde, varit i särdeles fullkomligt skick. För öfrigt
saknar icke någon del af Länet mindre salu- och lego-sågar; så att sågarnes
antal i det hela, aila liusbehofssågar oberäknade, uppgår till 202,
som drilvits med öfver 300 arbetare och vid hvilka 55 å 60,000 tolfter
plankor, bräder och hakar årligen försågats. Värdet af denna tillverkning
kan i medeltal antagas tili ungefärligen 150,000 R:dr om året. Sågverken
på Dahlsland äro grundade på stockfångst från egne skogstrakter eller från
skogarne i öfre delen af landet; men de vid Götha eif belägna sågverk, alla
grundade på köpetimmer, förses dermed från andra orter och egentligen
från Wermland. Till så vidt export åsyftats, har sågverksrörelsen under
detta qvinqvennium bedrifvits med någorlunda fördel vissa år och ringa fördel
andra år. De med beräkning på orternes behof elier på afsättning inrikes
anlagde mindre salu- och lego-sågarne hafva åter bedrifvits med mera
jemnhet i rörelsen.
Skeppsvarf äro inrättade vid Trollhättan och Gamla Lödese för
fartygs och båtars nybyggande eller reparation. Det på förstnämnda ställe
belägna är försedt med dockbyggnad vid kanalen. Begge skeppsvarf ven sysslosälta
under vår- och sommarmånaderne tillhopa 40 å 50 arbetare; varande
Varfsegarnes inkomster dervid uppgifne tili 6 å 7,000 R:dr årligen.
Tegelbruk. Af sådana finnas inom Länet 27 stycken, dervid omkring
100 arbetare blifvit sysslosalte under vanliga arbetstiden; och utgjorde tillvei
kningarnes sammanräknade värde under della qvinqvennium 15 ä 16,000
l\:dr om året.
Pappersbruk. Tre sådana finnas, hvilka varit i gång med tillhopa 12
arbetare och hafva tillverkat papper lör omkring 5,000 R:dr årligen.
Glasbruket vid Limmared i Kinds härad har hållits i jenni gang med
omkring 30 arbetare, och tillverkningen af glasvaror derstädes utgjort i värde
ungefärligen 20,000 R:dr om året.
20
Lerkurils- och Kakelugns- Fabriker. Tre sådane med 6 a 7 arbetare
hafva tillverkat varor för 7 å 800 R:dr om året.
Mekaniska Bomulls spinnerier finnas vid Kullen och Nääs i Wedtle
härad samt Sjuntorp i Flundre härad, pä hvilka ställen 020 å 330 personer,
mest barn, till arbete begagnas. Hela tillverkningsvärdet viri dessa
Irenne verk, al hvilka det vid Nääs är betydligast, kan uppskattas lill 230
å 280,000 R:dr årligen, rudimaterien inberäknad. Dessutom har tillståndsbref
l>lil v it utfärdadt för anläggande al Mekaniskt Bomullsspinneri vid Öijebroqvarn
å Trollhättan; men detta har ännu icke kommit i gång.
Mekaniskt Konstväfveri, med tillhörande dressningsmachiner, blekeri
och appreterverk, vid Rydboholm i Marks härad, h\ar\id 100, 120 och
senast 130 arbetare varit sysslosalte. Denna dyrbara inrättning har från
och med år 1836 varit i verksamhet med årlig tillökning i väfstolars samt
öfrige nödiga machiners antal, såsom följd hvaraf väfnadstillverkningen äfven
blifvit årligen ökad. Sådant oaktadt kan fabriken icke uppfylla alla varu-reqvisitioner;
hvadan egarne låtit uppföra nya byggnader för fabriksrörelsens
utvidgande. Tillverkningarne, sorn under detta qvinqvennium bestått
af kambrick, shirting och kypert, hafva uppgått dels i början lill 4 å
500,000 och dels sedermera till 6 å 700,000 alnar årligen, med ungefärligt
tillverkningsvärde af 100, 120, 140 lill 170,000 R:dr hvarje år.
Klädes-Fabrik vid Nääs vid Wedtle härad, anlaggd med tillämpning
af nyare liders förbättringar, har detta qvinqvennium kommit i gång och
tillverkat kläden för omkring 32,(XX) R:dr årligen.
Färgcrier finnas, jemte fabriksanläggningarne, vid Kullen, Nääs och
Sjuntorp samt dessutom vid Ljungsarp och Sexdrega i Kinds härad, äfvensom
på några andra ställen, fastän der af mindre betydenhet.
Blekerier för blekning på Engelskt sätt äro äfven särskildt inrättade
samt drif vas \id Kullen och Nääs.
Valkar och Vadmalsstampar. Sådana finnas 32 stycken, af hvilka
några större i Marks härad årligen stampa omkring 200,000 alnar vadmal.
De öfrige, spridda öfverallt i Länet, äro mindre betydliga.
Garfverier finnas på Landsbygden 13 stycken, hvaraf ett för läder
-
21
beredning på Engelska sältet. — Öfrige mindre garfverier och skiimberednings-anstalter
äro att räkna bland allmogens binäringar.
Kattstensstampen vid Trollhättan har under senare åren icke drif vits,
utan är numera alldeles nedlagd.
Cement-Verk för beredande af murbruk till arbete under vattnet, med
flere, har nyligen blifvit anlagdt vid Vargön i Wäne härad.
Potlaske-Calcinerings-Terk. Sex sådana i Kinds härad tillverka ärligen
5 ä 600 skeppund pottaska, hvilken finner god afsättning.
Vid Oljeslageriet å Säteriet Strömsberg i Tossbo härad har tillverkats
olja för 17 å 1800 R:dr årligen.
Om Mjöl qvarna ines antal och stenparen dervid upplyser statistiska talteilen.
De invid Götha eif belägne och en del andra qvarnar, som halva
oafbruten vattentillgång alla årstider, äro i synnerhet indrägtiga; och mjölqvarnarnes
afkastning i det hela måste så mycket heldre vara. i stigande och
ganska betydlig, som sädeskonsumtionen årligen ökats i bredd med en tilltagande
befolkning; men att approximativ bestämma qvarnafkaslningens totalbelopp
later sig ej göra med grund af tillgänglige upplysningar i ämnet.
f) Binäringar. Jagt idkas vanligen mera lill nöje och tidsfördrif, än
såsom binäring; dock kan den någon gång, i synnerhet hvad belräfiar roldjursjagten,
lemna bidrag lill idkarens försörjning.
Fiske till husbehof gagnas i alla delar af Länet, hvarest sjöar och
vattendrag lemna tillfälle dertill. Mera betjdligt och äfven till alsalu idkas
fisket i Wenern och Götha eif, der äfven lax fångas.
Biskötseln idkas mer eller mindre i nästan alla delar al Länet, föinämligasl
söderut, dock icke heller utan framgång på Dahlsland. Paltiel a
vax kunna således årligen försäljas utom Länet till Slockholm och Götheborg.
'
Tjäru och Bäckbrunning bedrifves i smått på några ställen å Dahlsland
och annorstädes, hvarest tjäru virke efter nedfälld skog finnes; dock sådant
endast lill husbehof och afsalu åt grannar.
Kolning för jernbruken, der sådana finnas, oell i öfrigt för afsalu i städerne
utgör en för allmogen vigtig binäring, synnerligen på öfra Dahlsland.
Körslor för jernbruks- och sågverksrörelserncs behof, samt forsling af
köpmannagods emellan Götheborg och uppstäderne i vestra delen af riket
kunna anses såsom binäring för invånarne i vissa trakter af Länet. Likaså
flottning af timmer, sågstockar och virke för dem, som bebo. stränderne af
sjön Stora Lee och dermed förenade vattendrag samt af Wenern och
Götha Elf.
Tillverkningen för hand af ylle-, linne- och bomullsväfnader antingen
af hemspunnet eller inköpt-garn är inom södra delen af Länet, förnämligast
Marks, Kinds och Alis härader, en högst vigtig näringsgren, deraf den
talrika befolkningen uti dessa merendels sterila trakter i ganska hufvudsaklig
mån hemtar medel för uppehälle och bestånd. Det tillverkningsbelopp
härifrån, som årligen utom Länet afsättes genom gårdfarihandel uppgår till
emellan 1| och 2 millioner alnar af aila slag, förutan band, strumpor, tröjor,
vantar, täcken och ryor; och den afsättning utaf sålunda tillverkade vile-,
linne- och bomullsväfnader, som särskildt eger rum genom resehandlande
från Borås och Ulricehamn samt genom personer i dessa städer eller på
landsbyggden, hvilka dermed drifva handel i parti på andra inlänske städer
oell orter samt på Norrige, är än mera betydlig, uppgående vanligen till
dubbelt eller emellan 3 och 4 millioner alnar, oberäknad! hvad på begge
dessa sätt föryllras af i Halland tillverkade välhadsarliklar. Efter approximatif
beräkning kan förläggares och tillverkares vinst af ifrågavarande väfnadsindustri
uti Länet anses utgöra i medeltal 400,000 å 450,000 R:dr om
året; och förtjena!’ härvid anmärkas, alt, oaktadt tiiiverkningsbeloppet vid
Rydboholms konst v äfverifabrik årligen blifvit ökadt, synes sådant under nu
ifrågavarande qvinqvennium icke hafva menligt inverkat på lmsväfnadsslöjden,
hvilken tv er tom finnes hafva samtidigt varit i tilltagande jemte afsältningen
på lillverkningarne, och detta i synnerhet sedan 1838.
För öfrigt tillverkas husväfnader af ull, lin och bomull inom alla delar
af Länet, oberäknad! den södra, något deraf äfven lill försäljning åt städernes
invånare, men i allmänhet för eget husbehof; och synes händighet i väfnadsyrket
alltmer utbreda sig.
Läderberedning, oafsedt den som sker vid anlaggcla ordentliga garfve
-
23
rier, utgör på några orter inom Länet en allmogens binäring. Den sträcker
sig dock egentligen lill grannars och närboendes betjenande.
Trädarbeten, bestående af laggkäril, trädskor, trädtallrickar, såll, askar,
korgar, väfskedar och mera dylikt förfärdigas af allmogen på åtskilliga orter
inom Kinds, Wedens och Bollebyggds härader i synnerhet och föras till afsalu
jemväl utom Länet; dock kan förljensten af denna binäring i det
hela icke vara särdeles betydlig.
Lie- och skärsmide samt tillverkning af linhäcklor, kardor, skrubbor,
nålar, hakringar och mera sådant småkräm drifves såsom bihandtering af
allmogen i några trakter af Kinds härad, både för Länets behof och till alyttring
utom Länet. s
Timmermans- och murareliandtverket ulöfvas såsom binäring af allmogen
i Ahle och Bjerke härader samt delar af Kullings och Wäne härader,
äfvensom timmermanshandtverket uti ett par socknar på Dahlsland närmast
Wermländska gränsen. För detta ändamål ske årligen tidtals utvandringar
till mer och mindre aflägsna orter utom Länet, derifrån besparade arbetslöner
återbringas till ett ej obetydligt belopp hvarje år. Dessutom finnas »
Wedens härad flera hemmansbrukare, sorn äro så kunnige mur- och byggmästare,
all de enlreprcncra om kyrkors samt andra större byggnaders uppförande
och inredande.
Sjöfart. Seglationen på Wenern och Götha Elf, till sa vidt elen har
till föremål jern- och trädvarors transporterande från Wermland och Dahlsland
med flera orter till Götheborg samt återlransport af stapelstadsvaror,
limmar någon biförtjenst äfven åt elen allmoge, som bebor sjö- och elfsträliderne;
och i öfrigt förser Wäellle, Ahle och ITunelre härader staden Götheborg
årligen moel något sjöfolk, dera! en inkomst, fastän vinga, saieeles jemväl
torde tillskyndas hemorten genom sjöfolkets besparade månaelshyror.
Handel. Till så vidt frågan härom rörer landsbyggden, drifves i allmänhet
handel med spannemål, bränvin, kreatur och anelia la du ga reis-a Is lev
samt skogseffekler med mera af landels produktion och tillverkning, sorn
afsättes i angränsande städer och på marknader inom eller utom Länet och lian
Dahlsland älven lill Norrige merenilels af producenterne eller tillvevkarne
sjclfve; likväl kan denne genom Kongl. Kungörelsen den 31 Augusti 1813
24
för landlmannen llllåtne handel eller försäljning icke komma i beräkning
såsom särskild näringsgren, hvilket den till sin natur ej heller är. Men dessutom
finnas inom de fleste orter på landet, der liige och andra omständigheter
gynna slik handel i stort, en eller flera personer, sorn sig härmed befalla
oell äfven derföre taxeras lill bevillning, utan att de lill handelns utöfvande
sökt eller erhållit tillståndsbref, hvilket de ej heller torde behöfva,
så länge deras handelsrörelse inskränker sig inom de genom ofvanåberopade
Kongl, författning utstakade gränsor; dock är troligt att dessa gränsor
stundom öfverskridas, när en orts aflägsenhet från stad och deraf uppkommande
behof för ortens invånare att söka förse sig med köpmannavaror från
andra håll, gifva anledning lill smyghandels etablerande. Inom Flundre
bärad äro annars vid Lilla Edel t vänne konlingénthandlande bosatte, på grund
af särskilda tillståndsbref.
Den så kallade gårdfarihandel, lill utöfvande hvaraf allmogen i sju
härader af Westergöthland af ålder haft rättighet, utgör ännu, oaktadt rörelsens
synbara aflagande under de begge sista qv inqvennierna, en verklig och
för distriktet ganska vigtig binäring. — För närvarande begagnas samma
rättighet nästan endast af Kinds, Redvägs och Åhs häraders hemmansbrukande
allmoge, som till ett antal af något öfver 400 personer Ivänne gånger
om året, på bestämda tider, utvandra till alla delar af Riket och till
Norrige, för att afyttra gårdfarihandels-dislriktols betydliga slöjdetillverkningar,
hufvudsakligen bestående i väfnader af alla inhemska slag. Utöfningen
af ifrågavarande handelsfrihet, som ej saknar likartade exempel inom andra
Län, fastän der ej grundade på särskilda privilegier, är, i anseende till de
sju häradernes svaga och inskränkta samt lör folkstockens underhållande otillräckliga
jordbruk, ett nödvändigt vilkor för allmogens bestånd och derjemte
ett verksamt medel till del välstånd, som ofta visar sig både inom de
orter, hvilkas invånare begagna gårdfarihandelsrältighelen, och ibland de orters
invånare, som nu mera lemna denna rättighet obegagnad, sysselsättande
sig hemma med tillverkning af väfnader och förfärdigande af andra föremål
lör gårdfarihandel!); och gäller detta senare i synnerhet om det stora och
folkrika Marks härad, hvarest hufvuddelen af väliiaderne tillverkas med
mycken flit och en skicklighet,som förtjena!- ali uppmuntran. Gårdfarihandeln
i och för sig sjelf, fastän underkastad äfventyr och förluster, inbringar
visserligen ännu, oberäknadi den vinst förläggare och tillverkare åtnjuta, en
ungefärlig inkomst af 60 ä 70,000 R:dr om året.
Handl
-
25
Hunellverkcrier på lundel. Enligt för sista året af della qvinqvennium
eller 1841 till Kongl. Gommerce-Collegium ingången berättelse, funnos samma
år på landsbygden 480 skräddare, skomakare, snickare, smeder, murare
och glasmästare; hvarförutan 40 personer der arbetade pä egen hand i andra
handtverksyrken; och begagnades af alla dessa tillhopa 331 lärlingar.
Undantagande för de betydligare binäringarne inom södra delen af Länet,
nemligen husväfnadsslöjden och gårdfarihandeln, har det icke varit möjligt
att med någon sannolikhet utröna den ungefärliga inkomst, alla öfriga
kunnat årligen lemna, emedan uppgifter härom i allmänhet saknas och svårligen
stå att erhålla. Binäringarnes förhållande jemförelsevis emot förra
qvinqvennium låter icke heller bestämma sig vidare, än hvad beträffar Väfnads-industrien,
som synbart tilltagit, och gårdfarihandeln, som sedan 1834,
då den genom de af cholera-sjukdomen uppkomna hinder betydligt inskränktes,
lbrblifvit nästan oförändrad eller snarare varit i aftagande; hvaremot
partihandeln med väfnadsarliklar i ännu större mån ökats.
I afseende [«i land- och vatlen-kommunikalionerne, till hvilkas utvidgande
och förbättrande flera kostsamma arbeten blifvit under detta qvinqvennium
verkställda, anmärkes här: anläggningen af en ny väg emellan
rS orda lils och Wedbo härader öfver Högsbyljällel genom Brukspatronen,
Baron S:l Cyrs lörsorg och hufvudsakligen pä bekostnad af Upperuds bruksbolag;
en af Brukspatron C. F. Waern på egen bekostnad utförd nv väganläggning
från Ödskoldsmoar till hemmanet Tingvall af ungefärligen mils längd,
samt ett annat af Wedbo häradsboer anlagdt nytt i mils vägstycke, som förbinder
landsvägen vid Sandåker i Eds socken med den öfver Töftedahls-fjällel,
vid Sandklef; omläggning af den särdeles backiga landsvägen vid Rådaneforss
bruk, företagen och utförd af Wahlbo härads invånare; omläggning af landsvägen
emellan staden Borås ochBovgstena gästgifvaregård, för undvikande af der förut
befintliga svåra backar, hvilket vägarbete blifvit utförd t af enskildt bolag, med
rättighet att uppbära v ägtull; omläggning, i lika ändamål, utaf åtskilliga delar af
landsvägen emellan Borås och Alingsås samt anstalter för utförande af det hela,
på bekostnad af Kullings, Wedens och Bollebygds häraders invånare, med
vissa understöd af allmänna medel. Vidare: de till utvidgande och ombyggnad
af Trollhätte kanal och slussverk genom derför organiserade nva
bolaget företagna stora arbeten, som redan äro för det mesta fullbordade
emellan Wenersborg och Trollhättan samt lära blifva öfverallt färdiga inom
2 ä 3 år härefter; hvarförutan Lennartsfors^ bruksegare och brukspa
Femars-beratteise
fran Elfsborgs Län. 4
26
tron M. Sahlin, pä gemensam bekostnad, men isynnerhet genom den sednares
omsorg, dels omlagt gammal och anlagt ny väg från de öfra sjöarne
till Christinedahls nya bruk vid sjön Erren, dels, för öppnande af båtfart
från denna sjö, anlagt ett slussverk af träd invid den närgränsande sjön
Ånimmen, derifrån farten kan fortsättas till Upperuds vattnet och Wenern.
Med anledning häraf kan det förtjena uppmärksamhet, att alla de väganläggningar
och vägförbättringar af stort omfång, som under de 10 till 12
sistförflutna åren äro verkställde på Dahlsland, blifvit helt och hållet utförda
antingen med gemensam hand af ortens invånare elier på bekostnad
af enskilde ståndspersoner i orten, utan allmänt understöd annorledes
än att staten någon gång bekostat inköpet af vägsträckningarne föreliggande
odalegor. Sedan vid förra Riksdagen extra anslag skett för åstadkommande
af nödiga vägförbättringar inom Riket, hafva åtskilliga undersökningar blifvit
hällne för att bereda äfven åt Elfsborgs Län någon andel af detta understöd;
men dessa hafva ännu icke ledt till något resultat; och det är fara
värdi att, om Länet skulle härvid alldeles förbises, kan anslagets tillvaro
komma att mera hämma än befordra dermed afsedda ändamålet.
Politisk Författning.
ä) Kammarverk. Häraf leinnar statistiska tabellen en allmän öfversigt.
Under åren 1837 till och med 1841 har icke något hemman förfallit i
ödesmål, ej heller har något krononybygge blifvit upptaget; men åtta under
förra åren å allmänningstrakter anlagde nya hemmansdelar och lägenheter
hafva under tiden blifvit skaltlagde och tillhopa satte till |:dels mantal;
hvaremot ett hemman är vordet förmedladt från irdeis till ,':dels mantal.
Nya vattenmjölqvarnar med 38 par och gamla med 28 tillökade par qvarnstenar
samt 15 sågqvarnar äro tili anläggning och inrättande beviljade;
Och hafva 52 förut anlagde nya eller med ökade stenpar försedda gamla
qvarnar blifvit skattlaggde för 52 grofmälds och 11 siktmälds stenpar.
27
Med hemmansklyfning bar fortfarits på en del orter; men i allmänhet
synes hemmansklyfningarne blifva sparsammare än förut, hvarjemte redan
utklufne små hemmanslotter oftare ater sammanslås. — Mångå jordlägenheter
hafva väl fortfarande blifvit genom förpantning eller annorledes upplåtne
från skaltlagde hemman till längre nyttjande eller everldelig besittning.
Men äfven härutinnan visar sig dock mera återhållsamhet än förr. Anläggningen
af jordtorp, dagsverkskvldige under hemmanen, synes deremot vara i
tilltagande, utan tvifvel tili båtnad för hemmansegarens jordbruk. — Egoskiften
och i följd deraf utflyttningar från byalag hafva under detta qvinqvennium
fortgått i ungefärligen lika mån som tillförene; uppgående antalet
af de förrättningar, Länets landtmätare under liden afslutat, till 770 laga
skiften och 687 andra delningsmål. Hemmansbruket sköttes år 1841
af 16,023 posséssionater, boslälls-innebafvare och andra sjelfegande eller
sjelfständiga jordbrukare samt af 4,024 arrendatorer och hälftenbrukare; hvarförutan
12,547 förpantnings- och fördelsinnehafvare samt torpare och soldater
innehade och häfdade mindre jordlotter utan hemmantal; så att, oberäknadt
stadsjorden, de jordbrukandes antal i Länet då utgjorde 32,594. Om
bostäderna för dessa helt enkelt antagas svara till antalet häremot, samt
särskildt befintliga qvarnstugor, handtverkare-boningar, backstugor och inhysestorp
tilläggas, torde summan af alia bostäder på landsbygden uppgå
till åtminstone 38,000.
Postgårdarne i Länet äro 40, svarande emot 34 hela hemmantal, hvarförutan
flera i sednare tider inrättade bref- och paket-poster fortskaffas genom
antagne extra postförare. Gästgifvaregärdarnes antal uppgår på landet till
90, som tillhopa motsvara 51? i hemmantal. Länets fern städer hafva dessutom
hvar sin gästgifvaregård, underhållen af staden. Diligens-bolaget fortfar
att befordra resande och varor på den landsväg, som genomlöper Länet
emellan Stockholm och Götheborg.
Strömrensningar till förekommande af vatlenöfversvämning å odlade
eller odlingsbara marker hafva blifvit på flere orter verkställde med särdeles
framgång och nytta, synnerligen uti Kullings och Gäseneds härader,
der ordentliga strömrensningslag af orternas invånare blifvit inrättade och
försedda med af Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande fastställda reglementariska
stadganden.
b) Statsbidrag. Deras värdes-belopp å hvarje beskattnings- och pre
-
28
stations-titel utvisas i allmänhet af statistiska tabellerna, särskildt för hvart
slags hemman och för hvarje näring. Till upplysning om vissa förhållanden,
sorn härmed ega sammanhang, får dessutom i underdånighet anmärkas
följande:
Efter roleringsindelningen uppställer och underhåller Elfsborgs Län till
Rikets försvar:
af Westgötha regemente, som är indeladt till cavallen men
afsutit på 30 år ,
208 man
Elfsborgs infanteri-regemente ....
1,191 —
Westgötha Dahls dito, 6 kompagnier
900 —
Båtsmanshållet . ... 87?
147 —
jemte städernas contigent . 66 J
•
Den år 1826 tillkomne ordinarie rolerineen
O
för dittills
oroterade hemman svarar emot ....
5 —
och extra roleringen, efter skedd jemkning i
delta role-
ringsbesvär
. .
155 —
Hela kostnaden för rustning och rotering utgör, enligt statistiska tabellen
löt Jandet, hvilken ai grundad på de Irån hvarje lögderi särskildt
gjorde och sins emellan, i följd af olika förhållanden, skiljaktiga bcräkningarne,
114,810] R:dr, hvartill kommer vacance-afgiften i fredstid för städernas
båtsmansnummer 3,707 R:dr 6 sk. 1 rst. eller tillsammans 118,517 R:dr
42 sk. 1 rst. Rolerings-prestalionen, sorn nu mera, efter allmännaste förhållandet,
beräknas och bestämmes lill visst värde årligen vid markegångssättningarne,
har sålunda år 1841 ansetts motsvara for hvarje sohlat-rote
vid Elfsborgs och Westgötha-Dahls regementen, vanligen bestående al' 1 ‘
mantal, äfvensom för Westgötha regementes hvarje rusthållsnummer, 38 R:dr
samt likaledes lbr ett helt hemman tillhörande båtsmansi oteriimen 10 R:dr
Banko.
Sammanlagda beloppet al alla i Länet belägne ruslhållsslammars och
föl ruslaingejl ansiagne räntor utgör, efter medeltalet af 1837 med
1841 års markegångar, 97,800 li:dr 3 sk. 7 rst. Banko.
29
Den kostnad, Länet får vidkännas i och för Be vä ringsskv ldigheten, bar
hittills icke vaiit och är icke heller nu upptagen uti statisliske labellerne.
Men här torde böra upplysas, att samma kostnad, som utan tvifvel är att
räkna bland statsbidragen, lärer kunna approximativ. beräknas till värdet
af 2 dagsverken per man i och för Beväringsmönstringame: således, under
åren 1837 med 1841, för medeltalet 3,376 man ä 18 sk.
om dagen  2,532.
samt halfva värdet af 16 dagsverken per man i och för den
approberade styrkans öfningsmöten; följakteiigen för 1,541 man
ä 9 sk. dagsverket  4,623.
eller tillhopa årligen . . . 7,155 R:dr.
Clereciets aflöning ingår endast till så vidt i statistiske labellerne, som
den af skattdragande hemman, inrättningar, näringar och personer särskildt
och ärligen utbetalas. 1 sådan del rättar den sig merendels efter tiondesättning
och gamla elier nyare öfverenskommelse!-, som dels äro af Kongl.
Majit stadfäslade för viss tid eiler oek i allmänhet endast gälla för den lönade
prestmannens tjenstetid. Utgiften härtill, inberäknad kvvkobetjeningens
aflöning, är lör enti orten så olik emot den andra, att hvarje frän det
hela dragen slutsats om samma utgifts belopp på hemmantal eller annorledes
skulle blifva förvillande. Detta onus är dock ganska säkert pä landsbygden
ett bland de betydligaste, då beloppet deraf kanske uppgår lill 15, 20, 25
och ända lill 30 Ralf Banko på helt mantal om året, oberäknad! de sä kallade
jura siola-. 1 städerne deremot äro invånarnes afgifter lill Clereciet
jemförelsevis mindre och således vanligen föga betungande.
Med afseende på fattigförsörjningskoslnaden amnärkes, att den i allmänhet
är löi' lågt upptagen uti statistiske labellerne, Sorn lör landet grundats
endast på de uppgifter, Kronologdarne kunnat i örskalla sig och hvilkas ofullsländighet
blifvit bevisad genom de, i följd af Kongl. Circulairbrefvet
den 5:te Maj 1837, från fattigvärds-styrelserne direkte infordrade uppgifter
och beräkningar öfver fattigvärdsanstalterne och kostnaden derför under aret
183(5. Enligt sammandraget deröfver, sorn, jemte underdånig berättelse
i ämnet, ingått lill Ecclesiaslik-Expeditionen, utgjorde samtlige understödstagarne
inom Länet, beslående dels al värnlösa fattiga barn och ständiga äldre
fattighjon, dels af tillfälligtvis behöfvande, 5,947 personer, eller ungefär
-
30
libell en trettiondefemtedel af då varande folkmängden, och sammanlagde
fattigvårds- och underhållskostnaden 100,198 R:dr 46 sk. 6 rst., oberäknadt
på de flesta ställen gifna allmosor till så kallade husfattige och kringvandrande
tiggare. Af nämnde kostnadssumma kan likväl föga mer än hälften
anses hafva utgått genom beskattning på församlingarne, emedan det öfriga
synes hafva härflutit antingen från barnhus och andre inrättningar i egenskap
af underhållsmedel, eller ock från räntorne af donerade lägenheter och
kapitaler samt från fattigandelen af vissa sakören med mera.
Skjulsningsbesväret på landsbygden bestrides i fredstid med fyra hästar
af hvarje derifrån icke lagligen befriadt helt hemman; men då reserv- och
fångskjutsen nu mera kan anses ersatt med den lega, som för skjutsningen
erhålles, har endast kronoskjutsen jemte hållskjutsen, på de få ställen denne
sednare ännu utgöres, blifvit såsom onera upptagne. I öfrigt är hållskjutsen
i allmänhet inom Länet a Iska flad, ulan att deraf förmärkls någon särdeles
olägenhet för resande, helst som reser v-skjutslagen och andre invid
landsvägarne boende hemmansbrukare täfla om den resandes förskaffande
samt reservlagen dessutom på munga ställen äro iiidelade uti inre och yttre
tourer, deraf den inre fortskaffar resande utan förbud och den yttre,
från gästgifvargårdarne mera aflägse, resande som begagna förbud.
För väghållningen på landet erfordras årligen från och med fyra lill
och med sexton öke-dagsverken af hvarje helt mantal, i förhållande till lokalen,
samt något mera vid tillfällige större skador å vägarne; och genom
dessa dagsverken, beräknade efter ett medeltal af markegångspriserne med
tillägg af brobyggnadskostnaden, har uppkommit den summa tabellen innehåller
för detta onus, och hvilken, fördelad lika på förmedlade hemmantal,
svarar emot 11 R;dr eller något deröfver på helt mantal årligen. — Egentligen
är dock våghål!ningsbesväret, när vägarne jemnt och försvarligt underhållas,
icke betungande i förhållande till hvad ziffran sålunda derom utvisar,
emedan bidraget dertill för det mesta utgår in natura eller genom arbete
på sådane mellantider af året, då hemmansbrukaren och hans dragare
äro mindre upptagne af andra göromål och körslor; men det är sannolikt
att väghållningsbesväret blifvit drygare eller erfordrat flera dagsverken, sedan
väglagningstiden och vägsynerne förflyttades in på sommaren, och likväl
förenar sig dermed den allmänna olägenhet, att vägarne nu äro ojemna
och tunga för trafiken under sommarmånaderne, då de annars borde och
31
kunde vara goda. — Nämnde olägenhet torde dock motvägas af den omständigheten,
att väglagnings verkställande sommartiden anses falla sig heqvämligast,
för de väghållningsskyldige i allmänhet och fördelaktigare i det
lall, att den inträffar på en tid då jordbruksarbetet lemnar mera ledighet
dertill, än vår och höst, i synnerhet när missgynnande väderlek för brukning
och skörd försvårar detta sednare angelägna arbete.
Hvad tabellerna upptaga under rubriken: Diverse afgifter, onera och allmänna
besvär, utgår på landsbygden för kyrko-, prestegårds- och tingshusbyggnad,
inqvartering, skallgång och andra jagtanstaiter, tingsgästning och
häradstjenares aflöning, kurhusmedel, barnmorskeaflöning, djeknepenningar,
kollekt- och stamboksmedel oell riksdagsmannaarvode, samt i städerne för
kyrko-, skole-, rådhus- och andra publike byggnader, brandredskaps underhällande,
magistraters och stadsbetjentes aflöning, inqvartering, kurhusmedel,
djeknepenningar, kollekt- och stamboksmedel och riksdagsmanna-arfvode, med
flera tillfällige kommunalutgifter. Beloppet af samlelige desse afgifter, både
i det hela och för hvarje del särskildt, är allt för olika orter och städer emellan,
att kunna sammanföras och beräknas till något visst å hvarje hemman,
bruk, inrättning, näring eller person med den tillförlitlighet i kalkylen,
som för ändamålet skulle erfordras.
I fråga om statsbidragens verkan på näringarne genom den tyngd de
direkte medföra, finnes icke anledning att nu, mera än förr, anse ständiga
räntorne tryckande i och för sig sjelfva, ej heller någon viss näring framför
den andra utaf dessa räntor belastad. Hvad jordbruksnäringen särskildt angår,
borde det väl snarare vara tvertom, sedan, genom bemmanens fortgående
klyfning i sednare tider, hemmansskatlen blifvit för hvarje jordbrukare
betydligt mindre än fordom, då hemmanen vanligen innehades hela eiler
klufna i halfva och fjerdedelar och nyodlingar sällan egde rum, emedan odaljorden
ansågs vara för brukaren tillräcklig. Deremot kan icke nekas, att
ju jordeboks- och hemmantalsräntan samt jemte den alla efter hemmantal
utgående onera träffat och träffa hemmanen olika, i förhållande till de mer
och mindre lindriga eller stränga grunder, som vid skattläggningen varit
gällande och vunnit tillämpning, samt förnämligast i följd af den större eller
mindre förändring, hemmanen under tiden genom odling, bättre eller sämre
häfd och brukning, mistning af skog och fiske eller på annat sätt undergått,
allt likväl olikheter, som endast vid ny refning och skattläggning skulle kun
-
32
lia jernnäs; och dessutom måste nian medgifva, att sländiga räntornes förvaiidiande
lili penningar, efter årligen fastställande markegångspris, medförer
en osäkerhet i beräkningen af hemmanens utskyld er, som siel missväxtår har
för jordbrukaren menliga följder, synnerligen reia Lift ti ll den förnämsta räntepersedel»:
spunnemål, och hvilken olägenhet måhända skulle afhjeipas genom
för längre tid, lill exempel 5 eller 10 år, gällande markegångssättningar.
Det synes ock vara utan tvifvel, att en betydlig lättnad skulle ernäs
för skattdragande hemman, som äro indelade tili aflöning för stater och
corpser, om dessa hemman kunde få utgöra sina ständige räntor till kronan
direkte och aflöningarne utgå frän kronans kassa, då likväl åtminstone härutinnan
vunnes emellan alla hemman af lika natur; ty onekligen äro indelade
skattehemman for närvarande mera betungade, synnerligen i afseende på
alrads- och kronoliondespannemålen, än de skattehemman, hvilkas räntor forblifvit
kronan behåline.
Öfriga Statsbidragen äro antingen tillkomna eller jeni ka de under sednare
tider och passa således i de flesta fall närmare efter närvarande förhållanden,
samt anses i allmänhet icke vaja till hinder i någon näring genom den
tyngd de direkte medföra, så länge de icke synbart inskränka näringsidkarens
förmåga att, med utvidgande af sin verksamhet, öka näringen och förkofra
sig i välstånd.
För den egentligen jordbrukande hemmansinnehafvaren skulle väl de
skattebidrag synas vara minst betungande, som få utgöras i persedlar och
med arbete: merendels föredrager dock äfven denne att utgöra sina skatter
till Kronan eller räutetagaren med penningar, när sådant kan ske på skäliga
vilkor; men samma anmärkning gäller icke om vissa prestationer, som
åtfölja hemmansbruket och äro af beskaffenhet alt nästan oundvikligen böra
luilgöras in natura, nemligen med arbete, såsom väghållning och skjutsning
med flere; och huru mycket tidens förändrade skick bidrager, i förening med
tjenliga författningar, att förändra begreppet om tyngden af sådane prestationer,
kan bäst slutas af förhållandet med gäslgifveri-skjulsen, deraf endast
hållskjutsningen nu, af bonden åtminstone, i allmänhet anses såsom betungande,
under det lian gerna begagnar reserv-skjutsnings-skyldigheten, för att
åt sig inbringa någon kontant inkomst genom den i sakernas närvarande
ställning tillräckliga skjutslega». Krono-brefbäringen åter, sorn vanligen beräknas
-
räknas lika med skjutsnings-preslationen, är ett vida drygare onus, sedan all
embets-brefväxling blifvit i sednare tider mångdubbelt ökad emot förr; och ehuru
brefbäringsturen tidtals ombytes emellan de hemman inom hvarje ort,
som äro så belägna, att de härvid kunna användas, och fastän den nogaste
tillsyn eger rum emot kroiio-brefbäringens missbrukande, förspörjes likväl
ofta“ klagan öfver det tryckande i brefbärings-skyldigheten; men detta är oskiljaktigt
från sjelfva saken och kan således icke annorledes afhjeipas, än
genom särskilde förmåners beviljande åt brefbäringshemman. Emellertid har
inom ett eller annat härad öfverenskommelse träffats, att genom frivilliga
sammanskott bereda någon lindring i brefbärings-besväret.
Såsom bihang, till upplysande af grunderne för persedlevärdets beräkning
i labellerne, medföljer slutligen vidfogade sammandrag öfver 183/ till
och med 1841 årens markegångar.
c) Politie. Öfver lagarnes verkställighet samt ordningen och säkerheten
nti Länet vakar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med oafbruten
omsorg, dervid biträdd af underlydande tjenstemän och betjente, hvilkas antal
synes vara snarare för litet, än för stort, och torde vid folkmängdens
ytterligare tillväxt blifva otillräckligt. 1 afseende på allmänna policen begagnar
Eders Kongl Maj:ts Befallningshafvande ganska sällan, och endast vid
högsta nödvändighet, rättigheten att utfärda nya stadganden och vitesförbud.
Ordning och sedlighet inom församlingarne med hvad mera, som tillhör
kyrko-disciplinen eller dermed står i ett närmare sammanhang, vårdas af
kyrko-råden och församlingarne sjelfva, hvarvid de byordningar och andre
öfverenskommelse!-, som för hvarje ort äro antagne, vinna tillämpning efter
omständigheterne. Mängden af föreskrifter i dessa hänseenden ökas dessutom
beständigt genom nya socknestämmo-beslut; och det synes nästan som
ville lättheten för församlingarne att på sådant sätt och för tillfället inom
sig göra författningar uti ämnen, som ofta icke äro tillräckligen begränsade,
i vissa fall urarta till en egen, mera nitfull än rättsenlig, lagstiftning.
I det hela innefattar delta slags lagstiftnings-arbete en oformlig massa
af idéer och förslager, synbart framkomne mest genom intrycket af enskilda
eller tillfälliga förhållanden; och besluten, ehuru utmärkande nitälskan för
Femärs-berättelse frän Elfsborgs Lu.n.
34
ordning och godt skick, förråda nog ofia en frånvarande bekantskap med
allmän lag, likasom saknad beräkning på möjligheten att verkställas. Så
hafva till exempel förekommit sockneslämniobeslut: att icke någon hemmansegare
skulle lå antaga utsocknes brukare, torpare eller tjenstehjon (ifver
40 år ganda, vid ål ven tyr att sjelf underhålla dem när de blifva fallighjon,
för hvilket ansvar hemmanet skulle anses iutecknadt; att de, sorn
oiofligen sälja bränvin, skola plikta mera än och ända Lill dubbelt emot
hvad allmänna författningar lör slik förbrytelse stadga; att icke någon fattig
må gifvas mera än han kan förtära ptf stället, vid 1 Rrdr vite; att ransakning
elter tjufgods må verkställas hvarest och af hvilken som helst, utan
iakttagande af den ordning lag bjuder, med mycket mera dvlikt, tillräckligen
vittnande, att denna kommunai-lagstiftning hvarken slädnät inom behörige
gränsor, eller kan vara gagnelig såsom den nu utölvas. Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande har väl vid alla tillfällen, då sådana lagstridiga
beslut kommit till dess kännedom, skyndat att undanrödja desamma; men emellertid
har det icke kunnat annat än iörvilia mängdens begrepp om lag
och laglydnad, att ordningar vid socknestämmor föreskrilVas, som antingen
icke äro niltsenlige eller icke kunna göras gällande.
Ordningsmanna-inrätlningen, för omkring 20 år sedan tillkommen och
nu mera antagen i Länets flesta delar, synes vara ämnad att utgöra det
lörsta stadium på municipalitets-banan och ordningsmännen bestämde att
vara police-maglens medhjelpare, i hvilket afseende de äro berättigade alt
med sin uppmärksamhet intränga i samhällslifvets flera förhållanden samt
äro i utöfningen al sin tjenst ställde under det skydd, lagen tillägger dem,
som Eders Kongl. Maj:ls Befalluingshalvandes bud och ärender föra, äfvensom
medglfne handräckning af Kronobeljeningen. Befattningen såsom ordningsman
uppdrages vanligen ät de bättre och förståndigare ibland allmogen
och anses innebära ett heders- eller förtroende-uppdrag, som någon gång spanska
väl motsvaras; men ordningsmannaskapet kan dock icke hafva betydligt
inflytande på samhällsskicket, så länge det saknar den stödjepunkt inom
hvarje ort, en ordentlig municipal-slyreise skulle lemna. Kyrkoråden kunna
väl i vissa fall fylla denna lucka, då lill deras omvårdnad hörer vidmagthållande
af ordning och sedlighet inom församlingarne och de äfven, med Kyrkoherden
till ordförande, utgöra ett slags domstolar, berättigade att med offentliga
varningar och föreställningar samt äfven, med åläggande af böter näpsa
och bestraffa mindre förbrytelser mot kyrko-disciplinen och andre dermed ge
-
do
menskap egande ordningar. Dessa myndigheter, som i allmänhet gjort sig aktade,
synas derföre uppfylla sitt föresätta ändamål; men deras verkningskrets är
mycket begränsad och torde ej heller lämpligen kunna utvidgas till alla policeärender
inom församlingen, oberäknadt de ekonomiska, ehuru de å en del ställen
hafva på sin lott sundhets- och fatlig-policen, de der åter på andra ställen
äro splittrade i särskilde afdelningar, merendels under Kyrkoherdens ordförandeskap.
Vid sådana förhållanden med police-maglen och då, såsom bär i Länet,
nu hysande 224 ä 223,000 invånare, spridda på 114 qvadralmil, dess anseende
och verksamhet hufvudsakligen måste upprätthållas på landsbygden af
de Eders Kongl. Mai;ls Befallningshafvande direkte underlydande sex krono
•
u •ii
fogdar och tjugusju länsmän, hvilka dessutom hafva en mängd andra, till
en del mera vidsträckta åligganden, och hvarförutan endast tre landsfiskaler
äro att tillgå i egenskap af allmänna åklagare, må det anföras såsom ett
stort och talande bevis på folkets böjelse för ordning och laglydnad, att dessa
vigtiga samhälls-elementer äro öfvervägande och allmänna säkerheten
större än i flera andra länder, om icke fullkomlig; och den oväldige torde
deraf göra slutsatsen: att Läns-styrelsen och dess underordnade söka uppfylla
sin bestämmelse äfven i dessa hänseenden.
För att lemna ett ungefärligt begrepp om mängden och omfattningen
af de göromål, som åligga Läns-styrelsen, torde böra nämnas, att de vid
Lands-kansli- och Lands-kontors-Expeditionerne incaminerade och anmälda
målens antal utgjorde 1837: 11,227, 1838: 15,896, 1839: 15,230, 1840:
14,560 och 1841: 13,655, deribland en stor del varit särdeles vigtiga elier
ganska vidlyftiga samt således erfordrat flerfaldig handläggning och beredning
och mycket arbete, innan de kunnat slutligen afgöras. Oberäknadt alla
dessa göromål och ärender, tillhörande Läns-Administrationen i det hela,
deltager Landshöfdingen personligen uti Pröfnings-Komité och markegångssättning,
roterings- och r ek ry te rings-kom missioner, mönstrings-förrättningar,
Ivänne beklädnads-direktioner, Irenne boställs-direktioner, tvänne lazaretlsoch
kurhus-direktioner och tvänne hushållnings-sällskaps-förvaitningar, förutan
andra mera tillfälliga sammankomster och förrättningar.
Af uppfoslrings- och undervisnings-anstalter för folket äro följande befintlige
på Länets landsbygd. Östad barnhus i Östad socken af Ahle härad,
inrätladt 1774 af framlidne Commerce-liådet JN. Sahlgren medelst donation
36
af Östad säteri, 7 mantal med t afhyst rå och rör, 12}? mantal frälse och
frälseränta dessutom af ett mantal, samt en i Rikets Ständers Bank insatt
capitalfond af 16,666? R:dr Specie. Antalet på harn, som af barnhusinrättningen
underhållas, uppgår ärligen tili omkring 100, hvilka njuta vård
och uppfostran af åboerne å de barnhuset underlydande hemman, samt undervisning
uti en på säteriet uppförd och efter växelundervisnings-melhod
inrättad skola. Växelundervisnings-skolor finnas dessutom: En vid Trollhättan
för 60 å 70 barn, inrättad och underhållen på Trollhätte siussverksbolags
bekostnad; En uti Mellby pastoral, grundad på betydligt anslag af egaren
till Kobergs säteri, Friherre N. A. Silfversköld; En uti Skallsjö socken
af Wädtle härad för 150 barn, med husrum för en del af barnen,
grundlagd och i allo bekostad af egaren till Nääs säteri P. W. Berg, som
äfven aflönar läraren; En vid Upperuds bruk i Nordahls härad, hvilken
underhålles i godt stånd och till betydlig omfattning på bruks-bolagets bekostnad;
En vid Billingslbrss bruk i Wedbo härad, inrättad och underhållen
af samma bruks-bolag; En vid Bäckaforss, äfven i Wedbo härad,
hvilken är inrättad och underhålles af bruksegaren C. F. Waern på Baldersnäs,
samt Ivänne vid Hvitlanda och Liseforss bruk i l ossbo härad, hvilka
begge blifvit inrättade och underhållas genom bruksegaren M. Sahlins försorg.
För öfrigt finnas skolor inrättade uti Sätilla Pastorat af Marks härad, den genom
donation tillkomne så kallade Säthelinska skolan, som kan jemföra*
med lägre Apologist-skoior, och der 50 ä 60 barn undervisas af 2:ne lärare
samt njuta lill en del underhåll under skolgången; uti Istorps pastorat,
samma härad, en på af aflidne Häradsskrifvare!! Frölich donerad betydlig
fond grundad, nyligen organiserad folkskola; uti Frendeforss pastorat af
Sundahls härad, en catechel-skola med ordinarie lärare, som lönas af församlingen;
uti Wassända, Gerdhems och Björke socknar af Wäne härad, uti
Fuxerna och Forss socknar af Flundre härad samt Örby och Kinnarumma
socknar af Marks härad, äfvensom på ett eiler annat ställe dessutom, vanliga
barnskolor, dervid lärarne lönas af församlingarne. Om harna-undervisningen
på landet i allmänhet gäller eljest hvad 2 §. af denna underdåniga
berättelse uti sådant ämne innehåller; dock äro verksamma steg, för
att befordra det uppväxande slägtets bildning genom ökade undervisningsanstalter,
vidtagna under loppet af förra och detta qvinqvennium, såmedelst
att, sedan en af Länets invånare sammanskjuten arbetshusfond blifvit genom
omsorgsfull förvaltning ökad till 12,000 Rrdr och Kongl. Majrt, på underdånigt
förslag af Läns-styrelsen, i Nåder bifallit, att räntan af samma kapital
37
hvart tredje år utdelas såsom understöd för ordentliga folkskolors inrättande
på ställen, der församlinga rne kunna förmås att sådane anlägga, hafva
slika understöd blifvit åren 1838 och 1841 anslagna och utgifna till 10 pastorater
eller socknar, inom hvilka följaktligen behöfliga skolor nu mera blifvit
inrättade.
Hälsovården uti Länet, till så vidt den innebär omsorgen att vara uppmärksam
på folkets hälsotillstånd samt undersöka om, eller bota och hämma
smittosamma sjukdomar, bestrides under Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
uppsigt af de för Sundhets-policen inrättade lokal-styrelser,
med biträde af fem provincial-iäkare, stationerade uti Wenersborg, Borås,
Alingsås, Ulricehamn och Åmål. På förstnämnda tvänne ställen befinna sig
äfven Länets begge lazaretts- och kurhus-inrättningar, som under sednare
åren blifvit upprätthållne allenast genom de medel, Länets invånare dertill årligen
sammanskjutit' Examinerade barnmorskor äro väl på några ställen
till finnandes och städerne sakna icke deraf nödigt antal, men på landsbygden
äro sådana icke ännu allmänt antagna. Vaccinalörer linnas deremot
inom alla orter. Med afseende på husdjuren, har hälsovården blifvit
under detta qvinqvennium i någorlunda reglerad, på så sätt, att Hushållnings-Säilskapets
begge afdelningar anskaffat, på Sällskapets bekostnad, tjenliga
hus och byggnader för Veterinär-inrättningar bade i Wenersborg och
Borås, dervid särskilde djurläkare blifvit anställde och lönas, den i Wenersborg
till en del, samt den i Borås helt och hållet af Hushållnings-Sällskapets
medel.
Fattigförsörjnings-anstalter äro öfverallt vidtagna, med anledning af
derom gällande författningar, så att tiggeri just icke behof v er talas vid vanliga
förhållanden med årsväxt och näringslillfäile, fastän del äfven då ej
alltid kan förekommas; men efter svårare missväxter bjuder nödvändigheten
att medgifva sådane fattiga personer oell hushåll, som icke njuta allmän
fattigvård, att för lifsbergning begära allmosor, åtminstone inom egna församlingar.
Sättet för antagna fattighjons underhållande är skiljaktigt emellan
församiingarne, och vanligast äro på landet alla hemmansinnehafvare
indelade rotevis, att föda ett eller flera fattighjon, hvaremot på andra ställen
åt fattighjon utdelas understöd i spannemål eller penningar eller ock
beggedera, hvartill fond samlas genom öfverenskomna bidrag. I allmänhet,
hafva öfverenskommelserna om fattigförsörjningen det fel, att afvika från,
primitiva beskattningsgrunden, stadgande, alt en hvar, som icke sjelf är i
38
behof af andras hjelp, bör bidraga lill församlingens gemensamma fattigvård,
och ali deremot hafva tillämpat beskattningen endast på hemman och näringar
samt synlige tillgångar och ofta allenast på hemman, hvarigenom
hiimil, att den talrika klassen af torpare, fördels- och förpantningsinnehafvare,
backstugesittare, bruksarbetare, inhyseshjon och daglönare med flere,
hvilken klass de individer oftast tillhöra, som belasta allmänna fattigvården,
merendels undgå att bidraga till fattigförsörjningen under deras ungdoms-,
hälso- och välmaglstid. Att anspråken på fattigunderstöd blifvit i sednare
lider ökade, åtminstone i förhållande till den ökade folkmängden, är dessutom
ovedersägligt; varande således föga troligt, att totalkostnaden för allmän
fattigvård å Länets landsbyggd kan betäckas med den summa, tabellen derför
upptager, utan torde denna böra ökas med åtminstone 100 procent.
Ett för detta Län sliftadt Hushållnings-Sällskap, försedi med af Eders
Kongl. Maj:t Nådigst fastställde stadgar ocii nu mera arbetande på tvänne
afdelningar, som hafva sammankomster i Wenersborg och Borås, bemödar
sig val att uppmuntra till odlings- och näringsflit samt till i allmänhet nyttiga
företag; men finnér icke bland Länets invånare det deltagande, som
skulle understödja stiftelsen och beforda en större verksamhet, hvilket kan
antagas härröra deraf, att Länets jord innehafves och skötes, med få undantag
i hvarje ort, af hemmansbrukande allmoge och andre än smärre jordbrukare.
Föremålet för Sällskapets omtanke är äfven vidsträckt och af natur
att ej medgifva någon hastig eller starkt i ögonen fallande framgång.
Hushåilnings-Sällskapets kapitaltillgångar utgöra nu mera endast omkring
10,000 R:dr, hvarförutan likväl Sällskapet är egare till Velerinärinrättningarne
i Wenersborg och Borås.
Socknemagasiner finnas inrättade endast uti 27 å 30 socknar, och de
äro således ganska få, jemförelsevis emot socknarnes i Länet stora antal. De
befintliga socknemagasinernes fonder äro dessutom obetydlige, reia tift till
socknarnes folkmängd och utsäde, med afseende på spännemålsbehofvet efter
missväxter, så att de knappast kunna ingå i beräkning vid sådana tillfällen,
helst sorn grunderne för inrättningen merendels förutsätta spannemålslagrets
utlånande årligen vid vårtiden, för att efter påföljande skörd återlevereras
in natura med viss uppgäld, men hvilket icke gerna kan ske, då svårare
missväxt inträffar och det skulle vara mest af nöden att återbekomma lånen,
till understöd för utsädesbehöfvande delegare.
39
Föreningar om ersättning till jordbrukare, sorn lidit skada på grödan
af frost, hagel, storm och vattenflöde, äro träffade endast inom några pastoraler
eller socknar, och sådant på mindre bestämda grunder. I öfrigt har
denna angelägenhet blifvit lemnad till behandling för tillfället, då allmänna
välviljan skulle behöfva att i ofvanberörda ändamål påkallas; dock hafva,
mig veterligen, så beskaffade ersättningsfrågor hittills blifvit högst sällan väckte.
Allmännare missväxt, dervid staten behöft träda emelian med undsättning,
har icke under loppet af detta qvinqvennium mer än en gång egt rum,
nemligen 1837, då Eders Kongl. Maj:t täcktes anslå af undsätlningskreditivet
100,000 R:dr, hvilka medel hlefvo använda dels till förskott åt entreprenörer,
som anskaffade och tillhandahöllo spannemål på eget äfventyr, dels
till lån åt behöfvande församlingar emot invånarnes gemensamma ansvarsförbindelse;
och hafva dessa undsättningsmedel längesedan kommit Statskassan
åter till godo, utan annan afkortning än för några smärre poster, tillhopa
utgörande 4,346 R:dr 24 sk. 6 rst, hvilka med Nådigt tillstånd varit utgifne
tili personer, som ej förmått ställa ringaste säkerhet för återbetalningen.
Sparbanker liro inrättade, en i hvardera af Länets fem städer; men
på landsbyggden finnes ännu icke någon sådan inrättning. Anmärkas kan
dessutom, att de tillvarande sparbankerne begagnas minst af den för daglön
arbetande folkklass, som skulle bäst behöfva göra besparingar för morgondagen.
Brandstoehföreningar äro på landet före detta allmänt ingängne dels
härads vis, dels pastorats- och socknevis, samt hafva hittills mer elier mindre
motsvarat det dermed åsyftade ändamålet. Men sedan ett för Länets landsbvggd
gemensamt brandstodsbolag blifvit sliftadt och af Eders Kongl. Majit med
reglemente försedt samt vid slutet af ar 1841 trädt i verksamhet, hvilket
bolag tillförsäkrar delegare ersättning för förluster genom eldskada å fast så
väl som lös egendom, lära väl de ganda brandstodsföreningarne komma att
efter hand upplösas. Det nya brandstodsbolagets ansvarssumma utgjorde vid
början af detta år 5,345,130 R:dr för hus och 4,172,490 R:dr för lösören,
eiler tillhopa 9,517,620 R:dr Banko.
Anstalterne lill rofdjurs utödande bestå nu mera nästan ensamt uti de
öfverenskommelse!-, som dels förut, dels ock i följd af Kongl, brefvet den
19 Juiri 1830 blifvit ingångne antingen häradsvis eller pastoratsvis om för
-
40
höjde skatllöners ulgifvande, dertill sä väl hemmansbrukare sorn andre på
landet boende krealursegare förbundit sig sammanskjuta nödiga medel. Dessa
öfverenskommelse!', som i allmänhet afslutades för fem åi', äro nu åter förnyade
för andra fem år och hafva redan vunnit Vidig stadfästelse för sådan
ytterligare tid. För öfrigt anställas både mindre och större skallgångar,
när omständigheterne göra sådane nödvändige oell de af någon orts invånare
begäras.
I afseende på ordningen vid gästgifverierne äro erforderlige föreskrifter,
i öfverensstämmelse med allmänna författninga ine, gifne och kungjorde samt
i dagböckerne intagne. Oberäknadi gästgifvaregårdarne, som i allmänhet åtnjuta
näringsfrihet och betala afgifter derför, finnas på landsbvggden allenast
13 och i städerne 25 tillåtne krogar och näringsställen.
För fångvården, lill så vidt den af statsverket bekostas, äro Länsfängelser
inrättade i Wenersborg och Alingsås, hvilka likväl egentligen begagnas
såsom förvarings- och bysättningshäkte». I öfrigt hålla härader och
städer särskilda fängelserum till fångars förvarande medan ransakning om
dem vid underrälterne förehafves. Fångars transporterande och bevakande
under transporten sker nu direkte på statens bekostnad med gästgifveriskjuts
och genom tillsatte fånggevaldiger; och må anmärkas, att fångspillning under
transporter har inträffat mera sällan, sedan nyssnämnde bevaknings-anstalt
vid togs.
Marknader. Förutan sjutton marknader uLi Länets städer, äro på
landsbygden särskilde marknadsplatser utsedde, der tillhopa aderton marknader
årligen hållas. Dessa af ålder brukliga sammankomster för handel
och köpenskap äro vanligen mycket besökte och anses äfven vara nödvändige,
såsom medförande lättnad och fördel vid utbyte eller afsättning af
stads- och landtmanna-produkter, och de smärre oordningar, sorn någon gång
kunna dervid förefalla, utgöra således ej något skäl lill marknaders afskaffande,
så länge erfarenheten vitsordar, att marknadsställets läge och öfrige
omständigheter befordra ofvanförmälde allmänt nyttiga trafik. Marknadernes
antal här i Länet synes dessutom icke vara stort, jemförelsevis emot
Länets arealvidd och folkmängd samt med afseende på tillvarande lokalförhållanden.
41
5* 5*
Studer.
a) Wenersborg. Grundlagd under Drottning Christinas regering på
Hufvudnäs då varande säteris ägor vid södra ändan af Wenern, som
här genom den lilla sjön Wassbotten och Carlsgraf förenar sig med Götha
eif, samt förmedelst slussarne vid Brinkebergskulle, Trollhättan, Åkerström
och Ström med elfvens utlopp och hafvet. — Staden, till en början
befolkad från den urgamla staden Brätte, sorn varit belägen en half mil
längre söderut vid slutet af sistnämnde lilla sjö, har ett för handel och sjöfart
ganska gynnande läge samt omgifves af en bördig och välbebodd landsort.
Jemte de genom Konung Gustaf Adolf den Stores stadfästelsebref, af
den 4 Januari 1620, gamla staden Brätte tillförsäkrade jordegor och lägenheter,
blefvo genom Drottning Christinas privilegier, af den 12 November 1646,
för Wenersborgs anläggning donerade Hufvudnäs säteri med derunder lydande
hemman och herrlighet,er, hvarförutan staden sedermera inköpt
tili mulbete tvänne mindre hemmansdelar, så alt stadens hela område, svarande
emot 7| hela mantal, utgöres af vid pass 3000 tunnland jord, deraf
omkring ?:delar äro lili åker och äng uppodlade, samt innehafvas och
brukas lill ungefärligen halfva arealen af stadens invånare och andre, som
derå förvärfva! besittningsrätt, hvaremot andra hälften, bestående för det
mesta af Gammelstadsjorden, ännu är bibehållen åt staden till gemensam
disposition och utarrenderas för stadens räkning tillika med Hufvudnäs-ön
och sågverket derstädes.
Sjelfva staden har efter 1834 års eldsvåda blifvit, enligt den af Eders
Kongl. Maj:l i Nåder fastställde förbättrade plan, betydligt utvidgad och dervid
indelad uti 433 hela tomter, som för det mesta redan äro bebyggde med
nya, tili en del prydliga enskilda hus och gårdar, deribland åtskilliga af brändt
tegel, obrändt sågspånstegel och kalkbruk; men de flesta af träd. Af stadens
nedbrände publika byggnader är skolhuset numera uppfördt af brändt tegel
och klinckert i enkel och vacker stil, hvaremot rådhus och presthus ännu
icke äro påbörjade. Länets härvarande lazaretts- och kurhus, som äfven
Femårs-berättelse från Elfsborgs Län. ®
42
förstördes under eldsvådan, har före detta blifvit åter uppbygdt; och kummer
den föreslågne samt af Eders Kongl. Maj:t i Nåder beslutade tillbyggnaden
å Landshöfdinge-residenshuset att innan kort företagas. Den antagne
och följde nya planen för stadens återuppbyggande afser, i lörsta
rummet, att bereda åt handel, sjöfart och näringar alla de fördelar, stadens
förträffliga liige erbjuder, och är för öfrigt beräknad att, jemte stadens
förskönande, öka tillgången på rymliga och sonda boningsplatser samt lör
framtiden stitta staden i säkerhet emot större eldsvådor, för hvilket ändamål
staden blifvit genom torg och öppna platser skiljd från öster till vester
i 2:ne hufvuddelar och ytterligare genom 2:ne, 30 alnar breda afskäringsgator
från norr till söder i 6 distrikter, äfvensom försedd med ny hamngata
invid segelleden och med 2:ne nya torg.
Stadens bestånd grundar sig hufvudsakligen på handel och sjölart. Jordbruket
bidrager äfven betydligt dertill och handtverkerierne något; äfvensom
den omständigheten icke är utan inflytande alt Läns-residenset med
thv åtföljande inrättningar här befinnes.
Handeln hav lill föremål dels alt förse staden och kringliggande orter
med salt, sill och dylika förnödenheter samt utländska drycker och specerier,
jemte vanliga kram- och bodvaror, äfvensom efter missväxtår med spanmål,
dels kommissionsaffarer för Wermlands invånare i afseende på deras
jern- och trädvaruhandel, samt i allmänhet med spanmål, bränvin och andre
landtmannavaror af ortens produktion. Man klagar, dock mindre äu
förr, öfver handelns aftagande, men mera öfver sjöfartens förfall; och visserligen
måste den fria trafiken med Norrige, som öppnat tillfälle för invånarne
på Dahlsland att föra jordprodukter till och afhämta stapelstadsvaror från
Fredrikshall, något verka lill minskning uti minuthandeln för Wenersborgs och
Åmåls Städer: åter, i afseende på sjöfarten, är det notoriskt, att Wermlands
jernbruks- och sågverks-egare nu mera än förr transportera sina effekter på
egna fartyg ända till Götheborg, äfvensom alt Bohuslänska skärgårdsinbyggare
börjat med deras storbåtar dela förtjensten af fraktfart uppå Wenern
och GöLha Eif. Likväl visar del sig af flera förhållanden, all handelsrörelsen
i del hela härstädes snarare tilltagit än aflagit under de begge sisla q v inqvennierna,
hvartill utan tvifvel besutne allmogens i kringliggande landsorter
ökade välstånd i någon mån bidragit.
43
Handtverkerierne, som i allmänhet ännu äro mindre betydliga, idkas dessutom
icke, då man härifrån undantager några verkstäder, som berömligen
skötas, med den ordning och drift, som skulle kunna bidraga tili denna rörelses
förkofran. Stadens handtverkare äro således för det mesta obemedlade
eller fattige, hvilket tvifvelsutan härrörer mindre af något deras alltför
stora antal, än af elen omständigheten, att de nya handtverkare, som efter
utståndna läroår nedsätta sig såsom mästare, merendels sakna erforderliga
lörJagstillgangar och stundom äfven skicklighet, alt med ordning börja och
med drift sköta sina handtverk. Flere kunnige handtverkare från andre oriel'
hafva likväl efter eldsvadan och under sednare åren etablerat sig härstädes,
deribland vagnmakare, smeder och sadelmakare, hvilket förandledt till
uppkomsten af en ny industrigren genom förfärdigandet af allehanda slags
åkdon, sorn till stor del afsättas i Norrige.
O
Tillförseln på stadens torg och marknader af spannemål, viclualicr och
andre landlmannaprodukter är någorlunda ymnig; men priserne derå, sorn
tillforne kunde kallas lindriga, jemförelsevis mot en del andre släder, hafva
under sednare åren uppstigit, härrörande sådant från ökad konkurrens af köpare,
lill hvilken Angbålsfarten äfven något bidragit. Spannemålshandel, hvartill
de staden angränsande produktiva landsorterne skulle lemna godt tiillälle,
idkas ännu icke inom staden i någon tillräcklig skala, hvilket åter torde
komma att ske framdeles vid förändrade omständigheter med spannemålshandeln
i allmänhet, i synnerhet som stadens handlande oell trafikerande,
under stadens återuppbyggande efter eldsvådan, bland annat jemväl afsell
behofvet af större varu-upplagsmagaziner. Hvad artikeln spannemål beträffar,
svarar emellertid icke denna stad, betraktad såsom afsattningsslä 11 e, cmot
det öfverskotlsförrud, som från landet är eller skulle vara att årligen
afyttra, och kan följaktligen ej helier hafva i sådan del allt det inflytande
på landets kultur och jordbruksnäringen, stadens fördelaktiga läge synes antyda,
helst som stadens egen jord hel och hållen användes tili framalstrande
af spannemål och siike nödvändighetsvaror, som eljest skulle från landet
uppköpas. I staden hållas årligen tre marknader, sorn vanligen äro mycket
besökte af trafikerande, och hvarvid varuomsättningen de sednare åren synbart
ökats.
Undervisningsanslallernc inom staden äro i ett särdeles godt skick. Den
högre Apologistskola, sorn i följd af Eders Kongl. Majrts Nådiga beslut och
44
bref af den 1 November 1839 blifvit härstädes' organiserad och kommit i
verksamhet vid höstterminens början 1840, är försedd med Rektor och 3:ne
-Kolleger samt särskilde Lärare i sång, teckning och gymnastik. Skolan har
under den korta tiden af dess tillvaro tillvunnit sig så stort förtroende, att
lä rj ungames antal ökats med hvarje lästerinin och uppgår redan lill lil,
hvilket föranlåtit Ephorus att tillförordna en duplikant, ordinarie Lärarne
till biträde. Utom denna nya läroanstalt finnes en af stadens invånare
underhållen växelundervisningsskola för 150 barn och en nyligen inrättad
Söndagsskola för gesäller, handtverkslärlingar och drängar, hvarförutan stadens
invånare öfverenskommit, att inrätta en flickskola för obemedlade borgares
och andras samt arbetande klassens döttrar, med hvilken skolinrättning
snart lärer komma att börjas uti dertill af staden upplåten lokal.
För allmän sjukvård har staden icke någon särskild inrättning, men binär
i detta afseende Stadsläkare och Stadschirurg, hvarförutan ena ordinarie
Provincialläkare!! är stationerad i staden.
Fattigvårdsanstalterne, som förvaltas af en för ändamålet inrättad komité,
äro i sednare tider å nyo ordnade och betydligen utvidgade, i mån af
det större behof 1834 års eldsvåda, i förening med cholerafarsoten och andre
på behofvet inverkande omständigheter, foranledt eller påfordrad t. —
Till fattigfondens förstärkning anslogo väl stadens invånare efter eldsvådan,
och af då influtna gåfvomedel 6,666* R:dr Banko, att såsom räntebärande
kapital disponeras af Fattigvårdskomitén, men afkomsten deraf och af öfrige
slika tillgångar har icke kunnat långt förslå till ulgifternes betäckande; utan
hafva stadens invånare varit nödsakade, alt årligen tillskjuta efter taxering
1,500 R:dr årligen samt dessutom vid Jul- och Påskhögtiderne lemna frivilliga
bidrag i matvaror eller penningar, till omkring 400 R:dr värdesbelopp
hvarje år.
I afseende på Drätsel-verket anmärkes, att delta nu mera, jemlikt Eders
Kongl. Maj:ts Nådiga reglemente af den 20 Februari 1836, förvaltas af en
särskild Drätselkammare. Oaktadt de gemensamma extra utgifter, staden måst
vidkännas i och för den olycksbringande eldsvådan, deribland den betydliga
kostnaden för nya skolhuset, befinna sig stadens financer i någorlunda godt
skick, så att inbördes ulskylder till stadskassans förstärkande ännu ieke beliöft
åtagas; men det är fara vävdt, alt sådant ej kan undvikas framdeles innan
stadens öfrige publike byggnader varda åter uppförde och andre all
-
45
malina arbeten fullbordade samt låneskulden till Riksgäldskontoret blifvit amorterad.
Sedan stadens rättighet att uppbära hamn-, bro- och vågpenningar
af segelfarten förbi staden är vorden öfverlåten på styrelsen öfver segelia
rlsanstallerne emellan Wenern och hafvet, emot 2,000 R:dr Banko ersättning
årligen till Drätsel-verket, har staden icke vidare någon direkt inkomst
af tolag elier dylika afgifler.
Nya byggnads- och brandordningar, uppgjorde och föreslagne efter eldsvådan,
hafva i Nåder blifvit för staden fastställde, och äro dess gemensamma
hrandsläekningsanslaller emellertid äfven med ansenlig kostnad sälte
uti ett bättre och någorlunda fullkomligt skick; hvarförutan en frivillig Brandcorps
blifvit organiserad med särskild lättrörlig atlirail.
b) J Ung sus. Först bebyggd af flyktade invånare från det af fienden
uppbrände Ny Lödöse, och har 1619 erhållit sina äldsta privilegier af Konung
Gustaf Adolf den Store. Staden är belägen inom Kullings härad emellan
sjöa i ne Gersken och Mjören och indelad i 201 hela tomter, samt innehar
donerade 5 Odels hemmantal, hvilkas arealvidd utgör, förutan skog och
betesmark, 574 geometriska tunnland, som begagnas lill åker och äng.
Stadens tillvarelse heror af handel, fabriker och handtverkerier, samt
jordbruk.
Handelsrörelsen, som egentligen består i ulminutering af vanliga köpmannavaror,
är inskränkt genom stadens belägenhet nära Götheborg. Fabriksnäringen,
sorn förut idkats vid 2:ne klädesfabriker, 2:ne strumpfabriker,
1 läderfabrik och 2 färgerier, har lidit ett svart afbräck derigenom att den
största, nyligen utvidgade och väl inrättade klädesfabriksbyggnaden uppbrunnit
under loppet af förlidet år, och torde fabriken näppeligen kunna snart
återkomma till full verksamhet. Handlverkerierne i denna lilla stad skötas
med omsorg, hvilket likväl företrädesvis gäller om garfveri- och kakelugnsmakare-
samt kopparsiagareverkstäderne.
Det betydliga jordbruket omkring staden skötes med drift och omtanka,
och må anmärkas, att här infördes först i Riket potatesodlingen af Jonas
Alströmer, som då äfven anlade planteringar för tobak och lärgstofter; men
desse sednare äro längesedan förvandlade lill åker och äng, så att stadsjorden
nu mera uteslutande användes för åkerbruk och boskapsskötsel samt
46
till stor del för odling af potates i och för bränvinsbränningen, som utgör
en vigtig binäring.
På landtmannaprodukter saknar staden icke tillförsel, som, vid of vanberörda
förhållande med stadens eget jordbruk, är snarare öfver än under
behofvet. Stadens inflytande på kringliggande landsorts kultur och näringar
kan således icke vara betydligt, och faller åtminstone icke starkt i ögonen,
i staden hållas årligen fyra marknader, som äro temligen besökta af trafikerande.
Inom staden är en Lärdomsskola, som befinnes i godt skick, under tillsyn
af Hektor och tvänne Kolleger, hvilka njuta lön af allmänna medel och
enskilde donationer samt husrum af staden. Äfven finnes der en Växelundervismngs-skola,
sorn rymmer 150 barn, gemensam för staden och landsiörsamlingarne
samt grundlagd genom Eders Kongl. Majrts frikostighet och
några enskilda bidrag. För läraren har Alingsås socken anslagit räntorne af
irenne små jordlägenheter, som blifvit från Kronan återvunne; men dessutom
saknas hvarje annan lönetillgång, än den Pastor kan årligen insamla genom
frivilliga bidrag af församlingarnes invånare.
Fattigförsörjningen, hvartill stadens invånare sammanskjuta medel, vårdas
sorgfälligt at en derför inrättad Komité och har ådragit staden betydliga
kostnader. För helsovården lönar stadens kassa en Läkare, som nu tillika
är extra Provincial-Läkare uti det efter 1828—30 årens Riksdag inrättade
tredje Provinciai-Läkaredistriktet.
Stadens Drätsel verk förvaltas a( en särskild Kommission i öfverensstämmelse
med derom af Eders Kongl. Maj:t fastställdt reglemente; och hafva
flere nyttiga förbättringar ä stadens gator, broar och allmänna platser i sednare
åren skett genom denna Kommissions försorg.
e) Borås. Staden är anlagd under Konung Gustaf Adolf den Stores regeringstid
år 1022, förnämligast med afseende på den rese- och gårdfarihandeisrörelse,
sorn derstädes än i dag idkas och hvaraf stadens bestånd hufvudsakligen
beror: för öfrigt grundar sig detta på vanlig bod-och minul-hanclel, fabriker
och handtverkerier, samt endast i mindre mån på jordbruksskötsel.
För rese- och gårdfari-handeln, som med drift siräckes tili aila delar
al Riket och äfven till Norrige, uppköpa stadens handlande högst betydliga
47
partier af inhemsksa linne- och isynnerhet ylle-väfnader från Skåne, Halland
oell Småland samt äfven från andra orter, af hvilka ylle-väfnaderne
tili stor del stampas, färgas och beredas inom staden och i dess grannskap
till tjenlig handelsvara; hvarförutan stadens handlande äro förläggare till
eller uppköpare af betydliga andelar i de bomullsväfnads-arliklar, som tillverkas
i staden och egentligen uti den landsort deromkring, hvarest väfnadsindustrien
har sitt säte. Bod- och minut-handeln med vanliga köpmannavaror
är deremot inom staden föga vigtig, i anseende lili stapel-orten Götheborgs
nära belägenhet; men omsättningen på stadens torg med landtmanna-produkter,
och isynnerhet spannemål, är ganska liflig, så att en stor del
af Skaraborgs Läns invånare och de jordbrukare uti Elfsborgs Län, sorn
vanligen afföra deras öfverskotts-spannemål tili Borås, finna derstädes säker och
merendels förmånlig afsättning dels till stadens inbyggare och handlande,
samt dels för det mesta till allmoge och uppköpare från de staden omgifvande
folkrika trakter, som räknas till gårdfarihandels-distriktet och i hvilka
jorden icke framalstrar nog spannemål för folkmängdens behof. Af fabriker
förtjena färgerierna egentligen att särskildt nämnas, såsom varande af
större betydenhet. Goda handtverkerier af alla nödiga slag, deribland garf\
erier med vidsträckt rörelse, saknas icke inom staden; och för öfrigt bedrifvas
både fabriks- och handtverks-näriugarne med ordning och omtanka.
Stadens jord användes för det mesta tili frambringande af foderväxter och
potates, men föga för span måls producerande; och synes, vid jemförelse af
alla dessa förhållanden, slulföljden blifva: alt Borås stad, betraktad såsom
afsätlningsställe, utöfvar i flera afseenden ett nyttigt och betydligt inflytande
på kultur och näringar inom så väl Elfsborgs Län, som ofvannämnda flera
angränsande Län. I staden hållas ärligen fyra mycket besökta marknader,
sorn verksamt bidraga till varu-omsättning och trafik.
Uti staden befinner sig en allmän skola, som förestås af Rektor och
Kollega, och till hvars bestånd staden något bidrager. Nära derintill finnes
en på stadens bekostnad väl ordnad och underhållen gymnastik-inrättning;
och är jemväl i sammanhang med fatligvårds-anstalterne en växelundervisningsskola
inrättad, der 70 till 90 fattiga barn njuta fri undervisning äfven
på stadens bekostnad; hvarförutan stadens invånare genom frivilliga bidrag
underhålla en särskild söndagsskola för handlverkslärlingar och andra ynglingar
af de industriella och arbetande klasserna; hvilket allt vittnar om
den upplysta och nitiska omsorg för medborgerlig bildning, som råder i den
-
48
na siad. Fatligförsörjnings-anstallerne, i och Tor sig sjelfva, äro äfven pä
ganska god fot och med omtanka vårdade; åtnjutande fattighjonen dels underhåll
på fattighuset, sorn är rymligt och tillika hyser växelundervisnings-skolan,
dels månadtligt understöd i penningar, beräknadt elter större eller mindre behof.
Sjukvården bestridas af Slads-läkare och Stadschirurg, och dessutom har ena
Pro vinci ia 1-läka ren sin station i staden, med kringliggande härader till
distrikt.
Den förhärjande eldsvådan 1827, som medtog allt hvad 1822 års brand
skonade samt det derefter nybyggda lill största delen, hade i allmänhet försatt
stadens invånare fran ett välmående och bergadt i ett skuldsatt och
fattigare tillstånd; men stadens under sednare åren jemna och lifliga rörelse j
har, i förening med in v äna i nes omtanka och industri, betydligen förbättrat
ställningen, oaktadt husegarne ännu häfta för betydlig del af erhållna byggnadslånen
och invånarne gemensamt likaledes för lånet till åter uppförande
af stadens publika byggnader. Emellertid är staden nästan helt och hållet
åter bebyggd med vackra och väl underhållna hus, för det mesta af
träd, äfvensom planeringen af torg, gator och allmänna platser, i öfverens- j
stänrmelse med nva regleringen, fortgått med oafbruten drift, så att staden
nu företer ett ganska prydligt yttre, med rymliga torg och öppna platser
samt reguliera och till en del ovanligt breda gator.
d) Ulricehamn. Ilar vackert läge vid sjön Asunden, ej långt från stället,
hvarest den gamla staden Bogesund varit belägen, i anseende till donationens
uråldrighet saknas all upplysning om hemmantalet på den jord,
staden nu innehar; varande den dock i sednare lider ansedd svara emot 5
mantal, och utgöres den af 64 tunnland 14 kappland öppen åkerjord, 410
tunnland 8 kappland ängsmark och 1,115 tunnland 8 kappland skogs- och
betesmark.
Lika med Borås idkar Ulricehamn en vidsträckt rese- och gårdfarihandel,
som äfven utgör egentliga grunden för stadens bestånd, i öfrigt
beroende af vanlig stadsmanna-handei samt fabriker och handt verkerier,
jemte något jordbruk.
Inom staden tillverkas med utmärkt färdighet en mängd hus väfnader,
hvilka, jemte dervarande bomulls- och ylle-fabrikers tillverkningar samt på
landet särskildt uppköpta betydliga partier inhemska varor af dylik beskaffenhet,
49
fenhet, vinna afsättning genom rese- och gårdfari-handeln. Stadens öfriga
handel är mindre betydlig och handtverksrörelse!! ringa samt jordbruket,
som annars med omsorg skötes, ej heller af särdeles mycken betydenhet.
Tillförseln af spannemål, egentligen från Skaraborgs Län, och af vlctualier
från den staden kringliggande landsort är mer än tillräckligt svarande emot
behofvet för staden; dock tryter det oaktadt icke afnämare, emedan stor
del af invånarne inom de tillgränsande häraderne, som hafva rättighet lill
gårdfarihandel och den utöfva, årligen köpa spannemål. Staden är således
icke ulan fördelaktigt inflytande på kultur och" näringar uti de landsorter,
sorn derstädes söka och finna afsättning för öfv erskotls-produkterne af deras
jordbruk och industri. I re marknader hållas årligen inom staden, hvilka
anses bidraga Lill trafikens lifv ande.
En i staden befintlig allmän skola, till hvars underhållande stadens invånare
bidraga, skötts af Bektor eller Skollärare, som tillika är Komminister.
Dessutomären folkskola, förenad med söndags- och handtverksskola, i staden
inrättad för omkring 70 barn och underhålles ensamt på stadens invånares
bekostnad. För hälsovården lönar staden egen Läkare och den fjerde eller
sisla Riksdag i Länet tillsatte Provincial-Läkaren är dessutom stationerad
uti staden, med kringliggande härader till distrikt. Fattigförsörjningen
bestrides till någon del genom räntan på en af Eders Kongl. Majit leornad
gäfva och för öfrigt genom nödiga sammanskott af stadens invånare.
e) Amul. Denna stad har, likasom 'Wenersborg, fördelen af ett godt
läge för trafik med hamn vid Wenern; och grundar den sitt bestånd hufvudsakligen
på handel och sjöfart samt i öfrigt på handtv erkerier och jordbruksskötsel.
Handeln består uti minut-rörelse med vanliga köpmannavaror, deraf förlaget
tages från Götheborg, och sjöfarten har lill föremål dels detta forlags
transporterande, samt dels frakt resor med jern och träd varor för Dahlslands
och Wermlands bruksegares räkning. Om handelns och sjöfartens tillstånd
samt orsaken lill dess förmenta altagande, gäller hvad sorn är anmärkt i lika
ämne för Wenersborg.
Handlverkcrierne äro icke särdeles betydliga, men förse likväl staden
och kringliggande landsbygd till en del med handtverksarbelen. Jordbru
Femavs-bei
alithe från Elfsborgs Län. 7
50
ket går endast ut på alt framalstra säd och foderväxter till husbehof samt
skötes med omsorg.
På stadens torg och tre årliga marknader är tillförseln af spannemål och
victualier från angränsande delar af Dahlsland och Wermland liflig samt
mer än tillräckligt motsvarande konsumtionen inom staden; för hvad som
öfverskjuter infinna sig dock gemenligen afnämare från tillstötande skogsoch
bruks-trakter. — Stadens tillvarelse är således icke utan vigt för landsbygden
deromkring genom befordrande afsättning på produkterne af dess kultur
och näringar.
I stället för den förut befintliga enda Pedagogien med stadens Komminister
till Lärare, har år 1836 öppnats dels en Lärdomsskola, hvars två
första klasser, som intagit vid deras öppnande omkring 40 lärjungar, till en
början blifvit försedde med Lärare, dels ock en folkskola, deri 80 å 90
barn efter växelundervisnings-method handledas. Lärdomsskolan underhålles
genom statsanslag med vanligt biträde af staden, och folkskolan hufvudsakligen
genom afkastning af donationer.
För sjukvården lönar staden, gemensamt med egarne af närliggande
bruk, en specimerad Läkare. Fattigvården handhafves af Magistraten och
utsedde Komilerade samt är för stadens invånare ganska kännbar, intilldess
uppkommen tvist om en till förbättrade fattigvårds-anstalter donerad
fond kan hinna slutligen afgöras.
Stadens Drätselverk, som förvaltas af en särskild Komité, njuter i årlig
inkomst af sjöfarten, såsom hamn- och vågpenningar, per medium 4(X)
Kalr om året.
Om man, öfvervägande resullaterne af föregående underdåniga berättelses
särskilda delar, skulle derifrån leda sig till ett allmänt omdöme öfver
Länets ekonomiska ställning vid qvinqvenniels slut, torde detta blifva:
att, oaktadt den jemförelsevis mot förra qvinqvennium förminskade
folkökningen, dertill måhända 1837 års missväxt och 1838 års svaga
skörd samt liktidigt inträffade stränga vintrar varit en bidragande orsak,
och oberoende af det lidande, de medellösa folkklasserne af samma orsak
fått vidkännas, har jordbruksnäringen likväl mera med jemna än snab
-
51
ba steg fortgått på förkofringens väg och flere andre näringsgrenar å landsbygden
bedrifvits med synbar framgång. — Att äfven under detta qvinqvennium
den hemmansbrukande besutne Allmogens välstånd tilltagit, kan
med visshet antagas och förklaras helt naturligt genom de för producenten
fördelaktiga pris, hvartill spannemål och andra jordbrukets alster kunnat afvtlras,
samt är dessutom faktiskt bevisadt af flere omständigheter, deribland
lagsökningsmålens förminskning under de sednare åren relatift till allmogen,
äfvensom af Bonde-Ståndets emellertid genom inköpt säteri- och frälsesa
nit annan jord utvidgade egande-rätt. — Dessa förhållanden, i hänseende
till Länets landsbygd, hafva ej gerna kunnat blifva utan inflytande på släderne,
hvilkas handel och rörelse fördenskull varit i tilltagande, snarare än
aflagande, kanske med undantag för en eller annan bland dem, inom hvilka
särskilda, tilltagandet motverkande hinder tilläfventyrs förefunnits.
Wenersborg å Lands-Kansliet den 26 Maj 1843.
P. SANDELHIELM.
X. P. SANDBERG.
F. H. GASSLANDER.
Ut. A.
Sammandrag
öfver
M an t als-Långder n e
för
åren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842»
Sammandrag öfver Mantals-Längderile uti Elfsborgs Län för åren 183 39, 1840, 1841 och 184*2, utvisande folkmängden vid slutet af hvarje
nästföregåen, eller:
Elfsborgs Läns Lands-Koii
År 1837.
Ar 1838.
År 1839.
År 1840.
År 1841.
•
g
r-1
O
<
7-1
E3
&
5?»
3 s
u: S
uq a
jrJ
?
Qvin kihl.
1 s
[ summa
j folkmängd.
Mankön.
O
c
Summa
folkmängd.
gS
Er
Qvinkön.
Summa
folkmängd.
Mankön.
Qvinkön.
S>
= </>
||
crq y
O-
Wenersborgs Stad
1,139
1,373
2,5
1,146
1,344
2,490
1,200
1,405
2,605
1,253
1,433
2,686
1,268
1,426
2,694
Borås dito
1,195
1,311
°5
1,156
1,301
2,457
1,111
1,273
2,384
1,144
1,321
2,465
1,125
1,342
2,467
Alingsås dito
578
742
1,3
560
712
1,272
551
725
1,276
559
722
1,281
558
725
1,283
Ulricehamns dito
848
555
1,1
821
538
1,359
809
520
1,329
822
546
1,368
880
573
1,453
Åmåls dito
644
734
1,3
673
759
1,432
629
760
1,389
625
762
1,387
647
782
1,429
Wäne, Bjerke, Flundre, Ale och Wedtle Härader
18,447
19,104
37,5
13,551
19,219
37,770
18,597
19,336
37,933
18,819
19,518
38,337
19,076
19,804
38,880
Kullings, Gäseneds och Åhs dito
16,607
17,426
34,0
16,459
17,303
33,762
16,392
17,346
33,738
16,627
17,566
34,193
16,917
17,882
34,799
Marks, Bollebygds och Wedens .... dito
18,104
19,634
37,7
IM 65
19,662
37,827
18,153
19,697
37,850
18,382
20,012
38,394
18,235
20,262
38,497
Redvägs och Kinds dito
17,560
18,816
36,3
11,321
18,975
36,296
17,501
19,013
36,514
17,697
19,348
37,045
17,827
19,550
37,377
Sundals, Nordals och Walbo dito
15,506
15,936
31,4
15,015
16,091
31,706
15,595
16,085
31,680
15,806
16,299
32,105
16,046
16,466
32,512
Wedbo och Tossbo dito
13,811
14,424
28,2
14,(162
14,599
28,661
14,133
14,607
28,740
14,271
14,700
28,971
14,558
15,086
29,644
Summa
104,439
110,055
214,4
'4,529
110,503
215,032
104,671
110,767
215,438
106,005
112,227
218,232
107,137
113,898
221,035
31 December 1843.
A. Z. Kollinius.
Lil. C.
Sammandrag öfver Elfsborgs Läns Markegångs-Taxor för nedanskrifna
ar.
1837.
1888.
18 39.
1840.
1841
Tunna
Hvete
12
—
—
12
32
—
12! 32
_
14
_
—
15
—
—
dito
Arter
11
5
4
9
16
-
9
16
—
8
—
—
10
—
—
dito
Bohvete
10
—
—
10
—
—
10
—
-
10
—
—
10
—
—
dito
Vicker .
7
16
6
32
—
6
32
—
6
—
—
6
—
—
dito
Råg . .
10
_
_
9
32
-
8
32
—
10
—
—
10
24
dito
Korn
7
7
—
-
6
32
-
5
24
-
5
16
dito
Afrads- och
Kronotionde spanmål
8
—
—
7
42
8
7
16
—
7
—
—
/
o
8
dito
Malt . .
7
—
—
7
—
—
6
32
—
5
24
—
5
16
—
dito
Hafra
4
32
—
4
—
-
4
-
-
3
—
—
2
32
—
dito
Blandsäd, ^
Råg J Hafra . .
6
21
4
5
42
8
5
26
8
5
16
—
5
13
4
dito
Blandsäd, |
Korn | Hafra .
5
21
4
5
—
—
4
42
8
3
40
—
3
26
8
Lispund Smör .
5
26
8
5
—
—
5
—
—
5
—
5
—
—
dito
torr Ost
2
37
4
2
24
—
2
24
—
2
24
2
24
—
dito
färsk d:o
1
18
8
1
12
-
1
12
—
1
12
—
1
12
—
dito
Fläsk
2
37
4
3
—
-
3
—
-
2
32
-
2
32
—
dito
Talg . .
5
26
8
5
16
-
5
16
—
6
32
—
6
32
—
dito
Humble
6
32
—
5
—
—
4
—
—
5
—
5
—
—
lao-ijild Oxe
30
—
—
33
16
—
36
—
—
42
—
—
45
-
—
städje
d:o
15
—
—
16
32
—
18
—
-
21
--
22
24
—
foder
d:o
11
24
—
10
—
—
10
—
—
9 32
—
9
32
—
Ko
15
—
-
16
32
—
18
—
—
22
—
—
24
—
—
foder
Ko . .
7
16
—
7
—
—
7
—
—
7
16
-
7
16
—
foder
Svin .
3
16
—
3
—
-
3
—
—
2
40
—
2
40
—
Får
2
—
—
2
16
—
2
16
-
2
16
-
2
16
—
Fårlår
• • • •
—
16
—
—
17
4
—
17
4
—
17
4
—
17
4
ogödd
Gås .
—
26
8
—
32
—
—
32
—
—
40
—
—
40
-
gödd
d:o . . .
1
5
4
1
8
—
1
8
-
1
8
—
1
8
—
Höns
—
10
8
11
4
—
11
4
—
12
—
—
12
—
i tjog Ägg
16
16
16
16
16
1 Lispund torra Gäddor
3
8
—
3
16
_
3
16
—
3
24
3
"4
1 dito Al
2
40
—
2
40
—
2
40
—
2
40
2
40
1 fjerding d:o
8
24
—
8
24
_
8
24
—
8
24
8
24
11 stycke d:o
—
7
7
—
7
7
7
I famn Ved
2
32
—
3
16
—
3
16
—
3
16
3
16
1 Stock
.
—
20
—
—
21
4
—
21
4
21
4
21
1 Tolft å finbladig såg skurna halfboften bräder
6
32
6
32
_
6
32
—
fi
3?
_
fi
32
1 Tolft grofskurne samtagna bräder af furu
1
24
1
24
1
24
1
24
1
24
1 dito dito af Gran
1
4
1
4
—
1
4
1
4
_
1
4
1 mark Ljusgarn
—
12
—
12
—
12
_
1?
12
1 dito Lingarn . ...
o •
—
32
32
—
32
—
_
32
_
32
1 aln Lärft
—
13
4
12
—
12
—
12
_
12
1 aln Valmar
—
32
'
32
32
32
32
1 Säck .... . .
—
40
—
40
40
—
40
40
1 Skeppund Näfver
6
32
—
6
32
_
6
32
fi
32
__
fi
32
1 Klöfva dito om 2 Lispund
—
32
—
32
_
i—
32
—
32
.32
1 ask eller åtting Honung
4
—
4
4
4
4
1 Lispund Stångjern .... .
1
12
—
1
12
1
12
1
5
4
t
3
4
1 Jordeboks dagsverke
—
17
4
17
4
18
18
18
1 Dagsverke af Örby och Fornaby rättarelag
—
17
4
17
4
18
18
_
18
1 Dränge-dagsverke ....
O O * ' * •
—
17
4
17
4
—
18
—
18
18
1 Plog- eller Öke-dagsverke
1
8
—
1
8
1
8
1
8
_
1
16
1 Dagsverke af Örby och Fornaby rättarelag
1
8
—
1
8
—
1
8
1
8
_
1
16
1 Lispund talgljus
6
10
8
6
—
6
7
16
7
16
1 Skålpund gula vaxljus
1
—
—
1
5
4
1
5
4
1
1
1 kanna Rofolja
1
32
—
1
32
—
1
32
1
40
1
40
1 famn Björkved
4
—
—
4
—
4
4
4
1 dito Bokved
3
32
—
3
.32
3
32
3
32
3
32
1 dito Ahlved .... . .
3
16
—
3
16
_
3
3
16
_
3
16
1 dito Tallved ....
3
—
—
3
16
Co
Ci
3
16
fi!
16
1 Tolft Timmer ....
5
42
8
6
fi
_
fi
fi!
1 Lass Gärdsle
—
32
—
32
32
3?
30
100 Stör
—
36
—
36
■
16
36
36
1 Lass Ved
—
42
S
1
5
4
1
5
4
1
3
4
1
3
4
1 Jacka  .
8
—
8'
8'
•9
16:
10
1 Hatt med prydnader .
2
8
2
t
«!
2]
8
2]
1
12
3
1 Skärp
1 Halsduk
1 par Byxor
1 par Stöfletter
1 Skjorta
1 par Strumpor
I pär-Skor
1 par lösa Sulor
1 par Linne byxor
I kapprock af blått Valmar
1 kappsäck af segelduk, skinn eller
t nockad rya eller ylletäcke .
1 Hängmatta af buldan ....
1 Tröja af blått valmar
1 Väst med ärmar af dito .
1 par långbyxor af dito
1 halsduk af mörkt lärft
1 Hatt
1 par läderskor
1 par ullstrumpor
1 skjorta
1 Tunna Råg ... ....
I dito Korn
1 Lispund Hö
1 dito Halm
1 Lass torf eller ved ....
1 mark mjukt bröd för fångar
Em mans dagportion.
14 qvarter Korngryn
4- mark torrt kött ....
T\j mark koksalt
|2 marker mjukt bröd
En Hästs dygnration :
24 kannor Hafre
—
10
—
7
7
—
7
7
6
2
4
5
10 marker Hö
—
G
8
—.
6
8
—
6
—
—
6
—
—
5
—
16 kannor Hackelse
4
5
—
4
—
—
4
—
—
2
8
—
2
8
Rote vacance-afgift.
För hel Soldatrote efter 25 dalers taxation .
45
45
45
45
38
_
För ett helt hemman tillhörande Båtmans ro-
tering
10
—
-
10
—
-
10
—
—
10
—
—
10
Elfsborgs Läns Lands-Kontor den 31 December 1842.
A. Z. Kollinius.
Ronm* jva^ts
BEFALLNINGSHAFV ANDES
UTI
Skaraborgs Ii än
TILL
KONGL. BIAj:T
i underdånighet afgifne
FEMÅRS-BERÄTTELSE
för Åren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Underdånig Berättelse om tillståndet
i Statistiskt och Ekonomiskt
hänseende inom Skaraborgs Län
för åren 1838, 1839, 1840, 1841
och 1842,
r
-T aslän det skulle synas vara öfverflödigt, att här upprepa hvad föregående
Femårs-berättelser innehålla, kan likväl sådant icke alldeles undvikas, så
vida en någorlunda fullständig öfversigt af det hela skall vinnas.
Länets allmänna beskaffenhet.
Enligt hvad uti förra Berättelserna anmärkt blifvit, begränsas Länet i
öster tif sjön Wettern, i norr af en bergås, kallad Tiveden, i vester af sjön
Wenern och i söder af Elfsborgs Län samt till en mindre del af Jönköpings
Län. —- Å mellanliggande jordrymden, som innehåller en areal af
i,658,44° tunneland, finnas väl åtskillige berg och sandåsar, men större
delen af landet kan antagas såsom jemnt och är i serskilde riktningar genomskuret
af smärre sjöar, strömdrag och mossar.
1
2
Länets alla hemman utgöra, efter förmedling, 4>6p4| > hvaraf circa ^
anses tillhöra så kallad bergs- eller skogbyggden och slättbyggden. I
afseende på folkmängden inom dessa trakter är proportionen ungefärligen lika;
men hvad ägovidden beträffar, upptager skogbyggdens mindre hemmantal
nästan lika stor rymd, som slättbyggdens. Fastän jordmånen i den förra
i allmänhet är lös och mager, råder likväl derstädes mera trefnad och välmåga,
än å den sednare, hvars jordmån är bättre och mera bördig.
Länge har uppmärksamheten fästat sig vid sistnämnde förhållande, och
till befrämjande af slättbyggdens bästa hafva betydliga anslag af Slaten erhållits,
nemligen dels, enligt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga bref af den 16
Maj 1827, 3,ooo R:dr B:ko årlig tillökning i anslaget till utflyttningshjelp
i följd af laga skiften, för att, genom fördubbladt understöd, kunna förmå
slättbyggdens skifteslag, att antaga ett förbättradt brukningssätt af deras
jord, dels ock i särskilde poster, tillsammans 24,476 R:dr i5 sk. nämnde
mynt, till vattenafledningar inom Läckö och Skara fögderier samt en mindre
del af Wartofta Härad.
De väsendtligaste åtgärder, som för öfrigt blifvit vidtagne till förbättring
af landet, nemligen sjöars sänkning och mossars aftappning, hvarigenom
dels jordvinning erhållits, dels ock vattensjuka trakter blifvit beredda
till bördighet, vågar jag här i underdånighet anmäla:
1:0. Öfverdirektören E. Hagström, biträdd af sedermera Förste Landtmätaren
C. Jacobsson, verkställde, på Statens bekostnad, åren 1817 —1823
undersökning, huru de, för en mängd socknar inom Wadsbo Härad menliga
öfversvämningar från det största strömdraget i Länet, Tidaelfven, äfvensom
den deri utfallande Kräfteån, skulle förekommas; hvarvid utreddes,
att en areal, utgörande 5,626 tunneland, som ofta står under vatten och
lem nar blott en dålig höskörd, för hvars inbergning mycket besvär måste
vidkännas, kunde dels blifva odlingsbar och dels vinna betydlig förbättring
genom nämude elfs sänkning vid Kottholmen och Kräfteåns upprensning.
Tre alternativa förslag uppgjordes, till utförande hvaraf kostnaden beräknades
för det ena till 55,oio R:dr, för det andra till 22,565 R:dr och för
det tredje till 38,270 R:dr, allt Banko. Derjemte upplystes, att, i fall arbetet
utsträcktes äfven till upprensning af Tidaelfven vid Skalkarike, Tiavad
och Ribbenås, skulle sjön Östen derigenom blifva sänkt och en areal af
ytterligare 4*676 tunneland vattensjuk och ofta öfversvämmad mark dels
uttorkas till odling och dels såsom äng och betesmark betydligt förbättras,
hvilka sednare arbeten, beroende af de förra, skulle öka kostnaden med
3
29,572 R:dr nämnde mynt. Frågan om verkställighet af dessa arbeten
förföll, emedan jordägarne, änskönt de insågo fördelarne deraf, kände sig
icke vara i tillfälle att bestrida den dryga kostnad, som erfordrades; men
år 1831 läto några enskilde jordägare genom Förste Landtmätaren Jacobsson
uppgöra ett nytt förslag till en mindre kanal öfver Koltholmsnäset, hvilken
afsåg blott förekommande af långvarige öfversvämningar och upptog kostnaden
till 3,533 R:dr 16 sk. B:ko; dock kom icke heller detta till verkställighet.
Slutligen sedan Rikets Ständer vid förra Riksdagen anslagit medel till
låneunderstöd för dylika företag, lyckades det Eders Kongl. Majlis Befallningshafvande,
vid utsatt sammanträde med Ullerfvads, Eks, Leksbergs,
Lugnås, Ulby, Ekby, Tiavads, Låstads, Boija, Timmersdala, Bergs och
Lerdala Socknar, samt en del tomtägare i Mariestad, som hafva ägor omkring
Tidan, Kraftån och sjön Lången, från hvilken den sednare löper
ner till den förra, att den 8 November 1841 tillvägabringa det beslut af
jordägarne, att de skulle, för vattnets afförande, göra en kanal öfver Kottholmsnäset,
enligt det sednare, af Jacobsson uppgjorda förslag, med den
förändring, att kanalen skulle blifva 4 djupare, än berörde förslag upptog,
hvarjemte Kräflåen och den så kallade Sågslrömmen nedanför Kottholmen
och Ullerfvad skulle upprensas; hvilka arbetens utförande öfverlemnades
åt en utsedd direktion, som ägde uldebitera kostnaden efter särskild
klassifikation af jorden och det tunnelandtal, som beskrifningarne till
Hagströmska undersökningarne upptagit.
Några få bland jordägarne vägrade alt härpå ingå; men först Eders
Kongl. Majrts Befallningshafvande och derefter Eders Kongl. Maj:ts och
RikelsKammarkollegium ålade dem det och fastställde föreningen.
Nämnde Direktion fann emedlertid, att den föreslagna kanalens fördjupning
skulle medföra betydlig förökning i kostnaden och gjorde derföre,
efter uppdrag af deras kommittenter, underdånig ansökning om statsbidrag,
till lättnad i blifvande utgifterna för arbetet, hvilka interessenterna
ansågo sig ur tillfälle att eljest bestrida; och blef denna underdåniga ansökning
genom Nådigt Bref af den 9 Mars 1842 på det sätt bifallen, att
Direktionen, mot stadgad återbetalningsskyldighet, erhöll ett lån, motsvarande
hälften af kostnaden, enligt det förslag, som, jemte ritning på arbetet,
kunde blifva af Eders Kongl. Majit i Nåder fastställdt.
1 *
4
Sedermera och då jordägarne kring sjön Lången och Kräftån trodde
sig finna, att Direktionen ej ämnade vidtaga så genomgripande åtgärder,
som de sjelfve ansågo nödige, för att få vattnet från nämnde sjö affördt,
sökte de i Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium upphäfvande
af den förut ingångna och af Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande fastställda
förening; men när vederbörande skulle, enligt Kollegii föreskrift,
öfver besvären höras vid sammanträde inför Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
den 20 Juni 1842, afstod klagandernes ombud från besvärens fullföljd,
och utfäste sig icke allenast att betala 4«o R:dr B:ko, såsom bidrag
till Kottholmskanalen, utan ock att deltaga i den ersättning, som, i följd
af Tidaelfvens sänkning, kunde tillerkännas nedanför kanalen belägne qvarnar,
mot det vilkor, att öfriga inleressenterne medgåfvo, att hans hufvudman
fingo frångå det förra Bolaget och bilda ett eget, hvilket medgafs.
Direktionen för Kottholmskanalen lät derefter, genom kanalbyggmästaren
A. Rydeberg, uppgöra kostnadsförslag med ritning och plan för
kanalledningen genom Koltholmsnäset och upprensning af Sågströmmen,
slutande sig på 8,253 R:dr B:ko; och, enligt Eders Kongl. Majrts Nådiga
bref af den 11 Mars i843, blef detta förslag gilladt samt låneunderstöd
med 4,126 Rrdr 24 sk. Brko beviljadt; hvarefter Direktionen samma år lät
verkställa nära hälften af det föreslagna arbetet, och derjemte ombesörjde,
att jordägarne i de närmast belägne socknar, med begagnande af den lyckliga
tillfällighet, alt vattnet i elfven, i följd af uppdämning vid Skalkarike,
var ovanligt lågt, upprensade sjelfva Kotlholmsfallel samt afschacktade en
utskjutande udde ofvanför detsamma, hvarigenom vattnet fick synbart friare
lopp.
2:0. Bolaget för sjön Långens sänkning och Kräftåns upprensning har,
sedan det, på sätt ofvan är nämndt, blifvit skiljdt från Bolaget för Kottbolmskanalen,
för sig uppgjort särskilte bolagsreglor samt beslutat, att vidtaga
så kraftiga åtgärder, att 2,882 tunneland mark, som nu i allmänhet dels
står under vatten, dels ock är så vattensjuk, aLt den gifver högst obetydlig
afkastning, skall blifva till och med odlingsbar, samt, alt båtled erhålles
från sjön Långens stränder till Kottholmen. Förste Landtmätaren Friberger
har härtill uppgjort en, af Eders Kongl. Maj:t den 5 Juli 1843
fastställd plan jemte kostnadsförslag, slutande sig på 27,394 R»dr 27 sk.
6 r:st. B:ko, af hvilket belopp Eders Kongl. Maj:t genom Högslberörde Nådiga
Bref beviljat af allmänna medel 7,700 R:dr såsom lån och 6,000 R:dr
5
såsom anslag, utan återbetalningsskyldighet. Detta arbete är dock ännu ej
påbörjadt.
3:o Den 5 April 1842 höll Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
sammanträde med dem, som kunde draga fördel af sjön Östens sänkning,
hvarvid jordägarne omkring densamma beslöto, att den vid tillfället valda
Direktion skulle ofördröjligen gå i författning med företaget; att kostnaderne,
i den mohn de ej kunde betäckas med bidrag eller lån af allmänna
medel, skulle utgå för äng till hälften och för betesmark till fjerdedeleu
mot åkren; — att för åker, äng eller betesmark, som genom sjöns öfversvämningar
skadas, borde betalas dubbelt mer, än för ägor, som, utan att
sättas under vatten, dock icke kunna befrias från sin sumpighet och odlas
förr än Östen blifvit sänkt; och ändtligen att Hagströmska uppgifterne på
sådan ägorymd skulle läggas till grund för blifvande debiteringar.
Förste Marschreidern von Zveigbergk uppgjorde sedermera plan och
kostnadsförslag, enligt hvilket arbetet, hvarigenom 4*676 tunneland mark
skulle befrias från de årliga högst förstörande vattenflödena, ansågs kosta
11,106 R:dr B:ko, hvaraf Eders Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref den 27
Mars i843, jemte fastställande af förslaget, berättigat interessenterne, att,
på stadgade vilkor, erhålla halfva beloppet eller 5,553 R:dr såsom lån af
allmänna medel. Stor del af arbetet verkställdes under sistberörde års
sommar.
4:o. Hornborga sjön, fordom kallad Lunden, tillgränsas af Gudhems,
Skånings och Walle Härder. Denna sjö, utgörande reservoir för de vattendrag,
som uppkomma vester om Billingen samt norr och vester om dess
utgrening, benämnd Mösseberg eller hufvudsakligen Tranums, Hornborga
och Bjurums åar, har sitt utlopp genom ån Flian, hvilken, sedan den förenat
sig med Lidaån, utfaller i Wenern vid Lidköping. Berörde sjös
långa stränder och de stora mossfält, som hafva aflopp deråt, orsaka årligen
mer eller mindre svåra vattenflöden; och då dessa år 1841 voro särdeles
stora och långvariga, funno ortens innevånare nödigt, att förena sig
om åtgärder till berörde olägenheters förekommande. Man anmodade i
början af år 1842 Kaptenen N. Åstrand, att, efter behörig undersökning,
uppgöra ändamålsenligt förslag. Han aflemnade i Februari månad samma
år ett sådant, upplagande kostnaden, inberäknad lösen för Forssens qvarn,
som måste borttagas, till 19,896 R:dr 24 sk. B:ko. Om företaget kom till
verkställighet, skulle 6,6o3 tunneland sank mark vinna väsentligt ökadt
värde; hvarförutom tillfälle bereddes till aftappning af omkring i3,oootun
-
6
neland mossar, derför dock serskilte vattenledningar och ej obetydliga kostnader
erfordrades.
I Skara höll Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den 7 påföljde
Mars sammanträde i ämnet med Interessenterne, som enhälligt förklarade
sig villige att, i den mohn de deraf drogo fördel, bekosta upprensning af
mynningen till ån Flian, inlösandet af Forssens qvarn och öppnande af
en större afloppsgraf, för att bereda vattnet friare lopp samt förekomma de
långvarigare flödena; likväl påyrkade två Interessenter, att man måtte inrätta
en flodlucka, der Forssens qvarn är belägen, för att derigenom kunna
vårtiden qvarhålla vattnet, enligt deras förmenande, till fördel för gräsväxten;
och som de ej ville afstå från detta påslående, beslöts att frågan
skulle behandlas i enlighet med Kongl. Förordningen den 20 Januari 1824.
Den är ännu icke afgjord.
5:o. Sydvest örn Hornborga sjön ligga stora, nu ofruktbara mossfält,
kallade Sjögerås mossar, å gränsorne af Wilske, Gudhems och Skånings Härader.
Öfver dessa upprättade Förste Landtmätaren Friberger redan år
1818, på Länets Hushållningssällskaps anmodan, kartor jemte beskrifningar,
och år 1821 blefvo fälten af nu mera Öfverstelöjtnanten och Riddaren N.
Eriksson afvägde och lagde på karta, hvarefter Öfverstelöjtnanten och Riddaren
J. Edström uppgjorde förslag till deras aftappning eller sänkning. Ytterligare
åtgärder följde icke, emedan kostnaderne för arbetet omöjligen kunde
bestridas af ortens i allmänhet fattige hemmansägare, samt anslag af Staten
saknades.— Sedermera har man dock trott sig finna, att vattnet skulle från
dessa mossar kunna med mindre kostnad afföras annan väg, änden, som Edström
anvisat; och af sådan anledning gjorde Fältkammereraren O. G. Roos
år 1842 underdånig ansökning om anslag af allmänna medel till så väl ny
undersökning, som sjelfva arbetet, efter pröfning hvaraf Eders Kongl. Maj:t
genom Nådigt Bref den 18 Juni samma år förklarade, alt anslag hvarken
till det ena eller andra kunde beviljas; men så vida ostridigt vore, att aftappnmgen
af desse mossar medförde väsentligt gagn för en mängd hemmansinnehafvare,
som hade ägor i och omkring desamma, och arbetet således
vore förtjent af att understödjas, i förenlighet med stadgade grunder
för dispositionen af de medel, Rikets Ständer lill dylika ändamål anslagit,
ålåg det Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, alt söka förmå hemmansägarne,
som af utdikningen komma att draga nytta, till vidtagande af de
åtgärder och afgifvande af de förbindelser, hvilka, för erhållande af så beskaffadt
understöd erfordras.
7
Till underdånig åtlydnad häraf höll Eders Kongl. Majtts Befallningshafvande
den 10 September 1842 sammanträde på Sjögerås med vederbörande,
hvarvid Kaptenen N. Åstrand, som blifvit anmodad att, efter närmare
undersökning på stället, uppgöra förslag, aflemnnde ett sådant, enligt
hvilket kostnaden skulle uppgå Lill 8,o35 R:dr 16 sk. B:ko för vattnets afledning
från ifrågavarande mossfält af 6,4oo tunnelands areal; dock förmodades,
att icke hela detta fält skulle förr än i en aflägsnare framtid kunna
blifva odlingsbart.
Detta förslag gillades af alla, utom några hemmansägare från Wånga
Församling, som påstodo sig icke draga fördel af arbetet. Det oaktadt beslöt
man, att deltaga i kostnaden, så vidt den ej med bidrag af allmänna
medel kunde betäckas, uti den mohn hvars och ens andel uti mossarne
blef genom arbetet förbättrad, hvilket borde bestämmas i enlighet med
Kongl. Förordningen den 20 Januari 1824. En Direktion utsågs, som skulle
i underdånighet söka att vinna Eders Kongl. Majtts Nådiga fastställelse af
planen och förslaget; men, när man företog uppsättning af den underdåniga
ansökningen, yppade sig om förslagets lämplighet skiljaktiga meningar,
hvilka ledde derhän, att Direktionen gjorde underdånig hemställning om
förändringar i samma förslag; men som sådant ej skedde med vederbörandes
begifvande eller ens efter deras hörande, så fann Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader i Riket, genom hvilken den underdåniga
ansökningen, enligt föreskrift, skulle, efter förutgången granskning, till Eders
Kongl. Majtt öfverlemnas, nödigt, förut återremittera ärendet till ny undersökning,
hvilken ock Förste Landtmätaren Friberger blifvit förordnad att,
efter delägarnes tillkallande, verkställa. Ännu har det ej lyckats honom,
att förena eller sammanjemka delägarnes stridiga åsigter och inti essen.
6:0. Ej långt från nämnde eller Sjögerås mossar ligga söderut Mönnarps
mossfält af 6,629 tunne- 18 kappelands areal. Om dessas aftappning
väcktes fråga för andra gången vid början af år 1838, då man, utom andra
fördelar, åsyftade, att bereda ortens fattige innevånare nödig arbetsförtjenst
och någon ersättning för deras kännbara förluster, i följd af föregående
årets missväxt. Vid en redan år 1821 hållen undersökning hade kostnaden
för detta arbete blifvit upptagen till 6,575 R:dr 27 sk. B:ko, hvilket belopp
dock ansetts kunna något nedsättas.
I anledning af underdånig ansökning om understöd till företaget med
4ooo R:dr Banko, behagade Eders Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref den 25
Maj 1838 föreskrifva, det skulle Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
8
infordra jordägarnes yttrande huruvida och i hvilken mån de ville i kostnaden
deltaga. Vid det sammanträde, som till underdånig åtlydnad deraf
blef hållet, tillkännagåfvo jordägarne alt de i ovisshet om fördelarne icke
ville förbinda sig till någon uppoffring; och sedan delta blef i underdånighet
anmält, förklarade Eders Kongl. Maj:t i Nådigt Bref af den 9 November
samma år att frågan då måste förfalla.
7:0. I följd af flere jordägares begäran höll Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande
den 1 Augusti 1842 sammanträde uti Jula By, för alt tillvägabringa
öfverenskommelse om åtgärder till sänkning af sjön Ymsen inom
Wadsbo Härad, hvarigenom man ansåg icke allenast landvinning kunna erhållas,
utan ock de på ömse sidor af sjön varande vidsträckta mossar och
sanka ängar, tillsammans 6,313 tunneland, kunna beredas till fruktbarhet
samt dessutom en med stor kostnad öfver den ena mossen anlagd högst
behöflig väg, kallad Stora mossbron, fredas från den förstörelse, hvarmed
den hotas af sjön, som årligen utskär en del af den mellanliggande moss1
ebban; men några större possessionater i orten, hvilka ansågo en vetenskaplig
undersökning vara nödig, för att utreda dels verkan af föreslagna sjösänkningen,
dels ock huruvida fördelarne deraf voro öfvervägande, förklarade
att de, under ovisshet om det ena eller andra, icke ville med saken
sig befatta eller ens deltaga i kostnaderne för sådan undersökning; vid
hvilket förhållande och då flere andra tillstädeskomne jordägare instämde i
detta yttrande, sökanderne anmälte, att de funno ändamålet med sammanträdet,
eller förening, icke kunna vinnas, hvarföre de ej eller vid tillfället
påkallade vidare åtgärd af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, utan
blott förbehöllo sig att i ämnet äga öppen talan för framtiden.
8:0. Sjön Dettern, hvilken egentligen är en vik af Venera har redan år
1763 varit föremål för allmännare uppmärksamhet, emedan man äfven den
liden erfor att sjön årligen utvidgade sig. Nämnde år uppgjordes en karta
öfver berörde sjö och dess närmaste omgifning, men vidare åtgärd har
veterligen icke blifvit vidtagen förr än 1842, då Flo, Åhs, Sahls och Näs
Socknemän, hvilkas ägor under mellantiden lidit betydlig minskning genom
Detterns fortfarande och i mån af dess utvidgning tilltagande utskärningar,
som hota att i en framtid förvandla samma ägor till sjö, gjorde underdånig
ansökning, att Eders Kongl. Maj:t ville i Nåder låta icke allenast
uppgöra förslag till förekommande af vidare skada utan ock bereda anslag
af allmänna medel för arbetets utförande. Nådigt beslut i följd häraf lärer
än
-
9
ännu icke vara fattadt. Åtminstone har det ej blifvit Eders Kongl. Majrts
Befallningshafvande meddelad t.
9:0 Slutligen torde i sammanhang härmed böra i underdånighet omförmälas
tvänne andre framställde förslager:
Det ena uppgjordes år 184 * af Marschreidern von Zweigbergk till sänkning
af Fur-, Ax-, Lili-, Ljung- och Flem-sjöarne i Valle Härad, hvarigenom
900 tunneland mossar kunde blifva odlingsbara och 3oo tunneland
jordvinning erhålles för en kostnad af högst 2,3oo Rrdr Banko.
Det andra är samma år uppgjordt af Löjtnanten Å. Nordenfelt till den
så kallade Sjömossens eller Åsa-sjöns på Billingen aftappning, som, beräknad
till en kostnad af blott 672 Rrdr Brko, ansetts bereda tillfälle till odling
af circa 5oo tunneland nu vattensjuk och således mindre fruktbar mark.
Någon vidare åtgärd för dessa sistnämde arbetens tillvägabringande bar
dock ej ännu blifvit vidtagen.
Dessutom hafva jordägarne i Söne Socken af Kållands Härad beslutat
försök att utestänga Venern från Socknens så kallade mader, hvarigenom (lere
hundrade tunneland jord, som hittils de fleste år stått under vatten, skulle
förvandlas till god äng och blifva tjenlig till odling. Förberedande åtgärder
äro redan vidtagne, och ernar man till planens fullbordan göra underdånig
ansökning om nödigt statsbidrag.
I följd af Hofva socknemäns framställning om behofvet att omlägga
landsvägen emellan Gästgifvaregårdarne Hofva och Bodarne till afböjande af
faror och olägenheter, som de så kallade Posseborgs- och Brinka-backarne i
trakten af Finnerödja kyrka förorsaka för vägfarande och skjutsskyldige, gjorde
Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande den i September 1841 underdånig
ansökning om tillstånd att, på bekostnad af allmänna medel, få låta
anställa behörig undersökning och göra förslag till berörde vägomläggning;
hvarefter och sedan Eders Kongl. Majrt genom Styrelsen för allmänna vägnell
vattenbyggnader ti 11 kännagifvit sitt nådiga samtycke härtill, kaptenen
N. Astrand uppgjort ett på 10,670 Rrdr Banko sig slutande kostnadsförslag,
som Eders Kongl. Majrt den 1 April 1843 i Nåder faststäldt, med stadgande
af de vilkor, hvarunder nämnde summa beviljades såsom statsanslag till arbetet.
En af Hofva och Finnerödja socknemän utsedd Direktion, som om
arbetet ingått kontrakt med Eders Kongl. Majrt och Kronan, har genom
Eders Kongl. Majrts Nådiga Bref den 2 nästlidne Februari fått den före
skrifna'
säkerheten godkänd och erhållit tillstånd att lyfta de anslagne med
o
-
10
len. Endast förberedande åtgärder i afseende på verkställigheten af arbetet
hafva hittils medhunnits.
Saknaden af tjenlig- hamn vid Lidköping sora är afsättningsorten för den
betydliga spannemålsproduktionen i vestra och sydvestra delen eller omkring
hälften af Skaraborgs Län, har länge, särdeles då vattnet i Yenern varit lågt,
medfört stora olägenheter. Spannemåls-uppköparne hafva nemligen varit
tvungne att med stor kostnad och risque medelst pråmning verkställa lastningen
4 mil från Staden ute på redden, der fartygen, utan god ankarbotten,
äro från nordliga sidan utsatte för omkring 12 mils öppen sjö, hvilket
vållat att lastningen ej låtit sig göra under blåst, som ofta inträffar hösttiden,
då betydligaste skeppningen vanligen pågår.
Redan år 1838 väcktes fråga om afhjelpande af dessa hinder. Enligt
föreskrift af dåvarande Stor-Åmiralitets-Embetets tredje afdelning företog sig
nu mera ÖfverDirektören och Riddaren von Sydow att, efter anställd undersökning,
affatta plan till hamnbyggnad, upprätta kostnadsförslag, som uppgick
till 88,000 R:dr Banko och att i ämnet afgifva fullständigt betänkande.
Ortens innevånare, som i följd af kostnaderne och äfventyret vid lastningarne
nödgats nedsätta priset på spannemålen och följaktligen lidit mest,
omfattade saken med så varmt intresse att de till och med, vid det af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för vederbörandes hörande den i4
October 1839 hållna sammanträde, ville sig emellan bilda ett bolag, sorn
skulle ombesörja verkställighet af hamnbyggnad mot rättighet att uppbära
icke allenast det statsbidrag, som kunde beviljas, utan ock skäliga hamnumgälder;
men Stadens Borgerskap och fleste tomtegare bestridde företaget,
emedan de icke ville åt andra upplåta hamnplatsen eller underkasta sig beskattning
med dryga hamnpenningar; hvarjemte de förmente förslaget vara
allt för lågt, hälst den betydliga mängd timmer, som ansågs åtgå, ej upptagits
i värde, utan blifvit beräknadt att afhemtas från Stadens för andra behof
knappt tillräckliga skog.
Man nödgades låta saken i detta skick blifva hvilande under förmodan,
att behofvet af hamnbyggnaden skulle snart förmå vederbörande att ändra
åsigter.
Härmed dröjde ej länge, ty i November månad 1843 inlemnades till
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande en af de fleste Stadens Borgare och
Ståndspersoner undertecknad skrift, deri de, uttryckande den öfvertygelsen,
att hamnbyggnad vore nödvändig, om ej spekulanter på ortens spannemålsprodukter
skulle, af fruktan för olyckshändelser vid utskeppningen, vända
11
sig med sina uppköp från Lidköping, hvaraf så väl orten, som Staden skulle
lida en högst betydlig förlust, anhöllo, alt Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande
ville på bästa sätt befrämja ändamålet. I följd häraf höll
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande nytt sammanträde med Stadens innevånare
den 18 påföljde December, hvarvid desse, jemte framställning om
behofvet af en ytterligare undersökning och någon jemkning i förra förslaget,
enhälligt förklarade deras önskan vara, att Länsstyrelsen måtte hos
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet dels anmäla, det Stadens samtlige innevånare
nu insågo fördelarne och det stora behofvet af föreslagna hamnbyggnaden,
dels ock anhålla att Eders Kongl. Maj:t behagade i Nåder bereda nödigt
anslag; och voro de villige att, i den mån de kunde, medverka till ändamålets
vinnande.
Öfver-Direktören von Sydow har sedermera lofvat verkställa den påkallade
nya undersökningen; och när den för sig gått, ämnar Eders Kongl.
Majrts Befallningshafvande inkomma till Eders Kongl. Majrt med underdånig
framställning i detta vigliga ämne.
Innevånarne.
Enligt Mantalslängderne utgjorde folkmängden:
År 1838
,,1839
„ 1840
„ 1841
,, 1842
Mansper-
soner.
Qvinsper-
soner.
Skattfrie.
Betalande.
Summa.
82,529
84,814
85,615
86,749
86,660
88,238
90,564
91,200
92,418
92,186
72,362
75,787
75,694
77,467
82,699
98,405
99,593
101,121
101,700
96,147
170,767
175,378
176,815
179,167
178,846
af Summan
belöper sig per medium på
fem år
I de föregående Femårs-berät-  telserne upptagas:
för år 1832
för år 1837
426,367
85,273
454,606
90,921
384,007
76,801
72,955
72,412
496,966
99,393
88,395
98,505
880,973
176,194
161,350
170,917
När sistberörde Berättelser jemföras med uppgifterne för 1838—1842;
så kommer man till dessa slutsatser:
2 *
12
Folkmängden i Skaraborgs Län har ökats åren . . 1833—1837 med 9,567.
1838—1842 „ 7,929.
De skattfrias antal har minskats åren  1833—1837 „ 543.
men ökats  1838—1842 ,, 10,287.
De betalandes antal har ökat sig åren  1833—1837 „ 10,110.
men minskats  1838—1842 „ 2,358.
Sista Femårs-herättelsen omförmäler att jordägarnes antal förhöll sig till
arrendatorers och brukares såsom 74 till a3; men under åren i838—1842
har de senares antal något minskats, så att förhållandet nu kan antagas vara
såsom 74 22<
Den anmärkta minskningen i antalet af skattskrifne personer härleder
sig synbarligen från stadgandet i Eders Kongl. Maj:ts Nådiga kungörelse af
den 7 April i84*> att mantalspenningar skola erläggas först efter fyllda 17
år eller 2 år senare än förut.
Orsakerne till folkökningen, hvilken fortfar att vara störst inom den
obesuttna arbetsklassen, synas vara desamma, som antyddes i förra berättelsen,
och i den mån denna tilltager ökas äfven behofvet af kraftfullla åtgärder
till beredande af mera vårdad uppfostran åt den uppvexande ungdomen,
på det samhället icke må belastas af lättingar och oduglingar.
Utom Gymnasium och en högre Lärdomsskola i Skara, en Trivialskola
i Mariestad, en Stadsskola i Lidköping, pedagogier i Sköfde, Hjo och Fahlköping,
samt skolor efter Lancasterska metoden i Skara, Mariestad och
Lidköping, hvilka 2 sistnämde Eders Kongl. Maj:t behagat understödja med
enskilda gåfvor, hafva i ofvannämnde afseende, för den egentliga folkundervisningen
inom församlingarne å landet, från längre tider tillbaka varit vidtagne
serskilte anstalter, hvilka, ehuru nog ofullständige, bibehållit sig och
efter olika omständigheter fortskridit i lika anda, riktning och omfattning
som förut; men sedan Eders Kongl. Majrts Nådiga förordning af den 18
Juni 1842 utkom, äro inom församlingarne beslut fattade för att sist inom
den tid samma Kongl, förordning utsätter, eller år 1847 hafva folkundervisningen
så inrättad som anbefaldt blifvit; för hvilket ändamål inom samtlige
församlingarne äro träffade anstalter antingen att upprätta skolor, fasta
eller ambulatoriska eller båda delarne samfällt, alldeles å nyo, eller ock 1
behörig ordning reorganisera de på ålskillige ställen redan befintlige skolinrättningar,
så att de anspråk, som högstberörde Nådiga förordning uppställer,
motsvaras; och de församlingar, hvilka till Eders Kongl. Majrt ingått
med underdånig anhållan om bidrag af allmänna medel för folkskole-lärares
13
aflöning, afbida Nådigt bifall dertill. Vid det, för bildande af skollärare r
Skara inrättade Seminarium är så stort tillopp af elever, att blifvande Sockneskolornes
behof i detta afseende förmodas kunna tillfredsställas.
Sedan Landtbruksinstitutet vid Degeberg, hvars stora gagnelighet är
obestridlig, stiftades, hafva, enligt föreståndarens uppgift, derstädes undervisats,
. 125 elever, af hvilka omkring hälften nu äro jordägare. Antalet af
rättare-lärlingar uppgår till 117; och under de sista fem åren har elevernes
antal utgjort 7g och rättare-lärlingarnes 84 särdeles de sednare äro städse
af possessionater begärligt sökte och efterfrågade.
I sammanhang härmed torde böra nämnas Veterinär-inrättningen 1 Skara.
Den stiftades af professoren P. Hernqvist, som dertill skänkte omkring
5ooo R:dr Banko; men den synes under sednare åren icke hafva uppfyllt
det ändamål, som dermed åsyftats och bordt vinnas; tvärtom har inrättningen
år från år fått ett minskat anseende, hvilket hufvudsakligen tillskrifves
dels föreståndarens nästan oafbrutna vistande i Stockholm och dels andre
lärarens höga ålder. Desse förhållanden föranledde förra Direktionen för
Veterinär-inrättningen, att redan år i835 göra underdånig hemställning, det
föreståndaren måtte antingen helt och hållet entledigas från sin berörde
befattning, hvilken i sådant fall borde förklaras ledig och återbesättas, eller
ock förpligtas alt ofördröjligen till Skara afflytta, för att sina åligganden
vid inrättningen vederbörligen handhafva. Denna underdåniga hemställning
lärer dock icke hafva vunnit Nådigt bifall, hälst föreståndaren i stället för
att sjelf infinna sig vid inrättningen, der anställt en djurläkare såsom sin
vicarius. Sedermera har den nu varande Direktionen, uti ett utlåtande till
Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Sundhets-Collegium, rörande förslag till ändamålsenlig
reglering af Veterinär-inrättningens angelägenheter, förklarat
dess från tid till tid befästade öfvertygelse vara, att någon sådan reglering
icke kunde tillvägabringas annorledes, än genom föreståndarens ständiga
närvaro på stället enligt hvad redan år 1835 blifvit hemstäldt; i anseende
hvartill Direktionen föreslagit, att på föreståndarens plats måtte förordnas
skicklig person, som, mot fullgörande af dennes pligter i deras hela vidd,
ägde tillgodonjuta hans löneföi möner; och anhöll Direktionen, att denna
dess öfvertygelse måtte genom Kongl. Collegium lill Eders Kongl. Maj:t i
underdånighet framföras och med förord understödjas. Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande har sig icke bekant om någon eller hvilken åtgärd derpå
följt.
14
Folklynnet är lugnt, fredsamt och ordningsälskande. Afvikelse!’ härifrån
torde höra hänföras till undantagen. Förnärmande af eganderätten är
merendels verkan af lättja samt dess följeslagare fattigdom och brist; likasom
våldsamheter oftast blifvit föranledde af fylleri, hvilken last dock under
sednare åren aftagit dels derföre att husbehofsbränningen mindre allmänt
idkas, dels ock emedan nykterhetsföreningar, jemte de bildade folkklassernas
efterdömen, börjat bland allmogen sprida deras välgörande verkningar.
Hvad som synes tala häremot är innehållet af de vid Länshäktet förde
fångjournaler.
Dessa visa att vid samma häkte varit intagne:
För grofva brott.
1,
För stöld.
För mindre för-  brytelser och på
enkelt fängelse.
Anhållne för lös-  drifveri och för-  svarslöshet.
och bröd i brist
af böter.
Dömde till fän-  gelse vid vatten
sorn ej tillhört
detta Län.
T rån spor t - få n ga r
Bysatte personer.
Barn som till häk
åtföljt sine mödi
" 1 1
Summa personel
m.
qv.
ra.
qv.
m.
qv.
m.
qv.
m.
qv.
ra.
qv.
m.
qv.
S, rr
År 1838
12
5
198
20
208
8
169
32
282
47
130
16
8
12
1,057
„ 1839
25
—
120
18
257
82
104
64
121
24
200
33
10
17
1,075
„ 1840
18
0
/v
103
19
181
34
122
21
181
12
173
7
5
1
19
898
„ 1841
32
2
111
26
262
49
151
26
152
12
176
7
18
14
1,028
„ 1842
13
4
200
43
225
33
163
24
200
24
139
7
16
8
1,109
Summa j90j 131742j 126J1,133 j20öj709J 167| 936| 11918181701571 1| 70|5,167
Men härvid bör dock anmärkas, att en mängd af desse fångar tillhört
andra Län eller hitkommit från Pioniercorpsen på Carlsborg.
Pass-journalerne ådagalägga det förhållande, att pass blifvit utfärdade
För sådane, som i främmande
orter sökt arbete.
För sysslolöse, som förelagts
att skaffa sig laga försvar.
Ar
1838 . .
326
202
99
1839 . .
213
168
99
1840 . .
248
156
99
1841 . .
165
168
9 9
1842 . .
302
232
Summa
1,254
928
Vid jemförelse af dessa uppgifter synes , att antalet af för stöld häktade,
utvandrade och försvarslöse, varit störst åren i838—1842, otvifvelaktigt
en följd af nämnde och näst föregående årens svaga skördar och brist
på arbetsförtjenst.
Näringame.
Jordbruket är hufvudnäringen. Man måste medgifva, att Länet icke
är af naturen vanlottadt. Fastän, på sätt i början af Berättelsen blifvit anmärkt,
den så kallade skogsbyggden har mindre god jord, befinnes dock
åkerbruket derstädes i temligen fördelaktigt skick; ty man saknar der hvarken
mulbete eller äng, som, med tillhjelp af odlade foderväxter, sätter
jordbrukaren i tillfälle, att underhålla större ladugård och att med gödning
förse åkerfälten. Å slättbyggden deremot, som har god och på flera ställen
ypperlig jordmån, är brist så väl på bete, som på äng, denman mångenstädes
upplöjt till åker. I saknad af skog till stängsel, möter svårighet vid cirkulationsbruk
och odling af foderväxter. Ladugårdsskötseln är således högst
ofullständig, hvilket vållar, att blott obetydlig del af åkern kan gödas, och
att denne, som ändock idkeligen besås, mer och mer utsuges och lemnar klena
skördar, om icke årgången är särdeles gynnande. Läroanstalter och skicklige
jordbrukares föredömen, i förening med Hushållningssällskapets bemödanden,
gifva dock grundad anledning till förmodan, att menigheten, upplyst
om det felaktiga och rätta af jordens behandling, skall småningom afvika
från nu gällande vanor och antaga ett mer rationelt brukningssätt.
Från Kongl. Landtbruksakademien skall sistlidet år hafva utgått förslag
om bildande af slamholländerier i sex Län, bland hvilka äfven Skaraborgs
Län lärer vara intagit. Då förbättring af boskapsafvel hörer tili
de vigtigaste medel att höja jordbruket, vore önskligt, att nämnde förslag
så uppfattas inom Länet, som det förtjenar. Yäl har farhåga låtit antyda
sig, att tillgångarne äro otillräckliga för underhåll och fortplantning af ofvannämnde
afvel; men fastän detta inkast icke för närvarande saknar grund,
bör man, å andra sidan, beräkna, att, innan racen hinner sprida sig, åtgår
så lång tid, att, om foderkulturen fortfar att öka sig i lika förhållande,
som under sednare åren, det framställda hindret sannolikt upphör.
Hågen hos possessionater att anskaffa, bibehålla och befordra ädla
fårracer, har aftagit. Såsom orsaker dertill torde uppgifvas, att dessa racer
äro ömtåligare; att inköpet är dyrt samt alt finare ull står i för lågt pris.
16
Hästafvelu deremot fortfar att bättras, i följd af de tillfällen, som
blifvit beredde till begagnande af så kallade krono- och esqvadronshingstar.
Remontmarknaden, som nu mera blifvit återflyttad från Axvalla hed till
Sköfde, gifver uppmuntran åt dem, som hafva vackra och väl vårdade hästar
till afsalu.
Anmärkningsvärdt torde vara, att tio större landtegendomar i Länet
blifvit inom få år inköpte af personer från andra orter. Köpeskillingarne,
i den mån de liqviderats, hafva gjort en betydlig tillökning uti rörelsekapitalet
i orten, hvarjemte flere bland de nye ägarne vidtagit verksamma
åtgärder till egendomarnes förbättring.
Sedan sista Femårsberättelsen afgafs, hafva, enligt Förste Landtmätarens
i Länet uppgift, 406F! mantal, med en jordrymd af ii3,o88 tunneland,
blifvit laga skiftade emellan t,475 åboer, hvaraf 736 qvarblifvit på gamla
tomter, men 739 afllyttat.
Såsom utflyttningshjelp och understöd för befordrande af ett förbättradt
brukningssätt af jorden, har under tiden utbetalts:
Understöd för
U tflyttnmgs-
jordbrukets för-
Summa.
!
hjelp.
bättring.
I
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
Är 1838
5,425
38
Q
2,214
3
9
7,639
42
6
,,1839
6,052
24
5
1,682
45
9
7,735
ad
2
„ 1840
6,883
37
1
6,883
37
1
„ 1841
7,489
27
8
663
6
6
8,152
34
2
„ 1842
5,573
4«
10
2,064
3
4
7,637
45
2
Summa
31,425
25
9
6,624
11
4
38,049
37
1
17
Årsväxten har varit af nedan anmärkta beskaffenhet:
Hvete.
Råg.
Korn.
Arter och
annat
trindsäde.
Hafre och
Blandkorn.
Potatis.
Höfångsten.
År 1838
Mindre för-  delaktig ,
berednings-  tiden vidrig.
Medel-
måttig.
Mindre
god.
Knappt me-  delmåttig.
God.
Ymnig.
Under
medel-
måttan.
„ 1839
Medel-
måttig.
Medel-
måttig.
Medel-
måttig.
Medel-
måttig.
Under me-  delmåttan.
Medel-
måttig.
Medel-
måttig.
„ 1840
Knappt me-  delmåttig,
hvetet var
sötigt och
blandadt
med sa kal-  ladt lyxa.
Medel-
måttig.
Ymnig.
Under me-  delmåttan.
Ymnig.
Knappt
medel-
måttig.
Temligen
god.
„ 1841
Knappt me-  delmåttig.
Under me-  delmåttan.
Medel-
måttig.
Missväxt.
Medel-
måttig.
I allmänhet
klen.
Temligen
god, men
skadad af
våtväder
under berg-  ningstiden.
„ 1842
Någorlunda
god.
Under me-  delmåttan.
I allmänhet
under me-  delmåttan
Temligen
god.
1 allmänhet
klen.
Under me-  delmåttan.
Klen. j
3
18
Och hafva markegångsprisen blifvit af Rikets Ständers Deputerade från
Länet bestämde, med afseende af så val det löpande årets skörd, sorn
behållningarne från de föregående och förhållandet på andra orter, till
följande:
1 tunna
Hvete.
1 tunna
Råg.
1 tunn
Korn.
Q
1 tunna
Hafre.
1 tunna
Arter.
1 lispund
Smör.
t lispund
Ost.
1 vinter-  lass hö på
40 lis-  pund.
1 artigt
dags-  verke.
B:ko
Rd.
sk.
1’.
Rd
sk.
r.
Rd.
J
r.
Rd.
sk.
r.
Rd
sk.
r.
Rd.
sk.
r.
Rd.
sk.
1’.
Rd.
sk.
r.
Rd.
sk.
r.
År
1838
16
32
—
10
—
7
16
_
4
—
..
9
_
5
32
.
2
40
—
10
32
_
20
_
1 9i
1839
12
—
-
8
—
_
6
32
—
4
—..
—
8
—
5
32
-
2
■40
-
10
32
—
2 !
4!
??
1340
12
—
-
8
—
—
5
l6
-
2
32
—
7
16
-
6
—
-
0
4o
-
10
32
_
—
20
—!
1841
14
—
10
5
32
—
2
32
—
10
6
—
-
2
40
-
8
42
8
20
-
1842
13
16
_
11
6
40
3
16
-
8
5
—
-
2
32
-
9
.6
-
—
l9
-
Dessa taxor hafva hvarje år i vissa delar blifvit öfverklagade af Advokatfiskal
i Eders Kongl. Maj:ls och Rikets Kammarkollegium för Kronans
räkning, äfvensom af åtskillige räntetagare, hvilka i allmänhet vunnit
åsyftad förhöjning.
Länets Hushållningssällskap, hvars nu gällande stadgar blifvit af Eders
Kongl. Majit i Nåder fastställde den 27 April i84o, trädde i verksamhet
uti Oktober samma år.
För befrämjande af förbättring i åkerbruket hafva täflingsplöjningar
årligen blifvit anställde, år i84o vid Skofteby egendom, åren 184* och
1842 vid Lidköping och år 1843 på Hagestad, i Vadsbo Härad, dervid
premier ur Sällskapets kassa blifvit utdelade. Sällskapet har äfven föranstaltat
om exposition af åkerbruksredskap och åtskillige växtalsler, samt
genom dess Beredningsutskott emoltagit och besörjt reqvisilioner af utländskt
lin- och klöfverfrö, äfvensom utsädesråg. Tvänne år har Sällskapet till
täflan anslagit och kungjordt det så kallade Ehrenbergska priset, bestående
af 66 R:dr 32 sk. B:ko, egnadt för uppmuntran af gagneliga ekonomiska
företag; men hittills har icke någon anmält sig för erhållande af denna
belöning. Ur Sällskapets kassa hafva utgått premier till mindre bemedlade
jordbrukare, som utmärkt sig för trädplantering och oländig marks
uppodlande. Inom Vartofta Härad hafva flera af de så kallade Amerikan
-
ska plogarne, genom Sällskapets försorg, blifvit införskrifne, för att användas
i årdrets eller krokens ställe, till jordens luckring och vändning.
Sällskapets bibliotek, till hvilket inköpas de inom fäderneslandet utkommande
böcker i landthushållningsvetenskapen och dermed sammanhang
ägande ämnen, hålles tillgängligt för dem, sorn sig dertill anmäla.
Angående skogshushållningen, har Sällskapet låtit från trycket sprida
flere lämplige skrifter, synnerligast omfattande besparing af stängsel och
tjenlige åtgärder derföre, såsom kreaturs betande genom vallgång, m. m.
Sällskapet har öfvertagit de i Kongl. Kungörelsen den 3o Maj i83o
stadgade åligganden, för beredande af odlingslån från Rikets Ständers Bank.
Å de fem odlingslägenheter inom Länet, för hvilka sådaue lån blifvit beviljade,
äro de årlige besigtningarne förrättade, dervid utrönts, att odlingarne
i behörig ordning fortgått.
För lättande tillgänglighet och spridande af nödig kännedom i ekonomiska
ämnen, äro kretsafdelningar etablerade inom Vadsbo, Vartofta och
Frökinds Härader samt trakten omkring Lidköping. De frågor, som inom
dessa afdelningar väckas, underställas Sällskapets BeredningsutskoLt och komma,
efter dess granskning, under Sällskapets allmänna öfverläggning.
I afseende på skogshushållningen är förhållandet i det närmaste sadant,
sorn det var, då förra Femårsberättelsen afgafs. Att spara lör framtiden,
ingår sällan uti allmogens beräkningar.
I den mån skogstiLlgångarne minskas och priset på skogseflfekter stegras,
känner man sig frestad att anlita de förra, för att fylla närvarande
penningebehof. Att freda skogen till återväxt eller uppdraga nya plantor,
påtänkes sällan, sannolikt derföre, att frukterne af sådane omsorger icke
skördas förr än efter en eller två mansåldrar.
Misshushållningen är mest märkbar på de trakter, som blifvit från
kronoskogarne skiftade åt enskildla. Egentliga anledningen härtill torde
vara att söka i den betydliga aflägsenhet, som på de flesta ställen förefinnas
emellan de upplåtne skogstrakterne och de hemman, åt hvilka desse
blifvit anvisade, ty afståndet hindrar ägaren alt för åverkan freda sin lott;
och, när en eller annan förstört hvad honom blifvit tillskiftadt, griper lian
till hvad grannen sparat. Skogseldar hafva ock under sednare åren bidragit
lili skogar nes förhärjande. Icke sällan har visat sig anledning, att de derå
mångenstädes talrikt bosatte intägtsinnehafvare, som ej kunnat erhålla andel
af skogarne och genom skogsregleriugarne mista t det bete, de derå begagnat,
af illvilja eller afund antändt elden. Vid dessa förhållanden och da
20
den omtänksamme hushållaren befarar, att på ena eller andra sältet förlora
livad honom tillhörer, nedhugger äfven han sin skog, för alt åt sig
sjelf bereda åtminstone någon fördel.
Denna bekymrande erfarenhet torde föranleda till betänklighet, huruvida
för det allmänna må anses gagneligt, att framdeles upplåta andelar af
kronoskogar åt hemman, hvilka äro så aflägse, att innehafvarne icke möjligen
kunna om sine lotter taga behörig vård.
I följd af Eders Kongl. Majrls Nådiga Skrifvelse den 23 Februari 1842 har
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dels uppdragit åt Länets Hushållningssällskap,
att föreslå det mest ändamålsenliga sätt, att tillvägabringa
bättre hushållning med enskildtas skogar, hvilket föranledt Sällskapet, att
från trycket utgifva och genom dess i alla delar af Länet bosatte ledamöter
sprida en lämplig afhandling i ämnet, dels ock genom allmänna kungörelsen,
som Presterskapet anmodats årligen uppläsa från predikostolarne, erinrat
Länets innevånare om så väl de i lagen föreskrifne åtgärder, till förekommande
af eldens spridande från svedjefall, som ock det stora behofvet
af ökad omtanka för hushållningen med skogarne och deras återväxt, samt
till efterrättelse för dem, som icke äro i tillfälle att taga kännedom af den
på Eders Kongl. Maj:ts Nådiga befallning utgifna handbok i ämnet, meddelat
en kort uppsatts, om sättet att samla skogsfrö, utså dem och uppdraga
plantor.
Äfvenledes har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande lemnat Landthushållningssällskapet
del af Landtbruksakadeiniens skrifvelse den 28 Juli
berörde år och dervid föl jäktige protokoller, utvisande fördelarne af sågars,
särdeles af Nyby bruks tillverkning, användande, i stället för yxor, vid
träds fällning och aftrumning, samt till Sällskapet öfverskickat de hit ankomne
exemplaren af samma sågar, med anmodan, att afgifva det afLandtbruksakademien
påfordrade utlåtande, om lämpligaste sättet att befrämja
dylika sågars användande; och som exempel och erfarenhet äro mest verkande,
har Eders Kongl. Maj:t för Skaraborgs Län i Nåder låtit inköpa 12
sådane sågar, för att i kronoparkerne, hvarest årligen fällas och aftrummas
en mängd skog, lemna arbetarne undervisning om sågarnes begagnande,
samt bibringa så väl dem, som allmänheten, öfvertygelsen om fördelen
deraf. Slutligen har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ock medelst
kungörelse låtit komma till allmän kännedom i Länet, alt Landtbruksakademien
genom skrifvelse den 7 December 1842 bestämdt 2 premier, det
ena en medalj af 25 dukaters vigt, alt tilldelas den bland allmogen, som
21
efter fem års förlopp kan förevisa den största vidden af å egna ägor så
tätt uppdragna barrträdsplantor, att de med tiden kunna utgöra sluten skog,
och det andra en medalj af 12 dukaters vigt åt den, som inom samma tid
förevisar den dernäst största vidd af så uppdragne barrträdsplantor.
Af Landthushållningssällskapets omtanka och nit kan man dessutom
vänta lyckliga verkningar uti så väl denna som flera andra delar afLandthushällningen
och hvad dertill hörer.
Skogar inom Länet, behållne för Kronans räkning, äro desamme, sorn
uti sista Femårsberättelsen finnas anmärkte, nemligen:
Kronoparken Tiveden i Vadsbo Härad  1,000 tunneland.
„ Sundsmarken d:o  850 „
„ Kinneskogen i Kinne d:o  4,0444 „
„ Klyftamoen d:o  479 „
„ Vara skogen d:o.
5484 ”
,, Ledsjömo d:o  420 „
„ Stenåsen i Kinnefjerdings d:o . . . 560 „
„ Råda ås i Kållands d:o  415 „
„ Furubacka i Skånings d:o .... 1,000 „
„ Kungslena åsar i Vartofta d:o . . . 225 „
„ Edsmären i Laske d:o, circa . . . 2,000 „
„ Mösseberg i Vilske d:o . . . . , 1,016| „
hvilken sistnämnde en längre tid varit alldeles skoglös, men, enligt Eders
Kongl. Majrts Nådiga Bref af den 16 April 1839, nu är, till föresyn åt
den kringliggande slältbyggden, besådd med skogsfrö.
Under allmän vård stående allmänningar äro:
Stöpen i Vadsbo och Kåkinds Härader.
Ilökensås i Vartofta Härad.
Mösseberg i Vilske d:o.
Gryten i d:o d:o.
Hillet i Barne d:o.
Af dessa allmänningar äro Stöpen, Hökensås och Mösseberg under reglering,
samt Gryten bestämd att förvaltas för Vilske Härads gemensamma
räkning; hvaremot Hillet, såsom skogslös, anvisats till nybyggen och odlingar.
Till enskildte äro nu mera upplåtne Russlingen, Ormeskogen och Fä
gremo,
alla tre i Vadsbo Härad.
Tärrnm.toton i T.änof ni- lill anfnlet. oförändrad.
22
Vården af de för Kronans räkning bibehållne och reglerade kronoskogarne
synes oklanderlig. Systematisk indelning till trakthuggning är
införd å alla parker, som hafva dertill tjenlig skog. Äfvenledes är sådan
hushållning införd å en del utarrenderade boställen, der den funnits lämplig;
och flere större, enskilde personer tillhörige skogar, hafva under sednare
åren blifvit efter samma metod afverkade.
Till landtmannens betryggande mot förlust af dess redbaraste lösa
egendom, boskapen, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i följd af
derom gjord framställning från Landllnishållningssällskapet, vid allmänt
sammanträde den 9 Mars 1842, tillvägabragt dels ny förening emellan Länets
innevånare, om erläggande af belöningar för rofdjurs dödande, hvilken
förening Eders Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref den 8 Augusti samma
år, behagat i hufvudsaklige delar fastställa, dels ock beslut om inrättande
och underhåll af minst en varggrop inom hvarje härad. Verkningarne af
desse åtgärder hafva ännu icke varit särdeles märkbara. Orsaken tros ligga
deri, att belöningarne, såsom nog ringa, hvarken medgifva att anskaffa och
underhålla hundar, som till vargjagt äro tjenlige, eller att för djurfångsten
göra andra omkostnader. Större delen af de vid sammanträdet närvarande
jordbrukare påyrkade väl förhöjning i premierne, men när sådant bestriddes
af andra, fann Eders Kongl. Majit det böra derutinnan förblifva i sitt förra
skick.
Belöningar hafva blifvit ulbetalle för följande antal rofdjur;
Vargar.
Lear.
1 Räfvar.
jj
Gamla.
Unga.
Gamla.
Unga.
Gamla.
Unga.
I År 1838
25
19
—
224
245
„ 1839
22
36
5
—
238
462
„ 1840
27
18
—
226
401
„ 1841
21
16
—
172
399
„ 1842
17
16
—
180
504
S Summa
112
105
5
—
1,040
2,011
Ar 1838 dödades på allmän skallgång 9 gamla vargar, lör hvilka skottpen
-
23
ningar ej betaltes. Sedermera hafva, enligt vederbörandes beslut, skallgångar
icke hållits.
Enligt förra Femårsberätlelsen futinos inom Länet:
2 masugnar;
8 jernbruk, med sammanlagdt grofsmide  6,429 SkS;.
manufaktursmide . . . 255 „
Summa 6,684 SkSf.
Dessa bruk voro försedde med i5 härdar, 12 stångjerns-, 1 räck-,
5 knip- och 3 spikhamrar, sysselsättande ^3 arbetare. Dessutom 2 kop
parhäll!
rar med 6 arbetare.
Under år 1838 och 1842 har den förändring skett, att vid Forssviks
Bruk blifvit uppförde 3 härdar med 4 stångjernshamrar; hvaremot vid
samma bruk nedlagts en stångjernshärd och en hammare; att vid Madängsholms
egendom, i Vartofta Härad, blifvit anlagdt ett manufakturverk; att
stångjernssmidet vid Åboholms Bruk blifvit tillökt med 266 SkSf i3 LS
smide; att från Årås bruk, i Wermland, blifvit lill Ribbingsfors, i Amnehärads
Socken, i Vadsbo Härad, öfverflyttade 2 härdar och en hammare
med 8o5 SkSs stångjernssmide; i följd af hvilka förändringar hela sroidesbeloppet
inom Länet år 1842 utgjorde 9>'72 SkS; 10 LSf.
Å landsbyggden finnas:
6 färgerier med 10 arbetare, och produktionsvärde B:ko R:dr 1,994,
2 glasbruk med 60 d:o d:o  70,700,
3 pappersruk med 18 d:o d:o  12,980,
19 diverse smärre fabriker med 24 d:o d:o  4,362,
samt 3 alunbruk, nemligen vid Kaflås, Hönssäter och Carlsfors, sysselsättande
300 personer, för tillverkning af circa 2,070 tunnor alun.
Binäringar.
Desse äro ganska få och obetydliga.
Fiske för afsalu idkas mest af innevånarne på Thorsö och Kållandsö i
Venera, men äfven i sjöarne Wetlern och Ymsen.
Beck och Tjära tillverkas i nästan alla Länets skogsbyggder, dock ej
till större partier. Kolning utgör ock en binäring för dessa trakter.
Stenhuggning och kalkbränning idkas särdeles vid Kinnekulle, men afven
vid Billingen, Mösseberg och Hunneberg. Qvarnstensbrott finnes vid
24
Lugnås i Kinne Härad; delta lemnar tillfälle till en ej obetydlig förtjenst för
dem, som der nedlägga arbete; ty värdet af qvarnstenar, som derstädes
förfärdigas, uppgår årligen till ii å 12,000 R:dr B:ko, och afsättning af sådane
saknas aldrig.
I Vadsbo och Kåkinds Härader tillverkas hvarjehanda linneväfnader
utöfver ortens behof; och försäljningen deraf sker merendels vid sommarmarknaderne
i närmaste städer. Uti Vartofta Härad räknas förfärdigandet
af åkerredskap, åkdon och kärl af trä, för en hufvudsaklig binäring.
Salpettertillverkningen i Länet synes, enligt Understyresmannen G.
A. Kjellmans afgifna rapporter, nu hafva upphört. Han har nemligen anmält,
att af de 25 salpetterlador, som funnits, en och annan blifvit borttagen
och de öfrige begagnade till andra behofver; att år 184 * tillverkats
77 Lti 8 U salpetter, men att påföljande året ingen tillverkning ägt rum;
oaktadt Kjellman genom allmänna kungörelser dels gifvit tillkänna sitt och
kronosjuderiverkmäslarnes hemvist, dels ock erbjudit sig, att med biträde
och råd tillhandagå dem, som företaga sjudning. Vid sådant förhållande
hvilket lärer vara föranledt af knapp tillgång på bränsle, och det låga
pris, som för inlösen af salpetter blifvit bestämdt, anser Eders Kongl.
Majrts Befallningshafvande, för sin del, ej nödigt eller lämpligt, att Staten
vidare aflönar 5 anställde verkmästare och en understyresman. Den sednares
arfvode utgör 100 R:dr B:ko, och till hvardera af de förre hafva
årligen till och med år 1841 utgått 3 tunnor spannemål, hälften råg och
hälften korn, jemte ersättning för deras och 4 lärlingars personella kronoutskylder.
Förr beräknade allmogen förtjenst af transport på köpmansvaror, men
denna har aftagit i samma mån, som ångbåtarnes antal ökats och tillfälle
derigenom yppats för de handlande, att för billigare pris erhålla lika
skyndsam transport af varorne. Detta är obestridligt nyttigt för jordbruket,
fastän det minskar, under allmän öfverklagad brist på penningar, behöflige
tillfällen att förtjena sådane.
På vissa orter anses äfven reservskjutsningen för en binäring, men på
andra åter såsom ett onus.
Hållskjutsen deremot är ovilkorligen tryckande, hvarföre den ock blifvit
dels helt och hållet indragen och dels minskad på alla gästgifvaregårdar,
der det lämpligen kunnat ske.
Bränvipsbränningen idkas ej nu så allmänt inom Länet, sorn förr,
ehuru sjelfva tillverkpingsbeloppet ej lärer minskats. År 1835 uppgafs antalet
-
talet af bränvinspannor till circa 11,000, med en beskattning af i8,3oo
R:dr, år 1837 till 9,3oo, med 37,000 R:dr skatt, och år 1842 till 5,o35,
med 33,989 R:dr 22 sk. 6 r:st. afgift. Den häraf synbara minskning i
husbehofsbränning har, på sätt förut anmärkt blifvit, i betydlig mån minskat
fylleriet och deraf följande oordningar.
Handtverkare, som, bosatte å landet och derstädes skattskrifne, i väsentlig
mån dela arbctsförtjensten med städernas handtverkare, äro:
6 färgare med 10 lärlingar.
7 garfvare med 11 d:o.
8 kopparslagare med 5 d:o.
5 målare med 3 d:o.
173 skomakare med 129 d:o.
36 smeder med 2 d:o.
i65 skräddare med 123 d:o.
26 vagnmakare med 10 d:o och
2 krukmakare, oberäknadt en större mängd, som idka desse och an
dre
professioner såsom binäring eller ej äro i egenskap af handtverkare
skattskrifne.
Sjöfart idka Länets innevånare med 1 1 fartyg från Lidköping och 8
dito från Mariestad, äfvensom några mindre från ett och annat ställe från
Vettern och Venern.
Sedan förra Berättelsen afgafs, har Nådigt tillstånd erhållits till dels
remonteringsmarknadens flyttning från Axevall till Sköfde, hvarom förut
är nämndt, dels ock 2 nya marknader vid Enebackens gästgifvaregård i
Kinne Härad och Onsjö gästgifvaregård i Laske Härad, den ena i Maj och
den andra i Oktober, samt en i Hjo uti Februari och 3 uti Fahlköping
under Januarii, Mars och Augusti månader hvarje år.
Man förmodade, att, genom desse förfoganden, de på vissa platser förut
vanliga så kallade vägmarknader eller försäljningar under resorne lill och
från de lagliga marknaderne, skulle upphöra, hvilket dock icke inträffat;
men någon märkbar olägenhet deraf förspörjes dock sällan, så vida den
tillstädesvarande kronobetjeningen förfar med saktmod och förstånd.
Politisk författning.
Under åren 1838—1842 hafva inom Länet tillkommit.
1 pappersbruk.
1 färgeri.
26
i garfveri.
69 serskildta lägenheter.
18 sågar.
17 mjölqvarnar, hvarjemte 4 nya stenpar blifvit medgifne att inläggas
i äldre qvarnar.
I följd af skattläggningarne hafva 2||- nj^a mantal uppkommit, hvaremot
4 mantal blifvit förmedladt till \ mantal, en lägenhet fallit i ödesmål
och en vadmalsstamp blifvit nedlagd.
Totalsumman af kronouppbörden i Länet usgjorde:
1858.
1859.
1840.
184!.
1842.
|
Hvaraf vid de sum-  ma riske redogörel-  serne balancerats
såsom beroende på
001,841)
1
9
570,055
28
11
509,157
16
6
574,989
14
574,509
1
3
pantförsäljning . .
Knekterotefrihetsme-  del voro debitera-
11,517
4
6
9,982
6
7,144
27
8
5,045
34
8
11,407
1
de med
Antalet af hemman
hvilka utgjorde sist-
1,075
9
7
1,182
23
8
1,292
13
2
1,115
28
6
1,155
39
11
berörde medel var
34|| mant.
41§ mantal.
47| mantal.
49j7ff mantal.
40^ mantal.
Samma år hafva 20 nya ordinarie Rotar tillkommit, oberäknade de
hemman, som blifvit roterade i stället för Comministers- och Länsmansboställen
samt sådane hemman, hvilkas ägor bortgått genom Götha kanal.
Extra roterade äro 384 ^iela nummer, hvarförutom hemmanslotter och lägenheter,
som icke kunnat i rotar sammansättas, taxerats till 209 daler 8
öre, motsvarande något mer än 8 rotar.
Likasom förr underhålles i Länet:
Af Lif-Regementets Husar-Corps .
125 man.
Af Vestgötha Regemente, afsuttet Cavallen, hvarföre hästvacance
afgift
erlägges 791 „
Af Vestgötha-Dahls Regemente  300 „
och hela Skaraborgs Regemente  1,200 „
Summa 2,416 man
Rotarnes och Rusthållens kostnader för detta manskaps underhall b1
räknas sålunda:
Vid Lif-Regementets Husar-Corps.
Boställsafkastningen
Den årliga brukning som tillkommer rusthållet
Underhåll af hus och hägnad
6 lass ved
Sommarbete för 2 kor och 2 får
Trosspassevolance och mötesafgift
Husarens beklädnad och defekter å sadelmunderingen
Hästens inköp beräknad efter 200 R:dr,
deraf TV
Hästens årliga underhåll
Husarens årliga lön -
Andel i legan
För husarens fortskaffande till och från
möten samt mönstringar
Härpå afgår Rusthålls- och Augmentsräntan
utgörande per medium . . « •
då verkliga kostnaden för ett Rusthåll gör
och för 125 nummer
R:dr 16: 3a. —
M
99
99
99
99
99
99
4: 32. —
8:
6:
9 • _ ___
13: i G. 3.
30:
20
80
3
2
3: 16. —
192: — 3.
78: i3. 5.
113: 34. 10.
Vestgötha Regemente.
Efter markegången per medium . . . ,
Soldatens beklädnad jemte munderingsper
sedlarne
Hästvacance-afgift 7J t:a Spannemål
Trosspassevolance
Afgår Rusthålls- och Augmentsräntorne
Återstå för hvarje Rusthåll ....
Kostnaden för 791 nummer gör således
99
99
99
99
99
10:
60: 12. —
2: 24. —
14,215: 34.
R:dr 51: 26. 6.
124:
14.
6.
78:
13.
5.
46:
1.
1.
36,403:
1 o.
Transport R:dr 50,618: 45-
28
Transport R:dr 50,618: 45. i,
VestgöthaDahls och Skaraborgs Regementen.
Efter medium af markegången, beklädnadsbidraget inberäknadt,
55 R:dr g sk. 7 r:st. för hvarje nummer
och således för tillsammans 15oo nummer . R:dr 82,899: a3. —
När man härtill lagger båtsmansvacancen för Städerne „ 500: 22. 8.
så utgör rustnings- och roteringskostnaden för Länet R:dr 134,018: 42.
Alla de år i83o, i anseende lill inträffad missväxt, åt Länets innevånare
af Staten lemnade lån äro nu godtgjorde, hvaremot af 1826 års undsättningsmedel
ännu återstå oliqviderade 487 R:dr 44 sk. 6 r:st.
I afseende på liqvid af enskildta skulder, anmärkes alt lagsökningarnes
antal vid härvarande Landskansli utgjorde:
År 1838
3,573.
» 1839
3,595.
» 1840
3,733.
» 1841
3,673.
„ 1842
4,822.
De hafva således märkbart ökats endast år 1842, hvartill orsaken lärer varit
en mindre god skörd näst förutgångna året, jemte den tilltagande penningebristen.
Alt välmågan aftagit är ej deraf en följd.
Kronobrefbäringen anses fortfarande vara ganska besvärlig, ehuru uteblifvande
af klagomål under senare loppet af åren antyder, att den sällan
missbrukas; och har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till vinnande
at kontroll och ordning i detta afseende föreskrifvit, att vissa dagar skola
vara bestämde för ordinarie brefgången; att extra brefbäring icke får utan
1 nödfall begagnas; att, när sådant påkallas, brefafsändaren skall utanpå
brefvet anteckna hvilket ämne det rörer, och att sista brefbäraren må vara
beiättigad att få brefvet i sin närvaro öppnadt, för alt kunna bedöma huruvida
extra brefbäring varit af behofvet påkallad eller icke, samt i senaie
fallet kunna emot afsändaren anställa laga åtal.
Väghållningsskyldigheten är i allmänhet betungande i anseende till vägurnes
mängd i delta Län och bristen på tjenliga fyllningsämnen på närmare
håll. Strängt fullgörande deraf på vissa orter gränsar till omöjlighet
och väglagningen kan svårligen blifva fullkomlig så länge den utgör ett vid
jorden fästadt besvär och dertill således måste väljas ej den tjenligaste, utan
för jordbrukaren ledigaste tid.
Polisen inom Länet handhafves af 6 Magistrater och 6 Stadsfiskaler i
29
städerna samt 5 Kronofogdar, a5 Länsmän och en Landsfiskal på landet, biträdde
af Kronofjerdingsman och inom byelagen valde ordningsmän, som
erhålla förordnanden och instruktion af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Hälsovården handhafves af så väl 2 ordinarie Provineial-läkare i Mariestad
och Lidköping, samt 2 extra Provincial-läkare med stationer i Hjo och
Falköping, som ock af andra i Länet boende praktiserande Läkare. För öfrigt
är hälsovården, likasom sedligheten, föremål för Presterskapets och Kyrkorådens
uppmärksamhet.
Några anmärkningsvärda folködande sjukdomar, då man undantager rödsot
och nerffeber, som inom en och annan Socken yppat sig, hafva under
loppet af de fem sednare åren icke varit i Länet gångbara. Veneriska smittan
är i aftagande; åtminstone har primitiva formen deraf mera sällan
framträdt.
Inom Länet äro anställde 27 examinerade barnmorskor, stationerade 4
1 Mariestad, 3 i Lidköping, \ i Skara, 3 i Sköfde, 2 i Hjo och en i Fahlköping;
hvaremot å landsbygden finnes blott 3 i Wadsbo, 2 i Höjintorps,
4 i Vartofta och 2 i Läekö, men ingen i Skara fögderi. Anmaningar att
antaga flere hafva aflupit utan åsyftad verkan, emedan allmogen ej vill bestå
nödig aflöning åt dem, utan heldre anförtror sig åt så kallade hjelpqvinnor,
som äro i yrket aldeles okunnige och af hvilkas biträde ofta uppstå
menliga följder.
Inom Länet är blott en enda sjukinrättning, nemligen Lazarettet och
Kurhuset i Mariestad, som rymmer 90 sjuksängar. Sjuknummern derstädes
har under åren 1838—i84a utgjort per medium omkring 4^0. Denna inrättning
har, sedan den under förra femårs-perioden flyttades till den nuvarande
lokalen, vunnit så betydlig utvidgning och förbättring, att den numera
med synnerligt förtroende anlitas och i det närmaste är tillräcklig för
Länets behof. Den är ock otvifvelaktig! bland de bästa sjukinrättningar i
Landsorten.
Fattigförsörjningen på landet är ställd på bättre och sämre fot, alltsom
tillgångarne och omständigheterne medgifva; dock förspörjes icke att åldrige,
" orkeslösa eller sjukliga någorstädes lemnäs utan understöd och ovilkor
ligt
behöflig hjelp.
Uti Mariestad har blifvit införd en så ändamålsenlig fattigvård att allt
tiggeri uti husen, åtminstone af stadens fattige, upphört. De mest behöfvande
och sjuklige intagas uti stadens rymliga och välordnade fattighus, der
fattighjonen hållas till lämplig sysselsättning, och de öfriga njuta daglig förplägning,
som de få derifrån afhämta. Dessutom erhålla fattige personels
30
af arbetsklassen barn, ulan betalning, en portion soppa eller ärter samt bröd
hvarje middag.
Öfrige Städernas anstalter i detta fall synas vara mindre väl ordnade.
Fastän menigheten bordt mer och mer inse nyttan och nödvändigheten
af besparingar under gynnsamma årgångar, för att, när missväxt inträffar,
ej sakna egne hjelpmedel, liar likväl inrättningen af Spannemålsmagasiner
icke nått önskvärd fullständighet.
Vid slutet af år 1842 funnos, enligt Kronofogdarnes rapporter, så beskaffade
magasiner uti allenast 116 socknar med nedanantecknade beha Ilningar
:
Contante pen-
T) n ry
Hafre
och
Summa
ningar
B:ko.
nag.
Ronii
Blandkorn.
Spannemål.
R:dr.
sTt.
r.
T:r.
k:r.
T:r.
k;r.
T:r.
k:r.
Tsr.
k:r.
24 Socknar i Skara fögderi
470
5
6
495
25
448
8
828
5
1,772
6
3i SocknariHöjentorpsd:o
3,155
12
3
882
5
143
18
1,428
5
2,423
28
28 Socknar i Wadsbo d;o .
105
7
7
1,835
10
27
1,133
16
2,979
11
21 Socknar i Vartofta d:o .
—
a f <
erskilt
/
e
slasr
2,749
.
12 Socknari Läckö d:o . .
3,000
—
“
d:o
d:o
1,700
—
Naturligtvis är denna penninge- och spannemåls-tillgång alldeles otillräcklig
för en folkmängd af omkring 178,000 personer, helst inagasinernes
förråder blifvit till större delen utlånade och säkerligen inträffar, att många
af dem, som lånat, icke kunna, då ofördelaktig årsväxt inträffar, verkställa
den återbetalning, hvartill de förbundit sig.
Sedan man erfarit fördelarne af de i några andra Län inrättade brandstodsbolag
till försäkring af icke allenast bus, ulan ock lösören, tillvägabragte
Länets Hushållnings-sällskap äfven här en sådan anstalt, hvilken, efter det
Eders Kongl. Majit den 14 December 1841 behagat meddela fastställelse af
Reglementet, trädde i verksamhet den 26 April 1841; och redan vid första
Arets utgång hade bildat sig 131 Brandstods-kommitteer, från hvilka inkommit
i4,4p4 godkände försäkringsuppgifter på tillsammans 16,665,470
R:dr B:ko. Bolagets utgifter under loppet af samma år uppgingo till 7,365
K:dr i3 sk. 1 rist., som, fördelade på ansvarighetssumman utgjorde icke
fullt 2 sk. 1 rist. på hvarje 100 Ridr. Belåtenheten med denna anstalt
vitsordas säkrast af det förhållande, att såsom delägare anmält sig personer
från alla socknar i Länet.
Hela ansvarighetssumman liar nu stigit till 1 <7,622,230 Rldr.
Det mera vidtomfattande Bolaget mellan alla släder i Riket lill försäkring
för eldskada å lösören i allmänhet, varulager och machinerier, hvil—
31
ket den 3o Augusti 1842 fick dess reglemente af Eders Kongl. Maj:t i Nåder
faslstäldt och den 24 påföljde December trädde i verksamhet, har äfven
tillvunnit sig förtroende och belåtenhet i städerne inom Skaraborgs
Län, hvilkas godkända försäkringar, vid sistlidet års slut uppgingo:
Uti Mariestad till R:dr 308,940: — ■>—-
„ Lidköping
. . . . „ 501,080: —
L Skara .
338,010:
„ Sköfde
65,300:
„ Hjo
91,250:
„ Fahlköping  » 61,800:
Summa R:dr 1,366,380: — —
Sparbanker äro inrättade med behållning vid slutet af år 184
å Landet: vid Bromö Glasbruk B:co R:dr 9,/0/: 37. b.
och vid Carlsfors Alunbruk  >> 3,189: 17. 9.
i Städerne: Lidköping  » 3,120: 18. o.
och Mariestad  » 52,002: 16. 5.
Från Länets Hushållningssällskaps beredningsutskott bär lill direktionen
för sistnämnde bank blifvit framställd fraga, huruvida samme bank
skulle vilja såsom en centralinrättning, till förräntande och under vanlige
vilkor för uppsägning och återbetalning, mottaga medel, sorn från andie
inom Länet blifvande dylike stiftelser kunde insändas; hvilken framställning
Bankens direktion under vissa vilkor bifallit. Anledning är dock att
desse vilkor hvarken blifvit eller blifva antagne, hälst utskottet sedermera
uppgjort förslag lill reglemente för en gemensam sparbanksinrättniug föt
alla socknar inom Länet.
Härförutau är i Skara stiflad en så kallad nykterhets-sparbank, af hvilken
äfven landtboer, som afsagt sig bruk af spirituösa drycker, fa sig begagna.
Enligt erhållne uppgifter, skall icke eller denna stiftelse sakna fram
trån0-.
° Orebro Privatbank, som erhållit privilegium år 1887, har, genom ett 1
Mariestad inrättadt afdelnings-konlor betydligt underlättat Länets penningerörelse
och med förut saknade förlagskapitaler, försett såväl stads- soia
landtmanna-näringarne. Lifvad spekulation, en gifven följd af lättad penningetillgång,
har ock under sednast förflutne åren tilltagit och bidragit till
utveckling af flere näringsgrenar.
Genom afdelningsdireklioneus urskillning, vid beviljande af creditiver
och lån i privatbanken hafva de befarade olägenheterne eller vinglener och
,, »ii 1 /r-
jfcm-ofi cl/rvfo fnrpknmmilS.
n t I »v» n rr n »1 o in Inn rAII/la 1 O II il T’ I
32
På grund af desse förhållanden, finnér Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
sig böra vitsorda att nämnde bank utöfvat ett välgörande inflytande
och att nedläggandet deraf skulle, om icke andra motsvarande inrättningar
anordnas, försätta Länets innevånare uti den mest vådliga och bekymmersamma
belägenhet.
\ isserligen hafva klagomål låtit höra sig, såväl deröfver, att banken
skall minskat sitt rörelsekapital just då penningebristen varit störst, sorn
ock, att diskontlån, då de utlemnats blott på 4 månader, icke motsvarat
deras ändamål; men då det ena eller andra otvifvelaktigt varit en följd af
bankstyrelsens omtanka för bankens säkerhet och af de vilkor, hvarunder
den blifvit privilegierad, torde nämnde olägenhet icke böra inrättningen,
sådan den framträdt, eller dess styrelse till last föras.
Släderne i Länet hade vid 1842 års mantalsskrifning:
Mariestad 1,570 innevånare, deraf
990 skattskrifne.
Lidköping 2,011 „
1,303
Skara 1,639 „ „ 964
Sköfde 669 „
426
Hjo 620 „  417
Fahlköping 574 „ „ 362
Dessa städer utgöra Mariestad 3j, Lidköping 4f> Skara i£, Sköfde
Hjo i och Fahlköping £:dels båtsmansrote, hvarföre vacance-afgift erlägges.
Beloppet af denna likasom statsbidragen af städerna, deras ägovidd
m. m. utvisar tabellen; om deras undervisningsverk, sjuk- och fattigvårdsanstalten
är här förut ordadt.
Der finnas:
i Klädes- och Ullväfnadsfabrik med 24 arbetare och tillverkningsvärde
R:dr 29,154:
4 Snusfabriker med 8 arbetare och tillverkningsvärde „ 9,930:
1 1 Färgerier med a5 d:o d:o
8,625:
17 diverse smärre fabriker med 54 d:o d:o . . . . „ 26,574:
Summa R:dr 74,283: — —
Marieholm i LandsCanzliet den 3 Mars 1844-
H. A. DORCHIMONT.
fV. Hedenstjerna. C. J. Lundberg.
lillie 9SAJT*1ES
BEFALLNINGSHAFVANDE»
UTI
Örebro Län
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRS-BERÄTTELSE
för Åren 1837, 1838, 1839, 1840 och 1841.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. K ÖHSTEDT & S o 9> E It,
Kongl. Boktryckarn.
l :o Länets allmänna beskaffenhet
har icke undergått någon förändring under ifrågavarande fem år.
2:0 Invånare.
År 1840 utgjorde, enligt mantalslängderne, länets folkmängd 122,723,
utaf hvilka 59,227 mankön, 33,153 skrifna i mantal och 26,074 manlalsfria,
samt 63,496 qvinkön, 35,920 skrifna i mantal och 27,576 mantalsfria, dock
är i qvinqvennii-tabellerne folkmängden högre upptagen; hvilken skiljaktighet,
äfven tillförene anmärkt, icke kan ensamt tillräknas mindre noggranhet vid
mantalsskrifningarne, då dessa förrättas enligt specifika uppgifter ur kyrkoböckerna;
hvarföre och enär samma böcker borde ligga till grund jemväl för
qvinqvennii-tabellerna, anledning icke saknas som skulle tabellerna till en del
upprättas efter approximatif kalkyl. Vid jemförelse emellan 1835 och 1840
årens manlalslängder visar sig en tillökning i folkmängden med 3,703 personer.
Och har länet haft den lyckan att undgå missväxter och mera vidsträckt
härjande farsoter, ehuru i sistnämnde hänseende företer sig, att vissa
år smittosamma sjukdomar varit gängse, bland hvilka må nämnas en feberepidemi,
som år 1837 angrep mer än 100 af invånarne å den i Hjelmaren
belägna ön, Winön, hvars befolkning icke kan skattas högre än till 200,
samt rödsoten, som hösten 1838 utbröt och lill påföljande året fortfor, hufvudsakligast
inom sydöstra delen af länet. De anmälda sjukdomsfallen voro
då inom Örebro Provincial-läkare-distrikt 1,268, i hvilka 365 personer
atled o.
Folkets bildning är otvifvelaktig! i framskridande och visar sig inom
Landslagen mera jemnt spridd, då deremot i Bergslagen de bergsmän, hvilkas
förmögenhet medgifver v idsträcktare affärer och mera tillfälle lill odling af deras
själsföimögenheter, också mera synbart höja sig öfver massan; men i bredd
4
dermed följer böjelsen för yppigare lefnadssätt, som genom exemplet sprider
sig äfven till dem, hvilkas tillgångar deraf lida.
Allmogens angelägenheter, som fordra skrif kunnighet, skötas till det mesta
af dem sjelfve eller genom de förståndigare bland dem, som vunnit ett allmännare
förtroende.
För folkets sedlighet är mycket alt hoppas af den tilltagande böjelse för
nykterhet, som visar sig särdeles hos uppväxande slägtet; och dertill skall
också betydligt bidraga hvad som göres för folkskolor. Den utaf Herr JustitieStatsministern
för år 1841 afgifna underdåniga berättelse om brottmålen visar
i afseende å detta län, att utaf 400 för brott dömde mera än fjerdedelen
bodde utom domstolens jurisdiktion. Med denna åsigt öfverensstämma ock de
upplysningar, som vinnas af den underdåniga Berättelse, Kongl, styrelsen för
fängelser och arbets-inrättningar i Riket för år 1839 afgifvit, nemligen att utaf
de i fästningsfängelserna samt vid arbets- och korrektions-inrättningarne, äfvensom
vid Pionier-Corpsen, intagne personer, ett mindre antal, i förhållande
till folkmängden, varit födde i Örebro län än i de fleste andre länen.
Folket kan i allmänhet berömmas för idoghet; och under de år, som
denna underdåniga Berättelse omfattar, har jordbrukaren bibehållit sig i välmåga
och bergsmannen ännu mer förkofrat sig genom de förmånliga konjunkturer,
som då ännu ägde ruin och manade honom att högt uppdrifva sin
tillverkning. Derigenom ökade sig ock tillfälligtvis arbetsförtjensten för den
fattige, hvars daglön förhöjdes; och fattighjonens antal inom Bergslagen minskades,
sä att när t. ex. fattigbidragen inom Leke och Carlskoga Bergslag i
sista Femårs-tabellen upptogos till 3/228 R:dr 24 sk., desamma nu äro beräknade
endast till 2,164 R:dr; dock visar sig icke en sådan skillnad i siffran
uti de uppgifter, som inkommit från andra Bergslag, hvilka mera gynnats af
jevn-konjunkturerna. Arbetsstyrkan är i allmänhet tillräcklig och vissa tider
öfverflödig för länets behof. Med jemförelse af olika förhållanden under särskilda
tider af året, kan man antaga såsom medelpris å ett karldagsverke
inom Landslagen 20 sk. Banko och i Bergslagen några skillingar högre.
3:o Nciringcirne.
Jordbruket. Åkerjordens af ålder brukliga indelning i tvänne lika gärden,
hvaraf det ena till största delen, eller den, som skall besås med råg,
hvete och korn, ligger i träde, kan väl ej ännu sägas vara i allmänhet förändrad;
men den redan i förra underdåniga berättelsen antydda håg att på
5
trädesjorden göra inkräklningar fortgår, och allmänt visar sig ett lifligt deltagande
i hvad som rörer landthushållningen och dess förbättrande. Särdeles
1 Bergslagsoi teine har omtankan för ökad tillgång pa foder till ladugårdens
utvidgning och lättare framfödande tilltagit, så att användandet af sådda foderväxter
börjat blifva mera allmänt.
De fördelaktiga resultat, som visa sig å större landtbrukares med omsorg
vårdade egendomar, väcka håg för lika brukningssätt och användande af dervid
nyttjad förbättrad jordbruksredskap; i hvilket hänseende länets Hushållnings-sällskap
sökt medverka, medelst anställande af profplöjningar och utdelning
af premier. Detta sällskap, inom hvilket tillfälle är beredt för ortens
många och driftiga landthushållare, att meddela hvarandra sina rön och iakttagelser,
har icke allenast fortfarit att låta införskrifva utsädes-råg från Finland
för länets invånare, utan ock uppmanat till användande af Agronomen
Johnsons upplysande och gagneliga råd och lärdomar vid de tillfällen, då han,
under de honom anbefallde resor i riket, varit för orten tillgänglig.
Linodlingenj som icke anses för länet lönande, har måhända i det hela
mera minskats än ökats, så alt länets invånare köpa lin från Norrland, Vestergöthland
och andra orter.
Bränvinsbränning idkas i allmänhet till husbehof, men till afsalu af
större landthushållare, äfvensom af allmoge, särdeles i trakten kring Askersund.
Boskapsskötseln har tillvunnit sig mera omtänksamme landtbrukares synnerliga
uppmärksamhet, i afseende å så väl kreaturs-racers förbättring, som
ock tjenligare sätt för utfodringen. Ädlare foderväxter blifva mer allmänna;
och rofvor hafva på några ställen blifvit företrädesvis begagnade till utfodringen.
Önskligt vore om nyttan af detta utfodi ingssätt verkade dess allmännare
antagande till fyllnad i den vanligen otillräckliga fodertillgången. För be
främjande
af bättre kreaturs-racers mera allmänna spridande, fortfara expositioner
af kreatur, dervid Hushållnings-sällskapet utdelar premier.
De flera Schäferier, som i Länet funnits, hafva under den tid, denna
underdåniga Berättelse omfattar, kunnat, så länge ullpriset höll sig uppe, någorlunda
vidmakthållas, fastän någon väsendtlig afsättning af får ej varit att
påräkna. Allmogens fårafvel är ej så utsträckt, att den fyller behofvet af ull;
dock har man på flera ställen insett nyttan att erhålla får af Soulhdownsracen,
såsom mindre ömtålig för klimatet och mindre kinkig på foder.
Enskildes Skogarj ehuru af vissa possessionater väl vårdade, hafva be
tydligen
blifvit medtagne egentligen i följd af den högt uppdrifna bruks- och
bergshandtei ingen, så att priset å skogseffekter stegrats samt ej mindre bergsmannen
än landtmannen börjat inse nödvändigheten af en bättre hushållning
6
med skogen. Såsom oseder, mot hvilka Bergs-Tings-Rätterne, efter menigheternas
hörande, stadgat vitesförbud, äro att nämna getters vallning å hytteskogar
och kolvedens afsvedning före dess upphuggande. I skogshushållningen,
bibehålles med få undantag det gamla blädningssättet; och förspordes vid 1839
års skogsransakning en allmän farhåga för den trakthuggnings-method, sorn,
enligt Kongl. Maj:ts Nådiga instruktion för Skogs- och Jägei i-staten af den
16 °Mars 1838, borde införas å liärads-allmänningarne och således allt sedan
blifvit följd.
Under Kronans disposition äro endast bibehållne två krono-parker Tysslingen
och Krämaremarken, hvilka, redan åren 1830 och 1831 indelade till
trakthuggning, lenina tillgång till årligt afsalu.
Skogsplanterings-kassans tillgångar vid 1841 års slut utgjorde 2,556 R:dr
26 sk. io rst.
Skogarne i allmänhet hafva icke lidit af skogseld, stormar eller mask;
dock påslås att uteblifna fröår vållat klen återväxt, för hvars upphjelpande
frösådd å allmänningarne ägt rum.
Bergsrörelsen.
Något annat Silfververk har icke varit drifvet än Helleforss, der malmfyndighet,
som af föregående stollarbete blifvit öfverkol säd, började eftersättas
år 1837, hvarefter malm samlats till silfversmältning, som likväl icke kom
att verkställas förr än år 1842. Inom Nya Kopparbergs Bergmästaredöme
saknas hvarken äldre eller nyare anledningar på sillverhaltig blyglans, fastän
icke någon hittills funnits af lönande beskaffenhet.
Koppartillverkningen inom Nya Kopparberget, som ifrån år 1628, da
Ljusnarsbergs koppargrufva upptäcktes, utgjort egentliga anledningen lill befolkningen
af denna förut glest bebodda Finnmark, började för 50 år sedan,
då koppargrufvornas malm-afkomst minskades, att undanträngas al jernhandteringen;
och då bergslaget icke var hugad t att bedrifva kopparmalmsbrytningen
i den skala, som, vid år 1827 hållne Bergs-kommissioner, föreslogs såsq.in
vilkor för bibehållande af den för kopparrörelsen förunnade Bergs-fi älse-frihet,
förklarades Nya Kopparberget år 1829 för jern-bergslag. Elter den nya skattläggning,
som år 1836 kom till stand, väcktes året derpå fråga om återupptagande
af Gustafs schakt i Ljusnarsbergs-fältet, som var mer än lill hälften
fyllt med vatten, och bergslaget öfverlemnade under vissa vilkor åt ett, bland
dess intressenter, bildadt bolag att på 25 års tid bearbeta och lör allmänna
7
Bergslagets räkning försvara grufvorna. Vid 1841 års slut hade detta bolag
nedlagt omkring 20,000 R:dr Rgs på schaktens tömning, konstens försättande
i brukbart skick och Bonde-schaktets afsänkning; men i saknad af ändamålsenligt
konstruerade smältverkstäder kunde af den icke obetydliga malmafkomsten
icke då tillgodogöras mer än 35 SkU. koppartillverkning, som dock 1843 stigit
till 259 SkU.. Den frihet från tionde, som under tolf år är beviljad detta
verk, uppmuntrar lill fortsatt undersökande af malmfältet och återupptagande
af flera grufvor, som från forntiden hvilat, deraf allmän och enskild fördel
är att förvänta.
I öfrigt hafva tre kopparhyttor blifvit drifne:
l:o Vid Mårsätter i Hammars socken med malm från Läggesta, Dislorps
och Ingelsby grufvor i Lerbäcks bergslag, från Hässelkulla östra grufva i
Winteråsa socken samt Håkansboda grufvor i Ramsbergs socken. Tillverkningen
har under de ifrågavarande åren utgjort:
År 1837 Garkoppar SkU. 93 — — St st. v.
1838
d:o
88
5 —
1839
d:o
46
—— —.
1840
d:o
104
1841
d:o
58
16 2
:r per
medium
78
—- —
Ehuru Håkansboda är beläget nio mil ifrån Mårsätter och således vida
aflägsna re än öfrige förenämnde grufvor, har sedan år J838 Håkansboda-malm,
såsom rikare, blifvit företrädesvis begagnad; och anses tillverkningen hafva
betäckt omkostnaderne.
2:o Vid Sandbacken i Lerbäcks socken, der en del af intressenterne i
Håkansboda grufvefält, på grund af Kongl. Bergs-Kollegii privilegium af den t
Juni 1841, anlagt en profhytta för 3 års tid. Under samma år tillverkades
derstädes af Håkansboda- och något Läggesta- samt Wena-Smedje-grufvemalm
o5 SkU 1 LU 13 U. stapelstads vigt garkoppar; och
3:o vid Flögfors? i Ramsbergs socken, der öfrige delägare i Håkansboda
grufvor år 1840 erhållit privilegium på en profhytta under lee är, samt påföljande
året tillverkat utaf Håkansboda malm 60 SkU 9 LU stapelstadsvigt
garkoppar.
I anseende dertill alt Märrgrufvan på Håkansboda-faltet gaf en malm,
nog kobolt hal tig för att lemna smidbar koppar, flyttades arbetet derifrån år
1840 till den året förut upptagne Kommersgrufvan, hvilken genast visade sig
äga en särdeles vacker tillgång på god och rik kopparmalm af 5 till 8 pro
-
cent och derföre egentligen gaf anledning till anläggande af en ny kopparhytta
vid Flögforss. Vid 184-1 års slut hade denna grufva, som var en liten skärpning
norr örn Märrgrufvan, nått ett djup af femton famnar och innehöll god
malm på 8l famnars längd samt tre famnars bredd, sträckande sig inåt Märrgrufvan.
Kopparmalmsuppfordringen har utgjort:
Ungefärlig
kopparhalt.
1837.
1838.
1839.
1840.
1841.
Procent.
SkU.
SkU.
SkU.
sm.
sm.
Vid Håkansboda
„ Hässelkulla Östra
5 ä 8
2 ä 3
600
603
1,300
1,195
2,050
606
2,300
550
2,917
626
„ Läggesta
„ W ena
„ Timmerkärrsgrufvan . . .
„ Distorp
1 a 14
3 å 4
1 å 2
1
1,225
1,421
922
119
400
1,004
296
600
805
725
683
Koboltmalmbrytningen har, under fortfarande mindre fördelaktig konjunktur
för afsättningen, fortgått vid Wena grufvefält i Lerbäcks och Hammars socknar;
hvarförutan ock en del af den kobolthaltiga malmen vid Håkansboda
blifvit tillgodogjord, ehuru denne sednare slutligen, i anseende till ringa kobolthalt,
saknat afsättning. Den brutna malmen på Wena fältet har blifvit rengjord
vid Johannesbergs, Mårsätters, Åmmebergs och Lunds bok-och valsverk,
samt utan vidare förädling afyttrad. Arbetet har dock till det mesta bestått
i sofring af gamla grufvevarp.
Tillverkningen har utgjort:
1837.
1838.
1839.
1840.
1841.
u.
u.
u.
u.
u.
Vid Wena
14,002
1,700
8,783
3,300
8,335
6,406
12,874
3,000
7,828
3,000
„ Håkansboda ....
Summa
15,702
12,083
14,741
15,874
10,828
Jerntillverkningen. Till följd af 1836 års goda jernkonjunktur och derefter
år 1838 inträffade stora tillökning i det privilegierade smidesbeloppet
inom
inom riket innefatta åren 1837—1841 en af de fördelaktigaste perioder för
hela jernlillverkningen och i synnerhet den egentliga bergsmanna-näringen,
och som äfven med sistnämnda år, efter hvad erfarenheten sedermera visat,
hade uppnått sin kulminationspunkt.
Att de lackjernsägande bergsmännen rönt den största fördelen af denna
periods i allmänhet gynnsamma förhållanden är otvifvelaktigt. Bevis derpå
lemna för öfrigt de stegrade egendoms-prisen i Bergslagen i förening med tilltagande
välstånd hos bergsmannen.
Tackjernsprisen till bergsmännen hafva varit:
I Nora.
I Linde.
1 Lekeber
lagen.
gs-
I Askersund.
1837 .
. B:ko R:dr
6
28
5
44
—
6
32
—
6
44
—
1838 .
7
44
7
36
—
8
28
—
8
44
—
1839 .
7
3
7
—
—
7
28
—
7
44
—
1840 .
7
20
_
7
28
—
7
44
8
12
—
1841 .
8
8
—
-
8
20
—
8
32
—
Derjemte voro spannmålsprisen medelmåttigt höga, nemligen i medeltal för
en lunna råg i Nora 9 R:dr 36 sk., i Linde 10 R:dr 4 sk. samt i Askersund
9 R:dr Banko. ...
Inom den del af Vermlands bergmästaredöme, som sträcker sig inuti
Örebro Län, har jernmalmsbrytning icke ägt rum, utan endast i öfriga bergs
-
lag, hvarest brutits:
År 1837
233,423 SkU.
„ 1838
232,887 -
„ 1839
257,118 —
.. 1840 '  265,413 —
1841
290,209 -
eller i
medeltal årligen:
uti Nora Bergslag
„ Lindes och Ramsbergs Bergslager . .
„ Lekebergs d:o . .
„ Lerbäcks d:o
„ Nya Kopparbergs, Hjulsjö, Grythytte och
Helleforss Bergslager
144,269 SkU.
51,508 —
13,429 —
1,822 —
44,781 —
Summa 255,809 SkU..
Femiirs-Berättelse för Örebro Län.
10
Inom länet utgjorde medelbeloppct af jernmalmsuppfordringen åren 1832
—1836 221,242 SkU, och åren 1837—1S41 255,809 SkU, hvaraf synes för
dessa senare feni år ett öfverskott af 34,567 SkU per medium för år, en följd
af den ökade stångjernstillverkningen.
Inom Nora bergslag hafva icke några nya malmstreck af betydenhet blifvit
under tiden uppfunna, men de gamla malmfälten visa fortfarande rik tiII—
sång, så att någon malmbrist inom bergslaget icke är att befara, äfven i den
0 Ö D o o 7
mest aflägsna framlid.
Uti Lindes och Ramsbergs bergslag, som ej bar samma tillfälle som Nora
bergslag att afsätta malm till främmande orter, och i brist af skogstillgångar
föga kan öka sin egen tackjernsproduktion, funnos, efter år 1841 forcerad
grufbrylning, i behåll betydliga malm-inventarier. Der äro väl icke några
nya malmfält upptäckta, men åtskilliga äldre ödelagda grufvor ånyo upptagna,
hvilka lemna anledning till en fortfarande oförminskad inalmvinst.
Deremot synes Lekebergs bergslags gamla malmtillgångar allt mer och
mer aftaga, utan att några nya af betydenhet blifvit upptäckte. Fyllnaden i
bergslagets behof har derföre till större delen blifvit hemtad från Nora bergslag.
O O O
Uti Lerbäcksorten har, med utvidgandet af tackjernsblåsningarne vid Skogaholm,
Hjortqvarn och Trehörningen uppstått en liflig täflan alt i orten upptäcka
jernmalm, men af en mängd försök på både nya och gamla anledningar
bar endast ett, Wilhelmsgrufvan på Håkanstorps egor i Lerbäcks socken, haft
framgång,
Tackjernsblåsningen vid hyttor och masugnar, af hvilka 61 år 1841 voro
1 gång, är uppskattad i medeltal årligen:
uti Nora och Lindes bergmästaredöme ......... 89,643 SkU.
„ den till Vermlands bergmästaredöme hörande, del af Carlskoga
bergslag .
. 19,856 —
„ Nya Kopparbergs bergmästaredöme
48,167 -—
Summa 157,666 SkU.
Vid jemförelse med sista underdåniga Femårs-berältelsen, hvilken upptager
slikt medium till 146,4-44- SkU, finnes således en ärlig tillökning i tackjernstillverkningen
af 11,222 Skti. Tackjernstillverkarne, särdeles vid bruksmasugnarne,
hafva tillegnat sig sednare tiders förbättringar i del teckniska af
handteringen, deri man kan finna en väsendtlig orsak till större tillverkning
under kortare tid, så alt när t. ex. i Lerbäcks bergslag år 1832—1836 tillverkningen
per dygn utgjorde i medeltal 11,78, densamma under de påföljande
fem åren ökades till 16,gj SkU.. I Carlskoga steg den under sistnämnda år
t
11
till och med till 17^ SkU per dygn. Genom de mera allmänt införda blåsmachiner
af förbättrad konstruktion har vunnits betydlig besparing i koltillgångarne,
så att, när t. ex. till ett skeppund tackjern åtgick per medium
år 1837 emellan 13 och 14 tunnor kol, erfordrades år 1841 endast 10 till
12 tunnor.
Tackjernslillverkningen inom Lerbäcks socken, som förut var i märkbart
aftynande, bar under de sednare åren ökats, egentligen till följd af användandet
af Nora malin i stället för den förut begagnade fattiga och trögsmälla
O O O O
Tabergsmalmen ifrån Småland, af hvilken Lerbäcks bergslag genom den gamla
regleringen af byteshandeln med malm och limsten emellan Lerbäcks och
Tabergs verks bergslag, varit nödsakad att efter bestämdt pris årligen lösa
1,500 SkU; dock kommer denna reglering att med år 1845 upphöra.
Den förut omförmälda Hjortqvarns masugn i Svennevads socken anlades
1838 af Gryts, Haddebo och Häfla bruksägare, hvilka ingått kontrakt med
Erame bergsmäns hyttelag i Lerbäcks socken, att på 75 år emottaga alla bergsmännens
kol emot ett minimipris af 3 R:dr 16 sk. Banko per stig, samt under
tiden ansvara för deras blåsningsskyldighet, genom hvilket af Kongl. BergsKollegium
fastställda kontrakt bergsmännen kommit i tillfälle att draga af
p
O ^ O
kastning af deras skog, utan att äfventyra förlust af tackjernsblåsning vid
deras egna hyttor.
I Carlskoga har tackjernsblåsningen varit grundad på malm, köpt från
andra bergslag.
String- och ämnesjerns-tillverkningen, sora, efter dels tillökning dels ock
nedläggning af härdar och privilegieradt smide, vid 1841 års slut bedrefs vid
166 härdar, utgjorde i ärligt medeltal under de fem åren:
I Nora och Lindes bergmästaredöme . . . 55,703 SkU.
„ Nya Kopparbergs d:o . , , 10,495 —
„ Carlskoga bergslag ........ 1,993 —
Summa 68,191 SkU.
och således 4,521 SkU mera än år 1836.
Om tillverkningsbeloppet i början af denna period öfverstigit det privilegierade
smidet, så har detsamma deremot på sednare åren icke fullt motsvarat
den tillökning, som af Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 26 October
1838 blifvit en följd; och lärer orsaken härtill igenfinnas deri, att den erhållna
tillökningen ej hunnit utsmidas och att en del verk haft svårighet att erhålla
tillräckligt kol.
Q
12
Jernmanujaktur-F^erken, i den särskilda tabellen upptagna till ett antal
af 31, hafva i medeltal lenmat en årlig tillverkning af 8,720 SkU eller viel
pass 2,700 SkU. mera än under föregående qvinqvennium. Vid vissa verk,
såsom Rockhammar, Wedevåg och Frövi, har år 1841 blifvit införd methoden
att till uträckning af mauufakturjern använda bränntorf. Vid förstnämnda
verk, som äger god och lätt åtkomlig tillgång på sådan torf, användes uti
ändamålsenligt konstruerade flammugnar till ett skeppund knipp-eller bultjerns
uträckning friels kubikfamn torf, som vid bruket kostar 16 sk. Banko, samt
en tunna kol, då åtgången förut beräknats tili sex tunnor kol. Denna method
skall således leda, icke allenast till kolbesparing, utan äfven till nedsättning i
tillverkningskostnaden.
Såsom jernförädlings verk må nämnas gjuterier och mechaniska verkstäder
för machintillverkning dels vid Krokforss i Nya Kopparberget, Carlsdahl i
Carlskoga och Brefven i Askers socken, hvilkas tillverkningar dock under de
O 7 O
sednare åren varit i aftagande. Försäljningsvärdet af machinerier och annat
gjutgods, som tillverkats vid Krokforss, har i medeltal utgjort 32,371 R:dr
årligen. Vid de andra begge verkstäderna har årligen tillverkningsbelöppet
sammanlagdt per medium uppgått till 1,069 SkU.
Det så kallade nubbsmidet inom Lerbäcks bergslag fortfar att sysselsätta
allmogen, så väl jordägare sorn torpare och inhyseshjon. Tillverkningen, som
hufvudsakligen afsättes på Stockholm och äfven andra inrikes orter, antages
hafva uppgått till 33,333 R:dr 16 sk. Banko.
Vid sandstens- och tälj stensbrotten inom Kumla socken uppgick tillverkningsvärdet
till ungefärligen 3,000 R:dr Banko; och har ett nytt sandstensbrott
börjat bearbetas inom Öster Nerike.
I medeltal är tillverkadt:
Svafvel vid Dylta
131 SkU.
Victriol derstädes  353 —
Alun vid Latorp 2,140 Tunnor.
Rödfärg vid Dylta  2,988 —
„ Risbacka
312 —
„ Gammelbo ...... 161 —
„ Ridkärn  845 —
Genom en förändrad konstruktion å ugnarne vid svafvelbruket har vedåtgången
blifvit nedsatt med fidelar af hvad den var före 1838 till sjelfva
svafveltillverkningen; hvaremot victriol-verket ännu konsumerar ungefär samma
qvantitet som fordom.
13
Kalk har tillverkats vid 15 ugnar inom Vester Nerike och vid 3 inom
Öster Nerike.
Vid Torps pottaske-raffinaderi i Askers socken uppgick år 1840 tillverkningsvärdet
till 2,400 R:dr Banko, men för påföljande året är icke någon tillverkning
uppgifven.
Papperstillverkningen vid Lindbacka nära Örebro och Arneberg i Hammars
socken uppgick år 1841 till 19,239 R:dr 16 sk.
Vid 15 tegelslagerier har tillverkats ungefär 436,000 taksten och 558,000
murtegel.
Ett oljeslageri, som blifvit anlagdt inom Qvistbro socken, lemnar 2,000
kannor linolja och 80 skeppund oljekakor, till ett sammanräknadt värde ijf
2,866 R:dr 32 sk.
År 1841 voro på landet 4 färgerier med tillverkningsvärde af 2,070 R:dr,
6 garfverier för läderberedning på Engelska sältet med tillverkningsvärde af
2,348 R:dr 32 sk. och 2 vadmals-stampar med tillverkningsvärde af 266 R:dr.
Sjöfarten idkas uti Hjelmaren med ett fartyg om 28 lästers drägtighet,
hvarmed från Derhöhls lastageplats i Lennäs socken transporteras till Stockholm
Brefvens bruks-effekter, samt i Vetlera med 13 bålar, den största om
46 läster och den minsta om 20, och med hvilka utföres tegel, kalk och jern
samt hemtages malm, spannmål och handelsvaror.
Ångfartyget Engelbrecht om 30 hästars kraft, som gått emellan Örebro
och Stockholm till det mesta med fraktgods, har tillhört en possessionat inom
länet, och för öfrigt finnes biand länets invånare aktie-ägare uti ångfartyget
Vettern, som föga blifvit begagnad t för länets behof.
Att fisket är i aftagande är att befara; ecb anses orsaken dertill vara
begagnande af otjenlig fiskeredskap. Man har dock börjat inse behofvet att förändra
fiskesätt och redskap för att befrämja fiskens tillväxt; och efter utgången
af den tid, som denna underdåniga berättelse omfattar, har läns-slyrelsen
vidtagit åtgärder för att tillvägabringa föreningar i afseende å tjenligaste sättet
för fiskets bedrifvande i gemensamt fiskvatten.
För öfrigt förhålla sig binäringarne på samma sätt, som uti 1822 års
underdåniga berättelse är omförmäldt.
Handeln med landtmannens och Bergsbrukets produkter har visat en
liflig omsättning. Fastighetsägare i landslagen afslula till bruksägare större
partier af deras spannmål, hvilken, såsom levererad i bergslagen, alltid betingas
till högre pris. Spannmål i mindre partier, äfvensom landtmannens
produkter i allmänhet, afyltras å städernas torg, der tillförseln om Lördagarne,
särdeles i Örebro, är så betydlig att folksamlingen har utseende af mark
-
14
nåd. Angliatsfarten på Stockholm begagnas ock för afsättning af viklualievaror.
Någon landtmarknad tinnes icke privilegierad. Ifrån naturen af marknader
skilja sig toga de så kallade sådesmöten, hvilka, efter gammal vana, på bestämda
dagar tre gånger om året hållas vid Lerbäck, der spannmål, hufvudsakligast
från Östergötland, tillhandahälles bergsmännen och andra sädesbehöfvande
och hvarest kreatur också afyllrus. Der samlas jemväl handtverkare
frun kringliggande städer för att sälja deras tillverkningar.
Jemte den fråga, sorn varit väckt om förening emellan sjöarne Vetlern
och Hjelmare!), har man också varit betänkt att åstadkomma kanal-ledning,
under namn at Svea Kanal, emellan sistnämnde sjö och Veneri). Sedan om
möjligheten att verkställa ett slikt företag undersökning skett på bekostnad af
enskild man, numera aflidne Handlanden G. Broms, Lief vid sist hållna Riksdag
ett anslag at 6,666 R:dr sa sk. beviljadt för undersökningens fullbordande.
Genom utförande af det föreslagna företaget skulle, utom den förmån kanalen
alltid komme att bereda de orter, den genoinskure, ett lättare tillfälle äfven
yppas for kringliggande bergslager, tor transport och afsättning af deras malm
och tillverkningar.
4:o Politisk författning.
Kammarverk. Genom ny skattläggning å rekognitionsskogshemman har
hemmantalet ökats' med något öfver 16 mantal. Åtskilliga lägenheter inom
härads-allmänningar samt 3. mjölkvarnar med 1 par stenar hvardera, hafva
äfven blifvit skatllayde.
c;
51 och nära ^ mantal öro köpte till skatte.
För åstadkommande af i nåder Ibrordnade ändringar och rättelser uti elen
år 1836 verkställde rotering, hafva roteiings-kommissioner ånyo sammanträdt
år 1841, och hvilkas då vidtagne åtgärder blifvit af Kongl. Maj:t i nåder
pröfvade först är 1843, så att voteringens resultat kommer att framdeles ledovisas.
Hem man s klyfn ingar ock afsöndringar fortgå; dock förekomma ofta jättegångar,
genom hvilka klandras afsöndringar, sorn icke öfverensstämma med
1827 års författning. Under åren 1837—1841 hafva hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
för afgälds bestämmande, blifvit anmälde endast sex afsöndringar
om tillsammans 46 tunn- celi 5} kappland, för hvilka afgälderne blifvit
fastställde till 63 maus- och 43 qvins-dagsverkeu, 5 sk. och i mark smör.
Fastighetsvärdet, som år 1836 var för fem åren näslförul, genom Pröfnings-Komiféens
beslut, minskadt med ungefär en million R:dr Banko, har
deremot under de sednare fem åren åter ökats med 764,790 R:dr. Tabellen
visar ett missförhållande emellan masugnars värde och de af dem utgående
statsbidrag, hvilket härrör deraf, att bergsmanshyttor vid taxeringar icke få
sig åsatt annat välde, än det som är inbegripet i det för bergsmanshemman
upptagna.
Laga skiften hafva blifvit verkställda i 140 skifteslag, utgörande 200|
mantal, hvilket visar ett fortfarande förtroende för skiftesverket, som också
är ett verksamt medel lill landets uppodling, enär landtmannen äggas till
mera drift och omtanka genom föreställningen, att han nedlägger sitt arbete på
den jord, sorn honom uteslutande tillhör och ulan hinder af de olägenheter, som
från en samfällighet i jordbruket äro oskiljaktiga. De utflyttningar, som blifva
en följd af laga skiften, hafva ock ett fördelaktigt inflytande på tomternes läge
och bebyggande, derigenom att mera utrymme vinnes i byar, der åbyggnaderna
vanligen äro tält sammanträngda, lill ökadt äfventyr viri eldsvådor.
Sjelfägande jordbrukare förhålla sig till brukare och arrendatorer, i allmänhet
som 3 till 1.
23 mantal posthemman utgöra postföringen från 27 särskilda ställen,
oberäknadt postens forslande medelst gästgifvareskjuls eller på beling från
Askersund åt Carlsborg, från Örebro ät Linköping, emellan Örebro och Åtorp,
från Nya Kopparberget till post hemmanet närmast Alboga, emellan Nora och
Warnäs, emellan Lindesberg och Nora samt emellan Nya Koppaibeiget och
Warnäs, äfvensom vissa lider Engelska snällposten.
Gästgifvaregärdarnes antal är 48, städernas deruti inberäknade.
Statsbidragen äro i den nu upprättade tabellen uppförda till belopp, som
med 21,830 R:dr 26 sk. ti rst understiger de i tabellen näslförut upptagna
Statsbidrag. Denna skiljaktighet i siffran härrörer hufvudsakligast derifrån,
att uti kostnaden för rustning och rotering förr ingått ruslhållsstammars och
augmenlers anslagna räntor, hvilka nu, lill följd af Kongl. Maj:ls nådiga Bref
af den 17 April 1828, äro från samma kostnad afdragna. Dessa räntor, anslagna
till 335 rusthåll, uppgå till vid pass 58,000 R:dr, och, efter hvad
tabellerna visa, hafva statsbidragen i sjelfva verket ökats med 22,162 R:dr,
hvilken tillökning, till följd af stegrade spannmålspris, egentligen igenfmnes
under rubrikerna ständiga räntor och clerecie-statens aflöning.
Knekte-rotefrihet s-medel hafva, enligt 1826 års roleri ngs-verk, under
åren 1837—1840 utgått i medeltal med 3,443 R:dr, men för året derefter
med 4,083 R:dr, deruti inberäknad vacance-afgift å hemman och lägenheter
16
inom bergslagsorter, i ordinarie roteringen ingångna enligt 1841 års sedermera
ändrade roterings-verk.
Politi. För vidmakthållande af ordning och sedlighet hafva många församlingar
å socknestäminor träffat öfverenskommelser med utsatta vitén, ä
hvilka de begärt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes fastställelse. Bland sådane
öfverenskommelser må särskildt nämnas en församlings beslut att brännvin
icke må vid auktioner derstädes utminuteras, hvilket beslut, om det efterlefves
och vinner mera allmän efterföljd, skulle afböja manga oordningar vid auktioner,
hvilka nu betraktas nästan såsom dansgillen eller lekstugor för kringboende
tjenstehjon och ungdom.
Utom 2 Provi/tcial-läkare har länets invånare att tillgå 8 läkare, hvilka,
med undantag utaf en, äro i städerna stationerade. Flere af desse läkare äro
för städernas och regementernes räkning ofta upptagne, så att för vissa orter, särdeles
de från släder aflägsna, svårighet att få tillräcklig läkarevård kan uppslå;
och fastän, enligt den år 1828 afgifne underdåniga Berättelse, l hemman
inom Carlskoga socken redan då var doneradt till boställe åt sockneläkare,
bar någon sådan ännu icke blifvit antagen.
Är 1841 utgjorde examinerade barnmorskors antal i länet 36.
Länets lazarett och kurhus hafva gemensam lokal, förvaltning och läkarevård;
men lazarettet, som icke har egna säkra tillgångar att påräkna, måste
bero af del årliga bidrag, som dertill hittills blifvit lemnadt af de medel,
hvilka inflyta till veneriska smittans hämmande.
Bland hälsokällor, som finnas, äro i synnerhet att nämna Loka, Porla
och Adolfsberg, vid hvilken sistnämnde, belägen inom Örebro stads område,
artificiella helsovatten varit att tillgå.
För länets behof lönas en djurläkare, hvilken tillika är hofslagare vid
Lif-Regementets Hussar-Corps; och hafva de trakter utaf länet, der denna
Corps är förlagd, att i öfrigt påräkna djurläkarebiträde af de vid sqvadronerne
anställde hofslagare.
Fattigförsörjning. Den af Högstsalig H. M. Konung Carl XIV Joban
år 1813 grundlagde anstalt för allmän fattigförsörjning inom länet har blifvit
förvaltad fortfarande på samma sätt, som omförmäles uti den sist afgifua
underdåniga Femårs-Berättelsen; och utgjorde fonden vid 1841 års slut 14,175
R:dr 40 sk. 2 rsl. Banko.
Till beredande af mera speciel fattigförsörjning grundlädes igenom subskription
år 1814 å Högstsalig H. Maj:l Konungens födelsedag den 26 Januari
en Krigsmans-Kassa för Örebro Län, hvars under Kongl. Krigs-Collegii inseende
-
*
17
seende ställde fond, piimilift utgörande 1,500 R;dr och genom tillagd ränta
ökad till 1,600 Rulr, vid 1841 års slut hade en räntebehållning af 113 R:dr
17 sk. 1 rst., sedan under året 13 pensioner utgått, de flesta beräknade till
8 R:dr hvardera.
Den egentliga fattigförsörjningen bestrides vanligen socknevis och i vissa
församlingar inom Bergslagen rotevis. I en socken, Göthlunda, är fattigvården
åter delad, särskild å frälse- och särskild ä skattehemman. Också
skilja sig en eller annan grofve- eller bruks-inrältning ifrån församlingarnes
fattigvårds anstalter. Såsom ett väsendtligt bidrag till fattigförsörjningen
inom Jernboås socken hafva Bergs-sexmannen Eric Ersson i Wässland och
hans hustru år 1841 anslagit årliga räntan af 200 tunnor spannmål, som de
skänkt för att genom sockne-magasinet utlånas.
Ordningen med gästgifverier och skjutsväsendet har icke undergått någon
väsendtlig förändring; dock hafva på flera ställen, särdeles i Bergslagen,
de skjutsskyldige visat böjelse för tillvägabringande af entreprenader å skjutsen,
fastän dermed föga kommit till stånd, innan något resultat visat sig
i anledning af Rikets sednast församlade Ständers i underdånighet gjorda
hemställan om en allmän författning i ämnet.
Utom gästgifverierna voro år 1841 icke flere än två krogar å landet
tillåtne; dock saknas icke lönnkrogar, oaktadt de åtal, som emot deras idkare
esomoftast anställas och leda till deras bestraffande.
Då, i afseende å rojdjurs utödande, skottpenningar, till följd af öfverenskommelser,
dem Kongl. Majrt genom nådigt Bref den 28 December 1832
godkänt, distriktvis uppbäras och utdelas af vissa ombud inom de flesta
socknar, blifva intraderna till länets allmänna jagt-kassa ringa; men också
är sällsynt att densamma affordras några skottpenningar. Kassans behållning
utgjorde vid 1841 års slut 452 R:dr 39 sk. 11 rst.
Utom de sparbanken', som under rubriken städer om förmälas, fortfar
den år 1834 i Wiby socken inrättade sparbank, som, begagnad af iner än
250 insättare, utlånt ungefär 4,500 R:dr.
Sockne-magasiner äro uppgifna till ett antal af 40, hvartill kommer en
af Bergs-sexmannen Eric Ersson i Wässland år 1841 gjord stiftelse, hvarigenom
han till Jernboås socken skänkt ett nytt magasinshus med fond af
200 tunnor spannmål, hvaraf räntan, på sätt bär ofvan i underdånighet är
nämndt, kommer att utdelas till socknens mest behöfvande fattige. Beloppen
af magasinens fonder äro olika. I Nya Kopparbergs socken utgjorde fonden
år 1841 i spannmål 1,408 tunnor och anlitas med begärlighet af låntagare.
l ema rs- Berättelse för Örebro Län. 6
18
I siidesrikare orter deremot är förhållandet annorlunda, der delägarne i magasinen
vanligen äro förbundne, att, utan afseende å deras behof', om våren
uttaga visst belopp och detsamma om hösten återbetala med ränta. Årliga
besparingarne användas gemenligen till bestridande af kommunala utgifler,
såsom aflöning åt barnalärare, barnmorskor samt någon gång till fattigförsörjning.
Derigenom att lillgångarne sålunda användas för främmande
ändamål, inträffar stundom ett missförhållande, i thy alt delägarne i magasinen
icke alltid boide deltaga i de derifrån utgående utgifter efter samina
proportion, som de hafva del i magasinet, särdeles der magasinen äro grundade
på aktieteckning till och med med uteslutande af ett och annat hemman
i församlingen. Under sådana föihållanden visar sig allt mer och mer
liknöjdhet för magasins-imättningarne, såsom mindre gagneliga och nödvändiga,
och fonderne vinna icke någon egentlig tillväxt.
Örebro Privat-bank, som år 1837 med nådigt tillstånd för tio års tid
bildades af ett bolag, under solidarisk ansvarighet, till underlättande af allmänna
rörelsen i Örebro och Skaraborgs Län, har sedermera fortsatt sin rörelse
genom hufvud-kontor i Örebro, afdelnings-kontor i Mariestad och en
kommissionär i Nora; och bankens låne-operationer medelst k redi li f och
diskontering gagna fortfarande orten och underlätta näringarna. Teckningsbeloppet
var år 1841 ännu icke ökadt utöfver 800,000 R:dr.
5:o Sleider na.
Örebro stad, med en folkmängd af 4,227 enligt 1840 års qvinqvenniilabell,
hade året derefter 31 handlande med 37 betjenter, 106 handtverkare
med 82 gesäller och 146 lärlingar, 10 fartyg om nära 324 läster, ett boktryckeri,
ett stilgjuteri, en snusfabrik, en bresilje-fabrik, en bomulls- och linnefabrik,
ett tygtryckeri, en vaxduksfabrik, två spegelfabriker och fem färgeriet-. Nästan
alla dessa näringar hafva varit i aftagande. Då antalet af handlande under
20 års tid ökats tredubbelt, utan att stadens handelsrörelse vunnit någon
deremot svarande tillökning, särdeles sedan Bergslagens produkter nu mera
icke ingå i densamma ulan endast i staden uppläggas hos brukens kommissionärer,
är lätt förklaradt, att de handlande i allmänhet icke hafva den utkomst
som fordom. Ehuru den staden förunnade uteslutande rätt till fraktfart
sjöledes till Stockholm icke upphörde förr än med år 1841, har ändock
denna rättighet lidit intrång af två ångfartyg, som med lastpråmar i flera
år gått emellan Slockholm och Örebro och, i anseende till deras snabbare
19
gäng, företrädesvis blifvit anlitade för fraktgods, hvaribland äfven jern, oaktadt
den högre taxa, sorn på ångfartygen vanligen varit följd. Under femton
åi’ hafva fartygens antal till hälften förminskats, och, genom försummad
muddring i ån emellan Iljelinaren och stadens lastageplats Schebäck, är att
befara, att denna segelled inom kort tid icke vidare kan begagnas för andra
fartyg än pråmar, det enda sätt, som, i anseende till åstrandens sanka beskaffenhet,
är användbart för frakten emellan lastageplatsen och fartygen,
när dessa ligga uti sjön. Den liknöjdhet staden visar för farvattnets uppmuddring
har lill en del sin grund i föreställningen att, sedan segelfarten
blifvit fri, ett beqvämare farvatten skulle hitlocka främmande fartyg och stadens
sjöfart derigenom bringas till ännu sämre vilkor.
Kringliggande ortens landtmannaprodukter fylla nästan två dagar i veckan
stadens torg och vinna rask afsättning icke allenast till stadens, ulan
ock till Bergslagens behof, äfvensom för att, lill afsalu i Stockholm, dit sjöledes
fraktas, hvilken sistnämnde omständighet under sommarmånaderne visar
sitt inflytande å prisen på viktualievaror.
Stadens intrader voro år 1841: behållne afgifter för marknadsstånd ungefär
1000 R:dr, gernings-ören 27 R:dr, käilarli ihelsmedel 135 R:dr 39 sk.
9 rst., våg-, bro-, hamn- och mätarepenningar 1,562 R:dr 38 sk. 3 rst.
Kronotionde af stadens jord, 29,V mantal, som tillförene utgått efter
sk viräkning, är nu mera, genom Kongl. Maj:ls nådiga Bref af den 8 Mars
1839, bestämd till 80 tunnor spannmål.
Främsta rummet bland härvarande inrättningar för undervisningen inlaga
Carolinska högre Lindoms- och Apolngist-Skolorna, hvilka nu i 11 år
begagnat ett gemensamt lärohus, byggd t af slen för en kostnad af 26,000
R:dr Banko, dertill bidrag blifvit lemnade utaf Högstsalig 11. M. Konung
Carl XIV Johan 5,000 R:dr och af Handlanden G. A. Broms 666 R:dr 32 sk.
samt af Strengnäs Stifts Läroverks allmänna hyggnads-kassa 11,333 R:dr 16 sk.
År 1840 ökades lärarnas antal från 8 lill 12, derunder inbegripne lärare i gymnastik,
teckning samt sång och musik. Lärjungarnes antal, sorn var 209
vårterminen l8d7 och 237 höstterminen 1841, har i medeltal uppgått till
214, deraf en tredjedel tillhörande staden. Fonder äro utaf enskilde gillia
lill förbättrande af lärares lönevilkor och till stipendier åt ungdomen, oberäknadt
4 stipendier, som i flera år utgått ur Högstsalig H. Majlis handkassa.
Gymnastikhus är utaf ett aktiebolag uppfördt å skolans tomt och år
1840 till ungdomens fria begagnande upplåtet. Till aflöning åt simlärare är
från anonym hand skänkte 33 R:dr 16 sk., men simskola är ännu icke in
-
20
Uti en år 1818 utaf Commerce-Rådet C. G. Broms oell Handlanden Joban
Daniel Broms skänkt byggnad äro inrättade två särskilde Lancaslerskoior
för fattiga barn, den ena för gossar och den andra för flickor. I goss-skolan,
som bar en fond af 3,278 l»:dr ig sk. och en donation af G tunnor råg årligen,
undervisas flere än 100 lärjungar. Uti flickskolan, grundlagd utaf
stadens fruntimmer och sedermera ihågkommen med flere donationer, undfå
vid pass 70 barn årligen undervisning och till någon del äfven kläder. Dess
fond utgjorde vid 1841 års slut 3,502 R:dr.
Genom subskription bar småbarnsskola blifvit år 1840 stiftad och sedermera
underhållen. Utaf 20 till 40 barn, som der äro intagna, njuta en del
både undervisning och föda utan afgift.
För sjukvården finnas stadsläkare, chirurg och flera barnmorskor; hvarförutan
regements- och enskildt praktiserande läkare äro i staden bosatte.
Den för stadens fattigvård verksammaste inrättning är det af ålder så
kallade arbetshuset med en af Kongl. Maj:t i nåder donerad byggnad af sten,
egentligen användt såsom barnuppfostrings-anstalt, der intill år 1832 barn,
till ett antal af 40 högst GO, underhöllos och sysselsattes. Efter den tiden
hafva endast några få, om G till 8 års ålder, blifvit på stället uppfostrade,
och de öfriga utackorderats till vård hos välkäudt folk, till det mesta på
landet. Genom besparing i omkostnaderne, som deraf uppkommit, har tillfälle
beredts att årligen underhålla vid pass 100 barn, hvilkas uppfostran
å landet, der de ofta såsom fosterbarn eller tjenstehjon qvarstadna, visat ett
fördelaktigt inflytande å deras moraliska och fysiska bildning. Lediga rum
i arbetshusets lokal äro upplåtna åt småbarnsskolan och dess lärarinna. Arbetshusets
fond har uppkommit genom donationer och blifvit ökad, dels genom
årlig uttaxering af vid pass 500 R:dr och dels genom kännbara afgifter,
hvilka, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga bref den 27 April 1809, ännu
utgå till viss procent af fastighets köpeskillingar, af auktionsmedel, af bouppteckningsbehållning
och af testamenten. Utgifterna hafva i medeltal uppgått
Lill 2,462 R:dr årligen, och fonden utgjorde vid 1841 års slut 7,739 Rdr.
Den så kallade November-kassan, grundlagd genom enskilda sammanskott
och donationer för att uppfostra harn af pauvres honteux, lemnar årligen
understöd åt ungefär 15 barn. Dess fond, som vid 1836 års slut utgjorde
5,700 R:dr, har under påföljande fern åren ökats till 8,122 R:dr.
Under stadens egentliga Fattigvårds-Direktions disposition äro fastigheter
och kapital, som af enskilda blifvit gifna.
Hvad afkastningen af dessa tillgångar, jemte andra intrader, ej förslår
lill fattigkassans utgifter, nära 4,000 R:dr, för fattighus-personalens och an
-
21
dra fattighjons försörjning, fylles genom uttaxering, vanligen uppgående lill
1,500 R:dr.
Uti sparbanken i Örebro, som äfven är tillgänglig för kringliggande
landsbygd, hade vid slutet af 16:de förvaltningsåret 1841, 622 deponenter en
inneslående behållning af 36,316 R:dr 5 sk. 8 rst.; och voro de till arbetsklassen
hörande deponenter, ungefär halfva antalet, delaktige uti insättninga
ine för vid pass 40^ procent. Sparbankens egen fond hade en behållning
af 1,818 R:dr 4 sk. ii rst. samt en för tjenstehjons belöning särskildt afsatt
fond 230 R:dr 4i sk. 10 rst., sedan under året två tjenstehjon blifvit för flerårig
trogen tjenst belönade.
Stadens väl ordnade brandväsende har vunnit kraftigt biträde af en frivillig
brand-korps, som varit i verksamhet, i öfverensstämmelse med nådigt
reglemente, som Kongl. Maj:t redan den 14 Februari 1835 läckts fastställa.
I Askersundj med en folkmängd af 960 enligt sista qvinqvennii-tabell,
finnas 21 handlande, af hvilka nio hålla öppna bodar och de öfriga sysselsätta
sig med mällning och någon spannmåls- samt spikhandel. Handtverk
drifvas af 39 mästare, 13 gesäller och 19 lärlingar. Stadens handel är i
aftagande, och ännu mer öfverklagas handtverkeriernas förfall; hvilket lill
stor del tillskrifves intrång af handlande och handtverkare å landet. Sjöfart
idkades under åren 1837—1841 med tre fartyg, af hvilka likväl, i anseende
till saknad fraktförtjenst, numera endast ett är bibehållet. En del varor,
som från Götheborg reqvireras, fraktas landvågen från Wenerns hamnar med
mindre kostnad, än som vore förenad med begagnande af Götha Kanal.
Hamn-, bro-, våg- och mätarepenningar halva till staden ingått till sä ringa
belopp, alt de icke förslagit till underhåll för betjening och byggnader, som
staden håller för handeln och sjöfarten; dock hafva stadens vilkor i detta
afseende blifvit förbättrade genom taxa för berörde afgifter, som Kongl. Majit
täckts år 1841 i nåder fastställa. Gerningsören åtnjuter staden från Sundbo
härad till inskränkt belopp. Källarfrihetsmedel uppgå till 41 R:dr 42 sk.
banko. Under det stadsmanna-näringen aftynar, egnar borgerskapet sig åt
jordbruket dels å egna kringliggande hemman och dels å den till staden donerade
jord, 1^ mantal.
Staden lönar läkare och beljenas dessutom af två barnmorskor.
Såsom läroanstalter räknas den, i anledning af dess stiftelse år 1812,
så kallade Prins Oscars elementar-skola, der omkring 40 gossar, större delen
tillhörande^ kringliggande landsbyggder, undervisas af två lärare, till hvilkas
aflönande bidrag utgått från Högstsalig H. M. Konungens hand-kassa, samt
en flickskola med 10 till 12 elever.
22
I början af 1841 öppnades i staden en sparbank, som begagnats, ehuru
måliända minst af arbetsfolk och tjenstehjon; och år 1839 bildades en frivillig
brand-corps.
J\ora, hvars folkmängd enligt 1840 års mantalslängd utgjorde 766, har
i det närmaste bibehållit sin handel på dess förra ståndpunkt, oaktadt den
handelsrörelse, som bergsmän, till följd af vunna och till en del öfverskridliar
rättigheter, idkat. Handtverkerierna, som deremot mera synbart lida,
sysselsatte år 1839 25 mästare, 13 gesäller och 19 lärlingar. En margarinIjusfabrik
har blifvit anlagd, men icke kommit riktigt i gång.
Kämners-rätten derstädes har, i följd af Kongl. Maj:ts nådiga bref af den
14 December 1841, nu mera upphört och den lön på slat, som förr utgått
till Kämners-Rättens ordförande, blifvit anslagen till förökning af borgmästarens
lönevilkor.
Staden åtnjuter icke andra inkomster än 30 R:dr i gerningsöre!! samt
83 R:dr 36 sk. 9 rst. källarfrihetsmedel.
En i Nora år 1836 öppnad sparbank hade redan tredje året på mera
än 200 motböcker en insältningsfond af 4,552 R:dr 9 sk., hvilken fyra år
sednare hade ökat sig lill mer än dubbelt.
Hälsovården besörjes af Provincial-Läkare, som är i staden stationerad.
I staden finnes skola, för hvilken, genom betydliga enskilda bidrag och
gåfvor, blifvit uppförd en prydlig stenhusbyggnad, som förlidet år 1843 på
vanligt sätt invigdes. Dessutom är en småbarnsskola inrättad och underhålles
af enskildes frikostighet.
Uti Lindesberg, der folkmängden är ungefär lika som i Nora, idkas
bandel i fem öppna krambodar. Stadens ursprungliga bandel med bergsmannaprodukler
är i aflagande, ehuru transporten ifrån Lindes- så väl som
Nya Kopparbergs bergslag är underlättad genom farvattnet i sjöarne Råsvalen
och Lindessjön samt den farbara å, som dem sammanbinder. Tillförseln af
spannmål från landslagen tilltager, och en del af stadens invånare egna sig
uteslutande åt jordbruket, som nästan fyller stadens spannmålsbehof samt
till och med lemnar tillfälle Lill årlig afsättning af hö och halm åt bergslagen.
Ilandtverkerierna, hvilkas tillstånd icke anses hafva under åren 1837—
1841 försämrats, id kades år 1839 af 19 mästa re med 9 gesäller och en
lärling. Verkstäder saknas i lieie professioner, såsom gördelmakare, svarfvare,
tenngjutare, bleck- och plåtslagare, guldsmeder, sockerbagare, sadelmakare
samt tunnbindare med flere; och personer, som sökt all i staden
drifva dessa handtverk, hafva, i brist af utkomst, måst derifrån afstå.
23
Stadens inkomster äro: anslagne hemmansräntor, hemmans- och hjelpskatt,
källarfrihetsmedel, vågpenningar och gernings-ören, till belopp icke
uppgifne.
Läkare och barnmorskor finnas med aflöning af staden samt kringliggande
bergslag. Tillförene har staden också gemensamt med bergslagsförsamlingen
haft publik skola, hvilken efter sednare reglering nu mera endast
är stads-skola med en lärare, örebro Slott i Lands-Kansliet den 27 Juni 1844.
E. J. BERGENSCHÖLD.
J. F. Stenqvist.
G. Hökerberg.
Hl 0 BB C® Efie 0® Sk <E ^ *£ S
BEFALLNIiNGSH AFVAN DES
UTI
Wermlands Län
TILL
KONGL. BlåJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1888, 1839, 1840, 1841 och 1842.
STOCKHOLM, 1844.
TRACKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Underdånigste Berättelse.
ihåligt Nådig föreskrift åligger det mig att afgifva Berättelse om tillståndet
i Wermlands Län under de sist förflutna fem åren från och med 1836
till och med 1842, hvilket åliggande jag nu går att underdåuigst fullgöra.
Såsom inledning till den underdåniga Berättelsen vågar jag anföra de
händelser under berörde tidrymd, som på innevånarnes ekonomiska ställning
eller på näringarne haft något allmännare inflytande.
Under de första af de år, som Berättelsen omfattar, rådde nöd flerestädes
inom Provinsen och i synnerhet uti dess norra del, i följd af de
2:ne nästföregående årens felslagna skördar, och denna nöd försvårades derigenom,
att bruksägare och timmerhandlare, i anseende till bristande afsättning
af provinsens exportalda produkter, jern och trädvaror, funno sig
föranlåtne att under 1838 års vinter antingen minska eller alldeles vägra
de förlag i spannemål och penningar, som allmogen och arbetare eljest
vanligen erhållit på kolning och skogs-effekter samt tjenstbarheter. Fattigförsörjningen
anlitades, så vidt den förmådde verka, men inom flere af de
norra församlingarne, der många, om icke de fleste hemmansägarne med
små fastighets-lolter, sjelfve behöfde understöd för sig och sina,hushåll och
Femin- Berättelse fr, Wermlands Län, 1
2
således för tillfället' icke förmådde till fattigvården bidraga, kunde den
icke uppfylla sitt ändamål. Af tiggande skaror från dessa församlingar öfversvämmades
provinsens södra del samt angränsande Län och välgörenheten
togs i strängt anspråk. Behofvet var visserligen icke oförutsedt, men
öfverträffade i verkligheten allt hvad man förmodal. Ehuru de tvenne föregående
årens skördar varit svaga, hade fullkomlig missväxt dock icke inträffat
och att de vanliga förlagerne på tjenstbarheter till bruken och på timmerutdrifning
skulle vägras, kunde icke på förhand beräknas. Läns-Styrelsen
hade likväl redan i Oktober 1837 hos Eders Kongl. Majit i underdånighet
anmält, att spannemålsbrist inom provinsen under det kommande
året var att befara och anhållit om ett anslag af allmänna medel, att utlånas
för anskaffande af spannemål till Länet, enär, efter all sannolikhet, tillräckliga
kapitaler dertill här saknades, och Eders Kongl. Majit täcktes i Nåder
för detta ändamål ställa till Läns-styreIsens disposition eu summa af 50,000
Ridr Banko, hvaraf 40,000 Ridr utlemnades för spannemåls-uppköp till sju
handlande i Carlstad och 10,000 Ridr till 2:ne i Christinehamn, emot förbindelser
och säkerhet för återbetalning vid Mars månads slut 1839 med 4
procents ränta. Denna åtgärd hade till följd att lill Länet införskaffades af
de låntagande handlanderne i Carlstad 19,701 tunnor och af dem i Christinehamn
7,070 tunnor diverse spannemål, till ett sammanräknadt värde
af cirka 240,000 Ridr Banko, hvilken spannemål jemte de äldre upplag af
säd, som hos desse handlande funnos, tillhandahöllos Länets innevånare under
1838, emot billiga priser, i jemnförelse till dem, som i nästgränsande
Län då voro gångbare, och försåldes för det mesta på kredit. Dessutom behagade
Eders Kongl. Majit på Läns-styrelsens underdåniga hemställan, i
Nåder bevilja ett räntefritt förskott 20,000 Ridr att af spannemåls-kreditivmedlen
utgå till direkta låne-understöd åt de församlingar i Länet som iklädde
sig gemensam ansvarighet för återbetalningen vid 1839 års uppbördsstämma
för Krono-utskylderna och åtogo sig att använda medlen till beredande
af arbetsförtjenst åt sådane församlingarnes innevånare, hvilka saknade
andra utvägar till bergning; och denna förskottssumma ullåntes underså
beskaffade villkor till 35 församlingar i mindre belopp, af högst 2,000 och
och minst 200 Ridr, efter församlingarnes behof eller begäran och den för
hand varande penninge-tillgången. Dylika menighetslån hade under 1837
likväl endast till ett sammanräknadt belopp af 7,166 Ridr blifvit lill 9 församlingar
utlemnade samt med fördel begagnade, och exempel gafs, att i
en församling, der personer funnos, sorn- egnade omsorg och moda åt der
-
3
med förenade bestyr, kunde hela dess dåvarande fattig-personal, med klokt
användande af 300 Rldrs lån, förses med arbete uuder året och såmedelst
i väsendtlig mån till sin försörjning bidraga. Att sådant skulle lyckas någorstädes
1838 kunde man väl icke hoppas, enär de fattiges antal i alla
församlingar var vida större och lifsmedlen dyrare detta år än det föregående;
och måhända hafva icke heller föreskrifterna blifvit af alla de låntagande
menigheterne så noga följda, i afseende å lånens användande men
otvifvelaktigt är dock att det egentliga ändamålet, understöd åt de behöfvande
mot arbete eller medelst arbetsförtjenst, derigenom blifvit befiämjadt
och denna undsätlnings-method i en allmännare tillämpning satt, jemte det
alt Faltigförsörjnings-styrelserna erhöllo medel till en verksamhet, som eljest
icke hade kunnat åstadkommas.
Så snart underrättelse om den här i Wermland herrskande nöd spridt
sig öfver Riket, skyndade menniskovänner i många orter a It frikostigt gifva
medel till nödens lindrande. Med den Konungsliga huldhet, som låtit så
många vanlottade hemta hjelp och tröst från Konungaborgen, läcktes Eders
Kongl. Majit och den Kongl. Familjen Nådigst genom rika gåfvor bidraga
till den insamling, som för berörde ändamål af Wermländska Sällskapet i
Stockholm gjordes; och Wermlands innevånare bevara i tacksamt minne det
välsignelsebärande medlidande, och den ädla välgörenhet, hvarföre den
hungrande och i armod försänkta delen af provinsens befolkning var föremål.
Gåfvorna, som tillsammans uppgingo till 15,834 Ridr 9 sk. 6 rist.
Banko och 100 tunnor hafre, ankommo dels till Stiftets Biskop och dels till
Landshöfdingen i Länet för att utdelas, och desse Embetsman tillkallade
åtskillige andre om förhållanderna i Länet kunnige män samt bildade med
dem en Kommitté, som tog befattning med gåfvomedlens fördelning församlingarne
emellan och afsändande till vederbörande Pastorer, åt hvilka
utdelningen till de behöfvande eller medlens användande för deras räkning
uppdrogos. De så beskaffade medel, som först om våren inflöto, utdelades
genast bland de mest nödställde i provinsens norra del för att rädda dem
från hungersnöd, och af de sedermera efter hand inflytande medlen användes
åtskilligt på samma sätt, men det öfriga, enligt gifvarnes uttryckliga önskan,
dels för alt afhjelpa bristen på utsädes-spannmål under våren hos obemedlade
hemmansbrukare derstädes och dels för att förskaffa arbetsförtjenst
åt de nödlidande i norra socknarne, der största fattigdomen varit rådande,
samt såmedelst bereda de behöfvande ett eljest ofta saknadt tillfälle
4
alt med arbete i hemorten vinna sitt uppehälle; och man fullföljde alltså,
hvad redan några år tillförene blifvit genom sammanskott inom provinsen
påbörjadt i öfra delen af Fryksdals härad, att uppmuntra och befrämja hemslöjder
hos den arbetande klassen.
Genom detta allt hejdades väl icke i ögonblicket de redan mot slutet
af 1838 års vinter påbörjade samt under våren och en del af sommaren
fortsatte utvandringar af hettlande hopar från Länets norra del, men verkningarna
af dessa undsättnings-åtgärder och barmhertighets-verk hafva otvifvelaktig!
varit stora och välgörande.
Då, under den omnämnda olyckliga tiden, städerna och de större egendomarne
på landet dagligen besöktes af omkringvandrande fattige, som
tiggde sitt uppehälle, sökte man flerestädes att bereda desse vanlottade arbete,
mindre för att vinna en ersättning för de lifsmedel och kläder man
gaf, än derföre att ett sysslolöst tiggeri ej skulle blifva en vana hos mängden.
Så t. ex. erbjöd man i Carlstad åt fattiga qvinnor och barn samt
mindre arbetsföre ett för dem lämpligt arbete, och sammanband dermed en
utspisnings-anstalt, från hvilken lill dessa fattiga utdelades efter hand 18,869
portioner mat med bröd. Men värdet af det arbete som deremot förrättades
uppgick endast till 131 R:dr 16 sk., och mångå omkringvandrande fortsatte
heldre sin väg, än antogo det erbjudna underhållet med arbete, hvarigenom
visade sig att lättja och obetänksamhet äfven bidrogo att öka eländet.
Man kunde således med skäl befara att tiggeriet icke så snart skulle
upphöra, men Provinsen förskonades från missväxt 1838 samt de följande
fyra åren, och utvandringarne från de norra socknarne ålergingo snart till
det vanliga samt minskades sedermera efter 1840 års goda skörd än ytterligare,
så att under sednare åren sällan varit å vägarne eller i städerne synliga
dessa fattiga qvinnor och barn, som eljest så ofta från nämnde orter
besökte södra delarne af Länet.
För landtmannen, som genom 1836 och 1837 årens svaga skördar lidit
mycket, hafva åter de näst derefter följande fem åren varit lyckliga,
då han under den tiden fått hämta ett år god och fyra år medelmåttig afkastning
af sin jord, hvarigenom många förluster blifvit ersatte och mångens
vacklande välstånd återställdt. Deremot har under dessa år i handeln
med provinsens vigtigaste export-vara jernet, en stockning inträffat, som
medfört förlägenhet för Jernverks-ägare, och hotar med än större bekym
-
5
mer. Redan 1838 hade stångjern, som få år förut varit uppe i pris till
20 R:dr Banko per Sk& och derutöfver, fallit till 15 R:dr. I början af
1839 hade det väl ånyo något stigit och utsigterna för handteringen blifvit
bättre, men sedermera har priset å denna produkt fortfarande nedgått,
samt afsättningen försämrats. Ännu för lid et år hade detta missgynnande
förhållande, ehuru det medfört penningebrist i orten, likväl icke inverkat
på allmogens eller den arbetande klassens bergning, emedan Jernverken såsom
vanligt drifvits samt förtjensterna dervid af kolning, körslor och arbete
fortfarit, och att undersöka hvilka följder en så beskaffad ofördelaktig konjunktur
kan i foitgåendet hafva, det tillhör en sednare tid och utgör icke
föremål för denna underdåniga berättelse. '
Länets allmänna beskaffenhet.
Då de förra Femårs-berättelserna och i synnerhet den, som år 1822 i
underdånighet atgafs, innehålla utförlig beskrifning öfver Länets läge och
naturliga daning, vågar jag förbigå dessa oföränderliga förhållanden och endast
upprepa att jordmånen, bestående dels af sand eller sandmylla och dels
af lera, är mindre bördig och att åkerbruket icke utgör ensamt Länets hufvudnäring,
utan att såsom sådan älven mäste anses jernhandteringen eller
bergsrörelsen, i följd af tillgången på jernmalm samt de for denna handtering
inom provinsen befintlige många och betydliga verk.
Kärr- och moss-utdikningar samt skogsröjningar ske årligen inom de
flesta socknar, ehuru till lå tunnelands vidd på hvarje ställe, och verka i
sin mån till förbättring af Länets naturliga beskaffenhet; men äfven större
odlingsföretag, som mera märkbart till sådan förbättring bidraga, hafva under
den tid, som denna underdåniga berättelse angår, blifvit verkställde.
Så har genom uttappning af sjön Björklången i Nyeds härad och socken,
omkring 700 tunneland bättre och sämre jord, blifvit odlingsbar; hvarjemte
vid egendomarne Nynäs och Kihlsby i Wisnums härad och Kils socken äro
utdikade och odlade, vid den förra egendomen 45 tunneland och vid den
sednare 68 tunneland fruktbar jord, på det sätt att jordvallar till 30 fots
bredd i botten och 71 fots höjd, blifvit anlagde för alt från sjön Weners
öfversvämning freda marken, och pumpverk uppförde, genom hvilka regn
6
ock flodvatten derifrån bortskaffas. Utom den jord, som sålunda till odling
vunnits, hafva 30 tunneland åkerjord vid Kilsby, hvilka före vall-anläggningen
ledo af vatten så ofta sjön var hög, äfven blifvit genom denna
anläggning från dylik olägenhet fria. Genom lika beskaffad t fördämningsarbete,
som det vid Nynäs och Kilsby, äro vid egendomen Rosenborg i
Näs härad 36 tunneland jord af djup svartmylla på lerbotten redan odlade,
och detta odlings-företag lärer komma att för en vida större jordrymd
fortsättas.
Innevånare.
Enligt de årligen upprättade Mantals-längderna har folkmängden i Länet,
städernas innevånare inberäknade, utgjort:
182,421.
År 1838
Skattskrifne män .
. . 49,146.
Dito qvinnor .
. . 51,207.
Befriade män . .
. . 40,573.
Dito qvinnor .
. . 41,495.
År 1839
Skattskrifne män .
. . 49,821.
Dito qvinnor .
. . 52,093.
Befriade män . .
. . 40,639.
Dito qvinnor .
. . 41,917.
År
1840
Skattskrifne män .
. . 50,913.
Dito qvinnor
. . 53,427.
Befriade män . .
. . 39,719.
Dito qvinnor
. . 40,062.
År
1841
Skattskrifne män .
. . 51,801.
Dito qvinnor
. . 53,831.
Befriade män . .
. . 40,538.
Dito qvinnor. .
. . 41,593.
År
1842
Skattskrifne män .
. . 48,827.
Dito qvinnor .
. . 50,797.
Befriade män . .
. . 44,886.
Dito qvinnor .
. . 46,317.
187,763.
v
7
Medium häraf:
Skattskrifne män . . . 50,101.
Dito qvinnor . . . 52,270.
Befriade mön .... 41,268.
Dito qvinnor . . . 42,280. 185 919.
Året näst före sista qvinqvennium eller 1837 uppgick folkmängden bär
i Länet till 178,170 män och qvinnor och den har således efter det året
till och med 1842 ökat sig med 12,657 personer. I verkligheten är dock
folkmängden, sannolikt större än som mantalslängderne visa, emedan icke
få hushåll och enskildte personer mest af arbetsklassen, vid de årliga mantals-
och skattskrifningarne blifva uteslutne eller förbigångne, i följd af flyttningar
från en församling till annan, samt dels deras egen försummelse att
till skattskrifning sig anmäla, och dels församlingarnes bemödande, att, i anseende
till fattigförsörjnings-skyldigheten, blifva dem qvitt. Mortalitetstabellerne
tonde derföre säkrare än skattskrifnings-längderne visa folkmängdens
storlek.
Hvad som förnämligast befrämjat folkökningen, har utan tvifvel varit
näringarnes och i synnerhet jordbrukets framskridande och förkofran, då
medel till den ökade folkmassans bergning derigenom uppkommit. Visserligen
öfverklagas icke utan skäl den obetänksamhet, hvarmed tjenstehjon
flerestädes i provinsen söka ett vanskeligt oberoende genom att gifta sig och
sätta hushåll i så kallade backstugor, utan annat kapital för sitt uppehälle
än den råa, olärda arbetskraften, och många af dessa hushåll få i fattigdom
pligta för det ringa förutseendet; men om äfven sådana bosättningar, beräknade
på ofta osäkra förtjenster, bidragit understundom till folkökningen, är
det dock uppenbart att den oafbrutna tillväxt, som folkmängden under en
lång följd af år vunnit, icke kunnat äga rum utan hufvudnäringarnes framgång,
helst under samma tid det fordom så allmänna barkbrödet småningom
försvunnit fråij allmogens hushåll och blifvit ersatt af bättre födoämne.
I bildning och sedlighet hos folket förete sig många skiljagtigheter icke
blott härader och socknar emellan utan ock inom inskränktare kretsar; och
i afseende härå återstår mycket att önska. I allmänhet är likväl folket fogligt
samt laglydigt och öfverallt träffas män med det sunda förstånd, den
gudsfruktan och redlighet som städse utmärkt Svenska allmogen. Gm ung
-
domens uppfostran och bildning synes man, äfven hos den minst bemedlade
allt mer och mer vårda sig.
Wermlands allmoge är arbetsam och i lefnadssättet tarflig, egenskaper,
hvilka för densamma äro oumbärliga, då den afen mindre bördig jordskalf
hämta sin näring. Slöjdfärdighet finnes ock hos arbetarne flerestädes. Den
menliga verkan, som 1836 och 1837 årens svaga skördar hade på allmogens
välstånd, har» väl under de sednare åren blifvit efterhand utplånad, och en
tilltagande välmåga kan bland densamma bemärkas; men förtigas bör dock
ieke att många af allmogen äro skuldsatte genom de förskott eller förlag,
som de af vana upptaga och ej sällan obetänksamt anlita för kolning och
körslor till bruken, samt att andre åter ofta till bränvin använda och sålunda
hastigt förspilla en stor del af den förtjenst, som de genom träget
och långvarigt arbete hämtat. Det omåttliga bruket af bränvin har visserligen
mycket aftagit i flere delar af provinsen och den bonde beträdes numera
ej gerna dermed, som gör anspråk på någon aktning eller anseende
i sin ort; men begifvenbeten på denna dryck är likväl ännu nog stor, i synnerhet
i de orter der folket är fattigast och minst upplyst, för att utgöra
ett betydligt hinder emot välmågans skyndsammare spridande och sedlighetens
framsteg; och det är nedslående att förnimma huru beställsamt vinningslystnaden
begagnar alla medel att, i den del af Länet der bränvinsbränningen
icke är allmän, påtruga bonden och arbetaren i dess hemvist
bränvinet och aflocka honom derigenom den penning, som han tungt förvärfvat
och så väl till bättre ändamål behöfde.
Den i norra delen af Länet utefter Norrska gränsen bosatte Finnallmoge
skiljer sig åter mycket från provinsens öfriga allmoge. I följd af deras
ovilja för allt som afviker från förfädrens bruk, mindre arbetshåg och bekymmerlöshet
när de för dagen blott äga det uslaste uppehälle, stå Finnarne
i bildning och förmögenhets-förhållanden på vida lägre ståndpunkt än
det öfriga bondfolket, hvartill också bidragit aflägsenhelen af deras bostäder
och oländigheten af den jord de bruka. Sedan, inom Dahlby sockens fiunbyggd,
2:ne kyrkor, under benämning af norra och södra Finnskoga Kapeller
blifvit år 1833 uppförde, ständig Predikant och Skollärare der anställde,
samt kommunikation med denna byggd medelst väganläggningar öppnad,
svnes likväl omtankan hos innevånarne derstädes hafva börjat vakna, och
genom det att religions undervisningen, som många der i ödemarkerne in
neslutne,
neslutrie, fordom nästan alldeles saknade, numera bland dem ordentligen
handhafves samt de fått bättre tillfälle till gemenskap med sina grannar,
skola tvifvelsutan fördomarne bos dessa Finnar emot nya bruk och bättre
seder efterhand besegras, och deras tillstånd både i moraliskt och ekonomiskt
hänseende förbättras.
På arbetare saknas ingenstädes tillgång, både vid jordbruket och öfriga
näringar; och tjenstehjons samt dagsverkslöner hafva bibehållit sig oförändrade
i mångå år, utom för arbetare, kunnige i timring, snickring °och dylika
slöjder, hvilka arbetares dagspenning under de senare åren något sti"it,
förmodligen emedan de i andra provinser finna tillfällen till förtjenst. De
talrika arbetare, som begagnas vid berg- och jern-verken,samt timmerhandteringen,
äro till stor del den egentliga allmogen underlägsne i bildning och
sedlighet, och man klagar i synnerhet öfver bristande moralitet hos grufbrytarne,
hvilken klagan synes icke vara grundlös, enär flere grofva brott
blifvit af personer inom denna klass under de senare åren föröfvade. Bättvisan
fordrar dock att denna tillvitelse icke göres allmän eller åt arbetare
vid alla grufvorne, emedan Långbans, Nordmarks och Tabergs betydliga arbetspersonal
icke gjort sig saker till några gröfre förseelser och till ocl)3 med
sällan beträdes med de eljest så vanliga dryckenskaps- och otrohets-lasterne.
Det är deremot från arbetarne vid Persbergs grufvor, som de grofva broltslingarne
utgått, och det lider icke något tvifvel att ju fylleriet varit orsaken
dertill. Då hvarje uppmuntran eller belöning utgår i brännvin, och
alla tillfällen stå arbetaren öppna att åtkomma denna "förföriska dryck,' men
ingen faderlig behandling söker förekomma missbruken, kan man icke förundra
sig deröfver att smaken för brännvinet täger öfverhand bos mången
af desse obildade arbetare, som sakna eller åtminstone icke veta af nå°on
bättre njutning. Visserligen har man sökt att gifva arbetarne från spädare
åren en bättre riktning i det att en vexelundervisnings-skola varit i mer än
20 år öppen för grufbrytarnes barn; men ehuru nyttig denna anstalt varit
och är, bar det onda derigenom dock icke kunnat förekommas eller öfvervinnas.
Näringar.
Jordbruk: I Wermland har från äldre tider varit antaget ett omFemuri-BeriiHelse
fv% Wermlands Län* 2
10
loppsbruk, oell vanliga ordningen dervid är: rent träde, höstråg, tre ärs
gräsvall, besådd med klöfver och timothei samt minst två, men ofta fyra
liafresäden. Delta brukningssätt, som följes både vid lierregårdarne och
hos hondén, dock, hvad den sednare beträffar, med några undantag, såsom
i Elfdahls och öfre delen af Fryksdals härad, der allmogen brukar
ensäde, synes vara efter jordmånen Jämpadt och således, när det med
urskillning begagnas, tjenligt. Af hafra, som i omloppet utgör hufvudsädet
och af råg kan Wermlands sandblandade jord frambringa vackra
skördar, hvarjemte besudda gräsvallar härstädes äro oumbärliga, då naturliga
ängar nästan icke finnas och gräsvexten dessutom på ogödd jord
är svag. Understundom hibehålles gräsvallen i fyra till fem år och begagnas
de sista åren till bete, äfvensom när gödsellillgången är ringa jorden
ej sällan, i synnerhet hos bonden, utsuges genom det att Hafreskördar
tagas fyra till fern år å rad, men man har bemödat sig att mer och mer
öka denna tillgång med kärrjord eller så kallad råcka samt kompostjord,
och det antagna omloppsbruket äger den fördel med sig, att öfvergången
derifrån lill ett fullkomligare vexelbruk är lätt verkställbar.
IIvete och korn odlas föga, emedan passande jord dertill icke finnes
mångenstädes, men af äller och vicker har deremot odlingen tilltagit. Lin
utsår hvarje jordbrukare, ehuru knappt till husbehof. Potatis-odlingen har
deremot betydligt stigit, dock ännu icke så vida att den ingår i omloppsbruket,
utan begagnas vanligen serskild jord för denna växt.
Under de ifrågavarande åren har sädesproduktionen ej ringa ökat sig,
hvilket visat sig deraf, alt under denna tid, då, såsom här förut i underdånighet
är omförmäldt, Wermland haft fyra år medelmåttig och ett år
något bättre skörd, Spannemåls-tillförseln från andra provinser mer och mer
minskat sig, och under 1842 export af säd från Länet skett, hvilken export
otvifvelakligt öfverstigit det årets tillförsel, och detta oaktadt den
spannemåls-konsumerande folkmängden årligen med 2 till 3,000 menniskor
vunnit tillväxt. Detta förhållande lemnar rum för den förhoppning, att
W ermlands jord snart må kunna vid medelmåttig årsväxt producera Länets
innevånares hela spannemålsbehof. En stigande omtanka har äfven i sednare
åren varit egnad åkerbruket, och yngre possessionater hafva vinnlagt
sig om kunskaper i agronomien, hvarigenom förbättringar i näringen tolde
spridas och den i det hela gagnas.
11
Till den stigande sädesproduktionen bidraga jemväl nyodlingar, som
årligen flerestädes göras, på sätt jag här ofvan i underdånighet anfört.
Från och med 1838 till och med 1841 har Agronomen Johnsson, i
följd af det kontrakt sorn Länets Hushållnings-Sällskap med honom ingått,
vistats här i Länet en till två månader hvarje år och tillhandagått jordbrukare,
som sådant åstundat, med råd och bilräde, i afseende å odlingar
samt'andre till åkerbruket hörande arbeten och företag; äfvensom under
nämnde år instruktions- och täflingsplöjningar på ålskillige ställen inom provinsen
blifvit anställde, och i de orter der sådane plöjningar ägt rum haren
fördelaktig verkan deraf redan varit märkbar. Vid någre af desse täflingsplöjningar
skedde jemväl exposition af utmärktare kreatur, nya mindre
kända åkerbruksredskap och ovanliga växtalster.
Af nyare åkerbruksredskap har den så kallade Agnhammarsplogen blifvit
ansedd serdeles ändamålsenlig och derföre i senare åren mycket begagnad.
Denna plog, sorn förfärdigas vid egendomen Agnhammar i Grums
Socken, liknar den gamla Wermlands-plogen men har krokig ås och dragstullning,
såsom de engelska plogarne.
Boskapsskötsel: Sorn ängar endast vid få egendomar i Länet finnas,
så är fodertillgången vanligen otillräcklig att vinterföda det antal kreatur,
som man, i anseende till sommar-betet i de vidsträckta skogarne, vill hafva.
Hornboskapens utfodring under vintern är derföre knapp, bestående för
det mästa af hafrehalm och afkastningen ringa. Denna boskap är jemväl
småväxt och illa byggd. Behofvet af en bättre kreaturs-race inses temmeligen
allmänt, och man erkänner äfven nödvändigheten af att väl föda sin
boskap, hvarföre gräsodlingen tilltagit och ingår ofta till och med i torparens
brukning. På herregårdarne finnas väl större och bättre kreatur än
de hos allmogen, och flere possessionater hafva varit måne om både att
förskaffa sig en god boskap samt att föda och hålla den väl; men eljest
söker man "äfven här, eller vid herregårdarne, att hafva högsta möjliga
antalet af kreatur, och måste alltså ofta mer hushålla med fodertillgången
än för dem kan vara nyttigt.
Den allmännaste hornboskapen består sannolikt af flere blandade racer;
men en bestämd finnes i de norra skogstrakterne, hvilken race är kullig
eller utan horn med små välbildade kroppar. Korna af denna race mjölka
val i förhållande till den föda, som dem bestås.
12
Till hornboskapens föt bättrande bar för några år sedan en förening
bildat sig, hvars forsta afsigt var att i provinsen inrätta ett stam-holländeri;
men denna plan frångicks snart, i anseende till de stora svårigheter
dervid mötte, och föreningen inskränkte s;g till att till orten förskaffa några
tjurar af korthornsraee, hvilka till possessionater utlemnades. Någon
följd af denna åtgärd har ännu icke kunnat visa sig.
Sviukreaturen underhållas bättre än hornboskapen, och goda racer al
dessa djur hafva åtskillige gånger från England till provinsen inkommit.
Få rafvel 11 är åter icke i godt skick. De allmännaste fåren äro små och
missbildade samt gifva ringa ull. Den genom Hushållnings-Sällskapets föisorg
för längre tid sedan lill Länet in förska fia de Norr sk-Spanska race, hvilken
troligtvis ursprungligen varit Inlantado, är för det mästa bortblandad
och dess goda egenskaper torde svårligen någonstädes mera här i orten
igenfinnas.
Hästarne inom provinsen, hvilka troligen hafva samma ursprung som
den berömda Norrska hästracen, äro icke stora, men starka och ihärdiga
och födas väl, för att kunna begagnas till de tunga körslor, hvarmed bonden
nästan ständigt, då hans arbete icke behöfves vid jordbruket, är sysselsatt
för brukens och bergverkens räkning.
Någon förödande boskapssjuka har under det sista qvinqvennium icke
varit i Länet gångbar. Skabbsmitta visar sig väl understundom både bland
boskapen och hästarne, men icke till den grad som fordom, hvilket synes
utmärka att en bättre vård eller behandling af kreaturen iakttages.
För provinsens behof äro ladugårds-produkterna til 1 räck lige, men föga,
om något, afsättes deraf till andra orter, ehuru förhållandet borde vara annorlunda,
i hänseende till det stora antal kreatur, som i Wermland finnes.
Skogar." I allmänhet har någon bättre hushållning med skogarne, än
den från ålder vanliga, icke blifvit under de sista fem åren antagen. Man
fortfar att svedja på sådan mark, der återväxten är alltför långsam, och utsläpper
dervid ej sällan skogseld, hvarigenom stora trakter ödeläggas. Vid
skogsafbrukning äger föga urval rum, ulan träd fällas ofta, som blifva liggande
på stället till förruttnelse, och återplantering kommer aldrig i fråga.
Det oaktadt finnes ännu skog i provinsen icke blott till eget behof och kolning
för bruken, utan jemväl till afsalu, och betydliga partier trädvaror aflåtas
årligen härifrån till export på utrikes orter j men skogarna äro redan
13
mycket medtagne, och ehuru de lyckligtvis icke så lätt kunna utödas i en
provins, sorn anses innesluta omkring 1,920,000 geometriska tunneland skogbärande
mark, har dock minskning i tillgången på del gröfre timmer, hvaraf
plankor till export försågas, redan under många år visat sig. Af trädvaruhandeln
har Skogsägaren vanligen haft minsta vinsten i betalningen for
skogen, men för arbetet vid upphuggningen och utdrifningen af timret har han,
så väl som andre talrike arbetare, förvärfvat sig vida betydligare inkomster.
Ett nytt stängselsätt, hvarigenom skog besparas, är för några år sedan
af en nitisk Landthushållare Assessoren och Riddaren Roman uppgifvet, och
har det blifvit i åtskillige orter, men icke allmänt antaget.
I anseende till skogstillgången har man här i Länet ännu icke haft behof
af bränntorf, men att sådan härstädes på flere ställen finnes bar man
erfarit vid undersökningar, som lid efter annan vaiil anställde, i afseende å
tillämnade odlingar.
Bergsrörelse: De bearbetade jernraalms-grufvorne inom Tabergs, Nordmarks,
Age, Ormbergs, Finnshy Hebergs, Persbergs, Långbans och Kroppa
grufvefält af Philipstads Bergslag hafva under de sista fern åren lemnat följande
malmtillgång, då nedannämde antal arbetare varit för malm-uppfordringen
begagnade, nemligen:
Bruten Malm. Plock- °ch Vaskmalm.
Ar 1838
59,800 T;or. 25,239 T:or. 646 arbetare.
„ 1839
51,253 „ 27,161 „ 522
„ 1840 54,812 „ 29,641 „ 562
,,1841
65,630 „ 26,782 „ 610
„ 1842
62,454 „ 34,807 „ 545
Summa 293,949 T:or. 143,630 Tror. 2,8ö5 arbetare.
eller i årligt medeltal 58,789 „ 28,726 „ 577 „
Härvid anmärkes, att med bruten malm förstås sådan, som genast efter
uppfordring utur grufvan och efter undergången saffring, är säljbar vara,
hvaremot plock- och vask-malm är den, som genom skrädning, plockning
och vaskning ur antingen malmhalligt berg eller gamla varphopar blifvit
vunnen.
Under åren 1781 till och med 1787, då Werm ländsk a grufvornas af
-
14
kastning anses hafva varit högst, hesteg den sig i årligt medeltal till 68,899
tunnor bruten mahn. När nu till de sista fem årens medel-afkastning
58,789 tunnor samma slags malm lägges medelbeloppet 28,726 tinor af den
derunder jemväl vunna plock- och vask-malm, hvilka 28,726 tunnor kunna,
i det lägsta beräkrradt, anses motsvara 15,211 tunnor bruten mahn, så
har hela den årliga malmfångsten under sistnämde tid utgjort 74,000 tunnor
bruten malm och följaktligen med något mer än 5,000 l:r öfverstigit
den högsta förut kända malm-uppfordring. De grufvor som lemnat den
mesta malmen hafva varit i första rummet Tabergs, dernäst Nordmarks
grufvor samt Kran, Hage, Jordåskärrs och Storgrufvorne vid Persberget,
hvilka nu uppräknade gifvit öfver-|-delar af hela malmqvantiteten. Beträffande
ulsigterna för framtiden, så äro de störst i Tabergs och Persbergs Krangrufvorna,
men deremot har ett under 1842 timadt ras i Persbergs Storgrufva
för en längre tid förminskat malmfångsten från denna förut så vinstgifvande
grufva. Långbans grufvefält, sora i mer än 130 år lemnat en lika
rik som godartad malm, synnerligen tjenlig till ståljerns-beredning, har under
de sista 20 åren oupphörligen aftagit i malm-afkastning och gifver för
närvarande knappt 2,000 tunnor, med föga hopp om förökad afkastning i
en kommande tid. Både för grufve-hushållningens ordnande och för nya
malm-anledningars upptäckande hafva Långbans Grufve-intressenter gjort betydliga
uppoffringar, och då malmen derifrån äger den godhet och det företräde
vid beredning af ett jern, egnadt för stål-tillverkning, att högst få
malmsorter inom riket kunna dermed jemföras, vore det särdeles önskvärdt
att intressenternes förLjenstfulla bemödande kröntes med framgång. Af de i
sednare tider upptagne grufvor synas få gifva förhoppning om sådan malmafkastning,
som åtskiliige äldre under sekler lemnat. Fredriksbergs- och
Lindbergshage-grufvorne äro de enda nya malm-upptäckter, under sistlörflutne
20 åren, som afkastat något betydligt och som lofva att dermed fortfara,
hvaremot af flere hundrade inmutningar, som årligen verkställas, olta
ingen enda blifver med årslångt arbete belagd. Malmpriset har under sednare
åren varit 3 R:dr å 3 R:dr 16 sk. Banko för tunnan bruten malm,
hvilken tunna håller 2 Sk# Tackjernsvigt eller 52 L# Bergsvigt.
Uppgiften på arbets-personalen vid grufvorna kan icke vara fullt til 1-  förlitlig, då många af de upptagne arbetarne endast en del af året bedrifva
gruf-arbete, deremot andre till stort antal, i synnerhet qvinnor och barn,
under sommaren sysselsättas med malmplockning och vaskning, utan att vara
såsom ständige arbetare beräknade.
15
Af sjömalm har under de ifrågavarande åren obetydliga qvantiteter blifvit
upptagne, och är denna malm endast vid Lyreds, Lennartsfors och Sunnemo
hyttor till en del gjutgods begagnad.
Taclijenis-tillverkningen drifves uti ljuguålta masugnar eller hyttor,
belägn e inom den egentliga Bergslagen, uti fyra hyttor tillhörige Uddeholms
Bolag och belägne dels i Bergslagen och dels inom Elfdahls härad, uti Lyreds
hylta i Gunnarskog socken och Lennartsfors hytta i Trankils socken;
men blåsning.har icke varit på en gång uti alla dessa anställd, utan har
den årligen under sista qvinqvennium ägt rum i minst 29 och högst 3i
hyttor. Förhållandet med tackjerns-tillverkningen under berörde lid har
varit följande;
År 1838 ....
„ 1839 ....
„ 1840 ....
„ 1841 ....
„ 1842 ....
Blnsnings-
dygn.
Fri-dygn.
Tillverknings-
belopp.
Tionde
Tackjern.
Arbetare.
4,266. 22 t.
4,348. 2.
4,348.14
4,154. _
4,256. e.
143.
319.231.
117. 9.
345. 7.
330.20.
SkM.
m
u
SkU.
2».
u.
~y
14
2
9
6
192
186
186
198
192
61,674
74,505
77,171
86,454
90,348
25
15
12
18
8
17
10
5
2,747
2,613
2,826
2,696
2,682
12
6
22
12
16
Suni ma
21,373. 20 t.
1,256. ii t.
390,154
20
—
13,566
18
—
954
eller i årligt me-
deltal ....
4,274. 18 f
251. 7.
78,030
24
16
2,713
8
16
190
Att ett större antal fridygn äro upptagne för åren 1839, 1841 och
1842 härrör deraf, att deri blifvit inräknade blåsnings-dygnen vid Lyreds
hytta, som ännu åtnjuter frihetsår, hvartill kommer för sista året den omständighet,
att fridygnens antal blifvit i allmänhet ökadt från 3 till 8 på
hvarje blåsning.
Förestående uppgift visar, att tackjerns-tillverkningen under ifrågavarande
fem åren oafbrutet tilltagit, så alt den det sista af dessa år uppgått
till vid pass 28,000 Sk# mer än det första. Af hela tillverkningsbeloppet,
som utgjort i medeltal för år 78,030 Sk# 24 L# 16 #, hafva de Uddeholms
bolag tillhörande 4 hyttor åstadkommit omkring 20,000 Sk# årligen;
en följd af de derstädes införde förbättringar i processen samt den omsorgs
-
16
fullaste uppmärksamhet vid allt, som på handteringens utveckling kunnat
hafva iflytande. Jemför man malm-uppfordringen och lackjerns-tillverkningen,
så enär till produktion af 1 Sk# tackjern anses åtgå 1 tunna malm,
som öfverhufvud häller 50 procent och väger 2 Sktt, skulle till de producerade
78,000 Skepp, tackjern hafva blifvit använde 78,000 tunnor malm,
inen malm-tillgången är endast upptagen till 74,000 tunnor, och har denna
skillnaad otvifvelaktigt uppkommit genom en för låg beräkning vid plock
och
vask-malmens reducerande till bruten malm.
De mekaniska förbättringarne vid tackjerns-blåsningen hafva hufvudsakligen
bestått i anskaffandet af starkare och bättre biås-machiner, varmapparater
för blästerns upphettande och på några ställen rostugnar. Att sådant
medfört stor fördel synes bäst deraf, att blåsningsdygnens antal förblifva
nära oforändradt, under det tillverkningen betydligen ökat sig; och
att tackjerns-tilIverkaren under de ifrågavarande åren med ett medel-försäljningspris
af 8 R:dr 16 sk. Banko för Skeppundet, haft vinst på sin vara,
kan lika litet betviflas, som att en ännu större behållning stadnat hos grufägaren,
då malmpriset Varit 3 R:dr till 3 R:dr 16 sk. samma mynt för
bruten malm.
Kol-åtgången för tackjerns-blåsningen torde väl icke kunna antagas
högre än till 12 tunnor för Skeppundet, i följd varaf årliga kol-konsumtionen
bestigit sig till 78,000 läster, men denna qvantitet kunna dock Bergslagens
skogar sannolkt icke i framtiden lemna, hvarföre kolbesparing, genom
förbättringar i rostugns-methoden, är nödvändig, så vida den höga tackjernsproduktionen
skall hädanefter kunna fortfara.
Den vid tackjerns-tillverkningen angifne arbets-personal utgöres endast
af de ständige bytte-arbetarne, men kolning och malmforsling till hyttorne
sysselsätter åter allmoge och arbetare från många socknar. Vid de fleste
hyttor bedrifves ännu malmbokningen för hand, och hvarigenom ett stort
antal personer under blåsningarne erhålla en icke obetydlig förtjenst; dock
öro desse arbetare i orten boende och hafva vanligen derjemte andra
yrken.
Gjuterier äro endast inrättade vid Lyreds, Sunnemo och Lennartsfors
hyttor, vid hvilka 2:ne sistnämnde mekaniska verkstäder för machiners borrning
och svarfning blifvit i gång satte; men smärre gjutningar, äfvensom
tillverk
-
tillverkning af kakelugnar och grytor äger rum vid de flesta hyttor; och har
gjutgods-tillverkningen, som blifvit inberäknad i summan af tillverkadt tackjern,
utgjort under hvarje af åren 1838 och 1839 omkring 1,500 skepp.,
1840 endast 861 skepp, samt 1841 och 1842 föga mer än 1,200 skeppund
årligen.
Af hyttorne inom Bergslagen ägas 8 st. uteslutande af ståndspersoner
och af de öfrige 20 innehafvas 8 ||||| äfven af ståndspersoner, hvaremot
** äsWä hyttor besittas af 207 bergsmän. Uti 14 af dessa 20 hyttor äro
ståndspersoner till förenämnde delar intressenter och endast 6 hyttor finnas
ensamt i bergsmäns ägo. Sedan år 1809, då det blef tillåtet för hvem som
helst att innehafva bergmans-egendom, har bergsmansståndet inom Philipstads
Bergslag minskat sig med omkring 36 procent, och det synes otvifvelaktigt,
att i den mån, som för tackjerns-tillverkningens ändamålsenliga
bedrifvande veltenskapliga insigter blifva behöfliga, och hvilket nu allt mer
och mer visar sig, i samma mån måste denna tillverkning upphöra att vara
en folknäring. Dessutom hafva bergsmännen, med få undantag, måst köpa
malmen till höga priser och icke förmått drifva sin handtering utan kostsamma
förlag, hvarföre densamma för dem varit mindre lönande än som
kunnat förväntas, i anseende till de höga tackjernspriser, hvilka under sednast
förflutue 20 åren varit gällande. Härigenom har ock skuldsättning tillkommit,
som bidragit Lill bergsmans-egendomarnes öfverlålande till ståndspersoner;
och då ägarne af bruk för stångjernssmide allt mer och mer inse
behofvet af egen tack jerns-tillgång, som sätter dem i tillfälle alt icke allenast
lemna sin produkt till lägsta pris, utan äfven till en bestämd och likartad
qvalitet, hvilket allt är omöjligt med ett köpe-tackjern, upphandladt på sätt
som nu sker, så förete sig alla anledningar att bergsmans-ståndet med tiden
kommer här i provinsen att försvinna.
Stäng- och ärnnesjerns-smidetj hvaruppå nu mera någon åtskillnad
icke göres, idkas inom Länet vid 242 härdar, hvarförutan 22 härdar, med
ett smides-belopp af 10,900 Sk#, äro inom provinsen privilegierade, men
för hvilka anstånd med uppbyggandet blifvit på längre eller kortare tid af
Eders Kongl. Maj:t i Nåder beviljad. Da privilegierade stång- och ämnesjerns-smidet
och det tillverkade så beskaffade jernet utgjorde här i Länet
Femårs-berättelse Jr. Wermlands Lätt.
3
18
Privilegierade Smi-  des-beloppet, Ham-  marskatten inbe-  räknad.
Uppgifven Stung-  och Ämnesjerns-  tillverkning.
SkU.
M.
u.
sm.
J2å.
få.
År 1838 . .
• »
108,611
3
10
93,255
7
17
1839 . .
» •
128,167
12
16
112,973
4
5
1840 . .
* •
130,619
10
10
111,257
5
10
1841 . .
• *
132,324
13
10
112,415
—
—
1842 . .
• •
131,271
13
1
121,725
5
2
hvaraf
Summa
årliga medeltalet är
551,626
110,325
2
4
14
HD
5
Och bestiger sig hammarskatten för alla dessa fem årens effektiva smiders
till sammanräknade 7,674 Sk# 9 L# f #.
Tillverkningen bar sålunda under berörde år blifvit oafbrutet ökad,
ända dertill att den det sista året utgjorde 28,470 Sk# mer än det första,
hvilket ägt rum, oaktadt stångjernet sedan 1839 alltjemt fallit i pris och afsättningen
blifvit med hvarje är trögare. Understundom bar man hort påstås
att större frihet i jernhandteringen erfordrades för dess framgång och
utveckling; men då inom loppet af 20 år det privilegierade smidet i provinsen
blifvit ökadt med omkring 45,000 Sk#, fördelta på dels nja verk,
dels -—-delar af de gamla verkstäderna, och nu åter klagan förspöi jes deröfver
att smides-pi ivitegierna så lätt vunnits, torde man icke meri skäl
kunna säga, att bandteringen bindande stadgar vållat det bekymmersamma
tillstånd, hvari den befinner sig.
Den allmänna öfvertygelsen synes deremot vara, att öfverflöd på jern
i verldsmarknaden, genom en i andra länder jemväl högt drifven till verkning
, förorsakat den ofördelaktiga konjunktur, som för afsättning af denna
vara uppstått här i landet, och utan tvifvel äger denna öfvertygelse sin
grund; men hvad Wermlands-jernet angår, torde andra omständigheter äfven
hafva något bidragit att nedtrycka priset derpå. Så länge nemligen
tackjernshandeln icke var fri, förbrukades inom Länet endast sådant jern,
tillverkadt af malm från Wermlands grufvor, och detta godartade tackjern
kunde på den vanliga but- eller bryt-smides-melhoden mycket väl tillgodo
-
göras, men sedan tackjernshandeln frigafs, infördes lill Wermland ett sämre
tackjern från Nya Kopparberget. Efter hvad ofvanstående uppgifter visa,
liar tackjerns-tillverkningen i Länet icke motsvarat stångjerns-produktionen,
afven med beräkning af det så kallade öfverjernet eller skillnaden emellan
tackjerns- och stångjerns-vigterne, utan en brist i tackjerns-tillgången förefunnits,
som med tackjern från andra orter måst fyllas. Med behandlingen
af det främmande lackjernet var åter smeden icke bekant, och följden blef
produktens försämring der det begagnades. Smedens aflöning har äfven vavit
så ställd, att han endast ägt intresse af en hög tillverkning, åstadkommen
med en ringa kolqvantitet. En annan omständighet är den, att bruksägaren
sällan i tid haft eller förskaffat sig kännedom om beskaffenheten af
det jern, sorn för tillfället varit bäst afsättligt, så att han derefter kunnat
rätta sitt smide.
Bemödandet att förbättra sin tillverkning bar dock nu blifvit temligen
allmänt hos bruksägarne, och vid åtskilige af de Wermländska jernverken
är i detta afseende redan mycket tillgjordt. Vid Lesjöfors bruk i Fernebo
härad har sålunda, under ledning af brukets kunnige och för handteringen
nitiske Disponent, Lancashire-smides-methoden blifvit oafbrutet i flera år använd
och till den fullkomlighet drifven, att ett särdeles godt, jemntochför
stålberedning passande jern vunnits. Derstädes är äfven anlagd en stålugn,
en gjutståls-tillverkning och en filfabrik samt införd en förbättrad skogshushållning.
Vid Uddeholms-verken har också produktionen stigit ej allenast
i mängd, utan äfven i godhet, och äro derstädes förbättrade arbetsmethoder
antagne.
Manufaktursmidet har under de sista fem åren ökat sig till nära fyra
gånger mer än hvad det förut utgjort och uppgår nu för år i medeltal
till 13,443 Skepp. 1 L# 12 #, bestående hufvudsakligast af stål och spik»
De tillförene här i orten drifne tillverkningar af svartsmiden äro nu mera
nästan inställde.
Uti föreslående uppgifter om tackjerns-blåsningen jemte stäng- och ämnesjerns-
samt manufaktur-smidena äro icke inbegripne tillverkningarne vid
Gustafströms masugn och hammare, då desse verk, ehuru liggande inota
Wermland, utgöra ett särskildt distrikt, tillhörande det inom Örebro Län
belägna Hellefors jernverk, hvarmed de hafva gemensamma privilegier och
gemensam hammarskatt.
20
Vid Jansbrolmlts Kopparverkj beläget i Gräsmarks socken af Jösse
härad, hafva hlåsningar varit anställde åren 1838, 1839 och 1841, hvilka
blåsningar lemnat 27 Skepp, garkoppar. De grufvor, hvarifrån malmen härtill
varit hemtad, äro belägne i Gunnarskogs sockan af samma härad, och
ehuruväl fyndigheten i dem något tilltagit, äro utsigterna föga lofvande.
Till bergsrörelsen torde äfven böra räknas Tyksmarks Tälgstensbrott
i Nordmarks härad, der grytor och hvarjehanda käril förfärdigas i den mån
afsättningen föranleder; och Glafva Skiffer-brott i Gilibergs härad, hvarest
brytes takskiffer, som med god vinst för yttras. Uti det berg, som innehåller
skiffern, är arbete till densaminas brytning på 3:ne särskilta ställen
företaget, hvarföre 3:ne skifferbrott blifvit i tabellen upptagne, såsom i
Wermland befintlige.
Fabrikerj Bruk ock öfriga Näringars hvilka icke höra till bergsrörelsen.
Salu- och lego-sågar hafva under det sista qvinqvennium blifvit ökade
med 3:ne, så alt numera inom länet linnas 130 dylika verk, vid hvilka
högst betydliga partier plankor och jemväl bräder årligen försågas och
afsändas till Götheborg för att till utskeppning afyltras. Sågverken förses
med timmer dels från provinsens skogar och dels från Norrige. De 3:ne
första åren af omförmälte tid har' sågrörelsen bedrifvits med mindre fördel
än de 2:ne sista, då stigande priser och en tilltagande afsättning gjort rörelsen
mera lönande och liflig. Den utgör- för orten en vigtig och inkomstgifvande
näring, i synnerhet betragtad i sin helhet eller tillsammans med
timmer-utdrifningen, samt bidrager otvifvelaktigt för det närvarande, med
sin gynnsamma gång, att mildra verkan af den ofördelaktiga ställning, hvari
jernhandteringen råkat.
Af de 2:ne Klädesfabriker, som äro inrättade på landet i provinsen,
har den ena icke varit i gång under de ifrågavarande åren, men den andra
eller Edsvalla fabrik, inom Nors socken och Grums härad belägen, har
jemte det mekaniska ullspinneri, som i förening dermed drifves, sysselsatt
40 till 80 arbetare, och åstadkommit en tillverkning i värde af 34,000 lill
41,000 R:dr för år.
Tillverkningarne vid de fem färgerier, som i Länet finnas och hvaraf
3:ne under sednare åren tillkommit, hafva bestigit sig i värde år 1841 tili
10,249 R:dr och år 1842 till 5,900 R.dr.
Gullsby pappersbruk i Jösse härad, det enda bruk af detta slag, som
i Länet är aniagdt, har med 17 till 19 arbetare årligen lillv.erkat papper
för 5 till 8,000 R:dr.
Liljedahls glasbruk i Grums härad och Sölje glasbruk i Gilibergs härad
hafva under den tid hvarom fråga är, hållits i jemn gång, det förra med
75 till 114 och det senare med 20 arbetare; varande årliga tillverkningarnes
värden i medeltal uppgifne vid Liljedahl till 34,900 R:dr och vid Sölje
till 20,700 R:dr; men Emteruds glasbruk i Jösse härad är endast år 1838
drifvet, då derstädes tillverkades glasvaror till ett värde af 3,800 R:dr.
Sju garfveriet’ för beredning af läder på engelska sättet finnas i Länet,
af hvilka fem under de sista fem åren tillkommit. Tillverkuingarnes värden
äro endast kände för 2:ne af dessa inrättningar och hafva utgjort tillsam
mans
från 4,700 till 5,253 K:dr årligen.
Ett tobaksspinneri i Jösse härad har under den ifrågavarande tiden icke
varit i gång.
Binäringar. De allmännaste och mest lönande binäringar äro kolning
oell körslor lör bergslagen och bruken, hvilka körslor bestå förnämligast i
forslande af spannemål och andra förnödenheter från landsbygden och städerna
till bergslagen och bruken, af tackjern från bergslagen till brulen
samt af jern och trädvaror från bruken och sågverken till lastageplatsen.
Man har väl anmärkt att jordbruket eftersattes och lider genom dessa körslor
i det att bonden af dem ej sällan hindras från arbete vid jorden i rät
ter
lid, och använder på hästen, under bortovaro med densamma från hemmet,
sin bästa fodertillgång; men häremot förekommer dels att körslorne
verkställas till större delen vintertiden, dels alt många om icke mängden af
de bönder, som dermed sysselsättas, besitta så små och svaga hemmansdelar
att de svårligen af jordbruket ensamt skulle kunna för sig och sina hushåll
hemta en nödtorftig bergning, utan hafva ett ovilkorligt behof af biförtjenster,
dels ock att om äfven jordbruket skulle i någon mån lida af det omnämnde
forslingsarbetetj hvilket likväl icke kan med visshet antagas, tillfaller
åter deraf en säkerligen mera afsevärd nytta andre provinsens vigtiga
näringar, nemligen jernhandteringen och sågrörelsen, hvilka, berölvade ett
sådant biträde, ej skulle kunna med framgång idkas.
22
En annan ganska inkomstgifvande binäring äger allmogen i Fryksdahl»
härads nedre tingslag och öfra delen af Kihls härad uti arbetsförtjernsten
genom timring, snickring och nyplöjning, hvarmed denna allmoge tillhandagar
icke blott i provinsen der byggnader och odlingar företagas ulan ock
i flere andra delar af riket, dit arbetare från nämnde orter till stort antal
årligen utvandra. Äfven angående desse utvandringar är det sagdt, att de
ske på bekostnad af Wermlands jordbruk, men Länet har god tillgång på
arbetare och de utvandrande, qvarhållne i sin hemort året om, skulle åter
med sin förvärfvade arbetsfärdighet der allt för litet gagna sig och andra.
Erkännas bör dock att allmogen icke vinner i sedlighet, genom berörde utvandringar,
och att en ej ringa del af derunder samlade arbetspenningar
efter hemkomsten snart bortslösas.
Af sjöfart på Wenern, men ännu mera af båtfart på provinsens vattendrag
för varutransporter och af timmerflottning, hemtar en del arbetsfolk
förtjenster till sitt uppehälle.
Tjärubränning idkas i åskilliga trakter, men icke i den mån att Länets
Lehöf af denna vara kan derigenom fyllas, hvarjemte den härstädes till verkade
tjära vanligen varit af mindre god beskaffenhet. F. d. Apothekaren
Kantzau, som med Eders Kongl. Maj:ts Nådiga tillåtelse blifvit, emot arfvode
af allmänna medel, år 1841 anställd att i detta och Slöra Kopparbergs
Län undervisa allmogen i tjärubränning, pottaske-beredning, saltpeteisjudning,
terpentin- och hartz-tillverkning, med flere för dessa orter lämpeliga industriföretag,
som grundar sig på kemisk eller tecknisk färdighet, började förlidet
år 1842 sin verksandiet inom detta Län, och besökte då i berörde ändamål
Sunne, Gräsmarks, Fryksände, Östmarks, Hviltsands, Stafnäs, Glafva och Silleruds
socknar, äfvensom öfra delen af Elfdahls härad eller Ny och Dahlby
socknar samt norra och södra Finnskoga kapell-församlingar. Vid sammanträden
i socknarne både med allmoge och ståndspersoner meddelade Kantzau
upplysningar angående förenämnde handteringar och i synnerhet om
tjärubränningen, hvarå uppmärksamheten syntes vara förnämligast fästad;
men så länge timmerrörelsen och arbetet dervid samt körslorna för bruken
och bergverken äro lönande, lägger man sannolikt icke en verksam band vid
tjäru-tillverkningen eller någon annan likartad mindre vanlig handtering.
Jagt och fiske idkas till husbehof och i några trakter till afsalu i Länets
släder. Ett större laxfiske finnes vid Deijefors i nedra Ulleruds socken
hvilket lemnar dess ägare betydlig inkomst.
Linne- och ylleväfnader tillverkar allmogen till husbehof och jemväl
något ringa derutöfver till afsalu.
I ändamål att här i orten införa och allmängöra bruket af trädskor,
har Länets Hushållnings-Sällskap hitförskaffat från Kronobergs Län en träskomakare,
som under åren 1838, 1839, 1840 och 1841 varit för sitt yrke
begagnad inom de flesta härader i provinsen, hvarest bruket af träskor således
spridt sig; och hafva under tiden lärlingar blifvit ilians arbetsmethod
inöfvade.
Handel. I landet drifves handel med jern, träd varor, spannemål, bränvin
och ladugårds-produkter. För provinsens exportabla produkter, stångoch
ämnesjern, manufaktursmide och försågade träd varor är Götheborg afsältningsorten,
men äfven något jern och spik afyttras till Norrige från de
närmast gränsen belägne bruken, hvarjemte timmer från Nordmarks härad
aflåtes till Norrige, samt från andra delar af Länet till sågverken vid Götha
eif.
Af ett stort antal gårdfarihandlande från Westergöthland besökes Länet
årligen; orh Norrmän från Nummedalen infinna sig jemväl här i orten
för att på landsbygden utprångla ylle-, bomulls- och sidenvaror, ehuru ofta
beslag å deras medförande så beskaffade gods sker. Genom den handel
desse Svenske och Norrske gårdfarihandlande både lofligen och olofligen drifva,
tillskyndas Länet icke någon fördel utan fastmera skada, enär lyx-artiklar
derigenom bland allmogen spridas och hemslöjderne tillintetgöras.
Seffle kanal och slussbyggnad, som öppnades 1837 samt Carlstads kanal
och dermed gemenskap ägande nya hamnbyggnad, som fullbordades 1838,
hafva för hvarje år blifvit mer och mer begagnade. Afgiflerne vid Carlstads
kanal utgjorde under förlidet år, sedan taxan å jern och trädvaror
blifvit betydligen nedsatt, 3,584 R:dr 11 sk. 10 r:st. Banko.
Till förbättrande af lands-kommnnikationerne bar inom Nordmarks härad
under 3:ne af de ifrågavarande fem åren 12 mils väg blifvit dels omlagd,
dels såsom ny upparbetad, till hvilket kostsamma och nyttiga företag
häradets invånare endast åtnjutit ett statsbidrag af 3,000 R:dr. Äfvenledes
är den väganläggning af nära 3 mils längd emellan Sysselbäck och Höljes
i Elfdahls härad, som 1837 blifvit på allmän bekostnad påbörjad för att
bereda de då nödlidande arbetsförtjenst i hemorten, sedermera fulländad;
24
och utgör denna väg en fortsättning norrut mot Norrska gränsen af allmänna
vägen, som utefter Clarelfven löper genom Elfvedahls härad. Dessutom
äro smärre vägförbättringar på åskilliga ställen i provinsen utförda.
Polil is k Författning,
Kammarverk. Genom skattläggning af rekognitions-skogar hafva under
sisla qvinqvennium 2|| mantal inom Länet tillkommit; men några hemman
äro icke derunder af öde upptagne eller i ödesmål förfallne.
Sju tullmjölqvarnar med 11 par stenar hafva under nämnde tidrymd
blifvit med behörig tillåtelse anlagde.
Hemmansklyfningen, såsom en oundviklig följd af folkökningen, fortgår
oafbrutet, dock icke i bredd med den eller med lika bastiga steg, som den
senare, emedan en del af Länets folkmängd tillhör eller upptages af andra
näringar än jordbruket. Ej sällan går hemmansklyfningen i åtskilliga orter
längre än författningen derom medgifver, men der fråga icke uppstår om
besutenhet eller lösen af sådan utklufven hemmansdel, hvarå åbo ej är besuten,
der saknar författningen sin tillämpning.
Af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äro under de sista fem åren
förordnanden utfärdade för landtmätare till 541 laga skiften samt 178 andra
förrättningar.
Krono-hemmånen i Länet utgöra endast 3 mantal, och äro derförutan
åtta militiee-boslällen, bestående af tillsammans 11 mantal till Slats-verket
indragne; men för öfrigt finnas icke i provinsen några hemman, lägenheter
eller verk tillhörige kronan, läroverk eiler fromma stiftelser.
Statsbidrag. Af dessa synes den personliga skyddsafgiflen, ehuru den
drabbar alla lika utan afseende på förmögenhets-förhållanden, vara den minst
besvärande, icke blott derföre att denna afgift numera är till beloppet nedsatt,
utan ock emedan man anser den oundvikelig för att äga anspråk på
medborgliga rättigheter. Den högst betydliga skilnad, som här i Länet företer
-
25
reter sig, i ägorymd och godhet emellan hemman af samma natur och mantal
medför att de onera, hvilka utgå efter hemmantal, kunna vara lindriga
för en, då de äro mycket tryckande forén annan jordägare. Denna ojemnhet
i skattebördornas fördelning torde dock vara svår om icke omöjlig alt
rätta, då skattebeloppen ingått i beräkning vid köp och öfverlåtelser af jordegendom,
eller i allmänhet vid bestämmande af hemmanens värden. Såsom
betungande anses skyldigheten för ägarne af de hemman, hvaraf räntan och
kronobonden blifvit tjenstemän på lön och vissa stiftelser anslagen, att längre
väg forsla afrads- och tionde-spannmålen eller emot gångbara pris lösa
densamma, enär dessa pris vanligen äro högre än de i markegångstaxa!» utsatte.
För jordbruket är dessutom skjutsningsskyldigheten tvifvelsutan på
åtskilliga orter menlig, men i synnerhet hinderligt finnes detta onus vara
för den binäring allmogen har i körslor eller forslande för bergverken.
Under sednare åren, då jernhandteringen med ringa om någon behållning
bedrilVits, har klagan varit förspord öfver brukens höga beskattning; ty den
grund, som bevillnings-förordningeu stadgar för brukens värdering i detta
afseende, och hvarvid ett hammarskalts jernpris måst tjena till rättelse som
vida öfverstiqit det gångbara jernpriset, har icke medgifvit nedsättning af
brukens värden i lika mån, som verkliga inkomsten af dessa verk minskats.
Krono-ulskvl derna hafva under de 3:ne första åren af sista qvinqvennium
ojemnt influtit och betydliga belopp deraf vid hvarje uppbördsårs slut
varit utestående, sannolikt en verkan af 1836 och 1837 årens svaga skördar;
men de senare åren eller 1841 och 1842 hafva dessa utskylder lättare
ingått och restanlierne blifvit mycket mindre.
Politie. Öfver ordningens vidmakthållande vaka de embets- oeh tjenstemän,
som sådant, enligt lag, författningar och instruktioner tillkomma;
och i åtskillige socknar äro ordningsmän vid sockenstämmor valda samt af
Eders Majrts Befallningshafvande förordnade, med uppdrag att vid auktioner
och allmänna samqväm afstyra oordningar och hos vederbörande kronobetjent
anmäla förbrytelser som tima.
De brottslingar som i häkte inmanas förvaras uti Länshäktet här i
Cai Istad, och utlöras derifrån till tingsställena hvarje gång som de lill rall
A
-
£L
26
saltning skola vid domstolarne inställas. I anseende till nämnde häktes tränga,
osäkra och osunda beskaffenhet har Eders Kongl. Maj:t i Nåder behagat
förordna örn nytt Länshäktes uppförande härstädes hvarmed början förlidet
år skett.
Under det sista qvinqvennium hafva inom detta Län nio dels fasta
dels ambulatoriska skolor på landsbygden tillkommit, eller en i hvardera af
följande socknar, nemligen: Wäse socken der numera 2:ne ambulatoriska
skolor finnas, Weiinskogs, Töksrnarks, Gräsmarks, Fogelviks, Gåsborns, Sunne,
Kihls och ÖslerwaIskogs socknar. Uti sex af dessa skolor är vexelundervisningen
införd och äro 2:ne af dem, den i Gräsmarks socken och den i Kihls
socken i Kihls härad grundade på donationer. Socknarnes vidd och gårdarnes
spridda lägen förorsaka alt allmogen hälst begagnar ambulatoriska
skolor för sina barns undervisning. Antalet af barn som vid förlidet års
slut begagnade de tillkomne nya skolorne var minst i Wäse sockens skola
och utgjorde 16, samt störst i Kihls sockens skola och utgjorde der 259.
Till undanrödjande af alla hinder för begagnandet af den vexelundervisningsskola,
som Uddeholms bruks-bolag redan för längre lid sedan i Gustaf
Adolfs socken inrättat för bolagets arbetares barn, är den välgörande
anstalt af bolaget trälfad, att barnen under vistandet i skolan erhålla jemte
undervisning, kläder, föda och husrum.
En bergselementar-skola, stiftad af Bergmästaren i orten med anslag af
Bruks-societeten, har, under stiftarens förestånderskap, varit öppen alla de
ifrågavarande åren och begagnad af 53 elever, deraf 2:ne från Ryssland, 2:ne
från Finnland och en från Norrige. Undervisning har varit lemnad i bergsvetenskapen
och dess förberedande studier, i linear-ritning och i skogshushållning.
Då ganska många af denna skolas elever redan användas med
fördel i näringarne, synes undervisningen ändamålsenlig.
Af hemälde Bergmästare är äfven för flere år sedan inrättad en så kallad
grufvedrängs-skola, i hvilken han sjelf bestridt lärare-befattningen och
der undervisning blifvit meddelad uti grunddragen af geometri, arithmetik
och grufvebrytningskonst. De elever som derifrån utgått, äro nu till största
delen anställde såsom uppsyningsman eller så kallade skjutare, och hvarvid
de fleste ådagalagt insigt i yrket och duglighet, samt alla ett hedrande
uppförande.
27
Hälsovården uti Länet, så vidt dermed afses omsorgen att bola och
hämma srnittosamma sjukdomar, beslrides af 2:ne ordinarie Provincial-läkare,
hvilka äro stationerade den ena i Carlstad och den andra i Philipstad samt
af 2:ne extra Provincial-läkare, som hafva sina stationer den ena i Arvika
köping och den andra i Fryksdahls härad. Dessutom är anställd inom Näs
härad en läkare som häradsboerne, enligt sins emellan uppgjord öfverenskommelse
aflöna, och Uddeholms bruks-bolag har för sina verk antagit bruksläkare.
Inom Länet finnas 2:ne lazaretts- och kurhus-inrättningar, med särskildte
läkare, nemligen i Carlstad och Philipstad, och utgöres distriktet för
den senare inrättningen, eller den i Philipstad, endast af Fernebo och Nyeds
härader, men för den förre eller den i Carlstad af hela öfriga Länet.
Sedan de äldre byggnader, som för lazarettet och kurhuset i Carlstad varit
begagnade, befunnits i flere afseenden otjenliga och för trånga, har enligt
Länets till detta kurhus-distrikt hörande innevånares beslut, en ny lazarettsoch
kurhus-byggnad på annan passande plats blifvit uppförd och de sjuka
deri förlidet år inrymde. Kostnaden för denna nya byggnad med inköpet
af tomten dertill utgör 48,305 R:dr 3 sk. 6 r:st. Banko. Under 1842 hafva
blifvit vårdade på Carlstads kurhus 270, på Carlstads lazarett 110 samt
på Philipstads kurhus och lazarett 70 patienter.
Examinerade barnmorskor funnos år 1842 inom 18 församlingar oell vaccinatörer
inom alla församlingarne i Länet.
Fattigförsörjningen är så vida ändamålsenligt ordnad i församlingarne,
att orkeslösa personer och värnlösa barn erhålla ett nödtorftigt uppehälle
och tillbörlig vård; men då lättja och lättsinnighet ej sällan förorsaka fattigdom,
der arbetsförmåga finnes, har genom fattigvården tiggeriet icke kunnat
alldeles förekommas. Medgifvas bör dock att fattigförsörjningen i några
af Länets norra församlingar icke varit i anseende till socknemännens
allmänna medellöshet, så verksam sorn behofvet mången gång fordrat, eller
kunnat regleras lika som annorstädes inom provinsen.
Från ålder äro gästgifveriet’ vid allmänna vägarne inrättade och såmedelst
för resandes fortkomst på vanligt sätt sörjdt.
Till rofdjurs utödande hafva skallgångar årligen ägt rum under ledning
af Länets nitiske Öfver-Jägmästare, och merendels med god framgång, men
28
jagttyg finnas icke i Länet, och jå få ställen äro varg- och räfgropar anlagde.
Såsom allmänna stiftelser böra i underdånighet anföras:
Wermlands Provincialsbank, som inrättades 1833, och för hvilken
Eders Kongl. Maj:t under den 17 Oktober 1840 i nåder täckts bevilja förnyad
oktroy från den 11 Januari 1843 till den 1 Juli 1847. Denna bank
äger sin hufvud rörelse och centralstyrelse i Carlstad med afdelningar i Christinehamn,
Philipstad samt Wenersborg och har med en noggran och omsorgsfull
förvaltning, under de ifrågavarande fem åren, motsvarat sitt ändamål,
att vara en nyttig kredilanslallt för provinsens näringsidkare.
Länets Kongl. Hushållnings-Sälbkap, som i många år vaiit verksamt för
landthushåll ningens förkofran.
En enke- och pupill-kassa för Wermlands bruks-beljening, hvilken kassa
förvaltas enligt ett af Eders Kongl. Majit derföre i Nåder faststäldt reglemente.
Kassans fond ut gör 11,781 R:dr 32 sk. 5 r:st. Banko, och utgå
årligen från inrättningen tili ett belopp af cirka 650 R:dr Banko under det
fonden oafbrutet stiger.
Inom Länet har varit bildadt ett brandstods-bolag till försäkring af lösegendom
å landet, men hvilket bolag under år 1842 blifvit upplöst; hvaremot
Länets innevånare samma år vid sammanträde genom deputerade inför
Eders Maj:ls Befallningshafvande öfverenskomma om att ingå ett allmänt
brandstods-bolag för försäkring både af hus och lösegendom å landet;
och är delta bolag sedermera ordnadt och för närvarande i full verksamhet.
Städer.
Carlstad. Enligt mantals-längderne utgjorde år 1842 folkmängden i
denna stad 3,009 personer. Sedan den förra underdåniga berättelsen algafs,
hafva hvarken i handel eller handtverkerier inom staden några betydligare
förändringar till förkofran eller aftagande inträffat. Väl hafva under de sista
åren flere fallissementer ägt rum bland de handlande; men till största
delen voro de hvilka råkat på obestånd nybörjare, so n med obetydliga kapitaler
idkat deras rörelse, hvilken de dessutom grundat pä vidsträckta ulborgningar
till mindre vederhäftige bland allmoge och tjenstefolk. Desse
gäldenärörs ofta inträffade oförmåga att vid förfallotiderna inbetala deras
skulder, har försatt de mindre bemedlade borgenärerna i förlägenhet vid de
dem åliggande liqvider, och ej mindre härigenom än i följd af de med utborgningarne
förenade förluster hafva konkurser inträffat. Till delta på handeln
menligt inverkande utborgnings-system, hvilket i Länets alla städer ägt
rum, har ock kommit att allt för många egnat sig åt handelsyrket, och således
dels minskat för hvarandra vinsten deraf, dels för anskaffandet af kunder
nödgats gifva den vådliga utsträckning åt handeln på kredit, som ofvan
blifvit förmäld. Onekligt är ock alt den bruksägarne förunnade rättigheten
alt försälja sill och salt, men sorn sannolikt ofta utvidgas till hvarjehanda
andra varuartiklar, minskar i betydlig mån afsättningen för städerues handlande.
Af den stapelstadsrätt som år 1840 blifvit staden i nåder förunnad,
bafva härvarande handlande sig ännu icke begagnat; måhända torde sådant
dock inträffa sedan ombyggnaden af Trollhätte slussverk blifvit fulländad.
Sjöfarten har varit idkad med 16 fartyg om 390* lästers drägtighet
och dervid hafva 44 personer vari t sysselsatta. Förtjensteu deraf kan beräknas
till 2,000 R:dr årligen. Sjöfarten bedrifves nästan uteslutande på
Götheborg, dit ortens hufvud produkter, jern och träd varor fraktas, för att
derifrån utskeppas. I och för spannemålshandeln befraktas äfven, under sådana
år då skörden inom Länet slagit mindre väl ut, fartyg från Westergöthland
och Östergöthland.
Stadens jordbruk bedrifves för produktion icke blott af säd, utan ock
hufvudsakligen af foderväxter. Odling af salu-växter såsom tobak och
hampa tillåter hvarken klimatet eller den i allmänhet mindre bördiga jordmånen.
Inom staden finnes en klädesfabrik samt tvenne tobaks- och snusfabriker;
vid den förra hafva varit sysselsatta årligen tolf fullvuxna personer
och fyra barn, samt vid de båda sednare 18 fullvuxna personer och 13 barn.
Carlstads sparbank har under sin 2l-åriga tillvaro vunnit ett ständigt
tilltagande förtroende. År 1842 utgjorde insällnings-fonden 233,123 R:dr
30
i
42 sk. och hjelpfonden 12,532 R:dr 42 sk. 4 r:st. Till dess välgörande
verkan inom orten torde bäst deraf kunna slutas, att den vid sistnämde års
utgång ägde 1,312 delägare af allmoge, tjenstefolk och handtverks-kiassen.
Utom Stiftets i staden befintliga båda läroverk, Gymnasium och Trivial-skola,
finnes en vexel-uudervisnings-skola, der under sistlidet år 100
gossar och 132 flickor njutit fri undervisning i christendom, räkning och
skrifning. Nämnde år har jemväl blifvit härstädes inrättad en skola för
flickors undervisning i åtskilliga handaslöjder. Båda dessa sist omförmälte
skol-inrättningar äro inrymda i en ny och rymlig byggnad, som blifvit å
stadens bekostnad uppförd.
Fattigvården hyser 26 fattige och bräcklige personer, och försörjer dem
jemte 74 värnlösa barn, desse sistnämde på så sätt, att de äro inackorderade
hos fosterföräldrar på landet, hvarjemte särskilte understöd från fattig—
vårds-inrättningen tilldelas sådane behöfvande, som sjelfve kunna i någon
mån bidraga till sin försörjning.
Christinehamn hade sistlidet år en folkmängd af 1,678 personer. Dess
förnämsta näringsfång äro, i likhet med Carlstad, handel, handtverkerier
och sjöfart på Wenern. Ett vigtigt bidrag för stadens bestånd och förkofran
är den i medlet och slutet af Mars infallande Faslings-marknad, då af
ålder priserna på ortens produkter af spannemål, jerneffekter och träd varor
Blifvit bestämde. Denna marknad, som lemnar staden en högst väsendtlig
inkomst af hushyror och stunds-afgifter, oberäknadt fördelen af den större
penniuge-cirkulation, sorn då äger rum, har de sednare åren varit mindre
än förr besökt af aflägset boende personer, livilket torde kunna tillskrifvås
sednare tiders mindre lyckliga konjunktur för jernhandteringen.
Handeln bedrifves förnämligast med tackjern, till ett belopp af omkring
30,000 Skä, från Carlskoga och Fernebo Bergslager äfvensom till någon
del från Nerikes hyttor, samt med spannemål från Östergöthland, Westergöthland
och Nerike. Tackjernet afsättes till Bruken i vestra delen af Länet
och Dahlsland, samt spannemålen till Bergslagerne och Dalarne, hvars allmoge
särdeles de sednare åren uppköpt betydliga partier säd. Det stång- och manufaktur-jern,
till omkring 41,000 Skepp., som årligen från stadens våg och
den derunder lydande Hults lastageplats utskeppas till Götheborg, går i handeln
direkte emellan sistnämde sLads handlande och bruksägaren. Handeln
med kram och speceri-varor har betydligt aftagit, hvartill skälen dels äro
desamma, som rörande Carlstad blifvit anförda, dels att en vid Carlskoga
kyrka 3 mil från Christinehamn i de sednare åren privilegierad handelsrörelse
nästan borttagit stadens förut så betydliga handel med Carlskoga
bergslag.
Sjöfarten, som är lönande genom befraktningen af de till staden ankommande
stång- och tackjerns-effekter, bedrifves för närvarande med 17 fartyg,
af omkring 9,200 skepp, drägtighet.
Den till staden hörande jord, som ulgör, utom skog och betesmark,
642 tunnland, af särdeles bördig beskaffenhet, lemnar en betydlig afkastning
i spannemål och foderväxter.
För allmänna undervisningen finnes en skola, indelad i 2:ne klasser,
med hvar sin lärare, af hvilka den ene allönas af allmänna medel, och den
andre på stadens bekostnad. Dessutom äger staden den så kallade Nilssonska
folkskolan, der efter Lancasterska methoden omkring 100 barn erhålla
undervisning. Medlen härtill utgå af framlidne Vågmästaren Nilssons donations-fond,
rörande hvilken Eders Kongl. Majit genom Nådigt bref den 11
September 1838 förordnat, att fondens tillgångar af ursprungligt kapital,
inköpte fastigheter eller sedermera gjorde besparingar skulle användas under
tio år, räknadt från den 1 November berörde år, till de ändamål och i
de proportioner, som kommitterade den 2 Mars 1833 föreslagit, samt stadens
borgerskap och tomtägare den 26 Maj 1834 inför Magistraten godkänt.
Den till förvaltning af nämnde fond tillsatte Direktion har af tillgängliga
medel årligen an vändt 600 R:dr till utackorderande af fattiga barn, 100
R:dr till en arbets-inrättning, lika summa till anslag för fattige sjuke samt
400 R:dr, allt Banko, till lön åt läraren vid folkskolan, jemte anslag för
ved, böcker och materialier m. m. till samma skolas behof. Uti donationsfondens
hus är rum afsatt der slädens fattige sjuke intagas och kostnadsfritt
åtnjuta läkarevård, skötsel och medikamenter. För fattiga qvinnor är ständigt
tillfälle att af Direktionen erhålla arbetsförtjenst genom spånad, väfning
m. m.
Af stadens innevånare erläggas till fattigförsörjningen årligen 1,000 R:dr
Banko; de hehöfvande bekomma qvartaliter kontant hvad till deras underhåll
är anslaget. Ålderstigne och arbetslöse fattige inlagas på ett staden
tillhörigt fattighus.
32
Philipstad, hade sistlidne år 1,109 innevånare. Handeln drifves der
förnämligast med tackjern samt för öfrigt med spannemål och andra sådana
köpmanna-varor, hvaraf bergslagen har behof; och handtverkerierna förse
äfven landsbygden eller bergslagen med arbeten. Ehuru de äldre föreskrifter
som för Phiiipstads fundation varit gifne, och hvilka afsett att hindia
stadens tillväxt på bergslagens bekostnad, blifvit genom Eders Kongl. Maj:ts
Nådiga förordnande den 13 Augusti 1835 upphäfde, och de rörande bosättningar
och burskaps vinnande i Rikets städer allmänneligen gällande stadgar
äfven för Philipstad till efterrättelse fastställde, har dock sedan dess
någon förändring i näringarncs tillstånd icke visat sig. Det enda som kan
anmärkas är, att stadens befolkning ökat sig under det sista qvinqvennium
nied 80 till 90 personer, hvilket, med bibehållande af de äldre föreskrifterna
angående bosättningar derstädes måhända icke kunnat äga rum.
I Philipstad inrättades 1836 en högre apologistskola med en lärare,
meu hvilken skola sedermera småningom blifvit utvidgad, så att den nu
bär trenne lärare och besökes årligen af omkring fyratio ynglingar. Dessutom
finnes i staden en folkskola, som begagnades 1842 af 78 barn och i
hvilken vexelundervisnings-methoden är införd. Denna sistnämnda skola äger
en betydlig fond, tillkommen genom enskilde välgörares donationer.
Med Arvika köpingj hvars folkmängd 1842 utgjorde 546 personer, har
under de ifrågavarande fem åren icke någon anmärkningsvärd förändring
inträffat.
De tvänne tabeller, som tillhöra denna berättelse, bifogas underdånigst.
Carlstad å Lands-Kansliet den 28 December 1843.
H. F. OLDEVIG.
C. O. de Freese.
F. Wångenberg.
BEFALLNINGSHAFVANDES
UTI
Westmanlands Län
TILL
EOMGL MAJIT
i underdånighet af gifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Aren 1839, 1840, 1841, 1842 och 1843.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
1
Stormagtigstc, Allernådlgste Konung!
Oå uLi min sist afgifna underdåniga Femårs-Berättelse förhållandet för
år 1838 äfven blef inlaget, börjar det qvinqvennium, för hvilket jag nu
går att i underdånighet afgifva Berättelse, med året 1839, och omfattar
således åren 1839 lill och med 1843. Jag har trott Berättelsen medföra
mera nylla och intresse, ju mera den närmar sig till närvarande epok.
§. 1. Länets allmänna beskaffenhet.
Westmanlands eller Westerås Län, af hvilka båda i språkbruket antagna
benämningar den första i officiella handlingar mest brukas, är beläget
i tnedlersla delen af Riket, emellan 59° 17' och 60° 18' nordlig polhöjd
samt emellan 0° 41' och 2° 38' longitud, i Vester från Stockholm.
Dess vidd är beräknad till 57,78 qvadratmil, hvaraf insjöar och vattendrag
upplaga 2,84 qvadratmil, så att sjelfva landets vidd utgör 54,94 qvadratmil.
Beskrifningar om detta Läns allmänna beskaffenhet äro att hemta
så väl uti 1828 års förbättrade upplaga af Tunelds Geografi, som i
synnerhet af den under titel ”Topografiska och Statistiska uppgifter om
Westerås Län” år 1842 af trycket utkomna bok, börande tili den af
Kongl. Topografiska Corpsen samma år utgifna nyaste karta öfver Länet,
hvilken ger en åskådlig öfversigt af denna del af Riket, utom den speciellare
och noggrannare, som är att inhemta af nämnde Corps’ större Karta,
hvaraf den från trycket utgifna är ett sammandrag. Då mina förra
Femårs-Berältelser för öfrigt innehålla de underrättelser i detta afseende,
som ännu oförändradt gälla, torde det tillåtas mig att dem här åberopa.
Klimatet kan väl icke egentligen påstås hafva undergått några märkbara
forändringar, dock synas vintrarne blifva på det hela allt mindre
slabla och äfven de öfriga årstiderna synas hafva blifvit mera skiftande i
temperatur och väderlek. Man har flera år haft vinterväderlek långt in
på våien och sommarväderlek ett godt stycke på hösten. Sommarvärmen
har återigen, vissa år, en och annan dag låtit känna sig på tidigaste våren
och vinterkölden, ehuru på kort tid, inbrutit ej långt efter sommarens
slut. Orsakerna härtill lära dock icke kunna sökas uti något särskildt
Femars-B erätt else för ff~estmanlands Län. *
2
förhållande inora delta Län, utan torde stå i sammanhang med klimaternas
allmänna rörlighet, ehuru visserligen skogarnas minskning samt kärrs
och mossars aftappning äfven under ifrågavarande qvinqvennium fortgått
och torde haft något inflytande på det klimatiska förhållandet. Emot den
fördelaktiga inverkan på klimatet, som sänkning af insjöar och uttappning
af mossar och kärr olvifveiaktigt medföra, torde å andra sidan böra komma
i betraktande, att sjöarnas minskning och mossarnas uttappning kunna
möjligen vara orsaken till uteblifvande af de lokalregn, vid hvilka Wesimanlandsjorden
varit van och hvilkas uteblifvande torde hända vållat de
missväxter, sorn man fått vidkännas.
Den i sista Femårs-Berättelsen omförmälde aftappning af Ångsjön är
numera fullbordad och har medfört förmånliga resultater, dels genom den
mark, sora derigenom blifvit odlingsbar, och dels genom den dyjord, sora
vid gräfningarna erhållits och med fördel blifvit begagnad såsom gödningsämne
på åker, enligt hvad jag vid artikeln om landtbruket får tillfälle
att vidare omförmäla.
i
Odlingen på Hägervalls mosse i Skultuna Socken, har under della
qvinqvennium fortgått; men det egentliga mossfältet, ehuru mer än 20,000
Hulr Banko derå blifvit offrade, visar sig ännu ganska otacksamt i afseende
på afkastning. Markens syra är härtill orsaken. En fullständigare aftappning
erfordras derföre och plan dertill är äfven uppgjord, i sammanhang
med förslag till sänkning af den närbelägna Mosjön och utdikning af
Skarfsta mosse och sanka ängar jemte sidländta trakter vid Bovalln. Verkställigheten
af denna fullständigare, af sakkunnige män upprättade, odlingsplan
beror dock på, huruvida Ryltmästaren C. W. Hammarsköld,
sora företagit detta odlingsarbete, kan erhålla del lån af allmänna medel,
lian dertill hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet sökt.
På de sednare åren hafva odlingsföretagen å Hägervallsmossen måst
inskränkas till förbättring af den mindre vattensjuka marken i kanterna af
mossfältet, dervid den erfarenhet vunnits, att den del, som blifvit gödslad
med vanlig spillning och jordblandningar, gil vi t tern ligen god äring.
Vid Berga gård i Skultuna Socken har bemälde Ryttmästare, genom
sänkning af den närbelägna Frövi-sjön, lillvägabragl betydliga ängsodlingar,
som lenmat förmånliga resullaler.
En ganska betydlig fråga, nemligen sjön Tamnarens sänkning, har
under sistlidna år blifvit förberedd och en Komité af jordegare har för
3
ändamålet varit i verksamhet samt, genom ett af Länets Hushållningssällskap
till kostnadernas bestridande meddeladt förskott af 550 R:dr Banko,
låtit anställa nivellering af vattenhöjden samt uppmätning af den mark
inom detta Län, som förmodades blifva odlingsbar eller genom vattensänkningen
till odling mera tjenlig, derviddenna mark af förrättningsmannen
blifvit bestämd att utgöra inom della Län 4,521 Tunnland 16 Kappland,
uppskattade och reducerade till 2,777 Tunnland och nära 23 Kappland;
men vid derefter hållna sammankomster hafva intressenterne så väl
inora detta, sorn angränsande Upsala Län, inom hvars gräns sjön jemväl
sig sträcker och der den har sitt utlopp i Tierpsån, låtit förslaget förfalla,
i anseende till de uppdagade svårigheterna och hindren, som icke utan
allt för stora kostnader kunnat uudanrödjas, oaktadt påräknadt betydligt
bidrag af allmänna medel.
§.2. In v unar e.
Folkmängden i detta Län utgjorde, efter sista Femårs-Berättelsen,
90,828 personer, men enligt 1843 års Mantalsskrifningar 92,813 personer,
på sätt följande Tabeller utvisa:
Antalet
Närvarande
Förökning
efter sista
eller
Berättelsen.
antal.
förminskning.
3,438
3,428
— 10
Sala Dito
2,963
3,060
4- 97
Arboga Dito
1,900
2,003
4- 103
Köpings Dito
1,420
1,481
+ 61
Westerås Fögderi .......
13,624
14,295
+ 671
Strömsholms Dito
10,754
10,899
4- 145
14,312
14,416
+ 104
Bergslags Dito
15,455
15 949
4- 494
17.272
17,335
4- 63
Wäsby Dito
9690
9 947
4- 257
Summa
| 90,828
| 92,813
4- 1,985
Af den här uppgifna folknummern, 92,813 personer, äro:
Westerås Stad
Sala Dito
Arboga Dito
Köpings Dito
Westerås Fögderi
Strömsholms Dito
Kungsöhrs Dito
Bergslags Dito
Sa hl bergs Dito
Wäsby Dito
Sun
ma
Mantalspengar
betalande.
Befriade.
Summa.
Mankön,
Qvinkön.
Mankön.
(Qvinkön.
Mankön.
| Qvinkön
925
1,351
532
620
1,457
1.971
803
1,073
545
639
1,348
1 712
513
717
362
411
875
1,128
381
526
269
305
650
831
3,474
4,184
3,145
3,492
6,619
7,676
2,635
3,029
2,443
2,792
5,078
5 821
3,440
4,288
3,297
3,391
6,737
7,679
4,261
4,245
3,465
3,978
7,726
8 223
4,380
5,171
3,744
4,040
8,124
9 211
2,322
2,761
2,377
2,487
4,699
5248
23,134j27,345
20,179 22,155
43,313
49,500
50,479
42,334
92,813
Af den sålunda under detta qvinqvennium tillkomna totala folkökningen,
utgörande 1,985 personer, belöper
a) på städerna  251.
Pä landet 1,734. < nQ,
— 1,905 personer.
b) på mankönet
1,100.
på qvinkönet  885
1 — -—_1,985 Dito.
De ifrån Mantalspenningar befriades antal är
ökad t med
4,110 Dito.
hvaremot de betalandes antal är minskadt med 2,125 Dito.
Den totala folkökningen utgör differensen . . 1,985 Di Lo.
Härvid är att maika:
.. ,p V.°" .. Att gemenskaPen af Armeen, ehuru en arbetsför, nyttig och sig
sjelf försörjande folkklass, är inbegripen i de befriades antal.
2:o. Att, genom ändring af Bevillningsstadgan, alla personer emellan
15 och 17 år, hvilka förut betalt Mantalspenningar, numera äro bland de
befriade, hvilket hufvudsakligen bidragit till den stora förökningen af de
befriades och minskningen af de betalandes antal.
Fördelad på de fem ifrågavarande åren stiger den här ofvan anmärkta
folkökningen lill 397 personer per år, eller 4 personer mindre, än under
förra qvinqvenniet, då tillväxten utgjorde 401 personer oin året. Beräknad
åter på hela summan af folkmängden efter förra Femårsberättelsen,
svarar den nu tillkomna folkökningen närmast emot 2j procent, i stället
för all folkökningen vid sista Berättelsens afgifvande steg till 2? procent af
1832 års folknummer. Folket har således under detta qvinqvennium förökat
sig nära nog, men icke fullt i samma proportion, som under det
föregående.
Folkökningens orsaker äro att söka i samma omständigheter, som den
sista Femårsberättelse!! upptager.
Folkets upplysning och sedlighet hafva, åtminstone i flere delar af Länet,
gjort synbara framsteg och fyllerilasten har betydligen aftagit. Några
inrättade nykterhets-föreningar hafva väl härtill bidragit, äfvensom brännvinsbränningens
inskränkning, genom de å denna näringsgren lagda högre
afgifler; men hufvudsakligen beror sedlighetens tillväxt på religionsundervisningen
och den allt mer och mer stadgade fria öfvertygelsen om fylleriets
förderflighet och måttlighetens stora inflytande på allas välfärd. En
annan orsak ligger uti de missgynnande årsväxterne, samt de derigenom
förminskade tillgångarne till öfverflöd. — Sjelfva nöden är en väckelse till
omtanka och besinning.
Brottmåls-statistiken är, efter min tanka, icke någon säker norm för
bedömandet af folkets sedlighet. I sjelfva begreppet af missgerning ligger,
att den är ett undantag, ett affall från seden; men dessa undantag komma
icke i beräkning uti brottmåls-statistiken, ulan så vidt de blifva föremål
för allmän åklagan och Domstols behandling.
Hvad nu de grofsta brotten beträffar, hvilka icke gerna kunna cacheras
eller undgå tilltal, måste väl medgifvas, att antalet af brotten och brottmålen
nära nog öfverensslämmer, men så väl i afseende på mindre brott,
som en del af de gröfre, till exempel tjufnader, utgör brottmålens tillväxt
icke något osvikligt bevis, att brotten äfven tilltagit, utan antyder merendels
endast en skärpt kontroll öfver brotten, förökad vaksamhet bos åklagare-makten,
eller stegrad afsky hos enskilde för missgerningar och deraf
följande större lätthet för allmänna åklagare, att komma de brottslige
på spåren.
En kommun, til! exempel en Socken, inom hvilken under ett qvinqvennium
ett dubbelt anlal af sockenbor blifvit tilltaladt för brott och
förseelser emot ett föregående qvinqvennium, kan derföre icke ovilkorligen
anses hafva i någon deremot svarande proportion Lillbakaskridit i sedlighet;
ty ofta härrör en sådan tillväxt af brottmål icke ifrån en tillväxt
af sjelfva brolten, ulan merendels derifrån, att t. ex. Pastor eller Länsmannen
i orten antingen med större ifver vakat öfver sedligheten, eller
varit i bättre tillfälle att upptäcka och få bevis om dea brottslige.
Men utom det, att antalet af brott och förseelser icke är detsamma,
sorn antalet af brottmål, synes, i fråga om bedömmandet af en kommuns
eller sockens större eller mindre sedlighet, äfven den allmänna regeln, att
ett samhälle icke bör lida för de enskilde, böra tillämpas i så måtto, att
det allmänna omdömet om kommunens sedlighet icke ovilkorligen bestämmes
af brottmålens anlal. Broltmåls-statistiken har det gemensamt med
all annan statistik, att dess ziffror lätteligen kunna vilseföra, om man endast
på dem vili grunda ett omdöme, i frågan om grunder och orsaker,
eller i sådana frågor, som hafva afseende på qvalitels- och moraliska förhållanden.
Moralitet är i allmänhet icke underkastad någon zifferberäkning.
Med dessa reflexioner, föranledda af hvad i ämnet förekommer uti ofvan
åberopade aibete, ”Topografiska och Statistiska uppgifter” om Länet,
åsyftas dock icke, att förringa viglen och värdet af Biotlmäls-stalistikens
beräkningar, hvilka äro af så mycken nytta, i frågan om åtgärder vid den
kriminella lagstiftningen och i polisväg. Skuggdrag på taflan öfver folkets
sedlighet äro; den förökade lättfärdigheten, som har till följd ett Ökadt
antal al oäkta barn, hvilkas uppfostran vårdas mindre, och ilen böjelse för
lyx, som hos de mindre bemedlade klasserne icke kunnat dämpas af de
missgynnande års växter ne.
I båda dessa afseenden synas mig lagstiftande maktens omtanka och
sorgfällighet vara påkallade af omständigheter, som äro gemensamma för
flera än detta Län.
Om Näringsfliten åberopas b vad min sista Femårsberättelse innehåller.
Välmågan så väl på landet, som i städerne, har mer och mindre lidit
afbräck af de sednare årens missgynnande konjunkturer, så väl för
jordbruket, som bergs- och brukshandteringen samt handeln. Fallissementer
och fastighetsutmälningar hafva tilltagit, äfvensom utmätningar i gemen,
särdeles under den medlersla perioden af ifrågavarande qvinqvennium. Det
7
alltför långt sträckta utborgningssyslemel bar blifvit rubbadL och inskränkt
af de sednare författningarne om lösöreköp och bysätlning, i hvilket afseende
dessa författningar medfört en god verkan. Denna är dock mera negatif
och bor betraktas i sammanhang med det afbräck, som allmänna
förtroendet lidit genom de af dessa författningar för mindre redliga gäldenärer
lättade utvägar, att undandraga borgenärerne sina tillgångar.
En positif förmån ha dock de missgynnande årsväxterna medfört,
nemligen att allmogen och mindre bemedlade lärt sig, a IL till brödbakning
äfven begagna vårsäd och potates, i stället för att härtill förut nästan uteslutande
användes rågmjöl och af de mera förmögne hvetemjöl. Emellertid
synes mig förhållandet med allmänna välmågan äfven påkalla lagstiftarens
allvarsamma omtanka.
Om tillgången pä arbetare och dess beroende af årsväxlerne gäller ännu
hvad min sista Femårsberättelse innehåller, med tillägg att arbetssökandes
antal förökat sig i större proportion än utvägarne lill arbetsförtjenst,
oaktadt arbetet vid Strömsholms Kanal, hvarest i proportion ett ringa antal
Weslmanlänningar varit begagnadl. De årliga markegångsprisen på ett
drängedagsverke hafva varierat emellan 21 sk. 4 rist. och 22 sk. 8 rist.
§. 3. Näringar.
Jordbruket är hufvudnäringen i största delen af Länet. Numera kan
man här urskilja tre särskilda åkerbruksmethoder, nemligen:
l:o. Den på slättbygden och i den egentligen sädesproducerande delen
af Länet af ålder antagna praxis, att låta åkerjorden hvartannat år ligga i
träde och hvartannat år besäda den, hufvudsakligast med råg och till mindre
del med hvete, korn, blandsäd och bafra. Detta brukningssätt följes
ännu i allmänhet af allmogen och af de flesta jordbrukande ståndspersoner
på landet; dock att klöfveröd lin g, ehuru i mindre skala, börjat göra någon
förändring härutinnan; äfvensom hveteodlingen under sednare åren tilltagit.
2:o. Ett i Bergslagen redan af ålder vedertaget brukningssätt, bestående
d e i ii t i att, sedan gödslad trädesjord blifvit besådd med råg, uti densamma
utsås lin othej- och andra gräsfrön, hvarmed jorden igenlägges till vall
och derefter användes lill ledel produktion så många år å rad, som gräsväxten
är lönande, hvarefter jorden åter upplöjes, besås med bafra i ett
eller två år och sedermera åter lägges i träde och gödslas, lör att återkomma
i samma omloppsbruk. Detta brukningssätt, liknande åkerbruket i Stora
Koppaibergs Län, synes säideles lämpligt för bei gslagsot ten, der aker
-
8
jordens areal är inskränkt och foderafkastningen af synnerlig vigt för behöflige
dragare till bergs- och bruks-näringen.
3:o. Ett mera ordentligt vexelbruk, deruti så väl klöfver som jordfrukter
ingå, iufördt af flere possessionater dels på slättbygden och dels
äfven i bruksdislriklan.
Härtill skulle man kunna lägga ett fjerde brukningssätt, hvilket dock
endast är antaget på stadsjord, nemligen att åkern första året besås med
höstsäd, andra året med vårsäd och tredje året ligger i träde och gödslas;
men detta så kallade tredingsbruk, såsom icke infördt på landet, förtjena!’
endast afseende i frågan om jordbruket i städerne, der en större gödseltillgång
gör detsamma möjligt.
Fördelarne af den tredje brukningsmethoden, elier ett ordentligt vexelbruk,
börja allt mer och mer göra sig gällande och hafva, genom skiljaktigheterne
i afkastning vid egendomar, skötta efter Irsta och 3:dje melhoderne,
blifvit under de sednare åren bestyrkte på ett sätt, som faller i ögat
äfven för den mindre uppmärksamme; men äfven den 2:dra methoden,
den man ehuru oegentligen benämnt koppelbruk , börjar att vinna förtroende,
såsom tjeidig på slättbygden.
De hinder, som, särdeles i en ort der den rådande jordmånen är styf
lera, (hvilket är fallet i en stor del af slättbygden), försvåra ett allmännare
antagande af vexelbruket, äro betydliga och icke lätt öfvervunna. Man
kan icke hoppas, att en bättre och fullt ändamålsenlig åkerbruksmethod
skall blifva på annat sätt, än småningom, vedertagen. Emellertid är redan
mycket vunnet derigenom, att en täflan emellan brukningssätlen åtminstone
är påbörjad och redan medfört det resultat, att i aila socknar
klöfverodling, ehuru i smått, dock af en och annan jordbrukare idkas med
framgång. Allmogens öfvertygelse mognar långsamt, men de icke obetydliga
qvantiteter af klöfver och timothej, som under flera svåra fodeiår blifvit
skördade, hafva på elt så verksamt sätt bidragit till mildrande af foderbristen
och till inkomst för jordbrukarne, att nian med skäl kan anse
ett stort steg redan vara Laget på vägen till ett förbättradt landtbruk.
Enligt de från Kronofugdarne i Länet till Konungens Befallningshafvande
inkornne rapporter, hafva de fern särskilda ifrågavarande arens skördar
gifvit de resultater, som bifogade, derpå grundade summariska tabeller
utvisa.
Finsk utsädesråg ifrån Wasa Län har, såsom vanligt, blifvit, äfven
under detta qvinqvennium, till betydliga qvantiteter begagnad, och direkta
in
-
9
införskrifningar deraf för reqvirenlers behof hafva af Länets Hushållningssällskap
blifvit ombesörjda; men, ehuru denna sädessort varit utmärkt god,
liar äfven densamma felslagit de 2:ne sisla åren, i anseende till den missgynnande
väderleken, hvilket förorsakat, alt den till utsäde för detta år
föga blifvit efterfrågad. År 1842 reqvirerades af Westmanlands jordbrukare
från Wasa Län 1,400 tunnor råg, 1843 300 tunnor, och år 1844
endast 4 tunnor.
Angående de i Länet brukliga sädesslagen, åberopas hvad min sista
Femårsberättelse innehåller, med tillägg att hveteodlingens förökning fortfar
och i betydlig mån stigit.
Odlingen af potates är äfven i tilltagande och fortfar att utgöra ett
ibland de hufvudsakligaste födoämnen.
Odlingen af lin, hampa och humla är i samma förhållande, som min
sista Femårsberättelse upptager.
Trädgårdsskötseln är nästan i samma skick, som förr. Den Svenska
Trädgårdsföreningen har dock äfven lill detta Län sträckt sin verksamhet,
och i någon mån upplifvat hågen för horlikulturen.
Nya, förbältrade åkerbruksredskap fortfara ali begagnas vid några herrgårdar.
Nya tröskverk äro under detta qvinqvennium anlagde så väl vid
herrgårdar, som bondgårdar.
Sedan elt af Hushållningssällskapets åtskillige ledamöter bestående bolag,
med en subskriberad fond af något öfver 20,000 R:dr Banko, sig bildat
för inrättandet af en lägre Landtbruksskola, bar denna skola blifvit
organiserad och öppnad vid Hägervallen i Skultuna Socken den 1 Maj 1843,
med elt af Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref den 17 Juli samma år, beviljadt
Stats-anslag af 1,000 R:dr Banko årligen till lärarens aflönande. Denna
skola har under år 1843 fortgått och förkofrat sig, under ledning af
den Direktion B »laget utvalt. Agronomen F. R. Möller är dervid anställd
såsom lärare. Vid årets slut var elevernes antal af ståndspersonsklassen
fyra, jemte fem rättarelärlingar. Af denna inrättning, der både theoretisk
och praktisk undervisning inhemlas efter förbältrade, nya methoder, hoppas
man med skäl en förmånlig inverkan på Länets jordbruk i allmänhet.
Boskapsskötseln har väl under ifrågavarande qvinqvennium vunnit någon
förkofran genom ett vidare utspridande af de förut införda ädlare boskapsracerne;
äfvensom jag under år 1843 införskrifvit tvenne kor ifrån
Holstein; men i denna del af landthushållningen tarfvar Länet ännu stora
förbättringar.
Feman-Berättelse för Westmanlands Län. 2
10
Gräsväxtodlingen samt de naturliga änganies och betesmarkernes ändamålsenligo
förbättring hafva på boskapsskötseln eLt hufvudsakligt inflytande,
och i den mån odlingen af klöfver och limothej under detta qvinqvennium
tilltagit, har sådant för boskapsskötseln varit förmånligt, hvaremot
den mindre förmånliga hö-afkastningen af de naturliga ängarne haft
ett menligt inflytande på hågen för boskapsskötseln. Om betes marke rne
gäller ännu hvad sista Femårs-Berättelsen upptager.
Till ängarnes kultiverande med foderväxter manas och tvingas jordbrukarne
genom gräsmaskarnes härjande å de naturliga ängarne, hvilken
olycka flere år inträffat. De artificiella ängarne hafva varit från denna
landsplåga fredade.
Vid Strömsholms Stuteri underhållas per medium 184 hästar, eller 9
utöfver den fastställda staten. Omkring 30 st. föl tillkomma der årligen.
Antalet af de hästar, som årligen afgå, dels genom försäljning och dels i
och för dem, som i anseende till ålder eller åkommor dödas eller störta,
svarar ungefärligen emot det antal föl, som för året (odes. Hästracernes
förädlande och förbättrande har vid Stuteriet fortgått enligt bestämda principer,
som medfört sådana lyckliga resuitater, att någon förändring derutinnan
för närvarande icke ansetts böra vidtagas. Vid Stuteriet finnas 3
liästracer, nemligen:
l:o. Fullblodsracen, härstammande från hingsten Master Frey och 5
st. fullblodsston, som år 1831 från England inköptes, efter hvilka nu finnas
13 fullblodshingstar och lika många fullblodsston, deribland 10 vid
den ålder, alt de begagnas såsom moderston. Dessutom har Stuteriet 68
halfblodshästar, på fäderne eller möderne härstammande från fullblodsracen.
2:o. Af den gamla Svenska Godsvensracen (ursprungligen Spanska så
kallade Jgentracen) bibehålies en ren stam, hvilken genom flerårig uppmärksam
parning är befriad från dess fordna fel och lyten: sluttande korss,
billarderande och korta rörelser, sloköron och råttsvans.
3:o. Odoardoracen, formerad under de sednare åren af hingsten Odoardo
ifrån Yvenach och Godsvensston. Af komlingai ne af denna race förete
ett mycket ädelt utseende, med raka korss och rörelser, och äga den stora
förtjensten, att föda sig väl på mindre foder.
Alla hästarne, som vid Stuteriet under sommarmånaderne stått på stall,
hafva blifvit ulfodrade med gräs och grön vicker från en i närheten belägen,
odlad betesmark, igenlagd med Alsike-väppling och timothej, undantagande
en fjerdedel, som årligen besås med vicker och bafra, och hvari
-
genom cirkulationen underhålles. Denna utfodring lemnar en god besparing
af så väl hö som bafra samt bibehåller hästarne friska och vid godt
hull. Vid gräsfodringens början, sorn sker med gräs, blandas dertill ^delar
hö, som småningom minskas, intill dess denna tillsats af hö efter 10
å 12 dagar upphör. Då utfodringen med vicker tager sin början, uppblandas
densamma med |:delar gräs, som minskas allt efter som grästillgången
blifver ringare; och fortfar denna tillblandning af gräs 3 å 4 veckor, för
att hästarne småningom må vänjas vid den starka vickerfodringen. Halm,
skuren tillsammans med grön vicker, hälften af bvartdera slaget, har befunnits
vara för hästarne, äfvensom för oxar och ungboskap, en ganska god
och födande utfodring, ehuru den är mindre tjenlig för mjölkande kor,
som deraf lägga mera på hullet. Härvid iakttages den försigtigheten, att
icke mera vicker afskäres, än som blandas och utfodras för hvarje dag,
emedan, om vickern får iigga så länge tillsammans, att den tager värme,
den befunnits mycket farlig för kreaturens helsa och lif.
Får af goda racer, såsom Elektoral-, Soutbdowns- och Islands-racerne,
äro väl i provinsen införde; men för farafveln hafva konjunklurerne icke
varit gynnande.
Angående afsättningen af ladugårdsprodu k ter, åberopas hvad min sista
Berättelse innehåller. Ladugårdarnes produkter förslå dock icke för konsumtionen
i Länet, utan inköpas från andra orter betydliga qvanliteter af
smör, ost, fläsk och hudar, hvilket allt, jemte den betydliga införseln till
Länet af drag- och slagtoxar, utvisar, att ladugård sskötseln ännu icke upplniunit
den ståndpunkt, den borde innehafva. Någon boskapssjuka af betydenhet
har icke under ifrågavarande qvinqvennium försports.
Brännvinsbränningen har, utom vid de större brännerierna, under de
sednare åren råkat i ett visst lägervall, hvilket väckt uppmärksamheten
på nyttan deraf, att, i stället för drank, till kreaturens utfodring använda
potates och andra rotfrukter.
I afseende på Skogshushållningen är att märka, det tillgångarne på
skogseffekter i Länets särskilda socknar äro mycket olika. Några hafva full
tillgång och större eller mindre öfverskott utöfver egna behof, andra lida
brist eller hafva otillräckliga tillgångar på dessa förnödenheter. Bergslagens
hufvudnäring är grundad på skogstillgång, och i följd af under sednare
åren mindre gynnsamma konjunkturer för bruks- och bergs-näringen
hafva kolprisen fallit.
Efter en af Herr Bergshauptmannen och Riddaren af Forselles upprättad
tablå öfver kolpriset vid Sala Bergslag, ulräknadt i Silfverspecie,
12
har detta pris föga varierat under perioden från 1804 lill och med år 1838;
och har medelpriset utgjort för alla dessa åren 38 sk. 1 r:st. silfver för
12 tunnor. Elter år 1838, vid hvilken tid jernlillverkningen lössläpptes
från de fordna banden och jerntillverkningen ökades med mer än 25 proc.
emot tillförene, stego kohn hastigt, så att medelpriset för åren 1839 — 1843
utgjort 43 sk. 2| rist. silfver för 12 tunnor. Sedan jernkonjunkturens försämring
år 1842 föl lo kolen något under medelpriset. Följden af de sednare
årens högre kolpriser, sorn i Bergslagerne stigit mera än vid Sahlberget,
har varit ett, af Allmogen erkändt, för starkt lillilande af skogen, i
t hy alt allehanda inhyseshjon begynt kola, emot afgift lill skogsägaren af
hälften. Della har dock, med prisernes fall, åter gått tillbaka till medelmåttan.
Nämnda förhållande med kolpriserne gäller egentligen nordöstra
delen af Länet och den trakt, der Sala Silfververk är beläget, och hvarest
kolproduktionen är en hufvudsaklig binäring för den sjelfagande Allmogen.
Htirads - aUmännin ™ arne i Länet äro till antalet 10. Deras sammanräknade
areal uppgår till omkring 25,000 tunnland. Under sist 1 idne vinter
utlemnades derifrån, efter utkröning, diverse skogseffekter till ett belopp
af 123,650 kubikfot eller 1,236* famnar. En af Jägmästaren Tottie upprättad
trakihuggnings-indelning å en ibland dessa Allmänningar, nemligen
Siende Härads-allmänning, blef år 1843 af Kammar-Kollegium pröfvad och
fastställd. Den är grundad på en 100-årig omloppstid och ett årligt afverkningsbelopp
af omkring 3(XX> kubikfot. På 2:ne andra Härads-allinänningar,
benämnda Lisjö och Bergs Allmänningar, äro trakthuggningsplaner
redan före nu ifrågavarande qvinqvennium upprättade. Förberedande åtgärder
till skcgs-regleringar å de öfrige Allmänningarne äro äfven vidlagne,
i följd af de ransakningar, som jag näsllidne år förrättade å alla Härads-allmänningarne
i Länet.
Vid större skogsegendomar, bruk och bergverk är förvaltningen af skogen
för det mesta öfverlåten åt en eller flere skogvaktare med otillräcklig
kunskap i skogshushållning. Undantag härifrån äro Ferna och Karmansbo
Bruksegendomar, der i sednare åren, genom Tyska skogshushållare, en ändamålsenlig
skogsförvaltning blifvit införd, sorn lemnat goda resultater.
Ägaren af Ferna, Grefve C. J. von Hermansson, fästade under sina resor
i Tyskland uppmärksamheten vid den väsendtliga skillnaden emellan skogarnes
behandling der och i Sverige, och stadgades i sin öfvertygelse om
felaktigheten i den vanliga Svenska skogsskötseln ännu mera genom den af
Jernkontoret tilt Sverige inkallade Forslern, Assessor Obbarius, under det
Assessorn på en i grannskapet af Ferna belägen, derunder lydande, mindre
egendom lemnades bostad och fält för sin verksamhet. I följd häraf inkallade
Grefve v. Hermansson för tre år sedan för egen räkning ifrån Tyskland
en Skogsförvaltare, åt hvilken vården af Ferna och derunder lydande
egendomars skogar öfver'lemnades, i ändamål att en förbättrad skogshushållning
målle vinnas. Efter denna Tyska Skogsförvaltares plan kunde
strax t en högre afverkning å skogen äga runi och skogen ändock vinna
tillväxt, i stället att den förut, åtminstone på vissa delar af området, förminskats.
För denna plans införande molte dock flere svårigheter, såsom
obenägenheten hos de gamla skogvaktarne och hos arbetsklassen i allmänhet:
olägenheten deraf, alt det förra antalet af kolbottnar var alltför ringa,
så alt dels en mängd nya måste anläggas, dels flere kolningar under
året ske på samma botten: skogens ojemnhet i allmänhet, som inskränkte
arbetsutrymmet lill sådana trakter, hvilka mest lidit af vanvård. Under
fortsatt arbete och bemödande att öfvervinna dessa svårigheter, som småningom
af sig sjelfva bortfallit, har averkningen å sjelfva skogsarealen, utgörande
47,265 tunnland, kunnat höjas till 22,845 tolftunne-sligar kol,
5,060 st. såg- och byggnadstimmer och 1,600 famnar ved, hvardera om
108 kubikfot; hvartill kommer underhafvandes behof af bränsle, sorn läges
ur deras skogsslogar. Hela denna årliga afkomst af Ferna-skogarne
emotsvaiar 24,886 stigar kol, eller 61 lunna kol på hvart tunnland skogsmark,
hvarigenom dock skogen i kubikmassa efter hand skall enligt planen
ökas, då deremot densamma, efter hvad erfarenheten gifvit vid handen,
genom förra behandlingen minskades, thuru afverkningen då skedde
till endast 4 tunnor kol per tunnland om året.
Hufvudsaken i den nyare methoden vid Ferna synes vara den införda
hjelp gall ringen och den omständigheten ali skogs-arealen vunnit en icke
obetydlig tillväxt, derigenom, alt mossarne, som till stor del äro beväxla
med småskog, nu ingå i afbrukningsplanen och skötas så, att de, efter
denna småskogs afhuggande och användande, a nyo kunna producera sadan
skog, som jordmånen förmår.
Att omsorgen om skogarna under det sisla qvinqvennium tilltagit, bevisas
dessutom af följande exempel.
Å Kusta egendom, tillhörig Löjtnanten C. von Post, blef sistlidet år
1843 af Jägmästaren Tottie införd en reglerad skogshushållning, ställd på
en 90:årig omloppstid och fördelad i nio perioder. Det årliga afverkningsbeloppel
å denna skog, om 404 1 Tunnlands vidd, är i planen beiäknad
till 12,500 kubikfot eller 125 famnar samt dessutom genom hjelpgallring
omkring 75 famnar, eller tillsammans 200 famnar.
14
Brukspatronen G. C. Timm på Engelsberg liar gjort försök med 4
liggmilor af till Bruket framförd torr ved. Denna kolning, som skett
med omsorg, liar gifvit det förmånliga resultat, att af hvarje kubikfamn
ved erhållits 30 tunnor goda kol, då deremot vid landtböndernas vanliga
kolningssält hvarje kubikfamn ved leinnat endast 22 tunnor kol; hvilket
visar huru nyttigt det är, att kunniga och driftiga arbetare vid kolning
begagnas.
Bruksägaren, Major-Mekanicus Paul Tottie på Gäsjö låter vid sin
egendom förrätta koluings-arbetet på det sätt, att den gröfre skogen utblädes
och fälles lill torkning ett år före upphuggningen och inåkningen
till milor, hvilket mycket underlättar både dagsverkarnes och dragarnes
arbete. Genom en daglig tillsyn vid milornas anländande och under kolnineens
fortgång har han vunnit en både större kolafkastning och, hvad
som är ännu vigtigare, synnerligen goda och hårda kol.
Vid skogshushållningen på denna egendom iakttages äfven, alt, efter
föregången noga utsyning, landlbönderne få fälla och bränna ett eller
högst två fall hvardera årligen, hvarefter, och sedan skogen blifvit afförd
samt qvislar och ris uppbrände, råg utsås och nedgryfsas jemte isådt skogsfrö
af den frodigaste, på milfallet vuxna tall- och granskogen. Ett sådant
fall hålles derefter instängdt under fyra års tid, lill dess skogsplantorna
uppnått 3 ä 5 tums längd, hvarefter fallet åter utlägges till utmarken,
och oaktadt en mängd plantor derefter i början af kreaturen nedtrampas,
blifver deraf dock ett tillräckligt antal öfrigt för en ganska frodig ungskog.
Genom denna behandling kommer skogen till en hastigare återväxt, hvilket
märkbart synes vid jemförelse med annan mark, der sjelfsådd skog
påräknas och der, efter lika tidsförlopp ifrån fällningen, knappt någon
enda skogsplanta kan upptäckas.
Den till Köpings stad donerade skog har äfven under detta qvinqvennium
blifvit indelad till trakthuggning, på sätt här nedan i 5 §. vidare
om förmäl es.
Vid Westsura egendom i Sura Socken är, på Jernkontorets bekostnad,
inrältadt ett Skogsinstitut, sorn nu förestås af Forst-Direktorn, Assessor
Obbarius.
Förhållandet med byggnadssättet i Länet har icke under detta qvinqvennium
undergått någon anmärkningsvärd förändring.
Äfven methoderna för stängsels anbringande fortfara att vara desamma,
med få undantag af nyare rön och försök, ibland hvilka torde böra
15
nämnas, att en del inägor vid Ferna blifvit omgifna af en graf med deröfver
lagdt enkelt gallerverk af en tvärstock och tre stänger efter längden.
Denna hägnad afhåller boskap och hästar, som icke fått alltför inrotad
vana alt hoppa.
Bergs- och Bruksrörelsen.
tr uppgått till följande belopp:
128,005 Skpd Tackjernsvigt.
141,409 Dito dito.
143,287 Dito dito.
131,426 Dito dito.
- . 131,218 Dito dito.
Per medium utgjorde således årliga Jernmalmsbrytningen 135,069
Skpd Tackjernsvigt.
Jernmalmsbrytningen lia
för år 1839
1840
1841
1842
1843
99 »
99 99
99 99
99
Tackjernsblåsningen upplyses af följande tabell:
—
K
<<j
Blåsnings-
Tackjerns-
>
Tionde Tackjern.
c
i
C©
o
tid.
tillverkmng.
cl
15
cro
£33
3
CfQ
dygn.
tim.
Sh%.
L%.
%.
crq
3
Sk%-
L%.
År
1839 ....
21
15
1,739
9
31,535
10
45
1,101
1 1
1840 ....
21
13
1,813
32,129
9
i3
39
1,158
lÖ
0
1841 ....
21
19
1,965
3
35,164
—
—
57
1,232
25
13
1842 ....
21
12
1,788
8
33,218
—
—
96
1,098
1 0
6
99
1843 ....
21
18
2,039
—
39,101
—
7
208
1,202
2
n?
I medeltal har således den årliga Tackjerns-tillverkningen uppgått lill
34,229 Skepp. 10 Lisp. 2 Skåip.
Tionde-tackjernspriserna hafva varit:
för år 1839
„ „ 1840
„ „ 1841
„ „ 1842
7
R:dr
36
sk. Banko.
7
99
36
99
99
7
99
40
99
99
7
99
36
99
V
6
99
16
99
99
16
år
Tackjerns-gjutgods har vid Masugnarne tillverkals
18 59 . . *  223 Skpd. 11 Lpd. Tackjernsvigt.
1840
507 „ 17 „ 10 Sklpd.
1841  , . . 896 „ 18 5 „
1842 . . .
1,227 „ — „ _ „
1843
107 „ — .. _ „
Slång- och Åmnesjernssruidet har ulgjorl:
Härdar
Privilegieradt
smide, inberäkad
Hammarskatt.
Uppgifven
tillverkning.
Hammarskatt.
St®.
x®.
®.
51®
13.
®.
sm
x®
®.
År 1839
133
63,378
—
9
66,730
i5
—
666
—
1 O
,,1840
133
64,357
18
2
64,142
18
5
724
IO
9.
9.
co
rH
*
133
64,560
18
2
64,516
10
—
741
I 2
,,1842
133
64,987
4
4
64,083
18
8
626
2
4
„ 1843 ......
128
63,211
i5
4
59,313
6
18
609
12
4
Hammarskattspriset har varit:
För
Står
s-
För Ämnes-
För Bergs-
jcrnsverken.
jernsverken.
manshamrarne.
R:dr
sk.
r:st.
R:dr
sk.
r:st.
R:dr
sk.
r:sl
År
1839
17
l\
17
I 2
—
16
24
»>
1840
16
I 2
16
I 2
15
12
—
M
1841 ..........
16
I 2
—
16
12
—
15
12
—
99
1842
16
16
16
15
—
9f
1843
14
—
ni-
13
—
—
Jern
17
Jernmanufaktui
tillverkningen
har utgjort.
Ar 1839
4 660 Skpd.
13
Lpd.
9
„ 1840 .
• • • •
. 5,140 „
7
99
14
„ 1841
. 6,401 • „
8
99
14
„ 1842 .
• 9 • *
. 5,437 „
8
99
14
„ 1843 .
. 3,394 „
18
99
12»
Koppar-, Messings- och Blyertztillverkningen har uppgått till:
Koppartill-
verkning.
Afradskoppar.
Messing.
Blyertz.
sm.
X®.
®.
sm.
z®.
®.
sm.
i®.
®.
sm.
X®.
®.
År
1839 ....
475
6
4
15
16
. 7i
339
9
2
116
18
—
99
1840 ....
484
—
12
16
2
i3 H
366
12
9
191
i5
2
99
1841 ....
410
I I
7
13
13
lif-
427
11
2
520
i3
99
1842 ....
365
18
6
12
3
i8t|
430
i5
ro
365
11
15
99
1843 ....
295
10
—
9
11
—
440
»9
7
344
12
9
Tillverkningen vid Sala Silfververk af Silfver, Bly och Silfverglitt
har utgjort:
Silfver,'
bergfint.
Bly, metall-  vigt.
Silfverglitt.
Afgiftema till Kro-  nan i Tionde, Myn-  tarelön och Slag-  skatt.
Lod. mark.
lod.
sm.
X®.
®
Centner.
R:dr
sk.
rist.
År
1839
3,488
4
258
i5
4
61,20
9,999
2
6
99
1840
3,677
i5
262
6
3
144,85
10,515
11
11
99
1841
3,473
»4
291
9
1
156,o5
9,952
17
4
99
1842
3,717
2
275
.9
—
140,75
10,649
26
■5
5)
1843 .....
3,567
7
281
i5
—
161,o5
10,224
3o
7
Femärs-Berättelse för Westmanlands Län.
3
\
18
De vid Grufvorne, Bergverken och Bruken arbetande personers antal
kari icke heller nu närmare bestämmas, än vid min sist afgifna FemårsBerättelse;
men detta antal har icke undergått någon märklig förändring.
Vid denna artikel om Bruksnäringen är slutligen att märka: att sedan
Svenska jernet nu mera betydligen fallit i pris, i följd af konkurrens
med Engelskt och Amerikanskt jern, numera icke ligger så mycken vigt
på jernlillverkningens qvantitet, som på dess qvalitet och tillverkningsmethoderna
eller producenternas sorgfällighet vid tillverkningen.
Angående Fabriker, Bruk och öfriga näringar, utom Bergsrörelsen,
anmärkas följande:
l:o. Tegelbruk äro anlagda på liera ställen i Länet. Deras antal år
uppgifvet till 22.
2:o. Enligt det till Kommers-Kollegium sistlidet år insända sammandrag
af Berättelser om Fabriks- och Manufaktur-inrättningar i Länet,
så på landet, som i städerna, utgjorde dessa inrättningars antal 45, hvaribland
3 tillhörande landsbygden och de öfriga 42 städerna: de vid dessa
inrättningar anställda arbetares antal 88 och summan af tillverkningarnas
värde 50,948 R:dr 36 sk. Banko. Ibland dessa inrättningar förtjena följande
här att nämnas: en Tobaks- och snusfabrik i Westerås med 12 arbetare
och 8,074 R:drs tillverkningsvärde; 2:ne Garfverier på Engelskt
sätt i Arboga, med 10 arbetare och 15,813 R:dr 16 sk. tillverkningsvärde;
1 dylikt i Westerås med 5 arbetare och 3,850 R:drs tillverkningsvärde;
1 Hagelfabrik i Sala med 1 arbetare och 9,500 R:drs tillverkningsvärde;
1 Klädesfabrik i Sala med 3 arbetare och 650 R:drs tillverkningsvärde;
17 Färgerier i Städerna med tillsammans 31 arbetare och 8,427
R:dr 32 sk. tillverkningsvärde. De öfriga Fabriks- och Manufaktur-inrättningarna
äro små och obetydliga.
3:o. En Reparationsdocka eller ett Varf vid Hjelmare kanal, särdeles
väl anlagdt, samt Jagtbyggerivarfven i Länets tre sjöstäder.
Ibland Binäringar anmärkas följande:
Varors forslande, hvarom minsista Berättelse underdånigst åberopas.
Kolning. I. Sahlbergs Fögderi, der den sjelfegande Allmogen idkar
denna näring, uppskattas tillverkningen till 20,000 Tolftunnesligar kol,
med ett värde af 20 å 24,000 R:dr Banko. I de öfriga Fögderierna är
denna näringsgren förbunden med Bruks- och Bergverksnäringen och idkas
af Brukens iandtbouder och hemmansegare, men kan icke särskildt
uppskattas.
19
Tjärbränning idkas äfven i Sahlbergs Fögderi, till ett belopp af 6 å
700 tunnor och till ett värde af 3 å 4,000 R:dr.
Brädsågning till afsalu idkas jemväl i Sahlbergs Fögderi och några
andra skogstrakter; men tillverkningsbeloppet kan icke bestämmas.
Trä- och Laggkärl samt Stolar förfärdigas i samma Fögderi till afsättning
så väl inom detta som angränsande Län, till ett värde af omkring
4,000 R:dr.
Salpetertillverkningen. Under sistlidna år 1843 blefvo 300 Lisp. 1
Sklpd approberad Salpeter uppvägde och hembjudne Kronan, hvarifrån 4
II procent eller 13 Lisp. 2 Sklpd 16 Lod afgått, såsom rabatt för oarter,
så att den godkända oluttrade salpetern utgjort 286 Lisp. 18 Sklpd 16
Lod; hvarföre, efter 5 R:dr per Lisp., utbetalts 1,434 R:dr 30 sk. Banko.
Till detta pris har, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 8 Februari 1844,
kommit en förhöjning af 32 sk. på Lispundet, så att Kronans Salpeter
nu betalas med 5 R:dr 32 sk. B:ko. Nämnde tillverkning, jemförd med
det föregående årets, utvisar en minskning af 133 Lisp. 16 Sklpd 16 lod,
och om man med jemnförelsen går än längre tillbaka, är minskningen ännu
större, hvilket ådagalägger att denna näringsgren varit i starkt aftagande.
Dock är att hoppas, att genom den beviljade prisförhöjningen vidale
förminskning i tillverkningen må förekommas.
Jagt och djurfångst idkas i skogsorlerna, men icke efter method,
utan oklokt. De genom Kongl. Brefvet den 2 Februari 1838 fastställda
konventioner om •premier för rofdjurs ulödande utom skallgång hafva haft
den verkan, som de för hvartdera af sistförlidna fem år till Eders Kongl.
Maj:t insände underdåniga rapporter utvisa.
Fisket. Härom åberopas min sista underdåniga Berättelse.
Sjöfarten. Ångbogseringsbolaget på norra sidan af Mälaren och dermed
förenade Westerås Rederibolag har numera upphört eller är ställdt
under upplösning. Westerås Fartygsvarf, som egdes af nämnde bolag, är
försåldt till enskilda, jemte flere bolagets seglande fartyg. Oaktadt denna
upplösning har dock fragtfarten emellan Westerås och Hufvudstaden, med
flere hamnar, fortfarit att vara liflig, hvartill mycket bidragit de 3:ne
ångbåtar, som i reglerade turer galt emellan Stockholm och Westerås. —
I Köping är deremot ett nytt Rederibolag inrältadt, hvarom vid artikeln
om städerna kommer att vidare relateras. Arboga Rederibolag fortfar.
Trafiken på Hjelmare kanal, hvilken egentligen tillhör Örebro Län, har
under de 5 ifrågavarande åren väl varierat, men på det hela dock icke
20
minskats. På Strömsholms kanal färdades sistlidna år 45 fartyg, hvilka
tillsammans gjorde 1,149 fram- och återresor, nemligen 1,094 resor med
155 resor utan last, Fartygens sammanräknade drägtighet steg lill 9,885
Skpd. Slusspenningarna för året uppgingo till 23,811 R:dr 4 sk. 9 r:st.
B:ko. I jemförelse med år 1838 har således årliga slussinkomsten förökat
sig med 4,038 R:dr 45 sk. 10 tyst. Till denna Kanals ombyggnad och
föi bättring anstogo Rikets sednast församlade Ständer en summa af 600,000
R:dr B:ko, hvarjemte af det nybildade Kanalbolaget äro subskriberade
200,000 R:dr. Efter den af Kongl. Maj:t i nåder gillade planen är kanalarbetet
under sistlidna år utfordt till så stor del, som planen för året utstakar.
Redan år 1841 börjades väl den behöfliga ombyggnaden med att
till någon del öppna en slusstomt vid Uddnäs station, men den egentliga
ombyggnaden börjades- först 1842 och har sedan den tiden så vida avancerat,
att Uddnässlussen kunnat i Maj månad detta år öppnas till genomfart.
Vid Seglingsbergs station komma 2:ne slussar att under denna sommar
grundläggas och murningen till större delen verkställas samt slusstomten
vid Fagersta att öppnas.
Vid slusstomtens öppnande för Uddnässlussen mötte det egna förhållandet,
att en homogen grund för hela slussens längd omöjligen kunde
träffas eller beredas, och då slussen ej kunde förlängas, måste man verkställa
vattnets inlappning i slussen igenom den höga tröskeln, emedan,
i fall vattenstrålarna, såsom vanligt, blifvit ledda genom slussportarna, de
skulle hafva intagit en så stor del al slusskammaren vid början af slussfyllningen,
att en del af slussens längd derigenom icke* kunnat begagnas
för fartyg. Denna konstruktion på slussar (med vattenintappning "genom
den höga tröskeln) är den enda af det slaget i våll land och de mångurtade
lokala förhållanden, sorn vid denna kanal sig förete, torde efter allt
utseende föranleda flera vigliga förändringar i slussarnas konstruktion, om
denna segelled skall komma att svara emot det åsyftade ändamålet.
Om uppmuddringen af Köpings-åu åberopas i underdånighet, hvad
vid artikeln om Köpings Stad här nedan anföres.
Vägar och Broar. Sedan Rikets, sednast församlade Ständer till förbättrande
af allmänna landsvägen emellan Westerås och Fahlun, kallad
Stora Kopparbergs- eller Bergslags-vägen, anslagit i5,ooo R:dr Banko,
hvaraf hälften, eller 7,000 R:dr, blifvit beviljade for detta Län, och Kongl.
Maj: t infordrat Dess Befällningshafvandes yttrande, huruledes denna summa
skulle kunna med största fördel användas för det dermed åsyftade ändamål,
häfva Komiterade, utsedda dels af städerne Westerås och Sala,
dels af de vägbyggnadsskyldige och trafikerande, den 6 September iS/ja af
-
gifvit ett förslag om denna vägförbätlring. Detta förslag, uppgjordt dels
med ledning af den undersökning, Öfversten och Riddaren J. af Ekenstam
om en Chaussé-anläggniog år i83g förrättat, dels ock på grund af egen
erfarenhet om klapperstens användande, blef af Kongl. Maj:t genom nådigt
Bref den 22 Oktober i8zj2 gilladt. Under sistlidna år 1843 hafva de förberedande
åtgärder blifvit vidtagne, som för förslagets verkställighet erfordrats,
och verkställigheten deraf äfven blifvit påbörjad genom hållna entreprenadauktioner
å klapperstens anskaffande. Den vidare verkställigheten af
delta förslag till vägförbätlring genom klapperstens användande, eller så
kallad klappering, har skett innevarande år och tillhör således icke egentligen
denna Berättelse. De klapperade vägstyckena äro nyligen af Chefen
for det medlersta Kanal-distriktet, Herr Ölverstelöjtnant-Mechanicus och Riddaren
J. Edström afsynade och gillade, såsom öfverensstämmande med förslaget;
men resultatet kan ännu icke bedömmas, innan dessa vägstycken
vinna den sättning, som erfordras och som förhindrades af den för året
tillfälliga omständighet, att vägen viii kjäliossningstiden sisllidne vår icke
var så af kjäl lossning och väta upplöst, sorn vanligt.
Den i sista Femårs-Berälleksen omförmälda, af framlidne Bergsrådet
och Riddaren Groen genom testamente gjorda disposition af zjooo R:dr B:ko
till en bro öfver det så kallade Mellansundet har blifvit föremål för rättegång,
som förhindrat brobyggnadens verkställande. 1,600 R:dr B:ko' häraf
äro emedlertid utbekomna och salla på ränta. Förslaget att genom anbringande
af en bro öfver Qvicksund, på södra sidan om Nyckelön, sammanbinda
denna ö med Södermanland har icke heller kommit till stånd.
Handeln med spannmål och landtmannaprodukfer har, i följd af missväxterne
i delta Län och mera gynnsamma årsväxter eller en förökad produktion
i Slöra Kopparbergs Län samt Bergs- och Bruks-nätingarnes ofördelaktiga
konjunkturer, under ifrågavarande qvinqvennium betydligen minskats;
men tillförseln ifrån aflägsnare orter sjöledes och ifrån aflägsnare
provinser har haft till påföljd, att spannmålspriserne icke stegrats i förhållande
till de svaga skördarne inom Länet, hvilket för konsumenter fördelaktiga
förhållande varit mindre nyttigt för de spannmåls-pröducenter,
som haft ett ringa öfverskott lill afsalu, att använda till utskylder och anilia
behof.
Gårdf arilla lid e/n har, lill båtnad för Länet, under detta qvinqvennium
aflagit, i följd af penningebrist och minskad kredit.
Lumpsamlares kringresande har äfven minskats och upphandling af
lumpor sker nu mera än förr genom i städerne och orlerne bosatte kommissionärer.
22
§. 4. Politisk Författning.
Kammarverk. Under sista qvinqvennium hafva icke några hemman
förfallit i ödesmål. På Ramshytte och Skinskattebergs Allmänningar belägne
Stubbe- och Röjselrätts-lägenheter hafva blifvit skattlagde för tillsammans
|i mantal. Skaltlagde qvarnars antal har ökats genom skattläggning
af tillsammans 5 par grofonäldes- och i i par sigtmäkles-stenar.
Hemmanklyfningen har i allmänhet icke förökat sig; icke heller hafva
négra på författningen grundade afsöndringar under detta qvinqvennium
egt rum eller blifvit till skattläggning anmälde, men väl har en redan år
1733 skedd afsöndring af en torplägenhet blifvit, i följd af Domstols Utslag,
anmäld hos Kongl. Majrts Befallningshafvande, i afseende på räntans Instämmande.
De afsöndringar af jord ifrån hemman, under besittningsrätt
vissa år, som här i Länet varit öflige, ske efter andra grunder, än författningen
om jordafsöndi ingar föresklifver, och äro således icke af densamma
föranledde eller betryggade. Slika afsöndringar hafva icke heller
egt rum mer än förr.
Laga skiften och utbrytningar af hemmansdelar efter de för laga skiften
gällande grunder hafva under ifrågavarande qvinqvennium fortgått ungefär
i samma förhållande, som under det föregående.
I afseende på Bruks- och Vattenverks rättighet att uppdämma vatten,
hafva icke några mål om olaga uppdämning eller Vattenverks rifning blifvit
under detta qvinqvennium anhängiggjorda.
Förhållandet meri hemman och andra possessioner, som tillhöra Kronan,
Läroverk och fromma Stiftelser, har icke under qvinqvenniet undergått
förändring. Icke heller har proportionen emellan sjelfegande jordbrukare
och arrendatorer af andras jord märkbart förändrat sig.
Örn oroterade hemman och rotefrihets- eller rotevakans-afgiflen åberopas
mina förra Berättelser.
Statsbidrag. Härom åberopas hvad min sista Femårs-Berätlelse omförrnäler.
Indelade Knektehållet har dock under loppet af detta qvinqvennium
blifvit lindradt genom Mötespassevolansens upphörande. Likaledes har Lagmans-
och Häradshöfdinge-räntan samt Tingsgästnings-penningarne under
detta qvinqvennium upphört, hvilket äfven i sin mån bidragit till skatternes
förminskning.
Rustningsstammarnes och Augmenternes grundräntor och afrad, eller
de till rustningarne anslagne räntor, öfverskjuta kostnaden för rustningen
med ett belopp, som blifvit beräknadt, i Kungsörs Fögderi, till 19 R:dr
23
^4 sk. för hvarje nummer vid Lif-Regementets Grenadier-Gorps, och till
92 R:dr 24 hvarje nummer vid den del af Arboga Sqvadron af
Lif-Regementets Hussar-Corps, som är förlagd inom detta Län. — Soldathållningen
deremot drabbar rotarne med en årlig kostnad, sora i tabellen
blifvit beräknad, efter olika förhållanden i Födgerierne, ifrån 34 R:dr 10
sk. till 4° h:dr per mantal.
Beräkningen af hemmanens onera, som i den bifogade tabellen äro
upptagne, har för öfrigt skett efter samma grunder, som mine förra Femål
s-Berä Heiser upplaga.
Politi. För ordning och sedlighet på landet vaka Presterskapet och
Kyrkorådet jemte Kronobeijeningen, Fjerdingsman, Sexmän samt på några
ställen Byfogdar. Socken-nämnderne, hvilka, enligt Kongl. Maj:ts derom utfärdade
nådiga Förordning, sistlidna år 184^ blefvo organiserade, hade icke
hunnit alt då utöfva något inflytande. Allmänna ordningen har, med högst
få undantag, icke varit störd.
Organisationen af Folkskolor, i följd af Rikets sist församlade Ständers
anslag dertill och den derom utkomne författning, är under beredning
och folkskole-lärare äro danade och utgångne ifrån det tor Stiftet dertill
inrättade Seminarium här i Westerås.
Vid Westerås Gymnasium har år 1S43 antalet af de studerande utgjort
34- Westerås högre Lärdomsskola bevistades 1843 af 144 lärjungar,
ibland hvilka 61 studerade i Apologistklasserne. — Om den i Sala under
detta qvinqvennium inrättade högre Apologistskola får jag tillfälle att antora
under artikeln Sala Stad. — Angående den lägre Landtbruksskola,
som år 1S43 öppnades vid Hägervalln i Skultuna, åberopas hvad under artikeln
om jordbruket redan är anmäldt. För öfrigt är någon annan Slöjdskola
ännu icke i Länet tillkommen, mer än Flickskolan i Westerås, inrättad
1842. I denna skola undervisas flickor uti de qvinnoslöjder, som
inom tarfliga hushåll förekomma.
Hälsovården i Länet besörjes af en Provincial-läkare med station 1
Westerås, förutom Regements- och Bataljonsläkare, Stads-läkare, Bergslags-
och Bruks-läkare samt en särskild Läkare vid Strömsholms Stuteri.
Examinerade Barnmorskor äro i alla städer och for nästan alla socknar
anställda.
På Länets Lazarett och Kurhus, inrättadt i Westerås, har patienternes
antal år 184b utgjort tillsammans a38. Af dessa voro för venerisk
smitta å Kurhuset intagna 81. De öfriga för chroniska sjukdomar, yttre
24
.skndor m. m. på Lazarettet intagne iS^- Viii årets slut q vai liggande å
Kurhuset IQ och å Lazarettet a3; under året aflidne i3.
Apothekens antal är oföränd rad t 6.
Ibland Hälsobrunnar i Länet är Sätra Brunn, belägen i Kihla Socken,
den äldsta och bäst ordnade. Ln Brunns-Intendent ifrån Medicinska Fakulteten
vid Upsala Akademi styr denna inrättning, hvarest under brunnslerniinerne
hålles ett särskildt Apothek, som icke är inberäknadt i förenämnde
antal. — Den nära Köping, på Jemmertuna bys egor belägna häir
sobrunnen, Johannisbrunn kallad, besökes numera af många brunnsgäster.
— Hälsobrunnen vid Winbäcken, nära Arboga, har äfven af hrunnsgästei
blifvit freqventerad. Likaledes Sösta hälsobrunn i Romfartuna Socken.
Vaccinationen fortfar att drifvas med framgång.
Fattigvården börjar att blifva af allt större vigt. Pauperismen har växt
ut till denna egna, i språket antagna benämning, och lill ett hotande ondt
för hela samhället. Den utgör en samhällets sjukdomsform, som icke lärer
kunna häfvas, om den icke angripes vid roten. Fattig vårds-anstalterna
blifva föga annat än pallialiver emot denna sjukdom, om icke först och
främst sederne reformeras och dernäst näringarne organiseras efter landets
och klimatets egna lynne. I den mån gammal Svensk tarflighet, arbetsamhet
och renhet i seder ännu äro bibehållna eller återställas inom en
eller annan kommun, i samma mån har paupeiismens onda der blifvit
okändt eller inskränkt; och gynnande lokalförhållanden eller förökade nåringstillfällen
förslå icke alt hejda fattigdomen, der sederna äro i depravations-iillstånd.
Men å andra sidan skönjes äfven huru okloka riktningar
af industrien eller dess hämmande af naturförhållanden eller af okloka lagar
och sedvanor alltid medföra fattigdomens tillväxt. Sveriges naturliga
näringsgrenar äro icke mångå och kräfva en jemförelsevis större ihärdighet,
klokhet och omtanka, för att bringas i flor. De behöfva att skyddas och
vårdas af en större huldhet i lagstiftningen, än den negativa, som lemnar
allt åt enskild frihet och täflan. Det är icke nog att onaturliga inskränkningar
af näringsfriheten undanrödjas. Denna frihet behöfver en posilif
vård, som skiljer den ifrån sjelfsvåldet och understödjer den med tillfällen
till bildning och utvägar till förkofran. Der denna frihet öfvergått till
missbruk, kan och bör den hejdas genom lagstiftarens mellankomst. — Alt
det allt mer omkring sig gripande statkarls-systemet är ett ibland sådana
missbruk, som hufvudsakligen bidrager till pauperismen, börjar man nu
inse; och det vöre väl, om detta missbruk kunde hannnas antingen genom
fri
-
25
frivilliga öfverenskommelser inom socknarne eller lagstiftarens direkta mellankomst.
Handtverkeriernes närvarande skick står också uti ett närmare förhållande
till pauperismen. Visserligen kommer den nya Författningen oni
Gesällvandringen, i fall den med noggrannhet handhafves, att bidraga till
en nyttig åtskillnad emellan verkliga gesäller och landsstrykare och till
den större kontroll öfver gesällernes uppförande och vandringar; men, utom
det att denna helsosamma verkan af författningen mycket beror på Embetenas
och Auktoritelernas method alt tillämpa den, ty om, såsom erfarenheten
redan visat, missbruket att påskrifva gesällers gamla pass, i stället
att utfärda nya och bestämda för hvarje resa, får insteg, landsstrykeriet
ofelbarligen återvinner tillväxt, förekommer, att denna författning icke hufvudsakligen
vidrör sjelfva handtverkerierne, hvilka i anseende till förändrade
förhållanden äro i så stort behof af en ändamålsenlig och djupt ingripande
reorganisation, om de icke skola fortfara att förblifva en frodig
plantskola för landsslrykeriet och pauperismen.
Förhållandet med de ifrån värfvade Regementen, Pionier-Corpsen och
Arbets-kompanierna afskedade personer erfordrar likaledes, i frågan om Fattigvården,
lagstiftarens allvarliga omsorg. Sådana personer utgöra lör det
närvarande en alltför stor förstärkning i landsstrykai nes och tiggarnes hop.
Allmänna landsvägen är nästan den enda tillflykten för dem, den enda
fattigvårdsinrättning, dit de gemenligen hänvisas, i följd af bristande annan
utväg och hvarje lokal-auktoritels åhåga att ifrån sitt territorium aflägsna
sådana personer, då man icke kan förnärma den dem tillagde alltför
stora passfrihet, och icke har någon säker norm förderas behandling, eller
kan binda någon kommun att för dem ansvara.
Den klass, som dock i frågan om fattigvård förorsakar nästan ännu
större bekymmer än de föregående, utgöres af de för olofligt tillgrepp eller
annat vanfrejdande brott straffade och derefter försvarslöse manspersoner.
Länshäktena och Korrektions-inrättningarne förslå icke till deras inrymmande
och afstängande från samhället, och då, å ena sidan, deras förbättrande
och återförande till samhället borde faciliteras, men samhället, å andra
sidan, har grundadt anspråk på att fredas från deras tiggeri och en dels
djerfva, till brott benägna lynne, är det för polismyndigheterne svårt, om
icke omöjligt, att finna lämpliga utvägar för behandlingen af alla sådana
personer. Mycket har'man dock att hoppas af länshäktenas förestående utvidgning
och konstruerande efter en förbättrad method, hvarigenom till
Fcmcirs-Beråttehe
för Westmanlands hän.
26
falle till arrestanternes afskiljande ifrån hvarandra och deras tjenliga sysselsättande
beredes. Den moraliska smittan lärer ofelbart derigenom kunna
i betydlig mån hämmas, och af peuitentiär-systemets menniskoälskande
principer bör samhället med säker förtröstan kunna vänta hjelp och lindring
i den tunga börda, som fattigförsörjningen medför.
Emellertid förtjena sjelfva fattigvårdsanstalterne en synnerlig omtanka.
Försök till deras förbättrande här i Länet äro gjorda i flere församlingar.
Isynnerhet har dock Westerås Stadsförsamling bemödat sig att förbättra
sin fattigvård. För sådant ändamål besökte, efter församlingens anmodan,
en af dess ledamöter sommaren 1842 flere af de bästa fattigvårdsinrättningar
i Riket, och inhemtade om dem speciella och noggranna uppgifter. I
följd af dessa vunna upplysningar uppgjordes af församlingens ledamöter
en plan till förändrad organisation af fattigvården. Ett fattigvårdshus och
en flickskola inrättades i samma gård, der en Lancasterskola lör gossar och
flickor förut var inrättad. Uti fattig värdshuset intogos äldre fattighjon till
försörjning och till sysselsättning med passande arbete så för karlar sorn
qvinnor, hvilka, bespisas vid fattigvårdshusels matinrättning. Lancasterskokin
och flickskolan sattes i så måtto i kombination med fattigvårdshuset,
som de fattige ibland skolbarnen undfå fri middagsspisning vid fattigvårdshusels
matinrättning. Vid fattigvårdshuset bereddes utväg till ständig arbetsförtjenst,
äfven för sådana behöfvande personer, som der icke sökt att
blifva inrymde. Man antog en föreståndare för faltig värdshuset, en föreståndare
för flickskolan och qvinnoslöjden vid fattigvårdshuset, en kokerska
vid matinrätlningen och en särskild uppsyningsman, som håller tillsyn
deröfver, att tiggeri i staden iake tillåtes. Inrättningen ställdes under speciell
ledning och styrelse af en Församlingens och Faltigvårds-Direktionens
ledamot: densamme, sorn förut inbemtat underrättelserna om andra städers
fattigvårdsanstalten Efter vunnen erfarenhet om de modifikationer, sorn
planen tarfvade och om inrättningens ändamålsenlighet, har församlingen
låtit för detta fattigvårdshus utarbeta ett Reglemente, som af Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande blifvit innevarande år provisoriskt fastställdt, i
afbidan på den förväntade nya allmänna författningen om fattigvården.
Man kan hoppas, att det efterdöme, som sålunda med lycklig påföljd
blifvit gifvet af Westerås, skall följas i Länets öfrige städer; i synnerhet
som den principen, att fattigförsörjningen bör sättas i samband dels med
fattiga barns uppfostran i Ijenliga skolor, dels ock med fattighjonens hållande
till ordning och för elern passande sysselsättning, är riktig och borde
kunna tillämpas i alla släder.
27
Hvad landsbygden beträffar, mota, i synnerhet i de mindre socknarne,
härvid större svårigheter; men uppenbart är, att fattigstugorne i många
socknar på landet icke kunna anses såsom några ändamålsenliga inrättningar,
och då fattigvårdsafgifterne i Westerås Stad icke genom den förbättrade
inrättningen förökats, torde det icke heller blifva alldeles omöjligt
på landet, att der förbättra fattigvårdsanstalterna, under iakttagande
af de för Westerås fattigvårdshus antagne grunder, med tjenliga modifikationer
i tillämpningen. De fattiges antal har under sista qvinqvennium
o vifvelaktigt tilltagit, men någon specifik uppgift om tillökningen är jag
nu icke'i tillfälle att lemna.
Gästgifveri- och Skjuts-anstalter. Vid Hallsta gästgifveri har skjutsentreprenaden,
i brist af entreprenörer, måst upphöra och skjutsen är der
reglerad på gamla sättet, med åtskillige — såsom det vill synas — ändamålsenliga
modifikationer. Gäslgifveriernes antal har sedan min sista Femårs-Berättelse
icke undergått någon förändring.
Socken-Magasinernes antal och fonder hafva icke heller förändrats.
Såsom Polisanstalt torde här af mig böra åberopas de förut af mig
omförmälde öfverenskommelse!’ om premier för rofdjurs utödande utom
skallgång, hvilka visat sig för ändamålet tjenlige.
Utom Strömsholms värdshus, hvarom min till Kammar-Kollegium
gjorda hemställan icke blifvit bifallen, finnes nu mera inom Länets alla
Fögderier tillsammans 9 Krogar* privilegierade till brännvinsförsäljning,
jemte gästgifverierne. De särskilda privilegierade krogarnes antal på landet
har således förminskats med 4 sedan min sista Femårs-Berättelse.
Jemte den Besparings-inrättning, som blifvit i Köping påbörjad, på
sätt i nästföljande §. omförmäles, och hvilken inrättning troligen snart kommer
att utbildas till en ordentlig Sparbank, finnas uti detta Län trenne,
äfven i min sednaste Berättelse anförde Sparbanker, nemligen i Westerås
och Sala städer samt vid Skultuna bruk. Deras tillstånd sistlidna år i843,
i jemförelse med förhållandet år i83S, upplyses af följande tabell:
4
28
Westerås Stad .. .
Sala Stad . . .
Skultuna Bruk . .
Insättarnes
antal.
Insättningames belopp.
Stiftelsefond och Bespa-  ringar.
1838.
1843.
' 18 3 8.
184 3.
183 8.
1 843.
600
37
652
633
38
4,058
14,156
1,164
12
6
47,583
16,068
4,493
16
41
35
6
1,395
856
35
35
4
2,141
1,194
li!
9
3
4
Summa
-1
19,378 j 12
6168,145
441 ej
2^52j
22
4I
3j335 j 2S
7
§. 5. St tider ne.
Deras antal är oförändradt fyra, nemligen:
1:0. Westerås, bergs- och handelsstad vid Svartåns utlopp i Mälaren,
med säte för Landshöfding och Biskop, har oförändradt 421 Tomter,
hvaraf 351 nu äro bebyggde, så att sedan sista Femårs-Berättelsen dessa
sistnämndes antal ökats med i. Stadens areal är oförändrad, nemligen
ro8 tunnland 14J kappland.
Enligt hvad förut blifvit anmärkt, bar Stadens folkmängd, som efter
sista Femårs-Berättelsen utgjorde 3,438 personer, nu, enligt 1843 års skattskrifning,
minskats med io personer, hvilken obetydliga skiljaktighet synes,
bero af tillfälliga omständigheter, men dock icke vittnar om något
framskridande.
I anseende till de i min sista Femårs-Berältelse omnämnde orsaker,
bar fråga blifvit väckt om en annan fördelning af den å tomterne nu indelade
utmarken, af hvilken, såsom flerestädes otillgänglig och steril, många
tomtegare draga föga eller ingen nytta.
Staden grundar sitt egentliga bestånd på Handeln, hvilken likväl de
sednare åren aftagit. Bergslagen och Dalarne, de vanliga afsättningsorterne,
hafva icke de sednare åren haft samma behof af spannmål, som fordom.
Årsväxterne i Stora Kopparbergs Län hafva varit förmånliga, men
deremot slagit felt tili den egentligen sädesproducerande delen af detta
Län. Den för handen varande förlägenheten hos Bergsbruksidkare har också
i betydlig mån minskat afsättningens liflighet. Betydliga qvantiteter af
brukseffekter utskeppas från staden, hvaremot i retour hemtas viktualier
samt speceri- och. k ram varor
-
29
Handtverkerierne i staden fortfara att befinna si? uti ett mindre blomstrande
tillstånd. Dock finnas många exempel, att sådana handtverkare,
som lefva ordentligt och sparsamt samt med flit och insigt utöfva sina yrken,
vinna skälig utkomst och äfven förkofran. För tillverkningarnes godhet
företrädesvis irtmärka sig icke någon viss klass af slöjdidkare.
På arbetsbiträden till de inom staden förefallande göromål och till
stadens jordbruk är god tillgång, så väl af stadens egna talrika arbetsklass,
som utvandrande Dalkarlar och Werinlänningar. Priset på ett karldagsverke
sommartiden är 3a sk. Banko.
Tilljörseln af hvarjehanda landtmannaprodukier är ganska ymnig, särdeles
af spannmål,' enär det icke saknas exempel, att på så kallad torgdag
öfver iooo tunnor spannmål af åtskilliga slag blifvit till salu utbjudne
och föryttrade.
Stadens jord, hvilken under tidernas lopp för det mesta kommit i
enskild ego, odlas med omsorg och gifver god afkastning, hvartill den rika
tillgången på gödningsämnen synnerligen bidrager. Några jordbrukare
hafva börjat införa cirkulationsbruk på sina egor, men vanligtvis besädes
åkerjorden två år å råd samt bvilar och gödslas det tredje. De vanliga
utsädesslagen äro råg,, korn och blandsäd; hvete, ärter och vicker endast r
ringare mån.
Det i föregående Berättelse omnämnda Angbogserings-Bolaget till fragtfarts
befrämjande, medelst bogsering af lastpråmar, har nu mera upphört,
och härvarande redare hafva återgått till det urgamla bruket att begagna
seglande fartyg. Orsaken härtill lärer hafva varit, att utgifterne för det
förra transporteringssättet blifvit nog dryga emot inkomsterna; hvadan det
vill synas, som rörelsen och varuomsättningen ännu icke bär uppnått den
grad af liflighet, att ångfartyg till varors fragtande med fördel kunna uteslu
tande
begagnas. Deremot är kommunikationen med lmfvudstaden för passagerare
och lättare gods genom flera tällande ångfartyg underlättad och
billig.
Stadens jemte öfrige vid Mälaren belägne uppstäders af ålder åtnjut
na
privilegium, att uteslutande transportera brukseffekter på Mälaren, hvilket
ansågs ingripande uti bruksidkares rättigheter och på anförde klagomål
undanröjdes, samt ifrån år 1842 upphört, torde nu mera befinnas hafva
varit icke alltför obilligt, enär denna rättighet var förknippad med skyldigheten
att besörja fragten efter bestämd taxa och äfven ålade rederierne
ansvar och förbindelser, hvilka i och med privilegiet upphört. Någon anledning
är icke här i staden för handen, att de väsendtliga varuartiklarne
30
komma att transporteras för billigare pris än förut, och det desto mindre,
som rederiernes vinst af deras kapital och besvär de sednare åren varit
otillräcklig och icke svarande emot omkostnaderne.
De härstädes inrättade Bildningsanstalter, nemligen Gymnasium samt
högre Lärdoms- och Apologist-skolorne, fortfara i sin verksamhet. Till de
mindre bemedlades uppfostran är, utom den i föregående Berättelse omnämnde
Lancaster-skola, äfven en Flick-skola nyligen inrättad, som bekostas
af frivilliga sammanskott; äfvensom en Söndags-skola är öppnad för
handtverksläi lingar. Folk-skoliärare-seminarium har likaledes trädt i verksamhet
och de lörsta eleverne derifrån utgått, etter aflagde prof på erforderlig
skicklighet.
Sjukvården besörjes af tre praktiserande Läkare, och Länets gemensamma
Lazarett och Kurhus äro här belägne. ågon farsot har icke under
de ifrågavarande åren härjat, utan helsotillståndet i allmänhet varit godt.
Fatligvårxlen har nu mera blifvit ordnad i likhet med hvad skett på
flere andra ställen, såsom Jönköping &c., och en Arbets-inrältning organiserad,
hvilken visat sig ega det mest välgörande inflytande på de fattiges
belägenhet, genom ändamålsenlig sysselsättning och bespisning. Tjenlig
lokal härtill, äfvensom till de omförmälde Skolorne har blifvit beredd uti
den ifrån Kongl. Serafimer-Ordens-gillet för några år sedan af staden inköpta
f. d. Hospitalsgården. Afgifterne för de fattiges underhåll äro ganska
dryga, men fattigförsörjningen underlättas i någon mån af de i förra
Berättelsen omnämnde Schenströmska, Carlskötdska, Hiilphers’ska och Langenbergska
stifielserne
Skjutsningsbesväret är öfverlemnadt åt särskild entreprenör och icke
särdeles betungande för staden.
Polisuppsigten i staden ulöfvas af Magistraten och en särskildt förordnan
Polis-Råd man, jemte Stads-Fiskaien, till hvilkens biträde Stadsbetjeningen
och ibland stadens invånare utsedde Ordningsmän kunna påräknas.
Till förekommande och upptäckt af eldsvådor är en Brand-corps och ständige
tornväktare antagne, ofver hvilka, äfvensom stadens tjenslbara invånare,
vid förefallande olyckstillfällen en särskild Brandchef för befälet och
jemte Brand-Direktionen har inseende öfver eldsläcknings-anslalterne samt
biträdes af en särskildt organiserad frivillig Bergnings-corps.
För öfrigt upplyses tillståndet af härvarande Fabriker, Handtverkerier,
Sjöfarts- och Handelsrörelse af de årligen till Kommers-Kollegium ingående
tabellariska uppgifter.
31
De till aflöning af stadens Embetsmän samt publika byggnaders underhåll
anslagna donerade medel, beslående af Våg-, Hamn-, Bro- och
Mätare-penningar, hafva under sista åren i medeltal uppgått till 5,467 R:dr
43 sk. Banko; men ett vida högre belopp uttaxeras årligen af stadens invånare
genom Drätselkammaren till fyllande af öfriga kommunala behof,
jemte fattigförsörjningen.
2:0. Sala, bergs- och handelsstad, 31 mil nordost från Westerås belägen,
invid Sala Silfvergrufva, af hvilken stadens bestånd mycket beror.
Om stadens belägenhet och förhållande till Sala Bergslag åberopas för
öfrigt mine förut afgifne Femårs-Berättelser.
I afseende på stadens egentliga näringsfång förekommer, att, i följd
af den donation och de privilegier, staden af Konung Gustaf II Adolf den
i5 April 1624 undfått och hvarigenom en större jordrymd, för Sala Silfver
verks drift, blifvit åt Bergsmännen upplåten; stadens primitiva näringsfång
är Bergsbruk och i andra rummet Jordbruk.
Angående tillverkningen vid Sala Silfververk åberopas hvad derom,
under artikeln Bergs- och Bruksrörelse i 3 §. af denna Berättelse förekommer.
Den räntenedsättnings-fond, som enligt fastställd författning bildas och
besparas af Silfververket, för att till Sala Bergslag inköpa fastigheter och
gora Silfververket oberoende af de kronoräntor, som nu under ett slags arrende
uppbäras, har ökat sig på följande sätt:
• 83 g vid årets slut .... 15,346 R:dr 9 sk. 3 r:st.
1840 dito .... >7.799 ,. 28 „ 5 „
184 > dito . . . • 20,196 ,, 24 .. > ,,
1842 dito .... 22,925 „ 15' „ — „
1843 dito .... 25,712 „ 1 „ 1 i „
Jordbruket är i allmänhet upplåtet åt arrendatorer och hälftenbrukare,
i följd hvaraf några framsteg derutinnan ieke äro synnerligen märkbara.
Emedlertid är jorden af en bördig och gifvande beskaffenhet, så att något
missförhållande till angränsande bvats afkomst af deras jord i proportion
icke eger rum, utan snarare inträffar ofta, att grödan å stadens jord är
vackrare.
Enligt sammandrag af Mantalslängderne utgjorde folkmängden så väl i
staden, som vid grufvan och hyltan:
32
För år 1 8 3 8.
Mankön |
Qvinkön.
Summa.
Mankön |
Qvinkön.)
I
Summa.
Mantalsskrifne elier betalande
1
833
1,096
1,929
För ålder, fattigdom etc. befriade
52
148
200
Underårig
412
422
834
464
570
1,034
Summa
I
1 i 1.297
1,666
2,963
För år 1 8 4 3.
Männer af alia stånd
Mankön.
.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
564
Mågar, Söner och Drängar . .
219
Ynglingar emellan 17 och 18 år
20
Hustrur, Enkor och ogifta Qvin-  nor, sorn äro sina egna . .
639
Sonhustrur, Döttrar och Pigor
415
Qvinnor emellan 17 och 18 år
19
803
1,073
1,876
Från afgift befriade:
För ålderdom och andra orsaker
57
183
240
488
456
944
545
639
1,184
Smnraa J
11,348
1,712
| 3,060
hvaraf följer, alt folkmängden blifvit sedan år 183S ökad med endast 97
personer.
Handeln i minut, så väl sorn i kommission, är ej af särdeles betydenhet,
helst den synes vara fördelad på för många händer. De Handlandes
antal utgör 30, och för närvarande finnas i3 öppna salubodar.
Handtverker ier och Fabriker äro nästan på enahanda ståndpunkt, som
vid sist afgifna Berättelse. Dock förspörjes allmän klagan öfver penning
brist
33
brist och i följd deraf bristande arbetsförtjenst. En Kortfabrik anlades här
1842» men är för närvarande nedlagd. Attikfabriken och Hagel-tillverkningen
fortfara, och äro båda dessa fabrikers tillverkningar af godkänd beskaffenhet.
Till staden ankommande allmoge inför väl, äfven emellan marknaderne,
spannmål till försäljning å stadens torg, men denna trafik är af mindre
betydenhet, helst några Spanmålshandlande med större förlag icke äro
här etablerade och sLadens egen jord producerar en betydlig qvantitet spannmål.
Sala Bergslag torde i och för dess arbetare vara den största spannmåls-konsumenten,
men inköper sitt behof dels från Upsala Akademi, dels
från Embets- och Tjenstemän af deras lönings-säd. Af andra produkter
är tillförseln ej heller stor, och ofta yppas brist på plank, bräder, tjära,
o. m. d.
Några större odlingsjöretag hafva under detta qvinqvennium icke försports,
ehuru tillfällen dertill icke saknas. Orsaken dertill synes vara, att
skogsdelningen ännu icke nått ett ändtligt slut, så att vederbörande lottegare
äro ovisse, huruvida de få behålla dem tillskiftade lotter, å hvilka
utan tvifvel flere odlingslägenheter finnas. Emellertid har odlingen af klafver
å trädesjorden blifvit af många jordegare med framgång försökt.
Den här förut varande Skolan har blifvit reorganiserad och utvidgad
till en högre Apologistskola med Rektor och 2 Apologister till lärare. Denna
Skola synes, åtminstone under nuvarande Rektors nitiska vård, vara
ändamålsenlig och besökes af stadens och kringliggande orts ungdom. Den
år 1839 inrättade Lancasterskolan fortgår äfven i samma goda riktning,
hvarmed den började sin bana. Ett nytt Skolhus af träd är af Sala Bergslag
uppbyggdt åt Lankasterskolan och i samma lokal äfven ett rum ställdt
till Apologistskolans disposition. Ett försök med så kallad Småbarnsskola
har upphört.
I likhet med hvad sista Berättelsen omförmäler äro två Läkare här
stationerade. En Djurläkare och två Barnmorskor, med löner försedde,
äro ock i staden boende.
Fattigförsörjningen handhafves nu, såsom förut, af Pastor och Kyrkorådet,
med biträde af dertill utsedde FattigvSrdar. Under nuvarande Pastors
tjenstetid har åtskilligt blifvit försökt, för att afskaffa tiggeriet. Dessa
försök hafva väl i sin mån bidragit till det åsyftade ändamålet, men
så hafva ock fattigbidragen blifvit nära fördubblade, hvilket förhållande åter
gifvit anledning till önskningar om mera ändamålsenliga åtgärders vidta
Femån-Berättelse
för Westmanlands Län. ^
34
gande, för att det ännu fortfarande tiggeriet mätte kunna upphöra. Bidraget
till fattigförsörjningen utgör nu, enligt tabellen, 2,000 R:dr Banko,
utom de understöd, som ifrån Sala grufva och andra ad pios usus donerade
fonder årligen distribueras, efter särskilda föreskrifter.
Ordinarie räntan af Bergsmansjorden utgöres derigenom, att Bergsmännen
äro förpligtade, alt i och för Silfververkets drift hålla hästar och
folk att forsla malm, utgöra höleverering och ökedagsverken.
Den vidfogade tabellen utvisar diverse onera och andra allmänna
besvär.
Stadens Intrader bestå af arrenden för 3:ne qvarnar, Norr-KiRta hemmansränta,
marknadsstånds- och platspenningar, arrende af Nora Allmännings
ängar, Sundsbacka fiske, Kyllinge stamp, Stadsträdgården, gerningsören
m. m. Dessa medel användas till stadens allmänna utgifter, anordnas
af Magistraten samt förvaltas och redovisas af den år i8a5 den 1 April
af Bergsrätten, efter vederbörandes hörande, konstituerade Sjumanskammaren.
För att fylla atla utgifter uttaxeras det bristande i föreskrifven ordning,
och uppgår uttaxeringen till ett belopp af circa 2,5oo R:dr B:ko årligen.
Om stadens Sparbank är redan förut här taladt.
Under sistförflutne qvinqvennium synes folkets bildning och sedlighet
hvarken hafva till- eller aftagit; men några gröfre brott hafva icke inom
stadens jurisdiktion förekommit.
3:o. Arboga. Sedan sista Berättelsen afgafs har stadens läge icke undergått
någon förändring, och fortfar jemväl det i afseende på åns uppgrundning
i samma Berättelse omförmälda förhållande.
Aidkommande åbyggnaderne härstädes, så äro de, med undantag af
Kyrkorne, Rådhuset och 4 andra stenhus, allesammans af träd uppförde
och underhållas i allmänhet väl. Flera hus hafva under de sista fern åren
blifvit nybyggda eller undergått större reparation, hvarigenom stadens yttre
utseende än vidare vunnit.
Folkmängdens och Borgerskapets antal Enligt i843 års mantalsskrifning
utgöras stadens invånare al 5i3 mantalsskrifne männer, 717 qvinnor,
637 minderårige samt 136 ålderstigne och fattige, eller tillsammans 2,oo3
personer; och således io3 personer mer, än efter sista Femårs-Berätlelsem
Sedligheten inom samhället fortfar. Källare och krogar, hvilka sednares
antal med en fjerdedel blifvit inskränkt, finna årligen allt färre besökande,
och erkänner man med tacksamhet de goda verkningarne af den
här stiftade Nykterhets- och Måtllighets-förening.
35
Stadens näringsfång äro fortfarande Handel, Handtverkerier, Sjöfart,
Faktori-rörelse för Bergslagen och Jordbruk.
I afseende på handelsrörelsen inträffade snart hvad vid sista Berättelsens
afgifvande befarades, eller att det öfver behofvet ökade antalet af
Handlande bragte ålskillige af dem på obestånd. Flere tvungos att afträda
sin egendom åt borgenärerne; men sedan antalet af öppna handelsbodar
omsider blifvit minskadt ifrån 10 till 6, synas numera de Handlande bär
kunna påräkna säker utkomst.
Handeln bedrifves hufvudsakligen med enahanda varor, som omförmälas
i sista Berättelsen. Spannmålsafsättningen är föga betydlig. Utom
de anledningar härtill, sista Femårs-Berättelsen upptager, och hvilka ännu
fortfara, torde man kunna åberopa den utvidgning, spannmålsproduktionen
inom Bergslagerne under de sednare åren erhållit.
De flesta af Handtverkerierne synas vara i aftagande, hvartill bland
liufvudorsakerne idkarne sjelfve angifva, dels den utveckling fabriksrörel
sen
uti vår tid ernått, dels ock det intrång Stadshandtverkarne uti sina
viken lida af Sockenhandtverkare och andra å landet boende personer, de
der, såsom betungade med mindre än hälften af det belopp i allmänna utskyider,
Stadshandtverkare måste vidkännas, och derjemte egande fördelen
af en mindre lefnadskostnad, kunna göra sina arbeten för bättre priser än
handtverkarne i staden, hvilka i följd häraf ofta se sig förbigångne och
måste sakna en för sitt uppehälle nödig arbetsförtjenst.
Sjöfarten bestrides fortfarande af det i sista Berättelsen omnämnda
Bolag.
Faktorirörelsen sysselsätter för det närvarande endast 4 personer, deribland
blott 2:ne tillhörande stadens Borgerskap.
Beträffande Jordbruket åberopas det ännu fortfarande förhållande, som
de trenne nästföregående Berättelserne upptaga.
Allmänna Onera. Sedan Kongl. Majit ar 1839 fastställt den nya tegleringen
af Båtsmanshållet öfver hela Riket, har delta onus, hvarmed ditintills
ingen stad i Riket varit så betungad som Arboga, numera blifvit
vida mindre tryckande.
Inqvarteringsskyldigheten samt afgifterne till Brandverket, Fattigförsörjningen
och underhållet af Stadskyrkan fortfara deremot att vara de
mest betungande bland stadens allmänna onera, dit ock numera måste
räknas de betydliga kostnaderne för nya Folkskolans organisation och drifvande.
Binäringar, desamma som uti sista Femårs-Berättelsen omförmälas,
äro högst obetydligt anlitade.
36
Prohibition författningar finnas icke härstädes numera, sedan den genom
Kongl, privilegierne den 8 Augusti 1709 och 16 December 1719 för
Arboga Skute-gille medgifna rättighet, att uteslutande afföra Bergslagens
effekter till Stockholm, upphört.
Undervisningsverket. Stadsförsamlingen har under sistlidna året inköpt
ett större hus i staden, dit härvarande Lancasterskola redan förlidne
höst, uti en rymlig och i alla hänseenden lämplig lokal, blifvit förflyttad.
Under nu pågående lästermin åtnjuta 124 barn undervisning i Lancasterskolan
och öfver 40 uti den så kallade Stadsskolan.
Fattigförsörjningen bestrides ännu oförändradt, på sätt sednaste Femårs-Berättelser
omförmäla. Fattigpersonalen ökas ty värr! årligen, och finner
man deribland icke sällan individer, som endast i saknad af tillfälle
till arbetsförtjenst måst tillgripa tiggarstafven.
Angående extra onera, hvilka uti bifogade tabell äro angifne, åberopas
hvad derom uti 1822 och 1827 årens Berättelser är anfördt.
4:o. Köping. Allmänna omständigheter. Mantalsskrifne invånare härstädes
uppgå till ett antal af 907, deribland 381 män och 526 qvinnor,
men icke någon tillhörande indelade Arméen; dessutom 22 män och 75
qvinnor, dels öfveråriga och mantalsfria, dels fattige och saknande arbetsförmåga,
samt 477 minderåriga, hvaraf 247 af man- och 230 af qvinkönet.
Hela folkmängden, utgörande 1,481 personer, öfverstiger således den
i sista Femårs-Berätlelsen upptagne med 61 personer.
De åtal, som under sednaste fem år egt rum emot stadsboerne, hafva
icke afsett några egentligen grofva brott och föranleda icke heller nu till
särskild anmärkning i afseende på invånarnes sedlighet. Att fyllerilasten
utöfvas mindre än förr och begynt allmännare mötas af ogillande, hör äfven
här till de goda tidstecknen.
Stadens väsendtligaste näringar utgöras fortfarande af Handeln och
Handtverkerierne; men i följd af bristande rörelsekapitaler och en allt mer
öfverklagad minskning i afsättningen, lemna dessa, äfven der både omtanka
och drift, i förening med arbetsskicklighet, synas vara rådande, icke
något öfverskott eller synnerlig vinst utöfver en tarflig utkomst. Till ett
verkligt ekonomiskt oberoende sträfva följaktligen härvarande Handlande
och Handtverkare ännu förgäfves; och ehuru, hvad handeln beträffar, det
synes som saknade icke Köpings stad anledningar af sitt läge, alt, om ej
fullt bereda, åtminstone ganska mycket närma sig den förkofran, hvartill
den närbelägna staden Arboga under de tre sednaste decennierne torde
kommit, vill sådant likväl icke lyckas. Om orsakerne härtill sammanstäm
-
37
ma de Handlande alla i den mening, att den tillförene lifliga varuomsättningen
emellan denna stad och ofvan belägne Bergslager svårligen kan
för närvarande återvinnas, dels af nyssnämnde brist på kapitaler, dels ock
emedan bruken, i stället för att fordom väsendtligast från stadens Köpmän
hemta sina förnödenheter af spannmål samt viktualier och andra varor,
numera inköpa dessa direkte från aflägsnare orter och mestadels ifrån
Stockholm; hvartill kommer en ökad landthandel, som jemväl ifrån flere
städer i Länet blifvit nyligen anmäld till allmän åklagares beifran, samt
tillopp de sednare åren af många Handlande under härvarande marknader,
hvilka då äro försedde med alla de viktualie- och kryddkramhandelsvaror,
hvaråt stadens handel numera uteslutande rigtas, undersälja äfven
de lägsta här gängse priser och tillskynda härvarande Köpmän en icke
ringa inskränkning i deras rörelse. Dessa omständigheter äro dock icke
enda orsaken till den härvarande handelsklassens numera otvifvelaktigt
nedsatta ställning, vitsordad jemväl deraf, att under sednaste året tre konkurser
inom samma klass inträffat.
Handtverkerierne drifvas för det mesta med omsorg och skicklighet.
Fortfarigt utmärker sig deribland Schatullmakare-yrket, hvars flere idkare
prestera utmärkt vackra och äfven varaktiga arbeten, utan att likväl numera
bland dessa efterfrågan göres på dem af ahlrot, deraf tillförene en
mängd afyttrats till England, Frankrike och andra främmande länder.
Sedan Bolaget för Ångbogsering på norra sidan af Mälaren, som utöfvade
ett menligt inflytande på denna stads sjöfarts-inkomster, med år 1842
upphört, så bildades den 1 Mars 1843 ett af ortens flesta bruksegare och
några af stadens invånare efter aktieteckning sammansatt Rederi-bolag,
hvilket enligt antagne reglor numera fullgör stadens urgamla befraktningsåtaganden,
och hvartill under sistnämnde år kom en ökad liflighet derigenom,
att Ångfartyget Freja härifrån öppnade och underhöll en regulier
kommunikation med hufvudsteden, ehuru detta första så beskaffade försök
syntes lemna föga vinst för fartygets egare. Rederi-bolagets verksamhet deremot
har, med undantag af den motgång, som vid årets slut inträffade,
genom förlusten af ett större bland dess i godt skick varande 12 fartyg,
föranledt full visshet, att samma Bolag, organiseradt på nu varande grunder
och således med förutsatt uteslutande befraktningsrätt till de uti Bolaget
aktieegande bruksegares effekter, bör kunna uppfylla sina i afseende
på jernskeppningen åtagne förbindelser och inbringa skälig vinst, för att
åt sina aktier bibehålla det värde, dessa nu synas ega.
Stadens varf erbjuder tillfälle att få fartygsbyggnader väl och ändamålsenligt
utförda; och har derstädes under sistlidna år bland annat byggts
38
för främmande redare en tvåmnslad Skonert om circa 1,5(X) Sk© drägtighet,
hvilket la flyg synes vara särdeles väl konstruerad t.
Upprensningen af härvarande å, ifrån hamnen lill den | mil derifrån
belägna Mälaren, har sedan år 1837 fortgått under tillsyn af en särskild,
dertill utsedd Direktion, och förmodas nästa år möjligen kunna fulländas.
Stadens sädesbärande jord begagnas i allmänhet ännu, efter gammalt
bruk, i 2:ne skiften, egentligen for höstutsäde; men af intressenterne i
den till stadens äldre tomter särskildt hörande åkerjord, kallad -Löthen,
om 126 tunne- och 12, kappland, har beslut år 1843 fattats om inställande
af all betning derstädes för åstadkommande af ett, efter hvar och en
delegares önskan, å dess egolott afpassadt cirkulationsbruk, hvilket beslut
sedermera förauledt reqvisition af klöfver och andra foderväxtfrön till användande
i år derstädes; och torde man kunna hoppas, alt detta exempel
skall småningom verka till efterföljd inom andra egoområden.
Boskapsskötseln. Förr än, genom ett å stadens till omkring 816 tunnland
uppgående åker- och ängsjord allmännare antaget rationell åkerbruk,
foderväxter komma att i större mån odlas, kan boskapsskötseln icke lemna
sina idkare någon lönande afkastning. Brist på tillräcklig naturlig äng och
betesmark är härtill orsaken. Denna olägeuhet har fordom varit till en del
afhjelpt genom den betesrättighet, staden då lärer haft sig beviljad å Kronolägenheterne
Köpingsön och Byslätten samt Köpings Djurgård. Numera
beror det på aftal med angränsande jordinnehafvare, att ernå betestillgång
för stadsboernes kreatur, och i sådant hänseende är det för dem al ganska
stor vigt, att nyssnämnde Kronolägenheter kunna för sådant ändamål från
desammas arrendeinnehafvare upplåtas.
Skog. Den åt staden donerade Allmänning om 187 tunnland och 17
kappland, inom Odensvi socken, blef år 1842 indelad till trakthuggning i
50 lika stora lotter; och har den härefter år 1843 i samma cirkulation
först afverkade lotten lemnat 54 famnar ved. Så väl denna som framtida
skogsafverkningar från Allmänningen äro af stadens invånare anslagne till
fördelning emellan härvarande Skol- och Fattigvårds-inrältningar, till en
tredjedel för den förre och två tredjedelar för den sednare, emot åtagande
för Skolan och Fattigvården, att aflöna skogvaktare för Allmänningens vård
och tillsyn.
Allmän Undervisningsanstalt. Under år 1842 bragtes till fulländning
QGh invigdes den, enligt Kongl, Majrts nådiga Bref den 7 September 1836,
reorganiserade Skolinrättningen härstädes uti det föregående året färdig
-
byggda Skolhus af gjutet kalkbruk, indeladt i 2:ne våningar, med rum för
lä rame samt 2:ne större lärosalar, nemligen en i öfra våningen för Rektors
klass och en i den nedra för Vexel-undervisningen, hvilken sednare begagnas
gemensamt af omkring 104 barn af båda könen från Köpings Stadsoch
Lauds-församlingar. Sin slutliga fulländning, enligt uppgjord plan,
ernådde denna om stadens berömliga uppoffringar vittnande inrättning genom
den år 1843 jemväl började och Rektor åliggande Söndags-undervisningen
för handtverkslärlingar. Dessutom hafva stadens invånare med välvilja
mött ett numera väckt förslag att etablera en särskild Skol-anstalt
för flickor, äfven i dem tillhörande handaslöjder, derför jemväl gård är
inköpt; men huru snart detta förslag kan realiseras, beror af möjligheten
ait dertill erhålla Statsbidrag och af Köpings Landsförsamlings deltagande
också i denna visserligen ganska behöfliga undervisningsanstalt.
Fattigförsörjningen bestrides genom en dertill, i allmänt sammanträde
inför Magistraten, af stadens invånare utsedd Direktion, som jemte
Kyrkoherden och Borgmästaren, hvilka deruti äro sjelfskrifna ledamöter,
ti i Iser alt de fattige erhålla sina understöd afpassade efter behofven, dels
i månadtliga eller tillfälliga underhåll i mjöl och penningar, dels äfven
genom ordentlig middagsspisning Allt beltlande i husen är förbjudet.
Från stadens invånare uttaxeras fattigv årdsbidragen på grund af deras bevillning
efter 2:dra Artikeln i Bevillningsförordningen; hvarförutan dertill
användas räntorna af de icke betydliga fonder, som genom enskildes
lid efter annan gjorda dispositioner uppkommit.
Fabriker och Näringar. En fabrik för tillverkning af Bomullsstrumpor
linnes, hvarest i 2:ne stolar sysselsättas lika många väfvare, tillika
med en vid blekningen biträdande qvinsperson. År 1843 uppgick ti 11-  verkningsbeloppet till 180 par strumpor och 160 par kalsonger, i tillverkningsvärde
ansedde till 340 R:dr B:ko. Fyra mästare uti färgeriprofessionen
hafva åstadkommit arbeten till sammanräknadt värde af 1,080
R:dr. — Från ett Engelskt Garfveri med 2:ne arbetare har tillverkningsvärdet
uppgifvits till 500 R:dr. — Å en Pistolsmedsverkstad har tillverkats
en dubbelbössa och 6 enkla, samt hoplagda inkomsten deraf upptagits
till 148 R:dr. — En fabrik för tillverkning af speglar anlades för
2:ne år tillbaba och har lemnat i inkomst 266 R:dr 32 sk„ B:ko, hvarjemte
en Urmakare härstädes för reparationer af gamla Ur påräknat en
årlig inkomst af enahanda belopp.
Binäringar finnas här inga.
Politi. Tillåtne krogar äro 6. Ännu hafva icke här, såsom i många
andra städer, krogrätligheterna kommit att utbjudas på auktion, till bere
-
40
dande af någon för staden högst behöflig inkomst. Sammanträde af nuvarande
Krogidkare är dock hållet inför Magistraten i sådant hänseende,
och det är till önskandes, att detta ärende må kunna, utan förnärmande
af någons rätt, beredas till en staden gynnsam utgång.
En af härvarande Kyrkoherden, Herr Prosten O. R. Bellander och
Herr Borgmästaren P. E. Bosaeus den 1 Maj 1841 öppnad Besparingsinrättning,
gemensam för denna stad samt Köpings och KungsBarkarö Landsförsamlingar,
har lyckats tillvinna sig förtroende äfven hos den arbetande
klassen, för hvilken den egentligen stiftats. Lägsta insättningen der är 4
sk. B:ko, och utgjorde de vid sista bokslutet, deni Maj 1843, hos Inrättningen
besparde medel 1,393 R:dr 6 sk., hvarå insättarne tillgodonjuta 5
procents årlig ränta, som för hvarje år lägges till kapitalet. Utom de insättningar,
som tid efter annan verkställts af Gesäller, Lärlingar och Tjenstehjon,
torde böra nämnas, att de flesta ibland stadens sjömän frivilligt
vid Skeppar-embetet i April 1843 medgifvit sina Skeppare, att af arbetsförtjensten
innehålla samt i Besparingsinrättningen insätta ett belopp af 1
R:dr efter första och 2 R:dr B:ko för hvardera af de öfriga sjöresorna, till
användande för vinterbehofven. Inrättningens räkenskaper granskas af dertill,
på stiftarnes begäran, å allmänt sammanträde inför Magistraten, äfvensom
särskildt i de båda landsförsamlingarna utsedde Revisorer; och
emottagas insättningarna, likasom bokföring och liqvider besörjas af stiftarne
sjelfve, utan arfvode; varandes det deras afsigt, alt denna inrättning
må kunna snarligen etableras såsom en ständig kommunal-anstalt under
särskild styrelse, äfvensom fråga är å bane, att söka med densamma
införlifva en Förmyndarekammare-inrättning för staden, derest Kongl.
Maj:ts nådiga bifall dertill utverkas.
En Nykterhetsförening bildades den 10 Mars 1842 äfven här i staden.
Om föreningens framsteg hitintills icke visat sig så tillfredsställande,
som stiftarne vågat hoppas, så torde den åtminstone hafva någon framgång
att glädja sig åt, och deribland, kanske ej utan all anledning, minskningen
i fylleriet samt att uppmärksamheten på dess fördömlighet blifvit
allmännare vackt. Föreningens ledamöter utgjorde vid 1843 års slut 36
personer.
För det mesta genom enskilda, kännbara uppoffringar, efter derom
föranstaltad subskription, har staden sedan år 1842 tillegna t sig en förbättrad
gatu-upplysning under den mörkare årstiden, förmedelst inköp och anbringande
af 12 Argandska lyktor. Flera erfordras visserligen, men tillgångarne
medge icke ännu deras anskaffande.
Sta
-
41
Stadens Brand-anstalter befinnas i godt skick, genom under flera af
de sednare åren från Sjöbergska fabriken i Stockholm besörjda inköp och
förbättringar. Byggnads- och Brand-ordningar äro under granskning, i afsigt
att framdeles genom underdånig ansökan vinna Kongl. Maj:ts nådiga
bifall till åtskilliga deri behöfliga tillägg och ändringar; och har visserligen
numera börjat visa sig någon större åhåga hos en del af stadens invånare,
att uppsnygga sina gårdar samt att låta genom på allmän bekostnad
verkställde trädplanteringar bereda stadens omgifningar ett trefligare
utseende; men några nybyggnader ega alltför få råd att bekosta, ehuru
deribland 2:ne ändamålsenliga bazarer för marknadshandeln blifvit sistlidna
år uppförde.
Några andra Inkomster eger icke staden, än de vid Köpings och
Strömsholms Vågar utgående vågpenningar samt hamn- och bropenningarne,
hvilka alla år 1843 tillsammans utgjorde 3,457 R:dr 43 sk. 10 r:st.
Banko.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärdar
Stormägtigste, Allernådigstc Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte
F. RIDDERSTOLPE.
A. W. Ahlborg. C. G. Winrerg.
Westerås Slott i Lands-kansliet den 21 Juni 1844.
Summariska Tabeller
öfver
Årsväxterne i Westmanlands Län åren 1839—1843
Fögderi.
O
Westerås
Strömsholms
Kungsöhrs
Bergslags
Sah1bergs
Wäsby
Hela Länet
Westerås
Strömsholms
Kungsöhrs
Bergslags
Sahlbergs
Wäsby
«/
Hela Länet
Westerås
Summarisk Tabell öfver Skördarne
Allmänt bedömande om Sädesafkastningen.
Ar 1839.
Fullt medelmåttig
Medelmåttig
Medelmåttig med undantag af hvetet *
Medelmåttig *
Under medelmåttan, med undantag al Trindsäden .
Under medelmåttan
Enligt dessa från Fögderierne inkomne uppgifter kan årsväxten
sammantagen för
anses något ander medelmåttig
Ar 1840.
God . .
God .
Förmånlig
God
Medelmåttig i allmänhet, men deröfver af Blandsäd och Hafra
JNära medelmåttig
Enligt dessa från Fögderierne inkomne uppgifter kan årsväxten
sammantagen lör
anses fördelaktig och öfver medelmåttan
Ar 1841.
{Höstsäden: under medelmåttan 1
Vårsäd och Jordfrukter: ymnig oell god/ '
Westmanlands Län nedannämnda år
Kornets förökning efter utsädet.
Hvete.
Raff.
Korn.
Bland
säd.
Hafra.
4 ä
6
3 ä
5 ä
3 å
3 å 4
8 å 9
8
10 a 12
a 9
6 å 7
5 å 8
8 å 9
5 ä 6
4
5 ä 6
6
■ 5
3 å
a o
4 ä 5
6 ä 7
6
7 å 8
6 å
6
5 å 6
6 ä 7
3, 4ä5
5 ä 6
5
8 ä 9
5 å 6
4 ä 5
2 å 5
5 ä 6
8
8
10
6 ii 7
4 å 6
7 ä 8
8 ä 9
8
5
8
6 å 7
5
3 å 5
8
8
10
8 ä 9
8 ä 9
5 a 7
8 ä 9
8
4
(i
6
5
Alter.
Afkastning af Rotfrukter.
Potates.
5 å 6
7
6
9
10
6
8
6 å 7
8
7 ä 8
7
9
9
5 å 6
4
5 ä 6
8 å 9
7 ä 8
6 a 7
5 å 7
4 å 7
7 ä 9
7 å 8
6
7 å 8
6 å 7
7 ä 8
7 å 8
8
6
o a
7 ä
Kålrötter &c.
6 ä 7
8 ä 9
6
10
God
God
Ynini g
God
God
fMedel
t
må t tig
God
)
Ymnig
God
Ymnig
fteinligen
{god
ffördelak
Uig
God
-
God
Foder-Afkomst.
)!
God
God och ymnig.
Ymnig.
Utmärkt god.
Medelgod.
God. "
Medelmåttig.
God.
Öfver medelmåttan.
Medelmåttig.
Utmärkt god
Ymnig å hårdvall,
medelmåttig å sidJ
loch myrvall.
God.
Fördelaktig.
God.
Öfver medelmåttan.
Summarisk Tabell öfver Skörd arne Vestmanlands Län nedannämnda år.
Fögderi.
Strömsholms
Kungsöhrs
Bergslags
O O
Sahlbergs
Wäsby
Hela Länet
Westerås
Strömsholms
Kungsöhrs
Bergslags
Sahlbergs
Wäsby
Hela Länet
Westerås
Strömsholms
Kungsöhrs
O
Allmänt bedömande om Sädesafkastningen.
O
Medelmåttig
Höstsäden nära missväxt. Vårsäden mycket god
Höstsäden under medelmåttan. Vårsäden medelmåttig
(Höstsäden: Hvetet under medelmåttan )
< Rågen: missväxt . f
(Vårsäden: medelmåttig J
Höstsäden svag. Vårsäden ymnig
Jemlikt dessa från Fögderierne inkomne uppgifter kan årsväxtei
sammantagen för
anses: Höstsäden under medelmåttan. Vårsäden öfver medelmåtta
Ar 1842.
Höstsäden medelmåttig. Vårsäden god
Medelmåttig
Bland de förmånligaste i öfrigt, men Rågen medelmåttig. . .
Medelmåttig
Hvetet rikt. I öfrigt medelmåttig
Nära medelmåttig
Jemlikt dessa från Fögderierne inkomna uppgifter kan årsväxtei
sammantagen för
anses Jlvetet förmånligt; i öfrigt medelmåttig
Är 1848.
Rågen under medelmåttan. Öfrige sädesslagen gifva fullt medelmåttig
äring
Under medelmåttig.  . .
O * * •••,
Ganska god med undantag af råg, hvarå blifvit allmän missväxt
Kornets
föröknin
g efter
utsädet.
Afkastning af Rot-  frukter.
Foder-Afkomst.
Hvete.
Råg.
Korn.
Bland-
säd.
Hafra.
Arter.
Potates.
Kålrötter &c.
4
3 ä 4
2 å 3
4
3 å 4
3 å 6
8
10
6
8
10
7 å 9
8
9
6
6
10
3
6
9
("Medel-|
(måttig (
God
fMedel-l
(måttig j
Medelmåttig.
God.
God.
3 å 4
Ej utsädet
6 ä 7
6 ä 7
6
6 ä 7
6 ä 7
God
Öfver medelmåttan.
3
2 å 3
4 ä 7
6 ä 9
6 å 7
7
10äl2
God
God.
3 ä 4
3 ä 4
7 å 8
7 å 8
6 å 7
6 å 7
7 å 8
Nära god
Nära god.
8
6
9å 10
6
8å 10
6 ä 8
6
5
6
5
4 å 5
4 å 6
7, .
6
10
6 a 7
6 å 7
3 å 5
7 å 8
5
10
6 å 7
6 å 7
4 å 6
6
4
6 å 7
6 ä 7
6 ä 7
5 ä 6
8
5
9
5
6 å 7
3 ä 9
4
4
6
3
3 å 4
2 å 7
God
Svag
fMedel-1
(måttig J
Svag
God
Småväxt
Ymnig och god.
God.
Mycket god.
God.
P öfver medelmåttan.
Ymnig.
8 å 9
4 å 6
6 å 7
6 ä 7
6
6 å 7
4 å 5
f Medel-1
(måttig J
Mycket god.
7 å 8
6
10 äl2
2 å 5
1
3
6 å 7
5
8
5 å 7
6
7
6
4
7
5 ä t
'5
6
5 ä 6
4
6
f Med el-J
ImåttigJ
Ringa
Svag
Medelmåttig.
Under medelmåttan
Ytterst usel.
Summarisk Tabell öfver Skördarne
Fögderi.
Kornets
förökning efter
utsädet.
/Afkastning af Rot-  frukter.
Föder-Afkomst.
Allmänt bedömande om Sädesafkastningen.
Hvete.
Råg.1
Korn.
Bland-
säd.
Hafra.
Ärter.
Potates.
Kålrötter &c.
Bergslags
Medelmåttig  . .
5
5
6
6
5
5
God
God
Ganska svag.
Sahl bergs
Wäsby
Al Hvetet medelmåttig. Råg under medelmåttan, Korn, Blandsäc
och Hafra: god  . ,
Under medelmåttan .... .... '. . .
Likmätigt dessa från Fögderierne inkomne uppgifter kan årsväxten
6 å 7
5 å 9
mai miss-  växt, ny
råe 4 å 5
2 å 4
6 å 7
bal
6 å 7
4 å 6
6
4 å 5
6 å 7
3 å 5
4 å 6
3 å 6
fMedel-')
tmåttig J
Ringa
O
under medelmåttan.
fNågot under hälften
femot föt lidet år.
Hela Länet
sammantagen för
anses fullt medelmåttig med undantag af råg, hvarå på de Hest
ställen i Länet blifvit missväxt
6 å 8
2 å 4
6 å 7
bal
4 å 6
5 a 6
4 å 6
jUnder me-1
fdelmåltan J
Ganska svag.
Rätteligen utur Konungens Befallningshafvandes afgifne Årsväxlberättelse
Vestmanlands Län nedannänmda år.
skrifvet, betygar. Westerås Slott i Lands-Kansliet.
Ex officio
A. W. Ahlborg.
BEFALLNINGSHAFV ANDES
UTI
itora Kopparbergs Län
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. »ORSTEDT Sc SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Underdånig Berättelse om Stora
Kopparbergs Län i ekonomiskt
och statistiskt hänseende.
§ i.
Länets allmänna beskaffenhet.
Under den tidrymd, eller åren 1838 till och med 1842, som denna be-»
rättelse skall omfatta, har någon hufvudsaklig förändring icke ägt rum uti
Länets allmänna beskaffenhet, utan de i berättelsen under den 27 November
1839 åberopade förhållanden äga fortfarande rum. Kanalarbetet
vid Grådafallen uti Dal-elfven i Gagnefs socken, företaget med anvisade allmänna
medel till beredande af en lättare kommunikation för Öster-Dalarne,
men i anseende till ändring i första arbetsplanen och deraf föranledda större
kostnader, än som med de anvisade medlen kunnat bistridas, redan år
1828 tills vidare inställdt, har icke eller under ifrågavarande fem år blifvit
fortsatt.
Sedan Rikets Ständer vid sista Riksdag, för rensning af "Wåbäcks-fors*
sen uti Dalelfven inom Gustafs socken, af statsmedel anvisat ett anslagsbidrag
af 5,000 R:dr B:ko; så hafva Thorsångs och Vika socknemän, hvilka
skulle hafva fördel deraf att vattnet vid stränderne af sjön Runn vårtiden
Femårs-Berättelse fr. Stora Kopparbergs Län. 1
2
konime alt sänkas, år 1842 åtagit sig att enligt fastställd arbetsplan utföra
arbetet, och innevarande år detsamma fullborda.
Den i förra berättelserne omförmäldte till det mästa upparbetade större
odlingslägenhet inom Stora Schedvi socken bearbetas fortfarande med framgång,
ehuru delägarne, sorn icke funnit sig vara i tillfälle att blott såsom
lån på föresrifne vilkor emottaga de af Rikets Ständer vid sista Riksdag till
understöd för odlingsföretaget bestämde 2,000 R:dr B:ko, endast med mycken
svårighet kunna bestrida de ytterligare dryga kostnader, som ännu erfordras
for en fullständigare vattenaftappning, hvarförutan frostskador å grödan
derstädes icke sällan måste vara att befara.
Efter det Agronomen Direktören A. Johnsson om lämpligheten af uppgifne
odlingslägenheter på allmän bekostnad undersökningar anställt, hafva
uti flere socknar af Länet betydligare vattenaftappnings-arbeten för odlingar
blifvit dels påbörjade med dertill beviljade statsbidrag, dels anmälde till
företagande med sådant understöd; utgörande innehållet af de utaf Direktören
Johnsson undersökte, till odling uppgifne myror omkring 8,000 tunnland,
samt för vattenaftappningar i sådant afseende hitintills beviljade statsbidrag,
utan återbetalnings-skyidighet omkring 21,400 Riksdaler Banko, deraf
innevarande år 900 R:dr för sänkning af Svärdsjöns vattenyta i Svärdsjö
socken och 333 R:dr 16 sk. för sänkning af sjön Hofven i Ore socken.
Enskiltes mindre odlingar hafva fortgått i bredd med odaljordens häfd,
under tilltagande håg derför, i mån som de sednare årens fördelaktiga skördar
gifvit för odlarens möda och omsorg förmånligare lön, än som här i
orten vanligen plägat vara förhållandet.
§. 2.
Innevånare.
Med undantag af Särna socken, hvarest i anseende till medgifven skattefrihet,
mantalsskrifning icke äger rum, utgör folkmängden i Länet, enligt
1843 års mantalslängden 138,528 personer, eller då Särna sockens befolkning
af omkring 912 personer tillägges, tillsammans 139,440.
3
Af dessa äro:
mantalsskrifne: mankön  36,458.
„ qvinkön  41,236. 77594
mantalsfrie: mankön, äldre .... 4,373.
„ dito minderårige. . 23,511.
„ tjenstgörande soldater . 1,081.
„ qvinkön, äldre . . . 7,989.
„ dito minderårige . 23,880. gQ §34
138,528.
Särna sockens ofvannämde befolkning utaf båda
könen och af alla åldrar  912.139 440
Folkmängden var vid 1838 års mantalsskrifning, inberäknadt Särna
sockens befolkning 139,072 personer och har under de sedermera förflutna
fem åren sålunda endast blifvit ökad med 368 personer. Orsaken dertill
alt folkmängden nu i så ringa mån tilltagit emot hvad förhållandet under
föregående fern åren var, ingenfinnes förnämligast uti den svåra rödsotsepedemi,
som år 1839 i flere socknar åstadkom en så ovanlig dödlighet att
inom nio veckor mera än 2,000 personer deruti afledo, och hvilken jemväl
år 1840, ehuru endast i några få socknar, hvarest den föregående året icke
var gångbar, betydligen ökade dödligheten. Såsom en till det anmärkte
förhållandet bidragande orsak torde äfven böra anföras, allmogens nödställda
belägenhet under år 1838, i följd af 1837 års missväxt samt deras under
flere föregående, mindre gynnsamma år åsamkade skulder. Utan skyddskoppympningen
och fortfarande fredslugn hade vid sådane omständigheter
otvifvelaktig! befolkningens antal under ifrågavarande tiderymd kommit alt
lida en minskning, som icke kunnat ersättas genom de tidiga giftermål, hvilka
i Dalorten ännu mycket befrämjas af den bland allmogen från längre
tider tillbaka rådande sed, att bonden, emot öfverenskomne underhållsvilkor,
mången gång utan lagligen upprättade afhandlingar derom, understundom
i förtid till barnen öfverlemnar sin egendom, hälst dessa sålunda tillkomna
hushåll, då hastigare öka behofven, än medel dertill kunna hämtas
genom ulvidgadt jordbiuk och tillgängliga biförtjenster, hvilka icke sällan
äro beroende af tillfälliga omständigheter och den mer eller mindre gynsamma
konjunkturen för näringarne i Länet och andra landsorter.
I folkets bildning, seder och lynne samt konst och näringsflit har un
-
4
der nu ifrågevarande tidrymd, icke visat sig någon märkelig förändring.
Genom de sednaste fem årens förmånligare skördår och för allmogen goda
arbetsförljenster vid bergsrörelsen, i synnerhet under några af dessa år, har
folket deremot kommit i tillfälle att afbörda sig en stor del af de skulder
det måste sig åsamka under de flere föregående svåra åren. Der icke oordentlig
lefnad och deraf följande misshushållning vållat motsatsen, hafva i
följd af nvssanförde förhållande många bland allmogen vunnit en mera oberoende
ställning, oansedt de hinder deremot, sorn förefinnas, dels uti alltför
tidiga giftermål och bosättningar, utan förmögenhet, som svarar emot de
dermed förenade behof och kostnader, samt utan nödig erfarenhet uti vården
af ett hushålls angelägenheter, dels i en flerstädes ännu för vida sträckt
hemmansklyfning, der den hittills icke hunnit afhjelpas, och deraf härflytande
ägoblandning derstädes, hvarigenom ett ändamålsenligt jordbruk och
nyttiga odlingsföietag mångenstädes måste stå tillbaka, dels ock uti de svårigheter,
som, bärledande sig från allmogens farhåga för uppoffringar å företag,
om hvilkas lyckliga utgång de sakna visshet, äfvensom från bristande
förlag, samt från ovissheten om en fördelaktig afsättning, hitintills vållat,
det försöken, att genom nya binäringars införande bereda allmogen ökade
penningeinkomster, föga svarat emot förhoppningarne. En följd af allmogens
förbättrade vilkor och af de förluster, som en del handlande sjelfve
sig inom orten ådragit genom en för några år sedan allt för vida utsträckt
kredithandel, är, att denna för allmogen sädeles skadliga utväg, att fylla
ofta mindre väl beräknade behof, lyckligtvis nu mera endast i mindre
mån begagnas.
Sedligheten bos folket kan väl icke sägas försämrad; men då tillgången
på brännvin är alltför stor, förnämligast genom tillförsel från andra orter,
inträffar det visserligen, att någon del af de ringare folkklasserne begagna
sig deraf på ett för sedligheten menligt inverkande sätt, hvilket tillförlitligen
ådagalägges deraf, att de fleste brott och förbrytelser, som tima, härleda
sig från omåttlig brännvinsförtäring eller ett större begär derefter. Väl kan
det sägas att begäret efter brännvin hos de mera tänkande och för sin utkomst
oberoende bland allmogen är minskadt, men det måste äfven beklagligen
meitgifvas, alt bland dem, som af vana och böjelse öfvat dryckenskap,
denna last bibehåller sig oförminskad, äfvensom alt bruket af bättre
och dyrare dryckesvaror, deribland kaffe, hos de ringare folkklasserne i någon
mån tilltagit och efter hand sannolikt kommer att ännu mera ökas.
Nu förekommer väl förbrukningen deraf hvarken så ofta eller i samma ökade
förhållande, sorn brännvinsförtäringen tillförene, men de utgifter, som
dessa dyrare dryckers begagnande medföra, äro, i det afseende åtminstone,
af ett för landet skadligare inflytande, att de, hittills okända för mången,
tillkommit för utländska varor. Önskligt vore derför om någon minskning
af dessa utländska varors förbrukning i synnerhet vid närvarande handelsförhållanden
kunde äga rum. Behofvet af en inskränkning i tillförseln^ af
brännvin från andra orter och gårdfarihandel dermed visar sig nu mera
större än tillförene, sedan varan, hilförd annorstädes ifrån, här lemnäs till
så lågt pris att tillverkning deraf icke kan af mängden bland jordbrukare
inom orten med förmån företagas. De öfverenskommelse!', hvilka i ändamål
alt inskränka så väl tillverkning af brännvin inom orten, som tillförseln
deraf, för några år sedan träffades inom en del socknar af Länet och i sisla
berättelsen omnämndes, hafva dock icke kunnat vinna en önskvärd tillämpning.
På arbetsfolk borde brist i detta Län icke kunna uppstå, då för en
betydlig del af befolkningen arbetes förrättande åt andra inom eller utom
Länet måste räknas såsom en hufvudsaklig binäring; men någon gång under
de goda åren har en sådan brist blifvit bemärkt på en del ställen, der personer
finnas, hvilka icke förr söka dylikt arbete, än det egna behofvet nödgar
dertill. Lyckligtvis är ännu en dylik erfarenhet att nämna endast såsom
undantag, men vanligen händer deremot att högre dagspenning fordras,
då en större tillgång på födoämnen föranleder till nedsatt pris derå, än då
desamma hållas dyra, ehuru ett motsatt förhållande dermed borde vara
att förvänta.
Efter vederbörandes hörande, på sätt i förra berättelsen omförmältes,
hafva förslag till af nöden anseddde förändringar i föreskrifterne, angående
allmogens rätt, att till färder eller vandringar utom orten för att söka sig
arbetsförtjenst, begagna sig af vederbörande pastorers betyg i stället för
vanliga resepass, blifvit i underdånighet anmälde till Kongl. Maj:ls nådiga
pröfning.
Enligt det vid denna berättelse fogade utdrag af Länets markegångstaxor
för åren 1838 till och med 1842 utgör medelpriset å ett mansdagsverke
25 skillingar Banko eller lika som under nästförutgångne fem
6
§ 3.
Näringar.
Jordbruk. Brukningssätt, sädesslag, odling af potatis, lin, hampa och
humla äro fortfarande sådane, som de tillförene blifvit uppgifne.
Spannemålsafkastningen inom Länet stiger väl småningom i det förhållande,
som åkerbrket efter hand genom odlingar utvidgas och förbättras;
men kan likväl, i synnerhet i de öfre länedelarne, nu, likasom förut, ej
fullt svara mot behofvet af spannemål, hvaraf det kan antagas, att vid
pass en tiondedel torde från andra orter i vanliga år anskaffas. Vid svagare
skördar eller inträffande missväxt erfordras deremot, efter hvad flerårig
erfarenhet beklagligen visat, uppköp af spannemål till den mjckenhet,
att Statens mellankomst genom undsättning på ett eller annat sätt blifver
oundviklig, enär det åt den enskildta omtankans mer eller mindre otillräckliga
förmåga icke kan få helt och hållet öfverlemnas, huruvida den
större och fattigare delen af befolkningen skall kunna erhålla erforderlig
tillgång på lilsförnödenheler till billigt pris, eller vid sådane olyckstillfällen
blottställas för hungersnöd.
Till besparing af arbetskraft vid åkerbruket äro nya mekaniska inrättningar
under dessa åren icke införde, och de förändrade brukningsmethoder
och redskap, som en och annan ståndsperson nyttjar, hafva icke blifvit
allmännare antagne till efterföljd och begagnande, förutom i afseende
på odlingen af foderväxter, hvartill allmogen jemväl uppmuntrasderigenom,
att frö dertill åt densamma tillhandahållas, på sätt här nedan vidare förmå
les. Mot resekostnads- oell traktamentseisättning af det till jordbrukets
upphjelpande i Dalorten bestämde anslag, har Agranomen, Direktören Johnsson,
såsom ofvan berödt är, på kortare tider, år 1840 och 1842, äfvensom
nästlidet år, uppehållit sig i Länet och derunder verkställt undersökningar
om beskaffenheten af uppgifne större odlingslägenheter uti en del af Länets
socknar, samt tillhandagått med råd och upplysningar i afseende på
jordbrukets förbättring i allmänhet. I den mån följderne af hans verksamhet
blifva insedde och bekante, låter allt mer och mer känna sig behofvet
afen skicklig Agronoms ständiga närvaro inom orten, för meddelande
af erforderlig undervisning och biträde i hvad till jordbruksnäringen
hörer; men försöken, alt inom Länet stifta en undervisningsanstalt för landt
-
bruksyrket och att för Länet få en serskild Agronom anställd, hafva icke
lyckats, ehuru för sistnämnda ändamål medel till en lämplig aflöning genom
subskription äro till en början att tillgå för fem år.
\
Åt boskapsskötseln egnas ännu i allmänhet icke den uppmärksamhet
och omvårdnad, som folkets behof och fördel fordrar. Boskapsafvel har
likväl, i anseende till den rikligare fodertillgången under år 1842 och några
de förutgångne åren, jemväl ökad genom den på ofvan omförmäldte
sätt understödde foderväxtodlingen, intill nästlidet år vunnit en icke ringa
tillväxt. Bibehållandet af denna fördel åt jordbruket, är dock ännu beroende
af höfångsten på allmogens aflägsna, i skogarne spridde och vanligen
svagt bärande slagar, intill dess foderväxtodlingen uppnått en erforderlig
utvidgning; hvaremot den på ganska många ställen befintlige brist
på tjenlige och till räck 1 ige betesmarker utgör för en förbättrad och utvidgad
boskapsskötsel ett hinder, som icke torde kunna så lätt afhjelpas.
Till hästafvelns förbättrande hafva beskällare från Strömsholms Stuteri
under sommartiden fortfarande varit inom Länet stationerade.
Ännu gälla de om Länets skogar förut lemnade uppgifter. I allmänhet
har någon bättre hushållning med skogarne, oansedt dertill letnnad uppmaning,
icke kunnat till vägabringas; men de äro dock i de fleste socknar
fortfarande tillräck/ige för innevånarnes deraf påräknade behof. Den undervisning
om skogens ändamålsenliga vård och användande, som (innes
meddelad i den af Hofjägmäslaren af Ström utgifne och, enligt Kongl. Maj.ts
Nådiga förordnande, hvarje sockenmenighet tillställde Handbok i Skogshushållningen,
har redan länge på sådant sätt varit tillgänglig för allmänheten,
utan att här hos allmogen vinna någon särdeles tillämpning; men någon
sådan torde ock svårligen kunna allmänt påräknas, så länge icke bristen
på skogsförnödenheter, eller enskild eganderätt till skogsmarken, väcker
omtankan på behofvet af dylika åtgärder. Det är derföre af högsta vigt,
att i de delar af Länet, hvarest skogarne ännu icke undergått delning, desamma
snarligen varda skiftade, åtminstone emellan byalagen, såsom i andra
socknar redan skett, på Statens bekostnad, på det jordägarne, hvar för
sig, må kunna åt skogarne egna den vård, som derförutan, enligt erfarenheten,
icke kan påräknas; men för sådant ändamål erfordrades, att en betydlig
tillökning beviljades i det årliga anslag af allmänna medel, som nu
är för storskiftenas fortsättning i Dalarne bestämdt, så vida skiftesåtgärderne,
med en för skogshushållningens förbättrande derstädes erforderlig skyndsamhet,
skola kunna utsträckas till de ännu oskiftade socknarne. I förra
berättelsen omförmälde skadliga åtgärder af en del jordägare, att under
vissa år till andra personer upplåta större eller mindre skogstrakter till
begagnande, ega beklagligen fortfarande rum i åtskilliga trakter af Länet.
Byggnads- och stängselsätt äro desamma, som af ålder brukats, och
bränntorfs begagnande har icke blifvit vedertaget.
Under den tid, som utgör föremål för denna berättelse, har Länets
andra hufvudnäring, bergsrörelsen, visat följande resultat:
Koppartillverkningen af malm utur Fahlu grufva har i det närmaste
varit enahanda med dem i sista Femårsberättelsen angifne, och har äfv,en
lemnat behållning åt dem, som frambrukat kopparen.
Grufvans malmtillgångar, till stor del upphemtade genom de i Stor»
grufvans ras anlagde soffringsarbeten, hafva således icke undergått någon
väsendlligare färändring; men i anseende till grufvans djup, och nödvändigheten,
att jemväl bryta arbetsställen, hvilkas malmer vid försäljningen
gifvit, i förhållande till brytningskostnaden, en årlig förlust af cirka 28,000
K:dr B:ko, har behållningen af grufvan så nedgått, att utdelningen för hvarje
af åren 1841 och 1842 till grufveintressenterne icke utgjorde mera än 2R:dr
B:ko på fjerdepart eller 2,400 R:dr för hela grufvan. Den af bergslaget
för flere år sedan sökte nedsättning i den höga kopparräntan, som motverkar
de svagare malmernes tillgodogörande, är likväl nu, jemte flere, för
detta bergverk nödige, af bergslaget gjorde framställningar, föremål för undersökning
inom orten af den dertill i Nåder förordnade Kongl. Kommission.
Koppartillverkningen af soffrad slagg ur äldre varp, har äfven tilltagit
och tvifvelsutan varit för näringsidkaren förmånlig, i anseende till
någorlunda höga kopparpris, i förening med god afsättning, men, på sätt i
förra berättelsen angafs, understundom äfven skadligt inverkat på moraliteten
hos en del af den ungdom, som af soffringsarbetet haft sin sysselsättning.
Vid medlet af år 1843 inträdde dock ett motsatt förhållande, så att
kopparen i allmänhet saknade efterfrågan, under det priset nedgick 12 å
14 R:dr per skeppund. Skulle denna missgynnande konjunktur förfara,
biifver
blifver sannolikt koppartillverkningen af soffrad slagg mycket förminskad,
så vida icke kolpriset, i förhållande härtill, nedtryckes, till stor mehn åter
för den koiförsäljande allmogen, som, då den i allmänhet har 2 å 3 mils
koltransporter, skulle komma att åtnjuta en högst ringa ersättning för sin
skogsprodukt och derpå nedlagdt arbete.
Tabellerne upptaga de i Länet befintlige jernbruk, masugnar, manufakturier
och kopparverk. Oaktadt en betydlig tillökning i smide, torde
kolåtgången för bergsrörelsen icke böra upplagas lill mera än 330,000 stigar,
emedan mycken kolbesparing åstadkommits genom rostugnar och värmeapparater.
Tvenne nya jernverk äro inom Länet anlagde. De äldres privilegierade
smide är derjemte, med stöd af Kongl. Kungörelsen den 26 Oktober
1838, betydligen utvidgadt. Det vill dock synas, som jernhandteringen härigenom
icke vunnit. Igenom smidestillökningen har nemligen uppkommit
ett stort förråd af stångjern, som beklagligen saknat afsättning, då exporten
icke i samma mån tilltagit. Följden har blifvit stora behållningar å vågarne,
hvilket åter föranledt en betydlig prisnedsätlning. De förmodade
fördelarne af varmblästers begagnande vid så väl masugn som härd, hafva
så till vida realiserat sig, alt de, i förening med kolbesparing, befordrat en
bastigare produktion, men deremot beklagligen, i synnerhet på det svenska
ståljernels kredit, haft den menliga inverkan, att förut godkände tillverkningar
icke finna afsättning med annat vilkor, än att varmblästern i allo
förkastas. Om man derföre hittills i allmänhet bemödat sig, att, jemte
besparing af rudimaterier och arbetskostnad, upphinna ett högt tillverkningsqvantum,
synes nu mera uppmärksamheten böra uteslutande fästas på
åstadkommandet af en i högsta grad vårdad tillverkning, i förening med
så låg tillverkningskostnad, som möjligt, så vida icke det svenska jernet
skall, i motsatt lall, från verldshandel utträngas.
Oaktadt den betydliga smidestillökningen har, i följd af den i Kongl.
Kungörelsen den 18 Februari 1842 medgifne nedsättning, hammarskatten
för år 1842 blott utgjort 799 skeppund, 18 lispund, 18 skålpund.
Tackjernstillverkningen har, i förhållande till blåsningsdygnens antal,
genom varmblästerns införande vid de fleste hjHlorne, årligen ökat sig i
qvantitet, ehuru densamma troligen genom den stränga drifningen, förlorat
Ftmärs-BeriUlelse fr, Slöra Kopparbergs Län, ^
10
i qvalitet, oell Har en så stor öfverproduktion af tackjern uppkommit, att,
ehuru de detta år gångbara prisen vid en del hyttor understiga tillverkningskostnaden,
tack jernet icke finner någon efterfrågan eller afsättning, ett
förhållande, som för tackjernsproducenten är högst bekymmersamt och skall
ofelbart leda till dess undergång, så vida andra mera förmånliga utsigter
icke snarligen sig visa.
Beloppet af 1842 års tiondetackjern utgjorde 4,232 skeppund 19 lispund
1 skålpund.
Tvåhundrasju större och mindre jerngrufvor hafva blifvit bearbetade
och lemnat 204,861 lass malm om 2 skeppunds vigt.
Koppartillverkningen vid Tomtebo har under dessa åren nedgått med
omkring *:del och lemnar icke eller för närvarande hopp om ett framtida
tilltagande, samt har i öfrigt, i anseende till stora brytningskostnader, m.
m., icke lemnat ägarne behållning.
Garpenbergs koppartillverkning utgör äfven endast |:del af det i förra
berättelsen upptagne medelbelopp.
Den personal, som har sin sysselsättning med den egentliga bergsliandteringen,
kan beräknas till 7,000 stycken.
Länets bergsrörelse kan under åren 1838 till och med 1842 anses
hafva i medeltal årligen lemnat följande tillverkningar till nedanstående
värden:
1735 dukater å 5 R:dr 32 sk B.ko R.dr 984:41. 7.
4,552 siifverspecie-riksdaler å 2: 32
12,138: 32. —
2,185 skeppund 3 lispund 17^ skålpund koppar, garad
samt till en del valsad eller smidd vid
Avesta, efter medium af priset i Stockholm
under ifrågavarande fem år, då transport och
öfrige omkostnader ersättas al det högre manufaktureringsvärdet,
ä 137:  299,371:31.—
990 skeppund 4 lispund 6^ skålpund fri grufveoch
slaggsoffringskoppar af enahanda orsak lill
pris, å 137:
135,659:25. 2.
Transport 448,154:33. 9.
11
93
514
12*
1,435
1,275
818
49
206
76,428
78,637
289
132
47
skeppund bly, a 33:
— grön vitriol N:o 1, å 14: 12.
— Salzburger vitriol, å 66: 32. .
tunnor rödfärg, å 4:...... .
—. dito ä 3: 6
— dito å 2: 8
skeppund svafvel, ä 24:
— dito vid Tomtebo, å 24:.
— stångjern, å 15: 32
— tackjern, å 7:
— koppar af Tomtebo, å 137:
— dito af Garpenberg, å 137:
— dito af andra grufveförsök, ä 137:
Transport 448,154:33. 9.
3,069:
7,324: 24. —
833:16.—
5,740:
3,984:18. —
1,772:16. —
1,176:
4,944:
1,197,372:
550,459:
39,593:
18,084:
6,439:
Summa B:ko R.dr 2,288,945:11. 9.
Fabriker bruk och öfrige näringar, hvilka icke höra till bergsrörelsen,
äro till antalet uppgilne uti tabcllerne, och deras tillverkningar, som uppskattades
för år 1842 till vid pass 144,000 R:dr, uppgå sålunda till omkring
24,000 R:dr mera, än i förra berättelsen Ennes upptaget,
Binäringarne inom Länet äro fortfarande desamme, som i förra berättelserne
blifvit uppgifne. För att genom tillverkning af pottaska, terpentin,
harts, tjära, m. m., bereda allmogen tillfälle till ökade biförtjenster,
har förre Apothekaren Kantzow, på Statens bekostnad, vissa tider af året,
fiån medlet af år 1841 till och med 1843 års slut, gått allmogen tillhanda
med upplysningar och undervisning om sättet för dessa effekters
tjenligaste beredning; men då de dermed anställde försök, oaktadt de besök,
han för sådant ändamål i alla socknar af länet verkställt, icke allestädes
aflupit efter önskan och förhoppning, är det ännu blott på ett och
annat ställe håg och förtroende till dessa, i orten nya näringsfång kunna
anses hafva blifvit väckte.
Handel å landet, som det vore önskligt att se inskränkt till spannenriål,
viktualier och inhemska slöjdealsler, har på de flesta ställen visat en
skadlig verkan, då den, genom tillhandahållandet af en alltför öfverflödig
tillgång på bränvin samt andra, för allmogen åtminstone af gammalt okända
12
och till större delen obehöflige varor, hos mången obetänksam skapat onödiga
samt förstörande begärelser och behof. Såsom icke vidare behöflige
kunde de i Länet ännu bibehållne tvenne landtmarknader, utan afsaknad,
äfven upphöra. Af bergverksprodukterne föras större delen till Westerås
och endast mindre partier till Gefle och Söderhamn, äfvensom genom
Wermland lill Götheborg.
Den för orten skadliga handel, som med obehöfliga varor öfvas af
gårdfarihandlande och handelsbetjenter från Ulricehamn och Borås, utvidgas
årligen, och blifver än mera förderflig genom de missbruk af deras rättigheter,
hvilka en del bland dem desto heldre kunna sig tillåta, som flere
utaf dessa personer ofta nog icke kunna i uppgifne hemorten träffas af lagens
och allmänna ordningens handhafvare, för att befordras tili ansvar
för lagöfverträdelse.
Med understöd af Staten, medelst eli anslag af 10,000 R:dr B:ko, samt
aflöning lill arbetsbefälet, och utaf Nås och Jerna socknemän medelst vissa
dagsverken, hafva ägarne af Snöå jernverken i Jerna socken samt Fredriksbergs
jernverken i Säfsnäs och Nås Socknar åtagit sig samt jemväl under
åren 1841 och 1842 bearbetat anläggning af en väg emellan Nås kyrka
samt Gåsborns socken i Wermland, lill en längd af omkring 5 mil inom
detta Län, och näsllidel år har vägbyggnadeu, förutom en obetydlig del,
samt tvänne större brobyggnader, blifvit så fullbordad, alt i öfrigt blott
grusfyllningens verkställande återstår. Venjans socknemän hafva likaledes,
understödde med ett statsbidrag af 5000 R:dr B:ko, verkställt anläggning
af väg från Venjans kyrka till landsvägen emellan Mora socken och Vestra
Dalarne, lill en längd af leidel mil. I öfrigt hafva, på enskild bekostnad,
blifvit anlagde: af Stora Kopparbergs bergslag, en väg från Svartnäs
bruk i Svärdsjö socken lill Åmots bruk i Ockelbo socken af Gefleborgs Län,
af 2 mils längd, hvaraf dock endast J-idels mil inom detta Län; af Horndals
bruksägare, emellan nämnde bruk oell Walla masugn omkring |:dels mil,
och från Borns qvarn i By socken till Husby socken -|:dels mil; af Malingsbo
bruksägare, emellan nämnde bruk och Tolfsbo by i Söderbärkes socken, omkring
|:dels mil; af Laxsjö masugnsägare, från nämnde verk till Hästbergs
by i Stora Tuna socken, omkring i mil, och af Grawendals bruksägare i
Säfsnäs socken, dels från nämnde bruk l£:dels mil till socknekyrkan, dels
ock omkring 1 mil frun Thyforss till Aunafforss i nyssnämnde socken jemväl
13
belägne jernverk; hvarförutan Gagnefs socknemän anlagt ny landsväg på
vestra sidan om Dalelfven till en längd af vid pass mil.
Till förbättring af allmänna landsvägarne inom Länet äro dels 7,500
R:dr B:ko anslagne, att användas å vägan emellan Westerås och Fahlun,
samt, efter fastställd plan derför och upprättadt kontrakt med vederbörande
menigheter, arbetet innevarande år företaget, att fullbordas nästa år; dels
undersökningar hällne: l:o om några backers borttagande invid tvänne flottbroar
öfver Dalelfven inom Gagnefs socken; 2:o angående omläggning af
landsvägen från Fahlun till Gefle, för undvikande af de svåra backarne
emellan Fahlun och Lumshedens gästgifvaregård; 3:o angående omläggning
af vägen emellan Säters 6tad och Gustafs socken, samt vidare till Smedjebacken
uti Norrbärkes socken samt derifrån till Grangärdes kyrka. I afseende
på de båda förstnämnde företagen kommer, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga
beslut, Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader att, då medel
saknats lill de statsbidrag, sora af menigheterne blifvit begärde för dessa
arbetens utförande, efter de dertill fastställde planer och kostnadsförslag,
hes Kongl. Majit göra underdånig anmälan, om behof af Nådig proposition,
till Rikets Ständer, angående anslag af allmänna medel till dessa företag.
I afseende på det tredje af ifrågaslällde vägomläggningsaibeten fortgå ännu
vid domstolarne i orten undersökningar, rörande menigheternes bidrag och
åtaganden derför.
ö
§ 4.
Politisk Författning.
I Länets Kammarverk har sedan sista berättelsen afgafs, icke inträffat
annan förändring än att 5 3- rekognitionsskogshemman tillkommit, äfvensom
8 nya qvarnar. Genom laxfiskets upplåtande till åtskillige strandägare
inom Kopparbergs och Näsgårds fögderier, uppbäres en årlig arrende-afgift
af 7 L# 15 & sallad lax efter årlig markegång.
Till jordbrukets upphjelpande i de delar af Länet, som lidit genom ea
obegränsad hemmansklyfning och deraf uppkommen ägoblandning, hafva de
med olika bidrag af staten socknevis före tagne storskiften under ifrågavaran
-
14
de år blifvit fullöljde. Af de så beskaffade förrättningar, hvilka finnas
omnämnde i sista berättelsen, har den då pågående skogsdelningen i en af
socknarne i Öster-Dalarne blifvit fullbordad, men i anseende till anförde
besvär öfver det utslag, hvarigenom Landtmätarnes åtgärder dervid blifvit
godkände, har vid den afvittrade markens skattläggning någon åtgärd ännu
icke kunnat vidtagas. Den då anmälde tvisten om grunderne för skogens
delning i en socken nedom Dal-laget har blifvit dragen under Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning, och Dess utslag afbidas innan ärendet kan komma till vidare
behandling. Det derförinnan började skiftet i en lill den nyssnämnde
gränsande socken fortgår ännu, äfvensom, sedan det då nyligen föietagne
skiftet i en af socknarne i Öster-Dalarne blifvit till inägorna fullbordadt
och genom nu mera laga kraftägande utslag fastställdt, förberedande åtgärder
till skogens delning och afvittring derstädes blifvit under tiden begynte,
likasom sloiskiftet i en af de tillgränsande större socknarne hörjadt.
De fördelar som för orten vinnas genom dessa förrättningar äro stora, då
derlörinnan någon möjlighet icke finnes, att ernå en väsendtlig förbättring i
jordbruket, hvilket en till och med icke besuten jordägare ofta nog nu ses
nödsakad, alt idka på en otrolig mängd särskilte små skiften, spridde på
flere från hvarannan skiljde trakter af socknen, samt enär derförutan en
ändamålsenlig vård af de samfällige skogarne icke kan påräknas eller en
lämplig reglering verkställas, angående äganderätten lill de å vissa trakter
•vidt kringspridde, oftast ohägnade slog eller slotter-lägenheter, hvilka i sitt
närvarande skick föranleda till många tvister. För att säkrare ernå det
med dessa förrättningar åsyftade ändamål äro behöflige ansedde ändringar
och tillägg uti derom gällande föreskrifter till Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande
anmäldte; men älven, om desamma vinna Kongl, Majas nådiga bifall,
erfordras, på sätt ofvan är omformäldt, ett ökadt statsanslag för dessa förrättningars
lortskyndande, om de dermed afsedde fördelar skola förr än i
en oviss framtid kunna beredas åt de trakter af Länet, hvarest de samfällige
skogarne, i anseende till aflägsenheten icke kunna, genom behörig tillsyn
af tillförordnad tjensteman fredas från den förödande misshushållning
dermed, hvaruti allmogen, eller egentligen flere löse personer blifvit inledde
af en del trävaruhandlande eller deras utskickade. I öfrigt vore det äfven
på det högsta önskvärdt, alt, för ett skyndsammare uppnående af ett bland
ändamålen med dessa storskiften, något penningelån af allmänna medel
kunde blifva tillgängligt, med småningom skeende amortering på flere år, för
att begagnas af de jordägare, hvilka, i de af ilere små lägenheter samman
-
15
satte besulenheter, innehafva hufvudnummern, men sakna utväg att utgifva
lösen för de mindre jordlotterne, då sådan 20 år efter storskiftets slut i någon
socken skall erläggas, så att med verkställigheten af föreskriften derom,
redan flerestädes måste anstå, i följd af en del utaf allmogens i dessa socknar
oförmåga att dertill anskaffa penningar.
Utaf de i tabellen upptagne hemman och lägenheter äro Kongl. Maj:t
och Kronan tillhörige mantal, en mjölqvarn och ett fiske, hvarförutan
hemman tillhöra fromma stiftelser.
De i förra tabellen upptagne, oskattlagde, bebyggde torp och lägenheter
hafva under dessa åren icke undergått någon förändring.
I Länet äro 14 posthemman samt 36 gästgifvaregårdar och 16 skjutsombylesställen.
Det förut uppgifne förhållandet emellan sjelfägande jordbrukare och
arrendatorer fortfar att vara såsom femton till en, älvensom arrendenas be
skaffenhet
och landtböndernes utkomst är oförändrad.
Statsbidrag Af desse är visserligen roteringen mindre jemnt fördelad,
men sä väl hemmansräntorne sorn fastighelsbevillniugen hafva alltid
varit derefter lämpade. Med nu inträdde ofördelaktiga konjunktur för jernhandteringen,
blir det i nu gällande bevillningsförordning stadgade minimum,
för beräkning af brukens vinst, alltid tryckande för näringsidkaren,
sorn, efter hvad sig visar, möjligen måste åtnöja sig med att afyttra varan
utan någon egentlig vinst.
Det i tabellen införde värde å onera grundar sig på vederbörandes
uppgifter, jemförde med kronoräkenskaperne och tillgänglige handlingar.
Rubriken: Diverse Onera, omfattar kurhusmedel, riksdagsmannaarfvode,
Brandstodsmedel, allmänna byggnaders underhåll, skottpengar och premier
för rofdjurs fällande utom skallgång, m. m.
I enlighet med hvad i förra berättelsen blifvit anmärkt, är uppskattningsvärdet
och bevillningen af jordegendom, bergverk och särskildta lägenheter,
så vidt möjligt, enligt formulärets föreskrift, i tabellerne utfordt; men
öfrige skatter, såsom på de fleste ställen inom Länet utgående på rote,
hafva måst i ett sammanhang upptagas. I mån sådant kunnat verkställas,
16
är den personella beviilningen specifikt upptagen, derunder 1842 års räkenskaper
blifvit följde.
Politi. Länets ungdom äger att njuta undervisning vid Fahlu högre
lärdomsskola, hvarest i medeltal under hvarje termin af ifrågavarande fem
år omkring 128 lärjungar begagnat denna vigliga läroanstalt, som fortfarande
njuter ett rältvist förtroende. Lärarestaten vid denna skola innehar, såsom
tillförene, i löneanslag 425 tunnor spannemål, u 6 R:dr tunnan, bestående
af 250 tunnor kronotionde spannemål, ersättning för indragne djeknepenningar
100 R:dr, räntor af donerade medel, samt ett fyllnadsanslag af statsmedel,
hvilket sista året utgått med 577 R:dr 47 sk. 5 r:st. B:ko.
I anseende till lärjungarnes ökade antal uti apologistklassen har underdånig
hemställan blifvit gjord om anslag af lön för en ytterligare lärare
derstädes. Kongl. Maj:t, som förklarat sig icke kunna, i brist på medel,
berörde hemställan om ständig lön då bifalla, har likväl åt den vid berörde
klass anställde duplikant från hösten 1841 anvisat en årlig gratifikation
af 150 R:dr B:ko. Då ifrågavarande klass af läroanstalten mera anlitas, än
tillförne, i följd af näringarne och öfrige förhållanden inora orten, vore det
önskeligt alt ion åt förenämde nya lärare dervid kunde anslås, hälst i Länet
icke finnes mera än tvenne mindre stadsskolor, utom denna lärdomsskola,
hvilket är mindre än i tillgränsande icke så vidsträckta Län, med
icke så stor folknummer.
Förut uppgifne förnållanden i afseende på undervisning för allmogens
barn inom socknarne samt ungdomens öfning i slöjder fortfara ulan förändring,
äfven hvad angår den presterliga tjenstgöring, hvarigenom på en del
ställen sockneskollärare med äldre löneanslag af kronotionde, hafva sin tid
deraf mera upptagen, än afsedt varit vid inrättningen af deras barnalärarebefattningar.
De nya folkskolorne, hvartill anslag af staten nyligen äro beviljade,
hafva ännu icke hunnit komma till verksamhet.
Till praktiska bergsskolan i Fahlun utgå dels af staten dels af Brukssocieteten,
anslagne medel med ett sammanräknadt belopp af 10,500 R:dr
B.ko årligen för aflöning åt föreståndaren och andra Läraren samt arfvoden
till extra lärare, stipendier och understöd för elever, inköp af böcker, materialier
mekaniska modeller och redskap m. m. Under de trenne lärokurser,
17
kurser, hvardera af tvenne år, hvilka slutades med år 1842, hafva tillsammans
7 stipendiater och elever samt 45 extra elever, deribland 9 Norrmän,
2 Ryssar och 2 Finnar begagnat undervisningen vid denna läroinrättning.
Ordning och sedlighet har blifvit vidmakthållen på vanligt sätt af uppsyningsmännen
inom byarne och kyrkoråden. Tillika med desse vaka äfven
presterskapet och kronobetjeningen enligt gällande föreskrifter öfver hälsovården.
Provincial-läkare-distrikten hafva undergått den förändring, att läkarevården
å landet nu mera bestrides af tvenne ordinarie provincial-läkare,
boende den ena i Fahlun och den andra i Hedemora, af tvenne extra provincial-läkare,
hvaraf en bor i Öster-Dalarne och en i Vesterdalarne, samt af
en inom vesterbergslagen på enskildes bekostnad anställd läkare, hvilken
efter vederbörandes medgifvande derstädes tillika ansvarar för provincialläkaregöromålen,
Länets lazarett och kurhus finnes fortfarande i Fahlun,
der äfven en djurläkare, likasom en sådan i vesterbergslagen, är boende,
åtnjutande särskilte lönebidrag af några få socknar och enskilte personer,
samt den förstnämnde jemväl af staten anslagne 50 R:dr B:ko.
Inom Socknarne bestrides fattigförsörjningen såsom i föregående berättelser
finnes uppgifvet. Af de medel, som för ändamålet äro att tillgå,
kunna likväl icke alla behöfvande understödjas, i synnerhet efter missväxtår
eller då andra missgynnande förhållanden öka deras antal och svårigheten
att afhjelpa deras nödställda belägenhet. Den nödhjelps-kassa, som i
sista berättelsen anmäldes då hafva blifvit bildad utaf behållningen af de
gåfvomedel, hvilka, förnämligast genom framlidne Erkebiskopen, Doktor J.
0. Wallins uppmaningar och bemödanden, år 1838 insamlades i de fleste
orter af riket till understöd för de, i följd af föregående årets missväxt, i
ovanlig mängd nödställde och behöfvande bland Dalallmogen, förvaltas på
jemväl förut uppgifvet sätt. Denna kassas behållning utgjorde vid 1842 års
slut 30,207 Riksdaler 25 skillingar 9 runstycken Banko, oberäknadt behållningen
5,449 R:dr 35 sk. af de medel, hvilka, såsom i sista berättelsen är
upptaget, redan år 1813 i Skåne samlade till nödlidandes understöd i Rikets
norra provinser, särskilt blifvit ställde under nödhjelps-kassa-direktionens
vård. Af de tillgångar, som inflytande räntor årligen lemnat till dl
O
Fern
års-Berättelse fr Stora Kopparbergs Län,
I
18
lektionens disposition, hafva genom utdelning af mjölunderstöd till sådane
fattige i socknarne, hvilka af sjukdom eller dylika hinder äro oförmögne att
sig sjelfve försörja och sakna anhöriges vård, blifvit bekostade; äfvensom
lån utan eller emot nedsatt ränta utlemnade till binäringars befrämjande,
samt premier meddelade till uppmuntran åt nitiske och skicklige barnalärare
bland allmogen; hvarförutan direktionen dels genom tillhandahållandet
af utsädesråg och foderväxtfrö åt allmogen mot nedsatt betalning, i förhållande
till inköpspriset, sökt befordra dessa sädens allmännare begagnande,
dels ock genom utdelning af ett större antal exemplar utaf skriften ”Läsning
för folket” bland allmogen sökt befrämja nyttiga kunskapers spridande.
Vid Gästgifverierne i Länet handhafves allmänna lagens och gällande
författningars föreskrifter, i enlighet med den sammanfattning deraf, som
är meddelad i utfärdad kungörelse.
Sedan belöningar för rofdjurs dödande, utom skallgång, i de fleste
socknar, ehuru till olika belopp, utgå efter fastställde öfverenskommelser,
förekomma sällan skallgångar inom Länet.
Yid slutet af år 1842 funnos i släderne 27 och å landet 2 tillåtne
krogar, hvarjemte bränvinsminuteringsrätt, enligt gällande författningar, begagnades
vid 45 gästgifverier och skjulsombytesslällen, så att antalet af
brännvinsminuteringsställen minskats med 14 stycken, sedan förra berättelsen
afgafs.
Sockne- och fjerdings.magasinerna innehade vid 1842 års slut en spannemålsbehållning
af tillsammans 14,107 tunnor ålskillige sorter säd, deraf
likväl största delen bafra.
Den i Fahlun år 1825 stiftade sparbank bar till slutet af år 1842 utgifvit
2,288 stycken motböcker. Insättarnes antal utgjorde vid sistnämnde
tid 941 stycken och det insatte penningebeloppet 47,607 R:dr 6 sk. 13;ko,
hvarförutan Banken ägde en hjelpfond af 3,808 R:dr 25 sk. 6 r:st. Under
dessa ftin åren hafva 372 stycken nya insättare tillkommit och de insatte
medlen blifvit ökade med 24,493 R:dr 35 sk., samt bjelpfonden med 1,110
R:dr 13 sk. 11 r:st. Det visar sig häraf, alt fördelarne af denna inrättning
först på sednare åren blifvit mera allmänt insedde och man bör hoppas,
att arbetarens håg, en gång väckt på nyttan af en besparing för framtiden,
19
skall tilltaga med vissheten, att härigenom se sin ålderdom betryggad emot
armodet.
Under loppet af år 1836 meddelades oktroj för en i Fahlu stad inrättad
privatbank för Länet. Denna bank, med elt tecknadt kapital af
626,000 R:dr B:ko, bedrifver sin lånerörelse jemnlikt reglementet, dels genom
diskontlån, dels medelst kassakreditiver, hvarförutan kontanta penningar
få insättas så väl å depositionsräkning, som i upp- och afskrifningsräkning.
Bankrörelsen var under året 1842 följande: Diskontlån, beviljade til 1
ett belopp af 978,860 R:dr, deraf dock, vid årets slut, endast utestående
563,970 R:dr. Kassakreditiver, till en summa af 498,600 R:dr, lemnade
åt 88 serskildte personer, och hvarå utgifvits tillsammans 1,418,800 R:dr,
utgörande det utestående beloppet, vid årets slut, endast 76,800 R:dr. På
upp- och afskrifning samt depositräkningarne voro under året insatte 347,400
R:dr, men vid årets slut innestående endast 83,000 R:dr. De, jemnlikt
reglementet, bildade reserv- och besparingsfonder uppgingo, vid årets utgång,
till 32,359 R:dr 25 sk. 3 r:st. Tablå öfver bankens ställning ingifves i
öfrigt för hvarje månad till finansdepartementet och allmängöres derefter i
Statstidningen.
Under loppet af nu ifrågavarande lidrjmid har en enskild person, numera
aflidne Handlanden J. Hasgtedt på Smedjebacken, genom testamentarisk
disposition, anslagit en summa af 53,333 R:dr 16 sk. B:ko till en arbetsinrättning
för Norrbärkes sockens fattige, så väl äldre, som yngre, hvilka deraf
kunde vara i behof. Byggnaden för denna inrättning har likväl först med
delta år börjat och stadgar för inrättningens styrelse blifvit uppgjorde, som
komma att till Kongl. Maj:t Nådiga fastställelse öfverlemnas.
§ 5.
Städer.
Bevillningen af den borgerliga rörelsen inora hvarje af Länets tre stärn-,
Fahlun, Hedemora och Säter, är till beloppet upptagen i tabellen för
sillerne.
20
Borgerskapel i dessa städer hemta sin utkomst af enahanda näringsfång,
som tillförene blifvit uppgifna. Handeln derstädes sträcker sig icke till
landels produkter af boskapsskötsel och konstflit, hvilka allmogen sjelf utför
och afyttrar inom eller utom orten, och brukens effekter, likasom koppartillverkningen
i Fahlun, kunna icke eller räknas till föremål för handeln i
dessa städer.
Antalet af handlande och handtverkare har icke undergått någon hufvudsaklig
förändring, äfvensom icke eller inkomsten af handtverksnäringarne.
För de handlande har deremot rörelsen lemnat en till siffran mindre vinst
än tillförene kunde beräknas på den då öfverdrifvet utsträckte kredithandeln.
Denna förändring torde till någon del härleda sig derifrån, att handeln
i allmänhet nu drifves med mera försigtighet, och kan, i följd deraf,
snarare anses såsom en återgång till ett ändamålsenligare förhållande, än
såsom en menlig verkan af en missgynnande konjunktur.
Beskaffenheten af städernes jord oeh begagnandet af densamma, hafva
icke undergått någon förändring, och dessa städer fortfara alt icke vara gynnade
utaf några för landsorten menliga prohibitiva författningar.
I Hedemora och Säter lemnäs åt ungdomen undervisning uti så kallade
lägre lärdomsskolor, samt i Fahlun, utom i högre lärdomsskolan derstädes,
äfven uti en Lancasterskola, som hvarje termin har varit besökt af omkring
190 barn.
Uti släderne besörjes sjukvården af der boende läkare, nemligen i
Fahlun, oberäknadt provincialläkaren i distriktet, af en grufläkare och en
lasarettsläkare, hvilken nu jemväl är stadsläkare; uti Hedemora, af provincialläkaren,
såsom tillika stadsläkare, och i Säter har regementsläkaren sin
bostad.
Enligt Direktionens öfver fattigvårdsinrättningen i Fahlu stad afgifne
berättelse, var inrättningens ställning år 1842 följande: Behållning i ka
pital
och kassa utgjorde, vid årets ingång, 8,492 R:dr 2 sk. 4 r:st., och årsafgifterne,
med öfrige inkomster, uppgiDgo till 4,703 R:dr 42 sk. 2 rist.
eller tillsammans 13,195 R:dr 44 sk. 6 rist. Deremot voro till staders
fattige, till ett antal af 100 stycken, under året utdelade 35,174 portiour
mat, full beklädnad lemnad till sju serskildte personer och skor lill 18
stycken
stycken, hvilket, i förening med ved, halm och sängkläder, sjukhjelp, medikamenter
och begrafningshjelp, samt omkostnader för Lancaster- och söndagsskolorne,
medfört en utgift af 3,235 R:dr 33 sk. 5 r:st. Derjemte hafva
47 stycken barn, i saknad, af nödig föräldravård, blifvit utackorderade hos
fosterföräldrar på landet, emot en afgift, uppgående för året till 1,122 R:dr
34 sk. 8 r:st, så att inrättningens behållning vid 1842 års utgång utgjorde
8,837 R.dr 24 sk. 5 rist Biko. Af medel, tillhörige framlidne brukspatronen
P. Forsslinds Stiftelse, för uppfostran af i Fahlu stad födde fattige
barn, underhölls vid 1842 års slut dessutom 26 barn hos fosterföräldrar
på landet.
jju tauu^vi
Stiftelsen i Hedemora stad för fattiga barns vård och uppfostran är i
fortfarande verksamhet till samhällets gagn.
Några serskildta fattigförsörjningsanstalter i släderne Hedemora och
Säter äro icke inrättade, utan de behöfvande åtnjuta understöd, dels utur
församlingarnes fattigkassor, dels af andra medel.
De i förra berättelsen omnämnde särskildte inkomster för släderne utgå
fortfarande och utgöra för Fahlun: Ströms-afrad och skutefraktsmedel 718
Ridr 47 sk. 6 rist.; för Hedemora: vågpenningar ungefär 300 Ridr, och för
Säter: Ströms-afrad omkring 3 R:dr 32 sk., allt Banko, efter medelberäkning
för nu ifrågavarande fem år.
ITC. 1.1.
t <1pn 6 .Tuni 1844.
P. D. LORICHS.
« , r • j/ P. J. de Laval.
P. J. Lindbom.
Femårs-Berättelse fr. Stern Kopparbers• Bon,
BEFALLNINGSHAFV ANDES
UTI
Gefleborgs Län
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRS - BERÄTTELSE
för Aren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
—wrnw
STOCKHOLM, 1844.
TUYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Storm äg ligste Allernådigste Konung!
Xjandshöfdinge-Embetet får, till åtlydnad af föreskriften uti Eders Kongl.
l\laj:ls Nådiga Circulair-Bref af den 17 April 1821, i underdånighet afgifva
berättelse om tillståndet i Gefleborgs Län i ekonomiskt och statistiskt hänseende
under de från och med år 1838 lill och med år 1842 förflulne
fern år.
§. 1.
Länets allmänna beskaffenhet.
J afseende å Länets läge, vidd och beskaffenhet, får LandshöfdingeEmbetet
i underdånighet åberopa de beskrifningar, som uti förut afgifne
berättelser blifvit i underdånighet afgifne.
Af Länets stora yta, uppgående till 172-| qvadratmil, är ännu blott en
mindre del elier ungefärligen -Aidel till åker och äng odlad och begagnad.
Å utmarkerue finnas stora myr- och mosslrakter, som äro till odling tjenlioe
men ännu obegagnade, celi en längre tid torde sannolikt förflyta innan
kostnad och arbete derå blifva nedlagde. Deremot har inom de Lill bosläderne
närmare belägna trakter odlingen årligen med ökad ifver fortgått,
Femårs* Herätttise fr. Gefleborgs Län. 1
ehuru det ej kan bestämdt uppgifvas huru mångå tunneland derigenom blifvit
upptagne. Äfven inom de odlade trakterne finnas likväl i flere socknar
ännu högst betydliga myr- och kärrängar, hvilka i deras närvarande skick
lemna en högst ringa inkomst, men kunna till stor båtnad i bördigt skick
försättas, om de vatten, som nu förhindra deras odling, sänkas och afledas,
hvarigenom äfven den fördel kunde emotses, att den odlade jorden blefve
mindre besvärad af de ofta tidigt, innan den växande säden hunnit till
mognad, inträffande froster, hvilka anses uti dylik vattendränkt mark hafva
sitt förnämsta upphof, samt tillika befriad från öfversvämningar, hvaraf den
nu å mångå ställen skadas. Till upprensning och sänkning af de strömmar
och valten, som åstadkomma öfversvämningar och förhindra odling har uppmärksamheten
mera än tillförene blifvit fästad genom de af Rikets sednast
församlade Ständer för understöd af sådane företag anslag ne medel. Häraf
hafva, genom Rikets Ständers beslut, till upprensning af Landaforssen
i Ljusne eif, hvilken förorsakat öfversvämning af ofvanliggande till åtskillige
byar i Segersta socken börande jord, blifvit beviljade 6000 R:dr Banko, hvaraf
ortens innevånare blefvo till företaget så uppmuntrade,att arbetet, genast
efter Riksdagsbeslutets kungörande och innan medel dertill fingo lyftas, börjades
och bedrefs med den ifver, att dess fullbordan innan kort kan emotses.
Af de till Eders Kongl. Maj:ts jMådiga ' disposition af Rikets Ständer
ställda medel för befordrande af utdikningar och vattenaftappningar i norra
delen af Riket hafva dessutom blifvit Nådigst beviljade försänkning af Bysjön
i Thorsåkers socken 1,825 R:dr, af Kyrksjön och Harsjön i Harmångers
socken 6,350 Rtdr, af Kyrksjön i Jeltendalils socken 1,000 R:dr samt af
Wanntjern i Hanebo socken 800 R:dr, allt Banko. Af dessa ai beten, alla
åsyftande alt bereda nya odlingstilllällen och förbättring å den gamla jorden,
hafva de uti Harmångers, Jettendabls och Hanebo socknar blifvit, innan
något af anslagen dertill emottagils, började och fortsatte med en drift och
omtanka, som nogsamt ådagalägga behofvet och nyttan deraf. Åtskilliga andra
större valtenaftappningsarbeten äro ifiågaställde samt undersökningar
derom äfven hällne, ehuru de uppgjorde föislagen ännu icke hunnit till pröfning
öfverlemnas och ännu mindre statsanslag dertill beviljas; och är all
anledning att förvänta, det många och stora företag i denna rigtning, som
på landets ekonomiska förkofran utöfva ett så mägligt inflytande och bereda
utkomst och bergning för en ökad folkmängd, blifva inom detta Län verkställde,
allenast genom fortfarande statsanslag deråt lemnäs samma understöd
och uppmuntran.
3
§■ 2.
Innevånare.
Enligt de år 1842 författade mantals- och skatlskrifningslängder utgjor
-
de befolkningen:
Uti Gestriklands Fögderi.
Skattskrifne af Mankön * . , . 7,537
af Qvinkön
8,112
Skattfrie af Mankön
7,282
af Qvinkön
. 7,795 30725
Uti södra Helsinglands Fögderi.
Skattskrifne af Mankön 7,792
af Qvinkön 8,685
Skattfrie af Mankön 8,288
af Qvinkön
9,138 33^3
Uti norra Helsinglands Fögderi.
Skattskrifne af Mankön
8,740
af Qvinkön 9,889
Skatlfrie af Mankön
7,537
af Qvinkön 8,114 34 280
Uti Gefle Stad.
Skattskrifne af Mankön
2,371
af Qvinkön ............ 3,017
Skattfrie af Mankön ............ 1,423
af Qvinkön  1,611 8 422
Uti Söderhamns Stad.
Skattskrifne af Mankön
495
af Qvinkön
507
Skattfrie af Mankön
291
af Qvinkön
324 1,617.
É
Uti Hudiksvalls Stad.
Skattskrifne af Mankön . , J ♦ ♦ ♦ 570
af Qvinkön 659
Skattfrie af Mankön * ♦ * , * ' , V!' ♦ ♦ . ♦ . 321
af Qvinkön ♦ 360 1,910.
eller tillsammans ...... f ♦ . 110,858
personer, som utgör hela Länets folkmängd, hvilken sedan år 1837, dåden
uppgick till 107,878, således blifvit ökad med 2,980.
Tillökningen uti folkmängden i Länet utgjorde under åren
1822 till och med 1827 . . . 7,110
1828 .... 1832 . . . 5,001
1833 .... 1837 . . -. 4,707
och 1838 .... 1842 . . . 2,980; hvaraf visar sig,
att, ehuru Länets folkmängd under sednast förflutna tjugu år ökats med
19,798 personer, har likväl folkmängdens tillväxt progressivt aftagit, hvartill,
då härjande farsoter under denna tidrymd icke inträffat, och missväx
terne
ej eller vantså talrika alt orsaken dertill hör allenast deruti sökas, icke
någon annan anledning förefinnes, än att i samma förhållande, som folkmängden
förut blifvit Ökad, tillfällen till nya bosättningar och medel till bergning
minskats. Ånmärkningsvärdt är, att folkmängdens tillväxt är minst
uti norra Helsinglands fögderi, der den under förflutna qvinqvennium uppgår
till allenast 808 personer, ehuru detta fögderi är till arealen vida större
än de tvenne öfrige; hvaraf vill synas, att tillfällen till arbetsförtjenst är
derstädes mindre än uti de öfrige fögderierna. Antalet af de hushåll, som
bebo från hemmanen afsöndrad jord är inom de flesta socknar större än de,
som bebo sjelfva hemmanen, och dessa hafva sin bergning hufvudsakligen
genom arbete hos hemmansägarne. Tillgång på arbetare saknas derigenom
i allmänhet icke, men är dock mindre efter goda än efter svaga skördar.
För ett dagsverke af en mansperson betalas vanligen 24 a 32 sk. Banko,
och för ett af en qvinna en tredjedel mindre. Löneförmånerne för en dräng
i årstjenst uppgå lill ungefärligen 56 R:dr 32 sk, Banko, oell för en piga
till hälften mindre. ...........
Folket är arbetsamt samt ådagalägger ofta stor klokhet och beräkning
i vården af sina angelägenheter. Välståndet aftög betydligt under missväxtåren
1837 och 1838, hvarunder stora skuldsättningar gjordes och mångå
5
hemman och lägenheter blefvo efter verkställde utmätningar försålde; men
efter år 1839 har tillståndet förbättrats och utmätuings-forräUningarne betydligt
minskats, samt de under missväxlåren af staten erbållne undsältningslån,
uppgående till ett sammanlagdt belopp af 43,380 R:dr 16 sk. Banko
blifvit till fullo återbetaldte.
Under de svåra åren ökades brotten och i synnerhet tjufnaderne, men
hafva sedermera under förbättrade ekonomiska förhållanden minskats till
ungefärligen samma anta! sorn förut, och äro brott af grofsta beskaffenhet,
såsom mord och rån, lyckligtvis ännu sällsynta.
Till befrämjande af nykterhet hafva, hufvudsakligen genom nitiska bemödanden
af Preslerskapet, föreningar blifvit stiftade uti Länets Irenne städer,
Gelle, Söderhamn och Hudiksvall, samt uti 36 af Länets 43 Landsförsamlingar.
Lnligt meddelad uppgift, äro såsom ledamöter i iöieningarne
antecknade 17,662 personer, och för ändamålets vinnande hållas understundom
sammankomster eller så kallade Nykterhetsmöten, dervid menigheten
uppmanas, att afhålla sig från förtäring af distillerade drycker, och skrii t er
i ämnet utdelas. Såsom verkan deraf har man velat anse det förhållande,
att, oaktadt Länet under de sednaste åren gynnats af goda skördar, antalet
af de till husbehofsbränning i Länet begagnade pannor, som år 1838, då
den första Nyklerhets-Förenungen inom detta Län stiftades, uppgick till 2,920,
sedermera blifvit minskadt till 1,646, och att importen af bränvin som sjövägen
ankommit lill Helsingland, der de fleste och verksammaste nykterhetsföreningarne
äro, blifvit under samma lid inskränkt från 97,503 kanrior,
som den utgjorde år 1838, till 79,228 kannor, sorn infördes år 1842. Gerna
vill man antaga, att fyllerilasten blifvit mindre allmän, antingen till
följd af nykterhels-föreningarnes bemödanden, som varit ganska stora, eller
af en under tiden vunnen större upplysning, eller deraf att lasten förut
hunnit till en ytterlighet, som åstadkommit afsky för den, eller, hvad sannolikast
är, till följd af alla dessa anledningar, såsom gemensamt verkande
till målet; och hyses åtminstone nu det hopp att den uppväxande generationen
skall bevara sig från en osed, sorn bringat olycka öfver dess fäder.
§. 3.
När in gar.
Jordbruket idkas för det mesta på enahanda sätt, sorn uti föregående
berättelser blifvit uppgifvit; och har icke eller, utom hos några tå stånds
-
6
personer, förändring uti jordbruks-redskapen ägt rum. Odlingar i större
skala hafva allenast af några få possessionater blifvit företagne och af dessa
åro de betydligaste verkställde af Herr Brukspatronen Thore Petre å dess
egendomar i Ofvansiö och Thorsåkers socknar i Gestrikland.
Af den härvid i underdånighet bifogade tabell, inhämtas, vid jemnfcrelse
med den som år 1838 upprättades, att under sednast förflulne fern år
utsädet af olika sädesslag förhållit sig till hvarandra ungefärligen i samma
proportion som tillförene, men blifvit ökadt af hvete med 3i, af råg med
295, af korn med 740, af bafra med 768, af blandsäd med 270 och af
ärter med 313 tunnor; men deremot minskadt af potatis med 136 tunnor;
och att medel-afkastningen blifvit under samma tid ökad: af hvete med
20i, af korn med 14,772, af hofra med 9,545, af blandsäd med 8,774, af
arter med 1,919 och af potatis, ehuru utsädet deraf minskats, med 13,523
tunnor; men deremot af råg, hvarå skörden under flere af. nu förflutna fem
år felslagit, minskad med 1,253 tunnor; samt att således medelafkastningen
af alla sädesslag öfverstigit densamma under nästföregående qvinqvennium
nied 41,434 tunnor.
Ehuru sädesproduktionen i Länet varit i jemnt stigande och under sednaste
qvinqvennium i större proportion än folkmängden, fortfar likväl Länets
innevånares behof af spannemål från andra orter att under de flesta år
vara betydligt; och är importen deraf äfvensom af bränvin från ej mindre
det närbelägna Upland än äfven Rikets sydligare provinser, synnerligast
Skåne, vanligen högst betydlig, ehuru beräkning å beloppet deraf ej kan
göras, då den del deraf som ankommer från Upland afyttras från producenten
omedelbarligen till konsumenten.
Linodlingen fortfar, att för Helsinglands innevånare vara en högst vigtig
näringsgren, samt var under åren 1837, 1838 och 1839, då sädesgrödan
till större och mindre del skadades af frost, af oberäknelig fördel samt för
mången nästan det enda medlet till bergning. Någon förändring i sättet
för linets odling, beredning och användande har icke ägt rum, och anses
äfven produktionen deraf, så vidt beräkning deraf är möjlig, vara ungefärligen
lika stor som tillförene. Afsättningen deraf till andra orter anses nu,
såsom under föregående qvinqvennium, hafva årligen uppgått till ungefärligen
20 å 30,000 lispund lin, tre millioner alnar väf af alla slag, samt
50,000 härfvor garn, som till större delen afsättes uti Gefle, Upsala, Hedemora
och Sala.
Odlii gen af hampa är högst obetydlig, och af humla samt trädgårdsväxter,
hvaraf allmogen nästan endast begagnar kål och rötter, blott till
husbehof.
Boskapsskötseln. Under förflutna fem år har antalet af underhållna
kreatur blifvit ökadt med 412 hästar, 322 oxar, 1,302 kor, 746 yngre
nötkreatur, 1,687 får, 1,236 svin och 8,782 getter, men någon förändring
eller förbättring af krealurs-raeerna har under tiden icke åstadkommits. Fodei
tillgången är visserligen under vanliga förhållanden tillräcklig för ladugårdurnes
behof, men så knappt beräknad, att, efter mera eller mindre felslagen
skörd af foder, kreaturens anta] mäste minskas. Från ladugårdarne
erhålles icke så mycken gödning som erfordras för att hålla åkerjorden i
bördigt skick, utan mäste ökad gödsel-tillgång beredas genom myrjord och
hackadt granris. På sednasle år har likväl allmogen begynnt att mera än
tillförene odla foderväxter, hvarigenom man emotser att gödsel-tillgången
skall hädanefter komma att närmare motsvara åkervidden. Ladugårds-afkastningen
är i allmänhet tillräcklig för behofvet, och uti Hassela, Hogdahl,
Färila, Ljusdal med flera socknar i Helsingland så betydd lig, att det
antages att derifrån årligen afyttras ungefärligen 3,000 Lisp. Smör.
Skogar. Sedan sista berättelsen i underdånighet afgafs har affattningen
af Ugglebo Jern verkens Rekognitions-skogs-allmänning blifvit slutad,
hvilken befunnits innehålla 95,469 i tunneland; men i anseende till uppkornne
tvister om ägande-rätt, samt stubbe- och röjsel-rätt till en mängd
å densamma befintliga odlingar, torp och lägenheter har hvarken Bergmästare-undersökning
eller någon annan vidare åtgärd för dess skattläggning
kunnat vidtagas. Kongl. Kammar-Kollegium har under samrnma tid fastställt
mantal och ränta för fyra Rekognitions-skogar, nemligen Axmars, Gysinge,
Ljusne Jernverkens och Långvinds, samt utfärdat skattebref för 10
sådana, eller Elfkarleö, Forssbacka, Gammelstilla, Grönzinka, Hammarby,
Hofors, Ljusne Jernverkens, Långvinds och Wiksjö Bruks Rekognilionsskogs-allmänningar,
hvarigenom sedan år 1837 tillkommit 23 nya mantal.
De genom Eders Kongl. Majus Nådiga Bref af den 12 Maj 1832 anbefalldte
skogs-afvittringar, emellan Kronan och enskildte hemmansägare,
hafva oafbrutet fortgått, dervid under sednast förflutna fem år mätningarne
blifvit fulländade inom Ljusdals, Hanebo och Bollnäs socknar å en
sammanräknad areal af 519,226 tunneland, och af Hogdahls socken blifvit
8
afmätt en rymd af 159,213 tunneland, hvilka mätningar blifvit inom Ljusdals
och Hogdahls socknar af Kronan bekostade, med undantag af handtlangningen,
uti hvilken hemmansägarne deltagit; men för Hanebo och Bollnäs
socknar hafva alla kostnader blifvit af hemmansägarne förskjutne. Derjemte
hafva afvittrings- och skattläggnings-förslag blifvit upprättade : för
Gnarps sockenj der den mark, som blifvit öfver sedan de gamla hemmanen
erhållit hvad dem borde tillkomma, dels tilldelats angränsande hemman
i Njurrunda och Attmars socknar af Medelpad, och dels blifvit af
Gnarps Socknemän bibehållen, allt emot ökad skatt af 1 | mantal, hvarå
Eders Kongl. Maj:t den 24 Juli 1841 meddelat fastställelse; för TVittersiö
Krono-allmänning i Hamrånge socken, hvilken blifvit, enligt Landshöfdinge-Embets
den 6 Juni 1840 gifna utslag, indelad emellan 12 hemmansägare
och 5 nybyggare emot en åsatt tillökt grundränta af 10 R:dr 37 sk.
8 r:st. Specie eller nära 1 I Mantal; för Ofvanåkers Krono-allmänning,
sorn delats emellan 71 nybyggare samt åtskillige gamla hemman, emot en
skatt, motsvarande för de förre 10j8A:dels, och för de sednare A-:dels mantal,
hvarom Landshöfdinge-Embetet den 29 Oktober 1840 meddelat utslag;
för Hanebo socken, der icke någon öfverloppsnrark tillfallit Kronan, men
ökad skatt blifvit åsatt en del gamla hemman med 1 ||.dels mantal, enligt
J.andshöfdinge-Embetets utslag af den 28 December 1842; för Alfta socken,
hvarest efter det förslaget blifvit af Eders Kongl. Maj:t den 21 December
1839 pröfvadt och fastställdt, öfverloppsmarken blifvit indelad å
dels gamla hemman, och dels anlagde 14 nybyggen, hvarigenom tillkommit
8fg| mantal; och för Färila socken, innehållande eldigt under föregående
ar verkställd almätning, en areal af 346,940 tunneland, eller nära 15
qvadrat mil, der, oaktadt genom tilldelad öfverloppsmark, en tillökning i
räntor blifvit föreslagen å gamla hemman för 6 samt å 50 nybyggen
7 mantal, öfverloppsmark ännu återstod till användande, sedan de nu
upprättade förslagen hunnit att blifva behörigen pröfvade; och utgör således
det skattetal, som efter dessa afvittrings-förrättningar föreslagits dels å gamla
heraman, och dels å anlagde 140 nybyggen, nära 38 mantal, hvaraf
skatt och räntor komma, att, efter tilländalupne frihetsår, lill Kronan utgå.
De enskildtas skogar äro i allmänhet tillräcklige för behofvet och erbjuda
uti de från hafskusten aflägsnare socknar i Helsingland större tillgång,
än som kan med fördel begagnas. Hushållningen dermed beror huf
vud
-
vudsakligen på det värde skogs-effekter innehafva, och skog3rue blifva i Förhållande
derefter begagnade och vårdade. •Misshushållning dermed äger väl
egentligen icke rum, men någon bestämd plan för dess begagnande, äfvensom
för beredande af återväxt, har oaktadt de råd, som derom blifvit genom
Länets Hushållnings-Sällskap gifne, samt de anvisningar som erhållits genom
den på Eders Kongl, Majlis Nådiga befallning utgifne Handbok uti
Skogshushållningen, icke blifvit iakttagen af andra än bruksägare för hvilka
skogen har större värde» Det bör likväl väntas, att det exempel som af
bruksägare gifves, skall, i förening med det högre värde skogarne erhållit
genom en under sednaste år ökad träd varuexport, åstadkomma hos allmogen
mera omtanka i afseende å vården af denna dyrbara egendom.
Bergsrörelse. Vid Nätsiö grufvor inom Loos kapellag af Färila socken
i norra Helsingland har arbete varit anställd! för erhållande af kopparmalm;
men sedan dervid nedlagde betydliga kostnader icke blifvit genom lönande
malm vinst ersatte, så har arbetet derstädes blifvit, med Kongl» Bergs-Kollegu
tillstånd, på 3:ne år inslälldt. Å den till Fagersta by i Thorsåkers socken
af Gestrikland hörande mark, har sisllidne år blifvit upptagen en blyglansskärpning,
hvars vidare bearbetning beror på utgången af den profsmältning,
hvarom Grufägarne föranstaltat» För öfrigt har grufbrytning för erhållande
af annat än jernmalm under sist förflutne fem år inom detta Län
icke ägt rum; men att anvisningar på silfver- och kopparmalm på många
ställen förekomma, och att de hitintills felslagne förhoppningarne icke afskräcka
från mer eller mindre kostsamma försök, bevisas deraf, att under
nämnde tidrymd ej mindre än 11 mutsedlar å silfvermalm och 36 sådane
å kopparmalm blifvit af Bergmästare-Embetet utfärdade.
Jernmalmbrytning har under ifrågavarande tid bedrifvits vid 25 grufvor
i Gestrikland, hvaraf 23 äro belägne uti Thorsåkers, en uti Årsunda,
och en uti Ugglebo socken, samt vid 12 grufvor i åtskilliga socknar af Helsingland;
och hafva således, enär år 1837 icke mera än 17 jernraalmsgrufvor
inom Länet bearbetades, 21 sådane blifvit sedan nämnde tid af öde
eller å nyo upptagne. MalmuppFordringen har, enligt erhållne uppgifter,
årligen i medeltal utgjort 1 Gestrikland 23,364 samt i Helsingland 10,607,
eller inom Länet tillsammans 33,972 skeppund bergsvigt, eller 8,209 skeppund
mera än sorn i medeltal årligen erhållits under föregående qvinqvennium.
Det större antal nya grufvor, som under de sista 3:ne åren blifvit
Femårs-Berättelse fr, Gefleborgs täft. 2
10
i Thorsåkers socken upptagne, och af hvilka visserligen flera icke förtjena
någon uppmärksamhet, men andra deremot lofva ett fortfarande bestånd,
antyder nogsamt aLt malmtillgångar icke saknas, och förhoppningarne att
maimuppfordringen i denna ort kan icke allenast bibehållas vid hvad den
först varit utan jemväl ytterligare uppdrifvas, kunna anses så mycket mera
grundade, sorn det varit möjligt, att år 1842, oaktadt utur de gamla Stolls-,
Göske-, Nyängs- och Myggbo-grufvorne, hvilka år 1838 lemnade 21,523 skeppund,
icke erhölls mera än 9,367 skeppund, likafullt från Thorsåkers-grufvorna
åstadkomma en uppfordring af 26,407 skeppund. Som emedlertid,
med högst få uudantag, malmen som der brytes dels är besvärad af oart,
dels mindre rik, är det icke sannolikt alt grufvehandteringen kan komma
att betydligen utvidgas och med större fördel hädanefter än hitintills bedrifvas.
Det vid upptäeklen af Magmyre- och Entjerns-grufvorna fästade
hopp, att inom Skogs socken af södra Helsingland en lönande grufve-rörelse
skulle kunna åstadkommas, synes icke vilja gå i fullbordan, enär icke någon
vidare upptäckt af värde i granskapet af desamma sedermera blifvit
gjord, och äfven om malmens fortfarande i dessa grufvor för en längre tid
man icke kan göra sig någon grundad förhoppning. Den ymniga tillgången
på malm uti Gymåsberget, beläget i Woxna socken af södra Helsingland,
försäkrar deremot de bruk, som genom deras lägen äro anvisade att begagna
denna fattiga malm, att deras behof deraf äfven i en långt aflägsen framtid
bör utan svårighet kunna fyllas. Anmärkningsvärd är den ifver, hvarmed
malmletningen under detta qvinqvennium blifvit inom Länet bedrifven,
och hvaraf följden varit att en stor mängd inmutningar efter kompassens
anvisning blifvit anmäldte hos Bergmästare-Embetet, som under tiden
utfärdat ej mindre än 424 mutsedlar, hvaraf 247 belöpa på Gestrikland
och 177 på Helsingland.
För Kihlafors Bruksägares räkning har sjömalm blifvit upptagen utur
de till detta bruk närbelägna sjöar till ett belopp, utgörande, för år 1838
•3,321 tunnor och för år 1839 2,600 tunnor; men som denna malm icke
kunnat med någon fördel tillgodogöras, hafva de under föregående qvinqvennium
gjorda upptäckter af sådan malm icke ådragit sig någon vidare uppmärksamhet.
Tackjern har under ifrågavarande tid tillverkats vid 28 masugnar, och
har tillverkningen varit störst år 1839, då den uppgick till 80,357 skeppund,
och minst år 1842 med ett tillverkningsbelopp af 71,554 skeppund,
samt i medeltal utgjort för hvarje år 76,123 skeppund. Medelproduktionen
på dygnet utgör för hela tiden 21, 8. skeppund samt har varierat de särskildte
åren emellan 20, 8. skeppund, såsom förhållandet var år 1839, och
22, 8. skeppund, hvilket är resultatet af 1841 års blåsningar. Anmärkning»*
värdt är, att sedan försök med sambruk först blifvit gjordt vid Jerbo bergsmanshytta
och jemväl föranledt till efterföljd vid öfrige bergsmanshyttor
med undantag endast af Bro hytta, blåsningen fortfarande bedrifvils i sambruk
allenast vid Jerbo; men alt en återgång till det gamla brukningssättet,
att hvarje delägare afverkar sitt rede, ägt rum redan efter första sambruksblåsningen
vid IIoo- och Wiby-hyttorne, efter 2:ne vid Tjernäs, efter trenue
vid Åttesta och efter fyra vid Vester Hästbo hytta.
Stång- och ämnesjern-tillverkningen har i medeltal årligen uppgått
till 86,457 skeppund, eller 16,140 skeppund* mera än tillverkningen i medeltal
utgjorde under nästföregående fem år. Under sednaste qvinqvennium
hafva tvenne nya bruk blifvit anlagde, nemligen Robertsholm i Thorsåkers
och Kungsforss i Ofvansjö socken, hvardera bestående af 3 härdar och 2
hamrar; hvarjemte vid de gamla verken följande antal härdar och hamrar
tillkommit, nemligen vid Kihlaforsverken 3 härdar och 3 hamrar, vid Swabens
verk 2:ne extra härdar och 1 större stångjerns-hammare, vid Grönzinka
1 hammare, vid Wifors 1 hammare, vid Mackmyra 1 hammare och en
ny eldstad till Engelska smidesrnethodens begagnande, vid Strömbacka 2
hamrar, vid Forsbacka 1 hammare samt vid Hedvigsfors likaledes 1 hammare;
utgörande sammanräknade antalet af härdar vid slutet af sistlidne
år 163, förutom de tvenve extra härdar för Morellska smidet, hvilka finnas
vid Swabens verk och l härd för Lancashiresmide vid Mackmyra bruk.
Det privilegierade smidet i Länet har under samma tid vunnit en tillökning
af icke mindre än 19,462 skeppund och uppgick vid slutet af sistlidne
år till 79,852 skeppund; hvarförutan Hammarby, Hofors och Gammelstilla
bruk, äfvensom Swabens verk åtnjuta en oinskränkt smidesrätlighet utöfver
det genom privilegierne emot hammarskatt fastställde beloppet, och en extra
smidesrätt får tills vidare begagnas till ett belopp af 1,150 skeppund vid
Strömbacka, och af 200 skeppund vid Hedvigsfors bruk. Särskild tillåtelse
till extra vågföring har i Nåder varit förunnad ägarne af Högbo, Tolffors,
Mackmyra och Forsbacka bruk samt öfre härden i Ofvansiö valshammare.
Jernmanufåktur-tillverkningen har under sistförflutne fem år tillsammans
utgjort 7,872 skeppund eller i medeltal för hvarje år 1,574 skeppund,
12
samt bestålt af stål, band-, knipp- ocb bult jern, spik och diverse annan manufaktur.
Vid Mackmyra bruk hafva genom Kongl. Bergs-Kollegii utslag af
den 16 Januari 1840 2:ne nya spikhamrar blifvit tillåtne.
Gröfre gjutgods bar blifvit till verkad t vid de fleste masugnar, men kan
icke till beloppei närmare bestämmas såsom ingående uti den uppgifna tackjernstillverkningen.
Vid Forsbacka jerngjuteri har deremot tillverkningen
af diverse slag gjutgods utgjort under sistförflutne fem år tillsammans 5,659
skeppund viktualievigt.
Af de uti sista berättelsen upptagne fabriker, bruk ocb naringar> hvilka
icke tillhöra bergsrörelsen, har Östanå pappersbruk sistlidne år uppbrunnit,
och ännu icke blifvit åter uppbygdt, men vid de öfrige, nemligen Åbyr
ättiksfabrik, Flors linne-, damast-, drälls- och segelduks-fabrik, Bergviks pappersbruk,
Grängsbo lödfärgsverk, Stigslunds och Wågbro tegelbruk samt
Stigslunds oljeslageri hafva arbetspersonalen och tillverkningsvärdet varit
ungefärligen enahanda som tillförene. A landet finnes nu 7 färgerier eller
2:ne mera än förra berättelsen upptager, med ett tillverkningsvärde af tillsammans
1,764 R:dr Banko, och 5 garfveriet’ för beredning af läder på Engelska
sättet, eller 1 mera än år 1837, med tillverkningsvärde, utgörande
tillhopa 3,170 R:dr samma mynt. Dessutom äro på landet bosatte 2 tunnbindare,
9 glasmästare, 1 hattmakare, 2 hofslagare, 86 klensmeder, 1 kakelugnsmakare,
13 murare, 2 sadelmakare, 5 skinnberedare, 157 skomakare,
167 skräddare, 15 snickare, 7 hjulmakare och 1 urmakare.
Inom Länet finnas 72 tullmjölqvarnar med tillsammans 154 pär stenar,
1,316 husbehofs-mjölqvarnar, 92 tullsågqvarnar, och 315 husbehofs-sågqvarnar;
och hafva således sedan ar 183 i tdlkommit 2.ne tullmjölqvarnar och
30 husbehofs-sågqvarnar, men deremot 1 husbehofs-mjölqvarn och en tullsågqvarn
blifvit nedlagde.
§. 4.
Binäringar.
Jagt och djurfångst idkas uti alla socknar af Länet, men allenast uti
några få till betydenhet; och hvad som fångas är hufvudsakligen skogsfågel,
såsom tjäder, orre, hjerpe och snöripa, som på vinterföre afföres till Stockholm
och der afyttras.
Uti alla de invid hafskusten belägna socknar af Länet idkas sirömmingsfiske3
dock till största beloppet uti Enångers och Rogsta med flere
socknar af norra Helsingland, hvarest innevånarne uti de öfrige socknarne
af Helsingland för det mesta förse sig med sitt behof af denna vara, hvilken
är for hushållen derstädes af lika mycken vigt som i södra Sverige sillen,
hvaraf obetydligt belopp konsumeras inom denna ort. Lax fångas uti
flere strömmar samt äfven uti åtskilliga hafsfjerdar, dock mest uti Gelle å
och Ljusne eif, ehuru tillförlitlig uppgift om beloppet deraf ej kunnat erhållas.
Fångsten af ål och sik uppgår icke till betydligt belopp, ehuru ganska
många sådana fisken äro skaltlagde och många tillhörige kronan. Insjofisket
idkas nästan endast till husbehof och anses vara ett föga lönande
tidsfördrif.
Enligt härvid i underdånighet bifogade tabell finnas i Länet 30 skattlagde
fisken och fiskelägenheter, som icke äro inbegripne under något hemmans
räntor, hvaraf 8 tillkommit sedan år 1837, och 254 kronofisken.
Kolning och körslor för brukens behof fortfara att vara för innevånarne
uti de flesta socknar af Länet, och i synnerhet i Gestrikland, en vigtig
binäring. I följd af den under delta qvinqvennium betydligt ökade jerntillvei
kningen bafva priserne derå stigit och förtjensterne således varit större
än förut, men minskning deruti emotses till följd af den nu inträffade
ofördelaktiga konjunktur för jernets afsättning, som otvifvelaktigt måste verka
minskning uti tillverkningen deiaf, och följaktligen nedsättning uti priserne
på de för densamma nödiga effekter och piaestalioner.
Försäljning af trädvaror har under sistförflutne fem år varit betydligare
än tillförene dels genom tillförsel af virke till skeppsvarfvet! i Länets
städer, der under dessa år en högst betydlig skeppsbyggnad ägt rum, och
dels under sednaste år genom ökad skeppning af bräder, och då priserne
på dessa varor under denna tid äfven stigit nära 50 procent, så har denna
binäring under tiden medfört stor förmån för Länets innevånare, hvilka också,
genom Eders Kongl. Majlis Nådiga Förordning af den 23 Februari sistlidne
år, blifvit i tillfälle att mera än eljest begagna sig af denna fördel.
I följd af mindre fördelaktiga konjunkturer för sjöfarten, har skeppsbyggeriet
numera blifvit betydligen inskränkt, hvaraf priserna på skeppsvirke sannolikt
kommer alt åter falla till hvad de varit förut, hvaremot lifligheten uti
handeln med bräder gifver förhoppning om fortfarande höga priser på den
-
14
na vara. Trädvaru-afsättningen, som tillförene blifvit verkställd allenast
från Gestrikland, södra Helsingland samt Enångers socken af norra Helsingland,
bär nu, sedan den under sednaste år blifvit föremål för spekulation
af köpmän i Hudiksvall, äfven blifvit utsträckt till llere socknar af norra
Helsingland, såsom Bjuråker, Delsbo, Gnarp och Bergsiö. Exporten af trädvaror
är närmare uppgifven uti de för hvar och en af Länets städer, hvarifrån
skeppningen blifvit verkställd, författade berättelser; men som deruti
ingår ej obetydligt belopp bräder, som blifvit uppköpt från orter utom Länet,
så kan bestämd uppgift om hvad som afyttrats lian skogar inom detta
Län icke lemnäs.
Uti sist afgifne berättelse har blifvit omförmäldt, att Länets Huhållnings-sällskap,
inseende vigten af att utvägar till biförtjenst bereder de nybyggare
och andre personer, som bebodde de från bafskusten aflägsnare
skogar, hvarifrån trädvaror i saknad af flottleder ej utan största svårighet
kunde afsättas, beslutat att ibland dessa sprida kännedom om tillverkningen
af pottaska. De första försöken dermed gjordes år 1837, då en uti
handteringen kunnig person på Hushållnings-sällskapets bekostnad reqvirerades
från Westerbotten, för att deruti undervisa, och dessa försök hafva
haft den framgång, att från Ofvanåkers Krono-allmänning samt närliggande
skogar uti Färila och Jerfsö socknar blifvit tillverkade och till en uti Ofvanåkers
socken boende kontingent-handlande försålde år 1838 200, 1839
(575, 1840 1,(500 samt för hvardera af åren 1841 och 1842 ungefärligen
2,000 Lispund pottaska. Kännedomen om Pottasks-beredning har derifrån
vidare spridt sig lill aflägsna skogstrakter uti Ljusdals, Bjuråkers och Hassela
socknar, hvarigenom tillverknings-beloppet anlages vara ökadt till 3,000
Lisp., som elter ett medelpris af 2 R:dr per Lisp. lemnar idkarne af denna
näring en årlig inkomst af 6,000 R:dr Banko.
Tjärubränning idkas uti några få socknar af Länet, men ej till betydligare
belopp. Länets Hushållnings-sällskap har anslagit medel till befordrande
af mera kännedom om denna näring, och önskligt vore om lika
framgång dervid vunnes, som redan visat sig i afseende å poltaske-tillverkningen.
Salpetter-tillverkningen har, till följd af det år 1837 nedsatte ännu
fortfarande låga inlösnings-priset, blifvit minskad, och har i medeltal för
hvarje af de sistförflutna fem åren utgjort 296 Lisp.
15
Innevånarne uti de omkring Storsjön i Gestrikland belägne socknar
Wahlbo, Ofvansjö och Årsunda uppbryta ej obetydliga qvantiteter af qvarnsten,
trappsten och masugnsställsten, som afsättas i Gefle stad, derifrån de
vidare afyttras till andra inrikes orter. Innevånarne uti förstnämnde socken
hafva derjemte god förtjenst på tillverkning och försäljning af kalk och
tegel, som i Gefle stad afyttras.
Uti hvar och en af Länets tre städer Gefle, Söderhamn och Hudiksvall
hållas årligen trenne marknader och derjemte en sådan uti Skjärtra
by i Jerfsö socken af Helsingland. Dessutom hållas uti många socknar af
Helsingland hvarje år flere sammankomster emellan allmogen och handlande
uti Söderhamn och Hudiksvall, då liqvider uppgöras och varor, lnifvudvudsakligen
väfnader, af de sednare emottagas. Helsinglands allmoge alsätter
äfven en stor del af sina produkter, såsom lin, väfnader, fogel, smör,
lax och skinnvaror å andra orter, och besöka för sådant ändamål Stockholm,
Upsala, Hedemora och Sala med flere släder. Handeln på Stockholm
har blifvit mycket gynnad genom den lättare kommunikation, sorn
erhålles derigenom att tvenne ångfartyg, så länge årstiden det medgifver,
göra reguliera resor emellan Stockholm och Umeå, och derunder anlöpa
Länets tre släder. Till förmån för trafikerande på Norrbotten har år 1838
en fyr blifvit uppförd å ön Stor-Jungfi un, belägen nära Söderhamn.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer för omläggning af backiga eller
eljest för kommunikationer mindre tjenliga delar af de allmänna landsvägarne
i Riket anslagit och till Eders Kongl. N3aj:ts Nådiga disposition
ställt en summa af 200,000 R:dr Banko, har uppmärksamheten äfven inom
detta Län blifvit fästad å vigten af att, till rörelsens upphjelpande, förbättra
de allmänna landsvägarne. För detta ändamål har vägen emellan
Ljusdahls och Delsbo socknar öfver de så kallade Gryttjesbergen, hvilken
med landet bredevid halskusten sammanbinder nordvestra delen af Helsingland
samt mycket begagnas af Herjeådahlens och en del af Jemtlands
innevånare, men genom många och svåra backar varit mycket besvärlig,
blifvit under sistlidne år till en del omlagd med dertill af Delsbo, Ljusdahls,
Jerfsö, Färila och Hogdahls socknars innevånare utfäste bidrag, utgjorde
i dagsverken, samt ett af Eders Kongl. Maj:t i Nåder be v i ljud t statsanslag
af 6,000 Rrdr Banko. Likaledes hafva vägarue öfver Röstebergen i
Hanebo Socken och Bråbrickan uti Segersta socken blifvit lill en del om
-
16
lagde aF nämde socknars innevånare, som, enligt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga
beslut, dertill åtnjuta ett stals-anslag af 3,000 R:dr Banko. Derjemte
hafva Söderala och Skog socknemän beslutat, att omlägga den backiga vägsträckan
emellan Stråtjära och Myskje gästgifvaregårdar, samt Tuna och Ilsbo
socknemän, att omlägga vägen öfver de svåra så kallade Fyrfalls-backarne
emellan Sanna och Bergje gästgifvaregårdar, likväl allt med hopp otn
understöd af allmänna medel, hvarom de också i Underdånighet anhållit;
hvarförutan fråga blifvit väckt och undersökning hållen, angående omläggning
af den väg, som leder från Dalarne genom Ofvanåkers, Alfta, Bollnäs
och Regnsjö socknar till Söderhamns stad, hvilken är en af de mest begagnade
vägar i Länet, men är till en del lagd öfver höga bergåsar, i stället
för att den kunnat förläggas å nästan backfri yta. Flera dylika vägbyggnads-företag
äro inom Länet erforderliga för att underlätta trafiken och af*
sättningen af landets produkter, men utförandet deraf kan ej förväntas, så
vida icke understöd dertill fortfarande af Slaten lemnäs.
§. 5.
Politisk Författning.
Under sistförflutne fem år har hemmantalet i Länet blifvit förökadt
med 23 mantal, tillkomne genom Rekognitions-skogars skattläggning, och
skatteköp. En ytterligare betydlig tillökning uti hemmantalet kommer att
inträffa, dels genom fastställelse å skattläggningen af åtskillige Rekognitionsskogar,
och dels efter verkställde afvittringar genom ökad skatt för gamla
hemman och räntor å nya hemman efter frihetsårens slut. Antalet af
skattlagda obebyggda torp och lägenheter har blifvit under samma tid förminskadt
med 30, och det af oskatllagde med 716, hvartill orsaken är,
att hemmansägare sådana lägenheter inköpt och med sina hemman förenat,
samt att många sådana varit åt personer på viss tid eller lifstid upplåtne,
derunder de varit till särskilt taxeringsvärde upptagne, men derefter återfallit
till hemmanen och blifvit uti deras uppskattningsvärden inbegripne.
Under tiden hafva blifvit verkställde 173 klyfningar och 40 sammanläggningar
af hemman samt 42 afsöndringar af jord från hemman till everdelig
ägo.
Enligt de till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ingifne sammandrag
-
drag af Landtmätarnes i Länet årliga redogörelser, hafva under detta
qvinqvennium 30 laga skiften, omfattande lil mantal, af hvilkas innehafvare
335 blifvit qvarboende å de gamla gårdarne och 121 utflyttat, samt
en areal af 25,432 tunneland inrösningsjord och 153,035 tunneland afrösningsjord
eller tillsammans 178,467 tunneland, och således nära 8 qvadratmil,
blifvit fulländade. Af dessa skiften hafva 22 blifvit verkställde inom
Gestrikland, eller uti Thorsåkers socken 9, Ofvansiö 7, Wahlbo 4, Ugglebo
1, och Hamrånge 1, samt inom Helsingland allenast 8, nemligen uti Harmångers
socken 4, Trönö 2, Njutånger 1, och Gnarp 1; men då i betraktande
tages, att skiftet i Gnarp öfvergått hela socknen, med undantag al
blott en enda by, och omfattat 29 i mantal med 132 åboer, af hvilka 105
utflyttat och 27 blifvit i de gamla gårdarne qvarboende, samt en areal af
59,590 tunneland; så visar det sig-, att förrättningarnes omfång är fullt ut
lika stort uti Helsingland, som uti Gestrikland. Dessutom hafva, oberäknadt
afvittringarne, hvilka särskildt blifvit redovisade, 176 förrättningar
lör olika ändamål, såsom hemmans-klyfningar, skiften af förut samfällige
skogar, areal-afmätningar, stängsel och vägdelningar m. m. blifvit af Landlmätnrne
i Länet under tiden verkställde. Jemnlikt Eders Kongl. Maj:ts
Nådiga beslut har under detta qvinqvennium utflyttningshjelp blifvit till de
efter laga skiften utflyttade åboer utbetald med tillsammaus 4,938 R:dr 33
sk. 4 r:st. Banko.
De laga skiften, som i Helsingland blifvit förrättade, kunna i allmänhet
antagas hafva blifvit gjorde till delägarnes belåtenhet, emedan besvär
deremot^ sällan blifvit anförde och Landtmätarnes åtgärder vunnit laga
kraft; hvaremot uli Gestrikland de ofta föranledt tvister, som till skada
för delägarue förorsakat längre tids uppehåll med tillträdet af de nya skiftena.
Orsaken lill detta olika förhållande torde till en del vara den, att
skogsmarken å de flesta ställen i Helsingland, der laga skiften blifvit verkställde,
förut varit samfällig, men inom Gestrikland denna mark tillförene
undergått storskifte, hvarigenom, då den ena delägarens skogslotter varit
bättre vårdade än deri andras, alltid erfordrats ståndsskogs-liqvider, hvilka
varit svåra att uppgöra och oftast föranledt stridigheter, af desto ömtåligare
beskaffenhet, som skogsmarken liar större värde uli Gestrikland än uti Helsingland.
Ehuru motvilja för skiftesförrättningarne i allmänhet icke är rådande,
utan dessa vunnit förtroende hos folket, som insett nyttan deraf, så äro
Famån-Beriittelse fr. Gflciorgi Lini.  __ ^
18
likväl ole kostnader för aflöning till Landtmätare oell Gode Män, handtlangning
oell utflyttningar, ni. m., hvilka åtfölja laga skiften, så betungande
för första innehafvaren, att denna för sin besinningstid ofta anser sig
icke kunna af skiftet draga den nylta, sorn motsvarar kostnaderne; och
■vållar farhågan för dessa, att denna för ettv ordnadt jordbruk så nyttiga och
nödiga reglering icke haft den framgång, som den vid annat förhållande
skulle hafva ägt. Genom Eders Kongl. Majrls Nådiga Bref af den 19 Mars
1839 hafva de binder, som förut förefunnits för erhållande af laga skifte
inom de af en liel socken eller flere byar bestående skifteslag, der gemensamt
storskifte föregått, blifvit undanröjde; och hafva derefter laga skiften
blifvit uti några sådana skifteslag begärde, hvilka nu äro under handläggning.
Statsbidrag. Uppskattningsvärdet af hemman, bruk och lägenheter har,
sedan år 1837, blifvit minskadt med ej mindre än 1,135,459 B:dr, hvilken
minskning härleder sig hufvudsakligen, eller till ett belopp af 935,663 H:dr
från den, till följd af inträffad ofördelaktig konjunktur för afsättning af jernet,
verkställde nedsättning at värdet på bruk och bergverk, samt i öfrigt
från minskadt antal och värde af bebyggde och obebyggde torp och lägenheter,
och till mindre del från nedsatt värde af hemman. Beskattningen
inom Länet, sorn enligt föregående berättelse varit uti jemnt stigande, har
från och med år 1841 åter nedgått och visade, enligt afslutade special-räkningar,
för åren 1841 och 1842 en minskning af tillsammans 31,000 R:dr,
föranledd, utom af nyssnämnde nedsättning i uppskattningsvärdet, isynnerhet
af nedsatt kapitationsafgift och bevillning lör arbetsfolk efter 2:dra artikeln
af Bevillnings-förordningen, betydligt minskad bränvinsbränning, Lagmans-
och Häradshöfdinge-räntans äfvensom Moles-Passevolans-afgiftens upphörande,
samt år 1842 verkställd nedsättning af liammarskaUen af stångoch
ämnesjerntillverkningen. Att, oaktadt denna betydliga minskning uti
den direkta beskattningen, summan af statsbidragen enligt i underdånighet
bifogade tabell är allenast 17,527 R:dr mindre än den for föregående qvinqvennium
uppgifne, förklaras deraf, att arrendeafgiften för åtskilliga kronan
tillhörande lägenheter, räntor af diverse verk och inrättningar, afgifterne för
Clerecie-stalens underhåll, äfvensom kostnaden för allmänna besvär blifvit
under tiden ökade.
Kostnaden för rustning och rotering fortfar, oaktadt Mötes-Passevolansafgiftens
upphörande, att vara en al jordbrukarens största och väsendtligaste
19
bördor, hvilken väl blifvit uppå gjorda ansökningar, inom åtskilliga socknar
jemkad, men ändock är, genom det olika förhållande, hvaruti socknarne i
detta afseende stå till hvarandra, ganska ojemn; hvarom närmare beskrifning
blifvit uti föregående berättelser i underdånighet afgifven. Den äiven
förut omförmäldte exira roteringen inom Länet har, genom Eders Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref af den 2 April 1839, blifvit bestämd till 23| soldatoch
7j båtsmans, eller tillhopa 3( i rotar, med hvilka kontrakter om hästars
praesterande under krigstid blifvit uppgjorde. Den nya ständiga roteringen
har, sedan Eders Kongl. Maj:t i Nåder föreskrifvit att den borde utsträckas
lill rekognilions-skogs-allmanningarne med derå befintliga torp, odlingar och
lägenheter, rotefrie posthemman samt Militiae»-, Länsmans- och Gästgifverihemkallsllemman,
och efter det ytterligare sammanträden med RoteringsKomileerne
hållits åren 1839 och 1841, blifvit af Eders Kongl, Maj:t i Nåder
fastställd till 75 hela sammansatte soldatrotar, och 12 hela sammansatte
båtsmansrolar, med |A;dels öfverblifven soldatrote och ||A:dels sådan båtsmansrote,
som komma att förenas med framdeles blifvande sådane, eller
tillsammans 88*|:dels nya ständiga lotar, för hvilka vakans-afgifter erläggas.
Städernes båtsmanshåll har blifvit regleradt i enlighet med Eders Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref af den 21 September 1839 och nedsatt från 43 till 35
man, hvarigenom båtsmännens antal blifvit fastställdt för Gefle till 26 man,
eller en man mera än förut, för Söderhamn till 4 samt för Hudiksvall till
5 man, eller för Söderhamn 4 och för Hudiksvall 5 mindre än förut, allt
i mån af bevillningen för den oprivilegierade jorden, hus och tomter, samt
borgerliga rörelsen; hvarförutan, efter tvenne sammanträden med RoteringsKomiteerne,
extra roteringen för städernas previlegierade eller löningsjord
blifvit genom Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 22 December 1841
fastställd lill en båtsmansrote, hvaraf Gefle stad ansvarar för -|:delar, Söderhamn
för -Vdelar och Hudiksvall för Udel.
X 5 5
Skjutsbesvärel. Genom den uti sist afgifne berättelse omförmäldte
reglering i afseende å transporten af detta Läns samt de öfrige norra Länens
salpetter, är lindring vunnen uti kronoskjutsbesväret, och en ytterligare sådan
emotses, lill följd af stadgandet uti 1 art. 3 §, af Eders Kongl. Maj:ts
Nådiga Förordning om truppers och persedlars fortskaffande, af den 6 December
1842, enligt hvilket fortskaffning af trupper företrädesvis bör ske
sjöledes, hvarigenom den högst betungande skjutsningen af båtsmän förmodas
kunna åtminstone till stor del undvikas; men håll- och reserv-skjutsen fort
-
20
far, att vara en för hemmansägare lika svar hörda sora tillförene. Ått den
fastställde skjutslega» är i denna ort otillräcklig för betäckande af de med
skjutsen förenade omkostnader, bevisas deraf, att uti en af de socknar der
skjutsen beslrides af Gästgifvaren emot ersättning af skjutsskyldige hemmansägare,
hvilken åtgärd allenast vid åtla Gästgifvaregårdar i Länet kunnat åstadkommas,
utgår denna ersättning uti dels kontanta medel oell dels hö till
ett belopp af ungefärligen 20 R:dr Banko för hvarje helt mantal. Kronobeljeningen
vakar öfver ordningen vid Gästgifverierne hvarom Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande den 27 Oktober 1835 utfärdat särskild kungörelse,
som finnes att tillgå vid hvarje Gästgifvaregård.
Till åtlydnad af Eders Kongl. Myj:ls Nådiga Circulaire-Bref af den 4
December 1830 och 13 Seplemper 1834 har reglering af kronobrefbäringsskyldigheten
blifvit företagen; och hafva dervid öfverenskommelse!- blifvit
träffade, enligt hvilka uti Länets fleste socknar vissa personer, emot bestämd
årlig afgift, åtagit sig att fortskaffa angelägna krouobref; och uti de öfrige
socknarne brefven skola genom gästgifvarskjuts på socknemännens bekostnad
afsändas; hvilka beslut blifvit af Landshöfdinge-Embetet fastställde och genom
kungörelse af den 27 November 1840 uti Länet kungjorde.
Politi. Länet är i afseende å rättvisans skipande samt allmänna ordningens
bibehållande indeladt uti fyra Domsagor, tre Fögderier, två LandsFiskals-
och trettiotvå Länsmans-distrikter, hvarförutan Fjerdingsman ärouti
Länets alla socknar antagne. Enligt gällande författningar är åt församlingarnes
Pastorer och Kyrkoråd sedlighetens vård anförtrodd. Barna-undervisningen
å landet besörjes på sätt uti föregående berättelse blifvit omförmäldt,
för det mesta af Lärare, som för ändamålet besöka hvarje by, och
för närvarande finnas allenast åtta ordentliga vexelundervisnings-skolor, utom
de som äro uti städerne inrättade. För hälsovården äro tvenne ordinarie
Provincial-läkare stationerade uti Gefle och Söderhamn, en extra Provincialläkare
i Ljusdal, och jemnlikt Eders Kongl. Majrts Nådiga Bref af den 2:dra
Februari 1842 en extra Provincial-läkare äfven i Hudiksvall. Utom förut
varande Lazaretter uti Gefle och Söderhamn har, i enlighet med Eders Kongl.
jVlaj:Ls Nådiga Bref af den 21 September 1839, ett sådant blifvit uti Hudiksvall,
i förening med dervarande Kurhus, inrättadt för nämnde stads och
norra Helsinglands fögderis innevånares behof, för hvars förvaltning och skötsel
särskild Direktion och Läkare blifvit utsedde; och hafva uti Gefle och
Söderhamn med hesparda kurhus-afgifter samt å förstnämnde ställe, till stor
21
del genom betydliga frivilliga gåfvor, nya Lazarelts-byggnader blifvit upplörde,
och i Hudiksvall en väl bebyggd gård i staden för ändamålet inköpt
och inredd, hvartill blifvit använde de 5,000 R:dr Banko, som vid delningen
af den för Länet gemensamt samlade kurhusfonden tillfallit norra Helsingland
och Hudiksvalls stad. Det i Gefle förut varande hospital har deremot,
sedan Upsala Central-hospital blifvit till emottagande af sinnessvage
personer färdigt, upplöst, och hospitalshjonen blifvit under åren 1840 och
1841 dit afflyttade. Uti de flesta socknar äro Barnmorskor anställde och
af Församlingarne lönade. Fattigförsörjningen bestrides al' hvarje Församling
med mer och mindre omsorg, dock så alt verkligt nödlidande icke
sakna behöflig hjelp. De uti Länet varande socken-magaziner, ägde vid sist—
lidne års slut en fond af 20,522 tunnor spannemål och 5,206 R:dr Banko
i penningar. För ersättande af förluster genom eldsvådor äro Brandslodsföreningar,
bestående af en eller flera socknar, inrättade; men för att göra
afgifterne dervid mindre ojemna, har af Länets Hushåilnings-Sällskap blifvit
uppgjordt ett förslag till en gemensam Brandstods-förening för hela Linet,
hvilket blifvit vederbörande delgifvet men ännu icke antaget. De föreningar,
som med anledning af Eders Kongl. Majrts Nådiga Bref af den 19
Juni 1830 stiftades för erläggande af prasrnier för rofdjurs utödande, fort
fara
ännu; och äro uti Wahlbo, Hille, Hamrånge, Ugglebo och Ofvansiö
socknar af Gestrikland, hvarest rofdjuren under sistlidne år åstadkommit
större förluster, praemierne genom särskild öfverenskommelse förhöjde till 50
Rrdr för björn, 16 Rrdr 32 sk. för varg och 12 Rrdr allt Banko för lodjur.
Antalet af å landet tillåtne krogar är nu nio, och således, sedan sista berättelsen
i underdånighet afgafs, minskadt med en sådan.
§. 6.
Städer.
Gefle. Antalet af stadens innevånare, hvilket vid 1837 års slut uppgick
till 8,137, utgjorde enligt de sistlidne år upprättade mantals- och
skaltskrifnings-längder 8,422 personer, hvaraf 5,388 äro skattskrifne och 3,034
skattfrie.
Befolkningen i staden är i allmänhet känd för ett stilla och sedligt uppförande
och de undantag, som derifrån förekomma, härflyta oftast ifrån be
-
22
nägenhet för starka dryckers omåttliga bruk, men kunna, i förhållande till
innevånarnes antal, ej anses särdeles talrika. De tjufnads- och förfalskningsbrott,
sorn under de sistförflutne fem åren, i större mängd än under de
nästföregående, utgjort föremål för åtal vid stadens domstolar, hafva till
större delen varit af främlingar begångne och kunna således icke anföras
såsom bevis på moralisk försämring hos stadens egne innevånare.
Med undantag af skeppsbyggeriet, har, Under perioden af de sista fem
åren, icke någon af de näringar, hvarpå staden grundar sitt bestånd, företrädesvis
varit i tillväxt, men alla hafva någorlunda bibehållit sig, och ehuru
åtskilliga konkurser under denna tid inom de borgerliga klasserna inträffat,
kan dock välmågan på det bela icke anses vara i aftagande. För
den arbetande klassen bar tillfälle till arbetsförtjenst härstädes icke saknats
och den fattigdom som inom denna klass ej sällan förmärkes, hör ofelbart
tilIskrifvas lättja och dryckenskap, äfvensom de talrika inflytlningarne till
staden ifrån kringliggande landsbygd samt de af härstädes bosatte sjömän å
utrikes orter företagne rymningar, hvarigenom deras här qvarlemnade familjer
blifvit försatte i nöd och elände. Medelpriset på ett mansdagsverke,
beräknadt ifrån kl. 6 på morgonen tili samma lid på aftonen, kan anses
vara 26 sk. 8 r:st. Banko.
Gefle stads hufvudnäringar äro handel och sjöfart, skeppsbyggeri, handtverk
och fabriker, fiske och jordbruk.
Bland dessa näringar fortfara handeln och sjöfarten att för denna stad
vara af mesta vigt. Föremålet för stadens handel är, dels att bereda den
kringliggande orten afsättning för de ansenliga qvantiteter bräd- och jernvator,
som den framalstrar och förädlar, dels att förse denna orts innevånare
med deras behof af spannemål, salt, fiskvaror och kramgods. Betydliga kapitaler
äro nedlagde, särdeles i skeppsredning och exporthandel och genom
dessa näringsgrenar lemnäs en lönande sysselsättning åt ett stort antal personer
både i staden och dess grannskap, hvadan Gefle stad onekligen bör
anses vara af väsendtlig nytta för landet.
Exporten utgöres bufvudsakligast af stångjern och manufaktur-smide,
bräder samt nederlags-salt. Af dessa artiklar hafva, efter ett medium för
de fem sistförflutna åren 1838—1842, årligen till Utrikes orter skeppats:
23
Stångjern.
Manufakt.
smide.
Bräder.
Salt.
Ska.
ska.
Tolfter.
Tunnor.
55,958
438
18,049
1,195
43,586
456
16,163
1,873
8,879
1,424
8,811
760
-
. ....
till jemförelse upptages hvad exporten af
enahanda varor under de 5 nästförutgångna
åren, 1833—1837, per medium
för året utgjorde, nemligen
till inrikes orter hafva under de ifrågavarande
5 åren per medium afgått . . .
hvaremot skeppningen till inrikes orter
under åren 1833—1837 utgjorde per
medium för året
Af väsendtligara artiklar, som för öfrigt utgjort föremål för utförsel
till inrikes orter, hafva under de sista fem åren per medium blifvit från
staden afsände 177,230 # kardus-tobak, 3,771 # toppsocker, 8,233 alnar
segelduk.
Till upplysning i afseende på import-handeln upptages här medelbeloppet
af de förnämsta utländska varor, som under de fem sista åren till
Gefle årligen inkommit, nemligen:
Salt direkte från utrikes orter
. 25,694 T:r,
Medium af införseln under åren 1833-—1837 var för
året ungefärligen .....
Tobaks-blad och stjelk för härvarande 2:ne tobaks
fabriker
Införseln under åren 1833—1837 utgjorde per me
dium för året . . .
Kaffe
Medium af införseln under 1833 lill 1837 var för
året cirka.
Hampa
Linfrö
Torr fisk
Vin
18,150 d:o.
281,944 #.
290,000 #.
82,803 «.
60,000 tt.
810 Sk# 14 #.
1,654 T:r.
12,514 L# 17 #
3,203 k:r.
24
Dessutom infördes under åren 1838 och 1839 rått
socker för härvarande Sockerbruk till ett sammanlägdl
belopp af  351,182
utländsk spannemål infördes under åren 1838 och 1839 till ett sammanräknad
t belopp af 47,707 t:or, men under åren 1840—1842
till ett årligt medelbelopp af endast 3,577 t:or.
af brännvin har under de fem sista åren från inrikes orter årligen
ankommit per medium 241,992 kannor.
De hufvudsakligaste artiklar, som för öfrigt blifvit införde, hafva varit
råa hudar, strömming, sill, väfnader, arrak, specerier m. m.
Tull-uppbörden i Gefle har under de fem sista åren per medium årligen
utgjort 113,576 R:dr 17 sk. Banko och stads-kassans inkomster genom
afgifter på handeln och sjöfarten, hafva efter ett medium för samma tid,
årligen uppgått till 19,453 R:dr 26 sk. Banko.
Af föreslående uppgifter visar sig, att jernskeppningen från Gefle under
de fem sista åren ökats, hvartill orsaken synes hafva varit dels den, i
följd af Kongl.' Kungörelsen den 26 Oktober 1838, angående vissa förändringar
uti författningarne rörande stångjernssmidet och den gröfre jernförädlingen
i Riket åstad komne högre produktion af denna vara, och dels
den omständighet, att ägare till åtskillige, staden kringliggande, jernverk,
hvilkas tillverkning förut blifvit i Stockholm vågförd, under nämnde lid
föryttrat densamma till handlande i Gefle, hvarifrån den sålunda blifvit
direkte utskeppad. Förnämsta afsättningsorten för jernet har varit, i likhet
med de föregående åren, Norra Amerika, der likväl jernpriserne nu mera
så fallit, alt laddningar, som sistlidne höst ditsändes, icke utan svårighet
kunnat till ganska nedsatta priser försäljas. Äfven brädskeppningen har under
de fem sista åren tilltagit, en följd af förändrade förhållanden å afsättnings-orlerne
och deribland i synnerhet England. Den betydligaste införsel
af utländsk spannmål, som under åren 1838 och 1839 ägde rum,
förorsakades af de under åren 1837 och 1838 inträffade missväxter.
Brännvins-införseln lill Gefle har under de fem sisla åren varit betydligt
större, än under de förutgående, hvartill anledningen torde böra sökas,
mindre uti ökad förbrukning af denna vara, än i det öfverflöd deraf, som
de
25
de södra provinserna uppkommit och hvarföre man sökt afsättning i de norra,
samt uti det förhållande att stadens sammansatta bränvins-bränueriverk,
hvars ansenliga tillverkning förut minskade behofvet af bränvins införande
fråu andra orter, med år 1840 tills vidare nedlades, i anseende till omöjligheten
att under dryga tillverknings-koslnader täfla i pris med främmande
producenter.
Vid 1842 års slut ägde Gefle stads innevånare 117 fartyg, tillsammans
innehållande 12,285-j2_Vdels läster. Af dessa användas till utrikes fart
81, af tillsammans 11,34PT9_L. läster, till inrikes fart 16 stycken utgörande
534-~Xö läster samt till strömmingsfiskes idkande i Norrbotten 20 fiskerskapet
tillhörige jakter, af tillhopa 410 lästers drägtighet; och hafva å härvarande
2:ne skeppsvarf under de fem sistförflutne åren 45 fartyg af tillsammans
6,4lP-2^9-9- läster blifvit nybyggde.
Utrikes sjöfarten idkas hufvudsakligen på England, Spanien och Portugal,
Frankrike, Ryssland, norra och södra Amerika samt Ost- och Westindien.
Den inrikes handels-kommunikalionen underhålles i synnerhet med
Stockholm, der ortens produkter till betydlig del afsättas och dess behof af
specerier m. m. hufvudsakligen hemtas, samt till någon del äfven med Norrkoping,
Malmö, Götheborg och de norra städerna.
Antalet af stadens Handlande vid 1842 års slut utgjorde 105, och af
skeppare som ägde burskap på utrikes sjöfart 60, men af de förre voro många
som icke idkade någon rörelse och ibland de sednare funnös flere, som
antingen saknade sysselsättning eller seglade såsom styrmän, hvaremot åtskillige
i andra Rikets släder burskapsägande skeppare härifrån förde fartyg
på utrikes orter.
Den utrikes handeln anses i det hela betraktad, hafva varit lönande,
äfvensom fraktfarten utrikes orter emellan någorlunda bibehållit sig och
stundom beredi stadens skeppsredare någon förmån, samt således bidragit
till underhållandet af stadens betydliga handelsflotta, hvilken, oaktadt många
lidna förluster, fortfar att öfverstiga behofvet för stadens aktiva handel.
Inrikes handels-kommunikationer hafva något tilltagit och underhållas,
förutom af stadens skeppsredares egna, till inrikes sjöfart begagnade fartyg,
jemväl genom det Norrländska ångfurl.vgs-bolagets 2:ue ångskouertar, Norr
Femärs-
fjeriiUeLe fr. Gefleborgs Lita. ^
2 6
land och Örnsköld, hvilka emellan Gefle samt Stockholm och de norra orterne
årligen oafbrutet fortsatt sina resor under de för sjöfarten tjenliga lider.
I öfrigt förtjenar anmärkas, att den olägenhet, som genom uppgrundning
af stadens hamn i väsendtlig mån försvårat sjöfarten, på det sätt, att större
och mera djupgående fartyg tillförene måst hörja sin lossning och sluta siu
lastning ule å redden, på omkring en half sjotnils afstånd ifrån bryggan,
numera blifvit betydligen, ehuru ännu ej fullkomligt, afhjelpt genom ett på
stadskassans bekostnad år 1839 härstädes inrättadt större och ändamålsenligare
mudderverk än sorn förut funnits.
Handtverkerierne hafva under de fem sistförflutne åren icke varit underkastade
några anmärkningsvärda förändringar. Antalet af handtverkare
vid 1842 års slut utgjorde 119, af hvilka likväl några voro utan sysselsättning.
En och annan handtverkare, hvaribland må nämnas loo-garfvare och
kopparslagare, synes visserligen hafva liflig rörelse, så att något, om icke
betydligt öfverskott, årligen kan uppläggas, men de fleste synes af sin handtering
icke kunna förvärfva tuera, äu hvad som erfordras for en tarflig
bergning.
Följande fabriker och manufaktur-inrättningar funnos här i staden vid
1842 års slut, nemligen:
l:o en Bomulls- och Linne-fabrik, som det sistlidne året drefs med 15
mantalsskrifne personer och 5 barn samt 16 väfstolar, och lemuade tillverkning
till ett värde af 23,903 R:dr Banko;
2:o tvenne Segelduks-fabriker, drifne med 36 väfstolar, och 40 man
talsskrifne
arbetare samt 810 spinnerskor, som ej ägde fabrikernas försvar,
och lemnade sistlidet år en tillverkning, sorn i värde uppgick till 22,315
K:dr Banko;
3:o en Tröj- och Strump-fabrik, som vid 5 väfstolar meri 2 mantalsskrifne
arbetare tillverkade sistlidet år, för ett värde af 536 R:dr Bauko;
4:o en Faience-fabrik, anlagd år 1839, och sistlidet år drifven af 3:ne
mantalsskrifne och lika manga icke mantalsskrifne arbetare, med ett tillverkningsvärde
af 3,200 R:dr Banko;
5:o fem Färgeriet’, vid hvilka sistlidet år voro mantalsskrifne fem arbetare,
och uppgick vid desamma färgningskoslnad och arbetslon under nämnde
år till endast 1,700 R.dr Banko;
27
6:o fyra Garfveriet- för beredning af läder efter engelsk method, vid
hvilka sistlidet år voro anställde 14 mantalskrifne och en icke mantalsskrifven
arbetare, af hvilka tillverkades läder för ett värde af 21,846 R:dr B:ko;
7:o en Korlfabrik, vid hvilken sistlidet år tillverkades, med 10 mantalsskrifne
och 2 ej mantalsskrifne arl-etare, för ett värde af 5,520 R:dr B:ko;
8:o en Linolje-fabrik, sorn sistlidet år drefs med 2:ne mantalsskrifne
personer och lemnade ett tillverkningsvärde af 2,200 R:dr Banko;
9:o fyra Målareverk, drifna af 2:ne mantalsskrifne personer, hvilkas arbetsförtjenst
uppgått till 350 R:dr Banko;
10:o ett Sockerbruk, som sistlidet år nedlades, men förut drefs med 5
mantalsskrifne arbetare och under förenämnde år lemnade ett tillverkningsvärde
af 2,351 R:dr Banko;
11 :o ett Svarfveri verk, som det sislförflutna året sköttes af en mantalsskrifven
arbetare, hvars behållna förtjenst af nytt arbete och reparation af
gammalt, utgjorde 160 R:dr Banko;
12:o tvenne Spegel-fabriker, drifna af 2:ne mantalsskrifne personer, hvilkas
behållna arbetsförtjenst endast uppgick till 129 R:dr Banko;
13:o tvenne Tobaksfabriken, hvarest med 59 mantalsskrifne och 15 icke
mantalsskrifne arbetare, sistlidet år tillverkades kardustobak, snus, spunnen
tobak och cigarrer för ett värde af 131,327 R:dr Banko;
14:o trenne Urfabriker, med 5 mantalsskrifne arbetare, hvilkas arbetsförtjenst
sistlidet år utgjorde 698 R:dr Banko;
15:o trenne Vagnsfabriker, hvarest arbetsförtjensten för 4 mantalsskrifne
arbetare under nästvikne år besteg sig till 700 R:dr Banko; samt
l6:o en Attiksfabrik, anlagd år 1841, och vid hvilken någon ständig
arbetare icke varit sysselsatt, men hvarest sistlidet år tillverkades ättika till
ett värde af 666 R:dr Banko.
• Medelbeloppen af tillverkningsvärdena vid ofvannämnde fabriker, verk
och inrättningar, under de sistförflutne fem åren, hafva utgjort:
l:o Vid Linnefabriken , . ,
13,565 R:dr 29 sk.
2:o „ Segelduks-fabrikerne ....... 23,707 — 30 —
3:o „ Faience-fabriken för endast 3:ne år , . 2,525 —
4:o „ Strumpfabriken ......... 516 —
/: o
8:o
9:o
10:o
11.0
IS:®
13:o
34:o
15:o
16':o
2,170
R:dr.
sk.
5,477
11,578
— „
1,487
—
653
18
14,797
29
171
30
_
167
12
122,972
——
32
775
—
36
_
558
10
583
— |
5:o Vid Färgerierne * * . 7 7 7 '
6: o „ Korlfabriken
Garfverierne .......
Linolje-fabriken ......
Må La re verken
Sockerbruket ......
Svarfveriet
Spegelfnbrikerne .....
Tobaks-fabrikerne
Urfabiikerne
Vagnsfabrikerne
Ättiksfabriken för 2 är  joa —
eller tillsammans en summa af 241,706 R:dr 43 sk. B:ko.
Ehuru, vid jemförelse emellan föreslående uppgifter med förhållandet
vid 1837 års sini, visar sig, att till vei kningarne vid åtskilliga af ofvanhe
rörde
inrättningar under de sist förflutna fem åren, något öfver stigit det
under nästförutgående qvinqvennium, kan likväl antagas, ali fabriks-rörelsen
härstädes i allmänhet qvarstår på samma punkt, som då sista Femårs-berättelsen
afgafs.
På stadens område finnes ett af enskildt person anlagdt tegelbruk,
hvarest 2:ne arbelare uro mantalsskrifne.
För Öfrigt äger staden följande husbebofs-inrättnirigar, nemligen: en
sågqvarn, 2:ne tullmjölqvarnar och ett bränneri, der stadens brån vins-brän
ningsrättighet
utöfvades såsom ofvan är nämndt, till slutet af år 1840, då
verket tills vidare nedlades.
Fiske, egentligen af strömming, utgör näringsgrenen för en särskild borgerlig
societet, som vid sistlidet års slut räknade 173 medlemmar, af hvilka
likväl några icke hade någon rörelse. Strömmingsfisket idkas till största delen
i de norra provinsernas fiskehamnar, äfvensom af några fiskare i stadens
skärgård och deromkring befintliga fiskelägen. Medelbeloppet af den strömming,
som stadens fiskare under de fem sistförllutne åren hitfört, kan anses
utgöra 4,170 tunnor och medelpriset derå, efter markegång, 12 R:dr 29 sk.
Banko. I allmänhet har under ifrågavarande period, strömmingsfisket ansetts
mindre lönande, med undantag af sistlidet år, då någon, ehuru ringa
39
besparing kunde af en eller annan utaf fiskerskapets medlemmar uppläggas.
Så väl i Gafle å som i Testebo ström, å stadens område, idkas laxfiske,
hvars afkastning icke kan med säkerhet uppgifvas, men hvilket under sednare
åren icke varit särdeles gifvande.
Jordbruket å den staden tillydande jord fortfar att i allmänhet bedrifvas
med mycken omsorg. Några nyodlingar af betydenhet hafva icke under
de sednare åren ägt rum, emedan nästan alla till odling tjenliga lägenheter
å stadens mark, på närmare afstånd, redan förut blifvit upptagne.
Af den donerade jorden, är på sätt förut blifvti anmäldt, en del anslagen
lill lönings- och pensjons-jord åt stadens embets- och tjenstemän eller deras
enkor, en del upplåten till äldre borgare och en del närmast intill staden
använd till kålhagar, hvilka äro fördelade i en myckenhet smärre lotter,
och utarrenderas, emot viss årlig afgift, till åtskilliga af stadens innevånare.
Hufvudföremålet för stadens jordbruk är, att bereda en ymnig fodertillgång
för framfödande af det för staden nödiga antal boskapskreatur,
samt till afsättning åt kringboende allmoge, som icke sällan nödgas afstadsboerne
uppköpa hö för sina dragare. Lin, hampa och tobaksblad odlas icke
på stadens mark.
Några särskilde prohibitiva författningar, till förmån för Gefle stad finnas
icke.
I afseende på de statsbidrag, som af staden utgöras, åberopas bifogade
tabell. Utskylderne hafva icke utan svårighet kunnat af en del utaf stadens
innevånare indrifvas och afkortning för fattigdom har måst åt många
beviljas.
Antalet af krogar här i staden har blifvit inskränkt till tio och den
år 1832 härstädes stiftade måttlighets-förening, som numera fortfar såsom
nyklerhets-förening, har för vinnande af sina ändamål oafbrutet fortsatt sin
verksamhet. Äfven har den år 1829 emellan stadens innevånare träffade
öfverenskommelse, angående ständig patrullering nattetid, till förekommande
af eldsvådor, nitiskt vidmakthållits och visat sigvara för samhället nyttig.
Beträffande undervisningsverken i Gefle, som tillförene utgjorts af ett
Gymnasium, en högre Lärdomsskola, en Elementar-skola inrättad för ynglingar
, som egnat sig åt handel eller andra näringar, samt 2:ne AeXel-nndervisnings-skolor
har, i följd af uppgjord t förslag uLuf framlidne Herr
30
Erke-Biskopen m. m. J. O. Wallin, Eders Kongl. Maj:t i Nåder beslutat,
det elementar-skolau, de 2:ne vexel-undervisnings-skolorna och apologistklassen
i den högre lärdoms-skolan skulle förenas till en enda sammanhängande
läroanstalt, sorn under benämning af Gefle stads medborgerliga undervisningsverk,
borde med innevarande år taga sin böljan och framgent
underhållas af de dertill anslagne allmänna medel, jemte de af enskilde
personer stiftade fonder, hvarpå elementar-skolan och den ena vexelundervisnings-skolan
varit grundade, äfvensom af de utaf staden för detta ändamål
lemnade bidrag samt det af framlidne Handels-kassören i Stockholm
Joachim Thernberg till inrättandet af en skola för fattiga barn donerade
kapital, med derå upplupne räntor. Äfven öppnades härstädes, den 1 Oktober
1841, en Navigations-skola, hvars Lärare af dertill anslagne statsmedel
aflönas; och bevistades denna läroinrättning under läseåret 1841 —1842
af lö ynglingar. Den för skolans behof erforderliga byggnad har stadens
borgerskap åtagit sig att, på egen bekostnad, anskaffa och underhålla, men
tills vidare har undervisningen meddelats uti en af Direktionen för medborgerliga
undervisningsverken dertill upplåten lokal. En Söndagsskola for
liandtverks-lärlingar öppnades härstädes den 20 Juni 1841 och uppehälles
genom samlade bidrag inom härvarande Handlverks-societet. Lärjungarnes
antal bar, under den tid undervisning i skolan hittills lemnats, utgjort
omkring 60.
Sedan så väl södra Helsingland, år 1832, som det norra år 1840, inrättat
egna Lazaretter och således blifvit ifrån Länets gemensamma, härstädes
förut befintliga Lazarett och Kurhus afskilde, hafva Gefle stad och Gestrikland
fögderi förenat sig om uppförande af en ny gemensamt iazaretlsbyggnad,
hvilken, efter det de dertill erforderliga medel blifvit genom enskilde
personers frikostiga bidrag anskaffade och tillagde Lazarettets egen
fond, sistlidet år börjat att uppbyggas å en af staden dertill kostnadsfritt
upplåten tjenlig plaLs. Till byggnadens fullbordande bidraga de särskilde
socknarne i Gestrikland, med praesterande af dels materialier och dels
dagsverken samt någre äfven medelst viss afgift för hvarje mantalsskrifven
person.
Den här i staden af ålder varande Hospitals-inrättning, som länge stålt
i förening med Lazarettet förflyttades i slutet af år 1841 till Central-institutet
i Upsala, dit de antagne hospitalshjonen numera måste, antingen på
egen eller Fattigvårds-inrättningeus bekostnad, afsändas.
31
Sjukvården i staden skötes af en Stads-läkare och en Stads-cbirurg,
hvarjemte Provincial-läkaren for Gestrikland samt för närvarande äfven Regements-läkaren
vid Helsinge Kongl. Regemente här äro boende.
Fattigvården i Gefle ombesörjes af en Direktion, hvilken, genom de i
stadens distrikter tillsatte Uppsynigsmän, erhåller säker kännedom om de
nödlidande, samt dessas större eller mindre behof af understöd. Antalet af
de behöfvande har i sednare tider så tilltagit, att de för fattigförsörjningen
anslagne tillgångar blifvit otillräcklige och nya tillskott måste för detta ändamål
anskaffas. Af dertill inom församlingen utsedde kommitterade har
förslag till ett nytt Reglemente för Gefle stads fattigvård blifvit utarhetadt,
hvilket dock ännu icke blifvit antaget.
Bland särskildta välgörenhets-anstalter förekomma: en Sjömanshuset
tillhörig kassa, hvarifrån understöd årligen tilldelas ålderstigne eller bräcklige
skeppare och sjömän samt deras enkor; en Barnhus-inrättning, en Enklms-kassa,
ett Enkhus, stiftadt år 1839 af enskildt person, samt en af musik-amatörer
samlad fond för Pauvres honteux. Likaledes finnes en, år
1824 inrättad, Sparbank, hvars fonder, under de sistförflutne fem åren,
ökats med 13,122 R:kr 44 sk. 1 rist. Banko, så alt de, vid 1842 års slut,
enligt den öfver Bankens förvaltning afgifne berättelse, utgjorde ett sammanlagdt
belopp af 57,983 R:dr 42 sk. 5 nst. nämnde mynt, hvaraf synes,
att denna inrättning fortfarande bibehåller sitt hos allmänheten en gång
vunna förtroende.
Söderhamn. Stadens folkmängd, som år 1837 utgjorde 1,551 personer,
uppgick vid 1842 års slut till 1,617, hvaraf 1,002 äro skattskrifne och
615 skattfrie, och visar således en tillökning af 66 personer.
Folket är i allmänhet sedligt, och den benägenhet för starka drycker,
hvarom anmärkning blifvit gjord uti sist afgifne berättelse, har under sednaste
år betydligen aftagit; och har, såsom följd deraf, allmännare välstånd
visat sig hos många handtverkare och fiskare, äfvensom hos den egentliga
arbetsklassen, eller det så kallade försvarsfolket. Tillfälle till arbetsförtjenst
har icke saknats, och för ett dagsverke betalas vanligen 28 å 32 sk.
Banko.
Hufvudnäringarne i staden äro bandel, sjöfart, handtverk och fiske.
v
m
32
Antalet af burskaps-ägande handlande äro 30, hvaraf allenast 12 ii ro i
verksamhet, hvilka i och för rörelsen begagna 23 betjenter, och de öfriga
dels för ålderdom och sjuklighet och dels i följd af inlräffadt obestånd,
dermed upphört. Handeln är icke separerad, utan brdrifves af samina personer
med varor af alla slag uti gross och minut, både inom och utom Riket.
Stadens handlande innehafva 18 fartyg tillsammans, innehållande 1,772
läster, hvaraf de fleste göra resor på utrikes orter.
Under hvarje af de sist förflutna fem åren har importen till staden i
medeltal utgjort: från utrikes orter 460 tunnor linfrö, 5,497 tunnor salt,
och 64 Sk# hampa; och från inrikes orter 2,188 tunnor spannemål, 8,345
# kalle, 12,956 £ socker, 2,423 L# rulltobak och 2,635 # kardus-tobak;
och har under samma tid i medeltal af kringliggande landsorts produkter
exporterats: till utrikes orter 3,299 tolfter bräder, 642 bjelkar, 244 spiror,
och 153 sparrar; och till inrikes orter 70,103 karfvor garn, 153,200 alnar
foderväf, 90,000 alnar lärft, och 870 L# Lin; hvarförutan i medeltal årligen
afgått till dels utrikes och dels inrikes orter 12,774 Sk# stångjern
och 1,404 Sk# manufaktur-smiden, hvarmed stadens handlande dock icke
haft annan befattning än att såsom kommissionärer det emottaga och afsända.
Handeln har under förflutne qvinqvennium gifvit dess idkare, såsom
det synes, god bergning; men konjunklurerne anses icke hafva varit sådane
att förmögenhet kunnat under tiden förvärfvas.
1 staden och på dess område finnas 2:ne färgerier med 2 gesäller och
2 lärlingar, en ur-fabrik med en arbetare, en segelfabrik med en arbetare,
samt en krok- och kakelfabrik med en verkmästare, en gesäll och 8 arbetare,
hvilkas tillverkningsvärde sammanräknadt uppgår till 5,867 R:dr Banko;
och finnas dessutom i staden ,50 med verkstad iörsedde handtverkare, hvilka
sysselsätta 28 gesäller och 42 lärlingar, samt 28, som i följd af obestånd
eller andia förhållanden icke drifva någon rörelse. Handlverkarne klaga i
allmänhet öfver intrång i handteringen af depå landet bosatLe handtverkare
och så kallade gerningsmän; men de af dem, som med flit och omtanka
bedrifva sitt yrke, sakna icke bergning, och flere af dem äro i välstånd.
Hen inom staden förut mycket idkade husväfnaden har numera nästan alldeles
upphört, hvartill orsaken uppgifves vara, att på landet tillverkas
och afyttras väfnader för lägre priser än de hvarmed stadsboerne finna
sig belåtne.
Ströui
-
,33
Strömmingsfiske idkas af 63 burskapsägande fiskare med biträde af 38
lagstadde drängar utom för vissa tillfällen betingade arbetare. Fisket sker
dels med not uti de invid staden belägne fjordar, hvarvid fångsten vanligen ej
är större än att den afsättes osaltad, och dels på flere mils afstånd derifrån
med så kallade skötar, hvarigenom årligen erhållits ungefärligen 400 tunnor
saltad strömming. Denna näring är dock så osäker, att dess idkare skulle
försättas i nöd, om de icke genom annat arbete, och deribland hufvudsakligen
biträde vid skeppsbyggnad, hade tillfälle till biförtjenst.
Uti staden äro en apologist-skola, med en Läraresom tillika är Komminister
i staden, och en lankaster-skola med en Lärare, ställd under inseende
af en särskild Direktion. För stadens fattige äro inrättade ett särskildt
hus, hvarest i medeltal årligen varit intagneS personer, sora der njutit föda
samt erforderlig vård, och en spis-inrättning, der behöfvande kunna hvarje
middag kostnadsfritt erhålla mat. Dessutom utdelas vid Jul-, Påsk- och
Pingst-högtiderne gåfvor af penningar och spannemål till dem, som befinnas
deraf vara i verkeligt behof. Uti staden finnas för dess och södra Helsinglands
innevånares behof ett lazarett och kurhus, ställde under inseende af
särskild Direktion, och bestrides hälsovården af en Stads-läkare, som tillika
är Läkare vid lazarettet och kurhuset, samt en derstädes stationerad Provincial-läkare.
Uti staden är en”1 källare som tillika ar Gästgifvaregård; och finnas
dessutom 8 tillåtne krogar eller värdshus.
Stadskassans alla inkomster hafva under sislförflutne qvinqvennium i
medeltal årligen uppgått till 5,914 R:dr Banko. Särskildte prohibitiva författningar
till förmån för staden finnas icke.
Hudiksvall. Folkmängden, som år 1837 utgjorde 1,876 personer, uppgick
år 1840 till 1,929, men har sedan, enligt 1842 års mantalslängd, nedgått
till 1,910, så att tillökningen under förflutna qvinqvennium numera
endast utgör 34 personer.
Emot inne\ånarnes sedlighet förekommer lika litet nu som förut någon
anmärkning och med undantag af ett och annat slagsmål af mindre betydenhet
och fylleri-förseelser, hafva nästan alla andra mål, som varit föremål
för åtal, blifvit begångne af personer från andra orter.
Femårs-Berättelse Jr, Gejleborgs Län. 3
34
Enligt hvad förut blifvit anmäldt, grundar staden sill bestånd egentligen
på handel, handtverk och fiske och numera äfven på fabriksi örelse.
Verkningarne af den stagnation i handel och sjöfart, som allmänt ötverklagas,
har icke eller här uteblifvit, och att handeln samt i följe deraf,
handlandes förtjenster sednare åren betydligen aftagit, är en sanning hvars
verklighet ej kan bestridas.
Om orsaken härtill hvartill, hvad inrikes handeln beträffar, till någon
del kan anses härleda sig från ett relativt till ortens område allt för stort
antal handlande, hvilket uppgått ända till 40, af hvilka likväl flere under
sistförflulne år blifvit tvungne att uppgifva sin stat, hafva äfven andra
omständigheter inträffat, som bidragit till handelns minskning och deribland
att ortens produkter af garn, lin och väfnader, som förut nästan uteslutande
afyttrats till stadens handlande, numera i större partier uppköpas af en
mängd kringresande dels af allmogen dels af andra personer, hvilka dermed
begifva sig till marknaderne i Upsala, Westerås, Sala och Hedemora, derifrån
de i stället hemföra en mängd handels- och lyx-artiklar, dem de sedermera
till handlandes förfång i hemorten afyttra, och minskad afsättning
af spanuemål, såsom en följd af den rika afkastning sednare årens lyckliga
skördar inbringat, hvarigenom allmogen tvärt emot hvad förhållandet förut
varit, kommit i ett till handlande 0111 icke fullkomligt, åtminstone mera oberoende
tillstånd. Försäljningen af spanuemål har alltid förut ingredierat
såsom en hufvud-artikel i handels-rörelsen och för att bedöma i hvad mån
delta varit förhållandet, erfordras blott att jemföra årliga införskrifningarne
af nämnde vara under sistförfluLne fem år, i hvilket afseeende så väl derå
som å stadens egentliga import och export under berörde tid, meddelas följande
uppgift:
Ankomne varor:
1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
Brännvin kannor
49,255
57,410
78,971
49,142
42,100
Kaffé skålp.
23,693
31,907
38,163
41,528
42,700
Linfrö. * . .... tunnor
680
1,373
721
430
Salt från utrikes orter . dito
3,182
2,204
3,336
3,254
4,521
— från inrikes orter . dito
1 265
4,266
1,735
2,206
2,100
Spannr
af Råg
Malt och Arter
Rågmjöl .
Vin' . . . •
Korn, Hafra.
. . tunnor
. . Lisp.
. . kannor
Afgångne varor:
Garn, Linne . . . . härfver
Jern, smidt eller valsadt, lill utrikes
ort Skepp.
Lin, häckladt och ohäcklad
t  Lisp,
Linne väfnader .... alnar
Säckar, Buldan . . .stycken
Bjelkar af furu eller gran dito
Bräder af dito . . .
tolfter
12,067
5,971
2,642
267
974,642
24,047
15,052
13,872
2,931
1,002
931,861
20,241
46
643 [
7,497
8,632
3,432
234
918,360
10,247
689
1,705
2,647
1,812
11,160
9,305
3,989
3,7.80
2,451
3,172
367
424
840,009
778,175
11,29)
14,426
81
362
909
1,443
Dessutom hafva betydliga (fvanliteter af så jern som bräder till utrikes
orter algått från den invid staden belägna lastageplatsen Håsta udde, dermed
stadens handlande dock icke haft någon befattning.
För bedrifvandet af utrikes sjöfart har bildat sig ett särskildt Rederibolag,
under firma Hudiksvalls Handels-kompagnie, som för nämnde ändamål
använder ett större skepp, 2:ne briggar och en skonert om tillsammans
390 läster. Handlandes öfrige fartyg bestående af fyra skonerter o h fem
galeaser om sammanräknadt 229 läster begagnas för inrikes sjöfall.
Stadens fabriker, deribland tvenne nya snus- och tobaks-fabriker under
sednare åren tillkommit, utgöres af följande:
En Segelduks-fabrik.
Tren ne Färgerier.
En Gördelmakare.
Tvenne Garfverier för beredning af läder efler engelska sättet.
Ett Repslageri.
F.n Spegel-fabrik.
Tvenne Snus- och Tobaks-fabriker och tvenne Urfabriker med tillsammans
femtio arbetare och 49,343 R:dr Banko tillverkningsvärde.
36
Handtverkare och fiske-idkande Borgare hvilka till antalet utgöra, de
förre 54 och de sednare 126, kunna i allmänhet icke anses hafva vunnit
någon egentlig tillväxt eller förkofran under de fem år som denna berättelse
omfattar, utan betinna sig dessa klasser i det närmaste på samma
ståndpunkt.
Undervisnings-anstalterne äro till antal och beskaffenhet lika sorn förut:
nemligen en högre lärdomsskola med fyra klasser och en apologistklass samt
en stadens enskilda vexel-undervisnings-skola, i hvilken sistnämde omkring
120 barn erhålla undervisning.
Fattigvården bestrides fortfarande af en särskildt i sådant afseende tillsatt
komité; och hafva sedan sista lemårs-berättelsen afgafs, genom donation
af Enkefru Rådmanskan Tröne, fattigkassans tillgångar blifvit ökade med
2,666 R:dr 32 sk. Banko, hvarförutan den, i följd af Rikets Ständers vid
sistlidne Riksdag fattade beslut, från och med 1818 staden restituerade rotefrihels-bevillning
1,651 R:dr Banko blifvit anslagen att för samma välgörande
ändamål förräntas intill dess, efter inhämtade närmare upplysningar,
en mera ändamålsenlig fattigvårds-inrältning kan komma att organiseras.
Med det i staden förut varande kurhus, har numera, i följd af Kongl.
Majlis Nådiga Bref den 21 September 1839, blifvil förenadt äfven lazarett
för stadens och norra Helsinglands innevånares behof, under styrelse och
förvaltning af särskildt af Kongl. Maj:t i Nåder förordnad direktion; och
bestrides sjukvården af stadens läkare, såsom tillika antagen kurhus- och
lazaretls-läkare, hvarförutan en extra provincialläkare är i staden stationerad.
Utom stadens gästgifvare, som tillika innehar källar-rättighet, finnes
härstädes Irenne värdshusidkare och krögare. Att konsumtionen af bränvin
sednare åren betydligen aftagit, lider ej något tvifvel, men deremot är iakttaget,
att konsumtion af kaffe så mycket mera tilltagit och hvilket sednare
årens införskrifning af denna vara äfven synes bestyrka.
Stadens årliga inkomster uppgå till omkring fyra tusende R:dr Banko.
Prohibitiva författningar till förmån för staden finnes icke.
Dagsverks-priserne hafva icke undergått någon förändring.
Af de
37
Af de i sista femårs-berättelsen omförmäldtc välgörande stiftelser, har
den af Handels-Societeten stiftade pensions-inrättning vunnit betydlig förkofran.
Efter tretton års tillvaro uppgår nu dess kapital-belopp till 8,483
R:dr Banko, deraf årliga räntan såsom pensioner utdelas till understöd för
behöfvande af societetens medlemmar, ifrån tio till fyratio Riksdaler nämnde
mynt.
De föreskrifne tabellerne varda härjemte i underdånighet bifogade.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar
Stormägtigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maj:ts
Gefle Lands-Cancellie och
Kontor den 16 December 1843.
Underdånigste tropligtigste
Tjenare och Uudersåter.
På Landshöfdinge-Embetets vägnar.
O O
J. G. Strandberg. Olof af Geijerstam.
Feman- Uevättelse fr. Gefleborgs Län.
6
BEFALLOTNGSHAFV ANDES
UTI
Weåternorrlaiids Län
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1839, 1840, 1841, 1842 och 1843.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
§• i
-
Länets allmänna beskaffenhet.
Vestern orrlands Län, sorn från äldre tider utgjordes af Pro vinserne Gestrikland,
Helsingland, Herjeådalen, Jemtland, Medelpad och Ångermanland,
intill år 1762, då Gestrikland och Helsingland afsöndrades lill ett särskildt
Landshöfdingedöme, under benämning af Gefleborgs Län, består sedan år
1810, då Jemtlands Län bildades af nämnde provins och provinsen Herjeådalen,
endast af Pro vinserne Medelpad och Ångermanland, med undantag
dock af nordligaste socken i sistnämnde provins, Nordmaling, som jemväl år
1810 afskiljdes och lades till Westerbottens Län» Beläget emellan 64 grader
23 minuter och 62 grader 14 minuter latitud, samt 33 grader 5 minuter
och 36 grader 50 minuter longitud, begränsas del i norr af Westerbottens,
i söder af Gefleborgs, i vester af Jemtlands Län samt i öster af
Bottniska Wiken, Hvad sorn återstod i det närmare bestämmandet af dessa
gränsor har under sednaste Qvinqvennium blifvit fulländad!, dels medelst
rågångens emellan Södra Ångermanland och Jemtland uppgående år
1842, och dels genom det Domslut, som under detta års' sommar blifvit
utaf en af Eders Kongl, Majrt i Nåder, uppå min underdåniga hemställan,
tillförordnad Domare meddeladt, till biläggande af uppkomne stridigheter
angående en del af gränslinie)! emellan Norra Ångermanland och Westerbottens
Län»
Länet, hvars hela areal vidd är 217
Fögderier, som hvar för sig tillika utgöra särskilde Häradshöfdinge Jurisdictioner:
Medelpad innehållande 60 qvadratmiis, Södra Ångermanland 105
Femar s-ber ättel se fr. JF est er Norr lands Län. 1
2
och Norra Ångermanland 52 qvadratrnils areal. Dessa fögderier äro ytterligare
i administrativt hänseende fördelade: Medelpad, som utom Sundsvalls
Stadsförsamling består af 18 kyrksocknar, i 9 Länsmansdistrikter: Södra Ångermanland,
innehållande utom Hernösands Stad 31 kyrksocknar, i 9 Länsmansdistrikter:
samt Norra Ångermanland, med 13 kyrksocknar, i 8 Länsmansdistrikter.
Ifrån den på Hernön, som genom ett sinalt sund är skiljd
från fasta landel, belägna Residens-Staden Hernösand äro afstånden: lill Länets
södra gräns emot Helsingland 8| mil, till dess norra emot Westerbotten
151 mil samt i vester till yttersta spetsen af Tåsjö socken, der Jemtland
och Åsele Lappmark möta, omkring 30 mil, af hvilka sistnämnde 21|
mil utgöra med gäslgifvaregårdar försedd landsväg, som upphör vid Backe i
Fjellsjö socken.
Utom i de sannolikt tidigast befolkade vid hafskusten belägne Socknar,
linner man Länets befolkning, särdeles i Medelpad och Södra Ångermanland,
bosatt omkring de llerc större och mindre elfvar, hvilka, ledande sitt ursprung
från fjälltrakter utom Länet, genomlöpa detsamma och utfalla i hafvet,
Dessa elfdalar eller, såsom de i allmänhet i orten, utan afseende på
vattnets större eller mindre storlek, benämnas, Adalar, synas, att donia elter
de omgifvande jordformationerne, i äldsta tider hafva intagits af högst betydliga
vattenmassor, som småningom minskats och på sidonie afsatt odlingsbar
jord. Af elfvarne är Ångermanelfven den betydligaste, ej blott
i Länet utan äfven i Riket. Sedan den ifrån Jemtland kommande grenen
deraf, \ mil ofvanförc Sollefteå kyrka, sammanflutit med den gren, som,
genomlöpande Åsele lappmark, i Junsele socken infaller i Länet, är denna
eif segelbar ända till hafvet, en sträcka af 10 mil, likväl under de 4 milen
närmast Sollefteå, endast för smärre 4 ä 5 fots djupgående fartyg, men
under återstående sex mil från Nylands lastageplats och Tullstation, for
3-maslade skepp, intagande pä flere ställen en ansenlig bredd, sorn på det
ställe der ölverlärten sker emellan gästgifvaregårdarne A eda och Hornö å
allmänna kustvägen, 1 mil frän elfvens utlopp i hafvet, uppgår ända till i
mil. Dalen emellan de omgifvande höjderne, trängre på södra än på noria
sidan om elfven, har på sina ställen en bredd af omkring ~ mil. Näst
Ångermanelfven bilda Ljunga och Indalselfvarne i Medelpad samt Gideå,
Själevads och Nätra elfvarne i Norra Ångermanland de betydligaste dalgångarne,
likväl ofta så trånga, att man på några ställen med möda funnit
]ilats på sidonie för vägs anläggande. Dessa elfdalar, som i allmänhet halva
den ypperligaste jordmån, nästan helt och hållet stenfri och beslående af
3
lermylla, stå framför kustsocknarne, hvad klimatet angår, som här i följd af
från hafvet uppkommande dimma är mera fuktigt, och hvarest tillfälle till
vårarbetets förrättande vanligen först gifves omkring fjorton dagar sednare,
än i elfdals-socknarne, i hvilka deremot hösten plägar inträffa tidigare, äfvensom
vinterkölden vara flere grader strängare. Såsom orsak till den sednare
våren i kustsocknarne, uppgifver man inflytandet af den ofta sent försvinnande
hafsisen i Bottniska Wiken. Sämst lottade uro de såkallade fjällsocknarna,
med ett läge af omkring 7, 8 å 900 fot öfver hafvet, samt Hafverö
socken i Medelpad, på gränsen emot Jemtland och Herjeådalen, belägen
1150 fot öfver hafvet. Utom denna skiljaktighet i klimatiskt afseende, uppkommer
en annan i den man man nalkas polarcirkéin, men hvars Stadier,
hvad kustsocknarne angår, naturen sjelf betecknat. Sålunda finner man temperaturen
med dess inverkan på växtligheten betydligt olika på södra och
norra sidonie af en lill hafvet gående bergssträckning, benämd Oxåsen, inom
Hässjö socken, den nordligaste af Medelpad, samt af Skuluberget och deromkring
liggande skogbeväxta höjder i Wibyggerå socken af Norra Ångermanland,
som för icke långt tillbaka bär hade sin gräns emot Södra Ångermanland.
De norr om denna bergs- och skogstrakt boende benämnas ännu
af den på södra sidan boende allmogen ”Nordanskogsingar.” — Hvad klimatet
i allmänhet angår, säges detsamma under sednare lider och märkbarast
under de sednare åren hafva antagit en mildare karakter emot fordom.
Bevisande i detta afseende är, att då, enligt uppgifter i Forsells Statistik
grundade på observationer från 1787 till 1816, Hernösands medeltemperatur
för alla åren varit -j- 2,34, utgjorde den år 1843, enligt bär anställde noggranna
observationer, 3:ne gånger om dagen -J- 3,5, varierande emellan —-  23,5, högsta köld och -j- 28°, största värme. Om orsakerne härtill i viss
mån böra tillskrifvas fenomener, hvilka det tillhör de naturkunnige att söka
förklara, så är dock otvifvelaktigt ali de till ej ringa del böra härledas
från Landets tilltagande odling, de skogbeväxta trakternes minskning samt
mossars och kärrs småningom skeende utdikning och förvandlande till fruktbar
jord. De anslag för befordrande af detta sednare slags företag, som vid
sistforflutne Riksdag beviljades, hafva dock ej haft något inflytande på detta
Län, utan af dess innevånare lemnals obegagnade, hufvudsakligast i följd
deraf, att, dä de skickligare Landtmätarne varit öfverhopade af skiftesgöromåi,
tillgång saknats på personer, sorn ägt förmåga uppgöra arbetsplaner
jemte ritningar med den noggrannhet och utförlighet, att derpå grundade
4
ansökningar om Statsbidrag kunnat med hopp om bifall göras lill föremål
för Eders Kongl. Maj:ts Kådiga pröfning.
Fördelar man antalet af landels innevånare på dess arealvidd, så visar
sig som resultat något öfver 385 individer på hvarje qvadratmil, — en i
sanning gles befolkning, — men skulle nian åter, på grund af livad ofvan
är anlordt, eller att den odlade och bebodde delen af landet nästan uteslutande
utgöres af kuststräckan, elfdaiarne samt derutöfver en eller annan bördig
slätt i Norra Ångermanlands bergstrakter, emellan hvilka bebodda delar,
med skog mer elier mindre beväxta höjder samt myror och valten utan
annan omvexling än af enstaka nybyggeslägenhetcr samt af betesmarker, inlaga
mellanrummen, vilja fördela folkmängden pä den bebodda arealen, såsom
onekligen rättast, så skall man på llere ställen linna ända till 3000
menniskor bosatte på qvadratmilen.
Åkerbruket inlager väl öfverallt första rummet ibland ortens näringar,
äfven inom de trakter, der i anseende till lokalförhållanden boskapsskötseln
borde gifvas företrädet, men lemnar dock tillfälle till idkande i mer eller
mindre mån af ålskiilige binäringar, efter de anledningar som en olika belägenhet
gifva, såsom strömmings- och laxfiske, samt tillverkning af timmer
och bräder, pottaska, tjära och kol för jernbruk ens behof, oberäknadt forsling
af en del af dessa Verks rudimaterie!’ i öfrigt oell produkter, samt den
inom Norra Ångermanland i större skala drifna tillverkning af finare lärfler.
Då mängden af Sveriges berg äro malmförande, mäste det anses såsom
en egenhet för denna, måhända den mest bergiga af Rikets provinser, att
man inom densamma hittills icke lyckats upptäcka något malmstreck, som
med fördel kunnat bearbetas. Endast på en ö i hafvet utanför Nätra sockens
kust, benämnd Ulfön, har i sednare åren en grufva upptäckts och arbete
derå icke utan framgång blifvit nedlagdt.
Inom Länet vildt växande trädslag förekomma, med afseende å myckenheten,
i följande ordning: Gran, Tall, Björk, Al, Rönn och Sälg. Högst
sällan förekommer Lönn, som dock planterad leifves väl, likasom Alm och
Lind. På ett och annat ställe hafva äfven planterade likar gått till, men
egna sig icke tili någon högre växt, utan visa böjelse all antaga buskform.
1 trädgårdar komma, derest sommaren icke är för ogynnsam, vanliga
köksträdgårdsvexter, till och med Sparris, till mognad. Åplcn och Körsbär
likaså under varmare somrar. Päron och Plommon hafva icke, mig veterligen,
blifvit med framgång odlade.
5
Såsom mäktiga befordringsmedel för ett lands industri och välstånd,
erkännes numera allmänt vara tillkomsten af nya eller förbättrandet af redan
varande kommunikationer, och såsom ur denna synpunkt inverkande på
Länets allmänna beskaffenhet, anser jag mig böra här i underdånighet anföra
hvad i detta afseende blifvit under de sistförflulna åren tillgjordt. Ehuru
jag icke annat kan än loforda Allmogens benägenhet att frångå den eljest
hos denna samhällsklass nog allmänt inrotade fördom emot vägförbättringar,
grundad på oförmåga att bedomina den långliga och säkra vinsten
af häruppå nedlagdt arbete, hvars tillfälliga kraf på uppoffring och ansträngning
vanligen ensamt uppskattas, torde likväl de i detta hänseende vunna
resultater hufvudsakligast böra tiilskrifvas det tillfälle, som genom anslag
vid sista Riksdagen bereddes Eders Kongl. Majrt att med Statsbidrag understödja
enskildes företag. Oändligt mycket mera i denna väg återstår dock
ännu inom detta Län alt göra, innan de existerande många hindren för lättare
kommunikationer kunna anses undanröjde, men med den håg, som för
dvlike företag nu blifvit väckt, i förening med stigande insigt om fördeiarne,
betvillav jag icke att man småningom skall hinna målet, såvida Rikets
Ständer genom fortsatta anslag vid blifvande Riksmöten vilja befordra fulllöljden
af det började.
Under arbete äro följande vägforbättringar:
l:o V. allmänna Landsvägen emellan Lidens och Junsele Kvrkor i södra Ån
O
*/
germanland, med ett Statsbidrag af 4001) R:dr B:co.
2:o V allmänna Landsvägen inom Resele Socken i södra Ångermanland, med
eli Statsbidrag af 2000 R:dr B:co.
3:o Å dito inom llellgums, Edsle, Ramsele och Fjellsjö Socknar i dito med
dito, motsvarande halfva kostnaden.
4:o Å dito emellan Hullsta Gästgifvaregård i Sollefteå Socken och Forsse
Bruk i Långsele Socken inom samma Fögderi, med dito af 5(X)0
R:dr B:co.
5:o Å dito inom Borgsjö socken i Medelpad, med dito af 3251 R:dr Banco.
I (ko Å dito inom Lidens och Indals Socknar i dito.
Beloppet af Statsbidraget lill sistnämnda arbete, äfvensom för verkställande
af de förbättringar, hvilka på grund af hållen undersökning och upprättade
kostnadsförelag, allmogen inom Sjöns Pastorat af Medelpad förklarat
sig villige företaga ä
6
7:o allmänna kuslvägen emellan Sundsvalls Stad samt Fjäls Gästgifvare
gårdar,
är ännu ej bestämdt, utan beror på Eders Kongl. Maj:ls Nådiga
pröfning.
I sista femårsberättelse!! för detta Län omnämnes en länse ventilerad
O
fråga angående beredande medelst broanläggningar af en lättare öfverfart
vid Fjäls Gästgifvaregård, dels (ifver Indals-elfven, dels öfver ett mindre
iärjesund, sorn genom en utgrening af elfven formeras söder om densamma.
Man ansåg då for stora svårigheter möta för brobyggnad öfver nyssnämnda
sund, men alt en sådan borde kunna öfver sjelfva elfven uppföras, men har
sedermera genom förnyade undersökningar kommit till alldeles motsatta resultater,
sålunda, alt en brobyggnad öfver sjelfva elfven befunnits möta allt för
stora hinder för att komma till utförande, hvaremot en broanläggning öfver
södra färjesundet icke allenast visat sig verkställbar, ulan äfven under
år 1840 kommit till fullbordan på vederbörande brobvggnadsskyldiges i Medelpads
Fögderi bekostnad, så all begagnande af färja lör denna öfverfart
derefter upphört; och har Eders Kongl. Maj:t under loppet af detta år behagat,
uppå min underdåniga hemställan, fastställa lava for denna bros
begagnande.
Passerandet af Ångerman-Elfven, som afskär kommunikationen emellan de
söder och norr om densamma belägne orter, är för närvarande förenadt med så
många svårigheter, att en förbättring i detta fall äi af högsta behof påkallad,
ej blott med afseende på detta Läns innevånares intressen, ulan äfven för Rikets
norra orter i allmänhet. På säll jag nyss haft Nåden nämna, utgör
elfvens bredd, der öfverfarten för närvarande sker, jaleis mil och, i anseende
till hafvets närbelägenhet, är vattnet på detta ställe vid inträffande
stormväder så upprördt, alt passagen ofta är med lifsfara förenad och ej
sällan aldeles overkställbar, så att resande och poster antingen måste en
eller annan dag afbida stormens upphörande, eller ock göra en betydlig omväg
för att söka öfv erfarten på annat ställe. Hafvets närbelägenhet och
elfvens bredd fordra ock att de till öfverfarten ernade farkoster måste inrättas
så, att de tåla sjögång, utan att vara tungrodde, hvilka egenskaper
åter icke kunna förenas med de anspråk på beqvämlighet, hvartill den resande
och trafikerande måste anses berättigad. Dessa förhållanden, hvartill
lägges nödvändigheten i händelse af krig, att kunna för trupper och transporter
äga ett tjenligt och säkert öfverfarisställe, hafva föranledt den underdåniga framställning
lill Eders Kongl. Maj:t, som sisllidue år af mig gjordes om öfver,-
7
fartens förläggande en mil högre upp i elfven, der densamma, formerande
2:ne strömfåror pä hvar sida om den midt uti belägna Sandön, endast innehade
en sammanlagd bredd af 1100 alnar, ocb der antingen bro å ömse
sidor, eller bro ä ena och färga å andra sidan örn1 ön borde till vägabringas.
Deir lokal-undersökning, jemte upprättande af kostnadsförslag, som
kiders Kongl. Majit i anledning häraf Läcktes förordna, att på Statens bekostnad
ega rum, har sedermera börjats och såvida fortgått att planen visar sig
vara i allo verkställbar, och så snart undersökningen nästkommande år hinner
fullbordas, skall jag hafva INåden göra ytterligare underdånig framställning
i detta ämne.
Såsom fortsättning af de arbeten, som förut ägt rum för att upprensa
Indals-ellVen och göra den flottbar för skogseffekter, bar under åren 1841
ocb 1842 på allmän bekostnad eli större arbete företagits och utförts ej
långt från Elfvens utlopp vid den såkallade Rösåslekan.
Till fullbordande al' hvad som återstod af dylika arbeten i Ljunga Elfven,
beviljades vid sistledne Riksdag eli anslag al 3000 R:dr Banko. På
kiders Kongl. Majrts Nådiga befallning hafva iunebyggarne i Hafverö socken,
inom hvars gränsor arbetet skulle ske, blifvit lilllrågade, huruvida de vilie
åtaga sig delsammas utförande, emot lillgodonjutande al nyssnämnde anslag;
men Socknemännen, ehuru angelägne att få saken verkställd, hafva likväl,
då kostnaden för arbetets utförande icke var kalkylerad och de således ej
kunde beräkna vidden af deras åtagande, icke tilltrott sig ali på förslaget
ingå.
§. 2.
Innevånare.
Enligt uppgifterne till detta års Mantals- och Skattskrifning, utgjorde
antalet af Länets Innevånare:
På Landet boende:
Mantalsskrifne  41,750,
Befriade 37,617.
/ y,3u/.
8
I Sliiderne boende:
Mantalsskrifne  2,748.
Eeliiade  1,430.
4,1 /Ö«
eller tillsammans 83,545 personer,
I följd hvaraf antalet, som vid förra femårsberättelsens afgifvande utgjorde
82,110, under sistförflutna fem åren ökats med 1,435, eller i det närmaste
1| procent.
Vill man uter, under medgifvande, att, då ändamålet med manlalsskrifningarne
icke är folkräkning utan egentligast antecknandet af de individer,
som enligt gällande lagar för beskattningen skola dertill uppföras, vid
dessa förrättningar möjligen icke all noggrannhet iakttages vid införande i
längderne af de individer, som höra till kategorien befriade, antaga presterskapets
tabelluppgifter, såsom närmare utvisande förhållandet med folkmängden,
så skulle, enär enligt sistnämnde uppgifter densamma år 1842 uppgått
lill 88,523, folknummern under sista Qvinqvennium ökats med (i,423,
eliel- omkring 7| procent, hvilket ock förekommer sannolikare, helst det eljest
blifver oförklarligt, att folkökningen, som under Qvinqvennium 1835—
1838, innefattande lieie år med mindre goda skördar, uppgick till 4,837,
under sistförflutna 5 år, af hvilka de 3 sednaste gifvit ovanligt ymniga grödor,
icke skulle visa större resultat än af först uppgifne 1,435 individer.
Ibland den med skäl värderade sjeifägande Svenska Allmogen, intager
den Norrländska ett utmärkt ruin. Med en förvånande uppfattnings- och
omdömesförmåga, i allmänhet skrifkunnig, framställer vanligen den Norrländska
bonden sina andraganden i tal elier skrift med en klarhet och
redighet, som man endast inom de mera bildade klasserna äger rätt alt
Tänta. Den mindre öfvade i rättegångs- oell andra skrifters uppsättande
behof ver derföre ej heller gå utom sitt stånd för att erhålla biträde och
sådane förrättningar, som Bouppteckningar, Arfs tillen, Auctioner m. m.,
hvilka inom andre orter vanligen anförtros åt Kronobetjeningen elier någon
bland Herreklassen, verkställas inom detta Län allmänneligen af personer
tillhörande allmogen. 1 allmänhet välmående och alldeles obekant med
lierregårdstjenst erinrar derföre dea Norrländska Bonden om den ”man för
9
sig,” hvarom vårt Bondestånds äldsta historia vet alt lala. Frimodig, fastän
ulan öfvermod, känner och värderar han sin sjelfständighet, och detta
medvetande om hans endast af Lagen begränsade oberoende, gifver sig ofia
tillkänna. Så t. ex., då han för någon Embetsman har alt framställa en
angelägenhet, börjar han icke sitt ordande med ursäktande komplimenter,
utan vanligen med dessa ord: ”Jag skulle fundera (öfverlägga) med Herrn
om den och den saken.”
Begäret efter oberoende, som dock aldrig förleder till missaktning för
Lagens bud, eiler olydnad och uppstudsighet emot de myndigheter, ät hvilka
Domare- eller Administrativa maktens utöfning är anförtrodd, tillhör ej
blott det egentliga Bondeståndet aliena, utan är allmänt inom alla klasser
af Landets Innebyggare. Om detta begär inom de tjenande klasserne alltid
begränsades af förståndets beräkningar, vore det i hög grad prisvärd!, ty
det skulle då föra med sig arbetsamhet och sparsamhet, och medlemmarne
af denna klass skulle först upphöra alt arbeta för andra, sedan de hopsparat
ett tillräckligt kapital för alt, med någorlunda utsigt för framtida bergning,
kunna grunda egen bosättning. Men Norrlänningen är i detta fall lika
litet kalkylatör som Svenska Allmogen — och kanske Svensken — i allmänhet.
De inträffande goda åren och, då inhemsk spanmålshandel icke
inom dessa orter kommit till stånd, de dermed förenade låga spannemålspriserne
jemte tillfällen till arbete för dagspenning, föra alltid med sig en
mängd nya bosättningar. Endast tak öfver hufvudet på ett eller annat vis
kan erhållas, anser man sig hafva gjort nog för att gå framtiden till mötes
och besinnar icke, att om äfven en fortsatt tillgång pä arbetsförtjenst kunde
bereda uppehälle äfven åt en tillvexande familj, ett mindre godt år, som
alltid vållar stegring i sädesprisen, pä samma gång som jordbrukaren måste
inskränka begagnandet af andras arbetsbiträde emot betalning — ja, endast
en sjukdom, som för längre tid förlamar familjfadrens verksamhet, äro omsländigheter
tillräcklige alt göra det nya hushållets fortsatta tillvaro beroende
af den allmänna eller enskildta välgörenheten. Till några betraktelser
i anledning af detta förhållande torde längre fram i denna underdåniga
berättelse tillfälle mig beredas.
Detta begär tili oberoende torde äfven i viss mån böra anses som orsak
dertill, att den nästan inom alla delar af Riket existerande plägsed, att
föräldrar, emot betingande af underhåll för återstående lifstiden, afstå sina
Femårs-bcrättelse från fFester-Norrlands Län. ~
10
hemman åt något al' sina havn, inom delta Län är vanligare än annorstädes,
ock det inträffar till oell med, att det på sådane vilkor npplåtne hemmanet
ytterligare upplåtes åt en nv innehafvare, sorn dervid ulfäster sig
alt jemte tributen åt primitiva ägaren, utgifva födoråd åt den sednare säljaren,
så alt på della sätt 3:ne familjer skola hämla uppehälle af hemmanet,
under det brukandet deraf hvilar på en enda. De menliga följderna
af dylika afhandlingar, som ollast ingås under del föräldrarne ännu äro fullt
arbetsföre, oell loide härleda sig mindre af hos desse bristande håg lör
verksamhet, än af en på missförstådd ömhet grundad önskan, att efterkomma
en sons eller gift dol ters otåliga längtan efter tillfälle till egen bosättning,
måste under sådane förhållanden blifva än kännbarare än eljest. Gränsen
för denna underdåniga Berättelse tillåter mig ieke alt närmare utveckla
dylika aftals skadliga inflytande på samdräglen oell trefnaden inom lamiljerne,
hvarom våra Brottmäls-Ainialer kunna lemna vittnesbörd till ölverllöd;
Oell då de i allt fall lika litet sorn andra afhaudJingar om ärligt
förvärlvad egendom kunna af Lag förbjudas, blifver oek allt ordande derom
öfverflödigt, som ieke är ämnadt att inverka på öfvert vgclscu hos den
samhällsklass, inom hvilken den förderfliga piägseden inrotat sig.
Del säger sig sjelf, alt bredvid det i folklynnet fördelaktigt framstående,
sorn, på sätt jag ofvan halt Nåden anföra, i så hög grad kommer denna
allmoge till godo, skuggsidor icke helt och hållet kunna saknas. Dertill
räknar jag ett ej sällan märkbart sträfvande att förvärfva fördelar, genom användande
af fintlighet och slughet vid förhandlingar man och man emellan,
och i sammanhang dermed misstroende, såsom försvarsmedel. Pålitlighet
i mundteliga aftal kunna derför ej alltid påräknas, särdeles i dem, som göras
husbönder oell tjenare emellan, hvilka sednare, 0111 icke stadslandet skett
med tillgång på laglig bevisning, ofta nog återbära en emollagcn städjepenning,
i händelse tillfälle yppas att på annat båll betinga fördelaktigare vilkor.
Ett utmärkande drag hos della Läns allmoge är dess böjelse för snvgghet
och i sammanhang dermed att ho väl oell vara väl klädd. Likasom
man 1 torparestugan linner husgeradet, 0111 äfven inskränkt, pulsadt och ordnadt
och lönsterne nästan utan undanlag prydda af gardiner och ofta försedda
med rullgardiner, ser man någongång den förmögnare bondens gästrum
beklädda med Fransyska tapeter. Å bondgården finnes vanligen antingen
en tvåvåitingsbyggnad eller oek 2:ne mangårdsbyggningar, för hvilka
plats alltid väljes så, alt utsigten må blifva så fri och vidsträckt, sorn möjligt.
För städning omkring byggnaden medelst trädgårdsanläggning, buskars
«
11
eller vilda träds plantering, har deremot allmogen ingen håg, troligen,
hvad trädgårdsanläggning angår, i följd af en för långt drifven fruktan för
klimatets ogynsamhet. Klädseln, som öfverallt är snygg, kan flerestädes,
serdeles inom Ångermanlands fögderi, hvass innevånare, genom deras flitiga
handelsresor, fått göra bekantskap med hufvudstadens seder, sägas vara yppig.
Så är l. e\. inom åtskilliga invid Ångermanelfven belägna socknar,
nästan hvarje dräng försedd med svart frack; — pigorne någongång med
klädningar af utländska tyger såsom tliibet och bombasin. Framlidne
Landshöfdingen, Amiralen Aschling, ifrade under sin embetstid, för ett allmänt
antagande af en enkel, nationell klädedrägt, siren utan framgång.
I sill hvardagslif är Norrlänningen högst tarflig, då man undantager
det allt Tner och mer tilltagande dagliga bruket af kaffe och socker, äfven
inom torpareklasserne. Strömming och potatis, gröt och välling samt kornbröd
utgöra den hvardagliga födan, och denna förknappas under år, då
skörden slagit mer eller mindre fel, eller strömmingsfisket, som idkas vid
Länets kuster, varit ogynnsamt. I de såkallade fjällsocknarne, belägna vid
gränsen emot Jemtland och Lappmarken, blandas vanligen, under svårare
år, bark oell andra nödhjelpsmedel i brödet. Inom Anundsjö socken, hade
man ännu för några år sedan för sed, att äfven i goda år använda någon
tillsats af bark vid brödbakning, anseende som en lyx att baka bröd af
sild allena, lin sådan sparsamhctsanda bar ock, förenad med enkelhet i
seder och idoghet, vållat ett välstånd i andra alseenden, hvars motsvarighet
man sv årligen torde återfinna inom någon af Rikets öfriga Kommuner,—
att icke sträcka jemförelsen än längre. Under sist tilländagångne år, har
t. ex. Länsmannen inom denna socken icke haft den ringaste rest på Kronoupbörden
alt indrifva, intet skuidfordringsulslag ali verkställa, ingen
lösdrifvare att anmäla. Vanliga räntefoten inom Socknen är 3 procent;
neli ändock träffar man en och annan bonde, som samlar kapitaler. Så
har det visat sig under ransakningen med Kyrkovärden Sven Svenson från
Anundssjö, häktad för del han, sannolikt under eli anfall al djup hypokondri,
afdagatagil hustru och sju barn, alL denne man, utom det att han på
sitt hemman, utgörande allenast t mantal, försörjt sig, hustru och 9 barn,
kunnat samla en kontant förmögenhet af omkring 3000 R:dr B:co.
Med livardagslifvct upphör larfligheten. Vid bröllopp och gästabud,
låter bonden del gå rundelig! till, så att dylika lyxartiklar som pounsch
och vin dervid sällan saknas. Af denna sednare artikel hafva de förmögnare
vanligen något förråd hemma, att dermed undfägna anseddare gäster.
12
I allmänhet begåfvad med ett naturligen godt förstånd, skulle Norrlänningen
utan tvifvel lyckas uti hvarjehanda industriföretag, som loge eftertankan
i anspråk. För handel har han en afgjord böjelse, hvarom mera
längre fram under denna rubrik. För sjöfart likaså. Ett ej obetydligt antal
af kustboerne, samt af de v id Ångermanelfven boende, egna sig dels dt kustfart,
dels ål kofferdifart, så väl från Släderne inom Länet som andre sjöstäder i
Piiket. Desse sjömäns exempel, i förening dermed, alt hela Länet har Båtsmansrolering,
verkar ock, alt Beväringsmanskapet, äfven ynglingarne inom de
långt ifrån hafvet belägne Socknarne, allmännast anmäla sig till sjötjenst,
så att af hela styrkan knappt t torde vara alt i behofvels stund påräkna
för Landt-armeen. Alla konskriberade deltaga väl en gång i vapenöfning
till lands, men då pluraliteten ändock saknar kännedom om öfning i det
vapen, hvartill den vid ett uppbrott skulle kallas, vore det önskelig! alt
tillfälle till en sådan öfning kunde beredas.
Då, med rätta, antalet af brott vid jemförelse af folkmängdens storlek,
måste anses som bevis i fråga om folkets större eller mindre grad så viii
af sedlighet som af välstånd, så talar förhållandet härmed till denna allmoges
fördel. Brott emot person äro inom provinsen Ångermanland sällsyntare
än i Medelpad. Inom den förra har, med undantag af ett enda fall,
i mannaminne någon afrättning icke ägt rum. För närvarande hålles väl en
person inom Länshäktet förvarad, som vid domstol i södra Ångermanlands
fögderi är för dråp dömd till döden, men dels är denne person icke inom
iögderiet barnfödd, dels var sjelfFörsvar i viss mån orsaken lill brottet.
Brott emot äganderätten hafva under sednare åren, i följd af de goda skördar
hvarmed provinsen blifvit välsignad, betydligen aflagit; och då detta
skrifves, utgör antalet af samtlige af en eller annan orsak i Länets Landsoch
Sladshäkten förvarade personer endast 25, hvilket, jemfördt med folkmängdens
antal, gör 1 häktad på hvar 3520:de person.
Ett närmare studium af brottmåls-slatisliken visar, att ibland orsakcrne
till brott, bränvinets missbruk icke är af de minst verkande. Det torde
således vara på sin plats, att här anföra några ord om förhållandet inom
Länet i detta afseende.
Bränvinsbränning utöfvas sparsamt och ingenstädes inom Länet i större
skala eiler på fabriksvis, dels i följd af jordens fördelning i smärre ägovälden
och dels i följd deraf, att allmogen, som ännu icke lärl till bränvin
förvandla potatis, under vanliga år behöft säden till brödföda. Oaktadt de
3 sista årens rika skördar lemna t öfverskott af spanmål utöfver nyssnämnde
behof, har dock ökad rörelse i denna handtering deraf icke föranledts.
Bränvinsbränningsafgiften, som, enligt den år 1838 gällande vida lägre tariff
än den å sista Riksdag fastställde, för Länet utgjorde 6048 R:dr 29 sk.,
uppgår för delta år till endast 4214 R:dr 40 sk. Banko. Det bränvin, sorn
utöfver egen tillverkning behöfdes, eller rättare åtgår, hämtas från Stockholm
och södra orterne. Importen deraf lili Länet, som år 1839 var
213,657 | kannor och år 1840, 258,810 kannor, har likväl under de sednasle
3 åren så minskats, att den i medeltal dessa år, endast utgjort
109,033 | kannor årligen. Häraf, äfvensom af andra omisskänneliga tecken,
kan man sluta att förbrukningen af denna vara allt mer och mer aflager,
likasom bruket af rusgifvande drycker inom de såkallade högre stånden. —
Den framåt gående civilisationen har småningom beredt öfvertygeisen om
den förnedring som åtföljer ett af starka drycker öfverlasladt tillstånd, och
likasom det, för icke så särdeles många år tillbaka, ansågs tillhöra bevisen
på godt värdskap, att en och annan af gästerne tog för mycket till bästa,
torde man nu kunna antaga, att ingen gerna öfver lastar sig, sorn är rädd
om sitt anseende, och att detta minskas genom afvikelserne från måtllighetsregeln,
äfvensom alt i allmänhet dylika afvikelser, som förr lemnades utan
ali anmärkning, numera molas med ogillande. De bildade klassernas exempel
undgå aldrig alt inverka på de lägre; och detta, i förening med nitiska
och ifriga bemödanden för nykterhetens sak, torde inom denna ort hafva
förorsakat det önskvärda förhållande i afseende å bruket af bränvin, som
jag nyss haft Nåden anföra. Man vill väl emot en eller annan af nyklerhetspredikanterne
anmärka, att de af nit. för det goda ändamålet, hvilket
de anse endast genom ett absolut afhåilande från bränvinets bruk kunna
vinnas, låta förleda sig lill satser, som icke stå väl tillsamman med det
moraliska begreppet om rätt och orätt; men om äfven dessa anmärkningar
skulle äga någon grund, och om äfven det större eller mindre antalet af
namn på nykterhelslistorne är af mindre betydenhet, då största antalet af
de tecknande väl förut tillhört de måttliges klass och de drinkare som anteckna
sig oftast återfalla, verka dock de ofta förnyade framställninga
ine om skadlighelen af bränvinets nyttjande på öfvertygeisen, så alt nykterhetens
sak med säkra steg går framåt, serdeles på landet. Ännu har
jag icke, under mina många resor inom Länet vid gästgifvaregåedarne, af
gammalt tillhållet för drinkare, anträffat någon öfverlastad, och flere gästgifvare
inom Länet, som funnit vinsten af brån vinsminu tering icke motsvara
14
(len derför beslämda minimiafgiflen 6 R:dr, hafva helt och hållet afsagt
sig samma rörelse.
Såsom lika glädjande som säkert bevis på en tilltagande nykterhet,
må jag sluteligen äfven i underdånighet anföra, alt då vid ett tillfälle under
detta års Be vä ringsmöte, dervid omkring 600 ynglingar voro till vapenöfning
församlade, extra förplägning utdeltes, deras antal, som icke nyttjade
bränvin, uppgick till 150 eller i af hela styrkan.
Under de begge sednare åren har, nästan öfverallt i Länet, varit brist
på arbetare, och i följd deraf höga dagsvcrkslöner. — De hafva sommartiden
varierat emellan 32 sk. å 1 R:dr för ett mansdagsverke och 1 R:dr 8 sk.
å 1 R:dr 16 sk. Banko för ett ökedagsverke. Aniee!ningarne härtill böra
tillskrifvas, dels det i följd af dessa års ymniga skördar och fördelaktiga
konjunkturer för trädvaror uppkomna allmänna välståndet, hvilket, på
samma gång det satt den behållne bonden i tillfälle alt till sitt jordbruks
förbättring begagna lejdi folk, vändt den eljest avbetande klassens håg till
grundande af egna bosättningar, och i sammanhang dermed dess obenägenhet
att ät andra arbeta flere dagar i veckan, än som erfordras för inköp af
de till billigt pris tillgängliga lefnadsbehofven, och dels i öfrigt eli tillfälligt
utförande af flere arbeten af större omfång, nya väganläggningar o. s. v.
§• 3.
Näringar.
a) Jordbruk. Detta utgör, såsom ofvan är nämnd t, ortens hufvudsakligaste
näringsfång och är i jemnt stigande, hvilket i icke ringa mån bör
tillskrifvas jordpossessionernes sammanförande genom Laga Skiften ifrån spridda
lägen till färre och för brukandet beqvämiigare figurer, inom säkra och
bestämda gränsor, hvaraf fördelarne allt mer och iner inses och sökas. Den
idoge hemmansåboen låter sällan något år gå förbi utan all med odling belägga
någon dertill passande lägenhet, under det att hemman, hvilkas egare
icke kan tilläggas enahanda epilhet, ofia nog erhålla tillökning i åker och äng
derigenom, att större eller mindre delar af hemmanets ouppodlade, men till
15
odling tjenliga mark, emot en köpeskilling, motsvarande rymden och godheten,
af ägaren upplåtes åt torpare att under dess och vanligen hustruns
lifstid begagnas, för att sedermera ulan afgift lill hemmanet återfalla. Dylika
odiingslägenheler, färre och inskränktare inom de mera bebodde delarne
af Landet, linnas deremot i stor mvekenhet och af olla vidsträckt omfång
inom Länets aflägsuare Socknar. Så har t. ex. den driflige ägaren till
Forsse Jernbruk i Långsele socken, Häradshöfdingen Walfrid linblom, ådel,
till Bruket hörande hemman, fastän endast utgörande något öfver t mantal,
funnit utrymme att under loppet af lä ar förvandla omkring 300 tunneland
mark, förut nästan ulan värde, till fruktbärande åker och äng. Eli annat
af mig kändt exempel, företer äfven ett hemman i Gideå Socken, å hvars
utägor en torpare verkställt så betydliga odlingar, alt han å den med egna
och de sinas händer upparbetade jorden, för närvarande föder 3 hästar och
16 boskapskreatur.
horn utgör ortens hufvudsäde och kan anses uptaga |:delar af åkern.
Dernäst kommer potatis, så råg, grå ärter, bafra, lin, rotfrukter och
hampa. Sädesslagen kunna öfver hufvud anses gifvande: horn och ärter
5:te ä 6:le kornet, råg 8:dc ä 9:de, hafre Tale samt potatis Sale ä lOalc
kornet, efter afdrag af utsädet. V den under Städerne hörande jord dock
något högre, i anseende till lättheten för dess brukare att få köpa gödseL
Del bör ock bemärkas, alt kornet i allmänhet är af bättre beskaffenhet, än
det som skördas i södra ortcrne, enär man här vanligen beräknar en tunna
lill 12 å 13 lispunds vigt. I den mån legskiftet upphör, och hemmanens
ägor genom Laga Skifte få mera sammanhang, förbättras ock sättet för jordens
brukande, sålunda, att den delen som trädes, en åtgärd som man
med åberopande af klimatiska förhållanden ansett oundvikligen nödig, allt
mer och mer minskas. Förr träddes vanligen t;ten af åkern; nu allmännare
’:del och på llere ställen endast |:dcl. Egenleiigl vexelbruk kan blott
sägas vara försökt af en eller annan ståndsperson, så vida man icke dertill
räknar den mera allmänt utbredda plägscdcn, alt i den mån ängarne blifva
mindre gifvande, upplöja och gödsla dem, samt elter 2 ä 3 års säde, åter
igenlägga dem lill höfångst, dock utan alt befordra densamma genom utsående
af höfrö. Uägsädet, ehuru sannolikt häst passande för klimatet, såsom
mindre än korn ömtåligt för kyla, ökas väl småningom och upplager numera
någon del af odalåkc.rn, i stället för att fordom nästan endast halva be
'
* • • 1 «. 1  oio- dnf
... ....... l
16
förtroende, som det otvifvelaktig! förtjenar, och såsom orsak härtill uppgifver
man än, att rågen fordrar en hattie gödd åker än kornet, än att man
af detta sednare får bättre och mera halm åt kreaturen, men rälta skälet
torde väl vara en fäderneärfd fördom, hvarifrån man har svårt att frigöra
sig. Likaså anser man klimatet icke medgifva odlandet af hvete, ehuru ett
och annat af ståndspersoner gjordt försök lyckats. Linet odlas öfverallt i
Länet, så att det icke allenast motsvarar behofvet, äfven i de socknar af
norra Ångermanland, der den finare på afsalu utom orten beräknade lärflsliilverkningen
idkas, utan ock lemnar ett öfverskott att utom Länet fory lirås.
Man påstår dock, att linodlingen är nog mattande för jorden, och att
säd derå med större fördel kan frambringas, hvarföre denna odling ock
under de sednare åren något minskats. Ilampan odlas obetydligt. Humla
något mera, men icke tillräckligt för behofvet, som dock ej, relativt lill
folkmängden, är serdeles stort, då, mig veterligen, icke inom någon landsort
bruket af öl är så inskränkt som i denna. — Uppmärksamheten har
väl blifvit fästad på lämpligheten af att mera allmänt införa denna dryck,
såsom det tjenligaste surrogat för brännvin, men hittills utan märkbar
påföljd. De åkerbruksredskap, som öfverallt i Länet begagnas, äro plog,
harf, äfven vanligen kloliarf och vält. I Medelpad begagnas sedan några år
mera allmänt plogar af en tjenlig och ändamålsenlig konstruktion, som tillverkas
af personer inom orten, och af hvilka plogar, någon försäljning jemväl
egt rum lill Stockholm samt lill andre Län, deribland äfven Gottland.
Plöjningen verkställes allmänneligen med hästar, och en häst utgör,
i anseende lill jordens goda beskaffenhet, tillräckligt anspann för plogen.
Dock användes vanligen vid nyplog rist, såsom plogens föregångare. En
egenhet för orten är det, alt såningen, som allmänt sker för hand, mästadeles
verkställes af qvinfolk. Sedan säden blifvit med lia afskuren, uppsattes
den lill torkning, i Medelpad på snesar, men i Ångermanland på så
kallade hässjor, som inrättas sålunda, alt 10 å 12 ainar långa gröfre stockar
nedsättas i jorden på ett afstånd af omkring 8 alnar från hvarandra, samt
förenas medelst stänger insatte i hål å slockarne, den ena öfver den andra
med ungefär 1 alns mellanrum. De göras med den omsorg att de, qvarstående
år efter annat, kunna begagnas ända lili dess virket af röta angripes.
Antalet al slockarne, dera! 2:ne med mellanliggande stänger, utgöra
ett såkaliadl hässjeled, lämpas efter hemmanets sädesproduktion, pä hvars
qvantitet hässjans storlek derföre utgör ett säkert kännemärke. Detta bergii
ingssätt
1?
ningssätt medför de fördelar, att sädens luftlorkmng göres nära nog oberoende
af väderleken, oell att, då säden vanligen icke ifrån hässjan nedtages
tori', än i den mån den tröskas, lador lill dess för varande emellan bergni)
igen oell tröskningen anses kunna undvikas, men har deremot de olägenheter,
att sädens uppsättning' och nedlugning fordra mycket arbete, samt
att dervid icke obetydligt spilles och går förloradt, oberö k nåd t den ej så
ringa kostnad och arbete hässjornes byggande och underhållande fordra.
Den oriktiga öfvertvgelsen att sädén, sedan den en gång kommit i hässja,
svårligen kan skadas, förleder dessutom mångå, att dag från dag uppskjuta
med nedtagningen, så att denna understundom ej äger runi förrän vintern
inträdt, och då först, men för sent, lå de vanligen erfara, att säden tagit
mer eller mindre skada och att logiar uppätit någon del deraf. En och
annan eldria af det slag, i Finland brukas, hafva väl, sedan en så beskaffad
först byggdes af Kontrakls-Prosten Magister C. J. Holm i Själevad, sedermera
blifvit uppförde, men icke ledt till den efterföljd, som vöre önskvärd,
med afseende på den stora nytta dessa föga kostsamma inrättningar medföra.
Tröskningen sker hos mindre jordbrukare med slagor, hos mera försiykonine
vanligen med begagnande af en sorls tröskvagnar, hvilka al häst
dragas fram och åter olver de pä en lang med tak försedd loge utbiedda
sädeshanden, oell hos en elier annan förmögnare medelst tröskmaschiner af
mer elier mindre tjenlig konstruktion. Efter godkändt byggnadssätt uppförda
tröskverk för vatten förekomma äfven, men äro sällsynte. ^ Hos allmogen
linner man väl icke åtgärder vidtagas för beredande af aitiliciel
gödsel, efter den method som följes för beredandet al såkallade komposter,
men allmogen är dock mån om att öka gödselförrådet, och omtänksammare
hushållare försumma derföre icke, att, då gödselstaden om vintern blifvit
tömd, införa efter tillgången lämpade qvantiteter af dikesjord eller torkad
myrjorcl. Hos mer än en bonde har jag i ladugården sett tillställningar
för upphämtande af kreaturens urin. Det är icke heller ovanligt att se arbete
nedläggas på jordens förbättrande genom jordbiandningar.
Det sedan år 1805 i Länet existerande och med af Eders Kongl. Maj:t
: lade Stadgar försedda Hushållnings-Säilskapet har visserligen
sr.:, i tl genom spridande af råd och upplysningar, premiers utsättande o. s. >.
i jordbruk och näringar införa nödiga och nyttiga förbättringar, men synes
icke hafva lyckats på ett sätt, som motsvarat de förhoppningar, hvartill
q
Femär s-ber äLt else frim IVester Not'rlunds Län.
18
dess nitiska bemödanden bordt berättiga. Sådant tillskrifvcr jag förnämligast
för orten egna förhållanden, som vållat binder, hvilka det icke berott
af Sällskapet att undanrödja. Ifråga om fäderneärfda vanor, arbetssätt m. m.,
är allmogen här, som annorstädes, af en envist konsel-vatif tendens, och denna
allmoges naturliga goda förstånd bidrager i sin mån till att öka anspråken
på bevisen om nya methoders fördelaktighet, innan de vilja frångå dem,
far och farfar begagnat och hvaraf dessa sägas hafva funnit sig väl. Den
vill derföre lika mvcket, om icke mera än allmoge i andra orter, öfvertygas
om det nyas företräden framför det gamla, innan detta sednare öfvergifves.
Först sedan bevisande exempel åstadkommits, börjar den vilja tillegna sig de
lyckade resultaterne. I Rikets sydligare provinser gifvas dessa exempel vanligen
af ståndspersoner, hvilka ulan fördom, men med en på högre bildning
grundad förmåga att på förhand beräkna sannolikhelerne för eller emot en
uppställd theori, samt i en ekonomisk ställning, mägtig att uthärda en möjlig
motgång vid utförandet, i allmänhet furnäs beredvillige att medelst experimenterande
föra jordbruksnäringen framåt. Icke så här, der kommuliernes
innevånare oftast, med undantag af prestön och länsmannen, uteslutande
utgöras af allmoge; och då länsmännen, likasom kronofogdar och
häradsskrifvare inom detta Län, sakna boställen och derföre endast tillfälligtvis
hafva eget jordbruk, samt kommunernes pastorer åter vanligen först
vid äldre år och efter en åt studier hufvudsakligen egnad lefnad inträda
bland jordbrukareklassen och äfven då af mångahanda cmbelsbestyr hindras
att åt jordbruket skänka en närmare uppmärksamhet, kan man icke i denna
väg af dem påräkna upplysande och uppmuntrande föredömen. Under sådana
omständigheter, oell då något Styrelsens förmynderskap för näringarne
icke vill medgifvas eller erkännas, är det gifvet, att man endast kan
hoppas på ett ytterst långsamt framskridande och söka sin tröst i tanken
derpå, att jordbruket inom orten ifrån äldre tider innehaft en någorlunda
försvarlig ståndpunkt, jemförelsevis betydligt högre än den, hvarpå Svenska
allmogens jordbruk i allmänhet befinner sig. Produkterne af Länets jordbruk
äro i medelmåttiga år lillräcklige alt fylla innevånarnes behof. I goda
rå, sådana som nu följt 3:ne efter hvarandra, erhåller man derjemte ett icke
obetydligt öfverskott lill afsalu.
Den, jemlikt föreskriften angående de underdåniga femårs-berättelsernes
algifvande, denna berättelse åtföljande, efter meddeladt formulär upprättade,
tabell för landet upplager afkaslningen af alla sorters spannemål till
19
143,737 tunnor, deraf 7 tunnor hvete, 15,864 tunnor råg, 106,258 tunnor
korn, 15,063 tunnor blandsäd och 6,565 tunnor hafre. Så kan dock icke
förhållandet rrara, ty i sådant fall skulle nämnda qvantum säd, upptaget
såsom produkt under för denna ort särdeles fördelaktiga sädesår, icke allenast
varit tillräckligt för att fylla dess innebyggares behof, utan derutöfver
lemna det öfverskott, som under nämnda år uppstått. Vill man derföre
komma del rätta härutinnan så nära sorn möjligt, mäste man uppgöra beräkningen
på annat sätt.
Del anses vanligt, äfven i orter, der animala födoämnen förtäras i vida
högre grad än denna, alt kalkylera sädesbehofvet till 3 tunnor, hälften råg
och hälften korn för hvarje person i ett hushåll; och då, efter afdrag af
Städernes innevånare, de å Landet boende kunna anses utgöra i rundt tal
83,000 personer, erfordras således för fyllande af deras behof 249,000 tunnor,
hälften råg och hälften korn, hvilket alltså under medelmåttiga år, eller
sådana då spannemål från andra orter icke behöfver köpas, måste antagas
utgöra sädesproduklionell, lifter hvad ofvan är nämndt, utgör den i tabellen
upptagna produktion af råg och korn 122,122 tunnor, deraf blott ungefär
’ idel råg. Förvandlar man nu det uppgifna beloppet blandsäd och hafre
till råg, för att något upphjelpa förhållandet emellan detta sädesslag och
kornet, med den låga beräkningen att 1] tunna blandsäd och att 2 tunnor
hafre svara emot 1 lunna råg, så uppkommer derigenom ett qvantum
råg af 13,324] tunnor, eller tillsammans med förutnämnde 15,864 tunnor,
29,188] tunnor råg. Antager man vidare, alt 4 tunnor potatis lemna föda
motsvarande 1 tunna säd, hälften råg och hälften korn, efter hvilken beräkning
den i tabellen upptagne potalisafkaslningen, 13,294 tunnor, motsvarar
3,423] tunnor säd, och fördelar dessa på sädesslagen råg och korn, så
erhåller man ändock tillsammans icke, med ledning af labelluppgifterne, högre
spannemålsproduktion i råg och korn, än 30,900] tunnor af det förra och
107,969] tunnor af det sednare sädesslaget och således, såsom resultatet under
goda år, 93,699] tunnor råg samt 16,531] tunnor korn mindre än det belopp,
som under medelmåttiga år ansetts behöfligt till fyllande af Länets
inne väna res sii clesbehof.
Denna betydliga olikhet äskar en förklaring. Det resultat, som tabellen
upptager, grundar sig på de af kronofogdarne insända sammandrag af
ifrån länsmännen infordrade uppgifter. Att dessa, i fråga om utsäde, afkastning
och kreaturs antal, måste stödjas på gissningar, säger sig sjelfl;tyom
20
afven nämnde tjenslemäns af trägna göromål upptagna lid skulle medgifva
efterfvågningar hos hvarje jordbrukare inom distriktet, skulle sanna resullater
ändok icke erhållas, enär, utom det alt man i allmänhet icke är höjd
att göra officiel reda för sin ekonomiska ställning, den tro är hos allmogen
rotfästad, att en af kronans embetsman anställd undersökning i dylikt hänseende
ej kan afse annat ändamål än ökad beskattning. Betänker man detta
förhållande och tillika det faktum, som jag vid uppgiften angående foiknummern
haft Nåden anföra, eller alt antalet deraf, enligt mantalsiängderne
jemförde med presterskapets uppgifter till tabellverket, varierar icke mindre
än omkring 4 procent, ehuru begge dessa officiella handlingar, om nödig
noggrannhet ägde rum, både borde och kunde göras sammanstämmande, -ä
må man ej undra, om en tabell, så tillkommen som den ifrågavarande, ina; i
uti ofvannämnde hänseenden vara otillförlitlig, — en egenskap, som val i
mer eller mindre mån tillhör• statistiska tabeller i allmänhet, oaktadt man
i sednare lider, åtminstone att döma af den myckenhet sorn infordras, synes
påräkna att deraf erhålla trovärdiga resultater.
Egenteiiga missväxter, i delta ords vanliga betvdelse, äro bär mera
sällsynta, utan äro resullalerne under de såkallade svaga åren, då spannemål
be hofver köpas från andra orter, vanligen följder af nattfroster. En
enda sådan är tillräcklig alt omintetgöra jordbrukarens skönaste förhoppningar.
Början af Augusti månad är den tid, som man i detta afseende mest
fruktar, och erfarenheten har lill och med utmärkt vissa nätter olika inom
olika trakter af Länet, såsom de fruktansvärdaste. De benämnas Jern-nätler.
Genomgår den växande grödan denna skärseld, tror man sig vanligen
försäkrad 0111 ett gynnsamt resultat. Man anser väl, med rätta, närbelägenheten
till åkrarne af stillastående vatten, såsom kärr och myror, samt af
tätare skogar öka faran för frostens åverkan, äfvensom att den minskas genom
grannskapet af slörre valludrag; men svårt förklarliga undanlag från
dessa theorier lära ej sällan inträffa. Såsom allmän regel gäller dock, att
socknarne efter hafskuslen och i de slörre ådaiarne mera sällan och lindrigare
hemsökas, än Ijällsocknarne, och endast undantagsvis drabbar skadan
allmännare. Jag har förgäfves efterfrågat anteckningar under en längre följd
af år, rörande förhållandet härutinnan, men munleliga berättelser sammanstämma
deruti, att, under en tidrymd af omkring 25 år före 1812, ett för
liela Rikets jordbruk olyckligt år, ingen allmännare frostskada hemsökt Länet:
alt sådant åter i mer eller mindre mån varit förhållandet åren 1816,
21
1820, 1821, 1826 och 1828: att år 1831 skörden allmänt varil finga till
qvantilelen, fastän af god qvalitet: att, under de påföljande åren till och med
1839, säden i mer eller mindre mån, särdeles 1834 och 1837, partiell
blifvit af frost skadad. 1840 var ett försvarligt sädesår och de 3 sista åren
hafva, såsom ofvan är nämndt, lemnal utmärkt ymniga grödor.
Att under don goda dagön bereda sig att mola den onda, är en klokhetsregel,
sora, då den icke alltid kan iakttagas i den enskildes hushållning,
har deslomera anspråk på uppmärksamhet af de myndigheter, hvilkas
åliggande det är alt söka åstadkomma hjelp vid inträffande allmännare
nöd. i delina syltning hafva inom Länet bespa r i ngs alis la lie r af 2:ne slag
uppstått. Vid ett år 1757 hållet Landsting "med deputerade från socknarne
i Länet, beslöts först, att ett sockenmägazin skulle inom hvarje socken inrättas,
meli dels efleriefdes denna öfverenskommelse icke öfverallt, dels
upphörde inrättningen småningom inom flera socknar, der den kommit lili
stånd, så att endast få socknar dermed voro försedde, då Eders Kongl.
Maj:t, såsom vilkor för ett efter 1816 års misslyckade skörd meddeladl understöd
af Statsmedel, stadgade, att sockenmagaziner skulle inom Länet
allmänt inrättas, och ett reglemente, bestämmande sältet för deras tillkomst
oell viiköreh för deras förvaltning, blef af Eders Kongl. Maj:l fastställ
It den 22 September 1819. Verkställigheten lärer dock hafva mött
åtskilliga svårigheter, särdeles inom vissa socknar, och hade den påföljd att
Eders Kongl. Maj:t, på grund af Dess Be/allningshafvandes tillstyrkande,
genom Nådigt bref af den 7 Maj 1831, medgaf undanlag från den allmänna
föreskriften om sockenmagaziner, samt tillät inrättande af så kallade
Sparlårar efter det Nådiga Reglemente, som under samma dag utfärdades.
Sålunda finnas för närvarande besparingsanstalter af förra slaget i 21 socknar,
med en behållning vid 1842 års sluL af 3,798 tunnor 16 kappar spannemål,
hufvudsakligasl korn, och i penningar 3,526 R;dr 6 sk. 11) rst. Banko, samt
sparlårar i 28 socknar, innehållande vid nämnde tid, enligt Socken-Direktionernes
uppgifter, 6,189 tunnor 21 kappar spannemål, deraf öfver ?:delai
korn. Jag säger med flit: enligt Direklionernes uppgifter; ty, ehuruväl
dessa aflemnas på fullt god tro, har jag dock mera än ett skäl att helvida,
det hela den uppgifna qvantiteten ska i l finnas till i verkligheten, om en
generalinventering af sparlårarne verkställdes — eller rättare — vore verkställbar.
Man behöfver dessutom blott litet skärskåda sjelfva ideen för in
-
22
rättningen, för alt. finna eli dylikt förhållande sannolik!. Efler Reglementet
skulle nemligen ett visst qvantum säd, i mån af hemmanets storlek, afsa
tias och inläggas uti en för ändamålet i jordägarens hemvist inrätlad oell
med lås försedd lår, hvartill nyckeln bör förvaras i sacrislian oell endast
derifrån ul lemnäs då säden behof ver omsky Ilias, eller, när den hunnit den
ålder att den icke mera är tjenlig till frösäd, ombytas. För den förmögnare
hemmansägaren, som vanligen alltid ställer så* lill, att han har nödigt
utsäde aftaget, och, då någon gång ett års skörd blifvit helt och hållet lill
andra behof använd, icke saknar utvägar att emot betalning eller lill låns
erhålla det utsäde han behöfver, måste en inläggning eller, såsom del heter
efter ortens talesätt, inslåning i spariåren förekomma ända målslös och derjemte
möjligen medförande förlust, då han, i anseende till nyckelns förvarande
vid kyrkan, icke kan lemna säden den ständiga tillsyn, sorn erfordras
för alt hindra dess förskämning. Den mindre bemedlade åter, hvilken är
utsatt för samma ål ven tyr, hvad sädens nödiga vårdande angår, vill icke
gerna erkänna någon skillnad i dispositions-rätlen öfver de i hans spannemåIsbod
befintlige lårar, r hvilka han bar sin säd förvarad, oell anser sig
derföre, efter hvad erfarenheten ofta visat, icke handla orätt, om han, då
säden i de tillgänglige iårarne frampå vintern eller våren tager slut, bereder
sig tillfälle alt använda af den jemväl egna säden i lästa låren till
brödföda. Af dessa förhållanden, grundade på den felaktiga ideen i sjelfva
inrättningen, härleder sig, såsom en naturlig följd, öfverseende hos de ordningsmän,
som böra vaka öfver reglementets efterlefnad, och afvikelser lbrefinnas
derföre inom socknar, der preslerskapet använder ali nit och omsorg
för deras förekommande.
1 sockenmagazinel åter upphör säden, sedan hemmanstribnten en gång
blifvit dil inlemnad, alt utgöra den enskildes egendom. Tillhörande kommunen
gemensamt, blifver den ock föremål för en förvaltning, som är i
tillfälle lemna den ingalunda problematiska sädestillgången sådan tillsyn att
förskämning undvikes, och genom utlåning emot ränta åt deläga me" både
omsättes och ökas grundfonden, hvaraf, då den uppnått sitt bestämda
maximum, öfverskottet, då det ieke in natura öfverlemnas lill fattigvårdsstyrelsen,
försäljes och sålunda bereder ett kapital i penningar, hvilket
åter i sin ordning förräntas till erhållandet af bidrag lill ulgil terne för
fattigvården. Det anmärkes väl, alt då de vanliga låntagarne i magazinet
utgöras af de mindre bemedlade och att då räntan beräknas till 4 kappar
23
på tunnan utlåningen innefattar eli oskäligt ockrande, hvars ändamål vore
att från de förmögnare i kommunen hvälfva en del af fattigvårdens lunga
på de mindre väl lottade; men vili man blott betänka, att, då en hem--  mansägare saknar utsäde och mäste anskaffa del från annat håll, det är
godt för honom att veta hvarifrån i grannskapet han kan erhålla sitt behof,
och att sädesprisen om våren nästan alltid öfverstiga höstprisen efter
skörden med mera än 12] procent, hvilket motsvarar nyssnämnde ränta
eller skillnaden emellan hvad som in natura lånas oell det som in natura
betalas, oberäknadi de af kontanta priset oberoende uppoffringar, lian mäste
göra för att få spannemåien på kredit, så bör man lätt finna, att anmärkningen
icke förtjenar särdeles afseende. För min del bar jag derföre ansett
fördclarne af magazins-inrältningen vara lika gillia, som olägenheterne al
sparlårarne såsom besparingsanslalt, och söker derföre inom de socknar,
der desse sednare finnas, bereda öfvertygelse om magazinsinrällningens företräden,
hvilket ock redan inom några socknar föranledt till beslut om ändring,
ehuruväl i nuvarande lyckliga tidpunkt, då de fleste enskildes spannemålsbodar
äro rikligt försedde, del faller sig svårt nog förmå allmogen inse
bcliofvet af allmänna besparingsanstalter.
Då emellertid dessa besparingsanstalter kunna sägas uteslutande vara
egnade för alt afhjelpa befarad brist på utsäde — ett ändamål som dessutom
icke vinnes, då flere svaga skördar inträffa efter hvarannan, och den säd,
sorn erhålles och skall användas till fyllande af det om våren tömda förrådet,
icke är till utsäde tjenlig — mäste, efter inträffade frostår, den säd,
som fattas i det för uppehälle erforderliga qvantum, på annat sätt anskaffas.
Anses differensen vara betydligare, så, ehuruväl egentlig nöd endast
kan sägas hemsöka den fattigare klassen, såsom saknande penningar
elier kredit ali förskaffa sig deras behof af den för alla dyrköpta spannemåien,
bör dock ett sådant förhållande icke utan skäl rubriceras som en
allmännare landsolvcka, och Läns-Styrelsen har derföre vanligen ansett sig
pligtig, att hos Eders Kongl. Maj:t begära understöd af allmänna medel till
behofvets afhjelpande,— en begäran som ock alltid,' i mån af befintlige
tillgångar, villfarils.
Då till den af mig förrättade undersökning om anledningarne till och
beloppet af den i härvarande Landt-Ränteri yppade balance, äfven bort utredning
rörande de al Eders Kongl. Maj:t från och med ar 1832 till un
-
24
derstöd efter svaga skördar inom Länet beviljade samt tid efter annan hitkomna
Statsmedel, och jag derigenom kommit i tillfälle alt taga en närmare
kännedom om förhållandet med dessa nnderslödsmedel, äfven i afseende å
så väl behofvet deraf, som sättet för doras användande, anser jag mig böra
i underdånighet här intaga en framställning i detta ämne, jemväl innefattande
tiden för sednast afgifne femårs-ber ättelse, då i densamma derom ej
något förekommer. En fullständig och riktig kännedom i denna, så för det
allmänna som för detta Län, vigliga fråga torde icke böra saknas i en berättelse,
emad att bereda Eders Kongl. Majit den kunskap om Länet1 och
dess innevånares ståndpunkt i sedligt och industriell hänseende, som måste
tagas till ledning vid bedömandet af hvad som i ett eller annat afseende
må böra lill Länets bästa och förkofran tiligöras; och det torde således i.
Nåder tillgifvas mig, derest jag skulle anses härigenom hafva öfverskrida
den gräns, som formuläret för Landshöfdingarnes femårsberättelse!’ anvisa)
Efter 1831 års svaga skörd, lemnades det första af de allmänna understöd,
om förhållandet hvarmed jag ägt tillfälle taga kännedom.
Enligt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga bref den 5:le November
1831, beviljades Bico R:dr 15,000
att fördelas emellan Länets behöfvande socknar, emot 1'örsamlingarnes
hvar för sig gemensamma ansvarighet, med rättighet
att efter egen ompröfning använda beloppet till de
mest behof vandes understöd, samt återbelalningsskyldighet
inom 2:ne år, hälften hvarldera året.
Enligt Kongl. - Brefvet den 25 Febr. 1832 beviljades
ytterligare 15,000
under enahanda vilkor, deri dock, på grund af underdånig
hemställan, den ändring, genom Kongl. Brefvet den 17 Mars
1832, gjordes, att af det anslagna beloppet 2,000 R:dr B:ko
finge användas emot allenast personlig ansvarighets förbindelse
af sådane fattige, som ej kunde anskaffa borgen och
ej heller af församlingarne erhålla tillräckligt understöd.
Genom Kongl. Brefvet den 26 Maj 1832 beviljades än
ytterligare på samma vilkor som de förstnämnde .... 10,000
Således tillsammans efter 1831 års svaga skörd 40,000
Till
25
Till inköp af sädeskorn efter 1833 års mindre goda skörd, beviljades
genom Kongl. Brefvet den 12 April 1834
4,(XX)
ali åt dem af Länets innevånare, som bevisligen saknade tillgång
till sådan spannemål, utdelas såsom lån till hälften emot antaglig
borgen och till hälften emot endast personlig återbetahiingsskyÄrlighet,
som för alla borde vara fullgjord inom 1835 års slut.
Efter i underdånighet gjord anmälan om inträffade frostskador
å 1836 års gröda, beviljades genom Kongl. Brefvet den 18 Octo
ber
1836
15,000
alt såsom ränlefritt län till 1837 års slut, emot godkänd säkerhet,
lemnäs åt någon person, som emot den betalning i penningar eller
varor, sorn Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ägde bestämma
, åtoge sig tillhandahålla allmogen inom de delar af Länet, som
mest lidit af frost, 500 tunnor lill utsäde tjenlig! korn af ortens
säd samt 600 tunnor råg och 1000 tunnor korn tili brödföda.
Till afhjeipande af nöden inom Sollefteå, Ramsele, Resele och
Junsele pastorater, som lidit af frostskada å 1837 års skörd, beviljades
genom Kongl. Brefvet den 18 October 1837, till anskaffande
af 500 tunnor spannemål för nämnde Socknars behof, på e
nahanda
sätt, som nyss är nämndt 4,000
alt återbetalas vid 1839 års slut. Sedermera beviljades till
understöd inom hela Länet, enligt Kongl. Brefvet den 11
Maj 1838 ytterligare • . . . . 4,000
atl efter Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes bepröfvande
fördelas emellan Socknarne samt genom fattigvårdsstyrelserne
och emot deras ansvarighet användas såsom räntefria förskott
lill anskaffande af spannemål att lill de mest behöfvande i
mindre partier utdelas. Återbetalningen skulle ske inom
1839 års slut.
Således tillsammans efter 1837 års svaga skörd 8,000
Den 15 Januari 1839 anmälte väl Eders Kongl. Majlis Befallningshafvande
resultatet af 1838 års skörd hafva visat sig sådan,
all anledning vore lill den hemställan atL de 19,000 R:dr,
som till understöd efter 1836 års missväxt blifvit beviljade (rät
-
26
leligen blott 15,(XX) R:dr efter 1836 års och de öfrige efter 1837
års missväxter) linge ytterligare under ett års tid, elier till 1840
års slut, på förut stadgade vilkor bibehållas, till anskaffande af
spannemåi, för att tillhandahållas de mest behöfvande af allmogen,
antingen emot kontant betalning eller emot godkänd borgen.
Delta bifölls ock, emot vilkor af 5 procents ränta från 1839 års
slut; men, så vidt jag kunnat erfara, föranledde detta icke till några
förnyade kontrakter med de personer, som först fått såsom
lån emottaga medlen, med undantag endast af hvad angår en af
kontrahenterne, sorn i skrifvelse den 30 September 1839 anmälte,
att af 200 tunnor korn, som lian, under fallande pris, hållit allmogen
i Medelpad tillhanda, allenast 50 å 60 tunnor åtgått; och
då jag härtill lägger, att en i Norra Ångermanland boende person,
som i anledning af till honom gjord framställning om spannemåls
tillhandahållande emot undfående lån af Statsmedel, i skrifvelse
den 7 Augusti 1839 afsäger sig anbudet, under anmälan,
alt tillgång på spannemåi inom orten ingalunda saknades,
anser jag mig af dessa sammanlagda förhållanden kunna sluta
att något behof af allmänt understöd efter 1838 års slut icke
förefunnits, utan att den gjorda hemställan, äfvensom en den
30 påföljde April gjord underdånig hemställan om upphäfvande
af vilkoret angående räntas erläggande från 1839 års slut, hvilket
»lock icke af Eders Kongl. Maj:t i Nåder bifölls, härrört af andra
orsaker, hvilkas utredande icke tillhör ändamålet med denna
framställning.
1 anledning af Eders Kongl. Majrts Befallningshafvandes i skrifvelse
»len 14 April 1840 gjorde underdåniga anmälan om behof af understöd
efter flera års misslyckade skördar, b i foll Eders Kongl.
Maj:t i Nådigt Bref den 16 i samma månad eli räntefritt förskott af 4,(XX).
att ut lemnäs antingen emot Socknarnes gemensamma ansvarighet,
eller emot godkänd borgen, och på 3:ne år återbetalas.
Al dessa 4000 l\:dr biefvo, uppå underdåniga bemsläiluingar, genom
Eders Kongl. Majrts särskilda Nådiga Bref den 20 .luli 1840 och den 27
April 1841, 600 Rrdr särskildt anslagne all användas till understöd ät
K rono-Nybyggare och befordrande af tjärubränning och pottaske-till verkning.
Ifrån år 1831 till oell med år 1839 har alltså, såsom missväxt-understöd,
inom »leita Län bill v it al Eders Kongl. Majrt i Nåder anslaget ett belopp af
27
tillsammans 71,000 Rrdr Banko. Denna summa är visserligen högst betydlig;
inen dä, hvad angar de genom Kongl. Brefvet den 18 October 1836
beviljade 15,000 Rrdr Banko, jag af den brefvexling, som förts med länlagar
ne, inhämtat, alt spannemålen påföljande vår inom orten sälls, råg till
13i Rrdr och Korn till 11 Rrdr Rgils, hvilka priser, alldeles lika med de
för år 1836 satta markegångspriser, hvad råg angår understiga, och livad,
korn beträffar endast obetydligt öfverstiga »le nu efter 3:ne rika skördar
gångbara sädesprisen, och då vidare de på understöd för hela Länet beräknade
anslag, som åren 1835, 1838 och 1840 begärdes, endast uppgått till
4(X)0 Rrdr Banko för hvarldera äret, och af en jemförelse emellan lietta belopp
och Länets folkmängd af närmare 90,000 individer ådagalägges, alt hehofvet
af understöd icke måtte hafva varit af allmännare beskaffenhet, hvilket
dessutom ådagalägges deraf, alt sedan anslaget1838 blifvit af Eders Kongl.
Majrts Befallningshafvande sålunda fördehull, att 5 Socknar erhållit hvardera
133 Rrdr 16 sk. Banko samt de öfriga olika belopp ifrån 100 Rrdr ända
ned till 33 Rrdr 16 sk. Banko, eller så ringa, att en kommun i sistnämnde
kategori dermed icke kunnat åstadkomma hvad sorn erfortlrats för en enda
fattig familjs underhållande i \ års tidr alt åtskilliga Socknar afsagt sig rättigheten
att af clet erbjudna understödet komma i åtnjutande, andra åter icke
fått detsamma sig lillsändt, och att, utaf de år 1840 anslagne 4000 Rrdr,
allenast 3035 Rrdr 26 sk. 9 must., inclusive den för Nybyggare särskildt
bestämde »lei af anslaget, blifvit utlånade; så torde det kunna antagas, att
endast de åren 1832 för hela Länet och 1838 för 4 Pastorater lemnade
understöd, tillsammans 44,000 Rrdr Banko, varit föranledde af ett existerande
behof af den beskaffenhet, att det efter min åsigt bordt föranleda anlitande
af Statens mellankomst.
Af hela »let förstnämnda beloppet 71,000 Rrdr Banko hafva vid elen
undersökning som hållits till följd af sednast»; Riksdagsbeslutet lill utredande,
huruvida hus allmogen då ännu utestående fordringar för missväxt-understöd
borde afskrifva» elier uttagas, 11,833 Rrdr 33 sk. 2 rst. blifvit anmälde
till afkortning, och 818 Rrdr 19 sk. 9 rst. uteslå ännu hos sådana
gäldenärer, som ansetts ega förmåga alt betala, och tomma alltså att i före
skrifven
ordning liqvideras. Återstoden 58,347 Rdr 43 sk. 1 rst. Banko,
»leraf allmogen sjelfmant återbetalt största delen, af de låneunderstöd, den
erhållit inom derföre bestämde tider, har dock lill hela beloppet icke kommit
Statsverket lili goilo, ulan hafva omkring 12,000 Rrdr Banko blifvit
28
förskingrade, dels af förre Lands-Kamereraren och förre Landt-Räntmästaren,
dels af numera aflidne Länsmän, som fält med uppbörden af desse medel taga
befattning. Vid jeinförelsen emellan det belopp, som blifvit afskrifvel och
hvad som vid ofvannämnde undersökning pröfvats böra betalas, bar väl del
förra en betydlig öfvervigt, men att alla de, som fäll sina skulder afskriliie,
saknat förmåga att dem betala, torde man dock ej böra antaga, utan härleda
deras befrielse, dels från en naturlig välvilja hos en församlings innevånare,
då fråga väckts om ett vitsord, hvarigenom dess i mindre goda omständigheter
varande medlemmar kunnat befrias från betalande af en till
Staten åsamkad skuld, dels från den liberalitet, sorn blifvit uttryckt vid
bestämmande af sältet för desse skulders execuliva indrifvande, derigenom så
många undantag gjorts i afseende på egendom som ej linge utmätas, att,
derest en gäldenär ville undandraga sig betalningsskyldigheten, han väl sällan
och endast i högst få fall kunnat dertill tvingas. Men om äfven dylika
afskrifningar kunna anses billiga ur den synpunkt, att den lindring, sorn
kommer en mindre del af samhällets mindre viii lottade medlemmar till
godo, i högst ringa mån inverkar på det liela, hvars tillskott till Statskassan
naturligtvis måste ökas i samma förhållande, som dess ägande påräknade tillgångar
minskas eller försvinna, torde de dock, om enahanda påföljd för underlåten
betalning af en skuld till Stats-Verket oftare inträffar, i så måtto
medföra ett menligt inflytande, ali den enskilde småningom lär sig anse Statens
mellankomst vid hans oftast i följd af dålig eller obetänksam hushållning
orsakade bekymmer lika gifven som dess öfverseende i fråga om sättet
för åtagne förbindelsers fullgörande, — en öfvertygelse, lika skadlig i ekonomiskt
sorn moraliskt hänseende.
De år 1838 till Sollefteå, Ramsele, Resele och Junsele Pasloratsboers understödjande
anslagne 4(X)0 R:dr B:ko disponerades enligt Nådig föreskrift, eller
sålunda, alt en inom Sollefteå Pastorat boende person, emot medlens erhållande
såsom läntefritt lån, åtog sig hålla allmogen inom de 4 Pastoraterne
spannemål tillhanda. Då likväl något stadgande angående priset, som skulle
af Eders Kongl. Majrls Befallningshafvande bestämmas, icke i kontraktet influtit
annorlunda, än ali föreskrift derom skulle efter sig företeende omständigheter
meddelas, och upplysning af här befintliga handlingar ej kunnat erhållas,
hvarken i nämnda hänseende, eller huruledes korlrahenlen emot allum--  gen fullgjort sina åtagne förbindelser, kan något på facta grundadt omdöme
ej stadgas om nämnde anslags ändamålsenlighet och verkningar.
29
Hvad åter angår det år 1832 beviljade betydligare anslag af tillsammans
40,000 R:dr Banko, lemna tillgängliga handlingar full upplysning i
nämnde afseende. Af de 2000 R:dr, .sorn af dessa medel skulle få till
de fattige och behöfvande utan borgen eller annan säkerhet utlånas, utdeltes
på sådant sätt 1,928 R:dr 40 sk. 4 rst., hvaraf omkring i sedan blifvit
återbetald och omkring | afskrifvils enligt derföre stadgade grunder. Då
de personer, som af denna utdelning kommit i åtnjutande, saknat både penningar
alt köpa och kredit att borga behöflig spannemål, har utdelningen,
som för de flesta varit alt betrakta såsom en allmosa, icke förfelat den verkan
sådane gåfvor vanligen medföra, och kan alltså, på detta sätt betraktad, anses
hafva varit ändamålsenlig. Anses del åter, att staten hvarken bör såsom
sådan åtaga sig fattigförsörjningen inom de serskilde kommunerne, eller utöfva
något detaljformvnderskap i afseende å den enskildes hushållning, ritan,
då sådan nöd inom någon ort inträffar, alt dervarande vanliga fattigförsörjningsanstalter
icke förmå fullgöra sina åligganden, böra inskränka sin
hjelp till det ytterst nödvändiga, så torde en så beskaffad hjelp icke böra
lemnäs nu ifrågavarande klass af ortens innebyggare såsom lån, hvars återbetalning
vanligen hvarken af Slaten eller den enskilde låntagaren påräknas,
ulan heldre i födoämnen utdelas såsom vedergällning för arbete, äfven
om detta, i följd af årstid eller annan orsak, blefve i del närmaste inproduktifl.
Landsvägarnes förbättring skulle vara ett lika lämpligt som rymligt
fält för en sådan af Staten aflönad sysselsättning, fastän densamma, på den
tid af året då marken är frusen och betäckt af snö, och då tillfällen till arbetsförtjenst
mesL saknas, icke kunde med särdeles framgång ega rum, om man
ville jemföra arbetsprodukten med kostnaden derföre.
Den del af 1832 års anslag, 38,000 R:dr, som skulle utlånas emot sock-1
narnes gemensamma ansvarighet, kom under sådana vilkor desamma till
godo och fördelles emellan Länets 3:ne fögderier, pä det sätt, att Medelpad
erhöll 6,650 R:dr, södra Ångermanland 10,252 lltdr 2(5 sk. 8 rst. Banko
och norra Ångermanland 21,071 R:dr 6 sk. Banko. Sjelfva v ilkorets beskaffenhet,
eller att socknen skulle kolleklift borga för ullåningarne till dess
enskilde medlemmar, har ulan tvifvel föranledt en noggrann uppmärksamhet
hos dem, som inom hvarje särskild socken haft befattning med ulborgningen
af den för de erhållna medlen anskaffade spannemål, så att förluster
i möjligaste måtto skulle undv ikas; och detta understöd torde derföre,
med högst ringa afdrag, hafva till Statsverket ingått, derest icke från Lands
-
30
kontorets sida nödig uppmärksamhet saluials. Dess undeilälenhet i detta
lali, äfvensom anledningen dertill, är genom räuteribalance-undersökningen
utredd och visar sig dessutom, vid betraktande af det factum, att, dä i det
minst väl lottade af Länets fögderier, Medelpad, den dervarande för ordentlighet
och redbarhet utmärkta kronofogden sä fullständigt redovisat den andel
af låneunderstödet som tillkommit dess fögderi, alt endast 101 Kalr 32
sk. eller omkring 2? procent kommit i fråga till afskrifning, har afskrifningen
inom det i allmänhet mera välmående Ångermanland uppgått, för
södra fögderiet till 1,867 Kalr 23 sk. 7 rst. elier omkring 18* procent, och
för det norra till 3,059 Kalr 40 sk. 8 rst Banko eller omkring 14.' procent.
Enahanda ändamål, som afsetls med sislomförmälda anslag eller beredande
af tillfälle åt de af Länets innebyggare, som hafva penningeliilgångar
och kredit, att efter svaga år kunna förse sig med deras behof af spannemål,
synes mig derföre, då Statens biträde i detta fall kan komina ali framdeles
äskas, kulma vinnas lika säkert, men utan äfventyr för Statskassan i
afseende på återbetalningen, om det kontanta understödet beviljas under
sådana vilkor, som bestämdes för det genom Kongl. Brefvet den 18:de Oelober
1836 i JNåder beviljade, ofvan upptagna anslag, eller alt statsmedlen
i starre belopp, emot godkänd säkerhet, ullånles åt personer, som förblinda
sig ali hålla spannemål lill salu, efter meddelande bestämmelser i afseende
på qvanlileter, försäljningsställen och priser.
Hufvudsakliga ändamålet med denna min framställning liar jag förut i
underdånighet anmält; men jag bör icke fördölja, att jag dertill egt eli
ytterligare skäl i min önskan, alt se rättad den oriktiga föreställning om detta
Läns tillgångar och beskaffenhet, som jag funnit hafva på fjermare häll utbildat
sig och som varit en naturlig följd af de ofta itererade ollicielia
rapporterna om dess nödställda belägenhet.
Eli och annat har emellertid härunder förekommit, som skulle kunna
hänföras till anmärkningar emot min företrädares cmbelsåtgärder, men utoin
det att nu anmärkta förhållanden komma att upptagas och till sina orsaker
utvecklas i den ollicielia redogörelsen för ofvannämnde balance-uircdning,
anser jag mig skyldig så viii den aktning jag hyser för förre Landshöfdingen
Herr Friherre H. Mörner personligen, sorn det kära minne Ivan
hos Länets innevånare efterlemna!, att här bifoga den upplysning, alt det
oriktiga i Ira ms täl Ininga rne om tillståndet i Länet faller den af hans biträdande
embetsman till last, sorn, enligt hvad balance-ulredningen visar, dels
31
vållat, dels lodpil att samma balancer dölja, äfvensom att uttala min öfvertygelse,
det jag anser anledningen hvarföre Herr Friherre Mörner med
sin underskrift forsett dessa framställningar, böra sökas i det af Herr Friherrens
sjuklighet för honom vållade hinder, alt personligen göra sig underrättad
om ett förhållande, i afseende hvarå Herr Friherren i allt fall
sannolikt icke trott sig äga skäl misstänka sitt lagligen ansvariga biträdes
föredragning.
b) Boskapsskötsel. Denna näring idkas visserligen, hvad hornboskap
beträffar, moel den utsträckning, att i alla socknar af Länet innebvggarne
förses med deras behof af ladugårdens alster och i många, särdeles i fjäll—
socknarne eli ej obetydligt öfverskott uppstår, som dels lörsäljes till släderne
i Länet eller utbytes å marknadcrne emot strömming af städernes fiskare,
dels uppköpes af spekulanterne inom orterne för att sedermera af
dem föryttras i hufvudstaden, men är tyvärr icke på långt när så vårdad
och utvidgad, som landlmannen kunde och borde, genom ett rätt användande
af de tillgångar naturen anvisat och med begagnande af dc lärdomar
erfarenheten lemnat. Ulan alt lala afskräcka sig deraf, att sädesskördarne
ofta nog af frost skadas, vänder han all sin omtanka på åkerjordens
ökande, icke betänkande att vilkoret för dennas förbättrande och underhållande
i fruktbart skick beror på en väl vårdad ladugård och derifrån
hämtade tillgångar på gödsel, och att han genom beredande af en större
ladugårds afkastning kan göra sig oberoende af de förluster, som vållas af
möjligen felslagne skördar.
Såsom jag ofvan haft nåden anföra, har ett så beskaffad L växelbruk, som
är förenadt med odling af foderväxter, icke inom orten blifvit antaget, ulan
inskränker sig ängsodlingen dertill, att ett eller annat stycke af den naturliga
ängen upplöjes, erhåller gödning i den mån liilgångarnc medgifva, besås
2 ä 3 år å rall samt sedermera åter igenlägges, för all, efter som de naturligen
växande grässlagen hinna utveckla sig, åter begagnas lil slott. Förhållandet
emellan afkaslningen af åker och al äng anses derföre vara såsom 1
lill 4 å 5, och ängens afkastning uppgifves variera emellan 20 och 150 fä
hö per tunnland. Af den under bruk vid gården varande mark användes
ingen del till bete förrän höskörden är förbi och, då beteshagar höra till
sälIsynlheterne, måste derföre kreaturen på våren, sedan lii»- och halmtillgången
är slut, antingen utsläppas på eli magert skogsbete å hemskogen, eller,
med uppoffring af dagsverken för transport och skötsel, föras till olla 3
32
a 4 mil aflägse fäbodar, vanligast tillhörande kreaturens egare, men någon
gång andra personer, som då erhålla ersättning för betesrättigheten. 1 fjällsocknarne
äro dock beteslillgångarne bade ymnigare och bättre, hvaraf äfven
resultaterne visa sig uti den större afsättning af ladugårdsprödukter, som
derifrån äger runi. Mycket bidrager oek den rättighet till begagnande af
slottcslägenheter och mulbete å kronans skogsmarker, som, innan dispositionen
af dessa marker genom den derå fortgående afviltringen blifvit bestämd,
varit af Eders Kongl. Majrls Befallningshafvande ät kringboende hemmansegare
upplåten emot erläggande lill Kronan af en årlig ränta, utsatt i smör.
Bergningen af dessa sjelfväxande slotlesiägenheler, ofta på långt afstånd ifrån
arrendatorns hemvist, eger i allmänhet endast rum hvartanuat eller hvart
3:dje år och är förenad med så mycket arbete, alt, om dertill åtgående
dagsverken skulle i penningar beräknas, komme ett lispund af del magra
fodret, vanligen bestående af så kalladt starrhö, att blifva dyrare än eli lispund
af det bästa hårdvallshö i andra orter. Vid kreaturens utfodring i
ladugården, som med undantag för släderne, der de till en del lödas inne
hela året om, endast eger runi emellan de tider höst och vår, då tillfällen
till betning upphöra eller vidtaga, begagnas utom hö och halm någongång
asplöf, som för sådant ändamål samlas. Värmning och sörpning brukas dock
mera allmänt. Till ökande af gödseln efter kreaturen begagnas såsom strö,
utom halm, på sina ställen hackadt granris och äfven sågspån der tillgång
derpå gifves.
Kreatursracen är ovanligt liten, dock mjölkande ymnigt nog, reia lift
till sin storlek, då den skötes och födes väl. Dess allmännast svaga beskaffenhet
är rinck en naturlig följd af försummad ängsodlillg, ringa och
svag föda ej blott under första liden af dess lefnad ulan äfven sedan den
blifvit fullväxt, den rådande oriktiga föreställningen, att högsta vinsten af
ladugården beror på det högsta möjliga antal kreatur, som kail framfödas,
eller, såsom en författare rörande Sveriges boskapsskötsel så träffande vttrat,
kan frams v ältas, samt sluteligcn att parning tillätes, så snart den på
gemensamt bete med den äldre boskapen gående ungboskapen dertill visar
fallenhet. Hushållnings-säilskapet har väl, i hvad på detsamma berott, sökt
befordra förbättring i denna särdeles för delta Län vigtiga näringsgren, men
hittills utan märkbar framgång. För flera år sedan hafva enskilde ståndspersoner
från Holland införskrifvit boskap, men resuitalerna deraf hafva icke
motsvarat hvad man häraf väntat, sannolikt i följd af den betydliga skillnad
-
33
liad som måste ega rum emellan detta lands ymnigare och härvarande svagare
bete samt foderväxternes olika näringshalt. En ändamålsenlig förbättring
af boskapsracen synes derföre endast vara att påräkna genom anskaffande
af racedjur ifrån orter, hvilkas natur och klimatiska förhållanden mera
närma sig de härvarande, i förening med iakttagande af de nödvändiga
vilkoren för ali raceförbättring, att boskapen erhåller tillräcklig föda och omsorgsfull
skötsel. I öfverensstämmelse med dessa åsigter, hafva ock några
enskilde under loppet af detta år anskaffat kreatur af förädlad race i mediers
la delen af riket, och man bör deraf för dessa jordbrukare hoppas gynnsamma
resultater; men för landet i allmänhet Elif ver verkan deraf liten eiler
ingen; och förhoppningarne på boskapsafvelns allmännare förbättring hviiar
derföre helt och hållet på bifall till det ej mindre af Kongl. Landtbr
uks-Akademien, än särskildt af detta Läns Hushåiinings-Sällskap hos Eders
Kongl. Maj:t i underdånighet gjorda förslag om inrättande af ett Holländeri
inom Länet och en dylik inrättnings förvaltning på ett sätt, att den påräknade
nyttan deraf blifver verklig och varaktig.
Den bifogade tabellen, jemförd med den för år 1838, visar väl för de
förflutna feni åren en tillökning i antalet underhållna kor af 2,753 stycken
samt i antalet af ungboskap af 1,276 stycken, och ehuru jag, på grund af
kännedomen om de årligen fortgående odlhigarne, anser tillökningar väl kunna
beräknas till de sålunda uppgifne, är dock antalet kreatur så varierande
ifrån ena året, då en ymnig föder tillgång framkallar en onaturlig tillökning,
till det andra, då efter en inträffad svag höskörd, såsom förhållandet
under detta år varit, ett högst betydligt antal måste slägtas, alt ett närmare
bestämmande icke kan ega rum i ett fall som detta, der under alla
förhållanden uppgifterne nästan helt och hållet måste grundas på sannolikhetsberäkning.
I tabellen upptages antalet af befintelige oxar till 1,457, eller 434 stycken
mindre än det, som ansågs födas år 1838. Detta förhållande må nu vara
riktigt eller ej, fastän jag vore böjd förmoda detta sednare i anledning
af de munteliga uppgifter jag erhållit, att bruket af dessa kreatur skulle inom
norra Ångermanland under sednare åren tilltagit, är dock totalbeloppet,
vid jemförelse med tabellerne inom andra Län, högst ringa. Anledningen
dertill är dock läll funnen. Jorden innehafves nästan uteslutande af
Femår s-berättelse fr. IFesterNorrlands Län. $
34
allmoge och är fördelad dem emellan i små possessioner, sällan uppgående
lill öfver | mantal, men ofia utgörande TJä oell äfven derunder; och då hvarje
hemmansegare, till skjutsning»vs och längre körslors verkställande, mäste
vara försedd med häst och denne tillika kan hegagnas till jordbrukets skötsel,
blifver underhållet af oxe för de fleste ändamulslöst. Utom hos någre
ståndspersoner, ibland hvilka egaren till Forsse jernbruk funnit sin räkning
vid att för brukskörslors bestridande underhålla omkring 100 stycken, begagnas
detta, vid större jordbruk med skäl värderade nyttiga djur nästan
endast af en eller annan lägenhets innehafvare, för hvilken hästen både är
obehöflig och för dvrfödd.
O «/
Hästen är deremot det djur, som af allmogen i denna ort med förkärlek
underhålles och vårdas. Man finnér derföre ock hos densamma de egenskaper
af styrka och uthållighet, sorn erfordras för de ofta långväga körslor
på hackiga vägar, allmogen behöfver göra. Af genom Jemtland inkommen
Norrsk race är den icke stor, men stark och välbildad. 2 å 3
skeppund är vanliga tyngden af ett forlass på kärra. För flera år sedan
funnos 2:ne hingstar från Strömsholms Stuteri stationerade inom Länet, men
de begagnades föga, hvartill jag hört orsaken inom orten uppgifvas, all de
hitsände beskällarne icke varit felfria. Emedlertid upphörde man snart med
hingstars hilsändande från Strömsholm, och de framslällningar, som gjorts af
Eders Kongl. Maj; Is Befallningshafvande hos Stuteri-Öfverstyrelsen om fö ruvande
af ålgården, hafva icke bifallits, af anfördtskäi, att de förut här stationerade
hingstarne vid återkomsten till Strömsholm befunnits villna om
vanvård under vistandet här. Möjligen har just della föranledi del ofvannämnda
inskränkta begagnandet; och då både orsak celi följd mäste anlagas
hafva härrört af tillfälliga omständigheter af beskaffenhet att för framliden
läll kunna förekommas, hyser jag det hopp, all Jäinet icke länge skall
blifva i saknad af ett dylikt nödvändigt vilkor lör den i sig sjelf goda häslracens
vidmagllhdlande och förädling. Från norra Ångermanland a flores
årligen ett antal hästar till försäljning i Stockholm och orlerne deromkring.
Dessa hästar äro dock vanligen icke födde inom nämnda landskap, ulan
uppköpas från Jemtland vid eli års ålder. Först vid 4 å 5 års ålder, efter
erhållen omsorgsfull vård och tämjning, försäljas de och belalas dä ofia väl.
Jag känner exempel, att i Stockholm ända lill 500 r:dr Banko erhållits folén
sålunda i nämnda fögderi uppfödd häst.
Bristande tillgång på tjenligt hele torde, utom andre för boskapsafvelns
befordrande i allmänhet hinderliga ofvan anförde orsaker, böra anla
-
35
gas såsom skäl dertill, att de bemödanden och åtgärder, sorn inom Länet egt
runi för 1arafvelus upphjelpande, icke varit krönta af framgång. De får,
som finnas och icke äro af hell och hållet inhemskt ursprung, uppgifvas vala
af Tysk eller Isländsk race. En enskild person har dock sistlidet ur
låtit lii tiora får af Southdovvnsrace, som vårdas ändamålsenligt och trifvas väl.
Tabellen upptager antalet af befi nidige får till 50,155 stycken, men då de
uppgifter jag erhållit sammanstämma deri, alt ullafkastningen inom Länet i
det närmaste motsvarar dess innebyggares behof, och delta, efter vanlig beräkning
af 2? skalp, på hvarje person i ett hushåll, skulle förutsätta en ullproduktion
af omkring 210,000 skålp., hvilket icke på långt när kan af of\
annämnda antal får beräknas, anser jag detsamma för ringa kalkyleradt.
Den både för jordbruket och i anseende tili lätt underhåll nyttiga s vinafvelli
har under sednasle qvinqvennium visat sig vara i starkt tilltagande.
Den bifogade tabellen upptager antalet lill 5,958, utvisande vid jemförelse
med 1838 års tabell en tillökning i dessa djurs antal, motsvarande
nära 68 procent; men jag skulle tro den vara än större, att döma af den
myckenhet fläsk, som tili billigt pris i Länds städer af allmogen hålles lill
salu, äfvensom att, enligt uppgiften från Medelpad , försäljning af denna v ara
derifrån eger rum lill orter utom Länet. Flere enskilde af ståndspersoner
oell preslerskapet hafva ock i sednare åren förskaffat sig racedjur af ädlare
slag.
Af det i tabellen upptagna antal getter finnes största delen i fjällsocknarnc,
hvars ymniga tillgång på skogsbele torde föranleda till mindre alseende
å den skada, dessa okynnig» djur utöfva å den uppväxande ungskogen.
1 ofrid mest hos fiskare samt innehafvare af mindre lägenheter, der kor antingen
ej kunna lödas eller lill otillräckligt antal för fyllande af hushållets
behof af mjölk.
Ville man, med godkännande af de i tabellen upptagne beräkningar af
k real urens antal, fördela detsamma pä inom Länet befintlige 1,608 hela hemman,
så födas i medeltal på hvarje helt hemman 6 hästar, 34 kor, 4 svin
och 30 får, brak uteslutna.
Öfver boskapssjuka, förorsakande större eller vidsträcktare förluste-i, har
någon klagan icke försports.
Då Bränvinsbvänning endast obetydligt och alllid i mindre skala inom
Länet utöfvas, kan eli förhud emot dess ulöfvande icke anses inverka pa
36
boskapsskötseln, äfven om man skulle vilja medgifva, alt denna rörelse under
något förhållande medför nytta för ladugården.
c) Om Skogome i Länet och hushållningen dermed vore mycket att
säga, om icke undvikande af vidlyftighet vid berättelsens afgifvande vore anbefalld.
Jag skall, så vidt möjligt är, inskränka milt andragande i ämnet.
Enligt den serskilda uppgift, som, lill följd af Eders Kongl. Maj:ts Kådiga
befallning, innevarande år afgifvits, skulle den skogbärande marken inom
Länet upptaga en areal af 2,241,481 tunneland, eller nära hälften af
Länets hela vidd, och af nämnda tunnelandtal 754,655 tunneland, eller något
öfver vara af den beskaffenhet, att tjenligt byggnadsvirke derifrån kan
påräknas. Denna uppgift, grundad på infordrade upplysningar från Landtmätare
och Kronobetjening, är sannolikt så riktig, som den kan vara, då icke
ali mark inom Länet ännu är uppmätt samt beräkningen således till en
del måste stödja sig på gissningar, och då man under rubriken skogbärande
mark icke intagit sådane ödsliga trakter, der den magra jorden blott lemnar
näring åt ett och annat enstaka träd,"samt uteslutit hvad som i Landtmätarebeskrifningar
benämnes impedimenter. Vill man åter taga dessa trakter och
impedimenter med i beräkningen af skogsarealen, så upptager den säkert
| af Länets vidd.
Skogarne utgöras dels af sådane, sorn tillhöra enskilde jordegare och
antingen äro genom Laga Skifte dem emelian fördelade eller begagnas af större
eller mindre samliälligheter gemensamt, dels af till Bergverken upplåliVe
rekognitionsskogar och dels samt hnfvudsakligast af kronoalimänningar eller,
sorn de i Afvitlrings-Stadgan benämnas, kronomarken
Dessa skogars mer eller mindre aflägse belägenhet från bebodda trakter
elier flottbara vattendrag har föranledt stor olikhet i deras nuvarande
beskaffenhet. Under det att de således närmast belägne äro lili största delen
medtagne och man pä de skogar, som icke kunna hänföras till denna
kategori, men dock äro utan särdeles svårighet åtkomiige, angriper allt hvad
till exporlabla trädvaror kan användas, utan besinning och utan tanke derpå,
att en skog upphör att ega värde, om den icke måttligt och med urskillning
anlitas, aldrahelst under ett klimat såsom här, der 2 å 3(X) år erfordras
för erhållande af en fullmogen återväxt, — befinna sig en del af de
mest aflägse skogstrakterne i ett vildhelstillstånd, som egaren sällan vårdar
37
sig om att söka undanrödja, oaktadt en sådan åtgärd väl vore behöflig, ej
blott för befordrande af skogens växtlighet, än äfven för begagnande af muhlbete
derå.
Det borde vara gifvet, att en olikhet i afseende på skogarnes begagnande
skulle följa af deras olika naturer i kameralisliskt hänseende, men om någorlunda
hushållning kan sägas ega rum hvad rekognitionsskogarne beträffar, gäller
deremot omdömet om en total frånvaro deraf ej blott de skogar', sorn tillhöra
enskilde, utan äfven de delar af kronoskogarne, som, i följd af deras
läge, kunna blifva föremål för vinningslystnadens lagstridiga tilltag.
Den enskildes rätt, att, om han så vill, vanvårda sin egendom, i stället
för alt söka bibehålla och förbättra den, kan naturligtvis ej af den administrativa
myndigheten inskränkas. Med råd och varningar måste den söka
verka, och dessa medel för att hejda förstörelsen af en rikedomskälla,
som, en gång tömd, behof ver sekler för att åter blifva gifvande, hafva visserligen
icke sparats, men det vore fåfängt hoppas på ett lyssnande dertill,
så länge begreppet om skogens värde till den grad saknas, att man,
då skogseld uppstår, vanligast i följd af vallhjons försummelse att utsläcka
eldar, som de, enligt ortens plägsed, vid hvarje lägerställe upptända, i flesta
fallen icke vårdar sig om att vidtaga några anstalter för dess hämmande,
utan later skogselden rasa till dess den af naturliga hinder afbrytes. Något
pösitift är således i detta fall icke att tillgöra, utan man måste stadna vid
den önskan och förhoppning, ali öfvertygelsen om behof vet al en klok skogshushållning
icke utebiifver så länge, att all hjelp är omöjlig!
Då jag med en måhända oväntad uppriktighet omnämnt det förstörande
af kronoskogarne, öfver hvilkas vård det tillhör min Embetspligt att
vaka, är det för mig ej blott ett åliggande, utan äfven en rättighet, alt
angifva orsakerne, hvarföre nuna visserligen icke åsidosatte stiälvanden
för nämnda ändamål endast i högst ringa grad kunna anses lyckade. En
af dessa orsaker är saknaden af all jägeribetjening, deraf beliofvet hitintills
blifvit förgäfves framstäldt, samt svårigheten, ja ofta omöjligheten
för kronobetjeningen att inom vidsträckta distrikter, jemte trägna
tjenstegöromål i öfrigt, kunna utöfva någon tillsyn öfver Kronans skogar,
af hvilka de största och, i anseende till genomskärningen af den
segelbara Ångermanelfvens grenar, mest begärliga äro belägne i Ramsele
38
och Resele Länsmansdislrikter, del förra af omkring 30 och det sednare af
nära 20 ijvadratmiis omfång. Eli annan orsak är det hos allmogen foga utbildade
begreppet om skillnaden i besittningsrätten af kronojord och skalleegendoin,
tili en början sannolikt grundad ej mindre på den frikostighet,
hvarmed rättigheten till kronoskogars begagnande inom denna ort tillförene
blifvit af högre och lägre auctorileler medgifven och hvarpå såsom exempel
må anföras flere på 1760-talet åt sågverksegare gilda privilegier, alt hvar för
sig årligen afverka l,000:detals sågtimmer å kronoskogarne, på det alt, såsom
del helle, något gagn al desamma måtte hämtas, än deruppå all rågångarno
'omkring dessa kronolägenheter först i sednare lider blifvit uppgångne,
hvarigenom ovisshet uppstått om rälta gränsen för den enskildes verksamhet.
Af det således icke klart utredda begreppet om det lagstridiga och moraliskt
orätta att olofligen tillgodogöra Kronans egendom, dertill ej sällan
uppmuntran gifves af personer ibland produklornes afnämare, fastän desse
icke hafva att förebära okunnighet om Lagens bud, uppstår såsom naturlig
följd, alt åverkan å kronoskogen hänföres lill sådana företag, hvarmed egenieligen
icke någon nesa är förenad och till hvilkas upptäckande och Jagliga
bevisande en i andra stycken rättänkande granne icke gerna elier ulan
nödtvång vill låna åklagaremaktens organer sill biträde. Ännu en och måhända
hufv udsakligasle orsaken anser jag vara kronomarkernes upplåtande åt
nybyggare. Den landsfaderliga afsigten med dessa åtgärder, som i nu gällande
Afvitlrings-Sladga af vien 10 Februari 1824 angifves vara, att, jemte
ernående af Landets uppodling, åt idoge arbetare bereda tillfälle till kosa Ilning,
hade endast kunnat vinnas, derest, jemte iakttagande af en noggrann
och på ändamålets vinnande beräknad urskiljning vid valet af dem, ål hvilka
nybyggen upplåtas, en allvarlig kontroll utöfvals öfver sättet huruledes
de med frikostig hand utdelade nybyggesrälligheterne begagnades. Men ty
värr! har jag haft allt för många lillla Ilen att öfvertyga mig, ej blott
att ändamålet, med högst fä undantag, icke vunnits, utan äfven att ål
gården
visat och än mera kommer all visa så för allmänt som enskildt
väl förstörande verkningar. Till största delen belägne i grannskapet
al fjällen och således under ett hardt klimat och med en jordmån,
hufvudsakligen beslående af så kallad sandmjulna, ej sällan af den
beskallenhet, att i landlmätarens beskrifuingar flera tusende tunneland upptagas
såsom saknande någon till åkerodling tjenlig lägenhet, fordra desse
marker, med de derå ymnigt förekommande större och mindre frostledande
myror och så kallade surkäiar, i allmänhet en ansträngning och ett arbete
89
för deras försättande i fruktbärande skick, som borde förutsätta hos nybyggaren
egalidet af ett för hans underhåll under arbetstiden tillräckligt kapital.
Lä likväl något sådant hvarken funnits elier kunnat påräknas hos
de enskilde nybyggessökande, sorn med få undantag tillhört den tarfligaste
klassen och vanligen utgjorts af personer, hvilka, tidigt inträdde i äktenskap
samt för sig och familj i saknad af bostad, varit nödsakade på hvad vilkor
som helst förskaffa sig en sådan, och det under arbetsåren sparsamt utdelade
kronounderstödet ej varit tillräckligt för familjens uppehälle, har nybyggaren,
då han icke helt och hållet slagit sig ned på skogens tillgodogörande
inom det vidsträckta området, vanligen måst tillgripa denna utväg
såsom en behöflig binäring. Utom behofvet, som under alia förhållanden
utgör en mägtig häfstång, har dessutom en slags anvisning på en dylik
verksamhet blifvit leornad derigenom att afvittrings-landtmätarne, i följd af
obekantskap med de i Författningarne bestämda vilkor för nyttjandet af
kronojord, ej sällan vid skatlläggningsberedningen tagit möjligheten af skogsprodukters
afsättning i beräkning, då få lägenheter lili åkerodling fö ref mili
i Is. Än mindre har ändamålet med nyhyggcsliikleluingen vunnits, då nybygges
lägenheter, såsom ofta nog händi, blifvit upplåtne åt byalag elier
bruks—och andra bolag samt åt en vihr annan trädvarubandlande. En del
af de sednare slagens nybyggare nedsätta väla lägen liderne så kallade landtbonde!',
men denna benämning uttrycker icke deras rälla sysselsättning, ilian
liela tillställningen går vanligtvis ul på skogens skattande. Under sådana
förhållanden är den påföljd icke svår att förutse, alt, då nybvggeslägenheterne
en gång, efter de till 2(1 ä 50 år beviljade frihetsårens förlopp,
skola inträda i skatt, man skall linna många om ej de liesta förvandlade
till ödeshemman, och deras loria direkt eller indirekt antagne åboer med
hustrur och barn hemfailne ibland antalet af kommunernas fattighjon, der
sådant icke förut inträffat; och jag kan derföre icke annat än beklaga, alf,
under det jag, i hvad på mig beror, söker förekomma orsakerne lill en
fortsättning af de menliga loijderne, jag nödgas erkänna otillräckligheten af
de medel, jag eger alt tillgå för att bola de följder, som redan inträffat.
De för trädvaru-afsätlningen högst förmånliga konjunkturer, sorn under
de begge seelnaste åren egt rum, i följd hvaraf priserne å t. ex. 14 fots 3
tums 9 tums bräder höjts från de förut vanliga 3 llrdr till 6 ä 8 R:dr
banko för tolften, hafva naturligtvis mäktigt bidragit att öka skogarnes anlitande.
40
Enligt uppgift från tullkamrarne i Länet, hafva, oberäknad! nvacl af
skogsprodukter inom orten förbrukats och de betydliga qvantiteter dels plankor
och bräder, dels tjära och pottaska, som afsändts till Stockholm och
andra inrikes orter, under loppet af år 1843 följande trädvaror, uppgående
i värde efter låg beräkning tili omkring 380,000 R:dr Banko, ifrån tullplatserne
inom Länet direkt till utrikes orter utskeppats:
Master och spiror st. 2,441
Bjelkar af diverse dimensioner — 21,567
Sparrar  — 6,638
Hela bräder tolfter 57,330*. .
Halfva d:o — 3,069|
Brädstump — 6,913^
Bandstakar  st. 3,458
År-ämnen
— 956
Sågade ribbor tolfter 29
Tjära tunnor 260J
utom andra trädvaruartiklar till ringare belopp.
Saknande fullständiga upplysningar om de qvantiteter trädvaror, som
ifrån Länet afgått till Stockholm för att derifrån exporteras, vågar jag icke
kalkylera beloppet deraf, men det ofvan anförda torde vara tillräckligt för
att visa, att denna binärings idkare icke slumrat.
Enligt förteckningar öfver utfärdade förpassningar å så kallad praemieved,
har deraf under året till hufvudstaden från Länet afföris 3,010 7 famnar.
Ved-afsändningen till Stockholm skulle utan tvifvel ansenligt ökas, om
tillfälle kunde yppas, att inom eller invid hufvudstaden erhålla ett upplagsstäile
för ved från denna ort, hvarom underdånig framställning genom
ortens riksdagsfullmägtige blifvit gjord, men som Eders Kongl. Maj:t, i anseende
till af vederbörande uppgifna lokala hinder, ej kunnat bifalla.
Att döma af den betydligare reqvisition af för träds fällning och aftrumning
tjenlige sågar, efter af Kongl. Landtbruks-Akademien pröfvad och
godkänd modell, som blifvit innevarande år genom Hushållnings-Sällskapet
gjord, är anledning förmoda, att detta arbete- och virkbesparande verktyg
skall komma att inom orten vinna förtroende.
Använ
-
41
Användande af stengärdesgårdar såsom stängsel förekommer väl sällan
men dock något mera nu än förr. I öfrigt följes allmänneligen det inom
skogbärande orter vanliga, men skogödande sättet lör gärdesgårdars uppförande,
af sönderklufven ungskog med stör. Omkring svedjeland göres stängseln
vanligen af de träd och ris, som icke belt och hållet blifvit af elden
förtärde.
Det förr öfliga och med stor skogsålgång förenade bruket af näfver och
takved till takbeläckning upphör småningom, sedan man numera nästan
allmänt börjat å nybyggnader begagna ett för omkring 30 år sedan först lill
orten infördt sätt, att dertill använda så kallade takstickor af en alns längd,
4 å 5 tums bredd samt omkring | tums tjocklek. En kubikaln af detta
slags stickor, hvarå det vanliga priset omkring Hernösand varit 40 sk. å 1
R:dr Rgs, är tillräcklig att betäcka 8 qvadratalnar tak, och detta taktäckningssätt
är således billigt på samma gång, som del är skogbesparande, och
har visat sig särdeles varaktigt. Halm- och torftak nyttjas högst sällan.
Inom släderne börjar man mer och mer begagna papperstak i stället för
brädtak, som eljest, i anseende till dyrheten inom orten af taktegel, allmänt
brukats.
På bränntorf torde sannolikt ymnig tillgång kunna erhållas ifrån den
myckenhet myror, som inom Länet finnes, men mig veterligen tillgodogöres
den ingenstädes inom Länet.
Af de förr omnämnde Kronomarkerne hafva Länets Afvittrings-Landtmätare
under sistförflulna fem åren uppmätt 260,172 tunneland 22 kappland,
samt derjemte uppgått 642,310 alnar rågångar.
d) Bergsrörelsen. Såsom jag ofvan haft Nåden anföra, finnes inom det till
Länet hörande fasta land ingen grufva, som ansetts värd bearbetning. ^ Ui
den på Ulfön nyligen upptagna jernmalmsgrufva, tillhörig bruksegare inom
Länet, hafva under år 1842, 2,000 S& malm brutits.
Antalet af förut i Länet privilegierade jernförädlingsyerk har under
detta qvinqvennium ökats med 3:ne, hvarå privilegier blifvit utfärdade och
ivu äro under byggnad nemligen: Mo jernbruk med 600 S^, tillhörigt
grosshandlaren i Hernösand J. C. Kempe, samt Björkå och Forsse masugnar,
tillhörige, den förra Herr Stals-Sekrelerareu och Riddaren Friherre
J. Nordenfalk och den sednare Häradshöfdingen W. Enblom, begge beräk
Femårs-berättelse
fran Wester-Norrlands Län. &
42
nade på tillgodogörande af malmer från grufvor utom Länet. Vid åtskilliga
af de äldre privilegierade jernverken har tillstånd till smidets utvidgande
blifvit meddeladt, så alt den privilegierade stångjernstill verkningen inom
Länet vid 85 st. härdar vid detta års slut utgör 43,007 Skeppund. Dessutom
äro privilegierade 28 st. spikhamrar, 12 knipp- och räckhammare samt
6 ässjor för tillverkning af hvarjehanda svartsmide!!. Utom vid Lögdö
masugn, der Ulfö malm användes, äro öfrige masugnar inom Länet, i afseende
på malmbehofvet, i enahanda kategori med de ofvannämnde nyligen
privilegierade. De äldre masugnarne äro dock alla så belägne, att kostnaden
för malmernes ditforslande från grufvor utom Liinet blifver jemförelsevis
ringa. Under sednast slutade blåsning vid Bollsta masugn i södra Ångermanland
tillverkades öfver 10,000 tackjern.
Den rörelse och tillfälle lill biförtjenster för allmogen, jernverk alltid
bereda inom de orter, der de äro belägne, kan ej annat än fördelaktigt inverka
på dessa orters välstånd; och äfven ur denna synpunkt är det således
högeligen att beklaga, att nuvarande konjunkturer för bergsrörelsen äro
så ofördelaktiga, alt de privilegierade smiden redan på flera ställen blifvit
minskade och än vidare torde komma alt inskränkas. Härförutan har dessutom
en särskild svårighet i afseende på denna rörelses bedrifvande vid
några jernverk inom Länet inträffat, att den omkring dessa verk boende
skogegande allmogen, som förut betjenat bruken med kolning, i följd af de
uppstegrade prisen på trädvaror, ansett för sig bättre att på sådan tillverkning
använda sina skogar samt derföre dels upphört med kolning, dels, då
de fortfarit dermed, betydligen ökat kolprisen. Sådant har åter tvingat
bruksegarne att anstränga sig för kols anskaffande genom egen kolning, dels
på egna skogar, dels af köpt flottved, der lokalen så medgifvit, och dels af
sågbakar, der sågverk vid bruken finnas. Vid Lögdö-verken i Medelpad
begagnas en efter nyare konstruktion uppförd kolugn.
Enligt formuläret för denna underdåniga berättelse åligger det mig att
uppgifva de tillgöranden, som ägt rum för bergsrörelsens befrämjande och
understöd. Ledd al den åsigt att de åligganden, sorn i berörde afseende
kunna tillhöra en administratif myndighet, böra inskränka sig till ett undanrödjande,
så vidt ske kan, af existerande hinder för näringens i öfrigt
åt enskildes omtanka öfverlemnade utveckling; men att sådant åter icke
må åsidosättas, har jag härutinnan endast att anföra, att jag med kännedom
om den nuvarande svåra och ogynnsamma konjunktur för nämnde handte
-
43
rings idkare, samt med afseende derå, att densamma, i likhet med andra
fabrikshandteringar, icke allenast är belagd med grundskatt, utan äfven vid
bevillningens bestämmande ovilkorligen bör betraktas såsom i viss mån
vinstgifvande, ansett mig böra föreslå sednast församlade Pröfnings-Komite,
att Lill det i Bevillnings-förordningen bestämda minimum, utsätta den bevillning,
som af jernverken inom Länet borde utgå, hvilket förslag ock blifvit
af Pröfnings-Komitén godkändt.
Antalet personer, sysselsatta vid bergsrörelsen, som år 1832 utgjorde
720 samt år 1838 920, uppgår detta år tili 1,020.
e') Fabriker, Bruk och öfriga Näringar. Skeppsvarf å landet belägna
utgöra enligt tabellen 2:ne, nemligen Wifsta och Svartviks i Medelpad,
men härtill bör ytterligare läggas skeppsbyggerierna vid Kor Ilia mix
å Hemsön, vid Åbord samt vid Bollsta, ehuru de, då skeppsbygge derstädes
icke bedrifves för lega, ulan endast för egarnes enskilda räkning, ej
varit bevillning underkastade och af sådan anledning ej blifvit i tabellen
upptagna.
Under de sednasle 5 åren hafva blifvit byggda vid
Wifsta, 4 fartyg om tillsammans . . . • 734 lästers drägt.
Svartvik, 5 d:o om — .... 753 d:o
Ko rf hamn, 3 d:o om — .... 4/4 d:o
Åbord, 2 d:o om — .... 241 d:o
Bollsta, 2 d:o om — .... 440 d:o,
tillsammans alltså å landet byggda 16 fartyg om sammanräknade
2,642 lästers drägtighet, af hvilka det största, byggdt å Wifsta varf,
mätte 402 läster, 3 öfver 200, 10 emellan 1 och 201) samt endast 2:nc under
100 läster hvarldera, alla beräknade på utrikes sjöfart.
För Wifsta och Svartviks varf, som tillsammans sysselsätta
154 arbetare, är de der byggda skeppens värde beräknadt till 34,/OO R:dr
Banko.
2:ne Glasbruk finnas inom Länet, tillhörande ett gemensamt bolag,
nemligen Skönvik, beläget i Medelpad vid hafskusten, och Sandö, vid Ångermanelfven
i södra Ångermanlands Fögderi. Aid det förra sysselsättas 95
arbetare, deraf 6 denne höst från Böhmen införskrifne för utöfvande af taf
-
felg]åstil! verkning. Viel det sednare tillverkas endast grönt glas af, enligt
uppgift, 16 arbetare. 1842 års tillverkningsvärde vid begge bruken beräknades
till 53,066 R:dr Banko. De äro begge gynnade af ett fördelaktigt läge,
sä i afseende pä vedtillgäng, som transport af produkterne.
De till ett antal af 218 i tabellen upptagna i alla delar af Länet spridda
skattlagda Sågverkens tillverkning är ofvan under artikeln Skogen
uppgifven. Husbehofssågarne uppgifvas vara 131, men uppgå sannolikt till
högre antal. Beloppet af tillverkningen dervid tilltror jag mig ej att kalkylera.
Vid Westanå pappersbruk i Medelpad hafva detta år 7 arbetare varit
sysselsatte, oell i uppgiften till Kongl. Kommers-Kollegium för år 1842
upptogs nämnda års tillverkningsvärde lill 2,566 Rid r Banko.
För öfrigt finnas å landet följande fabriker, i Medelpad: 1 Repslageri
med 2:ne arbetare och 450 R:dr i tillverkningsvärde och 1 Färgeri med
2 arbetare och 550 R:dr i tillverkningsvärde; i Södra Ångermanland: 1 Lädergarfveri
och 1 Färgeri med tillsammans 4 arbetare och 1,100 Ralv
påräknad inkomst, 1 Po 11 aske Ca lein er ugn samt ett nyligen anlagdi
Ölbryggeri; i Norra Ångermanland: 1 Lädergarfveri, 1 Färgeri samt
3:ne Hästmånglare af hvilka en är förenad med en blekningsanstaltef ter
utländskt mönster.
Några Tegelbr uk drifvas val, deraf 1 å Hernön nära Hernösand i något
större skala, men i allmänhet inskränkes och försvåras denna tillverkning
af bristande tillgång på tjenlig lera.
I Alnö socken finnas 8 stycken Kalkugnar, sorn tidtals äro i verksamhet
och anses lemna ringa vinst.
Ibland ortens binäringar intager linnetillverkningen främsta rummet.
Den idkas öfver* allt i Länet så, att det egna bchofvet fy lies och ofta något
öfverskott till afsalu erliåUes, men i större skala förnämligast inom en del
socknar af Norra Ångermanlands Fögderi. Dessa socknars tillverkning af linare
lärfter daterar sig. från äldre tider. Redan vid 1747 och 1751 arens
Riksdagar utsattes premier för näringens uppmuntran och dylika premier
af allmänna medel utgå ännu årligen,, år 1842 med ett belopp af 4,508 Ridr
25 sk. 6 rst. Banko, och utdelas på grund af en för lärfterne bestämd klassfördelning
i mån af deras mer eller mindre finhet och godhet. År 1777
45
tillverkades redan inom Nitra socken 30,229 alnar premielärfler. Oberäknad
denna premieutdelning, bar lärflstillverkningen tid efter annan dels af
Regeringen, dels af Rikets Ständer njutit uppmuntran genom tilldelande åt
skicklige idkare af Siifverpjeser, Skådepenningar o. s. v. Denna vigtiga och
på desse orters välstånd märkligt inverkande industrigren, hvilken med utmärkt
fäderneärfd skicklighet af både karlar och qvinnor ulöfvas, är dock
numera i aftagande, så att under detta qvinqvennium, jemfördt med det
nästföregående, premielärftslillverkningen minskats med omkring 20,(XX) alnar.
Då rudimaterien, linet., fortfarande och till fulla behofvet erhålles inom
de lärflstillverkande socknarne sjelfva, och deras innevånares förkärlek
för denna sysselsättning är densamma som förr, kan anledningen till minskning
icke sökas i annat, än en försvårad och mindre lönande afsättning, oaktadt
afnämarnes antal inom orten ökats i så målto, att, då lärfterne förr
nästan uteslutande uppköptes pä marknaderne i orten af Hernösands handlande,
ske uppköpen nu till största delen af spekulanter ibland allmogen,
som sedermera lemna ali moda ospard för den ytterligare afsättningen, dels
pä flere Städers marknader och dels i Stockholm, jemväl medelst kringvandrande
i husen. Såsom hufvudorsaken åter till den för afsättningen ofördeiaktiga
konjunkturen, anser man det i sednare åren ökade användandet
af bomullsväfnad eller så kallad Schilling till sådana behof, hvartill lärft förut
nästan uteslutande användls. Denna uppgift är väl saini, men torde egentligen
äga sin tillämpning i fråga om gröfre lärfter, hvaraf endast en mindre
del tillverkas; men om man betraktar det numera utredda förhållandet, att
det finare Norrländska lärftet kan tillverkas och med fördel försäljas för
billigare pris, än lärfter tillverkade i Tyskland och Belgien, ej blott af handspånad
garn, utan äfven af masell inga rn, och att det bär i orten läxande
linet är vidare vackrare och till finare spånad mera tjenligt, än det, hvartill
de utrikes tillverkarne hafva tillgång, borde den del af ortens tillverkning,
som icke nöjaktigt betaltes inom Riket, kunna med vinst exporteras.
Häremot möter likväl det hinder, alt lärftstillverkarne inom orten, dels i
följd af saknad kunskap, dels i följd af liknöjdhet, icke vårda sig om att
genom ändamålsenlig blekning och appretering gifva det, till sitt inre, goda
och ärligt tillverkade lärftet, det yttre fördelaktiga utseende, som utmärker
den utländska lärftsproduktionen och gör del af konsumenter företrädesvis
eftersökt, lill stöd för riktigheten al' denna förmodan må jag anföra,
dels att, sedan en i Arnäs socken boende lärftshandlande, som på egen
bekostnad för några år sedan besökte de orter i Tyskland, der lärftstillverk
-
uing i slörre skala iclkas, för att om sättet för dess utöfning taga kännedom,
efter sin återkomst inrättat en mekanisk mangel och en blekningsanslalt, har
del lärft som å dessa inrättningar, ehuru ännu ofullkomlige, blifvit beliandladt.
, vid dess försäljning i hufvudstaden icke allenast haft lätt afgång, utan
äfven betingat högre pris än vanligt lärft af samma slag, och dels deraf,
att en större lärftshandlare i Berlin, till hvilken jag öfversändt åtskilliga
prof ver å lärft af ortens tillverkning, med derå utsatta här gångbara priser,
i anledning deraf meddelat mig det yttrande, att så väl han, som hvarje
kännare måste inse och medgifva lärfternes goda qvalitet, men att deras yta
vore allt för litet lockande för att vinna detaljköpares bifall.
Det bör icke heller lemnäs utan uppmärksamhet, alt utöfvandel af denna
näring till en del sker på bekostnad af åkerbruket, som icke skötes med
den omsorg som vederborde, dels i följd deraf, att äfven manspersoner sysselsätta
sig med spånad, föredragande ett föga ansträngande arbete vid spinnrocken
omkring spiseln framför de göromål ute, hvartill en omtänksam
jordbrukare aldrig saknar anledning, och dels derigenom att lärftslill-verkningen
framkallar en, relatift till åkervidden, måhända för utsträckt odling
af linet, hvilket, i likhet med andra oljeväxter, nog mycket mattar jorden
om det för ofta återkommer; äfvensom alt qvinnorna i de hushåll, der
lärftstillverkning idkas, ej sällan till den grad sakna skicklighet i nödige husliga
slöjder, alt de låta förfärdigandet af sine kläder, strumpstickning m. m.,
besörjas af främmande personer emot betalning; och jag har i följd af dessa
förhållanden kommit lill den öfvertygelse, alt, derest icke lärftslillverkningen
kan gifvas den riktning, alt dess produkter kunna så väl till det inre
sorn yttre fullt uthålla täflan med utländska fabrikater, på samma gång sorn
man lillegnade sig de upptäckter, som utrikes blifvit gjorde och begagnas i
afseende å en ändamålsenligare skötsel och beredning af linet samt lättnad
i arbetet vid sjelfva tillverkningen, det vore för de lärflstillverkande socknarnes
innevånare fördelaktigast, om denna binäring helt och hållet öfvergåfves
och dertill nu använde krafter i stället egnades åt jordbruk och boskapsskötsel.
Skulle deremot, genom uppmuntran oell kraftigt understöd af
allmänna medel, i förening med nit och håg hos allmogen, att vilja tillegna
sig af erfarenheten i andra länder godkände förbättringar, denna näring
erhålla en ändamålsenlig riktning, är jag för min del förvissad, att dess idkande
skall bära rika frukter, ej blott för ofvannämnde socknars innebyggare,
ulan äfven, genom dess framskridande lill andra orter, för landel i all
-
47
mänhet. I öfverensstämmelse med dessa åsigter, har ock en underdånig
framställning i ämnet till Eders Kongl. Maj:t blifvit i början af detta år af
Länets Hushållnings-Sällskap gjord, och, efter det nästan samtidigt dermed Eders
Kongl. Majrts Landtbruks-Akademi, med lifligt intresse för näringens upphjelpande,
fästat Eders Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på nödvändigheten
af åtskillige åtgärders vidtagande för sådant ändamål, har Eders
Kongl. Maj:t under loppet af delta år täckts i Nåder förordna, icke alle
nast
att utrikes godkände spinnstolar och häcklingsmaschiner skulle för allmänna
medel inköpas, utan äfven uppfinnaren af en ny fördelaktig spinnmelhod
på allmän bekostnad inkallas, för att i utöfningen deraf samt andre
delar af näringen lemna undervisning. Allmogen emotser nu med tack
sam
förtröstan resultaterna af dessa Eders Kongl. Maj:ts landsfader liga tillgöranden.
För bedrifvande! af Tjärubränning och Pottasketillverkning
lemna Länets skogar rika tillgångar, och dessa binäringar, med uppmuntran
hvaraf början gjordes af härvarande Läns-Styrelse för omkäing 10 år sedan,
och för hvilket ändamål Eders Kongl. Maj;t, uppå i underdånighet gjord hemställan,
år 1840 beviljat 1,000 R:dr Banko och år 1842 lika summa, att af
Hushållnings-Sällskapet såsom premier utdelas, äro således för orten naturliga.
Såsom erfordrande ringa förlag äro de dessutom tillgänglige för utöfning äfven
af den fattigare klassen och skola säkert, sedan kunskapen om deras utöfning
blifvit allmännare spridd och då, hvad tjärubränningen angår, materialerne
för tillverkningen, stubbar och rötter, vanligen utan all ersättning
slå till verkarne till buds, betydligt öka sig, då svagare skördar inträffa och
man blifver mera i behof än nu att genom binäringar förskaffa sig uppehälle.
Jag är ej i tillfälle att uppgifva qvantitetcn af poltaske- och tjäru-tillverkningarnc
för hela Länet; men att de inom några soeknar äro betydlige
och der böra anses fullt hemmastadde, anser jag mig kunna sluta dels deraf,
att, då exporten af pottaska från Sundsvalls Tullkammaredistrikt år 1839 allenast
utgjorde 267 Lisp., har den under de 3 sista åren uppgått i medeltal
till 4,725 Lisp. årligen, och dels deraf, ätt, enligt till Hushållnings-Sällskapet
inkomna bevis för premiers erhållande, inom en mindre socken, Björna i
Norra Ångermanland, år 1842 tillverkats 354 Lisp. pottaska och 1,293 tunnor
tjära samt detta år 940? Lisp. pottaska och 1,174 tunnor tjära.
48
Jagt och Djurfång idkas numera inom Länet mindre betydligt och
endast såsom näring i en del af Ångermanlands fjälltrakter, der skogsfågeln
vanligen om hösten fångas i giller.
Fiske har deremot sedan äldre tider utgjort en vigtig binäring. Strömmingsfisket
idkas vid hafskusten, af Fiskare-Societeterne i Länets städer, äfvensom
i Gefle , och af på kusten bosalie, såkallade strandfiskare, dels emot arrende
till Kronan inom gebiten för de regala fiskena, och dels lill följd af
öfverenskommelse med enskilde, då desse på grund af skatlemannarätt områda
fiskevattnet. Det säges under de begge sednare åren hafva lemnat någorlunda
god afkastning, sorn till största delen åtgår till fyllande af ortens
behof oell afyltras på marknaderne. Öfverskottel, deribland Geflefiskarenas
fångst hell och hållet ingär, försäljes utom Länet.
Laxfiske idkas med fiskebragder af flera olika slag i alla de elfvar i
Länet, som hafva sitt utlopp i hafvet. Detta slags fiske har innevarande år
gifvit god afkastning, men säges i allmänhet hafva varit vida ymnigare fordom,
hvilket man tillskrifver dels obehöriga, ofta öfverklagade tilltag af en
del närmare elfvarnes utlopp boende fiskeegare eller arrendatorer alt inrätta
deras fiskebragder så, att laxen hindras gå längre upp 1 elfvarne för
att der lägga sin rom, och dels försumligheter vid de många i sednare tider
tillkomna sågverken, att förhindra sågspåns nedflylande i elfvarne, derigenom
elfsbolten småningom betäckes så, att derpå befinteliga vegetabiliska ämnen
blifva för fisken oåtkomliga. 1 ändamål alt förekomma dessa å laxfisket inverkande
omständigheter, äro väl författningar emanerade, stadgande förbud
och böter, men svårigheten att deråt bereda efterlefnad har länge varit erkänd
och redan år 1836 föranledt Eders Kongl. Maj:t, ali, på sätt i förra
femårs-berättelsen omnämnes, anbefalla undersökningar och förhör med
fiskeegare och arrendatorer vid Härads-Rätlerne i ändamål att bereda frivilliga
öfverenskommelser, förenade med utsatta vilen, till hindrens undanrödjande.
Dessa undersökningar hafva dock först innevarande år kommit att äga
rum, så ali verkningarne deraf ännu ej kunna bedömas. Utöfver den lax,
som inom Länet konsumeras, dels färsk och dels saltad, afsälles icke obetydligt
årligen till hufvudstaden och inkomsten häraf har ökats, sedan, genom
den liilvägabragte ångbåtskommunikationen emellan Stockholm och flere
hamnar i Länet, tillfälle yppats ali få försälja fisken genast efter fångsten.
Annu mer än sjelfva fisket hafva de inkomster, Kronan deraf dragit, under sednare
-
49
nare åren förminskats, dels i följd deraf alt en del laxfisken, som förr alla
ansetts vara regala, tid efter annan blifvit genom rättegångar fråndömde
Kronan och tillerkände strandegande Skatlemän, och dels, fastän i ringare
mån, deraf att vid auktioner å kronofisken spekulanterne ej sällan för arrendets
nedsättande påhitta den väl beräknade utvägen, att heldre förena sig i
bolag om arrendet, än att öfverbjuda hvarandra. Så t. ex. känner jag ett
bolag laxfiske-arrendalorer af öfver 60 personer, fastän arrendet till Kronan
endast utgör en tunna lax.
Salpetertillverkningen har inom Länet årligen aftagit och har innevarande
år nedgått ända lill 26 Lisp. 6 skålp. Man anser det af Kronan bestämda
lösningspriset för lågt, och mången finner derföre större fördel alt
använda boskapsurinen till artificiel gödselberedning.
Om någorstädes på landet Handel kan sägas florera, så är det i provinsen
Ångermanland och särdeles i norra fögderiet deraf, hvars allmoge
har en afgjord böjelse för detta slags rörelse. Så vida denna verksamhet
inskränktes tili uppköp och afyttring af ortens produkter och endast
idkades af personer, som med nödig stadga förenade några tillgångar och
de insigter, som för denna liksom hvarje annan närings bedrifvande^ erfordras,
om den skall vara med fördel förenad, skulle icke ringa båtnad åt
orten derigenom beredas; men med den riktning, handeln i denna ort tagit,
utöfvar den otvifvelaktig! på ortens välstånd ett skadligt inflytande.
Förledd af exemplet utaf en och annan genom handel rik blifven
bonde, men förbiseende de vida talrikare exemplen på misslyckade spekulationer
och deraf följde bankrutter, måste nära nog hvarje yngling
åtminstone någon gång försöka sin lycka i denna väg. Ortens tillverkningar
räcka naturligtvis icke lill för så många spekulanter, och om
man undantager lä rfts uppköpar ne, som icke gå utom orten, hafva de fleste
Slockholm besökande fogel- och smörhandlande från detta Län inköpt
större delen af sina förråder från socknar utom Länet. Men äfven vid denna
utsträckning af landtmannahandeln vore, oaktadt de ofta misslyckade resul•taterne
och inverkan häraf på de kreditgifvande försäljarne i inköpsorterne,
ej någon skälig anmärkning att göra, om det sladnade härvid. JVlen vinsten
af Stockholmsresan måste ökas, om affärerne gått väl, och förlusten repareras,
oin de gått illa. Derföre uppköpas i hufvudstaden ej blott kaffe, socker
och specerier af alla slag, utan ock hvarjehanda lyxartiklar, äfvensom gamla
7
50
kläder o. s. v., för ali sedermera i hemorten utminuteras. För alt kunna
egna en del af arel åt denna verksamhet, hetingas derföre mängden af de
drängar, som icke inskränka sig till antagande af sömmartjenst allena, ledighet
ur lienslen för någon tid af vintern och resa då ”söderut”, såsom det
heter, antingen försedde med varulager på egen räkning och risk, eller såsom
medhjelpare åt grannar med mera vidsträckt rörelse. Det är till och
med icke utan exempel, att pigor äfven slå sig på dylika handelsföretag.
De handelsmän, som bedrifvit rörelsen med vinst och deraf samlat någon
förmögenhet, hålla vanligen ständigt lager af köpmanna varor, dertill då ofta
från Stockholm hämtadt bränvin räknas.
Dc för orten ofördelaktiga verkningarne af en så beskaffad handel kunna
utan svårighet inses. Utom det att lättheten alt få köpa en myckenhet
artiklar, som, i stället för att kunna räknas till förnödenhets varor, endast
reta och tillfredsställa fåfängan, och att det dermed förenade utborgningssystemet
förleda obemedlade, särdeles af de tjenande klasserne, till onyttiga
utgifter och förhindra en för alla stånd nödig sparsamhet, kunna det
myckna flackandet på lands väga rne, Stockholms-besöken och sjelfva sysselsättningens
beskaffenhet, såsom innefattande för den obildade mångå och stora
lockelser att afvika från den strängare moralens bud, icke annat än menligt
inverka på sedligheten. En mängd händer dragas dessutom på detta
sätt från de egentliga landtmanna-näringarne, och klagan är inom orten allmän
öfver svårigheten att erhålla stadgadt och dugligt tjenstefolk.
Delta förhållande väcker icke allenast bekymmer hos de förståndigare
inom orten, utan äfven hos Länets administrativa myndighet, som lid efter
annan dels föreslagit åtgärder för oskickets hämmande, dels vidtagit sådane,
då de legat inom gränsen för dess verksamhet. Sålunda hållas marknader i
flere af de större socknarne af Norra Ångermanland en å tvänne gånger om året,
— de större handelsmännen blifva af Pröfnings-Komilen ihågkomne med
bevillning, — allvarlig uppmärksamhet har börjat fästas på TjenstehjonsStadgans
efterlefnad, — och sednast har, lill följd af Eders Kongl. Maj:ts
genom Kongl. Kungörelsen den 6 October 1842 medelade bifall till LänsStyrelsens
hemställan, under innevarande år köpingen Örnsköldsvik ungefär
i midten af fögderiet uppstått. I denna köping, anlagd på eli af Kronan inköpt
| mantal i Norrlungångers by af Själevads socken invid en segelbar fjärd
af Bottniska viken, samt lydande under Länsstyrelsen samt Kronobetjening
51
gen i orten i afseende på ordnings-, polis- och ekonomi-mål, under Själevads
Häradsrätt i rätlegångsärender samt, hvad Kyrkoväsende! angår, till
Själevads pastorat, hafva intill årets slut 12 personer, deraf 6 handlande
och 6 handtverkare, erhållit rättighet till inflyttning, deraf en del redan å
stället uppfört byggnader och börjat sin rörelse.
Elt verksamt medel till utrotande af allmogens handel med köpmannavaror
skulle måhända vara alt vaka öfver ulkräfvandet af det ansvar,
allmänna Lagen för idkandet af landthandel bestämmer; men då denna rörelse,
på sätt jag haft Nåden anföra, är mera allmän inom orten, så att följderna
af lagtillämpningen skulle förstöra välståndet inom en mängd familjer,
och det under alla förhållanden och särdeles då lagöfverträdelser, såsom
här, nära nog blifvit landssed, är för känslan motbjudande alt strängt
beifra konventionella lagbrott, har jag ansett mig böra för ändamålets vinnande
försöka fredliga medel, innan strängare åtgärder förorclnas.
Utom de vid §. rörande landels allmänna beskaffenhet upptagne åtgärder
för beredande af lättare kommunikationer, torde här böra nämnas,
all under delta qvinqvennium en regulier ångbålsfart med 2:ne större ångbåtar
kommit lill stånd, hvarigenom från 3:ne hanmar i Länet en lika hastig
som beqväm kommunikation erhållits ej blott med hufvudsladen, ulan
äfven, hvad som förut ofta saknades, med de norr och söder om detta Län
belägne städer vid Bottniska viken, äfvensom med Wasa i Finland, sorn några
gånger på sommaren af ångbålarne besökes. Detta nya kommunikationsmedel
har märkligt inverkat på rörelsen. Det begagnas flitigt, och som företaget
gifver god vinst, bör man kunna påräkna att kunna framgent; derpå
ega tillgång.
§. 4.
Politisk Författning.
Delta Läns Kammarverk företer mera enkelhet än förhållandet är i
andra orter, derutinnan att hemmansnaturen, med undanlag af 17| mantal
frälse, endast är Krono och Kronoskatte, af hvilka 86j mantal, deruti inbe
-
52
gripna 45(' mania! ecclesiastika boställen, tillböra den förre och 1,5041 mantal
den sednare naturen. Någon kungsgård eller ladugård finnes ej inom
Länet; icke heller andra boställen, än de som besittas af ecclesiastikstaten.
Ett kronoskattehemman tillhör härvarande hospital och lärer i äldre tider
tillfallit detsamma genom arf efter ett hospitalshjon.
Under sislförflutna 5 år har förut varande rekognitionsskog blifvit skattlagd
till 6|i| mantal, som ingått i skatt, äfvensom i| mantal krono blifvit
till skatte kopia; hvaremot ^ mantal skatte är vordet, enligt Kongl. Kammar-Kollegii
beslut, i Jorde boken tili krono omfördi, samt -A mantal redan
i äldre tider i ödesmål förfallet krono derutur afförts. 24 krononybyggen hafva
blifvit definitift beviljade och äro ännu under frihetsår, så att deras hela
antal inom Länet nu uppgår till 121.
I följd af förut i denna berättelse anförda förhållanden, angående del
dels allmänt spridda begäret bland ortens innevånare alt tidigt kunna grunda
egen bosättning, och dels den allmännare böjelsen för köpenskap, sorn äfven
visar sitt inflytande hvad fast gods angår, hafva inom detta Län hemmansklyfningar
och jordafsöndringar skett i större skala, än jag för min del
anser förenligt med beredandet och bibehållandet af allmänt välstånd. Jag
vet väl att män, som för sina kunskaper och erfarenhet ega och förtjena sina
medborgares aktning, hysa och söka försvara den åsigt, att få eller inga
band böra af statsmakterne läggas tili inskränkning i rättigheten alt förvärfva
och besitta mindre jordlotter. Det är dock både kändt och erkändt, att
Rikets på en vidsträckt areal spridda landskaper sins emellan förete så många
olikheter i anseende till belägenhet, klimatiska förhållanden,, innebyggare
och deras sedvanor o. s. v., alt den ekonomiska författning, som kan vara
nyttig och passande för ett landskap, understundom icke alls är tjenlig för
ett annat och detta förhållande, som ofta föranleder partiella undantag, torde
äfven ega tillämpning i förevarande fråga. Det är äfven i sednare tider
af statsekonomer erkändt, att en tilltagande folkökning icke utgör bevisen
på ett lands stigande i välstånd, utan att detta måste bedömas efter antalet
af dess behållne och bergade innebyggare relalifl till hela folkmängden. Alt
folkmängden icke må tillväxa i större progression, än medlen och möjligheterne
för dess utkomst, måste alltså blifva föremålet för styrelsens sträfvande,
i den mån sådant kan af dess tillgöranden bero. Betraktar man nu
förhållandet med de personer, som bosätta sig på så små hemmansdelar eller
53
jordlägenheter, att deraf aldrig kan påräknas en afkastning, tillräcklig för
åboens och dess familjs bergning, och att hvad som i detta afseende fattas
måste på annat sätt beredas, — hvad jordlägenheterne angår, lill ett qvantum,
motsvarande den förut vanligen obemedlade familjens hela behof under
de år, som förflyta medan lägenheten odlas, så torde det vara gifvet,
att de flere eller färre utvägar, som inom ett landskap stå sådane familjer
till buds för ett ärligt förvärfvande af lefnadsbehofven i öfrigt, måste beräknas
vid bedömandet huruvida rättigheten till bosättning bör vara fullkomligt
fri eller i mer eller mindre mån begränsas. Vid en undersökning
härom skall man snart inse en stor olikhet emellan Rikets södra och norra
landskaper. I de förra är befolkningen tätare bosatt, städerna flera, större
oell hvarannan så nära belägne, att det tillfälle till arbetsförtjenst, som ofta
inom dem yppas, är för största delen af den kringliggande landsortens bebyggare
tillgängligt. Ännu oftare förekomma större och mindre herregods,
hvilkas innehafvare dels vanligen under alla förhållanden kunna lemna sysselsättning
åt arbetssökande, dels ock sannolikt, då en större tillgång deraf
förefinnes och dagspenningen i följd deraf faller, både kunna och skola begagna
tillfället tili utförande af större arbe Is fö reta g, såsom odlingar och dylikt.
I följd af det mildare klimatet saknas dessutom mera häftiga variationer
i grödornas beskaffenhet och deraf beroende priser å de första och nödvändigaste
lefnadsbehofven. I de norra landskapen åter är förhållandet alldeles
motsatt. De små och fattige städerne räkna i följd af deras läge vid
hafvet en stor del af deras befolkning till fiskare och sjöfolk, hvilkas yrken
endast tidtals bedrifvas och af hvilkas personal derföre elt för de vanliga
behofven mer än tillräckligt biträde lill verkställande af arbeten emot lega
kan erhållas. Detta läge orsakar vidare, att största delen af det glest bebodda
landels invånare , som inom denna provins räkna öfver 6 ända till
30 mils afstånd till närmaste stad (i de nordligare Länen är afständet ändock
större), således sakna utväg alt begagna sig af elt tillfälligtvis inträffadt
ökadt behof af arbetsbiträde. LancUegendomar, tillhörige ståndspersoner, saknas
nästan helt och hållet. Klimatet här gör så den stone sorn mindre
jordbrukarens beräkningar på jördens afkastning mindre säkra och denna afkastning
i hög grad varierande, hvilket åter, då inom landet någon egentlig
spannemålshandel ej kommit till stånd, medför en sådan växling i sädespriserne,
att de ett år kunna slå 100 procent och derutöfver högre än ett
annat.
Vid summering af uppgiflerne öfver inom Länet befintlige backstugor
oell pä viss tid från hemman afsöndrade lägenheter, belinnes de förras antal
uppgå till 835 och de sednare till 4,185. Att lägenheter afsöndras med
beständig besittningsrätt inträffar mera sällan och deras antal upptages derföre
icke i beräkning. Då man likväl med någorlunda visshet kan antaga,
att icke \ af de afsöndrade lägenheterne är af den storlek och godhet, att
innehafvaren kan för sig och de sina under medelmåttigt goda år deraf påräkna
bergning, så återstå inom Länet tillsammans 3,642 backstugor och
mindre lägenheter, utom hemmansdelar samt krono-nybyggen i enahanda
kategori, hvilkas särskilde bostäders befolkning, uppgående efter beräkning
af 5 personer på hvarje hushåll till minst 20,000 personer, mäste söka utvägar
för sina hehols fyllande till större eller mindre del på annan väg
än af den åboende jorden, kan man, under ofvannämnda förhållanden, ej
annat än med oro emotse ett inträffande svagår. Länets besutne innebyggares
farhågor för följderne af detta på kommunernes välstånd, efter
hvad erfarenheten under år med mindre goda skördar visat, mäktigt inverkande
bosättnings-system hafva på flera sätt gifvil sig tillkänna. Sålunda
träffas ej sällan vid sockenstämmor öfverenskommelse!-, hvilka, om den hos
mig begärda faststäilelsen derå erhölles, skulle hota både personlig frihet
och en lagenlig utöfning af egande rätten. Än vill man berättiga de vid
kommunernas gränsor bosatte, att, utan föregången anmälan eller biträde af
vederbörande offentliga myndigheter, med våld fördrifva till kommunen anländande
medellösa familjer, än vill man ej blott ålägga hemmans-innehafvaren
ansvarighet för de familjers underhåll, åt hvilka han af hemmanet
upplåter jord, ulan äfven för framtiden vid sjelfva hemmanet fästa en sådan
skyldighet. Märkligast och mest bevisande iir dock yttrandet af den
komité, sorn lör 2:ne år sedan, i följd af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga bela
Ilning, härstädes sammanträdde lör alt yttra sig angående \ dkoren för
hemmansklyfning och jordafsöndring. Denna komité, bestående af Häradshöfdingarne
i Länet samt al ståndspersoner, prester och bönder, 2:ne
ibland de anseddaste inom orten af hvardera klassen, var nemligen enhälligt
al den tanke, att hemmans klyfning, lill mindre del än i mantal
och jordafsöndring till hvad areal som lieldst icke borde
lå ega rum, med mindre kommunen förut fått i sockenstämma
undersöka och pröfva förhållandet.
En således uttalad opinion måste skänkas afseende. Det har alltså
bordt vara mill åliggande, att uppsöka och begagna de lagliga utvägar, sorn
55
kunna slå mig lills lind, flir att förekomma tillväxten af en obesuten befolkning
särdeles under nuvarande Ivckiiga forhållanden, på hvars ostörda
fortsättning så mången anser sig med säkerhet kunna draga växel.
Kongl. Förordningen rörande dessa ämnen af den 19 December 1827
stadgar väl, att lägenhet, som från hemman inom detta Län afsöndras, skall
minst innehålla 6 tunneland duglig jord, samt synes äfven gifva anledning
dertill, att en mindre afsöndring skulle, då påstående derom af vederbörande
väckes, lill hemmanet emot lösen återgå; men då ieke stadgadt är,
huruvida med vederbörande menas andra än de begge kontraherande,
af hvilka den följande hemmansegaren icke skäligen kail förmodas vilja
återfordra hvad han en gång sålt eller upplåtit endast i följd af afhandlingens
bristande öfverensstämmelse med författningens föreskrift angående
jordvidden, och ett dylikt påstående af säljarens efterträdare å hemmanet
vanligen skulle medföra en kännbar rubbning för lägenhets-innehafvaren,
sedan denne på dess odling och bebyggande nedlagt arbete och kostnader,
har jag trott det vara tjeniigast, alt söka bereda författningens efterlefnad i
denna punkt genom förfoganden, hvilka, om de ej kunna hindra, åtminstone
försvåra ingåendet af afhandlingar i strid med författningens bud. Jag har
derföre af föreskriften i 4 §., att Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande bör
hålla hand deröfver, alt en lämplig afgäld till hemmanet å afsöndrad jordlägenhet
sättes, samt pröfva beloppet deraf, hämtat anledning anbefalla Häradsskrifvarne,
att icke, såsom sig sjelf försvarande, i mantal teckna jordlägenhetshafvare,
sorn ej varit i nämnde egenskap förut skattskrifne, med
mindre nyssnämnde min pröfning af afgälden förut egt rum, och denna
pröfning förvägras åter, då afhandlingen visar, att författnings-föreskrift, det
icke mindre än 6 tunneland duglig jord må afsöndras, blifvit af de kon.-  traherande åsidosatt.
Allmogen fortfar att inse det vara ett vilkor för jordbrukets förkofran,,
att spridda" egor sammanföras lill färre skiften och låta icke afhålla sig
från att begära laga skifte af de dermed vanligen förenade betydligare
kostnader. Under loppet af innevarande år hafva 59 särskilda förordnanden
till laga skiftens flirrätlande blifvit meddelade. Delegarnes i ett skifteslag
allmännare belåtenhet med en sådan förrättning beror dock i högst väsentlig
mån på Landlmälarnes duglighet, och då fordringarne derpå så hos
desse som andra Embetsman i allmänhet böra rättas efter de fördelar af
embelet eller Ijensten» som komma dess innehafvare lill godo, vore det ön
-
56
steligt, att sätlane åtgärder från Statens sida kunde vidtagas, alt Landlmätavne,
åtminstone då åldern hindrar dem från fortsättning af deras mödosamma
oell ansvarsfulla tjenstemanna-kall, försäkrades om en tarflig bergning
under deras återstående dagar.
Någon klagan har icke från jordbrukarens sida försports öfver de rättigheter,
bruk och vattenverk kunna ega lill valtenuppdämningar.
De från landet dels kontant, dels medelst in natura prestationer utgående
Statsbidrag af alla slag uppgå, förvandlade lill penningar, till
311,588 R:dr 2 rst., eller 24,166 R:dr 8 rsl. mindre än det i 1838 års tabell
upptagna Stalsbidrags-belopp. Minskningen, beroende till en del af lägre
markegång nu än år 1838, härleder sig lmfvudsakligast af den viel sista
Riksdagen beslutade lindring i första artikelns bevillning, uppgående lill
12,806 R:dr 30 sk., samt i bålsmansunderhållet, beräknad till 4,321 R:dr,
äfvensom från upphörandet af Lagmans- och Häradshöfdingeränta]!, som år
1838 utgick med 3,497 R:dr 22 sk., allt Banko. Af ofvannämncle summa
statsbidrag drabbas jordbruket med 285,273 R:dr 5 sk. 5 rsl., hvaraf
85,135 R:ilr 47 sk. äro beräknade motsvara kostnaderna för skjuts, väghållning,
fattigförsörjning samt diverse allmänna onera och besvär, kostnaden
för rustning och rotering lill 22,189 R:dr 39 sk. 4 rst. samt clerecie-statens
underhåll till 51,807 R:dr 23 sk. 4 rst., i följd hvaraf återstoden
123,139 R:clr 39 sk. 9 rst Banko motsvarar jordbrukets ständiga räntor och
bevillning. På hvarje af Länets 1,608- mantal, som i medeltal för hela
Länet äro taxerade till 4,160 R:dr Banko, dock så olika, att, då taxeringen
i Njurunda socken i Medelpad uppgår i medeltal till 5,871 R:dr 32 sk. 5
rst., visar resultatet af taxeringen i Lidens socken i Södra Ångermanland
endast 2,596 R:dr 14 sk., belöper således per medium något öfver 761 R:dr
i ständiga räntor och statsbidrag samt i det närmaste 1011 R;dr i öfrige
prestationer, tillsammans 178 R:dr Banko eller i del närmaste A af uppskattningssumman.
Fördelar man denna beskattning på individerne, tillhörande jordbruksklassen,
hvaraf i medeltal för hela Länet 51 personer belöpa sig på hvarje
mantal, dock med den olikhet socknarne emellan, att, då i Björna socken af
Norra Ångermanland 115 personer i medeltal kunna antagas hafva sin bergning
af ett helt mantal, belöper sig på hvarje sådant i Botheå socken i Södra
-
57
dra Ångermanland endast 29 personer, så finnes hvarje individ i statsbidrag
af alla slag utgöra 3 Rrclr 22^ skilliugar, allt Banko.
Under nuvararande förhållanden, efter 3:ne års ymniga skördar och
då innehafvare af mindre lägenheter, dels i följd af tillgång på arbetsförtjenst,
dels i anseende till låga priser på födoämnen, utan svårighet lifnära
sig, utgöras skattebidragen med lätthet. Icke så under motsatta förhållanden,
då dessutom, i följd af de för Sverige egna institutioner, den redan i
sig sjelf af minskade inkomster af jordbruk och arbetskraft uppkomne svårigheten
att utgöra Statsbidragen ytterligare ökas genom höjning i markegången
samt den indelade räntegifvarens skyldighet, att utgöra sina ränteper-'
sedlar in natura eller emot lösen efter de vanligen än högre gängse allmänna
prisen å dessa persedlar.
Då hela Länet är roteradt till Båtsmäns underhåll, allmännast sålunda
att 3:ne mantal uppsätta 1 båtsman, och dennes utredning är mindre kostsam
än den indelade soldatens, kan roteringen, åtminstone jemförelsevis med
förhållandet i andra orter, icke sägas vara för orten särdeles betungande.
Största tyngderne får jordbrukaren vidkännas af skjuls och vägunderhåll, i
anseende till de flestas aflägsenhet från allmänna vägarne samt dessas priel
ilift felaktiga anläggning öfver höjder, i stället för bredvid desamma, hvarigenom
både kommunikation och underhållet försvåras, samt af fattigförsörjning,
för hvilken sednare, då både underslödsgifvare och tagare tillhöra
samma näringsklasser, utgifterne till de sednare ökas i samma mån, som
svårigheterna för de förre att dem utgöra. Skyldigheten att forsla den indelade
tiondesäden 8 mil från kyrk offerberget, dit tiondegifvarén ofta kan
hafva lång oeh besvärlig väg, medför ock för allmogen en svår tunga.
En stor lättnad i en del dessa tyngder skulle olvifvelaktigt beredas
dels genom tillvägabringande af den redan föreslagna förändringen i sättet
för markegångens bestämmande efter flera års medelpris, och dels genom så
väl de med indelad lön försedde civile embelsmäns som clereciets aflöning
direkte ur statskassan, genom hvilken sednare åtgärd dessutom mångå, det
goda förhållandet emellan dessa embetsmannaklasser och de skattdragande,
störande kollisioner skulle undvikas.
Hvad skjutsbesväret angår, så torde en lindring deri icke kunna tilivägabringas
på annan väg än genom öfverenskommelsers träffande emella»
Femärs-berättelse frän PFsster-Norrlands Län. 8
58
tle skjulsskyidige om dess öfverflyttande i viss mån på entreprenörer. Sedan
Landsliöfdinge-embetet i detta Län bief mig i Nåder anförlrodt, bar man
dock, särdeles i Medelpad och Södra Ångermanland, mest klagat öfver den
nuvarande orättvisa fördelningen af delta onus, uppkommet deraf, att skjulsregleringarne
uppgjorts för längre lid tillbaka ocb med den på de resandes
då vanliga antal grundade beräkning, att de vid gästgifverierne anslagne
hållhästar, som utgingo från vissa hemman i mån af deras skatt, skulle
vara i det närmaste tillräck lige för de resandes bortskaffande och reserv kastanie
åtel’, som af andra hemman utgöras i tur, mera sällan anlitas, hvaremot
i sednare tider de resandes ökade antal på många ställen föranledt reservhästarnes
oftare anlitande, ända derhän att ett eller annat reservhemman
fått utgöra skjuts flera, till och med 30 gånger, då ett hållhemman af
lika skaltetal endast skjutsat en gång.
För att både afhjelpa detta missförhållande vid utgörande af ett onus, hvartill
alla skjutsskyldiga hemman äro i lika mån förpligtade, samt på samma gång,
så vidt görligt vore, deruti för alla bereda lindring, bär jag, sedan förberedande
arbeten blifvit undangjorda, i sisllidne Oktober månad baft ett sammanträde
med deputerade af Medelpads skjulsskyidige, hvarvid till deras öfverläggning
framställdes ett af mig uppgjordt förslag, grundande sig på desse principer: alt
det hittills brukliga håll-liggandet vid gästgifvargårdarne skulle upphöra: alt
skjutsskyldigheten i stället under vanliga förhållanden skulle bestridas af entreprenörer:
att, då erfarenheten visat det under vissa tider, löre ocb elter
marknader o. s. v., ett betydligare antal hästar än eljest för resandes fortkomst
erfordrades, men det skulle blifva med allt för stor kostnad förenadt, att af
entreprenörerne betinga underhåll af så stort antal hästar, att skjutsningen älven
å sådane tider kunde af dem fullgöras, ett mindre reservlag för hvarje
gästgifvaregård borde till entreprenörens biträdande vid dylika tillfällen anslås:
samt att, på det de till reserv indelade hemmansegare ej mätte af entreprenörerne
i oträngdt mål anlitas, desse skulle liliförbindas att, lör hvarje
gång reservhäst uppbudades, till dess egare betala en afgift utöfver den
vanliga skjutslegan, hvarjemte, till ytterligare kontroll å entreprenörerne i delta
afseende, en förändring i sättet för dagböckernas förande skulle föreskrifva».
Detta förslag godkändes enhälligt af de skjutsskyldige, sorn åtogo sig en
årlig afgift af högst 20 R:dr Banko på hvarje mantal till godtgörelse åt
entreprenörerne, om antagande hvaraf samt vilkorens uppgörande Eders
59
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ville gå i Författning; och då, enligt det
uppgjorda förslaget, denna godtgörelse är så beräknad, atl entreprenaders
ingående bör vara med icke obetydlig vinst förenadt, betviflar jag ej, att sådane
åtminstone för de fleste gästgifveriet- inom fögderiet skall komma
till stånd.
Så snart ett förslag i enahanda riktning till förändring och jemkning
i skjutsens utgörande inom Södra Ångermanlands fögderi hunnit utarbetas,
kommer sammanträde med detta fögderis skjutsskyldige jemväl att hållas.
Den här ofvan nämnde olikhet i eli mantals taxeringsvärde särskilde
socknar emellan antyder visserligen en ojemnhet i beskattningen, men denna
ojemnhet visar sig än större, om man anställer jemförelse emellan serskilda
hemmans med lika skatt olika afkastning och förmåner. Exempel gifvas till
och med inom samma socken, alt, då -’5 mantal understundom är tillräckligt för
att bereda bergning åt hemmansåboen och hans familj, kan å ett annat ställe
i mantal dertill ieke anses tillräckligt. Denna ojemnhet, som torde härleda
sig till en del från skatlläggningarnes verkställande på vidt skiljda tider,
men kanske hufvudsakligast från de olika skattläggningsförrättarnes skiljaktiga
uppfattning och tillämpning af skattläggningsmetlioderne, likasom den olika
beskallningsgrunden af hemman af olika jordnatur, ser man ofta öfverklagad,
och författare hafva uppträdt med mer och mindre vidt omfattande
förslag för olägen bete enes afhjelpande; men, utom det att olägenheterne i
verkligheten äro mindre än de synas, då en jordegendoms högre eiler lägre
beskattning alltid vid köp och skiften måste tagas i beräkning samt i följd
deraf minska eiler böja köpeskillingen eller vederlaget, torde det svårligen
kunna undanrödjas, då en fullt rättvis skattejemkning, äfven med antagande
af öfver allt tillgänglige fullständiga uppgifter om de särskilda hemmansdelarnes
beskaffenhet, endast är tänkbar i det fall, att de kunde verkställas
öfver hela Riket af samma personer, så att enahanda grunder och åsigter
öfverallt vid förrätillingarne följdes. Men, då sådant åter icke är utförbart
ens inom ett enda härad, skuile troligen en skattejemkning, företagen af
olika skattläggnings-kommissioner, lemna såsom resultat än större ojemnheter,
än de som nu förefinnas; och i stället för att nu en eller annan hemmansegare,
enär han med kännedom 0111 sin jords beskattning deraf blifvit in»
nehafvare, endast kan sägas hafva anledning anmärka dess relatift högre
belopp, skulle då säkert mången få giltiga skäl att klaga öfver orättvisa ändringar
i det varande förhållandet.
60
Forslfjndel med Kronoskjuts vid bort- och bemmarcherna af den till
tjenstgöring i hufvud staden ärligen inkallade kommendering af Länets båtsmän
bar länge utgjort en för allmogen kännbar tunga, och den har derföre
tacksamt erkänt den lättnad i detta onus, som första gången innevarande
års höst blifvit beredd genom bålsmännens hemtransporterande på ångfartyg
tili de ställen i Länet desse anlöpa.
Politi. För den allmänna ordningens och sedlighetens vidmaglhållande
fattas understundom beslut i sockenstämmor, ändamålsenliga och fruktbärande
i den mån Pastorerne inom församlingarne ega båg och förmåga
att verka för saken. Då de nyligen öfver allt inrättade sockennämnderne
hinna göra sig närmare redo för ändamålet med denna instruktion och folket
blifva bekant dermed, böra välgörande resultater deraf kunna påräknas.
Jag bar förut baft Nåden omnämna svårigheten, att erhålla dugligt tjenstefolk,
till en del härledande sig från det i orten vanliga oskick, att aftal
emellan husbönder och tjenare göras endast för en del af tjensteåret och
derifrån att husbönder ej sällan fått bos sig mantalsskrifva större antal tjenstehjon,
än de i sin tjenst använda, och jag har i anledning häraf anbefallt
kronobetjeningen, att noggrann! vaka öfver tjenstehjonsstadgans efterlefnad.
Till förhindrande af ett annat inom Norra Ångermanland flerestädes
förekommande oskick, att i de så kallade kyrkostugorne å kyrkovallen efter
gudstjenstens slut trakteringar med starka drycker af hvarjehanda anledning
utdelas, såsom efter lysning, barndop, af obemedlade nygifta par i ändamål
att erhålla insamling till deras bosättning, o. s. v., hvarigenom icke blott
templets helgd och verkningarne af deri meddelad lärdom förspillas, utan
äfven fylleri och slagsmål ej sällan uppstå, hafva inom flere kommuner förbud
förenade med
enskommelse inom Själevads socken har, i anledning af förd klagan, slutligen
blifvit föremål för pröfning hos Eders Kongl. Majit, som densamma i
Nåder fastställt.
Sedan en för della samt Gefleborgs och Jemtlands Län gemensam, år
1758 antagen och af Eders Kongl. Majit fastställd byordning, i följd af förändrade
tidsförhållanden, småningom upphört att vara känd och eflerlefvad,
har från flere kommuner den önskan uttalats, att en ny sådan, med afseende
å nuvarande förhållanden, mätte komma tili stånd, och jag skall, i
hvad på mig beror, söka efterkomma denna önskan, öfvertygad att en mal
-
li 1
ningsstadga, satt under kontroll och tillämpning af sockennämnderne samt
lämpad efter allmogens behof och de forsländigares åsigter, bör kunna medföra
nyttiga verkningar.
De påtagliga olägenhelerne, det af allmänna lagen bestämda säll för
brandslods gifvande och tagande, samt den erfarenhet om fördeiarne af
braudstods-inrältningar i större skala oell efter billiga och rättvisa grunder,
hvilken redan inom flera Län vunnits, hafva föranledt mig uppgöra förslag
lill reglemente för en allmän brandstodsförening för fast och lös egendom
å landet inom detta Län. Detta förslag, öfverlemnadt till granskning af
valde deputerade från samtlige kommunerne inom Länet, har vid deras
sammanträde i sisllidne September månad blifvit med några mindre ändringar
antaget och sedermera den 17 påföljde Oktober erhållit Eders Kongl.
Majlis Nådiga fastställelse.
Å landet inom Länet finnes någon Skola för nyttiga slöjder icke inrättad.
Icke heller någorstädes fast skola för den vanliga undervisningen.
N id sådant förhållande och då denna allmännast meddelas det uppväxande
slägtel af föräldrarne sjelfve, någongång äfven af inom åtskillige kommuner
befintlige ambulatoriske Skollärare, kan den visserligen ofullkomliga, men
vela tift tili förhållandet inom andra orter högre bildningsgrad, sorn tillhör
delta Läns allmoge, ej annat än väcka glädje och förundran. Än lyckligare
resulta ler äro troligen att förvänta, sedan inom hvarje socken en folkskola,
i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Majlis Nådiga Förordning al den 18
Juni näst lide t är, kan komma lill stånd. Man har dock inom många kommuner,
vid öfverläggningarne härom, yttrat bekymmer för de med dessa inrättningar
förenade kostnader, särdeles med afseende pä åliggandet för kommunernes
fattigvård, alt understödja de föräldrar och målsmän, som ej förmå
sjelfve bekosta sina barns och myndlingars beklädnad och underhåll
\id skolan.
För folkskolelärares bildande är sedan någre månader ett seminarium
härstädes inrälladt, hvarvid nu 17 elever njuta undervisning.
De af Länets innevånare, som önska gifva sina barn en högre bildning,
anlita i sådant afseende Hernösands Lärdomsskola eller Sundsvalls högie Apologistskola.
Lärjungarnes antal hafva under detta är utgjort 85 vid den
förra och omkring 60 vid den sednare. V id härvarande Gymnasium be
-
62
gagnades undervisningen under nyss slutade hösttermin af 64 ynglingar. Dessa
publika läroverk, sorn ibland dervid anställde Lärare räkna flere utmärkte
och skicklige män samt äro föremål för en oafbruten uppmärksam tillsyn
af Stiftets fräjdade, vördnadsvärde Biskop, åtnjuta derföre ett välförtjent
anseende.
För fattiga barns undervisning utan afgift äro dessutom särskilde skolor
i begge ofvannämnde städer inrättade.
Till bildande af skicklige sjöfarande är sedan sistlidet års höst, medelst
användande af dels för ändamålet anvisade Statsmedel, dels bidrag, lemnade
af Hernösands Handelscorps, en Navigationsskola härstädes inrättad.
Elevernes antal, som under första kursen utgjorde 18, uppgår uti den vid
detta års höst började till 25.
Jemför man detta betydliga antal elever med. deras, som enligt officiella
uppgifter beg&gnat undervisning under sednast slutade kurs uti Malmö
och Calmar navigationsskolor, uppgående för Malmö till 15 och Calmar
till 11, ett förhållande som bordt kunna förutses, då detta Läns begge städer
räkna en handelsflotta af tillsammans 5,264 läster och de norr om
Hernösand belägna städer, sorn måste anses tillhöra denna Navigationsskolas
distrikt, hafva fartyg till ett lästetal af 3,896, eller tillsammans för hela distriktet
9,160 läster, under det att Malmö handelsflotta endast uppgår till
1,933 läster och de betydligaste omkringliggande städerne Ystads, Landskronas
och Helsingborgs fartyg tillsammans endast till 902 läster, samt Calmar
med omkringliggande köpingar ega fartyg om tillhopa 3,913 läster och den
till nämnde skolas distrikt hörande staden Vestervik 2,284 läster, sti kan
man svårligen förklara anledningen dertill, att, vid fördelningen af anslagen
tili Navigationsskolorne i riket, de i Malmö och Calmar hvardera årligen
åtnjuta 1,500 R:dr Banko, under det att Hernösands skola endast har ett
understöd af 500 ll:dr Banko årligen. Man bör dock hoppas, att, då uppmärksamheten
vid en kommande Riksdag fästes vid dessa förhållanden och
på den omständigheten tillika, att Hernösands och Sundsvalls handelsflottor
nästan helt och hållet användas till utrikes sjöfart och dessa städers skeppsredare
således hafva ett gifvet behof af en anstalt för skeppskapteners vetenskapliga
bildande, då deremot t. ex. Malmö och kringliggande städers
fartyg nästan uteslutande användas till inrikes kustfart, en rättvisare fördelning
al ifrågavarande nyttiga anslag skall komma alt ega rum.
63
För Hälsovården k landet äro 3:ne ordinarie och en extra-ordinarie
provincial-läkare redan anställde, och under loppet af detta år har Eders
Kongl. Maj:t i Nåder bifallit antagande af ytterligare en extra ordinarie provincial-läkare
samt för honom anvisat lön. Det förut för hela Länet gemensamma
kurhuset och lazarettet härstädes kommer med nästa års början
endast att begagnas af provinsen Ångermanlands invånare jemte Hernösands
stad, sedan Eders Kongl. Maj:t i Nåder bifallit Sundsvalls stads och
Medelpads invånares underdåniga ansökning, att få i Sundsvall inrätta särskildt
lazarett och kurhus. På deras bekostnad, efter upptagande af beslutade
sammanskott, är ett hus i nämnde stad inköpt och lör ändamålet inredt
äfvensom nödiga inventarier upphandlade, så att denna inrättning från
och med morgondagen upplåtes till begagnande.
DS det Hospital för sinnessvages botande och vårdande, som härstädes
finnes och endast var beräknadt för Länets behof, befunnits alldeles otillräckligt,
sedan detsamma äfven börjat upplåtas till sinnessvages från andre
af de norra Länen intagande, och dessutom icke så inrättadl, att det kunde
motsvara vår tids fordringar af en dylik anstalt, har Eders Kongl. Majrts
Serafimer-Ordens Gille beslutat uppförande å tjenlig lokal invid staden al
ett nytt Central-Hospital för de norra Länen, hvilket sedan sistlidet år är
under byggnad.
Fördelen af Vaccination synes numera vara inom Länet så insedd och
erkänd, alt detta skyddsmedel troligen allmänt begagnas.
Fattigförsörjningen å landet fortfar att allmännast ske på enahanda
sätt, som uti det till Eders Kongl. Majit af Dess Befallningshafvande den 23
April 1838 afgifna underdåniga utlåtande omförmäles, eller dels i fattighus,
hvarmed dock endast 11 af de större socknarne äro försedda, dels genom
orkeslöse utfattiges inackorderande hos enskilde personer, dels genom deni
beviljad rättighet alt turvis hos jordegarne inom socknen, i mån al deras
innehafvande skattetal, under vissa dygn erhålla bostad och uppehälle, samt dels
genom spannemåls och penningars utdelande åt sådane fattige, som sjellve
kunna förse sig med någon del af sina behofver. Eli berömvärdi undantag
härifrån finnes i Själevads socken inom Norra Ångermanland, der lalligförsörjningens
tunga betydligt lättas genom en i sednare åren tillkommen arbetsinrättning.
Några förhållanden, hörande lill della ämne, har jag förut i denna underdåniga
berättelse haft Nåden anföra. Mycket skulle vara att dertill lägga,
om jag icke af det gifna formuläret ansåge mig bunden att inskränka
mig tili en uppgift af stalus qvo, och dessutom ett rikt förråd af materialier
redan torde vara samladt lill begagnande vid utarbetningen af en allmän
Fattig-iag.
N id uppgiften om sättet för fattigförsörjningen torde äfven böra omnämnas
2:ne, med ändamål att minska dess anlitande, inom Länet ti 11 väga -  bragte pensionsinrättningar, den ena för afskedade båtsmän samt deras enkor
och harn, och den andra för de vid Lands-Staten anställde embetsoch
tjenstemäns enkor och barn. Dessa inrättningars fonder hafva dock
beklagligtvis samtidigt med de tillgrepp, sorn föröfvats i Kronans kassa härstädes,
blifvit genom deras förvaltares oredlighet förminskade, den förra med
3,675 Kalr 14 sk. 4 rst. och den sednare med 7,744 R:dr 44 sk. 11 r:st,
så att de för närvarande endast utgöra, båIsmanskassans 21,516 R:dr 32 sk.
11 rst. samt Lands-Slalskassans 11,122 R:dr 4 rst. Banko, och med den påföljd,
att en inskränkning i deras välgörande verksamhet blifvit nödvändig.
Till rättelse för resande, skjutsande och gästgifvare, med afseende å deras
Ömsesides rättigheter och pligter, är under loppet af detta år ett sammandrag
af gällande författningar i dessa ämnen, med tillägg af i öfrigt
nödiga befunna ordningssladganden, ularbetadt och lill allmän kännedom i
gästgifveridagboken för hvarje månad infördt.
För utödande af odjur, af hvilka vargar äro mera sällsynta, men
björnar deremot, särdeles i fjälltrakterne, ej sällan förorsaka allmogen skarbl,
kunna de inom andre orter vanlige skallgångar här icke till vägabringas,
dels i saknad af jägeribetjening för deras ändamålsenliga ordnande, dels ock
i anseende till lokala naturhinder, utan beror undanrödjandet af nämnde
för de betande kreaturen farliga fiender helt och hållet på enskilde jägares
skicklighet och nit, till hvilkas uppmuntran dock skottpenningar blifvit
bestämde att pastoralsvis utgå, med 12 R:dr för björn, 9 R:dr för varg
och 6 R:dr allt Banko för lodjur.
65
§. 5.
Städer.
Hernosand, som tillhör 4:de klassen af rikets släder, erhöll sina första
privilegier af Konung Johan lil år 1587. Belägen nära Ångermanelfvens utlopp
på Hernön, men medelst 2:ne broar egande kommunikation med fasta
landet, har den i det mellanlöpande sundet en förträfflig hamn. Denna
har dock på södra sidan om broarne småningom igengrundats, så att, sedan
en följd år, endast norra inloppet kunnat af seglande fartyg begagnas. Då
dessa, vanligen kommande från södra farvattnen, vid inseglingen måste styra
kusten omkring Hernöns norra udde för att sedan gå sydligt in i hamnen,
hafva de härmed förenade svårigheter föranledt uppmärksamhetens fästande
på nödvändigheten af södra hamninloppets upprensande. Undersökning
af sakkunnig person för bestämmande af sättet för arbetets verkställande
har för flera år sedan egt rum samt kostnadsförslag uppgjorts;
men då, i anseende till deri upptagna belopps storlek, staden icke vågar, i
förlitande på egna krafter allena, företaga arbetet, måste dermed anstå intill
dess staden kan få påräkna bidrag dertill af allmänna medel.
Af handel och sjöfart ut- och inrikes, handtverkerier, strömmingsfiske
samt något fastän ringa jordbruk påräkna stadens invånare förnämligast
sitt uppehälle. Deras antal uppgår lill 2,074 personer.
Af dessa näringsfång har utrikes handel och sjöfart visat sig vara
i jemt och fortgående stigande. Af stadens fartyg, som år 1833 endast utgjorde
11 st., men nu uppgå till 41 stycken al tillsammans 3,304 lästers
drägtighet, således hvartdera i medeltal af öfver 80 lästers storlek, sysselsättas
de större med utrikes sjöfart, dels direkte från Hernösand till export
af timmer, bräder, jern och tjära samt direkt import af salt, linfrö, m. m.,
och dels till fraktfart utrikes orter emellan.
Vid stadens 2:ne skeppsvarf äro under detta qvinqvennium 17 fartyg
om tillsammans 1,433| lästers drägtighet nybyggda. Det sista årets ofördelaktiga
konjunkturer för sjöfarten hafva dock för närvarande föranledt ett afbrott
i denna rörelse. Trädvaru-exportörerne beklaga sig ock deröfver, att,
genom uppkomsten i orterne af spekulanter å skogsprodukter, desamma
Femårs-berättelse från TVester-Norrlands Län.
m
under de sednare åren sa stegrats i pris, att försäljningen deraf å utrikes orter
ofta måst göras med förlust.
Handel med Köpmannavaror och Landtmannens produkter är deremot
i synbart aftagande, förnämligast i följd af' de förhållanden, som jag
härofvan angående handeln å landet haft Nåden anföra, till stort men lör
dem af stadens handlande, som af varuomsättning inom orten skola påräkna
sin bergning; och då således afsättningen af provinsen Ångermanlands
produkter samt dess förseende med dess behofver allt mer och mer frångått
stadens handlande, har i samma män stadens inflytande på landets
kultur minskats.
Handlverksrörelsen bereder åt de idkare, som derå nedlägga lii t och
idoghet, en tarflig men tillräcklig utkomst. Med flertalet af handt verkarne
är dess värre förhållandet icke sådant.
Vid stadens Fabriker, som beslå af en Snusfabrik, 2 Urfabriker,
1 Segelduksfabrik, 3 Färgerier samt 1 Garfveri, egde tillverkningar nästlidet
år rum lill ett beräknadt sammanlagdi värde af 9,058 R:dr B:ko. Staden
har dessutom 2 Boktryckerier.
Den del af stadens invånare, sorn har burskap å Fiske, är i allmänhet
mindre välmående. Det för länets invånare samfäldt anmärkta, ofta
obelänkta sträf vandel till tidig oberoende bosättning visar äfven, hvad dessa
näringsidkare angår, sitt inflytande, så att antalet af dess medlemmar
småningom blifvit så stort, att lönande sysselsättning icke för alla kan påräknas.
Stadens jorti användes nästan helt och hållet till beredande af höafkastning
för underhåll af stadsboernes kreatur. Den besås derföre endast med
säd, då höväxten börjar aftaga samt plöjning och gödsling jemte gräsfrösådd
för dess upphjelpande blifva nödvändige, vanligen hvarje 7:de eller
10:de år. Häraf är alltså exempel att hämta för jordbrukare å landet, som
till det mesta försumma ändamålsenlig ängsodling.
För Sjukvården är en Slads-Läkare aflönad. På Länets Lazarett har
staden 2:ne frisängar upplälne till kostnadsfritt begagnande för behöfvande
medlemmar, i följd af en för detta ändamål af aflidne Rådmannen E. JNyberg
i lifstiden gjord donation.
För bestridande af kostnaderne för Fattigförsörjningen erlägga stadens
invånare årligen en afgift, motsvarande 24 procent af utskyiderne lill Kronan.
Häraf underhållas dels ett fattighus, der 13 personer finnas intagne,
och för hvilka kostnaden år 1842 uppgick till 953 R:dr Banko, och dels
67
18 st. oförsörjda barn, som äro hos välkändi folk ä landet inackorderade. Öfverskottet
af inkomsterne användes till öfrige fattiges understöd med födoämnen
och klädespersedlar, sä långt det förslår. En lättnad i fattigvårdens bestridande
är beredd genom en af nyssbemälde Rådman Nyberg jemväl gjord
donation, nu utgörande ett kapital af 18,133 R:dr 16 sk. Banko, hvaraf de
årliga räntorne, enligt gifvarens föreskrifter, utdelas såsom pensioner till aflidne
borgares obemedlade enkor och barn.
I förra femårsberättelsen omnämndes, att, i anseende till härvarande
kyrkas förfall, Gudstjensten hölles i en större sal inom Gymnasiihuset. Detta
förhållande fortfar väl ännu, men sedan sistlidna års höst är en 113- Domkyrka,
efter en smakfull af Eders Kongl. Maj:t fastställd ritning, under byggnad.
Det börjar dock visa sig, alt församlingens invånare, vid beslutet
härom, mera rådfrågat sin längtan att erhålla ett värdigt rum för sina andaklsöfningar,
än sin förmåga; ty fastän kyrkan ännu ej är halffärdig, äro de
samlade tillgängarne redan medlagne och lånevägen beträdd. De halka jemväl
under tiden sett sitt hopp sviket, att få kyrkan tillerkände de så kallade
Domkyrko!unnorne, hvilka af kronobonden inom Hernösands Stift innehållas,
men disponeras till Upsala Domkyrkas underhåll, och jag fruktar
med skäl, alt det vackra företaget ej kan bringas till fullbordan, derest ej
det allmänna kommer församlingen till hjelp.
Stind svall, belägen i provinsen Medelpad, vid Selångersäns utlopp i hafvet,
räknar sin tillvaro från år 1624, då dess privilegier af Konung Guslaf
II Adolf utfärdades. Invånares antal är 2,104.
Likasom Hernösand grundar denna stad sitt bestånd på handel och
sjöfart, handtverkerier, strömmingsfiske och jordbruk.
Utrikes handel och sjöfart hafva varit i starkt stigande och den årliga
exporten är högst betydlig, dels af jern, tillverkadl vid bruken inom orten,
men hufvudsakilgast äf trädvaror från skogarne i Medelpad samt några socknar
af Jemtland, till hvilka artiklar i sednare åren äfven kommit pottaska.
Exporten sker till en del med stadens egna fartyg, hvilkas antal årligen ök
a Is och hvaraf 17 st. 0111 1,359 lästers sammanräknad dräglighet blifvit
under sednasle 5 åren nybyggda, och i öirigt med andra städers samt utländska
fartyg, deribland eli större antal Norrska årligen såsom fraklsökande
infinna sig i stadens säkra och beqväma hamn. finlvudsakhgaste importen
är salt.
Den Inrikes handeln, sorn på Stockholm sysselsätter en del al stadens
fartyg, är äfven i märkbart tilltagande och störes icke deruti af någon så.
68
Le.sk
häraf, sorn i anseende till de tillfällen lill arbetsförtjenst, som den vidsträckta
exporthandeln och skeppsbyggerierne lemna åt ortens arbetsklass, måste
denna stad antagas utöfva ett välgörande inflytande å kringliggande landsort.
Om Hand lier l;er terne gälla enahanda anmärkningar, som derom blifvit
för Hernösand gjorde.
Strömmingsfisket har under förlidet år varit gifvande, men i allmänhet
mindre förmånligt än fordom. Idkarne af denna näring härstädes äro
i allmänhet i bättre vilkor än Hernösands fiskare, der burskap på delta yrke
lättare erhålles än i Sundsvall.
Stadens Jord är i cirkulationsbruk för odling af råg, korn och hafre
samt hufvudsakligast foderväxter för ladugårdarnes behof.
Vid 1 Repslageri, 4 Färgerier och 1 Garfverifabrik utgjorde år 1842,
sammanlagda tillverkningsvärdet 9,270 R:dr Banko. En Stads-Läkare aflönas
för hälsovårdens bestridande. För de fattiges försörjande äro enahanda
anstalter här, sorn i Hernösand.
Hvarken Sundsvall eiler Hernösand äro gynnade med några särskilda
prohibiti va författningar.
Då jag härmed slutar denna underdåniga berättelse, mäste jag beklaga,
att min af mångahanda emhelsbestyr upptagna tid icke tillåtit mia, att, såsom
jag önskat, gifva densamma den fulländning, som en lill ledning för
Eders Kongl. Majrts regeringsåtgärder, hvad detta Län angår, emad framställning
om Länets tillstånd och behof bordt ega. Eders Koiml. Maj:ts
landsfaderliga hjerta skall deremot otvifvelaktig! dela den tillfredsställelse,
jag eger af alt sanningsenligt kunna i underdånighet försäkra, det Eders
Kongl. Majrts trogna undersåtare i delta Län vid innevarande tidpunkt
äro, i följd af flera genom Försynens JNäd sammanträffade lyckliga förhållanden,
i åtnjutande af ett allmännare välstånd, än någon kan minnas före
denna tid hafva egt rum. Hernösand den 30 December 1843.
FR. ÅKERMAN.
JAC. WILH. LANGELIUS.
CARL AUG. ECKHÉLL.
Uträkning öfver medium af nedannämnda Fem års Markegångs-Taxor uti
Wester-Norrlands Län.
En Tunna Råg
En Tunna Kori
En Tunna Arter .
En Tunna Bafra .
Ett Lispund Smör
Ett Lispund torrt Kött....
Ett Lispund Talg
Ett Lispund Humbla ....
En Oxe sådan som i landet finnes
Ett Får
En Gås
Ett Höns
20 st. Ägg
En,Tunna bättre Lax
Ett Lispund dito
En Tunna af den så kallade Forsslaxen,
som fångas ofvanföre Sollefteå forssen
Ett Lispund dito
En Tunna Lax af den i Tuna Elf och
Medelpad
Ett Lispund dito
En Tunna Salt Sik
Ett Lispund dito
Ett Lispund Åhl • . .
En Tunna Strömming
Ett Lispund dito
Ett Lispund Torrfisk
100 st. Neijonögon
Ett lass Hårdvallshö om 40 Lispund .
En kärfve Halm, som bör innehålla
2:ne Lispund
Ett Lispund Skjälspäck
En Tunna Tjära
En Tolft Halfbottenbräder
En Tolft Plankor .
En Sågstock
Ett Lass Tall ved
Markegångspris för Ar
Summa.
Medel
-
1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
pris.
10
8
40
8
8
10 32
10
16
48
_
_
9
28
10
8
16
7
8
—
6
32
—
5
32
—
5
24
—
33
16
—
6
32
—
10
—
—
8
40
—
8
8
—
10
32
—
8
16
—
46
—
—
9
9
7
5
—
—
4
16
—
4
4
—
3
16
—
3
—
—
19
36
—
3
5
7
4
32
—
5
—
—
4
16
—
4
—
—
4
32
—
22
32
—
4
25
7
1
32
—
1
32
—
1
40
—
2
—
—
2
—
—
9
8
—
1
40
—
4
32
—
5
—
—
5
32
—
5
32
—
5
16
—
26
16
—
5
12
10
6
24
4
36
—
4
—
—
3
16
—
3
42
—
22
22
—
4
23
7
11
16
—
13
16
—
16
—
—
18
—
—
18
—
—
76
32
—
15
16
—
1
36
—
2
—
—
2
4
—
2
8
—
2
8
—
10
8
—•
2
1
7
1
—
—
1
—
—
1
—
—
1
—
—
1
—
—
5
—
—
1
—
—
—
10
8
—
10
S
—
10
8
10
8
—
12
—
1
6
8
—
10
11
—.
20
—
—
20
—
20
—
20
—
—
20
—
2
4
—
—
20
—
42
—
—
48
—
—
43
—
40
—
—
40
—
—
213
—
—
42
28
10
3
24
—
4
—
—
3
28
—
3
16
—
316
—
17
36
—
3
26
5
36
42
36
34
34
182
—
36
19
2
3
—
3 24
1
—
3
—
—
2
40
—
2 40
—
15
8
—
3
1
7
42
48
43
40
40
213
—
42
28
10
3
24
—
4
—
—
3
28
—
3
16
—
3
16
—
17
36
—
3
26
5
23
—
—
21
32
—
20
—
—
20
—
—
20
—
—
104
32
—
20
44
10
1
44
—
1
38
8
1
32
—
1
32
—
1
32
—
8
34
8
1
35
9
3
16
—
3
16
.—.
3
16
—
3
16
—
3
16
—
16
32
—
3
16
—
—
—
12
32
—
9
—
—
10
32
—
10
—
—
57
16
—
11
22
5
1
12
—
1
2
8
—
36
—
—
42
8
—
40
—
4
37
4
—
45
10
1
16
—
1
16
—
1
16
—
1
16
—
1
16
—
6
32
—
1
16
—
1
4
—
1
4
—
1
4
—
1
4
—
1
4
—
5
20
—
1
4
—
9
—
—
6
32
—
4
32
—
3
32
—
5
16
—
29
16
—
5
4i
7
5
4
5
4
4
3
3
.
20
8
4
2
3
4
—
3
—
—
3
—
—
3
—
—
3
—
—
15
4
—
3
—
10
4
24
—
4
40
—
5
—
—
5
—
—
5
—
—
24
16
—
4
41
7
3
—
—
3
—
—
2
26
8
2
32
—
3
16
—
14
26
8
2
43
9
4
24
—
4
24
—
4
—
—
4
—
—
5
32
—
22
32
—
4
25
7
16
—
—
24
—
1
44
—
18
5
—
20
—
—
20
—
—
20
—
—
20
— 1
—
24
—
2
s
—
-1
20
10
Markegångspris för
År
Medei
Summa.
1838.
1839.
1840.
i "41.
1842.
pris.
Ett Dränge-Dagsverke
24
24
24
24
28
2
28
24
10
Ett Öke- dito
1
—
—
1
—
—
1
—
—
1
—
—
1
8
-
5
8
—
1
1
7
Ved- och Lysningsämnen:
En famn Björkved af nya målet
omkostnadsfritt lefvererad i Garni-
zonsort
4
16
—
4
16
4
16
4
16
—
5
22
16
4
22
5
En famn Ahl ved dito
3
—
3
—.
3
3
3
15
3
En famn Tallved, dito
2
32
—
2
32
2
32
2
32
2
32
13
16
2
32
En famn Granved, dito
2
—
2
—
2
2
2
16
10
16
2
3
2
Ett Lispund Talgljus å 7 st. på marken
5
16
—
5
32
6
16
6
16
5
32
29
16
5
41
7
Ett Skålpund Gula Vaxljus ....
1
—
—
1
—
1
—.
1
1
5
.
1
En kanna Rofolja
Båtsjnans Utrednings- och Bekläd-
nads- samt Hemkalls-Persedlar.
Utrednings-Per sedlar :
En Kapprock af blått Vadmal
10
10
10
_
10
10
50
10
En Kappsäck af Segelduk, Skinn el-
ler Väf
3
16
—
3
16
3
16
3
16
—
3
16
16
32
3
16
En nåckad Rya eller Ylletäcke . .
2
16
—
2
16
2
16
2
16
9
16
2
16
En Hängmatta af Buldan
2
40
-----
2
40
—
2
40
--
2
40
—
—
—
—
11
16
—-
2
40
—
Beklädnads-Per sedlar:
En Tröja af blått Vadmal ....
4
32
4
32
4
32
4
32
4
32
23
16
4
32
En dito af grått dito ....
4
—
—
4
—
4
4
4
20
_
4
En Väst med ärmar af blått Vadmal
3
40
3 40
3 40
3
40
3
40
19
8
3
40
En dito dito af grått dito
3
8
—
3
8
3
8
—.
3
8
3
8
—
15
40
3
8
Ett par Långbyxor af blått dito
3
4
—
3
4
3
4
—
3
4
—
3
4
—
15
20
3
4
Ett par dito af grått dito
2
20
—
2
20
2
20
—
2
20
2
20
12
4
_
2
20
En blå och hvitrutig Halsduk
—
12
—
—
12
—
12
—
12
—
12
—
1
12
12
En Hatt
1
24
—
1
24
1
24
—
1
24
1
24
—
7
24
1
24
Ett pär Läderskor
1
14
—
1
14
1
14
—
1
14
1
32
6
40
1
17
7
Ett par Ullstrumpor
—
39
—
—
39
—
39
—
39
39
4
3
39
En Skjorta af Blångarn
—
39
—
—
39
39
39
39
4
3
39
En dito af Lärft
1
12
—
1
12
i
12
1
12
1
12
_
6
12
1
12
,
En Släpklädning af Vadmal . . .
8
32
—
40
32
—
8
6
5
Hemkalls-Per sedlar:
En Tunna Spanmål
Ett Lispund Matvaror, bestående
hälften Smör och hälften Kött .
af
Tillkommer i afseende på underhåll
för tågande trupper och fångar under
forsling:
Ett Lispund Rågmjöl
En Tunna Korngryn
Ett Lispund Salt Kött
Ett Lispund Färskt dito
Ett Lispund Koksalt
Ett Lispund Salt Fläsk
Ett Lispund Torrt dito .
En Mark mjukt Bröd
En Dagportion ....
En Dagration ....
Rote-Vaca nee-afgi ft . .
Markegångspris för Ar
1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
Summa.
Medel
pris.
8
16
7
8
6
32
5
32
5
24
33
16
6
32
3
8
—
3
16
—
3
4
—
3
—
—-
3
16
—
15
44
3
8
10
1
42
5
39
2
1
O
.J
2
1
1
7
4
38
4
46
1
16
32
—
14
16
—
13
16
—
11
16
11
—
—
66
32
—
13
16
—
1
24
—
1
24
-
1
28
1
32
—
1
32
—
7
44
—
1
28
—
1
1
4
1
12
—
1
16
—
1
8
—
5
40
—
1
8
—
16
16
16
—
—
16
—
—
16
—
1
32
—
—
16
—
3
1?
—
3
16
3
16
.—
3i6
—
3
16
—
16
32
—
3
16
—
4
4
—
4
—
—
4
—
—
4
—
—
20
—
—
4
—
—
2
2
2
2
6
—
2
5
—
11
3
—
2
3
8
2
7
5
7
6
8
10
—
8
5
—
40
4
—
8
1
21
7
16
11
2
. .
8
10
—
12
10
1
22
5
—
14
1
51
13
—
49
13
—
46
37
44
29
—
45
15
1
237
11
1
47
21
5
Hernösand, i Lands-Kontoret, den 30 December 1843.
Jac. Wilh. Langelius.
Uträkning öfver Medium af nedannämnda fem årens Markegångspris å ett
Gärde-Mantal inom Wester-Norrlands Län.
Efter
Krono-
värdi.
Markegångspris
för
feni Ar
Medel
-
I ^ingermanland.
1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
pris.
Jordeboks-Ranta.
Penningar
8 £t. Smör å 26 sk.
1 U. Tonfisk ä 12 sk. . .
1 fjerding Strömming å 1}
6 Kannor Tjära a 24 sk. .
1
10
16
3
44
n
-
Hem mantals-Rd n ta.
1| Tunna Korn ä 36 sk. .
5 H. Smör a 26 sk. . . .
14 £té. Kött å 12 sk. . .
24 H. Humbla ä 24 sk. . .
1 U. Talg fi 24 sk. . . .
^ Oxe ä 2 R:dr 36 sk. . .
4 Får ä 12 sk
4 Gås h 6 sk
1 Höns
4 Tjog Ägg å 1 sk. 6 rst. .
4 lass Hö ä 32 sk
5 Kärfvar Halm å 3 rst. .
Vin lerk örsel
Boskapspenningar ....
Skjutsfärds dito
Dagsverks dito
1
1
10
6
18
3
1
8
6
1
1
16
1
4
32
24
6
6
3
3
6
6
9
3
Summa
6
20
6
41
15
3
37
47
—
35
3
6
33
17
10
35
15
9
183
3
4
36
29
6
I Medelpad.
-
Lika, roed den förändring,
att Vinterkörseln efter
Kronovärdi utgör 6 sk.
och efter Markegång dub-  belt med 12 sk.
6
22
6
41
19
3
38
3
35
7
6
33
21
10
35
19
9
1183
23
.4
36
33
6
Hernösand, i Lands-Iiontoret, den 30 December 1843.
Jac. Wilh. Langelius.
menne*!*®
BEFALLNINGSHAFVANDE»
UTI
Westerbottens liän
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Stormägtigste, Allernädi^ste Konung!
ri\ , , . ,
I ill följe al Eders Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift, får jag underdånigst afgifva
Berättelse om Westerbottens Län i ekonomiskt och statistiskt afseende
för de fern sednast förflutna åren eller ifrån och med år 1838 till 1842
års slut samt derjemte bifogad Tabell, ej mindre för Landet, än Umeå
Stad, den enda i Länet.
4
1:0 Länets Allmänna beskaffenhet.
Under ofvannämnde tid hafva inga sådane förändringar ägt runi i afseende
å Länets vidd, indelning eller lokala förhållanden, som kunna föranleda
särdeles uppmärksamhet, hvarföre jag derom i underdånighet endast
åberopar de förut afgifne Femårs-Berättelserne.
2:0 Invänarne.
Folkmängden inom kustlandet utgör, efter Skatlskrifnings-längderne
för år 1842 och deröfver författade Sammandrag, i första och andra
Fögderierne :
Mantalsskrifne Mankön  9,496.
Dito Qvinkön 10,134.
I Umeå Stad, dito Mankön  360.
Dito Qvinkön
441. 801 %)An
Öfver- och underårige samt för åtskillige orsaker
mantalsfrie, ehuru arbetsföre personer i sagde
Fögderier, Mankön  11,859.
Dito Qvinkön  12,490.
I Umeå Stad, Mankön  295.
Dito Qvinkön
346. an*
— 541 • 24,990.
I Lappmarken, hvarest mantalsskrifning icke förrättas,
utgör Mans- och Ovinspersonernas antal af Svenska
Nationen 8,921.
Dito Lappar  1,054. 9975
Summa 55,396.
Vid 1837 års slut uppgick folkmängden till femtioett tusende tvåhundrade
femtiosex och har således under fem år ökats med fyra tusende
etthundrade fyratio personer, hvilket hufvudsakligen är en följd af vaccinationen,
sorn bedrifvits med framgång, samt den lyckan att härjande sjukdomar
ej inträffat.
Folket inom kustlandet, som, hvad upplysning och bildning beträffar,
väl icke undergått någon märkbar förändring, men dock fortfarande tål
5
jemförelse med alla andra Rikets Provincer, är i allmänhet härdadt, sedligt,
arbetsamt och anständigt, med särdeles fallenhet för slöjder och hvarjehanda
handtverk, deruti en del förvärfvat sig utmärkt skicklighet, utan
någon särskild handledning. Förhållandet roed Fjelltraktens och den egentligen
jordbrukande Lappmarksallmogen, härstammande från nedra Landet,
är nära enahanda, ehuru den i åtskilliga fall kan äga mindre upplysning.
Bildningen hos Lapparne, hvilka nästan utan undantag förstå och
tala Svenska språket, är i betydligt tilltagande. Som orten förskonats från
missväxt, oaktadt afkastningen icke öfverstigit medelmåttan, så hafva invånarne
genom sparsamhet, drift och ihärdighet vid binäringarnes idkande
till största delen öfvervunnit den tryckande belägenhet, som vållats af felslagne
skördar under många föregående på hvarannan följda är, der mindre
ordentlig lefnad eller andra tillfällige omständigheter icke föranledt obestånd,
hvarpå exempel beklagligtvis finnes, såsom undantag från det loford
Länets invånare i allmänhet förtjena. Nykterheten har gjort framsteg och
bruket af bränvin minskats, särdeles bland den yngre befolkningen, hvaremot
konsumtionen af utländska drycker och i synnerhet caffe, betydligen
ökats. Länets skuld till Staten för undsättnings-spanmål under 1831 och
följande år utgjorde vid 1842 års slut 146,756 Riksdaler 27 skillingar
3 r:st. samt förskott åt enskilde till uppköp af spanmål för enahanda behof
18,284 Riksdaler 11 skillingar 1 r:st., eller tillsammans 165,040 Riksdaler 3S
skillingar 4 r:st., sedan derå dels afbetalts och dels eftergifvits 138,472
Riksdaler 16 skillingar 2 r:st. allt Banko.
3:0 Näringar.
Jordbruk: Den vanliga åkerbruks-redskapen består af vändplog, eller
såkallad vält, ahl med åtskilligt antal mer och mindre djupgående jernklor
samt jernpinnad harf, jemte rist till grässvalens afskärande då nyodling
verkställes, eller lindor åter upptagas till åker och i sådant afseende vältköras.
Oaktadt det hårda klimatet och deraf inträffade eller befarade missväxter,
intager jordbruket, som sig bör, första rummet bland näringarne.
Hågen för åkerbrukets sorgfälligare skötsel och nyodlingar, särdeles af de
fordom dertill onyttige ansedde myror, har tilltagit, hvarigenom under sådane
odlingars besående det har varit och blir möjligt och oundvikligt, att
i stället antingen träda eller ock lill gräsbärande linda använda större eller
mindre del af den gamla åkern, hvilken åter upptages, så snart nyodlingarne,
efter gödsling och besående i några år, hunnit blifva gräsbärande.
6
Vid detta växelbruk, måste ett visst förhållande noga iakttagas emellan den
öppna åkern och ängestillgången samt möjligheten att väl gödsla den åker,
som besås, emedan jorden härstädes i allmänhet icke gifver någon lönande
afkastning utan begödsling och öfverdrift i nyodling eljest blir onyttig eller
skadlig, i synnerhet om dertill användes svaga och mosslupna ängar, hvilka
i deras naturliga skick lemna någon, ehuru ringa afkastning, men upparbetade
till åker utan gödsling, ingen äring. De brukliga sädesslagen
äro råg, korn, bafra, högst obetydligt ärter samt såkallad blandsäd, bestående
af vår-råg och korn. Ortens hufvudsäde är korn, och Tabellen
visar ungefärligen beloppet af utsädet och äringen. Vid medelmåttiga år
motsvarar afkastningen invånarnes behof, inberäknadt potatis, som allmänt
odlas; men då missväxt inträffar, måste bristen anskaffas från lyckligare
lottade trakter.
Linodlingen idkas med fördel i södra delen af Länet, så att betydligt
qvantum årligen afyttras; hvaremot hampa produceras i de norra Socknarne,
likväl utan att fylla förnödenheterne inom orten.
Boskapsskötseln, en af hela ortens uråldriga näringar, ännu ganska vigtig,
särdeles inom Lappmarken, der den kan anses såsom hufvudnäringsfäng,
tilltager i samma förhållande som åkerbruket, oaktadt de fordom så
ymnigt gräsgifvande naturlige ängarne på de flesLa ställen aftagit i växtlighet,
ty nya odlingar, ej mindre af utväxt äng, än myror och kärr, verkställde
med behörig beräkning af hemmanslägenheternes öfrige afkastning,
så att jemnvigt i växelbruket bibehålles, ersätter fullkomligt minkningen af
foder från de naturliga ängarne. Genom vattenledning och uppdämning af
vatten på gamla ängar, myror och mossar samt sjöars utdikning, hvartill
tjenlige lägenheter ännu icke saknas, har hötillgången särdeles inom fjelltrakten
betydligen ökats, hvilket föranledt och framdeles otvifvelaktigt föranleder
Boskapsskötselns utvidgande, så att, ehuru ladugårds-afkastningen
till en stor del ingår uti den ökade folkmängdens bergning, ett betydligt
öfverskott af smör, talg och hudar årligen afsättes. Betesmarkerne äro på
en del ställen goda och tillräcklige, på andra åter inskränkta och mindre
fördelaktige. Kreaturen befinnas af medelmåttig godhet. Under den tid
berättelsen omfattar har ingen anmärkningsvärd förändring med kreaturs
racerne ägt rum, eller kreaturs-sjukdomar härjat. Stallfodring har härintills
ej brukats. Oxars begagnande till dragare har småningom tilltagit och
nyttan deraf blifvit insedd, oaktadt bruket icke är allmänt. De köras ej
parvis, utan enbets, med sele i stället för ok, hvarigenom oxens Styrka att
draga lass bättre och naturligare kan användas. Renskötseln, Lapparnes
hufvudsakliga näring, är i aftagande genom odlingens framskridande, men
lemnar dock ännu tillräcklig bergning för ägarne samt betydligt öfverskott
af kött och hudar till afsalu.
Skogar: Tillgången och beskaffenheten deraf, som fordom i allmänhet
varit särdeles ymnig, är nu ganska skiljaktig. Invånarne uti en del af de
intill hafskusten närmast belägne byarne sakna icke allenast byggnadstimmer
för sitt behof, utan nödgas äfven hemta ved från annat håll, hvilken
olägenhet dels härrör af misshushållning med skogen för längre lid tillbaka
och dess sentida återväxt i detta kalla klimat, dels af det ringa område,
som, efter 1780 års Afvittrings-instruktion, dem tilldelats, ty flera byalag,
som, enligt Afvittrings-Rättens och Läns-Styrelsens beslut, bort eihålla
1000 tunnland på mantalet, hafva endast bekommit 2 å 300 tunnland;
hvarföre, och då ersättning in natura nu mera svårligen kan gifvas i anseende
till oclisponerade allmännings-trakternes aflägsenhet, en skälig jemkning
i skatten så mycket mera vore nödvändig, som skattläggningen jemväl giundats
på fiske och djurfång, de der till en del eller alldeles upphört. De fiån
kusten mera aflägsne skogarne, ehuru å många ställen strängt ålitade, erbjuda
deremot mycken tillgång på hvarjehanda effekter, vida öfverstigande oitens
behof. Allmännast äro skatte-skogarne samfällige byavis, men laga
skiften hafva mer och mer vunnit förtroende och blifvit verkställde samt
hågen för skogens ändamalsenligare och sparsammare begagnande inträdt, sedan
skogens värde blifvit närmare insedt. Kronans skogar, om hvilka jag
ämnar göra särskild underdånig framställning och hvarå afvittring inom
kustlandet för sig gått eller föreslår, äro dels upplåtne till begagnande på
obestämd tid mot afgift och med förbehåll af Kronans fria dispositionsiätt,
enär så fordras, dels finnas ännu odisponerade eller vid elfvar och flottbara
valtudrag anslagne till kolning för Jernverken och stockfangst för
sågverk, med rättighet för ägarne af de sistnämnde, att, emot stubböreafgift,
årligen hämta ett bestämdt antal trän. Lands-fiskalerne och Kionobetjeningen
åligger väl tillsynen öfver krono-skogarne, men skogstraktei nes
vidsträckthet och kringspridda läge göra det högst svårt för den al mångfaldige
andra tjenstebestyr öfverhopade Krono-betjeningen, att upptäcka oci
lagligen utreda alla föröfvade missbruk. Önskeligt vore således, att någon
ändamålsenlig förändring snart vidtages i afseende å sågskogarne, hval igenom
Staten kunde tillskyndas en skälig och mera bestämd inkomst samt
Sågverksägarne beredas vidsträktare tillverkningsrätt, utan frestelse ellei en
slags nödvändighet, att öfverskrida sina privilegier för att undgå föi ust.
8
Under loppet af 1838 till och med 1842, äro 150 st. Nybyggen beredda
till skattläggning, hvarjemte vederbörande Landtmätare till afvittring boredt
131 tunnland 5 kappland åker, 6,977 tunnland 8 kappland äng,
1,157 tunnland 15 kappland odlingsmark, 102,693 tunnland 2 kappland
afrösningsjord och 133,250 tunnland 1 kappland impedimenter,
eller tillsammans 244,208 tunnland 31 kappland samt uppgått rå-linier
lill en sammanräknad längd af 796,960 alnar eller 44^ mil.
Bergsrörelse: Inom Länet finnes nu endast en jernmalmsgrufva, Näsberget
kallad, liggande 7 mil från hafskusten i Jörns Församling, der
malmbrytningen de sednare åren aftagit, hvartill orsaken varit, dels den
långa transporten och dels mindre gynnande konjunkturer för afsättningen.
Hvaremot driften vid två masugnar och fem jernverk varit liflig, ehuru
mindre fördelaktig. Vid berörda verk voro för år 1842 skattskrifne följande
antal betjening och arbetare, nemligen: Vid Olofsforss 106 mankön
och 95 qvinkön; Vid Hörneåforss 32 mankön och 36 qvinkön; Vid Johannisforss
18 mankön och 12 qvinkön; Vid Säfvar 25 mankön och
23 qvinkön samt vid Robertsforss 58 mankön och 49 qvinkön eller
tillsammans 239 mankön och 215 qvinkön. Enär Bruksägarne till
Taxerings-komitéerne icke lemnat antagliga uppgifter å tillverkningsvärdet,
har taxation under nu ifrågavarande år skett efter 1835 och 1841
årens Bevillnings-Förordningar, så att för år 1842 Olofsforss Bruk ansetts
äga i:del af privilegierade stångjerns-tillverkningen 1,800 Skeppund i behållning
med 3,656 Riksdaler 12 skillingar; Hörneåforss Bruk, en piel af tillåtna
Stångjernssmidet 1,800 Skeppund, lika belopp; Säfvar Bruk ^:del af Stångjerns-smidet
450 Skeppund och piel af Manufaktur-smidet 300 Skeppund,
2,019 Riksdaler; Johannisforss piel af Stångjerns-smidet 266 Skeppund 13
Lispund och ^:del af Manufaktur-smidet 60 Skeppund, 704 Riksdaler, samt
Robertsforss |:del af Stångjerns-smidet 865 Skeppund och q:del af Manufaktur-smidet
80 Skeppund, 2,268 Riksdaler i sk. 8 r:st. Dessutom finnes
Holmforss hammare, belägen vid Orrböle i Nordmalings Socken och Fredriksforss
i Bygdeå Socken, hvilka från Tabellen blifvit uteslutne af den
orsak, att något smide vid det förra icke börjats förrän 1843 och att det
sednare eller Fredriksforss genom vådeld förstördes år 1842 och derföre
undgått taxering.
Fabriker och Bruk, som ej tillhöra sistnämnde handtering. Desse utgöras
å Landet af 2:ne Glasbruk, det ena hörande under Umeå Stads
Hall
-
Hall-Rätt, vid hvilka tillverkningen varit liflig, samt en Fabrik för beredning
af harts, terpentin och kimrök, hvarvid produktionen minskats.
Brädtillverkning. Utom 53 Husbehofs-sågqvarnar, finnas inom Lä
net
96 stycken dels finbladiga och dels grofbladiga Salu- eller Tull sågqvarnar,
af hvilka sjutton med rättighet, att emot afgift årligen afhemta ett
visst antal timmer från Kronans skogar. Vid denne handtering har verksamheten,
under en del af de år berättelsen omfattar, varit särdeles rådande,
såvida bräderne haft god afsättning lill högt pris, hvarigenom vinst för
verksägarne och arbetsförtjenst för en stor del af allmogen blifvit följden.
Jagt och Djurfång har i fordna tider utgjort en betydande näring,
men idkas nu egentligen i de aflägsnare och mindre bebodda trakterne,
särdeles inom Lappmarken, der den äfven aftagit i samma mån som odlingen
framskridit. Härmed är förhållandet ganska olika. Skinn utaf rofoch
skade-djur, som föryttras från orten, hufvudsakligen af Lappmarks iuvånarne,
äfvensom kustboernes besvärliga och äfventyrliga skälfångst lämna
dock någon, ehuru osäker vinst.
Fiskerier. Häraf är Laxfisket betydligast, men har under de sednast
förflutna åren varit mindre gynnande och, i anseende lill högt uppdrifna
arrenden, förorsakat åtminstone en del idkare betydlige förluster. Strömmingsfångsten
har ej heller varit särdeles ymnig. Med insjö- och strandfiske
sysselsätta sig invånarne föga annars än höst- och vårtiderne.
Tjärbränning är för en del af Länet ganska betydande näringsgren, i
synnerhet då tjäran är gällande, hvilket nu varit fallet, utan att allmogen
ovilkorligen nödgats sysselsätta sig dermed, såsom under missväxtår, för
att då genom denne biförljenst skaffa sig lifsuppehälle. Ämnen härtill äro
nu mera sällsynta närmare invid hafskusten. Tillverkningen i första Fögderiet
de sista lein åren har icke varit betydlig. Uti andra lögderiet har
den tilltagit, så att derifrån ett medeltal af minst 26,000 tunnor årligen
utskeppats. Inom Lappmarken, der ymnig tillgång på ämnen finnes, har
tillverkningen betydligen ökats, sedan flottningen i elfvarne börjat, och
kommer säkert att än mera uppdrifvas, när vidare rensning verkställes
samt nödige vägar upptagas till tjärans forslande förbi de ofarbara forssarne
och redan anlagde vägarne fullkomligen iståndsättas.
Femars-Berättelse fr. Westerbottens Län. ^
10
Saltpeter-ti]Iverkningenj en för orten passande och nyttig näring, som
idkas allmänt, äfven till en stor del inom Lappmarken, hade otvifvelaktig!;
varit ännu mera utvidgad, om icke Kronans lösningspris blifvit nedsatt. Af
1838 års tillverkning levererades till Kronan 10,143 IM. och derpåföljande
året 11,618 Lti. 12 U.. För ifrågavarande fem år utgjorde hela beloppet
45,652 LU. 13 H. godkänd Saltpeter.
Pottaske-beredning, en i sednare tider införd , af Länets Hushållningssällskap
genom premier uppmuntrad samt af enskilde befordrad och understödd
näring, hvilken numera allmänt idkas och arsa mycket förmånligare, som
mindre arbetsföre personer dermed kunna sysselsättas och varans forsling för
afsättning, jemförelsevis till värdet och andra skogseffekter, icke fordrar betydlig
kostnad, äfven från de aflägsnaste trakter.
Linne-, Ylle- och Bomulls-väfnader stå i tilltagande g-enom skicklighet
och ökad upmärksamhet hos qvinnorna, som ensamt bedrifva denna handtering.
Tillverkningen tätiar ofia i finlek och godhet med utländska tyger,
men afsättningen utom orten har dock varit obetydlig.
Utom ofvannämnde näringar, hvilka alla i större eller mindre grad
bidraga till idkarnes fördel och äro förenlige med ortens natur-tillgångar,
sysselsätter allmogen sig mellan tider för landtmanna-yrket med fällning
och framforsling af hustimmer, byggnaders uppsättande och inredning, träkärils
förfärdigande för ortens produkter, snickare-, hjulmakare- och smedshandtverk,
tegelslagning, kalkbränning, de sistnämnde handleringarne hufvudsakligen
för ortens behof, samt huggning af ved, som till någon del afskeppats
till Stockholm.
Sjöfart idkas i allmänhet icke såsom näringsgren; men Bruksidkare,
Ståndspersoner och en del af allmogen äga fartyg, hvilka begagnas för
transporterande utaf landets produkter till Hufvudstaden och andra inrikes
orter, äfvensom någon gång utom Riket, samt att återföra Spanmål, då sådant
fordras, och öfrige nödvändighets-varor. Den genom enskilde Aktieägare
organiserade kommunikationen med tvänne utmärkt goda ångfartyg har
for t fa rande förorsakat lättare afsättning och stegral pris å en del effekter
till produeenternes båtnad.
Handel: Landtmanna-varorne afyttras väl hufvudsakligen till Handlande
Borgerskapet här i Staden eller vid de årliga frimarknaderne; men åtski
1 lige Hemmansägare hafva äfven företagit sig, att drifva någon handelsrörelse,
för hvilken de i vanlig ordning taxeras. Om ock den täflan, sorn
derigenom uppkommer med Handlande Borgerskapet, icke anses vara onyttig
för den producerande allmogen, torde fördelen icke öfverväga olägenheten
deraf, alt öfverflöds-varor snarare kringspridas och att den uppväxande generationen
lättare ledes från sin egentliga bestämmelse till mindre nytta
för eget och allmänt bästa. Weslgöthers gårdfarihandel är skadlig för orten,
såsom föranledande till onödige penninge-utgifter och minskning i allmogens
ling för egne tillverkningar, merendels af vida bättre beskaffenhet.
4:o Politisk författning.
Kammarverk: Under sednast förflutna fem åren äro 98 Krono Nybyggen
beviljade lill anläggning, hvaraf 74 å kustlandet och 24 i Lappmarken.
Genom Eders Kongl. Majits Nådiga Beslut hafva 69 nybyggen erhållit tillökning
uti frihetstiden, hvaremot de i skalt ingångna utgöra 12TJ¥ mantal
inom kustlandet och 3fpdels mantal i Lappmarken eller tillsammans
i5fiS:dels mantal. Vid 1842 års slut utgjorde Krono hemmans och nybyg
ges
Rökar å nedra landet 1,513 och i Lappmarken 1,066, eller tillsammans
2,579, samt hafva således under de föregående fem åren ökats med 222 Rökar,
allt oberäknadi särskilde Krono lägenheter å kustlandet 191 och i
Lappmarken 366, eller tillhopa 557 stycken. Största delen af ortens invånare
äro sjelfägande jordbrukare eller åboer å Krono hemman och nybyggen;
deremot arrendatorer och brukare äro ganska ringa. Rättighet för bruk
och vattenverk, att till jordbrukares förfång uppdämma vallen, äger härstädes
icke rum.
Stats-bidrag: Kustlandet, med undanlag af den ringa del, som förut
tillhört Westernorrlands Län, är i allmänhet strängt skattlagdt och roteradt.
Tyngden af de många afgifterne, hvilka belasta jordbruket och inverka ofördelaktigt
på näringarne, okas för en del bland invånarne genom ortens
vidslräckthet och deraf följande långväga färder till utskylders och gärders
af bördande, allmänna vägars underhållande samt hall- och transporl-skjuts
ning;
hvaremot de undslippa inqvarterings-besväret, reservskjuts och vägplogning
in natura vintertiden, hvilket endasL drabbar de vid allmänna vägarne
närmare boende inb^ggarne och ungefärligen motsvarar de förstnämndes
besvär. Sådant oaktadt hafva ntskylderne de sednasle åren till största
delen erlagts vid uppbördsslämmorne, så att mindre betydande rester förefunnits.
Beräkningsgrunden för de i Tabellen uppförde onera är medelpriset
af ifrågavarande fem års markegång, och an märkes här, enligt Eders Kongl.
12
Maj:ts Nådiga Cirkulär den 17:<Ie April 1828, att uti kostnaden för Rustning
och Rotering så mycket mindre inbegripas Ruslhålls-stommars och Augmenlsräntor,
sorn hvarken sådane eller Häsl-vacance-spanmål här i Länet finnas.
Ifrån Lappmarken utgå inga andra direkta bidrag till Staten, än Jordeboks-
och Hemmantals- samt Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan; men i
anseende till dryga inbördes onera kan landet icke tåla högre beskattning,
om odlingen skall fortgå.
Politie: Någon särskild Stadga för delta Län, angående ordningens och
sedlighetens vidmakthållande, är icke utfärdad, utan har det hittills tillkommit
Kyrko-rådet, K rono betjeningen, jemte på åtskilliga ställen utsedde
ordningsmän eller sexman, att vaka öfver allmänna Förfallningarnes efterlefnad
derutinnan, samt till varning eller ansvar befordra öfverträdarena.
Sockne-skola är inrättad endast uti tvänne Församlingar inom kustlandet.
Allmänligen har Allmogen sjelf undervisat sina barn i kristendoms-kunskapen.
Slundom hafva särskilde Lärare antagits, som tillika lemnat undervisning
i skrifkonslen, hvaruti en stor del af den yngre befolkningen äger
någon kännedom. För de ynglingar, som egna sig till studier, handel eller
andra yrken, finnes en Lärdomsskola här i Staden, der undervisning meddelas
af en Rektor, tre Kolleger och en Apologist. Uti Lycksele Lappmarks
Församling är en Skolinrättning grundad på en af framlidne Riks-Rådet
Skytte anslagen fond, hvarest ett visst antal Lappbarn årligen åtnjuta kost
och undervisning i kristendomen, för att sedermera handleda andra af
Lappallmogens barn; hvarjemte Missions-sällskapet fördelaktigt medverkar till
upplysningens spridande bland Lapparne. Hälsovården besörjes af fyra Provincial-läkare,
nemligen tre för kustlandet och en inom Lappmarken
samt en Lazaretts-läkare jemte en Distrikt-läkare i Skellefteå. ' Veterinärläkaretjensten
är vakant, såvida ingen behörig sökande sig anmält. Nästan
alla Församlingar inom kustlandet äro försedde med examinerade Barnmorskor;
men sådan finnes endast i en af Lappmarks Socknarne. Fattigvården
ombesörjes af en i hvarje Församling utsedd komité, under Pastors
ordförande. I sådant afseende erlägga Församlingarnes vederbörande invånare
erforderligt bidrag till nödtorftigt understöd för de behöfvande, som
icke äro fördelade att underhållas af hemmansägare och innehafvare eller
intagne å fattighus, hvilka på få ställen finnas. Krono-länsmännen åligger
första tillsynen öfver Gästgifverierne och alt anmäla de tilläfventyrs
förefallande oordningar, hvilka dock äro sällsynte. På en del ställen verkställes
skjulsningen och allmänna vägarnes snöplogning genom entreprenad,
som föranleder en jemnare fördelning af desse tyngder samt lemnar allmo
-
13
gen mera tid att sköta jordbruk och näringar. Åled undantag af ett värdshus
i Ralha hamn, som under den segelbara årstiden ofta besökes af sjöfarande
och för hvilken näring innehafvaren varit taxerad till 10 R:drs Bevillning,
finnes ingen dylik inrättning eller tillåten krog inom Länet. Rättighet
till idkande af spisqvarters- och kaffehus-rörelse under frimarknaderne,
som, enligt ännu gällande Författningar, är tillåten, har härstädes de sednare
åren dock icke meddelats. Invånarne å kustlandet hafva varit hörde
angående Distrikt-magaziners inrättande. I en del Församlingar har allmogen
enhälligt yttrat sig emot förslaget; uti andra åter hafva tankarne varit
delade, så att något visst och enhälligt beslut ej blifvit fatladt; i några
socknar har förslaget blifvit antaget, men man har i en del af desse gått
ifrån beslutet, så att endast högst få socknar, såsom Nysätra och Löfånger,
ännu vidhålla detsamma. Der sistnämnda beslut oförändradt äger rum,
kommer magasiner följaktligen att inrättas, sedan den under arbete varande
regleringen af socknarnes undsältnings-skuld hinner fulländas. Emedlertid
äro magazins-bygguader redan uppförde uti Nysätra och Degerforss socknar.
År 1825 inrättades här i Staden en Sparbank för Länet, hvilken dock i anseende
lill åtski 1 lige missgynnande omständigheter icke motsvarade det åsyftade
<mda ändamålet och således upphört. Rofdjur äro sällsynta inom kustlandet'.
Under den 28:de December 1832 har Eders Kongl. Maj:t i Nåder
fastställt de öfverenskommelse!', som en del socknar träffat till deras utödande
utom skallgång, samt, på derom gjord underdånig framställning, i öfrigt
ansett någon vidare åtgärd för detta Län öfverflödig. Lappmarkens invånare
äro allmänneligen snälla skidlöpare samt skicklige rofdjurs-jägare. Vid
bar mark eller mindre snö om vintrarne, åstadkomma vargarne nog ofta
betydlig skada å Lapparnes renhjordar; men så snart ymnigare silö fallit,
efterjagas och upphinnas vanligen vargarne af de på skidor löpande Lapparne,
hvilka icke allenast då döda desse fiender, utan jemväl genom försäljningen
af skinnen bereda sig ersättning för den lidne förlusten.
o:o Umeå Sjö- och Stapel-Stad.
Denna Stad, som är grundad på donerade hemmanet Sanda, ett halft
mantals skatt, är belägen invid Umeå eif, två och en half mil från hafsbandet,
erhöll den 3():de Augusti 1646 sina privilegier samt, genom Eders
Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution den 15 Juni 1812, den utvidgade Stapelrätt,
att i sin hamn få emottaga främmande magters fartyg. Stadens hamn
14
i del såkallade Småholmssundet är beqvämlig samt 14 till 15 fot djup;
men segelleden derifrån upp till Staden kan icke begagnas med iner än åtta
fot djupt gående fartyg vid vattnets medelhöjd. Under de fem åren, sorn
Berättelsen omfattar, hafva fem nya fartyg på Stadens varf blifvit byggda.
Utrikes handeln är i tilltagande och tio fartyg hafva varit utskickade, lastade
med bräder, tjära, kreatursben, jern och pottaska. Af ortens nyssnämnde
produkter, jemte bjelkar, smör, talg, rökt och salt lax, renkött
och hudar m. m., afsältes vanligen på Slockholm, hvarifrån afhemtas kramvaror,
salt och spanmål i mån af behof och åtgång, dermed handel sedermera
drifves dels hemma i öppna salubodar, dels vid frimarknaderne i
Länet. Till Finland har något jern och salt strömming exporterats. Ifrån
Finland och andra utrikes orter är direkte infördi hampa, bomullsgarn,
linfrö, stenkol m. m. Stadens fartyg bestodo vid 1842 års slut af två
skepp, tre briggar, fjorton skonertar och en slup, hvaraf alla, utom ett skepp,
under etthundrade lästers drägt. Halfva antalet eller tio fartyg äro nyttjade
till kommunikation inrikes orter emellan. Tulluppbörden utgjorde sistnämnda
år 10,295 Riksdaler 40 skillingar 10 r:st. Handlandes antal uppgick
till tjugulre, af hvilka sexton hade öppna bodar, och vid samma tid funnos
två Guld och Silfverarbetare, tre Bokbindare, två Hattmakare, tre Repslagare,
en Bagare, en Kopparslagare, tre Skräddare, en Gördelmakare, en
Spegelfabrikör och Glasmästare, en Kardmakare, en Snickare, en Blockmakare
och två Färgare; hvaremot öfriga handtverk sakna idkare. Dessutom
finnes i Staden en Apothekare. Utom Stadens område äger Borgerskapet
tre fjerdedels mantals skatt i Grubbe, på en fjerdedels mil från Staden aflägsne
by och uppbär räntan af ett mantal Grisbacka kungsgård samt har
sig indelade mantal i Öhns och Tegs byar. Stadens odlade jord, undantagande
Grubbe hemmanet, innehafves af enskilde personer under full ägande-rätt,
emot skyldighet alt ansvara belöpande utskylder samt såkallade
Yret-penningar till Staden, hvarförutan Stadens invånare emot årligt arrende
fått sig af Ytterhiske nära Staden belägne by någon utmark för evärdeliga
tider upplåten, beräknad till ett fjerdedels mantals skatt. All till Staden
börande duglig mark är genom insyningar medtagen, så att nu mera endast
återslå mindre odlingsbara myror, berg och stenbunden jord, hvarigenom
invånarne kommit i saknad af muhlbete för sina kreatur, hvilket likasom
vedbrand måste belingas från andra ställen. Hvarken kostnad eller
möda äro sparade vid odlingen af lägenheterne inom Stadens område. Kornsädet
är det allmännaste och hvarmed förhållandet varit lika som för öfrigt
. i orten. Saluväxter odlas icke; men fiske utgör ett, ehuru högst obetydligt
15
näringsfång för Staden. Utom den redan nämnde Lärdoms-skolan, för hvilken
Staden bland annat bidrager med 66 Rikdaler 32 skillingar Banko årligen
i hushyresmedel åt Rektor, finnes en Skola inrättad efter Bell-Lancaslerska
Läro-methoden, der fattiga barn åtnjuta fri undervisning af en Lärare,
hvilken Staden lönar. Hälsovården besörjes af en Stads-läkare, emot
utfåst afgift för hvarje mantalskrifven person samt arfvode af enskilde och
ersättning från Stads-kassan för de fattiges skötsel. Hälsotillståndet har i
allmänhet varit godt. Genom utfäst bidrag till Läns-lazarettet, i likhet
med kustlandets invånare, har Staden förvärfvat sig rättighet att få sjuka
till vård och skötsel der intagne. Ålderstegne och bräcklige personer försörjas
i tvenne fattighus, hvarjemte öfrige fattige erhålla understöd i spanmål och
penningar efter deras olika behof, hvartill användas ej mindre den afgift,
som Stadens invånare årligen erlägga, än räntan af ett doneradt kapital.
Fattigvården liar varit ganska tryckande. En källare finnes i Staden, men
för öfrigt ingen tillåten krog. Gästgifveriet är ännu förenadt med källarrörelsen
och medför för närvarande ingen tunga. Kostnaden för Stadens
styrelse utgår af de medel, som till Staden i sådant afseende årligen erläggas.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte
GUST. MONTGOMERY.
Magn. Wilh. Cygnaeus.
Lands-Kansliet i Umeå den 29 Maj 1844.
KOK&E,., BEAVIS
BEFALLNIN GSH AF V AN DES
UTI
Jemtlands Ii än
TILL
KONGL. MAJST
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Arén 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
10 ei JL ts fe nföHfn» !«
JIT
t:i&m jo
an\täto äW»
a8jaTTÄHaa«HAMa'i
..!? i lj i f01*61 'M n ' i
.1 I rt/JOB > >OT8
fr A TG3T-Ä05C A .‘I fe. J !
’
Ntorniåkii^te, Allernädigste liontina!
T I ,€8$,W .1 : : |JJ , Lgl* nwJ-.-Jii: Vi : • Via ,
Då, till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Majlis Nådiga föreskrift af den
17 April 1821, mig nu åligger att afgifva Berättelse om detta Län för de sist
förflutna fern åren, från och med 1837 till och med 1841, torde det i Nåder
tillåtas, att hvad angår allmänna och oföränderliga, Länets naturbeskaffenhet,
gränsor m. m. omfattande Statistiska förhållanden, hänvisa på de tillförene,
sä väl uti härifrån afgifne Femårs-Berättelse, sorn i öfrigt i allmänt tryck redan
utförligen offentliggjorda uppgifter.
§. 1.
Folkmängd.
Folkmängden för hela Länet, Östersunds Stad inberäknad, utgjorde, enligt
skattskrifnings-längderna, vid 1841 års slut 45,919, deraf 22,508 mankön
och 23,331 qvinnkön. Icke fullt hälften erlägger skatt.
Då folkmängden, när sista Femårs-Berättelsen afgafs, utgjorde 44,285, har
således tillökningen varit 1,634 personer.
Bildning och lynne.
Allmogens bildning kan med skäl anses icke blott jemförlig, utan äfven
öfverlägsen befolkningens i Rikets öfriga Landskaper, helst alla fullvuxna
manspersoner, utan kändt undantag, kunna försvarligt läsa tryckt skrift och
mer än hälften af manspersonerna bland allmogen kunna skrifva.
Bränvins-bränningens och bränvins-förtäringens sparsamhet inom detta
Län synes äfven utgöra ett för menniskovärdet glädjande framsteg på bildningens
bana. Folklynnet härstädes är i allmänhet utmärkt af kärlek och vördnad
för Öfverhet och Lagar, jemte böjelse för ordning och skick.
Sockensällskaper.
De Municipal-Styrelser eller egentligen utgreningar af Hushållnings-Sällskapet,
som i sista Femårs-Berättelsen omnämnas, finnas för närvarande nästan
endast till namnet. En i vårt land ännu i allmänhet rådande motvilja för lönlösa
och ofta tacklösa Kommunalbestyr, i förening med måhända i början nog långt
sträckta och tröttande anspråk på alltför mångartad verksamhet, anses allmänneligen
hafva vållat det förfall, hvaruti dessa Sällskaper redan under flera år lära sig
befunnit. Eders Kongl. Maj:ts huldhet emot denna Inrättning, ådagalagd genom
ett särskildt Nådigt Statsanslag af 200 R:dr Banko årligen, jemte det
otvifvelaktigt ädla och välviljande i den tanken, som legat till en förtjenstfull
grund för första stiftningen af ett sådant tillämnadt nära samband uti alla
ekonomiska ärender emellan härvarande Hushållnings-Säliskap och hvarje Socken
inom hela det vidsträckta Länet, utgöra mer än tillräckliga bevekelsegrunder
för Läns-Styrelsens uppriktiga bemödanden, att, efter en måhända nödig organisationsförändring,
så vidt möjligt är, åter gifva lif' och tjenlig verksamhet
åt denna Inrättning.
§. 2.
Näringar.
Jordbruket.
Jordbruket skötes väl i allmänhet pa samma sätt som förr, men bland
mån^a förnuftiga bönder och jordbrukande Ståndspersoner har ett ändamalsenligare
brukningssätt af jorden medelst flitigare plöjning af åkern och beredande
af composter till gödning börjat göra sig gällande; och hafva särdeles
under de 2:ne sistförflutna goda åren bland den mindre bemedlade allmogen
odlingarne betydligt tilltagit.
Länets framtida uppkomst och förbättring, så väl i klimatiskt afseende,
som till jordbrukets deraf omedelbart följande välstånd, bero i öfrigt hufvudsakligen
på utdikning och odling af de ända till 651,000 tunnland uppgående
odlingsbara myror, som nu icke blott ligga onyttige, utan genom sin frostdra•rande
art äro af ett högst förderfligt inflytande äfven på omgifvande odlade
marker; den ofantliga sträckan af fjäll-myror, hvilka föga egna sig till odling,
är duck häruti ej inbegripen. Utsäde och afkastning af råg och korn hafva
ökats sedan sista Femårs-Tabellen, hvaremot utsädet af halia, blandsäd och
ärter förminskats. För länet i allmänhet äro dessa sednare sädesslag äfven
mindre förmånliga och gifvande. Potates-odlingen synes tilltaga med hvarje
år och torde i en framtid, i förening med myr-aftappningarne, äfven i en betydlig
mån kunna påräknas såsom mildrande medel mot följderna af miss
Linodlingeu
synes något tilltaga, ehuru småningom. Hampa odlas allmännare.
Boskapsskötseln.
Hästafveln kan anses hafva blifvit lörbättrad på de sednare åren.
Beträffande öfrige kreaturen, är skötseln, äfvensom racen, densamma sorn
förut. Får förefinnas mest af blandad race; af hästar och kor har en betydlig
mängd under sistförflutna åren både till Norrige och till flera oitei inom
Sverige blifvit försåld, hvarigenom den i Tabellerna synbara förminskningen
6
emot förn Femårs-Berättelsen förklaras, då deremot ungboskapen genom omtänksam
påläggning betydligt ökats.
Distrikts-Magasinerne.
Distrikt-Magasins-fonden i Länet skulle, enligt Kongl. Brefvet af den 27
April 1825, utgöra -  20,000 tunnor korn
Deraf afgår hvad Jemtlands Regemente öfvertagit, som
sedermera, enligt Kongl. Brefvet den 16 Februari
1842, i nåder fått afskrifvas . . 720 t:r 6få k:pr
Odisponerad Distrikt-Magasins spannmål
495 „ 4 „
1,215 t:rlOjfk:pr
Hvarigenom således Distrikt-Magasins-fonden vid 1841
års slut utgjorde
18,874 t:r 21** k:pr
Derå skuld till Kongl. Maj:t och Kronan vid 1841 års
slut, som genom då ännu ej förfallne tiondedels af
betalningar
borde återgäldas 3,188 t:r 6f k:pr.
Berg-Verken.
Bergsrörelsen, ehuru den i anseende till de svåra transportförhållandena
troligen icke kan uppdrifvas till någon för Länet i det hela särdeles betydenhet,
är dock för de närmast omkring Bruken belägne trakter af stor nytta,
både genom spridning af penningar och beredande af arbetsförtjenst.
Vid Huså Kopparverk har år 1837 tillverkats 353 SkU. Stap.st.vigt.
1838 „ 433 „ „
» » 1839 „ 331 „ „
1840 „ 520 „
1841 „ 377 „
Summa 2,014 SkU. Koppar
eller i medeltal för dessa fern åren 403 SkU. Stapelstadsvigt.
Såsom en ovanlighet bör omnämnas, att för Brukets räkning en ångbåt
al 8 hästars kraft år 1840 blifvit byggd, som på den straxt invid, 1,500 fot
öfvei hafsytan belägna, vidsträckta Kall-sjön med mycken fördel begagnas till
bogsering af 2:ne kol-jakter, hvilka från sjöns stränder, utom allehanda andra
effekter, äfven afhämta kol, hvaraf beloppet de 2:ne sista åren utgjort 4,000
7
stigar årligen. Den uppfyller fullkomligt ändamålet till vinst både i tid och
kostnad. Machineriet skötes af en vid Bruket född och inöfvad man.
Den vid Bruket mantalsskrifne personalen gör omkring 800 personer, bland
hvilka med tillfredsställelse förmärkts, att under de sednare åren bränvinsförtäringen
betydligt aftagit och att öfvertygelsen om denna drycks förderflighet
blifvit allmänt rotfästad.
Vid Ljusnedahls jernbruk har från och med 1837 till och med 1841
inalles tillverkats: Tackjern  2,561: 25. 12 Tackj. vigt.
Gjutgods  115: 13. 13 d:o
Stångjern  1,802: 6. 1 Bergs vigt.
Diverse Manufaktur-smide . . . 744: 4. 12 d:o
Waplans Manufaktur-jernverk i Näskotts Socken är nyligen anlagdt af
förre Riksdagsmannen Lars Olofsson i Tullus, och dervid har år 1841 blifvit
tillverkadt 30 SkU. 4 LU. Då denna inrättning hunnit vidare utvecklas och
utvidgas, kan mycken nytta deraf för kringliggande orter emotses.
Dessutom har för Hr Landshöfdingen m. m. M. von Törne den 27 Oktober
1834 utfärdats Privilegium, dels på en Masugn och Stångjernsverk under
namn af Lidens Bruk i Offerdahls Socken och dels på ett Stångjerns- och
Manufaktur-Verk med namn af Stjernfors Bruk i Hallens Socken, men dessa
verk hafva ännu obetydligt blifvit bearbetade. Å flere koppar-, bly- och jernanledningar,
som tid efter annan blifvit inmutade, har likaledes icke något
egentligt arbete blifvit nedlagdt och möjliga resultaterne kunna följaktligen icke
ännu bedömmas.
Fabriker, Bruk och andra Näringar, som icke tillhöra
Bergsrörelsen.
Saltpeter-till verkning.
Saltpetertillverkningen har på de sista fem åren betydligt aftagit, troligen
till följe af nedsättningen i priset.
År 1837 levererades 515 LU. 1 U
„ 1838 „ 295 „ 3
„ 1839 „ 325 „ 2 „ Summa 1,655 LU. 15 U.
„ 1840 „ 298 „ 10 .
., 1841 ,. 221 „ 19 ,
8
Skogshushållning.
Afsalu af Skogsprodukter kan väsendtligen och med fördel endast ega rum
från Ragunda, Liths och Hammerdahls pastorater, och detta näringsfång har
äfven, särdeles på förstnämnda stället, tillgripits måhända utan nog omtänksam
beräkning af framtiden.
Eders Kongl. Maj:t har i Nåder täckts låta tillsända Länsstyrelsen modeller
lill sågar för Skogsfällning, och dessa hafva på försök blifvit utlemnade
lill Liths församlingsboer, hvarefter dessa sågar derifrån vidare för samma
ändamål tillkomma Ragunda och öfriga trakter af Länet. Någon uppgift om
resultatet har dock ännu ej kunnat .erhållas. Till åtlydnad af Eders Kongl.
Matts Nådiga skrifvelse af den 23 Februari 1842, är äfven anstalt fogad om
spridande i Länet af den utkomne Handboken för Skogshushållning samt allmän
kungörelse i ämnet utfärdad. Ännu är dock föi tidigt, att om veikan
af denna åtgärd någon på erfarenhet grundad anmälan skulle kunna ega rum.
Pottaske- och Tjäru-tillverkning, rn. rn.
De af Eders Kongl. Majrt i Nåder beviljade och under 3:ne af nu förflutna
åren begagnade lån å 3 proc. för befrämjande af Pottaske-, Terpentinoch
Harts-tillverkning hafva icke medfört åsyftad verkan, alldenstund ännu
en fullkomlig obekantskap med praktiska behandlingen af dessa bi-näringar
är rådande, hvadan de också numera ingenstädes inom detta Län bedrifvas.
Det direkta Stats-anslag, Eders Kongl. Majit nyligen för samma ändamål i
Nåder anvisat, torde måhända för en framtid kunna bereda ett önskligare resultat,
så vidt naturförhållandena här medgifva.
Tjäru-tillverkningen drifves med mindre sakkunnighet och svagare afkastning
än på flere andra orter, men då Eders Kongl. Majit tillåtit, att af ofvannämnda
Nådiga Statsanslag en praktisk undervisare äfven dertill må anskaffas
för de östligast belägne Socknarne, hvarest Tjära till afsalu med fördel
kan beredas, så kan man i denna del med temlig visshet emotse ett förändradt
och förmånligare förhållande.
Linne- och Ylle-väjnaclér.
Några större framsteg i afseende å Linne-väfnader hafva icke försports.
Gröfre och finare Ylleväfnader förfärdigas egenteligen till husbehof och endast
några gröfre, såsom Vadmal, ehuru till obetydligt belopp, afsätlas utom Länet.
I de flesta hushåll finnas en eller 2:ne väfstolar.
Jagt
Jagt och fiske.
Jagt och fiske, hvarå Länets vidsträckta skogar oeh talrika sjöar i allmänhet
lemna rik tillgång, utgöra icke obetydliga näringsfång.
Handel.
Handeln är dock alltid för den skarpsinnige och på spekulationer begifne
Jemtlänningen en med synnerlig förkärlek omfattad inkomstkälla. — De fleste
bland den förmögnare allmogen uppköpa härstädes kreatur, smör, ost, talg,
hudar och fogel och afyttra sedan dessa varor antingen sjeifve, eller genom utskickade
ombud, i Norrige, Stockholm och å andre orter.
§. 3.
Kammar- Verk.
Tillkomna Nyhemman.
Ifrån och med 1837 till och med 1841 hafva 127 Nyhemman eller Nybyggen
med tillsammans 30Tydels mantalsskatt tillkommit, hvarförutan verkställts
92 hemmansklyfningar och 73 jordafsöndringar till Torp.
Ehuru en alltför långt utsträckt sönderstyckning af jord i allmänhet måste
anses skadlig, såsom föranledande till bosättning af en större mängd medellöst
folk, hvilka särdeles vid de här i Länet ofta inträffande missväxtåren
komma fattigförsörjningen till last, är det likväl svårt att bedöma verkan i
det hela af de hitintills skedde klyfningarne och jordafsöndringarne, helst man
kan antaga, att flere eljest onyttige trakter i detta vidsträckta och folkfattiga
Län genom dessa åtgärder blifvit uppodlade.
Sjelf egande Hemmansåboer.
Sjelfegande Hemmansåboer finnas 3,841 och 95 brukare af andras hemman.
Något hemman har icke fallit i ödesmål. Orsaken till minskningen i
antalet af sjelfegande hemmansåboer måste sökas deruti, att, under de flera
på hvarandra följande missväxtåren, egare af mindre hemmansdelar nödgats
sälja dem till de förmögnare egarne af större hemman, hvilka haft mera styrka
att reda sig under missväxtåren.
Gästgifveri och Posthemman.
Gästgifveriet’ finnas 56, Posthemman 10; i öfrigt utgöres Postskjutsen
emot beting och lega, som af Kongl. Post-verket ersättes.
Femars-Berduelse för Jemtlands Län. 2
10
Afvittrings-Verket.
Enligt de uppgifter, som från Styresmannen för Afvittrings-verket blifvit infordrade,
är hela den bebyggda delen af Jemtland behörigen afvittrad och återstår
endast Skattläggning af några Lappmarks Krono-Nybyggen uti Frostvikens
kapellförsamling, hvilket nästa sommar kommer att verkställas. Regleringen
af Lappallmogens betestrakter, som hitintills icke medhunnits, skall derefter
företagas och till slut bringas.
Uti Herjeådalen är hela Svegs pastorat behörigen afvittradt med en egorymd
af 1,213,095 tunnland och afvittringsgöromålen hafva innevarande år
fortgått inom Hede pastorat, hvarvid äfven reglering af gränsor för der befintlige
Lapp-allmoges Ren-betestrakter förehafts.
Statsbi drag.
Beloppet deraf är upptaget i Statistiska Tabellen för hvarje slags hemman
och näring.
§• 4.
Politie.
Sedlighet.
Här i Länet begås i allmänhet mera sällan gröfre brott. De större stölder,
som stundom föröfvats, äro vanligen begångne af från Norrige eller angränsande
Län ankomne personer, hvilka likväl med få undantag blifvit
gripne af Kronobetjeningen och till straff befordrade.
Undervisningen.
Undervisningen på landet meddelas vanligen af Klockare och i åtskilliga
Socknar af antagne särskilde Socken-skolmästare.
Fattigvården.
Fattigvården bestrides genom fattighjonens fördelning till kosthåll inom
Socknen. Fattighus och dylika försörjningsanstalter skulle, med afseende å
lokala förhållanden, svårligen ännu i detta Län kunna inrättas och utan olägenheter
begagnas. Endast efter en vida starkare befolkning och sedan landet
i en framtid hunnit blifva tätare bebygdt och dess ofantliga frostländta
sträckor uppodlade samt missväxtår derigenom sällsammare, kan det blifva möjligt
att sådana Inrättningar tillvägabringas. Emedlertid är det en märklig
och högst tillfredsställande företeelse, att man nu efter blott 2:ne goda år
nästan aldrig här i Länet finnér någon tiggande.
Krögeri-rörelse:
På landet i Jemtland och i Herjeådalen finnes ingen krog, och i Östersunds
stad endast 2:ne sådane och en Stadskällare.
Skjuts.
I stället för Hållskjuts bestrides skjutsningen af Gästgifvarne, som, emot
ersättning af öfrige hemmans-åboer, skola dagligen tillhandahålla ett visst hästantal
och för öfrigt biträdas af anslagna Reserv-hemman.
Länsfängelset.
Länsfängelset uppbyggdes år 1835 och, ehuru tillräckligt utrymme beräknades
i förhållande till den tiden i allmänhet varande fångpersonal, har likväl
utrymmet under sednare åren befunnits nog knappt, i anseende dertill,
att flere från andra orter i riket hit ankomne gröfre brottslingar längre tider
måst der förvaras, till undergående af vidlyftiga ransakningar. Ett hufvudfel
i denna byggnad bör ej lemnäs oanmäldt, att, i anseende till tunna murar
och andra omständigheter, meddelande samtalsvis fångarne emellan kan ega rum.
Läns-Lazarettet.
Läns-Lazarettet, ehuru till byggnaden bestående af ett inköpt gammalt
Militise-Boställshus, är dock ännu i ganska försvarligt skick och uppfyller ändamålet.
Vägar.
Uti ett Län med blott 45,000 invånare, spridde på en yta af 435 qvadratmil,
och der ej, såsom i de öfriga norra Länen, blott en enda större, genom
hela utsträckningen löpande landsväg befinnes, utan tillika, såsom en
följd af läget, i alla riktningar genomkorsande, större och mindre vägar, måste
det i sanning anses nästan såsom en naturnödvändighet, att vägarne i allmänhet
med svårighet kunna hållas uti det fullständigt laggilda skick, hvarå man
i andra Rikets provinser med fog gör anspråk. Också lärer detta Län lagligen
få anses inbegripet i det undantag i afseende å vägbredden, som allmänna
Lagen omnämner. Likväl hafva under de sednare åren, genom Eders Kongl. Maj:ts
milda omvårdnad, så väl flere broar öfver större färj-sund, som äfven några
mindre vägförbättringar af Statsmedel blifvit verkstälde, till stor båtnad för
härvarande Landsort; men någon fullständig utvidgning af vägbredden i allmänhet,
till likstämmighet med förhållandet i öfrige delar af Riket, och hvartill
ett småningom närmande utgör föremål för Läns-styrelsens oafbrutna omsorg,
lärer likväl svårligen, med mindre än antingen ett betydligare bidrag af
allmänna medel, eller ock blott efter en längre tidsrymd och Länets starkare
12
uppodling och befolkning, samt sedan en ny vägdelning försiggått, här kunna
åstadkommas.
Det Statsanslag, Eders Kongl. Maj:t och Rikets Ständer vid sista Riksdag
till vägomläggningar anvisat, torde väl ock till följd häraf för intet Län så
högligen vara af behofvet påkalladt, som för denna fjäll-ort.
Hvad särskildt angår den så kallade Norrska vägen, är redan uti sist afgifne
Femårs-Berättelse omnämnd den mindre varaktiga beskaffenheten af dess
första grundläggning, och sanningsenligheten af denna uppgift utvecklar sig allt
mera med hvarje år. Då härtill lägges en under flera år synbarligen ej tillräckligt
strängt genomförd underhållspligt, synes nog tvifvelaktigt, huruvida
denna storartade, Brödrafolken förenande, fjällbrygga i all framtid må kunna,
utan något Statens bidrag, underhållas i det vördnadsbjudande skick, som den,
i likhet med den i Norrige belägna andelen, borde ega, såsom ett ärofullt
minnesmärke af Eders Kongl. Maj:ts landsfaderliga Regering.
En ny allmän Vägdelning, sedan de genom afvittringen tillkommande
Nyhemman kunnat blifva lagligen bestämda, utgör ett af Länets angelägnaste
behof, likasom en med rätta allmänt delad önskan.
§. 5.
Städer.
Östersunds Stad.
Ehuru folkmängden i Länets enda stad, Östersund, aftagit med 9 personer
sedan 1836, så att den vid 1841 års slut endast utgjorde 456 personer,
hafva Stadens invånare likväl under de sednare åren verkställt flere byggnader
och jemväl betydligt uppodlat den till Staden hörande jord.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärdar
Stonnägtigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte
L. M. LAGERHEIM.
F. AV. Jonson. C. G. Weimberg.
Östersund, å Lands-kansliet den 31 December 1842.
I0S6L SSAjrglffi
BEFALLNINGSHAFV ANDES
UTI
norrbottens Si ä n
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet ctfgifne
FEMÅRS-BERÄTTELSE
för Aren 1837, 1838, 1839, 1840 och 1841.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Stormägligste, Allernädigste Konung'!
I enlighet med föreskriften uti Kongl. Cirkulär-brelvet at den 7 April 1821,
får jag nåden i djupaste underdånighet afgifva berättelse om Norrbottens
Läns tillstånd i ekonomiskt och statistiskt afseende för åren 1837, 1838,
1839, 1840 och 1841. Och som Länet, i hänseende till landets beskaffenhet
och odling, invånarnes bildning och lefnadssätt, näringarne, beskattningssättet
och politiska styrelsen, består af 2:ne alldeles olika och skiljda delai,
4
så har jag ansett mig böra derefter lämpa denna berättelse, samt följaktligen
särskildt afhandla:
Must-landet eller det egentliga norrbotten.
I afseende derå förekommer.
1:0 Ilandets Allmänna beskaffenhet.
Då detta ämne blifvit fullständigt afhandladt uti Läns-styrelsens år 1822
afgifna underdåniga Femårs-Berättelse, samt kustlandets geografiska läge sedermera
icke undergått någon förändring, så vågar jag, för att undgå öka
vidlyftigheten med återupprepande af förhållanderne i denna del, underdånigst
åberopa hvad berörde berättelse derom upptager.
2:0 Invånare.
Af de irenne lill utseende, språk oell lynne skiijda folkstammar, hvaraf
Länets befolkning består, nemligen den Svenska, Finska och Lappska, utgör
den sistnämnde eller Lappska stammen en högst obetydlig del. Den
består endast af några få, här och der spridda hushåll, ursprungligen uppkomna
af från Lappmarkerne nedflyttande utfattige Lappar, hvilka i allmänhet
äro lättjefulla och af svag kropps-konstitution. De egna sig aldrig
åt något bestämdt lefnadsyrke, samt falla oftast fattigförsörjningen och allmänheten
till last. Svenska och Finska befolkningen deremot fortfar att vara
arbetssam samt visa håg och fallenhet för slöjder, och är till karakter,
lynne och seder oförändrad, sådan den uti förut härifrån afgifne berättelser
skildrad blifvit. Folkmängden utgjorde för kustlandets socknar vid de i slutet
af år 1841 hällne manlalsskrifningarne tillsammans 38,905 själar, eller
18,551 af man- och 20,354 af q vinkönet, hvaraf dock 10,389 af det förra
och 11,690 af det sednare, dels såsom öfver- och underårige och dels af
andre orsaker, voro mantalsfrie. Då totala folkmängden inom dessa socknar,
städernas befolkning oberäknad, år 1836 uppgick till 36,896 personer,
så har den således under sednast derefter förflutna feni åren ökats med
2,009 personer; deremot den under nästföregående qvinqvennium endast
tilltagit med 1,502 själar eller med en fjerdedel mindre, än under de sista
fem åren.
Välmågan på landsbygden inom Länet, som under de förflutna missväxtåren
så betydligt aftagit, att mångå, hvilka förut varit välmående och
ägt utlånta penningar, derunder blifvit till den grad skuldsatte, att dernäst
för skuld lemna sina hemman, har dock någorlunda bibehållit sig hos sådane
hemmansägare, hvilka haft åkerbruket väl ordnadt och till någon höjd
uppdrifvet. Likväl synes välståndet nu mera, sedan landet åter välsignats
med bättre skördar, vara i märkbart tilltagande hos sjelfägande jordbrukare.
Kronohemmans-åboer och nybyggare med svaga och ringa odlade hemman
samt landbönder, åboer å frälsehemman och inhyseshjon eller backstugusittare
deremot befinna sig ännu i klena omständigheter och hafva svårt att
sig derifrån på lång tid upphjelpa. Dock torde, om välståndet hos jordbrukarne
fortfarande tilltager, bättre tider äfven vara att emotse för sistnämnde
kla sser af befolkningen, helst orsakerne till deras nuvarande sämre ställning
egentligen ligger deri, att tillfällena till arbetsförtjenster under de felslagna
skördarna minskats, hvarigenom arbetslönerne blifvit betydligt nedsatte,
men varupriserne deremot stigit, så att arbetslönerne och priserna på lifsmedel
icke stått i sådant förhållande till hvarandra, att arbetaren kunnat
genom sitt arbete förtjena nödigt uppehälle för sig och de sina.
Arbetslönerne bafva vanligen bestigit sig sommartiden till 1 R:dr å 1
R:dr8 sk. för häst och karl, 28 sk. till och med 32 sk. för en karl och 20
sk. för en qvinna, samt vintertiden till 36 sk. för häst och karl, 20 sk. föl
en
karl och 10 å 12 sk. Banko för en qvinna, allt på egen kost. Och har
dagspenningen å aflägsnare ställen varit nedtryckt ända till 33^ procent derunder,
men arbetsförtjenster det oaktadt ändock på många ställen saknats.
3:0 Näringarne.
Jordbruk. Af allmogen inom Länets socknar i kustlandet bedrifves
åkerbruket såsom hufvudnäring. Att detsammas uppbjelpande och utvidgning
böra utgöra föremål för omsorgen om landets förkofran, har ock erfarenheten
under de förflutna missväxtåren med säkerhet bevittnat, helst man öfver
allt funnit, att hemmansägare i de byar, hvarest åkerbruket varit högst
uppdrifvet, behöft föga eller intet anlita undsättningsanstalterna, då deremot
de jordbrukare, som haft inskränkt och vårdslösadt åkerbruk, varit tvungna,
att för undsätlnings-spannmål skuldsätta sig större delen utöfver deras
förmåga, att återbetala de erhållne försträckningarne. Och ehuru jordbruksnäringen
befinner sig uti ett jemnt tilltagande, har likväl framskridandet derutinnan
under de fem år, som denna berättelse omfattar, icke varit så
märkbart som man haft skäl att vänta. Orsakerne dertil-l kunna väl till
6
någon del ligga i den modlöshet, som hos jordbrukaren uppkommit genom
flera år å rad felslaget hopp om god skörd; men dock lära dessa orsaker till
väsendlligare del förefmnas uti jordbrukarnes utaf missväxten förorsakade
oförmåga, att underhålla erforderlig arbetspersonal, samt för dem uppkommen
nödvändighet, att för fyllande af första behofven tillgripa binäringar,
deribland tjärubränningen utgör den egentligaste och som hufvudsakligen
upptager sådan tid af året, hvilken, för jordbrukets utvidgning använd, skulle,
i stället för en tillfällig inkomst, kunnat lemna odlaren en årlig ersättning
för dess nedlagda arbete. Sedan tillgångarna på tjärutillverkningsämnen
nu mera börja att blifva något medtagne, torde likväl sådant, i förening
med inträffadt lågt pris å tjäran, komma att tvinga jordägaren att vända
sin håg från tjärutillverkningen åt jordbruket, hvadan man ock har anledning
hoppas, att detsamma skall såsom landels naturliga hufvudnäring hädanefter
framskrida med större skyndsamhet än hitintills, oaktadt brist på
tillräcklig gödseltillgång, dryg produktionskostnad och klimatets hårdhet
samt andra lokala omständigheter deremot lägga ganska svåra hinder i
vägen. >
Uti södra delen af länet eller egentligen i Piteå socken besås vanligen
halfva åkervidden med korn samt en fjerdedel deraf med höstråg, och resten
hålles i träde. I den öfriga delen af länet, hvarest obetydligt vinterråg
sås, utgör korn landets hufvudsäde, och hålles derstädes en ganska obetydlig
del af åkern uti träde. Kornafkastningen kan, i anseende till flere
felslagne skördar, under de nu ifrågavarande fem åren icke i medeltal antagas
till högre äring än tredje kornets behållning efter afdrag af utsädet,
och rågen till tionde kornets afkastning. Vårråg, blandsäd och bafra nyttjas
härstädes högst obetydligt; potatesodlingen deremot, sorn öfver allt gagnas,
synes vara uti betydligt tilltagande och kålrötter odlas till husbehof;
men trädgårdsväxter allenast af ståndspersoner för egna behof.
Hampodlingen, som tillförene i allmänhet bedrifvits till husbehof, har
under de ifrågavarande fem åren betydligt aftagit, egentligen af brist på till
utsäde dugligt frö. Deremot hafva lyckliga försök med odling af lin blifvit,
isynnerhet i de södra socknarne, gjorda. Af ingendera sorlen produceras dock
så mycket, som på långt när motsvarar landels behof, hvadan ock hampa
och lin måste från andra orter till betydliga qvantiteter införas.
I afseende å sånings- och skördetiderna är ingen ny iakttagelse att anmärka;
och har spannmålsproduktionen under missväxtåren betydligt understigit
landets behof, men vid medelmåttiga skördar svarar den nära emot
behofvet samt lemnar i goda år äfven något deröfver till afsalu, åtminstone
i Piteå och Luleå socknar.
Boskapsskötsel. I allmänhet underhålles inom länet en ladugård, svarande
emot behofvet för den i bruk varande åkervidden. Och uti Finska
församlingarne, samt äfven i de norra svenska socknarne, utgör boskapsskötseln
dessutom en ganska vigtig näringsgren, i anseende till den större qvantitet
ladugårdsalster, som från dessa socknar årligen afsättes. Ladugårdsskötsel
kan dock icke sägas hafva under ifrågavarande fem år vunnit någon
egentlig utvidgning, helst missväxten under dessa år äfven sträckt sig till
foderafkastningen. Likväl förmärkes öfverallt en synnerlig omtanke att utvidga
höbordet, men i de trakter, der tillfälle att rödja naturliga ängar saknas,
går ganska sakta dermed, emedan fortkomsten derutinnan då endast
beror på lindeodling och gödseltillgången, som skall fördelas emellan åkerns
och gamla linders underhåll, förty lemnar ringa öfverskott för nya linders
begödslande. Sådant oaktadt, är dock lindeodlingen inom Piteå Socken uti
ett märkbart tilltagande; och hafva på flera ställen i länet försök blifvit
med goda förhoppningar om framgång gjorda, att genom vattens uppdämmande
på lågländta stränder samt medelst sjöars utdikning bereda ökad fodertillgång;
varande hvad i öfrigt till detta ämne hörer fullständigt utveckladt
uti tillförene härifrån afgifne berättelser, på hvilka jag förty får mig i
underdånighet åberopa.
Skogar. Såsom äfven föregående berättelser innehålla består egentliga
skogstillgången af tall och gran samt något björk. Den är mycket olika uti
olika trakter. Omkring sjökusten och å de större byarnes områden har till
byggnadsvirke och utskeppning duglig skog redan långt härförut blifvit
ganska mycket medtagen. Men äfven under den tid denna berättelse afser,
hafva skogstillgångarne från aflägsnare skogar betydligt ålitats samt tillgång
i synnerhet på större timmer och skeppsvirke såsom följd deraf minskats.
Trenne sammanträffande orsaker hafva härtill bidragit; först och främst har
afsättning af skogseffekler utgjort hufvudsakligaste källan för allmogens uppehälle
under missväxtåren, hvadan ock skogarne måst af den mera än
tillförene för sådant behof tillgripas. Sedermera har en mer än vanlig liflighet
uti skeppsbyggeri framkallat en större afsättning af dertill erforderligt
byggnadsvike. Och slutligen hafva stegrade priser på bräder, plankor,
bjelkar och sparrar lockat allmogen och sågverksägare att deraf producera
så mycket som möjligt varit. Den inkomst, som utaf denna större efterfrågan
efter skogseflekter uppkommit, har för orten varit ganska välgörande
samt bidragande till många fattiga familjers bergning och utkomst. Och är
1 8
brist pä timmerskog och andra erforderliga skogsförnödenheter detta oaktadt
icke för det närvarande att befara, samt kunde icke heller för framtiden
ifrågakomma, derest skogarne blefve ändamålsenligt behandlade och vårdade.
Men uti detta fall råder ingen omtanka hos allmogen i allmänhet. Undantag
derifrån måste dock göras för de få byar, som hafva storskiftade skogar,
emedan deras ägare med större noggrannhet och med beräkning af skogens
bestånd i framtiden behandla hvar och en sina skiften. Deraf har man ock
anledning, att, sedan i länet pågående afvittringarne hunnit fullbordas, så
att laga skiften af byarnas utmarker kan äga rum, emotse en bättre skogshushållning,
än den som hitintills iakttagits.
Bergsrörelse. Flere nya grufvor hafva väl under de ifrågavarande åren
blifvit inmutade, men de flesta af dem äro ännu icke bearbetade till den
grad, att deras verkliga värde hunnit utrönas. Dock förtjena 2:ne uppfunna
kopparmalms-anledningar uppmärksamhet: den ena i Öfver Torneå socken, på
gränsen emot Neder- och Öfver-Calix samt Carl Gustafs socknar, och den andra
på vestra sidan af Torneå träsk och Schangeli berg circa 48 mil från
Haparanda stad. Och skall den sednare i dagen innehålla mycken tillgång
på ovanligt rik kopparmalm; hafvande delägarne i företaget det bästa hopp,
att med fördel kunna göra densamma fruktbar, oaktadt aflägsenheten långt
bort i ödefjellen och det hårda klimatet med circa 2| månaders sommar.
Jernverkshandteringen har sedan år 1836 i så måtto blifvit utvidgad,
att invid Rosforss vid den tiden färdigbyggda masugn i Piteå socken uppbyggts
en ny stångjernssmedja med tvänne härdar och 1200 Sk$f årligt smide,
samt en knipp- och en spikhammare. Jerntillverkningen derstädes åstadkommes
hufvudsakligen af malmer från i närheten deraf förut upptagne nya
grufvor. Såväl vid detta nya jernverk, som vid förut i länet befintliga bruk,
har jerntillverkningen forcerats så mycket möjligt varit. Men det är tvifvel
underkastadt huruvida, vid nu inträffade dåliga konjunkturer för jernhandteringen
i allmänhet, smidet härstädes skall kunna med någon fördel fortsättas,
änskönt hvarken malmer eller skogstillgångar tryta, samt bergshandteringen
förty synes hafva bordt blifva en af ortens hufvudnäringar.
Fabrikerbruk och öfriga näringar, hvilka ej höra lill bergsrörelsen:
Sågverk. Konjunkturerna för denna näringsgren äro mycket föränderlige.
De sista åren hafva de dock varit ganska goda, emedan, såsom förr
anmärkt är, brädpriserna betydligen stigit. Deraf har ock framkallats en
ökad tillverkning; och hafva utaf samma skäl nya sågverksanläggningar uppkommit.
Lti Piteå socken äro tvänne och i Öfver Luleå socken ett mindre
9
sågverk å nyo uppbyggda. Skalarnarks såg i sistnämnde socken, som förut
varit nedlagd, är ock å nyo iståndsatt samt några ödelagda grofbladiga husbehofs
sågar åter uppbyggde. Stockfångsten för de nybyggda sågverken är
beräknad på köpetimmer från angränsande byar, men huruvida tillgången
derpå blifver varaktig för framtiden är mycket tvifvel underkastadt, helst
allmogen nu mera börjat medelst handsågning förädla sin skog till plankor
och det alltid måste för gifvet antagas, att bonden på sådant sätt skall för
sitt timmer erhålla större ersättning, än sågverksägaren kan honom erbjuda.
Beträffande åter de sågverk, som hafva stockfångst från krono-allmänningsskogar,
så är väl timmerbrist ännu icke att befara, men då tillgången på de
bäst tillgängliga ställena redan är medtagen, blifver åtkomsten af sågstockar
allt mer och mer kostsam och besvärlig samt tillverkningspriset isamma
mån högre. Missbruk vid huggningsrättens utöfvande torde ock äga rum
samt bidraga till skogarnes ålitande, vida öfver hvad den långsamma återväxten
härstädes kan medgifva. Emellertid har dock sågverksrörelsen de
sednare åren varit och är för det närvarande en för orten lönande och
ganska betydlig inkomstkälla.
Skeppsbyggeri. I synnerhet under sista åren af den period, som denna
Berättelse omfattar, har skeppsbyggeriet härstädes varit mer än vanligt
lifligt. Tvänne ordentliga skeppsvarf, det ena i Piteå och det andra i Neder
Luleå socken, hafva blifvit anlagda, hvarå flera nya fartyg årligen byggts.
Dessutom äro på särskilde byggnadsplatser inom kustlandets socknar flere
nya skeppsbyggnader åstadkomne. En stor del af de sålunda byggda fartygen
har varit beställd för utländsk räkning, men i anseende till den
mindre fördelaktiga ställning, hvari frakt och sjöfart sedermera kommit, hafva
dylika beställningar nu mera upphört samt skeppsbyggeriet nära afstannat,
till stor skada för orten, som de föregående åren deraf haft en betydlig
vinst.
Glasbruk. Långviks glasbruk i Piteå socken, det enda som i länet
linnes, har under de ifrågavarande fem åren bedrifvits med oafbruten drift.
Årliga tillvei kningen, som bestått af fönsterglas och buteljer samt något
hvitt taffelglas, har i medeltal uppgått till 19,000 R:dr B:ko. Med undantag
af hvad som af tillverkade glaset kunnat i orten afsättas, är resten utskeppad
på Stockholm. Och skall behållningen på glasbruksdriften, i anseende
till lågt pris å glaset, hafva varit högst obetydlig.
Mjölkvarnar. I länet finnas endast tio stycken skattlagda tullmjölqvarnar,
som äro i gång, en del kortare och en del något längre tid af året.
. 9
Femar s-B er ätt else för Norrbottens Län. ^
10
De anses hvardera gifva ägarena en behållen inkomst af 100 till högst 300
R:dr B:ko årligen. Men då vid desamma hlotten obetydligare de! af oitens spannmåls-behof
hinner förmalas, måste den öfriga spannmals-konsumlionen förmalas
på husbebofs sqvalte-mjölqvarnar, sorn till stor mängd finnas öfver allt i länet.
Binäringar.
Jagt. Under de ifrågavarande åren har fågelfångslen varit högst obetydlig,
men deremot kan jagt efter räf, filfras, mård, hermelin och ekone
hafva för orten inbringat någon behållen inkomst. En eller annan björn
fångas äfven årligen, samt någon gång äfven varg, som dock, när sådant inträffar,
uteslutande dödas af lappar. Och tyckes jagten vid kustlandet vara
i årligt aflagande, såsom följd af den framskridande odlingen.
Fiske. Såsom klindt är, idkas uti länet fiske efter lax, ströming, sik
och gädda samt åtskillig annan småfisk. Fångsten kan en del år vara förmånligare
och åter andra år mindre gifvande. Den svarar dock alltid emot
ortens behof, samt lemnar af lax, ströming, sik och gädda något öfverskott
till afyttring utom oi ten. Torneå, Calix samt Luleå elfvar förtjena egentligen
alt nämnas såsom laxfisken. Och beräknas åiliga laxexporten derifrån
att uppgå till omkring 800 tunnor. Något skälfiske idkas äfven af skärgårdsinnebyggarne,
deraf afkastningen lill en del afyllras utom provinsen.
Tjcirubänning. Höga priser på tjära under en del af de ifrågavarande
åren samt allmogens af missväxlerne förorsakade behof, alt mer än flera år
förut vanligt varit tillgripa denna näringsgren, hafva visserligen ökat tjäruproduktionen.
Sådant kan ock för afhjelpancle af de tillfälliga behofven
hafva varit för orten välgörande; men det har likväl, såsom jag här förut i
underdånighet ancell, skett på jordbrukets bekostnad och är förty icke att
rekommendera. Allmogen börjar äfven sjelf inse sanningen deraf, och det är
således anledning förmoda, det denna nu i nödlall för långt utsträckta näringsgren
skall träda tillbaka till sin naturliga bestämmelse och icke i framliden
lägga hinder i vägen för åkerbrukets framskridande.
Kolning. Ägare af härstädes befintliga bruk och bergverk begagna i
allmänhet egne kolare, hvadan ock en ganska obetydlig del af den intill
bruken och bergverken nära boende allmogen befattar sig med kolning, som
i öfrigt anses som en mindre lönande binäring, den allmogen icke heller
ännu lärt sig att ändamålsenligt sköta.
Salpeter-tillverkning. Denna näringsgren, som endast begagnas inom
Luleå fögderi, har väl förut derstädes varit i jemnt tilltagande, ehuru den
ändock icke på långt när hunnit blifva allmän. Under de nu ifrågavarande
åren har den dock märkbart afiagit, synnerligast i Piteå socken, der den
varit mindre uppdrifven. Väsendlligasle orsaken härtill är ol v i f vela k ti g t nedsällningen
af lösningspriset å salpetern vid en tidpunkt, då näringen ännu
icke hunnit till stadga. Enär betalningen minskats, har sådant afskräckt
dem, som uti beredning af salpeter ä^t ingen kunskap eller erfarenhet,
alt dermed göra försök. De, sorn redan börjat alt tillverka salpeter, men
icke ännu hunnit vinna goda resultat, hafva befarat förlust af företagen
samt under sådan för utsättning öfvergifvit bandteringen, hvilken i allmänhet
bland allmogen anses vara skadlig för jordbruket och förty icke kunnat
komma till fullkomligt stånd. Sistnämnda skäl kan dock antagas utgöra
mera inbillning än verklighet, ty för salpeter-beredningen erforderlig urin
samlas hufvudsakligen under sommartiden, då den i alla fall går förlorad
för jordbruket. Det arbete, som på salpeter-tillverkningen behöfver användas,
fordrar icke jordbrukarens aflägsnande från hemmet, samt är ej heller
af den betydenhet, att jordens skötsel derunder behöfver åsidosättas. Således
synes salpeter-tillverkningen vara en näring, som är lämplig att jemte
jordbruket bedrifvas, och den förljenar förty att uppmuntras. Den förhöjning
å salpeterns lösningspris af 32 sk. Banko lispundet, som förlidet år
ägt rum, torde ock kunna anses för en sådan, till ändamålet i någon mån
ledande uppmuntran.
Pottasketillverkningen har de sednar e åren intagit ett rum bland ortens
binäringar, men är ännu i dess linda; dock börja många att mer och mer
egna sig deråt, och denna näringsgren kan egentligen från de nu ifrågavarande
åren datera sin uppkomst. Den framskrider ock småningom och torde,
om icke potlaskepr iset allt för mycket faller, blifva lemligen högt
uppdrifven, helst kronoskogarne lemna ymnig tillgång på rudimaterier härtill
för sådane arbetare, som ej äga egna skogar, samt dertill kommer, att
arbetet kan till slör del bedrifvas af barn och ålderstegne personer, hvilka
icke Lill fördelaktigare göromål kunna användas.
Handsågning af plankor har inom detta län varit en förut högst obetydligt
gagnad näring. Allmogen har dock de sista åren börjat att mycket
befatta sig dermed. Närvarande höga priser å denna produkt hafva ock bidragit
att hastigt uppdrifva spekulationsandan i den vägen. Fortfara konjunkturerne
sådane de nu äro, är det ganska troligt att denna näring blifver
för hemmansinnehafvare i allmänhet en lönande bihandlering. Och så
-
dant vore ensidigt, emedan mindre tillgänglige skogstillgångar derigenom
kunde blifva användbare på för ägarne fördelaktigare vilkor än hittills beräknadt
varit.
Handel idkas väl af några få bland allmogen inom länet, men om man
undantager det olofliga vid utöfningen deraf, så kan någon egentlig handel
icke antagas vara såsom näring bedrilven, helst dertill icke torde kunna räknas
den handel, som med landtmannaprodukter inom orten utöfvas och sorn
inskränker sig endast till afsättning af tillverkarnes egna produkter och uppköp
af för deras behof erforderliga varor.
Hvad öfrige näringar, såsom väfnader, husslöjder samt trädarbeten och
smiden med mera, beträffar, så gagnas de allenast för egna och ortens invånares
behof, samt kunna förty icke räknas lill binäringar, ehuru manga
bland allmogen visa utmärkt fallenhet och färdighet uti dylika slöjders
utöfvande.
4:o Politisk författning.
Kammarverk. Under åren 1837 till och med 1841 har skattdragande
hemmantalet uti Norrbottens kustland blifvit förökadt med löjM mantal i
skatt'ingångna hemman eller mantal af krono, 9^1 mantal af frälse och
1 mantal af säterinatur. Under samma tid hafva 25 nyhemman blifvit till
anläggning beviljade med tillgodonjutande af bestämda frihetsår och öfrige
enligt författningarne nybygges anläggare förunnade förmåner. Dessutom är
ett kronotorp upptaget samt 23 särskilde lägenheter på krono-allmänningarne
upplåtne för begagnande tills vidare. Och hafva afvittringsgöromålen
oafbrutet fortgått, men i öfrigt har ingen förändring ägt rum i de förhållanden,
som under denna rubiik blifvit i föregående berättelser afhandlade.
Statsbidrag. Uti statistiska tabellen äro statsbidragen upptagna särskildt
för hvart slags hemman och för hvarje näring. De grunder, hvarefter ordinarie
räntan utgår, äro uppgifne i min underdåniga berättelse af Ar 1839.
Och de ämnen, som i öfrigt med statsbidragen hafva sammanhang, finnas
afhandlade uti Eders Kongl. Maj:ls Befallningshafvandes år 1822 afgifne femårs-berättelse,
på hvilken jag nu får mig i underdånighet åberopa.
Politie. Allmänna anstalter till ordningens vidmakthållande äro icke
andre än hvad lag, författningar och instruktioner ålägga vederbörande tjenstemän
att iakttaga, om icke nu mera dertill få räknas de nyligen inrättade
socknenämnderna, af k vilkas verksamhet några resullater likväl ännu icke
13
hunnit visa sig. I alla fall har, hvad ordningen och sedligheten i allmänhet
beträffar, inga otillfredsställande tilldragelser timat.
Sockneskolor finnas icke ännu inom länet inrättade, utan bestrides barnaundervisningen
dels af föräldrarne sjelfva, dels ock af visga barnalärare
undei' föräldrarnes uppsigt. Bristen på skolinrättningar eller undervisningsanstalter
torde dock snart nog blifva, åtminstone till någon del, afhjelpt
genom de åtgärder, som i följd af den nya författningen om sockneeller
folkskolor blifvit beslutade och komma att vidtagas.
För hälsovården äro inga nya anstalter under de ifrågavarande fern
åren vid tagne, men uti Piteå socken är ytterligare en ny barnmorska anställd.
På åtskilliga ställen hafva väl smittosamma febrar och äfven smittkoppor
visat sig, men dock icke särdeles kringgripande, ulan kan man säga att
hälsotillståndet i allmänhet varit godt.
Fattigvården har, i anseende till den tillväxt af fattiga, som under missväxtåren
uppkommit, varit ganska betungande för allmänheten. Uti Piteå
socken har fattigförsörjningen undergått en alldeles ny och, såsom det visat
sig, ganska ändamålsenlig reglering, till följe hvaraf allt tiggeri derstädes upphört.
Men i Länets öfrige socknar handhafves fattigvården ännu till det
mesta på förr brukligt sätt, hvadan ock bettlande derstädes icke kunnat alldeles
förekommas. Såsom statistiska tabellen visar, är fatligförsörjningskostnaden
för kustlandets alla socknar beräknad att uppgå till en summa af
9,550 R:dr 28 sk. Banko, hvilket utgör en ganska kännbar utgift för
denna fattiga ort.
I afseende å gästgifveri-inrällningarne samt anstalter för rofdjurs utdödande
är intet nytt att anmärka, utan får jag derom i underdånighet åberopa
hvad föregående berättelser innehålla.
5:o Städer.
a) Piteå stad, belägen, såsom föregående berättelser äfven upplysa, på
en holme i Piteå eif, en mil ifrån elfvens utlopp i Bottniska viken, med
temligt beqväm hamn, — hade år 1841 en folkmängd af 1,210 personer.
De näringar, hvarpå stadens bestånd sig grundar, utgöras förnämligast af handel,
sjöfart, skeppsbyggeri, handtverk, fiske, åkerbruk och boskapsskötsel.
Handeln idkas för det mesta på Stockholm, men har under nu ifrågavarande
åren jemväl varit utsträckt till Götheborg, Köpenhamn och Lubeck. t
Exportartiklarne bestå af tjära, bjelkar, sparrar, plankor, pottaska, smör,
14
fisk, skinnvaror, renstekar och renshudar, samt upphandlas förnämligast inom
Piteå socken jemte Arvidsjaurs och Arjeplougs Lappmarker. På de hufvudsakligaste
exportvarorne eller tjära, bjelkar och sparrar samt renshndar har
tillgången under dessa fem åren valdt betydligare än på lång lid förut. Och
som följd deraf har ock handeln visat sig mera liflig än vanligt. Från Stockholm
återhemla stadens handlande sina förlag af spannmål, salt, tobak,
specerier och kram varor, hvarmed de sedan förse trafikerande i staden och
på marknaderne i Skellefteå och Burträsks socknar samt ofvannämnde Lappmarker.
Sjöfarten. Stadens egna fartyg hafva lill antalet endast varierat emellan
tre och fyra om tillsammans 130 å 160 lästers drägt, hvadan ock hufvudsakligasle
exporlen måst ombesörjas med från andra orter befraktade
fartyg. Och har en stadens handlande tillhörig brigg år 1841 genom sjöskada
gutt förlorad, men i öfrigt har sjöfarten varit lycklig.
Skeppsbyggnad. För stadens egen räkning är väl intet fartyg under den
tid, som nu är i fråga, nybyggdt; men för andra rederier hafva stadens
handlande deremot verkställt nybyggnader af tvänne större skepp, två sto
ra
briggar och en skonert. Arid dessa skeppsbyggnader hafva stadens skeppstimmerman
haft jemn och god arbetsförtjenst, och äfven en ökad inkomst
derigenom beredts åtskiilige stadens handtverkare, såsom repslagare, smeder
och gelbgjutare.
Med de öfriga hamltverkericrne har deremot förhållandet varit enahanda
med hvad derom i föregående berältelser i underdånighet anföres.
Fisket har dessa fem åren bedrifvits såsom förr hufvudsakligen efter
ströming; fångsten har varit medelmåttig. Och hafva uti härtill hörande
inrättningar inga förändringar ägt rum, äfvensom Jordbruk och boskapsskötsel
befinna sig på samma ståndpunkt, som tillförene.
Den i staden varande trivialskolan har ej undergått någon förändring.
Länets lazarett är härstädes beläget, men någon särskild staden tillhörig
inrättning för hälsovården finnes icke; och ombesörjes fattigvården nu mera
på det sätt, att värnlösa barn samt ålderstigna fattiga personer genom entreprenad-auktion
upplåtas till vårdande åt hemmansägare på landet; hvaremot
öfrige behöfvande tilldelas understöd i mjöl och andre matvaror.
b) Luleå stads som är belägen vid en djup fjerd nära Luleå elfs utlopp
i hafvet, äger god och säker hamn. Invånarnes antal utgjorde år 1841
1,116 personer. Utom handel, ^sjöfart och skeppsrederi, som utgöra stadens
15
hufvudnäringar, bidraga äfven jordbruk, boskapsskötsel och fiske till densammas
bestånd.
Handeln bedrifves, hvad exporten beträffar, med tjära, träd varor, smör,
fisk, skinnvaror, renkött, renshudar och lim m. m. Dessa varor uppköpas
under marknaderna i Luleå, Råneå, Öfver-Calix och Neder-Calix socknar samt
Jockmocks och Gellivare lappmarker. De utskeppas sedermera dels på Stockholm,
dels äfven på flere utländska platser. Och som Luleå stad har vidsträcktare
handelsdistrikt än Piteå samt följakligen större tillgång på exportartiklar,
så är handeln derstädes lifligare och mera vinstgifvande. Importen
från utländsk ort består nästan uteslutande af salt, hvaremot öfrige förnödenheter
bernias från Stockholm. De ifrågavarande fem åren hafva äfven
för handeln i denna stad varit mera gynnande än de näst föregående, och
sjöfarten, sorn dermed står i oskiljaktigt sammanhang, har icke blott motsvarat
handelns behof, ulan äfven blifvit derutöfver utsträckt till fraktresor
på aflägsnare farvatten, hvaraf rederierne, åtminstone under förra delen af
den period, denna berättelse omfattar, haft betydlig vinsl, ehuru konjunklurerne
de sednare åren försann als.
iSkeppsbyggeriet hade vid den tid förra berättelsen afgafs ernått sin höjd.
De sednare åren har det dock något aftagit. I jemförelse med Piteå stad,
har likväl denna näringsgren varit ganska betydlig i Luleå samt fördelaktig
icke allenast för stadens invånare, ulan ock för kringliggande allmoge, som
vid varfven erhållit arbete och afsättning af skogseffekter.
Handtverkeriernes ställning är i allt lika, som för Piteå stad blifvit uppgifvet.
Och jordbruket samt den dermed förenade boskapsskötseln, som de
fleste stadens invånare bedrifva till husbehof, hafva icke undergått någon
förändring mot hvad föregående berältelser innehålla.
Ett beck-kokeri är på stadens område anlagdt af konsuln Claés Peyron i
Stockholm, men derstädes åsladkommes för närvarande ingen tillverkning.
Uti staden finnes en lägre apologist-skola med tvänne lärare, som lönas af
statens medel, hvaremot ingen allmän inrättning för hälsovården är att tillgå;
och fattigvården inskränker sig till utdelande af kontanta understöd åt
de mest behöfvande, utaf vissa dertill anslagna medel eller skeende sammanskott.
Haparanda köping, som grundlädes år 1812 öfverst vid Bottniska viken
på vestra sidan af Torneåelf invid gränsen emot Ryssland, saknar beqvämt
hamnslälle på närmare håll än en mils afstånd från köpingen. Folkmängden
utgjorde år 1841, 403 personer, samt har således, sedan första
berättelsen afgafs, ökats med eli antal af 160. Välståndet hos befolkningen
16
liar under de ifrågavarande fem åren bibehållit sig på ungefär samma goda
ståndpunkt, som i förra berättelsen omförmäles. Handtverkerierna äro fullt
jemförliga med Piteå och Luleå städers. Handeln och sjöfarten utgöra den
hufvudsakliga grund, hvarpå köpingens bestånd hvilar. Uti Calix socknar,
Neder-Torneå, Carl Gustafs och Öfver-Torneå församlingar samt Juckasjerfvi
och Enontekis lappmarker upphandla köpingens handlande de hufvudsakligaste
exportartiklarne, som bestå af tjära, pelterier och betydligt viktualievaror,
såsom smör, talg och lax, hvilka sedermera utskeppas till det mesta
på Stockholm. En del importvaror återhemtas ock derifrån, men större delen
deraf tages direkte från utländska platser. Sjöfarten motsvarar handelns
behof och bedrifves både på in- och utländska orter. Och hafva bägge
dessa näringar under nu ifrågavarande fem år varit lika iifliga, som under
nästföregående qvinqvennium; men skeppsbyggeri kan derstädes icke ifrågakomma,
emedan brist på dertill erforderligt virke i närheten af köpingen
lägger hinder i vägen för denna närings uppkomst och utveckling.
Ännu saknar köpingen egen justiee, men är försedd med en lägre lärdomsskola
med trenne af statens medel aflönade lärare, som årligen
lemna undervisning åt 40 å 50 barn. En af Länets provincialläkare har
äfven i köpingen sin station. Derstädes finnes ock ett apothek, men hvarken
allmän inrättning för hälsovården eller särskild fattigförsörjnings-anstalt.
Jag öfvergår nu i underdånighet till berättelsen om
norrbottens lappmarker.
i:o. Landets allmänna beskaffenhet.
Jockmocks, Gellivara, Juckasjerfvi och Enontekis lappmarker äro till
deras geografiska läge samt allmänna beskaffenhet i öfrigt fullständigt beskrifna
uti länestyrelsens år 1822 afgifne Femårs-Berätleise och hafva sedermera
i desse afseendeu icke undergått någon förändring. Arvidsjaurs och
Arjeplougs lappmarker, som till följe af Kongi. Maj:ts Nådiga Bref af den
10 Februari 1837 blifvit laggde under Norrbottens län, hafva ökat lappmarkernas
område, som förut utgjort 502j qvadratmil, med en areal-vidd af
21 1} qvadratmil. De äro belägne, Arvidsjaurs socken på 15 och Arjeplougs
på 23} mils afstånd från Piteå stad. Af fjellberg, mångfaldiga sjöar, träsk
nula
17
och myror samt deremellan liggande hedland och skogar bildas dessa landskap.
Och ifrån fjellet Seveåsen inom Arjeplougs lappmark hafva Piteå och
Skellefteå elfvar sin upprinnelse samt löpa sedermera genom Arvidsjaurs lappmark
och utfalla i hafvet, den förra inom Piteå socken och den sednare
i Skellfteå inom Vesterbottens län.
Rådande jordmånen på de bebodda ställena i sistberörde lappmarker är
sandjord och fin mylla utan botten, hvadan ock god åkerjord på högst få
ställen derstädes kan anträffas. På naturliga ängar och lägenheter till ängsodling
är deremot mera tillgång, dels vid elfvar och backar samt på låglän
dta ställen, som årligen öfversvämmas af vatten, dels ock af myror, som
kunna bergås hvart annat och hvart 3:dje år.
2:0. Invånare.
Folkmängden inom Arjeplougs och Arvidsjaurs församlingar är uppgifven
att utgöra 2,631 personer, men, som mantalskrifningar icke hållas i lappmarkerna,
kan denna uppgift ej annat än vara approximativ Och är det
utur samma skäl svårt att med någon tillförlitlighet bestämma huruvida
folkstocken under de ifrågavarande fem åren undergått någon väsendtlig
förändring, så väl i berörde församlingar som i de öfrige lappmarkerna, hvarest
sammanräknade folkmängden, enär förra tabellen afgafs, antogs utgöra
4,700 personer. Sannolikt är dock, att lappska folkstammen småningom aftager
i samma mån, som odlingen inom lappmarkerna fortskrider, men att
deremot svenska och finska befolkningen förökas, särdeles genom inflyttningar
frän kustlandet. Lappmarkernas invånares lynnen, seder, vanor och
lefnadssätt hafva icke på dessa fem år undergått några förändringar; och då
hvad, som härom kan vara alt anföra, blifvit fullsändigt utveckladt uti
Eders Kongl. Maj:t.s Befallningshafvandes år 1822 afgifne Femårs-Berätleise
samt detsamma äfven är tillämpligt i afseende å befolkningen i Arvidsjaurs
och Arjeplougs lappmarker, så har jag icke ansett mig böra upprepa
hvad deri uti detta ämne förekommer.
På välståndet ibland lapparne hafva följderna af de sednaste missväxtåren
icke kunnat hafva något direkt inflytande, emedan de idka alldeles intet
åkerbruk samt begagna högst obetydligt spannmål för sina födoråds behof.
Välmågan hos dem har förly icke betydligt aftagit; men ehuru hemmansåboer
och nybyggare i lappmarken hafva inskränkt åkerbruk, hafva de likFeniiirs-Berättelse
för Norrbottens Län. d
18
viii icke kunnat undgå att ganska märkbart känna missväxtens svåra följder;
oell välståndet bos denna del af befolkningen har förty i allmänhet
altagit, ehuru många bibehållit sig förmögne.
3:o. Näringar.
Relmskötsel fortfar att vara lappska allmogens hufvudnäring, hvarifrån
den nästan uteslutande hemlar alla sina lefnadsbehof. Åtskilliga lappmarksnybyggare
äga ock rehnhjordar; och bedrifves rehnskötseln nu alldeles på
samma sätt som tillförene, men huruvida den till- eller aftagit är omöjligt
att bestämma, emedan ingen blifver i tillfälle att få bestämd reda på det
antal reimar, hvar och en lapp innehafver, af orsak, att lapparne hysa den
fördom, att upptäckten derom skall förorsaka olyckor bland rehnboskapen.
Dock förmodas det, relindjurens antal icke skall blifvit under de ifrågavarande
fem åren förminskadt.
Jordbruk bedrifves väl af hemmans-innehafvare och nybyggare i lappmarkerna,
men i en mycket liten skala. Korn utgör enda utsädet. Och sorn
åkrarne bestå af små spridda flockar samt äro illa häfdade, blir afkastningen
i inga och kan öfver hufvud icke uppskattas Lill högre än 2^ tunnors behållning
efter en tunnas utsäde. Väl är åkerbruket uti tilltagande, men dermed
går ganska sakta; och svarar afkastningen på långt när icke emot brukarenas
behof.
Boskapsskötseln idkas af hemmans-innehafvare och nybyggare med ganska
god framgång; ifrån stränder omkring bäckar och elfvar samt ifrån myror,
sorn till stor myckenhet förekomma i lappmarkernas vidsträckta skogar,
upphemtas för utfodringen erforderligt foder. Och beror antalet af de boskapskreatur,
hvarje åbo underhåller, på många ställen utaf den arbetspersonal,
han under bergningshjon kan disponera, ty i allmänhet finnes tillgång
att ifrån myrängar å kronoskogarne inberga så mycket hö, som medhinnas
kan, men med höbergningen går dock ganska sakta, emedan ängarne
gifva ringa afkastning i förhållande till deras vidd. Som höet är af mycket
dålig beskaffenhet, gifva kreaturen under vintern obetydlig afkastning; och det
är förty endast under sommarmånaderna, ela alltid godt mulbete finnes, sorn
lappmarks-nybyggaren drager egentligt reveny af sin boskapsskötsel medelst
tillverkning af smör, som sedan afsättes till kustlandets handlande.
Skogome användas i lappmarkerna endast till husbehof, och elerLi 11 äro
de fullt tillräcklige, då man undantager sjelfva fjelltrakterna, som äro kala.
19
Utaf de närmast kustlandet vid Luleå eif i Jockmocks lappmark bosatte åboer
kunna dock någre skogsprodukter afyttras, ehuru sådant är obety^dligt.
Bergverksröre/se. Sedan arbetet vid Nasa silfververk i Arjeplougs socken
för mångå år tillbaka upphört, har ingen bergvcrksrörelse i berörde och
Arvidsjaurs lappmarker varit bedrifven. I de öfrige lappmarkerna drifves
icke heller sådan rörelse för inbyggarnes räkning, men lapparne i Gellivare,
Juckasjerfvi och Enontekis lappmarker hafva betydlig inkomst med
forsling af malm från Gellivare malmberg och från de under Kengis jernverk
lydande grufvor, helst större delen af den malm, som från dessa grufvor
årligen bry tes, transporteras med reimar. Angående Schangeli nyligen
upptagna koppargrufva är nämndt vid fråga om bergverksrörelsen i Norrbottens
kustland.
Binäringarne bestå hufvudsakligen af jagt, fiske och limkokning. Hvardera
näringen lemnar alltid något öfverskott till afsalu utom landet, men beloppet
deraf kan det ena året vara större och det andra mindre, och det
är svårt att sluta till dessa näringars till- eller aftagande.
Tjärubrånning idkas endast af de närmast kustlandet bosatte inbyggarna
uti Arfvidsjaurs och Jockmocks lappmarker, men dock mycket obetydligt.
Denna handtering kan icke heller sägas vara lönande, emedan den
långa transporten till afsältningsorlerna belastar varan med betydlig kostnad.
Salpetertillverkning åstadkommes af Svenska befolkningen i Arfvidsjaurs
socken och har derstädes till och med hunnit blifva mera allmän än inom
kustlandet. Dock torde, hvad om denna närings aftagande för kustlandet
anfördl blifvit, äfven här böra vinna tillämpning.
Pottaska tillverkas ock till icke så obetydlig mängd inom Arfvidsjaurs
socken; och torde denna binäring derstädes snart vinna en betydlig utvidgning,
men i de öfrige lappmarkerne har pottaskesjudning ännu icke påtänkts,
oaktadt ymnig tillgång på dertill andvändbar skog allestädes finnes och handteringen
förty skulle blifva vinstgifvande.
Handeln drifves med ortens handlande under marknaderna, dervid lappmarkernas
invånare hufvudsakligen afsätta sina produkter och uppköpa
deras egna behof af spannmål, mjöl och andra förnödenheter.
4:o. Politisk författning.
Kammarverk. Genom i skatt ingångna hemman har skattdragande hemmantalet
blifvit från och med 1837 lill och med 1841 ökadi med 3p|:dels
20
mantal; och hafva under samma tid 36 nybyggen sami 2:ne kronotorp blifvit
till upplagande beviljade, hvarjemte 247 lägenheter äro särskildt för begagnande
lills vidare upplåtne.
Statsbidrag. Dessa äro uti statistiska tabellen införda och utgöras under
de titlar, den utvisar. Och de ordinarie räntorne utgå utan förvandling.
Politie. Derutinnan har icke någon förändring ägt rum under de sednare
åren, utan får jag i underdånighet åberopa hvad Eders Kongl. Majrts
Befallningshafvandes Fetnårs-Berättelse af år 1822 derom upptager.
Särskilda anstalter för hälsovården linnas icke vidare, än i hänseende
till vaccinationen, som öfver allt är införd; och fattigförsörjningen bestrides
merendels genom kontanta tillskott.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärdar
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte
C. A. v. HEDENBERG.
L. C.
F. F. Törnsten. A. M. Luren.
Piteå Lands-Kansli den 21 Juni 1844.
Län.
Upsala
Stockholms
Skaraborgs
Kronobergs
Jönköpings
Westmanlands
Östergöthlands
ö
Södermanlands
Elfsborgs
Calmar
Kopparbergs
.
Nerikes .
Wermlands
Gefleborgs
Wester-Norrlands
Westerbottens
Gottlands
Malmöhus
Christianstads
Blekinge
Hallands
Götheborgs och Bohus
Jemtlands
Norrbottens . .
S u m m a
Sammandrag' Länsvis af
Hus,
Tomter,
Verk
och In-  rättnin-  gar.
Jord.
Utsäde af
Åker.
Äng.
Skog oell
betes-  mark.
Summa
tunnland.
Hemman-
tal.
Hvete.
Råg.
Korn.
Hafra.
Blandsäd.
Ärter.
Potates.
St.
T:d.
T:d.
T:d.
T:r.
T:r.
T:r.
T:r.
T:r.
T:r.
T: r.
690
2,553
817
1,072
4,442
53,31
54
525
482
92
79
10
891
930
806
850
2,847
4,503
24,63
30
222
51
48
17
13
253
644
3,475
1,976
5,647
11,098
22,25
38
450
129
1,587
210
61
747
201
142
250
302
694
10
1
50
40
30
10
1
60
603
591
768
372
1,731
21
20
167
35
290
242
270
552
1,221
3,381
3,373
14,876
21,630
99,ss
57
971
459
192
213
20
1,346
1,685
3,060
971
1,324
5,355
101, si
83
490
223
78
594
38
2,233
1,355
1,742
1,152
4,317
7,211
46,37
6
30
5
6
3
3
50
1,465
1,087
2,348
3,376
6,811
29,63
45
141
45
642
129
20
1,805
1,306
1,106
1,343
6,047
8,496
39,25
7
288
193
22
4
3
1,190
554
744
1,650
2,311
4,705
16
8
105
15
324
85
5
287
r»
CO
2,583
1,241
3,744
7,568
37,90
34
300
72
285
161
18
683
577
520
839
6,616
7,975
22,25
5
104
10
224
1
8
339
1,593
112
3,276
7,674
11,062
21,86
60
305
63
15
6
883
701
155
1,211
1,868
3,234
/ ,50
8
174
13
10
3
385
154
78
702
803
1,583
0,50
.
5
75
5
10
25
974
850
107
2,526
3,483
_
84
368
170
19
11
690
2.657
6,786
1,933
4,192
12,911
88,41
63
827
2,036
544
452
229
4,148
688
842
876
91
1,809
18,25
34
222
397
90
68
89
229
2,153
32.4
301
2,031
2,656
8,S3
5
114
72
35
5
399
888
1,400
1,708
2,606
5,714
41,91
26
396
458
605
291
15
1,125
1,881
991
1,774
5,594
8,359
15
29
80
312
171
24
30
551
69
34
95
176
305
0,66
3
20
1
2
1
52
419
260
1,740
2,010
4,010
3,33
6
256
1
1
151
24,255
33.6221
31,301
82,4221147,345
731,53
629
5,932
6,134
5,567
2,621
859
19,084
Medelafkastning sedan utsädet är afdraget.
Hvete.
Båg.
Korn.
Hafi a.
Blandsäd.
Ärter.
Potates.
Underhållne Kreatur.
Hästar.
Oxar.
T:r.
T:r.
353
3,045
180
1,065
203
2,636
3
166
108
739
371
5,872
585
2,650
38
180
539
1,431
49
1,700
50
660
400
2,576
47
855
475
45
50
488
1,262
482
5,510
147
841
32
595
112
1,627
243
629
18
65
4,430
34,6921
T:r.
3,693
235
616
213
105
3,113
1,400
22
229
913
90
562
64
1,886
924
400
1,108
11,864
1,407
373
1,445
2,027
100
1,204
T:r.
444
234
6,433
140
700
810
440
32
2,650
89
1,236
1,225
2,867
279
52
15
152
2,923
436
175
1,843
840
5
2
T:r.
508
88
907
40
251
1,221
3,500
17
505
20
380
790
3
84
60
60
2,146
149
913
135
10
2
T:r.
53
64
383
5
41
138
220
21
110
12
20
112
48
33
18
55
1,014
169
25
66
161
2
33,993 24,0221 11,789 2,770
Kor.
T:r.
St.
St.
St.
4,145
258
2
415
1,759
179
42
394
5,308
355
276
906
540
50
24
170
3,686
202
104
275
7,718
465
89
1,201
15,170
729
284
684
360
16
9
82
13,580
278
47
750
8,650
240
132
445
1,435
186
25
696
5,304
239
52
707
2,323
213
42
742
5,260
243
32
1,067
3,200
77
9
522
150
50
5
300
5,150
182
103
394
29,824
1,400
207
1,586
1,313
342
54
546
3,493
175
316
330
8,422
328
84
746
5,102
191
94
665
260
8
75
1,118
82
5
522
133,270
6,488
2,037
14,220
Ung
boskap.
St.
7
86
196
8
204
60
4
44
29
36
80
25
153
38
25
13
222
112
132
74
8
38!
l,594j 4,967
■
-
fy
.
-r
-
:•
■
P ’ \fel +
v:fe« ’;
is af de Landshöfdinge-E m betenas Femår s-berättelser för åren 1838^1842
Uppskattadt värde.
Hus och Tomter.
Jord.
Bruk, Manufakturer,
Fabriker
111. 111.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
1,584,660
36
—
237,352
36
—
62,499
—
—
522,550
24
—
121,992
32
—
46,666
40
—
1,011,472
16
—
269,076
24
—
32,044
16
—
471,548
16
—
36,801
32
—
11,300
—
-
1,044,496
38
—
119,759
24
—
19,416
32
—
1.471,497
33
—
759,432
27
—
37,906
12
—
3,731,461
4
5
324,013
8
7
455,180
—
—
916,546
17
—
253,502
35
11
113,940
—
—
438,874
20
8
296,407
43
—
190,442
2
—
1,185,469
—
—
203,265
—
—
49,300
—
—
768,493
—
—
158,749
24
—
329,678
—
—
1,082,284
—
—
376,386
45
—
10,968
—
-
996,861
30
9
349,854
35
4
19,545
26
8
1,724,107
32
—
609,064
32
—
142,350
20
—
420,341
27
—
202,364
21
—
9,200
—
—
142,050
—
—
44,770
—
—
20,000
—
—
388,297
—
—
142,587
—
—
9,300
—
—
4,469,614
5
1
809,597
8
4
188,423
17
7
1,148,019
33
1
274,935
25
7
21,462
29
—
2,043,280
40
—
120,873
—
—
5,970
40
—
954,161
15
8
178,256
9
8
7,173
—
—
5,340,610
46
—
325,127
24
—
200,358
2
—
27,220
—
-
—
—
—
—
171,584
16
-
143,069
24
■
—
—
32,055,503
18
6,357,240 3i
5! 1,983,124! 45
Bevillning efter 1835 och 1841 årens Förordningar.
Ista Art.
Enligt 2:dra Art.
Enligt 3:dje Art.
Bränvinsbrän
nings-afgift.
Summa.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
1,472
—
—
14,812
7
3
—
—
2,026
20
6
18,310
27
9
1,248
40
—
5,417
33
2
—
—
63
—
—
6,729
25
2
1,656
38
—
7,543
28
10
10
28
3
1,306
3
—
10,517
2
1
436
36
—
2,850
39
11
—
—
234
27
—
3,522
6
11
1,549
8
—
9,487
30
5
—
—
592
16
6
11,629
6
11
3,2.38
22
—
14,442
41
9
11
G
2,447
31
2
20,129
10
5
7,545
29
2
34,074
7
4
34
20
-
2,274
43
2
43,929
3
8
1,737
15
2
12,715
21
3
—
—
1,091
19
9
15,544
8
2
3,705
16
—
10,058
42
5
—
—
2,649
22
-
16,413
32
5
3,636
16
—
12,761
11
5
—
—
1,141
36
5
17,539
15
10
1,207
36
—
10,001
33
9
—
—
1,354
3
1
12,563
24
10
2,738
8
—
10,106
18
11
—
-
1,715
45
6
14,560
24
5
1,862
29
4
9,982
44
10
—
—
569
18
2
12,414
44
4
2,646
12
—
21,858
15
5
—
—
738
22
—
25,243
1
5
1,150
12
—
6,658
36
6
11
30
8
266
—
-
8,086
31
2
312
24
2,121
7
9
9
23
10
33
24
—
2,476
36
7
1,783
24
8,261
5
—
—
—
636
—
—
10,680
29
—
8,138
19
3
36,690
44
4
—
—
9,361
7
10
54,190
23
5
2,341
36
o
10,698
37
2
—
—
1,208
27
2
14,249
4
6
3,692
3
7
22,310
13
5
—
—
1,057
20
5
27,059
37
5
2,098
IS
11
8,747
45
11
13
9
3
460
5
6
11,319
31
7
8,762
19
7
55,692
19
8
82
26
10
923
6
5
65,460
24
6
174
2
—
579
20
3
—
—
94
15
—
847
37
3
980
12
—
3.201
1
4
—
—
1,464
—
—
5,645
1.3
4
64,114
45
331,075 32
162
ii
33,709 30 7 j 429,062
23
n:d
lie Kreatur
■n
1,594
4,967
342
369
569
100
246
885
625
60
360
185
248
263
260
283
88
40
165
1,054
290
10
188
126
16
48
6,820
Getter.
4
10
84
971
R:dr.
sk.
1,884,512
24
691,210
—
1,312,593
8
519,650
—
1,183,672
46
2,268,836
24
4,510,654
13
1,283,989
4
925,724
17
1,438,034
—
1,256,920
24
1,469,638
45
1,366,261
44
2,475,522
36
631,906
—
206,820
—
540,184
—
5,467,634
31
1,444,417
39
2,170,124
32
1,139,590
25
5,866,096
24
27,220
—
314,653
40
40,395,868)
Summa.
838 —1842 åtföljande Tabeller för Städerne.
Stat s
-
-Bidrag.
Irordmnsra r.
Insbrän
l-afgift.
3
—
27
-
16
6
31
2
43
2
19
9
22
-
36
5
3
1
45
6
18
2
22
7
10
27
o
20
5
5
6
6
5
15
Summa.
R:dr.
sk.
18,310
27
6,729
25
10,517
2
3,522
6
11,629
6
20,129
10
43,929
3
15,544
8
16,413
32
17,539
15
12,563
24
14,560
24
12,414
44
25,243
1
8,086
31
2,476
36
10,680
29
54,190
23
14,249
4
27,059
37
11,319
31
65,460
24
847
37
5,645
13
[30 7 429,062 23
Ständige Räntor.
Boskaps- och
Åkerskatt.
rst.
R:.1r.
9
74
2
54
1
17
11
50
11
5
5
640
8
1,167
2
437
5
103
10
342
10
40
i
5
274
4
747
5
287
2
52
7
36
5
6
90
5
6
3
20
4
18
sk.
rst.
36
2
31
-
26
8
6
8
36
7
27
9
22
11
41
1
14
7
24
22
3
19
3
9
6
O
6
36
-
—
—
—
-
1
7
—
—
—
—
-
—
21
9
46
2
Mantalspennin
gar.
Tionde och Räntor
af Bruk, Verk
och Inrättningar.
Summa.
R:dr.
1,087
678
1,117
326
1,071
1,601
sk.
3,285116
1,094
1,428
1,595
884
1,044
838
1,931
724
214
775
3,772
1,144
2,348
9)2
3,586
70
429
4,461
42 5
32,040
rst.
R:dr.
sk.
2,173
16
38
15
4
8
10,268
18
388
27,859
34
30
735 -  103
-i 379
125 43
rst.
R:dr.
sk.
3,335
4
770
46
1,139
10
376
42
1,076
2
12,509
46
4,471
30
1,920
14
1,532
5
1,938
3
28,784
18
2,053
34
1,688
24
2,597
21
776
6
250
36
775
12
3,772
12
1,234
3
2,348
43
992
2
3,586
26
90
21
574
17
Arrende
medel.
R:dr.
1,100
2
102
13
sk.
221
1
1,362
4,792
80
20
22
32
rst,
11
42,093
ii 78,595
io 7,696 33
Kostnad för
Rotering.
Kostnad för
Stadens styrelse.
Clereciets
underhåll.
Fattigförsc
Pastjrer.
Komministrar.
Kyrkobetjening.
Summa.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
489
38
8
6,431
—
10
2,851
16
—
1,132
40
—
557
32
—
4,541
40
—
4,942
1,044
11
1
2,514
37
4
1,592
5
6
629
18
6
562
20
—
2,783
44
—
959
500
22
8
5,172
31
—
1,406
32
—
656
26
8
396
42
8
2,460
5
4
3,012
163
37
4
1,180
—
—
1,10$
25
2
100
—
70
—
—
1,278
25
2
1,284
431
4
8
3,858
16
—
1,29$
40
—
526
-
—
576
24
—
2,396
16
—
2,566
889
25
3
11,479
44
—
6,74)
10
3
1,898
—
6
1,206
3
5
9,853
14
2
7,852
1,961
4
8
20,611
23
—
7,96)
36
7
2,259
16
8
1,871
24
9
12,100
30
—
10,800
855
32
4
5,983
16
-
4,467
17
7
733
36
7
756
20
—
5,957
26
2
4,971
1,648
40
5
9,296
40
—
2,343
35
2
1,275
8
—
1,632
47
4
5,251
42
6
6,262
967
29
6
8,883
32
—
2,84)
41
7
1,068
35
2
635
19
1
4,553
47
10
7,770
541
33
3
5,336
32
—
3,169
—
—
1,580
—
—
950
—
—
5,690
—
—
4,197
930
36
10
3,327
37
—
2,063
30
—
597
16
—
596
24
—
3,257
22
—
3,715
651
33
8
7,692
39
4
1,096
5
6
512
—
-
344
—
—
1,952
5
6
4,049
1,215
19
4
15,149
16
—
2,677
1
4
2,172
24
10
910
—
—
5,759
26
2
13,010
487
22
—
2,870
—
—
1,450
—
—
470
—
—
550
—
—
2,470
—
—
2,209
106
34
—
866
32
—
116
32
—
300
—
—
133
16
—
550
—
—
900
754
—
—
3,415
—
—
1,271
—
—
395
—
—
104
—
—
1,770
—
—
2,155
1,890
39
2
30,585
8
—
5,694-
32
4
1,516
8
—
1,449
40
—
8,660
32
4
21,034
406
2
1
3,194
5
5
2,900
—
—
1,025
—
—
218
32
—
4,143
32
—
3,246
1,774
5
3
14,530
5
8
2,266
3S
—
821
4
3
643
16
—
3,731
10
3
8,524
682
26
10
4,363
24
—
2,905
—
—
590
—
—
1,048
16
—
4,543
16
—
2,625
2,914
20
—
124,101
31
3
13,388
38
5
1,753
14
5
2,360
16
—
17,502
20
10
52,140
60
6
8
163
16
—
16
32
—
171
16
—
-
—
188
—
—
71
131
27
11
2,032
21
4
316
—
—
462
—
—
157
36
6
935
36
6
611
21,499
25
7
293,040
28
2
71,954
1 37
5
22,645
25
7
17,731
45
9
112,332
1 12
9
168,913
rst.
11
Skjuts.
Väghållning.
R:dr.
1,756
1,668
1,005
1,228
5,153
745
3,971
514
3,566
944
1,787
1,156
3,056
I,946
129
100
II,644
1,310
3,769
2,024
9,422
5
192
57,100
rst.
11
45
20
R:dr. sk.
2,725
748
4,782
300
2,582
4,736
3,352
2,734
2,452
1,387
900
2,999 ig
2,331
900
400
100
600
11,351
658
1,770
2,302
2,039
41
343
52,537
rst.
36
Diverse onera,
räntor och
besvär.
R:dr. sk.
5,890
3,325
4,275
2,006 | 42
3,655 24
I
14,212
10,284
12,726
10,690
9,573
3,600
6,467
4,815
29,652
3,700
266
6,394
98,854
4,120
17,641
7,205
49,628
163
1,633 16
310,785
10
rst.
Summa
Statsbidrag.
R:dr.
48,421
20,546
32,864
11,372
33,348
83,508
111,486
51,310
57,098
•53,558
63,623
38,470
38,652
96,835
21,128
5,517
26,644
241,984
32,562
85,942
36,059
326,877
1,631
12,120
,531,563,1
Anmärkningar:
l:o Uti Tabellen för Wermlands Län hafva för
Carlstad blifvit uppgifne 1,172 tunnland
jord, såsom staden tillhöriga, utan att deras
beskaffenhet närmare bestämts, hvadan
desamma, då de i Sammandraget icke blifvit
införde, här antecknas.
2:o Då 2:dra och 3:dje Artiklarne af de å Tabellerne
under Bevillning förekommande
rubriker oftast varit sammanslagne, så har
uti Sammandraget 3:dje Artikeln Bevillning
för det mesta måst införas uti 2:dra Artikelns
kolumn.
3:o De uti några Län under Ständiga Räntor
förekommande uppgifter af Jordeboks-ränta
och Krono-tionde hafva blifvit i Sammandraget
under Boskaps- och Åkerskatt uppförde.
4o Bland Ständiga Räntor förekomma Saluaccis:
uti Jönköpings Län med 65 Riksdaler,
Östergöthlands Län 325, Wermlands
Län 60 och Malmöhus Län 160, eller tillsammans
610 Riksdaler: Kurhusmedel i
Malmöhus Län] med 746 Riksdaler, samt
Lagmans- och Häradshöfdi?ige-i-änta: uti
Jemtlands Län med 26 Riksdaler och i
Norrbottens Län med 12 skillingar, eller
tillsammans 26 Riksdaler 12 skillingar.
5:o Uti Sammandraget hafva Hemmantalsbråken
blifvit förvandlade i decimaler, samt bråk
af tunnland, tunnor utsäde och afkastning
ökade eller minskade till närmaste hela tal.
IMR % ^
' ■ WM * I f:
. . ;; r
r ■ ' M
Län.
Upsala . . .
Stockholms
Skaraborgs.
K ronobergs
Jönköpings . .
Westmanlands
Östergöthlands
Södermanlands
Elfsborgs
O
Calmar
Stora Kopparbergs
Örebro
Wermlands ....
Gefleborgs
Wester-Norrlands
Westerbottens . . .
Gottlands
Malmöhus
Christianstads . . ,
Blekinge ,
Hallands
Götheborgs och Bohus . . .
Jämtlands.
Norrbottens
Sum
m a
Hemmantal.
Diverse
Lä iren-
O
heter,
Verk
och In-  rättnin-  gar.
Jtsäde a
F
Medelafkaslning
O
sedan utsädet är afdraget.
Under hällne Kreatur.
Förmed-
ladt.
Oförmed-
ladt.
Hvete.
Råg.
Korn.
Hafra.
Blandsäd.
Arter.
Potates.
Ilvete.
Råg.
Korn.
Hafra.
Blandsäd.
Arter.
Potates.
Hästar.
Oxar.
Kor.
Ung-
boskap.
Får.
Svin.
Getter.
3,538,17
4,271,85
4,496
3,080
23,922
22,180
3,356
4,674
1,916
19,591
21,56.3
118,812
125,547
19,475
28,786
10,675
116,920
17,346
6,804
29,477
17,495
60,733
30,897
383
4,036,19
4,549,99
7,609
3,787
29,390
15,399
5,390
3,455
3,573
37,522
26,815
167,319
90,359
37,069
19,736
17,306
208,698
22,259
6,133
39,091
12,427
74,077
25,891
126
4,694,38
5,756,25
12,939
3,227
29,103
9,563
82,690
20,707
4,568
42,091
15,896
133,691
38,433
224,460
75,239
17,107
255,670
23,005
26,306
73,958
32,173
80,865
32,695
288
2,809,03
3,985,60
10,375
204
15,069
21,327
5,833
7,407
385
24,996
700
50,888
72,956
21,776
22,537
1,387
166,457
8,850
18,083
51,696
28,126
64,180
22,760
5,857
3,905,72
4,821,56
12,434
391
16,391
8,933
44,104
13,204
1,768
34,787
1,871
88,154
33,674
134,303
39,560
2,705
206,524
12,787
21,712
52,531
32,041
84,955
23,162
8,293
2,824,44
3,015,40
6,387
1,575
22,335
8,700
5,293
5,540
1,109
16,317
8,359
101,423
44,968
24,894
29,736
6,074
87,486
13,407
8,860
28,379
13,264
31,871
15,493
2,374
5,471,50
6,853,19
18,277
5,300
32,500
20,300
8,200
27,000
4,250
45,400
30,000
175,000
117,000
39,000
135,000
21,000
308,000
21,680
25,700
55,130
18,870
77,830
34,840
1,960
3,327,66
4,127,21
7,261
4,555
23,390
5,137
3,495
3,104
2,033
26,982
38,996
157,686
29,298
18,233
16,767
12,466
158,147
12,201
18,158
36,785
16,697
59,597
31,330
528
4,194,io
6,374,n
17,833
1,433
13,860
11,761
64,677
28,266
2,669
70,313
7,831
62,111
35,953
182,000
93,997
13,859
492,937
20,861
14,454
67,589
26,684
83,903
30,507
2,174
3,365,79
4,861,98
14,919
1,984
41,762
28,034
6,462
709
1,482
56,162
10,526
183,486
110,947
26,632
2,461
7,032
283,192
20,642
24,817
56,704
29,332
86,117
31,732
558
1,809,83
847
125
10,400
7,500
30,500
18,500
1,125
18,000
750
62,400
45,000
137,250
111,000
5,625
90,000
14,300
1,540
50,700
13,500
85,600
10,400
39,200
2,853,46
2,978,75
7,241
918
20,231
2,868
16,841
5,386
1,677
22,603
5,316
110,526
13,732
70,732
25,305
8,047
134,732
9,704
13,398
41,978
15,612
45,555
16,433
3,327
1,767,3?
1,806,29
6,549
1,052
11,492
3,154
71,721
3,133
875
24,536
4,750
72,309
11,205
225,939
10,433
3,729
170,740
12,345
3,650
49,690
17,413
68,402
19,619
6,856
2,128,21
11,553
31
5,947
15,638
6,628
5,993
2,018
16,154
168
36,966
85,089
33,874
31,105
8,577
90,576
12,059
1,430
48,774
11,113
50,805
10,024
43,857
1,608,42
1,611,87
9,699
1
2,333
21,118
1,91%
3,750
1,127
13,294
7
15,864
106,258
6,565
15,063
5,476
84,349
10,965
1,457
43,271
10,293
50,155
5,958
16,307
824,10
4,690
1,016
18,385
459
933
5
9,797
6,322
72,453
1,502
4,415
10
70,375
6,409
1,611
27,161
7,119
50,394
3,958
7,334
1,098,
1,163,67
2,830
1,201
13,670
8,632
856
41
217
15,536
6,026
60,078
37,281
3,805
186
1,055
78,707
9,656
5,961
12,175
7,736
36,989
7,457
1,213
' 4,068,28
4,297,5S
12,448
4,172
29,841
61,159
27,127
9,926
23,056
49,945
32,699
203,858
330,063
125,087
48,420
111,249
353,440
40,624
23,863
35,009
29,867
67,952
44,797
2,990,66
3,599,71
13,134
1,470
32,511
37,499
11,300
5,477
5,315
52,847
10,383
181,392
206,749
55,789
31,356
26,269
571,700
35,040
17,588
43,717
35,361
73,740
52,229
2,768
1,083,
1,091,58
6,378
584
11,457
10,452
4,134
1,031
1,025
31,163
4,302
64,453
52,105
21,768
4,910
4,664
240,426
6,444
8,553
22,823
13,056
24,501
25,597
431
2,914,88
3,556,75
5,975
640
11,287
21,119
19,779
14,849
496
25,705
2,851
43,306
71,600
69,392
47,354
1,740
1 / 9,588
13,092
8,288
22,105
20,582
54,778
12,174
717
2,874,96
3,268,83
10,607
1,401
5,458
15,677
36,097
6,418
5,227
25,761
10,278
40,997
73,743
144,874
25,884
24,373
214,491
17,080
1,345
38,226
21,636
68,247
14,217
410
13,69
935,27
5,002
514
10,277
541
1,105
698
9,253
2,248
37,707
1,620
3,786
1,898
38,175
6,660
1,556
23,431
9,515
38,152
3,702
30,592
665,84
678,76
3,638
229
17,468
2,293
2,116
55,547
■
19,451
14,912
610
23,254
5,395
28,112
607
1,625
64,063,58
74,430,3o| 213,1211
37,131
404,108 402,280
457,397
190,608
66,6141 691,048
240,087
2,141,405
1,897,667
1,626,039
823,036
312,32314,620,781
382,308
261,877
973,654 445,307
1,447,510
506,4791177,178
338,
is af de Landshöfdinge-Embetenas Femårs-berättelser för åren 1838—1842 åtföljande Tabeller
Uppskatladt
värde.
I Getter.
Bevillning
efter 1835 och 1841
arens För
ordningar.
Efter lista Art.
Efter 2:dra Art.
Efter 3:dje Art.
Bran vinsbrännings
afgift.
Summa.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
383
18,854,282
24
—
14,270
36
—
48,753
26
9
—
—
17,375
44
5
80,400
11
o
126
25,436,493
—
—
25,217
22
-
68,969
11
8
49
45
9
33,255
20
11
127,492
4
4
288
22,155,205
33
—
54,500
3
3
57,605
24
10
30
40
8
33,989
22
9
146,125
43
6
5,857
9,709,007
—
—
18,228
36
—
24,407
41
7
436
8
5
15,348
9
6
58,420
47
6
8,293
11,837,767
—
—
36,087
23
7
32,879
21
4
—
—
17,299
29
—
86,266
25
11
2,374
15,855,485
2
7
22,548
31
—
39,853
6
2
37
41
—
16,684
13
8
79,123
43
10
1,960
27,897,938
—
—
54,019
44
10
71,936
46
11
—
—
53,061
30
7
179,018
26
4
528
15,508,420
—
—
21,780
4
—
43,331
9
2
48
35
11
32,730
21
6
97,890
22
7
2,174
18,445,013
26
-
68,902
24
—
54,081
24
—
1,546
20
10
36,394
14
4
160,924
35
2
558
16,549,668
—
—
40,345
—
—
44,632
—
—
7
-
—
30,507
—
-
115,491
—
—
39,200
13,946,909
—
—
14,775
11
1
36,075
39
9
8
30
8
17,440
34
3
68,300
19
9
3,327
14,430,284
30
—
33,741
38
—
42,762
33
4
—
—
21,999
22
4
98,503
45
8
6,856
21,965,467
28
—
53,351
8
—
53,951
8
8
46
10
—
19,809
25
11
127,979
10
7
43,857
10,678,931
42
—
17,932
12
—
30,790
32
5
34
30
8
5,729
18
—
54,486
45
1
! 16,307
8,797,407
4
—
14,928
24
—
23,428
23
8
12
16
10
4,214
40
—
42,584
8
6
7,334
3,454,399
—
—
10,977
15
—
8,467
39
7
13
10
1,917
42
2
21,363
14
7
1,213
4,025,143
-
—
6,921
36
—
10,584
41
9
12
—
15,726
30
—
33,173
23
9
26,273,542
—
—
44,825
—
—
74,620
34
3
—
—
78,925
43
1
198,371
29
4
2,768
14,861,707
—
—
43,223
34
6
45,114
36
4
14
34
8
66,583
41
10
154,937
3
4
431
10,511,725
—
—
17,349
—
—
25,545
25
2
1
9
7
22,621
—
—
65,516
34
9
717
8,022,438
24
—
28,286
24
—
23,618
3
7
10
23
6
19,304
15
10
68,363
23
8
410
14,878,188
20
—
43,186
28
—
43,801
45
10
11
7
10,234
10
2
97,222
47
7
30,592
1,819,022
—
—
13,235
16
5
4,913
9
4
—
—
1,928
32
11
20,077
10
8
1,625
2,429,550
—
—
8,620
42
5
7,123
17
1
—
—
800
22
2
16,549
33
8
177,178
338,343,994
41
7
707,255
34
1
917,252
23
2
2,286
1
11
573,883
9
412,198,584
26
11
Stats
-
Ständige
Räntor.
Jordeboks- och Hemmantals-ränta.
Kronotionde.
Afrad.
R:dr.
71,271
105,390
131,398
101,862
145,440
83,576
175,046
51,724
106,966
161,068
112,214
104,366
80,360
89,416
64,817
15,060
52,473
40,011
24,169
11,534
48,554
46,663
9,850
1 >,258
1,844,499
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
28
1
59,609
16
—
146,610
34
8
10,229
12
—
—
36
5
29,017
47
7
69,198
10
5
15,434
4
—
—
45
8
55,806
18
4
63,774
27
4
23,391
46
—
4,997
24
27
9
39,021
17
6
28,312
5
6
12,841
—
—
—
10
8
51,923
3S
9
29,527
27
11
19,088
4
3
3,474
46
30
9
60,291
4
8
142,063
4
—
11,137
14
—
2,880
—
23
7
62,849
43
5
140,356
2
—
22,875
24
—
4,599
41
30
3
46,326
8
11
91,342
15
11
13,700
12
—
—
24
10
32,326
29
3
50,743
28
11
27,396
—
—
4,347
12
—
—
30,289
—
—
33,988
—
—
21,037
—
—
—
13
5
36,529
34
—
1,395
30
11
10,640
2
—
—
34
6
35,500
8
10
22,445
40
7
14,306
40
—
4,537
36
38
11
27,995
39
11
14,921
13
4
17,283
20
4
4,162
4
36
4
32,364
41
1
15,278
34
5
12,688
36
—
—
9
4
27,823
5
1
325
43
1
7,338
—
—
—
31
6
10,265
9
7
11,052
31
—
3,317
25
7
1,108
45
44
4
—
—
17,267
12
2
4,875
24
—
—
25
8
58,632
33
5
2,379
—
6
24,873
24
—
2,015
36
47
9
34,132
31
10
1,617
1
9
20,522
45
7
2,872
12
37
—
9,653
38
4
1,853
—
—
8,888
12
—
3,030
36
7
4
15,925
37
4
10,614
7
8
11,945
6
—
2,772
24
25
9
13,751
27
9
5,373
11
5
13,143
33
—
3,423
4
o
4
13,419
39
10
22
2
3
3,376
36
10
810
2
14
9
7,461
42
11
5,859
15
11
3,481
32
—
1,035
36
Mantalspenningar.
Lagmans- och Idäihöfdin
ränta.
radshöfdinge
-
Gernings-ören.
Tionde och räntor
af Bruk, Bergverk
samt andra Verk
och Inrättningar.
Summa.
11
/ 90,918
3S
906,321 17
333,812
21
46,068 24
10
R:dr.
113
115
13
92
62
103
122
33
21
107
38
112
20
149
58
7
85
141
100
91
54
11
11
2
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
—
—
1,773
16
—
16
—
466
32
—
4
6
-
—
16
-
3,053
13
10
12
9
3,025
—
—
19
2
29,798
20
5
32
—
8,415
18
10
—
—
2,953
32
—
22
5
3,463
37
8
—
—
2,484
-
-
—
—
39,071
5
9
—
—
54,240
9
1
45
—
210,094
43
5
32
—
31,757
12
5
16
—
6,956
39
1
38
5
1,755
25
11
—
—
153
37
—
16
—
263
33
—
37
11
819
47
10
32
—
—
16
—
162
24
—
22
5
—
—
32
3,003
9
—
1,668
25
R:dr.
289,607
219,623
279,382
185,182
252,541
329,849
414.265
206,080
225.265
248,973
199,888
235,509
353,544
181,656
107,319
42,568
75,215
128,317
84,235
35,051
90,110
82,528
27,490
32,102
sk.
10
o
22
32
44
45
41
3
11
3S
25
28
16
14
21
241
331
27
8
45
10
31
403,712
4,326,310
10
Tabeller för Landet.
och räntor
Bergverk
ndra Verk
[rättningar.
. rst.
13
10
10
10
62
03
24
Summa.
R:dr.
289,607
219,623
279,382
185,182
252,541
329,849
414.265
206,080
225.265
248,973
199,888
235,509
353,544
181,656
107,319
42,568
75,215
128,317
84,235
35,051
90,110
82,528
27,490
32,102
12
25
4,326,310
sk.
rst.
10
9
2
5
22
5
32
7
44
8
45
—
41
10
3
1
11
1
38
1
25
-
28
3
—
3
16
7
14
—
21
6
24
7
33
6
27
4
8
4
45
11
10
3
31
2
10
7
1
lidra
g*
Anmärkningar.
A
Arrende-medel.
Kostnad för Rust-  ning och Rotering.
Cleri
d-State
is underh;
11.
irjm
ns-
Skjuts.
Väghållning.
Diverse afgifter,
onera och all-  männa besvär.
Summa
Statsbidrag.
Pastorers.
Kapellaiers.
Kyrkobetjenings.
Summa.
Fattigförs;
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
18,633
27
1
144,339
32
5
66,981
3
—
12,722
43
—
11,103
19
—
90,807
17
—
9,072
29
—
33,229
22
—
56,834
40
—
24,491
10
—
747,416
7
5
l:o Tabellen för Wermlands Län upptager
34,943
14
11
128,505
35
7
69,639
20
19,224
42
2
11,653
23
100,517
37
o
11,606
19
58,112
21
89,457
4
___
36,348
4
8
806,605
47
1
under Stats-bidrag en kolumn för Tredje
Hufvudtitelns besparingar och ett be-
9,271
26
7
193,159
45
11
105,711
46
7
19,815
47
3
6,967
14
4
132,495
12
2
23,112
29
2
25,488
12
—
42,722
33
6
29,913
oo
4
881,672
7
7
lopp häraf 305 R:dr 31 sk. 2 rst.,
276
—
—
141,350
3
6
45,337
22
1
17,491
8
4
6,804
33
3
69,633
15
8
10,318
46
11
5,586
41
4
16,145
20
—
27,955
1
6
514,869
17
—
hvilka i Sammandraget ej blifvit in-
6,092
21
4
165,750
12
11
50,655
27
—
14,644
44
—
10,662
20
—
75,962
4.3
—
10,762
16
8
18,467
4
—
28,733
14
—
33,384
20
—
677,961
10
6
förde, men summan af Stats-bidrag för
33,728
14
o
122,374
32
5
63,808
8
_
17,736
13
9
8,435
33
10
89,980
12
7
10,997
24
40,962
38
52,787
30
—
26,655
14
—
786,460
14
—
Länet har lemnats oförändrad.
20,555
29
4
172,000
90,132
7
12,613
46
8,397
11
4
111,143
16
4
15,904
18
4
33,910
2
6
43,909
23
18,052
25
9
1,008,759
39
5
2:o För Elfsborgs Län är uppgift lemnad
att utsädet af Bönor utgjort 4631 tun-
20,568
40
10
76,632
o
11
52,261
38
2
7,221
7
—
8,432
29
8
75,915
26
10
12,600
41
4
23,530
20
—
40,746
18
—
15,346
31
6
568,311
15
1
nor, samt medelafkastningen deraf, se-
2,084
29
10
114,810
36
—
76,354
45
8
24,639
7
8
5,432
13
4
106,526
18
8
29,895
18
—
14,031
33
—
59,103
28
—
39,023
45
4
751,666
15
1
dan utsädet blifvit afdraget, 17584 tun-
9,268
—
—
58,681
—
—
59,729
—
—
14,100
—
—
8,778
—
—
82,607
—
—
20,132
—
—
7,516
—
—
39,808
—
—
17,593
—
—
600,069
—
—
nor, hvilken uppgift icke är i Sam-
72
46
_
91,174
15
10
68,224
33
6
19,510
20
—
9,239
16
4
97,004
21
10
5,835
44
10
43,816
—
30,135
24
—
25,941
13
11
562,169
32
3
mandraget införd.
971
45
8
44,942
20
2
64,685
33
9,352
7
8,518
4
82,555
44
_
31,152
1
41,249
12
47,652
9
24,740
36
—
607,277
46
6
3:o Uti Sammandraget hafva Hemmantals-
bråken blifvit förvandlade i decimaler,
806
6
—
66,130
31
8
43,471
18
—
22,115
47
—
8,241
14
—
73,828
31
—
63,251
—
—
37,867
—
—
47,988
15
6
37,161
14
4
759,784
11
—
samt bråk af tunnor utsäde och af-
1,645
31
3
66,105
—
—
57,373
32
—
14,753
20
—
9,568
32
—
81,695
36
—
14,475
28
—
45,960
—
—
37,767
20
—
52,362
24
—
536,154
40
7
kastning ökade eller minskade till när-
—
—
22,194
39
4
38,831
24
—
10,231
-
—
4,691
34
—
53,754
10
—
10,904
27
—
29,434
—
—
33,739
32
—
11,627
36
—
311,558
25
5
maste hela tal.
4,064
37
7
23,554
44
—
24,505
38
—
4,027
43
—
2,997
36
—
59,151
6
7
14,666
9
—
9,242
34
—
12,116
20
—
16,297
—
—
175,405
O
o
256
23
—
14,189
20
—
55,316
—
—
1,656
—
—
3,674
23
—
60,646
23
—
5,385
36
—
519
39
—
11,022
—
—
16,531
24
—
216,933
18
3
2,338
22
9
259,890
16
—
126,005
—
—
—
20,734
16
—
146,739
16
—
15,194
—
—
33,379
32
—
48,249
24
—
22,739
—
—
855,219
20
8
1,392
20
1
175,887
3
7
77,323
42
8
6,617
—
6
6,767
33
8
90,708
28
10
8,016
3
10
20,800
45
o
25,660
24
5
21,358
21
7
582,996
40
4
2,079
36
—
96,408
—
—
25,705
32
—
1,523
—
—
5,221
—
—
32,449
32
—
9,920
8
—
14,870
16
—
9,226
—
—
13,330
32
—
278,852
42
1
5,220
44
—
26,101
45
—
48,737
o
—
5,805
47
—
6,077
29
—
60,620
30
—
11,999
19
—
10,809
4
19,955
24
—
19,299
7
—
320,713
40
7
1,973
10
2
90,761
32
10
27,375
1
—
7,18S
4
—
4,224
31
3
38,787
36
3
26,972
25
11
5,245
39
—
43,127
16
—
30,518
46
5
417,139
12
1
—
—
38,681
24
—
25,209
38
4
2,133
21
—
1,931
17
9
29,274
29
1
14,160
33
7
11,134
38
—
25,880
38
4
28,303
32
o
194,803
24
1
1,795
20
1
20,328
2
6
16,603
22
—
4,023
40
—
3,953
36
—
24,581
2
—
10,181
38
7
22,133
—
—
7,866
8
--
10,458
33
4
145,996
24
6
178,040
18
8
2,353,954
16
7
1,379,980
6
—
269,178
33
8
182,508
10
9
1,867,387
13
—
396,518
37
4
587,297
21
—
870,635
33
9
599,434
15
10
13,308,797
25
8
RåiiP5!
"
H 'färn
-
¥mmM•n mm
‘
-
' ■
