# ID: svediakorp-gov2134
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 103,989
# sentences: 2,080
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
11
21:o.
De af nuvarande privat-banker, som inom 1845 års slut antaga villkoren
i 18, 19 och 20:de punkterna, erhålla förlängd octroij på 10 år ifrån
och med 1845 års början: de öfriga icke.
22:o.
Ehuru prival-bank-sedlar ej, liksom Riks-Bankens, kunna såsom tvunget
betalningsmedel antagas, förekommer likväl intet hinder för det medgifvande,
att sedlar af privat-banker, som ingått på villkoren i 18, 19 och
20:de punkterna må i kronans uppbörd emottagas, under förbindelse för
vederbörande Bank-Direclion och ställd säkerhet, att dess sedlar, sorn i uppbörd
influtit, skola inlösas med Rikets gångbara mynt sist inom 14 dagar
efter i hvarje fall erhållen underrättelse om beloppet.
Det förslag, som här ofvan är framstäldt till öfvervägande i sammanhang
med discussionerna om reglemente för Rikets Ständers Bank, skulle
bereda 2:ne väsendtliga fördelar:
l=o att Riks-Banken med ett maximum af 25 millioner Riksdaler
Banko utlöpande sedlar, erhölle en tillgång svarande emot omkring 23 millioner
Riksdaler Banko dels uti Silfver och disponibel silfvervaluta å utrikes
ort, dels uti obligationer, som lätt kunna till silfver förvandlas, hvarigenom
förtroendet till Bankens soliditet skulle ytterligare stärkas.
2:o att privat-bankernas rörelse skulle begränsas och betryggas, samt
tillika de med deras sedel-utgifning förenade olägenheter, som nu af allmänheten
öfrerklagas, undanröjas.
Öfrige detta ämne rörande motioner, hvilka Utskottet härvid tillika
under behandling förehaft, äro, såsom varande af jemförelsevis mindre
omfattning, för vinnande af mera redighet upptagne vid de punkter här
nedan, till hvilka de bort hänföras; och förevarande Betänkande är till
12
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
lättnad vid föredragningen inom Riks-Stånden uppställdt i följande trenne
hufvudafdelningav nemligen:
l:o Angående Bankens kapital-öf verskott eder grundjond
samt sättet för användande af ränte-vimterna.
2:o angående Bankens Lane- och kreditiv-rörelse; och
3:o angående sedel- utg if/lin gen samt Bankens metalliska kassa,
l:a Afdelningen.
Angående Bankens Capital-öfver slott eller Grundfond samt
sättet för användande af rante-vinsterne.
I detta ämne hav Utskottet emottagit dels en inom Ridderskapet
och Adeln väckt motion af Herr Rosenblad, Bernhard, som föreslagit, att
med upphäfvande af 4 § i Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars
1830, följande §§ mätte deruti införas:
”§ 4. Bankens behållna kapital, efter afdrag af aila densamma åliggande
skulder och förbindelser, skall utan inberäkning af dess fasta egendom
och inventarier, utgöra Tio millioner R:dr Banco, efter 1830 års myntbestämnigs-värde,
och pä så sätt att om något år minskning i denna behållning
förefinnes eller uppkommer, skall bristen fyllas af först inflytande
vinst.
§ 5. Rikets Ständer ansvara i Sveriges Rikes namn och å Dess vägnar,
att, under alla inträffande händelser, alla af Banken ingångna skulder
och förbindelser skola blifva till fullo godtg jorda
dels en inom Borgare-Ståndet af Herr C. Berglund gjord motion,
deruti, bland annat, yttras den åsigt, att Banken borde använda den behållna
vinsten till silfver-uppköp; samt
dels ett inom Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägligen Anders Jonsson
från Östergöthland väckt förslag, att af Bankens behållna vinst eller
1843 års Bokslut 2,000,000 R:dr B:co mätte till Grundfondens förstärkande
reserveras.
Med dessa förslag har Utskottet jemnfört den del af Herr Skogmans
ofvanintagna motion, sorn angår Bankens grundfond; och får i anledning
häraf anföra följande:
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
13
Bestämmandet af berörde fond till den föreslagna summan af
10,000,000 R:dr betryggar allmänheten i afseende på Bankens förmåga att
kunna uppfylla sina förbindelser, och någon fördelagtigare tidpunkt än
den närvarande för att öka grundfonden till nämnde belopp, torde svårligen
uppstå, enär Banken redan, i följd af Rikets Ständers bifall lill Utskottets
memorial, N:o 17, eger uti kapital-öfverskottet, enligt 1843 års
bokslut ,
9,404,775 R:dr 18 sk. 6 rst.
så att endast ...... 595,224: — 29 — 6 ■—
af de under detta år ingående vinstmedel
erfordras för att fylla summan till . . 10,000,000 R:dr. Och då en
utöfver Bankens eget behof ytterligare fortsatt reservation af vinstmedlen
skulle verka till antingen ökning af lånerörelsen eller minskning af den
utelöpande sedelstocken; hyser Utskottet den öfvertygelse, att de å vinsterna
uppkommande öfverskott, kunna, efter hvarje årsbokslut, tili Statens
allmänna behof öfverlemnas.
Men på det att grundfonden må uppfylla det ändamål, som dermed
afses, eller att kunna, då behof deraf göres, till bibehållande och förstärkning
af Bankens metalliska kassa användas, tror Utskottet, att densamma
bör beslå helst af sådane räntebärande papper, hvilka äro lätt realisable.
Banken eger för närvarande obligationer till ett sammanräknadt belopp
af 4,333,000 R:dr.
nemligen uti Riksgälds-kontorels .... 3,608,000:
och uti Armeens Accords-Amorterings-fonds . . 725,000:
säger 4,333,000:
Å de förra inflyta årligen, såsom kapital-afbetalning, 88,000 R:dr,
hvarigenom desamma småningom skulle komma att förminskas, derest icke
Rikets Ständer finna godt medgifva, att denna afbetalning finge upphöra
sedan summan, såsom här nedan hemställes, blifvit nedsatt till ett jemnt
belopp. Svårigheten att erhålla räntebärande papper, hvilka äro användbara
såsom bypolheker för de lån eller kreditiv, hvilka möjligen behöfva
å utrikes ort upptagas, torde tillräckligen förklara anledningen till. den åsigt,
att Banken bör söka att bibehålla nämnde obligationer.
På grund häraf tillstyrker Utskottet, det Rikets Ständer måtte
besluta:
14
Banco-Vtskottets Betänkande, N:o 29.
l:o.
att Bankens kapital-öfverskolt eller grundfond skall, utan
beräkning al Bankens fasta egendom och inventarier, utgöra
en summa af Tio millioner R:dr Banko, hvadan möjligen
inträffande kapital-förminskning under året af vinsten er
sattes;
kommande,
i händelse af bifall härtill, Banco- och Lag-Utskotten att uppgöra
och Rikets Ständers pröfning underställa förslag till den ändring i
Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830, som deraf blifver
en följd; hvarvid nämnde Utskott jemväl torde få afgifva yttrande öfver
den af Herr Rosenbladgjorda framställning om ett tillägg uti åberopade
2:o.
alt Bankens kapital-öfverskott eller Grund-fond skall, så vidt
sig göra låter, till ett belopp af Fem millioner Riksdaler
Banko, bestå af obligationer, hvilka, ställde på längre förfallotid
och löpande med minst 4 procent ränta, äro utgilna
af Riksgälds-kontoret, Arméens Accords-Amorlerings-fond,
Skånska Hypotheks-Föreningen, Bruksegares Hypotheks-kassa
eller andre Verk och inrättningar, hvilkas obligationer Banko-fullmägtige
anse lemna full säkerket.
3:o.
att sedan beloppet af de Riksgälds-konlorets obligationer,
som Banken redan innehar, blifvit genom kapital-afbetalningar
nedsatt från 3,608,000 R:dr till 3,500,000 R:dr, alla vidare
kapital-afbetalningar å dessa obligationer upphöra.
Och torde, om Rikets Ständer godkänna denna bestämmelse, Statsoch
Banco-Utskotten få inkomma med yttrande, angående de förändringar
i stylisalionen af berörde förbindelser, som med anledning deraf kunna
anses vara af nöden.
Banco-Utskottets Betänkanda, N:o 29.
15
4:o
att Banko-fullmägtige berättigas, att medelst anskaffande af
något eller några af de i 2 punkten omförmälde räntebärande
papper ersätta den minskning, som genom infriande
af obligationer uppkommer, så att Banken i möjligaste måtto
alltid förblifver innehafvare af lätt realisabla förbindelser,
till belopp af 5,000,000 R:dr Banco.
Jemte åberopande af hvad Utskottet bär ofvan anfört i fråga otn
sättet för användande af de öfverskott, som årligen kunna å vinstmedlen
uppkomma, sedan ej mindre förvaltningskostnaderna och de utgifter, Banken
kan få vidkännas i och för metalliska kassans bibehållande och förstärkning
afgått, än äfven ersättning blifvit meddelad grundfonden för de
deruti under året inträffade kapital-förluster; får Utskottet hemställa,
5:o
att efter det Bankenskapital-öfverskott eller Grund-fond blifvit,
genom inflytande vinstmedel uppbringad till ofvan föreslagna
belopp af 10,000,000 R:dr Banco, återstoden af samma
vinst, efter afdrag derifrån af möjligen inträffande kapital-förluster
samt af alla kostnader för myntvärdets upprätthållande
och för Bankens förvaltning m. m. årligen af
lemnas
till Riksgälds-kontoret, intill nästa Riksdag, enligt
hvarje års bokslut.
Och varande af Utskottet härigenom besvarad den del af en
utaf Herr Nordenankar, F. IV., väckt motion, som innefattar alt till
undvikande så väl af frestelse till lånerörelsens ökning, som af rörelse-kapitalets
förminskning i större mån, än silfver-utvexlingen medför,
Banco-vinsten må lill Riksgälds-koptoret öfverlemnas, för alt i productiva
anslag användas.
Under förutsättning att Utskottets nästberörde förslag vinner Rikets
Ständers bifall, får Utskottet bär framlägga en förslagsberäkning öfver de
tillgångar, hvilka, såsom en följd häraf, anses kunna af Riksgälds-kontoret
för Statens allmänna behof disponeras.
Bankens behållna vinst, som efter 1843 års bokslut utgjorde
957,049: 21, 9, deruti inberäknade tillfälliga inkomster och kapital-vin
-
16
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
sier till elt belopp af 95,039 R:dr, antages för detta år komma att uppgå
till 850,000 R:dr, hvadan, efter afdrag derifrån af den summa, som erfordras,
för att uppbringa Grundfonden till 10,000,000 R:dr, Riksgälds-kontoret
skulle af innevarande års vinst äga att påräkna omkring 250,000 R:dr.
Från och med nästa år, då den nu föreslagna förändrade regleringen
af Bankens låne-rörelse vidtager, kan vinsten beräknas sålunda:
Inkomster:
l:o Ränte-inkomster:
a) För lån emot rörlig pant ...... 100,000.
b) „ emot inteckning i faslighet .... 250,000.
c) „ kreditiver ........ 70,000.
d) „ räntebärande papper . . . . . . 520,000.
e) „ lån från Handels- och Närings-Disconten samt på
publika papper ....... 150,000.
2:o Tillfälliga inkomster och kapital-vinster . 10,000.
Summa B:co R:dr 1,100,000.
Utgifter:
l:o Ränte-utgifter:
a) för äldre låne-Banco-obligationer
b) „ nya upplåningar
c) „ lånen hos Riksgälds-kontoret
2:o Förvaltnings-kostnad
3:o Välgörenhets-bidrag
4:o Afskrifningar och förluster
Saldo, årlig behållning
Summa B:co R:dr 1,100,000. ■—
Det
. 25,000.
5.000. — —
. 13,000.
. 240,000. — —
8.000
9,000. — —
Säger 300,000. — —
. 800,000.
(Se sid. 64.)
Öfversigt af Bankens Discontrörelsc
Utlåning på Namn oeh Reverser:
1 Stockholm
3,787,520
—
252,883
14
—
69,604
18
3
„ Götheborg .
1,343,040
_
—
90,769
42
—
30,649
47
-
„ Malmö
797,570
—
52,026
38
3
16,702
34
1
S:r
5,928,130
—
395,679
46
3
116,957
3
4
Belåning af Adier och Publika Papper;
374,450
—
—
8,546
10
—
404
35
10
„ Götheborg
295,290
—
—
7,322
42
—
291
22
1
„ Malmö
3,600
—
—
90
—
—
1
24
—
Sr
673,340
—
—
15,959
4
—
697
33
11
Utlåning genom Handels- oeh Närings-Dtsconten:
1 Stockholm
4,316,300
102,619
8
1,191
30
9
„ Götheborg
.
1,718,900
—
—
41,612
44
—
452
17
10
„ Malmö
715,000
—
—
17,133
16
—
79
1
6
S:r
6,750,200
—
—
161,365
20
—
1,723
2
1
Under året utgifne
Nya Lån.
Inkomster.
FOrskolts-ränta.
Öfvcr-ränta
I ii fl n t ne osäkra
Capital-fordringar.
Influlne Öfrerräntor
å osäkra
fordringar.
Fastighets- och
Hyresmcdel.
Summa.
6,920 39
i
247 36
7,168
27
1,837
227
2,065 26
1,111
840
20
1,971
46
46
332,358
122,735 25
68,749 24
523,843
5 5
8,950 45
7,614 16
91 24
16,656
37
103,810 38
42,065 13
17,212 17
22
163,088
år 1 8 4 3.
Inkomsternas användande.
Aflöning och
omkostnader.
Afdrag för
inom linien
förde Lån.
Vinst.
Ränta, tillagd
Reservfonderne
eller afsatt för
j upplånte medel.
31,522 7
16,920 37
10,479 12
58,922 9
321 31 8
321
591
829
21
15,733
8,592
229
24,554 26
31 8
1,441
27
1
16
_l_
441 3
7,756
7,756
30
11,025
897
30
44
11,922 44
Utredningen af f. d. Riks-Discont-Uerke t:
Låne-Balancen, oförändrad sedan år 1839, utgör R.dr 8,985: 27. 8.
till Banken öfverlemnad.
277,346
97,222
58,040
432,609 34
8,950 45
7,292 32
91124
6,343,295
2,289,431
1,293,046
16,335 6 3
92,194 11
I
40,338 16
17,191
149,723
1
Utestående Lån vid årets slut.
Säk ra.
Osäkra.
9,925,773 18
186,478 38; 4
163,326 27 6
1,800
351,605 17 10
317,916 5
64,792 19
46,229
428,937 28
283
29 10
2,254,778
873,281
339,200
3,467,260
20
41
11
283 41
Sak ra ansedd** men
pä L-tg.sök ni i gar
ocii Concursei beroende
Font ringar,
upptagne bland de
vitt årets sint utestående
Siik ra Län.
400,239 35
191,552'il
14,416,24
606,208 23
6,588 38
11,096'27
17,685 17
99,178
25,481
124,660
20
10
Banco-Utshollels Betänkande, N:o 29.
17
Det lärer dock, i afseende på denna beräkning böra anmärkas, att
sedan återbetalning skett af de lån, Banken upptagit hos så väl Riksgäldskontoret,
som allmänheten, vinsten torde för de kommande åren utöfver
samma beräkning lemna ett öfverskott, motsvarande den ränta, som nu
från Banken utgår för nämnde lån, samt att det är sannolikt, alt Bankens
läne-rörelse skall gifva en något högre afkastning än Utskottet i förestående
beräkning upptagit.
Utskottet bör derjemte erinra, att Riksgälds-kontoret under nästa
år bär, utöfver det öfverskott af vinsten för innevarande år, som icke erfordras
för att fylla grundfonden till ett belopp af 10,000,000 R:dr, att
påräkna den å Diskont-rörelsen under detta år belöpande vinst, omkring
450,000 R:dr, hvilken dock, såsom i Diskontens låue-rörelse använd, icke
lärer kunna, utan allt för stor rubbning, dragas utur nämnde låne-rörelse
förr än ingående ränte-medel sådant medgifva.
2:a Afdelningen.
Angående Batikens Lune- och kreditiv-rörelse.
Enligt det för Bankens styrelse och förvaltning nu gällande Reglemente,
bedrifves genom Banken och den derunder lydande Banko- samt
Handels- och Närings-Diskonten följande ullånings-grenar, nemligen:
J :o Belåning af guld och silfver, arbeladt och oarbetadtj som är försedt
med Svensk kontrollstämpelSvenska och Holländska Specie-dukater
samt guld- och silfver-medailler, jemnlikt 150 med 154 §§ i åberopade
Reglemente.
Denna låne-rörelse, för hvilken något Circulalions-kapital icke blifvit
afsatt, har under de sednare åren varit i jemnt stigande, och utgjorde
beloppet af utestående lån den sista December nästlidet år 388,659
R:dr Banko.
2:o Belåning af koppar, jern och andra vågförde ejffecter, hvarom uti
U)6 med 161 §§ af Reglementet handlas, är icke eller inskränkt inom
något bestämdt maximi-belopp och har med hvarje af de sednare åren
ökats samt uppgick enligt nästlidne års bokslut till:
Bih. till R. St. Prof. 1844. 6 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 3
18
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29,
i Stockholm ....... 1,589,975: 22. 8.
i Götheborg ....... 1,0/2,550. — -—
Tillhopa R:dr 2,062,525: 22. 8.
3:o Belåning af tackjern, på grund af 162 och 163 §§ i Banko-Reglementet,
har ej ilrågakornmit förr än under innevarande år. Någon fond för
denna belåning finnes icke.
4:o Utlåning mot pant af Bäne-Banko-obligationer, besörjd i enlighet med
164 och 165 §§ i Reglementet, är begränsad inom summan af utevarande
sådane obligationer och utgjorde vid 1843 års slut 93,894: 10. 7.
5:o Utlåning emot inteckning i fast egendom och återbetalning i silfver,
enligt Reglementets 166 §, har numera upphört, hvadan de ingående kapital-afbetalningarne
icke åter i denna väg utlånas. Beloppet af dessa
lån utgjorde ultimo December 1843 R:dr 482,959: 13. 10. B:ko.
6:o Utlåning till Studer och korporationer eger jemnlikt 169 § i Reglementet
hädanefter ej eller runi, i följd hvaraf de, genom ifrågavarande utlåning,
inflytande kapilal-afbelalningar för andre ändamål användas. Utestående
summan uppgick vid nästlidne års slut till 59,309: 47. 1. Banko.
7:o Utlåning inot inteckning i fastighet och återbetalning i sedlar samt,
belåning af intecknade på Banken transporterade skuldebref, bedrifves
likmätigt 170 och följande §§ i Banko-Reglementet med ett circulalions-kupilal
af 5,500,000 R:dr B:ko, som vid 1843 års utgång var så
nära medtaget, att utestående beloppet af dessa lån, enligt nämnde års
bokslut, utgjorde 5,492,016: 34. —
8:o Lån-understöd medelst kreditiv.
a) till Riksgälds-Kontoret, enligt 178 § i Reglementet, å 1,000,000 R:dr
R:ko, för liqviden af Stats-fyllnads-summan och för bestridandet af öfrige
kontoret ålagde utbetalningar.
b) till Kongl. Kommerce-Kollegii Diskont, likmätigt Reglementets 179 §,
å 1,500,000 R:dr för manufakturernas och Fabrikernas understöd;
c) till Jern-kontoret, jemnlikt 180 § i Reglementet, å 600,000 födr B:ko
till bruks-rörelsens nytta och båtnad;
d) till Faldu Bergslag, enligt 181 §> å så kallade kopparsedlar till ett
belopp af högst 3,000 Skeppund råkoppar. Utgilne lån på dylika sedlar
utgjorde, enligt 1843 års bokslut, 46,396 R:dr 34 sk. 9 rst B:ko;
Banco-Utskotlets Betänkande, N:o 29.
19
e) lill Stockholms Stads Brandforsäkrings-kontor, jemnlikt 182 § i Reglementet,
till belopp af högst 33,333 R:dr 16 sk. B:co. Detta kreditiv
är icke begagnadt.
f) till SparBankerna i Rikets på grund af 183 § i Reglementet, till belopp
af högst 50,000 R:dr för Stockholms, 20,000 R:dr för Götheborgs,
och 10,000 R:dr för en hvar af de öfrige Spar-Bankerne. Ifrågavarande
kreditiv-rättighet har, efter hvad bokslutet för 1843 utvisar, endast
blifvit begagnadt af följande Spar-Banker till nedanupptagne belopp,
nemligen:
Malmö .... 10,000.
Lunds ■ • • • 6,600.
Christianstads . . . 10,000.
26,600.
g) till Hypotheks-Föreningar och Privat-Banker för Spanmåls-belåning,
enligt 184—190 §§ i Banko-Reglementet, med högst 300,000 R:dr till
hvar och en af de förra och högst 150,000 R:dr till hvardera af de
sednare.
De på grund af berörde föreskrifter beviljade kreditiv äro:
till Skånska Hypolheks-Föreningen å . . . 300,000. — —
„ Bruksegares Hvpotheks-kassa ..... 300,000.
Sgr 600,000 B:ko.
9:o Belåning af adier och publika papper, jemnlikt 200 med 204 §§ i Reglementet.
Den härtill anvisade fond utgör väl, likmätigt först åberopade §,
500,000 R:dr Banco, men har, på sätt Banko-fullmägtiges till Utskottet
algifne berättelse, sidd. 47—49, utvisar, genom öfverllyttning till andra
låne-rörelse-grenar blifvit förminskad tili det belopp, som 1843 års
bokslut upptager eller 437,000 R:dr B:co.
10:o Utlåning på namn och reverser med omsättningsrättj genom BankoDiskonten
samt Läne-kontoren i Götheborg och Malmö, på grund af
205—209 §§ i Banko-Reglementet.
Ordinarie-fonden för denna rörelse
är bestämd till - • • 8,000,000
hvarförutan Rikets sednast för
-
Transport 8,000,000. — —
20
Banco-Utikottets Betänkande, N:o 29.
Transport 8,000,000. — —
samlade Ständer anvisat för BankoDiskonten
i Stockholm en förstärkning
intill denna Riksdag af . . 500,000. — —
Sgr B:ko R:dr 8,500,000.
Banko-Fullmägtiges of vanbe
rörde
berättelse gifver vid handen,
att utaf den tillfälliga förstärkning
med ...... 700,000. —- —
9,200,000. — —
som är 1841 blifvit till Diskont-fonden öfverlemnad,
ett belopp af ....... 350,000. — —
är vordet under lörsta hälften af delta år derifrån  ——
indraget; hvadan fonden för ifrågavarande utlåning,
nu utgör B:co R:dr  8,850,000. — •—
ll:o Utlåning genom Handels- och Närings-Diskonten, enligt 210—212 §§,
i Banko-Reglementet.
Hela utlånings-summan, oberäknad den för ifrågavarande Diskont
till betäckande al förluster afsatta reserv-fond får, jemnlikt nyss åberopade
210 § 2 mom. utgöra högst 3,000,000 R:dr B:ko, utom vid det fall,
att utaf de till bestämda summor upptagne låne-fonder eller kreditiv,
öfverskott stä obegagnade, då dessa kunna företrädesvis till Handelsoch
Nävings-Diskouten anvisas.
Vid 1843 års utgång voro i och för denna låne-rörelse-gren använda:
af upplånte medel ...... 348,375. — —
— Bankens egna medel:
förstärkning ...... 3,041,375. — —
reserv-fond ...... 231,525. — —
Summa B:ko R:dr 3,621,275.
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
21
Genom nu framlagda redovisning för den lane- och krediUv-rörelse,
Banken för närvarande bedrifver, inhemtas, att lånen på guld och silfver,
på koppai’, jern och andra vågförde effecter samt på tackjern icke ärt»
inskränkte inom vissa bestämda maximi-belopp. I följd häraf och af de
orsaker i öfrigt, som omnämnas i Utskottets Memorial, N:o 17, har hela
beloppet af de under sednare åren till Banken influtna kapital-afbetalningar
och vinstmedel blifvit i låne-rörelsen medtagne och sålunda icke lemna!
någon disponibel tillgång för allmänna behof, under det att låne-rörelsen
stigit till den höjd, att, efter hvad 1843 års bokslut utvisar, Bankens
fordringar i Låne- och kreditiv-rörelsen betydligt öfverskjuta utelöpande
Sedel-stocken, på sätt Utskottet här nedan vidare kommer i tillfälle alt
utveckla. Detta förhållande har emedlertid gifvit Utskottet anledning alt taga
under närmare bepröfvande den af flere motionärer uttalade åsigt om angelägenheten
att bestämma ett maximum för hvarje gren af Bankens lånerörelse.
En sådan åtgärd skulle medföra den fördel, att sedelstocken jemväl
kunde i så måtto bestämmas, att densamma icke ökades annorlunda än i
följd af metallisk valutas invexling; men innan Utskottet vidare yttrar sig
i fråga om ett maximum för Bankens låne-rörelse, har Utskottet bort tillse,
huruvida någon eller några grenar af denna låne-rörelse böra och kunna
från Banken afskiljas eller ock helt och hållet upphöra.
I sådant afseende får Utskottet först fästa uppmärksamhet å utlå
ningen
mot pant af Låne-Banko-Obligationer. Denna utlåning, som synes
hafva tillkommit för alt bereda Obligations-innehafvarne en utväg att vid
tillfälliga behof kunna undfå penningar på obligationer, hvilka de, till följd
af deruti stadgade villkor och förbehåll, icke egt att uppsäga, är, enligt
Utskottets öfvestygelse, högst oegentlig; ty då Banken kan belåna sine obligationer,
måste den äfven kunna dem infria; och det torde således vara i
sin ordning, att en så beskaffad låne-rörelse upphör. Likväl och som största
delen af berörde obligationer innehafves af välgörenhets-inrättningar,
hvilka äro, enligt obligationernes lydelse, förbjudne att desamma uppsäga,
torde af detta och flere andre skäl, närmare utvecklade i Banco-Ulskoltets
vid sednaste Riksdag afgifne Betänkande, ]N:o 28, Banken icke böra begagna
den rätt till uppsägning, Banken eger; men på det att något hinder icke
må möta för den, som önskar att få en dylik obligation infriad, lärer,
i sammanhang med belåningens upphörande, böra stadgas, att en sådan inlösen:
uppå derom skeende anmälan, af Banken verksläiles.
22
Banco-Utskottets Betänkande, A’:o 29.
Som, efter hvad här ofvan är vordet tillkännagifvet, någon utlåning
från Banken till Släder och corporationer numera ej eger rum, men Riksgälds-Kontoret
deremot bedrifver en med denna likartad lånerörelse, tror
Utskottet det vara lämpligt, att återstoden af de från Banken i berörde
väg utgifna lån öfverflyttas till Riksgälds-Kontoret.
Enahanda åsigt hyser Utskottet jemväl angående de skiftes- och odlings-lån,
som från Banken utgå.
Beträffande öfrige låne-rörelsegrenar, medgifver Utskottet gerna, att,
med undanlag af Handels- och Nä rings-Diskontens, de andre icke äro förenlige
med en Slals-Banks rätta verksamhet. Denna bör icke utlåna penningar
i annan väg, än derifrån de kunna, i händelse af behof, läLt och
hastigt återtagas. Men ehuru Bankens första pligt är upprätthållandet af
myntvärdet och Banken således kan behöfva alt för berörde ändamål
verkställa hastigare indragningar från låne-rörelsen, för att derigenom minska
sine egne vid anfordran betalbara förbindelser, torde det dock kunna
försvaras att Banken, som eger en så betydlig grundfond, ullemnar lån till
ett begränsadt belopp äfven på längre lid, endast den derför lemnade pant
innefattar fullkomlig säkerhet. Utskottet anser följaktligen, att lånen emot
rörlig och fast pant kunna fortfarande, utan äfventyr för Bankens säkerhet,
utgifvas. Hvad deremot utlåningen genom Banko-Diskonten och Låne-Kontoren
på namn och reverser med omsättningsrätt angår; så har det visat sig, alt
denna låne-rörelse allt mer och mer iklädt sig naturen af stående lån, och sålunda
icke lemnar det understöd åt enskildta krediten, som genom lån på kortare
tider vinnes. Visserligen har behållna vinsten å denna låne-rörelse uppgått till
betydliga belopp; men för Banken får icke denna omständighet ensamt tagas
i beräkning. Banken mäste afse, huruvida den för en lånerörelses bedrifvande
afsatla fond, kan, i behofvets stund, till större eller mindre del
blifva tillgänglig för andra ändamål. Och delta har visat sig icke vara
händelsen med Diskont-låne-rörelsen. Tvärtom äro tid efter annan tillök -  uingar i fonden för nämnde rörelse meddelade, och det oaktadt har tilloppet
af lånsökande och den deraf uppkommande bristen på medel varit i ett fortsatt
stigande Då nämnde fond således icke låter realisera sig ulan en större rubbning
i många enskilda förhållanden, kan det icke annat än menligt inverka
på Bankens credit, att samma lånerörelse bibehålles; och Utskottet bör
ej tveka alt uttala den förmodan, det Banko-Diskontens lånerörelse skall, i
Bunco-Utskotlcts Betänkande, N:o 20.
23
händelse densamma förblifver under Banken samt icke förminskas eller efter
hand förändras, småningom undergräfva Bankens förmåga alt upprätthålla
myntvärdet. Enär Utskottet derföre ansett sig böra hemställa om
öfverflyttning till Riksgälds-Kontoret af jemväl ifrågavarande lånerörelsegren,
har sådant skett med den fasta öfvertygelse, att Banken derigenom
beredes väsendlliga fördelar; ty om Rikets Ständer, på sätt Utskottet vidare
föreslagit, medgifva, alt, i utbyte mot de sålunda öfverflyttade fonderne,
Banken undfår obligationer ulgifna af Riksgälds-Kontoret och garanterade
af Kongl. Maj:t, försättes Banken i tillfälle, att antingen mot hypothek
af desse med större lätthet och i bättre form upptaga kreditiv eiler
lån på ulrikes ort, eller ock att, vid behof att indraga Bankens sedlar,
kunna utlemna ett rörelse-medel, som till någon del supleerar de indrag-,
ne sedlarne. Vinsten för allmänheten blifver ej mindre, än för Banken.
Diskont-inrättningarne kunna bibehållas, myntvärdet vinna mer stadga och.
sedelstocken undgå de betydligare fluetuationer, hvilka eljest hädanefter såsom
hitintills otvifvelaktig! komma att inträffa.
Såsom villkor för öfverflyltningen, har Utskottet, bland annat, tillstyrkt,
att Banko-Diskontens och Låne-Kontorets i Malmö reserv-fonder samt
inom linien förda lån måtte få, utan ersättning, aflemnas till RiksgäldsKontoret.
Skälet härtill är hemtadt från lagsöknings-balancens höga belopp.
Ehuru det bör kunna antagas, att större delen af de på lagsökning
beroende lån liqvideras, lider det dock intet tvifvel, alt förluster skola
uppstå, och dä reserv-fonderne blifvit afsatte i och för betäckande af sådane
förluster, följer deraf, enligt Utskottets förmenande, att de härtill afsedda
medel böra tillfalla den, som kan komma att, vidkännas förlusterne.
Som för öfrigt de medel, hvilka inflyta på inom linien förde lån ingå bland
räntevinsterne och sålunda, i alla händelser, eldigt Ulskoltets åsigt, skulle
tillfalla Riksgälds-Kontoret, torde denna öfverlåtelse icke utgöra någon uppoffring
från Bankens sida.
Till bemötande af den invändning, alt öfverflyltningen till Riksgälds-Kontoret.
af diskonternes meromförmälde lånerörelse komme att föranleda
ökade förvaltningskostnader samt en förändrad organisation al så
väl Styrelsen, som Tjenstemanna-personalen inom Diskont-Verken, har Utskottet
skolat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att enär samtlige
tjenstemännen äro försedde med allenast conslitutorial å sine innehafvande
befattningar, det kan antagas för gifvet, att de heldre inträda under en ny
24
Banco-Uiskottcts Betänkande, N;o 29.
styrelse, än afstå ifrån tjensterne med åtföljande löneförmoner; att således
den enda tillökning i förvaltningskoslnaderne, sorn kan uppstå, kommer att
inskränka sig till några mindre arfvoden för skötandet af de lånerörelsegrenar,
hvilka i Banken bibehållas eiler Handels- och Närings-Diskonten
samt publika pappersbelåningen; att enahanda lokal i Banken, som BancoDiskonten
nu begagnar, fortfarande kan användas; samt att Banco-ombudeu
vid Låne-Kontoren och de Embets- och Tjenstemän, hvilka såsom letia
möter deltaga i Diskont-Direktionen, kunna utses ibland så väl Bankens,
som Riksgäids-Kontorels personal.
Jemte det Utskottet förbehåller sig, att, i händelse af Rikets Ständers
bifall till de framställningar, här nedan förekomma, få, efter sammanträde
med Stats-Utskottet, afgifva förslag till de föreskrifter, hvilka med anledning
deraf blifva oundgängligen nödige; får Utskottet föreslå:
6:0.
att utlåning emot pant af Låne-Banco-Obligationer och Silf-ver-sed/ar
må från oell med 1845 års början upphöra; men
Banko-Fullmägtige deremot berättigas, att infria berörde Obligationer
då sådant af innehafvarne äskas.
7:o.
att Bankens utlåning till Städer och korporation‘er samt lill
skiften och odlingar må öfverflyltas till Riksgälds-Kontoret,
sådane desamme befinnas vid innevarande års slut.
8:0.
alt utlåningen, på namn och reverser med. omsättningsrätt genom
Banko-Diskonten i Stockholm samt Låne-Kontoren i Götheborg
och Malmö likaledes må till Riksgälds-Kontoret öfverflytlas
med det belopp, hvartill fonden för denna utlåning
nu uppgår eller 8,850,000 R:dr B:ko.
9:o
Banco-Ulskottcls Betänkande, N:o 29.
25
9:o.
att såsom villkor vid omförmälde öfverfly Ilning bestämmas:
a) att Riksgälds-Kontoret aflemnar till Banken ersättning i
kontant för lånen till Städer och korporationer samt till
skiften och odlingar.
b) att Riksgälds-Kontoret lem nar Banken ett emot den öfverflyttade
Diskont-lånerörelsen svarande belopp af
8,850,0(X) Riksdaler Banco, uti sine obligationer, ouppsägbara
å innehafvarens sida, utställde å 125,250 och 500
R:dr silfver med 4 procents ränta samt försedde med
ränle-couponer;
c) att Riksgälds-Kontoret, utan ersättning erhåller:
l:o Banko-Diskontens reserv-fond, uppgående, enligt 1843
års bokslut, till 162,889 R:dr 22 sk B:ko.
2:o Läne-Kontorets i Malmö reservfond, utgörande, jemnlikt
nämnda Låne-Kontors räkenskaper för nästlidet
år, 38,776 R:dr 10 sk. B:ko,
3:o liela beloppet af de såsom osäkre inom linien förde
lån, tillhörande allmänna fonden, vid Banko-Diskonten
samt Låne-Kontoren i Götheborg och
Malmö.
4:o De under året influtne räntemedel, hvilka såsom använde
uti lånerörelsen derifrån icke kunna på en gång
återtagas.
d) att den efter afdrag, af förluster, förvaltningskostnader
samt 4 procents ränta å kapitalet, uppkommande behållning
å Diskonlrörelsen, må kunna användas årligen till
inlösen af de till Banken ulgifne obligationer, genom uppköp
af så stort antal obligationer, som i sådant afseende
erbjudes och tillgången medgifver.
ffih. till R■ St. Vrot. 1844. 6 Sami, 1 Afd. 12 Tläft.
4
26
Banco-Ulsliottets Betänkande, N:o 29.
10:0.
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om Dess garanti å ofvanberörde obligationer.
Af Rikets Ständers bifall till berörde framställning torde följa, att
nedannämnde till Utskottet remitterade motioner böra öfverlemnas lill
Stats-Utskottet, som det, i sådan händelse, tillhörer att deröfver till Rikets
Ständer afgifva utlåtande, nemligen:
a) Herr Rosenblads, Bernh., angående ett förskott af 350,000 R:dr uti
Diskont-lånerörelsen;
b) Herr St/f ver hjelms, om tillökning i Diskont-fonderne samt förminsk
ning
af omsättnings-terminernes antal;
c) Riksdags-fullmägligen G. A. Appelcjuists från Blekinge Län, inne
fattande
att 1,000,000 R:dr måtte anvisas till berörde lånerörelses
förstärkning;
d) Herr iVordenankars, F. IV-, i hvad densamma angår tillstyrkandet,
att utlåningen i Diskontväg icke må ökas utöfver det belopp,
hvartill densamma vid sisllidne Riksdag bestämdes;
e) Herr J. A. Arnbergs, angående afskaffande af de så kallade respit
månaderne
å aila från och med år 1845 utgående DiskontLån;
f)
Riksdagsfullmägtigen Tobias Linds från Bohus Län, i fråga om ut
sträckning
af tiden för Banko-Diskont-Låns återbetalning och omsättning;
g)
Riksdagsfullmägtigen Måns Pehrssons från Skåne, om inrättande af
flere Låne-Kontor, för bedrifvande af Diskont-rörelse samt angående
tillökning i arfvodet för Ledamöterne i Diskont-Direktioner
ne;
h) Riksdagsfullmägtigen Anders Jonsson från Östergöthlands Län, an
gående
nedsättning af räntan för Diskont-Lån;
i) Herr Doctor Bromans angående lån till kyrkobyggnader; samt
k) Riksdagsfullmägtigen Ola Svenssons från Malmöhus Län om förändring
i stadga liderne rörande skiftes- och odlings-lån.
Banco-UtskotteU Betänkande, N:o 29.
27
Uli del föregående har Utskollet anmärkt fördelen deraf, alt eli
maximum för Bankens hela lånerörelse bestämmes. Utskottet anser äfven,
alt eli maximum för hvarje serskild lånerörelsegren bör fastställas, på det
alt icke uti någon viss må kunna indragas en större del af det hela. Då
likväl å andra sidan i öfvervägande tages, att till skada för allmänna rö
relsen
en eller annan utlåning icke under längre tid behöfde hela det belo])!),
sorn derför blifvit afsatt, hvaremot för en annan utlåning brist på
nödiga medel kunde finnas, har Utskottet ansett att stadgandet i 214 § af
Banko-Reglementet äfven för framtiden bör med någon modifikation, en följd
af ändrade förhållanden bibehållas; och Utskottet tillstyrker alltså:
l():o.
att ett maximum bestämmes för hvarje gren af den låne-rörelse,
som Banken kommer att bibehålla, dock under iagltagande
att då någon del af de fonder, hvilka blifvit anvisade
för utlåning genom Handels- och JNärings-Diskonten, på aktier
och publika papper elier på guld, silfver och jern m. m.,
under en eiler annan månad icke kunnat i någon eller någre
af dessa låne-rörelsegrenar användas, Banko-Fullmägtige
ega, att för en tid af högst Tre månader öfverlemna de varande
behålluingarne till den eller de af ofvanberörde lånerörelse-grenar,
som deraf äro i behof; med villkor likväl, att
i händelse medlen derförinnan blifva för sine ursprunglige
föremål erforderlige, desamma då genast återtaga.
Såsom en allmän sats, torde uli Banko-Reglementet, i ingressen till
Låne-röreisen böra uttryckas.
12:o.
att Riks-Banken utlånar penningar och meddelar kreditiver,
på sätt här nedan säges, men Banko-styrelsen kan, då den
finner sådant med Bankens fördel och säkerhet öfverensstämmande,
vägra nya lån och kreditiver, äfven när intet är att
anmärka mot säkerheten.
28
Banco-Utskottcts Betänkande, N:o 29.
Då någon sådan sals icke finnes uli nu gällande Banko-reglemente
uttalad, skulle möjligen deraf kunna hemtas anledning för den öfvertygelse,
att en dylik rättighet icke vore Banko-styrelsen lemnad. Häraf har Utskottet
funnit ett stöd för det förslag, punkten 12:o innefattar.
Utskottet öfvergår nu lill granskning af de serskilda låne- och kreditiv-rörelser,
Banken skulle komma alt bibehålla, och upplager dervid till
besvarande de motioner oell förslager, som dermed hafva samband.
A. Låne-rörelsen mot pant af guld och silfver. 1
Jemnlikt 150 § i nu gällande Banko-Reglemente får emot sådan pant
utgifvas lån å två R:dr B:ko. Fullmägtige, som ansett detta minimi-lånebelopp
vara alltför lågt, hafva uti ett till Utskottet ingifvet memorial tillstyrkt,
att, med ändring af berörde föreskrift, minsta belopp, hvilket såsom
lån mot pant af guld och silfver från Banken ulgifves måtte bestämmas
till Fem R:dr Banko.
Enär denna låne-rörelse egentligen kan begagnas allenast af invånar
ne
i hufvudstaden och dess granskap, men uti Slockholm finnes ett Pant
Låne-Kontor,
hvilket af Staten åtnjuter ett räntefritt låne-understöd af
100,000 R:dr Banko, uti hvilket Kontor belåning lämpligen torde kunna
ske af mindre guld och silfverpjeser; har Utskottet derjemte med afseende, å
den uppkommande förminskningen i Bank ens förvaltningskostnader, skolat
tillstyrka,
13:0.
alt minimi-beloppet för lån emot pant af guld och silfver,
må bestämmas till Tio Riksdaler Banko.
14:o.
Öfrige föreskrifter i afseende på denna låne-rörelse torde böra
oförändrade bibehållas; Och får Utskottet beträffande maximum
för lån mot pant af guld och silfver hänvisa till punkten Litt. C.
Banco-Uiskottets Betänkande, N:o 29.
29
B. Låne-rörelsen emot pant af jern, koppar och andre vågförde
effekter.
Jemle förmälan, att 157 § i Banko-Reglementet innehåller, det berörde
lån utgifvas till högst trefjerdedelar af pantens försäljningsvärde, enligt
mäklare-attest, och att Banko-styrelsen bestämmer i Juni och December
månader hvarje år belåningspriset för påföljande halfår; har Herr
Theod. Fornander föreslagit, att då köp af jern i Stockholm icke sintes genom
mäklare, och mäklarens attest af värdet sålunda vore någonting oegentligt,
hvad Stockholm beträffade, början af nämnde § matte erhålla
följande förändrade lydelse: ”Lånen utgifvas till högst |:delar af pantens
kända försäljningsvärde”.
Som det, efter all sannolikhet skulle möta svårigheter för Bankostvrelsen
att bestämma belåningspriset å den mängd jern, stål och koppareffekter,
hvilka såsom pant i Banken antagas; derest icke dervid finge följas
en officiel uppgift, angående sådane effecters försäljningsvärde; men å
andra sidan åter det är af vigt, att prisbestämningen icke uteslutande rättas
efter samma uppgift, har Utskottet, i så måtto biträdt berörde förslag,
att Utskottet anser sig böra hemställa,
15:o.
att ifrågavarande 157 § måtte i början sålunda förändras:
”Lånen utgifvas till högst tref jer dedelar af pantens försäljningsvärde,
eldigt mäklare-attest eller eljest kända förhållanden.
Herr Lagerhjelm, Pehr, har föreslagit, att räntan för lån emot ofvan
omförmälde pant må nedsättas från 4 till 3 procent; samt såsom skäl derför
anfört, att räntan varit så förr; att Banken af dessa lån endast skördar
vinst, utan risk, emedan Banko-styrelsen eger att bestämma belåningsvärdet
samt att intet lämpligare medel för sedelslockens ökande gifves, än
utställandet af sedlar på metallisk valuta.
Tid sednaste Riksdag väcktes jemväl fråga om nedsättning af räntan
för dessa lån, men uppå Ulskoltets, uti Betänkandet, N:o 82, gjorda till
-
30
Banco-U(»koitels Betänkande, X:o 29.
styrkan fick nämnde fråga förfalla. Till de skäl för afslag, Utskottet då
anförde, torde kunna läggas, att ifrågavarande låne-rörelse varit i ständigt
stigande, och att Utskottet nu går att tillstyrka en förhöjning idet af JeruKonloret
emot Tre procents ränta begagnade kreditiv.
16:0.
Utskottet afstyrker fördenskull bifall lill Herr Lagerhjelms
motion.
För undvikande af de olägenheter, som tillskyndas låntagaren genom
skyldighet att den 1 November infria en pant, som han önskar att genast
derefter åter få belåna, har Herr K. A. Almgren yttrat dea åsigt, att enär
Bankens säkerhet vore i alla fall betryggad, det kunde medgilvas låntagaren,
att vid förfaliotiden endast inbetala upplupen ränta jemte den skillnad
i belåningspriset, som möjligen uppkommil.
Sedan Utskottet tillstyrkt, att hvarje iuue-rörelsegren skall begränsas
inom ett visst maximum, och det möjligen skulle kunna inträffa, att vid
något tillfälle beloppet af låne-ansökningar öfversteg den disponibla tillgången;
så skulle genom bifall till Herr Almgrens föi’slag, andras rätt förnärmas.
Och då dessa lån dessutom emot principen för desamma skulle genom
ett dylikt medgifvande kunna förvandlas till stående; hemställer Utskottet,
17:o.
att nu gällande föreskrifter, rörande tiden och sättet för
liquiden af ilrågavarande lån måtte få bibehållas oförändrade.
Uti en lill Utskottet remitterad motion af Herr J. A. Arnberg,
yttrat att föga förändring torde behöfva göras i lånerörelsen på vågförda
effekter, utan att tillika uppgifves hvad som kan tarfva rättelse. Vid sådant
förhållande har Utskottet endast velat, med tillkännagifvande häraf,
förklara, att, enligt Utskottets öfvertygelse, nu gällande föreskrifter, i afseende
på låne-rörelsen mot pant af jern oell andra vågförde effekter äro
ändamålsenlige, och att några andra förändringar deruti icke äro behöflige
än de som afse redaktionen, och hvartill Utskottet förbehåller sig
Banco-UUkotlels Betänkande, N.o 29.
31
att framdeles, i samband med reglementariske föreskrifterne, få afgifva
förslag.
1 fråga om maximum för denna låne-rörelse, hänvisas lill följande
punkt.
C. Låne-rörelsen emot pant af tackjern.
Vid den § af Banko-Reglementet, sorn innefattar föreskrifterne om
hvad vid belåning i Banken af tackjern iagtlagas bör, har Riksdags-fulimägtigen
Pehr Pehrsson från Örebro Län föreslagit det tillägg: ”Masugnsegare
inom Bergslag skola anses berättigade att lån på tackjern erhålla sedan
inom det hyttelag, lånet sökes, delegarne förut, genom utlyst hytteslämma,
dervid protokoll skall föras, utsett en inom hyttelaget boende besuten
och välkänd delegare, alt i sitt förvar taga allt tackjern, sorn i Rikets
Ständers Bank skall belånas. För detta tackjern bör icke allenast
bemälde delegare slå i fullt ansvar, utan ock alla de öfrige delegarne i
hyttelaget, uti protokollet, en för alla och alla för en, såsom för egen
skuld, förbinda sig att ansvara för och ersätta, i händelse den till förvarare
af det belånade tackjernet utsedde person skulle i ringaste mohn
befinnas åsidosätta eller brista i samvetsgrant uppfyllande af det honom
iemnade uppdrag. Hytlestämmo-protokollet skall sedan, efter att af alla
Hytt-intressenter hafva blifvit undertecknadt, öfverlemnas i förvar till vederbörande
Bergs- eller Kronofogde i orten Äfven må tillåtas tvenne
svagare hyttelag att sig förena.”
Utskottet medgifver visserligen, att en betydlig lättnad för belåning
af tackjern skulle genom berörde förslag bereda masugnsegare; men dä
detsamma hvilar på den förutsättning, att det belånade jernet skulle ligga
under enskild vård, och ett dylikt förvaringssätt icke är med Bankens
säkerhet förenligt;
18:o.
måste Utskottet afstyrka bifall till förevarande framställ
-
32
Banco-Utsliottets Betänkande, JV.o 29.
Innan Utskottet föreslår det maximum, som torde böra bestämmas
för utlåningen mot rörlig pant; får Utskottet anföra, beträffande först lå
ne-rörelsen
på guld och silfver, att då, efter hvad Utskottet inhemtat, högsta
utestående låne-beloppet utgjort omkring 400,000 R:dr, och denna lå
ne-rörelse,
i händelse den af Utskottet föreslagna förhöjning i minimi-beloppet
för sådane lån till 10 R:dr B:ko, bifalks icke ens vid något tillfälle
bör kunna öfverstiga detta belopp, har Utskottet ansett, att under alla
förhållanden en summa af 500,000 R:dr B:ko bör blifva tillräcklig.
Hvad dernäst angår låne-rörelsen på jern, koppar och flere vågförde
effekter, så och enär denna belåning högst uppgått i Stockholm till
1,600,000 R:dr och i Götheborg till 1,300,000 R:dr; synes det Utskottet,
som borde derför icke erfordras mera än 3,000,000 R:dr B:ko tillhopa och
utväg ändock vara beredd att belåna det tackjern, som i sådant ändamål
erbjudes, helst lån på tackjern, hvilka först i år blifvit i Banken sökte
och derifrån utgått, till ett belopp af 30,686 R:dr B:ko, aldrig torde
komma att uppgå till mera än 50,000 R:dr.
Utskottet föreslår fördenskull
19:o.
alt Bankens förlag för lån emot pant af silfver och guld,
jern, koppar och andre våg-förde effekter samt tackjern må
bestämmas till ett sammanräknadt belopp af 3,500,000
R:dr B:ko.
Som låne-rörelsen på jern m. m. uppgått till högsta beloppet om
vintern samt den på guld och silfver mest anlitats under sommaren hoppas
Utskottet, att om under någon tidpunkt för den ena eller andra af berörde
låne-rörelse-grenar skulle behöfvas ett högre belopp, än det här ofvan
för hvardera serskildt af Utskottet beräknade, en annan gren dertill
skall lemna tillgång; och har Utskottet, för alt ytterligare afböja den
händelse, att berörde fond icke skall motsvara behofvet, här ofvan hemställt,
att Banko-Fullmägtige må beta t tigas, att i dessa låne-rörelse-grenar
använda odisponerade behållningar uti andre.
Då det möjligen skulle komma att emot Utskottet anmärkas, att
enär Utskottet förmodat det nu föreslagne maximibelopp för lån på rörlig
pant kunna, vid någon tidpunkt blifva otillräckligt, Utskottet bordt
bestämma
Banco-Ulskoltcls Betänkande, N:o 29.
33
bestämma denna summa till ett belopp, som under alla förhållanden motsvarar
låne-behofven, helst panten lör dessa lån innebär så fullkomlig säkerhet
för Banken, har Utskottet ansett sig böra förklara, att en förhöjning
af berörde maximum måste ske på andra låne-rörelse-grenars bekostnad,
emedan afseende bör i främsta rummet fästas å Bankens ställning.
D. Utlåning emot inteckning i fast egendom uti Städerna oell pä
landet, samt emot hjpothek af intecknade och på Banken transporterade
skuldebref.
Uti det för denna låne-rörelse bestämda circulalions-kapital hafva
tillökningar blifvit föreslagne:
af Herr Rosenblad, Bernhard, med 550,000 R:dr för lån å landlegend
o mar, (deruti inberäknadt hvad sorn från årets början kunnat i kapi »
tal-afbetalningar inflyta) samt 50,000 R:dr för lån på stads-egendomar;
af Riksdags-fullmägligen Johan Olsson från Stockholms Län, med En
million R:dr B:ko;
af Riksdags-fullmägtigen G. B. Appelquist, från Blekinge Län, med 1,400,000
R:dr Banko; samt
af Riksdags-fullmägtigen Anders Jonsson, från Östergöthlands Län, med
ett lika belopp af 1,400,000 R:dr, jemte den intill nästa Riksdag inflytande
Banko-vinst;
hvaremot Herr NordenankarF. JU., tillstyrkt, att Bankens utlåning på
fastigheter icke må ökas utöfver det belopp, hvartill densamma vid sistiidne
Riksdag bestämdes.
Herr J. A. Arnberg har ansett tillökning i fastighels-låne-rörelsen
behöflig, men lånen borde icke utgå uti penningar, ulan i Låne-Bankens
obligationer på belopp från och med 100 till och med 1,000 R:dr och
löpande med 4 procengs ränta;
oell Riksdags-fullmägtigen Måns Pehrsson från Malmöhus Län har föreslagit,
att fastighets-belåningen i Banken borde för framtiden upphöra,
samt i det stället inrättas en allmän hypotheks-kassa, grundad på Bankens
och de enskilde låntagarnes kredit, och lydande under Riksgäldskontoret.
Till slöd för de äskade lillökningarne i fonden för belåning af fast
egendom är vordet hufvudsakligen anfördt:
Bih. till R. St. Brot. 1844, 6 Sami j Afd. 12 Haft, 5
34
Råneo-Utskottets Betänkande, N:o 29.
alt i Panken äro i blist på medel hvilande omkring 600 Låne-ansökningar
på ett belopp af ungefär 570,000 ludv, färdiga att successive utgifvas
och 160 på en summa af 140,000 R:dr, emot hvilka anmärkningar förekommit,
som likväl i allmänhet skola vara af egenskap, alt kunna undanrödjas;
att, med afseende å det af Banko-fullmägtige fattade beslut, att
den tillfälliga förstärkning, som med 350,000 R:dr R:ko blifvit vid början
af detta år meddelad fastighets-låne-fonden, borde ersättas genom ingående
kapital-afbetalningar, icke något lån kunde emot pant af fastighet utgifvas,
förr än under nästa år, så vida icke tillökning beviljades; alt penningebristen
bos den jordbrukande delen af allmänheten vore ganska stor, måhända
större än någonsin förut under detta århundrade; att af alla lån,
fastighets-lånen voro för den mindre jordbrukaren de förmånligaste, emedan
de endast genom en årlig inbetalning af 6 procent på kapitalet småningom
försvinna, sunil att Banken på denna låne-rörelse icke äfventyrar
några förluster.
I anledning häraf, får Utskottet upplysa, att sedan Banko-fuJlmäglige,
i anseende till det betydligare antal ansökningar om lån emot pant
af fast egendom, som, i brist på medel, vore hvila iide, under den 14 December
nästlidet år förordnat, dels att af de under den 30 September
1841 till allmänna diskont-låne-rörelsen öfverlålne 700,000 Ralr, hälften
eller 350,000 R:dr borde till Banken återbetalas från och med detta års
ingång med 14,000 i hvarje vecka och dels att dessa medel, i den mohn
de inflöto, skulle såsom förskott uti låne-rörelsen emot inteckning i Bruksoqh
landtegendomar användas, under villkor, att någon utlåning af de å
lånen emot nvssomförmäldle slag af panter ifrån sistnämnde tid inflytande
kapital-afbetalningar icke finge äga rum; så har, efter det berörde tillfälliga
förstärkning vid början af Juli månad innevarande år blifvit i låneväg
utgifven, ali utlåning mot pant af fastighet måst afstadna, helst de
inllutne kapital-afbetalningarne icke ännu äro tillräckliga för att betacka
oi n liö r m ä 1 d a för sk o t ts-s u m m a.
Då nu ansökningar om lån på fast egendom redan under en tid af omkring
tvenne år varit hvilande i saknad af tillgängliga medel; då dessa lån
måste för den mindre jordbrukaren vara af fördel, enär skulden efter hand
amorteras, utan större utgift för låntagaren än 6 procents ränta på primitiva
lånesumman; då för denna del af allmänheten, som mest begagnar
ifrågavarande låne-rörelse-gren, tillfällen saknas alt erhålla lika fördelagtiga
lån på andra slälien, samt då Banken har fullkomlig säkerhet
Banco-Utskottets Betänkande, X:o 29.
35
för dessa lån och på sådane gjort så obetydliga förluster, alt desamma
icke ens förtjena att omnämnas, har Utskottet ansett sig böra i öfvervägande
taga, huruvida det med Bankens närvarande ställning låter sig förena,
alt genom någon tillökning uti cirkulalions-kapitalet för denna utlånings-rörelse,
söka, åtminstone till en mindre del, afhjelpa den penningelörlägenhet,
som råder inom landet. 1 sådant afseende har först förekommit,
alt, i fall de årligen inflytande kapital-afbetalningarne å de emot inteckning
i fastighet och återbetalning i silfver från Banken utgifne lån,
utgörande, enligt 1843 års bokslut, elt återstående belopp af 482,959 R:dr
13 sk. 10 rst. Banko, finge åter användas uti fastighets-låne-rörelsen, denna
derigenom bereddes en tillgång, utan att Banken något äfventyrade genom
den deraf föranledde sedel-ulgifning, emedan berörde kapitai-afbetalningar,
enligt nu gällande föreskrifter, kunna och äfven blifvit i Bankens
låne-rörelse använde. Men då denna åtgärd icke leder till afhjelpande af
del behof, som för ögonblicket förefinnes; har Utskottet dernäst tagit i
betraktande om och huruvida det tillfälliga förskott af 350,000 R:dr, som,
efter hvad här ofvan blifvit omförmäldt, Banko-fullmäglige för denna låne-rörelse
anvisat, skulle kunna förvandlas till ordinarie-fond, och såmedelst
tillfälle beredas att använda i denna låne-rörelse de kapital-afbetalningar,
hvilka från och med innevarande års början influtit, och som, i följd af
Bunko-fullinägtiges här förut omnämnde beslut, äro reserverade, hvarvid
Utskottet, då obetydlig rubbning deraf borde uppstå, funnit lämpligt, att
denna af flere motionärer gjorde framställning biträda; likväl och som del
närvarande behof vet blott till en obetydlig del skulle afhjelpas, medelst
tillåtelse att disponera de influtne och reserverade kapital-afbetaluingarne,
hvilka uppgå till ett belopp af endast omkring 200,000 R:dr Banko,
då deremot de hvilande ansökningarne om lån på fastighet utgöra omkring
800,000 R:dr samma mynt, liar Utskottet skolat tilstyrka,
20:o.
ali Rikets Ständer måtte uti cirkulations-kapitalet, emot inteckning
i fast egendom på landet och i städerne, bevilja en
tillökning af En million R:dr B:ko, hvilken tillökning på det
sätt bildas, att till denna låne-rörelse öfverflyltas de efter hand
ingående kapital-afbetalningarne å lånen emot återbetalningsskyldighet
i silfver, samt att till densamma anvisas skillnaden
3 C
Banco-Utskollcta Betänkande, N:o 20.
emellan 1,000,000 Kalr och det belopp, hvartill sistberörde
lån vid nästlidet års slut utgjorde B:ko
frdr  482,959: 13. 10.
eller
517,040: 34. 2.
Sgr B:ko R:dr 1,000,000: — --
uli sistnämnde summa inberäknade de 350,000 R:dr, hvilka,
såsom tillfällig förstärkning, blifvit af Fuilmägtige meddelade.
Genom bifall till hvad Utskottet sålunda föreslagit, skulle cirkulations-kapitalet
för meraberörde låne-gren komma alt uppgå lill ett belopp
af 6,500,000 frdr.
Som lånen på fast egendom å landet lemnar Banken större säkerhet,
än lånen emot pant af hus i städerne, tror Utskottet, att den nu föreslagne
tillökningen ensamt bör lillgodokomma ägare af fastighet på
landet; dock har Utskottet ansett, att den andel af låne-fonden, som tillhör
städerna, utgörande, enligt 170 §, Mom. 2 Litt b. i Banko-Reglementet
844,800 R:dr kunde jernnäs till 850,000 R:dr, samt hemställer i
följd häraf,
21 :o.
att här ofvan föreslagna cirkulations-kapital sålunda fördelas,
att 5,650,000 R:dr hållas tillhanda för inteckningar i
egendom å landet och 850,000 R:dr för inteckningar uti
hus och jord i städerna utom Stockholm.
Utskottet, som genom det framlagda förslaget, att åt Banken anskaffa
lätt realisabla, räntebärande papper, hyser den öfvertygelse, det
Banken äfven vid tillfällen af ofördelagtig konjunktur skall, utan olägenhet,
fullgöra sina förbindelser, kan således icke biträda den af en motionär
gjorde framställning om förändring af grunderne för nu ifrågavarande
låne-rörelse, hvilka, efter hvad Utskottet varit i tillfälle inhemta, befunnits
ändamålsenlige; och Utskottet tillstyrker sålunda
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
37
22:o.
att de för utlåningen mot pant af fast egendom i Städerna
och på landet gällande föreskrifter mätte få oförändrade bibehållas.
1 E. Beläning af Jktier och Publika papper.
Jemnlikt § 200 i nu gällande Banko-Reglemente, hafva Rikets Ständer
väl för denna belåning anvisat en fond af 500,000 R:dr Banko, men
då, på sätt af Banko-Fullmägtiges till Utskottet afgifne berättelse, närmare
inherntas ett belopp af 63,000 R:dr B:ko blifvit från denna fond öfverflyttadt
till annan Bankens låne-rörelse, derifrån detsamma numera icke
bii 'er kunna återtagas; så har Utskottet, på det att nödig tillgång ej må
saknas lör nämnde belåning, skolat föreslå,
23:o.
att fonden för denna belåning må bestämmas till 500,000
R:dr Banko.
Åf Herr Foenander har, uti en inom Borgare-Ståndet väckt och till
Utskottets handläggning remitterad motion, bland annat, blifvit anmärkt,
att Arméens Accords-Amorterings-fonds obligationer fä i Banken belånas
täll högst 90 procent af kapital-beloppet, ehuru någon fond för dessa obligationer
icke i verkligheten existerat och deras hela värde skall bero på
bibehållandet af det närvarande Indelnings-Verkets organisation oförändradt
Då
berörde obligationer, hvilka mera sällan lill belåning erbjudas,
innebära full säkerhet för det å dem satte belånings-värde, hvilket betydligt
understiger det värde, dessa papper vid försäljning ega, samt för öfrigt
några förändringar i de för denna låne-rörelse gällande föreskrifter,
icke blifvit föreslagne, tror Utskottet,
24;o.
att de för samina låne-rörelse nu stadgade villkor böra oförändrade
bibehållas.
38
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
Men emedan största delen af de papper, som för närvarande belånas,
äro Götha Kanal-Aktier,’ har Utskoltet velat anhålla, att för
den händelse Rikets Ständer skulle bifalla en gjord framställning, att Slaten
må inköpa Götha Kanal, få lill Rikets Ständer inkomma med förslag till
de förändringar, hvilka blifva erforderlig^, hvad så väl låne-fondens belopp,
soni villkoren för belåningen angår.
F. Utlåning genom Handels- och Närings-Diskonten.
Angående förändring i grunderne för denna utlåning äro motioner
väckte
af Herr Nordenanckar, F. IV., som yrkat, att accepterade inrikes vexiar
alltid må ega förmåns-rätt till lånetiilgångarne uti Handels- och JNärings-Diskonten,
icke endast såsom hypothek vid lån, utan äfven att de
efter påtecknadt endossement må kunna af Diskonten öfvertagas, så vida
de äro betalbara i Stockholm, Götheborg eller Malmö;
af Herr Theodor Fornander, hvilken föreslagit, alt af den fond, som blifvit
anvisad för utlåning i cliskont-väg 3,000,000 R:dr mätte användas till
diskontering, af på icke längre tid än 6, högst 9 månader löpande, behörigen
endosserade reverser och accepterade vexlar; att de sålunda diskonterade
papperen må af Banken sjelf eller genom dess försorg inkasseras;
att till betäckande af de dermed förenade kostnader, diskonten bestämmes
till 5 proc. om året, hvilken ränta på förhand afdrages samt att icke
någon annan inskränkning af diskonteringarne, med hänseende till reversutgifvarnes,
trassenternes, endossenternes eiler acceptanternes namn, må
ega rum, än den, som föreskrifves af Banko-Styrelsens egen omtanka om
Bankens säkerhet, och alt företräde vid belåning må gilvas åt reverser feller
vexlar, som synas grundade på effektiva affärer.
al Herr K. A. Ahngren, sorn likaledes ansett, alt Handels-Diskonten borde
inkassera de derstädes såsom hypothek nedlagde reverser och vexlar; samt
af Herr J. A. Arnberg, hvilken yttrat den åsigt, att lån eller diskontering
icke bör beviljas emot andra papper, än sådane, som äro tillkomne
i följd af verkliga affärer och som äro till betalning accepterade å
den ort, der Banken har Låne-kontor, samt försedde med endossement
och domicilierade samt å hvilka finnas trassent och acceptant, hvilka aldrig
fördröjt betalningsskyldigheten till Banken.
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
39
Innan Utskottet afgifver yllrande öfver här ofvan upptagne motioner,
hvilka alla alse de vilkor, hvarunder lån böra från Handels- och
Närings-Diskonten utgifvas, har Utskottet tagit under ompröfning frågan,
angående det maximi-belopp, som för ifrågavarande låne-rörelse bör bestämmas;
i hvilket afseende Utskottet till en början skolat tillkännagifva,
att, såsom här ofvan jemväl är vordet antydt, för utlåningen genom Handels-
och Närings-Diskonten, vid nästlidet årsslut voro använde:
af influtne och reserverade räntevinster ..... 3,041,375.
af upplånte medel:
i Stockholm . . . . . 288,375.
i Låne-kontoren ...... 60,000.
saint Stockholms Handels- och Närings-Diskonts Reserv-fond 231,525.
Summa B:ko R:dr 3,621,275.
Denna summa har under innevarande år blifvit minskad med något
öfver 70,000 R:dr, utgörande beloppet af de upplånte medel, sorn efter
förutgången uppsägning blifvit återbetaldte och hvarigenom fonden för
denna utlåning är vorden nedsatt till ungefär 3,550,000 R:dr Banko. Sedan
Utskottet, enligt hvad här nedan vidare förmäles, ansett sig böra föreslå,
att de hos Allmänheten upplånte medel böra lill återbetalning uppsägas,
hvaraf följer, att Handels- och Närings-Diskonten hädanefter skall
uteslutande bedrifvas genom Bankens egna medel, har Utskottet, ifråga oni
det belopp, som borde för sådant ändamål afsättas, fästat afsende å ena
sidan på Bankens förmåga, att fullgöra sina förbindelser och å den andra,
alt icke, genom summans förminskning, fonden må blifva alltför otillräcklig,
samt fördenskull härigenom skolat tillstyrka,
25:o.
att fonden för utlåning genom Handels- och Närings-Diskonten
må bestämmas lill en summa af 3,500,(XX) R:dr
B:ko, deruti inberäknadt beloppet af den för Stockholms
Handels- och Närings-Diskont afsatta Reserv-fond, hvilken,
i följd häraf, såsom sådan betraktad, skulle komma alt upphöra.
Banca-Utskottcls Betänkande, N:o 29.
För denna sednare del af berörde framställning eller den, sorn aksel
lieserv-fondens upphörande, hämtar Utskottet stöd deraf, att då, efter
Sivad Utskottet här ofvan tillstyrkt, alla under året på en eller annan
låne-rörelsegren uppkommande kapital-förluster, skola ersättas af de inflytande
vinstmedlen, någon serskild fond för betäckande af dylika förluster
i någon viss låne-rörelse-gren icke är behöflig; hvarförutan Reservfondens
bibehållande, såsom sådan, endast leder lill förvillelse i och inveckJing
af räkenskaperna.
Beträffande viikoren för denna utlåning; så och då allmänna rörelsen
skulle beredas en väsendtlig fördel derigenom, alt inrikes vexlar
lomme att begagnas, har Utskottet trott det vara lämpligt tillstyrka sådane
förändrade vilkor, angående diskonteiäng af dylika vexlar, att de
ras
uppkomst derigenom befrämjas; likväl kan Utskottet icke instämma
uti den af några motionärer yttrade åsigt, att Handels- och Närings-Diskonten
uteslutande bör diskontera vexlar och accepterade in visningar;
ty innan vexlar mera allmänt komma i bruk, utgifvas reverser på grund
af slutade affärer och det torde icke vara med billighet förenligt, att helt
och hållet förvägra lån på sådane papper om de innebära full säkerhet
för det sökta lånet.
Utskottet tillstyrker på grund häraf,
26:o.
att nu gällande villkor för utlåningen genom Handels- och
INärings-Diskonten i så måtto förändras, att ifrån och med
är 1845, inrikes vexlar och accepterade invisningar, be
talbara
i Stockholm, Götheborg eller Malmö och ställde pä
högst Sex månader, diskonteras emot 4 procents ränta, företrädesvis
för andra papper, hvilka hädanefter såsom hitintills
få belånas emot 5 procent.
Förbehållande sig Utskottet, att, i händelse Rikets Ständer godkänna
denna hemställan, få inkomma med förslag till de i sådant fall nödige
reglementariska föreskrifter.
F.
Baneo-Utskottets Betänkande, N:o 29.
41
F. Läne-understöd medelst kreditiv frun Banken.
l:o Aldre kreditiv.
a) Som Utskottet erfarit, att det, för liquiden af Stats-fyllnadssumman
och för bestridandet af öfrige Riksgälds-kontoret ålagde utbetalningar,
nämnde Verk beviljade kreditiv till belopp af 1,000,000 R:dr
B:ko, att begagnas från den 1 September det ena året till den sista Juni
det nästpåföljande, blifvit efter den 1 nästlidne September detta år till
en del anlitadt, vill det synas, som skulle Riksgälds-kontoret fortfarande
behöfva detta kreditiv, och Utskottet hemställer alltså:
27:o.
att nämnde kreditiv må till enahanda belopp och under
samma villkor, som hitintills, få af Riksgälds-kontoret intill
nästa Riksdag, begagnas.
b) Till manufakturernes och fabrikernes understöd är, jemnlikt 179
■j i Banko-Reglementet, afsatt ett kreditiv af 1,500,000 R:dr, att hållas
Kongl. Kommerce-Collegium tillhanda.
lietta kreditiv, såsom än vidare behöfligt,
28:o.
torde böra fortfarande, intill nästa Riksdag, få af Kongl.
Kommerce-Kollegium bibehållas, under de derför nu stadgade
villkor.
e) I afseende på det, genom 180 § i Reglementet, Jern-Kontoret beviljade
kreditiv å Banken, stort 600,000 R:dr Banko, har Utskottet, genom
remiss från samtlige Riks Stånden, fått emottaga en af Kongl. Maj:t till Rikets
Ständer allåten Nådig Skrifvelse af den 6 nästlidne Augusti, deruti
Kongl. Maj:t täckts i Wäder tillkännagifva, att, uti en till Kongl. Maj:t
ingifven skrift, Bruks-Societetens innevarande år församlade ledamöter i
underdånighet anmält, huruledes det kreditiv i Banken å 600,000 R:dr,
som Rikets Ständer vid 1818 års och påföljande Riksdagar ställt till disposition
af Fullmäktige i Jern-Kontöret, för att, efter stadgade grunder
Bilt. till B. St. Brot. 1844- 6 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 6
42
Banco-Utskottets Betänkande, N;o 29.
lillånäs lill Bruksegare, numera i anseende till ökade smiden och den för
jernhandleringen i allmänhet inträffade ofördelaktiga conjunctur, vore för
ändamålet otillräckligt; hvadan Societeten, med stöd af uppgjorde beräkningar,
öfver de ökade lånebehofven m. m. i underdånighet anhållit om
Kongl. Maj:ts medverkan för ifrågavarande krediti vs förhöjning till ett belopp
af 900,000 R:dr alt utgå efter de år 1818 fastställde grunder, med
endast den förändring, att 100,000 R:dr deraf skulle utgöra ett så kalladt
Kassa-krediliv till disposition af Jern-Konlorets Fullmäktige, under förbehåll
att nämnde andel i kreditivet skulle årligen vid hvarje års slut vara
fullt inbetald och att lyftning derå icke linge ega rum förr än påföljande
Februari månad ingått, samt med förnyad föreskrift derom, alt den andel
i ränlevinsten ä hela kapital-beloppet 900,000 R:dr, som, sedan Banken erhållit
3 procent, uppbäres af Jern-Kontoret icke må bidraga till ökning af
Kontorets fonder, ulan, såsom hittills, användas till rön och försök m. m.,
åsyftande, att befrämja jernhandleringen och jernets afsättning; och har
Kongl- Maj:t, sorn i K åder ansett Bruks-Societetens förenämnde framställning
ega stöd af för hand varande förhållanden med jernhandleringen, öfverlemna!
densamma tili Rikels Ständers bifall.
Som, efter hvad Bruks-Societelen uti dess till Kongl. Maj:t aflålne
ofvanherörde underdåniga Skrifvelse, anfört, jernhandleringens idkare^ äro,
i följd af den inträffade ofördelaktiga konjunkturen för afsältningen af de
produkter, denna handtering lemnar, mera än någonsin i behof af det understöd
som, genom det åt Jern-Kontoret beviljade kreditiv, är ämnadt. att
dem beredas, men kredilivels belopp, numera, vid beräkning af det sedan
år 1818 då kreditiv-beloppet beviljades, tillkomna smide? blifvit
otillräckligt, enär det smide, för hvilket lånerätt af kreditivet skulle utgå,
under den sedermera förflutna tiden ökats med 118,000 Skep. deraf
106,000 Skep. stångjerns och 12,000 Skep. manufaktursmide, hvarå lånerälten
uppgår tili 183,000 R:dr B;co; så och då dertill kommer, att utom det
att för lån från kreditiv-fonden ulgifvas serskilda skuldförbindelser, JernKontorets
egna fonder, hvilka år 1818 uppgingo till 1,202,627 R:dr, vid
1843 års slut utgjorde 1,918,056 lvdr panlförskrifvas för det åt Kontoret
förunnade kreditiv, har Utskottet, i betraktande deraf, alt dä jernet är
landets förnämsta export-artikel, tillverkningen deraf bör på allt sätt underlättas,
ansett sig böra i så målto tillstyrka bifall lill den gjorda framställningen
om förhöjning i oniförmäldta kreditiv, att Utskottet föreslår,
Banco-Utskottcts Betänkande, N:o 29.
43
29:o.
att det för Jern-Kontoret afsedda kreditiv mätte förhöjas
från 600,000 R:dr till 800,000 R:dr, att begagnas under e~
nahanda villkor, sorn hitintills.
d. Genom 181 § uti Banko-Reglementet är Fahlu Bergslag medgifvet
kreditiv- eller låne-rättigliet å så kallade kopparsedlar, till ett belopp
af högst 3,000 Skep. råkoppar.
Denna låne-rättigliet, sorn hitintills blifvit, ehuru ej till fulla beloppet,
begagnad,
30:o.
lärer sålunda än vidare böra bibehållas lill det belopp, hvilket
motsvarar belånings värdet å omlörmälde qvantitet råkoppa
r.
Enär emellertid detta belåningsvärde rättas efter priset på koppar,
samt någon bestämd summa i penningar icke kan ensamt för denna kreditiv-
eller lanerättighet fastställas, har Utskottet, för erhållandet af ett
ma.vilnum jemväl för ifrågavarande lånerörelse, sammanfört densamma med
de under litt. e) och f) upptagne kreditiver, på sätt här nedan vidare omforma
lea.
e) Den Stockholms Stads Brandförsäkrings-Kontor, enligt 182 § i
Banko-Reglementet, medgifne kreditiv- eller lanerättighet i Banken till belopp
af 33,333 R:dr 16 sk. Banko har väl icke blifvit begagnad; men då
nämnde Kontor möjligen kan behöfva anlita denna, redan år 1756 Brandförsäkrings-Kontoret
beviljade lanerättighet, samt någon fråga om densaminas
upphörande icke blifvit väckt, har Utskottet bordt tillstyrka,
31:o.
att ifrågavarande lanerättighet må jemväl intill nästa Riksdag
få bibehållas.
f) Spar-Bankerne i Riket äro, enligt 183 § i Banko Reglementet, förunnade
kreditiv-rältighet i Banken, till belopp af högst 50,000 R:dr B:ko
44
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
för Stockholms, 20,000 R:dv för Götheborgs och 10,000 R:dr B:ko lör en
livar af de öfrige Spar-Bankerne.
Denna rättighet begagnas för närvarande af Irenne Spar-Banker, lill
följande belopp, nemligen:
Malmö Sparbank . . . 10,000:
Lunds d:o . . . 6,000: och
Christianstads d:o . . . 10,000:
Om upphörande af berörde Spar-bankerne beviljade kreditiv-rätt
har någon framställning icke blifvit gjord; hvadan Utskottet, som ej eller
för egen del ansett lämpligt, alt betaga ifrågavarande välgörenhetsinrättningar
den dem sålunda förunnade fördel, hemställer,
32:o.
att omfönnälde kreditiv-rältighet må fortfarande på enahanda
villkor, som hitintills, få begagnas;
likväl och som Herrar Bildt Knnt och P. //. Lindström_, uti serskilda lill Utskottet
remitterade motioner, föreslagit, att, Spar-Banks-Direktionen i Wisby
mätte ega att på Rikets Ständers Bank utgifva assignationer till det bestämda
högsta beloppet af 10,000 lbdr B:ko, emot nedsättande af hypol lu -  ker i Landtränteriet till det i ofvanberörde § af Banko-Reglementet stadgade
belopp, har Utskottet öfverväga!, huruvida, med afseende å den ofta
utbrutna kommunikationen emellan fasta landet och Gottland, några andre
föreskrifter, i fråga om begagnandet af det åt nämnde Spar-bank anvisade
kreditiv, kunna utan mehn för Riks-banken förunnas; hvarvid Utskottet
funnit godt hemställa,
33:o.
att, under förbehåll det Wisby Spar-bank är med ändamålsenliga
stadganden försedd, lill densammas disposition
må löre ingången af December månad hvarje år uti LandtRänteriet
i Wisby nedsättas 5,000 R:dr B:ko emot säkerhet
af goda fordrings-dokumenter, som till ett belopp af
minst hälften i värde öfverstiga berörde summa, dock under
Ranco-Utskottcts Betänkande, N:o 29.
45
villkor att Spar-Banken inom den 1 September påföljande år
till fullo godtgör Banken de derå dragne belopp jemte
ränta.
Beträffande nu beloppet af den fond, som kan erfordras för de under
litt. d, e och f omförmälde kreditiv; så och då Fahlu Bergslag, åtminstone
under de sednare åren, icke till fullo begagnat den Bergslaget
fm unr.ade kreditiv-rättighet å 3,000 Skep. råkoppar, hvilken efter det belåningsvärde,
som i allmänhet derå varit gällande, eller 90 R:dr Skep.rdet
uppgår till 270,000 R:dr, håller Utskottet före
34:o.
alt för de i 181, 182 och 183 §§ af Banko-Reglementet
omnämnde kreditiver, en summa af tillhopa 300,000 R:dr bör
afsättas.
2:o. Kassa-Kreditiv:
Jemte det Utskottet härigenom tillstyrker,
35:o.
att Kassa-Kreditiv må af Banko-Styrelsen kunna meddelas
så väl Hypotheks-Föreningar, som Associationer och Privatbanker,
hvilka befatta sig med spanmåls-belåning, på enahanda
grunder, som blifvit utstakade uti 184—190 §§ af nu
gällande Banko-Reglemente och till de nu bestämda maximibelopp
af 300,000 R:dr för hvarje Hypotheks-Förening och
130,000 R:dr till hvar och en Association eller Prival-bank
för spanmåls-belåning; förbehåller Utskottet sig, att framdeles,
sedan lagstiftningen för nuvarande Privat-banker blifvit ordnad och
bestämd, få till Rikets Ständer inkomma med yttrande, huruvida och til!
hvad belopp sistberörde Privat-banker och de, som hädan efter på likar
-
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
lade grunder med dessa kunna uppstå, må undfå kreditiv-rältighet i Rikets
Ständers Bank.
Utskottet får emedlertid föreslå,
36:o.
att till kreditiv för Hypolheks-Föreningar samt Associationer
och Privat-banker för spanmålsbelåning måtte få anvisas
tillhopa 900,000 R:dr samt lill kreditiv för andre Privatbanker
tillsammans 600,000 R:dr, allt banko.
Enlig
af den lane
lill .
öt ofvanberörde förslager skulle sammanräknade
och kreditiv-rörelse, Banken kommer att
nemligen:
högsta beloppet
bedrifva uppgå
19,100,000.
'or
och andre vågförde
lån emot pant af guld och silfver, jern, koppar
effekter samt tackjern ..... 3,500,000.
— emot d:o af fast egendom i Städerne, utom Stockholm,
och på landet ....... 6,500,000.
—- emot hypothek af aktier och publika papper . 500,000.
— genom Handels- och Närings-Diskonlen . . 3,500,0(X).
Kreditiv till Riksgälds-Kontoret .... 1,000,000.
— till Manufaktnr-Diskonlen .... 1,500.000.
— till Jern-Kontoret ..... 800,000.
— till Fahlu Bergslag, Stockholms Stads Brandförsäkrings-Konlor
samt Spar-bankerne i Riket, tillhopa
........ 300,000.
— till Hypotheks-Föreningar samt Associationer
och Privat-banker för spanmåls-belåning . 900,000.
samt
—• till nuvarande Privat-banker och desom på likartade
grunder kunna uppslå . . . 600,000.
Summa B:ko R:dr 19,100,000.
Vid jemnförelse af förhållandet vid detta års ingång, skulle, på sätt
under hvarje serskild låne-rörelsegren här ofvan är vordet antydt, följande
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 2!).
47
tillökning i Bankens lane
framlagde förslag, uppslå:
Maximum för lån på rörlig pant
Vid 1843 års slut utgjorde:
Lånen på guld och silfver 388,659
— på jern. koppar och
flere vågförde effekter:
och kreditiv-rörelse, i följd af Utskottets jun
3,500.000.
i Stockholm 1,589,975: 22: 8.
i Götheborg 1,072,550:
2,662,525: 3>Q51 184; ^ ^
Tillökning
Max imum för lån på fast
egendom
Fonden eller Circulationskapitalet
för denna belåning
utgör, enligt 170
§ i Banko-Reglementet, .
Förstärkning af berörde
fond, meddelad af Banko-Fullmäktige
den 14
Dec. nasti, år
Beloppet af lån emot inteckning
i fastighet och
återbetalning i silfver utgjorde,
enligt 1843 års
bokslut, . . .
448,815:25:4.
6,500,OCH): —
5,500,000:
350.000:
482,959: 13. 10.
-6,332,959; 13.10.
Tillökning
Maximum för lån på publika
papper
Krediti vet för denna belåning
utgjorde vid 1843
års slut
167,040: 34:2.
500,000:
437,000:
48
Banco-Utsliotlets Betänkande, N:o 29.
Transport 678,856:'11. C.
Maximum För lån genom
Handels- ock Närings
Diskonlen
. . . 3,500,000: —-
Jemlikt 1843 års bokslut
utgjorde:
Förstärkningen a£ fonden
för denna utlåning 3,041,375: — —
Stockholms Handels- och
JVärings-Diskonts reservfond
.... 231,525: — •—
3,272,900:
Tillökning ..... 227,100: ■— .—
(Som denna låne-rörelse till en del bedrifves
genom upplånta medel, har fonden i sjelfva
verket blifvit, i följd af Utskottets förslag,
minskad, på sätt vid sid. 31 här ofvan närmare
utredes.)
Föreslagen tillökning i Jern-Kontorets Kreditiv . . 200,000: — —
Maximum för Kreditiv till Fahlu Bergslag,
Stockholms Stads Brandförsäkrings - Kontor
samt Spar-bankerne i Riket . 300,000: — —
Vid 1843 års slut utestodo:
Lån på så kallade kopparsedlar till
belopp af ... 46,396: 34. 9.
Kreditiv till Spar-banker . 26,600; — —
—72,996: 34. 9.
Tillökning . ..... 227,003: 13.3.
Maximum för Kassa-Kreditiv till
Hypotheks-Föreningar och Pri
vat-banker
. . . 1,500,000:
Nu utgående sådane kreditiv . 600,000:
Tillökning ..... 900,000: — —
Summa tillökning B:ko R:dr 2,232,959: 24. 9-
Herr
Banco-Utskottsts Betänkande, N:o 29.
49
Ilerv C. Berglund liar, såsom högst nyttigt och nödvändigt för landels
välstånd, dess näringars förkofran och vidare tillväxt, hemställt, att
Banken mätte, i likhet med Prival-bankerne, öppna en kreditiv-rörelse,
hvarigenom näringsidkare må kunna erhålla Kassa-Kreditiv från 1000 till
högst 10,000 R;dr B:ko, emot full säkerhet och borgen, sorn hvarje halft
år lörnyas; hvarjemte Bengt Gudmundsson från Hallands Län föreslagit, att
Kassa-Kreditiv borde kunna beviljas enskildte personer och bolag, sorn
ställa säkerhet för hela det beviljade kreditivet.
Enär dylika kreditiv icke egentligen skulle kunna begagnas af andre
än de som äro bosatte i hufvudstaden eller dess granskap, och följaktligen
ej blifva för den större allmänheten tillgänglige, utan att antaga naturen
af stående lån; så och med alseeude på omöjligheten för BankoStyrelsen,
att kunna utöfva den noggrannare kontroll öfver begagnandet af
sådane kreditiv, hvarigenom missbruk må kunna förebyggas, i förening
med svårigheten alt pröfva den erbjudna säkerheten, föranlåtes Utskottet
att tillstyrka,
37:o.
det ifrågavarande förslag må lemnäs ulan allt afseende.
3:dje Afdelningen.
Angående sedel-utgifningen samt Bankens metalliska Kassa.
Uti ingressen till detta Betänkande har Utskottet tillkännagifvit, att
den förminskning i Bankens sedelstock, som under de sednare åren uppkommit,
haft sin grund uti den starka utvexlingen af metallisk valuta och
att, ehuru Bankens låne-rörelse årligen ökats, penningebristen det oaktadt
varit tryckande; ett förhållande, som förklaras derigenom, alt Banken uti
den ökade ldne-rörelsen icke utsläppt andra medel, än dem, hvilka, såsom
vinst å denna röxelse, förut till Banken ingått. Häraf har ock inträffat,
Bih. till R. St. Prot 1844. 6 Sami. 1 Afd. 12 Haft.
7
Bunco-Utskottcts Betänkande, N:o 29.
det Banken, efter hvad 1843 års bokslut vid handen gifver, i utestående
lånefordringar eger ett belopp, som med omkring Fem millioner Riksdaler
öfverskjuter summan af Bankens utelöpande sedlar. De enda correctiv,
hvilka enligt Utskottets öfvertygelse, kunna häremot uppställas, äro: att
Banken till Statens allmänna behof årligen aflemnär behållna öfverskottet
af Re-till Banken ingående vinstmedel; att ett maximum bestämmes för ej
mindre Bankens lånerörelse, ulan äfven för den del af Bankens sedelstock,
som icke motsvaras af metallisk valuta; samt att Banko-styrelsen bemyndigas,
att vidtaga sådane åtgärder, hvarmedelst sedelstocken må kunna i
möjligaste målto och då icke myntvärdets upprätthållande annorlunda fordrar,
bibehållas vid dess en gång bestämda belopp.
Visserligen skulle det härigenom åsyftade ändamål fullkomligare uppnås,
om jemväl ett minimum för Bankens sedelstock kunde fastställas; men
då sådant icke låter sig göra, återstår endast att söka förebygga en alltför
stor minskning i denna sedelstock.
Emedlertid och då uti de lill Utskottet remitterade motioner, afseende
förändringar i Bankens låne-rörelse den åsigt blifvit framkastad, att
ett minimum för Bankens sedelstock borde kunna sättas; har Utskottet
skolat framlägga de skäl, som hos Utskottet framkallat en motsatt åsigt.
Ett minimum af sedelstock, för så vidt härvid afses den utelöpande,
förutsätter i främsta rummet såsom ett oeftergifligt villkor, att alla de för
låne- och kreditiv-rörelsen afsalia medel kunna deruti användas. Utskottet
måste dock länka sig såsom möjlig den händelse, att lånsökande skulle
saknas för hela beloppet, eller ock att sådan säkerhet icke erbjödes för
de sökta lånen eller creditiven, hvarförutan Banco-Styrelsen icke kunde desamma
bevilja; men om det äfven får antagas, att de sålunda förutsätta
fall icke skola inträffa, måste ju det oansett sedelstockens belopp alltid vara
beroende af den fria Silfvervexlingen. Om i följd af denna vexling
sedelstocken nedgår under det fastställda minimi-beloppet; torde det hvarken
blifva möjligt eller vara med Bankens säkerhet förenligt, att, genom köp
af silfver eller utvidgning af lånerörelsen eller uppköp af räntebärande papper,
om sådane funnos att tillgå, åter uppbringa sedelstocken till detta minimum,
hvilket naturligtvis, för att uppfylla ändamålet, icke finge sättas
alltför lågt.
Ett ytterligare stöd för denna öfvertygelse hemtar Utskottet af svårigheten,
att finna rälta beloppet för ett minimum; ty ehuru närvarande
Banco-Utskottets Bclätikande, A':o 29.
51
förhållanden synas antyda, att sedelstocken nedgått till ett belopp, hvilket
menligt inverkar på allmänna rörelsen, följer icke deraf, att gränsen blifvit
funnen. Vanan vid de nedtryckta priser, sorn måste vara penningebristen
följaktige , skåpar möjligen en annan.
Utskottet går nu att närmare redogöra för de korrektiver, hvilka
böra uppställas emot sedelstockens fluktuationer.
Den första åtgärden eller behållna vinstens öfverlemnande till Riksgälds-Kontoret,
har Utskottet redan uti det föregående tillstyrkt.
Utskottet har jemväl föreslagit, att ett maximum för Bankens låneoch
kreditiv-röreise måtte bestämmas, och anser följaktligen, alt en begränsning
bör ske af den sedelstock, som öfverskjuter beloppet af metallisk valuta,
i sedlar beräknad; men före bestämmandet af ett sådant maximum,
måste det afgöras hvilka poster böra såsom sedelstock beräknas och
anses.
Herr Rosenblad* Bernh.* har i detta fall föreslagit följande stadgande:
”Bankens
sedelstock, — hvartill räknas alla af Banken utgifna och icke
inlösta eller afskrifna sedlar, jemte den i Deposilions-Afdelningen innestående
fond för inlösen af ännu utelöpande Riksgäldssedel’ äfvensom behållningarne
på räkning i Depositions-Afdelningen, antingen tillhörande enskilde
personer och bolag eller på beviljade kreditiv, — får icke genom någon
Fullmäktiges åtgärd ökas utöfver dubbla beloppet af Bankens kapitalbehållning
efter sednast afslutad hufvudbok, med tillägg af ett belopp, motsvarande
Bankens metalliska kassa.”
Vid pröfning af detta förslag, jemnfördt med det af Herr Presidenten
Skogman framlagda, har Utskottet ansett, att hela beloppet af medgifna
kreditiver, hvilka kunna vid anfordran disponeras, böra, med undantag
allenast af Riksgälds-Kontorets kreditiv, uti sedelstocken inberäknas. Skälet
härtill ligger i det nyttjade uttrycket: ”hvilka kunna vid anfordran disponeras.
” Det torde icke vara lämpligt, att från sedelstocken afdraga summor,
hvilka i det ögonblick beräkningen sker kunna uttagas ecb förvandlas
till utelöpande sedlar, ehuru Utskottet icke vill förneka, det man kan
antaga, att i allmänhet en ej obetydlig del af dessa kreditiver inneslår obegagnad.
Anledningen åter till det omförmäldta undantaget igenfinnes
deruti, att Riksgälds-Kontorets Kreditiv icke är under hela året afsatt samt
de sednare åren varit mindre anlitadt. Från sedelstocken torde derjemte
böra, i likhet med hvad nu eger rum, afdragas dels förskott till förslitne små
-
52
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
sedlars invexling, dels otydliga sedlar, hvilka icke kunnat å sina numror
afföras och dels metalliska värdet uti kopparskiljemynts-poletterne.
I öfverensstämmelse härmed tillstyrker Utskottet,
38:0.
i • ■ • . i
att såsom sedelstock får anses och beräknas:
a) alla i omlopp varande Banko- och Riksgälds-sedlar samt
utelöpande insättningsbevis och attester;
b) alla på räkningar i Depositions-Afdelningen innestående
medel;
c) hela summan af beviljade kreditiv, som kunna vid anfordran
disponeras.
Härifrån afräknas:
l:o Kreditivet tili Riksgälds-Kontoret å En million R:dr;
2:o De förskott, som blifvit från Banken utlemnade lill förslitne
smärre sedlars invexling i landsorterne;
3:o Sådane transportsedlar samt sedlar af nya slaget å de
högre valörerne, hvilka, såsom otydliga, icke kunnat under
sina numror afföras, utan i stället blifvit af Låne-Afdelningen
infriade; och
4:o) Metalliska värdet af koppar-skiljemynts-polelterne.
Det af Utskottet nu föreslagna sätt för beräkning af Bankens sedelstock
har afseende på framtida förhållanden. För att vinna upplysning om
den summa, hvilken skall utgöra maximum, fordras, att upplaga alla de
poster, hvilka inom kortare eller längre tid kunna till Sedel- eller Depositions-skuld
förvandlas, och således Bankens upplåningar af allmänheten
oell hos Riksgälds-Konloret, emedan de kunna fran långifvarnes sida lill betalning
uppsägas. Delta inträffar dock ej i afseende på de så kallade äldre
Låne-Banko-Obligationerne, belst dessa i allmänhet äro ouppsägbara från
innehafvarnes sida. Utskottet bar fördenskull ej eller upptagit deni i beräkningen
af sedelstocken till högre belopp än 80,000 R:dr, hvilka blifvit
uti Depositions-Afdelningen afsatte i och för äldre Låne-Banko-skulders utfordrande,
förvissadt som Utskottet är, att ehuru berörde obligationer, en
-
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
53
ligt Utskottets förslag icke vidare skulle få belånas, infriande af sådane till
större summa än den nyssnämnde icke skall ifrågakomma.
Som den under nästlidet år började upplåning af allmänheten samt
de hos Hiksgälds-Kontoret upptagne lån hufvudsakligen varit afsedde för
att förbättra proportionen emellan metalliska kassan och sedelstocken, men
Utskottet ansett någon sådan proportion icke vidare erforderlig, tillstyrker
Utskottet
39:o.
att Banko-Fullmägtige måtte förståndigas, att till återbetalning
uppsäga ej mindre alla i följd af den nästlidet år böl -  jade upplåning hos allmänheten upptagna lån, än äfven de
2:ne lån å tillhopa 1,143,750 R:dr Banko, för hvilka Banken
hos Riksgälds-Rontoret häftar.
Vid uppgörande af ofvannämnde beräkning har Utskottet följt uppgiften
öfver förhållandet emellan Bankens metalliska kassa samt utelöpande
sedlar och depositions-skuld, den 3o December i843_, som upptager:
Utelöpande
Banko-sedlar
ne
till  20,894,407: 19. 11.
Riksgälds-sedlar och kopparskiljemynts-poletterne
till . 373,638: 18. 10.
Innektående medel på räkningar
i Depositions-Afd. till . 5,948.562: 6. 8.
Härtill kommer:
l:o Riksgälds-kontorets andel af
Bankens kapital-öfverskott vid
1839 års slut . . . 924,486: 35. 11.
2:o Upplänte medel af allmänheten
:
i Stockholm . . . 288,375: — —
-27,216,607: 45. 5.
Transport 1,212,861: 35. 11. 27,216,607: 45. 5.
54
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
Transport
vid Låne-kontoren
Upptagne lån hos Riksgäldskontoret
,
1,212,861: 35. 11.
60,000. — ' —
1,143,750 — -
3:o Beloppet af den, enligt Utskottets förslag upp
-
kommande tillökning i lånefonderne
27,216,607: 45. 5,
-2,416,611: 35. 11.
2,232,959: 24. 9.
Summa 31,866,179: 10. 1.
Ifrån denna Summa afräknas:
l:o Jemnlikt ofvanberörde uppgift
:
a) Vexlings-förskott till landsorterna
....
b) Inlöste otydliga sedlar
e) Metalliska värdet i kopparskiljemynts-polletterne
2:o l enlighet med Utskottets
förslag här ofvan, Riksgäldskonlorets
kreditiv .
3:o Nedanupptagne poster nemi.
a) den del af Bankens räntevinst
för innevarande år,
hvilken erfordras för att
fylla Grund-fonden till
10,000,000 R:dr eller
b) det belopp, som motsvarar
upplåningen hos allmänheten,
eller ....
emedan dessa medel voro
använde uti Handels- och
Närings-Diskontens låne-rörelse,
derifrån desamma sålunda
skola återtagas.
68,869: 8.
8,791: 29.
4.
9.
55,82a. 9.
1,000,000. — —-
595,224: 29. 6,
348,375. — —
Summa 2,077,080: 28. 7.
Transport 2,077,080: 28. 7.
Banco-UtskotteU Betänkande, N:o 29.
55
Transport 2,077,080: 28. 7.
Bankens reela fond utgjorde,
enligt 1843 års bokslut . . 8,004,937: 34. 11.
hvadan afdragssumman ökas till 10,082,018: 15. 6.
ly lika med Herr Rosenblad, anser Utskottet, att som in- och utvexlin
gen
af metallisk valuta är och måste vara fullkomligen fri, maximum för
sedelstocken hör, på sätt uti det föregående blifvit på flerfaldiga ställen
antydt, bestämmas oberoende af berörde vexling.
Då den här ofvan upptagne sedelskuld . . 31,866,179: 10. 1.
minskas med afdragssumman ..... 10,082,018: 15. 6.
visar återstående B:ko R:dr 21,784,160: 42. 7.
beloppet af Bankens sedel- och depositions-skuld.
Utskottet får, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt och nt
redt,
härigenom tillstyrka
40:o.
att maximum för den del af sedel- och depositions-skulden,
som icke motsvaras af reela fonden, må fastställas till Tju
gutvå
Millioner Riksdaler Banko;
dock bör Utskottet härvid fästa det uttryckliga förbehåll,
41 :o.
att för den händelse Rikets Ständer skulle i ett eller annat
hänseende frångå de af Utskottet nu gjorde framställxhngar,
eller, med anledning deraf, fatta några beslut, hvilka inverka
på sedelstockens beräkning, Utskottet må tillåtas att inkomma
med det förändrade förslag, i fråga om maximum
för sedel- och depositions-skulden, hvartill omständigheterne
kunna föranleda.
Som det är otvifvelaktigt, det man skall anse, att Banken svårligen
kan uppfylla sina förbindelser i fråga om myntvärdets upprätthållande,
då Banken saknar metallisk valuta för det höga beloppet af 22,000,000
56
Baneo-Utskottets Betänkande, K: o 29.
R:dr; så och enär endast den del af berörde skuld, hvilken utgöres af utelöpande
sedlar kan utöfva ett menligt inflytande på Bankens förmåga i
omförmäldta hänseende, har Utskottet bordt upplysa, att det med säkerhet
får antagas, att obegagnade andelar af kreditiver under alla tider på året
uppgå, Riksgälds-kontorets oberäknadt, till omkring . 1,000,000.
alt de på räkningar i Depositions-Afdelningen inneslående
medel aldrig understiga ...... 2,000,000.
samt att ibland de af Utskottet föreslagne tillökningar
i lane- och kreditiv-fonderna äro flere hvilka efter all
sannolikhet icke blifva i deras helhet anlitade, såsom
dem för lånen på rörlig pant och till kreditiver för
Fahlu Bergslag och Hypotheks-Föreningar eller PrivatBanker,
utan i allmänhet komma att förete ett öfverskott
af omkring ........ 1,600,000.
Sgr 4,600,000.
Det belopp af den beräknade sedelstocken, som kunde till cirkulerande
sedlar förvandlas, skulle följaktligen icke, på grund af Bankens
Lane- och Kreditiv-rörelse, uppstiga till högre summa än 17,400,000 R:dr
Banko; och för denna skulle Banken, under förutsättning, att Diskontrörelsen
till Riksgälds-Kontoret öfverflyttas, ega uti räntebärande, lätt realisabla
papper  14,000,000.
Då nu härtill kommer, att, om än konjunkturen
är i högsta grad missgynnande, åtminstone . . . 3,400,000.
17,400,000.
af de utelöpande sedia ine å högre valeurer, eller från och med 10 R:dr,
bibehålla sig i allmänna rörelsen; så och enär Banken genom låne- och
krediti v-rörelsen har goda fordrings-documenter till ungefär sistnämnde
sammanräknade summa, torde någon farhåga för Bankens förmåga alt uppehålla
myntvärdet icke böra uppstå; och Utskottet tvekar således icke,
att förklara
42:o
Banco-UIskottets Betänkande, N:o 29.
57
42:o.
det något stadgande om ett visst förhållande emellan metallisk
kassa och sedelstock för framtiden icke erfordras.
Deremot och på det att allmänheten icke må hysa något tvifvel i
alseende på realisationens bestånd, hvilket möjligen kunde inträffa, i fall
metalliska kassan finge nedsjunka till ett alltför lågt belopp, har Utskottet,
som trott det vara lämpligt, att ett maximum för Bankens metalliska
kassa bör fastställas, med instämmande uti det af Herr Rosenblad., Bernhard,
härutinnan väckta förslag, skolat föreslå
43:o.
att detta minimum må bestämmas till 2,500,000 Riksdaler
silfver, oberäknad t den siifvertillgång, som å utrikes ort fini
nes för Bankens räkning nedsatt. Likväl torde i samband
härmed Banko-Styrelsen
44:o.
böra erinras om den samma Styrelse åliggande skyldighet,
att begagna de utvägar, som blifvit den lemnade, för att
afböja metalliska kassans nedsjunkande till berörde minimum,
eller att försälja obligationer eller minska lane- och
krediti v-rörelsen.
Utskottet, som jemväl i öfvervägande tagit den del af Herr Skogmans
motion, hvilken afser ordnandet af nuvarande Privat-Bankers rörelse,
och dervid jemnfört de af Herr Biskop Hedrén samt Riksdags-fullmägtigen
Pehr Nilsson från Christianstads Län med flere väckte förslag, att
Privat-Bankerne mätte upphöra samt deras låne-rörelse öfvertagas af
Riks-Banken, har vid detta tillfälle endast velat uttrycka den åsigt,
45 :o.
att Privat-Banker må bibehållas, emedan de, riktigt förvaltade,
kunna i vissa delar bättre än utgreningar af Riks-BanBih.
tili It. St. Prot. 1844. C Sami. 1 Afd. 12 Haft, 8
58
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
ken, enligt dennes nuvarande organisation, uppfylla landsorternes
behof; härvid likväl (oruIsatt, att nämnde Banker
äro ändamålsenligt organiserade, controllerade och till deras
sedel-utgifning begränsade.
Men då, för den händelse närvarande Privat-Banker skulle komma
alt efter octroj-tidens slut upphöra, det kunde anses, alt Riks-Banken hör
ersätta den deraf härflytande minskning i rörelsen samt i sådant fall RiksBankens
sedelstock komme att okas; har Utskottet bordt tillstyrka,
46:o.
att sedelstocken icke får, genom någon af Banko-Styrelsen
beroende åtgärd, ökas utöfver det i punkt. 40 här ofvan bestämda
belopp, så vida icke en eller flere Privat-Banker
skulle upphöra, då Riks-Banken bör, genom sedel-utgifning,
på lämpligt sätl, successive ersätta den minskning i rörelsekapitalet,
som sålunda uppkommit.
Sedan Utskottet sålunda föreslagit ett maximum för den del af
Bankens sedelstock, som ej motsvaras af metallisk valuta, tillhör det Utskottet
att afgifva yttrande, i fråga om sättet, att, der icke Bankens säkerhet
annorlunda fordrar, söka bibehålla sedelstocken vid detta maximum.
Nämnde sätt innefattas uti föreskrifterne, angående bibehållande och förstärkning
af Bankens metalliska kassa.
1 sådant afseende har Utskottet redan tillstyrkt och Rikets Ständer
bifallit, dels att uti Bankens metalliska kassa får inberäknas ej mindre
det silfver eller Hamburger-Banko, som, antingen medelst inköp af depositions-bevis
derå eller genom direkta vexel-köp, blifvit hos något
eller några kända och säkra handelshus i Hamburg eller London för
Bankens räkning nedsatt, än äfven det silfver eller Hamburger-Banko,
hvilket är under transport från utrikes ort till Banken, och dels, att
det belopp i silfver, hvilket Banko-Styrelsen kan komma att hafva å utrikes
ort nedsatt, tills vidare, icke må öfverstiga 500,000 R:dr SilfverSpecie;
hvarigenom Banko-Styrelsen är oförhindrad, alt, på grund al nu
gällande stadganden, efter 128 sk. och derunder, inköpa bevis öfver
Silfver- eller Hamburger-Banko, som blifvit i Hamburg eller London för
Bankens räkning nedsatt.
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
59
Utskottet har tillika hos Rikets Ständer, uti Memorial under N:o
22, föreslagit, att Banko-fullmägtige måtte berättigas, alt, för bibehållande
och förstärkning af Bankens metalliska kassa, uppköpa och på den, genom
föregånget vexelköp eller annat aftal, på utrikes ort beredda fond algifna
vexlar, samt deruti förbehållit sig, alt, i fråga om de orter, med hvilka
vexel-rörelsen bör underhållas, framdeles få inkomma med vidare yttrande.
Af sådan anledning, har Utskottet nu ånyo tagit denna fråga i öfvervägande,
men finnér ieke skäl att tillstyrka vidare utsträckning af den
för Banko-fullmägtige föreslagna rättighet, i afseende på vexel-operalionernes
utförande
Då
det emedlertid måste vara af särdeles vigt, att, i fråga om sättet
för metalliska kassans bibehållande och förstärkning, utvägar dertill af
flerfaldig art Banko-Styrelsen beredas, hemställer Utskottet, att, i öfvercnstämmelse
med Herr Skolmans förslå?, den föreskrift må i Banko-Re
D
o7
glementet få ingå,
47:o.
att Banko-fullmägtiges första pligt, är att bibehålla stadga i
myntvärdet
genom reglering af Bankens sedel-utgifning med fortfarande
uppmärksamhet å metalliska kassans ställning samt
vexel-kursens förhållande;
genom inlösen, efter fastställd grund, af Bankens sedlar
med silfver, antingen i Svenskt mynt eller i utländskt
mynt eller i plantsar, det första ovillkorligen, i de begge andra
formerna efter sedel-innehafvarens önskan och Banko-Styrelsens
pröfning af omständigheterne i hvarje fall;
samt
genom ändamålsenliga åtgärder till metalliska kassans
förstärkning eller till förminskning af de Bankens förbindelser
och utlåningar, som omedelbart verka på densamma;
hvartill hörer, att hvpothicera eller sälja innehafvande räntebärande
obligationer samt att köpa silfver eller upptaga
kreditiv; egande Banko-Styrelsen, att för kostnader vid såda
-
Banco-Utshotlets Betänkande, N:o 29.
ne åtgärder använda större eller mindre del af Bankens
ränLe-vinst för året.
I samband härmed, får Utskottet afgifva yttrande öfver följande inoin
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet väckte motioner, nemligen:
l:o
af Herr Klingstedt, G. F., som hemställt ”att Rikets Ständer till
Kongl. Maj:t i underdånighet ingå med förslag att Hans Maj:t ville genom
en allmän kungörelse uppmana Rikets innevånare, att, till afhjelpande af
den allmänna penninge-förlägenheten, i Rikets Ständers Bank insätta det
silfver, de anse sig kunna umbära, såsom fond för en ny sedelstock antingen
emot Stats-obligationer, löpande med 4 procents ränta eller ock försäljning
emot det högsta pris, Banken anser sig kunna betala derför;” samt
att i sammanhang härmed en underdånig framställning måtte göras derom,
att Privat-bankerne, så fort den dem beyiljade oetroj går till ända, indragas,
så att blott ett godt mynt blifver i landet gängse, hvarigenom Staten
kunde komma i åtnjutande af den räntevinst, som nu går i privatas händer;
men att deremot Filial-Diskonter borde inrättas jemväl i Jönköping,
Carlstad och Fahlun.”
2:o af Herr Rosenblad, Bernh., som föreslagit ”alt Rikets Ständers
Bank måtte uppdragas att upptaga ett lån, icke öfverstigande 2t och icke
understigande 2 millioner R:dr Specie eller motsvarande belopp utländskt
mynt, att återbetalas inom sednast 45 och tidigast 30 år från upptagandet;
att det öfverlemnas åt Banko-Utskottet, att närmare bestämma de villkor,
som \'id lånets upptagande böra ligga till grund, samt att, i fall delta Utskott
skulle anse lämpligare, att lånet upptages af Kongl. Maj:t å Rikets
Ständers vägnar, det eger att derom göra anmälan hos Rikets Ständer;
och
3:o af Herr Prosten Berlin, som tillstyrkt, alt Riks-Banken må upplaga
ett utländskt lån på t. ex. en half million L. Sterling emot så billiga
villkor, som möjligen kunna betingas, och att, sedan Riks-Banken sålunda
konsoliderat sig eller förstärkt sin metalliska kassa, den öfvertager
samtlige Privat-bankernes lånerörelser i provinserne.
Hvad
Baiicu-lltskutlets Betänkande, N:o 29.
61
Hvad nu först angar den del af Ilerr Klingstedts förslag, li vilket afser
ullärdandet af en kungörelse, med uppmaning Lill Rikets Samtlige innebyggare,
att i Banken mot obligationer insätta eller till Banken försälja
umbärligt verksilfver; sa oell jemte det Utskottet, för sin del, anser en sådan
kungörelse olämplig och icke ledande till något resultat, bar Utskottet
bordt upplysa, att, enligt nu gällande föreskrifter, en hvar, som sådant åstundar,
eger att, till Banken försälja controlleradt verksilfver å 1 R:dr 5
sk. 4 Banko per lod.
Och då vid de tillfällen, Banken verkställer upplåning hos Allmänheten,
Obligationer kunna uttagas för de penningar, som erhållits genom
försäljning af kontrolleradt verksilfver;
48:o.
torde ifrågavarande del af motionärens förslag icke fordra någon
vidare åtgärd.
Beträffande åter den sednare delen af Herr Klingstedts motion, eller
frågan om Privat-bankernes indragning; hänvisar Utskottet till det yttrande
om sådane banker, hvilket här ofvan förekommit.
De förslager om upptagandet af ett utländskt lån, hvilka blifvit
framställde af Herr Rosettblad samt Herr Prosten Berlin afse att bereda
Bankens metallika kassa den förstärkning, hvarigenom ytterligare medel
skulle utan våda för Banken kunna i låneväg utgifvas.
Genom den reglering af Bankens lånerörelse, som Utskottet i det
föregående tillstyrkt, förmodar Utskottet att den rådande penninge-förlägenheten
skall åtminstone tili en del blifva afbjelpt; och tror icke att Banken
bör meddela någon vidare utvidgning af nämnde rörelse.
Enär dessutom Bankens metalliska kassa under delta år vunnit någon
förstärkning, förefinnes, enligt Utskottets åsigt, för närvarande icke något
behof att upptaga utländskt lån, en åtgärd, som torde böra uppskjutas
intill dess nöden dertill tvingar.
Bih• till R. St. Vrot. 1 ö44. 6 Sami. 1 Afd. 12 Haft.
9
62
Baneo-UUkottets Betänkande, N:o 2lJ.
49:o.
Utskottet afstyrker således bifall till sist omförmälde tvenne
motioner.
Slutligen liar Utskottet skolat anmäla, att, som de från Borgare- och
Bonde-Stånden till Utskottet remitterade motioner af Herr J. A. Arnberg och
Riksdagsfullmägtigen Måns Pehrsson från Skåne icke innefatta några bestämda
förslag, utan allenast ett klander af den nuvarande kredit- och
banklagstiftningen, Utskottet icke kunnat vidare än som egt rum, hänföra
desse motioner under någon eller några serskildta punkter här ofvan; men
anser dock desamma vara, i hvad till Banko-Utskottets befattning hörer,
besvarade genom det nu framlagda förslaget till ordnande i vissa delar
af Bankens låne-rörelse. Stockholm den 25 November 1844.
Reservationer.
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri, 1844.
Bil. till Banco-Utskottets Betänkande, N:o 2D.
I
Reservationer:
emot Betänkandet i flere af dess delar:
al Herr v. Hohenhausen, M. S.: ”Vid Banko-UIskottets betänkande får jag först,
icke ij egenskap af protest, utan endast som en af detta Betänkande föranledd reflexion,
bemärka, att, till myntvärdets upprätthållande i landet föga tryggar
den princip, som är lagd till grund för Presidenten Skogmans förslag och af Banko-Utskottet
blifvit antagen, nemligen fixation af ett maximum för sedelstocken;
ty ehuru denna princip ärtheoretiskt riktig och fullt användbar i det egentliga
England, der den numera med fördel tillämpas i det dubbla ändamålet,
att så väl upprätthålla myntvärdet, som att i rörelsen qvarhålla reelt
mynt, så förhåller det sig dock helt olika i Sverige, der man ej kan förbise,
att, framgent, såsom hitintills, en fluctuation i besluten härom skall ega
rum och att intet beslut skall ega längre bestånd än högst 3:ne år. Yi
torde således böra, såsom enda tillförlitliga stödet för myntvärdets upprälthållande
i vårt land, ensamt fästa oss vid de 2:ne statuterna, Bankolagen
och Lagen för myntbestämningen.
Banko-Diskontens öfverflyttning till Riksgälds-Kontoret synes mig,
ieke blott onödig, utan äfven skadlig. Skälet för denna flyttning uppgifves
vara, att skaffa Banken lätt försäljbara obligationer. Banken är emellertid
äfven af Rikets Ständer garanterad; den eger ett sig enskilt tillhörande
större kapital; för dess hela ställning göres årligen offentligen reda samt,
hvad som mest torde betrygga dess kredit, Banken är, för fullgörandet af
sina förbindelser, ställd under Lagen. Månne ej allt detta inom Riket:
skulle gifva full kredit åt Bankens egna obligationer, när Banken kunde
behöfva att sådana utgifva? och likaså på utrikes ort om desamma, i likhet
med hvad för Riksgälds-Kontorets obligationer blifvit föreslaget, erhöllo
Konungens garanti eller ett godkännande deraf, att obligationerne till ränta
och till kapital, i sinom tid, af Banken skall betalas?
Långt ifrån att uti den föreslagna åtgärden se ett medel till befästande
af krediten för Rikets sedelmynt, tror jag att åtgärden kan väcka
den farhåga, att den dertill skall föranleda, vid påkommande trångmål, att
Riksgälds-sedlar å nyo blifva utgifna och att åt Riksgälds-Kontoret komme
att öfverlåtas, att operera på sätt Privat-bankerna nu göra.
Bih. till R. St. Prot. 1844. 6 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 1
2
Bil till Banco-Utskatlels Betänkande, N:o 29.
Redan vid Riksdagen år 1800, för att sätta Banken i förmåga att
upprätthålla den då åvägabragta realisationen och gifva en fix kurs åt Riksgälds-sedlarne,
erhöll Banken, Diskonten, hvilken ditflyttades från Riksgäldskontoret.
Skall nu Diskonten dit återgå, så förlorade Banken genom denna
återflyttning, på sätt den blifvit föreslagen, icke blott årligen i minskad
ränte-inkomsl 90,000, R:dr utan ytterligare jemväl, för hvarje obligation
den nödgas försälja, den derå löpande 4 procents ränta.
Man kunde falla på den lanken, alt afsigten varit med Diskontens öfverflyttning
till Riksgälds-Kontoret någon hyst och godkänd åsigt om denna
inrättnings menliga verkan till förökande af en obetänksam skuldsättning
i landet och alt således fråga vore derom, att förändra Diskontens natur
eller rätta dess utlåningssäll specielt för näringarne och jordbruket,
men så är icke förhållandet; tvertom hafva meningar derom försports att,
utan rubbning af den nu gällande formen, göra diskontlånen än mera lockande
och långdragna. Tränger man något djupare in i de förhållanden,
sorn vållat den med skäl öfverklagade så allmänna skuldsättningen i vårt
land torde man snart finna att den till stor del vållats deraf, alt det lättfärdiga
kaverings-systemet är det gällande; derförutan torde det ock härleda
sig, till en del, deraf att kapital-intresset hos oss sällan under längre
tid varit vederbörligen skyddadt. Det finnes ingen uppmuntran tili sparsamhet
och samlande af penninge-kapital i ett land, hvarest myntvärdet ej
är säkert; alla länders erfarenhet hafva visat, att under sådana omständigheter
penningen har, så att säga, bränt den som haft honom på fickan.
Detta så ofia inträffade osäkerhelsförhållande i vårt land genom de tidtals
skedda myntförsämringar, har gifvit folklynnet en riktning till att icke
gömma på penningen och detta har icke i betydlig nion kunnat ändras af den
sista realisationens ännu så korta bestånd Från denna digression återgår
jag till frågan om diskontens öfverlåtande ål Riksgälds-Kontoret och dess
följder.
Försäljer Banken Riksgälds-Kontorets obligationer inom Riket mot
betalning i bahkosedlar, så uppstår stor svårighet, enär beloppet för Bankens
serskildta utluningsgrenar äro bestämda att åter, då konjunkturen sådant
medgifver, utsläppa sedlarne i rörelsen; emellertid är fixa tion af sedelstocken,
om ej ovillkorligen, dock salt till ett åliggande för Banken.
Sker åter obligationernes försäljning jemväl utrikes, för att dymedelst direk
-
Bil. till Banco-Ulskrjttets Betänkande, N:o 29.
3
te indraga silfver eller för alt deponera det i Hamburg och sålunda indirekle,
genom salu af vexlar, trygga Bankens metalliska kassa (tilläfventyrs
en beskattning endast Lill profit för importen af öfverflödsvaror) så kan
lätteligen inträffa, att de lill Banken från Riksgälds-Konloret aflemnade obligalioner
omsider befinnas å utrikes ort, der utgörande en Sveriges statsskuld
af högst 8,850,000 R:dr intill dess nya Statsobligationer, för Bankens
undsättning, varda utfärdade. Banken kommer då i den ställning, att den
med betydligt minskade inkomster (450,000 R:dr afkortad räntevinst) ändock
af allmänheten anses åligga, att upprätthålla den till sitt maximum
bestämda sedelstocken.
Det finnes visserligen sagdt uti Betänkandet vid frågan om den årliga
bankovinstens öfverlåtande till Riksgälds-Konloret, att administrationskostnad
och förluster först skola afdragas, äfvensom på ett annat ställe, att
halfva grundfonden bör bestå i obligationer eller andra räntebärande papper;
men der finnes ingenstädes i Betänkandet sagdt, att till förluster skola
räknas hvad Banken af sitt kapital förlorar genom försäljning af det belopp i oblig
ationer, som öfverskjuta halfva grundfonden; så lärer ej eller meningen vara,
utan man anser Banken fullt godtgjord vid obligationernes försäljning,
då den derför inbekommit antingen silfver eller sina skuldförbindelser, vill
säga Bankens sedlar. För Banken uppstår dock derigenom en betydlig förlust
på bytet, alldenstund obligationerne bära ränta, under det. att RiksBanken,
lika litet som Privat-bankerne, betala någon sådan för sine sedlar.
Om, som väl är riktigt, man tili den i Riket cirkulerande sedelstocken måste
beräkna icke blott Bankens egna sedlar, utan jemväl Privat-bankernes
och Riksgälds-Kontorets sedlar, i fall sådane skulle komma att utgifvas,
(hvilka alla uppbäras af Bankens realia) så låter sig visserligen göra, att
under det Bankens egna sedlar minskas i rörelsen, ändock bibehålla den
fixerade sedelstocken, derigenom att de andras mynt-represenlativer i motsvarande
proportion ökas; men profiten deraf blifver icke Bankens och
dess påräknade förmåga att upprätthålla sedelvärdet äfventyras i högsta
grad.
Med full öfvertygelse om behofvet, har jag instämt uti Utskottets
förslag att förhöja det i Reglementet bestämda minimi-beloppet för metalliska
kassan, till hvilket belopp Banko-fullmägtige ej ina låta den nedsjunka,
utan att hafva dragit försorg derom, att den genast åter varder höjd.
4
Bil. till Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29,
Jag kail dock icke anse detta för tillfyllestgörande, och således icke instämma
i Utskottets uttalade åsigt, att det är obehöfligt, att ens aproximativt,
såsom ett föremål för Fullmägtiges omtanka, framställa och vidblifva det förhållande
af 2 till 5 mellan den metalliska valutan och sedelstocken, som
år 1834 vid Rikets Ständers beslut om realisationen bief bestämdt. Så
mycket mindre kan jag anse iagttagandet af en sådan proportion vara <>-  behöfligt för Rikets Ständers Bank, sorn detta approximativa bestämmande
ej befunnits umbärligt för andra Stats-Banker uti Länder med vida lyckligare
handels-förhållanden än våra; tvertom tror jag att erfarenheten hos
oss redan gifvit vid handen att det vore, minst sagdt nyttigt, att lemna
Bankens Fullmäglige en uppmaning dertill, att, under gynsamma konjunkturer
öka valutan utöfver nämnde proportion, för att derigenom för Banken
afböja uppoffringar och förluster på silfverköp, då svåra konjunkturer
stunda och Bankens vexelförmåga äfventyras.
Mot förslaget att öka Bankens fastighets-lån, nödgas jag ock mig reservera;
ty Bankens grundfond är ej så stor, ej eller Rikets Handelsställning
så betryggande, att man skäligen nu kan öka de odisponibla tiiigångarne
af Bankens kapital; denna låne-gren står dessutom ej rätt tillsammans
med en principenlig Banko-Styrelse.
Slutligen måste jag ock reservera mig deremot att, oaktadt det var
afsedt, att de i Riks-Stånden väckte frågor om nuvarande Privat-Banker
icke skulle i detta Betänkande behandlas, likväl på sistone blef beslutadt,
att en motion derom till besvarande skulle upptagas. Det synes mig så
mycket mera olämpligt, som i detta Betänkande om den saken torde varit
fullt tillfyllestgörande att inför Rikets Ständer föreslå, alt vid händelse
af någon eller alla Privat-Bankernas upphörande, Riks-Banken skall i rörelsen
supleera den eller dessas indragna sedlar, hvilka redan nu hafva sitt
enda egentliga stöd uti Riks-Bankens silfverfond och risken dervid således
icke särdeles stor, samt derjemte blott i allmänhet anmärka, att åt RiksBanken,
med sin embetsmanna-stvrelse i vissa fall, nemligen meddelande
af kreditiv- och stora ullånings-belopp åt enskilt man, icke åtminstone
svårligen, kan öfverlåtas att dermed få fritt och ändamålsenligt förfara,
som en Privat-Bank, hvilken styres af dess egare, som utlånar sina egna
penningar. Skulle något härutöfver tilläggas om Privat-Bankerne, så synes
mig bäst varit, att, såsom de mest ändamålsenligt organiserade, uppgifva
de Skoltska Privat-Bankerne, hvilka uteslutande lära sysselsätta sig
med meddelande af kreditiver oell belåning af yexlar.”
Bil. till Banco-Utslcoltcts Betänkande, N:o 29.
5
af Herr Friherre StjernstedtTheodor: ”Hvad först angår Utskottets uppgjorda
förslag till reglering af Bankens rörelse intill nästa Riksdag, så
skulle enligt detsamma Bankens sedelstock komma att uppgå till ett belopp af
omkring 30,000,000 R:dr Banko, hvilken summa måste anses vida öfverstiga
den sedelstock, som Banken under någon föregående tidpunkt haft utelöpande,
så framt man vid en sådan jemnförelse tager i hetragtande så väl
de i Finland förut cirkulerande, men nu mera inlöste 4,000,000 Riksdaler
Banko-sedlar, som den sedelstockens tillökning, hvilken Privat-Bankernes
sedel-emissioner medfört, och som kan anses uppgå till 5,000,000 R:dr
Banko. Om således det förra af dessa förhållanden ännu fortfore och det
sednare icke tillkommit, borde, efter samma grunder, som nu bestämt Utskottets
tillstyrkanden, sedelstocken uppgå, eller bestämmas till icke min >
dre än 39,000,000 Riksdaler Banko.
Men jag måste icke allenast reservera mig emot det betydliga belopp,
hvartill sedelstocken efter Utskottets förslag skulle komma att uppgå,
utan ännu mer emot den hastiga och betydliga förhöjning, som sedelstocken
efter samma förslag skulle erhålla, och det oaktadt den allmänt och
äfven af Utskottet erkända sanning att stora och hastiga fluetuationer i
ett lands penningestock, synnerligen der sedelmynt ensamt är gångbart,
böra såsom skadliga undvikas. Såsom fullständigande af den uppställning
och jemnförelse emellan sedelstockens närvarande och blifvande förhållanden,
som Utskottet, på grund af 1843 års bokslut, framlagt, får jag tillika
här uppgifva, att den cirkulerande sedelstocken, sådan den befanns den 10
November 1844, utgjorde ...... 19,177,810: 25. 11.
och beräknad efter Banko-Reglementet uppgick för
samma dag till ....... 23,148,819: 11. 4.
Det är visserligen sannt, att Utskottet antagit ett beräkningssätt, som
utvisar (sedan metalliska kassan evalverad till Riksdaler Banko blifvit tilllagd
Utskottets sedelstock) en högre sådan än förra beräknings-sätlet; älvensom
jag medgifver att Utskottet å andra sidan föreslagit medel oell utvägar
till betryggande af Bankens soliditet och lill myntvärdets upprätthållande,
då Utskottet tillstyrkt utbyte al Banko-Diskontens fordringar emot
ett motsvarande belopp af obligationer, utfärdade af Riksgälds-kontoret
och af Kongl. Maj:t garanterade; men detta oaktadt tror jag dock försigtigheten
fordra, att, under det Bankens metalliska kassa nedsjunkit till
3,226,000 Riksdaler Specie, icke utgifva nya sedlar till ett så högt belopp
6
Bil. lill Banco-Utskollets Betänkande, N:o 29.
som del hvilket måste blifva en följd af den nu föreslagne regleringen,
.lag skulle derföre anse nödigt att någon del af de föreslagne utbetalningarne
till Riksgälds-kontoret linge ske genom återlemnande eller annullering
af detta verks redan till Banken utgifne och för dess behof mindre
användbare obligationer, samt föreslår således: att den del af vinstmedlen
för innevarande år, som återslå sedan Bankens grundfond blifvit uppbringad
till 10,000,000 Riksdaler Banko, äfvensom vinstmedlen för nästkommande
år, måtte, på sätt ofvan blifvit antydt, få liquideras medelst annuleriug
till ett motsvarande belopp af Riksgälds-kontorels lill Banken redan
utfärdade obligationer.
I sammanhang med hvad jag nu anfört, får jag äfven fästa uppmärksamheten
på det i min tanke mindre lämpliga stadgande, 4:de punkten
af Betänkandet innehåller. Jag skulle för min del vilja bemyndiga
Banko-fulimäglige, alt, då gynnsamma förhållanden sådant medgifva, medelst
uppköp af de i andra punkten omförmäldte räntebärande papper, ersätta
den minskning sorn genom infriande eller försäljning af obligationer kunnat
uppkomma; men deremot skulle jag helt och hållet vilja utesluta tillägget:
>Jsä att Banken i möjligaste måtto alltid förblifver innehafvare aj lätt
realisabla förbindelser till cförminskadt belopp
Det stadgande, sorn ålägger Fullmägtige att i första rummet afse
myntvärdets upprätthållande, torde väl, oaktadt nämnde tillägg, få anses
qvarstå i oförminskad kraft, men jag tror dock, att så ofta det ej är af
behofvet påkalladt, bör man undvika att lemna stridiga föreskrifter eller
sådane som medföra åligganden i skiljaktiga, stundom motsatta eller oförenbara,
riktningar.
Så väl med afseende på den här ofvan omförmälda betydliga sedel-emission,
som äfven på de skäl, hvilka i Betänkandet finnes angifna,
anser jag Utskottet icke hafva bordt tillstyrka någon ytterligare förhöjning i
fonden för utlåning emot inteckning i fastigheter.
Hvad deremot vidkommer utlåningen emot pant af guld, silfver,
koppai1, jern och flere vågförda effekter, hvilken utlåning hittills varit obegränsad,
så vill jag icke bestrida det billiga deruti, att maximi-beloppet
för denna gren af låne-rörelsen blifvit något förhöjdt öfver det belopp,
hvartill nämnde utlåning hittills uppgått, men sådant likväl endast under
förbehåll, att de behållningar, som derigenom på denna lånefond synas
böra uppkomma, icke å annan väg utlånas. Det torde för öfrigt ligga en
motsägelse deruti, att på samma gang man talar om bestämmande af maxi”
Bil. till Banco-Utskotlets Betänkande, N:o 29.
7
mi-belopp för en utlånings-gren, söker man genom indirekta stadganden
ställa så till att hvad som blifvit förklaradt böra och kunna vara den
högsta möjliga utlåning, skulle efter all anledning komma att ständigt i låne-våg
utgå.
Slutligen instämmer jag i Herr Presidenten Skogmans förslag till
föreskrifter för utlåningen genom Handels- och JNärings-Diskonten och får
jag, jemte åberopande af detsamma, reservera mig mot de i min tanke för
långt sträckta formoner, Utskottet tillstyrkt för belåning af inrikes vexlar,
löpande på 6 månader. Med kännedom om beskaffenheten af de dokumenter,
som för närvarande vanligtvis belånas i Handels- oeh Närings-Diskonten,
befarar jag att allt för stora formoner lemnade åt vexlar, som
äro utställde på så lång betalningstid, som 6 månader, skulle kunna, oaktadt
den större risk, som dermed vore förenad, framkalla enahanda missbruk,
som de, hvilka derstädes, under närvarande utlåningssätt, emot pant
af reverser ega rum, hvarigenom sålunda Utskottets afsigt, att, medelst den
nedsatta räntan, framkalla bättre och således äfven kortare kredit-bruk,
helt och hållet förfelas. På dessa skäl och äfven för den händelsen, att
man skulle frukta det fonden för Handels- och Närings-Diskonten skulle
genom antagandet af Presidenten Skogmans förslag, blifva till betydlig del
obegagnad, tillstyrker jag: alt inrikes vexlar och accepterade invisningar
på 6 månader icke måtte erhålla annan förmon än företrädesrätt till Iåns
erhållande framför vanliga skuldsedlar, men att deremot inrikes vexlar och
accepterade invisningar, löpande på 3:ne månader och derunder, gynnas medelst
belånings-rätt emot 4 procents ränta.”
af Herr Akerman, F.: ”Då jag i Utskottet icke tillhört Finance-Af
delningen,
som beredt det ärende, hvarom nu ifrågavarande Betänkande
handlar, och en lill den grad brådskande behandling deraf i Utskottets
plenum ägde rum, att så lång bordläggning af nämnde Afdelnings yttrande
icke kunde medgifvas, att för Räkenskaps-Afdelningens ledamöter rådrum
bereddes att af yttrandet taga den noggranna kännedom, som erfordrats
för den vigtiga frågans bedömande, kunde jag väl, såsom vid sådant
förhållande moraliskt oskyldig, i händelse Rikets Ständer skulle finna
Betänkandet icke motsvara, hvarken deras förväntan, eller det för hand
varande hehofvet af ett genomgripande förslag till reglering af penningeväsendet,
hafva inskränkt mig, att emot Betänkandet i sin helhet låta anteckna
min reservation, men då jag, under det ärendet i plenum hand
-
8
Bil. till Banco-Utslottels Betänkande, N:o 29,
lades, uttalat och så godt jag förmått och tidens korthet medgifvit, sökt
göra några åsigter gällande i strid med den pluralitetens mening, som
dikterat heslutet, hör jag måhända äfven i min reservation antyda dem.
Om det numera är temligen allmänt insedt och erkändt, att, likasom
utländningen, derest han ifrån oss erhåller varor eller tjenstbarheter
till högre värde, än vi af honom, måste godtgöra oss skillnaden med det
öfverallt gällande liquidations-medlel: Silfver, äfven vi å vår sida, då förhållandet
är omvändt, icke äga annan utväg, än att med silfver liquidera
hvad utländningen lemnar oss i varor och tjenstbarheter till högre belopp,
än vi honom, och att således ökningen eller minskningen af Bankens förråd
på ädla metaller beror på ofvannämnde vår ställning till utländningen
i affärsförhållanden; så blifver nu, då denna ställning under en följd
af år varit för oss så ofördelaktig, att, om icke bruks-ägares hypothekskassans
utländska skuldsättning föranledt införandet af ädla metaller,
Bankens förråd deraf troligen skulle hafva varit vid detta års början
medtaget, frågan den: hvilka äro de utvägai', sorn böra i afseende på Bankens
förvaltning vidtagas, så att under sådane omständigheter myntvärdet
må kunna upprätthållas och Banken fortfarande förmå med silfver efter
realisations-grunden, vid anfordran, inlösa sina utelöpande sedlar.
Enligt mitt omdöme, äro dessa utvägar endast 2:ne; den ena, att,
medelst upplåning, eller, då sådant icke låter sig göra, indragning i Bankens
egen utlåning, minska sedelsLocken, så att den komme i proportiolierligt
förhållande till metalliska valutan, hvarigenom på samma gång åstadkommes
den naturliga följden af penninge-brist, förminskning i förbrukningen
af öfverflöds-artiklar med dess inflytande till importens minskning,
intilldess våra affärs-förhållanden till utländningen komme i den ställning,
att det blefve han, som finge en mellangift att kontant betala, då
sedelstocken åter, utan fara för realisationen, kunde ökas; den andra, att, i
stället för detta förmynderskap för allmänheten, låta sakerna utveckla sig
sjelfva, och under förutsättning, att denna utveckling småningom skulle
leda till ett för våra affärs-förhållanden fördelaktigt resultat, assignera på
framtiden, det vill säga betinga sig rådrum, att först framdeles betala den
kontanta mellangift, som utländningen, under en fortsatt ofördelaktig ställning
i handels-förhållanderna, egde att af oss uppbära.
Hvilken
-
Bil. till Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
9
Hvilkendera vägen man nu vill beträda, så torde i allt fall den
fordran vara billig, att man tager steget så ut, att något tvifvel om rikt
ningen
hvarken bos allmänheten eller Banko-Styrelsen kan ega rum, på
samma gång som nyssnämnde Styrelse sättes i tillfälle att handla derefter.
I Betänkandet uttalas icke bestämdt någondera principen, men man
tyckes syfta på begge.
Hade man nu velat, såsom medel för realisationens upprätthållande,
begagna utvägen alt vid behof minska sedelstocken, så hade man bordt
icke allenast tydligt uttala sådant, utan äfven för Banko-Styrelsen underlätta.
utförandet, derigenom, att vid Banken bibehållits hela dess nuvarande
låne-rörelse, till beloppet oförändrad, men i Betänkandet föreslås,
att Banko-Diskont-rörelsen skall flyttas till Riksgälds-kontoret; oell då af
öfriga låne-grenar, fastighelslånen, såsom ställde på lång återbetainingstid,
icke kunna blifva föremål för en hastigare indragning, och å kreditiv-rörelsen
icke eller, sedan krediliverna en gång blifvit af Rikets Ständer bestämde,
någon indragning är möjlig; inskränker man således Fullinägliges
operationer till fonderna för ädla metallers belåning och för Handels- och
Närings-Diskonten.
Hade man åter velat, såsom efter min mening riktigast, låta krisen
bola sig sjelf och under afvaklan derpå bereda Banko-fullmäglige tillfälle,
att medelst utsläppande vid behof af obligationer, ställde i sådant mynt och
med sådan garanti, alt de blefvo lika begärliga, sorn silfver-valutan, vidmakthålla
våra sedlars värde, så hade man, utan att nu öka fonderna för
utlåningen, bordt från Banken skilja ali befattning med de delar deraf,
som icke afse belåning af lätt realisabla panter och i främsta rummet,
fastighets-belåningen, som aldraminst är förenlig med en väl ordnad
Bank-rörelse. Genom Betänkandet är föreslaget ej blott att låne-fonderna
skola ökas, ulan äfven att Banken skall uppsäga och infria sina egna
utelöpande obligationer. Häraf blifver följden en betydlig sedel-emission
och denna bevittnas ock i förslaget att höja det af motionären, Herr Presidenten
Skogman, proponerade maximum för Bankens utelöpande sedelstock.
Då man så förfarit, och derjemte underlåtit, att, enligt nyssnämnde
motions innehåll, bestämma och begränsa Privat-Bankernas sedei-ulgifning,
hvilken desto mera böra tagas i beräkning, som de onekligen lika
väl som Banko-sedlarne utgöra en del af rörelse-kapitalet, och således,
fastän de icke kunna direkte ingå till Banken och utbytas emot silfver,
Vik. till R. St. Brot. 1844. C Sami. 1 Afd. 13 Haft. 2
10
Bil. till Banco-Uiskotlcts Betänkande, N;o 29.
likväl tjena att i allmänna rörelsen supplera de Banko-sedlar, som man
kan behöfva att till silfver-utvexling använda, är det icke försigtigt att
för Banko-Styrelsen inskränka tillgången på användbara obligationer till
hvad som motsvarar Banko-Diskont-fonden, omkring 3i millioner i silfver,
eller mindre än det quantum silfver, som under de 3 sista åren utgått
ur Bankens hvalf. Ett ytterligare skäl emot denna inskränkning hade ock
förefunnits om man fästat uppmärksamheten deruppå, att i följd af vidtagande
vid denna Riksdag af flera lagstiftnings-åtgärder för alt befordra
begagnandet af inrikes vexlar, delta nyttiga rörelse-medel troligen snart nog
skall komma att spela en märklig roll, octx i förhållande derefter äfven
supplera Banko-sedlarne, för hvilkas användande till silfver-utvexling, en
ökad lätthet derigenom beredes.
För utlåningen emot pant af ädla metaller, säkert deri mest ändamålsenliga
af Bankens utlåningar, har fonden hittills icke varit begränsad.
Nu har den blifvit det. Man har dock tagit rundt till; och jag gör emot
bestämmelsen ingen anmärkning, men desto mera mot det föreslagna stadgandet,
att då den bestämda fonden för en lånings-gren blifvit medtagen
och tillgång på en annan linnes, denna tillgång får användas der behof
yppat sig. Härigenom kan det — och skall troligen hända, — att kapitaler
komma att dragas från nyssnämnde ändamålsenliga låne-gren till
den låne-gren, hvarmed Banken, rätt organiserad, aldrig bordt eller bör
befatta sig, — den på namn emot borgen; — en pantförskrifning af personligheten,
som troligen hufvudsakligast förorsakat våra nuvarande finaneiella
bekymmer. Denna öfverflvttning kan lätt förutses, om man besinnar,
att de lån på jern och koppar, som under vintern äro uttagne, till
stor del under skeppningen på våren och sommaren infrias, hvarigenom
dessa årstider ett större öfverskott på fonden för denna belåning blifver
alt tillgå, då deremot under hvarje årstid låne-sökande och borgande personligheter
torde finnas villiga, att uttaga allt hvad sorn på ena eller andra
fonden kan finnas disponibelt.”
Af Herr Friherre Rappe, A.: ”1 likhet med hvad Herr Akerman i
sin reservation före mig yttrat, beklagar jag, att, troligen med anledning
af de åskilliga påminnelser om skyndsamhet, Banko-Utskottet fått uppbära,
föredragandet i Utskottets plena af förestående Betänkande, skett med en
sådan bråska, att för dem af Utskottets Ledamöter, hvilka, såsom jag, tillhöra
Räkenskaps-Afdelningen, och således icke varit i tillfälle att del
-
Bil. Ull Banco-Utskottett Betänkande, N:o 29.
11
taga i de primera öfverläggningarne om detta omfattande förslag»
det varit alldeles omöjligt, att kunna, som sig borde, uppfatta detsamma
eller bestämma sin öfvertygelse. Jag inskränker mig derföre att endast i
afseende på de punkter, som under föredraget framstått för mig såsom
mest stridande emot mina åsigter anmäla min reservation.
A) Oaktadt Utskottet i motiv erna för 8 punkten af Betänkandet medgif
vit alt utom [landels- och Närings-Diskonten, de öfriga låne-rörelse-grenarne,
som bedrifvas af Banken, icke äro förenliga med en Stats-Banks rätta verksamhet,
har Utskottet likväl icke funnit för godt att härefter lämpa sitt förslag,
utan endast beslutat, att, oberäknad! de båda obetydliga låne-grenarne,
skiftes- och odlings-lånen samt lånen till städer och corporationer, afskilja
från Banken, Diskont-låne-rörelsen på namn med omsältnings-rätt. Enär
således endast ett partiell afskiljande är ifrågasatt, hade jag förmodat, att
företrädesvis bordt väljas, den minst Bankmässiga låne-rörelsen, hvilken
alltid måste vara den, som har längsta återbetalnings-tid, d. v. s. fastighetsbelåningen.
Det tyckes också som denna åtgärd, om den vunne Rikets
Ständers bifall (skulle kunna förändra Riksgälds-kontoret till ett behölligt
och gagneligt verk, nemligen till en slags allmän Hypotheks-Inrättning.
Härvid möter icke hinder att ju utlåningen till städer och korporationer
samt till skiften och odlingar äfven gerna kunde fått medfölja.
Emot den af Utskottet föreslagna öfverflyttning till Riksgälds-kontoret
af Diskont-låne-rörelsen på namn, anser jag deremot många betänkligheter
med skäl kunna andragas, och detta med sä mycket mera fog,
som den enda egentligen antagliga fördelen af Diskont-fondens öfverflyttande,
hvilken utaf Betänkandet kan inhämtas, är, Bankens förseende med,
af Kongl. Maj:t garanterade, obligationer, en fördel, som lika väl skulle
kunna vinnas örn fastighets-låne-fonden blefve öfverflyttad.
Olägenheterne af Diskont-låne-rörelsens afskiljande från Banken anser
jag nemligen vara följande: l:o Att Handels- och Närings-Diskonten samt
publika pappers-belåningen, hvilka hittills varit administrerade af samma
Styrelse som Allmänna Diskonten, måste i Stockholm förvaltas af tvenne
olika direktioner, hvarigenom, oberäknad! den ökade kostnaden, som häraf
blifver en följd, det lätt skulle kunna hända att en och samma låntagare
lager lån i ena Diskonten för att betala i den andra eller erhåller lån i
båda Diskonterne på en gång, utan att Direktionerne häraf kunna annat än
genom en omväg ega kännedom, och sålunda förluster för Verken lätt uppstå.
2:o Alt vid Låne-Kontoren i Götheborg och Malmö antingen dubbla
12
Bil. till Banco-Utslcottets Betänkande, N:o 29.
Styrelser mäste organiseras eller ock, som Utskottet tyckes hafva äsyflat, den
anomali inträda, att för hvarje Kontor endast tillsattes en förvaltning,
men som likväl snbordinerar under 2:ne olika Verk, ej allenast Bankens
utan äfven Riksgälds-Kontorets öfverstyrelse. 3:o Att om Banken, för att
upprätthålla sitt myntvärde, skulle behöfva verkställa hastigare indragningar
ifrån låne-rörelsen för alt derigenom minska sina egna vid anfordran
betalbara förbindelser, vore den genom omförmäldte öfverflyttning helt och
hållet urståndsatt begagna denna resurce, hvad den betydliga Diskont-låne-rörelsen
anginge, på samma gång som indragningar å den under Bankens
förvaltning qvarstående fastighets-låne-rörelsen är af beskaffenhet att
icke gerna ens kunna sättas i fråga. 4:o Om man mäste erkänna alt Diskont-lån
på blotta namn är ett oriktigt, olycksbringande utlåningssätt, , ett
iitlåningssält, hvaröfver Utskottet också i Betänkandet allemnat sin förkastelsedom,
så kan man göra sig förvissad om att, så vida den föreslagna
öfverflyttningen skulle gillas af Rikets Ständer, nämnde utlåningssätt Liefveså
godt som petriliceradt, då deremot, om det qvarstår under Bankens förvaltning,
man kan hoppas att genom de upplys t are Bankåsigter, som hos
dess styrelse böra kunna påräknas, förr eller sednare, genom nämnde styrelses
framställningar till Rikets Ständer, se en ändamålsenlig förändring
tillvägabringad. Slutligen 5:o Inrättandet af en serskild Diskont-rörelse under
Riksgälds-Kontoret skall ock i en framtid kunna förleda * Rikets Ständer
att deruti förränta de behållningar, som i Riksgälds-Kontoret uppslå,
under förevänning alt det sker endast på Riksdagarnas mellantid; men vid
hvilkas återtagande till statsbehofven de låntagandes intresse säkerligen
skall göra kraftigt motstånd. Det skall sålunda kunna inträffa alt Diskontrörelsens
ständiga utvidgande, med eller utan afsigt, befordras genom folkets
skatter, lag inkomst beräkning eller besparing på statsanslagen. Af fastighéts-låne-rörelsens
öfverflyttande bör ej rimligen någon sådan olägenhet
vara att befara, alldenstund man redan på förhand måste inse omöjligheten
att kunna åter disponera hvad som i denna mera lästa låne-rörelse l}lifvit
nedlagdt.
B) Med åberopande af hvad Friherre Stjernstedt, rörande 10 punkten i
Betänkandet yttrat, anser jag att det anslag som till belåning af vågförda
metaller blifvit afsatt aldrig må till annan utlåning disponeras.
C) Ehuru erkännande den svåra penninge-lörlägenhet, som för närvårånde
hårdt trycker näringarne, anser jag likväl Bankens ställning ej lill
-
Bil. lill Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
13
lata, utan fara för realisationens bestånd, att i denna moment utsträcka sedel-emission
till det belopp, Utskottet föreslagit. Jag skulle derföre tro betalningen
af Bankens skuld till Riksgälds-Kontoret, äfvensom för de af allmänheten
gjorda upplåningar, ej böra ske genom utgifvande af nya sedlar,
utan att den borde godtgöras genom försäljning af de obligationer, Riksgäldskontoret
kommer att aflemna, till ett belopp, motsvarande nämnde
skuld. Härigenom skulle den ytterligare fördel vinnas, att en ökad qvantitet
räntebärande obligationer blefve tillgänglig i rörelsen, och att således
Riksgälds Kontoret kan komma i tillfälle alt använda den procent, de från
Banken allemnade låne-dokumeuterne tillskyndar detsamma utöfver den
som obligationerne äro slällde på, till det i Betänkandet föreskrifna uppköp
af ulgifne obligationer.”
af Herr A. F. Ericsson, som förklarat sig instämma uti Herr Åkermans
reservation, utom i hvad densamma angår ärendets behandling, i hvilket
hänseende han förenat sig med Herr Friherre Rappe.
af Herr Nordenankar, F. iF., ”Under den brydsamma penningeställning
hvaröfver från alla håll klagas, har man sedan Riksdagens början velat fästa
sina förhoppningar nästan ensamt vid Banko-Utskottet och ansett att
detta Utskott borde afhjelpa det onda. Nationen har svårt att glömma den,
löre realisationen beqväma utvägen, att vid tillfällen af förlägenhet taga
sin tillflykt till ny sedelutgifning, och ulan tvifvel är det derhän man syftar,
då man nu framställer anspråk på den allmänna rörelsens lättande, i olika
former. Den upplystare delen af representationen torde dock inse, att
det onda som öfverklagas har sin rot något djupare; i stalshushållningssystemet
i sin helhet, eller ända ned i det enskildta lifvet, och alt det icke
kan botas genom financiella operationer allena. Jemnvigten är störd,
medlen att återställa den äro flerahanda och kunna indelas i tvenne
klasser.
Till den första, af negativ art, kunna hänföras alla restriktiva åtgärder,
såsom sträng kredit-lagstiftning, sedelstockens indragning, prohibitiva
tullförfattningar, all konsumtionsbeskattning, (antingen för att medverka
till dess minskning eller för alt skaffa medel att till produktionen anslå)
med ett ord lagstiftarens mera eller mindre direkta förmynderskap för
14
Bil. till Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
<.101 enskildta verksamheten; mindre behagligt, måhända mindre naturligt,
men ofta nödvändigt.
Till andra klassen, som ock kunde kallas positiva, må räknas frikostighet
i anslag till allt hvad som kan rycka samhället fram i industriel
utveckling, arbetsskicklighet, odlingar, fabriksanläggningar, kommunikationer,
förlags-kapital till arbetskraftens användning eller till stöd för den
enskildta krediten, uppmuntran af sjöfart och handel, lättnad för råämnets
införande och befordrande af den förädlade varans export genom premier
eller åtminstone frihet från afgäld (icke tackjerns-export).
Siats-ekonomens svåraste problem är att kunna säkrast utfinna de sednare
medlen, för att undgå behofvet af att tillämpa de förra; —att tillvinna
eget land fördelar, äfven på andras bekostnad.
De liesta oell vigtigaste af dessa ämnen tillhöra andra Utskotts behandling
och hvad som faller inom Banko-Utskottets område är endast förlags-kapitalets
anordning, frikostigt om det väl användes, men njuggt om
det missvårdas.
Det förevarande Betänkandet skall således icke kunna tillfredsställa deras
förhoppningar, som tro att bank-operationer kunna ersätta andra brister,
men Utskottet har uppfyllt sin pligt då det i första rummet velat vårda
Bankens säkerhet och sålunda tillstyrkt en begränsning af dess lånerörelse
och derpå grundade sedelulgifning. Utskottet har likväl i min tanka begått
ett misstag, då det, af eftergift för dagens fordringar, framflyttat denna
gräns så långt, att nästan alla anspråk blifvit fyllda och, i fall Riksgälds-Kontorets
medel uttagas, en icke obetydlig sedeltillökning skall ega rum, i ett
ögonblick då, enligt principen för all bankrörelse, metalliska kassans ställning
snarare hade bordt varna deremot. — Utskottet har sålunda sjelf afvikit
ifrån de grundsattser, som allt ifrån realisationens början varit i BankoReglementet
uttalade och äfven uti ifrågavarande Betänkande blifvit nedlagde.
Med lemnad rättighet för Fullmägtige att ingå utländsk skuldsättning
eller indraga lånerörelsen (ehuru föreskriften derom blifvit i Betänkandet
alltför obestämdt uttryck b), bör visserligen icke myntvärdet löpa fara
af en ellar annan millions utsläppande i rörelsen, men grundsatsen är äfven
värd något; behofvet af att begagna de anvisade utvägarne bör undvikas
och föreskriften derom är i Betänkandet så obestämdt lemnad, alt osäkerhet
måste hos Fullmäktige uppstå vid dess tillämpning. Jag anser således alt
den del af sedelstocken, som ej motsvaras af redbarheter icke bordt be
-
Bil. till Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
15
räknas till mera än 20,000,000 millioner. En reduktion af 1,785,160 R:dr
hade då erfordrats och skulle lätteligen kunnat vinnas:
l:o Genom afbetalningen af Riksgälds-Kontorets äldre
skuld från 3,608,000 till 3,500,000, som Utskottet föreslagit
......... 108,000: —
2:o Om man till qvittning med Riksgälds-Kontoret, mot
dess fordran, upptager de till detta verk, enligt Utskottets
förslag, aflåtne fordringar af Städer och korporationer
och för odlingslån ..... 102,191: 40. 6.
3:o Genom vägrad förhöjning i fastighets-utlåningen som
alla fall vinner tillvext genom de äldre s. k. silfverlånens
öfverflyttning till nya cirkulätions-fonden . . 500,000: — —
4:o Om all öfverflyttning till annan utlåning af de ökade
anslag, som Elif vit afsatta för jern och vågförda
metaller och s. k. Kopparbergssedlar, förhjudes, skall
en behållning troligen vinnas af minst . . . 500,000: — —
hvarmed således dessa anslag kunde nedsättas; och
5:o Om Fullmäktige dessutom auktoriseras att, vare
sig när ökad metallbelåning, Privat-banks-kreditiv,
Riksgälds-Kontorets liqvid eller sedelberäkningen det
fordrar, såsom hittills, drifva någon måttlig, äfven i
annat afseende nyttig upplåningsrörelse, eller genom
försäljning införa ett mindre antal obligationer i rörelsen,
så erhålles lätteligen fyllnaden . . . 574,968: 7. 6.
Summa 1,785,160: — —
Denna upplåning kunde sträckas ännu längre utan känning för allmänna
rörelsen, som i alla fall kan vinna lättnad om man rätt förstår att
använda de betydliga tillgångar, som för Riksgälds-Kontoret blifva disponible.
Privat-bankernes kreditiv kunde ock ur beräkningen uteslutas, »'medan,
när de anlitas, alltid Bankens egen sedelstock i samma nion
minskas.
Oberoende af föregående framställning, och då jag är öfvertvgad att
den af Utskottet för jernbelåningen afsatte fond ej skall till folio anlitas,
men jag icke heller vill bidraga till sedelstockens ökning genom Handels
-
16
Bil. tilt B an co-Utskottets Betänkande, N:o 29.
Diskonten, anser jag att de för vågförde metallers belåning afsalle tillgångar
icke böra kunna i annan väg disponeras.
I fall Rikets Ständer anse att fastighets-utlåningen ej bör ökas, tror
jag likväl, att alla nu inkomna ansökningar borde genast beviljas och lånen
utassigneras, men en kungörelse utfärdas, att flere ansökningar icke mottagas
förr än efter viss tid, då ett sådant förskott kan anses vara återbetalt.
Äfven inom redan egande tillgångar kunna omkring 400,000 R:dr blifva årligen
tillgänglige till ny placering.
Förslaget om Diskontens öfverflyttning har jag biträdt af det skäl,
att i den mån anspråken på allmänna rörelsens understöd från Banken nu
uttalas, måste jag ock frukta för behofvet af utländskt lån. Dertill erfordras,
i mintanka, att Rikets Ständer med svart på hvitt uttrycka sin garanti
för Banken och styrka den med Kungsord. Obiigationerne tillhöra
således systemet i sin helhet, men huru de erhållas, har för mig varit nära
nog likgiltigt. Instämmande uti de skäl, som mot Diskontens flyttning
blifvit af Friherre Rappe framställde, anser jag mera principenligt att öfverflytta
fastighets-lånerörelsen. Kunna stats-obligationer lemnäs Banken utan
allt byte emot lånedokumenter, är ändamålet lika väl vunnet, helst
öfverflyttningen af den ena eller andra lånerörelsen endast är en bokföringsåtgärd,
som i sig sjelf icke innebär någonting financielt verkande, så
framt icke en hufvudsaklig ändring i lånerörelsens grunder eller en utredning
dermed åsyftas.
Till Stats-Utskottets och Rikets Ständers ledning vid beräkningen af
de tillgångar, som, i fall Banko-Utskottets nu framlagda Betänkande vinner
bifall, från Banken blifva disponible, må bär på ett ställe sammanföras
följande:
l:o Bankens skuld för 2:ne lån af Riksgälds-Konto
ret
1,143,750:
2:o D:o ?:delar af de vid förra Riksdagen anslagna
vinstmedlen ...... 924,486: 35.11.
Transport 2,068,236: 35.11.
3:o
Bil till Banco-1'tskottets Betänkande, N:o 29.
17
Transport 2,068,236: 35. 11.
3:o Öfverskott på 1844 års vinst, sedan grundfonden
blifvit ökad till 10 millioner, enligt Utskottets förslags-beräkning
....... 250,000: — —
4:o Vinstmedlen för åren 1845, 1846 och 1847 enligt
Utskottets beräkning ..... 2,400,000: — —
5:o 1844 års Diskontvinst, sorn icke upptages i Bankens
böcker för samma år, men genom öfverflyttningen
måste träda i dagen, minst . . . 450,000: — —
6:o Genom Utskottets förslag, att den för HandelsDiskonten
afsatte serskildta reserv-fonden, skall
ingå uti Bankens, nu så betydligt ökade Grundfond,
måste såsom tillfällig kapitalvinst upptagas
cirka .... , . . . .
7:o Genom Utskottets förslag, alt Riksgälds-Kontorets
på
obligations-skulden
till Banken
snart beloppet nedgått lill
besparing
afbetalning
skall upphöra, sä
3,500,000, uppstår en besparing i Kontorets be'
räknade utgifter för 1845—47 af .
8ä) vid lilländalupen preskriptionstid för Riksgäldssedlarnes
cirkulationstid, skall troligen uppstå en
kapitalvinst af minst ......
240,000:
244.000:
200,000: —
Summa B:ko R:dr 5,852,236: 35. 11.
Med Herr Presidenten Skogman måste jag dela den tanka, att ett minimum
för Bankens metalliska kassa icke bordt bestämmas. Då Bankens skyldighet
är alt invexla sina sedlar, så länge någon Specie finnes, men ej att afbryta
dermed när kassans så kallade minimum är hunnet, så kan föreskriften
om ett minimum ej afse annat, än att Fullmäktige, vid ett visst
förhållande, skola vidtaga kraftfulla åtgärder, att äfven till hvad pris som
helst, anskaffa silfver, inställa Bankens öfrige funktioner eller hos styrelsen
anhålla om Riksdags-kallelse. En sådan rent uttalad instruktion vore bättre
än en betydelselös föreskrift om ett minimum.
Lika med Herr Skogman anser jag ock, att i sammanhang med Statsbankens,
äfven Privat-bankernes sedel-cirkulation hade bordt begränsas till
Bih. till R. St. Prot. 1844. C Sami. I Afd. 13 Haft. 3
18
Bil. till Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
ett belopp, ungefärligen motsvarande hvad de under sednare åren haft i
omlopp, niea deremot kan jag ingalunda instämma i Utskottets tanka, att,
om Privat-bankerne upphöra, de skulle kunna ersättas genom utgreningar
af Statsbanken. Oafsedt de större kostnader, som under Statens förvaltning
och stelare former skulle uppstå, så inses lätt, att en ny sedelemission
af cirka 5,000,000 R:dr skulle för myntvärdet vara mera farlig, i den
moa lånerörelsen, ställd under Rikets Ständers lagstiftning, måste antaga en
lastare form, i likhet med Riks-Diskontens; hvaremot Privat-bankernas omsorg
om sitt eget bestånd tvingar dem att hålla sina fonder rörlige, och alt
minska sin rörelse så snart Riksmyntet vill försvinna. Den noggranna kännedomen
om hvarje låntagares karakter, ställning och verksamhet, som utgör
Privat-Bank-Direklionens ledning, kan aldrig af en Statsförvaltning vinnas;
ej heller kan det enskildta intressets vaksamhet, icke allenast på den
personella säkerheten, utan äfven på provins-aflairernes gång och fordringar
under annan form ersättas. —- Det är dessa privat-förhållanden, som infört
den prisade deposit- och kassa-krediliv-rörelsen, som aldrig kan uppfylla
sitt ändamål om icke Bank-Afdelningarne ligga så nära, att de dagliga
liquiderna kunna, ofta utan kommissionärsskap, och utan tidsödande
och dyra postremisser genom dem anordnas.— Jern-Kontorels misslyckade försök
alt organisera en kassa-kreditiv-rörelse är derpå det tvdligaste bevis.
1 provinserna inser man allt mera dessa förhållanden; hvarföre ock t. ex.
Smålands och Wermlands banker hafva hvardera 4 serskildta kontor, sorn
med närboende föra räkning och handhafva rörelsen efter serskildta lokalförhållanden.
I ett kapital-fattigt land anser jag det vara en obestridlig
fördel, att Associationer förena sig att erbjuda gemensam kredit. — Hvarje
rubbning i dessa förhållanden skulle uti provinserna medföra större förlägenhet,
än man nu vill medgifva eller inse.’*
Al Herr Biskop Agardh: ”Emot Utskottets förevarande förslag får jag reservera
mig i följande hufvudpunkter;
l:o Jag hav varit af den mening, som inom Utskottet icke vunnit bifall,
att Riks-Rankens fastighets-belåning borde öfver flyttas till RiksguldsKontoret.
Utom den allmänna grunden, att en sådan lånerörelse icke är förenlig
med en Banks väsende, får jag anföra följande fördelar af en sådan
öfverflyttning.
Bil. till Banco-Utslcottets Betänkande, N:o 29.
19
Så länge fastighetsbelåningen varit fästad i Banken, har den icke
kunnat utvidgas och derföre vid alla Riksdagar utgjort ett stående tvistämne.
Öfverflyttas den deremot lill Riksgälds-Kontoret, kan den fritt få utvidgas,
i nion af tillgångarne.
Härigenom öppnas den enda utväg, som för närvarande synes möjlig,
alt bilda en allmän hypotheks-kassa, hvaraf behofvet till minskniug af
landets skuldsättning, blifver allt mer och mer känbart. Ehuru fonden
för denna kassa vore i början obetydlig, skulle den snart kunna förökas,
dels genom den årliga räntevinsten, hvilken kunde åter utlånas, dels genom
i omlopp sättande af kurserande obligationer af mindre valör och låg ränta
(sudane som de förre Diskonternes 3 procent-sedlar) dels genom insättning
af de medel, som nu en del af de allmänna kassorne utlåna och sorn
fordra för dem en betydlig förvaltningskostnad, emot det att dessa enskildte,
och desse kassor emollogo af Ilypolheks-Kassan räntebärande obligationer.
Ännu mera vigtig skulle en sådan Bypotheks-Kassa blifva i annat
afseende icke blott för Staten, utan äfven för Banken. Erfarenheten bar
nemligen visat, att vid uppkommet krig, Banken måst af Statsverket tillitas,
för att anskaffa undsättning genom lån, hvaraf inställelse af myntvexlingen,
som flerfaldige gånger egt rum inom Svenska Banken, alltid varit
en slutlig följd. Å andra sidan finnes för Svenska Stats-Verkel icke någon
säker utväg alt vid sådana tillfällen i en framtid på annat sätt kunna öppna
sig nödiga tillgångar; och så länge denne icke finnes, måste Sveriges politik
icke ega den sjelfständighet, för hvilken materiella medel äro ett oundgängligt
villkor. Men dessa fördelar skulle vinnas både för Banken och
Slals-Verket, genom ofvannämnda Hypotheks-Kassa, då på den del af denna
Kassas säkerheter, för hvilka icke räntebärande papper redan voro ulgifne,
ett fonderadt statslån kunde grundas, hvartill räntorne kunde betalas
af de ingående räntorne på lånen, och således icke komme att med mer än
amorteringen betunga statsverket. Denna Kassa skulle således blifva en
lillflygt för lider, då fäderneslandet vore i fara, hvilket kunde på detta
sätt blifva oberoende, måhända lill och med af utländsk Siats-Kredit.
Deremot delar jag icke Utskottets mening, att Diskontrörelsen bör
öfverjlyttas till Riksgälds-Kontoret. Banken skulle derigenom afhända sig
sin betydligaste lånefond, och den hvilken lättare än någon af de öfriga
kan förändras lill en mera bankmessig rörelse. Genom en sådan öfverflytt
-
20
Bil. till Banco-Utskott eli Betänkande, N:o 29.
liing, skulle vi, i stället för att hafva blott en Bank, styrd af Rikets Ständer,
få tvenne sådane. Högst märkvärdigt skulle det i sanning blifva att
den egentliga Banken skulle utlåna på Hypothek af fastigheter, och Riksgälds-Kontoret
deremot på namn, den förra på lång tid, och den sednare
på korrt. Vid hvarje Riksdag skulle denna nya lånefond blifva ett föremål
för de häftigaste strider, hvilka skulle sluta med att göra Diskontlånen pei -  manen ta, och således att bilda just den Hypotheks-kassa, som på en mera
naturlig väg genom fas tig hetslånens öfverflyttning nu genast kunde bildas.
2:o Jag har visserligen deltagit i Utskottets beslut, att Bankens behållna
räntevinst skall öfverlännäs till Riksgälds-Kontoret. Men det har af
mig skett endast under förutsättning, att den användes för Riks-Bankens
ändamål och uti sammanhang med penningeväsendets öfriga reglering.
Jag har ansett, att Bankens årliga vinst, som årligen ingår till Riksgälds-Kontoret,
bör användas att bilda ränta och amortissement till utgifvande
af räntebärande papper, för att dermed bestrida sådane statsanslag,
som utgå för en gång och heldst till stora produktiva företag.
Riksgälds-Kontoret skulle genom ett sådant öfverlåtande af Bankovinsten
blifva hvad det bör vara, en inrättning för utgifvandet af obligationer
för Stats-Verkets behof.
Blef ett system för dylika stats-pappers utgifvande infördt i Sverige,
skulle Sveriges Stats-Verk blifva bättre ordnaÖt, än något annat Statsverk
i Europa, enär uti andra länder, alla Stats-Verkets skulder trycka
landet med en dryg beskattning, lill ränta och amortissement, hvilka här
deremot skulle utgå genom en blott öfverflyttning af kapitaler.
3:o Mitt yrkande inom Utskottet, att Riks-B anken skulle upptaga krediti
v-rörelse, och den dermed förbundne deposit-röreisen mot ränta, har icke
inom Utskoltet vunnit bifall eller ådragit sig någon synnerlig uppmärksamhet.
Jag anser likväl ännu denna Bankrörelse vara den mest Bankmessiga
af alla, och hvilken mer än någon annan, skulle förmå alt lyfta vårt
land till välstånd och bevara det för sådane förlägenhets-perioder, som den
närvarande.
Bil. till Banco-UlsJiottets Betänkande, N:o 29.
21
Denna rörelse, som upptogs i Skottske Bankerne för öfver hundrade
år tillbaka, utgör ännu dessa Bankers hufvudrörelse. Det är allmänt
erkändt, att Skottland, som till naturförhållanden så mycket liknar vårt eget
land, har till hufvudsaklig del att tacka detta Banksystem för sitt
fortskridande och sitt välstånd. Sjelfva England roedgifver detta, men har
dock icke antagit det för den mindre vinst det gifver. Vår tids förnämsta
Stats-ekonomiska författare Mac Culloch förklarar till och med, att det
hästa medlet att upphjelpa det olyckliga Irland, skulle vara, att dess National-Bank,
Irlands-Banken, upptoge det Skollska Bank-systemet.
Då jag lägger så mycken vigt på införandet af detta Banksystem i
vårt land, tillåter jag mig att erinra om detsammas egenskaper och företräden.
l:o Detta Banksystem fordrar den minsta möjliga sedelstock, emedan
sedlarne icke äro utelöpande längre än under de liquidationer, hvartill de
användas. Skottlands sedelstock, oagtadt derstädes en-punds-noter äro i
omlopp, hvarigenom densamma betydligen förökas, öfverstiger knappast 3-  million, då deremot i Irland, en enda Bank, nemligen Irlands Bank år
1825 hade satt i omlopp noter till en summa af 6,400,000 L. St. och i
England, der icke noter af lägre valör än 5 L. St. äro tillåtne, hvarigenom
sedelstocken betydligen reduceras, sedelstocken år 1839 dock utgjorde omkring
28 millioner L. St.
2:o Denna Bankrörelse är, så framt den införes såsom Bankens egentliga
hufvudrörelse, och erhåller samma utsträckning som i Skottland lika
välgörande och tillgänglig för den mindre affärsmannen, som Jör den större,
för landtmannen, som för borgaren.
3:o Den gifver rörelse-kapitalet den störste elasticitet, d. v. s. den
gör, att det utvidgar och indrager sig sjelf efter behof vet. Alla andra Banksystemer
utvidga rörelse-kapitalet, när en utvidgning icke behöfves, och
hopdraga det deremot när förlägenhet inträffar; åstadkommer således under
minsta omkastning af konjunkturer, antingen öfverflöd af penningar, hvarigenom
Bankens säkerhet äfventyras, eller pennningebrist, hvarigenom näringarne
oell landet lida. Aliade skakningar, sorn flera länder, äfven Sverige
lidit genom Bankernes sedel-emissioner härleda sig från denna orsak.
Deremot är allt detta obekant i Skottland. Under det dess Banker stålt i
22
Bil. till Banco-Utshöttets Betänkande, N:o 29.
nära beröring med de Engelska Bankerne hafva likväl, när de sednare hundradetals
gått öfverända, de Skottske orubbade fortsatt sin verksamhet.
4:o Denna Bankrörelse fredar, mer än någon annan, Bankens metalliska
kussa för förminskning eller påkänning, emedan det alltid för sedelhafvaren
är fördelaktigare, alt insätta sed larne i Banken på räkning,
som gifver dem ränta, än att derför uttaga silfver till export. Erfarenheten
har visat, att vid de llerfaldige tillfällen, då Engelska Banken varit
nära att uttömmas genom exporterande af dess metalliska kassa, hafva Edinburgs
stora Banker icke haft ringaste påkänning i detta afseende.
5:o Denne Bankrörelse lättar och underhäller vexelröreisen, emedan
acceplanten alltid kan beräkna sig hafva tillgång till penningar på utfäst
dag; och det är förgäfves att i ett land som Sverige, så länge penningar
ej kunna skaffas utan genom Diskont-lån, försöka att införa inländsk vexelrörelse.
Den kommer att finnas på papperet, men icke annorstädes.
6:0 Denna Bank-rörelse är den enda, hvarigenom den mindre handeln
kan blifva kontant och bodshdden upphöra, emedan den kredit, man
nu är tvungen att söka hos köpmannen har man genom denna Bank-rörelse
uti Banken; och då Bod-skuldens upphörande skulle betydligt nedsätta
alla varu-priser, samt tillika mera än något annat upphjelpa våra
små städers handel, så visar sig huru vigtig införandet af denna Bankrörelse
äfven i detta afseende skulle vara. En berömd författare påslår
att köpmännen i Edinburg kunna genom denna Bank-rörelse med lika kapital
göra mycket större affärer, än köpmännen i London och dessutom
drifva med mycket mera säkerhet sin handel. (Ad. Smitte, IV., of INot.
2. 2).
7:o Denna Bank-rörelse vänjer alla affärsmän till ordentlighet i
betalningar och affärer; emedan de i ett land, der den är införd, icke
behöfva vara oordentliga; men deremot i ett land, der det icke fins, ofta
tvingas att vara det.
8:0 Den införer mera än någon annan Bank-rörelse sparsamhet inom
den större allmänheten. Skottarne äro utmärkte för sin sparsamhet,
och de hafva till en stor del detta Bank-system att tacka för, att den förblifvit
hos dem en nalional-dygd.
Bil. till Banco-UtsJcottets Betänkande, N:o 29. ’
23
’ Dessa äro fördelarna af det Skottska systemet. De svårigheter,
sorn mot dess införande i vårt land blifvit anmärkte, synas mig icke vara
så stora, att de icke kunna öfvervinnas.
a) Det skulle icke passa säger man för en stor Bank. Mac Culloch
är af annan mening, som enligt hvad jag förut nämnt, vill hafva detta
system infördt i Irlands-Banken, som utgifver noter till ett belopp af 61
millioner L. St., motsvarande 78 millioner Ralr Banko. De stora Edinburgska
Bankerne, som hafva Filial-Banker öfver hela landet, drifva denna
Bank-rörelse lika väl som de mindre.
b) Svårigheten att bedöma säkerheten, omtalas. Den är alldeles
densamma uti var nuvarande Diskont-rörelse.
c) Borgens-förbindelsen eller säkerheten på namn för större summor,
har blifvit ansedd vådlig. Summorne behöfva på namn icke blifva
större än nu i Handels-Diskonten; och på publika papper icke större
än de, sorn nu lemnäs för dylika lån.
d) Styrelsens olämplighet i vår Bank anses såsom ett stående hinder
för alia förbättringar. Den blifver dock hvad denna Bank-rörelse
angår icke större än för vexel-rörelsens bedrifvande Rörelsen är lika
lätt att bestyra, som Diskont-rörelsen, och i delta afseende har intet klander
hörts emot vår närvarande Bank-styrelse.
e) Brist på filial-kontor framslälles. Men de äro i alla fall nödvändige.
För öfrigt äro vi bragle på den punkt, att vi numera icke måste
väga svårigheter, utan möjligheter.
4:o Emot bestämmandet af ett maximum i allmänhet, och ett s<l
lågt i synnerhet, som 3o millioner, elier, såsom Utskottet uttryckt det,
till 22 millioner öfver metalliska kassans belopp, hvilket sednare uttrycker
icke ens ett bestämdt maximum, utan ett lluetuerande, måste jag reservera
mig. Redan år 1824 utgjorde summan af Banko- och Riksgäldsscdelstocken
31,250,000 R:dr B:ko, och d en föiöktes småningom, sa att
den vid realisationens företagande år 1834 utgjorde 34,1 millioner. Beräknar
man, såsom vanligen sker, rörelse-kapitalet efter folkmängden, borde,
om Sverige anses böra hafva, i nion derefter, samma rörelse-kapital,
som Danmark, eller 16 R:dr per man, vårt lands rörelse-kapital nu böra
utgöra 51,250,000 R:dr B:ko. Om det deremot jemnföres med Norriges
på samma grund, eller efter 12| R:dr per man, så borde det utgöra
39,176,000 R:dr. Tager man medium af dessa båda summor, i anseende
Bil. lill Banco-Utskoltets Betänkande, N:o 29.
till liklieten emellan Sveriges förhållanden med båda dessa länder, så
borde Sveriges rörelse-kapital utgöra 45,348,000 R:dr Banko, Om man
nu till det maximum, Utskottet föreslagit, lägger Privat-Bankernes behållna
sedelstock af 5 millioner, så skulle det komma att utgöra högst 35
millioner, och således efter ofvannämnde jemnförelse vara 10 millioner
för litet.
Det söm gör detta rörelse-kapital ännu mera otillräckligt, är dessutom,
alt det i brist af filial-kontor under Riks-Banken icke cirkulerar
fritt. Filial-kontor finnas i alla länder, som hafva större Banker, t. ex.
England, Skottland, Irland, Frankrike, Nord-Amerika, Preussen, Norrige,
Danmark och sjelfva Finland. Dessa bidraga otroligt tili cirkulationens
lättnad och liflighet, samt göra ett mindre kapital mera tillräckligt. 1
Sverige kan man icke säga att rörelse-kapitalet cirkulerar, utan det rörer
sig som ebb och flod till och ifrån hufvudstaden. Det är bekant, att
Stockholms Post-kontor ullemnar bevis om öppen rekommendation till ett
belopp årligen af omkring 22 millioner, så att nästan hela rörelse-kapitalet
är mer och mindre jemnt, mer och mindre direkt på väg emellan
landsorterna och hufvudstaden; då deremot i andra länder genom en liflig
vexel-rörelse, icke penningar utan vexlar skickas, för att verkställa li
Det
finnes ett annat sätt att bedöma det sålunda bestämda kapitalets
tillräcklighet. Det skall nemligen i första rummet användas till skatter, skuldomsättningar
och räntor. Skatterna utgöra 12 millioner. Den intecknade
skulden utgör omkring 100 millioner, hvartill åtgå 5 millioner i räntor,
samt säkert en lika summa lill omflyttningen af denna skuld, tillsammans
10 millioner. Diskont-omsättningar och räntor derpå utgöra visserligen
ett belopp af 7 millioner. Total-beloppet af dessa utbetalningar, som årligen
måste med det cirkulerande rörelse-kapitalet bestridas, utgör alltså
29 millioner, således lika mycket med rörelse-kapitalet sjelf.
Huru mycket, som häraf kan blifva öfver för den egentliga produktiva
rörelsen, är lätt att inse; äfvensom att ett sådant förhållande är
förnämsta orsaken dertill, att all handel måste ske på lång kredit, och att
denna kredit småningom förvandlas till en förökning af den stående skulden,
i den mohn, som de allmänna kassorne oupphörligen accumulera
räntor och åter utlåna dem till allmänheten.
5:o
Bil. till Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
25
5:o 1 sammanhang härmed, får jag reservera mig mot sådane Utskottets
förslag, hvarigenom sedelstocken hommer att förminskas, eller då
den förminskas, icke att återställas; ett förhållande, som otvifvelaktig!
måste äga niro genom liera äf Utskottet föreslagna åtgärder.
6:o Emot den obestämda förklaringen, huru förhållas skall, i fall
Privat-Bankerne komrne att upphöra; äfvensom emot förbigåendet i allmänhet,
huruvida i de provinser, der Prival-Banker icke finnas, FilialBanker
under Riks-Banken böra inrättas, mäste jag reservera mig- Jag
anser att Utskottet bordt bestämdt förklara, att Filial-Banker böra inrättas
inom de områden, der Privat-Banker icke finnas, eller der de nuvarande
komma att upphöra.
7:o Uti Utskottets åsigte-r rörande dels förekommandet af metalliska
kassans förminskning, genom sedelstockens förminskning; dels metalliska
kassans f örstärkning, genom förpantning eller försäljning af Riksgäldskontorets
obligationer, kan jag icke instämma.
Den tanken är Lemligeu allmänt lådande, att metalliska kassan endast
anlitas för att saldera och betala skillnaden emellan export- och import-värdet,
så att om man blott kunde förminska det sednare, så skulle
äfven det förra icke äga rum. Man uppgör således allehanda förslag, burn
man skall tillvägabringa denna förminskning,dels genom höga import-tullar,
och pfohibitioner, dels genom rörelse-kapitalets förminskning, hvarigenom
det skall blifva omöjligt att köpa utländska varor, utan att man betänker,
alt det med detsamma blir lika omöjligt alt köpa inhemska varor;
hvaraf således mäste i första rummet följa, att den inhemska afsättningen,
och derigenom äfven den inhemska produetionen, måste afstanna; samt i
sista rummet, att man med samma medel minskar både exporten och importen
och att förhållandet blir detsamma som förut.
Hela denna åsigt, fruktar jag, hvilar på en stor förvillelse. Exporten af
Bankens ädla metaller härleder sig nemligen ifrån samma orsak, som exporten
af alla andra varor. De exporteras ifrån det landet, der de äro lättast att tillgå,
till det landet, der de behöfvas. Om silfver behöfves i ett land, men icke jern, så
iuförskrifves dit silfver och icke jern, ifrån det land, der båda äro exporl
-
Bih. till R. St. Brot 1844. C Sami. 1 Afd. 13 Höft.
4
26
Bil. lill Banco-1'UkottcU Betänkande, Nio 29.
varor, huru än handels-balancen må slå emellan dessa länder. Men ädla
metaller äro för närvarande uti stor fluetuation i Europa, och flyttas i
stora quantileler från det ena landet till det andra, dels genom politiska
förändringar, dels genom stora kommerciella företag, såsom t. ex. jernbanors
anläggande, dels genom upptagande af Stats-lån, dels äfven, ehuru
i mindre skala, genom variation i pris-förhållandet emellan silfver och
guld. När nu således tillskott af ädla metaller fordras för ett land, sä
tagas de, der de linnas, och äro lättast tillgänglige. De tagas således helst
ifrån Bankerne, af den orsak, att de der linnas i stora upplag, äro alldeles
färdige lill export, så att de kunna requireras den ena dagen och utföras
den andra, äro undersökte och stämplade till deras värde* samt utlemnas
kostnadsfritt och med den största beredvillighet. De lagas slutligen
aldrahelst från de Banker, sorn ligga nära tillhands och hafva lätta
kommunikationer. Att sådant är verkliga förhållandet och alt exporten
af ädla metaller från ett lynd heror, icke af något slags förhållande inom
detta land, utan af förhållanden inom de länder, lill hvilka de exporteras,
bevisas genom erfarenheten. Eli England förekommer mycket ofta
så kallade drains eller export uti stora quantileler af guld, uttagne ifrån
dess Bank. Sådane ägde rum under nästan hela året 1825, sedan under
åren 1830 till 1832; 1834 till 1837, samt åren 1838 och 1839. Men
hvem kan tro, att denna export uppkom genom någon undervigt i Englands
handel, hvilken alllid, utom i missvexlår, drifves med öfvervigt, utan: tydligen
af den orsak, att guld behöfdes i andra länder. Ingen Bank, som
ligger till hands för den slöra verldshandeln är fredad för sådane tillfälliga
uttömningar. Sålunda skedde äfven ifrån Sverige under åren
1841, 1842 och 1843 en export af ädla metaller till det utomordent
liga
beloppet af 11 millioner R:dr B:ko; men icke härledde denna export
sig hvarken af någon ovanlig undervigt i handeln, eller af en för stor sedelstock,
utan, som bekant är, af andra orsaker, som lågo icke inom, utan utom
Sverige, såsom t, ex, Hamburgs brand, kriget mot China, Finska sedelskuldens
inlösen o. s. v. Märkvärdigt var, att de två första åren skedde exporten
företrädesvis i silfver, och det sisla företrädesvis i guld, lill bevis,
alt vid det förra tillfället behöfdes någorstädes silfver, och vid det sednar«
guld. Att silfver och guld vid sådane tillfällen tagas ifrån alla länder,
äfven de fattigaste, bevisar ett vittnesmål af Rotschild inför Parlamentets
Komité år 1833, uti hvilket han berättar, att då efter krisen i England
år 1825 ett stort behof af guld uppstod, inlorskref han det, icke blott
Bil. till Banco-Utskottcts Betänkande, N:o 29.
27
från Frankrike, som låg närmast, utan äfven från Ryssland, Österrike,
Turkiet, kortligen, säger han, från alla hörn af verlden.
I allmänhet framställes i nyssnämnde vittnesmål af denna stora
kännare af Europas penninge-rörelse samma åsigt, rörande orsaken till
exporten af ädla metaller från det ena landet till det andra, som här
blifvit yttrad, nemligen att det är utländska förhållanden, icke inländska,
som är orsaken dertill; aldraminst kan indragning af sedelstocken, hvilken
han förklarar väl kunna göra ondt, men aldrig godt, anses vara orsaken
till den tidtals förekommande uttömningen af Englands-Bankens
metalliska kassa.
Utom ofvannämnde tidtals förekommande fluctuationer i behofvet
af ädla metaller i olika länder, finnes en serskildt orsak till ett omärkligt
och fortfarande utströmmande af ädla metaller ifrån fattigare till rikare
länder. Alltsedan år 1810 har genom de Amerikanska grufvornes förfall,
quanlitelen af guld och silfver förminskats i Europa lill den grad, att man
beräknat att år 1830 quan ti telen deraf var 1 mindre än år 1810. Då nu,
under det quantitelen förminskas genom den stigande lyxén, förbrukningen
deraf i de rikare länderna tilltagit, så måste derigenom nödvändigt
löija, alt hvad som nu mindre kan erhållas från Amerika, måste för att
uppfylla förbrukningen, tagas ifrån de ställen i Europa, hvarest de ädla
metallerna ligga färdige till export, således ifrån Europas Banker, och synnerligen
ifrån sådane, som dels hafva lätta hafs-kommunikationer, dels
tillhöra fattigare länder.
Äro alla dessa förhållanden verkligen grundade, så måste följa,
att hvarken någon minskning i sedelstocken eller några restriktiva och
prohibitiva tull-författningar kunna hindra de ädla metallernes export ifrån
Sverige. Båda dessa medel hafva helt andra verkningar, än de hvilka
man dermed åsyftar. Metalliska kassans exporterande kan efter min
tanka endast på 2:ne sätt någorlunda hämmas och förminskas. Det ena
är, alt exporten af silfver från Sveriges Bank blir dyrare och svårare att
verkställa, än från andra Banker. Så länge Norska Banken endast hade
sitt utvexlings-kontor i Trondhjem, så exporterades icke något silfver derifrån,
emedan omkostnaden och lidsutdrägten blef större dervid, än alt
införskrifva det från andra ställen; men sedan utvexlingen äfven börjat i
28
Bil. till Banco-Utsholtets Betänkande, JV:ö 29.
Christiania, så exporteras, enligt hvad man sett af Norrska tidningar, från
»less Bank, silfver lika så väl som ifrån Slockholm, oaktadt det icke är
anledning att . antaga, att Norrige har undervigt i sin handel. Af samma
skäl exporteras sällan silfver om vintern från Sverige, emedan transporten
gör det dyrare, och cm man antager, att Svenska Banken lag l. ex. i
Fahlun, så skulle exporten af dess silfver, äfven om sommaren derigenom
betydligen fördyras och exporten till en viss grad hämmas.
Ingenting vore lättare, än att på detta sätt freda Bankens silfver
för en större export, utan att derföre Banken upphörde att inlösa sina sedlar
med silfver. Men en sådan sak skulle icke nu vinna bifall, och mola många
svårigheter, hvarföre den endast lör fullständighetens skuld här nämnes.
Det andra medlet, att på en naturlig väg freda Bankens silfver, lill
en viss grad, för export, vore att införa det Skotlska Bank-systemet, enligt
hvad jag förut anmärkt. Sedlarne äro nemligen i detta system endast
lemnade på förskott och skola under en ständig Jiquid med Banken åter
ingå af sig sjelfva, utan att inlösas med silfver; äfvensom det är fördelaktigare
för affärsmännen, att insätta dem- i Banken på räkning, hvilken
gifver ränta, än att derföre uttaga silfver för alt exportera. Derföre linner
man, hvilket jag förut anmärkt, att då ifråu Engelska Banken tidtals slöra
quantiteler af guld exporteras, icke något sådant äger rum från Bankerne
i Edinburg.
Emellertid då importen i vårt land är alltjemt i stigande och måste
vara det, så framt Nationen ej vill afsäga sig ett Europeiskt lefnadssätt,
så fordras, ali äfven exporten mäste vara i stigande. I annat fall
mäste visserligen ingenting kunna freda Bankens upplag af silfver från ex+
port. Denna silfver-export är likväl af en helt annan art än den jag i
det föregående omnämnt. Befrämjandet af en sådan tillökning i varu-export
har alllid ansetts utgöra ett ändamål för Bank-rörelsen; och man kan säga,
att det utgör en hufvudsaklig del af Bankens hela bestämmelse. Det är
nemligen hufvudsakligen genom Riks-Bankens understöd, som vår jernexport
blifvit så betydande; och. ingen tvifvel är, att icke Banken äfven
för andra varor kan åstadkomma samma verkan. Sverige synes, under
nuvarande industriella förhållanden i Europa, likväl ieke kunna erbjuda
åt utländuingen några andra export-varor, än sina rudimaterie]-, således
Bil. till Banco-UtsJcotlets Belänltande, X:o 29.
29
hufvudsakligen Bergs-effekter och spanmål. Sverige kail med sina fahrikater
svårligen komma alt tälla på verhlsmark,mulen. Exporten af Bergseffecler
synes hafva nära uppnått den höjd, hvartill den kan komma.
Exporten af spanmål <:ir således den enda, som återstår att befrämja. Men
spanmåls-export beror af bildandet af stora upplag deraf; och dessa äter
kunna i ett kapital-fattigt land icke uppstå, ulan belåning af varan; såsom
i sjelfva verket äger rum både uti Danmark och Finland genom deras
Banker. Det är af delta skäl, som jag vid alla tillfällen påyrkat
spamnåls* belåning, såsom en rörelse, hvilken ligger inom Bankens eget interesse,
och utgörande genom beredande af varans export ett af de verksammaste
medel till importens betäckande, och således äfven till sjelfva
realisationens bestånd, genom minskande af silfver-exporten.
Hvad Utskottets förslag angår, att till metalliska kassans förstärkning
förpanta eller försälja Riksgälds-Kontorels obligationer, så anser jag
detta icke allenast för en ändamålslös, utan äfven för en betänklig operation.
Den synes mig ändamålslös, emedan det silfver, som Banken upplänt,
utgår hastigare än det som förut varit upplagt i Banken, emedan räntan
och kapital-afbetalningen ökar den årliga silfver-exporten. Den symes
mig betänklig; emedan den ådrager Stats-Verket en utländsk skuld, till
hvars återbetalning icke någon utsigt finnes.
Det kan, enligt min tanke, icke gifvas något annat naturligt medel,
alt införskaffa silfver till Banken, än att göra det på samma sätt, sorn albi
andra utländska varor införskaffas i landet, nemligen genom köp. Och
ehuru orimligt det är, att inköpa silfver efter 130 sk. för 1 R:dr Hamburger
Banko och utlemna det åter efter 128, så är detta dock mindre dynt,
än att upplåna det utomlands mot eli evärdelig ränta af 4 eller 3 procent.
Båda dessa operationer utgöra motsägelser, sorn ligga i sjelfva realisationens
ide eller i den ideen, att det skall finnas en Statsinstitution, en
Stals-Bank, som har till ändamål, att betäcka skillnaden emellan export
och import, medelst ädla metaller, i ett land, som ej producerar deni; ett
problem, som sannolikt erfarenheten en gång skall visa, är omöjligt att
lösa.
Det må tillåtas mig, att utur ofvanstående serskilda anmärkningar
resumera de positiva resultater, hvartill jag under utvecklingen deraf kom
-
30
Bil. lill Baneo-UUkottets Betänkande, ÄVo 29.
mit, såsom'fragmenter af ett annat system för penningeväsendets reglering
i vart land, än det närvarande.
l:o Landets penningerörelse skall beslå af Irenne ålskiljda delar:
lånerörelse, kreditrörelse oell cirkulation af räntebärande papper, hvilka
böra åtskiljas och fortgå uti olika utgreningar.
2:o Lånerörelsen, eller utlåning af kapitaler och för längre tid, bör
organiseras tili eu utlåning genom en Hypotheks-kassa under RiksgäldsKunloret,
hvilken grundlägges genom öfverllyttning af Bankens fastighelsbelåning,
och utvidgas vidare genom den årliga räntevinsten samt upptagande
af lån.
3:o Ett nytt rörelsekapital af räntebärande papper skall genom Riksgälds-Kontoret
sättas i omlopp, bestående dels af för nyssnämnde lån utgifna
obligationer, dels af andra ifrån allmänheten upptagne Ian till sådana
stats-anslag, som icke höra lill den årliga och permanenta budgeten, ilian
som utgå för en gång, och till hvilka sednare lån den anslagna Bankovinslen
gifver öfverflödig tillgång till ränta och amortissement.
4:o Banken, som salunda blifvit skiljd från lånerörelsen, bibehåller
hela kreditrörelsen, grundad på det SkoLtska Banksystemet, d. v. s. utgörande
hufvudsakligen kassa-kreditiv- och deposit-rörelse samt dermed förbunden
vexel-diskontering. Den nuvarande Diskontrörelsen blifver småningom mindre
nödvändig genom ofvannämnde fastighetsbelånings-utvidgning och öfvergår
i samma män till denna kreditiv- och depositrörelse.
5:o Andra grenen af Bankens kreditrörelse blifver belåning af produkter;
dels den som redan finnes af bergs-effekter och manufakturvaror,
dels äfven af spanmål.
6:o I de delar af landet, der ej Privat-banker finnas, anläggas FilialKontor
af Riks-Bankcn.
7:o Något maximum för Bankens sedelstock behöfver icke bestämmas,
då densamma genom ofvannämnde Banksystem sannolikt nedgår till ett
mindre belopp, än den för närvarande utgör.
Bil. till Banco-Utskotlets Betänkande, N:o 29.
31
8:0 Metalliska kassans bibehållande vid tillräckligt belopp åstadkommes
säkrast dels genom ökandet af landets produktion och deraf följande
export, dels genom en kreditrörelse, som realiserar sig sjelf.”
Af Herr Lektor EkstrandJ.: ”Emot beslutet alt från Banken lill
Biksgälds-Kontoret öfverflytta den så kallade diskontrörelsen, får jag reservera
mig. Ändamålet, som med en sådan öfverflyttning åsyftas, kan jag
icke inse. Vill man förändra Banken lill en blott vexelbank, oberoende
af lånerörelse, bör man från densamma afskilja ali sådan, och icke såsom,
nu sker, vid densamma fästa belåningen mot pant af fastighet — en be
låning,
som är med en välordnad bankrörelse minst förenlig, emedan den
motverkar den basligare penninge-omsättning, hvilken i ett land, sådant
som Sverige, der man lider brist på tillräckligt rörelsemedel, är enda sättet
ali göra denna brist mindre tryckande och känbar.
Alt från Banken afskilja den så kallade Banko-Diskontrörelsen, och
bibehålla, såsom en Bankens rörelse, Handels- och Närings-Diskonlcn, eller
den på belåning af reverser, och således ställa dessa, med hvarandra nära
sammanhang egande, lånegrenar under från hvarandra skiljda verk och styrelser,
anser jag för betänkligt och ledande till förluster; ty en sådan splittring
skulle försvåra den hastiga öfversigten öfver det hela, som alltid är
nödvändig, för att kunna om en persons vilja och förmåga att sköta sin
kredit bilda ett säkert omdöme, hvilket icke beslämmes deraf huru hail
rört sig inom en eller annan gren af lånerörelsen, utan inom alla, der lian
såsom låntagare eller löftesman häftat. Alt någon besparing i kostnaderne
för låne-rörelsens bedrifvande i det hela härigenom icke vinnes, torde äfven
vara lätt att inse; ty icke kan man föreställa sig, att, såsom nu, samma
Direktörer, tjenstemän, m. fl. skulle kunna bestrida alldeles frånskilda
verks rörelse. Huru en i Götheborg under Biksgälds-Kontoret slående låne-afdelning
skulle i sina räkenskaper kunna upptaga och med sin betjening
bestrida Bankens belåning på jern, är svårt att fatta. För öfrigt skulle
genom en sådan öfverflyttning Biksgälds-Konlorets funktioner ökas och
dess indragning icke kunna verkställas, om än en sådan skulle vara behöflig,
och under andra förhållanden kunna ske.
Att de förhoppningar om förlängd lånelid och minskade afbetalningar,
som förslaget möjligen väckt hos nu varande låntagare, skulle realise
-
32
Bil. till Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
vas, hav jag all anledning att betvifla; ty med begränsade lånetillgångar
kan en möjlighet att bistå inånga, endast beredas genom en hastigare omsättning
och således raka motsatsen af hvad man föreställt sig, vara alt inorn
korrt förutse.
Att någon verklig förmån, eller större säkerhet skulle genom förändringen
beredas Banken, kan jag icke förstå, då så väl Banken, som Riksgälds-Kontoret
stå under samma garanti, eiler Rikets Ständers. Svårt lär
oek vara för hvar och en att fatta, huru genom de obligationer, uppgående
till belopp af 9 millioner, som Banken skulle af Riksgälds-Kontorel erhålla,
honom kunde beradas en lättare utväg, att, i fall så behöfdes, förstärka
metalliska kassan, än genom egna förbindelsers ulgifvande, som
kunde ställas efter en blifvande långifvares önskan, hvarå man då torde
linna för godt fästa behörigt afseende. Man har väl löregifvil, att Hans
Maj:t Konungen skaile snarare lemna garanti för desse obligationers inlösen,
än för sådane, som Banken för realisationens upprätthållande möjligen
skulle finna sig föranlåten utgifva och belåna, och att de förre följaktligen
skulle ega framför de sednare ett gifvet företräde. Jag tror det
icke — och hyser den öfvertygelse, att om Hans Majrt icke skulle under
förtroende till Bankens soliditet kunna garantera dessa förbindelser, mäste
Väl Högstdensamme ännu mindre kunna ulan äfvenlvr garantera Riksgälds-Kontorets,
hvilket ingen ting eger, utom skulder.
Väl har man icke öppet antydt, att meningen med detta förslag varit,
alt inleda Riket i en utländsk skuldsättning, och alt de omnämnde obligationerne
härtill skulle småningom begagnas såsom medel. Men för
den som uied uppmärksamhet genomskådar förhållanden, torde afsiglen icke
vara svår att fatta och inse; ty då man ökar i nästan alia grenar Bankens
utlåningar, hvarom förslaget sjelf vittnar, frånsäger Banken årliga ränteviusten
och anvisar den till Riksgälds-Kontorel, oell ingen gräns sättes
lör dess lånerörelses bedrifvande, måste nödvändigheten att beträda en sådan
bana vara påtaglig.
Att Sverige, som icke varit trvckt af utländsk skuld, njutit en 30:årig
fred, utan att under denna hafva lidit af hungersnöd eller varit utsatt
-
Bil. lill Ranco-Utskottels Betänkande, N:o 29.
33
salt för andra olyckor, eller hafva vågat några större uppoffringar förordnandet
af sitt försvar eller för beredandet af inre välstånd och trefnad*
med en JNlalional-bank, hvars metalliska kassa utgör mer än |:del af dess
sedelskuld, och som dessutom har en behållen vinst af 10 millioner, skulle
vara i den förtviflade belägenhet, att, sedan dess invånare hos Banken
skuldsatt sig till ett belopp af 25' millioner R:dr Banko, nödgas beträda
en hana af utländsk skuldsättning, som slutligen skulle göra all räddning
omöjlig, kan och vill jag icke föreställa mig.
Önskar man upprigtigt landets väl och det allmännas, måste man
sätta någon gräns för det af staten sjelf framkallade och till en ytterlig
grad stegrade skuldsättningsbegäret och öpna tillfällen för den flitige och
arbetssamme, att förvärfva och förtjena, hvilket skulle kunna ske, om Rirkets
Ständer beslutade, att Statens låne-rörelse inskränktes tili hvad den nu
är, och att vinsten deraf eller 800,000 R:dr anvisades att lill Riksgäldskontoret
årligen ingå, under bloLt 8 år. Försäkradt om denna årliga in
O
O ' ' o
komst, skulle samma Kontor kunna genast sätta i omlopp öfver Sex millioner
Statspapper eller invisningar, löpande med 3 procents årlig ränta, alla
inbetald ta inom den bestämda tiden. Desse papper, genom den sålunda
bestämda sinkingsfonden upprätthållna vid pari värde, skulle blifva lika
begärliga, som Bankens sedlar, och använda i anslagsväg till allmänt nyttiga
företag inom korrt tid verka välgörande till landets förkofran, omsätta
befintliga kapitaler, fördubbla deras verkan, lifva rörelsen, öpna många
tillfällen alt förtjena, hvarigenom arbetsamhet och idoghet skulle sporras,
nationalfiiten väckas, samt hunger och törst efter lån stillas. I andra länder
anses en procent af primitiva kapitalbeloppet vanligen vara tillräckligt,
att medelst inköp upprätthålla sådane papper vid pari värde. Vi hafva tillfälle
att derför använda icke mindre än 10^ procent af den här bestämda
summan. — Ville man nedsätta denna procent något och följaktligen förlänga
tiden för desse pappers inlösen, kunde deras belopp blifva betydligt
större. Och då de icke voro inlösbara utan i nion af inflytande Bankovinst,
och icke till större summa än behofvet påkallade sattes i omlopp,
ser jag icke att de skulle verka till kursens stegring och silfveruttagning
från Banken. I andra länder har man, för att bilda fonder för sådane
Bih. till R. St. Prof. 1844. C Sami. 1 Afd. 13 Haft.
5
34
Bil. tilt Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
papper, mäst göra utländska lån. Vi hafva tillgångar inom oss sjelfva —
mea de lånas ut — öka skuldsättningen och obeståndet, i stället för att de,
rigtigt använda, skulle verka motsatsen. Det belopp af sådane obligationer
eller in visningar, som. ett år presenterades till inlösen, kunde åter utsläppas
och användas för fortsättning af nyttige och allmänt gagnande företag, så
vida tiden, inom hvilken Riksgälds-Kontoret egde rätt att disponera öfver
den sålunda bestämda Bankovinsten, i samma mon förlängdes -— och härigenom
vore all fara för rörelse-kapitalets förminskning undanröjd. Jag är
icke okunnig om det i läran om financerne åberopade axiom, att myntförsämring
åstadkommes genom en öfver behofvet ökad tillgång på penningar,
och medger riktigheten häraf, i synnerhet i länder der rörelsemedlet nästan
helt och hållet utgöres af Banko-noter, eller myntrepresentativer.
Men vådan af en sådan ökning torde vara mindre i länder, som hafva en
trögare penninge-omsättning, än der denna omsättning är lifligare; ty en hastigare
cirkulation af rörelsemedlet gör, att, äfven om en verklig brist skulle
finnas, denna kännes mindre. Hos oss torde för närvarande denna våda
vara ingen, du blott i Stats-Banken och Privat-bankerne ingå, i omsätlningsväg,
årliga afbetalningar till ett högre belopp än hela rörelsekapitalet,
då årliga kronoskatterna utgöra hälften af samma kapital, och landets skuldsatte
invånare måste för lemnade penninge-försträckningar till de af Staten
öppnade kreditanstalter årligen inbetala i ränta mer än t) procent af hela
sedelstocken, hvars belopp, med afräkning af deponerade medel med öfver
4 millioner, understiger den skuldsumma, hvarför landet häftar blott i
Stats-Banken. Vid bedömandet af den verkan på kursen, de af mig föreslagna
Statspapper skulle utöfva, måste afseende äfven göras å sättet, huru
de komma att utgå i rörelsen; lemnades de ut i låneväg, till l,000:detal,
åt hvilken sorn helst, som kunde prestera ett namn, då skulle de säkert
liksom Diskontlånen framkalla många illa beräknade förelag -—- underhålla
slöseri och flärd samt uppmuntra importen. Men tillfalla de hvar och
en endast i mon af arbetsamhet, omtanka och flit, verka de helt annorlunda.
I afseende på vådan af sedel-stockens ökning endast i afsigt alt dermed
åstadkomma en utvidning af lånerörelsen, delar jag följaktligen i alio
Major Nordenankars åsigter och förenar mig med Herr Presidenten Skogman,
rörande grunderne för utlåningen genom Handels- och JNärings-Diskonten.
”
Bil. till Itanco-Utskottels Betänkande, N:o 29.
35
Uti den del af sistnämnde reservation, som angår frågan om öfverflytlning
till Riksgälds-Kontoret af Banko-diskontens lånerörelse, har Herr
Professor Bolméer instämt.
af Herr C. IV. Gråå: ”Då jag i de fleste och hufvudsakligaste delarne biträdt
Utskottets, i det nu afgifna Betänkandet innefattade, förslag, är det
endast mot en och annan detaljfråga, som jag föranlåtes att mig reservera.
l:o Utskottets beslut att förhöja lånefonden för skuldebref, intecknade
i fastighet, från fem och en half millioner Riksdaler, som den enligt nu
gällande Banko-reglemente utgör, till sex och en half milloner Riksdaler har
jag icke biträdt. Då denna lånerörelse är den minst bankmessiga och
minst ändamålsenliga af alla dem, som Rikets Ständers Bank bedrifver; —
då det för Banken är nästan ogörligt, att, i fall af behof, kunna realisera
dessa på 28 å 29 års betalningstid ställda skuldebref; — då desamma svårligen
lära af någon emottagas såsom liypothek för lån till Banken, — och
då en förhöjning af icke mindre än en half million Riksdaler i denna lånegren
skedde vid sistlidne Riksdag, hade ali tillökning härutinnan, efter
mitt förmenande, nu bordt uteblifva. Åtminstone bade den kunnat inskränkas
dertill, att endast de nu utestående, lill cirka 400,000 Riksdaler
sig belöpande, så kallade silfverlånen fått, i den mon desse inflyta, till fastighetsbelåning,
utöfver den för närvarande anslagne fonden, användas.
2:o I Utskottets förslag att öka minimibeloppet för belåning af guld
och silfver från Två Riksdaler, som det nu utgör, till Tio Riksdaler har
jag icke eller instämt. Banko-Fullmägtige hade i detta fall föreslagit förhöjningen
till endast Fem Riksdaler, och dervid hade man, enligt min tanka,
bordt stadna. De mindre bemedlade folkklasserne i Hufvudstaden och
omgifvande landsorter hafva städse varit vane att, då de behöft, med deras
ringare tillgång på guld och siifverpjecer vända sig till Banken för
låns erhållande, och att just för desse folkklasser försvåra möjligheten af
en sådan låneförmån, synes mig hvarken billigt eller lämpligt.
3:o Den af Utskottet tillstyrkte åtgärd att till obestämdt belopp öka
Bankens sedelutgifning, i händelse af en eller flere Privat-bankers upphörande,
har jag ansett mig icke böra biträda, då det vill förefalla mig tvifvelaktigt
huruvida en sådan sedel-emission, som för öfrigt möjligen kan
se
Bil. till Banco-Utsk&tteU Betänkande, N:o 29.
komma i fråga vid tillfällen då Riks-Bankens tillgång på metallisk valuta
sjunkit så lågt, att emissionen kan vara för Bankens säkerhet vådlig, rätt
väl står tillsammans med de grunder, Utskottet antagit för bestämmande
af Bankens sedelstock lili ett visst minimi-belopp.
4:o Den af Utskottet mot slutet af Betänkandet afgifna opinionsyttring,
rörande Privat-bankerne, har synts mig temligen öfverflödig, hvarföre
jag ock ansett densamma hafva saklöst kunnat ullemnas.”
af Herr Foenander_, Th.: ”Under den strid, sorn tyckes föregå, huruvida
Bankens egen säkerhet och realisationens bestånd äro de ändamål, som i
främsta rummet böra afses, eller om dessa ändamål äro såsom sekundära
att betrakta, samt om Bankens egenskaper af Låne-Bank och allmäna
Stats-anslalt framför allt böra taga Rikets Ständers omtanka i anspråk,
och då alla tecken utvisa att tiden icke är inne att med hopp om framgång
yrka på en genomgripande reform af vårt Bankväsende; skulle det
hafva varit för Banko-Utskottet fruktlöst, att försöka framlägga för Ständerna
en sådan plan till reorganisering af Banken, att densamma skulle
kunna motsvara äfven billiga anspråk på fullständighet. Deremot har det,
efter min tanka, utgjort för Utskottet en pligt att, för tillfället medlande
emellan de båda stridiga åsigterna, göra första steget på den reformerande
banan, och öppna en utsigt för öfvergången till ett Bank-system, sorn af
auktoriteterna i finance-vetenskapen, såsom det enda rätta och sanna, erkännes.
Ur denna synpunkt, och i förhoppning att behofvet af förändringar
i denna syftning efter hand allmännare skall inses, och att dessa förändringar,
såsom lika många förbättringar, i sammanhang med en af behofvet
påkallad reorganisation af Bank-styrelsen, framdeles skola utföras,
bar äfven jag instämt i större delen af de principer, sorn i detta förslag
äro uttalade, men torde, hvad detaljerne beträffar, få anmäla följande
reservation:
Utskottet har erkänt att Bankens och realisationens säkerhet lill
största delen beror på lättheten att realisera Bankens egna tillgångar; men
bår i motsats till detta erkännande beslutat, att Banken skall fortsätta lastighets-låne-rörelsen,
och följaktligen bland sina tillgångar räkna den minst
disponibla af dem alla. — Jag har önskat att äfven denna låne-gren blifvit
ifrån Banken sk il kl, samt reserverar mig emot beslutet i denna del,
Bil. till Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
37
äfvensom emot den föreslagna tillökningen i denna låne-rörelses fond,
hvarigenom det ifrågavarande Betänkandets grund-idé bestämt motarbetas.
Vid vexlars och accepterade invisningars diskontering, har Utskottet
fästat det villkor, att desamma skola vara betalbara i Götheborg, Stockholm
eller Malmös. Enär det varit Utskottets afsigt att, genom det åt inrikes
vexlar och invisningar lemnade företrädet till diskontering i större
mängd än hittills, framkalla dessa för vår handels ordnande så vigtiga
papper, så synes mig den beslutade inskränkningen till betalnings-orterne
icke hafva varit fullt ändamålsenlig, ty det är ifrån Stockholm och Götheborg,
som de fleste vexlar komma att dragas och anvisningar att utställas,
och hvar och en vet, att ett domieilium icke innefattar någon slags
säkerhet för vexel-innehafvaren att på domiciiierings-orten få uppbära
penningarne, samt att, om acceptanten icke sjelf är mon om sina förbindelsers
uppfyllande, följden för vexelinnehafvaren är besväret a-f en dubbel
protest och en större eller mindre fördröjning af liquiden Efter min åsigt,
hade oflanämnde inskränkning i afseende på betalbarheten icke bland
villkoren för vexlars och invisningars diskontering bordt blifva intagen,
men Banken fått beräkna en högre diskonto' eller ränta, såsom ersättning
för de oundvikliga inkasserings-kostnaderne.
Slutligen reserverar jag mig enrot det af Utskottets pluralitet fattade
beslutet, att tillstyrka det Riks-Bankenskall genom sina sedlar suppleera
de Privat-Banks-sedlar, som genom en eller flera sådane Bankers upphörande
skulle komma att dragas ur rörelsen. Huru uppenbart en sådan
åtgärd skulle stå i strid med Bankens fördel, torde icke behöfva förklaras,,
och om tillstyrkandet skulle komma att blifva Ständernas beslut, så är,
efter min tanke, den kraftigaste uppmaning gjord till ett obegränsadt utvidgande
af de rättigheter och förmoner, sorn Privat-Bankerne redan innehafva,
på det dessa icke, genom sjelfva sitt upphörande måtte bidraga
till rubbande af Bankens säkerhet.
Herr E. E. Falhem har förenat sig i denna reservation oell förnämligast
i den del deraf, som rover Bankens åliggande, att på ett lämpligt sätt
ända tili fern millioner Riksdaler suppleera Privat-Bank-rörelsen..
38
Bil. till Banco-Uiskottets Betänkande, N:o 29.
Mot följande punkters nemligen:
punkten 8:0.
af Herr Skogman„ C. D.: ”Då de tillökningar i serskilta grenar af Bankens
lån-rörelse, som Utskottets pluralitet tillstyrkt, grunda sig på det föreslagna
utbytet af Bankens så kallade Diskont-rörelse på namn med borgen,
emot Riksgäids-kontorets obligationer, hvarigenom Banken skulle erhålla
en ändamålsenlig och lätt användbar utväg till metalliska kassans
förstärkning eller sedelstockens förminskning, utan det mehn för allmänna
rörelsen, som indragning af Bankens utlåningar skulle förorsaka; så anser
jag Utskottet hafva bordt bestämdt uttala den öfvertygelse, att, om detta
ptbyte icke af Rikets Ständer bifalies, omsorgen för Bankens säkerhet
kräfver, att icke öka nuvarande låne-rörelse, vare sig på fastigheter eller
i annan väg, utan tvertom, att successive använda en del af hvad genom
afbetalningar i Banko-Diskonten inflyter till uppköp af räntebärande obligationer,
och derigenom för Banken bereda en disponibel fond, på en gång
mera lämplig och mindre dyr, än den som genom skuldsättning på utrikes
ort skulle erhållas.”
Häruti hafva instämt: Friherrarne Stjernstedt, Th. och Rappe, A.
samt Herrar B. de Mare och A. P. Lindblad, dessa begge sistnämnde, under
förklarande det de ansågo, att, jemte allmänna Diskont-fonden, hela det
belopp, som Banken har fästadt i lån på fastigheter borde till Riksgäldskontoret
emot dess obligationer öfverlemnas.
af Herr Doktor Ödmann: ”Emot det af Utskottets pluralitet fattade beslut,
att till Riksgälds-kontoret öfverflytta en del af Bankens Diskont-rörelse
får jag härigenom mig reservera. Ändamålet med den föreslagna öfverflyttningen
skall vara att genom de, från Riksgälds-kontoret i ersättning
för de öfverlemnade låne-fonderne utgående räntebärande obligationerna
äga en snar och säker tillgång för uppköp af ädla metaller lör realisationens
upprätthållande. Utom det att jag icke tror på denna konstlade
utväg, som i längden troligtvis lärer förfela sitt mål, kan jag icke
flnna annat, än att samma fördel kan vinnas genom utgifvande af räntebärande
obligationer från Banken, hvartill dess Styrelse i thy fall skulle
bemyndigas, när behofvet sådant ovillkorligen kräfde. Man har häremot
Bil. till Banco-Utslcottets Betänkande,"N:o 29.
39
in vändt, att i händelse dessa räntebärande obligationer skulle behöfva användas
på utländsk ort, erfordrades, för alt göra dem begärliga och användbara,
Regeringens garanti, hvilken skulle lättare kunna erhållas för
Riksgälds-kontorets, än för Bankens obligationer, enär 72 § Regerings-Forrnen
syntes lägga hinder i vägen för de sednares garanterande. För mig
är del svårt att inse detta samband emellan ofvannnämnde Grundlagsstadgande
och en meddelad garanti för uppfyllande af Bankens betalningsskyldighet.
Det förra afser Bankens styrelse och förvaltning; den sednare
åter är ej annat än den' högsta verkställande maktens försäkran, alt ingångna
förbindelser skola uppfyllas. Jag fruktar dessutom i allmänhet
lör så väl direkta, som indirekta vägar att inleda Staten i utländsk skuld.
Kunna, såsom man hoppas, dessa obligationer användas af inhemska kapitalister,
så hehöfves ej Regeringens garanti för deras kredit.
Man har derjemte anfört såsom ett väsentligt skäl för öfverflyttningen,
att Bankens låne-operationer skulle vara farliga för mynt-värdets
upprätthållande, emedan fonderna, som för längre tid qvarhållas i gäldenärernes
händer, icke utan stor skakning kunna indragas och således i behofvets
stund icke äro tillgängliga, samt att genom låne-grenarnes utvidgning,
hvartill frestelsen vore ofta för handen, er. sedel-utgifning skulle kunna
tillvägabringas, sorn icke motsvarades af metallisk valuta eller af lätt realisabla
papper och derföre kunde blifva högst vådlig. Låne-röreisen borde
derföre skiljas från Banken, som hädanefter icke skulle sysselsätta sig med
annat än vexel- och deposit-affärer. Om detta vore fullkomligen rätt, så
borde ju all låne-rörelse afsöndras från Banken, synnerligast utlåningen
root inteckning i fast egendom. Men först måtte väl låne-rörelsen kunna
genom reglementariska stadganden och åtgärder så inskränkas och ordnas,
att den icke blir vådligare för Banken hädanefter, än hittills; sedan skulle
väl äfven denna rörelse kunna både till fonder, förbindelser, Styrelse
och ansvar så bestämdt skiljas ifrån den egentliga Vexel- och DepositBanken,
att den sednare icke på minsta sätt oroades eller äfventyrades af
den förres operationer. Hitintills synes Banken, i sitt nuvarande skick,
icke hafva haft någon annan olägenhet af sin låne-rörelse, än att dess fonder
oupphörligen ökats, således, efter vanliga åsigter, dess soliditet blifvit
allt större; och detta ehuru Staten för sina behof användt betydliga summor
af den samlade Banko-vinsten.
AO
JUl. till Banco-VtsTwttets Betänkande, N:o 29.
Slutligen har jag äfven ansett betänkligt att för ali kommande tid
afhända Banko-Verket dess låne-vinst, utan att taga i betraktande huruvida
icke omständigheter kunna i framtiden inträffa, då Banken för egen
säkerhet behafde alla sina tillgångar.”
I denna reservation hafva Herr Prosten Thudén samt Riksdagsfullmäktige
Henrik Andersson, från Nerikes Län, Petter Mårtensson från
Jönköpings Län samt Widus Nilsson från Calmare Län sig förenat.
af Herr Bildt, Knut, som till alia delar instämt i Herr Doktor Odmanns
och Herr Lektor Ekstrands reservationer, i hvad desamma röra öfverflyttningen
af Diskont-rörelsen till Riksgälds-kontoret.
af Herr Doktor Lyth: ”Om behofvet eller nyttan af Diskont-rörelsens öfverilyttaude
till Riksgälds-Kontoret har jag ej kunnat öfvertygas. Det föregifna
motivet, att Banken skulle förses med Riksgälds-Kontorets obligationer,
har ej inverkat på mig; ty jag tror att Bankens egna obligationer skulle
vara lika goda, helst jag icke tviflar, att Kongl. Maj:t vore benägen att
förse sådane papper med Dess höga garanti. Rikets Ständer skulle dessutom
genom en ganska lätt operation kunna låta utbyta de obligationer af
Riksgälds-kontoret, hvilka Banken redan innehafver, till Stats-papper af
sådan egenskap, som här åsyftas. Man är beredd att i nödfall liypothicera
dem utomlands. Antingen man härtill använder Bankens eller Riksgälds-kontorets
förbindelser, uppkommer häraf utländsk skuldsättning,
hvilken man likväl påstår sig vilja undvika- Skola Diskont-räntorna användas
till successivt infriande af dessa förbindelser, så måste detta lika
väl kunna ske genom Banken, som genom Riksgälds-kontoret. För öfrigt
äro ju redan till Bankens consolideraude föreslagna så många utvägar att
flere ej kunna behöfvas, äfven för att utvidga en eller annan af dess låne-rörelser.
Åsyftar man genom den föreslagna åtgärden, att efterhand indraga
denna Statens låne-rörelse, för att derigenom öpna för Privat-Bankernes
verksamhet ett rymligare fält, så finner jag detta förslag
alldeles icke patriotiskt.
De första frukterna deraf måste i allt fall blifva betydliga omkostnader,
utom många andra olägenheter. Säkert är, att förlägenheten i landet
-
Bil. till Banco-Utsliottets Bcliinkande, N:o 29.
41
del härigenom icke skall afhjelpas. Man borde dock ihögkomma, alt indnslriens
och näringarnes understödjande hör Lill Svenska .Bankens primitiva
åligganden och öfverlemna åt Privat-Bankerna, att inrätta sin verksamhet
eller mera Bankmässiga theoder. Det bör icke förnekas att StutsBanken,
genom de billiga villkor, som äro fästade vid dess utlåningar, bereder
en verklig undsättning åt behöfvande och nödställde medborgare, oaktadt
allt livad häremot invändes af dem, som antingen aldrig erfarit behof veis
börda eiler ock genom lyckliga tillfälligheter derifrån befriade, öfvermodigt
lemna åt förgätenheten betryckta likars belägenhet. Sparsamhet, flit
och omtanka äro prisvärda dygder, men allt kunna de icke uträtta. Privat-Bankerne
äro visserligen för aklie-egare vinstgifvande inrättningar; deras
bibehållande under nuvarande omständigheter är måhända ett nödvändigt
ondt; men jag mäste anse dem genom deras korrta belånings-terminer
såsom förderfliga för lånsökande i allmänhet, emedan naturen och klimatet.
i vårt land så sparsamt och sällan anvisa utvägar till återbetala!
ning.
På dessa grunder, måste jag reservera mig mot Betänkandets 7:de
och 8:de punkter, samt emöt den opinion, som om Privat-Banker blifvit,
efter min öfvertygelse, obehörigen uttalad, helst jag af 74 § i 1(568
års Banko-Ordning, jemnförd med ingressen lill nu gällande Banko-Reglemente,
icke annat kan finna, än att den låne-rörelse, som hittills bedrilvits
af Riks-Banken, äfven om den tjenat, att i någon nion återhålla privata
ocker-systemet och penninge-despotismen, är med Statens fördel och principerna
lör delta Banko-Verk ganska väl förenlig. Häraf följer ock, att
jag icke kan instämma i den af Utskottet, i Tredje Afdelningen, uttalade
opinion om Privat-Bankerne, som sägas: ”rätt organiserade och kontrollerade
i vissa delar bättre än Riks-Banken motsvara landsorternas behof” —
en opinions-yt Iring, som tyckes likasom intvingad på afhandlingen af ett
ämne, för hvilket deu egentligen borde anses främmande.”
punkten a6:o.
af Herr Skogman, C. D.: ”Jag anser Utskottet hafva bordt tillstyrka, alt
ifrån och med år 1847 Handels- och Närings-Diskontens rörelse skulle, med
uteslutande af andra utlåningssätt, bestå endast i diskontering af inrikes
Bih. till R. St. Vrot. 1844. 6 Sami. 1 A fel. 13 Höft, 6
42
Bil. till Banco-lJtskottels Betänkande, N:o 29.
vexlar, betalbara i Stochholm eller Götheborg eller i Malmö, om diskonteringen
sker vid Låne-kontoren i sistnämnde städer, emot 4 procent ränte-afdrag
för vexlar å 3 månader samt 5 procent för dem å längre tid,
högst (i månader. Genom ett sådant stadgande skulle för betalningar enskilta
emellan framtvingas en riktigare och med ändamålet för IlandelsDiskonten
öfverensstämmande form, som eljest länge nog torde komma att
hos oss saknas: Och det vore ett öfvergående mindre ondt, om i böljan
en del af lånefonden blefve obegagnad.”
Häruti har Herr Friherre Rappe instämt.
punkten 43:o.
af Herr Skogman, C. D.: ”att bestämma ett minimum för Bankens metalliska
kassa synes mig vara onödigt och möjligen kunna leda lill falska begrepp
om Bankens ställning, och till vidtagande af oriktiga åtgärder. Bankens
förmåga att uppfylla sina förbindelser beror mindre af metalliska
kassans belopp, än utaf beskaffenheten af dess lån-rörelse och af en klok
styrelses oafbrutna uppmärksamhet på alla de förhållanden, som ega inflytande
på landets ekonomiska och financiella ställning. 1 alla fall anser
jag olämpligt, att nu öka minimi-summan utöfver det belopp af 2 millioner
Riksdaler silfver, som vid sista Riksdag bestämdes, ehuru jag önskar
alt Banko-Stvrelsen mätte heldre förtidigt, än för sent begagna de medel till
metalliska kassans bibehållande eller förstärkning, som, enligt Utskottets förslag,
komme att lemnäs den i händerna med större frihet än tillförene.”
Herrar Bråkenhjelm, P. R., Lektor Ekstrand, E. E. Falhem, B. de
Maré samt A. P. Lindblad hafva förenat sig uti denna reservation.
punkten f5:o.
af Herr Skogman, C. D.: ”Då Banko-Utskottet erkänt den grundsatsen att
omvexlingar i sedelstockens belopp, genom illa beräknade utgifningar eller
indragningar, borde i möjligaste måtto undvikas, synes det vara en ofuliständighet,
att Utskottet ej tagit i betraktande angelägenheten, att, i sammanhang
med besluten om Rikets Ständers Bank, söka ordna och begränsa
nuvarande sex Privat-bankers sedelutgifuing, eli ämne, som är alldeles o
-
Bil. till Banco-Utskottcts Betänkande, N:o 29.
43
beroende af ny lagstiftning för blifvande Privat-banker, ocb af den mening
man i öfrigt må hysa om sådane Bankers nytta eller olämplighet. Jag
anser det vara i högsta måtto önskligt, och icke omöjligt, att så reglera
privat-bank-rörélsen, alt den utgjorde en väl afmätt länk i penninge-systemet
på det hela, utan att medföra de olägenheter för allmänheten, som
nu öfverklagas. Såsom försök härtill, åberopar jag 16:de och följande punkter
uti den af mig inom Banko-TJtskottet gjorde motion, hvilka åtminsto"
ne kunnat tjena lill ledning vid ämnets behandling i Utskottet, och der
vinna rättelse och förbättring. Allt afseende å Privat-bank-rörelsen är visserligen
ej åsidosait i Utskottets Betänkande; men Pukels Ständers Bank
kommer, såsom Betänkandet i denna del nu är uppstäldt, att rätta sig efter
Privat-bankerne, icke tvärtom, såsom milt förslag åsyftade.”
I denna reservation hafva instämt: Friherrarne Stjernstedt, Th. och Rappe,
A., Herr Bråkenhjelm, P. R., Lektor Ekstrand, Herrar E. E. Falhem,
B. de Mare, och A. P. Lindblad samt Riksdagsfulimägtigen Pehr Sahlström
från Stockholms Län.
af Herr Bildt, K., ”Jag kan ej instämma i det yttrande, som Utskottets majoritet
afgifvit, rörande Privat-banker. Det säges: ”Privat-banker må bibe”
hållas, emedan de riktigt förvaltade kunna i vissa delar bättre än utgren in gar af
”Riiks-B anken, enligt dennes nuvarande organisation, uppfylla landsorternes
”behof, hvartill dock hörer, att desse banker äro ändamålsenligt organiserande,
kontrollerade och till deras sedelutgifning begränsade.” — Uttrycket
Privat-banker må bibehållas” anser jäg vara förvillande, då det möjligen
kan så tydas, som att nu bestående Privat-banker anses böra bibehållas.—
Jag tror att detta uttryck ej är på sitt ställe, då på Utskottets bord hvila,
i frågan om Privat-banker, icke allenast en Kongl. Proposition, utan äfven
motioner om nu bestående Prival-bankers utredning m. m., hvilka dock
alla skola behandlas. Dessutom anser jag att Riksbanken, äfven under dess
nuvarande organisation, skulle kunna genom utgreningar ersätta Privatbankerne
och derigenom frambringa den stora fördel, att blott ett slags
pappersmynt blefve i Riket gångbart, hvilket, till allmänhetens båtnad,
skulle förekomma den oreda, osäkerhet och misstroende, som nu uppslår
genom Privat-bankernes i omlopp varande mångfärgade, sedlar af mindre
valörer, hvilka, enligt tillförlitliga uppgifter, till den myckenhet utgifvits, att
44
Bil. till Banco-U Iskottets Betänkande, N:o 29.
en Privat-bank, hvars hela i omlopp varande sedelstock, under tvenne år,
utgjorde 1,200,000 R:dr, hälften deraf voro 2 och 3 R:drs-sediar, som så
sällan förvisades till invexling hos samma hanks i hufvudstaden varande
ombud, att endast omkring ^:del af den invexlade summan utgjordes af
nämnde mindre sedelvalörer. Häraf synes mig tydligt att Privat-bankerne
haft en öfverdrifven vinst på Riks-bankens bekostnad och att alla opinionsyttringar,
som kunna tydas lill dessas fördel ej här kommit på sitt ställe.
Af nu anförde skäl, anser jag att Utskottet, då det ej här i sin helhet
upptagit frågan rörande Privat-banker, bordt hafva inskränkt sig till
det allmänneliga uttrycket: att då Privat-banker finnas, måste afseende göras
å deras rörelse-kapital
Med Herr Bildt hafva Riksdagsfullmäktige Pehr Påhlsson från Skåne,
Johannes Andersson från Westergöthland, Henric Andersson från Nerikes
Län, Pehr Mårtensson från Jönköpings Län och Jon Olsson från Gefleborgs
Län sig förenat; samt
af Niclas Nilsson från Calmare Län. ”Emot den af Utskottet uttryckte
åsigt, att Privat-Bankerne bättre än Riks-Banken kunna uppfylla landsorternes
behof, får jag mig reservera. Jag vill lemna derhän huruvida de
kunna göra det, men nu uppfylla de landsorternes behof på ett sätt, som
liktal’ kapitalisten med 20 procent ränta och derutöfver på den mindre
bemedlade allmänhetens bekostnad och dertill ulsältes denna för betydliga
förluster, våda och äfventyr, genom förfalskningar af dessa Bankers
sedlar; hvarföre jag ock anser, att annat sedelmynt än Riks-Bankens ej
bör finnas i allmänna rörelsen. Således kan jag för ingen del instämma
uti Utskottets förenämnde opinionsyttring om Privat-Bankerne.”
Anmärkte tryckfel i Banko-Utskottets Betänkande, N:o 2g.
Sid. 15 råd 12 nedifrån: står: Och varande läs: Varande
— 18 — 19 uppifrån: — 7:o Utlåning — 7:o a) Utlåning
— — efter— 24 — tillkommer: b) Utlåning till skiften och odlingar,
på grund af 176 och 177 §§ i Banko-Reglementet,
med ett cirkulationskapital
af 80,000 R:dr, hvaraf vid
1843 års slut voro utlånta 42,881:
41. 5.
— 28 rad. 12 nedifrån: står: räntefritt låne-understöd läs: låne-understöd
— 31 — 7 — — bereda — beredas
— 57 —• 8 uppifrån: — maximum — minimum
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri, 1844.
Banco Utskottets MerniV.-o 30, Bet. JV.-o 31.
1
Ank. till Exp. Utsk. den 30 Nov. kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen äter remiss åt Banco-Utskoltets
Utlåtande, JS:o 21.
Uti det under N:o 21 till Rikets Ständer afgifna utlåtande, i anledning
af väckt motion, att fastighets-lån, som på complette lånehandlingar i
Banken beviljats, måtte utgå, äfven i händelse låntagaren skulle aflidit, förr
än länet hunnit utfalla, eller Banken åtminstone tillförbindas att ersätta
kostnaderne för lånehandlingarnes anskaffande, har Utskottet hemställt, att
nämnde motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Detta utlåtande har väl, enligt protocolls-utdrag af den i3 dennes,
blifvitåterremitteradt af Bonde-Ståndet; men som de öfrige 3:ne Riks-Stånden,
jemlikt Utskottet tillhandakomne protocolls-utdrag, bifallit ofvanberorde hemställan;
har Utskottet, med anledning af föreskriften i 49 §• 3 mom. Riksdags-Ordningen,
skolat sådant härigenom anmäla. Stockholm den a5 November
18 44*
Ank. till Exp. Utsk. d, 30 Nov. kl. 1 e. tn.
Betänkande, med hemställan om löneförhöjning ät nuvarande
Kamereraren i Gassa-Af delningen G. IV. Schätzercrantz.
Sedan inom Banco-styrelsen en ledamot hemställt, att då Ivamereraretjensten
uti Bankens Gassa-Afdelning vöre en bland de trägnaste och mest
magtpåliggande inom Verket samt, i följd deraf, uteslöte för innehafvaren
möjligheten att kunna bestrida någon syssla utom Banken, fullmägtige måtte
hos Utskottet tillstyrka, att det för berörde Kamereraretjenst utgående arfvoII1
hang till R. st. Trot. 1841. 6 Sami. 1 Afä. 14 Haft.
o
B a nr o-Utskot tets Betänkande, N.-o 31.
de för trägen och ansvarsfull befattning förhöjdes från det i nu gällande aflönings-stat
upptagne belopp af 200 R:clr till |3oo R:dr, samt att derjemte
tor samma tjenst anvisades 3oo R:dr, allt B:co, och efter år räknadt, såsom
ersättning for missräkningspenningar; så hafva bankofullmägtige, uti ett till
Ulskottet afgifvet memorial af den 8 näslhdne Augusti, med anmälan härom,
samt under tillkännagifva^!e, alt, enligt den af Rikets Ständer vid sednaste
Riksdag fastställde och uti 35 ^ af nu gällande Banko-Reglemente intagne
aflöningsstat lör Banco-Verkets embets- och tjenstemän, Kamereraren i Cassaafdelningeu
åtnjöte
å lönestat
B:co R:dr 1,200. —
samt, å supplementar-stat, arfvode för trägen och ansvarsfull
befattning — — 200. —
eller tillhopa B:co R:dr i,4oö.
anfört, att, då Kamereraren i nämnde Afdelning måste i och för tjensten vistas
på embetsrummet, icke allenast hvarje dag, från tidigare om morgonen,
till sednare på middagen, utan äfven en eller annan timma under eftermiddagen,
hvadan det icke för honom vore möjligt att kunna innehafva någon
befattning utom Verket, eller ens att inom Banken besörja något uppdrag,
som äfven under blott kortare tider fordrade bans aflägsnande från embetsrummet
på förmiddagen, samt del till komme, att Kamereraren i Cassa-afdelningen,
som, jemlikt den för samma Afdelning gällande tjenstgöringsordning,
vore skyldig att, jemle Chefen för afdelningen, deltaga i vården af den så
kallade Dagvexlings-Cassan, till och ifrån hvilken ständiga vexlingar förekommo,
och i följd hvaraf missräkningar lätteligen kunde uppstå, hade fullmägtige
väl ansett billigheten fordra, att merbemälde Kamererare erhölle någon
förhöjning uti nu innehafvande löne-inkomster, men som hvarken tjenstens innehafvare
eller understyrelsen gjort framställning om tillökning uti ifrågavarande
Kamererares lönevilkor, samt en partiel förändring i aflöningsstaten möjligen
skulle väcka likartade anspråk från tjenstemännen i samma grad, hade
fullmägtiges pluralitet funnit sig icke böra biträda ofvanberörde, af en ledamot
inom Bancostyrelsen väckta, förslag; hvaremot och enär nuvarande in
nehafvare
af Kamererare-sysslan i Cassa-afdelningen, Kamereraren G. tV
Schiitzercrantz, med utmärkt nit och skicklighet samt outtröttlig omtanka
städse besörjt de honom tillhörige många och magtpåliggande göromål, samt
Kamereraren Schiitzercrantz dessutom, med åsidosättande af egen fördel,
Baneo-Utskottcts Betänkande, N.-o 31.
3
försakat de fötmoner, Bruksstyrelsen velat honom bereda, genom anförtroende
åt honom af en eller annan, med arfvode förenad, befattning inom Verket,
emedan han befarat, det hans egentliga tjensteutöfning skulle komma att lida,
0111 han jemte densamma, skötte några serskilda uppdrag, fullmiigtige, uppå
dessa skäl, ansett Kamereraren Schul zercrantz hafva i hög grad gjort sig förtjent
af någon uppmuntran, samt derföre föreslagit, att han måtte undfå en
personel löneförhöjning af 4°° R'dr b:co årligen, alt, från och med innevarande
års 3:dje qvartal, och så länge han ofvanberörde tjenst innehafver, till
honom utgå och påföras indragnings staten.
Jemväl har Utskottet fått emottaga en af Herr Rosenblad, Bernhard,
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln väckt och derifrån till Utskottets behandling
remitterad motion, hvaruti bland annat blifvit föreslaget, att, enär
Kamererare-tjensten i Bankens Cassa-afdelning vore en af de mödosammaste,
ansvarsfullaste och vigtigaste befattningar inom Bankoverket, arfvodet för
Kamereraren i nämnde afdelning, måtte förhöjas från 200 till 3oo R:dr, samt
dessutom för honom anslås 3oo R:dr i missräkningspenningar.
Utskottet har, vid pröfning af dessa framställningar, ansett sig böra instämma
uti hvad bancofullmägtige i ämnet anfört och hemställt, samt får således
hos Rikets Ständer tillstyrka,
att Kamereraren i Cassa-afdelningen, G. TV. Schutzer crantz,
måtte tilldelas en personel löneförhöjning af 400 R:dr B:co
årligen, att, från och med 3:dje qvartalet af innevarande
år och så länge han nämnde befattning innehafver, till honom
utgå samt påföras ”indragnings-staten.”
Stockholm den 26 November 1844*
Riksdngsfullmägtigen Pehr Saldström från Stockholms Län har reserverat
sig mot förestående beslut, under förmälan, att, då en ny aflöningsstat
för Bancoverkets embets- och tjenstemän vid sednaste Riksdag fastställdes, det
nu vore nog tidigt att medgifva en åtgärd, som framdeles troligen komme
att medföra rubbning i samma aflöningsstat.
Häruti hafva Riksdagsfullmägtige Johannes Andersson från Westergöthland,
Henrik Andersson från Nerikes Län, Petter Martenssoti från Jönköpings
Län, Anders Jotisson från Östergöthland, Jon Olsson från Gefleborgs Län samt
Johan Andersson Lundberg från Norrbottens Län instämt.
4
Banco-Utskottets Memorial, N.-o 32.
Js. 32.
Ank. till Exped. Utsk. d. 30 Nov. kl. 1 e. m.
Memorial, med hemställan om godtgörande af 2:ne frän Banken
till Kongl. Myntverket ntgifne förskott.
Hos Utskottet har Herr Nordenanckar, F, kV., hemställt, att, enär uti
Bankens räkenskaper utöfver tio år balanceras arne Kongl. Myntverket meddelade
förskott, det ena uti aflyst kopparmynt å 7755 Rrdr 45 sk. 7 rst.,
och det andra för ökade myntningskostnader å 4o,ooo Rrdr, eller tillsamman
47,755 Rrdr 45 sk. 7 rst. Banco, åtgärder måtte vidtagas till Bankens godtgörande
för samma förskotter.
Sedan, till följd af denna hemställan, Utskottet anmodat Stats-Utskottet,
till hvars befattning granskningen af Kongl. Myntverkets räkenskaper och
förvaltning hörer, att meddela Utskottet upplysning, huruvida Kongl. Myntverket
nu mera befunne sig i den ställning, att berörde arne förskott kunde
af Kongl. Myntet till Banken återgäldas, så har Stats-Utskoltet, i protocolls-utdrag
af den 8:de uti denna månad, med tillkännagifvande, att Kongl.
Myntverkets tillgångar i guld, silfver, bancosedlar och diverse effecter, efter
afdrag af Verkets skulder, deruti inberäknade ifrågasatte, från Banken meddelade,
förskott, lemnade en netto-behållning af 58,5oo Rrdr 36 sk. 1 1 rst.
Banco, hvilken behållning emedlertid till väsendtlig del utgjordes af orayntadt
guld, silfver och koppar, jemte åtskilliga förbrukningspersedlar, förklarat,
att, ehuru således ostridigt vöre, att hos Kongl. Myntverket funnes full tillgång
för återbetalning af Bankens ofvanberörde fordran, likväl och då en sådan
återbetalning, derest densamma skulle på en gång ega rum, möjligen
kunde åstadkomma en alltför kännbar minskning i det för Kongl. Myntverkets
drift nödiga förlagscapital, ansåge Stats-Utskottet, för dess del, återgäldandet
af omföi mälde förskott lämpligast höra verkställas på det sätt, att halfva
beloppet erlades inom sex månader derefter, och den återstående hälften
inom derpå följande sex månader, så att hela summan kunde vara gulden
inom i845 års slut.
Som, efter hvad sålunda upplyst blifvit, Kongl. Myntverket eger full
tillgång till återgäldande af Bankens ifrågavarande fordran, samt Utskottet,
Banco-Utskottets Utlåtande, N.o 33. *
för sin del, icke funnit något att erinra i afseende på tiden, sorn för betalningens
verkställande blifvit föreslagen, får Utskottet hos Rikets Ständer hem
att
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes i Nåder förordna, att
ofvanberörde Kongl. Myntverket meddelade aine förskott,
å tillsammans 47>755 Ridr /p sk. 7 rst Bico, varda, uppå
här ofvan uppgifna terminer, till Banken återbetalde.
Stockholm den 26 November 1844» i
M 33-
Ank. till Exp. Utsk. den 30 Nov., kl. 1 e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att den utaf Directionen
öfver Malmö Läne-Contor Tjenstemännen derstädes
medgifva företrädesrättighet till ombesörjande af commissioner
vid Lune-Contoret måtte upphöra.
Enligt protocolls-utdrag af den 24 nästlidne Augusti, har Hederv. Bondeståndet
till Utskottet remitterat ett af Riksdagsfullmägtigen Jöns Månsson
från Malmöhus Län afgifvet memorial, uti hvilket bemälde Riksdagsfullmägtig,
jemte förmälan: att, redan vid LåneContorets första inrättning, blifvit
af Directionen derstädes stadgat, att alla låns uttagande, inbetalande och
omsättning skulle af commissionär bland Contorels tjenstemän besörjas,
emot ett arfvode al Jldels procent af lånesumman; att detta stadgande ännu
fortfore att vara till efterrättelse gällande, samt att en låntagare således
icke allenast förvägrades att inför Directionen sjelf utföra sina angelägenheter,
eller dertill begagna det ombud, för hvilket han hade förtroende, utan jemväl
aftvingades en i längden och under lånets amortering icke obetydlig afgift,
yrkat:
1:0 att hvar och en, som hade låneansökning att inlemna, måtte sjelf
eller genom det befullmägtigode ombud, han funne för godt utse, för sådant
ändamål erhålla företräde hos Låneconlorets Direction, de tider denna vore
samlad, och hvarom kungörelse till allmänheten borde utgå;
6
Banco Utskottets Utlåtande, N.-o 33.
2:0 alt likaledes alla inbetalningar och omsättningar af lån måtte
kunna inför Directionen verkställas af låntagaren eller ombud, som genast borde
återfå den infriade reversen; samt
3:o att den Låne-Contorets tjenstemän medgifne företrädesrätt till
commissioner och arfvode dertör, i följd häraf, måtte upphäfvas
Då denna motion från Hederv. Bonde-Ståndet remitterades, bade Riksdagsfullmägtigen
Ola Jeppson från Blekinge Län, enligt hvad förenämnde protocolls-utdrag
utvisade, yttrat, det han erfarit, hurusom personer, boende så
nära Malmö, att de sjelfve utan svårighet kunnat sig derstädes infinna för
ombesörjandet af sine discont-affairer, varit genom Directionens omnämnde
föreskrift derifrån förhindrade, och i stället nödsakade dervid till biträde
anlita någon af Låne-contorets tjenstemän, hvilka, ehuru de icke, enligt Ola
Jeppssons förmenande, egde någon rättighet att sjelfve omedelbarligen befatta
sig med Discont-commissioner, i stället anlitade en tredje person att, för sken
skull, å reversalet teckna sig såsom ansvarig inlemnare.
Directionen öfver Låne-contoret i Malmö bar uti dess häröfver afgifna utlåtande
anfört, att motionärens, till grund för hans framställning, förutskickade
anmärkning, att Directionen vid Låne-contorets första inrättning skall
hafva stadgat, det alla låns uttagande, inbetalning och omsättning skulle besörjas
af commissionair bland Contorets tjenstemän, emot en fjerdedels procent
af lånesumman, icke vore med sanna förhållandet öfverensstämmande, i thy
att ett sådant stadgande aldrig från Låne-Contorets Direction utgått; men
att deremot, vid Låne-Contorets öppnande den 1 April 1824, Directionen, uppå
tjenstemännens begäran och till deras efterrättelse, som med Contoret kunde
komma 1 något förhållande, uti provinstidningarne infört en kungörelse
om de antagne tjenstemännens namn, med tillkännagifvande derjemte, att
bemälde tjenstemän inför Directionen förklarat sig beredvillige att gå
lånesökande tillhanda genom lånehandlingars inlemnande samt låns uttagande
och omsättning, emot beräknande derför af högst en fjerdedels procent i
arfvode, men att detta kungörande, genom hvilket allmänheten meddelades
kännedom, hvarest och huru densamma, i händelse af behof, kunde förskaffa
sig nödigt biträde vid sina transactioner inom Låne-Contoret, lika litet innefattade
något åläggande att, med annan dertill tjenlig persons uteslutande,
endast begagna Låne-Contorets tjenstemän till ombud, som något dylikt
sedermera blifvit stadgadt; till bekräftelse hvarå Directionen jemväl bifogat
de kungörelser, som till låntagares kännedom sedermera blifvit tvänne gånger
åren 1824 och 1835 af Directionen utfärdade, och hvari något sådant
Banco-Utskottcts Utlåtande, No 33.
7
stadgande, sorn det af motionären anförde, icke funnes, utan tvertom tydligen
förutsattes, att så väl låntagaren sjelf, sorn annat af honom anlaget så
beskaffadt ombud, att det kunde af Directionen godkännas, egde att lunehandlingar
till Contoret inlemna samt derå utfallande lånemedel ntqvitlera,
äfvensom att Låne-Contorets föredragningslistor kunde lemna dagliga bevis
derom, att lånesökande sjelfve der ombesörja sina låneaffairer, samt att jemväl
andra personer, än ensamt Låne-Contorets tjenstemän, begagnats såsom
lånesökandes ombud; hvarförutan Directionen, vidkommande motionärens yrkande
om rättighet för lånesökande att, för lånehandlingars inlemnande samt
omsättningars och inbetalningars verkställande, erhålla företräde för Directionen
de tider, den vore samlad, fästat uppmärksamhet å overkslällbarheten
af detta förslag, såsom afseende en fullkomlig förändring af hvad, angående
uppbörden och arbetssättet vid Låne-Contoret, hittills varit stadgadt och, för
ordningen vid Verket, erforderligt ansedt.
Utskottet, som tagit detta ärende under öfvervägande, får till en början
upplysa, att Låne-Contorets tjenstemän icke äro genom något stadgande
i Banco-Reglementet förbjudne att sig med discont-commissiouer befatta; och
då den af molionären åsyftade kungörelse, som vid Låne-Contorets inrättning
blifvit utfärdad om tjänstemännens beredvillighet att i detta hänseende gå
allmänheten tillhanda, icke, såsom motionären synes hafva förmodat, innefattar
något stadgande om uteslutande rättighet för dem att taga befattning
med låneförhandlingar vid Contoret och derföre uppbära ersättning, utan på
lånesökandes eget godtfinnande beror att meddela så beskaffade uppdrag, anser
Utskottet Jöns Månsson hafva saknat giltig anledning till hvad af honom
härvid blifvit emot Directionen öfver Låne-Contoret anmärkt.
Detta oaktadt, vore visserligen möjligt, att en eller annan af tjenstemännen
vid Låne-Contoret söka göra den tanken hos mindre kunnige lånesökande
gällande, att lån endast medelst begagnande af commisionär erhålles,
och Utskottet saknar icke anledning till den förmodan, att missbruk härutinnan
möjligen egt rum, hvarom, vid ärendets föredragning hos Utskottet,
ett af åtskillige personer bland allmogen i orten undertecknadt bevis
blifvit hos Utskottet företedt; men då rätta utvägen att få missbruk af dylik
beskaffenhet afhulpne är att med klagomål mot den tjensteman, som
i sådant hänseende felat, vända sig till Låne-Contorets Direction, hvilken det
i första rummet tillkommer att klagomålet pröfva; så och då något sådant
klagomål icke bevisligen blifvit hos Directionen anmäldt, och Utskottet icke
8
Banco-Utskottels Utlåtande, N/o 33,
anser sig tillkomma att med ärendet taga omedelbar befattning, hemställer
Utskottet,
att motionen i denna del icke må til) någon åtgärd föru
nleda.
Beträffande slutligen det framställda förslaget, att lånehandlingars inlemnande,
äfvensom låns omsättning och inbetalning, hädanefter skulle få
vid Directionens sammanträden försiggå, finnér Utskottet, att denna förändring,
utom det alt densamma skulle medföra en förökning i tjenstemannapersoualen,
för att medhinna allmänhetens betjenande, utan för långt uppehåll
under den sålunda inskränkta expeditionstiden, icke eller förenlig med
Låne-Contorets säkerhet och den ordning, som bör ega rum vid sammanträde
med ledamöter, hvilka det tillkommer att oväldigt och uppmärksamt
pröfva lånsökandes vederhäftighet och beskaffenheten af från deni ingifne
handlingar; och får, på sådan grund, tillstyrka,
att Jons Månssons förevarande motion, äfven härutinnan,
måtte lemnäs utan afseende. Stockholm den 26 November
1844.
STOCKHOLM, Lundberg & Gump, 1844'
£»nso-Viskottets Utlåtande , N:o 3/
i
N:o 34.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 5 D*c. kl. 4 «■ m
Utlåtande, i anledning af viickt fråga om afhjelpande af penningefiirlägenheten
i allmänna rörelsen, m. tn.
Från Högv. Preste-slåndel liar, enligt protocolls-utdrag af den 24
nästlidne Augusti, blifvit lill Utskottet öfverlemnad en af Herr Biskop
Agardh väckt motion, deruti Herr Biskopen, jemte framläggande af åtskilliga
uppgifter i afseende på Bankens, rörelse-capitalets, ored ilens, skuldsättningens,
näringarnes och folkökningens ställning under de sednast förflutna
10 åren, eller från 1834 års realisation, samt på dessa uppgifter
grundade jemförelse!’ emellan tillståndet i landet före nämnde tid och det
nuvarande, ansett deraf med stor sannolikhet följa, att Sveriges industriella
ställning och tillika folkets välstånd från förstnämnde år varit i aftagaiule.
I fråga om orsakerne till detta näringarnes aflynande och lill bakask
ridandet af landets välstånd under den sednast förflutna perioden, har
Herr Biskopen yttrat, att man visserligen kunde tro sig finna nämnde orsaker
uti mångå olika förhållanden; men då man toge i betraktande att
detta tillhakaskridande stöde i det aldra närmaste sammanhang med den,
förändrade landets penningeställning, sorn år 1834 inträdde, äfvensom att
ingenting kunde så lyfta ett lands välstånd som ett väl ord nåd t penningeväsende
och ingenting så hastigt nedtrycka detsamma som ett illa ordnadt,
måste den öfvertygelse nödvändigt uppstå, att de rälta orsakerna till nämnde
förhållanden borde sökas i det bristfälliga ordnandet af Sveriges penningeväsende
berörde år, helst den då verkställde stora och genomgripande
förändringen i Rikets penningeförhållanden utfördes alldeles isolerad,
roen ereditväsendet deremot lemnades att förblifva i sitt då varande oordnade
skick, och att ännu mera utveckla sig i den falska riktning, det en
gång tagit lill en oupphörligt tilltagande skuldsättning bland alla medborgare-klasser.
Med föranledande häraf och då landets creditväsende hufvudsakligen
utginge från Riksbanken, hvilken, enligt dess Instruction, hade
till ett af sina föremål, att genom credit-operationer upprätthålla rörelsen
Bill. till R. St. fröt. i844> 6 Sami. 1 A/d. iS Haft, 1
2
Banco-Ulskottcts Utlåtande, JY:o 34.
i landet samt understödja näringarne; då det äfven vore Riksbanken, som
företrädesvis bestämde rörelse-capitalets storlek, och då dessutom den närvarande
ställningen stöde i det närmaste samband med myntvärdets upprätthållande,
bar Herr Biskopen ansett de hit hörande frågorna utgöra
föremål för Banco-Utskottets undersökning och handläggning; hvadan och
enär detta Utskott dessutom egde, att till Rikets Ständer inkomma med
egna förslag samt hvarje sådant till förlägenhetens afhjelpande från en enskild
motionär icke skulle kunna stödja sig på de noggranna upplysningar
i alla härmed sammanhang egande ämnen, hvartill Banco-Utskottet egde
tillgång, Herr Biskopen föreslagit, att bemälde Utskott måtte till Piikets
Ständer afgifva l:o en berättelse om landets verkliga penningeställning, så
vidt den kunde genom Banco-Utskottet utredas och upplysas, äfvensom om
utsigterna i det a afseende för framtiden, och 2:o förslag lill de åtgärder i
allmänhet samt de förändringar serskildt i credilväsendet, som, i anledning
deiaf, borde uti penningeväsendet vidtagas och beslutas, icke blott
till den närvarande förlägenhetens afhjelpande, utan äfven till beredande
af elt bättre och lyckligare tillstånd under kommande tider.
Vid behandling hos Utskottet af denna motion har Herr Biskop
Agardh, såsom tillägg dervid, afgifvit följande skriftliga anförande: ”Såsom
klagan öfver penningeförlägenheten i landet blir allt mer och mer
högljudd, och allmänheten förväntar, att, utom hvad, som af Banco-Utskottet
kommer att föreslås till penningeväsendets reglering för framtiden,
äfven något måtte af Rikets Ständer beslutas till afhjelpande af det närvarande
betrycket, får jag vördsamt hemställa följande.
Förlägenheten visar sig i synnerhet i tvänne afseenden tryckande.
Det ena består uti svårigheten för de enskilde, som hafva affärer, att
fullgöra sina penningeförbindelser. Detta bevisar sig aldra bäst dels igenom
den mängd af lån, som från den allmänna Banco-Disconten äro utlemnade
till lagsökning, utgörande vid October månads slut i allmänna
Disconlen en summa af 472,000 R:dr och i Handels-Disconten en summa
af 105,000 R:dr, tillsammans 577,000 R:dr, dels igenom den mängd af
låne-ansökningar, som inkomma till båda dessa discontgrenar, och som,
ehuru med tillräcklig säkerhet försedde och af Direelionen beviljade, icke
kunna förr än efter två och flere månader utassigneras.
Det naturligaste medlet till motande af ett sådant förhållande är alt
temporärt öka disconlfonden till utlåning, och hvartill anledning finnes uti
215 och 216 Banco-reglementet.
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 3^.,
3
Hade Riks-Banken samt dess credit-rörelse förut varit ändamålsenligt
organiserad, så borde visst icke föreslås det medel jag här nämnt; men nu
är Disconten den enda lånerörelse inom Riks-Banken, som tillåter någon
förhöjning; således måste man använda de tillgångar, som finnas.
Den andra formen, hvarunder den närvarande förlägenheten visar sig
mest tryckande, är spanmålens nedfallna värde i förening med den utsigt
till missväxt, eller åtminstone lill ringa skörd, som för nästa år visar sig.
Hittills har alltid det allmänna trädt emellan först sedan missväxten
redan inträffat, och då endast utländsk säd kunnat erhållas. Men om det
allmänna svårligen hädanefter mera än förut lärer kunna frikallas ifrån
meddelandet af understöd under missväxt, måste det vara vida ändamålsenligare,
att detta sker innan missväxten inträffar, när förrådet kan uppköpas
inom landet och med detsamma sädesprisen uppehållas. Att Statsverket
för närvarande är urslåndsatl att lemna något understöd, derom synes
icke vara något tvifvel. Banken deremot, som minskat sin sedelstock
ifrån 34 ‘ millioner, eller, om man derifrån drager Finska sedelskulden,
ifrån 30 i millioner, som dess belopp utgjorde år 1834, till 23,283,000
R:dr, som den, enligt uppgift, var den sistlidne 29 October, — således
med. 7 millioner, — torde af flere skäl anses höra kunna göra en sådan
försträckning, så mycket mera, som Banco-Utskottet uti sin allmänna plan
till penningeväsendels reglering, ansett anledning vara för handen, att
icke begränsa sedelstocken inom ett mindre maximum, än af 30 millioner.
Då nu af Rikets Ständer vid sista Riksdag anslogos medel för spanmåls-undsättningar,
hvilka dock ännu icke lära uppgå till erforderligt belopp,
nemligen endast 160,000 R:dr B:co, så synes, att de medel, som
Banken för ett sådant ändamål skulle utgifva, blott komma att utgöra ett
förskott, hvilket småningom kunde åter ingå af de sedermera inflytande
medel.
Sättet för ett mellanträdande för ett sådant ändamål kan antingen
vara det, som vid sednaste missväxter blifvit användt, att genom Landsliöfdingar
och communal-myndigheler lemna understöd och förskott för
spanmålsuppköp, eller ock att ett sådant förskott meddelas af Banken mera
direct, i form af spanmålsbelåning till handlande i städerne mot antaglig
säkerhet; en belåning, hvilken icke synes vara mera oförenlig med
Svenska Bankens rörelse, än den är för den Danska och Finska, som håda
utlemna lån på hypothek af spanmål.
4
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 34■
Skulle åter Utskottet anse, att hvarken det ena eller andra af dessa:
förslag, samt icke heller att något annat medel kan ifrån Bankens sida
för det vigtiga ändamålet vidgöras, får jag på det allvarligaste yrka, att,
så fort sig göra låter, Utskottet derom underrättar Rikets Ständer, på det
att de må, löre deras åtskiljande, på annan väg söka lindra det nuvarande
betrycket, och förekomma de framtida följderna deraf.”
Här förutan har motionären till Utskottet inlemnat ett förslag till reglementariska
föreskrifter för spanmålsbelåning, så lydande:
”1.. Uti sådane städer, hvilka idka. in- eller utrikes sjöfart, skall
den, som vill upphandla säd ifrån kringliggande landsbygd, ega att i RiksBanken
erålla crediliv, för att derpå, efter ställd, godkänd säkerhet, lyfta
penningar i den roon han visar sig hafva upphandlat spanmål; sålunda att
för det lyftade capitalet betalas ränta efter 3 procent för otorkad, och 2
procent för torkad säd; och att en tunna hafra belånas med 2 1 R:dr,
en tunna korn med 4 R:dr, en tunna råg med 6 R:dr, en tunna hvete
med 7 R:dr B:co.
Anm. Det skall bero på Bank-Styrelsen att förändra ofvanstående belåningspriser,
dels vid olika: tider, dels uti olika provincer.
2. Spa n m åls han dl arén gör för detta ändamål hos Riks-Bankens Styrelse
ansökan om creditiv-iätt för det quart tum säd, han ämnar uppköpa,
afgifver derföre skuldebref, forsed t med säkerhet, antingen sådan,, som fordras
för discontlån, af tvänne vederhäftige personers borgen, eller annan
af Bank-Styrelsen antaglig, t. ex. actiebref i Pro-vinsbankerne och andra i
Sverige tillgänglige goda papper.
3. Span må lshan dl arén anmäler sig för samma ändamål tillika hos
Landshöfdingen, sorn förordnar en säker person till mätare i den ifrågavarande
staden..
4. På en viss och samma, dag i hvarje månad uppmätes spanmålsförrådet
hos alla de spanmålshandlare, hvilka sig till creditiv-rätt anmält
i. samma stad.
I städer, der så många spanmålshandlare finnas, att en person icke
kan medhinna uppmätningen, på samma- dag, t. ex. i flere Skånes städer,
tillsättas flere mätare.
Uppmätningen sker i tvänne vittnens närvaro, hvilka, i fall skuldförbindelsen
är försedd medi borgen, tillkallas af borgensmännen, men i
annat fall det ena. af spantnålshandlaren „ det andra af mätaren.
Banco-Ulf koltets Utlåtande , N:o 3'4. 3
Mätaren erhåller för hvarje dag, som en sådan uppmätning anställes,
ett lämpligt arfvode, sorn bestämmes af Banken,, men betalas af spartmålshand
laren.
5. Spanmåien förvaras uti köparens eget magazin, under hans egen
vård och skötsel, uti biugar af quadratisk form och lämplig storlek, så
att, när säden deruti ligger jemn, hela förrådet i bingen kan på en gång
uppmätas blott genom en nedstucken mätstaf, efter lätt,, för detta ändamål
uppgjorda, tabeller.
6. Efter hvarje ny uppmätning afgår från spanmåIslrandlaren mätarens
bevis öfver det befintliga spanmålsförrådet till Banken, hvarefter
span må ls ha nd lare n eger att draga på Banken, eller der lyfta den mot förrådet
svarande summa.
Afskrift af samma bevis afgår till Landshöfdingen.
7. Spanmålshandlaren förer en förteckning öfver de personer, af hvilka
spanmåien är upphandlad, för alt tjena till controll, att förrådet icke
består af utländsk säd.
Äfven af denna förteckning meddelas Landshöfdingen en afskrift.
8. När spanmålshandlaren försålt en större eller mindre del af förrådet,
hvilket genom den månad t liga uppmätningen utrönes, måste äfven
betalning till Banken ingå för en motsvarande summa, vid samma ansvar,
sorn för discontlån är stadgadt.
9. Den af Banken lemnade crediten gäller för 8 månader, hvarpå
äfven skuldsedlen bör lyda, och inom hvilken tid spanmålsförrådet anses
kunna vara försåldt, eller till export-ort aflbrdt.
För hvad, som icke efter 8 månaders förlopp är försåldt af otorkad
säd, och hvarföre icke betalning lill Banken ingått, betalas 1 procents högre
ränta första månaden derutöfver,. 2 procent den andra, och 3 procent
den tredje, hvarefter den återstående summan må utsökas; och böra borgesmännen
för denna förlängda lid ansvara, i likhet med hvad,, sorn gäller
för discontlån.
IOj För den torkade sädén får lånet omsättas till nästföljande Juni
månad på förutvarande vilkor.
11. Det må bero af vidare bestämmelser i den plan till Bänkrötelseus
nya ordnande, sorn från Banco-Ulskottet förväntas, huruvida den i
6
Banco-Utskottets Utlåtande, N:0 34.
denna rörelse upptagne summa må, äfven för de följande åren till nästa
Riksdag för samma ändamål användas.
12. Skulle vid creditiv-tidens slut visa sig anledningar till missväxt,
må creditiven förnyas och på enahanda vilkor omsättas till nästföljande
året.
13. Filial-Contoren i Malmö och Götheborg besörja denna belåning
hvardera inom sina district.
14. Hos Kongl. Maj:t anhålles i underdånighet, att Landshöfdingarne
måtte uppdragas, att följa denna rörelse med sin uppmärksamhet, samt
med sin medverkan densamma understödja.”
Af de Beräkningar och jemförelser, hvilka innefattas uti Herr Biskop
Agardhs öfvanberörde motion, har Utskottet deslomindre ansett sig böra
ingå i nå^on speciel pröfning eller granskning, som, ehvad de godkännas
eller vederläggas, 2:ne obestridliga facfa alltid qvarstå, det ena att Myntbeslämningslagen
af den 1 Mars 1830 finnes och måste framgent verkställas;
det andra, att en allmännare förlägenhet i enskildes ekonomiska
förhållanden beklagligtvis eger rum, om också meningarne äro delade angående
dess vidd och orsakerne till densamma. Likmätigt sin Instruction,
har Utskottet, i första rummet, sysselsatt sig med utvägarne till betryggande
af Bankens soliditet och myntbestämningens upprätthållande, och
Utskottet tror sig härigenom hafva för penningerörelsen i landet beredt en
större och varaktigare fördel, än tillök ta direcla utlåningar från Banken
möjligen kunna lemna, enär det stärkta förtroendet till Banken bör verka
lill en större liflighet i alla enskilda transactioner; men Utskottet har,
under sina öfverläggningar, ej lemnat ur sigte åtgärder, som kunde leda
till lättnad i nuvarande bekymtnerfulla omständigheter, utan menligt inflytande
på Bankens förmåga att uppfylla sina förbindelser.
Sålunda har Utskottet, uti dess under N:o 29 till Rikets Ständer aflåtna
Betänkande, med förslag till en i vissa delar förändrad reglering af
Bankens låne-rörélse, med afseende på det större antal ansökningar om
fastighetslån, sorn hvilar för bristande tillgång å den lill sådan belåning
afsatta fond, tillstyrkt, att för denna fond anvisa en förstärkning af omkring
500,000 R:dr, samt att de årligen ingående capital-afbetalnmgarne å
de så kallade siifverlånen åter fa utgifvas emot pant af fastighet. Utskottet
har jemväl föreslagit dels tillökning med 200,000 R:dr i creditivet för
Jern-Conloret, och dels förhöjning i andra grenar af laue- och creditiv-rö
-
Banco-Ulskottets Utlåtande, lV'.o 3j..
7
reisen; hvarförutan nödige medel blifvit beräknade såsom crediliver för
associationer och privat-banker, som befatta sig med spanmålsbelåning.
Genom tillstyrkandet att Banco-Discontens och Låne-Contorens utlåning på
namn emot borgen med omsättningsrätt må öfverlemnas till Ri ksgäldsContoret,
är en möjlighet öppnad att bereda låntagarne större lättnader
vid återbetalningens verkställande, än som vore förenligt med grunderne
lör Bankens rörelse, i händelse berörde lånegren fortfarande skulle af Disconterne
bedrifvas; och då Utskottet dessutom hemställt, att den till
Banken ingående vinst årligen skall aflemnas till Riksgälds-Contoret, för
att till allmänna behof användas, har Utskottet uppgifvit en utväg, på
hvilken, om Rikets Ständer så för godt finna, väsendtliga åtgärder till den
rådande förlägenhetens afhjelpande skulle kunna grundläggas, utan att Banken
beliöfde i dessa åtgärder vidare inblandas.
Utskottet hyser följaktligen den öfvertygelse, att några ytterligare bidrag
af Banken för omförmälde ändamål icke böra ifrågakomma, och tillstyrker
fördenskull,
att Herr Biskop Agardhs ifrågavarande motion icke må, från
Bankens sida, till någon åtgärd föranleda.
För öfrigt får Utskottet, som icke är i tillfälle att bedöma vidden eller
beskaffenheten af de åtgärder från Statens sida, hvilka säkrast och ändamålsenligast
skulle leda till det ondas lindring eller afhjelpande, och
hvilka måhända borde lämpas efter olika locala förhållanden, med anmälan
af dessa åsigter, hemställa:
om ej Rikets Ständer skulle finna för godt, att, serskildt och
utan sammanhang med besluten örn Bankens rörelse och förvaltning,
behandla de ämnen, som utgöra föremål för Herr
Biskop Agardhs motion; i hvilken händelse samma motion,
med dervid af Herr Biskopen inom Utskottet gjorda tillägg,
torde böra till vederbörligt Utskott hänvisas.
Stockholm den 5 December 1844.
Reservationer.
Af Herr Grefve Hamilton, Jacob: ”Utan att härleda den närvarande
allmänna förlägenheten i landet från samma orsak som Herr Biskop
Agardh, kan dock ingen jäfva rigtigheten af förlägenhetens tillvaro, ock
Banco-Utskottels Utlåtande j N:o 3^.
jag hade fördenskull trolt, det Banco-Ulskottet bort fästa afseende på det
ena af motionären föreslagna medel till förlägenhetens förminskande,
nemligen beviljandet af creditiv för handel af inom Riket växt säd, emedan
jag är öfvertygad, att ett dylikt creditiv, med antagliga vilkor beviijadt
på ett par millioner Riksdaler, och hvarför Riksgälds-Conloret kunde
lemna Banken Obligationer i den mon creditivet anlitades, skulle mycket
lätta allmänhetens nuvarande brydsamma ställning.”
Af Herr v■ Hohenhausen, M. S”Utom på Riksdags-orten i BaneoUtskottet
har val, under loppet af hela Riksdagen, icke något anförande
inom Riks-stånden väckt det uppseende och oro i landet, som denna motion
af Herr Biskop Agardh; såsom något verkligen ganska allvarligt har
detta anförande öfverallt blifvit belraktadt, äfven af det ringa antal, som
deri befarat linna och se, såsom i fält vid en större recognoscering, ett
förebud till ett direct anfall på realisationen eller på de värn, hvilka trygga
dess bestånd.
ULi anförandet förekommer efter den snillrikt målade mörka taflan,
i de långa prsemisserna en lill Banco-Utskottet ställd uppmaning att, föreslå
medel till afhjelpandet så väl af den närvarande förlägenheten sorn
till betryggande af landets välstånd i framtiden. I förstnämnde afseende
har Utskottet förklarat sig hafva åtgjort hvad på det kunde ankomma genom
de serskilda förslag till understöd för näringarne Utskottet föreslagit
i sitt till Riks-stånden ingifna finance-betänkande. Med fog kan dock
klandras, att uti detta betänkande icke har blifvit föreslaget att, temporärt
bevilja lindrigare vilkor, än de allmänna vid creditivs meddelande till
spaqmålsbelåning. Beträffande uppmaningens sednare del, hvilken kräfver
att börja med en grundlig undersökning af ämnet, har Utskottet skjutit
densamma helt och hållet ifrån sig, medelst det nu sent kommande förslaget
att behandla delta ämne genom något annat, förmodligen ett serskildt
Utskott.
En sådan undersökning kan icke, enligt min öfvertygelse, så omfattande
och djuptgående som erfordras, verkställas under en pågående Riksdag
af dem, som deltaga i dess förhandlingar, de sakna härtill icke blott
tid och det ostörda lugn från andras inverkan sorn är behöfligt för att
kunna grundligt undersöka och med oväld bedöma, utan ock de materiaiter,
hvarmed arbetet skall utföras; dessa, som böra vara fullt pålitliga,
sa m
-
Banco-U ttkottets Utlåtande, N.o 3j.
9
samlas livarken hastigt eller läU. Under Riksdagen är man färdig frän
alla håll, med olika åsigler om det onda, att erbjuda sina förslag till botemedel,
och hvad farligare är, genom ett möjligt förhastande, jemväl
färdig att, genast bringa den till verkställighet.
Vid intressenas slitning om de fördelar Riks-Banken kan meddela,
har man ofta under Riksdagarne bort ett virrvarr af ideer ur hvilket det
varit svårt att utleta opinenternes öfvertygelse om hvad, som bör lända
till deras egen och till det helas, Statens, båtnad. Flygskrifter linnas då
vanligen i mängd, de flesta dock ensidiga. Man hörer capitalister prisa
nyttan af Privat-Bankernas utsträckning, ehuru dessa Banker minska behofvet
af de lånemedel capilalisten har att erbjuda; och fastän Bankerna
till stor del ej tillhöra capitalister utan fastighetsegare, som grundat dem
på sina inteckningar, och i förening med Riks-Bankens jemväl till stor
del Activa capitaler, eller valutan öfverstigande creditsedlar, nedtvingat
räntan. Deremot får man höra lånesökande förorda statsobligationer och
räntebärande papper och tillika anklaga de allmänna cassorna för landels
ofärd; ehuru verkan af dessa papper är ett hindrande af räntans fall genom
uppsugandet af tillgängliga capitaler; de verka alltså till förmån för
eapilaiisterne, hvilka, tyvärr ur en annan synpunkt sedt, i vårt land äro
sä fätalige att de icke magta absorbera nu befintliga obligationer, som invandra
i de allmänna cassorna och redan, till en del, utvandrat ur Riket.
D essa lånsökande fördöma cassorna oaktadt de äro alla fastighetsegares
t jenstskjddige tjenare, och, dem förutan, utländningen måste anlitas.
Dertill kommer ytterligare godsegare, som tala för nedsättning å tullen på
alla importvaror, med undantag af deras egna salu-artiklar, oagtadt dessa
artiklar, utom vid yppad missväxt utrikes, genom höga tullafgifter icke
kunna afyltras i något främmande land. De klaga jemväl samtidigt öfver
låga egendomspris och bristande afsättning A deras producter; söka hjelp
för det förra i fördelaktiga lån, men missakta den nära liggande hjelpen
för det sednare, nemligen medverkan i åtgärder, som kunna bringa välmåga
till talrika slöjd-idkare, säkra afnämare af jordbrukets alster. Huru
det står till hos dessa säkra afnämare, i hvilkas välmåga och talrikhet
landtbruket har ett så stort intresse, står till någon del att inhemta på
nära håll, genom att kasta ögonen på de i stadens omgifning förfallna tobakslador
och ödelagda plantager. Godsegaren kan väl ock, utan svårighet,
något förnimma, om minskad sysselsättning i flera handtverk och anBih.
till R. St. Fröt. 1844. 6 Sami. 1 A/d. i5 Haft. 2
10
Banco-Utskotlels Utlåtande , 3i:o 34»
dräs totala upphörande; allt inträdda förhållanden före realisationen på
hvilken således skulden dertill icke kan kastas.
Den dystra teckning, motionären uppdragit, efter sin objectiva åsigt,
öfver det fortgående aftynandet i alla landets näringar och synnerligast i
den största och vigtigasle deribland, jordbruket, hvilket aftynande lill sin
begynnelse han daterar från den år 1834 verkställda realisationen; synes
inig hos Banco-Utskottet bordt, då det sjelf icke var i tillfälle att i detta
hänseende verificera uppgifterna, föranleda till det beslut, att föreslå
Rikets Ständer vidtagandet af någon åtgärd, hvarigenom den bekymmerfull
beskrifningen öfver välmågans aftagande kunde, der den är origtig
och missledande, berigligas, och det deraf verkligen sanna, tyvärr troligen
ej så ringa, tillförlitligen utredas till sina orsaker uti inre och yttre förhållanden,
för att på grund häraf uppgöra ett omfattande förslag å hvad
till landets förkofran kan och bör göras.
Så väl Regeringen som Rikets Ständer kunna ingenting heldre önska
än att få sanningsenligt utröndt och uppgifvet, om och hvilka hinder förefinnas
till landets stigande välmåga, huru dessa hinder uppkommit och
säkrast kunna afhjelpas. Att utforska detta är ett högvigtigt ämne och erfordrar
skarpsinnige och kunnige män, (helst fåtalige) de torde härtill böra
kallas, hvarest de finnas inom eller utom embetsmannapersonalen, och
gifvas tid och medel att verket utföra.
Med det ofvan anförda har jag trott mig böra ådagalägga att jag fruktlöst
inom Banco-Utskottet sökt förmå detsamma att tillstyrka Rikets Ständer
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, i anledning af hvad i
Biskop Agardhs motion är uppgifvet och grundadt på för honom tillgänglige
så beskaffade, här och der funna anteckningar uppgifna såsom facta, om
den aftynande belägenhet, i hvilken alla näringar och specielt deribland
jordbruket iråkat, måtte grundligt blifva undersökt och en berättelse derom
Rikets Ständer meddela vid nästa Riksdag.
Att den skedda realisationen eller sedelmyntels fixerande vid ett värde
hvaromkring detsamma en längre tid vacklat, skulle i sig sjelf genom
sakens natur hafva medfört aftynande uti eller upphörande af någon annan
industri, än af ogiotoge och vexelrytteri, saknar all sannolikhet. Det
vore ett phenorr.en, som icke blott stod i strid mot all sund theori i statshushållningsläran,
ulan jemväl mot all erfarenhet af sakens resultat, under
alla tirier, i alla länder. Skulle derföre verkligen ett aftynande i Ri
-
Baneo-Utskottett Utlåtande, N\o 34-
11
kels samtliga näringar eller i flera bland dern hafva uppstått och fortgå,
så måste en annan orsak dertill förefinnas.
Fördenskull torde undersökningen böra omfatta, förutom näringarnes lilleller
aftagande, jemväl sältet för capitalbildningen i vårt land, och förhållandet
med, hvilket djupt inverkar på hågen för omtanke och sparsamhet,
våra inre creditförhållanden och dem styrande lagstadganden, samt,
landets creditförhållanden på utrikes ort och hela handelsställningen. Af
ofvan anförde skäl synes mig undersökningen icke böra utgå ifrån eller taga
sin början med realisationsåret 1834, utan minst tio år längre tillbaka
eller ifrån Ar 1824, då början gjordes till importen af utländska varors
uppmuntran, icke blott medelst nedsättningar å införselstullen, utan ock
genom tilldelande af anstånd med denna tulls erläggande, eller de så kallade
creditupplagen.
I Nord-Amerikas Förenta Stater skyndade man att borttaga creditupplagen
och införa förhöjningar i tariffen, när lif och rörelse skulle återbringas
i den aftynade statskroppen och ryckas utur den lethargie, i
hvilken, under en kort tidrymd, denna arbetsamma och endast på förvärf
pasionfulla nation var nedsjunken, genom Stals-Banken i Philadelphia och
de mer än hundrade Privat-Baukernes plötsliga fall åtföljde af tusentals
enskillas bankrutter, den hiskeligaste penningebrist genom den i bast
obrukbar blefne stora sedelstocken, stagnationen i alla transactioner, samt
upphörandet af all enskild credit; detta allt en naturlig påföljd af de stora
missbruk, som, tillen svindlande höjd, drifvits med den allmänna crediten.
På feberns häfliga och förvånande kraftyttringar följa alltid slapphet,
men krafterna återkomma ej forrt, och endast genom måtta bevaras
helsan. Vi hafva varit vittne till denna våldsamma kris, hvars menliga
verkan kändes i hela handelsverlden och icke heller uteblef för vårt land.
En varning torde man böra taga af denna calhastroph, nemligen den, att
det är vådligt att, för den ofärd, som vållats genom missbruk af crediten
söka bot derföre, uti el t ytterligare utsträckande af densamma; det kan
endast som ett nödtvångsmedel försvaras, då det sker temporärt för afhjelpahde
af en tillfällig förlägenhet.”
Af Ilerr Friherre Stjernstedt, Jacob Theodor: ”Mot Utskottets tillstyrkan,
alt Herr Biskop ylgardhs motion måtte föranleda till ytterligare
behandling af vederbörligt Utskott, får jag anmäla min reservation. Detta
vederbörliga Utskott torde icke kunna blifva annat, än ett serskildt af
12
Banco-U tskottets Utlåtande, N'.o 3j£.
Ständerna tillsatt Utskott, hvilken åtgärd jag, synnerligast numera, sedan
Riksdagen så långt Ira ni lidit, icke anser lämplig.”
Af Herr Nordenanckar, F. IV.: ”Hade Biskop ydgardhs motion qvarstått
i sin första obestämda form, eller såsom endast en skildring och klagan
öfver landets ställning, hade den möjligen kunnat föranleda till förslag
om tillsättande af serskildt Utskott, och Banco-Utskottet borde då
hafva inskränkt sig lill ett bestämdt af- eller tillstyrkande af sådan behandling;
men dä Herr Biskopen sedermera, inom Utskottet, såsom ett
tillägg framlagt ett bestämdt förslag om spanmålsbelåning, så hade Ut
skottet,
i min lanke, bordt taga denna delen deraf under serskild pröfning
och icke, såsom nu, undandragit sig allt yttrande derom.’”
Af Herr Friherre Rappe, Å.: ”Under det jag instämmer uti den af
Herr Nordenanckar afgifne reservation, nödsakas jag jemväl motsätta mig
den uti förevarande utlåtande uttryckte åsigt, att ”genom tillstyrkandet att
”Banco-Discontens och Låne-Conlorens utlåning på namn emot borgen, med
”omsätlningsrätt, må öfverlemnas till Riksgälds-Contoret, en möjlighet vo”re
öppnad, alt bereda låntagarne större lättnader vid återbetalningens
”verkställande, än sorn vore förenligt med grunderne för Bankens rörelse,
”i händelse berörde lånegren fortfarande skulle af Disconterne bedrifvas”,
enär dermed icke kan afses någon annan lättnad, än lånetidens utsträckning,
hvilket jag icke allenast till principen ogillar, utan äfven, vid nu
för handen varande penningebrist, anser komma att medföra motsatt verkan,
eller förlängning af väntningstiden för beviljade låns utassignerande.”
Af Herr Åkerman, Fr.: ’’Hvad man än må anse sig ega att skäligen
anmärka emot den målning af ställningen i landet och den framställning
om orsakerne dertill, som innefattas i Herr Biskop Ågardhs motion, så
qvarstår dock otvifvelakligt deraf såsom ett factum, att inom Rikets liesta
provincer en för allmänna rörelsen bekymmersam förlägenhet eger rum.
Af Rikets Ständer väntar man derföre med skäl, att å förhållandet fästes
en allvarlig uppmärksamhet. Lika med Utskottet erkänner jag väl, alt
Banken nu icke kan eller bör medlande och hjelpande uppträda, men
enligt min tanke hade Utskottet, på grund af den kännedom Utskottet varit
i tillfälle att inhemta om allmänhetens financiella betryck, bordt hafva
kraftigt vitsordat behofvet af något Ständernes verksamma tillgörande;
och i sammanhang dermed tillstyrkt ärendets behandling af ett serskildt
Utskott, Det ordande om Utskottets förslag i Betänkandet N:o 29, att
Banco-Utskottcts Utlåtande, N:0 34-
13
öka lånefonderne, hade jag deremot för min del gerna saknat, då jag på
sitt stalie anmält reservation emot nämnde förslag, såsom efter min tanke
icke ländande till båtnad, hvarken för Banken eller för det allmänna, i
dess helhet betraktadt.”
Af Herr Biskop Agardh: ”Jag anser mig icke behöfva rättfärdiga den
teckning jag gifvit af landels ställning. Den afgafs i Augusti månad. I
December har ingen mera kunnat tvifla på dess sanning.
Jag skall endast yttra mig om den delen deraf, som angår den närvarande
förlägenheten, hvilken utgör blott ett moment i utvecklingen af
alla de i motionen vidrörda förhållanden.
Den närmaste orsaken lill den närvarande penningeförlägenheten är,
i min tanke, rörelse-capitalets otillräcklighet för landets penningeliqvider.
Denna otillräcklighet fanns redan år 1834, hvilket lättast och tydligast
bevisas genom jemförelse med förhållandat i Norrige och Dannemark.
Sedan dess har rörelse-ca pita let blifvit ännu mera förminskadt, såsom följande
öfversigt utvisar:
1834 d* 3» Dcc. i83^ d. 3i Dec. 1844 *9
Beloppet af utelöpande Banco
och
Riksgäldssedlar * . . 30,344,000: 30,254,000: 19,033,000 R:dr.
Depositionsmedel i Riks-Ban
-
ken ■ .
4,090,000:
5,762,000:
3,481,000
99
Bankens sedelstock ....
34,434,000:
36,016,000:
23,114,000
99
Finska sedelstocken . . .
4,000,000:
4,000,000:
Riks-Bankens sedelstock i Sve-  rige . ..
30,434,000:
32,016,000:.
23,114,000
»
Privat-Bankernes sedelstock,
med afdrag af inneliggande
Banca-sedlar .. .. .
627,000:
1,253,000:
4,825,000
99
Sveriges hela rörelse-capital .
31,061,000:
33,269,000:
27,939,000
99
Af denna öfversigt visar sig, att Bankens sedelstock, med afdrag af
den Finska sedelstocken, minskats sedan år 1834 med 7,320,000 R:dr
B:co, och sedan år 1837 med 8,902,000 R:dr, samt att hela landets rörelse-capital,
beslående af Riks-Bankens och Privat-bankernes sedelstock,
minskats sedan år 1834 med 3,131,000 R:dr,. samt sedan år 1837 med
5,339,000 R:dr.
14
Banco-Utskottels Utlåtande t N:o 34•
Under samma tid, eller sedan år 1834, har export och import ökat
sig med nära 50 procent; folkmängden med 8 procent, samt skuldbeloppet
minst med 10 procent, för hvilken tillökning hade fordrats ett alltjemt
vexande rörelse-capital. Då nu detta icke vuxit, utan tve-rtom lill
en så betydlig grad förminskats, så ligger den närmaste orsaken till den
närvarande förlägenheten för allas ögon.
Rörelse-capitalets förminskning har i synnerhet forlskyndals under innevarande
år. Bankens sedelstock utgjorde nemligen:
den 1 Januari 1844
25,353,000 R:dr.
den 19 October 1844
23,114,000 „
minskning 2,239,000 ,,
hvilken förminskning förklarar hvarföre förlägenheten egentligen kommit
till utbrott under detta år, fastän den förberedts under den föregående
tiden.
En af följderne af rörelse-capitalets förminskning är alltid skuldsättningens
förökning, och af denna åter är följden en ökad svårighet att
betala räntor, och omsätta förfallna penningförbindelser. Det är nu detta,
sorn inträffat under de sednare åren.
Inom Banken sjelf visa sig tillräckliga bevis för denna sanning, genom
aktgifvande på Bankens förnämsta låne-rörelse, nemligen discont-ut
låningen.
Med October månads slut voro lån under lagsökning till ett
belopp
i Allmänna Disconten af  472,015 R:dr
i Handels-Disconten af  105,015 „
Tillsammans 577,030 „
Härtill kan man räkna de lån, som utom dessa gå med 8 procents
ränta, och på hvilka jag icke förskaffat mig någon säker uppgift,
Vidare bör tagas i betragtande, alt trängseln af låne-ansökningar är
starkare, änden någonsin varit. De lån, som, efter granskad säkerhet, äro
beviljade, kunna icke utlemnas förr än efter 2 eller flere månader. Desse
låne-ansökningar utgjorde den 31 December 1844
i Allmänna Disconten
474,500 R:dr
i Handels-Disconten
123,000 „
Tillsammans 597,000 „
Banco-Vtskotlets Utlåtande, N\o 3j£.
15
Med betragtande af dessa här framlagda förhållanden, torde ingen
kunna neka, att något hör göras till afvärjande af deras vidareutveckling,
intill dess att en fullkomlig reform af penningväsendet kan företagas, och
hvarpå den allmänna uppmärksamheten numera är allvarsamt fästad, på
det att icke innan dess sådane följder kunna inträffa, sorn först efter
flere år kunna botas.
Då jag föreslagit tvänne sådane åtgärder, så har jag icke kunnat dertill
uppgifva andra, än de, som öfverensstämma med Bankens nuvarande
rörelse, emedan de genast kunna företagas, och det i synnerhet är af vigt,
att snar hjelp mellankommer. De äro således båda hemtade utur nu gällande
Bunco-reglerneule.
Discont-utlåningens temporära förökning är alldeles öfverensstämmande
nied 215 §:n i Banco-reglenientet, hvaruti stadgas, att Bankens vinstmedel
må användas till förstärkning af den af Bankens låne-rörelser, hvarutur
den vid tillfälle af behof lättast kan tillhakatagas, d. v. s. discont-rörelsen.
Och detta stadgande har äfven förut äfven under mindre förlägenhet än
den närvarande varit begagnadt. Mitt förslag i detta afseende innehåller
sålunda ingenting ovanligt.
Den af mig föreslagna spanmålsbelåningen är i full öfverensstämmelse
med 186 §:n i Banco-reglementet, hvarest sladgas, att cassa-creditiv
skall af Riks-Banken tillhandahållas för spanmålsbelåning. Den enda hufvudsakliga
afvikelse ifrån den §. jag föreslagit, är att dessa cassa-creditiverne
skulle utlemnas till enskifte spannmålshandlare mot dubbel säkerhet,
i stället för att utgifva dem till associationer, som erfarenheten visat hittills
icke hafva användts för ett sådant ändamål.
Icke heller är den utsträckning af rörelse-capitalet, som af desse båda
åtgärder skulle uppkomma i strid ined de åsigter, som ligga till grund för
Utskottets stora finance-betänkande, uti hvilket föreslås, alt Bankens sedelstock,
som nu är omkring 23 millioner, må kunna förökas ända till 30
millioner. Vid ofvannämnde åtgärder är frågan om långt ifrån en så stor
förökning deraf.
Utskottet har under medgifvande af förlägenhetens tillvaro, hänvisat
på Riksgäids-Contoret såsom det veik, hvilket med dess afhjelpande borde
gå i författning. I Riksgälds-Contorets nuvarande ställning kan detta icke
ske. Dertill fordras delta verks fullkomliga reorganisation, och skulle detta
afvaklas, så skulle hjelpen komma för sent.”
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 1844.
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 35.
1
N:o 35.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. io Dec. kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af Bonden Jan Perssons i Guldsmedshyttan
ansökning om eftergift af ränta a ett frän Banco-Disconten
utgifvet län.
Hos Utskotlet har Bonden Jan Persson i Guldsmedshyttan, uti ingifven
skrift, anhållit, alt, sedan ett af Handlanden i Lindesberg Rådmannen
A. A. Lind hos Banco-Disconten upptaget lån, stort 2000 Rdr,
för hvilket sökanden ingått borgen, såsom för egen skuld, blifvit lill
största delen af sökandens slägtingar och vänner inbetaldl, under förhoppning,
att, genom en sådan uppoffring å deras sida, sökanden skulle kunna
från öfver-räntans erläggande befrias, han måtte erhålla eftergift af
öfver-räntan å nämnde lån; vid hvilken ansökning fanns bifogadt ett utaf
Pastor i församlingen samt Expeditions-Kronofogden och Krono-Länsmannen
i Lindes och Ramsbergs Härader undertecknadt bevis, att sökanden befunne
sig i så knappa omständigheter, att han icke förmådde betala ifrågavarande
öfver-räntebelopp, utan skulle, genom bysättning eller begagnande
af annat tvångsmedel för liqvidens fullgörande, blifva, med hustru
och 3:ne minderåriga, oförsörjda barn, bringad till tiggarestafven.
I afseende härå har Discont-Directionen upplyst: att Rådmannen
Lind, som den 22 Februarii i838 upptagit omförmälde lån, före detsammas
förfallotid blifvit i concurs-tillslånd försatt, hvarigenom sökanden
jemväl nödsakats alt sin egendom till borgenärers förnöjande afstå;
att, sedan Linds concurs-massa blifvit slutligen utredd, derifrån i No vembar
månad 184* erhållits i utdelning allenast ig5 Rdr; att, innan slutlig
dom i sökandens concurs meddelats, han, i Juni månad 1843, uti en till
Direclionen ingifven ansökning, med förmälan, att det, genom anhöriges
och vänners biträde, lyckats honom att bereda utväg för inbetalningen af
lånets hela capital-återstod, anhållit, att Directionen, emot det att sådan
inbetalning fullgjordes, måtte lemna honom anstånd med den upplupne
Bih. till R. St. Brot. 1844> 6 Sami. 1 Afd. 16 Hiift, i
2
Banco-Utskottets Utlåtande, N\o 35.
öfverräntans erläggande, intilldess Rikets Ständer yttrat sig öfver den ansökning
om eftergift af samma ränta, hvarmed sökanden ämnade att till
Rikets Ständer ingå; samt att vid sådant förhållande och enär hvarken
någon vidare utdelning från låntagarens concurs-massa icke vore att påräkna,
eller anledning förekom, att fulla capital-återstoden af besagde lån
skulle kunna erhållas af sökandens concurs-massa, hvars utredning icke
eller så snart kunde emotses, Directionen funnit med Verkets fördel förenligt
att bifalla det sökta anståndet med öfver-räntans erläggande, under
förbehåll, att merberörde låns capital-återstod blefve inbetald inom
derför utsatt kort tid; hvarförutan Directionen förklarat, att, då capitalbeloppet,
oaktadt sökandens iråkade obestånd, blifvit, inom den förelagda
tiden, till Discont-verket inbetaldt med i,8o5 Rdr Banco, i hopp att
derigenom eftergift af den å lånet upplupne öfver-ränta, utgörande 614
Rdr 2g sk. ii rst., skulle sökanden beredas, och han, enligt det vid
hans ansökning bilagde betyg, icke förmådde betala ifrågavarande räntebelopp,
Directionen ansåge sig ega allt skäl att tillstyrka eftergift för sökanden
af nu ifrågavarande öfver-ränta, dock ulan att den afskrefves,
eller Discont-verket frånträder anspråk på densammas betalning af hufvudgäldenären,
Rådmannen Lind, som möjligen framdeles kan blifva försatt
i sådan förbättrad ekonomisk ställning, att han komme i tillfälle att
denna sin betalningsskyldighet fullgöra.
På grund af hvad sålunda förekommit och enär sökanden synes hafva
efter yttersta förmåga sökt att godtgöra Discont-verkets ifrågavarande
fordran, får Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Discont-Directionen
jemväl tillstyrkt, hos Rikets Ständer hemställa,
att sökanden, Jan Persson, måtte förunnas eftergift af upplupne
öfver-räntan å ofvanberörde, af Rådmannen Lind hos
Banco-Disconten upptagne, lån.
Stockholm den 5 December 1844*
Reservationer.
Af Herr Åkerman, Fr.: ”Jag kan ej dela pluralitetens i Utskottet
beslut, att eftergift bör ega rum för större del af öfver-räntan, än hvad
Banco-Utskottets Utlåtande, N'.o 36.
3
som motsvarar den s. k. straffräntan. Jag fruktar nemligen att en efterskänkning
af 5 proc- ränta för den lid, Banken varit i mistning af de utlånte
medlen, kan blifva ett vådligt praejudicat och ofta nog föranleda så beskaffade
anbud, genom tredje man, som det ifrågavarande. Är sökanden
verkligen stadd i fattigdom, på sätt i ett derom utgifvet, af motsägelser
besväradt betyg, förmäles, lärer i allt fall en vägran af den begärda eftergiften
ingenting betyda”.
Häruti har Herr Bildt, Knut, instämt.
Af Herr Prosten Thudén samt Riksdagsfullmägtige Henrik Andersson
från Nerike, Niclas Nilsson från Calmare Län och Johan Andersson Lundberg
från Norrbotten.
N:o 56.
Ank. till Exp.-Utsk. den to Dec., kl. i c. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj-.ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående åtgärder för ordnande af Rikets penningeväsende.
Samtlige Riksstånden hafva till Utskottet remitterat en af Kongl.
Majit, under den 29 nästl. October, till Rikets Ständer aflåten Nådig
Skrifvelse, så lydande:
”Hos Kongl. Majit bar i öfvervägande kommit vigten och angelägenheten
deraf, alt mera bestämda och utvecklade stadganden, än de, som
innefattas i Kongl. Förordningen den i4 Januari 1824, angående Privatbanker,
varda antagne och till framtida efterrättelse fastställde. De nuvarande
Privat-Bankernes Octrojer löpa till ända under loppet af år 1847,
och i afseende på deras förnyelse gäller den föreskrift[, att, så framt förnyelse
önskas, anmälan derom bör göras minst 18 månader före Octrojens
slut.
Det är lätt att inse, hurusom ett samtidigt upphörande af PrivatBanks-rörelsen,
om det inträffade, utan att någon annan inrättning sattes i
4
Banco-Utskottets TJtlalandej iV:o 36.
stället, som uppfyllde samma ändamål, skulle medföra en ganska menlig
inflytelse, så väl på penninge-rörelsen, sorn andra, efter densamma, under
en följd af år, ordnade förhållanden i afseende på näringarne, i främsta
rummet inom de kretsar, som Privat-Bankernes lånerörelse omfattat, och
vidare i större eller mindre nion, äfven inom andra delar af landet.
Då frågan om Privat-Banks-rörelsen, serdeles under nuvarande penninge-förhållanden,
är ett ämne, som icke bör betraktas utan hänsigt till
grunderne för Rikets Ständers Banks penninge- och låne-rörelse, uti lagstiftningen
hvarom Kongl. Majit, enligt 72 §. Regerings-Formen, icke deltager,
så innefattas härutinnan skälet, hvarföre Kongl. Majit, som icke varit
i tillfälle att på förhand beräkna de beslut och åtgärder, hvilka Rikets
Ständer kunde finna för godt att, i afseende på Riks-Banken, under
Riksdagens lopp, vidtaga, icke eller ansett sig hitintills kunna göra någon
serkild och af ett sådant sammanhang oberoende framställning till Rikets
Ständer, i afseende på ordnandet af Privat-Banks-rörelsen.
Men efter den tid, som nu förflutit sedan Riksdagens början, utan
att något förslag i berörde hänseende till Kongl. Majit inkommit, finnér
Kongl. Majit Sig icke böra längre dröja att serskildt fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet på nödvändigheten deraf, att, i afseende på dessa, för
Riket magtpåliggande ämnen, beslut å Rikets Ständers sida, så snart möjligen
ske kan, må vidtagas; hvarvid Kongl. Majit gör Sig förvissad, att
den vigtiga frågan om penninge-väsendet ordnas på ett sätt, som tillfredsställer
Nationens anspråk, icke mindre på myntvärdets upprätthållande,
än ock å näringarnes och den allmänna rörelsens behof.
Kongl. Majit förblifver &c.
OMAK.
S. A. Munthe."
Enär Utskottet numera uti dess, under Nio 2y, till Rikets Ständer
afgifna Betänkande, angående regleringen af Riks-Bankens låne- och creditiv-rörelse
m. m., föreslagit de åtgärder, som Utskottet för myntvärdets
upprätthållande samt näringarnes och. den allmänna rörelsens behof funnit
vara af nöden, anser Utskottet något annat yttrande, från dess sida, i
anledning af Kongl. Majits ofvanberörde Nådiga Skrifvelse, icke erfordras,
Banco-Ulskottets Memorial, N'.o 3y.
5
än att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Muj:t i underdånighet
anmäla de beslut, som af Rikets Ständer kunna under
Riksdagens lopp vidtagas, i afseende på Riks-Bankens Låneoch
Creditiv-rörelse.
Stockholm den 5 December 1844.
N:o 57.
Aok. till Exp.-Utsk. <t. io Dec , kl. a e. m
Memorial, med förslag till sammanjemnkning af Riks-ständens beslut,
i anledning af Utskottets Betänkande N:o 15 och Utlåtande
N:o 23.
Enligt Utskottet tillhandakomne protocolls-utdrag af den 20, 23 och
27 nästl. November, hafva Riks-stånden, i anledning af Utskottets Ut
låtande
N:o 23, öfver de inom samtlige Riks-stånden framställda anmärkningar
vid Utskottets under N:o 15 afgifna Betänkande, med förslag till
ett förändradt myntsystem, stannat uti följande beslut, nemligen:
A) Ridderskapet och Adeln.
l:o. Den af Utskottet förnyade framställning om införande af ett
ordnadt och bestämdt myntsystem ansågs icke erfordra någon åtgärd.
2:o. Utskottets gjorda hemställan, att frågan om decimal-systemets
antagande i Rikets mynt och penningar och penninge-förhållanden måtte
få förfalla, blef af Ridderskapet och Adeln afslagen.
3.o. Det af Utskottet, rörande benämningen af nuvarande Riksdaler
Silfver-specie, gjorde tillstyrkande blef icke bifallet, utan beslöts, att nu
varande Riksdaler Silfver-specie må under denna benämning fortfarande
bibehållas.
4:o. I fråga om Utskottets förnyade förslag, angående räkne-enhetens
värde, beslöts, att räkne-enheten må bestämmas till ett värde, sorn motsvarar
'fs Riksdaler Silfver-specie, eller 24 skillingar Riksgälds.
6
Banco-Utskoltets Memorial, N\o 3y.
5:o. Utskottets förnyade hemställan, rörande den nya räkne-enhetens
benämning, blef af Ridderskapet och Adeln afslagen; hvaremot beslöts, att
denna räkne-enhet må kallas krona.
6:0. Afslogs jemväl hvad Utskottet, i afseende på räkne-enhetens indelning,
tillstyrkt, och beslöts deremot, att den nya räkne-enheten skulle
indelas i 100 lika delar och hvarje sådan del kallas styfver.
7:o. Beträffande Utskottets, i afseende på allmänna räkningssätt i
handel och vandel samt vid bokföring, afgifne förslag, fann Ridderskapet
och Adeln, att, i följd af dess ofvanstående förut fattade beslut, momenten
Litt. a, b och c, såsom redan afgjorda, icke erfordra vidare pröfning,
samt momentet Litt. d hade förfallit.
8:0. I fråga om utmyntningen af silfver, afslogs Utskottets förslag och
beslöts, att de serskildta silfvermynten må blifva följande:
a) Ett om 1 Riksdaler Silfver-specie eller 8 kronor — 4 R:dr Rgs.
b) Ett om |/ä Riksdaler Silfver-specie eller 4 kronor — 2 R:dr Rgs.
c) Ett om y/4 Riksdaler Silfver-specie eller 2 kronor — 1 R:dr Rgs.
d) Ett om i/8 Riksdaler Silfver-specie eller 1 krona — 24 sk. Rgs.
e) Ett om >/<6 Riksdaler Silfver-specie eller 50 styfver — 12 sk. Rgs.
f) Ett om Riksdaler Silfver-specie eller 25 styfver — 6 sk. Rgs.
9:o. Utskottets förslag rörande silfvermjmtets skrot och korn afslogs;
hvaremot Ridderskapet och Adeln fattade följande beslut:
Alla förestående silfvermynt, med undantag af det minsta, eller 25
styfverstycket, skola, på sätt i nu gällande mynt-ordning finnes stadgadt,
innehålla 3 delar fint silfver emot en del koppar, och sålunda vara tolflödiga,
under förbehåll likväl af de, jemlikt samma förordning, tillåtne re media,
nemligen:
på 1 R:dr silfverstycket, deraf 25 " 2 3/iooo öfver eller under,
på lJi R:dr silfverstycket, deraf 50 — 2 %, kfi000 öfver eller under,
på 1/4 R:dr silfverstycket, deraf 100 — 2 W, lfl0oo öfver eller under,
på lfs R:dr silfverstycket, deraf 200 — 2 W, lfl0oo öfver eller under,
på '/jo R:dr silfverstycket, deraf 400 — 2 W, I0/I000 öfver eller under.
Det minsta silfvermyntet, eller 25 styfverstycket, skall innehålla 2 delar
fint silfver mot 2 delar koppar, och således vara åttalödigt; såsom remedium
på dessa myntstycken deraf 800 = 2 skålpund tillätes 10/iooo öfver
eller under.
'Banco-Utskotlets Memorial, N\o 3j.
7
10:o. Med afslag å Utskottets förslag om kopparmyntsorterne, beslöts,
att dessa myntsorter borde blifva
a) Ett om 10 styfver,
b) Ett om 5 styfver,
c) Ett om 2 styfver,
d) Ett om 1 styfver.
liro. Utskottets förslag i fråga om utmyntningen af koppar blef jemväl
afslaget, hvaremot beslöts, att Ett Skeppund koppar victualievigt borde
utmyntas:
i 10 styfverstycken till 900 kronor,
i 5 styfverstycken till 750 dito.
i 2 styfverstycken till 600 dito.
i 1 styfverstycken till 600 dito.
12:o. Den af Utskottet slutligen, i afseende derpå, att Kronans och
öfriga Publika Verks, äfvensom Bankens och Riksgälds-Contorets, räkenskaper
må komma att, så fort sig göra låter, föras efter den räkne-enhet,
som nu af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer antages, gjorde hemställan blef
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
B) P reste-ståndet,
som gillat Utskottets Utlåtande N:o 23, utom i den del, som angår räkneenhetens
benämning, i hvilket hänseende Ståndet beslutat, att berörde enhet
skulle kallas ”Riksdaler Riksgäld
C) Borgare-ståndet
har bifallit Utskottets framställningar:
l:o om införande af ett ordnadt och bestämdt myntsystem;
2:o att frågan om decirnal-systemets antagande i Rikets mynt och
penninge-förhållanden måtte få förfalla;
3:o att nuvarande Riksdaler Silfver-specie må, under den i Myntbestämnings-lagen
förekommande benämning af Riksdaler Silfver, fortfarande
bibehållas;
4:o att räkne-enheten må bestämmas till ett värde, som motsvarar en
Riksdaler Riksgäld; hvaremot Ståndet för den nya räkne-enheten antagit
8
Banco-Utskottets Memorial, N\o 3"},
benämningen Riksdaler Curant, med den indelning i 48 skil lingar och
hvarje skilling i 4 styfver, som Utskottet föreslagit.
I afseende på det af Utskottet uppgjorda förslag till förändradt myntsystem,
har Borgare-ståndet, jemte godkännande af de angående allmänna
räkningssätt i handel och vandel samt vid bokföring under mom. Litt.
a, b, c och d föreslagne stadganden, med tillägg uti mom. Litt. b af ordet
Curant efter ordet Riksdaler, hvarjemte ett tryckfel uti mom. Litt. a
rättades, der det läses: Mynt-ordningen af den 9 Maj 1830, men bör vara:
Mynt-ordningen af den g Maj i835.
Angående Silfvermyntet (A. utmyntningen och B. skrot och korn), har
Ståndet godkänt mom. A., med tillägg af ordet Curant efter orden Riksdaler
och Skillingar, der de, utan serskild bestämmelse, förekomma, äfvensom
gillat mom. B, med rättelse af ett tryckfel, i så måtto, att der
läses: på fe, R:dr siljverstycket, deraf /pjo — 2 skålpund &c., men bör
vara: på ‘/Ig R:dr silf verstycket, deraf & c.
Punkten 3:dje angående Kopparmyntet, har Ståndet bifallit, med
tillägg af ordet Curant efter ordet Skillingar, der denna benämning, utan
serskild bestämmelse, förekommer.
Utskottets hemställan, angående tiden för införandet af det förändrade
räknesättet, har blifvit gillad med de förändringar: l:o att, i stället
lör orden: ”så fort sig göra låter”, borde införas dessa: ”vid början af år
1846, och 2:o att uti Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i ämnet jemväl
måtte intagas anhållan hos Kongl. Maj:t, att Bankens och RiksgäldsGontorets
Styrelser må så tidigt om den af Kongl. Maj:t bestämda terminen
för det nya räkenskapssättet underrättas, att erforderliga åtgärder för
verkställigheten kunna beredas; samt
D) Bonde-ståndet,
hvilket bifallit Utskottets Utlåtande N:o 23 i sin helhet.
På sätt berörde från Riks-stånden ankomne protocolls-uldrag vid handen
gifva, har Utskottets framställning om införande af ett ordnadt och
bestämdt mynt-system blifvit bifallen af tvenne Stånd, hvarjemte Presteståndet
dervid låtit bero; Och torde vid sådant förhållande någon åtgärd,
i anledning deraf, icke erfordras.
Utskot
-
B anco-Uls kottets Memorial, N.o 3j.
9
Utskottets dernäst förekommande hemställan, att frågan om decimalsystemets
antagande i Rikets mynt och penninge-förhållanden måtte få förfalla,
är godkänd af 3:ne Riks-stånd; hvadan något åtgärdande icke påkallas,
till följd af Ridderskapet och Adelns afslag å berörde hemställan.
Som 3:ne Stånd gillat Utskottets tillstyrkanden, dels att nuvarande
Riksdaler Silf v er-specie må under den i Myntbestämnings-lagen förekommande
benämning af Riksdaler Silfver fortfarande bibehållas, dels att
räkne-enheten må bestämmas till ett värde, som motsvarar en Riksdaler
Riksgäld, samt dels att denna räkne-enhet må indelas i 48 skillingar och
hvarje skilling i 4 styfver; utgör detta ett Rikets Ständers beslut; och frågan
om nämnde enhets benämning måste på grund häraf afgöras.
Utskottets tillstyrkan, att den nya räkne-enheten må benämnas endast
”Riksdaler”, har blott af Bonde-ståndet blifvit bifallen, hvaremot Ridderskapet
och Adeln antagit benämningen "Krona'’, Preste-ståndet "Riksdaler
Riksgäld" samt Borgare-ståndet ”Riksdaler Curant.” Då sålunda tvenne af
de Riks-stånd, som bibehållit namnet Riksdaler, dervid gjort ett tillägg,
för att derigenom skilja den nya räkne-enheten från andra Riksdaler-sorter;
så ock enär samtlige Riks-stånden vid sednaste Riksdag förenade sig
om den benämning på räkne-enheten, Borgare-ståndet nu deråt gifvit; har
Utskottet, hvilket det, jemlikt ^3 §. Riksdags-Ordningen, tillkommer att
meningarne, så nära möjligt är, sammanjemka och med förslag öfver denna
jemkning ingå, till en början skolat inbjuda Ridderskapet och Adeln, Preste-
och Bonde-stånden, att instämma uti Borgare-ståndets beslut; men folden
händelse berörde inbjudning icke skulle af någotdera Riks-ståndet antagas,
eller minst trenne Stånd sig förena om någon af de öfrige nu ifrågavarande
benämningarne, lärer Rikets Ständers beslut härutinnan böra genom
votering i Förstärkt Banco-Utskott utrönas.
I sådant afseende och då Ridderskapet och Adelns antagne benämning
af "Krona” synes stå i oskiljaktigt samband med den åsigt, att räkne-enheten
skulle bestämmas till ett belopp, motsvarande 24 sk. Rgs, torde, för
erhållande af contra-proposition, omröstning allenast erfordras emellan
Preste- och Bonde-ståndens beslut, efter följande Proposition:
Den, som anser, att contra-propositionen bör innefatta att räkne-enheten
må benämnas ”Riksdaler Riksgäld’’, voterar Ja;
den det ej vill, Nej.
Bih. till R, St. Prot, 1844' b Sami. 1 A/d. 16 Haft. 2
10
Banco-Utskottets Memorial, N\o 3j.
Vinner Nej; så kommer contra-propositionen att innehålla, det räkne-enheten
må kallas endast ”Riksdaler
Efter det contra-propositionen blifvit utrönt, voteras i hufvudsaken
enligt en så lydande Proposition:
Den, som anser, att räkne-enheten må erhålla namn af ”Riksdaler Garantj
voterar Ja;
den det ej vill, Nej.
Vinner Nej;
första alternativet: så kommer räkne-enheten att benämnas ”Riksdaler
Riksgäld” ;
andra alternativet: så kommer räkne-enheten att kallas endast "Riksdaler.’
Då, med undantag blott af hvad, som angår räkne-enhetens benämning,
tvenne Riks-stånd bifallit hvad Utskottet för öfrigt uti Utlåtandet N:o 23
föreslagit, rörande:
1:0. Allmänna räknings-sättet i handel och vandel samt vid bokföring;
2:0. Silfvermyntets utmyntning samt skrot och korn;
3:o. Kopparmyntets indelning och utmyntning; samt
4:o. Utskottets slutliga hemställan, i fråga om liden för införande af
det nya räkne-sättet; så torde några andra förändringar uti berörde förslag
icke erfordras, än de, som kunna blifva en följd deraf, att Rikets Ständer
besluta ett tillägg till benämningen Riksdaler af ”Curant” eller "Riksgäld”,
i hvilket fall de uti punkten 1:0_, mom. Litt. b, samt uti punkterne 2:0 och
3:o förekommande benämningar af räkne-enheten böra derefter rättas.
Börande derjemte, vid uppsättning af den underdåniga skrifvelse, som
i förevarande fråga kommer att aflåtas till Kongl. Maj:t, de i Utskottets
Utlåtande N:o a3 förelupne och af Borgare-ståndet vederbörligen anmärkte
tryckfel vid sid. 7 rad. 8 uppifrån och vid sid. 8 rad. 12 likaledes uppifrån,
vederbörligen observeras.
Stockholm den 5 December 1844-
Banco-Utskottets Memorial, N\o 3y.
11
Reservationer:
Som Bonde-ståndet gillat den af Utskottet föreslagna benämning af
räkne-enheten, hafva Herrar von Hohenhausen, M. S-, Skogman, C. D.,
Doctor Lyth, E. E. Falhem och A. F. Ericsson samt Riksdags-fullmägtige
Pehr Sahlström från Stockholms Län, J. F. Dahllöf från Götheborgs och
Bohus Län, Per Pålsson från Skåne, Johannes Andersson från Westergöthland,
Per Mårtensson från Jönköpings Län, Anders Jonsson från Östergöthland,
Henrik Andersson från Nerikes Län, Jan Olsson från Gefleborgs
Län samt Johan Andersson Lundberg från Norrbotten ansett, att Ulskotlet
bordL inbjuda de öfrige Riks-stånden att instämma uti Bonde-ståndets
beslut; samt, på sådan grund, reserverat sig emot Utskottets förestående
memorial.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 1844.
Banco-Utskottets Memorial, N.o 38.
I
N:o 38.
Ank. till Exp.-Utsk. d. io Jan. kl. 5 e. tn.
Memorial, angående Revisionen af Låne-Contorens i Götheborg
och Malmö samt Banco-Discont-Verkets räkenskaper och förvaltning
för näst/idet Ar, m. m.
Som Rikets Ständer, enligt de Banco-Utskottet vid nästlidne Riksdag
meddelade beslut, utsett Revisorer och Suppleanter för granskning af
Låne-Contorens i Götheborg och Malmö räkenskaper och förvaltning endast
till och med för år i843, har Utskottet ansett sig böra härigenom erinra
Rikets Ständer om angelägenheten deraf,
att till de revisioner af nämnde Verks räkenskaper och förvaltning,
hvilka, jemlikt g5 §. uti Banco-Reglementet under
den i5 Juni iS/ji, skola taga deras början den i Mars detta
år, samt för de revisioner, som komma att ega rum under
tidrymden intill nästa Riksdag, hvarje Riks-Stånd inom sig
utser en Revisor och en Suppleant för granskning af hvartdera
Låne-Contorets räkenskaper och förvaltning.
Jemlikt 96 §. i nyssåberopade Banco-Reglemente, skola Banco-Fullmägtige
hvarje år hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan om förrättande
af den nästpåföljande revisionen af Rikets Ständers Banco-Discont-Verk,
och i sammanhang dermed af f. d. Riks-Discontens utredning, på det att
tvänne Revisorer för hvartdera Riks-Ståndet må blifva till denna förrättning,
som, likmätigt g5 §. i samma Reglemente, tager sin början den 1 Mars
hvarje år, utsedde och kallade enligt de grunder, Rikets Ständer, hvar för
sig, i sådant afseende utstakat och till Kongl. Maj:t i underdånighet uppgifvit;
men någon anmälan till Kongl. Maj:t om Revisorers utväljande eger
ej rum, så vida Banco-Fullmägtige, innan December månads början föregående
året, fått säker kunskap, att Riksdag åter derefter under loppet af
de första 3:ne månaderne inträffar.
Af sådan anledning och då det är sannolikt, att innevarande Riksdag
kommer att fortfara utöfver tiden för revisionsförrättningens början,
i hvilket fall Utskottet anser sig pligtigt att företaga granskningen afBancoIIäi.
tilt R. St. Prot. 184Ö. 6 Sami., 1 Afd., 17 Haft. 1
2
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 3g.
Discont-Verkets förvaltning och räkenskaper samt f. d. Riks-Discontens utredning
för nästlidet år, torde Utskottet, endast för den händelse, att Riksdagen
skulle upphöra före den, för fulländandet af berörde revisionsförrättning
bestämda tid af sex veckor, böra hemställa,
det Utskottet måtte berättigas, att bland sina Ledamöter utse
tvänne af livartdera Riks-Ståndet, för att, i egenskap af Revisorer,
afsluta omförmälde gransknings-förrättning.
Hvad åter beträffar ifrågavarande Revisioner under de följande åren
intill nästa Riksdag, har väl Borgare-Ståndet, uti Protocolls-utdrag af den
12 Maj i835, (N:o 268), uppgjort ett Schema, enligt hvilket valen skola
förrättas, samt deruti, genom Protocolls-utdrag af den 6 Februari 1841,
vidtagit några jemkningar; dock, enär den granskning, som innevarande år
skall ega rum, kommer att besörjas af Utskottet,
torde de Städer och Bruks-district, som, enligt berörde 2:ne
Protocolls-utdrag, böra välja Revisorer år 1848, berättigas
att för år 1846 utöfva denna valrätt;
men då deremot de öfriga trenne Riks-Stånden icke synas hafva beslutat,
huru valet till Revisorer och Suppleanter för merabesagde Revisioner bör för
sig gå, tillstyrker Utskottet,
att Ridderskapet och Adeln, Preste- och Bonde-Stånden må
bestämma sättet och ordningen för utseendet af Revisorer och
Suppleanter för granskning af Banco-Discont-Verkets förvaltning
och räkenskaper samt f. d. Riks-Discontens utredning för
1846 och följande åren intill nästa Riksdag. Stockholm den
3 Januari 1845.
N:o 3g.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Jan. kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Utskottets memorial
N:o 22, med hemställan, det Banco-Ful/mägtige måtte
berättigas att uppköpa och försälja vexlar.
Jemte tillstyrkan, det Banco-Fidlmägtige må berättigas att uppköpa
och försälja vexlar, har Utskottet, uti berörde memorial, till Rikets Stän
-
Banco-T]iskottets Utlåtande, N.-ris 3g.
3
ders bepröfvade liänskjutit ett af Utskottet uppgjordt och i io serskildta
punkter sammanfattadt förslag till de reglementariska bestämmelser, som i
och för nämnde vexelhandel ansetts erforderlige.
Detta memorial har, enligt Utskottet tillhandakomne Protocolls-Utdrag
af den i3 och i6:de sistlidne November, blifvit af samtlige Riks-Stånden
till Utskottet återremitteradt, med förklarande a( Preste- och BorgareStånden,
att de godkände det af Utskottet föreslagna berättigande för Banco-fullmägtige
att uppköpa och försälja vexlar; vid hvilket förhållande och
enär, med undantag allenast af en ledamot inom Ridderskapet och Adeln
samt någre Ledamöter inom Bonde-Ståndet, alla öfrige, som uti bemälde
Riks-Stånd yttrat sig öfver förevarande fråga, gillat den princip, hvilken
ligger till grund för Utskottets i ofvanom förmälde memorial framlagde förslag,
Utskottet förnyar den hemställan,
det Banco-fullmägtige må berättigas att uppköpa och försälja
vexlar.
De vid reglementariska bestämmelserne gjorda anmärkningar får Utskottet
punktvis till besvarande upptaga.
Första punkten i Utskottets ofvannämnde memorial lydde, som följer:
”För bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska cassa, bemyndigas
Banco-Fullmägtige att af välkända och solida trassenter eller
endossenter, efter en kurs af 19.8 sk. och derunder, på Stockholms och Götheborgs
Börser uppköpa vexlav, dragna pä Hamburg eller derstädes betalbara.
Vexlar å annat myntslag, än Hamburger-Banco, kunna äfven köpas
efter deras egande värde efter uträkning.
Häremot är vordet hufvudsakligen erinradt:
Att Utskottet, i stället att lemna disconten på vexlar å sido, bordt
föreslå, att för vexlar, dragna å vista eller förfallna inom 8 dagar från den
dag, de köpas, betalades 1 28 sk., samt för sådane, utställde på tid, så mycket
mindre, som disconten eller räntan för denna tid utgjorde;
att vexelköp på andra orter inom Riket, än Stockholm, vöre vådligt
och obehöfligt; det förra i följd deraf, att nog säkra controller svårligen
kunde utfinnas; det sednare, emedan en vexel-tillgång på annan ort
otvifvelaktigt ginge dit, der den kunde afsättas;
att det likväl borde vara deputerade obetaget att uppköpa vexlar,
sorn i sådant afseende till dem insändas från andra städer 1 Riket, hvilka
idka utrikes handel;
^ Banco-Utskottets Utlåtande, N.-o 3g.
att vexlar, dragne på London, desto heldre äfven kunna upphandlas,
sorn en större del affairer göras på nämnde stad;
att då vexlar, betalbara å en ort, icke ega enahanda värde, som de,
hvilka äro dragne på samma ort, de förekommande orden, "derstädes betalbara,
” borde utgå, men att deremot vexlar, dragna på Allona, jemväl
kunde uppköpas; samt att Banco-Slyrelsen icke bör ega alt köpa vexlar,
ställde å annat myntslag, än Hamburger-Banco.
Vid öfvervägande af de till stöd för nu gjorda anmärkningar anförda
skäl, har Utskottet funnit sig ega grundad anledning i så måtto förändra
dess förra förslag, som af det här nedan förekommande närmare inhemtas.
I afseende på punkten 2:0, innehållande:
”Banco-fullmäktige bemyndigas likaledes alt på tjenligaste vis disponera
den fond, som genom föregånget vexel-köp eller annat aftal finnes
hos Bankens hus i Hamburg för Bankens räkning stående, antingen me
delst
af gifvande af vexlar eller indragning af silfver in natura.
Vexlar af gifvas dock icke förr, än vexel-brist gifver sig tillkänna
genom kursens stigande su högt, att remittenter hafva mera fördel af uttagande
och användande af silfver för sina utländska licjvider, än af vexlar,
och då sålunda silfver-export kan, i följd af en sådan åtgärd, förekommas.
Så väl beloppet af de vexlar, hvilka få af gifvas, sorn kursen å
desamma, bestämmes af Banco-fullmägtige.
Silfver in natura indrages till Banken, när Banco-fullmägtige så
nödigt prof
har blifvit
att uttrycken i början af förevarande punkt borde närmare bestämmas
sålunda, att Banco-fullmägtige berättigades att draga vexlar på all
egande eller betingad tillgång i Hamburg;
att den uti andra perioden förekommande föreskrift om tiden, då Vexlar
skola afgifvas, mera innefattade ett raisonnement, än ett stadgande och
borde utbytas emot en bestämd föreskrift om den minimi-kurs, hvartill
vexlar få afgifvas;
att bestämmandet af beloppet å de afgifvande vexlarne, jemte kursen
å desamma, voro göromål, hvilka både borde och kunde utöfvas af deputerade;
att, i fråga om indragning af silfver in natura, det stadgande vore
nödigt, att sådan indragning icke skall, utom när Bankens säkerhet sådant
fordrar, verkställas förr än Bankens egande tillgång på specie-mynt
blifvit, genom utvexling emot sedlar, så medtagen, ait myntning anses ound
-
va; och skall alltid inf örskrif vet silfver mot sjöfara assureras
anmärkt:
Banco-Utskotlets Utlåtande, N.o 3g.
5
gänglig för uppfyllandet af Bankens förbindelser till allmänheten; samt att
offentlighet bör lemnäs åt Bankens vexel-operationer.
Till undanrödjande af dessa anmärkningar, har Utskottet uppgjort
förslag till en förändrad föreskrift, rörande tiden och sättet för vexlars angifvande
från Banken. Uti nämnde punkt är bibehållet det stadgande om
indragning af silfver in natura, hvilket förekommer uti punkt a:o> af memorialet
N:o 22, emedan Utskottet fortfarande hyser den öfvertygelse, att, i
dylika fall, Banco-fullmägtige hora ega fria händer att handla efter sig företeende
förhållanden.
Då några anmärkningar icke blifvit framställde emot punkterne 3:o
och 4:o, äro desamma af Utskottet bibehållna; dock, hvad den förra punkten
angår, med en mindre redactions-förändring.
I följd af de flere erinringar, som äro gjorda dervid, att Utskottet
uti punkten 5:o föreslagit, att utöfningen af de med vexelköp och försäljning
förenade göromål och bestyr måtte uppdragas åt Tre personer, hvaraf en
skulle kunna väljas utom Banco-Styrelsen; har Utskottet funnit sig föranlåtet
tillstyrka, att detta antal inskränkes till Två, hvilka inom Banco-Styrelsen
utses.
Som Utskottet ansett det vara mera likgiltigt, om de uti punkten 6:o
upptagne detalj-bestämmelser för Deputerade inflyta i de reglementariska föreskrifterne,
har Utskottet, med anledning af anmärkningarne så väl härutinnan,
som i afseende derå, att gränsen emellan Banco-fullmägtiges och
Deputerades göroipål icke skall hafva blifvit noggrant uppdragen, uti en
punkt sammanfört de bestämmelser i punkterna 6:o och 7:0; hvilka Utskottet
funnit varg af egenskap att ovilkorligen böra bibehållas.
För att undvika behofvet att vidtaga den på en köpmans credit möjligen
menligt inverkande åtgärden, att, om orsak till missbelåtenhet med
eller misstroende för någondera af deputerade skulle ifrågakomma, skilja
denne från befattningen, har det ansetts, att val till deputerade bör anställas
vid hvarje qvartals utgång; och då Utskottet instämmer i denna, af flere
Ledamöter inom Riks-Stånden uttalade åsigt, har Utskottet, till öfverensstämmelse
dermed, ändraFpunkten 8:0 i memorialet N:o 22, såsom af 7 punkten
här nedan närmare inhemtas.
Under förutsättning att Rikets Ständer godkänna nu gjorde förslag,
att deputerade skola utgöras af ledamöter inom Banco-Styrelsen, har sednare
perioden af punkten 9:0, såsom obehöflig, blifvit utesluten.
6
Bank-o-Ut skol tets Utlåtande, N.o 3g.
Punkten t0:0, mot hvilken någon anmärkning icke blifvit gjord, är
oförändrad bibehållen.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, får Utskottet afgifva
följande, i åtskilliga delar förändrade, förslag till reglcmentariska föreskrifter
i och för vexelhandel, nemligen:
i:a Punkten.
För bibehållande och förstärkning af Bankens Metalliska Gassa, bemyndigas
Banco-fullmägtige, att af välkända och solida trassenter eller endosenter,
efter en kurs af 128 sk. och derunder, uppköpa vexlar, dragna å
högst 67 dagars dato på Hamburg eller Altona, i Hamburg betalbara.
2:dra Punkten.
Bancofullmägtige bemyndigas likaledes att, under April till och
med October månader, efter ett pris af minst 12g skillingar, samt under
November till och med Mars månader, efter ett pris af minst 100 sk., afgifva
vexel eller vexlar å Hamburger-Banco, 67 dagar å dato, enär genom
attest styrkes, att ett belopp, motsvarande minst 5oo R:dr Hamburger-Banco,
blifvit, för sådant ändamål, i Banken insatt.
Silfver in natura indrages till Banken, när Bancofullmägtige så nödigt
pröfva; och skall alltid införskrifvet silfver mot sjöfara assureras.
3:dje Punkten.
För att vinna de förbindelser i Hamburg, som, i och för ifrågavarande
affairers bedrifvande, blifva nödige, vidtaga Bancofullmägtige lämpliga
åtgärder; egande Fulknägtige derjemte att bestämma hos hvilket eller
hvilka Handelshus i berörde Stad depositioner för Bankens räkning få
ega rum.
4uie Punkten,
Bancofullmägtige hafva att, i afseende på bokföringen och redovisningen,
meddela de föreskrifter, hvarigenom reda och enkelhet i räkenskapen,
i förening med en säker controll, bäst må kunna vinnas.
5:te Punkten.
För utöfningen af de med vexelköp och försäljning förenade göromål
och bestyr, utse Bancofullmägtige inom sig Två såsom Deputerade.
Banco-TJt skottets Utlåande, N.-o 3 g.
7
6:te Punkten.
Deputerade, hvilka] sig emellan fördela de dem tillhörande göromål,
såsom dem lämpligast synes, skola vid hvarje tillfälle, då Bancofullmägtige
sammanträda, för sina åtgärder under den från föregående sammankomst
förflutna tiden redogöra.
På deputerade ankommer att antaga och endtlediga nödigt biträdt i
göromålen; men på Bancofullmägtige att bestämma beloppet af det arfvode,
som för sådant biträde kan påkallas.
y.de Punkten.
Val till deputerade anställes vid hvarje qvartals utgång, då de afgångna
kunna åter inväljas. Sådant val verkställes genom slutna sedlar och,
i händelse af lika röster, sker lottning.
Då deputerade blifvit utsedde och sedermera när någon förändring
inom deputerade inträffar, underrättas Bankens correspondenter i Hamburg
derom, med afseende å den signatur på vexlar och bref, som deraf blifver
en följd.
8;de Punkten.
Så val Bancofullmägtige som Deputerade äro, i och för deras utöfning
af ifrågavarande vexelhandel, ansvarige enligt allmän lag och serskildt
gällande författningar.
g:de Punkten.
De Protocoller, som, i afseende å denna rörelse, föras hos Bancofullmägtige,
hållas hemliga och få icke utan serskildt tillstånd af BancoUtskottet
eller Fullmägtige offentliggöras.
Stockholm den 16 Januari 1840.
Reservationer.
Af Herr Bråkenhjelm} P. R.: ”Ehuru det ej undfallit mig att man
uti min vid Banco-Utskottets förra betänkande fogade reservation velat
finna den motsägelsen, att, då myntvärdets upprätthållande förutsätter fri
vexling och utvexling af silfver omedelbarligen minskar ^utelöpande sedelstocken,
vore det af mig föreslagna åliggandet för Bancofullmägtige, att på
samma gång bibehålla myntvärdet och rörelse-capitalets belopp omöjligt att
fullgöra.
8
Banco-TJtskottets Utlåtandej N:o 3g.
Emedlertid lärer väl ändock ändamålet för den befattning, sorn nu
är i fråga, att åt Bancofullmägtige uppdraga, i sjelfva verket intet annat
vara, än att, så vidt möjligt är, söka förena de båda fördelarna ; och enär
i vissa afseenden dessa lördelar, nemligen myntvärdets upprätthållande och
rörelse-capitalets successiva tillvext, så vidt desainma kunna bero af Bancooperationer,
kunna motverka och upphäfva hvarandra, utgör just derföre
den ena af dem, den enda naturliga gränsen för de mått och steg, som böra
vidtagas, i och för den andras ernående.
Rikets Ständer kunna, efter min tanka, hvarken uti bestämdare eller
vidsträcktare form meddela Fullmägtige den ifrågavarande föreskriften; och
återstår således endast att anvisa beloppet af! de medel, som Fullmägtige,
för fullgörandet af detta dubbla åliggande, må ega disponera. Den under
nästföregående år upplupna behållna Bancovinsten är åter här, efter mitt
förmenande, rätta normen. Ått, om denna vinst, annorlunda än i låneväg,
kunde till allmänheten återgå, en stor fördel derigenom skulle beredas, anser
jag vara klart af det olyckliga förhållande, som det beständiga utlånandet
af denna vinst åstadkommit, enligt de upplysningar derom, min åberopade
reservation innehåller.
Jag vidblifver således mitt förra förslag, alt Bancofullmägtige måtte
åläggas att, genom en efter handels-conjuncturen afpassad vexelhandel, icke
allenast söka vidmagthålla rörelse-capitalet vid dess nuvarande belopp, utan
äfven så småningom öka detsamma; samt att de dervid möjligen uppkommande
förluster och omkostnader böra minska Bankens behållna räntevinst;
hvarvid likväl Fullmägtige skola, så vidt det låter sig göra, genom de medel,
den upplupna räntevinsten erbjuder, söka bibehålla handels-coursen, så
nära intill utvexlingspriset som möjligt.
Jag inser väl, att rörelse-capitalets belopp, och kanske äfven myntvärdet,
i sista hand, måste bero af förhållanden, hvilka ingen Banco-Styrelse
kan eiler bör beherrska; men skall Banco-Styrelsen, med de medel, som stå
densamma till buds, temporärt inverka på dessa förhållanden, bör det ske
efter enkla och allmänna, i sakens natur grundade, föreskrifter; och ej sådana
detaljer bland dessa föreskrifter inblandas, hvilkas tillämpning kommer
att uteblifva, derföre, att de mångfalldiga serskilda bestämmelserna blott
sällan skola uttrycka de förhållanden, som verkligheten, med sina oändligt
flerfaldiga modificationer, kommer att erbjuda;”
samt
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 3g.
9
samt af Herr Skogman > C. D.: ”Afsigten med den föreslagna vexelhandel
för Bankens räkning måtte vara, å ena sidan, att genom afgifvande
vexlar motverka utförsel af silfver, som icke utan större kostnad kunde åter
införskaffas, å andra sidan, att, då förmonligt förhållande i betalningar emellan
Sverige och utrikes orter frambringar större tillgång å vexlar, genom
uppköp deraf, på det minst kostsamma sätt, bereda Banken en disponibel
fond i metallisk valuta, och derjemte hindra kursens fall lill ett belopp,
som kunde ega menligt inflytande å Rikets handel.
Då dessa åtgärder icke egentligen åsyfta så kallade vexel-operationer,
utan äro till sin beskaffenhet tillfälliga; så är det ock önskligt, att bestyret
dermed må anordnas så enkelt, som möjligt; och det är utur denna synpunkt
samt under instämmande i hvad vid återremissen en ledamot af
Ridderskapet och Adeln yttrat om lämpligheten af fixa bestämmelser för
Bankens vexelhandel, som jag reservationsvis får till pröfning framställa
följande föreskrifter:
§ i
Den,
som till Banken inlemnar bevis, utfärdadt af Bankens i Hamburg
antagna Bankierlius, att vexlar å högst 67 dagars tid eller annan valuta
i Hamburger Banco blifvit kostnadsfritt för Banken hos samma hus
deponerade och godkände, erhåller motsvarande summa i Banco-sedlar efter
128 sk. för hvar Riksdaler Hamburger Banco.
§ 2-
Yid de tillfällen, då Bank-Styrelsen finner godt att afgifva vexlar,
hvilket hvarje gång på Börsen kungöres, erhåller den, som till Banken inlemnar
attest öfver insättning i depositions-afdelningen af Bankosedlar, motsvarande
minst 5oo R:dr Hamburger Banco, vexel eller vexlar å samma
myntsort 3o dagar ä dato, efter 129 sk., under April till och med September,
samt i3o sk. under October till och med Mars månader.
§ 3.
Hvad, som hos Bankens hus i Hamburg blifvit för Bankens räkning
nedsatt utöfver 5oo,ooo R:dr Hamburger Banco, indrages till Banken uti
omyntadt silfver, på sätt Banco-Styrelsen finner för Banken förmonligast.
Bih. till R. St. Prot. i8,j.5. 6 Sami. 1 AJd. #7 Haft. 2
ro
Banco-Utskottets Utlåtande } N:o 4°.
Influtna medel för sålda vexlar reserveras till uppköp af depositionsbevis
å insatt silfver för Bankens räkning, enligt § i., när omständigheterna
det medgifva.
Om detta förslag varder antaget, så komme Banken visserligen att försaka
den vinst, sorn tilläfventyrs kunde uppstå genom köp af vexlar till
lägre kurs än 128 sk., och kursen skulle närma sig till 126 sk. innan vexel
o
7 o
innehafvare funne sin räkning att i Hamburg göra depositioner för Banken;
men allt det obehag, som åtföljde direeta vexelköp för Bankens räkning och
de förluster, som, oaktadt all varsamhet dervid, kunde inträffa, skulle deremot
undvikas, och befattningen blefve så enkel, att den kunde af Banco-Styrelscn,
utan någon serskild delegation, utföras.
N:o 40.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Jan. kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af erliullen ätter remiss af Utskottets memorial
N:o 26 j angående förändrad reglering af Embetsoch
Tjenstemanna-personalen inom Banken.
Med anledning af en utaf Herr Doctor Ödmann inom Utskottet väckt
motion, angående förändrad reglering af embets- och tjenstemanna-personalen
inom Banken m. m., har Utskottet, uti ett till Rikets Ständer under
N:o 26 afgifvet Utlåtande, tillstyrkt att, för åstadkommande af mera enkelhet
i förvaltningen och räkenskaperna inom Banken samt för vinnande af
besparing i utgiften, föreslag till en förändrad organisation af Verket, samt
reglering af dess tjenstemanna-personal må upprättas; hvarjemte Utskottet
uppgifvit det efter dess öfvertygelse lämpligaste sättet för erhållande af ett
sådant förslag.
Ifrågavarande utlåtande, som, jemlikt ankomna Protocolls-Utdrag
blifvit återremitterad t af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet och
bifallet af Borgare-Ståndet, är deremot ogilladt af Preste-Ståndet, hvilket
lianco-Utskottet.i Utlåtande, N:0 4°-
beslutat, att ett praemium af 4«oo R:dr skulle utsättas till belöning för
den, sorn inora nästa lagtima Riksdags början aflemnar ett sådant förslag
till förändrad reglering af embets- och tjenstemanna-personalen inom Ranken,
att det af Rikets Ständer kan godkännas och antagas.
Uti de tvänne Riks-Stånd, hvilka återremitterat Utskottets berörde
utlåtande, bar visserligen af en och annan ledamot den anmärkning blifvit
gjord, att, enar Banken nyligen undergått en reorganisation, föga om ens
något skulle vinnas genom den af Utskottet åsyftade förändrade reglering;
men då i allmänhet den åsigt blifvit tillkännagifven, att det möjligen
skulle kunna leda till fördelaktige resultat, i händelse nödige åtgärder härutinnan
vidtogos, har Utskottet så mycket heldre ansett sig böra vidblifva
den i det återremitterade utlåtandet gjorda framställning om behof ve t af
en förändrad organisation af Banco-Verket samt reglering af dess tjenstemanna-personal,
som, på sätt här ofvan är vordet ömförmäldt, BorgareStåndet
i allo bifallit Utskottets meranämnde utlåtande, och Preste-Ståndets
ogillande deraf endast har afseende på sättet för framkallande af ett förslag
till en dylik organisation, samt för öfrigt de inom Ridderskapet och Adeln
samt Bonde-Ståndet uttalade anmärkningar hufvudsakligen innefatta yrkande
af bifall till den mening, som blifvit yttrad af Herr Landshöfding
Akerman uti dess vid utlåtandet fogade reservation, deruti det föreslås, att
ett praemium af 4ooo R:dr B:co utsättes för den, som, inom i84& års slut,
förelägger en sådan plan till Banco-Verkets reorganisation, att den af näst
sammanträdande Ständer till efterföljd godkännes.
Ehuru Utskottet befarar, att något fullt ändamålsenligt förslag i berörde
hänseende icke skall erhålla genom bestämmande af ett praemium, helst
om, för utbekommande deraf, såsom oeftergilligt vilkor fordras, att det under
pröfning kommande förslaget skall af Rikets Ständer godkännas, anser
Utskottet sig likväl böra, på grund ej mindre af Preste-Ståndets i ämnet
fattade beslut, än äfven å beskaffenheten af de anmärkningar, hvilka inom
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet förekommit, nu frångå det af
Utskottet förut uppgifna sätt för åstadkommande af ett förslag till den åsyftade,
af behofvet påkallade, förändrade organisationen af Banco-Verket,
samt får i det stället härigenom hemställa, det Banco-fullmägtige
måtte berättigas att utfästa ett praemium åt den eller deni,
som innan nästa Riksdags början till Fullmägtige aflemna ett
så beskafladt till enkelhet i förvaltningen och räkenskaperna
inom Banken, samt till besparing i förvaltnings-kostnaderna
Iianco-Utskottets Utlåtande, Nio 4°-
ledande förslag till en förändrad organisation af Banco-Verket
samt reglering af dess tjenstemanna-personal, att detsamma,
i dess hufvudsakligare delar, af Rikets Ständer godkännes;
kommande beloppet af berörde praemium, hvilket högst får
uppgå till 4°°° Ib dr Banco, att i öfrigt bestämmas med afseende
å den fördel, som genom det framlagda och godkända
förslaget Banken tillskyndas.
Stockholm den 20 Januari 1845.
Reservationer.
Af Herr Bråkenhjelm, P. R., samt af Herr J. F. Gråå: ”Då jag icke
kan antaga alt någon sakkunnig och med erfoderlig förmåga begåfvad person
skall finnas benägen att egna sin tid och sina krafter åt ett så vidt
omfattande och tidsödande arbete, som en ny reglering af hela Bancoverket
utgör, utan att på förhand vara försäkrad om någon ersättning för sin möda,
föranlåtes jag anmäla min reservation emot det förslag, som genom förestående
Betänkande blifvit till Rikets Högloft. Ständers sanction framstäldt.
.lag förväntar visserligen icke något stort resultat af det förslag, som i BancoUtskottets
Betänkande N:o 26 innefattas, men jag håller åtminstone för
möjligt att nugot resultat kunnat häraf uppkomma, hvilket jag deremot tror
nu icke blifva fallet. Jag anser således att Utkottet bordt vidblifva sitt
förra förslag.’’
Häruti hafva instämt, Herrar E. G. Lindström, A. F. Ericsson och
Th. Fornander.
STOCKHOLM I. Marcus, i845.
Bunco-Vskoitets Memorialj N o 41,
1
N:o 41.
Ank. till Exp.-TJlsk. den 28 Jan., kl. 1 e. m.
Memorial^ med anmälan om verkställd votering i Förstärkt
Banco-Utskottj öfver den i memorialet N:o iy upptagne
fr ägan.
Som, enligt till Banco-Ulskoltet ankomne Protocolls-Utdrag af den 23
och 28 nästlidne December samt 4 innevarande Januari, endast Högloft.
Ridderskapet och Adeln bifallit den af Utskottet i memorial N;o 37,— med
förslag lill satnmanjemkning af Riks-Ståndens beslut, i anledning af Utskottets
uti betänkandet N:o 15 och utlåtandet N;o 23 framlagda förslag till
ett fö län dra dt myntsystem, — till Ridderskapet och Adeln, Preste- samt
Bonde-Stånden gjorda inbjudning att instämma i Borgare-Ståndets beslut,
att den nya räkne-enheten må erhålla benämningen Riksdaler-Courant; så
har Banco-Utskottet, förstärkt till det antal Ledamöter, som i 73 § Riksdags-Ordningen
omlörmäles samt i den genom samma §, jemförd med 53
§, stadgade ordning, denna dag anställt omröstning efter följande af samtlige
Riks-Stånden, enligt ofvanåberopade Protocolls-Uldrag, godkände propositioner
:
Den, som anser, att Contrapropositionei ne i nästföljande votering bör
innefatta, att räkne-enheten må benämnas Riksdaler Riksgäld voterar Ja,
den, det ej vill, Flej.
Vinner Nej; så kommer Contra propositionen att innehålla, det räkneenheten
må kallas endast Riksdaler.
Denna votering bar utfallit med 17 Ja och 102 Nej.
Och som Nej således vunnit, voterades öfver följande proposition :
Den, som anser, alt räkne-enheten må erhålla namn al Riksdaler-Courant,
voterar Ja,
den, del ej vill, Nej.
Vinner Nej,
så kommer räkne-enheten alt kallas endas Riksdaler.
Enär ifrågavarande votering utfallit med 34 Ja och 85 Nej, samt
Nej följaktligen vunnit; var beslutadt, att räkne-enheten benämnes endast
Riksdaler; hvilket Förstärkta Banco-Utskottet härigenom skolat hos Rikets
Ständer anmäla.
Stockholm den 27 Januari 1845.
Bih. Ull R öl. Frät. 1845. 6 Sand. 1 Afd. 18 Haft. 1
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet, 1845.
Banco-Ut thol te 11 Utlåtande, N:o 42.
1
N:o 42.
Ank. till Exp. Utsk. d. 6 Febr., kl. 1 e. m.
Utlåtande öfver de inom 2:ne Rtks-Stånd yjorde anmärkningar vid
Utskottets, under N:o 27 afgtfne, Berättelse, angående BancoYerkets
styrelse och förvaltning efter näst förfhitne Riksdag.
Vid föredragning af Utskottets, under N:o 27, till Rikets Ständer aflåtne
Berättelse, angående verkställd undersökning af Banco-Verkets tillstånd
samt huru detsamma efter nästförflutne Riksdag styrdt och förvaltadt blifvit,
hafva Rikets Ständer, enligt Utskottet tillhandakomne Protoeolls-utdrag
för den 16, 18, 21 -och 23 nästlidne December, stannat uti följande beslut,
nemligen
Riks-Sfånden
hafva vid de yttranden, som förekomma uti 1,4.9,
27, 28, 32 och 89 §§. af berörde Berättelse, dels låtit bero, dels ock förklarat,
att samma yttranden gillades.
Utskottets framställningar i 2, 3, 5, 6, i r, 12, 14* >5, 17, 19, 20,
22, 28, 3o, 3i och 4< §§• äro samtlige Riks-Stånden bifallne.
Hvad Utskottet anfört uti 7, i3, 16, 23, 24 och 29 §§. har dels blifvit
godkändt och dels ansetts icke fordra annan åtgärd , än alt läggas till
handlingarna; dock hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-Slåndet, beträffande
23 förmält sig icke biträda det deruti uttalade ogillande omdöme
öfver Banco-Discontens förvaltning.
De af Utskottet uti 8, 18, 33, 34. 37, 38 och 40 §§• afgifne yttranden
och förslag hafva af Bonde-Ståndet, samt den uti 42 §:n gjorda hemställan
af Borgare-Ståndet återremitterats; men sorn dessa §§. äro af 3:ne
Riks-Stånd godkände, kunna de erhållne återremisserne icke föranleda till
någon åtgärd från Utskottets sida.
I anledning af Utskottets hemställan i 21 §., att det för Lunds Domkyrka
bestämda lånebiträde med innevarande Riksdag måtte upphöra, har
väl Preste-Ståndet beslutat, att berörde lånebiträde må vara Domkyrkan
öppet till begagnande intill nästa Riksdag, enär upplyst blifvit, att betyd
Bih.
till R. St. Prot. 1845. C Sami. 1 A(d. 19 Baft.
2 Bancå-Utikattets Utlåtande, N:a 4g.
liga reparationer af sagde Domkyrkas innanrede ännu återstå; dock som de
3:ue öfriga Riks-Stånden bifallit Utskottets ifrågavarande hemställan, torde
Preste-Ståncfets Qm,förmäldte besjut icke till någon åtgärd föranleda.
Enahanda förhållande inträffar i afseende på Bonde-Ståndets afslag
å Utskottets tillstyrkan uti 26 §, hvilken blifvit gillad af de 3:ne öfriga
Riks-Stånden.
Sorn IQ. 35 och 36 §§. äro af a:ne Riks-Stånd , nemligen Borgareoch
Bonde-Stånden, återremitterade, går Utskottet att med svaF bemöta de
anmärkningar , hvilka blifvit vid samma §§. anförde
Beträffande således först 10 §., af hvilken de yttranden, som förekomma
vid sid. 43> angående ej mindre arne med Directionen öfver Bruksegares
Hypotheks-cassa afslutade eontracter, än äfven den af BancoFullmägtige
vidtagne åtgärd att contrahera om leverering af guldi, äro bifallne
af samtliga Riks-Stånden; så har, i fråga om de af Fullmägtige, under
den 26 och 27 October i843, afslutade contraeter om leverering af
silfver till Banken, anmärkta;
inom BorgareStåndet :
att Utskottet bordt på de grunder, som blifvit anförde i Herr Foenanders
vid Utskottets Memorial flf:o 27 fogade reservation, tillstyrka, det
åtal måtte i och för dessa åtgärder mot Fullmägtige anställas; samt
inom Bonde-Ståndet:
att utredas mätte, huruvida de, som hos Banken erhållit förskotter i
afräkning å en åtagen leverance af ädla metaller, an vändt dessa förskotter
till uttagande af silfver från Banken.
Då det icke på Fullmägtige kan bero, att bestämma sättet huru de
ipedel, hvilka såsom förskott i och för åtagen leverance af ädla metaller
lyån Banken utgifvas, skola af levei;anteurerue användas, lärer det ej eller
kunna Fullmägtige till last föras, i händelse de på grund af ofvanberörde
eontracter lemnade förskotter begagnats för uttagande af silfver från Banken:
och den af Fullmägtige vidtagna åtgärd att contrahera om silfvers införskaffande
torde sålunda böra pröfvas, oberoende af det sätt, hvarpå förskottsmedlen
blifvit använde.
Emedlertid visar det sig af de öfver metalliska cassans förändringar
uti Banco-Fullmägtiges Expedition förde tabeller , att vid den tid då nu
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 42.
3
ifrågavarande förskotts-summor utgåfvos, endast smärre silfverposter från
Banken blifvit utlagne, hvaremot icke obetydliga inbetalningar å de hos
Banken, emot pant af jern, upptagna lån vid samma tidpunkt egt rum.
För öfrigt får Utskottet, under åberopande af de skäl, hvilka till
Stöd för Utskottets i förevarande fråga uttalade åsigt äro anförda, härigenom
förklara, att Utskottet så mycket mindre funnit sig af de erhållna
återremisserna föranledt att frångå samma åsigt, som några andra skäl icke
blifvit anförde, än de, hvilka förut varit under Utskottets pröfning; och
linner Utskottet fördenskull
anledning ej eller vara för handen, att förändra det yttrande orri
ifrågavarande af Fullmägtige vidtagna åtgärder, hvilket förefinnes
i 10 §. sid. 44 Utskottets Berättelse N:o 27.
Hvad dernäst vidkommer 35 uti hvilken Utskottet, med anledning
af Rikets Ständers år 184^ församlade Revisorers erinran, att hvarken
för år 184» eller 1842 blifvit af inspecterande Fullmägtigen öfver Tumba
Bruk a tgl t ne sådane förslag till arbetsplan för året, som uti Banco-Reglementet
stadgas, funnit, att, efter tagen kännedom af de i ämnet afgifne
förklaringar, berörde anmärkningar icke äro af beskaffenhet att böra lill
någon åtgärd föranleda; har etinrats, att, som de förklaringar, hvilka afgifvits
utaf inspecterande Fullmägtige, icke innefatta nöjaktiga skäl, Utskottet
bör angifva de orsaker, som föranledt Utskottet, att ogilla Revisorernes anmärkningar.
Som Utskottet, efter nu å nyo verkställd granskning af de skäl och
omständigheter, hvilka blifvit andragne af inspecterande Fullmägtige öfver
Tumba Bruk, uti de af dem till Banco-Fullmägtiges Protocoll afgifne, och
vid i843 års tryckta Revisionsberättelse, sid. n3—117, fogade förklaringar,
ansett desamma tillräckligen upplysa orsaken lill det af Revisorerne anmärkningsvärdt
ansedda förhållandet; får Utskottet, med hänvisning till
pmförmälda förklaringar, tillkännagifva, det Utskottet saknar anledning
frångå det af arne Riks-Stånd bifallna yttrande,
att ifrågavarande anmärkningar icke äro af beskaffenhet att böra
till någon åtgärd föranleda.
Emot 36 §, angående den omständighet, att Tumba Bruks papperstillverkning
lemnat förlust för så väl år i84i» som år 1842, är vordet anmärkt
inom både Borgare- och Bonde-Stånden, att Utskottet icke afgifvit
något förslag till det ondas afbjelpaude, och icke ens gjort någon conclusion
4
Banco-Vtskottets Utlåtande, N:o 42.
af sina egna prasmisser; hvarförutan sistnämnde Stånd förklarat, det Utskottet
borde, ”med hänsyn till den dåliga förvaltningen af Tumba, föreslå
någon ansvarspåföljd för vederbörande,”
Enär Utskottet, i afseende på Tumba Bruks förvaltning, på det hela,
uttalat ett ogillande omdöme samt förthy uti de på 35 §. följande gjort
åtskilliga framställningar, hvilka blifvit af Rikets Ständer gillade; torde någon
vidare slutsatts i anledning af den Revisorernes anmärkning, som omförmäles
i 36 §, icke erfordras; än det gillande af samma anmärkning,
hvilket nämnde § innefattar; och då Utskottet för öfrigt, med föranledande
af åtskilliga, rörande Tumba Bruks förvaltning, inom Utskottet gjorda erinringar,
framdeles torde komma i tillfälle, att för Rikets Ständer framlägga
något förslag till vinnande af en bättre hushållning vid nämnde Bruk
för framtiden, anser Utskottet den erhållna återremissen icke
böra till någon vidare åtgärd föranleda.
Den af Utskottet gjorde tillstyrkan , att Banco-Fullmägtige måtte
varda frikallade från all ansvarighet för de af dem till och med slutet af
Juni månad åetta år vidtagna beslut och åtgärder, är bifallen af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Slåndet, men deremot återremitterad af
Borgare- och Bonde-Stånden.
Som likväl de anmärkningar, på grund af hvilka denna återremiss
skett, numera torde vara undanröjde;
förnyar Utskottet dess berörde tillstyrkan.
Stockholm den 6 Februari 1845.
Reservationer:
af Riksdagsfnllmägtigen Pehr Sahlström från Stockholms Län, som
åberopat den vid § 8 uti Berättelsen N:o 27 afgifna reservation ;
af Herrar Skogman, C. B., och Bråkenhjelm, P. R., samt Herr Doctor
Lyth, hvilka åberopat de af dem afgifne och vid nämnde Berättelse fogade
reservationer emot Utskottets yttrande i 10 §.; samt
af Riksdagsfullmägtigen Pehr Sahlström från Stockholms Län, som
anfört: "Ehuru jag bordt medgifva, att de af mig inom Utskottet serskildt
gjorde hemställanden, rörande hushållningen vid Bankens Bruk Tumba, må
såsom min enskilda motion behandlas, kan jag likväl icke undgå reservera
mig mot det beslut, hvari Utskottet stannat, nemligen att icke yttra sig
öfver de anmärkningar vid denna hushållning, som inom 2:ne Riks-Stånd
blifvit framställde.”
STOCKHOLM, trjcflt nos W. F. Dalmar, 1845.
Banco-Utskottcts Memorial, N:o 43.
1
N:o 43.
Ank. till Exp.-TJtsk. d, 5 Mars, LI. 3 e. rn.
Memorial, med förslag till samm an jemimia g af RiksSt ändens skiljagtige
beslut, i anledning af Utskottets Betänkande, N:o 22,
och Utlåtande, N:o 39.
Enligt Utskottet tillhandakorone Protocolls-utdrag från samtlige RiksStånden,
af den 5, 7, 8 celi i5 nästlidne Februari, hafva Rikets Ständer
väl bifallit Utskottets i memorialet N:o 22 gjorde och i utlåtandet N:o 39
förnyade hemställan, det Banco-Fullmägtige må berättigas att uppköpa och
försälja vexlar; men i afseende på det af Utskottet, i samband dermed,
framlagda förslag till reglementariska föreskrifter, hafva Riks-Stånden stannat
i skiljagtiga beslut, på sätt som följer:
Ridderskcipet och Adeln har bifallit de i sistberörde utlåtande upptagne
reglementariska föreskrifter i och för vexelhandel, med undantag af
n mom. i a:a punkten, som ansetts böra erhålla följande lydelse: ”BancoFullmägtige
bemyndigas likaledes att, under den tid, då ångfarten emellan
Stockholm och Tyska orterne är i gäng, efter ett pris af minst 12c) sk.,
samt under den tid, då ångfartygs-communicationen med nämnde orter är
afbruten, efter ett pris af minst i3o sk., afgifva vexel, eller vexlar, å
Hamburger Banco, 67 dagar h dato; enär genom attest styrkes, att ett belopp,
motsvarande minst 5oo R:dr Hamburger Banco, blifvit, för sådant
ändamål, i Banken insatt.”
Preste Ståndet har jemväl gillat de i utlåtandet N:o 3g föreslagne
omförmälde föreskrifter, med undantag dels af 2:dra punkten, hvilken borde
erhålla den lydelse, nämnde punkt uti memorialet N:o 22 utvisar, eller:
”Banco-Fullmägtige bemyndigas likaledes, att, på tjenligaste vis, disponera
den fond, som genom föregånget vexelköp eller annat aftal finnes hos
Bankens hus i Hamburg för Bankens räkning stående, antingen medelst afgifvande
af vexlar eller indragning af silfver in natura.
Vexlar afgifvas dock icke förr, än då vexelbrist gifver sig tillkänna,
genom cursens stigande så högt, att remittenter hafva mera fördel af ut
-
Bih. till R. St. Prat. 1845. 6 Sami 1 Afd. 20 Höft.
i
s
Banco-Utikotlets Memorial, N:o 43.
tagande och användande af silfver för sina utländska liqvider, än af vexlar,
och då sålunda silfver-export kan, i följd af en sådan åtgärd, förekommas,
Så väl beloppet af de vexlar, hvilka få afgifvas, som cursen å desamma,
bestämmes af Banco-Fulimägtige.
Silfver in natura indrages till Banken, när Banco-Fullmägtige så nödigt
pröfva; och skall alltid införskrifvet silfver emot sjöfara assureras”;
samt dels af 9 punkten, som , i hvad redactionen angår, ansetts böra lyda
sålunda: ”De Protocoller. som, i afseende på denna rörelse, föras hos BancoFullmägtige,
hållas hemliga och få icke, utan serskildt af Banco-Utskottet
eller Banco-Fullmägtige lemnadt tillstånd, offentliggöras.”
Borgare-Ståndet har för esta punkten antagit denna lydelse: ”För
bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska Gassa , bemyndigas BancoFullmägtige
att af välkända och solida trassenler eller endossenter uppköpa
vexlar, dragna på Hamburg eller Altona. För sådane vexlar må betalas
högst 128 sk. per R:dr Hamburger Banco, om de äro till betalning
förfallne inom 8:de dagen från den, då vexel-sfutet sker. Vexlar på af
lägsnare
förfallotid betalas så mycket mindre, sorn disconten derå till
5 procent för året utgör.’*
För ata punkten åter, har nämnde Stånd antagit den lydelse, som,
efter hvad här ofvan är vordet visadt, 2:a punkten i memorialet Nro 22
innefattar. Hvaremot Ståndet godkänt 5, 4> b, 6, 7, 8 och 9 punkterne
i utlåtandet, N:o 39.
Bonde-Ståndet har, med ogillande af Utskottets förslag till reglementariska
föreskrifter, såsom sitt beslut antagit Herr Skogmans> C. D., emot
nyssnämnde utlåtande afgifne reservation, innehållande följande föreskrifter:
^ 1.
”Den, som till Banken rnlemnar bevis, utfärdadt af Bankens i Hamburg
antagna Bankierhus, att vexlar å högst 6j dagars tid eller annan valuta
i Hamburger Banco blifvit kostnadsfritt för Banken hos samma hus
deponerade och godkände, erhåller motsvarande summa i Banco-sedlar, efter
128 sk. för hvar Riksdaler Hamburger Banco.”
Banco-TJtsiottets Memorial, N:o 43. r 3
”§ 2.
”Vid de tillfällen, då Banco-Styrelsen finnér godt alt afgifva vexlar,
hvilket hvarje gång på Börsen kungöres, erhåller den, som till Banken inlemnar
attest öfver insättning i Depositions-afdelningen af Banco-sedlar,
motsvarande minst 5oo R:dr Hamburger Banco, vexel eller vexlar å samma
myntsort 3o dagar å dato, efter 129 sk., under April till och med
September, samt i3o sk. under October till och med Mars månader.”
”§ 3.
”Hvad, sorn hos Bankens hus i Hamburg blifvit för Bankens räkning
nedsatt utöfver 5oo,ooo R:dr Hamburger Banco, indrages till Banken uti
omyntadt silfver, på sätt Banco-Styrelsen finner för Banken förmonligast.”
”§ 4.
”Influtna medel för sålda vexlar reserveras till uppköp af depositionsbevis
å insatt silfver för Bankens räkning, enligt § 1, när omständigheterne
det medgifva.*’
Efter hvad sålunda är vordet ådagalagdt, hafva 2:ne Riks-Stånd
nemligen Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, godkänt 1 punkten
af det förslag till reglementariska föreskrifter, i och för vexelhandel, hvilket
blifvit framstäldt i Utskottets utlåtande, N:o 39. Häraf hemtar Utskottet
anledning inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden att med de öfriga
Riks-Stånden härutinnan sig förena; men skulle emedlertid hvarken Borgare-
eller Bonde-Ståndet antaga denna inbjudning, lärer frågan böra afgöras
genom votering i Förstärkt Banco-Utskott; hvarvid, enär nämnde Stånd
stannat i skiljaktiga beslut, contrapropositionen först bör utrönas, genom följande
omröstning:
Den, som anser, att contraproposition i hufvudvoteringen bör innefatta
den af Borgare-Ståndet antagna redaction af irsta punkten,
röstar Ja i
Den, det ej vill,
Nej.
Vinner Nej, kommer contrapropositionen att lyda på Bonde-Ståndets
redaction af nämnde punkt.
Härefter voteras, enligt en så lydande proposition:
4
Banco-Utikollets Memorial, N:o 45.
Den, som gillar Utskottets, i utlåtandet N:o 39 framlagda förslag lill
reglementariska föreskrifter i i:sta punkten,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
Nej.
Vinner Nej;
i:sta alternativet: godkännes den af Borgare-Ståndet föreslagna redaction
af nämnde punkt.
2:dra momentet: godkännes den af Bonde-Ståndet föreslagna redaction af
nämnde punkt.
Som icke någotdera af Riks-Stånden i dess helhet godkänt det af
Utskottet i sistberörde utlåtande, under a:dra punkten, afgifne förslag samt
detsamma således kan anses hafva förfallit, men Preste- och Borgare-Stånden
deremot gillat den redaction af ifrågavarande 2.'dra punkt, som memorialet,
N:o 22, innehåller, får Utskottet till en början inbjuda Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet att instämma uti det af nyssbemälde
2:oe Riks-Stånd fattade beslut. Skulle likväl inbjudningen ej af någotdera
Riks-Ståndet antagas samt Ridderskapet och Adeln och Bonde-Ståndet ej
eller sammanjemka deras, förnämligast i afseende på redactionen, skiljaktiga
beslut; torde genom votering böra afgöras, hvilketdera af dessa skall upptagas
till contraproposition vid omröstningen i hufvudsaken; i följd hvaraf
Utskottet föreslår följande voterings-proposition:
Den, som vill, alt till contra-proposition antages den af Ridderskapet
och Adeln beslutade redaction utaf 2 punkten,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
Nej.
Vinner Nej, kommer att till contraproposition antagas den af Bonde-Ståndet
gillade redaction af nämnde punkt.
Sedermera voteras öfver följande proposition:
Den, som anser, att 2 punkten af de reglementariska föreskrifterne,
i och för vexel-handel, bör erhålla den lydelse, som nämnde punkt i Utskottets
memorial N:o 22 utvisar,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
Nej;
Vinner Nej;
Btueo-V t skottets Memorial, N:o 4J.
5
r.a alternativet: så kommer berörde punkt att redigeras, enligt Ridderskapets
och Adelns beslut.
t:dra alternativet; så erhåller omförmäldte punkt den lydelse, Bonde-Ståndet
deråt gifvit.
Trenne Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln, Preste- och BorgareStånden,
hafva godkänt 3-, 4, 5, 6, 7 och 8 punkterne i Utskottets utlåtande
N:o 3<y; lärande af sådan anledning Bonde-Ståndets i dessa delar fattade
beslut icke böra till någon åtgärd föranleda.
Beträffande slutligen den sista eller p:de punkten, lydande, sorn följer:
''De Protocoller, som, i afseende å denna rörelse, föras hos BancoFullmägtige,
hållas hemliga och få icke, utan serskildt tillstånd af BancoUtskottet
eller Fullmägtige, offentliggöras”; så har denna punkt, hvad sjelfva
saken angår, blifvit, med undantag af Bonde-Ståndet, utaf samtlige RiksStånden
godkänd; men i afseende på redactionen har Preste-Ståndet ansett
samma punkt böra undfå den förändrade lydelse, hvilken här ofvan är vorden
upptagen.
Enär nämnde redaction är mera bestämd, än den af Utskottet föreslagne,
tillstyrker Utskottet,
att densamma mätte af öfrige Riks-Stånd godkännas.
På grund af det förbehåll', sorn i memorialet N:o 37 blifvit framstäldt
derom, att, i händelse af Rikets Ständers bifall till reglementarisk»
föreskrifterna i och för vexel-handel, få inkomma med förslag lill det serskilda
arfvode, sora för Deputerade kan anses erforderligt; har Utskottet
ii sammanhang härmed skolat tillstyrka,
att åt Baneo-Fullmägtige måtte öfverlemnas att, med afseende å
omfånget af de göromål, sora tillkomma Deputerade, bestämma det
arfvode för bemälde Deputerade, hvaraf de anses hafva gjort sig
förtjente.
Stockholm den 2S Februari 184b.
Wh till R. St. Prot. *84*. & Sami. 1 Afd. 2® n<t,%
2
STOCKHOLM,
tryckt ho* W. F. DALMAN, 1845.
Banco-Utshottets Utlåtande, N:o 44-
i
N:° 44
Ank. till Exp.-Utsk. d. y Mars, kl. 6 e. m.
Utlåtande öfver de inom Riks-Slånden gjorde anmärkningar vid
Betänkandet ]S:o ag, med förslag till en i vissa delar förändrad
reglering af Bankens lånerörelse, m. m.
Uli ett till Rikets Ständer allå tet Betänkande N:o ag har ULskotlet,
linder Irenne hufvud-afdelningar, omfattande ilen irsta Bankens Capital
öfverskott eller grundf ond samt sättet jör användande af räntevinsterne,
den ard ra Bankens låne-och creditiv rörelse samt den Srdje Sedel-utgifningen
och Bankens Metalliska Gassa, föreslagit åtskilliga förändringar, hvarigenom
Utskottet åsyftat, att åt Myntvärdet gifva ökad stadga samt såmedelst
befrämja både Bankens egen fördel ocdi industriens förkofran.
Berötrjle Betänkande, som uti serskildte punkter upptager de framställde
förslagen, har, enligt tili Utskottet, under loppet af nästlidne Januari
månad, ankomne Protocolls-Uldrag, blifvit i dess helhet återremitteradt
af Ridderskapel och Adeln, Preste- samt Bonde-Stånden, hvaremot Borgare-Ståndet
öfver de fleste punkter fattat definitiva beslut, på sätt här nedan
närmare omförmäles.
Vid besvarandet af anmärknihgarne, följer Utskottet den i Betänkandet
-N:o 2i) angifna ordning samt får i sådant hänseende Lillen början upptaga
usta Afdelningen, angående Bankens Capital-öfverskott m. m.
deruti Utskottet i punkten i:o tillstyrkte, att Bankens Capital-öfverskott
eller grundf ond skall, utan beräkning af Bankens fasta egendom och inventarier
utgöra en summa af Tio Millioner Riksdaler Banco, hvadan möjligen
inträffande Capital-förminskning under året af vinsten ersättes.
Emot detta af Borgare-Ståndet godkända förslag, hafva erinringar
blifvit gjorde inom Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet:
af någre Ledamöter, som ansett att då Bankens förmåga att fullgöra
sina förbindelser d. v. s. att med silfver inlösa sina sedlar, icke stärktes
derigenom, att Banken egde ett större Capital-öfverskott, så vore det likgiltigt
om detta öfverskott böjdes utöfver det belopp, som nu finnes;
afflere andre ledamöter, hvilka förmenat det vara oegentligt att benämna
Bilt. till R. St. Brot. i8f5,6 Samt. 1 Afd. 21 Haft. 1
2
Banco-Utskottets Utlåt ande, N.-o 44"
Capital-öfverskotlet Bankens grundfond, enär Banken i sjelfva verket icke eger
annat än tillgångar och skulder samt ett öfverskott af de förre, och att hvilkendera
af Bankens tillgångar, som helst, kunde kallas grundfond;
samt af en Ledamot, som yttrat den förmodan, att Grundfondens på
en gång skeende förhöjning till i o millioner R:dr skulle förhindra Rikets Ständer,
att nu disponera något af den salderade Banco-vinsten till allmänna
rörelsens underlättande och fördenskull yrkat, att nämnde fond borde ökas
till endast 7 ä 8 millioner R:dr.
Utskottet har, såsom skäl för det sålunda klandrade förslaget, jemte
annat, anfört, det bestämmandet af grundfonden till tio millioner R:dr betryggar
allmänheten i afseende på Bankens förmåga, att kunna uppfylla sina
förbindelser. Detta skäl anser Utskottet icke vara utan vigt; Och ehuru
Utskottet medgifver att grundfonden icke omedelbarligen verkar till någon
lättnad vid inlösen af Bankens sedlar med silfver, lärer det dock svårligen
kunna bestridas, att, under förutsättning det åtminstone någon del af denna
fond, eller, hvilket i sjelfva verket är detsamma, af Bankens öfriga tillgångar
utöfver dess skulder, består af lätt realisabla papper, det måste leda
till mindre rubbning af bestående förhållanden, att bereda en förstärkning
af Metalliska Cassan, då behof deraf göres. Det tillfälle, som nu erbjuder
sig för att öka capital-öfverskottet eller grundfonden, torde icke eller böra
lemnäs å sido.
Bankens Capital-öfverskott utgjorde, enligt 1843 års Bokslut
9,404,775.' 18. 6.
och vinsten under nästlidet år uppgår till ungefär 900,000: — '—
R:dr io,3o4,775: 18. 6.
hvadan nämnde öfverskott vid nästlidet års slut med omkring 3oo,ooo R:dr
öfverstiger det föreslagna Grundfonds-beloppet af 10,000,000 R:dr. Dessa
medel äro i låne-rörelsen fästade och utgifvandet af större elier mindre del
deraf förorsakar således en motsvarande, lör Banken skadlig, sedelutsläppning,
så vida icke låne-rörelsen i samma förhållanden minskas.
Hvad benämningen af Grundfond angår, synes det Utskottet, som
skulle denna vara mera likgiltig, och har endast tillkommit för att närmare
uttrycka meningen.
Af dessa anledningar får Utskottet lill Rikets Ständers förnyade
pröfning hänskjuta det förslag,
Banco—Utskottets Utlåtande, N.o 44'
O
O
. §.
Att Bankens Capital-öfverskott eller Grund-fond skall, utan
beräkning af Bankens fasta egendom och inventarier, utgöra
en summa af Tio Millioner R:dr Banco, hvadan möjligen inträffande
Capital-förminskning under året af vinsten ersättes.
Börande Utskottet härvid förnya dess i betänkandet N:o 29 sid. 14
gjorde erinran, att, i händelse af bifall till det förslag 1 §. innefattar, Bancooch
Lag-Utskotten må ega att uppgöra och Rikets Ständers pröfning under
ställa förslag till den ändring i Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1
Mars i83o, som deraf blifver en följd.
Uti 2:dra punkten hemställde Utskottet, att Bankens Capital-öfverskott
eller grundfond skall, så vidt sig göra låter, till ett belopp af Fem
Millioner Riksdaler Banco bestå af obligationer, hvilka, ställde pä längre
förfallotid och löpande med minst fyra procents ränta, äro utgifna af
Riksgälds-Contoret, Armens accords-amorterings-fond, Skånska Hypoteksföreningen,
Bruksegares Hypotheks-Cassa, eller andre Verk och inrättningar,
hvilkas obligationer Banko-Fullmägtige anse lemna full säkerhet.
Härvid är anmärkt:
Inom Ridderskapet och Adeln:
af någre Ledamöter, att grundfonden borde helt och hållet bestå af
räntebärande obligationer, omnämnde till beskaffenheten, dock icke förmedelst
namn på dem, som äro inom Riket kände, utan enligt följande bestämmelse:
”räntebärande obligationer, som ega full creditpå utrikes Handelsplatser;”
af en annan Ledamot, att det belopp Banken kunde behöfva i räntebärande
papper borde bestämmas oberoende af den summa, grund-fonden
utgör; alt utländska obligationer eller Stats-papper, bordt upptagas såsom
för Banken vida bättre, än de inhemska, hälst sådane utländske Stats-papper,
hvilka på främmande börser hafva god kurs och ögonblickligen äro säljbara
för silfver, som till Banken kan indragas;
af en Ledamot, att i afseende på redactionen, orden längre förfallotid
måtte utgå, såsom icke lämplige på de Riksgälds-Gontorets obligationer,
Banken redan innehar, af hvilka en viss andel, enligt deras lydelse, årligen
skall inlösas;
inom Preste-Ståndet:
af flere Ledamöter, att större delen af grund-fonden borde bestå af sådane
räntebärande papper, som i denna punkt omförmälas, och hvilka voro
4
Banco-Utskottets Utlåtande, N.o 44.
användbara för Metalliska Cassans förstärkning, dock att Riksgälds-Contorets
obligationer härtill i sista rummet användas;
af andre Ledamöter, att det måtte såsom en regel framhållas, det grundfonden
må utgöras af goda och lätt realisabla papper, och att det af Utskottet
föreslagna belopp bestämmes såsom ett minimum, på det att grundfonden
helt och hållet måtte förvandlas till dylika papper;
inom Borgare-Ständet,
af en Ledamot, med hvilken flere instämt, att i förevarande punkt, i
stället för uppräkningen af serskilde veik, måtte inflyta ”Riksgälds-Contoret
eller andre Verk och Inrättningar etc.
af en annan Ledamot, att orden ”Bruksegares Hypotheks-Cassa eller”
måtte utbytas emot ”Bruksegares Hypotheks-Cassa och.”
af en Ledamot, att orden andre verk etc. förändras till sådane verk
etc. samt
af en Ledamot, att den nuvarande redactionen finge en sådan lydelse:
”Bruksegares Hypotheks-Cassa, hvilkas obligationer, likasom andre Herks och
Inrättningars, Banko-Fullmägtige anse lemna full säkerhet ”
samt inom Bonde-Ståndet,
af flere Ledamöter, att då det vore svårt inse nyttan och behofvet
deraf, att den föreslagna Grund-fonden skulle till hälften utgöras af obligationer,
helst det belopp i sådane papper, Banken redan eger syntes vara
tillräckligt, grund-fonden eller de medel, hvarför obligationer skola köpas,
nyttigare kunde användas om näringarne underlättas, genom ökade lånetil
I gångar.
De svårigheter i verkställigheten, som i förening med förluster för
Banken, sannolikt knmrrio att uppstå, i händelse åt Banco-Styrelsen öfverlemnades,
att för Bankens räkning uppköpa utländska Statspapper, utgöra
för Utskottet tillräckliga anledningar, att afstyrka bifall till delta af
flere Ledamöter väckte förslag. För öfrigt får Utskottet anföra, att som
Bankens låne-rörelse redan erhållit den utsträckning, att derigenom behofvet
af lätt realisabla räntebärande papper icke lärer kunna jufvas, Utskottet
icke vågar biträda en framställning, åsyftande utvidgning af Jåne-rörelsen
med de medel, hvilka af Utskottet blifvit afsedde, för att användas till
inköp af sådane papper; och torde Utskottet, med föranledande at den
utaf en och annan ledamot yttrade åsigt, att grundfonden borde till bela beloppet
utgöras af räntebärande papper, böra fästa uppmärksamhet derå, att
ör uppköp af dylika papper utöfver den af Utskottet föreslagna summa af
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 44-
5
5,000,000 R:dr, medel ej finnas att tillgå annorlunda, än genom indragning af
någon utaf de lånerörelsegrenar, hvilka af Banken bedrifvas eller förläggas.
Af dessa orsaker, har Utskottet vidblifvit 2 punkten, dock med den
förändring i redactionen, Utskottet, efter pröfning af de härutinnan uti Borgare-Ståndet
gjorda anmärkningar, ansett deråt böra gifvas, så lydande:
2 §
Bankens capital-öfverskott eller grundfond skall, så vidt
sig göra låter, till ett belopp af Fern Millioner R:dr B:co,
bestå af obligationer, löpande med minst 4 procent ränta och
utgifne af Riksgälds-Contoret eller andre reik och inrättningar,
hvilkas obligationer, Banco-Fullmägtige anse lemna full
säkerhet.
Emot punkten 3:o, innefattande den hemställan, att sedan beloppet
af de Riksgälds-Contorets Obligationer, som Banken redan innehar, blifvit,
genom Capital- afbetalningar, nedsatt från 3,6o8}ooo R:dr till 3,5oo,ooo R:dr,
alla vidare Capital-afbetalningar å dessa obligationer upphöra, har blifvit
anmärkt;
Inom Ridder skåpet och Adeln:
att Capital-afbetalningarne å Riksgälds-Contorets obligationer böra
oförändrade fortgå, på det att icke Contoret och dess principaler må afvänjas
från en dylik skyldighet;
att föreskriften vore vådlig, emedan den möjligen ^kunde föranleda
till afskrifning utaf Riksgälds-Contorets skuld till Banken, på sätt tillförene
egt rum;
att det första steget för tillintetgörande af den allmänna credit, dylika
obligationer böra hafva, så vida de skola vara af någon väsendtligare
vigt för Banken, vore att befria Riksgälds-Contoret från skyldigheten att
fullgöra sitt åtagande, i afseende på Gapitai-afbetalningars och ränteliqviders
noggranna verkställande, ett sätt, sora tillförene varit begagnadt vid liqvid
af Statens förbindelser; och
att Banken kunde ersätta den förminskning af Riksgälds-Contorets
Obligationer, som genom afbetalningarne uppkommer, medelst inköp af de
andre Verks Obligationer, hvilka nämnde Gontor innehar, i den mån, Contoret
a filander sig desamma, samt
inom Preste-Ståndet:
6
Banco-Utskoltels Utlåtande, N:o 44.
alt det vöre betänkligt bilda Grundfonden af egna Stats-Obligationsr;
och
att i händelse Capital-afbetalningarne upphöra, Bankens fordran i
framtiden kommer att afskrifvas.
Ehuru Utskottet icke hör hysa den fruktan, som sålunda inom RiksStånden
blifvit uttalad, har Utskotteldock, med afseende å berörde anmärkningar,
och enär Borgare-Ståndet återremitterat ifrågavarande punkt med det förklarande,
att Ståndet ogillade hvad Utskottet deri föreslagit; funnit sig
föranlåtet
,3§-
att frånträda den uti punkten 3:o gjorda framställning.
Då emedlertid Utskottet, på sätt här nedan vidare omförmäles, anser
sig jemväl höra frångå dess i Betänkandet N:o 29 gjorda tillstyrkan,
om öfverlåtande till Riksgälds-Contoret af Banco-Discont-rörelsen samt
de Riksgälds-Contorets Obligationer, hvilka Banken för närvarande figer,
äro förskrifne på belopp och i en form, som göra desamma oanvändbara
för det ändamål, hvartill Banken kan komma att desamma begagna,
bör Utskottet här uttrycka det förbehåll, att framdeles, efter sammanträde'
med Stats-Ut skottet, få till Rikets Ständer inkomma med yttrande
om och huruvida någon förändring i afseende pä formen för ifrågavarande
Obligationer kan anses vara af nöden.
J punkten' 4:o hade Utskottet hemställt, att Banco-Fullmägtige
berättigas, att, medelst anskaffande af något eller några af de i 2:dra
punkten omförmälde räntebärande papper, ersätta den minskning, som genom
infriande af Obligationer uppkommer, så att Banken i möjligaste måtto
alltid förblifver innehafvare af lätt realisabla förbindelser, till belopp
af 5,ooo,ooo R:dr B.'ko.
Vid denna punkt är anmärkt:
att ordet "berättigas” borde utbytas mot "åläggas,” så att de för uppköp
af Obligationer tillgängliga medel ej må i stället användas lill utlåning,
hvilket möjligen pluraliteten hos Banco-Styrelsen kunde, i annat fall, besluta;
att Utskottet underlåtit, att föreskrifva, det Banken äfven vore skyldig
att ersätta den minskning, som genom Obligationers försäljning kan
komma att ega rum; samt
att förevarande punkt syntes vara öfverflödig, då 2:dra punkten innehåller
tillfyllestgörande föreskrifter i det hänseendet, hvarom samma
punkt handlar.
Baneo-Utskottets Utlåtandej N.-o 44-
7
Utskottet erkänner visserligen, att föreskriften i 4:e punkten kunde utan
serdeles olägenhet utgå, enär, hvad densamma innehåller, i sjelfva verket finnes
uttryckt i aldra punkten; men om man betraktar förstnämnde stadgande för
hvad det, enligt Utskottets afsigt, egentligen bör vara eller'ett tillägg till
sistnämnde punkt, torde detsamma finnas vara af behof, för att närmare
förklara den a:dra punkten.
Vid sådant förhållande och med anledning af de, i fråga om redactionen
gjorda, här ofvan upptagne erinringar, föreslår Utskottet, att, med ändring
al 4’de punkten, följande föreskrift måtte få ingå efter 2 §.
§• 4-
Ägande Banco-Fullmägtige att, när omständigheterne sådant
medgifva, medelst anskaffande af berörde räntebärande papper,
ersätta den minskning, som, genom infriande eller försäljning
af Obligationer, uppkommer; så att Banken i möjligaste
måtto alltid förhlifver innehafvare af lätt realisabla förbindelser
till omförmäldle belopp af 5,000,000 R:dr B:co.
Den 5:te punkten innefattade, att efter det B ankeus capital-öfverskott
eller Grundfond blifvit, genom inflytande vinstmedel, uppbringad
till ofvan föreslagne belopp af 10,000,000 R:dr B:co, återstoden af
samma vinst, efter afdrag derifrån af möjligen inträffande Capital-förluster
samt af alla kostnader för myntvärdets upprätthållande och för
bankens förvaltning m. m., ärligen af emnås till R iks gälds- Conior c t, intill
nästa Riksdag, enligt hvarje års bokslut.
I afseende på detta förslag hafva olika meningar anförts:
en Ledamot har ansett, att Banco-vinsten väl intill nästa Riksdag
kunde årligen öfverlemnas till Riksgälds-Contoret, men under vilkor, att
densamma endast användes till slörre productiva företag, helst såsom en
amorteringsfond till räntebärande Statspapper;
en annan Ledamot åter har yttrat den åsigt, att den räntevinst, som
årligen varder besparad, må af Ban-co-Fullmägtige, efter omständigheterna,
begagnas, antingen till förminskning af utelöpande sedelstocken, vid tillfällen,
då silfver uttages från Banken, eller till uppköp af in- eller utländska
Obligationer, nar kursen är låg.
en Ledamot har hållit före, att behållne vinsten borde användas såsom
sinking-fond lör en Allmän Hypotheks- inrättning;
fere Ledamöter bafva föreslagit, att vinsten måtte besparas, för att
vara tillgänglig vid fråga om behof, att bilda låne-anstalter till ersättning
för de Privat-Banker, hvilka kunna komma att upphöra;
8
Banco-Ut-kottet! Utlåtande, N.-o 44
en annan Ledamot liar förklarat sig anse det vara äfventyrlig!, att
på förhand disponera den vinst, sorn kan finnas behöflig lör Bankens egna
operationer, och att Utskottet således bestämdare bordt uttala, det Banken
icke utlåter mera af vinsten, än den sjelf icke behöfver; samt slutligen
Jlere Ledamöter, sorn ansett det gjorda förslaget vara stridande mot
Landets nytta och Bankens säkerhet samt Banco-Ordningen, och att den
behållna vinsten borde återgifvas allmänna rörelsen, antingen medelst utlåning
eller uppköp af Obligationer.
Dä Utskottet hyser den åsigt, att en fortsatt ökning af lånerörelsen
mäste vara skadlig, serdeles om åt nämnde rörelse icke kan gifvas den
riktning, hvarigenom näringar och industri inom Landet lifvas samt att med.
ö I
den del af Bankens vinst, hvilken icke för dess eget behof erfordras,
vida större fördelar tillskyndas Staten, så framt vinsten användes till allmänt
nyttiga företag; har Utskottet icke af de gjorde anmärkningarne
hemtät skäl frångå dess berörde tillstyrkande. Utskottet ser sig dock, på
grund al omförmälde anmärkningar, föranlåtet något närmare bestämma till
hvilka föremål, enligt Utskottets öfvertygelse, vinsten bör fruktbargöras, på
det att densamma icke må genom Riksgälds-Contoret utlånas,, i hvilket
fall det med vinstens öfverlemnande af Utskottet åsyftade ändamål skulle
helt oeh hållet förfelas. Derjemte har Utskottet, som här nedan afgifver
förslag till sättet för supleerande af den minskning i rörelse-capitalet,
hvilken skulle uppkomma, i händelse af en eller annan Privat-Banks upphörande,
trott sig böra tillstyrka, att Banken i slikt fall må erhålla obligationer
för en del af vinsten, för att derigenom kunna förskaffa de till
nämnde supleering nödige medel.
Enär, genom den under nästlidet år influtna vinst, Capital-öfverskottet
blifvit uppbringadt till omkring io,3oo,ooo R:dr; tillstyrker Utskottet,
att 5 punkten måtte erhålla följande förändrade lydelse:
§. 5
Så väl det belopp at Bankens vinst för nästlidet år, hvilket
icke erfordras för uppbringande af Capital-öfverskottet eller
Grundfonden till 10,000,000 R:dr Banco, som den del af samma
vinst för tiden till och med slutet af det år, då nästa
Riksdag inträffar, hvilken återstår, sedan derifrån afgått möjligen
uppkommande Capital-förluster samt alla kostnader
och utgifter för myntvärdets upprätthållande och för Bankens
för
-
Banco-Utskottets Utlåtande, JV.o 44- C)
förvaltning, m. m., aflemnas till Riksgälds-Contoret, enligt hvarje
års Bokslut; dock
torde Rikets Ständer dervid böra fästa följande vilkor och förbehåll:
§• 6-
a) Att Banken* för tvåtredjedelar af det belopp, sorn allemnas
till Riksgälds-Contoret, af nämnde Contor undfår dess
Obligationer, ouppsägbara å Bankens eller innehafvarens sida,
utfärdade på ia5,25o, och 5oo R:dr Silfver samt förskrifne
med 4 proc. ränta; kommande dock någon ränta hvarken
att beräknas eller erläggas förr än från och med den tid,
då Banko-Fullmägtige, i följd af den tillökning i Bankens
Sedel-Stock, som genom förändringar med Privat-Bank-rörelsen
kan uppstå, anse nödigt, att, på ett eller annat sätt,
använda större eller mindre del af nämnde Obligationer, hvilket
bör ske vid jemna, halfår, så att Ränte-Couponer, betalbara
hvarje år den sista Juni och sista December, må kunna
utfärdas för de Obligationer, hvilka afhändas Banken.
b) att, i lall berörde Obligationer icke skulle erfordras för det
ändamål, hvartill de blifvit afsedde, desamma må, vid nästa
Riksdags början, öfverkorsade och annullerade, till RiksgäldsContoret
återställas.
c) att ifrågavarande aflemnade vinstmedel icke må af RiksgäldsContoret
disponeras i låne-eller creditiv-rörelse eller till uppköp
af räntebärande papper, utan anvisas för allmänt nyttiga
föremål, antingen genom direkta utbetalningar inom det tillgängliga
beloppet eller till ränta och amortissement för Statsobligationer,
som till befrämjande af större produktiva företag
kunna komma att utgifvas.
Utskottet torde böra erinra derom, att, för den händelse Rikets Ständer
bifalla Utskottets hemställan i mom. Litt. a) här ofvan, Utskottet skall,
efter sammanträde med Stats-Utskottet, afgifva förslag till stylisation af de
uti nämnde mom. omförmälde förbindelser.
Vid den af Utskottet, i slutet af i:sta afdelningen sid. i5 —17 uppgjorda
heräkning öfver den andel af Bankens vinst, som under detta och
Bill. till R. St. Brot. i8/jS. 6 Sand. 1 Afd. 21 Ha/t. 2
IO
Banco-Utskottets Utlåtande, N.-o 44-
följande åren, intill nästa Riksdag, kan till Riksgälds-Contoret aflemnas, har
en Ledamot inom Ridderskapet och Adeln anmärkt, att samma beräkning
syntes vara alltför hög, emedan Utskottet upptagit 4 procent ränta på obligationer
å ett belopp af 13,000,000 R:dr, och det vore sannolikt, att, om
äfven Banken erhölle en så stor tillgång på dylika papper, Banken likväl
ej skulle kunna bibehålla denna tillgång oförminskad.
I anledning häraf bör Utskottet upplysa, att nämnde beräkning är
uppgjord under förutsättning, att Banken skulle, för till Riksgälds-Contoret
öfverlemnandelåne-rörelse, erhålla obligationer å nära g,000,000 Rdr,så att, med
tillägg af det belopp i sådane, Banken redan eger, totalsumman deraf borde
uppgå lill öfver 13,000,000 R:dr banco. Då Utskottet nu, efter hvad
i det följande finnes närmare utredt, frångår berörde förslag, följer deraf,
att, i stället för 4 procent å ett Obligations-belopp, motsvarande summan
af den låne-rörelse, som till öfverflyttning varit föreslagen, vinsten å samma
rörelse Banken tillgodokommer; och enär denna vinst med säkerhet kan
antagas öfverstiga 4 procent på det utlånta Capitalet, är det sannolikt, att
Riksgälds-Contoret bör ega att påräkna under detta och följande åren
800,000 R:dr årligen eller för 3:ne år tillhopa 2,400,000 R:dr banco, hvilken
summa ökas med den andel af vinsten för näslidet år, som öfverstiger den
föreslagna Grundfonden eller Capital-öfverskottet 10,000,000 R:dr, eller ungefär
3oo,ooo R:dr, så att Riksgälds-Contoret har att af Banken undfå i
behållna vinstmedel 2,700,000 R:dr; hvartill ytterligare kan läggas 3oo,ooo
R:dr i capital-vinster, som till Banken förmodas under de kommande
åren inflyta.
u.-dra Afdelningen.
Angående Bankens Lane- och Creditiv-röreise.
I början af denna Afdelning hade Utskottet redovisat för de Låneoch
Creditiv-rörelse-grenar, Banken för närvarande bedrifver; hvarefter Utskottet,
uppå anförde skäl, tillstyrkte i 6:te punkten, att utlåningen emot
pant af Lane-Banko-Obligationer och Silfver-sedlar må, från och med
1845 års början, upphöramen Banko-Fullmiigtige deremot berättigas, att
infria berörde Obligationer, dä sådant af innehafvärne äskas.
Inom Ridderskapet och Adeln hav väl en Ledamot förklarat, att, enär
egarne af de Obligationer, hvilka omnämnas i berörde punkt, hitintills på
Banken gjort stora förluster, rättigheten att få belåna Obligationerne ej
borde dem betagas; men då inom de öfrige Riks-Stånden, denna punkt
Banco-Utskottets Utlåtande, N:0 44-
lemnats utan anmärkning, samt det icke lärer för innehafvarne af dylika
Obligationer möta några svårigheter, att, om de så åstunda, på annat håll
få Obligationerne belånta; vidblifver Utskottet tillstyrkandet i 6:te punkten
med endast den förändring, att tiden för vidtagandet af det deruti intagna
förslag framflyttas till år 1846, samt hemställer,
§• 7-
att utlåningen emot pant af Låne-Baneo Obligationer och
Silfver-sedlar må, från och med 1846 års början, upphöra;
men Banko-Fullmägtige deremot berättigas, att infria berörde
Obligationer, då sådant af innehafvarne äskas.
De nästefter sistnämnde punkt följande 7, 8, 9, och 10 punkterne i
betänkandet N:o 29 innefatta dels förslaget, att till Riksgälds-Contoret öfverflytta
Bankens utlåning till Städet' och Corporationer, till Stiften och odlingar
samt på namn och reverser med omsättnings-rätt, genom BankoDisconten
i Stockholm och Låne-Contören i Götheborg och Malmö, dels ock
vilkoren för en sådan öfverflyttning.
Utom det alt Borgare-Ståndet beslutat, att nämde Betänkande hvad
angick 8 punkten, 9 punkten med undantag af mom. litt. a) samt 10 punkten
till Utskottet skulle återremitteras, jemte förklarande, att Ståndet, med
ogillande af utlåtandet i dessa delar, ansåge öfverflyttning af Banco-DiskontLåne-rörelsen
till Riksgälds-Contoret ej böra ega rum, hafva inom de öfrige
Riks-Stånden så mångfaldiga anmärkningar blifvit framställde serdeles emot
sistberörde förslag, att Utskottet destohällre frångår detsamma, som sannolikt
är, att, i händelse förslaget af Utskottet vidblifves, Rikets Ständer skulle
derå meddela afslag och såmedelst möjligen rubba den grund, hvarpå Utskottet
kunde finna sig föranlåtet, att bygga öfrige, i afseende på låne- och
creditiv-rörelsen gjorde framställningar.
Hvad serskildt angår öfverflyttning af Lånen till Städer och Corporationer
samt till skiften och odlingar jemte vilkoren dervid, hvilket innefattas
uti 7 punkten och mom. litt. a) af 9 punkten; så enär, genom en
dylik öfverllyttning, föga fördel skulle beredas Banken, men deremot möjligen
någon tillökning i förvallnings-kostnaderne Riksgälds-Contoret förorsakas;
har Utskottet ej heller vidblifvit berörde förslag; samt får fördenskull
tillstyrka:
Banco* Vt skot let s Utlåtande > N:0 44-
§. 8.
att Utskottets framställningar i ofvanberörde 7, 8, g och
io punkter måtte få förfalla.
Inom Riks-Stånden har, vid föredragning af omförmälde punkter, den
åsigt blifvit af flere Ledamöter yttrad, att det, i mångfaldiga hänseenden,
vore lämpligare och ändamålsenligare, att den lånerörelse, Banken hedrifver
emot pant af fast egendom i städerna och på landet, från Banken till Riksgälds-Contoret
öfverflyttades; och Utskottet har af sådan anledning tagit
denna fråga under behörigt öfvervägande.
Som likväl med Bankens närvarande organisation en dylik åtgärd
skulle möta flerfaldiga svårigheter i verkställigheten, emedan för en del af de
Embets- och Tjenstemän, som det åligger att besörja de med ifrågavarande
Lånerörelses bedrifvande förenade bestyr, äro anvisade andre dermed icke gemenskap
egande göromål, såsom bland annat vården af Bankens redbarheter
m. m., hvilka göromål dock icke äro af den omfattning, att, för dem uteslutande,
bemälde Embets- och Tjenstemän behölde att bibehållas; och då derjemte i
betraktande tages, att dessa lån, i motsats till Banco-Discont-lånen, innebära
fullkomlig säkerhet för Banken, samt att det låter sig göra, att på
denna lånerörelse verkställa indragningar derigenom, att inflytande Capital-afbetainingar
icke åter utlånas; kan Utskottet ej biträda den yttrade
äsigten om öfverflyttning till Riksgälds-Contoret aj mera omförmälde
lånerörelse.
Sedan Utskottet sålunda frånträdt de förut framställde förslagen om
öfverflyttning från Banken af åtskillige lånerörelse-grenar; tillhörer det Utskottet,
att till behandling upptaga de motioner, hvilka äro uppräknade
vid sidan 26 i Betänkandet N:o 29 tillika med de öfrige Banco-Discont-rÖrelsen
omfattande hos Utskottet gjorde framställningar; och får Utskottet
vid detta förhållande, nu endast anmärkaj det Utskottet här nedan kommer
att öfver samma motioner sig yttra i den ordning, de lånerörelsegrenar,
som desamma angå, uti Banco-Reglementet finnas upptagna.
Jemte bestämmandet af ett maximum för Bankens hela lånerörelse,
ansåg Utskottet, att ett maximnm borde fastställas för hvarje serskild lånerörelsegren
samt, af sådan anledning och uppå anförda skäl, tillstyrkte i
11 :te punkten, att ett maximum bestämmes för hvarje gren af den låinerö
-
Banco-Utskottets Utlåtande, Nio 44.
reise, som banken kommer att bibehålla, dock under iakttagande, att då någon
del af de fonder, hvilka blifvit anvisade för utlåning genom Handels- och
JS ärings-Diskonten, på Adier och publika papper eller pä Guld, Silfver och
Jern m. m. under en eller annan månad, icke kunnat i någon eller några af
dessa lånerörelsegrenar användas, Banco-Fullmägtige ega, att, för en tid
af högst Tre månader, öfverlemna de varande behållningar ne till den eller
de af ofvannämnde lånerörelse-grenar, som deraf äro i behof; med vilkor
likväl, att, i händelse medlen derförinnan blifva för sina ursprungliga föremål
erforderlige, desamma dä genast återtaga.
Vid denna, af Borgare-Ståndet godkända punkt har anmärkts:
att för Metallers belåning något maximum icke borde fastställas; att det
vore orätt öfverflytta medel från'en lånerörelsegren till en annan, emedan, vid behof
för det ursprungliga föremålet, penningarne möjligen kunde vara så fästade,
att återtagandet blelve omöjligt, samt att stadgandet härom, hädanefter såsom
hittills, möjligen föranledde till utsträckning af en lånerörelse, som'sedermeraicke
kunde förminskas, samt att Handels- och Närings-JDisconten borde uteslutas,
emedan denne eljest skulle komma att absorbera en större del af den
tillgång, som blifvit afsatt för metallers belåning.
Då de Bankens sedlar, hvilka utgå i lån på metaller, likasom alla
öfrige, kunna till uttagande af silfver användas, samt berörde lån jemväl
kunna antaga naturen af stående, tror Utskottet det äfven i sådant hänseende
vara nödigt, att ett maximum bestämmes för dylika lån. Genom
den i ii:te punkten föreslagne föreskrift, att obegagnade medel i Handelsoch
Närings-Disconten måtte få användas för Metall-belåning, har Utskottet
åsyftat, att förekomma brist på nödiga medel för sistnämnde belåning;
likväl och som de dertill af Utskottet anvisade förlags-capital, enligt den erfarenhet,
de sednare åren lemnat, synes vara alldeles tillräckligt, har Utskottet,
som hvarken ansett eller anser det vara lämpligt,, att åt Handelsoch
Närings-Discontens rörelse för det närvarande gifves någon utsträckning,
utöfver hvad tillstyrkt blifvit, med afseende å de nu gjorde anmärkningarne,
skolat sålunda förändra den i 11 punkten upptagna hemställan:
§• sr
För
hvarje gren af den lånerörelse, som bedrifves genom
Banken eller Disconterne, bestämmes ett maximum; egande
dock Banco-Fullmägtige, att då någon del af de fonder, hvilka
blifvit anvisade för belåning af actier och publika papper el
-
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 44'
ler af guld och silfver samt jern och koppar m. fl. vågförde
effecter, finnas obegagnade, under en tid af högst 3 månader
öfverlemna de icke använde medlen till den af omförinälde
lånerörelse-grenar, som deraf kan vara i behof, med förbindelse,
att, i händelse berörde medel före nämnde tid varda
för det ursprungliga ändamålet erforderliga, desamma då genast
återtaga.
Uti 12 punkten hade Utskottet hemställt, att i ingressen till föreskrifterne
om lånenerörelsen, den sats borde uttryckas, att Riks-Banken utlånar penningar
och meddelar creditiver, på sätt här nedan säges, men Banco-Styrelsen
kan, då den finner sådant mea Bankens fördel och säkerhet öfverensstämmande
vägra, nya län och creditiver, äfven när intet är att anmärka mot säkerheten.
I afseende på denna punkt har blifvit anmärkt:
Att den grundsats borde uttryckligen uttalas, att det både är Banco-Styrelsens
rättighet och pligt, att inskränka lånerörelsen, då omständigheterne
kräfva sådane åtgärder, för att hejda och hämma en öfverdrifven
utvexling och export af Bankens reela fond; och
att ordet Riks-Banken måtte utbytas mot Rikets Ständers Bank, samt
ordalagen i öfrigt sålunda förändras: ”då den finner sådant med Bankens
fördel öfverensstämmande och med dess säkerhet förenligt, vägra nya lån
och creditiver, äfven när intet är att anmärka emot den erbjudna säkerheten.”
De, rörande detta förslag, yttrade serskilda meningar torde lättast
kunna sammanjemkas genom följande, något förändrade redaction af 12:te
punkten:
§■ io.
Rikets Ständers Bank utlånar penningar och meddelar creditiver,
på sätt här nedan säges; men Banco-Fullmägtige åligger,
då de finna sådant för Bankens säkerhet nödigt och med
dess fördel öfverensstämmande, att vägra nya lån och creditiver,
äfven när intet är alt anmärka mot den erbjudna säkerheten.
Börande Utskottet härvid tillägga, det Utskottet tagit under närmare
granskning samt här nedan afgifvit yttrande i fråga om sättet, att, då
Bankens säkerhet det fordrar, verkställa indragning af låne-rörelsen.
Baneo-TJtskottets Utlåtande, N:o 44-
r5
A) Låne-rörelsen mot pant af Guld och Silfver.
"Uti 13 punkten tillstyrkte Utskottet, att minimi-beloppet för lån emot
pant af Guld och Silfver må bestämmas till Tio R:dr Banko.
Emot denna, af Borgare-Ståndet godkända tillstyrkan, har erinrats:
af en Ledamot inom Ridderskapet och Adeln, att det af Utskottet föreslagna
minimi-belopp vore för lagt och borde förhöjas till minst 20 R:dr B:ko;
af flere Ledamöter inom Preste-Ståndet deremot, att nämnde belopp
måtte bestämmas lägre än Utskottet tillstyrkt, på det att den fattigare
klassen af allmänheten, hvilken denne Låneinrättning egentligen vore
ämnad att bispringa, icke må betagas möjligheten, att deraf sig begagna;
samt af en Ledamot inom Bonde-Ståndet, alt minimum för denna
belåning bör förblifva vid hvad det hitintills varit.
Utom det, att ett lågt minimum för lån i denna väg, underlättar möjligheten,
att kunna i Banken belåna stulet guld eller silfver, anser Utskottet
det icke vara med en Banks rätta verksamhet förenligt, att befatta sig
med en lånerörelse i den ringare skala, som den förevarande; och ehuru
det sålunda vore lämpligast, att utöfver Utskottets förslag öka minimi-beloppet;
tror Utskoitet likväl, att en alltför stor förhöjning komme att medföra
flere olägenheter; och Utskottet upprepar således den hemställan
att minimi beloppet för lån emot pant af guld och silfver
må bestämmas till Tio R:dr B:ko.
I afseende på i4:de punkten, innefattande, att öfrige föreskrifter angående
denna läne-rörelse mätte oförändrade få bibehållas, är endast vordet
anmärkt af en Ledamot inom Ridderskapet och Adeln, att lånetiden
borde inskränkas från 12 till 6 månader, utan respit-tid; men då en sådan
åtgärd endast skulle föranleda ökadt besvär och i följd deraf förhöjd
förvaltningskostnad, enär det icke lärer kunna förvägras låntagaren, att vid
förfallotiden söka nytt lån på samma pant, torde af detta, utaf anmärkaren
sjelf angifna skäl, den föreslagne förändringen icke böra godkännas; och
Utskottet förnyar fördenskull det förslag.
1 §• 12-
att öfrige föreskrifter, i afseende på denna lånerörelse, måtte
oförändrade få bibehållas.
16
Banco-Utskottets Utlåtande, N.-o 44'
B) Låne-r ör elsen emot pant af jent, koppar och andra väg för da
effekter.
Enär någon anmärkning icke blifvit gjord emot 15:de punkten, föreslår
Utskottet,
§• >3
att 157 § i Banko-Reglementet måtte i början sålunda
förändras: ”Lånen utgifvas till bögst trefjerdedelar af pantens
försäljningsvärde, enligt Mäklare-attest eller eljest kända
förhållanden/*
Till en af Herr Lagerhjelm, Pehr, väckt motion om nedsättning af
räntan för lån emot ofvanomförmälde pant, hade Utskottet i i6:de punkten
af styrkt bifall; hvaremot erinran är gjord af Motionären, som förklarat,
att enär Banken på sådane lån icke kan lida några förluster, borde
den biträda en näring, hvarpå Riket i det hela vinner.
Då något nytt skäl för bifall till den gjorda framställningen icke är
vordet anfördt, finnér Utskottet anledning ej vara för handen, att förändra
yttrandet i förevarande, för öfrigt, utan anmärkning lemnade, iöule
punkt, samt
§ *4-
.afstyrker alltså bifall till ofvanberördc motion.
Vid i^de punkten har någon anmärkning icke förekommit; hvadan
Utskottet å nyo hemställer.
§ i5-
att nu gällande föreskrifter, rörande tiden och sättet för liqviden
af ifrågavarande lån måtte få bibehållas oförändrade.
CJ Läne-rörelsen emot pant af Tackjern.
Utskottet hade uti i8:de punkten af styrkt bifall till en af Riksdagsfullmäktigen
Per Pehrsson föreslagen förändring af föreskrifterne, angående
belåning af Tackjern.
Emot denna afstyrkan bär väl inom Bonde-Ståndet af åtskillige Ledamöter
anmärkts, att enär det af Per Pehrsson uppgifne sätt för tackjer
nets
-
Banco-Utshottets Utlåtande, N:o 44• 17
nets vård medförde fullkomlig säkerhet lör Banken, borde Utskottet hafva
åt förslaget lemnat närmare uppmärksamhet; men då Utskottet befarar, att
ett undantag från nu gällande föreskrift om förvaringssättet af de hos Banken
pantsatte effecter, möjligen kan i en framtid, såsom preejudicat betraktadt,
medföra vådliga följder, hvad Bankens säkerhet angår; linner Utskottet
sig föranlåtet
§. 16.
vidblifva den i i8:de punkten upptagne, af öfrige Riks-Stånd
utan anmärkning lemnade afstyrkan utaf bifall till förenämnde
motion.
På anförde skäl, föreslog UtskolLet i 19 punkten, att Bankens förlag
för lån emot pant af Silfver och guld, jern, koppar och andre vågförde
effecter samt tackjern, må bestämmas till ett sammanräknadt belopp
af 3,boo,000 R:dr banco.
Vid denne, af Borgare-Ståndet godkända punkt, hafva hufvudsakligen
inom Ridderskapet och Adeln blifvit framställde anmärkningar, innefattande,
att det vore oriktigt och skadligt, att begränsa en lånerörelse, som lemnade
så fullkomlig säkerhet, som den förevarande,men att deremot, då exporten
afstadnade och benägenhet visade sig for Silfver-uttag, Banco-sedlar icke
såsom lån må utgifvas lill högre belopp än 3,5oo,ooo R:dr, utan att de
derutöfver sökta lånen godtgöras medelst räntebärande Sedlar eller Obligationer,
löpande med 2 | proc. ränta och inlösningsbara efter 3 eller 6 månaders
uppsägning.
Då man utgår från den inom Riks-Stånden i allmänhet gillade grundsatts
att bestämma ett maximum för Bankens hela låne-rörelse, följer äfven
deraf nödvändigheten, att en begränsning eger rum af Bankens lånerörelse
på lös pant. Utskottet har visserligen ansett sig pligtigt, att, med
afseende å den ifrågavarande pantens säkra beskaffenhet, vid föreslåendet
af ett maximum för berörde låne-rörelse, tillse, det summan blifver tillräcklig,
och hyser den förhoppning, att i detta fall hafva lyckats; men Utskottet
bör ej underlåta, att yttra den åsigt, det lånen, som i denna väg
från Banken utgå, lika sorn alla andra, kunna vid missgynnande conjunctur
användas för Silfver-uttag från Banken, enär desamma, genom ständigt
skeende omsättningar, förvandlas till stående lån. Häraf följerock att dessa
lån i annat hänseende icke äro för Banken fördelaktige, än att de erBili.
till R. St. Brot. 184S. 6 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 3
i8
Banco-Utskottets Utlåtande, N.o 44.
Ljuda fullkomlig säkerhet. Med kännedom därjemte af de betydliga lånetillgångar,
hvaraf Bruksegare äro i tillfälle att sig begagna, torde det icke vara
rådlig t, att genom aldrig trytande låne-tillgångar locka exporteuren, att bibehålla
en vara, hvilken han sedermera möjligen nödgas att på hårda vilkor
afyttra. Den erfarenhet, som under de sednare åren vunnits, jäfvar icke
Utskottets nu yttrade åsigt.
Att, på sätt en Ledamot inom Ridderskapet och Adeln föreslagit,
utgifva ränte-bärande sedlar för de lån, hvilka sökas efter det låne-balancen
uppgått till ett visst belopp, anser Utskottet icke leda till det ändamål,
som åsyftas eller förekommande af en påkänning å Bankens metalliska
cassa. Det är nemligen otvifvelaktigt, att sådane sedlar skulle löpa i
bredd med Banco-Sedlarne och uttränga eller snarare göra dessa sednare
umbärliga för rörelsen, samt tillgänglige för det ändamål, man söker förebygga;
och hela följden af en sådan åtgärd skulle sålunda blifva en ränteförlust
för Banken.
På grund af hvad Utskottet nu anfört; och enär därtill kommer att
ifrågavarande lånerörelse under sednast förflutna året betydligen aftagit, förnyar
Utskottet det förslag,
§■ *7-
att Bankens förlag för lån emot pant af Silfver och Guld,
Jern, Koppar och andre vågförde effecter samt tackjern må bestämmas
till ett sammanräknadt belopp af 3,5oo,ooo R:dr banco.
Sedan Utskottet numera frånträdt dess förut gjorda framställning, angående
öfverflyttning till Riksgälds-Contoret af åtskillige delar utaf Bankens
låne-rörelse, följer i ordningen:
D) Bankens utlåning till Stäcler och Corporationer.
Utskottet har till behandling förehaft en af Herr Doctor Broman inom
Preste-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion, deruti föreslås,
”att Rikets Ständer ville bemyndiga Riks-Banken, att på vanliga Banco-vilkor
bevilja de församlingar, som vilja ombygga eller nybygga sina Kyrkor
eller sådant gjort och derför häfta för betydligare skulder, lån emot solidarisk
ansvarighet af alla församlingens hemmans-innehafvare för ränta och amortering
till så stort belopp, sora motsvarar de, enligt vederbörligen granskade
och gillade kostnads-förslag, bestämda bristande kontanta kostnaderne.”
Då Rikets Ständer, uppå Utskottets derom gjorda hemställan, förklarat,
att det åt Lunds Domkyrka, vid 1828 — i83o årens Riksdag beviljade
Råneo-Utskottets Utlåtande, N.-o //./j,.
[9
låne-bitväde af 33,ooo R:dr, borde med innevarande Riksdag upphöra samt
det sålunda måste antagas att Rikets Ständer fortfarande hylla den redan år
1834 uttalade grundsatts, att Banken icke vidare bör utgifva lån till Städer
och Corporationer, har Utskottet, som i allo instämmer uti de af Banco-Utskottet
vid nästlidne Riksdag för afslag å då gjorda framställningar örn
lån till Kyrkors byggnad, m. m. anförde skäl, härigenom skolat
§. .8.
hos Rikets Ständer afstyrka bifall till Herr Doctor B romans
ifrågavarande motion.
E) Utlåning emot inteckning i fast egendom uti Städerne och pä landet
samt emot hypothek af intecknade och på Gänken transporterade sku/debref.
Utskottet tillstyrkte uti 2o punkten förhöjning med En million R:dr
uti Circu/ations-Capitalet för län mot pant af fast egendom i städerne och
på landet. Angående denne tillstyrkan, hafva åtskilliga anmärkningar förekommit:
inom Ridderskapet och Adeln af en Ledamot, att vid betraktande
af det utaf Utskottet föreslagne sätt för åstadkommande af tillökningen, densamma
i sjelfva verket kunde föga skada Banken, men att, om man hyllade
den grundsatts, att ej öka låne-rörelsen, borde man isynnerhet förhindra
en sådan ökning af den låne-rörelsegren, som är otjenligast eller fastighet
s-belåningen;
af en annan Ledamot, som bestridt den tillstyrkta tillökningen, så
vida icke ifrågavarande låne-rörelse till Riksgälds-Contoret öfverflyttas, och
yrkat, att Utskottet, i det nya Betänkandet, måtte vid denna låne-rörelses
utsträckning fästa det bestämda vilkor, att Banken, erhåller gångbara Statspapper
till det belopp, som det blifvande reglementet kommer att föreskrifva;
inom
P res te-Ståndet:
af en Ledamot, att den af Utskottet föreslagne tillökning, hvilken
till någon del blott funnes på papperet, icke vore så tilltagen, att derigenom
det skuldsatta jordbruket kunde beredas någon väsentligare fördel;
af flere Ledamöter, att deremot under närvarande förhållanden, Bankens
lånerörelse icke bör förökas, vare sig fastigheter eller annan väg;
att den nu tillstyrkta förhöjningen vore ett förbiseende af Bankens fördel,
enär de medel, som utgå emot pant af fastighet, svårligen kunna i behofvets
stund realiseras; att nämnde belåning inleder allmogen i en skuldsätt
-
20
Banco- Utskottets-, Utlåtande, N:o 44-
ning, hvaraf endast primitive låntagaren har någon fördel, samt att Bankens
förmåga att upprätthålla realisationen och myntvärdet minskas genom
en sådan tillökning;
inom Borgare-Ståndet,
som, på grund af flerfalldige emot denne punkt gjorde anmärkningar,
återremitterat densamma, med förklarande, det Ståndet ogillade det deri
upptagne förslag, att Rikets Ständer må uti Circulations-Capitalet, emot inteckning
i fast egendom på landet och i städerna, bevilja tillökning af En
Million R:dr Banco; samt
inom Bonde-Ståndet
af flere Ledamöter, alt fonden för fastigheters belåning måtte förhöjas,
hvarigenom en hjelp bereddes det tryckta jordbruket, och att en sådan förhöjning
måtte åstadkommas, dels genom räntornas åter utlåning, dels medelst
anvisning af 1,400,000 R:dr af den upplupna Banco-vinsten samt dels, på
det sätt, att ett belopp, motsvarande de s. k. silfverlånen , förskottsvis finge
användas och de å nämnde lån inflytande capitai-afbetalningar ingå lill gäldande
af förskottet.
I likhet med hvad en Ledamot inom Ridderskapet och Adeln yttrat,
håller Utskottet före, att den af Utskottet tillstyrkta förhöjning icke är af
betydenhet, att deraf uppkommande sedel-utsläppning bör medföra någon
menlig inverkan på Bankens förmåga att upprätthålla myntvärdet; och
då det är otvifvelaktigt, att den mindre jordbrukaren, hvilken jemväl, hvad
antalet beträffar, mest anlitar Bankens lånetillgångar i denna väg, har behof
af låne-understöd, anser Utskottet sig icke böra frångå den tillstyrkan om
förhöjning i Circulations-Capitalet för lån mot pant af fast egendom, Utskottet
afgifvit i förevarande 20 punkt. Enär deremot Borgare-Ståndet ogillat
all tillökning i nämnde circulations-capital samt inom Ridderskapet och
Adeln flere af dem, som sig yttrat i denna fråga, funnit det emot Bankens
intresse stridande, att öka låne-rörelsen, har Utskottet icke kunnat fästa uppmärksamhet
å de, serdeles inom Bonde-Ståndet, framställde anspråk på en
ytterligare förhöjning i Fastighets-belåningen. Såsom skäl härför åberopar
Utskottet hvad i sådant hänseende anfördt blifvit inom Preste-Slåndet af
de Ledamöter, hvilka talat emot all tillökning.
Utskottet, som på sådane grunder vidblifver tillstyrkandet i omförmälde
20 punkt, hemställer
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 44'
31
§• J9-
att Rikets Ständer måtte uti Circulations-Capitalet, emot
inteckning i last egendom på landet och i släderne, bevilja
en tillökning af En million R:dr B:co, hvilken tillökning på
det sätt bildas, att till denna låne-rörelse öfverflyttas de efter
hand ingående Capital-afbetalningarne å lånen emot återbetalnings-skyldighet
i silfver, samt att till densamma anvisas
skillnaden emellan 1,000,000 R:dr B:co och det belopp,
hvartill sistberörde lån vid den tid, Rikets Ständers be
slut
till verkställighet befordras kan uppgå; börande häruti
inberäknas det förskott af 35o,ooo R:dr, som vid nästlidet års
början blifvit af Banco-Fullmägtige meddeiadt.
Den 2! punkten, deruti Utskottet hemställde, att här ofvan föreslagna
circulations-capital sålunda fördelas, att 5,65o,ooo R:dr hällas tillhanda
för inteckningar i egendom å landet och <85 o,000 Rxlr för inteckningar
uti hus och jord i släderne, utom Stockholm, har inom Ridder skåpet
och Adeln samt Preste- och B onde-Stånden icke till någon anmärkning
föranledt; hvaremot inom B or gare-Ståndet en Ledamot yrkat, att för den händelse
Rikets Ständer skulle bifalla tillökning af fastighels-lånefonden, städerne
utom Stockholm jemväl måtte få tillökningen tillgodonjuta, så alt deras lånefond
uppbringas till fullt En million, samt att företrädesrätt till lån af berörde
tillökning lemnäs dem, som hädanefter bygga stenhus, kalkbrukshus eller trädlius,
beklädda med tegel, klink eller murbruk; och flere Ledamöter talat för bifall
till Utskottets förslag; men andre åter förmält sig anse, att för hus
i städerne icke bör bestämmas större lånefond, än den nu befintliga.
Som det tillkommer Staten ocb icke Banken, att bispringa med låneunderstöd
nedbrända Städer, samt den företrädesrätt till lån å vissa uppgifna
hus, som blifvit yrkad, afser att uppmuntra lill byggande af sådane
hus, hvilka äro emot eldfara skyddande, måste det äfven tillkomma Staten
att, om så anses nödigt, i dylike fall bevilja låne-biträden eller praemier;
och enär för öfrigt skäl icke förefinnes att tillstyrka någon tillökning utöfver
hvad Utskottet föreslagit för belåning af hus i Städerne utom Stockholm,
hvilken pant är af jemförelsevis mindre värde,
§. 20.
tillstyrker Utskottet å nyo, att här ofvan föreslagne circu
-
22
Banco-Utskottels Utlåtande, N.o 44-
lations-capital sålunda fördelas, att 5,f>5o,ooo R:dr hållas tillhanda
för inteckningar i egendom å landet och 85o,ooo R:dr
för inteckningar uti hus och jord i städerne, utom Stockholm.
Som 22 punkten blifvit utan anmärkning Jemnad, upprepar Utskottet
den hemställan,
§• 2I
att
de för utlåningen emot pant af fast egendom i Städerne
och på landet gällande föreskrifter måtte få oförändrade
bibehållas.
F) Lån till Skiften och Odlingar.
Banco-Reglementels 177 §. bestämmer, bland annat, alt skiftes- och
odlingslån från Banken utgifvas, och alt circulations-surnman i denna lånerörelse
utgör 80,000 R:dr B:co; och lända för samma lånerörelse till efterrättelse
de föreskrifter, som finnas upptagne i Kongl. Majrts Nådiga Kungörelse
af den i3 Maj i83o, Afd. 2, Art. 1, 2, 3, l\ och 5 med den enda
förändring att mindre lån än å 200 R:dr Banco ej få beviljas.
/Ingående förändringar i denna låne-rörelse, bar framställning blifvit
gjord af Riksdags-Fullmägtigen Ola Svensson från Malmöhus Län, som, uti
en inom Bonde-Ståndet väckt, och till Utskottets behandling hänvisad, motion,
föreslagit, att, med upphäfvande af de stadganden, som innefattas i 1
och 2 mom. af 2 §. och 1 Artikeln i ofvanberörde Kongl. Kungörelse,
den föreskrift måtte meddelas: ”alt ansökningar om odlingslån böra åtföljas
af en till riktigheten af församlingens pastor och socknenämnden bestyrkt
afskrift så väl af den å skiftet meddelade fastställelse, som skifteshandlingarne,
i hvad de röra den eller de lägenheter, för hvilka odlingslån sokes.”
Som, efter hvad till Utskottets kunskap kommit, den för skiftes- och
odlings-lån afsalta fond, under sednast förflutna året blifvit betydligen
anlitad och det deraf vill synas, som skulle nu gällande föreskrifter icke, på
sätt motionären förmenat, vara för lånsökanderne hinderlige; lärer något
afseende icke böra lemnäs åt det väckte förslaget. För öfrigt och då fråga
icke förekommit om förändring hvarken uti circulalions-summans belopp
eller nu gällande föreskrifter för ifrågavarande lånerörelse, tillstyrker Utskottet,
Banco-Utskottets UtlåtandeN:o 44-
23
§. 22.
att till skiftes- och odlingslån måtte fortfarande få anvisas
ett belopp af 80,000 R:dr B:co, att utgå i enahanda ordning
och på samma vilkor, som hittills.
G) Belåning af Adier och publika Papper.
Genom 23 punkten hade Utskottet föreslagit, att fonden för denna
belåning må bestämmas till 5oo,ooo R:dr B:co.
Vid nämnde punkt är endast anmärkt, att ifrågavarande utlåning borde
sammanföras med Handels-Disconten, dit den egentligen skall höra, hälst
om Handels-Disconten kommer att sysselsätta sig med discontering af vexlar
och accepterade invisningar.
Enär andra grunder gälla för belåningen i Handels- och Närings-Disconten,
än för utlåning på publika papper; saknar Utskottet anledning att
frångå dess berörde hemställan, och föreslår således,
§. 23.
att fonden för belåning af Actier och publika papper må
bestämmas till 5oo,ooo R:dr B:co.
I fråga om 24 punkten, deruti Utskottet yttrade den åsigt, att de för
belåning af Actier och publika papper nu stadgade vilkor böra oförändrade
bibehållas, har anmärkts, att Götha Canal-actier borde från belåningsrätt
uteslutas, enär de effectivt icke innehafva det värde af 25 procent,
hvartill de få belånas, samt alt om nämnde rätt skall fortfara, belåningsvärdet
måtte nedsättas.
Som, jemlikt 201 §. i nu gällande Banco-Reglemente, actier i Götha
Canal-Bolag endast få belånas under vilkor, att antaglig borgen ställes för
den brist i Verkets fordran, som vid hypothekens användande möjligen
skulle kunna uppkomma; så och om äfven nämnde actier ega ett mindre
värde än hvartill de belånas, hvilket Utskottet icke vill betvifla, tror Utskottet
dock Verket böra vara mot förluster på dylika lånfredadt; och Utskottet
upprepar således det förslag,
24 §
alt de för belåning af actier och publika papper nu stadgade
vilkor må oförändrade bibehållas;
med förnyande af det dervid gjorde förbehåll, att få till Rikets Stan
-
ar4
Banco-Utskollets Utlåtande, N.o
der inkomma med de framställningar, som kunna finnas nödige, med anledning
af det beslut, Rikets Ständer fatta, i anledning af en inom Ridderskapet
och Adeln väckt samt till Stats- och Banco-Utskottens handläggning
öfverlemnad motion, om inköp för Statens räkning af Götha Canal.
H) Utlåning på namn och reverser.
Då det, med iakttagande af den i Banco-Reglementet följde ordning,
nn tillkommer Utskottet, att afgifva yttrande, i afseende på denna utlåning,
får Utskottet först redogöra för beloppet af det Capital, hvarmed denna rörelse
för närvarande bedrifves.
Enligt 2o5 §. i Banco-Reglementet, utgör Ordinarie fonden för nämnde
utlåning 8,000,000:
hvaraf tillhandahållas:
Banco-Disconten i Slockholm 5,000,000: — —-  Låne-Contoret i Götheborg . 2,000,000: — —
samt Låne-Conloret i Malmö 1,000,000: — —
8,000,000: — —
hvarförutan Rikets sednast församlade Ständer af Bankens
vinstmedel anslagit för Banco-Disconten i Stockholm
en förstärkning intill denna Riksdag af  5oo,ooo: — —
Summa B:co R:dr 8,5oo,ooo: —- —
Härtill kommer ytterligare dels
ett belopp af . .
35o,ooo: — —-
utgörande ännu qvarstående andelen
af den tillfälliga förstärkning, som år
1841 af Banco-Fullmägtige anvisades
för ifrågavarande utlåning;
dels Banco-Disconlens s. k. reservfond,
enligt nästlidet års bokslut . . i^i,o33: 44* 8.
samt dels de, såsom reserv-fond vid
Malmö Låne-Contor afsatte medel, jemlikt
bokslutet för nästlidet år uppgå
ende till * 38,767: 12. 4-
55c),8oi: 9. —
Summa B:co R:dr 9,059,801: 9. —
Som
Råneo- Utskottets Utlåtande> N:o 44-
25
Sorn, likmätigt 88 §. i mom. i Åberopade Reglemente, den å rörelsen
under ett tilländalupet år uppkomna vinst icke till Ranken ingår förr
än påföljande året, i:sta hälften efter fulländad Revision af räkenskaperne
och den 2:dra inom September månad samma år, så hafva de upplupna
räntorna jemväl blifvit i lånerörelsen använde, hvilket åter, förening dermed,
att de på grund af 206 §. i nämnde Reglemente uli Ranken emot ränta
insatte Sparbanksmedel, i Ranco-Diskontens lånerörelse ingå, dertill föranleda
att Låne-Ralancen, vid nästlidet års slut, utgjorde, på sätt de till
Ranco-Fullmägliges Expedition ingångna raporter utvisa,
Vid Ranco-Diskonten i Stockholm R:dr 6,221,727: 45. 3.
Vid Låne-Contoret i Götheborg  2,254,o3o: 44- 11-
Vid Låne-Contoret i Malmö
1,161,540: 20. 4-
Tillsammans R:dr 9,607,299: 14. 6.
Efter att sålunda hafva redogjort för beloppet af de medel, hvilka
användas i förevarande utlåning, anser Utskottet sig höra till besvarande
upptaga de framställningar och förslag, som ega gemenskap med samma utlåning
och blifvit till Utskottets behandling hänvisade.
Herr Rosenbladj, Bernhard, har föreslagit, att såsom ett temporärt
förskott till allmänna Discont-rörelsen måtte återställas de 35o,ooo R:dr,
hvilka under första hälften af nästlidet år blifvit indragne, dock med rätt för
Ranco-Fullmägtige att fördela dem emellan de serskildta Disconterne, i mohn
af behofvet.
Herr Silfverhjelm, C. A., har tillstyrkt,dels att Ranco-Discont-fonden
successivt må ökas med 4 millioner R:dr, på så sätt, att Discont-fondens
årliga räntevinster i första rummet derLi 11 användas, och att i öfrigt Ranken,
för detta ändamål, upptager lån af allmänheten emot obligationer, löpande
med högst 4i procent ränta och till ett belopp af i| högst 2 millioner
R:dr, samt dels att omsättnings-terminerne måtte förminskas från Fem
till Fyra med en fjerdedels afbetalning i stället för en femtedels, dock att
denna förändring icke verkade retroactivt för lån, som tillkommit före
samma förändring.
Herr Nordenankar, F. fV., har hemställt ej mindre att fiankens utlåning
i Discont-väg icke må ökas utöfver det belopp, hvartill densamma
vid sistlidne Riksdag bestämdes, än äfven, alt Ranco-Discontens respit-tid
må förkortas till en månad.
Bih. till R. St. Prot. tSfSj 6 Sami. 1 Afd. a? Haft. 4
\Banco-Utskottets
Herr J. A. Arnberg har ansett, att i Banco-Disconten endast må belånas
papper, grundade på verkliga affärer och som antingen äro Inrikes
vexlar eller ock innehafva sådane vexlars natur; att respitmånaderna för
alla från och med år 1845 utgifvande lån afskaffas, samt att omsättningsterminernas
antal, efter hand, förminskas och inskränkas.
Herr Theodor Foenander har föreslagit, att icke allenast de för Disconterne
anvisade tillfälliga förstärkningar af tillsammans 85o,ooo R:dr måtte
åter indragas lill Banken, utan äfven att den fond, som af Banken hädanefter
på namn och reverser får utlånas, successivt måtte inskränkas till
6,000,000 R:dr.
Riksdags-fullmägtigen G. B. Appelqvist från Blekinge Idin har tillstyrkt
att 1,000,000, R:dr af den upplupna Bancovinsten må anvisas till
Discontrörelsens förstärkning.
Riksdags-fullmägtigen Tobias Lind frän Bohus Län har föreslagit,
att tiden för Discont-låns återbetalning måtte utsträckas till 5 år, med afbetalningar
af i eller -L utaf capitalet, vid omsättningar hvar i2:te eller
hvar 6:te månad.
Riksdags-fullmägtigen Mäns Pehrsson frän Skäne har tillstyrkt, att
flere Låne-Contor för Discont-rörelses bedrifvande måtte inrättas, samt att
Discont-Directeurerne må erhålla tillökning i de fördem nu bestämda arfvoden,
Riksdags-fullmägtigen Anders Jonsson från Östergöthland har yrkat,
att räntan i Disconterne måtte nedsättas till 4 procent, samt att straffräntan
må beräknas till endast i procent i månaden för den lid, Låntagaren med
betalning öfver förfallodagen uteblifver.
Berörde motioner innefatta sålunda följande hufvudsakliga förslag,
nemligen:
i:o Angående beloppet af fonden för utlåning emot namn och reverser
med omsättnings-rält genom Banco-Disconten i Stockholm samt LåneContoren
i Götheborg och Malmö.
2:0 Nedsättning af så väl den allmänna, som straffräntan.
3:o Omsättnings-terminernes tillökning eller förminskning.
4:o Respit-tidens förkortning eller borttagande helt och hållet.
5:o Förändring i de documenter, som få belånas.
6:0 Inrättandet af flere Låne-Contor,- samt
7:0 Tillökning i arfvodet för Discont-Directeurerne.
I fråga nu först om beloppet af den fond, som bör anvisas i och
för berörde utlåning, kan Utskottet ej undgå hänvisa till det yttrande om
Banco-Ulskottets Ut låt ande j N:o 44’
27
samma utlåning, hvilket förekommer i Utskottets Betänkande N:o 29 siddi
22 och 2 3.
I öfverensstämmelse med de af Utskottet der uttalade åsigter, måste
Utskottet afstyrka ytterligare förhöjningar i de för berörde ändamål anvisade
fonder. Det har nemligen visat sig, att sådane lid efter annan meddelade
förhöjningar endast haft till följd en ökad skuldsättning för föremål,
som ingalunda bidragit till mera lif i näringar och industriella företag, samt
att återtagandet af ett för ifrågavarande lånerörelse meddeladt tillfälligt förskott,
äfven på mindre summa, haft menligt inflytande på Disconterne, hvilkas
lagsöknings-balancer vid sådane tillfällen betydligen stigit. Denna sistnämnde
omständighet tvingar emedlertid Utskottet, att icke biträda de
väckta förslagen om Discont-fondernes förminskning i högre grad, ehuru
Utskottet fortfarande hyser den öfvertygelse, att en sådan åtgärd vore af
fördel för Banken, i betraktande af dess förbindelse att upprätthålla myntvärdet
och deraf möjligen uppkommande behof, att kunna realisera de fordringar,
Banken eger.
Uti ingressen till denna §. har Utskottet uppgifvit beståndsdelarne
af de fonder, som nu användas i och för utlåningen på namn och reverser.
Deraf inhemtas, bland annat, att Banco-Disconlens i Stockholm samt LåneContorets
i Malmö s. k. reserv-fonder utgöra en del af sjelfva låne-fonden.
Som dessa reserv-fonder äro ämnade, att i en framtid ersätta de förluster,
hvilka å Discont-rörelsen kunna uppkomma, men dylika förluster lämpligen
torde böra godtgöras af den för året inflytande vinst; så och enär genom
de rörande reserv-fonderne gällande föreskrifter, att för hvarje år 5
procent ränta bör läggas till Capitalet, lån-fonden är i ett ouppbörligt stigande;
har Utskottet ansett att nämnde reserv-fonder böra till Banken ingå.
Som, efter hvad tillförene blifvit omförmäldt, räntor, hvilka dels förskotts-vis
innehållas och dels vid inbetalningar inflyta, åter utlånas; så
inträffar häraf ej mindre, att den vinsta som det ena året uppstår, först under
det följande året kommer Banken till godo, än äfven, att de för utlåning
tillgängliga medel öfverstiga de dertill anvisade fonder med ett belopp,
motsvarande den å rörelsen uppkomna vinst. Utskottet tror att i förevarande
fall den ordning bör iakttagas, att influtne räntor qvartaliter till
Banken lefvereras och att desamma sålunda icke få i utlåningen användas.
För verkställigheten häraf torde någon annan svårighet icke möta, än den
som kan uppstå af den större indragning, hvilken nu till en början af ett
sådant beslut skulle följa. Men då denna indragning fördelas på en längre
Banco- Utskottets Utlåtande, N.o 44-
tid, mäste äfven nämnde svårighet gifva vika för den ordning och reda i
räkenskaperne, införandet af förändringen åstadkommer.
Likmätigt 206 §. i Banco-Reglementet är det Sparbankerne i Riket,
under förbehåll att de äro med ändamålsenliga stadganden försedde, tillåtet,
att, emot 3 procent ränta, insätta Capital hos Banken, att åLerbetalas efter
sex veckors uppsägning, dock må Stockholms Sparbank ej kunna ega utöfver
100,000 R:dr, Götheborgs Sparbank icke utöfver 20,000 R:dr och af de
öfrige Sparbankerna icke någon utöfver 10,000 R:dr sålunda mot ränta innestående;
kommande de af Sparbankerna insatta medel att ingå och användas
uti Banco-Discontens och Låne-Contorens vanliga rörelse.
Denna rättighet har ofta begagnats af Stockholms Sparbank, hvars
insatta medel af Banco-Disconten härstädes blifvit utlånte. Låne-fondens
häraf föranledda tillfälliga ökning anser Utskottet mindre ändamålsenlig;
och enär upphörandet af denne Spar-Banken förunnade förmån ej är vorden
ifrågasatt, har Utskottet tagit under öfvervägande, huruvida icke de
af Spar-Bankerne på upplånings-räkning insättande medel kunna lämpligare
användas, antingen till utlåning genom Handels- och Närings-Disconten,
eller till förminskning af utelöpande sedelstocken, om sådant finnes med
Bankens fördel närmare förenligt, samt dervid funnit, att som Handels-och
Närings-Disconten tillförene helt och hållet, samt numera till en del bedrifves
med upplånade medel, det jemväl vore i sin ordning, att nämnde
Discont finge å sig öfverlåtet det belopp, Spar-Bankerne emot ränta ega att
insätta; dock under förbehåll att Handels- och Närings-Disconten genast till
Banken återbetalar en motsvarande summa af Bankens egna medel.
Hvad dernäst nedsättning af så väl allmänna som straff-räntan beträffar,
får Utskottet anföra, att då ansökningar om lån i Diskonterne nästan
vid alla tider öfverstiga de för utlåning tillgänglige medel, samt det
deraf vill synas^ som skulle räntans belopp icke afskräcka allmänheten
från att om lånebiträde anlita Disconterne, finner Utskottet skäl destomindre
vara för handen, att tillstyrka någon nedsättning i den till 5 procent
bestämda ränta, som derigenom antalet af låneansökningar skulle stiga till
den höjd, att fonden blefve alldeles otillräcklig. Ehuru straffräntan, hvad
beloppet angår, icke kan anses vara för hög, har det ej undfallit Utskottets
uppmärksamhet, att denna ränta, hvilken ensamt bör utgöra ett straff för
den försumlige gäldenären, ofta träffar den oskyldige, enär någon gräns icke
finnes för berörde räntas beräkning. Af denna anledning, tror Utskottet,
Banco-Utskottets Utlåtande, JV.o 44-
29
det Straff-räntan bör upphöra någon viss lid efter förfallo-dagen, på sätt
af nedan förekommande hemställan närmare inliemtas.
1 afseende vidare å de gjorda framställningarne om förändring i tiden
för omsättning af Discönt-fån, bör Utskottet fiista uppmärksamhet derå,
att, i händelse nämnde tid skulle förlängas, svårighet kan för Låntagaren
möta för erhållande af löftesman, samt att vida större förluster än hitintills
på ifrågavarande utlåning vöre att med skäl befara, då under den
längre tiden af omkring ett år, gäldenärens economiska ställning kan undergå
väsendtlig» förändringar. En förkortning åter af tiden för omsättning,
fruktar Utskottet skulle leda till skada och förlust för större delen af
låntagare i Discont-verken och serdeles dem som tillhöra allmogen. Utskottet
kan af dessa skäl icke biträda ifrågavarande förslag örn förändring
i grunderna för Banco-Discont-låns återbetalning och omsättning.
Som, med afseende å den omfattning Banco-Diskontens Låne-District
éger, den nu bestämda respit-tiden icke torde vara för lång, samt det är
troligt, att en förkortning deraf skulle föranleda tillökning i lagsökningarnes
antal och belopp, till skada och förlust för så väl verket söm dess gäldenärer,
kan Utskottet icke eller instämma uti detta förslag.
Då Utskottet nu tillstyrker, att från och med år 1847 uteslutande
inrikes vexlar få i Handels- och Närings-Discontén diskonteras; förmodar
Utskottet, det införandet samtidigt af en förändring i bälånings-sättet inom
Banco-Disconten komme att medföra' en alltför betydlig rubbning i
hitintills varande förhållanden, samt anser, att innan upplysning vunnits,
huruvida inrikes vexlar komma att i allmänna rörelsen begagnas, det vara
allt för tidigt, att den åsyftade förändringen vidtaga.
I anledning af den väckte frågan om inrättande af flere Låne-Contor,
bör Utskottet endast anmärka, det Utskottet här nedan föreslår, att, i
händelse en eller annan Privat-Bank skulle upphöra, den minskning i rörelsen,
som i följd deraf kan uppkomma, skall, under vissa förhållanden, ersättas
genom Åfdelningar utaf Rikets Ständers Bank, samt att för den lånerörelse,
hvilken genom Banco-Disconten och Låne-Conloren nu bedrifves,
tillökning i antalet af Låne-Contor icke af behofvet påkallas.
Enär den föreslagna tillökningen i arfvodet för Directeurerne i BancoDisconten
och Låne-Contoren är byggd på den förutsättning, att en förändring
i organisationen af Styrelserne öfver dessa Inrättningar skulle komma
att ega rum, men en så beskaffad förändring nu icke lärer kunna verkställas;
torde äfven frågan om förhöjning i arfvodet böra förfalla.
Banco-Ulskottets Utlåtande, N.o /^.
grund af hvad sålunda anfördt blifvit, får Utskottet tillstyrka:
§. 25.
a) att ordinarie fonden för utlåningen genom Banco-Disconten
i Stockholm samt Låne-Contoren i Götheborg och Malmö
på namn och reverser med omsättnings-riitt må bestämmas
till Nio Millioner R:dr B:co, hvaraf tillhandahållas
5.800.000 R:dr Banco Discont-verket i Stockholm till utlåning
för Rikets samtlige provinser med undanlag af dem, som ega
belånings-rätt i Låne-Contoren, enligt hvad här nedan
stadgas, 2,100,000 R:dr Låne-Contoret i Götheborg för Provinserne
Westergöhtland, Dahlsland, Bohus Län och Halland, samt
1.100.000 R:dr Låne-Contoret i Malmö till utlåning för Provinserne
Skåne och Blekinge;
b) att Banco-Discontens reserv-fond må, såsom sådan, upphöra
och till Bankens disposition öfverlenmas;
c) att likaledes Låne-Contorets i Malmö reservfond må till Banken
inlefvereras;
d) att den vinst, som af Discont-rörelsen under sistförflutna året
uppkommit, skall, i vissa lämpliga andelar och terminer, under
detta och nästa år till Banken lefvereras, så att hela beloppet
af nämnde vinst före slutet af sistberörde år varder
till Banken aflemnad;
e) att de i Discont-lånerörelsen inflytande räntor hädanefter icke
må utlånas, utan skola, vid förloppet af hvarje qvartal, efter
afdrag af utgifterne för Discont-Verkens förvaltning, förlusterne
och de lån hvilka inom linien föras, till Bankens disposition
ingå;
f) att de medel, Spar-Bankerna emot"ränta insätta, ingå och användas
till utlåning genom Handels- och Närings-Disconten i
Stockholm samt Låne-Contoren i Götheborg och Malmö; under
vilkor, att ett motsvarande belopp af Bankens för berörde
utlåning anvisade förlag till Banken inlefvereras och sedermera,
i mån af skeende återbetalningar utaf Spar-Bankernes
medel, till det ursprungliga föremålet återgår, hvarigenom
fonden för Handels- och Närings-Discontens utlåning icke må
öfverskridas;
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o jpp
3i
g) att den genom 193 §. 1 mom. af Banco-Reglemen tet bestämda
ordinarie räntan bibehålles vid oförändradt belopp af fem
procent efter år räknad, hvilken vid lånets utassignerande
för hela låneliden afdrages;
h) att straffräntan, jemlikt 2 mom. i nyss åberopade §. af iianco-Reglementet,
beräknas på sätt hittills skett, med Tre procent
utöfver ordinarie räntan för de lån, som ej sednast i'\
dagar efter förfallotiden blifvit inbetaide, eller genom omsättning
liqviderade, i de fall der sådan får ega rum; men alt
beräkningen af straffränta kommer att upphöra 3:ne månader
efter lånets förfallodag, eller i händelse låntagaren derförinnan
råkar i concurstillstånd, å den dag då concursen anses
börjad;
i) att för alla lån, som äro förfallne då ofvan föreslugne förändring
vidtager, straffräntas beräknande skall genast upphöra,
så vida sådan ränta upplupit för Trenne månader eller derutöfver
efter förfallodagen, men i annat fall å den tid, som i
nästförestående moment är vorden bestämd;
k) att, med afslag å de i sådant hänseende gjorde framställningar,
frågorne om sättet och ordningen för Disconllåns återbetalning
och omsättning, respit-tidens förkortande samt förändring
i de documenter, hvilka belånas, måtte få förfalla;
samt
l) att de väckte förslagen om inrättandet af flere Låne-Contor
och tillökning i Discont-Directeurernes arfvoden må lemnäs
utan afseende.
Förbehållande sig dock Utskottet, att i afseende på reglementariske
föreskrifterne i och för utlåningen på namn och reverser, med omsättningsrätt,
hos Rikets Ständer iå föreslå de förändringar, hvilka ej mindre i följd
af Rikets Ständers fattande beslut med anledning af ofvanstående förslager,
än äfven, på grund af serskilde derom gjorde framställningar, kunna finnas
behöflige.
I) Utlåning genom Handels- och Närings-Disconten.
Utskottet tillstyrkte i a5 punkten, att fonden för utlåning genom
Handels- och Närings Disconten må bestämmas till en summa af 0,5 00,000
32
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 44-
R:dr B:co, deruti inberäknadt beloppet af den för Stockholms Handels- och
Närings-Discont afsalia Reserv-fond, hvilken i följd häraf, såsom sådan
betraktad, skulle komma att upphöra.
Yid detta förslag är anmärkt:
inom Rid der skåpet och Adeina,
af en Ledamot, att det bör stadgas, att derest kursen stiger, minskning
i denna utlåning skall ega rum på det sätt och Lill den grad, som
Bancp-Fullmägtige finna för Bankens bästa nödvändigt; och
aj en Ledamot, att som förevarande utlåning lättar Silfver-uttagningen,
så borde, med afseende å den belägenhet, hvaruti Banken sig befinner, utlåningen
inskränkas, men icke utvidgas;
inom Borgare-Ståndet:
af flere Ledamöter, att fonden för Handels- och Närings-Disconten
icke må ökas utöfver dess närvarande belopp af 3 Millioner R:dr, men att,
så vida proportionen emellan metallisk valuta och sedlar derigenom icke
rubbas, fonden tillfälligt kunde förstärkas med en half million R:dr, då kursen
står lågt, med förbehåll likväl, att, när kursen stiger och den metalliska
cassan följaktligen hotas, Banco-Styrelsen må ega att indraga icke blott den
tillfälliga förstärkningen af en half million, utan äfven succesive de öfrige
3 millionerne, derest sådant för Bankens säkerhet vore nödigt,
samt inom Bonde-Ståndet,
af åtskilliga Ledamöter att enär ändamålet med Handels- och NäringsDisconten
egentligen varit, det Banken skulle uppträda såsom medlare emellan
Lånsökande inom Handeln och Näringarne, å ena, och Capitalisterne, å
andra sidan, samt sålunda använda eljest i allmänna eller enskildta Cassör
ofruktbart liggande medel; ifrågavarande punkt måtte erhålla en sådan lydelse:
”Handels och Närings-Discontens utlåning, som skall hufvudsakligen
bedrifvas genom upplåning emot obligationer å 3 procent på 3 månaders
uppsägning och 2 procent på en månads uppsägning, bestämmes af BancoStyrelsen,
i mohn af allmänna rörelsens behof och metalliska Cassans mer
eller mindre anlitande. Bankens egna medel må deruti endast göras fiuktbara
till det belopp, som kan förenas med denna Cassas och Sedelstockens
lämpliga förhållande till hvarandra, beroende »let dessutom af Banoo-Styrelsen,
att, derest omständigheterna så fordra, för längre eller kortare tid inskränka
de eljest för län och borgensförbindelser i denna Discont stadgade
maxima.”
"Den
Banco-TJtékottels Utlåtande, N:o 44•
33
”Den afsatla Reservfonden må. såsom öfverflödig, aflemnas till VexelBanken.
”
Till en början bör Utskottet, såsom svar på de gjorde anniarkningarne,
förklara, det Utskottet inseende fördelen deraf, att ett bestämdt stadgande
finnes, angående sättet och ordningen för förminskning af Bankens vid
anfordran betalbara förbindelser, då sådant af omständigheterne fordras, bär
nedan, bland annat, föreslagit, det Banco-Fullmägtige må ega, att i förrberörde
ändamål, i första rummet, göra indragning af de medel, hvilka äro
anvisade för utlåning genom Handels- och Närings-Disconten.
Hvad beloppet af den föreslagna fonden beträffar; torde Utskottet
böra hänvisa till Betänkandet N:o 21), der det blifvit ådagalagdt, att den
af Utskottet tillstyrkta summa understiger den som hitintills varit i omförmälde
låne-gren använd; hvarom de zifler-uppställningar, hvilka längre
fram i detta utlåtande förekomma jemväl lemna upplysning.
Utskottet får, med afseende å det inom Bonde-Ståndet framställda
förslag, endast erinra, att vid Handels- och Närings-Discontens första inrättande,
Banken icke egde medel att densamma förlägga; i följd hvaraf, för
sådant ändamål, upplåning måste ega rum; men de i denna väg upplånade
medel, återbetalades sedermera, i den mohn, Bankens egna medel lemnade
tillgång för ifrågavarande låne-rörelses bedrifvande.
Då för närvarande Banken är i tillfälle, att, utan upplåning, anvisa
det erforderliga förlaget; kan Utskottet icke biträda nämnde förslag; och Utskottet
tillstyrker derföre fortfarande,
§. 26.
att fonden för utlåning genom Handels- och Närings-Disconten
må bestämmas till en summa af 3,5oo,ooo R:dr Banco,
deruti inberäknadt beloppet af den för Stockholms Handels-och
Närings-Discont afsatta Reserv-fond, hvilken, i följd häraf,
såsom sådan betraktad, komme att upphöra.
Utskottet, som, af de veckorapporter öfver Handels- och Närings-Diseontens
rörelse, hvilka aflemnas till Banco-Fullmägtiges Expedition, inhemtat,
att de influtne och innehållne räntorne under loppet af hvarje qvartal i Lånerörelsen
användas, men anser en sådan tillfällig ökning af lånefonden hvarBih.
till R. St. Prot. 1S4S. 6 Sami. 1 A/d. 21 Ha] t. 5
34
Banco-Utskottets Utlåtande, N.-o 44-
ken vara af fördel för Banken eller öfverensstämmande med de af Rikets
Ständer gifne föreskrifter, har, af sådan anledning, skolat, i samband härmed,
hemställa det Rikets Ständer mätte förordna,
§• 27-
att de å denne låne-rörelse uppkommande räntor icke få
till utlåning användas, utan skola, vid utgången af hvarje
qvartal, till Banken lefvereras.
26 puncten innehöll, att nu gällande vilkor för utlåningen genom
Handels- och Närings-Disconten i sä måtto förändras, att ifrån och med
år 1845 inrikes vexlar och accepterade invisningar, betalbara i Stockholm,
Götheborg eller Malmö och ställde på högst Sex månader, disconteras emot
4 procents ränta, f öreträdesvis för andra papper, hvilka hädanefter, såsom
hitintills, få belånas emot fem procent.
Härvid är vordet anmärkt: inom Ridderskapet och Adeln.
af en Ledamot, att Utskottet för framtvingande af den högst fördelaktiga inrikes
växel-rörelsen, bordt ordna Handels- och Närings-Discontens utlåning,
på sätt Herr Presidenten Skogman uti dess vid Betänkandet N:o 29 fogade
reservation föreslagit.
af en annan Ledamot, att växlar eller accepterade invisningar, förfallne
inom 3 månader, borde disconteras för 4 procent, men öfrige deremot
efter 5 procent.
af fere Ledamöter, att äfven reverser må kunna disconteras;
af en Ledamot, att den förmånsrätt, som blifvit ifrågaställd, måtte endast
förunnas inrikes växlar, men icke invisningar, emedan derigenom föreskrifterne
angående denna utlåning skulle allt framgent komma att eluderas;
inom Preste-Ståndet.
af en Ledamot, att, genom den åt vexlar lemnade företrädesrätt till belåning,
Handels- och Närings-Disconten uteslutande blifver en Credit-anstalt
för den större Handels- och Fabriks-rörelsen; och
af en annan Ledamot, att åt växlars discontering ett afgjordt företräde
bör lemnäs intill 1846 års slut och sedermera en uteslutande belå
nings-rätt;
-
Banco-Utskottels Utlåtande,' N:0 44-
35
inom Borgare-Ståndet:
af en Ledamot, att föreskriften om växlarnes betalbarhet i Stockholm,
Götheborg och Malmö, måtte utgå, emedan i motsatt fall högst få växlar
till belåning förekomma;
af en Ledamot, att sådane documenter och reverser, hvilka synas vara
grundade på verklige affärer, borde erhålla företräde framför dem, der personerne
synbarligen endast lånat hvarandra sina namn till ömsesidig accomodation;
af
en Ledamot, att betalningstiden för vexlar måtte inskränkas från
6 till 4 månader; samt
af en Ledamot, att det icke vore lämpligt medgifva lägre ränta för
discontering af vexlar, än för belåning af andra goda documenter; samt
inom Bonde-Ståndet:
af en Ledamot, med hvilken flere instämt, att växlar och invisningar
böra disconteras på högst l\ månader och emot 5 procents ränta.
Vid den förnyade pröfning af förevarande fråga, som Utskottet med
anledning af de gjorde anmärkningarne företagit, har Utskottet icke kunnat
undgå att instämma uti den inom Riks-Stånden yttrade åsigt om fördelagtigheten
af inrikes växlar. Utskottet har derföre såsom ett sätt för framtvingande
af sådana växlar, ansett den föreskrift böra, i afseende på belåningen
uti Handels- och Närings-Disconten, gifvas, att, efter någon viss
tid, andre documenter derstädes icke till belåning antagas, än Inrikes växlar.
Sorn det på Directionen öfver Handels- och Närings-Disconten ankommer
att, äfven då intet finnes att anmärka, emot den erbjudna säkerheten,
afslå en låneansökning, hvilken Directionen finner icke vara på verklig
affär grundad; lärer något stadgande derom att documenter, hvilka synas
innebära motsatsen, böra ega företrädesrätt, icke vara af behof påkallad.
Med ändring af förslaget i berörde 26 punkt, tillstyrker Utskottet,
det Rikets Ständer måtte besluta,
§. 28.
att nu gällande vilkor för utlåningen genom Handels- och Närings-Disconten
i så måtto förändras:
a) att, ifrån och med år 1846, inrikes vexlar och accepterade
invisningar, betalbara i den stad, der disconteringen sker och
ställde på högst Sex månader, disconteras emot 4 procents
36
Banco-UtskotUts Ut/älandej N.o 44-
ränta, företrädesvis för andre papper, hvilka till och med slutet
af samma år, såsom hitintills, belånas emot 5 procent; samt
b) att, efter nämnde tid, eller från och med år 1847, uteslutande
inrikes vexlar, betalbara i den Stad, der discontei ingen
sker, diseonterns emot 4 procent ränle-afdrag, om de äro inom
3 månader förfallne, samt emot 5 procent ränte-afdrag för
dem, som ega längre förfallotid, högst 6 månader.
Utskottet förbehöll sig i Betänkandet N:o 2p, sid. l\[o, att, i händelse
af Rikets Ständers bifall lill den deruti gjorda hemställan i 26 punkten,
få inkomma med förslag till de i sådant fall nödige reglementariske föreskrifter.
Sedan Riksdagen nu så långt framskridit, att det är möjligt, det Utskottet
icke medhinner att, efter vederbörandes hörande, upprätta och
Rikets Ständers pröfning underställa de föreskrifter, hvilka erfordras, om
Rikets Ständer godkänna ofvanberörde 28 §. hemställer Utskottet,
§• 39-
att det måtte åt Banco-Fullmägtige öfverlemnas, alt, efter af
vederbörande Direction uppgjordt förslag, pröfva och till efterrättelse
fastställa de reglemenlariske föreskrifter för Handels-
och Närings-Diskontens lånerörelse, som i och för discontering
af inrikes vexlar samt accepterade invisningar finnas
erforderlige.
K) Låne-understöd medelst Creditiv från Banken.
1 :o Aldre Creditiv:
Som i afseende på Utskottets tillstyrkan uti 27 punkten någon an
märkning icke förekommit, förnyar Utskottet den uti nämnde punkt intagne
af Borgare-Ståndet bifallna hemställan,
§. 3 o.
att det för liqviden af Statsfyllnads-summan och för bestridande
af öfrige Riksgälds-Contoret ålagde utbetalningar nämnde
verk nu förunnade creditiv till belopp af 1,000,000 R:dr,
att begagnas från den 1 September det ena året till den
sista Juni det nästpåföljande må till enahanda belopp och un
-
Baneo-Utskottets Utlåtande, N.-o ff. 37
der samma vilkor, som hitintills,Tå af Riksgälds-Contoret intill
nästa Riksdag begagnas.
Emot det uti 28 punkten förekommande af Borgare-Ståndet jemväl
odkända förslag, att det till manufacturernes och fabrikernes understöd anisade
creditiv af i,5oo,ooo R:dr, fortfarande intill nästa Riksdag må af
Kongl. Commerce-Collegium fä bibehållas, under de derför nu stadgade vil~
kor; har endast inom Bonde-Ståndet afen Ledamot erinrats, alt som berörde
Creditiv skulle kunna göras öfverflödigt, derest allmänna Bank-regleringen
blefve väl och beqvämt ordnad, Banco-Styrelsen borde ega att efter
hand minska Creditiv-beloppet till en million R:dr.
Då den förhöjning af ifrågavarande creditiv, som vid nästlidne Riksdag
beviljades, efter hvad Utskottet halt tillfälle inhemta, skall vara af
fortfarande behof påkallad samt i öfrigt creditivet motsvarar det dermed afsedda
ändamål, finner Utskottet icke anledning att frångå nämnde förslag,
§• 3i.
att det till mnnufacturernes och fabrikernes understöd anvisade
Creditiv af i,5oo,ooo R:dr fortfarande intill nästa Riksdag
må af Kongl. Commerce-Collegium få bibehållas under
de derför nu stadgade vilkor.
Med anledning af Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer aflåtne Nådiga
Skrifvelse, under den 6 Augusti nästlidet år, hade Utskottet uti 29 punkten
tillstyrkt, att det för Jern-Contoret af sedda Creditiv nultte förhöjas
frän 600,000 R:dr till 8oOjOOO R:dr, alt begagnas under enahanda vilkor,
som hitintills.
Häremot är anmärkt inom Ridderskapet och Adeln:
af en ledamot: att, ihändelse utlåningen på jern och andra exportabla
effekter vore oinskränkt, en tillökning i Creditivet skulle vara alldeles öfverflödig,
samt att Creditivet lättare kunde begagnas under omständigheter,
då Banken icke borde tillsläppa större summa i denna rörelse, hvaremot
belåningen af jern; icke kunde på samma sätt brukas,
och af en annan Ledamot, att förhöjning i Creditivet endast borde
beviljas, såvida säkerhet derför ställes och Crediti v-beloppet intages i beräkningen
af Sedel-stockens förhållande till den metalliska Cassan,
38
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 44-
inom Preste-Ståndet:
af en Ledamot, att jordbruket nu, såsom tillförene, blifvit sljufmoderligt
behandladt och att skäl icke förefunnes för den tillstyrkta förhöjningen,
inom Borgare-Ståndet:
af en Ledamot, att Jern-Contoret icke kunde medelst credilivets föreslagna
tillökning i någon mohn afhjelpa den nu rådande svåra ställningen för
Bruksegare; och att den omständighet, att årliga jernproductionen på sednare tider
betydligt nedgått i exportvärde, ej kunde undanrödjas eller göras mindre
kännbar genom nämnde tillökning, och
af en Ledamot, att tillökningen borde beviljas endast under förbehåll, att
motsvarande indragning skedde från allmänna Discont-fonden;
hvarförutan Jlera Ledamöter inom sistbemälde arne Riks-Stånd yrkat
afslag å den tillstyrkta förhöjningen, på den grund, att alla tillökningar i
låneanslagen voro skadliga och menligt inverkande på Bankens förmåga
att upprätthålla myntvärdet.
Då det i fråga om tillökning i låne- och creditiv-anslagen tillhörer
Utskottet i främsta rummet att tillse, huruvida en dylik åtgärd låter sig
med Bankens närvarande ställning förena, har Utskottet, som befarar, att sedan
Banken icke kan genom full tillgång på lätt realisabla papper vinna
den styrka, Utskottet åsyftat att åt Banken bereda, tillökningarne i låneoch
creditiv-anslagen kunna medföra ett menligt inflytande på Bankens credit,
härigenom skolat förklara, att Utskottet nödgas frångå det yttrande, ofvanberörde
29 punkt innehåller, angående förhöjning af Jern-Contorets Creditiv,
samt föreslår,
§. 32.
att det för nämnde Contor nu afsedda Creditiv af Goo,ooo
R:dr Banco måtte till oförändradt belopp och under enahanda
vilkor, som hitintills, få intill nästa Riksdag begagnas.
Yällofl. Borgare-Ståndet bar bifallit och öfriga Riks-Stånd utan anmärkning
lemnat 3o punkten, hvadan Utskottet till Rikets-Ständers bepröfvande
å nyo hänskjuter det deruti intagne förslag,
Banco-Utskottetslldåtandcj N.o 44'
3g
§. 33.
att Fahlu Bergslag än vidare måtte bibehållas vid den
Creditiv- och låne-rättighet å så kallade koppar-sedlar till
ett belopp af högst 3,ooo SkU rå-koppar, som genom 181 §.
i Banco-Reglementet för närvarande är Bergslaget förunnad.
Vid Utskottets uti 3i punkten gjorda, af Borgare-Ståndet bifallna
tillstyrkan angående Creditiv till Stockholms Stads Brandförsäkrings-Contor,
har allenast inom Preste-Ståndet, anmärkning blifvit gjord, men som denne
af en Ledamot framställde anmärkning, innehållande, att då alla creditiv-summor
inberäknas i utelöpande sedelstocken samt ifrågavarande creditiv-rätt,
såsom hittills obegagnad, icke syntes vara vidare behöflig, densamma
ej eller borde längre qvarstå; blifvit af en annan Ledamot vederlagd
derigenom att lian, på det af den förre anförde skäl, ansett oskadligt om
berörde rättighet fortfarande bibehölles; så får Utskottet, som häruti instämmer,
tillstyrka,
§. 34.
att Stockholms Stads Brandförsäkrings-Contor må intill
nästa Riksdag bibehållas vid den Contoret medgifne Creditiv-
eller Låne-rättighet till belopp af 33,333 R:dr 16 sk.
Banco.
Den 3a punkten, gillad af Borgare-Ståndet, bar blifvit lemnad utan
anmärkning af öfriga Stånd; i följd hvaraf Utskottet å nyo hemställer,
§. 35.
att den uti 183 §. af Banco-Reglementet Sparbankerna i
Riket förunnade creditiv-rättighet må fortfarande på enahanda
vilkor, som hitintills få begagnas.
Utskottet bade likväl, hvad serskildt beträffar Creditivet åt Wisby
Sparbank, uti 33 punkten hemställt, att under förbehåll, det Wisby SparBank
är med ändamälsenlige stadga/iden förseddtill densammas disposition
må före ingången af December månad hvarje år uti Landt-Ränteriet
i Wisby nedsättas 5,ooo Rxlr Banco emot säkerhet af goda fordrings-do
-
4o
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o do
-
kument er som till ett belopp af minst hälften i värde öfverstiga berörde
summa, dock under vilkor att Spar-Banlten inom den 1 September påföljande
år till fullo godtgör Banken de derå dragne belopp jemte ränta.
Vid berörde förslag, sora af Borgare-Slåndet är vordet godkändt, har
en Ledamot inom Ridderskapet och Adeln anmärkt, att det vore att befara,
det controllen öfver den allmänna uppbördens behöriga redovisande uti
Ränteriets räkenskaper skulle mycket försvåras, genom ifrågavarande contan
ta behållnings insättande i Ränteriet samt ut- och inhetalningarne derå; och
att det åsyftade ändamålet bättre vunnes om Spar-Banken i stället erhölle
assignations-rätt inom ofvannämnde summa på Rikets Ständers Bank.
Utskottet kan icke dela den yttrade larhågan om en försvårad controll,
genom antagandet af Utskottets i förenämnde punkt upptagna förslag,
destomindre, som det deraf uppkommande bestyr måste blifva föremål för
en serskild räkenskap, och Utskottet tror icke ändamålet kunna lika väl
ernås genom assignations-rätten, utom det att en sådan rättighet möjligen
kunde missbrukas; men Utskottet bar vid den förnyade behandling af förevarande
punkt, som följt af de erhållne återremisserne, fäslat uppmärksamhet
dels dervid, att det deruti förekommande och från 183 §. i BancoReglementet
hemtade uttryck: ”med ändamålsenliga stadgatiden försedd,” vore
något obestämdt, och dels att någon tid icke funnes ulfäst, då Ränteriets befattning
med utlefverering af medlen skall upphöra; och då Utskottet anser
det vara i sin ordning, att den Spar-Bank, hvilken anmäler sig till erhållande
af Creditiv i Banken, har af Kongl. Maj:t i Nåder sanctionerade stadgar;
så får Utskottet, af sådan anledning och till undanrödjande af ofvannämnde
ofullständigheter, tillstyrka, att 33 punkten måtte erhålla följande
förändrade lydelse;
§. 36.
Under förbehåll, det Wisby Spar-Bank är försedd med stadgar,
som blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder sanctionerade, må
till densammas disposition, före ingången af December månad
hvarje år, uti Landt-Ränteriet i Wisby nedsättas, såsom Creditiv,
en summa af 5,ooo R:dr B:co, emot säkerhet af goda
fordrings-documenter, hvilka till ett belopp af minst hälften
i värde öfverstiga berörde summa, dock under vilkor, dels att
den del af Creditivet, som icke blifvit af Spar-Banken begå?-
-
Banco-Utskottets Utlåtande, N.-o 44'
gagnad, till Banken insändes inom den i .Tuli påföljande året
tillika med de af Spar-Banken öfver lyftade medel utfärdade
qvittencer, och dels att Spar-Banken inom den i September
berörde år godtgör Banken de å creditivet dragne belopp jemte
ränta derå, beräknad på sätt, stadgadt är.
I öfverensstämmelse med 34 punkten, tillstyrker Utskottet fortfarande,
§. 37.
att för de i 181, 182 och 183 §§. af Banco-Reglementet omnämnde
Creditiver, en summa af tillhopa 3oo,ooo R:dr må
afsättas;
enär emot detta förslag icke något förekommit att erinra.
2:0 Cassa-Creditiv.
Genom 35 punkten hemställde Utskottet, att Cassa-Creditiv må af
Banco-Styrelsen kunna meddelas så väl Hjpotheks-För en ingar, som de Associationer
och Privat-Banker, hvilka befatta sig med Spanmåls belåning,
pä enahanda grunder, sorn blifvit utstakade uti 184—tpo af gäl
lande
Banko-Reglemente och till de itu bestämda maximi-belopp af 3oo,ooo
R:dr för hvarje Hypotheks-Förening och 150,000 R:dr till hvar och en Association
eller Privat-Bank jör Spanmåls belåning', hvarjemte Utskottet förbehöll
sig, att, sedan lagstiftningen för nuvarande Privat-B anker blifvit
ordnad och bestämd, få till Rikets Ständer inkomma med yttrande, huruvida
och till hvad belopp sistberörde Privat-Banker och de, sorn hädanefter
på likartade grunder med dessa kunna uppstå, må undfå Creritiv-rättighet
i Rikets Ständers Bank.
Det har häremot blifvit anmärkt:
af någre Ledamöter, dels att de för nuvarande Hypolheks-Föreningar afsedda
Creditiver kunde efter hand indragas och dessa medel nyttigare användas,
eller att åtminstone Rikets Ständer borde uppskjuta med beslutet om
medels anvisande såsom Creditiver för sådane föreningar, intill dess de uppstått
och tillfälle erhållits, att vinna kännedom angående deras organisation;
och dels att för nuvarande Privat-Banker Creditiv-rätt icke borde medgifvas;
samt
Bih. till R. St. Prot. l845. 6 Sami. 1 Afd- 21 Haft. 6
_^2 Banco- Utskottets Utlåtande, N.-o 44'
af andre Ledamöter, att Cassa-Creditiv böra anses med landels fördel
och Bankens säkerhet förenliga, dock under vilkor, att dylika creditiv
icke beviljas sådane Banker, sorn utgifva räntelösa sedlar, eller som icke genom
reglemente nförbundit sig att emottaga depositioner emot ränta, eller
föra upp- och afskrifningsräkning.
Borgare-Ståndet har godkänt förevarande punkt, med undantag af det
förbehåll, Utskottet i slutet af densamma framställt, hvilket Ståndet ansett
böra utgå.
Som de flesta af dem, hvilka inom Riks-Stånden sig yttrat öfver ofvan
upptagne förslag, ansett Creditiver åt Hypotheks-Föreningar ochPrivatBanker
för Spanmåls belåning böra beviljas, helst dylika inrättningar för landet
äro af obestridlig fördel; upprepar Utskottet den tillstyrkan,
§. 38.
att Cassa-Creditiv må af Banco-Styrelsen kunna meddelas så
väl Hypotheks-Föreningar, som de Associationer och PrivatBanker,
hvilka befatta sig med spanmåls belåning, till de
maximi-belopp af 3oo,ooo R:dr för hvarje Hypoteksförening
och i5o,ooo R:dr till hvar och en Association eller PrivatBank
för spanmåls belåning, som uti 187 §. af Banco-Reglementet
äro bestämda;
men, jemte det Utskottet nu tillika hemställer,
§. 3g.
att de genom 184—18g §§. i nämnde Reglemente utstakade
grunder, i afseende på Creditiv för Hypotheks-Föreningar,
fortfarande må oförändrade gälla till efterrättelse; har Utskottet
skolat anmäla, att, i sammanhang härmed, under öfvervägande kommit,
huruvida någon jemkning borde ske uti de vilkor, som blifvit fästade vid
rättigheten till Creditiv för Associationer och Privat-Banker, hvilka med
■spanmåls belåning sig befatta, på det att derigenom sådane inrättningars
uppkomst må kunna underlättas och tillfälle beredas för belåning af spannmål.
Utskottet har desloheldre funnit sig vara förpligtigadt till en så beskaffad
undersökning, som Utskottet, oaktadt de flere inom Riks-Stånden
gjorde erinringar dervid, att någon åtgärd icke blifvit af Utskottet föreslagen,
i anledning af Herr Biskop Jgard hs i utlåtandet N:o 34 besvarade mo
-
Banco- Utskottets Utlåtande, N’.o 44-
43
tion, ej kunnat, uppå skäl, hvilka närmare utvecklas i Utskottets härhos
bifogade Memorial N:o 43, tillstyrka, att Banken lemnar något direkt biträde
i låneväg för afhjelpande af den i allmänna rörelsen rådande förlägenhet.
Vid den af Utskottet sålunda anställda granskning af föreskrifterne,
rörande Cassa-Creditiv till berörde Associationer och Privat-Banker, har
förekommit följande:
Uti 186 §. stadgas bland annat:
”Cassa-Creditiv få icke beviljas åt andre, än följande nemligen:
b) Associationer, sorn på större Handelsplatser kunna sig bilda, för
att medelst upplag och belåning af Svensk Spanmål samt dess vårdande
och beredande till afsättlig handelsvara, underlätta och befordra exporten
deraf.”
Utskottet tror, att en förenkling af denne på berörde Associationer
lemnade definition kunde vara af fördel och möjligen i sin mån bidraga
till sådana inrättningars uppkomst, samt får i sådant afseende föreslå, att
nämnde moment må erhålla denna lydelse:
§• 4o.
Associationer, som på större Handels-platser kunna bilda
sig, för att upplägga och belåna Svensk Spanmål samt vårda
och bereda densamma till afsättlig handels-vara.
Genom 188 §. är föreskrifvet uti:
mom. 3. ”Första folium af den löpande räkningen erhålles utan
folii-afgift, men för hvarje af de öfriga erlägges Två R:dr Banco, och
mom. 4. För de å Creditivet dragne Summor beräknas Batiken 5
procent till godo tills betalning sker.
Hvad nu först folii-afgiften angår; så enär Banken icke bör få vidkännas
några ökade förvaltnings-kostnader, i händelse Cassa Creditiv skulle
komma att af nämnde Inrättningar begagnas och det sålunda kan från Bankens
sida vara mera likgiltigt om en sådan afgift erlägges; tillstyrker Utskottet,
§• 4i.
att de Associationer och Privat-Banker, hvilka befatta sig
få Banco- Utskottets Utlåtandej N:o 44-
med Spanmåls-belåning malte varda från erläggande af foliiafgift
befriade.
Beträffande åter räntan, bar Utskottet, som anser denna vara alltför
hög, af förr anförde skäl, funnit anledning hemställa
§. få.
att för de summor, berörde Inrättningar å erhållande
Creditiver draga, mä beräknas allenast Tre procent ränta till
betalning sker.
Jemlikt 2 mom. af ipo skola meranämnde Inrättningar i afgift
till Banken erlägga | procent af den beviljade Creditiv-summan, örn den
uppgår tili 2,000 R:dr eller derutöfver, men 10 R:dr för Creditiv å alla
mindre summor.
Då i betraktande tages, att ifrågavarande Creditiv icke få medgrfvas
på längre tid än ett år, i följd hvaraf berörde afgift årligen återkommer,
så och enär densamma sålunda kan blifva nog dryg samt möjligen afskräcka
från Creditivets begagnande, föreslår Utskottet,"
§• 43.
att 2:dra mom. af 190 g. måtte få utgå.
Utom de anmärkningar, som, efter hvad här ofvan är vordet antydt,
blifvit, i fråga om Creditiv för nuvarande Privat-Banker, framställde, har
emot Utskottets tillstyrkan, uti 36 puncten, att till creditiv för berörde
Banker mätte anvisas tillsammans 600,000 Rulr Banco, erinrats:
af en Ledamot, att frågan om nämnde Creditiv utgjorde en del af dea
om Privat-Bankernes öde i allmänhet, hvilket icke kunde så lösligen afgöras,
som »let af Utskottet blifvit förskottsvis upptaget, utan borde serskildt
tagas i skärskådande; samt
af en annan Ledamot, att dylika Creditiver skulle komma att bereda
Priyat-Bankerne tillfälle till en allt för stor utsträckning af deras sedelrörelse,
emedan de, genom samma Creditiv befriades f;ån skyldigheten, att
hålla någon större Contant Cassa af Riks-Bankens sedlar, utan kunde med
assignalioner på nämnde Bank infria sine egne till invexling företedda sedlar.
Banco-Utskottets Utlåtande> N:o 44-
45
Enär, med afseende å beskaffenheten af de anmärkningar, hvilka
blifvit inom Riks-Stånden gjorda vid förslaget, att anvisa 600,000 R:dr
Banco till Creditiv åt nuvarande Privat-Banker eller de som på likarlade
grunder med dessa kunna uppstå, det synes sannolikt, att Rikets Ständer
icke medgifva en dylik Creditiv-rätt, har Utskottet, som i samband härmed
till behandling förehaft en af Herr Nordenankar, F. fF.j inom Ridderskapet
och Adeln väckt samt till Utskottet remitterad motion, att å Riks-Banken
må lemnäs Creditiv åt Privat-Bankerna, motsvarande 10 eller högst
j5 procent af deras tecknings-summa, såvida medel dertill kunna vara att
tillgå utan sedelstockens förökande; bordt tillkännagifva; att då en anvisning
af Creditiv för Privat-Bankerne måste föranleda Sedelemission och en sådan
icke är med Bankens säkerhet förenlig, Utskottet, med tillstyrkande,
§• 44-
att ofvanberorde motion måtte få förfalla; nu frångår den
.
del af framställningen i 36 puncten, hvilken afser attén summa
af 600,000 R:dr måtte afsättas, såsom Creditiv för nuvarande
Privat-Banker eller dem, som på likartade grunder
med dessa kunna uppstå.
Ifråga åter om summan för Creditiver till Hypotheks-föreningar samt
de Associationer och Privat-Banker, som befatta sig med spanmåls belåning,
hvilken summa Utskottet i nyssberörde 36 punkt föreslog till 900,000 R:dr;
så enär ? deraf eller 600,000 R:dr redan äro upptagne och anvisade såsom
Creditiv till Skånska Hypotheks-föreningen och Bruksegares HypotheksCassa
samt, under förutsättning, det berörde Creditiver komma att utgå till
oförminskadt belopp, endast 3oo,ooo R:dr återstå för hädanefter uppkommande
Hypotheks-föreningar eller Associationer och Privat-Banker för spanmåls
belåning, men denna summa synes vara alltför otillräcklig; hemställer
Utskottet,
§• 45.
att till Creditiv för Hypotheks-föreningar må anvisas 800,000
R:dr samt till Creditiv för Associationer och Privat-Banker
för spanmåls belåning 400,000 R:dr allt Banco.
Banco-Utskottets Utlåtande, N.-o
För den händelse, att Rikets Ständer bifalla
förestående, i afseende på Bankens Låne-och Kre-
ditiv-rörelse gjorde, framställningar, skulle total-
summan af berörde rörelse uppgå till B:co R:dr
27,6S0,000
—
—
sålunda fördelad, nemligen:
För Lån, emot pant af guld och silfver, jern,
koppar och andre vågförde effecter
3,500,000
samt tackjern
” ” emot pant af fast egendom på Landet
6,500,000
och i Städerne, utom Stockholm . . .
” ” till Skiften och odlingar
80,000
Till belåning af Actier och Publika papper . . .
500,000
—“
•
” utlåningen på namn och reverser
9,000,000
” d:o genom Handels- och Närings-Diskonterne
3,500,000
Kreditiv till Riksgälds-Kontoret • • •
1,000.000
” Manufaktur-Diskonten
1,500,000
” Jern-Kontoret
600,000
*
” Fahlu Bergslag, Stockholms Stads
Brandförsäkrings-Kontor samt Spar-
Baukerne i Riket
300,000
.
” Hypotheksföreningar
800,000
•
* Associationer och Privatbanker för
Spanmåls belåning
400,000
—
27,680,000
.—
—
Utskottet har i Betänkandet N:o 29 framlagt en j
emnförelse erne
ian
Bankens Låne- och Kreditiv-rörelse vid 1843 års slut och förhållandet dermed
efter det för samma rörelses framtida bedrifvande af Utskottet då
upprättade förslag; och ehuru Bankens räkenskaper för nu sednast tilländalupne
år icke äro afslutade, har Utskottet dock, till grund för nedanstående
beräkning, antagit förhållandet vid sistnämnde års slut, sådant detsamma
approximativt kunnat erhållas.
(Se härvid fogade Tabell.)
(Se sidan 4-G).
Förlaget för Lån på rörlig pant skulle, enligt Utskottets ofvanstående
förslag, utgöra
Vid r844 års slut utestodo:
Lån på Guld och Silfver  41^,639:
” ” Jern och Koppar, och
flere vågförde effekter
:
i Stockholm 1,066,440: 33. 11.
i Götheborg 1,000,000: — —
2,066,440: 33. 11.
” Tackjern  24,647: 27. 8.
Lån till Städer och Corporationer vid 1 <344 ®rs slut
(Obs. Som de ingående Capital-afbetalningarne icke åter
utlånas, är hel.a återstående beloppet af desse lån upptaget såsom
minskning, hvilken dock icke på en gång, utan först småningom
kommer att äga rum}.
Det af Utskottet föreslagna Förlags-Capital för Lån på fast
egendom
Circulations-Capitalet för denna Låne-rörelse uppgår, enligt
170^ i Banco-Reglementet till 5,5oo,ooo: — —
Förskott, meddeladt af Banco-Fullmäktige
d. 14 December
1843  35o,ooo:
5,85o,ooo: — —
Fifter afdrag af å berörde
Förskott återguldne . . . . 272,389:40.11.
Utgjorde Låne-Balancen vid i844 års sint . 5,577,610: 7. 1.
Utestående beloppet vid samma tid af Lån
mot inteckning i fastighet och återbetalning
i Silfver
454,367: 31. 11.
Till Skiftes- och Odlings-lån
tJtestående Lånesumman vid 1844 års slut utgjorde
Maximi-beloppet för Lån på Publika papper^ föreslaget till .
Kreditivet för denna Lånerörelse utgjorde vid sistlidet års slut
Förlaget för utlåning pa Namn och Beverser med omsättning
rätt, genom Banko-Diskonten och Låne-Kontoren ......
Ordinarie fonden utgör, enligt 2o5 § i Banco
Regleroentet
8,000,000:
Förstärkning, enligt samma §  5oo,ooo:
D:o anvisad af Banco-Fullmäktige . 35o,ooo: —
Banco-Discontens Reserv-fond  I7I,o33:44. 8.
Malmö Låne-Contors dito  38,767: 12. 4.
Föreslagne roaximi-summan för Lån genom Handels- och Nä
rings-Disconterne
Fonden för denna utlåning utgjorde, enligt 1844
års Bokslut  2,827,875:
Reserv-fonden
243,101: 12.—
Upplånte medel: i Stockholm. 4j5,5oo: —
i Malmö. . . 10,000: — —
4^5,5oo: — —
Creditiv till Fahlu Bergslag, Stockholms Stads Brandförsäkrings
Contor
samt Sparbankerne i Riket
Vid i844 års slut utestodo:
Lån på så kallade Kopparsedlar  io5,o56: 24. 6.
Creditiver till Sparbanker  26,600:
3,500,000
—
—
2,508,727
13
7
55,533
27
5
6,500,000
—
—
6,031,977
39
80,000
50,780
40
2
500.000
437.000
—
9,000,000
—
—
9,059,801
9
3,500,000
3,556,476
12
300,000
—
—
131,656
24
6
1,200.000
600(000
—
—
Creditiver till Hypotheks-Föreningar samt Associationer och Pri
vat-Banker
för Spanmåls belåning
Nu utgående sådanc Creditiver
Häraf visar sig, att efter afdrag af minskningen uti en del Lånegrenar . . .
Ökningen af Bankens Låne- oeh Creditiv rörelse på det hela kan komma att
Minskning.
55,538
59,801
56,476
27
12
Ökning.
991,272
468,022
29,219
63,000
168,343 23
600,000 —
34
10
S:gr | 171,8111 — | 5
utgöra
2,319,857
171,811
26
R:dr| 2,148,0461261 4
C* CO
■
.
■■ 1 . • : f . ,
c f • M
Banco-Utskottets _ Utlåtandej N:o 44'
47
Utskottet tillstyrkte i 3^ punkten, att de inom Riks-Slånden väckta
motioner, angående rättighet för enskilde personer och Bolag, att i Banken
undfå Cassa Creditiv, må lemnäs utan allt ajseende.
Under anförande af den fördel, som skulle enskilde beredas genom
erhållande af C.reditiver i Banken, hafva flere Ledamöter inom Riks-Stånden
yrkat, det Cassa-Creditiver böra under vissa vilkor medgifvas enskilde
från Bankens Contor i Stockholm, Götheborg och Malmö, i enlighet med
hvad Privat-Bankerne nu göra från alla ställen, der de hafva Contor; hvaremot
andre Ledamöter, med åberopande af de utaf Utskottet till stöd för
dess yttrade åsigt vid pag. 49 i Betänkandet N:o 2g anförde skäl, af
styrkt
det väckta förslaget.
Jemte det Utskottet hänvisar till hvad i detta ämne blifvit å det
citerade stället omförmäldt, bör Utskottet tillkännagifva, det Bankens ställning
icke medgifver, att för ifrågavarande ändamål anvisja nödiga medel och
att Utskottet endast för det här nedan omnämnde fall, att Privat-Bankernes
rörelse skulle komma att indragas, anser, att Banken, vid fyllandet al
besagde rörelse, bör anvisa medel för dylika Creditiver.
Utskottet kan således icke frångå den hemställan
§. 46-
att det väckta förslaget om rättighet för enskilde til) erhållande
af Cassa-Creditiv må för närvarande få förfalla.
3:dje Afdelningen.
Angående sedelutgifningen samt Bankens metalliska Cassa.
Efter att hafva angifvit dels fördelarne deraf, att ett maximum bestämmes
för den del af Bankens sedelstock, som icke motsvaras af metallisk
valuta och dels skälen, hvarföre det, enligt Utskottets öfvertygelse, icke låter
sig verkställa, att utsätta ett minimum för berörde del af sedelstocken,
öfvergick Utskottet i förevarande Afdelning till frågan om sättet för beräknande
af Bankens sedelstock samt tillstyrkte, i sådant afseende, genom 38
punkten, att såsom sedelstock får anses och beräknas:
a) alla i omlopp varande Banco- och Riksgälds-sedlar samt utelöpande
insättnings-bevis och attester;
b) alla på räkningar i depositions-afdelningen innestående medel; samt
48
Banco-Utskottets Utlåtande, N;0 44-
c) hela summan af beviljade Creditivj som kunna vid anfordran disponeras.
Härifrån af räknas:
1:0 Creditivet till Riksgälds-Contoret å En Million R:dr.
2:0 De förskott, som blifvit från Banken inlemnade till för slitne
smärre sedlars invexling i landsorterne;
3.o Sådane transportsedlar samt sedlar af nja slaget ä de högre valeur
erne, hvilka, såsom otydlige, icke kunnat under sina numror a/föras,
utan i stället blifvit af Låne-afdelningen infriade; oell
feo Metalliska värdet af koppar-ski/jemynts-polletterne.
Vid förevarande förslag, har blifvit anmärkt:
af en Ledamot, att sedelstockens belopp borde ställas under 3:ne rubriker,
nemligen Sedlar i omlopp, Depositioner och Creditiver, på det att livar
och en, som icke har Banco-Reglementet i hand, må kunna se huru med
sedelstocken verkligen sig förhåller;
af en Ledamot, att enär de i Banken innestående Depositioner vanligen
uppgå till 4 Millioner R:dr, detta belopp kunde från sedelstocken afdragas,
hvarigenom förhållandet emellan metallisk valuta och sedelstock skulle betydligt
förbättras; samt
af en Ledamot, att det vore lika omöjligt, att bestämma ett maximum,
som ett minimum för Bankens sedelstock, samt att såsom sådan
borde anses endast Bankens alla utelöpande sedlar, helst Banco-Styrelsen
ganska lätt kunde beräkna, hvilka Creditiv-behållningar, som voro i fråga
att utgå, hvilka depositioner, som kunde uttagas 0. s. v.
Som, enligt Utskottets ofvanberörde förslag, sedelstocken upptages
under 3:ne rubriker, eller utelöpande sedlar, depositioner och creditiver,
torde den första anmärkningen icke förtjena vidare afseende. Att vid beräkningen
af Bankens sedelstock afdraga 4 millioner R:dr, motsvarande den
summa, som städse skall på Deposit-räkning vara innestående, kan Utskottet
icke tillstyrka; ty ofta inträffar det, alt depositionerne nedgå under
delta belopp och en falsk beräkning skulle då uppkomma, hvilken kunde
föranleda icke obetydliga oredor. Ännu mindre bör Utskottet biträda den
åsigt, att såsom sedelstock upptaga endast utelöpande sedlar. Behållningarne
å Crediliven och Depositionerne undergå dagligen förändringar; och
en beräkning uppställd på så lösa grunder skulle lemna föga tillfredsställande
resultater. Utskottet bör tillägga, att ett af de skäl, hvilka föranledde
-
Banco-UtskotletsUtlåtandej 2V.0 44-
49
ledde Utskottets förslag, att vid beräkningen af sedelstocken, beloppet af
det Riksgälds-Contoret beviljade Creditiv bör afdragas, återfinnes deruti, att
under en del af den tid, då nämnde Creditiv är afsatt, större summor af
de medel, som skola till Riksgälds-Contoret ingå, finnas i Uppbördsmännens
vård.
Af dessa skäl, kan Utskottet icke frånträda ifrågavarande förslag-,
hvilket, under förutsättning, att något visst förhållande mellan metallisk cassa
och sedelstock bestämmes, blifvit af Borgare-Ståndet godkändt; och hemställer
Utskottet alltså, att följande föreskrift må i Banco-Reglementet få inflyta:
§• 47-
Såsom sedelstock anses och beräknas:
a) alla i omlopp varande Banco- och Riksgälds-sedlar samt utelöpande
insättningsbevis och attester;
b) alla på räkningar i Depositions-Afdelningen innestående medel;
och
c) hela summan af redan beviljade Creditiv, som kunna vid
anfordran disponeras.
Härifrån afräknas:
i:o Creditivet till Riksgälds-Contoret å En million R:dr;
a:o De förskott, som blifvit från Banken utlemnade till förslitna
smärre sedlars invexlande i landtorterne;
3:o Sådane transportsedlar samt sedlar af nya slaget å de
högre valörerne, hvilka, såsom otydliga, icke kunnat under
sina numror afföras, utan i stället blifvit af Låne-afdelningen
infriade;
4:o Metalliska värdet af kopparskiljemynts-polletterne.
Uti 3p punkten tillstyrkte Utskottet, att Banco-Fullmägtige måtte
förständigasatt till återbetalning uppsäga ej mindre alla i följd af den
år i843 började upplåning, hos Allmänheten upptagna lån, än äfven de
v.ne län å tillhopa 1,14 3,y 5 o R:dr B:co, för hvilka Banken hos RiksgäldsContoret
häftar,
lith. till R. St. Prot. 18 43, 6 Sami. 1 Afd. 21 Heij t.\ 7
5o
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 44-
Borgare-Ståndet liar återrcmitlerat denna punkt, med det förklarande,
att Ståndet anser Utlåtande i det hänseende, hvarom i samma punkt är
fråga, icke erfordras.
Inom de öfrige Riks-Stånden har emot förslaget anmärkts:
af en Ledamot, att upplåning hos Allmänheten vid vissa tillfällen
kunde vara af stor nytta; och att derföre allmänheten bör berättigas, att i
Banken öppna upp- och afskrifningsiökning, samt att de medel, som derå
inflyta böra användas till discontering af vexlar, eller till creditiver; men
att skulden till Riksgälds-Conloret icke borde liqvideras, emedan sedlar
kommo att utgifvas utan motsvarande fond,
af en annan Ledamot, att då en brist för närvarande finnes uti det
stadgade förhållandet emellan metallisk cassa och sedlar, det måste vara
roed Bankens säkerhet oförenligt, att verkställa den ifrågavarande liqviden
och såmedelst, genom ökning af sedelstocken, än ytterligare rubba berörde
förhållande och lätta uttagande af silfver från Banken;
af flere Ledamöter, att de hos Allmänheten upptagne Ian icke böra
till betalning uppsägas, utan tvärtom försök göras, att på enahanda sätt
framlocka flere skrinlagde Capitaler, dem Banken sedermera kunde göra
fruktbärande.
De lån, Banken hos Allmänheten och Riksgälds-Contoret upptagit äro
icke ouppsägbara å Låntagarens eller Bankens sida, hvadan det, vid fråga
om bestämmandet af ett maximum för sedelstock, är nödigt, att såsom sådan
beräkna summan af berörde lån. Vid slikt förhållande kunde det visserligen
synas likgiltigt, om berörde lån qvarstå eller icke; men Utskottet
delar ej denna åsigt. Det är för Banken mindre äfventyrligt, att återbetala
de upplånta medlen vid en tid, då, i följd af kursens låga ståndpunkt,
uttag af metallisk valuta icke kan ifrågakomma, än att afbida uppsägning,
hvilken otvifvelaktigt skall inträffa, möjligen samtidigt med en starkare påkänning
å metalliska cassan. Då, efter Utskottets öfvertygelse, större delen
af de medel, Banken upplånat under den goda tiden skulle i annat fall antingen
öka Bankens Deposit-räkning eller ock ligga räntelösa i allmänna och
enskildta Cassör; följer af upplåningen, att Banken den ena perioden får betala
ränta på medel, som den icke behöfver, samt den andra, tvingas till en
återbetalning, som kan åstadkomma förlägenhet. Ehuru Utskottet sålunda
måste betrakta upplåningen såsom en palliativ åtgärd, hvilken Banco-Styrelsen
snarare bör undvika, än tillgripa, tvekar Utskottet destomindre, att,
i så måtto, frångå det förra förslaget, att Utskottet nu endast tillstyrker,
Banco-Vtskottets UtlåtandeN'.o 44.
5i
§ 48-
det Banco-Fullmägtige måtte förståndigas, att till återbetalning
uppsäga alla, i följd af den år 1843 började upplåning,
bos allmänheten upptagne lån; — som, under förutsättning,
det Rikets Ständer gilla Utskottets förslag, att behållna vinsten bör till
Riksgälds-Contoret aflemnas, någon förlust i och för upplåningen icke drabbar
Banken; samt det i alla fall icke är troligt, att Riksgälds-Contoret länge
kan undvara dessa medel, fastän denna tidpunkt aflägsnas genom den
Contoret förunnade rättighet, att i Banken begagna ett räntefritt Creditiv
å en Million Ihdr.
Sedan Utskottet sålunda frångått den gjorda hemställan, att äfven de
hos Riksgälds-Contoret upptagne Lån borde till återbetalning uppsägas; torde
Utskottet icke böra lemna utan uppmärksamhet det förhållande dels att, oaktadt
Banken hos Riksgälds-Contoret eger en fordran vida öfverstigande skulden
till samma Contor, Banken för ett af sina derstädes upptägne Lån lemnat
llypothek af Arméens Accords-Amorterings-Fonds-Obligationer samt dels
att Banken för det andra Lånet erlägger en högre ränta, än den Banken
eger att af Riksgälds-Contoret åtnjuta.
För borttagande af detta missförhållande; hemställer Utskottet, det
Rikets Ständer måtte besluta,
§• 49-
att räntan för de t vänne Lån å tillhopa 1,143,750 R:dr
Banco, som Banken hos Riksgälds-Contoret upptagit måtte
fastställas till 4 procent, samt att nämnde Contor bör till
Banken återställa de Arméens-Accords-Amorterings-Fonds-Öbligationer
till belopp af 725,000 R:dr Banco; hvilka blifvit
såsom hypolhek aflemnade för det ena af berörde Lån.
Som det dels i samband med ofvanberörde 3g punkt i Betänkandet
N:o 29 dels ock vid andra punkter i samma Betänkande blifvit af åtskilliga
Ledamöter inom Riks-Stånden yrkadt, att Banken bör öppna en
upp- och afskrifnings-räkning för allmänheten; så har Utskottet ansett sig
här böra redogöra för de skäl, hvilka föranledde Utskottet, att uti dess för
-
52
Banco-Utskottets Utlåtande, N.o 44-
ra Betänkande, angående Bankens låne-rörelse m. m. icke tillstyrka en så
beskaffad åtgärd.
Enligt det för Banken, vid dess stiftelse, fastställda och uti BancoOrdningen
intagna privilegium, skola alla Statens Cassör tillhörande obehöflige
medel på Depositions-räkning i Banken insättas, Detta, i förening
dermed, att en del andra allmänna cassör, Concours-massor och enskilde,
dels i följd af Lagar och Reglementen äro pligtige och dels af egen drift
finna sig löranlåtne, att begagna Banken såsom ett förvarings-ställe för innehafvande
Contante medel, förorsakar, att Banken på Deposit-räkning innehar
större summor. På denna räkning är emedlertid icke någon utlåning
grundad; och Utskottet har äfven i det föregående antydt, det Utskottet
icke anser med Bankens säkerhet förenligt att på en dylik af mera tillfällig
egenskap varande fond bygga en utlånings- eller creditiv-rörelse. Skulle
nu Banken öppna en upp- och afskrifnings-räkning; så är det sannolikt att
större delen af de medel, hvilka på depositions-räkning innestå, öfvergingo
till den förra räkningen; hvarigenom Banken finge vidkännas en ränte-utgift.
hvarmed inga fördelar voro förbundna.
På dessa, vid föregående Riksdagar, till stöd för afslag å då gjorde
lika beskaffade framställningar anförde, grunder; kan Utskottet icke biträda
ofvanberörde förslag; hvartill Utskottet följaktligen
§. 5o.
afstyrker bifall.
Med stöd af en uppgjord och vid sidd. 53—55 af Betänkandet N:o
2g intagen beräkning öfver Bankens Sedel- och Depositions-skuld m. m.,
tillstyrkte Utskottet uti 4° punkten, att maximum för den del af sedel- och
Depositions-skulden, som icke motsvaras af reela fonden, må fastställas till
Tjugutvd Millioner R:dr Banco.
De vid denne punkt framställde hufvudsakliga anmärkningar innefatta;
att sedelstocken, nemligen den del deraf, som icke motsvaras af metallisk
valuta, hade, i enlighet med Herr Nordenanckars vid Betänkandet
fogade reservation, bordt bestämmas till 20.000,000 R:dr Bco;
att sedelstockens ökning till det belopp, som varder fastställdt, icke
må ske på en gång utan småningom;
att derest tillfällige verkningar medföra silfver-utvexling, den derigenom
ingående sedelmassan må åter utsläppas i rörelsen, medelst lån på
Banco Utskottets Utlåtande, N.o 44“
53
metaller, under förutsättning af proportionens bibehållande emellan silfver
och sedlar;
att beloppet af Sedelstocken vore alltför lågt oell borde höjas vida
derutöfver; samt
att de af Utskottet gjorde beräkningar voro i vissa delar missledande,
i andra åter origtiga.
Innan Utskottet afgifver yttrande öfver de anmärkningar, som emot Utskottets
förslag i förenämnde del blifvit gjorde, torde det tillåtas Utskottet
att framlägga en ny beräkning af Sedel- ocb Depositions-skulden, grundad
på den uppgift öfver förhållandet emellan Bankens metalliska cassa samt
utelöpande sedlar och Depositions-skuld, hvilken under den sista December
1844 är vorden upprättad.
Nyssberörde uppgift upptager:
Utelöpande Banco-Sedlar . .
Riksgälds-Sedlar och Ivopparskiljemynls
Poletter
Innestående medel på Räkningar i Depositions-afdelningen
....
Då härtill räknas följande belopp, hvarmed
Bankens utelöpande Sedelstock
inom längre eller kortare tid kan komma
att ökas, nemi.
1:0 Riksgälds-Contorets andel af Bankens
Capital-öfverskott vid i83q års slut
3:0 Ilos Allmänheten upplåtne medel
vid nästlidet års slut . . . ,
3:o Beloppet af de hos Riksgälds-Con
toret
upptagne lån
4:o Den enligt Utskottets förslag uppkommande
tillökning i Låne-fonderne
5;o Bankens vid nästlidet års slut egande
Capital-öfverskott utöfver 10,000,000
R:dr, förslagsvis beräknadt till . .
19,700,285
361,801
5,83g,693
9
29
i4
462,243
485,5oo
1,143,750
2,148,046
3oo,ooo
18
11
6
4
25,951,780
26
4,539,539
9
44
itgör summan af Bankens Sedel- och Depositions-skuld R:dr 130,491,3201 a| 1
54
Banco-Vtskottets Utlåtande, N:o 44
Ifrån denna summa böra likväl afdragas:
Transport 3o,491,320: 2. 1.
a) enligt förenämnde uppgift:
1:0 Växlingsförskott till Landsorterne
7 1,000
_
2:0 Inlöste otydliga Sedlar ....
11,458
13
4
3:o Metalliska värdet af Koppar-Skilje-  mynts-Poletterne
55,6i6
—
2
S:gr
138,074
73
~6
b) Likmätigt Utskottets Förslag här
ofvan, Riksgälds-Contorets Creditiv
1,000,000
-
c) Bankens Guld- och Silfverlillgång,
efter afdrag af Depositions-skulden i
Ducater, evalverad i R:dr Banco
8,8i7,535
43
1
9,955,610
8
hvarefter den sedel- och Depositions-skuld, som icke motsvaras
af metallisk valuta, skulle, på grund af Utskottets
förslag, kunna komma att utgöra 20,535,708
Enligt den Calcul öfver sedelstocken, som förekommer vid sidd.
55 i Betänkandet N:o 29 skulle beloppet af den tiel utaf Bankens Sedel
-
6
53,
och
till
Depositions-skuld, hvilken icke motsvaras af metallisk valuta, uppgå
21,784,160 R:dr 43 sk- 7 rst. Banco. Skillnaden emellan denna summa
och den här ofvan upptagna utgör omkring 1,200,000 R:dr, hvarmed således
berörde skulld blifvit förminskad. Anledningen härtill återfinnes der
-
uti, dels att Utskottets nu gjorde förslag till
reglering
af Bankens Låne
-
och Creditiv-rörelse med 5oo,ooo R:dr understiger den i förra Betänkandet
framlagda, dels ock, att de af Banko-Fullmäglige, vid slutet af
ar
i843,
meddelade förskotter 640,000 R:dr i afräkning på contraherade silfver-lefverancer,
under nästlidet år, blifvit godtgjorde samt dels slutligen, att någre
mindre summor, såsom den contanta ersättning, Banken, jemlikt Utskottets
hemställan, skulle erhålla af Riksgälds-Contoret för lånen till Släder och
Corporationer samt till skiften och odlingar, utgörande tillhopa omkring
70,000 R:dr icke afdrogos från den beräknade sedelstocken.
Som förestående calcul upptager den, efter afdrag af Metalliska Cassans
belopp, i Banco-Sedlar, återstående Sedel- och Depositions-skulden till
20,535,709 Rdr 41 sk. 6 rst., är Utskottet i tillfälle biträda den inom
Riks-Stånden i allmänhet yttrade åsigt, att nämnde Sedel- och Depositionsskuld
må bestämmas till 20,000,000 Rdr, ty då i betraktande tages, att en
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 44'
55
del af Låne- och Creditiv-anslagen icke till fulla beloppet varda anlitade
samt alt, innan behållna vinsten för ett tilländalupet år till RiksgäldsContoret
lefvereras, ny vinst Banken tillflutit; så är det utom allt tvifvel,
att berörde del af Sedel- och Depositions-skulden icke skall öfverstiga omförmälde
maximi-belopp.
Utskottet tillstyrker således,
§• 5i.
att maximum för den del af Sedel- och Depositions-skulden,
som icke motsvaras af reela fonden, må fastställas till
Tjugu Millioner Riksdaler Banco.
Det härvid fästade uti 4* punkten intagne, ulan anmärkning lemnade,
förbehåll,
§. 5a.
att för den händelse Rikets Ständer skulle i ett eller annat
hänseende frångå de af Utskottet nu gjorde framställningar,
eller, med anledning deraf, fatta några beslut, hvilka inverka
på sedelstockens beräkning, Utskottet må tillåtas att
inkomma med det förändrade förslag i fråga om maximum
för Sedel- och Depositions-skulden, hvartill omständigheterna
kunna föranleda;
får Utskottet härmedelst förnya.
Genom 4 2 punkten, förklarade Utskottet, det något Stadgande om ett
visst förhållande emellan Metallisk Cassa och Sedelstock för framtiden
icke erfordras.
I motsatts härtill, hafva flere Ledamöter ansett det ett visst förhållande
bör i thy fall bibehållas emedan derigenom hela landets rörelse ögonblickligen
erinras när man är på noll-punkten eller färdig att falla under
normal-förbållandet, och att man borde vidblifva den proportion, som nu
är stadgad eller 2 till 5; hvarförutan Borgare-Ståndet återremitterat denna
punkt, med förklarande, det Ståndet anser ett visst förhållande emellan
Metallisk Cassa och Sedelstock för framtiden böra ega rum.
56
Banco-Utskottets Utlåtandej N.o 44-
Då lånerörelsen icke inora ett maximum begränsas, är det visserligen
af nöden, att bestämma ett förhållande emellan Sedelstock och Metallisk
valuta, på det att den förra icke må stiga så högt, att Bankens förmåga
att upprätthålla myntvärdet äfvenlyras; men när en sådan begränsning
finnes och vid densammas fastställande, afseende fästats å Bankens berörde
förmåga, kan Utskottet icke inse ringaste nödvändighet att derjemte stadga
ett dylikt förhållande. Behofvet deraf, om något sådant det oaktadt skulle
finnas, måste vika när man besinnar, dels att ett minimum för Bankens
Metalliska Cassa är föreslaget och dels att för Banko-Styrelsen blifvit anvisade
utvägar för ej mindre bibehållande än äfven förstärkning af nämnde
Cassa, då behof deraf göres.
Utskottet vidblifver alltså den åsigt, att något stadgande om ett visst
förhållande emellan Metalliska Gassan och Sedelstocken för framtiden icke
erfordras; samt tillstyrker,
§. 53.
att föreskriften härom i 120 §. af nu gällande Banco-Reglemente
måtte få utgå.
Jemte bestämmandet af ett minimum för Bankens Metalliska Cassa,
hvilket Utskottet i punkten föreslog, har en Ledamot, ansett det böra
föreskrifvas, att enär Cassan nedgått till ett visst belopp, Banco-Fullmägtige
borde vara pligtige att till hvad pris som hälst anskaffa silfver;
en annan Ledamot åter har yttrat den åsigt, att då Utskottet rätteligen,
borttagit föreskriften om ett förhållande mellan metallisk valuta och
sedlar, Utskottet äfven bort tillstyrka, att något minimum för nämnde cassa
icke må fastställas; helst med den bästa vilja Cassan dock kan komma
all nedgå under minimum, hvarvid olägenheten afhjelptes genom minskning
af utelöpande sedlar;
en Ledamot har förmenat stadgandet i 1 11 §. af Banco-Reglementet
mera tillfredsställande, enär detsamma aflägsnade skuldsystemets bana; och
en Ledamot har föreslagit minimum till 2,000,000 R:dr Silfver.
Sedan Utskottet tillstyrkt borttagandet af ett visst förhållande emellan
Metallisk-valuta och Sedelstock; tror Utskottet det vara för Allmänhetens
betryggande, i afseende på realisationens tillstånd, nödigt bibehålla
-
Råneo- Vt skol tets Utlåtande j N:o 44. 57
hålla föreskriften oin ett minimum för Bankens Metalliska Cassa. Då för
Banco-Styrelsen blifvit anvisade utvägar, till förekommande deraf, att nämnde
Cassa må nedsjunka till minimi-beloppet; baller Utskottet desto halld re
före, att detta gerna kan bestämmas till förut föresiagne summa, som Banken
för närvarande eger, utom 170,000 R:dr Silfver, hvilka blifvit på ut
rikes
ort för Bankens räkning nedsatte, ett belopp i Silfver och Guld af
tillhopa 0,173,924 h:dr 5 sk. 7 r:st Silfver, hvilket följakligen
med  670,924: 5. 7.
öfverstiger det föreslagna minimum 2,5oo,ooo: — —
S:gr Silfver R:dr 0,173,924: 5. 7.
Af dessa anledningar, föranlåtes Utskottet vidblifva den hemställan,
§• 5f.
att Bankens Metalliska Cassa ej må bibehållas vid ett belopp,
som understiger 2,5oo,ooo R:dr Silfver, oberäknadt den
Siifver-tiilgång, som å utrikes ort finnes lör Bankens räkning
nedsatt.
I afseende på det uti 44 punkten intagna förslag, det Banco-Styreisen
bör erinras om den samina Styrelse åliggande skyldighet, att begagna de
utvägar, som blifvit den lemnade, för att afböja Metalliska Cassans nedsjunkande
till berörde minimum eller att försälja obligationer eller minska
Lane- och Creditiv-rörelsen; har blifvit anmärkt:
att den satsen mera bestämdt borde uttalas, att när ofördelaktiga
förhållanden inträffa, Fullmäktige ovilkorligen böra minska utlåningen; att
minskningen i låne- och cred i Liv-rörelsen borde sättas i första och försäljningen
af obligationer i andra rummet; samt att ifrågavarande punkt måtte
erhålla följande lydelse: ”Banco-Styrelsen eger, i den händelse Metalliska
Cassan skulle så anlitas, att silfver icke kan nog hastigt införskaffas, vidtaga
direkta åtgärder, att upplåna Capitaler, vare sig i Silfver eller Sedlar, eniot
ränte-bärande obligationer, ställde på | års uppsägning och löpande
med 4 procents ränta, eller, om så behöfves, på ett års uppsägning, med
4 i proc. ränta; börande då Styrelsen äfven genast vara betänkt uppå, att,
genom contracter med in eller utländske hus, bereda nödig valutas skyndsamma
införskaffande, för hvilka Contraclers uppfyllande Styrelsen eger att
Bill. till R. St. Fröt. 1S4S. 6 Sami, 1 Afd. 21 ITå] t. 8
58
Banco-Utskottels Utlåtande, N.-o 44-
under tiden på lämpligaste sätt upphandla vexlar eller anskaffa Banken
utländsk credit.”
För att sammanjemka de anmärkningar, hvilka sålunda blifvit framställde,
har Utskottet uppgjort följande förändrade förslag tili den föreskrift,
som innehålles i 44 punkten, hvilken föreskrift skulle komma att utgöra
ett tillägg till nästförestående 54 §• nemligen,
§. 55.
hörande Banco-Fullmägtige, när kurs eller andre förhållanden
gifva anledning att befara uttag af metallisk valuta, i
tid begagna de utvägar, som blifvit dem lemnade, för att afböja
metallika Cassans nedsjunkande till berörde minimum.
Enär 45 punkten endast innefattade den opinion, Utskottet hyser,
angående nu varande Privat-Bankers ändamålsenlighet, samt en förnyelse
af berörde opinions-yttring är utan ändamål, torde Utskottet, som följakligen
utesluter nämnde punkt, icke behöfva att afgifva något vidare yttrande
öfver de anmärkningar, som vid densamma blifvit inom Riks-Stånden gjorde,
helst dessa anmärkningar i allmänhet innefatta, att Utskottet icke bordt
uti förevarande Betänkande afgifva eLt dylikt yttrande.
Uti 46 punkten tillstyrkte Utskottet, att Sedelstocken icke får genom
någon af Batico-Stp reisen beroende åtgärd ökas utöfver det i punkt
4<> bestämde belopp, så vida icke en eller flere Privat-Banker skulle upphöra,
då Riksbanken bör, genom sedelutgifning, på lämpligt sätt, successive
ersätta den minskning i rörelse-capitalet, som sålunda uppkommit.
Emot denna punkt hafva anmärkningar förekommit;
inom Ridderskapet och Adeln;
af en Ledamot, att stadgandet vore godt till sin syftning, men alltför
obestämdt och borde innehålla föreskrifter, i afseende på sättet och beloppet
för den sedelutgifning, som kan komma att ega rum;
af en annan Ledamot, att om Riks-Banken skulle, utan motsvarande
valuta, ersätta Privat-Bankernes sedlar, komme att inträffa hvad Utskottet,
såsom sitt förnämsta syftemål ansett sig böra förebygga, eller att Silfret från
Banken uttages;
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 44-
59
inom Preste-Ståndet:
af flere Ledamöter, att Privat-Bankerne måtte upphöra och ersättas
af Riks-Banken genom inrättande af filial-afdelningar;
inom B orgare-Ståndet:
af flere Ledamöter., att förevarande punkt borde afslås på de skäl.
sorn Herr Foenanders vid Betänkandet fogade reservation innehåller; samt
inom Bonde-Ståndet:
af en del Ledamöter, att Privat-Bankerne må indragas och till en
början Riksgälds-Contoret öfvertaga deras rörelse;
af andre Ledamöter, att Actie-Banker, dels med, dels utan FilialConior
kunde inrättas i stället för Privat-Bankerne; samt
af flere andre Ledamöter, att Banken på ett eller annat sätt njå
supleera Privat-Bank-rörelsen.
I samband härmed, har Utskottet till behandling förehaft en af
Herr Biskop Holmström väckt och till Utskottet remitterad motion, deruti
det föreslås:
i:o att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att nu
existerande enskilda Banker måtte, om de det åstunda, erhålla förlängd
Octroj, dock ej längre än i aine år eller till 1849 års slut;
2:0 att ingen Octroj till någon ny Privat-Banks upprättande må under
tiden beviljas;
3:o att Kongl. Majit täcktes före nästkommande Riksdag låta utarbeta
förslag till ny reglering af den rörelse, Privat-Bankerne för närvarande bedrifva,
i ändamål att Rikets Ständer må genast vid Riksdagens början 1847
kunna derom öfverlägga och besluta; samt
4:o att Banco-Utskottet måtte erhålla uppdrag, alt föreslå åtgärder,
hvarigenom Banco-Styrelsen bemyndigas och försättes i tillfälle, att, derest
en eller flere af n. v. Privat-Banker, vid Octrojernes slut, skulle upphöra,
i deras ställe inrätta filial-contor af Riks-Banken i Landsorterne.
Med afseende å berörde anmärkningar, jemte det af Herr Biskop
Holmström väckta förslag, har Utskottet under närmare bepröfvande tagit
den fråga, huru och på hvad sätt Rikets Ständers Bank må kunna supleera
Privat-Bankernes rörelse, i händelse behof deraf skulle göras före nästa
Riksdag, samt om och hvilka åtgärder i öfrigt kunna vidtagas till förebyggande
af den allmänna penningeförlägenhet i landet, som otvifvelaktigt uppstode,
i fall nu varande Privat-Banker upphöra och några andre Credit-anstalter
i stället icke bildas. Härvid har först förekommit, att som berörde
6o
Banco Utskottets Utlåtande, N:o 44-
Privat-Banker skola under detta år hos Kongl. Maj:t i underdånighet göra
anhållan om förlängning af deras år 1847 eljest tilländalöpande Octrojer;
men det är möjligt, att, i händelse den lagstiftning för sådane Banker, hvilken,
vid innevarande Riksdag, kan varda af Kongl. Majit och Rikets Ständer
gillad och antagen, kominer att innefatta föreskrifter i vidsträcktare
måtto afvikande från dem, som nu gälla till efterrättelse, en eller annan Privat-Bank
icke finner med sin fördel förenligt att begära ny Octroj; samt
att Privat-Bankerne se sig föranlåtne, att före tilländalöpandet af Octrojliden,
indraga lånerörelsen och verkställa en utredning; så torde det blifva
nödigt, att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, alt de
Privat-Banker, hvilka derom göra anmälan, må kunna på nu gällande vil
kor erhålla förlängning af Octrojerne, intill dess ett fullständigt förslag till
ordnande af Landets Credit-anstalter hunnit upprättas och af Rikets Stän«
der antagas; men då det icke kan tillkomma Banco-Utskollet att uppgöra
andre förslager, än de, som afse Styrelsen och förvaltningen af Rikets Ständers
Bank, med hvad dertill hörer, och således icke att undersöka och utreda
penninge- och credilföihållanderne i allmänhet, för att på en dylik undersökning
och utredning hygga ett förslag för ordnande af det hela; samt
för öfrigt Utskottet förmodar, att ett sådant förslag icke skulle kunna åstadkommas
under en Riksdag, då tid och uppmärksamhet måste delas åt mångfaldiga
ärenden samt således ej ostörde egnas åt ett enda mål, lärer någon
annan utväg ej återstå, än att bilda en Comité, som får till åliggande
att under tiden intill nästa Riksdag nppgöra ett lämpligt och ändamålsenligt
förslag, hvilket då kan vid Rikets Ständers sammankomst till pröfning
framläggas.
Enär emedlertid, på sätt Utskottet förut anfört, det kanhända att en
eller annan Privat-Bank icke begär förlängd octroy och således före nästa
Riksdag verkställer utredning af rörelsen, torde det vara af högsta behof
påkallad t, att den minskning i rörelse-capi talet, som häraf uppkommer, på
något sätt supleeras. Utskottet har för sådant ändamål idet föregående förbehållit
sig, att för \ af den vinst, som årligen till Riksgälds-Conloret aflemnas,
undfå nämnde Conlors obligationer, genom försäljning eller belåning
hvaraf Banko-Fullmägtige må kunna antingen förskalfa Banco-Sedlar eller
reel valuta, tillräcklig att derpå grunda den sedelulgifning, som erfordras.
Af de uti Allmänna Tidningarne införde qvartals-raporler, angående
hvarje Privat-Banks ställning, har Utskottet inhemlat, att medeltalet af
samtlige Privat-Bankers sedelulgifning, uppgått till omkring 7,000,000 Ridr
Banco-Utskottets UtlåtandeN.o 44■ 61
samt att deras Cassa uti Riksmynt utgjort nära 2,000,000 R:dr allt Banco.
Utskottet har derföre ansett att sammanräknade beloppet af Privat-Bankernes
sedel-utgifning må bestämmas till förstnämnde summa, 7,000,000 R:dr, b vilken
fördelas på de särskilda Bankerne i förhållande till deras tecknings-summa
och rörelse. I fråga åter om det belopp hvarmed Banken bör ersätta
en upphörd Privat-Bank; så enär efter afdrag från utelöpande Privat-Banks
sedlarne af Cassan i Riks-Bank-mynt återstoden utgör i medeltal omkring
5,ooo,ooo R:dr, men denna summa svårligen kan af Banken ulgifvas, har
Utskottet jemkat beloppet till 4>ooo,ooo R:dr, hvilket fördelas i förhållande
till medeltalet af hvar och en Privat-Banks Aclie-teckning och sedel-utgifning.
Med anledning af detta allt, tillstyrker Utskottet,
§. 56.
alt Rikets Ständer hos Kongl. Mej:t i underdånighet anhålla:
a) att i fall nuvarande Privat-Banker icke skulle hos Kongl.
Maj:t göra underdånig framställning om ny Octroj, på grund
af den lag för enskilde Banker, sorn kan varda af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer antagen och fastställd, Kongl. Majit
i Nåder täcktes till och med slutet af år 184,0 förlänga Privat-Bankernes
Octrojer på enahanda vilkor, som för närvarande
äro gällande; dock under förbehåll, att total-summan af samtlige
Privat-Bankernes sedelutgifning icke må öfverstiga 7,000,000
R:dr Banco, hvilken summa på de särskilde Bankerne fördelas
i förhållande till både teckningsbeloppet och rörelse-eapitalet;
och
b) att Kongl. Majit täcktes i Nåder utse en Comité, som får
sig uppdraget, att undersöka och utreda den allmänna penningesläliningen
och credit-förhållanderne inom Riket samt
huru nu befintliga allmänna Låne-inrättningar derpå verka;
börande Comiten, på grund af en sådan undersökning
och utredning, före Rikets Ständers nästa sammankomst hafva
upprättat förslag ej mindre till de förbättringar härutinnan i
allmänhet, hvilka anses lämplige och ändamålsenlige samt
kunna åstadkommas; än äfven särskildt till organisation af
sådane inrättningar, som, i eller utan förening med Rikets
Ständers Bank, och utan rättighet till egen sedel-emission,
skulle kunna supleera de Privat-Banker, hvilka före utgången
Banco-Utskoltels UtlåtandeJV:o 44-
af den här ofvan föreslagna prolongationen af Privat-Bankernes
Octrojer, skulle komma att upphöra, eller icke hos Kongl.
Majrt i underdånighet begära ny Octroj, på grund af den
Privat-Bank Lag, som af Kongl. Maj:l och Rikets Ständer
varder gillad och antagen;
samt att Rikets Ständer måtte besluta:
§. 57.
aj att för den händelse, innan nästa Riksdag, en eller flere Privat-Banker
skulle upphöra, Banco-Fullmägtige berättigas, att
antingen på den ort, der sådan Privat-Bank funnits, inrätta
en Afdelning af Rikets Ständers Bank, för att, under den förvaltning,
Fullmägtige finna godt förordna, och enligt af dem
meddelad Instruction , hufvudsakligen bedrifva creditv-rörelse
samt hålla upp- och afskrifningsräkning på ungefärligen
enahanda vilkor, som den upphörda Privat-Banken; eller
ock, om sådant anses mera lämpligt, för berörde ändamål
anvisa nödige medel åt Bankens Låne-Contor;
b) aLt sammanräknade summan, som Banken i sådant afseende
har att anvisa, icke får öfverstiga 4.000,000 R:dr, hvilka fördelas
på vederbörande Låne-Contor eller Afdelningar, i förhållande
lill medeltalet under sednast förflutna 3:ne åren af den
eller de Privat-Bankers sedelutgifning, som skall ersättas; samt
c) att Afdelningen eller Låne-Contoret inom det anvisade beloppet
afgifver Assignationer på Banken, ställde å 20 R:dr
hvardera, och, efter föregången avis, i Banken vid anfordran
betalbara; kunnande dessa Assignationer i all Kronans upphörd
emottagas.
Den 47 punkten innefattade förslag till följande föreskrift: ”BancoFullmägtiges
första pligt är att bibehålla stadga i myntvärdet;
genom reglering af * Bankens sedelutgifning med fortfarande uppmärksamhet
å metalliska Cassans ställning samt vexel-cursens förhållande;
genom
inlösen, efter fastställd grunda af Bankens sedlar med silfver
antingen i svenskt mynt eller i utländskt mynt eller i plantsar,
det första ovilkorligen > i de bägge andra formerna ef er sedel
-
Banco-Utskottets Utlåtande, N:0 d-4-
63
innehafvarens önskan och Banco-Styrelsens pröfning af omständigheterna
i hvarje fall; samt
genom ändamålsenliga åtgärder till metalliska Cassans förstärkning
eller till förminskning af de Bankens förbindelser och
utlåningar, som omedelbart verka på densamma, hvartill hörer,
att hypothicera eller sälja inne hafvande räntebärande obligationer
samt att köpa silfver eller upptaga creditiv; egande BancoStyrelsen,
att för kostnader vid sådane åtgärder använda större
eller mindre del af Bankens räntevinst för äret.
Vid denna punkt har blifvit anmärkt:
att de af Utskottet deruti yttrade grundsatser leda till förnyad bankrutt,
såsom stridande icke allenast emot Lagen, hvilken bjuder att eganderätten
skall vårdas och vördas, utan äfven emot främsta satsen i Sfatshushållnings-läran,
som lyder sålunda: ”ingen förkofran är möjlig i ett land,
som saknar ett orubbligt mynt;” att, vid betraktande af Svenska penningevärdets
öden, det skall visa sig, att Capitalerne nedgått till 6| proc. eller
J- af deras värde år ib6/\; att Banco-Reglementerne af år i835 och 184 *
afsett de lånsökandes intresse med bestämdt åsidosättande af Bankens främsta
pligt, den alt upprätthålla myntvärdet, samt att ett blifvande reglemente
borde innefatta följande grunsatser nemligen:
1:0 att Banco-Styrelsens främsta och ovillkorliga pligt vore att upprätthålla
Banco-sedlarnes värde;
2:0 att Styrelsens andra, den förra underordnade och således vilkorliga
åliggande vore att bedrifva Bankens Låne-rörelse;
3:o att det borde vara Styrelsens både rättighet och pligt att inskränka
lånerörelsen, då omständighelerne kräfva sådan åtgärd, att hejda och
hämma en öfverdrifven utvexling och export af Bankens reela fond;
4:o att Styrelsen, då kursen håller sig vid eller under pari, må förstärka
metalliska Cassan; och
5:o att Styrelsen borde ega en tillräcklig fond, af Konungen garanterade
Stals-Obligationer, för att användas när realisationens upprätthållande
sådant kräfver;
att orden: bibehålla stadga i myntvärdet må utbytas mot: upprätthålla
myntvärdet; att i 1 mom af 47 punkten sedelutgifning måtte förändras
tili sedel-utlåning’,
att 3:dje punkten förtydligas på ett sätt, alt deruti bestämdt uttryckes
Bank-Styrelsens skyldighet att minska utlåningen, samt
alt rättigheten för Banco-Styrelsen att köpa silfver borde utgå.
64
Baneo-Utskottets Utlåtande, N.o 44-
Innan Utskottet med svar bemöter de anmärkningar, hvilka blifvit
riktade emot Utskottets förslag i 47 punkten, torde det icke böra lemnäs
oanmäld t, det Utskottet genom nämnde punkt ingalunda åsyftat att utstaka
den ordning, i hvilken de för Banco-Fullmägtige medgifne sätt för bibehållande
eller förstärkning af Bankens metalliska Cassa borde begagnas.
Utskottet, som hade för afsigt, att i samband med granskningen af
de reglementariske föreskrifter, hvilka härmed ega gemenskap, taga under
öfvervägande de i sådant hänseende gjorde framställningar, ville blott, medelst
förslaget i 47 punkten, åt Banco-Fullmägtige bereda en föreskrift i
allmänhet om hvad som för bibehållande af stadga i myntvärdet kunde
Fullmägtige åligga.
Då emedlertid Utskottet af de gjorda anmärkningarne kommit i tillfälle
inhemta, det afsigten blifvit missförstådd; bar Utskottet nu vid besvarande
af desamma ingått i pröfning af ofvanberörde framställningar,
men får först yttra sig öfver de emot 47 punkten gjorda erinringar.
Enär Utskottet måste medgifva, att de föreslagne orden upprätthålla
myntvärdet närmare uttrycka meningen, tvekar Utskottet icke aLt sålunda
förändra redactionen. Deremot kan Utskottet ej biträda ett utbyte
af ordet sedel-utgifning emot sedel-utlåning, enär derigenom en förvillelse
skulle uppkomma. Sedelutgifningen regleras genom andre utvägar än förminskning
af låne-rörelsen, och med denna föreskrift är det icke meningen,
att bestämma sättet och ordningen för begagnandet af dessa utvägar.
På grund häraf och sedan Rikets Ständer bifallit Utskottets tillstyrkan,
det Bankofullmäktige måtte berättigas att uppköpa och försälja vexlar,
hvadan ett tillägg erfordras uti 2 mom. får Utskottet, med afseende derjemte
å hvad här ofvan är vordet anfördt, tillstyrka, att i stället för
47:de punkten, följande föreskrift måtte uti blifvande Banco-Reglemente
få inflyta:
§. 58.
Banko-fullmäktiges första pligt är att upprätthåll t myntvärdet:
a)
genom reglering af Bankens sedel-utgifning med fortfarande
uppmärksamhet å metalliska Cassans ställning samt vexelkursens
förhållande;
b)
Baneo-Ulskottels Utlåtande, l\T:o 44.
65
b) genom inlösen, efter fastställd grund, af Bankens sedlar, antingen
med svenskt mynt eller med utländskt mynt eller
med omyntadt silfver och guld eller med vexlar å den metalliska
valuta, Banken kan hafva å utrikes ort nedsatt; det
första ovillkorligen, i de andra formerna, efter sedel-innehafvarens
önskan och Bankofullmäktiges pröfning af omständigheterne
i hvarje serskildt fall; samt
cJ genom ändamålsenliga åtgärder till metalliska Cassans förstärkning
eller till förminskning af Bankens förbindelser och
utlåningar; allt på sätt och i den ordning vidare stadgadt är.
Enligt 112 § i Banco-Reglementet, ega Banco-Fullmäglige, då de
så tjenligt linna, att förstärka Bankens metalliska cassa, medelst inköp från
främmande länder af guld och silfver, under iakttagande, dels att kostnaden
för guld, vare sig ducater, controlleradt ducat- och arbetsguld eller annat
omyntadt guld, i Banken lefvereradt, icke öfverstiger det fastställdta priset
för utvexlingen af Svenska och Holländska Ducater, dels ock att något köp
af Silfver för Bankens räkning icke må ifrågakomma, när kursen håller sig
Öfver pari, samt att priset derå aldrig får öfverstiga växlingsgrunden, enligt
myntbestämningslagen, med mer, än hvad som motsvarar transporten af
silfver från uppköpsorten till Banken, äfvensom att af Banco-Fullmägtige
noggrannt tillses, det silfret verkligen från utländsk ort inkommer.
Vid granskning af denna föreskrift, har Utskottet anmärkt, att som
Banken är skyldig, att vid anfordran sina sedlar med silfver inlösa samt guld
således vore att betrakta såsom en handelsvara, borde Banco-Fullmägtige
icke vidtaga någon åtgärd, för att till Banken införskaffa guld; hvadan Utskottet
från detta stadgande ansett sig böra utesluta frågan om inköp af
sistnämnde metall; likväl och som det bör vara tillåtet att i Banken emottaga
guld, enär det erbjudes, så vida derigenom det stadgade förhållandet emellan
guld och silfver icke öfverskrides, anser Utskottet, att så väl denna tillåtelse,
som den, att efter ett visst pris inköpa controlleradt arbets-silfver, uti blif
vande Banco-Reglemente må uttryckas.
Då Utskottet tillförene under denna Riksdag, i fråga om de af BancoFullmägtige
vidtagne åtgärder för Metalliska Cassans bibehållande och förstärkning,
yttrat, att det under vissa förhållanden icke är med Bankens
Bih. till R. St. Prot. 184-5, 6 Sami. 1 Afd. ett Haft. Q
66
Banco-Ulskottets Utlåtande, N:o 44-
fördel förenligt, att medelst räntefria förskott uppmuntra ädla metallers
lefverering till Banken, torde Utskottet nu blott böra tillkännagifva, det
Utskottet, i öfverensstämmelse härmed, trott sig böra föreslå ett tillägg i
ofvanberörde föreskrift, innefattande förbud emot sådane förskotts meddelande.
Med fästadt afseende å hvad sålunda anfördt blifvit, tillstyrker Utskottet,
att, i stället för ofvanomförmälde 112 §., i blifvande Banco-Reglemente
måtte stadgas:
§• 59-
Banco-Fullmägtige skola genom inköp af silfver frän främmande
länder förstärka Bankens Metalliska Cassa, då sådant,
utan lemnadt förskott, för Banken icke medför större utgift,
än som erfordras för transporten af silfver från uppköpsorten
till Banken.
Under åberopande af hvad Utskottet här ofvan yttrat, hemställer
Utskottet derjemte, det en så lydande föreskrift måtte få i Banco-Reglementet
inflyta:
§. 60.
Uti Banken emottages ej mindre eontrolleradt verksilfver,
efter ett pris af i R:dr 5 sk. 4 rst. Banco per lod, utan äfven
eontrolleradt ducat och arbetsguld eller annat myntadt
guld, efter det för tillfället gällande invexlingspris på ducater,
dock ej i mindre partier hvarje gång, än minst 100 lod
silfver, eller, hvad guldet angår, en quantitet motsvarande
minst 20 ducater.
Genom ii5 §. i Banco-Reglementet äro Banco-Fullmägtige, till förstärkande
af Metalliska cassan', serskildt bemyndigade, alt, i mohn behof
deraf göres, och äfven med användande af Bankens innehafvande Stals-obligationer,
förskaffa sig å utrikes ort Credit eller Creditiv till ett belopp,
motsvarande högst Två Millioner Riksdaler Silfver efter den, med afseende
ä slagskattens beräkning i Myntet, förändrade 1664 års myntfot.
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o
67
Sorn Utskottet, vid läsningen af de hos Banko-Fullmägtige under
tidrymden från sednaste Riksdag hällne Protocoll i mål, som afse vidmakthållandet
af den reela fonden,, inhemtat, att, enligt de skriftliga meddelanden,
hvilka, genom brefvexling med Consulerne i London och Hamburg,
Banco-Fullmägtige tillhandakommit, ett dylikt Creditiv endast skulle under
dryga vilkor erhållas; men att deremot Banken kunde undfå ett län på
ganska fördelaktiga vilkor, i händelse detta genom Svenska Regeringen och
i dess namn upptoges, har Utskottet i ompröfning tagit huruvida berörde
föreskrift borde bibehållas eller rättighet ineddelas Banco-Fullmägtige, att
på utrikes ort lån upptaga.
I anledning häraf och då fördelen för Banco-Styrelsen, att kunna,
när Bankens säkerhet det fordrar, betinga Banken ett lån å utrikes ort icke
lärer bestridas; då det visat sig att ett sådant lån icke kan af Banken directe
upptagas, utan att medföra stora utgifter, samt då den genom ii5 §.
i ofvannämnde Reglemente, Banco-Styrelsen lemnade rättighet, att upptaga
Credit eller Creditiv å utrikes ort icke kunnat begagnas; får Utskottet föreslå
icke allenast,
§. 61.
det Banco-Fullmägtige må berättigas att, då Bankens säkerhet
det kräfver, till förstärkande af Metalliska Cassan, å utrikes
ort upptaga lån till ett belopp, motsvarande högst Tre
Millioner R:dr silfver;
utan äfven
§. 62.
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit, uppå Banco-Fullmägtiges underdåniga anmälan
i ämnet, i Nåder täcktes låta bemedla det af BancoFullmägtige
för Bankens säkerhet nödigt ansedda lånet, under
den form, som för ändamålet kan finnas erforderlig, samt å
ett sådant lån meddela Dess Nådiga garanti.
Efter hvad i det föregående blifvit antydt, har Utskottet öfver vägt
den så väl vid flere punkter i Betänkandet N:o 29 i anmärkningsväg framställde,
som den uti en inom Ridderskapet och Adeln väckt samt tili Ut
-
68
Banco- Utskottets Utlåtandej N.-o
skottet remitterad motion af Herr Lefrén J. P., upptagne fråga om ändring
af 116 och 117 §§. uti Banco-Reglementet, lydande som följer:
§• »‘6
”Banko Fullmägtige, berättigas att, då Bankens säkerhet det fordrar,
förpanta Bankens egande inteckningar i faslighet, under vilkor, att
den i skuldförbindelserne Banken serskildt förbehållna uppsägningsrätt
för liela skuldbeloppet icke lår af annan innehafvare begagnas,
försälja, till större eller mindre belopp, Bankens innehafvande
Stats-obligalioner och andra räntebärande papper;
upptaga lån emot räntebärande obligationer, ställde på viss tid eller
uppsägning; och
minska Bankens utlåningar,, derest sådant,, emot förmodan, skulle
af behofvet påkallas;”
§' ll7-
”Åf alla de i näslförestående §. tillåtna åtgärder till realisationens
vidmakthållande är låne-rörelsens förminskning den, som i sista rummet bör
tillgripas, och det endast då Bankens säkerhet sådant ovilkorligen fordrar;
men på Banco-Styrelsen allena ankommer, att bestämma hvilken eller hvilka
af öfriga, för detta ändamål medgifna åtgärder må i hvarje serskildt fall begagnas;
och tillförse sig Rikets Ständer,, det Banco-Styrelsen icke underlåter,
att dervid afse både Bankens egen fördel och industriens dermed i nära
sammanhang stående ostörda förkofran.”
Jemlikt dessa föreskrifter skall ibland åtgärder nelill realisationens vidmakthållande,
den af lånerörelsens förminskningen i sista rummet tillgripas,
och det endast, då Bankens säkerhet sådant ovilkorligen fordrar.
Som det likväl är ©tvifvelaktigt, att en del af lånerörelsen, eller den
genom Handels- och Närings-Disconten medför omedelbar inverkan på
Bankens metalliska cassa; följer deraf, att denna rörelse bör förminskas vid
tillfällen, då, med anledning af kursens höjd, påkänningarne å nämnde Gassa
äro starka, samt att, örn. icke förhållandet derigenom ändras, berörde låne-rö •
reise bör helt och hållet inställas. Derjemte och som, enligt Utskottens åsigt,
en förpantning af Bankens egande inteckningar i fastighet icke är behöflig,
emedan det visat sig, alt Banken på egna obligationer erhåller lån af
Allmänheten, hvaremot ett inställande af utlåningen i denna väg närmare
Banco- Utskottets Utlåtande, N. o 44.
6g
bör leda till ändamålet, håller Utskottet före, att, i händelse mot förmodan
åtgärden alt minska utlåningen genom Handels- och Närings-Disconten icke
skulle göra tillfyllest, samtidigt med inställandet af samma utlåning, Ali-'
inanna Discont-rörelse hör indragas, innebafvande obligationer försäljas samt
lån upptagas, och, derest ej eller desse åtgärder skulle vara tillräcklige, öfrige
lånerörelsegrenar minskas, den på fastigheter dock i sista rummet.
I stöd häraf tillstyrker Utskottet, alt, med uteslutande af 116 och
11 7 §§ * Banco-Reglementet, följande föreskrift måtte antagas:
§. 63.
Oberoende af de åtgärder, Banco-Fullmägtige hafva alt vidtaga
till förstärkning af Bankens metalliska Cassa, åligger det Fullmägtige,
att, när större ultagningar af silfver från Banken ega
rum eller Bankens ställning i öfrigt det påkallar,
a) minska utlåningen genom Handels- och JNärings-Disconterne
och afslå ansökningar 0111 nya Creditiver;
bJ alldeles inställa nämnde utlåning samt indraga större eller
mindre del af utlåningen på namn och reverser med omsättningsrätt
genom Banco Diseonten och Låne-Conloren;
c) samtlige härmed: antingen emot betalning i Banco-sedlar försälja
innehafvande Obligationer; eller upptaga lån emot räntebärande
förbindelser, ställde på viss tid eller uppsägning; samt
dl) genom vägran af nya lån, efter hand minska öfrige grenar
af Bankens låne-rörelse, den på fastigheter dock i sista rummet.
Börande desse, för metalliska Cassans bibehållande, medelst förminskning
af Bankens vid anfordran belalbare förbindelser anvisade
utvägar begagnas i den ordning, de här ofvan äro uppräknade.
De af Utskottet i 48 och 49 punklerne afgifne yttranden, innefattade
den tillstyrkan, att de af Herrar Klingstedt, G. F. och Rosenblad, Bernh.,
samt Herr Prosten Berlin väckta förslag, angående dels insättning i Banken
af Silfver emot obligationer, och dels upptagande af ett utländskt lån, äro
inom Riks-Slånden lemnade utan anmärkning; och lärer, vid slikt förevetande,
§. 64-
någon vidare åtgärd, i anledning af de erhållna återremisserne
i berörde delar, icke erfordras.
7°
Danco-Utskottets Utlåtande, N.o 44-
För åstadkommande af mera tydlighet, Utskottet ansett sig höra på
ett ställe framlägga de här ofvan af Utskottet gjorda framställningar, nem
ligen:
u-sta
Afdelningen. Angående Bankens Capital-öfverskott eller Grundfond
samt sättet för användande af räntevinsterne,
i:° (§• *•)
Bankens Capital-öfverskott eller Grundfond skall, utan Beräkning af
Bankens fasta egendom och inventarier, utgöra en summa af Tio Millioner
R:dr B :co, hvadan möjligen inträffande Capital-förminskning under året af
vinsten ersättes.
2:0 (§§. 2 och 4.)
Bankens Capital-öfverskott eller grundfond skall, så vidt sig göra låter,
lill ett Belopp af Fem Millioner R:dr Banco, bestå af obligationer, lö
pande
med minst 4 procent ränta, och utgifne af Riksgälds-Contoret eller
andra Verk och inrättningar, hvilkas obligationer Banco-Fullmäelisre anse
O ' O o o
lemna full säkerhet; egande Banco-Fullmäglige, att, när omständigheterne
sådant medgifva, medelst anskaffande af berörde räntebärande papper, ersätta
den minskning, som genom infriande eller försäljning af obligationer, uppkommer;
så att Banken i möjligaste måtto alltid (orblifver innehafvare af lätt
realisabla förbindelser till omförmäldte belopp af 5,000,000 R:dr B:co.
3:o (§§. 5 och 6.)
Så väl det belopp af Bankens vinst för nästlidet år, hvilket icke erfordras
för uppbringande af Capital-öfverskottet eller Grundfonden till
10,000,000 R:dr B:co, som den del af samma vinst för tiden Lill och med
slutet af det år, då nästa Riksdag inträffar, hvilken återstår, sedan derifrån
afgått möjligen uppkommande Capital-förluster samt alla kostnader och utgifter
för myntvärdets upprätthållande och för Bankens förvaltning, m. m.
aflemnas till Riksgälds-Contoret, enligt hvarje års bokslut; under följande
vilkor och förbehåll.
a) att Banken för två tredjedelar af det belopp, som aflemnas
till Riksgälds-Contoret, af nämnde Contor undfår dess Obligationer,
ouppsägbara å Bankens eller innehafvarens sida, utfärdade
på 125, 2öo och 5oo R:dr silfver, samt förskrifne med
Banco- Utskottets UtlåtandeN:o
4 procent ränta; kommande dock någon ränta livarken att
beräknas eller erläggas förr än från och med den lid, då
Banco-Fullmägtige, i följd af den tillökning i Bankens sedelstock,
som genom förändringar med Privat-Bank-rörelsen kan
uppstå, anse nödigt, att, på ett eller annat sätt, använda större
eller mindre del af nämnde Obligationer, hvilket hör ske
vid jemna halfår, så att ränte-cuponer belalbare hvarje år
den sista Juni och sista December må kunna utfärdas för de
Obligationer, hvilka afhändas Banken;
b) att, i fall berörde Obligationer icke skulle erfordras flir det
ändamål, hvartill de blifvit afsedde, desamma må, vid nästa
Riksdags början, öfverkorsade och annullerade, till RiksgäldsContoret
återställas; samt
c) att ifrågavarande aflemnade vinstmedel icke må af RiksgäldsContoret
disponeras i lane- eller crediv-rörelse eller till uppköp af
räntebärande papper, utan anvisas för allmänt nyttiga föremål,
antingen genom directa utbetalningar inom det tillgängliga beloppet
eller till ränla och amorlissement för Stats-Obligalioner,
som till befrämjande af större productiva förelag kunna
komma att utgifva.
sulra Afdelningen. Angående Bankens Läne- och Creditiv-rörelse.
4-o (§• 7-) *
Utlåningen mot pant af Låne-Banco-Obligalioner och Silfver-sedlar
kommer från och med 1846 års början aLt upphöra; hvaremot Banco-Fullmägtige
ega, att låta infria berörde Obligationer, då sådant af innehafvarne
äskas.
5:o (§• 9-)
För hvarje gren af den lånerörelse, som bedrifves genom Banken eller
Disconterne, bestämmes att maximum; egande dock Banco-Fullmägtige,
att, då någon del af de fonder, hvilka blifvit anvisade för belåning af actier
och publika papper eller af guld och silfver samt jern, koppar m. 11.
vågförde effecter, finnas obegagnade, under en tid af högst tre månader öfverlemna
de icke använde medlen till den af omformälde låne-rörelse-grenar,
som deraf kan vara i behof, med förbindelse, ali, i händelse berörde
rm 2
J
Banco-Ut skottets Utlåtande } No 44-
medel före nämnde tid vinda för det ursprungliga ändamålet erforderlige,
desamma då genast återtaga*
6:0 (§. 10.)
Rikets Ständers Bank utlånar penningar oell meddelar Creditiver, på
sätt här nedan säges; men Banco-Fullmägtige åligger, då de finna sådant
för Bankens säkerhet nödigt och nied dess fordel öfverensstämmande, att
vägra nya lån och creditiver, äfven när intet är ali anmärka mot den erbjudna
säkerheten.
7:0 (§§. 11 och 12.)
De i afseende på lånerörelsen mot pant af guld och silfver nu gällande
föreskrifter komma fortfarande att lända till efterrättelse, med allenast
den förändring, att hädanefter icke något lån får utgifvas å mindre belopp
än Tio Riksdaler Banco.
8:0 (§§. i3, 14, i5 och 16.)
Nu gällande stadganden för Låne-rörelsen emot pant af jern, koppar
och andra vågförda effecter samt tackjern komma fortfarande att bibehållas,
med endast den ändring, att början af i5^ §. i Banco-Reglementet, erhåller
följande lydelse: ”Lånen utgifvas till högst tre fjerdedelar af pantens försäljningsvärde,
enligt mäklare-attest eller eljest kända förhållanden.’'
9:o (§• *7-)
Bankens förlag för Lån emot pant af silfver och guld, jern, koppar
och andre vågförda effecter samt tackjern bestämmes till ett sammanräknadt
belopp af 3,5oo,ooo R:dr Banco.
10:0 (§§ J9> 20 och 3i.)
Circulations-capitalet emot inteckning i fast egendom på Landet och
i Städerna bestämmes till en summa af 6,5oo,ooo R:dr B:co, deruti inberäknadt
ej mindre beloppet af de från Banken utgifna, ännu oguldne lån, emot
återbetalningsskyldighet i silfver, än äfven det förskott af 35o,ooo R:dr, som
vid nästlidet års början blifvit af Banco-Fullmägtige meddeladt.
Berörde circulations-capital af 6,5oo,ooo R:dr fördelas sålunda, att
5,65o,ooo R:dr hållas tillhanda för inteckningar i egendom å landet och 85o,ooo
R:dr
Banco-Utskottets Utlåtande, N-o 44-
R:dr för inteckningar uti hus och jord i Städerna utom Stockholm; kommande
de, för ifrågavarande utlåning nu gällande föreskrifter att oförändrade
bibehållas.
11:° (§• 22.)
Till Skiftes- och odlingslån anvisas fortfarande ett belopp af 80,000
R:dr B:co, att utgå i enahanda ordning och på samma vilkor, som hitintills.
12:0 (§§ a3 och 24.)
Fonden för belåning af actier och publika papper blifver 5oo,ooo
R:dr B:co, att utgifvas under de derför nu stadgade vilkor.
i3:o (§. 25.)
Ordinarie fonden för utlåning genom Banco-Disconlen i Stockholm
samt Låne-Contoren i Götheborg och Malmö på namn och reverser med
omsättningsrätt fastställes lill 9,000,000 R:dr B:co, hvaraf tillhandahållas
5,8oo,ooo R:dr Banco-Discont-Verket i Slockholm till utlåning för Rikets
samtelige provinser, med undantag af dem, som ega belåningsrätt i LåneConloren,
enligt hvad här nedan stadgas, 2,100,000 R:dr Låne-Contoret i
Götheborg för provinserne Westergöthland, Dahlsland, Bohuslän och
Halland samt 1,100,000 R:dr, Låne-Contoret i Malmö till utlåning för
provinserne, Skåne och Blekinge; börande i afseende på denna utlåningsrörelse
iagtlagas: att Banco-Discontens och Låne-Contorets i Malmö re
serv-fonder,
såsom sådana, upphöra och till Bankens disposition öfverlemnas;
alt den vinst , som af lånerörelsen under sist förflutna året
uppkommit, 1 vissa lämpliga andelar och terminer under detta och nästa
år till Banken lefvereras, så att hela beloppet af nämnde vinst före slutet
af sistberörde år varder till Banken aflemnadt; att de i lånerörelsen inflytande
räntor hädanefter icke utlånas, utan vid förloppet af hvarje qvartal,
efter afdrag af utgifterna för Disconl-Verkens förvaltning, förlusterna och
de lån, hvilka im m linien föras, till Bankens disposition ingå; att de medel,
Spar-Bankerna emot ränta insätta, användas till ullåning genom Handels-
och Närings-Disconterne i Stockholm samt Låne-Contoren i Götheborg
och Malmö, under vilkor, att ett motsvarande belopp af Bankens för berörde
utlåning anvisade förlag till Banken inlefvereras och sedermera, i mån af skeende
återbetalningar utaf Sparbankernas medel, till det ursprungliga föremåBih.
till /}. St- Prot. 1845. 6 Sami. 1 Afd. 2/ Haft. 10
74
Banco-Utskottets Utlåtande j N.-o 44-
let återgår, hvarigenom fonden för Handels- och Närings-Discontens utlåning
icke må öfverskridas; att straffräntan, jemlikt 2 morn. i 192 §. af Banco-Reglementet,
beräknas på sätt hittills skett med 3 procent utöfver ordinarie
räntan för de lån, som ej sednast dagar efter förfalloliden blifvit
inbetaide eller genom omsättning liqviderade, i de fall der sådan får ega
rum, men att beräkningen af straffränta kommer att upphöra Irenne månader
efter lånets förfallodag eller, i händelse låntagaren derförinnan råkar i
concurstillstånd, å den dag, då concursen anses börjad; att för alla lån, som
äro förfallna då nu föreslagna förändring vidtager straffräntas beräknande
genast upphör, så vida sådan ränta upplupit för Irenne månader eller derutöfver
efter förfallodagen, men i annat fall, å den tid, som bär förut är
vorden bestämd, samt att öfrige nu gällande föreskrifter om ifrågavarande
lånerörelse förblifva oförändrade.
\\'.o (§§. 26, 27, 28 och 29.)
Fonden för utlåning genom Handels- och Närings-Disconten bestämmes
till en summa af 3,5oo,ooo R:dr B:co, deruti inberäknadt beloppet af
den för Stockholms Handels- och Närings-Discont afsatta reservfond, hvilken,
i följd häraf, såsom sådan betraktad, skall upphöra; kommande de för denna
utlåning nu gällande föreskrifter att lända till efterrättelse med följande
förändringar nemligen, attåle å låne-rörelsen uppkommande räntor icke till
utlåning användas, utan skola vid utgången af hvarje qvartal till Banken
lefvereras; att från och med år 1846 inrikes vexlar och accepterade invisningar,
betalbara i den Stad, der disconteringen sker och ställda på högst
Sex månader, disconteras emot 4 procents ränta, företrädesvis för andra papper,
hvilka till och med slutet af samma år, såsom hitintills, belånas emot
5 procent; samt att, efter nämnde tid, eller från och med år 1847 uteslutande
inrikes vexlar, betalbara i den Stad, der disconteringen sker, disconteras
emot 4 procent ränte-afdrag, örn de äro inom Tre månader förfallne,
samt emot 5 procent ränte-afdrag för dem, som ega längre förfallotid, högst
sex månader.
i5:o (§. 3o.)
För liqviden af Statsfyllnads-summan och för bestridande af öfrige
Riksgälds-Contoret ålagde utbetalningar, eger detta Verk, att i Banken ränfritt
begagna creditiv till belopp af högst 1,000,000 R:dr Banco, från den
1 September det ena året till den sista Juni det nästpåföljande, under samma
vilkor, som hitintills.
Banco-Htskottets Utlåtande > N.o 44'
7.5
16:0 <(§• 31.)
Det till Mannufaclurernes och Fabrikernes understöd anvisade creditiv
af i,5oo,ooo R:dr eger Kongl. Commerce-Collegium att fortfarande, intill
nästa Riksdag, bibehålla, under de derför nu stadgade vilkor.
.7:0 (§. 32.)
Det för Jern-Contoret afsedda Creditiv af 600,000 R:dr får till oförändradt
belopp och under enahanda vilkor, sorn hitintills, till nästa Riksdag
begagnas.
18:0 (§. 33.)
Den Fahlu bergslag förunnade creditiv- och låne-rättighet å så kallade
kopparsedlar till ett belopp af högst 3,000 SkU råkoppar bibehålles
intill nästa Riksdag på de vilkor, som genom 181 §. i Banco-Reglementet
äro utstakade.
*9:0 (§• 34-)
Stockholms Stads Brandförsäkrings-Contor eger, att intill nästa Riksdag
bibehålla den Contoret medgifna creditiv-eller lånerättighet till belopp
af 33,333 R:dr 16 sk. Banco, under de derför nu stadgade och i 182 §. af
Banco-Reglementet intagna vilkor.
2°:° (§§. 35 och 36.)
Den uti 183 §. af Banco-Reglementet Sparbankerne i Riket förunnade
creditiv-rättigbet iår fortfarande, på enahanda vilkor som hitintills begagnas;
kommande dock, under förbehåll, det Wisby Sparbank är försedd
med SLadgar, som blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder sanctionerade, att till
nämnde Sparbanks disposition, före ingången af December månad hvarje år
uti Landtränteriet i Wisby nedsättas, såsom creditiv, en summa af 5,000
R;dr Banco emot säkerhet af goda fordringsdocumenter, hvilka till ett belopp
af minst hälften i värde öfverstiga berörde summa, med vilkor likväl,
dels att den del af creditivet, som icke blifvit af Sparbanken begagnad, till
Banken insändes inom den 1 Juli påföljande året. tillika med de af Sparbanken,
öfver lyftade medel utfärdade qvittencer och dels att Sparbanken
inom den 1 September berörde år godtgör Banken de å creditivet dragne
belopp, jemte ränta derå, beräknad på sätt stadgadt är.
76
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 44-
21:0 (§. 37.)
För de i 181, 182 och i83 §§. af Banco-Reglementet omnämnde
creditiver afsättes en summa af tillhopa 3oo,ooo R:dr.
22:0 (§§. 38, 3g, 4o, 4'» 42 och 43.)
Cassa-creditiv må af Banco-Styrelsen kunna meddelas så väl Hypotheks-föreningar,
som de Associationer och Privat-Banker, hvilka befatta sig
med spannmåls belåning, till de maximi-belopp af 3oo,ooo R:dr för hvarje
Hypoteksförening och i5o,ooo R:dr till hvar och en Association eller Privat-Bank
för spanmåls belåning, som uti 187 §. af Banco-Reglemenlet äro
bestämde och under de genom 184 med igo §§. i nämnde Reglemente utstakade
grunder, med följande förändringar nemligen, att bestämmelsen å de
Associationer, som befatta sig] med Spanmåls-belåning sålunda förändras:
”Associationer, som på större handelsplatser kunna hilda sig för att upplägga
och belåna Svensk spanmål samt värda och bereda densamma till afsättlig
handelsvara; att för creditiver lill sådane Associationer samt de Privat-Banker,
hvilka i nämnde ändamål vilja i större scala befatta sig med
spanmåls belåning, någon folii-afgift icke erlägges och ej eller den serskilda
afgift af en half procent, som uti igo §. af Banco-Reglementet är bestämd,
samt att, för de å dylika creditiv dragne summor, i’äntan beräknas till
allenast 3 procent.
23:o (§. 45).
Till creditiv för Hypolheks-föreningar anvisas 800,000 R:dr samt till
creditiv för Associationer och Privat-Banker för Spanmåls belåning 400,000
R:dr allt B:co.
3:dje Afdelningen. Angående sedelutgifningen samt Bankens Metalliska
Gassa.
24:o (§• 47-)
Såsom sedelstock anses och beräknas:
aJ alla i omlopp varande Banco- och Riksgälds-sedlar samt utelöpande
insättnings-bevis och attester;
b) alla på räkningar i Depositions-Afdelningen innestående medel;
och
c) hela summan af redan beviljade creditiv, som kunna vid anfordran
disponeras.
Banco-Utskottets Utlåtande, N:0 44-
77
Härifrån afräknas:
i:o Creditivet till Riksgälds-Contoret å En Million R:dr;
3:0 de förskott, som blifvit från Banken utlemnade till förslitne smärre
sedlars invexlande i landsorterne;
3:o sådane transportsedlar samt sedlar af nya slaget å de högre valörerne,
hvilka, såsom otydliga, icke kunnat under sina numror
alTöras, utan i stället blifvit af Låne-afdelningen infriade; och
4:o metalliska värdet af koppar-skiljemynls-polletterne.
(25:o §. 48.)
Banco-Fullmägtige förständigas, att till återbetalning uppsäga alla, i
följd af den år i843 började upplåning, hos Allmänheten upptagne lån.
26:0 (§. 49.)
Räntan för de 2:ne lån å tillhopa i,i43,75o R:dr B:co, som Banken
hos Riksgälds-Contoret upptagit, fastställes till 4 procent; börande Conloret
till Banken återställa de Armeens-Accords-Amorterings-Fonds-Obligationer
till belopp af 725,000 R:dr B:co, hvilka blifvit såsom hypothek aflemnade
för det ena af berörde lån.
27:0 (§ 5i.)
Maximum för den del af Sedel- och Depositions-skulden, som icke
motsvaras af rcela fonden, fastställes till Tjugu Millioner R:dr B:co.
38:0 (§. 53.)
För framtiden kommer något visst förhållande emellan metalliska
Cassan och Sedel-stocken icke att bestämmas.
39:0 (§§. 54 och 55).
Bankens metalliska cassa får ej bibehållas vid ett belopp, som understiger
3,5oo,ooo R:dr Silfver, oberäknadt den silfver ti Ilga ng, som å utrikes
ort finnes för Bankens räkning nedsatt; börande Bancofullmäktige. när kurs
eller andra förhållanden gifva anledning att befara uttag af metallisk valuta,
i tid begagna de utvägar, som blifvit dem lemnade för att afböja metalliska
cassans nedsjunkande till berörde minimum.
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 44-
3o:o (§. 56).
Rikets Ständer anhålla hos Kongl. Maj:t i underdånighet:
a) att, i lall nuvarande Privat-Banker icke skulle hos Kongl
Maj:t göra underdånig framställning om ny octroj, på grund
af den Lag för Enskilda Banker, som kan varda af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer antagen och fastställd, Kongl. Maj:t
i Nåder täcktes förlänga Pri vat- Bankernes Octrojer till och med
slutet af år 1849, på enahanda vilkor, som för närvarande
äro gällande, dock under förbehåll, att total-summan af samtlige
Privat - Bankernes sedel - utgifning icke må öfverstiga
7,000,000 R:dr B:co, hvilken summa på de serskilde Bankerne
fördelas i förhållande till både tecknings-beloppet och
rörelse-kapitalet; och
b) att Kongl. Maj:t täcktes i Nåder utse en Comité", som får sig
uppdraget, att undersöka och utreda den allmänna penningeställningen
och credit-förhållanderne inom Riket, samt huru
nu befintliga allmänna Låne inrättningar derpå verka; skolande
Comiten, på grund af en sådan undersökning och utredning,
före Rikets Ständers nästa sammankomst hafva upprättadt
förslag ej mindre till de förbättringar härutinnan i
allmänhet, hvilka anses lämplige och ändamålsenlige samt
kunna åstadkommas, än äfven serskildt till organisation af
sådane inrättningar, som, i eller utan förening med Rikets
Ständers Bank och utan rättighet till egen sedel-emission,
skulle kunna supplera de Privat-Banker, hvilka före utgången
af den här ofvan föreslagna prolongationen af Privat-Bankernes
Octrojer, skulle komma att upphöra eller icke, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet begära ny oktroj på grund af den Privat-Bank-Lag,
som af Kongl, Maj:t och Rikets Ständer varder
gillad och antagen.
3 Ko {§. 57).
Rikets Ständer besluta:
a) att, för den händelse, innan nästa Riksdag, en eller flera Privat-Banker
skulle upphöra, Banco-Fullmäktige berättigas, att
antingen på den ort, der sådan Privat Bank funnits, inrätta
Banco-Utskoltets Utlåtande, N:o 44-
19
en Afdelning af Rikets Ständers Bank, för att, ander den förvaltning,
Fullmäktige finna godt förordna, och enligt af dem
meddelad Instruktion, hufvudsakligen bedrifva Creditiv-rörelse
samt hålla upp- och afskrifnings-räkning på ungefärligen enahanda
vilkor, som den upphörda Pri vat-Banken, eller ock, om
sådant anses mera lämpligt, för berörde ändamål anvisa nödiga
medel åt Bankens Låne-Conlor;
6) att sammanräknade summan, som Banken i sådant afseende
har att anvisa icke får öfverstiga 4 millioner R:dr, hvilka
fördelas på vederbörande Låne-Contor eller Afdelningar, i
förhållande till medeltalet under sednast förflutna trenne åren,
af den eller de Privat-Bankers sedel-utgifning, som skall
ersättas, samt
c) att Afdelningen elter Låne-Contoret inom det anvisade beloppet
afgifver Assignationer på Banken, ställda å 20 R:dr
hvardera, och, efter föregången avis, i Banken vid anfordran
betalbara; kunnande dessa Assignationer i all Kronans uppbörd
emottagas.
32:0 (§. 58).
Banco-fullmäktiges första pligt är, att upprätthålla myntvärdet:
a) genom reglering af Bankens sedel-utgifning med fortfarande
uppmärksamhet å metalliska kassans ställning samt vexelkursens
förhållande;
b) genom inlösen, efter fastställd grund, af Bankens sedlar, antingen
med Svenskt mynt, eller med utländskt mynt, eller
med omyntadt silfver och guld, eller med vexlar å den metalliska
valuta, Banken kan hafva å utrikes ort nedsatt; det
första ovilkorligen, i de andra formerna, efter Sedel-innehafvarens
önskan och Banco-fullmäktiges pröfning af omständigheterna
i hvarje serskildt fall, samt
c) genom ändamålsenliga åtgärder till metalliska cassans förstärkning
eller till förminskning at Bankens förbindelser och
utlåningar; allt på sätt och i den ordning vidare stadgadt är,
33:o (§. 59).
Banco-fullmäklige skola, genom inköp af silfver från främmande
8o
Banco-Ulskottets Utlåtande, N.o 44-
länder, förstärka Bankens metalliska cassa, då sådant, utan lemnadt förskott,
för Banken icke medför större utgift, än som erfordras för transporten af
silfver från uppköps-orten till Banken.
34:o (§. 60).
Uti Banken einottages ej mindre controlleradt verksilfver, efter ett
pris af En R:dr 5 sk. 4 i'st- Banco per lod, utan äfven controlleradt ducat-
och arbetsguld eller annat omyntadt guld, efter det för tillfället gällande
invexlingspris på dukater, dock ej i mindre partier hvarje gång, än
minst 100 lod silfver, eller hvad guldet angår, en qvantitet, motsvarande
minst 20 dukater.
35:o (§. 61).
Banco-Fullmägtige berättigas att, då Bankens säkerhet det kräfver,
lill förstärkande af Metalliska Cassan, å utrikes ort upptaga lån, till ett
belopp, motsvarande högst Tre Millioner R:dr Silfver.
36:o (§. 62).
Rikets Ständer anhålla hos Kongl. Maj:t i underdånighet, det Kongl.
Maj.t, uppå Banco-Fullmäktiges underdåniga anmälan i ämnet, i Nåder
täcktes låta bemedla det af Banco-Fullmägtige för Bankens säkerhet, enligt
löregående §. nödigt ansedda lånet, under den form, som för ändamålet kan
finnas erforderlig, samt å ett sådant lån meddela Dess Nådiga garanti.
37:o (§. 63).
Oberoende af de åtgärder, Banco-Fullmägtige hafva att vidtaga lill
förstärkning af Bankens Metalliska Cassa, åligger det Fullmägtige att, när
större ultagningar af silfver från Banken äga rum, eller Bankens ställning i
öfrigt det påkallar,
a) minska utlåningen genom Handels- och Närings-Disconterne
och afslå ansökningar om nya creditiver;
b) alldeles inställa nämnde utlåning samt indraga större eller
mindre del af ullåningen på namn och reverser med omsättningsrätt,
genom Banko-Diskonten och Låne-Contoren;
c) samtidigt härmed:
antingen emot betalning i Banco-Sedlar försälja innehafvande
obligationer;
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o
eller upptaga lån emot räntebärande förbindelser, ställda på
viss tid eller uppsägning; samt
dj genom vägran af nya lån, efter band, minska öfrige grenar
af Bankens Lånerörelse, den på fastigheter dock i sista
rummet;
Börande desse, för Metalliska Cassans bibehållande, medelst förminskning
af Bankens vid anfordran betalbara förbindelser, anvisade utvägar, begagnas,
i den ordning, de bär ofvan äro uppräknade.
Slutligen bör Utskottet anmäla, alt Utskottet icke lemnat utan upp
märksamhet
de af en Ledamot inom Ridderskapet och Adeln vid föredragning
af Utskottets återremitterade, nu besvarade Betänkande framlagda ideer
lill en Finans-plan, men att då denne plan omfattar en helt och hållet
förändrad reglering af lagstiftningen för Banken i allmänhet, Utskottet destomindre
derå kunnat fästa afseende, som, enligt Utskottets åsigt, tiden
icke ännu är inne för vidtagande af den omskapning utaf Bank-systemet,
omförmäldte förslag innebär. Stockholm den 7 Mars 184b.
Meservtt immer:
Af Herr Grefve Björnstjerna} M.: ”Emot Utskottets förevarande förslag
får jag reservera mig i följande punkter:
§. 6, moment, a). Anser origtigt, alt Riksgälds-Contoret skulle till
Banken lemna obligationer till |:delar af det belopp, som den öfverlemnade
Banco-vinsten utgör. Skälen hvarför jag anser detta vara oriktigt äro följande:
Obligationernes
öfverlemnande lill Banken kan icke hafva annat än
elt af nedanstående föremål, nemligen:
a) Att medelst deras försäljning utomlands öka Bankens tillgångar
på Metallisk valuta elier alt
b) Medelst deras försäljning inomlands minska Bankens utelöpande
sedelstock; i första fallet sker upplåningen af silfver*^ för sämre vilkor än
den kan ske enligt 3a, 34 och 35, emedan dessa Riksgälds-Conlorels
Obligationer, ställde uti en, på utländska börser icke bruklig Jorm, utgifne
af elt derstädes icke kändt Berk (Riksgälds-Contoret) och lydande på ett
') Att lemna Ränte-bärande obligationer mot silfver, är icke annat än att göra lån.
Bilt till Ii. St. Prat. i8j.5j6 Saint. 1 Afd. 21 Haft. I l
8a
Banco-Uukottets Utlåtande, N.-o 44-
der icke gångbart mynt, (det svenska), icke skulle kunna säljas pari, ock
nödvändigt skulle förorsaka en betydlig förlust för Banken,
I sednare fallet (om försäljningen af dessa obligationer sker inomlands,
i föremål att minska Bankens utelöpande sedelstock), så sker denna
minskning på sämre vilkor, än den kan ske enligt §. 3b, ty Banken utgifver
räntebärande papper, i stället för papper, som icke bära ränta (Banco-sedlarne)
och Banken drager sedlar ur rörelsen, hvilka lifva densamma ,
i stället för Obligationer, hvilka såsom räntebärande till större del skulle
blifva skrinlagda.
Som föremålet med Banco-vinstens öfverlemnande till Riksgälds-Contoret
är, att lifva rörelsen, medelst att sätta denna vinst i omlopp för
allmänt nyttiga och producliva företag (se §. 3 mom. c), så skulle detta
föremål motarbetas, om man, medelst obligationernes försäljning i landet,
äter skulle indraga denna summa till Banken.
Jag anser denna anstalt äfven medföra en annan stor olägenhet, den
nemligen: att Riksens Ständer svårligen skulle kunna beräkna den summa, de
hafva att tillgå i Riksgälds-Contoret för allmänt nyttiga och productiva företag,
enär de icke i förhand kunna veta huru stor del af denna summa i obligationer
Banken skulle komma att försälja, hvilkas ränta och amortissement under
loppet af några och 3o år skulle ligga Riksgälds-Contoret till last, och
komme sålunda att medtaga större delen af den till Riksgälds-Contoret öfverlemnade
Banco-vinsten.
Jag anser således dessa obligationers öfverlemnande till Banken icke
allenast för onyttigt utan äfven för skadligt.
Ehuru jag visserligen gillar Utskottets förslag i §. 6 moment c. "att
Bankens ränte-medel icke må af Riksgälds-Contoret disponeras i lane- eller
creditiv-röre/se eller till inköp af räntebärande papper, utan anvisas
för allmänt nyttiga föremål, antingen genom directa utbetalningar, inom
det tillgängliga beloppet, eller till ränta och amortissement, för Stats-Obligationer,
som till befrämjande af större productiva företag kunna komma
att utgifvas;’ så hade jag önskat, att Utskottet mera bestämdt tillstyrkt
det sednare alternativet, ja till och med gjort ett vilkor deraf för Bancovinstens
öfverlemnande till Riksgälds-Contoret. Härigenom hade ett fondeller
stock-system, nu endast antydt och medgifvet, blifvit af Utskottet förklaradt
vara nödvändigt, hvilket det, efter min tanka, är, enär fosterlandet, förutan
ett sådant, omöjligen kan följa Europas framsteg, och måste offra den
lefvande generationens väl, för att befrämja de kommandes högst osäkra,
Danco-UtskottetsUtlåtande, N.o 44'
83
enär äfven dessas väl beror på landets mer eller mindre blomstrande tillstånd,
som öfvergår i alf lill dem.
Som fond eller Stock-systemet icke ännu är rätt uppfuttadt i Sverige,
går jag att i korthet göra en framställning deraf.
Fond- eller Stock-sjstemets föremål är, att, medelst lån, upptagna
inom landet för Statens räkning, hvilkas belopp åter utgår i rörelsen, vinna
medel att på kort tid utföra stora och allmänt nyttiga företag; bestrida
stora och oförutsedda utgifter (såsom krig etc. etc.) och fördela kostnaden
deraf på flere generationer, hvarigenom den icke blifver tryckande för någon.
Dess föremål är äfven, att omsätta de i landet befintliga capitaler;
fördubbla derigenom deras verkan, och lifva rörelsen i landet.
Fond eller Stock-systemets rältaste förm är:
Ouvpsägbara och ingen amorlissements-procent bärande inskriptioner
('bokförda) lydande antingen på det upptagna kapitalet jemte ränta, eller
endast på en årlig eller halfårlig ränta.®)
Till upprätthållande af dessa inskriptioners värde, afsättes en så kallad
Sinking-fond, hvars ombud uppköper på börsen, i konkurrens med andra
och elter dagens kurs till och med pari, de till salu utbjudne inskriptioner.
Uti de länder, der krediten är stadgad, anser man, att en procent
å det primitiva capilalet, årligen afsatt till Sinking-fond, är tillräcklig, för
att, medelst inköp af de till salu utbjudna inskriptioner, hålla dessa vid
pari värde; beroende pari af kreditens och ränle-fotens tillstånd i landet.®®)
En Sinking-fond af ofvan angifne styrka amorterar lånet (om fyra
procents) på några och \o år, antingen medelst inskriptionernes inköp, eller
genom att sjelf (genom componerad ränta) hafva formerat ett mot lånet
svarande capital. Fond-systemet medför, oberäknadt dess allmänna
fördelar för landet, följande fördelar för den enskilde Penninge-egaren:
*) De F ranska-fonder na lyda endast på räntan, utan att utsätta capital-beloppet; de
Engelska Stocks upptaga så väl capital, sorn ränta. De äro bokförde, en bok för
hvarje bokstaf med innehafvarnes initial bokstaf; kunna delas efter behag och öfverflyttas
från man till man.
**) De Engelska 3 procent Stocks stå nu nära 100; således nära pari deras nominella
belopp eller lydelse. De Franska stå omkring 16 öfver pari—ti6, hvilket, för 5
procents ränta, är likväl betydligt lägre än de Engelska Stocks, som bära 3 procent.
34
Banco- Utskottets UtlåtandeN:o 44-
1:0 Det bereder möjligheten får honom, att bibehålla sitt capital intact,
d v. s. utan att smälta bort, hvilket ofelbart måste ske, genom den årliga
ajno/'lisse meri Is-procenten, som är bruklig hos oss; för ringa att fruktbärande
åter kunna användas. Det befriar honom likaledes från obehaget, att genom
lottning återfå sitt Capital på en för honom oläglig tid och då han
icke fruktbärande åter kan använda detsamma.
2:0 Det bereder penninge-egaren fördelen, att hvarje dag på börsen
kunna af Sinking-fondens ombud, om ej af annan, utfå sitt capital contant,
för att dermed fylla ett förefallande behof, utföra en sig yppande speculation,
eller verkställa en fördelaktigare placering.
3:o Del befriar penninge-egaren från obehaget, att genom lagsökning,
utkräfva den årliga räntan (eller ock capitalet, om han det behöfver), ofta
af vänner eller anhörige, om det är placeradt mot inteckning i fastighet,
eller utlånt mot borgen af namn. Det befriar honom från vådan af conkurser,
och omyndiges prioritet; belriar honom från besväret af gravationsbevisens
uttagande, inteeknings-docurnenternes förnyande samt andra vidlyftiga
och kostsamma formaliteter.
Fond eller Stock-systemet gifvet- således åt penninge-egareq fördelarne
a) att bibehålla sitt capital intact, och ulan att smälta bort, b) att hafva
det permanent placeradt; och c) att kunna disponera det hvarje dag contant.
Det befriar honom från alla de lagliga formaliteter, som nu erfordras;
Jifvar rörelsen i landel; omsätter capitalerna; fördubblar deras verkan; sätter
nationen i stånd att på kort tid utföra stora och allmänt nyttiga företag;
fördelar kostnaden deraf på dera generationer, och gör, att den icke blifver
kännbar för någondera.
De fördelar, som Fond-systemet tillskyndar capitalisten, gör det billigt,
att räntan å fonder bestämmas lägre, än å andra publika papper, i
synnerhet lägre, än på enskildta lånedocumenler. Det sednare är så mycket
nödvändigare, som, 1 motsatt fall, ett för stort antal inteckningar möjligtvis
skulle kunna blifva uppsagda, för att öfverflytta medlen i fonderna.
Medelst den till Riksgälds-Contori t öfverflyttade Banco-vinst (800,000
R:dr om året) skulle ett fond-eapital af 13,000,000 (säger Tretton Millioner)
Riksdaler banko kunna sättas i omlopp (ä \ procents ränta och 2 procent
amortissement) inlöst 0111 3o år; dermed skulle de nytLigaste saker för
fosterlandets materiella utveckling och för dess politiska sjelfbestånd kunna
tillvägabringas, af hvilka icke allenast den nu lefvande generationen, utan
äfven alla framtida skulle röna den största nytta.
Banco- Utskottets Utlåtande, W.o 44-
85
En ylterligare fördel hos oss, jemnförd med andra hinders, vore äfven,
att denna utveckling icke skulle erfordra en enda skilling ökad beskattning,
utan skulle tilivägabringas medelst i Banken nu skrinlagda procentarebehållningar,
hvilka i alla fall böra återgå till nationen, om denna icke
allt mera skall aftyna i brist på lif och rörelse.
§. 3o. Jag reserverar mig emot Utskottets förslag i denna §. att
Banken skall med filial-contor ersätta de Privat-Banker, som möjligen kunna
komma att upphöra, och dertill använda en summa af till och med
4,ooo,ooo R:dr banco.
Skälen för, min afstyrkan äro följande:
Bankens Metalliska Cassa utgör nu omkring 3| million specie; svarande
mot omkring g,000,000 Riksdaler banco. Afdrages dessa g,000,000
från Bankens nu i omlopp varande sedelstock: 3o,45o,ooo R:dr, återstår en
summa af 20,550^000 R:dr icke betäckt af Bankens Metalliska valuta, hvilken
summa, om äfven, efter Utskottets förslag.» nedsatt till 20,000,000, betydligen
öfverstiger den genom realisationen fastställda proportion af 2 till
Semellan silfver och sedlar.
Skulle denna sedelstock ytterligare ökas med 4,000,000 R:dr Banco,
så blottställes Banken för äfventyr, som böra undvikas.
Att å en annan sida minska rörelse-capitalet med de 5,000,000 R:dr,
som Privat-Bankerna nu hafva i omlopp utöfver deras egande 2,000,000
R:dr i Bancosedlar, vore skadligt för rörelsen i landet. Jag anser derför
nödvändigt, att dessa Banker fortfara, (såsom Utskottet tillstyrkt,) till slutet
af 184g. Genom den nedsatta räntan från 5 procent till 3 procent
å spanmåls-creditivet, få Privat-Bankerna en ny och för landet högst nyttig
verkningskrets, nemligen spanmåls-belåning; hvarigenom de till stor del
kunna godtgöra det onda, som deras Discont-rörelse förorsakat (alla Engelska
Privat-Banker belåna oriad spanmål till | af dess marknadsvärde.)
Af Herr von Hohenhausen, M. S. ”Jag anser mig böra leda uppmärksamheten
derpå, att, då tvifvelsutan betänkandet kommer att inom RiksStånden
punktvis föredragas och a (göras, det torde vara beböfligt att uti
i:sta §. tillägga ordet minst framför ”Tio millioner,” och gifva 4;de §. efterföljande
förkortade lydelse: Bankens vinstmedel af dess utlånta capital
bör, efter afdrag derifrån af möjligen inträff ande Capital-förluster samt af
alla utgifter och kostnader för myntvärdets upprätthållande och för Bankens
förvaltning m. m. ärligen aflemnas till Riksgälds-Contoret, intill nästa
Riksdag, enligt hvarje års bokslut. Vidtages icke denna ändring i texten
86
Banco-Utskottets Utlåtande j N.o d-4'
kan tvist möjligen uppstå derom, när man längre fram i betänkandet kommer
till den §., som handlar om supleerandet af nu varande Privat-Banker,
huruvida, genom det förut fattade beslutet, man då mera är berättigad, derest
sådant skulle aktas nödigt, att, i och härföre, öka Bankens Capital utöfver
de i i:sta §. till grundfond bestämda Tio millioner.
Inom Utskottet tillhörande den stora minoritet, 14 mot 18, som bestred
behof ve t och nyttan deraf, att förskaffa Privat-Bankerne förlängning å
deras octroj med bibehållande af den för det allmänna vådliga förmån, de
nu ega, att utgifva sedlar å små valeurer, får jag reservera mig mot detta beslut.
En Committé, såsom föreslaget är, behöfves sannerligen icke för att
utröna, att Banken, när den får behålla Disconten, och eventuell använda
vinsl-mealen, verkligen eger full förmåga att supleera Prival-Bankerne, hvilka
nu med sin sedelstock trycka lika hårdt på Riks-Bankens silfverförråd,
som om denna sedelstock utgjordes af Bankens egna sedlar. För Committéen
återstår ändock rätt betydligt att utröna och utreda, hvaribland må nämnas,
förhållandet med och verkningarne af Privat-Banks-rörelse, som drifves
med egna sedlar; jag anmärker detta, emedan det af Utskottet blef uteslutet
från föremålen för Committéens undersökningar.
Oaktadt de flera anmärkningar, som inom Riks-Stånden blifvit gjorde,
har Utskottet likväl vidblifvit sitt förslag i förra betänkandet, att ingen
viss proportion behöfde iakttagas mellan sedelstock och reel valuta, icke
ens såsom ett syftemål hvaråt borde sträfvas; endast så mycket har nu vunnits
att ett positift åliggande för Banco-Fullmäglige föreslås, att icke uraktlåta
förstärka den metalliska Cassan när conjuncturen dertill är gynnande.
Jag anser detta icke nog, för en Bank, som styres af Embetsman, utan måste
härutinnan vidblifva min reservation vid Utskottets betänkande N:o uq,
likasom den emot förökandet af fonden för fastighets-belåningen; men kan
dock, med afseende på den fördelaktiga vexelcurs, som nu en längre tid egt
rum och den gynnsammare handels-conjunctur, som i år synes inträda, förena
mig i Herr JSordenankars förslag och vilkor för tillstyrkan af, att da
nu i Banken godkände ansökningar om fastighetslån må beviljas.
Ytterligare får jag anmärka, alt del synes mig mindre välbetänkt
att icke, på sätt minoriteten inom Utskottet yrkade, medgifva Banco-Fullmägtige
rättighet att, vid köp af silfver, få meddela räntefria förskott dertill,
på 4 ** ^ månader under vintern. Största delen af det silfver, som
influtit i Banken sedan 1834 h'jr endast och allenast på sådant sätt kunnat
erhållas, emedan det icke varit Fullmägtige raedgifvet och icke heller ger
-
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 44'
87
na kunnat dem formelt tillstädjas, att erlägga högre betalning för det införskrifna
silfret, utöfver pari kurs, än hvad som motsvarade transportkostnaden.
Så länge vexelcursen är låg, göres ieke behof af annat sätt än vexelköp,
för att skaffa Banken silfver, men då cursen står vid pari eller redan
deröfver, kunna betydliga vexelköp icke göras, utan att uppjaga kursen; för
sådant förhållande synes mig, såsom jag förut nämnt, icke vara välbetänkt
att inskränka Banco-Fullmägtige till de enda alternativen nemligen, att antingen,
troligen med stor förlust, sälja obligationer, eller upptaga ett utländskt
lån, helst ofta sådant förutan, vid en lindrigare kris, saken kan hjelpas.
Man har visserligen i 1841 års revisions-berättelse ordat derom, att
köp med förskott skulle motarbeta alt silfret på naturlig väg i landet inkom.
Jag får i anledning deraf nämna, att den der naturliga vägen har
aldrig ledt till Sverige utom, af välbekanta orsaker, under en helt kort period
af Gustaf III:s regering: endast vid stor svårighet af att kunna afsätta
andra varor inforskrifver den handlande silfver, emedan ingen serdeles vinst
derpå är att göra.
Styrelserna för Engelska och Franska Bankerne underlåta aldrig under
kriser, att göra köpslut om de ädla metallerna med personer, som kunna
dem anskaffa, utan att dervid beloppet af transportkostnaden får lägga
ett hämmande band vid bestämmande af priset. Dessa styrelser tillgripa
icke förr än i sista rummet utvägen af att göra utländska lån, hvartill hörer,
fast endast skiljagtigt mot det vanliga sättet, att till ulländningen sälja
inhemska skuldförbindelser, vare sig Stats-obligationer eller serskilta Corporationers.
Reservationsvis får jag jemväl anmäla, att jag, för att icke öka längden
af bilagorne, icke utan undantag gillar allt i Betänkandet mot hvilket ingen
anmärkning af mig blifvit gjord, men dels har sådant icke påfordrat
att derå fästa uppmärksamheten, och dels hörer det till det mindre vesendtliga.
Af Herr Friherre Stjernstedt, J. Th. Med anledning af Utskottets
tillstyrkan i fi §., får jag tillkännagifva, att jag anser nämnde tillstyrkan
öfverflödig för den händelse Rikets Ständer bifalla bvad Utskottet föreslagit
i 61 och 63 §§., samt icke tillfyllestgörande i den händelse dessa sednare
punkter skulle alslås. För ett sådant fall torde Riksgälds-Conloret
icke allenast böra afgifva de af Utskottet föreslagna räntebärande obligationer
till ett belopp, motsvarande |:delar af den afstådda Banco vinsten, utan
88
Banco-Utskottets Utlåtande, N.o 44-
till ett belopp, fn11L motsvarande nämnde vinst, samt Banco-Fullmägtige
berättigas att dem aflåta eller försälja, då de anse en sådan åtgärd för Bankens
betryggande nödig eller nyttig; behofvet må för öfrigt] vara tillkommet
genom skyldigheten att ersätta indragne Privat-Bank6-sedlar eller af
hvilken annan orsak, som helst."
Mot Utskottets tillstyrkan i afseende på Privat-Bankernes framtida
rörelse, får jag i allmänhet mig reservera, emedan jag anser Utskottet bordt
bestämt uttala sin mening, antingen Utskottet ansåge att sådane Banker
må fortfarande utgifva egna sedlar, eller om de hädanefter endast borde
få röra sig med Riksbankens, eller slutligen om deras rörelse borde af denne
sednare ölverlagas, samt i följd af det alternativ, som blifvit godkändt,
föreslå lämplige stadga aden. Hvad UtskotleL nu föreslagit är dels endast
ett uppskof af Irågans lösning, dels nog villkorligt och obestämdt, dels icke
val öfverensstämmande med hvad Banco- och Lag-Utskotten i sitt förnyade
Betänkande om lag för enskilde Banker tillstyrker."
Af Herr Nordenanckar, F. W.
’’Uti följande delar får jag emot Utskottets Betänkande anmäla min
reservation:
Vid $. 6.
Jag reserverar mig emot Utskottets förslag, att Riksgälds-Contorets
obligationer skola för |:delar af Banco-vinsten aflemna», och åberopar de
af Hans Excel louce Herr Grefve Björnstjerna dervid framställde välgrundade
anmärkningar. Om Bankens silfverfond behöfver ökas, till säkerhet
för de n}ra sedlar, som i stället för Privat-Bankernas möjligen kunde komma
att utgifvas, så kan sådant silfver upplånas på samma enkla sätt, sorn
om upplåning af annan anledning blefve nödig, derom Utskottet i 62 punkten
algifvit utlåtande:
Jrid s id. ta.
Till ledning för beräkningen af beloppet af den Banco-vinst, som, i
fäll Utskottets Betänkande i denna del vinner bifall, skall blifva för anslag
disponibel, anser jag mig böra uppgöra följande, ifrån Utskottets något
skiljaktiga, men i min tanka rikligare beräkning:
Genom sammanslående med Bankens öfrige tillgångar
af den för Ilandels-Diseönten bildade Reserv-fond, måste
i räkningarne framstå såsom eo tillfällig capital-vinst . a jo.ooo: — —
Transport 2,|o,ooo: — —
Af
Banco- Utskottets Utlåtande, JY;o 44-
T ian sport 240,000: —. —
Af samma skäl hitföres Allmänna Diseontens reservfond
i Stockholm 171,038: 44'
D:o i Malmö 38,767: 12. 4*
Hitintills har erhållen Diskontvinst först under ett
följande år ingått i Bankens Bokslut och således utgjort
en osynlig tillgång, som, efter den förändrade beräkningsgrund,
som Utskottet tillstyrkt, nu måste lika med förenämnde
reserv-fonder, uppföras såsom tillfällig Capitalvinst
med circa 45o,ooo R:dr, men då äfven hädanefter Discontvinsten
för sista qvartalet icke torde kunna falla Banken
tillgodo, förr än under början af ett följande år,
för sent att i bokslutet intagas, upptager jag här endast . 3oo,ooo: —• —-
När praeseriptionstiden för Riksgälds-sediarne snart
tilländagår, uppkommer en vinst på förlorade sedlar, som
torde kunna beräknas till minst 200,000: — —•
När härtill lägges det af Utskottet beräknade öfverskott
vid i835 års slut, öfver grundfonden 3oo,ooo: — —
De 3 följande 184b —1847 årens
vinst, lågt beräknad ...... 2,400,000: — —■
2,700,000: — —
så linnes en summa af
3,649,801: 9. —
som af Rikets Ständer bör kunna disponeras.
Vid ig.
Den tillstyrkta ökningen af fonden för lån mot pant af fastigheter
anser jag, med fästadt afseende så väl på principen för lånerörelsen i allmänhet,
som på Bankens ställning, aldraminst nu hafva bordt ifrågakommaJag
tillstyrker således att Fastighets-utlåningen må bestämmas till 6,000,000
R:dr, inberäknade de äldre lån, som blifvit utlemnade mot återbetalning i
silfver. I fall denna nedsättning, emot hvad Utskottet föreslagit, vinner
Rikets Ständers bifall, anser jag att de låneansökningar, som redan i fullständigt
skick inkommit, må genast kunna beviljas och medlen utassigneras,
hvarefter genom allmän kungörelse bör tillkännagifvas, att inga nya ansökningar
mottagas förr än fonden lemnar tillgång till utgifvande af nya lån.
Bill. till R. St- Prot. 1S4S. 6 Sami. 1 A/d. 21 IJdJt. 12
9°
Banco-Utskottets Ut låtande j N:o
Vid 28.
Genom stadgandet att från och med 1847 endast vexlar få ati Handels-Disconten
belånas, har Utskottet trott sig kunna framtvinga en allmän
vexelrörelse, men verkan deraf skall i min tanka icke blifva sådan, som man
väntade. Vexelrörelsen måste hvila på en allmän ordning i liqviden, och
förrän denna genom en förbättrad oreditlagstiftning blifvit grundlagd, skall
man förgäfves söka, att, genom en i Riks-Banken ändrad disconteringsform,
förändra landets creditbruk. Det är icke heller sjelfva vexelformen, utan
fastmera den ordning och säkerhet, hvaraf vexelrörelsen blir en följd, som
måste befordras eller framtvingas. Föreskriften att belånbara vexlarne skola
vara betalbara i Stockholm, Götheborg eller Malmö har varit nödig, emedan
Banken endast der eger Ombud till incassering. Men då sällan lärer
inträffa, att Näringsidkare i landsorterne ega sädane fordringar, som berättiga
till vexeldragning på förenämnde större handelsplatser, utan förhållandet
vanligen torde i vårt land vara omvändt, så skall följden af Utskottets
förslag blifva den, att Handels-Discontens tillgångar, nästan uteslutande
komma handlande i Stockholm, Götheborg och Malmö tillgodo, och
att andra lånsökande tvingas att kasta sig på allmänna Disconten, hvars fonder
således torde blifva otillräckliga, under det att Handels-Disconten kanske
blifver i saknad af låntagare. Jag tillstyrker således, att Rikets Ständer,
i öfverensstämmelse med hvad Utskottet i förra betänkandet N:o 29 föreslagit,
måtte till vexelrörelsens uppmuntran besluta, att vexlar företrädesvis
framför andra papper och lill 4 procent ränta få i Handels Disconten
belånas.
Vid ,f. 32.
På de skäl af ökad jerntillverkning, som legat till grund för Herrar
Fullmägtiges i Jern-Contoret, af Kongl. Maj:t lill Rikels Ständer öfverlemnade
ansökan om förhöjning till 900,000 R:dr af det på Banken från äldre
tider beviljade Creditiv, tillstyrker jag, att, i öfverensstämmelse med Utskottets
i förra Betänkandet N:o 29, gjorde förslag, Jern-contors-crediti vet
måtte bestämmas till 800,000 R:dr.
Vid 56. mom. litt. b.
Jag reserverar mig äfven emot den af Utskottet uttryckte opinion,
att de Privat-Banker, som framdeles uppstå, icke böra utgifva egna sedlar.
Utom den med sedelutgifning förenade ansvarighet, som tvingar att med
vaksamhet på egen växlings-förmåga gifva låne-rörelsen den elasticitet, sorn
utgör enda säkra garantier emot dess öfverdrift och för Realisationens be
-
Banco-Utskottets
9l
stånd, skulle rörelsen snart urarta. De olägenheter, sora olika sedelsorter
för allmänheten medföra, anser jag dels vara mindre, än man nu framställer
dem, dels kunna de på annan väg afhjelpas.
Vid §. 5j.
Utskottets förslag, att Riks-Banken bör med sedelutgifning af högst
4 Millioner (i fall alla Privat-banker upphöra) ersätta deras rörelse, är
så opraktiskt och så litet tillfredsställande, att jag endast torde behöfva fästa
uppmärksamheten vid, att, ehuru sedelförminskningen, enligt Utskottets
beräkning, icke skulle blifva mera är i million, så blefve likväl låne-indragningen
3 millioner, som ingalunda ersättes derigenom att actie-egare återfå
sin insatts till placering uti andra speculationer; äfven lärer hvar och en
inse, att Filial-contor från Riks-Banken icke kunna organisera sin rörelse
lika med Privat-bankerne; detta stadgande stannar blott på papperet, och
verkliga förhållandet blifver, att Riks-Bankens discontering utvidgas i sin
egna form och kommer helt andra låntagare till godo. De föreslagne 20 R:drs
assignationerne, som Afdelnings-Contoren skulle utgifva, blifva för creditivlagarne
högst obeqväma, och jag kan ej heller inse egentliga fördelen af
dessa credit-papper, då desamma lika med andra sedlar hlefvo a vista inlösbara.
Vid ,5‘. 5g.
1 strid med Utskottets åsigt, att räntefria förskotter vid silfver-köp
aldrig må lemnäs, måste jag anse att en kortare tids förskott ofta kan vara
ett lämpligt och nyttigt medel atl befordra silfver-iinport. Genom medgifvandet
för Fullmägtige, att inköpa icke allenast attester på silfver, levereradt
i Hamburg, utan äfven vexlar på 67 dagar till 128 sk., är en fördel
beredd för den, som eger utländsk fordran, som aflägsnar all speculation på
direct silfver-leverance till Banken. Vid vexel-försäljning uppbär säljaren
förskotts-vis liqvid.för en efter viss tid förfallande fordran och vinner således
ränta på vexelns omloppstid jemte de extra omkostnader, som vid silfver-leverance
icke kunna undvikas. De olika sätten för för silfver-anskaffhinsr
böra afpassas mot hvarandra, och snarare skulle jag tro att direct silfver-leverance
bör mest befordras. Jag tillstyrker således, att Banco-Fullmäktige må berättigas,
att vidcontract om silfver-leverance och mot full säkerhet meddela räntefritt
förskott till |:delar af silfrets värde och på högst 3 månaders tid.
Af Herr Prosten Ekstrand, som förklarade sig instämma i Herr Nordenankar
s reservation, utan hvad densamma angår ökning af Jern-Contorets
i Banken egande Greditiv.
ga
Baneo-Utskottet» ätande, N'-o 44-
Åf Herr Skogman, C. D., Sedan Banco-Utskottet fränt rädde sitt förra
tillstyrkande, att Bankens utlåning på namn och reverser nied omsättnings-rätt
skulle, på föreslagna vilkor, öfverflytta® till Riksgähfs-Contoret,
och Utskottets pluralitet jemväl ogillade ett af mig, på grund af de vid
Betänkandet N:o 29 inom Riks-Stånden gjorda anmärkningar, framställdt
förslag, att ens sådan öfverflyltning skulle ega rum för Bankens fastighetslån,
samt Banken sålunda blifvit beröfvad elen tillökta kraft för myntvärdets
upprätthållande, sorn han, efter ruin öfvertygelse, skulle hafva hemtat
af de i utbyte emot den öfverflyttade- lånerörelsen erhållna Riksgälds-Confcorets
obligationer, så ansåg jag mig handla conseqvent, då jag i Utskottet
föresfog, att, i följd af ofvannämnde beslut, Utskottet äfven skulle frånträda
sitt tillstyrkande om tillökning i cireulations-capila le t för fastighets-lån
utöfver det vid sista Riksdag bestämda belopp af 5,5oo,000 R:dr Rico; hvarvid
jag likväl, med afseende å den mängd ansökningar om dylika lån, sorn
för bristande tillgång ej kunnat utgå, och till undänrödjande af de olägenheter,
dröjsmålet för de lån-sökande medförde, tillstyrkte, att alla inom 1844
års slut sökta fastighets-lån måtte, i den mån handlingarne äro eller blifva
pröfvade och godkände, genast förskottsvis utbetalas, emot successiv ersättning
af inflytande capital-afbetalningar till fastighets låne-fonden, men att allmänheten
tillika skulle genom kungörelse underrättas, att ansökningar 0111
nya, fastighets-lån i Banken ej emottagas, förrän berörde förskott kunde blifva
till fullo godtgjordt; hvarom underrättelse borde minst 6 månader förut
meddelas. Jag får alltså anmäla min reservation emot Utskottets beslut,
att, under föiändradt förhållande, vidblifva sitt förra tillstyrkande om fastighets-låne-fondens
förhöjning till 6,5oo,ooo R:dr, äfvensom mot besluten, att
frånträda den förut föreslagna öfverflyttningen till Riksgälds-Contoret, af så
väl skiftes- och odlingslånen, sorn Bankens utlåning till Statler och Corpora
tioner.
I anledning af vissa, under discussionerna fällda yttranden om de
obligationer, sorn Banken, enligt mitt förslag, skulle hafva erhållit i utbyte
emot enskilda personers, åtminstone till formen, för en riktig Bank-rörelse
olämpliga skuld-förbindelser, ber jag få tillägga, att det, efter mitt förmenande,
är en orättvis och ogrundad förmodan, att tro ett folk, som intager
ett rum ibland Europas bildade nationer och en längre tid lefvat under
constitutionella för hållanden, kunna vara så oärligt och enfaldigt, att det skulle
vilja biyrta Statens ingångna förbindelser; att om en sådan farhåga egde rum
för Riksgälds-Contorets obligationer, utfärdade enligt Rikets Ständers beslut,
Banco-Ulshottets Utlåtande, N.o 44' C)3
den äfven kunde sträckas till Bankens genom enahanda beslut tillkomna
förbindelser; att Riksgälds-Contorets obligationer med 4 procent ränta, rätt
handhafde, snart skulle vinna fullkomligt förtroende inom och utom Riket, och
att de i många fall skulle underlätta den större inhemska penninge-rörelsen,
minska begäret efter nya sedel-utgifningar från Banken, samt sålunda utgöra
det kraftigaste stöd för mynt-bestämningens bestånd.
Då det ofta är vanligt, att i våra öfverläggningar om finance-frågor
åberopa andra länders exempel, begagnar jag tillfället, att anföra det vackra
efterdöme, Preussen lemnat Europa. Oaktadt alla de bördor, som krig eller
fred med Kejsar Napoleon medförde, under den tryckande beskattning, sani
deraf blef en följd, angrep Preussen aldrig grundvalen för samhällets förkofran,
försämrade aldrig sitt mynt, utan gjorde statskuld äfven med de
största uppoffringar, såsom år 1813, då för Tresor-sedlar, som utgåfvos, och
hvilka i allmänna uppbörden emottogos al pari, icke erhölls mer än 16 it
iy för hundrade. Och belöningen bar varit, att, efter allmänna fredens
återställande i Europa, Preussens industri och välstånd hastigt tillväxt; att
räntan å dess stats-skubl nu kunnat utan svårighet nedsättas till 3| procent,
och att de sedlar eller cassa-bevis, sorn Staten utgilver, löpa r än tefritt och
äfven stundom med uppgäld emot silfvermynt, utan någon fond' och utan
annan garanti, än att de i all statens uppbörd emottagas.”
Uti denna reservation hafva instämdt:
Herr Friherre Stjernstedt, J. Th. till alla delar, samt Herr Maechel,
i hvad nämnde reservation afser fastighets-låne-fondens af Utskottet tillstyrkte
förhöjning med 1,000,000 R:dr och fi anträdandet af den i Utskottets
Betänkande N:o 29 föreslagne öfvei flyttning till Riksgäldskontoret af Bankens
utlåning till Städer och Corporationer,
af Herr Aker marij, F.
’’I följande punkter har jag varit af olika tankar roed Utskottets
pluralitet, oeh får alltså emot dess beslut mig reservera.
§• 19-
Fonden för fastighetslån, för närvarande bestämd till 5,5oo,ooo R:dr,
föreslås att ökas till 6,5oo,ooo R:dr. Lån, hvilka utlemnas på så lång återbetalningstid
som de ifrågavarande, innefatta icke en för Banken vid behof
disponibel tillgång, och en utsträckning af denna, för Banken onaturliga
rörelse, i förening med deraf föranledd ny sedelemission, borde minst hafva
94
Banco-Utskottets Utlåtande^ N:o 44-
blifvit beslutad i närvarande tidpunkt, då Bankens metalliska Cassa anses
behöfva förstärkning, för att erhålla den i Banco-Reglementet föreskrifna
proportion till sedelstocken. Såsom ett medel till penninge-förlägenhelens
afhjel| lande, anser jag åtgärden aldeles för ofullkomlig, för att ur denna synpunkt
kunna försvaras.
<5*. 56.
I sammanhang med den inom Utskottet väckta motion, att föreslå
Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om prolongation
å nu existerande Privat-Bankers Octroijer till 1849 års slut, och att en
Committé måtte utses för utredande af lämpligaste sättet, att åstadkomma
ändamålsenliga låne-inrättningar, att då sättas i deras ställe, föreslogs äfven
såsom vilkor sådane åtgärders vidtagande, att Privat-Bankernes sedlar
måtte kunna i Krono-uppbörden såsom liqvidations-medel af de skatt-skyldige
emottagas. Ett bifall till detta vilkor hade, enligt min åsigt, varit
ej blott i allmänhetens, utan äfven i Privat-bankernes intresse desto angelägnare,
som orsaken till den nu rådande oviljan mot Privat-Bankerne hufvudsakligen
torde ega sin grund i de olägenheter och ej sällan bekymmer,
som, serdeles i orter, från Privat-Banks-contoren aflägsne, alstras deraf, alt,
ehuru Privat-Bank-sedlar i allmänhet vid förhandlingar enskildte emellan
såsom fullgodt betalnings-medel emottagas och derföre ofta nog utgöra desses
hela eller förnämsta contanta tillgång, de likväl icke kunna med en sådan
tillgång fullgöra dem åliggande liqvider, då det allmännas rätt är i
fråga.
$• 57.
Sedan man ansett sig höra föreslå Privat-Bankernes fortsättning på
nu gällande vilkor, hade man icke behöft frukta att de skulle upphöra förs
nästa Riksdag och således icke heller nu, på sätt som skett, föreslå medel
för deras supleerande. Man har derigenom, caktadt Banco-Discontens lånerörelse
förut af Utskottet erkänts icke vara, hvarken för Banken, såsom vexelBank,
eller för Näringarne ändamålsenlig, helt behändigt öppnat banan för
denna rörelses utvidgande genom nya Filial-Disconters inrättande i orterne.
En gång etablerade, skola de troligen komma att af Rikets Ständer ostörde,
framgent fortfara. Den första följden skall väl blifva de närvarande PrivatBankernes
upphörande, men måhända skall icke så lång tid efter deras hädanfärd
förflyta, innan man, förgätande deras verkliga eller förmenta fel
och brister, endast skall erinra sig, att de dock innehade den värderade egenskapen,
att lemna lån, och denna åter föranleda deras åleruppväckelw
Banco-Utskottets Utlåtande, N.o 44-
95
till samtidigt lif med Bankens, emedlertid i verksamhet satte, låne*>inrättningar.
Om denna, icke osannolika förmodan kommer att realiseras, så torde
den lid vara långt aflägsen, innan man i vårt land tvingas att inse, det
man, under en ständigt fortsatt skuldsättning, icke vandrar på den bana,
som leder till beredande af allmänt välstånd.”
Herr Prosten Thudén har instämdt i de 2:dra sista punkterne af
nästberörde reservation.
Af Herr Biskop Agardh:
”Genom förevarande svar på de anmärkningar, som blifvit i RiksStånden
gjorde vid hufvud-Betänkandet N:o 29, har all förhoppning försvunnit,
att någon enda väsendtlig förändring skulle vid denna Riksdag
komma att företagas i närvarande Bank-rörelse, hvars bristfällighet likväl,
genom tillstyrkandet,, att en Committé måtte tillsättas, med ändamål att en
sådan mera genomgripande förändring föreslå, synes af Utskottet sjelf vara
medgifvet. Då Riksdagen är för långt framskriden, för att Rikets Ständer
skulle nu mera kunna, utan lemnad ledning af Banco-Utskottet, vidtaga
några, ifrån Utskottets tillstyrkanden afvikande beslut, återstår att afbida
utvecklingen af Landets ställning till nästa Riksdag.
Bland de uti reservationerne vid hufvud-betänkandet påyrkade förändringar,
synas likväl tvenne hafva inom Riks-Stånden väckt ett större och
lifligare deltagande.
Den ena angår frågan om faslighets-belåningens skiljande från Riksken
och öfverflyttning till Riksgälds-Contoret. Denna frågas företagande
redan vid denna Riksdag är af tvenne skäl af ganska mycken vigt. Det
ena af dessa skäl, är att ingen hufvudsaklig förändring af Riks-Bankens
rörelse till något bättre är möjlig att företaga, förrän ett sådant afskiljande
af fastighets-belåningen från Riks-Banken föregått; hvarför det vore nyttigt,
att denna sak, som dock förr eller sednare måste ske, redan vore undangjord
vid denna Riksdag, hvarigenom kommande Riksens Ständer hade fria händer
att företaga öfrige förändringar. Det andra är, att beliofvet af fastighetsskuldens
amortering är af så tvingande beskaffenhet, att de planer, som
redan blifvit uppgjorde till Hypotheks-Cassors inrättande för Provincerne,
och till en del underkastade Regeringens pröfning, icke kunna längre undanskjutas.
Men dessa Hypotheks-Cassor kunna icke grundas på annat än utländska
lån, hvilkas förökande icke kan annat, än menligt inverka ej blott
på landets, men äfven på Riks-Bankens ställning, hvaremot dessa Hypotheks
-
g6 BanaQrVt?ho,tle{f j ff-V? 44’
Cassors inrättning blefve öfverflödig, derest en allmän Hypolheks-Cassa för
liela Riket, grundad på den redan för handen varande fastigheLs-lånefppdep,
förökad med deraf ingående räntor, samt andra Riksgälds-Contorets tillgångar,
sorn i alla fall böra utlånas, skulle kempa kompia till stånd,
Då både Riksgälds-C.ontoiet och Riks-Bapken ärq Rikets Ständer?
verk, kan verkställigheten af eq sådan öfyerflyftning, pfyerlemnad till Rikets
Ständers Fullmäktige i båda Yerkeq, icke tpötg någre qöfver vinnerliga
Rinder.
Den andra frågan angår spanmåls-belåpingeq. Utskottet har vidRlifvit
det förut gällande stadgandet, att spanmåls-uppköp naå uppmuntras,
medelst tillhandahållandet af ett kreditiv för associationer, sorn upphandla
spanmål, och har velat Jätta uppkomsten af dylika assgcialjoner genom nedsättning
af räntan till 3 procent för creditiv-summans begagnande. Fqr
min del hyser jag åtskilliga betänkligheter emot d?tt? saft aft uppmuntra
spanmålshandeln. Jag har aldrig hort omtalas dylika associatignep i något annat
land; de äro således fullkomligen af svensk uppfinning, hvilket i Bank-frågor
icke synes vara serdeles recomrnenderande; men deremot finnar jag alt
i många andra länder, landets producter direct belånas, ocR sjelfva Engelska
Banken har sedan ofördelaktige conjuppturer för afsättnipgep af landets fabrikater
oftare inträffat, börjat belåna sådane, samt sedan år 1836 inrättat serskilt®
conior uti större fabriksstäder, såsom Manchester, ^cheffield, Liverpool 0.
s. v., serskildt för denna belåning.
Det i vårt land införda bruket, att Jemna större Inrättningar creditiver,
för att begagna till assjgnering och derigenom göra dessa Inrättningar till
ett slags Banker, synes mig icke böra vidare utsträckas. Vill man göra för
sig klart, huru de för spanmålshandeln tillämpade associationerne skulle röra
sig, så synes detta icke kunna ske på annat sätt, än att dessa skulle komrpa
att begagna ett slags löpande skuldsedlar, hvilkas inlösen genom kreditivet
skulle underlättas. Jag hemställer till hyar och en huruvida detta
vore annat, än nya Priyat-Banks-jnrättningar, samt huru länge det val
skulle dröja, innan Banco-Styrélsen skulle finna nödigt, att blanda sig i dessa
associationers rörelse, uppställa controller och föreskrifter, hvarigenom
bela Inrättningen skulle afstanna, och det misslyckade försöket åter för flera
decennier aflägsna allt tillgörande för denna vigtiga angelägenhet.
Dessa associationer, som kunde röra sig med ett capital för låg ränta,
skulle dessutom genom tällan skada den rätta köpmansRandeln, hvilken
der
-
Banco-Utshottets Utlåtande, N.o 44-
97
igenom skulle utträngas och slutligen, så ringa (len utom Skåne redan är,
alldeles upphöra. De skulle således hafva samma verkan, som förre magazins-inrättningen.
Riktigare mäste det alltid blifva, att understödja upphandlingen
genom köpmän, som endast deraf nu afhållas från denne handel,
att den fordrar stora kapitaler, samt alt desse icke kunna, såsom i
annan handel, hastigt omsättas.
Ännu ett skäl, hvarföre dessa associationer sannolikt komma att skada,
är att icke någon skillnad i fördelar är utsatt för upphandling af tor
kad
eller otorkad säd. Detta vore likväl ett af hufvud-ändamålen med hela
understödet ifrån det allmännas sida, emedan svårligen utan en sådan
skillnad man tillräckligen skall fästa sig vid sädes-torkningen. En sådan
skillnad hör lig'ga icke allenast uti en lägre ränta för upplag af torkad säd,
utan äfven uti rättighet till omsättning af den lenmade försträckningen.
På dessa grunder måste jag fortfara att gifva företrädet åt förslaget
att understödja upphandlingen af spanmål genom köpmän. Då dessa lemna
jemte hypothek af sjelfva varan tillika annan säkerhet, nemligen densamma
som för Discont-lån, så kan för Ranken ingen förlust uppstå.
Capital dertill felas icke, då utom de 4oo,ooo R:dr, Utskottet der
till
velat anslå, på Depositions-räkningen vanligtvis qvarstår i Banken af
allmänna medel en nästan oföränderlig summa af minst f\ millioner, som
är inberäknad i sedel-stocken och hvaraf Banken kunde använda en million
R:dr lill ett sådant ändamål, utan att derigenom i verkligheten förändra
Bankens ställning, som tvertom genom beredandet af en ökad export af
spannmål, skulle betydligen förbättras.
Hvad åter förslagets detaljer angår, så medgifves gerna, att de kunna
på mångfaldigt sätt förändras, synnerligen genom öfveriemnandet af flere
delar deraf åt Landshöfdingarnes omsorg.
Af Herr Doctor Ödman:
Såsom Ledamot af det Höglofl. Banco-Ulskollet hade jag från första
ögonblicket af min der anställda verksamhet ansett fö)- ett af Ulskoltets
vigligaste åligganden, att, så vida det med Bankens egen säkerhet och lie
n
o no 7 o
stärnmelse kunde tillvägabringas, bereda eller föreslå någon utväg till den
allmänt öfverklagade penninge-förlägenhetens afhjelpande. Jag fick eli, såsom
mig syntes, säkert stöd för denna tanke så väl i Regeringens icke olydligt
uttryckta anmaning lill Rikets Ständer, alt skyndsamt ordna penninge-väsendet
på ett sätt sorn tillfredsställde nalionens-nnsprtlk icke minllili.
till li. St- Brot l84l>. 6 Sand 1 A/d. 21 HAJI- 13
Banco- Utskottets Utlåtande, N.o 44.
dre på mynt-värdets npprättlinllande, än ock å när ingar nes och den allmänna
rörelsens behof, som ock de inom den församlade National-Representationen
mångfalldigt yttrade önskningar och fordringar, alt Banco-Utskottet
skulle snarligen framställa något botemedel emot den financiella
sjukdom, hvarunder nationen aflynade. En särskild uppmaning i detta syfte
erhöll ock Utskottet genom Herr Biskop Agardh* tänkvärda motion om
penninge-forlägenheten i allmänna rörelsen m. 111., hvartill under öfverläggningen
i Utskottet skriftligen yttrades att förlägenheten uppenbarade sig
dels i svårigheten för enskilda att fullgöra sina penninge-förbindelser, dels
i. spannmålens ned fallne värde i förening med den utsigt till missväxt,
eller åtminstone till ringa skörd, som för kommande året visade sig; ett
yttrande hvilket Herr Biskopen grundade på den ofliciela uppgift, att lagsökningarne
från Banco- och Handels-JDisconterne för der erhållna lån utgjorde
vid sistlidne Octoher månads slut icke mindre än 077,000 R:dr, under
det nya låne-ansökningar inkommit, till sådan mängd, att de, ehuru
med tillräcklig säkerhet försedda och af Directionen beviljade, icke kunde
förr än efter 2 eller flere månader utassigneras. Under Banco-Utskottets
öfverläggning»!', rörande reglering af Bankens låne-rörelse, vågade jag framställa
så väl det tryckande behofvet af hjelp, som möjligheten att åtminstone
partielt lindra förlägenheten. Det enda väsentliga, som kunde
vinnas och detta elter hårda strider var någon tillökning i fonden
för fastighets-helåningen; men for öfrigt visade sig ett motstånd från
majoritetens sida, som gick ända derhän, att, genom förslaget om lånerörelsens
öfverflyttande till Riksgälds-Contoret och Banco-vinstens öfverlemnannande
till samma Contors disposition, utskära alla utvägar från Bankens sida
att ytterligare understödja näringarne. Utskottets Betänkande N:o 2g öf
verlemnades
omsider till Ständernes pröfning. Yi vete väl dess öde. Nedtryckt
af en massa anmärkningar från alla stånd, återvände denna Financeplan
till Utskottet att ytterligare der behandlas eller omarbetas. Ifrån
flere båll hördes missnöjet öfver Utskottets uraktlåtenhet att afgifva något
ingripande förslag till afhjelpande eller lindrande af den verkliga penningenöd,
som visade sig inom flera provinser, de icke undantagne, som njolo
formonen af enskilde Bankers verksamhet. Nya vidlyftiga öfverläggning»!-  inom Utskottet vidtogo. Meri skäl kunde man vänLa att hufvud therna t nu
åtminstone skulle bearbetas; men äfven nu sköts det åsido. Ett yttrande
hördes äfven, att någon hjelp från Bankens sida hvarken borde eller kunde
väntas. Det var då jag sökte återföra minnet till den allmänna penning
-
Banco-lJtskottets Utlåtande, N:o gj..
99
ställningen för några oell tjugu Ar tillhaka, livilken föranledde Regeringen
att dä formera en Finance-Coinmille for alt bland annat aflemna förslag
till framlida förbättringar i afseende på åtskilliga clåssers, helst de närarules
iråkade förlägenhet , på. den alltmer svigtande crediten medborgare
emellan, och på de hinder, som syntes möta omloppet af det rörelsecapital,
hvilket dels utgör, dels föreställer national-Jörmögenlieten. Ställningen
då egde en träffande likhet med ställningen nu. Committeen klagade:
”att den stränga redbarhet, som fordom styrde inbördes afhandlingar
i penninge-angelägenheter, syntes vid flera tillfällen hafva blifvit utträngd af
en sorglös lättsinnighet; att allmän förlägenhet rådde helst i landsorterne;
alt crediten utslocknat och alt rörelse-capitalet gjorde ett trögt omlopp; att
Landtmanna-producter betydligen fallit i värde, så att hos jordbrukaren förlägenheten
var mest allmän och tryckande.” Samma klagan torde med
skäl äfven nu kunna höjas; och möjligen uppletas icke nu säkrare hjelpkällor
än de, hvilka då af landets största Financierer framställdes i Committéens
utmärkt väl motiverade och ypperligt redigerade betänkande. Det
främsta målet för deras förslag var nu längesedan uppnått, nemligen myntvärdets
bestämmande med anordningen för dess upprätthållande, eller den
så kallade realisationen. Nu om icke förr hade tiden mognat att detta förslag
äfven i andra punkten kunde öfvergå till verkställighet; och just nu
fordrade tiden denna omsorg för myntvärdets upprätthållande i förening
med näringarnes och den allmänna rörelsens behof. Jag trodde mig derföre
kunna föreslå:
1:0 Bankens förstärkning genom actieteckning af enskilda;
2:0 Banco-vinslens användande såsom singkingfond dels för skatternas
nedsättande, hvarvid den djupt tryckta jordbrukaren främst skulle afses,
dels för stiftande af en allmän 113'potheks-inrätlning. Till stöd för den
första åtgärden hade ofvanomförmäldte Committee anfört: a) att alla andra
Regeringar i Europa, som haft Stats-Banker, förändrat dem till enskildta
assosiationer: b) att efter all sannolikhet enskilda tillgångar funnos inom
landet för en sådan teckning, hvartill de enskildtas icke borde utsträckas
öfver |:delar, då Bankens capitaler utgjorde de andra 5:delar af hela fonden;
c) alt 0111 hela det tecknade actie-capitalel utfördes på ett håll, för att
betacka förbindelser i affärsväg och sålunda stärka crediten, skulle samma
credit från ett annat håll införa dubbelt 0111 det behöfdes och kunde af industrien
upptagas, emedan capitalerna alltid söka sig dit, der de med största
fördel kunna användas; d) att, då rigliga grunder för Bankens förvalt
-
IOO
Baiico-Utskottets Utlåtande > IV.-o 44-
ning bestämdes i sjelfva Bolags-Contractet, afslutadt och hekräftadt i den
mest lagliga och bin lande form, min borde ega fullkomlig säkerhet för
dess bestånd; e) att liege rings-for mens 72 §. icke lade något hinder i vä
gen
för denna anordning, enär den väl bjuder, att .Binken skall förblifva hädanefter
som hittills un ler Rikets Ständers egen garanti och vård, men derjemte
innehåller, ”att den 111a förvaltas efta r de ordningar, stadgar och reglementen,
hvilka redan gjorde äro, eller vidare af Rikets Ständer göras kun
na.
” Beslutet att genom bidrag af enskildta aclie-egare på en gång förskalfa
Banken en tillökning i dess redbara fond och derigenom consolidera dess
0 O
credit berodde således utan tvifvel af Rikets Ständer allena. Till följd af allt
detta hade Gommitteen uppgjort en förslagsberäkning för att närmare utreda
huru denna Finance-plan skulle inverka på Binkens ställning i dess
gamla och nya förhållanden saint på möjligheten att, i förening med minskning
af skatterna, bereda utvägar så väl för Stats-Verkets löpande utgifter
oell dess tilläfventyrs inträffande behof af utomordentlig 1 bidrag, sorn
ock för fortsatt utförande och fullbordan af åtskilliga allmänt nyttiga f öretag,
äf vensom för credit-rörelsens o.ifbrutna gång. Hufvudän la målet
med den förändrade Banko-Inrättningen var att försäkra Bankens förmåga,
att uppfylla sina förbindelser, samt att lemna nya utvägar till kraftiga biträden
åt Handel och Näringar.
• Till stöd för den andra åtgärden anfördes: ”att den första och allmännaste
lättnaden bestod i skatternas minskning, hvilken borde förnämligast
komma jordbruket till godo, såsom mest deraf i behof; att en sådan åtgärd
verkade tvåfaldigt, först omedelbarligen genom den besparade utgiften och
sedan genom ett i samma män upphöjdt capital värde å all förmögenhet; att
om skatterna kunde minskas med 5oo,,ooo R:dr, upphöjdes med detsamma
landets cupitalvärde efter 5 procent med ro millioner, fördelade på all den
egendom, fast eller lös eller den personliga arbetskraft, som af minskningen
erhöll del.” Tvenne af Committeens Ledamöter uppgåfvo äfven serskildta
förslag, huru en skattenedsättning skulle tillen början kunna till vägabringas.
Hvad förlägenheten beträffade, ansågs den bestå för Gäldenärerns
deruti, att de förgäfves sökte nya lån, då de redan intecknade uppsades;
för Borgenärerne åter att de icke ordentligt erhöllo sina räntor och oaktadt
uppsägning icke utan många omvägar kunde återfå sina capitalcr. Botemedlet
mot det onda skulle således blifva för Gi/denären visshet, att lån
ej uppsades, så länge räntan ordentligt betaides; för Borgenären visshet, att
på utsatt dag få sin ränta samt full säkerhet för capitalet. Gommitteen
Banco-UtshottctsUtlätandej IV.-o 44-
I 0 [
ansåg en Hypotheks-Inrättning leda till detta ändamål, till en början allmän
för hela Riket, men med lättnad till öfverflyttning i Provincial-fördelningar,
då crediten blifvit mera stärkt. Grunddragen för en sådan allmän
Hypotheks-inrättning blefvo äfven framställde. Äfven inkasten deremot
npptogos och vederlädes. I ett serskildt yttrande utvecklade Herr Grefve
F. B. Schwerin ännu ytterligare sina tankar i detta vigtiga ämne, gillade
det af Committeen framlagda projektet och anförde såsom det enda inkastet
mot dess utförande, att först de försigtighetsmått borde vidtagas, som betrygga
fastighets-egarne och de lägre folk-classerna mot de olyckliga följderna
af metallmyntets möjliga försvinnande, d. v. s. yrkade att realisation
nen borde förutgå.
Denna realisation har försiggått; myntvärdet anses vara betrvggadt
genom de bestämnda grunderna för Bankens verksamhet; samma förlägenhet
inom näringarne, som egde rum 1822, visar nu sina bedröfliga verkningar.
Väl har någon yttrat, att krisen nu vore till det mesta öfverstånden, men
huruvida denna förhoppning är grundad kommer säkrast att bevisas, sedan
kronouppbörden skett och de nu befintlige, åtminstone inom åtskillige provincer,
små och usla tillgångar å spanmål och foder blifvit förtärda. Jag
fruktar för den långa mellantiden innan nya skördar afhjelpa det tryckande
behofvet. Jag har derföre trott, att förlägenheten, om än inom vissa provincer
partielt minskad, ännu å de fleste håll fortfar och torde fortfara åtminstone
några månader, kanhända längre; att Banco-Utskottet derföre borde
antingen öppet förklara det ingen hjelp vore att förvänta från Banken,
eller uppgifva något medel till lindring genom en från Bankens financiella
förmåga utgående åtgärd. Mina försök i denna syftning hafva ohjelpligen
strandat mot högre stats-ekonomiska åsigter, hvilka nu åter framläggas till
Ständernas pröfning. Utskottet har nemligen, med undanskjutande af frågan
0111 den allmänna förlägenheten, samt, med behållande af åtskilliga i
Betänkandet N:o 29 framburna förslager, hufvudsakligen tillstyrkt:
co att nu existerande Privat-Bankers octroij måtte förlängas på 2 år;
2:0 att en Committé af \ personer måtte tillsättas, för att uppgöra, en plan
huru lånerörelsen borde ordnas i de provinser, hvarest Privat-Banker nu
linnas, i händelse dessa skulle upphöra; 3:o att Banco-vinsten måtte öfverleinnas
till Rikets Ständers disposition för allmänt nyttiga produktiva föremål,
hvarföre Riksgälds-Contoret skulle till ? af beloppet aflemna sina obligationer.
Jag har icke deltagit i någotdera af dessa beslut, hvarföre jag
ock emot dem mig reserverar på följande grunder:
ioa
Banco-Utshottels utandet iY:o .^4.
1:0 om Pri vat-Bankerne, såsom mången viii påstå, genom sin diseontering
i väsendtlig mån bidragit till förlägenheten just inom de provincer,
inom hvilka de hufvudsakligen verka, samt genom sina sedel-emissioner
menligt inverkat på penninge-ställningen i landet och Bankens metalliska
Gassa, utan alt denna Bank eller Staten har derföre någon den minsta ersättning,
så bör deras verksamhet icke förlängas, helst Stats-Banken kan
och bör suppleera dem, utan större äfventyr men nied någon fördel, om
Banco-vinslen dertill ändamålsenligt användes.
2:0 Förslaget oin en Connnittes bildande är visserligen ett blygsamt
erkännande, att Utskottet sjelf icke kan framställa något antagligt projeel
och är i ty fall berömvärdt, men då denna Committé egentligen alser livad,
som efter nästa Riksdag bör åtgöras våra financer, och jag hyser den saki a
förhoppning, att Regeringen under mellantiden, utan någon Ständernas anmaning
eller meddelad ledning, sjelf upptager och utvecklar denna fråga i
en till då församlade Ständer afgilvande Nådig proposition, anser jag den
nu föreslagna Corn mitten både öfverflödig och äfven skadlig, enär den gifver
anledning att från nu varande öfverläggningar aflägsna ett ämne, som
fordrar skyndsam handläggning, om icke den omsorg, som nu behöfves,
skall öfverflyttas till en framtid, då den möjligen under lyckligare förhållanden
icke behöfves.
3:o Det bibehållna förslaget, att till Rikets Ständer öfverlemna Banco-vinsten
för allmänt nyttiga föremål bestrider jag: 1:0 emedan ingen i
nom
Utskottet kunnat eller velat uppgifva, hvad som lätteligen skall förstås
med allmänt nyttiga föremål, hvilka, om de skola förtjena namnet, böra
afse någon nytta i producliv väg, gemensam för alla Rikets provincer;
2:0 emedan jag fruktar, att denna tillgång kunde gifva anledning till nva
motioner, om de på sådant sätt tillgängliga medlens användande lör canalgräfningar,
ström rensningar, fästningsverk m. m., hvilket allt visserligen kan
kallas allmänt nyttigt, ja äfven productivt, men blott skulle fälla några få
trakter till godo genom den derigenom föranledda arbetsförtjenst; 3:o emedan
Extra Stats-regleringen redan är hufvudsakligen färdig ulan att afse
någon Banco-vinst, så att om nya motioner för dess användande ej komma
å bane, dessa medel undandragas allmänna rörelsen och blifva inneliggande
i Riksgälds-Contorets Cassa-kista; 4:o emedan jag, såsom af det föregående
synes, anser denna Banco-vinst kunna, under lorm af sinking-fond, användas
till vigtiga, efter min åsigt, bestämdt och allmänt nyttiga föremål:
skatternas nedsättning och bildande af en allmän Hypotheks-Inrältning, ge
-
Banco- Vi skottets Utlåtande, N.o 44-
1 00
norn hvilken äfven Pi ival-Bankerne kunde till väsendtlig mån och på det
ändamålsenligaste sätt surrogeras.
Då jag nitälskar för stiftandet af en allmän Hypotheks-Inrätlning,
såsom efter min öfvertygelse den lämpligaste och rättaste utvägen att betrygga
den skuldsatte Jord-brukaren vid sin fastighet och för honom öppna
utsigten att småningom blifva befriad från sina skulder, anser jag ock
grundvalen för en sådan lättast kunna finnas i Bankens fond till utlåning
mot inteckning i fast egendom, hvilken då borde till Riksgälds-Contoret
öfverflyttas. Det vare den enda öfverflyttning af Bankens låne-rörelse jag
ville tillstyrka. Man har så ofta anmärkt, att fastighets-länen äro oegentliga
för en Bank, som i händelse af en kris bör kunna skyndsamt realisera
sina fordringar. Jag tror väl ej att Banken skall komma i en sådan belägenhet,
att den skulle hafva behaf af denna låne-fond, för att fullgöra
sina functioner; men om en sådan öfverflyttning lugnar ett och annat tveksamt
sinne, må man ju gerna gå in derpå, hälst när ett annat välgörande
syfte dermed förenas. Under nuvarande form är denna undsättnings-anstalt
alldeles otillräcklig för hela Riket, äfven om den vinner den tillökning i
rörelse-kapital, Utskottet föreslagit.
Sluteligen anser jag tnig ock böra anmärka vid Belåningen af Wetier
och puplika papper, att, då Adier i Götha Canal-Bolag icke liira vid
försäljning uppgå till a5 procent å primitiva Aclie-Capilalet, belåningen
å dessa papper borde nedsättas till ett lägre belopp, enär det strider mot
Bankeus säkerhet samt alla vid andra belåningar följda principer, att antaga
ett Hypothek, som icke motsvarar, utan understiger det beviljade länet.
Visserligen skall väl derjemte antaglig borgen ställas för den brist,
som vid hypothekens användande möjligen kunde uppkomma; men den rätta
principen bör viii i alla läll följas.
Af Herr J. F. Gråå,
Jemte det jag åberopar och föinyår min vid Utskottets Betänkande
JN:o iq fogade reservation, i hväd den angår dels minimi-somuian
för lån emot pant af guld och silfver, dels ock föreslagen tillökning i
summan för lån emot inteckning i fäst egendom, får jag äfven anmäla min
reservation emot de förlag, som i b:te, 36:te och ö^rde punkterne af
Utskottets nu nfgifne Utlåtande innefattas.
Af Herr C. Hr. Palander:
Med anledning af pluralitetens inom Utskottet fattade beslut, finner
jag mig föranlåten afgifva följande reservationer;
Banco-Utskoltets Utlåtande j N.o 44•
,5“,$'. uj och 3‘j.
1:0 För att med säkerhet kunna betrygga realisationens fortfarande
upprätthållande och bestånd, anser jag det mindre försigtigt, aLt föröka Låne-rörelsen
af livad namn som helst, äfvensom tillökningen af Creditiver,
utöfver de belopp, som af sednast församlade Ständer lixerades, så mycket
häldre, som låne-grenarne äro fullkomligen stridande emot principerne al
en väl ordnad Stats-Bank.
$. 28.
■2:0 Den nu föreslagna förändringen, att endast accepterade vexlar egde
rättighet till discontering genom Handels- och Närings-Disconten, innebär
en alltför stor orättvisa, såsom uteslutande all belåning af öfriga förbindelser;
hvarföre jag vidblifver den uti Utskottets Betänkande N:o 29,
ullalade princip, som föreslår discontering af vexlar emot en lägre ränta
eller 4 procent. Ifrågavarande projeclerade förändring är väl utgången
ifrån den synpunkt, att derigenom framtvinga införandet af inrikes vexlar,
till stor fördel för den allmänna rörelsen, men jag anser att detta, af hvar
och en önskade, mål ej på denna väg uppnås.
57-
3:o Enär Utskottet tillstyrkt prolongation af de nu varande PrivalBankernes
Octroij intill 1849 års slut, finnér jag all anledning saknats för
Utskottets tillstyrkande, att, i händelse en eller flere sådane Banker upphörde,
den eller desamma skulle supleeras af Riksens Ständers Bank, hvarigenom
sistnämnde Bänk blef försatt i den obehagliga ställning, att föröka
Sedel-stocken och Låne-rörelsen, då del derigenom utelöpande sedelbeloppet
kunde komma uti ett ganska beklagligt förhållande lill silfver-valulan, så
framt ej ett utländskt lån anlitades, hvilken utväg blef allt för lörlustgilvande
för landel.
$■ 6\
och 4:0 Så framt Rikets nu församlade Sländer godkänna Utskottets
framställning, alt den intill nästa Riksdag uppkommande Banco-vinst
skall öfveilemnäs till Ständernas disposition, för att utgå till productive
förelag, men ingalunda begagnas i låne-väg, anser jag det ganska principvidrigt,
alt Riksgälds-Contoret för ?:delar af beloppet till Banken ulgifver
obligationer, på grund deraf alt Riksgälds-Gonloret ej derföre erhåller någon
egenlelig valuta.”
Herr A. P. ljudblad har instämt i denna reservation.
Af
Banco-Utskottets Utlåtande, N:0 44-
io5
Af C. G. Maechel, som förenat sig i hvad Her Consul Palander uti
2:dra, 3:dje och 4:de punkterna af sin reservation anfört.
Af Herrar Th. Foenander och A. F. Ericsson.
I följd af erhållen permission frånvarande vid den discussion, som i
anledning af detta Betänkande kommer att ega rum, hafva vi härigenom velat
afgifva de hufvudsakliga punkter, hvari vi från majoritetens beslut varit
skiljaktige, utan att likväl, då Utlåtandet ännu icke blifvit till slut justeradt,
kunnat företaga en fullständig granskning af detsamma.
Dessa punkter äro:
§§. iq och 32.
1:0 Beslutet om lånerörelsens utvidgande och
3:0 Tillökningen i Crediviterne för hypotheksföreningar och associationer
för spanmålsbelåning.
Vi reservera oss emot ett tillstyrkande, som kan åstadkomma
fara för Banken och myntvärdet, på samma gång som det motarbetar
den economiska sjelfständigheten hos landets innevånare.|
§. 57.
3:o Beslutet att uppgöra förslag till supleerande af Brivat-Banker.
Vi anse detta förslag, så mycket mindre här vara på sitt ställe, som
dels Utskottet tillstyrkt en prolongation i de närvarande PrivatBankernes
octroij, och i samband dermed förordnadt nedsättning
af en Committé till utarbetande af förslag till Lag för Banker utan
rätt till egen sedeelmission, och dels de förenade Lag- och BancoUtskotten
nyligen för Ständerne framlagt förslag till en Lag för
Privat-Banker med egen Sedelutgilnings-rättighet.
6.
/j:o Mot tillstyrkandet af Bankens förseende med Riksgälds-Contorets
Obligationer för tvåtredjedelar af Banco-vinsten reservera vi oss slutligen.
Vi anse detta tillstyrkande vara en försämring af det förslag
till Riksgälds-Contors Obligationers utgifvande, som Ständerne
redan förkastat och Utskottet äfven frångått, enär i förrra fallet
Obligationerne blifvit grundade på verklig valuta, hvaremot, i det
sednare, Riksgälds-Contoret skulle komma att ikläda sig förbindelser,
utan att erhålla någon motsvarande fond, i händelse Ständerne
skulle finna för godt att besluta Banco-vinstens distribuerande på
annat sätt, än i låneväg.’*
Bih. till R. St. Prot. 1845 6 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 1 4
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 44-
Herr E. G. Lindström har i denna reservation sig förenat.
af Herr J. von Kock:
”Emot det af en motionär framställda och af Utskottets majoreteL
antagna amendement till 26 punkten af Betänkandet N:ö 29, får jag, på
grund af nedannämnde skäl, mig reservera:
1:0 Synes mig, att, vid behandlingen af en återremiss, Utskottet icke
bordt frånträda sina gjorda tillstyrkanden, så vida icke beslut eller grava
anmärkningar inom de respektive Riksstånden gifva anledning dertill. Meri
då uti förevarande fråga intet af de nämnde fallen inträffat, tror jag, att
ensamt detta bordt vara tillräckligt, för att låta punkten blifva oförändrad.
2:0 Måste jag ogilla amendementet såsom, enligt min tanka, ledande
till betänkliga följder. Ändamålet dermed må vara huru önskvärd som
helst, så tror jag likfullt det skall visa sig o verkställbar t, att inom så kort
tid, som Utskottet förutsatt, införa i vårt land helt och hållet nya kreditbruk.
Jag vill ej bestrida, att i den egentliga grosshandeln liqviderna snart
nog böra kunna få den förändrade form, att de uppgöras medelst inrikes
vexlar i stället för med vanliga skuldebref, ty Grosshandlaren är i sina
transactioner med utlänningen redan hemmastadd med detta liqvidationssätt.
Deremot tror jag, att vid varuomsättningen emellan Grosshandlaren
och Detaille-handlaren, äfvensom emellan fabrikanten och förbrukaren af
hans produkter det icke allenast fordras ett par års tid, utan decennier
innan vexlars afgifvande blifva gängse. Inom de flesta näringsgrenar är
täflan och produktion redan så uppdrifven, att varorna snart sagdt trugas
på köparen, hvarföre ock händer, att mången bra kund drager sig undan, ifall
honom affordras vanlig skuldsedel. Huru är det då tänkbart, att på så
kort tid som tvenne år, inom en samhällsklass, der bokföring ofta är mindre
ordentlig och som sannolikt icke lärer befatta sig med att studera
vexel-lagen, framtvinga ett liqvidationssätt, om hvilket man endast har sig
så mycket bekant, att dermed är förenadt mycket svårare ansvar, än vid
det gamla. Är detta icke blott suposition utan en, af åtminstone hvarje
näringsidkare, insedd sanning, så är ju, klart, att, om det af Utskottet antagna
amendement blefve Lag, skulle, från och med 1847, näringsidkare
äfvensom mången handlande vara afsk ur ne deras nu äg inde förmån, att i
Handels och Nårings-disconten erhålla lån, sorn äro grun lide pä verkliga
affairer.
Banco-Utskottets Utlåtandej IV: o 44
Slutligen anser jag att punkten, sådan den finnas i Betänkandet
N:ö 29, bör blifva oförändrad, emedan detta stadgande innehåller en nyttig
men också tillräcklig uppmuntran, för att småningom införa bruket af inrikes
vexlar.”
Af Riksdagsfullmäktigen Anders Jonsson frän Östergöthlands Län:
Emot Höglofl. ULskottets beslut i 25 §. mom, litt. g., att afstyrka min
motion om nedsättning af förskottsräntan till 4 procent för lån i allmänna
Disconten, får jag mig reservera, emedan jag anser, att jordbrukare och andra
näringsidkare böra erhålla lån emot samma ränta, som bruksegare erlägga
för lån på jern, koppar och andra vågförda effecter, så mycket häldre,
som lånsökande i landsorterne nödgas anlita commissionärer, hvilka,
vid lånens utassignerande, debitera sig tillgodo \ procent såsom provision;
och då härtill kommer lösen för vederhäftighets betyg, intresse å den för
förskjutna räntan, postporto och provision vid hvarje omsättning, kan man
med säkerhet antaga, att Discont-lånen kosta dem, som äro från Banken och
Låne-Contoren aflägsne boende, 6 \ å 7 procent, hvilket synes vara ett
obilligt procenteri, då en betydlig räntevinst årligen inflyter till Banken
genom denna lånegren, som betydligt minskar rörelse capitalet och ökar
penninge-förlägenheten i landet. Af dessa förebragdta skäl anser jag, att
förskotts-räntan å lån i allmänna Disconten bör nedsättas till l\ procent.
Äfven reserverar jag mig emot Utskottets beslut i 38 §. att af de
800,000 R:dr Banco, som blifvit beviljade såsom creditiv för hypotheksföreningar,
Banco-Fullmäktige ega att meddela crediti v-rätt ända till 3oo,000
R:dr för hvarje hypotheks-förening,enär deraf möjligen skulle följa, att de tvänne
hypolheks-föreningar, som nu finnas, kunde upptaga 600,000 R:dr, och endast
200,000 R:dr vara att tillgå för de hypotheks-förening ir gemensamt,
som hädanefter bildas. Jag anser derföre, att Banco-Fullmägtige må ega
att bevilja creditiv till högst 2,000,000 R:dr Banco för hvarje hypoteksförening.
”
Med Anders Jonsson har Riksdags-fullmäktigen Lars Magnus Knutsson
frän Östergöthland sig förenat;
samt af Riksdags-Fullmägtigen Jon Olsson från Gefleborgs Län.
”Då jag icke till alla delar af föregående Utlåtande kunnat förlika
mig med pluralitetens åsigter, finnér jag mig pligtig, att dessa skiljaktigheter
uti några punkter i korthet omnämna.
Vid 5:te punkten hade jag önskat den mening uttryckt, att så stor
del af den till nästa Riksdag inflytande räntevinst bordt i Banken bibe
-
io8
Banco-Utskottets Utlåt ande, N:0 44•
hållas, som kunnat erfordras för supplecrandet af de Privat-Banker, som
möjligen vid 1847 års slut komma att upphöra, så att några Obligationer
för den del af samma vinst, som till Riksgälds-Contoret aflemnas, icke ifrågakomma.
Olämpligt finner jag isynnerhet, att ifrågavarande Obligationer skola
öfverkorsas och till Riksgälds-Contoret återlemnas vid början af nästa Riksdag;
således innan Rikets då församlade Ständer ännu hunnit pröfva och afgöra
om och huru stor del af samma obligationer blifva behöfliga till det
afsedda ändamålet: Privat-Bankernes ersättning genom utgreningar af RiksBanken.
Uti 56:te punkten bar jag icke kunnat biträda den mening, att
Kongl. Maj:t skulle tillåta Privat-Bankerne, att, på sätt deras nuvarande octroijer
och Reglementen stadga, få fortfara till iS4t) års slut. Då allmänheten
uttalat ett så högljudt ogillande öfver dessa Bankers nuvarande sedelrörelse,
hade jag trott, att, så vida de skola fortfara^ de bordt underkasta
sig den Lag, som Kongl. Maj:t och nu församlade Ständer derför komma att
stifta, eller också må de gerna npphöra och ersättas genom Afdelningar af
Rikets Ständers Bank, hvarföre jag alldeles icke finner några sådane svårigheter
möta, som både inom Utskottet och Riks-Stånden deremot blifvit
framställda.
Erfarenbeten af fordna Committeer synes också lala nog varnande
mot inrättandet af en dylik, för uppgörandet af en Privat-Bank-iag.
Uti denna reservation hafva instämt:
Riksdagsfullmäglige Pehr Mårtensson frun Jönköpings Län, Henrik
Andersson från Örebro Län, Niclas Nilsson från Cahnare Län samt Måns
Pehrsson från Malmöhus Län.
STOCKHOLM, I. Marcus, i845.
Banco-Utskottets Memorial, N:o 45.
1
N:o 45.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Mars, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af de inom 3:ne Riks-Stånd framställde anmärkningar
emot Utskottets under N:o 34 afgifne utlåtande,
angående afhjelpande af penning e-förlägenheten i allmänna
rörelsen m. m.
Med föranledande af ej mindre en utaf Herr Biskop Agardh inom
Preste-Ståndet väckt och till Utskottets behandling hänvisad motion, deruti
blifvit föreslaget, att Utskottet måtte till Rikets Ständer afgifva i.*o en
berättelse om landets verkliga penninge-slällning, så vidt den kunde genom
Utskottet utredas och upplysas, äfvensom om utsigterne i detta afseende
för framtiden; och 2:0 förslag till de åtgärder i allmänhet samt de
förändringar serskildt i creditväsendet, som, i anledning deraf, borde
uti penningeväsendet vidtagas och beslutas, så väl till den nu varande
förlägenhetens afhjelpande, som ock till beredande af ett bättre och lyckligare
tillstånd uuder kommande tider, än äfven den af Herr Biskopen i
sammanhang dermed inom Utskottet väckta fråga, att, till afhjelpande af
penninge-förlägenheten i allmänna rörelsen, dels en temporair ökning af
Banco-Discontens lånefond måtte beviljas och dels Banken emot antaglig
säkerhet meddela förskott till handlande i Städerne i och för spanmåls~belåning,
har Utskottet uti dess under N:o 34 till Rikets Ständer afgifne utlåtande,
med tillstyrkan, att ofvanberörde motion icke måtte från Bankens
sida till någon åtgärd föranleda, hemställt, om icke Rikets Ständer skulle
finna för godt att, serskildt och utan sammanhang med besluten om Bankens
rörelse och förvaltning, behandla de ämnen, som utgöra föremål för
samma motion, samt, i händelse af bifall härtill, motionen med dervid af
Herr Biskopen inom Utskottet gjorda tillägg till vederbörligt Utskott
hänvisa.
Enligt ankomne Protocolls-utdrag för den 23 och 28 December nästlidet
år, samt den fade påföljde Januari, har detta utlåtande blifvit af
Borgare-Ståndet bifallet, men deremot af Ridderskapet och Adeln, Prestesamt
Bonde-Stånden till Utskottets förnyade behandling återremitteradt.
Bih. till tl. St. Fröt. 1845. S Sami. i Aid. 22 Håft.
1
2
Bancv-Ulskoltets Memorial, N:o 45.
Då de anmärkningar, hvilka mot Utskottets ifrågavarande utlåtande
blifvit framställde, hufvudsakligen afse, att, enär den allmänna förlägenheten
i väsendtlig mon vore beroende af nedtryckta pris på jordbrukets
producter och deras afsättlighet, låne-understöd borde af Banken anvisas
till uppköp af spanmål, så väl för upplag som för export deraf, har Utskottet
skolat förklara, det Utskottet anser Banken icke höra i något fall inblandas
uti så beskaffade handelsföretag, utan att dylika understöd synas
lämpligast böra beredas genom enskilda Inrättningars verksamhet; hvadan
Utskottet, i betraktande deraf, alt låne-biträden för detta ändamål redan
äro anvisade genom de af Rikets Ständer å Banken beviljade Cassa-creditiv
för de Associationer och Privat-Banker, som med spanmåls-belåning sig
befatta, afstyrker, att något direct understöd för belåning af spanmål må af
Banken meddelas; och som Utskottet numera, uti dess under N:o 44 kill
Rikets Ständer afgifna utlåtande öfver de inom Riks-Stånden gjorda anmärkningar
vid betänkandet N:o ag, med förslag till en i vissa delar förändrad
reglering af Bankens Låne-rörelse m, m., framställt åtskilliga förslag,
åsyftande att bereda lättnad uti de vilkor, hvilka blifvit fästade vid
rättigheten till Creditivs erhållande i Banken för Associationer och PrivatBanker
för spanmålsbelåning, på det att sådane inrättningars uppkomst
derigenom må kunna befordras, samt Utskottet, af skäl, som i utlåtandet
N:o 34 finnas närmare utvecklade, finner några ytterligare bidrag af Banken,
än de af Utskottet redan förslagna, icke böra ifrågakomma för den allmänna
förlägenhetens afhjelpande, emedan sådant kunde menligt inverka på
Bankens fö* måga alt uppfylla sina förbindelser; så och då Utskottet derjemte
hos Rikets Ständer hemställt, att en Comitee måtte af Kongl. Maj:t
i Nåder utses, för att till nästa Riksdag undersöka och utreda den allmänna
penninge-ställningen och credit-förhållandena inom Riket samt huru
nu befintliga Låne-inrättningar derpå verka, äfvensom afgifva förslag, bland
annat, till de förbättringar härutinnan i allmänhet, hvilka anses lämpliga
och ändamålsenliga samt kunna åstadkommas, får Utskottet, enär de ämnen,
hvilka uti ifrågavarande motion innefattas, utgöra föremål för undersökning
af bemälde Comitee, tillstyrka,
att berörde motion icke må till någon vidare åtgärd från Utskottets
sida föranleda.
Stockholm den 7 Mars 1845.
Banco- Utskott et* Memorial, N:» 46.
I
N:o 46.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Mars, kl 2 e. m.
Memorial, i anledning af väckt fråga om förändring i grunderne
för Rikets Ständers Banks förvaltning.
Riksdagsfullmäktige!! Fredr, von Zweigbergk har uti en den i3 November
nästlidet år inom Bonde-Ståndet väckt och till Utskottets behandling
remitterad motion, på anförde skäl, föreslagit:
i:o att all silfver-utvexling från Banken må genast upphöra;
a:o att Rikets Ständer besluta, det Bankens rörelse-capital varder
ökadt till ett belopp af 3a millioner R:dr;
3:o att nu varande silfverförråd i Banken må såsom ett depositum
qvarvara, att vid infallande krig begagnas;
4:o att vid Bankens förvaltning något afseende å vexelcursens förhållande
icke måtte fästas;
5:o att influtna räntor och capital-afbetalningar må användas dels till
nya lån och dels till anslag, hvaröfver kommande Ständer ega förordna
samt att Bankens utassignering årligen ökas med 5oo,ooo R:dr;
6:o att Låne-Afdelnings-Contor småningom i mon af behofvet varda
inrättade; och
7:0 att alla Privat-Banker måtte upphöra.
Uti ett hos Hederv. Bonde-Ståndet härefter afgifvet anförande,
som jemväl blifvit till Utskottet öfverlemnadt, har motionären, med frånträdande
af den väckta frågan örn silfver-utvexlingens upphörande från
Sa nken, deremot framställt det förslag, att Riksgälds-Contoret, med de i
dess Cassör innestående medel och den så kallade reservfonden, jemte inflytande
uppbördsmedel, borde, emot det att Banken till Staten öfverlemnade
alla sina fordringar och fastigheter infria Bankens utelöpande för
-
4
Baaco-Utskottets Utlåtande, N-.o 47.
bindelsrr, samt Riksgälds-Contoret i stället för Bankens sedelmynt utgifva
ett nytt riksmynt att användas, på sätt ol vanomnämnde motion innehåller.
Som ifrågavarande motion innefattar dels ett ämne, hvilket vid innevarande
Riksdag redan blifvit af Rikets Ständer pröfvadt och afgjordt, på
grund af Utskottets memorial N:o g, i anledning af gjord framställning om
upphörande af silfver-utvexlingen från Banken, och dels frågor, som äro
behandlade, så väl i Utskottets utlåtande N:o 44> följd af Riks-Ståndens
återremisser af betänkandet N:o 29, med förslag till en i vissa delar förändrad
reglering af Bankens låne- och creditiv-rörelse m. m., som äfven uti
Banco- och Lag-Utskottens afgifna betänkande, i anledning af väckt fråga
om stiftande af Lag för enskilde Banker samt vilkoren dervid, tillstyrker
Utskottet,
att ofvanberörde motion icke må till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 Mars 1845.
N:o 47.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Mars, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, att vederhäftig hetsbevis, utfärdade
af den i hvarje församling valde Socknenätnnd eller
Församlingens Pastor, måtte för Lånsökande i Discont- Yer keti
såsom giltiga antagas.
Under den 7 sistlidne Augusti har Bonde-Ståndet till Lag- och Banco-Utskottens
handläggning remitterat en af Riksdagsfullmägligen Bengt Ericsson från
Wermlands Län väckt motion, att då, enligt nu gällande föreskrifter, sökande till
Disconl-lån vore förbundne anskaffa vederbörande Domares, för så väl Låntagare
som Löftesmän utfärdade, vederhäftighetsbevis, icke allenast å första
lånereversalet, utan äfven å omsättnings-handlingarne, men denna omväg
oftast förorsakade låntagaren ej obetydliga kostnader, besvär och tidsspillan,
den i hvarje församling valde Sockennämnd eller ock Fastor derstädes,
Banco-Utskotlets Utlåtande, N:o 47.
5
hvilka bäst borde känna sina sockenboers financiella förhållanden, hädanefter
måtte för låntagare inom socknen få omförmäldte betyg utfärda.
Som den fråga, förevarande motion omfattar, ensamt på Banco-Utskotlets
pröfning beror, har Utskottet ansett sig böra, utan föregånget sammanträde
med Lag-Utskottet, deröfver afgifva utlåtande.
Uti ett från Directionen öfver Banco-Discont-Verket infordradt yttrande,
har Directionen fästat uppmärksamhet derå: att, enligt Kongl. Förordningen
den 29 Augusti 1843 om sockennämnder å Landet, flera socknar
egde att om en för dem gemensam Nämnd sig förena; att Nämndens
ledamöter, hvilkas antal var obegränsadt, årligen kunde ombytas; att
Nämnden sammanträdde på vissa efter förut fattadt beslut bestämda tider,
och i öfrigt endast efter Ordförandens bepröfvande, eller Nämndens flesta
Ledamöters påkallan; samt att minst hälften af LedamÖternes antal måste
vara tillstädes, och, vid Ordförandens frånvaro, derutöfver en Ledamot,
derest ett mål skulle kunna företagas; med anledning hvaraf och då af
dessa stadganden alltid måste uppstå svårighet, om ej omöjlighet för Direclionen
att känna, huruvida Nämnden tillhörde en eller flere socknar, af
h vilka ledamöter den utgjordes, och om densamma varit fulltalig, samt härtill
ytterligare kcmme, dels att Nämndens sammanträden inträffade på bestämda
tider, med afseende på dess en gång angifne verksamhet, så att för
en extra sammankomst med skäl torde kunna motses tidsutdrägt, oftast oförenlig
med den skyndsamhet, som erfordrades för anskaffande af vederhäftighetsbetyg
vid Discont-Låns omsättning, dels ock att, om än rättighet till
vederhäftighets-betygs utfärdande sockennämnd medgåfves, dock af högstberörde
förordning ingalunda följde skyldighet för Nämnden att sådane bevis
utgifva, utan deremot bestämdt stadgades, att Nämnden icke måtte uppdragas
sådane angelägenheter, hvilka tillhöra Embets- och Tjenstemäns befattningar,
Directionen, under erinran derjemte, att fråga om rättighet för
församlingarnes Pastorer att utfärda vederhäftighets-bevis varit vid flera
Riksdagar utan framgång väckt, ansett sig, med fästadt afseende å DiscontVerkets
behöriga säkerhet, så vidt den kunde vinnas, böra för sin del tillstyrka
bibehållandet af nu gällande föreskrift, att meranämnde officiella intyg
böra vara utfärdade af antingen Läns-Styrelsen eller Domhafvande i
orten, eller Magistrat, eller å Embetes vägnar af Borgmästare.
Instämmande uti de af Directionen öfver Banco-Discont-Verket sålunda
utvecklade åsigter, har Utskottet,— som, beträffande rättigheten för Pasto
-
6
Banco-Ulskottets Utlåtande, N;o 48.
rer att utfärda vederhäftighetsbevis, äfven tagit i betraktande ej mindre
den obehagliga ställning, hvaruti Pastor skulle försättas, derigenom, att han
möjligen nödsakades vägra vederhäftighetsbevis, då sådane af mindre bemedlade
personer inora församlingen söktes, än ock svårigheten för DiscontDirectionerne
att känna samtlige inom districtet varande Pastorers namnteckningar,
äfvensom de olika grunder, hvardera af dem kunde för bevisen*
meddelande följa, hvilken kännedom likväl för bedömande af bevisens tillförlitlighet
vore af hög vigt, — skolat hos Rikets Ständer
afstyrka bifall till Bengt Ericssons ifrågavarande motion.
Stockholm den 17 Mars i845.
N:o 48.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 26 Mars, k!. 2 e. m.
Utlåtande. i anledning af räckt motion om inställande tills vidars
af hela och halfva Silf ver-Jlihsdalr ars utmyntning m. m.
Med anledning deraf, att Bonde-Ståndet, med bifall till Utskottets under
N:o 23 till Rikets Ständer afgifna utlåtande, i följd af de inom samtelige
ltiks-Stånden framställde anmärkningar vid Utskottets betänkande N:o 15, med
förslag till ett förändradt myntsystem, beslutat, bland annat, att de serskilda
silfvermynten borde utmyntas sålunda: ett om E11 Riksdaler silfver, ett om En
half Riksdaler, ett om En fjerdedels Riksdaler silfver, ett om En åttondedels
Riksdaler silfver och ett om En sextondedel Riksdaler silfver, har Riksdagsfullmägtigen
JSils Perhsson från Kronobergs Län, under åberopande af 50 §
i Riksdags-Ordningen, uti en inom Bonde-Ståndet väckt och till Utskottet remitterad
motion, föreslagit, att Rikets Ständer, med ändring; af 109 och 129
§& i Reglementet för Banco-Verkets styrelse och förvaltning af den 20 Maj
1835, måtte, för deras del, besluta och derefter hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att utmyntning af hela och halfva Silfver-Riksdalrar tills vidare
icke måtte ega rum och Banco-Styrelsen följaktligen ej eller anses skyldig att,
vid skeende silfver-utvexlingar, hålla sådana myntsorter allmänheten tillhanda;
i sammanhang hvarmed motionären hemställt, dels att Silfver-Riksdalern måtte
benämnas endast Specie och de smärre myntslagen en half, en fjerdedels,
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 48.
7
en åttondedels och en sextondedels Specie, dels ock att prägeln å silfver—
Riksdalern måtte blifva En Specie eller 4 Riksdaler, å det andra silfvermvntet
i ordningen tf 2 Specie eller 2 R.dr, å det tredje t/4 Specie eller i
Riksdaler 0. s. v.
Jemte det Utskottet till en början skolat tillkännagifva, att det af motionären
åberopade Reglemente för Banco-Verkets styrelse och [förvaltning af
den 20 Maj 1835 blifvit i lieie delar förändradt genom det vid sednaste Riksdag
under den 15 Juni 1841 utfärdade enahanda Reglemente, samt att 109
och 129 §5 l,tl ^et förra Reglementet äro, hvad den sistnämnde § angår, i någon,
thuru obetydligare, nion omredigerad, genom 122 §:n, hvilken jemte 103
§ motsvara de citerade §§ af 1835 års Banco-Reglemente, får Utskottet förklara,
det Utskottet, vid granskning af nu gällande Reglemente, icke skall
underlåta att i bepröfvande taga, huruvida någon förändrad uppställning af
nyss åberopade 122 § i Banco-Reglementet må anses vara af nöden, för att
bestämdare uttrycka, det Banco-Fullmägtige icke äro förbundne att tillhandahålla
allmänheten hvilken sort Svenskt silfvermynt, sorn kan påfordras. Beträffande
nu det väckta förslaget, att myntning af hela och halfva Riksdaler
må tills vidare inställas; så och enär, i dylika fall, Banco-Fullmägtige böra
ega frihet att handla efter sig företeende omständigheter, samt anledning icke
är att befara, det påkänningarne å Bankens metalliska Cassa blifva starkare,
i händelse densamma skulle till en del bestå af nämnde mynt-sorter, enär
ersakerne till nämnde Cassas anlitande böra sökas i helt andra förhållanden,
afstyrker Utskottet bifall till förevarande motion.
Börande Utskottet dock fästa uppmärksamhet derpå, att, hvad omförmälde
motion i öfrigt innefattar, står i oskiljaktigt samband med den af Rikets
Ständer redan algjorda fråga om förändringar i mynt-systemet och således
numera icke kan utgöra föremål för Utskottets pröfning.
Stockholm den 20 Mars 1845.
STOCKHOLM, totckt nos W. F. Dalman, 1845.
Manco-Ulskottets Utlåtande, IV: o 49.
1
N:o 49.
Aok. till Exp.-Ulsk. d. 1 April, kl. 3 e. ra.
Vt låtande o feer väckt frät/a, att Banco-Fullmägtige må berdt ligan
å .deposition i Hamburg emottaga silfver utöfver det bestämda
beloppet af 500,000 Il:dr silfver Specie.
Utskottet har denna dag emottagit en den 2g innevarande Mars hos
Ridderskapet och Adeln väckt samt lill Utskottets handläggning remitterad
motion af Herr von Hartmansdorff} August, sorn anfört, att enär endast
120,000 R:dr Specie för närvarande skola fattas i den summa af 5oo,ooo
R:dr Specie, hvilken Rikets Ständer tillåtit alt, ehuru blott nedsatt tor
Bankens räkning hos säkra Handelshus i Hamburg, inberäknas bland Hankens
redbarheter samt En månad ännu förmodligen framskrider innan sjöfarten
på Liibeck varder öppen; så och då Rikets Ständers beslut, angående
vexel-handel icke ännu vore slutligen fattadt, men coursen holle sig låg
och jernet vöre i stigande, iinge han, på det alt de silfver,poster, hvilka under
tiden kunna blifva Banken på deposition i Hamburg erbjudna, ej måtte gå
Hanken ur händerne, föreslå, "att Rikets Ständer ville tillåta Banco-Fullmägtige
att under lika vilkor, som förut, å deposition i Hamburg emottaga
och inlösa allt det silfver, som kan blifva Banken erbjudet, intilldess Fullmägtige
kunna, vid sjöfartens öppnande, detsamma till större eller mindre
del indraga eller varda till vexelhandel bemyndigade.’’
Vid den i fråga om remiss af förevarande motion hos Ridderskapet
och Adeln uppstådda öfverläggning, har en Ledamot fästat Utskottets uppmärksamhet
på vigten deraf,, att vid Banco-Reglementets uppgörande Utskottet
mätte tillstyrka det medgifvande åt Banco-Fullmägtige. att under
vintermånaderne alsima köp om silfver, lefvereradt i Hamburg till ett obegränsad
t eller åtminstone betydligt högre belopp, än det för en sådan deposition
nu stadgade maximum af 5oo,ooo R:dr specie.
Som Utskottet inhemtat, att, på sätt motionären jemväl förmält, allenast
120,000 R:dr silfver återstår af den summa 5oo,ooo R:dr silfver, Ban
-
Bih. till R. St. Prot. 1845. 6 Sami. i A/d. 23 Baft.
1
2
Banco-Utskottels Utlåtande, N:o 49
ken, i följd af Rikets Ständers bifall till Utskottets memorial N:o r8, får
hafva å utrikes ort nedsatt hos något eller några kända och säkra Handelshus,
samt det, med afseende å den låga cours på utländska handelsplatser,
som för närvarande befinnes och hvilken al flere orsaker kan antagas någon
tid bibehålla sig, är sannolikt, att Banken innan sjöfartens början kommer
att till inköp erbjudas i Hamburg, för Bankens räkning, deponeradt sifver
till ett omförmäldte återstod överskjutande belopp; har Utskottet ansett
sig böra skyndsamt afgifva utlåtande öfver den ifrågavarande motionen,
samt får, uppå nyss anförda skäl, uti densamma instämma, dock med den
modification, att det såsom skyldighet ålägges Banco Fullmägtige, att, så
snart årstiden det medgifver, till Banken indraga det å utrikes ort nedsatte
silfver, hvilket öfverstiger maximi-beloppet, 5oo,ooo R:dr silfver; och Utskottet
tillstyrker fördenskull,
det Baneo-Fullmägtige måtte berättigas att å deposition emottaga
allt det silfver, som antingen kan blifva Banken erbjudet, på
grund af det Fullmägtige lemnade uppdrag, att efter en cours af
128 sk. och derunder uppköpa bevis öfver silfver för Baukens
räkning i Hamburg nedsatt, eller ock lillgodokommer Banken i
följd af vexel-uppköp; dock under uttryekligt vilkor, att Banco
Fuilmägtige,
så snart årstiden innevarande år det medgifver, till
Banken indraga det i Hamburg deponerade silfver, som öfverskjuter
maximi-beloppet, 5oo,ooo R:dr silfver.
Stockholm den 3i Mars 1845.
Reservationer.
Af Herr von Hohenhausen, M. S.: ”Då ingen anledning dertill före
finnes,
att på den korta tid, som återstår, intill dess segelfarten blifver öppen,
Rikets Ständers Bank skulle få anbud å lör dess räkning i Hamburg
verkställd deposition af silfver till högre belopp än, hvad jag hade föreslagit,
3oo,ooo R:dr specie utöfver de 5oo,ooo, som Banco-Fullmägtige redan
af Rikets Ständer blifvit bemyndigade att der hafva deponerade; då i dessa
5oo,ooo ännu brista 120,000 R:dr specie och detta oaktadt, att coursen
bela vintern varit vid samma låga ståndpunkt, som nu; så måste jag, då
Banco-V t skottets Utlåtande, N:o 49.
3
det strider emot den nyligen af Rikets Ständer godkända principen, reservera
mig emot Utskottets beslut att tillstyrka Rikets Ständer alt bevilja en
illimiterad deposition bos utländska handelshus, och dymedelst frånträda
hvad Utskottet förut föreslagit och Rikets Ständer bifallit, nemligen att bestämma
ett maximum för denna deposition. Denna åtgärd är påtagligen
så mycket mera obehöflig, som innan kort, efter verkställd votering i Förstärkt
Banco-Utskott öfver några skiljaktigheter i besluten emellan StåndeD,
Rikets Ständers beslut att bemyndiga JBanco-Fullmägtige inköpa vexlar, träder
i verkställighet.
Rikets Ständer kunna naturligtvis icke hafva något intresse deruti,
att, genom Bankens åtgärder, sätta i verksamhet en tilläfventyrs i Hamburg
åt enskilde beviljad Blanco-Credit, annorlunda än genom verklig deposition
af silfver för Bankens räkning, hvilket silfver Banken alltid bör hit indraga,
när något behof af depositionen icke göres, för att derå trassera vexlar.
Rikets Ständers redan fattade beslut innehåller ock ingalunda, att 5oo,ooo
R:dr speeie skola för Bankens räkning finnas deponerade i Hamburg.
Enligt tryckta meddelanden af Norrska Bankens ställning synes väl,
att densamma uti Hamburg har 600,000 R:dr Specie deponerade, men man
känner jemväl, att Banken tillgodonjuter ranta på sin deposition och att
den Norrska Banken styres icke, såsom vår, af Embetsman, utan af Affairsmän,
som äro verkliga egare af Banken.”
Af Herr Prosten Ekstrand, som reserverat sig mot beslutet, så vidt
den genom detsamma åt Banco-Fullmägtige lemnade rättighet skulle endast
under innevarande år få begagnas, hvarigenom det afseende, som vederborde,
å framtiden icke komme att fästas.
4
Baneo-Viskottets Memorial, N:o 50.
N:o 50.
Ani. till Exp.-Utsk. d. 1 April, 11 lialf 8 e. m
Memorial, med tillkänna// i frände, att. omröstning blifvit t Förstärkt
Banco-Utskott anställd öfver en af de frågor, sorn omför målås
i Utskottets memorial N:o 43.
Jemlikt Protocolls-Utdrag af den 12, i3 och ty nästlidne Mars, sorn
den i5, iq oeh 20 i samma månad Utskottet tiilhandakommit, hafva samtlige
Riks-Stånden godkänt de af Utskottet i memorialet INto 43 föreslagne
Voterings-propositioner, i fråga örn lydelsen af lista punkten utaf reglementariska
{öreskrifterna i och för vexelhandel.
Vid detta förhållande samt enär Ridderskapet och Adeln antagit den
rörande 2:dra punkten af nämnde föreskrifter gjorde inbjudning att instämma
i Preste- och Borgare-Ståndens i ämnet fattade beslut, hvadan de i afseende
på besagde punkt, hvilken sålunda blifvit gillad af 3:ne Stånd,
framställde voterings-propositioner förfallit; — har Banco-Utskottet, förstärkt
till det antal Ledamöter,. y3 § Riksdags-Ordningen bestämmer, nedanstående
dag, 1 vederbörlig ordning, anställt omröstning efter följande
proposition:
Den, som anser, att Contra-propositionen i hufvud voteringen bör
innefatta den af Borgare-Ståndet antagne redaction af 1 :sta punkten,
röstar
Ja,
Den, det ej vill,
Nej
Vinner Nej, kommer Contra-propositionen att lyda på Boude-Slåndets
redaction af nämnde punkt.
Sora denna votering utfallit med 79 Ja och 4o Nej, samt Ja alltså
vunnit; har i liufvudfrågan voterats efter en så lydande proposition:
Banco-Utshottets Memorial, N;o 50.
9
Den, som gillar Utskottets, i utlåtandet N:o 39, framlagda förslag till
reglementariska föreskrifter i i:sta punkten, röstar
Ja,
Den, det ej vill,
Nej.
Vinner iVe/, godkännes den af Borgare-Ståndet föreslagna redaction
af nämnde punkt.
Voteringen liar utfallit med 87 Ja och 32 Nej; och enär Ja således
vunnit; var beslutadt, att i:sta punkten af de reglementariska föreskrifterne
i och för vexelhandel skall lyda, som följer:
”För bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska Cassa, bemyndigas
Banco-Fullmägtige, att af välkända och solida trassenter eller endossenter,
efter en cours af 128 sk. och derunder, uppköpa vexlar, dragne å
högst 67 dagars dato på Hamburg eller Altona, i Hamburg betalbare.”
Stockholm den 1 April i845.
Bih. till R. St. Pral. 1855. 6 Sami 1 A/d. 23 Höft.
2
STOCKHOLM,
Tryckt hos VV. F. DALMAN, 1845.
Banco Utskottets Utlåtande, N.o St.
I
N:o 5i.
Ank. till Exp.-Utsk. d. a April, kl. (> e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om åstadkommande af prof
på ett förbättradt sedel-mynt.
Uli en ilen 28^ nästlidne Februari till Utskottet ingifven tryckt skrift,
har Gravören J. E. Akerberg, under förmälan, bland annat, att han, med
öfverlemnande af prof på en af honom till största likhet eftergjord Rikets
Ständers Banks sedel, bos Banco-Fullmägtige erbjudit sig dels ådagalägga,
att hvilken ensam person som helst kunde, utan att vara gravör eller konstnär
i facket, på en enda dag till fullkomligaste noggranhet så eftergöra
8,000 exemplar af hvarenda utaf Bankens nu gångbara sedel-valörer, att
Banco-Styrelsen skulle finna sig nödsakad att desamma invexla, och dels
förfärdiga prof på ett nytt pappers-mynt, bygdt på en sådan princip,
att man åtminstone icke i Sverige, der nästan ingen egnat sig åt denna
serskilda detalj af gravyr, behof de, snart sagdt till everldeliga tider, frukta
dess eftergörande, och äfven i utlandet skulle anse f örsöket f örenadt med
mer än vanliga svårigheter, men att, sedan Fullmägtige först meddelat
Akerberg tillåtelse alt, under vissa controller, eftergöra Bankens nu varande
sedel-mynt, åtskilliga hinder derför sedermera blifvit lagde i vägen, och
Fullmägtige slutligen afslagit Åkerbergs anbud att förfärdiga prof på ett
nytt förbättradt sedel-mynt, — framställt det förslag, att, till åstadkommande
af en högst nödvändig samt ändamålsenlig reform i sedel-myntet, de båda
konstnärer i landet, som veterligen egnat sig åt Bank-gravyr, eller Bankens
Slereotyperings- och Tryckeri-Föreståndare Mynt-proberaren Broling
samt Akerberg måtte tillåtas att, inom någon viss lid, med hvar sitt prof
på nytt sedelmynt framträda, och en prfemie for dem hvardera utfästas,
om de utförde och förevisade ett sådant prof, hvilket Banco-Styrelsen godkände
såsom oefterapligt och således fullt betryggande, jemväl om ettdera
ej antoges, äfvensom att en tid af ett år derefter måtte bestämmas, under
hvilken det skulle stå hvar och en af dem eller någon annan fritt att den
andres prof eftergöra och någon belöning utlofvas för den, som häri fullBih.
till Ti. St. Prat. 1848 6 Sand. 1 Afd. a4 Haft. I
Banco-Utskoltels Utlåtande, N:o St.
komligen lyckades; på hvilket sätt, efter Åkerbergs förmenande, häst kunde
utrönas, hvilketdera profvet egde bestånd och Banken erhålla ett sedelmynt,
hvilket vore emot efterapning betryggande; hvarförutan den kostnad, som
genom en sådan reform kunde uppstå, komme, i fall Åkerbergs prof funnes
användbart, att mångdubbelt återgäldas, emedan i sådant fall Bankens sedelpapper
dädanefter ganska väl kunde vid hvarje godt pappers-bruk erhållas,
och Banken följaktligen undvara det dyra pappers-bruk, som nu visade sig
medtaga så betydliga summor.
Innan Utskottet ingår i pröfning af det förslag, som sålunda blifvit
framstäldt för framkallande af prof på ett förbättradt sedelmynt, har Utskottet
ansett sig böra meddela Rikets Ständer en fullständig och mera
noggran redogörelse, än Åkerbergs berörde skrift innefattar, om hvad, som,
i följd af hans hos Banco-Styre Isen gjorda här ofvan omförmälde anbud,
ej mindre hos Fullmägtige än äfven hos UtskoLtet förekommit, samt får, i
sådant afseende, anföra följande;
Under den 20 Juni nästlidet år anmälde en Ledamot af BancoStyrelsen,
alf till honom blifvit af Gravören Akerberg från Götheborg öfverlemnad,
för alt till Fullmägtige ingifvas, en del af en Rikets Ständers
Banco-sedel å Två R:drs valör, hvilken vore eftergjord och fullkondikt liknade
det original af Bankens sedlar å berörde valör, hvarefter copiering
skell, samt der jemte 2:ne af Akerberg under tecknade skrifter, deri han hufvudsakligen
förmält: att han uppfunnit ett sätt, hvarigenom alla så väl här
i landet som utrikes gängse pappers-myntsorter kunde, ända till de minsta
mikroskopiska detaljer, lätteligen eftergöras af hvilken som helst, utan kännedom
af gravering och utan biträde af de vid konst-gravyr vanliga kostbara
machiner; alt med begagnande af de, på sådant sätt, förfärdigade stämplar
8,000 st. sedlar af hvilken valör det än måtte vara kunde tryckas på
en dag och af en enda person; att papperet kunde åstadkommas både enkelt
och flerdubbelt med tunna kanter och vattenstämplar, i likhet med
Bankens sedlar; alt alla vattenstämplar i sedlar af samma valör kunde anbringas
hvarandra fullkomligt lika med de finaste linier i papperet, eller,
i likhet med Bankens, hvarandra olika, än med, än utan de fina linierne;
att alla skrifna namn jemväl kunde utföras fullkomligt lika sina orginaler;
att, i händelse det af Akerberg företedde prof icke ansåges tillräckligt, han
förbunde sig alt, inom ej serdeles lång tid, lemna lika noggranna prof på
eftergjorda sedlar af alla valörer och huru många exemplar som helst, så
vida honom lemnades skriftligt tillstånd att, med fullkomlig trygghet, ar
-
Banco-Utskotlets Utlåtande, N:o St.
3
betet utföra samt Fullmäktige ersatte arbete och omkostnad, dels i förskott
och dels vid framlemnande af profven; att Akerberg jemväl uppfunnit ett,
approximativt åtminstone, fullt ändamålsenligt pappersmynt, hvarå han ville
lemna prof, om han dertill sattes i stånd genom förskott till anskaffande
af nödiga machiner; att han förmodade denna uppfinning komma att än mera
motsvara ändamålet, i fall honom bereddes möjlighet att, genom en utländsk
resa under arne år, iagttaga de uti sednare tider inom åtskilliga länder
gjorda förbättringar i pappers-tillverkning och tryckning m. m,; att i
förevarande hänseende en summa af 8,000 R:dr Banco vore nödig, hvilket
belopp lian anhöll måtte till honom förskottsvis utbetalas, derest Fullmägtige
ville begagna sig af hans anbud; att han för sin besagde uppfinning,
i händelse den befunnes ändamålsenlig, icke fordrade någon annan belöning,
än att blifva anställd i Banken såsom biträde åt Stereotyperings-Föreståndaren
därstädes, med lika ordinarie lön, men utan anspråk på extra inkomster,
samt att honom måtte tillerkännas ett belopp af 5oo B:dr Banco såsom
ersättning för hans hitresa och vistelse här i Staden.
Stereotyperings-Föi eståndaren Broling och Förvaltaren vid Tumba pappers-bruk,
Professoren Bagge, inför Fullmägtige häröfver hörde, förklarade,
den förre, eller Broling: att det af Akerberg aflemnade sedelprof vore med
noggrannhet förfärdigadt, serdeles gravyren, i hvilken, åtminstone med blotta
ögat, ringaste cdikhet med originalet ej kunde skönjas; att papperet deremot
visserligen ej egde fullkomlig likhet med det i Bankens sedlar brukliga,
i anseende till så väl den fernissa, hvarmed profvet vore öfverdraget,
som, att papperet i profvet vore någon nion ijockare, än det, hvilket till
Bankens sedlar användes, men att denna olikhet dock icke vore af den betydenhet,
att ju ej sedlar, lika väl eftergjorde, skulle i allmänna rörelsen
lätteligen såsom Bankens sedelmynt emottagas, samt att, enär vådan af sedelefterapningskonsLen
berodde af den större eller mindre tid och konstfärdighet,
som för arbetets ulförande erfordrades, Stereotyperings-Föreståndaren
ansåg, att, för utrönande af dessa omständigheter i afseende på förevarande
prof, äfvensom i betraktande af Åkerbergs medellöshet, de begärde
5oo R:dr Banco borde Akerberg tilldelas, emot förbindelse, att lian hit tili
staden återkomme och efter framlagde olika sedelsorter anställde tillverkning
af copior; samt den sednare, eller Bagge: att det ifrågavarande sedelprofvet
vore med noggrannhet och till stor likhet, serdeles i afseende
på gravyren, förfärdigadt, dock ej till den grad, att Professoren endast i
betraktande deraf ville tillstyrka utbetalandet af omförmäldte belopp, men
Baiico-Utskotlels Utlåtande, N.-o 5f.
att, med hänsigt till Åkerbergs behöfvande omständigheter, Professoren fann
det icke vara olämpligt, om samma belopp med det af StereotvperingsFöreståndaren
föreslagna vilkor till Akerberg utgåfves.
Med afseende ej mindre å den stora fördel, som skulle Banken och
allmänheten beredas, derest Akerberg, på sätt han framställt, korarae i tillfälle
att fullända samt lill Bankens nytta använda sina rön för uppfinningen
af ett sedelmynt, som ej kunde med hopp om framgång efterapas, än
äfven å den våda Banken och allmänheten löpte, i händelse det gångbara
sedelmynlet kunde i större mängd eftergöras till den fullkomlighet, det inlemnade
profvet utvisade; så och då härtill komme, alt Akerberg, stadd
uti behöfvande omständigheter med hustru och harn att försörja, egde medel
i sin hand, hvarigenom han på det allmännas bekostnad kunde blifva
frestad att bereda sig med de sina en riklig utkomst, men, i stället att
missbruka detta medel, sökt använda sin skicklighet på ett hedrande sätt,
och för det ändamål, han uti sina skrifter ådagalaggt, fann Fullmägtiges pluralitet
skäligt tilldela Akerberg en summa af 5oo R:dr B:co, med vilkor,
att han emot den af honom, i sådant fall, föreslagna ersättning af 1,000
R:dr B:co, efter år räknadt, till Hufvudstaden oförtöfvadt återkomme och,
under den conlroll, som kunde anses lämplig, fullföljde sitt arbete.
Till utrönande, huruvida Akerberg verkligen innehade den af honom
uppgifna skicklighet, dels att eftergöra Bankens nuvarande sedelmynt, och
dels att tillverka ett pappersmynt, som ej skulle kunna med hopp om framgång
eftergöras, beslöto emedlertid Fullmägtige, under den i~j i ofvanberörde
Juni månad, anmoda Stereotyperings-Föreståndaren Broling och Professoren
Bagge att skriftligen besvara följande frågor;
i:o huruvida.det af Akerberg uppvisade prof på en eftergjord 2 R:drs-sedel
kunde anses ådagalägga förmåga att, inom en så kort tid, att dylikt arbete
vore lönande samt sålunda för Banken betänkligt, tillverka sedlar;
2:0 om detta prof kunde anses innebära något bevis, att Akerberg
verkligen besitter en ovanligare konstfärdighet, och att han, på sätt han
uppgifvit, förmår gifva Bankens sedlar den fullkomlighet, alt efteripning
blefve omöjlig; samt
3:o om detta prof kunde anses påkalla någon förändring i 1111 antagna
system för Bankens sedlar.
Uti häröfver till Banco-fullmäktige afgifna utlåtanden, anförde Stereotyperings-Foreståndaren
Broling:
att, efter hans öfvertygelse, den af Akerberg såsom prof företedde
Banco- litskoltets Utlåtande, N:o Si.
5
Sedel vöre genom mottryck eller s. k. öfvertryck transporterad på steneller
metallplåt och sedermera, efter den derigenom erhållne teckningen,
under synglas med träget arbete uppritad eller graverad, så att aftryck
kunnat erhållas; hvilken uppfinning redan länge varit af Lithograferne
känd och af Fransmannen Paul Dupont redan vid 1840 års konstexposition
i Paris med utmärkt framgång bevisad med flere 100 år gamla gravyrer.
Om man emedlertid, med förbiseende af lagens skydd emot all förfalskning,
antoge, att efterapningen, sådan den nu befunnes, i afseende på
texten, vore vådlig för allmänheten, så återstode dock för förfalskaren och
efteraparen sjelfva papperet, hvilket, i anseende till sin egna karakter, hittills
icke af någon kunnat till serdeles fullkomlighet eftergöras; och äfven
det lill ifrågavarande prof använda syntes ej vara synnerligen lyckadt,
ehuru dess tillverkning kostat mycken möda; det bestode nemligen af 2:ne
med färglöst lim sammanfogade hvita tunna pappersblad, på hvilkas ena
baksida förut blifvit anbragdt tryck med blå färg å en serskildt, derför
graverad fördjupad sten eller form, försedd med fina korslinier å ytan, för
att derigenom utmärka de fina rutor, hvilka af messingsduken bildas vid
papperets formning; till vinnande af genomskinlighet, lika med arten af
hamp-papper, hade det sedermera blifvit ofverdraget med en tunn fernissa,
hvilket tydligen skönjdes så väl af färg och lukt, som af papperets blanka
yta. Alla dessa operationer voro likväl ej af någon ny uppfinning och för
öfrigt icke af den beskaffenhet, att desamma, såsom Akerberg förklarat,
kunde blifva farlige i hvilken uti konslnärsyrken okunnig persons hand, det
vara måtte.
Det vore en känd och erkänd sanning, att allt hvad en konstnär i
sådana yrken kunnat åstadkomma, kunde äfven andra konstnärer eftergöra,
0111 tid och möda dertill användes; det största beviset härpå vore de inom
Engelska Banken på icke serdeles lång tid eliergjorde Perkinska sidogralierade
stålplåtarne för Bank-Notor, hvarmed tillverkas det bästa och fullkomligaste
sedelmynt i utförandet man hittills känner, och hvarje påstående
0111 motsatsen kunde således icke anses annorlunda, än såsom uppkommet
af okunnighet eller charlataneri. Om Akerberg, hvilken genom
föregående arbeten icke visat sig ega någon öfverlägsen talang eller utbildad
konstskicklighet, nu kunde förete något försök eller förslag, eller utveckla
någon idé för tillverkning af ett oeftergörligt sedelmynt, så blefve dock
alltid frågan, med huru mycken mer eller mindre lätthet äfven detta oeftergörliga
kunde eftergöras. Atl Åkerberg emedlertid icke för sig utvecklat
6
Stats-Utskoltets Utlåtande, IV.o 51.
någon verkställbar ide eller gjort serdeles lyckade försök till åstadkommande
af ett s. k. oeflergörligt sedelmynt, kunde man sluta deraf, alt han
uti sin till Fullmägtige ingilne ansökning begärt rese-underslöd, för att under
a:ne år på utrikes ort taga kännedom om så väl sedelpappers tillverkning,
som dess tryckning m. m., ehuru han, uti en vid samma skrift fogad
promemoria, förklarat sin uppfinning vara sådan, att han utan svårighet
kunde eftergöra, icke allenast allt här i landet befintligt sedelmynt, titan
äfven utrikes gängse pappersmyntsorter, allt med den lätthet, att hvilken
som helst, utan kännedom af gravering och utan biträde aj de vid
konstgravyr vanliga kostbara machiner, kunde sig deraj begagna.
Visserligen kände man här i landet för tillverkning af ett fullkomligare
sedelmynt, än det nu gångbara, många rätt goda och användbara
methoder, grundade på utländsk erfarenhet, och redan hos 1829
års Banco-Utskott hade Stereotyperings - Föreståndaren föreslagit sedlar,
graverade i stål och multiplicerade medelst den så kallade sidografierings-konsten,
hvilka sedlar, i förening med Congrewska trycket, visat
sig så ändamålsenliga, att några förfalskningar af dem icke egt rum,
ehuru de i ganska ansenlig mängd begagnats af de fleste Privat-Banker i
det af konstnärer uppfyllda England; men desse förslag hade då strandat
emot den betydliga kostnad, dylika sedlars användande medförer, hvadan
och i betraktande af Bankens större sedelbehof man funnit sig vid att antaga
det nuvarande sedelmyntet; och det kunde med skäl befaras, att alla
förbättringsförslag skulle blifva förenade med en ganska dryg kostnad. Utan
att påstå, det Bankens nu gångbara sedelmynt vore ofelbart, måste man
dock medgifva, att det förenade sådana egenskaper i papper och tryck, att
det vore skyddande, åtminstone mot de lägre folkklasset nes efterapningsförsök.
kkerberg hade väl eftergjort en half 2 R:drs-sedel, men att detta
skett med den lätthet, han uppgifvit, egde Stereotyperings-Föreståndaren, i
följd af hvad anfördt blifvit, fullt skäl att betvifla, och, till vinnande af
en ytterligare och fullt stadgad öfvertygelse hos Fullmägtige, att det företedda
profvet icke vore af stort värde, anhöll han, det Fullmägtige måtte
tillåta andra här i staden vistande Gravörer och Lithografer att taga kännedom
om nämnde prof, för utrönande, huruvida icke ett alldeles likadant
äfven af dem skulle kunna åstadkommas;
samt Professor Bagge:
att lian ansåg det af kkerberg till Fullmäktige inlemnade prof icke
rimligen kunna vara åstadkommet på kortare tid, än 3 å 4 under flitigt
arbete använde veckor; att nämnde prof ingalunda innefattade bevis, att
Banco- Utskottets Utlåtande, N:o St. rj
Akerberg verkligen besitter en ovanligare konstfärdighet, helst ett dylikt
prof, enligt Professorns öfvertygelse, lika väl kunde utföras af flere i Stockholm
boende konstnärer, som graverade i sten; att profvet, såsom varande
en efterapning af Bankens nuvarande sedlar, ej eller kunde innebära något
bevis till stöd för Åkerbergs uppgift, det lian vore i tillfälle att åt Bankens
sedlar gifva den fullkomlighet, att efterapning deraf blefve omöjlig,
samt att Professoren för sin del fann samma prof icke böra föranleda till
någon förändring i det nu antagna systemet för Bankens sedlar.
Efter bos Fullmägtige den 12 derpåföljde September gjord anmälan,
att Akerberg till Hufvudstaden återkommit, beredd att fortsätta de försök
till eftergörande af Bankens nu brukliga sedlar, hvartill lian sig förbundit,
beslöto Fullmägtige den 27 i samma månad att från Akerberg infordra
skriftelig uppgift, så väl inom hvilken lid lian vore i tillfälle att, enligt
det af honom gjorde erbjudande, anställa proflillverkning af Bankens serskilda
sedelmynt, sorn ock huruvida Akerberg för denna tillverkning ansåg
sig vara i behof af något penningeförskott; med anledning hvaraf Akerberg,
uti en den 3 October hos Fullmägtige föredragen skrift, förmälde: att, för
utförande af stämplar till hvilken valör, som kunde bestämmas, ålginge en
lid af 3 ä 4 månader; att lian ville utföra detta arbete i Banken, så vida
lian der erhölle ett ljust och fullkomligen isoleradt rum, hvarest han ostörd
kunde arbeta och obehindrad gå ut och in med sina eflecler, och dit ingen
utan hans vilja eller vetskap hade rättighet att ingå; samt att, för anskaffande
af erforderliga verktyg och materialer, erfordrades ett förskott äf
5oo R:dr Banco; men som Fullmägtige under den 20 förutgångne Juni beslutat,
att Akerberg borde, under någon controllj utföra det arbete, han
åtagit sig verkställa; så och innan Fullmägtige ansågo sig kunna ingå i någon
pröfning af de utaf Akerberg sålunda gjorde framställningar, funno de
godt anmoda Förvaltaren vid Tumba Bruk samt Stereotyperings-Föreståndaren
att skyndsammeligen lill Fullmägtige afgifva förslag, rörande beskaffenheten
af ifrågavarande controll och iämpligasle sättet för dess utöfvande;
hvaremedlertid, i öfvensstämmelse med sist åberopade beslut, Akerberg
tillerkändes ersättning med 83 R:dr 16 sk. Banco för den då förflutna månaden,
hvarunder han för det åtagna arbetets utförande i hufvudstaden sig
uppehållit.
Som de af Bruksförvaltaren samt Slereotyperings-Föreståndaren, i följd
häraf, till Fullmägtige afgifna utlåtanden, icke innefattade något förslag till
ifrågasatte controll, utan den sednare, eller Slereotyperings-Föreståndaren,
8
Banco-Utskottets Utlåtande, N.o St.
förklarade, att det för honom icke vore möjligt att någon sådan conlroll föreslå,
emedan allt sedelmynt, med undantag af det dyrbarare, hvilket tvänne eller
flere gånger tryckes, och sådant, som ar forsed t ined s. k. congrewskt
tryck i dubbla färger, kunde, hvad gravyren beträffade, på flerfalldiga sätt
med mer eller mindre tidsutdrägt och möda eftergöras, såsom bevis hvarå
Stereotyperings-Föreståndaren till Fullmägtige öfverlemnade arne af honom,
utan biträde af någon tryckpräss, verkställde öfvertryck af sedlar, tillverkade
för mera än ett år sedan, ej blott af 2 Riksdalers valören, såsom varande
den lättaste, utan äfven af 33 | R:dr, såsom lör copiering en bland de svåraste
af Bankens sedelslag; så ansåg Fullmägtiges pluralitet sig böra tillåta,
det Akerberg finge, under af honom sjelf föreslagne controller, företaga eftergöring
af Bankens nu brukliga sedelmynt, dock med vilkor, alt han läte
undersöka det papper, han för sedeltillverkning ville i sitt arbetsrum införa,
och hvilket papper ej skulle vara med vattenmärken försedt eller färgad
t; hvarjemte Akerberg tilldelades en ersättning för October månad af
83 R:dr 16 sk. samt af honom serskildt fordrad reskostnad 3a R:dr 24 sk.,
allt Banco; äfvensom anstalt fogades om anskaffande af tjenligt rum i Banken,
der Akerberg skulle arbetet utföra.
Sedan Fullmäktige härefter, med anledning af gjord anmälan, att
Akerberg förmält sig icke kunna påbörja arbetet förr än han erhölle det för
sådant ändamål äskade förskott af 5oo R:dr, låtit anmoda Åkerberg att till
Fullmägtige aflemna skriftlig framställning, angående de vilkor, hvarunder
han ville åtaga sig utförandet af samma arbete, samt Akerberg, till fullgörande
deraf, uti en den 3i October till Fullmägtige ingifven skrift, med anhållan
att få arbetet påbörja, och att Fullmägtige måtte bestämma, hvilken
valör af sedelmyntet, som skulle tjena till modell, samt derjemte tillåta honom
att bland lieie sedlar af denna valör utvälja fyra exemplar, så lika
hvarandra, som möjligt, för att genom jemförelse kunna utleta originalstämpelns
form, förklarat, alt erhållandet af det begärdia förskottet af 5oo R:dr
vore ett lika oeftergifligt vilkor för arbetets företagande, som utbekommandet
vid hvarje månads början af de bestämda underhållspenningarne; så
och enär Akerberg sålunda, såsom ett oeftergifligt vilkor för påbörjandet af
det arbete, han sig åtagit, fordrat ett förskott af 5oo R:dr Broo, ansågo
Fullmägtige, innan de tilläto Akerberg att samma arbete utföra, sig böra inhemta
Utskottets yttrande, huruvida Akerberg borde tilldelas ett. dylikt förskott,
och derigenom sättas i tillfälle alt bevisa, det han egde förmåga att
kim
-
: Banco- TJiskof tets T]Hatandej N:o St.
9
kunna eftergöra hvilken valör som helst af Bankens nuvarande sedelslag
och deraf åstadkomma 8000 st. aftryck om dagen.
Utskottets Canzli- och Finance-Afdelning, till hvars förberedande behandling
ärendet öfverlemnades, ansåg till en början nödigt inhemta Åkerbergs
yttrande, ej mindre huruvida han fullföljde sitt erbjudande att aflemna prof
på ett sedelmynt, som vore oeflerapligt eller åtminstone vida svårare att:
eftergöra än Bankens nuvarande, än äfven om tiden, inom hvilken Akerberg
vore i tillfälle att ett dylikt prof förete och ungefärliga beloppet af
de kostnader, som med utförandet af ett sådant prof vore förenade. I följd
häraf inlemnade Akerberg lill Afdelningen en skrift, deri han anförde: att
han tillförbunde sig aflemna prof på ett, approximativt åtminstone, fullkomligt
och ändamålsenligt sedelmynt, så vida harn dertill sattes i tillfälle, medelst
erhållande af förskott så väl till anskaffande af oumbärliga machiner och
O
materialier, som till företagande af en utrikes resa under nästinstundande
sommar; att, i fråga om beloppet af detta förskott, Akerberg ansåg 5,000
,R:dr Banco vara tillräckliga och önskade att af denna summa, som kunde afräknas
från de 8,000 R:dr, han för sin uppfinning sig betingat, få uppbära |
genast och återstoden vid sin utresa, samt att, med hänsigt dertill, att de
behöfliga machinerne hvarken funnos eller kunde förfärdigas i Sverige och
någon utrikes resa icke gerna kunde af Akerberg företagas förr än nästa vår
eller sommar, han trodde sig först i September å December månad innevarande
år kunna förete det ifrågavarande nya sedelprofvet.
Medelst beslut den 5 nästlidne December förklarade Utskottet, att, då
såsom en obestridlig sanning måste antagas, att hvarje konsterfaren och skicklig
person kan, med användande af tid och moda, eftergöra hvad en annan
konstnär i samma yrke förut kunnat åstadkomma, samt, på sätt Bankens
Stereotyperings- och Tryckeri-Föreståndare jemväl förmält, allt sedelmynt,
med undantag af det dyrbarare, hvilket a:ne eller flera gånger tryckes och
sådant, som är försedt med congrewskt tryck i dubbla färger, kan, beträffande
gravyren, på flerfaldiga sålt, med mer eller mindre tidsutdrägt och arbete
efterapas, Utskottet väl fann häraf vara en följd, att Bankens nu brukliga
sedelmynt kunde till slörsta likhet eftergöras^ hvilket än ytterligare
bestyrktes af det prof, Akerberg till Fullmägtige låtit ingifva; men att Utskottet
holle före, att den egna beskaffenheten af det papper, hvilket till
Bankens sedlar användes, den högre grad af konstfärdighet, som för en noggrannare
eftergöring af desamma erfordrades och den derför behöfliga längBih.
till R. St. Prot. 1845. 6 Sami. 1 Afd. 24 Haft. 2
Banco-Vtshottets Utlåt ande x N:o St.
ye tid, i förening med det stränga ansvar, som för sådant brott är vordet
stadgadt, innebära tillfyllestgörande garantier mot efterapning af Bankens
sedelmynt; på grund hvaraf och då meddelandet af ett tillstånd från Bankens
sida att eftergöra dess sedlar, efter Utskottets öfvertygelse, destoheldre
vore olämpligt och äfven för Bankens säkerhet vådligt, som en sådan tillåtelse
måhända kunde af mången anses innefatta uppmuntran till dylika företag
och således framkalla försök i en syftning, som på allt sätt borde förekommas,
Utskottet ansåg sig icke böra hos Fullmäglige tillstyrka någon åtgärd,
hvarigenom akerberg sattes i tillfälle alt än vidare ådagalägga sin
förmåga att eftergöra Bankens närvarande sedelmynt; men med afseende på
åkerbergs obemedlade ställning och det säl t, hvarpå han i förevarande sak
gått till väga, samt enär åkerberg, i följd af Fullinägtiges med honom ingångne
underhandlingar, blifvit en längre tid här i Staden uppehållen och
derigenom tillskyndad kostnader, på hvilkas godtgörande af Banken han kunde
ega anspråk, öfverlemnade Utskottet till Fullmäglige alt, såsom ersättning
härför, tilldela Akerberg ett lämpligt arfvode; hvarjemte Utskottet förklarade
sig icke kunna fästa afseende å Åkerbergs erbjudande att, under de
af honom uppgifna vilkor, inom detta års utgång, aflemna prof på ett, approximativt
åtminstone, fullkomligt och ändamålsenligt, sedelmynt; hvarom
Akerberg, uppå skeende anmälan, skulle underrättas, med tillkännagifvande
derjemte, att Akerberg, i händelse han dertill funne sig befogad, egde att
ett antagligt förslag i berörde hänseende till Fullmägtige ingifva.
Till följd af Utskottets berörde beslut, inlemnade Akerberg under den
12 sistl. December till Fullmägtige én skrift, innefattande det förslag, att
Akerberg, emot det att han dels meddelade Banken de af honom uppfunna
sätt att med fullkomlig noggrannhet eftergöra det nu gångbara sedelmyntet
och att sådan eftergöring förekomma och dels, så snart Akerberg anskaffat
oumbärliga verktyg, utförde fullständigt prof på det af honom uppfunne förbättrade
sedelmyntet, måtte erhålla ej mindre till utgifvande i allmäna rörelsen
så många sedlar antingen af 2 R:drs valör, sorn Akerberg, efter det
Stämplar och papper blifvit för ändamålet tillverkade, ensam och utan biträde,
i Fullmägtiges närvaro, hunne trycka på åtta timmar, likväl under
förbehåll att sedermera å dessa sedlar få anbringa namnteckningar, nummer
och littera, eller ock af 3a sk:s valör, som af Akerberg kunde, under
enahanda vilkor, tryckas på a4 timmar, fördelade på a:ne dagar, hvarefter
stamplarne, hvilka likasom papperet kommo att förfärdigas under de af Fullmägtige
redan fastställde controller, skulle tillfalla Banken, än äfven så mån
-
Banco Utskottets Utlåtande, N.-o St.
ga exemplar af det nya charlas- sigillatae-papperet antingen å 12 sk:s eller
4 sk:s valören, sorn Akerberg ensam och utan biträde kunde med stämplar,
förfärdigade under nyssnämnde controller och fullkomligt lika Bankens, aftrycka
i förra fallet på 8 och i det sednare på 24 timmar, jemväl på
a:ne dagar fördelade. Uti en sednare skrift har Åkerberg, under förmälan,
att han, så väl för att vinna tid, som i ändamål att för Banken minska utgiflerne
vid ifrågavarande företag, numera beslutat inställa sin resa till utlandet,
intilldess han uppfyllt sitt omförmälde åtagande och jemväl tills vidare
afstå från anskaffande af dyrbara, complicerade machiner, samt vid arbetet
använda sådane förenklade verktyg, som, kunde åstadkommas bär ilandet,
helst kkerberg hyste den förhoppning, att, om det afgifvande profvet
vunne bifall, en närmare fulländning, som, medelst begagnande af de nya
och dyrbarare machinerne, skulle erhållas, kunde föranleda till deras införskaffande
framdeles, derest sådant ansåges nödigt, hos Fullmägtige ti liw
kännagifvit, att Åkerberg ändock förbunde sig att i Augusti eller sist i slutet
af September månad detta år lill Fullmägtige aflemna fullständigt prof
på ett förbättradt och ändamålsenligt sedelmynt, i händelse han genom ett
förskott af 1,000 R:dr B:co, eller ett lån å samma belopp, sattes i tillfälle
att i förutgångne Januari månads början företaga arbetet; att denna penningeförsträckning,
som vore alldeles nödvändig för anskaffande af de oumbärligaste
verktygen, finge, i fall den meddelades i form af förskott, afräkuas från
de 8,000 R:dr B:co, kkerberg, efter väl fullbordadt prof, önskade uppbära
såsom belöning för uppfinningen och arbetet; samt att kkerberg för den
händelse, att, sedan hans prof befunnits ändamålsenligt, Fullmägtige skullfe
för någon sedelförändring finna Åkerbergs biträde af nöden, derjemte åtog
sig att utföra stämplar till hvilka och huru många valörer som helst af
det förbättrade nya sedelmyntet, utan annan ersättning, än de af Fullmägtige
honom tillerkände underhållspennningar, hvilka han dock anhöll måtte
förhöjas till 120 R:dr B:co i månaden och utbetalas förskottsvis för hvarje
månad.
Fullmägtige förklarade sig under den 20 nasti. December icke kunna
fästa något afseende på Åkerbergs omförmälde anbud; men beslöto att låta
till Akerberg, i det af Utskottet uppgifne afseende, utbetala ett arfvode af
333 R:dr 16 sk. Banco, samt att Åkerberg, hvilken redan uppburit det af
Fullmägtige för honom bestämda underhållsbeloppet för November månad,
skulle tilldelas enahanda ersättning för December månad, men vid emottagandet
deraf tillika förståndigas att berörde underhåll, med . det då utbe
-
Banco-Utskottets Utlåtande, N.-o 5u
taldta, komme att upphöra, och att Åkerberg således vore från Bankens
sida oförhindrad att, när han så för godt lunne, till hemorten återvända.
Öfver det förslag, som nu är vordet af Åkerberg hos Utskottet framstäldt,
har utlåtande blifvit infordradt från Fullmäktige, hvilka, med anledning
deraf, uti Memorial af den i3 nasti. Mars, till Utskottet öfverlemnat
2:ne af Stereotyperings-Föreståndaren Broling och Professoren Bagge i
ämnet afgifne skriftliga yttranden, hvaruti hufvudsakligen blifvit anfördt,
af Broling: att Åkerbergs förslag] att vid en ny sedeltillverkning förlita sig
endast på gravyren, utan afseende på papperets egenskaper, hvilket, efter
Åkerbergs förmenande, skulle kunna lefvereras från hvilket pappersbruk
som helst, bevisade mycken ovana, nästan okunnighet vid bedömandet af
de principer, som tillhöra en väl ordnad sedeltillverkning; att i motsatts
härtill man inom Banco-Styrelsen härstädes, så väl som vid alla Europeiska
Banker, ansett papper af egen beskaffenhet med goda och markerade vattenmärken
vara det största och säkraste medlet för ändamålsenlig controll både
vid sjelfva tillverkningen inom Banken och emot efterapning; att Stereotyperings-Föreståndaren,
med öfvertygelse om riktigheten af den aldrig
jäfvade sanningen, att ett genom menniskoförmåga frambragt arbete kunde
eftergöras, ansåg, det Banco-Styrelsen, genom lemnad uppmärksamhet åt sådane
förslag, som det af Åkerberg nu framställde, skulle ådragas betydlig
kostnad och tidspillan, samt snarligen finna sig försatt i stor förlägenhet vid
valet bland flere projecter; äfvensom, derest Banken för hvarje någorlunda
lyckadt, af en konstnär utfördt försök, att eftergöra dess sedlar, skulle
förändra desamma, följden häraf blefve, att ett beståndande sedelmynt aldrig
kunde erhållas; på grund af hvilket allt och med fästadt afseende tillika
å de få förfälskningsförsök, som hittills förekommit, Stereotyperings-Föreståndaren
funne några åtgärder eller förändringar med det nuvarande sedelmyntet,
i följd af Åkerbergs uppträdande, icke böra föranledas eller vara
af; behof vet påkallade; samt Professoren Bagge: alt det vore obestridligt, att
en ökad säkerhet emot eftergöring af pappersmynt vunnes genom användande
af ett, med ändamålsenliga säkerhetsmärken försedt och under behöriga
controller tillverkadt papper, samt att Professoren ansåg Åkerbergs
förutsättning, att all säkerhet i papperet vore öfverflödig, tillräckligt vederlagd.
af det prof, Åkerberg till Fullmägtige inlemaat, å hvilket prof det
vore papperet, hvarpå man lättast kunde urskilja sedelns falska beskaffenhet;
och hafva Fullmägtige, med åberopande af dessa och öfrige af dem
anförde skäl, ansett Åkerbergs förslag om framkallande af prof på ett för
-
Banco-Utskottets Utlåtande, N.-o Si. l3
bättradt sedelmynt icke vara ändamålsenligt och derföre till detsamma afstyrkt
bifall.
Då, efter hvad uti det föregående blifvit yttradt, anledning förekommit,
att Bankens nuvarande sedelmynt kan till största likhet eftergöras,
anser Utskottet lämpliga åtgärder böra vidtagas, för att åstadkomma
ett pappersmynt, som förebygger eller åtminstone i möjligaste måtto försvårar
försök till någon sådan eftergöring; och tidpunkten för tillvägabringancje
af en dertill ledande förändring synes nu vara för handen, då, i
följd af Rikets Ständers beslut om införande af en ny mynt-enhet, Bankens
sedlar sannolikt i allt fall snart komma att förändras. Vid öfvervägande
af serskilda, hos Utskottet framställda förslag för tillvägabringande af ett
förbättradt sedelmynt, har Utskottet, enär Gravören Ackerberg förmält sig
ega skicklighet att åstadkomma prof på ett, approximativt åtminstone, oefterapligt
sedelmynt, desto heldre trott sig böra tillstyrka, det Akerberg må,
såsom han begärt, försättas i tillfälle att ett sådant prof utföra, som något
annat äfventyr derigenom icke bör för Banken uppkomma, än att, i händelse
profvet ej skulle antagas, Banken kunde få vidkännas förlusten af det
utaf Akerberg för arbetets företagande begärda förskott, hvilket, jemte Åkerbergs
underhållskostnad under tiden, enligt hans hos Fullmägtige sednast
gjorda anbud, icke kan blifva för Banken serdeles kännbart; hvaremot, i
motsatt fall, eller om profvet skulle anses tillräckligt betryggande mot ef*
terapning, en fördel skulle Banken och det allmänna tillskyndas, vida öfverstigande
den för samma prof Banken åbragte kostnad. På grund häraf
tillstyrker Utskottet,
att Gravören Akerberg måtte tilldelas ett förskott till inköp
af nödiga machiner m. m. af iooo R:dr, samt dessutom ett
månadtligt underhåll af 120 R:dr, allt Banco, räknadt från
och med den tid, då Rikets Ständers beslut i ämnet fattas,
till innevarande års utgång, för att under de controller, Ban
co-Fullmägtige
kunna finna lämplige, åstadkomma och till
Fullmägtige aflemna fullständigt prof på ett sedelmynt, som
af dem anses vara emot efterapning tillräckligen betryggande,
jemte uppgift på sättet, huru samma prof blifvit verkstäldt
samt de dervid begagnade materialer och verktyg; hvarförutan
åt Banco-Fullmägtige torde öfverlemnas att, med afseende
å beskaffenheten af det prof, Gravören Akerberg] kommer
att aflemna, bestämma den ersättning, hvaraf han, utöf
-
»4
Banco-Utskottcts Utlåtande, St.
ver ofvanberörde förskott, kan anses vara förtjent; hörande
likväl denna ersättning icke öfverstiga 8000 R:dr Banco, det
utgifna förskottet deruti inberäknadt. Stockholm den 1 April
i845.
Reservationer.
Af Herr Friherre Stjernstedt, Jacob Theodor: ”Det är en erkänd
och obestridd sanning, att Rikets Ständers Banks sedlar kunna, likasom
hvarje annat sedelmynt, eftergöras; men att sådant kan verkställas med den
lätthet, att allmänhetens trygghet derigenom bör anses serdeles blottställd,
är lyckligtvis ännu hvarken styrkt eller ens med någon större grad af sannolikhet
ådagalagdt. Emedlertid torde hvad, som i förevarande fall inträffat,
höra föranleda till ytterligare uppmärksamhet på ett så magtpåliggande
ämne, och anser jag derföre Banco-Styrelsen böra bemyndigas eller åläggas
att så väl vidtaga förberedande åtgärder, ledande till förbättringar i Bankens
Sedelmynt, sorn ock att, i sådant hänseende, anbefalla nödiga förändringar,
när dessa kunna anses af behofvet påkallade. Att deremot Rikets
Ständer, eller deras Banco-Utskott, skulle nu omedelbarligen taga någon befattning
med ifrågavarande ärende, tror jag hvarken vara nödigt eller nyttigt,
oöh aldraminst kan jag biträda den åtgärd, sorn af Utskottet blifvit
föreslagen. Då Banken, i och för förfärdigandet af dess sedelmynt, eger i
sin tjenst en Gravör med erkänd, utmärkt skicklighet, så synes det mig vara
dennes förmåga, som man för ifrågavarande fall borde anlita, och icke
en annan persons, -hvilkens öfverlägsna konstfärdighet, åtminstone ännu, är
okänd och obestyrkt. Att endast på grund af obevista uppgifter etablera
verkstad, och förutan det utlofvade praemiet lemna en längre tids månadtligt
underhåll åt sökanden, synes mig deremot icke allenast öfverflödigt,
utan äfven för framtiden vådligt, då det nemligen lätt torde inses, att dylika,
en gång beviljade, förmoner, kunna hos andra väcka förhoppningar
om enahanda framgång och sålunda möjligtvis leda speculationen och konstskickligheten
åt ett håll, dit den, för betryggande af allmänt och enskildt
väl, icke onödigtvis bör rigtas.”
Af Herr B. de Maré, sorn ansett det af Utskottet för framkallande
af prof på ett förbättradt sedelmynt föreslagna praemium bordt bestämmas,
icke uteslutande för Gravören kkerberg, utan för en hvar, som, inora nå
-
Banco-Utskottets Utlåtande, N.-o 5i.
gon viss tid, kunde elit dylikt prof förete och att såmedelst en allmän täflan
i berörde afseende borde åstadkommas.
Af Riksdags-Fullmägtigen Niclas Nilsson från Calmar Län: ”Ut
skottet
har genom votering beslutat tillstyrka, att Gravören Akerberg skall
erhålla 120 R:dr Banco i månadlligt underhåll från den dag, samma tillstyrkan
vunnit Rikets Ständers bifall, till innevarande års utgång, samt ett
förskott af 1,000 R:dr samma mynt, för att tillverka prof på ett nytt sedelmynt,
som icke vore så lätt att eftergöra, som det nu varande, och, om
Akerberg lyckas häri, skall han såsom ersättning derför erhålla 8,000 R:dr
Banco, med afdrag af förskotts-summan. Denna tillstyrkan har jag icke
med min röst kunnat biträda; och jag tror, att Utskottet bordt afslå kkerbergs
berörde framställning; ty annars är, efter min tanka, för denna gång
bortkastad en summa penningar, utgörande icke mindre än 8,960 R:dr
Banco, så framt nemligen Akerberg får börja sitt arbete i nästkommande
Maj månad. Dessutom skola, på detta sätt, enahanda försök blifva framkallade,
ty huru skicklig Akerberg än är, kan dock inträffa, att vid en
blifvande Riksdag lika och ännu skickligare Gravörer framkomma med likadana
anspråk. För öfrigt har icke någon förfalskning af nuvarande sedelmynt
till någon betydenhet försports; och jag tror, att Akerberg bordt först
framlägga det utlofvade nya profvet, innan desse ersättningar beviljades.
Likadana prof, som det Akerberg företett på sin konstfärdighet, tror jag
flere Gravörer skulle kunna framlägga, och jag anser ingen våda för Banken
uppstå, om Åkerbergs förslag icke varder antaget, ty efteraparen halsin
dom utstakad i Lagen;'’ samt
af Herrar Hohenhausen, M. S., Bogeman, J. L. och Akerman, Fredr..
samt Riksdags-Fullmägtigen Henrik Andersson från Örebro Län.
STOCKHOLM, I. Marcus, i845.
Ranco-Utikottets Utlåtande, N:o 52.
1
N:o 52.
Ank. til Exp.-Utsk. d. 4 April, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Fjerdingsmannen Johan Lindgren»
slerbhusdelegares ansökning om eftergift af Ofver-ränta å
JOisconllän.
Uti en till Utskottet ingifven skrift, hafva afskedade Corporalen A.
Geting och hans broder Krång Jon Jonsson i Blåberg anhållit om eftergift
af återstående Öfver-ränta å ett den i5 Maj i834 af Helsing Per Olsson
i Myckeläng mot borgen af Fjerdingsmannen Johan Lindgren i Elfdahlen
uti Banco-Disconten upptaget lån, stort 4°o R:dr Banco, för hvilket
sökanderne, såsom löftesmannen Lindgrens arfvingar, stadnat uti betalningsskyldighet;
varande af sökanderne, såsom stöd härför, dels bifogadt
ett af församlingens Pastor utfärdadt fattigdomsbevis, dels ock anfördt,
att de af dem hittills verkställde inbetalningar så medtagit deras tillgångar,
att de, knappast egande tak öfver hufvudet för deras 78-åriga moder
och den enes 5 minderårige barn, funne sin arbetsförmåga otillräcklig att,
i en fjelldal, hvarest allmän nöd vöre rådande, kunna förskaffa föda åt sina
familjer, och ej egde annan utsigt än tiggarestafven, så vida de icke erhöllo
befrielse från den för dem tryckande, utan eget förvållande iråkade,
skulden till Discont-Verket.
Banco-Discont-Direclioneu, hvars utlåtande öfver denna ansökning
blifvit infordradt, har upplyst, att sedan ifrågavarande af Helsing Per Olsson
upptagne lån icke inom föreskrifven tid blifvit inbetaldt, så väl låntaga
ren, sorn löftesmannen derför, efter anställd lagsökning hos Konungens
Befallningshafvande i Stora Kopparbergs Län, den 3 Februari 1835, blifvit
betalningsskyldighet ålagde. Hufvudgäldenären saknade likväl, vid hos
honom anställd utmätning, ali tillgång, och sedan löftesmannen Lindgren
straxt derefter aflidit, ingåfvo hans sterbhusdelegare ansökning att, under
tillgodonjutande af urarfvaförmon, få till aflidne Lindgrens borgenärers
förnöjande afstå ali hans egendom; i följd hvaraf denna Discont-Verkets
fordran, den 22 Februari i836, blifvit bevakad vid Elfsdals sockens Tingslags
Härads-Rätt, som genom afgifven Dom fastställde samma fordran till
betalning, och derjemte, utan allt afseende på den gjorda afträdes- och ur
-
Bih. till R. St. Prat. i845. € Sami. i A/d. 25 Raft.
1
2
Banco-Utslottets Utlåtande, N:o 52.
arfva-ansökningen, såsom icke inom laga tid inkommen, förpliglade sterbliusdelegarne
till betalnings-skyldighet, för hvars fullgörande de likväl i«ke
egde annan tillgång, än en fastighetsandel; och då, i händelse densamma
hade blifvit utmätningsvis försåld, Discont-Vei ket otvifvelaktig! fått vidkännas
en betydligare förlust, hade Directionen, efter tillstyrkan af Discont-Verkets
Ombud på stället, funnit för Discont-Verket fördelaktigt att
antaga fjerdingsmannen Lindgrens söners, Anders Getings och Krång
Jon Jonssons i Blåberg erbjudande att, för betäckande af Discont-Verkels
fordran, afgifva en, med tillförlitlig borgen försedd, förbindelse å 55o R:dr
Banco, med 5 procents ränta, att betalas med iio R:dr samma mynt årligen.
I följd af samma förbindelse har det nu ifrågavarande lånet blifvit
fullt betaldt till capital med 400 R^dr och lagsöknings-kostnaden ersatt
med 5 R:dr 22 sk., hvarjemte å öfverräntan, utgörande å 8 procent a63
R:dr 1 sk. 10 rst., blifvit guldne 91 R:dr, så att å denna ränta anna återstå
172 R:dr 1 sk. 10 rst., allt Banco.
Efter sålunda vunne upplysningar, bar Utskottet, med afseende derå,
att den ansvarighet, för hvilken sökanderne stadnat, icke tillkommit, i följd
af någon deras egen skuldförbindelse, utan, till följd af en hos den fattigare
Dahl-allmogen förlåtlig obekantskap med hvad i thy fall finnes stadgadt,
blifvit föranledd af ovarsamhet att icke inom i Lag föreskrifven
tid ingifva sin ansökning om tillgodonjutande af urarfva-förmon efter deras
aflidne fader, samt att de, enligt ansökningen vidfogadt bevis, uti knappa
omständigheter hafva en gammal moder och den ene derjemte flere minderåriga
barn att försörja, ansett sig ega skäl att vördsamt hemställa,
det återstående räntebeloppet 172 R:dr 1 sk. 10 rst. för ifrågavarande
af Helsing Per Olsson upptagne, men af sökanderne tili
capitalet fullt betaldte lån, må få eftergifvas och utur räkenskaperna
afskrifvas.
Stockholm den 1 April 184^-
Reservationer.
Af Herrar von Hohenhausen, M. S., Bildt, K., samt Akerman, Fr.,
och Riksdagsfullmägtigen Henrik Andersson från Örebro Län.
