# ID: svediakorp-gov2137
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 113,508
# sentences: 2,344
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Lmg-TJIskottets Memorial, N:o S2.
I
Rättelse i Lag-Utskottets Betänkande JV:o Ss.
Efter Herr Eklunds reservation tillägges:
Åt Herr Billström samt Riksdagsfullmägtige Fredrie von Zweigbergkj
Johan August Zetterberg och Nils Nilsson, hvilka instämde i
Herr Friherre Stjernstedts reservation.
Af Herr Professoren Doctor Knös och Herr Thorn> med anmälan att
de, hvilka då beslutet fattades icke varit i Utskottet närvarande, likaledes
biträdde Herr Friherre Stjernstedts mening; hvarjemte Riksdagsfullmägtigen
Sven Isacsson sig emot Betänkandet reserverat.
Riksdagsfullmägtigen Carl Ersson tillkännagaf vid justeringen af
Betänkandet, att han vid dess beslutande varit på permission frånvarande.
Bih. till R. St. Prot. 1844. 7 Sami. 1 AJd. ;7 Haft.
1
STOCKHOLM, ecksteinsica isoktryckeiuet, 1845.
Lag-Utskottets Betänkandej N',o 61.
1
N:o 61.
Ank. till Exp-Utsk. den 7 Jan,, kl. 1 t. m,
Betänkande, i anledning af väckt motion } angående nådepenning ars
och revisionsskillings afskaffande samt förändring af 30 Kap.
6 §. Ilättcgångs-Balken.
Riksdags full mäktigen från Skaraborgs Län Fredrik von Zweigber<tt, har,
uti ett till Hedervärda Bonde-Slåndet ingifvet och till Lag-Utskottets behandling
öfverlemnadt memorial , yrkat dels afskaffande af vadepenningar,
dels ock upphäfvande af 1 och 6 f.f. i 3o Kap. Rätte gångs-Batteri,
så vidt derigenom stadgas 3 att den, som vill fullfölja underdånig talan
emot Hoj-Rätts dom i tvistemål, bör nedsätta revisions-skilling samt ställa
borgen för det som dömdt är, så ock för kostnad och skada, eller, om
han sådan borgen ej kan anskaffa, sätta borgen för sig sjelf eller träda
i fängelse till sakens slut; och har till stöd för detta yrkande blifvit
åberopade de motiver, på grund hvaraf Lag-Kommitteen uteslutit nämnde
föreskrifter ur förslaget till ny civil-lag.
Hvad nu först angår frågan om afskaffande aj vadepenningar, eller
de afgift er, som enligt i, 7, 11 och i5 §§. i a5 Kap. ofvanberörde Balk,
höra erläggas af dem, hvilka vädja emot Härads-, Kämners-, Lagmans- eller
Rådstufvu-Rätts dom, och som utgöra i förstnämnde två Rätter 12 sk.
Banko och i de sednare 1 R:dr 3a sk. samma mynt; så förekommer visserligen,
på sätt Lag-Kommitteen anmärkt, att dessa afgifter förlorat deras
urspiungliga betydelse. Den var nemligen i fordna tider densamma, som
sjelfva ordet vad i egentlig mening innebär: Parten och Domaren slocm
sig emellan vad, huru saken i högre Rätt skulle aflöpa, men Domaren
höll vanligtvis dubbelt emot parten; och den, som tappade, gaf ut vadet,
hvaraf den andra tog ena tredjedelen, och återstoden skiftades emellan
den, som pröfvade domen, och Häradet. Redan före 1734 års lag hade
likväl det gamla vadsältet kommit ur bruk, så alt, likasom nu sker i enlighet
med berörde lag, parten blott vädjade och Domaren tog vadepenBih.
till R, St. Prot. 1844■> 7 Samt, 1 Afd, 18 Höft,
1
Lag-Utskottets Betänkande, N;o 61.
ningarne, ehvad domen fastställdes, eller icke. Men lika litet som vadet,
betraktadt från dess ursprungliga betydelse, är förenligt med nu rådande
åsigter i afseende på förhållandet emellan Domare och Parter, lika litet
synes den förändring, som i denna del egt rum, böra leda till omförmälde
afgifters upphörande. Utom att ingå i forskning angående orsakerne
till berörde förändring, anser sig Utskottet endast böra erinra, att dessa
afgifter för närvarande, i sjelfva verket, ej kunna betraktas annorlunda, än
såsom en vedergällning för de skriftliga hänvisningar till talans fullföljande,
som meddelas den vädjande, derför domaren icke lärer vara mindre
berättigad till ersättning, än för annat hans lika beskaffade expeditionsbesvär.
° Från sådan synpunkt bedömde, firo afgiflerna hvarken obilliga eller
öfverdrifna. Då en hänvisning från Härads- och Kämners-Rätt medför
ringa besvär, kräfva deremot de föreskrifter, som böra meddelas den ,
som vädjar mot Lagmans- eller Rådstufvu-Rätters dom, mycken noggrannhet
och sorgfällighet, emedan den vädjande har flere omständighetei att
iakttaga för&rättigheten aLt få saken af högre Rätt bedömd, om hvilket
allt vadebeviset måste innefatta fullständig underrättelse; och härefter aro
oftanämnde afgifter lämpade. - Om, på sätt äfven blifv.t anmärkt, dermed
jemväl kunde förekom mas, det saker utan fog dragas från den ena
instansen till den andra, så synes häri ligga ett ytterligare skal för åtgifternes
bibehållande, enär det skäligen icke kan påslås aLt något obilligt
band å rättsökande dymedelst biifvit lagdt, helst den fattige utan afgift
äger påkalla högre Domstols pröfning, och den, som äger tillgång, icke
lärer af så obetydliga afgifter, som de ifrågaställde, af hållas från ful -  följd af en sak, om hvars rättvisa han är öfvertygad; hvaremot den, hvilken
heldre öfvergifver sin sak, än uppoffrar dessa ringa belopp, i allmänhet
måste antagas sjelf inse det han saknar fog att densamma fullfölja.
I
följd
häraf tillstyrker Utskottet,
det måtte lagens stadganden om vadepenningar förblifva oförändrade.
Vidkommande åter yrkandet om upphäfvande af föreskrifterna rörande
revisionsskilling, eller skyldigheten för den, som vill söka, alt Konungen
må pröfva Hof-Rätts dom och utslag i tvistemål, att, derest han
ä<yer 166 R:dr 3a sk. Banko, som för gäld ej häfta, nedsätta 66 K:dr 3a
sk. berörde mynt; så ehuru häremot å ena sidan kan invändas, att denna
summa ej behöfver nedsättas af andra parter än dem, som hafva dei
-
3
Lag-Utskottets Betänkande, N‘.o 61,
till tillgång: atl om Konungen ändrar Hof-Rättens dom, revisions-sökanden
får de nedsalta penningarne åter: att i annat fall parten måste skylla
sig sjelf, som fullföljt eu orättvis talan, samt att visshelen om revisions-skillingens
förlorande otvifvelaktigt ofta verkar till nedläggande af
obefogade rättegångar; måste likväl, å den andra, tagas i betraktande, att
omförmälde afgift, som bar egenskapen af vadepenningar, dock ingalunda
kan försvaras ur enahanda synpunkt, som dessa, eller såsom ersättning för
meddelande af nödiga föreskrifter om hvad iakttågas bör vid sakens fullföljd,
enär den revisions-sökande serskiklt måste erlägga lösen för den handling,
som innefattar samma föreskrifter; — att afgiften är så betydlig, att
den mången gång icke utan olägenhet kan anskaffas, och af sådan orsak
lätteligen kan utgöra ett binder för en part att få en rättvis sak af högsta
domare-makten bedömd; — att den, som utan skäl drager saken under
Konungen, så mycket mindre på förband bör derföre plikta, som förlusten
af revisions-skillingen icke skyddar honom från den serskilda påföljd,
som bestämmes i 3o Kap. 16 §. Rättegångs-Balken, enligt hvilken
den, som emot bättre vett och klara skäl dragit en sak under Konungen,
skall höta 166 R:dr 3?. sk. Banko, hvilket stadgande måste anses innefatta
tillräckligt correcliv emot obefogade rättegångars fullföljd i högsta
instansen; Och finner alltså Utskottet, med afseende härå, sig vördsamligen
böra, föreslå
utfärdande af en författning, hvarigenom förklaras, att för rättigheten
att fullfölja talan emot Hof-Rätts dom och utslag nägon
nedsättning af revisionsskilling hädanefter icke erfordras,
och att allt hvad i sådant hänseende genom lag och författningar
är vordet stadgadt således upphört att vara gällande.
Hvad slutligen beträffar påståendet om upphäfvande af lagens stadgande
i 3o Kap. 6 Rättegångs-Balken, att den, som fullföljer talan mot
Hof-Rätts dom, bör ställa borgen för det, som dömdt är, så ock för kostnad
och skada, eller, om han sådan borgen ej kan anskaffa, sätta borgen
för sig sjelf eller träda i fängelse till sakens slut; så anser sig Utskottet
hvarken kunna eller böra understödja denna framställning. Berörde stadgande
har nemligen till ändamål att betrygga den vinnande partens rätt,
den der af lagstiftaren måste omsorgsfullt vårdas. Men härförutan förekommer,
att samma stadgande blott utgör en del af de på enahanda gruu
-
4
Lag^Utskoltcls Betänkande 3 N\o 61,
der hvilande bestämmelser, som lagen innefattar i afseende på viikoren
för ändringssökande i serskilda instanser. Så finnes bland annat föreskrifvet,
uti 26 Kap. 1 §. åberopade Balk, att den, som vädjar från Lagman
och Rådstufvu, skall ställa för sig tvänne löftesmän, som borga, begge
för en och en för begge, för kostnad och skada, den han kan skyldig
kännas att gälda; och uti samma Kapitels 2 och 3 §§, jemförde med 3
Kap. 6 §. Ulsöknings-Balken, att den, som tappadt i båda Under-Rätterna,
eller i växel- och sjörätts-saker i Härads- och Rådstufvu-Rätt, eller i
Rådstufvu-Rält i den stad, der Kämners-Rätt är, men saken ändå till
Rådstufvu-Rätten, såsom första domstol, hördt, och vädjar till Hof-Rätt,
skall utgifva hvad dömdt är; och att, om han sådant ej förmår, han då
bör sätta full borgen derför, eller, så framt han det ej gitter, sälta borgen
för sig sjelf, eller träda i fängelse till sakens utslag. Då nu motionären
hvarken yrkat upphäfvande eller förändring af sistnämnde stadganden;
då det vore olämpligt, att göra viikoren för ändringssökande i högsta
instansen mindre betryggande för den vinnande parten, än de , som äro
förknippade med talans fullföljd i Hof-Rätt; och då, efter Utskottets omdöme,
stadganden, som hvila på en och samma grund, ej böra partielt förändras,
helst den enhet och det sammanhang, som äro nödvändiga vilkor i all lagstifning,
eljest skulle rubbas; synes tillräcklig anledning vara för Utskottets
vördsamma tillstyrkande,
att Fredrik von Zweigbergks motion i denna del måtte le/ntias
utan afseende.
Stockholm den 30 December 1844.
Reservationer:
af Herr Grefve Mörner: "Emot Utskottets beslut alt tillstyrka upphäfvande
af föreskriflerne om revisions-skillings nedsättande vid tvistemåls
fullföljd ifrån Hof-Rätt till Högsta Domstolen får jag mig reservera.
Genom de stadganden, hvilka för närvarande äro gällande i omförmäldte
hänseende, synes man hafva afsett vinnandet af det ändamål, att,
under det å ena sidan lättheten att draga tvister under Kongl. Majrts
pröfning icke skulle finnas vara alltför stor, möjligheten dertill likväl icke
skulle någon betagas. Endast den behöfver nemligen nedsätta revisions
-
Lag-Utskottets Betänkande_, N.o 6t.
5
skilling, som har en viss förmögenhet och således äger utväg att anskaffa
den erforderliga samman. Alla andre få utan afgift fullfölja deras talan,
blott de i behörig ordning styrka deras fattigdom. Den rubbning häruti,
som genom den föreslagne förändringen åsyftas, skall otvifvelaktigt föranleda
dertill, att en ofantlig mängd mål ytterligare blifva underställda Högsta
Domstolen, hvilken, då den icke ens för närvarande utan det mast
ansträngda arbete medhinner att utan lång tids-utdrägt med slut afhjelpa
de derstädes anhängiggjorde mål och ärenden, skall dädanefter blifva helt
och hållet urståndsalt dertill; och fåfängt söker man ett correctiv häremot
uti den åberopade 16 §. af 3o Kap. Rättegångs-Balken. Erfarenheten har
redan visat, att detta lagrum hittills högst sällan kunnat tillämpas, och
svårligen är det att förmoda att parter hädanefter mera, än förr, skola hos
Kongl. Maj:t så oskickligt utföra deras talan, att med full visshet antagas
kan, att de sådant gjort emot bättre vett och klara skäl och således äro
till det stadgade bötes-ansvaret förfallne. Vi åtnjuta framför de flesta andra
Europeiska länder fördelen af ett både högst enkelt och föga kostsamt
rättegångssätt, och denna fördel anser jag för min del böra noga
bevaras, men att ställa så till, att parterne med lika lätthet och lika kostnadsfritt
kunna anlita den Högsta som den lägsta lnstantien i landet, är,
enligt min tanka, att alltför mycket uppmuntra process-lystnaden, och
utaf alla band, som derå kunna läggas, är väl knappt något mindre obilligt,
än del nu ifrågavarande, emedan, om part, som nedsatt revisionsskilling,
får hos Kongl. Maj:t någon, äfven den obetydligaste ändring uti
Hof-Rättens beslut, bekommer lian revisions-skillingen tillbaka, men om
deremot Hof-Rättens beslut varder af Kongl. Maj:t i allo faststäldt, parten
måste antagas utan fog hafva fullföljt saken och derigenom frivilligt underkastat
sig den påföljd han på förhand visste alt sådant skulle medföra.
För min del anser jag motionärens framställning äfven i denna del
böra lemnas ulan afseende.”
Af Herr Friherre Stjernstedt, Herrar Cederstråhle, Gunther, Eklund,
Lagergren och Thorn, hvilka bilrädt Herr Grefve Mörners mening.
6
Lag-Utskottets Betänkande , N‘.o 62.
N:o 62.
Auk. till Exp.-Utsk. d. -J Jan. kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion angående gemensam Lag
för Inrikes och Utrikes Vexlar.
Sedan Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag beslutat en gemensam Lag
för inrikes och utrikes vexlar, men Kongl. Maj:t vägrat bifall till Ständernas
i sådant hänseende till Honom i underdånighet öfverlemnade förslag;
så har Herr Schartau uti ett hos Vällofl. Borgare-Ståndet ingifvet och till
Lag-Utskottet hänvisadt memorial, under förmälan att mycken enkelhet
och reda i lagskipningen skulle vinnas samt en mängd hinder och svårigheter
i afseende på den utrikes vexelhandel undanrödjas, derest omformälda
förslag blefve antaget till Lag, anhållit, att samma förslag måtte vid
innevarande Riksmöte komma under Rikets Ständers pröfning.
I anledning af denna, utaf Herrar Berg och Lindström understödda,
motion, har Utskottet tagit kännedom om förhandlingarne i detta ämne
vid sista Riksdagen, jemte nu ifrågaställa förslag, och dervid inhemtat,
hurusom detsamma blifvit hygdt på följande grunder.
att alla vexlar, antingen de kommo under namn af inrikes eller utrikes,
borde ställas under en och samma vexel-lag, utan annan skiljaktighet,
än att, i afseende på de förra, en viss minimi-summa bestämdes;
att, i stället för åtskillige till tiden högst inskränkta fatalier, hvarpå,
e n 1 i o t 1748 års Yexel-Stadga, vexelinnehafvares hela belalningsrätt emot
vexelgifvare och Öfverlåtare berodde, andra mera enkla och lätt iakttagna
bevakningsåtgärder borde föreskrifvas, och att följaktligen, — enär vexelgifvares
och öfverlålares rätt kunde bevaras derigenom: l:o att, då vexel
vore till betalning förfallen, sådan genast fordrades; 2:o att, nar vexel
vore ställd att betalas vid eller efter uppvisandet, densamma blefve inom
viss kort tid upp vist, och 3.o att innehafvare af protesterad vexel, inom
viss kort tid ifrån förfallodagen, gjorde sin återgångstalan gällande;
lagens föreskrifter, angående hvad innehafvaren måste iakttaga, för att emot
vexelgifvare eller öfverlåtare bibehålla sin rätt, alltså syntes böra till nyssnämnde
åligganden inskränkas;
Lag-Ulskottcts Betänkande, N.o 62.
7
sättasT dCn fÖ'Ut Varande hÖga Pänta fÖr äterSängen vexel borde ned
alt
fordringsegaren deremot borde åtnjuta fuli ersättning för alla sina
skaliga och bevisliga kostnader;
b
att nämnde ränta borde beräknas, icke från vexelns utgifningsdag, utan
ifrån den dag, då den bord t af godkännaren betalas;
g
mvntaltl'Srrt |en å,te,'gArfgH1eI V6Xreln Vore ställd att betalas i utländskt
myn , och Injuiden bär skedde efter kurs, det vill såga, icke med det
mynt, hvarå vexeln lydde, ulan efter pris å ny vexel, betalbar efter någon
tids förlopp vexel inneha f varen borde åtnjuta ränta intill den nya
vexelns förfallotid, dock med afräkning af den tid, som för den protestelade
vexeln, efter dess lydelse, kunde återstå;
alt innehafva ren af återgången vexel borde ega rättighet alt vända sill
betalningsanspråk ej allenast emot vexelgifvaren och sista Öfverlåtaren,
utan emot hvilken af öfverlåtarne honom godt syntes; samt
StäHd att betalas här 1 R^et i utländskt
y , aste, vid det förhållande, att samma mynt icke är att tillgå
emottaga betalning 1 Svenskt mynt, efter sådan gångbar kurs, som är noteiad
°r vexliir a uso; så borde vexelinnehafvaren, som i berörde fall icke
fai tillgodonjuta sin ratt till contant betalning i utländskt mynt, utan nödsakas
att för d etsa mm as erhållande köpa ny vexel derå, i stället af godkannaren
bekomma ränta för den t.d, som förflyter, innan den nya vexeln
till inlösen på utländsk ort förfaller.
J
Utskottet, som anser dessa grunder vara rigtiga, biträder således-motionärens
framställning om antagande af den af Rikets sist församlade Ständer
beslutade gemensamma lag för inrikes och utrikes vexlar; men dåden
utnkes vexel rörelsen är beroende af Rikets förhållanden till andra länder
och följaktligen kan behöfva lämpas till enlighet med de förändringar,
som dessa förhållanden kunna undergå, ulan afbidan på Rikets Ständers
sammankomst, hyilket föranled t, alt ordnandet af omförmälde rörelse bittils
vant ofverlemnad ät Ronungen, finner Utskottet det böra fortfarande Honom
niet gif vas att i afseende jiå den utrikes vexclrörelsen vidtaga de för
iÖ
‘.%SläTTde, L,,S" 1'v.ilill omsundighetern. tunn. förhdjd
haiaf far Utskottet vördsatnligen föreslå,.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 62.
att, med upphäfvande af ej mindre Kongl Maj.ts förnyade
Fexel-Stadga den 21 Januari ij48, Kongl. Förordningen den 12
Juni 1816, angående vissa delar af Vexelhandel, Kongl. Kungörelsen
den 7 Augusti 1816, angående förhållandet med Vexlar
i Svenskt mynt, som å utrikes ort äro dragne pa 1 Riket vistande
man, Kongl. Kungörelsen den 7 Maj 1817, angående hvad
iakttagas bör i anseende till Vexlar och Invisnmgar, ställde att
betalas i Svenskt mynt för utländsk mans rakning, Kongl. B refvel
den 5 November 1817 och Commerce-Collegu derpå grundade
Kungörelse den 24 i samma månad, angående hvad
bor- iakt
tagas
vid uppköp af Vexelbref genom syssloman, Kongl B refvel
till Commerce-Collegium den 22 Mars 1821, angålen e för äring
af Q $■ i of vanberör de Kongl. Förordning den 12 Juni 1816, samt
Kongl. Kungörelsen den 27 Augusti 1828 angående rulta förståndet
af de uti 4 och 5 §§. af sistnämnde Kongl.
nefattade stadgande,/, än ock af den under den 20 Maj n83.5
utfärdade Lag för inrikes vexlar, antagas matte en så lydande
1 Kap.
Om formen för Vexel.
1 §'
Vexel bor innehålla: orten hvarest och tiden när deri utfärdas
uttrycklig benämning af vexel; om den ar ensam (sola),
eller derest fler e exemplar utgifvas på en och samma penningesumma
hvilkendera i ordningen den då ar, såsom forsta, andra,
tZ7e fjerde (prima, secunda, tertia, qvarta) också vidare; den
(remittent); - miss penningsumma att, lf JrU(f d (g
)umbäras i Svenskt eller utländskt mynt, utsatt både med
stäfver och ziffror, och hvilken summa, hvad angår sådane vexla/'
som utgifvas i Sverige och dragas på Svensk ort, ej ma undfrstfa
rfttfem Rdå Silfver Specie; - den persons jemn,
9
Lag-Utskottets Betänkande, N',o 62.
hvilken i vexeln anmodas att densamma inlösa, kallad godkännare
(,acceptant); — orten hvarest godkännaren bor eller vistas, och
hvarest betalningen ske skall; — betalningstiden, hvilken kan bestämmas:
a) vid uppvisandet (anfordran, vista, sigt); b) viss tid
efter uppvisandet; och c) viss tid efter utgifvandet (dato); —
samt vexelgifvarens (trassentens) egenhändiga underskrift.
2
$.
Aro flere exemplar af vexel utgifne och inlöses ettdera,
vare de öfrige kraftlöse.
3
§.
Vexel kan vara dragen på en person, och betalbar hos en
annan: den kan vara ställd att betalas till vexelgifvaren sjelf:
den kan vara ställd att inlösas af vexelgifvaren sjelf på annan
ort: den kan vara utfärdad å annans vägnar efter fullmagt (pro
cura).
4
§■
Öfverlåtelse af vexel kan ske genom öfverlåtarens blotta
namnteckning {in blmco).
2 Kap.
*
Om Vexelköp.
5
§.
Vexelköp kan af slutas med eller utan mäklares biträde.
6
§.
Vexelgifvare vare skyldig att samma dag, då vexelslut skett,
hälla den betingade vexeln, i flere exemplar, när så fordras,
vexeltagaren tillhanda, emot undfående af den för vexeln öfverenskomna
betalning; åliggande vexeltagaren att vexeln af hemta.
7 $-
Jr vexeln afiemnad, utan att vexeltagaren derför erlagt öfveremkommen
betalning, och fullgör han den icke genast, då bör
Bih, till R, St, Prof, 18)0 , 7 Sami, 1 Afd, 18 Haft,
2
Lag-Utskottets Betänkande, N',o 62.
10
vexelgifvar en , inom tredje dagens utgång, protestera och, inom
åttonde dagens utgång, jemväl å vexeltagaren taga stämning till
den domstol, som i 40 $• sägs; försummas det, hafve då vexelgif
var en ej bättre rätt, än i annat skuldfordringsmål.
8 §.
Dä tv änne eller flere exemplar af samma vexel utfärdas,
vare det andra i ordningen (secunda), äfvensom hvart och ett af
de följande, uti vexeltagarens hand gällande såsom qvitto å erlagd
betalning till vexelgif varen ; å betalning för ensam vexel
(sola-vexel) erfordras serskildt qvitto.
9 §■
Hvar, som, i egenskap af syssloman, vexel upphandlar, och
vill vara fri ifrån ansvar för densammas inlösen, läte ställa vexeln
på sin hufvudman, och vare då endast i ansvar derför, att
valuta till vexelgif varen erlägges; låter deremot sysslomannen
ställa vexeln på sig sjelf, blifve då, sedan han densamma öfverlåitit,
för inlösen af vexeln lika ansvarig, som hade han upphandlat
den för egen räkning.
3 K a p.
Om Vexels godkännande.
ro f.
Hvar, som vexel om händer fått, att derå söka godkännande,
vare, om han en sådan förrättning sig påtagit, skyldig att,
så fort ske kan, uppvisa vexeln för honom, på hvilken den är
dragen, samt äska hans uttryckliga förklarande, om han den godkänna
vill eller ej; försummas det, och förefaller emedlertid något
till dess förfång, som vexeln öfver sändt,. vare den försumlige
skyldig gifva skadestånd.
11 §•
År vexel ställd att betalas å viss tid efter uppvisandet, dä
bör densamma till godkännande uppvisas inom tre månader från
utgifningsdagen, derest vexeln är utgifven i Sverige och dragen
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 62.
11
på Svensk ort, men inom sex månader från samma tid, då vexeln
är ut gifven i något annat land i Europa, samt inom ett år, derest
vexeln år utgifven i annan verldsdel.
12
§.
Den, som godkänner vexel, ikläder sig derigenom skyldighet
att densamma infria, och må efteråt ej kunna undandraga sig betalningen,
om än vexelgifvaren skulle finnas hafva kommit i concurs-tillstånd,
innan accepten meddelades.
13
§.
Godkännandet af vexel uttryckes medelst påskrift af ordet
godkännes eller accepteras samt namnets undertecknande.
Accepten bör, om vexeln är ställd på viss betalningstid efter uppvisandet,
dateras, vid påföljd, att eljest betalning för vexeln kan
fordras på den deri bestämda tid, räknad från utgifningsdagen.
*4 /•
Dragés vexeln på tvänne eller flere personer, såsom Bolagsmän,
då bör godkännandet ske medelst Bolagets namnteckning:
gifves eljest vexel på tvänne eller flere personer, att betalas af
antingen den ena eller andra, då är enderas godkännande lika
gildt, som hade vexeln på honom allena varit ställd.
15
§.
dr vexel ställd att betalas a annan ort, än der godkännaren
bor, teckne då han å vexeln, genom hvilken person i den andra
orten betalning erlägges, och vare för densammas fullgörande
sjelf ansvarig.
16
§.
Då vexel till godkännande förevises, bör bestämdt svar, jakande
eller nekande, afgifvas inom 24 timmar derefter; sker det
icke, anses godkännaren hafva vägrat accepten.
17
§•
Vårder vexeln icke, inom den i 16 tf. bestämda tid, godkänd,
eller sker godkännandet med vilkor, eller inskränkes till en del ut
-
12
Lag-Utskoltels Betänkande, N.-o 62,
af vexelns belopp, eller kan den ej anträffas, på hvilken vexeln
är dragen, vare innehafvaren, sedan han deremot protesterat, berättigad
till återgångstalan, på sätt i 3o §. sägs.
18
§.
Derest vexelgifvvren, på den tid, då vexeln utgafs, egde
godkännarens ovilkorliga tillåtelse att vexel å honom draga, vare
denne förbanden att vexeln antaga och, om det ej sker, ansvarig
för all deraf uppkommande skada.
4 Kap.
Om Vexels betalning genom godkännaren.
19
§-
Är vexels förfallotid bestämd till en eller flere månader, då
skall hvarje månad till 3o dagar räknas: är förfallotiden bestämd
till en eller flera uso, dä svarar en uso emot 3o dagar, två uso
emot 60 dagar, och så vidare', varande i alla dessa fall den dagen
oräknad, då vexeln utgafs eller uppvisades.
År vexel ställd att betalas midt i månaden, vare då femtonde
dagen rätter förfallodag.
20
JS\
Är vexel, som finnes ställd att betalas inom viss tid efter
utgifvandet eller uppvisandet, till betalning förfallen, och har
icke för vägrad accept redan blifvit protester adt, åligge innehaf -  varen att, af den person, hos hvilken penningarne skulle uppbäras,
fördra betalning, samt, derest sådan icke erhålles, protestera,
uti stad sednast å första dagen, och på landet sednast å andra
dagen efter rätta betalningsdagen: kan ej denne anträffas, protestera
dock innehaf varen, som sagdt är: vill eller förmår ej den
förre erlägga mera än en del af vexelns belopp, ankomrne på innehafvare
att emottaga eller icke emottaga, hvad honom erbjudes,
men protestere icke dessrnindre för hvad som brister.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 62,
13
2/ §.
År vexel ställd att betalas vid uppvisandet, vare, för dess
uppvisande till betalning, tid, som i 11 <$*. sägs: erliålles ej betalning,
eller Tean ej den person anträffas, hos hvilken penningarne
uppbäras skulle, eller vill eller förmår ej denne erlägga mera än
en del af vexelns belopp, protestere innehafvare/!, efter thj i sto
§. föreskrifvet är.
22
§.
År af vexelinnehaj varen försummadt, hvad honom efter 11,
20 och 21 §§. åligger, hafve Jörlorat sin vexelrätt emot godkännaren,
och hålle sig till honom, som uti annat skuldfordringsmål:
instämmes ej godkännaren till den i 4° <§• omförmälde domstol
inom ett år efter vexelns rätta betalningstid, vare lag samma.
23
$■
År vexel ställd att här i landet betalas uti något visst härstädes
gångbart myntslag, då bör den betalas i det mynt, hvarå
den lyder: är vexeln ställd å utländskt mynt, må betalningen i
Svenskt mynt erläggas efter vexelkurs, dock med förhöjning,
motsvarande ränta till 1/\ för 100 i månaden, under den förfallotid,
som för vexel efter samma kurs är bestämd.
24
§.
Har godkännaren brustit i betalning, vare skyldig gälda
vexelinnehafvaren ränta till ‘/2 för 100 i månaden, jemte full
ersättning för honom åbragte kostnader.
25
§.
Vo.rder förfallen vexel icke på förfallodagen till betalning
företedd, ege innehafvaren ej rätt till ränta förr, än efter det
han sedermera fordrar, men ej får betalningen, och icke eller att,
derest vexeln lyder å utländskt mynt, åtnjuta betalning efter högre
kurs, än den å förfallodagen, eller nästföregående vexeldag,
noterade, om kursen sedan stigit: har den fallit, vare innhajvaren
skyldig åtnöjas med betalning ef ter gångbar kurs vid den tid,
då han sig anmäler.
14
Lag-Utskottets Betänkande j N:o 62.
26
£.
År vexel godkänd, och hetalar godkännaren, utan att återfå
det exemplar, hvarå godkännandet finnes tecknadt, . vare ej fri
från betalningsskyldighet till tredje man, hvilken samma exemplar
innehar.
27
$•
Har vexel inom rätter tid blifvit protesterad, för bristande
betalning af den, på hvilken vexeln varit dragen, st ände annan
person fritt, att med den rätt, i 2g f. sägs, till heder antingen
för vexelgifvaren eller någon af öfverlåtarne, betalningen erlägga,
och blifve den, till hvars heder betalningen sker, i betalningsbeviset
uttryckligen nämnd j inneha fv arens protestkostnad bör då
tillika ersättas.
28
§.
Erbjuda sig flere att vexel under protest betala, efter thy
i nästföregående §. sågs, vare den närmast, som till heder
för vexelgifvaren, och dernäst den, som till heder för äldre
öjverlåtaren, betalning erlägga vill; men skulle emedlertid den,
på hvilken vexeln är dragen och emot hvilken protest för bristande
betalning skett, erbjuda sig att vexeln inlösa, vare han
dertill berättigad framför annan.
29
f
Hvar som betalar till heder för vexelgifvare eller Öfverlåtare,
ege att, med den sålunda godtgjorde innehafvarens
rätt, söka sin ersättning af vexelgifvaren och jemväl, derest
inlösen skett, till öfverldtares heder af ej mindre honom, än
äfven dem, hvilka vexeln förut öfverlåtit, om såclane finnas:
liafve ock emot deri, på hvilken vexeln varit dragen, lika rått
med förre innehafvaren.
5 Kap.
Om Atergångstalan.
30
§.
Sedan vexel blifvit protesterad, vare sig får bristande accept
eller bristande betalning, ege innehafvaren genast fordra
15
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 62,
liqvid af vexelgifvaren och Öfverlåtarne, en eller flere, såsom
till honom ansvarige, en för alla och alla för en-, men är °-enom
någon med vexeln vidtagen åtgärd, sednare öfverldtares
rätt emot en f öregående f örverkad, då eger innehajvaren emot
den förre ej någon talan.
31
§.
Har den, som godkänt på honom dragen vexel, kommit i
konkurstillstånd förr, än vexeln är till betalning förfallen,
kan innehaj varen jemväl, efter gjord protest, genast fordra betalningen
af vexelgifvare eller öfverlåtare, efter thy i 3o §.
sågs.
32
§.
Vid betalning för återgången vexel, vare innehaj"varen berättigad
af aj vexelgifvare och Öfverlåtare fordra den hufvudstol,
hvaråt vexeln lyder, ränta till f för 100 i månaden,
1 aknadt från vexelns ratta betalningstid, om denna är förfluten
, och tilldess -liqvid sker, jemte ersättning för protest-omkostnader,
postpenningarför tvdnne brefnemligen ett fram oah
ett tillbaka, mäklare-arfvode till f8 för 100, dd mäklare blifvit
begagnad, provision till f.Å för 100 och mera, når provision
på flere ställen bevisligen blif vit betald, samt de skäliga
umgälder, som dessutom för innehafvaren bevisligen uppkomma.
År vexeln stalld att betalas i utländskt mynt, bör, derest
kursen stigit, sedan vexelslutet skedde, betalningen erläggas
efter den kurs for vexlar, på enahanda förfallotid med den
föira vexelns, som ar gällande, når liqvid skerj men om kursen
emedlertid fallit, utgöras efter den kurs, hvartill vexeln
blifvit köpt, eller som, i händelse kursberåkning i köpet ej ingått,
eller ej kan till beskaffenheten visas, var vid köpetillfallet
i allmänhet gällande: allt med förhöjning, motsvarande
ranta till f% for 100 i månaden under omf örmål de förfallotid,
dock med afrakning af den tid, som för den proteste—
de vexeln ännu kan återstå.
33 §.
Vexelinnehaf vare ege rådrum alt, i saknad af godvillig
16
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 62.
betalning, instämma vexelgifvare och öfverlåtare till den i 4o
§. omfårmälde domstol inom följande tid: är vexeln ställd att
betalas i Sverige, stämmes svaranden, om han bor eller vistas
i samma Län, der betalningen ske bordt, eller i
intill, inom sex veckor, men eljest inom tre manad,er: är vexeln
icke ställd att betalas i Sverige, bor vexelgifvare eller öfverlåtare,
som i Sverige bor eller vistas, vara stämd inom sex
månader frän rätta betalningstiden, derest betalningsorten år
i Europa, eljest inom ett är från nyssnämnde tid.
34
$.
Underlåter vexelinnehafvare att iakttaga hvad honom in,
30, 21 och 33 ff. älägges, hafve förlorat allt anspråk emot
ej allenast öfverlåtare, utan äfven vexelutgifvaren; har denne
sednare ej hos godkännaren ställt valuta till vexelns infriande,
vare då ansvarig såsom uti annat skuldfordringsmål.
35
§.
Öfverlåtare, sot?i vexel inlöser, träder derigenom uti, dens
ställe, från hvilken inlösningen sker; dock hvad andre öfverlåtare
af samma vexel angår, endast emot den eller dem, livats
öfverlåtelse år äldre ån hans egen j föranlåtes han att, i saknad
af godvillig betalning, till domstol instämma föregående
1öfverlåtare eller vexelutgif vare, hafve tid dertill inom tre manader
ifrån det han sjelf inom föreskrifven tid blifvit stämd
eller godvilligt betalt: stämmer han ej inom nyssnämnde tre
månader, gånge, på sätt i 3i §. stadgas.
6 Kap.
öm Protest.
36
$.
Protest skall verkställas emellan klockan nio f örmiddagen
och klockan sju eftermiddagen, i stad genom Notarius PublicUfS
eller Magistratsperson, jemte ett iillkalladt vittne, och ä
landet
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 62.
17
landet genom edsvuren Kronobetjent, jemte ett tillika,lladt vittne,
eller af annan person, jemte tvdnne tillkallade vittnen;
och hora de alla kunna skrifva.
37
§■
Öfver protest skall skriftlig handling upprättas, innehållande:
fullständig afskrift af vexeln med hvad derå finnes
tecknadt; — deri sökandes anhållan eller påstående-, — det
svar derå gifves-, — det förbehåll, som för sökanden af förrdttningsmannen
gåres; — ort och tid, hvarest och när protesten
sker, samt f örrättningsmannens och vittnets eller vittnenas egenhändiga
underskrifter.
38
$.
Anträffas ej den, emot hvilken protesteras skall, bör protesten
verkställas vid hans bostad: i händelse underrättelse
derom icke kan erhållas, hafve sökanden ändock f örvarat sin
talan, derest han, så fort ske kan, och sednast inom fjorton
dagar, förhållandet anmäler hos Konungens Befallningshafvande
eller närmaste Råds lufvu- Ii åt t.
39
$•
Vexelinnehaf vare är ej befriad från skyldigheten att protestera
derigenom, att den, på hvilken vexeln år dragen, aflidit
eller kommit i konkurstillstånd.
7 Kap.
Om laga Domstol och om rättegången 1 Vexelmål.
40 §.
Rätter domstol för vexelmål, deri vexelrätten icke är förlorad,
vare Rådstujvu-Rätt i den stad, der svaranden bor eller
anträffas; men om han d landet bor dier anträffas, Rådstufvu-Råtten
i närmaste stad derintill.
Bi\i. tili B. St. Prot. 1845. 7 Sami. 1 Afd. 18 Höft,
3
18
Lag-Utskoltets Betänkande, N;o 62,
fl §■
Stämning i vexelmål skall, när sökanden så åskar, meddelas
till samma dag, om Rätten då sitter och svaranden är
så till hands, att han kan sig före råttegångstimrnans slut infinna.
4.2 $.
Derest Rätten ej finner något förekomma, som fordrings -  anspråkets giltighet förringa hör, dome då genast till betalning,
och förordne tillika, huruledes, i brist deraf, utmätning
och bysättning straxt ske må\ dock skall för vexel, som med
protest återkommit, utmätning eller bysättning icke kunna emot
vexelgifvare eller öfverlåtare verkställas förr, an tredagar J01 —
flutit, ifrån det han bevisligen blifvit krafd.
43
§.
År målet af sådan beskaffenhet, att det ej kan eller bör
ä första råttegängsdagen af göras, må likväl dermed ej fördröjas
längre, ån högst nödigt prof vas.
8 Kap.
Allmänna bestämmelser.
44
§■
Inträffar tid att betalning fordra eller fullgöra, att protestera
eller att något annat iakttaga, å helgedag, clå eger
man det gåra å nästa söcknedag derefter,
45
§.
Ar i annat land iakttaget hvad, som ä hvarje ort för sig
kan vara lag och sedvana likmätigt, då hafve det sin laga
kraft.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 62.
19
I sammanhang härmed, föreslår jemväl Utskottet,
att Rikets Ständer , derest de antaga förenämnde Lag, måtte,
uti den underdåniga skrifvelse, som derom kommer att till
Kongl. Maj: t aflätas, dels uttrycka den underdåniga önskan,
att Kongl. Maj:t täcktes, genom serskild författning, som liktidigt
med sam/na Lag kunde promulgera^, meddela de regiementariska
föreskrifter, Kongl. Maj:t i Nåder kan pröfva nödiga,
i stället för sådana, till Börs- och Mäklare-Ordning hårande
lagbestämmelser, som äro intagna uti de serskilda författningar,
hvilkas upphäfvande blifvit föreslaget, dels ock
öfverlemna ät Kongl. Maj:t att, utan afbidan pä Rikets Ständers
sammankomst, i afseende pa den utrikes vexelrörelsen vidtaga
de ändringar uti ifrågavarande Lag, hvartill omståndigheterne
kunna föranleda.
Stockholm den 3 Januari 1845.
Reservation:
af Herr Friherre Sljernstedt: ”Då Utskottets hemställan, att, i händelse
Rikets Ständer godkänna Utskottets förslag till ifrågavarande Lag, uti den
underdåniga skrifvelse, som derom komme att expedieras, skulle åt Kongl.
Maj:t i underdånighet öfverlemnas att sedermera, utan Rikets Ständers deltagande,
i afseende på den utrikes vexelrörelsen ensam vidtaga de ändringar
uti samma Lag, hvartill omständigheterne kunna föranleda, efter mitt
omdöme, står i uppenbar strid mot 87 §. Regeringsformen, som uttryckligen
stadgar, att Rikets Ständer ega gemensamt med Konungen makt att
stifta allmän Civil-, Criminal- och Kyrko-Lag, och att sådan förut stiftad
Lag förändra och upphäfva; och bifall till berörde hemställan således
skulle innefatta afsägelse af Rikets Ständers grundlagsenlig lagstiftningsrätt
i detta ämne, måste jag — ehuru de af Utskottet i denna del åberopade
skäl icke kunna anses sakna all vigt — mot omförmälde hemställan
anmäla min reservation, under vördsamt tillstyrkande, att endast Utskottets
i öfrigt framställda förslag, såsom välgrundadt och jemväl hufvudsakligen
öfverensstämmande med Rikets Ständers vid de två nästförflutne Riksdagarne
fattade beslut, nu måtte af Rikets Ständer gillas och antagas.’
20
Lag-Utskottets Betänkande > N:o 63.
N:o 65.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 Jan. kl. 1 e. na.
Betänkande, i anledning af vackt motion om tillämpning af 15 Cap.
5 §. Arfda-Balken, sådan den hjder i Kongl. Forordningen den
30 Maj 1835, äfven på det fall, då inländsk arfvinge begifvit
sig bort, utan att lyfta det arf, som veterligen honom tillfallit,
och ej sedermera återkommer.
Uli ett till Vällofl. Borgare-Ståndet ingifvet och till Lag-Utskottets
utlåtande öfverlemnadt memorial, har Herr Almgren andragit, att ehuru
5 §. i 15 Gap. Ärfda-Balken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den
3o Maj i83o, enligt hvilken fjermare arfvinge är berättigad att tillträda
arf, då närmare inländsk arfvinge, hvars vistelseort är okänd, icke till arfvets
emottagande sig anmäler inom tio år från den dag, efter det sista
föreskrifne kungörelsen, att arf fallit honom till, i Tidningarne infördes,
jemväl syntes böra tillämpas i den händelse, att inländsk och till vistelsen
känd arfvinge begifrit sig utrikes eller inrikes från den ort, der arfvet
föll, innan han fatt eller hunnit lyfta samma arf, utan att sedermera
återkomma eller underrättelse om sig lemna; så, enär någon uttrycklig föreskrift
härutinnan likväl icke förefunnes, hade domstolarne olika förfarit
i ömförmälda hänseende, i thy att en del tjllåtit lyftning af arfvet efter
tjugu år, utan borgen, och en del, efter kortare tid, emot borgen; hvaremot
andra nekat all lyftning, derest ej kunnat styrkas, att den rätte arftagaren
allidit, utan att efterlemna barn eller bröstarfvingar. Då det emedlertid
ofta kunde inträffa, att arftagaren omkom genom skeppsbrott eller af andra
orsaker på aflägsen, för den fjermare arfvingen okänd ort, så att denne
omöjligen vore i tillfälle åstadkomma nyssberörde bevisning, och då den,
som vet att arf fallit honom till innan han lemnar riket, hade större skäl
att söka komma i besittning deraf, än den, som uppehållit sig på främmande
ort, då arfvet föll, ansåg motionären den förre ej eller böra tillerkännas
vidsträcktare rätt i ömförmälda hänseende, än den sednare fått sig
tillagd i ofvanåberopade lagbud; och har motionären i följd häraf föreslagit,
att stadgas måtte, det samma lagbud bör tillämpas äfven foa: det af
Lag-Utskotiets Betänkande, N\o 6/j.
21
motionären
nu
uppgifna fall, att
inländsk
arfvinge, som vet att arf fallit
honom till,
begifvit sig bort, utan
att lyfta
arfvet, och ej återkommer eller
underrättelse om sig lemnar, eller ock att annan ändamålsenlig bestämmelse
härutinnan måtte meddelas.
Denna motion bar Utskottet tagit i öfvervägande; och som, enligt 4
§. i Arfda-Balkens i5 Capitel, den inländske arfvinge, som ej inom natt
och år, efter det lian fått kunskap derom, att arf fallit honom till, gör sin
arfsrätt gällande, förlorar denna sin rätt, derest lian ej viser laga förfall,
och detta lagbud eger full tillämpning i den händelse, att inländsk arfvinge,
som vet att arf honom tillfallit, begifver sig bort, utan att å arfvet göra
anspråk, samt sedermera ej återkommer eller underrättelse om sig lemnar;
hvaremot 5
§.,
sådan den lyder i
Kongl. Förordningen den 3o Maj i83o,
måste lända
till
efterrättelse i det
fall, att
arfvingen, då han begifver sig
bort, icke bevisligen egt kunskap derom, alt arf till honom fallit; alltså
och då tillfyllestgörande föreskrifter för det fall motionären afsett således
redan finnas, får Utskottet vördsamligen tillstyrka,
att ifrågavarande motion ej mätte till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 3o December 18/44*
N:o 64.
Ank. till Exp. Utsk.^d. 7 Jan., kl. 1 e. m.
Memorial, med förslag till samman/emkning af de inom Riks-Stånden
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets, genom
Betänkandet JS\o 30 framställda, förslag till förklaring af
Kongl. Kungörelsen den 1 Oelober 1812, rörande vissa iakttagelser
vid besvärs-skrifters och ansökningars inlemnande, så till
Kongl. Maj:t, som till Collegier och Embetsman.
Sedan Utskottet i dess berörde Betänkande föreslagit, det måtte genom
en allmän författning stadgas: att hyad Kongl. Kungörelsen den 1
22
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 6j.
Oetober 1812 innehåller derom, att då sakegaren sjelf ej kan skrifva och
således icke egenhändigt undertecknat besvärsskrift eller ansökning, som
till Kongl. Maj:t samt Dess och Rikets Collegier och Embetsman ingifves,
behörig fullmakt dertill skall vara bifogad, hör så förstås, att, äfven om sakegaren
egenhändigt skrifvit och undertecknat besvären eller ansökningen,
skall, då skriften ingifves af annan person, än sakegaren sjelf, dennes fullmakt
för ingifvandet vara bifogad, vid påföljd att eljest någon pröfning af
samma skrift icke eger rum; så har Höglofl. Ridderskapet och Adeln, på
grund af deremot framställde anmärkningar, återremitterat samma Betänkande,
hvilket åter är vordet afslaget af de öfrige Riks-Stånden, som beslutat:
Högv-
Preste-Stundet: ”att Rikets Ständer skulle hos Kongl. Majrt i
underdånighet anhålla om det förtydligande af Kongl. Kungörelsen den 1
Oetober 1812, att då sakegaren egenhändigt undertecknat besvär eller ansökning,
som antingen till Kongl. Majrt eller till Collegier och Embetsman
ingifves, någon serskild fullmakt för besvärens och ansökningens ingifvande
icke må anses erforderlig.”
J^äUofl. Borgare-Ståndet: att genom en allmän författning skall förklaras:
”att hvad genom Kongl. Kungörelsen den 1 Oetober 1812 är vordet
stadgadt derom, att då sakegaren sjelf ej kan skrifva, och således icke
egenhändigt undertecknat besvärsskrift eller ansökning, som till Kongl.
Majrt samt till Dess och Rikets Collegier och Embetsman ingifves, behörig
fullmakt dertill skall vara bifogad, bör så förstås, att då sakegaren egenhändigt
undertecknat besvären eller ansökningen, utgör den omständighet,
alt fullmakt saknas, icke hinder för besvärens eller ansökningens upptagande
till pröfning.” Och
Hederv. Bonde-Ståndet: att, i enlighet med hvad Herr Grefve Mörner,
uti sin mot Utskottets ifrågavarande Betänkande afgifna reservation, föreslagit,
en förklaring måtte utfärdas, till ordalydelsen lika med den, som
Borgare-Ståndet beslutat.
Då således tre Riks-Stånd äro ense derom, att, när sakegare egenhändigt
undertecknat besvärsskrift och ansökning, som till Kongl. Maj:t
samt Collegier och Embetsman ingifvas, fullmakt för ingifvandet ej erfordras,
samt att ett förtydligande af hvad Kongl. Kungörelsen den 1 Oetober
1812 i denna del innehåller är af nöden; så lärer, efter det Rikets
Ständer alltså fattat sitt beslut 1 berörde hänseende, Utskottet icke be
-
23
Lag-Utskottets Betänkande , N:o 64.
hufva afgifva något yttrande i anledning af de hos Ridderskapet och Adeln
gjorde anmärkningar emot Utskottets i motsatt syftning framställda förslag,
såsom af Rikets Ständer förkastadt; — men då de Riks-Stånd, som beslutat
utfärdande af omförmälda förklaring, i afseende på förklaringens ordalag
äro i någon mån från hvarannan skiljaktige, får Utskottet, för tillvägabringande
af öfverensstämmelse jemväl i denna del, hemställa, om icke
den af Rikets Ständer beslutade förklaring må erhålla följande lydelse:
Med afseende ä yppade skiljaktiga meningar om råtta tydningen
af Kongl. Kungörelsen den i October 1812, rörande ett
noga iakttagande af hvad lag och författningar påbjuda vid
besvårsskrifters och ansökningars inlemnande, varder förklarad
t, att om sakegaren egenhändigt undertecknat besvärsskrift
eller ansökning, som till Kongl. Maj.t samt vederbörande Collegier
eller Embetsman ingifves, utgör den omständighet, att
fullmakt för ingifvanclet icke blifvit bifogad, icke hinder för
skriftens eller ansökningens upptagande till pröfning.
Och inbjudes vördsamt Höglofl. Ridderskapet och Adeln att i denna
fråga med öfrige Riks-Stånden sig förena.
Stockholm den 3o December 1844*
STOCKHOLM, tryckt hos P, G. Berg, 1845.
Lag-Utsho(tets Utlåtandej N;0 6$.
j
N:o 65.
Ank. till Exp. Utsk. den 11 Jan. kl. i 2 e. m
Utlåtande , i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 14, öfver dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående förändrad lydelse af 1 § i z3 Cap.
Ärfda-Balken och tillägg till 7 § i 20 Cap. samma Balk,
dels ock väckt motion om inrättande af förmyndarekamrar.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högv. Presle-Ståndet samt Vällofl.
Borgare-Slåndet hafva till Lag-Utskoltet återremitterat ofvanberörde Betänkande,
på grund af åtskillige dervid gjorda anmärkningar,
hos Ridderskapet och Adeln:
af Herr Dankwardt C., Heir Frihetre Gyllenhäal L. H., Herr Grefve Sparre
E., Herr Friherre Cederström A , Herr Cederschjöld R. Th. , och Herr Grefve
Löwenhjelm C.;
hos Preste-Ståndeb:
af Herr Prosten Hele’n, Herr Doctor Norström, Herr Prosten Odelberg,
Ilerr Prosten Almqvist, Herr Prosten Ekstrand, Herr Doctor Björkman,
Herr Prosten Österman, Herr Biskop Holmström, Herr Biskop Hallström
och Herr Doctor Hallbäck; och
hos Borgare-Ståndet:
af Herrar Lagergren, Malmqvist, Thorn, Billström, Hörnstein, Petre'
och de Mare.
Omföruaälde anmärkningar sönderfalla i tvänne delar, af hvilka den
ena rörer formen för Utskottets behandling af ärendet och den andra sjelfva
saken. I förra hänseendet har Herr Dankwardt anmärkt, att Utskottet
öfverskridit sin grundlagsenliga rättighet, då det, afstyrkande bifall till
Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga Proposition, från densamma hemtat anledning
att föreslå en ny lag i samma syftning, som den Kongl. Maj:t underställt
Rikets Ständers bedömande. Utskottet hade nemligen, enligt talarens
åsigt, ingen annan pligt, i fråga om Kongl. Maj:ts Propositioner, än
den, att yttra sig öfver desammas antaglighet eller icke-antaglighet; hvaremot
det, i afseende på de af enskilde väckta motioner, tillhörde Utskottet
att, med ledning af angifna grunder, utarbeta de förslag, som voro ändamålsenliga;
och skulle denna åsigt hafva gjort sig gällande inom Utskottet,
vid de Riksmöten, då talaren, såsom ledamot, deltagit i Utskottets arbeten.
Bih. till R. St. Prot. 1845. 7 Samt. 1 Afd, 19 Haft.
t
2
Lag-U tskotlets Utlåtande , JV.-o 65.
Hvad sjelf va saken angår, så hafva de fleste, som sig deri yttrat, ansett
Kongl. Maj:ts Nådiga förslag till ändring af 23 Cap. 1 § Ärfda-Balken
vara mera tillfredsställande, än det af Utskottet framlagda, emot hvilket
hufvudsakligen blifvit anmärkt: att de serskildda föreskrifter, i afseende på
beskaffenheten af förmyndares redogörelse, som meddelas i Utskottets förslag,
voro dels öfverflödiga, emedan bestämmelsen i det Nådiga förslaget,
att räkningen borde vara sådan, att deraf skönjas må, huru förmyndaren
den omyndiges egendom förvaltat, innefattade allt, hvad Utskottet åsyftat,
dels ock obilliga, enär det icke borde begäras, alt en förmyndare
skulle lemna ifrån sig de bevis och verificationer, lian innehade för bestyrkande
af sin redogörelse, och såmedelst afhända sig de enda vapen, hvarmed
han kunde försvara sig emot möjligen skeende anmärkningar, isynnerhet
som det vore fränder eller gode män obelaget att få se och granska
omförmälde bevis, derom Rätten, i händelse förmyndaren tredskades, egde
makt att förordna; —• att, ehuru af Utskottets motiver synts, som om
meningen vore att gode männen skola ega lika granskningsrält, som fränder,
föreslagna lagbudet dock uttryckligen inskränkte denna rätt till endast
det fall, att fränder icke finnas, hvaremot Kongl. Maj;ts förslag med tydliga
ord tilläde gode män samma graoskuingsrätt, som fränder, fastän Utskottet
trott sig finna en olikhet i denna del sf Nådiga förslaget; — att
stadgandet derom, att gode män borde väljas, på sätt för hvarje ort
pröfvas lämpligt, vore olämpligt, enär någon bestämmelse i berörde hänseende
ej borde inflyta uti ett lagbud af förevarande art, serdeles då man
ieke med en enda bokstaf närmare bestämde valsättet;—■ att den controll,
Utskottet åsyftat med föreskriften, att förmyndaren borde till Rätten ingifva
bevis derom, att han hvart tredje år lenmat redogörelse till fränder
eller gode män, ingalunda vunnes genom denna föreskrift, alldenstund Rätten
icke vore i tillfälle controliera förmyndarna i denna del, samt Rättens
controll i allt fall vore slut, sedan beviset blifvit ingifvet, enär Rätten icke
kunde tillse, att granskningsrätten utöfvades; —• att Utskottet, till stöd
för sin åtgärd att utbyta det i Nådiga förslaget innefattade stadgande,
att Rätten egde, derest något vore att anmärka emot förmyndarens räkning,
efter omständigheterne pröfva, om annan förmyndare förordnas
må, emot föreskriften, att Rätten bör tillse, att den omjndige rätt sker,
väl kunde åberopa, alt denna föreskrift är vorden hemtad ur gällande lag;
men då någon pröfning af förmyndareförvältning icke kunde komma i fråga,
förr än befattningen blifvit afträdd, eller den omyndige uppnått myndiga
år eller ny förmyndare är vorden tillsatt; då, blott uppå en anmälan
3
Lag-Ulskoltets Utlåtandej 2V-o 65.
någon pröfning icke kunde följa, hvadan sistberörde sladgande hittills icke
Varit tillämpadt; och då Rätten preliminariter icke hade annat att vidtaga,
än alt, i händelse förmyndaren icke frivilligt ville göra de rättelser,
hvartill anmärkningarne föranledde, förordna annan förmyndare i hans
ställe, så syntes Utskottet ej hafva haft giltigt skäl alt afvika från det Nådiga
förslaget i förevarande hänseende; — samt att Utskottet i allmänhet
sökt påbörda domare en controli, som af dem omöjligen kunde ulöfvas, illa
n borde tillhöra de föreslagne gode männen och fränderne.
Men häremot hafva andre talare åter förmenat, att hvarken Kongl.
Maj:ts eller Utskottets omförmälda förslag uppfyllde dermed åsyftade ändamål,
emedan någon tillförlitlig controli å förmyndare i afseende på så
väl redovisning, som säkerhet, derigenom icke vunnes. Härutinnan har en
del gifvit företräde åt de principer, som blifvit lagde till grund för Herrar
Giinthers och Lagergrens i deras reservationer mot Utskottets Betänkande
framställda förslag, hvilkas närmare granskning af sådan anledning
påyrkats; hvaremot en del anselt syftemålet endast kunna vinnas medelst
förmyndarekamrars inrättande, i hvilket hänseende blifvit föreslaget, dels
att så kallade conserverande förmyndarekamrar målte stiftas, som borde
förvara de omyndigas fordringsbevis eller dyrbarheter och utöfva controli
öfver förmyndares förvaltning, såvida det icke vore lämpligare, att, på sätt
flere fremmande lagstiftningar påbjöde, Domaren tillsatte en medförmyndare
eller curator, hvars åliggande blott skulle vara att bevaka myndlingens
intressen i de händelser, då de korum o i strid med förmyndarens; dels
ock att, likasom i andra länder, serdeles i Tyskland, egde rum, provincialpupillkamrar
kunde inrättas, som ej eller borde hafva annat åliggande, än
att vaka deröfver, att tillförordnade förmyndarne fullgjorde sina skyldigheter
och att bestämma angående försäljning af omyndiges egendom; hvarjemte
blifvit af tvänne serskilde talare anmärkt, att Utskottet fästat för liten
uppmärksamhet vid Herr Prosten Helens uti ifrågaställde hänseende framställde
förslag, dervid dock den erinran blifvit gjord, att den föreslagna
inrättningen borde till vägabringas, icke för hvarje pastorat, utan helst
länsvis.
Slutligen bar Utskottet, genom Protocolls-uldrag för den 30 sisllidne
October erhållit del af ett hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln, efter ärendets
förehafvande derstädes, utaf Herr Berg von Linde J.} afgifvet anförande,
deri han, under erkännande af svårigheten att åt Communal-Styrelser uppdraga
direct befattning med förvaltningen af omyndiges gods, deremot
förmält, alt, enligt hans åsigt, skulle åt dylika myndigheter kunna öfverlå
-
£
Lig-Utskoltels Utlåtandej 2V.-0 65.
tas controllen å de förvaltande förmyndarne, hvilka myndigheter borde blifva
allmänna och permanenta, samt hemställt, om^ icke åt dem kunde uppdragas
att
a)
”tillse, det icke någon omyndig må sakna lagligen tillförordnad förmyndare,
samt, i händelse så inträffar, derom hos Domstolen göra anmälan
och uppgifva förslag å tjenlig och vederhäftig person att till förmyndare
förordna;
b)
afgifva yttrande, som af Domstolen kan infordras, angående till
förmyndare föreslagne eller dertill, enligt lag, berättigade personers skicklighet
och vederhäftighet att ett slikt sysslande bestrida;
c)
då behofvet så påkallar, föranstalta om laglig säkerhets vinnande
och bibehållande i förmyndarens fasta egendom för myndlings arfvemedel;
och
med sin uppmärksamhet följa förmyndares förvaltning af myndlings
gods, äfvensom hans hushållssätt i allmänhet, för att i händelse skäliga
anledningar skulle förekomma om vanvård af myndlingen och hvad honom
tillhörer, eller ock om sådan försämring af förmyndarens egen ekonomiska
ställning, att osäkerhet för mymdlingens gods kan vara att befara, då hos
Domstolen göra anmälan derom och om behofvet af annan förmyndares tillförordnande.
’*
Och skulle omförmälda åligganden lämpligen kunna uppdragas åt de nyligen
inrättade och valde Sockne-Nämnderne, och för dem vara lätt utförbara,
för hvilket ändamål dock erfordrades, ”dels att till dem aflemnades
ett exemplar af de bouppteckningar och arfskiflen, som efter aflidne personer
upprättades, jemte de förmyndareförordnanden, som komrno att utfärdas,
uti hvilka, så vidt ske kunde, beloppet af myndlingens arfscapital borde utsättas,
dels ock att Nämnden skulle ega hvart tredje år emottaga och, i fall
behofvet så påkallade, dessemellan från förmyndare infordra sådan redo och
räkning för förmyuderskapet, som honom, enligt 23 Cap 1 §. Ärfda-Balken, åligger
afgifva, på det Nämnden måtte kunna tillse,, att den omyndige rätt sker,’*
Efter att sålunda hafva redovisat för de anmärkningar och förslag, som
blifvit framställde i anledning af Utskottets ifrågavarande Betänkande, får
Utskottet till en början,, såsom svar å Herr Dankvpardts anmärkning emot jor
-
5
Li^-Ut skottets Utlåtandej N.o 65,
men för Utskottets behandling af ärendeti, vördsamt anföra: att, enär LagUtskottets
bestämmelse, enligt Regeringsformens 53 §., är att utarbeta de
flan Rikets Ständer remitterade förslag till Civil-, Criminal- och Kyrkolagarnes
förbättring, Utskottets pligt således icke lärer böra inskränkas till
ett enkelt af- eller tillstyrkande af de till Utskottets behandling remitterade
förslag, antingen de blifvit af Kongi. Maj:t i Nåder eller af enskilde motionärer
framställde. Någon skillnad i denna del göres icke i Grundlagarne.
Riksdags-Ordningens 44 §. stadgar, i öfverenslätnmelse med 56 § Regeringsformen,
att Konunngens Propositioner skola, likasom allmänna'] frågor, som kunna
och hora komma under Rikets Ständers öfverläggning och profning, innan de i
Rikets S ändeis 1 lena till omedelbarligt afgörande upptagas, Öfveilemnas till
utredande af behöriga Utskott, hvilkas yttranden alltid måste föregå Rikets
Ständers beslut; och 33 §. Riksdags-Ordningen utmärker tydligen, att LagUtskottet
bör till lika behandling upptaga Konungens Propositioner ocb°i
Rikets Ständers Plena väckta frågor i de ämnen, som ligga inom Utskottets
verkningskrets.
Det är på grund häraf, som Utskottet anser det vara e] allenast sin rättighet,
utan ock sitt åliggande, alt i sina utlåtanden öfver de Lagförslag
som till Utskottets behandling öfveilemnas, ehvad de blifvit af Kongi.
Maj:t i Nåder proponerade eller inom Riks-Slånden framställde, tillstyrka de*
andungar och tillägg, Utskottet för sin del finner nödiga och lämpliga.
Endast derigenom tror Utskottet sig uppfylla sin bestämmelse —- endast såmedelst
handla i förenlighet med Grundlagarne; och riktigheten af denna
åsigt bekiäftas deiaf, att den samma allt jemt gjort sig gällande vid föregåen—
ende Riksdagar, så vidt Utskottet af förhandlingarne dervid kunnat inhemta.
Vidkommande derefter sjelfva saken, så afse deri framställda anmärkl
ningar allenast frågorne om förmyndarekamrars inrättande och förändring
af 23 Cap. 1 § Ärfda-Balken. Då Utskottet, efter att åter hafva tagit dessa
frågor i öfvervägande, nu går att å nyo sig derom utlåta, får Utskottet
anmäl ka, att bland dem, hvilka talat lör inrättning af förmyndarekamrar,
meningarne likväl varit i så måtto skiljaklige, alt en del ansett, administrativay
men andre åter conserverande> eller c&ntrollerande Kamrar böra inrättas;
hvaremot alla synas ense derom, att dylika stiftelser ej kunna eller
böra till väga bringas under annan form, än såsom munieipal-anstalter. Den
öfvertygelse, Utskottet redan uttalat i afseende på administrativa förmyndarekamrars
stiftande, har emedlertid lika litet blifvit rubbad genom ett ämnets
ytterligare begrundande, som något försök är vordet gjordt att vederlägga
de skäl och grunder, hvarpå Utskottets berörde öfvertygelse hvilär; hva
-
6
Lag-Utskottets Utlåtande, N.-o 65.
O
dan Utskottet således saknar anledning att frånträda sitt i denna del afgifna
yttrande.
Hvad det andra slaget af omförmälde inrättningar angår, så synes visserligen,
som skulle en stiftelse i sådan syftning med mindre svårighet kunna
till vägabringas; men hos Utskottet hafva likväl åtskilliga betänkligheter
härutinnan uppstått. De förslag, som i förevarande hänseende blifvit fiamlagde,
utgå emellertid alla från samma princip, som den, hvarpå Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition i afseende på deri föreslagne gode män är byggd.
Men samma skäl, som hindrat Kongl. Maj:t att åt principen gifva utveckling,
hindra äfven Utskottet att antaga nämnde förslag. Det kan väl icke
förnekas, att få ämnen äro mera värda att blifva föremål för communernes
omsorg, än vården om de omyndige; men i sådant hänseende finnes för
närvarande i lagstiftningen ej ens någon rättighet tillerkänd communerne,
än mindre några förbindelser dem ålagda. Förmyndare vården, af ålder
betraktad såsom en familje-angelägenhet, har alltjemt tillhört medlemmarne
af slägten. Det är endast i det fall, alt skyldeman ej funnits, hvilka egt
fallenhet att dermed taga befattning, som den öfvergålt till en medboigerlig
pligt; och den grundsats, som häri gjort sig gällande, synes vara af
den vigt, att den fortfarande måste af lagstiftaren hyllas. Men utan att
öfverändakasta denna grundsats, utan att skilja familjen från en angelägenhet,
som, i anseende till så väl grunden som beskaffenheten, närmast rörer
densamma, anser dock Utskottet samhället kunna och böra utöfva en skyddande
vaksamhet öfver de omyndige. Nu ehuru Utskottet följaktligen fmner
en rättighet i denna del böra af lagstiftaren tillerkännas communei ne,
betviflar likväl Utskottet, att denna rättighet för närvarande kan förknippas
med bestämda åligganden i den syftning, som de serskilda förslagen
anvisa. De communala inrättningarne hvila nemligen ytterst på frihet
— de kunna visserligen af lagstiftningen understödjas och upprätthallas,
men svårligen lärer communerne emot deras vilja kunna aläggas befattningar,
förenade med juridisk ansvarighet; och häri ligger skälet till
Utskottets betänkligheter emot den åsyftade lagstiftningen, helst den lag,
hvars efterlefnad ej ovilkorligen kan fordras, saknar hufvudvilkoret för all
lag. Lika med Kongl. Maj:t, hyser emedlertid Utskottet den önskan, att
den tidpunkt skall inträffa, då det nu i sin första gryning varande communalväsendet
blifvit så utveckladt, och då den allmänna andan hunnit
derhän i utbildning, att en lagstiftning uti nu ifrågaställda hänseende kan
utfärdas; men för närvarande tror Utskottet, det lagstiftaren ej kan gå längre,
än att, på sätt Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, eu rättighet lemnas comrnu
-
7
Lag-V(skottets Utlåtandej IV.o 65.
nerne alt, genom utsedde gode män, hafva tillsyn öfver förvaltningen af
omyndiges egendom, utan att desse gode män åläggas några serskild» förbindelser
eller skyldigheter, utöfver hvad det Nådiga förslaget innehåller.
Då, enligt, hvad rätteligen anmärkt blifvit, gode männens tillsyn i berörde
förslag ej inskränkes till någon del af förvaltningen, utan må, lika med
fränders, sträckas till den hela, synes vara att förmoda, det denna oafbrut»
na dubbla vaksamhet, som foVmyndaren såmedelst underkastas, skall verksamt
bidraga till ändamålet — att nemligen förmyndaren fullgör sina åligganden.
I bestämmelsen deraf ligger således för det närvarande ytterst
den säkerhet, hvars beredande utgör föremål för ifrågaställda lagstiftning;
och åtskillige förslag i denna del hafva jemväl kommit under Utskottets
öfverläggning.
Vid bedömande af dessa förslag har dock Utskottet icke kunnat förbise,
att om, å ena sidan, det är nödigt, att förmyndare ålägges sådan redovisnings-skyldighet,
att deraf kan inhemtas, på hvad sätt omyndiges egendom
förvaltas, och att dess vanvårdande förekommes, så måste, å den
andra, lagstiftaren, så vidt möjligt är, undvika att lägga sådana band å förmyndare,
eller med förmyndare vården förena sådana vilkor, som medföra
alltför stora olägenheter för dem, som emottaga dessa befattningar. Den
svårighet, som redan mångenstädes förefinnes, att erhålla till samma befattningar
fullt lämplige personer, kunde eljest i allt för hög grad ökas, och
ändamålet dymedelst förfelas; och Utskottet vidhåller sin redan yttrade åsigt,
att, derest de föreskrifter, som om fönayndarehestyr finnas meddelade,
rätteligen hsndbafvas, sa bör någon synnerlig våda för de omyndige ej
uppstå. Den skärpta controll, som Kongl. Maj:t i Nåder i denna del åsyftat,
medelst föreslagna förändringen af 23 Gap. 1 § Ärfda-Balken, har i allmänhet
inom Riks-Stånden ansetts ändamålsenlig. Att denna förändring
innefattar en förbättring i gällande lagstiftning, synes jemväl Utskottet ostridigt;
och då Utskottet, med afseende å de anmärkningar, som blifvit framställda
emot dess till RikeLs Ständers pröfning öfverlemnade förslag till förändrad
lydelse af berörde lagrum, ej anser sig böra fortfarande vidhålla
detsamma, h vilket nära öfverensstäm-mer med det Nådiga förslaget, åt Ii vilket
dock hos Riks-Stånden företrädet gifvits; och då ytterligare föreskrifter
och conlroller lätteligen kunde leda till afvikelse från grundsatserne i gällande
system för förmyndareväsendet, samt, enligt hvad Utskottet redan erinrat,
afhålla de mest lämplige personer från öfvertagandet af befattningar,
för hvilkas ordentliga handhafvande den moraliska känslan är den säkraste
borgen; får Utskottet, under tillkännagifvande, att någon anmärkning
g
La°-Ut.kotle's Ullålande, N-o 65.
ei bllfvit giord emot det i Nåder föreslagna tillägget till 7 § i 20 Cap.
ofvanåberopade Balk, men att Hederv. Bonde - Ståndet afslag.t Utskottets
Betänkande, alltså, med frånträdande af samma Betänkande, vördsamligen
tillsy i a,^ måtte Kongl. Maj.ts ifrågavarande Nådiga Proposition, angående
förändrad lydelse af 1 $ i s3 Cap. Ärfda-Balken och
tillägg till 7 $ i 20 Cap. samma Balk varda af Rikets Ständer
antagen.
Stockholm den 30 December 1844.
Herr Grefve Mörner, C. G, Herr Eklund, Herr Lagergren samt
Riksdagsfullmägtige J. A. Zetterberg från Stockholms Län, Nils Nilsson
från Wermiands v Län och Carl Ersson från Westerås Län hafva vant a
skiljaktig mening och förenat sig om följande
Reservation:
”Utskottets pluralitet har, med frånträdande af de anmärkningar, som
i Betänkandet N:o 14 framställdes emot den af Kongl. Maj:t i iNåder proponerade
nya redaction af 23 Cap. 1 § Ärfda-Balken, slutligen tillstyrkt
Rikets Höglofl. Ständer att samma redaction antaga. I en sådan tillstyrkan
hafva” vi ej kunnat deltaga. Behofvet af kraftigare lagstadganden i
fråga om förmyndares redovisningsskyldighet är så allmänneligen erkändt,
att°en i sistnämnde syftning vidtagen förändring af detta lagens rum sannolikt
skulle blifvit från alla sidor påyrkad, äfven derest frågan om de
tysta förmånsrätternes nedflyttning efter inteckning icke ånyo vant vid denna
Riksdag väckt. Sedan förslag till en förändrad ordning af de i 17 Cap.
Handels-Balken utstakade förmånsrätter blifvit, både^ genom Nådig Proposition
från Kongl. Maj:t och genom motioner inom Stånden till Lag-Utskoltets
behandling öfveriemnade, har Utskottet ansett en så mycket större omsorg
böra användas på en ändamålsenlig förbättring af 23 Cap. 1 § ÄrfdaBafken,
som det svårligen lärer kunna af någon förnekas, att den säkerhet,
la»en sökt bereda omyndige, genom den dem tillagda förmånsrättens giltighet
framför den uttryckliga förmånsrätt, inteckning medför, i ganska
ö
män
-
Lag-Utskottets Utlåtande, IV.o 65.
g
nafinga fall försvinner och i alla äfvenlyras, genom omflyttningen af de Lysta
och uttryckliga förmånsräLterne, så vida icke lagen samtidigt dermed
utvidgar och skärper förpligtelserne för förmyndare i afseende på den fortgående
redovisningen för omyndiges dem anförtrodda gods. Utgående ifrån
denna synpunkt, ansåg Utskottet, då frågan förra gången inom Utskottet förebåd
es, den i Kong). Maj:ts Nådiga Proposition föreslagna lagtext icke va- \
ra tillfyllestgörande. Emot de så ofta förekommande fallen, att förmyndare
tredskas, eller att fränder sorglöst lemna omyndige anhöriges bästa utan
all tillsyn, erbjöd berörde lagtext icke något botemedel, då Domstolens eller
Gode Mans mellankomst icke sjelfmant och ovilkorligen kunde inträda,
utan skulle blifva beroende *f förmyndares egen anmälan. Det åliggande
för förmyndare att för hvarje år afsluta och till fränder utlemna räkning
öfver förmynderskapet, som genom de föreslagna ordalagen i paragrafens
början kunde anses blifva bestämdt, skulle ofta finnas overkslälIbart och
alltid onödigt betungande, i jemförelse med det nu gällande enklare stadgandet,
att förmyndare väl skall hålla rigLig räkning öfver det han om
händei häfver, men endast hvart tredje år upprätta och fränderne tillställa
en sluten räkning med verificationer. Att fränders anmälan om förment
felaktig förvaltning af förmynderskapet endast skulle föranleda Domstolen
att pröfva om annan förmyndare borde förordnas, men ej att, äfven med
förmyndarens bibehållande, tillse, ”alt den omyndige rätt sker’', syntes Utskottet
betänkligt och icke öfverensstämmande med lagens grundsats, att i
första rummet föräldrar, så skyldeman och sist oskylde böra till förmyndare
förordnas.
J
Vidhållande dessa hufvudsakliga inkast emot det i Kongl. Majds Nådiga
Proposition intagna redactionsförslag, hvilket, genom den afladda sedelns
öppnande, lades till grund för Utskottets tillstyrkan i förestående Utlåtande,
hafva vi enselt det af Herr Berg von Linde hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln framställda förslag att åt Socken-Nämnden eller nå«on
anr ^3 hk communal -inrättning uppdraga den eventuella tillsynen om°oinyndigas
bästa, vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet. De oöfvervinderliga
hinder och svårigheter, som förete sig emot ett allmännare införanen
af förmyndarekamrar, äro förut af Utskottet anförde. Ett försök till
sådane kamrars påbjudande skulle blifva utan påföljd; men äfven om någon
framgång deraf kunde väntas, skulle inrättningen likväl i och för si" sjelf
vara betänklig, i anseende till det ömtåliga, af samvetspligler lika mycket,
som genom lagens bud, bestämda förhåliandet emellan förmyndaren och
Bill. till R. Sl. Prot. 1844.. 7 Sami., / Af cl. 19 Haft.
2
ia
Lag-Uiskotlels Utlåtande N--o 65.
myndlingen samt dennes anhörige, livilket förhållande genom en förmyndarekammares
mellankomst och den myndighet, denna institution måste
få sig tillerkänd, kunde komma att lida en rubbning, som ingalunda godtgjordes
af den möjligen säkrare förvaltningen af omyndiges reda medel.
Den af Herr Berg von Linds föreslagna anstalt erbjuder nöjaktiga säkerhetsmått
emot förmyndares vanvård af sitt kall och fränders liknöjdhet, utan
att, på sätt med förmyndarekamrar kunde inträffa, inkräkta något på
det naturliga och lagliga inflytande, skyldskapsförhållandena i dessa hänseende
böra ega.
fter nedanstående förslag skulle antingen de redan organiserade Soeken-Nmnderne,
eller serskilde inom hvarje socken dertill utsedde Gode Män
öfvertaga den granskning af förmyndares räkningar, som enligt lag tillkommer
skyldeman, men desse antingen icke vilja eller icke äro fallne att utöfva.
å det ett sådant bestyr icke må blifva alltför besvärligt, i anseende
såväl till antalet af förmynderskap, som till möjligheten alt om personers
ställning och förhållanden ega kännedom, torde det blifva nödigt, alt
befattningen icke sträckes utom socknen eller åtminstone pastoratet. Med
en sådan inskränkning åter kan den ej blifva för Socken-Nämnden eller serskilde
Gode Män mera betungande, än åtskillige andre bestyr, som nu villigt
uträttas inom församlingarne; hvaremot svårligen åt dylika communalinstitutioner
kan anförtros något åliggande, som, mera än detta, skänker tillfredsställelse,
då verkningarne af en förståndig och nitisk vaksamhet för
omyndige icke kunna vara annat, än välgörande och tacknämlige.
Förslaget tillägger fränder, eller dem, som i deras ställe äro sallé, en
rättighet, hvilken väl förut i lag icke varit dem oelagen, men ej eller uttryckligen
medgifven. Det är rättigheten att, då fara är om förmyndares
vederhäftighet, söka inteckning i hans fasta gods för omyndigs medel. En
sådan rättighet finnes i åtskilliga utländska lagar bestämd; och då inteckningens
beviljande ankommer på Domstolens pröfning al omständigheterne,
kan den ej anses stridande emot vilkoren lör förmynderskapskallet,
eller detsamma oljenligen försvårande. Men emedan angeläget är, att från
Socken-Nämnderne eller Gode Männen afskilja hvarje anledning till omedelbar
inblandning i penningeförvallningen, hvilken, om den skulle ega rum,
nödvändigt måste förknippas med en personlig ansvarighet, som ej bör dessa
inrättningar åläggas, innehåller förslaget det uttryckliga stadgande, att
icke någon annan, än en lagligen tillsatt förmyndare, må ega omyndigs
fordran utsöka.
Slutligen och då, vid den hu föreslagna åtgärd, åtskillige reglementart
-
Il
Lag-Ulskotte ts Utlåtande N.o 65,
ska bestämmelser blifva erfordeilige, bvilka ej kunnat få rum i en lag-pagragraf,
hafva vi derom tillstyrkt en underdånig skrifvelse till Kongl, Maj:l.
I afseende på 7 § i 20 Gap. Ärfda-Balken äro vi med Utskottets plu
-
ralitet ense.
På grund af hvad bär ofvan blifvit anfördt, tillstyrkes vördsamt,
att Rikets Ständer måtte för deras del besluta följande förändrade
redaction af 23 Gap. 1 § Ärfda-Balken:
Förmyndare skall för hvarje år författa riktig räkning
öfver det han under händer häfver, att deraf skönjas må,huru
han den omyndiges egendom förvaltat. Jf den räkning
gifve han den omyndiges nästa fränder del, om sä fordras;
vare ock skyldig att hvart tredje år tillställa dem en sluten
räkning, deri jemväl visas bör, huru och emot hvad säkerhet
den omyndiges penningar förräntade äro, och hålle desslikes
fränderne tillhanda de bevis, som till räkningen höra. Äro ej
f ränder, eller vägra de att räkningen granska, då skall förmyndare,
hvart tredje år, sin räkning aflemna till Socken-Nämnd
eller Gode Män, som dertill af stad eller socken förordnade
äro, att de räkningen öfverse måga Socken-Nämnd eller sädane
Gode Män haj ven, der f ränder ej finnas eller äro fjerran
boende, tillsyn huru förmyndare sitt kdllföreslår, och egen öfver
hans räkning samma granskningsrätt, som fränder tillagd
dr. Finna fränder, eller de, som sålunda i deras ställe satte
äro, att omyndigs säkerhet sådant kräfver, söken de, för hvad
af omyndigs medel hos förmyndaren innestår, inteckning i
dennes fasta gods, och pröfve Domaren, efter förmyndarens
hörande, om skäl är att den inteckning bevilja. Fränder, eller
de, som i deras ställe satte äro, hafven dock ej magt omyndigs
hos jörmyndaren innestående fordran att utsöka Tarfvar
det, eller finnes förmyndare icke haf va den omyndiges egendoms
rätteligen förvaltat, varde sådant anmäldt hos Rätten, som då
annan förmyndare förordrar. Är omyndig till de år kommen,
att han sjelf finna kan, det förmyndaren ej väl hans egendom
förestår, stånde ock honom fritt det hos Domaren att angifva
och sin rätt utföra.
äfvensom
Rikets Ständer måtte besluta en underdåni skrifvelse till Kongl.e
Maj:t, hvaruti anhålles om ett Reglemente för Socken-Nämnderne
12
La^-TJiskotlets Utlåtandej IV.o 65.
eller de i förslaget omnämnde Gode Män, upplagande stadganden
i nedannämnde hänseenden:
1:0 att då dödsfall inträffar i sådant bo, der omyndige
finnas, hvilka behöfva med förmyndare jörses, Socken-Nämnden
eller de utsedde Gode Männen skola hafva tillsyn derå
och, om så tarf vas, gorå anmälan derom, på det att förmyndare
för den eller de omyndige måtte varda tillsatte;
2:0 att Domare är pligtig, å landet, efter slutadt Ting,
i stad, för hvarje månad, samt Hof-Rätt vid hvarje års slut,
att meddela Socken -Nämnden i den församling, till hvilken
den amyndige hörer, uppgift på hvilken, som blifvit till dennes
förmyndare förordnad;
3;o att då omyndig flyttar från en församling till en annan,
Socken-Nämnden i den förra skall underrätta SockenNämnden
i den sednare om hvilken, som innehar förmynderskapet
för den omyndige;
4:° att om den utnämnde förmyndaren ej är inom församlingen
boende, Socken-Nämnden skall om det utfärdade
förmyndareförordnandet gifva underrättelse till Socken-Nämnden
1 den församling, till hvilken förmyndaren hörer, och att
kostnaden för den brefvexling, som härutaf blifver en följd,
skall af den omyndiges medel gäldas, samt
5:o att dä någon, som innehar förmynderskap, flyttar
från en församling till en annan, Socken-Nämnden i den förra
skall gifva Socken-Nämnden i den sednare uppgift på de
förmynderskap, som den ur församlingen afflytande personen,
enligt Socken-Nämndens vetskap, innehar, hvarigenom den
ordning skulle vinnas, att hos Socken-Nämnden tillförlitlig
upplysning kunde erhållas om alla de förmynderskap, hvarmed
hvarje person inom socknen är besvärad
Herr Doctor Säwe, hvilken ej öfreiTarit ärendets afgörande i Utskottet,
föiklaiade, vid justeringen af -Betänkandet, alt lian förenade sig u*i
den af Herr Grefve Mörner in. fl. afgifna reservation.
Herr Giinther åberopade sin emot Utskottets Betänkande JN:o 14 afgifna
reservation.
Herr Lector Wallman har jemväl emot förestående Betänkande sig
reserverat.
°
Lag-Utskottets Utlåtande, N.o 66.
N:o 66.
i3
Ank. till. Exp.-Ulsk. den 16 Jan. kl. i e. in.
Ullålande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottetf
Betänkande IV:o i5, öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående ändring af 8, g och to SS i 1J Cap. Handels-Balken
samt förklaring af 2 S i samma Cap. och Balk.
Berörde Betänkande, hvilket den 23 sist!. Octobcr blifvit af Hederv
B mde-Ståndel afslaget, Iml va öfrige Riks-Slåndeii, Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, under den 26 i sam ma månad, samt Hög v. Presle-Ståndet och VälIcifl.
Borgare-S:åndet, under den 2 och 4 péfoljdé November, till Lag-Utskottet
återförvisat, på grund af framställda anmärkningar och yrkanden,.,
dem Utskottet anser lämpligast alt i följande ordning upptaga och besvara
:
ad) Vid Utskottets tillstyrkande, att inteckning i gäldenärs fasta egendom
ovilkorligen skall medföra företrädesrätt till betalning ur samma
egendom framför omyndigs fordran för medel, som gäldenären i
egenskap af förmyndare förvaltat, utan afseende d tiden då förmynderskapet
tillträddes, har hufvudsakligast blifvit anmärkt: alt om än, ä
ena sidan, det icke kunde förnekas, att omyndiges nu ägande tysta förmånsrätt
i viss mån menligt inverkade på allmänna krediten, så måste dock, å
den andra, medgifvas att, enär det är Statens pligt att vårda sig om de
värnlöse, som ej sjelfvé kunna bevaka sina angelägenheter, onaföruiälde rätt
borde bibehållas intill dess annan säkerhet sättes i stället emot förskingring
af omyndiges medel; — alt, äfven om denna rätt, enligt hvad Utskottet
sökt ådagalägg», för närvarande ej innefattade fullkomlig säkerhet,
den likväl utgjorde någon trygghet och garanti, som hittills oftast räddat
omyndige för förluster, hvilks, derest den föreslagna nedflyttningen korn
att äga rum, säkerligen alltför ofta skulle inträffa ; — att emedlertid denna
dolda förmånsrätt borde förvandlas Lill en öppen, för hvilket ändamål
förordtus skulle, det den förmyndare, som äger fastighet, ovilkorligen är
pligtig att låta inteckna sin myndlings kapital, dermed den tysta förmånsrätten
ock kunde upphöra, isynnerhet om tillika biöfve stadgadt, all den förmyndare,
som beträdes med underlåtenhet, i berörde hänseende skall straffas
såsom oredlig ombudsman; •— att Utskottets ifrågavarande förslag i
allt fall innefattar icke en utbildning, utan en fullkomlig omhvälfning af
bypolheksväsendet, och vore stridande mot sjelfva grundbegreppen af hy
-
i4
Lag-Utskottets Utlåtande Nio 66.
pothek, till stöd för hvilken af Herr Grefve Sparr ', E, gjorda anmärkning
hlifvit an för dt, att då gällande lag. som sammanställt de olika slagen af hvpothek,
nemligen de offentliga med de lagliga, egentligen felat deri, att den icke
.sökt bereda dessa sednare deri för hy po thek nödvändiga offentlighet, så borttoga
förslaget den, af främmande lagar bibehållna, rättigheten för den omyndige, a t
vinna hypothek i förmyndarens egendom, och satte honom efter hypotheksinnehafvare,
ehuru en förmånsrätt icke kunde ega rum, ulan till följd af eu
gifven laglig orsak, som just vore hvad man kallade hypothek, ifrån hvars
begrepp förslaget gjorde det afsteg, att, enligt detsamma, tiden för dess uppkomst
icke finge tagas i beräkning; derjemte förslaget allenast tillerkända
omyndig förmånsrätt vid konkurs och ej vid utmätning; — att, vid bedömande
af denna fråga, jemväl måste tagas i betraktande, att myndige
långifvare sjelfve kunna se sig före och således härvid hafva ett företräde för
de omyndige, livilkas rätt alltjemt af lagstiftaren betraktas såsom helig, och
ingalunda borde uppoffras för Statens materiella interessen; — samt slutligen
att Utskottet, såsom motiv för sitt tillstyrkande, blott framhållit olägenheterne
af de omyndiges företrädesrätt och bemödat sig visa hvilken
ringa säkerhet den medför, hvilket dock endast vore att betrakta saken
från den ena sidan; — hval förutan flere framställningar blifvit gjorda i
afseende på vilkoren, hvarunder oftanämnde tysta förmånsrätt ansåges kanna
upphöra, hvilka alla åsyfta tillvägabringande af anstalter, derigenom omyndiga
kunna beredas annan säkerhet, dervid inrättande af förmyndarekamrar
samt den redan anmärkta inteckningsrätten ömsevis gifvits företräde;
hvaremot en talare ansett olägenheterne af den tysta förmånsrätten undanrödja*,
om det stadgades,, all den som på hypothek upptager lån borde,
vid äfventyr alt straffas såsom bedräglig gäldenär, uppgifva om han innehade
förmynderskap eller ej.
*
Efter öfvervägande af hvad sålunda blifvit anfördt och närmare utveckladt
under diskussionen inom Riks-Stånden, får Utskottet erinra, att
frågan angående förmyndarekamrars inrättande, vården om omyndiges gods
samt lämpligaste och osvikligaste medlet att bevara detsamma mot föiskingring
och försäkra de omyndiges rätt vid förmyndares iråkade obestånd, rörer
ett ämne, som serskildt utgjort föremål för Utskottets öfverläggningar, och
derför redogörelsen innefattas i Utskottets, under N:ris f4 och 65, afgifna
Utlåtanden. Vid denna frågas förehafvande har emedlertid Utskottet icke
kunnat förbise, hurusom ett inre sammanhang emellan densamma och den
nu förevarande i viss mån eger rum; — men ehuru Utskottet ej funnit
anledning tillstyrka de anstalter och föreskrifter, hvilkas införande af åt
-
Lag-Utskottets Utlåtande, No 66.
i5
sliillige ledamöter inom Riks-Slånden ansetts utgöra nödvändiga vilkor för
den föreslagna nedflyltuingen af omyndiges omförmälda, i gällande lag bestämda,
förmånsrätt, kan likväl icke Utskottet frånträda sin härutinnan redan
yttrade åsigt. Om i denna förmånsrätt läge sådan säkerhet, att den
endast kunde uppvägas af den, som berörde anstalter och föreskrifter medförde,
skulle Utskottet icke vidare fasthålla sin nyssnämnde åsigt; men de
skal, som grundat Utskottets öfvertygelse om olillföi litlighelen af den med förmånsrätten
förenade säkerheten, aro ännu icke vederlagde, och Utskottets
öfvertygelse i denna del qvarstår således oförändrad. Denna
olillföi Ullighet har likväl icke ensam utgjort full anledning för Utskottet
alt föreslå nedflyttningen; men Utskottet har icke kunnat undgå att
inse den, under en lång följd af år öfveiklagade, menliga inverkan på allmänna
krediten, som oflanämnde lysta förmånsrätt utöfvat — en inflytelse
den icke ens någon sökt bestrida. Då således denna förmånsrätt, å ena sidan,
ofta blott medför en illusorisk fördel, men, å den andra, ostridigt bar
ett för det allmänna skadligt inflytande, synes giltiga skäl för bibehållande
af samma rätt äfven saknas. En och annan talare har väl yttrat betänkligheter
i afseende på fördelen af kredit, såsom blott ledande till skuldsättning;
men det lärer dock vaia otvifvelaktigt, att med den allmänna
crediten står det allmänna välståndet i nära förbund, samt att, der den
förra saknas, del senare lätt går under. Då frågan betraktas ur denna synpunkt,
kan Utskottet icke tveka att vidblifva sin åsigt om nödvändigheten
af den förändring, Utskottet i denna del tillstyrkt, helst olägenheterne af
nu gällande lagstiftning i detta ämne ingalunda, på sätt en talare förmenat,
kunna undanrödjas medelst det af honom föreslagna stadgande, att
den, som mot inteckning upptager lån, bör, vid äfventyr att straffas såsom
bedräglig gäldenär, uppgifva om han innehar förmynderskap eller ej. Utskottet
har dock icke förgätit Statens pligt, att vårda sig om de omyndige.
Deras säkerhet synes snarare förökas, genom den företrädesrätt dem blifvit
tillagd framför Kronan och allmänna kassor, verk och inrättningar, i
förening med den ytterligare vaksamhet och kontroll öfver förmyndaren,
Uiskctlet sökt bereda uti sitt serskilda, under N:o 65 afgifna, Utlåtande.
Derest denna vaksamhet rätt utöfvas, böra alla farhågor i förevarande hänseende
försvinna, i synnerhet som något hinder icke möter för vederbörande,
att söka och erhålla inteckning i förmyndares fasta gods till säkerhet
för omyndigs medel, i händelse en sådan ytterligare säkerhet skulle anses
nödig. Att ovilkorligen föreskrifva en sådan åtgärd, synes mindre lämpligt,
helst den i många fall vore overkställbar, såsom då förmyndaren saknar
Lag-Utskottets Utlåtande, IV.o 66.
faslighet, samt i andra kunde befinnas obehöflig. Men af hvad anledning
det kunnat tillvitas Utskottet, att hafva borttagit rättigheten att söka inteckning,
kan Utskottet lika litet inse, som Utskottet kan fatta, det nedflyttningen
af omyndiges företrädesrätt efter inteckningar står i strid emot
sjelfva grundbegreppen af hjpothek. Denna stridighet, delta afsteg från
begieppet skulle bestå deri, att tiden för hypolhukels uppkomst ej finge tagas
i beräkning; men om häri skulle ligga något orätt, synes sådant destomindre
böra falla Utskoltet till last, som Utskottet blott följt den väg
stiftar ne af 1734 års lag anvisat, då de bland annat i 4 § af Ilandels-Balkeiis
17 Gap. stadgat förmånsrätt för åtskillige fordringar framför inteckning,
änskönt inteckningen är äldre än fordringarne, och således, vid förmånsrättens
bestämmande, ej tagit tiden i beräkning. Genom detta exempel
tror Utskottet sig hafva ådagalagt, att Utskottets förslag ej afviker från
grundbegreppen i den lag, hvars förändring är i fråga, och alt Utskoltet
således, genom en sådan afvikelse, ej gifvit anledning till anmärkningar,
som dessutom föranleda till den allmänna erinran, att, i fråga om hvilka
fordringsegare böra njuta företräde för hvarannan, lära andra principer ej
böra gälla än de, som öfverensstämma med rättvisan och det ändamålsenliga;
och derpå har Utskottet oaflåtligen haft ögonmärke vid bedömande
af ifrågavarande förslag, hvilket ej, enligt hvad en talare påstått, inskränker
de omyndiges företrädesrätt till endast de fall, då konkurs inträffat.
b\ I anledning af föreslagna stadgandet: att om förmynder skapen äro
flere, egen de omyndige sig emellan lika rätt, har blifvit anmärkt, all Utskottet
väl till stöd för samma stadgande anfört, att, enär ett sednare förmynderskap
i allmänhet måste anses öka de tillgångar en förmyndare har om händer, och
såmedelst säkerheten för en hans förre myndling, det skulle vara obilligt att
så gynna den sistnämnde på den andres bekostnad, att denne ej ens finge
dela hvad han sjelf infört; men då en förmyndares ekonomiska ställning
kunde hafva varit vida fördelaktigare, då han emottog det förra förmynderskapet,
än den sedermera blef, i följd af inträffade missöden, syntes det icke
rätt, alt den första myndlingen i någon mån skall lida intrång till sin rätt,
genom ett sednare åtaget förmynderskap, enär det vore klart, att, om delta
ej tillkommit, den förre myndlingens rätt varit ostridig och aldrig blifvit
ifrågasatt.
Härå svaras: att då det icke rimligen kan antagas, att en förmyndares
ekonomiska ställning försämrats derföre, att han emottagit ett sednare förmyndarskap,
eller att, derest delta förmynderskap ej tillkommit, den förra
mynd
-
Lag-Utskottets Utlåtande, N-o 66.
"7
myndlingen utfått, sin fidla fordran, utan faslheldre synes ostridigt, ett förmyndarens
tillgångar okats genom seduaie befattningen, lärer ifrågavarande
anmärkning « j förringa giltigheten af otuformälda stadgande, för hvars rättvisa
och billighet de a1: Utskottet anförda skäl synas tillräckligt talande.
c)
E not stadgandet: Har någon fått inteckning i gäldenärs fasta
egendom, ege förmånsrätt i samma egendom och i den afgäld, som under
concurstiden deraf faller &c. ar den anmärkning framställd, att enär
17 , U kiandeis-balken i allmänhet handlade om borgenärers lätt och företrade
för hvarannan till gäldbunden egendom och således vore tillämpligt
både hos Domare och Executorer, om än concurs icke inträffat; så ledde
deremot berörde uttryck: som under concurstiden deraf faller, dertill
som skulle omförmälda stadgande blott afse den händelse, da concurs iatiallat
och således ej vara lika vidsträckt, som sjelfva Capitlet,
Då förevarande stadgande blott har till föremål att gifva’ett förtydligande
åt lagens bestämmelser för det fall det afser, om hvilkas rätLa tydning
olika asigter vant rådande, och då dessutom berörde fall endast synas
kunna intratta derest galdenären afstär sina tillgångar till borgenären,es'förnöjande,
dervid den intecknade egendomen längre tid varder for bo.«enäl
er nes rakning brukad, finner UtskotteL anmärkta uttrycket, såsom nmtsvarigt
meningen tlermed, vara ändamålsenligt.
d)
I afseende på förklaringen af 17 Cap. 2 § Handels-Balken, alt omrndtg
för faddergåfva, som blijvit förvandlad, eger lika förmånsrätt i
förmyndares egendom, som för annan dess fordran, har blifvit erinradt
att denna förmånsrätt ej borde ega rum, derest icke gåfvan hade blifvit intecknad
tillika med myndlingens öfriga medel; men samma skäl, som hindrat
Utskottet att gorå förmånsrätten för dessa medel beroende af inteckmng,
hindra jemväl Utskottet att stadga ett sådant vilkor för nu ifrågaställa
da lull Da faddergåfva^ blifvit förvandlad, uppstår eu fordringsrltt hos
foi myndaren, den der sa vä till grund som beskaffenhet är lika giltig med
myndlings ofrige anspråk. Af samma anledning och under enahLla ^förbindelse!
emottager förmyndare faddergåfva och annan omyndigs egendom*
eiiDSe' *“ ,,äs°"skil,,ad
e)
Slutligen har den anmärkning blifvit gjord, att den tid af ett är
efter föreslagna författningens utfärdande, som ansetts bör afbi-r
Bih ZTn d™°a™n“fttes i vet'ke^ ™re alltför kort och borde utBih,
till R. St. Prol, 1845, 7 Sami. 1 Afd. 19 Haft.
3
l8
Lag-Utskoltets Utlåtande, N.o 66.
sträckas till tre år, samt att det vore vådligt att tillerkänna denna författning
retroactiv kraft.
I anledning häraf får Ulskoltet förklara, alt den tid af ett år, som
Kong!. Maj:t i Nåder i förstberörde hänseende föreslagit, efter Utskottets
öfvertygelse, är fullt tillräcklig för det med anståndet afsedda mål, att nemligen
öfverförmyndare och andre vederbörande må komma i tillfälle att
vidtaga de försigtighetsmått, som i anledning af lagförändringen kunde anses
nödige, innan den varder gällande; och då det faller af sig sjelf t, att
föreslagna författningen måste utan undantag tillämpas på ifrågavarande
förhållanden ifrån den tid, den kan blifva gällande, finner Utskottet oinförmälde
anmärkning ej föranleda till vidare åtgärd.
Flere hufvudsakliga anmärkningar emot Utskottets Betänkande hafva icke
Llifvit framställde; och som Utskottet af berörde anmärkningar ej funnit skäl
alt frånträda den åsigt, Utskottet i Betänkandet yttrat, ocb som grundat Utskottets
tillstyrkan att Kong!. Majl:s ifråga varande Nådiga Proposition malle
antagas, får Uskoltet till förnyad profning af de Riks-Stånd, som återremitterat
oftanämnde af Bonde-Ståndet afslagna Betänkande, vördsamligen detsamma
oförändradt återlemna.
Stockholm den 7 Januari 184-5.
Reservationer:
af Herr Grefve Morner, C. G. 'Under åberopande af min vid Utskottets
Betänkande N:o 15 fogade reservation, får jag äfven emot detta
Utskottets sednare beslut mig reservera, helst Utskottet medelst åtgärdeu
att med frånträdande af sitt uti Betänkandet N:o 14 framställda förslag
till skärpta controller å förmyndare och utan afseende å de, enligt min öfvertygelse,
grundade anmärkningar, hvilka uti berörde Betänkande funnos
gjorda emot Kong]. Maj;ts Nådiga Proposition i ämnet, helt enkelt tillstyrka
Rikets Ständer antagandet af samma Nådiga Proposition, föreslagit godkännandet
af stad ga n den, hvarigenom de omyndigas säkerhet för deras egendom
skulle blifva ännu mindre betryggad, än genom de förra, icke eller
i detta hänseende efter mitt omdöme tillfyllestgörande, förslagen. Vid
Utskottets Betänkande N;o 65 har jag jemte flere andre af Utskottets Le
-
Lag-UtskoUets Utlåtande , N-o 66,
>§
damöter fogat en reservation, deruti vi uttryckt vår åsigt om lämpligaste
sättet att under närvarande förhållanden, så vidt ske kan, bereda omyndige
ökad säkerhet för deras hos förmyndaren innestående medel. O u detta
förslag vunnit Utskottets och sedermera Rikets Ständers bifall, skulle jag
trott den tysta förmånsrätten för de omyndige halva, utan fara för serdeles
menliga följder, kunnat borttagas, men nu måste jag för min del helt
och hållet afstyrka detta. Endast deruppå anser jag mig dock böra fästa
uppmärksamheten, att, om Rikets Ständer vid pröfningen af ft ågan om skärpta
controller å förmyndarnes förvaltning skulle stadga några njra sådana, hvilka
ansågos så tillfyllestgörande, att den tysta förmånsrätten för de omyndige
kunde afskaffas, Rikets Ständer då måtte gorå sitt beslut i detta sednare
hänseendet beroende derutafhuruvida beslutet om de skärpta controllerne
antages.
Då det alltid är en fördel, om några af de flere nu existerande tysta
förmånsrätter kunna borttagas, öcli några anmärkningar hvarken uti de respective
Riks-Stånden eller inom Utskottet förekommit emot öfrige delar
af K ongl. Majjts Nådiga Proposition, än i fråga om omyndiges företrädesrätt
till förmyndarens egendom, har jag, för den händelse att plnraliteten
inom Riks-Siåuden skulle stanna dervid att fortfarande bibehålla de omyndige
vid den dem nn tillagde tysta förmånsrätt, men dock vilja i öfrigt
bifalla den Kong!. Propositionen, ansett ett »lternalift förslag i sådan syftning
bota uppställas. Det har väl vid votering inom Utskottet blifvit underkänd!,
men då sådant skett endast med en rösts pluralitet, liar jag ej
trott mig höra låts af denna motgång afskräcka mig från att underställa
detsamma Rikets Ständers pröfning* Förslaget lyder sålunda: att Rikets
Ständer förklara, det de funnit sig förhindrade fintaga Kong!. Maj:ts Nådiga
Proposition, och i stället för deras del beslutat, att, med upphäfvande
af Förordningen den 22November 1791, angående städernas förmånsrätt hos
deras uppbördsman, och 3 mom. i Förordningen den 18 December 1823, angående
enskildes förmånsrätt för medel, som uppbördsman enligt tjenstepiigl
emoltagit, 8, 9 och 10 §§ i 17 Cap. Handels-Balken måtte erhålla
följande förändrade lydelse;
8 $.
Sedan tages omyndigs fordran i hufvudstol och ränta till
betalningsdagen hos föräldrar och förmyndare ut. Häfver
någon inteckning i förmyndarens fasta gods, innan denne förmynderskapet
emottog, njute då sin inteckning till godo.
oo
La^Utskotlets Utlåtandej /V.-o 66.
9
<$*•
EJt er dessa komma dej som hafva fått inteckning i gäldenärens
fasta egendom, och tage hvar betalning ur sin pant,
med den afgäld, som under concurstulen deraf faller, sä för
hufvudstol, som ränta intill betalningsdagen; dock gä/le förmånsrätt
till ränta ej för längre tid, än tre år. Är fast egendom
intecknad för fleres fordringar, och räcker den ej till
för alla, hafve den, som äldre inteckning äger, företräde.
10
$.
Derefter skola utan förmånsrätt sig emellan gäldas: kyrkors,
fattig-cassors och socken magaziners fordringar hos deras
föreståndare: kronans, städers och allmännat af Konungen
stadfästade cassors, penningeverks och inrättningars fordringar
hos de tjenstemän, som äro satte att deras inkomster uppbära,
för hvad af sådan uppbörd hos dem innestår: så ock
enskildes fordringar hos embets- och tjenstemän, för egendom,
som desse, i och för embete eller tjenst, emottagit.
Hvarförutan, i enlighet ».eii ilen Kong!. Propositionen, hemställes,
att på det vederbörande må äga erforderligt rådrum att vidtaga
de försigtighetsmått, som, med anledning af den föreslagna
lagförändringen, kunna anses nödige, densamma icke
må blifva gällande i de concurs- och förmånsrätts tvister, som
redan äro eller under loppet af första året efter det år, då
den nya författningen kan blifva utfärdad, göras anhängige
af Herr Cederstråhle: ”Då denna fråga forra gången förevar i Utskottet,
som nu vidhållit sitt då afgifna förslag, reserverade jag mig deremot,
hufvudsakligen af det skäl, att efter min tanka säkrare conlroller å
förmyndares förvaltning af omyndiges medel erfordrades, innan den säkerhet,
som ligger i förmånstätten, kunde borttagas. Utskottet har väl nu, på
sätt nästföregående Betänkande innehåller, föreslagit åtgärder, som i någon
mån böra afhjelpa ofvanantydda brist och bereda en öfvergång till ändamålsenligare
stadganden i detta fall, och vid behandling af denna fråga
inom UtskotLet har dessutom blifvit framslälldt ett annat såsom reservation
vid Utskottets Betänkande N:o 65 bifogadt förslag i samma syftning, hvilket
jag dock icke ansett mig kunna biträda, isynnerhet hvad det angår
frågan om inteckning af omyndigs medel; men den brist i controller å
för
-
31
L»«-Ut>kotlets Utlåtandej N-o 66.
förmyndare, hvars undanrödjande jag anser såsom ett oeftergifligt vilkor för
afskaffande af omyndiges förmånsrätt, har efter min tanka icke gehotn det
nu föreslagne stadganderne blifvit tillfyllest afhulpen, hvarföre jag vidhåller
min vid Betänkandet N;o 15 fogade reservation.
I fråga om öfrige i den Kongl. Propositionen omförmälde tysta förmånsrätter
instämmer jag i Herr Grefve Mörners reservation”.
af Herr Doctor Säve: ’Då jag med flere ledamöter af Lag-Utskottet
deltagit i en till Utskottets Memorial N:o 65 fogad reservation, innehållande
förslag till större säkerhet för omyndiges hos föräldrar och förmyndare
innestående medel, än den, som lärer kunna vinnas endast genom bifall
till Kongl. Majrts i afseende på 23 Gap, 1 och 2 §§ Ärfda-Balken meddelda
Aadiga Proposition, får jag ock förklara mig ifrån Utskottets nu fattade beslut
i så måtto skiljaktig, att jag ansett Utskottet ej hafva bordt vidblifva
sitt under andra vilkor och förutsättningar förut gjorda tillstyrkande om
nedflottning af de omyndiges tysta förmånsrätt. Så ringa o«h illusorisk,
som man ock må anse den egendoms-garanti vara, hvilken de omyndige’
nu innehafva, är den dock en säkerhet, som man gjort sig mycket bemödande
att undanrödja, och som redan derföre ej torde sakna allt värde.
Men då intet så betydande hinder är för bifall till den Kong!. Propositionen
om ändring i 8, 9 och 10 §§ 17 Gap. Haridels-Balken i de delar, som
röra nedflottning af dels kronans, kyrkors och faltig-inrättningars in. fl.
fordringar, dels äfven städernas och enskildes förmånsrätter enligt KonM. för,
ordningarne af den 22 November 1791 och den 18 December i823, så Förenar
jag mig i dessa delar med det lagförslag, som Herr Grefve Mörner i
reservationen afgifvit."
af Herr Lagergren: ”Som den förändring af 23 Cap. 1 § Ärfda-Balken,
i afseende på förmyndares redovisnings-skyldighet, hvilken Utskottets
pluralitet tillstyrkt i Utlåtandet N:o 65, icke, efter min tanke, uppfyller ändamålet,
och jag ej tilltror mig att instämma i förslaget om ned flyttning
af förmånsrätten för barnarf, med mindre nya och verksamma controlfer å
förmyndares förvaltning och redogörelse tillika bestämmas; så finner ja^
mig, vid det skick tdessa med hvarannan nära sammanhängande frågor
efter återremisserna erhållit, föranlåten att reservera mig emot Utskottets
tillstyrkan om ändring af 8, 9 och 10 §§ i 17 Cap. Handels-Balken.
Skulle åter Rikets Högiofl. Ständer finna för godt antaga en ny redaction
af 23 Cap. 1 § Ärfda-Balken i den syftning, minoriteten inom La«-  Utskoltet tillstyrkt uti reservationen till Utlåtandet N:ö 6*3, så har jag inBih.
till R. St. Prat. i84$> 7 Sami. 1 Afd, 19 Håft.
4
22
Lag-Utskottets Utlåtande, N.o 67.
gen anledning atl frånträda mitt deltagande uti Utskottets förslag i Belänkandet
N:o 15. —”
af Herr Eklund, som instämt i Herr Lagergrens mening.
Herr Lector IVallman har jemväl emot Utskottets Utlåtande sig reserverat.
N:o 67.
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Jan. kl. 1 e. in,
Memorial, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande
N:o 3/, öfver väckt motion derom, att Kongl. Förordningen
den 1 Maj 1810, som innefattar förbud att, vid försäljning
af fast egendom, göra förbehåll om rätt till densammas
återlösande, måtte tilläggas retroactiv verkan.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Högvördige Preste-Ståndet hafva,
under den 11 och 5 nästlidne December, återremitterat Lag-Utskottets förenämnde
Betänkande, på grund af deremot framställde anmärkningar; men
som samma Betänkande, deruti Utskottet tillstyrkt, att motionen måtte lemnas
utan afseende, blifvit bifallet af Yällofl. Borgare-Ståndet, under den 7
nyssberörde månad, och af Hedervärda Bonde-Ståndet, under den 30 nästförutgångne
November, samt Utskottets yttrade åsigt således blifvit af två
Riks-Stånd godkänd; så enär frågan följaktligen, enligt Regeringsformens 87
§., förfallit, lärer något yttrande öfver de framställda anmärkningarne ej erfordras;
hvilket vördsamligen anmäles for de Riks-Stånd, som Betänkandet
återremitterat.
Stockholm den 16 Januari 1845.
STOCKHOLM, ecksteihska boktryckeriet, 1845.
Lag-Utskottets Memorial, N.-o 68
\
N:o 68.
Ank. till Exp.-Utsk. t). a3 Jan. kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af åter remins af en punkt i Utskottets
Betänkande N:o 3t, angående förändring i vissa delar af
nu gällande lagstadganden om giftorätt och arfsrätt m. m.
Sedan Lag-Utskottet i sitt berörde Betänkande dels tillstyrkt, bland
annat, att den olikhet i arfsrätt och giftorätt för man och qvinna, som för
närvarande eger ruin efter landsrätt, matte upphöra, samt att morgongåfva
ej vidare må komma i fråga i den händelse, att hustrun har barn efter
mannen, dels ock, — med anledning af Riksdagsfullmäktigen Petter Perssons
från Jönköpings Län förslag, att derest Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
för deras del, ej skulle medgifva den föreslagna förändringen i arfsoch
gifto-rätten, densamma måtte vidtagas lör Bonde Ståndet — förklarat,
att enär Utskottet tillstyrkt samma förändring såsom allmän lag, samt tre
Riks-Stånds sammanstämmande mening utgör Rikets Ständers beslut i frågor
af den beskaffenhet, som den omförmälda, Utskottet icke ansåg lämpligt att
vidtaga någon åtgärd på grund af Petter Perssons förslag, utan hemställde,
att samma förslag måtte för det närvarande lemnas utan afseende; så har
Ridderskapet och Adeln afslagit Utskottets Betänkande i forstberörde hänseende,
men, med afseende å framställda anmärkningar, återförvisat detsamma,
så vidt det angår Petter Perssons nyssnämnde förslag; hvaremot detta
Betänkande blifvit bifallet, i sin helhet af Högv. Preste-Ståndet, hvad förra
delen angår af Vällofl. Borgare-Ståndet, som lågt detsamma, hvad Petter
Perssons förslag rörer, till handlingarne, och af Hederv. Bonde-Ståndet likaledes
i sin helhet, dock med den förändring, att samma Stånd ansett
morgongåfva höra upphöra både efter landsrätt och stadsiätt.
Ö Som Bonde-Ståndet likväl, enligt ankommet Protocolls-Utdrag, nästlidne
dag, på inbjudning af Borgare-Ståndet, från träd t sitt i afseende på
morgongåfva fattade, från Utskottets tillstyrkande afvikande beslut, samt i
denna del förenat sig med Preste- och Borgare-Stånden, så att äfven härutinnan
finnes tre Riks-Stånds sammanstämmande beslut, och hehofvet åt
den åtgärd, berörde afvikelse påkallat, följaktligen förfallit; så återstår enBih.
till R. St. Prot. 1845. 7 Sami. 1 Afd. 20 Hdft.
1
2
Lag-Utskottets Memorial, Nio 68.
dast för Utskottet att meddela utlåtande i anledning af de hos Ridderskapet
och Adeln gjorda anmärkningar vid Utskottets yttrande öfver Petter
Perssons förslag. Dessa anmärkningar hafva blilvit framställda al Herr von
Hartmansdorff, Herr Friherre Pa/mstjerna, N. F. och Herr Grefve Björnstjerna,
hvilka ansett, de två förstnämnde, att, sedan den al Petter Persson
förutsatta händelse inträffat, alt nemligen tre Riks-Slånd beslutat, men Ridderskapet
och Adeln ej velat medgifva lika a ris- och gifto-rält för båda könen,
tiden vore inne för Lag-Utskottet, att gifva den utredning åt den af
Petter Persson väckta fråga, som Utskottet förra gången underlät, och Herr
Grefve Björnstjerna, att Utskottet borde närmare än som skett utreda, om
Ridderskapels och Adelns arfslag är af privilegii-natur eller ej.
Hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet tagit i öfvervägande; och
som genom Utskottets förklarande, i anledning af Petter Perssons förslag,—
att, enär Utskottet tillstyrkt ifrågaställa förändring i aids- och gifto-rätttn
såsom allmän lag, och tre Riks-Stånds sammanstämmande mening utgör
Rikets Ständers beslut i frågor af den beskaffenhet, som den omförmälda,
Petter Perssons berörde förslag ej kunde till någon åtgärd föranleda ——
den åsigt blifvit uttalad, att arfsrätten för Ridderskapet och Adeln ej är af
den serskilda natur, som Herr Grefve Björnstjerna antydt; alltså och då tre
Riks-Stånd enstämmigt beslutat den af Utskottet tillstyrkta förändring i
arfsrätten, utan undantag för Ridderskapet och Adeln, och dermed godkänt
Utskottets ofvannämnde, vid föregående Riksmöte af Rikets Ständer jemväl
hyllade åsigt, anser Utskottet ifrågavarande anmärkningar, emot Regeringsformens
87 §. samt 3 punkten af 49 §• Riksdags-Ordningen, icke föranleda
till någon åtgärd; h vilket vördsamiigen hos Ridderskapet och Adeln
anmäles.
Stockholm den a3 Januari 1845.
Res erv ationer :
af Herr Grefve Mörner: ”Dä den arfs- och gifto-rätt, Ridderskapet och
Adeln för närvarande åtnjuter, är, lika med den för Preste-Ståndet gällande,
personell, det vill säga, att den inträder i och med upphöjelsen Uadeligt
stånd, men upphörer, om adelskapet förloras, hvaremot arfs- och giftorätten
uti Borgares och Bondes bo beror utaf boningsorten (se 10 Cap. 2,
5 och 6 Giftermåls-Balken samt 2 Cap. 1 §. Ärfda-Balken), har det
synts mig åtminstone tvifvelaktigt, om ej förstberörde arfs- och gifto-rätt är
Zag- Utskottets Memorialj JY:o 68.
3
att hänföra till sådan rättighet, frihet eller förmån, som, enligt i 14 §•
Regeringsformen, ej utan samtlige Riks-Slåndens öfverenskommelse och Konungens
bifall kan förändras, utan att förhållandet härutinnan erfordrat en
fullständig och noggrann undersökning, och jag har till följd härutaf icke
eller kunnat det algifne Betänkandet biträda.”
af Herr Lagergren, som biträdde Herr Grefve Mörners mening.
STOCKHOLM I. Marcus, 1845.
Lag-Utskottets Betänkande, IY.-o 69.
i
M m.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 31 Jan. 1845, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande eller ändring
af Kongl. Förordningen den 9 Maj i835, angående hvad iakttagas
bor vid handel om lösören , som köparen later i säljarens
vård qvarblifva.
Uti serskilda, inom sarntlige Riks-Stånden väckta, och till La^-Utskottets
behandling öfverlemnade motioner är vordet anmärkt, att erfarenheten
-ska 1 visat, det ifrågavarande Kong], Förordning ingalunda medfört den dermed
åsyftade verkan att förekomma upprättandet af svekfulla afhandlinffar
om lösegendom till borgenärers förfång, enär dylika afhandlingar snarare
till- än aftagit, samt att det således vore af högsta yigt, att åtgärder vidtagas
till undanrödjande af ett dylikt för allmänna krediten och folkets moralitet
menligt förhållande; och hafva motionärerne, i anledning deraf föreslagit:
°
’
Herr Friherre Ceder ström, Thure, det måtte antingen ofvanberörde
Kong!. Förordning upphäfvas, eller ock stadgas, ”att saJu-afhandling om lös
egendom, som uti säljarens bo qvarlemnas, skall, för att gällande anses, utåt
köpare och säljare, under edelig förpligtelse, underskrifvas, samt att, då
åtal mot sådan saluafhandling utaf annan fordringsegare väckes, så väl köparen
som säljaren skall vara skyldig att inför den Rätt, dit saluafhandlin-en
blifvit ingilven, edeligen betyga, alt dem emellan så tingadt och betuhlt är,
som salua)handlingen innehåller.”
Ileii Laget bjelke, Carl Oscar, att Rikets Ständer måtte för deras del
besluta, att, med upphäfvande af Kongl. Förordningen den o Maj i835 i
stället må stadgas, som följer:
’
’
§■ i
Den,
som tillhandlar sig lösören och låter dem i säljarens vård qvarblifva,
eller ock till annan på längre lid, än en månad, lånar, leger eller annorledes
förtror lösören, bör, så vida samma lösören skola fredas från utmälBih.
till R. St. Frot. 1845, 7 Sami. 1 Afd. 21 Haft.
1
2
La§-TJtskottets Betänkande, N-o 69.
ning, eller icke tunna upptecknas såsom säkerhet för den persons skuld, hos
hvilken de finnas, med sitt märke förse samma lösören och upprätta skriftlig
afhandling om köpet, lånet, uthyrandet eller nedsätlmngen, med noggrann
förteckning ä nämnde lösören och ä dess märken^ samt låta förteckningen
af tvänne personer, som vid afhandlingen när varit och lösörepersedlarne
skådat, bevittnas, äfvensom, om egendomen finnes i stad, berörde
handling, i Stockholm hos Öfver Ståthållare-Embetets Canzli och i l-n ets olrige
städer hos Magistraten, samt, om egendomen finnes å landet, hos kronofogden
i orten, då utmätning eller uppteckning, der lösegendomen är, lirågakornmer,
och sednast inom två dagar efter köpet, lånet eller nedsättmngen,
uppvisa, och afskrift, som hos nämnde myndigheter eller tjensteman
bestyrkes, aflemna; hvarom bevis derstädes å original-afhandlingen skrifves
och anteckning å afskriften göres.
...
Är endast en del af egendomen märkt eller noggrannt förtecknad, skrif■ve
vederbörande å ofvannämnde handling och afskrift, att uppvisandet icke
medför skydd från utmätning eller uppteckning för innebafvarens skuld, i
afseende på den del af egendomen, som ej blifvit behörigen märkt eller förtecknad;
men är afhandlingen annorledes felaktigt upprättad, teckne s i t
bevis rörande all i afhandlingen upptagen egendom.
§• 2-
Låter egaren af ofvan omförmälde lösören längre, än ett år från den
dag afhandlingen uppgjordes, förblifva i annans vård, skall, inom slutet a
hvarje år, räknadt från sista uppvisandet, afhandlingen för den i i § omnämnde
myndighet eller tjensteman ånyo företes, och bevis derom a hane -  lingen samt afskriften tecknas
§.
3.
Hvar, som annan söker hos Konungens Befallningshafvande eller Domaren
för skuld, eller hvad del helst är, som till visst belopp i penningai
beräknaclt blifvit, eller ock utfordrar vissa lösören, ege att, emot det ansvar
och den säkerhet, som i 5 §. omförmäles, få, vid kallelsen, till egen säkerhet
upptecknad, värderad, märkt och med förskingringsförbud, eller, der
egendomen hos annan person än svaranden finnes, med qvarstad belagd så
stor del af dennes egendom, som emot det utsökta beloppet svarar, eller
ock de lösören, hvarå anspråk väckt blifvit. Samma säkerhet må äfven beviljas
under lagsökningen eller rättegången, innan densamma blifvit genom
laga kraftvunnet beslut afgjord,,
3
Lag-Ulsh oltets Betänkandej JV.-o 69.
§• 4-
Förskingringsförbudet eller qvarstaden må ej de personer bevilja, som
Domhafvanden gifvit tillstånd alt stämningar utfärda.
§. 5.
Den, som erhåller förskingringsförbud eller qvarstad, skall, derest hans
fordringsanspråk icke fullföljes eller genom laga kraftvunnen beslut underkännes
eller nedsättes, i ersättning till egaren, för hvarje år förbudet eller
qvarstaden varat, utbetala fem för hundrade af hvad som blifvit med förskingringsförbud
belagdt, samt tio för hundrade af hvad som blifvit i qvarstad
satt, och, i hvilketdera fallet som helst, icke varder honom tillerkändt;
skolande sökanden eller käranden härför antingen ställa en af tvänne vederliäftige
personer, en för bägge och bägge för en, ingången borgen, som i
Öfver-Ståthållare-Embetets Canzli, hos Magistraten eller Kronofogden förvaras
skall, eller ock ett års sådan ersättning förskottsvis i Rikets Ständers
Rank eller i Landt-Ränteriet nedsätta; afgifve ock enahanda borgensförbindelse,
att ersättning för det i qvarstad salta skall, i händelse det förskingras
af den, som detsamma anförtros, sedan innehafvarens rätt att det behålla
upphört, varda egaren godlgjordt.
§•6.
Ej må förskingringsförbud eller qvarstad meddelas å egendom, förläning
elier lön, som, enligt lag eller serskilda föreskrifter, icke får i mät tagas,
eller deri införsel ej medgifves, ej eller å handels , fabriks- eller manufactur-varor,
råämnen, gröda, säd, foder och dylika varor, dem egaren ej ämnar
för längre Lid i samma form behålla, och icke eller med qvarstad beläggas
årlig inkomst af fast egendom, till mera än inkomstens halfva belopp.
§• 7 •
A. egendom, som blifvit för en fordringsegare belagd med förskingringsförbud
eller qvarstad, eller ock i mät tagen, må annan fordringsegare erhålla
slik säkerhet; dock alt den förstnämndes rätt i köpeskillingen, när egendomen
försäljes, varder förvarad.
§• 8-
Fullföljes icke den påbegynta lagsökningen eller rättegången i behörig
ordning, eller underlåter sökanden eller käranden att, inom hvarje års slut,
4
Lag-Utskottets Betänkande, iF:o 69.
räknadt från den dag, förskingringsförbudet eller qvarstaden meddelades, i
Stockholm hos Öfver-Ståthållare-Embetets Canzli, och i landsorterne hos Magistrat
eller Kronofogde, der svaranden bor, anmäla, det lagsökningen eller
rättegången ej blifvit afgjord, samt aflemna förnyad säkerhet, eller ock ställer
svaranden tvänne vederhäftige löftesmän, de der, en begge och begge
för en, ingå borgen för hvad som utsökes; förfälle förskingringsförbuclet eller
qvarstaden: äfvenså må det upphöra å vissa lösören, då andre fullgode
sättas i stället, och blifva af vederbörande upptecknade, värderade och med
märke försedde.
§• 9-
Å de personer, som, enligt i §., lösören öfverlåtit och emotlagit, samt
köpeskillingens belopp, äfvensom å dem, som, enligt 3 §., förskingringsförbud
eller qvarstad erhållit, och å dem, hos hvilka qvarstaden blifvit verkställd,
samt gäldenären och värdet å qvarsatta egendomen, upprätte Öfverståthållare
Embetets Canzli, Magistrat och Kronofogde, för hvarje månad,
förteckning, och läte densamma, inom medlet af följande månad, antingen
inforas i stadens tidning, der sådan utgifves i den stad, der ofvanberörde
egendom finnes, eller ock från predikstolen uppläsas, i den församling, der
egendomen förvaras. Samma föreskrift galle äfven rörande de i 2 och 8 §. §.
föreskrifne anmälanden.
§• JO
I
lösen för bevis, som, enligt i §., eller öfver verkställd qvarstad, eller
förskingringsförbud, eller enligt 2 och 8 §. §. gjord anmälan, meddelas,
kostnaderne vid det i g §. omförmälda kungörande i samma; lösen inbegripire,
erlägges tretiotvå skillingar banko.
Herr Nordenanckar, W. F., att, med upphäfvande af i f rå ga stål Ide Förordning,
stadgas måtte, att eganderätten till försåld lösegendom ej öfvergår
till köparen förr, än egendomen blifvit till honom öfverlemnad, livilket, enligt
motionärens förmenande, skulle öfverensstämma med den i gällande lag
antagna, fastän blott otydligt uttryckta, grundsats.
Herr Lector TVallman, det måtte, med Förordningens bibehållande, till
försvårande af bedrägliga transactioner, ytterligare stadgas: att, sedan skriftlig
afhandling om lösöreköp blifvit, i enlighet med samma Kongl. Förordning,
upprättad, densamma skall, inom två veckor, in duplo inlemnas till
Rådhus-Rätt i stad, och till Kronofogden på landet; att det ena exemplaret
5
Lag-Utsholtets Bi tankande, N.-o 69.
nnsl s på Riittens dörr, i stad, vid första Rådhus-session, och på landet, vid
slutet af nästpåföljande Ting, sedan handlingen blifvit, genom Kronofogdens
försorg, till Härads-Rätten ingifven; att Rådhus-Rätten och Kronofogden böra
för hvarje månad öfver dylika inkornne alhandlingar upprätta sammandrag,
upptagande säljarens och köparens namn, jemte det summariska värdet
al hvarje köpslut, h vil ka sammandrag skola uppläsas frän predikstolarne i stadens
eller häradets kyrkor; att, om utmätning sökes i sålunda försåld lösegendom,
execulorn skall vara pligtig att om köpeafhandlingen underrätta borgenären,
hvilken eger att, om han dertill finner sig befogad, inom en månad efter
bevisligen om köpet erhållen kunskap, hos Konungens Befallningshafvande
anmäla målet, samt derefter, så fort ske kan, genom laga stämning till
Rådhus-Rätt eller häradets Domstol, sin talan utföra; att den omtvistade
egendomen emedlertid belägges med qvarstad, med förbindelse för köparen
alt ansvara för hvad deraf kan förskingras; alt, om målet fullföljes, den
uppgifne köparen bör, när annan laga bevisning saknas, med ed vita, alt
köpet är ulan svek och ej i bedräglig afsigt till tredje mans förfång upplättadt;
och alt, om han icke gitter eden gå, han då har sin rätt till det
omtvistade förverkat och derförutan skall bota dess dubbla värde.
Herr Berg, att, då ett allmännare kungörande af köpeafhandlingar om
lös egendom, efter motionärens tanka, skulle motverka svekfulla afhandlingars
upprättande, enär mången både köpare och säljare, som icke lillbakaliålles
deraf, att hans namn införes i en Embets-myndighets Protokoll, hvilket
begrafves i archivet, skulle deremot skygga tillbaka för ett allmänt kungörande
af sitt deltagande uti en affär, mot hvars ärlighet skäliga misstankar
kunde förefinnas, det måtte, såsom tillägg till 1835 års Förordning,
stadgas:
'”att köpeafhandling af deruti omnämnd beskaffenhet, sedan den blifvit, i
i Stockholm hos Öfver-Ståthållare-Embelets Canzli, och i Rikets öfrige städer
inför Rådhus-Rätten samt å landet inför Härads-Rätten, företedd, bör, genom
köparens försorg, kungöras, icke allenast genom tillkännagifvande, dels å
predikstolen i den församling, der säljaren bor och egendomen är att tillgå,
samt, om säljaren bor och egendomen finnes i tvänne olika församlingar, å
predikstolarne derstädes, och dels å predikstolarne i nästgränsande församlingar,
så i stad som å land, än äfven genom införande, under en särskild
rubrik, t. ex. ”försedd lösegendom,” i så väl Statens officiella tidning, sotn,
der provins-tidningar finnas, i dessa, både i säljarens hemort och den ort,
der lösegendomen är att tillgå;
6
Lag-Utskottets Betänkande, N:o G9.
”att detta kungörande endast skall innefatta, det N. N. genom afhandling,
hvars datum och dagen för dess inprotokollerande uppgifves, försålt sin
lösegendom till IN. N., med vilkor, att den tills vidare bör i säljarens
vård qvarblifva; och
”alt förr, än detta kungörande till fullo egt rum, egendomen icke må
på grund af afhandlingen från utmätning för säljarens skuld vara fredad.”
Herr Sandler, att, med ändring af Kongl. Förordningen den 9 Maj 1835,
förordnas måtte: att hvarje köpare ålägges, att med ed sin styl ka köpeafhandlingens
vigtighet, då någon af säljarens kreditorer det fordrar, samt att
i konkurs densamma bevaka och derom tvista, likasom för annan fordran,
då den sålda egendomen qvarstår i säljarens vård; — att en förteckning öfver
till Rådstufvu-Rätl eller Härads-Rätt inlemnade afhandlingar om skedda
köp eller förpantningar al lösören, upplagande köpares och säljares samt
vittnens namn jemte summan, bör af vederbörande auktorileter anslås å Rättens
dörr, i stad, genast efter hvarje Rådstufvudag, och, på landet, hvarje
morgon efter förut hållen rättegångsdag; — att en dylik förteckning äfven
skall uppläsas från predikstolen, i stad, nästa söndag efter inteckningens beviljande,
och å landet, så snart Gudstjenst inträffar i den socken, der säljaren
är skaltskrifven; och att denna förteckning derefter bör uppspikas å
dörren till sockenstugan, skolhuset eller annan till kommunen hörande
byggnad.
Herr Ekhohn, att 1835 års författning måtte upphäfvas, och den af
Rikets Ständer vid sista Riksdag beslutade förordning uti förevarande ämne
ånyo till Kongl. Maj:ls antagande öfverlemnas.
Herr Linds:rön, E. G., att till merberörde Kongl. Förordning måtte
göras följande tillägg:
”1:0 Utom hvad redan stadgadt är om köpeafhandlingens företeende
vid vederbörlig Domstol, bör köparen af sådan egendom, inom den tid, som
kan finnas lämplig, så väl genom Stats-Tidningen, som genom Landshöfdinge-Embetets
i länet, der försäljningen skett, kungörelser, hvilka från predikstolarne
skola uppläsas, offentliggöra, att en sådan köpeafhandling egt
rum;
2:0 I händelse säljaren, under bibehållande af nyttjerätten, och sex
månader derefter, kommer på obestånd samt gör eller tvingas till cession,
eger hans blifvande konkursmassa, i händelse öfrige kreditorer så finna för
7
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 69
godt, rättighet alt, emot utgifvande af det i köpeafhandlingen utsatta belopp,
öfvertaga den försålda lösegendomen och densamma för massans läkning
realisera.
3:o Köpare af sådan egendom åligger äfven, i händelse af konkurs,
att sin fordran bevaka på samma sätt, som andra fordringsegare, med tillgodonjutande
af den förmånsrätt, lian, genom iakttagande af föreskrifne former,
kunnat sig förskaffa; dock ege, under hvad förhållande som helst, hyresvärd
alltid uti sådan försåld egendom förmånsrätt.’
Herr Sjös tedi ^ att Ivongl. Förordningen d. 9 Mai 1835 måtte upp
häfvas.
Riksdagsmännen Nils Strin/lhind från Wester-Norrhmds län, att samma
Förordning måtte helt och hållet undanrödjas och i fråga om lösöreköp
förblifva vid allmänna lagens stadgande, med det tillägg, att endast sådant
gods, som kan betraktas såsom tillfälligt lån eller inlagsfä, får, såsom annan
person tillhörigt, vid utmätning, undantagas; eller, derest detta -tillägg
icke skulle anses lämpligt, att Lag-Utskottets förslag vid sista Riksdag eller
något dylikt måtte gillas och antagas till grund för en förordning uti ifrågavarande
ämne.
Petter Jot sson från Skaraborgs län, det måtte, med ändring af r 835
års Förordning blifva förordnadl: att afhandling om köp af lösegendom, som
qyarblifver i säljarens vård, bör ingifvas, i stad till vederbörligt forum, och
på landet till Ilärads-Rätt, hvarefter det skall åligga Domstolarne att låta, i
stad genom allmänna tidningarne, och å landet i häradets kyrkor, kungöra,
det en så beskaffad afhandling blifvit ingifven, med föreskrift för den,
som kunde anse sig deraf förnärmad, att, i staden inom en månad, och å
Jandet vid påföljande Ting efter kungörandet, genom stämning i laga ordningklandra
afhandlingen, den der i annat fall blifver fastställande; — samt att,
om säljaren håller sig undan stämning eller reser bort, utan att förut hafva
befullmäktigat någon person, att stämningen emottaga och i saken svara, afhandlingen
icke må hindra fordringsegare att sin rätt utbekomma i det försålda
godset. Och
Per Pulsson från Christianstads län, — under förmälan, att han, ehuru
instämmande med dem, som ansett oftanämnde Förordning böra upphäfvas,
dock gillade densammas syftemål, som vore att bereda den, hvilken ej egde
annat än lösegendom att erbjuda till säkerhet för det lånebiträde, hvaraf
8
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 69.
lian kunde vara i behof, en utväg att vända sig denna säkerhet till godo,
— alt en författning måtte utfärdas, innefattande följande stadganden:
§. i.
”Lös egendom, af hvad namn och beskaffenhet den vara må, anses tillhöra
innehafvare!!, intill dess elt annat förhållande varder lagligen ådagalagdt.
§. m
Vill gäldenär, till säkerhet för erhållen försträckning eller annan förbindelse,
lemna borgenär panträtt i sin lösegendom, med förbehåll att densamma
icke destomindre förblifver i gäldenärens vård, då skall afhandling
derom, jemte förteckning å den egendom, hvari panträtt lemnas, i två vittnens
närvaro upprättas, samt dermed vidare förfaras, på sätt här nedan förmäles;
och njute borgenär sedan enahanda betalningsrätt af den pantförskrifva
egendomen, som om han densamma i handom fått.
§• 3.
Sedan afhandling om panträtt i lösegendom sålunda hlifvit upprättad,
hör densamma, jemte förteckning å den pantsatta egendomen, ingifvas, i staden
till Rådhus-Rätten, och å landet till den Härads-Rätt, derunder gäldenären
är boende, och värde dessa afhandlingar offentligen upplästa och i Rättens
Protokoll införda; meddele ock Rätten bevis derå, att desamma hlifvit
hos Rätten företedda ; och åligger det sedermera borgenär att, sist inom en
månad derefter, eu bestyrkt afskrift af Rättens Protokoll ingifva, i Stockholm
till Öfver-S tå lind la re-E mbetets Canzli, i Rikets öfrige städer till vederbörande
exekutorer och å landet till Kronofogden i den ort, der gäldenären har
sill hemvist.
§■ 4-
Ej må ansökning om inteckning i lösegendom af Härads-Rätt upptagas
utan vid lagtima Ting.
§. 5.
Inteckning af lösegendom må ej eller beviljas för annat, än bestämdt
belopp i penningar eller varor, eller med mindre gäldenär inteckningen i
tvänne viltnens närvaro skriftligen tillåtit, eller densamma inför Rätten medger,
utan så är, att inteckning hlifvit af någon borgenär i vederbörlig ordning
-
Pa ^-Utskottets Betänkande, N.-o 63.
9
ning sökt; — då må öfrige borgenärer, de der ega klara och förfallna fordringar,
sådan inteckning jemväl söka, och förfare bälten dermed, som
Kongl. Förordningen den i3 Juli 1818, om inteckning i fast egendom
stadgar.
ö
§• 6.
Flyttar gäldenär till annan ort, och är ansökning om inteckning af hans
lösa egendom anhängig vid den Domstol, derunder han förut lydt, pröfve
samma Rätt icke destomindre, huruvida inteckuingen lagligen beviljas må.
Vare dock borgenär sedermera pligtig sina inteckningshandlingar uppvisa
hos den Rätt, under hvars doinvärjo gäldenär satt sig neder, i staden inom.
en månad och ålandet vid det Ting, som näst tvenne månader derefter infaller,
och förfare jemväl i öfrigt dermed, på sätt 3 §. förmår. Lag samma
vare, der gäldenär, hvars lösa egendom redan är för gäld intecknad, till
annan ort afflyttar.
§• 1-
Då med inteckning af lösegendom är vordet så förfaret, som här ofvan
stadgas, njute borgenär förmånsrätt till betalning, i staden från den da^,
och å landet från clet Ting, då inteckning hos Rätten söktes.
§. 8.
Intekning af lösegendom galle ej för längre tid än tre år. Vill borgenär
sedermera söka ny inteckning, gånge dermed, som här ofvan stadgas.
§• 9-
öökes utmätning å gäldenärs lösa egendom, och är densamma i föreskrifven
ordning intecknad, då bör executor sökanden derom underrätta,
och värde utmätning sedermera i laga ordning företagen. Ej må dock försäljning
af den intecknade egendomen ega rum förr, än fjorton dagar efter
det inteckningsegaren blifvit, genom sökandens försorg, om utmätningen bevisligen
kungjord.
ö
§. 10.
Då intecknad lösegendom efter utmätning försäljes, njute inteckningsegare
betalning utur köpeskillingen, hvar efter annan, i den ordning 7 §.
stadgar, och varde sedermera utmätnings-sökande för sina fordringar i laga
ordning godtgjorde. Förmenar någon borgenär, att inteckning blifvit till
B//i. till R. St. Prot. 1845. 7 Sami. 1 Ajd. 21 Haft.
2
LagrUlshollets Betänkande iV.-o 69.
10
lians förfång svikeligen medgifven, och räcker gäldenärs egendom ej till skuldernas
betalning, vare inteckningsegare då pligtig att, pa sätt konkurslagen
föi eskrifver, sin fordran edeligen fästa, om så yrkas.
§• '«•
Ej må gäldenär försälja eller på annat sätt förskingra den lösa egendom,
hvari inteckning blifvit fastställd, med mindre han dertill erhållit inteckmngsegarens
skriftliga samtycke; sker annorlunda, vare ogildt, och böte sa köpare
som säljare hvardera varans fulla värde. Visste ej köpare, att säljarens
lösa gods var för gäld intecknad, vare saklös och behålle det lian köpt.
§• I2-
Då gäldenär inför Rätten uppter den afhandling, på grund hvaraf inteckning
i hans lösa egendom är beviljad och visar, att skulden blifvit till
fullo godtgjord, då må inteckning dödas; vare ock afhandhngen öfverkorssad.
§• >3.
Öfver de inteckningar, som å lösegendom sökas och beviljas, skall serskildt
Protokoll hållas; och förfare Rätten dermed, som om Protokoll öfver
inteckningar i fast egendom stadgas.
§• *4-
Sedan denna lag blifvit till efterrättelse kungjord, kommer Kongl. Förordningen
den g Maj i835 att till all kraft och verkan förfalla.”
Derjemte bar Utskottet, genom ankomna Protokolls-Utdrag erhållit del
af de anmärkningar, yttranden och serskilda förslag, hvartill ofvan omförmälde
motioner inom Riks-Stånden gifvit anledning; och anmärkes deraf,
bland annat, dels att Herrar Doetorerne Björkman och Sandberg samt Herr
Prosten Ahnqtist hufvudsakligen instämt i syftningen af Herr Leclor Wallrnans
förslag, under hemställan likväl, om icke deri omförmälda ansvarsbestämmelse
vore mindre lämplig, om icke tiden för köpeafhandlings uppvisande
inför vederbörande myndigheter fortfarande borde blifva åtta dagar, och
om icke en viss prsescriptionstid efter afhandlingens kungörande borde bestämmas
för anställande af klander derå, dermed Herr Doctor Sandberg dock
förenat den önskan, att, derest föreslagne åtgärderne ej skulle anses uppfylla
åsyftade ändamålet, sjelfva författningen måtte upphäfvas; dels ock att Riksdagsfullmäktigen
Johan Fredrik Dah/löf från Elfsborgs Län, såsom sin egen,
upptagit Herr Bergs ofvanberörde inom Vällofl. BorgareStåndet väckta och
11
r.ag-TJt skot le Is Betänkande, N.-o 69.
med öfrige Riks-Stånden kommunicerade motion, den der jemväl blifvit understödd
af Riksdagsfullmäktigen Johan August Zetterberg från Stockholms
Län, hvilken likväl ytterligare föreslagit, att försåld lösegen lom, som förblifver
i säljarens vård, icke skall vara Jri från utmätning fur dennes gäld,
förr än sex månader förflutit efter det ifrågasatta kungörandet till fullo eu
rum; dermed flere bland ledämöterne af Hederv. BondeSfåndet sig förenat;
hvarförutan inom samma Stånd följande åsigter och meningar ömsevis blifvit
framställda, nemligen: att kungörandet af omförmälde afhandlingar ej borde
ske i tidningarne, utan medelst uppläsning från predikstolarne i alla häradets
kyrkor samt anslag i sockenstuga eller på kyrkodörr; — att såld egendom,
som qvarblifver bos säljaren, alltid bör, då tredje mans rätt ifrågakoinmer,
säljaten frantagas och sättas i serskildt förvar eller under utmätningsmans
försegling; — att säkraste medlet till förekommande af olägenheterne
af svekfulla afhandlingar syntes vara, att både säljare och köpare voro pligtige
att ed fästa handlingens riktighet; — att egendomen alltid må utmätas,
så länge den finnes i säljarens förvar; — att de lösöreköp, som icke äro förenade
med tradition, d. v. s. det köptas öfverlemnande till köparen, ej borde
gälla; samt att bästa sättet att afhjelpa den oreda, som 1835 års Förordning
åstadkommit, vore att upphäfva densamma, helst man hade att befara,
det alltid någon smygväg skulle lemnas öppen för bedragaren, ehvad kontroller
och föreskrifter än kunde upptänkas.
Vid granskning af de framställningar, som uti förevarande ämne sålunda
blifvit gjorda, visar sig, huruledes tvänne motsatta åsigter hufvudsakligen
söka göra sig gällande, åsyftande, den ena, alt med bibehållande af Kongl.
Förordningen den g Maj 1835, utfinna ytterligare bestämmelser och föreskrifter
i enahanda syftning, som de, samma författning meddelar, till förekommande
af bedrägliga och svekfulla aftal utaf ifrågaställde art, och den
andra, alt, med författningens upphäfvande, om möjligt, genom andra stadganden
afhjelpa den brist, som i denna del vidlåder i^34 års lag.
Emot sistnämnde åtgärd har väl blifvit anmärkt, att författningen lemnade
den behöfvande, som ej eger andra tillgångar, än sin lösa egendom,
och således ej har annan säkerhet att erbjuda, ett tillfälle att, genom densammas
upplåtande, bereda sig ett nödvändigt låneunderstöd; men man sy
-
12
Lag-Ulskcttcts Betänkande, N.-o 69.
nes härvid hafva förgätit, dels alt gällande lag icke medgifver panträtt i lös
egendom, som af pantgifvaven innehafves, dels ock att en sådan pantsättning
under sken af köp, innebär en svekfull tillställning, den der ingalunda bör
af lagstiftaren gynnas. Ur sådan synpunkt lärer följaktligen denna författning
destoinindre kunna försvaras, som densammas ändamål just varit att förekom
ma ett öfverhandtagande missbruk att, genom diktade köp, undanhålla
egendom från utmätning och såmedelst på ett bedrägligt sätt kränka borgenärers
vätt. Men lika ostridigt, som lagstiftningens mellankomst för sådant
ändamål varit af behofvet påkallad, lika ostridigt är det ock, att ändamalet
ieke vunnits, utan att de missbruk och olägenheter, man sökt förekomna medelst
författningen, snarare deraf befordrats; och grunden dertill, åt i S4° å*’s
Ständer redan insedd, har ej eller kunnat undfalla Utskottet. Den ligger
ytterst i den afvikelse från en i lagstiftningen gällande grundsats, som genom
ifrågavarande författning egt ruin. Då nemligen i § af HandelsBalkens i Kap.
tillerkänner ett köp om lösegendom laga verkan, så vida det är ingånget med
köparens och säljarens goda ja och samtycke, utan några formaliteter, fordrar
deremot berörde författning, för köpslutets laglighet, skriftlig, med vittnen
bestyrkt samt derefter offentliggjord afhandling. Men om, å ena sidaa,
det syftemål härmed vunnits, att anledaterade köpeafhandlingar ej vidare
kunna lända till förfång för tredje mans rätt, så förekommer deremot å den
andra, att enär en i föreskrifven ordning upprättad och offentliggjord alhandling
måste, i öfverensstämmelse med författningen, på sätt flen jemväl
blifvit tillämpad, antagas såsom bevisning om skedt köp, intill dess motsatsen
ådagalägges, ett skydd, genom den sålunda af lagstiftaren godkända form,
lemnas åt missbruk af omförmälde art, som de i föregående lagstiftning saknat,
och som försvårat deras upptäckande, helst etL köpeaftal i sjelfva verket
kan vara låtsad!, ehuru afhandlingen är i behörig ordning upprättad och
offentliggjord samt således inför lag giltig. Och i denna omständighet måste
orsaken sökas till den allmänna bittra klagan, som blifvit förd öfver tnerberörde
författning. Man bär visserligen trott, att olägenheterna skulle afhjelpns,
derest en större offentlighet gåfves åt afhandlingarne, medelst deras
kungörande i tidnrngarne samt från predikstolarne och uppspikande vid
domstolarne och andra offentliga samlingsrum, dels emedan det vore att förmoda,
att personer som icke afbåtlas från svekfulla aftal genom den redan
påbjudna offentliggörefsen, skulle frukta för ett allmänt kungörande af åtgärder,
om hvilkas ärlighet skäliga misstankar förefunnes, dels oek enär sådane
aftal äfven derigenom skulle i betydlig mån försvåras; men häremot bör et
-
n
Lag-Utskoltels Betänkande, N.-o 69.
inras: alt då det föreslagna allmängörandet skulle åligga så väl bedragaren,
som den redlige köparen, den förre cj har större anledning att blifva misstänkt,
än den sednare; — att föreställningen om en dylik misstanka sannolikt
icke skulle afhålla bedragaren från omförmälde åtgärder, derest han deraf
kunde hoppas fördelar; — samt alt dessa åtgärder ingalunda försvåras af
ett vidsträcktare kungörande af den föreskrifna handlingen, enär sjelfva formen,
under skydd hvaraf åtgärderne kunna vidtagas, förblifver i grunden
oförändrad.
Såsom en fördel af författningen har jemväl blifvit räknadt: att
den, som innehar lös egendom, den han till annan person afytlral, ej
skulle kunna genom en sådan skenbar tillgång bereda sig en kredit, som
han icke vunnit, i händelse borgenären kännt verkliga förhållandet; men om
än detta skäl förtjena!- någon uppmärksamhet, bör dock icke förgätas, att en
gäldenär kan innehafva annans gods, såsom lån, såsom anförtrodt, såsom legdt
ni. in , utan att sådant behöfver offentliggöras, och dymedelst tillnarra
sig kredit, samt att, så vidt förekommande deraf varit författningens sj'ftemål,
detsamma blott till eu obetydlig del vunnits. Dessutom torde härvid
böra tagas i betraktande, att, på sätt redan blifvit anmärkt, lösegendom enligt
lag ej medför någon säkerhet för fordran, så framt den ej blifvit såsom
pant till borgenären öfverlemnad, och att densamma, såsom kreditmedel, ej
annorlunda erkännes af lagstiftaren, hvilken vid bedömmande af förevarande
fråga, synes hufvudsakligen böra fästa sitt ögonmärke på egentliga afsigten
med författningen, som varit att förekomma, det gäldenärer, genom diktade
afhandlingar, afyttra sin lösa egendom, med förbehåll att densamma få innehafva,
för att undanhålla egendomen från utmätning och att såmedelst afhjelpa
en brist i lagstiftningen. xYtt denna afsigt icke vunnits, utan att författningen
motverkat sitt eget ändamål, förmodar Utskottet af det föregående
vara lika otvifvelaktigt, som att orsaken dertill återfinnes i den afvikelse
från en i lag gällande grundsats, som genom författningen egt rum. Att
nu söka målet på den väg, samma författning utstakar, vore att bygga på
en felaktig grund. I lagstiftningen, leder det ena afsteget från antagna
grundsatser lätteligen till det andra, och dermed rubbas den. enhet och det
sammanhang, som äro hufvudsakliga vilkor för säkerheten, och hvilkas bibehållande
måste vara lagstiftarens omsorg.
Då Utskottet i följd häraf går alt uppsöka Botemedlet emot det öfverklagade
missbruket på en annan väg, får Utskottet till en början erinra, att
u
Lag-Utskotlels Betänkande, N.-o 69.
då det torde kunna antagas, att köp om lösören är lagligen slutet, då köpare
och säljare öfverenskommit om det, som säljes och om dess värde, samt att
genom detta aftal egande rätten verkligen öfvergår från den förre till den
sednare, om än öfverlemnande af det sålda icke genast sker, enär ett sådant
antagande icke strider emot gmnderne i \ Kap. Handels-Balken; så kan Utskottet,
på sätt yrkadt blifvit, icke tillstyrka, att ett dylikt öfverlemnande
må göras till vilkor för köpets giltighet; likasom det skulle innebära en inskränkning
i den frihet, hvar och en bör ega att efter behag förfara med sin
egendom, om dess afhemtning gjordes till vilkor för eganderättens fortfarande.
Genom föreskrifter i denna syftning lärer afsedda ändamålet följaktligen
icke kunna vinnas; utan måste lagstiftaren, med ett tillbörligt afseende
å eganderättens helgd, söka alt bereda ett behöfligt skydd åt borgenärers
rättmätiga anspråk; och för uppnående af detta dubbla mål synas de vid
1840 års Riksdag hyllade grundsatser i viss mån förtjena uppmärksamhet.
Man utgick nemligen då från den grund, att lös egendom förmodas tillhöra
den, i hvilkens vård den finnes, intill dess bevisning om ett motsatt förhållande
blifvit förebragt; och med erkännande af riktigheten af denna med
lag öfverensstämmande grund, tror Utskottet deraf böra följa: att, då vid
utmätningslillfälle fråga uppstår derom, att gods, som i gäldenärs bo finnes ,
bör från utmätningen undantagas, på den grund, att det påstås höra annan
till, men dennes rätt dertill icke finnes vara ostridig, godset då må utmätas
samt ställas i säkert förvar i afbidan på frågans afgörande vid domstol;
samt att, enär skyldigheten att förebringa bevisning, ej kan åligga någon
annan än den, som vill undantaga gods, som i gäldenärs bo finnes, och skyldigheten
att bevisa förutsätter skyldigheten att kära, det följaktligen tillhör
den förra alt tvisten instämma, så vida han vill hafva sin rätt bevarad.
Då emedlertid omsorgen för borgenärs rätt fordrar, att den ej, genom
obehöriga anspråk, en längre tid uppebålles, synes den, som vill undantaga
godset, jemväl vara pligtig att, inom viss lid, saken vid domstol anhängiggöra;
och som den, hvilken till gäldenären anförtrott sina tillhörigheter,
ställt sig i beroende af hans redlighet, måste det äfven ankomma på gäldenären,
derest någon egare till egendomen vid utmätningstillfället icke sjelf
sig anmäler, utan gäldenären söker visa, att godset bör för en främmandes
räkning undantagas, att om utmätningen underrätta den sistnämnde, för sakens
instämning inom sladgad tid, utan alt borgenärens rätt i någon mån
förändras af en underlåtenhet i berörde hänseende å gäldenärens sida. Bor
-
Lag-U tskollcls Betänkande N.-o 69.
15
gcnäi1 ns rättighet att till tidens förkortande sjelf stämma , lärer icke kunna
betviflas.
Del af Rikets sist församlade Ständer framlagda förslag innehöll bland
annat, att i rättegång, angående giltigheten af köpeafhandling om lös egendom
i de fall som nu äro i fråga, finge köpares och säljares erkännande
deraf icke till förringande af fordringsegares rätt göra tillfyllest, utan skulle
annan laglig bevisning om köpets verklighet erfordras, eller köparen med
sin ed fylla, att afhandlingen icke vore diktad till annans förfång; och en
föreskrift i denna syftning anser äfven Utskottet af nöden. Den står i öfverensstämmelse
med hvad för konkursmål stadgadt är, och afviker icke från
i öfrigt i lag gällande bevisningsgrund^-. Man kunde visserligen i följd deraf
anse en dylik föreskrift öfverflödig; men den form för bevisning uti ifrågaställde
hänseende, som 1835 års Förordning infört, och hvars undanrödjande
Utskottet åsyftar, påkallar en uttrycklig anvisning i denna del, för
återförande af enhet och sammanhang i lagstiftningen.
Härmed har Utskottet antydt de hufvudsakligaste grunder, hvarpå Utskottet
ansett en författning med oinförmälde syftemål böra hvila. Då ett
framsläldt, men icke ostridigt, anspråk å gods ej utgör hinder för godsets
utmätande; — då anspråket förfaller derest det ej, inom bestämd tid, i laga
ordning gores gällande; — då icke erkännandet af ingångna aftal, utan
full annan laga bevisning och ytterst edgång, fordras om aftalets redliga
tillkomst; synes borgenärers rätt blifva tillräckligen skyddad, med bevarande
af eganderättens helgd, utan afvikelse från i lagstiftningen gällande
grundsatser. Att helt och hållet hindra svek och bedrägeri hörer till det
omöjliga; men att uppställa sådana bud, som försvåra försöken dertill
och underlätta upptäckten deraf, det ligger inom lagstiftarens förmåga; och
då Utskottet nu går att inför Rikets Ständer framlägga förslag till en på
förenämnde grunder byggd författning, får Utskottet derjemte anmäla, hurusom
Utskottet funnit nödigt, att deri intaga bestämmelser för följande fall :
a)
att lyftning af utmätt gods, derom tvist uppstått, af endera eller
båda de tvistande påyrkas;
b)
att godset är af sådan besaffenhet, att det icke, ulan uppenbart äfventyr
för skada eller synnerlig kostnad och olägenhet, kan förvaras; och
c)
att först efter det godset blifvit utmätt och försåldt, någon påstår
att han haft rätt till samma gods.
IG
Lag-Utskollets Betänkande, N.-o 69.
Skälen för dessa bestämmelser synas vara så i dagen liggande, alt serskild
redogörelse derför ej erfordras.
På grund af hvad Utskottet nu anfört, får Utskottet vördsamt föreslå,
det måtte Rikets Ständer för deras del besluta utfärdande
af en Författning, hvarigenom, med upphäfvande af
Kongl. Förordningen deri g Maj i835, angående hvad som
iakttagas hör vid handel aj lösören, hvilka köparen låter i
säljarens värd qvarblifva, och med ändring af 3 <5*. i y
Kap. UtsökningsBalken, stadgas som följer:
§• 1 •
Söker någon vid utmätning att få undantaga godsj som
i gäldenärs bo finnes, och är sökandens rätt dertill icke
ostridig, då må, utan hinder af nämnde anspråk, godset
utmätas: dock stände det i säkert förvar, intilldess öfver
anspråket dömdt varder, derest sökanden bjuder bevis för
sin rätt; och vare han i thj fall skyldig att, inom tre
månader efter utmätningen, låta sin vederpart instämma
till Domstolen i den ort, der utmätningen skett; eller kåfve
sin talan förlorat. Söker åter gäldenär visa\, att godset
för annans räkning undantagas bör; varde ock dä detsamma
utmätt och satt i säkert förvar, och ankomme på
gäldenär, att om utmätningen underrätta den uppgifne
rättseganden, hvilken om han ej, inom ofvan stadgade tid
efter utmätningen, saken instämmer till den Domstol, nu
sagd är, skall hafva sin talan ä utmätningen förlorat.
Vill den, som utmätningen sökt, sjelf stämma i något af
nu omjörmälda fall, stånde det honom fritt.
§. 2.
Lyftning af det sålunda utmätta och i förvar tagna
godset, ege Konungens Befallningshafvande att, emot full
borgen, bevilja, och vare i främsta rummet den, som bästa
skälen för sin påstådda rätt företer, till lyftning berättigad.
§■ 3-
17
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 69.
§. 3.
Finnes det utmätta godset vara af sådan beskaffenhet,
att det icke, utan uppenbart äfventyr för skada eller synnerlig
kostnad eller olägenhet, kan förvaras; då må, om
endera parten äskar försäljning och andra parten icke vill
godset emot full borgen lyfta, detsamma säljas, utan afbidan
af stämning eller dom, angående deras inbördes företräde;
och köpeskillingen tillkomme den, hvilken slutligen
prof vas hafva varit till godset berättigad.
§• 4-
Färder utmätning verkställd, och godset vid offentligt
utrop försåldt, utan att tvist derom uppkommit, efter thy
här ofvan sagdt är; njute borgenär sin fordran af köpeskillingen;
och må den, som sedan påstår, att han haft
rätt till godset, söka af gäldenären sitt skadestånd.
§• 5.
Föres talan hos Domstol om rättighet att fä gods från
utmätning undantaga, efter thy i ,§• 1. sagdt är, och finner
ej Domstolen sådana omständigheter förekomma, hvilka
göra rättmätigheten af det anspråk otvifvelaktig; må
Domstolen ålägga den, som nämnde rättighet påstår, att
med ed intyga, det han redeligen samt på god tro och ej
till veter/igt förfång för vederparten sin rätt åtkommit.
Vill eller kan han ej denna ed aflägga, hafve saken
tappat.
§• 6.
Hvad om bevisning för uppgifven rätt till utmätta lösören
är genom §. 5. stadgadt skall ock tillämpas i de fall,
då tvist uppstår om gods, som i afträdt bo finnes, men
uppgifves tillhöra annan än gäldenären.
Stockholm den 20 Januari i845.
Bih. till R. St. Prot. 1845, 7 Sami. i Afd. 21 Raft.
3
18
Lag-UtskolUts Betänkande, N.-o 69.
Reservationer.
Af Herr Giinther, C. E.: ”Det af Utskottets majoritet nu uppgjorda
förslaget, är nästan ordagrannt enahanda med ett inom Justi tiae-Departementet
uppgjordt förslag till Kongl. Proposition, som vid Riksdagens början öfverlemnades
till Högsta Domstolens granskning, men sedermera, till följd af
der gjorda anmärkningar emot sjelfva principerna för detsamma, helt och
hållet förföll. Med kännedom om delta förhållande, har jag ej kunnat smickra
mig med föreställningen, att samma förslag, ånyo upplaget af Lag-Utskottet,
skulle blifva mera antagligt inom Högsta Domstolen och Konungens
Conseil, än det tillförene befunnits, och jag har således ej kunnat gilla, att,
uti ett ämne, der allmänna rösten, så väl inom som utom representationen,
högt påkallat en förändring, Utskottet stannat vid tillstyrkande af en åtgärd,
som, i fall den af Rikets Ständer godkännes, efter all sannolikhet skall
leda derhän, att ingen förändring varder tillvägabragt. Redan af detta skäl
har jag för min del trött, att Utskottet bordt söka det åsyftade målet på en
annan väg; och då derjemte flere af de i Högsta Domstolen emot förslaget
framställda anmärkningar för mig varit öfvertygande, har jag trött mig finna
åtskilliga andra skäl, hemtade från sjelfva sakens natur, äfven tillkomma.
Före 1835 års Förordning funnos i det ämne, hvarom här är fråga,
inga andra stadganden, än 7 Cap. UtsökningsBalken, som förmår: dels i 1
§., alt om i bo, der utmätning skall ske, finnes annan mans gods, detta ej
må i mät gå; och dels i 3 §., att om tvist uppstår om det, som undantagas
bör, Konungens Befallningshafvande då skall, der skäl till jäf äro, förvisa
saken till Domaren och emedlertid sätta godset i qvarstad. Dessa enkla
föreskrifter voro ock någorlunda tillräckliga, så länge fråga aldrig uppstod
om undantagande af annat, än sådant pantsatt, lånt, legdt eller förtrodt gods,
som bevisligen under egenskapen af att vara annans tillhörighet, i gäldenärens
bo inkommit. Men med tiden lärde sig gäldenärerne att, till utmätningens
undvikande, uppgifva såsom annans tillhörighet, äfven sådan i deras
bo befintlig egendom, som de sjelfva bevisligen egt, under föregifvande att
de försåldt egendomen med vilkor, att den skulle såsom anförtrodt gods få
i säljarens vård qvarblifva; och som lagen, för g i 11 ligheten af köpeaftal om
lös egendom, hvarken fordrar tradition eller annan bevisning, än köparens
och säljarens ömsesidiga samtycke, funno Domstolarne sig ej kunna undgå
att tillerkänna gällande kraft åt de köpeafhandlingar, som till bestyrkande
af ofvannämnde föregifvande upprättades och företeddes, så snart deras rik
-
19
Lag-V iskottets Betänkande N.-o 69.
tigbet af både köpare och säljare erkändes. Ett Öppet fält fanns således, å ena
sidan för bedrägliga gäldenärer, att genom diktade och ofta antedaterade köpeafhandlingar
af omförmälde beskaffenhet, besvika sina borgenärer; men A andra
sidan hacle ock den redlige låntagaren, som ej egde annan tillgång, än den
lösegendom han sjelf behofde för sitt dagliga bruk, funnit en utväg att, på sidan
om lagens stadganden rörande lös pant, begagna sina tillgångar såsom
medel till en kredit, som han derförutan skulle hafva saknat. Han behöfde
blott, i stället för pantförskrifning, som skulle hafva medfört nödvändigheten
af egendomens öfverlemnande till borgenären, ställa transactionen i form
af köp med dervid på god tro å ömse sidor förenadt vilkor, alt vid skuldens
betalning återfå eganderätten till egendomen, som emellertid skulle förblifva
i säljarens vård. Denna utväg å gäldenärers sida att begagna äfven deras
oumbärligaste lösegendom såsom underpant för krediten, och å borgenärers
sida alt i sådan egendom förskaffa sig säkerhet, utan att beröfva sina debitorer
nyttjanderälten, kom också småningom allt mer i bruk; och Jet felaktiga
härvid låg mindre i sjelfva saken, än i sättet eller den hemlighet hvarmed
sådana transaktioner bedrefvos. Det hörer nemligen väsendtligen till
all sådan pantsättning, der panten fortfar att innehafvas af gäldenären, att
pantförskrifningen offentliggöres, dels för alt förekomma sveket medelst antedaterade
panlebref, eller samma egendoms pantssättning hos flere, dels ock
för att betaga egendomens innehafvare skenet af att äga större tillgångar, än
lian i sjelfva verket har. Till följd häraf klagades temligen allmänt öfver
både bruket och missbruket af ifrågavarande lösöreköp långt före utfärdandet
af 1835 års Förordning, deruti man, genom föreskrifter om viss form
för köpéafhandlingarnes upprättande och offentliggörande, sökte att förekomma
missbruket, utan att förbjuda det af lagen förut medgifna bruket.
Alt man likväl, genom de i nämnde Förordning stadgade kontroller, ej lyckats
att vinna målet, är nogsamt kändt; och frågan är således nu, efter min tanka,
huruvida man antingen skall fortgå på den bana, som man år 1835 började
beträda, och söka att genom ytterligare kontroller uppnå det då föresätta
målet, eller man med frånträdande af denna bana bör, medelst förklarande, att
innehafvaren af lös egendom alltid skall vid utmätning anses såsom ägare deraf,
och att följaktligen inga afhandlingar derom kunna emot tredje man va-va
gällande, på en gång afskaffa både bruk och missbruk. I
I afseende på den sednare åtgärden, för hvilken några ledamöter i Högsta
Domstolen yttrat sig, möter i främsta rummet, att den svårligen kan
20
Lag-TJtskoltets Betänkande N.-o 69.
vidtagas, utan alt undantag dervid göres för sådant pantsatt, lånt, legd t eller
förtrodt gods, som bevisligen under denna egenskap i gäldenärens bo inkommit,
och alt dessa undantag sedermera lätt nog skulle kunna leda
till författningens eluderande. Men äfven oberoende häraf, anser jag närvarande
tidpunkt icke vara lämplig för vidtagande af berörde åtgärd. Sedan
man så allmänt både före och efter i835 års Förordning, vant sig
vid att kunna genom ifrågavarande köpeafhandlingar begagna sin lösegendom
såsom hjelpemedel för krediten, synes ej en tidpunkt af allmän och
stor penningeförlägenhet vara passande för att helt och hållet betaga de
ki edit-behöfvande denna utväg; och jag befarar derjemte, att den förra
vanan tillika med det fortfarande behofvet skulle hafva större makt, än
lagbudet, samt således endast tvinga till lagens kringgående på något
nytt sätt.
Af dessa skäl kan jag ej annat än gifva företräde åt den medelväg,
som med lösöreköpens fortfarande tillåtlighet och gällande kraft, söker förena
tillräckliga kontroller mot deras missbruk. På detsamma går äfven Utskottets
förslag ut; men Utskottet har härvid, efter mitt omdöme, begått det
stoja misstag, att Utskottet medgifvit köpeafhandlingarne laga verkan emot tredje
man, ulan något offentliggörande, och sålunda lagt hela kontrollen i den
efterföljande rättegången och den edgång, som dervid blifvit föreskrifven.
Härigenom äro väl vådorne af diktade eller antedaterade afhandlingar sannolikt
på ett tillräckligt sätt undanröjde, men äfventyret af det svek, hvarigenom
samma egendom pantsattes eller försäljes till flere, äfvensom utvägarne
för innehafvare!! af en betydlig, men i hemlighet graverad lösegendom, att genom
skenet af en vederhäftighet, som han icke har, tillnarra sig en kredit, som lian
icke förtjena!’, qvarstå oförminskade. Följden deraf att köpe-afhandlingarne,
enligt Utskottets förslag, ej behöfva komma i dagen, förr än vid sjelfva utmätningen,
skall ock blifva, atl snart sagdt efter hvarje utmätning process
uppstår, som sällan för uLmätnings-sökanden kommer att medföra annat resultat,
än ökade kostnader. — Jag tror således, för min del, något annat
medel icke återstå, än att bibehålla 1835 års Förordning, och till de deruti
intagne stadganden, rörande viss form för köpe-afhnndlingarn s upprättande
och offentliggörande, bifoga några ytterligare kontroller med större verksamhet.
I afseende på bevisningen om afhandlingens vigtighet och lagliga tillkomst,
finner jag mig härvid nödsakad att, lika med Utskottet, föreslå ed
-
21
Lag-Uitskoltels Betänkande, kV.-o G9.
gång å köparens sida, såsom yttersta bevisningsmedlet; i afseende åter på offentligheten,
anser jag det skulle medföra stor nytta, om man till hvad redan
i delta hänseende är stadgadt, hide föreskrift om kungörande ej mindre
i Soekne-kyrkan, än i Allmänna Tidningarne. Det förra, eller kungörelsen i
galdenarens närmaste'grannskap, skulle icke allenast betaga honom til 1 -  lalle att utsträcka sin kredit längre, än hans verkliga tillgångar räcka utan
ä ven på ett verksamt sätt afhålla personer från alt låna si-, i e-ensknn
al köpare, till svikeliga afhandlingar af ifrågavarande art. Det° sednare, eller
kungörelsen i tidningarne, skulle deremot genom den omgång och
de kostnader, som dermed äro förenade, åtminstone bland allmogen**! nå
Son
.”o3!1
ijrujiet af clen slags pantsättning, hvaröfver isynnerhet hos
LondeStandet sa mycken klagan blilvit förd. Derjemte, och frågan är om
egendom, som lätt kan Hyttas eller förvandlas, har jag trött offentliggörandet
tör en gång icke höra göra tillfyllest, utan förnyelse deraf efter en viss tidrymd
vara nödvändig, och i sådant afseende ansett lämpligast, alt en tid af
tre år stadga !es.
I öfrigt har man emot de hittills gifna föreskrifterna i ämnet med
skal anmärkt deras ofullständighet i så måtto, att de dels endast gälla för
utmätnings-tillfällen, men icke i konkurser, och dels att de för tyisti-a fall,
hvarken bestämma någon viss tid, inom hvilken tvisten bör göras anhän-i-,
ellei stadga, hvilkendera parten det må åligga att föra kärande talan; hvadan
jag, lika med Utskottet, ansett föreskrifterna böra i dessa delar amnlilieras.
J
Jag tillstyrker alltså, på grund af hvad ofvan blifvit anfördt,
att, genom utfärdande författning, måtte, dels såsom tillägg till
Ivongl. Förordningen den g Maj 1835, angående hvad som iakttagas
bör vid handel om lösören, hvilka köparen låter i säljarens vård
qvarblifva, och dels såsom förklaring öfver 7 Cap. 3 § UtsökningsBalken,
förordnas, som följer:
Ko Utom de föreskrifter, som nämnde Förordning af den 9 Maj 1835
till iakttagande innehåller, såsom vilkor för att'den lösa egendom,
som köpare låter i säljarens vård qvarblifva, må fredas från utmätning
för säljarens skuld, skall det jemväl åligga köparen, att för
samma ändamål ytterligare offentliggöra sådant köp medelst en kort
underrättelse derom, upptagande endast säljarens och köparens namn,
22
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 69.
och yrken, dagen då köpeaftiandlingen blifvit upprättad samt köpesummans
belopp, hvilken underrättelse bör, icke allenast å första
Söndagen efter köpeafhandlingens upprättande uppläsas från predikstolen
i kyrkan till den Församling, der säljaren har sitt hemvist,
utan äfven tre gånger införas i Allmänna Tidningarne, sista
gången tre månader efter köpet.
2Jo De åtgärder för köpeafhandlingens offentliggörande, som sålunda
blifvit föreskrifne, dels genom Förordningen den 9 Maj i835 och
dels genom ofvanstående i:sta momentet, böra, medelst köparens
försorg, förnyas inom hvart tredje år, så framt köpeafhandlingen
skall ega fortfarande verkan emot tredje man.
3:o Då vid utmätning tvist uppstår om det, som undantagas bör, och
saken förty varder, enligt 7 Cap. 3 §. Utsöknings-Balken, förvisad
till Domaren, skall det åligga utmätnings-sökanden att inom tre
månader efter utmätningen taga stämning å den, som vill godset
sig tillegna, till Domstolen i den ort, der utmätningen skett, vid påföljd
att eljest hafva sin talan förlorat. Vill andra parten heldre sjelt
stämma ; stånde det honom fritt. I sådan tvist v >re den, som gör anspråk
på eganderält till godset, utan afseende på den bevisning som
i öfrigt kan förebringas, alltid skyldig att, der vederparten sådant
äskar och Domaren ej finner iaga hinder möta, med ed intyga,
att han redeligen samt på god tro och ej till veterligt förfång lör
vederparten, sin rätt åtkommit. Gitter han ej gå denna ed, vare
hans anspråk på egendomen förfallet, och godtgöre all för vederparten
deraf uppkommen skada.
4’o Allt hvad ej mindre genom Förordningen den 9 Maj 1835, än
genom denna författning blifvit stadgadt, rörande gods, som vid
utmätning undantagas bör, gälle äfven om gods, som vid inträffad
konkurs i det afträdda boet finnes, men uppgifves tillhöra
annan, än gäldenären.
5:o Hvad här föreskrifvet är, skall tjena till efterrättelse genast efter
författningens utfärdande, i fråga om alla de köpeafhandlingar om
lösören, som derefter upprättas, men först sex månader efter utfar
-
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 69.
23
dandet i fråga om dem, som derförinnan blifvit upprättade, och
med hvilka det alltså inom sistnämnde tid skall så förfaras, som
här stadgadt finnes, så framt de skola fortfara att ega gällande
kraft mot andra, än köpare och säljare sins emellan.”
af Herr Friherre Stjernstedt och Herr Eklund, hvilka instämt i Herr Gtiuthers
reservation.
STO C K HO L M, Lundberg SC Comp. 184S.
Lag-U(skottets Memorial, N.-o 70.
1
Ank. till Exp. Utsk, den 11 Febr. kl. 6 e. m.
Memorial, med förslag till sammanjemkning eif de inom Riks-Stånden
fattade skiljaktiga beslut, i anledning af Utskottets Betänkande N:o
5‘j, rörande indragning af LagmansKämners- och Riddare-SyneRätterne.
J
atskillige till dess behandling
Sedan Lag-XJtskottet, med anledning af ..........Uvu.iuuuu“
remitterade motioner, åsyftande förnyelse af Rikets sländers^id föregående
Riksdagar fattade, men åt Kong!. Maj:t ej sanktionerade beslut om Kämners-,
Lagmans- och Riddare-Syne-Rätternes indragning, — uti sitt berörde Betänkande
tillstyrkt, det Rikets Ständer måtte besluta en underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t, deruti Rikets Ständer, med åberopande af de skäl, Rikets
Ständer tillförene yttrat för Kämners- och Lagmans-Rätternes samt, i sammanhang
med dessa sistnämnde, Riddare-Syne-Rätternes afskaffande och rättegångs-instansernes
inskränkning till blott trenne, i underdånighet anhålla,
att, derest berörde Domstolars indragning finnes kunna på ett ändamålsenligt
sätt verkställas, utan att å ena sidan rättegångsordningen i öfrigt behöfver
undergå sådan förändring, hvarigenom utvägarna till ändringssökande
lör parter i allmänhet för mycket försvåras, eller å andra
sidan Statsverket alltför mycket betungas med ökade utgifter för de nuvarande
Hof-Rätternes förstärkande till antal eller personal, Kongl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och, efter vederbörandes hörande, i Nådig Proposition
vid nästa Riksdag, eller sa fort ske kan, för Rikets Ständer framlägga ett
fullständigt förslag, ej mindre till alla de förändringar i allmänna lagen eller
serskildt utfärdade författningar, hvartill den ifrågasatta indragningen föranleder,
än äfven till den förändrade organisation af de öfrige allmänna Domstolarne,
som i sammanhang härmed kan finnas af behofvet påkallad; så hafva
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga Preste-Ståndet bifallit
Utskottets omförmälda Betänkande; hvaremot NVällofl. Borgare-Ståndet och
Hederväi da Bonde-Ståndet, i likhet med hvad Herr Friherre Stjernstedtj L,,
Bih. till R. St. Prot. 1845. 7 Sami. 1 A/cl. 22 Haft.
1
2
Lag-Utskottets Memorial> N.-o 70-
uti en emot Betänkandet afgifven reservation, föreslagit, beslutat utfärdande
af en lörfattning, hvarigenom stadgas:
1:0 att alla Kämners-Rätler skola från och med den i Januari 1846
upphöra, och sådane mål och ärenden, som, enligt lag och särskilda författningar,
nu höra till Kämners-Rätt, derefter omedelbarligen upptagas af Rådstufvu-Rätt,
på sätt för närvarande sker i de släder, der Kämners-Rätt ej är,
och att de mål, livilka intill nämnde dag blifvit hos Kämners-Rätt anhängiggjorde,
men då ännu icke äro afslutade, höra öfverlemnas till vederbörande
Rådstufvu-Rätt, att der vidare handläggas;
2:0 att alla Lagmans-Rätter likaledes skola upphöra, på det sätt, att
vad, som emot Härads-Rätts eller Härads-Syne-Rätts beslut erlägges eller anmäles
sednare än tre veckor före lagtima Lagmans-Ting år i845, samt ej å
det Tinget fullföljes, bör hänvisas till fullföljd i vederbörande Hof-Rätt, på
sätt reservantens förslag till förordning innehåller, och att de saker, hvilka ,
å Lagmans-Ting fullföljde, icke derstädes innan nyssnämnde års slut afgöras,
skola äfven till vederbörande Hof-Rätts handläggning öfverlemnas;
3:o att Riddare-Syne-Rätter ifrån och med 1845 års slut ock varda
afskaffade: och skall med fullföljd från Härnds-Syne-Rätt af tvister om
egor och bolstada skäl, samt dessa måls behandling i Hof-Rätt och hos Konungen
förhållas i enlighet med hvad ofvannämnde förslag till förordning
utvisar; dock skall den, som ej nöjes åt dom, den Lagmans-Syne-Rätt gifver
före slutet af nämnde år, ega att, såsom hittills tillåtet varit, RiddareSyn
hos Konungen begära; men har Lagmans-Rätt dömt till syn, och saken
ej med slut afhulpit före den 1 Januari 1846» varde den till vederbörande
Hof-Rätts behandling öfverlemnad;
4:o att i följd häraf Rättegångs-, Utsöknings- och Jorda-Balkarne böra
undergå de förändringar, som ett i ofvanberörde reservation intaget redaktionsförslag
upptager;
5:o att alla de särskilde, tid efter annan utkorone författningar, som
angå Lagmans-Rätter, Riddare-Syne-Rätter och Kämners-Rätter, förklaras hafva
förfallit i hvad de icke, så vidt de angå Kämners-Rätter, böra lämpas
på Rådstufvu-Rätt. såsom i de förras ställe utgörande förste Domstol i stad;
äfvensom alla de bestämmelser, hvilka, genom serskilda Kong!. Resolutioner,
i afseende på en del Rådstufvu-Rätter gifne äro derom, alt emot deras do
-
3
Lag-Uiskottets Memorial, JV.-o 70.
mar ej finge vädjas, der hufvudsaken ej ginge öfver elt visst värde, till all
kraft och verkan upphäfvas; och
6:o att de i nyssberörde t\. punkt omnämnde lagförändringar skola
gälla från den i Januari 1846, för alla de mål, i hvi 1 ka vad emot HäradsRätts
eller Rådstufvu-Rätts dom eller utslag erlägges eller anmäies, så ock
för de mål, h vilka efter nämnde dag från Kämners-Rätt till RådstufvuRätt
eller från Lagmans-Rätt till Hof-Rätt oafgjorde öfverlemnas, samt före 1845
års utgång i de fall, då vad under Hof-Rätt dessförinnan eger rum, såsom i
2. punkten här ofvan sagdt är; och iakttages härvid, att de mål , hvilka
oafgjorde öfverlemnas från Kämners-Rätt till Rådstufvu-Rätt, eller från Lagmans-Rätt
till Hof-Rätt, böra anses och behandlas, de förra, såsom vore de
till Rådstufvu-Rätten omedelbarligen instämda, och de sednare, såsom hade
de genom vad kommit från Härads-Rätt till Hof-Rätten; dock att verkställighet
å Härads-Rättens beslut i sistnämnde mål ej må äskas, men för alla
före den 1 Januari 1846 från Kämners-Rätt till Rådstufvu-Rätt eller, inom
laga tid efter 1845 års Lagmans-Ting, från Lagmans-Rätt till Hof-Rätt vädjade
mål skola hitintills gällande föreskrifter, i afseende på vads fullföljande
och målens behandling i Rådstufvu-Rätt och Hof-Rätt, oförändrade tjena
till efterrättelse; och skulle den skrifvelse, som i anledning af föregående
beslut kunde komma att i underdånighet till Kongl. Maj:t aflåtas, innefatta
det förklarande;
att, derest Kongl. Maj:t anser den af Rikets Ständer beslutade indragningen
ej kunna verkställas å den i förslaget utsatta tid, Rikets Ständer i
underdånighet öfverlemna till Kongl. Maj:t att bestämma tiden, då samma
indragning lämpligen må kunna försiggå; och
att Rikets Ständer jemväl i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes,
efter vederbörandes hörande och i öfverensstämmelse med den af Rikets Ständer
föreslagna författningsgrund, att endast en Under-Rätt skall finnas, så i
städerna som på landet, vidtaga de anstalter och åtgärder samt stadga och
till efterrättelse kungöra de reglementariska föreskrifter, som pröfvas lämplige
för Rådstufvu-Rätternes organiserande och ordnande.
Af det föregående visar sig således, dels att Rikets Ständer äro ense i sjelfva
hufvudsaken, eller derom, att Domstolsinstansernes antal bör minskas till tre,
4
Lag-Utskottets Memorial, iV.-o 70.
och att indragning af Kaniners- och Lagmans-Rätterne samt, i sammanhang
dermed, Riddare-Syne-Rätt är för sådant ändamål lämpligast, och dels att
samtlige Riks-Stånden ansett de motioner, hvaruti en dylik indragning blifvit
påyrkad, böra till åtgärd föranleda. I afseende på beskaffenheten af
denna åtgärd hafva deremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, å
ena sidan, och Borgare- och Bonde-Stånden, å den andra, stadnat i de skiljaktiga
beslut, som här ofvan blifvit upptagne.
Då det, vid detta förhållande, åligger Utskottet att, enligt Riksdagsordningens
73 §., hos Rikets Ständer afgifva förslag till sammanjemkning
af de således skiljaktiga meningarne, föranlåtes Utskottet
•vördsamt inbjuda sistnämnde tvä Riks-Stånd att med
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet sig förena.
Derest denna inbjudning icke af någotdera Ståndet antages, samt Ridderskapet
och Adeln eller Preste-Ståndet ej eller vill öfvergå på de öfrige
Riks-Ståndens mening, hvilken, i händelse den biträdes al ettdera af föistnämnde
Riks-Stånd, kommer att utgöra Rikets Ständers beslut, får Utskottet,
i öfverensstämmelse med nyssberörde grundlagsbud, föreslå, att omröstning
öfver frågan måtte anställas i Förstärkt Lag-Utskott, efter en så lydande
Voterings-P'ropo sition:
Den, som gillar Lag-Utskottets Betänkande N:o 5a , i jråga
om indragning af Kämners-, Lagmans- och RiddareSy
ne-Rälter, röstar
Ja;
den det ej vill, rustar
:
Nej:
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat utfärdande
af en författning af det innehåll, som Herr
Friherre Stjernstedt i sin reservation tillstyrkt, rörande
nämnde Domstolars indragning, äfvensom att den underdåniga
skrifvelse, som derom kommer att aflåtas, må innefatta
det ser skilda förklarande, i afseende på tiden för
indragningen och vidtagande af nödiga åtgärder för verkställigheten,
som Herr Friherren derjemte föreslagit.
Stockholm den 11 Februari 1845.
Lag-Utskottets Memorial, 2V.-o 70.
5
Reservation
af Herr Grefve Mörner, C. G.: ”Med tillkännagifvande deraf, att jag
icke deltagit uti Lag-Utskottets förestående beslut, får jag mig deremot reservera.
Endast två Stånd hafva beslutat förändring uti hittills gällande
sladganden rörande Lagmans-, Kämners- samt Riddare-Syne-Rätterne, och då
två Stånd icke, emot stadgandet uti j5 §. Riksdags-Ordningen, kunna stifta
allmän Civdlag, skulle jag tro votering i Förstärkt Lag-Utskott icke uti förevarande
fråga kunna grundlagsenlig! ega rum.”
Bih. tillf R. St. Prot. 1845, 7 Sami. 1 Afd. 22 Haj t.
2
STO C KUO L M, Lundberg SC Comp. 184S.
Lag-L Ukvilet$ Memorial, .\:o 71.
1
M 71.
Ank. till Exp. Utsk. d. 18 Febr., kl. 1 e. m.
Memorial, med förslag till sammanjemnkning af de inom
Rihs-Standen fattade shljaktiga beslut, i anledning af
l t skottets Betänkande N:o ^, öfver väckt framt
16
om förändring . J ^
Kapitlet Jorda-Balken
.
. y - /
t- J / t
r 7 d) och. upphäfvande af 8 § i
’ n ( 7>/-\ m
kels Stä^Hpr^1?r81vBnänla“.de har La§-Utsk0Uet, på hemställning af Riets
Ständers Justitras-Ombudsman, föreslagit utfärdandet af en författning
nangennm stadgas; alt 7 § i Jorda-Balkens 16 Kapitel skall erhålla föl']'
loiandiade lydelse: ”Rymmer landbo bort inom stämmotid lite iord
egaren Befallmngshafvanden till alt honom, och allt det han n ed siVfört
nsk ä ska11 ock ? ^
^ «<, dr;
, p f C dens, som jordegarens rätt häfver; och alla de, som med
atl hjelpa landbon afflytta, höte hvardera fem daler”; och att 8 (i
:,P1Zr K“P,,d °Cl' B“lk ***»
•i» »11 kraft och “ertan
n ^n!‘.?tIfra" Biks-Stånden ankomna Protokolls-Utdrag har omför
ÄKm E‘ “fslT-‘ rf H7lofl- hidderskapet oel, Adeln,
men biailel al
“* 7 5 al'
Kapitel väl
zjf ifdff
,föres,asii- ">«•»«. ">«i npphäf
rr
l -“ta
:: f n;
tillstyrkt, och således komma att leda som fölier
lmmmaa,
"et som^ili K''101’ *>
,€**' *“<* d<!n
eller ranta ,f
manet, som till Kronan eller annan ränte-egare utgå bör och hvarföre
landbon svara skall, eller häftar han för ht,sröta diet vm 1,7' d e ter
vanrard c er färsk,ngrmg af kreatur, redskap eller annat, sn„, ordene,
honon, t,H hemmanets hr„k lemna,, häfte jordägare,,, der LdSmcn
l-ih. till R St. Prål, 1845. 7 Samt. t Aid. 23 Haft.
2
Lag-Utskottets Memorial, N:o 71.
ostridig och förfallen är, våld qvarhålla hans gods, som å hemmanet finnes,
intill dess han rätt för sig gjort.”
Häraf visar sig således, att, ehuru Ridderskapet och Adeln ansett
Lagen i förevarande hänseende böra förblifva oförändrad, de öfriga RiksStånden
likväl äro ense derom, att förändring skall ske; men att dem emcllan
den skiljaktighet eger rum, att, då Borgare- och Bonde-Stånden
ansett 7 § i omförmäida Kapitel och Balk böra erhålla den förändrade
lydelse, som Utskottet föreslagit, med förklarande, alt 8 § af samma Kapitel
till all kraft och verkan upphört, Presle-Slåndet deremot, med antagande
af framställda förslaget till förstnämnde §, funnit den 8:de böra
i sammanhang dermed till innehållet förändias.
Enligt föreskriften i Riksdags-Ordningens 73 §, föranlåtes alltså Utskottet
att
vördsamt inbjuda sistnämnde lids-Stånd att med Borgareoch
Bonde-Stunden i den skiljaktiga delen sig förena.
Men skulle denna inbjudning icke antagas och sammanjemkning på
detta sätt således ej kunna tillvägabringas, föreslår Utskottet,
att omröstning i ämnet måtte i Förstärkt Lag-Utskott anställas
efter en sä lydande
Kolerin gs-Pi •oposition:
Den, som bifaller Lag-L tskotlets Betänkande N:o a /, öfver
värkt fråga om förändring i y och upphäfvande af
8 $ i iö Kap. Jorda-Holken, löstalja
■
y
Den det ej vill, röstar
Nej;
Finner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, a't,
jemte det 7 i omförmälde Kap. och Balk erhåller den förändrade
lydelse, som Utskottet i dess Betänkande föreslagit,
samma Kapitels 8 $ skall till innehållet förändras i enlighet
med Preste-Ståndets beslut.
Stockholm ilen 17 Februari 1845.
Lag-Ulskottels Memorial, N:o 72.
Jtä 72.
3
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Febr. kl. 1 e.
Memorial, med förslag till samnkimjemnkning af
de mom Riks-Stånden fattade skiljaktiga \beslut
vid förehafvande af Utskottets Utlåtande N:o
48, i anledning af gjorda anmärkningar vid Betänkandet
N:o i i, öfver Kong/. Maj:ts Nådiga
Proposition om vissa förändrade föreskrifter, i
afseende på lagfart och nrttjande-rätts inteckning.
r, ,, '?,d‘ . LJS-Ulsk°lJet t dess berörde Betänkande N:o 11, tillstyrkt
lidall till del al Kongl. Maj:t i Nåder framställda förslag till Författning i
mulor malda hänseende, samt samma Betänkande blifvit bifallet af Hö<>v.
I reste-Slåndet, men återremitleradt af öfrige Riks-Stånden, med anmärkning,
al , eliuiu stadgandet i föreslagna Författningens 2 §, att, om nyttjande-rätt
1 fast egendom a landet uppiåtes åt tvänne, den, som först söker intecknmg
ma njuta sm rätt till godo, sLod i strid med föreskriften i 16 Kap. 6
^ jlorda-balken, alt, om någon städjer hemman å landet till tvänne, beiaiiR
den’ soin ff,lst sladde, besagde lagrum likväl icke blifvit i Författningen
mnnamndt, såsom hvarken ändradt eller upphäfvet; så har Utskottet
i dess förenämnde Utlåtande N:o 48, ansett berörde anmärkning ej böra
föranleda till någon åtgärd, utan vidhållit sitt tillstyrkande, det måtte
Kongl. Majrts Nådiga Proposition oförändrad antagas.
Vid föredragning af detta Utlåtande hos Riks-Stånden har detsamma
blilvil åt 1 reste-Slåndet lagdt till handlingarne och af Vällofl. Borgare-Ståndet
gilladI; hvaremot Höglofl. Ridderskapet och Adeln samlHederv.
Bonde-Ståndet, i likhet med hvad Herr Grefve Mörner, i sin emot Utlåtandet
atgilna reservation, föreslagit, beslutat, att inledningen till den af Kongl.
Maj:t föreslagna Författning skall erhålla följande förändrade lydelse :
”Med ändring af 4 § i 4 Kap. Jorda-Balken, hvad angår stadgandet,
alt, i händelse någon säljer jord, hus eller tomt, den han förr till annan
såll häfver, del köp skall vara gildt, som först gjordes, >6 $ i 16 Kap.
Jorda-Balken, i hvad den innefattar föreskrift, att, om någon städjer hem
-
4
Lag-Utskottels Memorial, R:o 72.
man å landet till tvänne, den skall behålla, som först stadde eller legde,
Förordningen angående lagfart och börd den 13 Juni 1800.” etc. etc.; men
i öfrigt antagit förslaget.
Således äro meningarne inom Riks-Stånden i så måtto skiljaktige,
som Preste- och Borgare-Stånden oförändrad bilallit Kongl. Maj:ls Nådiga
Proposition, men Ridderskapet och Adeln och Boncle-Ståndet ansett densamma
ej kunna antagas utan ofvananmärkte förändring i inledningen till
föreslagna författningen; och får Utskottet för sammanjemkning af denna
skiljaktighet, härmed
'vördsamt inbjuda sistnämnde två Riks-Stånd att med Prestrock
Borgare-Stånden i den skiljaktiga delen sig förena.
Derest denna inbjudning icke af någotdera Ståndet antages, samt
Preste- och Borgare-Stånden jemväl komma att vidblifva deras beslut, föreslår
Utskottet,
att omröstning i ämnet måtte i Förstärkt Lag-Utskott anställas,
efter en så lydande
Voterings-Pr oposition:
Den, som gillar Lag-Utskottets i Betänkandet JS:o u
gjorda och i Utlåtandet N:o 4$ vidhållna tillstyrkande, att
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om vissa förändrade föreskrifter,
i afseende på lagfart och nyttjande-rätts inteckning
måtte oförändrad antagas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
/ inner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att inledningen
till den af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagna Rörfattning
skall erhålla den förändrade lydelse, som Ilerr (Grefve
Mörner,i sin af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet
antagna reservation, föreslagit, samt att, enär Kongl.
Maj-.ts Nådiga Proposition således ej hatt i dess helhet antagas,
contraproposition, i enlighet med hvad Rikets Ständer sålunda
beslutat, skall i underdånighet afl åtas.
Stockholm den 18 Februari 1845.
S 10CK.H0LM, eukék & g k a h b e r u s tryckeri, 1845.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 73.
1
6 M »a.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Febr., kl 3.
e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändring af i las och
författningar meddelade bestämmelser angående utmätning.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Lag-Utskottets behandling öfverlemnat
serslulda hos Ståndet i nyssberörde syftning väckta motioner af Riksdan
JönkTpin^
T*™/, fräD Ösfte‘'&öthland, Andreas Bengtsson från
lonkopings Lan Christen Andersson från Malmöhus Län, Anders Nilsson.
lan lotstnamnde Lan med hvilken Jonas Johansson från Jönköpings Län
*'? *°r' > -Tf Jon0/fSon fl’ä” Geflehorgs Län; och får Utskottet, efter
sia”V"len o \ ^
llli dömande upptaga deri framställda för
slag
i den ordning- som följer.
i l , " t1 F'1" ‘ *f.“, uUf de flera »lägenheter, som vid utmätning
ofta skola .»träffa för e, mmdre gäldenär .och borgenär, än exekutor a?
Gustaf Pettersson han Ostergöthlnnd yrkat, att det mätte tillåtas Under-escekutorer
att da gäldenär sökes i ntmitnmgS-afseende, men ej träffen hemma
mede/st skr, Ungt anslag a dennes husdörr kalla honam ’ till annadZ i
näst ejlerjol/ande -vecka, del gätdemiren bör vara tillstädes, vid äfventyr °att
utmatningen det oansedt finge verkställas.
^
^
r tt.E“ S;klani stadgande kan dock Utskottet icke tillstyrka. Genom r <7
af Utsokmngs-Ba kens 5 Kapitel är redan föreskrift, att, om gäldenär re.
u boi t e.lei haller sig undan, innan han gjort sin borgenär rätt cnlioi
onungens
Lefallnmgshafvandes utslag, då må utmätning ändå ske- och vfd
denna fbresknft har lagstiftaren fästat tillbörligt afseende å borgkärs och
galdenars ömsesidiga förhållande. Då den förre har rättmätigt anspråk att
hans ^tt ej ma obehörigen uppehållas, så synes den gäldenär, som har ett
utslag! emot sig derå utmätning följa må, ej skäligen böra ega att, genom
>oi tiesa eller afhållande från hemmet, förhindra verkställigheten af utslaget
Bill. till R. St. Prot. 1845, 7 Sami. 1 Afd. 24 ITäft.
1
2
Lag-TJtskoltets Betänkandej N:o 73.
och dermed uppehålla borgenärs rätt, helst gäldenären i detta fall vet sin
förbindelse och följaktligen bör fullgöra densamma, innan han begifver sig
bort. Endast egen underlåtenhet åt skyldigheter kan således ådraga gäldenär
den olägenhet, att utmätningen i hans frånvaro verkslälles; hvadan derifrån
ej kan bemtas anledning till föreslagna förändringen, som deremot, å
andra sidan, skulle för borgenärer blifva i högsta måtto vådlig, enär den
lemnade oredlige gäldenärer tillfälle att undansticka sin egendom, innan den
för utmätningen bestämda dagen inträffade. På grund häraf och då, till
ledning för exekutorn i förevarande hänseende, någon ytterligare föreskrift
ej är behöflig, får Utskottet tillstyrka,
att omförmälda förslag måtte lemnas utan afseende.
2:0 Förrbemälde Gustaf Pettersson har vidare yrkat, det måtte för undvikande
deraf, att fordringsegare må behöfva hos Konungens Befallningshafvande
söka förbud för den, som har annor mans gods hos sig inne, att gifva
det ut, vid den i 7 §. af 8 Kap. Utsöknings-Balken bestämda påföljd, varda
stadgadt: att det Jor berörde ändamål är tilljyllestgörande, om den, som
godset innelut) ver, blijver medelst behörig utmätningshandling underrättad
derom, att samma gods blifvit för någon borgenärs fordran hos rätter egaren
taget i mät, hvithet borde gälla jemväl i afseende pä oredovisade medel
för hos gäldenären hål/ne auktioner.
Det må dock anmärkas, att berörde lagrum synbarligen afser det förhållande,
att den, som hos Konungens Befallningshafvande eller annan myndighet
utsöker fordran, äskar Konungens Befallningshafvande;; förbud för
den, som innehar gäldenären tillhörigt gods, alt detsamma utgifva, till förhindrande
af godsets förskingring under utsökningen, och för bevarande af
en säkerhet för fordringen. Då meddelandet af ett sådant förbud, likasom
beviljande af qvarstad i allmänhet, förutsätter pröfning derom, huruvida
lagliga skäl förefinnas att inskränka egarens fria dispositions-rätt af
egendom, på grund af ett blott anstäldt kraf, samt det följaktligen maste
på Öfver-exekutor bero att förbudet meddela, synes ett annat förhållande
deremot ega rum vid det af motionären afsedda fall, eller då fordringen
blifvit fastställd genom beslut, hvarå utmätning följa må. En sådan åtgärd
lärer då kunna sträckas till all gäldenärs egendom, äfven om den finnes i
andras förvar, så framt den ej i anseende till beskaffenheten är underkastad
tvist. Men lika litet, som Under-exekutor eger lösa de stridigheter,
3
Lag-Utskottets Betänkande , N:o 73.
som i denna del kunna uppstå, lika litet medför en af honom på grund af
gäldenärens uppgift gjord anteckning någon kraft emot tredje person, eller
inverkar på dennes frihet att om innehafvande egendom disponera. Då frågan
om inskränkning härutinnan är af samma natur, som förstberörde, synes
densammas afgörande för bibehållande af ordning och säkerhet, samt i
öfverensstämmelse med antagna grundsatser, fortfarande böra tillhöra Konungens
Befallningshafvande, hvars makt i denna del ej utan våda kan nedläggas
i Under-exekutors hand; och anser sig Utskottet således hafva grundade
anledningar för sitt tillstyrkande.,
att nu ijrågaställda förslag ej måtte bif allas.
3:o I fråga derom, huruvida egendom må vid utmätning före försäljningen
uttagas ur gäldenärs bo, och hvad verkan utmätningen eljest bör
kunna medföra, samt för tillvägabringande af lämpliga och verksamma stadganden
i denna del, hafva serskilda framställningar blifvit gjorda, nemligen:
a) af Anders Nilsson från Östergöthland, hvilken anfört, att ehuru den
fattige jordbrukarens väsendtligaste förmögenhet bestod i kreatur och åkerredskap,
vore likväl denna tillgång den första, som vid utmätning tillgreps
och bortfördes. Om än den nödställde gäldenären, som dermed beröfvades
de nödvändigaste medlen för sin utkomst, härigenom tillskyndades en nära
nog obotlig skada, ökades dock olägenheterna af hans betryck dymedelst,
att lian mången gång måste vidkännas en dryg kostnad för kreaturens utfodring
och annan utmätt egendoms förvarande under den ofta långa lid,
som förflöt, innan utmätningen vann laga kraft och försäljning kunde ega
rum. Detta allt vore emedlertid förenligt med gällande lagar och nödigt
för borgenärers betryggande; men då gäldenären icke borde helt och hållet
uppoffras, ansåg motionären lagstiftaren böra meddela sådana bestämmelser,
hvarigenom borgenärs rätt iakttogs, utan att gäldenären behöfde vidkännas
alltför stort lidande; och har han för sådant ändamål framställt ett så lydande
förslag: ”att dä annan egendom hos gäldenär ej finnes, än sådan,
som för hans närings bedrif vande är oundgänglig, densamma väl må af utmätnings-förrättaren
upptecknas, men ej gäldenären afhändas förr, än den
blifvit i laga ordning försåld; —• att, i händelse af konkurs, den borgenär,
som sålunda vunnit utmätning, må i den upptecknade egendomen ega enahanda
förmånsrätt till betalning, som vore egendomen i taka händer eller
under utmätningsmäns försegling salt; samt att lämpligt ansvar måtte stad
-
4
Lag-Ulskollets Betänkande, N;0 73.
gas för den gäldenär, som förskingrar den egendom/ hvaraf utmätning i
denna ordning skett.”
b) af Christen Andersson från Malmöhus Län, som anmärkt, alt ehuru
lagen, enligt hans åsigt, icke tillät, att utmätt egendom finge fråntagas
gäldenär förr, än den blifvit i laga ordning försåld, hade likväl exekutorer
företagit sig att bortföra sådan egendom för att på annat ställe försäljas,
utan alt gäidenären vetat, hvar hans egendom stad na t eller af hvem han
skolat söka ersättning för den skada, som kunnat åkomma egendomen under
flyttningen. Man hade väl till stöd för en sådan åtgärd hört invändas,
att borgenär ty förutan ej vunne någon säkerhet, derest gäidenären gjorde
konkurs före försäljningen; men lagen vore dock i förenämnde hänseende
tydlig, och Konkurslagen, som åberopats för sednare meningen, vore blott en
undantagslag, som ej kunde tillåta hvad den allmänna förbjöd. Vare sig
emedlertid huru som helst, så syntes omförmälda förhållande ej lämpligt,
enär syftemålet lätteligen kunde vinnas genom vissa förändringar och tillägg
till redan g i fn a laghud; och har motionären i följd häraf föreslagit:
dels att 3 §. i 5 Kap. Ulsöknings-Balken måtte erhålla denna förändrade
lydelse : Ther lösören i mät gå, skola the i gäldenärens vård förblifva,
tills the med offentligt utrop varda försålde, på sätt Förordningen den 18
December t8a3 stadgar: Dåre oek gäldenär ansvarig för godset, efter som i
Förordningen om tillägg till 8 •§. af 8 Kap. denna Balk bestämmes;
dels att till sistnämnde lagrum må göras följande tillägg: Förskingrar
gäldenär löst gods, som hos honom för fastställd gäld i mät skrifvet är, och
sedan han om utmätningen kunnig blifvit, fylle då bristen af annat gods, och
straffes med arbete å fästning frun ett till tre år, der han ej skadan, med
ränta och kostnader, med penningar gälda gitter eller visar sig haf va sökanden
förnöjt; samma straff stände ock den, som till slik förskingring råder
och hjelper ; samt
dels att stadgas må, att fordringsägare, som vunnit utmätning ä gäldenär'S
lösa gods, bör, fastän försäljning deraf ej medhunnits i laga ordning,
njuta förmånsrätt i det utmätta, derest gäidenären under tiden gör konkurs,
äfvensom att gäldenär, som rubbat utmätningen, i denna händelse skall straffas
enligt fl] i Kon k ur slagen, och
och c)
af
Gustaf Pettersson
från Östergöthland,
som yrkat,
att
enär
en
del domare■ icke
skola tillämpa 8 ff.
i 8 Kap.
Utsöknings-JBa/ken „ i afseende på sådant gods, som blifvit utmätt,
5
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 73.
men lemnats oförsegladt, ■ en förklaring matte utfar tias derom, att sådan
tillämpning bör ega rum, emedan det icke later' sig' eöra att förse»I»
all slags egendom, t. ex. kreatur och dylikt, samt exekutor ej alltid är° i
tillfälle att få egendomen hos annor man insatt; och att i sammanhang härmed
måtte stadgas, att exekutorer ega att på eget ansvar lemna utmätt gods
i gäldenärs vård, samt alt borgenär må åtnjuta förmånsrätt i utmätt egendomj
fastän den icke blifvit förseglad eller ur gäldenärs bo uttagen.
Efter öfvervägande af hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget, får
UtskoLtet till en början erinra, att något tvifvel destomindre bör kunna
uppstå om behörigheten af den utaf Christen Andersson ifrågaställa åtgärden
att ur gäldenärs bo uttaga och i säkert förvar ställa utmätt gods, som
dylik åtgärd öfverensstämmer med ej allenast begreppet af utmätning, utan
ock de fyrfaldiga i förevarande hänseende i lag och författningar meddelade
stadganden, såsom 2 Kap. 2 §. Utsöknings-Balken, sådan den 'lyder i Kon»l.
Förordningen den 29 November 1823, samt Kongl. Förordningen den uS
December samma år, derigenom är vordet förovdnadt, att utmätning må i
vissa fall följa å Konungens Befäl Iningshafvandes utslag i skuldfordringsmål,
utan afseende å deremot anförde besvär, och att godset skall i taka händer
sättas, med / ätt 1 gliet för den fordrande att det mot borgen lyfta ■— äfvensom
00
§. i Konkurslagen, som stadgar, att om för borgenärs fordran lös egendom
blifvit i laga ordning i mät tagen och satt i allmänt förvar eller under
ut mätnings mäns försegling, då njuter han rätt till betalning utur den utmätta
egendomen, ändå att den ej före konkursen hunnit säljas eller ur gäldenärs
bo uttagas, hvilket sistnämnde stadgande följaktligen såsom laglig förutsätter
omförmälde åtgärd. Den fråga, som således nu hufvudsakligen utgör
föremål för Utskottets besvarande, är alltså den, huruvida gäldenär må
tillerkännas ovilkorlig rättighet att i sitt förvar behålla utmätt gods, tills.det
är vordet försåld t, och om borgenär det oaktadt må njuta förmånsrätt i godset,
derest gäldenären före försäljningen gör konkurs. Men hvarken å ena
eller andra sidan lära dylika rättigheter kunna medgifvas. Det måste nemligen
i betraktande lagas, att enligt lag eger panträtt i lös egendom i allmänhet
ej rum, så framt egendomen ej finnes i borgenärs vård, och alt grunden
till den förmånsrätt, som Konkurslagens ofvanåberopade §. tillerkänner
borgenär i utmätt gods, som blifvit satt i allmänt förvar eller under utniätningsmäns
försegling, ligger i antagandet af en förvärfvad panträtt, enär godset
1
nämnde fall ansetts såsom tdl borgenären redan öfverlemnadt, om ej frivilligt
al egaren, dock till följd al laga åtgärder. Om nu egendomen
6
Lag-Utskottets Betänkande, N-o 73.
skulle förblifva i gäldenärens förvar, saknades helt och hållet grunden för
förmånsrätten eller den förvärfvade panträtten, och under sådana förhållanden
synes någon företrädesrätt icke ens kunna komma i fråga. Men häraf följer
äfven, att rättigheten att skilja gäldenär från utmätt gods fortfarande måste
bibehållas, emedan borgenärens rättmätiga anspråk att blifva i sin rätt betryggad
endast såmedelst kan uppfyllas; Och då Utskottet således ej kan
understödja nu omförmälda förslag, anser Utskottet den i sammanhang härmed
väckta fråga, i afseende på ansvaret för förskingring af i mät taget,
men i gäldenärs förvar qvarlemnadt gods, böra förfalla, enär förslaget i
denna del grundats på förutsättning om antagande af det förra.
Hvad dernäst angår Gustaf Petterssons serskilda yrkande om den
förklaring af 8 §. i 8 Kap. nyssberörde Balk, att samma lagrum, som stadgar,
att den, som egenvilligt rubbar det gods, som Konungens Befallningshafvande
låtit i qvarstad sätta eller med kronomärke teckna, skall bota fyratio
daler, jemväl bör ega tillämpning på utmätt gods, som lemnats^ oförsegladt;
så enär omförmälda stadgande är af den tydlighet, att villrådighet
om rätta meningen ej bör uppstå, samt Utskottet ej eller har sig bekant,
att stridiga åsigter härutinnan gjort sig bland domare gällande, finner Utskottet
någon förklaring icke af nöden.
I följd häraf får Utskottet tillstyrka, alt Anders Nilssons, Christen
Anderssons och Gustaf Petterssons nu ifrågavarande framställningar
mätte lemnas utan afseende.
rj:o Den sistnämnde har ytterligare hemställt, om icke stadgas borde,
att då på marken växande gröda tages i mät, ett lika förvaltningssått skall iakttagas,
som föreskrifves i 8 Kap. 6 ,§‘. Utsöknings-B al ken, dä ränta eller hyra
sättes i qvarstad, i hvilken händelse den sökande bör nämna en eller flera,
som egendomen vårda och räntan eller hyran deraf uppbära och till sakens
slut förvara; men då förhållandena i berörde och nu ilrågaställda fall ej äro
lika beskaffade, samt någon föreskrift i förevarande hänseende dessutom hvarken
visats vara af behofvet påkallad, eller synes böra af lagstiftaren meddelas,
innan det genom lag blir bestämdt, huruvida växande gröda, såsom tillhörande
sjelfva egendomen, må, på sätt i flera orter brukligt är, serskildt för
gäld utmätas, anser Utskottet sig hafva tillräcklig anledning att
afstyrka bifall till Gustaf Petterssons omförmälda hemställning.
Lag-Utskoltets Betänkande N.-o 73.
7
5:o I ordningen härefter förekomma följande serskildt framställda,
men gemenskap egande yrkanden, nemligen:
a)
af Andreas Bengtsson från Jönköpings Län: att ingen obehörig, som
ej af Konungens Befallningsliafvande antagits och af lågt ed, må utmätning
verkställa, och att till biträde dervid ej får begagnas annan, än väl frejdad
person, helst Nämndeman eller ordinarie Fjerdingsman;
b)
al oflanämnde Gustaf Pettersson: att Under-exekutor bör till biträde
vid utmäta in gsför rättning alltid kalla den intill gäldenären närmast boende
Nämnde- eller Fjerdingsmannen, och att denne ej eger beräkna skjuts för
längre väg, än frän sin bostad; och
c)
af Jon Olsson från Gefleborgs Län: att om Kronofogde sjelf förrättar
utmätning, lian likväl ej må vara berättigad till resekostnadsersältning för
längre väg, än från Länsmannens i distriktet hemvist; att Kronofogde bör,
derest han ej kan anförtro Länsman all verkställa utmätningar inom sitt distrikt,
derom göra anmälan hos församlingarne inom distriktet, derefter desse
må för sådant ändamål utse bofaste och vederhäftige personer, sä vida icke
Socken-Nämn der ne kunna öfvertaga om förmälde åliggande; samt att fordringsägare
må få till verkställighet, utan Kronofogdes påskrift, öfverlemna domar
och utslag till Länsman eller utsedd utmätningsf örrättare.
Såsom skäl för dessa af Gustaf Pettersson och Jon Olsson, framställda
yrkanden, hafva molionärerne åberopat nödvändigheten att tillvägabringa
sådana anstalter och meddela sådana föreskrifter, som kunde verka till minskning
i de dryga kostnader, som drabbade de gäidbundne i och för utmätningar,
och såmedelst försvårade deras lidande.
Utan att underkänna vigten af detta skäl, anser dock Utskottet sig
icke kunna understödja Jon Olssons förslag, att utmätningsförrältningar må
anlörtros Länsmän, utan uppdrag al vederbörande Kronofogdar, eller af församlingarne
utsedde personer, eller Socken-Nämnderne. Det har nemligen
ej kunnat undfalla Utskottet, att de nödiga kontrollerna öfver utmätningsförfattningarnes
behöriga iakttagande ofelbart skulle försvåras, ju mera ansvaret
för utmätningar delades emellan flere personer; att nödig noggrannhet vid
behandlingen al utmätningsärenden icke synes i allmänhet kunna påräknas
hos enskilde till utmätningsförrättare valde personer, äfven af det skäl, att
påföljderne af ett lagstridigt förfarande ej kunde blifva för dem lika äfventyrlige,
som för tjenstemannen; att mycken oreda sannolikt skulle uppkom
-
8
lag-Utshottets Betänkande N.-o 73.
ma derigenom, atl flere utmätningsman, af hvarandra oberoende, erliölle serskilda
uppdrag emot samma person, och att det dessutom vore oförenligt
med Soeken-Nämndernes bestämmelse att ombesörja åligganden af ifrågaställa
beskaffenhet; Och då, beträffande öfriga yrkanden, det i 7 §. af
Utsöknings-Balkens 1 Kap. redan är föreskrifvet, att de, som i Konungens
Befallningshafvandes bud och ärenden brukas, skola vara edsvorne och beskedlige;
då det mången gång kunde medföra uppehåll och skada, derest Under-exekutor
ovilkorligen ålades att till biträde vid utmätning begagna den
Nämndeman eller Fjerdingsman, som bor närmast gäldenär; då den, som
biträder vid utmätningsförrättning, enligt hvad redan tinnes stadgadt, ej är
berättigad till ersättning för skjuts för längre väg, än från sin bostad; och
då Kronofogde ej kan betagas att inom sitt fögderi sjelf verkställa utmätningar,
och deraf följer, att han eger åtnjuta ersättning för resa från sitt hemvist;
så enär häraf visar sig, att omförmälde föreslagne bestämmelser äro dels
öfverflödige och dels olämplige, får Utskottet hemställa,
om icke hvad. sålunda yrkadt blifvit måtte utan afseende
lemtias.
6:0 Slutligen har Andreas Bengtsson från Jönköpings Län, för beredande
af skydd för gäldenärer emot obehöriga åtgärder, föreslagit, det måtte
stadgas: att den, som verkställer utmätning, bör genast efter slutad förrättning,
så vida densamma skall anses behörig, före af resan, antingen gäldenär
sådant fordrar eller ej, utan lösen aflemna ordentligt protokoll öfver förrättningen,
innefattande grunden för utmätningen, uträkning å skuldbeloppet
till kapital, ränta och lagsöka in g skos tn ad, uppgift och värdering å utmätta
godset, specifik räkning öfver exekutors och biträdets arfvode, samt fullständig
besvärshänvisning; samt att exekutor åligger att i sitt diarium införa
noggrann uppgift på utmätningens beskaffenhet, på dagen då den blifvit
verkställd, samt på öfrige dithörande omständigheter.
Hvad nu sednare delen af detta förslag angår, så enär genom 8 §. i
Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 förordnadt blifvit, att Borgmästare
och Råd i sfäderne, samt Kronofogdar å landet ovilkorligen och vid ansvar
skola öfver alla utmätningsmål, ehvad de efter Kongl, Majrts Befallningshafvandes
antydan och remiss, eller genom parteröe sjelfva i grund af laga
kraft
-
Lag-Ut.skottets Betänkande, IV.-o 73.
9
k ra flv unna domar oeli utslag till dem inkomma, hålla ordentliga dagböcker
eller dianer, hvilka utmärka så val dagen, då utmätningsbefailningen eller
domen emottagen bldvit, och summan, hvilken utmätas borde, som hvad
vid hvarje mål sedermera är vordet tillgjordt, med tiden, då sådant skett,
de'f.st na."on handläggning eller verkställighet icke följt, h vilka hinder
sadant vållat; samt (ullständig föreskrift således redan finnes i den svftnin»
som den nu föreslagna, lärer omförmälda framställning ej böra till någon åtgärd
föranleda; men deremotanser Utskottet förslaget i ölrigt i viss mån vara
ändamålsenlig». Låde billighet och ordning fordra, att gäldenär, som genom
utmätning skiljes från sin egendom, dervid för sin säkerhet erhåller exekutor
bevis om åtgärden och grunden derför, äfvensom att gäldenären, hvilken,
enligt Kongl. Förordningen den 21 Maj 1835, inom fjorton dagar efter
utmätningen måste hafva å behörig ort fullföljt de,, talan emot förrättningen,
li vai till han kan anse sig befogad, skyndsamt erhåller del af den handling
SOU) för talans utförande 1 första rummet är af vigt, eller protokollet öfver
förrättningen; och Utskottet anser sådant böra ske, derest gäldenär så fordrar,
innan exekutor lemmar förrätlnings-stället, emedan den'förre eljest, såsom
nu vanligen är förhållandet, blefve nödsakad företaga en serskild resa
ill exekutor, för erhållande af en handling, som högst sällan lärer kunna
blifva vidlyftigare, än alt den vid tillfället utan ansträngning kan expedieras.
ULan en tidsbestämmelse i denna del, komme gäldenärens rätt i allt
oi 10g glad att bero af exekutors välbehag. Det måste nemligen tagas i
betraktande, alt klagan öfver utmätningsförrättning ej hindrar den utmätta
egendomens försäljning, så framt Konungens Befallningshafvande ej annorlunda
forordnar, och alt det således är nödigt för gäldenären alt snart blifva
försatt 1 tillfälle att utföra sin talan, i händelse den kunde föranleda till
inställelse af utmätmngsåtgärden. - Men om än gäldenären synes böra utan
a gift bekomma förstberörde bevis, lärer exekutor ej skäligen kunna åläggas
att utan ersättning lemna honom del af den vidlyftigare'handlingen, eller
protokollet öfver utmätmngsförrättningen, för hvilken handling gällande expeditions-taxa
berättigar exekutor till lösen, den der med afseende å besväiet
ej ar obillig; och kan Utskottet ej eller dela motionärens åsigt, att underlåtenhet
1 omförmälda hänseende å exekutors sida bör medföra den påföljd,
att utmatningen ej anses verkställd, emedan sådant skulle gifva anledning
till oreda och tvister samt dessutom vore oförenligt med beskaffenhe
Bih.
till li. St. Prat. 1845, 7 Sami. 1 Afd. 24 Haj t.
9
JO
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 74.
ten af underlåtenheten och det afseende, som lagstiftaren i likartade fall
gjort å dylik underlåtenhet. I följd häraf och da Utskottet ej ellei anser
dit böra ovilkorligen åläggas exekutor att i protokollet upptaga utmatnnigskostnaden,
enär densamma bör fördelas på de liera utmatningar, ,exeku
under samma resa verkställer, och således icke alltid kan till beloppet genast
bestämmas, får Utskottet, med anledning af ifrågavarande foislag, void
samligen
tillstyika,^ ^ målte; Cdt utmätning för rättare bör, efter ‘verkställd
utmätning, men innan han frän förrättmngsstallet
si°- be°er, om gäldenär yrkar, emot lösen ajlemna ordentligt
utmäta ings-protokoll,
innefattande fullständigt
griinden för utmätningen, uträkning å skuldbeloppet, sa till
kapital,som ränta och lagsökningskostnad, uppgift å de utmätte
sakerne samt värdering; men fordrar ej gäldenär sådant
protokoll, vare utmätningsjörrättaren anda skyldig att
utan lösen tillställa gäldenären en skriftlig uppgift pa skuld
beloppet samt grunden för utmätningen jemte dagen, da
den biff vit verkställd.
Stockholm den 24 Februari i845.
JM TS.
Ant. till Exp-Utsk. d. 24 Febr., kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ersättning för lagsokmngskostnad.
Uti ett hos Hederv. Bonde-Ståndet ingifvet memorial liar Riksdagsfullmäktigen
Muns Pehrsson från Skåne anmärkt, alt ehuru den part som 1
rättegång vinner, enligt 21 Kapitlet Rättegångs-Balken, e, vore berättigad till
ersättning för annat, än han ”trängd varit” att å saken kosta, så visade lik
-
11
Lag-Uishottets Betänkande, N.-o 75,
väl erfarenheten, att sökande i allmänhet tillädes vida högre ersättning i
lagsökningsmål, än som, med afseende å deras verkliga utgifter, borde ega
rum; och har motionären, till förekommande af ett dylikt för gäldenärer
betungande förhållande, yrkat, att stadgas måtte, ”det iagsökningskostnadsersättning
ej må fastställas till högre belopp, än som motsvarar kartor och
lösen i hvarje mål.”
Lag-Utskottet, till hvars behandling delta memorial blifvit öfverlemnadt,
har tagit detsamma i öfvervägande; och då sökande i lagsökningsmål
kunna hafva andra utgifter, än för lösen och charta sigillata, nemligen för
kommunikation, för fullmäktigskap, för skriftvexling m. m. dylikt, lärer ett
stadgande af det innehåll, som det föreslagna, ej eller böra komma i fråga.
Den, som nödsakas genom lagsökning utkräfva sin rätt, måste äfven vara berättigad
till ersättning för de kostnader, han derför behöfver vidkännas; och
vidare medgifver icke eller lagen, enligt hvad motionären sjelf rätteligen'anmärkt.
Om lagsökande någon gång blifvit gynnade derutöfver, har sådant
varit en afvikelse från lag, deri rättelse kunnat sökas, men som ej föranleder
till förändring af sjelfva lagens på rättvisa grundade stadgande.
På dessa skal får Utskottet vördsamt tillstyrka ,
att ifrågavarande motion mätte lemnas utan afseende.
Stockholm den 24 Februari i845.
M
Ank. till Exp. Utsk. d. 24 Febr., kl, 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om bestämmande af viss
tid, hvarinom saker böra vara af gjorde hos Hof-Rätterne och Högsta
Domstolen, och utslag i lagsökningsmål meddelade af Konungens
Bejällningshafrände.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Lag-Utskottets utlåtande remitterat
särskilda till Ståndet ingifna motioner af Riksdagsfullmäktige Erik Eriksson
12
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 75.
från West,erås Liin och Anders Jonsson från Östergöthland, b vilka yrhat,
den förre, att viss tid måtte bestämmas, inom hvilken rättegångar i HofRätterne,
egodelningstvister i Högsta Domstolen och lagsökningsmål hos
Konungens Befallningshafvande höra, vid vite, vara afgjorda, och den sistnämnde,
med hvilken Riksdagsfullmäktige Nils Gustaf Nilsson och Anders
Nilsson jemväl från Östergöthland sig förenat, att en författning måtte utfärdas,
som ålägger Konungens Befallningshafvande att meddela utslag i lagsökningsmål
inom fjorton dagar efter det sökanden inkommit med kommuJiikationsbevis,
derest ansökningen grundas på klar förskrifning och gählenären
med förklaring uteblifvit, samt inom tjuguen dagar efter skriftvexlingens
slut i sådana mål, hvari förklaring afgifvits.
Hvad sålunda blifvit föreslaget har Utskottet tagit i öfvervägande; och
då man utan kännedom om ett mats vidlyftighet och beskaffenhet ej i någon
mån kan bedöma, huru lång tid erfordras för dess afgörande; då ‘de
förberedande åtgärderne, innan slutlig pröfning kan komma i fråga, i vissa
mål tarfva längre, i andra åter kortare tid, hvilket omöjligen på förhand låter
bestämma sig; då målens antal och beskaffenhet kunna vara helt och
hållet olika vid olika tider, och då en del mål kan vara af den vigt, att de
företrädesvis måste handläggas och afgöras, hvarigenom äldre saker måste
stå tillbaka för yngre; så synes någon tillförlitlig grund för en tidsbestämmelse
uti ifrågaställa hänseende ej kunna uppgifvas I betraktande häraf,
och då det i i §. af Utsöknings-Balkens i Kap. är ålagdt Konungens Befallningshafvande
att alla utsökningsmål med flit och omsorg sköta, och ingen,
rik eller fattig, i sin rätt uppehålla och hjelplös lemna, samt dertill kommer,
att hvar och en, som anser sig vara genom Domares eller Embetsmäns
förvållande i sin rätt oskäligt uppehållen, har den utväg öppen, att hos de
myndigheter, åt hvilka uppsigten och vården af lagskipningens jemna och
säkra gång är anförtrodd, anmäla klagomål och äska bistånd, finner Utskottet
sig hafva giltiga skäl att vördsamligen tillstyrka,
det ifrågavarande motioner icke mätte till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 24 Februari r 845-
Lag-Utskottets Betänkande, N;o 76.
13
Ji *6.
Ank. till Exp. Utsk. d. 25 Febr., kl. 5 e, m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om en ,förändrad
ordning för lagsökningsmåls behandling i vissa fall.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet hafva till Lag-Utskottets behandling öfverlemnat följande
motioner, nemligen:
i:o af Herr Nordenanckar, F. W., som, med anmärkning, att ingenting
skulle befordra mera punktlighet i lirjvider och innefatta ett verksammare
stöd för den enskilda krediten, än om ostridiga fordringar kunde indrifvas
med större skyndsamhet och mindre kostnad, än nu är förhållandet, hemställt.
om icke det borde anses tillfyllestgörande, för erhållande af Konungens
Befallningshafvandes utslag på dylika fordringar, att vid lagsökningshandlingars
ingifvande fogas bevis, det gäldenären förut erhållit del af samma handlingar,
derigenom den ofta besvärliga utvägen att först begära Konungens
Befallningshafvandes kommunikations-resolution kunde undvikas.
2:0 af Herr Arnberg, hvilken, under åberopande af sin serskildt väckta
motion, att reverser till ordres måtte tillerkännas samma natur, som vexlar,
och följaktligen komma att lika dermed behandlas, såsom ett ytterligare
medel för införande af eu bättre ordning i den större handelsrörelsen, mera
punktlighet i betalningsförbindelsers uppfyllande samt större skyndsamhet
i utsökningsväg, föreslagit, att, med ändring af 2, 3 och 4 Kapitlen Utsöknings-Balken,
stadgas måtte: att reverser till viss man, då utgij varen är
boende i stad, samt accepterade räkningar, och räkningar, som blifvit, på
sätt iy<)8 års Kong!. Förordning stadgar, bevisligen tillställde, men ej inom
behörig tid klandrade, då den gäldskyldige likaledes är boende i stad, må
kunna i utsökningsväg hos stadens Rådhus-Rätt anhängig^öras, hvilken
eger att å kraf vel meddela utslag och detsamma till verkställighet låta
befordra.
och 3:o af Riksdagsfullmäktigen Niklas Nilsson från Calmar Län,
som anfört, att anledningarne till den allmänt försporda klagan öfver tryckande
kostnader i lagsökningsmål väl blifvit till en del afbjelpte genom den
14
La«-U tskottets Betänkande, N.-o 76.
af Kongl. Maj:t, uppå Rikets Ständers förslag, den 10 Juni 184 r utfärdade
författning, som stadgar, att i utsökningsmål, der fråga är om fordringsanspråk,
som härleder sig från inrop af varor på offentlig auktion och är
grundadt på ordentligen fördt auktions-protokoll, Konungens Befallningshafvande
eger meddela vilkorliga utmätnings-resolutioner, att verkställas utan
vidare utslag, så vidt krafvel vid lagsökningshandlingarnes kommunicerande
erkännes; Men ännu återstod, enligt motionärens tanka, för vinnande af
berörde ändamål, en utväg, nemligen den, om Konungens Befallningshafvande
och Öfver-exekutorer ålades att, derest sökanden i en skrift, på grund åt
samma auktions-protokoll, begär handräckning emot serskilde personer, för
samtlige lagsökte meddela en enda så beskallad resolution, som de omföl -  mälda; och har motionären af sådan orsak yrkat, att eu författning, innefattande
dvlik föreskrift, måtte utfärdas, med hemställning, om icke härunder
jemväl må begripas sådana fordringar, som grundas på godkänd eller
laga kraftvunnen räkning på arfvode för verkställd landtmäteri-förrätlning.
Uti Niklas Nilssons berörde motion har Riksdagsfullmäktigen Nds Petter
Pettersson från Calmar Län instämt, dels under förklarande, att om
förslaget antoges, synnerlig förmån bereddes fordringsägare, hvilka nu icke
sällan af fruktan för kostnaderne ej våga utsöka fordringar, till hvilkas godtgörande
de skyldige ej godvilligt kunna förmås, dels ock med anhållan, att
Socken-Magasins fordringar jemväl må få utsökas i den ordning, som ofvan
blifvit föreslagen.
Utskottet har tagit dessa motioner i öfvervägande; och hvad först angår
det af Herr Jrnberg framställda förslag; så enär Utskottet instämmer
i den af Lag-Utskottet vid sista Riksmöte, i anledning af då väckt fråga
i enahanda syftning, uttalade åsigt, att den till sin natur alltia skadliga
sammanblandning af exekutiva och domarebestyr hos samma myndigheter,
hvilken, på grund af nu gällande författningar, till en del redan existerar,
bör snarare helt och hållet afskaffas, än utvidgas, får Utskottet, som ej eller
för löpande skuldsedlar afvikit från denna åsigt, enligt hvad serskildt afgifvet
Betänkande ådagalägger, vördsamt tillstyrka,
att Herr Jrnbergs förslag ej måtte vinna Rikets Ständers
bifall.
Beträffande dernäst Herr Nordenanckars hemställning; så enär den af
honom uppgifna utväg för lillvägabringande af skyndsamhet i behandlingen
15
Lag-Utskottets Betänkande, IV.-o 76.
af utmätningsmål ej kunde vidtagas, utan att det tillika öfverlevnnades åt för»
dringsegare alt, med lika kraft och verkan, som Konungens Befallningshafvande,
ålägga gäldenär att, inom viss tid, hos nämnde myndighet afgifva
förklaring öfver fordringsanspråket, och dylik rättighet hvarken öfverensstämde
med ordning och säkerhet eller vore förenlig med i lagstiftningen
antagna grundsatser, anser Utskottet öfverflödigt att med ytterligare skäl beledsaga
sitt tillstyrkande,
att hemställningen mätte lenmas utan afseende.
Hvad slutligen angår Niklas Nitssons och Nils Petter Petterssons yrkanden;
så finner Utskottet ej skal att tillstyrka desamma, så vidt fråga är,
att den serskilda behandling, som vid utsökning af fordringar, härledde från
auktionsinrop, är medgifven genom Kongl. Förordningen den io Juni 184 f,
jemväl måtte få ega rum för vissa andra fordringar. Då de förra grunda
sig på offentliga inrop, och antecknas i dervid förda protokoll, samt dessa
handlingar, i anseende till deras offentliga beskaffenhet, ega ett ostridigt anspråk
på trovärdighet, har det synts mindre vådligt alt göra omförmälda
undantag lian den vanliga behandlingen af ulsökningsärender för desse
fordringar; men de omständigheter och förhållanden, som således tagits i
betraktande, äro för samma fordringar hell och hållet egna, och derföre anser
Utskottet, lika med Rikets sist församlade Ständer, att ett undantag uti
ifrågaställa hänseende ej bör sträckas vidare, helst fara är, att sådant endast
kunde ske på säkerhetens bekostnad. Men då det ej kunde medföra
olägenhet eller vore olämpligt, om, på sätt yrkadt blifvit, Konungens Befallningshafvande
ålägges att, derest handräckning på en gång begå res för utbekommande
af flere fordringar, härledde från en och samma auktion, meddela
en så beskaffad vilkorlig utmätnings-resolution, som förenämnde Kongl.
Förordning medgifver, omfattande alla de lagsökte, utan sådant fast heldre
skulle leda till lättnad och minskade kostnader för så väl sökande som sökte,
får Utskottet, som dock anser flere personer ej böra i samma resolution
inbegripas, än de, som äro boende inom samma fögderi, vördsamt föreslå,
det måtte Rikets Ständer besluta utfärdande af en författning,
hvarigenom stadgas, att om uti en skrift hos
Konungens Befallningshafvande utmätning sökes A flere
inom samma fögderi boende personer för sersktlde fordringar,
som härledas från inrop af varor A en och samma
auktion, samt sökanden i öfrigt iakttagit hvad som
16
Lag-Utskottets Betänkande, IV.-o 77.
fordras för erhållande af sådan vilkorlig utmätnings-resolution,
som omförmäles i Kong/. Förordningen den 10
Juni 1841, Konungens Befallningshafvande har att meddela
en enda så beskaffad resolution å alla dem, å hvilka
utmätning sökes.
Stockholm den a5 Februari 1845.
Reservationer:
af Herr Thorit, med tillkännagifvande, att han icke öfvervarit ärendets
afgörande.
af Herr Billström: ”Utskottets här ofvan afgifna författnings-förslag
anser jag böra utsträckas äfven till städerne, för de fall, då serskilda för
städerne fastställda auklionsstadgar ej äro tillämpliga eller då fråga är om
inrop, dem städernes innevånare göra å auktioner på landet, så att författningen
erhåller denna ordalydelse: ”Om uti en skrift hos Konungens Befallningshafvande
utmätning sökes å flere inom samma fögderi eller stad
boende personer etc. etc. — — då de inom samma fögderi eller stad sitt
hemvist hafva.”
T».
Ank. till Exp. Utsk. d. 25 Febr., kl. 5 e. m.
Memorial, i anledning af äterremiss af Utskottets Betänkande N:o f-2,
öfver väckt motion om bestämmelse, att fjerdeparter i Stora Kopparbergs
grufva må anses såsom fast egendom å landet.
Vällofl. Borgare-Ståndet har, i anledning af gjorda anmärkningar, till
Lag-Utskottet återremitterat Utskottets berörde Betänkande, hvilket deremot
blif
-
17
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 77.
blifvit af de tre öfrige Riks-Stånden bifallet, nemligen af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln den i4> af Högvördige Preste-Ståndet den 16, och af Hedervärda
Bonde-Ståndet den 11 December sistlidne år. I följd häraf och
enär, enligt 87 §. Regerings-Formen samt 3 punkten af 4<) §• Riksdags-Ordningen,
tre Stånds mening i dylika frågor utgör Rikets Ständers beslut, samt
återförvisning ifrån ett Riks-Stånd i detta mål således ej betager samma
beslut dess kraft och verkan, anser Utskottet, vid sådant förhållande, något,
utlåtande öfver de gjorda anmärkningarne icke erfordras; hvilket Utskottet
alltså får hos det Riks-Stånd, som Betänkandet återremitterat, härmed
vördsamligen anmäla.
Stockholm den 25 Februari i845.
BJi. till R- St. Vrot. 1845. 7 Sami. I A/d. 24 Raft.
3
STOCKHOL M, Lundberg SC Comp. 1845.
La«-Utt kollett Memorial, JY.is 7<?, jg.
1
N: o 78.
Atik. till Exp.-Utsk. don 2S Febr., kl. 5 e. ta.
Memorial, i anledning af aterremiss af Utskottets Betänkande IS:0
o/ver 1'äeÅt motion om förändring af 1 §. i 26 Kap. Byggninga-Balken,
rörande delaktighet i kyrkobyggnad.
Hög T. Preste-Ståndet har, i anledning af gjorda anmärkningar, till
La g-Utskottet återremitterat Utskottets berörde Betänkande; men som detta
Betänkande biifvit af tre Riks-Stånd bifallet, nemligen af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln den 14, af Vällofl. Borgare-Ståndet den 16 ochafllederv.
Bonde-Ståndet den 11 i sistlid ne December månad; så enär, enliat 87
§. Regerings-Formen samt 3 punkten af 49 §. Riksdags-Ordningeu! t.e
Stånds mening i dylika frågor utgör Rikets Ständers beslut, samt återförvisning
ifrån ett Riks-Stand 1 detta mal således ej betager samma beslut dess
kraft och verkan, anser Ulskotlet, vid sådant förhållande, något utlåtande
öfver de gjorda anmärkningarne icke erfordras; hvilket Utskottet alltså fårhus
det Riks-Stånd, som Betänkandet återremitterat, härmed vördsamligeu
anmäla.
Stockholm den 25 Februari 1845.
N:o 79.
Ant. till Exp.-Ut»k. d. 2S Febr., kl. 5 *. m.
Memorial, med förslag till sammanjemkning af de inom Riks-Ständen
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets Utlutande
i\: 0 65, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 14, öfver dels Kongl. Maj.ts IS ådig a
Bih. Uti /?. st. Prat. 184S. 7 Sami. 1 Afd, zS Hi/t.
1
i
Lag—Utskottets Memorial, N:o Jp.
Proposition angående förändrad lydelse af i §• i 23 Ixap.
Ärfda-Balken och tillägg till 7 §. i 20 Kap. af samma Balk,
dels ock vackt motion om inrättande af förmyndare-kamrar.
Efter det Lag-Utskottet i dess berörde Utlåtande N:o 65 tillstyrkt,
det måtte Kongh Maj:ts ifrågavarande Nådiga Proposition varda åt Rikets
Ständer antagen, så hafva Hög v. Preste-Slåndet och Väl toft. Borgare-Ståndet
bifallit omförmälda Utlåtande och således antagit den Nådiga Propositionen;
hvaremot öfrige Riks-Stånd stadnat i de skiljaktiga meningar,
som här nedan förmälas. Höglofl. Ridderskapet och Adeln bar nemligen,
med antagande af det utaf Kong). Maj:t i Nåder föreslagna tillägg till 7 §.
i 20 Kap. Ärfda-Balken, beslutat, att 23 Kap. 1 §. samma Balk skall erhålla
följande förändrade lydelse:
”Förmyndare skall, för hvarje år, författa räkning öfver allt det, lian
om händer häfver, att deraf skönjas må, huru lian den omyndiges egendom
förvaltar. Af den räkning gifve lian, vid hvart års slut, den omyndiges
närmaste fränder del, om så fordras: begära de det ej, vaie löimyndare
ändå skyldig alt hvart tredje år tillställa dem sluten läkning.
Äro ej fränder till, eller aflägse boende, eller vägra de alt räkningen granska,
då skall förmyndare, hvart tredje år, sin läkning aflemna till Socken-Nämnd
eller de Gode Män, som, enligt hvad serskild t stadgadt är,
dertill af stad, socken eller annan menighet förordnade äro, att de i (ränders
ställe räkningen öfverse må. Finna fränder, Socken-Nämnd eller
Gode Män något emot förmyndares förvaltning eller mot hans vederhäftighet
att påminna, anmälen det hos Rätten; och pröfve Rätten af omständigheterna
om annan förmyndare förordnas må. Är omyndig till de
år kommen, att han sjelf finna kan, det förmyndaren ej väl hans egendom
förvaltar, stånde ock honom fritt att det hos Rätten angifva.”
samt att, uti underdånig skrifvelse, hos Kong}. Maj:t anhålla:
dels att instruktion måtte utfärdas för Socken-Nämnderne eller förenämnde
Gode Män, hvarigenom dem ålägges:
a) tillse det icke någon omyndig må sakna lagligen tillförordnad förmyndare
samt, i händelse så inträffar, derom hos Domstolen göra anmälan
och uppgifva förslag på tjenlig och vederhäftig person att till
förmyndare förordna;
3
Lag-Utskoltets Memoiialj N.o 7g,
b)
afgifva yttrande, som af Domstolen kan infordras, angående till förmyndare
föreslagen eller dertill enligt lag berättigad persons vedeihäftighet
att ett slikt sysslande bestrida;
c)
då beliofvet så påfordrar, föranstalta om laglig säkerhets vinnande och
bibehållande för myndlings arfvemedel;
d)
der (ränder ej finnas eller vägra att åtaga sig den granskning af förmyndares
redogörelse-räkningar, som, enligt 23 Kap. 1 §. Ärfda-Balken,
fränderne tillkommer, i deras ställe berörde granskning verkställa
och dervid tillse, att den omyndige rätt sker;
e)
med sin uppmärksamhat följa förmyndares förvaltning af myndlings
gods, äfvensom hans hushållssätt i allmänhet, för att, i händelse skäliga
anledningar skulle förekomma om vanvård af myndling och hvad
honom tillhörer, eller ock om sådan försämring af förmyndares egen
ekonomiska ställning, att osäkerhet för myndlingens gods kan vara att
befara, då hos Domstolen göra anmälan derom och om behofvet af
annan förmyndares tillförordnande;
dels ock alt vederbörande Domare måtte erhålla föreskrift att till
Socken-Näinnderne eller Gode Männen lemna del af de förmyndare-förordnanden,
som komma att utfärdas.
Hederv. Bonde-Ståndet har åter godkänt en af Herr Grefve Mörner
med flere af Utskottets ledamöter emot Utlåtandet afgifven reservation, deruti,
med antagande af i Nåder föreslagna tillägget till 7 §. i 20 Kap. ÄrfdaBalken,
blifvit tillstyrkt:
alt Rikets Ständer måtte för sin del besluta, dels följande förändrade
redaktion af 23 Kap. 1 §. nämnde Balk:
^Förmyndare skall för hvarje år författa riklig räkning öfver det han
under händer häfver, att deraf skönjas må, huru han den omyndiges
egendom förvaltat. Af den räkning gifve han den omyndiges nästa fränder
del, om så fordras; vare ock skyldig att hvart tredje år tillställa dem en
sluten räkning, deri jemväl visas bör, huru och emot hvad säkerhet den
omyndiges penningar förräntade äro, och hålle desslikes fränderne tillhanda
de bevis, som till räkningen höra. Äro ej fränder, eller vägra de
atl läkningen granska, då skall förmyndare, hvart tredje år, sin räkning
aflemna till Socken-Nämnd eller Gode Män, som dertill af stad eller soc
-
4
Lag-Utskolleti Memorialj N\o yg.
ken förordnade äro, alt de räkningen öfverse måga. Socken-Nämnd eller
sådane Gode Män hafven, der fränder ej finnas eller äro fjerran boende,
tillsyn huru förmyndare sitt kall förestår, och egen öfver hans räkning
samma granskningsrätt, som fränder tillagd är. Finna fränder, eller de,
som sålunda i deras ställe satte äro, att omyndigs säkerhet sådant kräfver,
söken de, för hvad af omyndigs medel hos förmyndaren innestår, inteckning
i denues fasta gods, och pröfve Domaren, efter förmyndarens hörande,
om skäl är att den inteckning bevilja. Fränder, eller de, som i deras
ställe satte äro, hafven dock ej makt omyndigs hos förmyndaren innestående
fordran att utsöka. Tarfvas det, eller finnes förmyndare icke hafva
den
omyndiges
egendom rätteligen
förvaltat,
varde sådant anmäldt hos
Rätten, som då
annan förmyndare
förordnar.
Är omyndig till de år kom
men,
att han sjelf finna kan, det förmyndaren ej väl hans egendom förestår,
stånde ock honom fritt det hos Domaren att angifva och sin rätt
utföra.’'
dels ock alt en underdånig skrifvelse må till Kongl. Maj:t aflåtas,
hvaruti anhålles om ett Reglemente för Socken-Nämnderne eller de i förslaget
omnämnde Gode Män, upptagande stadganden i nedannämnde hänseenden
:
”l:o att då dödsfall inträffar i sådant bo, der omyndige finnas, hvilka behöfva
med
förmyndare förses,
Socken-Nämnden eller de utsedde Gode
Männen
skola hafva tillsyn
derå och,
om så tarfvas, göra anmä
lan
derom, på det alt förmyndare för den eller de omyndige måtte
varda tillsatte?
2:o att Domare är pligtig, å landet efter sluladt Ting, i stad för hvarje
månad, samt Hof-Rält vid hvarje års slut, att meddela Socken-Nämnden
i den församling, till hvilken den omyndige hörer, uppgift på
hvilken, som hlifvit till dennes förmyndare förordnad;
3:o att då omyndig flyttar från en församling till en annan, SockenNämnden
i den förra skall underrätta Socken-Nämnden i den sednare
om hvilken, som innehar förmynderskapet för den omyndige;
4ka att om den utnämnde förmyndaren ej är inom församlingen boende,
Socken-Nämnden skall om det utfärdade förmyndare-förordnandet gifva
underrättelse till Socken-Nämnden i den församling, till hvilken
förmyndaren hörer, och att kostnaden för den brefvexling, som härutaf
blifver eu följd, skall af den omyndiges medel gäldas, samt
Lag-Utskottcls Memorial, ^T:o 7p.
5
5:o att då någon, som innehar förmynderskap, flyttar från en församling
till en annan, Socken-Nämnden i den förra skall gifva Socken-Nämnden
i den sednare uppgift på de förmynderskap, som den ur församlingen
alllyttande personen, enligt Socken-Nämndens vetskap, innehar,
hvarigenom den ordning skulle vinnas, att hos Socken-Nämnden tillförlitlig
upplysning kunde erhållas om alla de förmynderskap, hvarmed
hvarje person inom socknen är besvärad.”
Då således två Riks-Stånd, nemligen Fleste- och Borgare-Stånden,
antagit Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga Proposition oförändrad, men
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet stadna t i derifrån afvikande,
men likväl sinsemellan skiljaktiga, beslut, får Utskottet, med anledning
af Riksdags-Ordningens 73 härmed vördsamt
inbjuda sistnämnde tvä Riks-Stånd att med Preste- och Borgare
-Stånden i den skiljaktiga delen eller ifråga om jörändrad
redaktion af 23 Kap. / §. Arjda-Balken sig förena.
Skulle dock denna inbjudning icke af någotdera Ståndet antagas och
sammanjemkning af de stridiga meningarne således icke på detta sätt kunna
tillvägabringas, lärer omröstning i ämnet i Förstärkt Lag-Utskott icke kunna
undvikas, dervid, då Preste- och Borgare-Stånden utan förändring bifallit
Kongl. Maj:ls af Utskottet till antagande tillstyrkta Nådiga Proposition,
densamma torde böra till ja-proposition antagas; men då den skiljaktighet
å andra sidan eger rum, att Bonde-Ståndet godkänt det af flere
reservanter inom Utskottet framställda, här ofvan anmärkta förslag, och
att Ridderskapet och Adeln stadnat i det serskilda beslut, som jemväl finnes
här framför intaget, får Utskottet, enär blott en mening må till eonIra-proposition
uppställas,
inbjuda Ridderskapet och Adeln att med Bonde-Ståndet i denna
del sig förena.
Yarder denna inbjudning dock icke antagen och Bonde-Ståndet vidblifver
sitt beslut, måste frågan om hvilkendera meningen skall utgöra
contra-proposition, genom omröstning slitas; och får Utskottet för sådant
ändamål afgifva ett så lydande förslag till
6
Lag-Utskottets Memorial, iV:o "jg.
Och
Vo te rings-proposition:
Den, som vill, att den af Bomle-Ståndet antagna mening skall
uppställas till contra-proposition, röstar
Ja;
ilen, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer det af Ridderskapet och Adeln beslutade
förslag att till contra-proposition antagas.
föreslår i följd häraf Utskottet omröstning
hufvudsafeen efter denna
Voterings-pro position:
Den, som vill, att Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående
förändrad lydelse af 23 Kap. 1 §■ Ärfda-Ba/ken och tillägg till
y §. i 20 Kap. samma Balk, skall oförändrad antagas, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva, med förkastande af
Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga Proposition, beslutat, att
1 §. i 2.3 Kap. Ärfda-Balken skall erhålla den af (Ridderskåpet
och Adeln — Bonde-Ståndet) beslutade förändrade lydelse,
att till y i 20 Kap. samma Balk skall göras det tillägg,
Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, och således att contraproposition
i enlighet härmed skall i underdånighet framställas;
i sammanhang hvarmed till Kongl. Maj.t bör a/låtas en
underdånig skrifvelse rörande reglementariska föreskrifter i
ämnet, till innehållet öfverensstämmande med det af (Riddérskåpet
och Adeln — B onde Ståndet) i denna del fattade beslut.
Stockholm den 25 Februari 1845.
Lag-Utskottets Betänkande , N-.o <So.
7
N:o 80.
iAnk. till Exp.-Utsk. den 25 Febr., kl. 5 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion angående förvandling af
böter.
Uti ett af Högv. Preste-Ståndet till Lag-Utskottels behandling öfverJemnadt
memorial, har Herr Lector kV allman anmärkt, att lagens stadganden
rörande förvandling af böter, vore i så måtto olämplige, som i
flera fall skillnad dervid icke gjordes, antingen den bölfällde begått ett
vanhedrande brott eller ej. Det vore nemligen påbjudet, att den, som
saknade tillgång till böter, ådömde för vissa mindre förseelser, skulle undergå
vatten och bröd, hvilken kroppsplikt motsvarade spö och ris, som
dock endast kom i fråga för nesliga brott; och derigenom förblandades
förseelsen med brottet och sjelfva fattigdomen blefve dymedelst på visst
sätt ett brott. För afhjelpande af delta missförhållande liar Herr Lectorn
föreslagit, att förordnas måtte, det böter böra till enkelt fängelse förvandlas,
utom i de fall, då de blifvit ådömde för brott, som medföra förlust
af beder och medborgerligt förtroende.
Denna motion har Utskollet under öfverläggning förehaft; och enär
den förändring i lagstiftningen, som således blifvit påyrkad, ej kan vidtagas,
utan i sammanhang med en total förändring i nu gällande straffsystem,
deri fängelse vid vatten och bröd ingår såsom en väsendtlig beståndsdel;
så och då förslag till en ny Kriminallag blifvit af Kong). Maj:t
till Rikets Ständers antagande i Nåder öfverlemnadl, vid hvars pröfning
frågan ofri och huru vidsträckt det straffmedel, hvars användande motionären
påyrkat, bör ega rum, kommer att behandlas, anser ULskottet sig
vördsam ligen böra tillstyrka,
att ifrågavarande förslag icke för närvarande måtte af Rikets
Ständer bifallas.
Stockholm den 25 Februari 1845.
Emot delta Betänkande har Herr Lector kV allman sig reserverat, med
anmälan, alt lian, då ärendet afgjordes, var på permission frånvarande.
$
L*"-Vtskottets Betänkandej IV:o Sr.
N:o 81.
Ank. till Exp.-Ulslt. den 25 Febr., kl. 5 « n»
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändring af lagens
stadgande angående de fattiges andel af död persons egendom.
Uti ett hos Ilederv. Bonde-Ståndet ingifvet och till Lag-Utskottet remitteradt
memorial, har Riksdagsfullmäktigen från Stockholms Län Olof
Jansson anfört, att allmänna lagens stadgande, det en åttondedel procent
af summa inventarii skall, då dödsfall inträffar, tillfalla de fattige, vore i hög
grad obilligt. Den drabbade i första rummet den aflidnes maka och barn
och sedan borgenärerne, hvilka, derest skulderne öfverstego tillgångarne i
Boet, således af egna medel måste betala de (atlige, änskönt deras lordringar
på långt när icke kunde af qvarlålenskapen godlgöras. Då emedlertid
motionären ej ville beröfva de fattige något, som de rätteligen borde åtnjuta,
men billigheten fordrade, att dem ej tillädes något på tredje persons
Bekostnad, har motionären, för till vägabringande afen med rättvisa och
Billighet öfverensstämmande förändring i förevarande hänseende, löreslagit,
det stadgas måtte, att fattigafgiften uti sterbhus hädanefter skall utgå
Blott af Boets behållning och ej af summa inventarii.
Utskottet har tagit denna utaf flere bland Bonde-Ståndets ledamöter
understödda motion, tillika med de llere anmärkningar, som deremot vid
remissen förekommit, i öfvervägande; och då de fattiges rätt, att i afliden
persons Bo erhålla en viss del af den till boet hörande egendomens värde,
utgör en af ålder fastställd rättighet, den der ytterligare hlifvit bekräftad
genom stadgandet i 17 Kap. 4 §. Ilandels-Balken, att berörde andel,
fyra öre af hvarje hundrade daler, efter egendomens värde, skall med förmånsrätt
utgå, samt det ingalunda vore med rättvisa och billighet förenligt
att borttaga eller inskränka omförmälda rättighet och dermed minska
ett de fattige förbehållet understöd, utan att motsvarande ersättning samtidigt
dermed på annat sätt dem beredes, finner Utskottet, vid betraktande
jemväl deraf, att ifrågaställa bidrag till de fattige ej synes serdeles
Betungande, giltigt skäl saknas att under närvarande förhållanden tillstyrka
föreslagna inskränkningen; i följd hvaraf Utskottet vördsamligen föreslår,
att Rikets Ständer mätte lemna motionen utan afseende.
Stockholm den 25 Februari 1845.
Nio 82.
Lag-Utskottets Betänkande , N.o 82.
9
N:o 02.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Febr., kl. 5 e. m.
Betänkande, i anledning af' väckta motioner om förändring af lagens
stadganden rörande testamentsfriheten och gäfva. med varm
hand.
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln har till Lag-Utskottets behandling
öfverlemnat ett af Herr Dalman, IV. F., ingifvet memorial, deruti blifvit
anfordt, att några decennier knappt hade förflutit efter antagandet af nu
gällande allmänna lag, innan man insåg olämpligheten af den slöra olikhet
i dispositionsrätten öfver förvärfd egendom, som blifvit stadgad för
land och stad. Då nemligen efter landsrätt hvarje medborgare tillerkändes
den naturliga rättigheten att fritt råda öfver frukterne af sin verksamhet,
så lades i sådant hänseende öfver städernas Borgerskap, Presterskapet
samt ofrälse män, som i städerna bo, ett tvång, som syntes uppenbart
rätts vidrigt. Visserligen skedde någon mildring deri genom Komd.
Förordningen den 19 Augusti 1762; men det gamla tvånget qvarstod likväl
för alla de fall, då den, hvilken lydde under stadsrätt eller hörde till
Preste-Ståndet, hade barn eller andra bröstarfvingar i hvad led som helst.
Da man emedlertid icke kunde påstå, att föräldraömheten vore ljummare
eller mer underkastad nyckfulla omvexlingar i städer, än på landet; då
de förhållanden, som grundlagt skillnaden emellan lands- och stadsrätt,’redan
föi arhundraden sedan upphört; då den friare teslamentsrälten efter
landsrätt, som för Ridderskapet och Adeln äfven blifvit utsträckt till deras
aflinge hus och jord i städerna, icke någonsin skall medfört menliga
följder eller blifvit missbrukad, men den inskränkta testamenlsrätten i
stad deremot mången gång kunde verka förstörande, serdeles genom det
hinder, den lägger för alla inbördes testamenten emellan makar och möjligheten
för dorn, som nedlagt sin förmögenhet uti industriella företag, att
på sådant sätt, efter endera makans död, sammanhålla det för rörelsens
fortsättande behölliga kapitalet, och då dessutom Rikets Ständer redan vid
två Riksdagar beslutat utsträckning af samma rätt; — ansåg motionären
Bih. till R. St. Prot, 184S, 7 Sami, 1 AJd, a.5 Håjt.
2
10
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 82,
en sådan förändring ock böra ega rum; i följd hvaråt han föreslagit, att
”de emot billighet och rätt stridande inskränkningarne i teslamenlsfrihe”ten
efter stadsrätt må för framtiden undanrödjas genom upphäfvande af
”5 §. i 17 Kap. Ärfda-Balken, jemte förklaringen deröfver, uti Kongl. Förordningen
deu 19 Augusti 1762, samt att 4 § i nyssnämnde Kapitel må,
”genom stadgandenas utvidgning , göras lika gällande för alla medborga”reklasser,
utan afseende på stånd eller bostad.” Den i förstnämnde §.
medgifna lösningsrätten har dock motionären ansett kunna tills vidare bibehållas,
äfvensom han, under framställning af följande förslag till redaktion
af omförmälde 4 §•• All aflinge fastighet å land och i stad samt alla
”ärfda eller förvärfda lösören må man bortgifva eller testamentera till hvem
”man vill, skyld eller oskyld, barn eller andra arfvingar”, ansett nödigt
att jemväl bibehålla det nu i samma §. befintliga stadgandet till förmån
för omyndiga barn, hvilkas arf icke är till föda eller uppfostran tillräckligt.
Och har motionären slutligen, i händelse hans förslag i öfrigt bifölls,
hemställt, att för tillvägabringande af enhet i lagstiftningen 8 Kap.
”3 §. Jorda-Balken måtte sålunda förändras, att den, som förvärfvat jord,
”hus och tomt i städerne, berättigas att denna sin välfångna egendom
”helt och hållet bortgifva, och icke blott till en sjettedel’.
I sammanhang härmed har Utskottet förehaft en af Herr
Yällcfl. Borgare-Ståndet väckt och till Utskottet jemväl hänvisad motion,
deri motionären yrkat, att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:ts i underdånighet
förnya deras vid sista Riksdag beslutade underdåniga skrifvelse
af den 12 December 1840, angående en större testamentsfrihet efter stadsrätt;
varande det i berörde skrifvelse intagna lagförslag af innehåll, att,
med upphäfvande af Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1762 angående
utvidgad testamentsfrihet efter stadsrätt, 4 och 5 §§. i 17 Kap. ÄrfdaBalken
samt 8 Kap. 3 §. 1 mom. Jorda-Balken borde erhålla följande förändrade
lydelse;
UÄ r f d a-B a 1 k e n:
17 Kap.
4 §. 1 mom. Aflingejord å landet, utom den , som personer af PresteStåndet
under äktenskap förvärfvat, fastighet i stad, som adlige personer
förvärfvat, samt lösören, tillhörande adlige personer eller å landet bosatte
ofrälse personer, utom Preste-Ståndet, må man gifva i testamente till
hvem man vill, skyld eller oskyld.
Lag-Utskottets Betänkande_, N’,o 82.
11
2 mom. Af fastighet i stad, utom den, som adlige personer förvärfva!,
fastighet å landet, hvilken personer af Preste-Ståndet under äktenskap
för va rf va t, samt lösören, tillhörande Borgare eller ofrälse personer, som 1
stad bo, eller personer af Preste-Ståndet, må man icke testamentera mer
än hälften, der bröstarfvinge lefver efter: Har man ej bröstarfvinge, då
må man alltsammans i testamente gifva. Vilja barn och inländska arfvingar
till sig lösa hus, tomt, gård eller jord; stånde det dem fritt inom
natt och år. Samma rätt ega utländska arfvingar, om de i landet inflytta
och der bygga och bo.
5 §. Lemnar testamentsgifvaren efter sig omyndigt barn, och kan
det ej ai sitt art njuta föda och uppfostran; då skall af egendom, som i
testamente gifven är, så mycket afsättas, som Rätten pröfvar barnet, efter
stånd och vilkor, nödigt hafva, till dess det sig sjelf nära kan, dock ej
för längre tid, än till dess barnet uppnått 21 år. Är barn ofärdigt, med
svår sjukdom behäftad t eller litet vetande; då skall ock afsättas, hvad till
barnets underhåll tarfvas, der dess arf ej dertill förslår; och gånge det
understöd ut, så länge behofvet fortfar: Kommer barnet till helsan eller
varda dess vilkor eljest så förbättrade, att det sig sjelf försörja kan; upphöre
då understödet. Nu har man genom testamente anslagit viss årlig
inkomst till sitt omyndiga barns föda och uppfostran, eller till underhåll
för sitt barn, som är ofärdigt, med svår sjukdom behäftadt eller litet vetande;
kan ej det barn, som omyndigt är, af eget arf njuta föda och uppfostran,
eller det, som ofärdigt, sjukt eller litet vetande är, med eget
arf underhållas; då må det testamente gälla för tid, som här ofvan sägs,
ändå att arfvejord eller bröstarfvingars lott dermed belastas skulle.
Jord a-B a 1 k e n.
8 Kap.
3. §. 1 mom. Eger man jord, hus eller tomt i staden; hafve våld
bortgifva hälften deraf, ehvad det är ärfdt eller afladt.” I
I anledning af dessa motioner får Utskottet, beträffande först det förslag
Herr Ekholrn till antagande uppgifvit, förklara, att ehuru berörde
förslag öfverensstämmer med hvad Rikets Ständer vid begge de sistförflut11a
Riksdagarne i ämnet beslutat, Utskottet likväl ej kunnat undgå att fin
-
12
Lag-Utskollets Betänkande, N'.o 82.
na detsamma icke allenast till hela sin uppställning alltför inveckladt, på
sätt Kongl. Maj:t jemväl vid sista Riksdagen erinrat, i anledning af Rikets
Ständers då aflålna underdåniga skrifvelse, utan äfven till sina grunder
föga tillfredsställande, enär det bibehåller nu gällande lags olikhet i testamentsrätten
efter samhällsmedlemmarnes olika stånd eller tillfälliga
hemvist, i stället att befrämja den jemlikhet inför lagen och enhet i lagstiftning,
som onekligen höra till de vigtigare föremålen för lagstiftarens
bemödande att tillvägabringa; och Utskottet anser således Herr Ekholnis
förslag böra förfalla.
Deremot instämmer Utskottet i den åsigt, som ligger till grund för
Herr Dalmans motion, eller att testamentsfriheten bör vara lika för alla
medborgareklasser, utan afseende på stånd eller hostad; hvilket ock hufvudsakligen
öfverensslämmer med hvad Rikets Ständer vid 1829 års Riksdag
beslutade, ehuru åtskilliga anmärkningar emot det då uppgjorda förslagets
ofullständighet hindrade dess antagande af Kongl. Maj:t. Den olikhet,
som i nu gällande lag förefinnes mellan lands- och stadsrätt, leder
sitt upphof från de tider, då man ansåg nödigt att stifta serskilda lagar
för land och stad, hvilka lagar, ehuru i många väsendtliga delar utgångna
från alldeles olika systemer, sedermera fingo under århundraden utbilda
sig bredvid hvarandra och sluteligen af iyö/; års lagstiftare snarare sammanfördes
uti en lagbok, än sammansmältes till ett enda helt. Sålunda
bibehöll man då de förut införda olika aids- och testamentslagarne. Men
olägenheterne af dessa förhållandens ordnande på sådant sätt, efter dels
personers olika stånd, dels egendomens olika belägenhet, hafva, i samma
mån samhällsförhållandena i allmänhet blifvit mera utbildade, låtit allt
mera märkbart känna sig. Ej nog dermed, alt klagan öfver obillighet och
bristande jemlikhet inför lagen ofta blifvit spord; man har äfven genom
dessa arfs- och testamentslagar gjort de hithörande och i allmänna lifvet
djupt ingripande rättsfrågorne så invecklade, att en mängd vidlyftiga
rättegångar derifrån haft sitt upphof, hvilka eljest kunnat undvikas, och
till hvilka anledning isynnerhet ej bordt lemnas af en lag, som för öfrigt
är beräknad på den högsta möjliga enkelhet och lättfattligbet äfven för
menige man. Skall lagboken verkligen, såsom den är ämnad, vara en
bok för folket, med så enkla och klara föreskrifter, att jemväl den icke
lagfarne må kunna veta hvad rätt är, och derefter ordna sina angelägenheter,
utan behof, såsom fallet är i flera andra länder, af serskildt dertill utaf
staten tillsatte personers biträde; så synes det vara tid, att lagens bud i
13
Lag-Utskotlels Betänkande, N:o 82,
de vid hvarje dödsfall förekommande frågorna om arf eller testamente helt
ias han den inveckling och svårfaltlighet, hvarmed de nu äro besvärade,
och i stället förenas till några enkla och klara allmänt gällande stadganden.
Hvad arfslagarne serskildt angår, har Utskottet redan i ett föregående
Betänkande uttalat sin öfvertygelse om lämpligaste sättet att
uppnå det nyss antydda målet, och då Rikets Ständer numera godkänt Utskottets
i den delen framställda förslag, tvekar Utskottet destomindre att
i afseende på testamenlslagarne fortgå på samma bana, som betänkligheter
i politiskt hänseende härvid svårligen kunna möta, utan fråga endast
är, om hvad som å ena sidan kan anses vara med billigheten och naturliga
rättvisan mest öfverensstämmande, och å den andra bäst låter förena
sig med lagens bud i öfrigt.
Den första pröfning, som för detta ändamål erfordras, är naturligtvis
den om hvilketdera af de två serskilda system för testamentsrätten, som
uti hittills gällande lagar blifvit följde, företrädesvis bör väljas. — Våra
äldsta lagai visste ej af någon testamentsrätt. Den infördes med kristendomen;
men som den stod i strid med arfvejords-systemet, kunde den
ej oinskränkt antagas. I Landslagen blef den grundsatis gällande, att hvad
man sjelf ärft borde åt lagliga arfvingar bevaras, men allt förvärf dt
gods kunna fritt disponeras; och på denna grundsatis, vid hvars tillämpning
man likväl, i anseende till svårigheten att skilja mellan ärfda och
lörvärlda lösören, fann sig föranlåten alt göra undantag för all lös egendom,
byggdes och utbildades den testamentsrätt, som ännu gäller efter
landsrätt, och hvars hufvudsakliga uti 17 Kap. i—4 §§. Ärfda-Balken intagna
stadgande!) äro, att ingen eger genom testamente bortgifva arfvejord
a landet, eller derå skedd förbättring, men väl all aflingejord samt ärfda
och förvärfda lösören; dervid dock den inskränkning blifvit gjord, att der omyndiga
barn finnas, som ej hafva något till föda och uppfostran, så n^cket
skall dem, efter stånd och värde, först lemnas, som Domaren pröfvar
skäligt, till dess de sjelfve sig nära kunna; äfvensom, i sammanhang med
förbudet mot arfvejords bortgifvande, blifvit föreskrifvet, att surrogat för
afyttrad arfvejord alltid bör af annan egendom, så långt den räcker, i
främsta rummet afsältas. I
I Stadslagen deremot gjordes ingen skillnad mellan fast och lös, ärfd
eller förvärfd egendom; man stadgade i stället, att af hela förmögenheten
eD viss andel, som blifvit kallad legitima eller laglott, ovilkorligen borde
14
Lag-Utskottets Betänkande , N:o 82.
arfvingarne tillfalla, men återstoden kunna genom testamente disponeras,
och denna laglott bestämdes till olika qvot af det hela, allt etter sotn
bröstarfvingar eller endast andra arfvingar funnos. Ehuru åtskilliga
betänkligheter mot bibehållande af denna princip, så vidt den lägger hinder
för inbördes testamenten mellan makar, uppstodo hos Borgare- och
Preste-Stånden vid anlagandet af 1704 års lag, biet dock, genom 17 Kap.
5 §. Ärfda-Balken, testamentsfriheten efter stadsrätt sålunda bestämd, att
man skulle ega bortgifva sjettedelen af sin egendom , der barn eller bröstarfvingar
lefde efter, men hälften, om endast andra inländska arfvingar
funnos, och alltsammans, i fall arfvingarne voro utländske. Presterne lörbehöllo
sig likväl, att denna testamentsrätt skulle för dem gälla endast i
afseende på sådan egendom, deruti de hafva giftorätt efter stadsrätt, hvarigenom
en alldeles egen lestamentslag för Presterskapet uppkommit; och
slutligen har en betydlig afvikelse från hela systemet skett genom Förordningen
den 19 Augusti 1762, hvilken, under åberopande al den naturliga
billigheten och en fri medborgares rätt att obehindradt disponera hvad han
sjelf förvärfvat, förmår, att man jemväl efter stadsrätt eger borttestamentera
all aflingejord, samt ärfda och förvärfda lösören, derest ej bröstarfvingar
finnas, i hvilken händelse, äfvensom i afseende på ärfd stadsfastighet,
1734 års lag ännu fortfar att tjena till efterrättelse.
Jemför man nu sins emellan de begge systemen, så lärer man ej
kunna neka, att det sednare, hemtadt från Romerska lagarne och numera
antaget i de flesta civiliserade länders lagstiftningar, är det enklaste och
till sin princip det mest konseqventa; hvarföre dess generella införande
här i landet jemväl af Lagkommiteen i dess nya Civillag blifvit föreslaget.
Men då derigenom hela det uråldriga hos oss ännu gällande arfvejords-systemet
skulle tillintetgöras, samt det härmed sammanhängande bördssystemet
i betydlig mån rubbas, anser sig Utskottet destomindre höra
på denna väg söka vinna det föresätta målet, som en förändring i sådan
syftning, hvarken direkt föranledes af de vid denna Riksdag i ämnet väckta
motionerna, eller för närvarande skulle, efter Utskottets tanka, finna
något synnerligt stöd i allmänna tänkesättet. Så vidt för Utskottet är
känd't, har nemligen ingen klagan hittills blifvit förspord öfver testamentslagarne
efter landsrätt, Indika ock, om än de icke kunna bestå emot'alla
anmärkningar af den stränga doktrinen med dess fordran på en i allt- genomförd
konseqvens, likväl till' sina principer, enligt Utskottets omdöme,
låta sig väl försvara inför den naturliga rättvisans och billighetens dom
-
Lag-Utskottets Betänkandej N:o Si,
15
stol. Deremot hafva redan vid flere Riksdagar förnyade frågor uppstått
om en förändring af teslamentslagarne efter stadsrätt till likstämmighet
med de förra; och det vill således synas, som framgång åt ett förslag till
ny lag i ämnet endast i sistnämnda riktning skulle kunna påräknas. På
samma sätt som Utskottet förut^ i fråga om arfslagarne, lika mycket af
egen föreställning om det rättvisa och billiga, som med fästadt afseende å
en temligen allmänt uttalad opinion, funnit sig uppmanadt att söka vinna
den nödiga enheten i lagstiftningen medelst förändring af den hittills
gällande landsrätten till likhet med stadsrätten, likaså tror Utskottet derföre,
i Iråga om testamentslagarne, sig på en gång uppfylla rättvisans
fordringar och gå allmänna tänkesättet till mötes, då Utskottet nu anser
sig böra föreslå el t motsatt förfarande, eller den nu gällande stadsrättens
förändring till likhet med landsrätten; och Utskottet kan härvid, såsom
ytterligare stöd lör sin åsigt om lämpligheten af en sådan åtgärd, ej underlåta
att åberopa den omständigheten, att man derigenom i sjelfva verket
endast fortgår och tager steget fullt ut på den bana, som man redan
vid utfärdandet af 1762 års Förordning började beträda och erkände som
riktig, ehuru man då stadnade på halfva vägen och dymedelst mera invecklade,
än förenklade förhållandena.
De inkast Utskottet väntar sig och har att bemöta äro hufvudsakligen,
dels, å ena sidan, att genom ärfd stadsfastighets uteslutande helt och
hållet från den fria dispositionsrätten och genom deraf följande skyldigdi
g h e t att densamma surrogera, likasom om arfvejord å landet är stadgadt,
man åt förstnämnde slag af egendom gifver ett värde och ett utseende
af orubblighet, som den till följd af sin natur icke skall förtjena,
och dels, å andra sidan, att då i städerna den lösa egendomen eller kapitalerne
ofta utgöra den betydligaste delen af förmögenheten, man genom
en mera utsträckt dispositionsrätt öfver sådan egendom inkräktar mer än
rättvist kan vara på arfvingars billiga anspråk.
Beträffande förra anmärkningen är väl sannt, att, på sätt Utskottet
jemväl här ofvan nämnt, hvarken den äldre Stadslagen eller 1734 års
lag gjort någon skillnad mellan ärfd eller förvärfd, lös eller fast stadsegendom;
och deLta kunde hafva goda skäl för sig under de tider, då
stadsfastigheterne i allmänhet voro af ringa värde och derjemte lätt förstörbara,
isynnerhet genom eld. Men förhållandet är numera betydligen
förändrad t; i de större städerna bygges nu merendels af sten, och de min
-
16
Lag-Utskoltels BetänkandeN\o 82.
dre hafva blifvit så rikligen donerade med jord, att denna ofta utgör fastighetens
förnämsta värde. Lägger man nu härtill sednare tiders brandförsäkringsinrättningar,
som åt en i bebyggd stadsfastighet nedlagd förmögenhet
gifva nära nog samma ovansklighet, som jordegendomen medför,
och hvarpå det säkraste beviset är, att den förra, ej mindre än den sednare,
gäller såsom fullgodt hypothek för lemnade försträckningar; så kan
Utskottet ej inse något giltigt skäl, hvarföre man, så framt man eljest erkänner
den förut omförmälda grundsatsen för testamentsrätten, eller att hvad som
blifvit ärfdt bör åt lagliga arfvingar bevaras, skulle från denna kategori
utesluta en ärfd stadsfastighet, som ofta kan uppgå till ett ganska betydligt
värde, under det man gifver arfvejordens hela helgd åt den obetydligaste
lägenhet på landet, der åbyggnaden likaledes kan innefatta det förnämsta
värdet, såsom vid vattenverk och dylika anläggningar. Dessutom bör älven
erinras, att Utskottets åsigt i denna del ingalunda innebär någon nyhet;
ty skillnad emellan ärfd och förvärfd stadsfastighet har redan alltsedan
1762 års Förordning varit i lagen införd, ehuru man gjort stadgandet
derom helt och hållet illusoriskt genom underlåtenheten att tillika föreskrifva
surrogeringsskyldighet. I
I afseende åter på den sednare anmärkningen, eller vådan af en mera
utsträckt dispositionsrätt öfver de i städerna samlade kapitalerne, så
vittnar erfarenheten nogsamt, att de få kapitaler, som hos oss finnas utöfver
dem, som fordras för de borgerliga näringarnes drifvande och af hvilka
den slutliga behållningen ofta är ganska problematisk, vanligen nedläggas
så fort ske kan i fastigheter, såsom säkraste sättet alt bevara ett
samladt öfverskott. För öfrigt bör man äfven ihågkomma, alt en fri disposition
öfver all lös egendom redan efter stadsrätt eger rum, så framt ej
bröstarfvingar finnas; och då en sådan frihet, utsträckt jemväl till detta
fall, icke på landet visat sig hafva ledt till missbruk, lärer man ej eller
kunna förmoda, att den i städerna skulle komma att begagnas annorlunda,
än till fördel för efterlefvande maka, det vill säga, till det isynnerhet för
städernas invånare nyttiga ändamål, som lagen hittills gjort omöjligt, att,
genom ena makan lemnad rättighet alt qvarsitta i orubbadt bo, sätta denna
i tillfälle att äfven efter andra makans död, till gemensamt gagn för
sig och barn, sammanhålla förmögenheten till den styrka, som för fortsättandet
af en förut idkad borgerlig rörelse erfordras.
De
17
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 82.
De anförda inkasten synas Utskottet således icke vara af någon serdeles
vigt, eller böra verka till bibehållande af en olikhet i likartade förhållanden,
som af ingenting i öfrigt försvaras. Deremot kräfver ovilkorligen
sammanhanget emellan testamentslagarne och dem, som gälla
för gåfva med varm hand, att, i händelse de förra förändras, de sednare
jemväl ordnas till öfverensstämmelse dermed; hvadan Utskottet,
såsom en nödvändig följd af dess yttrade åsigter om testamenlsrätten,
anser sig böra tillika föreslå sådan förändring af de i 8 Kap. JordaBalken
intagne stadganden om gåfva, att all skillnad emellan landsoch
stadsrätt äfven i denna del varder upphäfven. Några serskilda motiver
för det i sådant afseende här nedan framställda redaktions-förslag
torde ej behöfva anföras vidare, än att Utskottet, då ingen skillnad hädanefter
skulle komma alt ega rum emellan stads- och landsfastighet, i
Kapitlets öfverskrift ansett orden: jord, hus eller tomt lämpligen böra utbytas
mot orden: fast egendom, såsom mera allmänt omfattande det begrepp,
man här velat uttrycka.
Vidkommande slutligen den rätt för arfvingar alt till sig lösa borttestamenterad
egendom, som nu gällande lag bestämmer olika efter landsoch
stadsrätt i så måtto, att sådan rätt på landet endast sträcker sig till
bördköpt jord, men i städerna till all fastighet, så finner Utskottet ej eller
skäl att bibehålla denna olikhet. Tillkommen i följd af de olika
grundsatser, hvarefter de äldre lagarne betraktade ärfd och förvärfd egendom,
måste den ramla tillika med den grund, hvarpå den hvilar; och
Utskottet tvekar således ej att jemväl härutinnan föreslå ett generelt antagande
af nu gällande landsrätt. —■ Måhända skall härvid invändas, att
då bördsrätten till försåld fastighet i städerna sträcker sig till både arfoch
aflinge, en inskränkning af samma rätt, i hvad bortgifven egendom angår,
icke står väl tillsammans med orubbadt bibehållande af nyssnämnde
stadgande; och Utskottet skulle äfven för sin del helst hafva sett, om Utskottet
nu kunnat låta sitt förslag jemväl omfatta bördsrätten i allmänhet,
så att den likaledes blef enahanda för både land och stad. Men då motion
härom icke blifvit väckt, samt en förändring af bördsrätten till försåld
fastighet i städerna skulle medföra en rubbning i vilkoren för viderboende
och nabo att utöfva den lösningsrätt, lagen dem tillagt näst efter
bördernan, finner Utskottet sig föranlåtet att lemna den allmänna
Bi-h. till R. St. Prot. 1845. 7 Sand. 1 Afd. 2S Haft.
3
18
Lag-Utskottet* Betänkande , IV:o 82.
bördsrätten för närvarande o vidrörd, men tror dock något hinder häraf
destomindre mola för ett ändamålsenligt ordnande af den serskilda lösningsrätten
till en genom testamente bortgifven egendom, som lagen redan
stadgat en betydlig skillnad emellan dessa rättigheter och ingalunda gjort
dem beroende af hvarandra. Rätt att börda en försåld fastighet har nemligen
hvarje skyldeman, som är inom de flera af lagen i sådant afseende
utstakade leder, då deremot lösningsrätt till bortteslamenterad egendom
endast gäller för närmaste arfvrngen, och till och med alldeles icke eger
rum i fråga om sådan stadsfastighet,, som genom gåfva med varm hand
blifvit bortskänkt..
Men om det således visar sig, icke allenast att sjelfva sammanhanget
emellan de grunder för en förändrad testamentsrätt, som Utskottet uppställt,
påkallar, att den ifrågavarande lösningsrätten till sitt föremål göres
lika för land och stad, utan äfven att en. sådan likhet ulan olägenhet kan
till vägabiångas medelst samma rätts inskränkning i allmänhet liil börd köpt
fastighet,, fordrar likväl den skiljaktighet i processuela former, som vid
Lands- och Stadsdomstolarne förefinnes till följd af deras olika organisation,
att tidsbeslämmelserne för lösningsrättens utöfning förblifva olika;
och Utskottet har derföre trott sig böra bibehålla de hittills gällande föreskrifterne,
att lösningsanspråket skall på landet väckas innan laga stånd
åkommer, men i staden inom natt och år.
På grund af hvad i det föregående blifvit anfördt, tillstyrker alltså
Utskottet,,
det måtte Rikets Ständer för sin del besluta, att, med upphäfvande
af Kongl. Förordningen och Förklaringen den iq Augusti
1760,; angående testamenten i städerne, samt med ändring af iy
Kap. Årfda-Balken och 8 Kap. Jorda-Balken, berörde två Kapitel
må erhålla följande lydelse:
Ar f d a - B al k envy-
Kap.
Hvad, och huru mycket, matt må i testamente gifva.
* §'•
Ingen Imf ve makt ärfd fastighet å landet eller i staden genom
testamente bortgifva, eller annorledes derom förordna, ån
19
Lag-Utskottets Betänkande, N',o 82.
Jag förmår. Ej eller må någon bortgifva från ärfd fastighet
den förbättring, som derå gjord är.
2
$•
Häfver man vid arfskifte tagit lösören för fast egendom,
eller häfver man bortbytt, sålt eller förpantat sin ärfda fastighet,
eller är den genom hvarjehanda hans förvållande lagligen
kommen i annans hand; då skall efter hatts död jemngod förvärf -  vad fastighet, eller, der ej fast gods finnes, penningar, eller andra
lösören, sättas i stället; och det behål/e ärfd jastigliets egenskap
i hans hand, som det då ärfver: men sedan gånge de penningar,
eller lösören, i arf, som om lösören sagdt är.
3
s.
Gifver någon bort sin bördköpta fastighet genom testamente;
kåfve barn, eller andra inländska arf vingar, makt att lösa den
åter, i staden inom natt och år, och å landet innan laga stånd
åkommer, efter det värde, som den är köpt för; gälden ock åter
all derå gjord nödig förbättring. Samma rätt äga utländska arfvingar,
om de i landet inflytta, och der bygga och bo.
4
$■
All förvärfd fastighet, och ärfda eller förvärf da lösören,
må man bortgifva, eller testamentera, till hvem man vill, skyld
eller oskyld, barn eller andra arf vingar. Dock der omyndiga
barn äro, som icke äga något till föda och uppfostran; då skall
dem först, efter stånd och värde, så mycket lemnas, som Domaren
skäligt pröfvar, till dess de sjelfve sig nära kunna.
5
$.
(Lika med nuvarande 6 §■)
Testamente må ej tagas af bo oskifto, ulan af dens del, som
gifvit häfver.
6
$.
(Lika med nuvarande y §■)
Gifver någon mer, än lag säger; varde då testamentet rät
-
20
Lagutskottets Betänkande, N‘.o 82.
tadt efter lagen , och gälle i alt öfrigt. Ej må ock någon föra
i testamente in, att hvar, som det klandrar, skall vid dess arfsrätt
skild vara.
J orda- B al k en.
8 Kap.
Huru man må lagligen bortgifva fast egendom.
1
§•
Ingen må ärfd fastighet bortgifva. Sker det, hafve arfvinge
makt det att återkalla, dä han död är, som det g af: vare
dock ej förment, att af ärfd fastighet på lifstid förläna något
hemman, eller någon mindre del, åt den, som trogen tjenst gjort
häfver, der ingenförvärfd fastighet är. Förvärf d fastighet må
man gifva hvem man vill. Är fastighet bördköpt; då kan dess
värde bortgifvas.
2
§.
Nu finnes, att man häfver gjort gifvaren, hans barn, eller
första arftagaren, märkelig orätt, otjenst och skada; stände dem
då fritt gåfvan att återkalla, om han, som gäfvan fatt, den i
handom häfver, och Rätten prof var henne rätteligen förverkad
vara. Är gåfvan för möda och arbete, eller gjord tjenst, gifven;
gånge då ej åter. Om medgift, morgongåfva och testamente
skils i Giftermåls- och Ärfda-Éalkarne.
Stockholm den 21 Januari 1845.
Reservationer:
af Herr Thorn: ”Jag har icke kunnat instämma i Utskottets ofvanstående
beslut, hvars grunder jag ej kan godkänna ocli hvars resultat sannolikt skola
finnas föga tillfredsställande. Det synes mig vara alldeles olämpligt att, för
beredande åt en förment öfverensstämmelse emellan arfs-,och testamentslagarne,
såsom nya begrepp införa ”arfvejord” och ”bördköpt jord i stad” jemte föreskrift
om vederlag för ärfd stadsfastighet. Dessa begrepp äro främmande för
svensk lagstiftning, då den genom 1762 års Förordning i ett fall uppställde
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 82,
21
princip bör betraktas såsom ett undantagsstadgande, hvars utsträckning till
den händelse, alt bröstarfvinge lefver efter, ingalunda skulle, om sådant af
städernes innevånare i allmänhet ansetts ändamålsenligt, intill närvarande
tid hafva varit fördröjd. För att på egendomsförhållanden i stad consequent
tillämpa de af Utskottet vid fråga om testamentsfrihet antagne och
prisade, efter landsrätt ordnade grunder, borde giftorätt i stad icke ega
rum i ärfd fastighet. Men denna likhet för stad och land har icke rimligtvis
kunnat sättas i fråga, och då torde en olikhet i föreskriflerne om
testamentsrätt icke eller höra betraktas såsom stridande emot lagens system
i det hela.
Hvad Utskottet anfört till stöd för sin åsigt, att stadsfastighet hör
anses jemngod med jord å landet och, lika med denna, genom inskränkning
i gåfvo- och testamentsrätt, inom släglen från arfvinge till arfvinge
bibehållas, torde vid närmare granskning befinnas mindre tillförlitligt.
Det kan nemligen med skäl belviflas, att den till vissa städer donerade,
på tomterne fördelade jord skall i allmänhet öfverstiga värdet af sjelfva
tomten med dess åbyggnad, och syftemålet med lagens urgamla stadganden
rörande arfvejord å landet samt dess bevarande, så ostyckad som
möjligt, från ena slägtleden till den andra lärer icke ega den ringaste
tillämplighet på fastighet i stad, och minst hafva afsett fasta egendomens
större eller mindre användbarhet till hypothek, helst man, vid tidpunkten
för lagstiftningen i berörde afseende, troligen ännu icke börjat experimenterne
att med skuldsättning grundlägga hvarken enskildt eller nationell
välstånd. Om i flera mindre städer jordbruk bedrifves med fördel
och jorden sålunda kan äga ett betydligt värde, hvaremot rörelsekapitalerne
der äro ringa samt egentliga stadsmannanäringar af underordnad
vigt, må ett sådant missförhållande, otvifvelaktigt hörande till undantagen,
icke erkännas såsom giltigt skäl att påtruga samtlige Pukets städer
lagstadganden om arfvejord, med deraf följande restrictioner, bildande alldeles
nya och obekanta förhållanden, lika invecklade, som dem Utskottet
i afseende på testamentsrätt förmält utgöra tvistefrö och dem Utskottet
sökt albjelpa, om än på ett sätt, derför städernes innevånare icke skulle
stadna i synnerlig förbindelse.
Lag-Committeens förslag till allmän Civillag afhandlar i 10 Cap. ArfdaBalken
testamentsfriheten, och detta förslag viclröres i Betänkandet på ett
sätt, som låter förmoda, att Utskottet icke ogillar förslagets syftning, utan
22
Lag-Ulskottets Betänkande, N\o 82.
tvärtom anser en öfvergång till föreslagna stadgandena i framtiden lämplig.
Skillnad emellan ärfd och förvärfd egendom igenfinnes emedlertid icke^i
lagförslaget, som medgifver fri dispositionsrätt öfver all egendom, när bröstat
1 vinge ej äi till, i hvilken händelse endast hälften af qvarlåtenskapen
må bortgifvas. Delta lagbud anser jag för städerne, der för närvarande
både aifs- och giftorätt för ofrälse män och Prester är lika, utan afseende
pa egendomens natur af ärfd eller förvärfd, fast eller lös, kunna och böra
träda i verksamhet, helst någon rubbning derigenom i nu bestående egendomsförhållanden
icke är att befara. Det är dock anmärkningsvärdt, att
Utskottet, med hänsigt till framtida införande af sistnämnde allmänna
giund för testamentsrätt, funnit skäligt tillstyrka antagande af arfvejordssystemet
i stad, enär Civillagförslaget, på sätt här ofvan är anfördt, i
förevarande fall alldeles utesluter skillnaden emellan arfve- och aflingefaslighet
äfven å landet, och man genom godkännande af Utskottets framställning
alltså skulle än vidare utsträcka ett system, det man sedermera
ville alldeles frånträda. En ändamålsenligare öfvergång till nya lagens
bud måste det ostridigt vara, att genast för städerne införa de grunder för
testamentsfi ihet och gåfva af fast egendom, som i Rikets Ständers vid de
tva sista Riksdagarne i ämnet fattade beslut antydas, och dem jag i dess
hufvudsakliga delar gillar.”
af Herr Doctor Säve samt Herr Billström, lrvilka instämt i Herr
Thorns reservation.
af Herr Lagergren: ^Delande de i Herr Thorns reservation uttryckte
åsigter om beskaffenheten af Lag-Ulskottets förslag till nya lagstadganden
för Lestamen Is-fr i h ete n, skiljer jag mig från honom i hufvudsaken °eller i
Iråga om behofvet af en lagförändring i detta hänseende. Ehuru de stora
betänkligheter, som möta vid hvarje rubbning af de uråldriga grunderne
för aids- och giftorätten, icke äro fullkomligt tillämpliga på frågan om leslaments-rättigheten,
ligger dock, äfven i afseende på denna rättighet, mycken
vigt på gällande lagars bestånd. En lagförändring, som ej af verkligt
behof f 1 amkallas, eller af något sannolikt godt ändamål rättfärdigas,
kan med skäl benämnas ovis och blifver i tillämpningen skadlig, hvilka
abstracta enhets-theorier den än må åsyfta att fullkomna. Till detta slag
hänförer jag, utan tvekan, Utskottets förslag, h vilket, om det antoges”
skulle medföra en vidsträcktare rubbning icke blott i gällande rälts-åsigter
efter svensk lag, utan äfven i förmögenhets-öfverlålelser och deraf här fly
-
23
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 83.
tande enskilda rättsförhållanden, än som vid första betraktandet af förslaget
framställa sig. Den förändring, som i reservationen påyrkas, är
visserligen practiskt antagligare och med våra lagars anda mera öfverensstämmande.
Men icke eller den anser jag mig kunna biträda. Olikheten
i testamenls-friheten emellan land och stad må passa illa eller
väl i det förmenta systemet; den har dock haft och har ännu sina naturliga
grunder; och då inskränkningen i rättigheten att i stad göra testamente,
sådan den nu är bestämd genom Kong!. Förordningen den 19
Augusti 1762, kommer barn och bröstarfvingar till godo, ser jag intet
giltigt skäl att till motionerne om förändring derutinnan, åtminstone för
närvarande, lemna bifall.”
af Herr Eklund.,, som, med tillkännagifvande att han ej deltagit i
ärendets behandling i Utskottet,, biträdi Herr Thorns mening.
af Herr Friherre Stjernstedt, med anmälan, att han ej eller öfvervarit
frågans afgörande i Utskottet.
llerr Prosten Odelberg har jemväl emot detta Betänkande sig reserverat.
N:o 05.
Ank. till Exp.-Utsk. d.. 25 Febr., kl. 5 e. m.
Ra tänkande, i anledning af väckta motioner om förändring af Lagens
stadgande i 6 §. 9 Kap. Handels-Ralketi, angående ränta
af försträckta penningar eller varor.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till Lag-Utskottets behandling
öfver lemnat serskilda motioner, af Herr Hjerta, Lars, samt Herr Boos af
Hjelmsäter, Niéolaus Torsten, hvilka föreslagit, den färre,, att räntan måtte
lrigifvas, utom för fordringar, derför inleckningssäker het i fast egendom
är beviljad, eller som äro ställde på ett års förfallotid, eller på mera än
en månads uppsägning, i hvilka fall det i 9 Kap. C §. Handels-Balken
innefattade förbud emot högre räntas tagande, än sex för hundrade, fort
-
24
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 83.
farande borde gälla, och den sednare, att berörde förbud, utan inskränkning,
måtte upphäfvas, så att det må stå långifvande och länsökande fritt
att öfverenskomma om räntans belopp; varande af Ilerr Hjerta, till stöd
för hans berörde yrkande hufvudsakligen anfördt, att enäi egentliga vilkoret
för ett lands ekonomiska välstånd vore, att de penningar, som finnas,
i möjligaste måtto hållas i omlopp i dagliga rörelsen och användas
på ett vinstgifvande sätt, borde äfven de medel uppsökas, som kunde bidraga
till detta mål. I sådant hänseende syntes räntans frigifvande höra
medföra fördelaktiga verkningar. Kapitalister och diskontörer voro nemligen
rädda och försigtiga, hvilket vållade hastiga uppsägningar af utlånta
penningar, just i de ögonblick, då penningar mest behöfdes lör näringsidkaren,
men voro svårast att erhålla. Häremot funnes dock troligen blott
det medel, att låta penningen, likasom alla andra varor, fritt stiga och
falla i pris efter behof och tillgång, emedan hoppet om en större vinst
skulle framlocka kapitaler vid de tillfällen, då de eljest skulle sluinläggas,
samt den behöfvande alltid måste anse såsom en fördel alt betala
en högre ränta, i stället att nödsakas sälja sin egendom till underpris lör
godtgörande af förfallna skulder. Dessutom vore det sannolikt, att räntans
frihet skulle draga många kapitaler från importhandeln till de inhemska
näringarne, och dermed bereda en större penningetillgång inom
landet; och förmodade motionären all fara af räntefrihetens missbrukande
förekommas genom de inskränkningar, lian i vissa fall föreslagit.
Instämmande i Herr Hjet'tas berörde åsigt, alt penningen bör såsom
en vara betraktas, har Herr Roos derjemte liemtat anledning till sin framställning
från den förmodan, att det nu i löndom bedrifna procenteriet
skulle, derest räntan blefve fri, upphöra och räntefoten nedtvingas. I
I motsatts till hvad sålunda blifvit föreslaget, hafva Riksdagsfullmäktige
Nils Petter Pettersson från Calmar Län och Ola Svensson från Malmöhus
Län hos Hederv. Bonde-SLåndet, uti ingifna och till Lag-Utskottet likaledes
remitterade motioner, yrkat, att, med ändring af nu ifrågaställa
lagrum, stadgas måtte, det högre ränta än fem för hundrade ej tagas får,
enär jordens afkastning borde utgöra grunden för räntebeslämningen och
erfarenheten skall visat, att denna afkastning sällan uppgår till öfver tre
procent af jordens värde. Deraf hade ock blifvit en följd, att den skuldsatta
allmogen småningom kommit i allt större betryck, under det att ka
-
25
Lag-Utskottets Betänkande, It-.o 83,
pitalisterne frodades, ehuru de förre framlefde ett tungt och arbetsamt lif,
deremot de sednare i all maklighet tillbragte sina dagar. Då likväl den
nödställdes belägenhet ej af lagstiftaren finge förgätas, syntes omförmälda
förslag, som åsyftade mildring i denna belägenhet, äfven höra behjertas.
Utskottet har tagit dessa motioner, tillika med de yttranden, hvartill
Herr Hjertas framställning hos Ridderskapet och Adeln föranledt, i öfvervägande;
och ehuru till stöd för räntans frigifvande kan anföras, att enär
ränta i sjelfva verket ej är annat, än ersättning för begagnandet af försträckta
medel, skäl icke saknas för den åsigt, att det i förevarande fall,
likasom i andra kontrakter, hör vara öfverlåtet åt de kontraherande att om
vilkoren sig emellan öfverenskomma; likväl och som det är högst tvifvelaktigt,
att omförmälda frigifvande skulle leda till sänkning af den allmänna
räntefoten eller medföra de fördelar, som med framställningen i
denna del åsyftas, hvaremot med visshet synes kunna antagas, att dylik
sänkning ej kan inträffa i annan händelse, än att tillgången på penningar
är ymnig och att ett motsatt förhållande skall uppdrifva räntan, samt
deraf följer, att den i förevarande hänseende föreslagna förändring skulle
i ytterligare grad öka de menliga verkningarne af den i landet för närvarande
rådande allmänna penningeförlägenheten och åstadkomma en vådlig
rubbning af förhållanden, som grundats på förutsättning om ett fortfarande
skydd af det stadgande, hvars borttagande blifvit yrkadt, anser Utskottet
vidare skäl ej erfordras såsom grund för det omdöme, att berörde
förändring ej bör, åtminstone i närvarande tidpunkt, ega rum. Men lika
litet, som Utskottet anser en obegränsad frihet i omförmälda hänseende
kunna för närvarande medgifvas, lika litet synes någon inskränkning i lagens
ifrågaställda bestämmelse kunna komma i fråga. Det för en sådan
inskränkning anförda skäl, att jordens afkastning bör utgöra grunden för
räntebestämningen, kan Utskottet icke godkänna; och den skuldsatta allmogens
belägenhet synes destomindre kunna åberopas till stöd för inskränkningen,
som lagstiftaren icke lärer ega att förändra de vilkor, hvarunder
redan ingångna förbindelser tillkommit.
På grund häraf får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att ifrågavarande motioner måtte lemnas utan afseende.
Stockholm den 25 Februari 1845.
Bih, till R, St, Prot, 184S, 7 Sami, 1 Afd, 2S Haft,
4
‘26
Lag-UtskoUets Betänkande, N:o 84.
N:o 84.
Ank. till Exp.-Utsk. (len 28 Febr*, kl. 6 e. ra.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändring af 12 Haj),
4 §. Iiandels-Balken.
Hederv. Bonde-Ståndet liar till Lag-Utskottets behandling öfverlemnat
ett af Riksdagsfullmäktigen Gustaf Pettersson från Östergöthland till Ståndet
ingifvet memorial, deruti han, med anmärkning, att de straff, som
1734 års lag bestämde för bedrägerier i allmänhet, voro för milda i förhållande
till gerningarnes art, samt att denna öfverdrifna mildhet isynnerhet
uppenbarades i Handels-Balkens 12 Kapitels 4 §., enligt hvilken
den, som nöter och sig till nytta brukar anförtrodt gods, skall höta tio
daler och gälda skadan, samt den, som säljer, förpantar eller förskingrar
sådant gods, bör straffas med böter till godsets halfva värde och betala
fullt åter, — yrkat, det måtte straffet för de i berörde lagbud beskrifna
bedrägliga åtgärder skärpas, samt hemställt, om icke samma brott borde
försonas med ärans förlust eller fängelse vid vatten och bröd; men då det
i berörde lagrum stadgade ansvar är lika med det, som för brott af samma
natur är utsatt i andra lagrum, t. ex. 11 Kap. 4 §. Handeis-Balken,
enligt hvilken den, som säljer, pantsätter eller bortgifver, ulan egarens lof,
det han lånt häfver, skall bota halfva värdet och betala fullt åter; då
straffbestämmelsens skärpande i ettdera af dessa lagrum, hvilka ej afse sådana
brott, som, enligt nu gällande lag, äro såsom bedrägeri betraktade,
utan innefatta påföljd för missbrukadt förtroende, ej vore lämpligt, utan
att en dylik skärpning kunde ega rum jemväl i alla de eifliga; och då
detta sednare nu ej kan ske, äfven om skäl dertill förefuunes, då motion
derom ej bl i f vi t gjord, får Utskottet vördsamligen tillstyrka,
alt Gustaf Petterssons omförmälda motion icke mätte till någon
serskild åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 Februari 1845.
Lag-Utskottets MemorialN:o 85.
n
N:o 85.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Febr., kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande N:o
63j Öfver vackt motion om tillämpning af 15 Kap. 5 §. ArfdaBalken,
sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 30 Maj
1835, äfven på det fall, att inländsk arfvinge begifvit sig bort,
utan att lyfta det arf, som veterligen honom tillfallit, och ej
sedermera återkommer.
Yällofl. Borgare-Ståndet liar, på grund af gjorda anmärkningar, till
Lag-Utskottet återremitterat Utskottets berörde Betänkande, hvilket deremot
blifvit af öfrige Riks-Stånden bifallet, nemligen af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln den 30, af Högv. Preste-Ståndet den 25 och åt Hederv.
Bonde-Ståndet den 28 sistlidne Januari; och som tre Stånds mening i frågor
af dylik beskaffenhet, enligt 87 §. Regerings-Formen, utgör Rikets Ständers
beslut, och återremiss från ett Riks-Stånd således icke betager samma
beslut dess kraft och verkan, anser Utskottet något utlåtande öfver de
gjorda anmärkningarne icke erfordras; hvilket Utskottet skolat för det RiksStånd,
som Betänkandet återremitterat, härmed vördsamt anmäla.
Stockholm den 28 Februari 1845.
STOCKHOLM, tryckt hos P- G. Berg, 1845.
A
la^~Uiskottets Utlåtande, N.o S6.
N:o 86.
i
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Mars , kl. i e. m.
Utlåtande^ i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 18 j öfver väckt motion om ändringar i Ansvarighets
Lagen för Stats-Rädets Ledamöter.
Enligt från Riks-Stånden ankomna Protokolls-Utdrag har ifrågavarande
Betänkande, h vilket Vällofl. Borgare-Ståndet och Heder v. Bonde-Slåmdet
bifallit, deremot blifvit ålerremitteradt i sin helhet af Ilöglofl. Ridderskapet
och Adeln, samt i vissa delar af Högv. Preste-Ståndet.
I anledning af det i omförmälda Betänkande innefattade förslag till
Ansvarighets-Lag, har hos Ridderskapet och Adeln blifvit hufvudsakligen
anmärkt:
vid rubriken:
Att enär Stals-Ministrarne äro Ledamöter af Stats-Rådet, samt Lagen gäller
lika för alla Ledamöterne, de förre således ej bordt serskildt nämnas; och att
då Konungen i kommandomål tager råd af två Embetsman, nemligen afen
för Land t- och en lör Sjöförsvaret, det varit rättare att säga ”de Embetsman’*
i stället för "den Embetsman, som i kommandomål Konungen råd
gifvit."
vid inledningen till Lagen:
Att som densamma innefattar positiva loreskrifter, som böra komma
i fråga vid Lagens tillämpning, det således vore lämpligast att inledningen
upploges såsom 1 § i Lagen; samt att dervid endast slutmeningen
af inledningens 2 moment borde bibehållas, enär den gör ett undantag
från den allmänna Ansvarighets-Lagen, hvaremot det föregående, såsom att
Stats-Råden blott skola Konungen råd gifva och ej jemte honom regera, vore
redan bestämdt i Grundlagen, der det heter, ”att Konungen äger styra
Riket.”
vid 1 §:
Att denna § vore i så måtto ofullständig, som den icke upptoge de
händelser, att Stats-Rådels Ledamöter, genom svek och list, söka öfverändakasta
regeringssättet, då Regeringen af dem föres, eller ’*gå våldsamt tillväga,
när de icke regera* ; att om fall gåfves, då det vore klokt alt använda
förlusten af gods såsom straff, det likväl syntes betänkligt alt i föreBih.
till R. St. Prot. 1845. 7 Sand. 1 Afd. 26 Haft,
1
a
Let"-Vtskottets Utlåtande> I\T.-o 86,
varande fall stadga en sådan påföljd; och att enär ett döljande förutsätter
uppsåt, samt icke någon kunde dömas for brott, ulan att brottet blifvit
bevisadf, orden uppsätligt och bevisligt voro öfverflödiga och borde
således utgå; varande af en talare derjemte framsläldt följande förslag
till förändrad lydelse af ifrågaställa §, nemligen: ”Försöker någon Stats-RådsLedamot
att lagstridigt ändra eller upphäfva någon Rikets Grundlag, eller
underlåter att deremot göra föreställning, när han finner sådant å lärde
vara, eller fördöljer någon omständighet, som kunnat sådant steg förekomma,
straffes såsom Rikets förrädare och miste lif, ära och gods. Till
samma straff’ vare den Ledamot af Stats-Rådet skyldig, hvilken genom tillstyrkande
eller underlåtenhet att föreställning göra, när lian finner sådant
å lärde vara, eller genom fördöljande af någon upplysning, befrämjar eller
vållar sådant lägstriTigt sleg, som, enligt 101 §, af Regeriugs-Formen, såsom
ioriäderi anses bör.”
vid 2
Att för undvikande deraf, att i Ansvarighets-Lagen uppräkna, huru StatsRådets
Ledamöter skola, i hvarje serskild! fall, bestraffas, då Regeringen af
dem föres, lämpligast vore att i slutet af Ansvarighets-Lagen infördes ett
stadgande af delta innehåll: "Hvad i der.na Lag stadgadt är, galle äfven
i de fall, då Regeringen föres af Stats-Rådet,” hvarigenom dels kunde
undvikas att uti ifrågaställa § tre serskilda gånger åberopa samma straffbestämmelse,
dels ock säkerhet vunnes, alt ingenting i förevarande hänseende
förglömmes.
vid 3 §:
Att stadgandet om håk-, bro- och farj-afgifter, om än det icke vore ett
undantag, utan blott ett förtydligande, likväl icke hade en lämplig plats i
Ansvarighets-Lagen, utan borde inflyta i Grundlagen, helst nyttjade ordalagen
kunde gifva anledning till den misstydning, att Stats-Råden egde rätt
att beskatta landets inbyggare för hvilken brobyggnad som helst, hvilket
icke kunde vara meningen; hvaremot en talare, h vilken ansett stadgandet
höra qvarstå, dock hemställt, om icke detsamma borde erhålla denna lydelse:
”dock härunder icke inbegripne båk-, bro- och färj-afgifter samt andra
dyhka, hviika för enskilda inrättningar uppbäras, och erläggas af dem, som
inrätlningarne begagna, och hviika fastställas för anläggning eller vidmakthållande
af anstalter till rörelsens befordrande inom Riket.”
vid 4 §:
Alt det af Utskottet föreslagna tillägg: ”och värde ej vidare i Rikets
Lag-Vtskoltets UtlåtandeA o 86.
*•*
rarare bolde '££
Ä STSS^* =U tygla .^s --bruk.
i(l 5
RiUpic Ständer vid innevarande Riksmöte beslutat
f 7n0?”-. A“ 3K Retrini-Formen, att Stats-Råds-Ledamot loft inne
den
förändring i 34 ^ Rege.n g
derest denna förändring blefve af
hafva annat civilt embete
sb’estämnieisen i detta moment sålunda
Konel. Mai:t i Wader gillad, ans
...
* om det nu heter, insattes
S, au. . ställe, för orden "“'f '“^1‘föSen v”re ‘u han skulle förlo“miste
Stats-Räds-Embetet , e \
. innehafvande embeten.”
ra jemväl sina öfriga embeten m«Leslasna nya moment borde helt och
» —• A«,deU*f Herr tefve' Ä cd Herr iogergren i de
Hllel
“Si - Utskottets forslas framställda skäl. samt enär samma
":S”öd'l strid
att tillstyrka en ,a8s
utfärd
VU X„ £
*5? Ä SS.
...... ■»
.... h.a .1! tt •“•*< >
kunde utgå.
Att äfven denna §, dder'd^ad^rLndrin*f*
vid 5 § an
förtydligas
i enlighet med
kan&komma att undergå; att den af
märkt blifvit, Regerings-Formens 34 §
>
^ den Stats-Råds-Leda
Utskottet
föreslagna nya bestäm
’ tillstädes, då ministeriella mål inför
mot, som utom l-oredraganden bo
förhåUande till denna Ledamots be
Konungen
föredragas, vore ola p g ^ borde flyltas från den plats, det
fattning vid lillfaUet; att or
® och någon, till näst framfor orden
nu innebar emellan orden
underrättelse; och ändth
^bo,
de ur §
svinna.
*
Lag-Utskottets Utlåtande, N.0 SS.
h"'krt »*•««
bö.a uteskild
person lima|as. a™ ord.t »ioo
"i°‘ e'iest skulle l“"- »f or.
förekommande uttryck någon tidoch*alt
ampJ,sare» ä" det ' d«mna §
betel jemväl här bi,de lanul
■
, »nMarsbeslämmelsen miste em
del
blifva anmärkt!
P
Grul,<l,aSe"- ‘»ligt I*»-d fornt i denna
vid 10 §•
lr*, in
ga
rum, emedan desse Ledamöter i fnr» " i e mediet tid nu kunde erande
after alla i berörde Lag omnämnd eLILTh ' ^ ^ »*«*’»'
den föresla^A^Ä^^'”^ “»»^älden gällande, s^
se,t densamma bör. AaÄKW*^ -  Badgifvare kunna anklagas inför RILe r -.(
,,
^ agande. Konungens
högförräderi, våldförd p°ersonliV fnLt 'och IvT ^nst.tut/ons-Utskotlet för
State,, medel, om öfre, bevis,e°dö„as de efter .“män L.!'■
*f
ste-Ståndet antagit de',':; ÄÄtwft ^ f
rujad,
- sand föreslag,,; Yy.V LL ,ta ill *>■ ft‘ i Mhts *"*
hiifvit ogilladt, dels ock inUlnino , i r 5 §’ 1 hvilka delar forslaget
delar Blänka,idet »tS,S S T‘.7, “* 8 » 1
■vis,igen i 7 § borde
nästt * “ den »!rf/T5'
.wd'' *-
rättelse, samt med anmodan till Utskottet att i ™ dJel“d vlStl8 underningen
emot inledningen, taga 2 mom. 8 § i öfvervägande ^ anniärk
:?
“Kt 1. rffaer-i
7 § deraf, utom i fräg» om ,Sta Iller T “S
jemte
bevisligen, äfvensom hvad an "år 8 K 1
* °r den foiekommande ordet
manslämmande mening i frågor af din bwTff T™1 tre Riks*Sländs Samjemlik,
87 5 Be8tn.i.,6sJV0rlr„:h3 p,m“'S fSV"f
u,Sor h,ke,s Ständers beslut, hvars ve,kan icke ^ÄR
Lag-Ulskotlets Utlåtande., N.o 88.
.ta, frän eu Slärrd, följer, alt nägot flätande icke erfordras of.er de an
-U
»■>
'>» Ridderslape. och Ade o , desse d b b t fran»_
l a t’ hrtdtagen i Lagen borde i §§ indelas och ordet bev,shgen 7 §
liv tas från den plats, det nu innehar, till ett annat ställe i $.n,
cell som någon förändring af gällande Ansvarighets-Lagen i dessa de ar cke
blifvit af motionären uttrycki,gen påyrkad eller af Ut kolUet J°>es,a^
lärer enär Borgare- och Bonde-Stånden härutinnan anlag,t fotslaget, sam
iitaisÄ
tägxifsszsz ä ,r ä
släde serskild a förslag till Ansvar, ghets-Lag nu kan kcmmia *o ;
da del
§ af
An^ri8hneiledLa£-
SWÄ
SÄ
«b ■*»*
$SM
»« ** «*
öfverträdelser varder stadgadt.
„
,
»ilIstvrkan
Då
Utskottet följaktligen ej kan i denna del från rada 8 It tHIStyrnan
Sj,**$«•'' t**™ *“ ^
Stockholm den 4 Mars 1Ö4d.
j.ag-uiSKOItcls BetänkandelY.o Sr.
Hes ervation er:
£/*■*»*
VHlt ,l,samma stä i s[rid mcd fö,esiäe„da UilättJe
’
Sä
Uti.Jd" %ZT^i °oh He'T D°clor Bexe“ l,af,a 'emväl c"‘“l
N:o 87.
Ånk. till Exp.-Vtsk. den 4 Mars kl. 1 e. m.
Be%%%LrJ‘MnS °f VdCk‘a m°“°nSr “"^'Konkurs.
Till Lag-Utskottets behandling och utlåtande hafva blifvit öfverlem
nade de\s ett hos Jdoglofl. Ridderskapet och Adeln ingifvet anförande af
^r Nordemnekar F. W. deruti han fastat uppmärksamheten påTtskilUg
[01 men te brister 1 kreditlagstiftningen och dervid serskild/ anmärkt
llhatdladefårSéniH v .''frdslösjlet-..
lonkuismatsör i „llmä„l,et
kontroll, dels ock flere hos v/llofl. BoJgaLiiÄ
K'\ A\S“ndler. och Lundelius väckta motioner, innefätlande°förLs
teti- r rdr,?/u?L^rinijf
Utskottet sig hora folja°den ordning^ fcrfnled*
& rt:“ **« “»<*«»Ä
rernl*ck°Lti%;cmrt:z/ör
esendoms aftMmde tiU b“*«*
- ftljSf1 m’H fnmSim‘' ‘»ilb
rid allrädesansöknfng3
ediil^.X
7
Lag-Utskottets Betänkande, N;6 8j.
uppteckning af allt cl et han cger, 1 löst och fast, af alla fordringar, af all
gäld, så ock af alla böcker, handlingar och skrifter, som boet röra; i 4 §,
att om gäldenären ej fogat sådan uppteckning vid ansökningen, densamma
cj mä upptagas; och i 8 §, att konkurs skall anses börjad, när gäldenärs ansökning
upptagen är. Uti dessa stadgande!! hafva Herrar Arnherg och Almgren
föreslagit den föiändring, att den omständighet, att gäldenären ej
vid afträdesansökningen fogat otnfönnälde uppteckning, icke må utgöra
hinder för ansökningens upptagande och konkursens början, utan borde
i sådan händelse, enligt Herr Almgrens åsigt, antingen gäldenären åläggas
att, inom viss lid, ingifva en fullständig bouppgift, eller Rätten låta verkställa
densamma genom dess eller Kronans betjente, vid hvilket förhållande
gäldenären dock ej skulle ega alt ansökningen återtaga.
Till stöd för den således föreslagna förändring har bufvudsakligast blifvit
anfördt, att enär syftemålet med konkurslagstiftningen vore, alt, då gäldenär
icke mäktade sina förbindelser uppfylla, sälta borgenärerne i stånd
att utur hans tillgångar skyndsamt erhålla den liqvid, som stod att ernå,
ulan att den ena må gynnas med betalning framför den andra, så borde
icke, då gäldenär råkat i berörde belägenhet och önskade göra alla sina
borgenärer lika rätt, konkursens början och tillgångarnes öfverlemnande
till borgenärerne genom försvårande formaliteter fördröjas, så alt en eller
annan borgenär kunde komma i tillfälle att, 1.11 de öfriges förfång, under tiden
antingen medelst exekutors handräckning skaffa sig betalning eller säkerhet
för sina fordringsanspråk, eller ock genom hotelse om exekutiva
åtgärder emot gäldenärens person förmå denne till frivillig öfverlåtelse
eller pantsättning af egendom. Ett sådant förhållande inträffade
emedlertid nu esomoftast, i anseende till nödvändigheten alt vid afträdesansökning
förete bouppgift, för hvars upprättande mången gång fordrades
så lång tid, att de närmaste eller vaksammaste borgenärerne liunno
all på elt eller annat sätt bereda sig säkei het för sina fordringsanspråk, allt
på öfrige borgenärers bekostnad; och syntes en dylik uppgilt destomindre
vala behöflig, som, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, sällan någon vid
afträdesansökning lögad uppteckning vore fullständig, och Konkurslagens bud
i denna del således ej eflerlefdes; varande slutligen åberopadt, att ifrågasLällda
förslag öfvereusslämde med de stadgande!), såra i förevarande hänseende
blifvil meddelade i Lug-Kommileens förslag till ny Civillag.
I anledning af detta åberopande, anser Utskottet sig böra tillkännagifva,
det Högsta Domstolen, vid granskning af Lag-Kommitéens berörde för —
slag, med afseende på omlörmälde stadgande!!, anmärkt, alt enär nu gallan
-
®
Lag-Uiskottels Belånktndcj N.o 8j.
de föreskrift, att gäldenär skall vid afträdesansökniiig foga förteckning öfver
skulder och tillgångar, vid påföljd att å ansökningen eljest tecknas af»
slag, ledde till den liktiga och nyttiga följd, att Domaren finge tillfälle
att utan uppskol låta kalla borgenärerne och insätta dem i förvaltning af
gäldenärens egendom, hvarmed deremot, efter förslaget, ofta kunde komma
att längre tid fördröjas, hvarjemte det alltid blefve olämpligt att, genom
Domarens förpligtande alt draga omsorg för uppteckning af hvarje cessionssökandes
bo, föröka Domarens inblandning i det, som förnämligast och egeutligen
bör tillhöra parters egna föranstaltanden och tillsyn, Högsta Domstolen
trodde den ifrågavarande lagförändringen icke böra vidtagas; och i
denna åsigt finner Utskottet sig destoheldre befogadt instämma, som det i
allmänhet tillhör en hvar alt hafva reda på sin ställning, h vil ket isynnerhet
är lätt för handlande och andre idkare af större rörelse, hvilka af sina
böcker kunna hemta tillfyllestgörande ledning i berörde hänseende, samt
det förhållande motionären velat förekomma ej bör inträffa, derest icke gäldenäi
obehörigt uppskjuter eu åtgärd, som för bevarande af alla borgenärernes
rätt är af omständigheterne påkallad. Dessutom bör tagas i betraktande,
att gäldenär, enligt lag, är berättigad att, vid bouppgiftens beedigande, uppgifva
hvad lian deri kan hafva uleglömt, samt följaktligen att, om tiden ej
rnedgifver en noggrann fullständighet, saken deraf ej lider. Något behof af
föreslagna förändringen kan således ej anses vara förhanden; och då härtill
kommer, att samma förändring ansetts böra leda dertill, att gäldenär icke
skulle ega återtaga en ingifven cessionsansökning, men en dvlik förmån
likväl, pa sätt Högsta Domstolen äfven anmärkt, synes böra hållas honom
någon tid öppen, enär ansökningen stundom kan vara föranledd af en förlägenhet,
som borgenärerne, efter inhemtad kännedom om förhållandet,
sjelfve möjligen äro villige att afhjelpa, eller som på annat sätt snart kan
öfvergå, finner Utskottet sig alltså hafva grundade skäl för sitt tillslyrkade,
att omförmälda förslag måtte lemnas utan afseende,
b') Under förmälan, att en del Domstolar tillämpat 6 § af Konkurslagens
1 Kapitel pa så sätt, att borgenär, som velat tvinga gäldenär till konkurs,
ansetts höra göra sitt påslående derom gällande genom till Rätlen
ställd ansökning, och ej medelst gäldenärens instämning, samt att, för ändamålets
vinnande, det icke varit tillfyllest att förete bevis derom, att gäI—
denäten saknat tillgång till godtgörande af borgenärens fordran, har Herr
Sund ler} enär en sådan tillämpning, enligt hans åsigt, vore stridande mot
lagbudets anda och mening, yrkat, att deröfver måtte meddelas den förklaring,
”att en gäldenär, som icke gitter uppgifva tillgång för domfäst
skuld
9
Lag-Utskottets Betänkande, N.o Sy.
skuld vid anstäldt utmätnings för sök, måtte anses skyldig antingen ställa
antaglig borgen för sin skuld, eller afträda och uppgifva sina tillgångar
och skulder, dä någon af hans borgenärer, efter stämning, i behörig
ordning det yrkar.”
En sådan förklaring kan dock Utskottet icke tillstyrka. Till begreppet
konkurs börer nemligen, att flere borgenärer samtidigt göra anspråk på
en gäldenärs egendom, och i öfverensstämmelse dermed stadgar ifrågaställde
§, att borgenär må tvinga gäldenär till konkurs, då den sednares egendom,
till någon del eller hel och hållen, är i fråga att utmätas för annan borgenärs
fordran, så att anledning är till befarande, att egendomen skall användas
för en eller annan borgenär med andras uteslutande. Att den omständighet,
att gäldenär vid anstäldt utmätningsförsök saknat tillgång till gäldande
af domfäst fordran, af Domstolar icke ansetts innefatta tillräcklig
anledning att bringa gäldenären till konkurs, bar följaktligen varit
öfverensstämmande med omförmälda lagstadgande; och då en förklaring
i den syftning, motionären påyrkat, således vore stridande emot samma
stadgande, samt en förändring deraf, i enlighet med motionärens förslag,
destomindre är af behofvet påkallad, som borgenären, medelst begagnande
af bysätlningsrälten, sådan den genom Konungs och Ständers vid innevarande
Riksmöte fattade beslut blifvit bestämd, är i tillfälle att förmå gäldenären
göra konkurs och således sjelfmant uppgifva sina tillgångar, eller,
der han sådant underlåter, genom gäldenäreus hållande i bysättningshäkte
i två månader, blir berättigad att, emot hans vilja, tvinga honom att
egendomen i konkurs afträda, får Utskottet tillstyrka,
det måtte Herr Sundlers ifrågavarande motion jemväl lemnas
utan •afseende.]
2.-o Om gäldenärs ansvarighet.
Med anmärkning, alt ehuru Konkurslagen uti 3 Kap. 42 och 43 §§
stadgar ansvar för den gäldenär, som idkat handel eller annan rörelse, deröfver
bok hållas bör, men icke fört ordentliga böcker, eller fört falska böcker,
eller uppsåtligen sina böcker förstört, all bestämd föreskrift likväl saknades
derom, hvilka skola föra böcker, eller hvilka böcker skola föras, eller
huru dessa böcker böra vara inrättade, för att bokföringen må kallas ordentlig,
har Herr Arnberg fästat uppmärksamheten på nödvändigheten att
afhjelpa denna brist i konkurslagstiflningen, emedan det eljest blott berodde
på godtycket, om och när gäldenären i omförmälda hänseende vore unBih.
till R. St. Prot. 184S. y Sami., 1 Afd. a6 Haft.
2
IO
La^-Vt skotte's Betänkande, \-o 8f.
derkasta.d ansvar. En ändamålsenlig bokföring vore ock enda utvägen,,
hvarigenom borgenärer och Domstolen kunde vinna en sann och tillförlitlig
kännedom, så väl om boets ställning och gählenärens LilIgångar, så alt, i
fall någon del af dessa vore undanstucken eller boet bedrägligen frånhänd,
densamma må kunna till konkursmassan revindieeras, som om gäldenärens
handlingssätt och orsaker ne till hans obestånd; och en sådan bokföring borde
åtminstone åligga alla handlande och andra näringsidkare, hvilkas rörelse
mer och mindre är och måste vara grundad på kredit, och hvilka vanligtvis
hafva största delen utaf deras tillgångar, om ej alla, bestående i
varor och annan lösegendom, samt, nödvändigt blottställde för förluster, i
följd af försäljningar på lid och konjunkturens inverkningar på varupriser
och handelsspekulationer, egentligen äro de, som utan eget förvållande kunna
iråka den olyckliga ställning att nödgas göra cession. På grund häraf,
och under åberopande af andra länders lagstiftningar, har motionären, för
afhjelpande af ofvan anmärkta brist i konkurslagstiftuingen, ansett bestämda
föreskrifter böra meddelas i afseende på bokföringen, så att med visshet
kan antagas då gäldenär icke fort ordentliga böcker och således gjoi t sig
derför skyldig till ansvar, hvilket för närvarande, i anseende till Konkurslagens
obestämda stadgande, vore, enligt hvad nämndt är, på godtycket beroende,
samt således föreslagit!
”att alla handlande i gross eller minut, skeppsredare, skeppsfournerare;
fabrikanter och handtverkare, som icke endast arbeta på beställning åt kunder,
utan hålla magasin eller försäljningsbod, eller på sina rum drifva handel
med färdiggjord vara, samt öfrige idkare af förädlingsyrken i samma
kategori, skola ovilkorligen vara förbundne att;
föra en journal öfver deras rörelse, hvilken, fö$ hvarje dag, upplager
köp och försäljningar, handels- och penninge-transaktioner samt ingångna
förbindelser och i allmänhet allt hvad de, under hvad titel det vara må,
emoltagit eller utgifvit, med undantag af utgifter för lefnads- och -hushålls*
omkostnader, hvilka blott för hvarje månad i summa införas;
sammanhäfta och bevara alla bref i affärer, som de emottaga, och likaledes
alt i en serskild bok kopiera alla bref i ^ffårer, som de afsända;
och
hvarje år öfver deras formögenhets-tillstånd upprätta ett inventarium
ejder balans-e.xtrakt, upptagande, å ena sidan, all deras fasta och lösa egendom,
med värdet derå, samt tillgångar i fordringar oph varor, och, å a,ndrq
shhttt, alla de.rqs skulder och ingångna betalningsförbindelser; hvilkef
inventarium eller balans-ektrakt, år efter år, skall inforas, egenhändigt oa
-
Il
La g-Utskottets Betänkande, N.o 8j,
dcrtecknadt, i en för delta ändamål inrättad bok'’; och borde alla dessa
böcker föras utan lemnade torna mellanrum, utstrykningar, raderingar eller
inskrifuingar i bredden; hvarjemte journalen skulle vid hvarje års början af
Borgmästare i stad eller Häradshöfding på landet förses med foliering och
elt serskildt märke å hvarje sida, samt, på den första och sista, med beniälde
Embetsmäns namnteckning, jemte intyg om journalens egare; hvaremot
den bok, som upptog årliga inventariet éller balans-extraktet, blot!
hvart tionde år vore underkastad berörde formalitet, ifrån hvilken brefko*
pieboken helt och hållet undantogs; men alla dessa böcker skulle förvaras
tio år, för att vid inträffande tillfallen Domstolen tillhandahållas.
Sedan Utskottet, i anledning af detta förslag, inhemta! upplysningar af
sakkunnige personer, rörande förhållandena med bokföring i allmänhet, så
hos handlande, som näringsidkare, har Utskottet tagit förevarande fråga i
öfvervägande; och ehuru Utskottet erkänner vigten af de skal, som blifvkt
anförda för den påkallade bestämmelsen, anser likväl Utskottet en sådan
lagstiftning, åtminstone för det närvarande, betänklig. I förra hänseendet
kan icke förnekas, att då lagen stadgar ansvar å den gäldenär,
som idkat handel eller annan rörelse, deröfver bok hållas bör, men icke
fört ordentliga böcker, så synes, som borde man äfven i lagen finna
svaret på den frågan, öfver hvilken rörelse bör bok hålläs och huru
beskaffade skola böcker vara, för att anses ordentlige, eller,' med andra
ord, när bar den händelse inträffat, då ansvarsbestämmelsen må tillämpas?
Men äfven om tillfyllestgörande föreskrift härutinnan saknas, så lemnas dock
i 2 § af Rättegångs-Balkens 17 Kap. en ledning för omdömet i denna del.
Enligt samma lagrum är den bokföring öfver borgade varor ordentlig, som
innehåller både hvad borgadt och betaldt är, med dag och år, då det skett,
utan någon ändring; och i öfrigt bar det varit åt Domaren öfverlemnadt
att, efter förekommande förhållanden, pröfva, huruvida annan bokföring varit
behöflig och i hvad man dess beskaffenhet kunde anses så fullständigt ådagalägga
gäldenärens ställning och afslutade affärer, att densamma må såsom
ordentlig afntägäs. Om man än i de länder, der handels- och näringslifvet
uppnått en hög grad af utveckling, funnit nödigt och lämpligt att
meddela sådana föreskrifter, som de föreslagna, så, enä"r all lagstiftning måste
lämpas efter hvarje lands och folks serskilda inre förhållanden, sinser
Utskottet, med afseende å ställningen här i landet, omföröaälda föreskrifter
éj, utan att medföra olägenheter och vådliga följder, kunna införas. Del
har nemligen hittills berott på hvar och «n att så inrätta sin bokföring*
som honom bäst och tjenligast varit; och den frihet, tona lagen i denna
13
Lag-Utikottets Eelånkandej N.o 8j.
del medgifvit, har sin förklaringsgrund i de olika behofven i omförmälda
hänseende. För den större handelsrörelsen fordras en omständligare bokföring,
än för den mindre — så äfven i afseende på näringarne; — och i
bredd med behofven har förmågan i förevarande hänseende utbildats.
Om föreskrifter af ifrågaställde art således skulle för mången blifva
lätta att uppfylla, så kommo de deremot för andra, och kanske mängden af
handlande och näringsidkare, att medföra betydliga olägenheter, och torde
af ett icke ringa antal ej ens kunna uppfyllas. Det måste emedlertid vara
ett hufvud vilkor för all lag, att den kan iakttagas af dem, för hvilka den
är gifven, utan att verka hämmande i lolliga företag; men, enligt hvad
nyss antyd t blifvit, skulle påyrkade sLadgandet sakna denna egenskap. Det
skulle deremot blottställa mången, som af oförutsedda händelser och olyckor
nödsakas afträda sin egendom, och således till sina följder blifva
vådligt; och det är på dessa grunder, som Utskottet finner betänkligt, ej
allenast att i lagen införa samma stadgande, utan ock att meddela annan
föreskrift i förevarande fall än den, som redan är gifven, och hvilken
lemnar Domaren tillfälle att af de olika förhållandena bedöma, då gäldenärer
gjort sig skyldige till ansvar för försummelse och oordentlighet i bokföringen.
Utskottet anser således,
att Herr Arnbergs ifrågavarande framställning ej bör vinna
Rikets Ständers bifall.
Vidare har blifvit yrkadt:
af Heir Arnberg: att gäldenär, mot hvilken sådant förhållande blifvit anmärkt,
som medför ansvar, ej må kunna åter insättas i sina borgerliga rättigheter,
äfven om accord med borgenärerne raellankornmer, samt att lian
för alltid måtte vara förlustig medborgerligt förtroende; och af Herr Sundler:
att den gäldenär, som gör konkurs och icke kan uppgifva tillgångar eller
bevisliga förluster, motsvarande sin skuld, ''måtte anses såsom vårdslös
gäldenär och dömas till häkte och fängelse”; Men som på Rikets Ständers
pröfning är beroende ett af Kongl. Majrt i Nåder öfverlemnadt förslag
till ny Strafflag, som utstakar de händelser, då gäldenär, som gör konkurs,
må anses hafva bedrägligt eller vårdslöst förfarit, samt derför bestämmer
straff, får Utskottet, vidhållande sin tillförene yttrade åsigt angående olämpligheten
att i närvarande ögonblick vidtaga några partiella förändringar i
brottmålslagstiftningen, sotn af behofvet icke oundgängligen påkallas, samt
med fästadt afseende å det, efter Utskottets omdöme, mindre lämpliga uti
omförmälda förslag, vördsamligen tillstyrka,
Lag-Utskott, ts Betänkande, N-o 87.
i3
det måtte Rikets Ständer förklara, att motionerne uti ifråga
ställde
delar icke kunna till någon åtgärd föranleda.
3:o Om utredning och förvaltning af till borgenärer afträdt bo.
I sammanhang med ofvanberörda förslag i afseende på bokföringen,
bar Herr Arnberg anfört, att det ej vore nog att föreskrifter meddelas. Lagstiftaren
borde jemväl draga försorg om en ändamålsenlig kontroll, som
betryggade föreskrifternes efterlefnad och förvissade om ansvars utkräfvande,
derest de blifvit åsidosatte. Denna kontroll borde icke ensamt bero på
borgenärjernes godtycke, emedan rättvisans skipande och straffets utkräfvande
för handlingar, hvilka i sig sjelfva äro och af lagstiftaren blifvit qvaJificerade
såsom förseelser och brott, vore en allmän angelägenhet, som måste
vara upphöjd öfver tillfälligheter och enskildt godtycke. I följd häraf
har motionären, äfven i denna del åberopande andra länders exempel, föreslagit:
att i hvarje konkurs granskning af gäldenärens böcker skall ex officin
uppdragas åt någon för redlighet och ordning väl känd samt i dylika
ärenden kunnig man, hvilken det, vid äfventyr af detta förtroendekalls
förlust, skulle åligga att om gäldenärens behandlingssätt af afFärer, om beskaffenheten
af hans bokföring och huruvida han ställt sig föreskrifterne till
efterättelse, om tillståndet af boet och om orsakerne till obeståndet, så skyndsamt
som möjligt, anställa undersökning, hvarefter han borde deröfver
afgifva berättelse till Konkursdomstolen och borgenärerne, med specielt utlåtande
derom, huruvida emot gäldenären anledning till vårdslöst eller bedrägligt
förhållande förekommit; allt med bibehållande af borgenärers och
gode mäns rättighet alt sjelfve anmäla och beifra hvad de kunna hafva
att emot gäldenären anmärka; och skulle dessa Curatorer a det allmännas
vägnar, såsom de lämpligast kunde kallas, utses på det sätt, att, i hvarje
stad, Borgmästare och Råd, samt, i hvarje domsaga, Häradshöfding och
Nämnd borde till Konungens Befallningshafvande ingifva en förteckning å
i affärer och bokföring kunnige, inom distriktet boende personel, hvilka
kunde vara hugade alt ifrågavarande kall sig åtaga, hvarefter Konungens Befallningshafvande
hade att af de föreslagne förordna det antal, som voie behöfligt.
0 Bland de således förordnade skulle, så snart cessionsansökning
blifvit ingifven och konkurs derigenom börjad, Konkursdomstolen genast utse
den Curator, som med konkursmålet borde taga befattning; och vore denne
sedermera pligLig att, utom hvad ofvan nämndt är, genast och intill dess
borgenärerne hunne komma tillsammans och va i ja gode män, taga vårdnad
om och, i närvaro af Rättens eller Kronans betjening, sätta under för
-
»4
L** Utskottets Betänkande, If.o Sy
segling böcker och handlingar samt alla boets tillgångar, som kunde löpt
fara att förskingras och vid boigenärernes första sammanträde afgifva en
preliminär berättelse om boets tillstånd, så vidt det kunnat inhemtas; at-t
äfven om gäldenären sjelf skulle vid cessionsansökningen fogat uppteckning
öfver boet, skyndsamt, med biträde af gode männen, verkställa
tillförlitlig och fullständig uppteckning af boets tillgångar i löst och fast
samt fordringar och skulder, för att till Rätten och borgenärerne aflemna*;
att utöfva en noggrann tillsyn deröfver, att lagens stadganden om bevakandet
af boets rättegångar och angelägenheter varda iakltagne af gode
männen, samt hvarje månad meddela underrättelse öfver utredningens fortgång
till Rätten och borgenärerne, hvilkas sammankomster han alltid måste
öfvervara; att om gode männen visade försumlighet i sina åligganden,
eller sysslomännen obehörigt dröjde med utdelning åt influtne medel eller
eljest felade, sådant anmäla hos Rätten, som borde, efter gode männens eller
Sysslomähnens och borgenärernes hörande, i saken besluta; att när sista utdelningen
skett, till Rätten afgifva en af honom och sysslomännen undertecknad
berättelse om det resultat, som massan lemnat, eller huru många
procent, som tillfallit de fordringsegare, hvilka ej egt förmånsrätt; och andeligen
att, efter det borgenärerne bevakat sina fordringar, yttra sig öfver
anspråkens giltighet; för hvilket allt han borde åtnjuta elt skäligt arfvode,
som Domstolen skulle bestämma, med afseende å massaffis storlek och tillgångar.
Härförutan har Herr Almgren yrkat, att ett lämpligt ansvar måtta
stadgas för syssloman, som underlåter att, enligt konkurs-lagens föreskrift i
6 Kap. 102 §, skyndsamt sedan dom fallit, göra utdelning af konkursmassans
tillgångar; varande hemstäldt, om icke stadgas borde, att den syssloman,
som dröjer med utdelningen utöfver två månader efter det domen
blifvit utgifven, skall bota för första månaden 200 R:dr och för hvarje månad,
som sedermera förflyter, 500 R:dr, så vidt han icke gitter visa hinder,
som konkursdomaren godkänner. Ett sådant stadgande vore, enligt motiénärens
förmenande, af behofvet påkallad t, enär exempel funnes, att sv3-  s'omän dröjt i flere år med utdelningen, derunder mången af dem kommit
på obestånd, så att borgenärerne helt och hållet gått miste om sin rätt.
Hvad sålunda blifvit anfördt och föreslaget liar Utskottet under öfverläggning
förehaft; och beträffande först Herr Arnbergs framställning, med.
hvilken Herr Nordenanckars i viss mån öfvereuslåmmer; så synes berörde
framställning hufvudsakligen vara grundad på förutsättning om antagande
af ofvanomförmälda af Herr Arnberg väckta förslag angående början af
konkurs och bokföring. Ehuru de yttranden, som Utskottet afgifv-il i au
-
Le*-Utskottels Betackande, IV.-0 87.
i-B
Ictlning »T dessa förslag, således borde bestämma Utskottets omdöme rörande
det nu ifrågavarande, anser likväl Utskottet sig böla betrakta samma
förslag med hänsigt till nuvarande förhållanden, och följaktligen tillse, huruvida
det kan vara lämpligt, att en person forordnas, å det allmännas vägnar,
att deltaga i utredningen af gäldbundet bo, att efterforska om anledning
förekommer dertill att gäldenär, gjort sig skyldig till ansvar för vårdslöst
eller bedrägligt förhållande, och att vaka deröfver, att gode män och
syssloman fullgöra deras åligganden.
Då gäldenär till borgenärerne afträdt sina tillgångar, synes äfven vården
och förvaltningen deraf böra blifva en borgenärernes enskilda angelägenhet.
Ifrån denna synpunkt hafva äfven stiftarne af nu gällande Konkurslag
utgått. De hafva öfverlemnat åt borgenärerne att utse gode män och
sysslomän att förvaltningen besörja, och att i sådant afseende meddela föreskrift.
Lagstiftaren har endast ansett sig, med afseende å frånvarande
borgenärs och gäldetiärens rätt, böra meddela vissa föreskrifter till afvärjande
deraf, alt någons rätt må blifva, förnärmad, dock titan att i någon
måtto inskränka den frihet i förvaltningen, som till befrämjande af
allas gemensamma fördel nödvändigt erfordras. Således har, enär flere
borgenärer före inställelsedagen kunna vara okände, i fråga om valet af
gode män. Rätten blifvit ålagd t, dels att pröfva, huruvida borgenärer må
åt en god man anförtro förvaltningen af afträdt bo, dels ock att utsa
någon eller några, alt deltaga i förvaltningen, om, då god? män höra väljas,
blott få borgenärer sig infunnit, hvilka ega ringa fordringar, eller om
boets förvaltning ej kan dem med säkerhet betros. Med denna i sakens
natur grundade frihet å borgenärernes sida vore det emedlertid ofövejnligt,
om ftåp dt t allmän,nas eu inblandning i deras opiförmälda enskilda angelägenhet,
emot deras vilja, egde rum. Det är borgenärers egen fördel, som
beror på den skicklighet och det nit, hvarmed de af gäldenäreq afträdda
tillgångar förvaltas, och det tisåste a Litsa deslobeldye, antagas, att de vaka
deröfver, att förvaltningen varder ad dem, åt hvilka den blifvit ombetrodd,
omsorgsfullt besörjd. I sådan t hänseende lemn,ar lagen dem jemväl verksamt
biträde, derest detsamma påkallas emot gocfö mäns och sysslomans
tredska eller försu.mmel,se, grund häraf och då Konkorstagen i 5 Kap.
5.8 § bjuder, alt, då konkursw&l blifvit anhängiggjordt, allmän åklagare
skall k allas, att i saken talan fora, der han finner anledning till vårdslöst
eller bedrägligt förhållande emot gajdenären, samt dertill köm,mer, alt dera
ifrågasätta Cura torn skalle af konkur snunssoo erhålla ersättning för sitt besvär,
derigenom dyn tedau dryg;* för vältuin.oskostU^deu bfefv.e för borge-.
Lag-V t skottets Betänkande > N-o Sj.
närerne än mera betungande, anser Utskottet en dylik person hvarken vara
behöflig eller lämplig, utan tillstyrker,
att hvad i denna del bli/vit föreslaget äfven måtte lemnas
utan afseende.
Hvad dernäst angår Herr Almgrens yrkande; så emedan det i 101
och 102 §§ af Konkurslagen är ålagdt syssloman, att genast, efter det dom
i konkurssak gifven är, göra redo för egendomens förvaltning och, ehvad
redovisningen klandras eller godkännes, till borgenärerne utdela den behållna
tillgången, i mån af hvarderas fastställda fordran och rätt, samt
Domaren, enligt 25 och 13 §§ samma Lag, eger, derest syssloman skulle
vara motvillige eller försumlige, att genom viten tillhålla dem att inom
kort tid deras skyldighet fullgöra; ty och enär ett rätt begagnande af
den Domaren således redan tillagda makt synes skyndsammare kunna leda
till målet, än det af motionären föreslagna stadgandet, helst, då Domaren
enligt förrberörde lagbud kan ålägga fullgörandet inom den möjligast minsta
tid, ifragaställda stadgande ovilkorligen utstakar en bestämd tiderymd i
omförmälda hänseende, finner Utskottet sig ej eller med sitt tillstyrkande
kunna till Rikets Ständer öfverlemna Herr Almgrens yrkande, hvilket
således
torde förklaras ej antagligt.
och 4:o) Om rättegången i konkursmål och deras behandling.
Härunder höra hänföras nedannämnde serskildt upptagne och behandlade
framställningar.
a) Under åberopande af nödvändigheten att konkursrättegångar, så
vidt sig göra låter, måtte förkortas, hafva Herrar Lundelius och Arnberg
föreslagit: den förrej att proklamadag i konkursmål må bestämmas till
fyra månader från den dag, då gäldenären till vederbörlig Domstol ingifvit
eessionsansökning, och den sednare, att berörde dag må utsättas för de
borgenärer, som bo inom länet, till två månader, för öfrige inom Riket boende
till fyra månader och för utländske fordringsegare till sex månader
från stämningens utfärdande.
Al dessa förslag föranleder det af Herr Arnberg framställda ovilkorligen
till erinran om olämplighelen att i samma konkurs hafva tre olika
inställelse- eller proklamadagar. Att här omnämna all den oreda och
alla de olägenheter, som deraf skulle uppstå, är dock öfverflödigt; men med
afseende å möjligheten att tillvägabringa en sådan förändring, anser Utskottet
sig böra fästa uppmärksamheten derpå, att Härads-Rätterne eller
de
>7
Lag-Utskottets Betänkande, N-o Sy.
de Domstolar å landet, som handlägga konkursmål, högst hafva tre sammanträden
årligen, emellan hvilka flere månader förflyta, hvaraf följer, att
en lag i denna syftning ej vore tillämplig i större delen af riket; och vidare
torde icke behöfva anföras för ådagaläggande af förslagets oantaglighet.
Till förkortande af den i lag föreskrifna proklamatiden synes ej eller
Utskoltet vara skid. Enligt Konkurslagens 66 och 67 §§, skola borgenärer
stämmas genom offentligt anslag å Rättens dörr, att sina fordringar bevaka,
i Rådstufvu-Rätt och Hof-Rätt å utsatt dag näst efter sex månader, sedan
borgenärerne öfver afträdesansökningen hörde biifvit, och vid Härads-Rätt
å det Ting, som infaller näst efter det, då stämningen utfärdades. Då denna
föreskrift öfverensstäuimer med lagens stadgande i 11 Kap. 4 § Rättegångs-Balken,
som i allmänhet bjuder, att, der stämning genom offentligt
anslag sker å Rättens dörr, skall sex månaders dag föreläggas; då den af
Herr Lundelius föreslagna lid knappast vore tillräcklig för kallelsers utfärdande
och kungörande samt inhändigande af bevis derom, derest borgenärerne
äro många, och boende i långt aflägsna delar af landet; och då
fördelarne af en tidens förkortning i förevarande hänseende ej motsvarade
den fara, som deraf för borgenärer kunde uppstå; får Utskottet, enär föresiagna
förändringen således skulle dels störa enheten och sammanhanget i lagstift*
ningen, och dels vore vådlig för borgenärer, vördsamt tillstyrka,
att Herr Lundelii, likasom Herr Arnbergs, ifrågavarande förslag
mätte lemnas utan afseende.
och 6) Den förre har ytterligare yrkat, alt stadgas måtte, det dom i konkursmål
ovilkorligen i Hof-Rätt och Rådstufvu-Rätt bör utgifvas sex månader
efter inställelsedagen; och med tillkännagifvande af behofvet utaf en
bestämmelse i berörde hänseende, har Herr Almgren föreslagit, att tiden
för doms utgifvande måtte bestämmas till ett år efter nämnde dag.
Äfven dessa förslag anser Utskottet ej vara af den beskaffenhet, att de
höra understödjas. Uti ett annat Betänkande öfver en framställning i enahanda
syftning, som ifrågavarande, har Utskottet fästat uppmärksamheten på
omöjligheten att utfinna någon bestämd grund för en tidsbestämmelse af förevarande
art; och då Utskottet nu hänför sig till detta yttrande, får Utskottet
derjemte tillägga, att en dylik bestämmelse mången gång kunde motverka
sitt eget ändamål, emedan, om en rymligare tid vore fastställd, än
behofvet fordrade, sådant skulle gifva tillfälle och anledning till onödig tidsutdrägt;
att det i Konkurslagens 85 § finnes stadgadt, att, då skriftvexling
i Rådstufvu-Rätt eller Hof-Rätt slutad är, saken så fort ske kan skall föreBih.
till R. St. Prot. 1845. y Sami. 1 /tfd, 26 Häft.
3
1.8
Lag-V(skottets Betänkande, N-a 8j.
dragas, så att den må ofördröjligen till afgörande förekomma; och att, derest
denna föreskrift utan giltig orsak icke iakltages, det är hvar och en, som
af uppehållet anser sig förnärmad, öppet att hos de myndigheter, åt la vilka
uppsigten och vården öfver lagskipningens säkra och jemna gång är anförtrodd,
anmäla klagomål och äska det bistånd, som hittills icke med skäl
lärer kunna sägas halva blifvit förgäfves anlitadt. Således tillstyrker Utskottet,
att omfönnälda förslag måtte af Rikets Ständer lemnas utan
afseende.
Stockholm den 25 Februari 1845.
Reservation
af Herr Lagergren: ”Emot Lag-Utskottets föreslående Betänkande får
jag mig i följande punkter reservera:
t:o i afseende på sättet och villkoren för egendomens afträdande
till concurs.
De skäl, motionärerne anfört för en förändring i denna del, äro af erfarenheten
vitsordade. Enligt gällande Concurslag är gäldenärens hos Domaren
gjorda skriftliga förklarande, att lian till borgenärer afträder tillgångarne,
icke giltigt, med mindre det åtföljes af fullständiga uppgifter öfver alla
skulder och tillgångar. Under den tid gbldenären förbereder dessa, för personer
i handels- och näringsförhållanden vanligen ganska vidlyftiga uppgifter, blifver
gäldenärens oförmåga att göra rätt för sig efter hand kunnig för de närmaste
borgenärerne, som då antingen genom executiv åtgärd, eller genom hemliga
underhandlingar pläga söka betäckning för sine fordringar, till förfång
för aflägsnare eller mindre väl underrättade borgenärer, li vil ka, då omsider
cessionen med sina formaliteter kan verkställas, finna alla disponibla till»
gångar i boet försvunna, ofta utan spår af de transactioner, hvarigenom sådant
inträffat. I många fall har gäldenären, för tillvägabringande af dessa
nu för tiden så vanliga betäckningar, varit underkastad inverkningar och öfvertalningar,
i)vilka det varit honom så mycket svårare att emotstå, som
cessions-formalitelen med de fullständiga bouppgifterne betagit honom förmågan
att genom offentlig anmälan hos Domstolen af sitt iråkade obestånd
undandraga sig dylike inflytelser, äfven om hans villja att göra alla lika rätt
ifrån början varit god. Denna hos icke få cessionanter förekommande villja
alt äfven i olyckan vara redlig, bör lagstiftningen icke förlama genom onödiga
svårigheter, utan snarare understödja. De emot förslaget, att gälde
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 8j
-
»9
närens skriftliga cessions-ansökning må upptagas, äfven om den ej skulle vara
beledsagad af fullständiga uppgifter, åberopade betänkligheter hafva ej
synts mig äga den vigt, att den föreslagna, förändringen, hvars ändamålsenlighet
svårligen kan bestridas, bör förfalla. En namn-uppgift på borgenärerne
är tillräcklig för deras inkallande till första förhöret; och en sådan
namn-uppgift bör alltid kunna af gäldenären fordras antingen genast eller
utan synnerligt diöjsmål; och hvad angår menligheten af Domarens inblandning
i anstalterne för boets uppteckning, så kan jag ej inse skadan
deraf, då hela åtgärden inskränker sig till en befallning eller ett förordnande
för vissa tjensteman eller andre gode män att tillse, det uppteckningen
skyndsamt verkslalles och sedan varder till Rätten ingifven. Rättigheten att
återtaga cessions-ansökningen kan väl någon gång vara angeläget att åt gäldenären
bibehålla. Men alt denna rättighet suspenderas intill dess borgenärerne
blifvit hörde, synes ej obilligt, då cessions-ansökningen innefattar
eikännande af en verklig, om än blott tillfällig insolvens. För öfligt bör
det ihågkommas, att regeln i Lagen alltid bhlver, att fullsländige uppgiftet
bora cessions-ansökningen åtfölja; det nu föreslagna stadgandet kora me blott
att i så måtto inskränka regeln, att saknaden af dessa uppgifter icke skulle,
såsom nu är påbudet, förpligta Domaren att å ansökningen teckna afslag.
I följd häraf har jag ansett 4 § i nu gällande Concurslag af den 12
Mars 1830 böra förändras i öfverensstämmelse med 3 § 18 Gap. HandelsBalken
uti Lag-Gomitéens förslag till Givil-Lag ; äfvensom att, i sammanhang
härmed, nödiga ändringar i 8 och 69 §§. Concurslagen bordt vid
i
afseende på ändring af 42 och 43 SS * nu gällande Concurslag
sd vidt de röra ansvar för felaktig eller försummad bokföring.
Utskottets obenägenhet att, i anledning al Herr yirnbergs motion, toreslå
noggrannare bestämmelser om den bokföring, som uti nämnde §§ omför
ra äles, har jag icke delat.
Det är eu lika allmän; som grundad klagan, att den utredning om orgakerne
till gäldenärers obestånd, hvilken borde vinnas ur de böcker, handlande
och näringsidkare skola föra öfver sin löielse, sällan kan ur dessa räkenskaper
hämtas. Än saknas alldeles vissa böcker, än äro de, som finnas,
ofullständige och behäftade med fel, än åter finnes något bokslut, under liera.
år, icke vara upprättadt. Till det första uppgifves såsom orsak, att rörelsens
beskaffenhet icke erfordrat deras hållande, det andra und sky lies med
glömska och brist på tid och, hvad bokslutet angår, åberopas, att då balancerua
blifvit riktigt öfverförde, ett så mödosamt arbete, som ett formligt
»o
Lag-Utskottets Betänkandej N.-o Sy.
bokslut, ansetts mindre nödigt. Imedlertid står det bedröfliga factum qvar,
ntt skulderne flerdubbelt öfverstiga lillgångarne, utan att böckerne lemna
upplysning om tiden för obeståndets uppkomst och anledningarne dertill.__
Domaren, satt i nödvändighet att pröfva ansvarspåståenderi emot gäldenären,
grundade på bristfällig eller felaktig bokföring, söker fåfängt i Concurslagexi
någon regel för sitt omdöme. Den innehåller allenast, att om ”gäldenär,
som idkat handel eller annan rörelse, deröfver bok hållas bör, icke jört
ordentliga böcker” så skall denna underlåtenhet straffas såsom vårdslöshet;
men på intet ställe utsätter denna Lag hvad med ”ordentliga böcker” bör
förstås. Denna obestämdhet är icke ny i vår lagstiftning. 1734 års Lag,
som i 16 Cap. 2, 3, 4, 5 och 6 §§ stadgat påföljderna afconcurs, och jemväl
i sistnämnde lagrum, för ett visst fall, föreskrifvit en utredning efter
gäldetiärens böcker och räkningar, bestämmer ej något närmare om bokföringen,
och hvad derom i 17 Cap. 2 § Rättegårigs-Balken, i sammanhang
med bevisningsläran i allmänhet, förekommer kan, på sätt här nedan skall
visas, ej utgöra någon ledning då concurs inträffar. Concuis-Stadgan af
den 28 Junii 1798 lider väl äfven al denna obestämdhet; men den innehöll
dock en föreskrift, som åtminstone i någon mån kunde tjena till ledning
för Domarens omdöme i detta fall. Der stadgas nemligen i 5 § 2
inom. att om gäldenär, som bok öfver sin rörelse hålla borde, ”icke gitte
med ordentligen förde och dr från dr af slutade böcker bestyrka rik»
tigheten af sin om boets tillstdnd och orsakerne till dess iråkade obestånd
gjorde uppgift", så utgjorde detta en grund för åtal emot gäldenären.
Denna Concurs-Stadga är uppbäfven; och då i den gällande lagstiftningen
saknas hvarje stadgande om bokföringens beskaffenhet, utom det allmänna,
att den bör vara ordentlig, föranledes derigenom ett godtycke i Domarens
pröfning, som är ej mindre beklagligt i Domstolens och rättvisans, än i
allmänna eredilens interesse. Efter individuela åsigter friar den ene Domaren
för samma fel, som af den andre hemsökes med stränga påföljder.
Likväl kan det allmänna resultatet af nu gällande Concurslags, såsom det
vyill synas, afsigtliga obestämdhet i detta hänseende sägas vara, att de flesta
gäldenärer gå fria, huru felaktig och oordentlig deras bokföring än varit.
Om häremot invändes, att Lagen fordrar ordentlig bokföring och således
vill, att motsatsen skall beifras, så svaras, att då den ej utsatt något
slags minimum för rörelseidkares bokföringsskyldighet, och då den till och
med borttagit den jemförelsevis noggrannare bestämmelse, som fanns uti 1798
års Stadga, är det uppenbart, att Lagen velat i Domarens hand lemna eu
prof- ,
La'-Utskottets BetänkandeJ IV.-o SJ.
.21
pröfnings-latitud, hvilken varit och bevisat sig vara vådlig i samma mån
den saknat all begränsning genom analoga bud i andra lagens ruin. Alt det
som angående handlandes böcker säges uti 17 Cap. 2 §, Rättegångs.Balken icke
kan hit hänföras, faller sig vid genomläsningen klart, enär denna § endast
handlar om boks bevisningskraft vid utkräfvande af betalning för varor,
som borgats på räkning, och deruti hvarken fordras eller tillätes någon vidare
forskning om bokföringens beskaffenhet i andra delar, än i afseende på
svarandens personliga räkning. — Svårigheter kunna visserligen möta vid
bestämmande af ett minimum för bokföringen, hvilket kunde gälla och tillämpas
för näringsidkare af olika classer; och jag vill ej påstå, att motionärens
förslag, ehuru öfverensstämmande med de flesta andra länders lagar i
detta fall, varit i vårt land helt och hållet antagligt. Men Utskottet har
likväl allLför högt uppskattat dessa svårigheter, då Utskottet deraf låtit afhålla
sig från hvarje förbättring i ett såsom bristfälligt allmänneligen öfverklagadt
lagstadgande.
På dessa skäl har jag grundat den mening, att om ock motionärens
förslag till bestämmelser angående hvad med ordentlig bokföring bör förstås,
icke kunnat i allo antagas, åtminstone den förändring i Concurslagens 42 §
bordt tillstyrkas, att bokföringen, för att anses ordentlig, skall grunda sig
på de föregående årens behöriga bokslut och Lilhka vara så fullständig, att
den kan tjena till utredande och bestyrkande af gäldenärens uppgift om
orsakerne och utvecklingen af hans obestånd.
3:o i afseende på utredning och förvaltning aj till borgenärer af
trädt
bo.
...
in
Del härvid af en motionär framställde förslag, att i hvarje concurs skall
finnas en af Domaren nämnd Syssloman, bredvid den eller de, som borgenärerna
bland sig utse, är väl i vårt land eu nyhet, men utrikes lärer eu
sådan inrättning allmänt vara vedertagen. Att den äfven här är behöflig,
derom vittnar tillfyllest dagliga erfarenheten, och för vår lagstiftning är
den icke så främmande, som Utskottet antagit, enär stadgandet om allmän
åklagares tillkallande i alla concurser varit alldeles ändamålslöst, om ej dermed
hade åsyftats, att han borde af böcker och handlingar taga en på egen
forskning grundad kännedom af gäldenärens förhållande. Data sker ej och
kan ej eller i allmänhet begäras, då en sådan forskning, om den skulle till
något tjena, komnie att upptaga mera af dessa illa lönte tjensternäns tid,
än som med andre deras åligganden är förenligt. Ej eller äro de allmänna
åkla^arne genom insigt och vana i sådana ämnen till en dylik forsk
-
as
-fag-Uukctiet* Betänkande, IV<o &].
ning ratt qvalifieerade. Deremot skulle de af Herr jfrnberg för«slagne
ofliciele Curatorer icke blott i detta hänseende bättre motsvara det alkmannas
fordringar, ulan äfven genom en fortgående controll å de enskilde
Sy slomännen, kunna så verksamt befordra samtlige borgenärernes rätt oeh
bästa, a't det arfvode, som for de af Domstolen utsedde Curatorer kunde komma
i fråga, ej blefve i verkligheten för Goncuvsmassorne betungande.
Min tanka har således varit, alt ett motsvarande stadgande bordt i
Concurslagen intagas."
STOCKHOLM, Eckst-einsha boktryckeriet, 1845.
Lag-Ulskottcts Betänkande, N.o 88.
1
N:o 80.
Ank. till Exp.-Ulsk. Hen 4 Mars, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändring af 8 §.
t 9 Kap. Handels-Balken samt 2 §. af Iiongl. Förordningen
den 28 Juni 1798.
Till Lag-Utskottets behandling har Vällofl. Borgare-Ståndet öfverlemnat
serskilda till Ståndet ingifna memorial af Herr Kock, C. J. ocli Herr
Arnberg, J. A., af hvilka den förre anfört, att förtroendet man och man
emellan vore på väg att utrotas genom ett allLför vidt utsträckt kreditsystem.
Olägenheten af detta system, om icke lika kännbar, hade jemväl
redan långt för detta varit insedd och föranledt lagstiftningens mellankomst.
Derom viLlnade nemligen följande i 2 §. af Kongl. Förordningen
den 28 Juni 1798 intagna stadgande: ”Räkning på borgade varor bör
åtminstone hvarje år utskrifvas och gäldenären emot bevis tillställas, samt
denne sednare vara skyldig genom påskrift den godkänna, om han deremot
icke häfver något att påminna, hvarefter räkningen anses lika utmätningsgild,
som annat förfallet skuldebref. Lag samma vare, om gäldenär
icke någoL godkännande af räkningen meddelar, men ej eller, inom sex
månader efter deraf bevisligen erhållen del, densamma genom laga rättegång
klandrar. Den, som tillhandlar sig varor partivis, och dervid betingar
sig tre eller flere månaders anstånd med betalningen, är pligtig genast
derå sitt skuldebref till säljaren utgifva, som deremot bör tillställa
köparen qvitlerad räkning öfver beloppet, likasom vore det kontant belaldt.”
Nu, ehuru syftemålet med detta stadgande varit godt, hade detsamma likväl
icke vunnits, och så länge icke någon serskild påföljd stadgades för
borgenär, som låter berörde stadgande förblifva overksamt, komme enahanda
förhållande att alltid ega rum. Med afseende härå och för befordran
af ordning och stadga i affärer, har motionären föreslagit, att, med
ändring af nyssåberopade §. i 1798 års Kongl. Förordning och såsom tillägg
till 8 §. i 9 Kap. Handels-Balken, stadgas måtte:
Bih. till R, St. Prot. i844> 7 Sami, 1 A/d, 27 Haft.
1
2
Lag-Utskottets Betänkande j N:o 88.
a)
att den i nämnde Förordning bestämda tid af sex månader, hvarinom
gäldenär hör klandra honom tillställd räkning öfver borgade varor,
måtte förkortas till hälften eller tre månader;
b)
att den, som tillhandla»' sig varor partivis och dervid betingar sig
längre eller kortare anstånd med betalningen, ovilkorligen bör meddela
accept på en af säljaren utfärdad vexel, och att, om den sistnämnde underlåter
taga sådan accept, lian då förlorar den i Handels-Balkens förenämnde
Kapitel och §. bestämda rättighet alt tillgodonjuta ränta från förfallodagen,
och derest fordringsbeloppet uppgår till 200 Riksdaler Banko,
dessutom icke eger, förr än tre månader förflutit från nämnde dag, beloppet
utsöka;
c)
att nyssomförmälda påföljd, eller förlust af rättigheten till ränta
från förfä 1 lodagen, jemväl drabbar den säljare, som försummar att, enligt
föreskriften i 1798 års Kongl. Förordning, vid hvarje års slut utskrifva
räkning å borgade varor och densamma gäldenären tillställa; samt
d)
alt tillställd och godkänd eller oklandrad räkning å borgade varor
medför samma betalningsförbindelse, som löpande förfallet skuldebref.
Den förändring, som i förstnämnde punkt blifvit föreslagen i afseende
på liden för klander af räkning å borgade varor, har Herr Arnberg jemväl
påkallat uti det af honom ingifna memorial, under förmenande, att
ordning och punktlighet i den större handelsrörelsen derigenom skulle befordras.
Hvad nu först angår detta motionärernes gemensamma yrkande; så bör
i betraktande tagas, att då i allmänhet fördringsegare sjelf måste påkalla
domarens pröfning af en framställd fordrans giltighet, derest den kräfde
icke skulle densamma medgifva, så kan varu-utborgare, jemlikt ofvanberörde
Kongl. Förordning, medelst en i laga ordning tillställd räkning,
hvälfva omförmälda skyldighet från sig på den uppgifne gäldenären. Om
än, med afseende å det med denna bestämmelse i Författningen lillkännagifna
ändamål, att fordringar, som härröra af borgade varor och efter
räkning godtgöras, icke må, när de längre tid stå obetalde, blifva underkastade
stridigheter* billigheten af omtörmälde, varu-utborgare förunnade
förmån icke kan förnekas, enär antagas måste, att desse sjelfve äro öfvertygade
om fordringarnes riktighet och således sakna anledning att göra
desamma till föremål för tvist, synes dock en nödig omtanka för uppgifne
3
Lag-Utskottcls Betänkande, N:o 88.
gäldenärer bjuda, atL dem lemnas tillräcklig tid för anställande af den
talan, som erfordras för att undgå tilläfventyrs obehöriga kraf. Men såsom
sådan lärer den af motionären föreslagna icke kunna anses. Härvid
bör nemligen ihågkoinmas, att gäldenär och borgenär kunna hafva sina
hemvist på från hvarandra långt aflägsna orter; — att borgenären icke
alltid träffas vid sitt hem, ulan alt han derföre må antagas hålla sig undan
för stämning; — att tid åtgår för samlande af de upplysningar och
den bevisning, som för sakens utförande kunna erfordras; — att skriftvexling
mången gång ej kan undvikas; samt atj; enär svarande part, likmätigt
11 Kap. 4 §. Rät tegå ngs-Bal ken, måste vara stämd nio veckor före
inställelsen vid Domstol, i händelse han bor i tredje eller fjerde lagsago
eller längre bort, den föreslagna tiden af tre månader vore i nu ifrågastälida
fall alldeles otillräcklig, derest varu-utborgaren, hvilken må stämmas
till den Domstol, derunder den förmente gäldenären lyder, hade sitt
hemvist så långt bort, att den i berörde lagrum föreskrifna stämningstid
borde iakttagas. Dessa omständigheter förmodar Utskottet innefatta tillfyllestgörande
hinder emot den inskränkning, som i denna del blifvit påyrkad;
i följd hvaraf Utskottet tillstyrker,
att ifrågaställda yrkande mätte letnnas utan afseende.
Beträffande dernäst frågan derom, att tillställd och godkänd eller
oklandrad räkning å borgade varor måtte medföra samma betalningsförbindelse,
som löpande skuldebref; så anser Utskottet sig ej eller kunna
understödja det i denna del framställda förslag. Då alsigten med lagstittarens
tillåtelse att utgifva dessa i hvar mans hand gällande skuldebref
varit, atL genom den ovilkorliga belalningsgildhet, soin vid dem lastades,
göra dylika lorskrilningar, såsom penninge-represenlaliv man och man
emellan, gångbare, i den månde, i följd af utgifvarens vederhäftighet och
redbarhet, voro dertill tjenlige samt att dymedelst för varuförsäljare förminska
olägenheterne af det betalningsanstånd, som vid varu-omsättningar
ur första i andra hand vanligen betingas; så följer deraf, aLt denna, al
förskrifningens form beroende ovilkorliga belalningsgildhet, likasom den
måste anses stödd på uttryckligt aftal emellan den, som gifver, och den,
som tager försträckningen, icke eller kan tillämpas på försträckningar och
utborgningar, vid hviIka en sådan strängare form för fordringsbeviset
icke blifvit aftalad och öfverenskommen. Ändamålet med stadgandet: att
godkänd eller oklandrad räkning är lika utmätningsgild, som annat för
-
4
Lag-Utskottets Betänkande , N\o 88.
Ja/let skuldebref, har deremot, enligt hvad ofvan är antydt, varit dels
alt förekomma, det stridigheter om qvantiteter och priser å borgade varor
icke må, efter en viss lid sedan räkningen blifvit gäldenären tillställd,
kunna af honom uppväckas, dels ock att bestämma, det gäldenärens tysta
eller uttryckliga erkännande af räkningens formela riktighet tillika innebär
erkännande af hans egen betalningsskyldighet. Berörde fordringar
äro således^ äfven sedan räkningen på omförmälda sätt blifvit utmätningsgild,
icke af annan beskaffenhet än de, som grundas på till viss man
ställde förskrifningar eller dermed likartade försträckningsformer, och synas
följaktligen ej eller höra tillerkännas en större kraft än dessa. Sådant fordra)
dessutom enheten i lagstiftningen, som, genom ofvanberörde stadgande,
lemnat varu-utborgare all den fördel, billigheten och nödigt afseende
på ömsesidig rätt kunnat medgifva.
Det är på dessa skäl Utskottet grundar sitt tillstyrkande,
att omförmälda förslag icke måtte bifallas.
I ordningen förekommer Herr Kocks yrkande, det stadgas måtte, att
den varu-utborgare, som försummar att årligen utskrifva räkning å borgade
varor och den gäldenären tillställa, derigenom gör sig förlustig rättigheten
till ränta från förfallodagen; men som oftanämnde Kong!. Förordning
uttryckligen stadgar, att rakning på borgade varor bör åtminstone
hvarje år utskrifvas och gäldenären emot bevis tillställas, samt af detta
stadgande synes böra följa, alt den varu-utborgare, som underlåter att
iakttaga berörde föreskrift om varu-räkningars årliga utskrifvande och tillställande,
derigenom betager sig sjelf de förmåner, han vid motsatt förhållande
egt åtnjuta och således äfven den rättighet till ränta från förfallotiderne,
hvarom nu är fråga; så enär någon ytterligare bestämmelse i sådant
afseende ej synes vara af nöden, får Utskottet hemställa,
det måtte ifrågavarande yrkande till någon Rikets Ständers
åtgärd icke föranleda.
För Utskottets bedömande återstår det af Herr Kock framställda förslag
angående dels skyldighet för den, som tillhandlar sig varor partivis
och dervid betingar sig anstånd med betalningen, att meddela accept på
en af säljaren utfärdad vexel, och dels påföljden för den säljare, som underlåter
att taga sådan accept.
Lag-Utskottets Betänkandej N.o 88.
5
Ehuru delta förslag i viss mån förtjenar uppmärksamhet, möta likväl
flere betänkligheter mot dess antagande. Det måste nemligen väl medgifvas,
alt utom den reda och ordning i affärer, som åsyftas med föreskriften
i 1798 års Förordning, alt den, som til 1 handlar sig varor partivis
och dervid betingar sig tre eller flere månaders belalningsanstånd, är
pligtig genast sitt skuldebref till säljaren utgifva emot erhållande af qvitterad
rakning, skulle, derest köparen i stället ålades meddela accept å
vexel, en ytterligare fördel beredas säljaren medelst en handling, som vore
lätt användbar i penninge-transaktioner och allmänna rörelsen; men
om ock, å ena sidan, lagstiftningen bör söka underlätta och befordra handel
och rörelse, så får likväl dervid, å den andra, icke förgätas, att handel,
likasom alla andra lofliga aftal enskilde emellan, förutsätter full frihet
i överenskommelser: att hvarje genom lagen försökt inskränkning i
denna frihet antingen verkar hämmande och menligt i de förhållanden ,
som derigenom borde befästas, eller ock kommer att sakna efterlefnad:
och att ett godkännande af vexel, som ej vore frivilligt, strider emot
grundsalserne för all vexelrätt. Hvad som erfordras för bibehållande af
reda och ordning samt förekommande af stridigheter köpare och säljare
emellan, tillhör lagstiftningen att utstaka, och enär i sådant hänseende
ett vanligt fordringsbevis gör tillfyllest, har något annat ej eller blifvit
föreskrifvet. Vilja konlrahenlerne gifva samma bevis form af vexel, må
det på dem sjelfva bero, men såsom ett uttryckligt vilkor lärer det ej af
lagen böra fastställas. Ehuru Utskottet således ej anser förslaget i denna
del antagligt, tror likväl Utskottet, med afseende å detsammas syftning
att gifva beslämmelserue i merberörde Förordning större kraft, än de för
närvarande ega, sig böra fästa uppmärksamheten derpå, dels att någon
påföljd ej finnes i samma Förordning bestämd för den säljare, som underlåter
att laga skuldebref af köparen, vid försäljning af varor partivis med
tre eller flere månaders belalningsanstånd, dels ock att köpare kan undandraga
sig att utgifva skuldebref, utan att behöfva vidkännas någon
olägenhet.
Då, på sått nämndt blifvit, ändamålet med ifrågavarande föreskrifter
är alt befordra reda och ordning i affärer, och dertill hörer, att säljare
må vid förfallodagen kunna påräkna betalning eller åtminstone vara i tillfälle
att i exekutiv väg göra sin fordran gällande, synes köparenej böra, utan
påföljd, vara berättigad att undandraga sig att utgifva skuldebref, och dermed
betaga säljaren det bevis, som i nyssberörde hänseende är af nöden,
G
Lag-L tskottets Betänkande, N\o SS.
samt såmedelst blottställa lionom för tvister och stridigheter angående en
redan förfallen fordran , hvilkas förekommande varit lagstiftningens afsigt;
likasom den säljare, som ej begagnar sin rätt all af köparen taga omformälda
fordringsbevis, skäligen ej bör åtnjuta samma rätt, som han eljest
egt.
Utskottet, som i följd häraf anser bestämmelser i förevarande hänseenden
af nöden, för att gifva krafl åt föreskrifterne i denna del och dymedelst
befordra det åsyftade ändamålet, har, med hänsigt till de fördelar,
som ömsesidigt påräknats, funnit den närmaste och lämpligaste påföljden
böra blifva —för köpare, som vägrar utgifva skuldebref vid partihandel
med betingadt betalningsanstånd, förlust af samma anstånd —
och för säljare, som underlåter att af köparen, vid berörde förhållande,
laga skuldebref, förlust af rättigheten till ränta från förfallodagen; och lår
Utskottet alltså vördsamligen föreslå
utfärdande af en Författning, hvarigenom, såsom tillägg till a §.
2 mom. af Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798, varder stadgadt,
som följer: Säljare, som underlåter iakttaga föreskriften i
Kongl. Förordningen den 28 Juni ijg8, att, vid försäljning a
varor partivis med tre eller fere månaders betalningsanstånd för
köparen , förskaffa sig dennes skuldebref, vare förlustig den i
g Kap. 8
Handels-Balken bestämda rättighet till ränta från
förfallodagen; vägrar äter köparen att för sålunda på tid köpta
och af honom emottagna varor utgifva sitt skuldebref, anses
han hafva frånträdt det betingade beta/ningsanståndet, och må
säljaren sin fordran hos köparen genast utsöka.
Stockholm den 24 Februari 1845.
La"-Ulskotlels Betänkande } JF',0 8 g.
7
N:o 09.
A■ >k. lill Exp.-Ulsk Hen 4 Mins , kl. 2 e «m
Betänkande, i anledning af väckt fråga derom, att för reverser och
invisning ar, ställde till viss man eller ordres, måtte bestämmas
enahanda belalningsansvarighet, som för vexlar, m. ui.
För införande af mera ordning och punktlighet i den större handeln,
än nu eger tum, samt för tillvägabringande af ett naturligt rörelsemedel,
har Herr Arnberg, uti ett till Vällofl. Borgare-St åndet ingifvet och till Lagutskottet
hänvisadt memorial, föreslagit, att reverser och invisningar till
viss man eller ordres måtte underkastas lika vilkor och behandling samt
tillerkännas enahanda rältsförmåner i utsökuingsväg, som vexlar,. enligt.
1835 års Lag för inrikes vexlar; i sammanhang hvarmed han hemställt,,
om icke uttryckligen förklaras borde, ”alt endossement in blanco å sådana
förbindelser medför full solidaritet och ansvarighet för endossenlen,”
samt att ”utgifvandel af reverser och invisningar till innehafvare eller sedelhafvare,
såsom ej annat än ett slags bankpapper, bör för framtiden helt
och hållet förbjudas alla andra, än Slatsbanken och enskilde Bankbolag,
hvilka genom lag eller serskilda oktrojer blifvit bemyndigade att sådana
kreditpapper utgifva eller åt sig utställa låta-"
Af hvad sålunda blifvit föreslaget och hemstäldt föranlåtes Utskottet
först till den anmärkning, att då lagstiftningen angående vexlar hufvudsakligast
synes haft afseende å den egentliga handeln och det större aflärslifvet,
hvarutom dylika papper ock högst sällan lära förekomma, så
måste deremot tagas i betraktande, att öfrige nu ifrågaslällde fordringsbevis
hafva en störte allmänlighel och äro brukliga bland alla medborgareklasser,
utan afseende på yrken och lefnadsförhållanden. Med hänsigt till
handels- och allärslifvets natur, dess fordran på den yttersta punktlighet
och noggrannhet i förbindelsers uppfyllande, samt det förtroende, som
utgör en så väsendtlig beståndsdel i detta lif, har vexelrörelsen jemväl
blifvit ordnad. Och lagstiftningen i denna del har serskild! utbildat sig,
i bredd med utvecklingen af omförmälda förhållanden, oberoende af de
lagar, som afsett förbindelser i allmänhet. Då för uppnående af det med
8
La^Utskottets Betänkandej A:o 8g.
vexlar afsedda mål, det mest stränga och summariska förfarande vid betalnings
utsökande varit af nöden, har äfven derföre en mängd iakttagelser
med dylika handlingar blifvit föreskrifne, hvarförutan ett sådant förfarande
vore vådligt. Skulle nu, på sätt motionären yrkat, invisningar och
skuldebref till viss man eller ordres underkastas samma exekutiva behandling,
som vexlar, eller med andra ord, innehafvare deraf ega vexelrätt,
vore nödigt att, för bevarande af en sådan rätt, enahanda eller likartade
åtgärder, som vid vexlar, borde iakttagas, enär en strängare exekutiv kraft,
än den, som redan genom lag och serskilda författningar blifvit tillagd
nämnde fordringsbevis, ej står i öfverensstämmelse med beskaffenheten
deraf. Men utom det, att någon fråga i sådant afseende ej blifvit väckt,
bör erinras, att omförmälde handlingar dermed i sjelfva verket blefve
vexlar, och att den skillnad, lagstiftaren synbarligen åsyftat, då han såsom
ett serskild! ämne behandlat vexelrörelsen, försvunne. Så binge utgifvande
af annat än vexlar dock är tillåtet, lärer äfven skillnaden böra bibehållas,
serdeles som det beror af de kontrollerande sjelfve att öfverenskomma
om vilkoren för deras aftal och således jemväl angående beskaffenheten
af de fordringsbevis, som vid affärers uppgörande skola utgifvas^
derigenom den fordrande är i tillfälle betinga sig sådana säkerhetshandlingar,
som anses förmånligast; och det må ej förgätas, alt, ehuru handeln
bör underlättas och skyddas, det likväl vore ensidigt alt för ett serskildt
intresse förändra lagar, vid hvilkas stiftande alla medborgareklassers
behof och förhållanden tagits i beräkning.
Utskottet, som således ej kan biträda motionärens förslag, alt invisningar
och reverser till viss man eller ordres må i utmälningsväg tilläggas
samma rätt, som vexlar, anser sig ej eller kunna understödja hans i sammanhang
dermed gjorda hemställning, att endossement, eller öfverlåtelse å så
beskaffade fordringsbevis, måtte medföra full ansvarighet för endossenten
eller öfverlåtaren. Enär en sådan ansvarighet eger rum vid öfverlåtelse
af vexlar, synes, som skulle denna hemställning vara grundad på förutsättning
om antagande af förrberörda förslag. Då i slikt fall Utskottet endast
behöfde hänvisa till de skäl, som hindrat ett dylikt antagande, får deremot
Utskottet med afseende å frågans nuvarande ståndpunkt anmärka,
att omförmälde ansvarighet, likasom borgen i gemen, endast bör bero på
samma förhållande, som lagen i allmänhet fordrar för förbindelser, eller
uttryckligt frivilligt åtagande, hvartill en öfverlåtelse emedlertid ej kan
hän
-
9
Lag-Utskottets Betänkande, N.o go,
hänföras. Och ehuru ett förbud emot förskrifningars utgifvande till inneliafvaren
i flera hänseenden kunde vara tjenligt, helst sednare tiders erfarenhet
visat, att rättigheten att utgifva dylika förbindelser ej medfört välgörande
inflytande på kreditrörelsen, utan snarare verkat i motsatt riktning,
förekommer likväl, att ett sådant förbud innefattade en inskränkning af
den frihet, som i allmänhet ansetts böra ega rum i lofliga aftal, och erfordrade
dessutom en mera omfattande förändring i nu gällande kreditsystem,
än som nu kan komma i fråga.
I betraktande häraf, och då Utskottet således ej i någon omständighet
kan understödja Herr Arnbergs motion, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att densamma ej måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 Februari 1845.
N:o 90.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Mars, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förmånsrätt till betalning
i konkurs för fordran, grundad på vexel, invisning eller
skuldebref till ordres.
Vällofl. Borgare-Ståndet bar till Lag-Utskottets behandling hänvisat
ett af Herr Schartau hos Ståndet ingifvet memorial, deruti blifvit anfördt,
att genom stadgandet, alt fordringar, som grundas på vexel, invisning
och levers, ej ega bättre rätt i konkurs, än de fordringar, som grundas
gå bok och räkning, det bruk småningom hade uppkommit, att reverser
sällau och inrikes vexlar nästan aldrig utgåfvos för borgade varor till
smärre belopp eller på kortare betalningsterminer. Det vore dock uppenbart,
att handel och näringar skulle göra en omätlig vinst, om det högst
betydliga kapital, som nu ständigt låg i dvala uti de bandiandes böcker,
blefve rörligt och användbart, förutom den fördel, som skulle följa af ökad
säkerhet, att på utfästa betalningstider kunna påräkna liquid. Frågan vore
Bih. till R. St. Prat. 184S. 7 Sand. 1 Afd, 27 Hå/t.
2
10
Lag-Utskottets Betänkande, IV'. o go.
derföre den, att i lag inlägga sådan bestämmelse, som verksammare, än
hittills meddelade föreskrifter, kunde leda till detta mål; och i detta hänseende
lemnade närmaste grannstat, eller Danmark, med sitt lyckliga kreditväsende
ett godt föredöme. Der finnes nemligen, bland annat, påbjudet,
att fordringar, grundade på vexlar och handskrifter, hafva förmånsrätt
framför vanliga bokfordringar. Om än, å ena sidan, derigenom inträffade,
att för de sednare sällan någon utdelning erhöiles vid konkurs,
hade deremot, å den andra, följden blifvit, att dylika fordringar nästan
aldrig funnas till, emedan ingen lemnade kredit, utan att samtidigt dermed
sätta sig under 'dagens otvetydiga skydd". Vanliga förhållandet vore
derföre, att när kontant betalning ej genast följde, uppgjordes alla affärer
med vexlar. För att äfven här i Riket uppnå detta mål, har motionären,
med hämtadt stöd från oinförmälda exempel, föreslagit: "att fordringar enligt
vexel, invisning eller revers till ordres måtte tillerkännas prioritet
näst efter inteckningar, pantförskrifningar och förmyndaremedel”; varande
detta förslag understödt af Herr Lindström, E. G., med hemställning
tillika, om icke fordringar, som grundas på kontraböcker öfver borgade
varor, jemväl borde tilläggas förmånsrätt.
Då Utskottet, efter att hafva tagit omförrnälda förslag i öfvervägande,
nu går alt sitt utlåtande deröfver afgifva, bör ej iernnas oanmärkt, att den
förmånsrätt till betalning för vissa fordringar, hvarom nu är fråga, redan
tillförene, enligt Svensk lag, till en hufvudsaklig del egt rum. 1734 års
lagstiftare hade nemligen stadgat i Handels-Balkens 17 Kap. och 14 §.,
att vexlare egde, näst efter inteckningsinnehafvare och den, som satt i
fast pant, rätt hos den, som vexel g.ifvit, då vexelbref ej godkändes af
honom, som vexeln betala skulle, och vexelgifvaren emedlertid af sig
kommit, samt hos vexelbetalare, om lian godkänn t, men sedan ej mäktade
inlösa vexeln, hvilken företrädesrätt, genom Kongl. Förordningen den 17
Januari 1746, jemväl blef tillagd skuldsedlar, utgifne vill köp och försäljning
af rud i måleriet' och manufakturvaror. Men for "helordran af Rikets
handelsrörelse och för att i möjligaste måtto hafva de svårigheter, hvilka
tryckte den allmänna crediten”, förklarade Kong!. Maj:t, medelst Nådig
Förordning af den 15 December 1756, det borde berörde förmånsrätt
upphöra, så att ifrågastälide fordringar derefter icke skulle anses ega bättre
rätt, än blotta, reverser eller bokskulder. Erfarenheten hade nemligen
ådagalagt, hurusom samma förmånsrätt lemnade mindre samvetsgranne gäl—
deuärer ett Öppet tillfälle all, ulan fura for upptäckt, gynna en och annan,
11
Lag-Utskottets Betänkande, N'.o go.
borgenär på de öfriges bekostnad, enär dertill endast behöfdes uthändigande
af ett lord ringsbevis af den beskaffenhet, som de nu omförmälde.
Det var ock klagan öfver ett sådant allmänt missbruk, vid 1756 års Riksdag
framburen af Borgare-Ståndet, som föranledde förmånsrättens upphäfvande,
och det är faran deraf, som nu i första rummet hindrar Utskottet
att understödja förevarande förslag. Men härtill kommer, att antagandet
af samma förslag skulle öka antalet af de så kallade tysta förmånsrätterne,
om livilkas skadliga inflytelse på allmänna krediten meningarne
synts vata temligen ense, utan att, en sådan åtgärd kunde rättfärdigas
af någon utaf de grunder, som verkat till införande och bibehållande
i lagstiftningen af nämnde förmånsrätter, emedan grunden för den föreslagna
endast skulle bestå i formen af den handling, som utgjorde bevis
om fordringen, den der i sjelfva verket ej vore af annan natur, än hvarje
vanlig fordran; men att deri vilja söka orsaken eller anledningen till en
förmånsrätt, vore på en gång både godtyckligt och olämpligt. Huruvida
denna företrädesrätt skulle komma att medföra de fördelaktiga verkningar,
motionären åsyftat, är ej eller att såsom otvifvelaktigt antaga, då- man bebesinnar,
att alla försök, som på lagstiftningsväg hittills blifvit gjorda för
syftemålets vinnande, snart sagt varil fruktlösa; men att olägenheterne af
företrädesrätten blefve öfvervägande, torde deremot kunna slutas, ej allenast
af det ofvan anförda, utan ock deraf, att samma företrädesrätt, som
i Norrige gällt, likasom i Danmark, blifvit på förra stället, vid den allmänna
revision af kreditlagsliftningen, som under 1842 års Stor- I Ring förehades,
upphäfd såsom skadlig och saknande all rättsgrund; — och Utskottet,
som delar denna åsigt, är deraf föranlåtet till den vördsamma hemställan
,
det måtte ifrågavarande förslag lemnas utan afseende.
Stockholm den 24 Februari 1845-
12
Lag-Vtskottct» Betänkande, JV;o gt.
N:o 91.
Ank. till Exp-Utsk. den 4 Mars, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förmånsrätt för förskott,
lernnadt på varor, som bli fint till försäljning ernoltagna.
Hos Vällofl. Borgare-Ståndet har Herr Lindström, E. G., uti ingifvet
memorial anmärkt, att någon lag icke funnes, som betryggade den, hvilken
till försäljning emottagit varor och derpå lemnat varuegaren förskott,
för förlust af det förskjutna, i händelse egaren gjorde konkurs innan varorna
blifvit försålda och betalda, samt förskottsgifvaren dymedelst varit i
tillfälle att sig godtgöra för förskottet. Om icke varorna blifvit specielt
pantförskrifna, hade förskottsgifvare i allmänhet ansetts skyldige återställa
samma varor, ulan att deri åtnjuta ringaste företrädesrätt. Men enär
eu sådan rätt öfverensstämde med både rättvisa och billighet, har niotionären,
soin ansåg ett stadgande i denna del af vigt för bevarande af kredit
och förtroende i så vanliga handelsförhållanden, yrkat, det måtte
”penningeförskott, lemnade för consignerade eller under hand insände varor,
tilläggas förmåns- eller pant-rätt deri, så framt varorna befinnas i förskottsgifvårens
vård eller blifvit för hans räkning och i hans namn å allmänt
förvaringsställe upplagda; äfvensom att enahanda säkerhet och förmånsrätt
tillerkännes den, som på connoissement öfver skeppade varor förskjutit
penningar.”
Lag-Utskottet, till hvars behandling denna, af Herr Schartau m. fl.
utaf Borgare-Ståndets ledamöter understödda, motion blifvit hänvisad, har
deraf funnit, hurusom den sed lärer vara bland Handlande vedertagen,
att penningeförskott lemnas på blifvande köpeskilling ej allenast för varor,
som till försäljning redan emottagits, ulan ock för sådana varor, som
för berörde ändamål inväntas, sedan förskottsgifvaren från egaren eller förskottstagaren
erhållit connoissement eller behörigt bevis, att varorna blifvit
i fartyg inlastade för att till den förre öfverföras, hvarefter denne, efter
verkställd försäljning, af försäljningssumman godtgör sig för lemnade förskottet,
så framt förskoltstagaren icke derförinnan sin egendom till konkurs
afträder. Om nu billigheten skulle i båda dessa fåll tala för den påyrkade^
företrädesrätten, så äro dock förhållandena deri så olika, att de
inför
13
Lag-Utskottets Betänkande, N‘,0 Q1,
inför lag ej lära kunna medföra samma verkan. I det ena fallet är nemligen
förskottsgifvaren innehafvare af de varor, hvarpå han förskjuter penningar;
men i det andra blott af en handling, som allenast ger anledning
till den förmodan, alt varorna framdeles komma att till honom öfverlemnas,
utan att derom innefatta tillförlitlig säkerhet. Den förmånsrätt, hvarom
nu är fråga, skulle emedlertid endast kunna försvaras från antagandet
af en i varorna förvärfvad panträtt. Men sådan rätt i lös egendom eger,
med undantag af hvad angående förlag serskildt stadgadt är, ej, enligt
den i lagstiftningen i allmänhet gällande och uti 3 §. af 17 Kap. HandelsBalken
uttalade grundsats, rum i annan händelse, än att den, som panträtten
tillgodonjuta vill, häfver egendomen i händer eller under sin omedelbara
disposition; och då följaktligen förskoltsgifvare icke kunde tillerkännas
förmånsrätt i sistberörde fall, utan afvikelse från nämnda grundsats,
anser Utskottet dylik rätt ej ens höra komma i fråga. I förra fallet
deremot äro varorna till förskottsgifvarens förfogande öfverlemnade;
men ehuru detta vilkor för panträtten således finnes uppfyldt, har likväl,
i fråga derom, huruvida dylik rätt skall ega rum på grund af lagens uttryckliga
förordnande, utan afseende å derom emellan kontrahenterne förut
träffa dt aftal, Utskottet ej kunnat förbise vigten af den skillnad, andra
länders lagstiftare härutinnan gjort för de händelser, då varorna blifvit
afsända till annan ort för att afyttras, och då de blifvit i sådant hänseende
nedsatta hos någon, som bor på samma ort med förskottstagaren.
Då för de förskott, som i förstnämnde händelse lemnats, förmånsrätt i
varorna blifvit medgifven, har man deremot ansett sådan rätt i sednare
händelsen ej höra ega rum, så vida icke pantsättning i laga ordning föregått;
och den således uppdragna skillnad synes Utskottet äfven höra iakttagas,
enär eu mindre redlig gäldenär, thy förutan lätteligen skulle kunna gynna
de på samma ort med honom boende borgenärer på de öfriges bekostnad.
I följd häraf anser Utskottet förmånsrätten böra inskränkas till det fall, att
förskott är vordet lemnadt på varor, som till försäljning blifvit afsända
till annan ort; men likasom till förskott måste hänföras alla de kostnader,
förskottsgifvare kunna hafva lör vård och transport af varorna m. m., hvadan
förmånsrätten äfven hör sträckas till dylika kostnader, så finner Utskottet
förskottsgifvarens rätt ej förändras deraf, om varorna redan blifvit
försålda, då förskottstagaren gör konkurs, utan att liquid dem emellan
blifvit uppgjord. Är i denna händelse uppbörden af betalningen honom
Bih. till R, St, Prot, 1S4S, 7 Sami, 1 Afd, 27 Haft,
3
\i
Lag-Utskottets Betänkande , N:o gt,
omhetro.dd, piåste han ock ega att af försäljningssumman godigöra sig för
hva^l han förskjutit.
I enlighet med dessa åsigter, får Utskottet vördsamt föreslå
utfärdande af en Författning, hvarigenom stadgas som följer:
l:o
Densom från annan ort till försäljning emottagit varor, samt
på blif vande köpeskilling leinnat förskott eller i och för uppdraget
haft akostnad, njutö för förskott, ränta och omkostnad, om
förskottstagaren före försäljningen gör konkurs, förmånsrätt
utur värdet af varorna, derest de finnas till förskottsgij'varens
förfogande eller under hans vård.
2:o
Hafva varorna före konkursen redan blijvit försålda oeh lefva
re rade , utan att förskottstagaren erhållit Uquid, ege forskottsgifvuren
att af försäljningssumman godtgöra sig för hvad han
förskjutit, framför andra förskottstagarens borgenärer, så vida
uppbörden af betalningen är honom ombetrodd.
3:o'
Den förmånsrätt, nu sagd är, eger icke rum, om förskottstagare
och förskottsgifvare äro boende på samma ort och varorna
der blfvit till försäljning öfverlemnade, så vida ej, vid, varornas
öfverlemnande, blifvit så förfaret, som lagen i fråga om försträckning
emot lös pant förmår.
Stockholm den 24 Februari 1845.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 1845.
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 92.
1
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Mars, kl. 2 e. na.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om förändring af iy Kap.
2 §. Rättegångs-Balken, angående den kraft till bevisning, som bör
tillkomma bocker öfver handel och köpenskap.
I delta ämne äro motioner väckta hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln af Herr Nordenanckar, F. IF., som, i sammanhang med andra kreditväsendet
rörande frågor, jemväl föreslagit: att den bevisningskralt, som i
Rältegångs-Balkens 17 Kap. 2 §. hlifvit tillerkänd handlandes böcker, måtte
horttagas°: hos Ilögv. Preste-Ståndet af Herr Prosten Ekstrand, som, på
det en gräns måtte sättas lör den öfver all höfva hos handlande och handtverkare
utsträckta ulborgningen på bok och räkning, och kontant handel
eller, vid varu-försäljningar på tid, bruket af vexlar måtte inlöras och befordras,
yrkat förändring i allmänna lagens stadgande i 17 Kap. 2 §. I ättegångs-Balken
om beedigad handelsboks bevisningskraft: samt hos Vällofl.
Borgare-Ståndet åt Herr Anders Berg, som framställt det töislag, att, med
ändring af 17 Kap. 2 §. Rällegångs-Balken, de stadganden, som förekomma
i 10, i°r, 12 och 13 §§. af 22 Kap. Rättegångs-Balken uti Lag-Kommiteens
förslag till Civillag måtte varda antagne med de af motionären för nödige
ansedde tillägg, vid 10 §., att då motbok eger rum, handlande eller varutill
verkare och förädla re borde ega reqvirentens skriftliga tillkännagifvande,
att han begärt och mottagit motbok, och vid 12 §. att reqvirentens bref,
skriftliga reqvisilioner, fakturor, konnässemeuter eller forsedlar skulle anses
såsom ingredierande delar i bevisningen för densammas fyllande med edgång,
och slutligen af Herr ./. A. Arnberg, som, efter en öfversigt af landets
närvarande kredit-förhållanden, bristerna uti den härom gällande lagstiftning
och följderna deraf för den allmänna rörelsen och det enskilda välståndet,
föreslagit, bland annat, de ändringar i 17 Kap. 2 §. Rättegångs-Balken, att
anteckning uti handlandes bok öfver utborgning till personer, som* icke äro
handlande, då sådan anteckning ej åtföljes af eller stödjes å annan bevisning,
Bih. till 11 St. Prot. 1845, 7 Sami. 1 A/d. 28 Iläjl.
i
2
Lag-Utskottets Betänkande, i\:o 92.
icke måtte tillerkänna något vitsord, äfven om den handlande erbjöde sig
att boken med ed fästa, och att edgång såsom fyllnads-bevisning i sådana
skuldfordringsrnål ej må tillåtas, så vida icke någon af parterne frivilligt
hänskjulit saken till den andres ed, eller Domaren, till fyllnad i företedd
bevisning, funne skäligt åt endera parten uppdraga edgång; och har motionären
derjemte tillstyrkt, att, på det så väl konsumenter, som minulhandlande
och handtverkare, måtte få nödigt rådrum att reglera, de förre sin hushållning
och de sednare sin rörelse efter den nya ordning, som enligt motionärens
förslag borde införas, denna lagförändring, om den af Ständerne
antages och af Konungen gillas, icke måtte träda i verkställighet förr, än
med början af år 1846.
Innan Utskottet öfver dessa förslag afgifver sitt utlåtande, har Utskottet
ansett sig böra anföra innehållet af de, så väl i fråga om egentliga
handelsböeker och den bevisning de böra medföra, som andra dermed sammanhang
egande ämnen, nu gällande lagbestämmelser. Lagen i 17 Kap.
2 §. Rättegångs Bulken stadgar, att der böcker öfver handel och köpenskap
finnas innehålla hvad borgadt och betaldt är, med dag och år, då det skett,
utan någon ändring, och den, som sökes, ej gitter visa fel deri eller alt allt
ej rätteligen upptecknadt är, eller andra omständigheter, som boken eller
personen misstänkta göra, då skall sådan bok gälla för fullt bevis, der han,
som boken hållit eller hålla låtit, den med ed sannar. Genom Kongl. Maj:ts
Dom den 8 December 1795 är förklaradt, att nyssberörde lagens rum ej
uti frågor om penninge-försträckningar, utan allenast rörande handel och köpenskap
tillåter, att handelsböeker, när de med ed behörigen fästas, måga
för fullt bevis gälla, och detta prejudikat har vid afgörande af sådana frågor,
som denna, allmänneligen blifvit i lagskipning®!! iakttaget. Vidare innehåller
2 §. i Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798, att räkning öfver borgade
varor bör åtminstone hvarje år utskrifvas och gäldenären emot bevis
tillställas, samt att sådan bevisligen tillställd räkning, som icke inom sex
månader derefter genom laga rättegång klandras, bör anses lika utmätningsgild,
som annat förfallet skuldebref. Genom Kongl. Förklaringen den i5
Januari 1806 är åter förord nåd t, att det klander, gäldenär vill anställa å
räkning öfver borgade varor, tillhörer den Domstol hvarest, efter den grund,
som i 10 Kap. 1 §. Rättegångs-Balken utstakas, borgenär bordt göra sitt påstående
om betalning anhängigt; och slutligen bestämmes genom Kongl.
Förklaringen den i5 Oktober 1810, att det vitsord, hvilket, enligt 17 Kap.
3
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 92,
2 §. Rättegångs-Balke», jemförd med Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798,
tillkommer den, som till bestyrkande af fordran för utborgade varor, åberopar
böcker öfver handel och köpenskap sträcker sig äfven till varu-tillverkare
och forädlare, livilka öfver sin rörelse bok och räkning behörigen hålla
eller hålla låta.
Vid öfvervägande af de i denna lagstiftning föreslagna förändringar,
bar Utskottet funnit frågan böra betraktas ur en tvåfaldig synpunkt, hvartill
jemväl de väckta motionerna föranleda. Å ena sidan framstår nemligen
det egna förhållande, att ett fordringsanspråk, grundadt allenast på anteckning
i en utborgningsbok, kan, så vida denna bok icke fram ter någon yttre
oordentlighet och säljaren är i åtnjutande af vanligt medborgerligt anseende,
göras inför Domstol giltigt och förbindande, blott genom säljarens egen ed,
hvilken från lagens allmänna vilkor för bevisning afvikande rättighet ansetts
vara icke blott i anseende till sin omedelbara verkan på andras rätt
vådlig, ulan äfven för det allmänna välståndet menlig, i så måtto, att den
öfver höfvan gynnar och underlättar benägenheten för skuldsättning. Å den
andra sidan åter har klagan öfver denna lagbestämmelse blifvit förd med
afseende på dess verkningar och följder 1 allmänna rörelsen, enär varu-utborgningar
på tid nu allmänneligen betingas och beviljas, utan att köparen
vill underkasta sig skyldigheten att genom skriftligt godkännande af räkningen
eller skuldebref lagligen förpligta sig till skuldens betalning å öfverenskomraen
förfallotid, hvarmedelst icke allenast stridigheter om beloppet ofta
uppkommit och försumlighet i skulders betalning tagit öfverhand, utan äfven
säljaren gått i mistning af förmånen alt för andra uppköp och omsättningar
använda de valutor, som af hans på tid gjorda varu-försäljuingar uppkomma.
Till stöd för den nästan ovilkorliga bevisningsrätt, som i lag blifvit
tillagd handlandes böcker, då de med ed fästas, åberopas vanligen den
nytta utborgningen i den dagliga rörelsen medför och nödvändigheten vid
en sådan af verkligt behof utstakad rörelse, att bokföringen eger det största
möjliga vitsord.
Oförnekligt är, att tillfället att kunna på räkning erhålla köpmanna- 1
varor och hvarjehanda tillverkningar erbjuder en stor beqvämlighet så väl
för de förmögnare, som för de mindre bemedlade, då det i allmänhet är med
svårighet och omak förenadt, att alltid behöfva hafva penningar tillhands för
hvarje dagligen förekommande inköp. Denna beqvämlighet har ock i all minutrörelse
infört en vidsträckt utborgning, hvilken, sedan den allt mer och mer
4
Lag-Utskottets Betänkande, JV-o 92.
blifvil cn vana alt fordra och erhålla, en handlande icke kan utan skada för sin
afsättning och rörelse förvägra men också icke skulle så obegränsadt, 50m nu
sker, kunna bevilja, derest lagen icke tillerkände honom den egna bevisningsförmån,
hvarom bär är fråga. Men denna beqvämlighet, hvilken, om folklynnet
bibehållit sin gamla stämpel af allvar och ordentlighet, kunnat lända till
fördel så väl för de handlande, som för allmänheten, öiverväges nu af mångfaldiga
och bekymmersamma olägenheter, hvilka deraf uppkommit. Hit hörer
i första rummet klagan öfver opålitlighet i utborgningars bokföring,
hvilken klagan, ehuru den oftast kan antagas sakna grund, likväl eger rimlig
förklaring deruti, att gäldenärerne vanligen icke hafva annat medel alt
kontrollera sina bokskulder, än ett osäkert minne, och att dessutom utborgningar
ofta måste beviljas tjenstefolk, å deras husbondes vägnar, och således
göras äfven till andre, än gäldenärerne sjelf ve. Om vådan i detta hänseende
af den vidsträckta bevisningsrätt, handelsbok medför, kommer Utskottet
alt nedanför vidare yttra sig; här må blott anmärkas, hurusom det lådande
utborgningsväsendet i allmänhet underhåller ett mer eller mindre
Öppet misstroende emellan de handlande och deras kunder, samt föranleder
tillvitelser, tvister och rättegångar, som ej sällan lända till men förden allmänna
moraliteten och förtroendet samt medborgares göda namn och rykte.
Vidare kan det ej bestridas, alt den beqvämlighet för den dagliga rörelsen
och konsumtionen, som lagen genom handelsboks bevisningskraft åsyftat, under
dess allmännare begagnande grundlagt, befordrat och utvecklat mycken lättsinnighet,
sa väl i utborgning, som i skuldsättning, deraf man i flera landsorter
försport efterlänkliga följder. Exempel gifvas, att en enda handlandes
död eller obestånd föranledt hundradetals lagsökningar för bokskulder emot
personer af ortens allmoge, stundom för ganska betydliga belopp; och om
dervid kännbara förluster och förhatliga tvister inträffat för fordringsegarne,
hafva resullaterna varit ännu bedröfligare för gäldenärerne, som, på en gång
kräfde för gamla och hopade skulder, hvilka de ej vidare fått medelst produkter
eller smärre afbetalniugar gälda, icke sällan derigenom tillsatt hela
sin välfärd, men alltid i följd af den penningenöd och osäkerhet, som vid
sådana tillfällen i orten uppkommit, måst vidkännas vida svårare uppoffringar
och kostnader, än skuldens liqviderande i vanlig ordning kunnat
medföra.
Om således beqvämligheten af den genom lag skyddade varu-utborgningen
på räkning, hvad minuthandeln angår, mer än nppväges af de olägenheter,
som derigenom åstadkommits; så inträffar detta i enahanda mått
5
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 92.
med de förhållanden, som höra till den större handeln eller vara-omsättningen
handlande och näringsidkare inbördes emellan. Medlen för kontroll äro
visserligen i sådana fall flera, då brefvexling, recfvisitioner, fakturor och konnässementer
vanligen ligga till grund för anteckningen i böckerna, hvilken
dessutom alltid kan af kontrahenlerne å ömse sidor verkställas; och i följd
häral äro de tvistigheler, som af varu-ulborgningar härflyta, mera sällsynta
emellan trafikerande, iin emellan handlande och andre köpare. Icke destomindre
visa sig äfven härvid stora olägenheter, och dessa af en art, som
högst ofördelaktigt inverkar på grunden och vilkoren för all handelsrörelse.
Genom möjligheten att hos köpmannen kunna taga varor partivis på räkning,
utan att behöfva i utbyte lemna skuldsedel eller annan uttrycklig betalningsförbindelse,
inledas unga och nybegynnande handlande i en skuldsättning,
som ofta öfversliger deras verkliga behof för afsättningen, och hvilken följaktligen
medför oförmåga att betala vid den betingade anslåndstidens slut.
Medvetandet att icke kunna utan omgång och tidsutdrägt tvingas till betalning
af dylika räkningsskulder, alstrar liknöjdhet att bevara krediten genom
punktlighet i förbindelsers uppfyllande, och den ordning och noggrannhet i
delta hänseende, som utgör grundvalen för handel och varu-nlbyte, upphör
att vara föremål för desse handlandes omtanka och sträfvande. Förloradt
förtroende och slutligen obestånd blifva väl häraf de oundvikliga följderna;
men den med hvarje år ökade konkurrensen af kikare bortskymmer och förtager
den verkan till varning och en bätlre ordning, som eljest icke borde
uteblifva. Köpmannen eller varu-tillverkaren lider af ett system, som han
måste underkasta sig, om lian vill drifva rörelse, men som icke blott förlamar
hans förmåga, utan oupphörligen utsätter honom för osäkerhet och förluster.
Ett betydligt kapital, fördeladt i eu mängd partivis gjorda utborgningar,
tynger snarare, än det befrämjar hans rörelseförmåga, då det icke lemna!'honom
medel i händerna att under tiden realisera värdet af hvad han äfven
till säkra köpare föryltrat; och då han ej kan med någon visshet
beräkna att penningar för livad han måst sälja på tid, skola, vid förfallotiderne
inflyta, tvingas lian, för egna förbindelsers uppfyllande, att anskaffa
och hålla i beredskap tillgångar, hvilka han bordt kunna till nya företag
använda. Det botemedel häremot, som lagstiftningen sökt åstadkomma genom
stadgandet i sista mom. 2 §. af Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798,
att då varor köpas på tre eller flera månaders betalningstid, köparen skall
vara pligtig att derå utgifva sitt skuldebref till säljaren, har visat sig
overksamt, så länge lagstiftningen för öfrigt icke rubbat grunderna för
6
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 92.
handelsboks bevisningskraft, hvars bibehållande alltid medgifver en möjlighet
alt annorlunda mellan säljare och köpare aftala, helst under en tid, då ibland
de handlande konkurrens och täflan om afsättning öka sig i en vida större
mån, an som motsvarat tillfällena för den verkliga afsättningen och varakonsumtionen.
För att ådagalägga vådan af det bevisningssätt, som genom 17 Kap. 2 §.
RättPgångs-Balken och Kong]. Förklaringen den 1 5 Oktober 1 81 o blifvit handlande
och varu-tillverkare medgifvet, behöfves icke mycken vidlyftighet. Till
vilkoren för full bevisning i allmänhet hörer, icke blott alt den är i och för
sig sjelf fullständig, utan äfven att den uthärdar den motbevisning, hvars
företeende, å andra sidan, af lagen i de flesta fall tillätes. 17 Kap. 2 §.
Rättegångs-Balken gör härifrån ett undantag. Den förutsättning, hvarpå fordringsegarens
talan emot gäldenäreu grundas, h vi la r ej på ådagaläggandet af
någon dennes afhandling med fordringsegaren, utan blott på befintligheten af *
en anteckning i fordringsegarens egen utborgningsbok. Om denna bok icke
liar synbara fel, och fordringsegaren sjelf är i besittning af den yttre oförvitlighet,
som berättigar honom till utöfning af medborgerligt yrke, så fordras
för bevisningens fullkomnande icke annat, än att debiteringens riktighet
genom hans edgång bekräftas. Medelst denna ed gång fyll es således icke en bevisning,
som i mer eller mindre mån bundit gäldenäreu till ålgärden att verkligen
hafva på borgen tagit varor hos fordringsegaren, i h vilket faliden skulle
hafva egenskapen af vanlig fyllnadsed, utan edgången gifver åt den på anteckningen
i boken grundade förutsättningen om en sådan åtgärd kraft och verkan af ett
emot svaranden bevisadt factum, li vil ket af Domaren måste såsom sådant antagas
och godkännas. Enligt lagens ord och den derom gällande lagskipning, behöfver
boken icke ens innehålla anteckning, om varorna blifvit lemnade till den förmente
gäldenären sjelf eller till någon af hans husfolk, eller till någon annan å
hans vägnar; ej eller behöfva dessa omständigheter serskild t utredas. Att
den tilltalade gäldenäreu blifvit i boken för varorna debiterad, och att denna
debitering vidare besannas med ed af samma person, hvars fordiingsrätt ensamt
deraf beror, gör tillfyllest för gäldenärens bindande till belalningsskyldigheten.
I bästa fallet eller då fordringsegaren sjelf är i god tro, bevisas
likväl genom edgången icke något annat, än att varorna verkligen blifvit
för den i boken antecknade gäldenärens räkning utiemnade; men om sådant
skett till honom sjelf, eller till någon, som han till uppköpet bemyndigat,
är efter edgången, sådan den efter ifrågavarande lagens rum bestämmes, lika
Lag-TJtskottels Betänkande N o 92.
7
oulredt, som förut. Detta stora vitsord eger handelsbok icke blott i afseende
på hvad som blifvit boigadt, utan äfven om hvad som blifvit på räkning
afbetala!. I sednare fallet häfves visserligen bokens vitsord genom företeende
af fordringsegarens qvitto; men qvittencer vårdas icke alltid i så lång tid
och med den noggrannhet, som under dylika förhållanden kunde behöfvas,
och exempel saknas icke, att personer, serdeles efter antingen säljarens eller
köparens frånfälle, blifvit lagsökte för bokskulder, som, efter all anledning,
förut blifvit guldne, ehuru qvitlencerne ej kunnat tillrättaskaffas.
Ett lagstadgande, som i tillämpningen gifver anledning till vådor och
missbruk, och i sina verkningar visat sig vålla oredor och oordningar, är i
behof af förändring. Men denna förändring bör ej, såsom af några motionärer
blifvit yrkadt, sträcka sig ända derhän, att afhända handlandes och
varutillverkares böcker all bevisningskraft. Handeln hvilar på förtroende,
och till dess natur höra raskhet och enkelhet i formerna för aftal och köpslut.
Antingen dessa aftal och köpslut muntligen eller genom brefvexling
uppgöras, kommer säljarens bokföring nödvändigtvis att innefatta den första
bevisningen om affärens fullbordan genom varans utlemnande eller afsändning.
Men verkan af denna bevisning bör bestämmas olika, allt efter som
den vill göras gällande emot annan handlande, eller emot personer, som
icke äro handlande. I anseende till den egna beskaffenheten af handlandes
transaktioner sinsemellan, måste ett större vitsord inrymmas åt säljarens
bokföring, då den afser varu-försäljningar till personer, som sjelfve äro
handlande; hvaremot andra bevisningsformer tillika blifva behöfliga, då fordran
för borgade varor skall, på grund af bok och räkning, utkräfvas hos
personer, som icke tillhöra handelsklassen.
En sådan bevisningsform tror Utskottet vara att finna uti förslaget
om ett allmännare införande af motböcker. Fördelarne och beqvämligheten
af handeln på kredit kunna derigenom bibehållas, utan den våda och de
olägenheter, som nu åtfölja varu-utborgningar på löpande räkning.
De bestämmelser, som finnas upptagne i 10, ii, 12 och i3 §§. af
32 Kap. Rättegångs-Balken uti Lag-Kommiteens förslag till Civillag, hafva
synts Utskottet på en gång undanrödja vådorna af den alltför ovilkorliga
bevisningskraft, som 17 Kap. 2 §. Rättegångs-Balken i vår nu gällande lag
tillerkänner handlandes böcker, och tillika åt handeln och varu-omsättningen
förvara den frihet och trygghet, som för rörelsens lif och verksamhet
ära oumbärlige. De tillägg vid tYänne paragrafer i förslaget, som i Herr
8
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 92.
Bergs molion blifvit föreslagna, har Utskottet funnit välgrundade. Den vigt
i bevisning, som skulle tillkomma motbok, då den i rättegången företes, och
den förändring i sättet för bevisning, hvilken skulle inträda, då utlemnad
motbok af svaranden undanbölls, bar påkallat utsättande af det förbehåll,
att motbok, för att gälla såsom bevis för käromålel, borde vara utlemnad
på uttrycklig begäran af svaranden. Och ehuru Utskottet, lika med LagKommileen,
ansett handlandes böcker dem emellan böra tillgodonjuta en bevisningskrati,
som föga afviker från den i in Kap, 2 §. Rättegångs-Balken nu
bestämda, har dock Utskottet förment vården om svarandens rätt kräfva det
vilkor för bevisningens fullkomnande genom edgång, att denna förmån, i
fall af skiljaktighet emellan parternes böcker, bör tillkomma den, hvars bokföring
finnes öfverensstämma med vexlade bref eller skriftliga reqvisitioner,
eller fakturor, eller konnässementer och forsedlar.
Enligt nedanskrifna förslag skulle bruket af edgång, såsom medel för
bevisningen i dessa arter af skuldfordringsmål, hädanefter snarare komma
alt minskas, än alt ökas; men den väsendtliga förändring är häri föreslagen,
att i de vanligast förekommande fallen edgången blifvit uppdragen åt svaranden,
der ej han sjelf vill den åt käranden öfverlåta.
För öfrigt torde någon vidlyftigare motivering af förslaget icke vara
erforderlig. Utskottet har ansett betänkligt att tillstyrka de fyra nya paragrafernas
inrymmande i 17 Kap. Rättegångs-Balken, i stället för den nu
till borttagande föreslagna 2 §., ehuru desamma i anseende till deras innehåll
tillhöra detta Kapitel, som handlar om laga bevis i hvarjehanda mål.
Ett sådant inrvmmande skulle medföra omnumerering af alla detta Kapitels
37 §§., hvilka nu genom långvarigt bruk, äro till sin numerordning bekanta
lör rättsökande. Utskottet föreslår derföre, att de nya lagstadgandena om
den bevisning, sorn tillkommer handelsböcker öfver utborgade varor, måtte,
derest dessa stadganden antagas och af Kongl. Maj:t godkännas, varda kungjorde
genom eu serskild författning. I denna författning torde tillika böra
utsättas, dels att ofvan omförmälde äldre författningar, nemligen Kongl. Förordningen
den 28 Juni 1798 samt Kongl. Förklaringen den i5 Januari
1806, fortfara att vara gällande, hvilket åter ej borde ega rum med Kongl.
Förklaringen den i5 Oktober 1810, hvars stadgande blifvit i författningens
text inlaget, dels ock att den nya författningen ej får träda i verkställighet
förr, än efter den t Januari nästkommande år 1846.
I en
-
9
Lag-Utskottets Betänkande , N:o 92.
I enlighet med hvad nu anfördt blifvit, föreslår Utskottet vörd
samt,
,
alt en författning om den bevisning, som tillkommer tiand
larnles
och vara-tillverkares böcker, mätte utfärdas, hvaruti,
med upphäfvande af 2, §. i 1J Kap. Rättegångs-Balken
samt Kong/. Förklaringen den tö Oktober 18to, stadgas som
följer:
1
Har handlande tillställt den, som v&ror af honom borgat,
motbok, deri tecknadt finnes hvad borgadt och betaldt
blifvit, och kan ej fel deri visas; galle den bok för fullt
bevis, der den, som motbok åberopar, gitter med gäldenärens
skriftliga qvitto eller annorledes styrka, alt han motbok
äskat eller emottagit.
2 §.
Ar ej motbok gifven och beropar handlande sig å egen
handelsbok, emot annan, än handlande, att dermed styrka
fordran för borgade varor: finnes den bok ordentligen förd
och gitter ej vederparten visa fel deri, eller att han varorna
betalt, men nekar ändå till kraf vet; vare skyldig
med ed sig derifrån fria, der han ej heldre vill öfverlåta
åt handlanden eller den, som boken fort, att fordringens
riktighet ed/igen sanna. Har motbok lemnad varit,
och säger den, som kräfves, att den för kommit, eller kan
handlande i motbok visa fel, som utan hans åtgärd eller
vållande tillkommit; då ege han, eller den hans handelsbok
hållit, rätt att den med ed styrka.
3 $.
Emellan handlande inbördes må handelsböcker, som ordentligen
förde äro, godkännas såsom bevis om den handel,
de med hvarannan slutit, då skäl ej företes, som böckernes
vitsord förringa, och de edligen sannas kunna, om så
f ordras. /Beropa sig både kärande och svarande pa han
Bih.
till ll Prot. 1845, 7 Sami. 1 Afd. 28 Haft.
2
10
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 92.
delsbok, och är bokföringen dem emellan skiljaktig; vare
då den till edgång berättigad, hvilken kan förete bref,
eller skriftlig reqvisition, eller faktura, eller konnässement,
eller forsedel, eller annan bevisning, som till styrka för
bokföringen länder.
4
tf
Hvad
för handlande efter 1, 2 och 3 gäller, skall
jejnväl lämpas till dem, som drifva bergsbruk, fabriker,
manufakturverk eller andra till beredning eller förädling
af råa ämnen gjorda inrättningar, såvida de öfver sin
rörelse bok och räkning behörigen hålla eller hålla låta.
5
§.
Det som finnes stadgadt i 2 tf. af Kong!. Förordningen
den 28 Juni ijg8, angående skyldigheten att utskrifva
och gäldenären tillställa räkning öf ver borgade varor, och
i Kong!. Förklaringen den 15 Januari 1806, angående behörig
Domstol i frågor om klander å räkning öfver borgade
varor, fortf ar att vara gällande i allt, hvarom uti denna
författning icke annorlunda förordnas.
Denna Förordning kommer att frän och med den t
Januari 1846 lända till efterrättelse.
Stockholm den i5 Mars 1845-
Reservationer
af Herr Gunther: ”Efter den bindande och i allo tillfredsställande argumentation,
hvarmed Utskottet, enligt min tanka, ådagalagt ej mindre olämpligheten
i juridiskt hänseende af det undantag från den allmänna bevisningsläran,
som innefattas i 17 Cap. 2
§. Rättegångs-Balken, än äfven vådan
deraf i stats-economiskt afseende, genom den lättsinnighet i både utborgningar
och skuldsättning, hvartill detta undantag leder, ehvad det får tillämpning
pa utborgningar al en handlande till en annan, eller till personer, som
icke idka handel, kan jag ej annat än beklaga, att Utskottet på temligen
11
Lag-Utskottets Betänkande, N-’o 93'.
svaga skal, såsom det vill synas, uti 2 §. af sitt förslag, inskränkt den tillstyrkta
förändringen endast till sistnämnde fall, eller till de utborgningar,
som ske till icke handlande, under det Utskottet i 3 §. för de handlande
sinsemellan bibehållit handelsbokens vitsord nästan oförändradt, eller blott
med en moditication, hvilken i de fleste fall, d. v. s. alla de fall, då de
i denna § omnämnde documenter förefinnas, skall blifva aldeles obehöflig,
men i de fall åter, der den verkligen kan behöfvas, d. v. s. de fall, då utborgningen
skett på grund af muntligt aftal, skall komma att icke uppfylla
det dermed åsyftade ändamål.
Väl är mig icke obekant, att den af Utskottet här uppgjorda skilnad
i handelsbokens bevisningskraft öfverensstämmer med hvad Lag-Commiteen
antagit i dess förslag till ny Civillag. Men om man går till de af LagCommiteen
härför anförda motiver, skall man säkerligen der igenfinna samma
styrka i argumentationen emot handelsbokens nu ägande vitsord i allmänhet,
och sa in fn a svaghet i skälen för bibehållande af detta vitsord de
handlande sinsemellan, som jag trott mig finna i Utskottets Betänkande.
Jag kan i följd häraf ej underlåta att uttala min öfvertygelse om det tredubbla
misstag, i juridiskt, moraliskt och statseconomiskt afseende, som jag
anser Utskottet i denna del hafva begått.
I juridiskt hänseende har ej mindre Lag-Commiteen, än Utskottet sjelf
på ett segrande sätt ådagalagt, att anteckningen i en handelsbok icke rättsenligt
kan utgöra mer, än en presumtion för fordringsanspråkets riktighet,
eller första beviset, att köpaftal ägt rum och att varorne bli 1 vit till den
uppgifna gäldenären, eller för hans räkning, utiemnade. Det måste således
altid innefatta en afvikelse från rättsbegrepp att, emot svarandens bestridande
att hafva begärt eller på credit uttagit varorne, tillåta den, som uppställt
fordringsanspråket, att med sin ed fylla denna andra delen af bevisningen,
i stället att låta svaranden värja sig med edgång och sålunda åstadkomma
den motbevisning, hvartill, i fråga om ett icke till fullo constateradt factum,
tillfälle aldrig bör saknas. Men hvad i detta afseende gäller mot handelsbokens
nu ägande vitsord i allmänhet, måste äga lika gilltig tillämpning
på sådan bok, då fråga är om förhållandet emellan de handlande inbördes.
Utskottets förslag medförer äfven den moraliska olägenhet att föranleda
dubbla edgångar, enär bok kommer att åberopas emot bok, och det, i
händelse inga andra bevis förefinnas, ej skulle gifvas någon annan utväg, än
.12
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 92.
,att tillåta parterne å ömse sidor att besvärja hvar sin debitering, på sätt
också hittills, i följd af den nu gällande lagstiftningen, ofta skett.
Slutligen bar förslaget i statseconomiskt afseende den slöra skada med
sig, att det uppmuntrar de handlande att ställa äfven den större credithandeln
på bok och räkning, i stället för vexlar, löpande skuldebref eller andra
discontabla papper, hvilkas allmänligare begagnande i en oberäknelig
grad skulle öka hela landets rörelsecapilal. Man må nemligen ingalunda
tro min mening vara, att ålägga de handlande hålla motbok öfver sina utborgningar
till hvarandra; men lika olämpligt detta skulle vara, lika skadligt
är det, efter min tanka, att i lagstiftningen liksom uppmana till dessa
utborgningars ställande på årsräkningar eller conto-curanter ulan bestämda
betalningsterminer. Redan i Förordningen den 28 Juni 1798 har det blifvit
stadgadt, alt den, som tillhand lar sig varor partivis och dervid betingar
sig tre eller flere månaders anstånd med betalningen, är pligtig att genast
derå utgifva sitt skuldebref till säljaren, som deremot bör tillställa köparen
qvitterad räkning öfver beloppet, likasom vore det contant betalt. Men
detta stadgande har i allmänhet förbiifvit utan verkställighet, isynnerhet under
de senare tiderna, då den stigande concurrensen af säljare satt desse i
nödvändighet, att hutvudsakligen genom en alt mer utsträckt credit och en
alt större skonsamhet i betalningsvilkoren tillvinna sig kunder. Visserligen
har Lag-Utskottet uti ett serskildt Betänkande, N:o 88, sökt befordra verkställigheten
af nyssberörde stadgande, genom att belägga underlåtenhet deraf
med en påföljd för både säljare och köpare, bestående, för den förre i
förlust af ränta från förfallodagen, och för den senare i förlust af det betingade
betalningsanståndet; och jag medgifver gerna, att man på den vägen,
eller genom bestämmande af påföljder, icke kan hinna målet närmare, än
Utskottet i detta serskilda Betänkande gjort. Medlet skall dock finnas otillräckligt,
så länge obetingadt vitsord åt handelsboken gör hvarje bokfordran
lika god och betalningsgild, som dem, hvilka grunda sig å reverser, och dymedelst
gifver köparne en plausibel anledning att vägra utfärdandet af dessa
senare. Först när lagen gör den betydliga skilnad emellan dessa olika slag
af fordringar, att den förenar större äfventyr vid utvägarne att göra bokfordringarne
gällande, skall ingen rättskaffens köpare vidare kunna undandraga
sig att lemna sin skriftliga förbindelse, och alla försigLiga säljare skola förena
sig om att icke under andra vilkor utlemna sina varor i större qvantileter
på credit.
Lag-Utskottets Betänkande, 2V:o 92.
13
Frågar man Herrar handlande, om de sjelfve anse sig i behof af
del undantag till fördel lör deras inbördes förhållanden, som Utskottet
föreslagit, så svara de: endast för de munteliga köpslut, som uppgöras
mot. contant; emedan, säga de vidare, det ofta händer, att, oaktadt contant
liqvid blifvit betingad, betalning likväl ej följer förr än flere veckor efter
det varorne bhfvit utlemnade, livaremedlertid köparen kan dö eller göra
cession. - Mig synes, att man härvid i främsta rummet kan anmärka, att
lagstiftningen har löga skäl att gynna en sådan oordning, som den omförmälde;
men äfven oberoende häraf, finner jag det uppgifna behofvet icke
vaia af någon serdeles vigt. Ty om köparen gör cession, kommer fordringsanspiaket
ändock att pröfvas efter säljarens bok och aflagda borgenärsed;
dö* köpa,en åter, så är det ingalunda troligt, att ju icke sterbhusdelägarne
heldre skola uppdraga åt säljaren att med sin ed bekräfta fordringen, än
ataga sig att sjelfve medelst edgång åstadkomma motbevisning rörande ett
föihållande, hvarom de sällan eller aldrig kunna hafva någon tillförlitlig
kännedom.
Min vördsamma hemställan är altså, att den af Utskottet föreslagna
förändringen i afseende på handelsboks vitsord må göras generel, eller utan
undanlag för förhållandet emellan handlande inbördes, samt att, i följd häraf,
ur 2:dra §. af Utskottets förslag, de orden: emot annan, än handlande,
må uteslutas, tillika med hela 3:dje §. och citalionen deraf i den zj:de.”
af Herr Lagergren: ”Ifrån Utskottets beslut i 3 §. af den föreslagna
nya författningen, är jag skiljaktig i så måtto, att jag anser Utskottets tillägg
om den verkan på bevisningen, som skulle tillkomma handelsbref eller reqvisition,
eller factura eller connässement eller forsedel, icke kunna antagas.
Derigenom skulle göras en väsendtlig rubbning i det vitsord, handelsböcker böra
äga angående transaetioner handlande emellan. Dessa transaetioner afslutas ofta
mundtligen, och om de contraherande vistas på samma ort, passerar emellan dem
icke något skriftligt. Tillägget skulle i tillämpningen kunna leda derhän, att handelsbok,
äfven i förhållanden emellan två handlande inbördes, icke skulle äga vitsord
eller medgifva edgång, med mindre andra styrkande omständigheter tillika
företeddes. Då första momentet i §. icke godkänner handelsbok såsom bevis, eller
tillåter dess beedigande under annat vilkor, än att skäl icke företes, som bokens
vitsord förringa, synes stadgandet inrymma tillräcklig frihet till motbevisBih.
till R. St. Frot. 1845, 7 Sami. 1 Afd. 28 Häft.
3
H
Lav-Utskottets Betänkande,, N.o 92.
n
nings framställande, utan att behöfva sätta sjelfva principen i våda genom
ett "uttryckligt tillägg. Jag är derföre af den tanka, att hela senare momentet
bör utgå, och att paragrafen bör inskränkas till första momentet, som
alldeles instämmer med Civil-lagförslagets text.
af Herr Eklund, sun instämt i Herr Lagergrens reservation.
S T O C K II ÖL M , Lundberg & (.'omp , tSg5.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93.
1
M 93.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Mars, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Majtts Nådiga Propositioner,
, angående antagande af dels ny Strafflag,
dels ock Lag om verkställighet af fängelsestraff.
Sedan Rikets Ständer, samtidigt med stiftelsen af nu gällande Grundlagar,
hos Kongl. Maj:t gjort framställning om behofvet al allmänna lagens
öfverseende och förbättring, behagade Kongl. Majjt, under den 14 Februari
1811, förordna en Kommité till utarbetande al de för sådant ändamål nödiga
förslag. Detta uppdrag fullgjordes äfven, och sedan förslag till ny
Civillag blifvit utarbetadt, blef förslag till ny Brottmålslag, under benämning
Straffbalk, år 1832 från trycket utgifvet. Efter det yttranden öfver
sednare förslaget blifvit infordrade från Rikets Universiteter, samt åtskilliga
anmärkningar deremot b 111 v i t framställda af enskilde personer, togo
Kommiterade detsamma under förnyadt öfvervägande. Dervid ansågos vissa
förändringar jemväl al nöden, och år 1839 blef ett i enlighet dermed
reviderad t förslag allmängjordt. Sedan detta ytterligare förslag undergått
granskning af Rikets Hof-Rätter och Högsta Domstolen, samt en serskiklt
tillsatt Kommité uppgjort jemförelse emellan nu gällande lag och förslaget,
för att tjena Rikets Ständer till ledning vid slutliga pröfningen, anhöllo
Rikets sist församlade Ständer, under förmälan, alt hela landet fiistade den
högsta vigt vid jrågan om ett förbättradt lagverk, serdeles i afseende på
brottmälslagstiftningen, der behofvet deraf blef ve med hvarje dag mera bjudande,
det måtte, innan lagförslagen till hufvudsaklig pröfning törekommo,
Kongl. Maj:t i Nåder förordna en Beredning, att, med jemförelse af de vid
förslagen gjorda anmärkningar, ytterligare granska och genomgå desamma,
samt att bland annat uppgöra förslag till de förändringar i fängelsesystemet,
som med det nya lagverket måste införas; i sammanhang hvarmed
Rikets Ständer framburo den underdåniga önskan, att vid nästföljande Riksmöte
få emottaga Nådig Proposition i ämnet. I följd häraf blef äfven eu
Bih. till R. St. Prof. 1845. 7 Sami 1 Afd. 29 Höft.
1
2
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93.
Beredning tillsatt; och sedan denna Beredning den 16 December 1842 afgifvit
underdånigt utlåtande angående de sträf!', som i ny allmän Kriminallag
borde bestämmas, har Beredningen den 25 November sistlidne år, med
tillkännagifvande, alt den ansett sig ega så mycket större anledning att i
främsta rummet företaga förslaget till Kriminallag, som, enligt hvad Rikets
Ständer anmärkt, behofvet af förbättring deraf vore störst, såsom resultat
af dess arbete, i underdånighet aflemnat förslag till Straffbalk, med
tillhörande motiver, hvilket jemväl från trycket utkommit.
Med förklarande, att Kong]. Maj:t funnit detta slutliga förslag till
Brottmålslag till dess grunder öfverensstämmande med tidehvarfvets ädlaste
sträfvanden, samt med aktning för menniskovärde förena tillbörligt allvar
i bestraffningen_, har Kongl. Maj: t, medelst Nådig Proposition, till antagande
föreslagit detsamma, under benämning Strafflag, med de få afvikelser
i öfrigt, h vilka Kongl. Maj:t, enligt Propositionen bilagdt Utdrag af
Stats-Rådets Protokoll för den 17 December sistlidne år, beslutat; hvarjemte
Kongl. Maj:t till Rikets Ständers antagande öfveriemnat ett af Lagberedningen
upprättadt förslag till serskild Lag om verkställighet af fängelsestraff,
dock med de förändringar, Kongl. Maj:t, på sätt dervid jemväl fogadt
Utdrag af Stats-Råds-Protokollet för den 19 nyssnämnde månad utvisar,
ansett af nöden, och under tillkännagifvande, att denna Lag ej borde
gå i verkställighet, utan i förening med den blifvande Strafflagen.
Dessa Kongl. Maj=ts Nådiga Propositioner hafva samtlige Riks-Stånden
remitterat till utlåtande af Lag-Utskottet, som derjemte erhållit del af
ej allenast de yttranden, Högsta Domstolen i ämnet afgifvit, tillika med de
handlingar, som detsamma angå, utan ock de anföranden, hvilka hos Ilöglofl.
Ridderskapet och Adeln, Högv. Preste-Ståndet samt Heder v. BondeStåndet,
i anledning af förslaget till ny Strafflag, blifvit afgifna.
Nogsamt inseende vigten och vidsträcktheten af det ämne, som således
blilvit gjordt till föremål för Utskottets behandling, har Utskottet ej
kunnat undgå att erfara svårigheten att på ett tillfredsställande sätt uppfylla
sitt uppdrag; men om än deraf alstrats en viss farhåga i denna del,
har likväl afl tveksamhet mast gifva vika för den i Grundlagen Utskottet
ålagda pligt, hvilken Utskottet nu går att efter förmåga fullgöra.
Dervid kan Utskottet dock icke nu öfverlemna ett fullständigt yttran
-
Al
Lag-UtskolleU Betänkande, N:o 93.
3
de öfver de framlagda förslagen. Till den granskning, som för sådant
ändamål erfordrats, har Utskottets tid hittills varit otillräcklig; men då
förslaget till Strafflag hvilar på vissa bestämda, i serskilda Kapitel uppgifna
grunder, har Utskottet trott sig i första hand böra underställa Rikets Ständers
pröfning de af dessa grunder, hvilka hafva det väsendtligaste inflytandet
på sjelfva Lagen, utan att likväl Utskottet ansett sig derföre böra afbryta
den vidare granskning, som tillkommer Utskottet.
De ämnen, som Utskottet således funnit böra utgöra föremål för detta
utlåtande, afhandlas i Strafflagens 2 och 6 Kapitel, af hvilka det förra,
jemfördt med den serskilda Lagen om verkställighet af fängelsestraff, bestämmer
de stra ffa som efter lagen ådönias må, eller det stra ffsystem man
söker införa, och det sednare talar om de allmänna grunder, hvarefter
straff mätas skola, så ock om nedsättning eller förändring af straff i vissa
fall, samt uppställer dermed det så kallade latituds-systemet vid straffmätning.
På dessa systemer, hvilka sinsemellan ega ett oskiljaktigt inre sammanhang,
har den offentliga uppmärksamheten jemväl hufvudsakligen blifvit
fästad; och olika åsigter samt omdömen hafva i afseende derå äfven
blifvit framställda. Den större uppmärksamhet, man häråt egnat, har emedlertid
bidragit till frågans närmare utredande; och Utskottet, som bemödat
sig att vinna kännedom om det hufvudsakligaste af hvad som kunnat
leda dertill, får nu inför Rikets Ständer framlägga sina tankar i denna
för samhället djupt betydelsefulla fråga.
Då straffens art och natur mest ingripa i brottmålslagstiftningen,
har Utskottet ansett sig i främsta rummet böra dröja vid det; nu ifrågaställa
Straffsystem.
Innan Utskottet emedlertid ingår i en närmare framställning och
granskning af hvad Strafflagens 2 Kapitel, i sammanhang med Lagen om
Verkställighet af fängelsestraff, i denna del innehåller, fördrar ordningen,
att Utskottet i korthet redogör för de åsigter, som legat till grund för nu
förevarande förslag.
Antagande statens rättighet alt straffa såsom gifven och erkänd, har
4
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93.
man vidare trott den positiva lagstiftning-en kunna med säkerhet antaga
den i förnuftet djupt grundade föreställning, att lagen hotar förbrytare med
straff i det hufvudsakliga ändamål, att genom sådan varning förekomma
brott; och deraf följde, att straffen borde ega den egenskapen, att afskräcka
jrån brott. Men då lagstiftningen emedlertid icke kunde påräkna att
genom sjellva straffhotet tillvägabringa allmän laglydnad ocli utrota hvarje
brott, så att tillämpning af strafflagarne utaf sig sjelf förföllc, måste
den tillika vid valet åt straff afse brottslingens förbättring. Dertill läge
jemväl en tydlig anvisning i straffets förstnämnda ändamål. Ty det vore
för staten åt stor vigt, att förbrytaren, när han efter undergånget straff får
återgå till samhället, ej der inträder lika eller mera förderfvad, än förut,
färdig att begå nya brott; och denna Strafflagens riktning bestämdes dessutom
icke ensamt af statens omedelbara intressen, utan understöddes af
ännu högre och betydelsefullare skäl, hvilka hade sin grund i sjelfva Kristendomens
anda och den kultur, folken numera uppnått.
I öfverensstämmelse med dessa åsigler har Beredningen trött sig ur
föreslagna Lagen böra utesluta åtskilliga i nu gällande lagstiftning stadgade
straffarter, såsom spö- och visstraffen, landsförvisning och alla så kallade
skamstrafi, såsom afbön inför Rätta, brottslings utställande vid påle att
skämmas samt kyrkoplikt, den der, ehuru icke ursprungligen ett straff, likväl
numera så anses, äfvensom konfiskation af förbrytarens egendom; varande
ytterligare till stöd härför anmärkt: i afseende på spö- ecb risst
roff en j, att de ej voro förnuftsenliga, emedan vid deras antagande menniskan
betraktas endast såsom sinnligt väsende, med åsidosättande af allt
afseende å hennes förnuftiga natur; alt de icke verkade till förbättring, utan
till förstöring på den, hvars känsla af menniskovärde ej vore alldeles förslöad,
nedslog hans sinne, qväfde hvarje föresats att öfvergifva brottets väg
och bragte honom till förtviflan eller förbittring mot samhället, under det
den mera moraliskt förderfvade föga afskräektes genom dessa hastigt öfvergående
straff, som lemnade honom snart tillfälle alt fortsätta eu lastbar
lelnad; att de äfven voro orättvisa, emedan deras verkan, så i fysiskt som
moraliskt afseende, kunde vara ganska olikartad, samt att straff af denna
art voro af folkens allmänna rättskänsla och tänkesätt i nyare tider allt
mer och mer ogillade; beträffande landsförvisning, att det vore ett föga
verksamt varningsmedel, h vilket ej eller a i säg den brottsliges förbättring;
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93.
5
alt detta straff kunde i sin tillämpning urarta till ytterlig stränghet mot
den medellöse, som tillika saknade personlig förmåga att förvärfva nödig
utkomst på främmande ort, då det deremot medförde ingen olägenhet för
den rike, eller den, som eljest vore i tillfälle att hvar som helst sig försörja;
att det innefattade en orättvisa emot den främmande stat, som belastades
med brottslingen, och vore opolitiskt, emedan ett utbyte af brollslmgar
stater emellan deraf kunde föranledas; att landsflykten för den, som
brutit alla de band, hvilka förenade honom med familj och samhälle, innebure
en ringa bestraffning, men åter för den, som skiljes från ömma anhörige,
ett kärt hem och ett älskad t (österland, vore ett grymt straff, som
verkade i så måtto oriktigt, afl det drabbade mindre hårdt den, som egde
känsla blott för sin person och egen vinning, än den, som fastades vid
samhället af så många återhållande band och således vore den för allmänna
säkerheten minsl farlige; och ändtligen alt, i fall i andra stater stadgades,
att brottslingar från främmande länder ej finge emotlagas, deråt
följde, alt landsförvist person ingenstädes kunde få uppehålla sig; rörande
skam strof fen, att de ej eller verkade till förbättring och, så vidt varning
dermed åsyftades, förfelade ändamålet och åstadkommo snarare förargelse,
samt slutligen hvad angår konfiskation of förbrytarens egendom, att denna
i vissa fall nu stadgade tillsats vid dödsstraff' drabbade, icke förbrytaren,
utan hans oskyldiga familj.
Deremot upptager Lagförslaget, såsom allmänna straffar:er, blott 1:<>
Dödsstraff-, 2:o Frihetsstraff och 3:o Böter. Ingendera af dessa
straffa rlér är emedlertid främmande för gällande lagstiftningen; men i afseende
på beskaffenheten af frihetsstraffet, sådant det blifvit föreslaget, röjer
sig en märkbar olikhet; likasom och då böter vida sparsammare, än
hittills, blifvit använda och dödsstraffet blifvit inskränkt till jemförelsevis
få fall, frihetsstraffet skulle komma att erhålla en utsträckt tillämpning.
Härmed äro de väsendtligaste skiljaktigheter emellan det gällande
och det föreslagna straffsystemet antydda. Eu närmare redovisning i denna
del lemnas ock här nedan af Utskottet, som serskildt vill taga i betraktande
hvardera af omfönnälda straffarter. Dervid förekommer
l:o Dödsstraffet. Få frågor hafva bland vetenskapsmän och tänkare
i sednare lider varit mera omtvistade, än den angående rättmätigheten
och lämpligheten af detla straff, och äfven vid utarbetandet af ifråga
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 9S.
å
ställda förslag hafva åsigterna varit delade. I motiven till det ar 1839
utgifna förslag till Kriminallag yttrade Kommiterade, att dödsstraffet, enligt
deras åsigt, ej kunde inför förnuft och rättvisa försvaras på annan
grund, un att det pröfvas nödigt för och bidragande till samhällsinrättningens
bestånd och ändamål. Men de betviflade likväl så väl dess rättmätighet,
som nödvändighet och ändamålsenlighet. Straffens ena ändamål,
förbrytarens förbättring, vore vid dödsstraffet alldeles åsidosatt, och dess
egenskap att vara det mest afskräckande af alla kunde ej såsom, ofelbar
antagas. Vid tilltagande odling sårades mensklighetskänsian allt mera af
dödsstraffens tillämpning, och i sednare tider vore deras användande i.
alla civiliserade länder inskränkt till allt färre fall. Deras totala afskaffande
blefve, efter Kommiterades öfvertygelse, en verkan af stigande bildning
och mildrade seder; men då tvifvelsmål uppstått, huruvida denna bildningsgrad
vore i Sverige nog allmänt uppnådd, och dödstraffets afskaffande för
alla brott således kunde finnas äfventyrligt, framställdes af Kommiterade
två förslag, det ena med bibehållande af nämnda straff, och det andra med
antagande af lifstidsfästning i dess ställe.
Lagberedningen åter har antagit dödsstraffets rättmätighet; och enär
ett lika afskräckande straff, som dödsstraffet, icke funnes, och dem möjliga
förmodan, att ett så svårt straff i Sverige vore öfverflödigt, vederlädes af
våra brottmålsannaler, samt lagstiftaren dessutom borde fästa afseende på
folkets allmänna föreställningssätt, enligt hvilket vissa brott ansågos så afskyvärda,
att de icke kunde försonas med mindre, än den brottsliges död;
så och då denna föreställning bidrog att göra sådana brott mera sällsynta,
samt det vore betänkligt att, genom antagande af ett ringare straff
derå, förminska lifligheten af en sådan föreställning och dermed äfven dess
verkan, syntes det Lagberedningen, som borde dödsstraffet i lagen bibehållas
för vissa gröfre brott.
billigt det i Siats-Rådet i ämnet hållna, Utskottet tillhandakomma
Protokoll, har Kong!. Maja i Nåder behagat yttra, att lian visserligen hyste
stora betänkligheter emot dödstraffet, både i afseende på rättmätigheten af
dess användande och angående dess egenskaper, såsom straff betraktadt;
men då Kong! Maja funnit den tanka vara allmänt rådande, att dödsstraffets
afskaffande vore vådligt för allmänna säkerheten, ansåg Kongl.
Maj:t Sig icke böra vägra bibehållandet af ett straff, som för samhällets
skydd ännu anses vara nödvändigt. Och med godkännande af de skäl,
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 9-S.
7
söm sålunda dels af Kongl. Maj:t och dels af Lagberedningen blifvit
framställda, instämmer äfven Utskottet i den åsigt, att dödsstraffet bör i
lagen bibehållas.
2:o Frihetsstra ff. Denna straffart upptages i 2 Kap. 1 § Strafflagen,
under benämning fängelse, i sju grader, hvaraf, enligt 5 §, den första, på
lifstid; den andra, från åtta till och med tio år; den tredje, från sex till
och med åtta år; den fjerde, från fyra till och med sex år; den femte,
från två till och med fyra år; den sjette, från sex månader till och med två
är, och den sjunde, från och med trettio till och med etthundra åttatio
dagar; och innehåller 7 §, att den, som till fängelse i någondera af dessa
grader dömd är, skall insättas i allmän straffinrättning, der med honom
förfa res, såsom i serskilda Lagen om verkställighet af fängelsestraff stadgas.
Denna serskilda Lag, sådan den af Kongl. Maj:t blifvit föreslagen,
bestämmer (1 Kap. 1 §), att allmän straffinrättning är antingen ensamhets-
eller gemensamhels-iängelse, samt stadgar:
a) om ensamhetsfängelse:
att hvarje fånge skall inneslutas i enrum eller så kallad cell och
under hela strafftiden alhållas från all gemenskap med andra fångar
(2 §);
att då fånge till straffinrättningen ankommit, han må högst fjorton
dagar lemnas utan sysselsättning, hvarefter han skall hållas till det
arbete, som för honom lämpligt finnes (6 §);
att till en början ensamhetsfängelse skall begagnas för dem, som
dömas till fängelse i sjunde eller sjette grad; och pröfve Konungen, i hvad
mån sådant straffsätt i hvar af dessa, och sedermera äfven i andra fängelsegrader,
under den första, införas må (9 §), och
att då fängelsestraff, som till viss tid, efter Strafflagen, satt är,
verkslälles i ensamhetsfängelse, skall på strafftiden afdragas en sjettedel,
så att tio månader svara emot eLt år, och så vidare (10 §).
b) om gemensamhetsjängelse:
att fångarne skola gemensamt till arbete hållas, men böra, så vidt
ske kan, hafva hvar sitt sofrum (13 §);
Lag~Ut$kotlcts Betänkande, N:o 93.
att de böva, så vidt möjligt är, från allt samtal ocb annat meddelande
sinsemellan, vid arbete eller eljest, afhållas (14 §), och
att de, som till fängelse i första grad dömde äro, skola hållas åtskiljde
från dem, som undergå fängelse i annan grad; och ankomme på
serskild föreskrift, huruvida å de förstnämnde må tillämpas hvad i nästföregående
§§, rörande gemensamhetsfängelse stadgadt är (16 §).
Härförutan meddelas i afseende på begge förutnämnde arter af
fängelsestraff följande
Allmänna bestämmelser:
att fångar af olika kön skola i serskilda straffinrättningar förvaras,
eller, der det ej kan ske, hällas från hvarandra åtskiljde (17 §);
att fånge under femton år ej må sättas i enrum, der det ej sker
till bestraffning för uppstudsighet m. m. under fängelsetiden, eller eljest
äi af nöden för hans upptuktelse, derom serskild vård skall hafvas (18 §);
att fånge skall erhålla sund och nödtorftig föda, så ock annan förnödenhet
(19 §);
att fånge ej må förskaffa sig eller emottaga underhåll, beklädnad
eller annat, utöfver hvad honom af straffinrättningen bestås (20 §);
att fånge ej må emottaga eller afsända bref eller bud, om han ej
dertill erhållit lof af fängelsets styresman, hvilken eger om sådant brefs
innehåll taga kännedom, och ej eller utan styresmannens tillstånd besökas
af andra, än prest och läkare och dem, som med inrättningens vård bestyr
hafva (21 §);
att betalning för arbetet ej tillkommer fånge i straff inrättning;
hvaremot då han utgår, skäligt understöd må honom tilldelas, efter thy
derom serskildt förordnas (22 §);
att om fånge gör oljud eller ofrid, eller visar uppstudsighet, eller
beträdes med lättja eller vårdslöshet i arbete, eller rymmer, eller gör försök
dertill, eller felar eljest emot den för straffinrättningen stadgade ordning,
han då må efter omständigheterna straffas:
l:o
Lag-V ItkulMt Ilvtiinkande, S:o 93.
9
i n 1 0 c^' tned alt lian på viss lid lemnas ulan sysselsättning, under
hvilken tid fånge i gemensamlietsfängelse tillika iiineslules i enrum; dier
2:o genom förknappning af vanliga fångkosten på viss tid, dock så
att äfventyr för helsan deraf ej kommer; eller
3:o genom mistning af sängkläder på viss tid; eller
4:o genom inneslutande i mörkt enrum, på högst fjorton da«ar
hvdka
bestraffningar kunna, antingen hvar för sig, eller liera på en gåmr
åläggas (24 §);
“
i
b 3
att om fånge, som i gemensamhelsfängelse liålles, är så halsstarrig,
att lian ej later sig råttas af de bestraffningar, som i sistnämnde sagda
äro, kroppsaga må å honom användas (25 §);
att om fånge brukar våld till verkställande af rymning ur stråffin?ältning,
eller försöker alt utan våld sådan rymning verkställa, och lian
väldet varnad, men afstår ej derifrån, då må emot honom det våld bnikas,
som Lill rymningens hindrande nödigt är (26 §);
att styresman öfver straffinrällning, som förordnas af Konungen,
åligger: att tillse, det ådömdf straff rätteligen verksläldt varder; alt besöka
langarne, så ofta ske kan; åll vaka öfver ordningen i fängelset samt öfvet
faugarnes undervisning; alt hos dem befrämja arbetsvana ocli sedlighet,
så ock söka genom fångarnes behandling i allt öfrigt verka till deras
förbättring, samt att förordna, när bestraffning enligt 24 eller 25 S verkställas
må (28 §), och
S
att Konungen derjemte bör förordna några i orten boende män,
att å sliaffinråltning tillsyn halva, med skyldighet att lid efter annan
besöka fängelset och att, i händelse dervid något skulle finnas alt anmärka.
hos Styrelsen öfver fängelserne i fiffel derom göra anmälan (29 §),
i öfrigt meddelas bestämmelser af mera speciel beskaffenhet, med
tillägg, alt angående hvad ytterligare i afseende på fångars vård, arbete
och behandling skall iakttagas samt till ordningen och tillsynen vid straffinrättning
hörer, skall serskildt stadgas.
Af hvad nu blifvil uppgifvet torde emedlertid arten och beskaffenheten,
eller egentliga ka ra k loren af de föreslagna frihetsstraffen, kunna
Uih. till R SL Prat, 1S45. 7 Samt. I A/d. 29 Haft.
£
10
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93.
inhemtas; och då, enligt hvad redan blifvit nämndt, frihetsstraff skulle
komma att sättas i stälJet för de i gällande lag använda straffarter, som
blifvit ur förslaget uteslutna, synes den hittills af Utskottet obesvarade Irågan
angående lämpligheten af dessa straffarter här böra till besvarande
upptagas.
I denna del får dock Utskottet i allo hänföra sig till de åsigter,
Lagberedningen uttalat. Spöslitning och andra vanhediande stiaff slampa
den straffade med outplånlig vanära, och genom det förra isynnerhet Litlintetgöres
nära nog möjligheten af lians förbättring. Dessutom leda c essa
straff tänkesättet på den farliga afvägen, att mindre afse brottets beskaffenhet,
än sjelfva straffet. Den menskliga naturen förnedrande straff halva
jemväl allt mer och mer ur lagstiftningarna försvunnit, i bredd med en
stigande kultur. Redan 1734 års lagstiftare borttogo en del af dessa straff,
men bibehöllo kroppsstraffen, ehuru något mildrade. Det tala användande!
af dödsstraffet och sättet för verkställigheten af så väl detta som
kroppsstraffen svnes emedlertid antyda, som om nämnde lagstiftare ansett
straffets uteslutande ändamål vara att afskräcka från brott, samt trott detta
syftemål endast kunna vinnas genom ytterligt stränga och förnedrande
straff, ehuru alla tiders och alla länders erfarenhet utvisar motsatsen, eller
att dylika straff, genom det misskännande de innebära af menniskans
natur och samhällets pligler, äfven mot brottslingen, bidraga att snaiaie
minska afskyn för brott, väcka deltagande för den brottslige och hat emot
lagstiftningen, samt sålunda mera förhärda, än afskräcka. Alt tanken att
genom straffet förbättra förbrytaren likväl ej varit för vår aldie lagstiftning
alldeles okänd, ådagalägges emedlertid deraf, att denna tanke
blifvit klart uttalad i 25 Domareregeln, som innehåller, att ”allt straff
bör vara till förbättring, och straffet bör vara sådant, om möjligt är, att
det icke förhindrar honom, som straffad varder, till att bättra sig, såsom
sker med dem, der stulit hafva, de stå vid slupona, mista öronen och visas af
by; och om sådane menniskor vilja sedan bättra sig och föra ett godt lefverne,
så varda de aldrig betrodde, och är straffet honom, som straffad
är, ett hinder, och blifver han deröfver förtviflad och värre, än han var
tillförene — —Tilläfventyrs har samma tanke legat tili grund för
stadgandet i Straff-Balkens 5 Kap. 5 §, att den brottslige må med vatten
och bröd bestraffas, om hans välfärd och heder genom annan kroppsplikt
spilles. Men kroppsstraff^ qvarslod likväl såsom det allmänligaste och
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93.
11
på l ryck fe dermed lagstiftningen en prägel af grymhet, som, sårande mensklighetskänslan,
sednare tiders lagstiftare sökt så småningom utplåna. Det
torde ej eller böra förgätas, att sedan Kongl, Maj t vid 1815 års Riksmöte
till Rikets Ständers antagande framlagt ett af dåvarande Lagkommité afgifvet
Betänkande, deri Kommiterade, med framställning om olämpligheten
af omförmälda infamerande straff, hemställt, om icke frihetsstraff borde
i ny brottmålslag i stället användas, Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse
tillkännagifvit, att rätts/äran och en vis lagstiftnings grunder till
alla delar talade för förslagets antagande, samt att Rikets Ständer derföre
lemnade Kommiteen öppet att efter en sådan plan föreslå så beskaffade bestraffningar,
som instämde med närvarande tids hyfsning, och som, skilda
från förra tiders barbari, voro af passade efter en bättre bildning, till upplysning
och känsla hos hvarje indivldu af dess eget värde. De åsigter,
som Stalsmakterne således lör tre decennier sedan uttalat, hafva jemväl
allt mer och mer gjort sig i lagstiftningen gällande. Alla qualifikationer
vid dödsstraffet hafva blifvit afskaffade, spö- och risstraffen inskränkta och
skamstraffen minskade; men om, å ena sidan, en del af de brister, som.
vidlådit lagstiftningen, dermed blifvit undanröjde, har, å den andra, det
mindre gynsamma förhållande inträdt, alt all harmoni från systemet försvunnit.
Ytterlig stränghet och ytterlig mildhet utmärka lagstiftningen i
närvarande ögonblick, och följden har varit ökade brott och i bredd dermed
en allmän klagan öfver förslappning i lagstiftningen.
För återgifvande af kraft åt lagen, för att bringa densamma i öfverensstämmelse
med mensklighetens och förnuftets fordringar, har en utsträckt
tillämpning af frihetsstraffet således blifvit föreslagen. I afseende
på lämpligheten af detta straff, torde till en början blott böra erinras, att
då all öfverträdelse af lag är ett frihetens missbruk, så synes den samhällsmedlem,
som missbrukar sin frihet, äfven göra sig skyldig till förlust
af densamma, i mån af missbruket; och detta straff, rätt användt, torde
jemväl, med afseende på menniskans förnuftiga natur, kunna anses vara
mest tjenligt till befordrande af straffets ena ändamål — alt förbättra.
Andra civiliserade länders lagstiftare hafva jemväl sökt göra ett alltmera
utvidgadt bruk af ifrågavarande straff. Man har börjat inse, att samhällets
pligt icke ensamt består deri, att beifra och straffa brotten, utan att
det i utöfningen af sin straffmakt måste handla i förenlighet med sin högsta
bestämmelse, att befordra sedlig och intellektuel förädling. Likasom
12
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93.
Jet söler hos folket 1 allmänhet främja del sedliga och religiösa 1 if\ ets
möjligaste fullkomliga utveckling, så bör det i utöliiingen af sin struffmakt
söka att på de brottslige utöfva en förädlande inflytelse, för att, om möjligt
är, låla dem, sedan den straffande rättvisans fordran är uppfylla, förbättrade
i samhället åter inträda. Endast derigenom
i ulöfningen af straffinakten fritt från hämdbegärels inflytelse; hvarförutan
frihetsstraffen bäst kunna lämpas efter brottens olika storhet, och således
i användandet närmast leda till rättvisa, som bör utgöra grundtanken i
all lagstiftning.
Då liar ofvan yttrades, att frihetsstraffen icke äro främmande för
vår lagstiftning, men att deremot eu märkbar olikhet röjer sig i afseende
på beskaffenheten emellan de nu brukliga och de föreslagna, torde eu
blick böra i förbigående kastas på arten af de förra, innan Utskottet öfvergår
till bedömande af de sednare. 1734 års lagstiftare hafva mycket
sparsamt anvåndt frihetsstraff, såsom sjclfständiga straff. Genom sednare
lagar hafva de emedlertid blifvit utsträckta till flera brott; men hmstiftningen
liar i afseende på verkställigheten blott föreskrifvit frihetens
förlust med arbetstvång. Skilde med afseende på kön, hafva fäimarne eljest
i allmänhet lefvat tillsammans; och det fÖrderfliga inflytandet af denna
sammanvaro har icke undfallit någon. Högljudda klagomål hafva deröfver
hörts och Rikets Ständer hafva redan tillförene fästat uppmärksamhet
på nödvändigheten att afhjelpa detta onda. Samma bittra erfarenhet
har äfven i andra himlar hlilvit gjord, der man an vanill samma system.
"Ett sådant fängelse”, yttrar en djupsinnig författare, ”utgör en skola, der
brottet inhemfas genom långt verksammare medel, än de, som någonsin
kunna användas att bibringa dygd och goda uppsåt. Ledsnad och hämd
förestå denna fÖrderfliga uppfostran, och all täflan eger blott ett mål: brottets
utveckling. Den mindre förhärdade sträfvar alt upphinna den un st
brottslige, clen vildaste meddelar de öfrige sin vildhet, den falskaste sin
slughet och den osedligaste sin liderlighet. Det som mest orenar hjerta
och käiisloi, anses som lörtviflans enda tröst. Förenade genom ett samlählt
intresse, biträda fångar ne hvarandra att utplåna hvarje spär af åmmr
eller skam. På gruset af sann heder uppstår ett nytt slag af fira, beslående
i mened och förställning, i dristighet vid brotts utöfning, i likgiltighet
för det tillkommande och i fiendtlighet emot samhälle t,”
Denna skildring, som eger sin fulla tillämpning på nu brukliga fri
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93.
13
h ciss träff, uppenbarar nödvändigheten af en förän,]ring deri. TTiuilU bär
U)"\a foJjden deråt endast varit de straffades moraliska försumslrfff°C
II )10lU'!1S ijll§ailde
oc!l således motsatsen af ändamålet med
J1'*'? ,Hu.,l,(vlda den art al frihetsstraff, man nu föreslagit, bättre upnfvllei
andamalet, torde finnas af del efterföljande.
*
Grunddragen oel, karakleren af dessa under sednare lider i flera
vin v lagstiftningar upptagna straff synas af den framställning, bär ol.
,"101 d de serskild a bestämmelser; som föreslagna lugsliflniimc-n
d om innefattar. Del system, som man söker införa, kalias, "såsom Ck.
nl ai, pe.ntenliar- eller lejrbäflrings-systemet. Detta system bär emed
d<‘
äll, riv” "fN UlVCCk,alS >;å lVii sail> el1^ n,ed“ andra ord, sön•
e , W Se!'skll, a svstcmer, kallade efter orterne, der de utbildats,
v in n” t JUburnska> och det andra, det Philadelphiska. Det förra
liv ilai pa den princip, alt J ungan,e skola arbeta ti Lamm,ms under orllkortg
lystnad samt hallas i enslighet under de mellantider, dä arbetet upphör
cd, det sednare äv grundadi hufvudsakligen på fängarnes fullke:nlUa ä(-
tb™ J''™ kvarCUldra bäde daS ocU "**> oc// deras sjLlsätlning med
1 A 1A( °",formalJa [Yl systemer var dock endast det förstnämnda idel
Au b ur uska närmare kandi vid den revision, som Lagkommileen före
uNs
-q I 01 V'PPS)°*;<la förslag till Brottmålslag, och som grundläde det
;
Ib,9 , bna.'gjorda förslaget. Detta system ansågs emedlertid ega ett
> kbait företräde framfor det i föngelseiäsendet 'rådande, och derföredes
detsamma till grand för de i berörde förslag upptagna frihetsstraff
■ ui vid den granskning som Högsta Domstolen derefter verkställde af
amma förslag, yttrade Högsta Domstolen - under förklarande, att de nu
b ullig,, men forslaget utflutna straffarterna a oro olämpliga, enär de
obestridligen undertryckte den straffades hederskänsla, den 1 der dock ulgjone
dt motiv som, näst Gudsfruktan, vore mäktigast all »pplvfta den
Gllne och bevara honom från nya afsteg, samt att frihetsstraff i förn,inled
arbetslvong, syntes vara det lämpligaste straffmedlet att sälta i släl
vilkor
M f”,U ' Sa kall;ulc Admrnska systemet fordrade, såsom hufvud
,
’ de'S faUS;'!'ne® mneslulaude nattetid uti ensliga ci Her, dels ock lystnad
llUl ei QCmensanit arbete om dngurne, samt smittan af eu lörderfvad nio
-htet under sådana förhållande,, skulle blifva mindre, än dX™
begagna gemensamma sofrum och i allmänhet ega fritt umgänge medlfta^
14
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93.
andra-, hvadan dessa slag af straffanstalter syntes ega en stor relativ förtjenst
framför andra, der fånga nies åtskiljande icke blifvit i lika mån afsedt,
ansåg likväl Högsta Domstolen denna art af det penitentiäi a systemet
icke vara den, som till införande härstädes företrädesvis borde tillstyrkas.
Oiliciela berättelser af personer, livilka haft serskild a Europeiska
Regeringars uppdrag att undersöka och yttra sig öfver ämnet, hade nemligen
vitsordat svårigheten, om icke omöjligheten, att hindra de tillsammans
arbetande fångarne från inbördes meddelanden, för hvilkas underlättande
fån "ar ne visat sig fintlige att sinsemellan utbilda ett eget tecken- och fingerspråk;
och det läge i sakens natur, att de åtminstone till utseendet
icke kunde blifva hvarandra okände, hvilken omständighet redan utgjorde
ett efter frigifvandet farligt föreningsband. Deremot utgjorde det andra
systemet en fullständig tillämpning af grundsatsen om fångarnes afskiljande
genom deras inneslutande dag och natt, hvar för sig, i celler, der de voio
sk vidi ge att förrätta arbeten, passande för en sådan belägenhet. De forblefvo
följaktligen fullkomligt främmande för hvarandra. Denna ensamhet
hade jemväl visat sig verksam att förmå fången Lill sjelfbetraklelse, öppna
sinnet för ånger samt göra arbetet till ett behof. Stor anledning voie
således att hoppas, det han kom att återvända till samhället förbättrad;
_ försämrad kunde han, efter all mensklig beräkning, icke vara, och ej
eller medförde han från strafftiden några farliga bekantskaper. Högsta
Domstolen tillstyrkte alltså införande af sistnämnda system.
Ehuru Lagberedningen instämt i denna mening, att nemligen fängelse
i enrum vore bland de bitti Ils försökta straffsätt det, som bäst uppfyllde
ändamålet af eu allvarlig bestraffning, förenad med möjligheten af
deri straffades förbättring; så enär detta straffsystem likväl fordrade lång
tid och‘störa kostnader, för att kunna fullständigt genomföras, samt det
för närvarande destomindre kunde anses, åtminstone i hvad tidsmåttet för
dess användande och betydelsen af sjelfva enslighelskarakteren beträffade,
tillräckligen bepröfvadt, som liera afvikelser vid dess utförande blilvit i
dessa delar vedertagna på de serskilda ställen, der det redan varit begagnadt,
hvarförutan man ännu fortfar att med nya försök utbilda om förmälda
system, bar Beredningen, äfven om dess fullständiga införande i ett ögonblick
kunde låta sig göra, ansett mindre rådligt alt taga ett sådant steg,
utan att afbida den ytterligare utveckling af systemet, som under en icke
Alltför långt aflägsen framtid torde vara alt förvänta. Det är al sådan an
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93.
15
ledning, som man, på salt af bär ofvan inlagua 9 § i Fångelselagen inhemlas,
föreslagit, att ensamhelsfängelse till en början, och i mån af tillgängliga
utvägar till dess införande, må blifva gällande för de Lvå lägsta
fängelsegraderna, der straffet vanligen träffar dem, som första gången sig
förbrutit, och der det vore både att mest önska och säkrast att påräkna
varning och förbättring, men alt delta fängelse sedermera må antagas för
den ena straifgraden efter den andra, under den första, allt eller som det
genom erfarenheten här och annorstädes kunde utrönas vara emot ändamålet
svarande, och med de modifikation er, till hvilka de blifvande försöken
inom vårt eget land kunde gifva anledning.
Efter att af tillgängliga källor hafva hemta t upplysning om penitenliärstraffet
och de väsendlligasle modifikationer deraf, som visa sig
i omförmälda två systemer, har äfven Utskottet stadnat i den mening, som
Högsta Domstolen och Lagberedningen uttalat, den nemligen, att ehuru det
så kallade Auburn-systemet har störa förljenster framför de hos oss hittills
använda fängelse- och straffanstalter med deras nästan obundna kommunikationer
emellan fångarne inbördes, måste dock, i valet emellan de
serskilda arterna af penitentiärstraffet, företrädet gifvas åt det Pbiladelphiska
systemet, såsom mera egnadt och serdeles tjenlig! att uppfylla ändamålet
med allt straff, som jemväl åsyftar brottslingens förbättring. Utskottet har
dock hemlat vlterligare stöd for detta sitt omdöme från Lagberedningens
framställning i dess Utlåtande af den 16 December 1842, rörande de många
svårigheter, som mola vid ett rikligt och ändamålsenligt utförande af
Auburn-svslemet, i anseende till dess invecklade sammansättning. Skall
detta system i verkställigheten ej helt och hållet förfela sin verkan, så
fordras en ytterst noggrann tillsyn öfver den i och för sig sjelf ganska
stränga disciplinen, och behol skola följaktligen uppkomma af en stor
mängd uppsyningsman, hvilka tillika, från den högste till den lägste, måste
vara utrustade med det nit och den urskiljning, att dessa egenskaper till
den erforderliga graden svårligen skulle kunna hos de lägre allmänt förväntas;
och i allt fall- skola täta förbrytelser emot disciplinen aldrig
kunna undvikas samt de häraf föranledda bestraffningarne ofta framkalla
uppträden, hvilka fångarne skulle komma att betrakta såsom de mest efterlängtade
förströelser i det enformiga och ledsamma fängelseiifvet, i
hvars afskräckande karakter dock denna enformighet och den härmed för
-
Ljg-Utskollcls Betänkande, .V:o 93.
1(7
enade pinsamma ledsnaden i så hufvudsaklig del ingår. Deremot är Phila
delphia -sys Le niet, i ansende Lill enkelheleu al' dess form, liiLl titforbaiL
eliei sin ide. Disciplinen är der ingalunda svår aLL upprätthålla, och
fordrar således ell vida mindre antal uppsyningsman, äfvensom det icke
hos de lägre bland dessa krälver andra egenskaper, än ordentlighet och
noggrann ellerlelnad åt gifna föreskrifter; hvadan ock Lagberedningen kommiL
till den i materiell hänseende vigtiga slutsatsen, alt om än ett fängelse
eller sistnämnda system, i anseende till de större cellerna och deras serskilda
inrättning, vid törsta uppbyggandet otvifvelaktigt kommer alt medföra
något större kostnader, än ett Aubnrn-fängelse för lika må<>ga fångar
med sina serskild» solceller, men sin gemensamma kyrka och sina gemensamma
skolrum och sjukrum, matsalar och arbetssalar, hvilka sistnämnde
isynnerhet måste finnas i ett tillräckligt antal, på det fångarne ej må till
arliete sammanföras i alltför störa aldelningar, skall dock denna skilnad
i byggnadsknstuaden till fullo ersättas genom en vida mindre årlig underhållskostnad,
helst då förkortningen i strafftiderna jemväl läses i be
l
åkning.
o
Men oaktadt Llskottel således för sin del gifver obetingadt företräde
åt ensam hels länge Ise t, ocli icke eller tvekar alt tillstyrka Rikets Ständer
»less antagande såsom allmän grund för det blifvande nya straffsystemet,
kan dock UtskoLlet ej annat än gilla de skäl, som föranledt Lagberedningen
alt icke föreslå ensamhelslängelsets fullständiga införande på en gång,
utan till en början endast i de två lägsta strå (Igraderna, med lemna»! rättighet
åt Kong!. Majl all prof\a, i livad mån sådant straffsätt i hvar af
dessa grader och sedermera äfven i andra fängelsegrader, under den forsla,
införas må, allt eller som dels statens tillgångar kunna medgifva bestridandet
af de härtill erforderliga kostnader, och dels erfarenheten hunnit
ej mindre bestyrka systemets gagnelighet i allmänhet, än äfven isynnerhet
gifva en Säker ledning för bestämmandet af rätta tidsmåtten vid
dess tillämpning. Utskottet godkänner alltså desto heldre den i 9 § Fängelselagen
nedlagda princip, som Utskottet funnit samma lags föreskrifter
i 1.1 —16 §§, angående gcmensamhetslångelse, vara så affatlade, att tillämpning
deraf under den tid, som kommer att förflyta, innan eusamlielsfån-r
gelset varder allmänligén antaget, lätteligen kan ega rum på sådant sätt,
att nybyggande af några serskilda Auburn-fängvlser icke erfordras, utan
fånga nie
v>
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93,
17
langar ne i de högre straffgraderna komma alt, på samma sätt, som man
tills vidare förfar i Norrige, undergå sitt straff i våra nu befintliga fästningar
och straffanstalter, med blott den förändring i dessas inre organisation,
som påkallas af principen om fångarnes afhållande i möjligaste måtto
från allt närmare umgänge och meddelande med hvarandra, och deras
sysselsättning med arbete.
Det återstår att till besvarande upptaga de inkast, som blifvit gjorda
dels å ena sidan emot allt penitentiärstraff, att det icke skall vara nog
afskräckande, och dels å andra sidan emot ensamhetsfängelset serskildt, att
det skall medföra ett alltför svårt oeh outhärdeligt själslidande, samt sålunda
ofta leda till förtviflan och sinnesrubbning.
O
I främsta rummet synes man härvid med skäl kunna anmärka, att
de alldeles motsatta inkasten utgöra hvarandras starkaste motbevismng;
men äfven oberoende häraf, anser Utskottet sig, i anledning af det förra
inkastet, höra erinra om hvad Utskottet här ofvan anfört, eller att den föreställning
väl tillförene varit rådande, att det fordrades stränga och grymma
straff, för att afskräcka från brott, men att erfarenheten lemnat det
vittnesbörd, att ändamålet härmed icke vunnits, utan snarare motverkats.
Så t. ex. stadgades »hos oss genom Kongl. Förordningen den 20 December
1745, att inbrottstjuf var skulle utan skonsmål varda hängde, ehvad det vare
man diet qvinna_, och för att göra straffet desto mera afskräckande, upprestes
galgar på hufvudstadens allmänna torg, hvarest flera afrättningar äfven
verkställdes. En plötslig minskning i brotten var ock häraf en följd; men
samma verkan, som i alla tider och öfverallt visat sig af öfverdrifven strängbet
i bestraffningar, yppade sig äfven bär. Folket började vänja sig vid
afrättningarna, förskräckelsen aftog och tjufnadsbrotten tillväxte å nyo både
till grofhet oeh antal, och lagstiftningen var nödsakad att efler tjugu år
nedsätta straffet till hvad det förut varit. Det egentligen afskräckande uti.
de hittills begagnade kropps- och skamstraffen har ej eller bestått i sjelfva
straffen, utan i den Vanheder, som dem åtföljt, men hvilken i samma,
män den afhållit från beträdandet af brottets bana, också uteslutit den en
gäng brottslige ur samhällets gemenskap och gjort all återgång nära nog
omöjlig. Erkänner man således de öfvervägande olägenheterna af detta
Bih. till B, St. Prat. 1845 7 Sami. 1 Af i. 29 Haft.
3
18
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 9S.
system — och det är just ett sådant erkännande, som i sednare tider gjort
och ännu gör hrottmålslagstiftningens och fängelseväsendets ombildning till
föremål för ett bland nästan alla civiliserade staters ifrigaste bemödanden
— så måste man också medgifva, att det icke gifves något annat straffmedel,
än frihetsstraff, att sätta i stället, och att det afskräckande måste hufvudsakligen
inläggas i det sätt, hvarpå dessa straff verkställas. Men det
kan icke vara förenligt hvarken med statens värdighet eller dess intresse,
att härvid tillvägagå med den hårdhet och vanvård vid fångens behandling,
som egt rum i de äldre fängelseanstalterne. Staten måste erkänna sin
skyldighet att under strafftiden vårda sig om fången på sådant sätt, att
den å sin sida gjort allt hvad som kunnat ske, för att åt samhället återgifva
fången förbättrad, och ändock tillse, att bestraffningen ej saknar det
allvar, som erfordras för vidmakthållande af dess afskräckande egenskap
såsom straffhot, och för detta ändamål synas penitentiärstraffen efter de
båda Nord-Amerikanska systemerna, genom det isoleringstillstånd, hvari
fången försättes och under hela strafftiden qvarhålles, vara serdeles lämpliga.
Redan i ett Åuburn-fängelse måste den påbjudna absoluta tystnaden
hafva ett mäktigt inflytande på hvarje brottslings föreställningar, och ännu
mera gäller detta om ensamhetsfängelset. Der är förbrytaren helt och hållet
öfverlemnad åt samvetets hämnande röst, utan att några yttre lockande
föremål afleda hans sjelfbetraktelse eller förströ hans nedslagna sinne.
Ju större brottet, ju blodigare skulden varit, desto plågsammare blir jemväl
ensamheten, den han förgäfves söker undfly.
Det allvarliga i dessa straff synes följaktligen ej kunna ifrågasättas.
Det är äfven bekräftadt af erfarenheten. Öfverallt, der penitentiärsysteinet
vunnit insteg och blifvit behörigen tillämpadt, har det nemligen visat
sig ega ett stort företräde framför kropps- och infamerande straff, isynnerhet
i fråga om straffade brottslingars afhållande från nya brott; och straffens
förbättrande egenskap har dermed äfven blifvit ådagalagd. Att dock
ensamhetsfängelset härvid visat sig vex-ksammast, är en naturlig följd af
detsammas allvarligare karakter.
Beträffande åter det sednare inkastet, eller farhågan att ensamhetsfängelset
skulle medföra en vådlig inflytelse på fångarnes både själs- och
kroppskrafter, så medgifves, att till väckande af en dylik farhåga åtskilliga
omständigheter bidragit, och bland annat den oriktiga föreställning, som
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93.
19
vid systemets första grundläggning gjorde sig gällande, att nemligen ensamheten
i sig sjelf skulle innebära kraft till fångens förbättring, derigenom
att den vände hela hans uppmärksamhet på hans olyckliga belägenhet och
dermed kom honom till sjelfbesinning. Man glömde, att ensamheten icke
är något positivt verkande medel till förbättring, utan att det är ett vilkor
derför, såsom hindrande gemenskap emellan brottslingar, hvilket erfarenheten
visat vara det, som mest af allt motverkar förbättringen. Sedan
emedlertid sysselsättning och en omsorgsfull religions- och läkarevård blifvit
nödvändiga vilkor för ensamhetsfängelset, har erfarenheten skingrat de
farhågor, som till en början uppstått; och systemet bar äfven i detta hänseende
lemnat så goda resultater, som man kunnat önska. Om tidsmåttet
för dess användande äro dock meningarne något delade. Ännu finnas de.
»om hysa den öfverlygelsen, att detta straff under mänga är användt, verkar
förstörande på fångens själs- och kroppskrafter; hvaremot alla de, som
tagit noggrann kännedom om systemet och dess verkningar, anse tillämpning
deraf under den kortare tid, hvarom nu till en början är fråga, ej I
någon mån vådlig för fångarnes helsa. Och ännu mindre synas skal för
en dylik farhåga vara för handen, då i betraktande jemväl tages den afkortning
i strafftiderna, som i förening med ensamhetsfängelsets användande
skulle komma att ega rum. Denna afkortning är i 10 § af Fäimelselagen
föreslagen till en sjettedel, och så vidt en jemförelse emellan arten af
de båda slagen af fängelse för närvarande är möjlig, anser äfven Utskottet:
berörde minskning i strafftiden för den, som undergår straffet i ensamhetsfängelse,
vara lämplig; likasom Utskottet finner de öfriga här ofvan omförmälda
bestämmelser, som samma lag meddelar, rörande fängelsestraffens
beskaffenhet, innefatta de nödiga grunddragen för utmärkande deraf, och
alt de således böra finnas i lagen.
Men hvad deremot angår de i afseende på fängelsedisciplinen meddelade
föreskrifter; så enär stadgandet i 26 §, att om fånge gör rymnings
försök, då må till hans förhindrande våld ej brukas, förr än
han\ blijvit varnad, ej synes Utskottet lämpligt, serdeles som svårighet
skulle uppslå, alt tillvägabringa bevisning om skedd varning, deraf vådor
för dem, hvilka med fångbevakningen hafva bestyr åter kunna härflyta, anser
Utskottet att orden; och varder han varnad, men af står ej derifrån,
böra utur ifrågavarande § försvinna.
Slutligen far Utskottet tillkännagifva, att, under de öfverläggningar
20
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 93,
Utskottet i detta ämne förehaft, fråga äfven uppstått, dels huruvida särskilda
straffgrader böra med olika benämningar utmärkas, dels ock om bestraffning
vid vatten och bröd bör fortfarande bibehållas. I båda dessa
fall är Lagberedningens förslag afvikande från det af Lagkommiteen år
1839 utgifna. Detta sednare delade nemligen frihetsstraffen uti två huf~
vudarter, eller straffarbete och fängelse. Man har till stöd derför anfört,
att lagstiftningen, om den icke med olika namn betecknar högre och lägre
straffgrader, underlåter att utpeka skilnaden i grofhet emellan de brott,
som skola bestraffas; men denna invändning måste vika för den obestridliga
vådan och skadligheten deraf, att hvar och en, som på ett visst ställe
undergått sitt straff, skulle kunna, liksom genom påtryckning af en, från
sjelfva namnet å straffinrättningen herntad, i allmänna omdömet förnedrande
stämpel, betagas den möjlighet af framtida upprättelse, hvartill allt förbättringsstraff
syftar- Vanhedern, då någon genom brott gjort sig
dertill förfallen, bör ådömas såsom en påföljd af sjelfva brottet, och icke
utgöra en tillfällig fläck, den der åkommer hvarje person, som dömes till
en viss straffart, ehvad det brott han begått varit till sin natur förnedrande
eller ej. Till dessa af Lagberedningen anförda skäl, synes det Utskottet,
att, ännu åtskilliga andra skulle kunna läggas, och deribland i främsta
rummet, att, sedan man borttagit ail väsendtlig skilnad i sjelfva arten af
de olika straffgraderna, under den första, en bibehållen olikhet i deras benämning
icke kan medföra någon serdeles förmån i praktiskt hänseende.
Ändamålet skulle vara att lemna en person, som för en ringare förbrytelse
blifvit dömd till fängelse på kortare tid, tillfälle att undergå sitt straff
i ett närbeläget länshäkte, i stället för en mera aflägsen egentlig straffanstalt,
och derigenom, äfven befria honom från äfventyret, att efteråt i allmänna
opinionen blifva förblandad med de gröfre brottslingar, som i straffanstalten
förvaras. Men man är ju allmänt ense derom, att ransakningsliäktena
äro de angelägnaste att inrätta efter eellsystemet, och till följd
häraf bar man redan i flera år varit sysselsatt att efter detta system ombilda
våra länshäkten. Hvar och en, som blifvit dömd till fängelse på
kortare tid, skall således ändock, åtminstone så långt utrymmet medgifver,
komma att undergå sitt straff i närmaste länshäkte, men hans behandling
der måste i allt väsendtligt blifva enahanda, som i straffanstalten, helst
någon modifikation i arbetstvånget så mycket mindre kan komma i fråga,
som det är erkändt, alt arbetet för ensamhetsfången mera är en förmån an
Lag-Utskottets Betänkande, iV:o 93.
21
ett tvång; och något verkligt skal för olikhet i straffets benämning förefinnes
således icke. Visserligen kan man, då frågan betraktas från en annan
synpunkt, med skål anmärka, att allmänna tänkesättet, hädanefter likasom
hittills, alltid skall komma att med vanheder stämpla åtskilliga brott, som
lagen icke ansett sig kunna med vanära uttryckligen belägga, och att då
detta allmänna tänkesätt i sin mån bidrager att afhålla från sådana brott,
lagstiftningen snarare bör söka att upprätthålla, än förqväfva en dylik opinion.
Men denna vanheder, vid sidan om lagen, bör alltid åtfölja synva
brottet och minnet deraf, icke bestraffningen eller stället, der denna undergås.
Det skall i annat fall otvifvelaktigt hända, att den stämpel h
neslighet, som allmänna tänkesättet fäster vid straffets benämning eller
straffanstalten, jemväl kommer att vidlåda hvar och en, som der varit insatt,
om än hans brott eller förbättrade sinnesart sådant icke förtjenar; och
man återkommer på denna väg till det förkastliga system, som genom
brottslingens förnedring hindrar honom från återgång till en bättre bana.
Bestraffning af fängelse vid vatten och bröd utgör för närvarande
ett bland de mest använda straffmedel. 1 1734 års lag utsatt dels alternativt
med spö och ris, enligt hvad redan är nämndt, dels såsom sjelfständigt
straff och dels såsom motsvarig! böter för vissa förbrytelser, dä den
sa k fällde saknar tillgång, har samma straff, serdeles under sednare tider,
kommit än mera i bruk, sedan spö- och risstraffen blifvit inskränkta. Detsamma
upptogs väl i 1839 års förslag; men då detta straff, verkstäldt å
sä långa tider, som efter nu gällande lag eger rum, skulle antingen i hög
grad försvaga brottslingens krafter eller göra honom oförmögen till arbete
på någon tid efter straffets undergående, eller bos honom verka fortfarande
ohelsa och någon gång hafva döden till påföljd, ansågs inskränkning af
kost till vatten och bröd i förening med frihetsstraff kunna å vissa dagar,
med lemnadt mellanstånd hvarje gång, användas såsom tjenlig! straffmedel.
Då de skäl, som föranledt uteslutande af ifrågaställda bestraffning
och finnas anförda i Lagberedningens den 16 December 1842 afgifna Utlåtande,
synas Utskottet öfvertygande, får Utskottet desamma åberopa.
Beredningen yttrar, att denna bestraffning hvarken kan stå tillsammans
med de grundsatser, enligt hvilka fysiskt affliktiv bestraffning i allmänhet
bl ifver förkastad, eller skäligen uppfyller de ändamål, som böra sökas med
22
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 03.
straff, nemligen att på samma gång utgöra ett tillbörligt afskräckelsehot
och, så vidt härmed är förenligt, i verkställigheten afse brottslingens förbättring.
Det lärer i öfrigt ej kunna bestridas, dels alt fängelse vid vatten
och bröd, utsträckt till den längsta tid nu gällande lag bestämmer,
när det i sin stränghet verkslälles, innefattar ett straff, hvars menliga följder
för den straffades helsotillstånd icke ens kunna på förhand med säkerhet
beräknas, dels att denna straffart saknar i hög grad den för ett
straff vigtiga egenskapen, att drabba lika brottslingar lika, enär de dermed
förenade olägenheter i fysiskt hänseende äro väsendtligen beroende på delinqventens
kroppsstyrka och helsotillstånd, dels ock att straffet kan blifva i
högsta nråtlo olika, allt efter som detsamma med stränghet eller flathet
verkställes, deröfver i allmänhet någon ofelbar kontroll ej är möjlig. Detta
straff har ock visat sig föga verksamt till förekommande af återfall i
brott, och är, efter Utskottets öfvertygelse, numera så djupt sjunket i allmänna
opinionen, att detsamma, på hvad sätt det än måtte verkställas, icke
annorlunda, än efter en längre tidsföljd, skulle kunna återvinna något
anseende såsom afskräckningsmedel.
Och härmed har Utskottet uttalat sina åsigter, hvad de föreslagna
frihetsstraffen angår. Det är genom deras utsträckta tillämpning och serskilda
beskaffenhet, som den väsendtligaste förändringen i brottmålslagstiftningen
skulle ega rum; det är för dem, som ett straffsystem skulle falla,
livilket, i sina grundvalar redan brutet, af Rikets Ständer jemväl blifvit
utdömdt. Då straffet och dess ändamål i detta system stå i stridigt förhållande,
skall deremot medelst tillämpning af frihetsstraffen, sådana de
nu blifvit föreslagna, emellan straffgrund, straffart och straffets verkställighet
uppstå ett harmoniskt förhållande, i möjligaste måtto förverkligande
den ide, som, efter Utskottets uppfattning, bör ligga till grund för allt
straff. Utskottet har emedlertid ej kunnat förbise, hurusom införandet af
de föreslagna nya frihetsstraffen ostridigt kommer att medföra betydliga
kostnader; och Utskottet både jemväl önskat kunna uppgöra och inför Rikets
Ständer framlägga en kalkyl i denna del; men utom det Utskottet i
flera hänseenden saknar de för en sådan kalkyl nödvändiga malerialier,
hyser Utskottet äfven den öfvertygelse, att någon tillförlitlig beräkning härutinnan
icke ens approximativt är för närvarande möjlig. Dertill vore i
första rummet nödigt alt känna antalet af de förbrytare, som skulle komma
Lag-Utskotlets Betänkande, N:o 93.
23
att undergå frihetsstraff efter den nya lagen, jemte tidsmåtten för deras
bestraffning; och häröfver kan naturligtvis någon tillförlitlig beräkning icke
ske förr, än efter företagen granskning af Lagförslagets detaljbestämmelser
rörande hvarje brott, hvartill Utskottet ännu icke hunnit. Men äfven
om man, med antagande att dessa bestämmelser hufvudsakligen förblifva
oförändrade, ville anställa en jemförelse mellan de föreslagna straffen och
det nu befintliga årliga antalet af serskilde förbrytare, samt derifrån leda
sig till en kalkyl öfver det blifvande antalet af fångar, skulle man på sin
böjd kunna komma till en approximativ beräkning af kostnaderne för sjelfva
fängelsebyggnaderne. Omöjligheten återstod ändock att på förhand beräkna
hvad inflytande på underhållskostnaderne de i Lagförslaget endast
relativt bestämda tidsmåtten för bestraffningen komme att medföra, jemte
systemets inverkan på återfall i brott, hvartill ytterligare skulle komma
svårigheten att bestämma kostnaderne för straff inrättningar nes hela inre organisation,
för hvilken någon omfattande plan ännu icke, Utskottet veterligen,
blifvit uppgjord.
Hvad man emedleitid med säkerhet synes kunna antaga är, att
kostnaderne för det nya straffsystemets genomförande till en början blifva
betydligt öfverstigande hvad som hittills erfordrats för straffs verkställighet
och fångvårdens handhafvande, om än man med all sannolikhet kan
förmoda, att de sedermera skola åter småningom minskas. Men i allt fall
befarar Utskottet ingalunda, att Svenska Nationen, då fråga är om det
länge efterlängtade målet af en ny brottmålslag, skall rygga tillbaka för
de dermed förknippade oundgängliga utgifter. Det hittills gällande straffsystemet
visar sig, i dess närvarande söndersplittrade och förlamade skick,
så overksamt till förekommande af brott, alt behofvet af en snar förändring
blir med hvar dag mera bjudande. Men att härvid återgå till de
äldre af Rikets Ständer redan till en stor del utdömda fysiskt aflliktiva
straffen i all deras fordna stränghet, är lika otänkbart, som alt antaga frihetsstraffen
och låta dessa verkställas på hittills öfligt sätt, helst de enda
resultaten af detta sätt för fångars behandling visat sig vara en betänklig
progression så väl i antalet af brott, åtminstone i vissa delar af Riket,
som i den årliga kostnaden för fångvården. Nationen är följaktligen snart
sagdt försatt i nödvändighet att besluta sig för penitentiärstraffens antagande,
och om än, i fråga om valet emellan de två olika sj^stemerna för
24
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93.
dessa straff, Utskottet icke på förhand vågar obetingadt biträda Lagberedningens
mening, att Philadeiphia-systemet i längden skall blifva mindre
dyrt, än Auburn-systemet, tror Utskottet sig dock kunna taga för gafvel,
att skilnaden i kostnader icke kan blifva af den betydenhet, att någon
tvekan om det förra systemets företräde derifrån bör kunna härledas, 1-  synnerhet då i betraktande kommer, att, på sätt Utskottet här ofvan omfot
malt, Lagförslaget icke förutsätter ett fullständigt genomförande af principen
för ensamhetsfängelset annorlunda, än småningom och i mån af beiintliga
tillgångar, samt lemnar tillfälle att under Liden begagna de äldre
sLraffinrättningarne såsom gemensamhelsfängelsev. På grund häraf drager
f ilskottet ej eller i betänkande att uttala sin öfvertygelse, så väl om nödvändigheten
af de föreslagna frihetsstraffens antagande, som ock att kostnaderne
derför ingalunda skola öfverstiga Nationens krafter.
3:o Böter är den tredje af de föreslagna allmänna straffarterna.
Emot denna straffart, en lemning från äldsta tider, då begreppet
om straff förblandades med det om målsegandens försoning eller skadeersättning,
har visserligen ej utan skäl blifvit anmärkt, att den drabbade lika
brottslingar olika, helst hvad för den ena vore en kännbar förlust kunde
bu den andra vara af ringa betydenhet, enär antaglig grund saknades foi
böters bestämmande i förhållande till den brottsliges förmögenhet; men då
förbrytelser finnas af så lindrig art, att en ringare bestraffning, än frihetens
förlust, ansetts derå böra följa, och man ej för dessa eger något lämpligare
straffmedel än penningeböter, hvilka derföre jemväl blifvit i alla
länders lagstiftningar upptagna, torde tillräcklig anledning för nämnda
straffaris bibehållande äfven förefinnas.
I afseende på denna slraffart innehåller Strafflagens 2 Kap:
att böter skola i penningar ådömas och tillfalla Kronan, samt alt den
högsta hot skall vara etthundra Riksdaler i silfver efter 1830 års myntfot,
der ej annorledes i lagen är bestämdt, och den minsta en Riksdaler samma
mynt (8 §);
alt från utmätning af böter skall undantagas nödiga gång- och sängkläder
för den sakfällde, hans hustru och oförsörjda barn, samt af det förråd,
Lag-Vukotteu Betänkande, N.o 33.
25
!ä< i S°n/\A '^,Sel finneS> hvad lili d«™ underhåll i en månads tid erfordras
(10 §);
alt om tillgång saknas till böter hos den sakfällde, då skall hvad
ian ai böterna ej gälda kan till fängelse förvandlas (9 §);
att vid denna förvandling svarar en dags fängelse: under de första
jogu dagarne mot en half Riksdaler; under de andra tjugu dagar,te mot
’ tM de, lredle fJ“g« dagarne mot två; under de fjerde tjugu dagarne
ml l e; under de femte tjugu dagarne mot fyra; under de sjette tjugu
<, e mot fem; under de sjunde tjugu dagarne mot sex; under de ålonde
jugu dagarne mot sju, och under de nionde tjugu dagarne mot åtta
biksdale ; dock utan att fängelsetiden får sättas under fem eller öfver etthundra
åttatio dagar (11 §);
Hvarjemte Fängelselagens 2 Kap. bestämmer, att fängelsestraff, hvari
botei förvandlas, skall verkställas i allmänt häkte; att fången skall er
,
a frskddt run‘’ orn ålgång dertill finnes, men ej sättas tillsammans
med dem, som undergå fängelsestraff efter 1 Kap. i samma Lag; att fången
må foi skalla sig bättre underhåll eller större beqvämlighet, än i häklet
^‘‘‘»annebgen bestås, derest ordningen och säkerheten inom häktet derigenom
e, stores, samt att fånge ej skall till arbete tvingas, men med rättighet
lor honom att arbeta, derest han så vill, och han sjelf Renligt arbete
sig förskaffar eller tillgång dertill inom häktet finnes.
„ . Dessa äro de allmänna bestämmelser, Lagen innefattar i afseende
pa bötesstraffet och dess tillämpning. Att böter skola tillfalla Kronan,
hanvisar rätteligen på den grundsats, alt böters ådomande och utkräfvande
ar en utöfning al statens straffmakt, utan att dock ett sådant i lagen
intaget allmänt stadgande hindrar Statsmakterna att serskildt besluta om
böternas fördelning efter de olika ändamål, som för dylika beslut kunna
hgga till grund; och då böter endast böra komma i fråga för sådana förbrytelser,
som äro af lindrigare eller annan art, än de, som ansetts böra
fo,sonas med det frihetsstraff, hvartill omedelbarligen dömes, synes man
lätteligen hafva gjort skilnad emellan sistnämnda straff och det fängelse
som den sakfallde vid oförmåga all gälda böter bör undergå. Men °ehuBih.
till R, St. Prot 184 5., 7 Sami 1 Ajd. 29 Höft.
4
26
Lag-Utslcottets Betänkande, N:o 93.
ru Utskottet således gillar grundsatsen, att detta fängelse bör vara mildare,
än urbota fängelset, bar likväl Utskottet funnit vissa modifikationer i bestämmelserna
för det förra böra ega rum. Så anser nemligen Utskottet den,
som undergår förvandlingsfängelse, ej böra tillåtas förskaffa sig bättre underhåll
eller större beqvämlighet, än i häktet allmänligen bestås, eller vara
berättigad att utöfva annat arbete, än det, hvartill tillgång inom häktet
finnes. Båda dessa inskränkningar i bestämmelserna uti 3 och 4 §§ al 2
JK.ap. Fängelselagen påkallas af ordning och sakens beskaffenhet. Den brottslige
måste såsom sådan betraktas och ej lemnas friheter, som skulle komma
honom att glömma sin belägenhet och att lian, för öfverträdelse af
lag, gjort sig hemfallen under dess straffande hand. Derigenom synes
jemväl likhet inför lagen endast vara möjlig, hvilket likväl så vidt ske
kan måste eftevslräfvas. Deremot har Utskottet för sin del ej funnit något
att anmärka emot de öfriga grunder, som Utskottet ur föreslagna lagstiftningen
i denna del framställt; dock att Utskottet i fråga om högsta
och minsta beloppet af böter först blir i tillfälle meddela utlutande efter
fullbordad granskning af Strafflagen i sina deltaljbestämmelser för hvarje
brott.
Såsom allmänna straffar ter upptagas ej flera, än de nu omförmälda,
1
Strafflagen; men såsom serskild påföljd för vissa brott stadgar 21 § i
2
Kap., att den dömde ej må i allmänt värf brukas, hvilken påföljd skulle
innebära förlust af rättigheten att utöfva embete, tjenst eller annan allmän
befattning, att till allmän befattning välja, så ock att föra annans
talan inför Bälta.
Denna påföljd synes vara ett utbyte emot det i nu gällande lag
antagna straffet ärans förlust, hvilket blifvit ur förslaget uteslutet; och
till detta utbyte har man, efter Utskottets tanka, haft giltiga skäl. Då
nemligen de i en stat sammanlefvandes omdöme om hvarandras moraliska
värde är fritt och beroende endast af inre öfvertygelse och känsla,
liviJka hvarken kunna förbjudas eller påbjudas, kan detsamma ej eller utgöra
föremål för den yttre lagstiftningen; hvaremot de af statsinrättningen
beroende borgerliga företräden, rättigheter och förmåner ligga inom
denna lagstiftnings område. Dessutom kan straff af ärelöshet, som ej
motsvaras af något bestämdt begrepp, tilläfventyrs föranleda den föreställning,
alt brottsling skall försällas i ett absolut rättlöshetstillstånd och an
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93.
27
ses förlustig: rättigheten att behandlas såsom en samhällets medlem. Lagstiftningen
bör emedlertid utmärka de fall, då den dömde måste anses
hafva gjort sig ovärdig att nyttjas i allmänt värf, emedan, på sätt an tyd t
blifvit, det är lagstiftningens både rättighet och pligt att bestämma välboren
för sådana värfs utöfning; och på sådan grund anser Utskottet omförmälda
serskilda påföljd vara ändamålsenlig.
Slutligen upptager Strafflagen uti 14 § af 2 Kap. såsom serskilda
straff för embetsman: a) afsättning; b) mistning af embete, samt stadgar
uti 15 §, alt genom afsättning förlorar den dömde det eller de embeten
han innehafver, äfvensom rättigheten att i allmänt värf brukas; uti 16 §,
att den, som dömes till mistning af embete, har förlorat ej allenast det
embete, hvari lian sig förbrutit, utan ock annat dylikt, om lian sådant innehafver,
och uti 17 §, att afsättning eller mistning af embete medför förlust
af de rättigheter eller förmåner, som med embetet följa, men alt om.
rättighet till pension skall gälla hvad serskild! stadgadt är.
Det torde böra anmärkas, att då dessa straff endast äro tillämpliga
för de gröfsta brott af embetsman, Lagförslaget för öfriga embetsförseelser
använder böter, likasom nu gällande lag, den der derjemte, enligt 1 Kap.
12 § Rättegåugs-Balken, såsom serskilda straff för embetsman, upptager
mistning af embete, alldeles eller på viss tid, samt embelets förlust, utan
rätt alt det återfå.
Skilnaden emellan den gällande och den föreslagna lagen i denna
del visar sig således hufvudsakligen deri, att den sednare närmare karakteriserar
påföljderna, samt att mistning af embete på viss tid, vanligen kallad
suspension, ej i förslaget upptages.
Hos Utskottet har väl någon betänklighet uppstått emot uteslutande
af denna bestraffning; men i betraktande af de skal, som föranledt samma
uteslutande, nemligen: att suspensionsstraffet nedsätter embelsmannens
anseende i deras omdöme, inom hvilkas krets han, efter någon tids förlopp,
åter skall förvalta sill embete; att den förödmjukelse, straffet medförer,
måste snarare nedtrycka än väcka håg och nit för embetsgöromålen,
samt att böter böra ådömas när förseelsen ej är af så svår beskaffenhet,
att embetets mistning bör derå följa, — har all betänklighet gifvit vika.
Man har väl hört förespeglas den alltför stora stränghet i bestraffning af
embetsfel, som af suspensionsstraffets borttagande skulle blifva en följd,
28
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93.
men denna farhåga torde försvinna, om man besinnar, alt embetets mistning
för beständigt i allt fall ej bör komma i fråga, ulan vid de tillfällen,
då förbrytelsen förtjenar sådan pålöljd, äfven om suspensionsslraffet
funnes qvar. Snarare skulle med skäl kunna anmärkas, alt embetsfelen
skola blifva för lindrigt bestraffade, i händelse endast böter blifva ådömda,
der suspension hittills egt rum. Men naturligtvis bör bötesstraffet då tillämpas
desto allvarsammare; och huruvida dessa båda grundsatser blifvit
i Lagförslaget rätteligen följda, kommer man först i tillfälle att pröfva vid
granskning af 28 Kap., som handlar om brott af embetsman. Deremot
må bär erinras, att då aktning för lagar och tjensteman i allmänhet i så
väsendtlig mån inverkar på samhällsinrältningens lif, synes denna aktning
jemväl böra af lagstiftaren omsorgsfullt vårdas. Varsamheten bjuder
åtminstone, att han sjelf icke utsår elt frö, hvars frukt kan för samhället
blifva skadlig. Ett sådant frö skulle dock, efter Utskottets åsigt, ligga i
suspensionsslraffet, hvars användande, enligt hvad erfarenheten visar, städse
bidrager att inför opinionen nedsätta embetsmannens anseende.
I afseende på qvalifikationerna af omförmälda serskilda straffarter,
synes deremot Utskottet någon jemkning böra ega rum. Mistning af embete
skulle enligt Lagförslaget medföra förlust af ej allenast det embete, hvari
embetsmannen sig förbrutil, utan ock annat dylikt embete, om han sådant
innehafver. Då detta emedlertid kunde gifva anledning till olika tydningar
om hvad med dylikt embete förstås; och då dessutom den, som
icke förbrutit sig i högre grad, än att han fortfarande må brukas i statens
tjenst, synes utan fara kunna bibehållas vid de embelen han oklanderligen
förrättat, anser Utskottet denna straffart eller mistning af embete, blott
böra medföra förlust af det embete, hvari den förbrytelse skett, som föranleder
straffartens tillämpning. Men i öfrigt finner Utskottet dessa straffarter
böra till beskaffenheten förblifva oförändrade, sådana de, i öfverensstämmelse
med Lagförslaget, bär ofvan blifvit beskrifna.
Härmed har Utskottet lemnat en öfversigt af det föreslagna straffsystemet
eller, med andra ord, angifvit karakteren, sådan den i Lagen blifvit utmål
kt, af de straffarter, som skulle komma att tillämpas, och i sammanhang
dermed tillkännagifvit sina åsigter i ämnet.
Utskottet öfvergår nu till det så kallade
29
Lag-Vtskoltets Betänkande, N:o 93.
L åt it uds -sy st emet,
hvartill grunddragen finnas i Strafflagens 6 Kap. — Då Utskottet hur ofvan
yttrade, alt emellan detta system och straffsystemet, sådant det i Lagen
hlifvil uppsläldt, råder ett inre sammanhang, antydde Utskottet jemväl
dermed till en del beskaffenheten af den fråga, som nu bör komma
under Utskottets bedömande. Det är nemligen hufvudsakligen den, huruvida
för hvarje brott i lagen bör utsättas ett till qvantitet och qvalitet
bestämdt straff, eller om, på sätt i förevarande Lagförslag skett, åt domaren
må öfverlemnas, att inom vissa bestämda gränsor utsätta det straff,
som å brottet bör följa.
Der ett enda absolut straff är utsatt, såsom dödsstraff eller lifstidslängelse,
kan denna pröfningsrätt ej komma i fråga; men på sätt Utskottet
förut anfört, har frihetsstraffet, under lifstidsfängelset, blifvit indeladt
i serskilda grader, hvarje innefattande en viss tidrymd af dels två år och
dels mindre, och i detta 6 Kap. har domaren fått anvisning att bestämma
straffet till ett visst lidsmoment inom de grader, hvarunder brotten
ansetts hänförliga, äfvensom vid tillämpning af bötesstraffet domaren i de
många fall, der beloppen ej blifvit bestämda, fått sig öfverlemnadt att antingen
inom det i allmänhet fastställda minimi- och maximi-beloppet, ellei
inom vissa andra för serskilda fall bestämda gränsor utsätta en viss
bötessumma För domarens ledning i omförmälrla hänseende, stadgas uti
il i agaställda Kapitels 1 §: Straff skola, inom de i lagen derjöre satta gränser,
mätas efter gerningens mer eller mindre svära beskaffenhet och den.
större eller mindre brottslighet i viljan, gerningsmannen ådagalagt. Sålunda
ökas eller minskas straffbarheten i män af: deri större eller mindre fara,
skada eller förargelse, som brottet medfört: mängden eller vigten af
de bevekel segrunder, som från brottet afhåll t bort: gerningsmannens större
eller mindre förmåga att brottsligheten inse: den större eller mindre djerfhet,
list eller ihärdighet, som till brottets utförande varit använd: den inflytelse,
som gerningsmannens egna elakartade begär eller böjelser, eller ändras
bemödande att förleda, eller ock tillfälliga anledningar, såsom nöd,
öf verilning och mera dylikt, må anses hafva utöfvat på hans vilja: den
kallsinnighet, gerningsmannen visat för den förfördelades lidande, eller
deri omsorg lian visat att hindra eller godtgöra gerningens onda följder i
så ock öfriga omständigheter, som försvårande eller mildrande äroj uti 5
30
Lag-Ulskoltcts Betänkande, N:o 93.
Förekomma både försvårar,de och mildrande oms'ändigheter, prof ve Domstolen
hvilkadera öfvervägande är o-, samt uti G §: Ar o för en gerning flera
straff arter stadgade, utan att i lagen; angifves serskild grund för användandet
af den ena eller den andra; då skall den straff art användas, som,
först utsatt finnes, när deri svårare är, om ej mildrande omständigheter
öfvervägande äro, och när den lindrigare är, om ej försvårande omständigheter
öfvervägande äroj hvarjemte vidare i serskdda §§ bestämmes,
dels vissa omständigheter, som ovilkorligen böra anses såsom försvårande
eller mildrande, dels de förhållanden, som verka till nedsättning al straff,
dels huru straff för flera brott skola till ett sammanläggas m. m. dylikt.
Det ur dock endast bestämmelserna uti förstnämnde tre §§, som, efter
Utskottets omdöme, nu hufvudsakligen böra tagas i betraktande, såsom angifvande
arten och vidsträcktheten af den i förevarande hänseende uppkasläde
fråga.
Innan Utskottet emedlertid ingår på densammas besvarande, anser
sig Utskottet böra anmärka, hurusom straffmätning i enlighet med de i berörde
§§ uttalade grunder, jemlikt Lagförslaget, eger rum:
a)
när endast ett relativt straff, såsom fängelse i en viss grad (2, 3
o. s. v.) eller ock blott böter å brottet stadgas;
b)
då flera relativt bestämda straff derå äro alternativt utsatta, såsom
fängelse i andra eller tredje grad, böter eller fängelse i sjunde grad
o. s. v.;
e) då ett absolut och ett relativt straff alternativt äro stadgade, såsom
fängelse i forsla eller andra grad;
d)
då två absolut bestämda straff, såsom mistning af embete eller
afsättning alternativt äro utsatta, och
e)
då endast ett maximum af straff är föreskrifvet.
Vid härefter företagen pröfning af sjelfva frågan, måste man taga i
öfvervägande, att då lagen bestämmer straff för förbrytelser, kan den icke
betrakta de menskiiga handlingarna i annat än deras allmänlighet. Deras
yttre följder bero på en mängd omständigheter, hvilkas inflytelse förut ej
kan beräknas, och det är ej eller möjligt att från den allmänna regeln göra
alla de undantag, som kunna föranledas af förbrytarens ställning, sin
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93.
31
nelag och andra i oändlighet skiftande' förhållanden. Lagstiftningen skulle
endast derigenom fördjupa sig i en kasuistik, som ändå alltid blefve ofullkomlig,
Let är derföre, som man i alla upplysta länders lagstiftningar
åt domaren öfverlemna t att vid straffbestämmelsen göra afseende på dessa
mångfaldiga omständigheter och förhållanden, som karakterisera brottsligheten.
Denna grundsats har jemväl af Sveriges lagstiftare varit hyllad.
Om man genomläser 1734 års lag, finner man en pröfningsrält i vissa fall
ölverlemnad åt domaren vida större, än den nu är i fråga. Att här upplaga
alla de stadganden, som medgifva en sådan pröfningsrält, är öfverflödigt;
men såsom exempel ruå anföras: efter 2 Kap. 12 § Giflermåls-Baiken
skall den, som viger till äktenskap, utan att vara prest, straffas
med arbete å Konungens slott eller fäste i trj eller flera år, som brottet
är till; efter 4 Kap. 4 § Missgernings-Balken skall den, som försummar
upptäcka förrädisk stämpling plikta éflter som hans brott prof vas vara och
den, som för sådan stämpling nämner viss man, ulan att kunna honom
öfvertyga, straffas som saken och omständigheterna äro; efter 5 Kap. samma
Balk skall den, som utsprider lögner och falska rykten, de der röra
Rikets säkerhet, mista lifvet eller straffas med landsflykts spö eller j ängelsej
eftersom brottet är till; och efter 8 Kap. 2 § samma Balk, skall den,
som förfalskar Rättens domböcker eller Kronans räkenskaper, straffas med
arbete å Komangens slott eller fästning, på vissa år eller hth sin lifstiäj
som serninseti är till. På liera andra ställen i Missgernings-Balken finnas
O
D
_
O
O
likartade stadganden; och att sednare tiders lagstiftare godkänt grundsatsen,
svnes dels af Kong!. Förordningen angående Negerhandel och delaktighet
deri af den 7 Januari 1830, hvilken för serskild a grader af delaktighet
i nämnda brott Stadgar serskild a straff af fästnings- eller tukthusarbete,
från 5 till 20, från 2 till 8 och från 1 till 4 år, samt dels af
Kong). Förordningen den 30 Maj 1835, som utsätter straffet å den, hvilken
talar eller skrifver lasteliga om Konungen, Drottningen eller Thronföljaren,
till lifvets förlust eller fängelse å lastning från 2 till 10 år, allt
efter broLlet och omständigheterna dervid. Den väsendtligt skilnaden emellan
den nu gällande och deri föreslagna lagstiftningen är emedlertid dels
den, att då, enligt den förra, domaren endast vid eu del förbrytelser eker
pröfva brottslighetens art och derefter lämpa straffet, söker den sednare
alt låta honom i alla de fall, der omständigheterna sådant bjuda, rätta påföljden
efter förbrytelsen, samt gör sålunda en dylik pröfningsrutt till all
-
32
Lag-Ulskoltcts 3c'änkandc, A':o 93.
män regel, i slallet för undanlag, dels ock den, att då domaren i nu gällande
lag ej har annat rättesnöre för sin pröfning, än det, som kan innefattas i
de ömsevis begagnade uttrycken: -”som saken och omständigheterna uro till;
som saken och personen är till; efter som brottet är till; efter omständigheterna
och sä vidare”; så angifver Lagförslaget med mera fullständighet och
bestämdhet de grunder, som böra följas.
Man har dock invändt emot den utsträckta tillämpning af grundsatsen,
som eger rum i berörde förslag, att deraf skulle härflyta en ojemnhet
i lagskipningen och dermed minskad aktning för lagen och dess tolkare.
Men man synes härvid hafva förgätit den oändliga vexlingen af de
menskliga förhållandena, som har till följd, att sällan, om ej aldrig, två
handlingar, fastän till arten lika, i alla dess inre och yttre beståndsdelar
äro fullt lika, och alt således den likstämmighet i lagskipningen, man tyckes
åsyfta, ej kan ega rum, der handlingarna böra bedömas sådana de i
sjelfva verket äro, och icke sådana de i allmänhet blifvit i lagen rubricerade.
Det är endast genom bedömande af dessa serskilda omständigheter
och på hvarje handling inflytande förhållanden, som dess större eller mindre
brottslighet kan afinätas -—• endast derigenom, som den allmänt erkända
regel kan göra sig gällande: att straffet bör motsvara brottet, eller att
ingen bör straffas hårdare än han förtjenär. Så bjuder äfven förnuft —
sä rättvisa — så den hos menniskan inneboende känslan. Det bör ock anmärkas,
alt de, som ifra för ovilkorligen bestämda straff, söka grunden
Ii 11 straff endast i behofvet deraf till förebyggande af brott och afskräckande
derifrån; hvadan för dem egentliga måttstocken för det qvanlilativa
i straffet endast igenfinnes i dess tjenlighet för ändamålet. Men då denna
grund, enligt Utskottets åsigt, ytterst måste sökas i sjelfva rättvisan, ligger
häri den mest bjudande väckelse att lämpa straff efter förbrytelse. Det är
visserligen härvid att förutse, det till namnet lika brott någon gång kunna
komma att olika straffas; men då rättvisan så kräfver, befarar icke Utskottet,
att denna olikhet skall minska aktningen för lagen eller de bland dess
tolkare, som göra rättvisans befordrande till målet för sina bemödanden.
Om det dock stode i mensklig förmåga, att förutse alla de omständigheter,
som karakterisera brottslighetens större eller mindre storlek, vore
det visserligen val, om lagstiftaren för alla brottets olika modifikationer utsatte
-
La g-Utskottets Betänkande, N:o 93.
33
sälle beslämda straff"; men då ingen lagstiftare hittills förmått lösa detta
problem, och sådant troligen ej eller hädanefter lärer komma att ske, synes
annan utväg ej eller finnas, än den, att tillämpa den i förevarande
Lagförslag uttalade grundsats: att straff ' skola, inom de i lagen derföre utsatta
gränsor, mätas efter geniingens mer eller mindre svåra beskaffenhet
och den större eller mindre brottsligheten i viljan, gerningsmannen ådagalagt;
så ock öfriga omständigheter, som försvårande eller mildrande äro.
Faran af grundsatsens tillämpning kan ej blifva betydlig, då domarens
pröfningsrätt inskränkes inom vissa bestämda gränsor; men fördelen deraf
måste blifva desto större, i samma mån, som den bidrager till rättvisa.
Oaktadt de fleste medgifva nödvändigheten af någon pröfningsrätt för
domaren, har dock blifvit invändt, att densammas gränsor ej böra utsträckas
utöfver en straffarL eller straffgrad; men då en mängd brott finnas,
hvilka i sina yttringar kunna vara af så olika beskaffenhet, att rättvisans
fordran ej kan uppfyllas vid en sådan begränsning, anser Utskottet en dylik
ej eller böra såsom allmän grundsats fastställas. Den bestämmelse,
som i ofvanberörde 6 § meddelas för de händelser, då förbrytelser blifvit
under flera straffgrader hänförda, lemnar så uttrycklig anvisning för
pröfningen, att domaren ej kan blottställas för uppenbara misstag. Huruvida
deremot någon inskränkning i den vidsträckta pröfningsrätt vid straffmätningen,
som Lagförslaget i sina bestämmelser rörande de serskilda brotten
åt domaren öfverlemnat, lämpligen må ega rum, antingen mera allmänt
eller för vissa fall, är åter en fråga, som icke kan afgöras förr, än i
sammanhang med granskningen af dessa bestämmelser.
För det närvarande har Utskottet blott alt yttra sig öfver sjelfva
grundsatsen; och på sätt af det ofvananförda synes, gillar Utskottet densamma.
Men härvid anser sig likväl Utskottet höra erinra, alt Utskottet
delar den af ålskillige Ledamöter inom Lagberedningen uttalade åsigt angående
de i 1 § af ifrågavarande Kapitel uppräknade slraffmälningsgrunder.
Utskottet instämmer nemligen med samma Ledamöter deri, att ett sådant
uppräknande af mildrande och försvårande omständigheter, lika litet som
en mängd andra, mera till doktrinen än lagboken hörande, föreskrifter,
kan gifva någon tillförlitlig ledning för lagskiparens omdöme vid före
-
Bih. till fl. St, Prof. 1845. 7 Sami. l Afd. 29 Haft.
5
34
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93,
tömmande speciela fall, men att deremot dylika reglor ofelbart skulle
blifva en outtömlig källa för dem, som i dem ville söka skenbara grunder
till höjning eller sänkning af straff. Då det ej är möjligt att i förevarande
hänseende vinna fullständighet i föreskrifterna, torde ändamålet
bäst ernås genom angifvandet af den allmänna grundsatsen: att vid
straffmätning skall gerningens mer eller mindre svåra beskaffenhet och den
större eller mindre brottslighet i viljan, gerningsmannen ådagalagt, så ock
öfriga omständigheter, som försvårande eller mildrande äro, tagas i öfvervägande,
— samt följaktligen hvad 1 § derutöfver innehåller böra utgå.
Efter det Utskottet sålunda redogjort för den granskning Utskottet
verkställt ej mindre af föreslagna Strafflagens 2 och 6 Kap,, hvilka egentligen
innefatta de hufvudgrunder, hvarpå Lagen blifvit byggd, än äfven den i
sammanhang med 2 Kap. upprättade serskilda Lagen om verkställighet af
fängelsestraff, anser sig Utskottet böra tillkännagifva, att ehuru Utskottets
åsigler vid denna granskning i några få mindre väsendtiiga delar skiljt sig
från dem, som i Lagförslagen finnas uttryckta, är det likväl ingalunda Utskottets
afsigt alt göra dessa skiljaktigheter till föremål för Rikets Ständers
pröfning, likasom ej eller att till Riks-Slåndens antagande framlägga alla
de mera till lagens detaljer, än till dess grunder, hörande frågor, deri Utskottet
för sin del Lagförslagen godkänt. Sådant bör ej komma i fråga,
förr än förslagen, efter fulländad granskning deraf, till både grunder, detaljbestämmelser
ock redaktion, kunna framställas i sin helhet, hvilket nu
icke kan ske. Deremot och då det är af högsta vigt för sakens framgång
och möjligheten att en gång komma till målet, att Rikets Ständer, äfven
om en så beskaffad fullständig granskning af förslagen i deras helhet icke
vid denna Riksdag medhinnes, ändock uttala sitt omdöme öfver de grundvalar,
hvarpå förslagen blifvit byggda, på det visshet må kunna ernås, huruvida
dessa förslag, ulan att behöfva helt och hållet omarbetas, anses
tjeniiga att läggas till grund för den nya brottmålslag, som allmänna rösten
så högt påkallar, har Utskottet trott sig böra till Rikets Ständers pröfning
serskildt framställa hufvudgrunderna för den föreslagna lagen; och
som Utskottet, på sätt af det föregående inhemtas, för sin del godkänt
dessa hufvudgrunder, så vidt de innefattas i de af Utskottet hittills
granskade delar af ifrågavarande Lagförslag, får Utskottet hemställa,
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93-
35
att Rikets Ständer, med erkännande utaf behofvet af en ny
brottmålslag, må antaga de hufvudgrunder derför, som innefattas
i 2 och 6 Kapitlen af förslaget till ny Strafflag samt
den i sammanhang med förstnämnda Kapitel serskildt upprättade
Lagen om verkställighet al fängelsestraff, nemligen;
a) att allmänna straff arterna böra vara följande
1.
Dödsstraff,
2.
'
3.
4.
5.
) Fängelse i sju grader,
6.
I
8. '
9. Böter;
b) att fängelsestraffen böra vara:
första grad, pä lifstid,
andra grad, från åtta till och med tio år,
tredje grad, från sex till och med åtta är,
fjerde grad, från fyra till och med sex år.
femte grad, från två till och med fyra är,
sjette grad, från sex månader till och med två dr,
sjunde grad, från och med trettio till och med
etthundraåittatio dagar;
c) att fängelsestraffen skola undergås i allmänna straffanstalter,
inrättade dels till ensamhetsf ängelse, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det sä kallade Philadelphiasyslemet,
dels till gemensamhets f ängel se, i hufvudsaklig
likhet med det så kallade Auburn-systemet;
36
Lag-Utskottets Betänkande, K:o 93,
d)
att till en början och i den män tillfälle dertill sifves,
ensamhets fängelse skall begagnas för dem, so/n dömas
till fängelse i sjunde eller sjette grad;
e)
att då de i lagen bestämda fängelsestraff verkställas
i ensamhetsfängelse, en viss del af straff liden skall afkortas;
fj
att böter skola i allmänhet i lagen bestämmas till ett
•visst minsta och högsta belopp, doek med förbehåll att för
särskilda fall, der så pröfvas nödigt, härifrån göra undantag;
g)
att böter, vid saknad tillgång till deras gäldande, skola
förvandlas till fängelse, som dock bör vara af lindrigare art,
än det fängelse, hvilket såsom urbota straff ädömes;
h)
alt utom förstnämnda allmänna straff arter, vissa brott
jemväl må beläggas med den serskilda påföljd, att den dömde
ej må i allmänt värf brukas;
i)
att här förutan serskilda straff för embetsman böra
iHira:
1.
afsättning,
2.
mistning af embete;
k)
att domaren skall ega att, inom vissa i lagen utsatta
gränsor, mäta straffet efter brottets beskaffenhet samt dervid
förekommande mildrande eller försvårande omständigheter;
l)
att denna åt domaren lemnade latitud vid straff mätningen
icke blott må gälla inom en viss straff art eller grad
deraf, utan bör äfve/i, i de fall, der sådant pröfvas nödigt,
i lagen utsträckas till mer än en straff art eller grad.
Härjemte får Utskottet anmäla, att då förslaget till ny Strafflag blifvit
så sent under Riksdagens lopp till Rikets Ständer öfverlemnadt, att
föga
37
Lag-VUkotUti Betänkande, N:u 93.
föga hopp varit, all en fullständig granskning deraf vid delta Riksmöte
skulle kunna medhinnas, saml Utskotlet, i följd häråt och med anledning
af den indelning, hvarefter förslaget blifvit uppsläldt, anselt lämpligast
att till en början inskränka sin granskning till den afdelning, som innefattar
de allmänna bestämmelserna och utgöres al de 8 forsta Kapitlen,
är Utskottet, oansedt den serskilda framställning, Utskottet nu gjort, fortfarande
sysselsatt att genomgå de öfriga hithörande Kapitlen, nemligen: 1
Kap. ”Om dem, som Svensk straffrätt underkastade äro"; 3 Kap. ’Um lorsök
till brott”; 4 Kap. ”Om vållande”; 5 Kap. ”Om delaktighet i brott ;
7
Kap. ”Om de grunder, som utesluta eller upphäfva straffbarhet; ocli
8
Kap. ”Om skadestånd”; och förbehåller sig Utskottet vördsamt att,
sedan delta arbete blifvit fulländad!, äfven få för detsamma inför Rikets
Ständer redogöra samt i sammanhang dermed ej mindre meddela uet total-omdöme
om grunderna för förslaget, hvartill Utskottet kan finna sig hefogadt,
än äfven föreslå de åtgärder för besvarande af den Kongl. 1 ropositionen,
som Ulskotlet anser lämplige för den händelse, att Riksdagen
skulle alslulas, innan den nya Lagen hunnit alt i sin helhet granskas.
Stockholm den 29 Mars 1845.
Bih.tUl R, St, Prof. 1845, 7 Sami, i Afi. 29 Häft,
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri, 1845.
1
Hor till Lag-Utskottets Betänkande N.-o g3.
Reservationer:
af Herr Grefve Mörner: ”Alt vid behandlingen nlaf frågor af den
vigt för samhället, som de, hvilka uti förestående Betänkande framställas,
och hvilka tillika äro af en så genomgripande art, fullkomlig öfverensstämmelse
i åsigter skulle inom Utskottet uppstå, har troligen ej af någon
väntats. Äfven jag räknar mig till dem, hvilka icke i allo, eller så
obetingadt, som nu skett, kunnat tillstyrka antagandet af de grunder för
den nya Strafflagen, hvilka uti Betänkandet finnas uppställda. För en
fullständig utveckling af mina skäl härtill, skulle erfordras en framställning
af vida mera vidlyftighet, än den för reservationernes afgifvande bestämda
korta tid medgifvit. Jag får derföre inskränka mig till att endast
utmärka de hufvud-punkter, hvaruti jag skiljer mig från Utskottets
pluralitet.
Lika med Lagberedningen antager Utskottet, att straffen höra hafva
två hufvudsakliga egenskaper, nemligen l:o att afskräcka från brott och
2:o att afse brottslingens förbättring. De uti vår nu gällande Lag antagne
strafiarter, hvilka icke anses äga dessa egenskaper, förkastas derföre,
och de föreslagna nya straffen inskränkas till döds-straff, frihetsstraff
och böter. Huruvida af dessa sistnämnda det första och det tredje
slaget innebära serdeles mycket af den förbättrande egenskapen, lemnas åt
andras opartiska bedömande, — för mig är det nog att tillkännagifva,
det jag ännu fortfar att anse straffet vara den brottslige till näpst och andra
till varning, och att det synes mig att man ej i afseende på straffens
art kan fordra mera, än att de skola vara så inrättade, att de, jemte det
de upphöra att bära stämpeln af råhet och grymhet, icke lända till alt
ytterligare förderfva brottslingen eller för honom försvåra möjligheten till
förbättring, men dock innefatta tillbörlig grad af allvar och strängbet.
Utgående från denna åsigt har jag ej kunnat finna alla nu gällande straffsätt
så förkastliga, som Utskottets majoritet ansett dem vara. Sålunda
bär jag trott Landsförvisning lämpligen hafva kunnat bibehållas såsom straffpåföljd
för åtminstone åtskillige politiska förbrytelser, samt att Vattenoch
Bröd-straffet bordt qvarstå dels såsom serskildt straffsätt för sådane,
mera af öfverilning, än inrotad ondska, begångna brott af icke allt för
svår beskaffenhet, hvilka måste näpsas, men der någon uppfostran till ett
bättre lefverne dock icke kan för lag-öfverträdaren anses egentligen af beliofvet
påkallad, och dels såsom förvandlings-straff vid bristande tillgång
Bila till R, St. Prot, 184S, 7 Sand. 1 Ajd. 3o Häjt,
1
2
Hur till Lag-Utskottets Betänkande, N:o g3.
till böler i sådane fall, der det uti Lag-förslaget beskrifne fängelse,
hvarmed böter skola aftjenas, synes mig uppenbarligen allt för lindrigt.
Emot användande af Landsförvisning har man anmärkt, att detta
straff skulle vara föga verksamt och ej afse brottslingens förbättring; alt
det skulle drabba olika individer olika strängt; att det vore orättvist emot
den främmande Stat, som finge emottaga missdådaren, och att det skulle
vara opolitiskt, såsom föranledande ett utbyte af brottslingar, Staterne emellan.
Af alla dessa skäl synes mig intet enda vara antagligt, då det
är fråga om att emot politiska jörbrjtare tillämpa landsförvisning. Då
den, som velat kullstörta den i Staten bestående ordning eller emot densamma
forell ti ft fiendtliga stärnpiingar, aflägsnas från samhället, är ändamålet
med straffet vunnet; och det kan således anses för Statens väl tillräckligt
verksamt; beskaffenheten af brottet behöfver deremot ej nödvändigt
antyda på en förderfvad eller emot begreppet af rätt förhärdad natur
hos den brottslige; straffets verkan blir ej eller här mera olika, än vid
tillämpningen på olika individer af hvarje annat straff, hvilket naturligtvis
alltid vinner i intensitet i samma mån, som individen är derföre
mera känslig; och någon orättvisa begås slutligen ej eller emot någon annan
Stat, då det beror af denna att bestämma, huruvida den vill eller
icke vill emottaga landsflyktingen, hvilken ehuru han är brottslig enligt
sitt eget lands lagar, kanske dock ej åsyftat annat, än hvad som är i
fullkomlig öfverensstämmelse med det lands Statsförfattning, dit han sig
begilver, och der han således icke bör anses blifva i någon mån vådlig
för samhälls-ordningen.
För förkastande af Vatteti- och Bröd-straffet åberopar Utskottet de
skäl, som finnas anförda i Lagberedningens Utlåtande för den 16 December
1842, och tillägger för egen del, att detta straff nu mera är i allmänna
opinionen så sjunket, att detsamma, på hvad sätt det än måtte verkställas,
icke annorlunda, än efter en längre tidsföljd, skulle kunna återvinna något
anseende såsom afskräckningsmedel, hvarjemte Utskottet yttrar sig om
brottens betydliga tillväxt till följd af en nu mera i vissa delar allt för
mycket förmildrad lagstiftning. Granskar man nu Lagberedningens omförmälda
motiver, så finner man att Lagberedningen, på samma gång den
förklarat att vatten- och bröd-straffet, när det i sin stränghet verkställes,
är allt för allvarsamt och farligt, tillika såsom ett bland skälen för dess
afskaffande anlör, att det skall visat sig föga verksamt till förekommande
af återfall i brott, och att detta straff kan blifva i högsta måtto olika,
Hör till Lag-Utskottets Betänkande, N:o $3.
3
allt efter som detsamma med stränghet eller flathet verkställes, deröfver
någon ofelbar controll i allmänhet icke vore möjlig. Uti dessa Lagberedningens
motiver tyckes mig, så vidt jag kan fatta dem, en viss motsägelse
innebo, och hvad angår svårigheten att controllera verkställigheten
af vatten- och bröd-straffet, så skulle jag tro att, om blott hälften så
mycken omsorg och uppmärksamhet blifvit härvid använd, som man i
andra länder slösat på genomförandet af det så kallade Auburnska eller
tystnads-systemet, skulle controllen blifvit fullt tillräcklig. Att helt och
hållet förkasta en gällande straffart hufvudsakligen för att tillfredsställa
de ombytliga vindkasten af en förment allmän opinion, kan jag deremot
ej godkänna, men af omätlig vigt vore deremot anmärkningen om brottens
stora tillväxt under hittills gällande straffsystem, derest uppgiften
härom kunde på ett nöjaktigt sätt i bevis ledas, och det sedermera vore
gifvet alt det olyckliga förhållandet kunde uteslutande lillskrifvas en felaktig
brott måls-lagstiftning, förenad med flathet vid verkställigheten af
nu påbjudne straff. Emedlertid lärer väl ingen kunna eller vilja neka,
att många serskilda omständigheter, härrörande dels ifrån folkets lynne
och sedvanor och dels ifrån den oeconomiska lagstiftningen förefinnas,
som mäktigt inverka på sed lig he ts-til Iståndet i landet, hvaribland det
torde vara nog att här endast nämna det ibland allmogen temligen allmänt
vedertagna bruket att föräldrar under deras lifstid, emot vissa betingade
underhållsförmåner, till sina barn upplåta sine ägande hemman, det
öfverhandtagande begäret att lefva på credit, med deraf härflytande vinglerier,
det på vissa orter sig mera och mera utbredande Stat-torpare-systemet,
följder ne af lösdrifveri- och hemmansklyfnings-författningarne, Fattigvårdens
hittills varande organisation samt den uti Kongl. TabcllGommissionens
sednaste Berättelse anmärkte omständighet, att ifrån och
med år 1816 till och med år 1840, med undantag endast af tiden emellan
åren 1821 och 1825, de årligen ingångna giftermålen i Riket befunnits
i ett betydligt aftagande, men folkmängden dock under tiden ökats
och proportionen emellan de äkta och oäkta födde barnens antal visat en
jemnförelsevis större tillväxt af det sednare slaget, men för att göra för
mig klart förhållandet med brottens antal nu och förr, har jag i detta
hänseende rådfrågat Justitire-Slats-Ministerns Embets-Berättelser, omfattande
tiden ifrån och med år 1850 till och med år 1841. Efter sistnämnde
år är icke någon sådan Berättelse allrnängjord, men för omföunälde 12 år
visar sig följande förhållande i afseende på de
4
Hör till Lag-Utskottets Betänkande, N\o g3.
Brott, hvarföre personer blifvil vid Härads-, Bergs-Tings-, Kärnners- och Rådstufva
Rätter
sakfällde.
1830
1831
1832
1833
1834
1835
1836
1837
1838
1839
1840
-▼—i
CO
Domstolarne på Landet.
l:sta Classens brott.
Hädelse emot Gud, Mordbrand,
Mord och Dråp, Rån och Röfveri,
Barnamord, Brott af lindrigare art
emot 16 Cap. M.-B., Förgiftning,
Brott emot 10 Cap. M.-B., Brott
emot 56—59 Cap. M.-B.......
127
114
101
103
126
102
89
80
83
88
104
2:dra Classens brott.
Gäckeri med Gudstjensten m. m.,
Mened, Förbrytelser emot föräldrar
och svärföräldrar, Edsöresbrott,
Tjenstefolks förbrytelser emot hus-  bönder, Missämja emellan makar,
Försök till sjelfmord, Förfalsknings-  brott, vållande till annors död,
Kyrkotjufnad, Stöld l:a, 2:a och
3:e gången eller oftare, Snatteri
m. m..................
1563
1998
1832
1505
1491
1582
1604
1S50
2256
1986
2041
3:dje Classens brott.
Förbrytelser emot SeglationsOrdn.,
Tullförfattn. och Bränvinsbrännings-  Förordn., Skogsåverkan, Fylleri,
Slagsmål, Lägersmål och andre med
böter belagde förseelser......
13123
13340
13304
12943
14289
14205
13469
12852
13582
12089
13055
Summa
14813
15452
15237
13551
15906
15889
15162
14782
15921
14163
15200
12725
Domstolarne i Städerne.
-
lista Classens brott.......
10
25
21
22
13
24
11
11
9
18
14
—
Q-.dra Classens brott.......
778
1234
1141
889
880
1027
1243
1338
1791
1548
1514
—
3-.dje Classens brott.......
4041
4108
5044
5378
5465
5310
5602
5783
5721
5727
6161
—
Summa sakfällde vid Stads-Dom-  stolarne ........ ......
4S29
5367
6206
6289
6358
6361
6856
7132
7521
7293
7689
6804
Summa Summarum
19642
20819
21443
O
i CO
1 c*
T*.
22264
.22250
.22018
21914
23442
21456
22889
19529
5
Hör till Lag-Utskottets Betänkande, N\o g3.
klarande för år 1841 classificationen ändrad samt sådane lag-öfverträdelser,
som blifvit vid Poliskamrarne upptagne och afdömde, uti JustitiEeStats-Ministerns
Berättelse för nämnde år sammanförde med de vid Domstolarne
åtalade brott, så att jag för detta år ej kunnat framställa de detaillerade
uppgifter, som för de föregående kunnat lemnas.
Till förrberörde brott komma
1830
1831
1832
1833
1834
1835
1836
1837
1838
1839
1840
1841
Fylleri-förseelser, åta-  lade hos Öfver-Ståth.-  Embetet för Polisären-
der samt Konungens
Befallningshafvande i
Länen .........
081
1196
1368
2177
2012
1689
1533
1772
2171
1669
2503
1610
Och hafva under des-
sa år verkställde döds-  straff utgjort.....
20
21
17
17
16
16
21
15
19
16
17
6
Härutaf visar sig, att på landet är tillökningen i brott under den omnämnde
tiden alldeles icke bestämdt gifven; att i Städerne hafva väl de
gröfsta brotten minskats, men antalet brott i det hela ökats; samt att fylleri-förseelserna
, som åtalats hos vederbörande Konungens Befallningshafvande,
äfven något tilltagit i mängd. Huru stor del af den uti Städerne
förekomne tillökning i brott belöper sig på de större deribland, har jag ej
nu haft tillfälle fullständigt utreda, men den, som vill göra sig mödanatt
gå till sjelfva urkunderne, kan lätt öfvertyga sig om att brottslighets-tillväxlen
icke egentligen är att söka uti de smärre Städerne med obetydlig
rörelse.
Till någon ledning för omdömet rörande tiden efter år 1840 och till
och med 1844, har jag eftersett antalet af inkomne ransakningar till
Kongl. Svea Hof-Rätt, enligt de derstädes af vederbörande Fiscaler
förde Ransaknings-Diarier, och funnit att uti berörde Diarier, deruti
hufvudsakligen upptagas mål, angående följande brott, nemligen: Religionsbrott,
Myteri och uppror, Myntförfalskning, Sedelförfalskning, annan
förfalskning, Tidelag, Mordbrand, Mord, Våld och smädeord emot
föräldrar och svärföräldrar, Fosters afdagatagande eller läggande å lön,
förgiftning, Edsörebrott, Rån, Dråp, 3:dje och 4:de resan stöld, stöld vid
vådeld, Kyrkotjufnad, Bodrägt, Skatt och tunga å Konungens undersåter,
6
Hör till Lag-Utskottets Betänkande7V:o g3.
Dubbelt hor, Koppleri och skörlefnad, Blodskam, Mened, Våld å posten,
Råmärkens flyttande, 3:dje resan vägran att undergå Kyrkoplikt, Barns
lockande från föräldrar, Tryckfrihets-brolt, Duells-brott, Barns utsättande,
Embetsfel af Preslmän, och mindre förbrytelser, föröfvade samma
dag den anklagade begått H. H. Nattvard, nummern under de
9 sista åren
1836|1837
1838
1839
1840
1841
1842
1843
1844
uppgått till...........
487
589
556
649
609
561
620
595
578
Deribland finnas:
Sedelförfalskning....... .
44
41
19
48
30
21
10
5
G
Förfalskningsbrott.......
85
82
105
139
120
115
147
122
104
Våld eller smädeord emot för-
äldrar och svärföräldrar . .
60
70
47
80
85
68
63
78
94
3:dje eller 4:de resan stöld . .
83
122
138
142
166
151
162
139
145
Och har år 1835 Ransaknings-Diariets total-nummer utgjort 520.
Då man nu tager i betraktande, att under den ifrågavarande tiden
Rikets folkmängd, som år 1830 uppgick till 2,888,082 personer, ökat sig,
så att den, enligt Kong!. Tabell-Commissionens sistlidet år afgifna underdåniga
Berättelse för tiden från och med 1836 till och med år 1840, vid
sistnämnde års slut utgjorde 3,138,887, och derest den sedermera fortfarit
att stiga i samma proportion, som under nyssberörde fem år, eller med
något Öfver 24,000 personer om året, kan antagas vid 1844 års slut hafva
uppgått till minst 3,235,000 menniskor, lärer föreställningen om en oerhörd
brottens tillväxt under den sednare tiden uti landet i allmänhet, om
ej höft och hållet skingras, dock till betydlig del forringas, serdeles om
jemväl icke lernnas obemärkt, alt fluctuationen i brottens antal synes stå
i någon aualogie till den mera eller mindre goda årsvext, som vid de serskilde
tiderna i landet inträffat. — För mig bar det åtminstone velat synas,
att, om äfven det verkliga förhållandet hänvisar på så betydliga brister
uti vår nuvarande brottmåls- och oeconomiska lagstiftning att frågan
om förbättring uti den ena eller andra delen derutaf, icke gerna kan annat,
än med det mest varma interesse, omfattas, någon så öfver hängande
fara likväl icke kan antagas vara för handen, eller hela det nuvarande
straff-systemet visat sig till alla dess delar så förkastligt, att man, utan
7
Hör till Lag-Utskottets Betänkande , N:o g3.
noggrann pröfning, om Nationen förmår bära kostnaderne för det föreslagna
nya Straff-systemet uti dess fullkomligaste utsträckning, och om
icke de öfverklagade olägenheterne kunna, utan en så vidsträckt tillämpning
deraf, som blifvit ifrågasatt, till betydlig mån afhjelpas, nu genast
skall försmå att för de fall, jag bär ofvan antydt, bibehålla vatten- och
bröd-straff et.
I afseende på de föreslagna serskildta slagen af fribets-straff, vttrar
Utskottet, att ehuru det så kallade Auburn-systemet har stora förtjenster
framför de hos oss hittills använde fängelse- och straff-anstalter,
med deras nästan obundna communication emellan fångarne inbördes, måste
dock, i valet emellan de serskilde arterne af penitentiär-straffet, företrädet
gifvas åt det Philadelphiska systemet, såsom mera egnadt och serdeles
tjenligt att uppfylla ändamålet med allt straff, som jemväl åsyftar brottslingens
förbättring; att Utskottet således för sin del gifver obetingadt företräde
åt ensamhets-fängelset och icke eller tvekar att tillstyrka Rikets
Ständer dess antagande såsom allmän grund för det blifvande "nya Straffsystemet;
att ehuru personer ännu finnas, som hysa den öfvertygelsen att
detta straff under mänga år använd t verkar förstörande på fångens själsoch
kropps-krafter, anse dock alla de, som tagit noggrann kännedom om
systemet och dess verkningar, tillämpning deraf under den kortare tid,
hvarom nu till en början är fråga, ej i någon mån vådlig för fångarnes
hälsa, helst då i betraktande jemväl tages den afkortning i strafftiden,
som i förening med ensamhets-fängelses användande skulle komma att
äga rum, samt att kostnaderne ingalunda skola öfverstiga Nationens krafter.
För att utreda huru vidsträckt tillämpning af ensamhets-fängelset,
som är i fråga, får jag hänvisa till 9 § i 1 Cap. af Fängelse-lagen. Denna
§ är oförändrad godkänd af Utskottets majoritet, och enligt densamma
äger ingen annan inskränkning rum, än att ensamhets-fängelse först skall
tillämpas uti 7:de och 6:te graderne, innan detsamma, efter Konungens
hepröfvande, må införas äfven i de andra fängelse-graderne, utom lifstidsfängelse.
Visserligen har Utskottet i sin slutliga hemställan, Litt. D., efter
föregången votering, som utföll med 9 ja emot 4 nej, endast upptagit,
att till en början och i den mån tillfälle dertill gifves, ensamhets-fängelse
skall begagnas för dem, som dömas till fängelse i 7:de eller 6:te grad,
men härmed lärer väl Utskottet, som under den preliminära granskning,
Utskottet förehaft af 2 och 6 Cap. Strafflagen och utaf Fängelse-lagen, med
8 röster emot 5 yttrade den åsigt, alt någon utsträckning af ensamhets
-
8
Hor till Lag-Utskottets Betänkandej A7:o g3.
fängelsets tillämpning utöfver 6:te och 7:de graderne ej nu borde komma
i fråga, men sedermera, vid omröstning till definitiva beslutsfattande, ändrat
åsigt i denna del och med 7 röster emot 6 beslutat att i allo godkänna
9 §. i Fängelse-lagen, ansett sig icke hafva uppbäft delta nyssnämnda
beslutet. Ett ovilkorligt godkännande af Utskottets Betänkande skulle
således leda till ett medgifvande af ensamhets-fängelses tillämpning i alla
de serskilda graderne ifrån och med 30 dagar till och med 10 år. Ehuru
jag för min del instämmer uti det under mom. Lilt. D. innefattade tillstyrkande,
har jag dock vid nyssomförmälde förhållande ej kunnat underlåta
söka fästa uppmärksamheten på angelägenheten deraf, att, om Rikets
Ständer skulle finna för godt bifalla hvad Utskottet uti det omnämnde
momentet tillstyrkt, beslutet så ställes, alt det ej må kunna utsträckas utöfver
momentets ordalydelse.
För mitt tillstyrkande af ensamhets-fängelses användande i de omnämnde
6:te och 7:de graderne, har jag, utom den hos mig fasta öfvertygelse,
att för den kortare tid, som här är i fråga, detta strafF skall blifva
mera verksamt, och bättre leda till förekommande af brottslingens moraliska
försämring, än hans insättande uti ett sä kallad t gemensamhets-fängelse,
jemväl hemtat anledning af Rikets Ständers vid sisllidne Riksdag
under N:o 366 allåtne underdåniga Skrifvelse, deruti Rikets Ständer till—
kännagifvit sig med den föreslagna förändringen af Länshäktena hafva åsyftat,
att dessa häkten skulle mera vidsträckt, än hittills skett, blifva använda
till straff-fängelser, och tillika förmält sig tro det böra, genom serskild
Förordning, stadgas, att brottslingar, hvilka blifvit dömde till fästningsstraff
eller arbete å fästning på högst två år, måtte, sedan Länsfängelserne
blifvit till fängelser med celler förändrade, der undergå sådant
straff, så vidt utrymmet det medgaf. Med tillämpning af dessa utaf Rikets
Ständer uttryckta åsigter borde, enligt min tanka, några serskilda
straffanstalter för verkställighet af ensamhets-fängelse, då det ej utsträckes
utöfver 7:de och 6:te graderne i Strafflagen, icke behöfva uppföras, utan en
inhemsk erfarenhet om straffets lämplighet och verksamhet och om beloppet
af de dermed förenade kostnader kunna vinnas genom straffets verkställande
uti Länshäktena. Om äfven förvaltningskostnaden vid stora straffanstalter
kan blifva något billigare, än vid de mindre sådane, så hafva
dock de förstnämnde stora reservoirerne för brottslingar så många andra
olägenheter med sig, att det säkerligen är värdt ett noggrant eftersinnande,
innan
9
Hör till Lag-Ulskoltels Betänkande, N\o g3.
innan man gifver dem företrädet. Hos oss bör svårigheten att på en och
samma ort kunna finna sysselsättning för en mängd fångar, som skola arbeta
uti cell, hvar och en för sig, icke eller lemnas utan afseende. Då en del af
den till Länshäkte uppförda byggnad kan afsättas till straff-inrättning, ser
jag ej eller att ordalagen uti 2 Cap. 7 §. Straff-lagen eller 1 Gap. 1 §.
fängelse-lagen innefatta något hinder för vidtagande af den utväg, jag
bäi ofvan antydt, derest densamma i öfrigt finnes lämplig.
Vid den uti Lag-förslaget gjorda tillämpning af bötesstraffet har jag
icke kunnat godkänna utvägen alt fastställa ett generelt maximum och minimum
och blott undantagsvis nedlåta sig att något mera specificera bötesbeloppen.
Om det icke kan förnekas, att uppgörandet af en noggrann
bötes-scala medförer ej obetydliga svårigheter för lagstiftaren, så 'torde
dock, å den andra sidan, böra medgifvas, att uti många, — kanske till
och med de flesia fall en noggrannare begränsning bör vara möjlig, än
den, som innefattas uti Lag-förslagets bestämmelse af ett lägsta belopp utaf
1 R:dr i Silfver och ett högsta utaf 100 R:dr. Förslaget att alla böter skola
tillfalla Kronan, torde äfven, ehuru theoretiskt rätt, befinnas i praktiskt
hänseende mindre tjenligt. Det är nemligen fara värdt, att vid sådant förhållande
icke allenast enskilde målsägare skola, i de flesta fall, utan Domstols
anlitande, genom förlikningar bidraga till att undandraga lagbrytaren
sin välförtjenta näpst, utan äfven åtskillige mindre väl lönade allmänna
åklagare se sig nära nog nödsakade att för sin utkomsts skull tillgripa samma
utväg. Utskottet antyder visserligen, att det omförmäldta stadgandet
icke skulle lägga hinder i vägen för Statsmakterne att serskildt besluta om
böternes fördelning, men detta skulle ju vara att i det ena ögonblicket
stifta en Lag, för att i det andra upphäfva densamma.
Urån de serskilda påföljder, som kunna drabba Embets- och Tjensteman,
har Utskottet, med godkännande af Lag-förslaget, uteslutit suspensionsstraff,
under yttrande, att det nedsatte Embetsmannens anseende och att
förödmjukelsen snarare nedtryckte, än väckte håg och nit för embetsgöromålen.
För min del skulle jag tro, att det ej är suspensions-straffet,
ulan den gerning, hvarföre det ådömes, som nedsätter Embetsmannens anseende,
derest denna följd för honom inträffar; men otaliga exempel från
den förflutna tiden torde kunna framvisas, då någon sådan påföljd icke ägt
rum, utan detta straff tvärtom visat sig både ändamålsenligt och verksamt,
såsom t. ex. då Kronofogde dröjt utöfver tiden att redovisa för uppbörd; hvar
Bih.
till R. St. Prot. 1845 , 7 Sami. 1 A/d. 3o Haft.
2
10
Hor till Lag-Utskottets Betänkande, N\o g3.
förutan detsamma, användt såsom äfventyr att förmå försumlig Tjensteman
till sina skyldigheters fullgörande, verkat både hastigare och fullständigare
än penninge-viten. — Jag tillstyrker suspensions-straffets bibehållande.
Beträffande slutligen i allmänhet det så kallade latituds-systemet vid
straffmätningen, åberopar jag hufvudsakligen den förträffligt skrifna reservation,
som Herr Kammar-Rådet Theorell till Lagberedningens Protocoll
af"gifvit ^se de tryckta reservationerne pag. 78 och följande).”
af Herr Cederstråhle: ”Uti det omdöme om vår nu gällande broltmåls-lag
och stiftarne deraf, som i Utskottets Betänkande förekommer,
vill jag icke instämma. Om denna lag icke låter lämpa sig till de mera
filantropiska idéer, som, i afseende å brottslingars bestraffning och behandling
i öfrigt, under sednare tider blifvit med förkärlek omfattade,
kan dock icke förnekas, att samma lag, då den antogs, var vida mildare
än andra länders samtidigt dermed stiftade lagar, och den längre tid, den
fortfarit att tillämpas, torde vittna derom, att den icke varit så barbarisk
och olämplig, som man nu sy ees vilja påstå. Bland de många fel som
tillvitas densamma är äfven, att den icke skulle vara verksam till förekommande
af brott, utan snarare hafva bidragit till den i sednare tider så
allmänt öfverklagade tillväxten af brottens antal. Det torde förtjena att
undersöka, huruvida icke denna klagan är öfverdrifven. Genom den stora
lättheten att nu få kännedom från alla delar af Riket om der timade,
ofta ganska obetydliga förbrytelser, som förr icke blefvo kände utom Socknen,
förledes man lätteligen att antaga brottens antal större, än i verkligheten.
Går man med sin forskning något längre tillbaka, så visar sig visserligen
tillökningen betydlig, men under de sistforflutna 10 åren har någon
tillökning, som förtjenar uppmärksamhet, icke egt rum, och då den
inträffat, har det förnämligast varit bland sådane slags brott, som förfalskning
och våld emot föräldrar, hvilka ostridigt hafva sin grund i helt
andra omständigheter, än endast bristfällighet i vår brottmåls-lag och olämpligheten
af de fysiskt affliktiva straffen. Min afsigt är väl icke att
försöka ett försvar för dessa slags straff, i ändamål att få dem bibehållne
i den nya Straff-la gen, väl vetandes att sådant, ehuru det i ett eller annat
fall måhända vore både nytLigt och ändamålsenligt, likväl svårligen
kan komma i fråga emot den snart sagdt oundvikliga nödvändighet, som synes
föra oss in på försöket med endast fängelsestraff, utan vill jag blott härmed
hafva gifvit min åsigt tillkänna, att jag icke finner de affliktiva sträf
-
11
IIor till Lag-Utskolletf BetänkandeN:o g3.
fen, hvilka dessutom ännu äro inom vår Armée använda, icke vara så
overksamma och fördömligt», som man nu i allmänhet synes anse dem.
Med många andra delar jag Lviflet huruvida fängelsestraff, isynnerhet
under kortare tid verkstäldt, kommer att blifva något verksamt straff
inom vårt fädernesland. Det kommer i sådant fäll troligen att mycket
bero på i hvad mån det dermed förenade arbetet blir svårt, det vilL
säga fysiskt affliktivt, eller ej. Jag önskar emedlertid att materiella tillgångar,
äfvensom skicklige och nitiske personer icke måtte saknas för utförande
och verkställighet af det nu föreslagna straffsystemet, på ett sås
dant sätt, att icke ändamålet inåtte förfelas och de slöra förhoppningarne
slutligen tillintetgöras.
Utskottet yttrar uti sitt Betänkande, att det obetingadt gifver företräde
åt ensamhetsfängelset, och tillstyrker Rikets Ständer dess antagande
såsom allmän grund för det nva straffsystemet. Uti detta tillstyrkande vågar
jag för min del icke för närvarande instämma. I de länder, der man
tillämpat så väl ensamhets- som gemensamhets-fäugeisestraffen, äro tankarne
ännu delade om användbarheten af det förra för längre tid, utan
våda för ett skadligt inflytande på fångens själs- och kropps-krafter. Inom
vårt fädernesland ega vi i delta afseende icke någon erfarenhet, och
denna torde vara desto mera skäl att afbida, innan ett definitivt beslut
fattas, som ett sådant beslut i denna fråga för närvarande icke är af behofvet
påkalladt; ty den nya Straff-lagen, sådan denar uppställd, behöfver
icke undergå någon förändring, hvilketdera slag af de olika straffen än
må antagas; och om Straff-lagen skulle till efterlefnad antagas, kan icke
gerna meningen vara att uppskjuta dess tillämpning, ända tilldess ett fullt
tillräckligt antal nya fängelser blifvit inrätladt, utan torde det blifva nödvändigt,
att fängelsesli affen till en del komma att verkställas uti de redan
å fäslningarne befintliga fängelser, på sätt i Norrige äfven sker. Icke eller
lära tillgångarne förslå att innan Sländernes nästa sammankomst uppföra
större antal för ensamhetsfängelse inrättade byggnader, än de i första
rummet redan beslutade Länsfängelserne, hvaruti försök med detta fängelsestraff
till en början lämpligen kunna anställas. Utskottet har också
längre fram i Betänkandet icke tilltrott sig alt, emot de inkast, som i afseende
å ett längre ensamhetsfängelses menliga verkningar blifvit gjorde,
sträcka sin försäkran om dess oskadlighet vidare, än för den kortare tiderymd
från 3o dagar till 2 år, som begränsas inom 6:te och j:de grader
-
12
Hör till Lag-Utskottet» Betänkande, N:o g3.
ne i Lagförslaget, och härtill har ock Ulskottet inskränkt sitt slutliga tillstyrkande
under Litt. d. Som detta öfverensstämmer med min åsigt, har
jag naturligtvis icke något dervid att erinra, men för den händelse att
denna sednare tillstyrkan varder af Rikets Ständer godkänd, reserverar jag
mig emot en sådan tydning af detta beslut, som skulle Rikets Ständer
derigenom jemväl hafva godkänt den af Utskottet i samma fråga förut i
Betänkandet gjorde ofvanomförmälde vidsträcktare tillstyrkan; äfvensom
deremot att, på sätt i i Cap. 9 §. Fängelse-lagen finnes föreslaget och af
majoriteten inom Utskottet äfven är antaget, det må öfverlemnas till Konungen
att ensam pröfva i hvad mån ensamhets-fängelset må användas i
straffgraderne öfver den 6:te.
1 fråga om de uti Lagförslaget i 6 Cap. uppställda grunder, hvarefter
straff mätas skola, eller så kallade latituds-systemet, instämmer jag med
Grefve Mörner.”
af Herr Doctor Säve: 'Utskottets Principbetänkande har tvänne hufvudcapitel,
det ena om strå/farterna i den nya brottmålslagen, det andra om
latituds-systemet vid straffens afmätning. Jag vill yttra mig öfver dessa
bägge punkter för att icke synas hafva egnat en blott flyktig uppmärksamhet
åt frågor, som så nära röra många tusen medborgares frihet och välfärd.
1:0. Om Straffsystemet. Utskottet, sorn förklarat sig med ”en viss
farhåga och tveksamhet” fullgöra sitt uppdrag att granskande framställa
den nya Strafflagens bufvudgrunder, har dock, utan serdeles skrupler, på
Lag-Beredningens, Lag-Committeens och äfven i8i5 års Ständers åberopade
auctoritet, i stränga ordalag utdömt vår nu gällande strafflag till både
sitt väsendtliga innehåll och formella uppställning. Det hade måhända
förtjent en noggrannare undersökning, om grunderna för detta lagsystem
aro i allmänhet så förkastlige, ehuru vittnande i mycket om sin tids ännu
outbildade slrafftheori och grundsattser. 1734 års lag utgick visserligen
från den hufvudsakliga grundsatts, att genom allvarliga och stränga
straff afskräcka från brott, och förbisåg dervid nog mycket, att Staten vid
utöfvande af sin straffrätt, serdeles inom ett christligt samhälle, både kunde
och boide derjemte afse ändamålet att förbättra brottslingen. Men då detta
sednare i allt fall icke kan blifva främsta omsorgen för Statens criminalrätt,
hvilken otvifvelaktigt är de laglydige medborgarnes välfärd och
trygghet, och brottslingarnes förbättring först i andra rummet, i mån af
Hor till Lag-Utskoltets Betänkande, N\o g3.
13
samhällets utveckling och stigande cultur, kan åstadkommas, så är att tillse,
om de medel, som lagstiftningen i förra afseendet använde, voro för ändamålet
de tjenligaste. Utskottet har anfört en djupsinnig tänkares ord',
för att bevisa den lätt insedda bristfälligheten i våra nuvarande correctionella
anstalter. Jag tillåter mig här anföra en lika djupsinnig inhemsk
rättslärds yttrande, hvilket för vår upplysta tid ej må anses alldeles föråldradt,
till att rättfärdiga några grundsaltser i vår äldre brottmålslag.
”Är det gifvet”, säger han, yatt ingen straffart kan förena alla recommendabla
egenskaper, och att lika litet eller ännu mindre någon enda straffart
är lika tjenlig för alla brotts olika natur, så litet nästan, som ett enda
läkemedel är tjenligt för alla sjukdomar: är det således i alla afseenden
nödvändigt för lagstiftaren att combinera , variera och assortera straffen
efter det ondas olika storhet och natur, livilket äfven han vill hotande
förstöra, så är ock klart, att varieteten af straff, hvilken sjelf består både
i varieteten af straffarter och af varietet i deras combination och gradering,
i sig sjelf tagen, alldeles ej är någon ofullkomlighet i en straffcodex/’
1734 års brottsmålslag innefattade, såsom bekant är, en stor
mångfald af olika nu till en del afskaffade och förmildrade straffarter,
ifrån qvalificerade dödsstraff, kropps- och skamstraff intill fängelsestraff
och böter, hvilka i sina olika gradationer voro lämpade efter brottens
olika storhet och natur, såsom behöfvande än physiskt lidande, än andligt
förödmjukande, än åter förlusten af förmögenhet eller frihet till påföljder.
Så mycket man nu äfven måste förebrå de fleste af desse straffarter
en viss råhet och obändighet, oförenlig med den böjsamhet och hu=
manitet, som criminallagstiftningen nu fordrar, dels äfven deras medborgerligt
sligmaliserande caracter, hvarigenom isynnerhet de motverkat
brottsiingarnes förbättring, så samverkade de likväl, genom sitt allvar, sin
bestämdhet och sin äfven för den obildade i ögonen fallande exemplaritet,
till straffets hufvudändamål, att afskräcka från brott, och hafva jemväl
sålunda förtjensten, att mer än ett sekel hafva hos oss upprätthållit
ordningen och laglydnaden. Om, dessa egenskaper hos 1734 års
lag oaktadt, brotten i sednare tider befunnits snarare till- än aftaga, ett
factum, som likväl, enligt hvad tvänne föregående reservanter anfört, icke
kan lagas för fullt tillförlitligt, så måste detta onda härledas, icke så mycket
ifrån den bristande harmonien i vår äldre strafflagstiftning, som ursprungligen
saknade lika litet sitt sammanhang, som siu tillbörliga skärpa,
utan fastmera från ofullkomligheten i våra hittills varande straffan
-
14
Hor till Lag-Utskottets Betänkande_, N.-o g3.
sta 1 ser, samt i allmänhet från den bristande tillsynen, flatheten och vacklandet
i strafflagarnes tillämpning. Då nu, i stället för denna varietet och
stränghet i de äldre straffen, det nya Lagförslaget upptager, jemte dödsstraff
och böter, hufvudsakligen blott en enda straffart, fängelse, tillämpadt
på det ojemförligt största antalet af brott, så, och oaktadt frihetsstraffens
utmärkande företräde att genom sin commensurabilitet och smidighet
kunna böjas och utmätas efter nästan hvarje grad af brott, enär
denna straffart likväl, betraktad såsom en blott privation, hvars intensitet
i följder ingen kan på förhand känna, omöjligen kan ega den verkan
på folkets föreställning, som de mer till inbildningskraften talande positiva
straffen, frågas, om det nya straffsystemet, en gång hos oss infördt,
skall ens så säkert uppnå lagens hufvudföremål, att deterrera från brott,
som under alla brister i verkställigheten detta likväl åstadkommits af vår
äldre strafflagstiftning. Dock uttalar jag härutinnan icke ett ogillande af
den nya Straff-lagens grunder, utan endast en tvekan om dess ofelbara
verkningar. Det är min öfvertygelse, att det nyare s. k. penitentiärsyslemet
såsom framkalladt af tidehvarfvets bildningsgrad och ädlaste riktning,
sedan det från Norra Amerika gjort sin rund genom flere det bildade
Europas Stater, äfven bos oss bör försökas i någon icke för vidsträckt
grad, för att erfara, om ett antal rnenniskor och medborgare, L v il ka olyckligtvis
kommit på brottets bana, ej skulle genom Statens åt dem visade
uppmärksamhet och omvårdnad kunna i tid räddas och återgifvas åt Samhället.
Men då jag således i allmänhet gifver företräde åt de föreslagna
frihetsstraffen framför de physiskt afflictiva och på samma gång vanärande
straffarterna, kan jag likväl icke obetingadt gilla de dels oriktiga, dels äfven
på en löslig uppfattning grundade skäl, hvarefter Utskottet återigen
på auctoritet förkastat alla så kallade kroppsstraff. Dessa straff få ej härledas
endast ur forntidens barbari, då nemligen kroppslig aga, såsom ett
medel för menniskans uppfostran, genom sinnlighetens späkande, eger sin
grund djupt i christendomen, hvilken ansåg lekamliga lidanden såsom vigtiga
hjelpmedel för andens utveckling. Den första christen betens heliga
martyrer och ädlaste män ansågo den physiska inflictionen, äfven när den
pålades dem oskyldigt, så litet vanhedrande, att de tvärtom derutur hemtade
mod till nya uppoffringar, ansträngningar och strider för himmelens
sak. Mycket mindre bör tillfogandet af yttre smärta åt förvunna lagbrytare,
som visat sig slöa för bättre bevekelse!’, anses såsom en '”förstöring
af deras menniskovärde”, eller såsom bevis af Samhällets ”'råhet och hämnd
-
Hor till Lag-Utskottets Betänkande, N:o q3.
15
begär,” hvilket med sin luktan aldrig afselt eller kunnat afse annat, än
dels brottslingens förbättring, dels äfven andras afskräckande, Att man
dervid skulle betraktat menniskan ”endast såsom ett sinnligt väsende med
allt åsidosättande af hennes förnuftiga natur,” är ett grundlöst påstående.
Ty det låter sig psycologice bevisa, att de flesta lagöfverlrädelser hafva
sitt ursprung i sinnligheten, så vida menniskans begärelseförmåga blir lockad
till begående af en gerning, som hennes förnuftiga natur ogillar. Men
denna sinnliga drift kan på det sättet reprimeras, att lagens straffhot framställer
gerningens outeblifliga påföljd, såsom ett vida större ondt, än det,
som skulle uppkomma af begärets icke-tillfredsslällande» Om denna bevekelsegrund
för undvikande af brottet icke är den ädlaste, saknar den likväl
icke det slags förnuftighet, som man kan vänta hos den obildade.
Alt kroppsslraffen, använde på råa förbrytare, skulle af folkens i nyare
tider rättskänsla och tänkesätt vara helt och hållet ogillade, är ett förliastadt
påstående., då de på grundade skäl blifvit bibehållne ej blott inom
vårt Samhälle uti hela den indeldta Armeen, utan äfven, åtminstone alternativt,
i flere civiliserade Staters Lag-Codices och Straff-förslag, t.ex. det nyaste
Preussiska. De äro i flere afseenden mildare, till och med än de på lång tid
utsträckta frihetsstraffen , som skilja brottslingen ofta för länge ifrån familj och
anhöriga, hvilka derigenom ofta skola falla fattigvården till last. Det är
ock derföre, äfvensom för den större varning det innehåller, som jag varit
i stor tvekan, om ej vatten- och brödstraffet, såsom en behöflig tillsatts
och skärpning i fängelsebestraffningen, der den för någon orsak borde
förkortas, hade åtminstone alternativt bort bibehållas. Den hufvudsakliga
olämpligheten för vår tid af de öfrige physiskt afflictiva straffen uppkommer
emedlertid icke så mycket af deras förmenta orättvisa, i det ”deras
verkan så i physiskt som moraliskt afseende skulle vara på olika förbrytare
så olikartad,” ty detta gäller om alla straff, äfven och isynnerhet
om de så kallade frihetsstraffen, utan fastmera derutaf, att de göra på
förbrytaren ett för hastigt öfvergående intryck, samt lemna honom för
snart tillfälle att åter fortsätta en lastbar lefnad, hvarföre äfven jag för
min del röstat för deras möjligaste inskränkning eller afskaffande.
Landsförvisning, såsom ännu den lämpligaste straffart för vissa politiska
och religionsbrott, såsom t. ex. affall från den rena Evangeliska läran,
hade äfven jag önskat bibehållne i vårt nya straffsystem, och åberopar
derföre endast de grunder, som en föregående reservant, Herr Grefve
Mörner„ derför redan anfört.
16
Hör till Lag-Utskottets Betänkande, N:o g3.
Hvad valet angår emellan de nu brukliga båda penitentiärsystemerna,
Auburn- och Philadelpbia-systemen, har Utskottet väl gifvit ”obetingadt
företräde” åt detta sednare, som det äfven anser böra tjena till allmän
grund för det nya straffsystemet, men, efter åtskilliga voteringar,
kommit till det mot dess första resonnement stridande och, efter antagandet
af r Cap. g §. af Lagen om verkställighet af fängelsestraff', temmeligen
oväntade resultat, att tillstyrka dess fullständiga införande till en
början endast för ransakningsfångar och straff-fångar i de två iägsta fängelsegraderne.
I detta sista resultat instämmer jag så mycket heldre, som
jag mot det mer obegränsade tillstyrkandet i i Cap. g §. Fängelselagen
tidigt hyste stora farhågor, och får nu för denna min mening anföra följande
grunder:
i:o. Har ensamhetsfångenskapens utsträckning på längre tider, än 18
månader, högst 2 år, hos mig väckt stora betänkligheter i afseende på verkan
deraf, så för fångarnes intellectuella som physiska helsa, en fruktan
som ej blifvit öfvervunnen, hvarken af theoretiska grunder, ej eller genom
de hvarandra motsägande erfarenheter och uppgifter, som nyare resande
öfver peniientiärfängelserna efter ensamhetssystemet meddelat. Professoren
J. L. Tellkampf (fiber die Besserungsgefängnisse in Nordamerika und
England), som jemte sin broder, Läkaren Tlieodor Tellkampf, från år i838
till i843, således sednare än Doctor Julius, Tocqueville och Beaumont,
och hvilkens ulgifna skrift är tryckt sednare , till och med än den hos oss
bekanta af Moreau-Christophe, forskande besökt dessa ställen , anser dem
alla samteiigen, äfven det förträffliga Pentonville-fäugelset vid London,
det nyaste och bästa, som efter Philadelphia-systemet hittills blifvit inrättadt,
vara ännu ofulländade och icke i allt efterföljansvärda försök. Fångarne
i de Amerikanska ensamhetsfängelserne syntes honom i många fall
mera andligt försvagade (geistlig verstummelt), än sedligt förbättrade. Detta
beklagansvärda förhållande, som till en början utan tvifvel uppkom genom
det mer på mekanik, än religiös och sedlig inverkan, grundade försökets
egen ofullkomlighet, må nu genom de sedermera införda förbättringarna
hafva blifvit mer och mer undanröjdt. Författaren vågar dock för sitt
eget hemland och Tyskarnes nationella sinnesart icke tillstyrka systemet
lör mer än 12—18 månader, hvarefter han föreslår fångarnes intagande
i Auburnshäkten, samt classificerande i mån af visad förbättring. Deremot
yttrar sig Jos. von JViirth, en Österrikare, som i sin 1844 utgifna
bok
17
Hor till Lag-U t skottets Betänkande, N.o g3,
hok (Die neueste Forlschrilte elc.) sträcker sina undersökningar än vidare
till bättringsfängelserne i Scottland, Frankrike, Belgien och Schweilz, om
systemet vida fördelaktigare, och bestyrker genom en mängd af egenhändiga
bref och rapporter från utländske Deputerade, Fängelse-Inspektörer och
Läkare, ja äfven genom vittnesbörd af Medicinska Academien i Paris, enligt
den erfarenhet, som vid det 4 år gamla, väl organiserade fängelset
La Roquetle för unga förbrytare vunnits, att ensamhetsfångenskapen ulan
fara för kropps- och själskrafter kan användas från 5 — 10 år, samt bör
vida föredragas framför Auburn-systernet, bestämmer dock sjelf, i den reductionsscala
han uppgjort till jemförelse mellan fängelsetiderna för Auburnoch
Ph i la de lj) b ia-sys Le men, högsta strafftiden efter det sednare till högst 5 år.
Genom dessa högst divergerande och af andra forskare åter annorlunda ställda
vittnesbörd och uppgifter, kommer man dock endast till sannolikhet att
ensamhetssystemet, för eu kortare lid användt, häst uppfyller ändamålet af
fångarnes på en gång afsöndring och förbättring, men ingalunda till visshet,
huru långt det utan fara för fångarnes helsa och själskrafter kan utsträckas.
2:o Måste i ett land med inskränkta penningetillgångar kostnaden för
etL så stort antal ensamhetsfångars bevakning, underhåll, undervisning,
själavård och handledning i en mängd mekaniska yrken och handtverk,
hvarmed de måste sysselsättas, tillagd den omåttliga dyrheten af de nya
fängelsebyggnaderna, utgöra ett väsendtligt hinder för utsträckningen af
detta system vidare, än nödvändigheten fordrar. Jag var derföre inom Utskottet
af den mening, alt detta Betänkande hordt åtföljas af en approximativ
beräkning på det antal celler, som för de olika slagen af ransaknings-
och straff-fångar sannolikt skulle blifva af nöden. Men när delta förslag,
för de dermed förenade svårigheter, ej blef af Utskottet antaget, kan
jag vid denna ovisshet om kostnaden så inycket mindre tillstyrka systemet
för högre grader. Huru olika denna kostnad kan beräknas visar det förhållande,
att då byggnadsutgiften enligt förra Riksdagens Ständers underdåniga
skrifvelse upptogs för hvarje cell till blott 666 R:dr 32 sk. B:co,
densamma nu i allmänhet anses uppgå till minst 1000 R:dr B:co.
3:o Då härtill kommer, att enligt den erfarenhet, man redan eger,
någon verklig förbättring ej ens kan med säkerhet påräknas af ensamhetsfängelset,
användt på dels gröfva förbrytare, dels sådane som förut undergått
penilentiär behandling, så synas gemensamhetsfängelser efter tystnadsBih.
till R, St, Prot, i8/j.5, 7 Sami, 1 Afd, 3o Hå/t,
3
18
Hör till Lag-Utskottets Betänkande, N\o g3-
systemet, hvartill våra nuvarande fästningar, och correclionshus till det
mesta torde kunna användas, vara de enda straffanstalter, som för langar
af högre grader nu äro af nöden och af btaten böra påkostas.
2:0 Om Latituds-systemet. Då det är en hufvudgrundsalts i all criminallagstiftning,
att straffet bör vara rättvist, d. v. s. öfverensstämmande med
graden af förskyllandet, så måste lagen antingen göras så fullkomlig, att
den stadgar ett mot hvarje grad af brott fullt motsvarande och adaeqvat
straff, hvilket åter icke är möjligt, emedan intet fall af förbrytelse ar fullkomligen
likt det andra, eller sätta Domaren i tillfälle att afpassa strallet
efter det serskilda fallet. Så till vida har jag instämt i Utskottets generella
tillstyrkande, i enlighet med 6 Cap. 1 §. Strafflagen, att Domaren
skall ega att mäta straffet inom de i lagen bestämda gränser, och detta
ej blotT inom en viss straffart eller grad deraf, utan äfven till mer an en
straffart eller grad.” Ty om äfven tidsmåttet inom hvarje gradbestämning
af t. ex. frihetsstraff uti alla graderna, utom den första, som motsvarar
lifstidsfängelse, tilltoges ännu rymligare, eller till tre år, som det i LagCommittéens
är 1839 utgifna förslag var stadgadt, så skulle ändock fall
kunna inträffa, då Domaren, i följd af minskadi tillräknande, behöfde nedsätta
straffet från första till andra grad. Ännu angelägnare är detta, da
brottet ligger på gränsen af dödsstraff och lifstidsfängelse. Detta vidgade
utrymme för Domarens pröfning vid valet al llere straffarter är en förbättring,
som i allmänhet tillhör de nyare brottmålslagstiftningarne, och som
ej heller är obekant för vår nu gällande lag, ehuru hvad der gällde såsom
undantag nu blifvit stadgadt nästan såsom allmän regel. För att emellertid
icke öppna för stort spelrum för Domarens godtycke, serdeles vid frestelsen
att för lågt nedsätta straffet, hvarigenom så väl rättvisan, som lagens
energie någon gång kunde gå förlorad, så anser jag nödigt, att laltet
för Domarens pröfning begränsas inom tvänne straffgrader, och alt derjemte
i lagen augifvas de förmildrande eller försvårande omständigheter,
som kunna gifva anledning alt höja eller minska straffet med en straffgrad.
Jag har af detta skäl ej kunnat gilla uteslutandet från 6 Cap. 1 §. Strafflagen
af de exacerberande och mitigerande omständigheter, som till allmän
ledning för Domarens omdöme i Lag-Beredningens förslag voro serskildt uppräknade.
Ty om äfven en eller annan proeessmakare deraf kunde hemta
skenbar anledning att i något fall öfverklaga domslutet, så är likväl det
tillfälle, som allmänheten skall ega att sjelf underrätta sig om grunderna
för lagens tillämpning, för sjelfva Domstolens anseende mycket för vigtigt,
19
Hor till Lag-Utskottets Betänkande, N:o g3.
att man skalle undanhålla dem för folkets kännedom. Då jag sålunda funnit
skäl att anmärka det alltför vida spelrum, som Utskottet velat inrymma
åt Domarens pröfning, i det man medgifvit honom att mäta straffet
”inom mer än en straffgrad eller art”, hvilket olvifvelakfigt kan innebära
mer än blött tvänne, måste jag tillika ogilla, alt vid brott, för hvilka en
enda straffart, nemligen böter, blifvit i lagen bestämd, qvantitelen deraf
ej blifvit närmare angifven, ulan det skall bero på Domarens urskiljning,
att inom det i allmänhet stadgade minimum och maximum ådöma ett så
högst olika bötesbelopp, som t. ex. 2 R:dr eller 100 R:dr silfver, i fall 8 §.
1 Gap. Strafflagen varder antagen. Mig synes det i sådant fall vara vida
tjenligare, att, såsom i 1734 års lag och äfven i den Fransyska lagen, i
stället utsättes ett maximum och minimum af böter för hvarje brott, inom
hvilka bestämda gränsor strafftillämpningen sålunda kunde jemkas. Ett
exempel, huru äfven ett för familjens helgd ganska vådligt brott kan blifva
högst olika bestraffadt, är 21 Cap. 5 §. Strafflagen, enligt hvilken
otukt mellan besvågrade straffas endast med böter. Dock är det endast
grundsaltsen i sin här gifna allmänlighet, mot hvilken jag varnar, ty de
serskildta straffbestämmelserna kunna naturligtvis närmare jemkas, när sjellva
lagförslaget kommer under pröfning. För öfrigt är jag i afseende på
Utskottets förslag, att samtlige böterne skola tillfalla Kronan, af den mening,
som äfven Kongl. Götha Ilof-Rätt förut uttalat, att så länge målsegande
och åklagare ännu bibehållas vid delaktighet i böter, som ega rum
i följd af ekonomiska lagar, skall uppliäfvandet af denna rätt menligt inverka
på (jenstenitet hos de personer, som hafva sig uppdraget att beifra
brott och dem åtala.
Slutligen och då Utskottet, enligt 2 Cap. 14 §. af Strafflagen, för
embetsman stadgat, utom böter, blott tvänne grader af straff, nemligen
afsättning och mistning af embete, det förra med påföljd, som i 21 §.
sägs, 'att den dömde ej må i allmänt värf nyttjas”, och det sednare utan
en sådan påföljd, men med oåterkallelig förlust af alla de rättigheter och
lörmåner, som embetet åtfölja, får jag hemställa, om detta öfverensstämmer
med den gradation af straffet efter brottens olika natur, som Utskottet
eljest erkänt såsom grundsalts. I vår nu gällande lag finnes, såsom bekant
är, för embetsmäns brott i embetet, utom mistning af embetet alldeles
samt med ovärdighet att detsamma återfå, ännu en tredje straffgrad,
nemligen mistning af embete för viss tid (suspension). Härigenom gafs nu
en möjlighet, att genom skiljandet från tjenste-utöfningen på kortare tid
20
Hör till Lag-Utskottets Betänkande, N-.o $3.
ti 111 älta visa en embetsman för tjenstefel, som dock ej voro af den svårare
art, att de borde straffas med embetels förlust, än mindre med komplett
ovärdighet att någonsin ingå i det allmännas tjenst. Utskottet har häremot
anfört, att suspensionsstraffet nedsätter embetsmannens anseende i
deras omdöme, inom hvilkas krets han åter skall verka — detta beror
dock på beskaffenheten af det fel, för hvilket han är tilltalad — samt
”att denna förödmjukelse snarare nedtrycker, än väcker håg och nit lör
embelsgöromålen”, men detta, som gäller hvarje offentligt straff, äfven böter,
bevisar utan tvifvel för mycket. I vårt land torde finnas icke sällsynte
exempel på embetsman, serdeles vid landsstaterne, som ehuru någon
gång tillrättavisade för begångna uraktlåtenheter och formfel i tjensten,
genom en kort tids suspension, likväl sedan återfått och med oförvitlig
noggrannhet skött sina befattningar. Serskildt påminner jag mig en sådan
tjensteman, som för flere år tillbaka straffödes för vägrad eller fördröjd
handräckning vid en tullvisitation med ett hälft års tjenstledighet, men
likväl nu för mångårig embetsmannaskicklighet blifvit hedrad med både
Lagmans earacter och Riddare värdighet. Man besinne den verkliga hårdheten
mot eu Statens tjensteman, dömd till embetets mistning, jemförd
med annan medborgare, som straffas t. ex. med fängelse i sjunde grad.
Embetsmannen förlorar för alltid sitt embete, och kastas derigenom i ett
tillstånd af torftighet, som han, af år och lidande kanske redan nedtryckt,
icke förmår att afhjelpa genom att ännu lära ett handtverk eller något
annat medel till sin fortkomst, under det att hand t verkaren eller fabrikanten,
sedan han utstått sitt frihetsstraff, ånyo upptager sitt yrke, och kan tilläfventyrs
ännu vinna förmögenhet. En ny hårdhet är, att afsättning från
embete, enligt 2 Cap. 21 §., tillika ovillkorligt utesluter ifrån allt medborgerligt
förtroende, öfver hvilket egentligen Staten ej eger att disponera.
Åtminstone böra de politiska och communallagarne, icke Criminallagen,
deröfver bestämma.”'
af Ilerr Lector Wallman: ”Ett folks lagar äro på en gång måttstocken
för dess kultur och ett uttryck af dess hela
samfnndslif och
den
codi
fierade
lagen i de flesta fall endast ett register
och
supplement
till
deri
störa lagbok, som ligger förvarad i det allmänna tänkesättet, sådant det
under nationens hela utveckling stadgat sig. Om lagen skall fortfarande
bibehållas i full utöfning och verksamhet, om
den
skall hafva
sitt
stöd
och försvar i folkets begrepp om rätt och orätt, så
måste den
stå
i ett
21
Hör till Lag-Utskottets Betänkande , N.o g3.
visst samband med det allmänna tänkesättet, livilket då i seder och bruk
och alla1 inbördes förhållanden utöfvar en domsrätt, som supplerar lagskipningen,
gör de offentliga lagarnes tillämpning lättare samt åt dess domar,
när de 'afkunnas, gifver helgden af folkviljans sanetion. Det allmänna
tänkesättet mognar långsamt och hvarje trappsteg i kulturen hvilar på ett
underliggande. Man har derföre skäl att förfara med största varsamhet,
då ett folks lagar skola ombildas, och folkets ombud kunna icke vara nog
uppmärksamma vid dessa reformer, när de, utan närmare samband med
för handen varande förhållanden, liksom med rötterna upprycka det gamla
samhällsskicket, för att på den fullkomligt öde platsen begynna en ny plantering
, kanske af främmande växter, hvilkas förmåga att uthärda det
stränga luftstrecket ännu icke hunnit pröfvas.
Vid den totala förändring af Svenska folkets Strafflag, hvilken
Kongl. Maj:t hos Rikets Ständer föreslagit, har man förutsatt, att det
gamla straffsystemet är till sina principer falskt, och 1734- års lag, hvilken
under mansåldrar tryggat samhället och den enskiltes rätt, behäftad
med ohjelpliga brister. Man synes dervid icke tänkt sig möjligheten, att
de öfverklagade bristerna kanske mindre ligga i sjelfva lagen, än i dess
tillämpning, och att det utdömda straffsystemet, om det också i vissa fall
inför opinionen erhållit en annan betydelse, än i fordna dagar, derföre
icke bör o vilkorligt förkastas, såsom ett verk, h vilket icke mera kan emottaga
någon förbättring. I den nya Strafflagen äro de va näran de och aff
1 i c t i va eller kroppsstraff^! utdömda, äfvensom landsförvisning, såsom oförenliga
med straffets ändamål, och dödsstraffet inskränkt till några få fall.
Man har antagit, att det gamla straffsystemet icke har någon fastare grund,
än fordna tiders råa begrepp om räLtvisa, och således icke kan från en högre
synpunkt försvaras. Jag är icke af samma tanka. Straffrätten ligger
i den Eviga rättvisans ide. Synd och brott äro afvikelse!’ från den moraliska
verldsordningen, de förhålla sig alldeles som sjukdom i naturen.
Det onda måste botas, synden försonas och det felaktiga rättas. Straffet
är ett uttryck af syndens nödvändiga påföljd, den moraliska vedergällningsrätten
realiserad i stats/ifvet. Alla öfriga ändamål med straffet, såsom
upprätthållandet af statens säkerhet, afskräckande från blott, den brottsliges
förbättring, såvidt detta senare syftemål, hvilket egentligen tillhörer
den stoia uppfostran i samfundslifvet, kan anses verkas genom straff, o. s.
m., härleda sig derifrån. Det är en sanning, som i forntiden allmänt
erkändes, att menniskans högre väsende i samma grad tillväxer, som egois
-
22
Hor till Lag-Utskottets Betänkande1, N:0 g3.
men och de sinnliga böjelserna kufvas, och det är derföre som sjukdom,
kroppsliga lidanden och timlig nöd ofta äro Försynens medel att förädla
den inre varelsen. Ifrån denna öfvertygelse utgår den Christna verldens
uppfostringslära, ja! den är grundtanken i den bildade fornålderns esoteriska
läror. Denna tanke, att genom kroppsliga aflflictioner och försakelse
förbättra och förädla menniskan, har gifvit anledning till en praktisk försoningslära,
ett correctious-system i stort, som gaf hela medeltiden sin
karakter, strängast genomfördt i klosteilefnadens penitentiär-inrättningar.
Det stora misstaget härvid låg deri, att man föreställde sig en verklig
förbättring och tillväxt i det goda möjlig utan pröfningar och umgänge
med tnenniskor. Det andeliga lifvets utveckling följer samma lagar, som
den jordiska varelsens: den sker i en gifven ordning, den förutsätter vexelverkan
med andra väsenden, den behöfver öfning och tillväxer på detta
sätt successift. Förbises detta, så bildar sig menniskan antingen en fantasi
verld, som mången gång har sköna företeelser, men oftare förer själen
på vansinnets vägar eller till skenhelighet; eller också faller hon vid den
tvungna isoleringen från sina likar ned i djurisk liknöjdhet, stumma laster
och slutligen i förtviflan och förhärdelse.
Är staten utöfvare af den högre straffrätten, så måste den också hafva
rätt att använda dess medel. Den Eviga rättvisan träffar mången gång
den, af alla menskliga och Eviga lagar förgätna missdådaren midt i hans
lopp och hämmar hans förfärliga bana. Det finnas vissa blodskulder, hvilka
alla tiders tänkesätt ansett endast med blod kunna försonas. Eumenider11a
förföljde i den bildade fornålder!! fadermördaren och den eviga vedergällningens
Assasiner, samvetsqvalen, utkräfva stundom hämden af den
olycklige sjelftnördaren. Jag tror således, att dödsstraffen hafva en djupare
grund, än fordna tiders råa hämdbegär, eller statens behof af varnagel
mot brott; men det är äfven min öfvertygelse, att ett straff, som
förstörer det skönaste verket i skapelsen, som "utesluter från den synliga
verlden odödliga krafter”, bör sparsamt begagnas, så mycket mer som det
är svårt, om icke omöjligt, att rätt bedöma den inre beskaffenheten af
menskliga handlingar. Man synes mig derigenom också mera handla i
Christendomens försonande anda, som icke vill syndarens död. Ifrån
den förut antydda grundsatsen härleda sig de afflictiva straffen, och de
äro för en viss moralisk bildningsgrad och vissa vanhedrande brott icke
så förkastliga, som man velat antaga. Det är icke den kroppsliga smär
-
23
Hor till Lag-Utskottets Betänkande , N:o g3,
tan, som gör spöstraffet i våra dagar mindre tjenligt: det är den outplånliga
skymf allmänna tänkesättet mera nu, än fordom, fäster vid den prostitution,
under hvilken straffet exeqveras, hvarigenom återgången till
samhället för den ångerfulle brottslingen försvåras. I annan form, såsom
afstraffning inom fängelsemurarne, skulle det utan tvifvel, och med större
rättvisa än prygelstraffet i militairen, kunna bibehållas utan detta menliga
inflytande på fångens framtid och likväl fortfara att vara ett ganska
verksamt straff emot vissa arter af brott. Att dess verkan ”så i fysiskt,
som moraliskt afseende” kan vara ganska olikartad, är ett inkast, som här
har så mycket mindre vigt, som denna anmärkning i ojemförligt högre
grad gäller om det Penitentiär straff, af b vilket såväl Lagberedningen,
som Utskottet, synes vänta den fallna mensklighetens regeneration. — Det
var en allmän tanke hos fornålderns philosophiska skolor, att själen genom
fasta och försakelse af kroppsliga njutningar befriades från det fysiska lifvets
öfvermakt och bereddes för högre öfningar. Den finnes redan hos de
gamla kulturfolken och den går genom hela medeltiden: den tillämpades
äfven inom straffens område. Det torde icke kunna nekas, att i iden af
vatten och bröd, såsom straff, ligger en vigtig sanning. Den tvungna försakelsen
och inskränkningen i tillfredsställandet af ett begär, som är gemensamt
för alla och af sinnliga drifter den oemotståndligasle, innebär
redan i sig, rätt tillämpad, ett verksamt straff, hvilket blir ännu alfvarsammare,
om det verkställes i mörk cell. Men det är en annan verkan af
detta straff, som icke torde böra förbises, att det, enligt flera psychologiska
observationer, nedstämmer de mest häftiga och vilda lynnen, i följd
af den »vexelverkan, som äger rum emellan menniskans fysiska och psychiska
tillvarelse. De anmärkningar, som mot detta straff förekomma,
synas mig utan all vigt. På sätt Lag-Committen föreslagit, verkstäldt
med afbrott, eller fem dagar i sönder, med lika långt uppehåll, skulle
det troligen såsom straffmedel skärpas, utan att medföra några vådor
för den straffades lif eller helsa. Att missbruk hittills ägt rum vid
verkställandet af detta straff, bevisar endast, att fångvården deråt icke
lemnat nödig uppmärksamhet. Om de undanrödjas, hvilket är lätt, skall
straffet återtaga samma afskräckande egenskap , det fordom haft. För att
vinna ändamålet vore tillräckligt, att fången vid sin ankomst till fängelset
ikläddes fångdrägt. och inneslötes i ransakningscell med dubbla lås, hvilka
endast af fångvaktmästare och vaktkarl gemensamt borde få öppnas, då
fången emottoge sin kost.
24
Ilur till Lag-Utskottets Betänkande, N'.o <)3'
Den vanära, hvilken alltid åtföljer nesliga brott, är i den gamla
gtrafflagen formligen declarerad, såsom ärans förlust o. s. v. Lagstift ninsen
kan väl borttaga den, ja! den kan förklara skymfen genom straffet
utplånad; men det allmänna tänkesättet dämmer icke sd. I sjelfva Amerika
anses ensamhetsfängelse förenadt med samma skymf, som tukthusstraff
i andra länder, och om än fången vid utgåendet ur cellen bär på
sin ficka certificatet om sin ära, så skall i vårt land, der han icke kan
lefva okänd, hans vanära icke så lätt glömmas. Det djupa såret läkas ej
utan ärr, och det är endast efter långvariga pröfningar i umgänge med
menniskor brottslingen i opinionen vinner förlåtelse. Derigenom att lagförslaget
borttagit detta tillägg vid straffet för de nesligaste brott, men
på visst sätt bibehållit det under form af ovärdighet att ”i allmänt värf
brukas5’ för vissa, jemförelsevis mindre förseelser, hvilka icke äro af så
neslig beskaffenhet, inträffar vid de senares bestraffning en verklig orättvisa.
Jag anser, lika med Professor Schlyter , 2 1 §. af a Cap. Strafflagen böra
uteslutas ur Criminal-lagen. De skäl, hvilka blifvit för afskaffande af landsförvisnings
st ra(fet anförda, kan jag för min del icke gilla: de äro till en
del uppenbart stridande mot verkliga förhållandet. Jag anser detta straff
serdeles lämpligt vid vissa förbrytelser, som, ulan att vara af neslig beskaffenhet,
likväl måste för statens säkerhet med svårare ansvar beläggas,
och instämmer äfven i detta afseende med Professor Schlyter och Herr
Grefve Mö mer.
Då man till de förut afhandlade stralfarter lägger mörk arrest och
fängelsestraff med tvångsarbete, eller det hittills använda fästningsstraffet,
hvilket genom arbetets beskaffenhet skulle kunna för vissa brott betydligt
skärpas, så saknar vår nuvarande strafflag icke tillräckliga straffmedel
och correctiver mot förbrytelser, om de rätt tillämpas.
Det nya Criminal-lagförslaget antager för alla förbrytelser, hvilka icke
kunna med böter försonas, med undantag af de få fall, då dödsstraff
tillämpas, endast frihetsstraff. Den menniskovänliga afsiglen med denna
reform i Criminal-lagstiflningen, att åstadkomma brottslingens förbättring
och bereda honom möjligheten af en återgång till samhället, kan icke
misskännas, men det är högeligen att beklaga, att detta system genom dess
inre beskaffenhet och den ensidighet, hvarmed det tillämpas, icke tillåter
ett behörigt afseende på förbrytelsens art och beskaffenhet, och derigenom
i verkligheten förfelar hela sill syftemål. Lagförslaget tillämpar Peniten
tiärs
träffe t
25
Hör till Lag-Utskottets BetänkandeJ N:o g3.
tiärstraffel utan ålskillnad för alla brott, som icke medföra dödsstraff eller
lifslidsfängelse och fäster dervid icke afseende på brottet, eller brottslingens
ålder, moraliska bildning och öfriga förhållanden. Fängelset och
arbetstvånget är för alla i allt väsentligt enahanda. Derigenom blir
straffet i c/uahtatift afseende alldeles lika för mindre förseelser och de
grof sta missgerningar. Man kan saga, att detta straff-system rycker ned
den i mindre grad felaklige till missdådaren, för att frälsa den senares
heder, om hvilken han sjelf visat sig så litet ömtålig. Lagförslaget har
derföre förkastat Lagcommittens gradation och indelning af straffen i
straffarbete och fängelse. Skälet för denna förändring, att vanäran ”bör
ådömmas såsom en påföljd af sjelfva brottet och icke utgöra en tillfällig
fläck;’ synes mig här origtigt användt, då det alltid borde bero af si elfva
brottet, till hvilken art af fängelsestraff den sakfällde bl ef ve dömd.
1 oi denna högst nödiga skillnad i fängelsestraff behötdes visserligen icke
egna fängelser, och farhågan, alt fängelsets benämning skulle inverka på
fångens heder, är fullkomligt ogrundad, då det icke är efter fängeisemurarne,
utan efter fängelsestraffets beskaffenhet det i opinionen erhåller sin
karakter. Det har säkerligen icke fallit någon in att förblanda den för
politiska fel fängslade fästningsfången med ljufveu, som arbetar i kedjor,
eller den bysalte med sedelförfalskaren, som under samma tak straffas med
vatten och bröd. Deremot skall det alltid inträffa, att, med huru många
blomsterkransar man må smycka Penitent iär-fängelsernas offer, straffet serdeles
i ett land med så alfvarliga tänkesätt, som vårt, på fången skall intrycka
en stämpel af skymf, hvilken kommer att lika delas af den i laster och
brott förhärdade tjuf vett och rånaren och den som i bråd skillnad tillfogat
en annan någon ofta mindre betydande kroppsskada.
Del strail, som egentligen är lagdt till grund för he’a det nva Criminalsystemel,
är Ensamhets/'ängelse efter Philade/phia- eller Pensylvaniska
methoden. Väl har Lagberedningen föreslagit, att till en början detta
straff kommer att användas endast i sjette och sjunde eller de båda lägsta
fängelsegraderna, samt att del skall bero af Konungens pröfning, i hvad
inån detsamma sedermera må äfven i de öfriga fyra graderna införas; men
det kan icke undfalla någons uppmärksamhet, att, om detta förslag antages,
ensamhetsfängelsets utsträckning till hela straffsystemet deraf blir
en nödvändig följd. Det är nemligen icke tänkbart, att lagstiftningen
skulle tillåta den orimligheten länge fortfara, att de minsta förbrytelser
Bih. till R. St. Prot. 1845, 7 Sami. 1 Afd. 3o Haft.
4
26
Hor till Lag-Utskottets Betänkande, N\o g3.
belädes med ett straff, som i intensitet och grymhet vida öfvergår straffen
för gröfre brott; hvarigenom, utom den uppenbara orättvisan, skulle
'inträffa, alt förbrytaren, för att undgå det svårare straffet, ökade måttet
af sina brott. Detta har också Lagberedningen sjelf insett och förklarat,
att det vore "väl, om ensamhetssystemet blefve, så snart möjligt vore,
in förd t älven i de högre graderna”. Beredningen har således satt lagstiftningen
i det svåra alternativet att antingen stadga lindrigare straff
för svårare förbrytelser, eller att, emot all säker och tillförlitlig erfarenhet,
ända till omkring 81 år utsträcka ett straff, som under längre tid
fortsatt är i allmänhet det grymmaste, alla tiders stråffsystem haf va att uppvisa
och i de festa fall, enligt sammanstämmande intyg af opa/ tiske och et -  far ne män, förstörande för fångens kropps- och själsför mö genheter. Man
skulle, oaktadt den ensidiga förbättringstheori, som genomgår den moderna
Criminallagsstiflningen, knappt kunna förklara den förut omtalta anomalien,
utan den , efter allt hvad man af trovärdiga underrättelser har sig
bekant om isoleringssystemet, osannolika förutsättning, att Beredningen
ansett detta straff lindrigare, än andra fängelsestraff; men alt detta icke
är meningen, har Beredningen sjelf upplyst ^Mot. s. 54)- Det enda förslag,
som vid detta temporära användande af ensamhet sfängelset synes
med rättvisa och billighet förenligt, hade väl varit, att tillämpa detta
straff i början af fångenskapen för gröfre brottslingar, under en viss tid,
bestämd i proportion till hela fängelsetiden, och ej, såsom här tillstyrkes, nästan
uteslutande för en klass af felande, som minst är i behof af uppfostran
i enslig cell, men deremot oftast skall komma att deiat mast lida.
Det Pensylvaniska eller Philadelphiska fängelsesystemet, som för närvarande
blifvil, nästan som en modesak, af flera Europeiska Regeringar,
isynnerhet den Franska, omfattadt med synnerlig förkärlek, sattes först i
utöfning i Norra Amerika, der det äldsta fängelse af detta slog, Statsfängelse!.
i Diadelphia, 1829 öppnades för fångar. Den nya melhoden, af
hvilken en välmenande men ensidig Philanlhropi ännu hoppas så stora
fördelar för menskligheten, biel isynnerhet genom U.r Julius känd 1 Europa.
Iden att inom fängelserna verkställa en förbättring af menskligheten,
som utom dess murar ofta är så vansklig, anslog så mycket hastigare
lifligare sinnen, som man mindre hade tillfälle att se skuggsidan,
eller rådfråga erfarenhetens vitsord om det nya systemet. För Regeringarne
hade saken, utom den politiska betydelsen, hvarom här icke är tillfället
att orda, en serskilt vigt. Det nya fätigelsesystemet var ett medel att
27
Hör till Lag-Utskottets Betänkande, N:o p3.
på en gång tygla och undangömma den pauperism , egna tidsförhållanden,
i förening med mindre väl betänkta författningar i näringslagstiftning,
fattigvård och för försvarslöshet, till en fruktansvärd
höjd framkallat. Då D:r Julius, Fransmannen Demetz och andra anhängare
af Penitentiärsystemet besökte Norra Amerika, var systemet
ännu i sin barndom och Statsfängelse! i Philadelphia den enda penitentiärinrättning
eller isoleringssystemet, hvilken hunnit komma i verksamhet.
Antalet al fångar var ännu ringa och ända tdl i83c), efter den financiella
krisen, som väckte folket till eftertanka, sparades inga omkostnader.
Med sådana hjelpmedel kunde af dessa experimentskolor med få elever
skapas hvad matt ville. Förhoppningarne stodo i blomma och i stället för
de resultater, som väntades, ålnöjde man sig med paraden af offentliga
berättelser, rättade efter den rådande sinnesstämningen, och i samma syftning
voro de meddelanden, Europeiske resande under sina ofta flyktiga
besök i fängelserna emoltogo. I Amerika, der framgången af statsinstitutioner
mera, än i något annat land, beror af folkets sympathier, utöfvar
denna konsideration inflytande på alla offentliga berättelser, hvilka vanligen
äro affattade till fördel för de publika inrättningarne. Det nya systemet
fann snart löfsångare i Europeiska tidningar och ströskrifter; det
understöddes, af skäl som ligga djupare, än att de här kunna utvecklas,
af den högre Statsförvaltningen och isynnerhet af de tjensteman, hvilka i
ett eller annat afseende tillhörde fångstyrelserna; och mer än en fastade, såsom
det gemenligen sker, vid systemet sin egen uppkomst. Detta straffsystem
kom den började reformen i Europas Criminallagsliftning till mötes,
såsom det enda, hvi 1 ket rätt väl kunde förenas med den godtyckliga
makt öfver medborgares välfärd, man genom den så kallade latituden i
lagskipningen lagt i domarens hand, och fann derföre äfven ett stöd i
dornare-corpsen. Saken blef slutligen ett mode, sanningens röst hördes icke,
och erfarenheten, när den började tala högt, nedtystades eller jäfvades.
Då man väntade sig af detta system så stora resultater, var det naturligt,
att fångstyrelserna skulle bemöda sig att öfverbjuda hvarandra med lysande
resultater, helst med de öfverspända förhoppningarna ett annat förhållande
skulle skrif vas på förvaltningens räkning; hvarföre också de flesta origtiga
och ensidiga framställningar om detta system hittills utgått från fängelsernas
funktionärer. Dessa författares åsigter bära vanligen stämpeln af
den största ensidighet , och man söker göra dem gällande med ett visst
öfvermod emot olika tänkande och med förnekande af erfarenhetens vitsord.
28
Hör till Lag-Utskottets Betänkande, JV:o g3.
Efter detta system inneslulcs fången i enrum under hela strafftiders
och får ej utan trängande nöd derifrån utkomma. Han är död för hela
verlden, för mensklighet en och naturen, och liksom den skendöde i sin
graf, dit ingen underrättelse, knappt ett enda ljud, från den öfriga vertden
framtränger. De ömmaste förbindelser,, som fästade honom vid lifvet,
äro upplösta. Han får ej höra talas om föräldrar, maka, barn eller vänner
; det enda ansigte han ser, är med några få undanlag fångvaktarens.
lian är i mer än ett hänseende öfverlemnad åt dennes godtfinnande, hvilket
också icke sällan missbrukas, för att till den yttersta grad öka fångens
elände. Ut,sträckes den ensliga fångenskapen öfver ett eller två år, så
försvagas innan kolt hans helsa, utseendet blir blekt och sjukligt, oak'adt
den rikliga näringen, och ansigtsdragen antaga etl så eget uttryck af det
djupaste själslidande, att den, som en gång sett en cellfånge, igenkänner
dem alla. Nervsystemets retlighet stegras till det högsta, han klagar öfver
sina förvirrade tankar och förebuden till vansinnighet inställa sig. En
utmärkt skriftställare, som i Amerika besökte Penitentiärinrättningarne,.
fäller om dem följande, redan för allmänheten bekanta yttrande, hvilket
jag icke kan neka mig att bär ånyo anföra , ehuru det icke är mig obekant,
att man sökt jäfva dess vittnesbörd: "Jag är öfverlygad, att de, som
uppfunnit detta system för fängelsedisciplinen och de välvilliga män, som
sätta det i verket, icke veta, hvad det är, som de göra. Jag tror, att
ganska få äro mäktiga att bed öm ma den oerhörda grad af tortyr och dödskamp,
som delta förskräckliga straff, förlängdt under åratal, pålägger fångarue,
” Efter denne författares öfvertygelse, ligger uti systemet ett djup
af det förfärligaste lidande, hvarom ingen annan än fången sjelf kan göra
sig ett rätt begrepp. Han anser detta långsamma och dagliga medicinerande
med hjernans mysterier vara omätligt svårare, än någon kroppslortyr,
och emedan det frampressar endast få rop, som kunna nå menskligt
öron, fördömmer han del såsom en hemlig bestraffning, hvilken den
slumrande menskligbeten icke rest sig upp att hämma och förklarar slutligen
högtidligt, att han för ingen belöning skulle kunna bära det medvetandet,
alt en enda mensklig varelse, för hvilken tidrymd som helst, utstod
e detta okända straff i sin tysta cell och att han vore oi saken till eller
i den minsta man dertill samtyckt. I hufvudsaken är omdömet om det
stränga isoleringssystemet, då det tillämpas någon längre tid, sammanstämmande
hos opartiske ögonvittnen. I sin ursprungliga stränghet är det
för alla Ulligare och i moraliskt hänseende mera bildade ett af de svå
-
Hor till La«-Uiskoltels Betänkande, ZV:o g3.
2»
raste straff, som ännu blifvit uttänkta och man kan icke utan en vämjelse,
som gränsar till den djupaste indignation, med denna förfärliga själstortyr
sammanställa den småaktiga och klemmiga omsorgen i anordningarne
för den arma fångens ce/l-lif. Man tycker sig se Mariaebilden i inqvisilionsfängelserna,
som sluter det olyckliga offret i sina armar, under det
hundrade taggar genomborra hans bröst. Man hade i inqvisitionens uppfostringsanstalter
också hvarjehanda att förkunna om afsigten med tortyren,
fångens förbättring och eviga välfärd. Jag slutar denna framställning af
det föreslagna fängelsestraffets karakter, med teckningen af ett besök hos
en olycklig cellfånge, dömd till fem års ensamhetsfängelse, efter förut åberopade
författare. Fången hade genom sina milda seder och sina utmärkta
konstnärsanlag tillvunnit sig ett serskilt deltagande. ”Den talent
och smak
han visat, voro af utomordentlig
art,
och likväl
skulle det vara
svårt att
tänka sig ett
väsende, som hade
lidit
mera och
var olyckligare.
Jag har aldrig sett en sådan bild af själslidanden. Mitt hjerta blödde
för honom, och då tårarna runno nedför hans kinder och han log en af
de närvarande afsides och med sina darrande händer nervöst fattade i
dennes kläder, för att hålla honom qvar och fråga, om intet hopp var,
alt hans dom kunde mildras, så var detta uppträde så sorgligt, att det
icke var
möjligt att
dertill vara vittne.
Jag
har aldrig sett eller hört
talas om
någon art af
elände, som djupare
gripit mig, än
denna mannens
lidanden.’'
Man borde efter denna teckning af Penitentiärsystemet i sin primitiva
form, hvars öfverensstämmelse med verkligheten på ett annat ställe skall
fullständigt styrkas, förmoda, att det åtminstone vore ett verksamt straff',
som rättvist träffade förbrytelsen och såsom varnagel vore afskräckande.
Ingenting mindre. Det är nemligen intet af alla hittills upptänkta straff,
som i samma grad olika träffar serskilta subjekter, och det olyekligaste
dervid är, att den i ringa grad felaktige och den, hvilken minst är i behof
af denna korrektion, deraf vanligen grymmast lider. I delta förhållande
ligger hela svaret på Utskottets anmärkning, att de stridiga omdömena
om isoleringssystemet utgöra hvarandras bästa molbevisning. Uslkottet
har här framställt en grundsats på theoriens område, som har det felet,
att vederläggas af erfarenheten. Det antages nemligen, att ju större
brottet varit, desto plågsammare blir jemväl ensamheten, hvaraf skulle
följa, att straffets intensitet står i ett rättvist och afpassadt förhållande
Sill moralisk brottslighet.
30
Hör till Lag-Utskottets Betänkande, N:o g3.
Föreställningen om sjuklighet är icke detsamma som sjukdom, och det
finnes i den moraliska veriden olika grader af känslighet och liksom i den
organiska äfven en maladie unaginaire. Handen, som längre tid varit utsatt
för väderlekens stränga verkan, förlorar efterhand sin finare känslighet. Så
är det med psychiska inflytanden. Det som framkallar en blygsam rodnad
på det menlösa anletet, förändrar icke minsla drag i den genom
verldsförhållanden härdades, som mången gång icke mera kon rodna eller
sk illa färg. Den för brottet ovana och känslofulla själen, som dukat
under för ögonblicket och händelsernas makt, söker förgäfves tröst emot
■ sina inre förebråelser, då den förhärdade bofven, den för samhällets frid
egentligen farlige, sällan eller aldrig erfarit samvetsqvalens makt. Ja! ju
oskuldsfullare själen är, ju mera uppfinningsrik är den mången gång att
martera sig sjelf. En af Englands frommaste lärare förtärde sig sjelf i
åratal i sorg öfver en enda, icke en gång uttalad, tanke af hädelse mot Det
Heligaste. Här kan det tillämpas, att af sandkorn blifva berg. Fråga den
ascetiska litteraturen, fråga den presterliga erfarenheten eller läkarens,
hvars vård mången gång också är ett lärarekall!
IsoleringsstrafFets intensitet och verkan betor nästan ensamt på fångens
sinnesart, ålder, temperament och kroppskrafter eller de förhållanden i
menskliga lifvet, från hvilka han ryckes Lill sin ensliga cell. Ungdomens
lyckliga ålder finner sig lättare i alla förhållanden, emedan den bär inom
sig en fantasi verld, som öfverallt, äfven på den mest ödsliga hed, framkallar
blommor; men straffet är, ur en annan synpunkt, för denna ålder olämpligt,
och farhågorna i detta afseende äro på det grymmaste bestyrkta inom
så väl de Europeiska, som Amerikanska fängelserna. Qvinnan, van vid
ett stilla lif, och ibland hvars många företräden framför sina beherrskare
tålamodet och försakelsen icke äro de minst dyrbara, lider mindre i cell,
eller har mer välde öfver sin natur. Men det är ännu en mindre intressant
klass af fångar, för hvilka enslighets fängelset är högst overksamt,
och till denna hörer största delen af de grof sta brottslingarne- Jag är säker,
att mer än en brottmålsdomare gjort den observation, att mördare,
mordbrännare, rånare och tjufvar ganska ofta igenkännas af en viss förfärlig
köld och liknöjdhet, som hos en del antaga karakteren af beslutsam
kraft, hvilken med annan uppfostran och under andra förhållanden skulle
blifvit en källa till stora handlingar, men hos de flesta öfvergått till en
stum, liknöjd och nästan djurisk råhet samt slutligen urartat till sinnesslöhet
och en fullkomlig moralisk apathi. År brottslingen under sådana förhål
-
31
Hör till Lag-Utskottets Betänkande, N\o g3.
himlen länge förtrogen med fattigdom, nöd och brist af alla slag, har han
tillhört den lägsta arbetande klassen, hvars lott ofta är att i sin anletes
svett arbeta och svälta, eller är han en fridlös, som icke fästas med
ömmare band vid samhället, då skall han otvifvelaktigt mera betrakta den
vurma cellen, der födan är riklig och arbetet lindrigt, som en tillflyktsort,
än som ett strafffängelse, och om han någon gång plågas af sina tankar,
skall han snart i sömn och hvila finna en tröst. Sinnesslöheten öfvergår
omsider till fånighet, och han sofver bort sina timmar den ena dagen,
som den andra. Utkommen nr fängelset, mera liknöjd för allt och
slöare än förut, skall han kanske längta åter till den varma cellen och det
goda bordet. Erfarenheten har också gifvit stöd åt denna åsigt. I Norra
Amerika har man observerat, att cellfångar af kraftigare natur och lifligare
böjelser efter sitt frigifvande uppsökt aflägsna orter i de vestra delarna af
Förenta Staterna, der de sjelfva kunnat mera strafllöst fortsätta sin afbrutna
bana och beredt fångstyrelserna förmånen att kunna uppföra dem
i sina embetsberättelser såsom förbättrade. Deremot hafva de flesta fångar
af den förut omnämnda klassen förr eller senare, ofta ganska snart, för
nya brott återkommit till fängelset. Af 1183, under något öfver 13 år
från Philadelphia-fängelsets öppnande, frigifne fångar ålerkommo
för
andra
gången .
.
ry
tredje
>9
fjerde
99
•
......45.
' 9
femte
99
sjette
99
sjunde
99
nionde
Straffet är således icke tillräckligt, afskräckande för den klass af förbrytare,
som för det allmänna är mest vådlig; och då själslidanden, fastän
de qvarlemna outplånliga verkningar, sedan de äro öfverståndna, föresväfva
den olycklige såsom en ängslig dröm och intrycket icke kan för andra
goras åskådligt, sä förfelar detta straff' i många fall sitt syftemål, såsom
näpst för den brottslige, och i de flesta att blifva ”androm till varnagel.” 1
1 allmänhet har man sä väl i Amerika, som andra länder, der man
hunnit samla någon erfarenhet i ämnet, funnit, att detta fängelsestraff
hvarken förmått att varaktigt förbättra fängarne, eller att brotten efter
dess införande ajtagit. På den senare omständigheten lägger jag dock ej
32
Hor till Lag-Utskottets Betänkande, N\o p3.
synnerlig vigt, emedan brottens förminskning eller tillväxt liar en djupare
grund och många orsaker dertill bidraga, Jag bör härvid anmärka, att
la ngstyrelserna med stor omsorg sökt ingifva publiken öfvertygelse om fåugarnes
förbättring, hvarvid de lösligaste kriterier antagas, till ex. att fångar
ingått äktenskap o. s. v. Hvad Mittermaier anmärker om fängelset La
Roquetle i Frankrike, att ”försvararne af nämnde inrättning befinna sig i
ett tillstånd af sjeljförvi/lelse,j kan i allmänhet tillämpas. En af de utmärktaste
och mäst oväldige domare öfver Philadelphiska melhoden anser
det mycket sannolikt, alt genom densammas användande ”menniskorna
blifva annorlunda än förut, men tviflar att de blifva bättre”, och anmärker,
att om fångarne öfverletnnas åt sig sjeifva, så är ”sjelfförsämring den
manligaste verkan af deras själs sysselsätta ing att i de Amerikanska fängelserna
hafva fångarne oftare genom isoleringen blifvit ”till sina själsförmögenheter
förlamade, än sedligt förädlade”, att ”antalet af de i Amerikanska
fängelserna verkligt förbättrade är i förhållande till fångarnes stora
antal obetydligt, och att systemets vänner i flera af dessa fall endast kunnat
göra förbättringen sannolik”
Fången liknar den kataleptiske, som angripes oförmodadt af den förstenande
sjukdomen, såsom al en blixt, och efter timmars förlopp, då han
återkommer till sig sjelf, fortsätter det hälft uttalade ordet och den kroppsrörelse
eller åtbörd han börjat.
Den säkraste verkan af denna onaturliga enslighet är ett förslöande
och förstöring af helsa och själsför mö genheter, och om fången undkommer
med lifvet och undgår vansinnighet, så dör han ofta kort efter frigifvandet,
eller blir en blödsinnig usling, oförmögen till godt och ondt;
och för detta ändamål har staten uppoffrat stora kostnader på en uppfostran
, för hvilken en enslig fängelse graf icke är rätta stället, och under
den långa fängelsetiden har, om han var arbetare, make och husfader,
kommunen kanske fått vidkännas tungan af det värnlösa hushållets försörjning.
Det är af flera styrkt, att dödligheten i cellfängelser, åtminstone der
fången icke har daglig rörelse i fånggårdar, öppna för luft och solsken,
är större, än på alla andra ställen, och större än i gemensamhetsf ängelser
efter Auburnska methoden, oaktadt den hårdhet, hvarmed man i de senare
hittills drifvit fången till tunga arbeten och tvingat honom till absolut
tystnad. Så har verkliga förhållandet varit i cellfängelset La Roquette
33
Hör till Lag-Utskottets Betänkande, N:o f)3.
för unga förbrytare; så i de Amerikanska, de Schweitziska och i allmänhet
i alla fängelser, der systemet varit strängt utfördt. En tabellarisk öfversigt
öfver de Amerikanska fängelserna visar att ifrån 1828 till 1841:
dogo i fängelser efter Philadelphia-methoden mer än .
.
4 af 100.
i Auburnska.............. 2 af 100.
i Lausanne efter Philadelphia-methoden omkring .
.
9 af 100.
efter Auburnska.............2 af 100.
af 96 fångar etter införandet af Philadelphia-systemet i Lausanne:
dogo i fängelset.................8.
kort efter frigifvandet.............6.
1
vansinniga.......
.
...........7.
mer eller mindre sjuka vid
utgåendet.........18.
1 Parisiska fängelserna var proportionen före isoleringssystemets införande:
1 död på 138; efteråt 1 af 10.
Den bedröfligaste och tillika allmännaste verkan af isoleringssystemet
är ett förstörande inflytande på fångens själstillstånd. Nerv-systemet hlir
mycket redigt och när han någon tid varit i cell innesluten, förfaller
han, enligt en Amerikansk läkares utsago, ”i ett tillstånd af förslappning
och nedslagenhet, som gränsar till vansinnighet och, om han öfverlemnas
åt sig sjelf, lätt öfvergår till galenskap. Samma symptom af nedslagenhet
med förvirrade tankar, som vid detta straffsätt är vanligt,
plägar ofta föregå utbrottet af mani.” En annan Amerikansk läkare
anmärker, att man hos alla fångar, som längre än ett år suttit i cell
inneslutna, röjer ett aftagande i själsförmögenheterna. Fångarna marteras
beständigt af sina egna tankar, och ”förskräckas af fantasibilder;
på ånger och bättring hafva de hvarken tänkt, eller kunnat tänka.”
Under fem års tid var antalet af sinnessvaga i statsfängelset i Philadelphia
77. Inspektörerna öfver det nya Ensamhets-fängelset i Rhode-Island
yttra i sin berättelse till Lagstiftande Corpsen af 1841: ”Försöket att införa
isolerad fångenskap har icke slagit väl ut. Yi frukta att det har till
påföljd att försvaga starka själar och hos de svagare förorsaka stupiditet
eller galenskap.” Samma verkningar af straffet hafva äfven i Europeiska
fängelserna blifvit iakttagna och en af Tysklands berömdaste jurister, som
tagit noggrann kännedom om de senare, frågar i anledning häraf, om det
kallas att rädda själar, när man drifver menniskan till vansinnighet.”
Bill. till R, St. Prot. 1840, 7 Sami, 1 Afd. 3o Haft.
5
34
IIur till Lag-Utskottets Betänkande , N:o @3.
Dessa förfärliga verkningar af straffet inträffa isynnerhet under ett fortsatt
ensamhets-fängelse, och fångens tillstånd beror äfven i detta afseende
mycket af fängelsets inrättning, mer eller mindre tillfälle till daglig rörelse
i fria luften i öppna fånggårdar, den tröst han emottager genom att
se och höra menniskor, genom mildring i den stränga isoleringen samt
slutligen, om hans själ är derföre öppen, genom religiös undervisning.
Men i sjelfva Pentonvilles fängelse (Model Prison) i London, der en
verklig menniskokärlek, men icke en falsk philantropie, visar sig i anordningarna
och der fångens hårda öde i flera afseenden är betydligt mildradt,
hafva dessa förfärliga verkningar af isoleringssystemet icke alldeles uteblifvit.
Oaktadt fångarnes helsa och sinnestillstånd vid inträdet i fängelset
noga undersökes, hafva likväl flera fall af sinnessvaghet der förekommit.
En fånge blef straxt efter ankomsten till fängelset vansinnig.
Det är en af erfarenheten bestyrkt sanning, att detta straff, om
det icke skall förfela hela sin verkan, icke får utsträckas till en längre
tid. En af de utmärktaste författare, som skrifvit i ämnet och hvilken
i flera år uppehållit sig i Amerika för att taga kännedom af isoleringssystemet,
af hvilket han var en anhängare, yttrar härom: ”1 anseende
till ensamhetsfängelsets inflytande på fångarnes moraliska tillstånd och
sinnesbeskaffenhet, allt efter sin långvarighet, fordrar såväl rättvisa, som
humanitet, att detta straff, i enlighet med det åsyftade ändamålet, aldrig
utsträckes till en längre tid. Såsom sträf f för flera år borde ensamhetsfängelse
i intet fall användas, såframt man deraf väntar sig fångarnes
förbättring.” En läkare, anhängare af systemet, anser såsom en
stor fördel vid mönsterfängelset i Pentonville, att strafftiden är kort,
högst 18 månader, men tillägger, att ”erfarenbeten sannolikt kommer att
visa, det äfven denna tid, vid ett oafbrutet ensamhetsfängelse, är alltför
lång och att, om det hlifver dervid, man skall bli nödsakad att i Pentonville
inrätta en egen afdelning för gemensamt arbete, för att förekomma
utbrottet af sinnessjukdomar.” Systemets blinda anhängare, som icke
kunnat vederlägga dessa och dylika högt till staten och menskligbeten talande
facta, förmena, att, om undervisningen inom fängelserna blir rätt
ordnad, Religionens höga och försonande makt icke skall förfela sin verkan
att lugna och förbättra fången. Jag bör icke dölja min öfvertygelse,
att denna förhoppning mera grundar sig på theori, än kännedom af menniskohjerta!
och hvad erfarenheten vittnar. Huru många hafva under inqvisitionens
tortyr blifvit omvända? Om äfven en tillräcklig Religionsvård
35
Hör till Lag-Utskottets Betänkande, N\o g3.
kan åt det störa antalet af fångar beredas, hvilket torde vara svårare än
man föreställer sig och förutsätter lärare med stora själsgåfvor, menniskokäi
lek och mod att åt sitL kall uppoffra alla sina krafter, så är det likväl
fruktansvärd t, att i den ensliga cellen med sin förfärliga tystnad
det utsådda fröet bär helt andra frukter, än man väntar; att den religiösa
meditationen framkallar svärmeri, eller sjelfbedrägeri och hyckleri
och i alla händelser ytterligare stegrar fångens exalterade tillstånd, samt
att under sådana förhållanden sjeifva lifsbalsam kan blifva ett förtärande
gift.
Man har de senare åren sett sig föranlåten, att såväl i Amerika, som
vid anläggandet af Europeiska ensamhetsfängelser, i flera väsentliga delar
frångå den lika grymma, som ensidiga, absoluta isoleringsprincipen. Fängelserna
byggas nästan öfverallt med öppna fånggårdar vid hvarje cell,
emedan man funnit, att inflytelsen af solljuset och fria luften är alldeles
nödvändig för fången, om han skall kunna uthärda. Man är derföre af
den öfvertygelse, att fängelserna för straff-fångar icke böra byggas högre
än en våning och att, när de hafva tvänne, de öfra cellerna endast böra
begagnas åt ransakningsfångar. Man har funnit, att ”fångarne deri, att de
se andra fångar, om de också icke få tala med hvarannan, finna en tröst,
som lättai sinnet och förhindrar själssjukdomar. I Pentonvilie finnes ett
gemensamt kapell, der fångarna samlas hvarje söndag till Gudstjenst samt
morgon och afton till bön. På samma rum emottaga de äfven gemensam
undervisning. Man har der också haft den menskligheten att tillåta fångarne
hvarje fjerdedels år besök af sina anhöriga. I våra Penitentiärfängelse-byggnader,
anlagda efter den äldre methoden, synes man icke
varit betänkt på något gemensamt rum för Gudstjenst, bön eller undervisning,
och i allmänhet närmar sig, såvidt det af Fängelselagen kan bedömas,
det system man här velat införa den stränga, numera allmänt utdömda
eller modifierade Pensylvaniska methoden. Det har i tidningsartiklar
origtigt biifvit uppgifvet, att samma system, som i Pentonvilie,
här är löreslaget.
Af hvad förut biifvit anfördt följer, att jag ogillar användandet af
isoleiingssystemet ulan modifikationer samt i hvarje fall utsträckningen
af ensam be Lsf ängel se utöfver de tvänne lägsta fängelsegraderna. Jag har derföre
inom Utskottet bi träd t den meningen, att tillägget i 9 §. 1 Gap.,
som åt Konungen öfverlemnar den, lagstiftande makten gemensamt tillkommande,
pröfningen, i hvad mån detta straffsätt skall införas i öfriga
36
Hor till Lag-Utskottets Betänkande, N:o q3.
fängelsegrader under den första, måtte utgå, hvilken mening genom votering
med 8 röster emot 5 blef Utskottets gemensamma tanka, men genom
en senare omröstning med 7 röster emot 6 ändrades. Jag ogillar också
den i Fängelselagen 1 Cap. 10 §. föreslagna reduction af strafftiden vid
användande af ensamhetsfängelse. I sjelfva Frankrike, der det, ehuru ej
utan stort motstånd, lyckats Regeringen att få det strängare isoleringssystemet
infördt, har man ansett !:del böra afdragas af strafftiden, och en
författare, som mer, än någon annan, studerat isoleringssystemets verkningar
i Amerikanska fängelserna, förklarar, att ett års isolerad fångenskap,
1 anseende till fångens inre lidande, motsvarar åtminstone två års fångenskap
efter Auburnska systemet. Enligt förevarande Lagförslag skulle
strafftiden endast med |:del förkortas.
Jag har redan förklarat, att jag på det högsta ogillar, att samma
straffsätt blifvit antaget för de gröfsta brott och mindre förbrytelser eller
förseelser, hvarföre jag instämmer i den serskilta mening, Herr JustiliaeOmbudsmanen,
i enlighet med 1809 års Criminal-lagförslag, yttrat rörande
fängelsestraffets indelning i straffarbete och fängelse. Jag anser det också
såsom ett af Lagförslagets väsentligaste brister att det provisoriska användandet
af ensamhetsfängelse blifvit inskränkt till straff för mindre
förbrytelser, eller att detta straff för sådana någonsin kommit i fråga.
Jag kan i detta afseende icke annat, än till alla delar biträda hvad en
af de Amerikanska författare, jag förut anfört, i detta ämne yttrat: ”Ensamhetsfängelset
borde aldrig användas för sådana fångar, hvilkas lagstridiga
handlingar icke kunna betraktas såsom nesliga eller nedriga, och af
hvilkas gemensamma fångenskap man i intet afseende har något att befara.
Det är dessa, som isynnerhet äro underkastade själslidanden, i följd
af ett fortsatt ensamhetsfängelse, ehuru de hvarken genom sin förseelse
eller efter lagarne förtjent ett så hårdt straffT Det grymma straffet, tillämpadt
på sådana förseelser, är högst orättvist, och cellfängelserna skulle
i en framtid, under tider af politiska förföljelser, kunna på detta sätt
blifva lika många Bastiljer eller till och med Oubhetter, der maktens innehafvare
eller den enskilta hämden undangömde sina offer. För att
antyda de anomalier, som skulle följa af ifrågavarande Lagförslag, torde
jag böra erinra att, under det den gröfsta brottsling åtminstone tills vidare
undviker ensamhetsfängelse, detta för alla med större moralisk bildning
och själfullare anlag förfärliga straff, skulle träffa, efter .9 Cap. Strafflagen,
den som talar eller skritver något, som kunde anses smädligt emot
Hor till Lag-Utskoltets Betänkande , N:o g3.
37
främmande inakts Sändebud i Riket; efier ii Cap., den som talar eller
skrifver smädligen emot embetsman i och för hans embete, eller emot ledamot
af taxerings- eller pröfnings-commitle, jury eller riksstånd; den,
som pantar något till sig , ”eller eljest sjelf tager sig rätt”; den som bryter emot
påbud, som i mål rörande landets ”allmänna hushållning är gifvet, vare
sig af Konungen eller offentlig myndighet”; efter i3 Cap., den som gömmer
sig undan i annans gård, utan att kunna skälig anledning dertill visa;
eller 17 Cap., den som misshandlat annan i vredesmod, så att deraf kommit
mindre lyte; för misshandel med berådt mod, hvarå ingen skada
följt; efter 18 Cap., den som hotar annan muntligen eller skriftligen med
misshandel, då anledning ”är att befara, det hotet verkställes”; efter ip
Cap., den som förolämpar annan med smädligt yttrande eller hotelse, så
att det väcker synnerligt uppseende; efter 22 Cap., den som utan uppsåt
är vållande till eldskada, eller bryter emot föreskrifter till förekommande
af kreaturssjuka ; enligt 25 Cap., den som far med vidskepelse för egen
vinning; enligt 26 Cap. gäldenär, som genom obetänksamma företag råkat
i obestånd, o. s. v.; enligt 27 Cap., den som tredje gången plockar nötter
i annans skog eller mark o. s. v. Huru vidsträckt tillämpningen i de flesta
af dessa fall, under en vrång angifvare och domare, skulle kunna blifva,
behöfver jag icke erinra, lika litet, som att en mäng i mindre förseelser
och polismål komme att fylla cellfängelserna med familjfäder och ungdom
af alla klasser, i händelse detta obetänkta korrektionssystem blefve
antaget.
Jag anser ensamlietsfängelset endast kunna inför rättvisan och menskligheten
försvaras, då det tillämpas för ransaknings- och bekännelse-fångar,
samt under början af fängelsetiden för alla till vanhederliga och
gröfre brott sakfällda förbrytare, till hvilken klass jag räknar de flesta,
hviika enligt nu gällande Criminallag dömas till spö och ris, eller vatten
och bröd, i hvilket senare fall tiden för ensamhetsfängelset borde bestämmas
i proportion till hela fängelsetiden, högst till 18 månrder. Såsom disciplinär
medel inom fängelserna användt på kortare tid, är det likaledes
lämpligt. För den öfriga fängelsetiden vid straffarbete är gemensamhetsfängelse,
efter den förbättrade, på flera ställen i Europa och Amerika
antagna Juburnska methoden, framför alla andra tjenligt. Dervid, liksom
vid fängelsestraff i allmänhet, anser jag det vara ett alldeles oeftergifligt
villkor, att fångarne om nätterna samt vid ledighet från arbete och undervisning
inneslutas i ensamma celler. Den jemförelsevis ringa kostnaden
38
Hör till Lag-Utskottets Betänkande j B:o g3.
för de gamla fängelsernas för detta ändamål förändrade inredning bör icke
kunna väcka några betänkligheter emot en åtgärd , hvilken i alla Europeiska
länder är al behofvet påkallad. Cellerna kunna, såsom man på
andra ställen föreslagit, inrättas genom mellanväggar af tjockt timmer,
hvilka för ändamålet tillräckligt hindra kommunikationen emellan fångarna.
Den korta tid i sönder fångarna der komma alt vistas, gör vådan af
rymningsförsök ringa och den förekommes med någon uppmärksamhet lätt,
isynnerhet om man genom väggarnes enfärgade anstrykning försvårar för
fången möjligheten att dölja förberedelserna till sin flykt.
Auburnska fängelsesystemet är ofelbart det, som lättast kan med för
handen varande fängelser och minsta kostnad användas. Detta system
framställes till och med såsom i pekuniärt afseende fördelaktigt och dess
företräde i detta afseende framför Pensylvaniska methoden har icke kunnat
sättas i fråga. Man har i Norra Amerika, der kretsfängelset vid Hartford
i Staten Connecticut kan anses såsom det mäst lyckade och såsom
modell för fängelser efter detta system, funnit, att Auburnsfängelser, under
en ändamålsenlig förvaltning, äfven med nödig omsorg om fångarnes
helsa, icke allenast med inkomsterna för fångarnes arbete fullkomligt betäcka
kostnaderna, utan äfven lemna ett betydligt årligt öfverskott. Fångarna
sysselsättas i de bästa af dessa fängelser i små afdelningar af 15 till 25
eller högst 30 personer med arbete under tystnad. Om nätterna och vid sin
ledighet vistas de i smala celler. Straffet närmar sig genom den stränga
disciplinen och arbetet och dess verkan mera på det fysiska, än psychiska
elementet i menniskans väsende, till de afflictiva straffen och fästningsarbetet.
Amerikanska läkare anse detta system, efter de senare
förbättringar det undergått, i afseende på fångarnes helsotillstånd, hafva
ett afgjordt företräde framför det Pensylvaniska. Systemets vedersakare
hafva deremot anmärkt svårigheten att ulan sträng disciplin bibehålla lystnaden
och hindra skadliga kommunikationer emellan fångarna och bekantskaper,
som efter frigifvandet komma att fortsättas.
Dessa olägenheter äro antingen till största delen genom senare Jörbättnngar
afhjelpta eller aj mindre vigt. I Auburnsfängelset i Hartford äro
fångarne med mensklighet och alfvar handterade och derföre stilla och lätta
att leda. För ordningens upprätthållande behöfvas endast lindrigare bestraffningar
, aldrig stryk. Fångarna beskrifvas af ögonvittnen såsom renliga,
stilla och undergifna. Om nätterna sofva de i ensamma celler och be
-
39
Hor till Lag-Utskottets Betänkande, Nio g3.
vakas af tvänne vaklkarlar; om dagarna arbeta de under tystnad och militärisk
disciplin i samfund a( 15 till 30 i gemensamma arbetsrum. Deras
ledighet användes till undervisning i allmänt nyttiga ämnen. Westminster-Brideweil-fängelset
i London, hvarest ordningen är exemplarisk,
visar också, att detta system kan med mildhet användas. Svårigheten alt
tillvägabringa absolut tystnad och alldeles förhindra kommunikationen emellan
fångarne är mindre vigtig; men det är just deri småaktiga omsorg,
hvarmed man velat vinna detta ändamål, som gjort stränga béstralfningar
nödvändiga och på några ställen, i förening med ett alltför svårt
arbete, förstört den goda verkan al detta fängelsestraff, som der det rätt
tillämpas har allt det svåra och afskräckande i vårt fordna straffat
bete, men undviker de jorderjliga moraliska följderna af de gamla fängelse-skolorna-
Såsom ett nödvändigt vilkor för framgång af denna straffmethod,
måste fångarne fördelas i mindre arbetssalar. Uppsiglen är då
lätt och de få kommunikationer, som äga rum, kunna på sin höjd jemföras
med barnens i en väl ordnad skola, med sträng disciplin. Man har
af fångarnes egen berättelse erfarit, att dessa kommunikationer vanligen
äro några hastigt vexlade ord, med klagan öfver den stränga behandlingen,
och de inträffa högst sällan. Antalet af fångar, som icke foga sig efter
ordningen och skadligt inverka på de andra, är alltid ringa och det är
lält att med strängare disciplinariska medel, såsom ensamhet, mörk arrest
vatten och bröd eller indragning af kost, rätta dem. I de äldre Amerikanska
Auburnsfängelserna har man på några ställen, såsom i Auburn,
Singsing och Richmond, inhyst ända till 500 eller 800 fångar, hvilka arbetat
i afdelningar af 50 till 70 i hvarje, då det icke varit möjligt att
tillräckligt upprätthålla nödig ordning.
Den omständigheten att fångarne, efter sitt frigifvande, igenkänna
hvarandra, har icke samma betydelse i Europa, som i Amerika, och aldraminst
hos oss. 1 Amerika behöfvas, som bekant är, ingå prest-attester,
pass eller andra certificater. Fången kan begifva sig hvart han behagar i
den vidsträckta Unionen och ingen känner hans föregående öden, om
han icke tillfälligtvis sammanträffar med någon medfånge. I vårt land,
der fångens öde är i hans hembygd öfverallt bekant, och der han icke
kan flytta utan betyg öfver sin frejd , ligger det ganska liten vigt på, om
en fånge igenkänner den andre från fängelsetiden. Fortsätter han sin
f ordna bana, så finner han öfverallt lika sinnade och medbrottslige, utan
40
Hör till Lag-Utskottets Betänkande, N:o g3.
att uppsöka fängelsekamrater, och vill han veta, hvilka varit fängelsernas
invånare, behöfver han blott fråga den förstkommande derom.
Det är en mycket allmän tanke, som i sig sjelf har sitt försvar och
vitsord, att gemensanihets-fängelse med Auburnska förbättrade inrättningar
är det enda vid längre fängelsestraff tjenliga. Man har derföre på
liera ställen börjat ett nytt, af båda systemerna blandadt fängelsesystem,
hvilket ofelbart skall förr eller senare allmänt antagas, oaktadt det motstånd
det ännu röner af Pensylvaniska methodens blinda anhängare. Hufvudgrnnderna
derföre äro i korthet följande:
1.
Fångarne jördelas i klasser efter ålder, grad af brottslighet och
uppförande inom fängelserna.
2.
De kunna genom sitt uppförande blifva flyttade till lindrigare fängelsestraff
eller tvärtom.
3.
Alla för gröfre eller vanhedrande brott sakf ällda aftjena en del af
sin fångenskap efter Pensylvaniska systemet, i ensamhets-fängelse.
f. Fångarne kunna dit åder flytt as, för längre eller kortare tid, om de
genom sitt uppförande visa sig i behof af denna härda korrektion.
5.
För den ofri ga fängelsetiden tillämpas gemensamhets-fängelse efter
Auburnska methoden med ensamma sofceller och gemensamt arbete under
sträng militärisk disciplin och tystnad.
6.
Gudstjenst och undervisning ske i gemensamma rum, under nödig
kontroll mot kommunikation emellan fångarna.
y. Fångarne uppmuntras till välförhållande genom flera oskadhga medel,
ibland hvilka man funnit en viss andel af arbetsfört]ensten synnerligen
verksam och bidragande till täflan i flit och ordentlighet.
8. Med straff-inrättningen sättes i förbindelse serskilta föreningar och
anstalter, för att emottaga de frigifva fångar, hvilka sakna tillfälle till
loflig utkomst, skaffa dem arbete, undervisning och vård samt bereda dem
tillfällen till redligt näringsfång.
Att detta fängelsesystem, med klokhet tillämpadt, har afgjorda fördelar,
synes icke kunna bestridas. Arbetet kan der lämpas efter förbrytelsens
beskaffenhet, och gifver betydligt större inkomst, än i cellfängelserna.
Deremot är fångvården i Auburnsfängelserna, der en stor del af inrältningarne
för luftvexling, vattentillgång o. s. v. äro öfverflödiga och
fången sjelf besörjer fängelsets städning och nästan hela servisen i många
fall är förenad med mindre kostnader, och methoden förtjenar äfven från
denna synpunkt att hos oss antagas.
Jag
41
Hor till Lag-Utskottets Betänkande , N.o g3.
Jag instämmer i.rHerr Expeditions-Secreteraren Richerts välgrundade
tillägg till 10 § 6 Cap. Straff-lagen om mildring i straffet äfven för
gröfre brottsling, som under en längre tid, innan han blifvit anklagad,
gifvit säkra prof af en varaktig förbättring. Jag tror väl icke, att
brottslingens förbättring i och för sig sjelf är en tillfyllestgörande försoning
för hans skuld, efter den Högre rättvisans kraf, men man kan antaga, att
om han är verkligt förbättrad, hvarom det långa välförhållandet måste
inför lagen gälla såsom bevis, straffet också föregått; ty det är min
öfvertygelse, att en verklig omvändelse icke är möjlig utan djup bedröfvelse
och ånger öfver synden. Själens hemliga qval hafva för fången varit
ett fortsatt och verksamt straff och om förlåtelsen äfven inom straffrätten
har någon betydelse, så är det otvifvelaktigt här. Denna mildring instämmer
också med praxis; det här förutsatta förhållande har oftast
varit ett gällande skäl för benådningar.
Med Herr Grefve Mårner förenar jag mig till alla delar i afseende på
bibehållandet af suspensionss träff et, och måste tillika anmärka en viss inconsequens
i Lag-förslaget, som förutsätter, att tjensteinannen äfventyrar
sitt anseende genom några månaders suspension, men icke, om han är innehafvare
af tvänne olikartade embeten och af dem mister ett, men bibehåller
det andra (2 Cap. 16 §. Fängelse-lagen).
Jag tror det höra till en rättvis lagskipning, att brottslingen, så vidt
möjligt, dömes efter sin mer eller mindre brottsliga vilja eller det inre
af gerningen. Så vida anser jag idén att i lagen intaga mera fullständigt,
än fordom, de mildrande eller försvårande omständigheter, som gifva
den lagstridiga handlingen sin karakter, vara ett steg framåt på lagstiftningens
bana; men jag vill, att det olika straffet för serskilta arter af förbrytelse
skall objectivt ligga i sjelfva lagen och ej öfverlemnas åt domarens
subj ctiva godtycke. Förgäfves invänder man, att det icke är möjligt att
i lagen uppfatta de karakteriserande dragen af en gerning, som bestämma
dess art, h vil ka man förmenar höra till doktrinen. I stjernbilderna har det
skarpare väpnade ögat efterhand upptäckt flera stjernor och man fordrar
nu af den skicklige Astronomen, att han kan urskilja dem. När principerna
för Criminallagstiftningen en gång blifvit med tillräcklig skarpsinnighet
och fullständighet genomförda, så klarnar äfven detta dunkel och det, som
nu är ett chaos, ordnas. Genom den latitud Lagförslaget medgifver för
domarens pröfning, hvilken i 1734 års Lag hörer till de sällsynta undanta
Bih.
till R. St. Prot. l8f5, 7 Samt. 1 djd. 3o Häjt,
6
42
Hör till Lag-Utskottets Betänkande, N\o g3.
gen, men efter denna CriminaHag till det vanliga förhållandet, och utsträekes
ända till valet emellan i månads och. 2 till 4 års fängelse för samma
Brott, efter domarens uppfattning af mildrande eller försvårande omständigheter,
har han en rätt öfver medborgares välfärd, som är vidsträcktare
an Majestätets sköna prerogativ att mildrande förmedla emellan den Höga
rättvisan och lagens ensidiga bokstaf, och ej utan den största våda kan
öfverlemnas åt den enskilLes godtfinnande. Jag är också öfvertygad, att
denna, att jag må uttala det, oklara och vacklande obestämdhet i lagen
förr eller senare skall åter lägga pröfningsmakten, som fordom, i folkets
bänder eller ovilkorligen framkalla inrättningen af Jury i brottmål.
Denna vidsträckta latitud förutsätter en domarecorps af män med stor
vishet, snille och mångsidiga kunskaper, med menniskokännedom och
lika mycken själsstyrka, som menniskokärlek, långvarig och bepröfvad erfarenhet,
samt slutligen en för alla främmande inllytanden otillgänglig fast
och ädel karakter, det vill säga egenskaper, som i sin förening inom alla
embetsklasser torde böra räknas till de sällsynta undantagen, och dem staten
aldrig kan eller får öfvera 'It påräkna. En betydlig del af tjenstförrättande
domare utgöres af unga män, hvilka för några få år sedan från
Academierna ingått på den praktiska banan. Deras insigter, theoretiska
skicklighet och goda vilja medgifver jag alltför gerna; men jag tviflar, om
det vore välbetänkt att åt dem öfverlemna en så vidsträckt och obestämd
makt, der det handlas om menniskans lif, ära och hela välfärd, om
familjers heder, lugn och lycka. Den sakta llde skall aldrig anse sin dom
rättvis; misstankan om privata konsiderationer, korruption och vald skalf
träffa domaren; lagen skall upphöra att i folkets ögon vara en rättvis måttstock
för den brottsliga gerningens straffbarhet och domarecorpsen förr eller
senare förlora förtroende och anseende. Af dessa skäl måste äfven jag
bestämdt förklara mig emot det i förevarande CriminaHag föreslagna latituds-systemet.
Jag har öppet uttalat min öfvertygelse om de vigtigaste
punkter af det tilL Riksens Ständers pröfning öfverlemnade förslag till Criminal-
och Fängelse-lag,, och hyser den förhoppning, att äfven dess anhängare
skola göra rättvisa åt betänkligheter, sorri icke hafva annat syftemål,
än mensklighetens och fäderneslandets väl. Det handlas hår i flera
fall om ett folks framtida vid eller ve, om införandet af ett nytt. straffsystem}
utan egentlig förbindelse med förutvarande förhållanden och
folkets tänkesätt, och som, för att kunna sättas i verkställighet, fordrar
utomordentliga kostnader, hvilkas vidd icke eris kan approxirnationsvis
för närvarande beräknas. Jag tror, att opinionen inom Svenska
Hör till Lag-Utskollets Betänkande, H:o g3. i
43
nationen och dess representanter icke hunnit öfver dessa vigtiga och grannlaga
ämnen stadga sig, och att det är för tidigt att falla ett beslut, hvilket
man kunde få orsak att i mer än ett hänseende ångra. Jag anser
derföre Lag-Utskottet hafva bordt tillstyrka Rikets Ständer att förklara,
i;o att enår den föreslagna Criminallagen står i oskiljaktigt
sammanhang med Penitentiår- systemet och den erfarenhet
man i Sverige hunnit inhämta om detta system och de pa fän—
gelsebyggnadernes plan och inrättning inverkande förändringar,
detsamma de senare åren undergått, år otillräcklig, och då.
allmänna tänkesättet i detta afseende icke hunnit stadgas och
tiden icke tillåter en fullständig granskning af de till Ständerna
öfverlemnade lagförslagen, Riksens Ständer icke anse
sig /or närvarande kunna desamma antaga.
10 att Rikets Ständer vilja för sin del medgifva fortsättningen
af de redan påbigynla fängelsebyggnaderna, med vilkor
att de förses med rum för gemensam Gudstjenst och undervisning
samt mindre arbetssalar, men att anläggandet af nya
cellfängelser må tills vidare inställas.
5:o att Rikets Länsfängelser, Stadshäkten och Fästningar
inredas med serskilta celler, åtminstone för gröfre brottslingars
åtskiljande under nätterna och från arbete lediga stunder.
För den händelsen, att Rikets Ständer förkastade detta förslag, hade
Utskottet, efter min tanka, bordt föreslå följande alternativ:
1
:o att vatten och bröd må bibehållas, såsom straff för
gröfre brottslingar, samt verkställas i ensamhets-fängelse.
2
:o att den af Lag-Gom mitten föreslagna och af Justitieombudsmannen
förordade indelning af fängelsestraffen i straffarbete
och fängelse, må antagas såsom grund för den nya
Crimin allag eri.
5.0 att ensamhets fängelset må användas endast för ransakningsfångar
och bekännelsefångar samt i början af fängelsetiden
för alla grö re brottslingar, eller i allmänhet för sådana,
hvilkas förbrytelse enligt 1754 års lag år med dödsstraff,
svårare kroppsstraff eller fästningsarbete belagd.
44
Hor till Lag-Utskottets Betänkande, iV:o g3.
4:o att ensamhetsfängelset, såsom straff, icke må utsträckas
till längre tid, än högst 18 månader, men dessutom kunna
inoni fängelserna för kortare tid användas såsom disciplinarmedel.
5:o att straffarbete må verkställas i gemensamhetsfängelse,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den förbättrade Auburnska
methodenså att fångarne under nätterna förvaras i
ensamma celler, men om dagarna arbeta tillsammans i mindre
af delningar under tystnad och sträng disciplin.
6:o Alt för detta ändamål dels de nya Penitentiärfängelser,
hvilka åro under arbete, må förses med rum för gemensamt
arbete, dels Lånsfängelser, Stadshäkten och Fästningar
inredas med celler för fångarnes afskiljande under
natterna och vid ledighet ifrån arbete."
af Herr Lagergren: "Uti Lag-Ulskottets förestående Betänkande har
jag icke instämt. Både i afseende på motiveringen för Utskottets tillstyrkanden
och i fråga om sjelfva dessa tillstyrkanden har jag oftast varit af
skiljaktiga tankar från dem, som Utskottets fleste Ledamöter ansett böra
i Betänkandet uttryckas. Att fullständigt framlägga dessa skiljaktigheter,
så vidt de angå motiveringen, medgifver icke tiden. Jag tror mig derföre
kunna härutinnan inskränka min reservation blott till antydande
af de grundåsigter, i hvilka jag skiljer mig från pluraliteten inom Utskottet.
Uti Betänkandet antages att Rikets nu gällande brottmåls-lagstiftning
icke är mägtig af förbättring, utan bör ”utdömas” och ersättas af en alldeles
ny strafflag. Utskottet grundar detta omdöme förnämligast på
den förmenta hårdheten i lagen, på dess antagna syftning att med strafien
blott afskräcka från brott, men ej afl förbättrade brottslige, och slutligen
på den inconsequens eller brist på ”harmoni”, som uppkommit genom
de i senare åren i lagen införde mildrande ändringar.
Landets lag om missgerningar och straff består icke blott af hvad
derom finnes i 1734 års Codex. Till lagens system hörer, och bland
dess gällande bud räknas, med fullkomligt lika kraft som lagtextens, alla
de författningar, som ändra och förklara den ursprungliga lagen. Uti
sina omdömen om vår gällande lag synes Utskottet merändels haft för
45
Hör till La"-Ucskottets Betänkande, N:o g3,
ögonen blott den 1734 antagna lagtext, och Utskottets framställning deraf
bar på detta sätt blifvit i visst afseende literär, men ingalunda praelisk.
Om skärskådandet skett mindre ensidigt, torde omdömet utfallit mindre
ofördelaktigt. 1734 års lag, hufvudsakligen en codifiering af förut gällande
lagstadganden och den fortgående lagskipningen, var ulan tvifvel i åtskilliga
delar ganska sträng, men bedömd efter den tidens åsigter, kan
den hvarken kallas grym eller barbarisk. Jemnförer man den med andra
samtidiga Europeiska lagar, torde den snarare förtjena att kallas mild;
men både dess stränghet och dess mildhet hvilade på nationel grund, utgick
från andan i de äldre lagarne, och lämpade sig till de inhemska åsigterna
och sederna. Till dessa hörde att mängden af lagöfverträdelser
kunde försonas med böter eller sakören, en grundsats som nu synes otjenlig
och äfven i många fall är det, men som i äldre lider och då lagen
gafs var fullt lämplig, enär brotten emot person då voro talrikare, än de
emot ägande rätten, och förbrytarne icke, såsom nu för det mesta inträffar,
utgingo från en egen olycklig samhällsklass, saknande både uppfostran
och bergningsmedel. De kroppsstraff, som antingen ovillkorligen eller
i stället för böter ålades förbrytarne, voro i sjelfva verket ej barbariska,
(den i andra länder ända till senaste tider brukliga brännmärkningen är
främmande för vår lag och stympning var ej tillåten utan i förening med
dödsstraff), och de medförde ej vanheder, om icke denna fästade sig vid
sjelfva brottet. Genom spö- och ris-straffet eller den uppenbara kyrkoplikten
var förbrytaren ej utestängd från samhället, om lian bättrade sitt
lefverne; — och lagen var sorgfällig att utmärka de arter af brott, som
ådrogo ärelöshet eller borgerlig vanära. Dödsstraffen voro i lagen flera
än nu, ehuru ej många, i jemnförelse med andra länders lagar; men man
antog deras nödvändighet för samhällets säkerhet och på sådan grund
tvekade man ej om deras rättmätighet. Hvad i denna lag kunde anses
för hårdt eller icke lämpligt, har lagstiftningen småningom sökt afhjelpa,
utan att derföre förflytta sig utom grundläggningen för hela det uråldriga
lagsystemet Genom dessa förändringar har det mie sammanhanget
i lagen icke sällan blifvit sLördt, och förändringar i sträf!bestämmelserna
hafva blifvit åstadkomne utan att vara atlöljde af förbättringar i
i sjelfva straffarterne. Man till skri fve r lagens brister den ökning i brottens
antal eller åtminstone i deras grofhet, som under det senaste tiotalet
af år visat sig. Till någon del må detta vara grundadt, men samma
klagan öfver ökning i brottens och brottslingarnes antal föres i Europas flesta
46
Hör till Lag-TJtskottets Betänkande, N-.o g3.
länder, och ej minst i dem, der en ny brottmåls-Iagstiftning blifvit iniörd.
Detta factum måste således jemväl hos oss hafva andra orsaker, än
dem man velat finna i vår lags föråldrade stadganden. Jemte de medelbara
orsaker, som ligga i ett förändradt hushålls- och jordbruks-systern
i den förknappning af arbetstillfällena, som uppkommit genom sle-rad täflan,
i biännvinets missbruk och en tilltagande fattigdom inom den arbetande
klassen, — torde de felaktiga författningarne om lösdrifveri och de
förfelade correcLionsinrättningarne kunna anföras såsom de omedelbara och
mest verksamma orsakerne till den bedröfliga tillväxten i brottslingarnes
antal. Att än tillskrifva straffens beskaffenhet denna tillväxt, än åter tala
om ett tillstånd af strafflöshet såsom förhandvarande, innebär öfverdrifter
som ej förtjena vederläggning. Men behofvet af en förbättring i brottmalslagen
och en förändring i straff-systemet är, det oaktadt, oförnekligt,
dragan ar endast denna: bör en förbättrad brottmålslagstiftning nödvändigt
uppföras pa en alldeles ny och för vårt land främmande grund, och
kan förändring i straff-systemet icke åstadkommas utan en nyskapning af
hela brottmålslagen?
J 1 ö
Jag har uppställt denna fråga, utan att här vilja söka fullständigt besvara
den. Den hörer icke egentligen till föremålet för Lag-Utskottets nu
afgitna Betänkande; men då Utskottet, emot min mening, i sin tillstyrkan
mtagu den hemställan, alt Rikets Ständer nu borde förklara en ny brottmålslag
vara behöflig, må hvad jag här anfört endast tjena såsom grund
for min reservation i denna del. En förändring i straff-systemet är, efter
mm tanka oberoende af frågan om den nu gällande lagen i öfrigt bör antingen
forbattras eller alldeles förkastas. Så har man'sett saken i andra
länder. Man har forandrat straffen, men derföre icke utdömt sjelfva lagen.
Det torde vara forsigt,gast, äfven hos oss, att för närvarande icke
betaga sig friheten härtill.
1 k,4.?3 om straffarterna har jag ej, lika med Utskottet, kunnat i
!pr g?fkrina den u L^sförslaset gjorda uppställning. Om man än anta
varä
hl
ara betänkligt att gilla forslaget om ett enda urbota straff och gifva detta
den generda benämningen af fängelse. Allmänna tänkesättet har vant sig
att lasta en större vanheder vid vissa brott och att se denna äfven i la
straff
° L1 T f kk'7?!' Att 1 Jag6n S'fva samnia benämning åt det
sti afl, som bor drabba dråparen, rånaren, mordbrännaren eller tjufven
med den bestraffning, som följer å slagsmål, vissa skadegörelser, åverkan’
47
Hör till Lag-Utskollels Betänkande, N:o g3,
med flere ringare förbrytelser, — alt låta detta allmänna urbota straff,
eller fängelse, verkställas i samma straffinrättningar utan afseende å den
både subjectiva och objecliva olikheten i förbrytelserne, och att således
genom sjelfva den yttre formen för straffet blottställa den vilseförde, vanligen
mera lättsinnige än ondskfulle, lagöfverträdaren för samma nedsättning
och förklening i andras omdöme, som naturligen vidlåder den
gröfre förbrytaren, äfven sedan han utstått sitt straff, -— det skulle jag
anse för vågadt, ja för mindre rätt, hvad än till styrka derföre må åberopas
och upprepas ur de rådande theorierna om straffens ändamål att
förbättra, I likhet med hvad Herr Justitie-Ombudsmannen Landin uti
sin genom trycket allmängjorda reservation yttrat, har jag trott skillnad
böra göras i straffens benämningar emellan påföljderne å gröfre eller ringare
förbrytelser, och jag har trott denna skillnad lämpligen kunna uttryckas
dermed, att den svårare bestraffningen kallas straffarbete och den
lindrigare fängelse.
Hvad som blifvit anfördt emot bestraffningen af fängelse vid vatten
och bröd, har ej rubbat min öfvertygelse, att detta bestraffningssätt, med
nödig omtanka ordnadt och inrättadt samt alfvarligen verkstäldt, är ändamålsenligt
för åtskilliga ringare förbrytelser. Att detsamma genom flathet
i handhafvande kommit i vanrykte, är ett fel i förvaltningen, som
kan rättas, men som ej bör äga inflytande på omdömet. Om den onödiga
och i lag ej föreskrifna straffskärpningen, att brödet skall vara osaltadt
och att fången äfven för öfrigt afstänges från allt åtnjutande af salt, varder
afskaffad, så tviflar jag högligen att någon ofördelaktig inverkan på
den straffades helsa kan, efter hittills vunnen erfarenhet, antagas såsom
följd af delta straff. Det medgifver en kortare varaktighet af fängelsestraffet
och kostar således staten mindre. Den dermed straffade får snarare
återvända till sitt hem, och denna omständighet är ej utan vigt i de
fall af ringare öfverträdelser, der vatten- och bröd-straffet, såsom urbota
straff, bör komma i fråga. På dessa skäl har jag ansett detsamma icke
höra alldeles ur straff-systemet uteslutas.
Såsom en följd häraf skulle uppställningen i punkten a) blifva följande:
1.
Dödsstraff. 2. 3. 4. 5. 6. 7. Straffarbete i sex grader. 8. Ensligt
fängelse. 9. Fängelse vid vatten och bröd. 10. Böter.
Uti punkten F) skulle öfverskriften lyda så:
48
Hor till Lag-Ulsholtets BetänkandeN:o q3'
Straffarbete bör vara: forsla grad, på lifstid; — — — — — —
— — — — sjette grad, från sex månader till och med två år.
Sjunde grad skulle försvinna.
Detalj-föreskriflerne för ensligt fängelse och för fängelse vid vatten
och bröd torde böra ankomma på vidare beredning och förslag af Lagutskottet.
Utskottet har i punkten c) föreslagit, att fängelse-straffen skola undergås
i allmänna straff-anstalter, inrättade dels till ensamhets-fängelser,
dels till gemensamhets fängelser, samt lämpade de förra efter den Fiiadelfiska
och de senare efter den Auburnska melhoden. Uti Betänkandet
har Utskottet gifvit ett obetingadt företräde åt ensamhetsfängelset, och
förklarat sig icke tveka att tillstyrka Rikets Ständer dess antagande såsom
allmän grund för det blifvande nya straffsystemet; hvadan Utskottet godkänt
den uti 9 §. af Fängelselagen uttryckta princip, alt fastän ensamhetsfängelset
till en början blott skulle begagnas för dem, som dömas till
fängelse i sjunde eller sjette grad, detta straff likväl må efter hand införas
äfven i andra fängelsegrader under den första.
I denna vidsträckta tillstyrkan har jag ej kunnat deltaga. All den
känned om man äger om beskaffenheten och verkningarne af penitentiärfängelsestraffen
är hämtad från utländsk erfarenhet; denna erfarenhet utgår
ifrån ännu fortfarande försök, och omdömena om dessas resultater äro
icke sällan stridiga och hvarannan motsägande. Redan dessa försök, såsom
de i olika Europeiska länder blifvit gjorda i jemnförelsevis mindre
skala, hafva kostat oerhörda summor; och uti intet Europeiskt land, utom
Frankrike, lärer lagstiftningen ännu lagt det Filadelfiska eller ensamhetssystemet
uteslutande och ovillkorligen till grund för fängelsestraffen. På de
flesta ställen synes man blott vilja framgå på försöksvägen och kostnaderne
afskräcka äfven i de rikaste länder. Den varsamhet Lagberedningen
sjelf påyrkat hade, efter min tanka, bordt afhålla Utskottet från en
så obetingad tillstyrkan, som den Utskottet afgifvit; och i Råga om systemets
omedelbara tillämpning blott på de lägsta straffgraderne både Utskottet
måhända bordt med större tydlighet yttra sig om de kostnader och
de anstalter, som vid en sådan tillämpning blifva oundvikliga.
Jag tillerkänner mig hvarken behörighet eller förmåga att afgöra de
bägge systemernas inbördes företräde. I det land derifrån de båda hafva
sitt upphof, är denna fråga långt ifrån alt vara afgjord, och det
Auburn
-
49
Tior till Lag-Utskottets Betänkande, N:o ,9-5.
Auburnska lärer der ännu vara vida mer i verksamhet och utöfning, än det
Filadelfiska. Jag betraktar frågan om fängelsestraffets organiserande blott i
förhållande till Sverige, till landets resourcer, till nationens lynne och till
öfrige häruti ingående omständigheter. Ifrån denna synpunkt måste kostnaderne,
det vill här säga hela möjligheten, först tagas i skärskådande.
Att verkställigheten, efter Utskottets förslag, endast skulle gå successivt, betyder
härvid föga. En gång i lagen antaget måste systemet fullföljas och
fullbordas, åtminstone så långt, som fordras för de straffgrader, der det
skall genast tillämpas. Antalet af dem, som årligen sakfällas till straff
inom de gränsor, som i lagförslaget utstakas af 6:te och ^tde fängelsegraderne,
torde minst böra antagas till 1200, men sannolikare, då förändringen
i straffsystemet rätt uppskattas, till i5oo personer. Erfarenheten,
både i vårt land och i andra, har visat, att den ringaste kostnad, hvartill
fängelser med celler efter ensamhetssystemet kunna uppföras, är 1000
R:dr Banco för hvarje cell, och om denna kostnad skall förslå, måste fängelserne
rymma minst 3oo celler. Att utgifterne för fångarnes underhåll,
vård och bevakning skola blifva vida högre, troligen dubbelt så höga,
som den kostnad ett lika antal fångar i de nuvarande correctionsinrältningarne
medför, synes mig sannolikt, då man afser alla följder af
den fullkomliga afsöndringen i ett ensamhetsfängelse. Jag uppgör icke
några caleuler, utför inga summor, och är långt ifrån att. vilja med denna
korta erinran uppskrämma sinnena. Men då Utskottet ej kunnat förskaffa
sig materialier för en calcul i detta hänseende, har jag trött min pligt
fordra, att öppet säga hvad Utskottets tillstyrkan, äfven vid en inskränktare
och successiv tillämpning åt systemet, i sjelfva verket innebär; och
då jag tillika öfverräknar hvad hela det öfriga antalet af de till straff i
högre grader dömde brottslingar skall kosta i årlig utgift, äfven om gemensam
hetsfängelser ne icke blifva så fullkomligt inrättade, som de kunna
vara, så förefaller det mig obestridligt, att Sverige icke förmår i sina
straffinrättningar införa ett allmännare bruk af den method, som följes
vid ensamhelsfängelse-systemet.
Huruvida ensamhetsfängelset, såsom straff belraktadt, skulle för
Svenska förbrytare vara ändamålsenligt, synes mig jemväl alltför outredt
för att kunna utan inhemska erfarenhetsbevis antagas. I hela denna fråga
har Utskottet befunnit sig på främmande grund; det har hall att antingen
tro på — eller icke tro på — åberopade auctoriteter, men det har
Bih. till R. St. Prot. 184S, 7 Sand. 1 Afd, 3o Hå/t.
7
50
TI ur till Lag-Utskottets Betänkande , N:o g3.
saknat alla elementer för egen och sannskyldig pröfning. Den erfarenhet
man här kunnat samla, angående ensamhetsfängelseis verkningar, har
visserligen varit ofullkomlig, då den inskränker sig till de så kallade bekännelsefångarne.
Jag medgifver inflytelsen af olikheten i behandling, i
cellernes inrättning, i tillgången på sysselsättning eller dess saknad och i
behandlingens slutändamål. Men den öfverensstämmelse tinnes dock, att
bekännelsefångarne äro fullkomligt afsöndrade från andra fångar, att de i
fängelset emottaga religiös undervisning, och att dem icke förnekas andelig
läsning. Alla bekännelsefångar äro i det närmaste förvunne om mord
eller dråp, de hållas i sträng enslighet, öfverlemnade åt deras med blodskulder
belastade samveten, och de blifva flitigt förmanade till ånger och
bekännelse. Icke destomindre skall den förbättring, ensligheten och sjelfbetraktelsen
borde medföra, sällan visa sig. Några bekänna inom de första
åren, — om af ledsnad eller liknöjdhet, är svårt att säga; andra uthärda
denna förskräckliga tillvarelse i tio eller tolf år; men, så vidt mig är veterlig!,
har ensligheten vanligen icke frambragt den undergvfna, ångerfulla
och förkrossade sinnesstämning, som utgör vilkoret för en verklig och varaktig
moralisk förbättring. Brottslingarne tillhöra i vårt land gemenligen
samhällets lägsta, mest försummade klass. Den tröghet, som tillhör det
nordiska lynnet, är hos denna klass af menniskor sällan bruten genom inflytandet
af uppfostran eller undervisning. I ett fängelse, der man sörjt
för fångens alla kroppsliga behof, och han icke är i saknad af sysselsättning,
är det att befara, att känslan af förlorad frihet skall gifva vika för
lynnets tröghet och att fången snart skall vänja sig vid eu belägenhet,
som i afseende på husrum, kläder och föda troligenär vida bättre, änden
han i fria tillståndet åtnjutit. Om detta skulle inträffa med flertalet af de
i enrum förvarade fångar, om således det enda resultat, som kan rättfärdiga
de omätliga uppoffringar, detta fängelsesystem fordrar, nemligen den
moraliska förbättringen, skulle uteblifva, då hade man på ett misslyckad!
försök bortkastat summor, med hvilka oändligt mera godt för samhället
och menskligheten kunnat åstadkommas, om man dermed t. ex. beredt vård
och uppfostran åt vanvårdade eller vilseförda barn och således afledt den
fruktansvärdaste källan för brottslighetens tillvext. Men jag drager ej i
betänkande att påstå, det ingen kan framträda och med öfvertygelse eller
visshet förneka, att ju icke hvad jag här såsom möjligt förutsatt kan
komma att äga rum, så länge icke försök med verkningarne af detta
system blifvit gjorda inom vårt eget land, försök anställde, icke med be
-
Hor till La "-Utskottets Betänkande, N.-o g3.
Öl
läkning att vinna bekräftelse för det ena eller andra af de främmande
systemerne, utan hell enkelt för att uppdaga det hos oss practiskt rätta,
sanna och gagneliga. Med en sådan åsigt af detta vigtiga ämne har jag,
åsidosättande tankan på det obehag, som plägar åtfölja yttrandet af en
egen mening, i strid med antagna samt af utmärkta och fullt behöriga
män understödda föreställningssätt, trott min skyldighet såsom representant
kräfva utsägandet af min tanka, att Rikets Höglofl. Ständer nu icke
höra godkänna eller antaga en sa mhets fän gelset såsom allmän grund för det
blifvande nja straffsystemet. Huruledes försök med detta slag af fängelsestraff
kunna och böra göras, derom kommer jag här nedan att vidare yttra mig.
Lagberedningens förslag till Strafflag förutsätter ej, hvarken allmän
eller partiel tillämpning af ensamhetsfängelset, ulan antager blott, att de
i lagförslaget bestämda straff skola undergås i allmän straffinrättning. I
Norrige der en ny brottmålslag, byggd på ungefär samma grunder, som
den här föreslagna, är anlagen och redan några år varit i verksamhet,
har man, rådfrågande Statens tillgångar, och sannolikt jemväl med afseende
på den slöra frågans ännu helt problematiska skick, åtnöjt sig med att
låta straffen verkställas i de fästningsfängelser och andra allmänna straffinrättningar,
som varit förhanden. Om man vill i Sverige införa det nya straffsystemet,
torde det i första rummet vara angeläget, alt fångarnes behandling
och straffens verkställighet blifva sådane, att, genom en visserligen
orätt uppfattad, men icke destomindre temligen naturlig jemnförelse, fångarnes
belägenhet icke symes afundsvärd för deras oför vunne, med nöd
och brist kämpande samhällslikar. Det vore en stor olycka för allmänna
säkerheten, om äfven för en kortare liderymd straffen i dessas mening
skulle förlora det afskräckande, de alltid böra och måste äga, om de skola
lända till stöd för samhällsordningen. Ändamålet att v genom straffen
förbättra den brottslige får ej sättas i första, utan i andra rummet.
Det är ett mål, som väl ej bör förgätas eller lemnas ur sigte, men som
måste stå tillbaka för fordringarne på allmän säkerhet. Att för ett jemnförelsevis
litet antal lagbrytares möjliga förbättring Staten skulle göra
uppoffringar, vida öfverstigande hvad den kan egna åt högre, allmännare
och angelägnare syften, vore hvarken med förnuft eller med rättvisa förenligt;
än mindre kunde det försvaras, att för uppnående af detta ovissa
ändamål, tryggheten och säkerheten inom samhället skulle äfvenlyras, derigenom
att straffen för det obildade, råa och skadelyslna sinnet icke mera
voro afskräckande.
52
Hor till La"-Utskottcts Betänkandej N.-o g3.
En annan svårighet framstår ock vid skärskådande af möjligheten att
här införa ett allmännare bruk af ensamhetsfängelset såsom straff. Det
är svårigheten att utfinna tjenlig sysselsättning för fångarne. InnesluLne i
celler, dem dessa fångar ej få lemna utan för att emellanåt erhålla någon
kroppsrörelse i fria lutten, inskränkte till sådana arbetsföremål, som ej kräfva
flere personers handläggning eller biträde, skulle ensamhetsfangarne ej kunna
sysselsättas med annal , än handtverksarbeten, eller andra sådana handteringar,
som ej fordra stort utrymme. Men i ett land, der behofvet af
dylika tillverkningar redan nu knappast motsvarar antalet af dem, som
för sin bergning sjelf ve behöfva arbeta, der lifvets förnödenheter äro dyra
samt den frie arbetaren och ännu mera handtverkaren måste vidkännas
många och tunga skyldigheter emot det allmänna, der skulle en täflan
emellan det fria arbetet och en långt utsträckt arbetsflit inom de på Statens
bekostnad underhållna fängelserna i längden blifva förderflig för det
lörra. För allmänna behof, det vill säga, för fängelsernas och armeens
beklädnad kunna ej tusentals ensamhetsfångar hållas till jemn sysselsättning.
De slöjdegrenar, som tillhöra fabrikerne, kunna ej idkas i celler.
Men likasom i Norrige, i förenta Staterne och, såsom jag tror, äfven i
Frankrike, skulle handtverkarnes grundade klagomål antingen framtvinga
förbud emot fängelsearbetets täflan om afsättning till den allmännare förbrukningen,
eller ock, derest dessa klagomål lemnades utan afseende, alstra
och åstadkomma bland dem, som nu lefva af sitt handarbete, ett
missnöje, en nöd och en förlägenhet, hvarur nya brott skulle uppvexa.
En stor del af dessa farhågor och olägenheter äga ej tillämpning på
det slags fängelsestraff, som i det särskilda lagförslaget fått namn af gemensam
hetsfängelse. Den primitiva kostnaden blifver ojemnförligt mindre,
än vid ensamhetsfängelser, helst åtskilliga af nu förhand varande fängelser,
så väl å fästningar som vid eorrectionsinrättningarne, böra kunna till tjenlige
gemensamhetsfängelser inredas; fångarnes herbergerande, vård ock
underhåll kräfver betydligen mindre utgifter, då de flesta till fängelsehushållningen
hörande göromål och handräckningar kunna af fångarne- sjelf ve
verkställas, hvilka göromål i ett ensamhetsfängelse fordra en särskild och
talrik tjenarestat, och ändteligen äger det finera offentliga straffarbetet inom
ett gemensamhetsfängelse något för det råa lynnet mera afskräckande, än
det ensliga, af ingen sedda, handarbetet inom cellerne. I fråga åter om
straff-fångarnes förbättring är det åtminstone möjligt, om ej sannolikt, att
det gemensamma tunga och ansträngande arbetet, den noggranna och orubb
-
53
Hör till Lag-Ulskollets Betänkande , N\o g3.
liga ordningen samt den stränga .disciplinen kunna på brottslingarnes linnen
utöfva en lika helsosam inverkan, som den så mycket lofordade sjelfbetraklelsen
i ensam hetscellen. De vänjas i gemensamheisfängelsel vid
ordning, lydnad, verksamhet. Iakttagandet deraf uLkrälves vissei ligen
med sträughet, och afvikelser lemnas ej utan näpst; men så bör det vara,
och denna i begynnelsen tvungna undergifvenhet skall troligen hos de
flesta slutligen lemna rum för den tillfredsställelse, medvetandet al fullgjorda
skyldigheter skänker. Föga maktpåliggande synes mig dervid vara,
ätt den till systemets invention hörande absoluta tystnaden och förbudet
emot hvarje meddelande fångarne emellan med så ytterlig noggrannhet
handhafves. Den bör fordras såsom en del af disciplinen, och uppsåt liga
eller trotlsiga öfverträdelser böra ej lemnas ostraffade. Men att särskild t inrätta
sofrummen och arbelslägenheterne med ängsligt afseende å iakttagande
af denna föreskrift, torde vara af föga väsendtligt gagn, fastän deiom
finnes mycket skrifvet i de utländska handlingar, som man höiei sa
flitigt åberopas. I Sverige torde man göra bäst att härutinnan, likasom i
mycket annat, rätta sig efter egna behof och egna tillgångar.
Då ensamhetsfängelset, för korta strafftider och för unga, begynnande
förbrytare, utan tvifvel, kan vara ganska lämpligt och välgörande, hora
försök dermed göras, men i mindre scala. Dertill äga vi jemväl tillfälle
ulan särskilda omkostnader. Genom de vid 1840—1841 årens Riksdag
beviljade anslag äro åtskilliga nya district- eller ransaknings-fängelsei under
byggnad och flera äro påtänkta. Dessa inredas med celler, och derigenom
att fångar, under ransakning, hållas i ensamhet, kunna redan goda
experimenler göras om enslighetens inflytande på fångarnes lynne. I dessa
fängelser finnas jemväl celler, som genom större rymlighet kunna gagnas
till ständiga förvaringsrum för dömde förbrytare. I hvarje dylikt ransaknings-fängelse,
de der i allt fall, om någon nytta af dem skall väntas,
måste ställas under en helt annan och mera omsorgsfull vård och localslyreise,
än de nuvarande fängelserne, kunde insättas ett mindre antal
dömde brottslingar, af olika lefnadsålder, hvilka i alla hänseenden borde
behandlas efter den i Fängelselagen för ensamhetsfängelser bestämda ordning.
EfLer några år kunde man deraf hafva tillförlitliga erfarenhelsrön;
och den utländska erfarenheten torde då jemväl kunna med mera säkeihet
bedömas. Först sedan deLla föregått, synes mig liden vara inne
att bär i landet taga den väckta frågan om ensamhelsfängelsernes vidsträcktare
införande i allvarsamt öfvervägande.
54
Hor till Lag-Utskottets Betänkande, N.-o g3.
Till den af andre reservanter yttrade tanka om förslaget, att alla böter
skulle odeladt tillfalla Kronan, sluter jag .äfven mig. Om än en väl lö
nåd allmän åklagare-corps skulle bär kunna inrättas, och man från den
sidan icke skulle hafva någon connivens att befara, ålerstode likväl alltid
faran deraf, att målsägande eller angifvare heldre sökte förlikning med
lagöverträdare, än de underkastade sig besväret och obehaget af åtal,
derigenom de ej kunde något vinna. Så binge åter nuvarande åklagarepersonal
bibehålies, (och en ny organisation deraf är ganska kostsam) vore
det verkligen att befara, att om bö.lerne helt och hållet skulle tillfalla
Staten, en trafik om anställande eller nedläggande af åtal för tiruade förbrytelser
och lagöfverträdelser komme att inträda, som illa motsvarade
rättvisans ändamål. Dessutom och så länge städer och härader måste vidkännas
dryga utgifter för domstols- och fängelse-byggnader, synes ej något
skäl vara förbanden, att fråntaga dem deras uråldriga anpart i ådömde
böter.
Uti 6 Cap. af förslaget till Strafflag förekomma de bestämmelser om
vissa allmänna grunder, hvarefter straff skola mätas, som man sammanfattat
under benämningen af latitudssystemet. Hvad Utskottet härom anfört
lemnar en fullständig ledning för omdömet om hvad delta system innebär.
Emot Utskottets tillstyrkan i detta hänseende, ehuru obestämda ordalagen
deri äro, bar jag reserverat mig.
Då man i lagen inför fängelse- eller straffarbete såsom hufvudbestraffning
för brott, följer det af sig sjelf, att en viss latitud för domarens pröfning
skall uppkomma genom denna bestraffnings egna art och beskaffenhet.
Den kan ej delas i alltför många olika terminer; och om äfven en
större delning än förslaget innehåller vore möjlig, skulle det likväl vara
fåfängt att i lagen noggrannt afpassa straffets tidslängd efter olikheten i
hvarje förekommande brott. Men antingen är den gjorda fördelningen i
särskilda grader felaktig och otillräcklig, eller ock bör domarens pröfning
och bestämmande af straffet ej få utsträckas öfver en enda grad. Såsom
försvar för den vida större latitud, som i förslaget lemnas domaren, och
såsom bevis att en sådan pröfningslalilud ej är någon nyhet i Svenska
lagstiftningen, bar man åberopat den pröfning, som i vissa fall blifvit
domaren upplåten så väl i 1734 års Lag, som i flera senare författningar.
Men detta försök hvilar på en ensidig uppfattning af förhållandena. Uti
1734 års Lag finnas visserligen rätt måriga fall, der straffets bestämmande
blifvit åt domarens pröfning öfverlemnadt. Men alla dessa fall äro un
-
55
Hör till Lag-Vtskottets Betänkande, N.o q3.
danlags fä 11, sådane att de dervid inträffande omständigheter ieke kunna i
lagen förutses och utstakas, helst med den concision i uttryck, hvarpå
den lidens lagstiftare lade en alltför stor, för lagens tydlighet ofta menlig
vigt. Domarens pröfning efter denna lag är dessutom ej så fri eller godtycklig,
som man vid en lösryckt citation af någon särskild paiagtaf tycker
sig finna. Den är bunden genom jemnförelse med lagens större noggrannhet
på andra ställen, samt genom de olika straffbelopp lagen i andra
analoga fall sjelf utstakat; och det bästa praktisk a beviset derpå, att denna
latitud i domarens pröfning är mera skenbar än verklig, ligger deri, att
klagomålen öfver ojemnhet i bestraffningar äro så sällsynta. Det argument
för latiludssyslemet, som man sökt i nu gällande lag, bevisar således
föga, och Ulskotlet har sjelft nödgats medgifva, att hvad som i 1734 års
Lag är undantag, blifvit i lagförslaget upphöjd t till regel. Föresynen till
latitudssystemet , såsom allmän grund för straffmätningen-, är helt och hållet
hämtad ur några nyare utländska lagstiftningar, och detta systems antagande
i vår Criminal-rätt, är eu nyhet, eu stor och innehållsdiger förändring,
som väl förtjenar det varsammaste begrundande. Eu af Lagberedningens
f. d. Ledamöter, Herr Kammar-Rådet Viieorell, hai uti de
tryckta reservationerne till lagförslaget (pag. /8 och följande) behandlat
detta ämne med så mycken klarhet, skarpsinnighet och omtänksamhet,
att i denna frågas theoretiska del icke något kan tilläggas af den, som
häruti delar denne förtjente och lagkloke mans åsigter. Men i tillämpningen
på vårt land torde några reflexioner kunna anföras. Brottmål, äf\en
de svåraste, handläggas och, i de flesta fall, a (döm as i Sveiige vid
alla underdomstolar. Samma domstol ränsa kar och dömer. Den i andra
länder förekommande ordning, att gröfre brott ej få afdömas, utan vid
högre, collegialt sammansatta domstolar, har i Sverige icke något motsvarande,
om man ej dit vill hänföra underställningsåtgärden, hvilken likväl
ej får vidtagas förr, än underdomarens utslag i saken fallit. Lagförslaget,
i det skick det nu blifvit Rikets Ständer förelagdt, det vill såga, ulan att
vara åtföljd t af någon omarbetad rättegångsordning, synes ej häruti åsyfta
någon ändring. Det kan således antagas, alt straffmätningen efter 6 Gap.
Strafflagen skulle till dess utöfning uppdragas åt alla underdomstolar.
Men till en straffmätning, så långt utsträckt som lagförslaget medgifver,
fordras, om verkställigheten ej skall rent af motverka lagens och rättvisans
ändamål, icke blott en fulländad doclrin öfver al'a häruti ingripande
förhållanden,- hvilken doefiritt det ligger inom de högre undervisnings
-
<96
Hör till Lag-Utskottets Betänkande, N.o g3,
verkens område att både bilda och meddela, utan äfven den ledning för
lagskipningen, som endast kan utgå från Öfver-Rätter och Högste Domstolen*
inom dessa hö^ie domstol ar med deras collegiala sammansättning
skulle en bestående lagskipning häruti efter hand bilda sig, och om pröfningslatituden
(öist hos dem fatt vidtaga, hade, i afseende på lagens utöfning,
förslaget varit mindre betänkligt. Nu åter, sådant förslaget är,
synes denna ledande lagskipning icke kunna väntas på annan väg, än genom
parters besvär eller målens underställning. Men huru många individuella
olikheter, huru mycken ojemnhet i bestraffning, huru mycket godtycke
och missförstånd skall icke i rättvisans skipande hafva gjort sig
gällande, innan det behöfliga Lagfarenhets-Bibliotheket till domares rättelse
hunnit samlas? Olika påföljder på till det yttre lika brott skola
under tiden alstra ett vexande misstroende till domaren och hat till lagen.
Anvisningen att i hvarje fall af ett begånget brott jemväl utransaka
de mildrande eller försvårande omständigheterne skall, efter hvad
jag befarar, minska omsorgen om sjelfva brottets och den objectiva sanningens
uppdagande; — och brottslingarne skola snarast inhämta och
practisera de bevisningsomständigheter, som kunna lända dem vid straffmätningen
till fromma.
Slutligen innebär latitudssystemet en öfverflyttning af benådningsrätten
från Högsta Magtens innehafvare på domaremagten, hvilken hvarken
är förenlig med grunderna i vår statsförfattning, eller kan, utan våda för
domaremagtens egna, vigtiga åligganden, medgifvas.
På nu anförda skäl anser jag domarens pröfningslatitud, ej mindre i
afseende på de urbota straffen, än böter, böra inskränkas inom så trånga
gränsor, som med straffens natur och brottens möjligast noggranna bestämmelser
i lagen kan vara förenligt.”
af Riksdagsfullmäktigen Sven Isaksson från Calmar Län, som i egenskap
af Suppleant i Utskottet deltagit i Lagförslagens granskning, och instämt
i Herr Lagergrens reservation.
af Herr Kontrakts-Prosten O delberg, som anmält, att han i egenskap
af Suppleant i Utskottet öfvervarit justeringen af förestående Betänkande,
in en ej i besluten deltagit.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, i845
Lag-Utskottets Betänkande, N-o g4-
N:o 94.
i
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 April, kl. 2 e. nt,
Betänkande, i anledning af väckt motion om förändring af sättet
för utmätt fastighets försäljning.
llederv. Bonde-Ståndet har till Lag-Utskottets behandling öfverlemnat
ett af Riksdagsfullmäkligen Carl Gustaf Bruhn från Hallands Län
till Slåndet ingifvet memorial, hvaruti blifvit yrkadt, att Kong). Förordningen
den 29 November 1823, som stadgade, all utmätt fast egendom skall
å auktion, genom upp- och afslag, försäljas, derest icke gäldenären samt borgenärer
jemte öfrige, hvilkas lätt vore i fråga, om ett annat sätt öfverenskommo,
måtte upphåfvas, samt att i stället måtte varda förordnadt, att dylik
försäljning endast skall ske i uppslag, så framt vederbörande icke ville af
nu föreskrifna auktionssält sig begagna; varande till stöd för detta yrkande
anfördt, alt sednare sättet vore i högsta måtto inveckladt och således olämpligt;
alt då detsamma begagnades, egendomen sällan uppginge till halfva
värdet; att det iemnade vande och klyftige spekulanter tillfälle att rikta
sig på gäldenärers bekostnad, och att det af motionären föreslagna sätt deremot
vore enkelt och lättfattligt samt derigenom bäst ledde till ändamålet.
Vid förehafvande af denna motion, hvilken flere af Bonde-Ståndets Ledamöter
understöd t, har Utskottet inhemtat, att sedan enahanda framställning
vid sistlidne Riksmöte blifvit gjord, yttrade dåvarande Lag-Utskott
uti ett af Rikets Ständer bifallet Betänkande: att ehuru redan genom Kongl.
Förordningen den 17 Februari 1748, angående försäljning af gäldbunden
fast egendom, stadgades, att försäljningen skulle ske genom upp- och afslag,
var likväl sjelfva auktionssättet icke i lag bestämdt, utan i följd af vedertaget
bruk sådant, att först bjöds i uppslag, till dess en summa genom högsta
budet blifvit bestämd, hvarefter antogs en skälig afslagssumma, som
minskades, till dess någon ropade: ”mitt", då begge summorna sammanlades
och utgjorde köpeskillingen; men enär detta auktionssätt emedlertid medförde
den olägenhet, alt personer, okunnige om hvad med afslag förstods,
trodde hela köpeskillingen vara inbegripen i den utropade afslagssumman,
blef genom Kongl. Förordningen den 29 November 1823 förordnadt, att
sedan vid utmätningsauklion å faslighet uppslagssumman, i brist af flera
öfverbud, fastställts, afslagssumman borde tilläggas och sammantagna belopBih.
till R. St. Prot. 1845, 7 Samt 1 Afd. 3t Haft.
1
9
Lag-Utskottets Betänkande, N.o p<f.
pet derefter afslagsvis utropas, till dess någon bjöd ”mitt ",, eller summan nedgått
till hvad först i uppslag fastställdes, äfvensom att, i fall under afslagsc
utropen, två eller flere bjudare pa en gång ropade 'mitt’, auktionen derefter
borde endast desse bjudare emellan fortgå i uppslag och då blifvande högsta
anbudet med klubbslag fastställas; och som den anmärkta olägenheten
derigenom vore afhulpen och all anledning till förvillelse för köpare
undanröjd, samt ändamålet att vid auktion å utmätt fastighet få densamma
till högsta möjliga pris försåld, till ej mindre gäldenärens än borgenärens
fördel,säkrast vunnes genom försäljning i upp- och afslag, enär vid detta forsaIjningssätt
den ene spekulanten ej kunde utröna, hvad den andre föresatt sig att
bjuda, och derföre heldre betalade egendomens rätta värde, än under afbidan
på afslagssummans ytterligare nedsättning äfventyrade, att annan köpare kom
honom i förväg; ansåg Utskottet framställningen ej böra till någon åtgärd
föranleda.
Instämmande i de således vid sista Riksmöte af Ständerne godkända
skäl för bibehållande af det genom Kongl. Förordningen den 29 November
1823 föreskrifna auktionssätt, får Utskottet, med afseende jemväl derå, att
annat sätt må följas, derest alla de, hvilkas rätt är i fråga, derom sig förena,
vördsamligen tillstyrka,
det måtte förevarande motion ef eller vinna Rikets Sländers
bifall.
Stockholm den 4 April 1845.
Reservation:
af J. A. Zetterberg från Stockholms Län: ”Då det försäljningssätt,
som användes vid utmätniogs-auktioner, bör afse ej mindre köpares,
än säljares rätt och bästa, och följaktligen ej blott gäldenärs och borgenärs
fördel; då försäljningssättet i upp- och afslag, äfven efter den förändring
deri, Kong!. Förordningen den 29 November 1823 föreskrifver, lätteligen
föranleder öfverrumpling och förvillelse för köpare, samt slutligen då antagligt
skäl ej finnes, hvarföre vid utrop af utmätt fastighet skall annorledes
tillgå, än då i matlagen lösegendom på auktion föryttras, anser jag mig ickft
böra förestående Betänkande biträda,”
Lag-Uukoltels Utlåtande, A’.-o gS.
N:o 95.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 5 April, kl. a e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 60, öfver väckt motion angående uppliäfhäfvande
af 3 och 4 SS * Kongl. Förordningen den 10
Juni 1841 rörande bysättning.
Berörde Betänkande, hvilket Högv. Preste-Ståndet bifallit, hafva öfrige
Riks-Slå liden till Lag-Utskottet ålen emitterat, på grund af deremot framställda
anmärkningar, åsyftande dels bifall till den uti ifrågaställa ämne
väckta motion, eller att, med upphäfvande af förenämnde Kong). Förordnings
omförroälda §§, de lagar, som tillförene gällt angående de förhållanden,
samma §§ afse, måtte åter upplifvas, dels ock att, med ändring af
allenast 4 §, densamma måtte erhålla följande af Herr Grefve Mörner,
uti hans mot Betänkandet afgifna reservation, föreslagna lydelse: "Har
gäldenär gjoit konkurs, ankommer det på Konkursdomaren att pröfva, huruvida
för fordringar, som i konkursen bevakade blifvit, bysättning å gäldenär
en sedermera må ega rum. Om gäldenärs skyldighet alt för sin gäld
svara med hvad han framdeles ärfva eller förvärfva kan, skils i Konkurslagen.
” Till stöd härför har i allmänhet blifvit anfördt, att förevarande
lagstadganden innefatta ett ordentligt fribref till förmån för de gäldbundne,
enär det vore nära nog omöjligt för fordringsägare att visa, det gäldenär,
som gjort konkurs eller eu gång varit bysatt, undandöljer tillgång, som
efter konkursen eller bysättningen honom tillfallit; att löljden af dessa stadganden
varit ytterlig oredlighet och vårdslöshet i affärslifvet samt en oänaii<’
tillväxt af konkurser, livilka nu mer än förr blifvit ett spekulationsmedel;
att 18-11 års bysättningslag snart sagdt undergräft all kredit, derigenom
att den lössläppt alla band på bedräglige eller mindre samvetsgranne
gäldenärer, på h vilka bysältningstvånget emedlertid förut utgjort en återhåIlande
kraft; att det ej vore att befara, att, genom bysättningstvångets
återinförande, så inskränkt, som det tillförene varit, den redlige, men olycklige
gäldenären skulle blottställas, emedan det låge i fordringsegares egen
omtanka att ej beröfva de skyldige möjligheten att förkofra sig och såmedelst
blifva försalte i tillfälle att göra hvar man rätt; att äfven om ett
missbruk i denna del skulle kunna ega rum, sådant likväl städse kom att
höra till sällsyntheterna samt borde ej antagas såsom giltigt skäl emot åsyftade
lagen, som blefve tillämplig på den ölvervägande största delen af
4
Lag-V t skottets Utlåtande j IV. o 9$.
inträffande händelser; att man emedlertid i främsta rummet borde skydda
borgenärer, som dock för det närvarande egde ringa om ej intet värn i
lagen, vid hvars stiftande ömheten för gäldenärer synes hafva alltför mycket
gjort sig gällande; alt samma lag, i stället att befrämja lånlillgången
lör den idoge och arbetssamme, underlättat möjligheten af bedrägerier, och
dymedelst verkat i rak strid mot sitt ändamål; att bysättningsivån«ets utsträckning
för den lånbehöfvande äfven vore af vigt, emedan han, i saknad
af egendom, ej har något annat att pantsätta, än sin person, och ändtligen
alt, på sätt en talare sig uttryckt, ''hvar gäldenär, som tillnarrar sig
penningar af sin nästa, bör kunna hållas i bysättningshäkte så länge och
intill dess han betalar”, emedan ”hvar och en må straffas för sitt brott och
lida af följderna deraf”; hvarförutan de, som talat för antagande af Herr
Grefve Mörners förslag, serskildt hänfört sig till de af Herr Grefven i reservationen
andragna skäl, med tillägg: att derest detta förslag antoges, erhölle
icke Konkursdomaren någon vidsträcktare pröfningsrätt, än den han
egt i detta hänseende allt intill dess 1841 års författning utkom, eller den,
som efter 1830 års Konkurslag tillhörde Domaren, att, jemte pröfningen af
de orsaker gäldenären anfört för sitt obestånd, tillika bestämma, under
livilka förhållanden han finge tillgodonjuta den personliga frihet, som i
nämnde Lag kallas afträdesförmån, eller, med andra ord, då han genom sin
vandel gjort sig förtjent att åtnjuta frihet från bysättning, äfven för andra
skulder, än dem, som uppkommit medelst de i Konkurslagen uppräknade
olyckor, såsom eldsvåda, skeppsbrott, m. m., samt att någon fara, det ett
stadgande i denna syftning skulle blifva vådligt för den redlige gäldenären,
ej vore för hand, emedan Domaren bör heldre fria än falla.
Utskottet, som tagit dessa anmärkningar, tillika med hvad lofligt blifvit
anförd t, uti öfvervägande, får i anledning deraf till en början ”erinra,
att då Rikets Ständer gillat Utskottets under N:o 59 afgifna Betänkande, Rikets
Ständer jemväl dermed godkänt den grundsats, hvars antagande hindrat
Utskottet att understödja nu ifiågastälida förslag. Utskottet har nemligen
i berörde Betänkande utgått från den åsigt, att bysättning ej kan rättfärdigas
eller försvaras annorledes, än såsom ett medel att förmå Gäldenär
att framlemna de tillgångar han eger; och med hänsigt dertill har
Utskottet ej eller kunnat tillstädja bysättnings användande för den skuld,
till hvars godtgörande gäldenären i laga ordning afträdt sina tillgångar, så
v‘da icke anledning förekommer, att gäldenären efter konkursen fatt ’nya
tillgångar, utan att han med sin ed kan vederlägga sådant. I annan händelse
skulle bysättning helt och hållet förblandas med straff; men om än borgenärer
Xdg Utskottets Utlåtandej H-o g5.
5
hafva rättmätiga anspråk på verksamt biträde alt varda förhjelple til! sia
rätt, lärer dock gäldenärs oförmåga att sin gäld betala ej ovilkorligen böra
anses såsom ett brott. 1734 års lagstiftare stadgade väl uti 10 § af 5 Kap. Utsöknings-Balken,
att gäldenär, som ej bär något att gälda med, må bysättas,
der borgenär det äskar; men med tillägg, att Domaren sedan skulle pröfva,
huru hans fattigdom tillkommen var, förklarades uti Handels-Balkens 16
Kap. endast den gäldenär skyldig att förblifva i häkte, hvars fattigdom
fanns vara tillkommen af slöseri, dobbel, lättja och vårdslöshet, eller som
bedrägligen förmått sina borgenärer att förtro honom deras egendom, eller
brukat svek och list mot borgenärerne, och skulle vid detta förhållande gälden
minskas med ett visst belopp hvarje dag han qvarhölls i häktet.
Det var emedlertid icke oförmågan att betala, som härvid atsags, utan gäldenärens
för hållande och anledningar ne Lill hans oförmåga. Den som icke
bevisligen vaiit slösare, dobblare, lättjefull eller vårdslös, eller som brukat
svek och bedrägeri mot borgenärer,
blef
fri till
sin person.
Sednare
lagstiftare gjorde dock en inskränkning i den personliga friheten; och i 1830
års Konkurslag förklaras gäldenär ega frihet för sin person blott för den
gäld, som motsvara)' värdet af den skada, han lidit genom vadliga händelser,
såsom sjö- och brandskada, fiendens härjande eller annat sådant olycksfall,
på samma gång den stadgade serskild t ansvar för vårdslös och bedräglig
gäldenär. Härmed förblandades emedlertid begreppen fattigdom och brott.
Den redlige, men olycklige gäldenären öfverlemnades till pris åt borgenärerne,
på hvilkas godtycke det berodde att
låta
honom
under hela
1 Lfstiden
försmäkta i fängelse, utan annat kandi brott,
än att
vara fattig.
Det var
ock detta, emot de rättsgrunder, hvarpå all lagstiftning bör hvila, stridande
förhållande, som gaf anledning til! de stadganden, hvarom nu är fråga,
och vid hvilkas antagande förenämnda grundsats, att bysättning ej kan betraktas
annorlunda, än såsom ett tvångsmedel att förmå gäldenär framlemna
de tillgångar han eger, gjorde sig gällande.
För riktigheten af denna grundsats anser sig Utskottet blott behöfva
åberopa Rikets Ständers ofvanomförmälda godkännande; och mot återinförande
af den vidsträcktare bysättningsrätt, som genom ifrågaställa stadganden
blifvit inskränkt, torde ofvan vidi orda
förhållanden
innefatta de
mest ta
lande
skäl. Man har emedlertid trött åsyftade ändamålet kunna vinnas
medelst den modifikation i bysättningsrälten, som Herr Grefve Mörner föreslagit;
men vid bedömande af detta förslag fsamställer sig ovilkoi ligen
den fråga: hvilka äro de förhållanden, som skola tjena till ledning för Domaiens
pröfning, huruvida bysättning å gäldenären efter konkursen, för deri
6
La%-Utskollels Utlåtandet N:0 g5.
bevakad fordran, må ega rum? Då på sätt nämndt är, oförmågan att betala
ej kan hänföras till brott, synas dessa förhållanden ej kunna vara några
andra, än de, som stämpla gäidenärens föregående förfarande såsom vårdslöst
eller bedrägligt, enär det icke lärer kunna åt Domaren öfverlemna*
alt, godtyckligt, utan några i lag gifna grunder, bestämma öfver den personliga
friheten. I förra hänseendet finnes emedlertid i gällande Konkuisiag
ansvar redan stadgadt, och deröfver synes lagstiftaren <=j kunna gå. I allt
fall står förevarande förslag, !ivi 1 ket förblandar begreppen bysättning och
straff, ej att förena med den åsigt af bysättning, som Rikets Ständer godkänt;
och då Utskottet således ej eller kan understödja samma förslag, anser
sig Utskottet, med anledning af framställda anmärkningarna, serskildt
böra förklara, att det, enligt Utskottets omdöme, ej vore förenligt med aktning
för menniskovärde, att lagstiftaren uttryckligen tillät pantsättning af
den personliga fribeten; att om det än hörde till sällsyulhelerna, att någon
missbrukade bysättningsrätten till utöfvande af hämd, möjligheten att ett
sådant missbruk kunde ske i lagens namn innefattar tillräcklig anledning
emot den åsyftade lagstiftningen; att den kredit, som ytterst grundas på
en utsträckt bysättningsrätt, hvilar på en falsk grundval, samt att lagstiftaren
synes hafva gjort nog, då han verksamt söker framtvinga gäldenär*
tillgångar och straffar vårdslöse och oredlige gäldenärer, hvartill ej andra
inför lag må anses, än de, hvi 1 kas vårdslöshet och oredlighet blifvit med
full bevisning ådagalagd.
På dessa och de grunder Utskottet i återremitterade Betänkandet andragit,
vidhåller Utskottet samma Betänkande, livilket således till förnyad
pröfning af Rikets Ständer härmed vördsamligen öfverlemuas.
Stockholm den 4 April 1845.
R eservationer:
af Herr Grefve Mörnerj som åberopat sin emot Utskottets förra Betänkande
afgifna reservation; och
af Herr Lagergren, som äfven nu biträd t Hen Grefve Mörners mening.
Lag-Ulskotlets Betänkande, N.o 96.
N:o 96.
7.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Aprilj kl. 2 e m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om tillägg till Kongl.
Forordningen den g November i844> angående inteckning
af ej mindre lifstidsstädja och undantagsajtalj än ock
all annan afhandling om nyttjanderätt till fast egendom
ä landet.
Sedan genom berörde, i öfverenslämmelse med Rikets Ständers beslut
vid innevarande Riksmöte utfärdade, Förordning blifvit föreski ifvet, bland
annat, dels alt handling, hvarigenom besittnings- och nyttjanderätt till hus
eller jord å landet är vorden på viss tid eller på lifstid upplåten, bör bos
Härads-Rätten intecknas, för att emot egande- och inteckningsrätt, hvilken
tillkommer annan, än deri, som upplåtit, eller lika med honom förbunden
är, hafva bestånd, dels att flen, som å annan öfver låtit egenderätt till fast
egendom å landet, och dervid, såsom undantag, förbehållit sig nyttjanderätt
till större eller mindre del af samma egendom eller afkomst deraf,
skall, så vida han vill derför tillgodonjuta säkerhet i den öfverlåtna egendomen
med den förmånsrätt, som allmänna lagen i 11 Kap. 2 JordaBalken
tillägger obetald köpeskilling, inom den i berörde lagrum utsatta
tid, afhandlingen, hvari förmånerne betingade äro, för Härads-Rätten uppvisa
och i Inteeknings-Protokollet intaga låta, dels ock utr 4 §., att om förmälda
stadgandet) skola träda i verksamhet från och med nästkommande
Juni månads början, med tillägg derjemte: ”1 afseende på dessförinnan upprättad,
men ej intecknad afhandling af ifrågavarande beskaffenhet, vare, litern
minskning af den rätt densamma, efter hittills gällande lag, må kunna
medföra, till al.t inteckning söka till nästa års slut”; så har Herr Doctor
Säve, uti ett till Högv. Pr este-Ståndet ingifvet och till Lag - Utskottet remitteradt
memorial, anmärkt, att det vid stiftandet af förenämnda författning
synes bal va undfallit uppmärksamheten, att 1 vissa delar af Riket
blott ett lagtima Ting årligen hålles; alt detta understundom inträffar i Januari
eller Februari månad, samt att, då den inteckning, som författningen påbjuder,
icke lärer kunna sökas vid annat än lagtima ling, liden, hvar inom ledari
upprättade afliandlingar skola intecknas, blir kortare, än som utmäikes
i författningen med ordalagen ”till nästa års slut.” Visserligen torde kunna
antagas, att, då författningen först träder i verksamhet tran nästkom
-
8
lag-Ulskollcts Betänkandej N-o Q6
mande Juni månads böijan, rättigheten att söka inteckning, i de orter, der
laga Ting under följande delen af året icke hålles, vore öppen vid det allmänna
Ting, som inträffar år I84S, emedan inteckningssökanden, i omförmälda
händelse, ej gjort sig skyldig till någon försummelse; men som
nödigt vore, att hvarje anledning till tvifvel härutinnan undanrödja, har
Herr Dootorn, under åberopande af Riksdags-Ordningens 56 § och med erinran,
att det ofvan anförda jemväl i viss mån gällde om de orter, der endast
två allmänna Ting årligen hållas, föreslagit, det måtte Rikets Ständer
bos Kong]. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande af en författning,
hvarigenom, såsom tillägg till 4 § af ifrågavarande Kongl. Förordning, varder
stadgadt: att i de landsorter, der ej flera än ett eller två allmänna
Ting årligen hållas, skall inteckning kunna, utan minskning af den rätt,
sista punkten i nyssnämnde i afseende på äldre afhandling medgifver,
vid sådant allmänt Ting sökas under loppet af nästkommande år
1846; med föreskrift derjemte, att denna författning skall, likasom omförinälda
Kongl. Förordning, i förnyade omgångar uppläsas fråu predikstolarne
samt kungöras vid Tingen.
Hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet tagit i öfvervägande; och
finner, med afseende å de af motionären anmärkta, till följd af liden, då
nyssberörde Kongl. Förordning blifvit utfärdad, inträffade förhållanden, sU
böra understödja framställningen, samt får således vördsamligen tillstyrka,
det måtte Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t anhålla, dels om utfärdande
af en författning, hvarigenom, såsom tillägg till 4 §
i Kongl. Förordningen, angående inteckning af ej mindre lifstidsstädja
och undantagsaftal, än ock all annan afhandling
om nyttjanderätt till fast egendom å landet, den g November
1844, varder stadgadt: att i de orter, der endast ett eller två
allmänna Ting årligen hållas, tiden att söka inteckning för äldre
afhandling af ifrågavarande beskaffenhet skall fortfara
till 1846 års slut; dels ock att derjemte föreskrifves, att denna
författning skall i sammanhang med berörde Kongl. Förordning
uti omförmälde orter kungöras i Kyrkorne och vid
Härads Rätterne, ej allenast de tider innevarande år, då kungörelse
af samma Förordning, enligt deri gifven föreskrif t, bör
ega rum, utan ock nästkommande år, så väl vid början af
hvarje ordinarie Härads-Ting, som från predikstolarne tre gånger,
nemligen i Februari, April och Augusti månader.
Stockholm den 4 April 1845.
N:o 97.
Lag-ZJtskottels Betankand , H.-o Qf.
N:o 97.
9
A rik. till Exp.-Vtsk den 5 April, kl. a e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, att mannen må tillerkännas
en rätt i bo, motsvarande den, som medelst morgongåfvan
är jörunnad hustru.
Sedan Lag-Utskottet i dess Betänkande N:o dl tillstyrkt, bland annat,
alt den olikhet i arfsrätt och giftorätt för man och qvinna, som för närvarande
eger rum efLer landsrätt, måtte upphöra samt att morgongåfva ej
vidare må komma i fråga i den händelse, alt hustrun har barn eller mannen,
sami delta Betänkande, li v i 1 ket Högloll. Hidderskapet och Adeln i berörde
delar afslagit, deremot blifvit bifallet, i sin helhet, af liögv. Presle-Ståndet
och Vä,Ml. Borgare-Ståndr t, och beträffande arfs- och giftorätten,
af Hederv. Bonde-Ståndet, som åter ansett, det borde morgongåfva
upphöra både efter lands- och stadsrätt; men nyssnämnde Stånd derefter
på inbjudning af Borgare-Ståndet frånlrädt sitt i sislberörde hänseende
1,iltade beslut samt, lika med Preste- och Borgare-Stånden, äfven i denna
del bifallit Betänkandet; så har Riksdagsfulimäktigen Jons Jönsson från
Christianstads Län, uti ett till Bonde-Ståndet ingifvel och till Lag-Utskottet
remitterad! memorial, under åberopande af 56 § Riksdags-Ordningen, yrkat:
”att mannen md tillerkännas en rättighet, motsvarande den, hvilken q v innan
är förunnad genom morgongåfvaTill detta yrkande trodde motionären
sig ega full anledning, sedan Bonde-Ståndet iiöulrädt sill forsta beslut
angående morgongåfva och förenat sig med Preste- och Borgare-Stånden
samt Utskottets förslag således blifvit Rikets Ständers beslut. Han kunde
nemligen icke finna någon grund dertill, att qvinnan skulle ega större rättigheter,
än mannen. Sådant stod åtminstone i uppenbar strid med den
jemlikln tsprineip, som i afseende på arfs- och giftorätten hade gjort sig
gällande, och som ej borde ölverändakastas på samma gång den infördes.
För densammas bibehållande hade således motionären gjort förenämnda
framställning.
Uiskotlet, som tagit denna af flere Bonde-Ståndets Ledamöter understö
Ida motion, tillika med deremot vid föredragningen i Ståndet framställda
anmärkningar, i öfvervägande, får i anledning deraf förklara, att,
äfven om motionen vore hänförlig tiil sådana frågor, som, enligt RiksdagsIUh.
till R. St. Prot. 1845., 7 Sami., 1 Afd. 3i Hdft.
2
jo
L.ig-Vtskottets Vt låtande JT.-o
Ordningens 5G §, må väckas efter motionstidens slaf, Utsko tet likväl icke
linner densamma kunna eller böra till någon åtgärd föranleda. Förhållandena
emellan makar, i afseende på deras rättigheter uti samfäldt bo, är»
redan genom det af tre Riks-Stånd bifallna Betänkandet N:o 31 reglerade,
och det nu framställda förslaget skulle således kunna anses innefatta en
rubbning af ett vid denna Riksdag redan fattadt beslut; men om äfven
häruppå icke fästes afseende, förekomma dock flera skäl, som, enligt Utskottets
omdöme, böra verka till afslag å den gjorda framställningen. Af
dessa torde bär endast behöfva anmärkas, att den qvinnan tillagda rättighet
till morgongåfva hvilar på förhållanden, hvilka ej inträffa i afseende
på mannen; alt samma rältighet äfven tillförene egt rum, oansedt makarue
tagit giftorätt efter stadsrätt, eller till hälften hvardera, samt alt således
den förmenta jemlikhetsprincipen ej kan anses innefatta tillfyllestgörande
anledning att borttaga samma rättighet. Utskottet tillstyrker följaktligen,
att Jöns Jönssons motion icke måtte bifallas»j
Stockholm den 4 April 1845.
N:o 98.
An k. till Exp.-Utsk. den J April, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets
Memorial JV:o yo, med förslag till samman jemkning af de
inom Riks - Stånden fattade skiljaktiga beslut, rörande
den i Betänkandet N:o 52 behandlade frågan om indragning
af Lagmans-, Kä/nners- och Riddare-Syne-Plätt er.
Af berörde Memorial inhemta®, att sedan Höglofl. Ridderskapet och
Adeln samt Högv, Preste-Ståndet bifallit Lag-Utskottets nämnde Betänkande,
deruti Utskottet tillstyrkt, alt Rikets Ständer måtte besluta en underdånig
skrifvelse, innefattande anhållan, att derest otnförmälde Domstolars
indragning finnes kunna på ett ändamålsenligt sätt verkställas, Kongl. Maj:t
iäektes låta utarbeta och i Nådig Proposition för Rikets Ständer framlägga
ett fullständigt förslag i ämnet; men Vällofl. Borgare-Ståndet och Heder v.
Bonde-Slåndtt, i likhet med hvad Herr Friherre Stjernstedt, L, uti eu
II
Lag-Utskottets Utlåtande, N.o QS,
mox Betänkandet afgifven reservation föreslagit, beslutat omförmälde Domstolars
indragning och i sammanhang dermed åtskilliga förändringar i allmänna
lagen m. m., enligt hvad reservationen närmare utvisar; så har Utskottet
i dess förenämnda Memorial, för sammanjemkning af de således
skiljaktiga meningarna, under åberopande af Riksdags-Qtdningens 73 §, inbjudit
Borgare- och Bonde-Stånden alt med öfrige fliks-Slåoden i denna
fråga sig förena, och, derest denna inbjudning icke af någotdera Ståndet
antoges, samt Ridderskapet och Adeln eller Preste-Slåndet ej eller ville
öfvergå på de öfrige Riks-Ståndens mening, föreslagit, att omröstning i ämnet
måtte anställas i Förstärkt Lag-Utskott, efter eu för sådant ändamål i
Memorialet uppställd voteringsproposition.
Vid föredragning af detta Memorial inom Riks-Stånden, hafva Boi gare-
och Bonde-Stånden, med afslag på inbjudningen, godkänt den uppställda
voteringspropositionen; hvaremot Preste-Ståndet, utan att öfvergå på förenämnde
två S ånds mening i sjelfva saken, med förkastande af Utskottets
omröstningsförslag, förklarat, att voteringspropositionen följaktligen korn
att förfalla. Ridderskapet och Adeln åter har till Utskottet återförvisat
frågan, sedan i anledning af Memorialet blifvit anmärkt, dels att omröstning
i ämnet ej borde ega rum, helst saken vore af beskaffenhet att kunna
förfalla, dels ock alt Utskottet bordt söka att sammanjemka de skiljaktiga
besluten och i sådant alseende föreslå Rikets Ständer att, med antagande
af det i Herr Friherre Stjernstedts reservation framlagda lagförslag,
öfverlemna åt Kong!. Maj:t beslutanderätten i de öfriga ämnen, hvarom i
den föreslagna underdåniga skrifvelsen varit fråga, under anhållan derjemte,
alt lagförändringen icke måtte blifva salt i verkställighet, förr än Kongl.
Maj:t vidtagit åtgärder i de fall, beslutande rätten blifvit Honom uppdragen»
I anledning af dessa anmärkningar får Utskottet vördsamt förklara,
alt Utskottet anser förevarande fråga ej vara af den beskaffenhet, att den
kan förfalla. Visserligen hafva två Stånd stadnat mot två; men alla fyra
äro dock ense derom, att, på sätt motionärerne yrkat, Domstolsinstansernes
antal bör minskas till tre, att indragning af Kämners- och Lagmans-Ratterne
samt, i sammanhang dermed, Riddare-Syne-Rält är för sådant ändamål
lämpligast, ocb att derom framställda yrkanden skola till åtgärd.föranleda.
Den skiljaktighet, som i denna fråga förekommit hos Riks-Stånden,
rörer således egentligen icke sjelfva saken, eller huruvida domstolsindragningen
bör ega rum, utan hufvudsakligen formen för tillvägabringande af
en sådan indragning. Det är i sistnämnda hänseende, som meningarna äro
delade i så måtlo, alt två Stånd antagit ett med afseende å påyrkade in
-
12
Lag-Utskottets Utlåtandej N.-o c,8.
,r!nan “PP?.i°rdt la8förslag- och de andra beslutat att i underlighet
anhålla, det Kong). Maj;t läcktes låta utarbeta och inför Sländer
lul
tiir M ga |ett dyllkt ''Ö;slag‘ Me" båda dtsSi* meningar syfta emedLersLok
L ° Samma, ™ål -förändring af det närvarande, medelst Domslolsinstansernes
minskning. Nu säges väl uti Regerings-Formens 87 « att
om l hågor af förevarande beskaffenhet två Stånd stadna mot två, torf*].
läUesT" °f i0^ Ver Vid fÖ,Ul SladSadt Varit5 men härvid förutfö
f | PPei“bai f,n’1 V1 Uå Stånd vil)s’ och 1(11 d« andra icke vilja „å»on
Jo andra,g, och följaktligen ett förhållende, som nu icke inträffat, hvilken
75ÖfifiV,!lnerf ? bek,ä'te^e vid jemförelse af Riksdags-Ordningens 73 och
stadoL | ra/-men Sednare> med upprepande af Regerings-Formens berörde
• t0" 'o, tillaggei, att om frågan åter är af sådan beskaffenhet, att den
vira af01 d b fnfedå.såsom stadgas i 73 §, hvilken fö, klarar de frågor
,,
beskaff*;',1,et’ öfvei’ bvilk“ Riks-Stånden slädnät uti huf
na
med^rl6 *1 f
delar sklljakt,Sa meningar. Endast genom den
°rrda
^d(:lsen fmast öfverensstämmande, tolkning kunna G, undluE,
°ra r,Da,dj stadgande» fä sammanhang och betvdelse. Man har väl
Ä n VukolWs uppfattning i denna del två Stånd skulle
äomma alt losta öfver ett af dem icke pröfvadt lagförslag; men sådant
deiri ll°f| ‘r rtr86"’ d.ä,df" talar 0m den hailddsf*- att Riks-Slånfrå
Utskottet till Standernes profning ofverlemnas. Grundlagens stiftare
a va nemligen icke kunnat förbise den händelse, alt Rikets 'Ständer gemensamt
anse en hos dem väckt fråga böra till åtgärd föranleda, men L
£ä n:Trr äl§ärde“S ,beskaffe,lbet kunna hos Riks Stånden göra sig
fall u ,D överensstämmelsen , förra fallet hindrar, att fråga,, må förfalla
har det ock vant nödigt att på något sätt söka förena skiljaktigheterna
„
grunder vidhåller således Utskotta sin åsigt, att förevarande
SÖ,* I!t[31 den beskaffe“lleR at; de., kan förfalla, och då det icke låter si'
. sammanjemka de skiljaktiga meningarna, har Utskottet desto mindre
kunnat tveka att söka medelst inbjudning bereda sammanjemka! ! “
denna, af Utskottet tillförene i lika beskaffade fall beaa«narle ulvä-S’äfve
fullt11 * fl'ketS pian-d1e.r Sodkä,ld; likasom Utskottet tror sig hafva °hand!at
skott
Utskottet föreslagit omröstning i Förstärkt Lagut
skott
ofvei de skiljaktiga meningarna, derest inbjudningen icke autages.
PIJ1, fo1)' häraf far Utskottet, utan att fråutiä la de åsigter, som legat till
g.und for återremitterade Memorialet, detsamma oforaudradl till RiddetUa
Lag-V(skottets Utlåtande, N;o gS.
i3
pet och Adeln åter öfverlemna, med vördsam anhållan, att samma Riksstånd
må meddela yttrande öfver så väl gjorda inbjudningen, som uppställda
voteringspi opositionen.
Stockholm den 27 Mars 1845»
Reservationer:
af llerr Grefve Mörnert C. G.: ”Under åberopande af den utaf mig vid
Memorialet N:o 70 fogade reservation, får jag äfven emot nu ifrågavarande
Utlåtande mig reservera. Den öfverensstämmelse, Utskottet velat Unna emellan
de fy1'3 Ståndens beslut i anledning al Betänkandet Nto 52, hai jag ej
kunnat upptäcka. Två Stånd uttrycka sin mening, att det vore önskligt om
instinsernes antal kunde minskas och vissa Domstolar indragas, men fästa
dock härvid två vilkor, nemligen så vida indragningen låter sig pa ett ändamålsenligt
sätt verkställas, utan att rättegångsordningen i öfrig! behöfver undergå
sådan förändring, hvarigenom utvägarne till ändrings sökande för parur
i allmänhet för mycket försvåras, och den kan utföras utan för stor
kostnad, och förr bemälde Stånd a (slå derföre all annan åtgärd lör närvarande,
än en underdånig skrifvelse till Kong!, Muj:t, med anhållan, att derest
de’två \ ilkoren kunna uppfyllas, Kongl. Maja täcktes låta utarbeta och i
Nådig Proposition för Rikets Ständer framlägga ett fullständigt förslag i ämnet,
hvaremot de andra två Stånden besluta de omnämnde Domstolarnes
indragning nu genast, utan afseende på möjligen uppkommande dryga kostnader”
och fastställa förändringar uti eller upphäfvande utaf nära etthundra
lagrum, utan återremiss till Utskottet och utan att dessa lagförslag förut
undergått den i Grundlagen föreskrifna pröfning i Utskottet eller Med-Stånden.
Den oförenliga skiljaktigheten i dessa beslut synes mig vara alltför
uppenbar, för att vidare behöfva utvecklas. Genom de fattade besluten
1,1,1 va två Stånd funnit någon lagforändring icke för närvarande och utan
föregången ytterligare undersökning höra ega rum, hvaremot två Stånd ansett
en sådan genast böra försiggå. Emellan dessa meningar kan, emot 87
k Begerings-Formeit och 75 § Riksdags-Ordningen, votering i Förstärkt Utskott
ej, enligt min tanka, komma i fråga. Deremot skulle jag tro, all då två
Stånd, genom deras beslut att genast
Stånd, genom deras beslut att genast vi'ja bringa den ifrågasätta förändringen
i’verket, tydligen uttalat deras mening, att de befarade ökade kostnader
-
i4
Lag-Llskotlcts Betänkande, lV;o gg.
ne ej böra lägga hinder i vägen för densamma, Utskottet hade bordt, med
tillkännagifvande, alt derest ej någotdera af Borgare- eller Bonde-Stånden
behagade med de andra Riks-Stånden sig förena, frågan kom att förfalla,
föreslå, att utur den underdåniga skrifvelsen skulle uteslutas orden ”utan
att Statsverket alltför mycket betungas med ökade utgifter för de nuvarande
Hof-Rälternes förstärkande till antal eller personal.”
af Herr Lagergren, som ansett någon ytterligare motivering för Utskottets
åtgärd att till Ilöglofl. Ridderskapet och Adelns definitiva pröfning
å nyo hänskjuta Memorialet N:o 70 icke hafva varit behöflig, sedan två
Riks-Stånd antagit den af Utskottet löreslagna voterings-proposition och ett
Riks-S'ånd afslagit så väl inbjudningen, som voteringspropositionen.
af Herr Eklund, som biträdt Herr Lagergrens mening.
N:e 99.
Ank. till Exp.-Utsh. d. g April, kl. i c. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner angående stiftande
af Lag för Aktiebolag.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till Lag-Utskottets behandling öfverJemnat
serskilda motioner af Herr von Troll, Emil, samt Herr Dalman,
Wilhelm Fredrik, utaf hvilka den förre, med anmärkning att Civillagstiftningens
föremål vore att bringa laglig ordning i de förhållanden, som
under samhällets utveckling framträda, fästat uppmärksamheten på den art
af bolag, som, ställda på aktier och kallade Aktiebolag., redan under flera
decennier varit bildade här i landet, för bedrifvande af större företag,
ulan att likväl någon lag iunnes rörande så beskaffade bolag, hvilka ej
syntes hänförliga under de i 1744 års lag omtalade, med solidarisk ansvarighet.
Följden vore således den, att de förra stodo, så till sägandes, utom lagen,
samt att aktie-egarne voro så godt som öfverlemnade åt Domarens godtfinnande;
men då nyttan af omförmälda bolag vore allmänt erkänd, måste
lagstiftningen äfven söka afhjelpa berörde förhållanden. Nu enär sådant
kunde ske medelst antagande af 13 Kap. Idandels-Balken i förslaget till ny
Civillag, hvilket handlar om bolag, har Herr von Troil anhållit, att Rikets Ständer,
ulan afvaktan på pröfningen af berörde förslag i dess helhet, måtte till
Lag-Ulskotlels Betänkande, N.o gg.
l5
Kongl. Maj:ts sanktion i underdånighet framlägga nyssnämnda Kapsel, under
lienoslällning likväl, om icke deri förekommande benämningen allmänt bolag
kunde utbytas mot den af Aktiebolag, som, af allmänna språkbruket redan
antagen, jemväl närmare uttryckte bolagets art.
Instämmande i den således framställda anmärkning om behofvet af
lag för Aktiebolag,* har Herr Dalman åter föreslagit en så lydande:
"Lag för Aktiebolag.
§ 1. Bolag, so in består af lotter, ställde på innehafvaren eller viss man,
och hvari delägarne ej ny ttja sina eller annan persons namn uti bolagets firma,
kallas Aktiebolag.
§ 2. JJessa bolag benämnas efter hufvudföremålet för sin verksamhet.
§ 3. Bolagets angelägenheter besörjas af en Styrelse, som af Aktie-ägarlie
väljes och kan af dera afsättas.
§ 4. Styrelsens Ledamöter äga icke någon personlig eller solidarisk
ansvarighet för de bolagets förbindelser, som de, i följd åt sitt uppdrag, å bolagets
vägnar ingå.
§ 5. I händelse af bolagets inträffande obestånd äro AkLie-ägarne icke
skyldige att vidkännas någon större förlust, än beloppet åt det kapital, de
i bolaget insatt eller åtagit sig insätta.
§ 6. Bolagets kapital fördelas i lotter eller aktier, hvardera på lika
summa. En aktie kan sedan fördelas i couponer.
§ 7. Aktier, som äro ställde på viss man, skola serskildt inregistreras.
Hvarje öfverlåtelse af sådane aktier anmäles hos Styrelsen.
§ 8. Aktiebolag må ej uppi ättas utan Konungen gifver der lof till
och, efter pröfning af bolagets Reglemente, derå lemnar Sin Nådiga stadfästalse.
Härom låte Konungen sedan allmän kungörelse utfärda.
Med tillkännagifvande, att delta förslag hufvudsakligen grundas på den
lagstiftning, som i förevarande ämne är gällande uti Frankrike, har motionären
derjemte anfört, att i Sverige, der kapitalerna äro ringa, måste associalionsandan,
så vidt möjligt är, lifvas för bedrifvande af större allmänt
nyttiga företag, öfverstigande några få individers förmåga. För dylika ändamål
vore emedlertid nu ifrågaställa bolag serdeles gynnande; men
som det vore att befara, det sådana bolag ej vidare uppstå, derest delegarne
icke genom bestämd lag betryggas, ansåg motionären nödvändigheten påkalla
ifrågaställa lagstiftningen.
Hvad sålunda blifvit anfördt och för» s'aget bar Utskottet tagit i öfvervägande;
och beträffande först Herr von Troils framställning om anlagan
-
16
Lag-Utskottet* Betiinkanclej N.-O QQ.
de af 13 Kap. Handels-Balken i forslaget liil ny Civillag; så bör anmäl kas,
att detta Kapitel handlar icke allenast om den art af bolag, hvarom nu är
fråga, utan äfven om dels bolag i allmänhet, hvarom gällande lag i 15
Kap. Handels-Balken innefattar bestämmelser, dels ock serskilda andra arter
af dylika föreningar. Nu enär motionärens egentliga afsigt med framställningen
synes vara, att, medelst stiftande af en lag för Aktiebolag, få
den uti gällande lag i denna del anmärkta brist afhjelpt, samt Utskottet
ej finner någon ny lagstiftning rörande de öfriga bolag till drifvande
af handels- och industriel» företag behöflig, anser Utskottet Herr von Troilt
motion, i hvad den rörer sistnämnda arter af bolag,
ej för närvarande böra till någon åtgärd föranleda.
Deremot instämmer Utskottet i motiunärei nes uppgift angående beliofvet
af en Jag för Aktiebolag, hvilka, i anseende till deras serskilda beskaffenhet,
ej äro hänförliga till den art af bolag, som afses i 15 Kap. Handels-Balken,
och för hvilka således all bestämd lagstiftning för närvarande saknas.
Nyttan och fördelen af dylika bolag har, på sätt motionärerne anmärkt,
erfarenheten bekräftat. De bildas vanligen för utförande af större
företag, till befordrande af vigtigare ändamål, såsom kanalers öppnande
m. m., samt öfverstiga i allmänhet några få enskildes förmåga, eller
äro förenade med sådan osäkerhet i afseende på utgången och den deraf
väntade' vinst, att enskilde ej vilja blottställa sig för äfvenlyret af betydligare
förlustpr eller för vidsträcktare ansvarighet, än till beloppet af vissa
determinerade summor, som de åtaga sig att tillskjuta. Då således enskilda
bolag, i anseende till ledamötei nes personlisa ansvarighet, kunna taga i
beräkning erhållande af yttre kredit och derigenom lättade utvägar för bedrifvande
af affärer och rörelse, böra nu ifi ågaställda bolagsinrätlningar
blotl grundas på intressen t ernes sammanskott. Emellan omförmälda
två slag af bolag är ock den hufvudsakliga olikhet, att då de förra, hvarom
talas i Handels-BalkenS 15 Kap, utgöras af visse bestämde personer, som
ikläda sig en fortgående gemensam och personlig ansvarighet, så väl inbördes
som mot tredje man, så föreställas de sednare, icke af personer, utan
af lotter eller aktier, hvilka iunehafvaren fritt kan, när honom behagar,
till annan man öfverlåta. Hvarje lott eller aktie representerar således eu
bolagsman; men deraf följer äfven, att den ansvarighet, bolagsmännen inbördes
emellan, för bolagets förbindelser, som stadgas i nyssberörde Kapitel,
ej är förenlig med grunden och syftningen för det ursprungliga aftalet angående
förevarande bolag. Men häraf uppenbaras jemväl behofvet af en
lag
-
Lag-Utskottets Betänkande, .Y:o 99.
jj
lagstiftning för desamma, ett behof som långt för detta visat sig här i landet,
hvarest dylika föreningar så småningom uppstått. Man har visserligen
hört betänkligheter yttras deremot, med afseende å tredje mans rätt; men
om man tager i betraktande det allmänt nyttiga, som endast genom dessa
föreningar kan åstadkommas, samt alt, enär lagstiftningen utstakar vidsträckthelen
af deras ansvarighet, hvar och en är i tillfälle beräkna, under hvilka
förhållanden han kan med bolaget afhandla,' synes vådan deraf ej vara
af någon vigt, serdeles om derjemte föreskrifves, alt dessa bolag ej må bildas,
utan att Konungen sådant tillåter, och att de i allt öfrigt böra grunda
sig på sådana reglor, som Konungen finner godt stadga och fastställa.
Då man emedlertid jemför de bestämmelser, som nya Civillagförslaget
innefattar rörande dessa inrättningar, med det af Herr Dalman framlagda
förslag, synes det sednare, fastän i principen öfverensstämmande med
det förra, för ändamålet mera fullständigt och lämpligt att såsom serskild
lag tjena till efterrättelse; men Utskottet anser detsamma likväl ej böra
oförändradt antagas, ehuru Utskottet godkänner de grunder, hvarpå detsamma
i allmänhet blifvit bygdt. Vid granskning deraf finner Utskottet,
att, då i karakteren af Aktiebolag delegarnes från andra bolagskontrakter
skiljaktiga ansvarighet hufvudsakligen ingår, en anvisning derom bör inflyta
i 1 §, som karakteriserar dylika bolag; alt uti 4 § den af bolaget utsedda
Styrelsens förhållande till bolaget noga bör utmärkas, hvilket nu ej skett;
att, då delegarne måste ansvara för bolagets skulder med ej allenast hvad
de insatt eller åtagit sig insätta, utan ock bolagets öfriga tillgångar, eller
med andra ord, den andel de i bolaget ega, 5 §. bör i enlighet härmed
rättas; att stadgandet om aktiers fördelning i couponer bör ur 6 §. utgå, såsom
bär i landet obehöfiigt, samt att i 7 § bör bestämmas, hvarest aktier,
som äro ställda till viss man, böra inregistreras, h vilket, efter Utskottets
åsigt, lämpligast sker hos Styrelsen.
Dessutom finner Utskottet följande föreskrifter vara nödiga, nemligen:
tf) att bolagets Reglemente bör inlemnas till Konungens Befallningshafvande
i Länet, för att af samma myndighet till Konungen insändas.
Härigenom sättes Konungens Befallningshafvande, med sin närmare kännedom
om personer och af lokala förhållanden, i tillfälle att yttra sig i ämnet,
till ledning vid frågans slutliga pröfning;
Å) att Reglementet bör innehålla uppgift å den ort, der bolagets Styrelse
har sitt säte. För nödvändigheten af en sådan uppgift torde blott
Bih. till R. St. Prot. 184.5, 7 Sami., 1 AJd. 3i Haft.
3
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 99.
behöfva erinras, alt, då ledamöterne i Styrelsen kunna vara bosatte 1
spridda delar af Riket, hvar och en, som vill söka beläget och således
måste vända sig till Styrelsen, som representerar detsamma utan en bestämmelse
i denna del skulle låka i rådvillhet och tilläfventyrs blifva
blottställd för mångfaldiga besvär och kostnader;
c\ att bolaget lyder under Domstolen i den ort, der Styrelsen har sitt
säte, hvilket öfverensstämmer med så väl i gällande lag antagna grundsatser,
som ordning; och
.
d\ att bolagsföreningen ej är förbindande emellau bolagsmannen innan
Reglementet blifvit af Konungen i Nåder stad fästad t. Dessförinnan kunna
delegarne nemligen icke vara förvissade om de vilkor, hvarunder föreningen
kan varda beståndande, och höra således ej vara förbundne att deri qvarblifva,
derest Kong!. Maj:t skulle förändra Reglementet och dermed de vilkor,
som tagits i beräkning vid aftalets ingående.
Med dessa tillägg och förändringar finner Utskottet Herr Dalmans förslag
antagligt, dock med vissa jemkningar i redaktionen; och får Utskottet
alltså föreslå,
.
.
.
. ..
,
det måtte Rikets Sländer för sin del besluta (oljande
Lag
för Aktie-B olag.
$ /.
Bola", som består af lotter, ställda på innehafvaren eller
viss man°, och hvari delegarne icke nyttja sina eller annan persons
namn ut* bolagets firma, och ej eller förbinda stg att ansvara
för bolagets skulder med mera, än en hvar insatt eller
åtagit sig insätta, kallas Aktiebolag.
§ 2.
Dessa bolag bära namn efter hufvud föremålet för deras
verksamhet.
$ 3.
Bolagets angelägenheter besörjas af en Styrelse, som af
aktie-egarne väljes och kan af dem af sättas.
$ 4-
Bolagets Styrelse är hos bolaget ansvarig för verkställigheten
af det uppdrag, den af bolaget emottagit; men Styrel
-
'9
L g-UtshoUets Betänkande, IV.o gg.
sens Ledamöter hafva icke någon ovilkorlig ansvarighet„ hvar
för sig eller gemensamt, för de bolagets förbindelser, som de,
i följd af sitt uppdrag, å bolagets vägnar ingå.
$ 5.
1 händelse af bolagets obestånd är aktie-egare icke skyldig
att vidkännas större förlust, än beloppet af sin andel i bolaget.
S 6-
Bolagets kapital fördelas i lotter eller aktier, hvardera på
lika summa.
$ 7-
Aktier, som äro ställda på viss man, skola hos bolagets
Styrelse inregistreras Hvarje öfverlåtelse af sådana aktier
anmäles hos Styrelsen.
$ 8.
Aktiebolag må ej upprättas, utan Konungen gifver der lof
till och, ejter pröfning af bolagets Reglemente, derå lemnar
sin Nådiga stadfästelse; hvarom allmän kungörelse sedermera
af Konungen utfärdas.
$ 9-
Bolagets Reglemente, som bör innehålla uppgift å den ort,
der Styrelsen har sitt säte, skall in/emnas till Konungens Befallningshaf
vande i Länet, för att sedermera till Konungen insändas
Innan Reglementet blif vit af Konungen stadfästadt, är
bolagsföreningen ej emellan bolagsmännen förbindande.
S to.
Aktiebolag lyder under Domstolen i den ort, der bolagets
Styrelse har sitt säte.
Stockholm den 8 April 1845.
Reservation
af Herr Grefve Mörner, C. G.: 'Hvad angår sista momentet uti 9 §af
det i förevarande Betänkande innefattade Lagförslag, är jag i så måtto skiljaktig
ifrån Utskottets beslut, att jag anser det hafva bordt ftadgas, att, så
ao
Lag-U t skottets Betänkande j K.-o gg.
snart ansökningen om fastställelse å Bolags-inrättningen och dess Reglemente
blifvit till Konungens Befallningshafvande inlemnad, öfverenskommelsen
skall vara Bolagsmännen emellan förbindande. Dä Kongl. Maj:ts stadfästelse
sökes å Bolags-inrättningen och såmedelst åt frågan lemnas offentlighet,
böra åtminstone Bolagsmännen inbördes hafva en allvarlig afsigt ått bringa
det fattade beslutet till verkställighet, och detta beslut ej vidare få genom en
e ler några delegares hugskott tillintetgöras. Stora svårigheter skola äfven ot
vi vela k tigt härflyta af Utskoltels förslag, genom den derigenom uppkommande
nästan fullkomliga omöjlighet att kunna, före den Kongl. stadfästelsen
vidtaga några förberedande åtgärder för det af Bolaget tillämnade företagets
utförande. Jag har derföre varit af den mening, att förenämnde moment
borde hafva följande lydelse:
Innan Reglementet blifvit till Konungens Befallningshafvande inlernnadtj
är Bolagsförening ej emellan Bolagsmännen förbindande
SI OC KHOLM, Ecksteinska boktryckeriet, 184 5.
Lag- Utskottets Memorial, N:o iOO; Utlåtande, N:o iOl,
1
N:o 100.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 April, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af skedd åt erremiss utaf Utskottets Betänkande
N:o 84 öfver väckt motion om förändring af 12 Kap.
4 § Handels-Balken.
Enligt ankommet Protokolls-Utdrag har Hederv. Bonde-Ståndet till
Lag-Utskottet återremitterat berörde Betänkande, på grund af deremot
framställda anmärkningar; men som samma Betänkande, deruti Utskottet
afstyrkt bifall till väckta motionen, blifvit bifallet af Höglofl. Bidderskapet
och Adeln den 17, af Hög v. Preste-Ståndet den i3 och af Vällofl. Borgare-Ståndet
den i5 nästlidne Mars, samt frågan således, enligt 87 § Regerings-Formen
samt 3 punkten af 49 § Riksdags-Ordningen, är af Rikets
Ständer afgjord; anser Utskottet något utlåtande öfver de framställda anmärkningarne
icke erfordras; hvilket härmed vördsamligen anmäles för
det Riks-Stånd, som Betänkandet återremitterat.
Stockholm den i4 April 184^.
N:o 101.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 April, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets Memorial
N:o 79, med förslag till sammanjemkning af de inom
Biks-Stånden fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets
Utlåtande N:o 65, i följd af återremisser utaf Betänkandet
N:o 14, öfver dels Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition,
angående förändrad lydelse af 1 § i 23 Kap. Ärfda-Balken
och tillägg till 7 § i 20 Kap. af samma Balk, dels ock väckt
motion om inrättande af förmyndarekamrar.
Sedan Lag-Utskottet i dess Utlåtande N:o 65 tillstyrkt
Bih. Ull B. St. Prat, i84S. 7 Samt. i Afd. 32 Bdft.
bifall till
1
2
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o iOL
Kong]. Majrfs omförmälda Nådiga Proposition, och samma Utlåtande blifvit
godkändt af Högv. Preste-Ståndet och Yällofl. Borgare-Ståndet, men öfriee
Riks-Slånd, med antagande af det utaf Kong]. Majrt i Nåder föreslagna tillägg
7 §120 Kap. Ärfda-Balken, deremot, hvad angår i§i a3 Kap. samma
Balk, stadnat i sins emellan skiljaktiga, från den Nådiga Propositionen
afvikande beslut; så har Utskottet i Memorialet A:o 'jg, för sammanjemkning
af de stridiga meningarna, dels inbjudit Höglofl. Ridderskapet och
Adeln samt Hederv. Bonde-Ståndet att med de andra Riks-Stånden i den
skiljaktiga delen, eller i fråga om förändrad redaktion af 23 Kap. i § ÄrfdaBalken,
sig förena, dels ock, i händelse denna inbjudning icke blefve antagen,
föreslagit omröstning i ämnet uti Förstärkt Lag-Utskott, efter det
lik vad först afgjordt blifvit, antingen Ridderskapet och Adelns eller BondeStåndets
mening borde såsom ^/-proposition uppställas, för bestämmande
bvaiaf Utskottet, med inbjudning till Ridderskapet och Adeln att öfvergå
på Bonde-Ståndets mening, jemväl tillstyrkt, att, derest ej eller denna inbjudning
antoges, frågan om hvilkendera meningen skall utgöra ATe/-proposition
måtte genom omröstning slitas; innefattande Memorialet, i följd häraf,
serskilda förslag till voterings-piopositioner, så väl i fråga om Ae/-propositionj
som i hufvudsaken.
,
till Utskottet ankomna Protokolls-Utdrag hafva de uppställda
voterings-propositionerne blifvit godkände af ej allenast Preste- och Borgare-Stånden,
utan ock Bonde-Ståndet, hvilket vidhållit sitt beslut och således
ej antagit inbjudningen att med förstnämnde två Riks-Stånd sig förena.
Ridderskapet och Adeln åter har, med afslag å de till detta Stånd
framställda inbjudningarne, återremitterat Utskottets förslag till voteringspropositioner,
sedan emot den i hufvudsaken uppställda A>/-proposition anmärkt
blifvit, att enär Rikets Ständer icke egde till Konungen framställa
contra-propositioner, utan endast borde i underdånighet anmäla de beslut
de fattat i anledning af Kong). Majris Propositioner, det i omförmälda JVefproposition
begagnade uttryck, contra-pr opositon vore oriktigt och borde utbytas
emot ett lämpligare ord.
Dd emedlertid Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden godkänt Utskottets
till voterings-propositioner framställda förslag, och tre Riks-Stånds mening
i frågor af förevarande art. enligt Regerings-Formens 8n § samt 3
punkten af 49 § Riksdags-Ordningen, utgör Rikets Ständers beslut; så och
3
Lag~Ulsfcotteis Utlåtande, IV: o 102.
enär det klandrade uttrycket dessutom icke behöfver Legagnas i det svar,
som i underdånighet kommer att till Kongl. Maj:t afgifvas, äfven om Rikets
Ständer skulle stadna i ett från den Nådiga Propositionen afvikande
beslut, får Utskottet oförändradt återlemna dess ifrågaställda förslag till
Ridderskapet och Adeln för ärendets vidare handläggning.
Stockholm den i4 April i845.
N:o 102.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 April, kl. 1 e. m.
,
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets Be
tänkande
N:o 69, öfver väckta motioner om upphäfvande eller
ändring af Kongl. Förordningen den 9 Maj 1835, angående
livad iakttagas bör vid handel om lösören, som köparen låter
i säljarens vård qvarblifva.
Samtlige Riks-Stånden hafva till Lag-Utskottets behandling återförvisat
nyssberörde Betänkande, på grund af åtskilliga deremot framställda anmärkningar,
enligt hvilka den åsigt allmännast gjort sig hos Riks-Stånden gällande,
att ifrågaställda författning fortfarande bör bibehållas, och att åsyftade
ändamålet således måste sökas i bestämmelser, som kunna stå tillsammans
med samma författning. De fleste, som yttrat sig i ämnet, hafva ock
gifvit företrädet åt den princip, som uttalats i den reservation, som emot
Utskottets Betänkande blifvit afgifven af Herr Giinther, i likhet med hvilken
man anmärkt: att Utskottet orätt medgifvit omförmälda köpafhandlingar
laga verkan emot tredje man, utan något offentliggörande och sålunda
lagt hela kontrollen i den efterföljande rätfegåugen och den edgång, som
dervid blifvit föreskrifven: att om än vådorna af diktade och antedaterade
afhandlingar genom Utskottets förslag undanröjdes, qvarstode likväl äfventyret
af det svek, hvarigenom samma egendom kunde pantsättas eller försäljas
till flere, äfvensom utvägarne för innehafvaren af en betydlig, mea i
4
Lag-Utskottets Utlåtande, N-.o 102.
hemlighet graverad lösegendom, att under sken af en vederhäftighet, sona
han icke hade tillnarra sig en kredit, som han icke förtjenade: att följden
af icke-offentliggörelsen skulle blifva, alt nära nog efter hvarje utmätning
rättegång uppkomme, som, för utmätningssökanden medförande
okade kostnader, oftast icke slutades förr än i högsta instansen: samt slutl.
gen att, sedan man nu mera vant sig, att kunna, genom ifrågaställa köpafhandJmgar,
använda sin lösegendom såsom ett kreditmedel, det syntes
vådhgt alt häri göra någon förändring, serdeles i en tidpunkt af stor och
a man penningeforlagenhet. Utom dessa anmärkningar emot sjelfva den
princip, hvarifrån Utskottet utgått, har vidare emot Utskottets förslag blifvi
hufvudsakligen erinradt; att det syntes vara mindre försigtigt att, på
satt i § af forslaget innehåller, låta det på exekutor bero, huruvida en
nppgilven kopafhandlmg skall anses ostridig; att som åtskilligt gods är
åt den beskaffenhet, att det icke utan svårighet kan forvaras, stadgandet i
berörde §., att godset skall stå i säkert förvar, intilldess öfver eganderättsanspråket
domdt blifvit, vore olämpligt; att utmätt gods, utan afseende på
derå vackt anspråk, alltid borde försäljas, och köpeskillingen sättas i taka
hander; samt att det i 5 § föreskrift edsformulär vore för inskränkt, såsXndenlt
*Seend® dea förraei"e toppens förhållande till utmätnings
•
i Dä-man Säledes * alimänhet ansett det af Utskottet framlagda förslag
mindre tillfyllestgörande, har deremot mängden af talare funnit det förslag,
som Herr Gunther i reservationen framställt, förtjent af serdeles uppmärksamhet
ehuru skiljaktiga meningar angående lämpligheten af vissa deri
förekommande bestämmelser yttrats. Det har nemligen blifvit anfördt, betraffande
den i i mom. påbjudna offentliggörelsen, dels att kungörandet i
allmanna T.dn.ngarne vore föga tjenligt, serdeles som allmogen högst sällan
tager del af dessa Tidningar, utan syntes dylikt kungörande bäst kunna
ske genom Lanstidningarne eller Konungens Befallningshafvande* Kungörelser,
dels ock att underrättelsen om skedda Jösöreköp borde meddelas
icke allenast från predikstolen i kyrkan uti den församling, der säljaren bor,
utan ock i nästgränsande socknars, om icke hela häradets, kyrkor; vidkommande
stadgandet i 2 mom., å ena sidan, att köpafbandlings offentliggörande
hvart tredje år vore obeböfligt, men, å den andra deremot, att
föreslagna liden af tre år vore alltför lång; hvad angår 3 mom., att,
derest tvist uppstår om hvad som vid utmätning undantagas må» skyldig
-
