# ID: svediakorp-gov2133
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 106,599
# sentences: 2,338
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1844 och 1845.
»■
SJETTE SAMLINGEN.
Afdelningen:
Banco-UIs kottets Memorial, Utlåtanden och
Betcinkanden.
■ ' i; ■ n
LUT
ifiboiiå i ik§ätjSII sam
■ -
maia
. - >\ 3 '>■' y.i:L>
Banco-Utskottets Mern. N.o 7, 2.
1
N:o 1,
Ankom till Exp.-Utsk. den 3 Aug. kl. 10 f. m. 1
Memorial, med begäran om JSötarie-arfvoden åt 2:ne Cancellister samt
om tillökadt Cancellie-biträde.
Banco-Utskottet, som, för behandling af de Utskottet åliggande göromål,
nu till en början funnit nödigt att fördela sig på 2:ne Afdelningar, den ena
för Cancellie- och Finans-Årenden och den andra för Räkenskaps-Ärenden,
har väl, med stöd af den genom 24 §. 1 mom. uti Riksdags-Ordningen,
Utskottet lemnade rättighet att för hvarje division förordna en Cancellist,
antagit 2:ne Cancellister; men som hvarje afdelning ovillkorligen behöfver
en Notarie och de antagna Cancellisterne i följd deraf blifvit anställde såsom
Notarier på Afdelningarne, samt för göromålens behöriga gång dessutom
erfordras minst 2:ne Cancellister, får Utskottet härigenom anhålla,
dels att förstbemälde 2:ne Notarier måtte erhålla Notarie-arfvoden
och dels att Utskottet berättigas från och med denna dag
använda 2:ne Cancellist-arfvoden.
Stockholm den 3o Juli 1844*
Å Högl. Ridderskapets och Adelns Å Högvördige Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar.
Th. Stjernstedt. Er. S. Ödmann.
Å Vällofliga Borgare-Ståndets Å Hedervärda Bonde-Ståndets
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Aug. kl. 7 e. m.
Memorial, med öfverlemnande af Banco- Fullmägtiges till Utskottet afgifne
Berättelse. 1
Med anledning af stadgandet i 2 §. af Instructionen för Rikets Ständers
Banco-Utskott, att den af Banco-Fullmägtige till Utskottet afgifne Berättelse,
dels om Bankens tillstånd och rörelse i sin helhet, dels ock oro
Bih. till R. St, Brot. 1844. 6 Sami. 1 Afd. 1 Häftet.
ledamöters vägnar
Ledamöters vägbar :
P. Sahlström.
C. O. Ossbahr.
N:o 2.
2
Banco-Utskottettets Meni. JY.-o 1j 2.
förvaltningen af Tumba Pappersbruk skall, jemte öfrige upplysningar, till
befordrande af en fullständig kännedom om Bankens ställning vid Riksdagens
början, Rikets Ständer skyndsamligen meddelas; får Utskottet härhos
öfverlemna berörde berättelse, jemte tillkännagifvande, att, enär ej mindre
”Öfversigt af Bankens hela ställning efter 1843 års bokslut”, än äfven
"Uppgift öfver förhållandet emellan Bankens metalliska Cassa samt utelöpande
Sedlar och Depositions-skuld den 29 nästl. Juni” nyligen blifvit
tryckte samt med Sveriges Stats-Tidning utdelade, Utskottet destoheldre
trott sig kunna inskränka omförmälda upplysningar till de här nedan förekommande
meddelanden öfver förhållandet emellan Metalliska Cassan samt
Sedel- och Depositions-skulden vid närvarande tidpunkt, som en fullständig
kännedom om Bankens ställning kan vinnas af ofvan åberopade öfversigt
och uppgift.
Enligt de af vederbörande embets- och tjenstemän inom Banken afgifne
rapporter, var nyssberörde förhållande den 3 i denna månad följande:
-
Sedel- och Depositions-skulden:
a) Utelöpande sedlar  18,939,162: 2. 9.
b) Riksgälds-sedlar och Koppar-skiljeinynts-poletter . 360,249: 4°- 2‘
c) Innestående medel på räkningar i Depositions-Afdelningen,
Duc. 1,456* R:dr 5,619,900:43.2.
efter afdrag af beloppet
utaf obegagnade
Creditiv .... i>347>763:43. i-pUC- 1,456. 4>372»1 ^7: — 1.
Säger Ducater 1,456. R:dr 23,576,548: 45 —
hvarifrån, enligt 118
§.Banco-reglementet,
afgår hcloppet
af växlingsförskott
m. m.
124,398: 6.
Summa Sedel- och
Depositions-skuld
Duc. i,456. R:dr 23,452,i5o: 35. 6.
Banco-Utskottets Mern. N.-o 1, 2.
3
Bankens Guld- och Silf vert ill gång:
Från Ducat-fonden .... 2i7>I27töö
a {räknas ofvanstående Ducat-skukl
...... 1,456: —
47_
OO
då Bankens egen ducat-tillgång
utgör . ...... 213,671/5’
som motsvarar,ä ioask.pr
ducat R:dr silfver . . . 458,3oi: 41- II
Silfver-tillgången
uppgår till . 2,552,692: 21. —
tillhopa Silfver R:dr 3,010,994: i4> n;
motsvarande å 128 sk.  8,029,318: 7. 9.
och utgör således den öfrige Sedel- och Depo
sitions-skulden
. 15,422,832: 27. 9.
Summa B:co R:dr 23,452, i5o: 35. 6.
Om till den summa lägges beloppet af Skånska
Hypotheks-Föreningens ad viserade, men icke
inlösta, Assignationer  148,200: — —
Summa B:co R:dr 23,6oo,35o: 35. 6.
skulle till denna Sedelstock
såsom 2 mot 5 svara . 9,440,140: i4- 2-
hvadan Guld- och Silfver
tillgången
sistberörde dag
företer en brist af . . . 1,410,822: 6. 5.
B:co R:dr 8,029,318: 7. 9.
Vid jemförelse emellan förenämnde den 29 nästlidne
Juni afgifne uppgift öfver ifrågavarande
förhållande visar det sig, att Sedel- och Depositions-skulden,
på det hela, som enligt nämnde
uppgift, utgjorde
23,914,250: 4- 8.
och den 3 dennes uppgick till
23,452, i5o: 35. 6.
minskats med B:co R:dr 462,099: 17. 2.
^ Banko-Utskottets Meni. N:o 1j 2.
men att Bankens Metalliska Cassa,
hvilken den 3 dennes utgjorde . . Silfver R:dr 3,o 10,994* 14- 11 •
och den 29 nasti. Juni upptogs
till ,, ,, 2,91 i,325. 28. 3.
vunnit en tillökning af Silfver R:dr 99,668: 34* 8.
utgörande, å 128 sk. för hvarje R:dr Silfver 265,783: 12. 5.
hvilken tillökning uppkommit, i följd af Banco-Fullmägtiges vidtagne åtgärd
att medelst köp införskaffa Silfver till Banken.
Stockholm den 9 Augusti 1844*
STOCKHOLM, I. Marcus, 1844.
Berättelse till Rikets Ständers Banko-Utskott, angående Bankens
tillstånd, rörelse och förvaltning i sin helhet, samt de hos
Banko-Fullmäktige förekomne hufvudsaklige ärenden;
gifven i Stockholm den 11 Juli 1844.
Likmätigt föreskriften i 21 §. af Banko-Reglementet, under den 15 Juni 1841,
att Banko-Fullmäktige skola, vid hvarje Riksdags början, till Rikets Höglofl.
Ständers Banko-Utskott öfverlemna en af dem författad Berättelse om Bankens
tillstånd, rörelse och förvaltning i sin helhet samt de hos Fullmäktige
förekomne hufvudsaklige ärenden, jemte öfversigter af Bankens ställning vid
Riksdagens början, i hvilken Berättelse tillika skall omständligen upptagas och
för hvarje år serskildt utredas alla kostnader för den reela fondens förstärkning;
få Fullmäktige nu en sådan Berättelse afgifva.
De deruti förekommande ämnen äro upptagne i den ordning, sorn, med
ledning af ofvan åberopade Banko-Reglemente, blifvit följd uti de af Rikets
Högloflige Ständers, åren 1841 och 1843 församlade, Revisorers öfver BankoVerket
aflemnade Berättelser, hvilka gifva vid handen, att Bankens Räkenskaper
för åren 1839—1842, Fullmäktiges allmänna och serskilda Protokoller
för tiden till och med den 2 September nästlidet år, jemte Under-Styrelsens
och Kommissariernes i Låne-Kansliet Protokoller till och med för Juni månad
berörde år, blifvit af bemälte Revisorer granskade och genomgångne samt att
decharge för 1839—1842 årens förvaltning är vorden hos Rikets Höglofl.
Ständer tillstyrkt.
Angående Bankens Öfver-Styrelse samt den samma Styrelse åliggande
närmare tillsyn inom Banko-Verket.
§ 1.
Den af Rikets sednast församlade Ständer valda personal inom Bankens
Öfver-Styreise har sedermera undergått endast den förändring, att, i
stället för Grosshandlaren samt Riddaren af Konung Carl XHI:s och Kongl.
Nordstjerne-Orden C. J. Ekerman, som den 28 nästlidne Mars skriftligen
Tillhör Banho-Utshs. Hem. t844, N:o 2. 1
2
Berättelse af "Banko-Fullmäktige.
anmält, det han, med samma dag, upphörde att vara en af Borgare-Ståndets
Fullmäktige i Banken, uti Banko-Styrelsen blifvit, i den genom 4 §. uti Banko-Reglementet
föreskrifna ordning, inkallad l:ste Supleanten af Vällofl. Borgare-Ståndet,
Grosshandlaren Carl Norman, hvilken, till följd häraf, den 3
derpåföljde April i Banko-Styrelsen inträdt.
Enär 2:ne af Ridderskapet och Adelns i Banko-Styrelsen deltagande
ledamöter, den 25 Juli 1842, begagnade tjenstledighet, och den ene Supleanten
af bemälte Riks-Stånd möjligen kunde blifva förhindrad att i Banko-Styrelsen
deltaga samt den 2:dra Supleanten vore på längre tid bortrest, — anmältes
hos Riddarhus-Direktionen behofvet af en 3:dje Supleant för Ridderskapet
och Adelns Ledamöter, i anledning hvaraf Riddarhus-Direktionen, uti
en till Fullmäktige aflåten skrifvelse tillkännagifvit, att, efter anstäldt val,
Kapitenen och Riddaren, Friherre Jacob l^heodor Stjernstedt blifvit utsedd
att, i egenskap af Supleant, i Banko-Styrelsen inträda, då ledighet bland Ridderskapet
och Adelns Ledamöter sig yppar.
§ 2.
Fullmäktige, som, vid hvarje års utgång, fördelat sig på 3:ne Afdelningar,
hvilka, hvar för sig, under det påföljande året inspekterat de under
deras speciella tillsyn ställda Afdelningar och Kontor inom Banko-Verket,
samt, angående hvad dervid förekommit, till Fullmäktiges Protokoll aflemnat
Berättelse, — hafva på detta sätt sökt fullgöra den uti 6 §. af Banko-Reglementet
Fullmäktige ålagde noga tillsyn öfver ordningens vidmakthållande
inom Verkets Afdelningar.
§ 3.
Till åtlydnad af föreskrifterne i 7 §. af Banko-Reglementet, hafva
Fullmäktige dels hvarje år i Maj månad förrättat inventering i Bankens alla
Kassor och öfriga förvaringsrum, enligt dertill af vederbörande uppgjorde fullständige
och verificerade inventarii-förteckningar, dels äfven årligen besigtiga!
Bankens hus och inventarier.
Vid den inventering af Bankens Kassor och Förvaringsrum, som af
Fullmäktige anställdes den 17 Maj 1841, ansågo de sig böra uti Memorial
till då församlade Höglofl. Banko-Utskott anmäla, att vid samma inventering
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
3
tillgått på enahanda sätt, som tillförene, eller att, i afseende å ädla metaller
i myntad form, endast räknats antalet af de med vederbörandes sigiller försedda
fjerdingar och påsar, deruti dessa mynt funnos nedlagde, och att sedlar
samt sedelblanketter allenast blifvit till bundtantalet kontrollerade, emedan
det icke vore på längre tid möjligt verkställa en i rive n te ri ug och uppräkning
till stycketalet af alla de i förvaringsrummen befintlige sedlar, sedelblanketter
och myntstycken, samt att Inventerings-Instrumenten, i stället för den förut å
dem begagnade påskrift: ’’Inventeradt i enlighet härmed och riktigt befunnet'",
blifvit försedde med följande mening: ”Inventeradt och befunnet utan
anmärkningi på sätt Protokollet omför mäler P
Som emedlertid Höglofl. Utskottet icke behagade å denne Fullmäktiges
framställning fästa något afseende, uppstod hos Fullmäktige, efter slutad General-Inventering
den 23 Maj 1842 , fråga om hvilken påskrift, som å Inventerings-instrumenterne
borde begagnas, hvarvid Fullmäktige, i betraktande af
möjligheten, att kunna fullständigt och eldigt de uppgjorde Instrumenten förrätta
inventering af Bankens alla förråd, enär för sådant ändamål Banken
måste tillslutas, bibehöllo samma påskrift, hvarmed året förut eller år 1841
omförmälde dokumenter blifvit försedde, och hvilken påskrift vid de sedermera
verkställde inventeringarne oförändrad begagnats; hvilket Fullmäktige skolat
hos Höglofl. Utskottet anmäla.
S 4.
I anledning deraf, att, vid ett af Fullmäktige i Banken gemensamt
med Fullmäktige i Rikets Ständers Riksgälds-Kontor, den 30 December 1841,
förrättadt val af en person, att, å Bankens och Riksgälds-Kontorets vägnar,
deltaga i Götha Kanal-Direktion, endast 7 Fullmäktige från hvartdera Verket
i valet deltagit, har väl en Ledamot af Banko-Styrelsen fästat uppmärksamhet
derå, huruvida, enar 12 §. i Banko-Reglementet förmår, att beslut icke får
af Fullmäktige tagas, så framt icke a/3:delar af deras hela antal, och deribland
åtminstone en af hvarje Riks-Stånd, tillstädes äro, det sålunda anstälda
valet kunde anses lagligt; men som Banko-Reglementet icke innehåller några
föreskrifter om antalet Ledamöter, som böra vara tillstädes för besluts fattande
i sådane mål, hvilka af Banko-Fullmäktige och Fullmäktige i RiksgäldsKontoret
gemensamt behandlas, blef det skedda valet såsom giltigt ansedt;
dock torde, till undvikande för framtiden af tvifvelsmål härutinnan, omförmälde
föreskrift i Banko-Reglementet böra förtydligas.
4
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
§ 5.
Enligt 16 §. uti Banko-Reglementet, böra, vid tillfällen af skiljaktighet
i meningarne, Fullmäktige till Protokollet afgifva deras röster, hvilka per
capita beräknas, och då rösterne äro lika, äge Ordföranden afgörande röst.
Nu innehåller likväl 23 Kap. 3 <§. Rättegångs-Balken, att der rösterne
äro lika många på hvardera sidan, gälle i brottmål deras mening, som fria,
eller den lindrigast är; och i öfverensstämmelse med detta lagstadgande har
uti den af Högloft. Banko-Utskottet vid senaste Riksdag fastställda OrdningsStadga
för Bankens Under-Styrelse den föreskrift uti 7 §. influtit, att ”vid
lika röste-antal vare Ordförandens röst afgörande, utom i de frågor, som angå
ansvar för tjenstefel eller andre förseelser, då den lindrigaste meningen blifver
gällande.”
Vid sådant förhållande och enär det är angeläget att öfverensstämmelse
i sättet för dylika ärendens afgörande äger rum emellan Fullmäktige
och Under-Styrelsen, på det att, i sådane frågor, lika delade röster icke
måtte hafva olika påföljder, då mål, afgjorda hos Under-Styrelsen, dragas
under Fullmäktiges pröfning; få Fullmäktige, under åberopande af Protokollet
för den 7 sistlidne Mars, härigenom ödmjukligen föreslå, att ofvanberörde
16 §. uti Banko-Reglementet måtte i förevarande hänseende erhålla
följande lydelse:
”1 de fall då rösterne äro lika, ege Ordföranden afgörande röst,”
utom i frågorj som angå ansvar för tjenstefel eller andra förseelser3 då
den lindrigaste meningen bäfver gällande. ”Den, som icke etc.
§ 6.
De till Fullmäktige inlemnade, till Högloft. Banko-Utskottet afgifna,
Berättelser, af:
l:o Direktionerne vid Banko-Diskonten samt Låne-Kontoren i Götheborg
och Malmö, om dessa Diskont-Inrättningars rörelse;
2:o Bankens Under-Styrelse, om den samma Styrelse, äfvensom Departemental-Styrelserne,
åliggande förvaltning; samt
3:o Bankens Fiscals-Embete, om de till samma Embetes befattning hörande
ämnen;
få Fullmäktige härhos bifoga.
Berättelse af Banko-Fullmäktige. 5
§ 7.
Öfver förment lidande vid befordringar eller andra Bankens Embetsoch
Tjenstemän eller Betjente rörande, af Fullmäktige vidtagne, åtgärder och
beslut, hafva några besvär icke blifvit hos Fullmäktige anmälde.
§ 8.
I afseende på de uppgifter och yttranden, Fullmäktige, jemlikt 23 §.
i Banko-Reglementet, skola afgifva till Ilöglofl. Utskottet, hänvisa Fullmäktige
till § 63 här nedan.
Angående några åt Fullmäktige gifna serskilda uppdrag.
§ 9.
Sedan Rikets Ständers Justitie-Ombudsmans Supleant, t. f. KrigsHof-Rätts-Rådet,
Lagmannen och Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerneorden
L. J. Rhodin, uti en till Fullmäktige i Banken och Riksgälds-Kontoret
ställd skrift, anmält, att han, af inträffade förhållanden, vore förhindrad fortfarande
innehafva det af Rikets sednast församlade Höglofl. Ständer honom lemnade
förtroende, att vara deras Justitie-Ombudsmans Supleant, så hafva
Fullmäktige, vid sammanträde med Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret, den 15
nästlidne Maj, med stöd af 98 §. i Regeringsformen, jemförd med 25 §. i
Banko-Reglementet af den 15 Juni 1841, anställt val till ny Supleant i den
afgångnes ställe, hvarvid flesta rösterne tillfallit Magistrats-Sekreteraren i
Stockholm, Lagmannen och Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden,
Juris-Utriusque Doktorn och Filosofie Magistern E. G. Runeberg, som sålunda
blifvit utsedd att vara Rikets Ständers Justitie-Ombudsmans Supleant,
derom protokolls-utdrag är vordet utfärdadt.
§ 10.
Undertiden från sednaste Riksdag, hafva, likmätigt 5 §. i Lagen för
Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830, jemförd med 25 §. i nu gällande
Banko-Reglemente, ej mindre för hvarje halft år, ”'Uppgift öfver förhållandet
emellan Bankens metalliska kassa, samt utelöpande sedlar och depositionsskuld”,
än äfven för hvarje år ”Öfversigt af Bankens hela ställning”, blifvit
upprättade, tryckte och med allmänna Tidningarne utdelade.
§
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
§ 11.
Uti Revisions-Berättelsen, pag. 22, hafva Rikets Ständers år 1841
församlade Revisorer förklarat, att det fästat Revisorernes uppmärksamhet, att
Fullmäktige, i anledning af den hos dem den 23 April 1840 gjorda anmälan,
angående Motala Mekaniska Verkstads försäljning, icke vidtagit den åtgärd,
att, efter sammanträde med Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret och gemensamt
med desse, utse och förordna ett Ombud, att vid nämnde försäljning å Bankens
och Riksgälds-Kontorets vägnar tillstädesvara, för att deras rätt iakttaga
och bevaka.
Som Fullmäktige i Banken och Riksgälds-Kontoret, enligt 28 §. i
Banko-Reglementet, ega att för framtida uppsigten och kontrollen öfver Götha
Kanals vidmakthållande gemensamt utse och välja en person att, å Bankens
och Riksgälds-Kontorets vägnar, såsom Ledamot deltaga i Götha Kanal-Direktion,
samt ofvanberörde anmälan skedde af den person, som då hade sig
uppdraget omförmälde Ledamotskap, ansågo Fullmäktige destomindre nödigt,
att utse serskildt Ombud i och för berörde försäljning, som det måste tillhöra
nämnde Ledamot, att, i sådan egenskap, iakttaga och bevaka Bankens och
Riksgälds-Kontorets rätt och bästa uti alla de frågor, hvilka utgöra föremål
för Götha Kanal-Direktions pröfning och afgörande.
§ 12.
Angående det, genom 29 §. i Banko-Reglementet, Fullmäktige lemnade
uppdrag, få Fullmäktige, med åberopande af hvad deras vid sednast församlade
Herrar Revisorers Berättelse fogade tryckta Utlåtande, pag. 102, i detta
hänseende innefattar, nu endast tillägga, att efter det Direktören Theofr.
Muncktell, på sätt af Fullmäktiges Protokoll för den 2 Februari 1843 inhemtas,
erbjudit sig, att, enligt uppgjorde och af Fullmäktige godkände Modellritningar,
af ångkokadt trä förfärdiga de i och för förflyttning af Bankens redbarheter
nödige ansedde skåp, Fullmäktige, under den 23 Mars samma år, åt
bemälde Muncktell öfverlåtit, att, i enlighet med de den lö December 1841
samt nästberörde dag fastställde 3:ne särskilde modeller, af ångkokadt trä förfärdiga
och, inom utgången af Oktober månad detta år, omkostnadsfritt till
Banken lefverera, ej mindre nedanstående antal lådor, emot följande pris,
nemligen:
200 st. lådor enligt den större modellen, å B:ko R:dr 13: 24.
520 st. D:o af den mindre D:o . „ „ 13: —
samt 30 st. D:o af den minsta D:o . „ „ 11: 8.
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
7
än äfven 750 st. hänglås till ifrågavarande skåp, jemlikt aflemnad modell,
emot ett pris af 1 R:dr 10 sk. 8 rst. B:ko per st.; hvarom allt Kontrakt blifvit
iipprättadt med Direktören Muncktell, som med anledning af samma Kontrakts
innehåll, den 10 Juli nästlidet år, emot godkänd borgen, af Banken erhållit
ett förskott, stort 4,500 R:dr Banko.
Angående Banko-Verkets Organisation samt Embets-och Tjenstemännens
ansvarighet.
% 13.
Den vid sednaste Riksdag fastställde reorganisation af Banko-Verket
har i allmänhet visat sig vara ändamålsenlig. Och sedan uti de för Afdelningarne
och Kontoren inom Verket fastställde Redovisnings- och Tjenstgörings-Ordningar
nödige ansedda jemkningar och förändringar, hvilka närmare
omförmälas uti 1841 års Revisions-Berättelse pag. 5 och 6, blifvit af UnderStyrelsen
föreslagne och af Fullmäktige godkände, äro af samma Redovisnings-
och Tjenstgörings-Ordningar 500 Exemplar tryckte, hvaraf ej mindre
Bankens samtlige ordinarie Embets- och Tjenstemän jemte Extra ordinarierne
undfått ett exemplar hvardera, än äfven till hvarje Afdelning och Kontor serskilda
exemplar blifvit utdelade.
Genom beslut af den 5 Juni 1841, behagade då församlade Höglotl.
Banko-Utskott godkänna en af Fullmäktige föreslagen anstalt för beredande
af en skyndsammare inlösen ef Publika Verks och enskilde personers på
Banken utställde Assignationer, för hvilka inlemnarne åstunda endast kontanta
medel.
Denne anstalt, som, till följd häraf, från och med början af Juli månad
sistberörde år varit i verksamhet, har, enligt hvad sig visat, städse motsvarat
det dermed åsyftade ändamål.
§ 14.
Någon fråga om tillämpning af den uti § 32 af Banko-Reglementet
intagna Ausvarighets-Lag för Banko-Statens Embets- och Tjenstemän har
icke förekommit.
8
Berättetse af Banko-Fullmäktige.
Frågor rörande löneregleringen.
§ 15.
Uti 37 §. af Banko-Reglementet hafva Fullmäktige erhållit föreskrift,
att låta vid dåvarande Innehafvares afgång indraga följande befattningar, nemligen:
2:ne Kommissarie-beställningar, en i Sedel-Kontoret och en i DepositionsAfdelningen,
en Kassörs-syssla samt en Bokhållare och 3 Kontorskrifvaretjenster
i Sedel-Kontoret, äfvensom en Kassa-skrifvare-befattning.
Möjligheten att indraga dessa tjenster, med undantag allenast af Kommissarie-beställningen
i Depositions-Afdelningen, var i främsta rummet beroende
deraf om utgifningen af skillingssedlar komme att upphöra; Och det af
Fullmäktige vid sednaste Riksdag afgifne förslag till reglering af Tjenstemanna-personalen
och dess lönevilkor grundades på den förutsättning, att sedlarne
å 16, 12 och 8 skillingar dädanefter icke skulle komma att förfärdigas och
från Banken utgifvas.
Emedlertid hafva Fullmäktige, i anledning af ofvanberörde föreskrift,
innan anslag blifvit utfärdadt, i och för återbesättande af de under dem under de nu
ifrågavarande tiden uppkomna ledigheter af Kommissarie-befattningar, K assörssysslor
och Kontors-skrifvare-tjenster i Sedel-Kontoret, infordrat Under-Styrelsens
utlåtande, angående behofvet af berörde beställningar; och som Under-Styrelsen
dervid förklarat:
att, med afseende å den Kommissarierne i Sedel-Kontoret åliggande emottagoch
vård af färdige sedlar, det, i betraktande derjemte af bemälte Kommissariers
göromål i öfrigt, kunde medföra våda för Verket att indraga någon af
de dervarande 3 Kommissarie-befattningar;
att i Depositions-Afdelningen de Kommissarierne tillhörige tjensteåligganden
vid åtskilliga tillfällen under året erfordra biträde af 3:ne Kommissarier, så
att ej eller derstädes någon indragning af Kommissarie-befattning kan ske,
med mindre vid sådane tillfällen särskildt biträde kan påräknas;
att, i anseende till den mängd af göromål, Bankens Kassörer fått sig ålagde,
det icke vore med Verkets fördel och Allmänhetens nöjaktiga betjenande förenligt,
att indraga en Kassörs- och en Kassaskrifvare-tjenst; samt att någon
indrag
-
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
9
indragning af de för Sedel-Kontoret, enligt nya Organisationen, afsedda sex
Kontorskrifvare-tjenster destomindre låter sig verkställa, som göromålens behöriga
gång inom Kontoret samt ett jemnt och oafbrutet skötande af de för
detsamma, jemlikt berörde organisation, utstakade många olika funktioner, ovilkorligen
fordrar, utöfver omförrnälde 6 tjenster, extra biträden för Kontorskrifvare-göromål
af öfvertalige tjenstemän ; —• hafva Fullmäktige ansett sig böra
tillsätta de till indragning afsedda befattningarne, dock enligt föreskriften i ofvanberörde
37 §. i Banko-Reglementet endast tills vidare, medelst Konstitutorial.
Jemte det Fullmäktige, i fråga om behofvet för framtiden af samma
befattningar, åberopa de hos Fullmäktige hållne Protokoll vid de tillfällen, då
uppkomne ledigheter blifvit hos Fallmäktige tillkännagifne; få de anmäla, att,
som icke någon Bokhållaresyssla inom Sedel-Kontoret, under ifrågavarande
tid, varit ledig, har ej eller i öfvervägande kommit, huruvida en af desse sysslor
kan vid nuvarande innehafvares afgång indragas; men Fullmäktige hålla
före, att densamma svårligen kan under närvarande förhållanden umbäras.
§ 16.
Af de vid sednaste Riksdag å Indragningsstat uppförde ordinarie och
extra-ordinarie tjenstemän, hafva, till följd af vunnen befordran och andre orsaker,
17 personer med ett sammanräknadt lönebelopp af 2,694 R:dr B:o under
den sedermera förflutna tiden afgått.
Stereotyperings- och Tryckeri-Föreståndaren C. A. Broling, sorn, jemlikt
Höglofl. Banko-Utskottets Protokolls-Utdrag af den 28 December 1840,
blifvit berättigad att erhålla lön på Stat lika med Bankens 10 äldste Kommissarier,
vid samma tid, då högre Kommissarie-lön tillfölle eller bordt tillfalla
den Kommissarie, som näst före Brolings förseende med 1,600 R:dr löneinkomst,
erhållit lägre Kommissarielön inom Verket, har, till åtlydnad af denna
föreskrift, den 28 April 1842, undfått 400 R:drs förhöjning i redan ägande
löneinkomster, att utgå från aflöningsstatens Indragningsstat, å hvilken Stat
Broling sålunda nu uppbär 800 R:dr B:ko.
§ 17.
Någon så beskaffad ansökning, sorn omnämnes uti 39 .<§. af BankoReglementet,
har icke blifvit till Fullmäktiges Expedition inlemnad*
Tillhör Banko-Utsk. Mern. 1844, N;o 2.
2
JO
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
Befordring s-yrunderne.
§ 18.
Då, vid fastställandet af den nu gällande uti 34 och 35 §§. af BankoReglementet
intagne Aflönings-stat, Rikets Höglofl. Ständer förordnat, att
fullmakter borde utfärdas för samtlige Embets- och Tjenstemännen, utan att
Bankens vaktbetjening dervid omnämndes; hafva Fullmäktige, på sätt uti 1841
års Revisions-Berättelse pag. 6 är vordet omförmäldt, uppå derom af Bankens
Under-Styrelse gjord hemställan, tillåtit Under-Styrelsen att utfärda
fullmakter för icke allenast dem af Bankens ordinarie Vaktbetjente, hvilka då
vore endast tills vidare förordnade, med tour från deras Konstitutorialers data
utan ock för de vaktbetjente, som derefter blefve befordrade.
Som emedlertid 48 §. i Banko-Reglementet innehåller, att, vid befordringar
till sysslor inom de i 34 §. af samma Reglemente uppräknade fyra
Tjenstegrader, öppen Fullmakt utfärdas för den, som tjensten erhåller, hafva Fullmäktige,
under förutsättning, att Höglofl. Utskottet gillar förromförmälde af
Fullmäktige, vidtagne förfogande, skolat anhålla,
att åberopade 48 §. måtte komma att omfatta äfven vaktbetjeningen.
Förflyttning på Bankens Pension-Stat.
$ 19.
Med begagnande af den uti 58 §. af Banko-Reglementet Fullmäktige
medgifne rättighet, att, i händelse af ohjelpligt sjukdomstillstånd och afgjord
oförmögenhet att vidare gagna Verket, kunna förflytta en Tjensteman på
Pensionsstat, oaktadt han sig ej om afsked anmält, samt, i sådane fall, anordna
hela lönen såsom Pension, fastän föreskrifna lefnads- och tjensteår ej äro
uppnådde, hafva Fullmäktige under nedanupptagne dagar och uppå skäl, som
i Protokollerne blifvit fullständigt utvecklade, på Bankens Pensionstat förflyttat
följande personer, nemligen: 1842 den 15 September Kommissarien L. O.
Ekman, 1843 den 2 Oktober Bokhållaren Anton Köhler; samt 1843 den 16
Oktober Bokhållaren Abr. Casp. Broman.
% 20.
På grund af den rättighet, som genom § 100 uti Banko-Reglementet
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
Ii
blifvit Fullmäktige lemnad, hafva Fullmäktige under den 11 September 1843,
uppå hemställan af Banko-Diskont-Direktionen, förflyttat nu mera aflidne Kamereraren
vid Banko-Diskont-Verket, Kontorskrifvaren i Banken O. Ekecrantz
på Bankens Pensionsstat, med åtnjutande under sin öfriga lifstid af hela den
på Banko-Diskont-Verkets Stat innehafda lön 1000 B:dr B:ko, såsom
pension.
§ 21.
I afseende på det förslag till Pensions-reglering för Enkor och Barn
efter i Banken med dertillhörande Diskont-Verk och Låne-Kontor samt Pappersbruk
Tumba anställda tjenstemän och betjente, hvilket Fullmäktige, genom
101 §. i Banko-Beglementet, fått sig ålagdt att för Höglofl. Utskottet framlägga;
hänvisa Fullmäktige ödmjukeligen till det serskildta Memorial i ämnet,
sorn till Höglofl. Utskottet varder öfverlemnadt.
Bankens ställning.
$ 22.
Öfversigterne af Bankens hela ställning vid slutet af hvartdera utaf
de år, som förflutit sedan Fullmäktige härom aflemnade Bedogörelse till Höglofi.
Utskottet vid sednaste Biksdag, eller för åren från och med 1839 till
och med 1843, innefatta fullständiga upplysningar, angående så väl Bankens
tillgångar och skulder, som dess inkomster och utgifter under berörde år.
Enär likväl, till upplysning i berörde hänseende, serskilda Sammandrag
blifvit vidfogade de af Rikets Höglofl. Ständers åren 1841 och 1843 församlade
Revisorer afgifna Berättelser, omfattande hvardera de tidpunkter för
hvilka räkenskaperna blifvit granskade; hafva Fullmäktige af sådan orsak,
och för att lätta öfversigten på det hela för alla åren, i likstämmighet med
hvad tillförene egt rum, låtit upprätta och öfverlemna liärhos följande Räkenskaps-uppställningar,
utvisande:
Litt. A. Bankens genom lånerörelse förvärfvade , kontant influtne, ränteinkomster,
dess dermed bestridde egna ränteutgifter och förvaltningskosnader
samt det totala öfverskott, som för hvartdera året
på räntorne uppkommit;
12
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
Litt. B. Kapitalläkningens vinster och tillväxter r jemförda till de derå
inträffade förluster och nedsättningar, såsom grund för kapitalets
tillväxt på det hela; samt
Litt. C. Bankens samtlige tillgångar, jemförde till dess samtlige skulder,
utvisande det, enligt räkenskaperna, befintliga totalöfverskottet
eller kapitalet, sådant det vid hvartdera årets utgång sig
befinner.
Vexlings- och Kassa-rörelsen..
§ 23..
För förändringarne med Bankens tillgångar af silfver och guld eller
dess metalliska kassa redovisas uti Fullmäktiges Berättelse till Häglof!.. BankoUtskottet
vid 1840 års Riksdag (Bihang till Riks-Ståndens Protokoll,. 6 Sami.
1 Afd., pag. 18—19) för tiden från och med Silfverutvexlingens början till
1839 års slut, och ehuru uti Rikets Ständers Revisorers Berättelser för åren
1841 (pag. 8—9) och 1843 (pag. 7—8) en fortsatt redovisning för ifrågavarande
förändringar upptages tili och med den 2 September nästlidet år,
hafva Fullmäktige dock nu trott sig böra i ett sammanhang framställa de förändringar,
Bankens silfver- och guldtillgångar undergått ifrån 1839 års slut
till och med den 30 nästlidne Juni.
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
13
Special-Kassorne hafva utgifvit till Allmänheten:
1840 till och med den 31 Wars
den 30 Juni
den 30 September
den 31 December
Silfvermynt.
6,900
28,200
28.250
17.000
Bankens metalliska Kassa i
Silfver, myntadt och omyntadt,
har effectivt
minskats
ökats
304
8
9
—
—
54,958
19
4
23,493
20
2
—
—
12,985
2
4
—
—
Säg.
i 80,3501 — I - | 36,7821311, 31 54,958| 1S| 4
1841 till och med
den 31 Mars
den 30 Juni
den 30 September
den 31 December
1842 till och med den 31 Wars
den 30 Juni
den 30 September
den 31 December
1843 till och med den 31 Mars
den 30 Juni —
den 30 September
den 31 December
1844 till och med den 31 Mars
den 30 Juni
4,050
698
36
—
276,300
—
—
258,879
44
7
—
-
-
453,18»
2
5
261,494
28 10
-
-
164,748
17
2
172,568
33
3
—
Säg.
918,2791191 7
692,943|10
8
698|36
196,372
25
9
177,126
23
4
_
_
1,156,761
15
7
1,159,794
44
2
—
—
631,650
13
8
614,740
15
9
-
-
133,166
5
—
142,669
10
5
—
—
Säg. |
2,117,950112
-| 2,094,330| 45
8
-
103,838
47
6
92,079
15
1
-
402,296
9
9
408,049
28
6
-
-
92,010
28
9
85,922
47
2
-
-■
37,650
—
—
34,419
4l
5
—
—
Säg.
635,795 138
-
620,4711361 2
-
•-
_
5,100
_
935
.
It
-
29,713
47
3
25,209
11
1
Säg.
34,8131471 3
25,209111
1
935
35
11
Summa |
3,787,189120| 10| 3,469,737138110
56,592143
3
3,413,144: 43. 7.
Den verkliga minskningen liar sålunda utgjort . .
Bankens tillgång i silfver uppgick den 31 December
1839 till
5,860,496: 47. 11.
och den 30 Juni 1844 till .......... 2,447,352: 4. 4.
Minskning Silfver R:dr 3,413,144: 43. 7.
som, med tillagg af den minskning Bankens guldtillgång
undergått med 11,704 85/ioo Dukater, utgörande, efter
102 sk. i silfver för hvarje Dukat !  24,872: 38. 9.
visar metalliska kassans minskning på det hela, Silfver R:dr 3,438,017: 34. 4.
14 Berättelse af Banko-Fullmäktige.
Guldtillgången har undergått följande förändringar
1840 till och med den 28 Mars -  den 30 Juni -  den 26 September
den 31 December
Utgångne
Dukater.
Ingångne
Dukater.
Minskning
Dukater.
Ökning
Dukater.
2,484
5,543
3,334
3,712
—
102,808
105,631
25,243
7 3
TUTT
tVu
tVu
2,484
—
97,265
102,297
21.531
7 3
TTH7
4 2
TUTT
TUtS
Säg. | 15,0731 -1233683),‘Al 2,4S4| _| 221,094) AV
1841 till och med den 31 Mars -  den 30 Juni
den 30 September
den 31 December
2,832
5,997
5,279
4,417
3 2
T SSSS
2 6
TUTT
58,583
35,860
tVö
tVtt
2,832
4,417
—
52,585
30,581
9 0
TMTT
1 S
Töö
Säg. | 18,525) AV| 94,443| Atr| 7,249) -| 83,167|Arr
1842 till och med den 31 Mars -  den 30 Juni -  den 30 September
den 31 December
3,220
8,512
6,459
6,365
7 «
TUTT
0 4
TUTT
443
—
3,220
8,069
6,459
6 365
7 G
TUTT
ttjV
—
Säg. | 24,557) AVI 4431 -| 24,1141 AV| | -
1843 till och med den 31 Mars -  den 30 Juni -  den 30 September
den 30 December
37,693
174,454
53,802
6,925
C 5
TTfff
6 4
TUTT
7 2
TUTT
t4tt
690
1,383
—
37,693
174,454
53,112
5,542
~fiuss
6 4
TUTT
7 2
TTJXT
7
TMtr
—
Säg. 1272,8761 t4t| 2,0731 -) 270,803 [ A* | | —
1844 till och med den 31 Mars -  den 30 Juni -
1
3,4831 —
7,8321 AV
l ”
I_
1 -
! 3,483
7,832
1 .7 0
TUTT
1-
-
Säg | 11,3151 AVI | -1 11,315) AV| | -
Summa [342,348) IJ5)330,643) AVI315,966| AV
Minskningen har följaktligen uppgått till Dukater ^
Bankens guldtillgång utgjorde den 31 December 1839 - 231,702 AV
afgår Dukatskul den 1,657 —
den 30 Juni 1844 - 219,902 AV
afgår Dukatskulden 1,562 —
304,2611 jW .
1
ll,/04j xVo
i
230,0451 AV
1
218,3401 AV
Minskning Dukater j 11,704 j AV
Berättelse a/ Banko-Fullmäktige.
15
§ 24.
Med ledning af de officiella upplysningar, som Fullmäktige, uppå derom
gjord skriftlig anhållan, genom Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-Kollegium
från vederbörande Svenske och Norske Konsuler för hvarje år i erhållit,
angående halt och vigt å de utländske silfvermynt-sorter, hvilka omförmälas
uti 105 §. 1 mom. af Banko-Reglementet, hafva Fullmäktige, för hvarje
år, fastställt de för inväxlingen deraf gällande pris, hvilka med undantag endast
af det för Zweidrittel-stycken, som blifvit nedsatt till 32 R:dr 24 sk. 11 rst.
R:ko för 1 Svensk U. Viktualievigt, bibehållits oförändrade, sådane de upptagas
uti den vid 1835 års Banko-Reglemente fogade Tariff N:o 2; Någon vidare
inväxling af sådane mynt har sedan tidrymden från början af sednaste Riksdag
icke ifrågakommit, än den, som är omnämnd uti 1841 års Revisions-Berättelse
(pag. 9) af 802 st. franska femfrancsstyeken, hvilka ännu finnas i
Bankens ägo, hvadan utväxling af de till Banken genom växling ingångne
utländska silfvermynt icke ifrågakommit; men, eldigt hvad Rikets Ständers sednast
församlade Revisorer uti deras Berättelse, pag. 11—12, anmält, äro efter
de af Fullmäktige, tid efter annan, fastställde priser, Spanska Piastrar
af Bankens egande förråd vid nedanupptagne tidpunkter försålde:
16
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
1842.
ä 128 sk. pr. R:dr Silfver, med tillägg af tfi proc. premie .
den 19 Maj, å 122 Sk. pr. st
den 10 Juni, ä 123 „
den 14 Juli, ä 123 „ 9 rst. pr. st. ....
den 8 Auguati, å 124 sk. 3 rst. pr. st. ...
den 1 September, h 125 sk. pr. st
184 3.
Från årets början till den 9 Maj, ä 125 sk. pr. st.
den 9 Maj, ä 126 sk. „ „
den 4 September, h 127 sk. pr. st. .
1844.
Från årets början till den 12 Juni, å 127 sk. pr. st.
den 12 Juni till samma månads slut, å 128 sk. st.
Bankens förråd uti Spanska Piastrar, som vid 1842 års början
uppgick den 30 nästlidne Juni till endast .......
i följd hvaraf en minskning uppkommit af ......
Skillnaden emellan detta belopp och det härofvan upptagna Bokförings
-
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
17
Antal
Påsar
Piastrar
om
1154i
i hvarje.;
Antal Piastrar.
Försäljningssumma
i R:dr Banko.
Bokföring
i R:dr Silfver.
svärdet
i R:dr Banko.
Utöfver det sedna-  re värdet influ-  tet belopp.
1
l,154i/3
2,921
1
22
5
1,080
44
9
2,882
23
4
38
47
1
410
473,2762/3
1,202,911
25
4
443,182
11
6
1,181,819
14
8
21,092
10
8
83
95,8092/3
245,512
13
—
89,717
18
3
239,246
16
8
6,265
44
4
28
32,3211/3
83,328
21
30,266
5
—
80,709
29
4
2,618
39
8
82!
94,655ip
245,019
13
2
88,636
21
6
236,363
41
4
8,655
19
10
126
145,446
378,765
30
136,197
22
6
363,193
12
—
15,572
18
—
S:a
730
842,6631/3
2,158,458
28
11
789,080
27
6
2,104,214
41
4
54,243
35
7
182
210,0882/3
547,105
43
4
196,729
32
6
524,612
22
8
22,493
20
8
144
166,224
436,338
155,654
12
415,078
—
21,260
—
—
2
2,3082/3
6.108
16
8
2,161
41
6
5,764
46
8
343
18
-—
S:a
328
378,6211/3
989,552
12
354,545
38
945,455
|21
4
44,096
38
8
8
9,2342/3
24,433
18
8
8,647
22
23,059
42
8
1,373
24
7
8,08O1/3
21,547
26
8
7,566
25
3
20,177
19
4
1 1,370
7
4
Sr a
1 15
| 17.315
| 45.98(11|2
1 4
16,213147
| 3| 43.237] 14]—
| 2,743]31| 4
jma | 1,073] 1,238,o99*/3|.i. 193,991] 58] 3|l,lö9,84U]loj 913,092,907]28| 8] 101,084] 9| 71
rde
2,502,934:10. 9.
. 1,342.064: 7. 8.
, Silfver R:dr 1,100,870: 3. 1.
>t af försålde Piastrar  . 1,159.840: 16. 9.
\ utgörande Silfver R:dr 1,029:34. 4.
Tillhör Banko-Utskottets Men. 1844, N:o 2. 3
18
Berättelse af Banko Fullmäktige,
motsvarar Bokföringsvärdet af de 1,100 st. Spanska Piastrar, hvilka, enligt
Fullmäktiges beslut af den 24 Februari samt 14 och 21 April 1842, blifvit
utlemnade till nedsmältning i och för försöks anställande.
Ofvanberörde sätt att genom försäljning tillgodogöra Bankens förråd
af Spanska Piastrar har af sednast församlade Herrar Revisorer (se tryckta
Revisions-Berättelsen sid. 13) blifvit till alla delar gilladt, i följd hvaraf Fullmäktige
för deras åtgärd i förevarande fall allenast åberopa Fullmäktiges derom
hällne Protokoll.
Genom 3 mom. uti ofvanomförmälde 105 §. är det öfverlemnadt åt
Banko-Stvrelsen att, uppå derom gjord anhållan och då densamma, efter serskild
pröfning för hvarje fall, finner sådant, med afseende å förekommande
omständigheter lämpligt och för Banken fördelaktigt, kunna låta, i stället för
Svenskt silfver och guldmynt från Banken utgifva silfver och guldplantsar,
emot det i myntbestämningslagen stadgade pris af 128 sk. B:ko för hvarje
R:dr i silfver och för guldet efter det vid utvexlingen gällande pris å dukater,
med tillägg i begge fallen af den stadgade slagskatten, utgörande för silfver
3/4 och för guldet 3/io procent.
Uppå de flere skäl, som äro anförde i Höglofl. Banko-Utskottets vid
sednaste Riksdag afgifne Betänkande N:o 75 med förslag till den föreskrift,
nyss åberopade § och mom. innehåller, hafva Fullmäktige, med begagnande
af den dem sålunda lemnade rättighet och efter serskild pröfning för hvarje
fall, på derom af de trafikerande gjorda ansökningar, låtit utlemna 292 plantsar
Silfver, innehållande, efter afdrag af myntskatten, Silfver Rrdr 323,603:
46. 10, föryttrade för Banko R:dr 869,464: 42. 5., med en vinst af B:ko
R:dr 6,520: 45. 8. samt 68 plantsar guld, innehållande, efter afdrag af myntskatten,
163,795 18/too dukater, föryttrade för B:ko R:dr 930,965: 13. 8. med
en vinst af B:ko R:dr 2,792: 30. 5.
% 25.
Fullmäktige hafva val, på sätt 107 och 108 §§. i Bank -Reglementet
bjuda, hvarje år inom Mars månads utgång, med ledning af medelpriset å
guld mot sifver under nästförutgångne året å Börserne i Hamburg, Amsterdam
och London, bestämt in- och utvexlingsprisen å Svenska oc i Holländska
dukater; i följd hvaraf dessa pris fastställdes:
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
19
1842 den 30 Mars och 1843 den 23 Mars till 5 R:dr 26 sk. B .‘koper dukat vid
invexling samt 5 R:dr 32 sk. per dukat vid utvexling; men som, enligt berörde
§§., det är Fullmäktige öppet lemnadt att, om så nödigt pröfvas, äfven
under årets lopp de fastställde prisen förändra; så och med ledning af noteringarne
å guld i Hamburg, hafva de den 23 Mars samma år bestämda
prisen blifvit sålunda förändrade, nemligen i
Uti de den 28 Mars detta år, till likhet med de den 4 September näst
lidet
år fastställda prisen å dukater, har någon ändring sedermera ej ansetts
af behof påkallad.
För så väl dessa prisbestämningar, som orsaken hvarför Fullmäktige
icke begagnat den genom 108 § dem lemnade rätt att fastställa in- och ut
vexlingsprisen
å dukater till lika belopp, åberopa Fullmäktige de skäl, som
finnas anförde uti Fullmäktiges protocoll för olvannämnde dagar.
På denna utvexling har, efter hvad Under-Styrelsens Berättelse visar,
årligen uppkommit en mindre vinst.
Till följd af Rikets Ständers fattade beslut, att de i Bankens Mynt-»
Kabinett befintliga medaljer och mynt af guld och silfver till deras metalliska
välde i Bankosedlar, skola, såsom en Bankens fordran och deposition hos
Myntkabinettet, upptagas och redovisas i räkenskaperne, med iakttagande för
framtiden af de förändringar, Myntkabinettet årligen i detta hänseende kunde
komma att undergå; har metalliska värdet i Bankosedlar af de i berörde Kabinett
förvarade mynt och medaljer blifvit uti räkenskaperne bland Bankens
tillgångar upptaget.
I anledning af Rikets Ständers år 1841 församlade Revisorers anmälan
(se tryckta Revisions-Berättelsen sid. 10), att Bankens Myntkabinett,
1843 den 26 Juni . . . B:ko R:dr 5: 28.
den 10 Juli ... „ „ 5: 29.
den 17 „ ... „ „ 5: 30.
den 24 ,, ... „ „ 5: 29.
den 31 „ ... „ „ 5: 28.
den 21 Augusti . . „ „ 5: 29.
den 4 September . „ „ 5: 28.
Invexlingspris
pr Dukat.
Utvexlingspris
pr Dukat.
5: 32.
5: 33.
5: 34.
5: 33.
5: 32.
5: 33.
5: 32.
§ 26.
20
."Berättelse af Banko-Fullmäktige.
hvilket innehåller åtskillige äldre mynt och medaljer, deremot icke eger någor*
samling af nu gångbara utländska mynt, slagne under detta sekel, hvaraf,
enligt Revisorernes åsigt, ett sådant Verk som Banken icke borde vara i
saknad, infordrade Fullmäktige, under den 17 Februari 1842, från Bankens
Garde des medailles uppgift, så väl å de utländska myntsorter, han ansåg
böra uppköpas, som å den ungefärliga kostnad deras anskaffande kunde medföra;
och sedan, för fullgörande häraf, Garde des medailles den 19 derpäföljde
VIaj till Fullmäktige aflemnat åtskillige rörande denna fråga nödige upplysningar,
uppdrogo Fullmäktige åt honom att efter hand och i den mån, lägenhet
dertill sig yppade, för Bankens räkning uppköpa ett exemplar af hvarje
utländsk nations gångbare nyare mynt, för att i Bankens Myntkabinett
förvaras.
Efter hvarje års utgång har Garde des medailles till Fullmäktige ingi
f vit berättelse, angående de förändringar, Myntkabinettets samlingar det till—
ändalupna året undergått; och Fullmäktige hafva, på hans hemställan, föranstaltat
en ny inredning af Myntkabinettet, hvilken nu är i det närmaste färdig.
§ 27.
Som de åtgärder för den reela Fondens förstärkning, Fullmäktige
vidtagit under åren 1840 och 1841, omständligen upptagas i 1841 års
Revisions-Berättelse sid. 1C—13, torde ett upprepande deraf nu vara
öfverflödigt. Fullmäktige anse sig blott böra, i afseende å det omdöme
öfver dessa åtgärder, som Revisoreme meddelat, här fästa uppmärksamhet
dels derå, att Fullmäktiges protokoller för den 26 och.
27 Oktober nästlidet år innefatta ej mindre de af Fullmäktiges pluralitet yttrade
åsigter, angående ändamålsenligheten att genom ränte!lia förskotts meddelande
uppmuntra ädla metallers införskaffande till Banken, än äfven de be-^
slut, Fullmäktige, efter inhemtande af då församlade Revisorers yttrande öfver
de frågor, som utgjorde föremål för Fullmäktiges bepröfvande, fattat, men
hvilka beslut nu, i följd af föreskriften i 13 §. af Banko-Reglementet, icke
lära kunna i denna Berättelse upptagas, samt dels derå, att under den tid,
som förflutit sedan det med Direktionen öfver Bruksägares Hypotheks-kassa
den 11 Februari 1841 afslutade Kontrakt om lelVereiing af sill ver eller guld
fullgjordes, andra partier guld än de förfallne guldpanter, som vid auktionerne
i Banken inropats för Bankens räkning, icke blifvit inköpte.
För reela fondens förstärkning äro under 1842 .några åtgärder ej
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
21
vidtagne men fråga derom har hos Fullmäktige förevarit, på sätt serskildta
Protokollen, för den 22 Juni, 7 Juli och 8 September 1842 utvisa; dock
som de under sistnämde dagar fattade beslut afsågo förbättring af förhållandet
emellan metalliska Kassan och Sedelstocken, hafva Fullmäktige ansett lämpligast
att derföre redovisa här nedan, i sammanhang med frågan, angående
berörde förhållande.
Omförmälde hos Fullmäktige förehafda ärende, angående reela fondens
förstärkning, föranledde emedlertid en ledamot af Banko-Styrelsen att fästa
Fullmäktiges uppmärksamhet derå, att då de af Rikets Ständer för detta ändamål
anvisade utvägar vore af flerllaldig beskaffenhet samt en ibland desse,
eller upptagande af kredit eller kreditiv å utrikes ort, hvarom 115 §. i Banko-Reglementet
stadgar, vore af affärsmän utom Banken underkastad olika
tydningar, i afseende på sättet för densamn as begagnande, det vore angeläget,
att Fullmäktige sjelf ve inom sig afgjorde under hvad form en dylik kredit å
utrikes ort skulle komma att begagnas, på det icke meningarne i detta afseende
måtte finnas delade, då tidpunkten inträffade att af den lemnade kreditivrätten
sig begagna.
Efter det Fullmäktige, för utredande af denna fråga, tagit kännedom
om de åsigter, hvilka, vid 1834 och 1835 årens Riksdag, då berörde reglementariska
stadgande tillkom, gjort sig gällande, i afseende på sättet för kreditivets
begagnande, stadnade Fullmäktige vid deri mening, att den uti 115 §.
af Banko-Reglementet omnämnda kredit eller kreditiv icke bör kunna komma
att begagnas annorlunda än under form af tillfälligt lån, men likväl ansågo
Fullmäktige något begagnande af rättigheten att kreditiv å utrikes ort upptaga
icke böra för tillfället ega rum eller att någon underhandling derom då borde
aske, till beredande af kreditiv för framdeles möjligen ifrågakominande behof.
Under den 19 Januari 1843 förekommo till slutlig behandling följande
hos Fullmäktige gjorde framställningar, nemligen dels om begagnande af den
uti Banko-Reglementets 115 § Banko-Styrelsen medgifne rätt att till Metalliska
kassans förstärkning förskaffa sig å utrikes ort kredit eller kreditiv, dels
att åt. någon af Fullmäktige måtte, uppdragas att sjelf eller genom andre, på lämpligt.
sätt, göra sig underrättad samt Fullmäktige meddela, hvad ett lån af silfver
skulle kosta i Hamburg, Amsterdam eller London, på det att Fullmäktige
måtte, när sjöfarten åter öppnades, kunna med närmare sakkännedom pröfva
om, hvar och på hvad sätt dess upptagande lämpligen må ega nini, samt dels,
det Fullmäktige måtte besluta att mot möjligaste fördelaktiga villkor bereda
22
Berdtlelte af Banko-Fullmäktige.
Banken
Specie,
de Maj.
Vid anstäld omröstning blefvo berörde framställningar ogillade af pluraliteten,
som ansåg ingen åtgärd för anskaffande af utländskt silfverlan eller
kreditiv då böra vidtagas.
Sedan Bankens metalliska kassa, genom ständigt fortgående uttag af
Silfver och guld, så nedgått, att densamma, i stället att förut hafva öfverskjuta
förhållandet af 2 till 5, deremot fallit under nämnde förhållande, väcktes,
uppå desse med flere anförde skäl, den 3 Juli nästlidet år det förslag, att
Fullmäktige måtte ingå i förberedande underhandlingar på utrikes orter om anskaffande
på billigaste villkor af omkring 1,300,000 Speciel- i fin—silfv er, att
föreskeppningens upphörande nämnde år införas, samt att Fullmäktige, under
tiden och för den händelse att Bankens innehafvande Stats-Obligationer skulle
behöfva för detta ändamål användas, måtte på förhand inhemta yttrande från
Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret, huruvida de i sådant fall ville berörde obligationer
till större eller mindre del infria.
Med afslag å denna framställning, som den \7 och 24 i sistberörde
månad till öfverläggning förevar, beslöt Fullmäktiges pluralitet, att några åtgärder
till metalliska kassans förstärkande ej borde vidtagas, i följd hvaraf frågan
om skrifvelse till Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret, angående Bankens
innehafvande Stats-Obligationer ansågs böra förfalla.
Sedermera och efter det Fullmäktige uti en till Rikets Ständers nästlidet
år församlade Revisorer albiten skrifvelse, af anförde orsaker, hemställt,
huruvida Revisorerne ansåge Fullmäktige vara förhindrade, att om och enär
ett kreditiv kunde varda för Bankens räkning betingadt, derå utställa och försälja
vexlar, helst omkostnaderne för silfvrets transporterande till Banken derigenom
besparades; samt Revisorerne uti skrifvelse af den 14 December sistnämnde
år, gifvit Fullmäktige sina tankar tillkänna, beslöto de den 25 sistlid—
lie Januari, att, på sätt och i den ordning, Protokollet för den 1 derpåföljde
Februari gifver vid handen, framställa de förfrågningar och infordra de upplysningar,
som uti samma Protokoll äro upptagne.
De svar, hvilka, i följd häraf till Fullmäktige ingått, skola tillhandahållas
Höglofl. Utskottet, som af Fullmäktiges Protokoll för den 23 nästlidne
Maj behagade inhemta, att något inrikes anbud icke till Fullmäktige inkommit,
en kredit på Hamburg, London eller Amsterdam af En million R:dr
att disponeras vid första öppna segelfart eller den l:sta då instundan
-
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
23
i anledning af den, efter emottagande af berörde svar, af Fullmäktige den 28
nästförutgångne Mars beslutade och i Sveriges Statstidning införda Kungörelse
om lån eller lefverering af silfver för Bankens räkning.
§ 28.
För att lätta öfversigten af de förändringar, Bankens Sedel- och Depositions-Sku/d
(118 §. i Banko-Reglementet} undergått från oell med 1840 års
början, intill hvilken tid redovisning härutinnan blifvit afgifven uti Banko-Fullmäktiges
nämnde år aflemnade Berättelse till Höglofl. Banko-Utskottet (sid.
34 och 35); få Fullmäktige framlägga följande:
1840 den 31 Mars.
Adviserade Invisningar
den 30 Juni .
Adviserade Invisningar
den 26 September .
Adviserade Invisningar
den 31 December .
Adviserade Invisningar
1841 den 31 Mars .
Adviserade Invisningar
den 30 Juni .
Adviserade Invisningar
den 30 September .
Adviserade Invisningar
den 31 December .
Adviserade Invisningar
1842 den 31 Mars .
Adviserade Invisningar
den 30 Juni .
Adviserade Invisningar
den 30 September .
Adviserade Invisningar
den 31 December .
Adviserade Invsningar
1,160.
2,744.
2,556.
2,488.
2,465.
Dukatcr. Riksdaler Banko.
1,241. 33,933,870: 15. 10.
— ■+ 12,500:
33,288,749:47. —
+ 17,800:
33,022,247:25. 1.
4- 10.900:
33,279,312:38. 11.
+ 7,100:
34,355,650:17. 4.
+ 21,600:
32,925,244:15. 6.
+ 39,900:
1,914. 31,514,312:39. —
+ 14,000:
32,694,123: 2. 6.
+ 18,100:
32,776,660: 7. 9.
+ 15,700:
30,127.140: 31. —
+ 48,500:
28,542,827:
* 32,400:
1,536. 28,285,430:33. —-
+ 81,000:
1,695.
1,291.
1,043.
1,015.
24
Berdttehe aj Banko-Fullmäktige,
1843 den 31 Mare .
Adviserade Invisningar
den 30 Juni .
Adviserade Invisningar
den 30 September .
Adviserade Invisningar
den 30 December .
Adviserade Invisningar
1844 den 30 Mars .
Adviserade Invisningar
den 30 Juni .
Adviserade Invisningar
1,265.
840.
913.
2,356.
2,169.
1,562.
27.851.448: 6. 6.
+ 91,000:
25,630,312: 18. 10.
4- 249,700:
24,552,091: 4. 10,
4- 185,500: ■
25,226,098:30. 1.
4- 127,600:
24,784.365: 23. 10.
4- 137^400:
23,914,250: 4. 8.
4- 152,800:
§ 29.
Som 120 §. i Banko-Reglementet stadgar, att då, metalliska kassan
ej Öfverstiger 2/5:delar af Sedelstocken, (beräknad eldigt ofvanåberopade 118
§) denne sistnämnde i intet fall må, genom någon af Banko-Styrelsen beroende
åtgärd, ökas; torde det till en början blifva nödigt att visa, huru metalliska
kassan under tidpunkten från och med 1840 års början förhållit sig till Sedeloch
Depositions-skulden, i hvilket afseende och till fortsättning af den redogörelse
i förevarande fall, som förekommer uti Fullmäktiges Berättelse af år
1840 (sid. 36} här skolat ådagaläggas, att Bankens egen guld och silfvertillgång
har, evalverad i R:dr B:ko, vid nedan upptagne tider förhållit sig till
Sedelstocken på sätt som följer:
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
25
Egne guld- och
silfver-tillgångens
belopp i R:dr Banko.
Deraf erforderligt
för att såsom 2 till
G motsvara Sedel-  och Depositions-  Skulden.
Utöfver förhållan-  det af 2 till 5 be-  fintliga beloppet af
ädla metaller,
evalverade i R:dr
Banko.
Belopp under
proportionen af
2 till 5.
£840 den 28 Mars .
16,916,694
47
4
13,578,548
6
4
3,338,146
41
den 30 Juni .
17,614,423
9
7
13,322,619
47
7
4,291,803
10
—
d. 26 September
18,131,459
22
—
13,213,259
—
5
4,918,200
21
7
d. 31 December
18,218,844
4
10
13,314,565
6
—
4,904,278
46
10
1841 den 31 Mars .
18,204,659
20
10
13,750,900
6
11
4,453,759
13
11
den 30 Juni .
17,812,299
34
8
13,186,057
35
—
4,626,241
47
8
d. 30 September
17,288,273
46
8
12,611,325
6
4,676,948
40
8
—
d. 31 December
16,803,061
6
—
13,084,889
10
7
3,718,171
43
5
. — ....
1842 den 31 Mars .
16,312,477
7
9
13,110,944
3
1
3,195,533
4
8
den 30 Juni .
13,173,962
3
1
12,070,256
12
5
1,103,705
38
8
d. 30 September
11,498,048
9
7
11,430,090
38
5
67,957
19
2
f
d. 31 December
11,081,528
29
9
11,346,572
13
2
—
—
—
265,043
31
5
1843 deu 31 Mars .
10,622,386
20
8
11,176,979
12
2
554,592
39
6
den 30 Juni .
8,545,677
42
8
10,352,004
45
11
1,806,327
3
3
d. 30 September
8,015,577
41
1
9,895,036
21
2
1,879,458
28
6
d.31 December
7,892,386
23
7
10,141,479
21
8
—
.
2,249,092
46
1
1.844 den 30 Mars .
7,875,144
39
4
9,968,706
9
6
2,093,561
18
2
dea 30 Juni .
7,763,534
43
4
9,626,820
1
7
—
—
1,863,285
6
3
Vid de öfverläggningar, sorn under åren 1842 och 1843 hos Fullmäktige
förevarit, angående nödige åtgärders vidtagande till förbättring af den
stadgade proportionen emellan reela fonden och sedelstocken, hafva olika meningar
yppats, rörande rätta förståndet af föreskriften i nyssberörde 120 §.
af Banko-Reglementet.
Några hafva ansett Banko-Styrelsen vara förhindrad att, så snart metalliska
kassan sjunkit under det i samma §. omförmäldta förhållande, vidtaga
åtgärder för att minska Sedelstocken, tilldess förhållandet emellan metallisk
kassa och sedelstock blifver återstäldt; andre åter, att detta åliggande endast
i det fall tillkomme Banko-Styrelsen, att berörde minskning kunde tillväo-abringas
genom indragning af de tillökningar, sedelstocken förut kunnat erhålla,
genom någon af Banko-Styrelsen, på" grund af 112, 115, 185, 200, 210
214, 215 och 220 §§. i Reglementet, vidtagen åtgärd att öka sedelstocken^
medelst inköp af hvarjehanda räntebärande papper o. s. v. samt pluraliteten
inom Fullmäktige, att ifrågavarande §. endast innefattade ett förbud att, scTillhör
Banko-Utshs. Mern. 184-4-, N:o 2. 4
26
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
dan metalliska kassan nedsjunkit till oftanämnde förhållande och intilldess ett
fördelaktigare inträffat, öka sedelstocken genom användande af de i §.§. 185,
186, 214, 215, 216, 218, 219 och 220 Banko-Styrelsen eljest lemnade rättigheter.
Denna olika tolkning af ifrågavarande förekrift föranledde Rikets Ständers
sednast församlade Revisorer, att under öfvervägande taga de flere fullständigt
utvecklade skäl, som för hvardera af berörde 3:ne olika meningar
blifvit anförde, hvarefter Revisorerne uti en till Fullmäktige aflåten skrifvelse
förmält, att de, med gillande af pluralitetens inom Banko-Styrelsen tolkning,
såsom, enligt Revisorernes öfvertygelse, både med 120 §:s ordalydelse, samt
andan och syftningen af det deruti innefattade stadgande mest öfverensstämmande,
äfven godkänt Fullmäktiges på denna tolkning grundade beslut att
icke indraga de förstärkningar i Allmänna- samt Handels- och Närings-Diskonternes
lånefonder, hvilka med 700,000 R:dr till den förre och 390,000 R:dr
till den sednare under åren 1841 och 1842 blifvit af Fullmäktige meddelade.
Uti 1843 års Revisions-Berättelse, sid. 16, hafva Revisorerne under
titel: "”Åtgärder, i följd af Banko-Reglementets 120 <$Y’ upptagit följande
af Fullmäktige, under nedannämnde dagar, fattade beslut, nemligen:
1:0 af den 14 Juli 1842, att hos Rikets Ständers Riksgälds-Kontor
upptaga ett lån å 543,750 R:dr B:ko, att, efter 6 månaders förlopp återbetalas,
med derå löpande 5 proc. årlig ränta, emot hypothek af Bankens innehaf
vande
Arméens Acords-Amorteringsfonds obligationer å tillsammans 725,000
R:dr B:ko, hvilket lån vid förfallotiden är vordet betaldt.
2:0 Af den 1g Oktober samma år, att hos nämnde Kontor upptaga
ett lån å 600,000 R:dr med derå löpande 4 procents årlig ränta, att återbetalas
efter 3:ne månaders, antingen å Riksgälds-Kontorets eller Bankens sida
föregången uppsägning, och
3:o af den 23 Februari nästlidet år_, att jemväl hos Riksgälds-Kontoret
upptaga ett lån å 543,750 R:dr B:ko, med 5 procents derå löpande årlig
ränta, att efter 3:ne månaders, antingen å Riksgälds-Kontorets eller Bankens
sida, föregången uppsägning, emot lemnad säkerhet af Arméens AcordsAmorteringsfonds
ofvanberörde obligationer å tillsammans 725,000 R:dr nämnde
mynt.
Dessa bägge sednare lån hafva väl icke blifvit uppsagde ; men uti
skrifvelse af den 24 nästlidne April hafva Fullmäktige i Rikets Ständers
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
27
Riksgälds-Kontor framställt förfrågan, huruvida Riksgälds-Kontoret hade, att,
inom någon kortare tid derefter, förvänta uppsägning af det lån å 600,000 R:dr,
som Banken den 19 Oktober 1842 af Riksgälds-Kontorets medel erhållit; till
svar hvarå Fullmäktige meddelat, att någon uppsägning inom kortare tid icke
kommer att ega rum.
Angående utmyntntngen af Bankens silfver och guld.
§ 30.
Denna utmyntning har blifvit besöijd , i öfverensstämmelse med föreskriften
i 122 §. af Banko-Reglementet, så att något afbrott i utvexlingen
icke inträffat eller hinder mött att med silfvermynt förskottsvis infria Kongl.
Mvnt-Verkets attester.
J
Sedan, i anledning af den under Juni månad 1841 inträffade ovanligt
starka utvexling från Banken af hela Silfver Specie R:dr, hos Kongl. Myntet
blifvit framställd angelägenheten af en skyndsam utmyntning för Bankens
räkning af nämnde myntsort, men vederbörande derstädes förklarat, att för
myntningens fortskyndande och beredande af möjligheten att, för sådant ändamål,
samtidigt sysselsätta en större personal med olika arbeten i de serskilda
verkstäderna, det blefve oundgängligen nödigt, att Kongl. Myntet från Banken
erhölle en betydligare qvantitet silfver, eller ända till dubbelt så mycket, som
eljest kunde vara tillräckligt för arbetspersonalens sysselsättning, utan onödigt
förspilld kostnad eller tidsförlust; så, och med bifall till Under-Styrelsens, på
grund af nyssberörde förklarande, gjorda hemställan, hafva Fullmäktige, för
undanrödjande af all möjlig anledning till det förebärande, att Banken sjelf
vållat uppehåll i myntningens oafbrutna fortgång, under den 5 Augusti 1841,
berättigat Under-Styrelsen att kunna, der så skulle påfordras, till Kongl.
Myntet, såsom förskott i och för utmyntning, aflemna ett belopp i silfver af
Bankens förråd, motsvarande till och med 100,000 R:dr Specie, för att sedermera
i vanlig ordning uti nytt mynt till Banken återlemnas.
Under den 16 December 1841 anmodades Under-Styrelsen att för
Fullmäktige uppgifva, hvilka utaf Bankens då egande ut- eller inländske
äldre silfvermynt-sorter, Under-Styrelsen ansåg tjenligast att ommyntas.
28
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
Efter det Under-Styrelsen, till följd häraf, upplyst, att Bankens förråd
af ut- eller inländske äldre silfvermynt-sorter uppginge till :
Danska och Holsteinska R:dr, evalverade till
Svenskt mynt Silfver R:dr 7,793: 39. 3.
Franska 5-francs-stycken „ 1,031: 16. 2.
Spanska Piastrar „ 2,502,934: 10. 9.
samt Svenska hela Specie-R:dr, utmyntade efter
gamla myntfoten „ 339,132: •—• *—•
förordnade Fullmäktige, under den 23 i samma månad och år, att till utmyntning
i första rummet borde tagas silfvermyntet af äldre prägeln, från och
med 2/3:dels R:dr till och med i/24:dels R:dr, samt dernäst Bankens förråd af
Danska och Holsteinska R:dr samt Franska 5-francs-stycken.
Under-Styrelsen förständigades derefter, dels under den 13 Oktober
1842, att till Kongl. Myntet låta aflemna de i Bankens förråd då befintlige
4 silfverplantsar, samt t/6, 1/12 och 1/24 R:drs-stycken af gamla prägeln, jemte
inköpt verksilfver, för att ommyntas till hela R:dr, och dels under den 3
November samma år, att i enahanda ändamål till Kongl. Myntet aflemna
2/3 och i/3:dels R:drs-stycken, äfvensom de plantsar, hvilka erhållits genom
nedsmältning under berörde år af ej mindre 2,000 st. Specier af gamla prägeln,
än äfven af 1,000 st. Spanska Piastrar.
Med afseende å den obetydliga tillgången på hela R:dr Silfver Specie,
utmyntade efter 1830 års myntfot, begärde Fullmäktige, uti skrifvelse af den
18 nästlidne April, att Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Kontor måtte förständiga
Kongl. Mynt-Verket att låta , i hela R:dr Silfver Specie, utmynta
och till Banken aflemna den hos Kongl. Myntet innestående fordran för silfver
af Bankens förråd; till svar hvarå Kongl. Stats-Kontoret den 24 derpåföljde
Maj meddelat, att prägling af Specie R:dr för Bankens räkning komme
att företagas, så snart de för denna prägling erforderliga stämplar hunnit förfärdigas.
Och hafva Fullmäktige den 20 i sistlidne Juni månad , uppå derom
af Under-Styrelsen gjord framställning, tillåtit, icke allenast att de i Bankens
förråd dåvarande 2p, i/3, 1/6,1/12 och i/24;dels R:drs-stycken samt allt omyntadt
silfver, bestående af 2:ne partier, om tillhopa 1,044 lod inköpt kontrolleradt
verksilfver och en mindre plants, uppkommen genom nedsmältning af Ryska
Rubler, måtte få aflemnas till Kongl. Myntet, utan ock att Under-Styrelsen
hädanefter må ega att, utan serskild anmälan hos Fullmäktige, låta till Kongl.
Myntet lefverera det äldre silfvermynt af förenämnde valörer och det kontrol
-
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
29
lerade verksilfver, som framdeles till Banken ingår eller inköpes , i ändamål
att förmyntas till den eller de valörer af nya prägeln, som för tillfället kunna
behöfvas.
Uti 1841 års Revisionsberättelse, sid. 15, är vordet anmäldt, att sedan
Kongl. Maj:t i Nåder tillåtit, att Bankens förråd af i/i2idels R:drs-stycken
utaf nya prägeln finge i Kongl. Mynt-Verket till ommyntning emottagas, berörde
förråd blifvit ommyntadt med en förlust för Banken af 1,146 R:dr 43 sk.
2 r:st. Silfver.
På det att nödig tillgång å Dukater ej måtte saknas, förordnade Fullmäktige,
den 8 Maj nästlidet år, att präglingen deraf finge fortgå, i den nion
Kongl. Mynt-Verket medhinner, så att benållningen uppbringas till 40,000
Dukater.
Uti Bankens större General-kassa finnes ett belopp af 337,832 R:dr
Silfver i liela Speciel-, utmyntade efter Mynt-Ordningen af den 1 Sept. 1664.
Vid anställd profsmältning af 1,000 st. obrukade och 1,000 st. nötta
Speciel- af berörde utmyntning har inhemtats, att, nedsmälte i plants, de förra
gifvit 1,004 R:dr 7 sk. 11 rist., så att, efter afräkning af myntskatt 3/4 proc.
med 7 R:dr 25 sk. 6 r:st., Banken vid dessas ommyntning skulle erhålla
996 R:dr 30 sk. 5 r:st., och de sednare 1,002 R:dr 47 sk. 9 rist., utgörande,
efter afdrag af myntskatt 7 R:dr 25 sk. 1 rist., Banken till godo 995
R:dr 22 sk. 8 r:st. Silfver.
För berörde nedsmältning har Banken blifvit påförd för hvartdera partiet
4 R:dr 12 sk. B:ko; men som en dylik kostnad icke af Kongl. Myntet
beräknas, då en myntsort till ommyntning användes, uppkomme för Banken,
vid ommyntning af berörde Specie-R:dr, en förlust af 3 R:dr 17 sk. 7 r:st.
å hvarje 1,000 st. obrukade Specier och 4 R:dr 25 sk. 4 rist. å hvarje
1,000 st. nötta Specier.
Om ifrågavarande R:dr deremot nedsmältas i plants och försäljas efter
de i 105 §. 3 mom. af Banko-Reglementet bestämda pris, skulle en vinst för
Banken uppstå, å de förra af 4 R:dr 7 sk. 11 rist. och å de sednare af
3®
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
2 R:dr 47 sk. 9 r:st. Silfver, hvarifrån dock i bägge fallen komrne att afgå
nedsmältningskostnaden med 4 R:dr 12 sk. Banko, eller 1 R:dr 28 sk. 6 r:st.
Silfver.
Genom försäljning i Hamburg af 1,000 st. obrukade hela Specie- R:dr
af äldre prägel, har det visat sig, att desse äro värda 129*sk. Banko för
hvarje R:dr Specie.
Då, efter hvad sålunda är vordet ådagalagdt, en ommyntning af meraomförmälda
Speciel- skulle medföra förlust för Banken , har hos Fullmäktige
i öfvervägande kommit frågan, angående fördelaktigaste sättet för Banken att
tillgodogöra hennes förråd af Speciel-, efter äldre myntfot; och elium emot en
försäljning af dessa Speciel-, efter det högre pris, de, med afseende å innehållet
af finsilfver, kunna anses värda, torde anföras, att Banken icke bör på
en i allmänna rörelsen gångbar, ännu ej aflyst, myntsort taga uppgäld, emedan
i slikt fall allmänheten skulle kunna erhålla misstroende till de myntsorter,
hvilka numera utmyntas; likväl, och som å andra sidan förekommer, dels att
Banken icke är skyldig hålla allmänheten tillhanda annat silfvermynt, än det
sorn blifvit utmyntadt efter 1830 års myntfot, och således måste vara berättigad
att på bästa sätt begagna det i hennes förråd varande silfver, dels
ock, att om dessa Specier säljas med uppgäld, det icke bör kunna befaras,
att desamma blifva bland allmänheten utelöpande, emedan den, som på dylika
vilkor förskaffar sig Specie-R:dr af gamla prägeln, icke lärer finna sin uträkning
vid att använda dem till liqvider inom Riket, utan tvertom begagnar
dem till utförsel och derigenom minskar behofvet af silfvermynt utaf nya prägeln;
så och då berörde Specier, hvilka, på sätt här ofvan är vordet ådagalagdt,
innehafva ett högre värde, än de Specie-R:dr, sorn, efter nu gällande
myntfot utpräglas, alltid varit och ännu äro mycket användbare på utländsk
ort, hafva Fullmäktige ansett sig böra tillstyrka:
att de uti Bankens förråd redan varande och genom vexling dit ingående
Speciel- af äldre prägel måtte, till dem, sådant åstunda, få
utlemnas efter stycketal emot ett pris, icke understigande 129 sk.
Banko för hvarje Specie, dock ej mindre parti hvarje gång, än
som innehålles uti en påse.
§ 31.
Å de till Kongl. Myntet lemnade förskott uti aflyst kopparmynt
R:dr 7,755 : 45 sk. 7 r:st. och för ökade myntningskostnader R:dr 40,000,
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
31
allt Banko (se 124 §. i Banko-Reglementet), har någon afbetalning icke
egt rum; hvadan desamma till oförändradt belopp i Bankens räkenskaper balanceras.
§ 32.
Till följd af stadgandet uti 126 §. af Banko-Reglementet, äro ej mindre
för hvarje qvartal utaf Mynt-Verket aflemnade tabellariska öfversigter,
fullständigt redovisande för allt det af sistnämnde Verk från Banken eller för
densammas räkning emottagne silfver och guld, än äfven vid hvarje års utgång
räkning emellan Banken och Kongl. Mynt-Verket upprättad, hvilka
öfversigter och räkningar blifvit med Bankens räkenskaper jemförde och riktige
befunne.
§ 33.
Fullmäktige hafva, till åtlydnad af föreskriften i 127 §. i BankoReglementet
, hvarje år i Januari månad , deltagit i den å Mynt-Verket anställde
inventering, hvarvid någon anledning till anmärkning icke förekommit.
Några med Bankens sedlar gemenskap egande åtgärder.
% 34.
Som Bankens Under-Styrelse, likmätigt föreskriften uti 31 §. 2 mom.
af Banko-Reglementet, uti dess under åren 1841, 1843 och innevarande år
afgifne Berättelser, omständligen redogjort för de olika sedel-valörernes tillverkning,
utgifning och inlösning, torde i detta hänseende en hänvisning till
berörde berättelser göra tillfyllest.
§ 35.
Rikets Ständers sednast församlade Revisorer hafva uti Berättelsen,
sidd. 21 och 22, uppå anförde skäl, tillstyrkt Rikets Ständer, att med nästa Riksdag,
all tillverkning och utgifning ifrån Banken af sedlar å 16, 12 och 8 sk.,
samt 14 och 10 sk. kopparmynt, må upphöra; hvarjemte Revisorerne fästat
Fullmäktiges uppmärksamhet derå, att tillverkningen af skillings-sedlar måtte
inskränkas till det oundgängliga behof, som ungefärligen för vexlingen kan
erfordras till 1845 års slut.
32
Berättelse af B anio-Fullmäktige
På deskål, Fullmäktiges Protokoll för den 4 dennes innehåller, anse
Fullmäktige sig, under närvarande förhållanden, icke kunna tillstyrka bifall till
Herrar Revisorers berörde framställning.
§ 36.
Efter det Fullmäktige, med anledning af stadgandet uti 136 §. af RankeReglementet,
att Banko-Styrelsen egde att till den person, som blefve utsedd
att besörja de med växlings-remissernes afsändning och emottagande förenade
göromål, anvisa något lämpligt arfvode, hvilket Banko-Styrelsen, under fästadt
afseende å göromålens mängd, hade att årligen bestämma, genom UnderSty
reisen låtit granska förut gällande föreskrifter, i afseende på invexling i
landsorterne af förslitne småsedlar, samt Under-Styrelsen, i följd häraf, dels
afgifvit förslag å de personer, som borde utses att besörja de med småsedelsväxlings
remissers afsändning och emottagande förenade göromål och kontroller,
nemligen en s.k. Vexlings-Kommissionär samt en Kontrollör å denne,
jemte bemälde personers ersättning derför, beräknad för första året efter 400Rulind
den förre och 150 R:dr, allt Banko, per år, till den sednare, och dels utlåtande,
angående de ändringar uti förut gällande stadgar för invexling i orterne
af förslitne småsedlar, som kunde finnas af behof påkallade; så hafva
Fullmäktige, under den 14 Oktober 1841, i afseende på invexling i orterne
af förslitne Banko-sedlar från och med 3 Rrdrs till och med 8 sk. valör, då
förskott af Banken för sådant ändamål begagnas, med ändring af hvad förut,
medelst Cirkulär-Bref af den 20 Oktober 1836, i detta ämne blifvit Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Länen meddeladt, fastställt en ny Ordnings-Stadga,
att gälla till efterrättelse från och med år 1842, samt derjemte låtit utfärda
Instruktion för Yexlings-Kommissionären och Vexlings-Kontrollören, samt ärligen
bestämt de arfvodesbelopp, som borde desse personer tillkomma.
Vepositions-rörelsen.
% 37.
Angående beloppet af den folie-afgift, som till Banken influtit för enskildes
Assignerings-räkningar i Depositions-Afdelningen, hänvisa Fullmäktige
till de tryckta Revisions-Berättelserne af åren 1841 och 1843, samt UnderStyrelsens
till Högloft. Utskottet nu afgifvande Berättelse.
§ 38. -
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
33
% 38.
Af anledning, suni uti 1841 års Revisions-Berättelse (sid. 20) närmare
omförmäles, behagade Rikets Ständers berörde år församlade Revisorer
anmoda Fullmäktige att låta tillse, det assignering icke skedde å någon enskild
persons räkning i Banken till högre belopp, än att den folie-afgift, sorn
tillkommer Banken, alltid kunde godtgöras af den å räkningen innestående
behållning.
Detta förslag hafva Fullmäktige, uppå de i Revisions-Berättelsen af år
1843 (sid. 23) samt Fullmäktiges Protokoll för den 3 Maj 1842, utvecklade
skäl, ansett, såsom overkställbar^ böra förfalla, men deremot skolat hos Höglofl.
Utskottet hemställa, att, till förebyggande af förluster för Banken, den
föreskrift måtte varda meddelad.
Att, efter det assignant sin räkniug med Banken för det förflutna året
med Bankens Bok behörigen kollationerat, vederbörande Kamererare genast
bör tillställa assignanten eller hans ombud granskad räkning å den för samma
år belöpande folie-afgift, hvilken, så framt densamma icke sist inom Mars månad
blifvit insatt i Banken och insättnings-attesten till Låne-Afdelningen aflemnad,
då skall å den på räkningen innestående behållning afskrifvas.
§ 39.
Rikets Ständers nästlidet år församlade Revisorer hafva, med anledning
deraf, att Fullmäktige under den 3 Februari 1842 tillåtit sysslomännen
uti enskildt mans konkurs, att utan erläggande af folie-afgift utbekomma det
saldo, som på bans eget namn före cessionen öppnade räkning med Banken,
innestod, hemställt (se sid. 24), att 139 §. i Banko-Reglementet måtte erhålla
ett förtydligande, som undanrödjer all tvekan vid framdeles möjligen inträffande
likartade händelser.
Som, likmätigt åberopade § i Banko-Reglementet, konkursmassor äro
befriade från folie-algift, kunde det visserligen synas lämpligast, att dennes
erläggande i förevarande fall upphörde med året näst efter det, då konkursen
inträffade; men enär en person, som har räkning med Banken, möjligen nödgas
redan i början af ett år och innan han ännu assignerat något å sin egande
räkning, till borgenärerne afträda sin egendom, samt i slik händelse, konkursmassan
skulle få vidkännas folie-afgift, för ett år då assignering icke egt
Tillhör Banko-Utik. Blem. 184-4, N-.o 2.
5
34
Berättelse af Banko-Fullmäktige
-
rum; torde det lämpligast kunna åt Fullmäktige öfverlemnas att, efter pröfning
af omständigheterne i hvarje fall, besluta, på sätt Fullmäktige godt synes,
med öppen rätt för den med beslutet missnöjde att deröfver i vederbörlig ordning
besvär anföra.
§ 40.
Under åberopande af hvad 1843 års tryckte Revisions-Berättelse, sid.
24 med 26 innehåller, rörande ersättning för den förlust, som tillskyndats
Banken i och för inlösen af en på Kongl. Räntekammarens räkning med
Banken utställd, såsom falsk ansedd, assignation, stor 7,900 R:dr Banko, få
Fullmäktige uppå de där anförde skäl hos Högloft. Utskottet tillstyrka:
att beloppet af samma assignation 7,900 R:dr Banko, hvilket uti Bankens
räkenskaper bland dess fordringar balanceras, måtte, på grund af Kongl.
Maj:ts nådiga Dom af den 30 November 1842, få afskrifvas.
§ 41.
Som den uti 142 §. af Banko-Reglementet intagna tariff, hvarefter afgifter
för depositions-hvalfvets begagnande skola erläggas, är i så måtto oriktig,
att afgiften för 4 kubikfot blifver högre än för 5 samt för 8 högre än
för 9; föreslå Fullmäktige, att ifrågavarande tariff måtte sålunda förändras:
För Depositum af I1/2 kubikfot eller derunder . B:ko R:dr — 16,
För depositum derutöfver till och med 4 å Alf2 kubikfot:
Första kubikfoten .......
hvardera af de öfrige ......
För depositum derutöfver till och med 8 å 81/2:
Första 4 kubikfot. .. .
hvardera af de öfrige ......
För depositum derutöfver till hvad storlek som helst:
Första 8 kubikfot.......
hvardera af de öfrige ......
§ 42.
Enär, vid inventeringen af Depositions-hvalfvet, det befunnits, att sedan
flere år tillbaka, derstädes förvaras åtskillige deposita, hvilka möjligen
blifvit af egarne alldeles förgätne; hafva Rikets Ständers år 1841 församlade
Revisorer (se Berättelsen sid. 34) tillstyrkt Fullmäktige gå i författning der
-
n
n
rr
n
5?
"!•>
1:
16.
8.
40.
6.
16.
4.
Ber ål telte af Banko-Fullmäktige.
35
om, att uti allmänna Tidningarne varder införd en uppgift öfver de i Banken
varande deposita, hvilka derstädes innestått Tio år och derutöfver, samt att
sedermera årligen låta införa dylika uppgifter.
Under-Styrelsen, hvars utlåtande häröfver Fullmäktige infordrat, har,
uti Memorial af den 16 April 1842, jemte tillkännagifvande, att för det då
närvarande i Banken funnos 10 st. så beskaffade deposita, yttrat, att enär
upplysning om så väl egarne till, som innehållet uti en del af de deposita,
Som hos Banken insättas, kan vinnas af de dervid fästade påskrifter samt det
med Kungörelsen åsyftade ändamål icke kunde uppnås, utan att fullständig beskrifning
å qvarstående deposita meddelades, men genom en sådan Kungörelse
enskilde personers förhållanden till Banko-Verket skulle yppas. UnderStyrelsen
ansåge sig böra afstyrka bifall till ifrågavarande framställning.
Sorn Fullmäktige dela de af Under-Styrelsen yttrade betänkligheter
emot verkställigheten af Herrar Revisorers ofvanberörde förslag, få Fullmäktige
härigenom afstyrka dess godkännande.
Utlåningar till Staten och visse andra Allmänna Inrättningar.
% 43.
I följd af Rikets Höglofl. Ständers vid sednaste Riksdag fattade och
uti 143 §. af Banko-Reglementet intagne beslut, hafva de af Rikets Ständers
Riksgälds-Kontor år 1830 utfärdade räntebärande förbindelser blifvit den 4
November 1841 utbytte emot 968 st. 4 proc. obligationer ä 4,000 R:dr hvardera,
upprättade, enligt det derför fastställda, uti berörde § intagne, formulär.
§ 44.
Å de fordringar, Banken, enligt 144 §. i Banko-Reglementet, eger hos
Staten, har, under tiden från och med 1840 års början någon vidare afbetalning
icke egt rum, än att å Bankens fordran hos Riksgälds-Kontoret för begagnad
t förskott till utredningen af Götha Kanal-Bolags och Malmö f. d.
Diskont-Verk under sednare hälften af år 1841, på sätt af samma års räkenskaper
närmare inhemtas, är vordet inbetaldt tillhopa 31,672 R:dr 9 sk. 3
rst. Banko.
36
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
Bankens Låne-Rörelse.
För Bankens lånerörelse i dess serskildta grenar redovisas fullständigt
uti Revisions-Berättelserne samt Under-Styrelsens Berättelse, hvadan Fullmäktige
här endast upptaga någre med lånerörelsen gemenskap egande ämnen.
§ 45.
Som Fullmäktige, uppå derom af Under-Styrelsen gjord framställning
och uppå de af Under-Styrelsen till stöd derför anförde skäl, under den 18
November 1841, meddelat den förklaring öfver stadgandet i 149 §. af BankoReglementet,
”att det uplupna intresset för alla lån, som öfverskjuta Fem Riksdaler
ocb äro meddelade på ett år eller derutöfver; skall vid hvarje tolf månaders
eller ett helt års förlopp tilläggas kapitalskulden, så att för nästföljande
tolf månader eller till betalningsdagen, i händelse den dessförinnan inträffar,
räntan upplöper jemväl å den uträknade och såsom obetald, vid hel-årets slut
tillagde intresseskulden,” samt derjemte förordnat, dels att det gamla ränteberäkningssättet
borde för de inom 1841 års början utgifna lån bibehållas intill
och med den förste, efter den då beslutade förändringen, till fullo skeende
ränteliqvid, om den ock icke skulle verkställas år 1841, utan först året derpå,
eller hvad till lagsökning utlemnade lån anginge, tilläfventyrs ännu sednare
komma att äga rum, samt dels att hvad anginge lån, som äro meddelade på
mindre än ett år, räntan väl icke såsom ditintills komme att läggas till kapitalet
efter 6 månaders förlopp, men att sådant deremot borde ske å förfallodagen
och derifrån beräknas ränta på ränta till betalningsdagen, såvida den inträffar
inom ett år från förfallodagen, hvaremot, i annat fall, för vinnande af
likstämmighet i ränteberäkningen efter förfallodagen för alla lån, räntan då
åter lägges till kapitalet och på lika sätt förfares, intilldess lånet blifvit fullt
liqvideradt; så torde för den händelse, Rikets Höglofl. Ständer godkänna Fullmäktiges,
i förrberörde hänseende, afgifne förklaring, ofvanåberopade § i BankoReglementet
varda till likstämmighet dermed förtydligad.
§ 46.
Enligt 160 §. i Banko-Reglementet, skall hvarje half-år före den tid,
då belåningsprisen å effekter för en ny låneperiod fastställas, uppgift meddelas
Fullmäktige öfver beloppen af sådane effekter, som å hvar och en Våg
utom Stockholm finnas såsom Bankens pant förvarade; hvarefter Fullmäktige,
enligt sig företeende anledningar, bestämma om inventering eller besigtning
Berättelse al Banko-Fullmäktige.
37
öfver panternes behöriga vårdande bör genom serskildt utsedt ombud å flere
eller färre vågar verkställas.”
För fullgörandet häraf har Under-Styrelsen jemväl till Fullmäktige inlemnat
dylika halfårs uppgifter, men någon fråga om begagnande af den Fullmäktige
medgifne rättighet att genom ombud låta anställa inventering och besigtning
å vågar utom Stockholm, har under den tid, hvarför nu redovisas, icke uppstått
vid något annat tillfälle, än den 19 Juni nästlidet år, då, med afseende
å de betydliga belopp af jerneffekter, hvilka, enligt den från Under-Styrelsen
lill Fullmäktige inlemnade uppgift, den 1 i samma månad, såsom Bankens
pant, förvarades på vågarne i Gefle, Söderhamn och Sundsvall, Fullmäktige,
på sätt 1843 års Revisions-Berättelse, sid. 30, vid handen gifver. läto genom
utsedt ombud anställa inventering å nämnde effekter, äfvensom besigtning öfver
deras behöriga vårdande.
Sedan, öfver de af det utsedde ombudet, vid berörde inventering och
besigtning, gjorde anmärkningar, vederbörande Magistrater och Vågbetjening
med infordrade förklaringar till Fullmäktige inkommit samt Under-Styrelsen
afgifvit utlåtande i målet, beslöto Fullmäktige, under den 14 Deaember 1843,
med bifall till Under-Styrelsens uti berörda utlåtande gjorde framställningar,
att uti afgående skrifvelse hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs
Län begära:
l:o att Magistraten i Gefle måtte anmodas erinra Vågmästaren, att vid
anteckning i den journal, som årligen af Under-Styrelsen tillsändes Magistraten,
af det jern och andre vågförde effekter samt tackjern, som under loppet
af det följande året å Vågen till pantsättning i Banken uppväges och i förvar
ställes, noga iakttaga hvad å första sidan af samma journal och i UnderSty
relsens cirkulär till Magistraterne, författningarne likmätigt, blifvit föreskrifvet
samt att efter årets utgång och sedan alla de deruti antecknade effekter blifvit
relaxerade, journalen till Banken äterskicka;
och 2:o att samma Magistrat måtte förständigas, att, på sätt Magistraten,
för sin egen och Bankens gemensamma säkerhet kunde finna lämpligast,
för framtiden vidtaga sådane åtgärder, hvarigenom denna säkerhet bäst betryggades
och det kunde blifva möjligt att med lätthet förrätta inventering och besigtning
af de å Gefle metall-våg stående, hos Banken belånte, jern- och andre
vågförda effekter samt att Kongl. Majrts Befallninghafvande framdeles
ville meddela Fullmäktige underrättelse om de åtgärder, lill hvilka berörde
framställning föranledt.
38 Berättelse af Banko-Fullmäktige.
Å denna skrifvelse har något svar ännu icke till Fullmäktige inkommit.
På grund af föreskriften i sednare delen af 160 §, hafva Fullmäktige
årligen utsett ett ombud, att deltaga i den anställde inventeringen å Stockholms
Jern- och Metallvåg, hvarvid, enligt de till Fullmäktige inlemnade berättelser,
någon anledning till anmärkning icke förekommit.
§ 47.
I anledning deraf, att 161 §. mom. litt. d. i Banko-Reglementet innehåller:
”att alla hos Banken eller Låne-Kontoret nu befintlige eller framdeles
ingifvande våg-attester skola, så vidt de deremot utgifne lån icke under tiden
varda inbetaide, inom tolf månader från deras utgifningsdag, på det sätt föruvas,
att ett ytterligare, genom låntagarens försorg, anskaffadt bevis af Vågbetjeningen
derom, att panten finnes i behåll och att derför ansvaras, tillställes
Banken eller Låne-Kontoret;” hade Under-Styrelsen, enär af det i berörde
stadgande förekommande ordet ”alla” den slutföljd skulle kunna dragas, att
icke allenast de ifrån Vågarne i Stockholm och Götheborg, utan äfven de
ifrån Vågarne i Rikets öfrige städer utfärdade attester böra, så vida icke de
derå upptagna lån varda inbetalte, inom tolf månader ifrån attesternes utgifningsdagar,
på föreskrifvet sätt, förnyas, hos Fullmäktige anhållit om bestämdt
förklarande, huru ofvanåberopade § och mom. rätteligen bör förstås och tillämpas.
Efter det Fullmäktige hos Rikets Ständers år 1841 församlade Revisorer
(se sid. 26—27 i Revisions-Berättelsen) gjort förfrågan om rätta tolkningen
af berörde stadgande, samt Herrar Revisorer till svar å Fullmäktiges
framställning förklarat, det Revisorerne ansågo föreskriften i merberörde 161
§. morn. Lit. d. icke kunna hafva afseende å andre attester, än sådane, som
voro utfärdade ifrån Stockholms och Götheborgs vågar; hafva Fullmäktige, med
instämmande uti den af Herrar Revisorer uttalade åsigt, under den 16 December
1841, förständigat Under-Styrelsen att låta trycka och till begagnande utdela
Blanketter till skuldebref för Lån å jern och vågförde elfekter, i öfrigt lilka
med de nu befintlige formulären, men med införande af en till följande
lydelse förändrad slutmening: ”utfästande vi oss jemväl, att, så vidt detta lån
icke under tiden varder inbetaldt, vid påföljd af dess utsökning iakttaga den
i Kongl. Kungörelsen under den 7 December 1841 meddelade föreskrift om
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
39
inlemnande till Banken af behörigt förnyelse-bevis öfver Våg-attester inom
tolf månader från dess utgifningsdag.”
Om denna tolkning af Rikets Höglofl. Ständer gillas, så lärer ifrågavarande
§ och mom. böra erhålla en till öfverensstämmelse dermed rättad ordalydelse.
§ 48.
Såsom fortsättning af hvad tryckta Revisions-Berättelsen af åren 1841
(sid. 25) och 1843 (sid. 31) innehålla, i fråga om ersättning för den förlust,
Banken lidit, genom underlåten bevakning i Grosshandlaren Anders Broberg
And:sons konkurs af ett lån, stort 500 R:dr B:ko, som bemälte Broberg hos
Banken upptagit, emot pant af åtskillige jerneffekter; få Fullmäktige anmäla,
att sterbhusdelegarne efter aflidne Banko-Kommissarien A. T. Gyllencreutz
instämt Fullmäktige till Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätt, att den 17
nästlidne April genmäla Kärandernes påstående att utbekomma de 217 R:dr
26 sk. 2 rst. B:ko, hvilka, jemlikt Fullmäktiges under 25 Augusti och 30 November
1836 fattade beslut, blifvit innehållne af beni ähle Kommissaries lön
för 4:de qvartalet sistberörde år; lärande Bankens Fiskals-Embete, som erhållit
förständigande, att Bankens rätt och talan i förevarande mål iakttaga och
bevaka, icke underlåta att, uti dess till Höglofl. Utskottet afgifvande Berättelse,
för samma mål redovisa.
§ 49.
Direktionen öfver Götheborgs Låne-Kontor hade, uti skrifvelse af den
19 September nästlidet år, jemte förmälan, att, under den närmast förflutna
tiden omkring 20,000 SkU. Stångjern blifvit å Götheborgs Börs försålde till
pris af 11 R:dr 24 sk., 11 R:dr 36 sk. och 12 R:dr per SkM, hvilket
sistnämnde kunde anses för fast, och att, med afseende derå, belåningspriset
för det jern, som, under loppet af år 1842 och första hälften af
år 1843, blifvit belånadt, icke understege det värde, jern i allmänhet kunde
anses ega, upplyst, dels att den qvantitet stångjern, som då funnes hos
Kontoret pantsatt, med beräkning af 12 R:drs värde per SkU., utgjordes af
62,751 SkU, belånade under år 1842, samt 28,953 SkU. belånade underförstå
hälften af år 1843, eller tillsammans 91,704 SkM-, och dels att, emot
pant af berörde jern, utgifne lån blifvit lemnade åt personer, hvilkas namn,
äfven med då gällande jernpris, innefattade nödig säkerhet för de lånebelopp,
de erhållit.
40
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
I anledning af denna anmälan, beslöto Fullmäktige, under den 9 Oktober
sistlidet år, med bifall till ett derom väckt förslag, att alla lån på jern,
som under år 1843 i Götheborg beviljats till högre belopp, än 10 R:dr B:ko
på ^^:det, skulle uppsägas till inbetalning innan samma års slut, dock med
rättighet för låntagarne, att inom samma tid på sådan pant upptaga nya lån,
utan större inbetalning på de förenämnde, än skillnaden emellan det gamla
belåningspriset och det, som af Fullmäktige i då påföljde December månad
komme att bestämmas; hvarom underrättelse meddelades Låne-Kontors-Direktionen,
som, i afseende på verkställigheten af den del utaf nämnde, beslut.
hvilken innefattade sättet för lånens liqviderande genom nya lån på samma pant,
sedermera, under den 2 November nästnänmde år, uppå derom gjord begäran,
erhöll den föreskrift, att kapital-afbetalningen, jemte den å lånen till betalningsdagen
upplupne ränta, hvilken på samma gång borde erläggas, finge afskrifvas
å de för primitiva lånen utgifna skuld förbi ndelserne, som, tillika med tillhörande
handlingar kommo att utgöra säkerhet för återstående lånebeloppen.
§ 50.
Lunds Domkyrka har icke ännu begagnat någon del af det lånebiträde,
till belopp af högst 33,000 R:dr tl:ko, som vid 1828—1830 årens Riksdag
åt densamma beviljades, och hvilket, jemlikt 169 §. 1 mom. i Banko-Reglementet
under den 15 Juni 1841, ”blott till nästa Riksdag” skulle bemälde
Domkyrka tillhandahållas.
§ 51.
Ivommissarierne i Låne-Kansliet hafva, uti ett till Fullmäktige ingifvet
Memorial af den 18 April 1842, jemte anförande, hurusom, i följd af Rikets
sednast församlade Högloft. Ständers beslut, angående dels förhöjning i cirkulations-kapitalet
för utlåning, emot inteckning i fast egendom ifrån 4,780,000
R:dr, till 5,500,000 R:dr, eller med ett belopp af 720,000 R:dr, allt Banko,
och dels utsträckning af belåningsrätten, hvad landtegendomar angår, ifrån
3:djedelen till hälften af taxeringsvärdet, lånens antal så betydligen tilltagit,
att det dåmera icke vore möjligt att fullgöra den i 170 §. 5 mom. af BankoReglementet
intagne föreskrift, samt derjemte med den noggranhet, som vederborde
och en nödig omsorg för Bankens fredande från förluster kräfde,
handhafva de flere olika åtgärder, hvilka, i och för vigilansen af det tillökade
låneantalet, Kommissarierne, likmätigt den fastställda Redovisnings-och Tjenst
görings
-
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
41
görings-Ordningen för Låne-Kansliet, åligga, i förening med besörjandet af
kassavården, anhållit det någon åtgärd, i anledning häraf, måtte af Fullmäktige
vidtagas.
Sedan Under-Styrelsen, hvars utlåtande häröfver blifvit infordradt, med
vitsordande af de uppgifter, bemälde Kommissarier meddelat, förklarat, att, till
undvikande af den våda för Banken och Kommissarierne, som kunde uppstå
deraf, att Kommissarierne i Låne-Kansliet betungades med göromål utöfver
hvad de förmådde, med behörig ordning och noggranhet fullgöra någon annan
åtgärd, enligt Under-Styrelsens åsigt, icke funnes, än att Låne-Kansliet erhölle
biträde af ytterligare en Kommissarie; beslöto Fullmäktige, under den 19
påföljde Maj, att, i anseende till de förökade göromålen i Låne-Kansliet, förordna
en tjensteman att, i egenskap af Kommissarie, intill 1842 års slut
tjenstgöra i nämnde Kansli; hvarefter Fullmäktige den 22 December sistberörde
år, med föranledande af inerabemälde Kommissariers hos Fullmäktige gjorda
anhållan, att, i anseende till göromålens ständiga tillvext inom Låne-Kansliet,
Fullmäktige måtte tillåta, att biträdet af en Kommissarie derstädes linge fortfarande
begagnas, och sedan Under-Styrelsen vitsordat behofvet af oinförmälde
kommissarie-biträde, medgåfvo, att för en tid af 3:ne månader,
räknade från och med Januari månad 1843, det Låne-Kansliet lemnade kommissarie-biträde
linge ytterligare bibehållas; hvilken tid sedermera, enligt beslut
af den 30 Mars och 29 April 1843, blifvit förlängd till den 22 Maj samma
år, då ifrågavarande tillökade biträde indrogs.
Men efter det Fullmäktige, på grund af en hos dem gjord framställning,
att, i anseende till det betydligare antal ansökningar om lån emot pant
af fast egendom, som, i brist på tillgång å medel, voro hvilande samt, uppå
flere anförde skäl, den allmänna Diskonterne, under den 30 September 1841,
lemnade tillfälliga förstärkning af 700,000 R:dr B:ko måtte återtagas samt
i stället lemnäs såsom förskott för utlåningen, emot pant af fast egendom , —
under den 14 December nästlidet år beslutat, dels att af berörde till allmänna
Diskont-lånerörelsen öfverlåtne 700,000 R:dr borde till Banken återbetalas af
Banko-Diskonten i Stockholm 150.000 R:dr, af Låne-Kontoret i Götheborg
100.000 R:dr och af Låne-Kontoret i Malmö 100,000 R:dr, på det sätt, att,
för hvarje vecka, frän och med 1844 års ingång, för Låne-Afdelningens räkning,
insattes af Banko-Diskonten 6,000 R:dr och af hvartdera Låne-Kontoret
4.000 R:dr, intilldess ofvannämnde belopp ingått, dels att desse medel, i den
Tillhör Banio-Ulskottets Mern. 1844-, N:o 2.
6
42
Berättehe af Banko-Fullmäktige.
nion de inflöto, skulle såsom förskott uti låne-rörelsen, emot inteckning i
Bruks- och Laudtegendomar användas , samt dels att någon utlåning af de å
lånen emot nyssomförmälda slag af panter ifrån sistnämnde tid inflytande kapital-afbetalningar
icke finge ega rum , förrän genom desamma liela ofvanberörde
förskott, tillsammans 350,000 Rrdr B:ko, blifvit till Banken återguldet;
så hafva Fullmäktige under den 4 nästlidne Januari, uppå derom af Kommissarierne
i Låne-Kansliet och Under-Styrelsen gjord framställning, förordnat
en person att, i egenskap af biträdande Kommissarie, tjenstgöra i LåneKansliet,
intilldess omförmäldta 350,000 R:dr hunnit i föreskrifven låneväg
utgifvas.
Betta serskildta kommissarie-biträde har numera upphört, hvarigenom
Kommissariernes antal i Låne-Kansliet är vordet återbringadt till det i allönings-staten
bestämda af fyra, Chefen inberäknad.
§ 52.
Enär 4 Art. 4 Afd. 36 och 37 §§. uti Banko-Reglementet, under den
18 Mars 1830, bland annat innehåller, att såsom Bankens pant få antagas
hus och byggnader, som blifvit försäkrade uti Götheborgs Brandstods-Förening
af år 1813, dock under vilkor, att Föreningen innan nästa (1834 och 1835
årens} Riksdag upprättade för sig ett Reglemente, hvarå Kongl. Maj:ts gillande
och fastställelse derförinnan kunnat vinnas, och att det finge bero på då
blifvande Ständer, att, efter inhämtad kännedom af detsamma, pröfva, huruvida
med Bankens nödiga säkerhet läte sig förena, att då redan beviljade lån finge
qvarstå och utlåningen på de föreskrifne vilkoren ytterligare fortsättas; hade
Kommissarierne i Låne-Kansliet, som inhämtat, att berörde BrandstodsFörening
uraktlåtit att fullgöra det för belåning i Banken af de i samma
Förening försäkrade fastigheter stadgade vilkor, att för sig upprätta ett Reglemente,
hvarå Kongl. Majrts Nådiga fastställelse kunnat vinnas, hos Fullmäktige
hemställt, att utur den Promemoria, som från Låne-Kansliet meddelas
till allmänhetens efterrättelse, om hvad som i och för fastighets-låns erhållande
från Banken är att iakttaga, måtte få uteslutas, hvad som, på grund af 170 g.
3 mom. Litt. b, i densamma varit inlördt, angående den år 1813 i Götheborgs
stad, under namn af Götheborgs Brandstods-Förening, inrättade Brandförsäkrings-anstalt;
men sedan Under-Styrelsen, uti häröfver infordradt utlåtande,
jemte förklarande, det Under-Styrelsen väl medgåfve att intilldess det
visas, att Götheborgs Brandstods-Förening erhållit ett af Kongl. Maj:t i Nåder
faststäldt Reglemente, lån icke kunna från Banken utgifvas emot pant af
B-erällelsc af Banko-Fullmäktige.
43
hus och byggnader, försäkrade hos nämnde Förening, uppå anförde skäl, tillstyrkt,
att den uti förutomförmälde Promemoria införde underrättelse måtte
få qvarstå; hafva Fullmäktige, under den 22 December 1842, härtill lemnat
bifall samt derjemte föreskrifvit, att, på det lånsökande ej må sakna kännedom
om de vilkor, som blifvit fästade vid rättigheten att undfå lån emot pant
af hus och byggnader, försäkrade uti meranämnde Förening, berörde vilkor
skola införas vid underrättelserne uti sagde del af Promemorian.
§ 53.
Som hos vederbörande tvekan uppstått, huruvida, i något fall, såsom
pant för Banko-lån skulle kunna antagas fastighet, som blifvit intecknad att
häfta för mindre summa, än Banko-lånens minimibelopp, 200 R:dr B:ko, hafva
Fullmäktige, under den 9 Februari nästlidet år, i detta hänseende till efterrättelse
meddelat följande förklaring, att inflyta uti ofvanberörde Promemoria ,
nemligen:
”Att, om flere hemman och hemmansdelar, som kunna åtskiljas och
hvilkas värde, hvar för sig, uppgår till det belopp, att å hvardera kan få lånas
minst 200 R:dr, pantsättas för ett och samma lån, bör helst, till undanrödjande
af de hinder och svårigheter, som eljest, vid framdeles uppkommande frågor
om relax af större eller mindre del af panten , lånets fördelning, m. in. ,
i följd af 18 §. i Kongl. Förordningen under den 13 Juli 1818, oundvikligen
uppstå, i skuldebrefvet och vid Inteckningens meddelande utsättas för huru
stor del af lånet, hvardera fastigheten skall häfta. Härvid erinras , att fördelning
af lån icke får ega rum, då hvarken den såsom Bankens pant för primitiva
lånet qvarblifvande fastighet, eller den, för hvilken fördelning sökes.
ingått i ursprungliga lånesumman för minst ofvanomförmälta minimibelopp och
att relax, eller frånskiljande af någon hemmansdel eller lägenhet från Bankens
pant och inteckningsrätt, icke beviljas, såvida ej den fastighet, som afses fortfarande
böra utgöra säkerhet för Bankens återstående fordran, vid primitiva
lånebeloppets bestämmande, deruti ingått för minst 200 R:dr B:ko.
% 54.
Ett af Låne-Kansliets Kommissarier, efter Fiscals-Embetets hörande,
uppgjordt, af Under-Styrelsen godkändt förslag till Formulärer för sådane uti
175 §. morn. Litt. B. af Banko-Reglementet omnämnde skuldebref, som böra
till Banken uthändigas i och för erhållande af lån derstädes, emot hypothek af
44
Berättelse a( Banko-Fullmäktige
-
intecknade och på Banken transporterade skuldsedlar; är under den 30 September
1841 af Fullmäktige faststäldt.
Låne-understöd medelst kreditiv från Banken.
§ 55.
Det åt Rikets Ständers Riksgälds-Kontor, genom 178 § i Banko-Reglementet,
beviljade räntefria kreditiv af 1,000,000 R:dr B:ko, har under den
sista Augusti hvarje år blifvit insatt å nämnde Kontors Räkning N:o 1 i Depositions-Afdelningen
och den sista derpåföljde Juni genom sistnämnde Afdelning
återburet.
§ 56.
I afseende på de uti 179—183 §§ uti Banko-Reglementet omförmälde
kreditiv, få Fullmäktige ödmjukligen hänvisa till ej mindre Rikets Ständers
Revisorers Berättelser af åren 1841 (sid. 31) och 1843 (sid. 40—41), än
äfven Under-Styrelsens till Höglofl. Utskottet nu ingående Berättelse.
§ 57.
Kassa-kreditiv, hvarom 184—190 §§ i Banko-Reglementet handla,
hafva under tiden från sednaste Riksdag icke blifvit beviljade andra, än Skånska
Hypotheks-föreningen och Bruksegares Hypotheks-Kassa till belopp, sorn
uppgifvas i 1843 års tryckta Revisions-Berättelse sid. 41.
Bankens Diskont-rörelse.
§ 58.
Angående denna rörelse åberopas så väl de af årligen utsedde Revisorer
för granskning af de 3:ne Diskont-Verkens styrelse och förvaltning afgifne
Berättelser, sorn ock Rikets Ständers Revisorers Berättelser af åren
1841 (sid. 32—33) och 1843 (sid. 42—47).
Bland de framställningar, som förekomma uti förstnämnde Revisorers
afleranade Berättelser, tro Fullmäktige sig böra omnämna följande:
Berättelse af Banlto-Fullmähtige.
45
Uti den år 1841 afgifne Berättelse, angående verkställd granskning af
Låne-Kontorets i Götheborg räkenskaper och förvaltning för år 1840, hafva Revisorerne,
vid det förhållande, att Låne-Kontorets böcker och räkenskaper äro inrättade
för summors beräknande och utförande i runstycken , hvilket åstadkommer
icke allenast ökadt besvär för Kontorets tjenstemän vid förfallne räntors uträknande,
utan ock en icke obetydlig vidlyftighet i räkenskaperne samt äfven
ganska mycket uppehåller fortgången af det årliga Revisions-arbetet, utan att
ett sådant beräkningssätt kunde anses vara af någon serdeles väsentlig vigt
för Kontoret, framställt det förslag, att allt beräknande af runstycken och
deras upptagande i Låne-Kontorets böcker måtte upphöra samt den ordning i
stället införas, att så snart en uppgjord ränteberäkning ej uppgår till fullt 6
runstycken dessa runstycken icke bokföras, men att deremot då en sådan beräkning
visar 6 rst. eller derutöfver dessa upptagas såsom hel skilling.
Som detta förslag är stridande emot det i Kongl. Majrts och Rikets
Ständers Verk allmänt antagne och faststäldte beräkningssätt, och skiljaktighet
för liqvidernes uppgörande uti Banken och Låne-Kontoren icke, utan Rikets
Ständers medgifvande, får äga rum; kunde Fullmäktige å den gjorda framställningen
icke fästa afseende, hvarom Fullmäktige genom Protokolls-utdrag
för den 8 Juli 1841 Direktionen underrättat.
För den händelse Höglod. Utskottet, hvars pröfning ifrågavarande förslag
nu underställes, skulle detsamma godkänna, torde Fullmäktige böra erinra
derom, att, till vinnande af likstämmighet uti Diskonternes räkenskaper, den
förändring, som i afseende på ränteberäkningen kan varda vidtagen, måtte få
tillämpas vid icke allenast Låne-Kontoret i Götheborg, utan äfven BankoDiskonten
samt Låne-Kontoret i Malmö.
Rikets Ständers år 1842 försandade Revisorer för granskning af .Malmö
Iiåne-Kontors förvaltning och räkenskaper hafva anmärkt, att Direktionen
öfver nämnde Låne-Kontor gifvit en sådan tolkning åt föreskriften i 183 §.
af Banko-Reglementet, att allt hvad af ett beviljadt kreditiv blifvit lyftadt,
bör vara fullt inbetaldt tolf månader efter den dag, då första uttagningen skett.
Ehuru Reglementets stadgande ”att hvad af Kreditivet lyftes skall
återbetalas inom en tid af högst 12 månader” visserligen kunnat lemna rum
för den tydning, Direktionen deråt gifvit; hafva Fullmäktige likväl, enligt protokollet
för den 2 Juni 1842, under fästadt afseende å det allmänt nyttiga
ändamål, hvartill de i denna § medgifna kreditiver begagnas, lika med Revr
-
46
Berättelse af Banko-Fullmäktige
-
sorerne ansett, att berörde stadgande bör så förstås, att återbetaluingstiden
för livad å Sparbankernas kreditiver lyftes för hvarje serskildt post beräknas
till tolf månader ifrån den dag, densamma blifvit uttagen.
Hos Fullmäktige hafva de för granskning af Låne-Kontorets i Götheborg
räkenskaper och förvaltning, för år 1842 utsedde Revisorer hemställt, att,
med afseende å svårigheten att genast kunna erhålla någon lagkunnig person,
som ville och kunde åtaga sig handläggningen af de Låne-Kontorets ombudsman
tillhörande göromål, då denne vore af en eller annan anledning derifrån
hindrade, samt enär hvardera af ombudsmännen vid Banko-Diskonten i Stockholm
hade hos sig anställd en kanslist, som vore examinerad jurist, och göromålen
för ombudsmannen vid Götheborgs Låne-Kontor samt antalet af lagsöknings-ärenden
vöre fullt ut motsvarande, om ej större än vid Banko-Diskonten,
— Fullmäktige måtte hos ett blifvande Banko-Utskott tillstyrka, att en
lagfaren kanslist klefve anställd till biträde åt ombudsmannen vid nämnde Låne-Kontor.
Jemte det Fullmäktige bordt upplysa, att de uti Memorial af den 21
Augusti 1840 tillstyrkt bifall å en af Låne-Kontorets Direktion hos dåvarande
Banko-Utskott gjord likabeskaffad framställning, hvilken af Höglofl. Utskottet
enligt Betänkandet N:o 139, äfven blifvit understödd, men, i följd af
2:ne Riks-Stånds afslag, förfallit; få Fullmäktige, sorn den 20 Juni nästlidet
år till pröfning förehaft ofvanberörde hemställan, i anledning deraf, och under
åberopande af de skäl, som äro upptagne uti omförmälte memorial af den 21
Augusti 1840, anföra, det Fullmäktige, med afseende å de många och olikartade
göromål, hvilka tillhöra ombudsmannen vid Låne-Kontoret i Götheborg,
anse denne vara i behof af serskildt biträde och tillstyrka fördenskull,
att, till biträde åt ombudsmannen vid Låne-Kontoret i Götheborg, måtte
få anställas en kanslist med årlig lön af 400 R:dr Banko.
Med bifall till en af Revisorerne för granskning af Malmö Låne-Kontors
räkenskaper och förvaltning för år 1842 derom gjord framställning, hafva
Fullmäktige, genom protokolls-utdrag af den 26 Juni nästlidet år, anmodat Direktionen
vid nämnde Låne-Kontor gå i författning om anskaffande af ett
brandsegel, för att vid möjligen iuträffande eldsvåda i något af de Låne-Kon
-
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
47
toret närmast angränsande hus användas till betäckande af den för elden mest
utsatta del af Låne-Kontorets hus och byggnader.
Uti de under detta år afgifne Berättelser, angående verkställd granskning
af Låne-Kontorens i Götheborg och Malmö räkenskaper och förvaltning
för nästlidet år, förekomma icke några framställningar, hvaröfver Fullmäktige
hafva att afgifva utlåtande; men å följande, vid genomgåendet af berörde berättelser
anmärkte omständigheter vid revisions-handlingarne från Götheborgs
Låne-Kontor hafva Fullmäktige trott sig böra fästa Höglofl. Utskottets uppmärksamhet,
nemligen:
l:o. Att, för beredande af mera lätthet att jemföra ställningen och förvaltningen
vid Låne-Kontoren, borde likstämmighet finnas emellan de tabeller,
som upprättas och bifogas Revisions-Berättelserne öfver Låne-Kontorens rörelse
ej blott för samma år, utan för begge Inine-Kontoren år efter annat.
Likväl saknas vid Revisions-Berättelsen från Götheborg vissa tabeller, hvilka
äro bilagde Berättelsen från Malmö, och der enahanda tabeller finnas från begge
Revisionerne, äro de till uppställningen sig emellan olika;
2:o. Att ett stånd, nemligen Borgare-Ståndet, från och med den 21
till och med den 30 Mars samt vid dechargens beslutande och berättelsens af
gifvande,
saknat representant bland Revisorerne. Hvarken den för dem utfärdade
Instruktion eller Banko-Reglemententet innehåller huru många de böra
vara, men af den vid Banko-Reglementet fogade tryckta bilaga Litt. F.
synes att de skola vara 1 af hvarje Riks-Stånd; dock omförmäles ej, huruvida
förrättningen är giltig, fastän någon ledamot saknas. Enligt 12 § i Banko-Reglementet,
är det Fullmäktige förbjudet att lätta beslut med mindre 1
Ledamot af hvarje Stånd är tillstädes, och hvarken i Banko-Revisionen eller
i Rikets Ständers Utskott är det tily förutan brukligt att besluta öfver något
ärende.
De för Diskontrörelsen anvisade Förslags-kapital hafva undergått
följande förändringar, nemligen:
A) Beläning af Aktier och Publika Papper.
För belåning af de i 201 §. af 1841 års Banko-Reglemente uppräknade
hypotheker, bibehölls, enligt 200 §. i samma Reglemente, den ditintills för
48
|s Berättelse af Banko-FullmäMige.
enahanda ändamål anvisade serskilda Fond af 500,000 R:dr, hvilken, jemlikt
1839 års Bokslut, var sålunda fördelad:
Banko-Diskonten  236,000.
Götheborgs Låne-Kontor  258,000.
Malmö D:o
6,000.
B:ko R:dr 500,000.
hvarförutan, såsom särskild förstärkning, begagnades af:
Banko-Diskonten  164,000.
Götheborgs Låne-Kontor  17,000.
Malmö Dito
19.000.
B:ko R:dr 200,000.
Sedan Rikets Ständer, enligt Höglofl. Utskottets Protokolls-utdrag af den
20 Oktober 1840, beslutat, att, till förstärkning af fonden för lån på namn och
reverser med omsättningsrätt, tills vidare finge begagnas ej mindre200,000 R:dr
af fonden för belåning af Aktier och publika papper, än äfven 260,000 R:dr,
allt Banko, af fonden för Handels- och Närings-Diskonten; så har hela beloppet
af den Banko-Diskonten i Stockholm meddelade förstärkning, i och för
Publika pappersbelåningen .... B:ko R:dr 164,000: — —
jemte  „ ,, 36,000: — —
af ordinarie kreditivet för samma belåning
blifvit öfverlåtet till Allmänna Diskonten
med „ „ 200,000:
i följd hvaraf, och efter det Låne-Kontoret i Malmö återburit ofvanberörde förstärkning
19,000 R:dr såsom obehöflig, de 3:ne Diskont-Verken, vid 1840
års slut, innehade af ordinarie kreditivet och förstärkningen tillsammans följande
belopp, nemligen:
Banko-Diskonten  200,000
Låne-Kontoret i Götheborg  275,000
D:o i Malmö  6,000
Dessa summor qvarstodo under år 1841 till oförändradt belopp hos
Låne-Kontoren i Götheborg och Malmö; hvaremot Banko-Diskonten, som
dels den 15 April och dels den 22 Juni 1841, erhållit en förstärkning af
till
-
Berättelse af BanJio-Fullmäktige.
49
tillhopa 96,000 vid nyssberörde års slut innehade 296,000 R:dr Banko för ifrågavarande
belåning.
Men sedan en under den 15 April 1841 anordnad förstärkning till
Banko-Diskonten R:dr 60,000 den 29 September 1842, blifvit till Banken
återbetald samt dessutom från Publika Pappersfonden öfverlåtits till Handelsoch
Närings-Diskonterne från Banko-Diskonten i Stockholm under den 6 Oktober
sistnämnde år  B:o R:dr 16,000:
Låne-Kontoret i Götheborg, enligt beslut af den 30 Juni
berörde år  50,000:
och af den 6 Oktober samma år. . . 10,000: — •—
60,000:
samt Låne-Kontoret i Malmö under sistnämnde dag .... 4,000: — —
så funnos vid 1842 års slut innestående:
hos Banko-Diskonten  220,000:
„ Låne-Kontoret i Götheborg  215,000:
samt hos Dito i Malmö  2,000:
Under den 26 Juni 1843 öfverflyttades från Götheborgs Låne-Kontor
till Banko-Diskonten 25,000 R:dr, hvadan i och för belåning af Aktier och
Publika papper, vid samma års slut var upplåtet åt:
Banko-Diskonten  245,000: — —
Låne-Kontoret i Götheborg  190,000:
Dito i Malmö  2.000: — —
B:o R:dr 437,000
deruti någon förändring sedermera icke egt rum.
B. Utlåning pä namn och reverser.
Bankens förlag för denna utlåning utgjorde vid 1839
års slut  8,000,000:
i öfverensstämmelse med gällande föreskrifter, sålunda fördelad
på de 3:ne Diskontverken, att deraf innehades utaf
Banko-Diskonten  5,000,000
Låne-Kontoret i Götheborg  2,000,000
Dito i Malmö  1,000,000
Tillhör Bariko-Vtsks. Mern. 1844, N:o 2.
50
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
I anledning af Rikets Ständers här ofvan åberopade, uti Höglofl. Banko-Utskottets
Protokolls-Utdrag af den 20 Oktober 1840 intagna, beslut förstärktes
Banko-Diskonten med 460,000 R:dr, hvilken förstärkning, till följd af
205 § i Banko-Reglementet, den 22 Juni 1841 tillökades med 40,000 R:dr,
så att vid nämnde tid Banko-Diskontens kreditiv utgjorde 5,500,000 R:dr.
Sedan, uppå skäl, som äro anförde uti 1841 års Revisions-Berättelse
sid. 32, 33 samt Fullmäktiges Protokoller för den 16 och 30 September samma
år, till förstärkning af Diskontfonderne blifvit af Bankens oanvände medel
anvisade 700,000 R:dr; hvaraf Banko-Diskonten i Stockholm
erhållit  300,000:
samt hvartdera Låne-Kontoret 200,000 R:dr eller . . . 400.000:
S:gr 700,000:
under villkor, att vederbörande Diskont-Direktioner, enär utväg blefve att göra
ifrågavarande medel fruktbärande, på sätt 214 och 215 §<§ i Banko-Reglementet
bestämma eller när Fullmäktige i öfrigt kunde finna återbetalningen nödig
för silfverköp eller andra ändamål, efter hand återbetala desamma, på det sätt,
att för hvarje vecka borde återgäldas af Banko-Diskonten i Stockholm 25,000
R:dr, af Låne-Kontoret i Götheborg 15,000 R:dr och af Låne-Kontoret i
Malmö 10,000 R:dr, allt Banko; så innehades vid 1841 års slut för utlåningen
på namn och reverser af:
Banko-Diskonten
5,800,000: -r
Låne-Kontoret
i Götheborg ,
. . 2,200,000: — —
saint Dito i Malmö
1,200,000: — —
Någon vidare förändring uti dessa förlags-summor har sedermera icke
inträffat, än att, på sätt i 51 § här ofvan omförmäles, till fonden för belåning
af fast egendom på landet äro öfverlåfne 350,000 R:dr af den tillfälliga förstärkning
å 700,000 R:dr, sorn den 30 September 1841 blifvit meddelad och af
hvilka 350,000 R:dr Banko-Diskonten återburit 150,000:
Låne-Kontoret i Götheborg ...... 100,000:
samt Dito i Malmö ....... 100,000:
350,000:
C) Utlåning genom Handels- och Närings-Diskonten.
Vid 1839 års slut var i och för denna utlåningsrörelse anvisadt af
Berättelse af Banho-Fullmdklige.
51
Bankens då egande vinstmedel B:o R:dr 2,710,000: — —
Haral innehade
Stockholms Handels- och Närings-Diskont
. 1,675,000:
Götheborgs Dito . . . . . 850,000:
Malmö Dito ..... 185,000
2,710,000:
Sorn 260,000 R:dr under den 22 Oktober 1840 blifvit öfverlåtne från
Stockholms Handels- oell Närings-Diskont till Banko-Diskonten, men förstberörde
Diskont deremot den 5 November samma år undfått en förstärkning af
100,000 R:dr samt Götheborgs Handels- och Närings-Diskont den 22 Oktober
1840 blifvit förstärkt med 50,000 R:dr; så fanns vid nämnde års slut
upplåtet åt:
Stockholms Handels- och Närings-Diskont
1,515,000: —• —
(Götheborgs Dito  900,000:
Malmö Dito  185,000: — •—
■
2,600,000:
Under år 1841 meddelades följande förstärkningar, nemligen till Stockholms
Handels- och Närings-Diskont
Enligt Fullmäktiges beslut af den 9
September
85,000:
och af den 25 November . . 150,000:
235.000:
Till Götheborgs Dito Dito, enligt beslut af den 30 Juni 100,000: —
samt till Malmö Handels- och Närings-Diskont, enligt beslut
af den 25 Februari .... 15.000: — —
och den 24 Mars  50,000: — —
hvadan fonden vid nästnämnde års slut utgjorde:
vid Stockholms Handels- och Närings
Diskont
, . . 1,750,000
vid Götheborgs Dito Dito .... 1,000,000
och vid Malmö Dito Dito .... 250,000
65,000:
3,000,000: —
obeåäknadt. de 200,000 R:dr, hvilka, jemlikt Rikets sednast församlade Ständers
fattade och uti 212 §. af Banko-Reglementet intagne beslut, blifvit af
-
52
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
satte, såsom en Reservfond för Handels- och Närings-Diskonten, i det ändamål
samma § angifver.
Med begagnande af de genom föreskrifterne i 214, 215 och 216 §§
af Banko-Reglementet anvisade utvägar, hafva Fullmäktige under loppet af år
1842 funnit sig böra lemna följande ytterligare förstärkningar åt:
Stockholms Handels- och Närings-Diskont
under den 29 September 50,000: — —
„ den 6 Oktober 40,000: — —
„ den 20 Dito . 200,000:
290,000:
Malmö Dito Dito
under den 30 Juni . . 50,000: — —
„ den 20 Oktober 50,000: — —
100,000:
390,000: — —
och innehade således vid samma års utgång:
Stockholms Handels- och Närings-Diskont 2,040,000: — —
Götheborgs Dito Dito .... 1,000,000:
Malmö Dito Dito .... 350,000:
3,390,000:
Sedan Fullmäktige, enligt hvad af 1843 års Revisions-Berättelse sid.
16, 17 inhemtas, dels under den 12 Januarii nästlidet år beslutat att, på
grund af Banko-Reglementets 217 § af Allmänheten upptaga lån till belopp
af En million R:dr Banko emot 2 procent» ränta och 3 månaders ömsesidig
uppsägning eller med 3 procents ränta och 6 månaders ömsesidig uppsägning,
i ändamål att mot de medel, sorn sålunda ingå, från allmänheten, utbyta motsvarande
belopp af Bankens egne medel, hvilka till utlåning genom HandelsDiskonten
begagnas, samt dels under den 20 nästderpåföljde April förordnat,
icke allenast att upplåningen borde vidtaga härstädes den 1 då instundande
Maj och vid Låne-Ivontoren i Götheborg och Malmö å de tider, som af ve
derbörande
Direktioner i ortens Tidningar kungöras, utan ock att upplåningssumman
1,000,000 R:dr skulle till en böljan, lånedistrikten emellan, sålunda
fördelas, att minst 800,000 R:dr skola upplånas i Stockholm samt högst
100,000 R:dr allt Banko vid hvartdera Låne-Kontoret; så har till och med
den 30 nästlidne Juni, i följd af utfärdade och i Allmänna Tidningarne införde
kungörelser, uppLånals:
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
53
i Stockholm  345,750: — —
i Götheborg ...... 50,000: — —
samt i Malmö  10,000: — —
dessa 2:ne sistnämnda summor oförändrade balancerade från detta års ingång.
Af de i Stockholm upplånade medel äro . 7,250: — —
efter förutgången uppsägning återbetaldte, så
att beloppet af utevarande Obligationer i
och för upplåningen derstädes sistbesagde
dag utgjorde  338,500: — —
345,750:
Och balancerades samma dag ett till betalning uppsagdt kapital af
B:ko R;dr 19,500.
Genom det af Fullmäktige den 12 Januari nästlidet år fattade här ofvan
åberopade beslut, angående sättet för användande af de upplånade medlen,
hade vid 1843 års slut blifvit till Stockholms Handels- och Närings-Diskont
i utbyte mot Bankens egne medel anordnade
R:dr 288,375: —
hvarförutan fonden för denna lånerörelse
minskats med
. . . 250:
288,625:
utgörande berörde 250 R:dr det belopp, som vid förlidet års slut är vordet
återbetaldt, och enligt Fullmäktiges Protokoll för den 28 December samma år
anvisadt till återbetalning af de åt nämnde Diskont lemnade förstärkningsmedel.
Jemlikt hvad 1843 års bokslut sålunda äfven utvisar, innestod vid besagde
års slut af förstärkningsmedlen hos Stockholms Handels- och Närings
Diskont
B:o R:dr 1,751,375:
Götheborgs „ „ 950,000: — —
Malmö „ „ 340,000:
3,041,375:
Beloppet af de till förstnämnde Diskont öfverlåtne förstärkningar, har
sedermera minskats med 7,000 R:dr Banko, som, i anledning af Fullmäktiges
beslut af den 3 April och 4 Juli detta år blifvit af Stockholms Handels- och
Närings-Diskont till Banken återbetaldte.
54
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
Angående Bankens Grundfond samt användandet af ingående kapital
afbetalningar
och räntevinster,
% 59.
Bankens till innevarande år balaneerade Grundfond utgjorde, på sätt
de vid § 22 här ofvan fogade Räkenskapssammandrag utvisa, det i 218
1 mom. af Banko-Reglementet bestämda belopp . .' . 5,000,000:
och Reservfonden, enligt samma § 2 morn.,  1,000,000:
samt behållningen derutöfver . .
3,404,775: 18. 6.
»Summa Banko R:dr 9,404,775: 18. 0.
Till åtlydnad af föreskriften i sistberörde §. och morn., har Banken årligen
från och med år 1841 till Riksgälds-Kontoret utbetalt en femtedel af
den återstod 2,311,216 R:dr 41 sk. 5 rst. Banko af Bankens, enligt 1839
års Hufvudbok, utöfver grundfonden varande vinst och kapital-öfverskött, som
skulle till nämnde Kontor ingå eller för åren 1841, 1842 och 1843 ett belopp
af tillhopa
Banko R:dr 1,386,730: 5. 6.
hvadan ännu för detta och nästkommande år återstå
att aflemna 2/5:delar med ...... ^ „ 924,486:35. 11.
Säger Banko R:dr 2,311,216:41. 5.
§ 60.
Enligt den vid 22 § här ofvan fogade tabell Litt. B., har Bankens
vinst under åren 1840 med 1843 uppgått till följande belopp, nemligen:
år 1840
807,352: 2. 8.
„ 1841
. 796,726: 12. 2.
„ 1842
843,647:29. 11.
„ 1843
. 957.049:21. 9.
B:ko R:dr 3,404,775:' l£ 6.
Att detta belopp är i Bankens Lane- och Kreditiv-rörelse användt,
torde bäst ådagaläggas genom följande uppgift öfver berörde rörelse efter
1839 och 1843 årens Bokslut:
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
55
År 1839.
Lån emot pant af guld
och silfver
331,725
„ „ Bankens Obli-  gationer •
131,306
16
,, ,, Jern . . •
1,679,470
28
7
„ „ Kopparsed-  lar . . .
9,767
37
1
,, till Städer och
Korporationer
73,686
44
11
„ emot återbetal-  ning i Silfver
607,443
20
6
„ D:o D:o i Sedlar
4,563,549
26
2
„ till odlingar
37,697
6
3
Förlag till Allmänna
Diskontrörelsen .
8,000,000
„ till belåning af Pu-  blika Papper .
700,000
_
„ till Handels- och
Närings-Diskonten
2,710,000
Kreditiv till Spar-Ban-  kerne
„ Kommerse-Kolle-  gium för Manu-  faktur-! liskonten .
1,000,000
„ Jernkontoret . .
600,000
—
Kassakreditiv till Skån-  ska Hypotheks-För-  eningen ....
100,000
till BruksegaresHy-  potheks-Kassa. .
300,000
—
Summa
20,844,646 j 351 6|
År 1843.
388,659
93,894
2,739,975
46,396
59,309
482,959
5,492,016
42,881
9,200,000
437,000
3,041,375
26,600
1,500,000
600,000
300.000
300.000
10
22
34
47
13
34
41
Minskning.
37,412
14,376
124,484
263,000
Ökning.
10
56,934
1,060,504
36,628
928,467
5,184
1,200,000
42 1
45
331,375
26,600
500.000
200.000
8
Efter afdrag af minskningen . . . , . . .
visar sig en ökning af ........
soth öfverskjuta- sammanräknade beloppet af Bankens vinster för åren
1840 med 1843
439,27.3: 9.11.
"3i906,421: 24.10.
3,404,775:18. 6.
med B;o fUdr 501,646: 6. 4.
56
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
I följd af Fullmäktiges, på grund af 215, 216 och 220 §§. i BankoReglementet
den 9 September 1841 fattade beslut att uti allmänna Tidningarne
kungöra, det Banken inlöser till kapital och ränta sådane räntebärande
papper, som omförmälas uti siståberopade §, hafva sådane papper icke erbjudits
Banken af någon annan, än Direktionen öfver Arméens Pensions-kassa,
af hvilken Banken inköpt 1,450 st. Arméens Akords-Amorterings-Fonds på
utlottning ställde och med 4 procents ränta löpande Obligationer å 500 R:dr B:ko
hvardera, utgörande ett sammanräknadt belopp af 725,000 R:dr.
Anordningar utom Stat.
§ 61.
Under den tid, hvarför nu redovisas, hafva Fullmäktige icke begagnat
någon del af det arfvode af högst 300 R:dr B:ko årligen, hvilket Fullmäktige,
enligt 221 §. af Banko-Reglementet, ega rätt använda, såsom ersättning till
den person uti Banken, som, uppå Banko-Sekreterarens hemställan, blifver
förordnad att vid räkenskaps-göromålen inom Banko-Styrelsens Expedition
Sekreteraren biträda.
§ 62.
De uti 222 och 223 §§. upptagne arfvoden till personer utom BankoVerket,
för meddelandet af erforderlige upplysningar och biträden m. m. samt
välgörenhetsbidrag, äro alla af den egenskap, att desamma fortfarande torde
böra utgå.
§ 63.
Af de uti 224 §. omförmäldte, af Rikets sednast församlade Höglofl.
Ständer beviljade, anslag af Fullmäktiges s. k. Dispositionsräkning N:o 2,
hafva följande sedermera upphört, nemligen:
l:o det under Litt. e utförde anslag af . . . B:ko R:dr 41: 32. —
till försvunne Bokhållaren i Banken F. Zettergren
minderåriga dotter Laura;
och 2:o det under Litt. /, af „ „ 50:
till afl. Kontorsskrifvaren i Banken, ProtokollsSekreteraren
A. Printzenskölds minderårige
son Axel.
Det
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
57
Det förra upphörde nied andra qvartalet 1842, sedan innehafvaren dåmera
uppnått 21 års ålder och det sednare med 2:dra qvartalet 1843, enär
Axel Printzensköld den 2 Juli samma år f} llde 15 år.
Efter det hos Fullmäktige den 17 November 1842 blifvit anmäldt, att
ett af aflidne Kamreraren vid Låne-Kontoret i Malmö, S, G. de Mares efterlemnade
7 barn, den 21 förutgångne September uppnått 21 års ålder, har i
öfvervägande kommit, huruvida tlet åt bemälde Ivamrerares enka jemte 7 minderårige
barn beviljade och under Litt. K. förekommande anslag af 333 R:dr
10 sk. B:o årligen borde, i förhållande till barnens andel, minskas; men som
hvarken det till Riks-Stånden vid 1834 och 1835 årens Riksdag aflåtne och
af dem bifallne Banko-Utskottets utlåtande N:o 33, angående understöd åt
Enkan de Maré och hennes barn, eller bemälde Utskotts Protokolls-Utdrag i
ämnet innefatta något vilkor eller förbehåll, hvilket skulle kunna gifva anledning
till inskränkning i hennes rätt att till oförminskadt belopp tillgodonjuta
det henne tillagde anslag, ansågo Fullmäktige något afdrag af detsamma
icke böra ega rum.
Uppå ansökning af aflidne Vaktmästaren vid Banko-Diskont-Verket
Lars Sundins efterlenmade Enka, Christina Margretha Lindblad, hafva Fullmäktige
under den 5 Augusti 1841, med stöd af 101 § i Banko-Reglementet,
i anseende till hennes, af företedde handlingar styrkte, behof af understöd
tilldelat henne ett årligt anslag af 75 R:dr B:o, motsvarande i/3 af mannens
i Banken egande lön.
Likaledes hafva Fullmäktige under den 10 September 1841 uppå derom
gjord och af Direktionen vid Låne-Kontoret i Malmö förordad anhållan
förunnat aflidne Registratorn vid nämnde Låne-Kontor H. Gullanders Enka,
Jakobina Christina Nobelius en årlig pension af 200 R:dr B:o, utgörande i/3 af
den lön, mannen i lifstiden innehaft»
Hvarförutan Fullmäktige slutligen, den 28 April 1842, med afseende
å styrkt medellöst tillstånd samt andre bevekande skäl, tillagt aflidne Ombudsmannen
vid Låne-Kontoret i Götheborg, Lagmannen P. Stenbergs Enka,
Ulla Klingspor, ett årligt anslag af 333 R:dr 10 sk. B:o.
Jemte det Fullmäktige nu till Högloft. Utskottets pröfning och stadfästelse
anmäla berörde af Fullmäktige fattade beslut; få Fullmäktige, under
Tillhör Banko-Utskottets Mern. 1844, N.o 2.
8
58
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
förutsättning att så väl de af Rikets Höglofl. Ständer beviljade , ännu qvarvarande,
som de af Fullmäktige sedermera meddelade anslag, fortfarande få
utgå, i ett sammanhang här upptaga de från Fullmäktiges Dispositionsräkning
N:o 2 utgående anslag, nemligen:
a) Till Bokhållaren vid Banko-Diskont-Verket
A. Montelii Enka, Sophia Wernander . . . B:ko R:dr 200:
/>) Till Bokhållaren vid Banko-Diskont-Verket G. A.
Oudars Enka, Annette Rundqvist .... ,, 200: — —
ej) Till Vaktmästaren vid Banko-Diskont-Verket
Forssboms Enka, Sara Gustafva Haglund . . ,, 75:
tT) Till afvikne Bokhållaren vid Låne-Kontoret i Götheborg
C. G. Treffenbergs 3:ne minderåriga barn „ 50: — —
e) Till Vaktmästaren vid Låne-Kontoret i Götheborg
Wedbergs Enka, Rebecka Klefbäck .... ,, 40: —■ —•
/') Till Kanslisten vid Banko-Diskont-Verket, Assessoren
T. Claessons Enka, Wendela Margaretha
Malmberg, jemte fyra minderårige barn ... „ 150: —* —
</) Till förre Arbetaren vid Tumba Pappersbruk,
Sven Wennersten och hans hustru Maria Sjöberg „ 6: 32. —
Ii) Till Kamereraren vid Låne-Kontoret i Malmö, S.
G. de Marés enka, H. G. Redevegh, jemte 6
minderåriga barn
„ 333: 16. —
*3 Till aflidne Banko-ombudet vid Götheborgs LåneKontor,
Kamreraren J. Wallmos 3:ne minderåriga
barn
„ 300: — —
A) Till Vaktmästaren vid Banko-Diskont-Verket
Caléns enka, Catharina Margaretha Sjöberg . , „ 50: — —
l) Till aflidne Bokhållaren vid Låne-Kontoret i Götheborg,
J. P. Anderssons enka Charlotta Thronell „ 200: — —
m) Till aflidne Vaktmästaren vid Banko-Diskont-Verket
Lars Sundéns enka, Christina Margaretha
Lindblad  ,, 75: —- —
ri) Till aflidne Registratorn vid Malmö Låne-Kontor
H. Gullanders enka, Jacobina Christina Nobelius „ 200: — —
o} Till aflidne Ombudsmannen vid Götheborgs Låne
Kontor,
Lagmannen P. Stenbergs enka, Ulla
Klingspor  v 333: 16. —
Summa Banko R:dr 2,213: 16. —
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
59
Lärande Fullmäktige, för så vidt någon annan anstalt ej kan tillväga—
bringas i och för pensionering af enkor och barn efter Tjenstemän och betjente
vid Banko-Diskont-Verket och Låne-Kontoren, hädanefter såsom hittills
berättigas att till bestridande af ofvanberörde anslag använda en summa
af 2,500 R:dr B:o, i den ordning 224 § af Banko-Reglementet antyder.
Som Notarien C. A. Strinnholm ännu ej aflemnat de återstående 6
årgångarne af det register för åren 1800—1828, som bemälde Notarie åtagit
sig att, efter så väl tids och sakordning, som alphabetisk ordning, utur Bankens
handlingar sammanfatta; så torde den derför bestämda ersättning 1,050
R:dr B:o fortfarande få ställas till Fullmäktiges disposition,
§ 64.
De uti 225 § af Banko-Reglementet uppräknade tillfällige anslag,
torde än vidare böra oförändrade bibehållas; dock hafva Fullmäktige med hänvisning
till 1841 års Revisions-Berättelse, sid. 36—37, skolat hemställa att
ersättning för annullering af förslitne sedlar måtte få utgå äfven för sedlar å
10 R:dr och 6,2/3 Rrdrs valör, samt att i följd häraf litt. b. uti åbropade §. kunde
erhålla följande lydelse:
För hvarje 1000:de annullerade och förslitne sedlar å valörerne från
och med 10 R:dr till och med 8 sk., som blifvit af Kommissarierne granskade,
öfverkorsade, uppräknade och förseglade, 42 sk. 8 rst.
§ 65.
Med stöd af föreskriften i 226 § af Banko-Reglementet, hafva Fullmäktige,
under den 22 Juni 1841, efter inhemtande af Under-Styrelsens utlåtande
i ämnet, och i öfverensstämmelse med denna Styrelses förslag, tilldelat
Medaljören G. Enegren 280 R:dr Banko årligen från och med 1837, såsom
ersättning för förlorad arbetsförtjenst genom den år 1836 tillvägabragta
förändring med sedelmyntet.
60
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
Inre detalj-förhållanden.
§ 66.
Uti 1843 års Revisions-Berättelse, sid. 48, är, i afseende på Bankens
Brandanstalter, bemärkt:
r.o vid Stationen JS:o /, eller Pumpverket å Jerntorget, att pumpningen
syntes gå mycket tungt, hvilken olägenhet, såvida den icke förorsakades
af något felaktigt i sjelfva tryckverket, Revisorerne förmodat kunna undanrödjas,
genom anbringande af längre bommar till bäfstängerne, hvarigenom
tillfälle beredes att på en gång kunna använda en större arbetskraft;
2:o vid Stationen N'.o 3 Vattenuppfordringsverket, att genom detsamma
de å Bankohusets vindar placerade vattenreservoirer, tillhopa inrymmande
12,240 kannor, blott kunna återfyllas med 60 å 70 kannor vatten i minuten,
en qvantitet, som, enligt Revisorernes förmenande, vore alltför otillräcklig
att ersätta vattenminskningen i reservoirerne genom aftappning derifrån
dels för jagtsprutorne å vindarne och dels för de serskildta sprutorne i båda
husens korridorer, synnerligast om flere af dessa sprutor behöfde på samma
gång användas, oell
Sto att af 8 blott 6 stationer voro försedde med läderslangar samt att
slangarne således användas för mer än en station.
Brand-Styrelsen, hvars utlåtande häröfver blifvit af Fullmäktige infordradt,
har anfört:
Vidkommande Pumpverket å Jerntorget, att Direktören Theof. Muncktell,
hvilken af Brandstyrelsen blifvit anmodad att yttra sig öfver såväl ifrågavarande,
som den uti 2:dra punkten här ofvan förekommande framställning,
efter tagen noga kännedom af berörde pumpverk, förmält sig anse detsamma,
i sjelfva sin inrättning vara så klent att någon längre uthållighet vid dess
begagnande icke vore att påräkna; samt att, i händelse längre bommar anbringades
till häfstängerne, en ojemnare tryckning derigenom skulle uppkomma,
hvilken påskyndade pumpverkets förstöring.
I anledning häraf har Brandstyrelsen anmodat Direktören Muncktell, att
uppgöra ritning och kostnadsförslag till ett nytt pumpverk för brunnen å Jern
-
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
61
torget. Skolande Fullmäktige, sedan berörde ritning och kostnadsförslag till
dem inkommit afgifva utlåtande rörande denna Revisorernes framställning.
Hvad dernäst angår vattenuppfodringsverket vid stationen N:o 3, har
Brandstyrelsen, jemte öfverlemnande af ett utaf Direktören Muncktell upprättadt
kostnadsförslag å en dubbel tryckpump jemte rörledning till nämnde uppfordringsverk,
slutande sig å 1,196 R:dr 29 sk. 4 rst. Ranko och åtföljdt af
ett skriftligt anförande jemte 2:ne ritningar öfver tryckpumpen, uppå andragne
skäl, hemställt om inrättande af en sådan tryckpump, Direktören Muncktell
föreslagit.
Som Fullmäktige, lika med Revis or erne, anse, att det quantum vatten,
hvilket från den i stationen N:o 3 befintliga tryckpump kan uppfordras i reservoirerne
kan blifva otillräckligt att ersätta den vattenmassa, som vid ett
fortsatt anlitande deraf för de inre släcknings-anstalterne i båda Bankohusen
möjligen behöfver aftappas; hvarföre och i händelse det nu varande tryckverket
skulle under begagnandet komma i olag och till följd af sin sammansättning,
särdeles hvad ventilernes anbringande beträffar, ej kunna med erforderlig
skyndsamhet åter bringas i gång, en reservanstalt för vattnets obehindrade
uppfordring är af väsendtlig nytta; få Fullmäktige, med åberopande
af Protokollet för den 27 nästlidne Juni, hos Höglofl. Utskottet föreslå, att, för
den anmärkte bristfällighetens afhjelpande ett förbättradt uppfordringsverk
må anskaffas i enlighet med den plan, Direktören Muncktell, efter uppgjorde
ritningar samt afgifvet kostnadsförslag uppgifvit och jemnlikt hvilken
de nya rören komme att hufvudsakligen åtfölja de gamla, samt
följaktligen vålla mindre svårigheter och kostnader, än eljest skolat blifva
händelsen.
Det åberopade kostnadsförslaget jemte ritningarne skola Höglofl. Utskottet
tillhandahållas.
Beträffande slutligen den anmärkning, att 2:ne stationer sakna läderslangar;
få Fullmäktige anmäla, att sedan, uppå Brandstyrelsens derom gjorde
hemställan, Fullmäktige tillåtit, att från Hamburg finge införskrifvas en ny
slang till Pumpverket å Jerntorget, hvilken slang numera hitkommit och vid
anställd pröfning befunnits god, är derigenom tillfälle beredt, att vid ofvanbevörde
stationer använda den slang, som tillförene varit begagnad vid näntade
pumpverk.
62
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
% 67.
Sedan Kongl. Maj:t, genom ett till Banko-Fullmäktige aflåtet Nådigt
Bref af den 17 Oktober nästlidet år, förklarat, att med gillande och fastställande
af de prof å stämpladt papper, hvilka Fullmäktige aflemnat, hade för
godt funnit förordna, dels ätt begagnandet af det nya stämplade papperet skulle
taga sin början med 1845 års ingång, hvarefter och så fort Chartte Sigillata*
redogörelsen för år 1844 hunnit afslutas, den uti Landt-Bänterien
och hos försaljningsmännen i orterne befintlige behållning af gammalt Charta*
Sigillata*, papper bör till Kongl. Stats-Kontoret insändas, dels ock att deri
hittils åtskillige Handelshus medgifne rättighet, att erhålla så kallad extra stämpling
på deras i sådant afseende inlemnade vexlar komme att upphöra vid
1844 års slut, efter hvilken tid de Handelshus, som det åstundade, skulle i stället
ega att i Charta* Sigillata* Försäljnings-Kontoret, emot stämpelafgiftens
erläggande, utbekomma stämplade blanketter till vexlar, hvarjemte Kgl. Majit
i Nåder anbefallt Stats-Kontoret, bland annat, att med Fullmäktige afsluta
kontrakt om lefverering af erforderligt stämpladt papper, på de af Fullmägtige
derföre uppgifne tider och vilkor; samt Kongl. Stats-Kontoret till underdånig
åtlydnad häraf, i skrifvelse af den 7 December sistlidet år öfverlemnat
2:ne exemplar af ett i öfverensstämmelse med Kongl. Majits Nådiga
beslut upprättadt Kontrakt, med anhållan, att Fullmäktige, om dervid icke
funnes något att erinra, ville det ena exemplaret deraf, försedt med Fullmäktiges
godkännande, till Kongl. Stats-Kontoret återställa; så hafva Fullmäktige,
uti skrifvelse af den 21 i nästberörde månad, till Kongl. Stats-Kontoret insändt
det ena exemplaret af Kontraktet, med Fullmägtikes godkännande försedt;
hvarefter Fullmäktige låtit upprätta och sedan vederbörande deröfver
hörde blifvit, samt skriftlige utlåtanden afgifvit, under den 29 Februari detta
år, till efterrättelse fastställt en Ordnings-Stadga, innefattande nödige ansedde
föreskrifter i afseende på lefvereringen och bokföringen af det nya Charta*
Sigillata* papperet samt utsett 2:ne personer inom Banko-Verket att utöfva
vården af stämplade pappersmagasinet och besörja dithörande bestyr, hvilket
allt Fullmäktige skolat hos Högloft. Utskottet anmäla, såsom en fortsättning
af den redogörelse, hvilken, angående de med berörde papper samband ägande
åtgärder, förekommer uti 1843 års Revisions-Berättelse vid 49—52.
Härvid böra Fullmäktige tillägga, att en del af det nya Charta* Sigillatce
papperet redan blifvit från Tumba till Banken aflemnadt, samt att stämplingen
af skrifkartorne är börjad.
För att i Stereotyperings- och Tryckeri-Verkstaden bereda nödigt ut
-
Berättelse af Banko-Fullmäktige. 63
rymme för de pressar och machiner, hvilka blifva erforderlige, i följd af
Chartte Sigillatse stämplingen, hafva Fullmäktige, efter vederbörandes hörande,
enligt beslut af den 26 Juni nästlidet år, låtit berörde Verkstad utvidgas.
§ 68.
I afseende på den uti 1841 och 1843 årens Revisions-Berättelser sid.
34 i den förra och 35 i den sednare förekommande anmärkning, angående
den år 1837 påbörjade och år 1840 fulländade reparation af bägge Bankohusen,
åberopa Fullmäktige det yttrande deröfver, som Fullmäktige under den 15
nästlidne Maj afgifvit, och hvilket är sistnämnde Revisions-Berättelse bifogadt.
§ 69.
Då uti Bankens räkenskaper under titel: Tryckningskostnad under
1828—1830 årens Riksdag "balanceras 977 Rdr 34 sk. Bko, hafva Rikets
Ständers år 1841 församlade Revisorer (se sid. 34 i Berättelsen) förklarat,
att Banko-Styrelsen långt för detta bordt antingen hos Riksgälds-Kontoret
söka ersättning för berörde belopp, eller ock anmäla detsamma till afskrifning.
Som tiden för återfordrande af berörde utaf Banken bestridda utgift
för tryckningen af Banko-Utskottets Utlåtanden och Betänkanden, m. m., till
Rikets Högled. Ständer vid ofvanberörde Riksdag, redan lärer vara förliden :
hafva Fullmäktige ansett sig böra hos Höglod. Banko-Utskottet hemställa :
att berörde 977 Rdr 34 sk. Bko måtte få utur räkenskaperne afskrifvas.
§ 70.
I anledning af en utaf Banko-Ombuden vid Dåne-Kontoren i Götheborg
och Malmö G. E. Ferlin oell C. A. Nordström hos Fullmäktige gjord
anhållan, att enär, vid inträffande ledigheter inom Banken, någon af Sökanderne
kunde befinnas närmast i tour till vidare befordran, stadfästa och bibehålla
honom vid den tour och tjensteberäkning, som åtföljer en dylik befordran,
utan att de, för sådant ändamål, bellö fde med ansökning derom tidt och ofta
besvära; hafva Fullmäktige, efter Under-Styrelsens hörande, den 14 Oktober
1841, i öfverensstämmelse med bemälde Styrelses tillstyrkan, beslutat, det
borde Under-Styrelsen vid livaije upprättande förslag till befordran inom 3:dje
64
Berättelse af Banho-Fullmälstige.
Tj enstegraden, serskildt taga under ompröfvande och yttra sig huruvida och i
hvilken ordning Under-Styrelsen, med föranledande af 98 §. 5 moni. i Banko-Reglementet,
ansåge någotdera af Banko-Ombuden böra tillerkännas den
högre tour till vidare fortkomst inom Banko-Verket, som kunde finnas åtfölja
en dylik befordran, äfven utan att någon ansökning i sådant afseende inkommit.
På grund häraf har Banko-Ombudet Nordström den 4 November 1841
erhållit tour inom 3:dje eller Bokhållare-fjenstegraden; hvaremot Banko-Ombudet
Ferlin ännu tillhör Kontorsskrifvaregraden.
§ 71.
Genom Nådig Kungörelse af den 10 Juni 1841 har Kongl. Maj: t
beslutat, att 2 §. uti Ansvarighetslagen för Rikets Ständers Fullmäktige i
Banken af den 12 Mars 1830, angående utbetalning af större och mindre
Kreditiven, hvilken upphört att ega tillämpning sedan berörde Kreditiv blifvit
anvisade på Riksgälds-Kontoret, skall från samma Ansvarighetslag utgå.
Vid sådant förhållande och enär 4 §. i berörde Ansvarighetslag hänvisar
till den straflfbestämning 1 mom. af 2 §:n innefattar, men det vore olämpligt
åberopa en §., som upphört att vara gällande, hafva Fullmäktige ansett
sig böra hos Höglofl. Utskottet tillstyrka,
att en i omförmälde hänseenden förändrad Ansvarighetslag för Rikets
Ständers Fullmäktige i Banken måtte varda i laga ordning till efterrättelse
utfärdad.
§ 72.
Angående förvaltningen af Tumba Pappersbruk bifoga Fullmäktige
härhos en serskild Berättelse.
Undertecknade åberopa livar för sig de serskilda meningar, som emot
en del af de här ofvan förekommande beslut blifvit till Fullmäktiges Protokoller
anförde de dagar då samma beslut äro fattade.
Öfver följande hos Fullmägtige väckte frågor och gjorde framställningar
öfverlemna Fullmäktige härjemte af dem afgifne Utlåtanden, nemligen:
l:o
Berättelse af Banko-Fullmäktige.
65
l:o af den 6 Oktober 1842, i anledning af Sterbhusdelegarnes efter
aflidne Frälse-Inspektoren Pehr Törnqvist ansökning om ersättning för åtskilige
sedlar å Daler Kopparmynt;
2:'o af den 14 Mars 1844, angående en af Uppbördsskrifvarén S. Hejdenberg
gjord ärhällan om ersättning för åtskilige genom eldsvåda förlorade
Bankosedlar till ett belopp af 2900 Rdr Banko; och
3:o af den 28 Mars 1844, angående försäljning al en del i Bankens
Pappersmagasin befintlige vid Tumba Bruk förfärdigade papperssorter.
Stockholm den 11 Juli 1844,
C. F. HORN. AUG. von HARTMANSDORFF. BERNH. ROSENBLAD.
M. C. BERGWALL. JOSEF WALLIN. ABR. Z. PETTERSSON.
N. SANDBLAD. FRANS SCHARTAU.
JOH. OLSSON.
S. HEURLIN.
C. NORMAN.
G. B. APPELQVIST.
C. O. Ossbahr.
Tillhör Banko-Ultk. Mern. i844, N:o 2.
9
STOCKHOLM, tryckt mos W. F. Dalman, 1844.
Lii. A.
Bankens genom Lånerörelsen förvärfvade, kontant influtna, årliga ränteinkomster, dess dermed bestridde egna ränteutgifter och förvaltningskostnader
m. m., samt det totala öfverskott, som för hvartdera året å räntorne uppkommit.
1839.
1840.
1841.
1842.
1843.
Ränteinkomst af de fyrfal-
diga lånerörelser, som Ban-
ken omedelbart besörjer .
297,497
33
293,106
292,073
28
4
286,351
10
348,135
28
1
Dito för Kreditiv-lånen till
Kommerse-Kollegium och
Jernkontoret
43,099
3
10
43,610
37
1
41,831
4
3
51,391
41
9
57,702
32
1
Dito för nya kassa-kreditiv .
4,849
14
2
3,256
25
4
3,095
35
4
4,177
17
6
6,818
32
8
Behållen vinst på Bankens
Diskontrörelse
454,301
12
4
477,174
10
600,721
13
10
513,764
14
5
618,095
32
Ränteinkomst för Riksgälds-
Kontorets obligationer på
återstoden af Rikets skuld
till Banken för 1808 och
1809 årens krig, m. m. .
161,920
158,400
154,880
151,360
147,840
_
Dito för arméns Accords A-
morlerings-fonds obligatio-
ner
4,500
29,000
Summa
96l,öö7|15j 4
975,547] 15
3
1,092,601133
9
1,011,544|35| 8
1,207,592128110
CTillhör lianko-Fullmäktiges Berättelse 1844 -i
Bankens ränteutgifter . . .
(Ränteutgifternes ökning under
år 1843 härleder sig
från upplåningen hos Riksgälds-Kontoret.
)
Bankens förvaltningskostnader,
onera, utskylder och
välgörenhels-bidrag samt
hvad eljest blifvit af Rikets
Ständer på ränteinkomsten
anvisadt
Tillhopa ränteutgifter, förvaltningskostnader
och öfrige
anslag å ränteinkomsten
Saldo, öfverskott eller behållning
af de räntor, lånerörelsen
inbringat .
Summa
1839.
24,559
248,921 29 4
31
10
273,481
688,186
13
1840.
24,589
15
1841.
22,732
226,094 24 10 304,910 38 2
250,683
724,863
40
22
11
9öl,Ö67| 15| 4|975,547|15| 3
327,642
764,958
45
36
6
1842.
22,297
1,092,6011331 9
44
221,382
243,680
767,864
11
1843.
90,015
10 8 248,926 46 10
28
l,011,544|35j 8
34
338,942
868,649
33
4
43 6
1,207,592|28|10
■v
Lii. B.
Kapitalräkningens vinster och tillväxter, jemnfbrde till derå inträffade
Af den influtna ränteinkomsten har
kapitalräkningen sig lillgodobekommit
(se N:o 1)
jKapital-vinster hafva utgjort:
Genom beräkning af räntefordringar
och ränteskulder till årets slut . .
Afgifter för depositionshvalfvets begagnande
Folii-afgift för enskilde assignerings
räkningar
Dito för begagnade kassakreditiv . .
Innehållen skedarelön för invexladt
underhaltigt guld
Genom inköp af 96,020 st. dukater,
å 5 R:dr 30 sk., eller 2 sk. mindre,
än bokföringsvärdet, har vunnits
Vinst å invexlade 2,791 st. dukater
Dito å försåldt guld i plantsar till ett
sa m manräknad t belopp af 198,004-y9-^
dukater
Vid försäljningen af nyssnämnde plantsar
bar myntskatten T35 procent kommit
Banken tillgodo med . . .
Vinst å utvexlade dukater ....
Genom försäljning af dukater utöfver
deras i räkenskaperne antagna evalvationsvärde
har vunnits ....
Vinst å en på auktion inropad och
derefter försåld guldpant ....
Dito å kopparskiljemynt-polelter, försålde
till Kongl. Myntet ....
Banken godtgjord myntskatt vid försäljning
af silfverplantsar ....
Vinst å försålde spanska piastrar . .
Realisationsafgift för riksgäldssedlarne,
återburen till Banken från conto
pro diverse N:o 2 i depositions
afdelningen
Afskrifven skuld å auktions-expens
räkningen
Influten betalning för oanvändbare malerialier
och inventariepersedlar
Befunnen behållning i o myntad t silfver
utöfver hvad räkenskapen upptagit
Uppkommet öfverskott vid nedsmält
ning
af 1000 piastrar
Metalliska värdet af Myntkabinettet .
luflutne afbetalningar å Bankens inom
linien balancerade fordringar hos
Puksgäldskontoret för utredning af
Götha Kanalbolags f. d. diskont
30,117: 21. 8.
af Malmö f. d. diskont 1,554: 35. 7.
Influtne medel å inom linien balancerad
fordran ........
Influten ränta å ett till invexling af
förslitne småsedlar utgifvet förskott
Influten afbetalning å inom linien såsom
osäkre förde skiftes- och odlingslån
Vinst å pappersproduktionen vid Tumba
Utaf inom linien balancerad tillgång
i papper har för sedlars tillverkning
blifvit användt
Efter prsescriptionstidens förlopp afskrifne
daler-kopparmyntssedlar. .
Afskrifne, utelöpande attester och in
visningar
Genom evalvation af runstycksbråk .
Summa
(Tillhör Banko-Fullm. Berättelse 1844-J
Den 31 D
1839.
1840.
CD
tH
688,186
2
2
724,863
22
U
764,958
6,071
—
2
15,948
28
11
—
304
30
—
497
32
—
473
4,780
__
4,628
4,248
10
—
—
18
—
—
26
9
30
5
—
—
—
—é
,
4,000
——
—
—
——
—
■—
’
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
129
573
22
—
672
20
—
—
—
—
•—
—
—
—
1
25
7
1
4
9
1
...
.
—.
—
3,747
'
—
—
—
—•
—
289
—
—
—
—
—
—
434
32
10
—
—
—■
—
9
29
7
—
—
—
—
.
__
_
.
-
9,533
31,672
40
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
___
.
159
18,555
21
9
—•
—•
—
*
.
—
—
—
—
—
59,457
—
—
—
70,596
17
6
—
187
44
—
—
—
1
—
—
3
—
718,976
~2
~7
817,413
26
1
878,698
ecember.
l.
1842.
1843.
36
6
767,864
28
1
868,649
43
6
—
—
34,952
20
1
41,009
29
4
2
—
260
26
—
360
36
—
4,088
—
_
4,356
,
___
—
—
40
—
—
190
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
40
1
—
—
—1
—
234
2
—
—
—
—
—
—
571
17
6
3,377
32
7
20
—
74
14
—
240
7
—
—
—
—
—
—
—
—
•—
—
—
—
7
2
—
—
—
—
9
5
28
6
3
39
3
32
11
2,773
12
9
-
54,254
40
8
44,096
38
8
29
10
■—
—
—
—
—
—
100
—
,
—*
—
—
—
—
—
—
6
31
7
„ i -
42
2
9
3
—-
—
—
11
6
—
43
42
17
—
587
27
10
’
’
40
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
- ■
■ - „
60
5
11
_
4
—
—
■—
—
—
—
—
~8
“
864,522
39
~9
963,688
43
~8
irluster och nedsättningar, såsom grund för kapitalets tillväxt på det hela.
Uppkommen förlust å landtegendomslån
• . . . . . . . . . .
Dito Dito å skiftes- och odlingslån
...........
Bankens räntefordran utöfver dess ränteskuld
har minskats med . . .
Förlust å silfvermyntningen....
Myntskatt vid om-myntning af gammalt
silfvermynt
Nedsmältningskostnad af spanska pia
slrar
Förlust vid inköp och probering af
utländskt silfvermynt
Dito genom runstycksbråk vid utvexling
af omyntadt guld
Uppkommen förlust genom om-myntning
af gammalt kopparmynt . .
Förlag till Tumba bruk utöfver vär
det
af derifrån erhållet papper.
Värdet af för Bankens eget behof endast
användbart, vid Tumba produceradt,
papper, utöfver hvad Banken
under året förbrukat . . . .
Debiterad, men afskrifven folie-afgift
Inlöste daler-kopparmyntssedlar efter
prasscriptionstiden
Summa
Saldo kapitaltillökning .
Den 31 December.
1839.
998
12,605
462
30,527
44,594
33
26
17
10
6
32
13
Summa
674,381
718,976
37
“2
1840.
8,262
480
19
1,216
86
16
10,061
12
40
23
807,352
817,413
2
26
1841.
697
69,775
1,414
2,578
21
21
19
7,506
81,971
8
796,726
878,698
25
8
44
12
“8
1842.
31
735
4
1,325
18,480
278
20
20,875
10
13
37
10
15
19
843,647
864,522
10
1843.
1,841
1,959
i
£
2,835
6,639
5
2
12
26
24
21
4
2
4
11
29 11
3919
957,049
963,688
21
43
9
T
Lil. C.
Bankens samtlige tillgångar, jemnförde med dess samtlige skulder, utvisande det, enligt räkenskapen, befintliga tolal-öfverskott eller kapital,
sådant det vid hvarldera årets utgång sig befinner.
Skulder.
I. Låne-Banko-skuld.
ä) För utelöpande räntebärande
skuldförbindelser .
b) För upplupne oultagne
räntor
c) För utelöpande invisningar
och attester
d) För medel, som blifvit
till bestämda ändamål
reserverade och afsatle. .
Säger
II. Sedel- och Depositions•
skuld.
tro Sedclskuld
2:o Depositions-skuld . . .
a) fond för inlösen af utelöpande
Riksgälds - sedlar
och koppar-skil jemyntspolletter
......
b) för utelöpande invisningar
och attester.
c) för innestående medel
& löpande räkningar . .
Säger
Summa
Saldo Bankens totalöfverskott
eller kapitallillgån
Summa B:ko ll.dr
Den 31 December.
1839.
1840.
1841.
1842.
1843.
683,045
12
6
671,362
23
3
703,406
28
8
1,810,541
11
9
2,125,374
41
8
61,167
3
3
65,571
24
4
15,787
41
1
33,242
42
3
15,940
10
2
3,646
•—
4
17,491
43
3
10,475
35
10
10,688
22
—
10,270
40
9
196,395
39
7
230,034
6
5
2,220,137
5
2
1,774,682
29
2
1,331,215
47
10
944,254
7
8
984,460
1
3
2,949,807
14
9
3,629,155
9
2
3,482,801
44
■=»
5
26,526,414
44
5
26,871,580
14
4
25,232,098
25
8
21,985,794
1
8
20,886,501
46
4
743,280
9
6
580,719
22
10
445,064
17
6
398,266
17
6
373,638
18
10
19,257
41
6
20,051
34
3
7,674
19
8
23,713
1
5
7,905
21
7
7,206,024
11
1
7,627,370
37
7
10,019,276
34
7
8,207,392
9
7
5,948,562
6
8
34,494,977
10
6
35,099,722
13
—
35,704,114
1
5
30,615,165
30
2
27,216,607
45
5
35,439,231
18
2
36,084,182
14
3
38,653,921
16
2
34,244,320
39
4
30,699,409
41
10
8,311,216
41
5
9,118,568
44
1
7,604,078
14
10
8,447,725
44
9
9,404,775
18
6
43,750,448
11
7
45,202,751
10
4
46,257,999
31
42,692,046
36
1
40,104,185
12
4
Tillgångar.
a) Guld och Silfver i Bankens
hvalf och hos Myntverket,
jemte kopparskiljemynt
•••••••
b) Säkra fordringar hos Statsverket
och Riksgälds-Kontoret,
hvaribland de obligationer,
hvilka år 1830
förklarats skola utgöra Bankens
grundfond . . .
c) Lån till enskilde på rörlig
pant och kortare tider
d) Lån till städer och korporationer
e) Lån till enskilde mot inteckning
och återbetalning
i silfver
f) Lån till enskilde emot inteckning
och återbetalning
i sedlar
g) Skiftes- och odlings-lån .
h) Förlag, lemnade till Banko-Diskontens,
Låne-kontorens,
Kommerse-Kollegii
och Jernkontorets serskilde
Diskonterings-rörelser . .
*) Beviljade Kassa-kreditiv,
insatte i Depositions-afdelningen
k) Upplupne obelalde räntor
l) Bokförda värden och förskott
af hvarjehanda egenskap
Summa B:ko R:dr
Dessutom osäkra fordringar
af flerfaldig art, förde in
rxm
liÉiinn lill Kplnnn af -
Den 31 December.
1839.
17,017,805
5,022,755
2,152,269
73,686
607,443
4,563,549
37,697
13,200,761
400,000
179,501
494,976
43,750,448
11,515,229
24
45
33
44
20
26
6
16
37
43
11
41
1
8
11
10
11
1840.
18,325,145
4,934,755
2,133,572
70,903
584,306
4,653,630
23,550
13,371,163
400,000
196,409
509,312
45,202,751
10,523,663
29
45
23
12
33
10
45
18
39
38
10
27
10
11
8
4
1841.
16,899,399
5,071,755
1,452,738
67,100
560,036
4,871,460
26,591
16,344,745
400,000
126,164
43S,007
46,257,999
10,439,880
34
45
19
36
31
22
1
26
31
11
1842.
11,185,941
5,483,755
3,251,668
64,290
509,078
5,488,703
33,274
15,589,232
600,000
178,571
307,529
42,692,046
10,458,596
45
35
42
1
7
37
39
24
40
36
26
7
1
10
1
1843.
8,004,937
o,39o, i oo
3,268,925
59,309
482,959
5,492,016
42,881
15,587,764
600,000
202,293
967,340
40,104,185
8 10,462,804
34
11
45
20
47
13
34
41
10
22
14
27
12
4
Tillhör Banko-Fullmägtigcs Berättelse iS44‘
Berättelse om förvaltningen af Tumba.
i
Berättelse
till Rikets Ständers Banko-Utskott, angående förvaltningen af
Tumba Pappersbruk; gifven i Stockholm den 11 Juli i844‘
-Enligt 1841 och 1843 årens Revisions-Berältelser, äro Tumba Bruks räkenskaper
af Rikets Ständers berörde år församlade Revisorer granskade för åren
1839 med 1842 samt Fullmägtiges Protocoll, i hvad desamma angå
ärenden, som röra nämnde Bruk, genomgångne till och med den 2 September
nästlidet år.
Öfver de af sislbemälde Herrar Revisorer framställde anmärkningar, rörande
Brukets förvaltning, hafva Fullmägtige afgifvit särskilt utlåtande, bifogadt
den af Revisorerne aflemnade berättelse.
I afseende på de uti ettsamma berättelse åtföljande yttrande af Prosten
Sandberg upptagne framställningar, rörande hushållningen vid Tumba, hänvisa
Fullmägtige till berörde utlåtande samt 11 § här nedan.
§ *•
Enligt 6 § i Banko-Reglementet, förvaltas Tumba Bruk af Fullmägtige
samfäldt, under specielt inseende af en deras Ledamot.
Detta inseende har utöfvats af undertecknad Bernhard Rosenblad till
den 7 December 1843, med undantag af tiden från den 15 Juli 1841 till
den 9 April 1842 samt från den 3 Juli till den 4 September 1843, då
denna inspection varit uppdragen åt undertecknad, slug. von Hartmansdorff,
samt en kort tid under Juli och Augusti månader 1842, då undertecknad
C. F. Horn innehaft samma uppdrag; af undertecknad M. C. Bergvall
från den 7 December nästlidet år till och med sistförflutne Mars månads
utgång; samt af undertecknad C. F. Horn från och med början af
påföijde April månad.
§ 2.
Fullmäktige hafva, likmätigt föreskrifterna i §§ 9 och 239 af Bankoreglementet,
en gång hvarje år sammanträdt på Tumba och dervid tagit
Bil. lill Banko-Fullmägtiges Berättelse 1844> *
3
Berättelse ont förvaltningen af Tumba.
kännedom af föregående årets förvaltning samt tillsett byggnaders och ma*
chineriers tillstånd, m. in.
De vid berörde tillfällen afgifne och uti Fullmägtiges protocoll för
den 29 Maj 1840, den 24 Maj 1841, den 9 Juni 1842, den 27 Maj 1843,
samt den 8 Juui innevarande år intagne Berättelser innefatta nödige upplysningar
angående brukets drift under de sednast förflutne fem åren.
§ 3.
Af nämnde berättelser inhemtas väl, hvilka papperssorter, som för ej
mindre Bankens, än äfven enskildes räkning blifvit vid bruket tillverkade
under de år, för hvilka nu redovisas; men för att lätta öfversigten på det
hela, meddelas följande uppgift, angående beloppet af det papper, som till
Bankens sedlar är under berörde tid tillverkadt, nemligen
valören
500 R:dr . , .
12,032
blanketter.
dito
33. 16 sk. . .
58,875
d:o.
dito
16: 32 sk. . .
d:o.
dito
10 R:dr . . .
402,000
d:o.
dito
6: 32 sk. . .
d:o.
dito
2 R:Jr . . .
. 2,089,500
d:o.
dito
32 sk. . .
. 3,021,000
d:o.
dito
16, 12, 8 . .
. 17,624,000
d:o.
Som Höglofl. Banko-Utskottet, genom protocolls-utdrag af den 15 Juni
1840, beslutat, att vid Tumba Bruk må för allmänna Verks och enskildes
räkning efter beställning och emot betingadt pris, tillverkas papper, synnerligast
för sådane behof, som fordra längre uthållighet och särskilda vattenmärken
och hvaraf tillverkningen sålunda måste vara strängare controll underkastad,
dock under uttryckligt förbehåll, att den då varande arbets-personalen
vid Bruket icke finge för detta ändamål i något fall ökas, samt
Fullmägtige den 22 Mars 1842 inhemtat, att Kongl. Maj:ts och Rikets StatsContor,
genom en i allmänna Tidningarne införd annons, utlyst auction, att
den 23 i samma månad förrättas till upphandling af papper till Charta Sigillata
för år 1843; så och efter det upplyst blifvit, att inga beställningar
från enskilte till Bruket ingått, att det för Bankens eget behof erforderliga
papper ieke utgjorde tillräcklig sysselsättning för bruksfolket under 1842,
samt att sådant papper, som till Charta Sigillata erfordrades, ej komme att
Berättelse om för valtningen af Tumba.
3
kosta Bruket mera än vid pass 3 R:dr 3 sk. 4 r:st. Banko riset, men genom
öfvertagande af ifrågavarande leverans icke allenast sysselsättning för Brukets
arbets-personal kunde beredas, utan ock, derest andre Bruksägares anbud
icke blefve alltför låga, någon förtjenst Bruket tillskyndas; förordnade Fullmägtige,
att Bruksförvaltaren skulle äga att ingifva anbud till leverans af
Charlae-Sigillatee-papper för år 1843, efter ett pris af 4 R:dr 24 sk. för skrifnings-
och 3 R:dr 24 sk., allt Banko, per ris, för biläggnings-chartor.
Detta anbud blef af Kongl. Stats-Contoret antaget och contract angående
leverering af meraberörde papper nied Kongl. Slats-Contoret afslutadt
under den 23 Mars 1842.
Efter det berörde contract blifvit fullgjordt, samt derutöfver, på begäran
af Kongl. Stats-Contoret, tillverkats 240 ris papper till Charta Sigillata,
funno Fullmäktige under den 26 Juni 1843, uppå derom af Kongl. StatsContoret
gjord anhållan, godt tillåta, att papper till Charta Sigillata för innevarande
års behof finge under de vilkor, som finnas bestämda uti det
med Kongl. Stats-Contoret afslutade bär ofvan omförmäldte contract, vid
Bruket tillverkas.
I följd af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse af den 29 Maj nästlidet år,
innehållande, bland annat, att Chartae-Sigillatae-papperet dädanefter skall förfärdigas
vid Tumba Pappersbruk och förses med vattenmärken, efter den
af Förvaltaren vid nämnde bruk samt Föreståndaren för Bankens Stereotyperings-
och Tryckeri-anstalt uppgifna nya method, hafva de i och för
denna pappers-tillverkning nödige formar blifvit förfärdigade, liela det reqvirerade
beloppet af papper till biläggnings-chartor samt en del skrif-chartor
till Banken aflemnadt, samt en betydligare qvantitet af nästberörde
chartae-papper formad t, och befinnes nu under vidare handläggning.
Med anledning af Rikets sednast församlade Ständers hos Kongl. Maj:t
gjorda anhållen, det Kongl. Majit täcktes i nåder anbefalla vederbörande
Embetsverk att vidtaga sådane åtgärder, hvarigenom de stämpelsedlar,
hvarmed inkommande tyger m. m. vid Tullverket förses, måtte blifva
tillverkade af ett ändamålsenligare papper och på ett sätt, som i möjligaste
måtto försvårade deras efterapande, samt att så väl vid stämplarnes
tillverkning, som deras förvarande all noggrannhet må varda iakttagen, har
Kongl. Majit uti en till Banko-Fullmägtige allåten Nådig skrifvelse af den
4
Berättelse om förvaltningen af Tumba.
18 Januari 1841, gifvit tillkänna, det Kongl. Maj:t funnit godt i Nåder bifalla,
att den af Rikets Ständer i omförmälde måtto föreslagne förändring
af de vid Tullverket ditintills bruklige stämpelsedlar må, så snart omständigheterne
det medgifva, bringas till verkställighet.
Efter vederbörandes hörande, hafva Fullmägtige till Kongl. GeneralTull-Styrelsen
öfverlemnat profpapper och profritningar till oföunälde stämpelsedlar,
hvilka prof jemväl blifvit af bemälde Styrelse gillade och godkände;
och äro vid Tumba förfärdigade.
Placatstämpelsedlar. Dukstämpelsedlar.
År 1842 . . . 469,000 st. blanketter. 504,000 st. blanketter.
„ 1843 . . . 310,000 „ dito. 576,000 „ dito.
Tillsammans 779,000 „ dito. 1,080,000 „ dito.
Genom Nådigt Bref af den 23 Februari 1842, har Kongl. Maj:t, i anledning
af Rikets Ständers derom gjorda framställning, bland annat, förordnat,
att från och med den 1 October samma år skulle alla kortlekar, som
till försäljning inom riket utbjudas, vara inneslutne i convolut af särskilt
för detta ändamål vid Tumba pappersbruk tillverkadt papper.
Med föranledande häraf hade Fullmäktige i Rikets Ständers RiksgäldsContor
uti skrifvelse af den 13 derpåföljde April, jemte annat, begärt, det
Banko-Fullmägtige ville meddela nödige föreskrifter för kortconvolut och
Hallslämpelpappers-tillverkning. Och sedan Fullmägtige, under den 12 i
nästföljande månad, anmodat Bruksförvaltaren tillse, att förfärdigande af
dylikt papper bedrefves med den skynsamhet, att de af Fullmägtige i Riksgälds-Contoret
reqviierande qvantiteter deraf må vid utfäste tider kunna
aflemnas, hafva vid bruket blifvit tillverkade:
Kortbevillningsstämplar. Kort-hallstämplar.
År 1842 . . . 295,300 st. blanketter. 315,600 st. blanketter.
„ 1843 . . . 314,100 „ dito. 336,000 „ dito.
Tillsammans 609,400 „ dito. 651,600 „ dito.
I sammanhang med frågan rörande papperstillverkningen, hafva Fullmägtige
ansett sig böra anmäla, dels att, genom ett förlidet år vid Tumba
infördt nytt sätt för beredning af lim till papperslimning sådant erhålles
af förut icke uppnådd klarhet i färg, förenad med vederbörlig styrka, samt
alt nu mera kan tillgodogöras det limläder, som förut måst läggas å sido,
hvadan berörde beredningssätt har ett afgjordt företräde framför det förut
Berättelse om förvaltningen af Tumba.
5
brukliga, samt dels att Bruksförvaltaren, Professoren Bagge, tillegnat Tumba
en med stor fördel använd method att till sedelpappersmaterie kunna använda
blånor och ohäckladt lin, hvilka under valsningen blifva från all
skäf befriade.
§4.
Till upplysning angående bruksrörelsen öfverlemnas närlagde 3:ne tabeller,
innefattande:
Lit. A. Öfversigt af Tumba bruksrörelse under sednaste 10 åren från och
med 1834 till och med 1843;
Lit. B. Öfversigt af kostnaden för papperstillverningen vid Tumba åren
1839—1843; samt
Lit. C. Sammandrag af Tumba Bruks brist- och förlust- m. fl. räkningar
för åren 1839—1843, enligt de för samma år upprättade bokslut.
§ 5.
Under den tid, hvarför nu redovisas, hafva följande hufvudsakligare
reparationer blifvit vid Tumba verkställde, nemligen:
I öfra bruket: Emellan formrummet och packkammaren, i bykrummet
samt de deröfver varande 2:ne rum, äro nya bjelklag, med dertill hörande
nya golf, takpanel och sträfning inlagde; muren under formrummets hydrauliska
prässar är omlagd; en större spännslol är uppsatt på vinden till uppbärande
af mellanbottnarne emellan packkammaren och vinden; undra delen
af förra torkrummet har blifvit förändrad till packkammare och hydrauliska
prässarna ditflyttade; förra packkammaren är inrättad till torkrum
med nya hängeriställningar och imlrummor anlagde för afledande af fukt;
ångrörsledning af tackjern anbringad för uppvärmning af torkrummen, valsrummet
och packkammaren samt den öfriga delen af ångrörssystemet, sorn
är af koppar, dels nygjord och dels förbättrad;
i nedra bruket: nya fenster och dörrkarmar samt fensterbågar äro insatte,
taken uppvägde och understödde med nya pelare, en spännstol uppsatt
på vinden till uppbärande af mellanbotten i valsrummet; lump-lårarne
nedflyttade till lump-ladan och taket i öfra våningen försedt med uuderpanel;
väggarne afrappade och oljemålade; ångrörsledningen till en del omgjord;
imtrummor anhragte, så väl i nedra som öfra våningen; 2:ne nya
kopparbeklädda kypar insatte; kronbjulet omkuggadt, ett nytt kar för byk
-
6
Berättelse om förvaltningen af Tumba.
liing med dertillhörande ångrörsledning samt tvenne nya kopparbeklädde
valskistor uppsatte i valsrummet; ofvanpå vattenrännan ett rum inredt och
derstädes orduadt ett lumprissel med tillhörande utvexling; samt gistor, uppsatte
för torkning af halftyg och en kista för densammas blekning med
chlorgas; hvarförutan utanför nedra bruket blifvit uppfördt ett mindre hus,
innehållande gasapparaten, som utgöres af en blyretort om ungefär 8 skeppunds
vigt, med tillhörige rörledningar;
i skäreriet, limtorkhuset, klensmedjan, smedens boställe, bagarstugan,
de fleste af arbetarnes boningsrum, röda stugan samt kölnan äro tak,
väggar, golt och eldstäder m. in. lslåndsalte;
i mjölqvarnen äro insatte ett pär stålqvarnsstenar och en ny sikt;
vattenrännan samt dammen hafva 2:ne gånger undergått betydligare
reparationer.
Det så kallade lufttorkhuset har blifvit iuredt till spannmålsmagasin
samt till torkrum för nedra bruket ordnadt ett rum, hvilket förut varit aiiVändt
till förvaring af skuren lump.
Alla förestående arbeten, med undantag af kakelugnsmakare-arbetet, äro
verkställde af brukets egne arbetare med tillhjelp af någre få legde dagsverkskarlar.
En ny hydraulisk packpräss om 1,800 Skg kraft är inköpt och uppsatt
i öfra brukets packkammare.
§ 6.
På jordbruket, som under de sednast förflutna åren drifvits för brukets
egen räkning, har, enligt hvad räkenskaperne utvisa, åren 1839, 1841
och 1842 inträffat förlust, men åren 1840 oell 1843 någon mindre vinst.
Mjölqvarnen har under åren 1839 med 1842 årligen lemnat vinst;
hvaremot förlust derå uppkommit nästlidet år, föranledd af den vid bruket
under samma år inträffade vattenbrist.
§
Som den å Tumba bruksgård uppförde, från England införskrifne, prässpump,
egentligen afsedd i och för brandanstalterne, i det skick, densamma
nu befinnes, icke uppfyller det dermed afsedda ändamål, enär den Törst efter
en längre pumpning lemnar något och då endast obetydligt, med orenlighet
blandadt, vatten; hvadan Fullmägtige, under den 26 Maj 1842, till
Bankens brandanstalter öfverlåtit den ifrågavarande pump tillhörige slang;
Berättelse om förvaltningen af Tumba.
7
så och då äfven genom pumpens förläggande å sankare plats på bruksgården,
det ej är anledning förmoda, att pumpen gifver mera vatten, men vid inträffande
eldsvåda vatten med mindre omgång och mera lätthet kan erhållas
derigenom, att i dammen inlägges en sugare; får Fullmägtiges pluralitet,
under åberopande af protocollet för den 20 nästlidne Juni, hos Höglofl,
Utskottet tillstyrka, att berörde pumpinrättning, såsom för Bruket obehöflig,
måtte få försäljas.
§ 8-
Sedan, i följd af Rikets Höglofl. Ständers fattade och genom Höglofl.
Banko-Utskottets protocolls-utdrag af den 29 Juni 1840 meddelade beslut,
att Pappersmästaren J. E. Ullander må vid afgång från nämnde befattning
tilldelas en pension, motsvarande hans vid bruket innehafvande löneförmoner,
bemälde Ullander, den 23 derpåföljde Juli, uppå derom gjord ansökning,
undfått afsked med pension; så har Mästerlärlingen J. R. Ullander,
nästnärnnde dag, blifvit antagen till Pappersmästare; hvaremot Mäster-lärlinge-befattningen,
som ansågs för det då närvarande obehöflig, icke tillsattes;
men efter det, med anledning af Pappersmästarens i början af år 1843
inträffade sjukdom, det visade sig vara af högsta vigt för bruket att äga
2:ne personer med erforderlig skicklighet att i egenskap af Pappersmästare
kunna leda pappers-tillverkningen, beslöto Fullmägtige den 23 Februari nästnämnd*
år, uppå derom af Bruksförvaltaren och inspecterande Fullmägtigen,
gjorde hemställan, förständiga den förre att åt L. G. Ståhle, som då
vistades i Finland, såsom vicarierande Bergsmechanicus och hvilken, efter
hvad hos Fullmägtige blifvit upplyst, innehade en större skicklighet i papperstillverkning,
erbjuda beställningen som Verkmästare vid Tumba Bruk.
Och enär Ståhle detta erbjudande emottagit, på sätt af Fullmägtiges protokoll
för den 6 April samma år inhämtas; har Ståhle den 5 November nästlidet
år inträdt i Brukets tjenst.
Med stöd af Rikets Ständers beslut, meddeladt genom Höglofl. BankoUtskottets
protocollsutdrag af den 28 September 1840, hafva Fullmägtige
under den 15 Juli 1841, på Pensionsstat förflyttat Bruksskrifvaren vid Tumba
A. Sätherberg, med åtnjutande under sin öfriga lifstid af hela lönen
520 R:dr B:ko, såsom pension.
§ 9.
Sedan Läkaren vid Tumba Bruk, Medicinae Doctorn och Chirurgiae Ma
-
3
Berättelse om förvaltningen af Tumba,
gistern O. "W. Åberg, uti en till Fullmägtige den 12 Augusti 1841 ingifven
skrift förmält, att som det af Rikets Ständer, enligt Banko-Utskottets protocolls-utdrag
af den 15 nästförutgångne Juni, bestämda arfvode af 250 R:dr
B:ko årligen för Bruks-läkaren vore i anseende till de dermed för Läkaren
förbundne skyldigheter alltför lågt, han icke kunde längre fortfara med
sjukvården vid Tumba, än intill dess öfverenskommelse hunnit af Fullmägtige
träffas med en annan Läkare, att nämnde sjukvård öfvertaga; hafva
Fullmägtige låtit uti allmänna Tidningarne kungöra, att bugade sökande
till Läkare-beställningen å Tumba borde uti Fullmägtiges Expedition sig
anmäla.
Inom den för ifrågavarande anmälan bestämda tid infann sig endast en
sökande, hvilken likväl icke aflagt sådana lärdoms-prof, som af en skicklig
och pålitlig Läkare måste fordras.
Vid detta förhållande och då Rikets Ständer, jemlikt innehållet af
Banko-Utskottets ofvanberörde protocolls-utdrag, berättigat Fullmägtige att,
derest hinder skulle uppstå att emot ett arfvode af 250 R:dr B:ko erhålla
en Läkare för bruks-personalens helsovård, för sådant ändamål använda
högst 400 R:dr Banko årligen samt Doctor O. W. Åberg förklarat sig villig
att tills vidare vara Läkare vid Tumba bruk, med förbindelse för honom
alt vid bruket sig infinna, så ofta sådant erfordrades, efter kallelse, och
2:ne gånger i veckan opåkallad; funno Fullmägtige, under den 14 Oetober
1841, sig böra tillägga Doctor Åberg det förhöjda arfvodetaf 400 R:dr B:ko
årligen, räknadt från och med den 1 derpåföljde November.
§ 10.
Vid sednasle Riksdag anvisades af Rikets Höglofl. Ständer, enligt BankoUtskottets
protocollsutdrag af den 15 Juni 1841, för en Lärare vid den å
Tumba bruk inrättade skola följande löneförmoner, nemligen 100 R:dr B:ko
i penningar, 6 tunnor spannemål och 5 famnar ved, jemte fri bostad.
Sedan Fullmägtige, genom allmänna tidningarne kungjort om ansökningars
emottagande till berörde Lärarebefattning, anmälde sig dertill studeranden
och Skolläraren Gabriel Holmstrand; och som han företedde betyg
öfver skicklighet och en hedrande vandel, förordnade Fullmäktige, den 14
Oetober 1841, Holmstrand att tills vidare bestrida ifrågavarande Lärarebefattning;
men efter det Fullmägtige, uppå de i protocollet för den 30
Juni 1842 anförde skäl, funnit sig nödsakade besluta, att Holmstrand från
dch
Berättelse om förvaltningen af Tumba.
9
och med den 1 derpåföljande October skulle lemna Lärarebefattningen vid
Tumba; samt Bruksförvaltaren, som samma dag fått sig uppdraget att jemte
Comministern i Botkyrka församling hos Fullmäglige föreslå en skicklig och
passande Skollärare, sedermera, under förklarande, att det icke vore honom,
möjligt anskaffa någon Lärare för de löneförmåner, som af Rikets Ständer
blifvit anslagne, berörde uppdrag sig afsagt, läto Fullmägtige, under
den 22 December sistnämnde år, ytterligare uti tidningarne tillkännagifva,
att ansökningar till erhållande af förordnande å omförmälde Skollärarebefattning
uti Fullmägtiges Expedition emottogos till och med slutet af Januari
månad 1843.
I följd af denna kungörelse anmälde sig 3:ne sökande, bland hvilka
Fullmägtige, den 2 Mars nästnämnde år, till Skollärare förordnade Skolläraren
J. Zäther, hvilken bland sökanderne ådagalagt sig ega de största insigter,
i hvad till denna befattning hörde; hvarefter Fullmägtige, sedan Skolläraren
Zäther förmält, att inkomsterne, oaktadt största sparsamhet, icke voro
tillräcklige för lifvets uppehälle, hvadan han, i händelse någon tillökning
icke kunde erhållas, vore nödsakad på annat ställe söka sin utkomst, den 10
Juli nästlidet år, för att afböja det menliga afbrott i barnaundervisningen
vid bruket, som uppstått, derest Zäther, som till Brukspersonalens nöje Lärarebefattningen
utöfvade, från densamma afginge, för nästlidet år tillagt
honom ett särskilt arfvode af 100 R:dr Banco, efter år räknadt, utgörande
för tiden från Zäthers antagande den 2 Mars samma år till årets utgång
ett belopp af 83 R:dr 16 sk. Banco; och har Zäther under den
18 nästlid ne Januari blifvit tillagd ett arfvode för innevarande år af 100
R:dr Banco.
Då efter hvad sålunda är vordet ådagalagdt, det icke är möjligt att till
Skollärare vid Tumba erhålla en person med nödige kunskaper och skicklighet
samt bepröfvad erfarenhet uti ungdomens handledning och undervisning
efter någon af de sednast antagna och godkände läromethoder, emot
de knappa lönevilkor, Rikets Höglofl. Ständer anslagit, samt Rikets Ständers
år 1841 församlade Revisorer (se Berättelsen sid. 42) yttrat den åsigt, att
det vore af största vigt för barnaundervisningen vid Tumba att derstädes
erhålla en skicklig och passande Skollärare och att löneförmånerna för denne
Lärare afpassades efter fordringarne; hafva Fullmägtige skolat tillstyrka
att contanta lönen för Skolläraren vid Tumba måtte förhöjas till 200
R:dr B:co.
Bil. till Banko-Fullmägtiges Berättelse 1844'
2
10
Berättelse om förvaltningen af Tumla.
§ 11.
Uti ett 1843 års Revisorers Berättelse åtföljande särskildt utlåtande af
Prosten Sandberg äro framställda några förslag och yttranden, rörande
hushållningen vid Tumba, öfver hvilka Fullmägtige nu få yttra sig, men
dessförinnan anse de sig, till underlättnad för omdömet, böra lemna nedanstående
upplysningar, rörande Tumba Pappersbruk samt de i afseende på
dess styrelse och förvaltning, tid efter annan, gifne föreskrifter.
Tumba Pappersbruk anlades på 1750-talet för Rikets Ständers Banks räkning.
Då uppfördes det så kallade Öfra Bruket med 3:ne kypar eller
formar. När sedermera detta ansågs för behofvet otillräckligt, förvärfvades
på 1800-talet, genom byte med Tumba Comministersboställe,
det nedra vattenfallet med der anlagd qvarn, hvarest det så kallade Nedra
Bruket med 2:ne kypar uppfördes, och är det härföre, som Bruket erlägger
dels en fördubblad ströms-afrad till Kronan, emot hvad förut för öfra fallet
utgick, dels en ersättning af 5 tunnor Hvete och 18 tunnor Råg till Comministern.
Då år 1829 det öfra Bruket nedbrunnit, återuppbyggdes detta,
men med endast 2:ne kypar, så att för det närvarande 4 kypar finnas vid
Tumba; dock är icke arbetsstyrkan tillräcklig, för att i oafbruten gång hålla
4 kypar eller formlag.
Vid Tumbas anläggning antogs till Bruksförvaltare en i papperstillverkning
kunnig Holländare, vid namn Mulder. Ledningen af anläggningen anförtroddes
åt en såsom sakkunnig ansedd man, Boktryckeri-Directeureu Morarna,
med tilldelande af Banko-Commissarie namn och lön, hvarförutan inseendet
öfverlemnades åt 2:ne Banko-Fullmägtige, som derföre erhöllo icke
obetydliga honorarier. Under en längre tid ägde Bruksförvaltaren sig till
biträde 2:ne Bokhållare och en Bruksskrivare, af hvilka de begge Bokhållaretjensterne
i sednare tider blifvit iudragne. Under största delen af denna
tid var inseendet öfver Bruket anförtrodt en Banko-Fullmägtig, men, enligt
ett särskildt af Rikets Ständer år 1800 fattadt beslut, under några år åt eu
afgången Banko-Fullmägtig (Capitenen Stålhammar), som bodde på stället
och åtnjöt en lön af 400 R:dr Specie.
Vid tillsättande af Bruksförvaltare, efter Mulders afgång, blef vanligen
intet anspråk gjordt å practisk eller theoretisk insigt i papperstillverkning,
utan endast å vunnen befordringsrätt inom Banko-staten, jemte kännedom i
hvad till räkenskapers förande hörer, och förtroende i öfrigt. Troligen i
följd häraf aftog godheten af det tillverkade papperet, så att i stället för
alt i början utmärka sig såsom ett särdeles väl arbetadt papper (ehuru icke
Berättelse om förvaltningen af Tumba.
egande några särskildta egenheter till ytterligare trygghet mot eftergörande)
stod det i början af 1820-talet i arbetsgodhet under de jemnförliga papperssorter,
som tillverkades vid de större pappersbruken i Riket. Då vid 1823
års Riksdag fråga blifvit väckt om förbättrade säkerhetsmått till förekommande
af efterapning eller förfalskning af Bankens sedlar, vidtogos under
mellantiden till 1828 års Riksdag, under inseende af dåvarande inspecterande
Fullmägtigen, Öfverste-Löjtnanten Hjerta och ledning af Professor Pasch,
(lere åtgärder för beredande af en papperstillverkning vid Tumba, som genom
sin beskaffenhet kunde erbjuda ökad säkerhet mot eftergöring och hvaraf
prof uppvisades för de år 1828 sammanträdande Ständer. Sedan desse i
allmänhet gillat de föreslagne hufvudgrunderne för ett nytt papper till begagnande
för Bankens sedlar, och det 1829 afbrända Pappersbruket blifvit åter
uppbyggdt, företogos åren 1833 och 1834 under speciel tillsyn af dåvarande
inspecterande Fullmägtigen frami. Prosten Grefve von Schwerin samt ledning
af nuvarande Bruksförvaltaren Professor Bagge, försöken med den nya
papperstillverkningen, hvaraf följden blef vinnandet af sådant papper, som
nu användes för Bankens sedlar.
År 1828 antogs på försök en särskild Arbetschef att förestå papperstillverkningen
vid Tumba, hvilken likväl afskedades 1832. Under Professor
Bagges vistande vid Tumba under åren 1833 och 1834 förde han i allmänhet
tillsynen öfver papperstillverkningen i dess helhet, men efter hans
afgång leddes denna under Bruksförvaltaren omedelbart af Pappersmästaren,
med biträde af en Mästerlärling. Med begagnande af i 1835 års Reglemente
lemnadt tillstånd, ingingo Fullmägtige med Professor J. Åkerman en öfverenskommelse,
i kraft af hvilken han under 1835—1838, vid lediga tillfällen,
lemnade vetenskapligt biträde, men då Bruksförvaltare-tjensten år
1838 blef leflig, iagttogs vid återtillsältningen att de 3:ne särskildta befattningarne
af Förvaltare, Arbetschef och vetenskapligt biträde förenades i en
person, hvilket stadfästades i 1841 års Reglemente.
Efter beslut vid 1818 års Riksdag, blefvo under de följande åren, större
delen af byggnaderne vid Bruket, utom sjelfva Verkhusen, ombyggda, och
efter öfra Verkhusets brand år 1829 blef ett nytt, helt och hållet af sten,
men mindre, de nästföljande åren uppfördt; men då betydlig röta å de nya
murarne om våren 1835 började att visa sig och påföljande vinter en del af
grundmuren rasade, nödgades man åren 1836 och 1837 företaga en större
reparation å denna nya byggnad, hvarvid hela grunden ommurades med
bruk och förseddes till ytterligare styrka med en contrefort, hela nedersta
våningen ommurades, äfvensom alla af röta angripna ställen i den öfra; au
-
12
Berättelse om förvaltningen af Tumla.
stalter vidtogos, alt i möjligaste målto förekomma fuktbildningar, verkande
framtida röta å de nya murarne, äfvensom inredningen erhöll en ökad ändamålsenlighet,
för så vidt byggnadens ursprungliga construction det medgaf.
Att härvid all med ett godt arbete förenlig hushållning blifvit använd,
torde kunna anses ådagalagdt deraf, att bela kostnaden för en så omfattande
förändring föga öfversteg 16,000 R:dr.
För att i möjligaste måtto åstadkomma besparing i alla sådana kostnader,
som icke omedelbart utgingo för papperstillverkning, indrogos år 1836
en båtskeppare, 2 båtkarlar, 2 gårdsdrängar, hvarjemte smedsarbetet vid
Bruket ställdes på beting, i stället för att smeden förut njutit veckoaflöning med
öfrige dertill hörande förmåner. I sammanhang med indragningen at båtskeppare
och båtkarlar (som, utom veckoaflöning och öfrige förmåner, i ungefär
likhet med pappersarbetare erhöllo serskildt betalning för hvarje fart med
Brukets skutor) upphörde alla kostnader för dessas underhåll, hvaremot uppkom
behof af lejda foror vid de tillfällen, då Brukets dragare icke voro
tillräcklige att besörja nödiga körslor.
Tumba Pappersbruk administreras (enligt 6 § Banco-Reglementet) af
Banco-Fullmägtige samfäldt, under specielt inseende af en deras Ledamot,
som, enligt år 1836 fattad öfverenskommelse, årligen utses, och oftare vid
inträffande afsägelser. Inspectcrande Fullmägtigen äger icke rätt att gifva
några föreskrifter om styrelsen vid andra tillfällen, än då denna rätt grundar
sig på gifna bestämmelser i gällande instructioner eller serskilte, af
Banco-Utskott eller Fullmägtige fattade beslut.
Brukets egentliga förvaltning på stället besörjes af en Bruks-förvaltare,
i öfverensstämmelse med de i Banco-Reglementet § 228 intagna och i det
med närvarande Förvaltare afslutade contract närmare bestämda vilkor.
Efter denna inledning få Fullmägtige yttra sig öfver de förslag till
hushållningens ordnande vid Tumba och i sammanhang dermed afgifna
yttranden, hvarå Prosten Sandberg ansett Revisorerne böra fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet. De äro följande:
l:o Att Tumba hemman och jordbrukj så fort sig göra låter j
bortarrenderas.
Fullmägtige få först upplysa: att Bankens ägande hemman, Öfra Tumba
1 mantal Krono-skatte, i sig sjelft svagt, vid tid efter annan verkställde
byten, för vinnande af nödigt utrymme kring Verkhusen, måst uppoffra
en del af sin bästa jord; att ytterligare en del deraf måst användas för
den vidsträckta Bruks-tomten och till kåltäppor för Bruks-förvaltaren, Pappers-mästaren,
m. fl.; att för det närvarande hemmanets hela areal, Bruks
-
Berättelse om förvaltningen af Tumba.
i3
tomten och kåltäpporne oberäknade, utgör omkring 8 tunneland åker, 22
tunneland äng, några och 50 tunneland betesmark och något öfver 100
tunneland skog; att redan år 1836 en utarrendering försöktes, utan att antagliga
vilkor kunde erhållas; att jordbruket dock vanligen gifvit en liten
behållning (ehuru skogen sparas åt framtiden), samt att det motsatta förhållandet
under de sednare åren till en del varit föranledt af kostnader för
dikens upptagande och en tufvig ängs upplöjning.
För egen del anse Fullmägtige den arrendesumma, som möjligen
kunde ifrågakomma för upplåtandet af Tumba heraman, vara för obetydlig,
i jemförelse med de olägenheter, en sådan upplåtelse skulle medföra. Deremot,
då en af de större olägenheterne vid Tumba är svårigheten för arbetarne
att kunna förskaffa sig mjölk och nödig tillgång på denna vara,
troligen skulle minska hågen för begagnandet af bränvin, samt i sin moa
bidraga till arbetsfolkels trefnad, anse Fullmägtige dispositionen af Tumba
hemman böra hållas fri, för att kunna till ett sådant ändamål användas.
-2:o Att jemte de serskildte arbeten för Bankens, för Stats-Verkets,
för Allmänna Inrättningars och enskildtes räkning tillverkningen
på Tumba af säljbart papper uppdrifves allt hvad den kan, och Förvaltaren
af pappersmagasinet besörjer af sättningen så fördelaktigt sorn
möjligt, både af de gamla par lierne och af hvad hädanefter tillverkas.
Sedan numera tillverkningen af CharUE-Sigillatae-papperet efter nya
modellen åt Tumba upplåtits, blifver, under vanliga förhållanden och med
Brukets närvarande arbetskraft, dennes mesta tid erforderlig för tillverkning
af sådant papper, som endast der kan förfärdigas, åtminstone så länge bruket
af småsedlar och skrifchartor kommer att fortfara. Den öfriga tiden
kan användas för tillverkning dels af de vanliga papperssorter, Banken använder,
dels af sådane, hvilka man vid hvarje tillfälle ser sig lättast kunna
afsätta, antingen derföre, att de icke vid andra pappersbruk i Riket förfärdigas,
eller emedan de lättare kunna afyttras, utan att man behöfver
tillita de vanliga pappersförsäljarne, som icke gerna åtaga sig en försäljning
af smärre partier, då denna står i täflan med dem uppdragen försäljning
af större partier från andra pappersbruk.
3:o Under denna punkt yttras följande:
”Då man betraktar förhållandet, sådant det nu är, tyckes det mig,
sorn, utan synnerlig förlust, arfvode och tractamentskostnad för någon
särskild Inspector skulle kunna upphöra, Herrar Banco-Fullmägtige dock
pligtige att, när sä nödigt prof vas, utse en eller tvä af sine Ledamöter
att på obestämda tider besöka pappersbruket och taga noga kän
-
-4
Berättelse om förvaltningen af Tumba.
nedom om huru det tillgår samt inberätta detta till Fullmägtiges protoco/l.
Såsom kostnadsersättning för hvarje resa bestämmes 8 R:dr B:cs
i ett för allt för hvarje Ledamot, hvarigenom det icke blir någon enskild
vinst att företaga dessa resor, ej eller kostnadsräkningarne kunna
gifva anledning till klander. Genom en sådan förändring torde ock
samtelige Herrar Fullmägtiges sammanträden på Tumba kunna upphöra,
hvilka icke synas mig ändamålsenliga.”
Då bär förutsattes, att enskild vinst kunde ingå i beräkning vid någon
Banco-Fullmägtigs åtagande af uppdraget att hafva tillsyn öfver förvaltningen
vid Tumba, lå Fullmägtige erinra, att ehuru vid sista Riksdag de
förutvarande ordalagen för tilldelandet af en årlig ersättning åt den BancoFullmägtig,
som ägde inspectionen öfver Bruket, förändrades från ”åtnjute
för dervid förefallande rese- och andra kostnader en årlig ersättning af
300 R:dr B:co”, till ”äger att såsom ersättning för besväret dermed och
godtgörelse för dervid förefallande resekostnader årligen uppbära 300 R:dr
B:co”, denna ersättning så litet innebär utsigten af enskild vinst, att t. ex.,
på sätt vid Banco-Utskottets protocoller vid sista Riksdag förvarade handlingar
utvisa, dåvarande inspecterande Fullmägtigen i en enda post, der
lian trott sitt nit påkalla en uppoffring, utgifvit nära 3 års hela anslag.
Att förvandla inspectionen till ambulatorisk, skulle otvifvelaktigt förminska
det tillfälle till förvärfvande af den sakkännedom, som vid bedömande
af en förvaltning är erforderlig. Men då, på sätt Banco-Fullmäktige
äro sammansatte, hvilka, utan att sjelfve utgöra en egentlig Embetsmannacorps,
bestå af personer, vanligen ägande antingen embetsmannabefattningar
eller medborgerliga yrken, som icke tillåta dem egna sin hela
tid åt Bankens ärenden, det således måste endast undantagsvis kunna påräknas,
att någon bland .Fullmägtige kunde åt tillsynen öfver Tumba egna
den tid, som fordrades, för att göra samma tillsyn ändamålsenlig och motsvarande
behofvet, så få Fullmägtige tillstyrka, att dem måtte tilldelas rättigheten
att uppdraga denna tillsyn åt någon tjenlig person inom eller
utom Banco-Verket.
För så vidt instämma Fullmägtige i hvad under denna punkt föreslås,
att de anse den år 1835 tillkomna skyldighet för dem alt samfäldt årligen
förrätta inventering på Tumba , gerna kunna upphöra, och samma inventering,
såsom förut, anförtros åt en Deputerad af Fullmägtige, hvilket skulle medföra
en besparing i utgifter. Deremot anse de icke hvarje sammanträde afFullluägtige
på Tumba öfverflödigt, då vid flere, ehuru mera sällan inträffande
Berättelse om förvaltningen af Tumba.
i5
tillfällen, såsom t, ex. vid större byggnadsföretag, der Fullmägtige äga beslutanderätt,
en undersökning på stället torde böra föregå beslutet.
4:o Under denna punkt föreslås:
”Att Rikets Ständers Revisorers och Banco-Utskotts Tamba-resor indragas,
såsom icke medförande ett kostnaden motsvarande gagn, och
att för den händelse, att en närmare kännedom om förhållandet på
stället skulle anses af vigt, Revisorerne eller Banco Utskottet, borde
bland sig utse 4 Ledamöter , att, efter förut inhemtade upplysningar,
på stället taga inrättningen i ögnasigte och inhämta all den kännedom,
som står att vinna, samt sedermera öfver sina iakttagelser aflemna berättelse.
”
I detta förslag, såsom både ledande till närmare kännedom af förhåilanderne
och medförande besparing, instämma Fullmägtige, dock med
samma inskränkning, sora, i afseende på Fullmägtiges besök på Tumba,
nemligen, att Herrar Revisorer eller Banco-Utskotten böra vara oförhindrade,
att samfäldt på stället undersöka förhållanderne, när några särdeles
maktpåliggande orsaker dertill kunna föranleda.
5:o Att en reorganisation af arbetspersonalen, lönevilkoren, be
talningssättet,
arbetstiden, sättet, hvarpå lumpsamling sker, med allt
öfrigt, som hörer till Brukets drift och underhåll, synes mig af behof
ve t påkallad t, föijer af det anförda.
Hvad här omförmäles omfattar ingenting mindre än nära nog liela
hushållningen vid Tumba. Någon fullständigare pilau för organisationen kari
icke uppgöras, förrän man med säkerhet kan bedöma, hvilken varaktigare
verksamhet, Bruket för sine egentliga föremål kan påräkna, t. ex. om
skillingssedlarne, på sätt sednast församlade Revisorer föreslagit, skola indragas,
o. s. v. Men såsom bevis, att Fullmägtige icke lemnat de här antydda
föremål utan uppmärksamhet, få de åberopa de vidlyftige undersökningar,
i afseende på bestämmandet af den tid, vissa pappersarbetare skola
vara skyldige använda, utan särskildt ersättning, hvilka äro intagne i deras
protokoller för den 25 September och 7 December nästlidet, samt den
15 Februari innevarande år, och som, till besparing för Brukscassan, för.
anledt en förhöjning i denna arbetstid.
6:o För att göra åskådligt, hvad Tumba kostat Banken eller det
allmänna, bör af vederbörande sakkunnige personer af gifvas en redi"
framställning om hvad, som till inköp, nybyggnader, lösen, reparationer
i afseende på hus, vattenbyggnader, macliiner, papperstillverkning rn. rn.
blifvit användt, med ett ord en fullständig historik författas öfver
i6 Berättelse om förvaltningen af Tumba.
Tumba ifrån dess början intill närvarande tid. I förbigående må nämnas,
hvad jag af handlingarne tyckt mig finna, att för den utbytta Capellanstomten
j3,oj5 B:dr 2 sk. 8 r:st. blefvo af skrifne, enligt BankoCJtskottets
Resolution den 29 Juni 1840, för boningshus byggnadsconto
52,68g R:dr 16 sk. 10 r:st. af skrifne, enligt samma Banko-Utskotts Resolution
af samma dag; Bankens förlust vid papperstillverkningen vid Tumba
uppgick vid i833 års slut till en sammanräknad summa af i5f,U32 R:dr
25 sk. och vid i834—1835 årens Riksdag skänktes till Tumba af Bankovinsten
43,63/ R.dr 3i sk. 8 r:st. m. m. Det vore önskligt att erhålla
en så utförlig berättelse och tablå öfver Tumba, som ofvan är antydd,
för att kunna göra sig en klar föreställning om förhållandet under den
föregående tiden, hvilket ock mäste tagas i betraktande, då ändamålsenliga
förändringar skola föreslås.
Fullmäktige få först fästa uppmärksamheten derå, att i den utredning
öfver vissa förhållanden, som är intagen i ofvanstående framställningar,
högst betydliga irringar inkommit, hvilka troligen med lätthet skulle undanröjts,
om tillfälle till upplysningars meddelande varit vederbörande lemnadt,
innan framställningen skedde.
Den summa af 154,232 R:dr 25 sk., som antages vid 1833 års slut
hafva utgjort Bankens sammanräknade förlust för papperstillverkningen och
som synes vara hemtad af Banko-Utskottets Memorial vid Riksdagen 1835,
JS:o 114, utgjorde icke förlusten på papperstillverkningen, utan, på sätt omförmäldta
Memorial uttryckligen omnämner, från Låne-Banken utgångne
oersatta förlags summor, lill en stor del använde för de betydliga byggnader,
sora under förutgående 30 åren vid Tumba blifvit företagne och i
densamma voro inberäknade de R:dr 45,631: 31. 8. (rätteligen 45,631: 40. 8.)
som blifvit afförda å Bankovinsten för åren 1830—1833. Den bestod för
öfrigt af oersalt förlag från åren 1780—1829 R:dr 105,904: 37, fördt 1834
inom linien samt af Brukets cassabehållning vid 1833 års slut, upptagen
bland Bankens tillgångar R:dr 2,695: 43. 4.
I räkenskaperne för Tumba upptages år 1834 fastigheters, byggnaders och
fasta inventariers balancerade värde under 5Conti: l:o Tumba hemman med
R:dr 5,227: 3. 7. eller inköpspriset för detta hemman med förut underlydande
Hamra och Noll linge egendomar, samt nedlagde kostnader, efter afdrag af de
vid försäljningen af Hamra och Nohlinge erhållne köpeskillingar. 2:o Nybyggnads
och reparations conto med R:dr 160,150: 18. 4. 3:o Capelians
boställs-tomten
med R:dr 73,075: 2. 8; utgörande kostnaden för det på
denna
Öfversigt af Tumba Bruks rörelse under sednasle i o åren, från och med 1834 till och med 1843-
Antal Ordinarie Pappersarbetare: Äldre .
Gossar .
Extra
Dito
Äldre
Gossar
de
Antal formningsdagar ,
Värde af tillverkadt papper ....
Papperstillverkningen påförde ....
utöfver tillverkningsvärdet
mindre än tillvei kningsväi
Beloppet af allmänna omkostnader . . .
Kostnad för nybyggnad och reparationer .
Reperation af öfra Verkhuset
Mjölqvarnen: Vinst
Förlust
Jorbruket: Vinst
Förlust
Låne-Afdelningens förskott för Bruksdriften
Skuld till Låne-Afdelningen vid årets slut.
Men hvarifrån i Bankens räkenskaper afdr;
Brukets cassabehållning, så alt den der bal
med
Tumba tillgodoräknade af Bankens räntevinst
Brukets skuld till Låne-Afdelningen: Ökad med
Minskad med
Nedsättning i kapitalvärdet enligt 1840 års Banko
Utskolts
beslut
. . . .
Brukets bokförde capitalbehållning
minskad med
CTillhör Banho-Fullm, Berättelse 1844-J
gas:
ncera
1834.
1835.
1836.
1837.
1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
1843.
32
33
35
35
34
31
35
35
35
35
13
45
12
45
11
46
10
45
12
46
14
45
10
45
10
45
11
46
10
45
2
/L
1
1
1
å
2
2 å
3
1
cl
2
1
1
—
.
—
910
6
792
953
885
973
931
512
687
798
i
3
791
41,520
34
4
50,346
3
7
61,638
261 9
52,515
3
7
61,705
23
5
64,080
40
3
29,401
22
2
34,541
25
4
40,965
46
6
49,413
5
9
27,100
7
3
39,186
25
11
38,456
5
4
32,753
46
10
41,315
1
11
46,845
—
3
38,523
14
41,208
37
2
49,999
3
3
39,969
4
7
ta.
—
—
—
—
—
—_
—
—
—
9,121
39
10
6,667
11
10
9,033
4
9
. —_
07
1
1 ! 1
25
23 182
21
5
19 761
!\
9
20 390
°1
0
17 241
40
9 444
1
o
3,912
16
10
2,699
42
1
2,719
3
2
2,837
47
2
3,816
8
3
4,173
2
11
4,156
10
2
3,788
27
2
4,759
26
6
3,881
19
10
12,280
35
6
6,653
22
5
1,902
35
1
2,329
13
8
6,952
32
1
12,162
46
2
4,075
—
4
6,384
10
7,493
15
3
821
47
4
—
.
—
—
9,205
47
2
7,438
42
1
—-
—
—
—
—
-
177
29
8
238
37
4
286
46
11
475
28
—
355
8
11
267
5
11
591
23
3
190
9
3
——
34
1
—
—
—
——
—
—
—-
—
—
—
. ,
ta-
—
.
—
11
36
10
10
19
9
4
21
1
244
26
10
58
4
7
———.
—
—
191
13
7
——
rf-:
—
—
.—
33
14
130
46
11
844
18
3
—.—
—
—
12')
35
3
348
16
10
39,158
24
29,156
5
4
36,550
—
—
35,511
10
8
26,000
—
37,000
—
—
29,000
—
—
36,000
--
—
36,000
—
—
36,000
106,445
10
94,406
23
4
74,886
13
3
66,050
10
4
46,965
46
4
24,851
38
5
26,273
46
5
33,422
38
5
53,187
32
2
60,012
21
2
104,996
12
3
92,255
37
4
73,080
7
6
64,177
8
7
43,221
37
7
24,666
15
4
25,882
28
3
33,389
7
11
51,199
21
4
53,828
47
10
45,631
40
8
—
—
—
—
—
—
.
—
—
1,422
8
7,148
40
19,764
41
9
6,824
37
47,787
15
12,038
34
8
19,520
10
1
8,836
2
11
19,084
12
22,114
7
11
55,387
13
4
.
.
,
...
——
285,355
4
8
287,883
32
2
302,214
42
10
316,131
31
3
335,926
33
10
351,713
11
8
288,348
15
9
282,557
29
8
273,677
45
5
283,276
39
7
63,364
43
11
5,790
34
1
8,879
32
3
-—ta—
t
Lit. B.
Öfversigt af kostnaden för Papperstillverkningen vid fumba åren 1889 1843.
Debet.
1839.
1840.
Papper under arbete
från förra året ....
1,599
—
2,703
—
Ordinarie aflöning . . .
12,863
33
9
12,636
13
9
Öfverarbete, premier,
qvinfolksarbete m. m.
2,026
3
S
943 31
8
Extra pappersarbetares
aflöning
386
24
—
1 70 40
—
lludimaterier
8,211
10 11
8,166
22
—
Ved
1,559
46
8
1,772
42
6
Förslitne och använde
inventarier
918
18
10
293
41
8
Utfodring för dragare .
768
43
5
800
•28
8
Skäring af papper för
Privat-Bankerne . . .
149
16
—
24
32
—
Diverse omkostnader .
314
15
8
210
41
11
Summa tillverknings-
kostnad
28,797
25
11
27,733
6
2
Hvarförutan på pappers-
tillverkningen blifvit
förde:
Medicameuter och Lä-
karevård
457
32
9
674
5
Pensioner och under-
stöd åt fattige . . . .
492 40
6
723
37
—
Rese- och traktaments-
kostnader
760 44
1,161
3
4
Nybyggnad och repa-
rationer
12,162
46
2
4,075
—
4
Brukets allmänna om-
kostnader
4,173
2
11
4,156
10
2
•22
4
ty
Pappers - tillverkningen
7
1U
har gifvit utöfver hvad
densamma blifvit på-
fördt . . •
17,241
•40
—
—
-V
Summa
64,086140
3
33,523
14
—
1841.
1,055
12 772
15
8
1,972
12,949
19
5
1,892
44
8
3,257
5
3
181
9,544
•2,086
32
•26
40
7
4
4
13,627
•2,159
16
2
11
8
411
473
19
5
8
9
495
549
2
•26
10
4
62
11
2
105
103
8
47
6
28,480
3
10
523
27
6
795
27
2
1,056
5
4
1,137
25
9
976
11
4
590
19
8
6,384
10
—
7,493
15
3
3,788
27
2
33
4,759
26
6
■12,723
4
4
—
—
1842.
35,222
32 11
14,776 18
14-1,209 J371 2j
149,9991 3| 3|
1843.
JOj-k.
0 0
0
16
—
3,027
15
—
11,519
1,700
•24
19
5
4
90
7^5
41
25
4
7
553
14
7
31,984
12
3
679
47
1,316
16
10
1,235
5
4
821
47
4
3,881
19
10
40
“7,984
1
9,444
1
2
149,4131 5] 9
Credit.
Värde af färdigt papper:
I.
efvcreradt till Banken
Till främmande . . . .
För Brukets räkning .
Qvarstående till nästa
år
Värde af papper under
arbete till följande år
Pappers - tillverkningen
har gifvit mindre än
hvad densamma blifvit
påfördt
56,541
4,005
273
559
1839.
31
'61,378
2,708
40
1840.
•25,217
16
2,044
.—
403
46
676
8
28,346
1,055
9,121
22
39 10
1841.
•28,353
3,686
528
■32,569
1,972
■25
6,667 11
10
1842.
16,184
21,244
741
1,395 —
10
'39,565
1,400
9,033
46
1843.
29,269
32
18,664
•24
587
2
291
43
48,813
600
Summa
164,08614o! 3|
138,5231141—j
|41,208|37| 2|
|49,9991 3j 3)
149,4131
5 9
(Tillhör Banko-Fullmäktiges Berättelse 1844J
Lit. C.
Sammandrag af Tumba Bruks Vinst- och Förlust- m. fl. räkningar
Debet.
Vinst- och Förlust-Räkningen.
Genom skäring och sortering uppkommen
skillnad i lumpvärde. . . .
Afgång på lump
Skillnad i bokförings- och försäljningsvärde
af Hvete
Förlust på förslitne och obrukbare inventarier
Vid Bankens tryckeri makulerade tulloch
koi tstämpel-blankelter .
Af Låne-Afdelningen påförd förlust å
på auktion försåldt papper.
Enligt Högh Banko-Utskottets beslut
den 2g9 1840 afförde
D:o D:o D:o . . .
D:o d. Y 1840 D:o . . .
Jordbruket pålorde utöfver hvad del
inbringat
Mjölqvarnen d:o d:o .
Papperstillverkningen d:o d:o . . .
DifFerence, uppkommen genom run
stycksbråk
Brukets bokförda kapital-behållning ökad
med
1839.
47
36
1,219
46
39
36
844
15,786 25 10
11
2
18
Summa
17,935 22 11
1840.
143
72
301,432
1,115
2,839
9,121
13
46
21
16
23
39
1841.
32
20
10
129
6,667
35
11
11
3
10
18 42.
8
85
29
524
348
9,033
21
14
19
41
16
4
10
9
3
1843.
11
36
9,598
42
10
2
9
314,725
16
8 6,829
Räkningen med Låne-Afdelningen.
Under året lefvereradt papper, upptaget
i värde till
Papper efter nya sedel-försöken .
Bokförda värdet å en till Banken öf
verlåten
läderslang
Tumba Bruks skuld till Låne-Afdeln
i ogen upptages i Bankens räkenskaper
till
Kassa-behållning hos Bruksförvaltaren
vid årels slut
59,114
24,666
185
Su
mina
83,965
Capital-Conto.
Nedsättning i Brukets bokförda kapital-behållning
Utgående Balance
351,713
15
23
11
27,067
510
25,882
391
16
24
28
18
20
10,029 21 6 9,610 31 2
28,851
33,389
33
8
7
30
16,089
670
51,199
1,988
47
21
10 10
29,175
11
53,828 47
6,183(211
10
4
46
11
53,851138| ö| 62,273 46 5 69,947 31 5 89,187
32
63,364
288,348
43
15
11
9
5,790
282,557
34
29
1
8,879
32
273,677 45
283,276
39
Summa
351,713
11
8
351,713
11
8
288,348
15
9
282,557
29
283,276 39
Utgående Balance-Conto.
Kassa-behållning
185
23
1
391
18
0
33
30
6
1,988
10
10
6,183
21
4
Tumba Bruks med jordegendom, åbygg-
nader och fasta inventarier . . .
301,432
21
7
250,000
—
—
250,000
—
—
250,000
—
250,000
—
—
Rudimaterier, förråder oell lösa inven-
••»••••••• •
65,717
26
5
62,031
20
7
59,581
24
3
56,806
33
5
70,278
6
6
Fordringar
5,879
27
7
2,199
23
5
6,365
13
4
18,070
33
4
16,827
32
11
Förskottsmedel för nya sedel- och pap-
pers-försöken
3,349
47
5
Summa (376,565
CTillhör Banko-Full magli ges Berättelse 18440
1 2
<
|314,622(l4
| 2(315,980[20! 1
326,865 29
7|343,289( 12
9
för åren 18 3 g—t 8 43, enligt de för samma år upprättade Bokslut.
Credit.
Vinst- och Förlust-Räkningen.
Genom skäring och sortering uppkommen
skillnad i lumpvärde. . .
Vinst genom utbyte af lump-alFall och
sopor ««••••••••
Skillnad i bokföringsvärde och försälj
nings-belopp af gammal koppar .
Gammal koppar och bly efter repara
tioner, försålde för
Hudarne efter 2:ne utlefvade hästkrea
tur försålde för
Brukets åsätta värde enl. Banko-Ut
skottets beslut den 2£ 1840 .
Inllutne hyresmedel för magasinet
Stockholm
Jordbruket påfördt mindre än det in
bringat
Mjölqvarnen d:o d:o . .
Papperstillverkningen d:o d:o . .
Dillerence, uppkommen genom run
stycksbråk
Brukets bokförda kapital - behållning
minskad med
1839.
52
286
355
17,241
10
12
8
40
1840.
114
11
775
12
250,000
191
267
63,364
8
40
13
43
10
5
11
1841.
447
591
5,790
10
23
34
1842.
14
945
190
8,879
16
1843.
133
33
9,444
16
14
1
Su
mma
17,935
22
11
Räkningen med Låne-Afdelningen.
Ingående balance
Förskott under året till Bruksdriften .
Tumba Bruk påförd förlust på i Banken
å auktion försåldt papper . .
DilFerence af runslycksbråk . . . .
46,965
37,000
46
314,725 1G| 8| 6,829|2oj-| 10,029 21 6 9,610
31 2
24,851
29,000
38
26,273
36,000
46
33,422
36,000
524
38
41
53,187
36,000
32
Summa
83,965|46j 4} 53,851138| ö| 62,273|46| ö| 69,947|3l| ö| 89,187
32
Capital-Conto.
Ingående balance.
Ökning af Brukets bokförda kapitalbehållning
335,926
15,786
33
10
25110
351,713
11
288,348
15
282,557
29
273,677
9,598
45
42
Summa
351,713
11
8
351,713
11
288,348
15
282,557
29
8
283,276
39
Utgående Balance-Conto.
Skuld till Låne-Afdelningen . . .
Kapital-behållning
24,851
351,713
38
11
26,273
288,348
46
15
33,422
282,557
38
29
53,187
273,677
32
45
60,012
283,276
21
39
Summa |376,565| 2| l|314,622|l4| 2|315,98o|2o| 11326,865|29| 7|343,289| 121 9
t
I
-
.
‘
I
'
Berättelse om förvaltningen af Tumba,
denna tomt uppförda nedra verkhuset med dess macliinerier äfvensom mjölqvarnen,
men på hvilket conto förts, utom underhållskostnader, äfven kostnaden
för uppförandet af nya boningshus m. m. för Comministern. 4:o
Stora boningsbfggnaden (der de fleste arbetarne bo, uppförd på 1820-talet)
med R:dr 52,687: 16. 10.; och 5:o öfra verkhuset med R:dr 10,292: 28.
2, eller tillsamman R:dr 301,432: 21. 7. Då emedlertid härvid förekom: att
nybyggnads och reparations-conto blifvit påfördt det belopp, hvarmed alla
•vid bruket verkställde reparationer och förändringar årligen öfverstigit ett
bestämdt anslag af 600 R:dr, som påförts papperstillverkningen; att derunder
inbegreps kostnaden för hvarjehanda för Brukets byggnader alldeles
främmande föremål, såsom uppförandet af Fittja bro m. fl.; att den på öfra
verkhusets conto upptagne summa endast utgjorde värdet af materialier, som
Bruket tillsläppt under det att en vida större utbetalts omedelbart från Banken,
genom serskilda committerade, utan att gå genom Brukets cassa eller
räkenskaper, samt sålunda serdeles de på conti 2, 3 och 5 balancerade summor
icke utvisade hvad de derunder innefattade byggnader och fasta inventarier
verkligen kostat, och än mindre hvad de kunde anses vara värde;
hemställde Fullmägtige till Banko-Utskottet vid Riksdagen 1834—1835, att
samlelige dessa conti måtte i Brukets räkenskaper få afforas, samt deremot
hela Bruket (med tillhörande byggnader och fasta inventarier) uppföras i
en post till ett värde 200,000 R:dr; men denna hemställan blef icke bifallen:
förnyad vid Riksdagen 1840, blef den på det sätt bifallen, att Brukets
hela värde upptogs till 250,000 R:dr, ungefär motsvarande brandförsäkringsbeloppet
för byggnaderne.
Den afskrifning på det hela afR:dr 51,432: 21. 7., som härigenom ägde
ram å Brukets i dess böcker upptagna värde, föranledde icke den ringaste
nya utgift af Banken eller förändring i den kostnad, hvartill Tumba med
alla tillhörigheter då stod Banken. Den verkade endast en nedsättning af
det värde, denna egendom, d. v. s., valutan för Bankens derföre gjorda kostnad,
ansågs äga. I Bankens egna böcker upptagas, enligt 4 § i Banko-lagen,
hvarken värdet af Tumba Bruk och dess inventarier, eller några andra förskott
för bruksdriften, än Brukets kontanta kassabehållning, vid beräkningen
af Bankens tillgångar.
För att, så vidt möjligt är, gifva en öfversigt af hvad Tumba Bruk
i dess närvarande skick kostat Banken, få Fullmägtige lemna nedanstående
Bil. till Banko-Fullmägtiges Berättelse 1844• 2
>8
Berättelse om förvaltningen af Tumla
sammandrag af de dertill, enligt Bankens räkenskaper, använde summor.
Dock få Fullmägtige härvid upplysa, dels att härförutan, särdeles under de
äldsta tiderne, omedelbart från Banken blifvit utbetaldte gratificationer, aflöningar
och pensioner, hvilka hufvudsakligen varit föranledde af befattningar
i och för Tumba, men hvars sammanräknade belopp dock icke kan
vara betydligt; dels att, ehuru dessa summor sammanförts i Riksdaler, utan
åtskillnad på olika silfvervärde, de utgått efter ganska olika myntvärden,
dels ock att dessa tillgångar icke endast användts för Tumba Bruks egentliga
behof, utan äfven till flere, för Bruket mera främmande, ändamål, såsom
för uppförandet af Fittja bro R:dr 18,725, till dels i godt mynt; för
uppförandet af Botkyrka-Församlings Fattighus Sp. R:dr 2,346: 45. 1.; för
uppbyggandet af Tumba Comministersboställe, m. ra.
Enligt Bankens räkenskaper, hafva för Tumba användts utöfver värdet
af derifrån gjorda lefverencer:
l:o Under åren 1755'—1778 till inköp af Tumba hemman, Hamra
och Nohlinge egendomar, samt Brukets uppförande och förläggande,
afskrifvet vid Riksdagen 1778, Sp. R:dr 64,443: 18. 7.
2:o Under åren 1780—1829, fördt i Bankens räkenskaper
inom linien 1834
105,904: 37. —
3:o Under åren 1830-1833, ersatt af Bankovinsten
för samma år
45,631: 40. 8.
4:o Under åren 1840—1843
29,162: 32, —
5:o För Öfra Bruksbyggnaden omedelbart af Banken
utbetaldt, under åren 1830—1834. . . . 89,005: 12. 7.
Summa R:dr 334,147: 44. 10.
härifrån afgå uppburna förlagsförskott, öfverstigande
lefverering under åren 1834—1839 81,238: 21. 2.
Återstod af Banken utgifvet R:dr 252,909: 23. 8.
Härföre äger Banken Tumba Pappersbruk med byggnader, machinerier,
inventarier och fordringar, vid 1834 års slut i Tumba räkenskaper
upptagna, efter afdrag af den bland Bankens tillgångar upptagna cassabeliållning
B:ko R:dr 6,012: 21. 2., till B:ko R:dr 337,276: 21. 2.
Att härutöfver för de äldre tiderne afgifva mera i detalj ingående redovisningar
för hvarje slags utgifter och rörelse vid Tumba, skulle erfordra
Berättelse otti förvaltningen af Tumba.
>9
en omslutning af äldre räkenskaper, som icke tiden medgifvit. Men Fullmäktige
få fästa uppmärksamheten derå, att vid deras, till Banko-Utskottet
1840 afgifna Berättelse öfver förvaltningen af Tumba, finnas, under Litt. A,
B, C, bifogade tabeliariska jemföraude uppställningar af de förnämsta, fölen
fullständig kännedom af Verkets ställning tjenande förhållanden under
de 10 åren 1829—1888, och en lika, efter samma grunder utarbetad, öfversigt
bifogas under Litt. A, B och C.
7:o Genom vidtagandet af ändamålsenliga förändringar, bör det
ock blifva möjligt, att Tumba kan dr ifvås med vinst så väl som enskildes
pappersbruk, som gifva betydlig behållning årligen. Detta bör
ske sä mycket lättare, som Tumba har stora förmåner framför andra.
Det behöfver icke betala eller beräkna ränta på sin fasta egendom och
inventarier, det har Banken och Staten till en säker afnämare till en
betydlig del af sina tillverkningar, för hvilka Bruket sjelf bestämmer
priset, och det får tillika räntefritt disponera ett rörelsekapital af 36
ii f0,000 R:dr B.ko årligen; och
8:o Men skulle Tumba ändå, oaktadt allt detta, icke kunna förvaltas
utan förlust, så återstår att taga i öfvervägande, om det ej kan
bortarrenderas, med vilkor, att arrendatorn, under behöriga controller
och till bestämda priser, tillverkar alla de papperssorter, som Banken
och Staten behöfver till sedlar, Charta Sigillåta, tullduksstämplar,
kortconvolut, m. m., samt åtager sig att på Tumba underhålla de ombud,
som af vederbörande ditsändas, när sådan tillverkning skall försiggå.
Formarne till dylikt papper böra naturligtvis i embetsverken förvaras,
och om den ymniga småsedelstillverkningen upphör, såsom Revisor
erne föreslagit, blir derigenom Bankens behof af sedelpapper ganska
betydligen minskadt.
Vid upptagandet af dessa punkter, få Fullmägtige först fästa uppmärksamhet
å hvad redan förut är anfördt, och som närmare upplyses af
den härvid under Lif. A bifogade öfversigt af Tumba bruksrörelse åren
1834—1843, nemligen, att papperstillverkningen under de fleste af dessa
år, d. v. s. 1834—1839, gifvit vinst, ehuru den belastats med betydliga,
för densamma främmande utgifter, såsom nybyggnader och anskaffande af
fasta inventarier. De för Bankens eget sedelpapper bestämda priser äro
visserligen grundade på af Banko-Fullmäglige sjelfve fastsläldta pris, men
ao
Berättelse om förvaltningen af Tumba.
att de icke äro för högt tilltagna, med afseende på den serskilda beskaffenhet
och den stränga controll vid tillverkningen, hvilka för dem erfordras,
torde nedanstående jemförelse med annat sedelpapper utvisa.
Enligt från Franska Banken, genom Kongl. Maj:ts Beskickning i Paris
meddelade upplysningar, kostar ett ris om 500 sedelblanketter, tillverkadt
under tillsyn vid ett, enskild man tillhörigt, pappersbruk, Banken 110 Francs,
å 23 sk. per franc = B:ko R:dr 52: 34 sk., som gör för stycket 5 y*-:dels
skilling. Papperet till Svenska Bankens dyraste sedlar (å 500 och 10oR:dr,
och hvartill formatet är ungefär lika med det till Franska Bankens sedlar)
beräknas Banken till 21 R:dr för 1,000 st., hvilket gör 1-j-äE^dels skilling
för stycket. Franska Bankens sedlar kosta fullt färdiga ungefär 40 centimer,
något öfver 9 sk. B:ko stycket. Svenska Bankens sedlar, å 500 och 100R:dr,
kosta fullt färdiga B:ko R:dr 28: 9 sk. 4 r:st. för 1,000 (hvaraf R:dr 3: 5. 4.
för namn-underskriften), hvilket gör något öfver l|-:dels skilling stycket.
Uti Engelska Banken hållas de närmare förhållanderne vid dess sedeltillverkning
hemliga, men då officiella handlingar ådagalägga, att denna
Bank år 1831 med en sedelstock, nämnde år uppgående till 20 millioner
L. St. och icke utgifvande någon sedel under 5 L. St., för sedelpapper utbetalte
4,866 L. St. (ä 12 R:dr = B:ko Rdr 58,392:), så torde det vara öfverflödigt
vidare utveckla, huru mycket dyrare, i förhållande tillåtgående
belopp, den Engelska Bankens sedelpapper måste vara, än den Svenska.
Beträffande det under vissa förutsättningar väckta förslag, alt ställa
tillverkningen af sedelpapper, m. m., på arrende, det vill säga, att under
nödige kontroller öfverlemna denna tillverkning åt enskild entrepreneur,
så, utom att de anförde exemplen från Franska och Engelska Bankerne
visa, att kostnaden skulle blifva ganska stor, troligen större, än under närvarande
förhållanden, måste en annan omständighet af största vigt tagas i
betraktande. En enskild entrepreneur kunde naturligtvis icke åtaga sig en
sådan lefverering, utan med säkerhet för ett visst antal af år, af lefverering
utaf ett visst belopp sedelpapper af till sammansättning, o. s. v.,
bestämda slag. Detta är honom nödvändigt, för att kunna beräkna, hvilka
materialier, som skola upphandlas', och de utgifter], som bestämma anbuden.
Om således antingen inträffande omständigheter skulle föranleda en förändring
i hela sedelsystemet — med de teckniskt-mechaniska kunskapernes
stigande
Berättelse om förvaltningen af Tumba.
21
stigande tillväxt, kan man aldrig förutse, när ett sådant behof inträder —
eller om Rikets Ständer skulle besluta någon förändring i de befintliga sedelslagen,
eller i de erforderlige beloppen, måste Banken antingen, så länge
det afslutade contractet fortfore, emottaga ett dyrt papper, som säkerheten
fordrade, att genast med ny kostnad förstöra, eller ock underkasta sig hvilka
uppoffringar, entrepreneuren funne för godt att fordra för konlractets häfvande
eller förändring. Stockholm den 11 Juli 1844.
C. F. Horn. Aug. von Hartmansdorff.
M. C. Bergwall. Josef Wallin.
N. Sandblad.
Joh. Olsson.
Frans Schartau.
Bernhard Rosenblad.
Abr. Z. Pettersson.
C. Norman.
G. B. äppelqvist.
C O Ossbahr.
Bil. till Banko-Fu/lmägtiges Berättelse 1844'
4
STO C K HO LM , ECKSTEINSKA BOKTRYCKERIET, 1844.
Banco-Ul skottets Utlåtande, N:o 3•
1
N:o 3.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Äng. 1844, kl. 11 f. m.
Memorial, med återlemnarule af Herr J. Bobergs motion, angående skyldighet
för Privat-B anker ne att hulla invexlings-contor i Pit eå
Stad.
Jemte Protocolls-utdrag af den 3 dennes, som nästlidne dag till Utskottet
inkommit, liar Wällöf], BorgareStåndet till Utskottet remitterat en
af Herr Jon Boberg väckt motion, innefattande, att ”sedan Svenska Privat”Banks-sedlar
numera spridtsig temligen allmänt kring land och rike, men
”dessa i elen allmänna rörelsen, serdeles i de norra orterne, så mycket mera
”ega dålig credit, som de icke emottagas i kronans uppbörd”; finge han,
”med kännedom om de menliga och ofta svåra följder, som derigenom, åtminstone
i Norrbotten, tillskyndas innehafvare af dessa sedlar”, föreslå, ”att
”Privat-Bankerne måtte åläggas, vid deras privilegiers förlust, att i Piteå
”stad hålla ett Utvexlings-contor, der allmänheten vore berättigad alt, mot
”Privat-Bankernes sedlar, tillvexla sig Svenska Banco-sedlar.”
Vid sednaste Riksdag behandlades väl af Banco- och Lag-Utskotten,
i sammanhang med frågan om en ny lagstiftning för Privat-Banker, en då
väckt framställning i enahanda syftning, som ofvanberörde till Banco-Utskottet
nu remitterade; men som det icke kan tillkomma Banco-Utskottet att
yttra sig öfver frågor, som afse att ålägga nuvarande Privat-Banker någon
skyldighet, utöfver hvad de för dem fastställde Reglementen bestämma; får
Utskottet, med åberopande af 44 §• 3 mom. Riksdags-Ordningen,
ifrågavarande motion till Vällofl. Borgare-Ståndet återlemna.
Stockholm den g Augusti 1844»
Bih. till R. St. Prot. 1844. 6 Sami. 1 Afd. 2 Haft.
1
o
Banco-Utskattcts Utlåtande, 4vo 4.
N:o 4.
Ani. till Exp. Utsi. d. 22 Airg. 1844 II. 11 f. m.
Utlät antie öfver Kyrkoherden C. M. Litkners ansökning om eftergift
af öfver ränta för åtskilliga Discontlån.
Kyrkoherden C. M. Lithner har hos Utskottet skriftligen anhållit,
det han, som i egenskap af löftesman för 4 af H. T. Agren och D. F.
Björnberg hos Låne-Contoret i Götheborg upptagne lån, nödgats till större
delen gälda berörde låns capital-belopp, måtte undfå eftergift af den å samma
lån upplnpne öfverränla; varandes af sökanden, såsom stöd för bifall
härtill, åberopade intyg af närmast boende embetskamrater samt KronoLänsrnannen
C- G. IVet t ervik, hvaraf upplyses, att Lithner skall, jemte en
sjuklig hustru, tvänne åldriga och fattiga svägerskor, samt sju ännu oförsörjda
barn, befinna sig i ytterst torftiga omständigheter, föranledde icke allenast
af flera honom öfvergångna olyckor, utan äfven och lmfvudsakligast
genom den, för gäldande af ofvan omförmäldta lån, under flera års tid
verkställda inuehållning af halfva inkomsten utaf sökandens innehafvande
pastorat, samt att odelade inkomsten af pastoratet, hvilken icke skall uppgå
till mer än 4°° B:dr Banco årligen, knappast vore tillräcklig för en talrik
familjs uppehälle.
Af ett utdrag utaf Direetionens öfver Låne-Contoret i Götheborg Protocoll
för den 1 r och 18 näsllidne Juni, bilagdt ifrågavarande skrift, har
Utskottet inhemtat:
att de förbindelser, för hvilka Kyrkoherden Lithner till Låne-Contoret
häftar äro:
a) för ett af II. T. Agren mot borgen af Lithner och Enkan C. E.
Norberg upptaget, d. 9 November 1827 förfallet, lån ä 84o Rtdr, som blifvit
till capitalet fullt betaldt;
b) för ett af D. F. Björnberg mot borgen af Lithner och G. A. Björnberg
upptaget, d. 25 Juni 1828 förfallet, lån å 270 R:dr, hvilket jemväl är
vordet till capitalet fullt betaldt;
c) för ett af D. F. Björnberg mot sistnämnde borgen upptaget, den
Banco-UIskottcls Uttåtande, N:o 4.
3
29 Augusti 1828 förfallet lån å 180 R:dr, som icke allenast blifvit till capitalet
fullt återbetaldt, utan ock ett belopp af 23 R:dr 43 sk erlagdt i afräkning
å den upplupne öfver-iantan; samt
d) för ett af D. F. Björnberg mot samma borgen upptaget, den 29
September 1828 förfallet, lån å 320 R:dr, likaledes lill capitalet fullt
godtgjordt;
att å dessa Lån inbetalningar, till belopp af 886 R:dr 6 sk. blifvit verkställde
med medel, som influtit af Kyrkoherden Lithners löneinkomster af Börstigs
Pastorat;
att öfverräntorna utgöra:
å II. T. Ågrens lån på 84o R:dr . . R:dr 24. 7.
å D. F. Björnbergs på 270 R:dr . . „ 262: 9
2.
a
d:o på 180 R:dr . . „ i44: 20. 8.
å d:o på 3ao R:dr . . „ 243: 8. 10.
eller tillsammans B:co R:dr 1,102: i5. 3.
hvilket belopp, jemte de af Konungens Befallningshafvande ådömde ersättningar
för lagsökningskostnader, alltså utgör Kyrkoherden Lithners återstående
skuld Lill Låne-Contoret;
samt, i afseende å öfrige gäldenärer för ifrågavarande lån, alt Agren, efter
det hans obetydliga egendom blifvit i mät tagen och försåld, för skulden
hållits bysatt från d 3 Oct. i83a till den 18 Juni i833, utan att sådant
verkat till erhållande af någon betalning, och att han, som efter lösgifvandet
ur bysättningshäktet icke egt någon tillgång, befinner sig i utfattigt tillstånd;
alt så väl G. A. Björnberg, som D. F. Björnberg, vid bristande betalning,
hållits bysatte, den förre från Januari i83o till den 16 Mars i832,
och den sednare från April i832 till början af år 1833; att båda gjort concurs,
deruti fordringarne blifvit bevakade, utan att något derigenom vunnits,
enär ingendera massan lemnat minsta tillgång för oprioriterade borgenärer,
samt att D. F. Björnberg numera aflidit i utfattigt tillstånd, och Q. A.
Björnberg, boende inhyses inom Binnebergs Tingslag, befinnes i yttersta
fattigdom
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, har Utskottet visserligen
funnit de angående Kyrkoherden Lithner anförde och genom de ingifna
betygen styrkte omständigheter vara i hög grad ömande; men anser sig
4
Bano-Utskottels Utlåtande, N.-o 5.
hvarken böra tillstyrka eftergift af den räntevinst, Banken för dess genom Låne-Contoret
uti vanlig Discontväg utlånta fond eger att påräkna, eller genom
ett för långt sträckt deltagande gifva anledning till obetänksamheten att ingå
äfventyrliga borgensförbindelser, hvarföre Utskottet, endast velat, såsom en lindring
i Kyrkoherden Lithners svåra belägenhet, hos Rikets S änder tillstyrka,
det eftergift för skillnaden emellan 5 och 8 procents ränta
å de lån, för hvilka Kyrkoherden Lithner hos Låne-Contoret
i Götheborg, till följd af ingången borgen, häftar, måtte
honom beviljas. Stockholm den 21 Augusti 1844-
N:o 5.
Ank. till Jixp. TJtsk. drn 22 Äng. 1844. kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning af gjordt accords-anbud till liqvid \af ett utaf
numera aflidne Grosshandlaren P- Johcson Hegardt hos BancoDisconten
upptaget lån.
Ilos Utskottet har Rådmannen Jeremias wennergrens enka, Petronella
Wennergren, uti ingifven ansökning anhål it om eftergift af öfver-räntan å
ett utaf numera aflidne Grosshandlaren P. Jo/uson Hegard, mot borgen af
Handlanden C. Hegardt och Rådmannen Jeremias Wennergren, den i5
Februari 1821 uti Banco-Disconten upptaget lån, stort 1,800 R:dr, mot det
att samma låns capital-återstod af sökanden och förenämnde C. Hegardts
rnåg, Handlanden II. Pettersson, med hälften hvardera, till fullo inbe
taltes,
under förmälan, att hon, i händelse detta erbjudande icke antoges,
funne sig föranlåten att söka boskillnad för egen och urarfvagörelse för sina
barn; vid hvilken ansökning voro bilagde ej mindre bestyrkt transsumt af
bouppteckningen efter Rådmannen Wennergren, hvaraf inhemtades, att sökanden,
genom i laga ordning upprättadt och bevakadt äktenskapsförord, åt sig
bevarat, hvad hon före giftermålet egt, samt alt tillgångarne efter Wennergren
utgöra 2,151 R:dr 33 sk. 4 rst. Banco, och att skulderne, bland hvilka
Banko-Utskottets Utlåtande, lY.-o 5.
5
Banco-Discontverkets fordran icke är upptagen, uppgå till 1,970 R:dr 26 sk.
1 1 rst. samma mynt, hvarutaf största delen är af den beskaffenhet, att fordringsegarne
derföre ega att njuta förmånsrätt, än äfven intyg om Handlanden
C, llegardts fortfarande oförmåga att skulden godtgöra, jemte Handlanden
H. Pettersons skriftliga förbindelse att det erbjudna accordet för sin del fullgöra.
I afseende å de åtgärder, hvilka hitintills blifvit vidlagne till ifrågavarande
låns indrifvande, har Utskottet inhemtat följande: Sedan låntagaren
före skuldens förfallotid aflidit, samt hans sterbhusdelegare sökt och vunnit
urarfva förmon, erhöll Discontverket, på grund af anställd bevakning, belöpande
utdelningar från concursmassan, med tillsammans 233 R:dr i3 sk.
6 rst. Löftesmännen deremot hlefvo i vanlig ordning lagsökte och genom
Kongl. Majrts Befallningshafvandes i Bohus Län utslag ålagde betalningsskyldighet,
hvartill likväl all tillgång saknades. Påstående väcktes då om
deras hysättande, hvilket likväl endast mot Wennergren kunde gå i verkställighet,
emedan Citr. Hegardt, genom företedt läkarebevis, styrkt, det han ej,
utan våda för lif och helsa, kunde bysättas. Kort derefter afträdde äfven
denne till borgenärernes förnöjande siri egendom, som likväl var så obetydlig,
att densamma helt och hållet åtgick till concurs-omkostnader.
Rådman TVennergren inkom redan till 1823 års Banco-Utskott med
ansökning om befrielse från sin ingängne löftesfö 1Lindelse, mot erläggande af
10 procent å det såsom lån utgifna capital, hvilken ansökning Utskottet då
ansåg sig icke kunna bifalla; men som 'Vennergren redan derförinnan, för
åtnjutande af personlig frihet, erbjudit en successiv afbetalning af 5o R:dr i
qvartalet, hvilken för en gång den 28 Nov. 1822 fullgjordes, och på grund
hvaraf han också utur bysättningshäktet lösgafs, fann Utskottet skäligt lemna
det medgifvande, att /Vennergren finge tillgodonjuta frihet till personen, så
vida han anskaffade någon säkerhet för framgena fullgörandet af sistnämnde
anbud. Wennergren var likväl oförmögen både att anskaffa den ifrågaställde
borgen och åstadkomma den ringaste afbetalning. Vid 1828 års Riksdag
förnyade Wennergren sitt anbud af 10 procents inbetalning, hvilken andra
personer skulle hafva lofvat att fullgöra, i fall han vunne befrielse från vidare
kraf, hvilket anbud dåvarande Banco-Utskott endast på det sätt antog, att all
execuliv åtgärd emot Wennergren finge hvila, så länge han fortfor att befinna
sig i lika utblottadt tillstånd och oförmögenhet att Verket förnöja. Då det
vilkorligt antagne erbjudandet under loppet af i83o blifvit ouppfyldt, och
krafvet mot Wennergren af sådan anledning i laglig väg förnyats, samt vid
6
Banko Utskottets Utlåtande, IV.-o 5.
hållen utmätning elen 18 Mars 183 f hans oförmögenhet vitsordades fortfara,
gjordes påstående om bysättning, hvilket medförde den verkan, att Wennergren
ej allenast contant afbetalte 72 R:dr 4° sk. 10 rst. Banco, ulan ock
afgaf borgen utaf Handlanden A■ Oson Brattberg och Bokbindaren Q. Anter
i Uddevalla för inbetalningen af 5o R.dr i 2:ne år, eller tillsammans 100
R:dr, såsom följd hvaraf bysättningsfrågan fick blifva hvilande; och fullgjordes
sistnämnde inbetalning behörigen under åren i83a och 1833.
Till i834 Ars Banco-Utskott inlemnade Wennergren ytterligare ansökning,
i anledning hvaraf Utskottet beslöt, att alla executiva åtgärder emot
Rådmannen Wennergren finge anstå, så länge han befunne sig i utblottadt
tillstånd.
Vid sedermera hos Handlanden Chr. Hegardt anstäldt utmätningsförsök,
inkom i October 1836 bevis från Konungens Befallningshafvande i Götheborgs
och Bohus län, att Hegardt saknade all tillgång; dock erbjöd han sig,
efter å nyo väckt fråga om bans bysättning, att, för personliga frihetens
bibehållande, årligen erlägga 5o R:dr, hvilket äfven af honom blifvit fullgjordt
för åren 1837, 1838 och i83g. Wennergrens fortfarande utblottade
tillstånd vitsordades uti skrifvelse från nyssbemälde Konungens Befallningshafvande.
Gemensamt sökte derefter Hegardt och Wennergren hos 1840 års
Banco-Utskott lindring uti deras betalningsskyldighet; med anledning hvaraf
Utskottet intill näst derefter inträffande Riksdag befriade dem från alla executiva
åtgärder för deras skuld till Banco-Disconten, under vilkor, att de till
Disconlverket inbetalte 200 R:dr Banco. Denna inbetalning fullgjordes af Chr.
7egarth för sin del, genom aflemnande den 27 December 1841 af 100 R:dr
Banco; men Wennergren förklarade sig oförmögen att vid 70 års ålder sin
andel anskaffa.
De afbetalningar, hvilka sålunda tid efter annan influtit å denna BancoDisconlverkets
vid 1833 Ars Revision såsom osäker inom linien förde fordran,
utgöra tillsammans 706 R:dr 8 sk. 4 rst., så att af capital-skulden för
närvarande återstå 1,093 R:dr 39 sk. 8 rst., allt Banco.
Då, enligt hvad sålunda blifvit utredt, större delen af det för mer än
23 år sedan lill Grosshandlaren P. Johansson Hegardt utgifne lån ännu qvarstår
såsom obetaldt, samt icke allenast allt anspråk på godtgörelse af Wennergrens
arfvingar för denna återstod försvinner, om urarfva förmon af
dem sökes och vinnes, hvadan hela betalningsskyldigheten kommer att åligga
Banco-Uiskottets Utlåtande, N.-o 6,
7
Handlanden Chr. Hegardt, sora till fullgörandet deraf saknar all tillgång, utan
ock den sistnämndes arfvingar, vid hans frånfälle, säkerligen icke lära underlåta
att genom urarfvagörelse freda sig från skyldigheten att hans skulder
gälda, hvarefter allt äfven det ringaste hopp att få Banco-Discontverkets
ifrågavarande fordran godtgjord upphörer; så och i enlighet med Directionens
öfver Banco-Discontverket tillstyrkan, anser Utskottet sig böra, såsom
med Discontverkets fördel mest öfverensstämmande, hos Rikets Höglofl. Ständer
hemställa:
att aflidne Rådmannen Jeremias IVennergrens arfvingar
och Handlanden Chr■ Hegardt måtte förunnas eftergift af
upplupne öfver-räntan å ifrågavarande af numera aflidne
Grosshandlaren P. Jolnson Hegardt i Banco-Disconten
upptagna lån, stort i,8oo R:dr, under vilkor, att samma
låns capital-återstod, utgörande i,og3 Rdr 3_q sk. 8 rst.
Banco, till Discontverket till fullo inbetalas sist inom a:ne
månader från den dag, enkan "Wennergren af heslutet
derom erhållit del. Stockholm den 21 Augusti 1844-
N:o 6.
Ani. till Exp. Utsk. d. 22 Augusti 1844, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Sterbhusdelegarnes efter aflidne Frä/se-Inspectoren
Pehr Törnqvist ansökning, att åtskilliga å Daler Kopparmynt
utgifna sedlar måtte få i Banken inlösas.
Uti en till Banco Fullmägtige ingifven skrift af den 3o September
1842, hafva sterbhusdelegarne efter aflidne Frälse Inspectorn Pehr Törnqvist,
Kamereraren i Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Collegium C. Törnqvist, aflidne
Kammarförvandten JY. Törnqvists efterlemnade dotter, Charlotta Marg.
Törnqvist, enkorna Christina C. Böök, född Elfström, och Eva C. Bergström,
8
Banco-Utskottcts Utlatnnde, JV.-o 6.
född Elfström, sami Corn ministers-dottern Maria Eriana Elis, Ahl, under förmälan,
att ibland qvarlåtenskapen efter bemälde Pehr Törnqvist, som den i
November 1841 skall aflidit vid g3 års ålder, funnits åtskillige numera aftysta
sedlar å Daler Kopparmynt, från Banken ulgifne under åren 1771— >776»
å ett sammaniåknadt belopp af 1884 daler 27 öre kopparmynt, anhållit, att,
enär samma sedlar först nyligen i arf dem tillfallit, och de således icke kunnat
innom behörig tid bevaka deras inlösen, samt sedlarnes förre egare ej
haft tillgång till de tidningar, som innehållit kungörelsen om desammas aflysande,
och dessutom, i följd af sin höga ålder och deraf härflytande svaghet,
varit betagen tillfälle att i Kyrkorna höra samma Kungörelse uppläsas, ofvanberörde
sedlar måtte varda af Banken inlöste med 104 R:dr 34 sk. 3 rst
B:co; Och hafva sökanderne, till bestyrkande af deras förenämnde uppgifter,
vid skriften fogat dels ett utdrag af Domboken, hållen vid Lagtima Sommartinget
med Norra Vedbo Härad den 6 Maj 1842, hvaraf inhemlats, attlnspectoren
Patter Törnqvist d. 1 November 1841, vid c)3 års ålder, aflidit å
Hästeryd, och dels utdrag af ett från t. f. Gode mannen Kamereraren C. G.
Gottfriedtz till Kamereraren C. Törnqvist aflåtet bref, innehållande, bland annat,
att uti bemälde P. Törnqvists bo funnits 53 stycken sedlar å daler kopparmynt,
utgifne från Banken under åren 1770 och 1780 å ett belopp af 1884
daler 27 öre kopparmynt.
Med tillkännagifvande häraf, hafva Banco-Fnllmägtige, uti memorial
af den 6 October 1842, anfört, att, som den, genom Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
af den 6 Maj i83o, bestämde prasscriptionstid af Tio år, räknadt från
Kungörelsens datum, efter hvilkas förlopp sedlar å daler kopparmynt icke
vidare af Banken inlösas, redan långt före detta lupit till ända, samt Rikets
sednast församlade Ständers Banco-Utskott, genom protocolls-utdrag af den
21 September 1840, gifvit Fullmägtige tillkänna, att frågor, rörande inlösen af
sådane sedlar, hvilka möjligen sedermera kunde företes, borde till Utskottets
och Rikets Sländers pröfning och bedömande hänskjutas, innan Fullmägtige
beslut deröfver meddelade, hade Fullmägtige, som följaktligen icke kunnat ifrågavarande
ansökning till afgörande upptaga, densamma lill Utskottets bedömande
öfverlemnat, med hemställan, att, vid det härofvan utredda förhållande,
och då det, genom berörde sedlars aflysning, icke lärer varit Rikets
Ständers afsigt att bereda Banken en vinst på den enskildes bekostnad, Utskottet
måtte hos Rikets Höglofl. Ständer tillstyrka, att meraberörde, af Fullmägtige
till Utskottet öfverlemnade, sedlar finge af Banken inlösas.
Vid
Banco-Utskoltets Utlåtande, N:o 6;‘
9
Vid öfvervägande af livad i detta ärende förekommit, bar Utskottet,
då ifrågavarande sedlar å daler kopparmynt icke blifvit inom den i Kongl.
Kungörelsen den 6 Maj i83o stadgade yttersta prsescriptionstid lill inlösen
företedde, väl funnit sökanderne icke vara lagligen berättigade att få samma
sedlar af Banken infriade; men med afseende å de bär ofvan uppgifna ömmande
omständigheter beträffande förre egaren till berörde sedlar och enär
densamme, efter hvad upplyst är, först efter prasscriptionstidens utgång, sökanderne
i arf tillfallit, hvadan det icke på dem berott att sedlarne inom behörig
tid för inlösen till Banken ingifva, samt Rikets Ständer, på sätt Banco-fullmägtige
anmärkt, med aflysning af omförmälde slags sedlar icke lärer
haft för afsigt att, på enskildes bekostnad, bereda Banken en vinst, får Utskottet
tillstryka,
att ofvanberörde, till Utskottet öfverlemnade och hos Utskottet
förvarande, 53 st. sedlar å daler kopparmynt, till ett
sammanräknadt belopp af 1884 daler 27 öre, måtte af Banken
få inlösas med io4 R:dr 34 sk. 3 r:st Banco. Stockholm
d. 21 Augusti 1844-
Bih. till R. Sh Prot. 1844. 6 Sand. 1 /l/d. 2 Haft,
o
STOCKHOLM, Lundberg & Comp., 1844.
Banco-TJiskottets Memorial, N.-o 7.
1
N:o 7.
Ant. till Exp. Utsk. d. 11 Sept., kl. 5 e m.
Memorial, om anska ffandet af Militär-poster till be vakning vid LclneContoren
i Malmö och Götheborg.
Uti den Berättelse, som Utskottet emottagit från Directionen öfver
Rikets Ständers Låne-Contor i Malmö, har Directionen fästat uppmärksamhet
derå, att allmänna säkerheten uti nämnde stad så aftagit, att flere enskilde
personer derstädes nu mera låta, på egen bekostnad, nattetid bevaka sina
lius, hvilket jemväl under några af de sednare åren ansetts nödigt att iakttaga
i afseende å Låne-Contorets, inom hvars hvalf icke allenast gäldenärernes
förskrifningar, utan ock ofta betydliga contanta summor förvarades; hvarjemte
Directionen, enär af en enskild vaktkarl, som natten igenom icke ombytes,
samma säkerhet ej vore att förvänta, som af en soldatpost under militärisk
disciplin, och hvilken aflöstes hvarannan timma, ansett sig af omsorgen
för Låne-Contorets säkerhet uppmanad att framställa behofvet om erhållande
af en militär-post utaf den i staden Malmö varande garnison, lill bevakning
nattetid af Låne-Contorets hus; varande af Directionen öfver Låne
Contoret
i Götheborg jemväl framställning gjord om vigten af att erhålla
militärisk bevakning, till beredande af all möjlig säkerhet vid vårdandet af
Contorets dyrbara handlingar.
Vid öfvervägande häraf, och då, i stället för det af Låne-Contoret i
Götheborg hittills emot hyra begagnade, nära intill der varande högvakt belägne,
hus, i November iSzji blifvit inköpt en fastighet, som, ehuru för öfrigt
ändamålsenlig, icke till följd af dess belägenhet lika väl tryggar mot
inbrott, samt Utskottet föröfrigt delar de af Directionen öfver Låne-Contoret
i Malmö, i fråga om användandet af en enskild vaktkarl framställde betänkligheter,
får Utskottet, till Låne-Contorens betryggande mot tillgrepp af
derstädes förvarade penningar, reverser och hypothek, tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder förordna, att, till
bevakning nattetid utanför hvartdera af Rikets Ständers
Bih. till R. St. Brot. 1844. 6 Sami. 1 A/d. 3 Haft.
2
Banco-Utsholtets Memorial JV.-o 7.
Låne-Contors hus i Götheborg och Malmö, en militär-post
anställes, utan annan kostnad för Låne-Contoren, än anskaffande
af vaktkurar och, om så erfordras, vaktpelsar till
militär-posterne, på sätt förhållandet är med de 2:ne militär-poster,
hvilka utgöra bevakningen af Rikets Ständers
Ranks härvarande hus.
Stockholm den 5 September i844..
Reservation i
af Herr JYordenancJcar F. kV.
’’Jag reserverar mig emot Utskottets förslag, emedan jag ej anser militärisk
bevakning nu mera nödig än förr och icke af den vigt, att den skäligen
bör begäras, så vida ett deremot svarande antal militärer behöfva i
tjenstgöring inkallas. Låne-Contorens cassa-behållningar kunna, under en ständigt
fortgående utlåning af tillgänglige medel, icke vara särdeles betydlige,
ofta understigande enskildte affärsmäns, och alltid vida mindre, än hvarje Privatbanks
inneliggande Gassa af Riksmynt och Creditsedlar, hvilka sednare inrättningar
i all anspråkslöshet verkställa sin bevakning sålunda, att en Vaktmästare
vanligen logeras i granskapet af Cassa-kistorne. Jag förmodar ock,
att Låne-Contoren för sina contanter och reverser hafva så säkra förvaringsrum,
att hastigt inbrott, af vanlig art ej bör befaras.
I anledning af Rikets Ständers i samma fråga år 1834 aflåtne skrifvelse,
har Kongl Maj:t i Nådigt svar af den 6 December samma år meddelat,
alt, till bestridande af en då begärd militärpost i Malmö, erfordrades en
garnizonens förstärkning med. en kostnad af 1,000 R:dr B:co; således för
nu ifrågasatte 2:ne poster 2,000 R:dr.”
Häruti hafva instämt: Herr Friherre Stjernstedt, Jac. Theod., samt Hern
Bråkenhjelm, P. R.
Banco-Vtskottels Utlåtande, IV.-o 8.
3
N:o 8.
Ank. till Exp. TJt-sk. cl. 11 Sept. kl. 5 c. in,
UUålande, i anledning af Herr Friherre Al strömer s, Jonas,
motion, alt å det i Banken, för Östads Barnhus-Inrättning.,
insatte Capital-belopp mätte beräknas ränta, enligt den myntsort,
uti hvilken detsamma i Banken deponerades.
Enligt Protocolls-utdrag af elen 17 nasti Augusti, liar Höglofl. RidHerskapet
och Adeln till Utskottet remitterat en af Herr Friherre Alströmer,
Jonas, vackt motion, jemte, i anledning deraf, hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln afgifne yttranden; uti hvilken motionär vordet anfördt: att, då framlidne
Commerce-Rådet och Riddaren samt Direktören vid Ostindiska Compagniet,
Fidus Sahlgren, år 1774 förärade den inom Elfsborgs Län belägna
egendom, Östads säteri, med undertydande hemman, till den Barnhus-inrättning,
som Direktören då lät å egendomen uppföra och hvarmed, efter Stiftarens
egna ord, åsyftades: ”att rädda fattiga föräldrars barn från elände och
undergång, samt, genom tjenlig uppfostran, dana dem till trogne arbetare vid
jordbruket”, hade Direktören jemväl i Banken deponerat en summa till lika
belopp med egendomens värde, eller 100,000 Daler Specie, hvilken summa
skulle utgöra en för Barnhuset i everldliga tider slående fond; att dessa båda
donationer synts biha någorlunda lika bidraga .till Inrättningens utvidgning
och förkofran, men att Banken snart betagit Barnhuset möjligheten att i den
större scala, den eljest kunnat, utsträcka sin verksamhet, derigenom att Banken,
utan afseende derpå, att den deponerade summan blifvit insatt i Silfver,
år 1777 i sina räkenskaper förvandlat berörde summa eller 3oo,ooo daler
kopparmynt, i hvilken myntsort räkenskaperna derförinnan fördes, till 16,666
R:dr 3a sk. Banco, och sedermera fortfarande å capitalet i ränta erlagt endast
666 R:dr 32 sk. sistnämde mynt; att motionären icke ville vidröra hvarken
orsakerna till denna Bankens åtgärd, eller Bankens både juridiska och
moraliska sk3ddighet att under en gynnsammare period ersätta hvad den under
en förfluten mindre lycklig tid uraktlåtit att fullgöra, men deremot ansåg
sig böra erinra, att enär capitalet, under det största förtroende till Bankens
solid ite och omtanka för Barnhusets framtida bestånd, blifvit i Banken
iusatt, med vilkor att aldrig kunna uppsägas, häri läge det förnämsta skälet
hvarföre Banken vore förbunden att tillförsäkra Inrättningen en oafkortad in
-
4
Ba/ico-T'lsköUc/-i UthltancU.,-, W:o 8.
tomst af de insatte 100,000 Daler Sant, med 4 proc. årlig ränta i silfver,
eller i förhålland till det olika värde, silfver under olika tider kunde ega ;
att, beträffande Barnhusets progressiva utveckling och närvarande tillstånd,
förekomme, att, sedan Barnhuset år 1776 blifvit öppnad och antalet af derå
intagna barn år 1780 uppgått till 38, hade, efter det näslpåföijande år den
förändring i afseende å barnens behandling vidtagits, att barnen finge å Inrättningen
inhemta undervisning i vanliga skolämnen, men, enligt uppgjorde
contract med Barnhusets åboer, af dem emottagas såsom fosterbarn och bibringas
kännedom i jordbruksnäringen, antalet af å Inrättningen sålunda intagne
barn ökats, så att de utgjort år 1800 54 st-, år 1820 71 st., år i83o
87 st., är 1840 133 st., och vid sista mönstringen den a3 October i84-3 157
st., hvilkas underhåll, vård och undervisning, godsets förvaltningskostnad inberäknad
förlidet år uppgick till 5,4'B K:d r 1 6 sk. 8 rst., till godtgörande hvaraf
Östads egendom bidragit med ett belopp af 4>74.9 B:dr 3a sk., 8 rst., men
det i Banken insalta capital 100,000 Daler S:mt, eller enahanda summa, som
tili egendomens inköp blifvit använd, med allenast 666 R:dr 3a sk., hvadan
skillnaden emellan afkastningen af berörde capital oell egendomens bidrag
under nästlidne år utgjort 4>o83 R:dr 8 rst., allt Banco; och har motionären,
såsom disponent af Östads Barnhusinrättning, på grund af här ofvan anförde
skäl, å Inrättningens vägnar, hemställt att hädanefter af Banken utbekomma
4 proc. årlig ränta å mernnämde capitalbelopp, beräknadt efter den
myntsort, uti hvilken det nedsattes i Banken.
Utskottet vill icke bestrida billigheten af motionärens ofvanberörde framställning;
men som, enligt innehållet af 3 §. uti den för Banco-Utskottet
utfärdade instruetion, det åligger Utskottet att i det nogasle följa Banco-inrättningens
hufvudgrunder, såsom de finnas bestämde, bland annat, genom
Lagen för myntbestämningen den 1 Mars i83o, samt 1 §. af nämnde Lag
uttryckeligen stadgar såsom orubblig grund så väl för invexling af Bankens
sedlar, som för inlösen af dess öfriga förbindelser, att t 28sk., eller a JdelsRtdr
Specie, i sådane sedlar eller förbindelser skola gälla lika med En R:dr i silfver;
så och med fästadt afseende tillika derå, att ett undantag från berörde, för
inlösen af Bankens äldre räntebärande skuldförbindelser stadgade grunder, skulle
kunna leda till menliga följder för Banken, enär hvarje innehafvare af en
dylik förbindelse, i sådant fall, framdeles kunde ega anspråk pä enahanda
godtgörelse af Banken,"sorn nu skulle blifva ifrågavarande Välgörenhets-anstalt
tillerkänd, finner Utskottet sig
Banco-Ulskollets Utlåtande, N.-o 8. 5
icke kunna tillstyrka bifall till Herr Friherre Alströmers
ofvanberörde motion.
Stockholm den 5 September 1844-
Reservationer.
Af Herr Bildt Knut: ”vid målets afgörande har jag med anledning af de skäl,
som blifvit anförde uti den af Herr Biskopen Tegnér afgifna reservation (bifogad
Banko-Utskottets sisllidne Riksdag afgifna betänkande under N:o 28)
såsom en billig jemnkning yrkat, alt, som capitalet vore ouppsägbart, räntan
förökades från 4 till 6 procent. Som denna min mening i votering blifvit undertryckt
af 20 röster mot 9, får jag mig mot det fattade beslutet reservera.
”
Af H err Prosten Lyth: ”jag reserverar mig emot Utskottets nu fattade beslut
och får, såsom skäl derföre, åberopa den af mig vid sistförflutna Riksdag i ämnet
afgifna reservation, som finnes bifogad Banco-Utskottets, vid nämde Riksdag,
under N:o 28, till Rikets Ständer aflåtna betänkande.”
Af Herrar Skogman, C. D., Contracts-Prosten Helén, Lector Ekstrand och Contracts-Prosten
Thudén, hvilka åberopa ofvanberörde af Herr Biskop Tegnér
och Herr Prosten Lyth vid sistlidne Riksdag afgifne reservationer.
STOCKHOL M, Lundberg & Cornp., 1844-
■
Banco-Utskottets Memorial, N:o g.
1
JfS 9.
Ank. till Exp. Utsk. d. 23 Sept. kl. 3 e. ra.
Memorial, i anledning af väckt fråga om inställande af Silfver-utvexlitigen
frän Banken.
Till Banco- och Lag-Utskotten har Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
jemte prolocolls-utdrag af den 27 nästlidne Augusti, remitterat en
den 7 dennes till Banco-Utskottet inkommen motion af Herr JY. jR. Munck
af Rosenschöld, hvilken föreslagit, det Rikets Stander måtte besluta, alt
silfver ej må från Banken utvexlas, utan att deremot, till bibehållande af
penningarnes värde, en Riks-Hypotheks-förening måtte inrättas.
Enär 3 § uti den för Utskottet gällande Inslruction, bland annat,
innehåller ett förhud för Utskottet att omedelbart till Öfverläggning upptaga
något, som syftar till rubbning eller förändring i Banco-Inrättningens
lmfvudgrunder, ursprungligen intagna i Rikets Ständers Beslut och Förord -  ning om Banken af den 22 September 1668, samt numera, efter de förändringar,
närvarande förhållanden påkallat, bestämda genom de af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer år 1830 fastställda Lagar, angående myntbestämningen,
och för Rikets Ständers Bank; så och då hvarken motionären uppgifvit
eller Utskottet kunnat inse ringaste skäl för den gjorda framställningen,
hvilken åsyftar ett upphäfvande af ofvanberörde Lagar, har Utskottet
skolat hemställa,
att samma motion må lemnäs utan allt afseende.
Om hvilken Utskottets åsigt Lag-Utskottet blifvit, genom protocollsutdrag
af denna dag, undei rätladt. Stockholm den 9 September 1844.
Bilt. till R St. Prat. 6 Sami. 1 Afd. 4 tidft.
1
2 Banco Utskottets Memorial N:o to ock Utlåtande, N:o ti.
Jfi 10.
Ank. till F.xp. Utsk. den 23 Sept., kl. 3 e. m.
Memoria!, i anledning af gjorda anmärkningar vid! Utlå
tandet,
N:o 4-
Högv. Preste-Ståndet liar väl, genom protocolls-uldrag af den 31
näsllidne Augusti, till Utskottet återremitterat Utlåtandet N:o 4, i anledning
af Kyrkoherden C. M. Lithners ansökning om eftergift af öfver-ränta
för Discont-lån; men som berörde Utlåtande, enligt ankomne protocollsutdrag,
är vordet bifallet af Höglofl. Ridderskapet och Adeln den 11 innevarande
September, af Vällofl. Borgare-Ståndet förstnämnde dag och af
Ilederv. Bonde-Ståndet den 4 dennes; så kan, i följd af 49 § 3 mom. i
Riksdags-Ordningen, ifrågavarande ålerremiss icke till någon åtgärd föranleda.
Slockholm den 19 September 1844.
Jfs II
Ank. till Exp. Utsk. den 23 Sept. kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning af f d. Fändriken Carl f orslunds
ansökning om ejler gift af straJJ ränta d DiscontLän.
Sedan f. d. Fändriken Carl Forslund, under förmälan, att lian, genom
en bos Kongl. Maj:t i December månad förlidet år afdömd arftvist,
kommit i besittning af tillgångar, som, jemte påräknade utdelningar utur
hans broders, Capitainen J. J. Forslunds gäldbundna bo, ungefärligen motsvarade
de i Fändrikens concurs bevakade fordringar, hos Directionen
öfver Banco-Discont-Verket anhållit, att, med afseende på de torftiga omständigheter,
hvaruti han sig befunne, och till följd hvaraf Iian alltifrån
år 1837 åtnjutit allmänt fattig-underhåll af Elgå församling, det
Banco-Utshottets Utlåtande, N:o 11.
3
malle medgifvas honom, att, under villkor, det Discont-Verkets till 4,958
R:dr uppgående capita l-ford ringar, med derå beräknad 5 procents ränta
liqviderades, undfå eftergift af den å samma fordringar upplupne straffränta
å 3 procent; så har Directionen den 8 nästlidne Februari förklarat,
att Directionen, enligt gällande Banco-Reglemente, väl icke egde att efterskänka
något i Discont-Verkets lagliga rätt och således ej eller kunde bevilja
den sökta afskrifningen af skillnaden emellan 8 och 5 procents-räntan,
men att, enär ansökningen, med hänsigt till Fändriken Forslunds utfattiga
tillstånd, hade billighet för sig, och det äfven vore med Verkets
fördel närmast förenligt att ju förr desto heldre erhålla liqvid, Direclionen
ville, derest ifrågavarande skulder till capital och upplupen ränta a
5 procent från förfallodagen inom påföljande Juli månads utgång inbetalies,
hos blifvande Banco-Utskott tili bifall förorda of vanberörde anhållan.
Fändriken Forslund, som sedermera fullgjort de honom utaf Discont-Directionen
föreskrifna villkor, har, uti Lili Utskottet ingifven skrift,
sökt befrielse från ofvan berörde straffräntas erläggande.
Efter hvad Utskottet inhemtal, utgjordes Fändriken Forslunds skuld
till Discont-Verkets sistnämnde dag af:
a) Capital-återsloden 370 R:dr å ett af honom, emot Capitainen J. J. Fors
lunds
borgen, upptaget och den 1() April 1834 förfallet lån, stort 400
R:dr, hvilken skuld den 23 sisllidne Juli blifvit, till så väl capital,
sorn upplupen öfverränta å 8 procent, 327 R:dr 12 sk. 9 rst. till
fullo liqviderad;
b) Gapital-återstoden 1998 R:dr å ett af honom, emot förrberörde borgen,
upptaget, den 12 Mars 1834 förfallet, lån, stort 2,160 R:dr, hvilken
capital-återstod näslnämnde dag blifvit med derå upplupen 5 procents
ränta, 1,113 R:dr 2 sk. 8 rst, inbetald, jemte ett belopp af 23 R:dr
44 sk. 8 rst. å den till 667 R:dr 40 sk. 2 rst. uppgående straffräntan,
hvarå således återstå oiiqviderade 643 R:dr 43 sk. 6 rst; samt
c) Capital-återsloden 2,590 R:dr å ett af Capitainen J. J. Forslund, emot
Fändrik Forslunds borgen, upptaget, den 12 Mars 1834 förfallet, lån,
stort 2,800 R:dr, hvilken capital-återstod likaledes den 23 sistlidne
Juli blifvit, jemte upplupen 5 procents ränta, 1,442 R:dr 35 sk. 11
rst. godtgjord Discont-Verket, hvars fordran för straff-ränta å lånet
utgör 865 R:dr 31 sk. 2 rst., allt Banco.
Enär Fändriken Forslund sålunda icke allenast fullgjort de honom
af Disennt-Directionen föreskrifne inbetalningar af låne-capitalen, med
4
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 12.
derå upplupen 5 procents ränta, utan äfven till en del godtgjort. straffräntan,
samt till liqviderande af derå återstående belopp, sedan Capitaiiten
Forslund i utfattigt tillstånd aflidit, skulle, enligt företedt intyg af
Sysslomännen i bådas concurser, åtgå bela det öfverskott, som vid slutlig
utredning af Fändriken Forslunds concurs möjligen vore att förvänta, och
detta öfverskott för honom, såsom gammal och oförmögen till arbete, är
till lifs-uppehälle oundgängligen erforderligt, har Utskottet velat hos Rikets
Ständer hemställa,
att eftergift för nu oguldne skillnaden emellan 5 och 8 procents
ränta å de lån, för hvilka f. d. Fändriken Forslund hos
Banco-Discont-Verket häftar, måtte honom beviljas. Stockholm
den 19 September 1844.
M 12
Ank. till Exp. Utsk. den 23 Sept. kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kamercraren vid Länc-Contoret
i Götheborg E. S. Winbergs ansökning örn eftergift
af öfver ränt a ä Discont-lån.
Ilos Utskottet har Kamereraren vid Rikets Ständers Låne-Contor
i Götheborg E. S. IVinberg, uti ingifven skrift, anhållit dels orri befrielse
från erläggande af upplupen öfverränta 236 Riksdaler 41 sk. 6 rst. Banco
å 3:ne af bemälde iVinberg inlemnade och sedermera falska befunne låneansökningar
på ett sammanräknadt capital-belopp af 730 R:dr, hvilket belopp
den 22 Mars nästlidet år utaf honom blifvit till Låne-Conloret inbetaldt,
och dels om eftergift af den räntebrist, stor 45 R:dr 36 sk. 11
rst, som affordrats honom, i egenskap af inlemnare utaf ett falskt befunnet
låne-reversal å 300 R:dr, som till capital jemte 34 R:dr 12 sk. af upplupne
öfverräntan blifvit infriadt af utgifvaren utaf det å reversalet tecknade
vederhäftighets-betyg.
I afseende å förstnämnde 3:ne lån har Utskottet inhemtat, dels att
efter låntagarens, Prosten och Kyrkoherden J. A. Lundbergs, den 23 Januari
1839, timade död, löftesmännen, Landtbrukarne C. L. Lundberg i A11-
B ancö-Ut slottets Utlåtande, A:o 12
5
neied och II. G. Jrallin, i Skozar, vid anställd lagsökning, förnekat och
med ed betygat sig hvarken hafva skrifvit eller tillåtit någon annan att
skrifva deras nanni under borgensförbindelserne, på grund hvaraf ock de
blifvit, genom laga dom, från all betalningsskyldighet befriade, dels alt
uti låntagarens concurs, der fordringarne blifvit bevakade, någon tillgång
icke funnits för oprioriterade fordrings-egare, samt dels att Winberg, såsom
inlemnare af låne-documenten och för deras riktighet ansvarig,
inbetalt capitalbeloppen, men af Direclionen öfver Låne-Contoret erhållit
anstånd med erläggande af den upplupne öfver-räntan, för att kunna
hos Rikets Ständer söka befrielse derifrån. Angående åter det sist omförmälde
lånet är vordet upplyst: att reversalet för detsamma blifvit till
Winberg insändt af Fältväbeln vid Kongl. Bohusläns Regemente P. Linderoth,
försedt med namnen Per Börjesson i Nordby, såsom låntagare och
Andreas Johansson i Norra Torp jemte Gabriel Johansson i Rörvik såsom
löftesmän, hvilkas namnteckningar varit bevittnade af förenämnde Linderoth
och 2:ne andra personer,' samt vederhäftig hets-betyg åtecknadt af t.
f. Domhafvanden i Qville härad, Vice-Häradshöfdingen A. Aberg, hvilken
tillika intygat, att så väl låntagare, som löftesmän voro fastighets-egare;
att, efter anställd lagsökning och rättegång mot nyssberörde låntagare och
löftesmän, det blifvit ådagalagdt, att låntagaren vore en i orten alldeles okänd
person, och alt löflesmannen Anders Johansson för flera är sedan
från orten afvikit och der aldrig egt fast egendom, samt att andre löftesmalinén
Gabriel Johansson förnekat, det han tecknat eller teckna låtit sitt
namn och deslomindre kunnat om ett motsatt förhållande öfvertygas, sorn
de återstående namnvittnena, sedan Linderoth under tiden afhändt sig lifvet,
förklarat, att äfven deras na inteckningar blifvit falskeligen ditsatte; att,
då Låne-Contoret, vid sådant förhållande, vändt sin talan emot Vice Härads
o
'
liöfdingen Aberg, som, genom sitt o vigtiga intyg om låntaga rens och löftesmännens
fastigheter och vederhäftighet, hufvudsakligen bidragit till lånets
utgifvande, Aberg, genom Kongl. Maj:ls och Rikets Götha Hof-Rätts
utslag den 30 October 1839, blifvit dömd att till Låne-Contoret utgifva
lånets capital-belopp med 5 procent ränta derå från den dag, då målet
i Kongl. Hof-Rätten gjordes anhängigt, hvilken ersättning blifvit af Häradshöfdingen
Aberg fullgjord; samt slutligen att den å lånet nu balancerade
räntebrist utgör skillnaden emellan den å capitalet från förfällodagen
beräknade 8 procents öfverränta och den ränta, som af Aberg blifvit
inbetald.
6
B anco-Ut skottets Betänkande, N;o i3.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, och ehuru Winbergs
ansökning om eftergift af honom åliggande betalningsskyldighet loide
å ofvanberörde 4 lån oliqviderade räntor blifvit af Directionen öfver
Låne-Contoret i Götheborg till bifall förordad, har Utskottet icke funnit
skäligt, att, med förminskande af Låne-Contorets påräknade ränte-intägter,
en sådan eftergift tillstyrka; men då Kamereraren Winbergs iråkade ersättningsskyldighet
endast är en följd af andra personers bedrägliga förhållanden,
och omständigheter dervid förekommit, som för honom försvårat
desammas upptäckande, samt Kongl. Maj:t, genom tid efter annan meddelade
Nådiga Domar i mål, angående sökt befrielse från räntas erläggande för
lån, som utgifvits på falska lånehandlingar, förklarat inlemnaren af sådan
handling icke kunna åläggas betala annan eller högre ränta, än 5 procent
från den dag, han för lånebeloppet blifvit kräfd, finnér Utskottet sig
böra hos Rikets Ständer hemställa,
det Kamereraren Wålberg mätte förunnas befrielse från erläggande
af den uti ofvanberörde honom affordrade öfver
OO
ränte-belopp
ingående straffränta. Stockholm den 19 September
1844.
jn i3-
Ank. till Evp. Utsk. den 23 Sept. kl. 3 e. m.
Betänkande, angående afskrifning af 3:ne från Låne-Contoret
i Malmö utgifne Discont-lån.
Directionen öfver Rikets Ständers Låne-Conlor i Malmö har, vid
redogörelsen inför Utskottet öfver Låne-Contorets utestående osäkra fordringar,
hemställt, att 3:ne lån om ett återstående sammanraknadt belopp
af 2,342 R:dr 6 sk., hvilka blifvit år 1826 derstädes upptagne af framlidne
Rvttmästaren Friherre J. W. Bennet, emot borgen af likaledes aflidne
Ryttmästare!! G. Horn, måtte få afskrifvas, sedan genom bevakning i så
väl låntagarens, som löftesmannens concurser samt afgifne urarfvagörelser,
upplysning vunnits, att ali tillgång till oprioriterade fordringars gäldande
saknas.
Banco-Ut skottets Memorial, N:o 14•
7
Då, efter livad sålunda är vordet upplyst, någon utsigt till erhållande
af betalning för ofvanberörde 3:ne utaf RyttmäsLaren Friherre J. IV.
Bennet i lifstiden upptagne lån ej vidare finnes, får Utskottet bos Rikets
Höglofl. Ständer tillstyrka,
att samma lån måtte, till deras återstående belopp, 2,342
R:dr 6 sk. banco, få utur Låne-Contorets räkenskaper afskrifvas.
Stockholm den 19 September 1844.
JYs
Ank. til! Exp. Utsk. den 23 Sept. ti. 3 c. m.
Memoria/, i anledning af Uppbörds-skrifvarén L. Heidenbergs
ansökning om ersättning for åtskilliga Bancosedlar,
sorn genom eldsvåda skola gått förlorade.
Uti en till Rikets Ständers sednast församlade Pievisorer samt Banco-Fullmägtige
ställd skrift af den 1 December nästlidne år, bar Uppbördsskrifvaren
L. Heidenberg, under tillkännagivande, att han, natten emellan
den 12 och 13 nästförutgångne September, genom eldsvåda förlorat
contanta medel till ett belopp af ungefärligen 2,900 R:dr Banco, bestående
af 5 sedlar å 500 R:drs valör, 1 sedel å 100 R:drs, och det öfriga
i smärre sedlar, allt af Bankens sedelslag, anhållit om Revisorernes och
Fullmägtiges förord och tillstyrkan hos Rikets nästsammanträdande Ständer,
för att undfå ersättning för de, på berörde sätt, förlorade sedlar.
Sedan denna ansökning blifvit af bemälde Revisorer till BancoFullmägtige
öfverlemnad, för vidtagande af den åtgärd, hvartill sakens beskaffenhet
och det serskildt uppgifne ömande förhållandet kunde föranleda,
samt Banco-Fullmägtige öfver samma ansökning infordrat utlåtande
af Bankens Under-Styrelse och Fiscals-Embete, så har Fiscals-Embetet,
vid granskningen af ifrågavarande skrift, jemte deruti åberopade handlingar,
funnit följande omständigheter vara uppdagade och styrkte, nemligen:
att Heidenberg den 6 September nästlidet år hos Stockholms Stads Justitiae-Collegium
och Förmyndare-Kammare qvitterat 2,500 R:dr Banco*
8
Banco-Utskottets Memorial, N:o nj.
hvilka af Collegii allmänna lånefond blifvit utassignerade till Styrmannen
Peter Carlsson och dess hustru, Fredrica Wilhelmina Norelius-,
att, sedan Heidenberg. Aen 7 September berörde år till Bankens DepositionsAfdelning
inlemna t en af Justitiae-Collegium och Förmyndare-Kammaren
på omförmälde belopp, 2,500 R:dr Banco, utfärdad assignation, Depositions-Afdelningen
härå samma dag utfärdat invisning på cassan med IS:o
6,141, som emot återställande af Bankens pollett utbekommits;
alt, då eldsvådan, natten emellan den 12 och 13 i ofvannäinnde September
månad, utbrutit i den af Heidenberg bebodda egendom, de till stället
först ankomne personer, hvilka träffat Heidenberg i ett nästan förvirradt
sinnestillstånd och utan annan beklädnad, än skjorta och kalsonger, blifvit
af honom anropade om hjelp att rädda hans chiffonier, med tillkännagifvande
af Heidenberg, alt han deruti hade förvarade mycket och andra
tillhöriga penningar samt att denna chiffonier fanns uti ett rum en trappa
ripp i huset;
att, sedan åtskillige personer, i anledning häraf, skyndat lill det anvista
rummet, den af Heidenberg omnämnde chiffonier der påträffats och ert
afsatls deraf jemväl blifvit framlyftad till fönstret, för att derifrån utkastas,
xnen att, innan sådant hunnit verkställas, de personer, som dervid
biträdt, blifvit, för eld och rök, nödsakade att hasta ur rummet, från
hvars fönster korrt derefter elden utträngt;
att Heidenberg måst med våld afhåilas ifrån, att, såsom han haft för afsigt,
sjelf begifva sig in uti det brinnande huset, efter det de öfriges bemödanden
att rädda chiffonieren fruktlöst aflupit;
samt att, enligt ett vittne, Stadstjenaren Dahlströms utsago, Dahlström, då
han, efter eldsvådans slut, uppehållit sig vid de nedbrända husen, under
gräfningar och undersökningar, påträffat ett falnadt, uppbrändt papper,
hvilket Dahlström, såsom orden i vittnesmålet lyda, nära nog på sin ed
kunde taga, vara en Rikets Ständers Banks sedel å 100 R:dr Banco.
Jemte tillkännagifvande häraf, hafva Banco-Fullmägtige, uti Memorial
af den 14 nästlidne Mars, sig utlåtit, att hvad sålunda i ämnet förekommit,
visserligen innefattade, på sätt Fiscals-Embetet jemväl ansett, sådana
omständigheter och- liknelser lill bestyrkande af Heidenbergs uppgift,
att de 2,500 R:dr Banco, som han den Tale September näsllidet år i Banken
undfått, och hvilka skola bestått af fem sedlar å 500 R:dr hvardera,
verkligen uppbrunnit vid den Heidenberg, natten emellan den 12 och 13
Banco-Utshottets Memorial, N-o i4'
9
i samma månad och år, öfvergångne eldsvåda; att nära nog moralisk visshet
derom kunde vara vunnen, men enär juridisk bevisning härom
saknades, samt Heidenberg icke ens förmått styrka, af hvilka valörer
de sedlar varit, som han å Justitias-Collegii och Förmyndare-Kammarens
ofvanomförmälde assignation hos Banken erhållit, än mindre kunnat å dem
uppgifva data, numer och littera, hvadan Banken, i händelse det uppgifne
beloppet af dessa sedlar Heidenberg godlgjordes, utsattes för äfventyret
att betala detta belopp dubbelt, utan möjlighet att, genom Heidenberg
anordrad borgen eller annat försigtighetsmått, kunna sig freda från deli
förlust, som dymedelst för Banken, uppstode, ansåge Banco-Fullmägtige
sig, lika med Under-Styrelsen och Fiscals-Embetet, icke kunna tillstyrka
bilall till Heidenbergs arsökning i denna del; likväl och för den händelse
Rikets Ständer, på grund af Utskottets tillstyrkande, skulle, med afseende
på de för Heidenberg förekommande ömande omständigheter, finna
godt tillåta, att Heidenberg, efter det han inför vederbörlig Domstol med
ed sin uppgift i förevarande hänseende styrkt, finge af Banken utbekomma
ett emot förenämnde 2,500 R:dr Banco svarande belopp, trodde BancoFullmägtige
sig böra upplysa, att uti Bankens Sedel-Contor icke funnes
några räkenskaper, der, i saknad af numer, serie-bokstaf och årtal, en sådan
utbetalning kunde bokföras, utan komme densamma då, på sätt vid
ett föregående tillfälle iagttagits, alt utbetalas af Låne-Afdelningen, och
påföras räkningen: "Inlöste sedlar af nya slaget”, hvarigenom en motsvarande
summa kunde från sedelskulden afräknas; och hafva Banco-Fullmägtige
slutligen hemställt, att, i afseende på de öfrige 400 R:dr Banco, hvilka,
enligt Heidenbergs härutinnan i allo obestyrkta uppgift, jemväl skola
varit förvarade uti hans vid förenämnde tillfälle uppbrunna chiffonier, någon
ersättning icke måtte ega rum.
Sedermera har Uppbördsskrifvare!! Heidenberg, till ytterligare stöd
för sin ifrågavarande ansökning och för närmare upplysning, angående de,
genom ofvanberörde olyckshändelse, honom åbragte förluster, till Utskottet
ingifvit dels ett utdrag af Öfver-Stålhållare-Embetets för Police-Ärenden
protocoll för den 13 och 14 September 1843, deraf inhemtas, att vid
den hos bemälde Embete, rörande omförmälde eldsvåda, hällne undersökning,
genom Heidenbergs och ålskillige andre persöners hörande, är vordet
utredt, bland annat: att, då eldens utbrott först blifvit bemärkt och Heidenberg
skolat derom undrrrättas, han funnits ligga afklädd sofvande i sin
lith. till R. St. Prot. 1844. 6 Sami. l Afd. 4 Baft. 2
10
Banco-Utskottets Memorial, N:o 1-4-
säng; att Heidenberg . med möda lyckats rädda undan lågorna sina 2:ne
Larm hvilka legat i samma rum, der hans chiffonier funnits, samt alt det
uppbrunna huset tillhört Heidenberg och varit brandförsäkradt lill ett
belopp af 2,500 R:dr Banco, hvaremot någon upplysning om anledningen
till eldsvådans uppkomst, genom nämnde undersökning, icke kunnat vinnas;
dels af åtskilige personer utfärdade bevis, upplysande, alt Heidenberg
gjort sig känd för ett hedrande uppförande samt, i sin egenskap af Uppbördsskrifvare,
redligt och pålitligt sig förhållit; att genom en år 1842 i
Heidenbergs bostad föröfvad inbrottsstöld Heidenberg förlorat en betydlig
del af sin egendom; och alt Heidenberg i näsllidne Februari till Styrmannen
Peter Carlsson utgifvil sin förbindelse att gälda 2,300 R:dr Riksgäld,
utgörande, efter afdrag af en Heidenbergs hos Carlsson egande genfordran,
återstående beloppet af den summa, Heidenberg, på sätt ofvan är
nämndt, för Carlsson i Banken utbekommit; dels ett af hustru Carlsson,
under mannens bortovaro på utrikes sjöresor, under edelig förpligtelse,
meddeladt intyg derom, att, enligt träffad öfverenskommelse, Heidenberg,
sedan hon oftaberörde medel i Banken erhållit, skolat dermed, för makarne
Carlssons räkning, inköpa .någon mindre fast egendom här i staden;
dels ock en af Heidenberg upprättad förteckning öfver den vid eldsvådan
uppbrunne honom tillhörige fasta och lösa egendom, af Heidenberg under
edsförpligtelse i värde uppskattad tili ett belopp af minst 6,961 R:dr 41
sk. 8 rst. Banco; och har Heidenberg härförutan, uti en lill Utskottet ingifven
skrift, under åberopande af sin ofvanberörde ansökning, förklarat sig
beredd att med ed fästa sanfärdigheten af sina gjorda uppgifter.
Utskottet har tagit detta ärende under öfvervägande; och ehuru, hvad
först angår de 2,500 R:dr B:co, som Heidenberg, för Styrmannen Carlssons och
desshustrus räkning, å Justitias-Collegii och Förmyndare-Kammarens assignation
den 7 September 1843 i Banken utbekommit, Utskottet anser det icke
vara lagligen stvrkt, att, på sätt Heidenberg uppgifvit och sökt visa,
omförmäldte penningebelopp vid den Heidenberg, natten emelian den 12
och 13 i samma månad, öfvergångne eldsvåda uppbrunnit; dock som de
omständigheter och liknelser, hvilka till stöd för Heidenbergs berörde uppgift
förekommit, innefatta så hög grad af sannolikhet om verkligheten af
nämnde förhållande, att, efter Utskottets öfvertygelse och i öfverensstämmelse
med hvad Banco-Fullmägtige och Bankens Fiscals-Embele äfven
yttrat, nästan full moralisk visshet derom synes vara vunnen, samt Hei"
enberg derjemte förklarat sig beredd att sannfärdigheten af sin ifrågava
-
Banco-Utskottets Memorial, N;o
11
rande förlust med ed bekräfta, bar Utskottet, med fästadi afseende tillika
å de beträdande Heidenberg förekomue .serdeles ömande omständigheter,
skolat till Jbllikels Ständers behjertande hemställa,
att, derest Heidenberg giller inför vederbörlig Domstol med
ed styrka sin uppgift, att de 2,500 R:dr Banco, bestående
af 5 sedlar å 500 R:dr hvardera, sorn Heidenberg, å Stockholms
Stads Justitise-Collegii och Förmyndare-Kammares assignation,
den 7 September 1843 i Banken utbekommit,
verkligen uppbrunnit vid den uti Heidenbergs egendom natten
emellan den 12 och 13 i samma månad och år inträffade
eldsvåda, Heidenberg må af Banken utbekomma ett emot
förenämnde 2,500 R:dr Banco svarande belopp.
Vidkommande deremot Heidenbergs anhållan om ersättning för de
öfrige 400 R:dr Banco, som jemväl skola varit förvarade uti hans vid omförmälda
tillfälle uppbrunna chiffonier; så och då sannfärdigheten af denna
Heidenbergs uppgift icke blifvit ådagalaggd, får Utskottet
till Heidenbergs berörde anhållan afstyrka bifall. Slockholm
den 19 September 1844.
Reservationer.
Af Herr Handlanden Lindström: "Ehuru icke kan nekas, att man med nära
nog moralisk, visshet kan antaga det af Heidenberg uppgifna förhållandet,
anser jag likväl Utskottets fattade beslut, såsom prsejudicat, kunna i
framtiden för Banken medföra följder af betänklig beskaffenhet; och får
i äg således, ehuru ömande omständigheterne än må förete sig, likväl emot
jeslutet anmäla min reservation”.
Häruti har Herr Foenander instämt.
Af Riksdags-Fullmägtigen Johan Andersson från Skaraborgs Län:
”Emot Höglofl. Utskottets beslut i frågan om ersättning till Uppbördsskrifvaren
Heidenberg för de vid eldsvådan natten till den 13 September
1843 förlorade 2,500 R:dr Banco, får jag mig reservera. Emedan
Herr Heidenberg icke med ett enda vittne eller bevis gillat styrka, att
han verkligen innehaft och förlorat de omförmälcle penningarne, och
att Utskottet på en af honom erbjuden eds-bekräftelse tillstyrkt Rikets
Ständer att af Banken utbetala förenämnde belopp, anser jag vara
högst vådligt, dessutom slå i strid med allmänna Lagen. Och skulle Rån
-
12 Banco-Utskottets Memorial, N:o 14.
co-Styrelsen säkerligen aldrig blifva i brist på dylika ersältnings-frågor,
derest ett sådant praejudicat skulle göras gällande”.
Uti denna reservation hafva sig förenat Riksdags-Fullmägtige Henric
Andersson från Örebro Län samt Anders Erikson från Elfsborgs Län.
STOCKHOLM, eiués & granbergs tryckeri, 1844.
Banco-Utikottett Betänkande, N;o 15.
1
N:o 15.
Ank. till Exp.Utsk. d. 23 Sept., kl. 3 e. m.
Betänkande, med förslag till ett förändradt mynt-system.
A"id 1834 och 1835 arens Riksdag afläto Rikets Ständer till Kongl.
Majrt en underdånig Skrifvelse , innefattande anmälan derom, att de fastställt
Svenska myntets räkne-enhet till jemnt if 4^dels R:dr Silfver Specie, i enlighet
med det skrot och korn, som Mynt-Ordningen af år 1830 bestämmer, samt
att denna mynt-enhet, svarande mot Tolf skillingar Silfver Specie och i räknevärde
enahanda med En Riksdaler Riksgäldssedel-, borde benämnas Riksdaler
Courant och indelas i 48 skillingar, samt hvarje sådan skilling i 12 runstycken;
men sedan Kongl. Maj:t, under den 6 April 1835, i Nåder förklarat, att som
Rikets Ständer till dåvarande tid fortfarit att fastställa beräkningarne af Statens
utgifter oell inkomster uti den redan år 1804 brukliga räkne-enheten,
Riksdaler Banco, och en hastig förändring i detta hänseende skulle åstadkomma
oreda i enskilda affiandlingar, hvaremot bibehållandet af det, som redan
funnes och genom bruket vore befästadt, icke kunde på något sätt dertill föranleda,
Kongl. Maj:t ansåge tiden då ej vara inne att afgöra en fråga, sorn
vidrörde så många interessen och som egentligen vore ideel, samt alltså faldet
dåvarande vägrade Sitt bifall till Rikets Ständers begäran om räkneenhetens
bestämmande i så kallade Riksdaler Courant och bibehölle det gamla
räknesättet i Riksdaler Banco; så hade Rikets Ständer vid sednaste Riksdag,
uti underdånig skrifvelse af den 8 Augusti 1840, förmält, att äfven de tagit
i öfvervägande frågan om ett förändradt mynt-system, med hvad dermed eger
sammanhang, och dervid haft tillfälle stadga sin öfvertygelse, att den sedermera
förflutna tiden icke medfört någon hufvudsaklig förändring i de omständigheter,
som vid 1834 och 1835 årens Riksdag föranledde dåvarande Ständers
underdåniga anmälan om olägenheterne deraf, att någon bestämd räkneenhet
för penningeförhållandena inom Riket ej funnes; att Rikets Ständer
också fullkomligt instämde i den vid samma tillfälle yttrade och af dagliga
erfarenheten allt mer och mer bekräftade åsigt i afseende å dessa förhållanden,
hvilka måste föranleda en för allmänna penninge-rörelsen i så många fall
menlig olikhet i begreppen om fastigheters, varors, arbetsbiträdens och fordringars
uppgifna värden; att sedan de omväxlingar och förändringar, Rikets
Bih. till R. St. Pral. 1844. 6 Samt. 1 Afd. 5 Haft.
1
2
Banco-Ulskottels Betänkande, N:o io.
egentliga mynt under långliga tider varit underkastadt, dåmera, efter realisationens
verkställighet, upphört, och detta mynt för framtiden vunnit en, efter all
sannolikhet, orubblig stadga, det, i Rikets Ständers tanka, ej längre borde
uppskjutas att äfven undanrödja den obestämdhet i myntets benämningar, som
utgjorde ett qvarstående minne af fordna Ständers stridiga beslut, angående
bestämmandet af detta mynts rätta värde; att Rikets Ständer dessutom, med
serskildt fästadt afseende å innehållet af Kongl. Majrts vid 1834 och 1835
årens Riksdag meddelade Nådiga Svar i ämnet, föreställde sig, att de betänkligheter
dåmera upphört, som hindrade Kongl. Maj:t att samtidigt med ett för
den större allmänheten, till utseende nästan helt och hållet okändt, metalliskt
mynts återutgifrande, bifalla någon ändring i detta mynts gamla beräkningssätt,
en förmodan, för hvilken Rikets Ständer jemväl trodde sig kunna hemta
stöd af den vid nämnde Riksdag utaf Kongl. Majrt i Nåder föreslagne åtgärd,
den äfven Rikets Ständer då vidtogo, såsom ledande till det af Rikets Ständer
åsyftade mål, att nemligen de nya Banco-sedlarnes valörer fastställdes
på ett sätt, som medelst deras sammanfattande i Riksgälds-sedlarne motsvarande
summor underlättade bruket att begagna sistnämnde räknesätt, samt
att Rikets Ständer af alla dessa anledningar funno sig föranlåtne att förnya
förrberörde underdåniga framställning om införande af ett ordnadt och bestämdt
mynt-system, hvarvid Rikets Ständer ansågo, att de med ett dylikt myntsystem
afsedde stora och allmänna fördelar skulle till en hufvudsaklig del förfelas,
så vida icke samma enhet fastställdes för det egentliga myntvärdet, sorn
för det allmänna räknevärdet; och hade Rikets Ständer, som likaledes delat
de näst förut församlade Ständernes åsigt om fördelaktigheten af mynt- och
räkne-enhetens bestämmande till ett Rikgälds-Riksdalern motsvarande värde
under benämning af Riksdaler Curant, hvilken borde indelas i 48 skillingar,
och hvarje skilling i 4 styfver, till Kongl. Majrts Nådiga sanction i underdånighet
öfverlemnat det nya mynt-system, Rikets Ständer, i enlighet med berörde
grunder, antagit.
Med anledning häraf har Kongl. Majrt, genom Nådig Skrifvelse af den
24 Maj 1841, tillkännagifvit: att de af Kongl. Majrt anförde skäl och omständigheter
för vägradt bifall till Rikets Ständers vid 1834 och 1835 årens
Riksdag underdåniga skrifvelse i ämnet sedermera undergått föga förändring,
och att Kongl. Majrt, som vore öfvertygad, att täta omväxlingar i ett lands
penningeväsende, likasom i dess yttre politik, dess inre förvaltning och dess
lagstiftning förlama nationens kraft och tära på dess lifstråd, funne Sig, i följd
häraf, pligtig för vården af det allmännas väl, att då än vidare uppskjuta Sitt
Banco-Utskottets Belänkande, N:o 15.
3
samtycke till den förändring af Rikets mynt-enhet, hvarom Rikets Ständer då
å nyo väckt fråga, och bibehölle alltså det gamla, genom lagarne om myntbestämningen,
och om Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830, bekräftade
sättet att räkna i Riksdaler Banco.
Sedan Utskottet sålunda redogjort för hvad i denna fråga förekommit
under de sednaste tvänne Riksdagarne, går Utskottet att upptaga de motioner,
innefattande förslag till ett förändradt mynt-system, hvilka, vid denna Riksdag
väckte, blifvit till Utskottets handläggning remitterade, nemligen:
l:o Från Höglofl. Ridderskctpet och Adeln:
a) af Herr Hallenborg, C. J., sorn föreslagit, att Rikets nu församlade
Ständer ville antaga det vid sednaste Riksdag uppgjorde förändrade myntsystem,
jemte hvad dermed sammanhang eger och derå begära Kongl. Maj:(s
Nådiga sanction;
b~) af Herr Lefren, J. P., hvilken, uppå anförde skäl, tillstyrkt, att Rikets
Ständer måtte, för deras del, fatta det beslut, att Rikets mynt-enhet hädanefter
skall utgöras af ett silfvennyntj till alla delar lika med fjerdedelen
af nuvarande Silf ver-Riksdaler, sådant detta fjerdedels-riksdalersstycke
är bestämdt i i83o års Mynt-ordning- samt att denna myntenhet må
erhålla namnet Krona-, hvarförutan motionären föreslagit, dels att Rikets
Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla deras önskan: att
Kongl. May.t täcktes, hvad angår mynt-enhetens indelning, vidtaga den åtgärd.
som kan finnas mest öfverensstämmande med samt befordrande af den
vigtiga frågan om i egleringen af Rikets mått, mål och vigt; dels att utmyntnings
grunden för koppar skiljemyntet må blifva : för de större myntstyckena
5oo kronor (R.dr R:glds) på i SkU. victualie-vigt koppar samt för
ile mindre myntstyckena: fao Kronor (R.dr R:glds) på 1 Sk 11. kopparsamma
vigt; och dels att i /1 o .dels Kronostycken må slås af 8:lödigt Silfver, men
innehålla proportionerlig silfverhalt, enligt i83o års Myntordning, samt utmyntas,
med iagttagande af det remedium i vigt och finhet, samma ordning
bestämmer för ifiG.dels R:dr-styckena-, och
c-) af Herr von Troil, Emil. sorn tillstyrkt, att Rikets Ständer, för deras
det, besluta och hos Kongl.1 Maj:t i underdånighet anhålla om Nådigt
illande och utfärdande af en allmän Författning, så lydande:
4
Banco-Utskottet» Betänkande, N:o 15.
Iso. förekommer i författningar, aftal, räkenskaper, skuldsedlar eller
skrifter af hvad slag, som helst, hvilka hädanefter utfärdas eller uppgöras, benämningen
Riksdaler, utan tillägg af orden Specie eller Banco, förstås dermed
alltid Riksdaler Riksgälds, hvaraf en är lika med en fjerdedel» Riksdaler Silfver-Specie,
efter 1830 års myntfot.
2:o förekommer i författningar, aftal, räkenskaper, skuldsedlar eller
skrifter af hvad slag, som helst, hvilka hädanefter utfärdas eller uppgöras, benämningen
Species, förstås alltid dermed Riksdaler Silfver-Specie, enligt 1830
års myntfot;
3:o Riksdalern indelas (se nedan]);
4:o alla Kronans Embets-Verk, Rikets Ständers Bank och RiksgäldsContor
och alla Bolag, som drifva rörelse på grund af Privilegier eller Reglementen,
som af Kongl. Maj:t äro fastställde, skola från och med år 1846 ej
i annat Svenskt myntslag, än den i l:sta punkten bestämda Riksdaler med
dess underafdelningar föra bok och räkning, utfärda förbindelser eller aftal ingå,
så vida ej serskildt förbehåll om betalning i silfver eller guld gjordt är, eller
rörelsens beskaffenhet erfordrar redovisning af serskilda myntslag;
5:o samma föreskrift vare ock från och med bésagde tid gällande för
alla skuldförbindelser och aftal om penningar enskilde personer emellan, så
vida inteckning eller annan fastställelse af offentlig myndighet derå skall kunna
erhållas. Något hinder för laga utsökning af fordringar, ställde i annat myntslag,
må dock ej häraf hemta».
I afseende på myntenhetens underafdelningar, har Herr von Troil föreslagit,
att ofvanberörde 3:dje punkt måtte antingen lyda sålunda:
Riksdalern indelas i 48 skillingar och skillingen i 4 styfver; kommande
således En Riksdaler att motsvara 192 styfver och en Species att [motsvara
192 skillingar, eller 768 styfver; eller ock med antagande af decimalsystemet:
Riksdalern
indelas i 100 tvåstyfver eller soo styfver,
samt 2:o från Vällofi. Borgare-Ståndet af Herr A. F. Ericsson, som
föreslagit: att en ny mynt-enhet måtte fastställas, i värde lika med En Riksdaler
Riksgälds, och under benämning af Krona; att decimal-systemet tages
Banco-Ulskottett Betänkande, N:o 15.
5
till grund för underafdelningarne af denna mynt-enhet, så att hvarje Krona indelas
i 100 slantar och hvarje slant i 100 fyrkar; att mynt af 50 och 25
slantars valör måtte präglas af silfver till likhet med nuvarande i/8 och i/i6:dels
Speciel- samt att af kopparmynt borde präglas 5, 3 och 1 slant samt 5 fyrkstycken,
hvilket sednare svarade mot nuvarande minsta kopparmynt eller
fyö.-dels skilling Banco; dock har motionären ansett det icke vara lämpligt,
att detta nya mynt-system införes förr, än den tidpunkt inträffar, då Bankens
silfverfond blifver tillräckligt consoliderad, för att kunna invexla de nu i omlopp
varande småsedlar å 16 skillingar banco och derunder.
Utskottet har, vid öfvervägande af detta ärende, funnit, det så mångfaldiga
talande skäl för införandet af ett förändradt system i Sveriges mynt-och
räkneförhållanden blifvit vid de nästföregående Riksdagarne anförde, att något
ytterligare stöd för ett förslag härutinnan är obehörigt; men då Kongl. Majit,
uti Dess ofvanåberopade Nådiga Skrifvelse af den 24 Maj 1841 förklarat,
det Kongl. Majit ansett en förändring af myntenheten lämpligast böra ega
rum liktidigt med förnyade, enkla, bestämda och lätt verkställbara lagar och
stadgar i afseende på uppbörden af allmänna skatterna, samt hvad dermed
har gemenskap, och hvartill jemväl borde räknas skattebidragens förenkling till
antal och benämningar, har Utskottet, som hyser den förhoppning, att i berörde
hänseende nödiga åtgärder skola vidtagas, häraf hemtat ytterligare skäl för
den förmodan, att något hinder nu vidare icke bör linnas för införandet af ett
iörändradt mynt-system, hvars behof af dagliga erfarenheten vitsordas, genom
den förvillelse, som räder i begreppen om fastigheters, varors, arbetsbiträdens
och fordringars värden. Till undvikande af de olägenheter, som häraf blifva
en nödvändig följd, har Utskottet således, med anledning af nu väckta motioner
i ämnet, skolat förnya det vid 2ine föregående Riksmöten gjorda förslag
om införandet
af ett ordnadt och bestämdt Mynt-system.
Då Utskottet emedlertid anser, att det ändamål, som genom ett ordnadt
mynt-system åsyftas, icke i allo kan vinnas, utan att, i samband dermed, decimal-systemet,
i afseende på mynt- och räkneförhållandena införes; så har Utskottet
dernäst tagit under ompröfning de i sådant hänseende gjorde framställningar;
och då detta system i alla liqvider och räkenskaper medför lätthet och
enkelhet; då, efter att döma af erfarenheten från andra länder, detsamma lätt
fattas äfven af den mindre bildade delen bland allmänheten, hvadan det icke
är anledning befara, att, genom dess införande, några misstag och oredor skola
6
Banco-Ulskottets Betänkande, N:o 15.
uppstå samt då till Utskottets kännedom kommit, att fråga nu blifvit väckt om
införande af det redan för flera år tillbaka uppgjorda förslag angående decimal-systemet
i mått, mål och vigt; anser Utskottet rätta tidpunkten vara inne
för antagande af decimal-svstemet i Rikets mynt- och pennino-eförhållanden.
Jemte det Utskottet bordt tillkännagifva, att, enligt Utskottets öfvertygelse,
de påräknade fördelarne af ett nytt mynt-system komma att förfelas,
derest icke samma enhet fastställes för mynt- och räknevärde! samt att Utskottet
fördenskull icke kunnat biträda Herr von Troils förslag att, jemte en
ny räkne-enhet bibehålla den nuvarande Silfver-Riksdalern, har Utskottet, i fråga
åter angående mynt- och räkne-enhetens värde, i eniighet med den åsigt, som,
vid de 2:ne föregående Riksdagarne gjort sig gällande, för sin del jemväl
ansett, att denna enhets bestämmande till ett värde, som motsvarar RiksgäldsRiksdalern,
måste vara mest ändamålsenligt, enär denna Riksdaler i nästan all
slags handel begagnas och med lätthet kan jemnföras med den i förra tider brukliga
räkningen i koppar och silfverdalen Utskottet föreslår fördenskull,
att den gemensamma mynt- och räkne-enheten må bestämmas till ett
värde, som motsvarar en Riksdaler Riksgäld.
Som det, i afseende på denna enhets benämning, icke torde vara lämpligt
att bibehålla Riksgäld, och ordet Courant möjligen kan leda till förvillelse
angående myntets värde, enär uti andra länder med denna benämning förstås
ett mynt, sorn eger ett ringare värde, än sjelfva lnifvudmyntet; har Utskottet,
som ej eller kunnat instämma i det af 2:ne motionärer framställda förslag att
gifva mynt-enheten ett nytt namn, nemligen Krona, emedan allmänheten möjligen
af denna nya benämning skulle föranledas till den förmodan, att någon
skiljaktighet i värde förefunnes emellan den nya enheten och en Riksdaler
Riksgäld, — af sådan anledning och enär numera i allmänhet uti handel och
vandel med ordet Riksdaler menas Riksdaler Riksgäld, funnit sig böra hemställa,
att den nya mynt- och räkne-enheten må benämnas endast ”Riksdaler”;
hvilken Riksdaler, Utskottet, med
biträdande af Herr von Troils här ofvan afgifne alternativa förslag, anser böra
indelas i 100 delar, hvardera i det närmaste lika i värde med tvåstyfver
Riksgäld.
Utskottet, som här nedan tillstyrker, det ett kopparmynt, i värde motsvarande
hälften af berörde ioo:del eller ungefär en styfver Riksgäld, måtte få
Eaneo-Utskottets Betänkande, N:o iö.
7
utmyntas, har härvid endast bordt erinra, att tillfälle derigenom beredes att i
liqvider begagna ett lägre mynt, än ioo:del af enheten, samt att i följd häraf
hvarken någon uppstegring i priser eller några förluster i handeln böra uppstå
deraf, att ioo:delen blifver lika med två styfver Riksgälds, ett värde, som af
mången kanske anses nog högt.
Enär berörde lOOrdel i värde något skiljer sig från nuvarande två-styfver
Riksgälds, torde den föreslagna benämningen af tvåstyfver ieke böra begagnas,
helst förblandning kunde ske med styfver eller hälften af 100:delen.
Och då skilling, penning, slant eller fyrk ej eller uttrycka rätta betydelsen af
enhetens delar, har Utskottet destomindre tvekat att tillstyrka,
det 100:delen af enheten mätte benämnas ”Cent” sorn detta ord, jemte
fördelen att vara fullkomligen uttrycksfullt, är lättfattligt och borttager möjligheten
att förvexla den föreslagne myntenhetens hundradedel med andra till
dennes värde olika kopparmynt.
På grund af hvad Utskottet sålunda hemställt och under förutsättning,
att detsamma vinner Rikets Ständers bifall, får Utskottet härigenom till Rikets
Ständers bepröfvande öfverlemna följande af Utskottet uppgjorda förslag
till nytt myntsystem:
1:0 Allmänna räknesättet i handel och vandel samt vid bokföring:
a) Svenska myntets räkne-enhet fastställes till jemnt lA.dels Riksdaler Silfver,
i enlighet med det skrot och korn, som Mynt-Ordningen af den 9
Maj 1835 bestämmer;
b) denne gemensamma mynt- och räkne-enhet, svarande emot 12 skillingar
silfver och i räknevärde enahanda med En Riksdaler Riksgälds eller 32
skillingar Råneo, benämnes ”Riksdaler
c) Riksdalern indelas uti 100 lika delar, och hvar och en sådan del benämnes
”Cent
t1) då i författningar, aftal, räkenskaper, skuldsedlar eller skrifter af hvad
slag som helst, hvilka efter viss bestämd tid utfärdas, benämningen
Riksdaler” förekommer, så förstås dermed alltid den i punkten Litt. b.
här ofvan omförmälde Riksdaler, hvaraf en är lika med l/i:dels Riksdaler
Silfver.
8
Banco-Uhkottett Betänkande, N:o 15.
2:o Silfvermyntet:
A. CJtmyntningen:
De serskilda Silfvermynten torde böra utmyntas, som följer:
a) Ett om 4 Riksdaler = 1 R:dr Silfver = 22/3 R:dr Råneo = 4 R:dr
R:gs.
b) Ett om 2 R:dr = i/a R:dr Silfver = li/3 R:dr Banco = 2 R:dr R:gs.
c) Ett om En Riksdaler, eller 100 Cents = 1/4 R:dr, eller 12 skillingar
Silfver = 2/3 R:dr eller 32 skillingar Banco = 1 R:dr B:gs.
d) Ett om 50 Cents — 1/8 R:dr, eller 6 sk. Silfver = l/s R:dr eller 16
sk. Banco = 1/2 R:dr eller 24 sk. R:gs.
e) Ett om 25 Cents = 1/16 R:dr eller 3 sk. Silfver — 1/6 R:dr eller 8 sk.
Banco = iji R:dr eller 12 sk. R:gs.
På det att värdet af det silfvermynt, som hädanefter kan komma att utmyntas,
må kunna med lätthet utrönas, har Utskottet ansett sig böra tillstyrka
Rikets Ständer att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att endast den nu föreslagne mynt- och räkne-enhetens valeur må å
berörde Silfvermynt utsättas, dock så, att å de 3:ne första upptages
allenast värdet i Riksdaler och å de 2:ne sistnämnde blott valeuren
i Cents; samt dels att den ena sidan, åtminstone å de minsta 2:ne
Silfvermynt-sortenie, endast måtte upptagas af myntets valeur;
B. Skrot och Korn,
Enligt nu gällande Mynt-Ordning, skola alla förestående silfvermynt
innehålla 3 delar tint silfver mot 1 del koppar, och sålunda vara 12-lödiga,
under förbehåll likväl af de, jemnlikt samma förordning, tillåtna renjedia,
nemligen:
på 4 Riksdaler-stycket, deraf 25=2 skålpund,
s/iooo:delar öfver eller under per skålpund,
på 2 Riksdaler-stycket, deraf 50=2 skålpund,
*/iooo;delar öfver eller under per skålpund,
Banco-Ulskollels Betänkande, N:o 15.
9
på 1 Riksdaler-stycket, deraf 100=2 skålpund,
7/iooo:delar öfver eller under per skålpund,
på 50 Cent-stycket, deraf 200=2 skålpund, .
7/iooo:delar öfver eller under per skålpund,
på 25 Cent-stycket, deraf 400=2 skålpund,
io/iooo:delar öfver eller under per skålpund, allt victualievigt.
Efter hvad här ofvan är vordet anfördt, har Herr Lefrén föreslagit,
att för den händelse vid mynt-enhetens indelning, fråga om användandet af
tiofalds-räkningen skulle uppstå, och således till redighetens och enkelhetens
vinnande, minsta Silfvermyntet komme att blifva i/io:dels Krona, men detta
myntstycke, slaget af 12-lödigt silfver, biefve alltför litet och i rörelsen obeqvämt,
— i/io:dels Kronstycken må slås af 8-lödigt silfver, men innehålla
proportionerlig silfverhalt, enligt 1830 års Mynt-ordning, särnt utmyntas , med
iagttagande af det remedium i vigt och finhet, samma Ordning bestämmer för
i/i6:dels R:dr-styckena; hvarförutan, i anledning af berörde förslag, en Ledamot
inom Ridderskapet och Adeln yttrat den åsigt, att den 12-lödi°'a
halten i myntet icke borde bibehållas, emedan i den silfver och koppar svårast
låta förena sig, och silfret genom den starka uppblandningen förlorar sin mest
specifika egenskap, eller glansen, sorn eljest utmärker detsamma.
Om den af Utskottet här nedan tillstyrkta grund för utmyntning af
kopparen godkännes; tror Utskottet, att ett mynt af berörde metall kumle slås
till ett välde, motsvarande if i o:del af mynt-enheten eller ungefär 5 sk. Rgs,
och salunda ett silfvermynt af detta laga värde icke vara behöfhgt. Utskottet
tinner ej eller lämpligt att tillstyrka någon förändring i den finhet, hvilken
jemlikt 1830 års Mynt-Ordning, blifvit för »Silfvermyntet bestämd , helst det
v ill synas Utskottet, att densamma är ändamålsenlig och ingalunda medförande
den olägenhet, som blifvit anmärkt, eller att detsamma skall sakna glans.
På dessa grunder får Utskottet
afstyrka bifall till berörde förslag.
3:o Kopparmyntet.
I öfverensstämmelse med decimal-systemet, tillstyrker Utskottet, att
Kopparmynt-sorterne må blifva:
Bih. till R. St. Fröt. 18U. 6 Sami. i Afd. 5 Hdft.
2
10
Banco-Utskottets Betänkande, iV:o 15.
a)
b)
<0
dl
e)
Ett om 10 Cents, ungefärligen lika med 5 sk. Rgs.
Ett om 5 Cents, „ „ 21/2 sk. Rgs.
Ett om 2 Cents, „ »1 sk. Rgs.
Ett om 1 Cent, „ „ 1/2 sk. Rgs eller 2 styfver.
Ett om lft Cent, „ „ W sk. Rgs eller 1 styfver.
På det att dessa kopparmynt ej må blifva alltför stora och följaktligen
i allmänna rörelsen olämpliga, men att de det oagtadt sinsemellan erhålla den
skiljaktighet i storlek, att deras valeur genom blotta känseln kan utrönas;
har Utskottet, med å andra sidan fästad uppmärksamhet derå, att utmyntningen
icke sker till ett så högt belopp, att, i följd deraf, det kan befaras, att
eftergöring skall ifrågakomma, härigenom skolat hemställa, att
1 Skeppund Koppar stapelstadsvigt utmyntas till Sexhundra Riksdaler
(Tfcdr Rgs) i 10-Centstycken.
Fyrahundrafemtio Riksdaler (R:dr Rgs) i 5-Centstycken.
Trehundrasjutiofem Riksdaler (R:dr Rgs) i 2-Centstycken; samt
Trehundra Riksdaler (R:dr Rgs) i 1-Cent- och 1/2-Centstycken.
Som det, efter olika utmyntningsgrander i sednare tider präglade koppar-*
myntet icke jemnt motsvarar delarne af den nu föreslagne mynt-enheten, hvadan
till en början och innan berörde, i allmänna rörelsen nu kringspridda,
kopparskiljemynt hunnit af Banken emot nytt mynt invexlas, en mindre förlust
vid liqvider man och man emellan uppkommer, har Utskottet, som ansett,
att det nuvarande kopparmyntet bör bibehållas vid det värde, sorn detsamma
nu eger, deremot, till förebyggande af förluster för enskilde , i följd af den
sålunda vidtagne förändringen, trott sig böra tillstyrka,
att Banken må emot nytt kopparmynt, al pari. invexla det mynt
af nuvarande prägel, som i berörde afseende till Banken inlemnas;
dock ej i mindre belopp, än motsvarande En Riksdaler.
I sammanhang härmed hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om utfärdande
af Nådig Kungörelse, att Kronans och öfriga Publika Verks
räkenskaper komma att, så fort sig göra låter, föras efter den myntenhet,
som nu af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer antages, äfvensom
att Rikets Ständer besluta, att Bankens och Riksgälds-Contorets
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 15.
11
räkenskaper skola, från och med den tid, som för Kronans och öfrige
publika Verks räkenskaper varder af Kongl. Maj:t i Nåder bestämd,
töras efter enahanda räknesätt.
Utskottet förbehåller sig slutligen, dels att, efter sammanträde med Lagutskottet,
få hos Rikets Ständer föreslå den förändring, sorn i Lagen angående
Myntbestämningen af den 1 Mars 1830 kan blifva erforderlig genom
antagandet af nu ifrågavarande nya mynt-system, och dels att till Rikets Ständer
få inkomma med förslag till de förändringar i sedelmyntet, som kunna
anses af nöden.
Stockholm den 19 September 1844.
Reservationer.
Af Herr von Hohenhausen, M. S.: ”Jag har visserligen med Utskottets
pluralitet delat öfvertygelse om det rätta deruti, att en mynt-enhet borde i
Riket* antagas, och att det vore lämpligast att dertill bestämma nuvarande
Riksdaler Riksgälds, hvarigenom så väl Riksdaler Banco, som den gamla
Silfverspecie-Riksdalern komme att i räkenskap försvinna, ty bibehåller man,
såsom en åminnelse-penning, och med afseende på möjligheten af ny bankeroutte,
den gamla Silfver-Riksdalern jemväl såsom en mynt-enhet för silfvermynt,
så erhålla vi, oaktadt borttagandet af Banco-Riksdalern, ändock 3:ne
olika Riksdaler i rörelsen, nemligen: l:o den gamla Silfver-Riksdaler;
2:o den nya enheten eller nuvarande Riksdaler Riksgälds i Rancosedel; och
3:o dess valuta i silfver, eller fjerdedelen af den gamla Silfver-Riksdalern,
hvarigenom vinsten i enkelhet ej blefve serdeles stor. Jag har jemväl instämt
uti Utskottets förslag, att införa decimal-systemet uti mynt-enhetens fördelning,
och tror, att ingen, som en något längre tid uppehållit sig i ett land, der
myntet är inrättadt efter ett väl ordnadt decimal-system, har undgått att erfara
en viss leda, när han nödgats återgå till det räknesätt med myntet, som
råder i större delen af Tyskland och hos oss; men min öfvertygelse om det
rätta och lämpligaste sättet att sålunda ordna vårt mynt, skiljer sig från Utskottets
förslag deruti, att jag anser den af Utskottet antagna mynt-enheten
vara för stor, när den directe delas i centimer, hvilket ock tvingat Utskottet
att föreslå den till Svenska döpta centens delande i tvenne styfver. Vid denna
delning vill jag dock icke fästa mig, såsom om det vore, i och för sig sjelf,
12
Banco-Ulskoltets Betänkande, N:o 15.
en så stor olägenhet, ehuru ilen visserligen icke är ringa uti räkenskaper i
minuthandeln, inen hufvudsakliga olägenheten med den för stora räken-enheten
är att man förblifver härigenom lika aflägsnad, som tillförene, ifrån större delen
af allmogens räkningssätt, hvilket är i daler och mark silfver i en del
landsorter och i daler och mark koppar uti andra. Detta hade till god del
undvikits, om man delat Riksdalern uti 2:ne Riksmark. Att dalem är en
multipel af Riksdalern, vet ali Sveriges allmoge, och en enda gång infördt i
Almanachan, att marken var en multipel af Riksmarken, skulle vara nog att
lära den rätta förhållandet dem emellan. Delades nu Riksmarken, som redan
af allmogen är känd under namn, dels af 3- eller 9-daIern och dels såsom
Bancoplåten, i hundra styfver, i stället för 96, som den nu är indeld uti, behöfde
man hvarken vidare klyfva centimen eller derå införa ett nytt främmande
namn. Efter all anledning skulle snart, såsom i Hamburg och Lubeck, räkningar,
då de icke uppgöras i rätt stora summor, hos oss komma att ske endast
i mark och styfver. Jag kan icke annat än anse för en småsak anmärkningen
häremot, att man i allmänna räkenskaper derigenom nödgades uppföra
en serskild column för Riksdalern, i hvilken man dock ingenting behöfde
införa, förr än man kom nederst på sidan, och då lick dess fyllnad genom
att dit insätta halfva beloppet af de hopsummerade Riksmarkerne; vore talet
udda, blefve ock aldrig mer än en Riksmark i andra columnen, och de under
100 varande styfrarne i den tredje. De åter, som icke ville föra sina enskilda
räkenskaper rätt minutiösa, kunde, såsom i Frankrike sker, med francs
och sous, sätta fem-styfverstycken i tredje columnen, om de bibehölle den för
Riksdaler, annars i andra. 20 sådana fem-styfverstycken gå på Riksmarken,
och alltså 40 på Riksdalern. Troligen skulle det ock falla sig beqvämare vid
cours-noteringar om främmande mynt, att begagna dessa 5 styfverstycken, eller räkningen
af 40 delar på Riksdalern , vid de skeende jemförelserna. Att härtill
begagna de föreslagna 100 Cents, eller två styfrar, vore för talets storlek
obeqvämt, och att i stället taga 10 styfver-stycken med 20 på Riksdalern,
eller Utskottets föreslagna 5-Centstycken, för stort att icke ständigt blifva
nödsakad införa bråk.
Att alldeles borttaga Riksdalern, hvarigenom man i ali räkenskap om
penningar endast fick 2:ne columner för zilfiorne, nemligen såsom Friherre
Wrede vid sistlidne Riksdag hade föreslagit, vore visserligen det mest rationella
på papperet, men ett sådant tvärt afbrott uti allmänhetens föreställningssätt,
våra. vanor och llerlälldiga andra förhållanden, gör det mindre rationelt
i verkligheten; jag menar vid dess införande. Då emedlertid i sak, samma
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 15.
13
fördel kan vinnas genom det ofvan anförda sätt, sorn jag inom Utskottet hade
föreslagit, tror jag mig böra anmäla det för Rikets Ständer, oansedt det icke
af Utskottet blifvit gifhult.”
Af Herr Gripenstedt, J. J., ”Det förslag till reglering af vårt närvarande
mynt-system, som Baneo-Utskottet nu framställer, är, efter min förmening,
ganska godt och vore säkerligen ett stort steg framåt till utveckling och -  reda, klarhet och ordning så väl inom peuningeväsendet, söm äfven småningom
inom andra, till det dagliga lifvet hörande, förhållanden. Men med fullt erkännande
häraf, tror jag likväl, att det finnes ett annat system för myntregleringen,
som eger flere ganska väsendtliga fördelar framför det föreslagna, och som
derföre heldre borde antagas. Detta system är icke min uppfinning; det havredan
vid föregående Riksdagar blifvit framstäldt, och består helt enkelt deruti,
att, jemte decimal-systemets införande, mynt-enheten måtte bestämmas till
ett värde, som motsvarar 24 sk. R:gls, enligt närvarande räkning. Denna
myntenhet borde få en ny benämning, hvilken lämpligen kunde blifva
Kr otia.
Jag ber nu att få göra en noggran jemnförelse mellan detta mynt-system
och det, som af Utskottet blifvit föreslaget. Utskottet föreslår, att den
nya myntenheten, i värde motsvarande en R:dr R:gls, skall kallas en Riksdaler,
och att hundrade-delen deraf, hvars värde blir nära lika med två styfver,
skall heta en Cent. Enligt det system, som jag förordar, skulle enheten få
ett värde af 24 sk. R:g!s; dess benämning skulle blifva Krona, och hundradedelen
deraf, som med den högst obetydliga differencen af 4 procent, blefve
lika med vår nuvarande Styfver, skulle bibehålla detta namn. L afseende på
benämningarne finner man således, att hvartdera systemet skulle komma att
ega en ny och en gammal, och det kunde deraf tyckas, som vore de härutinnan
jemngoda. Skillnaden är likväl icke så oväsendtlig.
Den benämning, som Utskottet bibehåller, eller Riksdaler, motsvarar för
närvarande 3:ne olika värden, och om det äfven medgifves, att ett af dessa är
det vanligaste, som dermed betecknas, så återstår likväl nog obestämdhet, för
att göra det tvifvelagtigt, huruvida det är någon vinst eller icke att bibehålla
det gamla mångtydiga namnet.
Det namn deremot, sorn enligt motsystemet skulle qvarstå, eller styfver,
utmärker ett gammalt, i folkets sinne djupt fästadt, begrepp, utan ali tvetydighet;
och det ligger, efter min förmening, en serdeles stor vigt derpå, att
14
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 15.
denna första enhet, sjelfva grundtalet till hela penninge-räkningen, är en gammal,
till så väl valör som namn noga och allmänt känd , qvantitet, äfvensom
att ett nytt myntsystem deruti eger en gemensam rot och utgångspunkt med
det närvarande. Den mindre enheten, sådan den enligt Utskottets förslag
skulle blifva, saknar båda dessa vigtiga egenskaper. Det nya namnet skall
säkerligen icke på långliga tider blifva allmänt, och äfven värdet af t. ex. 10
eller 5 Cents skall hos den stora mängden behöfva en reduction till de gamla
begreppen styfver eller skilling, för att kunna rätt mätas. En Cent är dessutom
för stor, såsom det minsta skiljemyntet, och Utskottet har deraf nödsakats
att, i strid med det antagna decimal-systemels princip, föreslå halfva Cent.
Enhetens underafdelningar i silfver skulle, enligt Utskottets förslag, blifva
tvenne, nemligen: ett mynt å 50 och ett å 25 cents, i värde motsvarande 24
och 12 skill. R:gs. Den närvarande 18 sk., som är så vig och nyttig i alla
små-liqvider, skulle således försvinna, och måste det, ty den låter icke uttrycka
sig i jemna cents. Om deremot enheten vore en Krona, och underafdelningarne
bestämdes till 75, 50 och 25 styfver, så vunnes derigenom den högst vigtiga
fördelen, att alla de nu befintliga småsedels-valeurerne å 24, 18 och 12
sk. Rgs, som alla äro behöfliga och alla representera gamla invanda begrepp
om ett visst värde, erhölle precist motsvariga myntstycken (eller nya sedlar,
om sådane skola utgifvas} samt att det största kopparmyntet (25 styfver^)
blefve precist lika med 6 sk. Först vid de mindre kopparpenningarne, som,
enligt min tanka, borde inskränkas till 10, 5, 2 och 1 styfvers-stycken uppstode
ett agio af 4 procent mot den närvarande styfvers-räkningen, mén
som vid dessa obetydliga valörer aldrig kunde komma i fråga att alses.
Äfven i Utskottets förslag är detta agio emellan cent och 2 styfver af
ingen betydenhet, men börjar likväl vid en dubbelt så hög valeur, enär enligt
detsamma 25 cents blefve den lägsta myntsort, som skulle få någon precis
motsvarighet bland de närvarande, nemligen 12 sk.
Genom denna granskning af de båda eniieternes underafdelningar, tror
jag det vara temligen klart ådagalagdt, att Kronan i detta afseende eger ett
afgjordt företräde, så väl med hänsigt till det mindre silfvermyntet, som kopparpenningarne.
Men låtom oss nu jemföra sjelfva enheterna. Ur Statsekonomisk synpunt
tror jag då, att det vore vida nyttigare, om myntenheten bestämdes till en
Krona, än till en Riksdaler, ty det är en känd sak och, så vidt jag vet, ett
factum nästan utan undantag, att, der myntenheten är låg, der är också priset
Banco-Utshotleti Betänkande, JV.o 15.
15
på de förnämsta lefnadsbehofven billigt, hvilket i sin ordning gör penningestocken
mera tillräcklig och bidrager till sparsamhet i det enskilda lifvet.
Förhållandet till vårt eget så väl som de vanligaste slag af utländskt
silfvermynt, är för båda lika enkelt och lämpligt, men, med hänsigt till det nuvarande
brukliga räknesättet, torde man deremot påstå, att Utskottets förslag
eger ett bestämd företräde, och yrka, att denna omständighet allena bör öfverrösta
alla andra betänkligheter. Jag kan likväl för min del ingalunda så
obetingadt medgifva detta företräde. Jag har redan förut omnämnt det mångtydiga
i både namnet och begreppet, såsom en betänklig sak, och jag tror
dessutom, att man i dessa afseenden företrädesvis måste lemna uppmärksamhet
åt vanor och bruk hos de lägre klasserne i samhället. Der återfinner man
emedlertid ännu den gamla Dalers-räkningen såsom ganska allmän. Tre daler
(silfvermynt) är en term, som man får höra öfver allt i landet, och är ett gammalt
värde-begrepp, som, efter min tanka, lättligen skulle öfvergå på den nya
Kronan, men som alltid fordrar en reduction, för att bringas till Riksdaler.
Man må dessutom välja hvilketdera system som beläst, så är det klart och
säkert, att inom dessa folkklasser kommer penninge-räkningen ganska länge
att ske på det sätt, som nu är brukligt inom hvarje ort och blott småningom
öfvergå till det nya system, som blir antaget, men just derföre önskar jag
också så mycket lilligare, att detta måtte blifva så fullständigt sorn möjligt.
Men ännu finnes en omständighet, som i hög grad förtjenar att tagas i betänkande,
och som tyckes serskildt hänvisa på detta myntvärde , såsom den
rätta enheten i sammanhang med decimal-systemet. Denna omständighet är,
att ett silfvermynt af sådan valeur, enligt myntlagen af 1830, utgör precist
i/ioo af en Svensk mark fint silfver. Kronan vore således medeltermen i den
serie af jemna hundrafalder, som böljar med det gamla genuina styfvervärdet,
och slutar med det lika kända och rediga begreppet af en mark silfver, och
jag tillstår upprigtigt, att jag knappast kan önska eller tänka mig en mera
enkel, med ganda vanor och värdebegrepp mera öfverensstämmande och till sina
hufvudstorheter (Styfver, Krona och Mark silfver) mera lämplig, skala för
mätandet af alla värden från de minsta till de största, än denna.
Jag har nu i korthet framställt skälen till min från Utskottets pluralitet
afvikande mening och önskar, att de respective Stånden dervid måtte fästa
något afseende.”
Uti Herr Gripenstedts reservation hafva instämt: Herrar Bildt, Knutj
Bråkenhjelm> P. R.j Consul Palander och Handlanden Lindström.
Banco-Utskottets Betänkande, N:o i5.
Af Herr Bogeman, J. L.\ instämmande uti Herr Gripenstedts reservation,
får jag jemväl reservera mig emot Utskottets beslut att helt och hållet borttaga
benämningen Specie. Jag anser nemligen, att rätta förståndet af benämningen
►Specie är ganska allmänt också inrotadt hos en hvar, att densammas borttagande
skulle, i stället för den dermed åsyftade förenklingen, inveckla begreppet derom.
Dessutom anser jag följande olägenheter vidlåda detta beslut:
l:o att Höglofl. Banco-Utskottet, utan medverkan af Höglofl. Lagutskottet,
afgifvit ett förslag, som afser upphäfvandet af 1830 års myntlag;
2:o att svårighet torde uppstå att, efter Speciens borttagande, påfinna
någon tjenlig text för att beteckna, i hvad silfvervärde de nya sedlarne skola
inlösas;
3:o att villervalla och oro lättligen kunna åstadkommas derigenom, att
samma silfvermynt sorn hittills benämnts 1 R:dr Specie, hädanefter skulle bomme
att heta 4 Riksdaler; samt
4:o att mångfalden af de i landet circulerande sedelsorterne skulle än
ytterligare ökas derigenom, att på de nya sedlarne måste ett nytt silfvermynt
åberopas såsom grund för deras värde.
Jag tror derföre, att den af Banco-Utskottet åsyftade enkelhet och reda
i mynt- och sedelväsendet, långt ifrån att befrämjas genom Speciens borttagande,
skall derigenom motarbetas och anser, att benämningen 1 Specie och
dess underafdelningar borde kunna å silfvermyntet bibehållas, jemte den af
Utskottet föreslagna 4 Riksdaler, 2 Riksdaler, o. s. v.”
Domprosten Hwasser har instämt i ofvanstående reservation, så vidt
den rörer Utskottets beslut att borttaga benämningen Specie från den i Myntbestämningslagen
antagne Silfver-Riksdalern.
Af Herr Nordenanckar^ F. W.: 'Utan att antaga den åsigt, att e»
lägre mynt-enhet kan på landets prisförhållanden hafva något afsevärdt inflytande,
instämmer jag för öfrigt iHerr Gripenstedts reservation.”
Af Herr Friherre Stjernstedtj Jac. Theod.: ”Med det undantag, som
af Herr Nordenanckar blifvit gjordt, instämmer äfven jag i Herr Gripenstedts
reservation, äfvensom jag förenar mig med Herr Bogeman i hvad af honom
blif
-
Banco-Utskottets Betänkande, A7:o 15.
17
blifvit anfördt emot det Utskottets förslag, sorn åsyftar ändring af 1 § i
Myntbestämningslagen; ett tillstyrkande, som jag hvarken i sak kan gilla
eller anser vara formenligt tillkommet.”
Af Herr Skogman, C. D.: ”Då jag i några hänseenden är af olika
mening med Banco-Utskottets pluralitet, i frågorna om räkne-enheten och dess
delning, anhåller jag att få afgifva följande reservation:
1:0 Frågan om räkne-enheten:
Utan att vid förändringen fästa mycken vigt eller deraf vänta de stora
fördelar, som framställas, tillstyrker jag, såsom öfverensstämmande med mängdens
sätt att tänka och räkna: att, enligt det af Herr Emil von Troil gjorde
förslag, räkne-enheten fastställes till t/4 Riksdaler silfver, lika med 1 Riksdaler
Riksgälds-sedlar eller 2/3 B:dr Banco; att denna enhet benämnes rätt och
slätt Riksdaler, samt att de af Herr von Troil uppgifna stadganden om förändringens
verkställighet iagttagas, men med följande skiljaktighet och tillägg,
uttryckande, efter min öfvertygelse, sanna och riktiga förhållanden:
l:o att den i 1 SS af myntbestämningslagen den 1 Mars 1830 förekommande
benämning Riksdaler Silfver oförändrad bibehålles, så att lydelsen af Sedeln
ä 1 Riksdaler blir:
”Sveriges Rikes Ständers Bank inlöser vid anfordran denna sedel å
t Riksdaler med 1/4 Riksdaler Silfver efter 1830 års myntfot.”
2:o att, till förekommande af verklig eller tillgjord förvirring i begrepp
om penningars värde vid olika tidpunkter, alla slutsummor i Bankens och andra
publika Verks räkenskaper skola icke i serskild column, men efteråt utföras
äfven i Riksdaler silfver efter 1830 års myntfot;
3:o att, då notering af curs hos oss numera ej uttrycker ett agio emellan
sedlar och silfver, utan förhållandet af betalningar emellan Sverige och främmande
länder, alla vexelcurser må noteras i Riksdaler och dess underafdelningar.
i 2.o Frågan om räkne-enhetens fördelning.
Jag tillstyrker att icke blott Räkne-Riksdalern, utan ock Silf ver-Riksdalern
må delas i 100:delar, och all räkning föras i blott två kolumner, helst
Bih. till R. St. Prat. 18**. 6 Sami. I Åfd. 5 Haft. 3
18
Banco-Utshottets Betänkande, N:o 15.
både Norra Americas och Finlands exempel visat, huru lätt och beqvämt en
sådan förändring kan införas, äfven då, såsom i nämnde länder skett, de gamla,
icke decimala fördelningarne af mått, mål och vigt bibehållits.
På samma skäl, som Herr E. von Troil föreslagit benämningen af
Riksdaler för räkne-enheten, hvilket Utskottets pluralitet antagit, och då jag
anser erfarenheten hafva ådagalaggt, att förändring i ord ofta förorsakar mera
förvillelse, än förändring i sak, tillstyrker jag, att benämningen skilling må
bibehållas för 100:delen af så väl räkne-Riksdalern, som Silfver-Riksdalern;
och jag befarar häraf lika så litet något missförstånd hos allmänheten, som genom
bibehållandet af ordet Riksdaler. Man skulle snart inse, att en ny-skilling,
100:delen af Riksdalern, är nära hälften af den gamla skillingen, att 50
nya skillingar svara emot 1/2 Riksdaler, 25 emot i/t, o. s. v., likasom man
lärt sig i Norrige att räkna efter 120 skillingar på Riksdalern och i Danmark
efter 96 i stället för 48 skillingar.
Förändringen med räkne-enhetens delning i 100:delar kan och bör, efter
min tanke, antagas äfven om Rikets Ständer icke skulle bifalla förslaget om
räkne-enhetens förändring, äfvensom sistnämnde förslag kan antagas med bibehållande
af nuvarande delning i skillingar och runstycken.
Jag anser å de preglade silfvermynten deras värde böra utsättas i så
väl Riksdaler silfver eller delar deraf, sorn i Räkne-Riksdaler eller delar
deraf, likasom å våra äldre silf renny nt deras värde utsattes i både Riksdaler
och Daler.
Slutligen tillstyrker jag, att Rikets Ständers beslut i alla de ämnen,
hvarom betänkandet handlar, må öfverlemnas till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
och sanction.”
Af Herr Akerman: ”Under öfverläggningen i Utskottets plenum rörande
Cancelli-Afdelningens förslag i förevarande ämne framställdes, så vidt jag
kunde fatta, ej något inkast emot decimal-systemets införande. Först genom
åhörandet vid justeringen af andra ledamöters reservationer har jag erfarit,
att (lere af dem dela de betänkligheter, jag deremot hyser. Då jag likväl icke
vid beslutets fattande, uttalade dem, emedan jag ansåg det ändamålslöst, utan
biträdde beslutet, bör jag ej eller i sjelfva saken nu reservera mig; — men
Banco-Ulskotlets Betänkande, N:o 15.
19
då jag. i händelse förslaget om detta systems införande vinner Rikets Ständers
bifall, måste önska att verkställigheten sker på ett ändamålsenligt och
rationelt sätt, kan jag icke instämma i Utskottets förslag hvad mynt- och räkne-enheterne
beträffar, utan förenar mig i detta fall med dea framställning,
sorn innefattas i Herr Gripenstedls nyss upplästa reservation, hvarigenom
fördelarne af mynt-enheternes värden och benämningar af Krona och Styfver,
på ett för mig tillfredsställande sätt utredas.”
Af Herr Prosten Ödmar n: ”Emot det af Högloft. Utskottet fattade beslut
om decimal-systemets införande i vårt myntväsende, får jag reservera mig,
hufvudsakligen på samma grunder, som jag anförde mot ett dylikt experiment
vid 1834 års Riksdag, nemligen:
I:o att Deeimal-räkningen, ehuru vig och beqväm för vidlyftigare calculer
och större bokföring, är olämplig vid den mindre dagliga handeln man
och man emellan, dervid dussin-systemet är vida bättre och tjenligare;
2:o att denna förändring således i en längre tid skall medföra oreda
och osäkerhet, på intet vas godtgjord af den ofvannämde vigheten i större penninge-transactioner;
3:o
att en så tvetydig reform skall på många ställen föranleda obelåtenhet
och missnöje, samt troligtvis på lång tid ej blifva i verkligheten använd,
emedan den alltför mycket ingriper i folkets vanor.
Till denna reservation föranlåtes jag ännu mer genom förespeglingen, att i
spåren af denna förändring skulle äfven följa decimal-systemets införande i
mått, mål och vigt, hvartill tiden nu skulle vara inne. Huru belåten nationen
i allmänhet skulle blifva med de föreslagna fotingar och mått, tummingar, orter
och korn, lärer ej vara tvifvelaktigt; enär, utom alla olägenheter och förvirring
i enskildta handeis-affairer, lefveranser, m. m., dertill kommer den högst betydliga
omvägen med räntepersedlarnes förvandling i de nya räknesorterna så
för Stats-Verket, som för enskilde ränte-gifvare och ränte-tagare, en
förvandling, som derjemte har det obehaget att aldrig gifva ett precist resultat,
utan bereda antingen vinst eller förlust.”
Af Herr Prosten Lyth, som, i afseende på Kopparpenningarnes utmvntning,
varit i så måtto från Utskottets beslut skiljagtig, att lian ansett den
af Utskottet föreslagna utmyntningsgrund för det större kopparskiljemyntet
20
Banco-Utskottets Betänkande, N:o iS.
vara alltför hög och dessutom stå i det förhållande till utmyntningsgrunderne
för mindre kopparmyntet, att det större mäste förlora all credit i allmänna
rörelsen.
Af Herr Rådman Gråå, som ansett, att Utskottet bordt tillstyrka antagandet
utaf det förslag till ett nytt Mynt-system, som innefattas uti BancoUtskottets
vid sednaste Riksdag, under N:o 20, afgifne Betänkande.
Af Herr Handlanden Ericsson: ”Emot det af Höglofl. Utskottets pluralitet
fattade beslut, så vidt det rörer enhetens benämning af Riksdaler, får jag
mig reservera. Jag anser den olägerdiet och förvillelse, som existerar derigenom,
att så många sorter Riksdaler nu finnas, sålunda komma att stå qvar,
och tror, att en benämning, som utmärker en skarp skillnad, t. ex. Krona, derföre
bör gifvas åt densamma; och sorn jag är fullkomlig öfvertygad om den
stora nyttan af en ännu lägre mynt-enhet, förenar jag mig för öfrigt uti Herr
Gripenstedts utförliga reservation, som åsyftar antagandet af Friherre
IVredes vid förra Riksdagen väckte förslag, 0111 mynt-enhetens bestämmande i
likhet med l/s R:dr Specie, eller 24 sk. Rrglds. — Att allmänheten helst är
böjd för en låg mynt-enhet, bevisas deraf, att i södra och vestra delarne af
Riket, serdeles hos allmogen, ännu räknas i daler, lika med 8 sk. Rrgld,
samt styfver, hvilka sednare just genom Friherre Wredes förslag, skulle komma
att bibehållas oförändrade i välde.,,
Af Herr Brukspatron de Maré: „ Jag reserverar mig emot Utskottets
beslut, så vidt det rörer decimal-systemets införande. Genom detta af Utskottet
föreslagna system skulle man, efter min öfvertygelse, råka i ny förvillelse
af måhända icke mindre betänklig art, än den man velat borttaga medelst
fastställande af en bestämd räkne-enhet. Berörde system kan egentligen
endast för räknemästaren leda till någon betydligare lättnad och måste deremot
i allmänna rörelsen under en lång tkl medföra obehag och oreda. Allmänheten
allt hitintills vand vid Riksdalerns indelning i 48 sk., underkastar
sig ingen annan primitiv uppfattning af denna indelning, ehvad än härom må
lagstiftas. Så har förhållandet varit med Riksgälds-Riksdalern. — Den halde
facto varit och är räkne-enheten, ehuru ett bestämmande derom ännu icke
kunnat erhållas. Den skulle förblifva den allmännaste enheten, om än en lag
skulle annorlunda förordna. Så komme ock de gamla 48 sk. och de 4 välbekanta
tolfskillingarne på Riksdaler!* att bibehålla sig för begreppet, om man
än skulle blifve tvungen, att derjemte förvandla dessa skillingar i hundrade
delar och till den nya allt för främmande benämningen Cents. Så stor är va
-
Banco-Utskottets Utlåtande, N:e iG.
21
nans magt i fall som detta. Man må aldrig reformera, der icke reform är af
behofvet påkallad och utgör en allmänt insedd förbättring — aldraminst, då
intet medel finnes att framtvinga efterlefnad åt den reformerande lagen. Dessa
äro de hufvudsakliga skäl, ur hvilka jag, för min del, önskar den nya myntenhetens,
Riksdalerns fördelning i 48 skillingar och skillingens i 4 styfver.”
N:o 16.
Ank. till Exp.Utsk. d. 23 Sept,, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga dels om upphörande nied
innevarande Riksdag af all tillverkning och utgifning från
Ranken af sedlar å 16, 12 och 8 skillingar, och dels att Rankens
berörde sedlar fortfarande måtte förfärdigas och utgifvas.
Rikets Ständers sednast församlade Revisorer hafva (tryckta Berättelsen
pag. 21 och 22) anfört: att af stadgandet i 131 § af 1841 års BancOT
Reglemente, att Bankens sedlar å 16, 12 och 8 skillingar finge fortfarande,
intill nästkommande Riksdag, förfärdigas och utgifvas på samma sätt som ditintills,
äfvensom det i Banken varande förråd af färdiga sedlar å 14 och 10
skilling kopparskiljemynt, under tiden till nästa Riksdag, i allmänna rörelsen
utlenmas, ville synas, som skulle Rikets Ständer åsyftat, att utgifning ifrån
Banken af berörde småsedlar borde vid innevarande Riksdag upphöra; att Revisorerne
desto heldre instämde i en dylik åsigt, som Revisorerne trodde, att
sedan, i följd af realisationen och det i sammanhang dermed antagna myntsystem,
tillgång funnes på silfvermynt å så låga valörer, som 1/16, lfd och iji
Riksdalerstycken, omförmälde småsedlar icke torde kunna anses vara för de
dagliga liqviderna, inom den mindre rörelsen, vidare behöfliga, utan lämpligen
både borde och utan väsendtliga olägenheter äfven kunde afskaffas samt genom
det mindre silfvermyntet ersättas; att, så vidt Revisorerne hade sig bekant,
icke inom något annat land, än Sverige, funnes ett sedelmynt å så låga valörer,
som de ifrågavarande, och att ett fortsatt begagnande deraf medförde en årlig
förlust för Banken af omkring 32,000 R:dr Banco, hvartill tillverkningskostnaden
vanligen uppgått, samt tillskyndade den större allmänheten, genom dessa
sedlars lätta förfalskning och förstörbarhet, icke obetydliga förluster; på grund
af hvilka skäl Revisorerne ansett sig böra tillstyrka Rikets Ständer, att, med
innevarande Riksdag, all tillverkning och utgifning ifrån Banken af sedlar å
16, 12 och 8 sk. samt 14 och 10 sk. kopparskiljemynt måtte upphöra; hvar
-
22
Banco-UlsJiottels Utlåtande, N:o 16.
jemte Revisererne fästat Fullmägtiges uppmärksamhet derå, att tillverkningen
af skillingssedlar måtte inskränkas till det oundgängliga behof, som ungefärligen
för vexlingen kunde erfordras till 1845 års slut.
I anledning häraf hafva Banco-Fullmägtige, enligt hvad deras Protocoll
för den 27 nästlidne Juni utvisar, förklarat, att ehuru riktig indragningen af
Bankens sedlar å 16, 12 och 8 sk. än måtte vara, så och enär denna åtgärd
likväl erfordrade ett belopp af metallisk valuta, som vore större än Banken
lämpligen kunde dertill afse, funne Fullmägtige sig, under närvarande förhållanden,
icke kunna tillstyrka bifall till Revisorernes ofvanberörde framställning.
Från Högv. Preste-Ståndet hafva, enligt Protocolls-utdrag af den 17:de
nästl. Augusti, blifvit till Utskottet remitterade följande 2:ne, i förevarande
fråga väckte motioner, nemligen:
l:o af Contracts-Prosten Hallbeck, att som behofvet af sedlar å 16, 12
och 8 sk. samt 14 och 10 sk. kopparskiljemynt ännu vore för handen, enär
dessa sedlar i allmänna rörelsen vore beqvämare att handtera och säkrare förvarades,
än det silfvermynt, som skulle intaga deras ställe, och en brist på
berörde sedelslag dessutom skulle medföra den olägenhet, att remisser, som
slutade sig på 8, 12, 16, 24, 36 sk., o. s. v., icke kunde göras med Bankens
nuvarande sedelmynt, utan med tillhjelp af skiljemynt i silfver och koppar,
hvilket åter, genom sin tyngd, skulle medföra en högst obillig tillökning i
postporto, Rikets Ständer måtte besluta, att Bankens sedlar å 16, 12 och 8
sk. finge fortfarande förfärdigas och utgifvas på samma sätt, som hittills, äfvensom
det i Banken varande förråd af färdiga sedlar å 14 och 10 sk. kopparskiljemynt
i allmänna rörelsen utlemnas; och
2:o af Doctor Anjou, som anfört, att, efter det myntvärdet genom verkställd
realisation vunnit stadga, vore, enligt hans öfvertygelse, ett fortsatt lifgifvande
af så kallade småsedlar, hvarmed egentligen förstodos de på 16 sk.
och mindre skillingstal, icke blott ändamålslöst, enär alla behof för mindre liqvider
både kunde och borde bestridas med de smärre sorterne silfvermynt,
helst om de nuvarande sedlarne å 32 sk. tills vidare bibehöllos, utan äfven
skadligt, dels emedan småsedlarne ur rörelsen utträngde det reella myntet, som
skrinlädes, nedsmältes och exporterades, i stället för att, genom sjelfva sin
nödvändighet, bibehållas i rörelsen och derigenom betrygga myntvärdets stabilitet;
dels derföre, att, enligt hvad kändt och af Bankens räkenskaper vitsordadt
blifvit, småsedlarnes utgifvande i material och skrifningkostnad årligen
Banco-Utskobtets Utlåtande, N:o 16.
23
medtoge en summa af omkring 30,000 R:dr B:ko, hvilken summa kunde till
värdigare och nyttigare ändamål användas; och dels af det skäl, att ineranämnde
småsedlar, i synnerhet i Rikets allägsnare orter, så länge kringlöpa,
att de genom nötning blifva oigenkänlige och derigenom förorsaka enskilde
personer förluster, hvilket ock framkallat en ny utgift, och äfven möjlig risk
lör Banken genom hållande på dessa aflägsna orter, emot beviljad vexlingsprocent,
af större summor nya småsedlar, för att emot de förslitna utbytas ;
hvartill kunde läggas den sannolika omständighet, att mången arbetare, som nu
icke sällan för en onyttig och ofta skadlig förtäring afyttrade en smutsig od»
söndrig så kallad tolfskilling, skulle draga mera i betänkande , att, på lika
lättsinnigt sätt, förslösa ett vackert och snyggt silfvermynt af samma namnvärde,
hvilken omständighet åter gåfve anledning till den förmodan , att småsedlarnes
upphörande och utgifvandet af silfvermynt i stället skulle kunna
medverka till både sparsamhetens och nykterhetens angelägna befrämjande; och
har motionären, under åberopande af dessa skäl, föueslagit:
a) att en viss termin, t. ex. Riksdagens slut, eller årets utgång, eller
ock någon annan, ännu längre framflyttad, men bestämd och icke aflägsen,
tid måtte utsättas, efter hvilken Ranken icke vidare utgifver sedlar å 16,
12 och 8 skillingar;
b) att Bankens ännu qvarvarande förråd af sedlar å 14 och 10 skillingar
kopparskiljemynt måtte, så länge någon sådan finnes i behåll, i allmänna
rörelsen utgifvas; och
cj) att Utskottet måtte pröfva, huruvida de af Bankens nuvarande tjenstemän,
som med skrifningen af ifrågavarande sedlar haft befattning, men,
genom upphörande af deras tillverkning och utgifning, komma att tillskyndas
minskning i sina inkomster, boide härför tillerkännas någon
ersättning, hvilken likväl med bemälde tjenstemäns befordran eller afgång
skulle upphöra,
I sammanhang med olvanberörde 2:ne motioner, hafva jemväl till Utskottet
blifvit öfveiiemnade de, vid frågans förehafvande hos Högv. PresteStåndet,
afgifne yttranden, utvisande, att, till vederläggning af hvad Doctor
Anjou anfört och såsom stöd för småsedlarnes fortsatta ingifvande från Banken
, blifvit anmärkt: att Svenska nationen icke visat sig serdeles begärlig
efter silfvermynt, sedan sådant blifvit i Banken tillgängligt, utan att snart
sagdt hvar och en, som hade att bestrida någon mindre utgift, dertill i fram
-
24
Banco-Utskottets Utlåtande, H:o iS.
sta rummet använde sitt inneliafvande silfveimynt; att den förlust, som någon
gång tillskyndades enskilde personer derigenom, att sedlar, hvilka medelst
nötning blifvit obrukbara, icke kunde till inlösen godkännas, hvilken olägenhet
dock skulle helt och hållet försvinna om tillfället att utbyta de gamla sedlarne
emot nya oftare iagttoges, mindre borde afses, enär samma förlust motsvarades
af en lika stor vinst för Banken och således äfven för Staten, hvaremot
allt silfveimynt, som på ett eller annat sätt ginge förloradt, medförde en oersättlig
förlust icke blott för individen, utan äfven för samhället; att, under närvarande
förhållanden, då den stadgade proportionen af 2 till 5 emellan Bankens
metalliska cassa och sedelstock vore underskriden , så att, till förstärkande
af den förra, åtgärder måst af Banco-Styrelsen vidtagas, en indragning
af ifrågavarande utelöpande sedlar, uppgående till omkring 2,000,000 R:dr,
destomindre vore välbetänkt, som densamma skulle hafva till följd icke blott
att Bankens metalliska valuta komme att minskas med ett nämnde summa
motsvarande belopp , utan ock att, för upprätthållande af berörde proportion,
3.000,000 B:dr Banko måste af Bankens lånerörelse indragas , hvarigenom
på samma gång inskränkning i rörelse-capitalet uppkomme, Bankens årliga
ränteinkomst förminskades med 150,000 R:dr och, om derifrån afdroges den
genom småsedlarnes afskaffande föregifna årliga besparing af 30,000 R:dr,
Banken således i sjelfva verket tillskyndades en nettoförlust af 120,000 R:dr
för året: och har en ledamot af Högv. Preste-Ståndet derjemte yttrat
den önskan, att sedlarne å 16, 12 och 8 skillingar hädanefter mätte utgifvas
i någon annan form, än den hittills begagnade, eller i närmaste likhet med nuvarande
sedlar å 32 skillingar.
Af Banco-Utskottets vid sistförflutna Riksdag under N:o 21 afgifna
Utlåtande, i anledning af då väckt motion om fortsatt utgifvande af Bankens
sedlar å 16, 12 och 8 skillingar, inhemtas, att Utskottet, såsom skäl fördess
till Rikets Ständer framställde förslag, att sedlar å nämnde valörer måtte
till nästblifvande Riksdag förfärdigas och i allmänna rörelsen utlemnas, bland
annat, anfört, att kostnaden för utgifvandet af berörde slags sedlar, vid jemförelse
till den,< som med en ökad utmyntning af smärre silfveimynt och detta
mynts spridande i landsorterne måste vara förenad, icke kunde blifva betydlig,
helst det icke borde förbises, att någon förlust uppstode för Banken i följd
af silfvermyntets nötning, om äfven icke i betraktande tnges den omständighet,
att Banken otvifvelaktig! tillskyndades en icke obetydlig vinst genom sedlarnes
tillfälliga förstöring, då deremot allt det silfveimynt, som ginge förloradt,
utgjorde en förlust för Banken; att stone delen af allmänheten hittills icke
med
Banco-U [thott eli Utlåtande, N:o 16.
25
med begärlighet emottagit silfvermyntet samt att, med den glesare befolkning
och de mildre utbildade communications-anstalter, landet eger, sedlar å ifrågavarande
smärre valörer svårligen skulle kunna i rörelsen umbäras.
Under åberopande af berörde, utaf Banco-Utskottet vid sistlidne Riksdag
anförde skäl för utgifvande af Bankens sedlar å 16, 12 och 8 skillingar,
och då, på sätt Banco-Fullmägtige förmält, indragningen af dessa sedlar skulle
erfordra ett större belopp af metallisk valuta, än Banken, under nuvarande
förhållanden, dertill lämpligen kan afse, finner Utskottet sig böra hos Rikets
Ständer hemställa,
att sedlar ä smärre valörer, äo Bankens nuvarande sedlar å 32 skillingar,
må intill nästkommande Riksdag förfärdigas och från Banken
utgifvas;
förbehållande sig likväl Utskottet, att, sedan sig visat, huruvida ett af Utskottet
föreslaget förändradt myntsystem varder af Rikets Ständer antaget,
få afgifva förslag, i afseende, på ifrågavarande sedlars valörer, äfvensom angående
deras beskaffenhet, form och utseende. Stockholm den 19 September
1844.
Reservationer
af Herr Friherre Stjernstedt, Jac. Theod..: ”Mot Utskottets tillstyrkan,
att Banken framgent må utgifva sedlar å valeurer, understigande 1 R:dr R:gs,
får jag anmäla min reservation. Jag anser, att om äfven Bankens närvarande
ringa silfverförråd kunde synas lemna något skäl för fortsatt utgifning af dessa
sedlar, så bord'* dock detta förhållande icke hindra Utskottet att föreslå en
viss bestämd tidpunkt, då all vidare sådan utgifning komme att upphöra;”
samt af Herr Bråkenhjelm, P. R., som instämt i denna reservation,
med tillägg, att det förakt för en trasig och smutsig skillingssedel, som i den
mindre rörelsen så ofta varseblifves, ej kunde annat än menligt inverka på
den fattiges hushållning; åberopande Herr Bråkenhjelm hvad i detta afseende
blifvit af Herr Prosten Anjou anfördt.
Bik. till R. St. Trot. 18U. 6 Samt. 1 Afd. S Håft.
STOCKHOLM, TRYCKT nos W. F. Dalman, 1844.
Banco Utskottets MemorialW.-o 1J.
i
N:o 17.
Ank. till Exp. Utsk. d. 5 Oct. kl. 1 e. m.
Memorial, med anmälan att hela beloppet af den sedan t8fo ars
början upplupna Batico-vinst erfordras för Bankens consolideratule.
Banco-Utskottet har, genom 2 §. uti den för Utskottet gällande Instruction,
undfått den föreskrift, att, så fort sig göra låter, till Rikets Ständer
inkomma med uppgift om och huruvida någon del af den sedan 1840
års början upplupna Banco-vinst erfordras för Bankens consoliderande.
Innan Utskottet kunnat fullgöra denna föreskrift, har det för Utskottet
varit nödigt inhemta närmare kännedom om Banco-verkets ställning
och lånerörelsens förhållande icke allenast för tiden från och med 1840 års
ingång, utan äfven för åren från och med i835 till och med i83g, för att
derigenom komma i tillfälle utröna, huruvida vid sistberörde tidpunkt någon
del af den då upplupna Bancovinst var oanvänd, och följaktligen kunde
till hela beloppet eller större eller mindre del från Banken utbetalas,
utan anticipation på den från och med år 1840 inflytande vinst; hvilken
utredning Utskottet anser destomera erforderlig, som, på sätt här nedan
närmare kommer att omförmälas, Banken ännu har oliqviderad en del af
sistnämnde vinst.
I berörde afseende har Utskottet inhemtat, att, sedan från den under
åren i835 med 183g upplupna vinst 3,3i 1,216: 4i- 5.
jemte de, likmätigt 287 §. i Banco-Reglementet
af den 26 Maj i835, under
samma tid, influtna capital-afhetalningar
6go,g46: 21. 3.
• 4,002,163-. i 4* 8.
afräknas de anvisningar, Banco-fullmägtige, på grund af
stadgandena i nyss åberopade Reglemente, till och med
i83g, meddelat, nemligen:
a) Såsom Cassa-creditiv åt Skånska Hypotheks-Föreningen
och Bruksegares Hypotheks-cassa 400->000: —• —
Transport 40050°o: —■ —4»002?1 ^3: 14- 8.
Bih. till R. St. Fröt. i844- 6 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 1
2
Banco-Utskottets Memorial, N:o 1J.
Transport B:co R:dr 400>000: — —4’002»1 ^3: 14. 8.
b) såsom förstärkning till Discontfonder
ne,
för belåning af publika papper . 200,000: — —
c) såsom förstärkning af Handels- och
Närings-Disconternes fonder .... 2,710,000: *
• 3,3i 0,000: — —•
så återstår en summa af B:co B:dr 692,163: 14. 8.
hvilken synes hafva vid sistberörde års slut varit oanvänd och förthy utan
rubbning i då varande förhållanden tillgänglig; en åsigt, som Banco-fullmägtige,
enligt hvad deras år 1840 till Banco-Ulskottet algil na berättelse
utvisar, äfven synes hafva hyllat.
Att detta emedlertid icke varit händelsen, visar följande jemförelse
emellan Bankens lånerörelse efter i834 och 1839 årens Bokslut, i hvad den
angår sådana grenar af berörde rörelse, som icke äro inskränkta inom vissa
bestämda belopp, nemligen:
i834. 1839. Ökning. Minskning.
Lånerörelsen
på: Guld
och silfver . 287,367: 331,728:— — 44*^58:
D:o, på Bankens
ränte -  bärande
skuld för
bindelser . . 282,940: 2. 4. i3i,3o6:i6.— 121,633: 34. 4-
D:o, på jern,
koppar och
liera våg för •
da effeeter . 848,487: 37. 11. 1,679,470: 28. 7. 83[,012: 38. 8.
Summa 1,388,764: 4°- 8. 2,142,801: 44‘ 7• 878,370: 38. 8. 121,633: 34* 4*
Enär från ökningen
878,870: 88. 8.
drages minskningen 121,683: 34- 4‘
qvarstår en ökning på det bela af .... . 783,787: 4-
som öfverskjuter ofvanberörde ...... 692,168: 14. 8.
nied : B:co R:dr 61,878: 87. 8.
Sorn likväl Banken, jemlikt Rikets sednast församlade Ständers meddelade
och uti 218 §. 2 mom. af nu gällande Banco-Reglemente intagne
Banco-Utskottets Memorial, N.o 17.
3
förordnande, hade att, af det enligt i83g års Hufvud-bok utöfver grundfonden
varande vinst- och capital-öfverskott 3,3ii,2i6 R:dr 4* sk. 5 rst B:co
från och med år 184* till Rikets Ständers Riksgälds-Contor, med en femtedel
årligen, utbetala 3,31 1,316 R:dr 4f 5 rst B;eo, men, efter hvad
nu blifvit upplyst, berörde vinst på det hela varit nedlagd uti Bankens
Låne- och Credili v-rörelse; så måste en dylik liqvid verkställas genom ingående
Banco vinst.
Huruvida densamma eller den från 184© års början influtna vinst dertill
lemnat tillgång, inhemtas af Banco-fullmägtiges till Utskottet vid Riksdagens
början afgilhe och Utskottets Memorial N:o 3 bifogade Berättelse,
uti hvilken under 60 är vordet ådagalagdt, att Bankens vinst under åren
1840—1843, utgörande 3,404,775 R:dr 18 sk. 6 rst. Banco, blifvit uti Bankens
Låne- och Creditiv-rörelse under samma år till hela beloppet använd,
och att ökningen af samma rörelse öfverskjuter summan af omförmälde vinster
med 5o 1,646 R:dr 6 sk. 4 B:co, hvilket resultat härleder sig ej
mindre från de tillökningar i fonderna för belåning af fast egendom och för
allmänna discontrörelsen samt i Creditivet för Manufactur-disconten, hvilka
vid sednaste Riksdag anvisades, än äfven och väsendtligen från den i lånerörelsen
på jern och andra vågförda effecter under sistnämnda år uppkomna
tillökning.
Då nu i betraktande tages: att Banken ännu har att till Riksgäldskontoret
inbetala ?:delar af ofvannämnde andel utaf vinsten, efter i83g
års bokslut, med ........ 934,486: 35. 11.
att lliksgälds-Contoret för derstädes upptagne
lån eger en fordran hos Banken af i,i43,75o:
att, vid slutet af nästlidne månad, Banken
upptagit lån hos allmänheten till
belopp af . .
503,625:
samt att, på sätt här förut blifvit uppgifvet,
Låne- och Credit i v-rörelsen vid
i843 års slut ökats utöfver dertill disponible
tillgångar medj 5o 1,646: 6.
3,073,507: 42. —
så torde häraf vara klart, att äfven under förutsättning att den hädanefter
inilytande Banco-vinsten får af Banken disponeras, någon uLbetalning af
större eller mindre del utaf den efter 1840 upplupna vinst icke kan under
4
Banco-Utskottets Memorial, N.-o 1J.
nuvarande förhållanden af Banken annorlunda verkställas, än genom utgifning
af nya sedlar.
Härvid torde ej eller höra lemnäs oanmärkt, att bristen uti proportionen
af 2 till 5 emellan Bankens metalliska Gassa samt utelöpande sedlar
och depositions-skuld den 28 nästlidne September uppgick till 881,726
R:dr 28 sk. 1 rst, och att denna brist, i händelse densamma skall fyllas
genom indragning af vinstmedel eller minskning i lån-rörelsen, erfordrar ett
belopp af 2,2o4,316 R:dr 22 sk. 2 rst. Banco; och skulle det sålunda redan
betydligt rubbade förhållandet emellan metallisk Cassa och Sedelstock, genom
den sedel-utgifning, som blefve en följd af den upplupna Banco-vinstens
utbetalning till större eller mindre del, än vidare försämras.
Det torde derjemte tillåtas Utskottet fästa uppmärksamhet derå: att
en väsendtligare, om ens någon, indragning från den till bestämda summan
upptagne låne-rörelsen icke gerna låter sig verkställa; att snarare ökning
än minskning är att förvänta uti den obegränsade låne-rörelsen, eller den,
emot pant på kortare tid; att likväl med de sedlar, som i sådan låne-rörelse
utgå, silfver kan uttagas; att i öfrigt metalliska Cassan, i följd af ofördelaktig
conjunctur, möjligen kommer att lida en betydligare minskning, samt
att, i slikt fall, det skulle blifva för allmänna rörelsen i högsta måtto skadligt,
om Banco-Styrelsen, i saknad af tillgängliga medel, nödgades att antingen
för berörde Cassas förstärkning inleda Banken i en utländsk skuld, eller
för minskning af utelöpande sedelstocken verkställa indragning från Lånrörelsen.
För öfrigt och då härvid förekommer, att, för den händelse Rikets
Ständer skulle besluta någon tillökning i nuvarande låne-fonder eller godkänna
ett väckt förslag om bestämmande af Bankens grundfond till 10,000,000
R:dr B :co, det är af vigt för Banken, att få bibehålla den vinst, som efter 1840
upplupit, på det att i förra fallet Banken icke må alltför mycket äfventyra
genom en erforderlig sedel-utgifning, och i det sednare åter, att det afsedda
ändamålet må kunna inom någon kortare tid uppnås; har Utskottet, uppå
dessa förenade skäl, ansett sig böra inför Rikets Ständer förklara,
att hela beloppet af den efter år 1840 upplupna Banco-vinst
erfordras för Bankens consoliderande. Stockholm d. 1 Oct. 1844-
Reservationer.
Af Herr Friherre Stjernstedt J. Th.: ”1 hvad mon Banken har behof
af samt verkligen consolideras genom reserverandet af den sedan 1840 influtna
Banco-vinsten, torde hufvudsakligast bero af det sätt på hvilket Ban
-
Baneo-Utskottets Memorial, N'.o 1J.
5
kern låne-rörelse intill nästa Riksdag varder reglerad, samt huru med den
blifvande, till nästa Riksdag inflytande, Banco-vinsten kommer att förfaras.
Utskottet bade således, i min tanke, bordt i ett sammanhang behandla dessa
ämnen och uttala sin mening derom, ty gifvet synes det mig, att om meningen
skulle vara att bibehålla så väl den redan influtne, som den blifvande
Banco-vinsten, för att derigenom kunna ytterligare utsträcka Bankens
lånerörelse, kan ett motsatt resultat, till det i Betänkandet angifna,
eller Bankens consolidering, lätteligen inträffa. Bankens egande tillgång på
metallisk valuta måste vara den grund, som hufvudsakligast bestämmer
beloppet, af de sedlar, Banken bör och kan bålla i omlopp, icke
det överskjutande belopp, den kan ega af fordringar mot skulder; ej eller
kan det för det allmänna vara nyttigt eller önskvärdt, att Banken, oafbrutet
fortgående i den redan började riktningen, städse upplägger allt större
och större behållningar, medan jordbruket allt mer och mer skuldsättes, och
medan industrien och näringarne, till följd af den sålunda småningom tillskapade
allmänna fattigdomen och i brist på lifvande afsättning, nödvändigt
måste förtyna.
På grund af dessa åsigter, får jag således till Riks-Ståndens bepröfvande
anmäla följande 3:ne hufvudbestämmelser:
1:0. då den sedan sista Riksdag influtna Banco-vinsten finnes fästad
i låne-rörelsen, föreslås, att den må fortfarande bos Banken qvarblifva, men
att Bankens bestämda lånegrenar eller summan af dess alla utlåningar icke
vidare ökas;
2:0. att Bankens grund- och Reserv-fonder bestämmas till det belopp,
hvartill de nu ungefärligen uppgå, eller till 10,000,000 R:dr B:co, samt
3:o. att den derutöfver intill nästa Riksdag uppkommande årliga
behållningen på Bankens hela rörelse, sedan utgifter och förluster blifvit
afdragne, måtte till Riksgälds-contoret aflemnas, för att i anslagsväg
utgå.”
Af Herr Nordenanckar, T. kV.: ”Uti Betänkandet om Bancovinstens
användande bade Utskottet, i min tanka, bordt i ett sammanhang yttra sig
icke allenast om den redan influtne, utan äfven om den vinst, som hädanefter
inflyter. Så tillgår vid all reglering af Statens inkomster och utgifter.
Det är genom ett tyst förbigående häraf, som Utskottet kommit till
det, troligen för många oväntade och för Bankens credit ingalunda likgiltiga,
resultat, att en StatsBank, med ett capital-öfverskott af 10 millioner
oeh en ytterligare årligen inflytande vinst af circa 900,000 R:dr, likväl ej
6
Banco-Utskottets Memorialj N.-o 17.
är i tillfälle att kunna aflemna något bidrag till den Stats-reglering, som
nu af Rikets Ständer uppgöres. Den culcul, Utskottet framlagt, utgör dess
utom
den skarpaste critik öfver Bankens reglering och förvaltning, och visar
mera än allt annat, alt denna fråga bade bordt af Utskottet fullständigare
och i sammanhang behandlas, hvartill Utskottet haft så mycket mera
anledning, som uti en inom Utskottet vackt motion, om Bankens reglering
i sin helhet, blifvit, på ett enkelt och tillfredsställande sätt, visadt i hvad
förhållande Banken för framtiden bör sättas till Statsverket.
Bankens Grundfond bestämdes 1800 till 4>400>00°5 ökades 1835 till
5,000,000 samt förhöjdes 1840 genom en reservfond af 1,000,000 till 6,000,000
Riksdaler. Vid 1843 års slut utgjorde capital-öfverskottet 9,404,775 (sorn
likväl, om i beräkning tagas serskilda, för Diseonten afsatta , reservfonder,
vinsten på redan under indragning ställda sedlar, samt 1843 års Disconlvinst,
som först i 1844 ^rs bokslut intages, rätteligen utgör minst io|
millioner); och om Rikets Ständer, på grund af den, i min tanka, ofullständiga
framställning, Utskottet nu gjort, underlåta all föreskrift om dispositionen
af framtida vinster, så lärer öfverskoltet örn tre år uppgå till circa
12,700,000; men blifvande Banco-Utskott troligen finna lika anledning till
det förklarande, som nu blifvit gjordt, eller att Banken icke kan afstå någon
del, för att disponeras till Statens allmänna behof.
Vid den calcul, hvarmed Utskottet velat visa omöjligheten att kunna
utbetala den vinst, hvarom 1840 års Ständer i Banco-Reglementets
219 §. uttryckligen stadgat, att den borde hållas 1844 års Ständer tillhanda,
kan anmärkas: att de skulder till Riksgälds Contoret och allmänheten å
tillsammans 1,647,375 Rdr, som uppkommit genom den upplåning, hvarmed
Fullmägtige sökt återställa den rubbade jenmvigten emelian silfver och sedlar,
icke borde, i fall af uppsägning, betäckas genom vinstmedlen, utan fast
heldre genom ny upplåning elier genom låne-indragning; att belåningen af
vågförda effecter troligen minskas i samma förhållande, som de nu ovanligt
stora Vågbehållningarna, och således dessa inbetalningar möjligen lemna tillgång
på sedlar att i annan väg disponeras; att den tillfälliga ökning af
utlåningen i Handels Diseonten af 090,000 och allmänna Diseonten 700,000
Rdr, sorn Fullmäktige, utöfver de 1840 bestämda ordinarie anslag, beviljat,
i första rummet borde återtagas och till Bankens egna behof disponeras;
och att vidare, såsom medel för liquidens verkställande, kan beräknas de
hädanefter inflytande Vinstmedlen och Capital-afbetalningarne. Men äfven
om man anser, att de af Utskottet anmäldla hinder för utbetalning för det
Banco-Utskottets Memorial, N.-o 1"]. n
närvarande ega vigt, så hade likväl den utväg kunnat återstå, att nu tillerkänna
och creditera Riksgälds-Contoret den behållning, sorn för Bankens
egen soliditet kan umbäras, med det vilkor, att sjelfva utbetalningen finge
uppskjutas till dess att tillgång influtit, antingen genom låne-indragning, eiler
till dess att bättre sillvertillgång gjorde den för det rubbade förhållandets
återställande verkstälda upplåning öfverflödig.
Med ogillande af Utskottets motiver och behandlingen, och utan att
erkänna Bankens behof af, att, för egen soliditet, få behålla vinstmedlen,
som icke eller i minsta nion lätta silfverköp, vill jag likväl af det enkla
skäl, att Riket, Sverige, väl kan bestå sigen Bank med io millioners tillgång,
instämma uti den inom Utskottet väckta motion:
1:0 att Bankens Grund- och Reserv-fond må uppbringas till
10,000,000;
2:0 att behållningen derutöfver skall, efter hvarje års bokslut, till
Riksgälds-Contoret aflemnas, för att i anslagsväg till Rikets allmänna nytta
användas; hvarjemte jag, såsom följd häraf, föreslår;
3:o att Rikets Ständer måtte anmoda Banco-Utskottet, att, efter ny
behandling af denna fråga och med afseende äfven på inflytande Bancovinst,
tillkännagifva, huruvida deraf någon tillgång kan vara för Statsregleringen
att disponera.
Af Herr Bråkenhjelm, P. R”Efter i8/(,3 års bokslut egde Banken
något öfver 8,000,000 R:dr Banco i guld, silfver och koppar; dess Sedeloch
Depositions-skuld utgjorde något öfver 27,000,000 R:dr Banco; förhållandet
har sedan den 3o December 1843 obetydligt förändrat sig, och som
Banken ej kan nu afstå sin vinst, utan att Sedelskulden ökas, hemtar jag
från detta enkla förhållande tillräcklig anledning att rösta för Bankens bibehållande
vid dess nu upplupna ränte vinster; utan att jag anser denna
anledning böra sökas från calculer, som hvarken upplysa Bankens ställning,
ej eller dess förmåga, att honorera de tillfälliga anvisningar, som Rikets
Ständer nu kunde finna sig föranlåtna att å Banken utfärda.
Derjemte har jag ansett, att Utskottet bordt i detta betänkande' tillkännagifva,
att UtskoLtet är betänkt på framläggandet för Rikets Ständer
af en fullständig plan för en förändrad reglering af Bankens Låneocli
Cassa-rörelse, uti hvilken plan den nu upplupna Bancovinsten är
påräknad.”
STOCKHOLM, I. Marchs. 1844.
Banco-Utskottets Memorial, N:o t8.
1
J1° 18.
Ank. till Exp. Utsk. den 4 Oct. kl. 2 e. m.
Memorial, med hemställan om ett förtydligande och tillägg.
iiio §. af Banco-Reglementet.
Sedan till Utskottets kunskap kommit, att hos Banco-Fullmägtige
anbud blifvit gjordt, att, emot ett pris af 128 skillingar för hvarje Riksdaler
Specie, till Banken försälja Depositions-bevis öfver silfver, som, för
Bankens räkning, blifvit nedsatt hos handelshus i Hamburg, har Utskottet
tagit under öfvervägande, huruvida något hinder för dylika anbuds pröfning
kunde förefinnas uti nuvarande Banco-Reglemente; och som härvid
förekommit, att 110 § i berörde Reglemente, hvilken innehåller: ”Såsom
Bankens metalliska Cassa anses och beräknas endast:
a) Gångbart Svenskt silfver-mynt;
h) Ducater, Svenska och Holländska, jemte andra utländska guldmynt-sorter;
c)
Aflyst Svenskt silfver mynt;
d) Utländska silfvermynt-sorter;
e) Omyntadt silfver och guld;
f) Silfver- eller guld-poster, dem Kongl. Mynt-Verket af Banken eller
andra för Bankens räkning, enligt till Banken ingångne, af Mynt-Verket
utgifne, qvittencer och bevis, emottagit och under sin vård eger,”
vid jemförelse med andra stadganden i samma Reglemente, icke synes
medgifva, att bland Bankens metalliska Cassa får inberäknas annat omynladt
silfver eller guld, än det, som ligger under Bankens egen vård, och
således icke det, hvilket blifvit, för Bankens räkning, å utrikes ort nedsatt
; har Utskottet, i betragtande af de större fördelar, som skulle
beredas så väl Banken, som allmänna rörelsen genom en förstärkning
af Bankens metalliska Cassa, under nuvarande, för dylika åtgärders
vidtagande, fördelaktiga conjunctur, ansett sig vara förbundet, att, i hvad
på det kan ankomma, söka undanrödja aila de omständigheter, som anses
kunna hindra silfver-köp på ofvan omförmälde sätt.
Hih. till R. St. Prof. 1844. 6 Sami. 1 Afd. 7 hält.
2
Banko-Utskottets Memorial, N:o 18.
Ulskoltet får fördenskull, jemte tillkännagifvande, det Utskottet
framdeles, i samband med en vackt fråga om rättighet för Banco-Styrelsen
att uppköpa och försälja vexlar, kommer alt till Rikets Ständer ingå
med förslag, huru det silfver, som, för Bankens räkning, blifvit å utrikes
ort nedsatt, lämpligast må kunna realiseras; hos Rikets Ständer tillstyrka,
att 110 § i Banco-Reglementet måtte erhålla det förtydligande
och tillägg, att ej mindre det silfver eller Hamburger
Banco, som antingen på ofvanberörde sätt eller genom
directa vexel-uppköp, blifvit hos någon eller några kända
och säkra handelshus i Hamburg eller London för Bankens
räkning nedsatt, än äfven det silfver eller Hamburger Banco,
hvilket är under transport från utrikes ort till Banken, måtte
få uti Bankens metalliska Gassa inberäknas; hvarjemte Utskottet,
i likhet med den föreskrift, som i detta hänseende är stadgad för
Norrska Banken, hemställer, det Rikets Ständer måtte besluta,
att det belopp i silfver, hvilket Banco-S ty reisen kan komma
att hafva å utrikes ort nedsatt, lills vidare icke må öfver
stiga
500,000 R:dr Silfver-Specie;
förbehållande sig Utskottet, alt, i händelse af bifall härtill, få till
Rikets Ständer inkomma med förslag till de förändrade reglementariska
föreskrifter, sorn blifva en följd af Rikets Ständers beslut. Stockholm den
4 October 1844.
STOCKHOLM, eljuék & gräsbergs tryckeri, 1844.
Banco-Utskottets Utlåtande j N.-o ig.
1
N:o 19.
Ank. till Exp. Utsk. d. 3i Oct.j kl. li f. m.
Utlåtande j i anledning af Fabrikören A. L. Soldins ansökning
om eftergift af upplupne Straffräntor å sisne lån i Banco*
Disconten.
Uti en till Utskottet ingifven skrift liar Fabrikören A. L. Soldin anhållit
om eftergift af upplupne straff-räntor å 2:ne från Banco-Disconten
utgifne, under loppet af år 1827 till betalning förfallne, lån, det ena å
1,500 R:dr, upptaget af Soldin mot Fabrikören J. G. Hammarboms borgen,
och det andra å 2,100 R:dr, upptaget af bemälde Hammarbom, mot Soldins
borgen.
Öfver denna skrift har Ulskottet infordrat Discont-Directionens utlåtande
och deraf inhemlat: att Soldin, före lånens förfallotid, till sine borgenärers
förnöjande afstått all sin egendom, oell att Hammarbom> sorn varit
Syssloman i Soldins concurs, från hemorten afvikit, medtagande ej allenast
sina egna, utan ock Soldins massas väsendtligaste tillgångar, utan
att någon underrättelse om Hammarboms vistelseort sedermera kunnat erhållas,
förr än år 1840, då bestämd uppgift erhållits, att han samma år i Fiamburg
aflidit; att Discont-Verkets fordringar för dessa 2:ne lån, hvilka
blifvit bevakade uti Soldins och Hammarboms concurser, vid 1832 års Revision
af Banco-Discont-Verket, blifvit såsom osäkre inom linien förde; att
från Soldins consursmassa, under loppet af år 1837, erhållits den på Discont-Verkets
fordran belöpande utdelning, 145 R:dr 1 sk. 10 r:st., hvarförinnan
Soldin likväl sjelfviiligt i April 1836 å sin skuld till Banco-DiscontVerket
inbetalt 200 R:dr, och utfäst sig att hvarje halfår erlägga en lika
summa, hvilket jemväl af honom ordentligen fullgjordes, intill dess hans eget
lån å 1,500 R:dr blifvit till capitalet fullt inbetaldt, och Hammarboms,
emot Soldins borgen upptagne lån å 2,100 R:dr, minskadt lill 1,615 R:dr
18 sk. 8 r:st., då Soldin hos Rikets sednast församlade Ständers Banco-Utskott
erbjöd sig att denna capilal-återstod uti 2:ne terminer inbetala, mot
det att honom beviljades eftergift af de å båda lånen upplupna öfverräntor;
men att, ehuru denna ansökning blifvit af Rikets Ständer afslagen, sistnämnde
capital-belopp icke dock är vordet af Soldin inbetaldt; alt Soldin
derefter, under förmälan, det han icke mägtade på en gång godtgöra de ä
Bih. till R. St. Prot. 1844' 6 Sami. t Afd. 8 Haft. 1
Baneo-Utskottets Utlåtande, IV.o 1g.
lånen upplupne öfver-räntor, uppgående till ett saramanräknadt belopp af
3,568 R:dr 35 sk. 9 r:sl. Banco, hos Discont-Directionen anhållit att få efter
hand och på vissa terminer afbörda sig detta belopp» hvartill Directionen
på det sätt lenmat bifall, att Soldin skulle hvarje halft år den 1 Maji
och 1 November erlägga 400 R:dr Banco, tilldess hela summan blefve fullt
inbetald och derföre uthändiga förbindelse, utgifven, en för bägge och bägge
för en, af honom och hans hustru Hanna Soldin> född Eliassonx hvilken
enskildt skall besitta den egendom, som af Soldin disponeras; samt att en
sådan förbindelse af den 11 Maji 1843, försedd med Borgmästare-Embetets,
i Norrköping vederhäftighets-bevis, blifvit till Discont-Directionen ingifven
och de derigenom utfäste inbetalningar hittills fullgjorde.
Den å förevarande 2:ne lån upplupne ränta å 5 procent uppgår lill en
sammanräknad summa af 2,244 R:dr 33 sk. 5 r:st., hvarå, sedan genom
sistberörde inbetalningar blifvit erlagde tillsammans 1,200 R:dr, ännu återstå
oliqviderade 1,044 R:dr 33 sk. 5 r:st.; och utgör sammanlagde beloppet
för begge lånens straffränta ä 3 procent, hvarför eftergift nu sökes» 1,324
R:dr 2 sk. 4 r:st., allt Banco.
Enär nu, genom förskingrandet af Soldins concurs-massas tillgångar, öfver
hvars förvaltning han icke egde att bestämma, Soldins bemödande att
afbörda sig sina skulder blifvit i betydlig mohn försvåradt, och den å lånen
upplupne mångåriga Öfver-räntan således hufvudsakligen drabbat Soldin,
såsom en följd af Hammarboms oredliga förfarande, har Utskottet» vid sådant
förhållande, ansett sig ega skäl hos Rikets Ständer i så måtto tillstyrka
bifall till den af Fabrikören Soldin gjorde ansökning,
att Soldin måtte förunnas eftergift af den upplupne 3 procents
straffräntan å det af Hammarbom emot Soldins borgen upptagne
lån; dock under vilkor, att Soldin inom 2:ne månader efter vunnen
kännedom om Rikets Ständers beslut, i anledning af Utskottets
nu gjorde hemställan» till Banco-Discont-Verket inbetalar ej
mindre det a 5 procents räntan återstående belopp, 1,044 R:dr 33
sk. 5 r:st., än äfven Straff-räntan, 3 proc., å det af Soldin emot
Hammarboms borgen upptagne lån.
Stockholm den 15 OcLober 1844.
Reservationer..
Af Herr Consul Palander.: ”Emot förenämnde beslut,, tillkommet genom
Jianco-UtskoUets Utlåtande t IV.-o 20.
5
den förseglade sedelns öppnande vid votering , får jag mig reservera, enär
jag finner med rättvisa och billighet öfverensstämmande, det Herr Soldin
bör tillgodonjuta befrielse från straffräntas erläggande så väl å egne lån,
som för den borgens-förbindelse, han iklädt sig för afvikne J, G. Hainmar«
bom, så mycket heldre, som Banco-Utskottet i flere föregående fall för sin
del befriat låntagare och cautionister från straffräntas godtgörande.”
Häruti hafva instämt Herrar Lindblad och Mcechel.
Af Herar E. G. Lindström och Theod. Foenander.
N:o 20.
Ank. till Exp. Utsk. den 3t Oct.j kl. 11 f. m.
Utlåtandei anledning af Riksdags-fullmägtigen Fredrik von
Zweigbergks motion om återbekommande af ett hos honom
för Bankens räkning uttaget penningebelopp.
Enligt ankommet Protocolls-utdrag af den 26 nästlidne Augusti, har
Hederv. Bonde-Ståndet till Utskottet remitterat en af förre ExpeditionsFogden,
nu varande Riksdags-fullmägtigen, Fredrik von Zweigbergk väckt
motion, så lydande: ”Genom Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Huf-Rälts bilag—
de Dom den 16 October 1842, liar jag blifvit ålagd att till Rikets Ständers
Bank betala 192 R:dr 38 sk. 10 r:sl. Banco, jemte ränta, och l4R:dr30sk.
samma mynt i Rättegångs-kostnads-ersättning, hvilket capital och räntebelopp
Banken haft att utbekomma uti aflidne Majoren Baron C. H. Posses afträdda
bo, och hvilken förstnämnde summa blifvit af Expeditions-Kronofogden
L. H. Bergin, den 5 December 1828 lyftade samt sedermera af mig den
13 i samma månad till Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs Län
insände.
Öfver detta Kongl. Svea Hof-Rätls Beslut har min commissionär för*-  summat att anföra besvär, hvarföre jag också varit nödsakad att af egna
medel förutnämnde Bankens fordran å nyo utgifva. Det är således på de
skäl jag i skriftvexlingen hos Kongl. Hofi-Rätten anfört, anser mig berättigad
tillgodonjuta restitution för hvad jag sålunda måst utgifva, och
desto heldre, som Banken alldeles icke bordt hålla sig till, eller haft att gö*
Eanco-Utskoltets Utlåtande, N.o sa
-
ra med någon annan, än Konungens Befallningshafvande, då från mig ordentlig
inventering skett till min efterträdare å alla bref, qvitteucer och
diarier. Upplysningsvis bör jag tillägga, att något kraf hos mig af denna
fordran icke blifvit anstäldt inom 10 år från den dag penningarne af mig
redovisades, samt först 8 år från den dag alla handlingar och qviltencer
på inlefvererade medel från mig inventerades och emottogos af efterträdaren.
”
Vid denna motion fanns bifogad Kongl. Maj:ts och Rikets Svea HofRälts
den 6 Oct. 184-2 gifneDom uti den till Kongl. Hof-Rättens omedelbara
upptagande och pröfning instämde sak emellan Rikets Ständers Bank, genom
Advocat-Fiscalen JY. A. Heurlin, kärande, och förre Expeditions-Fogden Fredrik
von Zweigbergk, svarande; af hvilken dom, i hvad förevarande fråga
rörer, inhemtas: ali, sedan Advocat-Fiscalen Heurlin, uti en den 26 Junii
1839 till Kongl. Ilof-Rätten ingifven skrift, anfört: att Fiscals-Embetel i
Banken, år 1828, hos Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs Län begärt
handräckning att af Sysslomännen uti aflidne Majoren Baron C. H.
Posses afträdda bo utfå den Banken, för dess i nämnde concurs fastställde
fordran tillkommande utdelning; att Konungens Befallningshafvande, efter
af sysslomännen gjord anmälan, det Bankens fordringsbelopp funnes när
som helst att hos dem lyfta, den 19 November sistnämnde år förordnat då
varande Expeditions-Fogden von Zweigbergk att, å Bankens vägnar, verkställa
lyftningen och medlen derefter till Konugens Befallningshafvande
skyndsamt insända; att von Zweigbergk åter anmodat Expeditions-Fogden
L. H- Bergin att nämnde belopp lyfta, med förklarande, att det qvitto, sorn
af Bergin utfärdades, gälde såsom vore det von Zweigbergks eget; att Bergin
den 5 nästpåföljde December, enligt samma dag ulhändigadt qvitto, af
ene Sysslomannen emottagit 192 R:dr 38 sk. 10 r:st. Banco, utgörande beloppet
af ifrågavarande, Banken tillkommande, utdelning för dess fordran
uti Baron Posses concursmassa, utan att likväl det lyflade beloppet sedermera
blifvit från Konungens Befallningshafvande insändt; att då, af sådan
anledning, Fiscals-Embetet skriftligen den 21 Augusti 1837 hos Konungens
Befallningshafvande gjort påminnelse om erhållande af berörde contante
medel, med begäran att desamma måtte vederbörande skyndsam mel igen
affordras, Konungens Befallningshafvande, uti skrifvelse af den 9 Januarii
1839, Öfverlemnat ett af von Zweigbergk åberopadt utdrag af den
vid Expeditions-Kronofogde-Contnret i Leckö Fögderi år 1828 förde Brefbok,
enligt hvilket utdrag von Zweigbergk skulle redan den 13 December
sistnämnde år hafva till Skaraborgs Läns Landtränteri insändt det
BanCO-UtskotleCs Utlåtande, N:o 20.
5
lyflade beloppet; oell att von Zweigbergk på grund häraf sökt undandraga
sig all vidare ersättnings och redovisnings-skyldighet för ifrågavarande
medel, sorn jemväl af Konungens Befallningshafvande ansågos ej
kunna bos von Zweigbergk i executiv väg uttagas; i anseende till hvilket
förhållande och enär, enligt af Landt-Räntmästaren i nämnde Län den 11
Mars 1839, å tjenstens vägnar, meddeidt betyg, oftaberörde 192 R:dr 38
sk. 10 r:st Banco ej voro till Landtränteriets uppbörd inkomne eller qvillö
derå utgifvits, Advocat-Fiscalen Heurlin hos Kongl. Hof-Rälten anhållit om
kallelse och stämning å von Zweigbergk, med påstående om bans förpligtande
att genast till Banken allemna det af Expeditionsfogde!! Bergin, å Bankens
vägnar, hos Sysslomannen i Baron Posses concursmassa lyftade belopp,
192 R:dr 38 sk. 10 r:st., med fem procent ränta derå från lyftningsdagen,
intilldess medlen blefvo till Banken intbetaide, samt att dessutom Bankens
rättegångskostnader ersätta; hvaremot von Zweigbergk, uti dess öfver fordringspåståendet
till Kongl. Hof-Rätten afgifne förklaring, jemte anmärkning,
att målet icke skulle vara till behörig Domstol instämdt, enär von
Zweigbergk lydde under Kongl. Götha Hof-Rätts jurisdiction, i öfrigt iuvändt.
att Banken ej skulle ega alt i saken anställa talan omedelbart emot
von Zweigbergk^ emedan han aldrig från Banken erhållit något uppdrag att,
för dess räkning, indrifva eller uppbära penningar, utan han, i händelse ett
sådant uppdrag varit honom gifvet, icke hade att göra med någon annan,
än Konungens f. d. Befallningshafvande i Skaraborgs Län, och att, då von
Zweigbergk, som den 19 November 1828 af Konungens Befallningshafvande
föiordnades att ifrågavarande medel lyfta, sådant verkställt genom Expedilions-Fogden
Bergin den 5 nästpåföljde December och den 13 i samma
månad medlen till Konungens Befallningshafvande insändt, men von Zweigbergk
ej förr än stämningen i detta mål uttogs eller honom tillställdes, sorn
skelt sedan öfver tio år från sistnämnde dag voro förflutna, blifvit om redogörelse
för medlen erinrad, och han redan år 1831 från sig inventerat
alla handlingar, räkenskaper, diarier, bref, brefböcker och qvittencer i och
för Krono-fogde-tjensten, Bankens fordringsanspråk, i hvad det kunde von
Zweigbergk röra, icke vore inom tio år före sakens instämning behörigen
bevakadt, utan borde anses genom underlåtenhet härutinnan försutet; så
hade Kongl. Hof-Rätten dels, medelst serskildt beslut den 19 Maji 1840,
ogillat von Zweigbergks emot Kongl. Hof-Rättens behörighet gjorda invändning:
dels ock, genom slutligt utslag af ofvan-förstnämnde dag, hvad angick
von Zweigbergks framställde anmärkningar derom, att Banken ej skulle
ega att i saken anställa talan omedelbart emot von Zweigbergk och alt
6
Banco Utskottets Utlåtande, N.o 20.
Bankens fordringsanspråk, såsom icke inom 10 år före sakens instämning
behörigen bevakadt, borde anses försutet, sig utlåtit, alt, emedan den omständighet,
att von Zweigbergk icke annorledes, än genom ordres från Konungens
Befallningshafvande, erhållit befattning med ifrågavarande medels
uppbärande, för Bankens räkning, och att von Zweigbergk för sina tjensteåtgärder
varit under Konungens Befallningshafvande lydande, deslomindre
utgjorde hinder för Banken att i rättegångsväg utkräfva medlen
och redovisning derför af von Zweigbergk, som, enligt hvad den
emellan Banken och Konungens Befallningshafvande förde skriftvexling
utvisade, Banken begärt Konugens Befallningshafvandes executiva handräckning
i nyssnämnde hänseende, men Konungens Befallningshafvande slutligen
ansett sig ej kunna någon sådan meddela, utan till Banken öfverlemnat
handlingarne i målet för detsammas fullföljande vid vederbörlig Domstol;
samt, för så vidt åter i så beskaffad! fall, som det förevarande, tillämpning
af Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800 kunde anses böra ega rum, det
förekomme, att, immi tio år från det i December månad 1828 meranämnde
medel af von Zweigbergk emottogos, Banken låtit, genom dess FiscalsEmbetes
skrifvelse den 21 Augusti 1837, hos Konungens Befallningshafvande
behörigen angifna Bankens anspråk att af vederbörande utbekomma medlen,
til! lyftning hvaraf, å Bankens vägnar, von Zweigbergk varit af Konungens
Befallningshafvande förordnad, funne Kongl. Hof-Rätten hvad von
Zweigbergk i omförmälde matto anmärkt emot upptagande till pröfning af
Bankens instämde talan icke förtjena afseende; och, beträffande sjelfva
saken, sig yttrat: att enär von Zweigbergk, enligt hvad han medgifvit, vid
ofvannämnde tid iohändigat den Banken tillkommande utdelning för dess
i Majoren Baron Posses concours fastställde fordran med 192 R:dr 38 sk.
10 i:st. Banco, men von Zweigbergk icke gittat visa, det han, till fullgörande
af Konungens Befallningshafvandes honom jmeddelade uppbörds ordres,
berörde medel till Konungens Befallningshafvande insändt, hvilket af von
Zweigbergk upngifne förhållande icke kunde anses vara styrkt genom de
härom af von Zweigbergk gjorda anteckningar uti hans i tjenslen förda
brefbok, helst vederbörande intygat, att det, enligt hans uppgift, till Landtränteriet
insände belopp af contanta medel icke kommit Konungens Befallningshafvande
eller Ränteriet tillhanda, äfvensom von Zweigbergk, i denna
del, gjort stridiga förklaringar, såsom, enligt anteckningarne i brefboken, att
medlen skickats till Landtränteriet, och slutligen, under skriftvexlingen i saken,
att det vore utom all tvifvel, att von Zweigbergk insändt penningarne
till den vid 1838 års slut tjenstförrättande Lands-Secreleraren, pröfvade
Banco-VIskottets Utlåtande, Nia 20*
7
Kongl. Hof-Rälten rättvist ålägga von Zweigbergk att till Banken genast
utgifva de omstämde 192 R:dr 38 sk. 10 rist. Banco, med derå fordrad feni
proc. ränta från den 5 December 1828, samt 14 R:dr 30 sk. samma
mynt, såsom ersättning för Bankens rättegångsutgifter.
Öfver ifrågavarande motion har Utskottet infordrat utlåtande af Bankens
Fiscals-Embete, som, i anledning deraf, jemte anmälan, att det von Zweigbergk
ådömda belopp nu mera Blifvit bos honom genom Konungens Befallningshafvande
uttaget med tillsammans 345 R:dr 29 sk. 7 rist. Banco, anfört,
att von Zweigbergks berörde motion, efter Fiscals-Embetets åsigt, egentligen
innefattade ett yrkande att, sedan bans commissionär försummat att öfver
Kongl. Hof-Rättens förenämnde beslut ”anföra besvär’*, och von Zweigbergk
sålunda skulle blifvit nödsakad att af egna medel ånyo utgifva Bankens
omförmälde fordran, von Zweigbergk, uppå de skäl, han under skriftvexlingen
i Kongl. Hof-Rätten anfört, men bemälde Rätt, på sätt ofvan är visadf,
till kraft och verkan underkänt, måtte af Rikets Ständer förklaras berätta
gad tillgodonjuta restitution för hvad han sålunda måst utgifva, hvilket,
enligt b iscaIs-Embetets yttrande, vore detsamma, som att Kongl. Hof-Rättens
domslut skulle af Rikets Ständer ogillas, och, till följd deraf, von
Zweigbergk, såsom den der blifvit olagligen dömd, att utgifva ett redan tillförene
af honom inbetaldt fordringsbelopp, tillerkännas rättighet att detsamma
återbekomma; att, så vidt denna tolkning af motionen vore den rälla,
Fiscals-Embetet ansåge sig böra erinra, del von Zweigbergk lill Rikels Ständer
liänskjulit en rättsfråga, som det, enligt Rikets nu gällande grundlagar,
icke tillkomme Rikets Ständer att afgöra; men att, i händelse åter motionen,
oaktadt de deruti begagnade, mindre lyckligt valda, ordalag möjligen
kunde så tydas, att von Zweigbergk dermed allenast åsyftat alt af Rikets
Ständer, såsom en ynnest, erhålla eftergift af ett honom rättvisligen ådömdt
belopp, och sålunda tillåtas alt detsamma återlyfta, finge Fiscals-Embetet
till Utskottets eget bedömande öfverlemna, huruvida de omständigheter von
Zweigbergk åberopat kunde anses vara af beskaffenhet att de borde leda
till eftergift af Bankens lagliga rätt, eller efterskänkande af det belopp,
som Banken, på grund af domstols beslut, låtit hos von Zweigbergk uttaga.
Lika med Fiscals-Embetet, anser Utskottet det icke tillkomma Rikets
Ständer alt pröfva lagligheten af Kongl. Hof-Rättens ifrågavarande domslut,
än mindre att, såsom motionären med dess framställning synes hafva* åsyftat,
samma dom upphäfva; och då Utskottet ej eller kunnat finna minsta
skäl att hos Rikets Ständer tillstyrka någon eftergift af det belopp, som på
3 Banco-TJtskottets Utlåtandej N.o 21.
grund af Kongl. Hof-Rättens berörde lagakraftvunne beslut, blifvit hos von
Zweigbergk uttaget, får Utskottet hos Rikets Ständer hemställa, att ofvan omförmälde
motion måtte lemnäs utan allt afseende.
Stockholm den 22 Octoher 1844.
N:o 21.
Arik. lill Exp. TJtsk. deri 3i Oct. kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att fastighetslån, rom
på complette lånehandlingar i Banken beviljats, måtte utgå
äfven i händelse låntagaren skulle aflidit förr än lånet
hunnit utfalla, eller Banken åtminstone tillförbindas att
ersätta kostnaderns för lånehandlingarnes anskaffande.
Hederv. Bonde-Ståndet har, enligt Protocolls-Utdrag af den 14
nästlidne Augusti, till Utskottet remitterat en af Riksdagsfullmägtigen Bengt
Eriksson från Wermlands Län väckt motion, deruti han, under förmälan,
huruledes Banco-Styrelsen föreskrifvit, att för Banco- eller fastighets-lån,
som blifvit beviljadt på complette lånehandlingar, men icke kunnat utgifvas
förr, än 2 a 3 år efter detsammas beviljande, låntagare skola anskaffa
vederbörande Domares bevis, att egendomen är oförändrad, sådan den var,
då Banken deruti erhållit inteckning, samt prestbevis, att låntagande mannen
och hustrun lefva, utan hvilka bevis lånet ej utiemnades, helst BancoStyrelsen
skulle hafva beslutat att ej utgifva penningar på död mans revers,
förklarat, att, enär under den långa tid, som ofta förflyter från ett
Bancolåns beviljande till dess det utfaller, ej sällan inträffade, att, ibland
en så stor mängd lån-sökande, någon med döden afginge och att den aflidnes
arfvingar, på grund af omförmäldte stadgande, ej erhölle det beviljade
lånet, hvartill fullständiga handlingar med ganska dryga kostnader blifvit
anskaffade, samt det dessutom vore egendomen och ej personen, som garanterade
lånesumman, motionären ansåge både med billighet och rättvisa förenadt
att det en gång beviljade lånet skulle i hvad händelse som helst
utbetalas, eller ock Banken åtminstone tillförbindas att ersätta alla de kostnader,
Baneo-Utskottels Utlåtande, ZV.-o 11.
5
nader, som uppkommit i och för så beskaffade lånehandlingars anskaffande,
äfvensom att vid vederbörlig Domstol låta döda den tagna inteckningen.
Medelst Resolution af den 4 Mars 1819, hafva Banco-fullmägtige redan
förordnat, att det må vara arfvingar efter en afliden lånsökande tillåtet
att sjelfve eller genom ombud uttaga det på bans ingifna handlingar
beviljade fastighetslån, under villkor, att, i sådant afseende, till Bankens säkerhet
och förvar vid låne-aclen aflemnas följande handlingar, nemligen:
bouppteckning efter den aflidne, eller ett af Domaren bevittnadt transsumt
deraf, utvisande hvilka och huru många sterbhus-delägarne äro samt boets
uppgifne tillgångar och skulder; bevis af vederbörande Domstol, att sterbhusdelägarne
sökt och erhållit årsstämning å den aflidnes samtlige borgenärer,
och en af minst 2:ne personer, hvilkas vederhäftighet är allmänt
känd, eller af Konungens Befallningshafvande vitsordad, en för bägge och
bägge för en, samt, i fall af flere, en för alla och alla för en, såsom för egen
skuld ingången borgen för lånesumman med ränta och låns-påkostnader,
hvilken borgen dock komme att återställas, så snart, efter års-proclama-dagen,
sterbhus-delägarne med Domstolens Protocolls-utdrag styrkt antingen
att inga flere borgenärer, än Banken, sig dervid infunnit, eller att de Lill—
städeskomna, i behörig ordning, medgifvit Bankens betalnings- och förmånsrätt;
och då den med ifrågavarande motion egentligen åsyftade rättighet,
att fastighets-lån må kunna utgifvas på redan pröfvade och godkände handlingar,
oaktadt lånsökanden aflidit under tiden emellan lånehandiingarnes
ingifvande och lånets utgående, således långt före detta är vorden medgifven,
samt Banco-fullmägtiges ofvanåberopade Resolution, efter hvad Commissarierne
i Låne-Cancelliet, i ett lill Utskottet afgifvet utlåtande, tillika
förklarat, städse blifvit följd, då frågor af omförmälde beskaffenhet förekommit,
hemställer Utskottet, alt
ofvanberörde motion icke må till någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 October 1844.
Bih. till R. St. Trot. 1844• 6 Sami., 1 Afd8 Haft.
2
STOCKHOLM, ecisteinsra boktryckeriet, 1844.
Baneo-Utskottets Memorial, W'0 2a.
I!
N:o 22.
Ank. till. Exp. Utsk. den 3t Ocl. kl. it f. m.
Memorial, med hemställan, att Banco-Fullmäktige mätte berättigas
alt uppköpa och försälja växlar.
Uti elt, under N:o 18, till Rikets Ständer aflåtet Memorial, innefattande
hemställan om ett förtydligande och tillägg i 110 § af Banco-Reglementet,
har Utskottet, bland annat, tillstyrkt, alt det Silfver eller HamburgerBanco,
som genom directa växel uppköp blifvit hos något eller några kända
och säkra Handelshus i Hamburg eller London, för Bankens räkning,
uedsalt, måtte få uti Bankens metalliska Cassa inberäknas.
För denna framställning hemtade Utskottet anledning af de inom RiksStånden
och Utskottet väckte motioner, angående rättighet för Banco-Styrelsen,
att uppköpa och försälja växlar, men öfver hvilka motioner, som då
ännu icke blifvit af Utskottet slutligen behandlade, Utskottet ej eller var i
tillfälle att afgifva utlåtande.
Som Rikets Ständer emellertid behagade att lill ofvanberörde tillstyrkan
lemna bifall, och Utskottet numera under pröfning förehaft de gjorde
framställningarne, angående växelhandel; tvekar Utskottet destomindre, att
i anledning af desamma sig yttra, oberoende af det förslag, i fråga om sättet
för den reela fondens vidmagthållande och försträckning samt lånerörelsens
reglering på det hela, hvilket Utskottet framdeles kommer alt till Rikets
Ständer aflemna, sorn, efter Utskottets öfvertygelse, tillfälle hör åt Banco-Fullmägtige
beredas att begagna alla de utvägar för bibehållande och
förstärkning af Bankens metlailaliska Cassa, hvilka erbjuda sig, hälst då
dessa äro af egenskap, att medföra fördel för Banken och lättnad i handel.
De i förevarande ämne väckte motioner är följande, nemligen:
l;o inom Ridderskapet och Adeln af Herr Nordenankar, F. W., sona
föreslagit, ”att, vid inträlfande tillfälle till silfverköp, Fulimägtige i Banken
må berättigas, alt, såsom betäckning för dragande växlar, låta i Hamburg
nedlägga en si 1 fvertilIgång af 500,000 R:dr Silfverspecie; alt Fulimägtige
må tillåtas, att på Stockholms och Götheborgs Börser, låta uppköpa fullgoda,
på utrikes ort dragne växlar, så snart sådane kunna under 128 sk.
erhållas, samt att åter draga växlar på antingen egen tillgång å utrikes ort,
eller på derstädes betingad Credit, när Silfver-export derigenom kan förekommas,
samt att, för bedömande af växlars säkerhet och växel-affärer i allBih.
till R. St. Prat. 1844• 6 Sami., 1 Af A., g Haft. 1
Banco-Utskotlets Memorial, Nio 22.
mänhet, Banco-Styrelsen så väl i Stockholm, som Götheborg må till sitt biträde
associera tvänne ansedde och tjenlige män, som för denna befattning
erhålla lämpligt arfvode.
2;o inom Preste-Ståndet af Herr Prosten Sandberg, hvilken tillstyrkt,
att Banken, under närvarande låga kurs, må uppköpa växlar och för dessa
anskaffa silfver från utrikes ort.
3:o inom Borgare-Ståndet af Herr K. A. Almgren, som yttrat den
åsigt, att Banco-Styrelsen borde, när kursen håller sig under pari eller 128
Sk. för 67 dagars papper, uppköpa öfverflödet, som kunde finnas på Börsen,
dock med den varsamhet, att kursen derigenom ej höjdes samt remittera
sådana växlar till ett eller flera ansedda handelshus i Hamburg; och
att växlar äfven borde å 128 Sk:s till och med 129 Sk;s kurs från Banken
afgifvas, då brist på växlar funnes å Börsen och man ville anlita Bankens
Silfverförråd; dock har Herr Almgren, under tillkännagivande, att, vid
uppköp af växlar, det blefve af hogsta nöden, att personer, vana vid affärer
och ägande kännedom af Börsens ställning, anlitades, förmält sig anse,
det den nu föreslagna utsträckningen i Bankens verksamhet icke borde tillåtas
förr, än efter förändring af nuvarande Styrelse öfver Banken; hvarförutan
4:o
inom Utskottet Herr C. D, Skogman uti en väckt motion, bland
annat, föreslagit följande reglementariska föreskrifter:
a) "Bank-Styrelsen bemyndigas, att på tjenligaste sätt, förskaffa sig och
hos Bankierhus i Hamburg hålla stående, med eller utan ränta, 500,000
R:dr Hamburger Banco, som med lika mångå R:dr Svenskt Silfver inberäknas,
såsom en del af Bankens metalliska Cassa;” och
b) ”Bank-Styrelsen bemyndigas att, på denna tillgång, låta afgifva växlar
till 130 Sk. Banco å 67 dagar och med vanlig discont å kortare tid,
samt att åter fylla hvad sålunda disponeras, genom uppköp af växlar till
128 Sk. och derunder; börande betalningen för sålda växlar härtill reserveras
på serskild räkning.”
Genom Rikets Ständers bifall till ofvanberorde Memorial N:o 18, har
den del af berörde förslager, som afser berättigande för Banco-Styrelsen,
att hos Bankierhus i Hamburg hålla stående ett belopp af 500,000 R:dr
Silfver eller Hamburger Banco, redan blifvit godkänd; hvadan Utskottet
till en början tagit under ompröfning frågan, angående sättet att anskaffa
en dylik fond och densamma på tjenligaste vis använda.
Bemälde Motionairer hafva i detta hänseende anfört, det Banken borde
genom uppköp af växlar vid de tillfällen, då kursen håller sig vid eller
Banco-Utskottets Memorial, N.o 22.
3
under 128 Sk., bilda å Utrikes ort en fond, hvarå Banken sedermera kunde
afgifva växlar å 129 till och med 130 Sk.
Utskottet har vid Öfvervägande häraf, funnitj att, enär en växel i sjelfva
verket icke är annat, än en anvisning på metallisk valuta, Banken kunde,
medelst växeluppköp, bereda sig en förstärkning af Metalliska Kassan,
utan att behöfva vidkännas de uppoffringar, hvilka äro oskiljaktige från en
sådan valutas indragande på andra sätt; och Utskottet hyser följaktligen
den åsigt, att det vore ändamålsenligt om Banken, uti nu föreslagne mindre
scaia, verkställde uppköp och försäljning af växlar, samt tror, att en
dylik rörelse icke bör kunna ådraga Banken större kostnader och tillfälliga
förluster, än att de fullkomligen motsvaras af dermed förenade fördelar.
Det återstår således blott att bedöma frågan huruvida den vidsträcktare
verksamhet, som genom en växelhandel skulle Banco-Styrelsen tillkomma
kan och bör med denna Styrelses nuvarande sammansättning åt densamma
öfverlåtas. Ehuru, i betraktande af Banco-Styrelsens organisation, det icke
kan antagas, att dess alla ledamöter skola ega den bekantskap med de ärenden,
hvilka angå köp och försäljning af vexlar, att bemälde ledamöter
kunna i detaillerne utöfva de dermed gemenskap egande bestyr, anser Utskottet
dock hinder icke möta för öfverlemnande till Banco-Styrelsen af
förevarande uppdrag, enär nämnde Styrelse, hvilken redan genom BancoReglementets
6 §. är berättigad, att fördela, på sätt den lämpligast synes,
utöfningen af tillsynen Öfver ordningens vidmakthållande inom Banco-Verkets
afdelningar, kan åt vissa Ledamöter öfverlemna ifrågavarande göromål.
Det torde derjemte om så skulle pröfvas nödigt, kunna tillåtas Banco-Fuilmägtige,
att, i ock för ett serskildt bestyr med sig associera skickligt biträde,
en rättighet, för närvarande medgifven Directionen öfver Stockholms
Handels- och Närings-Discont, genom 79 §. i Reglementet, der det heter:
”Directionen öfver Handels- och Närings-Disconten utgöres i Stockholm af
Ledamöterne i Directionen öfver Banco-Disconten, jemte högst fyra utaf Banco-Fullmäktige
utsedde personer inom eller utom Banco-Styrelsen, som ega
kännedom om näringarne och den större rörelsen.”
På grund af hvad Utskottet sålunda andragit, tillstyrker Utskottet,
det Banco-Fullmägtige må berättigas att uppköpa och försälja
växlar.
I fråga ej mindre om de regleuientariska föreskrifter, som i och för
växelhandel kunna anses erfordelige, än äfven, huruvida densamma skulle
kunna besörjas af någre inom Banco-Styrelsen utsedde Deputerade, med
eller utan biträde af en eller flere personer utom nämnde Styrelse, har
4
Banco-Utskotlcls Memorial, N.o aa.
Utskottet infordrat förslag och Utlåtande från Fullmägtige, som, för fullgörande
häraf, uli Memorial af den 10 dennes anfört, att då Utskottet, i afseende
på omförmäldte ämne, icke begärt Fullroägtiges utlåtande om den
större eller mindre nytta för Banken, som den ifrågaställde utvidgningen
af dess verkamhet kunde medföra, utan endast äskat förslag till reglementariska
föreskrifter, samt yttrande om sättet att bringa berörde verksamhet
i gång, ansågo Fullmägtige sig allenast böra i förbigående utsäga den
tanka, att, i fall växeloperationer skulle åt Banco-Styselsen uppdragas, det
vöre tillräckligt om de utfördes å en enda ort i Riket, samt underhöllos
med handelshus på blott en utländsk plats, genom hvilka inskränkningar,
säkerhet och Controller bäst kunde iakttagas, utan att det afsedda ändamålet
förfelades; Och enär Fullmägtige i öfrigt hyste den öfvertygelse, att, i fråga
om sådane affairers utförande, som i allmänhet tillhöra handeln och
den enskilde industrien, framgången berodde mera af de personers uppmärksamhet,
skicklighet och redlighet, åt hvilka utförandet anförtroddes, än
af ett mer eller mindre fullständigt reglementerande från Idufvudmännens
sida, funuo Fullmägtige sig ej böra föreslå några andra bestämmelser, i
afseende på den växelrörelse, som kunde blifva åt Banco-Styrelsen uppdragen,
än att denna Styrelse befullmägtigades, under iakttagande af gällande lagar
och författningar,
l:o att, då kursen folie till al pari eller derunder, d. v. s. till 126^
sk. för växlar dragne 90 dagars dato, directe på Hamburg eller till 127 sk.
för 67 dagars papper, uppköpa sådana växlar af välkända och solida trassenter
eller endosenter, med det afseende i öfrigt på växlarnes beskaffenhet,
att aflupet eller kortsigtigt papper betalades så mycket högre, som disconten
utgjorde; dock alt för å vista växlar aldrig erlades mera än tillsammans
128 sk.; äfvensom att verkställa uppköp af växlar å annat myntslag,
än Hamburger Banco till deras egande värde, enligt uträkning.
2:o att, på tjenligaste sätt disponera den fond, som genom föregånget
växelköp eller annat aftal funnes hos Bankens hus i Hamburg tillgänglig,
antingen medelst trassering af växlar eller reqvisition af silfver in natura,
likväl under iakttagande dels deraf, att trassering ej borde ega rum förr äu
växelbrist gifvit sig tillkänna medelst kursens stigande så högt, att remittenter
hade mera fördel af uttagande och användande af silfver för sina
utländska liqvider, än af vexlar, d. v. s. till 129 ä 129i sk. för 90 dagars
eller 130 sk. för 67 dagars trattor, directe på Hamburg; varande latituden
olika efter årstiden och deraf beroende större eller mindre lätthet i coranaunicalionernaj
och dels att silfver in natura icke borde, utom när Ban
-
Banco-Ulskollets Memorialj N.o 21.
5
iens säkerhet sådant fordrade, reqvireras förr, än Bankens egande tillgång
på Speciemynt blifvit, genom utväxling emot sedlar, så medtagen, att myntning
kunde anses oundgänglig för uppfyllandet af Bankens förbindelser till
allmänheten; och borde införskrifvet silfver alltid emot sjöfara assekureras;
och
3:o att vidtaga lämpliga åtgärder lill vinnande af de förbindelser i
Hamburg, som i och för alfairernes bedrifvande blefve af nöden, dervid
Bankens säkerhet hufvudsakligen borde afses och förbindelserna derföre sökas
hos ett eller flere bland de rikaste och mest ansedde Handelshusen
på platsen.
För vinnande af en redig öfversigt af operationernes gång och resultat,
hade Fullmägtige vidare hemställt, att i Bankens böcker borde öppnas ett
serskilt växelconto, äfvensom contos för det eller de utländske hus, med
hvilka Banken komme i affärer; alt derjemte borde föras en serskild
Cassabok, innehållande, alternativt, utgifter i och för köpte växlar och motsvarande
inkomst genom från Banken erhållna sedlar, eller ock inkomster
för sålda växlar och motsvarande utgift till Banken för den af remiltenterne
(växel-köpa rnej erhållna valuta, samt att denna bok skulle tjena till
verilication för de personer, som fluge växel-operationernes utförande sig anförtrodt;
i sammanhang hvarmed föreslagits, att, då nämnde befattning icke
kunde, med hopp om framgång, bestridas af en collegial förvaltning, densamma
borde öfverlåtas till tvenne af Fullmägtige, inom sig, utsedde Deputerade,
hälst sådane, som äro eller varit köpmän; alt en af desse eller begge
borde, på Bankens vägnar, underteckna alla växlar och bref, hvilka sednare
skulle uti serskild bok copieras, samt från Bauken reqvirera de för växelliqviderne
erforderlige medel och emottaga betalning för trasserade växlar;
att på Deputerade borde ankomma att antaga nödigt biträde i göromålen,
men på Fullmägtige att bestämma beloppet af det arfvode, som för sådant
biträde kunde påkallas; att det skulle åligga Deputerade, att, utan dröjsmål
och så fort ske kunde, insätta influtne medel å förutnämnde växel-räkning,
och vid hvarje Banco-Styrelsens sammanträde, anmäla och redogöra för sina
åtgärder under den tid, som från föregående sammankomst förflutit, samt
att uppköpte växlar borde af Banco-Secreteraren förvaras och hållas Deputerade
tillhanda.
Med förklarande, det Fullmägtige ansett något annat biträde utom
Banco-Styrelsen, än, i afseende på göromålens skötande, hvarken erforderligt
eller nyttigt, så framt icke händelsevis inom Styrelsen skulle saknas personer,
som för Deputerades befattning voro qvaliflcerade, hade Fullmägtige
6
Banco-Utskotlets Memorial, N:0 22.
slutligen yttrat dels att, i händelse någon grundad anledning till missbelåtenhet
med eller misstroende för en eller båda af de utsedde Deputerade
förekomme, öfrige Fullmägtige, då minst sju derom voro ense, skulle ega
rätt, att från befattningen skilja den ene eller båda, i hvilket fall Bankens
correspondenter i Hamburg borde underrättas om den förändring i signature
å växlar och bref, som blefve en följd af nya Deputerades utväljande; dels
ock att, såsom ett oundgängligt vilkor för denna växelrörelse, det stadgande
vore nödigt, att de protocoller sorn, i afseende derå, kunde komma att hos
Fullmägtige föras, skulle hållas hemlige, så att de icke utan serskildt tillstånd
af Banco-Utskott eller Fullmägtige, finge offentliggöras.
Vid granskning af detta förslag, har Utskottet, inseende fördelen deraf,
att det åt Banco-Fullmägtige lemnäs öppet att äfven kunna å Börsen i Rikets
andra stad uppköpa växlar, funnit sig så mycket heldre böra tillstyrka
öfverlåtandet till Fullmägtige af en dylik rättighet, som tillgången å
Götheborgs Börs af växlar efter en låg kurs, understundom skall vara ganska
god. Deremot delar Utskottet den af Banco-Fullmägtige uttalade åsigt,
att växel-rörelsen, åtminstone till en början underhålles med handelshus på
blott en utländsk plats; förbehållande sig Utskottet likväl, att framdeles öfder
denna del af frågan få inkomma med vidare yttrande, i samband med
förslaget till åtgärder på det hela för metalliska Cassans bibehållande och
första r k ning.
Jemte det Utskottet instämmer deruti, att i fråga om sådane affärers
utförande, som i allmänhet tillhöra handeln och den enskilda industrien,
framgången mera beror af de personers uppmärksamhet, skicklighet och redlighet,
åt hvilka utförandet anförtros, än af ett mer eller mindre fullständigt
rcglementerande från hufvudmännens sida, får Utskottet förklara, att,
enligt dess öfvertygelse, det åsyftade ändamålet lättare bör vinnas derigenom,
att Banco-Fullmägtige äga fria händer, i afseende på prisernes bestämmande
på växlar; och Utskottet har i detta fall ansett de reglementariska
föeskrifterne kunna inskränkas till ett fastställande af den kurs, då växelköp
bör ega rum. Utskottet torde härvid endast böra erinra, att då Banken
icke betalar någon ränta å de mede), som för växelköp användas, mindre
afseende behöfver fästas å disconten för växlar, ställde å tid.
Utan afseende derå om Bankens säkerhet det fordrar eller myntningen
sådant klafver, lärer det silfver, hvilket för Bankens räkning blifvit å utrikes
ort deponeradt, böra till Banken indragas; och några bindande föreskrifter
härutinnan torde således icke vara lämplige.
Denna sednare åsigt gäller äfven i fråga om den bokföring och redo
-
Banco-Utskottets Memorial, N:o 22.
7
visning, sorn erfordras i och för växel-handeln; hvadan Utskottet från de här
nedan upptagne föreskrifterne uteslutit hvad Banco-Fullmägtige i denna
del föreslagit.
Lika med Banco-Fullmägtige, anser Utskottet nödigt, att utförandet af
de med växelhandeln förknippade bestyr, öfverlåtes till särskilde Deputerade.
Beträffande deras antal, har förekommit, att då deputerade kunna erhålla
den betydligare tillökning i göromål, att desamma, fördelade på endast
2:ne, skulle medtaga mera tid, än Deputerade hafva tillfälle att uppoffra,
det vore äfven i så måtto bättre, att antalet af Deputerade bestämdes till
3:ne, som uppkomne stridigheter dem emelian derigenom kunde, utan frågans
hänskjutande till Banco-Fullmägtige, behörigen slitas. Af sådan anledning
och för att undanrödja de olägenheter, hvilka af ett hastigt påkommet
förfall för en af Deputerade, kunde uppstå, bar Utskottet, med frångående
af Banco-Fullmägtiges förslag, tillstyrkt, att ifrågavarande befattning måtte
öfverlåtas åt 3:ne Deputerade, af hvilka 2:ne, utan afseende på hvilket Stånd
de tillhöra, ovilkorligen böra utses bland Banco-Fullmägtige, och den tredje
inom elier utom Banco-Verket.
UiskoLtet har föreslagit att Deputerade måtte tillåtas, att sig emellan
fördela göromålen efter öfverenskommelse, på det att bestyret med verkställigheten
hvarje postdag må kunna besörjas af en eller 2:ne af Deputerade;
hvarjemte Utskottet ansett nödigt lästa uppmärksamheten derå att Deputerade,
för mera lätthet och skynsamhet vid förekommande ärendens behandling,
böra fastställa vissa reglor för transactionerne.
Val till Deputerade torde böra årligen och med slutna sedlar förrättas.
Då det enligt Utskottets nu afgifna förslag, kan inträffa, att alla tre
Deputerade äro Ledamöter af Banco-Styrelsen, har Utskottet ansett, att,
enär af de öfrige 9, två tredjedelar eller 6 äro derom ense, en eller flere
Deputerade kunna skiljas från det den eller dem lemnade uppdrag.
Till undanrödjande af all tvekan om den ansvarighet, som bör drabba
Deputerade, i händelse af bedrägligt förfarande, vårdslöshet eller afvikelse
från gifna föreskrifter, har Utskottet uppgjort stadgande angående så väl
desses, som Fullmägtiges ansvarighet, i och för utöfningen af ifrägarande
göromål.
Efter det Utskottet sålunda hufvudsakligen redogjort för de bär nedan
förekommande bestämmelser, har Utskottet, under förbehåll, alt, i händelse
af Rikets Ständers bifall till desamma, få inkomma med förslag till det
serskildta arfvode, som för Deputerade kan anses erforderligt, nu skolat till
Rikets Ständers bepröfvande hänskjuta omförmälde bestämmelser:
laneo-Utikottels Memorial, If.o ia.
l:o
För bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska Cassa,
bemyndigas Banco-Fullmägtige, att, af välkända och solida trassenter
eller endossenter, efter en kurs af 128 sk. och derunder,
på Stockholms och Götheborgs Börser, uppköpa växlar, dragna på
Hamburg eller derstädes betalbara.
Växlar å annat mynslag än Hamburger Banco kunna äfven
köpas, lill deras egande värde efter uträkning.
2:o
Banco-Fullmägtige bemyndigas likaledes, att, på tjenligaste vis
disponera den fond, som genom föregånget växelköp eller annat
aftal finnes hos Bankens hus i Hamburg för Bankens räkning stående,
antingen medelst afgifvande af växlar eller indragning af
Silfver in natura.
Växlar afgifvas dock icke förr än då växelbrist gifver sig tillkänna,
genom kursens stigande så högt, att remittenter hafva mera
fördel af uttagande och användande af silfver för sina utländska
Jiqvider, än af växlar, och då sålunda silfverexport kan, i följd
af en sådan åtgärd, förekommas.
Så väl beloppet af de växlar hvilka få afgifvas, som kursen
å desamma, bestämmes af Banco-Fullmägtige.
Silfver in natura indrages till Banken när Banco-Fullmägtige
så nödigt pröfva; och skall alltid införskrifvet silfver emot sjöfara
assureras.
3:o
För att vinna dé förbindelser i Hamburg, som i och för ifrågavarande
affärers bedrifvande blifva nödige, vidtaga Banco-Fullmägtige
lämpliga åtgärder; ägande Fullmägtige derjemte att bestämma
hos hvilka Handelshus i berörde stad depositioner för
Bankens räkning få ega rum.
4:o
Banco-Fullmägtige hafva att, i afseende på bokföringen ecb
redovisningen, meddela de föreskrifter, hvarigenom reda och enkelhet
i räkenskapen i förening med en säker controll bäst må
kunna vinnas.
5:o
För utöfningen af de med växelköp och försäljning förenade
göromål
Baneo-Utskottets Memorial, N.o 22.
9
göromål och bestyr, utse Banco-Fullmägtige Tre personer, såsom
Deputerade, af hvilka 2:ne ovilkorligen skola vara Ledamöter af
Banco-Styrelsen, men den 3:dje kunna väljas inom eller utom
Banco-Yerket.
6:0.
Deputerade fördela sig emellan de dem tillhörande göromål,
såsom dem lämpligast synes, på det att bestyret med verkställigheten
hvarje postdag må kunna af en eller 2:ne besörjas; dock
skola de, antingen samfäldt eller och tvänne af dem underteckna
alla växlar och bref samt reqvirera från Banken de penningar,
som erfordras för växel-liqviderne och emottaga betalning för afgifna
växlar.
För transaclionerne fastställa Deputerade vissa allmänna reglor
t. ex. beskaffenheten af de växlar, som få uppköpas, hvarje
växels minimi-belopp, högsta sammanräknade summan af de väx
lar,
som på en gång få vara löpande å serskilda hus; maximum
på det hela, som hvarje postdag får köpas o. s. v.
På Deputerade ankommer att antaga och entlediga nödigt biträde
i göromålen, men på Banco-Fullmägtige att bestämma beloppet
af det arfvode, som för sådant biträde kan påkallas.
7:o
Deputerade förpligtas, att, ulan dröjsmål och så fort ske kan,
i Banken insätta influtne medel samt att, vid hvarje tillfälle då
Banco-Styrelsen sammanträder, anmäla och redogöra för sina åtgärder
under den från föregående sammanträde förflutna tiden.
8:0
Val till Deputerade anställes vid hvarje års utgång, då de afgångne
kunna åter inväljas. Sådant val verkställes genom slutna
sedlar och i händelse af lika röster sker lottning.
Skulle under årets lopp någon anledning till missbelåtenhet
med eller misstroende för en eller annan eller alla de utsedde Deputerade
förekomma, äga de öfrige Banco-Fullmägtige, då minst 6
derom ense äro, rätt och skyldighet, att ifrån befattningen skilja
den eller dem, med hvilken eller hvilka Banco-Fullmägtige icke
finna sig belåtne samt nytt val i den eller de afgångnes ställe genast
förrätta.
Bih. till R. St. Fröt, 1844' 6 Saml.j 1 Afd., Q Haft. 2
IQ
Banco-lhskottets Memorial, N.o 22.
Då Deputerade blifvit utsedde och sedermera när någon förändring
inom Deputerade inträffar, underrättas Bankens eorrespondenter
i Hamburg derom, med afseende å den signatur på vex.lar
och bref, som deraf blifver en följd.
9:o
Så väl Banco-Fullmägtige, som Deputerade, äro i och för deras
utöfning af ifrågavarande växel-handel, ansvarige enligt allmän
lag och serskilde gällande författningar; åliggande det den Deputerad,
som icke tillhörer Banco-Styrelsen, att aflägga Tysthets-ed,
innan han i befattningen inträder.
10:o
De Protocoller, som i afseende å denna rörelse föras hos Banco-Fuilmäetige
hållas hemliga, och få icke, utan serskildt tillstånd
af Banco-Utskott eller Fullmägtige, offentliggöras.
Stockholm den 29 Oclober 1844.
Reservationer.
Af Herr von Hohenhausen, M. Ssom ansett, att det af Utskottet nu
föreslagne sätt för bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska cassa
hör medföra större utgifter for Banken, än directa köp af metallisk valuta ;
Af Herr Friherre Stjernstedt, J. Thsom förmält sig anse, att växelköp
för Bankens räkning borde ske endast i Stockholm, samt icke förr än
då cursen fallit under 128 skillingar;
Af Herr Friherre Rappe, A., som, under åberopande af de utaf BaneoFullmägtige
anförde skäl för växel-köpens inskränkande tili allenast Stockholms
börs, reserveTat sig emot Utskottets förslag i denna del ;
Af Herr Bråkenhjelm, P. R.: ”Då Rikets Ständers beslut och föreskrifter
af Fullmägtige skotat tillämpas, och dessa föreskrifter ej kunnat vara så
noggrant bestämda, att de ej lemnat rum för stridiga åsigter; har man oftast
åberopat ingressen och motiverne uti sådane betänkanden från BancoUtskottet,
som af Rikets Ständer blifvit godkända; och den meningen har
vanligtvis gjort sig gällande, som befunnits med dessa grunder närmast öfverensstämma.
Då nu förevarande betänkande har för ändamål, att till
Banco-Fullmägtige öfverlåta en rättighet, hvars begagnande hufvudsakligen
måste komma att bero af deras egna bepröfvande, torde det vara af högsta
vigt, huruvida uti motiverne för Rikets Ständers beslut sådana inskränkta
åsigter synas hafva gjort sig gällande, hvaraf Fullmägtige möjligtvis kunna
Banco-Utskollets Memorial, N.o 22.'
anse sig förhindrade, alt, utom i högsta nödfall, till lättnad för den inre
rörelsen utöfva den medgifna rättigheten.
Utskottet har till en början antydt, att vexelhandeln vore en utväg att
anskaffa den beslutade silfver-fonden, som får deponeras i Hamburg; derefter
hufvudsakligen uppehållit sig vid det större eller mindre äfventyr af
förluster, för hvilket Banken vid växel-handeln kan blifva blottställd, och
slutligen tillstyrkt, att Fullmägtige, i och för förstärkningen och bibehållandet
af Bankens Metalliska cassa, må bemydigas köpa vexlar.
Hvad nu först beträffar Bankens vinst eller förlust på vexel-bandeln,
anser jag Utskottet vid detta tillfälle hafva bordt fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på det förhållande, som nu eger rum emellan Banken och
Svenska folket, hvaruti den egentliga, om ej enda, orsaken förefinnes till den
närvarande förlägenheten uti penninge-rörelsen. Jemförer man nemligen beloppet
af Bankens fordringar, med undantag af dem, för hvilka Rikets Ständer
debiterat Stats-verket, med beloppet af den sedelstock, som Banken hållit
den allmänna rörelsen tillhanda, samt uti delta sednare belopp äfven inräknar
allmänna Verks, Inrättningars, Bolags och enskilde personers depositioner;
så visar sig sedan år 1830 följande förhållanden hafva egt rum, i
runda tal;
År. Banco-vinst. Sedelslock. Fordringar.
1830
• •
386,000 R:dr.
34i
mili. R:dr.
154
nili.
R:dr.
1831
• •
212,000
»
30
11 11
18'
11
11
1832
• j*
265,000
11
29
11 11
19
91
11
1833
• •
170,000
99
28 4
11 11
19
11
11
1834
• •
174,000
11
28'
11 19
184
11
11
1835
• •
619,000
11
29 1
11 11
18 '
11
11
1836
• •
685,000
11
31
11 11
19
11
11
1837
• •
655,000
11
33
11 11
20i
19
11
1838
• •
676,000
11
30
11 11
21 '
11
11
1839
• •
674,000
11
31 4
11 19
20 4
11
11
1840
• •
807,000
19
32 4
11 11
21 4
11
11
1841
• •
796,000
19
35
11 19
24
19
11
1842
• •
843,000
11
28
11 11
25 1
19
11
1843
• •
957,000
19
24
11 11
25 *
11
11
Häraf finner
man, att allmänheten,
som år 1830 egde 19 millioner
sedelstocken, nu omöjligen med Banco-sedlar skulle kunna på en gång inbetala
sin skuld till Banken, emedan denna skuld utgör 1 millioner Riksdaler
mera, än hela sedelstocken. För denna skuld inbetalte allmänheten
Banco-Utskoltets Memorial, N.-o 22.
till Banken förlidet år mer än 1 5 million R:dr endast i räntor; och att
Bankens fordran icke i närvarande stund är 3 millioner till, utöfver de i
ofvanstående tabell uppgifne 25 -| millioner, derföre har man endast att
tacka den enorma förvaltnings-kostnaden 240,000 Riksdaler årligen.
Under sådana förhållanden synes det vara hög tid att genom andra
medel, än Banco-vinstens utlånande, vidmakthålla rörelse-capitalet vid det
Belopp, som för allmänna rörelsen är behöfligt, och att, vid ordnandet a£
Banco-rörelsen, fästa hufvudsakligaste afseendet på Banco-Fullmägtiges, icke
rättighet, utan pligt och skyldighet, att genom en i rätt tid använd vexelhandel
förebygga alltför stora och menliga oscillationer i den utelöpande sedelstocken.
Om Banken, genom sådana börs-operationer, skulle göra förluster,
som medtoge någon större eller mindre del af den behållna räntevinsten,
eller ock möjligtvis bela denna vinst, måste vara både för Banken och
Allmänheten fullkomligen likgiltigt, endast den förre har tillräcklig valuta,
och den sednare ett någorlunda fixeradt, så småningom vexande, rörelse-capital.
Banken har aldrig varit så rik, genom sina ränte-vinster, och förlägenheten
i allmänna rörelsen sedan 20 år ej så stor, som i närvarande
stund.
På dessa grunder anser jag Utskottet hafva bordt föreslå Rikets Ständer,
att Banco Fullmäktige måtte åläggas, att, genom en efter handelsconjuncturen
af passad vexelhandel, icke allenast söka vidmagthålla rörelse-capitalet
vid dess nuvarande belopp, utan äfven så småningom öka
detsamma; samt att de dervid möjligen uppkommande förluster och omkostnader
böra minska Bankens behållna räntevinst; hvarvid likväl Fullmägtige
skola, sä vidt det låter sig göra, genom de medel', den upplupne
ränte-vinsten erbjuder, söka bibehålla handels-cursen så nära intill
utvexlingspriset, som möjligt.
Gränsen emellan Fullmägtiges och Deputerades verkningskrets bar Utskottet,
som mig synes, ej med tillräcklig noggrannhet uppdragit. Jag anser
Utskottet hafva bordt bestämdt yttra, att i alla händelser är det Fullmägtige,
som besluta, och Deputerade, som verkställa.
Från Malmö, Ystad och Landskrona torde i år till utrikes orter skeppas
spannmål för mer än million R:dr silfver. Att dessa städer för sina
vexlar skola betala commission i Stockholm eller Götheborg, är ej billigt.
Ålägges Banco-Styrelsen att köpa vexlar i Malmö, när de erbjudas; så lärer
nog äfven der vexel-rörelse uppkomma”.
Af Herr Biskop Agardh: ”Detta vigtiga Betänkande utgår ifrån den för
utsättnin
-
Banco-Utskottels MemorialN.o 22.
i3
utsättningen, att Bankens vexel-köp sker i ändamål att underhålla en i
Hamburg upplagd silfver-fond, på hvilken Banken skall draga vexlar. Jag
anser, att dessa operationer kunna ske, antingen en sådan siifverfond finnes
eller icke. Banken bör köpa vexlar, för att skaffa sig en säker utländsk fordran.
Denna fordran behöfver icke nödvändigt förvandlas till ett upplagdt
silfver-förråd, hvilket sannolikt icke kommer att finnas utan på papperet,
då naturligtvis utställaren af depositions-beviset insticker det i sin rörelse,
och detsamma dessutom icke skulle gifva någon ränta åt Banken, men väl åt
utställaren af depositions-beviset.
Den genom vexlar uppköpta fordran bör, efter min tanke, heldre förvandlas
till utländska Stats-papper, hvarigenom vinnes den förmånen: att
Banken kan hafva den i dessa papper uppköpta summan i eget förvar; att
de gifva en god ränta, och kunna realiseras, när som helst, på utländska
börser. Engelska Bankens förnämsta fond består af räntebärande papper
och blott | deraf består i metallisk cassa.
För öfrigt anser jag reglementet ingå för mycket i detaljer, då det
upptager vexlarnes pris, myntsorterne, stället hvarpå bör dragas, 111. m. Blott
det, att Bankens pris är bekant, kan göra allt uppköp af vexlar till intet,
genom öfverbjudning af ett enda runstycke.
Hvad åter försäljningen af vexlar angår, anser jag det icke bora ske lita
n i högsta nödfall, då derigenom cursen nedtvingas, till skada för exportören,
hvilken Banken sålunda går i förväg.”
Af Herr Theod. Foenander: ”Emot Banco-Ulskoltets beslut uti ifrågavarande
ämne anhåller jag att få anmäla följande reservation, nemi.:
l:o rättigheten för Deputerade att i Götheborg, så väl som i Stockholm,
uppköpa vexlar förefaller mig så mycket ändamålslösare, som några
stadganden i afseende på en dylik transaction icke blifvit tillstyrkte, och
det dock vill synas mig nödvändigt, att Banco-Fullmägtige af Rikets Ständer
bemyndigas, att åt andra personer, än dem, för hvilkas åtgärder BancoStyrelsen
ar ansvarig och öfver hvilka densamma är i tillfälle att vaka, anförtro
utförandet af ett sådant uppdrag, ett uppdrag, hvilket lätt kan missbrukas
;
2:o Utskottet har tillstyrkt, att vexlar, i Hamburg betalbara, må lika
med vexlar, dragna på Hamburg, uppköpas. Det torde icke böra förbises,
att domicilierade vexlar i allmänhet icke ega samma förtroende, och icke
så högt betalas, som de directa ;
3:o vidare föreslås, att Deputerade skola vara berättigade att uppköpa
vexlar å annan valuta, än Hamburger Banco.
Bilt. till R, St. Prot. 1844< 6 Sami,, 1 Afd,, 9 Haft. 3
Banco- Utskottets Memorialj N.o 22.
Det lärer medgifvas, att någon ofelbar beräkning af den större eller
mindre fördelen af ett dylikt vexel-köp icke kan ske, enär den för Banken
främmande valutan af £ St., Francs eller Holl. Courant i Hamburg måste
realiseras och Hamburger-coursens fluetuation lätteligen kan tillintetgöra de
mest lofvande beräkningars afsedda resultat. Förnämligast reserverar jag
mig emot detta medel att inleda Banken i eurs-speculationer, från hvilka
densamma, efter min tanka, borde vara alldeles skiljd, och hvilka icke
på något sätt bidraga till vinnande af det närvarande förslagets ändamål:
Bankens metalliska cassas förstärkande med minsta möjliga uppoffring,
och bevarandet i Bankens hvalf af dess metalliska fond."
Uti denna reservation har Herr Palander instämt.
Af Herr E. G. Lindström: ”Jag förenar mig uti de 2:ne sednare punkterne
af Herr Foenanders reservation, men uti den första punkten har jag
varit af den åsigt, att Fullmägtiges åtgärder icke borde inskränkas inom någon
bestämd ort för uppköpet af vexlar.”
STOCKHOLM/ Ecksteinska boktryckeriet, 1844.
Banco-Ulskoltets Utlåtande, N.-o 23.
1
M 33.
Ank. till Exp. Utsk. den 7 Nov. kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af de inom samtlige Riks-Stånden framställde
anmärkningar vid Utskottets under JV:o i5 af gifta
Betänkande, med förslag till ett förändradt Myntsystem.
Under den 12 nästlidne October, har omförmäldte Betänkande blifvit
af samtlige Riks-Stånden till Utskottet återremitterad t; och sedan Utskottet
nu mera tagit under pröfning de emot Betänkandet framställde anmärkningar,
går Utskottet att desamma till besvarande upptaga.
Hvad härvid först angår den af en Ledamot inom Högv. Preste-Stundet
samt utski/lige Ledamöter inom Hederv. Bonde-Ståndet yttrade mening, att,
under närvarande förhållanden, då en allmän klagan öfver penninge-förlägenhet
inom landet gifvit sig tillkänna, det icke kunde anses vara af behof
påkalladt att föreslå antagande af något nytt rnymlsyslem, utan att det nuvarande
räknesättet borde tills vidare oförändradt bibehållas, torde Utskottet
endast böra hänvisa till de skäl, Utskottet, uti dess ofvanberörde betänkande,
till stöd för en motsatt åsigt anfört, och af hvilka skäl behofvet att,
utan vidare dröjsmål, antaga ett förändradt system i rikets mynt-och räkneförbållanden,
efter Utskottets öfvertygelse, blifvit tillfyllest ådagalagdt; i
följd hvaraf Utskottet nu förnyar dess redan gjorda framställning
om införande af ett ordnadt och bestämdt myntsystem.
Beträffande åter de emol Betänkandet, i dess serskilda delar, framställde
anmärkningar och till en början dem, som blifvit gjorda i anledning af
Utskottets hemställan om antagande af decimnl-systemet 1 rikets mynt- och
pennin geförhållanden samt den af Utskottet föreslagne räkne-enhelens (Riksdalerns)
indelning i 100 Cents, har Utskottet inhemtat, att
flere ledamöter inom Häglof. Ridderskapet och Adeln, samt Högv. P reste-Stundet
och en ledamot inom Hederv. Bonde-Ståndet yrkat bifall till det af Herr Friherre
Bilt. till Ii. St. Fröt. 1844, 6 Sami. 1 A/d. 10 Haft. 1
2
Banco-UtskotOts Utlåtande, N.-o 23.
JVre.lt3
Betänkande bifogade, reservation åberopade förslag;
Fri le len d inom Vällofl. Borgare-Ståndet förordat antagande af sistberorde
förslag, dock under förbehåll, att decimal-systemet, i afseende,på mått,
inål och vigt, på samma gång infördes; samt
F. i led anot inom flögv. Pr este-Stå'niet föreslagit, att till undanrödjan
de
af den svårighet, som förefunnes vid så väl Utskottets, som Herr Gri/ienstedts
i dess reservation afgifna förslag eller de höga ziffror, hvartill täljarne
i centesimal-bråken kunde stiga, derigenom möjligheten att verkställa räkningar
i hufvudet försvårades, en mellansort, som passade in i centesimal
systemet,
såsom t. e\. af 20 eller 25 cents, måtte antagas.
Emot Decimal-systemets införande har åter blifvit anmärkt:
af 2.7 te ledamö'er inom Riddersk tp ‘t och Adeln’, att utom den svårighet,
som icke blott i början af decimal-systemets införande, utan troligtvis
i hela secler skulle komma att ey;a rum vid alla liqvider bland allmogen och
de lägre samhällsclasserne, hos hvilka de gamla beräkningssätten af daler,
öre, mark, skillingar, styfver m. fl., 0111 icke i all framtid, åtminstone i en
ganska lång följd af år, säkerligen kotnrne att bibehållas, skulle genom centsberäkningens
införande, de största olägenheter uppstå för Lands-Stats-tjenstemännen
och i synnerhet kronobetjeningen vid skattläggningar, ränteberäkningar
och förvandlingar, krono-uppbördens debiterande och indrifvande
o s. v. ; att, enligt de äldre och ännu gällande methoderne för hemmansskattlägguing,
alla af Svenska jorden utgående räntor voro beräknade efter
daler och öre, hvarförutan alla underafdelningar af hemman och mantal, samt
all annan fördelning af jorden med derå satte räntor, hvilka i jordeböcker
och kronans räkenskaper förekommo, voro, med få undantag, utförde, icke
efter 1 o-tal, utan med de så kallade jemna bråktal af 2, 4 cet-> hvilka,
lika med dalers- och öres-beräkningen, icke qvadrerade med de af Utskottet
föreslagna underafdelningar efter decimal-systemet, utan med det i Norden
uråldriga, efter 12 eller storhundrade talet; att, i följd häraf, de största svårigheter
skulle uppkomma för uppbördsförvaltningen, att, eller andra grunder,
uppgöra räntepersedlarnes förvandling och indrifva skatterne, utan missförstånd
och missnöje å de betalandes sida, hvilka i allmänhet icke förstodo,
äa mindre kunde conlrollera de gjorda förvandlingarne; att krono-betjenin
-
Ranro-Utskoltets Utlåtande, N.-o 23.
gens ytterligt lunga besvär under forsla åren efter det nya systemets införande
visserligen vöre öfvergående, men att detta icke inträffade i afseende
å län teg i fvar ne, helst desse icke kunde uti debetsedlarne få den stora mängden
af räute-persedlarne upptagne och följaktligen blefvo urståndsalte att
granska förvandlingen, samt derförutan vid anställande af jemförelse emellan
debetsedlarne och förteckningarne på deras räntepersedlar samt markegångstaxorne,
så mycket mindre kunde vinna någon upplysning, som, elium väl i
dessa sednare, prisen å prersedlarne blefvo i Riksdaler och Cents upptagne,
försäljningspris och varuvärden, man och man emellan, otvifvelakligt komme
att fortgå i Riksdaler och ski 1 lingar; samt att svårigheter dessutom skulle
uppstå i minuthandeln, der säljare och köpare voro i ovisshet, ej blott om
varornas rälta pris, utan än mera om rigliga betalningen derför, hvilken, om
äfven räkningen uppgjordes i nytt mynt, dock ofta måste verkställas i det
gamla, så länge det ej hunnit indragas;
af en ledamot inom Högloft. Ridderskapet och Adeln samt en ledamot inom
Högin Preste-Stnnde!: att, i händelse af decimal-systemets införande, skulle
antingen kronan eller ock den skattskyldige, vid krono-uppbördens debiterande
och indrifvande, ovilkorligen tillskyndas en förlust af värdet emellan
96 och 100 eller de Ty:delar, hvarmed 12 och 1 o-räkningen, efter Utskottets
förslag, korame alt skilja sig;
af flere ledamöter inom Högv. Preste-Ståndet: att decimal-systemct väl vore
af vigt och värde vid bok- och räkenskapsföring samt calculer, äfvensom för
vetenskapsmannen, men deremot icke lämpligt vid den mindre, dagliga handeln,
helst ett mynt borde vara lätt och bestämdt delbart, hvilken egenskap
decimalen alltid komme att i viss nion sakna; samt att antagande af nämnde
system, derigenom en mängd oredor skulle uppkomma, serdeles bland
allmogen, säkerligen skulle hafva till följd decimal-systemets införande i mått,
mål och vigt, hvilket skulle leda till ännu större förvirring, än systemets
användande i penningeväsendet;
af dtskillige ledamöter inom Högv. Preste-Ständet och Hederv. Bonde-Ståndet:
att, derest decimal-systemet antoges, blefve deraf en följd, att så väl RiksBankens,
som enskilda Bankers sedlar måste omgöras, silfver och kopparmynt
ompräglas, samt både offentlig och enskild bokföring förändras, hvilket
allt skulle medföra betydliga liostnader och tidsförlust;
af flera Ledamöter inom fVällojl. Borgare-Ståndet: att decimal-systemet, bå
-
4
Banco-Ulskottets Utlåtande, N.-o 23.
de i afseende på räkenskaper och alla liqvider visserligen Liefve ganska vigt
och underlättande, men att det otvifvelaktigt icke skulle kunna så snart uppfattas
och/förslås af allmogen, samt att, då systemet icke stöde i arithmetiskt
förhållande Lill den förut brukliga enheten, detsammas antagande skulle
blifva med de största svårigheter förenadt; att ett vigtigt hinder för systemets
införande läge i nu gällande lag, enär deri stadgade böter vid förvandling,
i enlighet med Utskottets förslag, i flere fall icke kunde uträknas annorlunda,
än i bråk, hvilka likväl vid tillämpningen måste noga iagttagas, så
att den felande icke Liefve ålagd u. tdel i böter mera än efter lag, och Executorn
ej komme att uttaga böter till högre belopp, än som blifvit ådömde ;
samt att ett lika väsendtligt hinder förekomme i afseende å kameral väsendet,
helst de i Jordeböcker och Kronoräkenskaper förekommande räknetal i bråk
af runstycken, ända till tusendedelar, som vore en följd af Sveriges mångartade
hemmans-natur, hvarken skulle kunna fördelas i cents, då tog rdelar alltid
komme att återstå, och ej eller med vanlige bråk, exact uttryckas, utan
logarilhmer;
af flere Ledamöter innom Hederv. Bonde-Ståndet:
att införandet af Decimal-systemet skulle så väl i räkningar sorn handelstransactioner
medföra oreda och villervalla på den enfaldiges bekostnad, synnerligast
innan folkskolorne blifvit ordnade på ett sätt, som tillförsäkrade
allmogen en större upplysning, både i detta och andra afseenden; att oredan
och förvirringen blefve än större, i händelse decimalsystemet komme att utsträckas
äfven till mått, mål och vigt, samt att allmogen svårligen skulle kunna
förmås att frångå det räknesätt, som vore djupt fästadt i dess minne; och
hafva härförutan
åtskilige Ledamöter inom de ofrälse Stånden, till alla delar instämt uti af
Herr Doctor Ödmann och Herr Brukspatron de Mare' afgifna reservationer,
som finnas Utskottets ofvanberörde betänkande bifogade.
Ehuru Utskottet, vid afgifvandet af dess förslag om decimal-systemets
antagande, ingalunda förbisåg vigten af de anmärkningar, hvilka deremot kunde
framställas, hyste Utskottet likväl den öfvertygelse, att nämnde system, med
afseende å dess väsendtliga och obestridliga fördelar, förnämligast hvad lätthet
och enkelhet i alla liqvider och. räkenskaper beträffar, skulle tillvinna
sig Riket Ständers bifall; men då, så vidt dertill må slutas af de yttranden,
Banco-UIskottets Utlåtande, IV.-o 23.
5
hvilka i anledning af Utskottets berörde förslag blifvit afgifna, de fleste ledamöter
inom 3:ne Riks-Ståncl helt och hållet motsatt sig systemets införande,
har Utskottet, som vid sådant förhållande ansett ett förnyadt tillstyrkande
deraf hos Rikets-Ständer icke kunna komma att röna framgång,
funnit sig föranlåtet att, med frånträdande af förslaget i denna del, hemställa,
att
frågan om decimal-systemets antagande i Rikets mynt och
penninge-förhållanden måtte få förfalla.
Med anledning af Utskottets förklarande, att Utskottet icke kunnat biträda
Herr von7k'öilsförslag, att jemte en ny räkne-enhet, bibehålila nuvarande
Riksdaler silfverspecie, hafva någl-a ledamöter inom Högloft. Ridderskaskapet
och Allein, under tillstyrkan, att nämnde Riksdaler fortfarande måtte
utmyntas och benämnas species eller specie anfört, att, utom detta mynls historiska
värde, detsamma nästan motsvarade En Riksdaler Hamburger Banco
samt den Danska och Norrska Specie Riksdalern, och följaktligen vore af
stor vigt och nödvändighet för såväl Bankens silfver-transactioner, som enskildes
penninge-afhandlingar å utländsk ort; samt att borttagandet af silfver
Riksdalern och utmyntandet i stället af elt mynt till motsvarande värde,
men under benämning 4 Riksdaler, lätteligen kunde, åtminstone hos utländningen,
tydas såsom en myntförsämring.
Då i §. i lagen, angående myntbestämningen af den i Mars i83o,
stadgar såsom orubblig grund, så väl för invexlingen afBankens sedlar, sorn
för inlösen af dess öfriga förbindelser, hvilka tued Baneosedlar fullgöras, att
128 ski 11 ingai' eller 2} Riksdaler specie i sådane sedlar eller förbindelser
skola gälla lika med En Riksdaler i silfver, samt i händelse berörde myntsort
icke vidare komme att från Banken utgifvas, denne således skulle blifva
urståndsatt att bokstafligen fullgöra sin omförmälde förbindelse, och en ändring
af myntbestämnings-lagen, i följd deraf, ovilkorligen blifva nödig; så och enär
den å Silfver-Riksdalern föreslagna beuämning af species eller specie, efter
Utskottets tan1 a, icke är egentlig eller betecknar rätta och verkliga förhållandet,
får Utskottet, sorn här nedan skall framlägga förslag, i afseende på silfyermyntets
utmyntning, hos Rikets Ständer tillstyrka, alt
nuvarande Riksdaler silfver specie må, under den i myntbestämningslagen
förekommande benämning af Riksdaler
silfver, fortfarande bibehållas.
c
Danea -Utskottets Utlåtande, N. o 23.
T fråga nrn Utskottets gjorde hemställan, angående räkne-ét helms
<1'linie; så och enär de ledamöter inom Riks-Stånden, hvilka, i enlighet med
Herr Friherre DU hedes förslag, tillstyrkt enhetens bestämmande till ett värde
af p-4 sk. R:gs. framställt samma förslag, hufvudsakligen under förutsättning
af Decimal-Systemets antagande, samt Utskottet icke kan biträda de i
öfrigt uti förevarande afseende af s;ne Ledamöter inom Hogvard. Preste-St lindet
gjorda framställningar, att räkne-enheten borde i värde motsvara, enligt
den enas åsigt, 24 sk. Banco och, enligt den andres, 1 R:dr samma mynt,
vidblilver Utskottet, på förut anförda grunder, sitt förslag,
att räkne-enheteu må bestämmas till ett värde, som
motsvarar en Riksdaler Riksgäld.
Vidkommande räkne-enhetens benämning, i afseende hvarå inom RiksStånden
föreslagits Krona, Mark, Carolin, Krondaler, Riksdaler Garant och
Svensk Riks lalia så får Utskottet, under åberopande af de skäl, som lill stöd
för Utskottets i delta hänseende hos Rikets Ständer redan gjorda framställ
ning
blifvit anförda, och då Utskottet icke kan dela den yttrade betänkligheten, att
en förvexling i begreppen emellan Riksdaler silfver och den föreslagna
räkne-enheten, så vidt benämningen derå af allenast Riksdaler bibehålies,
skulle kunna ega rum, förnya den hemställan,
att den nya räkne-enheten må benämnas endast ”Riksdaler
I afseende åter på Riksdalerns under-afdelningar, så hafva
en Ledamot aj Hog/ojt. Ridder skåpet och Adeln samt åtskilligt} Led imöt er inom
ILedem\ B onde st ände!, yrkat, att Riksdalern fortfarande måtte indelas i
48 skillingar och skillingen 12 runstycken; hvaremot
fl re Le dan,ö er inom sistnämnde Ständ, samt Högvördige Preste-Stundet och
PtHlofl. Borgare-Ståndet yttrat den önskan, att Utskottet härutinnan måtte till
Rikets Ständer inkomma med förslag, i öfverensstämmelse med Banco-Utskottels
vid sistförfhitna Riksdag i detta ämne afgifna Betänkande.
Och då Utskottet nu mera frånträdt förslaget om Decimal-Systemets
antagande i Rikets mynt- och räkne-förhållanden, har Utskottet ansett sig
böra, i enlighet med Rikets sednast församlade Ständers beslut, i denna
del tillstyrka,
alt Riksdalern må indelas i 48 skillingar, och hvarje skilling
i 4 styfver, samt att skillingens indelning i runstycken,
i följd deraf, måtte upphöra.
Banco-Utskottcts Utlåtande, N-o 23.
7
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad Utskottet här
ofvan yttrat och föreslagit, har Utskottet uppgjort och får härhos Rikets
Ständers bepröfvaude underställa följande förslag till förändradt myntsystem:
|:o Alliinna riikniu^-sättet i handel acil vandell, sand vsd
a) Svenska myntets räkne-enhet fastställes till jemnt } Riksdaler silfver, i
enlighet med det skrot och korn, som myntordningen af den 9 Maji 1800
bestämmer.
b) Denna räkne-enhet, svarande emot 12 skillingar silfver och i räknevärde
enahanda med En Riksdaler Riksgälds eller 32 skillingar Banco, benämnes
”Riksdaler.”
c) En Riksdaler indelas uti fyratioåtta skillingar, och hvarje skilling uti
4 styfver.
ti) Då i författningar, aftal, räkenskaper, skuldsedlar eller skrifter af hvad
slag som helst, hvilka efter viss bestämd tid utfärdas, benämningen af endast
Riksdaler utan serskild bestämmelse förekommer, sä förstås dermed
alltid den i puncten Litt. b. här ofvan omförmälde Riksdaler, hvaraf en är
lika med 'f Riksdaler silfver.
3:0 Silfverinylitet.
A) Utmyntningen.
De serskilda silfvermynten torde blifva följande:
a) Ett om 1 Riksdaler Silfver eller 4 Riksdaler = 21 R:drB:co = 4 R:dr Rgs.
b) Ett om * Riksdaler Silfver eller 2 Riksdaler = 11 R:dr B:co = 2 R:dr R:gs.
c) Ett om 1 Riksdaler Silfver eller 1 R:dr = 5 R:dr eller 32 sk.B.co = 1 R:dr R:gs.
d) Ett om i Riksdaler Silfver eller 24 skillingar = i R:dr eller 16 sk. B:co
= 21 sk. R:gs.
e) Ett om Riksdaler Silfver eller 12 skillingar = 1 Rtdr eller 8 skillingar
B:co = 12 sk. R:gs.
B) Skrot och Korn.
På sätt i nu gällande Myntordning är vordet stadgadt, skola alla förenämde
silfvermynt innehålla 3 delar fint silfver emot en del koppar och
8
Banco-U(slottets Utlåtande N.-o 23.
således vara 12-lödiga, under förbehåll likväl att de, jemlikt samma Förordning,
tillåtna remedia, nemligen:
på 1 R:dr silfverstycket, deraf 25 = 2 skålpund, ™Wdelar öfver eller under per
skålpund.
på •! R:dr silfverstycket, deraf 5o = 2 skålpund, ToWdelar öfver eller under
per skålpund
på 1 L\:dr silfverstycket, deraf 100 = 2 skålpund, TTJ7DB:delar öfver eller under
per ■ kålpund.
på i R:dr silfverstycket, deraf 200 == 2 skålpund, W0u:delar öfver eller under
per skålpund.
på i Rr:dr silfverstycket, deraf 4°o — 2 skålpund, nnroldelar öfver eller under
per skålpund, allt victualievigt.
Inom Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln hafva väl några ledamöter yrkat,
att, vid utmyntning af silfver, remedium måtte beräknas, icke efter vigten,
ulan efter hvarje myntstycke; men då den, i följd af Rikets Ständers
underdåniga anhållan, af Kongl. Maj:t i Nåder utfärdade Förordning, angående
myntfoten af den 9 Maj 1835, bestämdt stadgar, huru remedium, såväl i
finliel, som i vigt, skall beräknas, samt någon ändring i åberopade Kongl.
Förordning, i enlighet med hvilken Utskottet uppgjort förestående förslag till
Silfverin v n tets utmyntning, nu icke blifvit ifrågasatt, har Utskottet, i anledning
af omförmälde anmärkning, ansett sig endast böra hänvisa till hvad merberörde
Kongl. Förordning i nämnde hänseende innehåller.
S-.o Kopparmyntet.
I enlighet med hvad i Banco-Utskottets vid sistförflutna Riksdag,
under N:ris 20 och 3r, afgifne Betänkanden i detta afseende blifvit föreslaget,
samt af Rikets då församlade Ständer gilladt och godkändt, får Utskottet hemställa,
att
A) Kopparmyntsorterne blifva:
a) Ett örn 4 shillingar = 1 skill, silfver = 2} skill. Banco = 4 skill. R:gs.
b) Ett om 2 skillingar = ij- skill. Banco = 2 skill. R:gs.
c) Ett om 1 skilling = j skill. Banco = 1 skill. R:gs = 4 styfver,
(t) Ett om 2 styfver = j skill. Banco = i skill. R:gs.
e) Ett om x styfver — j skill, eller 2 runstycken Banco = { skill. R:gs.
B)
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 23.
9
B) Utmyntningen
Ett skeppund koppar, stapelstadsvigt utmyntas till: /$5o R:dr = 3oo
R:dr Banco, i Fyra-skillings-stycken;
3^5 R:dr = 25o R:dr Banco, i En och Två-skillings-stycken;
3oo R:dr = 200 R:dr Banco, i E11 och Två styfvers-stycken.
Slutligen har Utskottet skolat förnya dess hemställan,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
om utfärdande af Nådig Kungörelse, alt Kronans
och öfriga publika Verks räkenskaper komma att, så fort
sig göra låter, föras efter den räkneenhet, som nu af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer antages, äfvensom att Rikets Ständer
besluta, att Bankens och Riksgälds-Contorets räkenskaper
från och med den tid, som för Kronans och öfrige
publika Verks räkenskaper, varder af Kongl. Maj:t i Nåder
bestämd, föras efter enahanda räknesätt. Stockholm
den 5 November 1844*
Reservationer.
Af Herr Friherre Rappe, H,: Jag reserverar mig dels deremot, att Utskottet
frångått sitt förra förslag, om decimal-systemets införande, och dels deremot,
att Utskottet icke antingen föreslagit någon serskild benämning å SilfverRiksdalern,
hvilken lämpligast bordt, i öfverensstämmelse med Herr E. Troils
förslag, benämnas Species, eller ock, åt den tillstyrkta räkne-enheten, gifvit
något tillägg till ordet Riksdaler, såsom t. ex. coui’ant.”
Af Herr Bildt, "Knut: Jag reserverar mig emot Utskottets beslut, att hafva
förkastat decimal-räkningen och Friherre IVredes, enligt min tanka, högst
ändamålsenliga förslag till myntsystem.”
Af Herr Skogman, C. D.: ”Jag anhåller att få åberopa min, vid Banco-Utskoltets
Betänkande N:o i5 afgifna reservation, med det tillägg, att, om räkne-enhetens
namn blir på ett eller annat sätt förändradt ifrån det nuvarande
af Riksdaler, jag i sådan händelse biträder det af Herr Gripenstedt framställda
och af Herr Friherre fFrede understödda förslag, att den nya räkne-enheten
må bestämmas till ^ af En Riksdaler i Silfver, efter i83o års
myntfot, hvilken Riksdaler jag, enligt 1 § i myntbestämnings-lagen af den.
Bih. till B. St. Fröt. 1844. 6 Sami. 1 AJd. 10 Häftet, 2
10
Banco-TJisko:tets Utlåtande N.-o 23.
i Mars i83o, anser alltid böra bibehållas och uttryckas såsom grund för
myntvärdet.”
Uti denna reservation, liar Herr Friherre Stjernstedt; Jac. Theod, instämt.
Af Herr Akerman, Fr.: ”Emot Utskottets beslut, så vidt derigenom be
stämmes,
att den föreslagna mynt-enheten, svarande emot En R:dr Riksgäld,
skall kallas Riksdaler, utan något tillägg, utvisande dess skiljaktighet ifrån de,
i öfrigt välbekanta, benämningarne: Specie-Riksdaler och Ranco-Riksdaler,
får jag mig reservera. Otvifvelaktig! skall följden af denna underlåtenhet
blifva: antingen att, då ordet Riksdaler förekommer under muntliga förhandlingar,
man och man emellan, en förklaring erfordras för utredande af
hvad slags Riksdaler, sorn egentligen menas, eller ock att ordet Riksgäld, sorn
jag önskade för alltid kunde lemnäs åt glömskan, skall utgöra den nya Riksdalerns
ständiga följeslagare- Jag föreslår alltså, i likhet med Banco-Utskottet
vid sistlidne Riksdag, att myntenheten må benämnas Rikdaler kurant."
Herrar Friherre Stjernstedt, Jac. Theod., Biskop Agardh, Lector Ekstrand,
de Mare, Fuettander och Lindblad hafva uti denna reservation sig
förenat.
Af Herr Biskop Agardh: ”Jag reserverar mig emot Utskottets beslut att frångå
sitt förra tillstyrkande af myntenhetens fördelning i hundradelar. Den
väsendtligaste svårigheten, som vid en sådan fördelning förekommer, och som
gör den mindre antaglig och brukbar för den större allmänheten, är att, enligt
Utskottets förra förslag, räkningeu skulle komma att ske med höga siffror,
nemligen ända till talet 99. Man skulle t. ex. nödgas addera 67, 75,
98 o. s. v. cents eller styfver tillsammans. Denna svårighet är orsaken till
att alla äldre Europeiska myntberäkningar fordra endast låga ziffror, då, t.
ex. i England, myntenheten är deladi 20 skilling och 12 pence, i Frankrike
i 20 sous, i Preussen i 24 eller 3o groschen, i Danmark i 6 mark och 16
skilling 0. s. v. Till undvikande af denna svårighet, som äfven finnes i fördelningen
af en Svensk Riksdaler i 48 skillingar, och gör den högst obeqväm,
har jag ansett alt en mellansort, under namn af mark, i centesimal-beräkningen
bör antagas, som inpassar deruti, nemligen af 25 hundradelar, jemnt
motsvarade 12 skillingar Riksgälds ”
Af Herr Lector Ekstrand, som reserverat sig emot Utskottets beslut, att afstyrka
decimal-systemets införande.
Banco-Utskotteis Utlåtande N.-o 23.
11
Af Herr Grda: ”Jag reserverar mig dels deremot, att Utskottet icke genom
någon serskild benämning, vare sig kurant eller någon annan, på ett tydligt
sätt utmärkt skillnaden emellan den nja Riksdalern och de gamla Silfveroch
Banco-Riksdalerne, serdeles sorn, genom underlåtenhet häraf, oreda och
förvillelse i många fall torde uppkomma, dels äfven deremot, att Utskottet
icke ställt silfverin jutet i öfverensstämmelse med det nya sedelmyntet. Jag
har, för min del,ansett Utskottet hafva bordt tillstyrka silfrets utmyntning,
i enlighet med det förslag, som finnes intaget i Banco-Utskoltets vid
förra Riksdagen afgifne Betänkande N:o 20, helst, utan en sådan åtgärd,
den nu föreslagna förändringen torde blifva föga ändamålsenlig. Om någon
synnerlig vigt anses böra fästas vid den nu gällande silfver-riksdalerns
och dess underafdelningars bibehållande, hade, utan svårighet, kunnat
å prägeln utmärkas, jemväl det nya myntets silfvervärde, och all farhåga
i detta hänseende dymedelst förebyggas. Upplysningsvis bifogas följande
utdrag af nyss åberopade Betänkande N:o 20, angående silfvermyntets utmyntning:
a)
Ett silfvermynt om 4 Riksdaler kurant (eller den benämning, som i stället
blefve antagen) = 1 R:dr Silfver = 21 R:dr Banco-4 Riksdaler Riksgäld;
b) Ett om 2 Riksdaler kurant = ? Riksdaler Silfver = 1! R:dr Banco =
3 R:dr Rgs.;
c) Ett om 1 R:dr kurant eller 12 skillingar Silfver «= 3 R:dr eller 32 sk.
Banco — 1 R:dr Rgs;
d) Ett om 24 skillingar kurant = ? R:dr eller 6 skillingar Silfver = 1 R:dr
eller 16 sk. Banco = \ R:dr, eller 24 sk. Rgs.; och
e) Ett om 12 skillingar kurant =: TV R:dr eller 3 sk. Silfver = l R:dr eller
8 sk. Banco — 1 R:dr eller 12 sk. R:gs.”
Herr Lindström har i allo instämt uti denna reservation, men Herr
Prosten Thudén blott i sednare delen deraf.
I den del af Herr Grääs reservation, som angår frågan derom, att någon
serskild benämning icke blifvit den föreslagna räkneenlieten tillagd, har
Herr von Hohenhausen, M. S. instämt, under åberopande derjemte af sin
vid Utskottets Betänkande N:o i5 fogade reservation.
12
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 23.
af Herr Maechel: Jag reserverar mig:
t:o Mot Utskottets beslut, att förkasta decimalräkningen i det myntsystem,
Utskottet nu gått alt föreslå Rikets Ständer.
För min del, tror jag att detta räkningsatt skulle hafva varit ett steg
framåt på civilisationens bana och medfört lättnad, icke blott i räkenskapsföring
utan äfven i räkning och liqvider man och man emellan, serdeles om, såsom
jag skulle hafva velat, 100 delar af en R:dr, kallad Cents, blifvit delad i
tiondedelar. Man har lagt till skäl för decimalsystemets förkastande allmogens
bristande förmåga att kunna uppfatta detsamma, men denna förmåga
visar sig ofta icke vara så ringa, som man velat förespegla den, och en
värd Bonde-Ståndets ledamot har också i Utskottet 3'ttrat, att bans hemmavarande
medbroder förklarat sig ganska väl kunna uppfatta decimalräkningen
och förstå att använda den, om det blott lemnäs dem något öfrigt att räkna.
Således när man hör räkenskapsföraren motarbeta decimlsystemets införande,
skulle man blifva frestad att tro, att det vore han, som mera besvärades af
att förändra sin bok och sina räkenskaper, än allmogen alt räkna och liqvidera
i decimal, fastän man ger den sistnämndes bristande fattningsförmåga
bela »skulden.
2:0 Mot den nuvarande Silfver-Rikdsalerns benämning för Riksdaler.
Sedan man antagit, att den föreslagne mynt- eller räkne-enbeten skall
kallas Riksdaler, utan något epithet, hvilket jag för min del ock trott vara
det rätta, så hade all annan benämning af riksdaler bordt försvinna och den
gamla silfver-riksdalern, motsvarande fyra räkneenbeter, hade kunnat kallas
blott och bart Specie, eller ett Speeiestycke. Ingen förvillelse bade deraf
uppkommit, ty då man vill att Banco-Riksdalern skall helt och hållet försvinna,
så hade icke funnits någon mera riksdaler, än räkne-enhetens; hvilken
äfven kunnat, i silfver utmyntad, präglas såsom Riksdaler eller l Specie.
Nu deremot vill man låta mynta.
1 st. R:dr silfver, motsvarande 4 enhets R:dr och r st. j R:dr silfver, motsvarande
1 enhets R:dr.
Således kommer, enligt Utskottetförslag, enhets-Riksdalern endast
att finnas i papper, och den ena Riksdalern skall inlösas af
Banken med en annan hdels Riksdaler. En skillnad är alltså för ögonen
Banco-Utskottets Memorial, N.o 24.
13
lagd emellan silfver och papper, hvilket sednare likväl skulle representera
det förra och dermed vara jemngodt,
3:o Mot borttagandet af skillingens gamla underafdelning runstycket.
Vid mångfaldiga räkningar är det nyttigt att hafva myntets lägsta
underafdelning så låg som möjligt, för alt undslippa utförandet af alltför mångå
och stora bråktal, och då man nu bibehållit den gamla skillingsfördelningen,
så hade man väl äfven bordt besinna, att 2 j sk. eller 2 sk. 8 rst. motsvarar
den ännu i åtskilliga orter räknade kopardaler, hvaraf 18 gå på räkenenhets
riksdalern; hvarföre det väl vore angeläget att någon underafdelning
funnes, hvarigenom man kunde komma jemnt upp emot denna dalem, hvilket
nu ieke kan ske, då man hvarken skulle kunna räkna eller skrifva den
närmare än 2j sk. eller 2 sk. 3 styfver.”
Riksdagsfullmägtigen Anders Eriksson från Elfsborgs Län, har förenat
sig uti de 2:ne första punkterne af denna reservation, likväl med den
förändring att, efter hans åsigt, en gemensam mynt- och räkne-enhet, i värde
motsvarande En Riksdaler Riksgäld, borde bestämmas, samt att denna
mynt- och räkne-enhet borde utmyntas i enlighet med hvad Utskottets under
N:o i5 afgifna Betänkande i detta afseende innehåller.
M 34.
Ank. till Exp. TJtsk. den 7 Nov. kl 4 e. m.
Memorial, med hemställan att Fyra frän Banken utgifne
odlingslån måtte få af skrifvas, samt ett dylikt lån, såsom
osäkert, inom linien föras.
Uti den till Utskottet af Bankens Fiscals-Embete afgifne Berättelse,
angående liandlagde mål och ärenden, från den 3i Augusti 1843 lill och med
den 3o Juni innevarande år, harbemälde Embete hemställt, dels att af de, enligt
Banco-Utskottets beslut af den 7 Maji 1835 och den 3o April i84o,
14
Banco-Utskoltets Memorial, N.-o 24.
såsom osäkre, inom linien förde 22 sti Odlingslån, följande måtte få afskrifvas,
nemi iiien:
O
d) N:o 187 upptaget af nu mer aflidne Lieutenanten N. F. Westfeldt, med borgen
af jemväl genom döden afgångne Öfversten, Friherre H. G. Fleetwood och Majoren,
Friherre C. Fl. Posse å 2000 R:dr, deraf nuvarande capital-återstoden utgör 994
R:dr 14 sk. 7 rst;
b) N:o 516: upptaget af numera aflidne Ryttmästaren sam. von Troil, med borgen
af jemväl aflidne Öfversten oell Riddaren J. D. Silfverstolpe, samt ÖfversteLieutenanten
och Riddaren C. G. af Sillen, å 1540 R:dr, hvaraf capital-återstoden
uppgår till 764 R:dr 22 sk;
c) N:ris 1022, upptaget af nu mera aflidne Commissarien J. Hornberg, med borgen
af likaledes med döden afgångne Pehr Magnusson i Borgstena, Andruas
Pehrson i Lindsås och Bryngel Ericsson i Lycke, å 684 R:dr; utgörande capital-återstoden
derå 638 ll:dr 24 sk. 3 rst.; samt
(t) N:o 656, upptaget af Sven Larsson i Gunnarstorp, med borgen af And. Bylander
i Byttorp och Nämndemannen Sven Bryngelsson i Skensta, å 1400 R:dr,
derå, elter skedde af betalningar, i capital återstå 311 R:dr 46 sk. 7 rst ; dels ock
att ett af Apothekaren 1. Bergelin, med borgen af Christian Nilsson i Hansehult
och Johan Samuelssoji i Aspenäs å 3000 R:dr, allt Råneo, under N:o 1087
upptaget odlingslån måtte, såsom osäkert, föras inom linien.
Rörande ifrågavarande lån äro följande upplysningar af Fiscals-Embetet
meddelade, hvad angår lånet N:o 187: att så väl låntagarens, som löftesmännens
egendomar blifvit, till Borgenärers förnöjande, afträdde; att redovisningar för deras
concursmassor afgifvits, samt att afträdes och urarfvaförmon är vorden deras
arfvingar tillerkänd; hvarjemte hos förre Expeditions Kronofogden F. von Zweigbergk,
som af Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs Län varit förordnad
att, å Bankens vägnar, lyfta den Banken tillkommande utdelning utur ena löftes—
mannens, aflidne Friherre Posses, concursmassa, men uraktlåtit att för samina
uppdrag redogöra, nu mera blifvit, på grund af Kongl. Svea Hofrätts Dom af den
6 October 1842, uttaget det af von Zweigbergk, i sådan egenskap, lyftade belopp,
tillika med ränta och rättegångskostnads-ersättning; beträffande lånet N:o 516: att,
redan före afgifvandet af Fiscals-Embetets Berättelse till Rikets sednast församlade
Ständer, ej mindre låntagaren, än löftesmännen gjort concurs, ena löftesmannen,
Öfverste SHjverstolpe , med döden afgått, och slutredogörelser för samtelige concurstnassorne
inkommit, samt att sedermera jemväl låntagaren och andre löftesmannen,
Öfverste-Lieutnanten af Sillen, aflidit, hvarefter deras sterbhusdelegare
blifvit tillerkände afträdes- och urarfva-förmån; i afseende på lånet N:o 1,022: att,
Banco-Utskottets MemorialN.-o 24.
15
sedan låntagaren och ena löftesmannen, Andreas Pehrsson, sine egendomar till
Borgeniirer afstått, utan att deras cone urs masser, enligt algi Ine redovisningar, lemnat
ringaste tillgång för oprioriterade fordringsegare, hade både låntagaren och
samtelige löftesmännen, nu mera i utfattigt tillstånd, allidit; vidkommande länet
N:o 656: att Kronofogden, Assessoren G. Ekman, som detta lån indrifvit, medlen
förskingrat samt i concurstiilstånd allidit, hvarefter afträdes och urarfva förmon
blifvit bans arfvingar beviljad; att häftemännen för Ekmans uppbörd, Majoren
G. Reuterskiöld och Öfverste-Lieutenanten L. P. Wahlfeldt blifvit dömde, att
med tillsammans 1,500 R:dr Banco ansvara för och gälda, ej mindre Bankens ifrågavarande
fordran, jemte 2:ne andre, Banken tillhöriga, af Ekman förskingrade
fordringsbelopp, än äfven hvad Ekman uppburit och förskingrat af en BancoDiscont-Verket
tillhörig fordran, och att, sedan Majoren Reuterskjöld inbetalt dess
andel i berörde uppbördsborgen; hvarmedelst Bankens sistomförmälde 2:ne fordringar
godtgjorts, samt Bankens ersättningsanspråk "hos Ofverste-Lientenanten
Wahlfeldt blifvit i dennes concurs bevakadt, den andel af förenämnde borgen,
som det ålegat bemälde Wahlfeldt att gälda, jemväl blifvit uttagen samt emellan
Banken och Banco-Discont-Verket, efter stadgade grunder fördelad; och slutligen^
i fråga om lånet N:o 1,087: att låntagaren redan före lagsökningens anställande
rymt från riket; att, efter långvarig rättegång, hans löftesmän, Christian Nilsson
i Hausehult och Johannes Samuelsson i Aspenäs, hvilka förnekat deras namn
under borgensförbindelsen, blifvit, genom Kongl. Maj:ts Nådiga Dom af den 17
December 1842, ålagde värjemålsed, men deråt brustit, samt i följd häraf förklarats
skyldiga att till Banken betala lånets capital-återslod, utgörande å lagsökningsdagen
2,994 R:dr, 9 sk. 7 rst. Banco, tillika med derå upplupen och intill
skeende slutliqvid upplöpande ränta, å 6 proc., jemte stadgad ersättning för Bankens
rättegångs-utgifter, samt att, efter det Fiscals-Embetet hos Konungens Befallningshafvande
i Calmar Län sökt handräckning till uttagande af det sålunda ådömda
beloppet, Konungens Befallningshafvande nu mera, med insända handlingar,
styrkt, att, vid anställde utmätningsförsök, ej mindre Christian Nilsson, som vore
öfver 70 år gammal och boende inhyses hos enkan Lotta Månsdotter i Rörsnäs,
än äfven Johannes Samuelsson, befunnits sakna all tillgång till skuldens betalande.
Och som Commissarierne i Låne-Cancelliet, i ett till Utskottet afgifvet utlåtande,
förklarat, det de, efter tagen kännedom af skriftvexlingarne och bevakningshandlingarne
uti ifrågavarande mål, inhemtat, hvad de fyra förstnämnde lånen
beträffar, att alla de personer, emot hvilka Banken i och för dessa lån, kunnat
göra fordringsanspråk gällande, nu mera aflidit; äfvensom att deras Sterbhus blifvit
utredde, och utdelningar, så vidt sådana varit alt att tillgå, derifrån lemnade,
IG
Banco-Utskottets Memorial, N;o 24.
så att någon ytterligare godtgörelse af Bankens, på berörde lån grundade fordringar,
icke vore att förvänta, samt, hvad åter angår det af Apothekaren Bergelin
upptagne lån, att låntagaren rymt ur riket och hans bo derefter blifvit satt i con
curstillstånd,
utan att, efter ingångne upplysningar, den ringaste tillgång till beta
lande
af Bankens omförmälde fordran lärer kunna utur concursmassan erhållas;
alt sysslomannen deri, Assessoren Ugarph, jemväl nu mera afstått sin egendom
till borgenärers förnöjande, och slutligen, att löftesmännen, enligt hvad styrkt blifvit,
lunnits sakna all tillgång sill gäldande af skulden, får Utskottet, i enlighet
med hvad ej mindre Fiscals-Embetet och ofvanbemälde Commissarier, än äfven
Banco-Fullmägtige tillstyrkt, hos Rikets Ständer hamställa, att
de af Lieutenanten JY. F. Westfeldt, under N:o 187, afRytt
mästaren
Sam. von Troil, under l\:o 516, af Commissarien
,/. Hornberg, under N:o 1,022, och af Sven Larsson i Gun
narstorp,
under N:o 656, upptagne odlingslån, må till deras
återstående belopp, i capital, ränta och lånspåkostnader uti
Bankens räkenskaper afskrifvas, samt det åt Apothekaren J.
Bergelin, under N:o 1,087, utgifna odlingslån, såsom osäkert,
inom linien förås. Stockholm den 5 November 1844.
STOCKHOLM, Lundberg S Gump, i844•
Banco-Utskotteis Memorial, N-.o 25,
i
N:o 26.
AdL. till Exp. Utsk. d. 18 Nov. kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om präglande af en skådepenning
till åminnelse af Hans Majit Konung Oscar lis och
Dess Höga Gemals kröning.
Högloft. Ridderskapet och Adeln liar till Utskottet remitterat en af
Herr Grefve Gyldenstolpe, triton Gabriel, vackt motion, att en skådepenning
af vanlig storlek, med passande inskrift och sinnebild, måtte, genom
Banko-styrelsens försorg och på Bankens bekostnad, blifva präglad
till åminnelse af Deras Kongl. Maj:ters Konungens ocb Drottningens högtidliga
kröningsfest den 28 September innevarande år.
Från äldre tider tillbaka har det varit öfligt, att, genom medailler, slagne
på allmän bekostnad, åt efterkommande bevara minnet af för nationen
vigtiga och fröjdrika tilldragelser; och för alt åt framtiden lemna en hågkomst
af ifrågavarande högtidliga act, som Rikets nu församlade Ständer
enligt ''ådig kallelse öfvervarit, får Utskottet, med instämmande i Motionärens
förslag, hos Rikets Ständer hemställa,
att, i anledning af Deras Kongl. Maj:ters Konungens och Drottningens
kröning, en skådepenning, med tjenlig inskrift och
sinnebild, måtte, i likhet med hvad som vid dylika högtidliga
tillfällen förut egt rum, genom Banko-styrelsens försorg
och uppå Bankens bekostnad, präglas till enahanda storlek,
som i sådana fall tillförene varit bruklig, och att ett exemplar
deraf måtte, på vanligt sätt, å Rikets Ständers vägnar,
öfverlemnas i guld lill Deras Kongl. Majner och öfrige medlemmar
af det Kongl. Huset, och utdelas i silfver till Deras
Excellencer Rikets Herrar, Svenska och Norrska Statsrådets
Herrar Ledamöter, Herr Landtmarskalken och de 3:ne ofrälse
Slåndens Talmän vid detta Riksmöte samt Universiteterne
i Upsala, Lund och Christiania, Kongl. Mynt-kabinettet,
de Gymnasier, som hafva mynlsamlingar, Kongl. Vitterhets
Bih.
till R. St. Prot. 1844 > 6 Sami, 1 Afd, 11 Haft, 1
2
Banco-Utskottets Utlåtande, N.o 2S.
Historie- och Anliqvitels-Academiens Secreterare och Bankens
Myntkabinett, samt genom Riddarhus-Direclionen och de
ofrälse Riks-ståndens Cancellie-Directioner, tillställas i bronze
hvar och en af de vid innevarande Riksdag antecknade
Riksdagsmän.
Stockholm den 5 November 1844*
Reservation.
Af Riksdagsfullmäktigen Henric sindersson från Örebro Län: Emot
beslutet reserverar jag mig serdeles hvad det angår utdelning af skådepenningen
på Bankens bekostnad till Representanter vid innevarande Riksmöte.
Jag finner det stridande mot Grundlagen att representanter för sig
tillstyrka eller uppbära några enskilda fördelar på det allmännas eller
statens bekostnad. I öfrigt anser jag alls ingen utdelning af skådepenningen
till omförmälde Allmänna Verk och enskilda personer böra ega ruin
på Bankens bekostnad, utan att i det stället ett erforderligt antal exemplar
af densamma måtte i silfver och bronze utpräglas samt emot ersättning
för det deruti innehållna metalliska värde, tillhandahållas en hvar,
som deraf önskar komma i åtnjutande.
N:o 26.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Nov. kl. ii f. ro.
• •
Utlåtande öfver en af Herr Doctor Odman väckt motion, angående
förändrad reglering af Embets- oeh Tjenstemanna-personalen
inom Banken m. m.
Inom Utskottet har Herr Doctor Ödman väckt en så lydande motion:
''Vid de Revisioner af Banco-verket, i hvilka jag deltagit åren 1834» >835
och iS3f), har det alltid förefallit mig anmärkningsvärd!, att förvaltningskostnaden
är så stor, samt att en så talrik skara af Tjenstemän skall er
-
Banco-U tskoltets Utlåtande, N\o 26.
3
fordras för ali hålla Verket i sin vederbörliga gång, hvarföre jag ock alltid
yrkat på hushållning i afseende på förvaltningen och indragning af
tilläfvenlyrs öfverflödiga tjenster. Vid uppmärksamt genomläsande af Ordnings-sladgan
för Under-slyrelsen samt de särskilda afdelningarne inom
Banko-verket har min öfvertygelse härutinnan blifvit ännu mera styrkt,
så att jag anser mig kunna helt och hållet instämma i Herr Ordförandens
vid sista Banko-revisionen till Protocollet afgifne yttrande, ”att rätta orsaken
till den mindre noggranna hushållningen bör sökas i Bankens felaktiga
organisation i allmänhet samt i dess collegiala styrelsesätt med thy
åtföljande tunga former, erfordrande en vida större tjenstemannapersonal,
än den, som vid en enklare organisation, sådan den är införd vid andra
Siats-Banker, skulle behöfvas.”
Utom det felaktiga i den, enligt Grundlagarnes föreskrift organiserade
Öfverstyrelsen, som ursprungligen haft ett godt syfte, men i tillämpningen
visar sig heldre såsom en pensions-anstalt än en verklig Bankstyrelse,
förekommer den derunder subordinerande Underslyrelsen i collegialfortn
med sina bestämda sammankomster, der Departements-göromålen
skola handhafvas, ärenderna föredragas, diskuteras och genom omröstning,
när meningarne äro delade, afgöras: hvarföre ock tili dess expedition
erfordras en Sekreterare, två Notarier och två Canceliister utom Extra Ordinarier
efter behof. Denne Sekreterare har derjemte åtskilliga åligganden
(se t. ex. 12 Mom. i 11 §,), hvilka visa sig mera passande Chefen än honom.
Sedan förete sig de särskildta sju Afdelningarne med sina särskilta
Chefer och många underlydande Tjenstemän, uppgående nu samtlige till
det betydliga antalet af g/\ Ordinarier, utom 7 Kassaskrifvare och 5 Konstidkare,
samt en vaklbetjening af 29 personer. Jag vet visserligen, att sedan
i834 års Riksdag, samt till följd af den förändrade organisationen,
den aflönla personalen vid Banko-verket blifvit betydligen förminskad; men
då jag erkänner detta, kan jag dock icke anse denna förminskning hafva
sträckt sig så långt, den bort och kunnat. Granskar man nemligen göromålen
inom de särskildta Afdelningarne, efter den ledning, ofvannämnde
Ordnings- och Tjenstgörings-stadga gifver, så visar det sig för ett profant
öga, såsom ej mindre en eller annan af Chefsbefattningarne inom Banken,
(exempelvis den för Controll- och Revisions-Afdelningn, samt den för
Boksluts- och Ekonomie-Åfdelningen) än äfven åtskillige af de biträdande
Commissariernes göromål skulle vara af den natur, att de lämpligen kunde
och borde bestridas af Kamererare; en del om ej de fleste Kamereraretjensterna
(exempelvis i Låne-Afdelningen, i Controll- och Revisions-afdel
-
4
Banco-Utskoltets Utlåtande, N:o 26.
ningen m. fl.) kunde förvandlas till Bokhållare-tjenster; samt slutligen
många Bokhållare-sysslor kunde lika väl skötas af Contoirs-skrifvare. Huruvida
antalet af dessa lägre Tjenstemän är större än behofvet kräfver,
är för mig omöjligt bedöma utan en närmare speciel kännedom af göromålens
mängd; likväl förefaller det mig, såsom skulle dels en Fiscals
tjenst, dels en och annan Bokhållare-syssla vara obehöflig.
Af alla dessa anledningar, anser jag, för min del, en reorganisation
af hela Banko-verket, så till administration, som till förändrad reglering
af Bankens tjenstemanna-personal vara af behofvet högt påkallad; men då
jag nödgas frukta, att ett sådant arbete, öfverlemnadt ensamt åt Bankens
Öfver- eller Under-styrelse, icke skulle leda till ett i alla delar önskvärdt
resultat, har jag inför Afdelningen föreslagit och förnyar nu inför det
Höglofl. Utskottet den framställningen, att detta högst vigtiga företag måtte
öfverlemnas åt någre, om organiserandet af penning verk i allmänhet
erfarne oeh kunnige personer utom Banken, hvilka, med biträde afen
eller annan Bankens Tjensteman till upplysningars meddelande, egde mot
anständigt arfvode inom ett år aflemna ett fullständigt förslag i detta afseende,
att af nästkommande Ständer skärskådas och efter bepröfvande
antagas eller förkastas.”
Utskottet har vid öfvervägande af denna motion inhemtat, att sedan
Rikets Ständer vid i834 och i835 årens Riksdag åt Bankofullmäktige
uppdragit, att låta utarbeta och till Rikets nästderefter sammanträdande
Ständers pröfning och fastställande öfverlemna fullständigt förlag till en
ny organisation af Banko-verket, enligt vissa vid förstberörde Riksdag antagna
och bestämda hufvudgrunder, samt att i samband dermed uppgöra
förslag till lönereglering för Banko-verkets Embels- och Tjenstemän m. fl.;
så hade, med anledning häraf, Banko-fullmägtige låtit, genom utsedde
Comitterade inom Banko-verket upprätta omförmälde förslager, hvilka,
efter undergången granskning hos så väl Bankens Öfver- som Under-styrelse,
till Banko-Utskottet öfverlemnades, och blefvo, i följd af Utskottets
tillstyrkan, utaf Rikets sednast församlade Ständer godkände.
Emot den sålunda verkställde reorganisalionen af Banko-verket hafva
sedermera, särdeles hvad angår regleringen af Tjenstemanna-personalen,
flerfaldiga anmärkningar förekommit; och då Utskottet icke kunnat undgå
erkänna giltigheten af dessa anmärkningar, har Utskottet, med instämmande
uti de af Motionären framlagde åsigter, tagit under ompröfning
Banco-Utskotlets Utlåtande, N:o 26.
5
frågan, angående sättet att åstadkomma sådane förändringar i Bankens nuvarande
organisation, som kunna, utan förminskning i nödige controller,
befordra mera reda och enkelhet uti ej mindre räkenskaperne, än äfven
förvaltningen, samt derjemte föranleda en behöflig nedsättning i de för
Bankens styrelse och förvaltning nu utgående kostnader.
Ehuru Utskottet härvid icke förbisett, hurusom Banko-fullmäglige,
vid upprättandet af ofvannämnde förslager lill den nuvarande organisationen
varit bundna af vissa, utaf Rikets Ständer utstakade hufvudgrunder,
och att följaktligen, under andra förhållanden, mera ändamålsenliga förslager
i berörde hänseende möjligen kunnat vara att förvänta, har Utskottet
dock, i betraktande deraf, att’ det större och tidsödande arbete, som en
reorganisation af Banko-verket skulle medföra, svårligen kan af Banko
fullmäktige
omedelbart utföras, utan måste, i händelse ett sådant uppdrag
åt dem öfverlåtes, förberedas af tjenstemän inom Banko-verket, ansett,
att utförandet bör anförtros åt personer utom Verket, samt får i öfverensstämmelse
härmed tillstyrka, det Rikets Ständer täcktes besluta:
att, för åstadkommande af mera enkelhet i förvalningen
och räkenskaperne inom Banken samt till vinnande af besparing
i utgifter, förslag till en förändrad organisation af
Verket samt reglering af dess tjensemanna-personal må upprättas;
att
Banko-Utskottet, och Banko-fullmäktige gemensamt må
för upprättandet af berörde förslag utse Tre för erfarenhet
och skicklighet i organiserandet af penninge-verk kände personer,
af hvilka en kan tillhöra Bankens Öfver-styreise,
men de öfrige två väljas utom Banko-verket;
att bemälte Deputerade, som ega att till sitt biträde, för
upplysningars meddelande, utse en af Bankens tjenstemän,
böra, sednast inom ett år efter deras utväljande, hafva uppgjort
och till Banko-fullmäktige aflemnat ett i ämnet utarbetadt
fullständigt förslag, för att Rikets nästsammanträdande Ständers
. pröfning underställas och att, såsom arfvode för fullgörande
af berörde uppdrag, må bestämmas 2000 Rdr Eko åt hvar
och en af förenämnde 3:ne Deputerade och 1000 Rdr samma
mynt åt den till deras biträde inom Bankoverket utsedde
tjensteman.
Stockholm den 11 November 1844-
6
Banco-Utskottets Utlåtande, IV;o 26.
Reservationer:
af Herr v. Hohenhausen, M. S.: ”Att Styrelsen och förvaltningen af
Riksens Ständers Bank icke kan vara så enkel, som uti andra Stats-Banker,
är en följd deraf att vår Bank har mångfaldigt flera olikartade ärenden
att sköta än andra Stals-Banker, hvilka dessutom hafva den fördelen
i sin förvaltning, att styra efter en fix plan, bestämd af deras egare eller
landets Regering, under det att Sveriges Rikes Ständers Bank vid hvarje
Riksdag bekommer ett nytt Reglemente diverigerande mot det föregående,
allt i mon som olika interessen och åsigter vid Riksdagen gjort sig gällande.
Hvad man önskar uti en Banks förvaltning är naturligtvis enkelhet i
mekanismen, hvartill hörer redighet i bokföringen, hastig expedition af
dess ärender, samt säker controll mot underslef; men det häfver sig icke
så lätt att förena allt detta.
Jag bestrider visserligen icke, att Banken, likasom alla andra menskliga
inrättningar, ej skulle vara succeptibel af förbättring och fullkomnande,
men då inga bestämda felaktigheter blifvit uppgifne, utan allt grundar
sig på ett förmenande, att den förvaltande personalen är för stor, så
anser jag mig böra afstyrka Utskottets förslag, helst jag icke med tillförsigt
tror, att en föreslagen förändring i förvaltningen nödvändigt skulle
komma att blifva en förbättring uti harmonisk anda al det hela. Det
vackra exempel bland penningeverk Banken i långliga tider företett, till
heder för dess Embets- och Tjenstemanna-personal, genom dess vaksamma
uppsigt och tillsyn att vara fredad från underslef och tillgrepp, gör
mig ock föga hågad att föreslå någon förändring i förvaltningen, utan att
behofvet deraf blifvit ådagalagdt. Jag anser ingenting annat med visshet
skola åstadkommas af Banko-Utskottets förslag om detsamma af Riksens
Ständer bifalles, än den säkra utgiften af 7000 Rdr Banko.”
af Herr Akerman, Fr.: ”För min del, kan jag ej gilla Utskottets
beslut, hvarigenom Utskottet öfverlemnat åt en Comité att undersöka förhållanderne
i afseende på Bankens organisation och derpå grundade förslag
till en i flere afseenden behöflig förändring.1 Jag fruktar nemligen, att
Comitén, hufvudsakligen tillsatt af personer utom Banko-verket, skall få
svårt att förskaffa sig den intima bekantskap med Verkets invecklade sammansättning,
som oundgängligen erfordras, om deras arbeten skola leda
Banco-Utshottets Utlåtande, N‘.o 26.
7
till ett önskligt resultat, och anser sådant lättast kunna vinnas genom
någon af Verkets egne ulmärktare Embetsman. Hufvudsaken blifver således,
att finna lämpligaste sättet för framkallande af ett förslag från detta
båll; ocb jag föreslår i detta afseende: att ett praemium af 4000 Rdr
Banko utsätles för den, som inom 1845 års slut förelägger en sådan plan
till Banko-verkets reorganisation, alt den af nästsammanträdande Ständer
till efterföljd godkännes. Denna utväg har dessutom det financiella företrädet,
att utgiften för Banken ej kommer i fråga, derest icke ändamålet
vinnes, hvilket åter icke kan antagas blifva en, åtminstone säker, följd af
Corn i te-tillsättningen.
I denna reservation hafva Herrar Lector Ekstrand och Prosten Thuden
instämt.
af Herr Friherre Rappe, A., som delat den af Herr Akerman yttrade
åsigt, att prasmium måtte bestämmas för ett förslag till reorganisation af
Banko-verket, dock att beloppet af detta prasmium, hvilket finge uppgå
till högst 4°oo Rdr Banko, afpassas efter den fördel, som det framlagda
förslaget kan komma att bereda Banken.
Häruti har Herr Friherre Stjernstedt Theod, instämt.
af Herr Doctor Lyth: ”Det lärer lätt inses hvarthän man syftar med den
föreskrifna qvalifikationen för blifvande Comiterade, att de skola ega erfarenhet
i organisation af penning-verk. Jag känner i vårt land inga sådana penningverk,
i hvilkas organiserande erfarenhet kunnat förvärfvas, med undantag af
Privat-bankerne, hvilkas högsta uppgift är att genom korta betalnings-terminer
af chimeriqua capitaler suga den högsta möjliga räntevinst. Riks-Banken
har ett helt annat syftemål, nemligen att understödja och bispringa jordbruk
och näringar, utan att hufvudsakligen åsyfta penningarnes accumulerande.
Det vore således allt för tänkbart, att det slags erfarenhet man
velat hos Comiterade företrädesvis söka, långt ifrån att lända till RiksBankens,
d. v. s. Statens sannskyldiga båtnad, snarare komme att bära
helt andra frukter; och sorn i alla fall den föreskrifna qvalification allt
för mycket inskränker ett val, som kunde och borde helt och hållet grundas
på personligt förtroende, så får jag på det kraftigaste häremot reservera
mig.”
samt af Riksdagsfullmäktige Niclas Nilsson från Calmare Län och
Anders Ericsson från Elfsborgs Län.
s
Banco-Utskottels Ut låtande j N:o 16.
N:o 27.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 21 Nov., kl. 1 e. m.
Berättelse, angående verkställd undersökning af Banco-vcrkets tillstånd
samt huru detsamma efter nästförflutne Riksdag styrdt och
forvaltadt blifvit.
Vid den Utskottet, jemnlikt \ §. i Inslructionen, åliggande undersökning
och granskning af Banco-verkets tillstånd och huru detsamma, efter
nästförflutne Riksdag styrdt och forvaltadt blifvit, bör Utskottet med synnerlig
uppmärksamhet följa de Banco-styrelsens åtgärder, som afse silfverutvexlingens
fortgång och bestånd. Skolande Utskottet, efter fulländandet
af denna granskning, på sätt uti 32 §. Riksdagsordningen föreskrifves,
Berättelse deröfver till Rikets Ständer afgifva, och i sammanhang dermed
yttra sig, huruvida Utskottet anser Fullmäktige böra för deras förvaltning
tillerkännas decharge, eller om anmärkning förekommit af den
beskaffenhet, att Utskottet funnit åtal i anledning deraf böra anställas.
För fullgörandet af dessa föreskrifter, har Utskottet, efter emottagandet
af Rikets Ständers åren iSzji och i8/j3 församlade Revisorers Berättelser,
angående förrättad granskning af så väl Bankens och Tumba Bruks
afslutade räkenskaper för åren 1839—1842, som styrelsen och förvaltningen
af dessa Verk, genomläst berörde berättelser samt derefter granskat
Bankens och Tumba Bruks räkenskaper för år 1843 och genomgått ej
mindre Banco-fullmäkliges allmänna och serskildta protocoller, utan äfven
de hos Under-styrelsen och Commissarierne i Låne-Cancelliet förde protocoller
till och med den ri Juli detta år, under hvilken dag den Berättelse
är utfärdad, som Banco-Fullmäktige till Utskottet afgifvit, angående
Bankens tillstånd och rörelse i sin helhet, och hvilken berättelse blifvit
jemte Memorial, under N:o 2, vid Riksdagens början, till Rikets Ständer
öfverlemnad.
Utskottet, som tillika erhållit följande berättelser, nemligen:
a') af Directionerne öfver Discont-verket i Stockholm samt Låne-Contoren
i Götheborg och Malmö, om dessa Discont-Inrättningars rörelse;
b) af
Banco-Utskottets Utlåtande, N\o 27.
9
h') af Bankens Understyrelse, örn den samma styrelse äfvensom Departemental-Styrelserne
åliggande förvaltning; och
c) af Bankens Fiscals-embete om de till dess befattning hörande ämnen;
får nu efter noggrant öfvervägande af de anmärkningar, hvilka innefattas
uti Rikets Ständers Revisorers ofvanberörde berättelse samt efter pröfning
af de utaf Banco-fullmäktige och Under-styrelsen gjorda framställningar,
till Rikets Ständer afgifva den berättelse örn Bankens förvaltning,
som bör föregå nytt val till Fullmäktige i Banken.
Några allmänna föreskrifter, rörande Bankens förvaltning.
§• i
(Banco-Fullmäktiges
Berättelse §. 40
Enär 12 §. i Banco-Reglementet förmår, att beslut icke får af Fullmäktige
tagas, så framt icke två tredjedelar af deras hela antal och deribland
åtminstone en af hvarje Riksstånd äro närvarande, men nämnda
Reglemente deremot icke innehåller några föreskrifter om antalet Ledamöter,
som böra vara tillstädes för besluts fattande i sådana mål, hvilka af
Banco-Fullmäktige och Fullmäktige i Riksgälds-Contoret gemensamt behandlas,
hafva Banco-Fullmäktige hemställt, att, till undvikande för framtiden
af tvifvelsmål härutinnan, omförmälde föreskrift i Banco-Reglementet
måtte förtydligas.
Utskottet, som anser, att, till rättelse för sådane framdeles inträffande
fall, då beslut skola af Fullmäktige i Banken och Riksgälds-Contoret
gemensamt fattas, i Banko-Reglementet bör inflyta det stadgande, att vid
dylika tillfällen två tredjedelar af Banco-Fullmäktiges hela antal och åtminstone
en af hvarje Riksstånd skola tillstädesvara, förbehåller sig att,
i sammanhang med de reglementariska föreskrifterne, för Banco-verkets
styrelse och förvaltning, få till Rikets Ständer inkomma med förslag till
redaclion af det stadgande, som för ifrågavarande fall, finnes vara af
nöden.
§. 2.
(Banco-Fullmäktiges Berättelse, §. 5.)
Under förmälan, att, jemlikt 16 §. i Banco-Reglementet, Fullmäktige
böra, vid tillfällen af skiljaktighet i meningarne, till Protocollet afgifva
Bih, till R. St, Prot, 1844, 6 Sami. 1 A/d, 11 Haft, 2
10
Banco-Utskoltets Ullciatide, N'.o 27.
deras röster, hvilka per capita beräknas och alt, då rösterne äro lika delade,
Ordföranden eger afgörande röst; att deremot i 23 Cap. 3 §. Rättegångs-Balken
stadgas: att, der rösterne äro lika många på hvardera sidan,
gälle, i brottmål, deras mening som fria, eller den, som lindrigast
är, samt att, i enlighet med detta lagsladgande, uti den af Banko-Utskottet
vid seduaste Riksdag fastställda Ordnings-Stadga för Bankens Understyrelse,
den föreskrift i 7:de §. influtit, att ”vid lika rösteantal vare Ordförandens
röst afgörande, utom i de frågor, som angå ansvar för tjenstefel
eller andra förseelser, då den lindrigaste meningen blifver gällande,”
hafva Banco-fullmäktige erinrat om angelägenheten deraf, att öfverensstämmelse
i sättet för dylika ärendens afgörande måtte ega rum emellan Fullmäktige
och Under-styrelsen, på det att, i sådane frågor, lika delade röster
icke komme att medföra olika påföljder, då mål, afgjorda hos Understyrelsen,
dragas under Fullmäktiges pröfning; och Utskottet, som instämmer
uti Banco-Fullmäktiges berörde framställning, får, i enlighet jemväl
med hvad Fullmägtige vidare föreslagit,
tillstyrka, alt i den §. uti blifvande Bauco-Reglemente,
som kommer att motsvara ofvannämnde 16 §. i det uuvarande,
den föreskrift måtte inflyta, att i de fall, då rösterne
äro lika delade, Ordföranden eger afgörande röst, utom
i frågor sorn angå ansvar för tjenstefel eller andra förseelser
, då den lindrigaste meningen blifver gällande.
§. 3.
(384* års Revisions-Berättelse pag. 11 och Banko-Fullmäktiges Berättelse
§. 1 i)
Till följe af Rikets Ständers år 1841 församlade Revisorers framställde
anmärkning derom, att Banco-Fullmäktige, i anledning af en hos
dem den a3 April iSzjo gjord anmälan, angående försäljning af Molala
mekaniska verkstad, icke vidtagit den åtgärd, att, gemensamt med Fullmäktige
i Riksgälds-Gontoret, utse och förordna ett Ombud, att vid nämnde
försäljning, å Bankens och Riksgälds-Coutorets vägnar, tillstädesvara,
för att deras rätt iakttaga och bevaka, hafva Banco-Fullmäktige förklarat,
att som Fullmäktige i Banken och Riksgälds-Gontoret, enligt 28 §. i
Banco-Reglementet, ega att för framtida uppsigten och controlleu öfver
Götha Canals vidmagthållande gemensamt ulse och välja en person, att, å
Bankens och Riksgälds-Contorets vägnar, såsom Ledamot deltaga i Götha
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 27.
11
Canal-Direktion, samt ofvanberörde anmälan blifvit gjord af den person,
som då bade sig omförmälde Ledamolskap uppdraget, Banco-Fullmäktige
ansågo deslo mindre nödigt att utse serskildt Ombud i ocb för berörde
försäljning, som del måste tillböra nämnde Ledamot, att, i sådan egenskap,
iakttaga ocb bevaka Bankens och Riksgälds-Contorets rätt och bästa
uti alla de frågor, hvilka utgöra föremål för Götha Canal-Directions pröfning
och afgörande.
Med afseende å hvad Banco-Fullmäktige sålunda anfört, och i betraktande
jemväl deraf, att med Motala mekaniska verkstads afskiljande
från Götha Canal i sjelfva verket åsyftades att bereda Canalen en fördel,
enär, efter hvad kändt är, verkstaden, under den tid den var med Canalen
förenad, för densamma medförde ej obetydlig förlust, hvadan ock
genom ifrågavarande försäljning, i och hvarför Revisorerne ansett BancoFullmäktige
hafva bort gemensamt med Fullmäktige i Riksgälds-Contoret
utse ett särskildt Ombud, för att Bankens och Riksgälds-Contorets rätt
iakttaga och bevaka, någon skada eller förlust icke bordt kunna för Banken
uppkomma, hemställer Utskottet,
alt Revisorernes ofvanberörde anmärkning måtte få förfalla.
Frågor rörande löne-re gier ingen och befordrings-grunderne.
§• 4-
(Banco-Fullmäkliges Berättelse §. i5.)
1 anledning af den uti 3^ §. af Banco-Reglementet Fullmäktige gifne
föreskrift , alt låta vid dåvarande Inuehafvares afgång indraga följande befattningar,
nemligen: 2:ne Commissarie-beställningar, en i Sedel-Contoret
ocb en i Depositions-Afdelningen, en Cassörs-syssla samt en Bokhållareoch
3:ne Contors-skrifvare-ljenster i Sedel-Contoret äfvensom en Cassaski
ifvare-befattning, hafva Banco-Fullmäktige anfört, att Fullmäktige, innan
anslag blifvit utfärdadt, i och för återbesättande af de under nu
ifrågavarande tid uppkomne ledigheter af Commissarie-befattningar, Cassörs-sysslor
och Contors-skrifvare-tjenster i Sedel-Kontoret, infordrat Under-styrelsens
utlåtande, angående behofvel af berörde beställningar; att
Under-styrelsen dervid förklarat, atl, med afseende å den Commissarierne
i Sedel-Contoret åliggande emottagning och vård af färdige sedlar, det, i
betraktande jemväl af bemälde Commissariers göromål i öfrigt, kunde
medföra våda för verket att indraga någou af de dervarande 3:ne Corn
-
12
Banco-Utskottets Utlåtandej N:o 37.
missarie-befattningar; att i Depositions-afdelningen de Commissarierne tillhörige
tjenste-åligganden vid åtskilliga tillfällen under året erfordrade biträde
af 3:ne Commissarier, så alt ej eller derstädes någon indragning af
Commissarie-befattning kunde ske, med mindre vid sådane tillfällen särskildt
biträde vore att påräkna; att, i anseende till den mängd af göromål,
Bankens Cassörer fått sig ålagde, det icke vore med Verkets fördel
och Allmänhetens nöjaktiga betjenande förenligt, att indraga en Cassörsoch
en Cassa-skrifvare-tjenst, samt att någon indragning af de för SedelContoret,
enligt nya organisationen, afsedde sex Contors-skrifvare-tjenster
desto mindre läte sig verkställa, som göromålens behöriga gång inom
Contoret samt ett jemt och oafbrutet skötande af de för detsamma, jemlikt
berörde organisation, utstakade olika funktioner ovilkorligen fordrade,
utöfver omförmälde sex tjenster, extra biträden för Contors-skrifvare-görornål
af öfverlalige tjenstemän; att Banco-Fullmäktige, på grund af Understyrelsens
berörde Utlåtanden, ansett sig böra tillsätta de lili indragning
afsedde befattningarne, dock, enligt föreskrifteu i 3^ §. af Banco-Reglernentet,
endast tills vidare, medelst Constitutorial, samt att enär någon
Bokhållare-syssla inom Sedel-Contoret., under ofvanomförmälde tid icke
varit ledig, det ej eller kunnat komma under öfvervägande, huruvida en
af dessa sysslor vid nuvarande innehafvares afgång kunde indragas, hvilket
Fullmäktige dock ansett, under närvarande förhållanden, svårligen
kunna ske.
Uti ett till Utskottet ingifvet Memorial af den i5 uästlidne Augusti
hafva Banco-Fullmäktige härefter anmält, det de under den 8 i samma
månad beslutat, att en, genom Commissarien S. Turdfjelis förflyttning på
Bankens Pensions-stat ledigblifven Commissarie-beställning i DepositionsAfdelningen
skulle indragas.
Hvad nu först angår berörde af Banco-Fullmägtige fattade beslut, så
anser Utskottet Fullmäktige hafva handlat i öfverensstämmelse med föreskriften
i ofvan åberopade 37 §. af Banco-Reglementel, då omförmälde
Commissarie-beställning blifvit af dem indragen och alt Fullmäktige åledes
derutinnan rätteligen förfarit; och beträffande vidare frågan, att någon
indragning af de i nyssnämnde §. uppräknade öfrige befattningar,
deraf ledigheter under ifrågavarande tid inträffat, icke är vorden af FulImäglige
verkställd; så och då Fullmägtige, enligt innehållet af samma §.
icke blifvit bestämdt ålagde, att någon åtgärd i nämnde hänseende vidtaga
för annat fall, än i den raon de förändringar i Bankens rörelse, som
Banco-Utskottets Utlåtandet N'.o 27.
13
blefvo en följd af Bankens vid sednasle Riksdag beslutade nya organisation,
kunde bringas i verkställighet, samt möjligheten att dessa tjenster
indraga, varit i främsta rummet beroende deraf, att utgifvandet af Bankens
sedlar å 16, 13 och 8 skill ingar skulle efter nämnde Riksdag upphöra,
å hvilken förutsättning regleringen vid samma Riksdag af Tjenstemanna-personalen
och dess lönevilkor jemväl till en del grundades, finner
Utskottet, enär det hufvudsakliga hindret för indragning af omförmälde
befattningar således ännu qvarstår, Fullmäktiges åtgärd att tills vidare
hafva tillsatt merberörde till indragning afsedde beställningar, icke kunna
klandras.
§• 5.
(1841 års Rev. Ber. pag. 6 och Banco-Fullmäktiges Ber. §. 18.)
Setlan Banco-Fullmäklige, af den anledning, att Rikets Ständer, vid
stadfästandet af nu gällande Aflönings-stat, förordnat, att fullmakter borde
för samtlige Embets- och Tjenstemännen utfärdas, utan att likväl Bankens
Vaklbetjening dervid omnämndes, tillåtit Under-styrelsen, uppå dess derom
gjorda hemställan, att utfärda fullmakter för ieke allenast dem af Bankens
ordinarie Vaktbetjente, hvilka då voro endast tills vidare förordnade med
tour från deras Constitutorialers data, utan, ock för de vaktbetjente, som
derefter blefvo befordrade; så, och med åberopande af innehållet i 48 §.
af Banco-Reglementet, att, vid befordringar till sysslor inom de i 34 §•
af samma Reglemente uppräknade fyra tjenstegrader, öppen fullmakt skall
utfärdas för den som tjensten erhåller, hafva Banco-Fullmäktige, under
förutsättning, att Utskottet gillade förromförmälde af Fullmäktige vidtagna
förfogande, anhållit, att åberopade 48 §• måtte komma att omfatta äfven
Vaklbetjeningen.
Som Rikets Ständer, vid fastställandet af ifrågavarande uti 34 och 35
§§. af Banco-Reglementet intagne aflönings-stat, icke meddelat den föreskrift,
att fullmakter borde för Bankens Yaktbeljening utfärdas, samt,
efter Utskottets tanka, det äfven synes vara lämpligast, att nämnde betjening,
på sätt i andra publika verk eger rum, antages endast med Constitutorialer,
deraf foijer, att densamma, enär sådant finnes vara af omständigheterna
påkalladt, genast kan från Verket skiljas; anser Utskottet
sig böra
afstyrka bifall till Banco-Fullmäktiges ofvanberörde framställning.
14
Banco-Utskoltets Utlåtande, N\o 27.
Dock som, på sätt ofvan är nämndt, någon bestämd föreskrift uti
ifrågavarande hänseende icke är vorden i Banco-Reglementet meddelad,
torde Banco-Fullmäktiges beslut, hvarigenom Under-styrelsen tillåtits att
fullmakter för Yaktbetjeningen utfärda
icke böra till någon anmärkning föranleda.
Förflyttningar på Pensions-Stat.
§.6.
(Banco-Fullmäktiges Berättelse, §§. 19 och 20.)
Som Utskottet, efter tagen kännedom af Banko-Fullmägtiges Protocoller,
angående de i ofvanstående §§. af Fullmägtiges Berättelse omförmälde
förflyttningar på Bankens Pensions-stat funnit flere talande skäl,
hafva till stöd för desse åtgärder förekommit, torde desamma böra at
Rikets Ständer godkännas.
Bankens Ställning.
§• 7-
(Banco-Fullmäktiges Berättelse §. 22.)
Utom det att Öfversigter af Bankens bela ställning efter hvarje års
Bokslut, blifvit upprättade och med allmänna tidningarne utdelade, hafva
vid så väl Rikets Ständers Revisorers Berättelser af åren 18/fi och i843,
som Banco-Fullmäktiges till Utskottet afgifne Berättelse, Sammandrag af
Bankens Räkenskaper under de sednare åren öfverlemnats; hvadan Utskottet
trott det vara utan ändamål, att här framlägga någon zifferuppställning,
rörande Bankens af Utskottet nu granskade Räkenskaper för år
i843; hvaremot och då något Sammandrag öfver Discont-Inrättningarnes
rörelse under nämnde år icke är vordet till Rikets Ständer aflemnadt, ett
sådant, enligt hvad §. 43 här nedan vid handen gifver, blifvit denna Berättelse
bifogadt.
Fex Ungs- och Cassa-rörelsen.
§. 8.
(i843 års Rev. Ber. pag. 10—i3 och Banco-Fullm. Ber. §. 24.)
Uti Rikets Ständers sednaste församlade Revisorers Berättelse 0111-  förmäles, hurusom, med anledning af det större anlitandet af Bankens
Banco-Utskottets Utlåtande, N\o 27.
15
metalliska cassa under sommaren och hösten år 1841» hvarvid, utom liela
specier, äfven silfver-plantsar sjntes företrädesvis begärlige, derigenom silfver-förrådet
medtogs för myntningens oafbrutna bedrifvande, fråga hos
Banco-Fullmäktige uppstått derom, huru och på hvad sätt Bankens öfriga
silfver-förråd, nemligen gamla Specier, slagne före år i83o, och Spanska
Piastrar skulle, om så erfordrades, kunna med största fördel i vexlingsväg
användas; att Fullmäktige för sådant ändamål, och till utrönande af det
serskildta värde berörde myntsorter kunde ega, dels såsom prägladt mynt
och dels, i anseende till dess finare halt, såsom handelsvara på utländska
marknadsplatser, låtit med vissa qvantiteter deraf anställa profsmältning å
Kongl. Myntverket samt försäljning i Hamburg, och att Fullmäktige, efter
sålunda vunnen kännedom om Piastrarnes och de gamla Speciernes utrönta
serskilda värden, den ig Maj 1842, på anförde grunder, och för att i möjligaste
måtto söka minska uttagningen af Svenskt silfvermynt, beslutat, att
Piastrar finge från Banken utlemnas, likväl endast i hela påsar, hvardera
innehållande n544 stycken, efter ett pris af 122 sk. Banco för stycket,
hvilket pris dock sedermera, med ledning af curs-noteringarne i Hamburg
och London, tid efter annan, blifvit förhöjdt; Och redovises så väl i ofvanberörde
Revisions-berättelse, som äfven i den Berättelse, Banco-Fullmäktige
till Utskottet afgifvit, för beloppet af Piastrar, hvilka till nästlidne
Juni månads slut blifvit, enligt de serskilde af Fullmäktige, på förenämnde
sätt, förändrade pris-bestämmelser, från Banken utgifne.
Utskottet har noga genomgått de hos Banco-Fullmäktige hällne Protokoll,
i fråga om bestämmandet af utvexlings-priserne å Spanska Piastrar
och utlemnandet af denna myntsort; Och enär deraf inhemtas, att vid det
tillfälle, då Piastrar först utvexlades, Bankens öfriga silfver-förråd blifvit
så betydligt medtaget, att silfver-plantsar icke funnos att tillgå för myntningens
fortsatta bedrifvande; att på sätt de vid Kongl. Myntet anställda
profsmältningar gåfve vid handen, Banken finge vidkännas icke obetydlig
förlust genom nedsmältning och om myntning af Piastrar, men att deremot
Banken tillskyndades en vinst genom Piastrars utlemnande emot ett visst
bestämdt pris per stycke, samt att Fullmäktige med uppmärksamhet följt
de noteringar å Piastrarnes försäljnings-värde, som skett i så väl Hamburg
som London, och efter dessa noteringar, rättat de tid efter annan ändrade
pris-bestämningarne å Spanska Piastrar; så och då utvexling af sådant mynt
blifvit genom io5 §• 2 mom. uti Banco-Reglementet tillåten; lärer denna,
med stöd af gällande föreskrifter, utaf Fullmäktige vidtagne åtgärd icke
kunna till något klander föranleda.
16
Banco-Utskottets Ullålandej Nio 27.
§• 9-
(1841 års Revisorers Berättelse, pag. 10. Banco-Fullmägtiges
Berättelse, §. 26.)
Banco-Fullmäktige hafva, i anledning af Rikets Ständers år 1841 församlade
Revisorers anmälan, att Bankens Mynt-kabinett, hvilket innehåller
åtskillige äldre mynt och medaljer, deremot icke eger någon samling af
nu gångbara utländska mynt, slagne under detta sekel, hvaraf, efter Revisorernes
åsigt, ett sådant Verk som Banken icke borde vara i saknad, tiilkännagifvit:
att Banco-Fullmäktige den ig Maj 1842 uppdragit åt Bankens
Garde des madailles, att, efterhand och i mon lägenhet dertill sig yppade,
för Bankens räkning uppköpa ett exemplar af hvarje utländsk nations
gångbara nyare mynt, för att i Bankens Mynt-kabinett förvaras, samt att
Gardes des medailles, efter hvarje års utgång, till Fullmäktige ingifvit Berättelse,
angående de förändringar, Mynt-kabinettets samlingar det tilländalupna
året undergått.
Utskottet har låtit sig förevisas berörde Mynt-kabinett, och dervid
funnit att dess samlingar äro val ordnade, samt att flere nationers gångbara
mynt blifvit för Bankens räkning anskaffade.
§. 10.
(1S41 års Revisorers Berättelse, pag. 10—13.
i843 års dito dito „ i3.
Banco-Fuilmäktiges Berättelse, §. 27.)
Rikets Ständers år 1841 församlade Revisorer hafva anfört, hurusom
de vid granskningen af de hos Banco-Fullmäktige, under tidrymden från
och med 1840 års ingång till Revisions-förrättningens början, förde serskilda
Protocoll, i frågor rörande reela fondens vidmagthåilande, inhemtat,
att Fullmäktige antagit tvenne af Directionen öfver Bruksegares Hypothekseassa
gjorde anbud, att till Banken leverera silfver eller guld till ett sammanräknadt
belopp af 900,000 R:dr Silfver-specie, enligt följande med bemälde
Direktion afslutade contracter, nemligen:
1) af den 24 Januari 1840, hvarigenom Directionen öfver Bruksegares
Hypotheks-cassa förbundit sig, att, inom 6 månader derefter, till Banken
leverera silfver eller guld till ett värde af 5oo,ooo R:dr Silfver-specie
efter Svensk myntberäkning, emot betingadt pris af 2 R:dr 32 sk. B:co för
hvarje Riksdaler Silfver-specie och 5 R:dr 32 sk. B:co för hvarje Ducat,
som
Banco-Utskotlets Utlåtande, N\0 27.
17
som vid leverancen, i afräkning derå, kunde blifva aflemnad, samt emot
följande vilkor:
a) att leverancen skulle verkställas kostnadsfritt för Banken, antingen
i silfver-plantsar (tackor), försedde med Kongl. Svenska Myntverkets stämpel
och åtföljande betyg öfver vigten samt innehållet i Svenska Sillverriksdaler,
efter afdrag af myntskatten, eller i guld-plantsar, likaledes försedde
nied Kongl. Myntverkets stämpel och åtföljde af dess betyg öfver
vigten samt innehållet i Ducater, efter afdrag af myntskatten, eller ock i
fullvigtiga Holländska Ducater, å hvilka i slikt fall någon myntskatt icke
beräknas, utan full betalning efter 5 R:dr 3a sk. B:ko per Ducat komine
att erläggas;
b) att emot till Banken aflemnadt hypoihek af inteckningar i brnksoch
landt-egendomar till ett belopp af i,i36,5oo R:dr B:eo, Directionen
skulle ega att från Banken uppbära ett räntefritt förskott af 1,000,000 Riksdaler
Banco, hvilket på en gång borde lyftas;
c) att vid hvarje leverance med Svenskt Missions- eller Consuls-betyg
styrktes, att det levererade silfret eller guldet blifvit från utländsk ort hit
afskeppadt;
d) att hvarje i Banken aflemnad andel af leverancen godtgjordes Hypotheks-cassan
sålunda, att å den lyftade förskotts-summan komme att afskrifvas
för hvarje levererad R:dr Silfver-specie 2 R:dr B:co och för hvarje
levererad Ducat 4 R‘dr 12 sk. B:ko; hvarefter återstoden af leverancens
värde, enligt det contraherade priset, borde contant tili Hypotheks-cassan
erläggas med 3a sk. B:co per Silfver-riksdaler och 1 R:dr 20 sk. B:co
per Ducat;
ej att, derest denna leverance, till större eller mindre del, vid utsatt
tid ej blefve fullgjord, Directionen ålåge att från lyftnings- tili återbetalningsdagarne,
till Banken erlägga ränta efter sex för hundrade om året å
den begagnade förskotts-summan, deraf återstoden, om sådan funnes, genast
borde Banken godtgöras, samt
f) att, i händelse vid leverewngen något öfverskott å det contraherade
partiet skulle uppkomma, detsamma borde ersättas Directionen efter
Bankens fastställda invexlingspris, 2 R:dr 32 sk. B:co för en Riksdaler
Silfver-specie, och 5 R:dr 32 sk. B:co för en Ducat; och
2) af den 11 Februari 184* > enligt hvilket contract Directionen öfver
Bruks-egares Hypotheks-cassa egde att, sednast inom nästderpåföljde Sep
Bih,
till R. St. Prot. 1844 ■> 6 Sami. 1 Afd, 11 Haft. 3
18
Banco-Utskotteis Utlåtande, N'.o 27.
tembers månads utgång, till Banken leverera silfver eller guld till ett värde
af 400,000 Riksdaler Silfver-specie, efter Svensk myntberäkning, under
förbehåll:
a) att af det erbjudna beloppet högst hälften, motsvarande 200,000
Riksdaler Silfver-specie finge levereras i guld;
b) att det guld, som levererades, af Banken godtgjordes leveranteuren
efter det pris, som Banco-Fullmäktige, enligt §. 116 i Banco-Reglementet
af den 26 Maj i835, under loppet af Mars månad år 1841 komme att bestämma,
och hvilket då fastställdes till 5 R:dr 3o sk. B;co per Ducat, och
c) att Directionen, emot ett till Banken aflemnadt hypothek af inteckningar
i bruks- och landt-egendomar till ett belopp af 1,046,000 R:dr
B:co, egde att från Banken uppbära ett räntefritt förskott af 800,000 R:dr
B:co, samt emot de vilkor i öfrigt, som ofvanintagne Contract af den 24
Januari 1840, innehåller.
Hvarförutan Revisorerne, jemte förmälan, att Directionen öfver Bruksegares
Hypotheks-cassa inom den i berörde Contracter utfäste tid, till
Banken levererat, på grund af det förra Contraetet, 208,226 ,5/ioo Ducater,
motsvarande elter 102 skillingar i silfver för hvarje Ducat,
R:dr Silfver 442>4^o: 27. 3.
samt i Silfver-plantsar - -- -- -- -- -- 71,493: 19. 4’
eller tillhopa R:dr Silfver 513,973: 46* 7*
och följaktligen - -- -- -- -- -- -- 13,978: 4 6* 7.
Silfver utöfver det contraherade beloppet; samt i följd af det sednare
Contraetet, 94,427 Ducater, motsvarande efter ioi lJ\ skillingar Silfver för
hvarje Ducat - -- -- -- -- - R:dr Silfver 199,181: 4^- 9.
och i Silfver-plantsar - -- -- -- -- -- 201,089: 36. 2.
R:dr Silfver 400>27i: 33. u.
och alltså utöfver den utfäste summan 271 R:dr 33 sk. 11 r:st. Silfver;
yttrat att hvad först anginge de af Banco-Fullmäktige meddelade räntefria
förskott, Revisorerne ansågo sådane vara onödiga och endast beredande leveranteuren
en större fördel, utan att gagna Banken eller det allmänna,
samt att detta sätt för förstärkande af Bankens metalliska Cassa eller medelst
köp af metaller vore onaturligt, sedan Banken blifvit öppnad till fri
in- och utvexling af klingande mynt mot sedlar, emedan då Banken köpte
den metall, hvarmed hon vore förpligtad att alltid vid påfordran sina sedlar
inlösa, ett sådant köp i sjelfva verket skedde med just samma metall
Banco-Utskottets Utlåtande, N\o 27.
19
eller silfver med silfver; hvarförutan det motverkade ett ändamål, som eljest
borde kunna uppnås, nemligen att silfver i naturlig väg eller genom
direct vexling till Banken inginge; och att beträffande åter Fullmäktiges
tillåtelse för vederbörande leveranteurer, att få till Banken, i afräkning å
en erbjuden leverance, aflemna guld; så och då det, jemlikt 1 §. i Lagen
för Rikets Ständers Bank, ålåge Banken, att sina sedlar med silfver inlösa,
och guld, äfven då det i Sverige vore myntadt, icke blifvit föremål
för Bankens vexling, samt alltså måste för Banken betraktas såsom en handelsvara,
hvars värde i förhållande till silfver lätt kunde falla, derigenom
Banken tillskyndades förlust, och hvilken vara en innehafvare af Bankens
sedlar, kunde vägra att för sådane emottaga, ansåge Revisorerne det Fullmäktige
icke utan trängande skäl hädanefter böra contrahera om leverance
af guld, samt således ej inköpa andra partier guld, än de förfallna guldpanter,
som vid Auctionerne i Banken kunna för Bankens räkning inropas,
på grund af Banco-Reglementets 155 §•
Vid granskning af Banco-Fullmäktiges serskilda Protokoll, bar Utskottet,
i fråga om reela fondens vidmagthållande och förstärkning, inhemtat,
att under den 23 October i843 till Fullmäktige blifvit ingifne tvenne af
Handelshusen Kantzow & Biel samt J. F. Erdman & Comp. gjorda anbud,
att, emot uppgifvet pris och betingade vilkor, till Banken under innevarande
års sommar leverera silfver, förstnämnde Handelshus till ett värde
af 5o,ooo R:dr Specie och det sednare till belopp af 100,000 R:dr Specie;
samt att, efter det genom en företedd uppgift öfver cursen på Hamburg
efter 67 dagar, noterad på Stockholms Börs, nästpåföijde dag, blifvit upplyst
att vexel-sluten varit
Hamb. B:co R:dr 6,600 å 128 sk. 6 r:st.
17,300 å 128 „ 5 „
11,800 å 128 „ 2 „
2,5oo å 127 „ 11 „
44»ooo å 127 „ 6 „
och Medel-cursen 127 sk. 10 r:sl.
berörde anbnd samma dag lill pröfning företagits, hvarvid sig yttrat:
Herr Presidenten voti Hartmansdorff: ”Åt Banken hafva gjorts anbud
att köpa silfver efter 128 sk., nemligen a) 100,000 Speciel- att levereras inom
medlet af October 1844» emot förskott nu genast af 200,000 R:dr i
sedlar och 3 till 2 i sk. transport-kostnader samt b) 5o,ooo Speciel- emot
20
Banco-Utskotlets Utlåtande, N:o 27.
enahanda förskott, 3~ sk. i transport-kostnader och leverering inora Augusti
månad 1844» med några mindre väsendlliga förbehåll. Ä10 dessa anbud
antagliga? Denna hufvudfrågas afgörande synes mig väsendtligen bero
på svaren å fyra andra, nemligen:
1:0. Få Fullmäktige under närvarande omständigheter köpa silfver?
2:0. Ä10 Fullmäktige i sådan händelse berättigade att lemna de äskade
förskotten? 3:o. Öfverstiger ej priset å ifrågavarande silfver vexlings-grunden,
128 sk., med mera än hvad som motsvarar transport-kostnaden från
uppköps-orten tili Banken? och 4:o- Är Bankens fördel vid köpet större
än hans dermed förenade kostnad och äfventyr? Under hvilka frågor åtskillige
mindre böra, såsom bihang till dessa, jemväl öfvervägas. Låtom oss
skärskåda dem hvar för sig.
1:0.
112 §. 1 Banco-Reglementet stadgar, att något köp af silfver för Bankens
räkning icke må ifrågakomma när coursen håller sig öfver pari. Men
som, på sätt coursnoteringen för nästlidne Fredag utvisar, flera courser
öfver och under pari, på samma dag noteras, icke blott på olika, utan
äfven på lika lång sigt: så frågas, efter hvilkendera skall man rätta sig,
enär, för vexlar å den vanliga sigten, 67 dagar, betalts både 1284 samt
128 sk.? Svårligen lärer valet kunna bero på Fullmäktiges godtfinnande,
eller de flesta rösternas utfallande för det ena eller andra priset, emedan
man dervid äfven borde taga i beräkning ej blott ett eller annat obetydligt
vexelslut, som möjligtvis kunde med flit vara uppgjordt för högt
eller för lågt, för att verka på Fullmäktiges beslut. De borde veta till
hvilket pris de mesta vexlarna blifvit sålda; men icke det allena, emedan
hus med ringa credit, kunna nödgas att sälja för lägre cours, under det
att säkrare hus få mera. Det hade ock kunnat hända, att de mesta vexlarna
för dagen dragits i annat mynt än Hamburger Banco, mellan hvilket
och de öfriga mynten jemförelser måste, under öfvervägande af alla
förenämnde omständigheter, anställas. Men huru skulle Fullmäktige, eller
någon annan än Handlande och Mäklare kunna göra det? Utan tvifvel är
det, för att bespara vederbörande en sådan möda och äfventyret att ändock
möjligen misstaga sig, som en Vexel-controlleur är anställd jemväl
för medel-coursens noterande. Jag anser följaktligen att denne på 67 dagars
sigt bör lända Fullmäktige till efterrättelse. I Fredags noterades den
allmänna medelcoursen till 128 sk. 3 rst. Ehuru han då var nära pari,
stod han likväl deröfver och har på länge icke varit så låg, som vexlings
-
Banco-U Iskottets Utlåtande, N\o 27,
21
grunden 128 sk. I dag har väl, enligt Herr Kammarherren Rosenblads
uppgift, medel-coursen fallit till 137 sk. 10 rst., ehuru Statstidningen
upptager hufvud-eoursen för 67 dagars sigt endast till 1284 och 12S sk.
Men kan sådant göra någon ändring i Fullmäktiges rättigheter? BancoRegiementet
säger: när coursen håller sig öfver pari. Har han upphof t
dermed, för det att han en börsdag faller till, eller 2 rst. under pari,
men möjligen stiger deröfver nästa dag? De Handelshus, som gjort Banken
ifrågavarande anbud äro ej, genom någon tysthetsed, förbundne att
hålla dem hemliga. Möjligen hafva de utgjort dagens samtalsämne på börsen.
Om det möjligen verkat till ett ögonblickligt fall, för att se hvad
Fullmäktige ville företaga, men coursen åter stegrades om Fredag eller
Tisdag, månne Fullmäktige gjort rätt att afsluta köp, på grund af den
notering, som egt rum, under en eller två börsdagar? Jag tror det ej,
utan förmenar att orden: häller sig öfver pari, antyda ett längre fortfarande
förhållande. Under sådane omständigheter och då man begär
stora förskott af sedlar, för hvilka silfver icke skall lemnäs förr än om 10
eller 1 1 månader, anser jag Fullmäktige destomindre kunna utan öfverträdelse
af 112 §. i Reglementet afsluta de ifrågavarande köpen, som förskotts-afhandlingar
visserligen icke varit afsedda med de silfverköp, berörde
§. omförmäler. Hvarföre förbjudas de när coursen håller sig öfver
pari? Förmodligen af 2.ne skäl: 1:0 att ej stegra coursen; men sådant
bör ej åstadkommas nu derigenom att köpet slutas och mera än 2JZ af
betalningen lemnäs, under det att silfret ej hehöfver dragas in förr än
om 10 å 11 månader, då coursens ställning är obekant. Men som silfver
dä måste anskaffas, ehuru mycket eoursen derigenom än skulle höjas, så
kan den stegring, hvilken Rikets Ständer ville förekomma, just vållas,
och det oberäkneligt genom förskotts-afhandlingen. 3:0. Det andra skälet
var utan tvifvel att säljaren icke måtte taga silfver ur Banken för 128
sk. och lemna det tillbaka för i3o sk. eller hvad det kunde kosta öfver
pari; till förekommande hvaraf 112 §. slutas med föreskriften, att Fullmägtige
skola noggrannt tillse, det silfret verkligen från utländsk ort inkommer.
Är vid silfrets lefveringstid coursen mycket hög, så kunde det
löna sig att i stället för vexlars köpande på Börsen, uttaga guld eller
piastrar ur Banken, skicka dem till Hamburg och hemföra finsilfver för
att fullgöra contractet, då Reglementets bokstaf vore uppfylld, men Banken
lika fattig på redbarheter, samt förskottets äfventyr och transportens
omkostnader gjorda förgäfves. Sakens natur och sammanhang tyder således
äfven derpå, att inga andra silfverköp må göras, än de, som kunna
K
22
Banco-Utskottets Utlåtande, N\o 27.
ske efter kända cours-förhållanden, och till dessa höra nu icke de, sorn
inträffa under nästa år.
2:0.
Men låtom oss antaga, att Fullmäktige vore af cours-förhållandet obeliindrade
att köpa silfver, månne de äfven vore berättigade, att bevilja
de såsom vilkor derföre äskade förskotten? Ingenstädes tillåter BankoPveglementet
att bevilja några sådane. Huru hafva då Fullmäktige kunnat
tillförene, utan ansvarspåföljd, medgifva dem? Jo emedan Rikets Ständers
Revisorer oeh Banco-Utskott öfversett dermed, gått saken med stillatigande
förbi, eller ock såsom år i83q med inskränkningar gillat Fullmäktiges
åtgärder. Revisorerne säga nemligen, sidan 18 i den tryckta Berättelsen,
att ”de väl icke funnit något att erinra vid de af Banko-Fullmägtige sålunda
vidtagna åtgärder; men då en tid af 2 till 3 månader, enligt Revisorernes
åsigt, bör vara fullt tillräcklig för införskaffande af silfver eller
guld från utrikes ort, och det icke synes vara förenligt med Bankens för
del, att räntefria förskott, vid levereringar af silfver eller guld till Banken,
Beviljas leveranteurerne på längre tid, än som fordras för leverancens
verkställande, utan sådant, enligt Revisorernes omdöme, kan motverka vexel-coursens
nedsjunkande till den punkt, att ädla metaller kunde på naturlig
väg ingå, hafva Revisorerne uti till Banco-Fullrnäklige aflåten skrifvelse,
tillkännagifvit den öfvertygelse, att Banco-Fullmäktige, vid framdeles afslutande
contracter om levereringar af silfver eller guld till Banken, icke böra
bevilja vederbörande leveranteurer räntefria förskott på längre tid än
högst 3:ne månadersluteligen gåfvo Revisorerne Fullmäktige tillkänna,
att, enligt Revisorernes omdöme, hädanefter, vid de tillfällen då contracter
kunna uppgöras om leverering af ädla metaller till Banken, bör, jemte
de lyftade förskotts-summornes återbäring med 6 procents ränta från lyftningsdagen,
bestämmas något lämpligt vite, att af leveranteuren erläggas
för den händelse, att den öfverenskomna levereringen icke inom stadgad
tid verkställes.” Vid sista Riksdagens början hade Banco-Utskottet i Betänkandet
N:o 29 af den 19 Maj 1840, rörande Bankens förvaltning sedan
föregående Riksmöte, (sid. 6), "på det Fullmäktige måtte dädanefter, så
vidt möjligt vore, icke försättas i nödvändighet att, i saknad af alla föreskrifter,
i fråga om förskott å uppköp till metalliska Cassans förstärkande,
handla endast efter godtfinnande, väl förbehållit sig att serskildt öfverlägga
och till Rikets Ständer hemställa örn och hvilka ytterligare stadganden,
som i förevarande hänseende möjligen kunde finnas lämpliga och erforderliga.
” Men vid Riksdagens slut och sedan Fullmäktige den ii Februari
Banco-Utskottets Utlåtande, N\o 27.
23
j84 * contraherat om 400>000 Specier att emot 800,000 Rdr Banco förskott,
levereras inom 7 månader, förklarade Utskottet den 24 Maj 1841»
i Betänkandet N:o 182, sid. 11, ”att ehuru lefverance af ädla metaller
mot förskott, vore fördelaktig för Banken, trodde Utskottet likväl, att, i
händelse sådane föreskrifter nyss omförmäldes, uti Banco-Reglementet intoges,
desamma möjligen skulle kunna hindra att silfver och guld i naturlig
väg eller genom direct vexling i Banken inginge; och hade Utskottet,
af sådan aidedning, ansett §. 120 (den nuvarande 112) böra bibehållas
oförändrad, utan tillägg af andra stadganden, i fråga om sättet
för silfvers och gulds införskaffande från utländsk ort”, hvilken åsigt Rikets
Ständer gillade. När Revisorerne om hösten samma år afgåfvo deras
berättelse, yttrade de (sid i3): ”Hvad nu först angår de af Banco-Fullmäktige
meddelade räntefria förskott, anse Revisorerne sådane vara onödiga
och endast beredande lefverantören en större fördel, utan att gagna
Banken eller det allmänna, samt att detta sätt för förstärkande af Bankens
metalliska cassa, eller medelst köp af metaller är onaturligt, sedan Banken
blifvit öppnad till fri in- och utvexling af klingande mynt mot sedlar,
emedan, då Banken köper den metall, hvarmed han är förpligtad att
alltid vid påfordran sina sedlar inlösa, sker ett sådant köp, i sjelfva ver
ket
med just samma metall, eller silfver med silfver, hvarförutan det motverkar
ett ändamål, som eljest borde kunna uppnås, nemligen att silfver
i naturlig väg eller genom direct vexling lill Banken inginge.”
Rikets sednast församlade Ständer hafva således väl icke uttryckligen
förbjudit silfverköp mot förskott, men ej heller tillåtit dem, och Deras
Revisorer hafva dels icke velat medgifva dem på längre tid än 3 månader,
eller utan serskildt tillagdt vite för underlåtenhet i uppfyllandet,
dels bestämdt förklarat sig emot dylika afhandlingars ingående. Huru
skulle då Fullmägtige nu kunna inlåta sig deri på 10 till 11 1/2 månader,
samt ulan vite? Att Fullmäktige, utan ansvarspåföljd gjort s&förr,
är icke något giltigt skäl, efter hvad Ständer och Revisorer sedermera
yttrat. De omständigheter, som efter 1841 inträffat, äro för sådane åtgärder
icke blott hinderliga, utan rent af förbjudande. När Fullmäktige
den 11 Februari 1841 beslöto, att på 7 månader lemna ett förskott af
800,000 Rdr, hade Banken redbarheter öfver det stadgade förhållandet af
2/5 lill ett belopp af 4,609,000 Rdr Banco. Den 14 December 184 *» då
Revisorerne uttryckte deras ogillande af dylika afhandlingar, utgjorde berörde
öfverskott 3,943>ooo Rdr Banco. Men hurudant är förhållandet nu?
24
Eanco-Ulskoltels Utlåtande, N.o 27.
1 stället för öfverskott af redbarheler förefinnes ett öfverskott af utelöpande
sedlar, icke mindre än 1,820,000,
När dertill lägges 2^5 af de i,i43,ooo som Banken måste
betala, när Riksgälds-Contoret uppsäger dem, eller - 457,000.
så stiger sedel-öfverskottet till ------ 2,277,000.
Nu stadgar 120 §., alt. då metalliska Cassan ej öfverstiger %J5 af sedelstocken,
må den sistnämnde i intet fall genom någon af Banco-styrelsen
beroende åtgärd ökas. Det begärdia förskottets beviljande beror af
Banco-Styrelsen, följakteligen är det, under närvarande omständigheter, af
Reglementet uttryckligen förbjudet.
3:o.
Efter förestående utredning, borde det vara öfverflödigt att vidare tala
om saken, derest det ej, för sammanhangets och fullständighetens skull,
vore nyttigt, att, fullfölja ämnet under dess återstående hufvud-afdelningar.
Derföre, i händelse förskolts-afhandlingar vore tillåtliga, frågas vidare,
om det uppgifna priset öfverstiger vexlingsgrunden 128 sk. med mera
än transportkostnaden från uppköpsorten till Banken.
När man talar om pris, är det ej egentligen fråga om det, för hvilket
någon kan hafva fått eller får en vara, emedan han kunnat eller kan,
till större eller mindre del, erhållas till skänks, eller såsom arf, utan man
talar om det pris för hvilket varan kan åstadkommas, under täflan med
andra, samt när en hvar fått skäl för sin möda eller sitt kapital. Så
måste man göra äfven i detta fall, för att utröna värdet af de vilkor,
lefverantörerne betingat sig. De begära i transport-kostnader endast 3 till
2 1/2 sk. Banco på hvarje Specie, under det att man före Ångbåts-farten på
Lybeck beräknat denna kostnad till nära 5 sk. Om kostnaden nu verkligen
vore så stor, huru skulle vårt silfver och guld hafva kunnat med fördel
utföras under det coursen slått på i3o, i3o i/a till i3i sk. eller
just till 2 1/2 och 3 sk. öfver 12S sk.? Utgöra åter dessa 2 1/2 eller 3
sk. den verkliga transportkostnaden, så hvarken bör eller får Banken betala
mera: Räntan på förskottet vore då en obehörig gåfva. Under när
varande
penningebrist bör denna ränta i köpmannens hand icke beräknas
lägre än till 6 procent, hvilka, då 2 Rdr eller p6 sk. förskjutas för hvarje
Specie, utgöra ungefär 6 sk. på 12 månader. Om nu blott 3/4 deraf
eller
Banco-Utskottets Lt låt ande , Ar:o 27.
25
eller 9 månader, i medeltal beräknas såsom räntebärande, emedan q/3 af
leverancen skulle lemnäs inom 11 1/2 och ij3 inom 10 månader, så vore
under tiden \ 1/2 på hvarje Specie att förtjena. När dessa läggas till den
betingade transport-kostnaden 2 1/2, så får leverantören för hvarje Specie
7 sk. öfver pari 128, eller han säljer sina vexlar till 135 sk. cours. Månne
det icke är för högt när coursen efter realisationen aldrig stigit dertill?
Jag befarar det och med detsamma att anbudets antagande vore,
äfven i detta hänseende, stridande mot 1 12 §. Någon invänder måhända:
låt leverantören vinna allt hvad han kan, blott Banken icke beLalar mera
än de 2 1/3 sk. öfver pari, och han betalar ej mera, emedan förskottet
ej kostar honom det ringaste. Detta är detsamma, som att säga åt en
Capitalist: låna räntefritt ut dina penningar och tag intet för det äfventyr,
du underkastar dig, emedan de ej kostat dig någonting, utan du fått
dem i arf eller till skänks. Ett sådant råd vore så mycket oriktigare,
om utlåningen just kunde begagnas till capitalistens eget undergräfvande,
såsom jag tror förhållandet nu vore med capitalisten Banken, och hvilket
jag skall söka utreda under nästa fråga. Emedlertid och då capitalisten
Banken ej får räntefritt utlåna sina penningar till andra, så bör väl ifrågavarande
lefverantörers befrielse från ränta inberäknas i betalningen?
ty hvarför skulle Banken gifva dem något till skänks framför alla andra,
och framför många liera, hvilka bättre kunde behöfva en sådan föräring'1
4:o.
Hvad vinner Banken? och hvad äfventyrar han om anbudet antages?
och huru förhålla sig fördel och våda till hvarannan?
Banken får något, ehuru ej betydligt finsilfver, till sitt myntningsbehof
men ej förr än om 10 eller 11 månader. Hade han fått det redan
i höst, eller på första öppet vatten nästa vår: så hade åtminstone i hänseende
till tiden, något varit vunnet. Men när denna är så långt utsträckt
och silfverbeloppet så ringa, kunde det möjligen hända alt man dessförinnan
kommit till samma mål ulan serskilda eller med ringare kostnader.
Vinsten är således äfven om allt går väl ganska obetydlig.
Hvilka äro då äfventyren? Jag har redan talat om ett af de största, nemi.
öfverträdelsen af gällande föreskrifter, hvarigenom Bankens förvaltning blifver
osäker och sjelfstridig, samt förtroendet till honom måste försvagas. Om
Bih. lill R. St. Prot. 1844' 6 Sami, 1 A/d. 11 Haft, 4
26
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 27.
Fullmäktige ville mot ränta utlåna ifrågavarande 000,000 Rdr, så finge de
det ej, emedan de icke må bilda nya lånefonder, eller sedan sedelstocken
öfverskridit det stadgade förhållandet, öka honom ännu mera genom åtgärder,
som af Fullmäktige bero. Men att öka den, ntan att få någon ränta för Bankens
äfventyr, det skulle vara Fullmäktige tillåtet? Hvar finnes sammanhang
i ett sådant handlingssätt och hvarär gränsen derför? Om Fullmäktige
kunna tillåta sig att en gång öfverträda 120 §., hvarför kunna de icke
sedan göra det huru ofta som helst. Om en myckenhet dylika anbud,
som de närvarande, göras hvarföre skulle de icke blifva antagna om de
första så blifvit? Blott för att återställa den öfverskridna proportionen
skulle ett par millioner Specier behöfva anskaffas. Om då 4 millioner Rdr
Banco utgåfvos i räntefria förskott, så kunde för de dithörande sedlarne
Bankens gamla silfver genast uttagas, under det att han icke för än om
längre tid kunde få nytt silfver igen. Kunde realisationen bestå ett sådant
äfventyr, och, om det misslyckades, hvarmed skulle Fullmäktige godtgöra
skadan af deras sjelftagna myndighet? Jag har en gång tillförene,
då Banken var i bättre ställning, erinrat om faran deraf, att han i Handels-Disconten
sjelf utlånade de tänger, hvarmed silfver-påsarne dragas ur
hans hvalf. Är det nu, då de sednare blifvit färre, skäl att öka
mängden och längden af de förstnämnde? Man frågar: Skall då ingenting
göras för Bankens säkerhet? utan Fullmäktige med armarne i kors afbida
hvad komma må? Jag svarar: att Protokollen må vittna om jag varit
den, som tillstyrkt overksamhet, samt att jag, derest några försummelser
under den rätta tiden egt rum, nu icke vill godtgöra dem med förhastanden
och ännu mindre med reglementets öfverträdelse eller realisationens
äfventyrande.
På grund af hvad jag således anfört, finner jag de gjorda anbuden
genast böra förkastas.”
Herr Kammarherren Rosenblad’. ”De af Herr Presidenten von Hartmansdorff'
gjorda invändningar emot nu ifrågavarande silfverköp, hänföra
sig under följande 4> af Herr Presidenten framställde frågor:
1:0. Få Banco-Fullmäktige under närvarande förhållanden köpa silfver?
Att det i Banco-Reglementets §. 112 nyttjade uttryck ”när coursen håller
sig öfver pari,” såsom en tidpunkt, då Banken icke får köpa silfver,
är fullkomligt synonymt med att Banken får köpa silfver när coursen
står vid eller under pari, finner man tydligt, när man läser Banco-Utskottets
i Utlåtandet N:o 16 vid 1834 Riksdag, under puncterne 5 och
Banco-UIskottets Utlåtande, N\o 27.
27
6 intagna och af Rikets Ständer bifallna förslag, hvilka utgöra grunden
för det i §. 120 af i835 års Banco-Reglemente och 112 §. i det närvarande
intagna stadgande. De lyda som följer (se nämnde Utlåtande sid.
82 och 83):
5:o att Banco-styrelsen, då den så tjenligt finner, må ega att förstärka
Bankens metalliska Cassa, medelst inköp från främmande länder af
guld och silfver, dock att silfverköp för Banhens räkning icke bör ifrågakomma,
när kursen håller sig öfver pari.
6:0 att då coursen står vid eller under pari sådane köp må BancoStyrelsen
tillåtas under förbehåll etc. (Dessa förbehåll äro de i 112 §. intagna).
Att vidare Banco-Utskottet med det föreslagna stadgandet ingalunda
tänkt sig, alt coursen innan silfverköpen finge ega rum, någon tid
måste hafva ”stätt vid eller under” samt sålunda ”icke hållit sig öfver
pari” visar dess svar i samma Utlåtande (sid. /jo) a gjorda anmärkningar
vid ett lika i punkten 4 at Utlåtandet N:o 6 gjordt förslag nemligen ”att
dermed ingalunda vore sagt, att Banco-styrelsen hvarje gång sådant coursförhållande
inträffar, skall vara förbunden genast vidtaga en dylik åtgärd,”
hvilket tydligen utvisar meningen hafva varit att gifva Banco-Fullmäktige
rättigheten dertill, ehuru icke skyldigheten.
Då nu dagens medelcours på den hufvud-ort, hvarmed Sveriges vexelaffärer
uppgöras, upprättad i föreskrifven ordning, ”står under pari,” så anser
jag Banco-styrelsen obestridligt vara berättigad att, om så pröfvas lämpligt,
ingå i afhandling om silfverköp, utan behof för mig att nu upptaga frågan
om en sådan rätt finnes då den såkallade medelcoursen kunde vara
öfver pari, men andra courser på längre aso eller indirect stå vid eller
under pari.
2:0. Äro Fullmäktige berättigade, att i sådan händelse lemna de äskade
förskotten?
Häremot hafva 112 och 120 §§. i Banko-Reglementet blifvit åberopade.
Låtom oss undersöka Lagbuden i dessa §§. §.112, på sätt förut är
nämndt, alldeles lika med §. 120 i 1835 års Reglemente, öfverlemnar åt
Banco-Fullmäktige, att när de så tjenligt finna, förstärka Bankens metalliska
cassa, medelst inköp från främmande länder af guld och silfver,
utan föreskrift af andra ”iakttaganden” d. v. s. utan andra inskränkningar,
än att priset å guld ej fick öfverstiga det faststäldta utvexlingspriset för
ducater; alt något silfverköp icke fick ifrågakomma, när coursen höll sig
28
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 27.
öfver pari; alt priset derå ej fick öfverstiga vexlingsgrunden med mer än
transportkostnaden , samt att noggrannt skulle tillses att silfret verkligen
från utländsk ort inkomme. Utom dessa 4 bestämmelser öfverlemnas sålunda
alla andra, som vid ett silfverköp kunna förekomma, åt Fullmäktiges
egen pröfning, och då bland mångå andra, likaledes i 112 §. obestämda
deltaljer, vid ett köp (råga kan uppkomma om förskott, måste rättigheten
finnas öppen att kunna bevilja sådana, när de finnas nödiga och
nyttiga.
Att saken så betraktats af det Utskott, som föreslog de af Rikets
Ständer antagna och i nuvarande 112 §. innehållna stadganden, synes deraf
att Banco-Utskottet vid *834 ‘“’s Riksdag, i dess förutnämnda Utlåtande
N:o 16 vid besvarande så väl (sid. i5) af Herrar Totties och Woirus
emot Dess systern i allmänhet gjorda anmärkningar, som (sid. 34 och 35)
af dem som specielt rörde de i afseende på silfverköp föreslagna stadganden,
uttryckligen omnämnde köp med räntefria förskott, såsom kraftfulla
medel att befrämja de med dessa köp afsedda ändamål och som sålunda
måste af Utskottet ansetts ligga inom hvad de föreslagne stadganderne
tilläto.
Det är visserligen enligt med verkliga förhållandet att Rikets Ständers
Revisorer åren 1839 och 1841 ogillat beviljande af räntefria förskott,
de förre när fråga vore om längre tid än 3 månader, de sednare i allmänhet,
men deremot är det ett misstag, att detta ogillande någonsin delats
af Banco-Utskott eller Ständer, de enda Aucloriteter som kunna gifva
Fullmäktige föreskrifter. Tvärtom hafva vid alla Riksdagar, sedan
silfverköp med förskott egt rum, denna åtgärd vunnit Rikets Ständers och
deras Banko-Utskotts bifall. De slutsatser Herr von Hartmansdorff' dragit
af de åberopade Betänkanderne N:o 29 och 182 vid sista Riksdagen
grunda sig på eLt förbiseende eller missförstånd af de utaf Utskottet
gjorda framställningar.
Vid frågan om "af Banco-Fullmäktige vidtagne åtgärder i afseende
på silfver-utvexlingens fortgång och bestånd'’ yttrar Utskottet (sid. 5):
"De af Banco-Fullmäktige vidtagna åtgärder, afseende silfver utvexlingens
fortgång och bestånd, äro så fullständigt redovisade, ej mindre uti deu af
Banco-Fullmäktige till Utskottet afgifne Berättelse, än äfven uti Rikets
Ständers sednast församlade Revisorers Berättelse, att Utskottet, til! undvikande
af ett onödigt upprepande, här endast npplagit sädane åtgärder,
vid hvilka Utskottet trott sig böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet:
Bunco-Utskoltets Utlåtande, N',o 27,
29
a) Härvid förekommer först, det Banco-Fullmäktige den 21 Juli i836
dä coniract afslulades om leverance af silfver eller gold till elt värde af
5o,ooo R:dr Silfver, med anledning af ett af Krigs-Rådet Ulrich gjordt anbud,
utgifvit ett förskott, stort i3o,ooo R:dr B:co.
Ehuru denna säkerhet icke varit till formen enlig med de säkerhetsförbindelser,
Banco-Fullmäktige derförinnan affordrat vederbörande leveranteurer
för af dem uppburna förskotts-summor, finnér Utskottet likväl, i
betraktande deraf att sagda contract blifvit inom den deri bestämda tid behörigen
fullgjordt, att detta Fullmäktiges förfarande icke må till någon’anmärkning
föranleda; men i anledning häraf, och på det Fullmäktige hädanefter,
så vidt möjligt är, icke försättas i nödvändighet, att, i saknad af
alla föreskrifter i fråga om förskotter å uppköp till metalliska Cassans förstärkande,
handla endast efter godtfinande, får Utskottet förbehålla sig att
serskildt öfverlägga och till Rikets Ständer hemställa om och hvilka ytterligare
stadganden, som i förevarande hänseende möjligen kunna finnas
lämpliga och erforderliga.
b) Likaledes har Utskottet, under läsningen af de hos Banco-Fullmäktige
förda serskildta Protokoll, inhemtat, det Banco-Fullmäktige vid pröfningen
af ett den 18 Augusti 1889 lill Fullmäktige ingifvet anbud om leverance
af silfver eller guld till ett värde af 200,000 R:dr Silfver-specie,
under loppet af g månader, räknade från berörde dag, funnit sig böra antaga
och för framtiden följa den grundsats, att förskotter i och för contraherad
leverance af ädla metaller till Banken, icke borde beviljas under annat
vilkor, än att den leverance, för hvilken förskottet lemnades, skulle under
löpande calender-året godtgöras, hvarförutan Fullmäktige med tillämpning
af denna grundsats, af slagit det gjorda anbudet.
A andra sidan anfördes häremot, att det icke vore en ovigtig punkt i
ledningen af Bankens angelägenheter, att, så vidt sådant utan ringaste förlust
för Verket eller våda för dess credit kunde ske, komma näringarne
och rörelsen till biträde; att det vore allmänt kändt, huru den större tillgången,
än efterfrågan på vexlar, nedsatt coursen och verkat en momentel
brist å Stockholms Börs på Svenskt mynt, då hvar och en i det längsta
holle på sina vexlar, för alt ej sälja dem med stor förlust; att under dåvarande
förhållanden med Handels-Disconten, då den för den stora handeln
vöre föga användbar, just rätta sättet för Banken att komma en förlägenhet
inom densamma till biträde, vöre ingåendet af contraeter om le
-
30
B anco-Ut skottets Utlåtande , N\o 27,
verancer af reel valula mot förskott äfven på längre tid; att vid ingåendet
af sådane ingalunda följde, att de utländska tillgångar, som skulle betacka
leverancen, först tillkommo såsom ett öfverskott å Svenska handeln,
just vid den tid eller det år, då leverancen egde rum.
Enligt Utskottets öfvertygelse bör väl någon viss tid bestämmas,
utöfver hvilken Banco-Fullmägtige icke må ega att bevilja förskotter i
och för åtagna leverancer af ädla metaller, men då det för Fullmäktige
icke lärer vara möjligt, att, vid pröfningen af ett inkommet anbud,
rörande sådan leverance, utröna grunderna för detta anbud, anser Utskottet
den sålunda utfäste tiden böra få lillgodonjutas, utan afseende på calender-år.
”
c) Här upptager Utskottet den af 1889 års Revisorer gjorda anmärkning
öfver att Banco-Fullmäktige medgifvit nedsättning i ränta för utbetalla
förskott å återgångna contracter.
Sedan Utskottet infört Banco-Fullmäktiges förklaring, yttrar det sjelf
följande:
”Ehuru Utskottet icke vill bestrida, att den af Banco-Fnllmäktige medgifna
nedsättning af räntan ej ovilkorligen af behofvet påkallats, finner Utskottet
likväl, att under dåvarande omständigheter billigheten talade för en
dylik ränte-nedsättning, och i öfverensstämmelse med denna åsigt, tror
Utskottet jemväl, att för framtiden Fullmäktige böra berättigas, att, när
återgång af slutade contracter, angående metalliska Cassans förstärkande,
af Fullmäktige anses för dess allmänna rörelsen fördelaktigt, kunna
nedsätta den i contracten för meddelade förskott bestämda ränta till 5
procent.”
Af denna redogörelse borde finnas, att 1840 års Banco-Ulskott bland
de af Fullmäktige vidtagne åtgärder, i afseende på silfver-utvexlingens fortgång
och bestånd, icke funno flere vara af beskaffenhet, att derå Rikets
Ständers serskilda uppmärksamhet beböfde fästas, än de anförda trenne,
ehuru bland dessa åtgärder befanns den, att Banco-Fullmäktige i Juli 1835
beviljat Handelshuset Michaelsson & Comp. i och för en leverance, för hvars
fullgörande ett helt års tid var utsatt, ett räntefritt förskott af 600,000
R:dr, hvaraf 400>ooo R:dr på en gång, och 1889 års Revisorer ogillande
yttrat sig öfver förskotter för längre tid än 3 månader; att det var i
anledning af den olikhet till säkerhels-handlingens beskaffenhet, hvilken
vid det Tit. Ulrich beviljade lån egt rum, emot hvad som vid andra iakt
-
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 27,
31
tagits, som Utskottet förbehöll sig att serskildt öfverlägga, och till Rikets
Ständer hemställa om de ytterligare stadganden, som i saknad af föreskrifter,
i fråga om förskotter, möjligen kunde finnas lämpliga och erforderliga,
en fråga, som, på de i Utlåtandet N:o 182 anförda skäl, sedermera förföll;
att Utskottet väl förklarat sin öfvertygelse vara att någon viss tid borde
bestämmas, utöfver hvilken Banco-Fullmäktige icke måLte ega att bevilja
förskolter, (en tid, som icke kunde vara kortare, än den af ett år, på
hvilken ett oanmärkt förskott blifvit lemnadt), men ogillade det af majoriteten
af Banco-Fullmäktige den 18 Augusti i83g fattade beslut, att icke
bevilja förskott för leverancer utöfver löpande calender-år, samt att efter
det ofvananförde, det måste antagas att iSzjo års Banco-Utskott, i likhet
med det föregående, ansågo Banco-Fullmäktige, enligt då gällande och ännu
oförändrade föreskrifter, i afseende på silfverköp, berättigade alt lemna
räntefria förskott och som borde kunna lemnäs åtminstone på ett års tid.
Beträffande förbudet i 120 §., att då metalliska Cassan ej öfverstiger
2/5 af sedelstocken, genom någon af Banco-Styrelsen beroende åtgärd, öka
denna sistnämnda, så ehuru jag erkänner, att vid första betraktandet, detta
förbud synes ovilkorligt, likväl då jag erinrar mig den oss ålagda pligt
att tillämpa de i Banco-Reglementet innehållna föreskrifter, enligt ”deras
anda och syftning”, samt således måste jemföra dem med hvarandra, finner
jag, att då det ifrågavarande förskottet just afser den metalliska Cassans
förstärkning samt sålunda förbättrandet af proportionen emellan denna
och sedelstocken, och då 112 §., i afseende på rättigheten till silfverköp
och dervid ifrågakommande förhållanden, icke gör någon sådan, till
de i Art. 5 Afd. 1 för utsträckning af Bankens sedelrörelse meddelade föreskrifter,
hänvisande inskränkning, som §. 218 gör i afseende på användandet
af Bankens innestående vinstmedel till låne-rörelsens förstärkande,
anser jag mig kunna och böra bevilja ifrågavarande förskott, om jag finner
detta kunna ske med iakttagande af Bankens fördel och säkerhet, och att
vigtiga näringar, hvilkas förkofran Reglementet förklarat stå i nära sammanhang
med Bankens egen fördel, derigenom erhålla väl behöfliga biträden.
3:o. Öfverstiger ej priset å ifrågavarande silfver-vexlings-grunden med
mera än hvad som motsvarar transport-kostnaden från uppköps-orten till
Banken?
Denna fråga måste ovilkorligen besvaras med nej; räntan å de beviljade
förskotten kan ej härvid komma i öfvervägande, då Baneo-Fullmäkt ge
32
Banco-Utskottets Utlåtande3 N:o 27.
af 112 §. äro oförhindrade att ställa betalnings-vilkoren för det silfver, som
köpes, på sätt, sorn efter varande omständigheter kan finnas fördelaktigast,
samt alt dessförutan ersätta transport-kostnaden.
Under silfverköpen 1828 ansågs med beviljande af räntefria förskott
(se Banco-Fullmäktiges Berättlese till 1828 års Banco-Utskott, sid. 7 och
åtföljande tabell), 5‘, 6, ända till 6i sk. utöfver varande cours erfordras
för silfrcts transport-kostnad med dertill hörande omkostnader, och vid öfverläggningarne
örn realisationen, vid 1884 års Riksdag antogs allmänt 5 i
sk. såsom härtill erforderligt. Visserligen har genom ångbåtsfarten dessa
kostnader blifvit betydligt nedsatte. Men det oaktadt torde äfven den bättre
årstiden transport-kostnaden af silfver från Hamburg till Stockhdlm, med
erforderliga commissions-arfvoden i Hamburg och Liibeck, icke kunna antagas
till mindre än 2 i sk. per R:dr Specie eller hvad som nu fordras,
hvartill kommer att leveranteuren får vidkännas slagskatten (2V^s B:co),
som jemte öfrige kostnader och förluster vid Myntet ej kan beräknas till
mindre än 1 t sk.
4:o. Är Bankens fördel vid köpet större än dess dermed förenade
kostnad och äfventyr?
Denna fråga kan jag ovilkorlig! hesvara med Ja. Under närvarande
förhållanden måste det vara en fördel för Banken, att med en så ringa
kostnad som 2* sk. B:co för hvarje R:dr Specie (för hela partiet icke fullt
8.000 R:dr), förskaffa sin försvagade metalliska Cassa en tillökning af
150.000 R:dr Silfver, samt att derjemte bereda den lidande penninge-rörelsen
en förstärkning, som ej annat kan än öka säkerheten af Bankens egna
fordringar.
Något äfventyr för Banken vid denna affär kan jag icke inse, då den
erbjudna säkerheten noga pröfvas. I värsta fallet, d. v. s., att emot hvad
som nn synes sannolikt, conjuncturerne till nästa år blifva så dåliga, att
intet vexel-öfverskott uppkommer för att belacka ifrågavarande leveranccr,
blir för Banken följden, att den, för det levererade silfret, utöfver värdet
efter vexlings-grunden, betalar 2I sk. B:co per R:dr Specie, men hvaraf
24/a5 sk. kunna återfås för hvad, som bibehålles i plantsar, men att den för
det silfver, som för betäckande af denna leverance komme att åter utlagas,
och hvartill naturligtvis företrädesvis valdes det, som med minsta förlust
kunde omsättas i utländskt mynt, d. v. s. Piastrar (när icke Fullmäktiges
utvexlingspris alltför mycket öfverst ege det gångbara), finge 5 å 6 sk.
B:co
B anco-U t skottets Utlåtande, N:o 2"J.
33
B co utöfver det bokförda och inhemska värdet, allt efter den större eller
mindre efterfrågan af detta sällsynta mynt på de stora marknadsplatserne.
Sedan jag nu, vid besvarandet af de framstälda frågorne, mött de
hufvudsakligasle invändningarne, skall jag sjelf framställa några frågor,
hvarå svaren bestämma mitt omdöme om det beslut, Banco-Fullmäktige
böra fatta.
t:o. Kunna vilkoren för de gjorda anbuden anses innebära någon garanti
för att leveranleuierne icke gjort dem, endast af speculation på vinst,
genom större inkomst af beviljad ersättning för transport-kostnaden, jemte
den ränta, de kunde draga af förskotts-summan, än hvad kostnaden för ett
lika silfver-belopps utförande skulle utgöra?
Då de beviljade förskotten eller också egna motsvarande tillgångar,
som i så fall upphöra att vara fruktbara, måste beräknas, att med full säkerhet
kunna pä behöfliga tider disponeras samt efter hand, om man vill
undvika ökad kostnad vid silfver-uppköp o. s. v., så är det för mycket att
med Herr von Hartmansdorff beräkna möjligheten, att under 9 månader af
de 10 å tr, dessa förskott högst finge begagnas, kunna göra dem fruktbara
efter 6 procent.
Jag vill dock antaga hans beräkning, och alt sålunda leveranteuren
för hvarje Specie-riksdaler, han förbinder sig leverera, kan af förskottet, 2
R:dr B:co, draga en inkomst af 4^ sk. Tilläggas 21 sk. för transporten,
uppkommer en brutto-inkomst af 7 sk. B:co. Beräknas nu införsels-kostnaden
till 21 sk., slagskatt och förlust vid Myntet till 1 ' sk., utförsels
kostnaden till 21 sk., uppkommer en total-kostnad af 61 sk. Då återstå
sk. att betäcka den förlust, som, i händelse Svenskt mynt vid utförseln
begagnades, uppkomme genom remedium och nedsmältnings-kostnad, och
i händelse Piastrar begagnades kunde beräknas i fall, som vanligt varit
förhållandet, Bankens utvexlings-pris vore högre än priset i Hamburg, eller
tillökningen för silfver-öfverskollet j/^5 sk., om plantsar uttogos. Under
dessa förhållanden finner man lätt, att ingen speculation kunnat grundas
på beräknad vinst att med silfver, uttaget ur Banken nästa vår, bere
da
sig fond för det contraherade silfret. (För att borttaga alla farhågor,
att Svenskt mynt uttages ena veckan, för att den andra från Lubeck återinföras
till leverering å contraclen, finnes intet hinder, att uttryckligen föreskrifva,
att silfret skall införas i plantsar eller utländskt mynt.) Derföre
kan man anse dessa anbud grundade på leveranleurernes förtroen
Bih.
till R. St. Prot. 1844> 6 Sami. 1 A/d. 11 Haft. 5
34
Banco-Utskotlets Utlåtande, N\o 27.
de till nästa års handels-ställning och på rörelsens närvarande brist pä
Svenskt mynt.
2:0. Men om, såsom sannolikt är, nästa års handels-conjunctnrer blifva
bättre, borde ej då Banken vänta till nästa vår, då i så fall med säkerhet
åtminstone lika fördelaktiga anbud kunna emotses?
Om man endast egde att afse Banken, borde denna fråga besvaras med
ja, men då man erinrar sig den pligt, Reglementet ålägger Banco-Styrelsen
att äfven afse näringarne, blir förhållandet annorlunda. Just de förbättrade
utsigter för afsättningen å jern, som nu visa sig, göra penningebristen
ännu mera tryckande, då mera Svenska sedlar behöfvas för att lossa
jern till skeppning, och för hvarje lossning ett motsvarande belopp af sedelstocken
indrages. Det är sannolikt detta förhållande, som hufvudsakligen
framkallat anbuden, och frågan reducerar sig sålunda till den, är det
nyttigt, att, under närvarande] förhållanden, Banken biträder den stora handeln
med 3oo,ooo R:dr B:co i sedlar, som till största delen genast åter
ingå i Banken, men hvarigenom utvägarne underlättas att utbyta på vågarne
ofruktbart liggande Svenskt jern mot just den silfver-valula, hvarom nu
är fråga, och är ett sådant mål värdt uppoffringen af de några tusen R:dr,
som möjligen nästa vår kunna besparas? Denna fråga besvarar jag ovilkorligen
med ja.
3:o. Hvilket är fördelaktigaste sättet för Banken, att förstärka metalliska
Cassan, antingen att upptaga lån eller sådane silfverköp, som de ifrågavarande?
Silfverlånen
kosta utom minst lika myckel för silfrets hitförande, som
hela kostnaden vid silfverköpen — (då förskotts-beloppen icke i annan väg
kunna göras fruktbara); 1:0. kostnaderna vid Myntet 1 1 sk. per R:dr Specie;
2:0. provisioner; 3:o. årlig ränta (efter endast 4 procent, öfver 5 sk.
B:co per R:dr Specie), och inga nya sedlar utkomma derigenom att förstärka
den lidande rörelsen, hvaremot man öfverlemnade åt framtiden en
utländsk skuld, hvars långvarighet eller tolala börda ingen kunde beräkna.
Yid köpen kände man hela kostnaden vara de 2 - sk. man erlade för
hilförseln af silfver; man hjelpte den lidande rörelsen med en sedel-emission,
dä den bäst behof des j och som beredde nya tillgångar' i utländskt
mynt, just för det contraherade silfrets anskaffande; man hindrade genom
nödvändigheten, att härtill använda dessa tillgångar', att de icke uppslukades
af en onyttig consumtion; och man undgick att till kommande
Ständer öfverlemna testamentet af utländsk skuld- '
Banco-Utskottets Utlåtande , N',o 27.
35
Herr Presidenten von Hartmansdorff: ”För att borttaga verkan af 2:ne
Stats-Revisioners utlåtanden mot räntefria förskott och deras långvarighet
m. m., har Herr Kammarherren påstått att ’Jdetta ogillande ej någonsin
"delats af Banco-Utskott eller Ständer, de enda aucloriteter, som kunna
”gifva Fullmäktige föreskrifter.”
Hvad Rikets Ständer föreskrifvit står i Banco-Reglementet, och derifrån
har Banco-Utskottet ej tillåtit oss göra några undantag. Begge dessa
myndigheters föreskrifter äro det just, som jag velat göra gällande, genom
Banco-Reglemenhets iakttagande. Men, om man mot åtlydnad af föreskrifternas
bokstaf åberopat deras anda, har det väl varit skäl af mig, att efterse
och framdraga, hvad Herrar Revisorer, som hafva lagligt uppdrag att
vara andemeningens uttolkare, derom tänkt.
Om min värde Motståndare icke fästade någon vigt vid Herrar Revisorers
tanka, hvarföre skulle han sjelf vilja nu inhemta den i detta fall,
der bokstafven erkännes vara besvärlig? Må då icke jag, till stöd för mitt
begrepp om Reglementets rätta förstånd, kunna med skäl åberopa hvad
Herrar Revisorer tillförene derom tänkt?
Att Banco-Utskottets yttranden i Betänkanderne 29 och 182, rörande
räntefria förskott, beträffat blott en serskild afhandling med Krigs-rådet
Ulrich, bestrides. Anledningen var enskild, men de deraf dragna slutsatserna
och åtgärderne voro allmänna. Det är blott till dessa jag hållit mig.
Jag har ej nekat att Banco-Utskottet talat om förskott, emedan jag
sjelf framdragit exempel derpå; men jag har erinrat, att Banco-Reglementet
ej tillåter dem, och jag påstår, att Banco-Utskottet ej omförmält dem utan
förutsättning, att Banken egde öfverskott af redbarheter mot sedlar. Att
sätta förskott i fråga under det motsatta förhållande, som nu eger rum,
skulle hafva varit en sjelf-motsägelse af Utskottets förslag till 120 §:ns innehåll,
hvilkens möjlighet jag ej kan antaga.
För att undanrödja verkan af ordalagen i denna §., erinrar Herr
Kammarherren om vår pligt att tillämpa Banco-Reglementets föreskrifter
enligt ”deras anda och syftning.’'’ Huru skall denna utfinnas, om bokstafven
ej gäller? och hur långt går förtolkniugsrätten? Förut har 120 §: 11
förklarats olillämplig på de 700,000 R:dr, hvarmed Fullmäktige ökat Allmänna
Disconten och på de 390,000 R:dr, som de lemnat åt HandelsDisconton.
Om samma §. nu äfven förklaras otillämplig på räntefria förskott,
när och hvar skall han blifva gällande, ehuru den utsatta propor
-
36
Banco-Utskoltets Ullaande, N\o 27.
lionen är öfverskriden? Man svarar: icke förr än Bankens fördel och säkerhet
fordra någon inskränkning i de åtgärder man vågar för industriens
ostörda förkofran. Begäret efter denna förkofran är det, som vanligen bragt
både enskilda och allmänna Banker till de vågspel, som störtat dem, och
med detsamma den industri, som skulle befrämjas. Skola vi gå densamma
vägen och för någras vinning, äfventyra alla deras egendom och säkerhet,
hvilka hafva Bankens sedlar i sina händer, eller måste taga dem såsom
tvunget betalningsmedel. Att det ej beror på någon fordringsegare
att vägra deras emottagande, ålägger Banco-Styrelsen en ännu större pligt
att vaka öfver deras säkerhet. Derföre hafva Rikets Ständer icke heller åt
Fullmäktige öfverlemnat, att, efter eget godtfinnande, bedöma hvad Bankens
säkerhet tål, utan meddelat oss stadgandet i 120 §. Emedlertid skulle vi
vara berättigade, att hvarje gång hans tillämpning kommer i fråga, förklara
honom vara stridande mot Reglementets anda och syftning?
Att räntan på Bankens förskott ej skulle räknas bland betalningen till
silfver-leveranteurerne, är lika så stridande mot köpmans- och Banco-afliandlingar,
som det vore fåfängt för Fullmäktige, att, i händelse Bankens
gamla Piastrar uttoges till utbyte mot köpslutadt finsilfver, vilja urskulda
afhandlingen dermed, att det bokförda värde, för hvilket de mottagits,
varit ringare än det verkliga, för hvilket de utgått. Räkningen med siffror
kunde derigenom möjligen synas ren; men månne räkningen med en
Banco-Fullmäktiges pligter och ansvar vore likaså?
Herr Kammarherrren slutar med att vilja visa fördelen af en sedelutgifning
i närvarande omständigheter, i stället för ett län af silfver, och
ett deraf följande testamente till kommande Ständer af utländsk skuld.
Om sådan gäld gjordes med den rätt till återbetalning så fort tillfälle yppades.
hvilken jag föreslagit: så kunde, i fall handelsställningeu blefve gynnande,
testamentet varda litet eller intet. Blifver hon icke det, och silfver
måste gå ut: så äro de Banco-sedlar Fullmäktige utlemnat vida farligare
för Banken, än hans obligationer å ett silfver-lån. För sedlarne kan
silfver uttagas vid uppvisandet, men obligationerne behöfva ej infrias förr
än efter bestämd tid, hvarå förlängning ej bör vara omöjlig, kanske icke
ens svår att erhålla.”
Herr Grosshandlaren Ekerman: ”Herr Presidenten von Hartmansdorff
hade fästat sig vid de stora kostnader, som tillskyndades Banken genom
bifall till de gjorda anbuden. Herr Grosshandlaren trodde att kostnaderne
aldrig blefve för stora, då de voro nödvändiga för upprätthållandet af
Banco-Utskottets Utlåtande, N'.o 27.
37
och beredandet af säkert bestånd åt realisationen. Medgifvande, det någon
visshet icke funnes, att det silfver, hvarom nu contraherades, komme
alt i Banken qvarstadna, ansåge Herr Grosshandlaren likväl, att det vore
Fullmäktiges ovilkorliga pligt, att söka förhindra den, redan nog mycket
medtagna reela fondens ytterligare förminskning, och dertill funnes numera
ingen annan utväg, än köp, medelst förskotters meddelande, sedan Herrar
Fullmäktige beklagligtvis icke gillat Herr Presidentens förslag om metalliska
Cassans förstärkning, medelst utländskt lån. Alt Herrar Fullmäktige
egde rättighet att meddela förskotter, antoge Herr Grosshandlaren såsom
alldeles afgjordt, då Banco-Utskottet vid 3;ne pä hvarandra följande Riksdagar
dels berömt och dels gillat sådane af Fullmäktiges förut för silfvers
anskaffande vidtagne åtgärder, hvilka icke heller voro i Reglementet förbjudne.
— Att ränte-inkomsten för leveranteurerne å förskottet vore af
Herr Presidenten beräknad vida högre, än den kunde blifva, visade sig
klart, då man toge i betraktande, att den, som åtagit sig en sådan leverance,
alltid måste vara försedd med betydlig cassa, för att vid lägligt
tillfälle göra sina silfver-uppköp. Den i anbuden utsatta tiden för leverancernes
fullgörande syntes alltför långt aflägsen, hvarföre Herr Grosshandlaren
ansåg, att leveranteurerne borde tillfrågas, om de icke vore benägna
att förkorta denna till Maj eller Juni nästkommande år, i hvilket fall
Herr Grosshandlaren icke droge i betänkande att anbuden antaga"
Herr Kyrkoherden Bergwall: ”Högre än jag kan ingen önska, att Bankens
metalliska valuta förstärkes, och att den allmänna rörelsen underlättas
medelst större tillgång på penningar, men jag önskar helst att detta
sker, icke genom konstlade och emot naturen af en riktig Bank-administration
stridande åtgärder, utan på naturlig väg och på ett fullt ändamålsenligt
sätt, så alt Bankens säkerhet betryggas och denna förstärkning
eger bestånd. Vore anbuden ställda på kortare tid, så skulle jag likväl
icke draga i betänkande att gifva min röst för deras antagande, då coursell
står på pari eller derunder, och räntefria förskotter, ehuru visserligen
icke de lämpligaste, icke äro i Banco-Reglementet uttryckligen förbjudne,
och för öfrigt kunna rättfärdigas af närvarande förhållanden. Men med så
lång tidsutdrägt och sådane vilkor, som de gjorda anbuden innehålla, anser
jag, på de skäl, Herr Presidenten von Hartmansdorff i sitt upplysande
och sakrika anförande framställt, ett så beskaffadt silfverköp icke ändamålsenligt
eller förmonligt för Banken. Blifver conjuncturen under nästa
år eller vid den tid silfret skulle lemnäs till Banken fördelaktig, så går
38
Banco-Utskottets Utlåtande, IV. o 27,
silfver in i Banken ulan så stora förskotter och omkostnader. Blifver conjuncturen
ofördelaktig, så går det genast ut igen eller kan det möjligtvis
gå då, såsom det gick år 1837, då afslutade contracter om silfverköp fingo
återgå, för att icke förvärra en motsedd ofördelaktig handels-conjunctur.
Antaga Banco-Fullmäktige de nu gjorda anbuden, med de vilkor, som de
innehålla, så kunna möjligtvis millioner sedlar uttagas, utan att Banken
för dem erhåller en enda jSpecie-Riksdaler, eller om den erhåller silfret,
genast få utlemna det, efter att hafva gjort kostsamma, ändamålslösa uppoffringar.
”
Herr Doctor Wallin: ”att han måste beklaga, det Herrar Fullmäktige
icke lyssnat till förslaget att upptaga utländskt lån. Det hade väl kostat
Banken icke så obetydligt, men hade ock varit verksamt. Herr Doctorn
förstod Reglementets 112 §. så, att Rikets Ständer med afsigt icke velat
meddela några föreskrifter, i afseende på förskotter, på det att Fullmäktige
måtte kunna besluta., efter sig företeende omständigheter. En sådan
tolkning vunne, enligt Herr Doctorns åsigt, äfven stöd af de upplästa
Banco-Ulskotts-Betänkanderne. På hvad sätt skulle silfver komma in, om
ej det nu erbjudna sättet begagnades och låns upptagande icke helier bifölles?
Den ifrån realisationens början förflutna tid hade tillfyllest visat,
att man icke kunde hoppas få något silfver, utan att lemna förskotter.
Den på naturlig väg eller genom direkt vexling inkomna metalliska valuta
vore så obetydlig, att den knappt förtjenade omnämnas. Önskelig! hade
väl varit, att levereringstiden kunnat förkortas, men i alla fäll vore Herr
Doctorn böjd, att åtminstone i allvarligt öfvervägande taga frågan, hvilken
vore af den vigt, att Herrar Revisorers yttrande deröfver först borde begäras,
och ett sådant yttrande önskade Herr Doctorn erhålla, så mycket
heldre, som Herr Doctorn dels icke hade den kännedom om handels-förhållanden,
att han kunde förutse, om man instundande år hade att hoppas
för vårt land så gynnsam export, att den motverkade ytterligare utskeppning
af metallisk valuta, dels hyste betänklighet att ingå i transaction om
silfver-leverance, i anseende dertill, att coursell endast en kort tid innehaft
den ståndpunkt, hvarunder silfverköp får ega rum.”
Herr Doctor Pettersson: ”att enär Herrar Fullmäktige för nära 3 år
tillbaka, då reela fonden med mera än 4,000,000 R:dr B:co öfversteg proportionen
af 2 till 5, icke dragit i betänkande, att genom förskotls meddelande
förstärka metalliska Cassan, så ansåge Herr Doctorn Fullmäktige
nu, då samma fond med nära 2,000,000 R:dr B:co understeg nyssnämnde
Banco-Vtskottets Utlåtande , N\o 27.
39
proportion, förbundne att begagna de tillfallen, som erbjödo sig, att, på
samma sätt, förstärka den svaga silfver-fonden, och Herr Doctorn skulle ej
tveka att genast antaga de ingifne anbuden, om han icke hört att BancoIJtskolt
och Revisorer fästat serdeles uppmärksamhet vid den långa tid,
på hvilken förskott förut blifvit meddelade. Herr Doctorn beklagade, att
Banco-Reglementets 112 §. befunnes obestämd; men så obestämd den äfven
vore, gåfve den dock icke Fullmäktige rättighet att försumma de tillfällen,
som erbjöde sig att få reela fonden förstärkt. Man hade sagt, att
lefverantörerne kunde, för att fullgöra sina förbindelser, uttaga silfver utur
Bankens hvalf och föra annat silfver in i stället. Herr Doctorn ville ej
bestrida detta; men lika lätt som nu, hade sådane operationer kunna tgöras
förr, då förskott blifvit meddelade. Det blefve alltid för Fullmäktige
omöjligt att hålla fullkomlig controll öfver efterlefnaden af ii2§:s
föreskrift. Denna §. hade vid sednaste Riksdag fått behålla enahanda
lydelse, som den i i835 års Reglemente egt, derföre, att Fullmäktige,
i fråga om silfver-köp, måtte ega något fält för fri pröfning; och med
stöd af denna pröfningsrätt borde Fullmäktige våga ingå i afhandlingar
om silfver-köp, genom förskotters meddelande, då följden deraf blefve,
att silfver komme in, att det genom silfver-uttagning betydligt minskade
rörelse-capitalet ökades och att förlägenheten i allmänna rörelsen
i någon mohn afhjelptes. Det erbjudna tillfället borde begagnas, ty ett
afslag nu skulle möjligen och sannolikt afskräcka landets affärsmän från
vidare anbuds ingifvande. Kostnaderne ansåg Herr Doctorn, lika med
Herr Kammarherren Rosenblad, betyda föga, i jemförelse med de fördelar,
som genom silfrets införsel tillskyndades Banken och landet.”
Sedan Banco-FuJlmäktiges pluralitet härefter beslutat, att, med öfverlemnande
af ofvanomförmälde 2:ne anbud, begära del af Rikets Ständers
då församlade Revisorers åsigter, i afseende på ändamålsenligheten
af samina anbud, samt bemälde Revisorer, med anledning deraf, i skrifvelse
al den a5 Oktober nästlidet år, utan att ingå i yttrande om de vid
anbuden fästade vilkor, de der, enligt Revisorernes förklarande, endast af
Fullmäktige kunde med full sakkännedom pröfvas, uttalat deras öfvertygelse
vara, att det, under Bankens och det allmännas då varande ställning,
ålåge Fullmäktige, att vidtaga alla de åtgärder, till förstärkande af
Bankens metalliska cassa, som voro med Banco-Reglementets syfte och anda
förenliga, och att således slutandet af köp om silfver, under lagligen
medgifna vilkor, borde verkställas; så hade Fullmäktiges pluralitet, efter
emottagandet af berörde skrifvelse, funnit för godt att ingå följande contracter
om lefverering af silfver till Banken, nemligen:
40
Banco-Utskottets Utlåtande , N\o 27.
1:0 af den 26 October 1843 med Handelshuset Kantzow & Biel, som
utfäst sig, att, sednast inom Juli månads utgång detta år, till Banken lefverera
silfver till ett värde af 5o,ooo Rdr Specie, enligt Svensk mvntberäkning,
emot 128 sk. Banco för hvarje Riksdaler silfver samt följande
vilkor:
a) att, emot till Banken allemnadt hypothek af fullgoda, vederbörligen
transporterade reverser, till belopp af minst 100,000 Rdr Banco, bemälde
Handelshus eller dess béfullmäktigade Ombud skulle ega, att, sedan
berörde hypothek blifvit af Banco-Fullmäktige godkändt, från Banken
uppbära ett räntefritt förskott i penningar, beräknadt å 2 Rdr Banco
för hvarje contraherad Rdr silfver, eller 100,000 Rdr Banco, hvilket finge
på en gång lyftas; och
b) att, såsom bidrag till transportkostnaden för silfrets införskaffande,
Banken skulle, utöfver förnämnde pris, betala 2 ij2 skilling Banco för
hvarje lefvererad Silfver-Riksdaler.
2:0 af samma dag med Handelshuset J. F. Erdman & comp hvilket
åtagit sig, att till Banken lefverera silfver till belopp af 100,000 Rdr
Specie, efter Svensk myntberäkning, den ena hälften inom Juli och den
andra inom Augusti månads slut innevarande år, emot 128 sk. Banco för
hvarje Rdr silfver, samt under vilkor:
a) att, emot aflemnande af Stadsmäklaren Johan Holms löpande förbindelse
å 200,000 Rdr Banco, bemälde Handelshus eller dess befullmäktigade
Ombud skulle ega, att från Banken uppbära ett räntefritt förskott i
penningar, beräknadt ä 2 Rdr Banco för hvarje contraherad Rdr Silfver,
eller 200,000 Rdr Banco, hvilket finge på en gång lyftas.
b) att Banken, i bidrag till transportkonstnaden för silfrets införskaffande,
skulle, utöfver ofvanberörde pris, betala 2 1/2 sk. Banco för hvarje
lefvererad Silfver-Riksdaler, och
c) att för Contractets uppfyllande borde anskaffas förrbemälde Stadsmäklares
borgen såsom för egen skuld.
3.0 af den 27 October 1848, med Handelshuset Schön & comp., sorn
förbundit sig, att till Banken lefverera silfver, till ett värde af i5o,ooo
Rdr Specie, efter den, genom Kongl. Förordningen den 9 Maj 1835, fastställda
myntfot, på 3:ne terminer, eller före slutet af Augusti, September
och October månader innevarande år, med 5o,ooo Rdr silfver inom loppet
af
Banco-Utskottets Utlåtande, N'.o 2],
41
pet af hvarje utaf nämnde månader, emot betingadt pris af 128 sk. Banco
för hvarje Riksdaler silfver och med vilkor:
a) att bemäldte Handelshus skulle ega att, såsom räntefritt förskott, beräknadt
till Två Rdr Banco för hvarje contraherad Riksdaler Silfver, af
Banken uppbära 100,000 Riksdaler Banco-sedlar vid contractets undertecknande,
en lika stor summa den 3o November i843 och återstående
förskottsbeloppet, äfvenledes 100,000 Rdr Banco, d. 3o påföljde December,
emot aflemnande af Grosshandlaren C. F. Bohnstedts J:r serskilda, behörigen
transporterade förbindelser å ifrågavarande förskottssummor;
b) att utöfver det öfverenskomna priset, 128 sk., skulle af Banken erläggas,
såsom bidrag för transportkostnaden, 2 sk. Banko för hvarje Riksdaler
Silfver af det parti, som borde levereras inom Augusti, samt 2 \fi
sk. Banco jemväl för hvarje Rdr Silfver utaf de partier, hvilkas lefverering
skulle ega rum inom September och October månader; och
c) att för contractets fullgörande borde anskaffas Grosshandlaren C. F.
Bohnstedts J:r borgen såsom för egen skuld.
4:o af samma dag med Handelshuset Godenius & comp., som utfäst
sig, att till Banken, inom Juli månads utgång detta år, lefverera silfver
till ett värde af 20,000 Rdr Specie, enligt den, genom ofvanåberopade
Kongl. Förordning, fasställda myntfot, emot öfverenskommet pris af 128
sk. Banco för hvarje Riksdaler Silfver, samt under vilkor:
a) att nämnde Handelshus skulle ega, att, såsom räntefritt förskott, beräknadt
till 2 Rdr Banco för hvarje contraherad Rdr Silfver, af Banken
uppbära 4°>000 Rdr Banco-sedlar, så snart säkerhet, bestående i fullgoda,
löpande och behörigen transporterade reverser, derför blifvit aflemnad
samt af Banco-Fullmäktige pröfvad och godkänd, och
b) att Banken, utöfver det öfverenskomna priset 128 sk., skulle erlägga,
såsom bidrag till transportkostnaden, 2 1/2 sk. Banco för hvarje levererad
Silfver-Riksdaler.
Varande härförutan, vid afslutande af hvart och ett af dessa contracter,
följande gemensamma vilkor stadgade:
a) alt leverancen skulle verkställas kostnadsfritt för Banken i silfverplanlsar,
försedde med Kongl. Svenska Myntverkets stämpel och åtföljande
betyg öfver vigten samt innehållet uti Svenska Silfver-Riksdaler, efter
afdrag af myntskatten, hvilken således, jemte alla andra umgälder, komme
att bekostas af leverantören;
Bih, till R, St, Prot, 184.4* b Sami. 1 Afd, 11 Haft. 6
42
Banca-Utskottets Utlåtande, N:o 27.
6) alt, vid hvarje skeende lefverance, borde med Svenskt Missions eller
Consols betyg styrkas, att det lefvererade si Uret blifvit i plantsar eller
utländskt mynt till Banken från utrikes ort afskeppadl.
c) att hvarje i Kanken aflemnad andel af lefveraneen komme att godtgöras
iefverantören sålunda, att å den lyftade förskottssumman skulle afskrifvas
för hvarje lefvererad Riksdaler Silfver-Specie 2 Rdr Banco, hvarefter
återstoden af det lefvererade silfrets värde, enligt ofvannätnnde contraherade
pris, skulle till Iefverantören contant erläggas»
d) att, i händelse lefveraneen lill större eller mindre del ej blifvit vid
utsatt tid fullgjord, komme det felande silfret att upphandlas genom auction
på lefverantörens äfventyr; i hvilket fall det uppburna förskottet
eller återstående andelen deraf skulle genast återbetalas, tillika med ränta
derå efter fem procent för året.
e) att, pm vid lefvereringen något öfverskott å det contraherade partiet
skulle uppkomma, komme detsamma att ersättas efter Bankens fastställda
vexlingspris.
Ifrån de af Banko-Fullmäktige under den 36 och 27 Oktober nästlidet
år fattade beslut, att med ofvanbemälde Handelshus ingå contracter
om lefverance af silfver till Kinken, hafva Herr Presidenten m. m. Aug-vHartmansdorff'''och
Herr Kyrkoherden M. Ch. Bergvall varit skiljaktige;
hvarjemte här skolat anmärkas, att Herr Grosshandlaren Fr. Schartau, i
följd af erhållen tjenstledighet, under nämnde tid varit från staden bortrest,
och således icke deltagit uti Fullmäktiges ifrågavarande öfverläggningar.
Sedan Utskottet sålunda redogjort för de af Fullmäktige vid tagne åtgärder,
i afseende på reela fonders förstärkning samt tillika framlagt de
anföranden, som till Fullmäktiges Protocoll blifvit afgifne för och emot
antagandet af de under Oclober månad nästlidet år hos Fullmäktige gjorde
anbud, att lefverera silfver till Banken; så har, jemte tillkännagifvande,
att de på grund af berörde anbud utaf Fullmäktige upprättade, här
ofvan intagne contracter blifvit, inom de deruti utfäste terminer och till
de contraherade beloppen, vederbörligen fullgjorde, -—* Utskottet skolat lill
en början ingå i bedömmande af de åtgärder, som utgjort föremål för Rikets
Ständers år 1841 församlade Revisorers anmärkningar; och beträffande
först frågan, angående de till Directionen öfver Bruksegares HypotheksCassa
utlemnade räntefria förskott, så, och enär nu gällande Banko-Reglemente
icke innefattar något förhud för Fullmäktige, att genom meddelande
Banco-Utskeltets Utlåtande, N\o 27.
43
af sådane förskotter uppmuntra fidla metallers lefverering lill Banken, liar
Utskottet, utan att godkänna den åsigt, det allt, som icke blifvit i BankoReglementet
bestämdt förbjudet, måste vara tillåtet, med fäsladt afseende
derå, att Fullmäktige för utgifvandet af berörde förskotter kunnat hemta
stöd af de yttranden i fråga om dylika förskotter, hvilka förekomma uti
Banco-Utskottets vid sisllidne Riksdag afgifne Betänkanden N:o ag och 182,
härigenom skolat förklara, att, då méranäninde förskotter blifvit på endast
en kortare tid af några månader beviljade, Utskottet anfeer
ifrågavarande anmärkning böra förfalla.
Hvad dernäst vidkommer Revisorernes erinran, att Fullmäktige contraherat
om lefverering af guld; i anledning hvaraf Fullmäktige, uti deras
till Utskottet afgifne berättelse, förmält, att under den tid, som förflutit
sedan det med Directionen öfver Bruksegares Hypotheks-Cassa den 11
Februari 1841 afslutade conlract om lefverering af silfver eller guld fullgjordes,
andre partier, än de forfallne guldpanter, som vid auctionerne i
Banken för dess räkning inropats, icke blifvit inköpte; så torde, 1 betraktande
häraf, och enär den §• i Banco-Reglcmentet, hvilken innehåller förbud
för Banco-Styreisen att inköpa guld till Banken vid de tillfällen, då
tillgången deraf uppgår till af Bankens Metalliska Gassa, tillkommit
efter upprättandet af nästberörde Conlract, Revisorernes
erinran i denna del böra lemnäs utan afseende.
1 fråga slutligen om de Contracter, angående lefve (ering till Banken
af silfver, hvilka af Fullmäktige blifvit afslutade under den 26 och 27
October nästlidet år, inhemtas af de hos Fullmäktige hållna Protbcoll, att
vid de tillfällen, då berörde Contracter upprättades, kursen endast under
a:e börsdagar hållit sig nära pari; att förskotter till belopp af till och med
3oo,ooo Rdr blifvit utiemnade på allenast arrte namn; att sådane förskott
beviljats på den längre tiden af omkring 10 månader; att Fullmäktige medgifvit
lefverantörerne utöfver de räntefria förskotten, dels två dels ock två
och en half skillingar Banco per Rdr Silfver, såsom ersättning för transportkostnaden,
samt att ullemnandet af berörde förskotter skett vid en tidpunkt,
då en större brist befanns uti förhållandet af 2 till 5 emellan
Metalliska Cassan och sedelstocken.
Då nu 112 §. i Banco-Reglementet, bland annat, stadgar, att något
köp af Silfver för Bankens räkning icke må ifrågakomma när kursen håller
sig öfver pari: då med Bankens säkerhet icke är förenligt, att så beskaffade
större summor, hvarom här är fråga, från Banken utgifvas på endast
aine namn; då, genom de på längre tid meddelade räntefria förskotten samt
44
Baiico-Utskottets Utlåtande , N',o 27»
lefverantörerne dessutom tillagde transportkostnads-ersättning, desse förunnats
större fördelar, än Fullmäktige jemlikt nyssåberopade §. äro berättigade
att lemna, samt då, likmätigt 120 §. i Banco-Reglementet, sedelstocken
i intet fall får, genom någon af Banko-Styrelsen beroende åtgärd,
ökas när Metalliska Cassan ej öfverstiger 2js deraf; så och ehuru Utskottet
följaktligen icke kan gilla den tolkning af Banco-Reglementet, som legat
till grund för de af Banko-Fullmäktiges pluralitet fattade beslut, anser
Utskottet dock, i betraktande ej mindre af innehållet uti 3 §. af den för
Fullmäktige gällande Ansvarighets-Lag, än äfven af den omständighet, att
sedan de ingångne Contracterne blifvit fullgjorde, något ersattnings-anspråk
ej kan ifrågakomma,
de emot ifrågavarande åtgärder gjorde anmärkningar icke vara
af beskaffenhet, att åtal i anledning deraf bör anställas.
§• ii
(i843
års Revisorers Berättelse pag. 16—-17 samt Banco-Fullmäktiges
Berättelse §. 29).
Till förbättrande af den i Banco-Reglementets 120 §. omförmälda
proportion af 2 till 5 emellan Bankens Metalliska Cassa och utelöpande sedelstock,
hafva Banko-Fullmäktige, enligt hvad ofvan åberopade Berättelser
närmare utvisa, dels under den 14 Juli och 19 October 1842 samt
den a3 Februari 1843 hos Riksgälds-Contoret upptagit 3:ne serskilda lån,
af hvilka det först erhållna blifvit vid förfallotiden återguldet, men de
2:ne öfrige ännu ieke tili betalning uppsagde, dels ock under den 12 Januari
sistnämnde år beslutat, att, på grund af Banco-Reglementets 217 §.
upptaga län af Allmänheten till belopp af En Million Riksdaler Banko.
1 sammanhang härmed inhemtas af Fullmäktiges berörde Berättelse, att
vid de öfveriäggningar, som under åren 1842 och i843 hos Fullmäktige
förevarit, angående nödiga åtgärders vidtagande till förbättring af den
stadgade proportionen emellan reela fonden ecb sedelstocken, olika meningar
yppats, rörande rätta förståndet af föreskriften i nyssnämnde 120 §.;
att några ansett Baneo-Styrelsen vara förhindrad, att, så snart Metalliska
Cassan sjunkit under det i samma §. omforma Idta förhållande, vidtaga åtgärder
för att minska sedelstocken, till dess förhållandet emellan Metallisk
Cassa och sedelstock blifvit återställd t; andra åter, att detta åliggande
endast i det fall tillkomme Baneo-Styrelsen, att berörde minskning kunde
tillvägabringa.»; genom indragning af de tillökningar, sedelstocken förut
kunnat erhålla, medelst någon af Baneo-Styrelsen, på grund af 112, 115,
‘Banco-Utskottets Utlåtande, ff:o 27.
45
185, 200, 210, 214> 215 och 220 §§. i Reglementet vidtagen åtgärd, att
öka sedelstocken genom inköp af hvarjehanda räntebärande papper o. s. v.
samt pluraliteten inom Fullmäktige, att ifrågavarande §. allenast innefattade
ett förbud, att, sedan Metalliska Cassan nedsjuukit till oftanämnde förhållande
och intill dess eLt fördelaktigare inträffat, öka sedelstocken genom användande
af de i i85, 186, 2i5, 216, 218, 219 och 220 §§. Banco-Styrelsen
eljest lemnade rättigheter; att denna tolkning af omfölmälde föreskrift
föranledi Rikets Ständers sednast församlade Revisorer, alt under öfvervägande
taga de flere fullständigt utvecklade skäl, som för hvardera af berörde
3:ne olika meningar blifvit anförde, samt att Revisorerne derefter,
uti en till Fullmäktige aflåten skrifvelse, förmält, att de, med gillande af
pluraliLetens inom Banco-Styrelsen tolkning, såsom, enligt Revisorernes öfvertygelse,
både med 120 §:s ordalydelse samt andan och syftningen af
det deruti innefattade stadgande mest öfverensstämmande, äfven godkänt
Fullmäktiges på denna tolkning grundade beslut, att icke indraga de förstärkningar
i Allmänna- samt Handels- ocb Närings-Diskonternes låne-fonder,
hvilka med 700,000 Rdr till den förre och 390,000 Rdr till den
sednare under åren 1841 och 1842 blifvit af Fullmäktige meddelade.
Under läsningen af Fullmäktiges i denna fråga förda serskilda Protc^
coll har Utskottet inhemtat, att såsom skäl för ofvanberörde, af Revisorerne
godkände tolkning af stadgandet i Banco-Reglementets 120 §. anförts
hufvudsakligen följande: att vid jemförelse emellan 111 §. i samma Reglemente,
som innehåller: ”Bankens Metalliska Cassa får ej bibehållas vid ett
belopp, som understiger 2 millioner Rdr Silfver-Specie; åliggande det
Banco-Styrelsen, att, när behofvet så fordrar, vidtaga förberedande nödiga
åtgärder, sä tidigt, att Metalliska Cassan icke må cjvarblifva vid detta
nedsatta belopp,’' samt t20 §., hvilken hade denna lydelse: ”Då Metalliska
Cassan ej öfverstiger ay5 af sedelstocken, må denna sistnämnde i intet fall
genom någon af Banco-Styrelsen beroende åtgärd ökas,” så funne man i 111
§. ett bestämdt stadgande, att Metalliska Cassan ej finge bibehållas vid ett
visst minimi-belopp och ett bestämdt åliggande för Banco-Styrelsen, att, när
behofvet så fordrade, d. v. s. när någon fara visade sig, att Metalliska Cassan
kunde nedgå till detta minimum, vidtaga förberedande nödiga åtgärder, så att
Metalliska Cassan ej måtte qvarblifva vid detta nedsatta belopp, hvaremot
120 §. icke innehölle något sådant bestämdt stadgande, att Metalliska
Cassan ej finge bibehållas vid deri omnämnde förhållande och ej eller
något annat bestämdt åläggande för Banko-Styrelsen, än att icke, genom af
densamma beroende åtgärd, öka sedelstocken; att till följe häraf det syntes
vara så väl med 120 §:s anda och syftning, som med dess ordaly
-
46
Banco-Utshottels Utlåtande s N'.o 27,
(leise öfverensstämmande att gifva nämnde §. den tolkning, att, när det
deli omnämnde förhållande inträffat och intilldess det upphört, BancoStyrelsen
ej egde rätt, att öka sedelstocken, genom begagnande af den bemälde
Styrelse eljest i vissa §§. af Reglementet lemnade tillåtelse att bevilja
nya Cassa-creditiv, att förstärka läne-rörelsen genom odisponerade tillgångars
öfverförande till annan iåne-fond, eller genom anvisning å behållne ränte*
vinster och capital-afbetalningar, eller att uppköpa vissa räntebärande papper;
samt att denna tolkning äfven tycktes närmast instämma med Lagstiftarens
mening, då i betraktande toges sättet, hvarpå itrågavarande Reglemenls
stadgande vid i834—1835 Arens Riksdag tillkommit. Då varande
Banco-Utskott hade nemligen i dess Utlåtande N:o 16 föreslagit i aldra
'punkten: ”att Bankens Metalliska Gassa, eval verad efter myntbestämningsgrunden
till Rdr Banco, må ej bibehållas i lägre förhållande mot sedelstocken,
än som ett till tre;’" samt uti io:de punkten: ”att då Metalliska
blassan, hvaruti äfven omyntadt silfver och guld finge inberäknas, ei öfverstiger
i/3 af sedelstocken, må denne sistnämnde i intet fall ökas, och
att, så snart förhållandet blifvit derunder nedsatt, Banco-Styrelsen åligger
att vidtaga tjenliga anstalter till återställande af den emellan Metalliska
Cassan och sedelstocken nödiga proportionen af ett till tre.” Deremot hade
Rikets Ständer, som i dessa afseenden icke delade Utskottets åsigter,
afslagit 2:dra punkten uti ofvanberörde Utlåtande N:o 16, samt beslutat,
på sätt Utskottets sedermera afgifna sammanjemnknings-memorial N:o 3o
gåfve vid handen, att, i stället för den af Utskottet föreslagna proportion
af ett till tre, meddela den föreskrift, som igenffnnes i 111 §. af sednast
utfärdade Banco-Reglemente; hvarjemte Rikets Ständer, i anledning af
ro:de punkten, rörande nämnde proportion fattat det beslut, sorn ifrågavarande
120 §. innehåller, och i följd deraf afslagit sednare delen af Utskottets
1 sistberörde punkt gjorda tillstyrkan, som afsåg förläggandet för
Banco-Styrelsen, att, så snart förhållandet sjunkit såsom i 2:dra punkten
blifvit föreslaget, vidtaga tjenliga åtgärder till återställande af samma proportion.
1 Betänkandet N:o 112 hade Utskottet derefter föreslagit, att,
till den antagna redaktionen af io:de punken lägga orden: ”genom någon
af Banco-Styrelsen beroende åtgärd”; hvilket tillägg Udskottet ansåg nödigt
införa, emedan ”en ökning i sedelstocken i flere fall icke kunde af BancoStyrelsen
förek o mm a-s, såsom t. ex. då in visningar utställdes å af Banken
redan beviljade cassa-creditiv, hvilka invisningar, i och med detsamma de
aviserades, måste i sedelstocken inberäknas.” Häraf vore sålunda en följd,
att Rikets Ständer, med afslag å Utskottets tillstyrkande, att Metalliska
Banco-Utskottets Utlåtande, N\o 27.
47
Cassan ej finge bibehållas under ett visst förhållande lill sedelstocken,
deremot antagit eLt minimi-belopp för Metalliska Cassan, mot hvars bibehållande
eller för hvars förekommande det ålåge Banco-Styrelsen att
vidtaga activa åtgärder; att Rikets Stander bifallit det föreslagna passiva
åliggandet för Banco-Styrelsen, att, när metalliska Cassan ej öfver'
stege ett visst förhållande till sedelstocken, icke öka denna sednare»
samt derefter förklarat denna inskränkning på det sätt, att deri icke
finge inbegripas sådan tillökning, som vore oberoende af Banco-Styrelsens
åtgärder; hvarförutan diseussionerne inom Riksstånden upplyste, att föreskriften
i nuvarande 11 1 §., rörande ett visst minimi-belopp af silfver
fonden,
åsyftade, att, på ett mindre våldsamt sätt, gifva fortfarandet af
silfver-vexlingen elen garanti, Utskottet med den föreslagna proportionen
afse 11; hvilken åsyftning skulle varit alldeles förfelad, derest åt det antagna
modifierade sladgandet om proportionen äfven gifvits samma stränghet,
som läge i det ursprungliga förslaget, ytterligare ökad genom samma
proportions förhöjande från 2 till 5, i stället för såsom 1 till 3.
Till stöd åter för deras mening, som ansågo åliggandet för BancoStyrelsen,
att, så snart metalliska cassan nedsjunkit till förutnämnde förhållande,
vidtaga någon åtgärd för att minska sedelstocken, böra tillkomma
nämnde Styrelse endast för det fall, att denna minskning knnde ti 11-  vägabringas genom indragning af de tillökningar, sedelstocken förut kunnat
erhålla, genom någon af Banco-styrelsen, på grund af densamma i
Reglementet lemnad rätt, vidtagen åtgärd att öka lånerörelsen m. m. anfördes,
bland annat, att, vid bedömande af frågan i livad nion Banco-Fullmäktige
borde iakttaga föreskriften i 120 §. samt följaktligen hvilka åtgärder
voro af Fullmäktige beroende eller icke, det förekomme, att af Fullmäktige
vore oberoende utbetalningen af de crediliv och lånefonder, hvilkas
utgående till vissa ändamål och obegränsade eller utsatte belopp, Rikets
Ständer, genom Banco-Reglementets r5o, i56, 164, ’77* l78> >79* 180,
i8r, 182, 183 och 200 §§., sjelfve bestämt, men att till de af Fullmäktige
beroende åtgärder deremot hörde, när förhållandet vore under 2 till
5, dem, som omförmälas i 112, tt5, 185, 200, 210, 214» 2 t5 och 220
§§., samt dessutom, när Bankens ställning eller säkerhet det fordrade,
jemväl de försigtighetsmått, sorn i 115, 116 och 117 §§- samt 188 §7 7
inom. dels upptagas, dels sig emellan ordnas; att Fullmäktige således borde,
då metalliska cassan ej öfverslege 2j5 af sedelstocken, underlåta att
gifva nya eassa-erediliv, att öka publika pappersfonden, att använda Bara
-
48
Banco-Utskoltets Utlåtande > N'.o 27.
kens medel till utlåning genom Handels- och b ärings-Disconten och att
köpa räntebärande papper, samt, när Bankens ställning eller säkerhet det
fordrade, företaga metalliska cassans förstärkning eller sedelstockens förminskning,
genom en eller flere af nyss uppräknade åtgärder; att, vid
jemförelse af 1 11 och 120 §§., föreskriften i sistnämnde §. att sedelstoc
ken
icke må uti der uppgifna fall, genom någon af Banco-Styrelsen beroende
åtgärd, ökas, icke rimligen kunde föranleda till inskränkning i annan
Bankens lånerörelse, än den, som vore af Fullmäktige beroende; att
såsom följd häraf och då det icke vore åt Fullmäktiges godtfinnande öfverlemnadt,
att i annan händelse, än Bankens egen säkerhet sådant ovilkorligen
fordrade, göra förminskning uti de genom Banco-Reglementet till
beloppet bestämda utlånings-fonder, men det deremot vore Fullmäktiges
både pligt och rättighet, att, vid en för Bankens ofördelaktig conjunktur,
indraga de förstärkningar, som, på grund af Fullmäktiges egna beslut,
voro någon viss rörelse-gren anvisade, kunde 120 §. icke i annan måtto
afse inskränkning i Bankens låne-rörelse, än att Banco-Styrelsen skulle,
genom återtagande af så beskaffade tillfälliga fonder, bereda den nedsättning
i sedelstocken, hvilken för proportionens bibehållande erfordrades; och
att ifrågavarande 120 §. sålunda borde på det sätt förstås, alt, när den
deruti omnämnde proportion blifvit rubbad, sedelstocken finge icke allenast
icke ökas ”genom någon af Banco-Styrelsen beroende åtgärd”, utan,
i fall en dylik ökning redan skulle vara under gynnsammare förhållanden
verkställd, en återgång deraf borde ega rum; men att deremot den sedelutgifning,
som vore en följd af de utlåningar, hvilka enligt Reglementet
äro ovilkorligen bestämde och således ej ”bero” af Fullmäktige, icke kunde
till denna §. hänföras.
Efter noga öfvervägande af de skäl , hvilka hos Fullmäktige blifvit
åberopade och närmare utvecklade till stöd för dessa olika meningar, har
Utskottet funnit sig böra instämma uti den här ofvan sist anförda, samt,
i följd deraf, äfven ansett Fullmäktige hafva bordt, till proportionens förbättrande,
successive indraga de af Fullmäktige under åren 1841 och 1842
meddelade tillfälliga förstärkningar med n00,000 Rdr till Allmänna- samt
390,000 Rdr till Handels- och Närings-Disconternes lånefonder; dock, som
Fullmäktiges pluralitet från vidtagande af en sådan åtgärd kunnat anse
sig förhindrad af föreskriften i Banco-Reglementets 117 §., enligt hvilken
Banco-Styrelsen blifvit förbjuden, alt annorlunda, än i sista rummet, vidtaga
någon åtgärd för lånerörelsens förminskning, anser Utskottet hvad i
omför
-
Banco-Utskotlets Utlåtande, N:o 27.
49
malde målto emot Fullmäktiges pluralitet förekommit icke böra till någon
anmärkning föranleda.
Angående utmyntningen af Bankens silfver.
§• 12.
(Banco-Fullmäkliges Berättelse pag. 29—3o.)
Uppå de skäl, som uti den till Utskottet af Banco-Fullmäktige afgifna
Berättelse pag. 29—3o blilvit anförde, i fråga om sättet för tillgodogörande
af Bankens förråd af Specier efter äldre myntfot, får Utskottet
hos Rikets Ständer hemställa,
att de uti Bankens förråd redan varande och genom vexling
dit inkommande Specier af äldre prägel måtte, till
dem, sådant åstunda, få utlemnas efter stycketal, emot ett
pris, icke understigande 129 sk. Banco för hvarje Specie,
dock ej mindre parti hvarje gång, än som innehålles uti
en påse eller 5oo stycken.
Angående Bankens sedlar.
§• *3.
(iS43 års Rev. Berätt. pag. 21—22.)
Beträffande den af Rikets Ständers sednast församlade Revisorer gjorda
framställning om upphörande, med innevarande Riksdag, af all tillverkning
och utgifning ifrån Banken af sedlar å 16, 12 och 8 sk. samt
• 4 och 10 sk. kopparmynt, får Utskottet åberopa dess under N:o 16 i
nämnde fråga till Rikets Ständer serskildt afgifna Utlåtande, hvilket jemväl
blifvit af Rikets Ständer bifallet.
Depositions-rörelsen.
§• 14*
C *841 års Rev. Ber. pag. 19—20. *843 års Rev. Ber. pag. 23—24 och
Banco-Fullmäktiges Berättelse §. 38.
Sedan Rikets Ständers år 184* församlade Revisorer, af anledning,
alt i Bankens Hufvudbok för år 1840 funnits utbalancerad obetald foliiBih.
till R. St. Fröt. 1844• ö Sami. 1 A/d. 11 Hå/t. 7
50
Banco-Ulskottcts Utlåtande , N:o 27.
afgift för en enskild persons Assignerings-räkning under år 1809, med
172 Rdr Banco, inhemlat ej mindre att bemälde person, vid sistnämnde
års slut, egt å sin räkning en behållning af i,36o Rdr, derå sedermera
assignerals lid elter annan samt sednast den 22 påfoljde Mars, då hela
återstående behållningen blifvit uttagen, än äfven att Bankens fordran för
den obetalde folie-afgiftcn derefter blifvit i Räknings hafva rens concurs
bevakad, samt bemälde Revisorer, lill förekommande för framtiden dera!’,
att Banken icke måtte vidkännas några förluster i dylika fall, anmodat
Banco-Fullmäktige låta tillse, det assignering icke skedde å någon enskild
persons räkning i Banken till bögre belopp, än att dan folie-afgift, sorn
Banken tillkorome, alltid kunde gedlgöras af å räkningen innestående
behållning; så hafva Banco-Fullmäktige, i- anledning deraf, efter vederbörandes
hörande, förklarat, att enär, likmätigt föreskriften i i/jo §. af
Banco-Reglementet, folie-afgift beräknas efter antalet af ingångne assignationer
samt full visshet om assignationernes antal icke kunde vinnas, ej
eller räkning öfver den belöpande folie-afgiflen för ett tilländalupet år utskrifvas,
förr än collationering af assignantens räkning i Banken blifvit
verkställd, hvilken collationering kunde, ulan äfventyr lör räkningshafvaren,
fördröjas intill slutet af Januari månad, och då för öfrigt det icke
vore för vederbörande Kamrerare ij Depositions-Afdelningen möjligt, alt
vid hvar och en inkommande assignation uppgöra en calcul öfver den belöpande
folie-afgiflen, emedan en dylik calcul, som förutsatte behofvet att
öfverräkna antalet af alla ditintills inkomne assignalioner och att derå
vinna controll skulle med'aga den tid, som for assignalioners aprobaLion
och bokföring erfordrades, ansågo Banco-Fullmäktige olvanberörde, af Revisorerne
framstäldta förslag, såsom overkställbarl, böra förfalla.
Utskottet har icke kunnat underkänna giltigheten af de skäl BancoFullmäktige,
lill stöd för deras berörde åsigt, anfort; men då det synes
vara nödigt, att, till förebyggande af framtida förluster för Banken i ofvan
uppgifna fall, någon bestämd föreskrift derutinnan varder meddelad,
får Utskottet, i enlighet med af Banco-Fullmäktige väckt förslag, hos Rikets
Ständer tillstyrka,
att, efter det assignant sin räkning med Banken för det
förflutna året mot Bankens Bok behörigen collationerat,.
vederbörande Kamererare genast bör tillställa assignantesii
eller dess ombud granskad räkning å den för samma år
belöpande folie-afgift, hvilken, så framt densamma icke sist
BaneO'Utskoltcts Utlåtande, N'.o 27.
51
inom Mars månad blifvit insatt i Banken och insättnings
o
attesten
till Lane-Afdelningen aflemnad, skall å den på räkningen
inneslående behållning afskrifvas.
Och torde, så framt Rikets Ständer skulle denna hemställan bifalla,
Rikets Ständer hos Kongl. Maj.t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majrt täcktes, uppå Banco-Slyrelsens görande anmälan,
i Nåder låta utfärda Kungörelse i ämnet.
§• i5.
(i843 års Rev- Ber., pag. 2.4 och Banco-Fullmaktiges Berättelse,
§. 3g.)
Jemte anmälan om det förhållande, att Banco-Fullmäktige, i anledning
af Sysslomännens uti en enskild persons concurs vid början af år
1842 ingifne ansökning, att, utan erläggande af folie-afgift, utbekomma det
på hans, i eget namn, före cessionen öppnade räkning med Banken innestående
saldo, förklarat, att ehuru, i ändamål att vinna befrielse från dylik
afgift, någon serskild anmälan om upphörandet af assignering å denna
räkning icke förut blifvit hos Banco-Styrelsen gjord, Fullmäktige likväl,
enär upplyst vore, att nämnde person redan före den 1 Juni 1840 afträdt
sin egendom till borgenärernes förnöjande, och behållningen å den af honom
enskildt förut hos Banken öppnade läkning således allt sedermera
egenteligen tillhört borgenärerne i hans concurs, samt concurs-massor, i
löljd af stadgandet i i3p §. af Banco-Reglementet, äro för deras hos Banken
på räkning inneslående medel från folie-afgift befriade, funnit skäligt
bifalla Sysslomännens förrberörde ansökning, hafva Rikets Ständers sednast
församlade Revisorer hemställt, att nämnde §. i Ban“O-Reglementet måtte
erhålla ett förtydligande, sorn undanröjde ali tvetydighet vid framdeles
möjligen inträffande likartade händelser.
Då, på sätt Banco-Fullmäktige, i anledning häraf förmält, concursmassor,
likmätigt åberopade i3g §. i Banco-Reglementet, äro befriade från
folie-afgift, kunde det visserligen synas lämpligast, att erläggande af sådan
afgift i förevarande fall upphörde med året näst efter det, då coneursen
inträffade; men enär en person, sorn har räkning med Banken, möjligen
nödgas redan i början af ett år och innan han ännu assignerat något å sin
egande räkning, till borgenärerne afträda sin egendom, samt, i sådan händelse,
concurs-massan skulle få vidkännas folie-afgift för ett år, då assig
-
52
Banco-Utskottets Utlåtande, N‘.o 27.
nering icke egt rum, så har Utskottet, som ansett det vara lämpligast att
tilläfventyrs förekommande frågor härom böra, efter sig företeende omständigheter,
af Banco-Fullmäktige pröfvas och afgöras, till Rikets Ständer
skolat hemställa,
att till Banco-Fullmäktige måtte öfverlämnäs, att, efter pröfning
af omständigheterne i hvarje fall, härutinnan besluta,
på sätt Banco-Fullmäktige godt synes.
§. 16.
(1841 års Rev. Ber., pag. 20, 21, 1843 års Rev. Ber. pag. 24—2ö,
Banco-Fullmäktiges Berättelse, §. 4o.)
I afseende å det af Banco-Fullmäktige fattade beslut, att hos Utskottet
tillstyrka, att beloppet af en på Kongl. Räntekammarens räkning med
Banken utställd, såsom falsk ansedd assignation, stor 7,900 R:dr Banco,
hvilket uti Bankens räkenskaper bland dess fordringar balanceras, måtte,
på grund af Kongl. Maj:ts Nådiga Dom af den 3o November 1842, varda
afskrifvet, får Utskottet åberopa dess serskildt afgifna, under N:o 28 härhos
bifogade Betänkande.
§• I7*
(Banco-Fullmäktiges Berättelse, §. 4i-)
Af anledning, att den uti 142 §. af Banco-Reglementet intagna tariff,
hvarefter afgifter för Depositions-hvalfvels begagnande skola erläggas, befinnes
vara i så måtto oriktig, att afgiften för 4 kubikfot blifvit högre än för
5, samt för 8 högre än för 9, får Utskottet, i enlighet med Banco-Fullmäktiges
derom framstäldta förslag, hemställa, att berörde tariff måtte erhålla
följande förändrade lydelse:
För depositum af 1 J kubikfot ellér derunder . . . B:co R:dr — 16. —
För depositum derutöfver, till och med. 4 a 4ä ku
bikfot:
Första
kubikfoten  „ „ —■ 16. —
hvardera af de öfriga  „ „ —8. —
För depositum derutöfver, till och med 8 a 8! kubikfot
:
Första 4 kubikfot  „ „ —■ 4o* —
hvardera af de öfriga „ „ —■ 6. —
Banco-Utskottets Utlåtande, N\o 27.
53
För depositum derutöfver till hvad storlek som helst:
Första 8 kubikfot  „ „ 1: 16. —-
hvardera af de öfriga  „ „ —• 4* —
§• »8-
C184* års Rev. Ber., pag. 34, och Banco-Fullmäktiges Berättelse,
§. 42.)
Elier det Rikets Ständers år 184* församlade Revisorer, med föranledande
deraf, att, vid inventeringen i Depositions-hvalfvet, det befunnits,
att sedan flere år tillbaka derstädes förvaras åtskilliga deposita, hvilka möjligen
blifvit af egarne alldeles förgätne, tillstyrkt Banco-Fullmäktige gå i
författning derom, att uti allmänna lidningarne blefve införd en uppgift öfver
de i Banken varande deposita, hvilka der innestått tio år eller derutöfver,
samt att sedermera årligen låta dylika uppgifter införa; så hafva
Banco-Fullmäktige, under förklarande, att, på sätt Bankens Under-Styrelse
förmält, upplysning om så väl egarne till, som innehållet uti en del af de
deposita, hvilka hos Banken insättas, kunde vinnas af de dervid fästade
påskrifter; att det med Kungörelsen åsyftade ändamål icke kunde uppnås,
utan alt fullständig beskrifning å qvarstående deposita meddelades, men
att, genom en sådan Kungörelse, enskilde personers förhållande till BancoVerket
kulle yppas, ansett sig böra afstyrka bifall till Revisorernes ifrågavarande
framställning; och Utskottet, som icke kan annat än gilla de erinringar,
hvilka emot Revisorernes berörde förslag blifvit framställde, får
derföre hos Rikets Ständer
till omförmälde framställning afstyrka bifall.
Låne-rörelsen.
§• r9*
(Banco-Fullmäktiges Berättelse, §. 4^0
Öfver stadgandet i 149 §, af nu gällande Banco-Reglemente, hafva
Banco-Fullmäktige, enligt hvad 4^ §• i deras till Utskottet afgifna Berättelse
innehåller, meddelat den förklaring: ”att det upplupna intresset för
alla lån, som öfverskjuta Fem Riksdaler och äro meddelade på ett år eller
derutöfver, skall vid hvarje tolf månaders eller ett helt års förlopp tilläggas
capital-skulden, så att för nästföljande tolf månader eller till betai
-
54
Banco-Utskotlets Utlåtande, N\o 27.
ningsdagen , i händelse den dessförinnan inträffar, räntan upplöper jem väl
A den uträknade och såsom obetald, vid helårets slut tillagde intresseskulden.
”
Jemte tillkännagivande, att Utskottet, för sin del, godkänner BancoFullmäktiges
i berörde hänseende afgifne förklaring, samt anser ofvanåberopade
i4q §. i Banco-Reglementet. till likstämmighet dermed böra förtydligas,
förbehåller sig Utskottet, att, i sammanhang med forändradt förslag
till reglementariska föreskrifter för Banco-Verkets styrelse och förvaltning,
få hos Rikets Ständer föreslå den ändring i redaclionen af nämnde , sorn
Utskottet, i följd häraf, finnér vara behöflig.
§. 20.
(1841 års Rev. Ber., pag. 26—27, och Banco-Fullmäktiges Berättelse,
§. 47-)
Enligt hvad Rikets Ständers år 1841 församlade Revisorers samt BancoFullmäktiges
afgifne Berättelser utvisa, hafva Revisorerne, uppå af Fullmäktige
gjord förfrågan om rätta tolkningen af stadgandet i 161 §. mona.
Litt. d af nu gällande Banco-Reglemente, att alla hos Banken eller LåneContoret
befintlige eller framdeles ingifvande våg-attester borde, så vida
icke de derå upptagna lån varda inbetaide inom tolf månader ifrån attesternes
utgifningsdagar, på föreskrifvet sätt, förnyas, förklarat, det Revisorerne
ansågo nämnde föreskrift icke hafva afseende å andra attester, än
sådane, sorn voro utfärdade från Stockholms och Götheborgs vågar; i öfverensstämmelse
med hvilken åsigt Banco-Fullmäktige förständigat UnderStyrelsen,
att låta trycka och till begagnande utdela blanketter till skuldebref
för lån å jern och vågförde effecter, i öfrigt lika med nu befintliga
formulärer, men med införande af en, till följande lydelse förändrad slutmening:
”utfästande vi oss jemväl, att, så vidt detta lån icke under tiden
varder inbetald t, vid påföljd af dess utsökning, iakttaga den i Kongl. Kungörelsen
under den 7 December 1841 meddelade föreskrift om inlemnande
till Banken af behörigt förnyelse-bevis öfver våg-attesten inora tolf månader
från dess ulgifningsdag.”
Utskottet gillar, för sin del, den öfver ifrågavarande stadgande meddelade
tolkning, och skall framdeles till Rikets Ständer inkomma med förslag
till den förändrade redaction af åberopade §. och morn., som Utskottet,
i följd häraf, anser vara af nöden.
Banco-Utskottets Utlåtande, N\o 27.
55
§. 2 1.
(Banco-Fullmäktiges Berättelse, §. 5o.)
Sorn Banco-Fullmäktige anmält, att Lunds Domkyrka ännu icke begagnat
någon del af det låne-biträde, till belopp af högst 33,000 R:dr
B:co, som vid 1828—i83o arens Riksdag densamma beviljades, samt Rikets
Sländer, enligt hvad 16p §. 1 mom. i nu gällande Banco-Reglemente utvisar,
beslutat, alt nämnde lån blott till nästblifvande Riksdag skulle berna!
de Domkyrka tillhandahållas, får Utskottet hemställa,
att samma låne-biträde med innevarande Riksdag måtteupphöra.
.
§. 22..
(Banco-Fullmäktiges Berättelse, §. 53.)
I anledning af uppkommen fråga, huruvida i något fall, såsom pant
för Banco-lån skulle kunna antagas fastighet, sorn blifvit intecknad att häfta
för mindre summa, än Banco-lånens minimi-belopp, 200 R:dr Banco,
hafva Banco-Fullmäktige, på sätt 53 §. af deras till Utskottet afgifna BeräLLelse
utvisar, i nämnde hänseende till efterrättelse meddelat följande
förklaring, att inflyta uti den Promemoria, som af Låne-Cancelliet till a 11-  mänhelens kännedom utfärdas, angående hvad, som, i och för fastighetslån
erhållande från Banken, är att iakttaga, nemligen:
”Att, om flere hemman och hemmansdelar, som kunna åtskiljas, och
hvilkas värde, hvar för sig, uppgår till det belopp, alL å hvardera kan få
lånas minst 200 R:dr,. pantsättas för ett och samma lån, bör helst, till
undanröd jande af de hinder och svårigheter, sorn eljest vid framdeles uppkommande
frågor om relax af större eller mindre del af panten, lånets
fördelning m. m., i följd af 18 §. i Kongl. Förordningen den i3 Juli
1818, ovilkorligen uppstå, i skuldebrefvet och vid inteckningens meddelande
utsättas for huru stor del af lånet hvardera fastigheten skall häfta.
Härvid erinras, att fördelning af lån icke får ega rum, då hvarken den
såsom Bankens pant för primitiva lånet qvarblifvande fastighet, eller den,
för hvilken fördelning sökes, ingått i ursprungliga låne-summan för minst
©fvanomförmälda minimi-belopp, och att relax eller frånskiljande af någon>
hemmansdel eller lägenhet från Bankens pant och inteckningsrätt icke beviljas,
. så vida ej den fastighet, sorn afses fortfarande böra utgöra säkerhet
tor Bankens återstående fordran, vid primitiva låne-beloppets bestämman.>~
die, deruti, ingått för minst 200» R:dr Banco.”
56
Banco-Utskottets Utlåtande, N.o 27.
Efter öfvervägande häraf, har Utskottet funnit godt Banco-Fnllmäkti
ges
omförmälde förklaring att gilla och godkänna.
Bankens Discont-rörelse.
§• a3.
De för bedrifvandet af Bankens flerfaldiga Discont-rörelse anslagne
fonder och förlags-capitaler äro uti Banco-Fullmäktiges till Rikets Ständer
öfverlemnade Berättelse (pag. 45 — 53) fullständigt upptagne; hvarför Utskottet
här endast anser sig behöfva för Rikets Ständer framlägga resultatet
af nästlidet års Discont-rörelse uti nedanstående, för sådant ändamål
upprättade, öfversigt:
(Se bifogade Tabell.)
Ehuru, enligt denna öfversigt, Låne-balancen i allmänna utlåningen
på namn och reverser vid Malmö Låne-contor visar sig utgöra 46,229 R:dr
3 sk. it r:st., så ock om derifrån afdragas samtlige de till f. d. Kamereraren
J. P. Lindstedts Balance-mål hörande lån, hvilka, på grund af Rikets
Ständers vid sistförflulne Riksdag fattade beslut, bland osäkra fordringarne
inberäknats med tillsammans 38,776 R:dr 10 sk., hvaraf likväl,
dels utur Lindstedts concursmassa och dels af f. d. Banco-Casseuren J. A.
Björkmans med qvarstad belagda egendom, hittills influtit 27,022 R:dr 29
sk. 10 r:st., återstår endast en summa af 7,452 R:dr 41 11 r;st., eller
icke fullt 3/4 procent af ordinarie ullunings-londen 1,000,000 R:dr, under det
att osäkra inom linien balancerade fordringar vid Låne-contoret i Götheborg
uppgå till närmare 31 och vid Banco-Discont-verket i Stockholm till
nära 6| procent af de derstädes utlånte ordinarie fonder, utgörande på förra
stället 2,000,000, och på det sednare 5,000,000 R:dr Banco.
Då ändamålet med utlåningen från Banco-Disconten och Låne-Contoren
ovedersägligen är och måste vara, att med understöd bispringa näringarne,
eller, med andra ord, att lånen utgifvas, med hänsigt dertill, att
de skola af låntagaren användas till skapande af nya tillgångar, har Utskottet
ansett sig icke böra underlåta, att fästa uppmärksamhet deruppå,
huruvida detta ändamål kan anses motsvaradt, eller åtminstone conseqvent
sökes. Härvid bör ej nekas, å ena sidan, att enär för ett omdöme i detta
fall, all nödig upplysning icke kan vinnas af de documenter, som för
Utskottet varit tillgänglige, omdömet ej kan ega anspråk på juridisk viss
-
Banco-TJtshottets Utlåtande, N\o 27.
57
het, likasom ej heller å den andra, att för de Styrelser, som besluta, angående
Disconts-låns meddelande, serdeles stor svårighet möter vid granskning
af den sökandes motiver för låne-ansökningen, och att således ofrivilliga
misstag ofta måste ega rum. Men Utskottet anser sig dock, med stöd
af dels den allmänt kända lättheten för, nära nog, hvilken som helst, att
erhålla Discont-lån, dels de årliga stora förluster, som på denna utlåning
göras, oakladt förlusterne först blifva synliga, sedan låntagaren uttömt alla
utvägar, alt, genom omsättningar och nya låns lagande, uppskjuta yppandet
af sitt obestånd, böra uttala den önskan, att Discont-iörelsens framtida
bedrifvande mätte kunna ordnas på ett sätt, att utlåningarne derifrån
medföra åsyftad n3rtla och icke, såsom Utskottet anser förhållandet i icke
obetydlig nion vara, blifva hjelpmedel för vinglaren, att till slutlig skada
för så väl Banken, som enskilda redbara medborgare, underhålla och fortsätta
sin rörelse.
§. 24.
Vid den af Rikets Ständers Revisorer öfver Malmö Lune-Contor förrättade
Revision af 1842 års räkenskaper, hade Vä 1 loll. Borgare-ståndets
ledamot i Directionen fästat Revisorerues uppmärksamhet på olägenheten
deraf, att han vore den enda bland Direcleurerne af respective Riks-stånden,
som funnes på stället boende, hvaraf följden blefve, alt, enär, enligt
82 §. 10 mom. af Banco-Reglemenlet, en Directeur skall med Banco-ombudet
och Kamereraren deltaga i nyckel vården, detta åliggande träffade honom
ensamt; hvadan och då hinder för en ledamots så beskaffade oafbrutna
tjenstgöring möjligen kunde uppstå, så väl af sjukdom, som af andra
tillfälligheter, oeh derigenom en förlägenhet uppkomma, hvilken blefve
desto svårare att afhjelpa, som de öfrige Direcleurerne icke saknade skäl
lill yrkande af befrielse från deltagande i denna vård, då deras respective
Riks-stånd, med kännedom om deras från staden aflägse vistelseort, valt
dem till Direcleurer, utan att derjemte ålägga dem, att för någon tid inflytta
till staden, hvilket blefve en nära nödvändig följd af skyldigheten
att deltaga i nyckel vården, Revisorerne lill Utskottet hemställt, att samtlige
Riks-stånden måtte, före skeende val af nya Directeurer öfver LåneC011
törel, göras uppmärksamme deruppå, att Lå 11 e-Conlorets säkerhet fordrade,
det minst tvenne af Directionens ledamöter funnos boende på stället,
så, att då en af dem vore hindrad från utöfvandet af nyckelvården,
den andra måtte kunna i hans ställe densamma öfvertaga.
Bih. Ull R. St. Prof. tS.fd. 6 Samt. 1 A/d. 11 Haft. 8
58
Banco-Ulskottets Utlåtande , N‘,o 27.
I enahanda syftning har jemväl Direclionen öfver Låne-Conloret i
Götheborg, uti dess till Utskottet ingifne Berättelse, anmält, att sedan Hedervärda
Bonde-Ståndets utsedde ledamot i Direclionen, Bengt Gudmundsson,
den 8 Mars 1842, hos Direclionen anmält sitt behof, att så väl för
enskilde angelägenheter, som sin helsås vårdande, erhålla tjenstledighet
från Ledamolskapet i Directionen, samt derjemte tillkännagifva, att de af
Hedervärda Bonde-Ståndet för honom utsedde suppleanter, Lars Rasmusson
och Olof Benjaminsson, hvilka af Bengt Gudmundsson blifvit anmodade.,
att, i hans ställe, i Direclionens göromål deltaga, begge, enligt från dem
företedde skrifvelser, förklarat sig, såsom aflägse boende, vara hindrade
att sig för sagde ändamål infinna, hade Directionen, då Bengt Gudmundssons
begärda tjenstledighet icke skäligen kunde förvägras, sett sig nödsakad,
att hos Hedervärda Bonde-Ståndets Canzli-Diiedion inberätta förhållandet,
för vidtagande af den åtgärd, Canzli-Directionen kunde finna erforderlig;
med anledning hvaraf, och ehuru förlägenheten blifvit för den gången på
det sätt afhjelpt, att Canzli-Directionen, såsom ytterligare suppleant för
Bonde-ståndets ordinarie ledamot utsett Anders Svensson i Kallebäck,
hvilken ock sedermera oafbrutet i Direclionens göromål deltagit, Directionen
ansett sig böra fäsia uppmärksamheten på angelägenheten och nyttan
deraf, att de suppleanter, som för Direclionens ledamöter valda utsedde,
väljas bland personer, boende i Götheborg eller dess närmaste grannskap,
på det att, viel inträffande förfall för någon af ledamöterne, dess suppleant
må kunna, utan för lång tidsutdrägt och besvär, efter erhållen kallelse i
Directionen inträda.
Hvad i ofvanberörde hänseenden förekommit, har Utskottet velat för
Rikets Ständer anmäla, till det afseende sådant kan anses förtjena, vid
framdeles skeende val till ledamöter och suppleanter uti Directionerne öfver
Låne-Contoren i Götheborg och Malmö.
Anordningar utom Stat.
§. 25.
Uti 68 §• ftf Banco-Fullmäktiges lill Utskottet afgifna Berättelse omförmälas
de förändringar, i afseende på Fullmäktiges så kallade Dispositions-i
åkning N:o- 2, hvilka sedan sistföiflutne Riksdag inträffat; och enär,
hvad härvid angår den hos Baneo-Fullmäktige uppkomne fråga, huruvida,
efter det ett af aflidne Kamererare!! vid Låne-Contoret i Malmö S. G. de
Banco-Utskottets Utlåtande > N\o 27.
59
Mares efterlemnade sju barn numera uppnått 21 års ålder, det åt bemälde
Kamererares enka jemte sju minderåriga barn beviljade och under Litt.
K förekommande anslag å 333 R:dr 16 sk. B:co årligen, borde, i förhållande
till barnens antal, minskas, Utskottet, lika med Banco-Fullmäktige,
funnit, att, då något vilkor eller förbehåll, som kunde leda till inskränknin
g 1 föret lämnde enkas rätt, att till oförminskadt belopp tillgodonjuta det
henne tillagde anslag, icke blifvit vid meddelandet af berörde understöd
fästadt, något afdrag derå icke eller borde ega rum, får, till följe häraf,
Utskottet tillstyrka, att
omförmäldte anslag måtte till bela sitt belopp, eller 333 R:dr
16 sk. B:co årligen utgå, så länge Enkan de Maré lefver
och någotdera af bennes ofvanhemälde sju barn icke uppnått
21 års ålder;
hvarjemte Utskottet, som ansett öfrige af Banco-Fullmäktige gjorde anordningar
vara med billighet öfverensstämmande, hemställer, att till nedan
nämnde
personer måtte från Banco-Fullmäkliges s. k. Dispositions-räkning
N:o 2 årligen få utgifvas följande belopp:
Till aflidne Vaktmästaren vid Banco-Discont-Verket, Lars Sundins
enka, Christina Margaretha Lindblad 75: — —
Till aflidne Registratorn vid Malmö Låne-Contor, H. Gullan
ders
enka, Jakobina Christina Nobelius  200: — —
Och till aflidne Ombudsmannen vid Götheborgs Låne-Contor,
Lagmannen P. Stenbergs enka, Ulla Klingspor .... 333: 16. —
i sammanhang hvarmed Utskottet, jemlikt hvad Banco-Fullmäktige föreslagit,
skolat hos Rikets Ständer tillstyrka, att,
en summa af 2,500 R:dr för det ändamål, som i 224 §. af
nu gällande Banco-Reglemenle omförmäles, fortfarande måtte
få ställas till Banco-Fullmäktiges disposition.
§. 26.
(1841 års Rev. Ber., pag. 36—37, och Banco-Fullmäktiges Berättelse,
§. 64.)
Banco-Fullmäktige, hvilka vid sednaste Riksdag till då varande BancoUlskott
uppgåfvo de serskilda anslag, som Fullmäktige ansägo böra fortfarande
utgå, hade dervid jemväl föreslagit en ersättning, Beräknad till
60
Banco-TJIskottets Utlåtandej N\o 2J,
42 sk. 8 r:st. Banco för hvarje 1000:<Je annullerade och förslitne sedlar å
vaiörerne från och med 10 R.dr till och med 8 sk., som blifvit af Bankens
Commissarier granskade, öfverkorsade, uppräknade och förseglade;
hvaremot Banco-Utskottet, uti dess till Rikets Ständer under N:o 184 i
ämnet afgifne Memorial, i stället för sedelvalören 10 R:dr upptagit valören
3 R:dr, för hvilken afvikelse från Fullmäktiges förslag, något skäl icke
blifvit i nämnde Memorial anfördt.
Sedan Bankens Under-Styrelse hos Fullmäktige hemställt, att, ehuru i
Banco-Reglemenlet någon ersättning icke blifvit bestämd för granskning,
öfverkorsning, uppräkning och försegling af annullerade och förslitne sedlar
å vaiörerne 10 R:dr och 6? R:dr, sådan ersättning likväl måtte hädanefter,
som ditintills, utgå med ett belopp af 42 sk. 8 r:st. per 1000 stycken
sedlar, men Fullmäktige, genom beslut den 11 November 1840, förklarat
sig, emot ordalydelsen i 225 §. af Banco-Reglementet, icke kunna
Under-Styrelsens berörde hemställan bifalla, samt Rikets Ständers år 1841
församlade Revisorer, hos hvilka Bankens Commissarier öfver Fullmäktiges
omförmäldte beslut sig besvärat, samma besvär ogillat, så hafva Fullmäktige,
uti deras till Utskottet afgifna Berättelse, hemställt, att ersättning för
annullering af förslitne sedlar måtte få utgå äfven för sedlar å 10 R:dr
och 6? R:dr; och som Utskottet anser denna hemställan vara på billighet
grundad, samt den i 1840—1841 års Banco-Utskotls ofvanåberopade Memorial
anmärkte afvikelse från Fullmäktiges nti ifrågavarande hänseende
afgifna förslag synes hafva endast af förbiseende tillkommit, får Utskottet
tillstyrka, att,
för hvarje 1000:de annullerade och förslitne sedlar å vaiörerne
från och med Tio R:dr till och med 8 sk., som blifvit
af Bankens Commissarier granskade, öfverkorsade, uppräknade
och förseglade, måtte i ersättning utgå ett belopp af
42 sk. 8 r:st. Banco.
Inre detalj-förhållanden.
§. 27.
(Banco-Fullmäktiges Berättelse, §. 65.)
Banco-Fullmäktige hafva anmält, att de, med stöd af föreskriften i
226 §. af Banco-Reglementet, tilldelat Medaljören G. Enegren 280 R:dr
B;co årligen från och med 1837, såsom ersättning för förlorad arbetsför
-
Banco-Utskottets Utlåtande, N'.o 27.
61
tjenst, genom den år 1836 lillvägabragta förändring med sedelmyntet;
emot hvilket af Fullmäktige meddeidte förordnande Utskottet,, för sin del,
icke funnit något att erinra.
§. 28.
(Banco-Fullmäktiges Berättelse, §. 66.)
Med stöd af 5 §. i den för Utskottet utfärdade Instruction, har Utskottet,
i anledning af Banco-Fullmäktiges derom gjorda framställning,
förordnat, att ett förbättradt vatten-uppfordringsverk borde vid stationen
N:o 3 anskaffas, samt tillika, i afseende derå, meddelat Fullmäktige nödige
föreskrifter.
§. 29.
(1841 års Rev. Ber., pag. 34—35, 1843 års Rev. Ber., pag. 49—52, och
Banco-Fullmäktiges Berättelse, §. 67.)
Som de af Banco-Fullmäktige vidtagne beslut och åtgärder, i afseende
å det nya Chartae-Sigillatae-papperet blifvit fullständigt redovisade, ej
mindre i Rikets Ständers åren 1841 och 1843 församlade Revisorers Berättelser,
än äfven i den af Banco-Fullmäktige till Utskottet afgifna Berättel
se,
får Utskottet, tili undvikande af ett onödigt upprepande, nu endast
hänvisa till hvad nämnde Berättelser uti omförmäldte hänseende innehålla.
§. 30.
(1841 års Rev. Ber., pag. 34, 1843 års Rev. Ber., pag. 49 samt 100 —102>
och Banco-Fullmäkt ges Berättelse, §. 68,)
Uti 1841 och 1843 årens Revisions-berättelser har, i anledning af
kostnaderne för den år 1837 påbörjade och ur 1840 fulländade reparation
af begge Bankohusen, Blifvit anmärkt, bland annat, att, efter Revisorernes
åsigt, Banco-Fullmäktige icke bordt under band låta verkställa ett så vidsträckt
arbets-företag, hvilket sannolikt aflupit med mindre kostnad, om
verkställandet deraf blifvit upplåtet på öppen entreprenad-auction; och hafva
Banco-Fullmäktige häröfver afgifvit den förklaring, som finnes sistnämnde
Revisions-berättelse (pag. 100—102) bilägd.
Efter öfvervägande af hvad i ämnet blifvit anfördt, har Utskottet funnit
sig ega skäl, att godkänna Banco-Fullmäktiges berörde förklaring, oell
hemställer derföre,
att Revisorernes ofvanberörde anmärkning mätte få förfalla.
62
Banco-Utskotlets Utlåtandej N:o 27.
§. 31.
(1841 års Rev. Ber., pag. 34, 1843 års Rev. Ber., pag. 47, och BancoFulltnäkliges
Berättelse, 69.)
Med föranledande af den vid 1841 års Revision framställde erinran,
att för det uti Bankens räkenskaper under titel: ”Trycknings-kostnad under
1828—1830 årens Riksdag” balancerade belopp 977 R:dr 34 sk. B:co,
Banco-Styreisen långt före detta bordt söka ersättning af Riksgälds-Contoret
eller ock anmäla beloppet till afskrifning, så och enär, på sätt BancoFullmäktige
anmärkt, tiden för återfordrande af berörde, utaf Banken bestridda
utgift föi' tryckningen af Banco-Ulskottets Utlåtanden och Belänkanden
m. m. vid ofvannämnde Riksdag redan lärer vara förliden, får
Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Banco-Fullmäktige föreslagit,
hos Rikets Ständer tillstyrka,
att ifrågavarande belopp, 977 R:dr 34 sk. B:co, måtte få ut-
ur räkenskaperna afskrifvas.
§. 32.
(Banco-Fullmägtiges Berättelse, §. 70.)
Emot det af Banco-Fullmäktige fattade beslut, att Under-Styrelsen, vid
hvarje upprättande förslag till befordran inom 3:dje tjenstegraden, borde
serskildt taga under ompröfning och yttra sig, huruvida och i hvilken ordning
Under-Styrelsen, med föranledande af 98 §. 5 mom. i Banco-Reglementet,
ansåge någotdera af Banko-Ombuden viri Låne-Gontoren i Götheborg
och Malmö böra tillerkännas den högre tour till vidare befordran innom
Banco-Verket, sorn kunde finnas åtfölja en dylik befordran, äfven
utan att någon ansökning i sådant afseende inkommit, har Utskottet, för
sin del, icke funnit något att erinra.
Tumba Pappersbruk.
§. 33.
Vid granskning af Tumba Bruks Räkenskaper för år 1843 har någon
anmärkning, hvad ziffran beträlFar, icke förekommit och resultatet befunnits
sådant, det upptages uti de deröfver npprättade tabeller, hvilka finnas
bifogade Banco-Fullmäktiges till Utskottet afgifna och Rikets Ständer meddelade
Berättelse.
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 27»
63
Men Utskottet kan ej undgå härvid anmäla, att den enda räkenskap,
som blifvit till Utskottets granskning öfverlemnad, utgöres af en utaf
Bruks-förvaltaren förd hufvudbok, som, utom det alt den innehåller en
löpande, temligen summarisk cassa-räkning, i öfrigt endast, med den för
en hufvudbok vanliga korthet, upptager de Conti, som för ådagaläggande
af slutresultatet utaf årets rörelse erfordras.
Då emedlertid Utskottet af denna boks granskning icke kunnat närmare
bedöma och controllera hushållningen vid Bruket, har Utskottet
iian Bruks-forvaltarén rekvirerat dels specificerade contra-räkningar med de
Verk och enskilde personer, hvilka hos Bruket göra beställningar, och
hvarpå Brukets inkomster hufvudsakligen sig grunda, dels den dagsverksjournal,
som bordt föras, ej mindre till bestyrkande deraf, att de i hufvudboken
uppförde dagsverken verkligen egt rum, än äfven för utredande huruvida
samt till hvad ändmål desamma blifvit för Brukets räkning använde,
dels den cassa-journal för dagliga utgifter, som legat till grund
för den i bufvudboken, på en gång, vid årets slut inskrifna cassa-räkningen,
dels ock de contra-räkningar eller motböcker, som förmodats hafva
bordt föras med de vid Bruket anställde arbetare; men denna reqvisition
har icke blifvit efterkommen, utan har Bruks-förvaltaren mundtligen förklarat,
det han väl till sin upplysning, så i ena som andra afseendet,
fört anteckningar, men att desse icke befunnos i det skick, alt lian ansåg
sig kunna dem för Utskottet förete; äfvensom Utskottet vidare inhemtat,
att någon annan verificalion för under året verkställdt öfver-arbete icke är
att tillgå, än de derom af Pappersmestaren lemnade uppgifter: att behörig
reqvisition ej utfärdas eller qvittenser tagas å den lump och andra matelialier,
som för Brukets drift erfordras och i sådant ändamål af Pappersmästaren
till bruksarbetare utlemnas, samt att lump lill Bruket älven
iefvereras af dess egen Betjening, hvars qvittenser antagas såsom verification
för derför utbetalde penningar, likasom hö utaf Bruksskrifvaren lefvererats
och kostnaden derför af honom qvitterats; af hvilket allt nogsamt
synes, att, med den vid Tumba begagnade bokföring, en verklig
controll å Bruksförvalt ningen icke ens är möjlig, samt alt tillsynen å hushållningen
förnämligast b vilar på god tro till Förvaltaren och de honom;
närmast underlydande.
Det åligger dock Utskottet, att, i afseende å Brukets förvall ning, upptaga
och sig yttra öfver de dervid af Rikets Ständers Revisorer gjorde anmärkningar,
hvilka kunna anses utgöra föremål för Rikets Ständers algö
-
64
Banco-Utskottets Utlåtande, N\o 27.
rande; hvadan Utskottet, så godt sig vid ofvannärande förhållande göra
låter, nu går ait detta dess åliggande fullgöra.
§. 34.
(r-841 års Rev. Ber. pag. 40
(i843 — — — — 39)
(Banco-Fullm. Berättelse §. 11 pag. 12)
Uti såväl I-S41 som r843 årens Revisions-Berättelser är anmärkt, att
jordbruket vid Tumba kostat mera än det inbringat; och ehuru detta icke
är förhållandet för år i843, utvisa likväl räkningarne för sistnämnde år
icke eller något bättre resultat, än alt jordbruket derunder lemnat den
obetydliga vinsten af 33 Rdr 14 sk.
I anledning häraf hafva Banco-Fullmäktige förmält, att jordbruket
vanligen gifvit en liten behållning och att det nu anmärkta motsatta förhållandet
lill en del varit föranledt af kostnaden för dikens upptagande
och en tufvig ängs upplöjning; men af den öfversigt af Tumba Bruksrörelse
under sednaste 10 åren, som finnes bifogad Banco-Fullmäktiges
lill Utskottet afgifne Berättelse, inhemtas, att jordbruket under denna tid
på det hela lemnat en förlust af mer än 900 Rdr Banco, och detta oaktadt
jordbruket icke blifvit påfördt hvarken hemmanets utskylder eller
aflöningen för \ drängar och utfordringen af 4 dragare, hvilken arbetsstyrka
dock otvifvelaktig!, vid jordens skötande, användes, samt dessutom
antalet af legda dagsverken för jordbruket möjligen kan vara större, än
som motsvarar den andel af Brukets bela dagsverks-kostnad, hvarför detsamma
vid årets slut blifvit godlyckligen debiteradt.
Utskottet måste således för gifvet antaga, att jordbruket vid Tumba
drifves, på det hela, med förlust, och att, om icke en förändring i detsamnias
bedrifvande kan åstadkommas, det för Banken vore fördelaktigast att
låta hemmanets jord ligga öde; men då ett sådant förfarande, åtminstone
för exemplets skull, torde böra undvikas, har Utskottet, som delat BancoFullmäktiges
farhåga för olägenheten af en fremmande arrendators bosättning
vid Bruket, ansett försök böra göras, att få jordbruket utarrenderadt
till någon, i grannskapet af Tumba boende jordegare; hvadan Utskottet
tillstyrker
att jordbruket målte på arrende under vissa år utbjudås,
med vilkor likväl, att arrendatorn icke får begagna några af
ljygg
-
Banco-Utskoltets Utlåtande, N\o 27.
65
byggnaderne vid Bruket; men att, i händelse antagligt anbud,
under sådant vilkor ej kan erhållas, jordegendomen
måtte indelas i vissa lotter och dessa bruksarbetarne tilldelas,
med iakttagande af motsvaraude billig nedsättning i
den dem för det närvarande tillerkända aflöning.
§. 35.
(iS43 års Rev. Ber- pag. 56, 113 och 117.)
Af Rikets Ständers år 1843 församlade Revisorer är erinradt, att
hvarken för år 184 * eller 1842 blifvit af Inspekterande Fullmäktig afgifne
sådane förslag till arbetsplan för året, som i 202 §. af Banco-Reglementet
den i5 Juni 1841 stadgas.
Hvad härutinnan blifvit anmärkt, finnér Utskottet dock, efter tagen
kännedom af deröfver afgifne förklaringar, icke vara af sådan beskaffenhet,
att det bör till någon åtgärd föranleda, helst någon skada genom
omförmälda underlåtenhet icke kan anses hafva inträffat.
§. 36.
(i843 års Rev. Ber. pag. 57—5c>.)
Revisorerne hafva anmärkt, att med syftningen af Banco-Reglementets
227 §., som föreskrifver att vid Tumba Bruk all möjlig besparing i
koslnaderne för Brukets drift skall iakttagas, det förhållande icke syntes
väl instämma, att brukets papperstillverkning lemnat förlust för så väl år
1841 sorn år 1842, ehuru någon ränta å Förlags-capitalet icke beräknats
samt oaktadt värdet af det från Bruket till Banken levererade papper
vore högre upptaget än det för lika beskaffadt papper i handeln gångbara
pris; och ehuru, enligt Revisorernes åsigt, till förlusten å Bruksrörelsen
på det hela i sin mon visserligen bidroge det i afseende på Tumba
serskildt förekomne förhållande, att oberäknadt den lika dryga, som
oundvikliga förvaltningskostnaden, Bruket nödsakades, jemväl under de tider,
då tillräcklig sysselsättning saknades, bibehålla och aflöna en talrik
arbetspersonal, för att, då trägnare göromål det fordrade, ega tillgång på
inöfvade arbetare, hafva Revisorerne likväl ansett den omständighet ännu
väsendtligare hafva medverkat till den anmärkta förlusten å Brukets rörelBih,
till R, St, Prot, 1844■> 6 Sami, 1 Afd, 11 Haft, 9
66
Banco-Utskotlels Utlåtande, N\o 27.
se, att arbetskostnaderne vid Tumba vore, i förhållande till dem vid andra
Psppersbruk inom Riket, högst betydliga, icke blott hvad anginge de
ordinarie löningsförmonerne, utan i synnerhet hvad beträffade utgifterne
för extra biträden, hvartill ytterligare komme de för landtegendomen utgifne
betydliga kostnader, äfvensom att värdet å vissa för Brukets räkning
upphandlade effecler, som blifvit anskaffade icke efter anbud, utan genom
direkta köp, syntes vara högre, än då varan lemnäs i parti, eller i följd
af entreprenad-auclion; med anledning af hvilka förenade omständigheter
Revisorerne, efter anförande af flere skäl till bestyrkande deraf, att Bankens
medel i förenämnde hänseende icke blifvit ändamålsenligt använde,
förklarat dessa omständigheter hafva gifvit Revisorerne giltig anledning
lill uttalande af den önskan, att hädanefter noggrannare hushållning
icke blott med arbetstid och dagsverken, än äfven vid upphandlingar
för Tumba Bruks räkning måtte iakttagas, samt att, enär arbeten
kunna genom beting verkställas, delta sätt må företrädesvis väljas.
Den af Bruksförvaltaren, i anledning af dessa anmärkningar, afgifne
och af Banco-Fullmäktige åberopade förklaring, som blifvit bifogad 18/J3
års Revisions-Berätlelse (pag. 121 —i35) finner Utskottet, för dess del,
icke nöjaktig, helst densamma endast lösligen vidrörer de af Revisorerne
anmärkte förhållanden; och ehuru papperstillverkningen, enligt 1843 års
Bok, skulle hafva lemnat en vinst af 9,444 R^r 1 sk- 2 rst., synes likväl
den af Banco-Fullmäktige framlagde öfversigt af Tumba Bruks rörelse
under sednast förflutna 10 åren icke lemna något för den nuvarande
Bruks-styrelsen fördelaktigt resultat, enär deraf visar sig, att vinsten å
papperstillverkningen, som under åren 1834—38 i medeltal utgjorde omkring
17,780 Rdr, under de sedermera tilländalupna 5 åren i medeltal
icke uppgått till mer än omkring dno Rdr, och detta fastän Bruket icke
allenast nu likasom tillförene uti Banken eger den hufvudsakligaste afnämaren
af dess tillverkningar, utan derjemte beställningar från andra Verk
äfvensom från enskilde personer varit i tilltagande.
§. By.
(1843 års Rev. Ber. pag. 60.)
Af Revisorerne är slutligen upptaget, såsom anmärkningsvärdt, att,
ehuru Rikets Ständers Bank har serskild juridisk Embets-Afdeloing, Tumba
Bruk likväl år 1841 fått sig påfördt ett belopp af 4'o- Rdr Banco, så
-
Banco-Utskottets Utlåtande, N\o 27.
67
som arfvode till en Tjensteman utom Banken, hvilken bevakat Bankens
rätt och talan i en hos Stockholms myndigheter anhängig tvistefråga.
Men när upplyst blifvit, att det mål, uti hvilket förenämnde arfvode
lemnats, från början varit af Bruksförvaltaren, Professor Bagge, sjelf anliängigtgjordt,
genom hos Öfver-Ståthållare-Embetets Cancellie anställd lagsökning,
utan att då ännu ens var utredt, huruvida målet rörde Bruket,
eller allenast Förvaltaren, Professor Bagges enskilda rätt, hvilken sednare
Bankens Fiscals-Embete naturligtvis ej varit skyldigt att iakttaga och bevaka,
samt Utskottet af Fiscals-Embetets till iö43 års Revision afgifne
Berättelse inhemtat, att Fiscals-Embetet, sedan frågan förklarats vara af
tvistig beskaffenhet, målet å Bankens vägnar vid vederbörlig Domstol i
laga ordning utfört, anser Utskottet omförmälde anmärkning ickej böra
till någon åtgärd föranleda.
§. 38.
Vid den af Utskottet företagna granskning af Tumba Bruks Hufvudbok
för år i843, med dertill hörande verificationer, har för öfrigt förekommit
följande af den beskaffenhet, att Utskottet ansett sig böra dervid
fästa uppmärksamhet.
a) Ehuru formningsdagarne år 1843 icke utgjort mer än 791, under
det att, enligt Förvaltarens, i anledning af Revisorernes anmårkningar afgifne
förklaring, 1,200 formnings-dagsverken kunna af Brukets ordinarie
arbetare verkställas, om de vid Bruket anlagde 4 kypar höllos i jemn
gång, har likväl för öfverarbete vid formning utbetalts 715 Rdr 28 sk.;
och , oansedt bruket af dervid anställde 46 ordinarie arbetare synes bordt
kunna påräkna tillräckligt arbetsbiträde till färdiggörande af hvad under
denna inskränkta formning hunnit tillverkas, utvisar räkenskapen icke
destomindre, att för öfverarbete blifvit utbetalde Rdr 1,081: 4o sk.
3 rst.
b') I likhet med hvad utaf Revisorerne blifvit för den föregående tiden
anmärkt, anser Utskottet det debiterade priset på inköpt lin, vid jemförelse
med det i allmänhet gångbara, särdeles högt. Likaså finnes de.tsammas
häckling och rengöring fortfarande hafva medfört dryga utgifter,
men Utskottet har, i sednare hänseendet med fägnad erfarit, hurusom numera,
enligt af Bruks-förvaltaren meddelad uppgift, genom begagnande af
en utaf honom uppfunnen och i pappersqvarnen anbringad inrättning,
G8
Banco-Utskottets Utlåtande> IV'.o aj.
något användande af menniskokraft för linets rengöring icke vidare erfordras.
c) Oaktadt 237 §. af 1841 &rs Banco-Reglemente föreskrifver, att alla
större upphandlingar för Brukets behof skola i allmänna tidningarne kungöras,
samt anbud derå inbegäras och af Banco-Fullmäktige pröfvas, har
likväl, utan föregången sådan kungörelse och pröfning, Förvaltaren på en
gång uppköpt det betydliga partiet af 3,421 Lisp. blekt hel-linne-lump för
en summa af 4^5^3 R:dr B:co, och såsom stöd för denna åtgärd origtigt
åberopat Banco-Fullmäktiges Resolution af den 24 Maj 184* » hvilken allenast
lemnat honom rättighet, att inköpa mindre partier, inom visst, dock
endast för ett års lid bestämdt pris.
d) Bruksskrifvaren har, enligt af honom den 27 Februari och den 22
April afgifne räkningar, levererat större partier lin, vid förstnämnde tillfälle
278 Ubb å 4 Rdr 32 sk. och vid det sednare i ic) L% å 5 Rdr 16
sk. Banco. Såsom verificalion för liqviden deraf åberopas Banco-Fullmäktiges
Resolution den 28 Januari 184 *» oaktadt denna Resolution endast
medgifver, att Lin skulle få till så stort partie, som Bruket då för tillfället
behöfde, af Förvaltaren upphandlas till möjligen lindrigaste pris.
é) Banco-Fullmäktige hafva (Ber. pag. 7) den 23 Febr. 1843 förständigat
Bruks-förvaltaren att åt Byggmästaren L. G. Ståhle, hvilken då vistades
i Finland, i egenskap af vicarierande Bergs-Mechanicus, och som
skulle ega en större skicklighet i Pappers-tillverkning, erbjuda beställningen
af Verkmästare vid Tumba Bruk, samt såsom skäl derför anfört,
att det, med anledning af Pappersmästaren J. R. Ullanders i början af
nyssnämnde år inträffade sjukdom, visat sig vara af högsta vigt för Bruket
att ega 2:ne personer med erforderlig skicklighet, alt, 1 egenskap af Pappersmästare,
kunna leda pappers-tillverkningen.
De för den nya Verkmästaren, eller, såsom han i Banco-Fullmäktiges
Protocoll benämnes, Mechanicus vid Bruket, anslagne Löne-förmåner
utgöra:
Vecko-aflöning å 16 Rdr 32 sk. - - - - Rdr 866: 32.
10 Tunnor Spanmål å 7 Rdr -----
5 JJtb Ljus å 6 Rdr
Utfordring för 1 ko
samt Ved, 12 famnar, efter Tumba brukspris berak
nade till --------
tillsammans uppgående till Banco Rdr - 1,027: 16,
utom husrum och kåltäppa.
99
99
99
70: —
3 o: —
20: 32.
4o:
Banco-Utskottets Utlåtande , N\o 27.
69
Enär nu den af Banco-Utskottet vid sistförflutna Riksdag verkställde
reglering i afseende å löner och arfvoden å Tumba Bruks stat upptager:
a) Bruks-förvaltaren
U) Bruks-skrifvaren
c) Pappersmästaren
hvars löneförmåner utgöra
Lön - - - - - Rdr 45o: —
Arfvode _____ n Ioo: —
55o: —
jemte spannmål, ved och ljus m. m. såsom för Ståhle finnes
upptaget.
(T) Vaktmästaren vid Tumba
e) Vaktmästaren i Stockholm
och Bruksarbetare, hvilkas löneförmåner utgå i öfverensstämmelse med
§§. 233 och 234 af 1841 års Banco-Reglemente,
hafva Fullmäktige således inrättat en ny befattning vid Bruket, utan annat
derföre anfördt skäl, än att Ståhle skulle vid inträffande förfall för
Pappersmästaren Ullander ombesörja dennes göromål.
Emot denna åtgärd och skälen derför måste Utskottet anmärka: att
derigenom en ny tjenst utöfver den fastställda staten tillkommit; att med
lika skäl, som en tillfällig sjukdom hos Ullander föranledt en ordinarie
vicaries anställande, en och hvar vid Brukets förvaltning behöflig person
skulle kunna förses med en ordinarie aflönad vicarie, att vid inträffande
förfall utöfva hans tjenst, samt att dessutom, med afseende så väl på den
Ståhle tillagde benämning, som den honom medgifne högre aflöning, än
den Pappersmästaren åtnjuter, Ståhle synes vara ämnad icke till Pappersmästarens
biträde, utan snarare till’ hans förman, eller att utöfva en så
beskaffad verksamhet, som egentligen synes tillhöra Bruks-Förvaltaren.
f') Bruks-förvaltarens förlags-uttag från Bankan synas Utskottet i allmänhet
vara lemnade utan föregången undersökning af behofvet, enär räkenskapen
utvisar, att han vanligen varit försedd med nog stor cassabehållning,
vid vissa tillfällen uppgående ända till 10 å 12,000 Rdr Banco.
Hvad sålunda under den af Utskottet verkställde granskning förekommit
utgör ett stöd för Utskotlet att instämma i den af Rikets Ständers
Revisorer förut yttrade åsigt, att tillbörlig hushållning och noggrannhet
vid Bruket drift icke iakttagits, hvilket, enligt Utskottets omdöme, måste
härledas från
70
Banco-Utskottels Utlåtande, N'.o 27.
bristande uppmärksamhet hos Banco-Fullmäktige i afseende
å Tumba Bruks-styrelse och förvaltning.
Då emedlertid, på sätt Utskottet här ofvan anmält, bokföringssättet
vid Tumba Pappersbruk är så beskaffadt, att derutaf icke kan uppgöras
någon tillförlitlig utredning öfver felaktigheterne vid Brukets förvaltning,
samt Utskottet således, i detta hänseende, saknar den noggranna kännedom,
som måste föregå förslaget om en förändring, finner Utskottet, som
härvid måste beklaga, att den af Banko-Fullmäktige, såsom nödvändig ansedde
och den 11 Januari detta år beslutade Commitee för ordnandet af
Tumba Bruks-förvaltning, ej sedermera trädt i verksamhet, sig nödsakadt
nu inskränka sig derhän, att föreslå,
det Banco-Fullmäktige måtte förständigas införa sådan ordning
för bokföringen vid Tumba, som är vanlig vid enskilde
personers Bruk och hvarigenom verklig controll å Bruksförvaltningen
på stället kunde göras möjlig.
§• 39*
(Banco-Fullmäktiges Berättelse §. 7)
Banco-Fullmäktiges gjorde hemställan att den å Tumba Bruks gård
uppförde från Englad införskrifne presspump måtte få försäljas, har Utskottet
bifallit och derom Fullmäktige förständigat.
§. 4o.
(Banco-Fullmäktiges Berättelse pag. 7—B.)
Sedan de i Botkyrka och Salems Socknar anställde Läkare förklarat
sig icke kunna längre fortfara med sjukvården vid Tumba, emot det derför
bestämda arfvode af a5o Rdr årligen, än intilldess öfverenskommelse
hunnit af Fullmäktige träffas med en annan Läkare, att nämnde sjukvård
öfvertaga, och någon dertill skicklig och pålitlig person sig icke anmält,
oaktadt annoncer derom blifvit i Allmänna Tidningarne införde; så hafva
Banco-Fullmäktige, emot ett arfvode af 4oo Rdr Banco årligen, till Läkare
vid Bruket antagit nämnde Sockne-Läkare, under förbindelse, å hans sida,
att, jemte bekostande af egen skjuts, vid Bruket sig infinna efter
kallelse, så ofta sådant erfordras, och opåkallad arne gånger i veckan,
samt att hafva tillsyn öfver Brukets förråd af läkemedel.
Baneo-Utskottets Utlåtande ? N'.o 27.
71
Da Fullmäktige till denna förhöjning i Läkare-arfvodet egt stöd af
Banco-Ulskottets vid sistförflutne Riksdag afgifne och af Rikets Ständer
bifallne Memorial N:o 197, föranleder detta förhållande nu icke till någon
åtgärd.
§• 41*
(1841 års Rev. Ber., pag. 42> 1843 års Rev. Ber., pag. 56, och BancoFullmäktiges
Berättelse, §. 10.)
Sedan Rikets Ständer vid sistförflutne Riksdag beslutat, att en fast
Skola för Bruks-arbetarnes barn skulle vid Tumba inrättas, och för Läraren
dervid bestämt aflönings-vilkoren till 100 R:dr contant, 6 tunnor spanmål,
jemte fri bostad och 5 famnar ved årligen, men nämnde löne-vilkor
sedermera befunnits otillräckliga, så att dels lämplige sökande saknats,
dels ock en med serdeles goda vitsord försedd Barnalärare, Skolläraren
J. Zäther, som efter förnyad ansöknings-tid blifvit till Skollärare antagen,
sedermera skriftligen förklarat, det han icke kunde emot enahanda lönevilkor
med nämnde befattning fortfara, hafva Baneo-Fullmäktige, utöfver
berörde anslag, för nästlidet år tillagt Zäther ett serskildt arfvode af 100
R:dr B:co, efter år räknadt, utgörande för tiden från Zäthers antagande,
den 2 Mars, till årets utgång ett belopp af 83 R:dr 16 sk. B:co, samt jemväl
för innevarande år medgifvit honom ett arfvode af 100 R:dr Banco;
hvarförutan Fullmäktige, vid det ådagalagde förhållande, att till Skollärare
vid Tumba icke kunde, emot de anslagne knappa löne-vilkoren, erhållas
en person, med nödige kunskaper och skicklighet, jemte bepröfvad erfarenhet
uti ungdomens handledning och undervisning efter sednast antagna
och godkända läro-methoder, samt under åberopande jemväl af den, utaf
Rikets Ständers år iSzji församlade Revisorer yttrade åsigt, att det vore
af största vigt för barna-undervisningen vid Tumba, att derstädes erhålla
en skicklig och passande Skollärare, samt att löne-förmonerne för denne
Lärare afpassades efter fordringarne, tillstyrkt, att contanta lönen för Skolläraren
vid Tumba måtte förhöjas till 200 R:dr Banco.
Hvad nu först beträffar den af Banco-Fullmäktige vidtagne åtgärd,
att, utöfver det för Läraren fastställdte anslag, tillägga Zäther ett arfvode
af 100 R:dr för år räknadt, finnér Utskottet, så väl att densamma, under
ofvan anförde förhållanden, varit, till undvikande af eljest inträffadt afbrott
uti barnens undervisning, af behof påkallad, som ock att Fullmäktige derför
egt stöd af *84* års- Revisorers åberopade yttrande;, och vidkommande
72
Banco-Utskottets Utlåtande, N\o 27.
derefter Lärare-arfvodets bestämmande för framtiden, anser Utskottet sig
böra, på af Banco-Fullmäktige anförde skäl, hemställa,
att contanta lönen för Skolläraren vid Tumba måtte förhöjas
till 200 R:dr Banco.
§. 4a.
(Banco-Fullmäktiges Berättelse §. 11.)
Banco-Fullmäktige hafva, under fästadt afseende å deras sammansättning,
såsom bestående af personer, hvilka vanligen ega antingen embetsmanna-göromål
eller medborgerliga yrken, som icke tillåta dem använda
hela sin tid åt Bankens ärenden, och att det således endast undantagsvis vore
att påräkna, att någon bland Fullmäktige kunde åt tillsynen öfver Tumba
egna den tid, som fordrades, för att göra samma tillsyn ändamålsenlig
och motsvarande behofvet, hemställt, att dem måtte tilldelas rättighet, att
uppdraga denna tillsyn åt någon tjenlig person, inom eller utom BancoVerket.
Då detta förslag sjmes åsyfta, att å Tumba Bruks redan ganska betydliga
Aflönings-stat få uppförd ännu en Öfver-Förvaltare, samt det icke destomindre,
så länge Bruket förblifver en Bankens tillhörighet, måste åligga
Fullmäktige att äfven öfver den sålunda tillkomne Styresmannen vid Bruket
wtöfva en controlierande tillsyn, finnér Utskottet sig böra
afstyrka bifall till detta förslag.
Som, i enlighet med de yttranden, hvilka här ofvan vid hvarje serskild
§. äro meddelade, någon anmärkning icke förekommit af den beskaffenhet,
att Utskottet funnit åtal i anledning deraf böra anställas; får Utskottet,
efter sålunda verkställd granskning af Banco-Fullmäktiges åtgärder
på det hela från och med 1840 års början, hos Rikets Ständer tillstyrka,
att Banco-Fullmäktige måtte varda frikallade från all ansvarighet
för de af dem, till och med slutet af Juni månad detta
år, vidtagna beslut och åtgärder.
Stockholm den 21 November 1844*
Reser
-
Banco-Utskoltets Utlåtande, JY:o 2J.
73
Reservationer:
Emot Utskottets yttrande i 8:de §:«.
Af Riksdags-Fullmäktigen Pehr Sahlström från Södermanland: ”Uti
följande omständigheter af jemförelsevis större vigt, nemligen sättet för
inlösen af de i Finland utelöpande Banco-sedlarne, samt den åren 1842
och i843 medgifna Piaster-försäljningen, har mitt omdöme om dessa åtgärders
lämplighet varit skiljaktigt från den af Utskottets pluralitet antagna
mening, hvarföre jag anser nödigt att denna min åsigt närmare
utveckla.
I afseende på ifrågavarande Banco-sedlars inlösen, hvarigenom minst
en och en half million R:dr Silfver ur Banken utgått, anser jag Banco-Styrelsen
bordt, i stället att underlätta och påskynda denna liqvid först genom
utlemnandet af plantsar, så länge dylika funnos, och sedermera af
hela Riksdalrar, söka bereda längre rådrum derföre, hvilket ändamål sannolikt
vunnits om smärre myntsorter blifvit i färsta rummet till denna inlösen
använda, det ock sednare årens erfarenhet visat vara ganska verkställbart.
Den sednare åtgärden eller Piaster-försäljningen, har synts mig
icke ega något stöd af Banco-Reglementet, som i dess io5 §. 2 mom. stadgar,
att dylikt utländskt mynt må utlemnas endast för tillfälliga behof,
och detta kan väl svårligen sägas hafva inträffat vid en efterfrågan af och
benägenhet alt Piastrar utbekomma, som fortfarit under en tid af icke
mindre än 1 1 år. Att Bankens bokföringspris å denna myntsort varit lågt
och således någon behållning vid försäljningen skolat uppkomma, vill jag
icke bestrida; likväl visar Banco-Fullmäktiges Berättelse, sid. 16, att, ehuru
vid det lägsta försäljningspriset, eller 122 sk., uttagningsbeloppet varit
störst, de sedermera skedda prisförhöjningarne icke minskat uttagningarne,
utan snarare ökat dem, intill September i843, då conjuncturen för denna
handel syntes vara slut. Äfven om man icke, såsom fullt tillförlitligt, vill
antaga hvad en väl underrättad författare (Everlöf) nyligen uppgifvit,
nemligen, att ifrågavarande Piastrar, för deras allmänt kända och godkända
prägel, vid den tiden uti de Indiska hamnarne egde ett värde af i5o
sk., och att således Banken, hvars medelpris vid försäljningen kan antagas
till ia3': sk., derigenom förlorat åtminstone 16 sk. per stycke, så qvarstår
dock såsom säkert, att vinsten varit ganska stor för exportörernc, hvilket
ätven synes deraf, att, oansedt det redan höjda priset, å ia5 sk., icke obetydliga
belopp utgått landvågen, dragande icke blott en sålunda ökad
Bih. till R. St. Prot. 1844, 6 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 10
74
Banco-Utskottets Utlåtande, N'.o 27.
transport-kostnad, utan äfven utgiften för serskild eskort, reqvirerad ända
från Skåne.
Dessa förhållanden, hvilka jag anser hafva ofördelaktigt inverkat å Bankens
metalliska Cassa, har jag trott vara af den betydenhel, att desamma
bordt i Betänkandet nämnas, och ej med tystnad förbigås/’
Uti denna reservation hafva instämt: Riksdags-Fullmäktige Johan Fredrik
Dahllöf från Götheborgs och Bohus Län, Anders Jonsson från Östergöthland,
Henrik Andersson från Örebro Län, Per Pålsson från Skåne,
Jon Olsson från Gefleborgs Län samt Niklas Nilsson från Calmare Län.
Vid 10 §:«.
Af Herr Skogman, C. D.: ”Jag anser Banco-Utskottet icke hafva bordt
uttrycka ett så ogillande omdöme för det Banco-Fullmäktiges pluralitet,
vid tillämpning af tvetydiga och stundom mot hvarandra stridande föreskrifter
i Banco-Reglementet, efter de stora uttagningar af silfver, som egde
rum åren 1842 och i843, mera tänkte på 110 §:n, än på den i2o:de,
och afslutade contracter om leverance af silfver, hvilka, behörigen fullgjorda,
ländt till metalliska Cassans förstärkning, och till fördel för allmänna
rörelsen, utan att hafva verkat till en fortfarande ökning af sedelstocken,
eller till försämring af det godtyckligt bestämda förhållandet emellan densamma
och metalliska Cassan, hvilket för öfrigt berott af det sätt, hvarpå
räkningen varit uppställd.”
Häruti hafva Herr Grefve Hamilton J., Herr Bråkenhjelm P. R. samt
Herr Biskop Agardh instämt.
Af Herr Doctor Lyth: ”Banco-Fullmäktiges sistlidet år beslutade silf—
verköp har blifvit klandradt, dels såsom stridande emot Reglementets 112
§., som bjuder, att ”något köp af silfver för Bankens räkning icke må.
ifrågakomma, när kursen håller sig öfver pari"; dels såsom beredande
oskälig vinst för leveranteuren och förlust för Banken, dymedelst, att den
förstnämnde erhöll flera månaders förskott och derjemte 2 å 21 skillingar
transport-kostnad, dels såsom äfventyrlig, enär för utgifvet 3oo,ooo Riksdalers
förskott, säkerheten bestått endast i tvenne namn; dels ändtligen såsom
forbudet i 120 §:n, som stadgar, att, ”då metalliska Cassan ej öfverstiger
två femtedelar af sedelstocken, må denna sistnämnde i intet fall,
genom någon af Banco-Styreisen beroende åtgärd, ökas.” Härvid är nu
att marka: 1:0 att vid köpets afslutande och redan några postdagar förut
kursen verkligen nedsjunkit till 128 och således alldeles icke höll sig öf
-
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 27.
75
ver pari; 2:0 att förskotters beviljande ingenstädes blifvit Fullmäktige förbudet,
länge varit praktiseradt, af Rikets Ständer åtminstone med stillatigande
gilladt och, enär penningarne icke kunnat under tiden på annat sätt
göras fruktbärande, icke heller tillskyndande Banken förlust, samt slutligen
att ej kunnat visas, det lindrigare köpevilkor möjligen stått att erhålla;
3:o att säkerhetens bepröfvande måste helt och hållet tillhöra Ständernes
befullmäktigade ombud, hvilkas omdöme i detta fall längesedan visat sig
välgrundadt, samt att det ej kan anses öfverdrifvet, om tvenne Svenska
medborgares namn antagas såsom fullgod säkerhet för 3oo,ooo R:dr, sedan
ett enda Handelshus i Hamburg numera kan garantera en mångdubbelt
större summa; 4:o att sedelstocken ej kan sägas ökad genom de Bancosedlar,
för hvilka silfver köpes; och att silfverköp för dagen var oundgängligen
nödvändigt ses af 111 §., som föreskrifver Fullmäktige, att ”vidtaga
förberedande nödiga åtgärder, så tidigt att metalliska Cassan icke må c/varblifva
vid det nedsatta beloppet, som understiger Två millioner Riksdaler
Silfver-specie.” — Ur dessa skäl kan jag för ingen del instämma i det mot
Fullmäktige uttalade klandret, hvaremot jag mig reserverar. — Om härtill
kommer i betraktande, att de Banco-sedlar, som för silfverköpet utgåfvos,
inom några veckor på annan väg åter influtit, samt att detta förhållande
kunnat af Fullmäktige med säkerhet förutses, så skulle jag tro, att den
klandrade åtgärden förtjent att annorlunda bedömas.”
Af Herr Åkermans Fredr.: ”Lika med Utskottets pluralitet finner jag
Banco-Fullmäktige hafva, vid afslutande i October månad sistlidne år af
contracter om silfver-leveraneer, handlat i strid med bestämda stadganden
i Reglementet.
De hafva än mera felat mot andan af en principenlig Bank-förvaltning,
men då, i följd af under sommaren detta år i vår handels-ställning
med utländningen inträffade lyckliga förhållanden, de contraherade silfverleverancerne
blifvit fullgjorda, och någon skada för Banken således ej inträffat,
i hvilket fall allena, efter min uppfattning af 3 §. i den för Fullmäktige
gällande ansvarighets-lag, Fullmäktiges försummelse kan till laga
påföljd föranleda, finnér jag af detta skäl åtals anställande ej böra af Utskottet
tillstyrkas.”
Herr Lector J. Ekstrand har instämt häruti.
Af Herr Theodor Foenander: ”Jag reserverar mig emot Utskottets utlåtande
i denna §. Utskottet har rättvist klandrat Banco-Fullmäktiges åtgärd,
att med öfverträdelse af Reglementets 120 §. öka sedel-emissionen i
76
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 27.
ett ögonblick, då det stadgade förhållandet emellan metalliska cassan och
den utelöpande sedelstocken redan var öfverskridet, men det oaktadt häraf
icke hemtat någon anledning till åtals tillstyrkande emot Fullmäktige.
För min del har jag icke ansett det vara min rätt att frikalla Fullmäktige
från ansvar för obestridliga öfverträdelser af Reglementet, endast af den
anledning, att en dylik öfverträdelse icke medfört någon direkt förlust
för Banken.”
Med Herr Foenander hafva sig förenat: Herrar Falhem, E. E. och
Ericsson, A. F., samt Riksdags-fullmäktige Johannes Andersson från Westergöthland
och Henrik Andersson från Örebro Län.
Vid 20 §;«.
Af Herr Bråkenhjelm, P. R.: ”Banco-Discont-verkets i Stockholm utestående
lån utgöra rätteligen 6? millioner, och är det sålunda å detta belopp,
procenten bör beräknas, då fråga är om förlusterna.
De inom linien förda, osäkra fordringarne äro för Discont-Verket i
Stockholm accumulerade under loppet af 27 år, för Låne-Contoren under
20 år. Huru vill man anställa jemförelsen, utan att taga dessa olika tiderymder
i beräkning?
Före Låne-Contorens inrättande, utgjorde Banco-Discontens utlåningssumma
6 millioner.
Häraf är klart, att jemförelsen emellan Discont-Verket i Stockholm och
Låne-Contoren är grundad på oriktiga uppgifter, och således falsk och
missledande.
För Utskottet hafva alla möjliga documenter varit tillgänglige, som angå
Discont-rörelsen, och det hade stått Utskottet öppet, att af DiscontDirectionen
infordra alla uppgifter och jemförelse!’, hvarpå ett sannt omdöme
öfver förvaltningen kunnat grundas.
På dessa uppgifter, som säkerligen närmare uttryckt verkliga förhållandet,
hade en ny plan för Discont-rörelsen kunnat uppgöras, i stället för
den önskan, hvarmed Utskottet nu anser sig hafva fullgjort sin pligt.
”Den allmänt kända lättheten för nära nog hvilken som helst att erhålla
Discont-lån” innebär en orättvis beskyllning emot Discont-Directioneu.
Jag anser mig pligtig, att, äfven i detta fall, upplysa sanna förhållandet,
och meddelar alltså ur Discont-Directionens föredragnings-lista för
innevarande år, som ensamt bör grunda omdömet öfver detta mål, och
hvarom Utskottet således bordt hafva tagit kännedom, löij a b de jemförelse.
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 27.
77
Sökt Låne-
Afslagen
Föred r agni ngsdag:
Summa
Summa
Riksdaler.
Riksdaler.
Den 11 Januari
118,580.
31,480.
Den 18 d:o
108,580.
44,780.
Den 25 d:o
112,070.
21,600.
Den 1 Februari
130,200.
38,480.
Den 8 d:o
92,100.
26,090.
Den 15 d:o
150,930.
42,760.
Den 22 d:o
128,120.
48,750.
Den 29 d:o
107,230.
49,400.
Den 7 Mars
111,650.
38,950.
Den 14 d:o
161,150.
54,750.
Den 21 d:o
153,050.
49,590.
Den 28 d:o
136,090.
44,260.
Den 4 April
116,150.
36,900.
Den 11 d:o
119,030.
43,340.
Den 18 d:o
108,630.
38,210.
Den 25 d:o
177,480.
62,440.
Den 2 Maj
103,500.
41,120.
Den 9 d:o
117,600.
32,850.
Den 17 d:o
107,640.
23,150.
Den 23 d:o
112,570.
43,150.
Den 30 d:o
94,400.
36,250.
Den 6 Juni
107,570.
35,710.
Den 13 d:o
117,200.
32,530.
Den 20 d:o
119,050.
40,550.
Den 18 Juli
240,600.
99,35a
78
Banco-Utskottets Utlåtande, N\o 27.
Föredrag ningsdag:
Sökt Låne-  S umma
Riksdaler.
Afslagen
Summa
Riksdaler.
Den 25 Juli
110.810.
47,410.
Den 1 Augusti
98,470.
30,150.
Den 8 d:o
129,920.
51,210.
Den 15 d:o
68,960.
36,950.
Den 22 d:o
126,820.
41,730.
Den 29 d:o
91,080.
21,750.
Den 5 September ......
94,460.
25,200.
Den 12 d:o
83,770.
37,100.
Den 19 d:o
82,740.
23,640.
Den 26 d:o
102,130.
30,310.
Den 3 October
78,640.
28,220.
Den 10 d:o
113,620.
32,200.
Den 17 d:o
92,030.
32,200.
Den 24 d:o
100,450.
26,560.
Den 31 d:o
82,040.
30,950.
Den 7 November
91,660.
40,170.
Den 14 d:o ......
99,060.
37,360.
Den 21 d:o ......
127,300.
37,720.
Af Herr Doctor Lyth: ”Emot det sätt hvarpå Discont-rörelsen blifvit
bedrifven, uttalas i Betänkandet ett klander, hvaruti jag så mycket mindre
kan instämma, som jag icke tror, att lån i Disconten kunnat erhållas
af hvem som helst; icke att sådane lån-sökande, hvilkas låne-operationer
gått ut på vingleri blifvit med Direktionens vetskap och vilja gynnade.
Dessutom har jag funnit uppgifterna om lidna förluster och lagsökta lån,
i hög grad opålitliga och förvillande, enär dels resultaterne af flera år
blifvit framlagda, såsom tillhörande ett enda, dels intet afseende gjorts
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 27,
79
på skillnaden emellan det menliga inflytandet af nuvarande allmänt öfverklagade
penningebrist och det af en vanlig conjunctur, hvadan af denna
framställning ingen tillförlitlig slutsats kunnat dragas. För öfrigt kan en och
hvar, som vill närmare underrätta sig om förhållandet, af Directionens förda
anteckningar inhemta, med hvilken sorgfällighet ingifna lånehandlingar vid
föredragningen granskas och hvilket ansenligt antal ansökningar, för hvarje
gång, afslås. Att dessutom en låne-rörelse, bedrifven med så många
millioner, aldrig kan emot alla förluster fullkomligen betryggas lärer vara
afgjordt, äfvensom det är naturligt, att dessa förluster böra betraktas relatift
till låne-capitalets belopp. På sådane grunder reserverar jag mig
jemväl emot framställningen, som skulle utvisa Discont-rörelsens närvarande
ställning och de omdömen, som derpå velat grundas.
Af Herr Skogman, C. D.: ”Jag instämmer i Herr Bråkenhjelrns reservation,
med följande tillägg:
1:0 Att, då det uppgifna beloppet af osäkra fordringar tillkommit, för
Banco-Disconten under hela tidpunkten ifrån och med år 1816 till och
med år i843, och för Låne-Contoren i Götheborg och Malmö, ifrån och
med år i8a3, jemförelserne af nämnde belopp bordt ske, icke blott med
lånefonderne för ett år, utan med den sammanräknade summan af utlåningarne
under hela tiden.
2) Att, vid bedömandet af Discont-förvallningen, skilnad bordt göras
emellan Handels-Disconten och Allmänna Disconten, enär, hvad den sistnämnda
beträffar, föreskrift ej hittills varit ifrågasatt, än mindre meddelad,
att den skulle företrädesvis afse vissa klasser eller yrken inom samhället,
och att följaktligen anmärkningen om ”Iåns beviljande åt hvem som helst”
är oriktig och missledande.
3:o Att pröfning af motiverne för en lån-ansökning skulle innebära en
inqvisitorisk åtgärd både omöjlig och öfverflödig, emedan en så kallad
producent, i ordets mest materiella bemärkelse, kan, lika så väl som en
stackars konsument, använda upplånta penningar på ett onyttigt och oförståndigt
sätt.
4:o Att önskan för en ändamålsenligare Discont-rörelse hädanefter,
hvaruti äfven jag instämmer, hade bordt framställas, utan så bittra ordalag,
helst producenter af immateriella värden äfvensom consumenter i
ordets mest materiella bemärkelse, kunnat, åtminstone under närvarande
förhållande med den materiella produktionen, vänta ett mindre strängt
80
Banco-Utskottcts Betänkande, N',o 28.
omdöme, än Räkenskaps-Afdelningens af Utskottet gillade, yttrande
innebär.
5:o Att, då jag icke deltagit i de anmärkningar emot Banco-Fullmäktiges
förvaltning, som af Utskottets pluralitet blifvit framställde, jag ej
kan annat än finna den tillstyrkta decbargen, ehuru till ordalydelsen enlig
med 2 mom. i 4 §• af Banco-Utskottets instruetion och sålunda för
ändamålet tillfyllestgörande, likväl oförtjent snäf, serdeles i jemförelse
med den, som tillstyrktes af Banco-Uskotlet vid sista Riksdag, under lika
förhållande i sak, olika i personlighet.
Uti denna reservation hafva Herrar Friherre Rappe, A• och Nordenanckar,
F. IV. samt Doctor Efström sig förenat; hvarjemte Herr Mcechel
instämt uti 1, 2, 3 och 4 punkterne af samma reservation.
Af Herr J. F. Gråå, som reserverade sig emot den, rörande BancoDiscont-verket
afgifne opinions-yttring, såsom opåkallad och icke egande
något egentligt sammanhang med frågan om Banco-styrelsens förvaltningsåtgärder
under den framflutna tiden.
Häruti hafva instämt Herrar Nordenanckar, F. W. och Lector J.
Ekstrand.
N:o 28.
Ank. till Exp.-Utsk. d. a5 Nov. kl. 5 c. ra.
Betänkande, i anledning af Banco-Fullmäktiges hemställan, att beloppet
af en pä Kongl. Ränte-Kammar ens räkning med Banken
utställd, såsom falsk ansedd, Assignation ä 7900 R:dr Banco,
hvilket uti Bankens Räkenskaper bland dess fordringar balanceras,
mätte fä afskrifvas.
Rikets Sländers sednast församlade Revisorer hafva, uti deras lill
Rikets Ständer afgifna Berättelse (pag. 24—25) förmält, att, sedan, i fråga
om ersättning af Bankens eller Stats-Coniorets Tjenstemän för den förlust,
som blifvit Banken tillskyndad derigenom, att en på Kongl. Ränle
Kam
-
Baiico-Utskoltets Betänkande, N:o 28.
81
Kammarens räkning med Banken utställd, såsom falsk ansedd Assignation,
stor 7,900 Rdr Banco och daterad den n Januari i83o, blifvit den
12 i samma måaad af Banken inlöst, Banco-Fullmäklige, under den 14
Janauari r836, beslutat och uti skrifvelse, samma dag, meddelat Rikets
Ständers Justiliae Ombudsman,, lill hvilken handlingarna i målet öfverlemnats,
att utredningen och pröfningen i afseende å så väl Stats-Cöntorets,
som Bankens Tjenslemäns förhållande och ansvarighet i berörde mål ,
herde verkställas i ett sammanhang och under ledning af en gemensam
Actor, dertill sedermera, enligt hvad Justitiae-Ombudsmannen lillkännagifvit,
Advocat-Fiscalen i Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt blifvit utsedd;
så har Justitiae Ombudsmannen , uti skrifvelse af d. 20 April i843,
till Banco-Fullmäktige öfverlemnat Kongl. Maj:ts i målet gifna Nådiga Utslag
af den 3o November 1842, hvaraf inhemtats, att, efter det AdvocatFiscalen
i bemalde Kongl. Hofrätt, Hofrätls-Rådet Carl Henrik Pfeifer, anfört
besvär deröfver, att Hofrätten, hvarest klaganden, efter dertill erhållet
förordnande, fört talan emot Kamereraren i Rikets Ständers Bank,.
Öfver-Krigs-Commissarien Carl Bergh, rörande ersättning för den förlust,
som blifvit Banken tillskyndad, medelst inlösen af ifrågavarande falska*
assignation, genom Utslag den 5 Maj 1840 sig utlåtit, och, på anförde
skäl, ansett sådana omständigheter icke hafva i målet förekommit, att
Bergh kunde dömas till ansvar eller skyldighet att den Banken, genom
inlösen af omförmälde assignation, tillskyndade förlust ersätta, hade Kongl.
Maj:t, uti Dess ofvanberöide Nådiga Utslag, funnit skäl icke vara anfördt,
som till ändring i Hofrättens Utslag kunnat föranleda.
Under åberopande häraf, och då den af Bankens Tjenstemän, hvilken
granskat och lill inlösen godkännt ifrågavarande falska assignation,
eller Öfver-Krigs-Commissarien, Kamereraren Bergh, icke kunnat, enligt
Kongl. Maj:ts högslberörde Nådiga Utslag, åläggas att den Banken derigenom
förorsakade förlust ersätta, samt, efter hvad Banco-Fullmäklige
meddeladt blifvit och jemväl inhemtas af den utaf Rikets Ständers JustitiseOmbudsman,
vid sednaste Riksdag, afgifne Berättelse, pag. 6—15, Actor
i målet, uti ett, den 6 Februari 1839, till Kongl. Hofrätten ingifvet Memoriali,
förmält, att, ehuru det syntes nästan otvifvelaktig:!, att till assignationen
blifvit begagnad en af Kongl. Ränte-Kammarens då brukliga assignations-blanketter,
Actor likväl, uppå anlörde skäl, ansett sig ej ega
laglig befogenhet, alt, rörande den underlåtna vården och controllen öfver
Kongl. Ränte-Kammarens assignations-blanketter, äska undersökning.
Bill. till R. St. Fröt. 1844.. 6 Sand, 1 A/d. 11 Haft. 1:1
m
Banco-TJlskoltets Betänkande, N.o 28.
med någon af Kongl. Stats-Contorets eller Kongl. Ränte-Kammarens tjenstemän
eller betjente, hafva Banco-Fullmäktige, enär, vid sådan utgång af
den till Justitiae-Ombudsmannens handläggning öfverlemnade ersättningstalan,
någon utsigt för Banken icke funnes, att, på ett eller annat sätt,
erhålla godtgörelse för ofvanberörde falska assignation, hemställt, att beloppet
af samma assignation, 7^900 Rdr Banco, hvilket ibland Bankens
fordringar balånceras, måtte uti räkenskaperne få afskrifvas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hos Rikets
Ständer
tillstyrka bilalt till Banco-Fullmäktrges ifrågavarande hemställan.
Stockholm den 21 November 1.844-
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
1
M 29.
Ank. till Exp. Utsk. den 22 Kov. kl. 5 e. m.
Betänkande, med förslag till en i vissa delar förändrad
reglering af Bankens lånerörelse ni. m.
Den efter sednaste Riksdag inträffade förminskningen i Bankens utelöpande
sedelstock, föranledd af metallisk valutas utvexling, dels i följd
af ofördelaktiga handelsförhållanden och dels, hufvudsakligen, för inlösen af
de i Storfurstendömet Finland circulerande Svenska Bankens Sedlar,
har gifvit anledning till flera inom Riks-Slånden väckte och tilL
Utskottets Behandling hänvisade motioner, innefattande förslag till
sådane åtgärder för Bankens consoliderande och till den reglering af
dess lånerörelse, hvarigenom man förmodat, att Banken skulle blifva i
tillfälle, att kunna, genom sedelstockens förökande, bispringa allmänna rörelsen,
utan att åsidosätta de genom myntbestämnings-lagen af den 1 Mars
1830 Banken åliggande förbindelser.
Med afseende å de uti Banco-Fullmägtiges till Utskottet afgifne be-*
rättelse, angående Banco-Verkets tillstånd, styrelse och förvaltning meddelade
upplysningar och på grund af den i 5 § af Utskottets lnstruction lemnade
föreskrift, alt, i allt hvad som afser upp- eller utlåning genom Banken
eller de utslakade allmänna grunderne för Verkets förvaltning och
Styrelse, ej något förordnande gifva, utan Rikets Ständers föregående bifall,
hade det visserligen tillhört Utskottet, att, äfven utan några motioner i hithörande
ämnen, hos Rikets Ständer föreslå nödiga förändringar och förbättringar
i de delar af Bankens rörelse, hvilka, efter verkställd granskning
af ålgärderne under den förflutna tiden och med ledning af den erfarenhet,
densamma lemnat, kunnat anses deraf vara i behof; men då Utskottet,
jemnlikt åberopade § i Instructionen, bör, så vidt ske kan, i ett sammanhang
behandla alla frågor, som angå Bankens lånerörelse; har Utskottet,
före handläggningen af detta ärende, afbidat de inom Riks-Slånden
väckta motioner, hvilka dermed egde gemenskap, för att såmedelst blifva
i tillfälle med hvarandra jemnföra de flere deruti förekommande olika
framställningar, angående organisationen af Bankens rörelse.
Bih. till R> St. fröt. 1814. 6 Sami. 1 Afd. 12 Iläft. 1
2
Banco Utskottets Betänkande, N:o 29.
För de förslag, som i det följande framläggas, har Utskottet förnämligast
hem tat ledning af en utaf Herr Presidenten C. D. Skogman inom
Utskottet väckt motion, hvilken derför i sin helhet här intages, så lydande
:
”Då stadga i myntvärdet utgör grundvalen för all verklig förkofran
i ett samhälle, så följer deraf, att lagstiftningen bör söka förhindra stora
elier hastiga omvexlingar i samma värde, genom dess förminskning eller
förökande.
Myntvärdet minskas genom en öfver rörelsens behof ökad tillgång
på penningar. Vådan af dylik tillökning är ej stor i länder, der endast
metalliskt mynt är i omlopp; den är större i länder, der rörelsekapitalet
består af banksedlar i bredd med metalliskt mynt: den är störst i länder,
hvilkas rörelse-medel nästan helt och hållet utgöres af banksedlar. Och
som bank-sedlar, utgifne på riktiga grunder, och vid anfordran, enligt deras
ordalydelse, inlöste med guld eiler silfver, bilda ett fullkomligare, beqvämare
och mindre kostsamt rörelsemedel, än guld och silfver, så erfordras
ock en synnerlig omsorg alt utestänga de missbruk som lätteligen fästa
sig vid detta penninge-system, och kunna tillintetgöra dess fördelar.
Myntvärdet ökas, då penningar antingen af serskilta orsaker utgå
lill främmande länder, eller af misstroende inom landet, grundad! eller ogrundadt,
undanhållas rörelsen. Denna olägenhet, stundom sjelfvållad,
stundom oundviklig, är gemensam för metalliskt mynt och bank-sedlar: det
onda medför sin egen bot, och är vanligtvis öfvergående; men lagstiftningen
bör icke genom sina beslut om bank-sedlars indragning våldsamt åstådkomma
en förhöjning i myntvärdet, som den ej kan för metalliskt
mynt tillvägabringa.
Det behöfver icke vidlyftigt bevisas, att Sveriges Rikes Bank, oaktadt
sitt stora kapital-öfverskott, genom sättet hvarpå dess sedlar utkommit,
genom beskaffenheten af dess utlåningar och deras långsamma återbetalning,
befinner sig i ett tillstånd, sorn förorsakar möda och bekymmer vid uppfyllandet
af dess förbindelse till myntvärdets upprätthållande, samt att de
partiella åtgärder till metalliska kassans förstärkning, som på ett eller annat
sätt kunna vidtagas, äro vansklige eller kraftlöse, så vida ej grunderne för
Riks-bankens utlåning väsendtligen förändras, och, i sammanhang dermed,
privat-bankernes rörelse ordnas.
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
Nedanstående, pä dessa permissev grundade, uppsats åsyftar, att
framställa punkter, sorn kunde tjena till ledning vid rådslagen om Rikets
penningeverk i sin helhet.
A. Riks-Bankens kapital.
1:0.
Bankens grundfond består af 5,000,000 Riksdaler Banco, intecknade
uti fastigheter.
Hvad genom kapital-afbetalningar inflyter utlånas åter enligt nu
gällande grunder.
2:0.
Bankens reserv-fond bringas vid 1844 års slut till 5,000,000 Riksdaler
Banco, och utgöi’es dels af de Riksgälds-kontorets obligationer å 3,608,000
Riksdaler, som Banken redan innehafver, och hvarå kapital-afbetaluing tills
vidare upphör, dels af andra godkända räntebärande obligationer.
Hvad som genom utloltning eiler inbetalning af obligationer inflyter,
placeras åter på samma sätt, så snart sig göra låter.
3:o.
De i 1 och 2 punkterne föreslagna bestämmelser anmälas till Kongl.
M aj:ts sanction, såsom innebärande ändring och tillägg i 4 § af lagen för
Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830.
B. Sedel-utgifning.
4: o,
Ett maximum bestämmes för utgifvandet af så väl Riks-Bankens
som privat-bankernas sedlar, nemi. tills vidare:
4
Banco-Vtskottets Betänkande, i\:o 29.
för Riks-Banken:
25,000,000 Riksdaler Banco beslående af:
utelöpande Banco- och Riks gälds-scdlar ;
alla på räkningar i depositions-afdelningen innestående medel;
hela summan utaf medgifna creditiver, sorn kunna vid anfordran
disponeras; med undanlag af det, enligt 178 § i nu
gällande Bank-reglemente, Riksgälds-Kontorel på korrt tid
beviljade kreditiv å 1 million Riksdaler, i fall det ytterligare
erfordras.
för Privat-Bankerne:
tillsammans 7,000,000 Riksdaler Banco, på det sätt och med de vilkor,
som här efteråt skola framställas.
5:o.
Riks-Bankens sedel-utgifning, beräknad såsom i 4:de punkten är sagdt,
må icke ökas öfver 25 millioner Riksdaler Banco utan genom in vexling af
Svenskt silfvermynt enligt myntbestämningsgrunden, eller i händelse af
minskning eller upphörande af privat-bank-rörelsen, då Riks-banken bör
successive ersätta den minskning i sedelstock, som sålunda uppkommit.
C. Riks-Bankens låne-rörelse.
6;o.
Riks-Banken utlånar penningar och meddelar kreditiver, på sätt här
nedan säges; men Bank-styrelsen kan vägra nya lån och kreditiver, äfven
näi; intet är att anmärka emot säkerheten.
7:o.
Bankens utlåning på namn med borgen, genom Banco-Disconten i
Slockholm samt lånekontoren i Götheborg och Malmö, hvilken utlåning vid
Banco-UtskotteU Betänkande, N.o 29.
5
184.3 utgjorde tillsammans 9,462,889 Riksdaler, öfverflyttas, sådan den finnes
vid 1844 års slut, till Riksgälds-Kontoret, som redan har bestyr med
utlåning af allmänna medel, och hvarifrån denna lönegren efter 1800 års
realisation af Banken öfvertogs.
Till Riksgälds-Kontoret öfverflyttas äfven Bankens lån till Städer
och Korporationer, utgörande vid 1843 års slut 59,309 Riksdaler, äfvensom
de så kallade skiftes- och odlings-länen, vid 1843 års slut, 42,881 Riksdaler,
hegge lån-rörelserne sådane de finnas vid detta års sint.
8:o.
Såsom villkor härvid föreslås:
att Riksgälds-Kontoret lemnar Banken ett emot den öfverflyttade lånrörelsen
svarande belopp uti sina obligationer, ouppsägbara ä Bankens sidd, hvar
och en å 500 Riksdaler silfver, med 4 procent ränta och försedda med
ränte-kuponer;
alt Riksgälds-Kontoret erhåller Banco-Discontens reserv-fond 162,889 Riksdaler,
afsalia till betäckande af förluster;
alt behållningen å den öfverflyttade lånrörelsen användes årligen till inlösen
af de derför utfärdade obligationer, genom utlottning af så stort antal
obligationer, som tillgången medgifver;
samt att, i sammanhang med beslutet om ifrågavarande öfverflyttning, må
pröfvas, huruvida lämpligt vore, dels att för låntagare i förra Banco-Disconten
och dess afdelningar bevilja lättnad genom förlängd omsättningstid
eller minskad afbetalning vid hvarje omsättning, fördelar, som Banken
icke kan medgifva, men hvilka för Riksgälds-Kontoret ej medförde någon
olägenhet; dels ock att i samma eller någon annan form åter utlåna hvad
genom kapital-afbetalningar inflyter.
9:o.
Bankett behåller tills vidave följande grenar af låne-rörelsen inom
för hvarje serskilt gren bestämdt maximum nemligen:
6
Banco-Utshottels Rctänlande, JV:o 29.
Lån på pant af guld och silfver, samt
koppar, jern och flera vågförde effekter
. . . .
Lån emot inteckning i fastigheter,
gällande föreskrifter: lånen
med rättighet till återbetalning i silfver
utan ränta i summan inbegripna .
enligt
Lån på publika papper
och närings
-
Lån genom handels
disconten
men
med förändrade villkor sålunda
:
att under åren 1845 och 1846
inrikes vexla/■
pa
hösrst 6 månaders
lid betalbara i Stockholm eller i Götheborg
eller i Malmö, om disconteringen
sker vid Bankens dervarande
låne-kontor, diseonteras emot 4 procents
ränta företrädesvis för andra
papper: samt att ifrån och med år
1847 inga andra förbindelser disconteras
än inrikes vextar, betalbara såsom
ofvan är sagdt emot 4 procent
för vexlar å 3 månader, samt 5 procent
för dem å längre Lid, högst 6 månader.
Maximum — Nuvarande
som föreslås. — förhållande.
Riksdaler
Banco.
Utlårult
den 31 Dec. 1843.
- 3,268,824:
men maximum
obegränsad t.
Utlåndt
den 31 Dec. 1843.
6,000,000: — 5,974,275:
3,000,000:
1,000,000:
4,000,000:
437,(XX):
3,561,275:
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
7
Kreditiver :
för Martufactur-Disconten:
för Jern-Kontoret: ....
dessa begge kreditiver på nu gällande
grunder.
Kassa-Kreditiver :
för hypotheks-föreningar och privatbanker
:
för hvarje hypotheks-förening högst
300,000 Riksdaler för hvar privat-bank
högst 150,000 Riksdaler, emot nu gäl*
lande villkor, utom hvad privat-bankerne
angår, det af spanmåls-belåning . .
för Fahlu Bergslag å så kallade koppa
rsedlar ......
Maximum,
som föreslås.
1,500,000:
800,000:
Nuvarande
förhållande.
1,500,000:
600,000:
1,500,000:
Beloppet bestämmes vid
hvarje års början. Beviljade
vid 1843årsslut.
600,000:
Värdet af 3,000 Skep.
koppar. Vid 1843 års
slut disponeradt.
200,000:
46,396:
Summa 18,000,000:
15,987,770:
D. Åtgärder för Bankens metalliska kassa.
10:o.
Bank-Styrelsens första pligt är, att bibehålla stadga i mynt-värdet:
genom reglering af Bankens sedel-utgifning_, med fortfarande uppmärksamhet
å vexel-cursens förhållande;
genom inlösen, efter faslstäld grund af Bankens sedlar med silfver.
antingen i Svenskt mynt efter 1830 års mynt-fot;
eller i utländskt mynt;
8
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 29.
eller i plantsar;
del första ovillkorligen: i de begge andra formerna efter sedel-innehafvarnes
önskan och Bank-Styrelsens pröfning af omständigheterna i hvarje
fall;
samt i öfrigt genom ändamålsenliga åtgärder till metalliska kassans förstärkning
eller förminkning af de Batikens förbindelser, som omedelbart
1verka på densamma.
Ilo.
Något minimum för metalliska kassan, eller något visst förhållande
emellan densamma och sedelstocken bestämmes icke.
12:o.
Bank-Styrelsen bemyndigas att på tjenligaste sätt förskaffa sig, och
hos Bankier-hus i Hamburg bålla stående, med eller utan ränta, 5oo,ooo
Riksdaler Hamburger-Banco, som med lika många Riksdaler Svenskt silfver
inbéräknas såsom en del af Bankens metalliska kassa.
13:o,
Bank-Styrelsen bemyndigas att på denna tillgång låta afgif va vexlar
lill 130 skiilingar Banko ä 67 dagar och med vanlig discont å kortare
tid, samt att åter fylla, hvad sålunda disponeras genom uppköp af vexlar
till 128 sk. och derunder: börande betalningen för sålda vexlar härtill
reserveras på serskilt räkning.
l4:o.
Bank-Styrelsen bemyndigas att för metalliska kassans förstärkning,
eller förminskning af förbindelser betalbara vid anfordran, hypothicera
eller sälja innehafvande räntebärande obligationer, äfvensom att för kostnader
vid sådana åtgärder använda större eller mindre del af Bankens
ränte-inkomst för året.
E. Bankens
Banco-Utskottits Betänkande, N:o 29.
9
E. Bankens behållna vinst.
15:o.
Sedan alla kostnader för Bankens förvaltning och myntvärdets upprätthållande
afgått, lemnäs återstoden af Bankens vinst ifrån och med år
1845 årligen lill Riksgäkls-Kontoret.
F. Privat-bankernas rörelse.
16:o.
Privat-banker bibehållas, emedan de, viktigt förvaltade, kunna'bättre,
än utgreningar af Rikets Ständers Bank, uppfylla landsorternas behof; men
deras rörelse ordnas och begränsas i sammanhang med besluten om Rikets
Sländers Bank, och nya privat-banker, med rätt lill utgifning af sedlar,
oclroijevas tills vidare icke.
17:o.
Privat-bankernas sedel-utgifning bibehålies, emedan den utgör säkraste
kontrollen emot missbruk vid deras utlåningar och förvaltning; roen
den underkastas de här nedan föreslagna villkor.
18:o.
Maximum Jör hvarje nuvarande privat-banks utlöpande sedlar bestämmes
nemi.
Bth. lill R. St. Prof. 1844. $ Sami. 1 Afä. 12 Haft..
2
10
Baneo-Utskottets Betänkande, N:o 29.
för Östgötha Bank till
— Smålands
— Örebro
— Skånska
— Wermlands
— Stora Kopparbergs
Riksdaler Banko.
1,000,01)0:
1 500,000:
1,000,000
1,500,000
1,000,000
1,000,000
Summa 7,000,000:
så att, med beräkning af de belopp i Rikets mynt, som privat-bankerne
måste halva i sina kassor för sedlarnes inlösen, verkliga tillökningen, som
allmänna rörelsen genom privat-bankernas sedel-utgifning erhåller, utgör
omkring 5 millioner Riksdaler Banko.
19:o.
Privat-bankerne må ej utgifva sedlar å andra valörer, än till exempel
:
3 R:dr 16 sk. B:co.
10
33 _ 16
å hvilka valörer sedlar ej skulle utgifvas af Rikets Ständers Bank, sedan
nu färdige sedlar å 10 R:dr och 33 R:dr 16 sk. åtgått.
20:o.
Privat-bankerne skola för dessa sedlar begagna blanketter, som emot
betalning erhållas i Rikets Ständers Bank inom det för hvarje privatbank
bestämda maximum, kunnande gamla sedlar emot nya blanketter å
samma summa utbytas.
Desse blanketter göras lika till form och färg för hvar valör inen
med olika insignier för hvar privat-bank; börande Förfalskning af de å sådane
blanketter utgifna privat-bank-sedlar straffas lika med förfalskning af
sedlar utgifna af Rikets Ständers Bank.
