# ID: svediakorp-gov2132
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 46,037
# sentences: 975
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bev-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, M i. 7
kanna bränvin, som anses kunna med densamma tillverkas;
äfvensom att för de sammansatte apparaterne, till hvilka
ångapparater äfven hänföras, afgiften beräknas efter 2 sk. för
hvarje kanna bränvin, som antagits kunna med apparatet
tillverkas, så vida apparatets a fy er k n i n gs för måga ej understiger
den enkla 90 kannors pannans, i hvilket fall för dessa
apparater skattas lika mycket, sorn för den enkla panna, till
hvars afverkningsförmåga det sammansatta apparatets uppgår.
På samma grunder, sorn föranledt Utskottens förslag, att husbehofsbränvinsbränningen
må lemnäs lill tiden oinskränkt, och då afverkningen
vid sådan bränvinsbränning icke kan antagas derigenom blifva förökad utöfver
hvad hittills under inskränktare bränningstid egt rum, hafva Utskotten,
ehuru beskattningen, beräknad efter antagne af verkningsförmågan,
blifvit äfven för enkla pannor till och med 20 kannors rymd i tariffen
utförd för 6 månaders bränningstid, likväl ansett sig böra hemställa,
att, å ena sidan, den i tariffen sålunda utförde beskattning
å nämnde pannor måtte, oagtadt den utvidgade bränningsliden,
icke till högre belopp bestämmas, samt, å den andra,
att nämnde skatt må, utan afseende å den längre eller kortare
lid, husbehofs-bränvinsbränningen utöfvas, oafkortad
utgå.
5:o.
"Att ali försegling af bränvinsbrännings-redskap måtte upphöra.”
Då denna försegling icke medlörer den controll, som dermed åsyftas,
men likväl för den tid, då Kongl. Maj:l kunde finna för godt att inställa
bränvinsbränningen, icke lärer kunna undvikas, föreslå Utskotten,
att försegling af bränvinsbrännings-redskapen, äfvensom densammas
inlemnande å allmänna förvaringsrum, icke må ega
rum vid andra tillfällen, än då bränvinsbränning blifvit af
Kongl. Muj:t i Nåder inställd.
8 Bev.-, Lag-, samt Allm. Bcsv.- och Ebon.-Vtslwttens Betänkande, JW 1.
I afseende åter u villkoren för bränvinsförsäljliing har blifvit yr
kadt:
l:o.
”Att den minsta quantitet af bränvin, som en hvar eger rätt att
”försälja, må bestämmas till i:dels kanna;” hvaremot en annan motionär
föreslagit, ”att denna quantitet må för hufvudstaden fastställas till 7i
kannor.”
Enär stadgandet i 42 § 1 morn. af nu gällande Förordning, som
bestämmer ifrågavarande quantum bränvin till En kanna, synes vara lämpligt,
tillstyrka Utskotten,
att, utan afseende å förenämnde sins emellan stridiga förslag,
nu gällande stadgande i ämnet må bibehållas.
2:o.
”Att, då stadgandet i 43 § nu gällande Författning, att bränvin må
”i större och mindre fastag å uppgifne allmänna platser försäljas, vore, i
”fråga om hvad med ordet fastage bör förstås, serdeles obestämdt, samt i
"öfrigt blifvit så uppfattadt, att man, på grund deraf, företagit sig en gårdfarihandel
med bränvin, serdeles lill vissa orter, derigenom icke allenast
”de kringresande försäljningsmännen ofta kommo i tillfälle alt, ulan möjlig
”controll från polismagtens sida, öfverträda de, angående försäljning af brän”vin
gifne föreskrifter, utan ock i synnerhet högst vådliga följder för sarulina
orters inbyggare både i moraliskt och ekonomiskt hänseende upp"komme,
förändrade och tydliga stadganden måtte meddelas, sorn vid strängt
”äfventyr förbjuda så väl försäljning å allmänna platser af mindre faslag
”bränvin, än en half ankare, som ock all gårdfarihandel med bränvin eller
”kringforslande och utbjudande af denna vara från gård.”
Som flere af Utskottens Ledamöter, med fullständig kännedom om
förhållandena i åtskilliga orter af Riket vitsordat molionärernes uppgifter;
angående den ifrågavarande gårdfarihandelns högst förderfliga inflytande,
hafva Utskotten, till förekommande deraf, ansett sig böra till Rikets Ständer
hemställa,
att
Dev.-, Lag-, samt Allm. Desi'.- och Ekon.' Utskottens Betänkande, N:o 1. 9
att i Författningen må bestämmas, icke allenast att minsta
fastag bränvin, som å allmänna plaiser får föryttras, skall
vara en ankare, utan ock alt, vid samma påföljd, 43 § i nu
gällande Författning utstakar, all gårdfarihandel med bränvin
elier dess kringförande oell utbjudande från gård till
gård må förbjudas, och nämnde § erhålla den förändrade lydelse,
40 § af Utskottens bilagde förslag innehåller.
3:o.
”Alt stadgandet uti 44 § 3 mom. af nu gällande Förordning, som
”förbjuder att, emot eller utan betalning, utdela eller tillhandahålla bränvin
”i öppna salubodar och bodkamrar, må alldeles utgå, enär detsamma, efter
”motionärens tanka, icke kan efterlefvas.”
Då Utskotten anse bränvins-minutering på ifrågavarande ställen vara
lika obehörig som förderflig, hemställa Utskotten,
det ifrågavarande stadgande, i hvad det angår förbud emot
dylik försäljning, må qvarstå.
Dock som den, uti förevarande moment för borgare, som tredje gången
finnes hafva öfverlrädl detta förbud, stadgade påföljd att, utom böter
40 R:dr B:co, vara sitt burskap förlustig, synes vara alltför obilligt och
icke stå i ett emot förseelsens beskaffenhet lämpadt förhållande; samt då
de för tredje resan dylik förseelse, enligt §:ens 1 moni., i allmänhet stadgade
böter af 40 R:dr efter Utskottens åsigt innebära nog strängt correctiv
deremot, så vida Författningen behörigen handhafves, hafva Utskotten
trott sig böra föreslå,
att stadgandet i 44 § 3 morn., det borgare skall för dylik
förseelse vara sitt burskap förlustig, må ur Författningen
utgå.
4:o.
”Att utminutering af bränvin och andra brända eller spirituosa'
”drycker icke må tillåtas vid auetioner å landet.”
Utskotten anse de correctiv, som emot missbruket af en dylik rni
-
Dih. till Ii. St. Prot. 1844. 5 Sami. 2 Afd. 1 Häft.
2
10
Bev-, Lag-, samt Allm. Bcsv.- och Eicon,-Utskottens Betänkande, Jtä 1.
mi tering äro i 47 § stadgarle, vara lillfyllestgörande, då de tillbörligen
händhafvas, och Utskotten tillstyrka alltså,
att denna motion måtte förfalla.
5:o.
”Att köpare af bränvin må till vittne kunna anlagas, i fråga om försäljning
af det bränvin, lian sig sjelf tillhandla t/’
Då motioner i samma syftning, som denna, vid de begge sistförflut
ne Riksdagarne blifvit väckte, utan att hafva kunnat göra sig gällande, och
några nya motiv icke blifvit af motionären anförde, anse Utskotten öfverflödigt
att nu ånyo upprepa de skäl, som emot antagande af ifrågavarande
förslag blifvit anförde och hemställa endast,
alt den i förenämnde afseende väckte motion må förfalla.
Vidare har af Herr Gustafsson blifvit yrkadt, ”att förbud måtte stad”gas
emot försäljning af bränvin och andra spirituösa drycker inom Kro”nans
kaserner och fängelseområden.”
Som förbud emot försäljning af bränvin å dessa ställen redan finnes
stadgadt, i afseende å Kronans kaserner, uti gällande tjenslgörings-reglementen,
och, i fråga om fängelserna, uti Kongl. Brefvet den 27 November
1798 samt Kongl. Styrelsens öfver fängelser och arbetsinrättningar i Riket
den 11 Maj 1842 utfärdade circulaire, och det icke synes lämpligt, att något
serskildt stadgande härom införes i Författningen, angående villkoren
lör tillverkning och försäljning af bränvin, få Utskotten föreslå,
att Herr Gustafssons ifrågavarande motion må förfalla.
Härförutan har Herr Gustafsson uti en serskild motion yrkat: ”att enär,
”till följd af Kongl. Reglementet den 23 November 1770, det ålåge Tractörer,
”sorn vunnit burskap såsom sådane, att, vid förlust af erhållen borgarerält, i”bland
annat äfven tillhandahålla bränvin, samt bränvins-minuteringsafgif”ten
för dessa följagtligen utgjorde en dubbel beskattning å samma handtering,
”det måtte i Förordningen tydligen uttryckas, alt den serskilda afgiftenförbrän”vinsminutering
icke eger rum för dem, som äro borgare och i följd af sin borgerliga
rörelse äro lagligen förpligtade att med sådan näring sig befatta;
Men enär den afgift, ifrågavarande närings-idkare, i och för sin borgerliga
Bn\-, Lag-, samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, M 1.
11
rörelse, enligt Bevillnings-Förordningen, erlägga, alser äfven andra fördelar
och rättigheter, än den, att utminutera bränvin, anse Utskotten icke lämpligt,
att för Tractörer, som tillika äro borgare, något undantag uti förenämnde
hänseende göres, hvadan Utskotten föreslå,
att berörde af Herr Gustafsson framställde motion icke må
vinna alseende.
Vidkommande i öfrigt afgifterne för försäljning i minut af bränvin
och andra brända eller distillerade spirituösa drycker; så enär härförutan
några motioner, åsyftande förändring i nu gällande föreskrifter i ämnet,
icke inkommit, och Bevillnings-Utskottet ej eiler ansett någon förändring
härutinnan vara af behofvet påkallad, anse Utskotten sig böra hemställa,
att de i 57 § af nu gällande Författning, angående villkoren
för tillverkning och försäljning af bränvin, stadgade afgifter
för försäljning i minut af bränvin och andra brända spirituösa
drycker måtte fortfarande bibehållas.
Slutligen få Utskotten härjemte vördsamt till Rikets Ständers pröfning
Öfverlemna bilagde Förslag lill föreskrifter, angående villkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin; och anse sig dervid böra upplysa,
alt 6:tc arliceln i berörde förslag är ord för ord lika lydande med samma
arlicel i nu gällande Förordning, samt alt, hvad de fern första articlarne
angår, med undantag af ett och annat förtydligande i redactionen, någon
annan förändring i Kongl. Förordningen den öde Augusti 1841 icke
blifvit föreslagen, än den, som varit en följd af de förslag till förändrade
stadgande!), som af Utskotten blifvit i detta Betänkande framställde. Stockholm
den 24 October 1844.
Reservationer.
Af Herr Grefve Cronhielm: ”Jag reserverar mig mot:
l:o Den nu införda skiljaktigheten i benämning mellan sådan bräm
vinsbränning, som idkas med enkla pannor af 20 kannors rymd och der
-
12 Be t’.-., Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1.
under samt den, som vcrkslälles med större pannor, eller med så kallade
konstapparater. Lika litet bränningen bör uteslutande benämnas salubränning,
då en del af producterne onekligen komma att användas för eget
hushålls eller egen ladugårds consumtion, lika litet förtjenar den bränning
namn af husbehofsbränning, hvarmed omkring 2,000 kannor bränvin
kunna under 8 månaders tid åstadkommas. Den föreslagna Författningen
gör dessutom, med undantag endast af en olika utsträckt brännings-?
fid, ingen skillnad emellan de begge på sådant sätt genom olika benämningar
utmärkte branvinsbrännings-grenaine, hvarföre också en skillnad i
benämningar ne torde få anses vara icke allenast alldeles öfverflödig, utan
äfven mot Författningens anda stridande;
2:o den för de smärre pannorne utsträckta rättigheten att bränna
under hela året; en utsträckning, som, icke af det verkliga husbehof vet påkallad,
tverlom måste anses såsom högst skadlig, icke allenast i moraliskt;
utan äfven i agronomiskt och stalsekonomiskt afseende;
3:o distiilerings-rätlighetens utsträckning utöfver den tillåtna bränningstiden;
4:o
förseglingens borttagande. Man har derigenom beröfvat sig alla
andra controller mot bränning under otillåten tid, än de, som hufvudsakligen
hvila på personliga angifvelser; men jag anser besväret af 1,000
förseglingar icke uppväga den moraliska olägenheten af en enda angifvelse;
5:o
redactionen i Författningens 40 §, genom hvars felaktighet man
möjligen skulle kunna leda sig till den slutsats, att hvarje forslande till
försäljning af bränvin, äfven i större partier, vore förbjudet.”
Af Herr Friherre Oxenstjerna^ Carl:
”Sorn jag icke bilrädt beslutet att under närvarande förhållanden
antaga den princip, angående bränvinsbränningens fördelning i husbehofsbränning
och salu-bränning, hvilken af UtskotLens majoritet blifvit lagd
till grund för delta Betänkande, får jag mig deremot reservera, äfvensom
emot de detaljerade och reglera entariska föreskrifter, hvilka i följd deraf
blifvit föreslagne. Emot förslaget om upphäfvande af hittills gällande föreskrift
om bränvinsbrännings-redskapens försegling under de månader af
året, densamma vanligen icke får lill brän vinsbränning användas, får jag
äfven anmäla min reservation.”
Bsv.-, Lag-, samt Allm. Besv.- och E kon.-U Iskol tens Betänkande, N:o i. 13
Häruti instämde Herr Grefve Mörner, C. G.
Af Herr Grefve Posse, Fredric: ”Då uti flera puncter af det Betänkande,
de förenade Utskotten afgifvit, mina åsigter varit stridige mot de beslut,
Utskotten fattat, anhåller jag mot dessa 1'å anmäla min reservation:
l:o. Jag instämmer uti det förslag, Friherre Hamilton uppgifvit, alt
nemligen beskattningen för den större bränvinstillverkningen (af Utskottet
benämnd salubränning) bordt ske efter cubikinneliållet af de mäskekar, som
begagnas och ej efter pannerymden. Det enda säkra sätt alt bedöma den
tillverkning, som sker, är troligen den rymd, mäskefcaren innehafva, och all
annan är efter min öfvertygelse endast grundad på mer och mindre osäkra
beräkningar, samt underkasLade uppfinningsgåfvans, konstens och industriens
större eller mindre framsteg, att föröka eller förskynda en production,
för hvars fullkomnande jag ännu ej tror gränsen vara upphunnen.
Möjligen och troligen återslå ännu uppfinningar, som i betydlig nion kunna
påskynda och förmera afverkningen, och i sådant fall, (om jag äfven
antager de beräkningar för afverknings-förmåga, sorn nu af de förenade
Utskotten äro gjorda, varit correcte, då de skedde), blifva dock desse genom
en förändrad eller förbättrad tiilverknings-apparat kringgångne och
ej mer uppfyllande hvad man åsyftat;
2:o. Principen af utsträckt tid för husbehofs-bränning mot den så
kallade salu-bränningen biträddes äfven af mig, men då jag anser det maximum
af pannerymd, som för husbehofs-bränningen blifvit stadgadt till
20 kannor, vara allt för stort, då detta behof med en 15 kannors panna,
efter min tanka, kunnat fyllas, anser jag mig äfven ej mer kunna vidblifva
den åsigt, alt rättigheten till husbehofs-bränning må utsträckas till alla lider
af året. Hade den största panna, som fått denna rättighet, enligt mitt
förslag, inskränkts lill 15 kannor, hade jag ulan inskränkning af tid för
dess begagnande velat lemna min röst, öfvertygad då, att dessa pannor endast
blifvit begagnade af allmoge, som just genom den frihet, de egt, att,
när dem fallit lämpligast, begagna rättigheten, ej ansett sig ovillkorligen
nödsakade att, till undvikande af brist på varan, tillverka den i större
quantitet den tid, de dertill äro berättigade; och resultatet af della förhållande
skulle, efter min öfvertygelse, Blifvit en förminskad tillverkning
hos de mindre hemmansegarne; då nu deremot redan en 20 kannors
panna kan gifva speculalion på bränvinsbränning tili försäljning samt således
derigenom en ökad produclion af varan blifva en naturlig följd.
14 B ev.-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betanitande, M ].
3:o Utskotten hafva ansett den försegling af bränvinsredskap, som uti
24, 25, och 26 §§ af nu gällande Författning är föreskrifven, öfverflödig
vid andra tillfällen, än då Kongl. Maj:t af en eller annan orsak skulle finna
nödigt inställa bränvinsbränningen, men då jag ej tror möjligt handhafva
controllen på oloflig bränvinsbränning, med mindre redskapen är förseglad,
den tid då tillverkningen är förbuden, och ej kan finna conseqvens
uti att vid ena tillfället hafva pannan förseglad, men ej vid det andra,
samt dessutom föreställer mig möjligheten af lockelse till lagbrott detta förhållande
skulle erbjuda mången egare af oförseglad redskap, äfvensom lättheten
för en mindre samvetsgrann åklagare att ansvarslöst kunna öfverse
förbrytelser i detta fall, anser jag dessa §§ uti 1841 års Författning böra
oförändrade qvarstå;
4:o Då jord värdet är bibehållet, som grund för beräkning af pannervmden
och således efter nu antägna princip för tillverkningsförmågan,
kan jag ej instämma i Utskottens beslut att till en dass vid denna beräkning
sammanslå 3:dje, 4:de och 5:te classens pannor, utan instämmer i
detta fall uti den reservation, Baron Raab afgifvit;
5:o Borttagandet af den uti 11 § af 1841 års Förordning nu varande
skyldighet till erläggande af skatten på förhand, då ansökan om bränningsrättighet
sker hos Konungens Befallningshafvande och ej vid mantalsskrifning,
tror jag endast vara en uppmuntran till fabrication af varan och
då jag äfven är öfvertygad, alt hvarje dylikt tillgörande är obehöflig! och
kanske skadligt, får jag yrka bibehållande af denna föreskrift;
6:o Uti 40 § af nu gällande Författning är husbonde ansvarig för
livad lagbrott, som ske af dess tjenstehjon; detta är billigt och nödvändigt,
så vida ej underslef skall kunna ega rum, men tillfällen finnas, då, med
bästa vilja, husbonde ej kan förekomma förbrytelser i detta fall och rättvisan
fordrar, att äfven då den oskyldige ej blir straffad; detta förhållande
har ej blifvit rätta dt, fast uti en lika beskaffad fråga som denna 52 §
af nu gällande Förordning, husbonde är tillagd rättighet få bevisa sin oskuld
och det torde derföre vara billigt, alt samma princip äfven införes
uti 40 §, hvarföre jag anser den böra förändras till följande ordalydelse:
— — — Husbonde vare ock ansvarig för förbrytelser mot denna Författning,
begångne af hans husfolk, så vida ej visas kan, alt sådant skett emot
hans förbud å sådan tid, då han å annan aflägsen ort vistande varit
ocfl således urståndsatt förbrytelsen förekomma eller hindra —
Bev.-, Lag-, samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JVs 1. 15
Af Herr Friherre Raab, A. C.:
”Producten af en mängd omröstningar, verkställde af vexlande majoriteter
inom de 112 ledamöter, som haft sig uppdraget att afgifva förslag
till bran vinslagstiftning, framlägges nu inför Rikets ldöglofl. Ständer i
form af betänkande. Svårligen kan ett så tillkommet arbete vara felfritt.
Idet bar, efter min förmening, tvänne lyten, som icke sällan blifvit öfverklagade
i vår ekonomiska lagstiftning och under närvarande Riksdagsformer
äro svåra att undvika — reaction i princip, inconseqvence i utförande.
1835 och 1841 årens bränvinsbrännings-förfaltningar hafva, dels genom
en, ehuru obetydlig, tillökning i beskattningen på de mindre pannorna,
jemnförd med den, som blifvit pålagd de större, föranledt den inskränkning
i de mindre pannornas antal, att i stället för 140,000 P., som fanns år
1835 i första classen, finnes deraf nu i behåll ej flere än omkring 70,000,
dels genom den utveckling, näringen börjat taga, afvändt många större
jordbrukares håg från denna binäring. Så visst, som samma orsaker pläga
medföra lika verkningar, bör man förmoda, att om bran vinsförfattningen
antingen varder oförändrad eller ändrad i öfverensstämmelse med de förut
följda principerna, skola ofelbart, på exemplens och erfarenhetens säkra
väg, de af Sveriges jordbrukare, sorn tro, att bränvinsbränningen är ett
nödvändigt villkor för jordbrukets bestånd och ladugårdens utfodring, komma
till insigt af deras stora misstag. De skola, om inga nya utsigter till
förtjenst genom förändrade proportioner mellan jordvärde och bränvinsbränningsrätt,
och mellan beskattning af större och mindre redskap, blifva
framställda såsom lockmedel för nya speeulationer i denna väg, småningom
förlora lusten att, med åsidosättande af andra förvärfningsmedel, coneurrera
i en näring, som, lika med alla andra näringar, endast kan lemna
behållning, då den skötes rationell, det vill, efter min förmening, säga, med
ändamålsenlig redskap i större scala och å dertill lämpliga orter och localer.
Den ene klagar öfver de låga bränv insp risen derför, att han selsin
inkomst minskad, den andre derför, att han anser dem öka fylleriet, de
fleste förena sig i önskan att hämma brän vinsflödet. På lagstiftningens
väg vinnes ingenderas önskan fullkomligt; uppfinningsförmågan skall komma
vinningslystnaden till hjelp oell alltid erbjuda mera bränvin, vare sig
tillverkadt i stora eller små, sammansatta eller enkla redskap, få
eller många brännerier, vare sig inhemskt eller lurendrejadt, än det
16 Bn\-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Elton.^Utskottens Betänkande, N:o t.
måttliga behof vet eonsumevar. Jag tror derför, alt man såsom lagstiftare
bör se saken hufvudsakligen ur stalsekonomisk synpunkt; väl
göra nödigt afseende på inrotade fördomar, men conseqvent, om ock
något långsammare, än somlige yrka, befrämja näringens reglerande,
så att den drifves med minsta uppoffring af rudimaterie!', dagsverken
oell bränsle, alltså med största möjliga fördel för dem, som idka den, och
så att de, hvilka idka den med förlust, godvilligt må upphöra dermed.
Bränvinsbränningen reglerar sig på denna väg småningom sjelf i större
verk, kan först i denna form erbjuda concurrens med andra nationers prodnelion
af samma näringsgren och controlleras nog säkert, för att diaga
den högre beskattning, som man så gerna vill pålägga den, till förmon
för Slals-cassan och lindring af medborgarens, men i synnerhet jordbrukarens,
tryckande bördor. Lagstiftningen, sålunda byggd på stalsekonomisk
grund, är ingalunda i strid med den moraliska; ty det dagliga bruket af
bränvin befrämjas obestridligen, då tillgången är spridd, såsom hus-slöjd i
de flesta hus. Varan, då den skall köpas, blir aldrig så allmän, ty förbrukaren
beräknar mera noga den contanta utgiften, än de oköpta råämnen,
han för tillverkningen använder.
Sedan jag förutskickat dessa reflectioner, såsom de principer, dem
jag allt sedan 1834 års Riksdag följt i mina rådslag för denna Författning,
går jag att i några ord tillämpa dem på Betänkandet. Jag hade föreställt
mig, att Utskotten bordt hufvudsakligen bifalla Riksdagsfullmägtigen N. Strindlunds
motion, att nemligen vidblifva 1841 års bränvinsbrännings-förordning,
helst denna icke ännu varit i Irenne år tillämpad, och de fel, i afseende
på den förmodade afverkningsförmågan hos sammansatt bran vinsredskap,
som onekligen kunna liiggas denna Förordning till last, alltid blifva svåra
att undvika, och det i allt fall ej är sannolikt, att den bränvins-förordning,
som nu kan hoplappas, blifver mångårig, möjligen ej mer än ettårig. Men
då Utskotten förelogo sig att omarbeta författningen, lia de efter min förmening
gjort följande misstag:
l:o. Tillåtelsen i 1 § för pannor under 20 kannor att mot samma
låga skatt, som hittills (§ 26), bränna året om, då större redskap endast
fä begagnas 6 månader af året. Jag gillar visserligen och har sjelf
yrkat eftergift åt anspråket på husbehofs-brännings-rältigheten mot lindrig
afgift; men med en 20 kannors panna kan, efter Utskottens antagande,
brännas 1,280 kannor på 8 månader, och, forceras hon, torde hon kunna
af
-
Bet.-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1. 17
afverka åtminstone 2,000 kannor på denna lid; lion är således ej ett så
oskyldigt Larn att hon Lör allt för mycket skonas. Skonsamheten borde
ej sträckt sig öfver 16 kannors pannan, liden ej öfver 6 månader, elier
lika som för de större. Med sådan redskap hade under 6 månaders tid
åtminstone 1,000 kannor kunnat afverkas — mer än nog för ett hushåll.
2:o. Den i 3:dje § föreslagna ändring i tariff för jordvärde. Medgifvas
måste, att, då man antagit att bränvinsbränning skall åtfölja jorden,
är ideen rigtig, men realiserandet af denna idee medför endast omak för
en eller annan bränneri-egare, utan att minska brån vinsbränningen, som, i
trots af denna bestämmelse, skulle, fastän undertryckt, på ett och annat
ställe likväl kunna, örn den utöfvades för aila våra 2 ä 300 millioner
jordvärde, uppdrifvas till flera hundrade millioner kannor. Men om ninn
antagit denna grund för bränvinsbrännings-rältiglieten, hade man bordt utföra
den consequent, äfven för 4:de och 5:te classernas redskap.
3:o. § 11. Något giltigt skäl till borttagande af den föreskrift,
som i flera författningar varit gällande, alt den, som sig vid mantalsskrifning
icke anmält till bränvinsbränning, skall, om lian sedan dertill anmäler
sig hos Konungens Befallningshafvande, erlägga skatten i förskott, bär
jag ej kunnat upptäcka, och anser derföre, att denna förändring icke bordt
ega rum.
4:o. § 28. Beskattningen å enkel redskap är icke förhöjd, utan
bibehållen lika med den, som 1841 års författning bestämmer, och ingen
märkbar skillnad är dervid gjord mellan husbehofs- och salu-bränningen,
men genom antagen större afverkningsförmåga. hos konstredskapen betydligen
böjd för sådan Lili och med till dubbelt och tredubbelt belopp
för redskap i 3:dje classen med ånga. Jag befarar, att denna stränghet
mot konstredskap, i förening med skonsamheten mot de medelstora enkla,
pannorna, skall, med undertryckande af stora, uppmuntra till anläggande
af flere små brännerier, och derigenom icke blott föranleda Stats-ekonomisk
förlust, under den tid författningen blir gällande, utan äfven aflägsna
tidpunkten, då en rationellare lagstiftning kan, utan att stöta allt för många
jordegares förmenta fördel, vidtaga. Hvarför göra en skillnad till namnet
mellan husbehofs- och salu-bränning, om ej någon märkbar skillnad i
beskattningen dem emellan skall göras? Det förslag, som jag i della hänseende
förgäfves sökte genomdrifva i Utskotten, får jag vördsamt bifoga.
Bih. lill R. St. Brot. 1844. 5 Sami. 2 Afd. 1 Haft.
3
18 Bcv.-, Lag-, samt Allm. Bese.- och Ekon.-U(sköttens Betänkande, N:o 1.
5:o. Utskotten hafva beslutat att borttaga den controll, som förseglingen
af bränvins-redskap afsett. Jag medgifver visserligen, att, om en
större del af bränvinspannor skulle, såsom föivslaget lyder, få begagnas året
om, och skallen å mellanstora skulle stanna vid det föreslagna låga
beloppet, kunde förseglingen anses mindre nödig; men under förhoppning
om rättelse af Riks-Ständen i bada dessa afscenden, tillstyrker jag, alt försegling
hädanefter som hittills må påbjudas, till förekommande af de ökade
frestelser till lagbrott, sorn ett lättare tillfälle dertill erbjuder, och till
förekommande af de angifvelser och rättegångar, som deraf skulle blifva
en sorglig följd.
6:0. § 40. Till hämmande af den utaf flere motionärer högt öf
verklagade
oseden, att kringresande bränvinsförsäljare i flere orter utprångla
sin vara, ofta i minut, hafva Utskotten föreslagit i denna § en bestämmelse,
som är så otydlig, att den kan missförstås derhän, att ingenstädes
mindre, än ett ankare, får säljas, i motsägelse till föreskriften i den
näst föregående §, och alt äfven oskyldigt forslande af köpt eller såldt
bränvin kan blifva underkastadt beslag. Jag skulle trott, att det sökta ändamålet
vunnits, och motsägelse med föregående § undvikits, om Utskotten
antagit den vid voteringen i denna fråga i
slagna redactionen, nemligen:
”Bränvin må väl i hela fastage, större eller mindre, försäljas, men
ej under kringforslande någonstädes afyltras till mindre quantitet, än 7,i
kannor, och alldeles icke utdelas eller utmätas 3 öppna farvägar eller offentliga
samlingsplatser på landet etc.”
Lag-, sami Albil. Best- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1. 19
Friherre RaabSj A. C., tariff på pannerymdsafgiften för 6 månader.
3“
■5
-
B
l:sta Classen.
2:di
a Classen.
3:dje Classen.
4:d
e Classen.
5:te Classen.
n
-1
med
med
med
med
med
med
med
med
med
med
B
B.
eld.
äng
a.
eld.
ånga.
eld.
ånga
eld.
ånga.
eld.
ånga.
K:r
R:r
sk
R:r
sk
IV: r
sk
R:r
sk
K:di
sk
R:dr
sk
R:dr
sk
R:dr
sk
R:di
sk.
Rjdr
sk.
10
2
24
13
16
3
36
30
—
30
—
90
—
56
12
180
—
180
360
11
2
36
15
42
6
1'8
34
31
34
31
105
28
65
28
198
_
198
396
12
3
—
18
32
9
36
39
28
39
28
122
19
75
28
216
—
216
—
432
13
3
12
21
.32
12
9
44
41
44
4i
138
45
85
15
234
—
234
468
14
3
24
25
32
14
^8
50
19
50
19
159
28
97
31
252
252
504
15
3
36
30
—
16
27
56
12
56
12
180
—
108
42
270
—
270
540
16
4
12
3.3
3
18
32
62
19
62
11)
192
122
19
288
—
288
576
17
8
24
36
12
20
45
68
40
68
40
204
135
38
306
—
306
—
612
18
9
36
39
28
23
30
75
28
75
28
216
149
40
324
—
324
648
19
11
3
43
3
26
35
82
31
82
31
228
164
24
342
—
342
—
684
20
13
16
46
32
30
—
90
—
90
240
180
—
360
—
360
—
720
.
21
14
28
50
19
32
47
97
31
97
31
252
189
—
378
—
378
—
756
,
22
15
42
54
14
34
31
105
28
105
24
264
198
—
396
—
396
—
792
23
17
12
58
12
37
44
113
40
113
40
276
207
—
414
—
414
—
828
24
18
32
62
19
39
28
122
19
122
19
288
216
—
432
—
432
—
864
25
20
6
66
32
42
9
131
12
131
12
300
225
—
450
—
450
—
900
26
21
32
71
3
44
41
138
45
138
45
312
234
—
468
—
468
—
936
27
23
30
75
28
47
28
149
40
148
40
324
243
486
—
486
972
28
25
32
80
42
50
1!)
159
28
159
28
336
252
—
504
—
504
1,008
29
27
38
83
6
53
13
169
31
169
31
348
261
—
522
522
1,044
30
30
90
—
56
12
180
—
180
—
360
270
—
540
—
540
1,080
35
36
33
116
28
61
22
210
—
210
—
420
—
315
—
630
—
630
1,260
40
46
32
146
32
90
—
240
—
240
—
430
360
_
720
720
1,440
45
56
12
180
—
108
42
270
—
270
—
540
405
—
810
810
1,620
50
66
32
200
—
131
12
300
—
300
—
600
450
—
900
—
900
1,800
55
76
8
220
—
154
34
3.30
—
330
—
660
495
—
990
—
990
1,980
60
90
240
180
—
360
—
360
—
720
—
540
—
1,080
1,080
—
2,1(0
65
101
9
260
—
195
—
390
—
390
—
780
—
585
—
1,170
1,170
—
2,340
_
70
116
28
280
—
210
—
420
—
420
—
840
—
630
—
1,260
1,260
—
2,520
75
131
12
300
—
225
—
450
450
—
900
—
675
—
1,350
—
1,350
—
2,700
80
146
32
320
—
240
—
480
480
—
960
—
720
—
1,440
—
1,440
—
2,880
85
162
35
340
—
255
—
510
510
—
1,020
765
1,530
—
1,530
—
3,060
90
180
—
360
—
270
—
540
—
540
—
1,080
—
810
—
1,620
—
1,620
—
3,240
—
Häruti inklämde till alla delar Herr Prytzj L. A.; Herr Friherre
Åkerhjelm, Carl, i afseende å de 5 första puncterna; Herr Cederstråhle, i
fråga om 5:te puncten; Herr Grefve Sparre, angående 4:de och 5:te puncterna;
och Herr /. von Kock.
20 Bev.~, Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o t.
Af Herr Friherre Hermelin, yU”TiIl hufvudsaklig del instämmer jag uti
den reservation, Friherre Hamilton, H, aflemnat, dock nied afseende på
den behandling, bränvinsbrännings-rältighef ens utöfning rönt inom de sammansatte
Högloft. Utskotten, delar jag de betänkligheter, sorn Friherre Raab,
C. yl., i dess reservation framställt”.
Af Herr Friherre Hamilton, H. ”Jag har för min del ej kunnat instämma
i de af de Högloft. Utskotten antagna grunder för en ny bränvins1’örordning,
af skäl, som jag anhåller att få utveckla.
En mångårig erfarenhet hav visat, att den beskattningsgrund efter
O y ■ 7 _ O D
pannerymd, som hittills legat till grund för vår bran vins-lagstiftning, och
med hvilken man afsett att inskränka tillverkningen och minska det olyckliga
fylleriet, lika litet verkat till dessa goda ändamåls ernående, som
den motsvarat sitt andra syfte, att nemligen åt Staten skaffa en behöflig
inkomst.
Utan att vela erkänna, att orsaken till detta icke ernående af hvad
man åsyftat legat hos den felaktiga grund, från hvilken man utgått, har
man vid hvarje Riksdag sträfvat att genom förhöjd beskattning, nogare bestämmande
af pannornas beskaffenhet, inskränkning i tiri m. m., hvilket
allt i lmndradetals motioner blifvit föreslaget och af vederbörande Utskott
n^ed oförtruten möda tiilämpadt, komma det önskade målet närmare. Den
sista Författningen var i denna rigtning strängare, än någon af de föregående,
och ändock är resultatet af alla dessa ansträngningar blott en ytterligt
uppdrifven tillverkning af varan, som visat sin inflytelse genom prisets fall
under tillverkningskostnaden, och detta låga pris mäste naturligtvis motverka,
hvad man i moraliskt afseende åsyftade. Denna Författning har dessutom
med alla dess företrädare blifvit af uppfinningsförmågan kringgån»
gen, synnerligen genom de för högt beskattade mäsk värma rnes borttagande,
och derigenom har slutligen Staten, oaktadt den höjda skatten, ej erhållit
den af Rikets Ständer påräknade inkomsten.
Under sädane förhållanden hade jag trott, att Utskotten, med stöd
af en så mångårig erfarenhet bordt inse, att, huru de än omarbeta en
Författning, som hvilar på en falsk grundval, de ej nu mera än förut skulle
kunna vinna, hvad de åsyftade, ej åstadkomma någon förbättring i moraliskt
afseende, och i ekonomiskt snarare skada än gagna. Då nu föga förhoppning
förefanns, att en mera rationell grund för denna lagstiftning ännu
skulle göra sig gällande, och detta har sedan visat sig, trodde jag mig
först böra instämma med dem, som yrkade den sista Författningens bibe
-
Béi\-, Lag-, samt Allm■ Best).- och Elmn.-Utslcoilcns Betänkande, N:o 1. 21
hållande till en snart förväntad ny Riksdag, af de skäl, dels att rubbning
i den enskildes hushållning derigenom undvekes, och dels att denna Författning,
i likhet med dess närmaste företrädare, åtminstone i ett fall haft
en god följd, den nemligen alt pannornas antal småningom minskats, så
att de nu knappt utgöra hälften af det belopp, hvartill de uppgingo år
1834.
Denna åsigt blef dock al Utskotten underkänd, under förklaring, att
en bättre författning vore af behofvet påkallad.
Jag erkände detta villigt, men trodde, att det nu vore Utskottens
pligt att taga frågan i öfvervägande ur dess högre allmännare synpunkt,
och i första rummet tillse, om ej tidpunkten nu vore inne att i roten
angripa det onda, helst genom förbud eller ock genom aflysande af ali
annan bränvinsbränning, än den ringa, som med en 20 kanus enkel panna
kan bedrifvas, och dymedelst genom en kraftig och fosterländsk åtgärd
inskränka tillgången på en vara, som hotar att i grund undergräfva nationens
sedlighet och bestånd.
Utskottens alla ledamöter voro derom ense, alt bränvinet är ett
ondt, eller åtminstone grundorsaken till de flesta brott, som under de sednare
åren på ett så högst sorgligt sätt fylla våra fängelser, men ändå ansåg
Utskottens majoritet sig ej böra taga ens ett steg på den bana, som vårt brödrafolk
nyligen med så ädel beslutsamhet beträdt. Ett förslag i sådan syftning
föll vid derom företagen votering.
Då Utskotten derigenom förklarat sig ej vilja eller våga betragta
(lågan ur dess moraliska synpunkt, syntes det, som om de hade bordt laga
densamma i alfvarligt öfvervägande, åtminstone ur den Stats-ekonomiska,
och så bestämma lagstiftningen för densamma, att, då denna tillverkning
allt framgent skulle vara tillåten, åtminstone den största möjliga product
måtte med minsta möjliga kostnad kunna dragas ur den minsta gillia
quantitet råämnen, samt derjemte antaga den grund för beskattningen,
som, enligt andra länders erfarenhet, gifver minsta möjlighet till underslef,
och lemnar den säkraste controll derpå, att Staten erhåller den inkomst,
han bör hafva. Utaf ett ondt, som man ej anser sig kunna bekämpa i
öppen strid, skulle man då åtminstone kunnat bereda samhället en rik
källa lill inkomst, för att dermed på annan och säker, om ock mera långsam,
väg, genom förbättrad folkuppfostran och mera allmänt spridd upplysning,
öfvervinna de menliga följderna deraf.
22 Bev.-, Lag-, samt Allm■ Besv.- och Ekon.-Utskott ens Betänkande, N:o 1.
Medlen dertill ligga i frihet i tillverkning och bestallning efter
mäskekarens cubik-innehåll.
Endast derest derigenom kan tillverkningen af denna vara på säker
men laglig väg concentreras inom ett mindre antal, och derför lätt
controllerade fabriker, hvarigenom landet ur densamma droge den största
Verkliga behållning, och endast genom en sådan beskattningsgrund kan
Staten med största möjliga visshet erhålla den skatt, den bör hafva.
Efter att förut under en längre följd af år hafva slräfvat framåt
på samma origliga bana, i fråga om lagstiftning och beskattning för denna
tillverkning, som den Sverige ännu beträder, har nemligen Preussen redan
från år 1819, och Danmark något sednare antagit denna rigtigare princip,
och detta med den framgång, att alltsedan någon märkligare förändring
deruti ej ansetts af nöden. Då erfarenheten snart gifver vid handen, huru
mycket råämnen kan i ett visst gifvet cubik-innehåll tillmäskas, och
huru stor product i medeltal kan utur dessa råämnen utdragas, så synes
det vid första betragtandet, att på denna väg det rätta tillverkningsbeloppet
med vida större säkerhet skall kunna uträknas och controlleras, än
efter pannerymd, då den minsta på förhand ej beräkneliga förändring i
pannans construction helt och hållet rubbar den derpå uppställda beräkningen.
Då nu derjemte det i dessa länder visat sig, att, genom bränyinsbränningens
concentrering inom ett färre antal fabriker, export af varan
mot en billig drawback kan påräknas till vinst för landet i det hela, samt
att, då den dagliga tillgången å varan för en och hvar äfvenledes sålunda
minskas, äfven det moraliska ändamålet, fastän på en indirect väg, derigenom
befordras, så hade, efter min förmening, det rälta sättet för denna
frågas behandling nu varit att tillstyrka Rikets Ständer att hos Kongl.
Maj:t anmäla de ofvan framställde lmfvudgrunder, såsom de erkändt rigtiga
för en rationell bränvinsförfaltuing, samt alt bestämma skatten för
hvarje kanna bränvin, som, enligt den antagna grunden, ansågs kunna tillverkas,
till 4 sk. B:co; hvarefter Rikets Ständer torde hafva bordt till
Kongl. Maj:t framställa den underdåniga anhållan, att Kongl. Maj:t, efter
inhemtade noggranna upplysningar om sättet, på hvilket dessa hufvudgrunder
för närvararande äro i Preussen och Danmark tillämpade, måtte låta
för öfrigt utarbeta de vidare Regiementariska Stadganden, som i och för
bestämmandet af en på dessa lmfvudgrunder byggd Förordning blefve af
nöden.
Bcv.-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottcns Betänkande, N:o 1.
23
Väl vetande, att dessa grunder ej låta tillämpa sig utan en alltför
stor svårighet på den mängd mindre bränvinspannor, som finnas i vårt
land, och med kännedom, att Svenska allmogen ej anser sig kunna eller
vilja afstå från den rättighet, som ifrån äldre tider tillbaka varit densamma
tillerkänd, att bedrifva bränvinsbränning till sitt husbehof, syntes det
mig likväl för att få dessa rationella grunder antagne, åtminstone för den
till afsalu bedrifna bran vinsbränningen, vara nödvändigt att skilja bränvinstillverkningen
i tvenne afdelningar, nemligen: bränvinsbränning till
verkligt husbehof, och bränvinsbränning hufvudsakligen beräknad till af.
salu.
Med den första skulle afses den rättighet, sorn hvarje Svensk jordegare
hittills haft att till sitt inskränktare behof tillverka bränvin af egna
produeter, likaväl som han får baka och brygga; och borde denna rättighet,
i afseende pä tiden, vara tillåten hela året om, af det skäl, alt behofvet
deraf, såsom påräknadt biträde vid kreaturens utfodring, för olika personer
inträffar vid olika tider, samt skatten lag, emedan erfarenheten visat,
alt höjning i skatt, liksom inskränkning i lid, endast retat äfven den
mindre tillverkaren att med mera fart drifva sin panna, för att kunna
erhålla de lill den högre skatten nödige medel. Pannerymden borde
deremot vara inskränkt till högst 20 kannors rymd, äfvensom ali slags
konst-apparat förbjudas, då ej tillverkning till afsalu, utan blott för eget
behof, är ändamålet.
Med den andrå afdelningen eller bänvinsbränning lill afsalu skulle
åter förstås all tillverkning med annan apparat än enkel 20 kannors
panna, skatten dervid beräknas efter mäskekarens cubik-innehåll, men deremot
intet maximum för pannans rymd eller beskaffenhet bestämmas.
Utskotten hafva nu i stället väl antagit den föreslagna skillnaden
mellan de båda. slagen af bränvinsbränning samt medgifvit åt husbehofsbränningen
frihet i lid, men, då frågan blef om beskattningen å densamma,
frångått den en gång antagna principen, och För densamma bibehållit
1841 års höga tariff, ledande endast lill en forcerad tillverkning.
Likaledes hafva Utskotten vid slutlig votering, med 39 röster emot
37, afslagit den rationellare beskattningsgrunden för Salu-bränningen efter
mäskekarens cubik-innehåll, och i stället bibehållit den såsom felagtigt erkända
samt sedan slräfvat att genom höjd beräkning af tillverknings-förmåga
m. m. fortgå på samma bana som hittills, ehuru erfarenheten ådagalagt,
att den allt hittills ledt tili ett mål, motsatt det, mait velat erftå.
24 Jkv-, Lag-, samt Allm. Best.- och Elwri.-UIskot lens Betänkande, A:o 1.
Med all skyldig aktning för andras öfvertygelse, liar jag dock mot
min egen ej kunnat följa de Högloft. Utskotten på denna väg, och återstår
då för mig blott att mot det sålunda tillkomna förslaget i dess helhet anmäla
min vördsämma reservation, med den förhoppning, att den tid en
gång skall komma, då man äfven hos oss skall inse, att det ej längre går
an att ur origtiga grunder behandla en fråga, som så djupt ingriper i
samhällets så väl moraliska som ekonomiska lif.”
Härmed förenade sig: Herr Biskop Bruhn, Herr Prosten Sidner
samt Lars Boethius från Stora Kopparbergs Län.
Af Herr v. Troil, S. G.: ”1 den af Herr Friherre Hamilton nyss afgifna reservation
får jag, till nästap alla delar, instämma, då den, enligt min tanke, utgår
ifrån en, både i stats-ekonomiskt och moraliskt afseende fullkomligt rigtig synpunkt.
Jag tror nemligen, att, om bräll vinsbränningen fotades på de af Herr Fri-,
berven uppgifna grunder, skulle rörelsen inan kort eoncentrera sig på de ställen,
der den vore naturlig, det vill säga der den, i anseende till lätt tillgång
ä bränsle och råämnen samt lindriga transportkostnader, blefve mest lönande.
De större fabriksmässigt inrättade bränneriet', som sålunda uppslodo,
skulle blifva förbrukare af den kringliggande traktens spanmåls- och
potates-tillgångar samt genom de förbättrade arbetsmethoder och den ändamålsenligare
redskap, som derstädes korn me att begagnas, lemna en, relativt
till råämnet, vida större och vida bättre produet, än mängden af våra
nuvarande brännerier. De smärre pannorna skulle, med undantag af
dem, som för husbehofsbränningen voro nödvändiga, innan kort upphöra,
då egarne af mindre jordegendomar skulle finna sig af det egna interesse!
uppmanade att heldre sälja sina produeter till de stora brännerien, än
roed synbar förlust sjelfve drifva en dylik rörelse. Conlrollen blefve lättare
och beskattningen kunde uppdrifvas vida högre än nu. Fylleriet, så
vidt det föranledes af en öfverallt befintlig tillgång å bränvin, skulle aftaga
och landthushållningen erhålla en vida naturligare riktning.
Men vill man, å ena sidan, ernå delta resultat, så måste man, å den
andra, tillåta husbehofsbränningen lill ett visst inskränkt belopp, för att
sätta den mindre jordbrukaren i tillfälle att, om han så åstundar, på detta
sätt tillgodogöra egna spanmålstillgångar. dag skiljer mig likväl i detta alseende
-
Bov-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1.
25
seende så till vida ifrån Friherre Hamilton, vitt. jag tror det husbehofsbränningen
ej borde få bedrifvas i större scala, än med en enkel panna af 16
kannors rymd.”
Af Herr Munck, B.: ”Instämmande i Friherre Raabs reservation, i
hvad den angår tiden för busbehofsbränningens bedrifvande och bran vinsredskapens
försegling, anhåller jag få tillägga:
l:o att jag anser benämningen: salubränning vara origtig och förvillande,
emedan det ej är förbjudet att sälja bränvin, som är tillverkad!;
genom husbehofsbränning; och föreslår derföre ordets utbytande emot:
fabriksbranning, hvilken benämning också inom sammansatta Utskotten
först antogs, men sedermera, utan giltig anledning, förändrades;
2:o att jag, ogillande den för salubränningen, eller, som jag vill
kalla den, fabriksbränningen, antagna beskattningsgrunden: efter pannerymd,
likasom den af åtskilliga reservanter föreslagna: efter mäskekaren, anser jag
att beskattningen bör ske efter tillverkarens uppgift på sin tillverkning,
och enligt bok, hvilken bok ovillkorligen bör vid mantals- och skattskrifning
företes och dessutom alltid vara tillgänglig för vederbörande controlierande
myndigheter; samt att, i händelse denna controll ej skulle anses
tillfyllestgörande, nämnde uppgifter till beskattning må, på landet i
socknestugorna, och för stadsjord å dertill tjenlig ställe, anslås, samt derjemte
stadgas, alt plikt, som ådömes den, hvilken bevisligen inlemnat falsk
uppgift på sin tillverkning, tillfaller anklagaren.
Sammansatta Utskotten hafva i sitt Betänkande erkänt att tillverkningens
uppskattning efter pannerymd ej är tillförlitlig; och utom det ali
jag anser beskattningen af den verkliga tillverkningen bäst, på sätt jag nu
föreslagit, kunna åstadkommas, tror jag det vara enda sättet att inskränka
bränvinsproduetionen i allmänhet, ty uppskattas tillverkningen efter apparatens
till verkningsförmåga, uträknad med afseende på antingen pannans
eller mäskekarens storlek, så tvingas producenten att, till erhållande af valuta
för den stora skatt, han erlägger, uppdrifva produetionen tili det yttersta;
hvaremot, om lian ej behöfver skatta för mer än han verkligen
tillverkar, det blir honom möjligt att bränna efter sin beqvämlighet
och med afseende på det behof, lian bar af bränvin eller drank.
Bih, till R. St. Brot. 1844. 5 Sami. 2 Afd. 1 Haft.
4
26
Ber.-, Lag-, samt Allm. Best'.- oeh Ekon.-Utskotlcns Betänkande, M 1.
Jag anhåller dessutom få fästa uppmärksamheten derpå, att icke allenast
den osäkerhet i bränvir.slagstiftningen, som så allmänt och länge öfverklagats,
härigenom skulle förekommas, utan äfven de beständiga oeh
kostsamma föränd ringa rne å bran vinsredskapen, som nu äro nödvändige,
derigenom att nya upptäckter i den vägen verka till högre uppskattning
af apparaternes lill verkningsförmåga, helt och hållet skulle blifva beroende
af producentens godtycke ali, utan deraf för honom ovillkorligen uppkom
mande förlust,, verkställa eller icke verkställa.
Skulle Rikets Ständer gilla dessa åsigler, så får jag vördsamt föreslå
:
a) att skatten för fabriksbrähning må blifva 2 skillingar Banco per
kanna, så länge produetionen ej öfverstiger det maximum, som fabriken
tillföljd af sitt jord värde, enligt nedan bestämda grunder, har rättighet alt
tillverka ;
b) att medelst fabrihsbränning, sorn bör fä verkställas med hvad
slags redskap, som helst, och ega rum der jordegendomens taxeringsvärde
uppgår tili 4,000 R:dr Banco eller derutöfver, må få afverka» hälften så
många kannor bränvin, som taxeringsvärdet utgör i riksdalerlal; således
för 4,000 R:drs. taxeringsvärde 2,000 kannor, för 5,000 R:dr taxeringsvärde
2,500 kannor, o. s. v.; samt
c) att för all den större afverkning, sorn fabriken, utöfver den i för
hållande
lill jord värdet bestämda bränvins-bränningsrättighet, vill, åstadkomma
skattas dubbelt, eller 4 skillingar Banco per kanna.”
Äf Herr Frosten Berg.” Då jag, ehuru fika med hvarje sann menniskovän, beklagande,
så väl till sitt väsende som sine följder, det stora, både i produetions- och
consumtionsväg rådande missbruket af bränvin, icke kari biträda deras
mening, hvilka hoppas det öfverk lagade ondas afhjelpande genom några
convulsiviska kraftyttringar i lagstiftningen, t. ex. genom eli utfärdande totalt
bränvinsförbud eller genom en tili lika verkan syftande lung bränvinsskatt,
och dä jag, framför allt, icke kan försona mig med den, genom
conflieten af stridiga åsigter uppkomna ytlighet, som, uti en för handen
hafvande ekonomisk lagstiftning, ömsom uppoffrar sjelfva axiomet i all ekonomi,
ömsom vacklar i grunsatser och förråder en syftning till ojemn oeh
orättvis beskattning; emellan samhällets medlemmar; så nödgas jag, hufvud
-
Lag-, samt Allm. Besv.- och EkonUtskottens Betänkande, N:o 4. 27
sakligen instämmande iden af Herr Friherre Hugo Hamilton afgifna reservation,
protestera dels emot det sätt, hvarpå de Högloft. Bevillnings-, Lagoch
Ekonomi-Utskottens pluralitet bestämt åtskillnaden emellan husbebofs-
oell salu-bränviusbränningen, dels emot den grund, hvarpå bränvinsbeskattniugen
blifvit af Utskotten bygd.
Då de Höglofl. Utskotten, på goda skäl, företagit sig att skilja emellan
lmsbehofs- och salu bränning, hade, efter min öfvertygelse, intet annat
bordt med den förra begripas, än hvad sjelfva ordet uttrycker, att sådan
bränning, som sker till hvarje hushålls consumtiva behof, och i följd hvaraf
bränningsrättigheten äfven bordt tillerkännas hvarje hushållare i allmänhet
och icke blott jordbrukaren och fastighetsegaren, såsom ett slags
monopolium. Med salubränning deremot hade intet annat bordt förstås,
än bränvinstillverkning till afsalu och utöfver husbehofvet. Något bestämmande
af olika redskap vid tillverkning af husbehofs-och salubränvin hade
så mycket mindre bordt ega rum, sorn, genom sådant bestämmande,
man dels hopblandat och fördunklat, i stället för att skilja och reda sakbegreppen,
dels gjort till en Lag för det ojemnförliga flertalet af Svenska
undersåtare, den ekonomiska paradoxen, att, vid förädlingen af deras rudimateria,
de, på intet villkor, må underslå sig att för minsta kostnad och
besvär frambringa den mesta och bästa varuproducten. Visserligen hade husbehofsbrännaren,
lika med salubrännaren, bordt tillerkännas oinskränkt frihet att
bränna på hvad sätt och med hvad redskap han sjelf helst velat och förmått.
Den invändning man gör, alt härigenom skulle öppnats ett allt för stort fält
för missbruket till salubränneriernes förfång, får icke gälla; ty då man en
gång företagit sig att. skilja mellan ett produclionssätt till husbehof och ett
till afsalu, så har man äfven förutsatt regien att det förra är och sker för
husbehofvet och det sednare för utom husbehofvet eller för afsättning utojn
hus. Mot undantagen från nämnde regel, d. v. s. mot husbehofs-bränningens
missbruk, måtte kunna finnas ett correctiv i allvarliga ansvarsbestämmelser,
eller ock, om det ej finnes, måste man tills vidare missbruken
sig underkasta; men minst af allt, och i hvad fall sorn helst, har lagstiftaren
rättighet att förmena den ene medborgaren mer än den andra att,
vid sina råämnens förädling, begagna sig af gifne konstförbättningar tillförekommande
af skada och beredande af vinst i sin handtering. Den så
mycket omtalade och rysligt afmålade öfversvämningen af bränvin, som
skulle uppkomma, i fall man ej lyckades att hålla husbehofsbränningen
inom sina dammar, torde mindre böra oroa, om man besinnar att denna
28 Bet\-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Elion,-Utskottens Betänkande, N:o 1.
öfversvämning redan tillförene verkligen är för handen, och att i alla landsändar
tillgång på bränvin erbjuder sig vida utöfver behofvet. Det är
ock min öfvertygelse, alt delta förhållande städse kommer att fortfara, med
eller utan inskränkning i lmsbehofsbränningen, och alt bränvinet visst icke
kommer alt göra något undantag från hvad som gäller om handelsvaror
i allmänhet, att der god afsättning förefinnes, der är äfven god tillförsel.
Enda fördämningen mot en dränkande bränvinsflod kommer att bestå i eii
minskad consumtion, till följd af de förbättringar i folkmassans bade ekonomiska
och moraliska tillstånd, hvarpå menniskovännen, både som lagstiftare
och administratör, framför allt bör känna sig af tidens hotande
tecken uppmanad att arbeta.
Hvad nu beträffar grunden för bränvinsbeskattningen, som, enligt de
Höglofl. Utskottens beslut, fortfar alt vara pannerymden och pannans beräknade
afverknings-förmåga, så är det för hvar man bekant, huruledes
den menskliga uppfinningsförmågan hittills alltid, genom förändringar i
pannornas constructioii, ledt sig till utvägar att med en begagnad mindre
panna tillverka en nästan lika stor quantitet bränvin, som med en
större; och alldenstund det så lärer komma alt tillgå äfven hädanefter, och
då denna beskattningsgrund således är i hög grad fautive; så kan jag ej
annat än på det högsta beklaga, att Friherre Hamiltons af mig och flere
understödde förslag till mäskekarens beskattande, såsom den pålitligaste hittills
kända beskattningsgrund, icke kunde inom de Höglofl. Utskotten vinna
majoritetens bifall.
Och hvad slutligen angår tillämpningen af den antagna beskaltningsgrunden,
så hade jag önskat, dels alt densamma å husbehofsbränningen antingen
alls icke kommit att. tillämpas, eller ock tillämpats i så ringa mon,
att, tvärtemot hvad nu torde inträffa, husbehofsbrännaren icke, ej en gång
inför sig sjelf, kunnat, i den dryga skatten, finna en ursägt för utvidgning
af sin bränneri-rörelse utöfver consumtionsbehofvet, dels ock att tillämpningen
deraf å salubränningen ej blifvit strängare, än att salubränningen,
genom dess lägre tillverkningspris, förmått småningom undertrycka all
husbehofsbränning.
Emot hvad de Höglofl. Utskotten i dessa afseenden beslutat, får jag
alltså äfven, såsom varande i strid med min öfvertygelse om det rälta och
ändamålsenliga, nedlägga min reservation.”
Ike.-, Lag-, samt Allm. Best.- och Ekon.-litsbollens Betänkande, N:o 1. 29
Af Hevr Comminister Janzon. ”Mot IlöglofJ, Bevilln.-Utskoltels Betänkande, rörande
bran vins-bränningen m. m. för jag vördsamt afgifva följande reservation.
Ali lagstiftning i en clirisliig stat bör röja christendom, det
vill säga, den bör ådagalägga vishet, kärlek och rättvisa. Söker
man dessa grunddrag i vår bräll vins-lagstiftning, fruktar jag att,
om man än lagger den framför den beryktade Jonas Lindberghs
ryktbara hydroxygen-microscop, man förgäfves skall spana efter ett
drag af nämnde egenskap; oell dermed har jag dock icke sagt att denna
föreslagna stadga hvarken är bättre eller sämre, än hennes föregångare.
Ilon grundar sig på en lögn, nemligen den, att en frisk menniska behöfva’
bränvin tili dagligt bruk, ehuru både vetenskaper, historien och hvarje
menniskas erfarenhet besannar, att man mår bättre af att bortlägga, än
bibehålla spritdrycker. Jag kan med egen 14:årig erfarenhet bestyrka detta;
och skulle min erfarenhet jäfvas såsom mindre tillämplig för dem, hvilkas
kali det är att utom hus under möda och ansträngning trotsa klimatets
hårdhet, hänvisar jag, med förbigående af tusentals exempel ur samtiden,
till Sveriges störste hjelte, Carl den XII och bans kämpar. Sannerligen,
han kröp icke bakom kakelugnen i elakt väder och anlitade hvarken vin
eller bränvin för att skaffa matlust, värma kroppen eller lifva modet pä
slagfältet.
Vår bränyins-lagsliftning, som, i förening med Förordningen om fylleri
och dryckenskap, utgör ett helt, kan naturligen indelas i tvenne capitel,
af hvilka i Irsla Cap. handlas om huru man skall bränna, 2:dra Cap.
huru man skall supa och i 3:dje Cap. huru man skall straffa dem, sorn
supit. Det är visheten, menniskokärleken och rättvisan i dessa sladganden,
jag med fö ord vill laga i betraktande.
Hvad visheten angår, frågar jag, är det vist eller ens förnuftigt, att,
i ett land, der man ofta behöfver köpa säd för stora summor och årligen
införskrifva iadugårdsprodueter för omkring 3 millioner Brdr Banco, då
befullmägliga jordbrukarne, att i bränvin förvandla omkring 5 millioner
tunnor säd och potater, hvilket quantum, fördeladt på hemmantalen, gör
76| tunnor på hvarje hemman och minskar med 1? tunna födoämnen för
hvar person. Lägger man härtill förstöringen af skog, hvaraf mera åtgår
under bränvinspannorne, än i alla Sveriges masugnar och slångjernsliärdar,
och dagsverken, som kunnat användas lill husslöjd och nyttigt arbete; blir
landets ekonomiska förlust ofantligt mycket större. Efter måttligaste pro
-
30
Be v Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-UtsJwltcns Betänkande, N:o 1.
babilitels räkning uppsuper Svenska Nationen 16 millioner R:dr Banco i
bränvin årligen, och lör denna olantliga summa, som med en tredjedel öfverskjuler
hela stals-budgeten, blef ingen hungrig mättad och ingen naken
klädd. Är det väl underligt, att landet utbiottas af sådant slöseri, alt silfrel
utsopas ur Bankens hvalf, att staten försättes i concurstillslånd? —
Oell sålunda häfver det sig med visheten i bränvins-stadgan.
1 2:dra capiliet, der man har att söka menniskokärleken, stadgas
huruledes producenten, betjenad af krögaren, på ett för båda vinstgifvande
sätt må, hufvudsakligen på de icke brännande, kunna tractera bort dessa
millioner kannor bränvin, och vid alla tillfällen mot conlanter, kläder eller
tjenstbarheter tillhandahålla en vara, som, efter hvad erfarenheten visar,
lånat kraften af Circes’ trollspö att, enligt mythen, förvandla menniskor
lill svin, alt framtrolla härar af tiggare och brottslingar utaf flitige, ordentlige
och lycklige menniskor. Ser man sedan på denna dass proletärer,
hvilka bran vinet skapat och skapar, de der lefva för dagen, på djurs vis,
hvilkas kyrka är krogen, der predikan i ottesång, högmässa och aftonsång
hålles med sådant tal, som kränker goda seder, der bönerne heta svordomar
och psaimerne äro liderlige visor, der krögarn är preslen och allajet
är disken, der hemmet blilver correclionshus eller fängelse och sotsängen
mången gång stupstock och kyrkogården galgbacke; tänker man härpå,
då får man en viss respect för den menniskokärlek, som i vår bränvins-förfatlning
gör sig gällande. Den bär dock pregeln af vår tid, som
af idel ömhet icke har hjerta att neka ynglingen nöjet att bereda sig för
schavotten. Och vare detta nog sagdt om kärleken.
Man skulle kunna draga i betänkande, huru rättvist det är, alt först
berusa menniskan och sedan straffa henne. Och då, enligt hvad allmänt
här vid Riksdagen förfäktas, bränvinsbränning är nödvändig, om icke
landet skall gå under; och enär de nytlige brännerien icke kunna bära
sig utan ett tappert supande, så måste det vara patriotiskt att supa.
Således straffas drinkaren icke för det han super, — något, som han
egentligen rår för, — utan för det lian icke tål hvad han super, — något
som lian icke rår för, — helst ingen kunnat lemna honom tillförlitligt sjökort
för delta farvatten eller säkert utpricka måttlighetens seggelled. Dock
rättvisan häraf kan icke betviflas, alldenstund 3:dje capitlet, som innefafctar~dEÖrordningen
om fylleri och dryckenskap, stadgar, huruledes man må
gripa, fängsla, i häkte inspärra, spöa, hänga eller på andra sätt ur denna
verlden affärda dem, som supit. Sanni är, att ofvannämnde Förordning
Bev.-, Lag-, samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utkollens Betänkande, N:o t. 31
endast talar om straff i och för ruset, men då ruset förbereder de Hesla
brott, slår denna i sammanhang med öfrige straff-bestämmelser. — Mången
tror, att förnuftet är för menniskan en icke så obetydlig egendom, att
(let väl kan vara värdi en 40 å 50 R:dr B:co, Och då verdslig lag bestämmer
högsta kroppsplikt eller 40 par spö för stöld af della värde, tyckes
väl att krögaren, som sljäl bort förnuftet från sin nästa, också icke
borde blifva lottlös. Detta vore så mycket mera rättvist, som lian täger
serskild betalning för denna stöld al elen bestulne, mången gång ända till
sista säljbara klädespalten. Men då förevarande bränvins-förordning gjort
detta till hans lagliga födkrok och kail i staten, är härom intet alt säga.
Han skaffar nog fångar ändå i sitt ställe, hvilket synes solklart deraf, ait
Staten i fångvård redan påkostat 716,000, och tros ännu behöfva 50,000,
så att hela fångvården, blott för della år, stiger till 766,000 R:dr B:co,
en fångvårdskostnad, sorn, jern niord med folknumern, icke torde hafva sin
like i hela vida verlden, och sorn icke obetydligt öfverstiger hela bränvins-bevillningen,
blodspenningen, hvarför staten säljer den ena brödren
till den andra. Ekonomi betyder en reglering om hus, att dessa må
inrättas ändamålsenliga för loflig och nyttig verksamhet. Är väl denna
bränvins-sladga ett nationen värdigt tempel, der en vis, menniskoälskande
och rättvis, med ett ord, en fosterländsk anda kan inflytta, bo trefligt
och verka med godt samvete.
Man invänder: del moraliska får i en ekonomisk lagstiftning icke
för mycket tagas i betraktande. Hvad! skall man då aldrig kunna länka
sig civilisationen under annan bild än spindeln och nätet? Och har denne
intet annat svar till det oförfarna hjertat, sorn, upplilvadt af ett förföriskt
solskimmer, surrar omkring och fastnar i något af de å alla sidor
omgifvande, fina, men starka, locknät, när lian gripes af spindelns klor
och våndas under dödskampen, har, frågar jag, vår upplysta tid intet annat
svar åt den olycklige än: ”hvad kommer det mig vid.” ”S-k v lie sig den
sig ej bättre föresåg”; då måste man väl tillslå, alt andan af vår beprisade
bildning är en grym ande, och lyckligare vore att bo i en ödemark eller
bland viklar, än i ett eivilieeradt samhälle. Det vore ju chris t.lig t alt sopa
bort dessa locknät tillika med spindeln, den kallå, grymma egoismen;
det vöre i sin ordning att upplysningen åloge sig denna städning. Detta
klefve ock ekonomiskt; ty ett borgerligt välbefinnande kan icke tänkas, än
mindre förverkligas, utan ett sedligt. Man torde säga: jordbrukaren hehöfver
penningen för att bära skattebördorne, Alldenstund penningen för
32 Bev.-, Lag-, samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1.
detta behof endast kan fås genom bränvin, måste han bränna. Ja, bär
bar jag igen min gamle målare i min ort, som under vedbrist skrädde
af knutar och väggar på sin stuga och eldade med så länge det bar sig.
Men — för att nyttja ett exempel — om en viss börda af bestämd tyngd
fördelades på 2:ne att bära en viss väg, vore det väl klokt af den ena kamraten
att fylla den andre? Läge det icke tverlom i den förres interesse att
hålla den senare nykter, på det att denne måtte kunna bära sin egen börda,
helst, i motsatt fall, den nyktre måste bära icke blott den druckne
kamratens börda, utan kamraten ock. Nu är staten en börda, den hvarje
god medborgare bör finna ljuf att bära; men är det klokt att berusa
en dryg del af nationen, under förmodan att bördan skall bli lättare för
den återstående delen. Hon måste ju, efter ali beräkning, bli tyngre ju färre,
som bära. Lägg härtill bördan af de försupne, som icke ens kunna
bära sig sjelfva. Tank på fångvården oell fattigvården. Om den penning,
hvarför jag berusar min nästa, finge ligga qvar i nästans ficka, kunde ju
lian hjelpa mig att bära statens börda. Tvänne supar om dagen göra 22
R:dr 24 sk. Riksgälds om året; denna summa, äfven med afdrag af skydds
afgiften och bevillningen för arbetskraften, om lion årligen i Spar-Banken
insattes och förräntades, skulle bli en tillräcklig skatt lör ålderdomen och
bespara fattigvården allt bekymmer. Man invänder: man bränner icke
för bränvinets skull, utan för ladugården, för drankeu; men att bränna
för dranken, att anställa sådana förödelser öfver menniskan i moraliskt,
physiskt och socialt li inseende för drankens skull, det förefaller mig, minst
sagdt, lika afvita, som att sätta eld på sitt eget lius, för att få bykaska.
Följderna af denna hushåll ningens förvridning ligga för öppen dag.
Man känner verkan, men låtsar icke veta orsaken. I liela Europa gifves
icke något land, af naturen mera gynnadt eller rikare på lifsförnödenhet
ter, relativt till folkmängden, och af utländningen mindre beroende än Sverige.
Det är salt, sill, communion-vin, medicinalier och några få andra arliclar,
vi oundgängligen behöfva införskrifva. Skulle icke våra åkerfält, i
vissa landskap, i fruktbarhet, öfverträffande andra länders, våra ängar, våra
vida betesmarker lemna föda åt 3 millioner menniskor, och dertill med
ett icke obetydligt öfverskott till export.? Och våra skogar samt rika och
förträffliga bergverk borde icke de gifva en afundsvärd national-rikedom.
Hvilka fält att odla? hvilka skatter att uppgräfva af härdiga händer! Likväl
kan icke Sverige under stilla freden föda sina barn, det Sverige, som
fordom
Bev.r, Lag-, samt Allm. Besv,- och Eicon.-Utskottens Betänkande, M i.
33
fordom, ehuru mindre odladt, kunde underhålla utländska härar jemte sina
egna försvarare, uthärda inhemska krig, låta skaror af hundra tusen
man i olika rigtningar genomtåga sina landamären, under en ordning och
krigstukt, att bonden icke hade fog alt klaga öfver en hönäs bortröfvande,
enligt historiens intyg: delta Sverige sättes nu stundom i förlägenhet deraf,
att en handfull folk tågar genom dess bördigaste prövincer till ett öfningsläger
och klagar öfver tyngden af ett sådant, som blott varar 14 dagar;
det Sverige, som under Gustaf den l:stes tid exporterade både säd
och ladugårdsproducter tili stora summor, mäste nu sjelf köpa, synnerligast
af sednare slaget, för millioner. Med kännedom häraf bör man väl undra
på hvart penningen tagit vägen, eller på den financiella vanmagt, hvari landet
är försänkt, när vi i bränvin årligen slösa bort minst en tredjedel af
hvad jorden producerar och på ett sätt, att bättre varit att kasta producterna
i eld eller valten, för att icke förgifta nationen tili kropp och
själ.
Reser man nu genom Sverige och jemnför med historien det närvarande
med det fordna, är det visserligen nu mera odladt, har en mildare
natur, skogarne äro afröjda, synkretsen vidgad. Man säger stolt: Se här
en frugt af bränvinspannan. Men saken, sedd från närmare håll, torde icke
vara att serdeles yfvas åt. Odlingen bär nemligen lynne af en viss
tlåhackning, som ju grundare jorden var dess förderfligare blef den för
kommande skördar. — Odlingen- bär stämpel af vår egoistiska tid, der
hvar tänker på sig, ingen på barnen, der man lefver för dagen, ja, blott för
målet ocb anser sig för klok hushållare i samma nion man liksom med
svärdet för bröstet kan tvinga modren jorden att påen gång taga fram allt,
hvad hon eger i sitt visthus. Häraf denna vandalism mot skogarne och
ängarne. 11 vem bjuder och befaller denna jordsugning och sköfling? Bränvinsproducenten,
som på fäderneslandets grafvård söker resa sin thron.
Hvad har vid denna Riksdag i bräuvinsfrågan blifvit afgjordt? Opinionen
har önskat de konstiga bränvins-apparaterne längre bort än pepparn vexel'.
Ja väl! Jag önskar dem af allt mitt hjerta en snabb obehindrad
resa. Men hvarföre vilja i bakskjuts hemta hem de små enkla pannorna,
helst när det är ulröndt, alt man endast med närvarande antal af nu bestämda
kannerymd kan beqvämligt afverka den nätta summa af 150 millioner
kannor bränvin, hvilket quanlum tyckes vara mera än tillräckligt
för afl hålla hela nationen i ständigt rus året örn. Antager man att
Bih. till It. St. Brot. 1S44. 5 Saint. 2 Afd. i Haft. 5
34
Bet>.-, Lag-, sami Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottens Betänkande, M i.
bran vinet är nyttigt, ser jag intet skäl, hvarföre raan skulle utdöma de
konstige apparaterne, som genom besparing af tid, ved och den högre afkastning
en vetenskaplig behandling af råämnet lemnar, på genare väg leda
till ofvannämnde mål. Att ifra mot de konstige brännerierne till fördel
för de enkle, synes mig lika mycket och lika litet patriotiskt, som att,
när landet hotas med insmugling af utländskt kläde, ifra mot machinerier
för klädesberedning och yrka på menniskokraftens uteslutande användande
härtill, för alt göra alnen af varan en eller annan Riksdaler dyrare
och lurendrejeriet mer lönande. Man hav talat om dranken, såsom nödig
för svinracens underhåll och förädling och deri fuunit ett skäl mot
de större brännerierna. Jag vet icke hvad som hindrar hvar och en liten
panna att få drank. Rränvinet kan val stundom genom okunnighet
slå felt, men dranken brukar merändels alltid hålla målet; hvarföre jag
icke ser någon fördel, men väl en stor nationel förlust, så vida man anser
bränvinet för något godt, att gynna de enkla pannorna på konstapparaternas
bekostnad. Min oförgripliga tanka är den, att denna näringsgren
bör helt och hållet nedläggas. Man har afskaffat lotterier, förbjudit hasardspel,
i 3:ne stånd bortvoterat titlar utan tjenst, ålit af skäl att staten
ej bör riktas af medborgarnas fåfänga, vinningslystnad och moraliska lyten.
Är nu icke allt detta att sila mygg och svälja kameler, så länge
staten med producenten och krögaren delar rofvet af nationens fylleribegär.
Jag är så fullkomligt öfvertygad om nödvändigheten af ett bränvinsförbud
om fäderneslandet icke ohjelpligt skall ruineras, att jag anser alla
andra reformer och förbättringar, dels såsom blotta palliativer, dels helt
och hållet onyttiga. Om stals-budgeten nedsatles lill halfva summan mot
hvad den nu är, det gagnade till platt intet. Hafva Svenske medborgare
nu, under det de klaga öfver höga skatter och tunga gärder af alla slag,
råd att årligen kasta bort 16 millioner R:co i bränvin, hvad skulle blifva
om de egde större resurser. Nog blefve besparingssumman af skatterna
stor, närmare 6 millioner R:dr B:co; men lätt är att uträkna hvad dét
gjorde i supar bränvin, toddi och pounschglas per man af Sveriges supande
och drickande befolkning; af alla dessa skäl vågar jag föreslå det Rikets
Högloft. Ständer i önsknings väg inginge till Kongl. Majit med underdånig
anhållan om bränvinsbränningens upphörande. Men på det att ieke
enskilde, som på närvarande bvänvins-iagstiftning grundat sine gårdsköp,
arrenden och öfriga hushållning genom en hastig förändring måtte lida
allt för stor ekonomisk förlust, utan få tid att rigta sin industri på ladu
-
Be v.-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon. Utskottens Betänkande, M i.
35
gården och andra näringsgrenar, önskar jag alt hos oss, liksom i BrödraRiket
Norrige, må bestämmas en viss lid, t. ex. 6 år, hvarefter all bränvinslillverkning
och consumtion, utan såsom medicin, inom fäderneslandet
må upphöra, och att, under tiden bränvinsbränning må fortsättas efter de
grunder af taxeringsvärde och skatt på afverkning, Afdelningen föreslagit,
samt att, i likhet med hvad Riksdagsfullmägtigen Jöns Palmqvist från
Skaraborgs Län föreslagit, tiden lör bräuvinsbränningen må årligen inskränkas
med en månad, lill dess med 6:le året denna rättighet alldeles försvinner.
”
Af Herr Doctor Sandberg, A.: ”Det är nemligen med tvenne skäl,
som bran vinsbränningen försvaras, nemligen: att få bränvin till husbehof och
att få drank till kreaturen. Att bränna för drankens skull kan ej vara
annat än en förevändning, likasom man icke tröskar säd för att få agnar.
Bränvin är hufvudsak. Dranken är ett affall, som användes det bästa
man kan. Men hvarest kan man uppvisa dess förträffliga inflytelse på
Svenska boskapsafvel? Våra grannländer, Danmark, Finland, Ryssland exportera
i stor mängd spanmål och iadugårdsprodueter. Vi behöfva årligen
införskrifva de sistnämnda för öfver 2 millioner R:dr. Sverige har
mer än i ett halft seeel rikligen varit välsignedt med husbehofsbränning.
Hvarföre klagar man då nu öfver en förfallen ladugårdsskötsel, om den
derigenom kunnat upphjeipas? Behöfver det någon ytterligare bevisning,
att boskapsskötsel och jordbruk undergräfvas af denna halsstarriga förvillelse?
Och
Husbehofs-supning? Är den ett nödvändigt lefnadsbehof för någon
menniska? Har den i ringaste nion åstadkommit något godt under all
den tid, sorn den varit bosatt i bondens stuga? Är det någonsin möjligt,,
att 30 ä 40 millioner kannor bränvin, som tillverkas, kunna förtäras af
3 millioner menniskor, utan att hos tusende sinom tusende åstadkomma en
oundviklig kropps- och själs- och egendoms-förstöring? Det är klart som
dagen, att hela bränvinshandteringens grundval är lagd på den fattiga,
hemmanslösa och obesutna folkmängdens utarmande. Jag kan ej annat,
än med allt möjligt eftertryck och på det högsta protestera mot en lagstiftning,
hvaröfver fosterland och mensklighet måste sörja.
Förevarande Betänkande kan ej innehålla någon egentlig lag, utan
hela förslget är blott en underdånig framställning tili Kongl. Maj:t uti ett
ekonomiskt ärende. Häruti borde alltså nationens ombud utan ensidighet
och egennytta öppet förklara deras djupaste bekymmer öfver Svenska bran
-
36
Be v.-, Lag-, samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskott ens Betankande, M j.
vinshandteringen såsom den förslå och förnämsta orsaken till nutidens
2:ne frätande kräftsår: Pauperismen och lösdrifveriet. Här hade bordt
framläggas, att | af brotten härleda sig derifrån och att alltså de 705,492
R:dr, hvartill sista årets fångvårdskostnader uppgå, borde till | ersättas af
bränvinsrörelsen. Här hade bordt uttalas den sanningen, att | af fattighjonen
hafva genom bränvins bruk råkat i elände, hvadan de, som inom
församling tillverka och handla med en dylik vara, borde vidkännas en
lika stor andel i fattigvården. Korteligen: bränvins-induslrien hade bordt
af Svenska folkets representanter inför konungathronen framställas såsom
Sveriges största olycka, såsom förnämsta källan till den vanmakt och det
elände, som öfverklagas. Hvarjemte den öfvertygelse borde framhållas,
att, så länge häruti icke sker någon genomgripande förändring, så hjelper
det icke, om vi få en regering från lnmmelen — om vi få en lagstiftning
visare än Solons och Salomos — ja! om man ville bygga en högscola i
hvarje socken och proclamera en fullkomlig både närings- och handelsfrihet.
Och hvad hjelper det att befria arbetaren ifrån all skatt till staten?
Så länge hans skattskyldighet till bränvinsbrännaren qvarstår, skall
han nedsjunka allt djupare och djupare i uselhet.
Hade man tagit en sådan utgångspspunkt för bränvinsbetänkandet,
så skulle både förfaItningsförslag och beskatlningstarilF fått ett helt annat
utseende. Nu är det deremot ändamålslöst att reservera mig emot serskildta
paragrafer, hvilka alla leda tili samma olycksaliga mål. En omständighet
är dock allt för märkvärdig att förbigås, och den är det oförlikneliga
förslaget att husbehofsbränningen med 20 kannors panna och derunder
blifvit utsträckt till hvar dag hela året igenom, utan minsta tillökning
i skatt. Sådana pannor linnas nu omkring 73,000. Tillverkar hvar
och en al dem endast 500 kannor på året, eller blott fjerdedelen af hvad
Friherre Raab beräknat, så blir det dock 36 millioner kannor. I sanning
ett litet nätt husbehof för Svea folk! Låt vara att många tillverka mindre;
men mångå andra skola tillverka sä mycket mera; och det liberala privilegium,
sorn de nu erhållit, skall utan tvifvel mångdubbla deras antal.
Och tor att visa samma ädelmod emot de stora, har man medgifvit dem
tri distilleringsrätt arel igenom, och frikalla t dem från försegling den lilla
tid de skulle slå obegagnade. Hvarthän allt detta leder är ej svårt att
iorutse. Vi hafva nu så länge vandrat på den vägen, att man vet hvart
den bär. Följderna häraf vill jag icke beskrifva, endast beklaga mig sjelf,
Bev.- Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1. 37
som varit nöclsakacl att deltaga i en sådan lagstiftning. Huru skola vi»
som nitälska för nykterhet och bvänvinssupningens afskaffande, kunna möta
våra hemmavarande medbroder och åhörare med den underrättelsen, alt,
vid en Riksdag, då man haft anledning alt hoppas något helt annat, hav
den riksförderfliga handteringen erhållit en så utomordentligen stor frihet,
som den förut icke ägt? Innefattar icke ett sådant lagförslag det bittraste hånlöje
öfver alla menniskovänners bemödanden att åstadkomma minskning tili
den olycksbringande varans tillverkning och förtäring?
Man må ursägta mig, om jag ej med tillbörlig köld och liknöjdhet
kan deltaga uti rådplägningen om det lämpligaste sätt, hvarpå menniskors
elände skall frambringas. Ty hvad är t. ex. bränvinsbrännarens rättighet
att lill sina underhafvande halfstopsvis utmångla bränvin? Hvad är det
väl annat än ett privilegium för jordbrukaren, att laglikmätigt utsuga sina
tjenare, dagsverkare och torpare? Hvad är val bränvins-miniiterings-afgiften
annat än den köpeskilling, för hvilken slaten säljer tili vissa personer
rättigheten att, enligt lag, utarma, förderfva och demoralisera sin omgifning?
och med få ord: hvad innehåller hela brån vins-förordningen annat,
än en systematisk method, som Sveriges inbyggare skola iagttaga, för att
kunna lagligen utarma, förderfva och demoralisera hvarandra, med bränvin?
skall aldrig en Svensk Riksdag, icke ens på försök, kunna taga det
steg, som Norriges sednaste Storthing? jag kan ej annat än lika eftertryckligen
som vördnadsfullt underställa hvar och en riksdagsmans egen pröfning,
huru man med godt samvete kan ockra på det allmänna eländet! huru
man med godt samvete kan deltaga uti en utarmnings-industri, hvars
olycksaliga verkningar dagligen åskådas och allestädes, både i stad och pä
land, framhållas af försupna mennisko-ruiner, af förstörda uslingar, af gråtande
och misshandlande mödrar, af halfnakna och tiggande barn,— en sedeförderfs-industri,
hvars historia år från år skrifves med blod uti våra
domstolars brottmåls-protocoller!
Och slutligen, då den hittills gällande författningen icke kan åstadkomma
så mycket ondt, som den nya, sä får jag vörclsnmt hemställa till
Rikets Högloft. Ständer att för deras del antaga den förra utan någon förändring,
samt tillika ingå till Kongl. Maj:t med en underdånig skrifvelse,
att i denna ekonomiska fråga vidtaga de åtgärder, som pröfvas ändamålsenliga.
Likväl är det min enskilda öfvertygelse, att, om icke en genom
-
38 Iler.-., Lag-, samt Allm. Besv.-och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1.
gripande reform i delta afseende, — det vigtigaste af aila, — på fullt allvar företagas;
om icke det onda snart uppryckes med rötterna; så skall omsider
samhällsbyggnaden skakas i sina grundvalar af den proletär-class, som bränvin
s-lagstif tn ingen tillskapat.”
I den hufvudsakliga syftningen af denna reservation instämde Herr
af Dahlström; Herrar Pros larne Osterman och Arborelius, Herr Comminister
Bergstrand, Herr Doctor Säwe samt Herrar Winge och Bergsten.
Af Herr Doctor Ulterström: ”Önskeligast hade jag ansett, om cle sammansatta
Utskotten bestämt en viss tid, eller hvilkens förlopp allt bränvin,
så lill införsel som tillverkning, vore förbudet i vårt iand; ty del ligger
dock någonting demoniskt i denna näringsgren, den må betraglas från
hvilken sida som helst Men då detta ej låtit göra sig, icke eller den motion
blifvit gällande, som tillstyrkte fortfarandet af 1841 års bränvinsförordning,
får jag emot det nu uppgjorda förslaget reservera mig: l:o i afseende
på husbehofsbränningen, att den må tillåtas med enkel panna, till
högst 15 å 16 kannors rymd och mäsk värmare, hvarjemte skatten, på grund
af pannerymden, nedsättes 50 procent; 2:o, i afseende pvå fabriksbränningen
eiler de pistoriske verken, att icke pannerymden utan mäskekaren tages
till grund för beskattningen: instämmande för öfrigt i de åsigter Herr Friherre
Hamiltons utförliga reservation innehåller.”
Af Herr Prosten Gahne: ”De stridiga åsigter, hvilka i frågan om bränvinsbränningen
velat göra sig gällande, har hos mig mera stadgat den öfvertygelsen,
med hvilken jag i Afdelningarne, der frågan förbereddes, inträdde,
alt den närvarande Författningen borde, oagtadt sina brister, kunna
till en måhända snart återkommande Riksdag bibehållas, så att den allmänt
öfverklagade osäkerheten i vår näringslagstiftning nu icke genom ett
förändradt beskattningssätt måtte ökas. Mig återstår endast att reservera
mig emot de sammansatta Utskottens beslut, hvarigenom hufvudgrunderna
för brän vinstill verkningen blifvit ändrade.”
Af Herr K. A. Almgren: ”Jag instämmer i den del af Doctor Sandbergs
reservation, som afser den af Höglofl. Utskottet föreslagna bränvinslagstiftning,
såsom, efter min tanke, ledande till fortfarande af det stora
förderf, fosterlandet får vidkännas genom öfverdrifven bränvinslillverkning,
uppkommen, serdeles genom de större bränneriernas verksamhet.”
Vev.-, Lag-, samt Allm. Desi'.- och Ekon.- Utskottens Betänkande, N:o 1. 39
Af Herr C. J. Kock: ”Instämmande i allo i Herr Friherre Raabs reservation,
får jag yttermera för egen del tillägga följande:
Stadgandet i 42 § af Kongl. Maj:ts INådiga Förordning den 6 Augusti
1841, att försäljning af bränvin under En kanna icke är lofgifven,
så i stad som på landet, utan på tillåtna värdshus, källare och näringsställen,
hvilar, efter mitt förmenande, icke på någon verklig rättsgrund, och
dessutom leder icke till det i hufvudsak dermed förmodligen åsyftade ändamål,
att lill nykterhetens befrämjande i möjligaste nion försvåra tillfället
för menige man alt åtkomma den förföriska drycken. Det synes mig
orimligt att för köpmannen, som eger utminutera andra varor i huru ringa
qvantitet som helst, skall härutinnan stadgas ett undanlag för en vara,
hvars nödvändighet icke numera lär bestridas, sedan sammansatta Utskottet
uti sitt afgifne Betänkande antagit en serskild Afdelning för rättigheten
alt lill husbehof bränna bränvin. Ej eller kan det lända till sedlighet
och nykterhet, att arbetaren, hemkommen i sin bostad, från dagsens tunga,
tvingas alt besöka krogen för att hemia sitt behof af bränvin, hvilket
då troligen oftast derutöfver varder förlärdt på stället, der så många lockelser
fängsla honom qvar till dess hela den dagspenning lättsinnigt är förstörd,
hvaraf hemmavarande hustru och barn skolat njuta uppehälle. Mindre
äfventyr, om något, torde det för honom medföra atti saluboden, eler
icke förtäring eger rum, vanligtvis lill billigare pris köpa hvad, som underen
kortare lid åtgår, hvartill motionären, Herr E. G. Lindström, med hvars
åsigt jag förenar mig i detta afseende, föreslagit såsom ett lagom en
fjerdedels kanna, i stället för nu föreskrifna måttet en hel kanna,
hvilket sednare, i de flesta fall, dagakarlens villkor icke medgifva
honom alt på en gång förskaffa sig, och som dessutom kanske icke
vore honom nyttigt att hafva i förråd. Det är på förståndets, upplysningens
och öfvertygelsens väg, man skall försöka att afvärja omåttligheten
och alla dess menliga följder, och icke genom konstlade lagbud, hvilka, i
sig innebärande den förbudna fruktens retelse, icke blott ej sällan verka
sin motsatts, utan ock, såsom här torde vara händelsen, draga med sig nya
öfverlrädelser.”
Af Herr Paul Perg: ”Emot della Betänkande nödgas jag reservera
mig. Hvad först angår bränvinslillverkningen, anser jag densamma böra vara
en fri handtering för hvarje välfrejdad person, dock mot 5 sk. 4 rst.
Banco skatt å hvarje tillverkad kanna, beräknad efter mäsk-karets storlek
såsom del säkraste controllet, äfvensom att tillkverkningen kunde ske med
40 Bev.-, Lag-, samt Allm. Bcsv.- och Ekon.~U[sköttens Betänkande, N:o t.
apparater af hvad sort och storlek som helst, men tiden, inskränkt till endast
sex månader på året, samt att apparaterne skulle vara förseglade under
den tid, som bran vinsbränningen icke är tillåten; härigenom vågar jag
hoppas att productionen i allmänhet skall minskas, priset å varan höjas,
samt, i följd deraf, den allmänna önskan på en, så vidt möjligt är, minskad
consumtion vinnas.
Beträffande uter bran vinsförsäljningen i salubodar, finnér jag de
skäl, Herr E. G. Lindström uti sin i ämnet väckta motion framställt, vara
välgrundade, hvadan jag instämmer uti hans mening att i salubodar få
försälja \ kanna, och får jag blott tillägga såsom ett ytterligare skäl, att de
nu gällande författningar äro genom de stora inskränkningar, de föreskrifva,
svåra att efterlefva och dymedelst ofta i fara att öfverträdas och
kringgås”.
Af Herr A. G. Akesson: ”Emot de sammansatta Utskottens nu af
gifna
Betänkande får jag vördsamt anmäla min reservation.
Att de åtgärder, hvilka senast församlade Ständer vidtogo för bränvinsbränningens
utöfning och beskattning skulle blifva af så korrt varagtighet,
som detta Betänkande synes utvisa, var utom ali föreställning.
Het utgör så till vida en epok uti vår bränvinslagstiftningshistoria
att här skiljas emellan bränvinsbränning, sorn får ske till husbehof med
enkel panna från 10 till 20 kannor, och till afsalu med sådane, som äro
derutöfver eller äro sammansatte redskap, hvilka uti 3:e och 4:e dussenia,
när de med ånga bedrifvas, erhållit en så enorm beskattning att tillverkningen
med dessa sednare sannolikt mäste upphöra. Hvilka dammar än
må uppresas mot bränvinet, såsom skadligt och förstörande, så äro visst
icke de små enkla pannorne de tjenligaste att befordra den husliga sedligheten
och välmågan. Betragtas detta Betänkande från en statsekonomisk
synpunkt, så innebär det ett förnyadt bevis på den alltid befarade och ofta
inträffande osäkerheten i landets näringar, hvilka, så länge de äro ett
experimentalfält för stridiga interessen och äsigler, aldrig kunna verka fortkomst
och trefnad.
Jag reserverar mig emot detta Betänkande, emedan dess antagande
skall föranleda nya och kostsamma förändringar af bränneri-redskapen, söm
måste förvandlas från konstapparater tili enkla hushehofspannor, sorn kunna
drif vas hela året, hvilka, utom förlusten af bränsle, som de förorsaka,
visst
Bet.-, Lag-, samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1. 41
visst icke minska superiet och demoralisationen och kunde bränvinét genom
dem till en ringa quantitet inskränkas, skall det likvisst finna vägen
hit, men i vidrigt fall andra spritdrycker så mycket mera njutas såsom ett
tillgängligt, ehuru dyrare surrogat. Slutligen reserverar jag mig emot den
mindre tillförlitliga beräkningen och uppgiften: att tillverkningen af bränvin
skall genom ångkraften 100 procent fortskyndas, under den förutsättningen
att i sex månaders tid intet uppehåll, hinder eller skada får å en
konstapparat inträffa. Då jag således icke kan gilla hufvudgrunderna för
Utskottets Betänkande, hyser jag den förhoppning att närvarande bränvinsförfattning
må åtminstone till en snart återkommande Riksdag blifva gällande.
Jag instämmer tillika uti Herr Friherre Raabs samt Herr C. J.
Kocks afgifne reservationer.”
Af Herr Fr. Sundler: ”1 anseende till en resa åt hemorten, har jag
ej kunnat öfvervara sammansatta Utskottens nu fattade beslut rörande bränvins-förordningen,
men kan likväl ej undgå, att, ehuru återkommen dagen
före reser va tionstidens slut, i vissa fall reservera mig emot Utskottens förslag
i detta ämne.
Man har indelat bränvinstillverkningen i tvänne slag, nemligen för
husbehof och för salu. Jag kan icke inse hvarföre så skett, då man i
jordvärdes- och beskattnings-tabellerna ej utstakat någon märkbar gräns
dem emellan, om man ej velat idka ett nyhelsroakeri och genom ett tomt
ord ge en inbillad fördel åt de mindre jordlottsegarne. Jag instämmer
derföre i många afseenden uti Herr Friherre Raabs väl genomförda reflectioner
i dess reservation, med undantag af den deri yttrade åsigt om fri
bränvinsbränning, emedan jag anser att den, i likhet med Utskottens beslut,
bör hädanefter sorn hittills, åtfölja jorden såsom en möjlig fördel för
den hårdt beskattade jordegaren att upplåta åt speculanten, i händelse lian
ej sjelf vill begagna den. Äfvenledes instämmer jag i Usta, 3:dje, 5:te och
6:te puncterna af bemälde Friherres reservation, med tillägg till den sistnämnde
puncten, att strängare controllör och straff böra bestämmas, för
att hindra så kallad gårdfarihandel med bränvin, emedan jag bar en sorglig
kännedom om hvilket moraliskt förderf denna utprångling förorsakar.
Bih. till R. St. Fröt. 1844. 5 Sami. 2 Afd. 1 Uäft.
6
42 Bev.-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottens Betänkande, N:o 1.
Med Herr Kock reserverar jag mig om förändring af 42 § i 1841
års Förordning och anser, i likhet med Herr Lundgren, att, i fall rättigheten
till försäljning för afhämtning af minst ~ kanna beviljas, så bör den
beläggas med skatt af de handlande i städer, som dertill, vid mantalsskrifningen,
sig anmäla. Serskildt anser jag, i likhet med Herr von Mentzers
motion, att bränningstiden bör indelas i 3:ne terminer med tvänne månader
i hvarje, och beskattningen derefter beräknas, emedan det icke sällan
händer, att man dels till följd af missvext, frusen potates m. m., dels af
andra ekonomiska orsaker, icke kan eller vill bränna längre än November
och December, samt möjligtvis de tvänne vårmånaderne för drank till utfodringen,
hvarförutan fördelen dervid ligger i öppen dag vid af- och tillträde
af fastighet, då afträdaren kan upphöra att bränna vid Februari månads
slut och således ej behöfva att ej erlägga skatt för en tid, som ej till
bränvinsbränning begagnas. Några serdeles ökade besvär med debiteringen
böra dervid icke uppslå, ty då tiden förut är delad, så blifver annoteringen
från 2 till 3:ne delar ganska lätt verkställd.”
Af Heri' Sjöstedt, som hufvudsakligen instämde i de af Herr Friherre
Raab samt Herrar C. J. Kock och O. Lundgren afgifne reservationer.
Af Herr O. Lundgren: ”Emot de sammansatta Utskottens Betän
kande,
rörande bränvinsbränningen och försäljningen deraf, får jag anmäla
mina reservationer uti följande puncter:
l:o hvad benämningen angår, kan jag icke annat än ogilla den förändrade
redaclionen, eller tillägget: salubränningen, enär det i Grundlagens
60 § heter husbehof sbränningen, och det svårligen lärer kunna förbjudas,
eller förhindras dem, som till husbehofsbränning äro berättigade,
alt, på lofligt sätt afyttra hvad de kunna ega, utöfver sitt eget behof, och
då den mindre bemedlade jordbrukaren ofta har större behof att sälja varan,
än den större producenten;
2:o enligt 1 § uti 1841 års bränvinsförfattning, är bränningstiden
inskränkt till 6 månader, hvaremot, i öfverensstämmelse med nu afgifna
Betänkande, tiden blifvit utsträckt för hela året, i afseende på de tillverkare,
som vilja begagna under eller till och med 20 kannors panna emot
lika skatt, som förut erlagts för 6 månaders bränningstid.
Häremot mäste jag mig reservera derföre: att jag anser detta stadgande
icke blott ändamålslöst, utan äfven olämpligt; emedan derigenom
den, som icke vill bränna mer, än under 3:ne månader, nödgades betala
Ben -, Lag-, samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1. 43
skatt för ett helt år, och (let dessutom, enligt min tanka, hittills tydligt visat
sig, att i landet nog bränvin tillverkats under loppet af 6 månader,
och många af de mindre jordbruksinnehafvarne alltså måste, till följd häraf,
upphöra med all bränvinstillverkning, utan att minskad production i
allmänhet derigenom uppstode, då de, som ega flera hemmansdelar eller
större egendomar, deremot fortfarande äro oförhindrade att anmäla sig fölen
större och en mindre panna, af hvilka båda pannorne biltills begagnats
under bränningstiden 6 månader, ocb den mindre pannan dessutom under
hela året nyttjats att klara den lank, som samlats under vintermånaderne,
elier bränningstiden, och della utan ökad skatt till staten;
3:o hvad försäljningen af bränvin beträffar, tror jag, att färdandct
från gård lill gård att utminutera varan bör, der sådant eger rum och så
vidt ske kan, strängeligen förbjudas, men anser, att 7i kannors quantitet
fortfarande bör vara det minsta någon får sälja på de platser och ställen
samt under de villkor, 43 § i nu gällande Förordning stadgar, hvadan jag
förmenar det i Betänkandet, såsom minimi-quantilet för försäljningsrätt föreslagna
belopp af 15 kannor vara olämpligt, såsom för högt, enär de flesta
hushåll, så väl i stad som på landet, torde anse det för mycket, alt
på en gång köpa 15 kannor, och mången 'mindre jordbrukare, som icke
eger att på en gång aflåta 15 kannor, men väl 71, genom ett sådant stadgande
skall tvingas att antingen borlpluttra delta quantum hemma eller
blifva lagbrytare och exponeras för Krono- och Poiismyndigheternes orga
ner,
Samma åsigt hyser jag i afseende på det quantum bränvin, som i
städerne minst får försäljas. Enligt 44 § i nu gällande Förordning är
stadgadt, att minst en kanna bränvin får af handlande i dess salubod försäljas,
detta belopp är, i min tanka, för högt, enär det torde vara allmänt
bekant, att den, som med penningen iliand vill åtkomma varan, nog någorstädes
erhåller den i mindre quantitet, än den föreskrifna, om så åstundas,
och jag följaglligen anser det orätt, att med min röst bidraga lill Författningar,
som sällan efterlefvas, eller hvilkas efterlefnad åtminstone omöjligen
kan controlleras utan chikaner. Af dessa skäl skulle jag vilja tillstyrka,
att handlande i städerne, som utöfva annan loflig handel, måtte varda
berättigade, alt, då de sig dertill anmäla och behörig skatt erlägga, till afhemlning
försälja ~ kanna bränvin. Genom ett sådant medgifvande förmodar
jag för öfrigt, att det nu så mycket, och troligen rättvist, öfverkia
-
44 Bet'.-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-UtsJeoltcns Betänkande, M 1.
gade lönnkrögeriet skulle i väsentlig mon förekommas, enär den skattdragande
då väl sökte i möjligaste måtto conlrollera lagbrytaren.
Vid närmare granskning af de gemensamma Utskottens Betänkande,
kan jag icke annat, än anmärka, att det, i min öfvertygelse, är oriktigt, att
icke ett högre jord värde blifvit bestämdt för 4:de och 5:te dassens jxinnorj
drifna med änga och en förhöjd beskattning dem ålagd, i förhållande
derefterj än för de öfrige cl asser ne, och enär under discussionerne inom
Utskotten, mångfaldiga serskilda, olika meningar och åsigter uttalat sig,
och sökt göra sig gällande, kan jag icke undertrycka dessa mina egna.
Lagstiftningen angående bränvinsbränningen och villkoren derföre, har, vid
föregående Riksdagar, alltid utgjort ett af vilal-föremålen för Ständernes
sysselsättning, och skulle jag derföre nästan hafva önskat, att, vid detta
Riksmöte, ämnet kunnat åsidosättas, eller taga så liten tid, som möjligt, i
anspråk, och föreskrifterna fått förblifva i det närmaste oförändrade, men
då många väckta motioner inkommit till Utskotten, och allmänna rösten
från nästan alla landsorter synts ådagalägga, hvad äfven genom practiska
upplysningar torde få anses vara nogsamt constaleradt, nemligen: att de s.
k. Pistoriska verken, drifne med ånga, nu mera, och lill följd af sednare
uppfinningar och förbättringar, vidtagne med redskapen, förmå afverka
betydligt större quantilet, ja dubbelt så mycket af varan, som vid sistförflutna
Riksdag billigt vis ansågs kunna tagas i beräkning, vid jemförelse af
afverkningsförmågan emot hvad med enkla pannor kunde tillverkas, och
då en stor slats-ekonomisk förlust naturligtvis skulle uppkomma, om
denna så ojemnförligt högre afverkningsförmåga hos de s. k. konstbrännerien
icke vid beskattningen, eller grunderna derföre, loges i rättvist betragtande
och afseende, utan den ena producenten sålunda fortfarande bereddes
fördel på den andras bekostnad; s(i måste jag bestämdt yrka: att
högre beskattningsgrund fastslälles för dessa konstbrännerier, lieklst erfarenhet,
redan sedan sista Riksdag, visat följden af detta ojemna och obilliga
beskattningssystem, en omätligen förökad tillverkning, som medfört
allmogens och den mindre jordbrukarens utarmande medelst varans orimliga
sänkning i värde eller försäljningspris. Man har velat jemnföra vårt
land med Preussen och Dannemark, och förespeglat nyttan af alt befordra
fabriksmessig bränvins-tillverkning, men minska eller omintetgöra
husbehofs-bränningen, utan att besinna de olika förhållandena, som ega
rum emellan dessa länder och Sverige: i de förra äro allestädes tätare
och folkrikare städer nära hvarandra, hvarest landtmannen linner lätt och
* •
Bn\-, Lag-, samt Allm. Bcsv- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1.
45
förmonlig afsättning af sin bördigare jords flerehanda alster; i vårt land,
der mindre bördighet i allmänhet förefinnas, och potates mångenstädes utgör
den växt, den mindre jord-innehafvaren 'väsendtligast kan med fördel
odlå, är afständet till närmaste stad, eller afsättningsort, ofta 4, 5 ä 6
mil, eller stundom längre; transporten lönar sig då föga af den skrymmande
varan: säd och potates, hvaremot dessa, till bränvin förvandlade,
inlaga en betydligt mindre tung och svårforslad volume, som ock, då priset
är modererad!, medför större vinst, än spanmålens eller potatesens afyttrande,
i oförädladt skick.
Slutligen och hvad det så mycket omtalade och omskrifna moraliska
och physiska onda beträffar, som företrädesvis lmsbehofsbränningen
anses hafva åstadkommit och tillskyndat landet, mäste jag öppet
bekänna, att jag åtminstone icke är mägtig att detsamma inse och bedöma,
hvarföre det skulle vara en följd mera af husbehofs- än al fabriks-tillverkningen
utaf varan, enär tvertom mig synes som, då sig obestridligen
visat: alt fabriks-tillverkningen vållat den betydliga nedsältningen
af varans pris, — och det låga priset väl snarare må kunna anses
hafva ökat, än minskat, lättat, än försvårat, en större consumtion hos dem,
som på varan äro begifne, — skulden till det moraliska och physiska förderfvet,
äfven rättvisare torde böra debiteras fabriks-, än husbehofs-bränvinsbränningen;
och, upprigtigt taladt, föreställer jag mig och hoppas, att
de enda, bästa och tillförlitliga garantier emot missbruket och öfverdriflen
af bränvins-supandet, må vara, att söka och finna i förbättrade lärooch
uppfostrings-anstalter för ungdomen äfven af allmogen och de fattigare
folk-classerne, och lättade utvägar lill deras kostnadsfria eller åtminstone
högst lindriga begagnande, äfvensom i Idögv. Presterskapets och ordningsmännens
inom communerne nilfulla och verksamma bemödanden för
införande allestädes af gudsfrugtan, ordentlighet och sedlighet.”
Af Gustaf Pettersson från Östergöthlands Län: ”Emot det af Utskottens
majoritet fattade beslut i bränvinsbrännings-frågan får jag härmedelst nedlägga
min reservation och till stöd för densamma åberopa hvad jag i afseende
på grunderna för en. ny bränvinsbrännings-förordning anfört uti
min i Bonde-Ståndet väckta motion i ämnet. Jag får tillägga att jag för
min del anser det af Utskotten fattade beslut till sina följder komma att
blifva stridande mot alla sunda så väl stats-ekonomiska som moraliska
grundsatser, och att della beslut saknar någon consecjvenl utförd idee, då
46
Ben.-, Lag-, samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, tf:o i.
del deremot, sökande alt tillfredsställa flera olikartade interesse», vacklar einellan
fabrikssystemet, husbeliofsbränningen och nykterhetsideerna (eller
dryckenskapslastens förekommande), utan alt på ett rationell sätt uppfylla
någonderas fordringar. Det bögre fabriks-inlresset synes likväl framför
de andra och på deras bekostnad hafva inom Utskotten gjort sin rätt gällande.
Men huru nyttigt fabrikssystemet också är inom alla andra näringar,
tror jag likväl, att det, tillämpadt på bränvinsbränningen, medför melin
och ogagn, så väl i moraliskt som stats-ekonomiskt hänseende. Effecten
af delta system eller bränvinets qvantilaliva förökande i oändlig mängd,
jemte prisernas nedsättande till en obetydlighet, bar gjort denna för de
lägre obildade, olyckligare lottade classerua så begärliga, men tillika vådliga,
vara lättare tillgänglig än någonsin förr. Bränvins-consumtionen är likväl
något, som icke bör uppmuntras, utan snarare motsatsen. Men då man
känner huru svårt äfven den bildade menniskan i allmänhet bar att besegra
frestelsen, måste man befara att de obildade och de, som hafva ringa
tillfällen till reellare njutningar af lifvet, icke kunna motstå den frestelse,
som ligger i denna ökade lättnad att erhålla större quantileler af
den skadliga varan, hvilket alltid kommer att förderfligt inverka på
deras moral. Äfven uti stats-ekonomiskt hänseende tror jag att fabrikssystemet,
tillämpadt på bränvinsbränningen, kommer att yttra ett menligt
inflytande, alldenstund detta system, då det betydligt rigtar några få bränvins-patroner,
deremot skadar den stora massan af jordbrukare, soia begagna
sig af husbeliofsbränningen.
Husbehofsbränning bar väl inom Utskotten blifvit erkänd såsom
gagnelig, men man har dock icke varit consequent dervid, då man bibehållit
föj- densamma en skatt, hvilken, ehuru fabriks-brännings-skatten blifvit
fördubblad, likväl är omkring 3 gånger så hög, som den de större britnvinsfabricanterna
erlägga. Till bevis härpå får jag åberopa Östgötha Iinshålls-sälJskapets
sista Årsberättelse, der det, sidan 76, läses: ”Med den vanliga
, af allmogen begagnade, enkla redskapen om 20 kannors rymd
tillverkas vanligen, på sätt den till verkligt husbehof begagnas, icke mer
än vid pass 150 å 200 kannor under årets tillåtna bränningstid, utgörande,
med en skatt af 6 R:dr 32 &k. B:co, 2 sk. å 1 sk. 6 rst. B:co per kanna;
hvaremot med en bränvinsbrännings-apparat i 3:dje classen med
ånga om 40 kannors rymd, med hvilken redskap alltid tillverkningen foreeras,
30,000 kannor utan serdeles svårighet kunna produceras, hvilket, mot
en skatt af 240 R:dr B:co, utgör närmast 4| rst, per kanna." Delta yttran
-
B ev.-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1. 47
de torde icke kunna gäfvas, då det härflutit från ett så respectabelt samfund,
för hvilket Kongl. Maj:ts egen Befallningshafvande, den som i sitt
Län handlar i Konungens stad och ställe, är Ordförande. Det vederlägger
för öfrigt ett groft misstag, som en af reservanterne inom Utskotten
begått, då han uppgifvit, att man med 20 kannors enkel panna kan bränna
ända till 2,000 kannor; men den värde ledamoten har förmodligen
tänkt för mycket på sina egna 3:ne stora fabriker.
Ilusbehofsbrännings-skatten qvarstår emedlertid till stort mehn för
jordbruket, oagtadt snartjsagdt alla representanter från det Stånd, hvilket hufvudsakligen
idkar denna näring, yrkat dess borttagande. Jemte det jag anser alt
Utskottet icke fästat nog afseende på Bonde-Ståndets begäran om borttagande
af denna skatt, tror jag för min del, att det vore ändamålsenligast, alt
skatten på enkel redskap af Irsta och 2:dra classen nedsattes till likhet
med hvad den utgjorde 1824, och om man ville att någonting skulle göras
med afseende å dryckenskapslastens afskaffande, så vore intet mera radicalt,
än att förbjuda de stora pisloriska, med ångkraft drifna, verken, ty
det är dessa, som genom det låga priset, hvartill de tillverka bränvin,
gör detta tillgängligt i större quanliteter för de omåttlige.
Jag anser äfven Utskotten hafva misstagit sig, då de föreslagit, att
ingen må få sälja mindre quanliteter, än 15 kannor på torg. Denna föreskrift
är menlig, så väl för den fattige landtmannen, som icke eger mer
än 3 å 4 kannor att afyttra, då han far till staden, som för den mindre
förmögne borgaren, som icke här råd och lägenhet att köpa sig bränvin
ankartals. Allt tyckes af Utskotten emedlertid vara beräknadt så alt
stora quantiteter bränvin skola komma i omlopp för obetydliga priser;
men detta är helt naturligt, då bland lagstiftarne finnas personer, som ega
snart sagdt de största bränvinsfabrikerne i landet, och icke en, utan flera.
Uti en annan punct, nemligen den, som förbjuder husbonde att
sälja mindre än i kanna bränvin till tjenstefolk, anser jag äfven Utskotten
hafva begått ett misstag. Det är visserligen lättare för husbonden att
minutera ut i kanna än t qvarter, men jag tror ingen klok husbonde till
något, som älskar denna dryck, lemnar ut halfslopstals, utan på sin
höjd i qvarter, emedan man icke helt och hållet kan förbjuda eller förhindra
en dryckenskapsälskande person en eller par supar om dagen.
Jag anhåller att dessa anmärkningar måtte få åtfölja Betänkandet
till Riks-Stånden.”
48 Be t'.-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Eicon. -Utskottens Betänkande, N:o 1.
Af Pehr Mattsson från Wester-Norrlands Län, Johan Persson från
Upsala Län, Petter Classon från Elfsborgs Län, Lars Rasmusson från Götheborgs
och Bohus Län, Lars Olsson från Stora Kopparbergs Län och Ephraim
Larsson från Elfsborgs Län:
”Emot sammansatta Bevillnings- Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens beslut i frågan om beskattningen i den så kallade husbehofsbränningen,
anse vi oss, vår pligt likmätigt, böra anmäla reservation,
samt till alla delar instämma uti det af Herr Friherre H. Hamilton framställde,
på rättsenliga grunder fotade, förslag, hvilket förslag nu blifvit af
majoriteten förkasladt, och ibland hvilken besynnerligt nog finnas ledamöter
af det Högv. Ståndet, hvilka minst hade bordt vara i okunnighet
om landets verkliga ställning och behof i denna så vigtiga fråga.
Den nu af Utskotten antagna beskattningsgrund innnebär snart sagdt
ett totalt förbud för den så kallade husbehofsbränningen, men att det ieke
är denna, utan salubränningen, eller den, som drifves med konstapparat,
som förorsakat det öfverklagade onda, eller den allmänna bränvinsöfversvämningen
i landet, derom är väl icke mer än en röst, efter den erfarenhet,
man inhemlat sedan 1841 års Författning utkom.
Nej, förr än husbehofsbränningen blifver fri, som den ursprungligen varit,
eller åtminstone belägges med en jemförelsevis mindre skatt, som Friherre
Hamiltons förslag åsyftar, förr undanrödjes icke roten till det öfverkl^gade
onda. Om vi icke alltför mycket misstage oss, ålog allmogen sig
bevillning, då husbehofsbränningen ifrån att vara ett regale, öfverflyltades
på dem. Hade denna rättighet fått oinskränkt fortfara, hade aldrig en syndaflod
af bränvin inträffat, till föga båtnad i så väl moraliskt som fysiskt
hänseende.”
Af Pehr Nilsson från Christianstads Län: ”Jemte det jag till alla
delar instämmer uti Ola Jeppssons reservation, får jag äfven afgifva densamma
uti följande puncter: l:o att beskattningen för 3:dje, 4:de och 5:le
classerne är alldeles för låg beräknad, i förhållande mot de 2:ne första
classerne. Jag skulle tro, att den 3:dje borde beräknas till 32 och 4:de
till 64, samt 5:te classen till 120 gånger pannans rymd uti månaden. Med
Etthundradefemtio procents förhöjning då den drifves med ånga, hvilket ingalunda
är för högt beräknadt, i förhållande mot de enkla pannorna, då
det är säkert kändt, att med en åtta kannors ångpanna till 4:de classen
Bev-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Elton.-Utskottens Betänkande, N:o 1. 49
kari afverka sextio kannor bränvin på dygnet eller 10,400 på 6 månader,
och de större i proportion, så kan ingalunda milt förslag vara för högt
tilltaget; 2:o ali alla, som bränna bränvin, måtte ega rättighet, all
få försälja i:dels i stället för en kanna, sorn Utskottens majoritet bestämt,
likfullt att det ej fick på stället förtäras; heldst som detta är en
lagbestämmelse, sorn aldrig efterlefves, och gifver anledning till en mängd
åtal mot personer, som ingalunda utöfva lönnkrogen, utan äfven mot den,
som af medlidsamhet mot den mindre bemedlade aflemnar ett mindre
quantum, än en kanna, som den fattige arbetaren ej mägtar betala."
Af Johan Äng. Zetterberg från Stockholms Län och Carl Ersson
från Westerås Län :
"Emot Höglofl. Utskottens förslag till förändrad bränvinsbränningsförfattning
nödgas vi reservera oss. Vi anse bränvinsbränningen böra vara en
fri näring, som af hvem som helst må bedrifvas med hvad sorts och huru
stor redskap som helst och beskattas på samma sätt, som andra näringar
och fabriker. Men då högst få lära dela denna mening och den ej
ännu på några tiotal år torde komma att göra sig gällande, måste den för
närvarande sättas å sido.
Utskottens förslag att dela bränvinsbränningen i husbehofs- och salubränning
kunna vi ej gilla, utan tro, att den hädanefter som hittills
måtte ega ett gemensamt namn. Friheten att bränna hela året med 20
kannors panna anse vi icke medföra några fördelar; då man icke får anmäla
sig till vissa terminer, blifver skatten för hög och ändamålet förfeJadt.
Grunden för beskattningen är, efter vår åsigt, på det högsta felagtig.
Lika med Herr Baron Hamilton, tro vi, att, om man vill noga beskatta
bränvinsbränningen, controllén mäste blifva karens mätning i förening
med en öfver bränningen förd ordentlig journal; dock torde det nuvarande
beskattnings-sättet böra bibehållas för l:sta och 2:dra classens bränvinsverk
med eld, emedan karmätning för dessa verk torde åstadkommma för
mycket besvär, röna motvilja och erfordra ett ökadt antal af fiscaler eller
controllanter. Den 43 § har genom tillägget blifvit för mig otydlig; jag
anser meningen hafva blifvit bättre uttryckt, om Herr C. Kocks förslag
blifvit antaget, nemligen: ”Bränvin må väl i hela fastag, större eller mindre,
försäljas, men ej under kringforslande någorstädes afyttras till mindre
Vih. till R. St. Prot. 1844, 5 Sami. 2 Afd. 1 Haft.
7
50 B ev.-, Lag-, samt Allm. Best.- och Ekon.-U tskottcns Betänkande, N:o 1.
quantitet än 1\ kannor och alldeles icke utdelas eller utmätas å öppna
fårvägar eller offentliga samlingsplatser på landet etc.”
Af Ola Jeppsson från Blekinge Län: ”Emot det beslut, Högloft, sam
mansatta
Utskotten fattat, att bränvinsbränningen skall hafva tvänne benämningar,
nemligen husbehofs- och salubränning, måste jag mig reservera;
jag inser ingen fördel härmed, tvertom måste denna nymodighet medföra
olägenheter af ganska betänklig art. I 60 § Regerings-Förmen är bland
andra bevillningsmedel upptagne husbehofs-brännerimedlen, hvilka nuvarande
Stats-Utskott i Betänkandet N:o 33, angående beräkningen af StatsYerkets
inkomster, uppfört lill 670,000 R:dr B:co; då hvarken i Grundlagarne,
icke eller i de hittills gällande öfriga Lagar, någon salubränning är
känd, hade jag trott, att Utskotten bordt vidblifva den benämning hittills
varit vanlig, åtminstone så länge ingen brist på varan är att befara.
Utskotten hafva, i följd af det föregående, fattat ett annat, efter
min tanke, lika olämpligt sorn obilligt beslut, bestående deruti, att husbehofsbränningen
skulle fä begagnas endast med tjugo kannors enkel panna
och derunder, en sådan bränneriredskap skulle bela året få begagnas af en
hemmansegare, som besitter ett jord värde af Trehundrade R:dr Banco; meia
rättighet tillkommer icke den aldra störste jordegare, om också han eger
100,000 R:dr hemmans värde, i sanning en jemnlikhets-princip efter
min tanka lika ovanlig som obillig och orättvis. De hemmansegare, hvilka
besitta ett större fastighetsvärde, äro naturligtvis betungade med flera
skatter och onera af alla slag; de hafva ett större jordbruk, en vida större
ladugårdsskötsel. Mängden af denna allmoge begagnar från och med
Tjugo till Fyratio kannors enkel bränvinsredskap, och dessa skulle nu sönderstyckas,
i fall husbehofsbränningen skall begagnas, ett öde, som skulle
drabba flere 1000:de, tillhörande medelklassen af Sveriges allmoge; utom
dessa linnas ett icke så obetydligt antal större jordbrukare, hvilka begagna
sin enkla bränvinsbränningsredskap, ända från femtio till nittio kannors
rymd; för deras ladugård och större jordbruk äro äfven de i behof utaf
att begagna hvad för dem hittills varit öfligt; jag kan således ej annat än
reservera mig äfven emot denna punct af Utskottens Betänkande.
Jag måste äfven reservera mig emot det beslut, som ålägger den
mindre jordbrukaren att bränna hela året; hans bränningstid är icke allenast
tillräcklig sex månader, ulan har han i de flesta fallen endast be
-
Bev.-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1. 51
gagnal halfva den tillålna tiden, emot erläggande af halfva skatten, nu
skall han tvingas alt bränna mer än han vill.
Då jag sålunda framställt de olägenheter, hvilka skulle inträffa, i
den händelse Utskottens förslag i dessa puncter kommo att såsom lag tilllämpas,
vågar jag vördsammast anhålla, att det från sammansatta Afdelningarne
till Utskotten afgifna förslag till ny bränvinsbrännings-förordning,
så vidt det rörer dessa puncter, hvilka befinnas i första artikeln,
nråtte såsom min reservation, jemte hvad jag här anfört, få åtfölja Betänkandet
och till Riks-Stånden ingå, på det att Ständerna, efter alt hafva
pröfvat båda förslagen, rnålte blifva i tillfälle alt antaga hvad de finna
mest lämpligt.
Jag måste äfven reservera mig emot det beslut, Utskotten fattat såsom
tillägg och ändring i 43 § af nu gällande brän vins-förordning, ehuru
jag önskar en lämplig förändring af detta lagstadgande, som betryggar
Dahl-alimogen för så kallad gårdfarihandel med bränvin, kan jag ingalunda
gilla den lagförändring Utskottens pluralité besluLat.”
I denna reservation instämde Jöns Jönsson och Ola Svensson från
Skåne.
Utdrag af Bevillnings-, Lag, samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
förslag till föreskrifter angående vilkoren för tillverkning och
försäljning af bränvin.
Första Artikeln.
Om b r ä n v i n s b r ä n n i n g s - r ä 11 i g h e t e n.
§ 1-
Bränvinsbränning, af hvad tjenligt ämne sorn helst, skall med den
pannerymd samt emot de afgilter och öfriga villkor, här nedan töreskrifvas,
vara tillåten under sex månader af året, nemligen Januari, Februari, Mars,
April, November och December, så framt icke högst vigliga omständigheter
föranleda inställande af denna tillverkning.
52 Dei\-, Lag-, samt Ålim. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1.
Branvinsdislillering vare under nämnde lid tillåten för dem, som
äro till bränvinsbränning berälligade; ankommande det etc. — —
Af Matts Pehrsson från Stockholms Län: ”Emot Utskottens för
slag
lill bränvinsbrännings-författning får jag mig på det högsta reservera
, instämmande hufvudsakligast i hvad Zetterberg oell Carl Ersson
anfört.”
Bev-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshotlens Belänlcande, N:o 1. 53
Rikets Högloft. Ständers Bevillnings-, Lag-, samt Altmanna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotts
F ö r s 1 a g
lill föreskrifter, angående villkoren för tillverkning och försäljning af
bränvin.
Första Artikeln.
Om bränvinsbrännings-rättigheten.
§ I
Brän
vinsbränning, af hvad tjenligt ämne som helst, skall med den
pannerymd, samt emot de afgifter och öfrige villkor,' här nedan föreskrifvas,
vara tillåten under hela äret, då den, såsom husbehofsbränning, bedrifves
med enkla pannor uti usta classen af tjugo kannors rymd och derunder,
samt under sex månader af året, nemligen Januari, Februari, Mars,
April, November och December, dä, hufvudsakligen för af verkning till afsalu,
pannor af antingen högre kannerymd eller med tillsatts af konstapparat
dertill begagnas, så framt icke högst vigtiga omständigheter föranleda
inställande af denna tillverkning.
Bränvins-distillering med ofvannämnde redskap vare tillåten för en
hvar under den tid han till bränvinsbranning är berättigad; samt under
hela äret med pannor af den rymd, 3o A i mom. omf örmäler; ankommande
det på Kongl. Maj:t och Rikets Commerce-Collegii pröfning i hvarje
fall, huruvida och på hvad villkor omdistillering af rätt bränvin må, på
andra tider och för andre personer, än de till bränvinsbränning berättigade,
under serskild controil tillåtas.
54 Bev.-, Lagsamt Allm. Best'.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o i.
§. 2.
Rättigheten till bränvinsbränning skall på landet åtfölja hemman
och hemmansdelar, med åsatt mantal efter jordeboken, bebyggda, med serskild
åbo försedda utjordar och andra lägenheter, hvilka uti ordinarie eller
extra-ordinarie-voleriiig deltaga, eller vacance-afgift utgöra, äfvensom
icke roterade, men med serskild ränta till Kronan eller till innehafvare af
dess rätt belagda torplägenheter, samt i städerna, den lili hvarje stadsområde
hörande jord; dock tillkommer denna rättighet icke den jord, som i
taxeringsvärde ej uppgår till Trehundrade Rrdr Banco, utom i de händelser,
sorn 6 och 7 §§ upptaga.
§ 3.
Den bränvinspannerymd, hvarmed tillätes att bränna, skall beräknas
efter hemmanets, hemmansdelens, lägenhentens elier stadsjordens värde
vid 1844 års taxeringar, under iagttagande, att, såsom grund för bränvinsbrännings-rättigheten,
värdet af åbyggnaden ej får i laxationen ingå tili
högre belopp, än som motsvarar högst en fjerdedel af jordens taxeringsvärde;
Och bestämmes bränvinsbriinnings-rättigheten för de serskihle classerna
af bränvinsbrännings-redskap efter det taxeringsvärde, som i nedanstående
tariff finnes upptaget, sålunda, nemligen: att för rättigheten, att
begagna en panna af till och med 20 kannors rf mel erfordras ett taxeringsvärde
af minst
Be v.-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1. 55
lista Classen.
2:dra Classen.
3:dje, 4:de och 5:te
Classerne.
med
med
med
med
med
med
eld
ånga
eld
anga
eld
ånga
300
2,000
750
6,000
6,000
18,600
Öfver 20 t.
0. m.
25 k
nors rymd
500
4,000
2,000
9,000
9,000
23,200
99
25
99
30
99
750
6,000
3,000
14,000
14,000
28,000
99
30
99
35
99
1,000
8,000
5,000
16,300 16,300
32,600
99
35
99
40
99
2,000
11,000
6,000
18,600 18,600
37,200
i’
40
99
45
99
3,000
13,250
7,500
20,950
20,950
41,900
99
45
99
50
99
4,000
15,500
9,000
23,300
23,300
46,600
99
50
99
55
99
5,000
17,050
11,500
25,650
25,650
51,300
99
55
99
60
99
6,000
18,600
14,000
28,000
28,000
56,000
99
60
99
65
99
7,000
20,150
15,150
30,300
30,300
60,600
99
65
99
70
99
8,000
21,700
16,300
32,600
32,600
65,200
99
70
99
75
99
9,500
23,275
17,475
34,950
34,950
69,900
99
75
99
78
99
10,400
24,220
18,180
36,360
36,360
72,720
.
78
99
81
99
11,300
25,165
18,885
37,770
37,770
75,540
99
81
99
84
99
12,200
26,110
19,590
39,180
39,180
78,360
99
84
99
87
99
13,100
27,055
20,295
40,580
40,580
81,160
99
87
99
90
99
14,000
28,000
21,000
42,000
42,000
84,000
Vid brännerier, i hvilka flera pannor af serskilda classer begagnas,
beräknas det erforderliga taxeringsvärdet i förhållande till den afverkning,
sorn, enligt 26 §, med alla pannorna tillsammans kan åstadkommas, under
iakttagande att 3:dje, fale och 5:te classerne i detta afseende hänföras till
en gemensam c/ass.
Kokrummet ingär icke i pannerjmds-beräkningen.
§4.
Mer än en bran vinspanna af 90 kannors rymd, eller flera pannor,
hvilkas sammanslagna rymd öfverstiger 90 kannor, kokrummet oberäknadt,
mä icke tili eli verk eller å samma egendom nyttjas.
56 Bcv.-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Elton.-Utskottens Betänkande, N:o 1.
Yid brännerier af annan än vanlig beskaffenhet, eller så kallade
konstbrännerier, får sammanräknade kannetalet af alla dit hörande pannor,
mäskvärmaren oberäknad, icke öfverstiga den högsta pannerymd, hvarmed
bränvinsbränning med enkla pannor är tillåten.
Såsom, kokrum få beräknas 2 kannor för hvarje bränvinspanna om
40 kannors rymd och derunder, samt 3 kannor, då pannerymden öfverstiger
40 kannor.
Bränvinsbrännings-redskap må icke, oberoende af innehafvande
jord och utan afgift, begagnas för åstadkommande af så kallad förbränna
för ättiks-fabriker.
§ 5.
Innehafvare eller brukare af tvänne eller flera hemman, hemmansdelar
eller lägenheter, som till bränvinsbränning berättigade äro och af
inneliafvarens folk och dragare skötas, vare öppet lemnadt att, såvida
hemmanet, hemmansdelen eller lägenheten är försedd med egen ladugård,
der utfodring sker, på hvardera af dessa egendomar idka bränvinsbränning
med så stor panna, som emot jordevärdet svarar. Skulle åter innehafvare
eller brukare af flera lill bränvinsbränning berättigade hemman, hemmansdelar
eller lägenheter vilja på ett ställe utöfva bränvins-tillverkningen
efter deras sammanslagna värde, vare sådant tillåtet, under villkor,
dels att dessa egendomar äro så belägne att afståndet från det ställe, der
bränvinsbränningen utöfvas, ifrån åbyggnad till åbyggnad räknadt, icke är
längre än en mil, dels att pannerymden i intet fall får öfverstiga det i
4 § bestämda maximi-belopp.
Bränvinsbrännings-rättighet för jord å landet må icke i något fall
förenas med bränvinsbrännings-rättighet för jord i städerne, eller efter
sammanräknadt taxeringsvärde på ett ställe utöfvas.
§ 6.
På landet vare tvänne eller flere åboer å samma hemman elier
å serskilda hemman, hemmansdelar eller lägenheter, då dessa äro inom
samina socken och högst på en half mils afstånd från hvarandra belägne,
obetaget att, efter behörig anmälan vid mantals- och skattskrifningen och
emot
Bev-, Lag-, samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1. 57
emot samfäldt erläggande af den på gemensamma bran vinsbrännings-redskapen
belöpande afgift, deras bränvinsbrännings-rättighet utöfva med en
gemensam panna på den af dessa hemman, hemmansdelar eller lägenheter,
som dertill uppgifves, hvilken panna dock aldrig må öfverstiga högsta tillåtna
pannerymd.
Åboer å sådane hemman, hemmansdelar eller lägenheter på landet,
som icke uppgå lili 300 R:dr i taxeringsvärde, men i öfrigt hafva de egenskaper,
som, enligt 2 §, erfordras för rättigheten att utöfva bränvinsbränning,
åtnjuta äfven samma förmon, med villkor, att det sammanslagna jordvärdet
uppgår lill minst 300 R:dr.
Bränvinsbrännings-rättighet må ej å annan man öfverlåtas, utan i
sammanhang med jorden.
§ 7..
Af de fleste röstegande invånare i hvarje stad, der jorden tillhör
staden, må det bero att, i den ordning, som uti hvarje stad för beslut
om stadens inkomst eller utgift iagttages, bestämma, huruvida den
bränvinsbränning, hvartill staden, efter värdet af de serskiide jordlotterna,
är berättigad, skall åt desses innehafvare upplåtas eller för stadens gemensamma
räkning utöfvas, och om bränvinsbränningen skall ske med serskilda
pannor efter hvarje jordlotts värde, eller ock i ett eller flera sammansatta verk,
efter alla eller flera jordlotters sammanslagna värde; men i de städer, der jorden
är med eganderätl fördelad på stadens invånare, må det ankomma på det beslut,
sorn ibland dem af pluraliteten, beräknad i nion af jord värdet, fattas; och i den
händelse förhållandet är blandadt, skola enahanda grunder följas; likväl
under förbehåll, att bränvinsbränning i stad ej må utöfvas med panna af
mindre rymd, än trettio kannor, samt att, derest Kongl. Maj:t ej, i betragtaude
af serskiide omständigheter, annorlunda redan förordnat elier framdeles
förordnar, 4 § af denna Författning skall tjena till efterrättelse i
afseende på den högsta pannerymd, som af sådane föreningar må begagnas;
börande för öfrigt, vid ulöfningen af städernas bränvinsbränningsrättighet,
iagttagas, att de brännerier, sorn hädanefter anläggas, varda, utom
stadens staket, på lämpligt afstånd från andra byggnader uppförda, i
enlighet med stadens Byggnads- eller Brand-Ordning.
Bih. Ull R. St. Vrot. 1844. 5 Sami. 2 Afd. 1 Haft.
8
58 Bev.-, Lag-, samt Allm. Bcsv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1.
§ 8.
Vid de årliga mantalsskvifningarne uppgifves så väl stället, hvarest,
sorn ock det eller de hemman, hemmansdelar eiler lägenheter, för hvilka
bränvinsbränningen skall utöfvas, äfvensom pannerymden, enligt hela det
af justeraren åsatte kannetal, med utsättande af den dass, hvartill pannan,
jemnlikt justerarens betyg, hänföres, samt huruvida den4är inrättad alt
drifvas med eld eller ånga; och vare det en och hvar, som vill begagna
■testa classens panna utöfver 20 kannors rymd, eller af mindre storlek drifven
med ånga, eller ock någon af öfrige classernas redskap, obetaget att
anmäla sig till bränvinsbränningens utöfvande antingen för hela eller hälften
af den i sådant fall, jemnlikt 1 tillåtna tiden; skolande, i sednare
händelsen, bestämdt uppgifvas, hvilkendera termin, antingen Januari, Februari
och Mars, eller April, November och December, dertill begagnas;
och kommer afgiften för bränvinsbränning med sådan redskap, att, i förhållande
till den uppgifna tiden, beräknas. Ej vare skattskyldig förbunden
att vid mantalsskrifningen! uppvisa mätnings- och slämplingsbevis; och ege
han dessutom rätt att hänvisa till den förra året uppgifne pannerymden,
med åliggande att för uppgiftens vigtighet ansvara; dock bör i den skattskyldiges
debetsedel för hvarje år af vederbörande införas, såväl beloppet
af den pannerymd, hvartill han sig anmält, sorn ock det fastighetsvärde,
hvarefter bränvinsbränningen får ega runi, till upplysning om den pannerymd,
som, i grund deraf, får begagnas.
Den, mantalsskrifningen förrättar, vare skyldig att, med afdrag, enligt
4 §, af kokrummet, afgiften i behörig ordning påföra, ined uteslutande
af bråk i pannerymds-beräkningen.
§ 9.
Alla de pannor, som, af någon lill bränvinsbränning berättigad, begagnas,
vare sig å en tomt eller i en byggnad, eller under samma tak eiler
å samma egendom, skola väl, för nödig säkerhets vinnande, till rymden
serskildt uppgifvas, men vid debiteringen bör deras rymd ovillkorligen
sammanslås, med. afdrag af kokrum för hvarje panna, och denna' grund jemväl
följas vid redogörelsen i afseende på pannerymden, så väl af Taxerings-Comiteerne
och Kongl. Maj:ls Befallningshafvande, som af Kongl.
Ben.-, samt Allm. Besv.- och Ekon. Utskottens Betänkande, M i.
59
Ma j:ts och Rikets Stats-Contoir; dock må den sålunda sammanslagna pannerymden
alidrig öfverstiga det i 4 § bestämda maximi-belopp.
§ 10.
Mantals- och skattskrifvare åligge alt, inom Januari månads utgång,
enligt mantals- och skattskrifnings-handlingarne, socknevis upprätta
förteckningar på alia dem, som sig till bränvinsbränning anmält; börande
å dessa förteckningar utsättas pannerymden och deri classj lill hvilken redskapen
hauf öres, samt huruvida den är inrättad att dr ifvås med eld eller
ånga, äf vensom hvilka månader bränvinsbränning utöfvas af dem, sorn
begagna enkla /rännor utöf ver tjugo kannors rymd eller någon slags konstredskap.
Dessa förteckningar insändas till Kongl. Maj.ts Befallningshafvande,
som ega att deraf lemna vederbörande del, för controil och eftersyn. Mantals-
oell skattskrifvare äro dessutom skyldige att, inom ofvan föreskrifna
tid, tillställa vederbörande kronobetjente enahanda förteckningar å alla
dem, som inom socknen sig till bränvinsbränning anmält; och böra sistnämnde
förteckningar i församlingens sockenstufva eller å annat lämpligt
ställe anslås.
§ H.
Den, som, berättigad till bränvinsbränning, sig dertill vid mantalsskrifningen
antingen icke angifvit, eller ock anmält sig till mindre pannerymd,
än hvartill han egt rätt, må, om han sedermera åstundar bränvinsbränning
för en del af eiler för hela värdet utöfva, antingen under hela
den tillåtna tiden, elier under någon af de i 8 § omförmälda terminer,
anmäla sig derom hos Kongl, Majlis Befallningshafvande, som eger att det
sökta tillståndet meddela.
60
Beti.-, Lag-, sami Allm. Bese.- och Elton.-Utskottens Betänkande, M i.
Andra Artikeln.
Om bränvinsbrännings -redskapen.
§ 12.
För alt icke motverka de förbättringar i bränvinsbränningsredskapens
sammansättning, som afse besparing i bränsle, tid och arbetskostnad,
vare sådan redskap tillåten af hvad form och ämne som helst, under
iagtlagande af följande bestämmelser:
Med enkel bränvinsbrännings-redskap förstås en sådan, som består
af en panna för mäskens kokning, af en till pannan hörande så kallad
hatt och afkylnings-redskap för den uppkommande bränvins-immans afkylande.
Pannan får ega hvad form som helst. Hatten med fastsittande
ångrör, hvaraf 6 tum närmast hatten ingå i uppmätningen, i sammanhang
med densamma, får icke, utan med villkor, som i 16 § 2 mom. säges, innehålla
mer än två tredjedelar af pannans rymd.
Afkylnings-redskap får bestå af pipor eller rör eller hafva hvad
form sorn heldst.
Med mäskvärmare förslås en sådan inrättning vid bränvinsbrännings-redskap,
i hvilken mäsken förberedande uppvärmes, så att, då den
derefter slås eller tappas i bränvinspannan, uppkokningen och således afverkningen
sker fortare än eljest. Mäskvärmare vare tillåten af hvad
form eller ämne som helst, men får ej innehålla mer än en femtedel utöfver
pannans rymd, ej eller så inrättas, att den åstadkommer någon rectification,
med mindre sådan, inrättning uppgifves såsom rectificationsapparat.
Med rectifications-apparat förstås den del af bränvinsbrännings-redskap,
hvarigenom en större eller mindre del af productens vattenhalt åtskiljes
under sjelfva bränvinsbränningen, så att afrinningen utkommer
starkare eller mera sprithaltig, än då en sådan inrättning icke begagnas.
Rectifications-apparat må bestå i klarkula, tallriks-apparat eller hvilken
annan inrättning som helst, utgöra serskid redskap, eller inneslutas i
hatt, kylare, mäskvärmare eller någon annan del af bränvinsbränningsredskapen.
Iler -, Lag-, sami Allm. Besv.- och Ekon.'Utskotlcns Betänkande, N:o 1. 61
§ 13-
Genom begagnande af förenämnde 3:ne redskapsdelar, enskildt eliel
sammansatte, uppkomma följande fyra classer:
Första Classen.
Enkel redskap.
Redskap i denna class får ej innehålla, ej eller till den fogas, någon
inrättning, som afser eller kan tjena hvarken såsom mäskvärmare till mäskens
förberedande uppvärmning, eller rectifications-apparat, till klarning
eller så kallad rectification, utan måste afrinningen, för att blifva bränvin,
omkokas i samma eller dylik panna.
Andra Classen
består af enkel redskap med mäskvärmare.
Tredje Classen
beslår af enkel redskap med rectifications-apparat.
Fjerde Classen
består af enkel redskap med både mäskvärmare och rectifications-apparat;
hvartill kommer
Femte Classen,
innefattande| all sådan redskap, vare sig den så kallade dubbla pistoriska
apparaten, eller af annan uppfinning, som icke kan hänföras till
någon af de föregående fyra classerne.
62 B ev.-., Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, J\r:o t.
Vid bränvins-tillverkning med redskap i hvardera af förestående
elasser må pannan drifvas genom eldens verkan antingen omedelbart på
pannan, eller ock medelbart genom vattenånga från serskild panna, som
antingen omgifver den förra eller är ställd på större eller mindre afstånd
från densamma.
Lösa balsar må ej för bränvinspannans förening med hatten användas.
§ 14.
En hvar, som bränvinsbrännings-redskap tillverkat, vare vid bot
af 33 R:dr 16 sk. B:co skyldig, innan han samma redskep från sig lemnar,
ej mindre att förse panna och batt, äfvensom, då löst bröst, rectifiea*
tions-apparat eller mäskvärmare tillhöra redskapen, dessa sistnämnde apparater
med stämpel af sitt namn, hemvist och årtalet då den förfärdigats,
än oek att besörja det de varde uppmätte och stämplade af dertill
förordnade justerare, för hvilka tillverkaren noga bör uppgifva redskapens
beskaffenhet lill alla dess delar. Missleder han dervid med falsk
uppgift, vare bot samma.
Då förändring af bränvinsbränningsredskap, genom nya bottnars eiler
aftappningsrörs. insättande, hattens ändring till form eller rymd, anbringande
af mäskvärmare eller reclilications-apparat, eller annorledes vidtages,
skall redskapen ånyo af jutseraren mätas, och, om rymden undergått
förändring, ånyo stämplas och den förra stämpeln utplånas, samt nytt mätnings-
och stämplingsbevis uttagas; och varde den, som ändringen verkställt,
skyldig att, på sätt och vid ansvar, som i l:sta mom. stadgas, om
uppmätningen och stämplingen föranstalta.
k bränvinspannor af tackjern, som hädanefter gjutas, hör panne
rymden och bruks-stämpeln, jemte årtalet, ulsältas i pannans öfre kant,
vid ansvar för bruksegaren, som ofvan stadgadt är.
§ 15.
Till uppmätning och stämpling af nya eller förändrade, eller förut
ej uppmätta och stämplade bränvinsbrännigs-redskap, förordne Kongl.
Maj:ls Befallningshafvande ett behöfligt antal af landtmätare eller justerare
och lilldele deni vissa district, lämpade efter hvars och ens hemvist;
Bcv-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1. 63
oell vare, för denna förrättning, sådan justerare lika ansvarig, som för
målkärils justering i allmänhet.
Uti de städer, hvarest, eller i hvilkas grannskap, någon landtmätare
icke är boende, må, till justerare för bränvinshrännings-redskapens mätning
och stämpling, en magistrats-person kunna antagas.
§ 16.
Bränvinspannor skola vid mätningen vara försedde med löst bröst,
då sådant finnes, och med batt eller stämpelskifva och rör samt öfrige
tillbehör, som, enligt nästföljande §, a ro underkastade stämpling. Pannans
bela cubikinnehåll mates med vatten eller annat flytande ämne till öfversta
kant eller läckande brädd. Om hatten är försedd med en eiler flere
luckor eller någon annan öppning, än ångröret, skall den vid mätningen
påsättas och redskapen uppmätas till öfversta luckans eller öppningens nedre
kant, till så stor höjd, som mäsk deri kan inrymmas.
Hatten, med fastsitlande ångrör, skall äfven till hela sitt cubik-innehåll
uppmätas och, om den innehåller mer än två tredjedelar af pannans
rymd, öfverskottet ingå i pannerymds-beräkningen. Den falls, sorn är ämnad
att nedskjutas i pannan, ingår ej i mätningen till större del, än livart
med den öfverstiger en och en half tum.
Likaså uppmätes mäskvärmare, der sådan finnes, till hela sin rymd,
med afdrag af derigenom gående rör.
Då pannan, som är försedd med aflappningsrör, uppmätes, skall
tappen eller vridhanen isättas, och intet afdrag för rörets innehåll ega
rum.
§ 17.
Med undantag af lackjernspannor, skall på alla pannor och dertill
hörande hatt eller stängseJ-skifva, lösa pannebröst, reclifiealions-apparater
och mäskvärmare, ehvad desse senare äro af metall eller träd, justeraren
å hvarje af dessa delar med stämplar utmärka initialbokstäfverne af si! t
namn och årtalet, då uppmätningen skett, samt derjemte å pannan redskapens
uträknade pannerymd. Stämpeln på panna sättes å halsen elier dess
öfversta del; på de öfriga ofvan uppräknade delarne, å de ställen, der de»
bliv väl synlig ulan all skada redskapen.
G 4
Bev.-, Lag-, samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, S.o 1.
§ 18.
Justerare, som, för alt mäta och stämpla bräuv insbrännings-redskap,
kallas från sitt hemvist af enskild man, åtnjute derföre af denne sistnämnde
resekostnads-ersältning och arfvode såsom för andra embetsförrättningar.
Kallas han åter till uppmätning och stämpling af flere redskap på
ett och samma ställe eller hy eller socken, der flera redskap vid ett och
samma tillfälle af honom kunna mätas och stämplas, tillkommer honom
resekostnads-ersältning och arfvode endast såsom lör en resa; jemte den
serskilda betalning, som han bör erhålla, då mätning och stämpling sker i
hans hemvist. Sker mätningen och justeringen å det ställe der justeraren
bor och vistas, uppbäre han sex runstycken för hvarje kanna, som den
inätna och stämplade redskapen innehåller. Erforderligt handllangarebiträde
vid förrättningen må justeraren kunna af panne-egaren äska; men
med behörigen justerade och krönta målkäril bör han sig sjelf förse.
Utan serskild betalning skall justeraren meddela skriftligt betyg, enligt
bifogadt formulär, så väl öfver mätning, som stämpling; skolande betyget
upptaga en noggrann beskrifning på redskapens beståndsdelar och
deras dimensioner, med utsättande af den dass, hvartill redskapen hörer,
samt huruvida den är inrättad att drifvas med eld eller ånga; och skall
han vid hvarje månads slut lemna Kongl. Maj:ts Befallningshafvande del
af de betyg, som under månaden utfärdas.
§ 19.
Ej må, under något villkor, annan del af bränvinsbränningsredskapen
än pannan inmuras, hvarvid iagttages, att stämplingen alltid skall vara
lätt åtkomlig; ej eller må panna och halt med hvarandra sammanfogas
genom nägling eller lödning.
§ 20.
Innehafvare af bränvinsbrännings-redskap vare ifrån allt åtal, i afseende
på dess beskaffenhet, fri, derest den finnes i oförändrad enlighet
med justerarens betyg, och i sådant skick icke öfversliger den pannervmd,
till hvars begagnande innehafvaren är berättigad och sig vederbörligen anmält;
-
Bet.-, Lag-, samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1.
G5
mäll; dock må, i händelse bränvinsbrännings-redskapen, genom origtigt betyg
af justerare!!, blifvit hänförd till lägre class, än hvartill densamma rätteligen
hörer, redskapens innehafvare, vid derom yppad fråga, för det löpande
året påföras den högre afgift, sorn för redskapens högre class i tåliden
finnes bestämd.
När kannerymden å bränvinsbrännings-redskap befinnes större, än
den uppgifvits, men öfverskoltet ej öfverstiger en femtondedel af den rymd,
hvartill pannan är anmäld och stämplad, och delta med skäl kan anses
hafva tillkommit genom pannans nyttjande eller eldens verkan, vare redskapen
derföre ej underkastad beslag, utan må, vid derom yppad fråga, egären
debiteras för det löpande året med den högre skatt, hvartill pannans
ökade rymd föranleder, och redskapen genom egarens försorg ånyo
mätas och stämplas, innan påföljande år, på sätt och under det ansvar,
som uti 14 § af denna artikel utstakas.
§ 21.
Beträdes justerare att hafva orätt stämplat bränvinspanna, eller i
slämplingsbetyget hänfört bränvinsbrännings-redskapen till lägre class, än
hvartill den rätteligen hörer, skall han böta 33 R:dr 16 sk. Banco, och
derjemte dömas tjensten förlustig, eller på längre eller kortare tid från utöfning
deraf skiljas, allt efter domarens pröfning, huruvida förseelsen härrört
af uppsåt, eller af större eller mindre vårdslöshet.
Den, som tillverkar bränvinsbrännings-redskap af större rymd, än
den nu tillålne, utan att kunna styrka, det redskapen är ämnad till export
eller bestämd tili inhemskt bruk, på grund af Kongl. Majlis serskildt
gifne Nådiga tillstånd, böle första gången 33 R:dr 16 sk., andra gången
66 R:dr 32 sk. och tredje gången 100 R:dr, allt Banco.
§ 22.
Distilleringspannor, som af apothekare få för pharmaceutiska bebo!
användas, böra angifvas och upptecknas vid mantals- och skattskrifning,
samt mätas och stämplas, i likhet med hvad om bränvinspannor i allmänhet
stadgadt är och under enahanda ansvar.
Bih. till H. St. Brot, 1844. 5 Sami. 2 Afä. 1 Haft.
9
66 Bev.- Lag-, samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1.
§ 23.
För den hände/se att Kongl. Maj:t skulle i Nåder finna fiör godt, alt
bränvinsbränningen under den eljest tillåtna tiden inställa, skall ali bränvinsbräuiiings-redskap
inlemnas i allmänna förvaringsrum, eller, om den
befinnes i enskildt förvar, förseglas; dock må i städerna endast de inmurade
pannorna förblifva i enskildt förvar. Aflemnande af bränvinsbränningsredskap
bör ske sist å andra söeknedag efter den, då rättigheten alt
densamma begagna upphörer. Försegling verkställes af dem, på hvilka sådan
ankommer, utan alt panne-egaren är förpligtad att sig derom anmäla.
Dock må detta stadgande ej tillämpas pä ny redskap, sorn är i tillverkarens
vård, eller på gammal redskap, som är under arbete pä kopparslagares
verkstad.
§ 24.
Försegling skall sålunda verkställas, att allenast pannor med fast
bröst, hattar, lösa pannebröst och afkylningsredskap sättas ur stånd alt
nyttjas, så att egaren må kunna begagna de pannor, hvilka ej hafva fast
bröst, till andra hushållsförnödeuheter. De till ångornas afkylning begagnade
pipor vare från försegling fria. Om försegling å landet ege Kongl.
Maj:ls Befallningshafvande att antyda vederbörande kronobetjente elier andra
af Kongl. Maj:ls Befallningshafvande dertill förordnade välkände personer,
hvilka det, i följd deraf, skall åligga att, utan föregången anmälan
af panne-egaren, med ledning af de lill dem från vederbörande mantalsskrifva!^
insända förteckningar, samt, i serskildta fall, Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
dem delgifne tillstånds-resolutioner, ofördröjligen efter
den dag, dä bränvinsbrännings-förbudet vidtager, försegling af bränvinsbränningsredskapen
verkställa; och eger förseglaren att, i förut utfärdad kungörelse,
bestämma tid och ställe inom districtet för förseglingen, likväl så,
att försegling af inmurade pannor med bröst och dithörande redskap alltid
försiggår på hvarje ställe, der de äro uppgifne att finnas. I städerna
vare detta allt Magistratens åliggande.
Förseglingen skall ske med messingstråd, på det sätt, att densamma
trädes uti borrade eller stampade fina hål och sedan hopknytes genom en
linnelapp, samt förseglas på båda ändarne med deras sigill, hvilka det blifvit
anbefaldt att denna förrättning verkställa.
Bcv.-, Lag-, samt Allm. Desv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o i.
67
Deu för materialierne lill förseglingen åtgående kostnad kommer att
af kronans medel från Landt-Ränlerien förskjutas och ersättning derför i
vanlig ordning af Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Contor meddelas, emot
behörig redo oell räkning i landsboken; hvaremot arfvode för förseglingsbestyret
bekostas af panne-egaren, och utgår efter kannerummet med en
skilling för inmurad redskap, samt sex runstycken för så kallade lyftpannor,
utaf hvarje kanna af pannans innehåll; dock må vid dessa tillfällen
rese- och tractaments-penningar af förseglaren icke beräknas.
§ 25.
De personer, som, enligt 58 §, ega att, i afseende på bränvinsbränliing,
visila tioner och beslag göra, vare berättigade, när de för kronans
rätt och till controll emot underslef anse sådant nödigt, alt i stad eiler på
landet låta ånyo uppmäta förut uppmätt och stämplad bran vinspanna.
Finnes dervid annat innehåll, än stämpel och betyg utmärka, ansvare justerare,
som ofvan i 15 och 21 §§ sagdt är, och vare egaren saklös, såframt
han icke i underslefvet bevisligen deltagit.
Tredje Artikeln.
Om Bevillnings-afgifterne.
§ 26.
Med afseende å den af verknings förmåga, som för de serskilda classerna
af bränvinsbränningsredskap blifvit antagen: att nemligen
Med redskap af v sta classen af verkas 8 gånger pannans rymd i månaden.
— — — 2:dra d:o 12 d:o d:o
— — — 3:dje d:o 24 d:o d:o
— — 4:de d:o 36 d:o d:o
— — — 5:le d:o 72 d:o d:o
samt att inom hvardera af förestående classer af verkningsförmågan ansetts
fördubblad genom begagnande af ångapparater, beräknas af giften för
de enkla patinorne till och med i5 kannors pannan efter tre runstycken för
68 Ber.-, Lag-, samt Allm. Bcsv.- och Ehon.-Vtskotténs Betänkande, N:o t.
hvarje kamm bränvin, som med dem, enligt förestående beräkning, kan till'verkas,
hvilken afgift derefter ökes med \:dels rst. för af verkningen af
hvarje enhet i pannerymden till och med 3o:kannors pannan, samt med
\ly-dels rst. för hvarje enhet i pannerymden frän sistnämnde panna till och
med go.kannors pannan, för hvilken af giften sålunda blifvit 2 sk. för hvarje
hamia bränvin, som ansetts kunna med densamma, tillverkas. För de
sammansatte apparaterne, till hvilka ångapparater äfven hänföras, beräknas
af giften efter 2 sk. för hvarje kanna bränvin, som antagits kunna med apparatet
tillverkas, sä vida apparatets af verkningsförmåga ej understiger den
enkla go:kannors pannans, i hvilket fall för dessa apparater skattas lika myc
ket, som för den enkla pannan, till hvars afverknings-förmåga det sammansatta
apparatets uppgår. 1 enlighet vied dessa för beskattningen sålunda
fastställde grunder, kommer skatten för bränvinsbränningen att utgå efter
nedanstående tariff, som bestämmer af giften för hvarje serskild dass
af bränvinsbrännings-redskap under sex månaders bränningstid.
B ev.-, Lag-, samt Ålim. Besv- och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o 1. 69
Tariff på Pannerytnds-afgif ten.
DS
l:»
ta Classen.
2:dra Classen.
3:dje
Classen.
4:
le
Classen.
S:i
e Classen*
n
O-
med
eld.
med
ånga.
med'
eld.
med
anga.
med
eld.
med
ånga.
med
elci.
med
ånga.
med
eld.
med
ånga.
k77
Rdr
sk.
11 dr
sk.
Rdr
sk.
Rdr
sk.
Rdr
sk.
Rjdr
sk.
Rdr
sk.
ftjdr
sk,
R:dr
.sk;
h J d r
sk
10
0
24
6
32
3
30
15
—
15
—
75
—
39
18
180
—
180
—
360
—
11
2
30
8
3
4
20
18
40
18
40
92
10
48
42
198
—
198
—
396
—
12
3
9
28
5
19
23
19
23
19
lil
28
59
19
216
—
216
—
432
—
13
3
12
11
12
6
10
28
13
28
13
132
28
70
44
234
—
234
—
468
—
14
3
24
13
3
7
10
33
28
33
28
155
10
83
22
252
—
252
—
504
—
15
3
30
15
8
22
39
18
39
18
180
—
97
2
270
—
270
—
540
—
16
4
12
17
28
9
28
45
28
45
28
192
—
lil
28
288
—
288
—
576
—
17
4
30
20
19
10
40
52
13
52
13
204
—
127
8
306
—
306
—
612
—
18
5
19
23
19
12
7
59
19
59
19
216
—
143
37
324
—
324
—
648
—
19
6
26
28
13
20
66
4 0
66
40
228
—
161
18
342
—
342
—
684
—
20
6
32
30
15
75
75
240
—
180
—
360
—
360
—
720
—
21
7
10
33
28
16
44
83
22
83
22
252
—
189
—
378
—
378
—
756
—
22
8
3
37
19
18
40
92
19
92
19
264
—
198
—
396
—
396
—
792
—
23
8
39
41
19
21
7
101
37
101
37
276
—
207
—
414
—
414
—
828
—
24
9
28
45
28
23
19
lil
28
lil
28
288
—
216
—
432
—
432
—
864
—
25
10
20
50
—
25
38
121
42
121
42
300
—
225
—
450
—
450
—
900
—
26
11
12
54
28
28
13
132
28
132
28
312
—
234
—
468
—
468
—
936
—
27
12
7
59
19
30
42
143
37
143
37
324
—
243
—
486
—
48ö
—
972
—
28
13
3
64
19
33
28
155
19
155
19
336
—
252
—
504
—
504
—
1,008
—
29
14
—
69
28
36
21
167
22
167
22
348
—
261
—
522
—
522
—
1,044
—
30
15
—
75
—
39
18
180
—
180
360
—
270
—
540
—
540
—
1,080
—
31
16
13
80
28
42
21
186
—
186
372
—
279
—
558
—
558
—
1,116
—
32
17
28
86
19
45
28
192
—
192
384
—
288
—
576
—
576
—
1,152
—
33
18
40
92
19
48
42
198
—
198
396
—
297
—
594
—
594
—
1,188
—
34
20
19
98
28
52
13
204
— ■
204
408
—
306
—
612
—
612
—
1,224
—
35
21
42
105
—
55
38
210
—
210
420
—
315
—
630
—
630
—
1,260
—
36
23
19
lil
28
59
19
216
—
216
432
—
324
—
648
—
648
—
1,296
—
37
24
40
118
19
63
8
222
.—
222
444
—
333
—
666
—
666
—
1,332
—
38
26
28
125
19
66
40
228
—
228
456
—
342
—
684
—
684
—
1,368
—
39
28
13
132
28
70
44
234
—
234
468
—
351
—
702
—
702
—
1,404
1,440
—
40
30
—
140
—
75
240
—
240
480
—
360
—
720
—
720
—
—
41
31
37
147
28
79
8
246
—
246
492
.—
369
—
738
—
738
.—
1,476
—
42
33
28
155
19
83
22
252
—
252
504
—
378
—
756
—
756
—
1,412
—
43
35
22
163
19
87
42
258
—
258
516
—
387
—
774
—
774
—
1,548
—
44
37
19
171
28
92
19
264
—
264
528
—
396
—
792
—
792
—
1,584
—
45
39
18
180
—
97
2
270
—
270
—
540
—
405
—
810
—
810
—
1,620
—
48 Bev.-, Lag-, samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o t.
faKUM»
40
41
19
184
5»™
i0l|37
276
276
I
552
414
828
828
I,b56
|
47
43
22
188
106
30
282
282
564
423
846
—
846
—
1,692
L
48
45
28
192
lil
28
288
288
576
432
864
—
864
—
1,728
—
49
47
37
196
116
32
294
294
588
441
882
—
882
—
1,764
—
50
50
—
200
121
42
300
300
600
450
900
—
900
—
1,800
—
51
52
13
204
127
8
306
306
612
459
—
918
—
918
—
1,836
—
52
54
28
208
132
28
312
312
624
468
936
936
—
1,872
—
53
50
46
212
138
6
318
318
636
477
954
—
954
—
1,908
—
54
59
19
216
143
37
324
324
648
—
486
972
—
972
—
1,944
—
55
61
42
220
149
2G
330
330
660
495
990
—
990
—
1,980
—
50
64
19
224
155
19
336
336
672
504
1,008
—
1,008
—
2,016
—
57
66
40
228
161
18
342
342
—
684
513
1,026
—
1,026
—
2,052
—•
58
69
28
232
167
22
348
348
696
522
1,044
—
1,044
—
2,088
—
59
72
13
236
173
32
354
354
708
531
1,062
—
1,062
—
2,124
—
00
75
—
240
180
360
360
720
540
1,080
—
1,080
—
2,160
—
(il
77
37
244
183
366
366
732
549
—
1,098
—
1.098
—
2,196
—
02
80
28
248
186
372
372
744
558
1,116
—
lillö
—
2,232
—
03
83
22
252
189
378
378
756
567
1,134
—
1,134
—
2,268
—
04
86
19
256
192
384
384
768
576
1,152
—
1,152
—
2,304
—
65
89
18
260
195
390
390
780
585
1,170
—
1,170
—
2,340
—
00
92
19
264
198
—
396
396
792
594
1,188
—
1,188
—
2,376
—
67
95
22
268
201
402
402
804
603
1,206
—
1,206
—
2,412
—
08
98
28
272
204
408
408
816
612
1,224
—
1,224
—
2,448
—
69
101
37
276
207
414
414
828
621
1,242
1,242
—
2,484
—
70
105
—
280
210
420
420
840
630
1,260
—
1,260
—
2,520
—
71
108
13
284
213
426
426
---
852
639
1,278
—
1,278
—
2,556
—
72
lil
28
288
216
-
432
432
864
648
1,296
—
1,296
—
2,592
—
73
114
46
292
219
438
438
876
657
1,314
—
1,314
—
2,628
—
74
118
19
296
222
444
444
888
666
1,332
—
1,332
—
2,664
—
75
'121
42
300
225
450
450
900
675
1,350
—
1,350
—
2,700
—
76
125
19
304
228
_
456
456
912
’
684
1,368
—
1,368
—
2,736
—
77
128
46
308
231
462
462
924
693
1,386
—
1,386
—
2,772
—
78
132
28
312
234
468
468
936
702
1,404
—
1,404
—
2,808
—
79
136
13
316
237
474
474
—
948
711
1,422
—
1,422
—
2,844
—
80
140
320
240
480
480
960
720
1,440
—
1,440
—
2,880
—
81
143
37
324
243
486
486
972
729
1,458
—
1,458
—
2,916
—
82
147
28
328
246
492
492
984
738
—.
1.476
—
1,476
—
2,952
—
83
151
22
332
249
__
498
498
996
-
747
1^494
—
1,494
2,988
—
84
155
19
336
252
504
504
1,008
.
756
1,512
—
1,512
3,024
—
85
159
18
340
255
510
510
1,020
_ .
765
1,530
—
1,530
3,060
—
80
163
19
344
258
. _
516
516
1,032
774
1,548
—
1,548
3,096
—
87
167
22
348
261
522
522
1,044
783
1,566
_
1,566
3,132
—
88
171
28
352
264
528
528
1,056
792
1,584
—
1,584
3,168
—
89
175
37
356
267
534
534
.
1,068
801
1,602
—
1,602
3,204
—
90
180
—
360
—
270
—
540
—
540
1,080
—
810
—
1,620
—
1,620
—
3,240
—
Be v.-, Lag-, samt Allm. Besv.- ock Elton.-Utskottens Betänkande, M l. 71
För enkla pannor under 10 kannor skallas efter 12 skilling kannrummet.
För dem, som anmäla1 sig att endast under 3:ne månader utöfva
bränvinsbränning vied usta classens pannor utöfver 20 kannors rymd eller
af mindre storlek, drifne med ånga, eller ode pannor uti någon af de öfrige
clas serna > blifver den i tariffen för sådane pannor utförda afgift till hälften
förminskad, hvaremot deri för irsta dassens pannor af 20 kannors rymd;
och derunder, bestämda afgift, alltid oafkortad utgår.
§ 27.
Skulle Kongl. Majit, med anledning af stadgandet i 7 § af denna
författning, för en eller flera städer, tillåta större pannerymd än 90 kannor,
ankommer det på Kongl. Majit att, med ledning af bär ofvan stadgade
beskattningsgrunder, bestämma den afgift, som för sådan bränvinsbrännings-redskap
bör erläggas.
§ 28.
Vill någon uti flera smärre pannor inom samma verk, ehvad de
brukas till drankning eller klarning, fördela den på det bela belöpande
pannerymden, vare sådant tillåtet, dock utan förändring i den fastställde,
efter pannornas sammanräknade rymd utgående, afgiften; och iagttages
härvid, att tillökning för mäsk värma re, eller rectifications-apparat, eller
anbringandet af båda delarne, beräknas endast för den panna, hvartill
dylika apparater begagnas; dock må denna medgifna rättighet ingalunda
tydas till förvexling med de i 5:te classen afsedda redskap.
§ 29.
1 de händelser, då Kongl. Majit i Nåder finner nödigt att, för längre
eller kortare tid, påbjuda bränvinsbränningens inställande, skall pannerymds-afgiften
för enkla pannor om 20 kannors rymd och derunder förminskas
med ,\:del och för all annan redskap med |idel för hvarje månad,
ett slikt förbud varar.
72
Bei'.-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, M i.
§ 30.
Distilleringspannor af högst sex kannors rymd, kokrummet inbegripet,
må, utan serskild afgift och beräkning, nyttjas under hela året af
en h var, som till bränvinsbränning är berättigad.
Apothekare tillåtas att för pharmaceutiska behof, utan sei’skild afgift,
betjena sig af enkla distilleringspannor till högst 20 kannors rymd
och der Apotheks-rörelsen gör bruket af liera pannor af nöden, må likväl
ej öfver två sådane nyttjas, nemligen en på 20 och en på högst 12 kannor,
utan allt afdrag af kokrummet.
§ 3i.*;
En procent af den summa, som genom bränvinsdistilleringen inflyter,
skall innehållas och lill Stats-Contoret ingå, lör att, enligt hvad al
Kongl. Maj:t, efter Pröfnings-Comitéens underdåniga förslag, för hvarje
Län fastställes, användas till ersättning för det ökade besvär och de kostnader,
hvilka med debiteringen och redovisandet af denna bevillning äro
förenade.
Fjerde Artikeln.
Om ansvar för öfverträdelse af hvad rörande bränvinsLränningen
för or dnals.
§ 32.
Om någon till bränvinsbränning berättigad, bränner eller dislillerar
bränvin med större eller annorlunda beskaffad redskap, än hvartill
han eger rätt och stämplingsbeviset innehåller, eller under tillverkningen,
genom hvad medel som helst, anbringar mäskning i redskapen, utöfver
det kannetal, hvartill den är stämplad och anmäld, eller begagnar andru
utvägar till bränvinsbränning, än han vederbörligen uppgifvit, bote han,
ehvad redskapen är hans egen eller andras, hvarje gång tvåfaldt det belopp,
hvartill afgiften för den dervid olofligen brukade bränvinsbrännings
r
edskap,
Bev.-, Lag-, samt Allm. Best'.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o t. 73
redskap, efter behörig mätning, skolat uppgå, om elen lofligen varit nyttjad;
dock att, när, efter sådan beräkning, böterna icke stiga tili l(i R:dr 32
sk. Banco, förbrytaren pliklfälles till detta minsta belopp. Rc trä des någon,
sorn till bränvinsbränning ej är berättigad, eller icke behörigen sig dertill
anmält, att hafva tillverkning eiler distillering af bränvin anställt eller
anställa låtit, höte han tre gånger beloppet af afgiflen, enligt här ofvan
stadgade beräkningsgrund; men om, efter sådan beräkning, böterna icke
uppgå till 25 R:dr Banco, pliktfälles förbrytaren till detta sistnämnde belopp.
Befinnes någon nyttja en elier flera bränvinspannor, som hvardera
eller gemensamt innehålla öfver den högsta tillåtna pannerymd, beräknas
böterna till tre gånger afgiften för den högsta pannerymden, och dessutom
till 15 R:ir B :co för hvarje öfverskjutande kannerum.
Då, enligt 30 §, distiileringspannor af högst sex kannors rymd få
af de till bränvinsbränning berättigade obehindradt brukas under hela å~
ret, må icke, om äfven bränvinsbränningen inslälles, distillering med sådane
pannor anses oloflig, eller leda till ansvar; äfvensom distillering må
obehindradt ulöfvas, i de fall, då serskildt tillstånd dertill, enligt 1 §, erhålles.
§ 33.
I händelse bränvinsbränning, då densamma, enligt denna Författning,
icke är tillåten, verkställes af någon, ehvad han dertill eljest vore
berättigad eller icke, bote han fyra gånger beloppet af den afgift, som för
den dervid nyttjade bränvinsbrännings-redskap, om den lofligen varit brukad,
skolat erläggas, efter samma beräkningsgrund, som i nästföregående
§ säges, likväl så, att böterna ej må understiga 33 R:dr 16 sk. B:eo. Den,
som beträdes att tillverka bränvin under den tid, då bränvinsbrännigen,
för något serskildt fall, blifvit af Kongl. Maj:t inställd, skall böta feni gånger
beloppet af afgiften, enligt ofvan stadgade beräkningsgrund; dock att
böterna icke må understiga 50 R:dr Banco.
Nyttjar någon tili bränvinsbränning, då den inställd är, redskap
af större rymd, än den högst tillåtna, straffes han serskildt derföre, som
i 32 § sägs.
Beträdes någon att utöfva bränvinsbränning med ostämplad redskap,
skall han derföre, utom det ansvar, hvartill han enligt denna och
Iiih. till R. St. Prof. 1844. 5 Sami. 2 Afd. 1 Haft.
10
74 Bev.-, Lag-, samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskoltcns Betänkande, N:o 1.
nästföregående § i öfrigt kan hafva gjort sig skyldig, vara förfallen all höta
20 R:dv Banco.
Uli alla i denna och nästföregående §§ omförmäldla fall, vare de
vid förseelsen nyttjade redskap och det i bränneriet vid beslagstillfället
befintliga bränvin, jemte de käril, hvari det förvaras, förbrutne; och vare
den, sorn tredje resan begår någon af dessa förbrytelser, derjemte för två
år förlustig rättigheten att bränvin tillverka.
Med afgift, som i denna och nästföregående §, såsom beräkningsgrund
för böterna, omförmäles, förslås den i tariffen utförda årsafgift.
§ 34.
Skulle någon, som, jemnlikt 5 §, är berättigad att, på ett enda ställe,
utöfva bränvinstillverkning för flera, nära hvarandra belägna, hemman
och lägenheter, beträdas att tillverka bränvin på annat ställe, än det af
honom bestämdt uppgifna, vare han förfallen till det ansvar, som i l:a
mom. af 32 § stadgas.
§ 35.
Beträdes någon att hafva, inom de byggnader, som för ättiksberedning
äro inrättade, eiler med de pannor, som dertill begagnas, tillverkat
bränvin eller afytlrat förbränna eller så kallad lank, skall lian icke alle^
nast vara underkastad här ofvan stadgadt ansvar för oloflig bränvinsbränning,
hvarvid bötesbeloppet derutöfver tredubblas, ulan ock förlora den
rättighet, han kan innehafva att ättiksberedning, såsom fabriksnäring,
bedrifva.
Apothekare, som nyttjar distilleringspannor till större rymd eller
antal, än tillåtet är, eller för andra än pharmaceuliska behof, skall vara
sitt privilegium förlustig, och, för hvarje olofligen nyttjad panna, böta såsom
för oloflig bräll vinsbränning.
§ 36.
Den innnehafvare af bränvinsbrännings-redskap, som öfverträdei*
hvad i 12, 13 och 19 §§ är föreskrifvet med undantag, på grund af 16
IIt-v -, Lag-, samt Allm. Bcsv.- och Elion -Utskottens Betänkande, N:o 1.
75
§, af livad om haltens rymd bestämmes, bote, hvarje gång han dermed
beträdes, 1(5 R:dr 32 sk. Banco.
Befinnes någon innehafva oförseglad bränvinsbrännings-redskap under
den tid bränvinsbrän ningen, pä sätt 23 omförmäler, är inställd, sami
efter deri dag, då försegling af redskapen blifvit verkställd, bote dubbelt;
vare ock i alla ofvanberörde fall bränvinsbrännings-redskapen förbruten,
§ 37.
När ålal sker för olofligt innehafvande af bränvinsbrännings-redskap,
eller för oloflig bränviuslillverkning, ansvare mannen för hustruns
åtgärd, änskönt lion förebära skulle, att förbrytelsen utan hans vilja och
vetskap tillkommit; husbonde vare ock ansvarig för förbrytelser emot denna
Författning, begångne af hans husfolk, med undantag af förseglingsbrytande
å bränvinsbrännings-redskap, så vida visas kan, alt sådant äkett å
den lid, då han vistats å annan ort, och utan hans derom gifna befallning.
Är i slikt fall husbonde oskyldig, behålle han den honom tillhörige
redskap, livars värde förbrytaren betala bör.
Femte A/ tikeln.
Om Bräll vin s-för säl j ning, samt villkoren och afgiflerna
d e r f ö r.
§ 38.
Vid rättigheten till försäljning af bränvin i allmänhet, så i stad
som å landet, är fästadt det villkor, att förtäring deraf å försäljningsstället
icke må tillåtas eller cga rum, utom å gästgifvare-gårdar, värdshus,
källare, spisqvarter eller andre näringställen, på sätt och med de villkor
här nedan stadgas.
§ 39.
Försäljning af bränvin, under en kanna, vare, så i stad som på
landet, icke lofgifven på andra ställen, än sådane gäslgifvaregårdar, samt
76 Bev.-, Tag-, samt Allm. Bcsv.- och Elion.-Utskottens Betänkande, N:o 1.
-värdshus, källare och andra tillåtna närigsställen, hvarest mat alltid och
ovillkorligen derjemte måste vara att tillgå. Är gästgifveri-hållningen fördelad
emellan liera åboer, tillkommer nämnde rättighet endast den åbo,
som efter tour gästgifveriet besörjer. Jordbrukare må dock obehindradt
kunna till underhafvande och sådane personer, som hos dem förrätta arbete,
försälja ett ringare quant um, men icke under en fjerdedels kanna åt
en hvar.
Konungens Befallningshafvande ege att, efter magistratens och stadens
äldstes hörande, årligen bestämma det för hvarje stad erforderliga
antal af värdshus, källare, spisqvarter eller andre näringsställen, der, på
sätt här ofvan sagdt är, bränvin må utminuteras, och hvilket antal bör
vara så inskränkt, som möjligt är; skolande magistraten noga tillse, att
tili dylik näringsrätt antagas och bibehållas endast tjenlige, ordentlige och
välfräjdade personer, hvilka antingen ställa borgen för skattens utgörande,
eller densamma i förskott erlägga.
Äfvenså tillkommer det Konungens Befallningshafvande att å landet
sparsamt och efter noga ompröfvande, sedan vederbörande pastor och socknemän,
samt, der så anses nödigt, äfven Härads-Rält blifvit hörde, meddela
tjenlige, ordentlige och välfrejdade personer tillstånd, under ofvannämnde
villkor, till enahanda försäljning af bränvin, på obestämd tid, men icke
utöfver ett år, å ett eller annat ställe, vid segelled samt vid sommar- och
vintervägar, som, utan att vara landsvägar, allmänt begagnas; äfvensom
der behof vet för forslande det synnerligen fordrar, vid allmänna lands-och
farvägar; och ege Konungens Befallningshafvande derjemte att, vid förutvarande
innehafvares afgång, eller då näringsrättigheten af desse förverkas,
eller på derom af pastor och socknemän gjord anmälan, efter omständigheterna,
omflytta eller indraga öfverflödiga värdshus, spisqvarter och andra
näringsställen. Pastor å landet vare pligtig att hvarje år, vid valborgmässo
sockneslämma, inhemta soeknemännsns yttrande, huruvida något värdshus,
spisqvarter eller annat näringsställe, med ofvannämnde minuteringsrättighet,
inom socknen bör indragas, och i sådan händelse göra anmälan
derom hos Konungens Befallningshafvande.
Om, vid grufvor, större bruk och herregårdar samt manufaclurier,
värdshus för resande erfordras, och rättighet åstundas att under förutnämnde
villkor der utminutera bränvin, skall tillstånd för inrättande af
dylika värdshus sökas hos Konungens Befallningshafvande, som, efter pastors
och socknemännens hörande, derom förordnar.
Bet'.-, Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 1. 77
Genom de i denna Förordning gifne stadganden om bräll vins-försäljning
afses icke någon rubbning af den försäljningsrätt, som distilleringsbolaget
i Stockholm enligt contract tillkommer.
§ 40.
Bränvin må väl i bela fastag, större eller mindre, dock cj under en
ankare, försäljas, men icke utdelas eller utmätas å öppna farvägar eller offentliga
samlingsplatser på landet, i segelleder, i ut- och landlhamnar, samt
vid stränder, ej eller å torg, i hamn eller å öppen gata inom stad. Den
häremot bryter, bote 20 R:dr Banco och blifve derjemte, vid hvarje slikt
fall, förlustig det bränvin, hvaraf utdelningen eller utmätandet skett.
Till samma ansvar vare den förf allen j som å landsbygden får med
bränvin ifrån by till by eller frän gärd till gård att dermed köpslaga.
§ 41.
Den, som i minut försäljer bränvin, utan att dertill vara berättigad,
bote första gången 10 R:dr Banco. Sker sådan förbrytelse andra gången,
plikte han 20 lt:dr Banco. Föröfvas dylik förbrytelse tredje gången eller
oftare, bote den tilltalade hvarje gång 40 R:dr Banco. Är oloflig
bränvinsförsäljning af beskaffenhet alt kunna hänföras till krogrörelse,
bote förbrytaren som ofvan i hvarje serskildt fall stadgadt är; och vare
det i försäljningsrummet befintliga bränvin, jemte de käril, hvaruti det
tinnes förvaradt, beslag underkaslaclt och förverkadt.
Till enahanda ansvar vare äfven den förfallen, som, utan att lill
bränviusminutering vara berättigad, tillåter, att det hos honom köpta bränvin
må till större eller mindre del på stället förtäras.
Uti öppna salubodar, bodkamrar och på conior eller apothek må
icke bränvin med eller utan droguer eller andra tillsa lisei-, emot eller ilian
betalning, i minut utdelas eller annorlunda tillhandahållas, vid ansvar,
som för oloflig bränvinsminulering här ofvan stadgadt är.
§ 42.
Gästgifvare, källare- och värdshusvärdar samt spisqvarlers-eller näringsidkare,
som rättighet lill bränvinsminulering innehafva, skola, derest
Ber.-, Lag-, sami Allm. Be sv.- och Ekon-riskullen» Betänkande, M 1.
lie iörsälja bränvin, utan att mat derjemte för den, det begär, finnes att
tillgå, vara förfallne lill enahanda ansvar, som för ololiig bränvinsförsäljning
bär ofvan finnes stadgadt.
§ 43.
Under sön- och beigedagar må bränvin ej försäljas annorlunda än i
minut vid måltider å gästgifvaregårdar och andra tillåtna minuteringsställen,
hvilka sistnämnde böra under gudstjensten vara tillstängde. Bryter någon
häremot, plikte första gången 20 R:dr Banco. Sker sådan förbrytelse
andra gången eller oftare, bote förbrytaren 40 R:dr Banco hvarje gång; och
vare, med undantag af gästgifvare, livar och en, som" tredje gången återkommer,
näringsrättigheten för alltid förlustig.
§ 44.
Försäljer någon, som icke innehafver rättighet Lill bränvinsminutering
eller den, som dertill berättigad är, annorlunda än vid måltider åt spisande
gäster, bränvin tili en elier liera personer af den menighet, som är
församlad vid ting, uppbördsslämmor, mantalsskrifningar, mönstringar, auetioner,
kronoskjutsningar, skallgångar och andra sådane till större foiksammankomster
ledande förrättningar och anstalter, böle han första gången 20
Rall- Banco, och sedan dubbelt. Vid enahanda ansvar må ej elier under
marknad bränvin i minut försäljas hos andra, än dem, som antingen ega
rättighet att på stället utminutera bränvin, elier dertill hädanefter erhålla
Konungens Befallningshafvandes i Länet, serskildt för hvarje marknad,
meddeldte tillståndsbref, och hvilkas antal alltid bör blifva så inskränkt,
som behof vet möjligen medgifver.
§ 45.
Beträdes någon, under den tid, han är under tilltal för oloflig bränvinsförsäljning,
med fortsättning af samma förbrytelse, skall han för hvarje
gång plikta det belopp, som för den olofliga bränvinsförsäljningen, efter
dess serskilde art och beskaffenhet, blifvit bestämdt.
Be v.-, Lag-, samt Allm. Best-- och Ekon.-Ut skottens Betänkande, N:o 1.
79
§ 46.
Den, som bevisligen försäljer bränvin lill en person, hvilken redan
är synbarligen öfverlaslad, bote 10 R:dr Banco för första resan, och sedermera
20 R:dr Banco för hvarje gång, sådan förbrytelse förnyas.
§ 47.
Å näringsställen i städerna skall, då minutering af bränvin der är
tillåten, dörren icke vara läst; och må, vid ansvar som för oloflig bränvinsförsäljning,
utminuteringen icke annorstädes än i krogrummet företagas.
Å gästgifvaregårdar och andra tillåtne bränvins-minuteringsställen pä
landet må, då bränvinsminutering utöfvas, dörren till skänkrummet icke
vara läst.
§ 48.
Ej må någon, som utminuterar bränvin, ega rätt till utbekommande
af fordringar för det bränvin, han sålunda utlemnat på räkning eller
credit.
§ 49.
1 fråga om åtal för oloflig brån vinsförsäljning, ansvare mannen för
hustruns åtgärd, änskönt hon förebära skulle, att förbrytelsen utan hans
vilja och vetskap tillkommit; husbonde vare ock ansvarig för dylik förbrytelse,
ehvad den blifvit begången af hans lagsladde tjenstehjon eller brännmästare
eller andre af hans husfolk eller i hans arbete antagne personer,
så vida visas kan, alt sådant skett med husbondens vetskap och tilija
telse.
§ 50.
Hvad, till förekommande af oloflig bränvinsförsäljning, är förordnadt,
må icke tillämpas å den, som under påstående låg, med vederbörande be
-
80 Bese.-, Lag-, samt Allm. Bese - och Eicon - Utskottens B etä tilean de, N:o I.
fälhafvares eller kronobetjenings vetskap och tillåtelse, utgifvev bränvin åt
dera af manskapet, hvilka blifvit hos honom inqvarterade.
§ 51.
Ej må köpare till vittne antagas, i fråga örn försäljning af del bränvin,
han sjelf sig tillhandlat; hvaremot köpare, derest han i öfrigt finnes
ojäfvig, må vittna derom, att bränvin blifvit tili andra personer, vid samina
tillfälle, försåldt.
§ 52.
Till förekommande af utländskt bränvins insmygande, bör å bränvin,
då det sändes ifrån stad med fartyg, som passerar saltsjö, tagas förpassning,
hvilken icke skall kunna af tullkammaren utfärdas, innan försändaren aflemnat
tillverkarens, under edlig förpligtelse ulgifne, till verkningsbevis; äfvensom,
när bränvin föres ifrån skärgård sjöledes, slikt tiilverkningsbevis
bör varan åtfölja. Äfven bör, då bränvin föres landsvägen i större parti
än sextio kararör, detsamma åtföljas af ett lika beskaffa dt tillverknings^-  bevis.
Uragtlåter någon, hvad sålunda föreskrifvet är, hvarunder dock
skeppsbesättningens förråd, räknadt till fyra kannor på man, ej inbegripes,
vare bränvinet förbrutet, derest egaren ej gitter med tiilverkningsbevis eller
annorledes tillförlitligen styrka, alt detsamma är af inhemsk tillverkning.
Finnes detsamma vara å utländsk ort liilverkadt, straffes förbrytaren såsom
lör oloflig införsel.
§ 53.
Allt hvad i denna Författning finnes stadgadt om utminutering af
bränvin, gälle äfven för andra brända eller distillerade spirituösa drycker.
§ 54.
För de gästgifveriet hvilkas innehafvare vilja i minut försälja bränvin
och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, kommer att i
afse
-
Ber.-., Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkade, N:o 1.
81
afseende å denna försäljningsrätt-, utom den vanliga bevillningen erläggas
ifrån 6 till oell med 50 R:dr Banco, samt för tillåtna värdshus, källare,
spisqvarter eller andre näringsställen ifrån och med 20 till och med 100
R:dr Banco efter deras mer eller mindre förmonliga rörelse, enligt pröfning
af taxeringsmännen, hvilka böra bestämma en högre afgift, än den
här i alllmänhet stadgade, då afsätlningen anses vara af den betydenhet,
att den, jemförelsevis med andra värdshus, skäligen fordrar en sådan förhöjning.
För de gastgifverier, hvilka anses endast såsom skjutsombytningsställen,
och på denna grund äro ifrån bevillning efter 2 Art. Bevillningsstadgan
fria, skola innehafvarne, derest de vilja begagna minuteringsrätligheten,
erlägga minst 3 lhdr, ankommande på taxeringsmännen alt (leirna
afgift förhöja.
Den, som vid marknader, regementsmöten, auetioner och andra
sammankomster, efter vederbörligt tillstånd, utöfvar bränvins-mimitering,
äfvensom marketentare i garnizons-ort, bör vid _ Taxerings-Comiteerne åläggas
lämplig bevillningsafgift, i nion af sin rörelse; och skola, till upplysning
i berörde afseende, de embetsmyndigheter, som lemnat tillståndet,
meddela vederbörande skallskrifvare underrättelse om de personer, som
erhållit tillåtelse att rörelse af ifrågavarande beskaffenhet utöfva.
Bilt. lill R. St. Brot. 1844, 5 Sami 2 Afd. i Haft.
11
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri. 1844.
. Bevillnings-, Lag- sami Allm, Desr. och Ekon. Utsk. Bd,, N.o 2.
1
M 2,
Ank. till Exp. Utsk. deli 29 Oct. kl. 12 midt!.
Betänkande, i anledning af Herrar K. A. Almgrens och Jon.
Bobergs motioner, angående inskränkning af tillen furutländske
llandels-Ex/jedilers eller så kallade Proben-Reuters
vistande i Riket. m. m.
Uti en inom Vallofl. Borgare-Ståndet väckt, de öfrige Riks-stånden coramunicerad
och lill Bevillnings-Utskottet remitterad, motion, har Herr K. A.
Ahngren anfört, hurusom resande utländske handels-expediter, eller så kallade
Proben-Reuter, förderfva inhemska näringsidkares välstånd och medborgares
moralitet, dymedelst att de, emot en, jemförelsevis med inhemska handlandes
och fabrikanters o nera, ringa bevillning, tillåtas kringresa i landet och
för utländska handels- och fabrikshus, i större och mindre partier, föryttra
varor, merendels Jyx- och öfverflödsartiklar, dermed de icke allenast idka
försäljning en gros i stapel-städerna, utan äfven besöka upp-städer, köpingar
och kyrkobyar, samt derstädes och jemväl till enskilda familjer utbjuda
obetydliga partier, hvarförutan exempel icke skulle saknas, att desse resande
utländningar, för att underlätta försäljningen af till införsel förbjudna varor,
åtaga sig aLt, emot vissa procents förhöjning i priset, låta leverera varan
hemma i köparens eget hus, och sålunda genom förespegling af betydligare
vinst, inleda eljest redlige handlande och behöfvande kustinvånare att låna
sig till ett så förnedrande yrke; för hämmande af hvilket allt mera tilltagande
onda Herr Almgren föreslagit: i:o att afgiften för dessa HandelsExpediter
måtte förhöjas från 5o R:dr, i ett för allt, till 15o R:dr Banco i månaden,
så länge de här vistas; 2:0 att deras vistande inom Riket måtte för hvarje år
Bih. till R. St. Prof. 1844. 5 Saini. 2 AJd. 2 Häftet, 1
2
Bevillning-, Bag- samt Allm. Besv, och Ekon. Ulsk. Bet., N:o 2.
inskränkas Lill 3 å l\ månader, samt att de måtte åläggas att, i hvarje stad
de passera, för vederbörande auctoritet, genom påskrift å sitt pass, styrka, att
de den stadgade månadsafgiften erlagt; och 3:o att, derest de underlåta sitt
pass uppvisa och afgiften erlägga, eller inlåta sig i förbjuden handel, eller
slutligen befinnas försöka här bortsluta eller inprnctisera lill införsel förbjudna
varor, de första gången må anses förfallne till 5oo Ridrs och andra
gången till i ooo tidis böter, jemte förvisning ur riket, hvilket sednare straff
skulle tillämpas utan allt uppskof.
Sedan BeviIlnings-Utskottet, vid uppgörande af förslag till grunderna
för den Allmänna Bevillningen, förehaft irsla punkten af denna motion,
hvilken ock kommer att, i sammanhang dermed, till Rikets Ständers pröfning
öfverlemnas, samt, beträffande öfrige punkterna af motionen, inbjudit Lagsaint
Allm. Besv. och Ekon.-Utskotten att i behandlingen deraf deltaga; så
hafva Ulskotten tagit så väl detta ärende, som en, äfven inom Vällofl. Borgare-Ståndet
af Herr Jon. Ii»‘ierg väekl, och till Allm Besv.- och Ekon.
Utskottet remitterad motion, ”att Svenska och JNorrska Consuler i Hamburg
och Lybeck måtte åläggas att, då de utfärda pass lill Sverige för resande
Handels-Expediter, i passen tydligen utsätta, att de resa i affairer,” i noggrant
öfvervägande; och som inskränkning af tiden för utländske Handel.sExpediters
vistande inom Riket, äfven om controll öfver inskränkningens
efterlefnad kunde åstadkommas, icke skulle leda till det dermed afsedda
ändamål, och det i i5 § Bevillnings-Förordningen intagne stadgande, att
den utländningar, som resa omkring i landet och försälja varor, derför åliggande
Bevillning skall förskottsvis erläggas, då deras pass påtecknas eller nytt pass
meddelas, synes innebära full säkerhet, att bevillningen behörigen utgöres,
samt 5 och 7 Capitlen Handels-Balken och g § uti Kongl. Förordningen den 22
Dec. 1841 > angående oloflig införsel och utförsel af varor, utstaka nog stränga
straffbestämmelser för alt, så vidt brott dymedelst kunna förekommas, trygga
emot sådane lagöfverträdelser, motionären förutsatt, anse Utskotten
skäl icke hafva förekommit att till hvad i Herr Bobergs
samt aldra och 3:dje punkterna af Herr Almgrens motion
blifvit föreslaget tillstyrka bifall.
Stockholm den 24 Oclober 1844
Bevilln ngs-, Lag- samt Allm. Bear, oell E'\on. Utah. Bil., N/o 2.
3
Reser ration
af Herr K A- Ahngren: ”Emot det beslut, hvari de sammansatta Utskot
ten
stadna!:, rörande a alra och 3:dje punkterne i min motion, angående de i
landet kringresande utländske handels-expediter, får jag mig reservera.
Utskotten hafva ansett, i stället för hvad jag föreslagit, til! hämmande
af den skada desse resande handels-agenter förorsaka, att, hvad föreskrifvet. är uti
5 och 7 Cai). Handels-Balken, samt c) § uti Kongl. Förordningen af den 23
Dec. 1841, angående oloflig införsel och utförsel af varor, vore tillfyllestgörande.
Men då, hvad uti de tvänne Capitlen af Handels-Balken finnes föreskrifvet,
har afseende på de ulländningar, sorn vid tillfällen af frimarknader i
stapelstäderne drifva handel, så kunna dessa föreskrifter lika så litet tillämpas
på ifrågavarande så kallade proben-reuter, hvilka kringresa året 0111 och idka handel,
så väl uti uppstäder som stapelstäder och köpingar, som den omnämnde
Förordningen, hvilken, i enlighet med dess rubrik, endast innehåller ansvarsbestämmelser
för oloflig 111- och utförsel af varor.
De strängare åtgärder, jag i min motion yrkar mot kringresande handels-expediter,
afse endast desse nyss omnämnda, hvilka öfverallt uppduka
sina talrika profver på lyx och öfverflödsartiklar, hvaraf våra egna handlande,
nog dessa proben-reuter förutan, tillräckligt förse landet med. Det så
väl ekonomiska, som moraliska förderf, denna sorts utländske resande förorsaka,
har, redan sedan flere år tillbaka, varit allmänt kändt och vitsordadt.
Och huru kan det vara annorlunda, ty, sedan de erbjudit sitt öfverflödskrarn
af till införsel tillåtna varor, saknas icke exempel, att i ordningen
kommer till införsel förbjudet gods. Den redlige handlanden, som finner
betänklighet vid att inlåta sig i handel med förbjudna varor, öfverlalas då
af proben-reutern att med några procents förhöjning och på dess risk så uppgöra
affairen, alt han hemma uti handlandens hus, eller inom rikets gräns,
aflemnar den smuglade varan. Alla menniskors moraliska känslor äro icke
tillden grad starka och lefvande, att de kunna motstå en så lockande frestelse
till vinst utan fara. Och efter att hafva erhållit reqvisitioner, så på till införsel
tillåtet, som otillåtet gods, sätter proben-reutern sig i beröring med
personer, som af behof eller vinningslystnad låna sig till det förnedrande
yrket att vara honom behjelplige uti att tullförsnilla och lurendreja. Både
Staten och den enskilde få således vidkännas ganska betydliga förluster på dessa
4
Bevillning*-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon, Utsk. Bet., N.-o 2.
utländingar, hvilka icke hafva mycket att frukta för öfverträdelse!- af våra
lagar, emedan, då förbrytelsen begås, äro de redan på utländsk botten.
De affairer, desse proben-reuter uppgöra, äro icke obetydliga, ty en
enda sådan kan resa for 8 åia utländska handels- eller fäbrikshus samt på
kort tid göra varuslut till vida större belopp, iin hvad den inhemska handlanden,
fabrikanten eller handtverkaren kunna göra på ett, ja lieie år. Allt
detta onda, som förstör så mången näringsidkares och redlig handlandes existens,
får bedrifvas mot en lumpen afgift af 5o R:dr B:co.
Uti andra länder har erfarenheten äfven visat, hvilken skada förorsakats
af desse expediter, hvarföre man derstädes, för att förekomma dess
fortsättande, pålagt dem mycket höga afgifter, i förening med stränga controller.
Dessa medel hafva också verkat; de böra naturligtvis äfven härstädes
hafva samma följd, om de begagnas.
Jag får således lill antagande vördsamt föreslå, hvad jag i de arne
sista punklerne af min motion framställt, nemligen:
2:0 att deras vistande inom Riket malte för hvarje år
inskränkas till 3 å \ månader, samt att de, i hvarje stad
de passera, må åläggas för vederbörande auctorilet, genom
påskrift af sitt pass, styrka, att de den stadgade månadsafgiften
erlagt;
3:o att, derest de underlåta att sitt pass uppvisa och sin
afgift erlägga, eller inlåta sig uti förbjuden handel, eller
slutligen befinnas försöka bär bortsluta eller inpractisera
till införsel förbjudna varor, de första gången må anses
förfallne till 5oo R:dr B:co böter, andra gången tili
jooo R:dr B:co, jemte förvisning ur riket, hvilket sednaue
straff dock bör tillämpas, med afseende på den sistnämnde
omständigheten, så snart förbrytelse mot densamme
inträffat, utan allt uppskof.”
I denna reservation, med nedsättnig af de föreslagne böterne, för
första gången till 25o R:dr och andra gången till 5oo R:dr, instämde Herrar
Prostarne Ahnqvist och Sandberg och Herr Stenström samt, ulan någon inskränkning,
Herrar Gillberg och Wahlgren samt Petter Classon från Elfsborgs
Län.
Bcvillnings-, Lag- samt Allm. Bcsv. och Econ. Utsk. Bet. IV:o 3.
5
M 3.
Ani. till Exp, Utsk. den 3 Dec. kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändringar
i TulIförfattningame
I dessa afseenden har blifvit an ford t och föreslaget:
af Herr Sundler Fr., att rättigheten att i boningsrum anställa undersökning
efter olofligen infördt gods, inginge temligeb nära på det skydd, lagarne
borde lemna, och ingrepe i den heligaste rätt, en fri och laglydig medborgare
egde, samt att derföre 33 §. i Kongl. Förordningen, till förekommande
af oloflig införsel eller utförsel af varor, den 22 December 1841 borde
ändras så, att undersökning i boningsrum ej må, på något villkor, tillåtas
hos person, som förut aldrig varit dömd för brott emot lull-lagarna;
af Herr Palander, C. kV., att, med afseende å det onaturliga och omoraliska,
som lagen befrämjade genom medgifvandet af husvisitation efter lill införsel
förbjudne samt tullförsnillade varor, och å det ogillande deraf, som
genom allmänna tänkesättet gåfve sig öppet tillkänna, berörde lagstadgande
målte upphöra, men deremot alla stränga conlroller användas vid införandet
af utländska varor, samt under forslandet deraf inom landet;
af Herr Nordenanckar, F. kV-, att, för åstadkommande af ökade controller mot
oloflig varuinförsel, dels det ansvar, som för misslyckade husvisitationer
blifvit tulltjenstemännen ålagdt, måtle nedsättas, samt stadgandet, alt husvisitationer
icke må af tulltjensteman utom eget district anställas, varda återf
allad t, och dels den, genom Kongl. Stadgan om hvad vid sjöfart inrikes
orter emellan iagttagas bör, samt om inrikes tullförpassning och bevakning
den j5 Maj 1843, upphäfda enahanda äldre Stadga måtte med dervid nödige
tillägg och förbättringar återställas;
af Herr Prytz, A., att, enär berörde nu gällande Förpassningsstadga af
den 15 Maj 1843, under den lofvärdu afsigten att undanrödja alla hinder
för den inre varutrafiken, derjemte så undanröjt alla behöfliga controller
emot den olofliga varutrafiken, att, serdeles i kuslorter, lurendrejeri och va
Bih.
t,II R. St. Fröt. 1844, 5 Sami. 2 A/d. 2 Haft. 2
■6
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Ulsk. Bet., N.-o 3.
rusmngnliiig fått i Forpassningsstadgan ett kraftigt handtag, en återgång måtte
cga runi till Forpassningsstadgan af den 28 November 1835, med de
smärre jemnkningar deri, hvartill dess tillämpning gaf giltiga anledningar;
af Herr ledström, G.. alt, da erfarenheten redan ådagalagt, att den, genom
Stadgan af den i5 Maj 1S43, medgilna förpassningsfrihet för gods och
fartyg vid inrikes fart å j insjöar, floder och canaler, samt under forsling
11 ml vägen, kan under vissa förhållanden befrämja och underlätta insmuggling
af utländska varor, hvilken olägenhet, genom det intrång, som sålunda sker
i den laglydige handlandens rörelse, onekligen vida öfverväger de med förpassningsskylldighetens
upphäfvande åsyflade fördelar för den inhemska trafiken,
Rikets Ständer matte hos Kongl. Majit göra underdånig framställning,
att, med ändring af 2 §. i iS43 års Förpassningssladga, föreskrifterna i 2 §. af
Forpassningsstadgan den 28 November 1835, måtte till gällande kraft åter
uppl ifvås, så att de, enligt samma paragraf, förpassningsskyidighet underkastade
varor, hädanefter icke finge, utan medföljande behörig- förpassning, förås
inrikes orter emellan i större qvantiteter, än sagde paragraf bestämmer;
af Herr Sjöblad/, ii.. all föreskriften i 1 ^ af gällande Förpassningssladga
derom, alt i allmänhet med införselstull belaggda varor ej fä sjöledes transporteras
från en ort till annan, hvarest ständig tullbevakning finnes, med
mindre, än förpassning å fartyg och gods måste tagas och lösas, medförde
stor olägenhet, serdeles i afseende å en del nödvändighetsvaror, samt att,
till lättnad lör trafiken, sill, salt, fisk, bomullsgarn 111. m. alltså måtte till
bestämda partier sjöledes få transporteras från en ort till annan inom riket,
utan att förpassning å fartyg eller gods behöfde lösas;
alli iohannes Johansson från Götheborgs och Bohus Län, att de för landttnnnen
och skärgårdsboer tryckande föreskri lierne i Kongl. Stadgan af den
28 November 1S35 och i5 Maj 1843, att vid inrikes sjöfart, då saltsjön
beläres, förpassning och produetionsbevis skola medföras, då man seglar utom
tullkammaredistrict, måtte undergå den förändring, att man, hvar som helst
inom länet, må utan sjöpass och produetionsbevis, få transportera, icke blott
landets produeter, utan äfven utländska varor, till den qvantitet, som utan
förpassning får förås "på canaler;
af Herr Norin, P. O., att, med afseende å det för sjöfarten emellan hufvudstaden
och rikets norra orter ofta serdeles menliga hinder, sorn förefinnes i
Ben'11/iings-, Lag- .snutt Allni. Bcsv. och Enon. Utsi. Bet., Tf;0 -3.
7
åliggandet alt vid sådana Lil]fällen anlöpa Furusunds lullkammaie, fartyg pä
resa från Stoikhoim lill andra inrikes oi ler malte blifva från ali slags tullbehandling
vid nämnde tullkammare befriade; hvilken frihet jemväl syntes,
nian ail vada kunna förunnas åt de fartyg, som från inrikes ort till hufvudsladen
anlända; hvaruti Herrar Gra^e, Brinck; T jer .berg och /foijer g instämt;
af Herr Tjernberg, E-, att då, bland föreskrifterne i Kongl. Majlis förnyade
Nådiga Seglations-ordning af den i5 Maj i 843, rf et vore isin verkställighet serdeles
betungande för dem, sorn idka handel och sjöfart i Vesterbottens hamnar,,
enligt hvilka, dels utrikes ifrån kommande ballastade fartyg endast ega att
inclarera i Umeå tullkammare, och dels jemväl ulclarering bör, vid samma
tullkammare verkställas, den ändring mätte härutinnan ega rum, alt, på
sätt för enskilde fall redan blifvit af Kongl. Majit medgifvet, utrikes ifrån
kommande ballastade fartyg må under lotsbevakning direele anlöpa de
inom Vesterbotten varande lastageplatser flir jern- och sågvirken, för att
derstädes af Umeå tullkammare eller derunder lydande tullstationer, Rathan
och Nordmaling, inclareras, äfvensom atl, till utrikes orter bestämde och
med vilken till utförsel lofgifne produeter lastade fartyg må få ulclareras
och tullbehandlas genom betjening från den tullstation, som ligger lastageplatsen
närmast; samt
af Herr Berg P-. att alla rikets Sjö- och Stapelstäder måtte tilläggas enahanda
transilorältigheter med dem, hvaraf endast vissa städer för närvarande
äro i åtnjutande.
Hvad nu först angår Herrar Stmdlers, Pahinders och Nordenankarx
framställningar om ändring af Kongl. Förordningen, tillförekommande af oloflig
införsel eller utförsel af varor, i afseende å visitationsrätten, efter olofligen
in förd t gods, hvilken de begge förstnämnde yrkat måtte inskränkas, men
Herr Nordenankar deremot ansett, böra, med hänsigt till tulltjenstemännens
ansvar vid och rättigheter till dess tillämpning utsträckas, anse Utskotten,
att, till vinnande af fullständigare controller emot öfverträdelser af bestämmelserna
uli tulltaxan, ej allenast rättigheten för vederbörande tjenstemän
och betjente att anställa undersökning efter olofligen infördt gods, må kunna utvidgas,
utan äfven, i händelse vid anställd sådan undersökning, olofligen infördt
gods icke anträffas, nedsättning i derföre nu gällande ansvarsbestämmelser ega rum,
utan att det skydd, den enskilde medborgareu eger att af det allmänna påräkna,
8 Bevillning s-j Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Ulsk. Bet.j N.-o 3.
må derigenom kunna anses vara i någon mon åsidosatt; hvadan Utskotten vördsamt
tillstyrka Ilikets Ständer
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om de förändringar
~ J O O
uti Kongl. Förordningen, till förekommande af oloflig inlörsel
och utförsel af varor, som uti bifogade förslag finnas upptagne^
hvaraf
följer, att Herrar Sundlers och Palanilers motioner icke anses kunna vinna
afseende, utan hemställa Utskotten,
alt desamma må förfalla.
Beträffande dernäst ofvannämnde Kongl. Stadga om hvad vid sjöfart inrikes
orter emellan iagttagas bör, saint om inrikes tullförpassning och bevakning, af
den 15 Maj 1843, hvarigenom hufvudsakligen den ändring uti den äldre Stadgan
i samma ämne af den 28 November 1835 blifvit vidtagen, att den i sistnämnde
författning föreskrifna skyldighet att taga förpassning å en del utländska ostäinpelbara
varor, då de, utöfver vissa qvantiteter, transporterades inrikes orter emellan å
insjöar, floder och canaler eller landvägen, upphört, så och ehuru Utskotten icke
underkänna vigten af det härmed afsedda ändamål, nemligen att bereda lättnad i
den inhemska trafiken, befara Utskotten likväl och tro genom erfarenheten redan
vara ådagalagdt, att denna fördel icke uppväger vådan och olägenheterna af att i
Sverige, hvarest en fullt ändamålsenlig bevakning af de vidsträckta och till främmande
land närbelägna kusterna svårligen lärer någonsin kunna åstadkommas,
borttaga all eontroll å utländska varor, sedan de i riket inkommit, hvarföre Utskotten
ansett sig böra understödja de af Herrar Nordenanckar, Prytz och Lindström
gjorda framställningar om återgång till 1835 års Författning, och få alltså tillstyrka
Ilikets Ständer
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att gällande Förpassa
i ngsstadga af den 15 Maj 1843 må förändras, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med grunderna för de uti 1 och 2
§§ af 1835 års enahanda författning förekommande stadganden,
rörande transport af varor inrikes orter emellan.
Deremot oell vid sådant förhållande lära Rikets Ständer finna, att Herr Sjöstedts
och Johannes Johanssons motioner, om utsträckning af förpassningsfriheten
utöfver hvad i 1843 års stadga finnes medgifvet
O O
icke kunna vinna afseende.
Vidkommande Herr Norins yrrkande om befrielse för inrikes seglande fartyg
mellan Stockholm och rikets norra orter från den dem, enligt 22 § i Förpassnings
-
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Bl-sv. och Ekon. Utsk. Bet., N.-o 3. 9
stadgan åliggande skyldighet att anlägga vid inloppstullkammaren Furusund, så hafva
Utskotten i detta afseende inhemta!, att Kongl. Maj:t redan under den 26 Jul»
1834, uppå gjord underdånig ansökning, funnit godt i Nåder förklara, dels att slik be
frielse
vid inkommandet, icke kunde medgifvas, oell dels att inrikes seglande
skeppare tillsvidare frikallades från skyldigheten att vid utgåendet ankra utanför
Furusunds tullplats, men med förbindelse att med båt uppsända sina förpassningar
till Tullkammai-ens påteckning; oell alldenstund, hvad först angår till Stockholm inkommande
fartyg, genom då anställd visitation kan, om ej alltid, dock i de fleste
fall utrönas, om oloflig varutransport bedrifves, samt, derest visshet härutinnan icke
genom undersökningen kunnat vinnas, tillfälle likväl genom anläggandet beredes
att, der så nödigt pröfvas, låta serskild tullbevakning genom skärgården till Stockholm
medfölja; alltså och enär icke annorlunda än genom tilläggning vid Tullkammaren
kan inhemtas örn fartygankomma från inrikes eller utrikes ort, anse Utskotten
föreskriften böra såsom en nödig con t roll tillämpas vid inkomsnandet, och hemställa derföre,
att motionen i denna del icke må föranleda till någon åtgärd.
Hvad sedermera beträffar utgående fartyg,så och då någon controll icke synes
ligga i blotta påtecknandet af förpassningsbandlingarne, utan att desses rigtighet, genomanställd
visitation, kan utrönas, hafva Utskotten trott skäl vara förhanden att tillstyrka,
det underdånig anhållan må hos Kongl. Majit göras, att från
Stockholm till annan inrikes ort gående fartyg må varda från
all slags tullbehandling vid Furusunds tullplats befriade.
Herr Tjernbergs yrkande, att för lastageplatsen^ i Vesterbotten det undantag
måtte göras frän föreskrifterne i gällande Seglations-Ordning af den 15 Maj
1843, att fartyg finge i dem in- och utclareras genom tullbetjening från Umeå
Tullkammare eller tullstationerne Rathan och Nordmaling, hafva Utskotten^ som
sakna den noga kännedom om locala förhållanden, oell icke äro i tillfälle att förskaffa
sig de fullständiga upplysningar i öfrigt, som äro nödige för bedömandet i hvad.
mon ett slikt undantagsstadgande för ett helt län må vara lämpligt, och då utvägen
är för hvarje enskild öppen att hos Kongl. Majit om rn dylik förmon göra
anhållan, ansett sig icke kunna berörde yrkande understödja, hvadan Utskotten hemställa,
att detsamma icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
I afseende slutligen å Herr,Z?<?rg.y framställning, att transito-rättigheter måtte
tillerkännas alla stapelstäder i riket, få Utskotten gifva vid handen, att då, så
vidt härmed afses den vissa städer, enligt Tulltaxan och 14 § i dertill hörande
underrättelser, medgifna credit-upplagsrätt, och dermed förenade skyldighet att vid
10
Bevillnings-. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet., N.o 3.
varors uttagande från credit-upplaget, för att dem åter utföra, erlägga viss bestämd
transito-tul), detta ämne redan blifvit af Bevillnings-Utskoltet ensamt, i sammanhang
med regleringen i öfrigt af tullbevillningen, beliandladt, samt motionären
öfrigt icke gifvit Utskotten del af de handlingar och skäl för ärendets närmare utredande,
hvaraf han vid motionens afgifvande förmält sig vara i saknad, men förbehållit
sig att sedermera få förete, Utskotten vid dessa förhållanden funnit aig
„ .... ö
icke e<*a anledning att å motionen tillstyrka bifall,
DO
utan torde densamma af Rikets Ständer böra lemnäs utan vidare
åtgärd.
Stockholm den 29 November 1844.
Reservationer.
Af Herr Grefve Mörner, Carl G.: ”Emot alla de af Utskotten i detta Betänkande
framställda förslag till förändrade stadganden i Förordningen emot oloflig in- och utförsel
af varor, samt uti Seglations-Ordningen, får jag anmäla min reservation.
Till den Kronofogde och Tull-kammare-föreståndare m. fl. tillagda rättighet
att utom districten anställa undersökning efter olofligen infördt gods, finnér
jag intet skäl. Desse tjenstemän böra ej, utan vederbörligt tillstånd, få öfvergifva
sine egne district och såmedelst godtyckligt åsidosätta fullgörandet af egne tjensteåligganden,
för att utöfva en dem ej tillständig controll öfver, huru deras medbroder
på andra ställen sköta sine tjenster. Ett sådant förfarande kan föranleda till mångfaldigt
trassel samt uppehåll och svårigheter af flere slag. Kronofogden är tilläfventyrs
borta på resor utom districtet, för att efterspana 1 urendrejadt gods, då
Landshöfdingen sänder honom ordres, och Tullkammare-föreståndaren saknas^ kanske
af samma anledning, då trafikerande som bäst behöfva hans biträde. Den ge»
nom det ifrågavarande stadgandet åsyftade controll utöfvas lämpligast, på sätt hittills
skett, af vederbörande Chefer, och derigenom att Tull-Styrelsen begagnar sin
rättighet att efter omständigheterna omflytta Tull-tjenstemänen ifrån en ort till en
annan, eller för serskildta tillfällen förordna serskildte personer till undersökningens
anställande.
Lindringen i ansvaret för obehörig kropps-visitation är, enligt min tanke, allt
för stort för att icke kunna medföra den följd, att resande skola blifva utsatte för
chikaner och obehöriga prejerier.
Bevillnings-j Lag- samt Allni. Besv. och Ekon. Ulsk, Bet., N.-o 3.
11
Till följd af nedsättningen i ansvaret för kropps-visitatiou, liar äfven ansvaret
för obehörig visitation i lius och bostäder mäst öfver hufvan minskas. Om
älven det icke skulle bestridas, att någon förändring häruti kunde vara af behofvet
påkallad, synes det nu tagna hoppet vara alltför väldigt.
Emot den föreslagna befrielsen för fartyg att lägga till vid Furusunds tullstation
franitsälldes i noin Utskottet sädane, på kännedom om local-förhållandet
grundade, anmärkningar, att jag, som icke varit i tillfälle inhemta några upplysningar,
hvarigenom deras vigt förringats, icke eller i denna fråga kunnat med min
O 5 O o o
röst understödja den föreslagna förändringen i hvad hittils stadgadt varit."
Uti denna reservation instämde i dess helhet Friherre Åkerhjelm,
Prosten Schröder och Herr Thorn; uti de trenne första punkterna, angående visitatations-rättindietens
utsträckning oell nedsättning uti ansvarsbestäinmelserne, Herrar
O O O
Friherre Oxenstjerna, Prosten Berg, C. J. Kock, P. Berg och Fr. Sundler;
uti första punkten, i fråga om visitatious-rättighetens utsträckning för Kronofogdar,
Herr Prinzenskjöld, och uti andra punkten, Herr Friherre Hermelin.
Af Herr Grefve Posse, Fr.: ”'Medgifvande, att de ansvarsbestämmelser, hvilka uti
§§.34,35, 38,39 af nu gällande Tull-lagar äro för tulltjenslamänen usatte, måhända
kunna anses mera stränga, än behofvet påkallar, och således fordrat en nedsättning,
tycker jag den hafva skett af de förenade Utskotten i en större scala, än jag
anser förenlig med hvad nödvändigheten fordrat, och reserverar mig mot de beslut,
som nu äro vidtagne; då jag tror de utsatte vitesbeloppen, åtminstone minimrsummonie,
bordt vara dubbla, emot hvad sorn nu stadgats, och att den föreskrift,
som förbjuder visitalionsrätten, utom districtet, ej bordt borttagas. Enligt min
öfvertygelse, gifva så låga straffbestämmelser för en utan giltig anledning verkställd
visitation ett för stort spelrum åt en möjlig kitslighet af underordnade tjenstemän,
hvilken, med den nu blifvande lagstiftning, svårligen af dess på
stället varande förmän kunna förekommas, och tror jag, att både personlig säkerhet
och husfred härigenom kunna blifva i fara, åtminstone är ett öppet fält lemnadt
åtchikanen, hvilket jag ej anser förenligt med den åsigt, jag vid en lagstiftning
vill följa.’’
Af Riksdagsfullmäktige!! F. voll Zweigbergk från Skaraborgs Län: "Emot de sammansatta
Utskottens Betänkande i fråga om den Tullbetjente tillerkända visitationsrätt
samt nedsättning i det förut stadgade ansvar för tull-betjente, som på
ett obehörigt sätt förfördelar den oskyldige medborgaren, får jag mig reservera.
Husfreden är, näst den personliga friheten, den heligaste af menniskans rättigheter
uti samhället. Den bör man noga vårda; för dess vidmagthållande är en
12
Bevillnings-j Lag- samt Allm. B av. och Ekon. Utsk. Bet., N.o 3.
regering antagen, äfvensom tjenstemän tillsatte och aflönade derför uppoffra vi vara
arbetskrafter, och icke sällan inträffar, att, för vinnande af detta heliga ändamål,
vi måste taga brödet från våra barn och lemna det såsom bidrag till stadsintraderna,
hvilka derefter utdelas bland dem, som skola vara vår frids väktare. Att
för några individers interessen, jag menar fabrikanternas, uppoffra dessa heliga
rättigheter, är stridande emot sjelfva principen af Stat och Statsförfattning. Kunna
fabrikerna icke ega bestånd ulan en orimlig beskattning å samhällets medlemmar,
så må de gerna försvinna. Att uppoffra tio dukater, för att möjligen kunna vinna
en, är, som hvar man inser, en orimlighet.
Man invänder, jag vet det väl, hafva vi ej stränga lagar och controller, så
skall landet öfversvämmas af utländskt kram och vårt silfver vandra ur Banken,
samt Fabrikerna gå helt och hållet under. Denna åsigt är grundfalsk. Hög tull
och allt för stränga föreskrifter i den vägen demoralisera nationen, gynna smuggleriet,
förminska Statens inkomster, förstöra i grund den inhemska industrien och
befordra silfver-export från Riks-Banken. Demoralisationen består deruti, att det
ej skall såsom skamligt anses att blifva misstänkt, än mindre att blifva föremål
för visitation inom sitt eget hus och på kroppen. Smuggleriet gynnas derigenom,
att smugglaren icke anser sig vanärad derigenom, att visitation hos honom anställes,
enär den, snart sagdt opåtaldt, kan verkställas hos hvilken hederlig samhällsmedlem
som helst. Det befordras jemväl deraf, att frestelsen till ett slikt lagbrott blir
större, i samma stund, som varans pris genom hög tull uppdrifves, och dymedelst
förtjensten för 1 mend re ja ren blir så mycket större. Statens intrader minskas derigenom
att en redlig och rättskaffens medborgare icke kan införskrifva några varor,
dä lian med dessa ej kan concurrera jemförelsevis med dem, som genom lurend
rejer! och tullförsnillning inkommit i landet. Att förekomma lurendrejeri
är en overkställbar tanke då man kastar en blick på kartan och vet att gräns-orternas
inbyggare icke anse för nesligt att gynna de företag, som, för eluderande
af dessa lagbud, kunna ske. Fabrikanterna ruineras derigenom, att de, i förtröstan
på skyddstullen, hålla sina varor dyrare och sällan komma i tillfälle att omsätta
dem. Silfver-exporlen ur Banken befordras derigenom, att lurend teja ren icke
beliöfver vara betänkt på export af landets producter blott och bart för utländska
lyx-artiklar. Banken är ju med sin silfver-fond sålunda sjelf dess förlagsman.
Mitt oförgripliga tanke är att Tull-u/ngälderna böra tå nedsättas, att det
icke vidare kan blifva någon förtjenst att lurendreja. Genom vidtagande af en
sådan
Bevillnings-j Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon. Utsk, N:o 3. 13
sådan åtgärd skall den inhemska industrien upphjelpas, handelsrörelsen underlättas
och nytt lif beredas åt samhället. Till vinnande af detta ändamål fordras dock
i första rummet, att Banken icke blandar sig uti handeln, och vidare, att ett Riksmynt
bildas, som ej likt ebb och flod stiger och faller. Att Bankens inblandning
i handels-rörelseu, på sätt nu skei', är i högsta grad skadlig, är gifvet, ty handlanden
kan tryggt säga, jag skall importera, Banken får exportera.
Om det derföre endast funnes inom landet ett mynt, garantcradt såsom
varumätare, och hvilket ej kunde förminskas, sä s ulle en säkerhet uppstå för den
inhemska industrien. För den yttre handeln måste deremot vexelmyntet vara till,
det må falla eller stiga i förhållande till större eller mindre export och import,
det rubbar i alla fall icke den inre säkerheten. Att vi aldrig kunna importera
mera än vi exportera, är gifvet, ty utländningen lemnar oss icke credit för mera än
vi kunna betala, och genom silfveruppköp skall vår handelsbalans alltid förhöjas.
För den inhemska industrien skall vexelmyntet äfven medföra oberäkneliga förmoner,
derigenom, att denna på ett förvånande sätt skall uppdrifvas, då det alltid
måste ligga uti handelsmannens interesse att utvidga sin credit, medelst export af
landets produeter.
Alt de nu föreslagna förändringarne i 34, 35, 38 och 39 §§■ i Tullförfattningen
skola kunna tillvägabringa de största ehicaner, anser jag tydligt. Det kostar
en tullbetjent endast 3 j R:dr att på behaglig tid arrestera en person.
Det kostar en högre tullbetjent 5 R:dr att befalla hvilken som helst å Tullkammaren
eller i annat rum afkläda sig och visa sig naken för dessa rättvisans
tjenare. Skall man väl kunna föreställa sig, att en dylik lag kunnat föreslås år
1844, under en tid, då man klagar öfver forntidens råa och barbariska lagar. Jag
tror, att någon sämre icke någonsin funnits, icke ens stadgandet uti 10 Cap. Giftomalabalken
af Gustaf II Adolfs statslag, der det i 2:dra §, i fråga om äktenskapsbrott,
heter: ”Orkar han eig bothum, tå skall snara läggjas om skup hans och å
hona Stadsens steena och swå skal hon han um Staden ledha och sidan Staden
försvärja.” Tillämpningen af detta på en gang löjliga och sedligheten kränkande
straff, skedde dock ej förr än den åtalade förbrytelsen var constaterad, då deremot
den nu föreslagna straffbestämmelsen oftare kan drabba den oskyldige, än den
skyldige. Vi skratta åt detta straff från en rå och obildad tid, under det vi sjelfva
stadga ännu sämre, mera råa lagar.
Af hvad jag nu anfört, hemtar jag anledning att föreslå, det för närvarande
ingen ändring måtte göras uti nu gällande tullförfattning. Sådant kan ej eller,
enligt min åsigt, lämpligen ske, förr än de förbättringar, vårt tullväsende kräfver»
och dem jag här ofvan antydt, blifvit vidtagne.
Bih. till R. St. Fröt. 1844. 5 Sami. 2 Ajd. 2 Haft.
3
14
BevillningsLa."- samt Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Bet., N:o 3.
u ' O 7
.Bevil/nings- Lag- samt allmänna Besvärs-och Ekonomi-Utskottens förslag
till förändringar uti Kongl. Förordningen, till förekommande
af oloflig införsel eller utförsel af varor, af den 22 December t Sfi.
Redactionen uti 1841 års Kongl.
Förordning.
§. 34.
Undersökning efter olofligen infördt
gods må, å de ställen, soin uti
momenterna N:o 1, 2 och 3 i 3 a §
uppräknas, kunna anställas af Kronofogde,
Länsman, Lands- eller StadsFiscal,
Fabriks-Ornbudsrnan samt Öfverbetjente
vid Tullverket, hvar inom
sitt tjenstgörings-district, äfvensom af
dessa sistnämnde derutom, då de, efter
föregången anmälan, för tillfället
varda af General-Tullstyrelsen till så
beskaffad förrättning förordnade
Deremot må dylik undersökning
i de lägenheter, som uti \ och 5 momenterne
af 32 §, äfvensom uti 33 §
omförmälas, endast kunna företagas
af Kronofogde, Tullkammare-föreståndare,
Kust-Chef, Tull-Fiscal och Fabriks-Ombudsman
inom deras egna
tjenstgörings-districter, samt i öfrigt
af sådane ordinarie tulltjensteman, i
lika grad med dem, som för särskilda
tillfällen af General-Tullstyrelsen
dertill förordnas. — Behörighet till
undersöknings verkställande skall, då
sådant äskas, styrkas medelst uppvisande
af tjenste-fullmakt, förordnande
eller tjenste-tecken.
När behörig person — — —
— — — må uppehållas.
Utskottens förslag till ny redaction.
S 34.
Undersökning efter olof i gen inför dt
gods må, å de ställen och lägenheter,
som uti 32 och 33 uppräknas, kunna
anställas af Kronofogde, rull kammare-
Föreståndare, Tull-Fiscal, KustChef
och Fabriks-0 mbud smån, så väl
inom som utom eget tjenstgörings-district,
samt i öfrigt af sådane personer,
som för serskildta, tillfällen af
Gener al-Tullst yrel sen dertill förordnas.
Dylik undersökning å de ställen,
sorn uti momenten N:o t, 2 och 3 i
32 ffff uppräknas, må jemväl kunna
anställas af Länsman, Lands- eller
Stads-Fiscal, saint andre tjenstemän
och betjente vid Tullverket, än de uti
usta momentet af denna § om för malde
inom eget tjenstgörings-district. —
Behörighet till undersöknings verkställande
skall, då sådant äskas, styrkas
medelst uppvisande af tjenste-fullmakt,
förordnande eller tjenste-tecken.
När behörig person — — —
— —- — — må uppehållas.
Bevillning-, £«g- sami Allm. Bcsv. och Ekon. Utsk. BetN.-o 3. 15
§. 35.
Då någon, som till tullplats eller
gränseort ankommer, misstankes hafva
på sig förstucket gods, må undersökning
derefter af Tullkammare- eller
Tull-Inspections-föreståndare, samt Öfver-Uppsyningsinän
vid Hamnbevakningarne
och Befälhafvare på kuststationerne,
kunna anställas i vaktstuga
eller annat rum, samt i tvänne viltnens
närvaro, om undersökningsman
eller den misstänkte det äskar. Anträffas
å nämnde ställen sålunda misstänkt
person af underbetjente vid Tullverket,
då må han endast af dem kunna
anhållas, lill dess någon af ofvan
uppräknade tjenstemän hunnit tillkallas,
för undersöknings verkställande.
— Är den misstänkte qvinnsperson,
må undersökningen ej verkställas utan
genom tillkallad person af samma kön,
i afskiljdt ruin. — Upptäckes ej dervid
beslag underkasta dt gods, eller linner
behörig undersökningsman sig ej hafva
skäl att å af underbetjent anhållen
person undersökning anställa, bote serskildt
för en hvar, hos hvilken vid
undersökning dylikt gods ej funnits,
eller å hvilken, af underbetjent anhållen
, undersökning ej af vederbörande
ansetts böra vidtagas, i förra
fallet undersökningsmannen från tjugu
till trehundrade Riksdaler, och i det
sednare underbetjent, som anhållnin
get» gjort, från tio till elLhundrade
Riksdaler, målsegandens ensak, och
ans va re undersökningsman dessutom
serskildt efter nedanstående 42 §•>
§. 35.
Då någon, som till tullplats eller
gränsort ankommer, misstänkes hafva
på sig förstucket gods, må undersökning
derefter af Tullkammare- eller
Tull-Inspections-Föreståndare samtÖfver-Uppsyningsmän
vid Haranbevakningarne
och Befälhafvare på KustStationerne
kunna anställas i vaktstuga
eller annat rum, samt i tvänne villneps
närvaro, om undersökningsman
el lör den misstänkte det äskar. Anträdas
å nämnde ställen sålunda misstänkt
person af underbetjente vid Tullverket,
då må han endast af dera
kunna anhållas, till dess någon af ofvan
uppräknade tjenstemän hunnit
tillkallas för undersöknings verkställande.
— Är den misstänkte qvinnsperson,
må undersökningen ej verkställas
utan genom tillkallad person
af samma kön, i afskildt rum. —Upptäckes
ej dervid beslag underkastadt
gods, eller finnér behörig undersökningsman
sig ej hafva skäl att å af
underbetjent anhållen person undersökning
anställa, bote serskildt för en
hvar, hos hvilken vid undersökning
dylikt gods ej funnits, eller å hvilken,
af underbetjent anhållen, undersökning
ej af vederbörande ansetts böra vidtagas,
i förra fallet undersökningsmannen
från jern till femtio Riksdaler,
och i det sednare underbetjent, sora
anhållningen gjort, från tre Riksdaler
sexton skr/lindar, Lill tretton Riksdaler
sextori ski/Hilgar. målsegandens
ensak, och ansvare undersökningsman
leviilnmgs-j i rrg- samt Allm.
af honom våld eller oskick vid undersökningen
föröfvats.
Å den, som för —  — —
— — — ega rum.
§. 38.
Har behörig man gjort undersökning
uli salubodar och bodkammare,
eller andra rum, der varor bevisligen
lill salu hållas, eller der varuförsäljning
förut tinder samma innehafvares
tid bevisligen skett; bote, derest olofligen
infördt gods vid sådan undersökning
ej finnes, ifrån tjugu till tre
hundrade Riksdaler. — Hav han gjort
undersökning på de öfriga i 3a §. och
sista mom. af 33 §. tillåtna stallen,
ulan alt något olofligen infördt gods
dervid blifvit upptäckt; bote ifrån tio
lill ett hundrade Riksdaler.
Har lian försummat —• — — —
till tre månader.
§• 3.0-
Har behörig man gjort sådan undersökning,
sorn i mom. i 33 §. medgifver,
ulan att olofligen infördt gods
dervid uppläckt blifvit,; böle för hvarje
serskildt undersökt rum eller lägenhet,
som af samma person i samma
hus innehafves, ifrån femtio till
trehundrade Riksdaler, och straffes
dessutom med suspension från tjenst
och lön i tre till nio månader.
Best', och Ekon. TJtsh Bet., N.o 3.
dessutom serskildt efter nedanstående
4a §, om af honom våld eller oskick
vid undersökningen föröfvats.
Å den som för — — — —
— — — ega rum.
§ 38.
Har behörig man gjort undersökning
uti salubodar och bodkammare, elier
andra rum, der varor bevisligen till
salu hållas, eller der varuförsäljning
förut under samma innehafvares tid
bevisligen skett; bote, derest olofligen
infördt gods vid sådan undersökning
ej finnes, ifrån fern till femtio Riksdaler.
— Har han gjort undersökning
på de öfriga i 32 § och sista mom.
af 33 § tillåtna ställen, utan alt något
olofligen infördt gods dervid blifvit
upptäckt; böle ifrån tre Riksdaler
sexton skillingar till tretton Riksdaler
sexton skillingar.
Har han försummat — — —
till tre månader.
§ ^9'
Har behörig man gjort sådan undersökning,
som 1 mom. i 33 § medgifver,
utan att olofligen infördt gods
dervid) upptäckt blifvit; straffes antingen
med böter jor hvarje serskildt
undersökt rum eller lägenhet, som af
samma person i samma hus innehafves,
ifrån tio till etthundrade Riksdaler,
eller ock med böter till nämnde belopp,
jemte suspension från tjenst och lön,
från två till sex månader, efter omständigheterna.
STOCKHOLM, Lundberg SC Comp. 1844-
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv,- o, Ekonomi-Utskottens Memorial, N;o 4- 1
N:o 4.
Ank. till Exp.-Utsk. den ii Dec., kl. 6 e. ra.
Memorial, i anledning af Riks-slåndens olika beslut, angående grunderna
och vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
Enligt ankomne protocolls-utdrag för den 16, 20 och 3o nästlidne
November samt den 2, 4 och 5 innevarande månad, hafva Riks-stånden,
i anledning af Utskottens Betänkande N:o 1, angående grunderna och vilkoren
för tillverkning och försäljning af bränvin, samt Ståndens sins emellan
i ämnet gjorde inbjudningar, fattat följande beslut, nemligen:
Höglojl. Ridderskapet och Adeln, i öfverensstämmelse med hvad i
Riksdagsmannen Nils Strindlunds motion blifvit föreslaget, att nu gällande
Kongl. Förordning i detta ämne af den 6 Augusti 184* må intill nästa
Riksdag oförändrad bibehållas; deruti Ridderskapet och Adeln inbjudit öfrige
Stånden alt sig förena; men hvilken inbjudning icke blifvit af något
Stånd antagen;
Högv. Preste-ståndet, alt högslberörde Kongl. Förordning må fortfarande
intill nästa Riksdag gälla till efterlefnad, med den förändring allena,
att första momentet af 26 §:n med åtföljande tariff för pannerymdsafgiflen
samt 4° §:n i Utskottens förslag till ny Författning godkändes;
Vällofl. Borgare-ståndet, att, med ogillande af Utskottens yttrande
öfver Riksdagsmannen Strindlunds omförmälde motion, nu gällande Nådiga
Förordning af den 6 Augusti 1841 må, fortfarande intill nästa Riksdag,
gälla till efterlefnad, med de förändringar, som innefattas i följande §§. af
Utskottens Förslag, nemligen 26 §:n 1 morn., med åtföljande tarilf å panberymds-afgift,
samma §:s andra moment, så lydande: ”För enkla pannor
under 10 kannors rymd skattas efter 12 sk. kannerummet”, samt 4° och
4i §§., hvilken sistnämnde §. Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Ilögv.
Preste-slåndet, uppå Borgare-ståndets inbjudning, äfven sedermera godkänt;
samt
B/h. till R. St. Prot, 1844. S Sami % 2 A/d. 3 Baft.
2 Bevillning-, Lag- sami Allm. Besv.- o. Ekonomi-Utskollens Memorial, N:o 4,
Heclerv. Bondeståndet, att Utskottens Betänkande bifölls nied följande
förändringar:
1. Art.
att för enkla pannor i i:a klassen af 20 rymd och derunder må tillgodonjutas
den rätt aLt antingen begagna hela året till bränvinsbränning, såsom
föreslaget blifvit, eller halfva året, emot den bestämda afgiftens nedsättande
till hälften; hvarförutan de med skiljaktig bemärkelse nyttjade benämningarne
husbehofsbränning och bränning till afsalu borde uteslutas.
2. Art.
dels att i 23 §:n efter orden: ”Allmänna förvaringsrum” skulle inflyta tillägget:
som socknemännen utsett, och dels att 24 §:n skulle så förändras,
att, i stället för meningen ”tid och ställe inom districtet” skulle intagas
orden: lid och ställe inom socknen.
3. A r t.
att i sista momentet af 26 §:n slutmeningen: ”hvaremot den för första
klassens pannor af 20 kannors rymd och derunder bestämda afgift alltid
oafkorladt utgår”, i stället borde erhålla denna lydelse: hvaremot den för
första klassens pannor af 20 kannors rymd och derunder bestämda afgift
beräknas till hälften, när endast halfva året lill bränvinsbränning begagnas;
att i öfrigt de i 3i §:n och tariffen sidan 69 förelupne tryckfel, nemligen
i den förra ordet ”bränvinsdestilleringen” i stället för bränvinsbevillningen,
och i tariffen, att afgiften för panna af 42 kannors rymd i 5:te classen
blifvit utförd till endast 1,412 R:dr, i stället för i,5i2 R:dr skulle i behörig
ordning rättas.
5. Art.
att i 4o §:n i:a mom. orden ”dock ej under en ankare” skulle helt och
hållet utgå, samt sista mom. i samma §. erhålla följande förändrade lydelse:
till samma ansvar vare ock den förfallen, som genom gårdfarihandel
med bränvin söker att denna vara till större eller mindre qvantitet å
landsbygden utprångla.
Och har slutligen Bondeståndet inbjudit öfrige Stånden, att deltaga i
besluten, dels om antagande af 11 §:n af Utskottens Förslag, dels angående
upphörande af bränvinsbränningsredskapens försegling, och dels beträffande
bränvinsbränningsrättigheten, efter den tariff å jordvärdet, Bondeståndet
fastställt; hvilken inbjudning likväl icke af något Stånd antagits.
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv,- 0. Ekonomi-Utskottens Memorial, N\o 4- 3
Då sålanda tvenne Riks-stånd, Ridderskapet och Adeln, Preste- och
Borgare-stånden heslutat, att i:a och a:a arliklarne af na gällande Kongl.
Förordning, hvilka innehålla sådana bestämmelser att bevillnings-afgifternas
belopp deraf icke är beroende) skola intill nästa Riksdag gälla till efterrättelse,
så och utan afseende å Bonde-ståndets derifrån skiljaktiga, med
Utskottens förslag till Författning hufvudsakligen öfverensstämmande, beslut,
lärer vid hvad i omförmälde hänseende redan stadgadt är få
förblifva.
Hvad åter angår bränvinspannerymds-afgiften, så anse Utskotten sig
först böra till rättelse anmäla det i tariffen vid 26 §:n af Utskottens Förslag
anmärkte tryckfel, hvarigenom afgiften för 42 kannors panna i 5:te
classen, drifven med ånga, blifvit utförd tili 1,412 R:dr, i stället för
i,512 R:dr.
Vidare och då Preste-, Borgare- och Bonde-stånden godkänt Utskottens
förslag i 1 mom. af nyssnämnde §. med åtföljande tariff, dervid dock
Bonde-ståndet, i sammanhang med frågan om bränningstiden, stadgat det
undantag, alt afgiften för enkla pannor af 20 kannors rymd och derunder
skulle för 6 månaders bränningstid blifva hälften af hvad nämnde tariff
derför bestämmer, men Ridderskapet och Adeln äfven angående pannerymds-afgiften
bibehållit nu gällande Författnings stadgande; få Utskotten
som, i afseende å det af Bonde-ståndet beslutade undantag för omförmälde
enkla pannor, här nedan framställa serskildt utlåtande, för den händelse
att Ridderskapet och Adeln icke skulle finna skäl att i Med-slåndens beslut
om antagande af Utskottens ifrågavarande förslag sig förena, föreslå följande
voteringsproposition;
1:0.
Den, som bifaller Utskottens, af Preste-, Borgare- och Bonde-stånden
godkände, förslag vid Betänkandet 1 i 26 §:n 1 morn. med åtföljande
tariff på pannery mds-afgiften , voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, kommer 28 §:n 1 mom. med åtföljande tariff i Kongl. Förordningen
den 6 Augusti 1841» enligt Ridderskapet och Adelns beslut, alt
gälla till efterlefnad.
4 Bevillnings-j Lag- samt Allm. Besv,- o. Ekonomi-Utskottens Memorial, N\o 4-
Andra momentet i 26 §:n af Utskottens förslag, hvarigenom beskattningen
å enkla pannor under 10 kannor blifvit upptagen till 12 sk. kannerummet,
hafva Borgare- och Bonde-stånden godkänt; hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet bibehållit oförändradt samma moment
i 28 §:n af nu gällande Förordning, deri nämnde beskattning är föreskrifven
för alla slags pannor under 10 kannors rymd.
Då emedlertid denna fråga är af beskaffenhet att kunna på Bevillningsafgifternas
belopp inverka, och otvifvelaktigt är, att stadgandet i nu gällande
Författning, ehuru icke tydligen uttryckt, haft afseende å endast
enkla pannor, hemställa Utskotten, att Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet
måtte antaga ifrågavarande af öfrige Riks-slånden godkände förslag;
men få, för annan händelse, föreslå, att votering må anställas öfver följande
voteringsproposition:
2:0.
Den, som, lika med Borgare- och Bonde-stånden, antager Utskottens
förslag, att 26 §:n 2 mom. må erhålla denna lydelse: ”För enkla pannor
under 10 kannors rymd skattas efter 12 sk. kannerummet”, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, kommer, i öfverensstämmelse med Ridderskapet och Adelns
samt Preste-ståndets beslut, 28 §:n 2 mom. af nu gällande Förordning att
oförändrad bibehållas.
På sätt här ofvan finnes anmärkt, är genom trenne Riks-stånds beslut
afgjordt, att bränvinsbränning, äfven med enkla pannor af 20 kannors
rymd och derunder, endast må, såsom hittills egt rum, under sex månader
af året utöfvas; vid hvilket förhållande den af Utskotten i sista momentet
af 26 §:n föraslagne, äfvensom den af Bonde-slåndet i afseende å
sista perioden af nämnde moment beslutade förändring
torde böra förfalla;
men som Bonde-ståndet, i sammanhang med nämnde föräudring, fattat det
beslut, att den för i:a klassens pannor af 20 kannors rymd och derunder
bestämda afgift skulle beräknas lill hälften när endast halfva året till
bränvinsbränning begagnas; så och ehuru detta beslut tillkommit under
förutsättning att bränvinsbränning med omförmälde pannor finge under
Bevillnings-j Lag- samt Allm, Besv,- o, Ekonomi-Utskottens Memorial, N\o 4' 5
liela året utöfvas, samt all anledning är för handen att förmoda, hvad
Utskotten ock hemställa, att Bonde-ståndet, vid det nu förändrade förhållande
i afseende å bränningstiden, ville frånträda sitt berörde beslut;
få Utskotten likväl, för en motsatt händelse, föreslå följande voteringsproposition:
3:o.
Den, som, lika med Ridderskapet och Adeln, Preste- och Borgarestånden,
anser enkla pannor af 20 kannors rymd och derunder böra för
6 månaders bränningstid draga den skatt, som i nu gällande och den af
Utskotten föreslagne tarifF finnes för samma tid bestämd, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, kommer, i Öfverensstämmelse med Bonde-ståndets beslut, beskattningen
å dessa pannor att nedsättas till hälften af hvad nämnde tariffer
innehålla.
Utskottens förslag, att dels utesluta 3o §. af gällande Författning, dels
införa ändringar i 32 och 33 §§. af 3:dje Artikeln och 3q §. af 4;de Artikeln
i samma Författning, har af Irenne Riks-stånd blifvit ogilladt och kommer
således att förfalla.
Beträffande åter 4° §• af Utskottens förslag, så hafva Preste- och Borgare-stånden
antagit detsamma oförändradt, Bonde-ståndet uteslutit ur i:sta
mom. orden ”dock ej under en ankare”, samt förändrat lydelsen af andra
momentet; hvaremot Ridderskapet och Adeln bibehållit motsvarande 43 §.
# i gällande Författning oförändrad.
Då, i afseende å lydelsen af i:sta mom. af ifrågavarande §., två Stånd
stannat emot två,
lärer frågan om förändrad redaclion derutinnan få anses förfallen.
Men som Preste- och Borgare-stånden bifallit Utskottens förslag i sednare
momentet och Bonde-ståndet, ehuru med förändring af redactionen,
instämt i det dermed afsedda förbud mot den s. k. gårdfarihandeln med
bränvin, samt Ridderskapet och Adeln, då nu gällande Förordning i sin
helhet antagits böra förblifva gällande, icke ingått i serskild pröfning af
6 Bevillnings-, Lag- samt Allm, Besv.- o, Ekonomi-VIskottens Memorial, N:o 5.
hvad nämnde förslag innehåller; anse Utskotten sig böra vidblifva samma
förslag, och hemställa vördsamt,
att Ridderskapet och Adeln samt Bonde-ståndet ville detsomma
antaga.
Som samtlige Riks-slånden godkänt den af Utskotten föreslagne §.,
kommer dervid att förblifva.
Slutligen oeh då Utskottens förslag till förändrad redaction af 46 §• i
gällande Författning blifvit endast af Bonde-ståndet godkändt; hvaremot
de öfrige Stånden bibehållit samma §. oförändrad,
mäste Utskottens berörde förslag anses förfallet.
Stockholm den 10 December 1844*
N:o 5.
Aak. till Exp.-Utsk. d. ia Dec., kl. 1 c. m.
Memorial3 i anledning af Herr Gustafssons uti väckt motion
bland annat gjorda framställning om sättet och vilkoren för controll-stämpling
af inkommande utländskt guld- och silfver-arbete.
Till Bevillnings-Utskottet har blifvit remitterad en af Herr Gustafsson,
C. G., väckt motion, innehållande dels förslag till förhöjda tullbestämmelser
å inkommande utländskt guld- och silfver-arbete, och dels det
yrkande, att dessa arbeten, hvad controllen beträffar, måtte i alla afseenden
behandlas lika med Svenska tillverkningar, nemligen sålunda, alt de,
jemte controll-stämpeln, hvilken de ensamt nu inrymma, äfven skola förses
med en mästares ansvars-stämplar, samt, i händelse guldet eller silfret
vid anstäldt prof icke befinnes ega den halt och lödighet, som författningarne
föreskrifva, det icke då, såsom nu sker, bör få åter utföras, utan
på Controll-Contoret sönderslås och till inlemnaren återställas, i likhet med
hvad i dylika fall för inhemska guld- och silfver-arbeten är stadgadt; hvilken
behandling motionären yrkat målté iagltagas äfven i afseende å sådane
guld- och silfver-arbeten, som under namn af modeller införskrifvas.
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekonomi-Utskottens Memorial, N\o 6. 7
Sedan Bevillnings-Utskollet, sorn vid afgifvande af sitt Betänkande
N:o 12, angående Tull-bevillningen, tagit sagde motion till dess öfriga delar
uti öfvervägande, dervid tillika förklarat, att öfver densamma, i hvad
den rörer sättet och vilkoren för controll-stämpling af utländskt guld- och
silfver-arbele, yttrande skulle af Bevillnings-Utskottet gemensamt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet afgifvas, gå Utskotten nu att sådant
fullgöra; och enär inländsk mästare icke lärer kunna tillförbindas att anbringa
någon sin ansvars-stämpel å en vara, som han icke sjelf tillverkat,
sami då skäligen icke kan fordras, att den, som infört arbetadt guld eller
silfver, skall, lika med den inhemska tillverkaren deraf, hafva varit i tillfälle
att om delsammas halt göra sig förvissad, innan det af honom, för
att i berörde afseende undersökas och controll-stämplas, å Controll-Contoret
företes, i följd hvaraf icke eller kan vara med räLt och billighet öfverenstämmande,
att låta den förre drabbas af enahanda påföljd, nemligen
arbetels sönderslående, som den sednare, utan denna rätteligen synes Utskotten
böra inskränkas till arbetets återutförande, anse Utskotten sig böra
hemställa,
att Herr Gustafssons ifrågavarande framställning icke må till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 November 1844*
Reservation häremot anmältes af Herrar K. A. Almgren och J. W.
Boström.
N:o 6.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 12 Dcc., kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Pehr Mattssons fran fVester-norrlands
Län motion i afseende å Handels- och Sjöfarts-tradalen med
Ryssland.
Till Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten har
blifvit remitterad en motion af Pehr Mattsson från Wester-norrlands Län,
8 Bevillnings-, Lag- samt Allm, Besv,- o, Ekonomi-Utskottens Memorial, N:o 6,
hvari föreslås, att då den emellan Sverige och Ryssland år 1838 afslutade
Handels-och Sjöfarts-tractat med dertill hörande, additionella artikel, hvilken
till en del med detta års slut upphörde att vara gällande, haft ett
menligt inflytande på Sveriges landtmanna-handel, och behofvet af de förnödenhets-varor,
såsom smör, kött, boskap, ved, lärft m. m., hvilkas införande
från Finland nämnda afhandling afsett att underlätta, kunde af den
inhemska productionen i tillräcklig mängd och till billiga priser fullt tillfredsställas,
Rikets Sländer måtte, genom underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, på det kraftigaste utbedja sig att berörde, snart i vissa delar tillän—
dagåendé, tractat icke måtte ytterligare förnyas; hvarjemte motionen innehåller
förslag till bestämmelser vid Tulltaxans upprättande, angående införseln
af en del bland ofvannämnde varor.
Sedan Bevillnings-Ulskottet uti dess Betänkande N:o 12, angående
Tull-regleringen, tagit denna motion till dess öfrige delar i öfvervägande,
åligger det begge Utskotten att, på sätt i nämnde Betänkande blifvit föreslaget,
angående den förevarande frågan, afgifva gemensamt yttrande; och
ehuru Utskotten, för deras del, lika med motionären, icke anse skäl vara
för handen lill den ifrågavarande tractatens förnyande; likväl och som Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet redan, i anledning af en utaf Herr
P. Berg i enahanda syftning väckt och till nämnde Utskott ensamt remitterad
motion, uti dess Betänkande N:o 76 behandlat detta ämne och dervid
tillstyrkt Rikets Ständer, ”att hos Kongl. Majrt anhålla, att den uti
”additionel artikel till Handels-tractaten emellan Sverige och Ryssland af
”den 8 Maj 1838 Finska producler vid införsel till Sverige, på sätt en den”na
tractat bilagd tariff närmare utvisar, medgifna lindring i tull, hvilken
”med innevarande års slut tilländalöper, icke måtte vidare förlängas,
”utan dessa producter från och med nästa år blifva underkastade sam”ma
tull-afgifter, som i allmänhet af Rikets Ständer å inkommande varor
”blifva bestämde”; så, och då Rikets Ständer härom jemväl fattat deras
beslut,
lärer någon åtgärd i följd af Pehr Mattssons omförmälda
hemställan icke erfordras.
Stockholm den 29 November 1844*
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Bebg, 1844.
Bevilln.-j Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotltns Utlåtande, N:o 7, 1
N:o 7.
Auk. till Exp.-Utsk. den 24 Febr., kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Betänkandet N:o
3, angående Tullförfattning arne.
Sedan, vid behandling hos Riks-Stånden af Revillnings-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-IJtskoltens betänkande, N:o 3, i anledning
af vackla motioner oin ändringar i Tullförfattningarne, Tre Stånd angående
samma belänkande fattat bufvudsakliga beslut, nemligen sålunda,
alt det blifvit af Preste- och Bonde-Stånden till alla delar bifallet, samt
af Borgare-Ståndet, för så vidt ändringar derigenom blifvit föreslagne uti
Kongl. Förordningen till förekommande af oloflig införsel eller utförsel af
varor den 22 December 1841, afslaget, och tili dess öfriga delar godkändt
eller ansedt icke erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarne
eller böra vid hvad Utskotten yttrat förblifva; men [Ridderskapet och
Adeln, som antagit från Utskottens förslag skiljaktiga lydelser för 34 och
39 §§. af nyssberörde Kongl. Förordning och bifallit hvad Utskotten i öfrigt
yttrat och hemställt, deremot, lill följd af gjorda anmärkningar, återremitterat
förslaget till ny redaclion af sagde Förordnings 35 §.; så få
Utskotten, innan de afgifva förslag till sammanjemkning af dem bland
Riks-Slåndens berörde definitivt fattade beslut, hvilka äro sinsemellan olika,
na till besvarande upptaga omförmälda vid den återremitterade 35:te
§:n framställda erinringar och yrkanden.
I denna §., som innefattar föreskrifter i afseende på undersökning å
person, som misstänkes hafva på sig förstucket gods, hade Utskotten icke
föreslagit annan ändring, än att deder bestämda böter för obehörig sådan
undersökning, nemligen af 20 till 3oo R:dr för undersökningsman i händelse
beslag underkastadt gods dervid ej upptäcktes, samt af to till 100 R:dr
för den, som i det ifrågavarande afseendet någon anhållit, i händelse behörig
undersökningsman ej funne skäl att undersökning anställa, måtte
nedsättas, så att dessa bötesbestätnmelser komme att utgöra, för det förra
fallet, från 5 till 5o R:dr} och för det sednare från 3 lf$ till i3 lfi R:dr;
Bih. lill R. St. Prot. tS4Sj 5 Sami. a A/d. 4 Baft.
2 Bevilln,-, Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N-.o 7.
— och har i detta afseende hos Ridderskapet och Adeln blifvit anmärkt:
att paragrafen ifrån början icke synes hafva fått den mest lyckliga redaetion,
och att den enda af Utskottet föreslagna ändring icke vore den
lämpligaste, emedan, om äfven minskning i ansvaret för tulltjenstemännen
vid misslyckade kroppsvisitationer i vissa trakter, der smygvägar funnos
och der sålunda lurendrejeri i större scala kan förmodas inträffa, skäligen
borde medgifvas, det likväl icke vore humant, klokt eller riktigt att, mot
ett så ringa ansvar, som Utskotten föreslagit, tillåta nämnde tjenstemän
att anställa kroppsvisitation äfven å resande; hvadan för sagde paragraf
blifvit föreslagen följande lydelse:
”£:sta mom. Då någon, som ankommer till hamn, tullplats eller sådan
gränseort, der allmän landsväg är, misstänkes hafva på sig förstucket gods,
må undersökning derefter af Tullkammare- eller Tullinspections-föreståndare
samt Öfveruppsyningsman vid Ha m n be va k n i n ga r n e och Befälhafvare på
kust-stationerne kunna anställas i vaktstuga eller annat rum, hvarvid, 0111
undersökningsman eller den misstänkte det äskar, 2:ne vittnen skola tillkallas
och tillstädesvara- Anträffas å nämnde ställen sålunda misstänkt
person af underbetjente vid Tullverket, då må han endast af dem kunna
anhållas till dess någon af ofvanuppräknade tjenstemän hunnit tillkallas
för undersöknings verkställande.”
’2:dra marn. När sådan undersökning nu förrättas skall, varde den
misstänkte tillsagd att aflägga sina kläder eller den del deraf, som undersökningsman
äskar, hvilken tillsägelse, derest den icke genast åtlydes, andra
gången upprepas. Vägrar den misstänkte eller dröjer han då, utan
påtagligt och giltigt skäl, att sig afkläda, må undersökningen verkställas å
kropp hans, eller, derest så nödigt aktas, sedan han blifvit, med tillhjelp
af underbetjente, eller, om motstånd sker, genom tillkallad handräckning,
afklädd.’”
”3:dje mom. Undersökningsman, som, utan alt t vän ne tillsägelser, på
sätt sagdt är, förutgått, vid skeende undersökning lägger hand å misstänkt
person, miste tjeusten och varde ådömd Sex månaders fängelse å fästning.’”
”4:de inom. Är det qvinsperson, sorn misstänkt är, må undersökningen
ej verkställas utan genom tillkallad person af’ samma kön och i afskildt
rum, hvarest ingen af mankön tillätes vara närvarande: äro> vittnen
erforderlige, varde ock qvinnor tillkallade. Bryter undersökningsman, när
undersökning sker å misstänkt qvinna, emot dessa föreskrifter, varde å
-
Bevilln.-j Lag- samt Allm, Betv.- och Ehon.-Utskottens Utlåtande , N'.o 7. 3
dömd Ett års fängelse å fästning; miste ock dertill tjenslen, som ofvan
sagdt är.”
”5:te morn. Upptäckes ej, vid undersökningen, gods, som är beslag
underkastadt, eller linner behörig undersökningsman sig ej hafva skäl att
å afUnderbetjent anhållen person undersökning anställa, bote serskildt lör
en hvar, hos hvilken vid undersökning dylikt gods ej funnits, eller å hvilken,
af Underbeljente anhållen, undersökning ej af vederbörande ansetts
böra vidtagas, i förra fället Undersökningsmannen från 20 till 300 R:dr,
och i det sednare Underbetjente, sorn anhållningen gjort, från 10 till 100
R:dr, inålsregandens ensak.”
”6:te mom. I skärgård, vid kusterne och landgränsorna inom en svensk
mils afstånd från saltsjö eller gräns, må jemväl undersökning efter förstucket
gods kunna å misstänkt person på andra ställen, dock icke af annan
person, anställas, än de, som i Esta mom. af denna §. äro uppräknade.
Härvid skola de i 2:dra, 3:dje, 4:de och 5:te momenten stadgade
föreskrifter lända till efterlefnad; dock med den minskning i ansvaret, i
händelse att gods, som beslag underkastadt är, icke upptäckes, att böter
för undersökningsman, om undersökning egt rum, ådömas från 5 till 50
R:dr, samt för Underbetjent, som anhållning gjort, hvarpå undersökning
icke följt, från 3 till 33 1/3 R:dr. ■— Äfven må de undersökningar,
hvarom i detta moment stadgas, derest hus icke finnas i grannskapet å
misstänkt mansperson, men ej å qvinna, kunna förrättas utom hus; dock
endast i nödfall och med skäligt afseende å väderlek samt årstid.”
”7:de mom. Skulle stark anledning yppas, att å gräns eller kust, eller
i grannskapet af stad, lurendrejeri eller tullförsnillning, genom varors
fördöljande på kroppen och i kläderna, uti större mått idkas och fortfar,
ege General-Tull-Styrelsen att, med de inskränkningar, som af Kongl. Maj:t
i Nåder utstakas, genom utfärdad Kungörelse undantagsvis föreskrifva
strängare åtgärder och minskadt ansvar för beslagare; dock må ingen ändring
ske i afseende å behandling af resande, som anlända till hamn eller
grän seort, hvarest landsväg är. Ej heller må föreskrifterna i 4:de oell
6:te momenten, i hvad de beträffa misstänkt qvinna, i någon händelse
förändras eller ansvaret för öfverträdande deraf nedsättas.
”8:de mom. Har undersökning å misstänkt person skett, men beslag
icke följt, vare undersökningsman förpligtad att på begäran derom lemna
betyg, enligt föreskrifvet formulär; och varde den, som ett sådant betyg
4 Bevilln.Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o J.
företer, från undersökning af annnan tjensteman under då förehafvande
färd befriad.”
’9:dc mom. k den, som för oloflig införsel eller utförsel af varor en
eller flere gånger tillförene straffad blifvit, må undersökning utan påföljd
af böles-ansvar ega ruin: dock att, i öfrigt, föreskrifterna i föregående momenter
iakttagas.”
"10:de mom. Lag samma vare, om, vid anställd undersökning af resandes
och vägfarandes medförde saker, eller af saker, som bäras af lill
fots gående person, å orter och ställen, som ofvan sagde äro, anträffats
varor, som äro underkastade beslag, och i den mängd, att tydligen skönjes,
det afsiglen varit att dermed drifva köpenskap.”
11 :te mom. Nu bar någon af okynne, genom uppstoppning af kläder
eller annorledes, föranledt skälig misstanka; vare undersökningsman och
tullbetjent, som den misstänkte undersökt eller anhållit, äfvenledes från
bötesansvar befriade, och vare den, som slikt okynne visat, förfallen tili
böter af 50 R:dr, målsegandes ensak. — Sker det andra gången eller flere,
ligge i tväböte.”
Att å en annan sida detta förslag i vissa afseenden syntes vara alltför
vidsträckt, och behof icke förevara af den deri gjorda åtskillnad i
lagbestämmelserna då visitationen sker vid gränsort, der allmän landsväg
går fram, och då den sker inom ett visst afstånd från kusten i allmänhet,
hvarföre blifvit framstäldt ett annat så lydande förslag till lydelse
af den ifrågavarande paragrafen:
”Då någon, som till tullplats eller gränseort ankommer, misstänkes
hafva på sig förstucket gods, må undersökning derefter af Tullkammareeller
Tull-inspections-föreslåndare samt Öfveruppsyningsman vid Hamnbevakningarne
och Befälhafvare på kuslstationerna kunna anställas. Sådan
undersökning bör, om den misstänkte det önskar, verkställas i serskildt
varmt rum, i två vittnens närvaro. Erfordras för undersöknings verkställande,
att den misstänkte öppnar eller till någon del aflägger sina klädesplagg,
må undersökningsman sig dermed icke befatta i annat fall, än om
den misstänkte vägrar att sådant sjelf verkställa. Är den misstänkte qvinsperson,
må undersökning ej verkställas utan genom tillkallad person af
samma kön, i afskiljdt rum. Anträffas å nämnde ställen sålunda misstänkt
person af Underbetjenle vid Tullverket, då må han endast af dem
BevillnLag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande} N\o 7. 5
kunna anhållas, till dess någon af ofvanuppräknade tjenstemän hunnit tillkallas
för undersöknings verkställande. Upptäckes ej dervid beslag underkastadt
gods, eller finner behörig undersökningsman sig ej hafva skäl att
ä af UnderbeLjent anhållen person undersökning anställa, bote serskildt för
en hvar, hos hvilken vid undersökning dylikt gods ej funnits, eller å hvilken,
af Underbetjent anhållen, undersökning ej af vederbörande ansetts
böra vidtagas, i förra fallet undersökningsmannen från 20 till 300 R:dr,
och i det sednare Underbetjent, som anhållningen gjort, från 10 lill 100
R:dr, målsegandens ensak, och ansvare undersökningsman dessutom serskildt
efter nedanstående 42 §., om af honom våld eller oskick vid undersökningen
föröfvats.”
”Å den, som för oloflig införsel eller utförsel af varor tvänne resor
tillförene straffad blifvit, må sådan undersökning utan påföljd af bötesansvar
ega rum."
Vidare: att då Två Stånd redan hade bifallit Utskotlets förslag, men
ett Stånd afslagit detsamma, ett med detta sistnämnda lika beskaffadt beslut
borde fattas jemväl af Ridderskapet och Adeln, och att hvad i detta
afseende nu är stadgadt sålunda måtte få till nästa Riksdag qvarstå oförändradt;
samt att, då det, å ena sidan, vore angeläget att lägga hinder i vägen
för embelsmannen att missbruka sin magt, men det, å andra sidan,
afven vore af vigt att tillse, det han icke risquerar derpå hela sin välfärd,
de hittills gällande minimibeloppen syntes vara ganska lämpliga,
men maximibeloppen deremot för höga och alltså erfordra en betydlig
nedsättning.
Hvad sålunda blifvit anmärkt och yrkadt, hafva Utskotten tagit i öfvervägande;
och alldenstund Utskotten, hvilka icke, af inkomne motioner,
egt anledning att sträcka sin pröfning till andra delar af den ifrågavarande
35 §., än beträffande de der stadgade bötesbelopp, hvari Utskotten,
som, till följd af väckt motion, föreslagit nedsättning i de uti 38 och 39
§§. nu gällande ansvarsbestämmelser för misslyckade husvisitationer, i sammanhang
dermed ansett minskning böra ega rum, icke i vidsträcktare
måtto, än hvad angår förstberörda bötesbelopp, föreslagit förändrade stadganden
i denna 35 §.; fördenskull och emedan Borgare-Ståndet, genom
dess afslag å hvad Utskottet angående sagde paragraf hemställt, icke kan
antagas hafva afsedt mera, än sjelfva den ifrågavarande af Utskotten tillstyrkta
nedsällningen i ansvarsbestämmelserna, men deremot i öfriga de
-
6 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Utlåtande, N:o 7.
lar, der ändring icke fått af Utskotten ifrågasättas, måste anses hafva,
lika med Preste- och Bonde-Stånden, som i allo bifallit Utskottens förslag,
åsyftat paragrafens bibehållande vid dess nuvarande lydelse; ty och
sora tre Stånd, hvilkas beslut uti så beskaffade frågor, som den föregående,
utgöra Rikets Ständers, följaktligen godkänt dessa delar af paragrafen;
alltså finna Utskotten, med anmälan häraf, sig icke kunna de hos Ridderskapet
och Adeln gjorda ofvanberörda anmärkningarne annorlunda till
pröfning upptaga, än för så vidt de hafva afseende endast å de oftanämnde
ansvarsbestämmelserna; och enär, på sätt utredt är, dervid förekommer,
att två Stånd gillat de af Utskotten föreslagne lägre beloppen, ett
Stånd bibehållit de nuvarande högre, samt de hos Ridderskapet och Adeln
vid återremissen framställda yrkanden i allmänhet åsyfta, att dessa bestämmelser
borde antingen förblifva vid hvad de nu äro, eller åtminstone
höjas utöfver hvad Utskotten tillstyrkt, hafva Utskotten, som, vidhållande
deras åsigt, att de nuvarande bötesbeloppen äro för höga och att
minskning deri således bör ega rum, likväl ej vilja bestrida, att den nedsättning,
som uti deras förra betänkande ar föreslagen, möjligen blifvit
sträckt väl långt, trott de olika fordringarne kunna tillfredsställas genom
antagande af ett medium emellan de gällande och förut föreslagna ansvars-bestämmelserne;
hvadan
Utskotten föreslå, att de ifrågavarande bötesbeloppen måtte antagas
att utgöra, för undersökningsman, då vid anställd kroppsvisitation
beslag underkastadt gods ej upptäckes, från Tio till
Etthundrade Riksdaler, och för underbetjent, då behörig undersökningsman
finnér sig ej hafva skäl att å af den forre anhållen
person undersökning anställa, från Feni till Tjugu Riksdaler.
Stockholm den 24 Februari 1845.
Beviltn,-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vlskottcns Betänkande, N:o 8. 7
N:o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Febr. , kl. 8 e. n>„
Betänkande, t anledning af väckt motion om framställande af underdånig
anhållan om Nådig Proposition vid nästa Riksdag, med
förslag till nödige ändringar i afseende å så väl Tullbevakningen
f som de i Tulltaxan stadgade förbud och lullafgifter.
Ridderskapet och Adeln har till Bevillnings-Utskoltet remitterat en
af Herr Grefve Lagerbjelke, Gustaf, i stöd af 56 §. Riksdags-Ordningen
och med hemtad anledning af Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o 3, angående Tullförfattningarne,
gjord framställning, att Rikets Ständer måtte aflåta underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit enligt följande förslag:
"Enär, efter hvad erfarenheten nogsamt visat, en högst betydlig oloflig
varuinförsel till Riket eger rum, dels genom lurendrejning, dels genom
tullförsnillning, hafva Rikets Ständer tagit delta ärende i noggrant öfvervägande,
och dervid funnit, att de angående tullbevakningen gällande Stadgar
och Författningar väl i flera delar torde tarfva jemkning och förbättring,
men att orsaken till ifrågavarande betänkliga förhållande till en
väsendtlig del jemväl bör sökas deruti, att de uti Tulltaxan förekommande
förbud och höga tullafgifler göra den olofliga varuinförseln så lönande,
att genom eonfiscationer uppkomne förluster rikeligen ersättas och öfvervägas
genom den vinst, som skördas vid de tillfällen, då den olofliga införseln
lyckas, och hvilka tillfällen äfven en fullkomligare tullbevakning
icke torde kunna hindra att någon gång inträffa."
"På grund häraf få Rikets Ständer hos Eders Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att Eders Kongl. Majit täcktes för Rikets näst församlande
Ständer, genom aflåten Nådig Proposition, föreslå, så väl de förändringar
uti nu gällande Stadgar och Författningar aingående tullbevakningen, hvilka
Eders Kongl. Majit finnér vara af behof vet påkallade, som ock ett sådant
utbyte af fö i bud emot införsels-afgifter samt desse sednares i allmänhet
jemkande och reglerande till det belopp att, jemte iagttagande af nödigt
afseende i öfrige med införseltullen afsedda ändamål, tullafgifteme
8 Bevilln.-j Lag- sami Allm. Besv,- och Ekon.-Utskottcns Betänkande, N.o 8.
icke utsättas högre, än att den laglydige medborgaren genom dem icke
ålägges större kostnader, än som den olofliga varuinförseln, med dervid
åtföljande praemie-afgift för åtagande af risk för confiscation, medför.”
Som de Författningar, hvilka innefatta föreskrifter angående tullbevakningen,
blifvit, dels på grund af Rikets sednast församlade Ständers framställning,
dels efter af vederbörande Embetsverk på Nådig befallning utarbetade
förslag, under tiden emellan sista och innevarande Riksdag af
Kongl. Maj:t utfärdade, och icke allenast Bevillnings-Utskottet uti dess
Betänkande N:o 12, angående tullbevillningen, uppå förekommen anledning,
redan tillstyrkt Rikets Ständer att uttrycka underdånig önskan om förstärkande
i allmänhet af tullcontrollerna och bevakningen, derest Kongl. Maj:t,
efter vederbörandes hörande, finner sådant vara af behofvet påkalladt,
hvilket tillstyrkande blifvit af samtlige Riks-Stånden bifallet, utan äfven
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten uti deras
ofvanberörde Betänkande N:o 3, angående Tullförfattningarne, föreslagit
Rikets Ständer de speciella ändringar för ett fullständigare handhafvande
af tullbevakningen i vissa delar, hvartill anledning af inkomne motioner
förefunnits; samt enär Bevillnings-Utskottet uti dess förrberörde
Betänkande, N:o 12, jemväl redan afgifvit och Rikets Ständers pröfning underställt
förslag till de jemkningar i gällande Tulltaxa, så i afseende på
förbud, som införsels-afgifter, hvilka Rikets Ständer kunna finna af närvarande
förhållanden påkallade; så och då Rikets Ständer genom de beslut,
som i dessa ämnen dels äro, dels varda fattade, måste antagas komma att
uttrycka och i underdånighet gifva Kongl. Majrt tillkänna deras åsigter uti
ifrågavarande hänseenden,
anse Utskotten, vid dessa förhållanden, Herr Grefve Lagerbjelkes
omförinälda framställning icke lämpligen böra lill någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 Februari 1845.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 1845.
Bev.-, Lag- samt Allm.. Besv.- och Ekon.-Utskottens MemorialN.o p. t
N:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 April, kl. 6 e. ra.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut, angående
tull-författningarne.
Sedan uti väckte motioner framställningar blifvit gjorde om ändringar
uti åtskilliga delar af Kongl. Förordningen till förekommande af oloflig
införsel eller utförsel af varor den 0.1 December 1841» äfvensom i Kongl.
Stadgan om livad vid sjöfart inrikes orter emellan iakttagas bör samt om
inrikes tullförpassning och bevakning af den 15 Maj i8/j3, samt uti Kongl.
Ma j:ls förnyade Nådiga Segla t i ons-0 rd ning af sistnämnde dag, och Utskotten
uti deras Betänkande N:o 3 häröfver algifvit serskilda yttranden, så har,
hvad Utskotten i sådant afseende hemställt och föreslagit, blifvit af samtlige
Riks-Stånden godkändt och bifallet; utom hvad angår förstnämnde författning,
och är yttrande af Utskotten således nu erforderligt, endast angående
denna Kongl. Förordning.
Utskotten hade ansett, alt, till vinnande af fullständigare controller
emot öfverträdelserna af bestämmelserna i Tulltaxan, ej allenast räLtigheten för
vederbörande tjenstemän och betjente att anställa undersökning efter ololligen
infördt gods borde utvidgas, utan äfven att, i händelse, vid anställd sådan
undersökning, ololligen infördt gods icke anträffas, nedsättning i derför
nu gällande ansvarsbestämmelser borde ega rum, för hvilket ändamål förändrade
stadganden blifvit föreslagne uti Förordningens 3r 35, 38 och 3p §§.
För att göra skiljaktigheterna Riks-Slånden emellan deslomera åskådliga,
torde det vara nödigt alt, jemte de serskilda besluten, här erinra om
innehållet af sagde paragrafer icke allenast så, som Utskotten föreslagit dem,
ulan ock sådane de för närvarande gälla, helst Preste- och Bonde-Stånden
till alla delar bifallit Utskottens förslag samt Borgare-Ståndet bibehållit paragralerne
vid deras nuvarande lydelse, och alltså endast Ridderskapet och
Adeln dels biträdt än det ena än det andra alternativet, dels fattat från
begge afvikande beslut.
05
Jlih. till H. St. Prot. 184S, 5 Sami. 2 Afd. 5 Haft, 1
2‘ Bev.-j Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Memorial, N.o <?•
Den 34 §• uti 1841 års Förordning innehåller, att undersökning efter
olofligen infördt gods må å de ställen, som i momenten N:is 1, 2 och
3 uti 3a §. uppräknas, kunna anställas af Kronofogde, Länsman, Lands- eller
Stadsfiscal, Fabriksombudsman samt Öfverbetjente vid tullverket, hvar
inom sitt tjenstgörings-district, äfvensom af desse sistnämnde derutom, då
de, efter föregången anmälan, för tillfället varda af General-Tull-Styrelsen
till så beskaffad förrättning förordnade, men att deremot dylik undersökning
i de lägenheter, som uti 4 och 5 momenten af 32 §., äfvensom uti
33 §. omförmälas, endast må kunna företagas af Kronofogde, Tullkammareföreståndare,
Kustchef, Tullfiscal och Fabriks-ombudsman inom deras egna
tjensgörings-district, samt i öfrigt af sådane ordinarie tulltjensteman, i lika
grad med dem, som för serskilda tillfällen af General-Tullstyrelsen dertill
förordnas.
Utskotten deremot föreslogo, att undersökning efter olofligen infördt
gods må på alla de ställen och lägenheter, som uti 32 och 33 §§. uppräknas,
kunna anställas af Kronofogde, Tullkammare-föreståndare, Tullfiscal, Kustchef
och Fabriksombudsman så väl inom som utom eget tjenstgöringsdistrict, samt i
öfrigt af sådane personer, sorn för serkilda tillfällen af General-Tullstyrelsen
dertill förordnas; samt att dylik undersökning å de ställen, som uti momenten
N:is 1, 2 och 3 i 32 uppräknas, jemväl må kunna anställas af Länsman,
Lands- eller Stadsfiscal samt andra tjenstemän och betjente vid tullverket
än de förut omförmälte, inom eget tjenstgöringsdistrict.
Ridderskapet och Adeln antog för paragrafen följande lydelse:
”Undersökning efter olofligen infördt gods må å de ställen och .lägenheter,
som uti 32 och 33§§. uppräknas, kunna anställas af Kronofogde, Länsman,
Lands- och Stadsfiscal, Fabriks-ombudsman samt Öfverbetjente vid tullverket
livar inom sitt tjenstgörings-district, äfvensom, utan inskränkning till district, af
sådane ordinarie tulltjensteman, som af General-Tullstyrelsen för serskilda
tillfällen dertill förordnas/’
”Dylik undersökning må ock af Tullkammare-föreståndare, Tullfiscal,
Kustchef och Reseinspector anställas utom districtet å de i 32 §. samt sednare
momentet af 33 §. uppräknade ställen; ligge det dock på deras ansvar,
att den nödiga tillsynen inom deras egna district derigenom icke varder
försummad.”
Med förnyad erinran, att Preste- och Bonde-Stånden bifallit Utskottens
förslag samt Borgare-Ståndet bibehållit paragrafen vid dess närvarande
lydelse, finnes vid sammanställningen, medi hvarandra af dessa, olika beslut::
Bev.-j Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-VtskoUens MemorialN:o g. ‘3
att alla fyra Riks-Stånden varit ense om bibehållande deraf, alt undersökning
efter olofligen infördt gods må anställas af Kronofogde, Tullkammareföreståndare,
Kustchef, Tullfiscal och Fabriks-ombudsman å alla de ställen och
lägenheter, som uti 32 och 33 §§. uppräknas, hvar inom sitt tjenstgöringsdistrict,
hvilket således lärer komma att fortfarande tjena till efterrättelse;
att
tre Stånd, nemligen Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden, bibehållit det
äldre stadgandet, att dylik undersökning må anställas af länsman, lands
eller stadsfiscal endast å de ställen, som uti momenten N:ris i, 2 och 3 i
32 uppräknas, likaledes inom eget district,
hvilket alltså jemväl lärer böra fortfara att vara gällande;
att vidare Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden varit
ense om den förändring, att sådan undersökning må anställas af tullkammare-föreståndare,
kustchef och tullfiscal å de i 3a §. samt sednare momentet
af 33'§. uppräknade ställen, äfven utom deras tjenstgörings-district, då deremot
för närvarande endast öfverbeljente vid tullverket kunnat utom eget
district, men med inskränknig till de i momenten i, i och 3 i 3a §. omnämnde
ställen, efter föregången anmälan, för tillfället af General-Tull-Styrelsen
till så beskaffad förrättning förordnas,
och hvilken ändring således lärer vara att anse såsom af
Rikets-Sländer beslutad;
att deremot väl Preste- och Bonde-Stånden beslutat de ändringar, dels att
undersökning utom districtet skulle få anställas, utom af de sistberörde personerne,
äfven af kronofogde och fabriks-ombudsman, samt att undersökning
utom district skulle få göras äfven å de i i mom. af 33 §. uppräknade
ställen, dels ock att inom eget district undersökning borde få företagas å de
i momenlen N:o i, i och 3 i 3a §. omförmälda ställen äfven af amira
tjenstemän och betjente vid tullverket, än de ofvan omnämnde; men som
Borgare-Ståndet bibehållit nu gällande bestämmelser samt Ridderskapet och
Adeln deruti icke i berörde afseenden beslutat någon ändring, utan alltså
jemväl vidblifvit de nuvarande stadganden; hvadan två Stånd i dessa
delar stannat emot två,
lärer frågan om nämnde förändringar komma att förfalla;
samt
att Ridderskapet och Adeln ansett, att inom districtet äfven länsman samt
ilands- och stadsfiscal borde få anställa undersökning jemväl å de ställen,
Bev.-j Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottcns Mcmorialj N:0 g.
sorn i 4 och 5 mom. af 32 §. samt uti 33 §. omförmälas, och att utom
districlet äfven rese-inspeclor skulle å de af Ridderskapet oell Adeln i sådant
afseende i öfrigt medgifna ställena kunna företagas; hvarjemte Ridderskapet
och Adeln stadgat, att, då undersökning af dertill berättigade tjenstemän
verkställdes utom districlet, det skulle ligga på deras ansvar, att den
nödiga tillsynen inom deras egna district derigenom icke Liefve försummad;”
men enär icke något af de tre öfrige Stånden uti dessa omständigheter
biträdt Ridderskapet och Adelns möning,
lärer Ridderskapet och Adelns berörda beslut icke kunna lill
någon åtgärd föranleda.
Derförutan förekommer en skiljaktighet af den beskaffenhet, att icke
i allo hvarken tre Stånd deruti stannat emot ett, eller två emot två. —
På sätt förut blifvit omförmäldt, må nemligen, enligt paragrafens nuvarande
lydelse, undersökning äfven utom tjenslgörings-dislrictet å de
i momenten N:ris i, 2 och 3 uti 32 §. uppräknade ställen anställas
af öfverbet jente vid tullverket, då dej efter föregången anmälan,
för tillfället varda af General-Tull-Styrelsen till så beskaffad
förrättning förordnadej äfvensom inom districtet å de ställen, som oruförmälas
i 4 ocb 5 mom. af 3a §. samt uti 33 §. af sådane ordinarie tulltjensteman
i lika grad med kronofogde, tull-kammare-föreståndare, kustchef,
lull-fiscal eller fabriks-ombudsman, som för serskilda tillfällen af General-Tull-styrelsen
dertill förordnas; hvilket stadgande Borgare-Ståndet
bibehållit. Enligt Utskottens af Preste- och Bonde-Stånden antagna förslag,
l’å alla sådane personer, som för serskilda tillfällen af Tull-Styrelsen dertill
förordnasj företaga visitation såväl inom som utom eget district å alla
de i 3a och 33 §§. uppräknade ställen och jemlikt Ridderskapet och Adelns
serskilda beslut få utan inskränkning till district undersökning på alla de
omförmälda ställena anställas: af sådane ordinarie tull-tjenstemän, som af General-Tullstyrelsen
för serskilda tillfällen dertill förordnas.
Enär till en början härvid förekommer, att såväl Ridderskapet och
Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden äro ense derom, att någon inskränkning
icke skall ega rum hvarken angående districlet eller ställena för undersökningen,
samt följaktligen, utan afseende på den af Borgare-Ståndet
bibehållna skillnad mellan dem, som kunna tillåtas anställa undersökning
utom eller inom deras district, samt emellan dem, som kunna förordnas att
å en del ställen undersöka utom och å andra ställen endast inom districtet,
Bev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens MemorialN.o g.
5
det bör genom tre ständs beslut anses afgjordt, att, vid meddelande
af iörordnande till undersöknings anställande af andre,
än deilill i allmänhet berättigade personer, afseende ej
behöfver hafvas å lägenhetens eller rummets beskaffenhet, ej
heller å dess befintlighet inom eller utom distiictet;
Men angående sedermera de personer, som må i sådant ändamål
kunna^ af General-Tullstyrelsen förordnas, förefinnas derom tre serskilda
meningar; och då dervid två stånd varit om ett och samma beslut ense,
samt det icke skäligen bör befaras, alt General-Tullstyrelsen skulle anförtro
ett slikt uppdrag åt andre personer antingen bland Tull-Verkets lägre betjening
eller utom detsamma, än sådane, som i hvarje hänseende må vara
dertill skicklige, anse Utskotten sig böra inbjuda Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet att, med frånträdande af sine,
instämma i Preste- och Bonde-Ståndens, i öfverenstämmelse
med Utskottens förslag, härutinnan fattade beslut,
samt hemställa, att, derest icke någotdera af de begge förstnämnde Stånden
antaga inbjudningen,
få med vidare yttrande i denna fråga inkomma.
Under förutsättning, att Utskottens bär ofvan uttalade åsigter godkännas
och alt den gjorda inbjudningen antages, skulle den ilråga varande
paragrafen komma alt lyda sålunda:
”Undersökning eller ololligen infördt gods må å alla de ställen och
"lägenheter, som uti 02 och 33 §§. uppräknas, kunna anställas al Kronofogde,
Tull-kammare-föreståndare, Kust-Chef, Tull-fiscal och Fabriks-om"budsman,
samt å de ställen, som uti 1, 2 och 3 momenten i 3a §. omförmälas,
jemväl af länsman och lands- eller stads-fiskal, hvar inom sitt
"tjenstgörings-district, och i öfrigt såväl inom som utom detsamma al så”dane
personer, som för serskilda tillfällen af General-Tull-styrelsen dertill
”förordnas.”
”Dylik undersökning må ock af Tull-kammare-föreståndare, Kust"Chef
och Tull-Fiscal anställas utom distiictet å de i 3a §. samt sednare
"momentet af 33 §. uppräknade slällen. Behörighet till undersöknings
"verkställande skall, dä sådant äskas, styrkas medelst uppvisande af tjenste"fullmagt,
förordnande eller tjensletecken.”
”När behörig person — — — — — må uppehålla.”
I 35 §., sorn innefattar föreskrifter i afseende på undersökning å person,
sorn inisstänkes hafva på sig förstucket gods, hade Utskotten i beläD
-
6 Besv.-j Lag- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Utskottens Memorialj N:o g.
kandet N:o 3 icke föreslagit annan ändring, än att de der bestämda böter
för obehörig sådan undersökning, nemligen af 20 till 3oo R:dr för undersökningsman,
i händelse beslag underkastadt gods dervid ej upptäcktes, samt
af 10 till 100 R:dr för den underbetjent vid Tull-Verket, som i det ifrågavarande
afseendet någon anhållit, i händelse behörig undersöknings-man
ej funné skäl att undersökning anställa, måtte nedsättas, så att dessa bötesbestämmélser
lomme att utgöra för det förra fallet från 5 till 5o R:dr, och
för det sednare från 3\ till i31 R:dr.
Sedan först Preste- och Bonde-Stånden bifallit detta Utskottens förslag,
Borgare-Ståndet bibehållit de närvarande bestämmelserna, men Ridderskapet
och Adeln återremitterat frågan, så hafva Utskotten, uti häröfver
afgifvet utlåtande N:o 7, föreslagit den förmedling, att bötes-beloppen måtte
antagas att utgöra för den förra händelsen från 10 till 100 R:dr, och för
den sednare från 5 till 20 R:dr; och ehuru Preste- och Bonde-Stånden,
med frånträdande af deras förra beslut, biträdt detta Utskottens sista förslag,
likväl och enär ej allenast Borgare-Ståndet vidblifvit sin förra mening
om bibehållande af nu gällande bestämmelser, än äfven .Ridderskapet
och Adeln fattat enahanda beslut,
lärer, då två stånd sålunda stannat emot två, vid de nu
stadgade bötes-beloppen böra förblifva.
Den 38 §. uti den förevarande förordningen stadgar: ”Har behörig
man gjort undersökning uti salubodar och bodkammare eller andra rum,
der varor bevisligen till salu hållas, eller der varuförsäljning förut under samma
innehafvares tid bevisligen skett; bote, derest olofligen infördt gods vid sådan
undersökning ej finnes, ifrån 2o till 3oo R:dr. Har han gjort undersökning
på de öfrige i 32 §. och sista mom. af 33 §. tillåtna ställen, utan att något
olofligen infördt gods dervid blifvit upptäckt; bote från 10 till 100 R:dr.
Har han försummat — — — till tre månader.
I de sålunda bestämda bötesbelopp hade Utskotten föreslagit nedsättning
och hemställt, alt de måtte utgöra för den förra händelsen från 5 till
5o R:dr, och för den sednare från 3 R:dr 16 sk. till i3 R:dr 16 sk.
Och som tre Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt Presteoch
Bonde-Stånden bifallit detta Utskottens tillstyrkande, lärer, utan afseende
derå, att Borgare-Ståndet detsamma afslagit,
berörde nedsättning i bötesansvaret enligt denna §. böra anses
vara af Rikets Ständer beslutad.
För 3g §., som innehåller: ”har behörig man gjort sådan undersök
-
Bev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ltskottens Memorial, N.-o Q.
”ning, sorn i morn. i 33 §. medgifver, utan att olofligen infördt gods der*
”vid upptäckt blifvit; bote för hvarje serskildt undersökt rum eller lägenget,
som af samma person i samma hus innehafves, från 5o till 3oo R:dr
”och straffes dessutom med suspension från tjenst och lön i tre till nio månader/’
föreslogo Utskotten följande förändrade lydelse:
”har behörig man gjort sådan undersökning, som i mom. i 33 §.
”medgifver, utan att olofligen infördt gods dervid upptäckt blifvit, straffes
”antingen med böter för hvarje serskildt undersökt rum eller lägenhet, som
”af samma person i samma hus innehafves, från 10 till 100 R:dr, eller ock
”med böter till nämnde belopp, jemte suspension från tjenst och lön från
”2 till 6 månader efter omständigheterna.”
Preste- och Bonde-Stånden biföllo Utskottens förslag, Borgare-Ståndet
bibehöll paragrafen oförändrad, men Ridderskapet och Adeln antog följande
lydelse:
”Har behörig man gjort sådan undersökning, som 1 mom. i 33 §.
medgifver, utan att olofligen infördt gods i något af de undersökte rummen
upptäckt blifvit; bote för hvarje serskildt undersökt rum eller lägenhet, som
af samma person innehafves, från 5o till 3oo R:dr, eller straffes med suspension
från tjenst och lön från två till sex månader, jemte böter till
nämnde belopp, allt efter omständigheterna.”
Som härvid förekommer, att tre Stånd, nemligen Ridderskapet och
Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden varit ense deruti, att straffet bör
vara alternativt antingen endast böter eller ock både böter och suspension från
tjenst och lön, äfvensom deri, att denna suspension bör nedsättas från 3 ä
g till 2 å 6 månader, torde, utan afseende å. Borgare-Ståndets åtgärd att
bibehålla nuvarande stadgande i dessa afseenden,
nämnde ändringar i förevarande §. komma att af Rikets Stän
der
i underdånighet föreslås; men
emedan endast Preste-och'Bonde-Stånden biträdt Utskottens förslag om ned •
sättning jemväl i bötesansvaret, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet derutinnan sammanstämmande bibehållit nu gällande be
stämmelse
och två Stånd sålunda stannat emot två,
lärer frågan derom böra förfalla och vid de närvarande bötesbeloppen
förblifva.
I afseende å de af Ridderskapet och Adeln vidtagne åtgärder att i 1
mom. af paragrafen utbyta ordet ”dervid” emot orden ”i något af de undersökta,
rummen,” samt att 12 morn., utesluta orden” i samma hus,, ”torde de
-
8 Bev.-j Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Memorial, N.o g.
samma, då de tre andra Stånden i dessa delar bibehållit den närvarande
lydelsen,
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
På grund häraf skulle denna 39 §. nu komma att få följande förän
drade
lydelse:
"Har behörig raan gjort sådan undersökning, som 1 morn. i 33 §.
medgifver, utan alt olofligen infördt gods dervid upptäckt blifvit; bote för
Hvarje serskildt undersökt rum eller lägenhet, som af samma person i sam
ma
hus innehafves, ifrån 5o till 3oo R:dr, eller straffes med suspension från
tjenst och lön från 2 till 6 månader, jemte böter till nämnde btdopp, efter
omständigheterna. Stockholm den April 1840.
STOCKHOLM, L Marcus 1845.
Bev. samt Lag-Utskottens Betänkande, N:o lo.
I
N:o. i o.
Ank. till Exp.-Utsk. den i5 Maj 1845, kl. i e. m.
Betänkandej i anledning af väckt motion om befrielse för revision ssökande
parter från skyldigheten att till Iiof-Rätt ingifva
stämpladt papper till handlingarne i saken.
Sedan Hederv. Bonde-Ståndet till Lag-Utskottets behandling öfverleinnat
en af Riksdagsfullmäktigen Andreas Bengtsson från Jönköpings Län
väckt motion, deruti bland annat blifvit yrkadt, alt enär Hof-Rätt i revisions-sak
numera i original insänder handlingarne till Kongl. Maj:t, den
sökande således måtte befrias från den i Kongl. Förordningen den i!\ April
1754 bestämda skyldighet, att i Hof-Rätlen erlägga lösen, jemte stämpladt
papper Lill samma handlingar; så har Lag-Utskottet val funnit den
sökande böra befrias från skyldigheten alt erlägga lösen; men deremot ansett
frågan om stämpladt papper böra gemensamt med Bevillnings-Utskottet
behandlas.
Utskotten, som för sådant ändamål sammanträdt, hafva i följd deraf tagit
frågan under öfvervägande; och som omförmälla handlingar redan blifvit
med stämpladt papper belagda, då de till Hof-Rällen ingifvas, till de
belopp, som för dem, efter deras särskilde egenskap, erfordras, finna Utskotten
någon ytterligare skyldighet i denna elei ej eller böra ega rum; hvadan
Utskotten vördsamligen tillstyrka,
att stadgandet i Kongl. Förordningen den 24 April 1754 derom,
att revisions-sökande parter för rätt till underdånig talans
fullföljd, böra till Hof-Rätlen ingifva stämpladt papper
till handlingarne i saken, må upphöra att vara gällande.
Stockholm elen i5 Maj 1845.
Pa ISevIlIuIiigs-Utsliottets vägnar:
På Högloft Ridderskapet och På Högv. Preste-Ståndets
Adelns Ledamöters vägnar, Ledamöters vägnar,
P. Cronhielm. L. O. Berg.
Bih. till R. St. Brot. 184$5 Sami. 2 Afd. 6 Haft. J
3 Bev. saint Zag-Litskottens Betänkande, N:u 10.
På Vallnfl. Borgare-Ståndets På fLderv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar, Ledamöter* vägnar,
Jean Adf Arnberg. Anders Ericsson.
På iL«ag'“Uts3k.ottefs vägnar:
På llögiofl. Ridderskapet och - På Högv. Preste-Ståndets
Adelns Ledamöters vägnar, Ledamöters vagnar,
Lars Stiernstedt. J0]L Wallman.
På Vallöf]. Borgare-Ståndets På Hederv. Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar, Ledamöters vägnar,
J. F. Eklund. ]c von Z.wei&bersh.
O O
G. M. Gyllenhoff'.
öfver Bevillnings- Ut skot tels afgifne Betänkatiden, Utlåtanden och Memorial,
under Urtima
Riksdagen
i Stockholm åren r844 och 1845
A.
Åccis-afgift
Accis-Salu
-
B
ranvm
angående Städernas .
B.
Beräkning, af Tull-medlen, Salu-Accisen, Post-medlen, ChartaeSigillalEe-afgiften
, Husbehofsbränneri-medlen samt
Tidnings-stämpel- och Kort-stämpel-afgifterne
Bevillning: allmän, om grunderne derför
Utlåtande, i anledning af återremiss .
Memorial, i anledning af olika beslut
Utlåtande, i anledning af återremiss i vissa delar af
Memorialet N:o
Memorial, i anledning af Preste-Ståndets beslut,
rörande Utlåtandet N:o 22,
Betänkande, angående bevillning för Embets- och
tjenstemän, som af Sverige och Norrige samfäldt
åtnjuta aflöning ...........
Bevillnings-stadga: angående dertill hörande formulärer
...... . . .
Bevillnings-summan: förslag till fördelning deraf
Båk-afgifter: om befrielse derifrån i vissa fall . .
Canzli-betjening: om ytterligare antagande deraf . . . .
angående minskning i Canzli-personalen och vaktbetjeningen
.............
Curhus-afgift, angående dess fortfarande
Utlåtande, i anledning af anmärkningar mot Betänkandet
N:o 17 ......
Memorial, i anledning af olika beslut
sid.
sid.
N u mme t’
tänkandet
14.
Ur
ii8
3?.
1 1.
18.
21.
22.
28.
32.
6.
l9'
33.
38.
3.
b 9-
20.
I7'
24.
27.
H.
Hammarskatt: nedsättning deri
Nummer å Be-,
tänkandet m. m
K.
Korl-Spel: örn stämpling samt afgiften deraf
P.
Personliga skydds-afgiften: nedsättning deri .
Postbevillningen, Betänkande derom
Utlåtande, i anledning af återremiss
Portofrihet: om Contract-Prostarnes och Pastorernes . . .
Postgång, dubbel: om inrättande deraf emellan Gottland och
fasta landet
S.
Spanmål och andra Svenska producler: om vilkoren för införsel
deraf till Norrige
Stämpladt papper: angående afgiften derå ,
Utlåtande, i anledning af anmärkningar mot Betänkande
N:o i3
Memorial, i anledning af olika beslut
T.
Tolag, Stapelstädernas: om förändrad Reglering deraf
Tullbevillningen: angående grunderne derför
Utlåtande, i anledning af återremiss . .
Memorial, i anledning af olika beslut
Dito, angående uppskjutna frågor ....
Tulltjensteman: angående deras rättighet till andel i medel,
som inflyta i följd af origtiga tull-angifningar, samt
om anställande af en Statens Ombudsman vid Packhusen
02.
16.
a3.
5.
6.
13.
29.
3i.
10.
12.
26.
3o
35
25.
34.
36.
U.
Upsala Stads löningsjord: om restitution af eganderätjts-bevill
ning
derför
2. 8,
Itc
-
5
Register
öfver Bevillnings- med flera sammansatta Utskotts afgifne Betänkanden
Utlåtanden och Memorial vid Urtima Riksdagen i Stockholm åren
1844 och 1845.
B.
Bran vinsbränning: angående grunderna och villkoren derför .
Memorial, i anledning af olika beslut
Gr.
Guld- och Silfver-arbete, utländskt inkommande: om controllstämpling
deraf . . . . . . . . . .
Nummer i B«-  tänkaadet m. m.
I
4
H.
Handels-Expediter eller så kallade Proben-Reuter: angående
tiden för deras vistande i Riket
Handels- och Sjofarts-tractaten med Ryssland: angående dess
upphörande . . . . .
Stämpladt papper: om befrielse derifrån å handlingar i Revisions-saker
. ..... . . . . . . . .
T.
Tullförfattningarne: om ändring deri
. . .
Utlåtande, i anledning af återremiss .. . . . .
Memorial, i anledning af olika beslut
Tullbevakningen, samt de i Tulltaxan stadgade förbud och afgifter:
om förslag lill nödige ändringar deri vid nästa
Riksdag . .
10-
3.
7-
9-
Bilt. till R. St. Fröt. 1845, 5 Sami. 2 A/d. 6 Haft.
3
