# ID: svediakorp-gov2130
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 103,037
# sentences: 2,439
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
gASMPMtSH EmS»89PÅHflMBHÖ
ilOfOQO&L
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1844 och 1845.
-c ■»!» ^
FEMTE SAMLINGEN.
1= Afdelningen:
BevilInings-Utskottcts Memorial, Utlåtanden och
B et cin handen.
Berillnings-Utskottrls Memorial, N:o 1,
I
M I.
Ank. till Exp. Utsk. den 14 Aug. 1844, kl, 9 f. m.
Memoria/, örn antagande af en Cancelliet utöfver den i Riisdags-Oi
dningens 24 § bestämda 'personal.
Bevillnings-Utskoltet, som, med stöd af 24 § Riksdags-Ordningen,
antagit 3:ne Cancellister, hvilka, i egenskap af Notarier, på Utskottets 3:ne
Afdelningar äro till tjenstgöring anställde, har, för göromålens behöriga och
och skyndsamma gång, funnit behof vet påkalla ytterligare biträde af en
Gancellist; Och får, med anmälan häraf, Utskottet hos Rikets Höglofliga
Ständer
vördsamt anhålla, det Utskottet måtte tillåtas, utöfver den,
jemnlikt Riksdags-Ordningen, af Utskottet redan tillsatta Cancelii-betjening,
antaga en Gancellist, med åtnjutande al arfvode
ifrån och med förliden gårdag, då hans tjenstgöring
börjat.
Stockholm den 13 Augusti 1844.
På Höglofliga Ridderskapets och Adelns På Högvördiga Preste-Ståndets Ledamöter»
Ledamöters vägnar. vägnar.
P. Cronhjelm. A Brun.
På Välloflig» Borgare-Ståndets Ledamö- På Hedervärda Bondeståndets Ledamöters
teis vägnar. vägnar.
I<. A. Almgren. Anders Eriksson.
G. M. Gyllenhoff.
Rik. lili /’. Sl Prol, !844> 5 Samt 1 Afd. t Hafi.
2
Bevillnings-Utskolleis Memorial, N:o 2,
Jti 2.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Äng. 1844, kl. tl f. rik
Memorial, angående återlemnanäe af Herr GK IV. Gillbergs
hos Vä tiofL Borgare-Ståndet väckta motion, om restitution
af eganderätts-bevi/lning för Upsala Stads lärningsJord%
Under
den 20 innevarande månad liar Välloflige Borgare-Ståndet
lili ReviUnings-Ulskottet remitterat eli af Herrö. PF. Gillberg afgilvel, lill
Ulskoltet dea 24 dennes ankommel, Memorial, hvaruti, under anförande, bland
annai, all så väl Upsala Stads Taxerings-Comilé som Länets PröfningsComite,
under de sistförflutne tio, åren, så tolkat Beviliuings-Stadgans föreskrift
i nämnde afseende* att de ansett sig höra från eganderälls-beviUning
helvia den del af Stadens jord, hvaraf inkomsten utgått till aflöning åt
Stads-tjenslemäirnen» hvilka för innehafvqnde löner blifvit serskildt taxerade,
men att en sådan Gomiteerues åsigt blifvit ogillad af Kongl. KammarHatten,
hvars i fråga om 1842 års bevillning meddeldle beslut Kongl,
Majit, i anledning af deröfver anhilda underdåniga besvär* genom Nådig
Resolution af den 25 Juli 184-3, fastställt, motionären föreslagit, alt, i fall
Rikets Ständer finna missförstånd om rätta meningen af 4 momentet uti
145 § af BeviUnings-Sladgan hafva ådragit Upsala stad en hård och obillig
beskattning, Rikets Ständer då matte anbefalla deras Fullmägtige i
Riksgälds-Contoret, dit medlen ingått, att till Upsala stad eller dess Drätsel-Kammare
restituera' de 686 R:dr 2 sk. 10 rsl. Banco, hvilka DrälselKammaren
för åren 1834 med 1842, nödgats, såsom eganderätts-heviUning
för löningsjorden, utbetala»
Då likväl detta ärende, såsom innefattande fråga om restitution af
redan erlagde och till Riksgälds-Contoret levererade, hevillnings-medel,
icke kan hänföras till de ämnen» hvilka» jemnlikt 70 § Regerings-Formen
oelj 31 §. Riksdags-Ordningen, utgöra föremål för ReviHnings-Utskoltels.
handläggning,
har Utskottet ansett sig icke kunna detsamma lill hufvudsaklig
pröfning upptaga; hvilket härigenom vördsamt annni»
Bccillnings- Utskottets Memorial, N:o 3. 3
les, för den åtgärd, hvartill 44 § 3 morn. Riksdags-Ordningen
föranleder.
Stockholm dea 27 Augusti 1844.
M 3,
Ank. tili Exp. Utsk . d. 2/ Aug, 1844, kl. 11 f. rn.
Memorial, angående
svärd s, C, //., tdl Häglof lige Ridder skåpet och Adeln ingi
f na Memorial, om befrielse i visst fall frän baka fe illers
erläggande.
Vid föredragning af Ridderskapets och Adelns protocoils-iitdrag för
den 14 i denna månad, hvilket den 19 till Bevillnings-Utskotlet ankommil,
innefattande remiss till Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och Ekonoini-Utskotten
al Herr Grefve Anckar svärds, C. H., motion, om befrielse
Iean båkalgiften för de ifrån orter, som ligga innanför alla håkar eller
lyringsanstaller, ankommande fartyg, har Bevillnings-Utskottet, med anledning,
så val al 60 § Regeringsformen och 31 § Riksdags-Ordningcn som af
praxis vid föregående Riksdagen, enligt hvilken sådane frågor behandlats
ensamt al Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
ansett sig icke tillkomma alt med nämnde motion taga någon
befattning; hvilket härigenom vördsammeligen anmäles
till den åtgärd, som 44 § 3 morn, uti Riksdags-Ordumgeu
föres kr ifver.
Stockholm den 27 Augusti 1844,
STOCKHOLM, ermén & granbergs tryckeri. 1844.
BevMnings-UlskoUett Memorial, N:o 4.
1
N:o 4.
Ank. till Exp. Utsk. d. 3 Sept., kl. 4 e. m.
Memorial, angående återlemnande af Herr von Hohenhausens, M. S-.
motion om inrättande af dubbel Postgång emellan Gottland och
fasta Landet.
Medelst protocolls-utdrag af den 20 sistlidne Augusti, hvilket den 27:de
uti samma månad till Bevillnings-Utskottet ankommit, liar Högloft. Ridderskapet
och Adeln till Utskottets handläggning öfverlemnat en af Herr Hohenhausen.
. M. Svackt motion derom, att för den händelse större anslag för Postverket
till vidgade och lättade Post-communicationers inrättande skulle vid innevarande
Riksdag beviljas, Rikets Ständer måtte i önskningsväg hos Kongl.
Majrt i underdånighet förorda, att det ökade anslaget mätte komma äfven
(gottland till godo, genom återställande af den dubbla Postgången vintertiden
och till äfventyrs jemväl genom densammas inrättande så, att den blefve mera
snabb under den årstid, brefposten genom ångfartyg fortskaffas; men enär denna
motion innefattar fråga om underdånig framställning till Kongl. Majrt i
önskningsväg, angående användandet af tilläfventyrs blifvande Stats-anslag,
samt följaktligen icke eger gemenskap med de ämnen, som, enligt 70 § Regerings-formen
och 31 § Riksdags-Ordningen, utgöra föremål för Bevillningsutskottets
handläggning,
har Utskottet ansett sig icke tillkomma att med ifrågavarande motion
taga befattning, hvilket härigenom vördsamligen anmäles till
den åtgärd, som i 44 § Riksdagsordningen föreskrifves.
Stockholm den 2 September 1844.
Bih. till R. St. Prot. 1844. 5 Sami. i Afd 2 Hdft.
1
2
Bevillnings-Utsholtets Memorial, N:o 5.
N:o 5.
Ank. till Exp. Utsk. d. 3 Sept., kl. 4 e. ut.
Memorial, angående återlemnande af Herr Contracts-P rosten T hud ens
motion om Portofrihet för Contracts- Prostarnes och Pastorernes
skrifvelser i Embets-ärenden.
Genom protocolls-utdrag af den 24 sistlidne Augusti, hvilket den 29:de
samma månad till Be\ illnings-Utskottet ankommit, liar Högv. PresteStåndet
till Bevillnings- och Lag-Utskottens handläggning remitterat ett af
Hen- Contracts-Prosten Thudén inlemnadt Memorial, deruti Herr ContractsProsten
yrkat, att alla Kyrkoherdar måtte tillerkännas fribrefsrätt för deras
Endiets-skrifvelser till såväl Dom-Capitlet som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
eller i händelse en sådan till alla Pastorer utsträckt fribrefsrätt icke skulle
kunna medgifvas, att den åtminstone måtte beviljas Contracts-Prostarne; men
då, enligt Utskottets åsigt, denna motion, såsom innefattande fråga om minskning
i den af Postmedlen påräknade Statsinkomst, icke äger gemenskap med
de ämnen, som, jemlikt 70 § Regeringsformen och 31 § Riksdags-Ordningen,
utgöra föremål för Bevillnings-Utskottets handläggning, hvilken åsigt jemväl
blifvit vid 1834 års Riksdag af trenne Riks-Stånd godkänd,
har Utskottet ansett sig icke tillkomma att med ifrågavarande motion
taga befattning, hvilket härigenom vördsamligen anmäles till den åtgärd,
som i 44 § Riksdags-Ordningen föreskrifves.
Stockholm den 2 September 1844.
BeviUnings-UUhollets Memorial, N:o 6.
3
N:o 6.
Alik. till Exp. Utsk. d. 10 Sept., ki. 12 mield.
Memorial, angående återlemnande af Riksdags fullmäktigen David Anderssons
ifrån Hallands Län motion om villkoren för införsel till
Norrige af Spanmål och andra Svenska Landtmannaproducter.
Heilerv. Bonde-Ståndet liar till Bevillnings-Utskottet remitterat en
af Riksdagsfullmäktigen David Andersson från Hallands Län väckt motion,
hvilken den 4 i denna månad till Utskottet ankommit, af innehåll: att, då det
syntes blifva af vigt, att afsättningsorter bereddes för den spanmålsproduction,
som kunde uppkomma utöfver landets eget behof, och Norrige, såsom med
Sverige förenadt under samma regering samt städse i behof att importera
spanmål och landtmannaproducter, i detta afseende företrädesvis påkallade uppmärksamheten,
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att Hans Majit,
i egenskap af Norriges Konung, täcktes föreslå Norriges Storthing att bevilja
tullfrihet eller en betydligare tullnedsättning vid införsel till Norrige af Svensk
spanmål, mjöl och gryn, samt i allmänhet Svenska landtmannaproducter,
hvaremot Rikets Ständer voro villige att öfverlemna åt Kongl. Maj:t att bestämma
den nedsättning af tull på Norrska produeter, som kunde anses i reciprocitetsväg
böra medgifvas.
Sorn emellertid detta ärende, hvilket innefattar framställning om behofvet
af och villkoren för en handels-tractat med Norrige, icke synes kunna hänföras
till något af de ämnen, hvilka, jemlikt 60 och 70 §§ Regeringsformen
oel» 31 § Riksdags-Ordningen, utgöra föremål för Bevillnings-Utskottets handläggning,
har Utskottet ansett sig icke kunna detsamma till behandling företaga,
hvilket, för fullgörande af föreskriften uti 44 § 3 mom. Riksdagsordningen,
härigenom vördsamt anmäles.
Stockholm den 9 September 1844.
4
Bevillning*-Utskottets Memorial, N.o 7.
N:o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 10 Sept, kl 12 midd
Memorial, angående återlemnande af Hans Perssons från Gefleborgs
Län inom Heder v. B onde-Ståndet väckta motion om ändring
uti Kongl. Kungörelsen af den 18 Februari 1848. rörande nedsättning
af den till högre belopp än ett Skeppund för hundrade bestämda
hammarskatt af stång- och ämnes-jerns-tillvei bungert i Riket.
Under den 25 nästlidne Augusti liar Hederv. Bonde-Ståndet till
Bevillnings-Utskottet remitterat ett af Hans Persson från Gefleborgs Län inlernnadt,
till Utskottet den 4 dennes ankommet, Memorial, innefattande förslag,
att den ändring måtte göras uti liögstberörde Författning, att ”skatt må föreskrifva»
i mån af den production, som vid jernverk eger ruin.’’
Då likväl detta ärende, såsom innefattande fråga om hammarskatten,
hvilken ingår och redovises bland Stats-Verkets ordinarie eller ständige inkomster,
icke eger gemenskap med de ämnen, som, enligt 70 § Regerings
formen
och 31 § Riksdags-Ordningen, utgöra föremål för Bevillnings-Utskottets
handläggning,
har Utskottet ansett sig icke kunna detsamma till hufvudsaklig behandling
upptaga; hvilket härigenom vördsamt anmäles, jemlikt 44 §
3 mom. Riksdags-Ordningen.
Stockholm den 9 September 1844.
N:o 8.
Bevillnings- Utskottets Memorial, N:o 8.
5
Nro 8.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Sept., kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens beslut, angående återlemnande
af Het r G. W. Gillbergs hos Vällofl. Borgare-Ståndet väckta
motion om restitution af eganderätts bevillning för Upsala Stads
löningsjord.
Vid pröfningen af Bevillnings-Utskottets Memorial Nro 2, angående
återlemnande af Herr G. W. Gillbergs motion, om restitution af eganderättsbevillning
för Upsala Stads löningsjord, hafva, eldigt ankomne protoeolls-utdrag,
ISiks—Stånden beslutat, nemligen: Ilöglojl. Ridderskapet och Adeln, att
ofvannämnde motion tillhörde Stats-Utskottets behandling; HögvördigePresteStåndet,
att, på grund af 90 § Regeringsformen, Ståndet funnit ifrågavarande
motion icke kunna komma under Rikets Ständers eller deras Utskotts öfverläggningar
och pröfning; Vällofl. Borgare-Ståndet, med vidblifvande af den
utaf Ståndet redan beslutade remiss, att denna fråga borde af Bevillnings-l tskottet
behandlas, med öppen rätt för Utskottet att, i mån af behof, med Statsutskottet
för detta ärendes handläggning sammanträda; samt Hedervärda
Bonde-Ståndet, att motionen borde till Stats-Utskottet remitteras.
Då således Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet stannat i enahanda,
men de 2:ne öfrige Riks-Stånden uti sinsemellan olika beslut; så
lärer, vid sådant förhållande, frågan, jemlikt 44 § 3 mom. Riksdagsordningen,
böra öfverlemnas till Constitutions-Utskottets afgörande,
så framt icke Välloll. Borgare-Ståndet, med frånträdande af sitt beslut,
skulle finna för godt att sig med Ridderskapet och Adelli
samt Bonde-Ståndet förena; hvilket Utskottet ansett sig böra hos
Rikets Ilögloll. Ständer vördsamt anmäla.
Stockholm den 17 September 1844.
Bih. lill H. St. Fröt. 1844. 5 Sami 1 Afd. 2 Haft.
2
STOCKHOLM, tiuckt hos W. F. Dalman, 1844.
Bevillning Utskottets Memorial, N.o g, 10.
i
N:o 9.
Ank. till Exp. Ulsk. d. 3[ October, kl. 11 f. m.
Memorial j om antagande af En Cancellist.
Då göromålen inom Bevillnings-Utskottet numera blifvit at den vidsträckta
omfattning, att, för deras behöriga och skyndsamma handläggning,
oundgängligen erfordras ytterligare biträde af En Cancellist; så får, med
anmälan så väl häraf, som ock att endast En CancellisL utöfver den, jemlikt
24 §• Riksdags-Ordningen, bestämda personal hittills blifvit, till följd
af Riks-Slåndens beslut, inom Utskottet antagen, Utskottet hos Rikets Högloft.
Ständer vördsamt
anhålla, det Utskottet måtte tillåtas att antaga ytterligare En
Cancellist, med åtnjutande af arfvode från och med den 1
instundande November. Stockholm den 29 October 1844-
N:o ro.
Ank. till Exp. Utsk. d. 3i October. kl. 11 f. m.
Memorialangående erhållen remiss frän Högloft. Ridderskapet
och Adeln af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om förändrad
reglering af Stapelstädernas tolag.
Enligt ankommit Protocolls-uldrag af den 12 dennes, har Högloft.
Ridderskapet och Adeln till Stats- och Bevillnings-Utskotten remitterat
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer af den 10 innevarande
månad, angående en förändrad reglering af Stapelstädernas tolag; men som
Utskottet i afseende härpå inhemtat, att högstberörde Nådiga Proposition
blifvit af de öfriga 3:ne Riks-Stånden remitterad till Stats-Utskottet;
så har
Utskottet ansett sig böra sådant hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln anmäla. Stockholm den 29 October 1844*
Bih. till R St. Prot. 1844, d Sami. 1 å/d. 3 haft.
STOCKHOLM, I. Marcus. 1844.
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.o 11.
I
N:o 11.
Ank. till Exp. Utsk. den 8 Nov. kl. t e. m'
Betänkande _, angående grunderne för den blifvande allmänna
Bevil/ningen, samt föreskrifterne för tillämpningen deraf.
Efter vidtagne förberedande åtgärder och verkställd granskning af de
till Bevillnings Utskottet remitterade motioner i ämnet, får, till följd af föreskrifterne
uti 70 § Regerings-Formen och 31 § Riksdags-Ordningen, Utskottet
nu till RikeLs Hogloflige Siänder afgifva förslag till grunder för allmänna
Bevilluingen, äfvensom, på sätt vid nästföregående Riksdag egt ruin, i sam
manhang
härmed föreslå de reglementariska stadganden, hvilka innefatta föreskrifterne
för tillämpningen af berörde grunder, så att Utskottets vid detta
Betänkande fogade förslag följaktligen omfattar Bevillnings-Stadgan i sin
helhet; hvarvid Utskottet likväl, jemte anmälan, att alla i forslaget förekommande
procent- eller zifler-belopp endast förslagsvis blifvit upptagne,
skolat vördsamt förbehålla sig att, sedan Rikets Stander fastställt bevillningsgrunderne
och statsbrist-summan blifvit bestämd, få uppgifva och föreslå
de belopp, hvarefter bevillnings-afgifterna i hvarje fall skulle komma att
beräknas.
Då Utskotlet ansett sig böra i ett sammanhang upptaga och besvara
motioner af enahanda eller likartad syftning, följer deraf, att, då motionei ne
angå flera ämnen eller olika §§ i Bevillnings-Stadgan, motionernes behandling
icke alltid kunnat ske i den ordning, som §§:ne i Stadgan förekomma;
och har Utskottet, i de fall, då vidtagne förändringar uti nu gällande Författning
endast afsett förekrifternes förtydligande, funnit lämpligast, till
undvikande af onödig vidlyftighet, att icke upprepa sådane mindre förändringar,
hvilka, likasom alla öfriga »edactions-förändringar och tillägg, blifvit
uti förslaget med cursiv stil utmärkte.
Bland motioner, som afse antingen ändring uti eller bibehållandet af
grunderne i nu gällande Bevillnings-Stadga, förekomma:
Herr G. TV. Gillbergs inom Vä Hofi. Borgare-Ståndet väckta 2:ne motioner,
af hvilka den ena, såsom hufvudgruuder för ett nytt BevillningsSystem,
innefattar förslagratt Rikets Ständer, sedan bevillnings-summan blifvit
fastställd, borde låta upprätta en repartitions-tariff, utvisande den på
hvarje serskildt Län i Riket belöpande andel af nämnde summa, hvilken
Bih. till R. St. Prot. i844- $ Sami., i Afd., 4 Haft. 1
2
fleri/lnings-Utskotle.ts Betänkande , N.o 11.
andel skulle ovillkorligen utgå till bestämd ziffra, och inga öfverskott tillfalla
Staten eller Riksgälds-Contoret, mea att, om öfverskott möjligen uppkommo,
skulle de, såsom de skattskyldiges behållning, reserveras i LandtRänteriet;
att Rikets Ständer derjemte skulle förklara, dels att det vore hvarje
inom Länet varande communitas, såsom Stad, Academi, Församling på
Jandet, Militär-corps, och så vidare, obetaget att från den på Länet belöpande
summa utbryta sin andel, och endast för denna dess andels erläggande
vara ansvarig, dels ock, att hvarje sådan communitas egde inom sig verkställa
fördelningen af communitetens bevillningsandel, till grund för hvilken
fördelning communiteten skulle ega lägga den år 1842 påförde bevillning;
att man således hädanefter icke skulle taxera, för att erhålla den beviljade
summan, hvilken deremot, efter Bolags-räknings-method, endast borde fördelas
och proportioneras efter skattdragarens inkomster och förmåga; a tt
fördelningen skulle verkställas af en så kallad Bevillnings-Comite, bestående
af åtta Ledamöter, valde af och inom hvarje communitet, med hufvudsakligt
biträde af Kronofogden, Jä^radsskrifvaren, Länsmannen och Fjerdingseller
Sexmannen i orten, IrVilka tjenstemän borde af communiteten serskildt
godtgöras för deras resekostnad till och ifrån det ställe, hvarest Com
i teen hade sitt sammanträde; och den andra motionen åter innehåller reservation
af committenternes rätt att bibehålla allt det öfverskott, som vid
härefter i Upsala stad skeende Bevillnings-taxering möjligen kan uppkomma,
och hvilket öfverskott, enligt hvad i motionen anföres, lätteligen kunde utrönas,
när den totala Bevillnings-summan för hela Riket efter vanlig repartitions-method
fördelas; samt Nils Strindlunds från Yesler-Norrlauds Län
till Hederv. Bonde-Ståndet ingifna förslag, att grunderna för Bevillningens
bestämmande vid denna Riksdag måtte blifva desamma, som närvarande
Bevillnings-Förordning innehåller, uti hvilket förslag vice Talmannen
Nils Per sson, Johannes Samuelsson och Anders Johan Sandstedt från
Jönköpings, Sven Isacsson och Per Jonsson från Calmar, Lars Jacob Boéthius,
Lars Johan Gezelius och Lars Olsson från Stora Kopparbergs samt
Sven Jonsson och Anders Olofsson frän Jemtlands Län, äfvenson flere
andre medlemmar af Ståndet sig förenat.
Herr Gillbergs omförmälde förslag till nytt Bevillnings-system synes
visserligen vara grundadt på en rigtig princip, i så måtto, att detta förslag
antager en bestämd andel af bevillnings-summan för hvarje Län, tili fördelning
emellan communerna; men då, i anseende till svårigheten att tillvägabringa
en rättvis och billig fördelning på län, communer och individer,
förslaget skulle medföra desto större osäkerhet i tillämpningen, som det
-
B-eviUnings-TJtskoUels BetänkandeN-o //.
3
samma jemväl hvilar på den förutsättning, att möjligen uppkommande brister
eller afkortningar inom communerne skulle ersättas genom restitution
af redan influtne och disponerade så kallade öfverskottsmedel, hvilkas användande
för sådant ändamål sannolikt äfven skulle möta hinder af svårigheten
att beräkna, i hvad inon något öfverskott icke erfordrades till betäckande
af de årliga restantierne, hvilkas belopp i väsendtlig måtto skulle
blifva beroende af communernes beskattnings-åtgärder, isynnerhet vid förefallande
stridigheter om fördelningen, för hvilkas biläggande motionären
icke eller antydt någon utväg; så
anser utskottet sig böra afstyrka Rikets Höglofl. Ständer att Herr
Gillbergs förslag till nya bevillningsgrunder antaga.
Beträffande dernäst Herr Gillbergs reservation, i afseende på möjligen
uppkommande öfverskott vid bevillnings-taxeringen inom Upsala Stad; så
enär det icke synes kunna på förhand bestämmas, i hvad större eller mindre
mon Upsala, i jemnförligt förhållande till andra communer, tilläfventyrs
kan komma alt vidkännas någon bevillning utöfver den på Staden
rätteligen belöpande andel i Linets bevillningssutnma och andre orter egde
lika grundadt anspråk på dispositionsrätt till öfverskottsmedlen, för hvilkas
behöriga utdelning inom hvarje commun någon säker grund svårligen
kunde utfinnas ; får, med hänseende jemväl till olämpligheten af ett så beskalfadt
provisionelt beskattningssätt, Utskottet
vördsamt hemställa, aLt Herr Gillbergs ifrågavarande reservation
måtte lemnäs utan afseende.
Hvad åter angår Nils Strindlunds ofvannämnde motion, så enär Utskottet
för sin del ansett lämpligast att bibehålla grunderna uti nu gällande
Bevillnings-Stadga, med de modificationer i ett eller annat afseende,
som bilagde förslag närmare utvisar,
finner Utskottet Nils Strindlunds motion ieke föranleda till någon
åtgärd.
I afseende på den personliga skyddsafgiften, enligt 1 art., har Utskottet
fått emottaga åtskillige derom väckte motioner, nemligen: inom Hög•
värd. Preste - Ståndet} af Herr Contracts-Prosten Sandbergt att bevitlningen
efter denna artikel måtte nedsättas till hälften, men likväl utgå till
nuvarande belopp, och ena hälften få användas till folkundervisningens ändamålsenligare
ordnande, hvaröfver flere af Ståndets Ledamöter sig yttrat;
inom Vällojl. Borgare-Ståndet, af Herr C, F. Geijer att skyddsafgiften
måtte alldeles försvinna, eiler åtminstone nedsättas lill hälften, eller till 12
sk. för man och 6 sk. för qvinna, i anledning hvaraf Herrar Wingej Gill
-
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N;0 11.
berg, Lagergren, Gråå, Almgren, Ekholm, Hörnstein, Falhem och Mcechel
algilvil yttranden, hvilka till en del alven alse lindring i algiften tor
arbetande classen och för borgerliga rörelsen efter 2 Art., samt inom Hederv.
Bonde Ståndet, af Jonas Johansson från Jönköpings Län, med hvilken
sig förenat Anders Nilsson från Östergöthland, A. J. Sandstedt från
jönköpings Län, Olaus Ericsson från Bohus Län, alt skyddsafgiflen måtte
afskaffas och stadgandet derom utur Bevillnings-Stadgan utgå; af Petter
Persson från Jönköpings Län, om upphäfvande af nämnde afgift; af Ephraim
Larsson från Elfsborgs Län, att samma afgift antingen måtte få
försvinna, eller åtminstone för qvinnan alldeles bortgå och för mannen
minskas till hälften af det belopp, hvarmed den nu erlägges, uti hvilket
ämne flera af Ståndets Ledamöter sig yttrat; af Nils Persson från Kronobergs
Län, att skyddsafgiften eller den andel deraf, som kan undvaras ibland
Statsbidragen, må användas till arbetsinrättningar; af Matts Persson
från Stockholms Län, om nedsättning af skyddsafgiften till 16 sk. thiman
och 8 sk. för qvinna, och att hälften deraf må användas till folkundervisningen,
samt af Lars Larsson från Gefleborgs Län, att 1 § måtte så
förändras, att föräldrar eller andra personer, som förestått och bruka t fast
egendom och kommit till 60 års ålder, må från utskylder varda befriade,
ehuru afhandlingar för dem bestämma undanlagsbcting.
För så vidt ifrågavarande motioner åsyfta skyddsafgiftens användande
till andre än Stats-Verkets behof, komma de att utgöra föremål för serskild
behandling; och då, i fråga om afgiftens upphörande, eller det belopp,
hvartill densamma borde bestämmas, något utlåtande för närvarande
och innan Statsbrists-summan varder bestämd, icke kan meddelas, har Utskottet
emedlertid
ansett sig böra hos Rikets IJöglofl. Ständer tillstyrka skyddsafgiftens
bibehållande såsom en bevillningsgrund ;
hvaremot, enär, vid öfverlåtelse af fast egendom, undantag ofta betingas till
ej obetydliga belopp, motsvarande och understundom öfverstigande af kastningen
utaf sådan egendom af öfver 200 R:drs värde, och innehafvare så väl deraf,
som af 100R:drs inkomst utaf tjenst eller rörelse, skola erlägga skyddsafgift,
äfven efter fyllda 60 år,
Utskottet funnit sig icke böra tillstyrka bifall å Lars Larssons
från Gefleborgs Län förenämnde motion, olan åberopar vördsamt,
hvad förslaget i 1 Art., angående inkomstbeloppet i afseende på
undantagsbeting, innehåller.
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, IV-o 11.
5
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Herr af Donnerj G. J7. ^
vackt motion oin upphörande af bevillnings utgörande å Embets- och
Tjenstemäns löner.
Då alla medborgare i samhället, och följaktligen äfven embets- och
tjenstemän, böra bidraga till Statsbehofvens fyllande, men dessa bidrag
icke kunna till visst oföränderligt belopp bestämmas och genom direct aldrag
frun löneinkomst utgå, enär under olika tider Stats-Vei kets behol är
underkasladt förändring, sorn förutsätter nödvändigheten, att ärligen fölen
hvar uttaxera dess andel i bevillnings-fyllnadssumman; så anser
Utskottet sig icke kunna tillstyrka bifall å Herr af Donners ifrågavarande
motion.
Sedan Kongl. Nummer-Lotteriet numera upphört, och något stadgande
om bevillning af Collecteurer således ej vidare erfordras, får
Ulskottet anmäla, att 4 mom. af 2 § blifvit från förslaget ute
slutet.
Enär de uti Lagmans- och Häradshöfdingeränta!! inbegripne Tingsgäslningspenningarne
icke vidare utgå under sådan benämning, utan genom
motsvarande Statsanslag, så har Utskottet
ansett sig böra föreslå, att uti 1 mom. af 4 § må införas orden:
”eller ersättning derför”;
äfvensom, att, till undvikande af missförstånd vid tillämpningen af nyssnämnde
moment, deruti jemväl
må införas orden ”honorarier för Fullmägtige i Banken och
Bikssälds-Contoret samt Directeurerne uti Discont-Läne-Contoren
3 m. fl.'3j på sätt Utskottets förslag närmaie utvisar.
Då 9 §, angående bevillning för ångfartyg, finnes uti nu gällande Beviiluiugs-Stadga
införd bland de §§, som afse serskilde personers bevillning
for borgerlig rörelse i städerna, hvilket synes vara mindre lämpligt; så
får Utskottet föreslå, all nämnde § må flyttas näst efter 16 §,
och numerordningen derefter rättas, på sätt uti föislaget blifvit
iagltaget.
Inom ValloD. Borgare-Btåndet har Herr P. E. Winget med hvilken
U<*rrar Gillberg och Norin sig förenat, föreslagit, dels att alla näringsidkare,
lika med innehafvare af lon öfver 1,200 R:dr, icke måtte upptagas
till högre bevillning af sin inkomst, än d för hundrade, emedan del borde
lagas i betraktande de många förluster, hvilka ofta träffa köpmän och
handtveikare, dels att den mängd af elasser, som i 11 § finnes utförd,
måtte inskränkas till en miuimi-class, på sätt uti 10 § är iagltaget.
6
BeviUnings-Uiikollets Betänkande N-o ii.
I fråga om nedsättning i beloppet af bevillningsprocenten för näringsidkare
eller borgerliga rörelsen, hvilken procent, såsom beräkningsgrund för afgiftens
utgörande, står i jemförligt förhållande till bevillningen af jordbruket,
bar Utskottet, enär den yrkade förändringen skulle föranleda missförhållande
i beskattningen å dessa näringar, och jemförelsen emellan näringsidkare
samt embets- och tjenstemän med öfver 1,200 R:drs lön synes
desto mindre lämplig, som i allmänhet de sednare, hvilka, i afseende på
inkomst af enskildta uppdrag, äro, enligt 4 § 2 morn., lika beskattade med
borgare, efter att med egna betydliga uppoffringar hafva nödgats använda
sin ungdomstid lill förvärfvande af de för inträde i statens tjenst erforderliga
insigter, först vid en framskriden ålder komma i åtnjutande af lönevillkor,
motsvarande en nödig bergning, då deremot näringsidkaren redan från
yngre åren utöfvar egen rörelse, eller åtminstone vinner utkomst i husbondes
tjenst, funnit betänkligt att föreslå någon rubbning i grunderne för bevillningen
af borgerlig rörelse, hvaraf inkomsten, från hvilken afdrag för
bevisliga förluster eger rum, dessutom, i afseende på uppgifternes riktighet,
är vida svårare att controllera, än tjenstemännens löner; och då, beträffande
classificationerne, hvilka, enligt hvad erfarenheten hittills visat, icke medfört
någon olägenhet, ulan deremot tjenat till ledning vid taxeringen, serdeles
i afseende på handtverksclasserne, bland hvilka det sällan lärer inträffa,
att någon påföres afgift utöfver högsta classbestämmelsén, Utskottet,
som icke allenast anser denna classification i sin roon hindra en mera
godtycklig taxering, genom tillfället till jemförelse emellan de olika, efter
städernas classförhållanden afpassade afgiftsbeloppen, utan äfven befarar,
att, om blott en minimi-class stadgades, sådant möjligen kunde föranleda
dertill, att flera, i hänseende till rörelse-inkomst ej jemförlig?, handtverkare,
uppfördes uti denna enda dass, hvaraf följden blefve så väl en orättvis
fördelning af bevillningen, som ock af åtskillige communala afgifter,
hvilka inom vissa städer bestämmas, på grund af bevillningen efter 2 artikeln,
funnit någon förändring icke vara af behofvet påkallad; så får
Utskottet härmed afstyrka bifall till Herr klinges ofvannämnde
motion.
Enär, i afseende på minimi-afgifterne uti 10 § af nu gällande Bevillnings-stadga,
saknas nödig hänvisning till föreskrit terne angående taxeringen,
får
Utskottet till antagande föreslå ett nytt moment vid slutet af
nämnde §, af sådant innehåll, som Utskottets förslag uti 9 § närmare
utvisar;
B evillnings-Utskottets Betänkande , N-o 11.
hvarjemte Utskottet, till förekommande af olikhet i tillämpningen,
uti nyssnämne § tillagt orden ”Fiskare, som idka fraktfart” ,
på sätt af förslaget närmare inhemtas.
Ilos Vällofl. Borgare-Ståndet har Herr P. O. Norin föreslagit en
sådan ändring af 12 § i Bevillnings-Stadgan, att borgare eller borgare-enka
aldrig må taxeras till högre bevillning, än som motsvarar en bestämd procent
af yrkets inkomster under året, samt att, i händelse denna framställning
vunne bifall, stadgandet i 14 § mätte till öfverensstämmelse dermed
jern kas.
Då bevillningen af borgerlig rörelse synes böra bestämmas endast med
afseende på rörelsens närvarande beskaffenhet, enär afgiften å förut förvärfvad
förmögenhet eller inkomst utgår efter de i öfrigt til lämplige bevillningsgrunder;
så anser sig
Utskottet böra tillstyrka den redactionsförändring, som förslaget
uti 11 § innehåller.
Utom det förtydligande af första perioden uti 15 § af BevillningsStadgan,
som Utskottet funnit vara af behofvet påkalladt, får Utskottet,
enär Advocater och Sakförare i allmänhet kunna anses hafva ett förmonligt
yrke,
tillstyrka den förändrade classification för Advocater och Sakförare
i städerne, som Utskottets förslag uti 14 § upptager.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har blifvit föreslaget: af Herr
Friherre Stjernstedt, Theodor, att Bevillnings-Stadgans föreskrift uti 15
och 27 §§, angående bevillning för arbetsfolk, måtte uppliäfvas och försvinna,
samt allt arbetsfolk, som är utan förmögenhet, vara frikalladt från
utgörande af annan bevillning, än den personliga skyddsafgiften af 24 sk.
för man och 12 sk. för qvinna; inom Vällofl. Borgare-Ståndet, af Herr P.
E. Winge, alt bevillning efter 2 Artikeln för arbetsfolk i städerne och på
landet, hädanefter måtte försvinna, samt inom Hederv. Bonde-Ståndet,
af Andreas Bengtsson från Jönköpings Län, med hvilken A. J. Sandstedt
från samma Län, jemte flere af Ståndets Ledamöter, instämt, att arbetsfolk på
landet må ifrån afgift, enligt 27 §, befrias, så vida sådane personer icke idka
något yrke, såsom Timmermän, Byggmästare, Murmästare eiler annat dylikt.
Då arbetskraften i vårt land är af den vigt, att man svårligen kan
undgå att vid beskattningen taga den i betraktande, och på det ej benägenheten
alt undandraga sig lagstadd tjenst må uppmuntras; så anser
Utskottet den serskilda bevillningen för arbetsfolk i städerne och på landet,
destohelldre böra fortfarande utgöras, som, jemte det alt det synes billigt,
ö
Bevillnings-Utskoltets Betänkandej N.o 11.
alt arbetaren med värdet af elt dagsverke bidrager till Staten, denna folkklass,
serdeles uti städerne, eger tillfälle till så förmonlig arbetsförtjenst,
att den ifrågasatta bevillnings-afgiften, som egentligen träffar dem, som äro
fullt arbetsföre, icke skäligen kan anses betungande; hvadan Utskottet å ofvannämnde
motioner i ämnet icke kunnat fästa annat afseende, än att
Utskottet,
med bibehållande af de enligt nu gällande Bevillnings-Stadga utgående
afgifter för arbetsfolk i städerne,
skolat hos Rikets Ständer vördsamt hemställa,
att för arbetsfolk på landet afgifterne må bestämmas till de minskade
belopp, som Utskottets förslag uti 27 och 29 §§ utvisar;
äfvensom,
att de redactionsförändringar i afseende på dessa skattbestäm meisel’
måtte antagas, som ej mindre uti 14, än 27 och 29 §§ blifvit
föreslagne.
För Fiskare, ehvad de äro borgare eller ej, får Utskottet, med afseende
på deras ringa vilkor,
föreslå den förändring, att en 9;de Class, med afgift af 32 sk.,
må tillkomma, enligt hvad förslaget i 14 § utvisar.
Då fruntimmer, som idka klädsöm, i allmänhet icke kunna, i afseende
på yrkets förmonlighet, jemnföras med handtverkare, får Utskottet för
de förstnämnde
föreslå den förändrade skattbestämmelse, som förslaget i 14 § innehåller.
Sedan någon försäljning af Lottsedlar numera icke är tillåten, så får
Utskottet vördsamt anmäla, att stadgandet om bevillning för Försäljare
af Lottsedlar blifvit från förslaget uteslutet.
Då, uti åtskillige af Rikets Städer blifvit inrättade så kallade Commissions-Cöntor,
hvilkas föreståndare deraf ega icke obetydlig inkomst, och i
sådant afseende närmast kunna jemföras med Handels-Expediter och Commissionärer,
får
Utskottet föreslå, att, näst efter ordet "Handels-Expediter”, må införas
orden : "Föreståndare för Commissions-Contor"på sätt
förslaget i 14 § utvisar.
Af enahanda skäl, som i afseende på fruntimmer, hvilka idka klädessöm,
här ofvan blifvit anförda,
hemställer Utskottet, att afgiften för Syjungfrur må bestämmas,
på sätt förslaget i 14 § innehåller. Under
Bevillning-Utskottets Bt tankande, IV-o 11.
9
Under anförande af de mångfaldiga olägenheter för den inhemska
handeln och näringsfliten, som uppkomma genom utländniugars eller så kallade
Proben Reuters kringresande i landet, för att af deras hemlands industri-alster
och produeter, enligt prof, göra försäljningar, så väl i större som
mindre partier, synnerligast af lyx- och öfverflöds-arliklar, har Herr K. A.
Almgren inom Vällofl. Borgare-Ståndet föreslagit: l:o att afgiften för desse
resande måtte förhöjas från 50 R;dr i ett för allt, till 150 R:dr Banco i
månaden, så länge de i landet vistas; 2;o att deras vistande inom riket måtte
för hvarje år inskränkas lill 3 ä 4 månader, samt att de i hvarje stad, de passera,
må åläggas för vederbörande Auctoritet, genom påskrift af sitt pass, styrka,
att de den stadgade månadsafgiften erlagt; samt 3;o att, derest de underlåta
att sitt pass uppvisa och afgiften erlägga, eller inlåta sig i förbjuden handel,
eller befinnas försöka i landet bortsluta eller inpractisera till införsel förbjudne
varor, de första gången må anses förfallne till 500 R;dr Banco och
andra gången till 1000 R:dr Banco böter, jemte förvisning ur riket, hvilket
sednare straff, med afseende å sistnämnde förbrytelse, utan allt uppskof
borde tillämpas, så snart förbrytelsen inträffat.
Då de 2;ne sistnämnde punkterna af motionärens förslag innefatta ämnen,
som icke äro af beskattningsnatur, komma dessa punkter alt utgöra
föremål för serskild behandling; och som, i afseende på första punkten, Utskottet
anser beskattningen för ofvannämnde utländningar böra så lämpas,
att någon menlig verkan deraf för landets egen afsättning å utländsk ort
icke må kunna befaras, får Utskottet, med bibehållande af den i nu gällande
Bevillningsstadga införde skattbestämmelse rörande utländningar,
hemställa, att, till vinnande af en säkrare controll å afgiftens behöriga
erläggande, det förändrade stadgande måtte antagas, som
Utskottet i afseende derpå föreslagit.
Af M. Månsson från Calmar Län är inom Hederv. Bonde-Ståndet föreslaget,
alt, då för jord af frälse-skatte-natur det tillhör den, som eger
räntan, att betala rustnings-bevillningen, en förändring eller tillägg uti 22
§ af Bevillnings-Stadgan måtte göras af följande lydelse: ”af frälseskatte”hemman
betalar den, som räntan eger, rust tjenst-bevillningen.”
Då Utskottet erfarit, att missförstånd uppstått vid tillämpningen af
stadgandet om rust-tjenst-bevillningens utgörande, har Utskottet, enär det
åligger frälse-ränteegaren att ansvara för nämnde bevillning, såsom numera
motsvarande postation af rusttjenst, funnit sig böra
föreslå den förändring uti l;sta momentet af 22 §, alt ordet ”jordBih.
till R. St. Fröt. i844< $ Sami., 1 Afd. 4 Haft. 2
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 1U
egaren” må utbytas mot ordet ”ränteegaren’% på sätt förslaget uti
samma § visar.
Inom llögv. Preste-Ståndet har Herr Doctor Björkman motionerat, att
arrendatorer af minst ett eller åtminstone två mantal måtte åläggas en
modererad bevillniugs-afgift för rörelse.
Då behållningen af arrenden i sjelfva verket utgör en minskning i
den afkastning, jordegare kunnat påräkna af egendomar under eget bruk,
för hvilken afkastning bevillning efter fastighetsvärdet af jordegare måste
erläggas, anser Utskottet, alt,, genom den nu ifrågasatta serskilda bevillning
för arrendatorer, en dubbel beskattning å vissa jordegendomar skulle komma
att ega rum, ett förhållande, som, i afseende på den intill sista Riksdag
gällande enahanda beskattning, föranledde Rikets Ständer att då afskaffa
alla så beskaffade afgifter; hvadan
Utskottet vördsamt afstyrker bifall å Herr Doctor Björkmans förenämnde
motion.
Enär Fabriker för tillverkning af Spermaceti- och Stearin-ljus, ej mindre
än Vaxljus-fabriker böra beskattas, får Utskottet
föreslå den förändring uti 24 §, att under bokstafven L. må införas:
”Ljus-Spermaceti-, Stearin eller Vax-Fabriker*; hvaremot under
bokstafven W. blifvit utesluten rubriken ”Vaxljusfabriker”, enligt
hvad förslaget uti berörde § utvisar.
I afseende på beviIlningen af Grafvor och Grufvelotter> enligt 25 §,
hvilken bevillning af behållna inkomsten utgår,
hemställer Utskottet, att näst framför ordet ''inkomst” må införas
ordet behållna”, jemlikt Utskottets förslag.
Af enahanda skäl, som Utskottet här ofvan, i afseende på Advocater i
Städerne, anfört, får Utskottet
föreslå den förändrade Classification för Advocater och Sakförare
å landet, som förslaget uti 27 § upptager.
Hos Hederv. Bonde-S'åndet har Anders Jansson från Westerås Län,
med hvilken Lars J. Boethius från Stora Kopparbergs Län sig förenat,
föreslagit, att den redan förut bestämda och äfven uti 1841 års .Bevillningsförordning
(24 §) stadgade bevillning för Masugnar, måLte hädanefter upphöra.
Enär för Masugnar bevillning erlägges efter enahanda grund, sorn för
jordegendom å landet, hvaraf grundränta jemväl utgår, och den föreslagne
befrielsen från bevillning, vid sådant förhållande, skulle rubba den enhet i
beskattningen å jord- och hergverks-egendomar, som hittills varit afsedd
Bevillnings-Utskottets Betänkande} JV.-o 11.
finnér Utskottet, för sin del, destomindre skäl att understödja motionärens
framställning, som, enligt föreskrifterne i 76 och 77 §§, värdet å Masugnar,
som bestämmes efter afkomsten, kan, då de med mindre fördel, eller ingen
del af året blifvit begagnade, i nion deraf nedsättas, eller inskränkas
endast till uppskattning af hus och byggnader; hvadan
Utskottet afstyrker bifall till Anders Janssons ifrågavarande
motion.
Inom Hederv. Bonde-Ståndet bar Petter Haraldsson från Elfsborgs
Län, med hvilken Johan Fredric Dahlöf från samma Län, jemte flere af
Ståndets Ledamöter instämt, föreslagit, att bevillning efter 27 § icke må
åläggas andre Gerningsmän eller Handtverkare, än sådane, som äro i vederbörlig
ordning dertill antagne.
Ehuru skattbeslämmelsen för Gerningsmän eller Socknehandtverkare på
landet icke rättsenligt kunnat eller bordt tillämpas för andre, än med behörigt
tillstånd försedde Handtverkare, har likväl, då en olika tydning i
sådant hänseende flerestädes skall hafva egt rum, Utskottet ansett sig böra
föreslå den förändring i redactionen, att, näst efter ordet ”landet”,
må tilläggas orden "i behörig ordning antagne”, på sätt Utskottets
förslag i 27 § utvisar.
Af den anledning, att Bevillnings-Stadgans 30 och 76 §§ rörande
Qvarnar och Sågar skola blifvit så olika tillämpade, att Taxerings - Comitéerne
uti vissa district åsatt Qvarnar och Sågar, som icke äro uti hemmanens
skattläggning inbegripne, dubbel bevillning efter 2 Artikeln, nemligen
först efter deras verkliga i orten gångbara värde, lika med andra fastigheter,
med 2R:draf hvarje 1000:de B;dr, och dernäst med 5 procent af den
afkomst, de gifvit sina egare, emedan dessa Verk icke äro specificerade ibland
de uti 24 § uppräknade Fabriksinrättningar, utan att serskildt om dem stadgas
uti 30 §, der både afgift efter 2 R;dr af 1000 R;drs värde, och 5 för
hundrade at inkomster omtalas, har inom Hederv. Bonde-Ståndet Anders
Andersson från Skaraborgs Län, uti afgifven motion, hemställt, huruvida icke
största tydlighet och enkelhet i stadganden för ifrågavarande fall skulle
vinnas, om Qvarn- och Sågverk med flere vattenverk, hvilka nu afses
uti en serskild §, nemligen den 30:de, i stället uppräknades bland de öfrige
Verk, som äro specificerade i 24 §.
Då härvid förekommer, att flere å landet skattlagde Mjöl- och Sågqvarnar,
såsom förenade med jord och utgörande rotering eller rustning, jemte
andra praestationer, sorn vidlåda jordbruket, äro af väsendtligen skiljaktig
beskaffenhet mot de i 24 § omnämnde Fabriker med flera inrättningar,
Bevillnings-Utskottcts Betankande, N-o 11.
för hvilka beskattningen endast utgår i bevillning och således icke lämpligen
kunna till de under sistnämnde § upptagne Verk hänföras, samt föreskrifterne
om tillämpningen af de uti 30§ bestämde olika grunder för bevillningens
utgörande, nemligen efter 2 R;dr af Tusende för värdet af skattlagdt
Mjölqvarnar, Sågar m. fl., och 5 för hundrade af behållna inkomsten af
Tullmjölqvarnar i Städerna samt Lego- och Salu-sågar, Valk- och Stampverk
i Städerna och på landet, som antingen dädanefter inrättades, utan att grundränta
för dem bestämdes, eller, ehuru redan anlagde, icke blifvit skattlagde,
synas vara så tydligt uppfattade, att fiån berörde föreskrifter något
misstag, i afseende på taxeringen af Mjöl- och Sågqvarnar, icke skäligen
kunnat härledas; så
anser Utskottet den af motionären ifrågasatta förändring icke vara
af behofvet påkallad.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Herr Grefve Anckarsvärd,
C. Hsom ansett Bevillningsförordningen stadga en alltför hög afgift tor
Inspectorer, föreslagit, att det nu gällande stadgandet om bevillning lör fnspectorer
måtte sålunda förändras, att dessa må erlägga bevillning med
viss procent af lönen, i den proportion, som Bevillnings-Utskottet kunde
finna med billighet och rättvisa öfverensstämmande, samt att det stadgande,
som för ett visst hemmantal ålägger afgift, såsom för Inspector, utan
afseende, om ett sådant biträde begagnas eller ej, mätte ifrån Bevillningsförordningen
utgå, såsom i motionärens tanka både obilligt och orättvist.
Då, i afseende på utgörandet af bevillning med viss procent aflönerne
för Inspectorer, svårighet vid taxeringen skulle förekomma att utröna rätta
beloppet af deras löneförmoner, som merändels hufvudsakligen bestå uti bostad
och förnödenhetsvaror in natura, och afgiften för Inspectorer finnes indelad uti
8 classer, af hvilka den sista eller lägsta upptager endast 2 R:dr; så lärer,
med behörig tillämpning af nuvarande beskattningssätt, Inspectorer i allmänhet
lika litet kunna blifva för högt beskattade, som stadgandet om afgift
för Fogde eller Inspector vid egendomar, utöfver 4 mantal, utan afseende
på, örn sådant biträde begagnas Jeller ej, synes sakna giltig grund,
hvadan
Utskottet anser sig böra afstyrka bifall till Herr Grefve Anckarsvärds
ofvannämnde förslag.
I afseende på Skeppare- och lästetalsafgifterne, bar inom Ilederv. Bonde-Ståndet
Olof Jansson från Stockholms län, med hvilken J. A. Zetterberg
och Matts Pehrsson från samma län sig förenat, föreslagit, att maximi-beloppel
af lästetal borde minst vara Tio lästers drägtighet, som kan
Bevillnings-Utskoitets Betänkande, N:o 11.
motsvara landtmannens behof, utan någon befraktning, samt att det på Taxerings-Comileen
borde få bero att beskatta den, som badej en båt emellan
5 och 10 lästers drägt, i fall samma person begagnade båtfart såsom näringsfång;
men att hemmansegare, sorn begagna och ega sådan båt för husbehof,
att till försäljningsorten bortföra sina egna producter, borde vara befriade
ifrån berörde afgifter; uti hvilket ämne Nils Strindlund från Wester-Norrlands
län yttrat, att skeppare-afgiften endast borde komma i fråga,
då någon som verklig skeppare är mantalsskrifven, samt Matts Persson
från Stockholms län tillagt, att han funne det vara i hög grad orättvist,
att skeppareafgiften utginge för båtar under 10 läster, då dessa bålar
blott nyttjas alt föra landlmannens egna producter till försäljningsorten, äfvensom
att ingen annan än den, sorn vid mantalsskrifningen uppgifver sig
såsom skeppare, borde som sådan taxeras.
Då bålar om minst fem svåra lästers drägt sedan längre lid tillbaka
varit till bevillning efter lästetalet ansedde, och idkandet af sjöfart med
sådane båtar, enligt hittills vunnen erfarenhet, är så förmonligt, alt skeppare-afgift
för dem jemväl synes böra erläggas, samt conlrollen, huruvida
butarne endast för egen räkning begagnades, skulle blifva nära omöjlig; så,
enär det dessutom kan med säkerhet anlagas, alt alla, som vid mantalsoch
skattskrifning blifva antecknade såsom skeppare,' bedrifva delta yrke
såsom näringsfång, linner
Utskottet sig icke kunna tillstyrka bifall å ifrågavarande motion.
Då, så väl vid större landtegendomar som uti byar, vanligen finnas
så kallade Gårds- och By-smeder samt Snickare, som icke äro Gerningsmän,
men hvilka dock, i anseende till deras ofta förmonliga yrke, synas
böra till någon serskild afgift upplagas; så får Utskottet, enär någon annan
lämplig grund för förstnämnde handtverkares taxering icke förefinnes, vördsamt
hemställa,
att under bokslafven S må införas:
”Smeder, Gårds- eller bjr-, 24 sk.”
''Snickare, Gärds- eller by-, 24 sk.”
på sätt Utskottets förslag uti 27 § utvisar.
För Trädgårdsmästare på landet har, i likhet med hvad för städerna
blifvit iagttaget, Utskottet funnit sig böra
föreslå, att afgifterna måtte bestämmas efter den classificalion,
Utskottet uti 27 § uppgifvit.
Inom Hederv. Bonde-Ståndet har blifvit föreslaget: af Petter Classon
från Elfsborgs Län, alt, uti näst härefter utgifvande Bevillningsförordning,
Bevillnings-Ulskottels Belänkande, JY.o 11.
en serskild § inålte införas, som uttryckligen bestämmer, alt icke någon
bevillning må ega ruin för idkande och afyttring af landtmanna-lms-sinjd,
af hvad namn den vara må; hvaruti Ephraim Larsson, Petter Haraldsson
och Johan Petter Andersson från samma län instämt; samt al Pehr
Mattsson frän Wester-Norrlands län, med hvilken L. J. S. Gezelius från
Stora Kopparbergs Län och J. Olsson från Gefleborgs Län sig förenat, att,
då under en mängd af förflutna år, en del Norrlands individer, som gått i
författning om försäljning ej mindre af sina egne än sina hemmavarande
grannars produeter, fram»Istrade å deras egen jord, blifvit för en dylik försäljuingsåtgärd
ansedde och beskattade såsom handlande i städer, ej mindre
till minimi-afgiflen, än ock vida derutöfver, ända till 16, 20 å 25 R:dr
J3:co, Bevillnings-förordningens 28 § mätte sålunda rättas och erhålla der»
bestämda ordalydelsen, att hvarje person", som å landet sökt och vunnit
tillstånd att äret om drifva handel med alla sorter varor, i likhet med
handlande i städer, idka sjöfart &c., må jemföras med 5:te classens städer,;
hvaröfver Nils Strindlund och Maurits Sahlen från Wester-Norrlands Län,
samt Lars Larsson och Olof 1larsson frän Gefleborgs Län sig yttrat, och
ansett en ordentlig classilication i nämnde afseende nödig, så att en landtman,
som en och annan gång hehöfde i Stockholm försälja sin hemorts alster,
icke blefve beskattad som en verklig handlande.
Då landtmän, till följd af gällande Författningar, äro berättigade att
att på landet och i städerne föryttra deras och grannars afvel och af deni
åstadkomna tillverkningar, af hvad slag som helst, men Bevillnings-Stadgan
icke innehåller någon bestämd föreskrift om befrielse från bevillning för en
sådan, landtmän medgifven, fri handel; så har, till förekommande af en
så beskattad origtig tillämpning af nämnde Stadga, som motionärerne antydt,
Utskottet ansett sig böra
föreslå, att, vid slutet af l:sta momentet uti 28 <§., må införas ett
sådant tillägg, som Utskottets förslag uti nyssnämnde § närmare
utvisar.
I fråga om en direct beskattning å capital, bar Herr J. von Kock
inom Vällofl. Borgare-Ståndet föreslagit: l:o att all lag, som bestämmer be•villnings-afdrag
å ränta, upphäfves; 2;o att 33 och 34 §§ utgå ur BevillningsStadgan;
3:o att, såsomen följd häraf, ur rubriken framför 33 §, utgå orden
”Capitaler” och ”Cassör”; 4:o att ur 35 § ordet ”vidare” utgår; samt 5:o att 8 §
må erhålla denna lydelse: ”Capitalister, Handlande, Skeppsredare samt egare
af Skepphvarf och Fabriker taxeras och utgöra bevillning, i förhållande till
deras vilkor och rörelse, med Fem för hundrade af den behållna inkomst,
Bevillning*-Utskottets Betankande, N:o V.
tle under nästföregående året njutit”; genom hvilka uteslutningar och förändringar
i Bevillnings-Stadgan motionären åsyltat att ställa capitalisten för
sin lånerörelse i samma cathegori med Handlanden och Fabrikanten för deras
handels- och fabriksrörelse, äfvensom, i afseende på åliggandet att till
taxerings comité aflemna uppgift å behållna inkomsten af sina capital.
Vid pröfningen af förevarande fråga, som i afseende på principen att
direct beskatta capital, vid flere Riksdagar utgjort föremål för Rikets Ständers
öfverläggningar, hafva hos Utskottet föiekommit många betänkligheter
mot tillämpningen af denna princip, men hvilka hufvudsakligen bestå deruti:
att det i allmänhet synes nära nog omöjligt att bestämma, när beskattning
för räntevinst af penningeförmögenhet borde ega rum, emedan all sådan
ledning för bedömandet af lånerörelsen saknas, som i afseende på den
privilegierade, borgerliga rörelsen är att hemta af denna rörelses beskaffenhet
och resultat; att, med undantag af vissa större städer, der lånerörelse
i vidsträcktare omfattning bedrifves, inom landet finnas få capitalister, som
icke nedlägga sine capital antingen uti fastigheter eller industriella företag;
att uti den ständiga penninge-omflyttning äfven ligger mycken svårighet
att kunna utröna i hvilkas händer räntegifvande capital verkligen finnas;
att utlånte penningar understundom tillhöra personer, hvilka antingen ega
fastigheter, graverade med vida större skuldehelopp än utlåningssummän,
eller ock på annat sätt äro skuldsatte, samt att, i händelse capital på nu
föreslaget sätt skulle komma att heskattas, annan utväg borde beredas låntagare,
lill godtgörelse eller befrielse for bevilfningen å skuldbelopp, som
gravera fast egendom, emedan eljest egare af intecknade fastigheter finge
vidkännas en högst orättvis beskattning; och då härtill kommer, att för införandet
af ifrågavarande på en mera godtycklig pröfning beroende beskattning
erfordrades controller, vid hvilkas tillämpning det svårligen kunde
undvikas att göra enskilde transactioner till föremål för offentligheten, hvilket
åter menligt inverkade på den allmänna crediten, anser Ulskottet sig
icke böra föranleda någon rubbning i nu bestående föreskrift om beskattning
å inkomst af capital, medelst det låntagare tillåtna bevillningsafdrag vid
jänteliqviden; hvadan
Utskottet afstyrker bifall till Herr von Kocks ofvannämnda motion.
Till förtydligande af 5:te momentet uti 36 §,, angående bevillning af
testamenten, gåfvor, fidei-commisser rn. m., anser Utskottet sig böra
föreslå, att, näst efter ordet ”Fidei-Commiss,” må tilläggas orden:
”i fast eller lös egendom;,"
samt
Bevillnings-Utskottets Betankandej N.o it.
att, i afseende på befrielse från afgift, må uti l:a och 5:te momenten
införas; "konst- och vetenskapliga samlingar;”
äfvensom, enär Lotteri-inrättningar numera icke äro tillåtna,
Ulskollet funnit sig böra från dess förslag utesluta 9:de momentet,
angående afgift af Lotteri-vinster, samt i öfverensstämmelse dermed utur
rubriken till ofvannämnde § borttaga ordet ”vinstmedel’’.
Enär, i afseende på 43 §, förekommer, att de deruti stadgade böter aro
till beloppet olika mot de i Kongl. Förordningen, angående Mantals- och
Skattskrifning af den 30 September 1812 bestämde, men l:sta momentet
likväl antyder, att förstnämnde böter äro desamma, hvilka uti serskild Kongl.
Förordning äfven finnas utsatte, har Utskottet ansett sig böra
hemställa, att orden: ”sorn äro desamma, hvilka uti serskild Kongl.
”'förordning angående Mantals- och Skattskrifning, äfven Jin’’nas
utsatte”, må ifrån berörde moment uteslutas, på sätt förslaget
utvisar.
Af den anledning, att tvister ofia uppkomma, församlingar emellan, om
rälta orten för personers skattskrifning, egentligen derföre, att 46 § i Bevillnings-stadgan
icke är affattad i öfverensstämmelse med Kongl. Kungörelsen
den 5 December 1788, har, inom Högv. Preste-Ståndet, Herr Contractsprosten
Lignell, föreslagit, att nämnde § måtte erhålla följande förundrade
lydelse: ”Hvarje person skall i mantalslängd införas och taxeras
der han bosatt är, till nästa fardag flyttar eller största delen af året sig
”uppehåller, så framt han icke, med stöd af Kongl. Kungörelsen den 5 December
1788, vägras skaltkrifuing i den socken, dit han inflytta vill, då
”han kommer att qvarstå i mantalslängd, der han sednast är införd, samt
”taxeras eller från afgift befrias, såsom tillhörde han sistnämnde församling;
men kyrkans förmoner åtnjute han der han vistas;" uti hvilken motion
Ilerrar Doctorerne Bexell och Björkman samt Prostarne Stabeck,
Thudén och Ekstrand sig förenat.
Då församlingarne ega, att såväl å mantals- och skattskrifningarne, som
vid mantals-längdernes justering, iagttaga och bevaka sin rält, i afseende på
inflyttande personers skattskrifning, samt, i händelse af befogenhet, fullfölja
sin talan å vederbörlig ort; så anser Utskottet ett så beskaffadt stadgande,
som motionären föreslagit, hvarken vara behöfligt eller lämpligen kunna uti
Bevillnings-stadgan intagas, helst detsamma äfven innefattar sådane bestämmelser,
som icke äro tillämplige vid nämnde förrättningar, hvilka icke kunna
tilläggas rält att ingå uti pröfning, hvarest personer, vid vägrad skattskrifning
-
Bcvitlnings-VtskoLUls BetänkandeNo 11.
»7
skrifning i församlingar, dit de inflyttat, skola i manlals-längderne qvarstå
och taxeras; hvadan Utskottet, som likväl funnit en sådan redactionsförändring
uti lista momentet af 46 § nödig, som hänvisar till stadgandet i Kongl,
kungörelsen den 5 December 1788,
föreslår, att berörde moment må erhålla den förändrade lydelse,
som Utskottets förslag innehåller;
hvarjemte, enär, i anseende dertill, att Coopvaerdi-Skeppare, enligt 15:e § i
Bevillnings-stadgan, skola taxeras lika med handtverkare i den stad, dit
fartyget hörer, men 46 § 3 morn. deremot innehåller, att borgare skall, för
sin person och borgerliga näring, mantals- och skattskrifvas i den stad, der
han är borgare, Copvaerdie-Skeppare, som föra fartyg, tillhörande andra
städer än dem, uti hvilka de äro borgare, ej sällan undgått att blifva behörigen
taxerade, af bristande kännedom om den mer eller mindre förmonliga
sjöfart, de idkat, Utskottet funnit behofvet påkalla den förändring, att
Coopvaerdie-skeppare må för fartyget taxeras uti den stad, dit fartyget hörer,
oansedt han uti annan stad är borgare; och får derföre
föreslå, att uti 3 mom. af 46 § må tilläggas orden: "dock taxeras
för förande fartyg Coopvaerdi-Skeppare uti den stad, dit
fartyget hörer’', på sätt förslaget utvisar;
äfvensom, att vid rubriken ”Skeppare, Coopvaerdie”, uti 15 § af BevillningsStadgan,
må få införas en sådan hänvisning till 46 § 3 mom, som Utskottet
uti 14 § jemväl föreslagit;
och har Utskottet, enär i fråga om den ort, der någon skall skattskrifvas, 5
mom. af 46 § innehåller föreskrift om hänvisning för besvärs anförande öfver
Konungens Befallningshafvandes beslut till Kongl. Kammar-Rätten,
men bestämmandet deraf i allt fall vore beroende af meddelande Författningar
i administrativ väg, ansett sig böra
hemställa, att uti 5:te momentet, orden ”Kongl, Kammar-Rätten,”
må utbytas emot orden 3'ort och ställe} som vederbör/' på sätt
förslaget uti sistnämnde § utvisar.
Då uti 48:de § saknas bestämd förekrift, inom hvad tid mantals-längden
bör till Pastor aflemnas, har Utskottet, med afseende jemväl å behofvet
af §;s förtydligande, ansett sig böra
föreslå den förändrade redaction, sorn bilagan närmare utvisar.
Då erfarenheten visat, att, lill följd af nu gällande Bevillnings-Stadga,
på landet flerestädes bildat sig större Taxerings-District, sammansatta affleBih.
till B, St. Brot. 1844' 5 Sami., 1 Afd,, 4 Haft. 3
i8
Bevillning* ZJlökollels Betänkandej N.o 11,
re pastoral, hvarigenom 1 läradsskrifvarnes befallning med Taxerings-längdernes
uppläsande och förande vid Taxerings-Comiteernes sammanträden,
uteslutande upptager tiden för desse tjenstemän; så anser Utskottet nödvändigheten
påkalla, alt protocollsföringen vid nämnde förrättningar öfverflyltas
på Kronofögdarne, hvilka före sisla Riksdag haft ett sådant åliggande och i
allt fall skola vid laxerängarne vara närvarande; och får derföre vördsamt
föreslå de i följd deraf nödige förändringar, hvilka uti 58, 59.
och 86 §§ af Utskottets förslag förekomma.
Hos Hederv. Bonde-Ståndet har JYils Petterson från Kronobergs
Län, enär föreskriften uti 62 § om åliggande för husbonde att till Taxerings-Comilé
aflemna uppgift på de fastigheter och lägenheter, som han under
egande-eller nyttjande-rätt innehafver, samt på det värde, hvartill han
anser dem bora upskallas, syntes vara deslomer öfverflödig och föranledande
endast till ett onödigt besvär, sorn en lika beskaffad upgift på innehafvande
fastigheter, enligt 42 §, aflemnas vid manlals-skrifningen och Conaite^,
efter bestämmelsen i 67 §, uppskattar fasligheternes värde, utan allt
afseende på egarens eller innehafvarens derom gjorda uppgift, föreslagit, alt
berörde föreskrift måtte från 62 § uteslutas.
Då ej mindre inträffande ombyten af hemmansegare, än flere andra
förhållanden, kunna föranleda behofvet att å innehafvande fastigheter, rhed
deras värden, till Taxerings-Comitéerna aflemna uppgifter, hvilka tjena till
ledning vid fastighetsvärdets bestämmande, och de vid Mantals- och Skattskrifningen
erforderliga uppgifter äro af skiljaktig beskaffenhet mot de nu
ifrågavarande; så
anser Utskottet sig höra afstyrka bifall lill ofvannämnde motion.
Herr von Heijnej Georga som ansett 66 och 72 §§ i BevilluingsSladgan
jemte den ed, som 122 § föreskrifver, och den locala kännedom,
68 § förutsätter, att Taxeriugs-Comilé bör ega, för att kunna fullgöra dess åliggande
att utröna egendomars beskaffenhet till utrymme, jord mort, åbyggnad,
belägenhet, afsättnings-tillfälle, förmoner och onera, utgöra fullständiga föreskrifter
för taxering af jord, har inom Hoglofl. Ridderskapet och Adeln föreslagit,
att ej mindre den, i motionärens tanka, förvillande meningen, som
63 § jemväl innehåller om nytta och vägledning af i orten gångbara pris vid
värdets bestämmande, än ock den, mot taxerings-eden samt 66 och 72 §§
stridande, föreskriften uti 108 §, att hus, åbyggnader och tomter i Städerne
skola uppskattas efter deras gångbara värde, måtte från 68 och 108
uteslutas, på det icke fortfarande jord eller hus må ryckas utur det
proportionsvärde, de innehaft till andra lika beskaffade jord- och hus-egen
-
Bcvillnings-Ulskoltets Betänkande, N.o II.
i9
domar, för det de blifvit försålde till annat pris, än det värde före försäljningen,
hvartill de varit uppskattade; i sammanhang hvarmed, Herr
Cederschiöld , Pehr Gustaf , hemställt, om icke sista köpet må vara rätta
grunden för bestämmandet af taxerings-värdet på hus i Stockholm; och Herr
Aminoff, Johan Fredrik, upplyst, att man dristades vanligen ansett brandförsäkrings-värdet
böra gälla såsom bestämningsgrund för taxeringen, och
att detta i allmänhet icke vore för högt, ulan merendels hälften af försäljuings-priset;
—- samt Herr Fr. Sundler har inom VäHofi. Borgare-Ståndet
föreslagit, att laxeriugsmännen hädanefter må, ulan afseende på brandförsäkringsvärdet,
ega lätt att bestämma värdet å hus i städerna efter sista
frivilliga köp eller gångbart pris, hvarigenom, enligt motionärens förmenande,
mera rättvisa vid beskattningen skulle tillskyndas husegaren.
Ehuru den i 68 § lemnade anvisning att af gångbara pris hemta ledning
vid taxeringar, såsom endast villkorlig, icke synes hafva bordt föranleda
till den i Herr von Heijnes motion antydda ojemnhet i beskattningen;
likväl och då erfarenheten visat, att de gångbara, af tillfälliga anledningar
beroende och ständiga förändringar underkastade, försäljningsprisen å fastigheter
ofta grundlagt en sådan olikhet i fastighets uppskattningen, att
egendomar af jemförlig godhet och beskaffenhet erhållit betydligt skiljaktiga
värden, har Utskottet, med afseende jemväl å de af bemälde motionär anförde,
välgrundade skäl, till förekommande af en så beskaffad origtig tillämpning
af grunderne för fastighetsvärderingen,
ansett sig böra föreslå de förändringar uti 68, 72, 76 och 108
som Utskottets förslag närmare utvisar;
hvaremot, och då Utskottet sålunda för sin del antagit, att en hufvudsaklig
överenstämmelse i grunderne för bestämmandet af Taxeringsvärdet å
fastigheter på landet och i Släderne bör ega rum, samt i afseende på brandförsäkrade
bus och byggnader i städerne serskildt förekommer, att försäkrings-summan
endast såsom minimi-värde tagits i beräkning, utan att Taxerings-Comileerne
deraf äro förhindrade att hoja[ egendomsvärdet öfver försäkrings-summan,
Utskottet å Herr Sundlers förutnämnde motion icke kunnat fästa
något afseende.
I afseende på bevillningen af Bruk och Berg-Verk, äro till Utskottet
remitterade 3:ne derom väckte motioner, nemligen: inom Högloft. Riddskapet
och Adeln, af Herr Lagerhjelm, Pehr: l:o alt, då, enligt nu gällande
Bevillnings-Stadga, bevillning af Slångjernssmidet utgår med minst
:del af ortens hammarskattspris, samt verkan deraf varit, alt i Örebro Län,
Beviiinings-Utskoltels Betänkande, N.-O It.
hvarest minimi-bevillningen är 8,200,000 R:dr i rundt tal och bevillningstaxeringen
1842 uppgick till 8,400,000 Ridr Banco, taxerings-värdet på
Slångjernssmidet och Manufacturen sattes till 3,900,000 R:dr, eller nära
hälften, oaktadt den svåraste conjunclur för jerntillverkningen inträffat,
nämnde minimum måtte nedsättas från |:del till en J|:del; hvaruti
Herr Friherre Oxenstjerna, Carl; instämt, med det tillägg, att icke blott
det i omförmälde fall, enligt Bevillnings-Stadgan, bestämda minimum af
fidei utaf hammarskatts-priset måtte nedsättas till -Jgidel, utaf äfven maximum
af -fidei förändras till fidei; 2;o att den uti 74 § bestämda skillnad
i värderingen å Manufactur-Verk, emellan eget och köpt ämnesjern, måtte
försvinna och egarens behållna vinst anses till högst —idel och minst ~:del
af ortens haramarskattspris; samt inom Fällojl. Borgare-Ståndet3 af Herr
C. F. Geijer, med hvilken Herrar Wedberg, Bergstens Wcern, de Mare
och Langenberg sig förenat, alt, med afseende å närvarande svåra conjunctur,
då Bruksegarne hafva liten eller ringa inkomst af sina bruk, då jernhandteringen,
bevillningsafgiften oberäknad, är en af de mest beskattade
näringar inom vårt land och då Bruksegaren dessutom hetalar bevillning
för hela sin jordegendom, inkomstberäkningen måtte bestämmas till hälften
mindre, än hvad 1841 års Bevillnings-Förordning innehåller, eller för
Stångjerns-Verken till högst fidei och minst —gidel af hammarskattspriset
i den landsort, der bruket är beläget, samt att, enär Manufacturen, såsom
en förädlad product, liksom all annan industri, ej för tungt borde beskattas,
och manga Manufacturverk, i brist af afsättning, för det närvarande
redläggas, dessa Verk må i bevillning endast erlägga 5 procent af behållen
inkomst.
Under öfverläggningen i detta ämne har Utskottet inhemtat: att Kongl,
Majit, genom utfärdad Kungörelse af den 26 October 1838, dels i Nåder
förordnat om förvandling till dubbel hammarskatt af den för en del af
smidet vid vissa Verk bestämda, sedan år 1803 tillkomna, recognitionsafgiften,
dels tills vidare fastställt hammarsskatten för nya jernverk, som
dädanefter till anläggning beviljades, äfvensom för blifvande tillökning i
privilegierade smidet vid redan inrättade härdar till ett nedsatt belopp af
Skeppund för hundrade; att Kongl. Majit, under den 25 Januari 1841,
i afseende på tillämpningen af 8 § uti Kongl. Kungörelsen den 26 October
1838, i Nåder förklarat, att nämnde § afser upphörandet äfven af recognitions-afgiften,
24 sk. banco för hvarje Skeppund af sådant ämnessmide,
som Bruksegare utom Bergslag, enligt 17 § i Kongl. Smidesförordningen
den 15 Juni 1803, äro berättigade att utöfver privilegierne till ver
-
Bevillning!--Utskottets Betänkandej N-o ii.
21
ka lill förädling vid Manufactur-Verken utom Bergslag, och att för sådant
smide, i stället för sagde afgift, endast dubbel hammarskatt egde rum; att,
i anledning af Rikets Ständers under den 2 Juni 1841 till Kongl, Maj:t
aflåtne underdåniga skrifvelse, angående förändrade sladganden i fråga om
grunderne för beskattningen af slång- och ämnesjerns-tillverkningen i Riket,
äfvensom sättet för afgiftens debitering och utgörande, Kongl. Maj:t, medels
Nådig Kungörelse af den 18 Februari 1843, med godkännande af Rikets
Ständers i afseende på smides-skattens reglerande anmälda beslut, så
vidt det åsyftat en för alla Bruk utgående lika beskattning, ej öfverstigande
En procent af privilegierad eller, vid begagnande af derutöfver medgifven
smidesrätt, eljest åstadkommen tillverkning, förordnat, att den hammarskatt,
som dittills varit till högre belopp fastställd, skulle ifrån och med smidesåret
1842, utan afseende på olika smidesmethoder, till ett skeppund för
hundrade nedsättas; att dels nedsättning dels eftergift i utgående tullafgifterne
för stångjerns- och manufactur-smiden, med hänseende till de för utförseln
missgynnande förhållanden, blifvit medgifven; att, då hammarskatten,
på sätt ofvan omförmäldt är, utgår med; En procent af stångjernstillverkningen,
grundskatten å tackjernstillverkningen deremot utgör omkring
fyra procent; samt att, vid jemförelse emellan bruk och landtegendomar,
bevillningen å de förra, enligt nu gällande grunder, utgör Jydej, men å
landtegendomar, efter vanlig beräkning af 4 procent å uppskattningsvärdet,
omkring 5'¥:del af inkomstbeloppet.
Då det sålunda visar sig, att dels stångjernstillverkningen, genom minskad
grundskatt och nedsatt utförselstull, i sednare tiden vunnit fördelar,
som icke lillgodokommit den, med samma tillverkning i nära samband stående,
tackjernstillverkningen, dels jordbruksnäringen “får vidkännas en jemförelsevis
högre bevillnings-beskattning, än bruksrörelsen, har Utskottet, ehuru
det visserligen icke kunnat förbise den närvarande, för jernhand teringen
ofördelaktiga, conjuncturen, hvaraf verkningarne, som i lika om ej högre
grad äro tryckande för tackjernstillverkningen, äfven kännbart träffa
jordbruket jemte andra näringar, likväl, vid betraktande deraf, att, om bruksrörelsen,
som redan åtnjuter lindring i bevillningen genom betydligt nedsalta
hammarskattspris, borde beredas någon vidare lättnad, sådant lämpligare
torde kunna tillvägabringas genom ytterligare minskning af hammarskatten,
hvarom ock motion vid innevarande Riksdag blifvit väckt, samt att
nu ifrågavarande förändring sannolikt skulle föranleda en sådan nedsättning
uti bruksuppskaltningen, alt en motsvarande förhöjning i taxeringsvärdet
af andra fastigheter och näringar ej kunde undyikas? ansett deslomer be
-
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N.o 11.
länkligt alt understödja motionärernes förslag, som de uti nuvarande beska ttningsgrunder,
hvilka under en längre tiderymd bibehållits oförändrade, bestämda
maximi- och minimi-belopp, af hvilka det förra, enligt 73 §. endast
kan vinna tillämpning å de mest förmonlige bruksegendomar, stå i
jeruförligt förhållande till antagne bestämmelser för beskattningen å jordbruket
jemte borgerliga rörelsen; hvadan Utskottet, enär den anmärkte skillnaden
i afseende på värdering af Manufactur-Verk, med eget, eller med
rättighet till förädling af köpt ämnesjern, synes böra bibehållas, i anseende
till de ökade omkostnader i och för längre eller kortare transport af ämnesjern
m. m., som Manufactur-Verk utan eget stångjernssmide få vidkännas,
och denna gradation i beskattningen, som otvifveiaktigt inverkat på försäljningsprisen,
icke utan menlig rubbning i uppskattningen å sådane Veik,
skulle kunna upphöra, samt Utskottet icke funnit skäl att, i anledning af
Anders Janssons från Westerås Län derom väckte, ofvan omförmälde motion,
föreslå någon ändring i afseende på bevillningen för Masugnar, trott
sig böra
afstyrka bifall till Herrar Lagerhjelm* och Geijers förutnämnde
motioner.
Då så väl 1835 års Bevillnings-Stadga, § 109, som flera föregående
Bevillnings-förordningar innehålla föreskrift om Kronofogdes åliggande att
tillse, det hvarje skallskyldig, enligt Taxeringsmännens beslut, behörigen
debiteras, men denna föreskrift, som grundar sig på den i uppbördsförfaltningarne
för Kronofogdar och Häradsskrifvare stadgade gemensamma ansvarighet
i afseende på debiteringen, uti nu gällande Bevillnings-Stadga
saknas; så har, af sådan anledning,
Utskottet ansett sig böra föreslå, att uti 80 § må införas ett nytt
moment, så lydande: ”Kronofogden åligger att tillse, det hvarje
. skattskyldig, enligt Taxeringsmännens beslut, behörigen debiteras”;
äfxcnsQm,
ali, i öfverensstämmelse dermed,
Usta momentet må erhålla den förändrade lydelse, som Utskottets
förslag närmare utvisar.
Enär den för bevillnings utgörande af boställen i allmänhet uti 6 §
stadgade grund, icke är tillämplig, i afseende på de lill indeldta arméens
lönefonder indragne boställen, hvilkas till löner anslagtie afkastning, efter
skedd fördelning, tillägges löntagarnes öfrige löneinkomster och jemte dessa
såsom löner beskattas, hvaremot någon serskild bevillning efter bostäilsvärdet,
för boställen, af hvilka afkomsten på sådant sätt blifvit använd, följakt
-
Bevillnings-TJtskotlets Betänkande, N:o 1U
ligen ieke påföres eller kan ega ram, men Bevillnings-Stadgan i berörde
afseende icke innehåller någon bestämd föreskrift; så har
ULskoltet skolat hemställa, att 84- § må erhålla den förändrade
lydelse, som Utskottets förslag utvisar, samt 83 § i öfverensstämmelse
dermed rättas, på sätt Utskottet jemväl föreslagit;
äfvensom Utskottet, i sammanhang härmed,
föreslår, att uti 6 § må tilläggas ett nytt moment, af det innehåll,
som förslaget uti sistnämnde § upptager.
Då erfarenheten visat, att uti Släderne ett större antal af de utsedde
Taxeiingsmännen ofta uteblifva från Taxerings-Comitéens sammanträden,
hvarigenom hinder för göromålens företagande uppkomma; så anser
Utskottet sig höra hemställa, att vid slutet af 102 § må, på sålt
Utskottet föreslagit, införas ett så lydande tillägg; "Taxerings
Comitéen
vare likväl oförhindrad att påbörja och fortsätta si~
na göromål, så vida, oberäknadt Ordföranden, minst hälften,
af Ledamöterne äro tillstädes
Inom Vällofl. B >rgare-Ståndet hafva genom väckt motion, Herrar C.
F. Wiera, J. A. Kjellberg och E. G. Lindström yrkat, alt för Götheborgs
stad må bestämmas serskild Pröfnings-Comité, sammansatt efter enahanda
grunder, som, i afseende på Pröfnings-Comité för Stockholm, finnas föreskrifne,
samt Stadskamereraren, som controllerar krououppbörden, erhålla enahanda
åligganden, som Kamereraren vid Krono Uppbörds-Vei ket i Stockholm.
Fråga om serskild Pröfnings-Comité för Götheborgs stad har, på sätt
motionärerme jemväl upplyst, förut varit vid de tvänue nästföregående Riksdagarne
vackt; och då inga förändrade förhållanden sedermera inträffat, eller
blifvit af molionärerne uppgifne, som föranleda Utskottet alt, serskild
för Götheborg, tillstyrka Rikets Ständer att nu, meia än förr, stadga undantag
i nämnde afseende; får Utskottet, med åberopande af hvad Bevillnings-Ulskoltet,
under sista Riksdag, uti Betänkandet N;o 12 pag. 21 och
22, samt Ullåtandet N;o 27 pag. 56 och 57 i samma ämne anfört,
vördsamt
afstyrka bifall lill förutnämnde motion.
Då Utskottet iuhemtat, att Krono-Uppbörds-Commissariernes närvaro
vid Stockholms Stads Pröfnings-Comité är af behofvet påkallad, får af sådan
anledning
Utskottet tillstyrka, att uti 120 §, näst efter ordet ”tillstädes”,
må tilläggas: ”äfvensom Krono Uppbörds-Commissarierne, till
Bevilliiings-Uukoltets Betänkande, N-o 11.
nödige upplysningars meddelande och Längdernes Jörande böra
tillstädeskomma’’; på sätt förslaget utvisar.
Enär 123 § endast angår skydd för Taxeringsman, hvilka, enligt 113
§ Regeringsformen, icke, på sätt nämnde § i Bevillnings Stadgan innehåller,
med Rikets Ständers magt och myndighet afgöra och besluta, utan endast
ega tillämpa bestämda föreskrifter, anser
Utskottet sig böra hemställa, att samma § må erhålla den förenklade
lydelse, sorn Utskottets förslag närmare utvisar.
Då erfarenheten visat, att det uti 138 § föreskrifne villkor för husbondes
befrielse från ansvarighet för arbetares krono-utskylder vid bristande
tillgång medfört svårighet i tillämpningen, enär det ofta icke kunnat
med någon säkerhet utrönas, i hvad moa jordegare njutit en mot kronoutskylderne
svarande tjenstbarhet, vid betraktande jemväl af hvad, som för
en arbetares uppehälle varit af nöden, har Utskottet, ej mindre med afseende
derå, än ock för att bringa ifrågavarande stadgande uti närmare öfverensstämmelse
med föreskriften i 3 mom. af 144 §, ansett sig böra
föreslå den förändring uli slutet af 138 §, som bilagan utvisar.
Inom Höglojl. Ridderskapet och Adeln är föreslaget, af Herr Bildt,
Knut, att de Officerare, som enligt 2 Artikeln erlägga bevillning för in
nehafvande
tjenst, måtte från bruttoinkomsten få afräkna så stort belopp,
som de i accords-ränla utbetala; samt inom Hederv. Bonde Ståndet, af
Sven Isacsson från Öland, att, då uti 145 § af Bevillnings-Sladgan, från
bevillning efter 2 Art. äro befriade åtskilliga extra inkomster, men deribland
icke förekomma Kronobetjeningens vid Härads-Rätteime tilldömde
målsegande andelar af bötesmedel, för hvilkas åtnjutande ofta större utgifter,
genom resor, tidsspillan m. m. orsakades, än de slutligen erhållna obetydliga
bötesandelarne, dessa måtte allddes befrias från bevillning, eller
åtminstone någon sådan derå icke beräknas, förr än de för året uppgått
till 3 å 400 R:dr banco.
I afseende på Herr Bildts ofvannämnde motion, har Utskottet inhemta
t, att sammanräknade beloppet af det ifrågasatta bevillningsnfdraget skulle
komma att utgöra nära 4000 R:dr Banco årligen; och då tjenste-aceord
inom armeen uppkommit och ^fortfarande blifvit erlagde, innan nuvarande
Officerare inlrädt uti Rikets tjenst, men de, sådant oaktadt, äro ålagde
att genom accordsränte- och amorleringsafdrag å lönerne afskaffa de så
väl för Staten som enskilde menlige tjensteköpen, anser Utskottet både
rättvisa och billighet fordra, att löntagare icke betungas med bevillnings
-
Bcvillnings-Vtskollcts Betänkande, N-o {{. aS
afgift å de, ifrågavarande afdrag motsvarande, lönebelopp, af hvilka de icke
äro i åtnjutande; äfvensom, enär på enahanda grund befrielse jemväl synes
böra niedgifvas för de å Landshöfdinge-lönerne bestämde accords-amorterings-afdrag,
hvarå bevillningen årligen utgör omkring 280 R:dr banco,
Utskottet på ofvan anförde skäl hemställer, att, vid slutet af l;sta
momentet uti 145 §, må tilläggas följande: ”samt de af OJjicerares
och Landshövdingars löner utgående accordsränte- och arn
orterings-afdra g
hvarjemte Utskottet, som erfarit, att såsom lön blifvit ansedd och taxerad
km-tbevakares å stat uppförda häst- och båtlega samt beklädnads- och bevärings-anslag,
hvilka dock, i likhet med anslag af dylik beskaffenhenhet
inom armeen och (lottan, för hvilka icke erlägges någon bevillning, böra
derifrån befrias, skolat
föreslå, att uti ofvannämnde moment, näst efter ordet ”ärenden",
jemväl må införas orden: ”äfvensom å Stat uppförd häst- och
båtlega samt beklädnads- och bevärings-anslag för tjenstemän,
och betjente vid Tullverket”, på sätt af Utskottets oftanämnde
förslag närmare inhemtas.
Beträffande åter Sven Isacssons förutnämnde motion; så enär det, enligt
allmän lag och serskilde författningar, åligger Kronobetjeningen såsom
tjenstepligt att infinna sig vid Tings-Rätterne, och Åklagare-andelar uti
böter, hvilka således icke utgöra någon ersättning för resekostnaden eller
andre utgifter i berörde afseende, deremot icke kunna betraktas annorlunda,
än såsom andre extra löneförmoner, deraf bevillning utgår, (inner
Utskottet icke skäl att å Sven Isacssons motion fästa något afseende.
Hos Väl lod. Borgare-Ståndet har Herr A. M. Brinck föreslagit, att BeTillnings-förordningens
145 § 4 mom. måtte så redigeras, att Städer och
Fattig-inrättningar, för de af dem iunehafvande fastigheter, ehvad de äro
inkomstgifvande eller icke, ovillkorligen, likasom Statens egendomar, varda
ifrån bevillning befriade, samt att denna frihet från bevillning äfven utsträckes
till de corporationers fastigheter, deraf afkomsten användes för nödlidandes
behof; hvaruti Herrar Gustafsson, Boström, Gillberg, Lundelius
oell K. A. Almgren instämt.
Så vidt Utskottet kunnat finna, åsyftar motionärens framställning en utsträckning
af bevillningsfriheten äfven till Städernes jord, utan afseende
derpå, huru afkomsten deraf användes. Utskottet får härvid erinra, att nå
Bih,
lill R. St. Prot. l844‘ $ Sami., 1 Afd., 4 Hafi, 4
Bevillnings-Utskotlets Betänkande , N.o ii
-
gon befrielse för jorden i sjelfva verket hittills icke varit medgifven, emedan
den del af Städernes jord, hvaraf inkomsten utgår till aflöning åt Städernes
tjenstemän, beskattas genom bevillning å deras löne-inkomst. Någon
frihet för bevillning af Städernes jord synes icke eller kunna beviljas,
med mindre en motsvarande förmon beredes landet. Detta gäller äfven
om Städernes öfrige fastigheter, så vida de icke kunna hänföras till sådana,
för allmänt behof anslagne, eller till boställen för barmhertighetsinrättningar
begagnade hus och byggnader, hvilka uti ofvannämnde moment afse?.
Och dä en allmän eftergift af bevillningen för alla till välgörande
ändamål eller till fromma stiftelser anslagna fastigheter i Städerne och på
landet skulle i bevillningssumman medföra en högst betydlig nedsättning,
hvars belopp Utskottet likväl icke varit i tillfälle att kunna utröna, anser
Utskottet sig icke böra föranleda någon vidsträcktare befrielse i den syftning,
motionären antydt, än som uti 4 mom. af 145 § redan är medgifven;
hvadan
Utskottet afstyrker bifall till Herr Brincks ifrågavarande motion;
likväl och som Utskottet inhemtat, att första perioden af momentet understundom
blifvit i så måtto olika tolkad, att den deruti afsedde lindring
i bevillningen för till allmänt behof anslagne byggnader, verk och inrättningar
icke medgifvits, då af dessa någon om ock för deras vidmagthållande
otillräcklig inkomst influtit, har, till förekommande af ett så beskaffadt
missförstånd hädanefter, och för att tydligare kunna uttrycka den, på
ifrågavarande föreskrift hittills grundade mening, att undantag från en sådan
lindring endast borde ifrågakomma, då enskilde personer eller corporationer
af nämnde byggnader, verk och inrättningar hafva en utgifterna
derför öfverskjutande inkomst, Utskottet ansett sig böra
föreslå, att näst framför ordet ”förmon” må tilläggas ordet
"verkliga”;
äfvensom Utskottet, enär behofvet jemväl synes påkalla ett förtydligande af
samma moment, i afseende på den till aflöning åt Städernes tjenstemän anslagne
inkomst af Städernes jord, får
lill antagande föreslå den förändrade redaction, som bilagan närmare
utvisar.
Under anförande, att Götha Canal-Bolag för Cana lens byggnad af egna
medel sammanskjutit öfver 3,140,000 R;dr banco och sedermera för
anläggning och utvidgning af Motala verkstad uppoffrat öfver 300,000 R:dr,
samt att all ilen utdelning, Bolaget någonsin erhållit, utgjort, år 1828, 2
procent, 18't 7, 2 procent, 1840, 1 procent, 1841, 1 procent och vid bör
-
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande, IV.o 11.
27
ian af 1843 likaledes 1 procent, eller inalles 7 procent för bästa classens
adier och 4 i förden andra, har Herr Rosenblad, Bernhard, inom Högloft.
Ridderskap*? och Adeln föreslagit, alt, uti blilvaude BevifluingsForordning,
i den «, som kommer-alt motsvara den 145:te i nuvarande Bevillmngs-forordning,
bland dem, som åtnjuta frihet från bevillning efter 2.dia Artikeln,
måtte införas: "Götha Canal-bolag för den utdelning, sorn icke öfverstiger
En procent å Actie-Capilalet.
Då Stals-Verket genom directa anslag redan mast vidkännas högst betydliga
uppoffringar för Götha Canal-anläggning, och de flesta nuvarande
delegare i Canal-Bolaget blifvit innehafvare af adierne mot ett capilalvärde,
ungefärligen motsvarande procent-utdelningen; sä enär, vid sistnämnde
förhållande, förmonen af den ifrågasatte bevillning-friheten, orri den bevi
11judes numera icke skulle tillgodokomma dem, sou. med euskildle uppoffringar
hufvudsakligen bidragit till Canal-Verkets fullbordan, men deremot
föranleda enahanda anspråk af andra associationer for enskildta foretag,
dllSUytskoUet sjff ic^e kunna tillstyrka bifall till ofvannämnde motion.
Spdan år 1818 har Höganäs Stenkols-grufva varit befriad från bevillning
efter 2:dra Artikeln; men då Statens förbindelse att befrämja och underlätta
förelag af en större patriotisk omfattning intill dess deras upprätthållande
utan Statens biträde, kunde öfverletnnas åt den enskilda omtanka^
no» länge, i afseende på Höganäs, tagits i anspråk; så synes den hittills
medgifva befrielsen numera destoheldre böra upphöra, som, efter hvad Utskottet
inhemta!, en betydlig del af actierna uti nämnde grufva, mot circa
25 procent af capital-värdet, blifvit af deras förra innehafvare åt andra
personer öfverlåten; hvarföte
Utskottet får tillstyrka, att 5:te momentet uti 143 § ma derifrån
uteslutas, samt numereringen af efterföljande moment derefter
rättas, på sätt Utskottet i dess förslag iagttagit;
äfvensom,^ ^ ^ ^ under bostafven S. införas rubriken: "Stenkols
Hos
laö&lofl. Ridderskapet och Mein är föreslaget, af Herr Grefve
Ankarsvärd C. H, att, då Bevillnings-förordningen icke innehåller, att lindring
i Kronoutskylderna för egande fyra eller flera minderåriga barn ej af tjenstehion
må tillgodonjutas, men en olika tydning af författningen i sådant afseende
gifvit anledning till anmärknings-kraf, nämnde förordning måtte i
denna del så förtydligas, alt i densamma varder uttryckt, att tjenstehjon
a8
Eevillnings-Utskottets Bi tankande_, N-'0 11.
sorn ega fyra eller flera minderåriga barn, må komina i åtnjutande af samma
lindring i Kronoutskylder, sorn aila andra, hvilka afses med stadgandet
i berörde hänseende; samt inom Ilederv. Bondeståndet af Johannes
Johansson från Götheborgs och Bohus Län, att fiskare uti samma län måtte
få tillgodonjuta dels samma lindring, som uti 147 § medgifves torpare och
inhyseshjon eller deras Enkor, hvilka låtit vaccinera fyra harn, dels ock
den befrielse, som Bevillnings-Stadgans 148 § föreskrifver.
Vid jemförelse af äldre och sednare årens Bevillnings-förordningar, har
Utskottet icke kunnat finna, att någon lindring i krono-utskylderne för| tjenstehjon,
med fyra eller flera minderåriga barn, hittils varit medgifven; och
då, i händelse föreskrift derom meddelades, densamma egentligen skulle
finna tillämpning i afseende på såkilade Stat-lorpare, eller sådane, isynnerhet
å större jordbruk, emot viss Stat antagne, gifte tjenstehjon, som ej inneinehafva
jord under eget bruk, och således hufvudsakligen komma att medföra
lindring för de förmögnare jordegarne, hvilka, likasom husbönder i allmänhet,
vanligen betala tjenstehjonens personella krono-utskylder, ehuru LegoSladgan
medgifver afdrag derför å lönen, der ej annorlunda vid städjandet
öfverenskommits; så enär, om det ock kunde antagas, att ifrågasatte lindring
endast komme tjenstebjonen tillgodo, Utskottet flkväl skulle anse mindra
välbetänkt, alt nu mera, då antalet af ,'näringslöse i så hög grad tillväxt,
stadga en befrielse, sorn som i någon mon kunde antyda ett gillande af
sådane bosättningar, hvilka betydligt bidraga till den allmänt öfverklagade
pauperismen; får
Utskottet afstyrka bifall till Herr Grefve Anckarsvärds förutnämnde
motion.
Beträffande dernäst Johannes Johanssons motion, i hvad den angår
frågan, alt bevillnings-afdrag för fyra vaccinerade barn, enligt 2:dra mom.
af 147 §, äfven måtte medgifvas fiskare uti Götheborgs ochBohusiän; så e»är
användandet af den såkallade skyddskopp-ympningen, sedan år 1815,
då bevillning-afdrag i afseende derpå först bevilljades, blifvit så allmänt
■vedertaget, att någon skatte-lindring, såsom medel till vaccinationens befrämjande
och fortgång, nu mera icke synes vara af behofvet påkallad, och
dessutom icke vidare är fullt tillämplig, då skyddsafgiften vid sista Riksdag
blifvit nedsatt, får Utskottet, äfven med afseende på svårigheten att
iagtaga nödig controll mot missbruket, att ifrågavarande afkortning flere
gånger sökes af samma person,
hemställan, att 2:dra momentet, angående bevillnings-afdrag för
Bevillnings-Utskottcts Be tankande j N-o 11.
fyra vaccinerade barn, må ifrån 147 § uteslutas; på sätt i Utskottets
förslag jemväl blifvit iagttaget;
samt att, i följd deraf,
Johannes Johanssons förslag lill förändring af nämnde moment
må förfalla;
hvaremot, i afseende på motionärens framställning om behofvet af en fortsatt
befrielse, enligt 148 §, för fiskare uti berörde län, i anseende till deras
nödställda belägenhet,
Utskottet anser sig böra tillstyrka, alt fiskare i Bohus län må, intill
nästa Riksdag, fortfarande åtnjuta den uti 148 § dem medgifne
befrielse till hälften af bevillningen efter l:a Art., på sätt
Utskottets förslag närmare utvisar.
I sammanhang härmed förekommer, att Kongl. Maj:t, genom nådig skrifvelse
lill Rikets Ständer af den 19 nästlidne Augusti, (införd i l:a Sami.
l:a Afd. under N:o 34), hvilken ifrån samtlige Riks-Ståuden blifvit till Utskottet
remitterad, meddelat, bland annat, att, vid tillämpning af stadgandet
uti 148 §. af nu gällande Bevilinings-förordning om befrielse till hälften
af bevillningen efter 1 Art. för de af allmogen i Westerbottens, Norrbottens
och Jemtlands län, äfvensom fjälltraklerne i Wester-Norrlands län
samt fiskare i Bohus län, som icke ega jord, idka näring eller hafva annat
yrke, 1842 års Taxerings-comité inom Neder-Calix socken af Norrbottens
län förklarat hemmansegare äfven vara till en sådan lindring berättigade,
men att Pröfnings-Comileen, äfvensom Kongl. Kammar-Rätten, efter i ämnet
anförde besvär, ålagt alla dem af allmogen inom Neder-Calix socken,
hvilka egde jord, att utgöra full bevillning efter l:a Artikeln; hvarföre, sedan
frågan vidare genom besvär blifvit dragen under Kongl. Maj:ts pröfning,
med erinran af de klagande, hurusom Rikets Ständer vid sista Riksdag,
med hänsigt till inom Westerbottens, Norrbottens och Jemtlands län
inträffade svåra missväxter, bifallit fortfarandet af den lindring i bevillningen,
som för dessa orters invånare vid den föregående Riksdagen beviljats,
Kongl. Maj:t, som funnit Kamrnar-Rättens öfverklagade Utslag vara
grundadt på ordalydelsen af omförmälde § i 1841 års Bevilinings-förordning,
af förekommen anledning till den förmodan, att, vid redactionen af
Bevillnings-förordningens ofvan åberopade §, något misstag om verkliga innehållet
af Rikets Ständers, rörande ifrågavarande lindring i beskattningen,
fattade beslut, möjligen egt rum, till Rikets Ständer öfverlemnat att, genom
en i närvarande fall på dem allena ankommande förklaring, bereda
utväg för de skattskyldige att återfå, hvad tilläfventyrs blifvit dem förmyeket
till betalande ådömdt och affordradt; och hafva, vid föredragning inom
Bevillnings-Utskottets Betänkande, if.-o 11.
Jlederv. Bonde-Slåndet af högstberörde nådiga skrifvelse, Johan Jacob Rutberg
från Norrbottens län, Lars Bygdén och Olof Nilsson från Westribottens
län, samt Anders Olofsson från Jemtlands län sig i ämnet yttrat.
Då ofvannämnde fråga kommer att utgöra föremål för serskild behandling,
har Utskottet ansett sig nu endast böra anmäla, det Utskottet för sin
del funnit behofvet påkalla, att allmogen i Westerbottens, Norrbottens ocii
Jemtlands län, äfvensom fjelltrakterne i Wester-Norrlands län, fortfarande,
intill nästa Riksdag, bihehålles vid åtnjutande af den befrielse till hälften
af bevillningen efter lista Art., sorn Rikets Ständer vid sista Riksdag, i
anledning af Bevillnings-Utskottets Betänkande Nio 12 pag. 25 och Utlåtande
Nio 27 pag. 70, medgifvit; och får Utskottet, med afseende derå,
att uppfattningen i nu gällande Bevillnings-stadga af Rikets Ständers ifrågavarande
beslut, gifvit anledning till en olika tydning af berörde Stadga,
föreslå den förändring i redactionen af 148 §, som bilagan närmare
utvisa»”.
Uti högstberörde nådiga skrifvelse har, i anledning af Rikets Ständers
vid sista Riksdag gjorda underdåniga anhållan om åtgärders vidtagande fotinfordrande
af statistiska upplysningar om hemmanens medelafkastning och
saluvärden i allmänhet inom hvarje län, samt att dessa upplysningar, i
tabellarisk form uppställda, måtte vid nästpåföljande Riksdag Rikets Ständer
föreläggas, i ändamål, att de, med ledning deraf, måtte blifva i tillfälle
att, efter en allmän öfversigt, bestämma i hvad trion rättelse uti mini
mi-tariffen öfver hemmansvärdet kunde ega rum, Kongl. Majit jemväl
gifvit Rikets Ständer tillkänna, att, i betraktande deraf, att de uppgifter,
hvilka i berörde afseende möjligen stöde att erhålla, hvarken kundåj lemna
tillförlitlig grund för bedömande af hemmanens rätta värde, eller uppfylla
det af Rikets Ständer med de begärda upplysningarne åsyftade ändamål,
Kongl, Majit ej funnit lämpligt att för det närvarande i Nåder anbefalla
någon serskild åtgärd för insamlandet af så beskaffade uppgifter, som af
Rikets Ständer äskats, men att Kongl. Majit emedlertid velat, för de vidare
upplysningar i ämnet, som deraf kunde hemtas, lemna Rikets Ständer
del af de från läns-styrelserne infordrade yttranden, hvilka, för sådant ändamål,
kommit Bevillnings-Utskottet tillhanda.
Då det sålunda inträffat, att de uppgifter, lill grund för en närmare
granskning af minimi-tariffen öfver hemmansvärdet, Rikets Ständer vid sista
Riksdag ansett nödiga, icke kunnat erhållas, har Utskoltet, efter tagen
kännedom af de uti Kongl. Majlis Nådiga Bref åberopade handlingar, hvilka,
såsom endast innefattande förslag angående lämpligaste sättet att insam
-
Bevillnings-Vtskoltets Betänkande, N.-o iu
la och i ett hell uppställa ifrågavarande uppgifter, likväl icke lemna någon
för ändamålet erforderlig' upplysning, enär erfarenheten hittills visat, att
minimi-tariffen, sorn år 1823 af Rikets Ständer fastställdes, icke medfört
någon olägenhet, i afseende på uppskattningen af fastighetsvärdet inom
länen,
ansett sig böra tillstyrka, att frågan i sitt närvarande skick icke
må föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Inom Vällofl. Borgare-Ståndet är föreslaget af Herr F Sundler, att
Borås stads invånare hädanefter sorn hittills, uti tio eller minst sex år,
beräknade från och med 1845 års början, må fortfarande vara befriade
från erläggande af skyddsafgift för man, hustru och barn, samt frikännas
från bevillning för alla tomter, hus och byggnader inom stadens område;
i anledning hvaraf Herr Norin, jemte lemnad hänvisning till en af honom
vid sista Riksdag i enahanda ämne afgifven och vid Bevillningsutskottets
Betänkande N:o 12 pag. 50 fogad reservation, yttrat den förmodan,
att Utskottet deraf skulle kunna hemta någon ledning för sitt omdöme
i denna sak, som anginge befrielse från bevillning, icke för staden Borås
i dess] helhet, utan för åtskillige invånare derstädes, hvilka för nära
i:dels århundrade tillbaka lidit brandskada, samt af Herr C. G. Fridstedt,
att Rikets Ständer må bevilja Wenersborg stads invånare fortfarande
lindring i bevillningen under ytterligare fem års tid, medelst befrielse från
bevillnings erläggande å hus och tomter.
Såsom hufvudsaktige skälen för fortfarande lindring i bevillningen uppgifves:
att den sednare eldsvådan i Borås så medtagit den ringa förmögenhet,
som återstod efter första förlusten, att, med högst få undantag, något välstånd
sedermera ej kunnat återvinnas; att 1843 års Stats- och Stads-utgifter
för Borås stads invånare utgjort 21,812 Rrdr 33 sk. 4 r:st., utom
de enskilda hnsegarnes årliga ränte- och capital-afbetalningar å erhål Ine.
län frän Riksgälds Contoret, uppgående till omkring 13,000 R:dr eller tillsammans
i rund summa af 35,000 R:dr Banco årligen ; att verkningarne
af den eldsvåda, som drabbat Wenersborgs stad, äro af den beskaffenhet,
att liera åratal måste förflyta, innan ett samhälle, sorn varit uti ett fullkomligt
upplösnings-tillstånd, kan återvinna förkofran och sjelfbestånd; att staden,
sorn efter den år 1834 inträffade eldsvådan, ännu icke på långt när hunnit till
den punkt af någorlunda välmåga, hvarpå den före branden stod, är uti
stort behof af fortfarande lindring i bevillningen, men att en sådan lindring
i afseende på bevillningen för borgerliga rörelsen likväl icke vidate
borde ega rum.
ii
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N.o 11.
Då Borås stad, som allt sedan år 1823 varit i åtnjutande af lindring
i bevillningen, i anseende till de staden, åren 1822 och 1827 öfvergångne,
eldsvådor, under den sedermera förflutna tiden, åtminstone återvunnit den
grad af förkofran, att en fortfarande lindring i bevillningen, såsom redan
begagnad utför vanlig tid för undantag af sådan beskaffenhet, icke numera
sv nes böra medgifvas; så får
Utskottet, med afstyrkande af bifall till Herr Sundlers motion,
bernsta 11 a, alt 1 momentet uti 149 § må derifrån uteslutas, på
sätt Utskottet uti dess förslag jemväl iagltagil;
hvaremot, enär Wenersborgs stad, som endast från och med år 1836 åtnjutit
beviljad lindring i bevillningen, ännu synes vara i behof af en sådan förmon
,
Utskottet tillstyrker, att, intill nästa Riksdag, alla tomter, hus och
byggnader i Wenersborg må befrias från bevillning, på sätt förslaget
närmare utvisar.
I afseende på utgörandet och fördelningen af Städernes Salu-accis, enligt
den i 18 § af Bevillnings-stadgan åberopade tariff, får, till följd af 59,
60 och 61 §§ Regeringsformen samt i öfverensstämmelse med hvad Rikets
Ständer vid de 3:ne nästföregående Riksdagarne beslutat, nemligen att de
städer, uti hvilka rättighet att, utan afgift, införa och försälja kött, bröd
och dricka, ännu icke vore landtmannen medgifven, fortfarande borde erlägga
den, genom Kongl. Kungörelsen af den 30 November 1810, för dessa
städer stadgade salu-acciss-ersättnings-afgift, intilldess införsels- och försäljningsfrihet
af ofvannärande förnödenhets-arliklar uti någon af dessa städer
medgifves, då, året efter det införselsfriheten beviljats, samma stad skulle
befrias från berörde afgifts utgörande, Utskotter, som inhemtat, att, sedan
sisla Riksdag fri och obehindrad införsel och försäljning af kött, bröd och
dricka blifvit medgifven uti städerna Westervik, Nora, Södertelje, Öregrund
och Östhammarmot befrielse från salu-accisens utgörande, likmätigt
Kongl. Maj:ts under den 30 Mars 1841, den 11 October och 18 December
1843 samt den 12 och 26 Junii innevarande år vidtagne nådiga beslut,
härmed vördsamt
föreslå, alt de Städer, uti hvilka ofvannämnde rättighet ännu ieke
är landtmannen medgifven, fortfarande böra erlägga ifrågavarande
salu-accis-ersättnings-afgift, enligt härhos jemväl bilagde
förslag till Tariff för reparation af salu accis-ersättningen utaf
Städerne; hvilken Tariff, i händelse deu af Rikets Högloft.
Ständer
Bevillning!-Utskottets Betänkandej N-o 11.
33
Ständer godkännes, skulle komma att, på vanligt sätt, såsom bilaga
åtfölja den blifvande Bevillnings-Stadgan.
Innan Rikets Ständer fastställt grunderna för den blifvande allmänna
beviilningen samt bränvinsbrännings-rätlighetens utöfvande, och deraf sig
visat, i hvad nion de vid Bevillnings-Stadgan fogade formulär till Debetsedlar,
Mantals- och Taxerings-Längder m. m. böra undergå förändring, är
Utskottet icke i tillfälle alt derom meddela utlåtande; hvilket Utskottet
emedlertid
Slutligen och då uti den nu föreslagna Bevillnings-Stadgan förekomma,
jemte bötesbestämmelser, vissa föreskrifter i afseende på verkställigheten,
hvilka äro af den beskaffenhet, att de Grundlagsenlig! erfordra Kongl.
Maj;ts Nådiga godkännande, innan de till efterrättelse kungöras, har Utskottet
på sådan grund ansett sig böra
tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer att, till Kongl. Maj:t, vid öfverlemnande!
af Bevillnings-Stadgan, uti underdånig skrifvelse hemställa,
det Kongl. Maj:t, efter öfvervägande af hvad i afseende å
så väl böters belopp och fördelning samt andre i Författningen förekommande
lagsladganden, som af embets- och tjenstemän beroende
verkställighelsåtgärder, på Dess Nådiga pröfning Grundlagsenligt
ankommer, må täckas allmän Författnig i ämnet utfärda'.
Stockholm den 8 November 184-4-.
Herr Grefve Cronhjelm, P. E: "Följande påkallar min reservation:
l:o. Beslutet uti §§ 15, 27 och 29, rörande beviilningen å arbetsfolk.
-* Denna fattigdomen ålagde bevillning, som, enligt en motionärs välgrundade
uttryck, ”endast bidrager att göra densamma ännu fattigare”, har likväl.
besynnerligt nog, blifvit inrymd under artikeln: Afgift af Lön, E
m
och Rörelse.
Då för flera medlemmar af de bildade classerne
skolat vördsamt anmäla.
Reservationer.
34
Bevillning* Utskottets Betänkandej N.o tt.
finnes stadgadt, alt ingen bevillning ifrågakommer förr, än årliga inkomsten
uppgår lill 200 R;dr, synes mig så mycket mindre någon bevillning hafva
bordt åläggas medlemmarne af den samhällsklass, hvais bela capital uteslutande
utgöres af den råa arbetskraften, sorn desse personer, oaktadt det trägnaste
arbete, endast högst sällan kunna bereda sig en dylik inkomst, och således
torde, genom mantalspenningarnes oell skyddsafgiflens erläggande, få anses
tillräckligt elsalia det skydd, dem af samhället lemnäs;
2;o. I afseende å capilalers beskattning, delar jag helt oell hållet de
i Herr von Kocks reservation anförde åsigter, ehuru jig nogsamt inser, alt,
med anledning af den återstående korta liden för Riksdagen, någon förändring
deruti icke for närvarande kan tillvägabringas;
3;o. Beträffande bevillning för testamenten, enligt § 3^, anser jag, alt
af all beskattning utgår den, som erlägges för testamenten, gåfvor och fidei—
commiss, med minsta olägenhet för den skattskyldige; oell då en beskattning
oundvikligen för stalsutgifternes bestridande måste ega rum, men det
på samma gång torde få anses billigt och gagneligt, att samhället mera
uppmuntrar den förmögenhet, som bildas genom eget arbete, än den, som
endast genom arf förjlyttas i nye egares händer, hade jag ansett, alt, vid
fråga om bevillning elter denna §, undantag åtminstone ej bordt göras till
förmon för syskon och deras barn;
4:o. Då det väl icke lärer kunna på rationella grunder bestridas, att
Lvarje årlig bevillning å ett af Konungen förlänadt nådebevis utgör ett
indirect ogillande eller motverkande af den ifrågavarande nådebevisningen,
betraktad såsom belöningsmedel, hade del visserligen varit att önska, att
den i § 37 stadgade bevillning aldrig kommit i (Våga. — Men då denna
bevillningsgrund numera, genom dess vid flere Riksdagar förnyade stadgande,
erhållit ett slags häfd, hade, efter ruin åsigt, den af Utskottets 1 ;sta Afdelning
tillstyrkte bil 1 ighetsåIgard bordt antagas, att föreslå undanlag från denna be•villning,
så ofta de ifrågavarande fullmagterna äro förenade med verklig
tjenstgöringsskyldighet för Statens räkning; — och för den händelse, att
man icke velat erkänna rättvisan af ett dylikt undantag, bade man åtminstone
bordt förkorta den i 3:dje momentet bestämda tid till en månad, hvarigenom
embets- och tjenstemän, sorn antingen äro alldeles lönlöse eller njuta
lön, svarande mot lägre grad, än den, hval i de äro pligtige att vid påfordran
tjenstgöra, åtminstone i vissa fall befriats från erläggande af årlig
bevillning för en fullmagt, som i alla fall ålägger dem en, i förhållande
till tillgångarne, ofta kostsam tjenstgöring.’'
Bevill ninn*;-Utskottets Betänkande, N.o 11.
35
Ut i denna reservation instämde; Herr Roos, Jonas Emanuel, och
Jöns Ersson, i fråga om bevillning af arbetsfolk; Herrar Aminoff och J.
von Kock, angående bevillning för caracters-fullmagter.
Herr Friherre Oxenstjerna, Carl: ”Af sjukdom förhindrad afgifva
motiverade reservationer emot Höglo!]. Utskottets förslag till nedanstående
§§ uti Bevillnings-Sladgan, måste jag, med åberopande af hvad under discussionerne
inom Utskottet blifvit yttradi, blott i korthet anmäla följande
reservationer:
vid § 22, så väl emot den deruti föreslagne förändring, sorn det, enligt
min åsigt, mindre formenliga sätt, hvarpå samma förändring blifvit beslutad,
enär densamma rörer en utskyld, hvilken alltsedan år 1810 i hvarje
Bevillnings-Siadga varit rubricerad ”sås m af Grundskatts natur”;
vid § 24, emot uppförandet i denna § af Höganäs Stenkolsverk;
vid §§ 15, 22 och 29 emot arbetsfolks uppförande till bevillnings
erläggande ;
vid § 37, emot Utskottets beslut att icke i 3 mom. införa ett bestämdt
undantag för surnuineräre Subaltern-OJTicerare;
vid § 43, att icke alla deruti föreskrifne böter blifvit bestämde
till samma belopp, som i Kongl. Kungörelsen af den 30 September 1812
stadgas;
vid §§ 73 och 74, att Utskottet icke bifallit de af Herrar Lagerhjelm
och Geijer väckte motioner, angående nedsättning uti de vid Bruksocb
Bergverks taxering nu bestämde mximi- och minimi-värden ;
vid § 80, emot det dervid föreslagne tillägg;
äfvensom jjg slutligen får anmäla, alt jag af sjukdomsförfall varit
hindrad deltaga i Utskottets sammanträden ifrån den tid, föredragningen af
§ 121 slutades.”
Herr Grefve Posse, Fr.: ”Emot de åsigter, som uti de afgifne grun
derne
för Bevillnings-Stadgau inom Utskottet gjort sig gällande, får jag i
följande delar afgifva min reservation:
Med Herr Printzensköld instämmer jag uti den reservation, han aflemnat
emot införandet i 27 § af orden i behörig ordning antagne, vid
frågan om Gerningsmän och Sockenhandtverkare, äfvensom jag med honom
förenar mig i dess yttrande vid 1 mom. 46 §, då jag tror det stadgande,
som nu finnes, bordt varit lemnadt oförändradt, —• samt med Herrar Prytz och
Aminoff får jag äfven instämma i hvad deras åsigter angå beskattningen af Fullmagter
efter 37 §, och med den förstnämnde i beräkningen af de beslagare
-
36
Bevillning*'Utskottets Betänkande, N-o 11.
andelar, sorn tillkomma åklagare för till Riket ololligen infördt oell förbrut>t
dömdt gods.
Emot den beskattning, sorn nu blifvit ålagd Höganäs Slenkolsgrufva,
sedan 5:le moni. i 145 § blifvit borttaget, får jag äfven anföra reservation, då
det är kändt, att nämnde verk ännu ej för egarne gifva någon inkomst, tror
jag ej eller, att tidpunkten är inne borttaga den lindring i beskullningsväg,
som detta patriotiska företag hittills åtnjutit.
Vid 39 och 87 §§ anser jag, att, då ej Landshöfdingen är närvarande
vid mantalsskrifningen eller vid Taxerings-Corn i leen i Städerne, borde alltid
Borgmästare i Stad, eller tjenstgörande Pastor i församlingen på landet
vara sjelfskrifven ordförande.
§§ 58, 80 och 83 hafva erhållit tillägg och förändringar, som ålägga
Kronofogden ett ökadt ansvar och öfverflytta på honom skyldigheler, hvilka
jag anser tillkomma Häradsskrifvare!!. Emot denna förändring får jag
reservera mig. Kronofogdens ansvar och göromål äro redan nog mångå
och trägne, att jag ej tror dem böra förökas, i synnerhet som, efter hvad
mig är bekant, det ej är erfarenheten af behof, som föranled t denna förändring.
§ 116 bestämmer tiden för den, som af Pi öfnings-Comitéon äskar någon
rättelse, all densamma ingifva före kl. 12 den dag, då Comitéen sammanträder,
men då jag änser det kronans ombud, som åligger af sådane
klagomål för Comileen göra föredragningen, och genast vara beredd på anförande
af sina åsigter, väl behöfva någon tid förut alt dem genomse, anser
jag, att sista tiden till dylika besvärs inlemnande borde vara kl. 12 dagen
förr, än Comiteen samlas.
Jag har anfört denna åsigt i Utskottet, men som den ej der blifvit
antagen, får jag emot detta beslut anföra min reservation/’
Herr Aminoff, Fredrik: ”Emot Utskottets beslut, i afseende på afgift
för Caraclers-fullmagter, får jag härmed anmäla min reservation.
Enligt första momentet af 37 §, skall afgift jemväl utgå för fullmagt
å sådan beställning, med hvars innehafvande ej åtföljer lön på Stat eller
arfvode.
Della stadgande är icke blott i hög grad obilligt och orättvist, utan
synes mig äfven innefatta ett verkligt misstag, tillkommet genom borttagandet
af orden "eller bestämd tjenstgöringsskyldighet”, som uti motsvarande
moment al 1835 års Bevillnings-Stadga förekommer, emedan, i följd
deraf, ej mindre Civile än Mililaire Embe:s- och Tjenstemän, som innehafva
ordinarie, med bestämd tjenstgöringsskyldighel förenade, fastän lön
-
Bevillnings-VtskoHels Betänkande, N-0 U.
37
lösa beställningar i Rikets tjenst, träffas af en beskattning för sin obelönade
möda celi uppoffring för det allmänna, som icke ulkräfves af löntagare.
Alt ett sådant missförhållande bör rättas, läier icke undfalla Rikets
Ilöglofl. Ständers uppmärksamhet. — Jag får derföre vördsamt föreslå, alt
uti berörde moment, näst efter ordet "arfvode”, må införas orden: "eller
t/enslgöringsskjldighet'’_, samt att ordet ”eller'-’ framför ”a rf vode”,''må utgå,
hvarigenom lönlöse embels- och tjenstemän blifva befriade från erläggande
af bevillning för sådan fullmagt.
O ö
Embels- och Tjenstemän, sorn tilldelas högre fullmagter uti Regementer
och Corpser, jemte Armeen, samt inom Stats-Expeditionerne och andra
Embets-Verk, än som motsvara innehafvande löner på stat, emot tjänstgöringsskyldighet,
då sådant påkallas, njuta väl, på grund, af 3:dje momentet,
befrielse från caracters-bevillning, då de minst ett år tjenstgöra uti den
erhållna högre tjenstegraden; men då denna tjenstgöring, såsom mera tillfällig,
eller på kortare tider, sällan under helt år oafbrutet fortgår, synnerligen
hvad de rnililaira tjenste-befatlningarne beträffar, synes nämnde föreskrift,
som följaktligen i högst få händelser kan vinna tillämpning, vara
nästan utan all betydelse eiler påföljd ; hvadan jag lika vördsamt hemställer,
att hela 3:dje momentet uti 37 § må från Bevillnings-Stadgan utgå,
eller, om sådant icke lämpligen kan ega rum, det deruti införde villkor
för befrielsen, bestämda tjenstgöringsliden af ett år, åtminstone föiändras
eller bestämmas till minst en månad"
Uti denna reservation instämde: Herrar af Klercker, Biskop Bruhn
och Gontracts-Prosten Nibelius.
Herr PrintzensköldCarl: "Jag har i flere fall icke kunnat instäm
ma
uti pluralitetens inom Bevillnings-Ulskoltet fattade beslut, serdeles hvad
angår redacliouen af Bevillnings Stadgan. Att här uppräkna dem alla, skulle
leda till en onödig vidlyftighet, och är äfven mindre behöfligt, då åt—
skillige af de, emot mina åsigler, antagne redaclionsförändringar icke äro
af den vigt, att de vid författningens tillämpning kunna verka till några
menliga följder. Endast emot de redaclionsförslag, som äro af sistnämnde
beskaffenhet, anser jag mig således böra anmäla min reservation.
Härvid förekommer först 27 §, der Utskottet näst efter Gerningsmän
eller Socknehandtverkare på landel infört orden "i behörig ordning antagne.
” D t är likväl allmänt kändt, att å landet finnes ett stort antal personer,
som, fastän icke antagne till Gerningsmän i den ordning, förfaltniugarne
påbjuda, likväl, under skydd af 1833 års Kongl. Förordning, angående
försvarslöshel, uteslutande idka handtverk, — äro, såsom handtveikaic
38
Bevillning- Utskottets Betänkande, \.o it.
mantals- och skattskrifne, njuta i denna deras egenskap försvar inom den
socken, der de äro boende — samt hemta af deras arbetsskicklighet lika mycken
inkomst, som verkliga gerningsmän eller handtverkare, hvilka af Konungens
Befallningshafvande blifvit med behöriga tillståndsbref försedde.
Hela denna samhällsklass skulle nu, genom det af Utskottets beslutade
tillägg, komma att från den för handtverkare å landet stadgade bevillning
njula befrielse; hvilket innefattar en orättvisa icke blott emot Staten, utan
emot andra skattdragande medborgare; och jag har således för min del
liott, det ifrågavarande §, i den del, hvarom nu är fråga, ej bordt undergå
någon förändring.
Vidare har Utskottet uti 50 §, andra momentet, utbytt ordet "rälta”
näst framför ”värde” mot ordet ”rättmätiga,” så att den i nyssbesagde § omhandlade
skyldighet för Taxerings Comiteerna att iagttaga, det hemmanen
icke uppskattas under deras 'rätta värde” nu skulle komma alt afse det
”rättmätiga värde,’ hemmanen egde. Hvaruti ett sådant värde egentligen består,
kan jag, för min del, icke göra mig rätt begripligt. Man säger väl,
att ett anspråk är eller icke är rättmätigt; och detta sker derföre, att
anspråket till sin beskaffenhet kan mätas och bedömas efter gällande
lagar eller till rigtigheten allmänt erkända och antagna rättsgrunder. Men
icke later värdet af ett föremål, detta värde må nu vara materiell eller af
hvad slag som helst, på enahanda sätt sig bestämma. De derpå verkande
omständigheter äro helt och hållet relativa, ty det värde å en sak, som vid
ett tillfälle anses vara och verkligen är det rätta, kan vid ett annat blifva
alldeles motsattsen. Orsaken ligger deruti, att inga rättsgrunder, utan endast
vltre förhållanden, sorn föranleda till föremålens jemförelse med hvarandra,
här finnas till värdemätare, och när så är, så blir det alltid origtigt
att vid värdebestämmelsen begagna ett epilhet, som endast på rättsgruuderne
kan hafva afseende. Den redaclions-förändring, Utskottet föreslagit,
skulle således, derigenom att den icke uttrycker något verkligt begrepp, i
fall den antages, leda till förvillelse och osäkerhet vid Bevillnings-stadgans
tillämpning. Och då det är af högsta vigt, att sådant förekommes, samt
den grundsattsen hittills alltid varit anlagen och äfven synes vara den
enda både rigtiga och naturliga, alt det värde å ett hemman, som vid beskaltningstillfället
anses vara det rätta, bör blifva den måttstock, hvarefter
bevillning för detta hemman skall utgå; så har jag ansett redactionen af ofvannämnde
50 §, sådan den nu finnes, böra oförändrad bibehållas.
Slutligen har Utskottet ändrat redactionen af 108 § sålunda, att det
gångbara värdet icke skulle hädanefter utgöra någon norm för uppskattningen
Bevillnings-Uttkotlcts Betänkande t No fr.
3g
af lius, åbyggnader och tomter i Siäderne samt hus å lägenheter och lustställen
på stäihriies grund, utan att denna uppskattning skulle ske, såsom
oiden lyda, 'V förhållande till husens och tomternas beskaffenhet, läge,
förmoner och onera" Om det nu äfven hör kunna förutsättas, att denna
ordställning icke skall vid tillämpningen af de begrepp, som deruti velat
uttryckas, leda derhän, att det hittills följda beskattningssätt af fastigheter
inom slädeine varder i någon väsendlligare mon förändradt, så har man dock
icke blott öppnat möjligheten för ett sådant förhållande, utan till och med
anlydt, alt i nyssnämde afseend-e en annan bana, än den hittills följda, borde
hädanefter beträdas, derigenom att man från §:n helt och hållet uteslutit
just den omständighet, sorn tillförene utgjort och alltid bordt utgöra hufvu
lgiunden för taxeringsvärdets bestämmande, nemligen husens och tomternas
"gångbara värde/1 och dymedelst lemnat taxeringsmännen ett fritt
filt för godtycklig beskattning, vare sig till förfång för den enskilde eller
för del allmänna. Alt §s nuvarande ordalydelse understundom, serdeles i
hufvudsladen, ledi cle 1 till, alt sisla köpeskillingen, om ock den varit aldrig
så öfverdrifven, ansetts såsom bevis på en egendoms gångbara värde och
derföre tagits till grund vid taxeringsvärdets bestämmande, är mig ingalunda
obekant; likasom det var just delta förhållande, soia framkallat den motion
af Herr von Hejne, hvilken gifvit anledning till den af Utskottet beslutade
redaclions-löräljdring; men icke bör ett eller annat misstag vid tillämpningen
af en allmän regel, hvars läglighet är obestridlig, verka till hela regelns
förkastande; och utgående från denna grundsatis samt med fästadt afseende
å viglen och angelägenheten deraf, att gifva taxeringsmännen en mera bestämd
och säker ledning vid taxeringsvärdets bestämmande å fast egendom
i siäderne, än den, Utskottets redactions förslag innehåller, tror jag, för min
del, att § bordt oförändrad bibehållas, elier alt åtminstone annan eller vidsträcktare
ändring uti densamma icke boldt ega rum, äu att ordet ”gångbara”
bordt utbytas mot ordet ”lätta,” hvarigenom all skälig anledning upphört
till det missförstånd vid §:s tillämpning, som af Herr von Heyne, blifvit
öfverklagadt.
I afseende åter på de beslut, som uti sak blifvit af Utskottet fattade;
så och jemte det jag förenar mig uti den af Herr Prytz afgifna reservation,
i fråga om bevillningen för caractairs-fullmagter och för beslagare-andelar
utaf utländskt förbrutet dömdt gods, som olofiigen införts till Riket, linner
jag mig äfven föranlåten reservera mig emot det i l;sla momentet af 46 §,
angående skattskyldigs mantalsskrifningsort, utaf Utskottet gjorda tillägg, 1,sd
vida icke laga hinder af stadgandet i Kongl. Kungörelsen den 5 Decem
-
4<>
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N-o ii.
ber ij88 skulle möta’', enär genom detta tillägg vederbörande manlalsskrifniugslörrättare
fått sig tillagd en pröfningsrätt, som endast Konungens Befallningshafvande
tillkommer, och en instance för dylika frågors behandling
sålunda blifvit bildad, hvilken, hittills okänd, är af natur att sakna all slags
behörighet,”
Uti denna reservation instämde Herr Conlracts-Proslen Nibelius, i
syftningen af 2:dra och 3:dje punkterna, samt Herr Gillberg, i fiågaom27
och 50 §§.
Herr Prytz, Lars Adolf: "Emot följande, i de föreslagna allmänna
grunderne för Bevillningens utgörande, fattade beslut reserverar jag mig :
l:o Att arbetsfolk, så väl i städerne, som på landet samt vid Brak,
Bergverk och alla öfriga Inrättningar fortfarande åläggas bevillning (se 15,
27 och 29 §§). Om än den råa arbetskraften må anses vara ett capital, så
är likväl delta capital af den art, att det föga lemnar någon behållning
utöfver de dagliga och nödvändigaste lefnadsbehofvens tillfredsställande, och
borde således icke påläggas någon beskattning, helst de verklige och räntegifvande
capitalen endast indireele och högst osäkert med en sådan kunna
påhittas. Arbets-classen eller egentligt arbetsfolk, ulan andra tillgångar, än
den egna arbetskraften, som ofta saknar utvägar alt göra sig användbar, bör
kunna anses hafva fullgjort sin gäld åt staten uti skyddsafgiftens och mantalspenningarnes
erläggande.
Såsom fel i redactionen anmärker jag derjemte, att i 27 §, vid arbetsfolk,
bestämmelsen på landet blifvit utesluten, eller ock hade enahanda
uteslutande bordt ega rum vid flere efterföljande rubriker i samma §.
2:o I afseende på bevillning af capitaler och cassör (33 §), instämmer
jag i Herr J. von Kocks reservation.
3:o Det oförändrade bibehållandet af 37 § rörande afgift för caraclairsfullmakter,
innefattar på en gång ett åsidosättande af aglningen för ett
Konungens prerogativ och för rättvisans fordringar. I förra alseendet vill
man medelst beskattning lägga band på Konungens fria utöfning af Dess
höga rätt; i det sednare villman, genom årlig eller lifstids beskattning, göra
den Utmärkelse, Konungens Nåd lemnat den medborgerliga förtjensten, till
en börda för den obemedlade, som blifvit hugnad dermed, då likväl redao
den första lösen, enligt Charlae Sigillatre Förordningen, af Fulknagt, öppet
Bref eller Resolution å en eller annan värdighet, utgör en beskattning elfer
bevillning till Kronan och för de flesta är en kännbar påminnelse, att afven
bevisen för Kongl. Nåd drabbas med pecuniära uppoffringar.
Bevillnings-Utskoltett Betänkande , IV-o H.
Den Afdelning af Utskottet, som först handlagt delta ärende, hade föreslagit
en skillnad emellan Öppna Bref å en blott Titel eller Värdighet
och sådana fullmagter, som medföra tjenstgörings-skyldighet, men Utskottet
förkastade den af Afdelningen lemnade hyllning åt rättvisans och billighetens
kraf i detta hänseende, genom en votering, dervid några få rösters
pluralitet blef afgörande. Hos de Höglofl. Riks-Stånden vågar jag hoppas
mera afseende å billigheten af det yrkande, jag här vördsamligen framställer,
att i 37 §, näst efter ordet arfvode, må tilläggas eller tjenstgörings-skyldighet
;
4;o Borttagandet af ordet ovillkorligen i 1 :sta mom. af 46 §, i utbyte
emot en tillagd mening, kommer ofelbart alt leda till tvister om rätter
ort för sådane personers mantalsskrifning, hvilka församlingarne af en
eller annan orsak vilja utesluta ur deras gemenskap;
5:o I frågan om Bruks- och Bergverkstaxering (73 och 74 §§) före
nar
jag mig i den af Friherre C. Oxenstjerna reservationsvis gjorda anmärkning.
Slutligen, och då ett af mig inom Utskottet afgifvet förslag, alt uti 145 §:s
Irsta morn., jemte det beslutade tillägget af Häst- och Båtlega samt Beklädnads■
och Bevärings-anslag för Tjenstemän och Betjente vid Tullverket
skulle intagas Beslagare-andelar jör Jörbrutet dömdtj i Riket olojligen
infördt, gods, blifvit underkändt, dock med den ringa pluraliteten
af endast 3;ne röster, framställer jag samma förslag inför de Höglofl.
Riks-Stånden, under anförande i korthet af de skäl, som tala för detsamma.
Före 1835 års Bevillnings-Stadgas tillämpning blefvo dylika besiagare-andelar
icke påförde bevillning, sedan, vid en derom uppkommen tvist, Kongl.
Majit, genom Nådigt Bref af d. 19 Juli 1814, till General-Tull-Directionen,
1 Nåder förklarat, alt beslagare-andelar af confiscerade varor och böter i
confiscalionsmål icke kunna bevillning åläggas. Men, efter år 1835, har,
till följd af den tolkning, man gifvit samma års Bevillnings-Stadga, bevillning
ansetts böra påföras beslagare-andelar. Härigenom hafva en mängd
anmärkningsmål, rörande högst obetydliga summor, uppkommit och föranledt
en vidlyftig skriftvexling. Beslagsmål afgöras ofta i högsta instantien först
efter 2 å 3 års rättegång och Beslagaren vet således icke, hurudan utgången
kan blifva, och huru mycket honom må tilldömas, men måste emedlertid,
med större eller mindre summor, godtgöra beslagsbiträden och angifvare,
hvilkas namn måste förtigas och emot hvilka inga anspråk på deltagande i
det långt efteråt utgående bevillningsbeloppet, kunna i laglig väg göras gäl
Bih.
till R- St. Prot. 1844• 5 Sami., 1 Afd., 4 Haft. 6
PcviUnmgs-VtskolleCs Betänkande, N.o ii.
lande och på förhand kail detta belopp aldrig beräknas, emedan det beror
af den summariska höjden af beslagarens sammanräknade löneförmoner och
extra-ordinarie inkomst. Då nu för öfrigt Kronan åtnjuter minst en fjerdedel,
men i alla de fall, då godsegare ej kan sakfällas, hälften af beslagare-andelar,
taxeras beslagarne effective tvänne gånger för gjorda beslag,
och då man tager lill grund för beräkning af hvad Kronan kan tillfalla
i bevillningsprocent af beslagare-andelar, medelbeloppet af de under sistförilutne
Irenne år öfver hela Riket beslagare tilldömde summor, så utgör detta
circa 75,000 R:dr, hvarå bevillningen, beräknad till 1 å 2 procent, ej
uppgår till mer än circa 1000 R:dr; hvaraf vill synas, att denna ringa inkomst
för Staten gerna kan och bör uppoffras för fördelen af den uppmuntran
till nit och ©förskräckthet i tjensten, som lemnäs beslagare, om de, ulan
gravation af bevillning, få uppbära hvad de för vä rf va t, med äfventyr för lif
och lemmar och uuder åsidosättande af alla andra obehag och olägenheter,
sorn beslagsåtgärder ådraga förrättniugsmännen.”
Uti denna reservation instämde : Herr Roos, Jonas Emanueli fråga
om bevillning af Caracters-fullmagter och beslagare-andelar; Herr ContractsProsten
Doctor Sandberg, i afseende på bevillning för beslagare-andelar,
samt Herr Prosten Osterman och förre Talmannen Anders Ericsson, angående
bevillning af arbetsfolk.
Herr Friherre Hermelin, A.: ' Jag anser mig böra instämma uti Herr
Aminoffs reservation, angående § 37 och vidare instämmer jag uti den af
Herr Prytz afgifna reservation, i hvad den rörer bevillningen å Tulltjen.
slemäuuens beslagare-andelar.”
Herr Contracts-Prosten Doctor Sandberg'. ''Ehuru mycket jag Önskar,
att den fattigare folkclassens ställning, äfven genom skattelindring, måtte
förbättras, kan jag dock icke instämma i deras mening, som vilja borttaga
all arbetsbevillnyag; ty, efter min åsigt, är den personliga arbetskraften villkoret
för all production, och serskilt i vårt land af den vigt, att den vid
beskattningen svårligen kan förbises, emedan jag sannerligen icke vet, på hvilken
annan näringsgren eller samhällsclass ersättning derföre skulle uttaxeras,
om det ej kunde ske på innehafvare af Caracters-fullmagter genom en förändring
uti 3 Artikeln. — Dessutom om arbetaren har full helsa och arbetskraft,
är driftig, sparsam och nykter — serdeles om han derjemte eger
någon liten konstfärdighet, — så torde han kunna taga sig fram utan större
svårigheter, än den fattige och skuldsatte jordbrukaren på landet och handtverkaren
i staden, ja till och med än den ringare tjenstemannen med liten
Ipn. När fattigdom eller minskad arbetsförmåga är för handen, bl ifver ar
-
Bcvillmngs-Ulskollets Betänkande, N:0 11.
betskarlen, enligt 138 oell 144 §§, rättvisligen befriad icke blott ifrån arbelsbevillningen,
utan ock ifrån all annan utgift till Staten, hvilket icke får
ske med öfrige omförmälde personer, ehuru deras belägenhet stundom är
föga bättre.
Men jag måste likväl reservera mig emot Utskottets förslag att pålägga
en sådan arbetsbevillning redan vid 18 års ålder, då ynglingen ingalunda
eger den utvecklade arbetsförmåga, som kan beskattas. Den bör åtminstone
icke komma i fråga förr, än han blir myndig och uppnår laga ålder till äktenskap,
och jag föreslår fördenskull i 15, 27 och 29 §§ den förändring;
Arbetsfolk: mankön efter Jyllda 21 år m. m.
Emot den föreslagna förändringen i 28 § får jag ock reservera mig, emedan
den skall utan tvifvel föranleda dertill, att samköpare och landthandlare,
så snart de besitta en hemmansdel, få drifva sin rörelse utan
skatt till Staten, hvilket synes mig vara otillbörligt och en orättvisa emot
städernas handlande. Hvad sednasle femårs-berättelsen från ett Landshöfdinge-Embete
i Norra Länen innehåller, förljenar den största uppmärksamhet.
Åf nuvarande stadgande hafva inga verkliga olägenheter blifvit föi*-  sporda i detta afseende, hvarföre jag yrkar dess bibehållande,
I afseende på Jastighctsbevillningen, uti 19 §, får jag anmärka, att, då
bevillning af lön och följaktligen äfven af jord, som till lön är anslagen,
utgår i progression för större lön ifrån 1 till 3 procent, så synes det vara
billigt, att samma grundsats tillämpas på permille-afgiften för egande jordvärde;
så att, när detta uppgår till ett visst högre belopp, t, éx. 20,000
R;dr, permille-afgiften höjes tili 2i ä 3 ll:dr, o. s. v, ■
Dessutom anser jag det icke vara obilligt, att Privatbankerna erlägga
den bevillning, som uti 38 § af 1835 års Bevillnings-Stadga var ålagd al
la
Actiebolag, hvilkas utdelning öfverst'iger 6 för hundrade; samt äfven att
försök borde göras lill en mera direct beskattning af capitalistens vinst, än
som 33 § innehåller; och tillika att syskon och deras barn gerna kunde
erlägga testaments-bevillning enligt 36 §.
Slutligen får jag förena mig med Herr Öfverste Prytz uti en punkt
af dess reservation vid 146 § 1 morn., att Tullbetjentes beslagare-ttndelar
må befrias från bevillning, emedan jag anser dessa behöfva ali möjlig uppmuntran,
för att med nit och drift uppfylla sina ej sällan med lifsfara
förenade tjenstepligter, och derigenom söka göra tull-lagstiftningen i någon
mon till en sanning.
34
Bevillnings-Ut skottets Betankande, N;0 //.
Herr Prosten Berg instämde uti denna reservation i dess helhet, hvarjemte
Herrar Gillberg, C. J. Kock, Sjöstedt, Akesson och Tjernberg förenade
sig med Herr Doctor Sandberg, angående 28 § uti bevillnings-stadSan
Herr
Gillberg: ”Det Höglofl. Bevillnings-Ulskottet har ansett sig höra
afstyrka Rikets Hoglofl. Ständer att antaga mitt förslag till nya grunder
för bevillningens utgörande.
Emot detta afslytkande får jag vördsamt anmäla min reservation och
derjemte fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på några af de skäl, sorn
Utskottet anfört.
Såsom skäl anföres först ”svårigheten alt tillvägabringa en rättvis och
billig fördelning på Län, communen och individer.
Alt på Rikets Län fördela en af Rikets Ständer beviljad och lill ziffran
bestämd bevillningssumma, är visserligen icke ett svårare göromål, än alt
antingen på creditorer i en concurs fördela massans behållna tillgång, eller
ock att upprätta en sådan tariff till reparation af salu-accis-ersättningen utaf
Rikets Städer, som den, hvilken finnes tryckt i 1841 års Bevillningsstadga;
likasom Rikets städer måste oafkortadt erlägga de dem påförde andelar
af salu-accisen, likaså borde ock hvarje Län oafkortadt ansvara för
och erlägga dess andel af den totala bevillnings-summan. Ville någon påstå,
alt de grunder, efter hvilka 1842 års bevillning utgått, icke böra utgöra
något rättesnöre för bevillningens fördelning, emedan 1842 års bevillning
utgått efter taxation; så bevisade ett sådant påstående, att grundeme
yför taxationen varit orättvise och obilliga. Della lärer Utskottet icke
pilja medgifva, emedan Utskottet synbarligen hyllar laxerings-methoden och
örkaslar den af mig yrkade fördelning, ehuru Utskottet väl känner de oafvislig^
föreskrifterne i Regeringsformens 70:de och 83:dje §§.
Den princip, från hvilken jag utgått och hvilken Utskottet förklarat
vara riktig, är ingen annan, än den föreskriften i Regeringsformens 70 §,
enligt hvilken Utskottet bordt uppgifva grunderna för bevillningens fördelning
— icke taxering, emedan genom taxering den orättvisa icke kan undvikas,
att de skattdragande påföras mycket mer, än Rikets Ständer bestämt och
beviljat, en sanning, hvilken jag med flere exempel ådagalagt.
Det Höglofl. Utskottet har ock slutligen ansett mitt förslag, att möjligen
uppkommande brister och afkortningen kunde ersättas derigenom, att redan
erlagde öfverskoltsmedel för åren 1842 och 1843 åt de skattskyldige restituerades,
såsom eli magtpåliggande skäl till mitt förslags ogillande.
Utskottets uppgift, att öfverskoltsmedlen redan blifvit disponerade, är
Bevillnings-Viskottets Betänkande j N:o il.
45
väl icke styrkt, men torde dock icke böra betviflas. Emedlertid borde icke
denna omständighet Åstadkomma någon serdeles olägenhet, emedan Utskottet
kunnat, om del velat, föreslå, det communerne mätte vara obetaget att under
3:ne års lid låta Bevillnings-Comité påföra lika hög bevillning,* som
den, Taxerings-Comiteerne under något af de nästföregående åren påfört,
på det communerne sålunda måtte kunna samla så kallade reserv-fonder lill
betäckande af möjligen inträffande afkortningar. Om hufvudsladen Stockholm
skulle t. ex. under åren 184-5, 1846 och 1847 underkasta sig den
skyldigheten alt för hvartdera året erlägga ett öfverskott af 15,196 R:dr
Banco, så blefve den stadens reserv-fond icke obetydlig.
Det yrkande, som blifvit af representanterne lör Götheborgs stad framställdt
om inrättning af serskild Pröfnings-eomilé för nämnde stad, finner
jag, med anledning af de uti motionen anförde grunder, vara med billighet
och rättvisa öfverensstämmande, enär en sådan rättighet för Götheborg
och dess förstäder, med en befolkning af nära 30,000 personer, icke mer
kan blifva föremål för statsverkets inkomster, än den Stockholm i delta af
seende redan medgifna, hvarföre jag emot Utskottets beslut reserverar mig.-
Med den af Utskottet gjorda ändring i ordalydelsen uti andra punkten
af 4 mom. och 145 §, har jag största skäl att förklara mig missnöjd
och afgifva reservation, då, som denna punkt nu skall lyda, löningsjorden bestämdt
skall innehafvas af tjenstemannen, så vida icke både han och cassan, ditafkastningen
eljest ingår, skola erlägga bevillning, hvaremot efter all vigtig princip,
bevillning icke kan fordras eller utgå för samma inkomst mer än på ett håll; således
qvarstår mitt gjorda yrkande, såsom icke afhjelpt, alt ordalydelsen bordt blifva,
att för stadsjord, hvars afkastning ingår till Drätselkammarens cassa och
derifrån utbetalas till embels- eller tjenstemän, icke skall erläggas bevillning,
emedan sådan utgår af lönen. Till bestyrkande att så bör tillgå och
redan för Rikets Academier tillämpas, hänvisas till andra moman te t af 146 §
i 1841 års Bevillnings-stadga*.
Herr C. J. Kock: ”Emot Utskottets beslut, hvarigenom lillslyrkes, att
bavillningen för arbetsfolk på landet och vid berg-verken skulle nedsältasj
reserverar jag mig på den grund, att bevillningen för arbetsfolk i städerna
blifvit bibehållen till olörändradt belopp.”
Herr Winge: ”Att Bevillnings-afgift efter 2:dra Art. blef åsatt arbetsfolk
i Städerna och densamma bestämd alt utgå lill lika belopp, som det
år 1841 stadgades, anser jag mig böra ådagalägga mitt ogillande deraf, emedan
del strider mot grundsatsen, alt personen skall ega någon egendom,
lön eller för sin rörelse njuta en behållning för året, innan afgift kommer
46
Bevilnings-Utskottets Bi tankandej iV-o 11,
att erläggas, då likväl mängden af arbetsfolket under året icke kan förtjena
mer, än som åtgår till föda och kläder, hvilket ofta icke kan åstadkom inas.—
När sedermera denne afgift till |:delar nedsattes för arbetsfolket på landet,
der husrum och bränsle äro lättare åtkomlige, än i städerne , blefsådaiten
sårande motsatts.”
Uti denna reservation instämde Lars Boéthius.
Herr Fr. Sundler: ”Emot Högloft. Bevillnings-Ulskotlets Betänkande
rörande Bevillningsförordningen, får jag, i nedanstående afseenden, vördsamt
reservera mig.
Herr J. v. Kock har, enligt min öfvertygelse, i sin motion angående
Bevillning af capital, enligt 33, 34 och 35 §§, så väl utvecklat förhållandet,
att jag dervid icke anser något behöfva tilläggas, då från Bevillnings
erläggande endast undantages: disconter, sparbanker, fattig-cassor och
alla andra i och för barmherrtighets- och undervisningsvei k bildade fonder;
hvarföre jag får tillstyrka, att något större afseende fästes på ifrågavarande
motion, isynnerhet som inan bör hoppas, att ränteberäkningen förr
eller sednare lemnäs fri, såsom annan loflig rörelse, och då Herr v Kock
nu ytterligare i sin upplästa reservation utvecklat sina motiv, så får jag
äfven i densamma instämma.
Högloft. Utskottets beslut om bibehållen befrielse för syskon och deras
barn från bevillnings erläggande för erhållet testamente, gåfva eller fidei-commiss
af lös och fast egendom, enligt 36 §, anser jag äfvenledes origtigt;
emedan jag finnér, att undantagen icke böra sträcka sig längre i
detta afseende, än till skyldemän i rätt upp- och nedstigande linea, då den
fördel, sora genom ett sådant testamente, gåfva eller fidei-com miss icke
sällan medförer en förut ej beräknad inkomst, hvarigenom oberoende ofta
åstadkommes.
I afseende på 37 §, så får jag tillstyrka, att den årliga bevillningen
för alla fullmagter, öppna bref eller resolutioner, med hvars iiinehafvande
ej åtföljer lön på stat eller arfvode, borde ökas till dubbla beloppet af hvad
som hittills i 1841 års Bevillnings-förordning varit bestämdt för de personer,
som hädanefter begära eller erhålla dylika lönlösa titlar, emedan jag
önskar, att den tidpunkt snart måtte inträffa, då nationen inträder på eftertankans
bana, der icke börd, lyx eller lekverk, utan endast den sanna
förtjenslen och redbarheten gör sig gällande, hvarföre jag finner, att en dylik
fåfänga ej kan för högt beskattas; hvaremot synes billigt, att Surnumerairer
vid Armeen, som erhållit Underlöjtnants- eller motsvarande officers-fullmagt,
utan åtföljande lön, men med skyldighet att efter ordres tjenst
-
Bevillnings-Ulskotlets Betänkande, N'o it.
47
göra, böra från en dylik bevillning befrias. Hvad slutligen angår beifrandet
af framgång för min egen motion om bibehållandet af första momentet
i 149 §, så kan jag ej annat an bestrida rigtigheten af de motiv,
hvarpå Afdelningen i första hand, och sedan Hög loll. Utskottet grundat sitt
utlåtande. Det är väl sannt, att Borås egt befrielse ifrån bevillning uti 20
år, men jag upprepar bär, hvad jag i Utskottet anförde, att, om man vill
vara consequent, så måste man icke beräkna denna fördel längre tillbaka,
än efter 1827 års eldsvåda, då staden totalt uppbrändes och följaktligen kom,
nästan sagdt, i upplösningstillstånd. Något hvar torde kunna bedöma följderna
och göra sig ett begrepp om de oerhörda ansträngningar, som tagas
i anspråk vid och efter dylika olyckor, samt hvilken mängd af år, som behöfvas,
för att läka de blödande särén, och återkomma till den förra förlorade
rörelsen, till hvilken Borås, oaktadt denna längre tidrymd, ännu icke
på långt när framskridit, ehuru Höglofl. Utskottet ansett, att staden under
denna tid bordt vinna förkofran. Men då staden, enligt de uppgifter,
sorn jag i min motion upptagit, oaktadt dess befrielse från bevillning,
måste för år 1843 betala i Stads- och Stats-utgifter B:co R:dr 21,812: 33. 4.
samt dessutom årliga ränte- och ca pi tal-a (betalning
till Riksgälds-Contoret *—> 13,000: — —
så hemställes, de omj ett samhälle af circa 2000 invånare, med så betydliga
årliga afgifter, som måste derifrån utpressas, kan rimligen framgå
på förkofringens bana, serdeles sedan den betydligare rörelsen blifvit spridd,
till den kringliggande landsorten. Motsattsen ligger i öppen dag och jag
hänvisar till Riksgälds-contorets yttrande i denna sak, som, i brist af köpare,
måst öfvettaga flera bus lill hälften eller tredjedelen af deras värde för
alt sauvera Riksgälds-contorets inteckningar för lemnade byggnadslån. Huruvida
Staten i längden vinner derpå, att icke lindra eller efterskänka några
1000:de Riksdalers bevillning heldre, än alt störta ett idogt samhälle,
som årligen contribuerar öfver 20,000 R:dr, lemnar jag åt hvarje reflecteraude
statsman all bedöma”.
Herr J. von Kock:
§. 33.
Mot Utskottets beslut att bibehålla den indirecta beskattningen å
Lånerörelsen 3 reserverar jag mig och får mot betäkandet i denna deb anföra
följande:
Sedan Utskottet medgifvit, att den directa beskattningen är vigtig i
princip, synes mig, att, vid fråga om tillämpning af denna princip, man icke
bordt betrakta saken så ensidigt, som skett. Utskottet har nemligen uteslu
-
48
Bevillnings-Ulskotlets Betänkande, N-0 11.
lande fäst sig vid alla länkbara svårigheter och olägenheter, som kunde
uppkomma, i fall capitalisten beskattades directej men helt och hållet förbigått
att yttra sig om alla de mångfaldiga anomalier och rälfsvidrigheter,
sorn uppkomma af det närvarande indirecta beskaltnings-sältet å capitalen.
Kunde man nu bevisa, att det directa är, icke allenast rigtigare
i principj utan ock har stora fördelar framför det andra vid tillämpningen,
så vore val detta beskallnings-sält värdt att försöka, om det ock
får vidkännas en del af de lyten, Utskottet påbördat detsamma.
Utan att vilja upprepa allt hvad, som i min motion, äfvensom inom
Utskottet yttrats i sådan syftning, vili jag hufvudsakligen nu hålla mig vid
ett argument, som jag icke funnit af någon bestridt. Detta är: att, ehuru
man i öfver 30 år försökt på den indirecta vägen komma åt capitalen,
och ehuiu bevillnings-förorduingen innehåller flera paragrapher om huru
detta skall tillgå, så är likfullt ett erkändt factum, att, med 2:ne undanlag,
bela lånerörelsen i landet icke inbringat Staten ett enda runstycke i skattebidrag.
Undantagen äro dock besynnerligt nog inga andra, än för Trollhätte
gamla slussverks-byggnad och Jern-Contoret, eller just de enda fall, för
hvilka man använder den directa skaltemethoden. När nu delta är ett för
hållande,
som t. o. m. af Utskottet icke är förnekadt, framställer sig sjelfmant
den frågan: till hvad ändamål finnes i 33:dje och 34:de §§ stadgadt
om bevillning af capital och cassör? är meningen dermed, livadj Utskottet
tycks antaga, att det i berörde §§ omnämnde bevillnings-afdrag cgentligen
skall komma låntagaren till godo, då borde detta bestämdt uttryckas
i Författningen. Är meningen åter, att Staten i andra hand skall
af låntagarne erhålla godtgörelse för bevillnings-afdraget, i thy, att idkare
af näring och rörelse vid taxering icke få göra afdrag för ränta å gäld, så
är, enligt hvad som blifvit upplyst och erkändt, ändamålet totalt förfeladt.
Emellan ifrågavarande tvänne beskattnings-methoder förekommer allså
den väsendlliga skilnad, att om den ena (den indirecta) har man en
långvarig och säker erfarenhet, att, just vid tillämpningen, bar ändamålet
aldrig kunnat ernås, — då deremot om den andra (den directa), hvad
bevillning utaf allmänna cassör beträffar, sådan ingick till Stals-cassan ganska
ordentligt med ”zo:dg penningen af interesset” (se 1789 och 1800
årens Bevillnings-förordningar) ända tills i 1812 års Bevillnings-förordning infördes
stadgandet om bevillnings-afdrag å räntan, och att, beträffande den
enskilde capitalistens lånrörelse, någon direct skatt å denna ännu icke hos
oss varit försökt; samt att, ehvad man derföre om densammas overkställ
barhet
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande, iV.o tt.
49
barhet påstår> så är derom annu ingenting här i landet ulröndt eller hevisadt.
Vill man deremot rätta sig efter andra länders erfarenhet, så är det
«n allmänt känd sak, att då Englands nuvarande Premier-Minister och
mest pracliske Statsman Sir Robert Peel i Parlamentet föreslog att införa
den såkallade ”income tax”, så hvarken satte han eller uågon af hans opponenter
i fråga att beskatta lånerörelsen efter annan grund, än annan rörelse,
eller med 7 pences per £ St. af räntevinsten.
Någon klagan öfver systemets ©verkställbarhet har sedermera icke eller
försports.
Likväl och då capitalisten, enligt 110 gällande författning, endast erlägger
bevilinings-afdrag för en del af räntevinsten och en hög bevillningsprocent
kunde föranleda till mindre ärliga uppgifter, har jag ansett, att lånerörelsen
ej bör taxeras med mer än 3 procent af den behållna inkomsten;
äfvensom att den capitalist, hvars räntevinst ej uppgår till 200 R;dr, hör
ifrån denna afgift vara fri.
På grund af så väl ofvan anförda, som i min motion omnämnda, skäl,
vågar jag härjemte vördsamt underställa Rikets Ständers upplysta pröfning:
Förslag
till ändring och tillägg i Bevillnings-förordningens nedanstående paragrapher.
§ 8.
Handlande, Skepps-redare samt egare af Skeppsvarf och Fabriker taxeras
och utgöra bevillning, i förhållande till deras villkor och rörelse, med fem
för hundrade af den behållna inkomst, de under nästföregående året njutit.
. §§ U> 15‘
I stället för det i dessa §§ förekommande ordet ”inkomst”, behållne
inkomst.
§ 13‘
Efter § tillägges: För lånerörelsen är stadgadt serskildt i § 33.
§ 33.
Invånarne i Stad och på landet taxeras och utgöra bevillning med
tre för hundrade af den behållna inkomst, de af sin lånerörelse under nästföregående
år njutit.
§ 34.
Ofvanberörde stadgande gäller ock för alla Classer, dock undantagas
härifrån Sparbanker, äfvensom Disconter och Fattigcassor.
§ 62.
Till Taxerings-Comiteen behöfver ej husbonde afgifva förteckning å
Bih. till R. St. Prot. 1844. S Sami., 1 Afd., 4 Höft*
5o
Bevillnfngs-Utskoltets Betänkande, IV.o 11.
de personer, för hvilkas bevillning han ansvarar, hvaremot honom ovillkorligen
åligger alt anmäla och uppgifva sitt embete och tjenst, den lön
och inkomst, han deraf njuter, den rörelse och näring, han idkar och behållna
inkomsten deraflånerörelse, om sådan bedrifves, och behållna
inkomsten af densamma, då den Öfverstiger [100 R:dr, jemte de skepp
och farkoster af fem svåra lästers drägtighet och deröfver samt de fastigheter
och lägenheter, han under egande eller nyttjande rätt innehafver, äfvensom
å dessa sistnämnde det värde, hvartill han anser dem böra uppskattas.
§ 79.
All taxering skall verkställas, i öfverensstämmelse med uppgifterne till
Mantalsskrifningen. En hvar taxeras således, enligt Mantalsskrifningen för
sin person, der han embete, tjenst eller hufvudnäring idkar; för lånerörelse
å samma ställe, som för sin person, samt för annan rörelse, der den
med laglig rätt eller med privilegier drifves; tjenstehjon alltid vid den egendom,
der de äro skattskrifne och tjena.
§ 107.
Sista perioden, som börjar med '■'hvarvid”, utgår.
5 130.
Debet-sedlarne skola specifikt, enligt hvarje artikel, upptaga, hvad den
skattskyldige för sig, hustru, barn och öfrige skattskrifne personer samt
tjenstehjon bör erlägga, jemte hvad honom i öfrigt för egendom, handtering,
lån eller annan rörelse och tjenst blifvit påförd t, i likhet med härvid
bifogad t formulär.
§ 145. 7:de punkten.
7;o Sparbank-, Discont och Fattig-Cassa, äfvensom Capitalist för
dess lånerörelse, dä den icke anses gifva 200 R:drs behållen inkomst.
Bevillnin°s-Utskoitets Betänkande, N.o tt. Si
Formulär.
Uppgift till Taxörings-Comitéen i JY. N. Stad för år 18
Fastighets
värde.
Inkomst.
Undertecknad idkar rörelse härstädes såsom Gross-
8,000
900
60
800
1,000
Eger huset N:o Qvarteret N. N
8 Tunnland Stadsjord med tillhörande odeld
mark
. .
En fjerdedel i Gylle Skeppsvarf ....
En åttondedel i Skeppet Neptunus om 0 Lä-  sters drägt ...»
25,000
1,800
——
Summa
26,800
10,000
—
—
Hvarförutan uppgifves: behållna inkomsten af min
lånrörelse
Ordinarie inkomst såsom Ledamot i
N. N. Direction ......
N. N.
1,000
400
52
Fol.
Bevillning-Utskottets Betänkande, N:o it.
Formulär till Debet-Sedel.
Ar 18
Debet.
Banco.
Bevillning efter I Art.
B: dr
sk.
r:st
För Manspersoner från och med fyllda 18
år, a 24 sk
00
0
0
,, personer af qvinkön, från och med fyll-
da 18 år å 12 sk. . . . . .
00
0
0
00
0
0
Bevillning efter II Art.
För fastighet af 000 R:dr sk. r. värde ef-
ter 2 R:dr for hvarje 1000 R:dr
00
0
0
För 0000 R:dr sk. r. Löneinkomst eller pen-
sion
.
00
0
0
för Borgerlig rörelse med 00000 R:dr sk. r.
behållen inkomst efter 5 R:dr för
hundradet
00
0
0
För Låne-rörelse med 000 R:dr sk. r. be-
hållen inkomst efter 3 R:dr för
hundradet
00
0
0
00
0
0
Det efterföljande lika med gamla Formuläret.
§73.
I det beslut, Utskottet stadnat vid pröfningen af Herrar Lagerhjelms
och Geijers motioner om nedsättning till hälften af det för Bruk bestämda
maximi- och minimi-taxerings-värde, kan jag ej i allo instämma.
På goda grunder anser jag, att Utskottet afstyrkt all förändring af
maximi-värdet, men anser deremot rättvisa och billighet fordra, att, under
närvarande för Bruksrörelsen ogynsamma conjunctur, då det är notoriskt, att
många bruk gifva ringa och några ingen inkomst, Taxerings-Comiléerne icke,
emot sin egen öfvertygelse och emot all rimlighet, skola vara nödtvungne,
att, såsom beräkningsgrund för sådane verks värdering, bestämma |:del
Bevi/lnings-Ulskoltets Betänkande, N:o 11.
53
af samma verks bruttoinkomst, sorn minsta behållna inkomsten. Ehuru
hammarskatlspriset fallit till 13 R:dr per Skeppund, så är det ändock nära
li R:dr B;co, som sålunda måste anlagas såsom den minsta möjliga behållning
af hvarje så väl ”privilegieradt, som för året vågfördt Sk# smide.”
Ingen kan bestrida, alt denna beräkning är allt för hög, betraktad såsom
ett minimum. För alt åtminstone till någon del kunna lindra den obilliga
skatten för ifrågavarande mindre lönande verk, bar jag i Ulskottet föreslagit
att nedsätta minimi värd et från |:del till JL;del. Hade detta förslag
antagits, så skulle, om också hammarskatlspriset ytterligare föll till 12 R:dr,
egaren lill ett af de sämst lottade bruken, i alla fall komma att taxeras
för en behållen inkomst af 1 R;dr Banco per Sk# smide, en behållning,
som mången Bruksegare visserligen icke eger, men Utskottet hade ändock gjort
något, för att afhjelpa en öfverkiagad och uppenbar orättvisa i författningen»
Ulskottet hade icke eller med skäl kunnat förebrås, att härigenom någon
så väsendtlig minskning i bevillningen uppkommit, att den icke lätteligen
borde kunna ersättas från annat håll, der den ulginge mera rättsén ligt.
Delta torde bäst ådagaläggas med några siffror, hemtade från till Utskottet
lemnade officiela handlingar. I 1841 års Generalsammandrag öfver samma
års bevillning finnér man, under rubriken ”Bergverk”, att de samtligen äro
uppskattade till ett värde af 31,195,000 R:dr, om härifrån afräknas värdet
af 227 masungnar, af alla de så kallade ädlare verken samt af diverse Bergverksinrättningar,
som icke äro Jernbruk, så återstår säkerligen icke 20 millioners
taxeringsvärde å alla Stångjernsbruken i Riket. Nedsattes beräkningsgrunden
till -^del hammarskattspriset, så, om äfven alla bruk finge tillgodonjuta
denna ersättning, skulle taxeringsvärdet å desamma icke kunna reduceras
med mera, äu 5 millioner. Permille-afgiften för dessa 5 mili. är
10,000 R:dr, och att fylla denna brist i det påräknade bevillnings-beloppet,
tror jag låter sig göra utan svårighet.”
Uti denna reservation instämde: Herrar Aminoffj Winge och Sunth
ler, i fråga om bevillning af capital hos enskildte personer, samt Herr
Roos, om bevillning af bruk och bergverk.
Bih, tili R. St. Prot. 1844. 5 Sami., 1 Afd, 4 Haft.
8
STOCKHOLM, eck STEINSKA BOKTRYCKERIET, 1844.
Bil. lill Bev-Utskottets Bctunkande, N:o 11.
1
Art. 1.
Personlig Skyddsafgift.
§ 1.
Erlägges af alla inom Sveriges Rike i mantals-längd skattskrifne personer,
utan afseende på stånd eller förmögenhet.
Af hvarje mansperson, från och med fyllda 18 till
och med fyllda 60 år
* — 24 sk.
Af hvarje qvinna, från och med fyllda 18 till och
och med fyllda 60 år ...
— 12 sk.
Denna afgift fortfar att årligen utgå, äfven efter fyllda 60 år, af alla
dem, hvilka utaf tjenst eller rörelse, eller genom undantagsbeting vid
afhandlingar om öfverlåtelse af egendom, ega 100 R:drs årlig inkomst, äfvensom
af dem, hvilka efter 2:dra Art. utgöra Bevillning för last egendom
af öfver 200 R:drs värde.
Art 2.
Afgift af Lön, Egendom och Rörelse, m. m.
Al Embets- och Tjenstemän samt Betjente m. 11.
§ 2.
»
Alla Embets- och Tjenstemän samt Betjente, af Idof-, Civil-, Minister-,
Militär- och Ecclesiassik-Staterne, äfvensom vid öfrige allmänna Verk,
privilegierade Bolag och Inrättningar, af hvad beskaffenhet de vara må, i
städerna och på landet, skola för den sammanräknade lön, de af en eller
flere tjenster åtnjuta, antingen i penningar, utan afseende derpå, att den
iond, hvaraf anslaget skett, kunde vara med Bevillningsafgift belagd, KroBih.
lill R, SI. Prot. 1844, 5 Sami. l Afd. 5 Höft. t
2
Bil. lill Bev.-Utslcottets Betänkande, N:o 11.
no-tionden, spanmål från Kronans magaziner, indeldle hemmansräntor, anslagen
åker och äng, eller andra sådana lägenheter, erlägga:
af alla löner, som öfverstiga 200 till och med 300 R:dr, en afgift af 2 R:dr.
—
— 300 —
— 400
— 3
—
— 400 —
— 500
— 5
.—
— 500 —
— 600
— 7
— —
—
— 600 —
— 700
— 10
—
— 700 —
— 800
— 13
—.
—
— 800 —
— 900
— 17
—
—
—• 900 —
— 1,000
— 21
— —
—
— 1,000 —
— 1,100
— 26
— —
—
— 1,100 —
— 1,200
— 32
samt af alla löner derutöfver Tre för hundrade; kommande den lön, som
är indeldt eller utgår i spanmål eller andra persedlar, att förvandlas i
penningar, efter den för orten, der lönen utgår, näst före taxeringen satte
markegång.
Den, som på flere ställen eller olika orter, åtnjuter löne-inkomster,
skall, för deras sammanlagda belopp, på ett ställe taxeras.
Vid beräkning af Bevillning lör löntagares bestämda inkomst, måga
inga andra afdrag ega rum, än de, som finnas upptagna i 145 § af denna
stadga; äfvensom en Embets- och Tjenstemans hela påräknade inkomst för
året skall lill Bevillning taxeras; men om nämnde inkomst sedermera icke
till hela beloppet utfaller, må rättelse uti debiteringen eller restitution,
derest afgiften blifvit erlagd, i laga ordning ega rum.
Ofvanstående hevillningsgrunder gälla således äfven:
för Ecclesiastik-staten och dertill hörande betjente, organister och
klockare på landet och i städerna, i anseende Lill tionde och öfrige rättigheter
af församlingarne, löner och lönings-tillökningar i penningar eller
hemmansräntor, vederlag, förläningar och andra inkomster, sorn i och för
tjensten verkligen åtnjutas, hvarunder äfven begripes för ordinarie capellaner
den inkomst de, efter slutad och behörigen fastställd öfverenskommelse,
njuta af Kyrkoherdarne, hvilka sistnämnde derföre ega att berörde
utgift från sina egna inkomster afdraga;
för Academie-, Gymnasii- och Skol-staterna, Domkyrko-sysslomän, Kyrkoinspectorer,
m. fl.;
för Städernas Magistrater samt öfrige Tjenstemän och Betjente;
Bil. lill Ber,-Utskottets Betänkande, X:o II.
för dem, som åtnjuta pensioner, gralialer och benådningar, hvilka utgå
eftei' stat, eller af allmänna medel;
lör qvinna, sorn njuter lön eller annan inkomst, så ock pension, gratial
eller nådegåfva af allmänna medel, med de undantag för dessa sista
t vänne punkter, som i 145 § intagna äro.
§ 3.
Till förekommande af misstag, och på det statens inkomst må med
säkerhet kunna påräknas, skall hvarje ordinarie Embets- och Tjensteman,
utan afseende å hvad dess medhjelpare eller vicarie må åtnjuta, oafkorladl
erlägga Bevillning för alla tjernsten åtföljande löneförmoner; hvaremot medhjelpavens
eller vicariens löne-inkomst befrias från Bevillning.
§ 4.
Under lön förstås all den inkomst, som genom tjensten under loppet
af året blifvit förvärfvad. Beloppet deraf skall på det sätt uppgifvas,
att hvad efter Stat utgår, derifrån icke undantagne löner, pensioner och
arfvoden å Minister-Staten, eller af Gon voy-Cassan, ehvad dit hörande Embetsman
vistas in- eller utrikes, äfvensom Tingsgästningspenningar eller ersättning
derför, uppföras såsom ordinarie inkomst, men hushyror och värdet
af fria husrum i städerna, inqvarteringspenningar, honorarier för Fullmäktige
i Banken och Riksgälds-Contoret samt Direktörerne uti Discontläne-kontoren,
med flere, extra arfvoden, traclamenten för tillfälliga tjensteförrättningar
(på vanliga tjenstgöringsorter), compagnie-revenuer, procenter,
remisslage, expeditionslösen, permitterings-ersältning och andra sportlar,
hvilka under serskilda rubriker summariskt uppgifvas, sammanföras under
titel: ”Extra ordinarie inkomst,” hvilken sednare beräknas efter det belopp,
hvartill den året förut uppgått.
För ali den inkomst, som uppbäres af Tjenstemän, i följd af enskildta
uppdrag, utan att omedelbart vara föranledd af stat, expeditions-taxa
eller serskild bestämmelse, eller i ovillkorlig följd af innehafvande tjenstebefattning,
erlägges Feni procent; dock med undantag af hvad i 2/ § stadgas,
under rubriken inspectorer.
4
Bil. till Bev.-Utskottets Betänkande, N:o it.
§ 5.
För alia Ecclesiastike Embéts- och Tjenstemän beräknas taxeringsåret
Irån den 1 Maj det är, taxeringen sker, till samma lid påföljande år.
§ 6*
Boställen och på lön anslagne Annex-, Mensal- och Stomhemman,
samt de under Ecclesiastik- Civil- och Militär boställen lydande hemman
och lägenheter skola, lika med andra hemman, till deras värden uppskattas
och den deraf till fyra procent beräknade inkomst tilläggas innehafvarens
öfriga lönings-förmoner, och Bevillning efter redan stadgad grund påföras,
med iagttagande att, då Bevillningen utgått af boställs värdet, den indeldta
boställsräntan från löneberäkningen försvinner.
För militice-boställen, hvilkas afkomst ingär till gemensam löflingsfondj
utgår be villning pä sätt uti 84 § stadgas.
§7.
Patroni Eeclesiarum i Skåne, Halland och Bohus Län, sorn njuta
spanmål af Krono- eller Kyrkotionde, betala Fem procent af spanmålens
värde, uträknadt efter den för orten, der spanmålen utgår, näst före taxeringen
satte markegång. Lika afgift erlägges ock af den kyrkorna x dessa
orter tillhörande tionde, som ej är på lön eller till andra bestämda ordinarie
utgifter anslagen, och uträknas väixlet på nyssnämnde sätt; äfvensom
al Domkyrkorna i Riket, för deras inkomster i spanmål eller lxemmansräntor,
sedan derifrån blifvit afräknade endast sådane, efter serskild Stat utgående
löner, för hvilka inuehafvärne, efter denna Artikels ofvanstående §§,
till det belopp förut stadgadt är, bevillning erlägga.
Bevillning af Släderne.
§ 8.
Handlande, Skepps-redare samt egare af Skeppsvarf och Fabrikei
taxeras och utgöra Bevillning, i förhållande till deras villkor och rörelse
Iiil. till Vev.-Utskottets Betänkande, N:o i i.
5
med Fern för hundrade al den inkomst, de under nästföregående året niulit.
hndast aflöning för verkliga arbetare och arbetskostnad samt bevisliga
förluster, i och för sjelfva rörelsen eller handteringen, få derå afräknas.
§ 9-
Efter denna Artikel må Bevillning icke, under nedanstående belopp,
påföras Handlande, Skepps-redare, egare af Skeppsvarf och Fabriker med
flere, nemligen:
i Stockholm och Götheborg.
Grosshandlare, Mäklare, Skepps-clarerare och Apothekare . R:dr 30: —
Vndre Handlande — 20: —•
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufacturier . , — 15: —
Skepps-redare, för hvarje egande läst . . . , . — — 8.
I Första Glassens Städer.
Handlande, Mäklare, Skepps-clarerare och Apothekare . . — 20: —
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufacturier . . . — 15: —
Skepps-redare, för hvarje egande läst . . . . . — —-7.
I Andra Classens Städer.
Handlande, Mäklare, Skepps-clarerare och Apothekare . . — 16: 32.
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och manufacturier . . — 13: 16.
Skepps-redare för hvarje egande läst . . . . — — 6.
I Tredje Classens Städer.
Handlande, Mäklare, Skepps-clarerare och Apothekare . „ 15: —
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufacturier . . . „ 12: —
Skepps-redare, för hvarje egande läst . . . . . „ — 6.
6
Bil. till Ber.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
I Fjerde Classens Studer.
Handlande, Mäklare, Skepps-clarerare och Apothekare . . R:dr 13: 16.
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufaclurier . . — 10: —
Skepps-redare, för hvarje egande läst . . . . — -— 5.
I Femte Classeus Städer.
Handlande, Mäklare, Skepps-clarerare och Apothekare . . „ 10: —
Egare af Skeppsvarf, Fabriker och Manufacturier . . „ 8: —-
Skepps-redare, för hvarje egande läst . . . . . „ — 5.
Och alla andra Fartyg, däckade eller odäckade, af Fena svåra
lästers drägtighet och deröfver, tillhörige köpingar, lastageplatsen
Jiskare, som idka fragtfart, eller landtmän,
för hvarje läst . . . . . . . . „ — 4 sk.
Då Skeppsredare uppgifvit och blifvit taxerad för behållen inkomst
utaf sitt skepps-rederi, utöfver hvad den här intagna läste-afgiften utgör,
erlägge han ej den serskildt stadgade läste-afgiften.
Ega flera del uti skepp, påföres hela Bevillnings-afgiften hufvudeller
correspondent-redaren.
Intilldess uppmätning af fartyg hunnit verkställas, böra sådane, som
äro ouppmätte, af Taxeringsmännen anses till den drägtighet, i lästetal beräknad,
som, efter egarens uppgift, jemnförd med de upplysningar, hvilka
derjemte kunna erhållas, kan bestämmas.
Om uppgift öfver egande fartyg, se § 64.
Enär nu uppförda af gifter endast utgöra de lägsta, sorn få de ifrågavarande
personerne inom städer, af olika classer, påföras, så böra.
taxeringsmännen, efter samvetsgrann pröfning af de i io5 § anmärkta
förhållanden, bestämma bevillningen efter den i 8 $ uppgifna grund.
§ io.
Handtverkare, med dem jemförliga manufacturister och andra förut
icke uppräknade Borgare, skola, med bibehållande af den i allmänhet lastställde
grund, till Fem procent af inkomsten taxeras med ledning af nedanstående,
till närmare rättelse fastställde, classification, nemligen:
Bil. till Bev.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
I Stochholm och Götheborg.
Fjorton C1 a s s e r.
Första Classen
..... R:dr 350
Andra
d:o ....
—
250
Tredje
d;o ....
—i
200
Fjerde
d:o ....
—
150
Femte
d:o ....
. —
120
Sjette
d:o ....
—
100
Sjunde
d:o ....
—
75
Åttonde
d:o ;
—
60
Nionde
d:o ....
—
45
Tionde
d:o ....
. —
35
Elfte
d:o
—
25
Tolfte
d:o ....
—
20
Trettonde d:o ....
—
15
Fjortonde d:o ....
r —
10
/ Städerna af Första Classen.
Tolf C1 a s s e r.
Första Classen
, #
, ,
. R:dr
150
Andra d:o
.
125
Tredje d:o
S
#
100
Fjerde d:o
.
85
Femte d:o
•
70
Sjette d:o
.
—
60
Sjunde d:o
Åttonde d:o
•
.
50
40
Nionde d:o
.
30
Tionde d:o
,
20
Elfte d:o
15
Tolfte d:o
.
. ,
# —
10
8
Bil. lill Bev.-Utskotlets Betiinkande, .Y:a II.
i Städerna af Andra Classen.
Tio Glasse)'.
Första Classen
Andra
d:o
Tredje
d:o
Fjerde
d:o
F em te
d:o
Sjette
d:o
Sjunde
d:o
Åttonde
d:o
Monde
d:o
Tionde
d:o
R:di
100:
80:
60:
45:
35:
25:
20:
15:
.10:
8:
Första
Classen
Andra
d:o
Tredje
d:o
Fjerde
d:o
F emte
d:o
Sjette
d:o
Sjunde
d:o
Åttonde
d:o
Nionde
d:o
Första Classen
Andra d:o
1 Städerna af Tredje Classen.
Nio C1 a s s e r.
. R:dr
81
*?*••••
6
50
<••••••
40
30
) • • • • •
20
.
.
12
•
>
9
.
7
I Städerna af Fjerde Glassen.
Tio Glassér.
. ' R:dr
60:
50:
T redje
litt. till lien.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
Tredje
Fjerde
Femte
Sjette
Sjunde
Åttonde
.Nionde
Tionde
Classen
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d;o
R:dr
40
30
20
13
9
7
6
16.
24.
Första
Andra
Tredje
Fjerde
Femte
Sjette
Sjunde
Åttionde
Classen
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
I Städerna af Femte Classen.
Åtta Classer.
R:dr 45:
— 30:
§ 11-
20: —
15: —
10: —
7: —
5: 24.
4:
Taxeringsmännen ega dock rättighet uppföra till bevillning, så väl
öfver den högsta, som emellan t vänne af de stadgade Classerna, den person,
hvilken de pröfva icke skäligen böra påföras afgift efter någon af
samma Classer. — Afven ega de att utsätta en ringare minimi-afgift, så
väl för alla i 10 och 11 §§ nämnde personer, som för. Fiskare i Städerna,
de der äro Borgare, då de, utan att vara alldeles utfattige och på sådan grund
från afgift fria, likväl ej mägta den fastställda minsta afgiften inom deras
Class erlägga. — Detsamma iagttages i afseende å denij som, ehuru egande
enskild förmögenhet, likväl drifva sä obetydlig rörelse, att den icke anses
motsvara minimi-afgiften inom Classen. — Dessa förhållunden skola
dock, med bevis af Handels- och Fiskeri-Societeten, eller Handtverkeriens
Uih. till R. St. Brot. 1844. 5 Sami. 1 Ajd, 5 Uäft. 2
10
Bil. till Bev.-Utskottets Beänkande, JW 11.
Ålderman och Bisittare, eller, der de icke finnas, af Stadens Magistrat
bestyrkte_, i protocollet antecknas och taxeringsmännens åtgärd härvid, genom
utdrag af taxerihgslängderne, Pröfnings-Comiteen underställas.
§ 12.
Den, som drifver serskilda handteringar och rörelser, erlägge Bevillning
af deras sammanräknade inkomst, hvilken dock för hvarje handtering
serskildt upplages.
§ 13-
Borgare, som ej i laga ordning och inom Sex månader före uppbördsårets
ingång uppsagt burskap, erlägge emedlertid afgift i egenskap af
Borgare, fastän han näring eller handtverk icke idkar, liit höra ock Contingent-Borgare,
hvilka, då de idka Gårdfari-handel, så framt denna handel
kommer att fortfara, dessutom taxeras lika med Gårdfarihandlande på
landet och påföres dem Bevillning i den stad eller socken, der de äro
mantalsskrifne.
Borgare-enka, som idkar handel och rörelse, eller icke inom förenämnde
tid afsagt sig rättigheten dertill, anses lika med Borgare; men har
hon i behörig tid och ordning uppsagt burskap, och idkar ej någon borgerlig
näring, påföres henne icke någon sådan afgift, utan anses hon efter
omständigheterna, på sätt i öfrigt är förordnad!.
De af Ridderskapet och Adeln, samt Magistrats-och andra personer,
som i någon stad hafva sådan handtering och rörelse, alt de, i anseende
dertill, kunna räknas bland gross- eller andra handlande och idkare af
borgerlig näring, ehuru de burskap icke antagit, skola, ehvad de äro löntagare
eller ej, serskildt taxeras, i förhållande till deras rörelse, lika med
Borgare.
§ 14-
För öfrige lill Släderne hörande personer skall afgiften ovillkorligen
bestämmas till Fern procent af inkomsten, då beskattnings-beloppet öfverstiger
antingen bär nedan upptagne högsta Glassér j, eller någon aj tarifferna
i samma Glass; och erlägga sålunda:
Bil till Bcv.-Utskottels Betänkande, N:o 11.
11
Advocaler och
Sakförare, i
Sex Classer:
Första Classen
• *
• ■ j» •
Andra
d:o
.
• • •
Tredje
d.o
•
• « »
fjerde
d:o
•
• * 5
Femte
d:c
.
• •
Sjette
d:o
.
Acteurer
och
Actricer, Mi
usikanter, Sån;
. R:dr 100
. — 75
. — 50
. — 30
. — 20
. — 10:
Sångerskor, Dansmästare m.
fl., som tillhöra de Kongl. Spectaklernes Stat, taxeras, då de njuta inkomst
af information, i Fyra Classer:
I* örsta Olassen. . • • • • • » • II:dr 2d:
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
och för löneförmonerne
— 15: —
. ..... — 8: —
— 5: —
serskildt, efter förut stadgad grund.
Acteurer och Actricer, Musikanter, Sångare, Sångerskor, Dansmästare m.
fl., som tillhöra öfrige Spectakel-trupper, taxeras i Fyra Glassér: _
Första Classen ........ R:dr 25:
Andra d:o ........ — 1°‘ ~
Tredje d:o . . . . . . * • 8:
Fjerde d:o . ... • • • • • — 5:
Arbetsfolk i Släderne, från och vied fyllda iS är, som icke äro lagstadd»
och ej eller njuta ständig arbetslön, utan arbeta lör dagspenning, eller
efter serskild öfverenskommelse och beting:
Mankön:
I Stockholm!
Ogifte och cnklingar, samt gil te utan minderårige barn. R:dr 1. —-  Gifte, samt cnklingar, med ett minderårigt harn . . - 24.
Gifte samt cnklingar med flera minderåriga barn, frikallas
från denna afgift.
12
Bil. till Ilev.'Utskottets Betänkande, N:o 11.
I de öfrige Städerne.
Ogifte och Enklingar, samt gifte utan minderåriga barn R:dr — 32.
Gifte, samt Enklingar, med ett minderårigt barn . — — 16.
Gifte, samt Enklingar med flere minderåriga barn äro från
denna afgift fria.
Q vinkönet:
iir frän denna afgift fritaget.
Artister: i Åtta Classer:
Första Classen
Andra d:o
Tredje
Fjerde
F ein te
Sjette
Sjunde
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
R:dr
Åttonde d:o ........ —
Och för löne-förmonerne serskildt, efter förut stadgad grund.
100:
75:
55:
45:
35:
25:
15:
5:
Åuctions-Betjente, se Städernes Betjente, 2 §
Beljenler, Kuskar och Lakejer i lagstadd tjenst.
För en eller två hvardera
— den tredje . . . . .
— den fjerde ......
— den femte ......
— den sjette, och hvar och en derutöfver
R:dr
2
4
6
8
16
Med Betjent förstås Hofmästare, Kammartjenare, (hvilka begge dessutom
betala den här nedanföre stadgade afgift), Taffeltäckare, Jägare samt
alla andra manspersoner, som till uppassning nyttjas, med undantag af
minderåriga tjenstgossar. Ali sådan betjening i ett hushåll skall sammanräknas,
sä att, för Fru eller minderåriga barn, någon serskild betjening ej
må uppgifvas och den förhöjda afgiflen derigenom minskas.
Hyr-Lakejer ......... R:dr 4: —
Bil. till Bcv.-Ulskottcts Betänkande, N:n 11.
13
Billard-egare, för hvarje Hillard, der så kallade parti-penningar betalas, i
Irenne Glassér.
I Slockholm och Götheborg.
Första Classen
Andra d:o
Tredje d:o
Första Classen
Andra d:o
Tredje d:o
I öfriga Städerna.
R:dr 150: —
— 1 (X): —
— 66: 32.
R:dr 100: ■
— 75:
50:
För Billarder på inrättade Sällskap och Klubbar, betalas:
I Stockholm och Götheborg . . . . . . — 50: —
1 öfrige Släder ne ......... 33: 10.
Billarder vid llelsobrunnar, och som endast begagnas under
brunns-lerminerne, erlägga ...... — 25: —
Men då inkomsten deraf tillfaller Brunns-Cassan eller dc fattige,
erlägges icke någon Bevillning.
Bokhandlare, lika med Handlande, § 9.
Bokhållare, vid Städernas bruk, manujacturier och boktryckerier, se Handelsexpeditör.
Boktryckare, lika med Manufacturisler, § 9.
Boktryckeri-Konslförvandler ...... R:dr 2: —
Brädvräkare ........ — 2: —
Byggmästare, Skepps- i Släderne i Fem Classer:
Första Classen ....... R:dr 40:
Andra d:o ....... — 30
Tredje d:o ....... — 20
Fjerde d:o ....... —15
Femte d:o ....... — 10:
öfrige Byggmästare lika med Handtverkare, § 10.
Cassörer vid Städernas brukj manufacturier och boktryckerier, se Handelsexpeditör.
14
Bil. till Bev.-Ulskottets Betänkande, B: o 11.
Ghirurger, med practik, samt Badare och de, som hålla Rakstugor, i Feni
Glassér.
Första Classen ...... R:dr 30: —.
Andra d:o ....... — 20: —
Tredje d:o ....... •—• 10: —
Fjerde d:o ....... — 5: —
Femte d:o ....... — 3: —
('om mission skon lors-Förest/tndai r och
(kommissionärer, sorn icke äro Borgare
Goncertgifvarc.' Utländska och Inländska, erlägga förskottsvis
för hvarje concert i Slockholm .... R:dr 3: — -
samt i alla öfriga städer och orter . . — 1: 10.
Direktörer, Theater-, vid andra än Konungens Spectakler, erlägga
årligen ........ R:dr 25:
se Handels-expediler.
Och dessutom för hvarje representation i Stockholm . — 4:
samt i alla öfriga städer och orter . . . . — 2: —
Eli lika afgift för hvarje representationsdag, så väl i1 släderne, som
på landet, skall erläggas af kringresande in- eller utländska personer, hvil
ka med serskildt tillstånd gifva representationer af mechaniska konster,
lindansning, konstridning m. m., eller sådana, som kringföra och visa främmande
djur m. m.; åliggande alla förenämnde alt, innan de lian staden
eller orten afresa elles pass deni meddelas, med bevis al Kronans Uppbördsman
styrka, att representalions-afgiften blifvit erlagd; och skall qvitto
derå, jemte betyg, att Bevillningen för löpande året blifvit gulden, eller säkerhet
derför ställd, ovillkorligen företes å den ort, dit de sig begifva, innan
någon representation der får uppföras.
Afreser sådan person ifrån orten, utan alt hafva denna Bevillning
erlagt, ansvare derför den, som pass till resan meddelat eller för resans
fortsättning detsamma åtecknat.
Doctorer, Medicinae- eller Läkare, för inkomst af praktik, utom tjernsten,
fyra procent, dock ej under ..... R:dr IQ. -—
Entreprenörer, Renhållnings- och Lyckltändnings-, i Fyra Classer:
Bil. till Fiec.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
15
Tredje
Fjerde
Femte
Sjette
Sjunde
Åttonde
Nionde
Tredje Classen . ...... R:dr 5: —
Fjerde d:o . • • . • • • — 2:—
Factor er, vid Städernas bruk, mannfact ur ier, och hokt rycker ier, se Iiandelsexpediter.
Fiskare, ehvad de äro Borgare eller ej, i Åtta Glassér:
Första Classen: ....... R:dr 20. —
Andra d:o . , . . . . . — 15. —
d:o ....... — 12. —
d:o ....... — 10: i
d:o
. . . . . . . -— 8: —
d:o ....... 5.
d:o ....... — 2: 24.
d:o ....... — 1: 12.
d:o ~r- 32.
Fruntimmer, som idka klädsöm med en eller flera medhjelperskor, erlägga
hälften emot Handtverkare, § 10, och deras medhjelperskor hälften
emot Handtverks-Gesäller.
Fällskärsgesäller i Stockholm och Götheborg samt Första Classens Städer, se
Ilandels-expediter.
Försäljerskor, så kallade Brödjungfrur, samt alla öfriga personer af qvinnokönet,
som föreslå försäljning i bodar eller på näringsställen för andras
räkning, i Fyra Glassér:
Första Classen
Andra
Tredje
Fjerde
Gesäller. .........
Gouvernante!' och Jnformations-frunlimmer i privata hus .
Fruntimmer, som hemma hos sig hålla Pensions-Inrätlningai
betala i sådan egenskap ingen afgift efter denna Artikel.
Gästgifvare, lika som på landet, § 27.
Hampvräkare ........ Ralr
Mandels-expediter, Föreståndare för Commissions-Contor och Coinmissionärer,
som icke äro Borgare, Cassörer, Bokhållare och Betjente, samt In
speclorer
och Factorer, med flera vid städernas Bruk, Manuiacluri
er
och Boktryckerier, jemte Provisore!- och Fällskärs-Gesäller i Stockholm
och Götheborg samt Förslit Glassens Släder, i Åtta Glassér:
d:o
d:o
d:o
R:dr 10: —-
— 8: —
— 5: —
— 2: —
— 2: —
— 1: 24.
Skolor,
idler
2:
16
Bil. till Bev.-Utskotlets Betänkande, A': o 11.
Första
Classen
,
. t •
* ,
Rdr
50
—
Andra
d:o
—
25
—
Tredje
d:o
, .
» .
—
16
32.
Fjerde
d:0
,
• .
• • o
—
12
—
Femte
d:o
• •
• • •
—
8
—
Sjette
(ho
.
•j
•
—
6
—
Sjunde
d.o .
*.
•
—
4
—
Åttonde
d:o .
•
..
•o • •
—
3
—
I de
öfriga
Städerne,
i Sex Glassér;
Första
Classen
Rrdr
15
Andra
d:o
,
« , .
• • »
—
10
Tredje
d:o
,
» • •
—
7
Fjerde
d:o
• .
• • »
—
5
Femte
d:o
,
, «
• • *
—
3
Sjette
d:o
•
•
• • •
—
2
Och
skall den,
som
antingen
efter Taxerings-
-Comitéens
känne-
dora sig med Commissionshandel befattar, eller ock sjelf uppgifver
sig vilja blifva för så beskaffad handel beskattad, ovillkorligen taxeras
såsom Commissionär, utan att Taxerings-Comiteen må ega ingå
i pröfning, om den skattskyldige är lill Commissionshandels idkande
berättigad.
Handtverkare, Kronans vid Amiralitetet, Artilleriet och Fortificationen rn.
fl. Stater, betala efter deras lönevillkor; dock ej under 2 R:dr.
Handtverkare af alla slag vid Hofvet och de Kongl. Spectaklerna, betala
efter deras lönevillkor; dock ej under 2 R:dr.
Alla förenämnde handtverkare, hvilka drifva serskild rörelse,
skola dessutom taxeras lika med Borgare, se
Hofmästare hos privata ...... Rjdr 10; —
Hushållerskor . . . . . . . . — 1: 24.
Huspredikanter, som i vederbörlig ordning dertill blifvit
kallade ........ — 33: 16,
Hyrkuskar, se Handtverkare § 10.
Hår
-
DU. lill litt.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
17
Hårfrisörer, utom Perukmakare-Einibetet, ehvad försvar
de hafva ........ R:dr 2: —
Hästhandlare, eller sådana, sorn resa att sälja och bvta hästar, erlägga, titan
åtskillnad på hufvudman eller följeslagare, hvarje person, sorn
sig med sådan handtering befattar . . . R:dr 25:
Och skall med vederbörande Uppbördsmäns qvittence styrkas,
att Eevillnings-afgiften för löpande året blifvit rigtigt er lagd, eller
säkerhet derföre ställd, innan Konungens Befallningshafvande eller
vederbörande Magistrat meddelar dem pass, hvilket pass bör uttryckligen
innehålla, att de till en sådan handel äro berättigade.
Under sådan hästhandel begripas icke de byten eller försäljningar,
af hvilka en fastighets-innehafvare} i och för sin rörelse, har
behof.
Informatorer hos enskilde, lika med tjenstemän, se 2 §.
Inköpare för de Kongl. Hofven, jemnföras med Handlande, § 9.
Jnspectorer vid Städernas brak, manufäcturier och boktryckerierlika med
Handels-expediter.
Jernbärare, vid Slång- och Tackjernsvågar , . . R:dr 1: —
Kammarjungfrur, lika med betjenter.
Kammartjenare . . . • . . • — 5: —
Klädmäklare och Klädmäklerskor, sorn hålla bodar, i Sex Classen
Första Classen ...... R:dr 50 —-
Andra d:o
Tredje d:o
Fjerde d:o
Femte d:o
Sjette d:o
Kock, hos private
Kock, Skepps-, se Sjömän.
Krögare, Krögerskor samt de, sorn hålla Likörkammare, Spisqvarter och
Värdshus, äfvensom Traclörer och Källarmästare, sorn icke äro Borgare,
oberäknad Bevillning för bränvinsminutering, då den tillåles,
i Stockholm och Götheborg, minst . . . R:dr 15: —
I öfriga Städer minst ...... — 10: —
Bih. till R. St. Brot, 1844. 5 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 3
40: —
30: —
20: —
10: —
5: —
10: —
IS Bil. lill Bev.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
Som delta är ea afgift, hvilken icke får afkortas, så åligger det
den, sorn meddelar tillståndsbref, alt genom antagande borgen försäkra
Kronan örn afgiftens utgörande. En sådan säkerhet bör årligen
förnyas, vid påföljd af tillståndets förlust. De redan antagne
Näringsliållare af denna Class, vare sig Borgare eller andre, åligger
enahanda skyldighet, i afseende på borgens ställande och dess årliga
förnyande, så vida rättigheten vill bibehållas. Den, som vill
undgå borgens ställande för året, vare skyldig alt förskottsvis betala
afgiften.
Alla Krögare, Krögerskor, Spisqvarters- och Värdshushållare samt
Tractörer och Källarmästare, som icke äro Borgare, hvilka hafva
en bättre och förmonligare rörelse, än de minst taxerade Krögare, skola
taxeras lill Fem för hundradel af den inkomst, de anses hafva af
hela rörelsen. Denna afgift erlägges äfven af hvar och en annan,
som med behörigt tillstånd i minut lörsäljer bränvin; och taxeras
sådane personer serskildt, oansedt de utgöra Bevillning för Borgerlig
rörelse.
Kypare, i Fem Classer:
R:dr 12. —
— 8. —
— 2. —
Licentiater, Medicina;, med practik utom tjensten, se Doctorer.
Linvräkare ...... . R:dr 2. -
Lotsar och Loisdrängar, i Fem Classer:
Första Classen ...... B:dr 4.
Andra d:o . . . • • • — 2.
Tredje d:o ...... — 1- j~~
Fjerde d:o ...... —* — 32.
Femte d:o ...... 24.
Mjölnare, se Qvarnar, § 30.
Första
Classen
And ra
d:o
Tredje
d:o
Fjerde
d:o
Femte
d:o
Bil. till Se».-Utskottets Betänkande, N:o It.
19
Modekrämare och Modekrämerskor af
alla slag, lika med
Handlande,
§ 10.
Månglerskor af alla slag, i Nio Glassér:
Första Classen
ft 9 '» •
R:dr 50
. ., _r
Andra d:o
k • k •
— 40:
Tredje d:o ,
k * • n
— 30:
Fjerde d:o
» k k
— 20:
—■
Femte d:o
k . k
— 12:
—
Sjette d:o
•
— 8:
Sjunde d:o
. k k **
— 6:
—
Åttonde d:o
# % k k
— 4:
.—
Nionde d:o
k k
— 2:
Mästare, vid Sockerbruk, Manufacturier
och Fabriker, i Fern
Classer:
Första Classen
k k k k
Rtdr 25
—
Andra d:o
• k k •
— 15.
—
Tredje d:o
k 9 k
— 10:
—
Fjerde d:o
c k k k
— 6:
—
Femte cbo
k k k B
— 4:
—-
Mäslersvenner, och Gesäller, vid Dito
Första Classen
Två Clas6er:
R:dr 4
Andra d:o
, k k .
— 2
—
Mätare. ....
k ♦
— 2
—
Packare och Packhuskarlar
.
— 2
—
Parmmätare, i Sex Classer:
Första Classen . . i
R:dr 40
—
Andra d:o
_ 30
—
Tredje d:o
_ 20
__
Fjerde d:o
_ 12
—
Femte d;o
— 6
—
Sjette d:o
.
_ 3
—
Provisorer, se Handels-Expediter.
.Sjömän, Styrmän, i Två Classer:
Första Classen . g
k k V k .
K:cfcr 4: —
Andra d:o
• . • k
— 2
—.
20 liil. till Ber.' Utskottets Betänkande, N:o II.
Under-Styrmän och Conslaplar, samt Matroser och
Timmermän m. fl. ...... R:dr 1: 24.
Kockar och Jungman. . . . . . . . — 1.
Skeppare, Coopvaerdie-, med tillämpning af föreskriften uti f.6 § 3 moni.,
lika med Handtverkare i den stad, dit Fartyget hörer, § 11.
Skeppare, Skut- och Båt-, som icke äro Borgare i Fem Ciasser:
Första Classen ....... R:dr 20. —
Andra d:o . . . . . . . — 12. —-
Tredje d:o . . . . . . . . — 8. —
Fjerde d:o . . . . . . . — 5. —
Femte d:o ........ — 2: 24.
Ega flera del i Skuta eller Båt, påföres förenämnde afgift den,
som förer Skutan eiler Båten.
Skollärare, som antingen hafva egna skolor, eller Biträda vid sådane inrättningar,
lika med tjenstemän, se 2 §.
Spisqvarters-, Värdshus- och dylika Närigshållare, se Krögare.
Spanmåls-Handlande, som icke äro Borgare, taxeras elter deras rörelse,
lika med Städernes öfrige Handlande, § 9.
Språkmästare, oberäknad lön på slat, taxeras, med afseende på deras inkomst
af information; dock ej under .... R;dr 2: —
Statstjenare eller Polisbetjente, se Städernes Betjente, § 2.
Syjungfrur hos Nipperhandlare, Hattstofferare, Bundtmakare, Skräddare
och andre Handtverkare, till hälften emot Gesäller.
Tidnings-skrifvare, taxeras till Bevillning efter Fem procent al den inkomst
de njuta.
Timmer- och Brädhandlande, se Handlande, § 9.
Timmer- och Murgesäller, lika med Gesäller.
Tjäru-Vräkare. Rdr 2: —-
Tobaksplanlerare och Planlage-egare, taxeras lill afgift efter deras jordlägenheters
värden.
Traclörer, se Krögare.
Trädgardsmästare, som ej äro Borgare, i Fem Ciasser:
Första Classen ........ R:dr lo. —
Andra d:o ........ — HB —
Tredje d:o . . . . . • • • — 3* —-
Fjerde d:o . . . . . . • . — d. —
Femte d:o ........ — 1:24.
Bil. till Bcv.-Utskottets Betänkande, M 11.
21
(Jlländningar, (clcruli cj inbegripne Norrmän för Norrska produeter), som
resa omkring i landel och för egen räkning eller såsom utskickade lör
andra, utbjuda eller sluta bandel om utländska varor, skola vid ankomsten
erlägga 50 R:dr, som betalas i gränsorten, hvarest ä resepasset
skall antecknas, huruvida berörde afgift blif vit erlagd, och för den tid,
de utöfver tre månader sig i riket uppehålla, dessutom 50 Pudr för
hvarje månad, hvilken afgift vid ankomsten äfven behörigen nedsättes för
den lid, de uppgil va sig vilja i riket qvarstadna utöfver de trenne månader,
för hvilka förstnämnde afgift blifvit bestämd, emot rättighet alt
af den för sednare liden nedsalta afgiften vid utresan återbekomma,
hvad efter nu sladeade beräkningsgrund för hel månad kan vara för
? /* .. / r
mycket erlagdt. — Den utländning, som, utan att hafva nämnde afgift
behörigen erlagt, beträdes med att utbjuda eller sluta handel om,
utländska varor, skall, jemte af giftens erläggande, böta 3oo R:dr Bart-,
co, hvaraf hälften tillfaller åklagaren och hälften fattig-cassan i den
stad eller socken, der f örseelsen egt rum. För öfrigt iagttages, hvad
allmänna Lagen i 5 och 7 Cap. Handels-balken och scrskilde Författningar,
i afseende på dylik handel, stadga.
(blandningar, som i Städerna drifva handel och rörelse, anses i mon deraf
till alldeles lika afgift med Handlande i samma Städer.
Vindragare. ......... R:dr 2: —
Vågkarlar. .......... — 2:
Åkare, som icke äro Borgare
I Slockholm och Götheborg i Fem Classer.
Första
Classen
• • •
. R:<lr
20:
Andra
d:o
• • ♦ •
• • •
—
15:
Tredje
d:o
•
• • •
—
10:
Fjerde
(1:0
•
.
—
5:
Femte
d:0
....
•
. —
3:
1
de öfrige Släderne i
Fyra Classer.
Första
Classen
. R:dr
10:
Andra
d:o
• • •
—
6:
Tredje
d:o
• • • •
• * •
—
4:
Fjerde
d:o
.
• • •
•
2:
22
Bil. Ull Bev.-I!t$Jeotlets Betänkande, X:» II
§ 15.
Städernes öfrige invånare, hvilka hur icke blifvit nämnde, taxeras
efter den i hvarje serskildt fall föreskrifne grund för utgiftens beräknande
§ 16-
För ångfartyg betalas bevillning, efter fem för hundradet af beliållne
inkomsten, inberäknad lästetals-afgiften, men för restaurationen eller
näringen utgöres skatt, efter de härvid i allmänhet gällande grander.
§ 17.
För fastigheter i Städerne, Hus, Gårdar, Fabriksbyggnader, Verk
och Inrättningar, Tomter, Jord, Skog och Mark, erlägges Bevillning efter
värdet, med Två af hvarje Tusende och i enahanda förhållande med mindre
summa.
§ 18-
För öfrigt utgöres den af Rikets Städer Utgående Salu-accis efter
den vid denna stadga fogade Tariff och på sätt serskildt af Kongl. Majit
utfärdad Nådig Kungörelse derom föreskrifver.
Bevillning af Jordbruket
§ 19-
Af fast egendom, hemman och lägenheter å landet, söm med '.äganderätt
innehafves, erlägges, utan afseende på deras natur, Bevillning med
Två R:dr för hvarje Tusende af det uppskattade värdet, och i samma förhållande
för värdet derunder.
Torp och lägenheter, som på längre eller kortare tid äro afsöndrade
från sin rätta Bolstad, och sådane, som från äldre lider blifvit upptagne
å Allmänningar, äfvensom till enskildes nöje och beqvämlighet upp
-
fiil. txil ltcv.-Utskottets Betänkande, N:o fl. 23
förde åbyggnader a upplålne plaiser, värderas och utgöra Bevillning lika
med annan jord på landel samt fastigheter i städerna.
Alla öfrige torp och lägenheter inbegripas under hemmanens värde,
och komma således icke att serskildt taxeras.
Utjordar och urfjällar, sorn ej äro i hemmansvärdet inbegripne, anses,
eiler deras beskaffenhet, lika med annan jord.
§ 20.
För Kronohemman sami alla andra hemman och lägenheter, hvilka
innehafvas med åborätt, böra åboerne erlägga enahanda Bevillning, sorn
vore de sjelfve egare.
Åboer, som besitta hemman med lifslids-sludja, erlägga Bevillning
såsom egare.
§ 21.
Frälse räntor beräknas till capital, med Fern procent elter torra
®rets markegång och tili afgift lika med fastigheter, hvilken afgift al Frälseväntans
egare bör erläggas.
§ 22.
Utom denna Bevillning efter egendomsvärdet, komma nedannämnde
förut erlagde utskyider, såsom af grundskatts natur, att för riinte-egaren
fortfara, nemligen:
För Frälse-egendomar.
Tio skil lingar för hvarje rusttjenst-mark, efter ingifven och rigtig
befunnen rustljenst-längd och jordebok i det Län, der egendomen är belägen.
Denna afgift upphör till hälften, då rustningen uppsättes, och eger
icke rum för sätes- och ladugårdar samt de tili Danviks Hospital hörande
Frälsehemman.
24
Bil. till Bev.-Utskottets Betänkande, M 11.
De Frälse-hcmman, som icke utgöra ränta i ruslljenst-persedlar, eller
icke äro i rusltjensL-längden uppförde, anses vid bevillningens beräknande
lika med andra närmast belägna Frälseliemman, med hvilka de
kunna jemnföras, men för utsockne Frälsehemman betalas: i Skåne Tre
ll;dr Tjugusex sk il lingar; i Blekinge Tre R:dr Sexton skillingar, samt
i Halland oell Bohus Län Tre R:dr Elfva skillingar, allt efter helt mantal
och i lika förhållande för mindre hemmansdelar.
För Rå- och Rörs- samt Insockne-hemman erlägges hälften emot
det, som för Utsockne stadgadt är; börande, i händelse af rustningens
uppsättande, ej mindre för Rå- och Rörs-, än Insockne-hemman, samma
afdrag ega rum, som för Frälsehemman är faststäklt; och iagttages för öfrigt,
att förestående afgifter, efter förmedladt hemmantal, beräknas.
För serskildt skattlagde Qvarnar och Lägenheter af Frälse-natur,
utan hemmantal i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län erlägges Sjutton
skillingar för hvarje tunna hardt korn af deras åsätta ränta.
§ 2T
För de Post- och Lotshemman, som äro frikallade från rotering
och kronoskjuts, betalas serskildt, efter hemmantalet, Två Rall’ för hvarje
helt mantal och i lika förhållande för de mindre; men för dem, hvilka
endast njuta frihet från Kronoskjuts, försvinner afgiften.
Bevillning, af Bergverken, så ock af serskilde Manufacturier, Fabriker, Verk
och Inrättningar på landet.
§ 24.
Af alla nedan anförda, samt andra med dem jemnförliga, men här
icke upptagne, Verk, hvika uppskattas, enligt föreskriften i 4 Art. af denna
Stadga, erlägges Bevillning efter enahanda grund, sorn för annan egendom,
med Två R;dr för Tusende af värdet, och i. samma förhållande för
ett mindre, nemligen:
Alunbruk,
Aukarsmiden,
Beckbruk,
Bergs
-
Bil. Ull Bcv.-Ulskottet* Betänkande, N:o 11.
25
B c r gsm a lis h a m r a r,
Berlinerblått-Fabriker,
Bleck- och Plålhamrar,
Bly bärts oell ) „ ,
Bly b vitt Fabriker,
J *
Buldans- och Segelduks-Fabriker,
< la I tu ns-T ryck er ier,
(iobol Is-Verk,
Degel-Fabriker,
(i e v ä r s- Fa c tor i e r,
(1 lasbruk.
Kalk-ugnar,
Knip- och Spikhammar-stockar,
K oppa r-Ham rar,
Koppar-Verk,
Koppar-VaIs-Verk,
Kort-Fabriker, af hvilka dessutom betalas slampel-afgift,
Krut-Bruk, af dessa utgår dessutom Sex skiiiingar för hvarje tillverkad
centner krut, enligt attest från Kongl. Krigs-Coliegium,
Linne-, Bomulls- och Yllefabriker,
i Spermaceti- ]
Stearin- eller l Fabriker.
Vax- (
1 åider-Garfverier,
Masugnar, oell andelar deruti, hvilkas tillverkning försäljes; så vida de
nemligen icke ingått i värdet af dea egendom, hvarunder de böra.
Messings-Bruk,
Marmorbrott,
Oljeslageriet-,
Pappers-Bruk,
Porceilaiues-Bruk,
Puder- oell Stärkelse-Bruk,
Bepslagerier,
Rödfärgs-, Svafvel- och V itriol-Bruk,
Bih. till B. St. Brot. 1S44. 5 Sami I Afd t, Haft
4
26
Bil. till Bev.-Ulskottcts Betänkande, N:n U.
Dessutom erlägges af Dylta Bruk:
för hvart Skeppund Svafvel .... R:di
d:o d:o Vitriol .... —
för hvarje tunna rödfärg ..... ■—-
Salt-Raflinerings-Bruk,
Sillsalterier och Trankokerier, i hvilka någon rörelse drifves,
Sked vattens-Fabriker,
Socker-Bruk,
Stenkolsverk,
Stål-Ugnar,
Stångjerns-Bruk,
Såp-Bruk,
Tackjerns-, Gjuteri- och Reverher-Ugnar,
Tegelbruk,
Tobaks-Fabriker och Snus-Qvarnar,
Tohaks-Pip-Bruk,
Verkstäder, Mecbaniska,
Vitriol-Olje-Fabriker,
Valsverk och
A t Like-Fabriker.
§ 25.
Öfriga Verk och Inrättningar, som till beskaffenhet, rörelse och
inkomst äro skiljaktiga från de förra, utgöra Bevillning efter följande
grunder:
Ask-Calciner-Bruk, i Tre Classer:
Första Classen ....... Rulr 20; —
Andra d:o ....... — 12: —
Tredje d:o . . • • • . . — 5: —
De, som endast förrätta raffinering, äro från Bevillning fria.
Fahlu Grufvor: Fjerdeparts-delegare deri betala Fem procent af förra årets
behållning, hvilken afgift innehålles vid årliga utdelningar och
af Bergslagen godtgöres, hvaremot de Verk, af hvilka denna inkomst
— 36 -sk.
— 8. —
Bil. till Bev.-Utskottets Betänkande, N:o II. 27
utgår, icke skola med serskild afgift efter denna Artikel beläggas,
eller till värde upptagas.
Grufvor och Grufve-lotter, utur hvilka malm. af hvad art som helst lili
afsalu brytes, taxeras till Fyra procent af den behållna inkomst,
de anses gifva.
Kimröks-Bruk i Två Classer:
Första Classen ....... ITdr 8: —
Andra d:o ...... — 4: —
Klinge- och Bajonetts-Smiden, i Två Glassér;
Första Classen ....... R:dr 25; —•
Andra d:o ....... — 16: —
Silfververk erlägga Bevillning med Fem procent af förra årets behållning,
hvilken afgift af Verkets disponent, vid årliga utdelningen, innehålles
och lill vederbörande Uppbördsman allemnas, på lika sätt och
med lika villkor, som förut om Fahlu Grufvor stadgadt finnes.
Skeppsbyggeri-Inrättningar, i Sex Glassér:
Första Classen ...... R;dr 100; —
Andra d:o ......
Tredje d:o ......
Fjerde d:o ......
Femte d;o ......
Sjette d:o ......
Skeppsbyggerier, som icke ega 200 R drs ink
Bevillning.
Slen- samt Lerkärls-Fabrikcr, i Tre Classer;
Första Classen ....... — 10; —
Ändra d-‘o ....... — —
Tredje dm . — 6: —
Då något Verk, Inrättning eller rörelse, för hvilka per-mille-afgift
icke är stadgad, befinnes alkasta större inkomst, än som motsvarar här ofvan
stadgade högsta Classer, bör afgiflen för hela inkomsten bestämmas till
fem för hundradet
§.
26.
Kolningsfrihet på Kronans allmänningar eller recognilions-skogar lör
hvarje stig, beräknad till 24 tunnor ...••• 8 sk.
co
— 66:32.
— 50: —
— 33= 16.
— 16:32.
— 10: —
nst, äro fria från
28
Bil. till Ike.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
Afgiflen utgår efter det belopp, för hvilket Bruken, enligt privilegier
och resolutioner, erlägga recognitions-afgift, antingen der kolas eller
icke.
För kolningsfriheten på Härads- eller Sock en-a Ilma nili tiga r, enär lill
Häradet eller Socknen icke erlägges en betalning, svarande emot den, som
för recognilions-skogars eller krono-allmänningars begagnande, efter Rikets
Ständers Författning år 1752, jemte Bevillningen, utgöres, skall afgiflen så
liöias, att beloppet blifver enahanda med hvad för nyttjande rätt af Krono-skogarne
erlägges.
§ 27.
I öfrigt betala efter denna Artikel:
Advokater och Sakförare, i Fem Classer:
Färsta Classen ....... R:dr 66: 32.
Andra d:o ....... — 50: —
Tredje d:o ....... — 30: —-
Fjerde d:o ....... — 20: —-
Femte d:o ■ • . . . . . — 10: —
Arbetsfolk, frän och med fyllda 18 år_, sorn icke innehaf va årstjenst.
Mankön:
Ogifte och Enklingar, samt Gifte utan minderåriga barn. R:dr — 24 sk.
Gifte samt Enklingar med ett minderårigt barn . — — 12 —-
Gifte samt Enklingar med flere minderåriga barn äro. från denna afgift
fria.
Q vinkönet:
är från denna afgift fritaget
Belienter,
Kuskar och Laquayer på Jandet, Jägare och Taffeltäckare m f!.,
lika med dem i släderne, § 14-
Bil. till Bev.-Utskottets Betänkande, N:u 11.
29
Byggmästare, Läns- elier Härads-, i Fem Glassér:
Forsla Classen . ..... R:dr 20: —
Andra dm . . . , . — 15: —
Tredje d:o • — 10: —
Fjerde dm ....... — 8: ,—
Femte d:o . • . • . . . — 5: —
Färjeman, sorn hafva egna båta)', lika med Skut- och Båtskeppare,
§ 14.
Gerningsmän eller Sockne-handlverkare på landel, i behörig ordning antagne,
af hvad handtverk som helst, samt Bandsågare, Stampare
och Socken-Bvggmästare, i Fyra Glassér:
Första Classen, med öfver tre mantalsskrifne arbetare • R dr 5:
Andra dm med tre d:o d.o • — 3= -—•
Tredje d:o med tvä d:o d:o . — 2; —
Fjerde d:o med en eiler ingen .... — i: —•
Glas- oeh Porcellains-Försäljare, i Två Glassér:
Första Glassen •..*.•• Rtdr 10: —
Andra dm ....... — 3: —
Gårdfarihandlande på landet, äfvensom sådane Contingent- och andre Borgare
ifrån Städerne Borås och Ulricehamn, som idka gårdfarihandel,
så framt denna handel kommer alt fortfara, i Sex Glassér:
Första Glassen ....... R:dr 30: —
Andra d:o . . . . . . . — 25: —
Tredje d,o ....... — 20: —
Fjerde dm . . . . . . . — 15: —
Femte d:o ....... — 10: —
SjetLe d.:o . . . . . . 5: —
Hv arförutan de, som ega att sjellve eliel' genom ombud idka berörde
handel, för hvarje person skola erläggga:
Vid resor till utrikes ort (med undanlag af Aorrigc) R;dr 30: —
Denna afgift skall uppbäras af Lauds-Secrele ra ren, dä pass meddelas,
och i behörig ordning redovisas, enligt den conlroll, som at
vederbörande embetsverk kommer att bestämmas.
Gästgifveriet- på landet utgöra Bevillning efter värdet, lika med (»frige
hemman och lägenheter, men taxeras för näring och rörelse efter belägenheten,
utom bränvinsminulerings-afgift i Atta Glassér;
30
Bil. till Bev.-Vlslcoltets Betänkande, N:o 11.
Första Classen ....... R:dr 30: —
Andra d:o  — 20: —-
Tredje d:o ....... — 15: —
Fjerde d:o ....... — 10: —
Femte d;o ....... — 5: •—
Sjette d:o . . . . . . . — 3: —
Sjunde dm  — 2: —
Åttonde d:o ....... — 1: 16.
På de ställen, der gästgifveriet emellan flere är fördeldt, delas
äfven ofvanstående afgifter emellan dem alla, efter den andel, de i gästgifveriet
ega. De gästgifvare-gårdar, som icke hafva någon förtjenst
af sin gästgifveri-rörelse, utan endast kunna anses såsom skjuts-onibytnings-stälien,
ega Taxeringsmännen, om de så finna skäligt, att
befria från ali afgift för näring och rörelse.
Idol lnostaic | lika med dem i Släderne, (\ 14.
Hushållerskor j A
Huspredikanter, se dem i Städcrne, § 14.
Hästhandlare, se afgift och controli för dem i Släderne, § 14.
Inspectorer, Frälse- och Gårds- samt Cassörer, Bokhållare, Fogdar, Factorer,
och Skrifvare i privat tjenst på landet taxeras efter betydenheten
af den egendom, de förestå, samt den befattning och lön, de
hafva, i Åtta Classer:
Första Classen Ralr 40: —
Andra d:o ....... — 30: —
Tredje dm ....... •— 20: -—-
Fjerde d:o ....... — 15: —
Femte dm . . . . . . . — ID —'■
Sjette d:o .... ... — 6: —
Sjunde dm ....... — 3: -—
Åttonde d.m ....... — 2: —
Den, som vid annans egendom eller landtbruk har närmaste tillsyn
eller styrelsen sig anförtrodd, taxeras efter personens kända verkliga
tjenstgöring, ulan hinder af annorledes skedd uppgiil, såsom Rättare,
då egendomen består af 2 lill 4 mantal, och derutöfver såsom
Fogde eller Inspector.
Bil. till Bev.-Ulskolleli Betänkande, N:o ll.1
31
All annan Betjening af man- eller qvinkön hos enskilde anses efter
beskaffenheten och deras göromål, utan hinder af den benämning,
som de i uppgiften erhållit.
Skulle likväl någon af statens embets- och tjenstemän tillika hafva
inkomst för befattning med enskild mans egendom, bör denna inkomst,
vid Beviliningens beräknande, icke sammanslås med den ordinarie
eller extra ordinarie lön, han af staten erhåller, utan skall
han då för sin privata tjenst efter ofvannämude grund serskildt
taxeras.
Dc egare eller innehafvare af jord, som sjelfve densamma bruka,
och således icke hafva hos sig anställde Rättare, skola ifrån den för
Rättare stadgade Bevillning vara befriade.
Kammarjungfrur och Kammartjenare, lika med deni i städerne, § 14.
Kamererare och Secreterare, Frälse, i Fyra Glassér:
Första Classen ....... R:dr 40, —
Andra d:o ....... — 30: .—.
Tredje d:o ....... — 20- —
Fjerde d:o ....... — 15: —
Kockar, lika med dem i städerne, § 14.
Krögare och Krögerskor, m. fl., se Krögare m. fl. i städerne, § 14.
Lotsar och Loisdrängar på landet, i Fem Glassér:
Första Classen ........ R:dr 4: —
Andra d:o . . . . • • . • • — 2: —
T red je d:o ......... — 1: —
Fjerde d:o . . ■ • > • • • • — — 32.
F emte d:o ......... 24.
Lupsamlare, i Tre Glassér:
Första Classen ........ R:dr 3: —
Andra d:o . . . . • . . • • — 2: —
Tredje d:o . . . • . . • ■ • — 1:
Läkare, se Doctorer i städerne, § 14.
Rättare och Ladufogdar, vid landtegendomar . . . R:dr 1: 24.
se anmärkningen för Inspectorer, Frälse-.
Salpetersjudare, Kronans, fria från afgift efter denna Artikel.
Private . • . . • • • • R:dr 2:
32
Bil till Ber.-Utskottets Betänkande, A’: o 1!.
Skcpps-redare och farlygs-egare, å hvad ort oell ställe som helst, taxeras
lika med dem i släderne, samt för alia däckade eller odäckade fartyg
af minst Fem svära lästers drägt och deröfver, å 4 sk. per läst.
Skut- och Båtskeppare, lika med dem i släderne, § 14.
Skärkarlar, Strandsittare eller Fiskare utan jordbruk, i Fem Classer:
Första
Andra
T redje
Fjerde
Femte
Smeder, Gårds
Classen
d:o
d:o
d:o
d:o
eller
ll.dr
5:
3:
1:
By
-
24.
8.
Smidesförsäljare, bosatte och stadigt
ning af Konungens Befallningshafvande
Första
Andra
. — — 24.
srnides-försälji
Två Classer:
10: —
5: —
antagne
R:dr
vistande på vissa, till
utsatta, ställen,
Classen
d:o ........ —
Andre, al Bruksegare lill handelsresor med jernsmiden
och vederbörligen förpassade personer, i Två Classer:
Första Classen . . . . . . . R:dr
Andra d:o . . . . . .
Dessa sistnämnde skola derjemte, till säkerhet för
gande, iagttaga hvad rörande hästhandlare är föreskrifvet.
Snickare, Gärds- eller By- ...... Kalr
24.
Spanmålshandlande, som icke äro jordegare, arrendatorer eller brukare af
hemman på landet, taxeras efter deras rörelse lika med slädernes
handlande, § 10.
R:dr 2:
Sex Classer:
R.clr
algi fl ens
20: -  10: -
erlä<
Spelmän, Härads- och Sockne7'rådgåi-dsmästare
på landet i
Forsta Classen.
Andra
Fredje
Fjerde
Femte
Sjette
d:o
d:o
d:o
d;0
< :o
15: —
10: —
5: —
3: —
1:24.
— 24
§ 28.
Bil. till Bev.-Ulskollcls Betänkande, N:o 11.
33
§ 28.
Alla på landel vistande personer, sora idka handel, sjöfart eller annan
borgerlig näring, erlägga enahanda afgift, som personer i städerne,
nied hvilka de kunna jemföras; dock ej under minimi-afgiften uti 5:te
Glassens städer. Taxeringsmännen ega likväl rättighet att utsätta en ringare
minirai-afgift för dem, sora, utan att vara alldeles utfattige och på
sådan grund för afgift frie, det oagtadt ej mägta den fastställda minsta afgiften
erlägga; hvilken åtgärd i protocollet antecknas och, genom utdrag af
taxerings-längden, Pröfnings-Comitéen underställes. Dock befrias från sådan
afgift landtmän, hvilka afyttra hasslöjdsalster (hvarmed förslås sådane lillverkningar,
sorn icke af dertill serskildt antagne arbetare åstadkommas),
saint andra sådane varor och tillverkningar, med hvilka, enligt Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 28 Augusti nSS.j, jemte flere ser skildte
Författningar, fri handel för landtmän är medgifven.
Alla öfrige personer å landet af begge könen, hvilka lill något
visst stånd icke höra och här ej äro nämnde, taxeras för rörelse, näring
och yrke, i likhet med personer af enahanda villkor och inkomst, så vida
rict ej styrkes, att de å annan ort taxering undergått.
§ 29.
De vid Bruk, Bergverk och alla öfriga inrättningar antagne personer
påföres följande Bevillning:
Arbetsfolk frun och med fyllda 18 år, som icke innehaf va årstjenst:
Mankön:
Ogifta och enklingar, samt gifte utan minderårige barn R:dr — 24.
Gifte samt enklingar med eli minderårigt barn . . — — 12.
Gifte samt enklingar med flere minderårige barn äro från denna afgift
fria.
Qvinkönet:
är från denna afgift fritaget.
Bite till R. St. Brot. 1844. 5 Sami. 1 Afd. 5 Haft.
5
34
Bil. lill Bev.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
Byggmästare, Skepps-, lika med dem i städerne.
Bälgmakare och Garmakare i Två Glassér:
Första Classen . R'.d
Andra d:o .......
Disponenter, Grulve-, sorn af Grutve-egare äro antagne och tor
ning drifva grufve-arbetet, i Feni Glassel
r
10:
— 5:
deras r
Första
Andra
Tredje
Fjerde
Femte
Classen med 50 arbetare och
d:o
d:o
d:o
d:o
med
med
med
med
30 d:o
20 d:o
10 d:o
under 10
och
och
och
deröfver
deröfver
deröfver
deröfver
arbetare
R:dr
Fogdar
Grufve-, i Tre Classer
20:
12:
8:
4:
2:
Aid större Grufvor:
Första Classen
Andra d:o
Tredje d:o
R:dr 20.
— 15.
— 10.
Vid mindre Grufvor.
Första Classen
Andra d:o
T redje d:o
Uppsyningsman vid grufvor
Första Classen
Andra d:o
Tredje d:o
Fältskärer, BruksFörsta
Classen
d'o
i Fem Classer
Classen
d:o ,
Tre Classer.
i Två Classer
Andra
Glasblåsare
Första
Andra
Tredje
Fjerde
Femte
d:o
d:o
d:o
R:dr 6:
— 4:
— 2:
R:dr 3:
— 2:
— 1:
R:dr 0:
_ 3:
R:dr 8:
— 0:
— 4:
— 3:
— 2:
Bil. lill Bev.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
35
Inspeclorer, Faclorer, Casseurer, Bokhållare och Skrifvare, lika med dem
i 27 §.
Masmästare, Byggmästare och Hammarsmedsmästare med flera andra arbetsföreståndare,
vid Bruk och Bergverk, i Tre Ciasser:
Första Classen R:dr 5. — i
Andra d:o , . . . . . . . — 3- —
Tredje d:o . . . . . . . . — 2. —
Mjölnare, se Qvarnar.
Mäster-Svenner ........ R:dr 1: 16.
Mästare vid Fabriker och öfriga Inrättningar, i Fem Ciasser.
Första Classen. R:dr 8. —
Andra d:o . . . . . . . . - — 6. —
Tredje d:o . . ....... — 4. —
Fjerde d:o . . . . • * • • • — 8. —
Femte d:o . . . • • • • . • — 2. —
Cesäller vid dessa Verk; se Gesäller i släderne.
Predikanter, Bruks-, i Två Ciasser:
Första Classen ........ R:dr 5. —
Andra d:o . . • • • • • • —-2, —
Bevillning af Qvarnar och flera Inrättningar.
§ 30.
Efter den i allmänhet fastställda grund, Två R:dr af Tusende, och i
lika förhållande af ett mindre värde, utgöres Bevillning af alla skattlagda
Mjöiqvarnar i städerne och på landet, al Sågar, älvensom af alla Valk-,
Stamp-, och andra Qvarnar, som icke äro Mjöiqvarnar, ehvad de begagnas
för lull eller lill afsalu. Tull-mjölqvarnar i städerna samt Lego- och
Salu-sågar, Valk- och Stamp-Verk i städerne och på landet, som antingen
hädanefter inrättas, utan att grundränta för dem bestämmes, eller, ehuru
redan anlagde, ännu icke blifvit skatllagde, skola till Bevillning anses till
Fern för hundrade af den behållna inkomst, de under nästföregående å
ret
åtnjutit. ] .
Från denna afgift frikallas likväl de Mjöiqvarnar, som lnnehafvas
af tjenstemän eller andra, i hvilkas inkomst al lönen eller handteiingen
36
Bil. lill Bev.-UtsTcottets Betänkande, N:o 11.
qvarnens afkastning blifvit upptagen och till Bevillning räknad; de Mjölqvarnar
och Sägav i städerna och på landet, som nyttjas endast lill husbehof
och ej för tulltägt, vedergällning af främmande och grannar, eller
till afsalu; de för egna Manufacluriers och Fabrikers behof anlagda Stampar
och Valk-verk, samt slutligen de Qvarnar och Verk, som, under gårdens
skattläggning begripne, i dess värde blifvit upptagne och till Bevillnings-afgift
beräknade.
§ 31.
Personer, sorn med Qvarnar och Sågar ega handtering eller sysselsättning,
erlägga:
Vid skattlagda Mjölqvarnar af tre till fyra stenar och derutöfver
betalas för Mjölnare lika afgift med Frälse-Inspectorer i den Glass, Taxeringsmännen
bestämma, och vid sådane Qvarnar af ett eiler två par stenar,
lika med Rättare, såvida ifrågavarande Qvarnar gå minst fyra månader
af året. Enahanda förhållande ege rum vid Sågar, som efter denna
Författning till serskild Bevillning uppskattas, samt gå minst fyra månader
om året; och bör vid Sågar, der liera ramar nyttjas, en Såg med en
eller två ramar jemföras med en Qvarn af ett eller två par skattlagda
stenar, samt Sågar med 3 å i ramar eiler deröfver jemföras med Qvarnar
af 3 eller 4 par stenar och deröfver. Börande sålunda Qvarnarnas
och Sågarnas beskaffenhet i taxerings-uppgiften intagas.
Om Qvarn och Såg af berörde beskaffenhet äro så belägna, att de
skötas af en och samma person, bör denne taxeras tili afgift, beräknad
efter stenarnes oell ramarnes sammanlagda antal.
Uragllåter egare af förenämnde skattlagda Sågar och Qvarnar att
uppgifva någon såsom Mjölnare och Sågare, påföres likväl afgift efter 2:dra
Art., såsom vore en Mjölnare eller Sågare uppgifven, med iagttagande af
det villkor, som här föreskrifves.
Egare af Mjölqvarnar med ett par stenar och Sågqvarn med ett
blad, som sjelfve sköta Qvarnen och således icke hafva hos sig anställde
Mjölnare eller Sågare, skola ifrån denna, för Mjölnare och Sågare stadgade,
Bevillning vara befriade.
Bil. till Iiev.~Utskot(ets Betänkande, N:o It.
17
Bevillning af Fiskerier.
§ 32.
Sådane Fiskerier, som utgöra serskilde, i Jordeboken upptagna, lägenheter,
utan att vara i hemmanens skattläggning inbegripna, eiler hafva
i deras uppskattningsvärde ingått, taxeras lika med annan egendom, efter
deras värde, hvilket bestämmes sålunda, att behållna afkastningen uträknas
tili capital med lern procent.
Krono-Fiskeriers, samt flera dylika lägenheters innehafvare, hvilka
endast erlägga räntan efter jordeboken, betala Bevillning efter enahanda
grund.
Höra dessa lägenheter under hemmanets skattläggning och hafva
således ingått i dess värde, äro de från denna afgift befriade.
Bevillning af Capital, Actie-Bolag, Associationer, Socicteter, Cassör,
Verk, Hypotheks- och andra allmänna Inrättningar.
§ 33.
Då af fastigheter, efter deras värde, samt af handel, näring och rörelse,
efter inkomsten, Bevillning utgår, utan allt afdrag lör gäld, så komma
icke de inlecknade och i rörelsen instuckne capitalen, såsom, enligt
of vanberörde grund, redan till Bevillning beskattade, alt i sådant afseende
Serskildt upptagas.
Som likväl låntagaren endast förskottsvis erlägger den Bevillning,
hvilken för atlanta medel belöper, vare det hans ovillkorliga rätt afl. delta
förskott af långifvaren återfå, med Fem procent af räntan för alla utbulta
capital, utan afseende derpå, om de äro intecknade eiler icke, så
framt nemligen räntan är till mer än Fem procent bestämd. Låntagaren
älnjute delta afdrag vid hvarje ränte-betalning, och gifve han derå qvitto.
Giltter ej långifvaren med sådant qvitto eller annat laga bevis styrka, att
Bevillnings-afdrag vid hvarje ränte-liqvid låntagaren verkligen tillgodokommit,
ege då den sednare, vid slutliga liqviden för länet, lora honom
del till last, för alla de år, inom den för fordringars utsökande i lag
38
Bil. till Bev.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
stadgade tid, det icke förut fått åtnjutas; vare ock låntagaren i detta fall
berättigad till laga ränta för beloppet af hvarje års afdrag, från den lid,
då det rätteligen bordt honora tillgodoräknas. Domare och Executorer
åligge att, då rättegång eller lagsökning uppstår, ställa sig stadgandet härom
till noga efterrättelse; och skall i Dum eller Utslag, sorn utfärdas,
för eskrift om iakttagande af föregående stadgande meddelas.
Utsökes åter fordran i concurs, åligge det borgenär att behörigen
styrka, det Bevillnings-afdragen af gäidenären fulleligen fått åtnjutas.
Vägrar långifvare detta afdrag eller blifver beträdd med sådane- underslef
elier tillställningar, som åsyfta gäldenärens betungande i detta afseende,
varde lian då, enligt IX Cap. 6 § Handels-Balken, ansedd lika med
den, som täger högre ränta, än lag bjuder; i följd hvaraf hela intresset
och tiondedelen af hufvudstolen de fattige tillfalla.
§ 34.
Ofvanberörde stadgande gäller ock för alla Cassör, hvilka njuta
mer än Fern för hundrade af deras utlånte medel, så att enahanda afdrag
å räntan, i anseende tili deni, ofelbart skall ega rum; dock undantagas
härifrån Sparbanker, äfvensom Disconterne och Faltig-Cassor.
§ 35.
Bevillning utgöres vidare af alla Actie-Bolag, Prival-Banker, Associationer,
Societeter, Verk, Hypotheks- och andra allmänna Inrättningar med
Fem procent af utdelningen.
Af insatte Capital i Trollhätte gamla Sluss-Verksbyggnad, för hvilka
Tolf procent af Kongl. Maj:t och Kronan årligen betalas, en fjerdedel
af samma ränta.
Af Jern-Contoret Tre Tusende Riksdaler.
Skolande ali sådan Bevillning påföras och uppbäras i den ort, der
afkastningen och vinsten utdelas, samt derefter i vanlig ordning redovisas;
men hvad beträffar Stockholm, insattes denna direcle i Riksgälds-Contoret,
hvarest beräkningens riktighet granskas.
Bil. till Bev.-Utskottets Betänkande, N:o il.
39
Bevillning af Testamenten, Gåfvor, Fidei-Commiss, Alf och Fynd.
§ 36.
För Testamente, Gåfva och Fidei-Commiss af lös och fast egendom,
Capital och fordringar, skall, då det gillia uppgår i värde till Tre
Hundrade R:dr och deröfver, Bevillning erläggas med Sex för hundradel;
från hvilken afgift likväl befrias maka och skyldemän i rätt upp-och nedstigande
led, syskon och deras harn, samt Allmänna Undervisnings- och
Skol-Inrättningar, Kyrkor, Stipendii-fonder, Pensions-Inrättningar, Arbetshus,
Hospital och Faltigförsörjnings-anstaller och i allmänhet fromma
Stiftelser, äfvensom konst- och 'vetenskapliga samlingar.
Arfvingar i fjermare led, än ofvan sagdt är, betala lika Bevillning
af det Testamenls- eller Gåfvovärde, som öfverstiger deras egen arfsdel, så
vida det öfverstigande beloppet uppgår lill Tre Hundrade Riksdaler.
För Testamente eller Gåfva af årlig ränta eller afkomst, utan egande-rätt
till sjelfva egendomen, vare Bevillning Två procent af capitalsumman,
ulan afseende på, lill hvilken capitalet anslaget är, med undantag,
som 1 mom. af denna § omförmäler, samt för arfvingars laga arlslotter,
äfvensom för en hvar, då afkomsten icke svarar emot Fem procents
ränta af Tre Hundrade Riksdalers capital.
Af Arfsmedel i lös eller fast egendom, capital och fordringar, som
tillfalla andra arfvingar, än i rätt upp- och nedstigande led, samt syskon
och deras barn, Tre procent, så vida arfsbeloppet uppgår till Tre Hundrade
Riksdaler; efterlefvande makas rätt i boet likväl från afgift undantagen.
Af Fidei-Commiss, i fast eller lös egendom, som hädanefter stiftas
lill arfvinge, skyld eller oskyld person, erlägges af första emottagaren af
Fidei-Commisset Tio procent, och må Domstolarne, efter stiftarens död,
Fidei-commiss-brefvet till bevakande i protocollet icke intaga förr, än styrkt
blifvit, att afgiften är guiden eller säkerhet för densamma hos Uppbördsmanneu
ställd; frun hvilken afgift likväl befrias, konst- och vetenskapliga
samlingar.
Hvad i öfrigt, i anseende till Controllen öfver ofvannämnde Bevillning
af Testamente, Gåfvor och Alf, skall iagtlagas, derom länder lill
40
Bil. till Bev.-Utskottets Betänkande, N:o 15.
efterrättelse Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 11 December 1811, eller
hvad i della ämne ytterligare stadgas.
Bevillningen af fast egendom utgår, efter det derå sist satte taxerings-värde,
samt för lösören, efter boupptecknings-värdet.
Af Fynd erlägges Bevillning med Fem för hundradel af värdet;
härifrån likväl undanlagne fynd af anliqvariskt och historiskt värde, hvilka
från ali Bevillning frilagas.
Art. 3.
Afgift för Caracters-Fullmakter.
§ 37.
För Fullmakter, öppna Bref eller Resolutioner, hvilka frän och
med år iS/j-2 meddelats eller hädanefter meddelas på caracter eller namn,
heder och värdighet af Embete eller Tjenst, elier å sådan beställning, med
hvars innehafvande ej åtföljer lön på stat elier arfvode, skall i Bevillning
årligen erläggas Tio procent af beloppet utaf allt det stämplade papper,
hvarmed dylika Fullmakter, öppna Bref eller Resolutioner, efter den i Kongl.
Majlis Nådiga Kungörelse, angående stämplade pappers-afgiften, stadgade
grund, blifva belagde. Dock må denna afgift ej understiga 3 R:dr Banco.
För Fullmakter, öppna Bref eller Resolutioner, af hvilka, enligt
Bevillnings-Stadgan den 14 Maj 1835, i årlig Be\illning erlägges Sex procent
af beloppet af det stämplade papper, hvarmed desamma äro belagde,
skall enahanda afgift fortfarande utgöras.
Den, som erhållit högre caracter, än som åtföljer innehafvande tjenstegrad,
och, efter behörigt förordnande, minst ett år förrättar den tjenst,
som motsvarar den högre caracteren, samt sådant vederbörligen styrker,
erlägger icke under samma tid någon Caracters-Bevillning.
Undfår någon afsked utan högre caracter, än som åtföljt förut innehafd
tjenst, påföres honom icke Caracters-Bevillning.
§ 38.
Bil. till Bev.-Utskottets Betänkande, N:o U.
41
§ 38.
Vid dea Mantals- oell Skattskrifning eller Taxerings-Comite, sorn
forst inträffar efter det Caraclers-fullmagt erhållits, eller, i händelse en
sådan caracteriserad person, för hvilken Caracters-bevillning kan komma i
fråga, skulle till annor ort afflytta, än den, hvarpå han förut varit skattskrifves
bör den caracteriserade personen, vid ansvar såsom för felande
uppgift i öfrigt finnes stadgadt, förete Caracters-fullmagten antingen i original
eller vederbörligen styrkt afskrift, som tillika utvisar beloppet af allt
det stämplade papper, hvarmed Fullmagten är belagd.
Art. 4.
Föreskrifter, angående hvad vid Mantals- och Skattskrifningar, Taxeringssaml
Pröfnings-Gomiteer bör iagttagas, om ändrings-sökande i Debiterings-
och Taxerings-mål, samt om besvär öfver
ådömde böter.
Om Mantals- och Skattskrifning.
§ 39.
I hela Riket skola Mantals- och Skattskrifningar börjas i medlet af
JNovember månad, du alla, som, inom den 31 December samma år, fylla
17 år, i mantal skattskrifves och de, som vid lika tid fyllt 18 år, antecknas
tili personlig skydds-afgifts erläggande. Mantals- och Skattskrifningen
förrättas inom hvarje Stad, Pastorat eller Socken, i närvaro af antingen
Konungens Befallningshafvande elter ett sådant dess ombud, som med nödige
kunskaper förenar anseende i orten. Bland Prester skåpet må, till dyr
likt ombud, endast kunna förordnas ordinarie eller tjenstförrättande Pastorer,
hvilka dessutom alltid sjelf ve böra dervid vara tillstädes, eller ock i
sitt ställe hafva utsett någon af Församlingens Prester; men är Pastor ensam
Prest i Församlingen, och laga förfall hindrar honom frän inställelse,
må han foga den anstalt, att annan person lillstädeskommer, som, med Pa
-
Bih. till R. St. Prat. 1844. 5 Sami. i Afd, 5 Haft.
6
42
Bil. till Bov.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
stors ansvar; ur den medförde husförhörsboken meddelar all den upplysning,
som lagligen kan äskas.
§ 40.
Med Mantals- och Skattskrifningen i Stockholm och Götheborg förhål
les efter hvad serskildt derom stadgas.
§ 41.
Konungens Befallningshafvande skall om Mantals- och Skatlskrifningarne
tidigt utfärda sådane Kungörelser, som för landet utsätta uti hvilken
ordning desamma hvarje dag pu för- eller eftermiddagen förrättas, samt
att den, sorn, inom tredje timman från den tid, då förrättningen, enligt
Kungörelsen, är bestämd att börjas, sig icke inställer, är till böter förfallen;
hvarförutan Kungörelsen bör innehålla tydliga föreskrifter för de skattskyldige
om de uppgifter till Mantals- och Skattskrifning, sorn, enligt Förfaltningarne
och denna Bevillnings-sladga, af dem skola aflemnas.
§ 42.
Aila Husbönder, så i städerna som på landet, skola, å den dag, som
till Mantals- och Skattskrifning ulsättcs, sjellve eller genom Ombud sig infinna
och Lill Skallskrifvaren alleania de uppgifter, sorn i Konungens Beiålhiingshafvandes
härom utfärdade Kungörelse löreskrifvas.
Dessa uppgifter, som tväfalit författas, skola noga upptaga alla de
personer, hvilka lill hvars och ens hushåll höra, med utsättande af namn,
ålder, mer eller mindre arbetsförmåga, bräcklighet, o. s. v.; äfven skall bestämdt
uttryckas personens Embete, Tjenst eiler befattning, den rörelse,
näring eiler handtering, han idkar, hans Fastigheter, Verk och Inrättningar,
äfvensom Fartyg om fem svåra lästers drägtighet och derutöfver, samt
ändtligen de hos hvar och en boende hyresman, eller andra, hvilka dessutom,
för sig och sitt folk, äro pligtig?. att enahanda förteckningar och uppgifter
aflemna.
Samma skyldighet åligger ock Förmyndare, i afseende på sina myndlingar
och dessas egendom, samt Styresmän af Bolag, Verk och Inrättnin
-
Bil. lill Bev.-Ulshottels Betänkande, N:o II.
43
gar, outredt sterbhus eller under concurs varande bo, för den egendom,
en hvar af deni förvaltar oell vårdar.
Allmogen och mindre skrifkunnige invånare i städerna ega att muntligen
meddela dessa uppgifter.
§ 43.
Underlåter någon, ulan anmäldt laga förfall, att personligen, skrifteligen
eller genom Ombud, vid Mantals- oell Skatlskrifningen sig inställa
samt alla nödiga uppgifter meddela, böle En R:dr, hvaraf två tredjedelar
tillfalla socknens fattiga och en tredjedel åklagaren; och vare samma bot
för den, som underlåter att anmäla de på egoine inhyses boende personer,
skulle de än för afgift böra befrias. Hvaremot den, som antingen sjelf be■
trädes med ovigtig uppgift, eller bidrager dertill, att någon ulan skäl från
skatt uteslutes, skall betala den skallskyldiges afgift och böla dess dubbla
belopp; skolande dessa böter, tillfalla Fattig cassan i den stad eller socken,
hvartill den pliktfallde hörer; med iagtagande likväl, alt nämnde böter
icke utgå förr, än Konungens Befallningshafvande derom förordnat.
Före Mantals- och Skaltskrifningens slut upprättas å hvarje ställe en
förteckning öfver dessa böter, hvilken, lill rigligheten styrkt af Pastor eller
den i hans ställe närvarande och tvänne socknemän, till Konungens Befallningshafvande
öfversändes, som hos den försumlige låter utlaga böterne,
så vida giltiga skäl till hans befrielse ej företes.
Mantals- och Skattskrifva ren åligger att bevisligen underrätta den,
sorn för uteblifvande är lill böter fälld, så väl om deras belopp, som att
honom åligger, inom fjorton dagar, vid fördubblad bot och förlust af vidare
talan, å ort, sorn utsättes, de bristande uppgifterna adenina. Uteblifva
de ändock, anmäle han förhållandet hos Konungens Befallningshafvande,
i afseende på böterne, och varde Mantals- och Skatlskrifningen verkställd,
enligt de upplysningar, som kunna erhållas.
§ 44.
Vid Universiteten förrättas Mantals- och Skatlskrifningen af Academic-Bokhållaren
för Academie-Staten och dem, som under Academiska Jurisdictionen
lyda, i förening med och vid samma tillfälle, som Malilalsoch
Skatlskrifningen verkställes för den öfriga Församlingen i den stad
44
Bil. till Bev.-Utsholtcts Betänkande, N:o 11.
der Universitetet är förlagdt, i närvaro af Academiens Rector elier ett af
honom ntsedt ombud.
§ 45.
De, vid Mantals- och Skaltskrifningen meddelade, uppgifter om personers
namn och ålder skola med Husförhörs-boken på stället noga jeni illo
ras, så att ingen skattskyldig förbigås eller uteslutes från Mantals-längden;
och när större eller mindre del af en sockens invånare är b annat < I i -  strict mantals- och skattskrifves bör ett af vederbörande Pastor, så vida
icke han eller den person, som hans ställe företräder, är vid förrättningstillfället
närvarande, undertecknadt utdrag af Ilusförhörs-boken, till nödig
upplysning vid Mantals- och Skaltskrifningen företes, hvilket äfven gäller
då någon från annan församling till mantals-och skattskrifning sig anmäler.
Skatlskrifvaren skall om de personer, som af honom böra antecknas,
derjemte söka alla nödiga upplysningar, för hvilkas säkrare och skyndsammare
meddelande Stadsfiscaler i släderne, Länsmän, Fjerdingsman och
Sexman eller Rotemästare, de tvänne sistnämnde vid lika ansvar, som i 4b
§, angående uleblifvande från Mantals- och Skattskrifningen, stadgadt är,
skola vid förrättningen vara tillstädes.
§ 40.
Hvarje skallskyldig skall, sä vida icke laga hinder af stadgandet i
Kongl. Kungörelsen af den 5 December i~8y skulle möta, i Mantal uppföras
och taxeras, der han bosalL är, till nästa fardag flyttar, eller största
delen af året sig uppehåller.
Embets- och Tjenstemän skattskrifves och taxeras för sina egna personer,
der de hafva tjenst.
Rätter Borgare skall, for sin person och borgerliga näring, i den
stad, der han är Borgare, mantals- och skattskrifvas; dock taxeras, för Jära
nde fartyg, Coopvcerdie-Skeppare uti den Staddit fartyget hörer.
Contingenl- eller Genant-Borgare uppföres i Mantal och erlägger
skatt i den ort, der han eger sitt hemvist eller äl- bosatt.
I Uppstår fråga om den ort, der någon skall skattskrifvas, profves
den af Konungens Befallningshafvande, med besvärs hänvisning till ort
och ställe som vederbör.
Bil. till Bev.-Utskotlets Betänkande, N:o 11.
45
§ 47.
Aila uppgifter, skriftliga eller muntliga, skola i Manlals-längden
noga intagas, de skriftliga numereras och numren anmärkas i Mantals-längden,
hvilken de bifogas
§
48.
De/i sålunda, upprättade Manlals-längden skall, minst tre veckor Jain
I ä xerings-Comitéens sammanträde, skattskrif varén aflemna till vederbörande
Pastors-Embete, sorn uästpåföljande Söndag utlyser allmän sockenstämma
till dess granskning och i samma pålysning tillkännagifva' del ställe,
hvarest den, före sockenstämman, blifver för socknemännen till genomseende
att tillgå. Vid sockenstämman företes, eller, om sä begäres, uppläses
Mantalslängden, hvarefter, och sedan genom vederbörande Pastors och tvänne
socknemäns underskrifter, utan eller med anmärkningar, hvilka å serskild
förteckning upptagas, dess enlighet med verkliga förhållandet blifvit
styrkt, densamma af Pastor till Taxer in gs-Comiteen, för ytterligare granskning,
öfverlennäs.
Om Taxerings-Comité på Landel.
§ 49.
Häradsskrifvare!! åligger att författa och till Konungens Befallningshafvande,
under loppet af Januari månad, insända förslag till terminer för
Taxerings-Comitéernes inom Fögdcriet sammanträden, hvilka sä bestämmas,
alt Häradsskrifvaren dervid kan vara tillstädes, och att förrälIivingarne
inom medlet af Juni månad må kunna fullbordas.
§ 50.
Konungens Befallningshafvande bestämmer, så lort sig göra låter,
lenninerne för Taxerings-Gomiteernes sammanträden, så alt de inom
föll- nämnde tid må vara slutade. De kungörelser härom, sorn (ifver hela
Länet böra utfärdas och uppläsas, skola innehålla bestämda föreskrifter, så
46
Bil. till Ber.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
•val i afseende på de uppgifter till Taxerings-Comiteen, hvilka del åligger
dén skattskyldige att aflemna, som ock hvad af Comitéen sjelf iagttagas
bör.
Då denna Bevillnings-stadga första gången skall lända lill efterrättelse,
bör af Konungens Befallningshafvande i kungörelsen tillkännagifvas,
ali den minimi-tarifF för bemmansvärdet i hvarje Län, Rikets Ständer år
1823 fastställde, nu å nvo stadfästad, och vid Bevillnings-stadgan fogad,
skall lända till efterrättelse och i intet fall får understigas, samt alt Comileerne
ega rättighet, att, när behofvet det verkligen fordrar, med iagttagande
deraf, att hemmanen icke uppskattas under deras rättmätiga värde,
göra den nedsättning, samma tariff medgifver, förnämligast till jemnkning i
värdet hemman emellan; men äfven i händelse en socken, härad eller län
skulle af en sådan nedsättning, efter Comiteernas pröfning, vara i verkligt
behof.
§ 51.
Å nästa Söndag derefter skola allmänna sockenstämmor utlysas, lill
o r I *■
val af ledamöter uti Taxerings-Comiteen.
§ 52.
Till ledamot deruti är Pastor alltid sjelfskrifven, och väljes dessutom,
å utlyst sockenstämma, bland besutne personer inom pastoratet, högst
Tolf ledamöter, nemligen Sex af Ridderskapet och Adeln eller Ståndspersoner
samt Sex af Bonde-Ståndet; dock kunna Taxerings-Comiteer, om
så åstunclas, bestå af ett mindre antal ledamöter, likväl, Pastor oberäknad,
ej under Åtta, hvaraf Fyra af Ridderskapet och Adeln eller Ståndspersoner,
samt Fyra Bönder, med det undanlag, som 57 § omförmäler.
.Skulle Pastor af ålder, sjuklighet, eller annat laga förfall, vara hindrad
att i Taxerings-Comiteen deltaga, skall han utse någon bland församlingens
Presterskap, som han linner mest tjenlig alt sitt ställe företräda,
dock emot dem emellan öfverenskommen ersättning för resekostnaden.
Bil.Jill Bcc.-UtskolteU Betänkande, JVI 11.
47
§ 53.
Finnes ej i elt Pastorat besutne män af Adel, Ståndspersoner och
Bönder till det antal oell förhållande, som erfordras, må bristen ersättas
med personer, som äro eller varit i Kongl. Maj:ts och Kronans tjenst, eller,
i saknad deraf, med personer inom den class, hvarå tillgång är.
§ 54.
Vilja flera Pastorat förena sig om en Taxerings-Comile, vare sådant
tillåtet; dock bör tidig underrättelse härom meddelas Häradsskrifvaren,
och må en sådan Comité, vederbörande Pastorer oberäkradej ej beslå
af flera, än Sexton och ej mindre än Tolf ledamöter. Endast i det
fall, som här upptages, må Taxerings-Comité kunna utom Pastoratet
sammanträda.
§ 55.
Skulle Församlingen utan omröstning ej kunna förena sig om ledamöter,
anställes af de närvarande ordentligt val, hvarvid rösterne beräknas
efter förmedlade hemmantalet och jordegaren sjelf röstar, om han ej genom
serskild öfverenskommelse sin rätt till åboen upplåtit.
§ 56.
Hvarje Taxerings-Comité välje inom sig Ordförande. I händelse
af skiljaglighet, anställes omröstning, och emellan deni, sorn erhållit lika
röstetal, lottning. Är Landshöfding närvarande, vare han sjelfskrifven ordförande,
med rätt att i öfverläggningarne, ej i besluten, deltaga.
§ 57.
Utan laga förfall, samt anmälan derom, må den, som till Ledamot t
Taxer in gs-Comiteen blifvit vahlj detta förtroende sig icke afsäga eller
frän Comitéen uteblifva. Sker det likväl, vare den uteblifvande förfallen
till ett vile af Tre R:dr 16 sk. till socknens fattiga, och lidkälle
Comitéen genast annan ledamot af samma dass, som den uteblifue, hvil
-
48
Bil. till Bev.~ Utskottet* Betänkande, A'.o 1J.
kern ersätlev den tillkallades resekostnad och traclamenle, delta sednare beräknadt
lill Två R:dr om dagen. Taxerings-Comiteen fortfare likväl
med sina göromål, så vida, Ordföranden inberäknad, Sju ledamöter äro tillstädes.
§ 38.
Häradsskrifvaren skall, om lian ej är lagligen hindrad, i TaxeringsComiteen
vara tillstädes, men, i händelse af laga förfall, som hos Konungens
Befallningshafvande tidigt anmälas bör, eger Konungens Befallningshafvande,
efter Häradsskrifvarens förslag, en skicklig man i hans ställe
förordna. Underlåter Häradsskrifvaren att i rätter tid förfall anmäla,
eller uteblifver han, utan laga förfall, längre än två timmar utöfver den
lid, som till förättningen utsatt är, vare förfallen till Tjugu R:dr böter
till Pastoratets fattiga, och ege Comiteens ledamöter i sådan händelse
att åtskiljas.
Kronofogden skall äfven vara tillstädes vid enahanda bot för förfallolöst
uteblifvande, som ofvan stadgad är.
§ 59.
Kronofogden, sorn tillhandagår med nödige upplysningar, före, under
tjenste-ansvarj protocollet samt Häradsskrifvaren längderna öfver hvad
Taxerings-Comiteens befattning tillhörer, utan anspråk pä något arfvode.
Så väl Häradsskrifvaren som Kronofogden åligger, vid påföljd, som
för andra fel i tjenslen, att, enär antingen vid värdering af hemman och
lägenheter, eller annars, Kronans rätt varder förnärmad, sådant i protocollet
anmärka. Skolande Taxerings-Comiteen vara förbunden att de
gjorde anmärkningarne granska och utlåtande deröfver i protocollet meddela.
§ 60.
Taxerings-Comité må ieke sammanträda utom Taxerings-di
strictet.
§ 61.
Bil. till Bev.-Ulslioltets Betänkande, N:o 11.
49
§ 61.
Taxerings-Comité må hålla sina sammanträden inom slutna dörrar,
dock så, att skattskyldig lemnäs företräde, då han vill något serskildt andraga.
Taxerings-ledamot afträde, då han sjelf skall taxeras.
§ 62.
Till Taxerings-Comileen behöfver ej husbonde afgifva förteckning å
de personer, för hvilkas Bevillning han ansvarar, hvaremot honom ovillkorligt
åligger att anmäla och, på sätt om Mantals- och Skattskrifning
stadgadt är, uppgifva sitt Embete och Tjenst, den lön och inkomst, lian
deraf njuter, den rörelse och näring, han idkar, jemte de skepp och farkoster
af Fem svåra lästers drägtighet och deröfver, samt de fastigheter och
lägenheter, han under egande- eller nyttjande-rätt innehafver, äfvensom å
dessa sistnämnde det värde, hvartill han anser dem böra uppskattas.
§ 63.
Den, som på en ort idkat näring eller rörelse, men under löpande
året flyttat den till annor ort, der han sjelf skattskrifves och taxeras, vare
pligtig alt från Taxerings-Comiteen i den ort, hvarest han näst förut
varit bosatt, förete bevis, huru han der det förlidna året varit taxerad.
§ 64.
Den, som, efter hvad förut stadgadt är, bör skriftlig uppgift till
Taxerings-Comiteen aflemna, men förfallolöst uteblifver och ej sjelf eller
genom ombud denna skyldighet fullgör, bote Två R:dr till socknens fattige;
skolande Taxerings-Comileen, utan hinder af uteblifvande eller försummad
uppgift, efter egande kännedom, den skattskyldiges Bevillning föreslå.
Egare af Fartyg i stad eller på landet, hvilken icke kan i bevis leda,
att han för hvarje år hos vederbörande Comité uppgifvit sig till Beviilnings
erläggande för egande Fartyg eller andel deruti, med uppgift å
Bih. lill R. St. Prot, 1844. 5 Sami. 1 Afd. 5 Haft.
50
Bil. till Bev-Utskottets Betänkande, N:o 11.
lästetal, bote för siik försummelse tredubbla beloppet af den derigenom
försnillade Bevillningen, och tillfälle ena hälften af böterne angifvare!!, samt
den andra socknens fattige; hvarförutan Bevillnings-afgiften skall erläggas.
()m detta stadgande skall erinran införas i Konungens Befallningshafvandes
allmänna Kungörelse, angående Mantals- och Skattskrifning.
Med böternes uttagande förhålles, på sätt om böter för försummelse
vid Mantals- och Skattskrifning redan stadgadt är.
§ 65.
Taxeringsmännen ega att, så vidt de skattskyldiges uppgifter hafva
något sammanhang med publika Verks befattning, ovägerligen af dessa
undfå de upplysningar, som kunna erfordras. Skulle, efter inhemtande
deraf, någon anledning vara till tvifvelsmål om rigtigheten, antingen af
sjelfva uppgiften eller af de gjorda afdragen, ege taxeringsmännen att specifike
uppgifter i begge deJarne den skatlskyldige affordra.
§ 66.
I enlighet med de sålunda inhemtade upplysningar och utröndte förhållanden,
skall Taxerings-Comiteen, efter aflagd ed, på sätt 122 § föreskrifver,
stadga de grunder, efter hvilka hvarje skattskyldig bör taxeras,
och i följd deraf pröfva uppgifterne, samt, efter egande kännedom pä ära
och samvete, dess beslut meddela, och ändtligen, med afseende å de här
gifna föreskrifter, egendomars och lägenheters värden föreslå.
§ 67.
Ehuru egare af en fastighet, på sätt 62 § föreskrifver, uppgifvit det
värde, hvartill han förmenar den böra anses, vare Comiteen likväl både
berättigad och skyldig att, utan afseende på uppgiften, efter förefallande
skäl och nu stadgade grunder, bestämma det värde, hvarefter Bevillning
bör utgå; dock bör anledningen till denna förändxdng i protocollet antecknas.
Bil. tili Bev.-Utskottels Betänkande, N:o ii
51
§ 63.
Af de handlingar och upplysningar, Comitéen samlat, och den luca
la kännedom, Comitéen bör ega, åligger den att utröna egendomarnes
beskaffenhet, till utrymme, jordmon, åbyggnad, belägenhet, afsättningslilli
itle, förmoner och onera, för att, pä grand af en salunda 'verkställd undersökning
om förhållandet, kunna tillvägabringa en rättvis taxering, hvarvid
äfven hör afses, huruvida den ifrågavarande egendomen genom eldsvåda,
vattullöde eller andra olyckshändelser blifvit försämrad.
§ 69.
Öfverlåtes Frälseränta lill jordegaren, kommer hemmanets uppskatlningsvärde
att ökas i förhållande tili den förut erlagde räntan.
§ 70.
Vid taxering af skattlagde Mjölqvarnar, så i städerne, som på landet,
hör deras värde utrönas, i förhållande lill den afkomst, de gifva sin
egare, med fästadt afseende å Qvarnarnes belägenhet i mer eller mindre
sädesrika orter, vid större eller mindre betydliga städer samt Qvarnstenarnes
antal och gång, antingen för hela året eller större eller mindre
del deraf; kunnande inga andra Qvarnar under egendomsvärdet innefattas,
än de, som under gårdens skattläggning äro uttryckligen begripne, eller i
sednare lider såsom husbehofs-inrätlningar tillkomne.
§ 71.
Åbyggnader å landet, som blifvit eller blifva bi andförsäkrade, böra
icke serskildt efter Brandförsäkrings-summans belopp till Bevillning anses;
hvaremot brandförsäkring å hus, hvilka på mindre lägenheter eller
lustställen blifvit uppförde och deraf utgöra egentliga värdet, bör lända
till hufvudsaklig ledning.
52
Bil. till Bev.-Utskottets Betänkande, M 11,
§ 72.
Vid den uppskattning al' fastigheter, som, efter nu stadgade grunder,
först anställes, åligger det Taxerings,-Comileerne alt, med hänsigt till
det förhållande för hvarje Län, sorn serskildt bifogade tabell utmärker, lika
noggrannt som allvarligt utreda de orsaker, hvilka åstadkommit nedsättning
i fastighetsvärdet, och med omsorg tillse, att alltid värdet må sä bestämmas,
att alla medborgare i samhället, i förhållande till deras egendom,
lika beskattas; egande Comitéerne att, så länge denna Stadga, enligt
Rikets Ständers Beslut och Regerings-Formen, länder till efterrättelse, årligen
medelst höjning eller nedsättning jemnka egendomsvärdet till närmaste
möjliga inbördes likhet; dock alltid med noga iagtlagande deraf, att den
för hvarje Län i tabellen fastställda minimi-summan icke understiges;
och böra skälen till alla förändringar alltid i protocollet omständligt anföras.
§ 73.
Vid Bruks- och Bergverks värdering, bestämmes först och serskildt
värdet å alia derunder lydande Hemman, Qvarnar, Sågar, Fiskerier och
andra Lägenheter, som till landtegendom räknas.
Derefter upptages till serskild värdering beloppet af så väl den lör
hvarje Bruk tillåtna tillverkning, beräknad efter Brukets privilegierade
smide, som äfven vid de Bruk, der recognitions-smide är tillåtet, den tillverkning,
som, i följd af sådan tillåtelse för det föregående året, utöfver
det privilegierade smidet, blifvit å våg lefvererad. Vid en sådan värdering
af tillverkningen, för hvilken hvarje orts hammarskalts-jernpris skall
tjena Comiteerne till grund, böi’, för att utröna egarens verkliga behållning,
afdragas tillverkuings-kostnadens belopp, beroende icke allenast på
det högre eller lägre pris, som alla rudimaterier af malm, tackjern och
kol kunna anses ega, antingen de äro köpte eller erhållits från Bruksegaren
egna grufvor, masugn eiler hemmansskogar, heldst, så väl hvad egna
skogstillgångar, som recognitions-skogar beträffar, de förra jemte hemmanen,
och de sednare serskildt, äro till Bevillnings-afgift uppskattade, än
äfven af Brukens onera, längre eller kortare transporter och alla öfriga oundvikliga
omkostnader. Sedan tillverkningskostnaden sålunda uträknad
blifvit, afdrages den från summan af det privilegierade samt recognilions
-
Bil. lill Bev.-Utskottets Betäiihande, N:o 11.
53
smidels värde, dä återstoden antages såsom sjelfva verkets behållna inkomst,
hvilken uträknas till capital med Fem procent. Af den capitalsumma,
som för hvarje Bruk härigenom uppkommer, skall erläggas lika
afgift för hvarje Tusende, sorn för landtegendom stadgad är. Likväl, och
pä det Staten å ena sidan må vara försäkrad om en viss minimi-bevilijiing,
lika så väl af Bruk som Landtegendom, samt Bruksegare å andra
sidan icke må taxeras öfver hvad billighet fordrar, stadgas härmed, att i
intet fall mindre än en niondedel eller mera än en tredjedel må anses
såsom egarens behållna vinst af hvarje så väl privilegieradt skeppund frälse-
och hammarskatts-smide, som äfven för året vågfördt skeppund recognilions-smide,
efter hammarskalts-jernpriset. Åliggande det Committerade
ovillkorligen att, i enlighet med de uppgifne värderings-grunder, emellan
sistnämnde tvänne grader bestämma egarens behållna vinst af hvarje
skeppund smide, med rättighet, att i de fall, der det privilegierade smidet
anses gifva större behållning än recognitions-smidet, till afgift värdera
hvart för sig, dock med förbehåll, att det stadgade minimi-värdet icke
vid något fall får understigas. Vinsten uträknas alltid, på sätt förut sagdt
är, tili capital efter Fem procent, och af detta capital erlägges lika Bevillning,
som af iand tegendomars värde-summa.
§ 74.
Vid de Bruk, der hela eller en del af smidet till manufactur förädlas,
värderas tillverkningen efter den grund, nästföregående § stadgar, sä
att lör hvarje skeppund stångjernssmide, som sålunda till manufactur förädlas,
anses egarens behållna vinst från högst hälften lill minst en sjettedel
af samma Bruks stångjernspris, hvilken behållning på lika sätt, som
för stångjernssmide är stadgadt, med Fem procent beräknas till capital,
lör hvilket Bevillning, på sätt förut bestämdt är, erlägges. Der åter manufactur-verk
äro anlagde, med rättighet till förädling af köpt ämnes-jern,
eller utan eget stångjernssmide, värderas förädlings-rälten tili manufactur
sålunda, att egarens behållna vinst af hvarje skeppund smide anses Irån
högst en fjerdedel till minst en tolftedel al hammarskatls-priset uti den
landsort, der Bruket är beläget. I begge dessa händelser iagttages, att egarens
vinst alltid beräknas utan afseende på den serskildt till Bevillning
uppskattade landtegendom, som med Bruket är förenad. Innehafvare af
54
Bil. till Ber- Utskottets Betänkande, N:o (i.
Bvuk eller manufactur-verk böra till Taxerings-Comite uppgifva del quantum
jern, som till manufactur förädlas.
§ 75.
De Bruk, som, enligt Bergs-Collegii, på Konungens Nådiga befallning,
utfärdade Kungörelse af den 17 Juli 1810, för längre eller kortare
tid nedlagt större eller mindre del af sina smiden, äro fran Bevillning*-  afgift er för de sålunda nedlagda smiden befriade, under den tid, desamma
icke begagnas. Dock, sorn förenämnde Kungörelse bjuder, att bruks-priviiegierade
smiden icke få nedläggas eller, inställas utan bemälde Collega
derå erhållande Resolution, skall en sådan ovillkorligen företes, innan Bevillnings-friheten
meddelas.
§ 76.
Hvad angår Alunbruk, Ankarsmiden, Bergsmansbarn ra r> Bleck- och
Piålhamrar, Valsverk, Bleckbruk, Masugnar, med andra redan i 2:dra Ari.
uppräknade verk, fabriker, manufacturier och nied dem jemnförliga ini a Ilningar,
Sågverk, samt Valk- Stamp- Olje- och andra än Mjölqvarnar, så
skola de till deras rättmätiga värden upptagas, samt, med tillämpning af
de grunder, som för värdering af hemman, bruk och bergverk äro föreskrifna,
uppskattas efter den afkomst, de kunna och böra gifva åt sina egare;
skolande Bevillnings-afgiften alltid påföras verket och utgå i den ort,
iler det är beläget, ehvad en eller liera deruti hafva del. Dock skola sådane
masugnar, hvilkas tillverkning bevisligen förädlas af egaren vid jemväl
honom tillhörigt stångjernsbruk, taxeras gemensamt med bruket, på
det ställe, der detsamma är beläget. Alla andra masugnar skola ovillkorligen
uppgifvas och lill värde beskattas, der de äro belägne.
Vid dessa verks värdering länder till efterrättelse, hvad i 68^ §
blifvit stadgadt, med iagttagande, att sådana inrättningar, som ingen del
af året blifvit begagnade, endast till värdet af hus och byggnader uppskattas;
hvaremot alla öfriga, äfven för sina privilegier, förlag, rörelsefond
och den i jemnförelse dermed calculerade afkastning, skola afses, så att de
Bil. till Beu.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
veik, hvilkas åbyggnader ega elt ringa värde, likväl lur den rörelse, sorn
drifves, och den inkomst, som deraf hemtas, varda taxerade, emedan här,
likasom vid handel och annan rörelse, det är årliga afkomslen, som biouppskattas.
§ 78.
Skulle, efter föregången noga granskning af mantals-längderne samt
de, så väl vid Mantals-skrifningen, som vid längdens uppläsande eller företeende
å sockenstämma, gjorde anmärkningar derå, anledning förekomma,
alt någon, ulan laga skäl, blifvit från skatt utesluten, böra utskylderne honom
ovillkorligen påföras. Har åter, af hvad orsak som heldst, en person
blifvit skatlskrifven, hvilken, oförmögen ali draga de ålagda utskylderna,'
för sin nödställda och utblottade belägenhet hade bordt frikalias, ege då
Taxerings-Comiteen att rättelse meddela, hvilken likväl, med de skäl, som
dertill föranledt, i protocollet intages.
§ 79.
All taxering skall verkställas, i öfverensstämmelse med uppgifterne
till Mantalsskrifningen. En hvar taxeras således enligt Mantalsskrifningen
lör sin person, der han Embete, Tjenst eller hufvudnäring idkar; för egendom
och lägenhet, der den är belägen, samt för rörelsen, der den med
laglig rätt eller enligt privilegier drifves; tjenstehjon alltid vid den egendom,
der de äro skattskrifne och tjena.
§ 80.
Allt hvad, enligt denna Bevillnings-stadga, är bestämdt ulfördt för
person eller egendom, och således ej beror på Taxeringsmännens pröfning,
utan blott på debitering ankommer, skall Häradsskrifvare!! vid det'i uppbörds
förfatlni/igarne för honom stadgade ansvar, i taxerings-längden öllöra;
kunnande likväl Taxerings-Comiteen anmärka missräkningar och rätlelse
meddela.
Kronofogden åligger att tillse, det hvarje skattskyldig, enligt Tqxer
i/nr smännens beslut, bellö risen debiteras.
56
Bil. till Bev.-Utskottets Betänkande, M 11.
§ 81.
Uppslå emellan Taxeringsman olika meningar, så alt omröstning
blifver nödig, hvilken alltid bör vara öppen, anstälies den efter ledamöternas
antal; skolande, när rösterna äro lika, den mening gälla, som länder
till den skattskyldiges förmon.
§ 82.
En hvar, som det åstundar, vare berättigad att på stället erhålla underrättelse
om beloppet af den Bevillning, honom blifvit påförd.
§ 83.
Efter fulländade taxeringar, åligger det Häradsskrifvare)!, dels alt
genast eller sist inom trenne veckor meddela utdrag öfver alla vidtagna
ändringar tili hvarje socken, för hvilken, sedan föregående året, ändring
egt rum, för att å predikstolen behörigen kungöras, dels ock att till Konungens
Befallningshafvande uppgifva de värden, som blifvit hvarje, till
bostad af sedt; boställe vid de inom Länet förlagde Regementen och Corpser
åsatte; skolande dessa sistnämnde uppgifter derefter af Konungens Befallningshafvande
öfversändas tili vederbörande Chefs-Embeten, att tillställas
Regementsskrifvarén och uppbördsmannen vid Regementet, som derefter
skall påföra hvarje högre och lägre tjensteman vid Regementet den Bevillning,
som, i och för bostället, samt för alla andra löne-inkomster efter
deras i Staten upptagna belopp, bör erläggas; skolande, för behörig efterrättelse,
aila ofvannämnde tjenstemän vid Regementet alltid aflemna fullständiga
uppgifter öfver sina löne-inkomster. Regementsskrifvaren eller
uppbördsmannen, som bör af löne-inkomsterna innehålla de deraf utgående
Bevillningsmedel, skall utan uppehåll lefverera desamma i Landt-Ränteriet
och verificerad räkning deröfver till Lands-Contoret afgifva; men
annan Bevillning, så väl som andra Krono-utskylder, hvilka af Militäre
Embets- och Tjenstemän böra utgöras, debiteras och uppbäras af vederbörande
Uppbördsmän å den ort, der personen är mantals- och skattskrifven.
Bil. till Bné-UitholttH Betänkande, N:o 11.
57
§ 84.
Bevillning för de af Regementenas löntagare, som njuta afkomst
af indragne boställen, kronotionde, hemniansräntor och Stats-anslag m. m.,
pä/öres dem af Regementsskrifvarén eller Uppbär dsmannen, efter den på
Utåt fastställde lönen, såsom vore densamma till hela sitt belopp contant utgående,
§ 85.
Innan Taxerings-Comile' åtskiljes, skall den bland sina medlemmar
Tälja och föreslå en af hvarje Stånd och Class till Ledamöter i PröfningsComitéen,
hvilket val i protocollet antecknas.
§ 86.
De hos Taxerings-Comiteen. förda protocoll och längder; sedan de
blifvit behörigen justerade samt af Ordföranden och tvänne Ledamöter åtecknade,
skola, jemte mantalslängden och dess bilagor, af Häradsskrifvaren
emottagas.
Sednast inom tvenne veckor, efter det Taxerings-Comiteerne slutat
sina förrättningar, skola Kronofogden och Häradsskrifvarne lili Konungens
Befallningshafvande insända Comiléernes protocoll, handlingar och
längder, vid bot af En R:dr till pastoratets fattige för hvarje dag dermed
längre dröjes.
Om Taxerings-Comite i Städerne.
§ 87.
Dessa taxeringar förrättas i Stockholm inför Öfver-Ståthållaren eller
den, han dertill i sitt ställe förordnar, och i de öfriga städerna inför Konungens
Befallningshafvande elier deras ombud, med rättighet för dem
alt, utan deltagande i omröstningärne, vara Coniiteernes ordförande. Ej
Blh. till R. St. Brot. 1814. 5 Sami. 1 Afd. 5 Hafi. 8
58
Bil. till Bev.-Utskottets Betänkande, N:o It.
ma Öfver*Ståthållare eller Konungens Befallningshafvande lill taxeringsman
väljas, ej eller den, som serskildt varder lill ordförande utsedd.
§ 88.
Taxeringsman för Stockholm skola vara Tolf af Ridderskap och
Adel, Tolf af Preste-Ståndet och Trettiosex af Borgare-Ståndet; af hvilka
sistnämnde Nio skola höra till Grosshandels-, Nio till Minuthandels-, Sex
till Fabriks- och Tolf till Handtverks*Classerne, samt Tolf Ståndspersoner,
som icke till något af Riks-Stånden höra, tillsammans Sjuttiotvå personer,
hvilka kunna arbeta pä Sex Fördelningar; dock så, att det belopp, som
hvarje skallskyldig blifvit i Afdelningen påfördi, i Comileens pleno pröfvas
och bestämmas.
§ 89.
I Götheborg och Första Classens släder utgöres Taxerings-Comité af
Fjna personer bland Ridderskap och Adel, Fyra af Presterskapet, Fyra
Ståndspersoner samt Tolf Borgare, hvaraf ett jemnförligt antal ur hvarje
Glass.
I andra och tredje Classens Städer skall Taxerings-Comile beslå af
Tre Ledamöter af Ridderskap och Adel, Tre af Preste-Slåndet, Tre Ståndspersoner
samt Nio Borgare af de serskilda inom städerne varande Glassér;
men i Upsala och Lund, der Aeademier äro, af Två Ledamöter bland
Ridderskap och Adel, Två af Preste-Ståndet, Två af Acadcmi-Slalen, Två
Stånds-personer och idla Borgare.
I alla öfrige städer skall antalet af Taxeringsman vara Två af
Ridderskap och Adel, Två af Preste-Ståndet, Två Ståndspersoner och Sex
Borgare, med iagttagande, i anseende till desse sistnämnde, alt, så vida
Glassér inom staden finnas,, ett efter styrkan af hvarje Glass afpassadt
antal utur en hvar väljes.
I Fahlun och Sala skola Taxeringsmännen utgöra, lika antal, som
för andra och tredje Classens släder stadgadt är, hvarvid Borgare-Slåndels
Ledamöter utgöras lill hälften af Borgare och Bergsmän, dock så, alt i
Fahlun det ena året Fern Borgare och Fyrd Bergsmän och del andra
Fem Bergsmän och Fyra .Borgare blifva stadens Taxeringsmän,
Bil. lili Bk' -Utskottets Betänkande, N.o 1!.
59
§ 90.
Ej må lill Taxeringsman af Borgare-Ståndet väljas annan person,
än ilen, sorn idkar verklig Borgerlig rörelse.
§ 91.
1 de städer, der Gymnasium Finnes, skall ibland Presle-Ståndet cn
Lector väljas lill Taxeringsman.
§ 92.
Academiska taxeringar förrättas under Rectors ordförande och skola
utgöras af Två Ledamöter al Ridderskap och Adel, Två at Preste-Slåndet
Två Borgare och Två Ståndspersoner samt Åtta al Academi-Staten,
helst sådane, som ega fastighet i staden; och skola Taxerings-längderne
för Academien aflemnas til Rector, för att Pröfnings-Comileen vidare tillställas.
§ 93.
De tvänne ledamöter af Academi-Staterne i Upsala och Lund, sorn
välias att deltaga i dessa städers Taxerings-Comileer, och de Ivaline Borcare
hvilka i samma stä.lcr utses att deltaga i Academiska lattenngarnc,
lora säsom Ledamöter öfvervara båda dessa taxeringar, ler att pa bada
dessa ställen kunna meddela nödiga upplysningar.
§ 94.
För slädernc galler, alt, då fullt antal taxeringsman af någon Glass
skäm:
tes genom Ståndspersoners inväljande.
m
Bil. till Bev.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
§ 95.
Y7id samma tillfälle, som Ledamöter ulses till städernas TaxeringsComileer,
skola Suppleanter utväljas till minst en tredjedel af hvarje Taxeringsmanna-Class.
§ 96.
I städerne ombytas årligen Taxeringsmännen, på det sätt, att en
Ircdjedel hvarje år utgår, der sådant med antalet öfverensslämmer, men
eljest hälften, under iagtlagande deraf, alt, i Fahlun och Sala, Borgare och
Bergsmän med hvarannan alternera; de väljande likväl obctaget, alt åter
inkalla de afgående; hvarvid dock det afgående antalet skall vara i förhållande
till personalen inom hvarje Class, samt de Taxeringsman skola älgå,
ät hvilka en sådan befattning längsta tiden varit uppdragen. De, hvilka
erhållit flesta rösterna, skola, genom Magistratens försorg, så tidigt derom
underrättas, att, i händelse några afsägclscr inträffa, suppleanlerne må
kunna tillkallas.
§ 97.
Öfver-Ståthållaren och Konungens Befallningshafvande skola, på anmälan
af Handels-Collegium i Stockholm samt Magistraterne i de öfrige
städerne, att skattskrifningarne jemte allt öfrigt, som bör tjena till grund
för Taxerings-Comileernes åtgärd, äro verkställde, i vederbörlig ordning
bestämma tiden för deras sammanträden.
§ 98.
Ledamöter dertill väljas på allmän Rådstuga, så väl af Borgerskapet,
som öfriga inom staden skattskrifne invånare af de Stånd och Glassér,
sorn, enligt hvad förut stadgadt är, ega i taxeringen deltaga och hvilka,
der så tillgång är, böra i staden ega hus och tomt,
Bil. till Ba\-Utskott eli Betänkande, N:o 11.
€1
§ 99.
Della val förrältas antingen på det säll, alt de väljande, genom allmän
omröstning, utse samtlige taxeringsmännen, eller att de valberättigad®
inom hvarje Class utse det antal af Ledamöter, som af densamma bör
utgöras; kunnande äfven denna rättighet uppdragas åt Electorer, som antingen
af de väljande gemensamt eller af hvarje Class serskildt utses; dock
skall, i detta sistnämnde fall, Electorernes antal inom hvarje Class utgöras,
i förhållande lill antalet af dess taxeringsman.
§ 100.
Kunna ej de väljande sig om valsättet förena, varde denna fråga
genom allmän omröstning afgjord, hvarvid, likasom vid val af Electorer,
röslerne efter antalet af de närvarande beräknas; hvilket röstningssätt äfven
vid alla tillfällen inom Taxerings-Comitéen skall ega rum. Då personer
skola utnämnas, varde, då rösterne för flera lika utfalla, en utlottad;
och böra dessa omröstningar alltid verkställas med slutna sedlar.
§ 101.
I Stockholm väljer Borgerskapet Taxeringsman efter vanligheten, och
på det Taxeringsman af Ridderskap och Adel samt Preste-Ståndet vid
Taxerings-Comiteens sammanträde ej må saknas, anmodar Öfverståthållaren
Riddarhus-Directionen och Stockholms Stads Consistorium att, hvar på
sitt ställe, kalla de inom staden boende Ledamöter af dessa Stånd att å
viss dag sammanträda och Taxeringsmanna-val förrätta; skolande af dessa
valförrättningar tidig del lemnäs Öfver-Ståthållaren, för att vid TaxeringsComiteens
lörsta sammanträde, då de utsedde Ledamöterne böra ovillkorligen
tillstädeskomma, kunna Comiteen meddelas.
§ 102.
Ej må under påstående taxering i städerne någon Taxeringsman, utan
lagligt förfall, från taxeringen uteblifva, och, i händelse af ett sådant
förfall, bör det i så god tid hos Comiteen tillkännagifyas, att dep fea»
62
Bil. lill Bev,-Utsl;ottcts Betänkande, N:o II.
suppleant i stället tillkalla. Den härutinnan annorlunda sig förhåller, plikte
hvarje gång Två R:dr tili stadens fattige.
Täooérings-Comitéen vare likväl oförhindrad att päbörja och fortsätta
sina göromål, så vida, oberäknadt Ordföranden, minst hälften af Ledainölerne
äro tillstädes.
§ 103.
Af Öfver-Stålhållaren och Landshöfdingarne beror alt till Prolocollsförande
antaga den, de dertill anse skicklig; kommande arfvode!, för
honom ali af allmänna medel utgå, efter hvad i 121 § stadgas. Taxerings-längden
inom hvarje stad föres af den person, som det antingen tillhörer,
eller Magistraten dertill utser.
§ 104.
De för städernas taxering nödige upplysningar höra i synnerhet hemtas
af föregångne skatlsk rila ingar samt de uppgifter, som hvarje skattskyldig
åligga. Blifvande i delta alseende, och sa vult det kan tillämpas, h\ad
för landet är stadgadt äfven för städerne gällande, till följd hvaraf Konungens
Belallningshafvande höra pa enahanda sätt, som angående taxering
på landet är föreskrifvet, genom allmänna kungörelser underrätta de
skattskyldige, hvad dem, i afseende på uppgifter, så vid skattskrifning som
vid taxering, åligger iagltaga; kommande pä enahanda grund den, för underlåten
eller origtig uppgift å landet stadgade bot och påföljd äfven för
städerne att gälla; och skola böterne på lika sätt fastställas, uttagas och
användas.
§ 105.
På Taxeringsmännen allena beror pröfningen af de skattskyldiges
uppgifter, hvilka skola med strängaste rättvisa granskas. Alla nödiga upplysningar
skola för detta ändamål noggrannl sökas, utskeppningen, importen,
skeppsfarten, afslämplingen, handelsrörelsen m. m. tagas i betraglande,
äfvensom, jemte allt detta, en synbart yppigare letnadskoslnad, vid bedömandet
af inkomsternas belopp, skall tjena laxeringstnännen lill vägledning.
Bil. till Bev.-Utskoltets Betänkande, N:o 11.
63
§ 106.
I de släder, der Hof*Räller, Collegier, Publike Verk, Academier och
Gymnasier finnas, skola, lii! upplysning för Taxerings-Cömitcerne, från så-,
dane Publica Verk, förteckningar öfver Em hels- och Tjenstemäns lönevillkor
lill Öfver-Slål hållaren och Konungens Befallningshafv ande tidigt insändas;
kommande desse Verk att för förteckningarnes både vigtighet oell
tidiga meddelande ansvara.
§ 107.
I öfrigt bör Taxerings-Comité- vid bestämmandet af den synbara förmögenhet,
sorn uppkommer af handel, rörelse, näring och handtering, söka
all möjlig upplysning om hvarje skattskyldigs belägenhet och inkomst, för
att, jemnlikt aflagd ed, på sätt i 122 § föreskrifves, utan väld, mannamon
eller ensidig afsigt, samvetsgrannt påföra hvarje skattskyldig hvad, efter de
i denna Stadga anlagne grunder, af honom bör erläggas; hvarvid den allmänna
föreskrift gäller, alt afdrag för skuld eller ränta derå icke må ega
rum.
§ 108.
Hus, åbyggnader och tomter i städerna samt hus å lägenheter och
lustställen på städernas grund skola uppskattas i förhållande till deras beska
[/enhet, läge, förmoner och enern, hvarvid de hyresbelopp, sorn egendomar
möjligtvis lemna i afkastning, må tjena Taxeringsinännen till ledning
och jemiiförelse; skolande, i afseende på brandförsäkrade byggnader, minimum
af värdet blifva det, hvartill hus eller byggnad blifvit uti allmänna
inhemska Brandstods-Bolag till försäkring antagne, ulan att likväl Comilecn
deraf hindras, ali, med anledning af verkliga skäl och tillkomne förbättringar,
höja egendomens eller husets värde öfver försäkringssumman.
Enär, vid stadgande af husets värde i allmänna Brandstods-Bolag,
tomten ej blifvit beräknad, bör, vid Bevillniugs-Taxering, värdet deraf serskildt
tilläggas det brandförsäkrade husets; hvilket förhållande äfven i a g ttages,
i afseende på den jord, som i vissa städer är med tomterne förenad;
hvaremot, då i Stockholms Stads Brandförsäkrings-inrättning tomt och äbyggnad
fått-ett sammanlagdt värde, någon serskild uppskattning af den
64
Bil. till Bcv.-Utsbottets Betänkande, N:e 11.
förra för Bevillningen ej erfordras. Om eldsvåda inträffar, af räknas vid
taxeringen den del af huset, som är uppbränd, och, i fall hela huset brunnit,
uppskattas endast tomtens värde, ända till dess huset åter blifvit uppbyggdt.
För verkställigheten häraf, åligger det ej mindre Allmänna Brandslods-
och Brandförsäkrings-Inrättningars Directioner, än, i afseende å Stockholms
Stads Brandförsäkring, Öfver-Stålhållaren, att låta upprätta oell infordra
förteckningar, så vidt förstnämnde Verk angår, länsvis författade öfver
de, under loppet af hvarje år, antingen beviljade nya Brandförsäkringar,
eller, i de förut varande, gjorde förändringar, jemte de å husen antagna
värden; skolande dessa förteckningar, inom Januari månads utgång
hvarje år, af vederbörande Directioner öfversändas lill Öfver-Stålhållaren
och Konungens Befallningshafvande i Länen, för att i räller lid kunna
Taxerings-Comiteerne tillställas,
§ 109.
Vid uppskattning af de hemman och bebyggda eller obebyggda lägenheter,
som ligga inom städernes områden, äfvensom den till städerne
hörande jord, med derå varande byggnader, värderas serskildt åbyggnaderne
och serskildt jorden efter enahanda grund för öfrigt, som för landlegendomar
är stadgad, med afseende likväl å den större afkastning, som
stadsjord vanligen gifver.
§ 110.
Efter slutad taxering, åligge Taxerings-Comiteen att, jemte en ur
hvardera af de tre öfriga Classerna, föreslå tre Borgare till Ledamöter i
Pröfnings-Comileen, hvilket i protocollet antecknas.
§ Hl
Sednast
inom lie veckor efter det Taxerings-Comiteerne i städfcrne
slutat sina förrättningar, skola protocoll, handlingar och längder af de personer,
som, enligt 103 §, blifvit förordnade att dem föra, vid bot af 1
B-dr lill stadens fattigförsörjning, för hvarje dag, dermed längre dröjes, ingilvas
till Magistraten, hvilken vid enahanda bot åligger, att samma handlingar
-
Bil. till Bev.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
65
lingar lill Konungens Befallningshafvande inom ålla dagar derefter insända.
Om en allmän Pröfnings-Comité i hvarje Län.
§ 112.
För alt granska Taxerings-Comileens åtgärder vid tillämpning af
denna stadga, skall i hvarje Län en Pröfnings-Comité hållas, som åligger
vidtaga alla nödiga rättelser, och, efter inhemtad noga kännedom, tillse, alt
fastighetsvärdet å landet, äfven med afseende på de skiljagtigheter, som emellan
Taxerings-Districten sig förete, alltid sättes till dess rättmätiga belopp,
men aldrig under den summa, som för hela Länet blifvit påräknad,
oeh i bifogade minimi-tariff är upplagen.
§ 113-
Denna Comité skall beslå af Landshöfdingen, som med rösträttighet
förer ordet, samt Tjugu Ledamöter, hvilka Landshöfdingen utser bland de
af Taxerings-Comiteerne föreslagna medlemmar, med Fyra af hvarje stånd
och elass; hvarvid iagttages, att icke flere från en Comité kallas, än Comitéernes
antal det medgifver, så att en circulerande ordning Comitéerne enielian,
så vidt sig göra låter, följes.
§ 114.
Lands-Kamereraren skall, såsom allmänt ombud, och för att meddela
upplysningar, vara tillstädes, utan rösträttighet, men med skyldighet att
märka, huruvida Kronans rätt vid laxer ingert'ne blifvit äagtlagen.
§ H5.
Pröfnings-Comiléen, som eger alt bålla sina öfverläggningar inom
slutna dörrar, sammanträde å tid och ort, som af Konungens Befallnings
-
Bih. till B. St. Prof. 1844. 5 Sami. 1 Afd. 5 Haft.
9
66
Bil. till Bev.-U tslcottets Betänkande, N:o IS.
hafvande utsattes, med iagttagande af två månaders rådrum, ifrån det laxeringarne
blifvit fulländade, på det besvär öfver Taxerings-Comiteernes åtgärder
må kunna bos Pröfnings-Comiteen anföras inom den tid, som bär
framdeles föreskrifves. Är Konungens Befallningshafvande af förfall hindrad
alt i Comileens göromål deltaga, an mäle det i underdånighet hos Konungen,
som, så vida det anmäldta förfallet godkännes, lärer täckas en annan
Ordförande i Nåder förordnaj men skulle förfallet inträffa så nära Siden
för Pröfnings-Comiteens sammanträde, att ett slikt serskildt förordnande
icke hinner att ankomma, sammanträde Comiteen och välje inom sig
Ordförande.
§ 116.
Sedan Taxerings-protocoll, handlingar och längder inkommit, utförde
Konungens Befallningshafvande allmän kungörelse, som innehåller dagen
för Pröfnings-Comiteens sammanträde, namnen å de utsedde Ledamöterne,
samt föreskrift för den, som af Pröfnings-Comiteen äskar någon rättelse, att
antingen förut hos Konungens Befallningshafvande, eller sednast klockan
Tolf å den dag, Comiteen sammanträder, skriftligen ingifva sina anmärkningar
vid den öfverklagade åtgärden, skälen till den rättelse, som sökes,
jemte hvad till upplysning och bestyrkande af förhållandet tjena kan.
§ 117.
Konungens Befallningshafvande utnämne, alt föra protocoll och längder,
en person, som icke i annan egenskap vid Comiteen skall vara närvarande,
och som af allmänna medel njuter arfvode, på sätt derom
stadgas.
De från serskilda district i Länet tillkallade Ledamöter njuta från
och till deras hemvist skjutslega för två hästar, samt tractamente En R:dr
för hvarje rese-dag, hvartill de, enligt gällande Rese-Reglemente, kunna anses
vara berättigade, äfvensom enahanda tractamente för hvarje förrättningsdag,
räknadt ifrån Comiteens sammanträde, till dess göromålen blifvit fullbordade.
Bil. till Bev.-Ulskottets Betänkande, N:o 11.
67
§ US.
De förändringar i taxeringen, som af Pröfnings-Comitéen göras och
i protocollet intagas, skola, genom utdrag deraf, meddelas Landskamereraren
och af honom utföras i serskild längd, sorn för hvarje skattskyldig,
hvilkens taxering blifvit förändrad, visar, både hvad vid taxeringen blifvit påfördt
och hvad Pröfnings-Comitén stadgat; kommande dessa längder att,
till Uppbördsmannens efterrättelse, taxerings-längden bifogas.
§ 119.
I Stockholm vare serskild Pröfnings-Comité, hvilken, under Ordförande
af Öfver-Ståthållaren, i dess frånvaro af Under-Ståthållaren, eller den,
Konungen i deras ställe i Nåder förordnar, med laglig rösträttighet, skall
bestå af Tre af Ridderskap och Adel, Tre Prester, Två af Stockholms Magistrat,
dem Öfver-Ståthållaren utser, Tolf rörelse-idkande Borgare, nemligen
Tre af Grosshandels-, Tre af Minuthandels-, Två af Fabriks- och Fyra
af Handlverks-Classéme, samt Fyra Slånds-personer.
Med valet af dessa sednare, så väl sorn Riks-Ståndens Ledamöter,
förhålles på det sätt, alt Taxerings-Comiten i dess plenum bland sina Ledamöter
utser Sex personer, nemligen En af Ridderskap och Adel, En Prest,
Tre Borgare och En Ståndsperson; hvarvid iagttages, att en af dessa utses
ifrån hvarje af Taxerings-Comitéens afdelningar, och afgifve TaxeringsComitéen
om detta utnämnande serskikle Protocolls-utdrag till hvartdera
af de väljande Stånden, samt till Magistraten för Ståndspersonerna, hvarefter
med valet af öfrige Ledamöter i Pröfnings-Comitéen förhålles, på sätt
om val af Ledamöter till Taxerings-Comité i Stockholm redan stadgadt är;
dock må till Ledamöter i Pröfnings-Comitéen icke flere, än här ofvan
nämndt är, inväljas af dem, som i årets laxerings-förrättning deltagit.
§ 120.
Till Protocolls-förande namne Öfver-Ståthållaren den, han tjenlig
linner, dock ingen, sorn i någon annan egenskap skall vid Pröfnings-Comitéen
vara närvarande. Kamereraren vid Ölver-Ståthållare-Embetet i Krono-uppbördsärenden
skall, utan rösträttighet, på sätt och i ändamål 114 §
68
Bil. till Bcv.-Ulsliottets Betänkande, N:o 11.
angående Landskamererare» stadgar, vid Pröfnings-Comileen vara tillstädes;
äfvensom Krono-Uppbörds-Commissariernes till nödige upplysningars
meddelande och längdernes förande^ böra tillstädeskomma. Öfver-Slålhållai
en utsätte tiden lill Pröfuings-Comiléens sammanträde, och giille allt, som
tillämpas kan, hvad om Pröfnings-Comilé i landsorterna blifvit lörordnadt.
§ 121.
Till kostnaders bestridande vid de hällne Taxeringa i ne, såsom lör
tryckte formulärer, Härads- och Läns-sammandrag öfver Bevillningen,
skjuts- och traclaments-penningar för Ledamöter i Pröfnings-Comileen, arf\
ode för protocolls-föranden derstädes, äfvensom till uppmuntran för slädcrnes
upphördsmän och Protocollsförande vid Taxerings-Comitéerne derstädes,
Häradsskrifvare och öfrige tjenstemän, hvilka vid mantalsskrifning
och taxering genom llit och noggrannhet gjort sig deraf förtjente, anslås
lin och en tredjedels procent af hela Länets Bevillnings-summa, hvilken
af Pröfnings-Comileen, innan den åtskiljes, fördelas. Jemte denna procent
får, till dessa kostnaders bestridande, af inflytande Bevillnings-medel serskildt
användas Tvåhundraljugu Riksdaler inom .Norrbottens Län och
Tvåhundrade Riksdaler inom Westerbottens samt Jemtlands Län; skolande
prolocolls-utdrag, som innefattar fördelningen, af Konungens Befallningshafvande
emotlagas, hvarefter summan af Riksgälds-Conlorets i Ränleriet
först inflytande medel utbetalas på en gång, i Ränleri-förslaget afföres, samt
i Landsboken, med biläggande af berörde prolocolls-utdrag, redovisas; ingen
efterräkning af Bevillnings-procenten lör föregående år eger vid beräkning
eller utbetalning rum, ulan skall Pröfnings-Comileen blott fördela
den procent, som å laxerings-årets Bevillning sig belöper.
Så väl för Mantals-Commissariernes och de, vid Taxerings-och Pröfnings-Comileerne
i Stockholms stad biträdande, personers tjenstgöring, som
ock till kostnaders bestridande vid taxeringar, bestas en procent af hufvudstadens
hela taxerade Bevillnings-summa, hvilken procent af PröfningsComitéen
fördelas; derom protocolls-utdrag, som innefattar fördelningen,
aflemnas till Fullmäglige i Riksgälds-Contoret, hvilka genast låta utbetala
summan, som i Contorets hufvudbok redovisas, hvaremot all den Bevillning,
som till uppbördsverket i Stockholms stad inflyter, skall, ulan afdrag,
lill Riksgälds-Contoret lefvereras.
Bil. till Bcv-Utskottets Betänkande, M 11.
69
Om edgång vid Taxeringar.
§ 122.
Ordförande med rösträttighet och Ledamöter, så i Taxerings- sorn
Pröfnings-Comité, skola, då de första gången träda i utöfning af de i denna
stadga dem ålagde göromål, aflägga följande Ed:
”Jag N. N. lofvar och svär vid Gud och Hans Heliga Evangelium,
alt jag, som Ordförande (Ledamot) i (Taxerings-) (Pröfnings-) Comité, skall
påföra hvarje förekommande skattskyldig person den beskattning, som hail
lior vidkännas, så att,under ett noga iagttagande af föreskrifter ne i nu gällande
Bevillnings-sladga, hvarken Kronan eller den skattskyldige förnärmas i
deras lillständiga rätt. Denna förbindelse skall jag på heder och samvete,
ulan ensidig afsigt och mannamon, redligen uppfylla; så sanni mig Gud
hjelpe till lif_och själ!”
Om skydd för Taxeringsman.
§ 123.
Ledamot af Taxerings- samt Pröfnings-Comité' njuta, i och för
utaf ningen af deras ka/l, enahanda skydd och säkerhet, sani uti /// Regeringsformen
oall yy § Riksdags-Ordningen är ät Riksdagsmän försäkrad.
Om ändrings sökande i Debiterings- och Taxeringsmul, samt om besvär
öfver ådömde böter.
§ 124.
Vill skattskyldig söka ändring i den Bevillning, som af debitering
beror, och, i den ordning, 80 § föresklifver, blifvit påförd, anmäle och
Inllfölje sin talan lius Konungens Befallningshafvande, inom två månader
lian den dag, debet-sedeln lått afhemtas, och vidfoge besvärs-skriflen ve
-
7i
Bil. till Bev.-Ulskoitets Betänkande, N:o ll
derbörligt betyg dera. Är den klagande missnöjd med Konungens Be~
faliningshafvandes Utslag, ege lian deröfver anföra besvär hos Kongl. Kammar-Rätten,
inom Trettio dagar från deraf erhållen del.
Besvär öfver Konungens Befallningshafvandes och Kongl. KammarRättens
beslut, i frågor rörande debitering, uppehälle ej uppbörden af hvad
påfördt blifvit, hvilket ovägerligeri bör gäldas, med rättighet likväl för den
skattskyldige att, efter vunnen lindring, kostnadsfritt hos vederbörande, mot
qvittens, återfå hvad för mycket blifvit erlagdt.
Med debitering förstås påföring af så väl personliga skyddsafgiften,
sorn allt hvad i öfrigt, enligt denna stadga, är bestämdt utsatt för person
eller egendom, och således ej på Taxeringsmännens pröfning beror.
§ 125.
Nöjes den skaltskyldige ej At Taxerings-Comites beslut, rörande egendoms
och lägenhets, verks och inrättningars värden, den inkomst Corniteen
ansett honom ega, eller den Class, uti hvilken han lill Bevillning etter
2:dra Art. i denna stadga blifvit taxerad, vare han då berättigad att
lios Pröfnings-Comiteen i Länet söka ändring och rättelse, på sätt 116 §
här ofvan förgskrifver. Öfver Pröfnings-Comiteens beslut må så väl af
Kronans Ombud som den skattskyldige anföras besvär, hvilka, ställde till
Kongl. Kammar-Rätten, skola, inom Tre månader från af beslutet erhållen
del, ingifvas, i Stockholm till Öfver-Stålhållaren och i orterne tili Konungens
Befallningshafvande, som dem, med hvad de dervid hafva att erinra,
ofördröjligen till Kammar-Rätten insända, alt i laga ordning behandlas.
Dock må besvären icke uppehålla uppbörden af hvad påfördt blifvit,
utan gånge dermed, som uti 124 § stadgas.
Har skattskyldig icke klagat öfver Taxerings-Comites åtgärd, men
Lands-Kamererare, Kronofogde elier Häradsskrifvare dervid anmärkning
gjort, oell finnér Pröfnings-Comiteen skäligt att antingen med anledning
deraf eller i öfrigt, utan föranledande af någre anmärkningar, Taxeringsmäns
åtgärder rätta, skall protocolls-utdrag, som upptager allt hvad för
besvärens anförande bör iagttagas, utfärdas och de skattskyldige behörigen
delgifvas.
Aila Expeditioner, i följd af Pröfnings-Comiteens beslut, utgifva?
kostnadsfritt.
Bil. till Bev.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
71
§ 126.
Kongl. Kammar-Rätten, som är Öfver-domstol i frågor/ hvilka angå
tillämpning af denna Författning, då någon vill öfverklaga Konungens
Befallningshafvandes beslut, skall dessutom tillkomma att endast upptaga
oell afgöra anmärkningar, som, vid revision af räkenskaperne, kunna förekomma
mot debitering, uppbörd och redovisning af Bevilinings-medlen;
och. må besvär öfver Kammar-Rättens beslut hos Kongl. Majit i underdånighet
fullföljas, enligt den hänvisning, som utslaget eller resolutionen
bör innehålla.
Konungens Befallningshafvandes och Kongl. Kammar-Rättens utslag
eller resolutioner, rörande debitering, skola kostnadsfritt meddelas den
klagande.
Ej må, af hvad anledning som helst, till Taxerings- eller PröfningsComites
handläggning, återförvisas mål, som af dessa Comite'er redan blifvit
pröfvade; eller Pröfnings-Comité besväras med förklarings afgifvande,
utan kunna, öfver besvär och anmärkningar i Taxerings-frågor, yttranden
och förklaringar, efter omständigheterna, infordras af Kronans Ombud vid
Pröfnings-Comitc^n, och af den enskilde, hvars rätt är i fråga.
§ 127.
Den, sorn ej nöjes åt Konungens Befallningshafvandes utslag, hvarigenom
han till böter blifvit fälld i något af de fall, som finnas uppräknade
ej mindre i denna Bevillnings-stadga, än uti de om mantals- och
skattskrifning gällande serskilda Nådiga Författningar, må ega att besvära
sig i Kongl. Kammar-Rätten, inom eller sist å Fyrationdefemte dagen efter
af Konungens Befallningshafvandes utslag erhållen del, communicationsdagen
oräknad, med iagttagande i öfrigt af hvad, angående böters nedsättning
vid ändrings sökande, i allmänhet är föreskrifvet.
72
Bil. till Bev.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
Art V.
Om Uppbörd, Afkortning, Undantag och Lindring samt Redogörelse.
Om Uppbörd.
§ 128.
Sedan Taxerings- samt Pröfnings-Comitéerne fulländat sina förrättningar,
skola ordentliga Uppbördsböcker, med deröfver förfallade sammandrag,
af Häradsskrifvare!! på landet samt Uppbördsman i städerne och vid
Regementena, genast upprättas, oell i Stockholm lill Uppbörds-Contoret, i
orterne till Lands-Gontoren inlemnas, inom den 1 November hvarje år,
tor att, efter undergången granskning, påtecknas ordres lill uppbörden, contrasignerade
i Stockholm af Kamereraren vid Öfver-Ståthållare-Embelet
för Krono-Uppbörds-Yerket, samt i orterne af Lands-Kamereraren.
§ 129.
Märadsskrifvaren åligger, vid ansvar, såsom för tjenstefel, alt, enligt
Lppbörds-boken, öfver all den Bevillning, som blifvit påförd, författa debetsedlar
så skyndsamt, att de, fyra veckor förr än uppbördsliden infaller,
kunna afliemtas bos någon inom socknen boende, hvilken om utdelningen
besörjer, och hvarom kungörelse skall till vederbörandes underrättelse utfärdas.
Länsmän, Fjerdings- och Sexman, som inom socknen bo, vare ovillkorligen
pliglige att, på Häradsskrifvarens begäran, dessa sedlar emottaga
och till en hvar, som sig anmäler, utdela. Regemenls-skrifvare eller
l pphördsman vid Regementet bör äfven inom nämnde tid lill Chefs-Embetet,
i och för behörigt delgifvande, aflemna debet-sedlar öfver Bevillningen
af Embets- och tjenstemännens löner, och i krigstid skola de tillställas
den hemmavarande Chefs-Expeditionen så tidigt, alt vederbörandes
ombud må, efter deras erhållande, få tillgodonjuta laga besvärstid.
§ 130.
Bil lill liei:. Utskottets Betänkande, N:o 11.
73
§ 130.
Debet-scdlarne skola specifikt, enligt hvarje artikel, upplaga hvad den
skatlskyidige för sig, hustru, harn och öfriga skattskrifne personer samt
tjenstehjon bör erlägga, jemte hvad honom i öfrigt för egendom, handtering,
rörelse och tjenst blifvit påfördi, i likhet med härvid bifogadt
formulär.
§ 131.
Skallskrifvaren må, till ersättning för debelsedlarne, njuta för hvar
och en, som ej öfverstiger Fem R:dr, En skilling; deröfver till och med
Femtio R:dr, Två skillingar; samt för debel-sedel af ännu högre summa,
Åtta skillingar; hvilken lösen i debet-sedeln intages. Likväl må, vid ansvar
såsom för tjenstefel, icke mera, än en debetsedel utfärdas för de
utskylder, som inom samma taxerings-district den skattskyldige påföras;
äfvensom serskilda debel-sedlar icke få utfärdas för sådane tjenstehjon,
som å husbondens förteckning blifvit upptagne.
§ 132.
Hvad, i anseende till debetsedlars författande för landet stadgadt
är, kommer äfven för Städernes Uppbördsman att gälla; skolande Magistraterne
på eget ansvar tillse, alt debet-sedlarne af de skallskyldige i
rätter tid kunna uttagas. — I Stockholm och Götheborg kommer att
härmed så förhållas, som serskildt förordnad! är, eller framdeles kan varda
stadgadt.
§ 133.
Efter erhållne Uppbörds-ordres och minst fjorton dagar före den,
lill Krono-Uppbördsslämmans företagande inom hvarje Län, bestämda tid,
skola Kr ono-fogdar ne till Konungens Befallningshafvande insända uppgift
å dagarna lili uppbördens förrättande; börande Häradsskrifvare» vid uppbördsstämman
vara närvarande, för att meddela behörig annotation å de
Bih. till R. St Brot, 1844. 5 Sami. 1 Afd. 5 Haft.
10
74
Bil. lill Bev.-UlskoUets Betänkande, Jtä 11.
.sihällskyldiges debetsedlar, enär derförutan uppbördsmannens qviltenee,
enligt uppbörds-författningarne, icke är gällande.
§ 134.
I Städerne skola TJppbörds-terminerne, efter förutgången anmälan
bos Öfver-Ståtbållaren eller Konungens Befallningshafvande, vederbörligen
kungöras och på vissa dagar, efter qvarter och nummer eller hvad annan
ordning inom hvarje stad kan vara vidtagen, af Uppbördsmannen, i närvaro
af en Magistrats-person, förrättas; kommande i Stockholm att dermed
förfaras, som vanligt och redan faslstäldt är.
§ 135.
Sedan Uppbördsstämman är ballen, kommer med restanliers indrilvande
och hvad dertill hörer att förfaras, såsom Förfatlningarne bjuda,
eller vidare kan vara stadgadt, så att alla utskylderne inom slutet al uppbörds-året
eller den 1 Maj må vara å vederbörlig ort redoviste och i Ränteriet
nedsatte.
§ 136.
Sjömanshusens föreståndare åligger alt för det vid Sjömanshuset
skattskrifne eller i deras rullor intagne sjöfolk debitera och uppbära bela
Be villningen efter denna Stadga, äfvensom öfrige personella Krono-utskylder,
till följd hvaraf de, både vid sjömäns utmönstring skola sådane algifter
dem för löpande året påföra och affordra samt vid afmönstringcn
för de förllulne åren af förtjenta hyror innehålla den så beskaffade Bevillning,
jemte öfrige personella utskylder, desse personer under deras frånvaro
erlägga bordt, så vida ej genom vederbörlig^ qvittencer styrkes, att
utskylderne å annor ort inom Riket guldne blifvit, antingen af sjöfolket
sjelfve eller deras redare; och skola Sjömanshusens föreståndare, i likhet
med andra uppbördsman, inom den 1 Maj och den 31 Augusti hvarje år,
genom stadens Magistrat de uppburna medlen bos Konungens Befallningshafvande
i Länet redovisa och leverera samt debiteringen verificera med
bifogade specifike sjömansrullor, som upptaga, jemte sjömännens namn, deras
hemvist och redare, och lill sjömännens in- och utmönstring bestyr
-
Bil. lill Bcv.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
kas, af hvilka milor bestyrkte utdrag för hvarje Län, hvartill sjömännen
höra, redogörelsen jemväl åtfölja, att ingå till Konungens Befallningshafvande,
som samma utdrag, jemte underrättelse derom, att medlen blifvit behörigen
redoviste, derefter med första tillsänder vederbörande öfrige Konungens
Befallningshafvande; kommande Sjömanshusens föreståndare att
för deras sålunda fullgjorda redovisning erhålla samina förmoner, sorn blifvit
andre debilerings-män förunnade och af dem åtnjutas.
Sjömän, hvilka bevisligen äro mantals- och skattskrifne på landet
för det år, under hvilket de sedermera anmäla sig hos Sjömanshusen till
sjöfart, skola påföras personella afgifterne, der de äro mantals- och skattskrifne,
samt Sjömanshusen af dem för samma år ega alt uppbära Beviilningen
endast efter 2:dra Artikeln, med skyldighet likväl att, vid redogörelsen
för sistnämnde Bevillning, bifoga bevisen, att de personella afgifterne
blifvit annorstädes påförde; kommande de, hvilka låtit hos sig skattskrifva
sådane sjömän, att ansvara för personella ulskyldernes erläggande
till vederbörande Uppbördsman.
Kustboer och andre, som idka sjöfart, utan att låta in- och utmönstra
sig å Sjömanshus, förbjudas vid enahanda ansvar, som för underlåten
uppgift till Taxerings-Comité är stadgadt, att begifva sig från orten på sjöresa,
förr än de derom anmält sig till anteckning hos Församlingens Pastor,
som meddelar denna uppgift till vederbörande Häradsskrifvare, hvilken
det åligger vaka deröfver, att Sjömans-Bevillningen varder sådane personer.
för de år, sjöfart af deni ulliaSj behörigen påförd, för alt uttagas
vid deras återkomst till orten.
§ 137.
Husbonde häfte för tjenstehjons, och mästare ansvare för bos honom
mantalsskrifven gesälls eller arbetares, jemte deras hustrurs och barns,
utskylder, med rättighet att, genom afdrag å gesällens eller arbetarens arbetsförtjenst,
derföre göra sig betald. Enahanda förhållande ege rum, i
afseende å gesäll eller arbetare, som 3:ne veckor före mantalsskrifning
från mästare allyttat, utan att sedermera låta sig skattskrifvas, då i slikt
fall betalningsskyldigheten drabbar den mästare, bos hvilken han sednast
under skatte-året arbetat. Till gesäll eller arbetare, som efter mantalsskrifning
alllyltat, lemne mästare bevis, att utskylderne blifvit innehållne;
och bör detta bevis af gesäll eller arbetare företes, då han hos vederbö
-
76
Bil till Bcv.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
rande auclorilet om pass anhåller, för ali sig lill annor orl begifva. Åliggande
det den mästare, hos hvilken han derefter först arbete erhåller,
att honom beviset affordra, eller ock, i saknad deraf, för utskylderne ansvara,
med samma villkor, som redan nämnde äro. Lika ansvar åligge och
lika rättighet tillkomme de personer, hvilka meddela sådane försvarssedlar
eller antagningsbevis, på grund hvaraf försvarstagaren är befriad ifrån att
taga årstjenst enligt Legostadgan; men innehar tjenstehjon, gesäll eller arbetare
egendom, handtering eller rörelse, som är beskattning underkastad,
ansvare sjelf lör den deraf utgående bevillning.
§ 138.
Husbonde häfte jemväl för dess landtbönders, torpares ochå egorne bosatte
arbetares krono-ulskylder vid bristande tillgång; dock att för de sistnämnde
denna ansvarighet icke eger rum, så framt med intyg genom sockenstämmo-protocoll
eller eljest behörigen kan styrkas, att de äro fattiga samt
ega så ringa, arbetsförmåga, att de icke kunna förvärfva nödtorftigt uppehälle
för sig och de sina.
§ 139.
Flytta tjenstehjon, landtbönder, torpare och arbetsfolk, eller byta de
bostad, sedan skattskrifningen verkställd är, vidkännes likväl förre husbonden
det förut stadgade ansvar för deras krono-ulskylder, med rättighet
att för desamma njuta ersättning af den, som dem sedermera under året
antagit.
§ 140.
Har skattskyldig efter mantals-skrifningen uppgifvit sin egendom till
borgenärer, eller dör han efter uppbördsårets början, skall, efter skedd bevakning,
bevillning gäldas af concursmassan eller sterbhuset, utan att utredning
eller slut behöfver afvaklas.
Bil. till Ber.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
77
Om Afkortningav.
§ 141.
Afkortning å Bevillning må ega rum endast: l:o för dem, som aflidit
före den 1 Maj, då uppbördsåret börjas, i hvilket fall den aflidnes
Bevillning, efter 1 Art. i denna Stadga, kommer att försvinna; men dör
tjensteman under årets lopp, eller erhåller han afsked, erlägges Bevillning endast
till den dag, då lönen honom eller dess sterbhus frångår; 2:o för gesäller
och arbetare, som före uppbördsårets början aflidit, då, jemte Bevillningen
efter Irsta Art., den Bevillning, hvartill den aflidne, enligt 2:dra Art., varit
taxerad, försvinner, och 3;o för elem, som icke magta påförde utskylcler
erlägga. Afkortning eger aldrig rum för den Bevillning, som af jord
eiler egendom utgå bör.
§ 142.
Afkortningslängd underteckne, med ansvar för rigtigheten, vid Regementen
och Corpser Chefen, i stad Uppbördsman, samt å landet Kronofogde
och Häradsskrifvare.
I stad skall denna Längd dessutom af Magistraten och minst tvänue
af Taxeringsmännen granskas, verificeras och unclerskrifvas. Å landet
skola Längderne å utlyste allmänna sockenstämmor uppläsas, då Pastor och
2:ne socknemän skola intyga, om något vid dem varit alt erinra samt huruvida
sädane förhållanden i afseende på arbetsfolk förekommit, som, enligt
138 §, befria jordegare ifrån ansvarighet för utskylderne.
Afkortnings-längderne skola derefter i Stockholm till Öfver-Slålhallaren,
i Länen till Konungens Befallningshafvande, aflemnas till ytterligare
pröfning och, om något dervid icke varder pamindt, till afföring i räkenskaperne
beordras.
78
Bil lill Bev.-Utskottets Betänkande, M il.
Om Undantag och Lindring i Beviliningen.
§ 143.
Från afgift efter l:sta Artikeln hefrias: l:o ynglingar, som vid Academier,
Gymnasier, Carolinska Institutet och allmänna Skolor idka studier,
samt Elever vid Technologiska Undervisningsanstalter; 2:o Manufacturister
och Fabriks-idkare i Eskilstuna fristad, så för egne personer, som för deras
hustrur och barn.
§ 144.
Befrielse från afgift enligt Esta och 2:dra Art. åtnjuta:
l:o I tjenst varande så väl som med rättighet till pension afskedade
gemenskapen af Indeldta och Värfvade Armeen till lands och sjös, jemte
Bålsmanshållet;
2:o Gemenskapen af extra roterade och conscriberade krigsfolket
lör det krigsår, då de gjort någon garnizons- eller fälttjenst; och skall, tili
bestyrkande af verklig tjenstgöring, när afkortning eller restitution sökes,
behörigen upprättad och underskrifven förteckning å manskapet lill Konungens
Befallningshafvande i orten af Chefen aflemnas.
Dock sträcke sig de uti dessa Wänne punkter stadgade undantag endast
till krigsfolkets egne personer;
3:o Upptagne fattige barn till den genom Kongl. Lego-stadgan af
den 23 November 1833 föreskrifne ålder, fattighjon eller sådane personer,
som njuta understöd af Barmhertighetsverk och allmänna Inrättningar, ehvad
de hafva försvar eller icke, svagsinte, bräcklige och andre, som äro
fattige och ega så ringa arbetsförmåga, alt de icke kunna förvärfva nödtorftigt
uppehälle för sig och de sina, äfvensom medellösa fångar;
4:o Invånarne i Särna Socken af Öster Dalarne;
Bil. till Bev.-Ulsliottcts Betänkande, N:o 11.
79
5:o Krono-nybyggare i Slöra Kopparbergs, Gefleborgs, Westerbottens,
Wester-Norrlands, Norrbottens och Jemtlands Län, under de första Femton
frihetsåren för sig sjelfva, hustrur och hemmavarande barn, men ieke
för tjenstefolk; torftiga krono-nybyggare måga under frihetsår tillgodonjuta
denna befrielse, äfven sedan de första Femton åren tilländalupit, efter den
pröfning af deras belägenhet, som Taxerings-Comiteerna skall åligga.
§ 145.
Befrielse efter 1 Art. njuta:
l:o Innehafvare af en eller flere tjenster, antingen utan lön eller inkomst,
eller hvars sammanräknade belopp ej öfverstiger Tvåhundrade R:dr,
med iagttagande af hvad 3:dje § föreskrifver; Auscultanter och extra ordinarie
tjenstemän af alla stater, hvilkas inkomster genom arfvoden eller
sportlar icke öfverstiga sistnämnde summa; de personer, hvilka af Staten
eller allmänna Verk åtnjuta pensioner, som icke öfverstiga Tvåhundrade
R:dr; afskedade oller blott caracteriserade personer utan tjenst och löneinkomst,
jemte studerande, hvilka för enskild undervisning icke hafva mer
än Tvåhundrade R:dr lön, äfvensom i beräkning af lönebelopp eller extra
inkomster icke upptagas å stat bestådde expencer och skrifvarhjelp; tractamente
under commenderingar utom station; fältaflöning i krig på längre
eller kortare tid; pensioner till delegare af Arméens, Amiralitets- eller Civil-statens
Pensions-inrältningar, samt alla andra Pensions-inrättningar, till
hvilka delegarne sjelfva bidragit eller hvilka från enskilda donationer härröra;
embets- och tjenstemäns respenningar och tractamenten i kronans ärenden,
äf vensom å stat uppförd häst- och båtlega samt beklädnads- och bevärings-anslag
för tjenstemän och betjente vid Tullverket; Häradsskrifvaies
Debetsedelslösen; Cassörers missräkningspenningar; Landt-Räntmästares
remisslage; Presterskapets så kallade proste-tunnor; reseunderhåll och arfvoden
i och för Riksdagar; det afdrag, som, då Embets- och Tjensteman
tillträder lön, innehålles under namn af begrafningshjelp, samt de af Off icerares
och Landshöfdingars löner utgående accords- ränte- och amorteringsafdrag
;
2:o Lagstadde drängar på landet och i städerna, torpare, lärlingar i
handel, handtverk, manufacturier och fabriker, allmogens hemmavarande
söner och mågar, såvida de ej drifva sådan handtering, rörelse och näring,
80
Bil. till Beve Utskottets Betänkande, N:o 11.
för hvilken Bevillning eger rum. Dock njute drängar, äfvensom hemma
varande söner och mågar, som på landel manlalsskrifvas hos inhyses- eller
backstuguhjon, stat-torpare, förr varande bönder, eller så kallade fördelstagare,
tjenstgörande eller afskedade krigsmän icke denna befrielse till godo,
utan taxeras enligt 27 §, med mindre vid Taxerings-Comiteerne utredes
och styrkes, att de af lagliga orsaker äro skattfrie, eller att de, för
husbönders och anhöriges oundgängliga biträde, vård och skötsel, äro behöflige;
hvilket Comiléernes intyg bör i Protocollet inlagas tili verification
för befrielsen;
3:o Personer, hvilka angifvit nyttiga uppfinningar, för den belöning,
sorn i sådant afseende ålnjutes;
4;o Kronans och Statens jemte andra till allmänt behof anslagna
byggnader, verk och inrättningar, hvarunder likväl icke må inbegripas sådane,
hvarigenom hyresmedel eller annan inkomst tili enskilde personers
eller corporationers verkliga förmon inflyta; den del af Städernas jord, sorn
är upplåten till aflöning åt sådana Städernes tjenstemän, hvilka till bevillning
för deras löne-inkomst sjelfve taxeras; district- och socken-magazin,
boställshus och sådana hus i släderne och på landet, som begagnas till boställen
för Barmhertighels-inrättningar, antingen boslälls-innehafvaren desamma
bebor eller icke;
5:o Skol-inrättningar, för den afkomst, som de, i följd af gåfva eller
testamente, åtnjuta från jordegendomar på landet, så länge den för
dessa egendomars fulla värde belöpande Bevillning af desammas egare betalas;
dock alt de tjenstemän, hvilka af sådan afkomst njuta lön, böra för
densamma erlägga Bevillning, då den öfversliger Tvåhundrade R:dr, efter
stadgad förvandlingsgrund;
6:o Spar-Banker, såsom, varande af allmän nytta;
7:o Bokhandlare, som icke anses hafva Tvåhundrade R:dr inkomst
-
§ 146-
Bi/, till Bev.-Utskottets Betänkande, N:o II
81
§ 146.
Sedan i 35 § allmänna bolag blifvit Bevillning ålagd, genom förerskrifven
afgift å utdelningen, följer deraf, att vidare Bevillning ej kan påföras
de synbara lillhörigheterne under dessa Bolag, såsom redan beskattade.
Af sådan anledning skall Bevillning jemväl afkortas, enär, till viriilande
af säkerhet och reda för Statens inkomster, Bevillning måst påföras
eller erläggas af hemman, verk och lägenheter, som Rikets Academier lili-,
höra, i den mon det behörigen styrkes att inkomsten deraf antingen är anslagen
lill lön för vederbörande Embels- och Tjenstemän, och således, enligt
2 § af denna Stadga, redan beskattad, eller, lill betäckande af andra
genom Academiens Stat och v ederbo randes förordnanden fastställda behof
blifvit beräknad och använd.
f § 147,
De af allmogen, sorn ega eller bruka hemman, hvilkas värde icke
öfverstiger Ett tusende R:dr; torpare, gerningsmän, inhyseshjon, bruks- och
fabriksarbetare å landet, arbetskarlar så å landet som i Städerna3 fiskare
på landet, fiskare och sådane torflige personer i städerne, som ej äro borgare,
så väl som förenämnde personers enkor, samt gemenskapens hustrur
och enkor skola, enär de hafva fyra barn och derutöfver, af ett eller llere
giften, under Femton år, i den ålagde Bevillningen njuta ett afdrag affyra
skillingar för hvarje barn, hvarjemte föräldrarne för mantalspenningar äro
11 ika Hade. I läradsskrifvaren upplage sådana minderåriga barn i mantalslängd
till namn, födelseår och äfven födelsedag för det äldsta af de minderårige,
samt utföre i de tvänne tillökta columner främst deras antal, sorn
få eftergift på nämnde grund för mantalspenningar, och dernäst de barns
antal, för hvilka Bevillnings-afdraget åtnjules, då mantalslängden kommer
att ligga till grund för afkortningen.
Bik. till R St. Prof, 1844, 5 Sami. 1 Afd. 5 Hälft»
ti
82
Bil. lill Bcc.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
§ 148.
Allmogen i Herjeådalen, samt Öster- och Wesler-Dalarne, nemligen
Ofvan- och Nedan-Siljans, samt Westerdahl fögderi, och Gagnefs socken af
Säthers fögderi uti Stora Kopparbergs Län, äfvensom innebyggare i Elfdals
och Fryksdals Finnskog uti Carlstads Län varda ifrån Bevillning efter
l:sta och 2:dra Art. till hälften befriade; de åter af allmogen i Kopparbergs
Län, som afbörda sig mantalspenningarne med kol till Stora Kopparbergs
Bergslag, njuta befrielse till hälften af Bevillningen endast efter lista
Art.; hvarjemte de, som icke deltagit i extra grufvuhjelpen, men äro ålagde
att utgöra grufvu-hjelp till Löfås Silfververk samt den så kallade Kungsgärds-hjelpen,
förskonas, så länge dessa onera fortfara, lian en fjerdedel af
Bevillningen efter lista och 2:dra Art., med mindre än att de på ofvan
anförde grund njutit lindring lill hälften från personella afgiften, då den
icke vidare deni efter lista Art. kan tillgodokomma. Befrielse till hälften
af Bevillningen efter lista Art njuta, intill nästa Riksdag, Fiskare i Bohus
Län, sorn icke ega jord, idka näring eller hafva annat yrke; samt. de af
allmogen i Westerbottens, Norrbottens och Jemtlands Län, äf vensom fjelltragterne
i Wesler-Norrlancls Län, h vilka, enligt taxeringsmäunens pröfning,
anses deraf vara i behof. i Östersunds stad bosatte Borgare, hvilka
der idka rörelse och näring, njuta, likaledes intill nästa Riksdag, efter enahanda
pröfning af taxerigsmännen, eftergift till en tredjedel af hvad Femte
Classens städer, efter 2;dra Art. af denna Stadga, utgöra.
§ 149.,
1 Staden Wenersborg må, i anseende till den Staden öfvergängna
eldsvådan, alla tomter, hus och byggnader befrias ifrån Bevillning; och
kommer denna lindring alt intill nästa Riksdag fortfara.
§ 150.
Från Bevillning, beräknad efter läslelalet, fritages skepps-redarc för
det år fartyg bevisligen legat i hamn obegagnadt,
Bil till B st.-Utskottets Betänkande, N:o 11,
83
Oro Redogörelsen.
§ 151.
De instruclioner och förordnanden, rörande räkenskaperna öfver
Kongl. Majlis och Kronans lill Stals-Verkel anslagne räntor, samt. uppbörden
och redovisningen, som nu äro gällande eller framdeles kunna ulfär
das, skola jemväl i allt, som angår Beviliningen, lända Uppbördsman och
de flere vederbörande till ofelbar efterlefnad. Dock må, i landsböcker och
läkningar, Beviliningen och öfrige Riksgäldskontoret tillslagne fonder icke
sammanblandas med Stats-Contorets och andra
§ 152.
Öfver hela Beviliningen efter denna Stadga skall, för Stockholms stad
af Krono-Uppbörds-Kamereraren, och för Länen af Lands-Contoren, vid ansvar,
upprättas sammandrag i nogaste öfverensstämmelse med de härvid
bilagde Formulärer, hvarvid största uppmärksamhet bör användas, att alla
uppgifter blifva med verkliga förhållandet enlige, hvilka sammandrag af
Öfver-Ståthållaren och Konungens Befallningshafvande till Riksgäldskontoret
insändas inom Januari månads slut under uppbördsåret.
Dessa sammandrag skola i Riksgäldskontoret på det nogaste till
summorna granskas, och om, vid jemnföreise af föregående årens sammandrag,
olikheter skulle finnas i antal af hemman, lägenheter och räntor eller
andra uppgifter, som lill rättelse tjena, skola vederbörandes förklaringar
deröfver infordras, hvilka vid sammandragen biläggas, samt derefter, jemte
sammandragen, ötverlemnas till Kammarkollegium, för att pröfva felens
beskaffenhet och hvad ansvar derå följa bör. Sedan förrberörde handlingar
blifvit till Riksgäldskontoret återställde, upprättas derstädes ett General-sammandrag
öfver Beviliningen, hvilket genom trycket ulgifves.
§ 153.
På det hvarken Uppbo; dsmännen må ådraga sig balance, eller den
skattskyldige åsamka sig flere års rester, skall det åligga det Embetsverk,
Bil. till Bev.-Liskollclt Betänkande, .V:o 11.
Ii vilket, jemnlikt Instruction och Författningar, inseendet öfver Uppbördsverket
i hela dess vidd är uppdraget, att, enär af de årligen inkommande
berättelser inhemtas eller af Fullmäglige i Rikgälds-Contoret anniäles, att
restanlierne på något ställe, utan uppgifven serdeles giltig orsak, stigit till
mera, än vanlig höjd, genast låta, genom Konungens Befallningshafvande i
orten eiler annan vederbörligen förordnad person, behörige rest-ransa k n ingar
anställa, samt, derest vårdslöshet, fel eller försummelse hos någon Uppbördsman
förmärkes, utan allt uppehåll, låta den felaklige tilltala och lill
lagligt ansvar befordra; äfvensom Embetsverket åligger vidtaga sådana anstalter,
att de befunne restanlierne med möjligaste skyndsamhet indrifvas.
Bil. till Rev.-Visko It el i Betänkande, .Y:o 11.
S5
Tariff öfver värdet å Hemman, som innehafves under egande-rätt,
samt de i 2 Ari. 20 § af Bevillnings-Sladgan omförmälde Hemman, hvilket
värde hvarje år, intill nästa Riksdag, icke får för något Län, uppskattas
lägre än här utsattes.
11  11
Minsta värde.
Pedr
sk.
Upsala Län . . . . , . . ,
11,328,525
—
Stockholms dito .......
16,398,360
.—
Södermanlands dito ......
11,394,000
——
Östergöthlands dito ......
20,898,090
—
Gottlands dito .......
2,844,180
—
Calmar dito ........
11,832,300
—
Ölands dito ........
2,112,120
—
Blekinge dito .......
7,431,435
—
Jönköpings dito
9,164,385
Kronobergs dito .......
7,819,290
Christianstads dito .......
11,340,675
Malmöhus dito ......
19,215,855
Hallands dito .......
6,723,450
.
Götheborgs dito .......
9,190,215
—
Elfsborgs dito .......
12,901,725
Skaraborgs dito .......
17,924,535
—
Nerikes dito .......
8,223,570
Wermelands dito .......
14,155,560
Westmanlands dito
10,588,230
—
Kopparbergs dito .......
6,759,855
—
Gelleborgs dito .......
4,744,035
—
Wester-Norrlands dito ......
6,125,805
—
Westerbottens dito ......
1,469,790
Jemtlands dito .......
1,294,830
Norrbottens dito . . . . .
1,219,185
—
Summa J 233,100,000|
86 Bil. tili Bd.-Utskottets Betänkande, N:o 11.
Tariff
till Repartilion af Salu-Accis-ersältningen vital Släderne.
R:dr
Rith-
Slockholm
» a •
7,500
Transport
io,480
Gölheborg
• •
800
Westervik
—
Första
Classen.
Ystad ....
35
Örebro ....
—
Gelle
• • •
110
Norrköping
300
Fjerde Classen.
Andra
Classen.
Arboga ....
60
Calmar
•
110
Christinehamn .
40
Carlskrona
•
400
Halmstad ....
20
Malmö
.
160
Hedermora
—
Upsala
•
340
Helsingborg
65
besterås .
.
190
Hernösand
—
Vv isby
• O •
70
Hudiksvall
—
Tredje
Classeu.
Köping ....
50
Luleå ....
—
Borås
20
Mariestad
20
Carlshamn
70
Piteå ....
Carlstad .
• • »5®
35
Sala ....
.
Christianstad
90
Sundsvall
Fahlun
—
Söderhamn
15
Jönköping
50
Söderköping
25
Landskrona
85
Umeå ....
Linköping
100
Wadstena
30
Lund
—
Warberg
20
Nyköping .
50
Wenersborg
25
Uddevalla
Wexiö ....
—
Transport
10,480
Transport |
10,00.)
Bä. till Bev.-Utskoltcts Betänkande, N:o 11.
87
i R:dr
R:dr
Transport
10,885
Transport
Marstrand
Nora ....
11,020
20
Femte Classen.
Norrtelje ....
Philipsstad
25
25
Sigtuna ....
.—.
Alingsås
t • •
Skanör med Falsterbo
■—
Askersund
• • •
25
Skara ....
.—
Cimbritshamn
—
Skenninge
25
Eksjö
15
Sköfde ....
5
Engelholm
5
Strengnäs ....
—
Enköping
—
Strömstad
—
Eskilstuna
—
Säther ....
—
Falkenberg
—
Södertelje ....
-—
Falköping
—
Sölvitsborg
—
Grenna
—
Thorshälla
■—
Hjo
—
Trosa ....
Ronge 11
■—-
Ulricehamn
Kongsbacka
15
Wimmerby
Laholm
—
Åmål ....
10
Lidköping
50
Öregrund ....
—
Lindesberg
25
Östersund
—
j Mariefred
—
Östhammar
—
I
T rausport j 11,020
Summa B:co R:dr
11,130
STOCKHOLM, ei.méh & cnANSEacs tryckeri, 1844.
Be villian"s-Utskottets Betänkandej N:o 12.
I
N:o 12.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 8 Nov., kl. i e. m.
Betänkande, angående Tullbevilln ingen.
Bevillnings-Utskottet åligger, jemlikt 3i §. Riksdags-Ordningen och
6o §. Regerings-Formen, att hos Rikets Ständer uppgifva grunderne och
sättet för utgörandet af den bevillning, Stats-Verket eger påräkna af tullen
å inkommande och utgående varor.
Vid fullgörandet häraf har Utskottet haft ätt taga i betraktande dels
Kongl. Majlis till Rikets Ständer allåtna och af dem lill Utskottet öfverlemnade
Nådiga Skrifvelse af den G Augusti innevarande år, angående tulltaxan,
dels de inom de serskilda Riks-Stånden i ämnet väckta, till Utskottet remitterade,
motioner, och dels underdåniga ansökningar om nedsättning i gällande
införsels-afgifter å dubbleradt bomullsgarn samt å hornplatter och
oarbetadt horn, hvilka ansökningar, efter att hafva blifvit af Kongl. Majit
afgjorde, Chefen för Kongl. Finance-Departementel på Nådig befallning öfverleinnat
till Utskottet, för att, jemte vederbörandes öfver dem afgifna underdåniga
utlåtanden, vid tull-regleringen tjena till upplysning.
Uti den ifrågavarande Nådiga Skrilvelsen har Kongl. Majit, enär så
väl grunderna för tull-bevillningen, som de speciella bestämmelserna i den
under den a3 October 1841 utfärdade tull-taxa så nyligen varit föremål
för granskning, och Kongl. Majit i öfrigt ansåge denna för både stats-inkomsterna
och inhemska näringarna vigtiga författning böra så sällan som möjligt,
och icke utan verkligt behof förändras, föreslagit Rikets Ständer att
för den påföljande tiden till nästa Riksdag i de väsendtligaste delar bibehålla
berörde tull-taxa, med iagttagande af de jemnkningar, förklaringar och
ändringar, serdeles hvad utförsels-tullen beträffar, som, af omständigheterna
påkallade, redan blifvit af Kongl. Majit vidtagne, enligt derom af trycket utgångna
allmänna kungörelser och cirkulär-bref; äfvensom, hvad serskildt
beträffar frågan om spanmåls-tullen, Kongl. Majit gifvit Rikets Ständer tillkänna,
det Kongl. Majit funne allt skäl vara för handen till bibehållande
af nu gällande tull-bestämmelser för denna nöd vändighets-artikel, under ytterligare
tre år, eller till 1847 års slut, under enahanda vilkor, som Rikets
Bih. till R. St. Prut. 1844' $ Sami. 1 AJd. 6 Haft. I
2
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.o 12.
Ständer vid sista Riksdag medgåfvo, i afseende på dispositionen af den föl'
utländsk spanmål inflytande tull.
I anledning af denna Nådiga Skrifvelse, hafva yttranden blifvit afgifne
dels hos Vällofl. Borgare-Ståndet af Herrar Petre' och Norin, hvarigenom
yrkats, att, ehuru täta ombyten af tull-bestämmelser voro skadlige
och således borde undvikas, deraf dock icke följde, att rättelse nu ej borde
göras, der betydligare misstag vid förra Riksdagen förelupit, hvilket isynnerhet
syntes gälla om sockrets drawback; och dels hos Hederv. BondeStåndet,
hvarest af Matts Pehrsson från Stockholms Län blifvit yrkadt,
att, utan afseende å hvad i ofvanberörde måtto är vordet i Nåder föreslaget,
men med uppmärksamhet deremot å det origtiga och för landet skadliga
uti vårt nuvarande tullsystem, alla förbud måtte ur tull-lagstiftningen
försvinna, samt en omsorgsfull granskning egnas åt frågan om den skyddstull,
som kunde för hvarje artikel behöfvas, i hvilket afseende borde såsom
allmän regel antagas den classification för tullafgifterna, som i8a3 års Ständer
stadgade, dock att införsels-tullen äfven för sådana varor, som i tillräcklig
myckenhet och godhet uti riket tillverkas, icke beräknades högre än
20 procent, hvaremot för alla rudimaterie endast borde erläggas recognitions-afgift,
derest de äro till förädling eller förbrukning behöflige samt lyxartiklar
icke beläggas med högre tull, än 10 procent; och att utförsels-tullen
borde på all tillverkning endast vara en låg recognition, samt på allt råämne,
äfven om det inom landet kan åstadkommas, högst 20, men i
allmänhet icke mer än omkring 10 procent af värdet. I öfrigt borde tullafgifterna
och hela tull-systemet lämpas efter de Norrska, på det icke en
för stor olikhet skulle göra in- eller utförsel öfver Norrska gränsen till en
serskild näring, till skada för våra inländska handels-förhållanden.
För den händelse åter, att dessa grunder icke blefvo antagne, har
alternativt föreslagits:
1:0 om införsels-förbud bibehöllos: att de måtte utsträckas till alla
natur-producter, som i riket kunna åstadkommas, såsom spanmål, kreatur,
ved, träd-arbeten och jern-arbeten af alla slag, victualier, spriter, bränvin
o. s. v., emedan rättvisan fordrade, att, om en näring skall genom lag vara
monopoliserad, alla borde vara det;
2:0 om utförsels-förbud bibehöllos: att sådant måtte, på enahanda
grund, bestämmas för alla våra råämnen, för spanmålen lika såväl som för
taekjernet;
Bevillnings-Utsktlets Betänkande, N.o 12.
3
3:o om deremot förbuden afskaffades, men det såkallade skjdds-sj~
slemetj medelst hoga tullar, i stället antoges, och följaktligen afgifterna å väfnader
och å sådana effeeter, som äro för den jord- och bergsbruks-idkande
befolkningen hehöllige, fortfarande komme att hållas vid 5o till 100 procent
af varans värde, att lika hög införsels-tull måtte åsättas alla landtmanna-producter,
skogs-alster, hergs-effecter, fisk-varor o. s. v., eller t. ex. för
Ved, björk- 4 R:dr.
ek- och hok-, 3 R:dr 16 sk.
tall- och gran- 2 R:dr 32 sk. och
all annan, 2 R:dr 16 sk. B:co.
Fisk, all slags utländsk, lika belopp, som den, enligt priscouranter och consulat-bevis,
gäller å de utländska orter, hvarifrån den utföres, men
utförsels-tullen å inhemsk vara deremot bestämmas till 5o procent
af hvad den per medium under föregångna året gällt i städerna Stockholm
och Götheborg; hvarvid serskildt för saltad eller inlaggd Strömming
blifvit föreslaget, vid införsel, 6 R:dr 32 sk., och vid utförsel
1 R:dr 16 sk. B:co tunnan.
Fläsk, vid införsel erläggas 3 R:dr B:co lispundet samt i utförsels-tull 5o
procent af hvad varan i medeltal under föregångna året gällt i städerna
Stockholm och Götheborg.
Kött, färskt 2 R:dr 24 sk. lispundet, saltadt 20 R:dr tunnan och torkadt
eller rökt 4 R:dr lispundet i tull vid införsel, samt vid utförsel 5o procent
af hvad varan per medium kostat under föregångna året i Stockholm
och Götheborg.
Och har, under den discussion, sorn detta yttrande föranledde, dervid
de i detsamma framställda åsigter understöddes af Johan August Zetterberg
och Mathias Hjort, men bestriddes af Nils Strindlund, med hvilken
flere af Ståndets Ledamöter förenade sig, det speciella förslag blifvit af
Pehr Pehrsson från Örebro Län framstäldt och af en del öfrige Ledamöter
biträdt, att tackjern måtte tillåtas till utförsel mot hälften af den för Stångjern
bestämda utförsels-tu 11.
De genom serskilda protocolls-utdrag från de respective Riks-Stånden
öfverlemnade motioner hafva till större delen funnits vara af så blandadt
innehåll, i det de ofta på en gång innefattat allmänna grunder och
förslag till speciella bestämmelser, hvilka sistnämnde jemväl icke sällan afsett
flere serskilda varuslag, att Utskottet varit tväbogse om lämpligaste
sättet för deras refererande. Utskottet har emedlertid trott, att, med åsi
-
4
Bevillnings-Utskottets Betänkandej N.-o 12.
dosättande af allt afseende å tiden när eller frän hvilket Iliks-Stånd, motionerna
ankommit, härvid borde iagttagas, att, så vidt möjligt varit, de,
som innefattat allmänna grunder, sammanföras och först omförmälas, samt
att af dem, som äro af en mera speciel syftning, de förekomma i ett sammanhang,
som röra samma ämne.
De ifrågaställa motionerna äro följande:
af Peter Classon från Elfsborgs Län och Nils Strindlund från Westernorrlands
Län, hvilka hvar för sig hemställt, att gällande tull-laxa måtte i allmänhet
förblifva oförändrad intill nästa riksdag;
af Herr Prjtz, L. yl., som ansett Utskottets åtgärder vid tull-taxan höra
inskränkas till endast sådane förändringar deri, som kunde fördelaktigt
inverka på rikets financiella ställning, och till rättelser i öfrigt af de mest
constaterade missförhållanden, samt att i sådant afseende följande bestämda
grunder måtte tillämpas:
1:0 Utförsels-tullen nedsättes eller borttages å sådana inhemska producter,
hvilkas export hör befrämjas;
2:0 Införsels-tullen förhöjes å varor, som bestämdt kunna hänföras till
lyxartiklar, äfvensom å de slöjdealster, hvarmed den inhemska fabricationen
kan tillfredsställa behofvet, utan att de äro af beskaffenhet att lätt kunna
insmugglas; men nedsättes deremot å dem, som inom ett litet utrymme
eller en ringa qvantitet innefatta etL stort värde, och som af hög tull ovilkorligen
göras till föremål för oloflig införsel;
3:o Förhud borttaees mot en för inhemska näringars och industrigre
o
o o
nars hehöfliga skydd lämpad tillräckligt hög tull å sådane varu-articlar, som
för landet utgöra ett verkligt behof, hvilket ej af inhemska produclioncn
eller fabricationen kan tillfredställas; samt
att, med antagande, att förbud komme att qvarstå i flere articlar,nu,
likasom vid sista Riksdag, en eventuel tull borde bestämmas för sådane
varor, som förblifva underkastade förbud, för det fall, att Kongl. Maj:t skulle
tinna nyttigt upphäfva förhud mot åsätt allde tull;
af Herr Kock, C. J., som, till undanrödjande af möjligen skiljaktiga
åsigter angående vidden af det i 3i §. Riksdags Ordningen Bevillnings-Utskottet
anvista åliggande, i händelse motioner i sådant sylte från Riks-Ståndet
utehlefvo, samt for att genast försätta Utskottets Tull-afdelning i ändamålsenlig
verksamhet, yrkat, att Utskottet måtte gå i befattning med granskning
och fördelning af de hevillnings-medel, sorn efter tull-taxan påräknas
ingå och dervid till ledning antaga vissa bestämda grunder, i hvilket afse
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande, IV.-o 12.
5
ende enahanda förslag blifvit framstäldt, som det af Herr Prytz gjorda,
här nyss förut omförrnälda; och hafva Herrar Arnberg, J. A., Werrn,
C., och Lagergren, P. J., i anledning häraf yttranden afgifvit;
af Herr Printzensköld, C., som, enär af den betydliga silfver-uttagningen
ur Banken under de sista åren och silfrets utförande ur landet funnes
ådagalagdt, till hvilken oerhörd höjd varu-införseln stigit under dessa
år, och huru angeläget det vore, att genom lämpliga åtgärder inskränka och
minska densamma, om ej realisationens bestånd allvarsamt skulle sättas i
fara, för vinnande af ett sådant ändamål hemställt, att rättigheten att förtulla
lyx- och andra manufactur-varor måtte inskränkas till endast ett färre
antal stapelstäder; i anledning hvaraf såväl Herr Prytz, L. A., som ock
ytterligare motionären sjelf sig yttrat;
af Herr Lundelius, L. W., som enär införandet af utländska lyx-artiklar
undergräfde landets välstånd och de inhemska näringarna, hvarigenom vidare
sedelörderfvet och brottsligheten tilltoge, föreslagit:
1:0 att större delen af alla öfverflöds-artiklar, och deribland specielt
barnleksaker, måtte till införsel alldeles förbjudas;
2:0 att andre handtverks- och manufactur-artiklar borde beläggas med
så hög tull, att de derigenom förbjöde sig sjelfva till införsel; samt
3:o att, på det tulltaxans verkställighet ej måtte blifva en nullitet genom
brist på cöntroller, de handtverks- och manufactur-artiklar, hvilka
kunde blifva till införsel lillå Ine, skulle få införas till endast några få
hamnar, der controller kunde etableras, hvilket icke vore på alla införselsställen
möjligt;
af Andreas Bengtsson från Jönköpings' Län och Nils Gustaf
Nilsson f run Östergöthlands Län, af hvilka den förre, med anledning deraf,
att importen under de sednare åren vida öfverstigit landets export,
hvilket förhållande vållat penningebrist samt fattigdom och nöd, yrkat vidtagande
af nödige mått och steg till det ondas botande och i sådant afseende
föreslagit, att dels förbud dels till nedannämnde belopp förhöjda tullafgifter
måtte stadgas för införsel af följande artiklar, nemligen:
Agat, oarbetad och arbetad, förbud, eller ock 5o procent.
Alun, Romersk och andra slag, 5o procent.
Askar och dosor af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade
ämnen, förbud.
Band, sammets-, förbud, eller ^5 procent;
andra slag, nemligen Siden-, Halfsiden- samt Bomulls-, Ylle- och
linne-, likaledes helst förbud, men eljest 66? procent.
6
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N.o 12.
Ben, Elfenben, oarbetadt 25 procent och arbetadt, förbud.
Bilder, gjutne, huggne eller formade, som utgöra konslnärsarbeten, io
procent;
andra slag, 66? procent.
Bildthuggeri-arbeten af träd och architectoniska arbeten, förbud.
Bleckslagare-arbeten, ej specificerade: olackerade och lackerade, förbud eller
ock minst 5o procent.
Blommor, artificiella och delar deraf, förbud.
Blår, Lin- i5 R:dr per Skepp.
Borstar, förbud.
Broderade arbeten: af guld och silfver äkta och oäkta samt andra slag, 75
procent.
Brännvin och sprit af alla slag, förbud, eller ock 66? procent, eller i R:dr
16 sk. kannan för Holländsk Genio vre och för arrack af till och med
12 graders styrka samt 7Ö procent å gällande tullvärden för öfrige
nu till införsel tillåtne slag.
Gafle, 4 sk* Per ti,
brändt och alla till cafle-surrogat användbara brända växter, 8 sk. ti.
Confiturer, förbud.
Gobolt-, malm och metall, 5o procent, eller 1 R:dr 24 sk. ti för det förra
och 8 R:dr ti för det sednare slaget.
Decorationer, Platåer med tillbehör, äfvensom ornamenter ej specificerade,
förbud eller ock 100 procent.
Dricka, Porter samt Öld och andra slag, förbud.
Fläsk, 66? procent eller 2 R:dr Lisp.
Flätor till hattar, 5o procent eller 6 R:dr 3a sk. ti.
Fransar, Galoner och Snören af alla slag, förbud.
Gardiner, Rull-, af målad bomullsväfnad, förbud.
Garn, Bomulls-, färgadt, turkiskt rödt 10 sk. ti, allt annat 24 sk. ti.
Camél-, ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt 12 sk. ti;
färgadt, tvinnadt eller dubbleradt 1 R:dr ti.
Kamulls- eller Redgarn: ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt 1 2 sk. ti\
färgadt, tvinnadt eller dubbleradt 1 R:dr ti.
Linne-, ofärgadt 18 sk. tifärgadt
3a sk. ti.
Segel- och Bind 16 sk. ti.
Gippsarbeten, ej specificerade, förbud.
B evil In ings-Ut skottets Betänkande, N:o 12.
7
Glas, af alla slag, 5o procent, men förbud för Ljuskronglas samt Spegelglas,
rå och oslipade, eller s. k. glas-ämnen.
Handskar af alla slag, förbud eller och 100 procent.
Hattar af alla slag, 100 procent.
Hudar och Skinn, som ej inbegripas under Pelsverk: oberedda, torra, 4 sk. U.
Humla, 2 R:dr 24 sk. Lisp.
Häktor, bakar och hyskjor, förbud.
Hängslen, förbud.
Kläder af alla slag, förbud.
Knifvar, bords- 66? procent.
Kopparstick, Estamper och Lilhografiska arbeten, 16? procent.
Korgar af alla ämnen, 66? procent.
Korgmakare-arbeten, ej specificerade, 66? procent.
Kreatur: Hästar utom Hingstar, 16 R:dr 32 sk. st.
Oxar 16 R:dr 32 sk. st.
Kor och Ungboskap, 6 R:dr st.
Käppar, alla slag, 5o procent.
Kött: färskt 1 R:dr Lisp.
saltadt 10 ll:dr tunnan.
torkadt eller rökt 1 R:dr 32 sk. Lisp.
Lackerade arbeten af alla slag, förbud eller ock 100 procent.
Lampor af sammansatta, eller, såsom arbetade ej specificerade ämnen, ^5
procent.
Likörer, förbud.
Lin, ohäckladt, 5o procent, eller 2 R:dr Lisp.
liäckladt, 5o procent, eller 4 Kdr Lisp.
Ljus, alla slag, förbud.
Ljuskronor, alla slag, förbud.
Läder-arbeten, ej specificerade, lackerade, förbud.
Marmor, arbetad, ej specificerad, 5o procent.
Metaller, sammansatta:
Brons: oarbetad 66 R:dr 3a sk. Skepp.
arbetad, alla slag, 75 procent.'
Messing, arbetad, alla slag, gjuten, smidd eller pressad, oäkta Lahn
derunder inbegripen, förbud eller ock 100 procent.
Pinschback, Tomback och andra ej specificerade, arbetade alia slag, 7b
procent eller 3 R:dr ti.
8
Beiillnings-Utskottets Betänkande, N.o 12.
Ost, alla slag, 75 procent eller 3 R:dr 12 sk. Lisp.
Papparbeten, alla slag,
olackerade 5o procent eller 24 sk. U.
lackerade 5o procent eller 36 sk. gf.
Paraplyer, 66? procent.
Portföljer, Taskböcker, Ridik yler och Nattsäckar, y5 procent.
Sadclmakare-arbeten_, 7b procent.
Skomakare-arbeten, af alla slag_, förbud.
Sköldpadd, arbetad, 20 procent eller 10 R:dr U.
Slöjdevaror, eller Fabriks-, Handtverkeri- och Manufacturvaror, i taxan ej
nämnde, förbud, eller ock 100 procent.
Sminckflor, 25 procent eller 1 R:dr 12 sk. U.
Smör, 75 procent eller 3 R:dr 36 sk. Lisp.
Solfjädrar, förbud.
Speglar och Lampetter, förbud.
Spetsar, Uddar och Blonder, förbud eller ock 100 procent.
Strumpor, af alla slag, 5o procent.
Talg, likaledes, eller 2 R:dr 16 sk. Lisp.
Tråd, Bomulls- och Linne-, 5o procent.
Ur, Fick- (andra slag) 1 R:dr stycket.
Urband och Urkedjor af sammansatta, eller, såsom arbetade, ej specificerade
ämnen, förbud.
Wax, gult, hvitt, färgadt, 66? procent.
Win, alla slag, på fastager 75 procent eller 1 R:dr 6 sk. kannan,
på buteljer, 66? procent eller 2 R:dr 32 sk.
Wäfnader:
Helsiden:
Flor, Krus- eller Crepe, 66? procent.
Sammet, 66? procent.
Inkommande directe från Ostindien 25 procent, eller 7 R:dr 24 sk. S’.
Shawlar, Shawletter och andra dukar af gaze eller annan gles väfnad af
s. k. bourre de soie, samt genom tryckning eller pressning fasonerade,
förbud elier 100 procent.
Väfnader:
Halfsiden, eller af Silke till större eller mindre del blandadt med
bomull, lin, ull eller andra ämnen:
Alngods,
4
Berillnings- Utskottets Betänkande, 2V.-o 12.
9
Alngods, alla slag, ^5 procent eller 7 R:dr sk. gf.
Inkommande directe från Ostindien, 5o procent elier 5 R:dr U.
Bomulls:
Carnbrick, blekt och glättad, 5o procent eller 2 R:dr U.
Corderoy och Cordet, Sammet och Manchester, samt Satin och Jean,
Dincity, Percale och Batist, förbud eller 70 å 100 procent,
Tryckta eller pressade, af alla slag, förbud eller 100 procent.
Shawlar, Shawletter och andra dukar, fasonerade eller tryckta, j5 pr
Ylle-, såsom Casimir, Filtar, Flanell, Mattor, Fris, Frisad, Doffel och
Kalmuck, 66? procent;
Linne- och Hamp-väfnader, alngods af alla till införsel tillåtna slag,
5o procent.
Varor, som icke kunna hänföras under någon af de i taxan upptagne
bestämmelser, 5o å 66? procent,
hvarjemte minskning i gällande införsels-afgift blifvit föreslagen å hvitt
bomullsgarn under N:o 26, nemligen ifrån 6 sk, till 4 sk. skålpundet; samt
den sistnämnde eller Niis Gustaf Nilsson, jemväl med åberopande af missförhållandet
emellan import och export, yrkat, att, till den förras minskning
och ökande af den sednare, lämpliga åtgärder måtte vidtagas samt, i
sådant afseende, föreslagit dels 33? procents förhöjning af tullen å Vin,
dels att alla Väfnader måtte beläggas med 33| procent högre tull, samt, sådane,
sorn här kunna tillverkas, till införsel förbjudas, såsom Cambrick, Sa -  lin eller Jean, Gazer, Mussliner, Piké, Sticktyger, Batist, Shirting, dels
större skydd för Garnspånads-industrien medelst hög tull och förbud, och
dels att följande artiklar horde till införsel förbjudas, nemligen: Luktvatten
och Sprit, Kopparstick och Lithografier, lackerade arbeten, Ur, Handskar
och Vantar, Pläter, Askar och Dosor, artificiella Blommor, Golfmattor,
Bronzarbeten, Paraplyer och Parasoller, Ridikyler och Nattsäckar, Spetsar,
Uddar och Blonder, Åkdon samt en mängd Leksaker.
I anledning af dessa framställningar, hafva yttranden blifvit afgifna
utaf Pehr Sahlström från Stockholms Län, Jöns Palmqvist från Skaraborgs
Län, Lars Larsson från Gefleborgs Län, Peter Pehrsson från Jönköpings
Län, Niclas Nilsson från Calmar Län, Peter Classon från Elfsborgs Län,
Andreas Bengtsson från Jönköpings Län, Nils Strindlund från Wester-Norrlands
Län, Johan Fredrik Dahllöf från Elfsborgs Län, Matts Pehrsson från
Stockholms Län, och Nils Pehrsson från Södermanlands Län, dervid förBih.
till R. St. Prot. 184.4. $ Sami. 1 Afd. 6 Haft. ti
10
Bevillnings-Utskottets Betänkande , N.-o 12.
slag blifvit väckt af Lars Larsson, att förtullning ej borde blifva öfverdrifven,
men förbrukning af utländska varor beläggas med afgift, lämpad efter
större och mindre bruk deraf; af Peter Pehrsson, att tullen på kreatur och
victualie-varor, som införas från Finland, måtte förhöjas till likhet med
hvad tullen från andra länder kommer att utgöra, samt af Andreas Bengtsson,
ytterligare, att höga praemier borde utdelas lill Tullbetjenter och Uppsyningsman,
hvilka med nit och omsorg uppfylla sin tjenst, samt att allt,
som tages i beslag och confiskeras, icke skulle få förbrukas inom landet,
utan borde ovilkorligen åter utföras eller på annat sätt användas.
Al Herr Boström, J hV., som, enär det antagna tullvärdet å flere
artiklar vida understege det verkliga, i följd hvaraf den tili viss procent
derå beräknade skyddstull icke komme att utgöra det belopp, man åsyftat,
ansett rättelse härutinnan böra ega rum; och i hvilket afseende exempelvis
blifvit åberopadt, att bland förgyllda messingsarbeten, hvilka ingenstädes
i taxan funnos upptagne, om ej under namn af Brons, knappar beräknats
till 4 tullvärde per få, oaktadt de å utrikes ort kostade ifrån i5 till
4o R:dr per gross, uppgående i vigt till icke mer än högst 1 få.
Af Herr Lindström, E. G., som, med afseende derå, att export-tull
i allmänhet verkade hämmande på ett lands industriella utveckling, hvilken
grundsatts vunne större tillämplighet under en conjunctur, sådan som
den närvarande, då nedtryckta pris och höjda import-tullar i främmande
länder försvårade afsättningen af våra producter, föreslagit, att, till uppmuntran
för de inhemska näringarna och för att befrämja utförseln af landets
alster, all export-tull för Svenska, af inhemska råämnen tillverkade,
tillåtne export-varor måtte borttagas och dylika varor hädanefter få tullfritt
utföras.
Af Herr Rosenblad, B., som, med antagande såsom allmän grundsatts
deraf, att tull vid utförsel endast bör åläggas sådane varor, hvilkas utförsel
man af en eller annan orsak anser sig böra förekomma eller försvåra, hemställt,
att, då flera artiklar funnos i gällande tull-taxa belaggda med en
ringa utförsels-afgift, ansedd såsom en slags recognition, men utgörandet deraf
oftast medförde en vida större afgift af tolag, och föranledde många besvärande
formaliteter vid utskeppningen samt gåfve kronan en högst obetydlig
inkomst, utförsels-tullen måtte borttagas för artiklarna Angelica, Anis, Antimonium
crudum, Bly oarbetadt, Stilskrot, Cicorie-rot, Dun, Fisk af alla slag,
Fjäder, Hamp-, Lin-, Bof-, och Rapsat-Frö, Glasskärf, Hampa, Horn, Humbla,
Hår af alla slag, Kalk släkt, Kimrök, Kli, Knapergall och Ekollon, Lunta,
Bevillnings-Utskottcts Betänkande., JV.-o 12.
Mais, Mastix, Mjöl af vegetabilier, Tobaksblad och stjelkar, Tran ocb Späck,
Vismuth samt Zink; äfvenssom, då under närvarande förhållanden för vår
bruksrörelse, allt hvad som kunde underlätta dess afsättning, utan alt förnärma
andra billiga anspråk, borde verkställas, och då utforsels-lull å dess
producter motsvarade ett prasmium förden utländske medtäflaren, frihet från
berörda afgift jemväl borde medgifvas för Koppar, gårad; Messing, oarbetad,
Latun och Tråband inbegripne, Pinschback, Tomback och andra ej specificerade
sammansatta metaller; Jern, gjutet, Bomber, Kulor, champlounerade
till visst mått och renfilade, Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare
samt finare och gröfre Lavetter, samt smidt eller valsadt Stångjern; hvarjemte
och enär utförseln af kreatursben, till följd af den derå i gällande
taxa ifrån 1 till 3 sk. LU förhöjda export tull redan under första året för
denna taxas tillämpning eller 18/p minskats med en tredjedel, och sedermera
ytterligare nedgått, samt derigenom en näringsgren för den aldra fattigaste
delen af landets befolkning nära tillintetgjorts, utan att i någon mon
gagna de få rationella jordbrukare, för hvars skull denna höga afgift påyrkats,
all så beskaffad afgift å den i taxan förekommande rubriken Ben,
alla andra, oarbetade, borde upphöra.
Derförutan har blifvit yrkadt, att då, genom den minskning i import,
som, i följd af den närvarande ringare exporten, måste under de nästföljande
åren förutses, minskning jemväl i tull-inkomsterna måste uppkomma, derest
afgifterne lemnades oförändrade, sådant måtte förebyggas genom förhöjning
af 1 sk, i införsels-tullen å kaffe, eller till 4 Per Sft och har, i afseende
på den i allmänhet beviljade tull-lindring vid direct införsel från vissa
länder utom Europa, annan förändring icke ansetts böra ske, än att, om
Förenta Staterna skulle uppsäga den med Sverige och Norrige nu kraftegande
handels-tractalen, och derigenom den deraf för vår flagga härflytande fördel
upphöra, sådan lindring för införseln från delta land borde alldeles
upphöra; i anledning hvaraf yttrande blifvit af Herr Fåhreeus, O. 1.,
algifvet.
Af Herr Palander, C. IV., som, med åberopande jemväl deraf, att,
sedan utgåendetullen å kreatursben blifvit förhöjd till 3 sk. per LM, skeppningen
deraf måst till stor del upphöra och en mängd fattige, hvilka samlat
denna artikel, derigenom blifvit beröfvade en tarflig utkomst, föreslagit,
att utförsels-luilen å denna vara, utaf hvilken jordbruket och näringarna
drogo högst ringa fördel, måtte nedsättas till dess förra belopp, eller 1 sk.
per Ltt.
Bevillnings-Vtskottesl Betänkande, N:o 11.
Af Herrlow Hohenhausen, M. S., som, under förmälan, att den genom
sista realisaLionen vunna myntbestämningen icke i längden kunde upp
rätthållas genom de åtgärder, Rikets Ständer äro i tillfälle vidtaga uti styrelsen
och genom förvaltningen af sin Bank, men sådant, äfvensom bibehållandet
af elt någorlunda ymnigt rörelse-capital för landets inre marknad,
deremot ofelbart kunde åstadkommas genom en med klokhet verkställd inskränkning
uti bruket al utländska varor, ansel t kraftiga åtgärder till ernående
af desse begge syftemål böra af Rikets Ständer vidtagas, och i sådant
afseende hemställt, att Bevillnings-Utskottet måtte föreslå Rikets Ständer
en lämplig förhöjning i tullen å de stora consumtions-artiklarne Socker,
Kaffe, Tobak, Spriter, såsom Rumm, Arrack m. fl. samt Winer, och derjemte
förelägga Rikets Ständer genom utdrag frän tull-specialerne för de sisla tio
åren uppgift på den stigande importen å de fleste af dessa artiklar; äfvensom
föreslå upphörandet af credit-upplag, eller anstånd med tullens erläggande,
hvilket i så hög grad uppmuntrade importen, för alla artiklar, hvilka
icke äro nödvändighetsvaror eller utgöra rudimalerien till våra fabriker,
samt slutligen att med tull-förhöjning äfven belägga, der det sig lämpligen
göra låter, manufaclur-varor och synnerligast deribland all den utländska
lyx och flärd, hvarmed landet öfversvämmas; och hafva i anledning häraf
yttanden blifvit afgifne af Ilerrar Hjerta, L., Lefren, J. P., von Hartmansdorff,
A., och Fåhreeus, O. I.
Af Herr TVahlgren, J., som yrkat, att, enär Rikets Ständer uti deras
•vid sista Riksdag afgifna förslag lill tull-taxa bestämt, att alla jern- och
stål-arbeten skulle, med undantag af några få serskildt specificerade, vid införsel
förtullas med 8 R:dr 16 sk. B:co Shti, såsom motsvarande 33 1 procent
af värdet, men derigenom ett stort missförhållande uppstått, sålunda,
att flere pjeser, hvilkas värde mättes nästan uteslutande eller det å dem
nedlagda arbete, komme, ehuru dyrare, att draga en lägre tull, än andra
vida tyngre, men, genom det mindre arbete, de fordrat, Lill priset billigare
artiklar, de jern- och stål-effecter, med hvilka detta missförhållande egde
rum, måtte alla varda i taxan specificerade och med en efter deras skiljaktiga
beskaffenhet och värden lämpad olika in försel-afgift belaggde; i hvilket
afseende motionären bifogat ett förslag till tullbeslämmelser på de ståloch
jern-arheten, han ansåge höra serskildt specificeras, innefattande följande:
Bevillnings-Utskottels Betänkande, IV:o 12.
Minsta
tull-
Qvantitetet
In försel stu 11
va
-det
för
för tull-
efter 33
pr.
hvarje skalp.
ber,
.klling.
eller Banco
Rdi
I O
1 sk-
| rst
Filklofvar, Urmakare-
I
ti
Bd i
3
|sk.
fö
| rst
3
iö
—
Filar, alla slag
I
ti
t
5
4
24
Knifvar: Penn-
1
ti
8
26
32
Bak-
I
ti
8
42
8
6
Andraslag, ej specificerade samt gaff-  lar med eller utan skaft .
I
ti
2
8
Korkskrufvar, alla slag, med eller utan skaft
I
ti
2
32
6
Lås, alla slag
I
ti
2
8
Nyckelringar och Oakar
I
ti
2
32
10
Saxar: Ljus- alla slag
I
ti
3
IÖ
5
Öfverskärare-
I
Uti
1 2
’ O
vt
Alla andra slag
I
ti
13
IÖ
10
Stålarbeten, ej specificerade
I
ti
o
ö
IÖ
10
Söljor, alla slag .
I
ti
3
IÖ
3
tÖ
Verktyg:
För Slöjderna och Handtverkerien, ej
specificerade, af jern eller stål . . .
I
ti
i
5
4
0
0
iÖ
Andra slag, manufactur- och handtverks-  smide, ej specificerad t, alla slag
I
ti
i
5
4
Med erinran tillika:
1:0 att alla dessa jern- och stålarbeten borde vara från ulförsels-tull
befriade;
2:0 att då vid tull-behandlingen någon af berörde såväl specificerade
sora icke specificerade jern- eller stål-arbeten befunnes ega ett högre värde,
än det bär ofvan utsatte minsta, så borde eLt sådant förhållande rättas,
och införsels-tullen i nion derefter ökas med 33| procent för hvarje skålpund;
samt
3:o att i öfrigt all möjlig controll måtte vid varornas tull-behandling
iagttagas och tjenliga föreskrifter derom af vederbörande meddelas, på det
underslef eller tull-försnillning måtte undvikas, och att i sådant afseende 7 och
g §§. i nuvarande tulltaxa äfven i en ny borde bibehållas till efterlefnad.
Af Herr Nordenanckar, F. TV., som, med åberopande af de motiv,
och den öfversigt af Svenska Bankens ställning, lian i en annan motion
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N:0 12.
framlagt, och meri afseende å nödvändigheten af en allmännare verksamhet
och hushållning, samt på det att genom en efter tullbevakningens beskaffenhet
lämpad skattläggning på importen, producLionen af nödvändighetsartiklar
inom landet måtte uppmuntras och consumtionen af de öfverflödsvaror,
som tynga handels-vågen. minskas, yrkat, att, enär af Commerce-Collegii
beräkningar angående export och import under de g åren i835—
1842, jemte andra antydde föihållanden, framställde sig den slutsatts, att
hämmandet af lurendrejeri och tull-försnillning påkallade Rikets Ständers
största uppmärksamhet, och att en högst betydlig öfver-import måste för
realisationens bestånd blifva hejdad:
1:0 Bevillnings-Ulskotlet, med fästadt afseende på det högst betydliga
belopp af varor, som efLer all anledning under de sednare åren till Riket i
oloflig väg inkommit, måtte föreslå så ökade controller, att det skydd för
inhem ka näringar och den inskränkning i förbrukningen af utländska öfverRöds-varor,
som samhället bar rätt att fordra, äfven blefve sanning, och
att i sådant afseende samt enär land-bevakning alltid vore otillräcklig, om
den icke understöddes af en verksam sjö-bevakning, antalet af tull-fartyg, i
synnerhet på de vestra och södra kusterna, såsom de mest för smugglingsföretag
utsatte, borde flerfalldigt förökas, — icke med ångfartyg, såsom i
några länder varit försökt, men funnits mindre lämpliga, utan med sådane
på en gång snällseglande och styfva båtar, som nyttjas af kustboarne;
2:0 återställandet af den nu upphäfna Inrikes förpassnings-stadgan,
med dervid nödige tillägg och förbättringar;
3:o nedsättning i det ansvar, som för misslyckade husvisitationer blifvit
tulitjenstemännen ålagdt, äfvensom återkallandet af det i sednare åren
meddelade stadgande, att husvisitationer icke må af tulltjensteman utom eget
distric anställas;
4:o att credit-upplag ej måtte tillåtas för manufactur- och öfverflödsvaror,
med undantag af rå-ämnen och sådane lialf-fabricat, som äro rå-ämnen,
samt, till sjöfartens uppmuntran, af kaffe, som från transatlantiska länder
directe med Svenskt fartyg införas; men deremot, tili uppmuntran för
fabricationen och hus-sl ijden, en lull-credit på tre månader beviljas de tyngre
beskattade rudimaterierne för inhemska industrien, såsom ull, garn, socker
och dylikt, då Staten i credit-upplaget, under dess vård och försegling,
egde lager qvar af va . an, som gåfve full säkerhet för det debiterade tulibeloj
pel;
5:q att för rå-ämnen, som de yigtigare fabrikerna förbruka och som
Bevillnings-Utskottets Betankande, N:o 12.
utifrån blifvit införde, en drawback måtte vid export af fabrikater beviljas,
fullt motsvarande den eilagda import-tullen; i hvilket afseende artikeln
socker förljenade en serskild uppmärksamhet, dels i anseende till det
betydliga import-beloppet af Sexton millioner It, hvarpå kostbara raffinaderier
blifvit anlagde, och dels emedan två andra stora fosterländska interessen
deraf berodde, nemligen skepps-rederien och jerntillverkningen,
hvars export till transatlantiska hamnar hufvudsakligen hvilade på möjligheten
att kunna såsom retur-frakter hemföra rå-sockret, och att alltså, äfven
i det fall, att någon tull-förhöjning å rå-socker beslutas, drawbacken å den
förädlade varan måtte vinna en mot införsels-tullon fullt svarande förhöjning;
samt
6:0 att förhöjning i tullen å finare utländska stål- och jern-arbeten
borde beslutas.
Yttranden hafva, i anledning af denna motion, blifvit afgifne utaf
Herrar Fåhreeus, O. 1._, Rosenblad, B., Hjerta, L., Grefve Frölich, D.,
Lefren, J. P., von Hartmansdorff', A., Friherre Cederström, J.
Af Mathias Hjort från Götheborgs och Bohus Län, som hemställt,
att då Rikets Ständers förut vidtagna åtgärd att bevilja anslag, för att genom
premier söka upphjelpa fiskerien, ehuru välgörande, likväl icke varit tillfyllestgörande,
inkommande tullen å endel fisk varor, såsom Torsk, Långor
och Cabiljo, måtte för vinnande af det åsyftade ändamålet, betydligt förhöjas,
serdeles som dessa varor egentligen infördes från Norrige, och då endast
vidkändes hälften af i allmänhet gällande införsels-afgiften.
Af Johannes Samuelsson från Jönköpings Län, hvilken ansett, att genom
de låga tull-afgifterna i nuvarande taxa å victualie-varor boskapsskötseln undertrycktes,
och derföre föreslagit, att alla fetalie- eller viclualie-varor af
hvad namn de vara måtte, såsom boskaps-kreatur, smör, ost, m. m., äfvensom
lyx-artiklar och öfverflöds-varor borde antingen till införsel förbjudas, eller
beläggas med en införsels-tull, motsvarande 5o procent utöfver varans värde.
Af Anders Johan Sandstedt från Jönköpings Län, som, i betraktande
af den skada, som tillskyndats staten i det hela och isynnerhet landtmannen
derigenom, att boskapskreatur och victualie-varor få mot en allt
för låg tull Irån främmande orter till riket införas, hemställt, att införselstullen
å victualie-varor och boskaps-kreatur måtte, serdeles hvad Finland
beträffar, förhöjas med ett till verklig egenskap af skydds-tull lämpadt
16
Be villnings-Utskottets Betänkandej N:o 12.
Af Herr af Dahlström, G. J., som ansett, att, ehuru stadga i ekonomiska
författningar hufvudsakligen befordrar industriens tillväxt, och änskönt
derigenom under de sednare åren binäringarna och deribland bomullsväfnad
samt hel- och halfylle-väfnad i vis»a orter varit i ett oafbrutet stigande,
det likväl endast vore sjelfva grunderna för lagstiftningen, som icke
linge vara vacklande, men att deremot vore lika angeläget, att dessas tilllämpning
rättades efter stigande konstfärdighet och derigenom tillkommet
behof af skydd för de förbättrade eller nya tillverkningarna; samt vid sådant
förhållande, och då i allmänhet införsel af råämnen, som äro nödvändiga
för näringarnes bedrifvande, borde genom lindriga tull-algifter befordras,
men tvertom införsel af tillverkningar utaf samma rå-ämnen genom höga
afgifter försvåras, föreslagit:
1:0 att införsels-förbudet af bomulls-lärfter och så kallad callico liö
jes
från 76 trådar på tummen i ränningen eller varpen till 88 trådar på
tummen, såsom förut varit faststäldt;
2:0 att införsels-tullen å dubhleradt hvitt bomullsgarn nedsättes från
16 sk. per få till 6 sk., och å det färgade till 8 sk;
3:o att en behörig drawback, eller återställande af tullen å rå-ämnet
bomullsgarn fastställes vid utförseln af bomulls-väfnader, tillverkade af utländskt
garn eller af garn öfver N:o 26;
4:o att införsels-tullen å slät halfylle-väfnad höjes till 36 sk per få
i stället för 24 sk., som den för närvarande är, hvilket ungefärligen blefve
3 ä 31 sk. per aln, efter 10 å 12 alnar på skåldpundet;
5:o att tull-afgiften å fasonerad halfylle-väfnad höjes till 1 R:dr 16
sk. per få från 24 sk., såsom växande det enda medlet att rädda den vigtiga
tillverkningen af halfylle-dukar och shawlar under 10 R:dr R:gs värde,
som nu öppet eluderades derigenom, att sådan väfnad inföi'es i hela stycken,
hvilka sedan söndeiklippas och förses med fi’ansar;
6:0 alt införsels-tullen å dubbleradt kanxulls-gaim nedsättes från 16 sk.
per få till 6 sk. och å färgadt till 8 sk.; samt
7:0 att drawback eller åtei’Ställande af tullen å ull- och bomullsgarn
vid utförseln af halfylle-väfnader fastställes,
Aid remissen af denna motion, har Herr Prytz, L. A.} afgifvit yttrande
och dervid, bland annat, speeielt yrkat: dels att, såsom ett verksamt
medel för husflitens förmonligare rigtning, äfven åt till verkning af helylle-
väfnader, förbudet borde uppliäfvas mot införsel af kardulls-garn, otvinnad
t
Bcvillnings-Ut skottets Tlvliiiikcinde^ IV.o 12.
nadt oell odubbleradt, under namn af dels klädmakare-garn, dels streichgarn,
hvilket i enskildt fall medgifvits till införsel, och hvartill serskildt
giltiga skäl förefunnos i den höga import-tull, hvarmed råämnet ullen är
helaggd; (leds att praemium af tullmedlen, som i 18 §. af tulltaxe-underrättelserna
linnes bestämdt för utförsel af bomulls-väfnad och åtskilliga andra
väfnader, borde tilläggas jemväl halfylle-väfnad; och dels att då, genom
en felaktig redaction, sagde praemium för bomulls-väfnad der blifvit upptaget
till endast 4 sk. för ett stycke af 5o alnars längd, rättelse härutinnan
måtte göras till l\ sk. för hvarje skålpund.
Af Herr Sandler, F., som, för afhjelpande af det olyckliga förhållande,
att, genom en öfverflödande import utaf utländska bomulls- och ylle-,
serdeles balfylle-väfnader, inhemska tillverkningen deraf på de sednare åren
blifvit mer och mer utträngd, ansett nya utvägar böra öppnas för beredande
af ökad sysselsättning och arbetsförtjenst åt den inhemske tillverkaren,
genom att söka i Riket införa tillverkning af just så beskaffade ylleoch
hal fy lie-tyger, som de, hvilka från utländningen oss påföras, och i sådant
afseende, samt enär ullgarn icke, i brist af tjenlige machiner och måhända
äfven förmåga att rätt bearbeta ullen, kunnat förfärdigas till den
finhet ocn jemnhet, som erfordrats för att bereda lika vackra tyger, som de
utländske, föreslagit, att mot en i möjligaste måtto låg lull-afgift måtte få
från utrikes ort införas rudimaterierne för nämnde slags väfnader, nemligen
färgadt och ofärgadt Kamulls- och Streichgarn, och att alltså den, genom
Kongl. Brefvet den 24 nastlidne Maj, under vissa vilkor medgifne
tullnedsättning för fabrikanter, efter ansökning hos Commerce-Collegium,
af 8 sk. pr U för det färgade och 6 sk. för det ofärgade garnet, eller ännu
lägre tullafgift måtte för berörde garnsorter i allmänhet medgifvas och
utan serskild derom gjord ansökning få tillgodonjutas; äfvensom att införselstullen
å finare ull borde nedsättas till högst 4 s^-> enär senare årens
erfarenhet visat, att den finare fårafveln icke är för landet passande; samt
slutligen dels att i allmänhet ordet förbud bör ur taxan utgå och en efter
behofvet lämpad skyddstull för fabrikerne i stället åsättas, dock att en sådan
ändring icke bör träda i verkställighet förr än vid 1845 års slut, och
dels att alla sådana lyxartiklar, som genom en mindre volym lätt kunna
insmugglas, böra åsättas en så låg tull, att risken, kostnaden och besväret
med smuggling öfverväga eller åtminstone äro jemförlige med tull-afgiften,
men deremot öfverflödssaker med större volym och besvärlige att inBih.
till R. St- Prol. 1844• 5 Sami. 1 AJd. 6 Haft. 3
i8
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o 12.
smuggla, deribland viner m. m., beläggas med en efter varans beskaffenhet förböjd
tull.
Af Herr Biskop Bruhn och Mathias Hjort, hvilka i serskilda motioner
yrkat, att då glas-tillverkningen i Sverige under de sednast förflutne trettio
åren vunnit den utvidgning och förbättring, att den är fullt tillräcklig
för landets behof och i vissa fall bättre än den utländska, men detta lyckliga
förhållande, föranledt af det skydd genom dels förbud dels höga tullafgifter,
som varit näringen ifrån början lemnadt, och af de uppoffringar,
dess idkare gjort genom kostsamma anläggningar och införskrifvande af utländska
arbetare, vore nära att upphöra till följd af de på sednare tiden
successivt gjorda nedsättningar i införsels-tullen, utländskt glas, åtminstone
fönsterglas, matte antingen till införsel förbjudas eller ock såväl b v i 11 som
grönt glas beläggas med en tull af minst 33 R:dr 16 sk. Banco per kista
om 120 rutor af högst 28 tums höjd och 22 tums bredd per ruta.
Af Herr Gustafsson, C, G., som, enär arbeten af guld och silfver
kunna här i Riket tillverkas i alla afseenden lika goda, vackra och till li
ka
pris med de utrikes ifrån inkommande, föreslagit, dels att tullen på utländska
guldarbeten måtte ökas till 10 R:dr lodet, samt på sådane silfverarbeten
till 12 sk. lodet, dels att dessa inkommande arbeten, hvad controllen
beträffar, måtte varda i alla afseenden behandlade lika med våra egna
tillverkningar, så att de, jemte controlistämpeln, hvilken de nu ensamt
inrymma, äfven förses med en mästares ansvarsslämplar, samt att, i händelse
det införskrifna guldet eller silfret, vid anstäldt prof, icke, befinnes
ega den balt och lödighet, som författningarna föreskrifva, det icke då såsom
nu sker måtte få åter utföras, utan på controll-contoret sönderslås och
till inlemnaren återställas, i likhet med hvad i dylika fall för inhemska
guld- och silfver-arbeten är stadgadt, dels ock att alla de guld- och silfverarbeten,
som under namn af modeller införskrifvas, icke måtte medgifvas
tullfrihet enligt i5 §. tull-taxe-underrätteiserna, utan så till controll som
tull undergå enahanda behandling, som alla andra dylika varor, hvilka till
riket införas.
Af Bengt Eriksson frän Wermlands Län, som, med afseende derå,
att bokguld vore i icke ringa mon föremål för tullförsnillning, samt då hufvudstadens
guldslagare kunde tillräckligt förse alla behof af denna vara
och då derjemte det inhemskt tillverkade i alla afseenden både till karathalt
och arbetets duglighet öfverträffade det utländska, föreslagit, att såväl
äkta som oäkta bokguld måtte med införsels-förbud beläggas.
Bevillnings-Utskotlets BetänkandeJY;o 12.
Af Herr Boström, som, med anförande att större delen af liandtverksocn
manufactur-arbeten åtnjöte för låg skyddstull, samt att oarbetade råämnen
af flere slag deremot voro belaggde med alltför bög tull-afgift, hvarigenom
i synnerhet voro lidande, i förra afseendet, Karduansmakare och
Saffiansfabrikörer, Svarfvare, Sadelmakare, Bokbindare, Gördelmakare, Bleckslagare
och Instrumentmakare, samt, i det sednare, Kammakare och Klockgjutare,
aflemnat ett serskildt föreslag, att karduans- samt färgade eller tryckta
skinn måtte åsättas ett, det verkliga motsvarande, värde af 6 R:dr 32 sk.
och införsels-tullen höjas lill 33 ^ proc., eller åtminstone till 1 R:dr 32 sk.
per ti, samt finare skinn förtullas antingen efter vigt med samma värde
och tull, eller ock efter värde mot 33f procents tull-afgift; äfvensom en uppsatts
angående värdet å oarbetadt samt platterhorn.
Af Jöns Månsson, från Malmöhus Län, hvilken anfört, att som, oaktadt
hästculturen inom nästan alla provincer i Riket blifvit genom racernas
förbättring dels från stuterier och dels genom andra ändamålsenliga åtgärder
betydligen utvidgad, införandet af Danska hästar likväl så betydligen
tilltagit, att det icke vidare vore möjligt att med fördel afsätta en Svensk
häst, skulle detta förhållande påtagligen leda till hästculturens förfall, hvarföre
liemstäldt blifvit, att införseln af utländska och framför allt Danska
hästar måtte antingen belt och hållet förbjudas, eller ock beläggas med så
hög tull, att densamma icke blefve lönande.
Af Pehr Mattsson från Wester-Norrlands Län, som, enär stort mehn
tillskyndades Sveriges landtmannahandel genom den med Ryssland år i838
ingångna handelstractat, ansett Rikets Ständer böra, genom underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t, på det kraftigaste utbedja sig, att denna snart i vissa
delar tilländagående tractat icke måtte ytterligare förnyas, och i sammanhang
dermed yrkat, att, vid tulltaxans upprättande, det ej mindre måtte
bestämmas, att införseln från Finland af lärft och boskap hädanefter icke
skall vara tillåten, än äfven att en så hög tull å Finsk ved varder stadgad
att handeln med denna vara inom landet kan anses fullt skyddad; och hafva
yttranden härvid blifvit afgifne utaf Anders Trysen från Östergötlands,
Nils Strindlund från Wester-norrlandsoch Pehr Sahlström från Stockholms Län.
Af Peter Pehrsson från Jönköpings Län, som, till uppmuntran för
den allt mer och mer tilltagande linodlingen inom landet, föreslagit, att införsels-tullen
å Lin måtte höjas för det häcklade till 2 R:dr 3a sk., och
för det ohäcklade till 2 ll:dr per Lti, samt införsels-afgiften å Rof-, Rapsat-,
Flamp- och Linolja jemväl förhöjas, nemligen till 4° kannan.
20
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, N.o 13.
Af Sven Johnsson från Jemtlands Län, hvilken, med erinran att bland
alla fabriksnäringar, hvilkas fortkomst hindrades af olämpliga lullbestämmelser,
ingen vore mera lidande, än den inhemska machin-fabrikationen, enär
färdiggjorda machiner finge införas mot endast 5 procents tull, och, derest
de innefattade någon ny ide, så att de kunde intagas under rubriken modeller,
tullfritt, om serskild anhållan derom gjordes hos Commerce-Collegium,
hvaremot det råämne, som inginge i alla machiner, nemligen tackjern
stångjern, rundjern, och plåtar, vore till införsel förbudet, föreslagit,
att antingen alla machiner, som utifrån importeras, måtte beläggas med
25 proc. tull, och tullfrihet till erkännas endast sådana modeller, som kunde
styrkas vara verkligen nya uppfinningar, eller i annat fall rättighet medgifvas
de inhemske machinfabrikanterne att tullfritt eller mot ytterst låg
tull få införa sina bevisliga behof af rudimaterier.
Af Herr Hjerta, L., som yrkat, dels att, då införsels-tullen å Svafvelsyra
med tillägg af tolag utgjorde mer än 3o procent af värdet, men denna
artikel, utan att vara föremål för tillverkning inom landet, vore en nödvändighetsvara,
som inginge i behofven vid färgerier, vid papperstillverkning,
vid blekerier, och i allmänhet utgjorde ett af de vigtigaste och oundgängligaste
requisita vid alla chemiska och techniska fabriactioner, Svafvelsyra
måtte få tullfritt införas, med öfverlemnande till Regeringen att, i
händelse en eller flere Svalfvelsyre-fabriker blefve inom landet inrättade,
kunna återställa tullafgiften till dess nuvarande belopp, dels ock, att, då
föreskriften i gällande taxa, att endast grof jutsk och isländsk ull finge
mot lägre tull, än all annan ull, införas icke kunde afse att gynna Jutlands
och Islands ullhandlare, utan att bereda tillgång på ali grof ull till billigare
pris, än den fina, och att uppmuntra den finare fårafveln i landet med
ett lämpligt skydd, men denna inskränkning haft ett menligt inflytande i
så måtto, att den alldeles stängt tillfället till införsel af den grofva engelska
och australiska ullen, hvilken, likasom åtskilliga slag af den ryska ullen,
vore serdeles tjenlig för vissa ändamål och ofta kunde erhållas till billigare
pris, än den jutländska, Bevillnings-Utskottet måtte, med bibehållande
i öfrigt af tullbestämmelsen och af skillnaden emellan afgiften på grof och
fin ull, föreslå borttagandet af orden ATutsk och Isländsk,” så att enda skillnaden
blefve emellan grof och fin ull; hvarjemte, till förekommande af underslef
och fin ulls förtullning för gröfre, blifvit föreslaget, att all ull öfver
ett visst värde borde anses som fin, samt alt, såvida, utöfver rättigheten för
en hvar att lösa en angifven vara efter anslag röed i o proc. öfver angifna
Bevillnings-Utskottets Betdnkandej N:o 12.
31
värdet, en ytterligare controll skulle erfordras, denna funnes deruti, oni det.
föreskrefves, att auction alltid skulle utlysas å varan, så snart den blifvit
angifven till tullbehandling.
Af Herr Grefve V/irsén, A. E.t som, med fästad uppmärksamhet
derå, att det egentligen varit en tillräckligt hög skyddstull, sorn på de sistförllulne
decennierna verkat den tillväxt i spanmåls-productionen, att införsel
af denna vara icke utan i svåra missväxtår egde ruin, samt att deremot
saknaden af ett sådant skydd för ladugårdsskötsel^ producter i allmänhet
medfört en för dessa menlig verkan, och serdeles den deribland, som
mest af alla tyngde landets handelsvåg, nemligen ullen, ansett det vara otvifvelaktigt,
att samma medel, tillämpadt å sistnämnde artikel, skulle leda
till samma mål; och af sådan anledning, samt enär, hvad den fina ul
len
anginge, den derå genom senaste tullreglering bestämda införselsafgift af
8 sk. Banco per U väl kunde anses som ett någorlunda verksamt skydd,
men deremot tullen å grof ull, utgörande endast 3 sk. Banco, ingalunda
motsvarande ändamålet, då likväl producenten af den grofva ullen, för
hvars frambringande landets elimatiska och öfriga förhållanden syntes mest
tjenliga, och i hvilken production äfven de minst bemedlade jordbrukare
kunde deltaga, egentligen vore den, som i birsta rummet behöfde skyddas
mot den lyckligare lottade utländske producentens obegränsade medtäflan,
föreslagit, att införselstullen på den grofva ullen måtte varda förhöjd till likhet
med hvad för den fina är bestämdt, så att all ull, af hvad slag den
vara må, finge vidkännas en införsels-afgift af Åtta skillingar Banco skålpundet,
hvarigenom jemväl förekommos de obehagligheter och det underslef,
som härrörer af svårigheten att bestämma om ett gifvet parti ulf bör
hänföras tili fin eller grof.
I anledning af denna framställning har Herr Fåhreeus, O. J., afgifvit
ett yttrande.
Af Anders Trysén från Östergöthlands Län, som, med afseende å
nödvändigheten att ull lemnades lika skydd med andra laniftmanna-producter,
ansett införselstullen derå böra höjas för fin ull till 16 sk. och för den
jutska eller isländska till 8 sk. Sf.
Af Herr de Maréj B., som anfört: att ull-culturen inom landet befunnes
i det tillstånd, så i anseende till racer af djur och redan vunne
insigter att dem vårda, att dess framgång till högre utveckling ej kunde
betviflas; att följaktligen det quantum, som för den inhemska
eonsumtionen är behöfligt, snart skulle kunna frambringas; att ull
-
2 2
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N.-o 12.
callmén vöre af synnerlig inflytelse på möjlig förkofran i åkerbruket; oell
alt, genom flen vid förra Riksdagen bestämda skillnad i tullen å ull, eller
2 sk. S? för jutsk och isländsk, samt 8 sk. för all annan, inträffat, hvad redan
då af flere förutsågs, att nemligen den öfvervägande mängden af inkommande
ull blef jutsk och isländsk, i hvilket afseende åberopats, att, af
de år 1843 inkomne 1,461,212 skålpund ull, i,o56,858 skålpund blifvit förtullade
såsom jutsk och isländsk, och således endast 4°4>344 skålpund af
den sort, som dragit den högre tullen, hvaraf syntes ligga för en dager, att
åtminstone oförmåga att skilja mellan gröfre och finare ull, om ej något
värre, vore för handen; vid hvilka med flere antydda förhållanden blifvit
föreslaget, att från och med nästa års början tullen å all inkommande ull
måtte bestämmas till 8 å 12 sk. Banco per skålpund.
Öfver denna framställning har yttranden blifvit afgifne af Herr
Sundler, som deremot, med afseende å behofvet af ull från utlandet, ansett
alt, med bibehållande af 2 sk. tull för grof ull, införsells-afgiften å den fina
icke borde öfverstiga 4 få med de controller vid sorteringen, som kunde
finnas erforderlige, samt af Herrar Arnberg, J". A., Wceni, C. F., och
Kock, C. J.
Af Herr Lagerheim, L. M., som, sedan numera en större klädesfabrik
nära invid staden Gefle blifvit anlaggd, och hvilken vore ämnad att
redan innevarande höst sättas i gång, hemställt, att enahanda fördel vid
ull-införsel, som förut åt städerna Stockholm, Götheborg, Norrköping, Malmö
och Halmstad blifvit beviljad, måtte komma Gefle till godo.
Af Herr Palander, C. W., som, med erinran att det undantagssladgande,
enligt hvilket ull finge endast till några få städer importeras,
inverkade stjufmoderligt för de communer, hvilka Irån denna förmon blifvit
uteslutne, framställt nödvändigheten af ifrågavarande partiella förbuds upphörande,
äfvensom deraf, att i allmänhet hvarje artikel af hvad namnsom
helst, hvilken, enligt gällande tull-taxa, vore tillåten till införsel, måtte
få tuilbehandlas äf hvarje Sjötulls-kammare i stapelstad.
Härvid hafva yttranden blifvit afgifne utaf Herrar Falley, C, de
Mare', B., Lagergren, P. J., Berg, A., Fcenander, Tlu, och Kock, C. J.
Af Herr Almgren, K. A., som, vid det förhållande, att under de senare
åren importen af utländska manufacturvaror varit i oupphörligt stigande
till stor mehn för den inhemska industrien, dertill, enligt hvad erfarenheten
visat, dels en mindre tydlig redaction på åtskillige ställen i
tulltaxan, dels alltför låga tullafgifter på flere artiklar varit vållande, an
-
Bevillnings-Utskottets Betänkandej IV.-o 12.
sett. rättelser härutinnan nu vara af högsta behof påkallade och i sådant afseende
föreslagit, angående artikeln Paraplyer och Parasoller, att då en
inconsequens låge deri, att till införsel tillåta färdiggjorda varor af sådane
väfnader, som voro till införsel förbudne, endast med till införsel lofgifne
tyger klädde paraplyer måtte kunna införas, och, utan skillnad å Paraplyer
och Parasoller, tullen bestämmas till visst belopp per stycke, samt
redactionen alltså blifva följande:
”Paraplyer af till införsel tillåtna väfnader:
„ Siden- efter 8 R:dr värde, tull 2 R:dr.
,, Bomulls „ ai „ „ tull 36 sk.”; —
angående väfnader_, dels halfsiden-alngods, att, då det jemväl vore origtigt
att till införsel tillåta en för öfrigt otillåten vara, såsom släta sidenväfnader,
endast derföre, att något obetydligt af bomull, lin eller ull deri funnes
inväfdt, redactionen borde ändras ocb lyda sålunda:
”Halfsiden-alngods, Iivari till större eller mindre del bomull, lin, ull
”eller andra ämnen finnes blandadt, och som till väfnads-sättet är lika med
”till införsel tillåtna helsiden-väfnader,” dels ylle- alngods, att, då i äldre
tull-taxor doffel varit földt bland kläde och drapp, med hvilka väfnader
det egde så stor likhet, att det från de mindre väl beredda slagen deraf
omöjligen kunde af tulltjenstemännen skiljas, doffel alltså måtte från rubriken
”Fris, Frisad, m. m/’, flyttas till rubriken ”Kläde, Dråp, Halfkläde,
”Wadmal, Ratin och Corderoy, m. m.”, och med dessa väfnads-slag blifva
till införsel förbudet; samt att, då flere olägenheter tillskyndades den inhemska
ylle-tillverkningen genom användandet af rubriken "'alla andra slag”,
densamma måtte i två rubriker fördelas, med följande lydelse ocb bestämmelse
:
alla andra slag, slätt, med tull värde af 4 R-dr och tull af 1 R:dr per §f;
alla andra slag, fasoneradt, med tull värde af t\\ R:dr och tull 1 R:dr 16 sk.
per Ss;
dels Flalfylle- alngods, att, som den stora införseln af halfylle- väfnader
icke allenast verkade förstörande på flere fabriks-grenar, utan jemväl botade
att belt och hållet uttränga hus-slöjden, sådane halfylle-väfnader, som
till väfnadssättet'äro lika med till införsel förbudna hcl-ylle-väfnader, icke borde
få införas, samt i öfrigt tullvärde och tull höjas, hvadan redactionen och
bestämmelserna borde blifva dessa:
”Halfylle-, alngods, som till väfnadssättet är lika med till införsel
tillåtna helylle-väfnader, tull värde 3 Rdr och tullafgift 1 Rdr pr Sf.”;
a4
Bevillnings-Utskottets BetänkandeJY.o 12.
angående tull-taxans sista rubrik, eller ”varor, sora icke kunna hänföras till
någon af de i taxan upptagne bestämmelser”, ätt då denna vore af en sådan
beskaffenhet, att nästan allt, hvad i taxan funnes förbudet, kunde medelst
fingerade benämningar införas, rubriken borde ur taxan utgå; angående
Drawback, eller tullrestitution, att sådant återställande af tullafgifterna å
råämnet måtte medgifvas äfven vid utförseln såväl af bomulls-väfnader,
tillverkade af utländskt garn eller af garn öfver N:o 26, som ock af halfylleväfnader;
samt slutligen
angående det i 11 af tull-taxe-underrättelserna befintliga så lydande
stadganden: ”Vid uppkommande tvist om en varas tullbarhet eller rätta
art och benämning, må General-Tull-Styrelsen ega att, sedan, der så fordras,
sakkunnige handlande eller fabrikanter hörde blifvit, afgöra frågan; kunnande
besvär öfver General-Tull-Styrelsens i dylika frågor fattade beslut bos
Oss i underdånighet anföras endast af godsegaren”, — att då derigenom inrymdes
åt godsegaren en större rätt, än åt den inhemske näringsidkaren,
ändring härutinnan mätte ske i öfverensstämmelse med vanlig rättsprincip,
att nemligen begge parterne måtte få åtnjuta samma rätt.
Af Densamme, deruti lian yrkat, att som sjöfarten under de sednare
decennierna så framskridit, att de till dess uppmuntran förr medgifne boender
numera kunde anses vara öfverflödiga, stadgandet, att med fartyg, directe
från Ostindien, finge mot half tull införas bomulls- och sidenvaror,
och deribland äfven sådane, som eljest äro till införsel förbudne, måtte,
sedan numera det förhållande, som egde rum då tillåtelsen gafs, att nemligen
nästan inga eller jemförelsevis obetydliga bomulls- och sidenfabriker
funnos, icke vidare kunde åberopas, utan deremot desse fabricationer sedermera
inom landet så ansenligt uppblomstrat, att de inhemske fabrikerne
i det närmaste kunde förse bela landets behof, upphöra och importen
från Ostindien inskränkas till sådane artiklar af siden- halfsiden- och
bomullsväfnader, som äro eller blifva till införsel i allmänhet tillålne, med
en tull-lindring af 26 procent, då införseln skedde med Svenska fartyg
directe från Ostindien; och bar Herr Werrnj C. F., i anledning häraf afgifvit
ett yttrande.
Af Juhan Petter Andersson från Elfsborgs Län, som anfört, att
det under de sednare åren tilltagande bruket af halfylleväfnader till betydlig
del utträngt bruket af bomullsväfnader till fruntimmerskläder, hvilket
serdeles menligt inverkat på husväfnads slöjden inom Elfsborgs Län, hvarest
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande , N.-o 12.
est dien väfvande allmogen icke kunnat vända sin skicklighet åt tillverkningen af
halfylle- i stället för de mindre begärlige bomulls väfnaderne, dels emedan tallafgiflerne
å rudimaterierne ull- och tvinnadt bomullsgarn, nemligen 8 sk.
å den förra och 16 sk. å det sednare per 11, voro för höga, men deremot
å den färdiggjorda hal fylle väfnaden, nemligen a4 sk. U, för låg, för att
med ullandningen kunna uthålla täflan; samt af sådan anledning föreslagit,
alt införsels-tullen å slät halfylleväfnad måtte förhöjas till 36 sk., och å
fasonerad till t R:dr i6 sk. skålpundet, samt att, såsom en lämplig ersättning
åt bomullsväfveiierna för den höga tullen å rudimaterierna, deri motionären
ansett sig icke böra påyrka någon nedsättning, införselsförbudet å
bomullslärft och kalliko måtte åter blifva liöjdt ifrån 76 trådar på tummen
i ränningen lill 88 trådar, som tillförene varit förhållandet, äfvensom
att, vid utförsel af inrikes tillverkade bomulls-, halfylle- och ylleväfnader,
hvilka bevisligen beslå af utländska råämnen, de för dessa vid införseln
erlagde tull-afgifter borde återställas.
Af Herr Grape, E. D., som, yrkat, dels alt, enär 6 §. uti underrättelserna
till tull-taxan gifvit General-Tullstyrelsen anledning till anmärkning
emot de tullkammare, som ej för inkommande barlastade fartyg beräknat
lastpenningar, men med billighet ej syntes vara förenadt, att afgift för
last affordrades fartyg, som endast innehade barlast, rättelse härutinnan
måtte meddelas, och dels att, då lastpenningars erläggande blifvit påyrkadt
för de barlastade fartyg, hvilka, enligt den sednare perioden af berörde
paragraf, påtagligen öro derifrån befriade, såvida de medfört någon den ringaste
artikel till förtullning, eller om endast fartygets provision ansetts öfverstiga
den tillåtna mängden och Skepparen blifvit ålagd förtulla öfverskoltet,
bestämmas måtte när ett fartyg bör anses innehafva last; och har
i berörda afseenden blifvit föreslaget, att den ifrågavarande 6 §. måtte blifva
på det sätt förtydligad, att efter orden; "vid inkommande och utgående,”
tillägges: ”du fartyget innehar last”; samt att, för erläggande af lastpenningar,
den beräkning må tagas till grund, som förekommer uti 16 §. 6 mom.
af Kongl. Förordningen och Reglementet angående Lots- och Båk-inrättningen
i Riket den 16 Maj 1827, att nemligen såsom barlastade skola anses
fartyg af till och med 5o lästers drägtighet, som innehar gods icke öfversligånde
4 läster; fartyg af öfver 5o till och med 100 lästers drägtighet,
som innehar gods till icke öfver 6 läster, samt fartyg af öfver 100 lästers
drägtighet, som innehar gods icke öfver 8 läster.
Bilt. till R. St. Prat. i8j.4- 5 Sami. 1 dfd. 6 Haft. 4
26
Bevillnings-TJtskottets Betänkande, N.-o 12.
Derjemte har motionären till rättelse anmärkt det förhållande, att,
ehuru i 21 § af ofvanberörda tulltaxe-underrättelser stadgades, att då lossning
eller lastning på flere ställen egt rum, lastpenningar endast skola erläggas
på första stället, det likväl inträffat, att om t. ex. skeppare, som
från utländsk ort medför varor, deraf en del lossas i Götheborg och resten
i Stockholm, vid passerandet af Helsingör eller anlöpandet af Köpenhamn,
der lossar eller lastar i mer eller mindre mån, lastpenningar blifvit honom
i Stockholm affordrade, under förebärande, att en ny resa vore företagen,
änskönt den först anträdda ännu icke genom ankomst till slutliga lossningsorten
blifvit fullbordad; och hafva yttranden härvid afgifvits af Herr Lindström,
P. H., sorn ansett uppmärksamheten böra fästas äfven vid öfriga paragraferne
i Tull-taxan, af hvilka flera voro i behof af en förändrad och
och tydligare redaction; af Herr Lindström, E. G., som yrkat att nedsättning
måtte föreslås i lastpenningarne äfven för inkommande fartyg, i likhet
med beräkningen för utgående, samt af Herr Kock, C. J.
Af Herr Almgren^ K. A., som förslagit, att, för de industri-grenar,
hvilka bearbeta båldt beskattade råämnen, såsom bomullsgarn, tobaksblad,
råsocker och ull, måtte medgifvas enahanda förmån, som i flera andra länder
egde rum, till lättnad för handeln och industrien, att nemligen successive
finge från credit-upplag uttagas mindre partier till export eller inrikes
förbrukning, på det sätt, att Tullverket ej för hvarje obetydlig post gjorde
sig och de trafikerande omgång och besvär med tull-afgiftens uträknande
och clärerande, utan sammanlagda beloppet debiterades och liqviderades
qvartaliter för de varuposter, som under de nästföregångna tre månaderna
blifvit från creditupplaget disponerade, förutsatt, att uti varuegarens qvarliggande
gods funnes full säkerhet för beloppet.
Af Herr Odmansson, J., som, enär föreskriften i 25 § 2 mom. af tulltaxe-underrättelserna,
att besigtningar å sjöskadadt gods bör verkställas af
kronofogden i orten eller annan behörig kronobetjent, ofta medförde den
olägenhet, att, ehuru tillgång på besigtningsmän från städerna lättare kunde
förskaffas, egaren till godset, eller den, som derom borde taga vård, icke
dessmindre måste färdas längre väg för att anträffa kronofogden, föreslagit
att, för al hjelpande häraf och beredande i öfrigt af all skyndsamhet i behandlingen
af sjöskadadt gods, det måtte på vederbörande få ankomma att,
efter som beq rämligast funnes för besigtningens anställande, tillkalla magistratsperson
eller kronobetjent, och det ifrågavarande momentet alltså få följande
lydelse: ”att för detta ändamål laga besigtning å godset, så fort ske kan,
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o la.
2 7
’’bör anställas af magistratsperson eller kronofogde i orten eller annan kronobetjent”
&c. &c.
Utaf de, på sätt ofvan är omförmäldt, af Chefen för Kongl. Maj:ts
Finance-Departement Herr Stats-Rådet och Riddaren S. A. Munthe, öfverlemnade
handlingar inhemtas:
1:0 att uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift fabriksbolaget i Götheborg
L. Furstenberg & Comp. samt åtskillige homullsväfnads- och sidenfahriksidkare
i Stockholm i underdånighet anfört, att, sedan under de sista
åren det tilltagande bruket här i landet af half-ylleväfnader och införseln
deraf från utrikes orter, hvilka förhållanden otvifvelaktigt hufvudsakligen
befrämjats genom den å samma väfnader gällande ytterst låga import-tull
till högst kännbar förlust för de inhemska bomullsväfnads-fabrikerna och
den till afsalu idkade hem väfnads-slöjden, i ganska betydlig mån utträngt
begagnandet af bomulls väfnader, så hade, i följd af dessa omständigheter,
härvarande fakrikanter af sistnämnde väfnadsslag funnit sig föranlåtne att
rigta sin verksamhet på förfärdigandet af half-ylletyger, hvilket företag ock,
hvad varans utseende och qvalitet anginge, icke saknat framgång. För utöfningen
af sistberörde väfnadsslöjd möter likväl ett väsendtligt hinder i det
förhållande, att, enligt 1841 års nu gällande tulltaxa, införsels-afgiften å
tvinnadt bomullsgarn blifvit bestämd till lika belopp med import-afgiften
å bomullstråd, eller till 16 sk. per skålpund, utan att härvid någon skillnad
egde rum emellan dubbleradt garn eller det garn af lösare tvinning, hvilket
i handeln förekommer i härfvor och uti väfverierna, serdeles till varp eller
ränning i halfylle- och hallsidenväfnader, användes, samt det garn af hårdare
och starkare tvinning eller egentlig tråd, hvilken i handeln vanligast
förekommer uppvindadt i nystan, och som begagnas till sömnader och dylika
behof, dervid större styrka hos garnet erfordras, och hvartill det dubblerade
garnet icke kan med fördel nyttjas. Då nu ändamålsenliga inrättningar
för garntvinning uti Sverige icke funnes, och det för väfverifabrikanten
klefve alltför kostsamt att sjelf anskaffa nödiga tvinnmachiner och skickliga
arbetare för deras begagnande, vore fabrikanten följaktligen icke i tillfälle
att vid behof dubbleradt bommullsgarn för tillverkning af halfylle- eller
halfsidenväfnader, emot den tull-afgift af 5 sk. per U., som är bestämd för
utländskt otvinnadt bomullsgarn af N:o 26 och deröfver, förskaffa sig det
erforderliga råämnet', utan nödsakades att införskrifva garnet dubbleradt,
och således för rudimaterien erlägga en ytterligare tull-afgift af 11 sk. per
28
Bevillnings-Ulskottets Betänkande, JV.-o 12.
ti.. 1 följd af denna höga tull-afgift, uppgående till icke mindre än 66?
procent af import-tullen å fullfärdiga halfylleväfnader, och hvilken i betraktande
af den obetydliga förädling garnet genom dubbleringen erhåller,
icke kunde anses billig eller ändamålsenlig, vore det emedlertid för den
Svenske tillverkaren af halfylleväfnader omöjligt att med den utländska iabrikanten
täfla i pris på den inhemska marknaden, och de försök, som i
denna väg blifvit gjorda, hade äfven oftast utfallit med verklig förlust. Med
afseende å förrberörde omständigheter, hafva bemälde fabriksidkare i underdånighet
anhållit, att, till undanrödjande af det nppgifna hindret för halfylle-fabrikationens
förkofran här i landet och enär den höga inlörselstullen
å dubblerabt bomullsgarn, hvilket äfven uti halfsiden väfnader användes till
ränning, likaledes, ehuru i mindre man, bidroge att fördyra de tillverkningar
af sistnämnde slag, hvilka härstädes åstadkommas, införseln af dubbleradt
bomullsgarn i härfvor måtte medgifvas mot en nedsatt tull af Sex
skillingar per skålpund för hvitt och Åtta skillingar per skålpund för färgadt
garn.
Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegium har, efter vederbörandes
hörande, häröfver afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, hvaruti anföres:
att den vara, hvilken af sökanderne benämnes dubbleradt bomullsgarn,
vid införtullning hänföres till tulltaxe-artikeln bomullstråd, och således,
då den inkommer i härfvor, enligt nu gällande tulltaxa, underkastas
en tull af 16 sk. per ti, utan afseende derå, huruvida samma garn är färgadt
eller ofärgadt; att deremot för vanligt otvinnadt bomullsgarn införsellsafgifterna,
jemlikt berörda taxa, uppgå för hvitt under N:o 26, efter
Engelsk beräkning, till 6 sk. per ti, för N:o 36 och deröfver till 5 sk. per
ti, för Turkiskt rödt till 8 sk. per ti, och för allt annat färgadt till 12 sk.
per ti; att, enligt hvad Bomullsspinneri-idkaren Grosshandlaren Aiig. Bergman
inför Collegium upplyst, de machiner, hvarmed bomullsgarnets tvinning
eller dubblering åstadkommes, icke äro af invecklad beskaffenhet eller
serdeles kostsamma, äfvensom för deras begagnande ej eller erfordras någon
större skiklighet hos arbetaren, i följd af hvilka förhållanden jemväl värdet af
ett skålpund dubbleradt bomullsgarn endast med 20 å a5 procent öfverstiger
värdet af samma quantitet vanligt garn af lika finhet; att den mindre betydliga
tillökningen å värde, som genom dubbleringen förorsakas, således icke
utgör giltig grund för den å dubbleradt bomullsgarn nu påbjudna alltför
höga importtull, och att behofvet af en nedsättning deruti älven visar sig,
då i betraktande tages att införsels-tullafgiften för färdiga halfyllc-väfnader
Bevillning- Utskottets Betänkandej Pt.-o 72.
29
i allmänhet utgör 2,{ sk. per fi£, eller allenast 5o procent utöfver hvad för
den ena dertill erforderliga beståndsdel, eller bomullsgarnet, måste erläggas;
att sedan, i följd af dea under de sista åren i utomordentlig mån ökade
förbrukningen af halfylleväfnader inom riket, den inhemska konslfliten numera
börjat att med alfvar omfatta tillverkningen af dylika väfnader, omsorgen
0111 denna näringsgrens utveckling onekligen synes påkalla en billig
nedsättning af importtullen å sådana dervid behöfliga rudimaterier, hvilka
icke inom landet till fullgod beskaffenhet erhållas; att ändamålsenliga inrättningar
for tvinning af bomullsgarn jemväl för närvarande saknas här i
riket, och att följaktligen och enär, på sätt sökanderne uppgifvit, det dubblerade
bomullsgarn, som till halfylle- och halfsiden-väfnader begagnas, vanligen
är sammantvinnadt af garn, i finhet öfverstigande N:o 3o, eller af sådant
garn, som här i riket icke tillverkas, den föreslagna tullförändringen
icke eller kommer att tillskynda egare af inhemska bomullsspinnerier serdeles
intrång eller skada; att, i afseende på framställningen om bestämmandet
af en införselstull af åtta skillingar per U. för färgadt dubbleradt bomullsgarn
i allmänhet, det förekommer, att, då färgadt otvinnadt bomullsgarn,
med undantag af turkiskt rödt, som får införas mot 8 sk. tull, är vid införseln
underkastadt en tullafgift af 12 sk. per U., så skulle, i händelse sökandernes
begäran bifölles, det missförhållande uppstå, att dubbleradt färgadt
bomullsgarn af andra slag, än turkiskt rödt, Liefve belagdt med en införtelstull,
uppgående till endast (>6~ procent af import-tullen för motsvarande
sort otvinnadt bomullsgarn, hvarföre Collegium hemställt, att, såsom
ledande till största enkelhet vid tullbehandlingen, enahanda införsels-tullafgifter
måtte fastställas för dubbleradt bomullsgarn i liärfvor, som för det
otvinnade äro uti nu gällande tulltaxa bestämde, nemligen för hvitt under
N:o 26 Sex skillingar, för hvitt af N:o 26 och deröfver Fern skillingar, och
för allt annat färgadt Tolf skillingar per skålpund; samt slutligen att, till förebyggande
af det möjliga missbruk att icke tråd varder såsom dubbleradt
bomullsgarn förtullad och deraf föranledd förlust för statsverket, stadgas
bör, att, derest hos vederbörande tulltjenstemän villrådighet uppstår om
icke en under benämning af dubbleradt bomullsgarn till förtullning angifven
vara rätteligen bör till bomullstråd hänföras, det i sådant fall skall åligga
godsegaren att, såsom villkor för tillgodonjutande af de för det dubblerade
bomullsgarnet sålunda föreslagne nedsatte tull-umgälder, med sakkunnige
personers, efter anställd besigtning å godset, afgifne betyg, styrka, att den
inkomna varan verkligen utgör garn af sistnämnde beskaffenhet;
3o
Bevillnings-Utskottets Betankande > N:o 12.
a:o att uti en till Kongl. Maj:t likaledes ingifven ansökning Kammakare-embetet
i Stockholm genom dess ledamöter C. J. Österberg och F. A.
Segersten i underdånighet anfört, att den i nu gällande tulltaxa stadgade
tullafgift för ”platter af horn” och för ”oarbetadt horn,” nemligen för det
förra slaget 2 sk. banco per U., efter ett tullvärde af 24 sk., och för det
senare 6 r:st, efter ett tull värde af 16 sk., mycket bidraga att göra förenämnde,
i följd af flere omständigheter under senare tider föga lönande
handtverk, ännu ofördelaktigare samt försvåra all täflan i pris med utländningen,
enär inom riket icke funnes och sannolikt icke kunde uppstå någon
fabrik för hornplatters tillverkning, hvilken, för att löna sig, måste vara
tilltagen i mycket stor skala och beräknad för en vida större förbrukning,
än som här i landet kunde ifrågakomma, samt ofvanberörda tullafgift numera
utgjorde dubbla beloppet af varans inköpspris och fyra gånger värdet
af råämnet; till ådagaläggande hvaraf blifvit åberopadt det förhållande, att
för ett af bemälde Österberg innevarande år från Hamburg införskrifvet
och härstädes förtulladt parti hornplatter, som å inköpsorten kostat 728
R.-dr 42 sk. 8 r:st banco, tull, tolag och öfrige umgälder uppgått till ett
sammanräknadt belopp af 217 R:dr 37 sk., utgörande omkring 3o procent
af varans värde; med anledning af hvilket allt, sökanderne anhållit om nådigt
förslag till Rikets Ständer, att tullafgifLen för införsel utaf ”platter af
horn” må nedsättas till 6 r:st per U. samt till hälften af detta belopp för
”oarbetadt horn.”
Öfver denna ansökning har Kongl. Commerce-Collegium, efter vederbörandes
hörande, afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och dervid
upplyst, dels att för den uti den underdåniga ansökningen omnämnde af J.
Osterberg i år verkställda införseln af ett parti hornplatter om 2,397
som i inköp kostat 728 R:dr 43 s^. 8 r:st, blifvit erlagdt;
Tullafgift  99: 42* —
Afgift till Handels- och Sjöfarts-fonden . . 9: 47• —
Tolag 27; 47* —
Vågpenningar
5; 10. —
Dragarepenningar
1: 14* —
eller tillsammans .... Banco R:dr 114-' 16. —
som utgör 2 sk. ioi r:st. på ett varuvärde af i/[ sk. 6 r:st. för skålpundet,
— dels att värdet å ”hornplatter” och ”oarbetadt horn” de sednare
åren betydligen fallit, i följd af minskad efterfrågan och förbrukning af in
-
Bevillning-Uskottets Betänkande, N:0 12.
3i
liemska hornarbeten och hornkammar, dels att platter icke tillverkas inom
riket, såsom ej utgörande en lönande rörelse, dels ock att dessa, jemte oarbetadt
hern, icke kunna betraktas annorlunda, än såsom ett råämne för tillverkningen
af hornarbeten; på grund af hvilka förhållanden, de der vunno
ytterligare bekräftelse deraf, att, under de senare åren, importen af råämnet
horn, särdeles piatter, betydligen aftagit, under det att införseln af ”Horn,
arbetadt, alla andra slag”, i väsendtlig mån tilltagit, skäl ansetts vara förbanden,
att, vid nu skeende granskning af tulltaxan, afseende blefve fästadt
A Sökandernes underdåniga framställning,' och att, med hänsigt dertill, med
bibehållande af den i nu gällande taxa bestämda tullprocent vid införseln,
värdet malte nedsättes för ”hornplatter” till 12 sk. per ti med i sk. i tull,
samt för ”oarbetadt born” till 8 sk. per ti och 3 r:st. i tull; samt
3:o att, vid föredragning den i3 sisth Augusti och den 9 derpåföljde
September utaf ofvanomförmälda underdåniga ansökningar, Kongl. Maj:t
dels medgifvit de ifrågaställda artiklarnes tullbehandling under återstoden
al innevarande år, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Commerce-Collegium
för hvarje fall i underdånighet föreslagit, och dels i Nåder förklarat,
att handlingarna i dessa mål borde delgifvas Bevillnings-Utskottet, för alt
vid behandlingen af frågan om en förnyad tulltaxa tjena till upplysning.
Slutligen har, uti en, den 21 i denna månad, Utskottet tillhandakommen
motion, Herr Grape, E D., med hemtad anledning af åtskillige utaf
Brasilianska regeringen nyligen vidtagne förfoganden, dels i afseende å beräkningssättet
för erläggande af tonnage och dels angående införselstullen
derstädes å jern och bräder, hvarigenom handeln med nämnde land syntes
komma att i betydlig mån inskränkas, föreslagit, att, för att underlätta de
tillgöranden, som i ministeriel väg kunde ifrågakomma för undanrödjande
af dessa olägenheter, Rikets Ständer mätte ät Kongl. Maj:t öfverlemna att,
efter godtfinnande, partielt öka eller indraga den enligt 3o §. Tulltaxe-underrättelserna
medgifna tullindring, om den Svenska handelns och sjöfartens
interessen sådant skulle påkalla; hvarom stadgande ansetts böra i berörde
§. intagas.
Hvad Kongl. Maj:ts ofvanberörde Nådiga skrifvelse, de i Riks-Stånden
väckte motioner och afgifne yttranden samt nyss omtörmälda, till Utskottet
öfverlemnade, handlingar innehålla, har Utskottet tagit i behörigt öfvervägande.
Beträffande dervid först de såväl i den Kongl, skrifvelsen som i en
del motioner förekommande framställningar, i afseende å grunderna för tull
-
3a
Bevillning.Ut skottets Betänkande > N.o 12.
taxe-regleringen, har utskottet, i öfverensstämmelse med hvad härutinnan
blifvit i allmänhet föreslaget och yrkadt, ansett sig icke höra afvika från
de allmänna grunder, hvarpå sednaste tulltaxa hvilar, utan, med godkännande
af den, utaf Kongl. Majit uttalade åsigt, att denna för både statsinkomsterna
och inhemska näringarna vigtiga författning bör så sällan sorn möjligt, och
icke utan verkligt behof förändras, och att derföre berörde taxa måtte i de
väsendtligaste delar bibehållas oförändrad intill nästa riksdag, trott sig böra
tillstyrka Rikets Ständer,
att, med fästndt hufvudsakligt afseende å innehållet af Kongl.
Majits merberörde Nådiga skrifvelse, vidblifva grunderna för
nu gällande tulltaxa, och följaktligen icke i andra fall besluta
ändring uti der förekommande speciella bestämmelser, än antingen
för att dessa må blifva bragle i öfverensstämmelse med
de derom af Kongl. Majit efter taxans utfärdande redan, enligt
allmänna Kungörelser eller Circulairbref, vidtagne jemkningar,
förklaringar och ändringar, eller för att vid berörde
grunders tillämpning fästa ett skyldigt afseende å innehållet
af ofvanomförmäldte motioner, af hvilka de fleste afsett landets
financiella betryck och behof vet att inskränka en allmänt
öfverklagad, högt uppdrifven, import af öfverflödsvaror, samt
att lifva den inhemska industrien och inrikes rörelsen, och en
del åter att, för befrämjandet och underlättandet af landels
export, utförsels-afgifterne å ålskillige varor måtte borttagas,
eller ändtligen för att, till större säkerhet och lätthet vid tullbehandlingen,
de artiklar, sorn varit förtullade med viss pro
cent
efter uppskattningsvärdet, må, så vidt sådant funnits möjligt,
blifva åsatte bestämdt värde och tull efter vigt eller annan
grund.
Hvad dernäst angår den i den omförmäldte Nådiga skrifvelsen förekommande
serskilda fråga om Spanmålstullen, i hvilket afseende Kongl.
Majit förklarat Sig finna skäl vara förhanden till bibehållande af nu gällande
bestämmelser för denna nödvändighetsvara under ytterligare tre år, eller
till 1847 års slut, under enahanda villkor, som Rikets Ständer vid sisla
Riksdag medgåfvo i afseende på dispositionen af den för utländsk spannmål
inflytande tull, får Utskottet, som anser fördelarna afen stadigvarande
tull å spanmål icke vara färre, än å andra varor, och alltså icke erfordra
serskildt
Bevillnings-Utskottets BetänkandeIV.-o 12.
33
serskilt bevisning, samt jemväl för sin del funnit nu gällande tullbestämmelser
ändamålsenlige, hemställa,
att Rikets Ständer ville biträda Kongl. Maj:ts Nådiga framställning
om dessa tullbestämmelsers bibehållande till slulet
af år 1847 samt medgifva, att den tullinkomst, som för utländsk
spanmål under tiden inflyter, varder öfverlemnad till Kongl.
Maj:ts disposition, för att användas till undsättning åt inbyggarne
i de orter, som af missväxt hemsökas.
Utskottet, som af dess ofvan gjorda tillstyrkande att i allmänhet
vidblifva grunderne för 1841 års tull-tariff, ansett böra följa, att de i tulltaxan
utsatta förbudsbestämmelser i möjligaste måtto förblifva oförändrade,
och derföre ej föreslagit upphörande deraf för flere artiklar än kardullsgarn,
hvilket Kongl. Maj:t redan i viss nion medgifvit till införsel, samt partielt
för utförsel af tackjern, allt på sätt här nedan vidare förmäles, har, vid så
dant
förhållande och i öfverensstämmelse med hvad vid föregångna Riks
1
O O
dagar varit öfligt, trott sig böra föreslå,
att Rikets Ständer ville, med erkännande af Kongl. Maj:ts
rätt, i afseende på förbuds utfärdande mot in- eller utförsel
af varor, besluta, att äfven å de artiklar, som fortfarande
komma att förblifva förbudne, tullafgifter böra utsättas, för
att icke, genom bristande tullbestämmelser, något band må
läggas på Kongl. Maj:ts rätt att förbuden upphäfva, och att
i sådant afseende må antagas de eventuella bestämmelser, sorn
af Rikets sist församlade Ständer å dessa artiklar stadgades.
Ehuru såväl Herr Printzenskölds som Juns Månssons ofvanberörda
motioner blifvit remitterade lill både Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet, likväl och enär den sednare, såsom angående införsel
af hästar, synes odeladt tillhöra Bevillnings-Utskottets handläggning,
och den förra, innehållande framställning, att lyx- och andra manufaejturartiklar
skola få införas endast till vissa hamnar, rörer ett ämne, som vid
föregångna Riksdagar blifvit ensamt af Bevillnings-Utskottet handlagdt, har
Utskottet, med afseende jemväl derå, att Herr Lundelii ofvanomförmälda
motion, hvari enahanda yrkande förekommer, blifvit remitterad endast till
Bevillnings-Utskottet, trott sig kunna ensamt och i sammanhang med tullregleringen
i allmänhet behandla dessa ämnen; och som, hvad angår de
ifrågavarande framställningarna om införsels-rättighetens inskränkning för
Bih, till R. St. Prot. 1844. S Sami. 1 Afd. 6 Haft. 5
34
Bevillnings- Utskottets Betänkande3 N.-o 12.
en tiel varor till endast ett färre antal hamnar, Utskottet, på sätt nyssberördt
är, ansett sig ieke höra i någon hufvudsaklig del afvika från de för
tullregleringen nu gällande allmänna föreskrifter, dertill en sådan inskränkning
onekligen vore att hänföra, så och då Utskottet i öfrigt sökt åstadkomma
större säkerhet vid tullbehandlingen genom att i allmänhet utbyta
förtullning efter värde mot tullbehandling efter vigt, har Utskottet, sorn
hyser den öfvertygelse, att, derest någre bland nu förbudne artiklar varda
till införsel medgifne, Kongl. Maj:t då icke lärer underlåta att förordna om
alla de controllers iagttagande, som lämpligen kunna åstadkommas, icke funnit
skäl att till berörda yrkanden af Herrar Printzensköld och Lundelius
tillstyrka bifall, utan hemställer,
att desamma icke nu må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
I de delar Herr Gustafssons samt Pehr Mattssons motioner, af hvilka
den sistnämndes blifvit remitterad jemväl till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet, funnits icke kunna ensamt af Bevillnings-Utskottet handläggas,
nemligen, i förra motionen, den der förekommande frågan om controilstämplingsåtgärder
för utländskt guld- och silfverarbete, och i den sednare,
frågan örn handelstraclaten med Ryssland, kommer serskildt gemensamt
utlåtande att af hegge Utskotten afgifvas, hvadan
Villande i omförmälde delar nu icke lärer erfordras.
I afseende serskildt på den del af Herr Nordenanckars ofvananförda
motion, som innefattar framställning om sjöbevakningens förstärkande genom
utrustandet af ett större antal seglande båtar, har Utskottet, jemte anmälan,
att angående hvad i samma motion blifvit yrkadt om ändring i FörpassningssLadgan
samt rörande husvisitationer, serskildt utlåtande varder afgifvet
gemensamt med håde Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten,
funnit förstberörda framställning icke kunna föranleda till annan åtgärd, än
att tillstyrka Rikets Ständer
att uttrycka underdånig önskan om förstärkande i allmänhet
af tullcontrollerne och bevakningen, derest Kongl. Maj:t, efler
vederbörandes hörande, finner sådant vara af behofvet påkalladt.
Hvad i öfrigt uti de remitterade motionerne samt i förrberörde från
Kongl Maj:ts Finance-Departement öfverlemnade ansökningar med tillhörande
handlingar blifvit yrkadt och föreslaget i afseende å speciella bestämmelser
i tull-taxan med dertill hörande underrättelser, har Utskottet vid hvarje
Bcvillnings-Vtskottels Betänkande, N:o 12.
35
serskild artikel öfvervägat och, på sätt här nedan förmäles, deråt lemnat
den uppmärksamhet, sorn med vidblifvunde af gällande taxas hufvudgrunder
kunnat stå tillsammans. I de delar åter, der ändringar eller föreskrifter i
öfverensstämmelse med de gjorda framställningarne icke blifvit föreslagna,
har Utskottet ansett dem vara antingen stridande mot berörde-grunder eller
i öfrigt mindre lämplige, och alltså icke kunna vinna afseende.
De artiklar, för hvilka Kongl. Majit under den sedan tull-taxans utfärdande
förflutna tid, enligt utfärdade kungörelser och circulair-bref, stadgat
förändrade tullbestämmelser, och hvilka ändringar Utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad här ofvan blifvit hemstäldt, tillstyrker Rikets Ständer att
i allmänhet biträda, äro följande:
Alun, andra slag, som, enligt 1841 års taxa, varit belaggd med 8 sk. utförsels-tull
för ett quantum af 17 LM, men genom Kongl. Kungörelsen
den 17 October 1843 blifvit från sagde utförselsafgift befriad.
Argentan eller Nysilfver. Denna vara har, enligt Kongl. Kungörelsen den
8 Februari 1844» förklarats böra tull-behandlas lika med Pinschback,
Tomback och andra i taxan ej specificerade sammansatta
metaller; och kommer den alltså att upptagas i noten under bokstafven
A, med behörig hänvisning till rubriken ”metaller.”
Beck, i tunnor och i barkar, som genom ofvanberörda .Kongl. Kungörelse
den 17 October 1843 blifvit befriadt från de uti gällande taxa
derå stadgade utförsels-afgifler, nemligen 8 sk. tunnan för det förra
och 12 sk. SkM för det sednare slaget.
Blauholtz eller Blåholtz, sora, enligt Kongl. Kungörelsen den 8 Februari
1844, bör tullbehandlas lika med Färgträd, och alltså kommer att
i noten, under bokstafven B till sistnämnde artikel hänvisas.
Bookhinder Cloth. Denna varu-artikel, som förut icke varit i taxan inrymd,
har genom General-Tull-Styrelsens circulair den 26 Februari 1843
förklarats böra, på sätt uti Kongl. Kungörelsen den 27 Juli (836
är stadgadt, fortfarande få införas mot 10 procent af värdet. Jemte
det Utskottet anser den böra å behörigt ställe i taxan intagas,
har Utskottet, i afseende såväl å förtullningssättet soro tull-procenten,
trott den jemkning nödig, att, efter inhemtade upplysningar
om varans värde, den blifvit föreslagen att förtullas efter vigt
36
Bcvillnings-Utskollcls Betänkande, N.-o 12.
med ett tull-värde af 3 R:dr ti. och derå till a5 procent antagen
införselstull af 36 sk. B:co.
Ccbolt-Malm och Metall, sorn genom Kongl. Kungörelsen den 17 Octobex’
i843 blifvit befriad från den utförselstull, sorn i 1841 års taxa
är bestämd af 1 sk. 6 rst. U å malmen och \ ti. k Coboltmetallen.
Fosfor. Jemlikt Kongl. Kungörelsen den 8 Februari i844> har denna i taxan
icke upptagna artikel förklarats böra få förtullas, för fabrikernes
behof, efter serskild anmälan hos C.ommerce-Collegium och af detsamma
lemnadt tillstånd, mot 5 procent af värdet, samt för medicinska
behof, såsom Apotheksvaror ej specificerade d. v. s. tullfritt.
Utskottet anser den väl böra i taxan å behörigt ställe inrymmas,
men föreslår, alt vid införtullningen afseende ej må fästas
å det behof, hvartill varan kan vara ämnad, samt att den må
åsättas ett bestämdt tullvärde af 4 R:dr 24 sk. U. och derå till 8
sk. antagen tulk, mot hvars erläggande den må kunna i allmänhet
få införas.
Färger och Färgningsämnen.
Catechu eller Terra Japanica, som, enligt Kongl. Kungörelsen den
28 April 1842, bör få förtullas med 4 rst. ti på ett tull-värde af
4 sk., och af sådan anledning kommer att med dessa tullbestämmelser
serskildt specificeras bland de i taxan förekommande öfrige
färgslagen.
Rödfärg, hvarå uti gällande taxa finnes bestämd en utförsels-afgift .af 2 sk.
tunnan, men som genom Kongl. Kungörelsen den 17 October
i843 blifvit från samma afgift befriad.
Stocklack. Detta förut icke specificerade färgämne har genom Kongl. Kungörelsen
den 19 Juni 1843; blifvit förklaradt böra få införtullas
mot 4 rst. på ett tull-värde af 4 sk- ti., och kommer alltså att
med dessa bestämmelser i taxan serskildt utföras.
Färgmossa, som, enligt Kongl. Kungörelsen den 17 October 1843, blifvit
befriad från den uti 1841 års tulltaxa derå förut gällande utförsels-tull
af 8 rst Lispundet.
Glaubersalt, vattenfritt, hvilket förut saknat plats i tulltaxan, men nu kommer
att der å behörigt ställe inrymmas med de tullbestämmelser,
som genom Kongl. Kungörelsen den 22 Maj i843 blifvit åsätta,
nemligen 1 R:dr 16 sk. värde och 8 rst införsels-afgift per Lti.
Bevillning-Utskottets Betänkande} N:0 12. 3 7
Jern, gjutet: Bomber och Kulor, champlunerade till visst mått och renfilade,
kanoner, stycken, nickhakar och mörsare, samt finare och
gröfre lavetter, å hvilken rubrik finnes i 18/ji års taxa bestämd
16 sk. utförselstull per Skepp., Stäp. vigt, men hvilken afgift blifvit,
senast genom Kongl. Kungörelsen den 18 December i843,
nedsatt till 4 sk- Banco.
Derjemte torde för vinnande af mera bestämdhet den redactions-förändring
höra ega rum, att näst efter mörsare införes ”stämplade och
borrade.”
Smidt eller valsadt:
Stång- platt | tum etc., som genom samma författning fått den derå
förut gällande utförselstull 16 sk. Skepp:t minskad till lika belopp,
eller 4 sk. per Skepp. St. v.
Smälltstycken, hvarå, genom samma Kongl. Kungörelse, den sk.
Skepp:t höga utförsels-afgiften blifvit nedsatt till 12 sk.
Band- och platt- etc., hvilken rubrik, enligt gällande taxa, har sig åsatt
10 sk. 8 rst utförselstull skeppundet, men genom oftaberörde
Kongl. Kungörelse blifvit från slik afgift alldeles befriad.
Plåtar: olörtenta etc., af till och med 6 Lisp. vigt st. öfver 6 Lisp.
vigt st. Likaledes för dessa jernproducter hafva, genom den omförmälda
Kongl. Kungörelsen, de förut gällande utförsels-afgifterne,
nemligen å förra slaget 14 sk» 3 rst, och å det sednare 16 sk.
Skeppundet, blifvit upphäfna.
Spik samt allt annat etc. Denna rubrik har jemväl genom den ofta åberopade
författningen blifvit befriad från den derå i 1841 års taxa
bestämda utförselstull af i/\ sk. 3 rst Skeppundet.
Derförutan har Utskottet ansett nödigt dels att sönderdela rubriken
uti tvänne och dels att föreslå förhöjning i värde och införselsafgifter,
i följd hvaraf bestämmelserna skulle blifva följande:
Spik af 2 tums längd och deröfver, med 4° R-drs tull värde och 10
R:dr införsels-afgift per SkS? St. v.
All annan samt allt Manufactur- och Handtverkssmide ej specificerad!,
med 3a sk:s värde och 8 sk:s införselstull per skålpund.
Chemiskt lechniska preparater. I närmaste öfverensstämmelse med hvad angående
förtullning häraf blifvit stadgadt uti Kongl. Kungörelsen
38
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N.o ti.
elen 8 Februari detta år, kommer att i taxan å behörigt ställe in
tagas följande rubrik och bestämmelser:
Cbemiskt lechniska preparater, i tavan ej specificerade:
till införsel för fabrikernes behof efter serskild anmälan hos
Commerce-Collegium och af detsamma lemnadt tillstånd med
införselstull till 10 procent af värdet;
för medicinska behof, med hänvisning till Apotheksvaror, ej
specificerade.
Kolsyradt Natron eller renad Souda kommer, i öfverensstämmelse med
nyssberörde Kongl. Kungörelse^ att i not under bokstafven K
hänvisas till ”Souda,” för att dermed vinna lika tullbehandling.
Koppar, Gårad, hvarå, genom Kongl. Kungörelsen den 18 December 1843,
den utförselstull af 5 R:dr SkSf St. v., som finnes i gällande tull
taxa
bestämd, blifvit nedsatt till 3a sk., samt
Smidd, valsad eller gjuten, hvilken, till den del, som innefattas under
rubriken ”Plåtar och andra ämnen för ytterligare bearbetning” är i
1841 års taxa åsatt 1 R:dr 3a sk. utförselstull per SkS? St. v.,
men genom nyssberörde Kongl. Kungörelse blifvit från all utförsels-aigift
befriad.
Stål, gjut-, garf-, andra slag, å hvilka utförsels-afgifter äro i gällande taxa
bestämda, för gjutstål till 8 sk., för garfstål lill 3 sk., och för
andra slag till 2 sk. för hvarje 100 gf, men hvilka alla genom
Kongl. Kungörelsen den 18 December 1843 blifvit medgifna tullfrihet
vid utförsel; hvarjemte tullvärdet å ”andra slag,” enligt
Kongl. Kungörelsen den 3i Januari samma år, är nedsatt från 9
till 6 R:dr.
Tjära, sorn, enligt 1841 års tulltaxa, är åsatt 4 sk- utförselstull tunnan,
men genom Kongl. Kungörelsen den 17 October 1843 blifvit från
så beskaffad a hafi befriad.
O
Stenkol, Stenkolsstybb etc. Genom oftaberörde Kongl. Kungörelse den 17
October 1843 är jemväl stadgadt, att ”Stenkol, Stenkolsstybb eller
”Cinders, samt Cokes eller afsvaflade Stenkol,” hvarå införselstullen
i 1841 års taxa är bestämd till 4 sk. tunnan, skola tills
vidare åtnjuta*tullfrihet vid införsel; men som Utskottet anser
den inhemska produetionen af denna vara påkalla det afseende,
sorn innefattas i den omförmälda visserligen icke höga tullbestämmelsen,
kan Utskottet icke tillstyrka Rikets Ständer att i den
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande , N.o 12. 3f)
na del biträda de af Kongl. Maj:t genom de flere ofvanberörde
författningarna vidtagna förändringar, utan hemställer,
alt, hvad den ifrågavarande artikeln vidkommer, Rikets Ständer
må föreslå införsels-afgiflens oförändrade bibehållande.
Jemte det Utskottet, i anledning af de motioner, som innefatta yrk
anden om borttagande af utförsels-afgifter, ansett sig böra föreslå dessa
afgifters upphörande för följande artiklar, nemligen:
Angelica,
Anis
Antimonium crudum eller Spiesglans,
Blyertz,
Brunsten,
Chicorierot,
Kalk, släckt,
Kalksten,
Kimrök,
Kli af andra ämnen än spanmål,
Knapergall och Jikollon, malen eller omalen.
Lunta,
Mastix,
Mjöl af vegetabilier, som ej kunna inbegripas under spanmål eller
hänföras till medicinalier,
Tobak, Blad och Stjelkar,
Zink, Tutanego och Spiauter: oarbetad och i plåtar;
bar Utskottet tillika, dels för att lemna behörigt afseende åt de i öfrige
motioner gjorde framställningar och dels för vinnande af mera säkerhet vid
tullbehandlingen genom utbyte af förtullningssättet efter värde mot bestämdt
afgiftsbelopp, funnit sig böra föreslå följande förändringar, nemligen
vid
Alabaster, arbetad, ej specificerad, som, enligt gällande taxa, förtullas efter
värde med i5 procent vid införsel, men, sedan genom profvägning
blifvit utröndt, att derå skulle kunna såsom ett medelvärde
antagas 1 Rdr 24 sk. U., synts Utskottet böra förtullas efter vigt
med 16 sk. införselsafgift per ti.
/Jq Bevillnings- Utskottets Betänkande j N.o 12.
Apotlieksvaror, hvilka, enligt gällande taxa, för såvidt de deri icke äro specificerade,
endast 1’å införas af Apothekare, eller dem, som erhållit
Sundhets-Collegii tillstånd alt med sådana varor idka handel, samt,
ehvad de äro att anse såsom enkla eller sammansatta, dervid åtnjuta
tullfrihet så vid in- som utförsel. Som emedlertid flere
bland de lill ospecificerade apotheksvaror liänförlige artiklar lära
vara äfven lill andra behof erforderliga, har den omförmälde inskränkningen
i införselsrättigheten synts Utskottet mindre lämplig,
äfvensom Utskottet trott dessa varor icke böra utan all afgift få
införas. I följd häraf hemställes, att rubriken och bestämmelserna
måtte blifva:
Apotheksvaror i denna taxa ej specificerade:
enkla medicinalier 100 Rdrs värde io Rdr införsels-tull,
sammansatta 100 Rdr värde 20 Rdr införsels-tull, men tullfrihet
bibehålies vid utförsel.
Bark, Ek-. Med afseende å det alltför höga tullvärdet samt å den under
sednare åren försvårade afsättningen å denna vara, har Utskottet
ansett nedsättning böra ega rum i tullvärdet från 2 till 1 Rdr
tunnan, och i den till 24 sk. tunnan nu bestämda utförselstull
till 12 sk.
Bilder: andra slag, hvilka Utskottet, med fäsladt afseende å den förändring,
som blifvit föreslagen vid ”arbetad alabaster”, ansett böra tullbebandlas
efter vigt med 1 Rdr 12 sk. värde och 12 sk. införselstull
per U, i stället för nu gällande förtullningssätt efter värde
med derå stadgad 10 procents införselsafgift.
Bleckslagare-arbeten, ej specificerade, olackerade, lackerade. För att bringas
1 närmare öfverensstämmelse med gångbara försäljningspris, anser
Utskottet tullvärdet böra förböjas å de olackerade Bleckslagarearbetena
från 3a sk. till 1 Rdr och å de lackerade 4° sk- till 1
Rdr 12 sk. per U.\ hvarjemte och i sammanhang härmed införselsafgifterna
synts böra ökas å det förra slaget från 8 till 16 och å
det sednare från 10 till 20 sk. U..
Blodiglai’. Med afseende å den under de sednare åren minskade tillgången
härå och i samma nion uppstegrade pris, tror Utskottet tullvärdet
skäligen böra höjas från 5 till 10 Rdr U., äfvensom att en från
2 till 5 Rdr förhöjd utförsels-afgift må finnas påkallad af ange
lägen
-
Bevillning^- Utskottets Betänkande j N:o 12.
4i
lägenheten att inom landet qvarhålla dessa i flere fall för helsans
återvinnande serdeles nödvändiga diar.
Blommor, arlificiella, å hvilken öfverflöds- och lyxartikel den nu gällande
införselstullen, i5 Rdr U., synts Utskottet väl kunna tåla förhöjning
till a5 Rdr.
Borstar, hvilka, i stället för att tullbehandlas efter värde med 33} procents
införselsafgift, torde å det utrönta medelvärdet af 2 Rdr U. kunna
åsättas 24 sk. tull per U. vid införsel.
Broderade arbeten: andra slag. Med uppmärksamhet derå, att, enligt nuvarande
taxa, under denna rubrik kunna inkomma broderier, anbragte
äfven å till införsel förbjudna ämnen, har Utskottet, till
förebyggande häraf, trott sig böra föreslå att, med borttagande af
den nu gällande införselsbestämmelsen utaf 33 Rdr 16 sk. på 100
Rdr varuvärde, rubriken må få följande lydelse:
”Andra slag draga tull lika med det tyg eller annat ämne, hvarå
•”broderiet är anbragdt, med tillägg af 20 procent, såvida sjelfva
”det broderade tjrget eller varan är till införande tillåtet.”
Broderduk, Marle och Stramalj. Denna vara, som för närvarande förtullas
alnvis, men med iagttagande af tullafgiftens höjning, i mån som
duken är af större bredd, synes lämpligen kunna åsättas bestämdt
värde och tull efter vigt; i hvilket afseende Utskottet föreslår,
att för denna artikel må antagas följande redaction och tullbestämmelser:
Broderduk,
Marle och Stramalj.
Tullvärde. fö^TulMrde. Inf‘ Tull. Utf. Tull.
20: af Silke och Bomull 1 U. 5 — —]
5: — — af Ull 1 U. 112 —I
3: 16 — af Bomull, Lin, eller > Fria.
Hampa, enkla eller i
blandade 1 U 4° ““*/
Böcker. Vid gällande taxas bestämmelse att på Svenska tryckte böcker
icke lå införas annorlunda än mot 20 procents tullafgift å värdet
har undantag synts Utskottet skäligen böra ega rum i afseende å
Finlands litterära produeter, hvarföre Utskottet hemställer, att
taxan i denna del må få följande förändrade lydelse:
Bih, lill Ii. St Prot. 1844. S Sami. 1 AJd. 6 Haft. 6
4a
Bevillnings-Utskottets Betänkande> N.-o 12,
Böcker: Qvantitet för
Tullberäkningen. Iof- TulL Utf‘ Tul1'
på främmande språk etc. 1
på Svenska tryck te
i Finland /
i andra länder ioo Rdr 20 — )
Caffe. Den under oförändrad tull af 3 sk. U. successivt stigande importen
af denna vara, hvilken, om ock genom bruket gjord mindre umbärlig,
man likväl, icke lärer kunna undgå att betrakta såsom en
verklig öfverflödsvara, berättigar till den förmodan att införselsafgiften
skulle, utan att större tullförsnillning, än den, som måliända
redan för närvarande eger rum, derigenom äfventyras, kunna
uppsättas till 4 sk- Den omständigheten att, genom den
lindring, som eger rum vid direct införsel från transatlantiska
hamnar, afgiften i allt fall icke för den större delen af hvad som
importeras kommer att öfverstiga 3 sk., har, i förening med angelägenheten
att bereda statsverket ersättning för de utlörselsafgifter,
som föreslagits att antingen alldeles försvinna eller nedsättas,
gifvit Utskottet ökad anledning att tillstyrka den ifrågakomna
förhöjningen i införsels t ullen å calle.
Cider. Den härå för närvarande gällande införselstull af 12 sk. kannan synes
skäligen kunna tåla en förhöjning ända till 24 sk.
Coeffyrer, hvilka för närvarande lörtullas efter värde med 25 procent derå
vid införsel, men af Utskottet föreslås alt' efter vigt förtullas
ined 25 Rdr U., detta antaget i värde till ^5 Rdr.
Conserver, hermetiskt slutna, eller lufttäta kärl, med deri förvarade inkokta
ätbara varor, torde i taxan böra å behörigt ställe inrymmas med
enahanda värde och införselstull som Confityrer, nemligen det förra
i Rdr och den sednare 12 sk. U..
Filar. Denna artikel, för hvilken i nuvarande taxa införselstullen är bestämd
till endast 6 sk U, synes, på sätt yrkadt blifvit, hafva af
nöden förhöjning deri, i hvilket afseende Utskottet föreslår, att införselsafgiften
må antagas till 20 sk. H..
Filklofvar, Urmakare-. I öfverensstämmelse med derom, enligt hvad ofvan
är omförmäldt, gjord framställning, torde dessa böra serskildt i
taxan specificeras och dervid åsättas 5 Rdr tullvärde och 1 Rdr
32 sk. införselstull per U. samt mcdgifvas tullfrihet vid utförsel.
Bevittnings-TJtskottets Betänkande, N:o 12.
43
Fisk: Strömming. Härvid har Utskottet funnit inhemska Strömmingsfiskets
anspråk på skydd mot utländsk täflan kräfva, att den lill i Rdr
tunnan nu bestämda införselstullem varder föreslagen till ett förliöjdt
belopp af 2 Rdr.
Fransar, Galoner och Snören, vid hvilken rubrik bör tilläggas ”Gramaner”
såsom omfattande dertill hänförligt varuslag.
Garn: Bomulls-. De, på sätt ofvan är omförmäldt, såväl hos Rikets Ständer
som hos Kongl. Maj:t gjorda framställningar om nedsättning i införselstullen
å dubbleradt bomullsgarn och de för en sådan åtgärd
åberopade skäl hafva föranledt Utskottet att en slik nedsättning
tillstyrka, och har Utskottet dervid stannat 1 det förslag, att dubbleradt
bomullsgarn, som, enligt 1841 års tulltaxa, utan skillnad på
färgadt eller ofärgadt, införtullats såsom tråd i härfvor med 16
sk. ti, må medgifvas nedsättning i införselstullen till 8 sk. U på
ett värde af 1 Rdr 16 sk. för det hvita och i4 sk. för det färgade
med 2 Rdr 16 värde, och att följaktligen vid artikeln Garn,
bomulls-, må införas dels näst efter rubriken N:o 26 och deröfver,
och dels näst efter rubriken Turkiskt rödt bestämmelserna ”tvinnadt
och dubbleradt”, med å förra stället de förstora förmälde och å
det sednare de sistnämnde värdes- och tullbeloppen, jemte tullfrihet
för begge slagen vid utförsel; och lärer det böra ankomma
på vederbörande att meddela nödige föreskrifter till förekommande
deraf, att bommullstråd icke må inkomma mot den för dubbleradt
bomullsgarn sålunda föreslagna lägre införselsalgift.
Garn: Kamulls-. I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit redan under
den 24 nästlidne Maj deis i visst fall tillåtit dels bemyndigat
Dess och Rikets Commeroe-Collegium att under vissa vilkor medgifva,
får Utskottet föreslå, att införselstullen i allmänhet å ”färgadt,
tvinnadt eller dubbleradt” Kamulls- eller Redgarn må varda nedsatt
från iG till 8 sk. ti.
Kardulls-. Likaledes har Kongl. Majit under nyssberörde dag förordnat,
att såväl ”otvinnadt och odubbleradt Kardulls- eller s. k. Klädmakaregarn”,
som ock ”färgadt, tvinnadt eller dubbleradt Iiardullsgarn,
eller s. k. brodergarn”, af hvilka det förstnämnde slaget hittills
varit till införsel förbudet, skulle med bemälde Collegii, efter
pröfning af behofvet, dertill lemnade tillstånd få införas, det förra
slaget mot 6 och det sednare mot 8 sk. tull per ti.
44
Bevillnings-Utskottcts Betänkande, N.o ra.
Utskottet föreslår väl med anledning häraf och med afseende å beliöfligheten
för den inhemska tillverkningen, serdeles af Halfsiden
och Halfylleväfnader, utaf Kardullsgarn, att förbudet mot införsel
af det otvinnade och odubblerade må upphöra och alt detsamma
alltså må kunna i allmänhet utan serskildt tillstånd införas; men
hemställer derjemte, alt denna rubrik må delas i två, så lydande:
”ofärgadt, otvinnadt och odubbleradt” samt ”färgadt, otvinnadt
och odubbleradt”, och att tullbestämmelserna må blifva, å den förra
2 Rdr värde och 21 sk. införselstull, och å den sednare, värdet
2 Rdr 2/; sk. och införselsafgiften 23 sk. ti.-, äfvensom alt införselstullen
å rubriken färgadt, tvinnadt eller dubbleradt, eller s. k.
brodergarn, må i någon nion höjas, nemligen från dess nuvarande
belopp 16 sk., lill 19 sk. U..
Linne-, ofärgadt, färgadt. De å desse garnsorter utsatte värden, nemligen
för det ofärgade 36 sk. och för det färgade 1 R:dr 16 sk.
H, hafva synts Utskottet icke obetydligt understiga de verkliga;
och som derjemte begge dessa garnsorter, i anseende lill den ringa
skiljaktigheten i värdet, lämpligen böra kunna åsätlas gemensamma
bestämmelser, föreslår Utskottet, alt de må sammanföras
under en rubrik, nemligen ”färgadt och ofärgadt/’ och att derå
må antagas ett medelvärde af 3 R:dr och en i förhållande dertill
lämpad gemensam införselstull af 1 R:dr per U..
Glas. Nödigt skydd för den inhemska glastillverkningen synes Utskottet
icke innefattas uti nu gällande införsels-afgifler å en del af de
under denna artikel specificerade serskilda glassorter. För beredande
deraf får Utskottet alltså föreslå förhöjning i sagde afgift
för ''Buteljer, Burkar och Flaskor (karafiner härunder ej inbegrip
ne)
lill och med f kanna” från 3a lill 4° sk. per 100 stycken,
”deröfver till och med 1 kanna,” från 2 R:dr 16 sk. lill 2 R:dr
32 sk. per 100 st.,
”af större rymd” från 4 R:dr 3a sk. till 5 R:dr per 100 st.; för
"fönsterglas, grönt,’’ från 6 R:dr 3a sk. till io R:dr per iaoskifvor,
och /witt från 16 R:dr 3a sk. till 25 R:dr per 20 band,
samt för
”andra slag, hvita eller färgade, ej specificerade,” från 8 sk. till
12 sk. skålpundet, äfvensom värdet härå synes tåla uppsättning
från 1 R:dr till 1 R:dr 24 sk.
Bevillnings-Utskottets BetänkandeN.o 12.
45
Handskar, af alla slag. Med afseende å denna varas beqvämlighet för
smuggling, anser Utskottet den nuvarande införsels-tullen 3 R:dr
få böra nedsättas till 2 R:dr.
Horn: oarbetadt platter. I öfverensstämmelse med hvad, på sätt ofvanberördt
är, blifvit uppå Kammakare-ombetets i Stockholm underdåniga
ansökning, i Nåder förordnadt och med afseende å derför åberopade
skäl, finnér Utskottet sig böra tillstyrka nedsättning i
tullbestämmelserna å desse rubriker, nemligen för oarbetadt horn
i värdet från 16 till 8 sk. och i införselstullen från 6 till 3
rst, samt för plalterhorn i värdet från 24 till 12 sk. och införsels-afgifler
från 2 till 1 sk. per skålpund.
Hudar och Skinn, som ej inbegripas under pelsverk, äro för närvarande
åsätta de ”oberedda, torra” 1 sk. och de ”saltade och rå” 6 rst
tull per få vid införsel. Utskottet har, utan att lemna åsido artikelns
egenskap af nödvändighets-vara, likväl trott afseendet å
den inhemska boskaps-skötseln påkalla förhöjning i dessa införsels-afgifter,
och föreslår densamma för det förra slaget till 2 sk.
och för det sednare lill 1 sk, per få.
Hängslen, som, enligt gällande taxa, införtullas med 33 R:dr 16 sk. på
hvarje 100 R:dr varuvärde, torde lämpligare böra förtullas dussinvis
med 6 R:drs värde i medeltal och 2 R:dr införselstull per
dussin par.
Jern: gjutet. I afseende å den härunder förekommande rubriken Tack- och
Barlast-jern, har Utskottet väl ansett derå gällande förbuds-beslämmelser
böra i allmänhet bibehållas, men som, enligt hvad de
Utskottets ledamöter, som sjelfve äro tackjerns-producenter, upplyst,
betydliga qvantiteler tackjern ännu under förliden October
månad, uppgående till ett sammanlagdt belopp af omkring 84,000
SkS\ funnos dels å våg, dels i Bergslagen och dels i Städerna
upplagde, hvarom de, uti en lill Kongl. Maj:t ingifven petition,
jemväl meddelat upplysning, och hvilka qvantiLeter, oaktadt de
ytterst nedtryckta prisen, icke i saknad af köpare inom landet
kunde afsättas, har Utskottet trott sig detta för tackjerns-lillverkningen
serdeles ofördelaktiga förhållande, hvilket synes hafva uppkommit
till någon del i följd af ökad produetion, men hufvudsakligen
genom minskad export af Stångjern, hvarigenom behof
-
46
Bevillnitigs-Vtskoltets Betänkande, N\o Ii.
vet af tackjern för inhemsk förädling blifvit inskränkt, ega giltig
anledning tillstyrka Rikets Ständer
att hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan derom, att
af Tack- och Brtrlast-jern mätte under loppet af nästa år få
utföras 5o,ooo Skgf Tackjernsvigt, mot en efter 6 R:drs värde
till i R:dr 24 sk. Skgf nämnde vigt bestämd tull, samt
sedermera årligen, intill slutet af nästa Riksdag, få mot samma
tull exporteras så stor cjvantitet, som Kongl. Maj:t kan
finna med inträffande conjuncturer och jernhandteringens väl
förenligt.
Vid de tvänne serskilda rubrikerna ”Hällar öfver if tums
tjocklek samt Lod och Lödjor öfver 1 Sk&s vigt stycket,” samt
”Hällar af i\ tums tjocklek och derunder till och med 1 tum,
Lod och Lödjor till vigter af 1 Sk2?:s vigt stycket och derunder
till och med \ Skfåf, har den ändring synts Utskottet böra vidtagas,
alt Hällarnes tjocklek varder bestämd till 2 turn, i stället för
i- tum.
I afseende å sista rubriken under gjutet Jern, nemligen ”allt
annat gjutet arbete, ej specificeradt,” som för närvarande förtullas
efter värde med 25 procent derå vid införsel, har Utskottet, med
bibehållande af sagde förtullningssätt, trott införsels-afgiften skäligen
böra höjas till 33f procent såsom det belopp, hvilket inhemska
tillverkningar i allmänhet finnas uti gällande taxa såsom
skyddstull åsatte.
Kläder: Gå ng-, Linne- och Säng-, ej specificerade, i afseende hvarå vid rubriken
”Nya, fruntimmers-, af till införsel lofgifna tyger,” hvilka
nu draga 33 R:dr 16 sk:s lull på 100 R:drs varuvärde, den föreskrift
synts ändamålsenliga re kunna meddelas, att ”värde och tull
”bestämmas efter tyget, hvaraf persedeln hufvudsakligen består
med tillägg af a5 procent.”
Knifvar, andra slag, etc., hvarvid Utskottet, med bibehållande af gällande
bestämmelser för rak- och pennknifvar, funnit dem, som ii ro att
hänföra under rubriken ”andra slag samt gafflar, ej specificerade,”
böra i stället för nuvarande förtullningssätt efter värdet med 33Jprocents
införsels-afgift derå, förtullas efter vigt med 1 R:dr skålpundet,
i värde ansedt till 3 R:dr 16 sk.
Bcvillnings-Utskottets Betänkande, N:o 12.
47
Kopparnickel synes Utskottet böra i taxan inrymmas med ett tullvärde af
3 R:dr U, samt derå till 1 R:di\ bestämd införselstull, jemte
tullfrihet vid utförsel.
Korkskrufvar anser Utskottet jemväl böra_, på sätt i väckt motion blifvit
yrkadt, serskildt i taxan specificeras, dervid Utskottet föreslår,
att artikeln må åsättas 6 Rrdrs värde och 2. R:dr införselstull,
samt tullfritt kunna utföras.
Kreatur. Såsom en följd af hvad förut blifvit anfördt, angående bebofvet
af verksamt skydd för den inhemska boskapsskötseln, föreslår Utskottet
följande förhöjda tullbestämmelser för de serskilda krealursslagen,
nemligen:
Hästar utom Hingstar, i värdet från 100 till 200 R:dr och i inlörselstullen
från 12 R:dr till 33 R:dr 16 sk. st.;
Oxar, i värdet från 5o till 66 R:dr 32 sk. och i införselstullen
från 12 R:dr 24 sk. till 20 R:dr st.;
Kor och Ungboskap, i värdet från 20 till 4° R.’dr och i införselstullen
från 4 till 10 R:dr st.;
Kalfvar, i värdet från 11 R:dr 12 sk. till 16 R:dr 32 sk. och i
införselstullen från 2 R:dr 12 sk. till 3 R:dr 16 sk. st.;
Svin, utom fargaltar, i värdet från 10 till 20 R:dr och i införselstullen
från 2 till 5 R:dr st., samt
Andra fyrfotade i värdet från 7 R:dr 24 sk. till 10 R:dr och i
införselstullen från 1 R:dr 24 sk. till 2 R:dr st.
Krukmakare-arbeten. ej specificerade, hvarå såväl värdet 4 sk* sorn införselsafgiften
1 sk. U. otvifvelaktigt äro lör låga, hvarföre Utskottet föreslår
förhöjning i det förra till 12 och i den sednare tili 3 sk.
per U..
Käppar, hvilkas nuvarande tull-behandling, efter värde med 33| procents
införsels-tull, Utskottet anser böra utbytas mot vigtberäkning, och
att i sådant alseende må antagas ett medelvärde -af 1 R:dr 24 sk.
och införsels-tull af 24 sk. fl. för denna artikel.
Kött. På enahanda grunder, som förut blifvit antydda och här nyss förut
vid artikeln kreatur åberopade, får Utskottet föreslå, att nu gällande
införsels-afgifler å förevarande artikel må höjas, nemligen å det
färska Köttet från 3a till 4° Lfl.\ å det
saltade från 6 R:dr 32 sk. tunnan till 8 R:dr och å det
torkade eller rökta från 1 Il:dr 16 sk. till 1 R:dr 24 sk. LU..
48
Bevillnings-Utskottcts Betänkande, N.o 12.
Lackerade arbeten, ej specificerade, hvilka för närvarande införtullas med 33
R:dr 16 sk. för hvarje 100 R:drs varu-värde, synas Utskottet höra
åsättas tull-behandling efter vigt, hvarvid Utskottet föreslår, att
värdet må antagas till 1 R:dr sk. och införsels-tullen lill 24
sk. per U.
Lin, ohäckladt, hvars nu gällande införsels-tull, 1 R:dr 8 sk. LH., skäligen
ansetts kunna förhöjas till 1 R:dr 16 sk.
Ljuskronor, hvilken rubrik lill förekommande deraf, att derunder må kunna
hänföras de slag, som bestå ensamt af såsom, arbetade specificerade
ämnen, torde höra få följande inskränkande tillägg: "af sammanfatta,
eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen;” äfvensom
derunder torde få inflyta en så lydande anmärkning: ”Delar deraf
förlullas efter det eller de förarbetade ämnen, hvaraf de bestå”.
Luktvatten, alla slag, hvilken artikel, derå värdet för närvarande är utsatt
till 1 R:dr och införsels-tullen 12 sk. U., synes, med förhöjning i
det förra till 1 R:dr 16 sk., skäligen kunna tåla en till 16 sk. U.
uppsatt högre tull vid införsel.
Lås. Jemlikt derom i väckt motion gjord framställning, hemställer Utskottet,
att lås må under egen rubrik i taxan specificeras, och föreslår,
att i sådant afseende derå må antagas 4 R^drs värde och 1 R:dr
16 sk. införsels-tull per U. samt tullfrihet vid utförsel.
Läder, mer eller mindre boredt, som, för den del deraf, som innefattas under
rubriken ”Karduans- samt färgade eller tryckta skinn”, hvarå
värdet nu är utfördt till 4 och införsels-tullen till 1 R:dr
U., funnits, med rättelse i det förra till hvad varan verkligen lärer
kosta, eller 6 R:dr, böra åsättas en i förhållande dertill höjd införsels-tull,
eller 1 R:dr 24 sk U.\ hvarjemte rättigheten att införa
”finare skinn lör tillverkning af portfölj- och etui-arbeten, efter
”pröfning af behofvet och med serskildt tillstånd af Commerce”Collegium”
mot 10 procents tull å värdet ansetts böra upphöra,
och föreskriften derom i gällande taxa alltså utgå.
Derjemte och enär nuvarande värde och införsels-tull å rubriken
”andra slag” funnits vara i allmänhet väl låga, har Utskottet trott derutur
lämpligen böra utbrytas och serskildt specificeras Sulläder, med bibehållande
derå af nu gällande värde 1 R:dr och införsels-afgift 12 sk. per U.\ hvaremot
å förstberörde rubrik andra slag, ej specificerade hudar och skinn förhöjning
föreslås i värdet till 2 R:dr och i införsels-tullen till 24 sk. H..
Läder
Bevillnings-Utshotlets Betänkande, N.-o 12.
4.0
Läderarbeten, ej specificerade, lackerade, hvilka nu införtullas med 33 R:dr
16 sk. på ioo R:dr varuvärde, men föreslås att tullbehandlas efter
vigt med stadgadt värde af 2 R:dr och införsels-tull af 24
sk. U.
Metaller, sammansatta, i afseende hvarå Utskottets uppmärksamhet blifvit
lästad å svårigheten för tullförvaltningen att urskilja till hvilketdera
af de flere serskilda nu specificerade slag, såsom Bronz, Messings
Pinschback, Tomback, angifne metallpjeser böra hänföras,
hvarföre Utskottet ock trott de olika slagen lämpligen kunna sammanföras
under färre gemensamma rubriker, samt får i sådant ändamål
föreslå följande förändrade redaetions- och tullbestämelser,
nemligen:
Metaller, sammansatta, alla slag’:
m .. . Qvantitet för _ ,
Tullvärde. Tullberäkningen. Inf- Tul1- Utf- TuIL
200: — —oarbetade 1 SkU. St. V. 33: 16 — — 32 —
10: — —arbetade, förgyllda r U. 2: 24 -
v-, 6: 32 — försilfrade r U. 1: 3a —\ Fria
4: — -— andra slag 1 U. 1: —• -
Marin-metall, eller
annan composition
ji form af bleck Lill
förbyddning af fartyg
100 R:dr v. 5:
Skrot samt gammal
och brukad metall
100 — —sammansatt, alla slag 1 SkU. St. Y. 16: 3a —• 16: 32 —
kommande hänvisning att i nolen göras för Bronz, Lahn, Latun,
Marin-metall, Messing, Pinschback och Tomback lill metaller,
sammansatta, alla slag, samt hvad serskildt angår Pläter till metaller,
sammansatta, alla slag, arbetade försilfrade.
Nyekelringar och Nyckelhakar. Den för denna artikel yrkade specifikation
i tull-taxan anser Utskottet vara af behofvel påkallad, och föreslår
derföre att med rubrikens inrymmande å behörigt ställe den må
varda, åsatt 6 R:dr värde och 2 R:dr införsels-tull per U., samt
medgifvas tull-frihet vid utförsel.
Bill. till R. St. Brot. 1$44' $ Sami. 1 Afd. 6 Haft. 7
5o
Bevillnings-Utskollels Betänkandej N.o 12.
Papparbeten, alla slag, olackerade, lackerade, för hvilka någon böjning i na
varande införsels-afgifter sjnts Utskottet kunna föreslås, nemligen
”å de olackerade” från 12 till 16, och å de ”lackerade” från 18
till 24 sk. Ä.
Paraplyer och Parasoller. Det härå gällande förtullningssätt efter värde
med 33? procent föreslår Utskottet må utbytas mot förtullning
per slycke, och att för sådant ändamål skillnad må göras emellan
paraplyer och parasoller ”af siden” och ”andra slag” samt bestämmelserna
blifva för de förra 6 R:dr värde och 2 R:dr lull samt
för de sednare 3 R:dr värde och 1 R:dr tull stycket vid införsel,
jemte det att tull-frihet såsom hittills bibehålies vid utförseln.
Pelsverk eller Pelterier, oberedda, vid hvilken artikel Utskottet föreslår de
ändringar, att införsels-afgiften å rubriken ”Får- och Lammskinn:”
”alla andra oklippta” må från 4 nedsättas till 2 sk. per U., samt
alt för rubriken ”alla andra slag”, hvarå för närvarande värdefortullning
äger rum, med 10 procent vid in- och 1 procent vid
utförsel, må i stället antagas viglberäkning och värdet bestämmas
tili 5 R:dr, införsels-tullen till 32 och ulförsels-afgiften till 3 sk.
per skålpund.
Plommon, Catarin- och Sviskon, Pomeransknoppar och skal, Russin. De å
hvardera af dessa artiklar nu gällande införsels-afgifter 1 sk. 6 rst»
U. synas skäligen kunna uppsättas till 2 sk.
Ris, Paddy-. Utskottet har trott rum i taxan höra lemnäs för så kalladt
paddyris eller det sädesslag, sorn utgör råämnet för risgryn, och
föreslår derföre att, med rubrikens inrymmande näst efter artikeln
Rigabalsam, varan må åsättas dess utrönta värde af 3 R:dr sk.
tunnan, samt en införsels-afgift, beräknad till 32 sk. å nämnde
quantum.
Salt. Den härunder förekommande rubriken ”Lunehurger, raffineradt”, anser
Utskottet böra vinna den utsträckning, som ligger i lydelsens inskränkande
tili endast "raffineradt.”
Saxar, andra slag, hvarå det nuvarande förtullningssättet efter värde med
derå till 33| procent bestämd införsels-afgift torde böra ulbylas
mot förtullning efter vigt med 10 R:dr värde och 3 R:dr 16 sk.
tull per U. vid införsel.
Skomakarearbeten, andra slag, i afseende hvarå Utskottet likaledes föreslår,
att nu gällande föreskrift för förtullningen, nemligen 33 R:dv 16
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 12.
5i
sii. för införsel af hvarje 100 R:tlrs varuvärde, ma förändras, och
vigt i stället tagas till grund för tullberäkningen; hvarvid värdet
synts Utskottet kunna bestämmas till 2 R:dr och införsels-tullen
till 24 sk. per U.
Socker. Åberopande de skäl, som blifvit bär ofvan vid artikeln Caffe anförde,
får Utskottet hemställa, att ”Mascovad eller brunt och gult,
”ordinärt terres- och tetes- samt 11 vitt pudersocker” må, i stället
för 2 sk. 6 rst. åsättas, 3 sk. tull per U. vid införsel, samt att
jemväl å ”krossadt Lump-, Havana-, Terres- samt andra till socker”halten
lika slag” införsels-afgiften varder förhöjd från 5 sk. tili
5 sk. 6 rst. Sf.
Sten. Vid den härunder förekommande rubriken ”Qvarn- Rhenska” anser
Utskottet böra tilläggas ”och Engelska”.
Strumpstickor af stål, hvilken rubrik lämpligen torde kunna gifvas den förenkling
och utsträckning, som vinnes derigenom att bestämmelsen
”af stål” borttages.
Stålarbeten ej specificerade, hvilka för närvarande förtullas efter värde med
33| procent derå vid införsel, men af Utskottet ansetts böra efter
vigt förtullas och dervid åsättas 3a sk. värde och 8 sk. införselstull
per U..
Sågblad, för hvilka Utskottet likaledes föreslår förändring i det gällande
förtullningssättet af 3o R:dr införsels-afgift för hvarje 100 R:drs
värde och att förtullningen må grundas på vigt, hvarvid 1 R:drs
värde och 12 sk. införsels-afgift torde kunna stadgas för K.
Söljor torde, på sätt uti vackt motion blifvit hemsläldt, böra under egen
rubrik specificeras och dervid åsättas 6 R:drs värde Och 2 R:drs
införsels-tull per U. samt medgifvas tullfri utförsel.
The, hvilken vara sjnts Utskottet jemte rättelse i värdet till 2 R:dr i stället
för det nuvarande 1 R:dr 16 sk., kunna tåla en förhöjning i
införsels-tullen från 8 till 12 sk. U..
Tobak. Utom det att, på sätt förut blifvit omförmäldt, utförsels-afgifterne
blifvit borttagne å tobaksblad och stjelkar, har Utskottet ansett
samma skäl, sora grundat dess åtgärd att föreslå förhöjda införselsafgifter
å en del andra colonialvaror, såsom Caffe och Socker,
böra föranleda till förhöjning i införsels-tullen å de serskilda slagen
af tobak, hvadan Utskottet ock hemställer, att dessa afgifter
må ökas, för
52
Bevillnings-Utskoltets Betänkande , N.-o 12.
Blad, Marylands- och andra slag från 6 till 8 sk. U., för
Cigarrer från 1 R:dr till 1 R:dr 6 sk. U., för
Karfvad: karduser eller lös i fastager, från 12 till 14 s^- och
knaster från 32 till 36 sk. U., för
Malen eller snus från 12 till 16 sk. U., för
Spunnen eller Negerblad från 8 till 10 sk. U., för
Stänger och Carotter från 16 till 18 sk. och för
Sljelkar dels i tullvärdet från 5 till 6 sk., och dels i införsels-tullen
från 2 till 4 sk- per U.
Trädvaror:
Stäfver Bagg- och Botten-. För åstadkommande af en utaf behofvet
påkallad nedsättning i tull-afgifterne å stäfver af mindre dimensioner
än 42 verktums längd å Lagg- samt 27 verktum å Bottenstäfver,
har det blifvit nödigt, att för denna rubrik föreslå följande
förändrade lydelse nemligen:
Stäfver, Lagg- och Bottenaf
till och med 34
•verktums längd å de förra
och 22 verktums längd
å de senare:
, Qvantitet för T r . n ttu> * n
Tullvärde. Tullberäkningen. InL tulL Utf;tulL
2: — —■ af Ek 120 st. — 24. — •—• 3. —
— 24. — af Bok, Furu
eller Gran 120 st, — 6. — — J. —■
derutöfver till
och med 42
verktums längd å
de förra och 27
verktums längd
å de senare:
3: 16. — af Ek 120 st. — 4°* — — 8. —
— 32. — af Bok, Furu
eller Gran 120 st. — 8. — — 1. 6.
derutöfver etc.
oförändradt.
Bcvillnings-Utskottels Betänkande. IS:o 12.
53
Ved. Såsom en uppmuntran åt skogshushållningen i Riket och
för att om möjligt bereda ökadt värde åt denna landtmannaprodukt,
föreslår Utskottet, att införsels-afgifterna å de serskilda
slagen af ved må höjas för
Al ved från 16 till 24 sk. famnen för
Björkved från 24 lill 36 sk.
Bok- och Ekved från 36 sk. till 1 Rdr 6 sk.
Granved från 14 till 21 sk.
Tall ved från 16 till 24 sk., och för
Andra slag från 24 till 36 sk. famnen.
Alla ej specificerade, mer eller mindre arbetade, derunder inbegripne
ej specificerade Snickare- och Svarfvare-arbeten, med
eller utan betsning, målning eller lackering, för hvilken rubrik
värde-förtullning nu är gällande, så att för hvarje 100
Rdrs varuvärde erlägges 33 Rdr 16 sk. införselstull, men i
afseende hvarå Utskottet hemställer, att förtullning efter vigt
må antagas och värdet bestämmas till 2 R:dr samt inlörselstullen
till 32 sk. skålpundet.
Ull. I afseende å denna artikel har Utskottet af den inhemska ullproductionens
behof af skydd mot utländsk concurrens och af hvad
uti inkomne motioner blifvit frams täldt trott skäl vara förhanden
att i allmänhet tillstyrka förhöjning uti nu gällande införsels-afgifter,
hvadan Utskottet, som funnit den nuvarande classificationen
deraf i ”grof Jutsk och Isländsk,” samt ”ali annan” ur flere synpunkter
mindre lämplig och att varan mera ändamålsenligt skulle
kunna efter dess olika värden åsättas serskilda derefter afpassade
tullafgifter, hemställer att redactionen och bestämmelsen må blifva
följande:
ull, okammad eller kammad:
Inf. tull.
grof eller af till och med 20 sk:s värde
skålpundet . . . : \ U. — 4- —|
medel fin eller af öfver 20 till och med
4o sk:s värde skålpundet . . . . 1 U. — 8. —'
fin, eller af öfver 4o sk:s värde skålpundet 1 H. — io, —
(Ull alla slag fri från tolag äfven vid
införsel,)
Utf. tull.
Fria.
54
Bevillnings-Ulskollels Betänkande> N.o 12.
Enligt gällande taxa har rättigheten att införa den grofva
ullen varit inskränkt lill vissa städer nemligen Stockholm, Götheborg,
Norrköping, Malmö och Halmstad, hvartill, jemlikt Kongl.
Kungörelsen den 2 Mars 1842, kommer jemväl Helsingborg; och
alldenstund skälen för en slik begränsning af införseln ingalunda
äro färre eller mindre vigtig utan fastheldre mera gällande nu, sedan
genom borttagandet af bestämmelsen ”Jutsk och Isländsk”
samt antagandet af tre i stället för två klasser, ändamålsenliga
kontroller mot möjliga försök till underslef äro af nödvändigheten
i hög grad påkallade; anser Utskottet förtullning af grof och medelfin
ull fortfarande böra vara inskränkt till ofvanuppräknade
städer; äfvensom att hädanefter såsom hitlills på General-Tullstyrelsen
bör ankomma att föreskrifva de serskilda kontroller i öfrigt,
som kunna anses nödige till förekommande af finare Ulls införtullning
såsom gröfre.
O O
Hvad serskildt angår den uti väckt motion gjorda framställning
att gröfre ull borde få införas jemväl till Gefle enär en klädesfabrik
derstädes vore under anläggning, så, utom det att bestämmandet
häraf lämpligen synes böra ankomma ensamt på Kongl.
Ma:jt, sedan sig visat, huruvida någon sådan fabrik verkligen varder
derstädes anlaggd eller behof i öfrigt af den gröfre ullsorlen
för orten förefinnes, har Utskottet funnit sig ensamt af det uppgifna
skälet destomindre ega giltig anledning att å framställningen
tillstyrka bifall, som i flere andra städer och, exempelvis Nyköping,
klädesfabriker redan äro anlagde, utan att den ifrågavarande
införselsrättigheten varit till dessa städer utsträckt.
O ^
Vin, alla slag. För denna artikel, hvaraf det ”på fastager” är belagdt med
24 sk. och det ”på buteljer” med 1 Rdr införselslull kannan, har
Utskottet ansett sig icke kunna undgå att föreslå förhöjning i denna
afgift, nemligen till 32 sk. kannan för det förra och lill 1 Rdr
16 sk. kannan för det senare slaget.
Väfnader:
Helsiden: alngods. Näst efter den här förekommande rubriken
”Sammet” föreslår Utskottet må införas en så lydande:
Anmärkning. ”Då hela ytan utgöres af Silke, ehuru afvigsi”dan
utvisar bomull, bör väfnaden likväl tullbehandlas som hel
-
Be vilh ungs- Ut skottets Betänkande, IV.o is.
siden;”— hvilket instämmer med Kongl. General Tullstyrelsens
skrifvelse den i Maj iSfi.
Shawlar, Shawlelter och andra dukar. Vid slutet af den här intagne
rubriken ”af Gaze eller annan gles väfnad, af så kallad
”boune de Soie, samt genom tryckning eller pressning fasonerade”,
hemställer Utskottet må tilläggas följande: ”hvartill
"ej äro hänlorlige de Shawlar, Shawlelter och Dukar, som en”dast
med en tryckt blomma i hvartdera hörnet äro lörsedde;
”ej eller långshawlar, derå endast vid sidoina befinnas tryck”ta
rander;” hvilket öfverensslämmer med innehållet af redan
utaf General Tullstyrelsen under den a5 Maj och 2 November
1842 meddelade förklaringar.
Halfsiden: alngods alla slag. På det de under denna allmänna
rubrik, hvarå införselstullen är bestämd till 2 Rdr 24 sk U.,
inbegripne Halfsidenfelb och Peluche icke derigenom må såsom
hittills komma att draga högre tull, än Helsidenfelb och
Peluche, hvarå införselsafgiften utgöra endast 1 Rdr 24 sk.
U., föreslås, att redaktionen och bestämmelserna må bli föl
-
jande:
Alngods:
Qvantitet för
T,,llvarde' Tullberäkningen.
Inf. Tull. Ulf. Tull.
10: — — Felb och
j
Peluche 1 U.
1: 24. ■ Fria.
10: — — Andra slag 1 U.
2: 24* )
Bomulls: alngods: hvita. Vid den här
förekommande rubriken
”Corderoy och Cordet, Sammet och Manchester samt Satin
”och Jean torde böra tilläggas ”Parcum”, som icke någonstädes
finnes uppräknad, men, enligt General Tullstyrelsens förordnande,
tullbehandlats lika med förstberörde väfnader.
”Bomulls-, med blandning till större eller mindre del af Lin”,
hvarvid Utskottet anser böra tilläggas ”eller Hampa.”
Ylle. Sedan, på sätt ofvanför inhemtas, Utskottet i allmänhet
höjt införselstullen å råämnet Ull, har deraf ansetts böra
blifva en följd, att^förhöjning jemväl borde ega rum i tullen
56
Bevillnings-Vtskotlets Betänkandej N:o 12.
å en del bland de derutaf tillverkade fabrikat, nemligen å
Filtar och Mattor från 24 till 3a sk. per U.. Fris, Frissad,
Doffel och Kalmuch från 3o till 36 sk. och alla andrå slag
från 24 till 32 sk. per U..
Halfylle- eller af Ull etc.
Alngods: alla andra slag. Denna rubrik, hvarå är bestämdt
ett gemensamt värde af 2 Rdr 24 sk. och införselstull af 24
sk. U., tror Utskottet, till förekommande af öfverklagädt missbruk
derutinnan, att varan införes såsom alngods för att användas
till Shawlar lämpligen böra fördelas i tvenne rubriker
med olika värdes- och tullbestämmelser, hvilka senare
torde, för beredande af verksammare skydd åt den inhemska
balfylleväfnads-industrien, böra förhöjas. Redaktionen och
tullbestämmelserna skulle alltså blifva följande:
Alla andra slag:
iSÄni n'£„. Dtf-T“"-
2: 24 — af mindre än
7 qv. bredd 1 U. •— 4°*
4: — — af 7 qv. bredd
eller deröfver 1 U. 18.
Linne: alngods: Blaggarn och Kanfas, hvarå, med rättelse i tullvärdet
36 sk. till ett med det verkliga närmare instämmande
belopp af 1 Rdr H., Utskottet anser införselsafgiften böra
i samma förhållande ~ höjas, nemligen från 12 till 16 sk. U.•
Fria.
Jemte anmälan att Utskottet icke af de derom gjorda serskilda framställningarna
funnit skäl, att föreslå förändrade stadganden för credit-upplaget,
öfvergår Utskottet till
Tulltaxe-underrättelserna i afseende å hvilka föreslås
Vid 6 §., att som genom serskild författning skillnad finnes bestämdt uppdragen
mellan hvad som bör förstås med lastadt och barlastadt
fartyg, följande tillägg må göras vid slutet af paragrafen:
”Den i 16 §. 6 mom. af Wår Nådiga förordning den 16
”Maj 1827, angående Lots- och I3åk-inrättningen i Riket gifna bestämmelse
-
Bevillning*-Utskottets Betankande_, IV;o 12. 5-
”stämmelse i afseende derå, när fartyg bör anses innehafva Jast,
”skall tjena till efterrättelse äfven vid fråga om skyldigheten alt
”erlägga lastpenningar.”
Vid 9 §., att de der förekommande orden ”under riktiga benämningar"
må förändras till ”efter riktiga värden och benämningarsamt
att vid slulet af paragrafen må tilläggas ett nytt så lydande
moment:
”1 de städer, dit grof och medelfin ull får införas, tillkom”mer
samma rättighet, i afseende å denna artikel, äfven Schäfer i”egare
och Ull-producenter i Riket.”
Vid 11 §., att, sista momentet deraf, hvarigenom stadgas, att, såvida en
omtvistad vara blifvit behörigen angifven till förtullning, den ej
skall i något fall vara underkastad confiscation, må få följande
förändrade lydelse:
”När en omtvistad vara, som blifvit till förtullning i vederbörlig
ordning angifven, befinnes vara af till införsel förbu”denVut,
må det bero af Wår General-Tull-Styrelse att bestäm”ma,
huruvida, till följd af 1 och 2 §§. uti Wår Nådiga Förordning
till förekommande af oloflig införsel eller utförsel af varcr
”den 22 December 1841» frågan, skall öfverlämnäs till domstols
”pröfning och afgörande, eller om godsegaren må under vanlig
”eontroll utur Riket åter utföra samma vara.”
Vid i5 §., att, på det iifven de rudimaterier, sorn i allmänhet kunna vara
elford erli ge till förfärdigande inom landet af de- för näringarne
nödiga redskap; machinerier och verktyg, måtte utan-alltför dryga
afgifter, för tillverkaren vara tillgänglige, första mom. af denna
paragraf må få följande förändrade lydelse:
”För inhemska näringars behof må redskap, machinerier och
”verktyg, äfvensom till deras förfärdigande behöflige rudimaterier,
”efter vederbörande näringsidkares för tillfället derom gjorda ansökningar
hos Wårt och Rikets Commerce-Gollegium, och sedan,
”i fråga om metaller till förarbetande i berörde ändamål, Wårt
”och Rikets Bergs-Collegium blifvit bordt, införas mot en tull”ufgift,
beräknad till fem procent å värdet; kunnande Commerce”Gollegium
— — — — införskrifvas.”
Bilt. lill II. St Prot. lS44‘ 5 Sami. 1 AJd, 6 Haft, 8
58
Bevillning- Utskottets Betänkande, N.-o 12.
Vid 18 §., alt, i afseende å den der medgifna drawback, dels för Sockeroch
Tobaksfabricater, restilutions-beloppen må, sedan, enligt
livad ofvanföre inbemtas, Utskottet föreslagit förhöjda införselsafgifter
å rå-ämnena, ökas för Socker från 3 sk. 4 rst till 3
sk. 6 rst, samt för Tobak ocb Snus från 3 till 5 sk. per U, dels
för bomullsväfnader af 4 sk- för hvarje stycke till 5o alnars
längd, den rättelse må uti detta tvifvelsutan genom misstag
tillkomna stadgande varda gjord, att berörde restitutions-belopp
4 sk. kommer att medgifvas för hvarje skålpund, hvilket ändamål
vinnes, om bestämmelsen ”st.” utbytes mot "U.” ocb orden
”till minst 5o alnars längd” uteslutas; hvarjemte rättigheten
till åtnjutande af drawback torde böra utsträckas äfven till
annan bomullsväfnad än hvit, och alltså jemväl denna bestämmelse
borttagas; äfvensom
att i samma §. måtte medgifvas drawback för export af Ylleoch
Halfylleväfnad på enahanda vilkor i allmänhet, som för
bomullsväfnad, dock att beloppet bestämmes för Ylleväfnad till
8 och för Halfylleväfnad till 4 sk- skålpundet. I följd häraf
skulle dels föreskrift härom inrymmas nästefter stadgandet angående
bomullsväfnad, dels ock jemkningar erfordras i hvad
under serskilda moment blifvit för tillgodonjutandet af restitutions-förmonerna
till iagttagande föreskrifvet, nemligen sålunda,
att början af i:a mom. finge följande förändrade lydelse:
1:0 ”Att, hvad Socker- och Tobaks-fabricater samt Bomulls-,
”Ylle-och Halfylle-väfnader angår, minst 100 U. af samma va”ra
och af Hamp- och Linne-väfnader minst etc.”, samt att, i
2:a mom. inflöte näst efter ”Packväf” orden ”samt Ylleväfnad”
och näst efter ”beräkning” orden ”och halfylleväfnad af
utrikes spunnet garn;” samt
vid 24 §•> att det derstädes gjorda undantag från tillgodonjutande af föring
för Skeppare och Besättningar å fartyg, som anlända från Pomern
endast med spanmål och ulf, må, sedan de förhållanden,
som legat till grund för detta undantags-stadgande, nemligen
vilkoren i 1815 års Convention med Preussen, icke vidare
ega rum, upphöra och föreskriften, hvad angår Pomern, alltså
ur paragrafen utgå.
Bcvillnings-Ut skot tets Betankande j 2V:o 12.
59
Viel a5 §., att början af 2 mom. derstädes, i hvilket föreskrifves, att besigtning
å strandadt gods skall förrättas af Kronofogden i orten
eller annan behörig kronobetjent, biträdd af tvänne sakkunnige
och ojäfvige män, må komma att lyda sålunda:
”2:0 Att för detta ändamål laga besigtning å godset, så fort
”ske kan, bör anställas, då strandängen skett inom stads område
”af Magistratsperson, och i annat fall af Kronofogden i orten eller
”annan behörig kronobetjent^ med biträde af tvänne sakkunnige
”och ojäfvige män.”
I afseende å den uti 3o § medgifna lindring i tull- samt handelsoch
sjöfarts-afgifter, får Utskottet, med hemtad anledning af och i närmaste
öfverensstämmelse med hvad, på sätt ofvan är omförmäldt, blifvit i inkommen
motion anfördt och hemstäldt, föreslå Rikets Ständer
att öfverlemna åt Kongl. Majit att, efter godtfinnande, partielt
minska eller helt och hållet indraga denna tull-lindring,
om den Svenska handelns och sjöfartens intressen sådant skulle
påkalla.
Dock lärer föreskrift härom icke, enligt motionärens yttrade önskan,
lämpligen kunna i den ifrågavarande paragrafen inflyta, hvadan framställningen
i denna del
torde lemnäs utan afsseende.
I gällande taxa finnes utsatt förbudsbestämmelse för artiklarne Spik
samt allt annat manufactur- och handtverks-smide, ej specificeradt; Jernskrot,
gjutet, smidt eller valsadt; Slöjdevaror eller fabriks-, handtverkeri- och
manufactur-varor, i taxan ej nämnde; samt stål, andra slag, hvad angår införseln,
och för Tjärbärma i afseende å utförseln; men med en under hvardera
intagen anmärkning, att dessa förbudsstadganden komma att upphöra
med 1842 års slut, hvarefter bestämda tull-afgifter skulle tillämpas. Den
förändring i formen blir således nu nödig, att såväl förbudsbestämmelserna
som anmärkningarna uteslutas ur taxan och att de serskilda tull-afgifterna
varda i stället utförda.
Som de ändringar, Utskottet sålunda vördsamt föreslagit, afse den
ojemförligen minsta delen af de i tull-taxan förekommande bestämmelser,
har Utskottet icke ansett erforderligt att vid detta dess betänkande foga ett
serskildt, i öfverensstämmelse dermed uppgjordt, fullständigt förslag till ny
6o
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N:o 12.
tull-taxa; men för att sagde ändringar såväl i sjelfva tariffen, som de tillhörande
underrättelserne, må blifva destomera åskådlige, får Utskottet härjemte
öfverlemna ett förslag till förändrad lydelse för de artiklar och §§,
som ansetts böra till redaction eller tullbestämmelser eller bägge delarna
blifva af olika lydelse med 1841 års Tull-taxa.
Dessutom bifogas dels förteckning å de artiklar, för hvilka förbud
blifvit bibehållna, med utförande af de tull-afgifter, som ansetts böra tilllämpas
för den händelse, att förbudet af Kongl. Maj:t upphäfves, dels ock
den af Herr Hohenhausen begärde uppgift å de sisLa io årens import å
artiklarne Brännvin, Caffe, Socker, Tobak och Vin.
Stockholm den at) November 1844*
Reservat io ner.
Af Herr Grefve Cronhjelm, P. E. ”Då det å ena sidan erkännes,
att man, vid tullbestämmelsernes uppgörande, bör afse skydd för inhemska
näringar, inkomster för Statsverket, samt behofvet att genom rena lyxartiklars
fördyrande söka föreböja ett för landets financiella ställning menligt
missförhållande mellan import och export, bör väl å den andra äfven få
göra sig gällande ett billigt afseende å eonsumentens anspråk, nödvändigheten
att icke genom en ständigt växlande lagstiftning upphäfva den stabilitet,
som utgör det oeftergifliga vilkoret för handelns och näringarnes
säkra och jemna framskridande, samt slutligen åsigten att icke genom för
dryga tullafgifter framkalla en tullförsnillning, som, oaktadt ökade bevakningskostnader,
beröfvar staten icke allenast den tillökade inkomst, man velat
vinna, utan äfven den, som varans måttliga tullbelastande förut tillskyndade,
Dessutom måste väl medgifvas, att handelsförhållandena till andra
lander icke heller få förbises, på ett sätt, som å dessa länders sida framkallar
åtgärder till hämmande af exporten af vårt eget lands hufvudsakliga
handelsartiklar.
Då Utskottet, efter milt förmenande, hufvudsakligen utgått från den
först nämnde åsigten, utan att åt de sednare lemna det afseende, de onekligen
förtjenat, och då Utskottet dessutom, i rak strid med den bland Betänkandets
prjemisser framställde och godkände grundsats att, i öfverensstämmelse
med Kongl. Majits Nådiga Proposition i ämnet, tillstyrka nuvarande
tulltaxas oförändrade bibehållande i dess väsendtligaste delar intill
nästa Riksdag, likväl, vid tillämpningen af nyssnämnde grundsats, tillåtit
Be-oälnings-Utxkottets Betänkande > N.o 12.
61
sig, ntt lill ändring föreslå icke mindre än ip4 artiklar af de 857, som i
Tuli laxan förefinnas, så kan jag icke heller godkänna det förslag till tulltaxa, som
af Utskottet nu till Rikets Ständer öfverlemnas. Jag nödgas derföre, för min
del, föreslå bibehållande af hittills gällande tullbestämmelser endast med
de förändringar i afseende å ferari-tullen, sorn blifvit af Utskottet föreslagne,
samt med de förändringar rörande import-tullen, som i bär bilagde
tariff innefattas.
Af tariffen synes:
1:0 Att jag, i afseende å de landets hufvudsakligaste egne produc
ler,
såsom Glas, Hudar, Metaller, Smide, Ved, Ull och Väfnader, hvilka
Utskottet velat tillägga ett högre skydd, i det närmaste och till fullt behöflig
utsträckning delat Utskottets åsigter, och
2:0 att de väsendtligaste af så kallade öfverflödsvaror, nemligen
Calle, Socker, Tobak och Vin, af mig ansetts höra i det närmaste draga den
af Utskottet å dessa till större delen icke lätt tull försnillade artiklar, till
statsinkomsternes höjande och öfverflödets hämmande föreslagna tullafgifter;
hvarvid jag, i afseende å den sist nämnde artikeln, företrädesvis afsett att
sätta Regeringen i tillfälle att, genom tullens sänkande, söka i reciprocitetsväg
bereda en fördelaktig export af Svenska producter tili de egentligen
vinodlande länderna.
Att jag åter, i afseende å de af Utskottet tullförhöjde artiklar, som
hittills hufvudsakligen från Finland inkommit, såsom Strömming, Kreatur,
Kött, vissa slags linneväfnader och Ved, endast å den sistnämnde, eller Veden,
föreslagit högre tull, än nuvarande Tulltaxa stadgar, har sin orsak i
den omständighet, att de alla, med undantag endast af den sista artikeln,
hittills, till följd af med Ryssland gällande handelslractat, blott dragit ungefär
hälften af den i tulltaxan bestämda tull; hvarföre de, om, såsom man
torde ega anledning hoppas, den ifrågavarande med innevarande år tilländalupne
tractaten icke vidare kommer att förnyas, ovilkorligen och i alla
fall komma att blifva belastade med dubbelt så hög tull, sorn den, hvilken
hittills för dem erlagls.
1 hänseende lill tulltaxe-underrättelserna, föranleder den af mig föreslagna
tariff inga förändringar i de af Utskottet fattade beslut.”
Uti denna reservation instämde Hrr Grefve Posse, Hr Professor
Selander och Riksdagsfullmägligen Pehr JVilsson från Christianstads Län;
äfvensom, i fråga om den af Utskottet föreslagna tullen å Bark och Ull,
Herr J. von Kock.
lie villnings- Utskottets Betänkandej N:o 12,
TARIFF.
Qvantitet för
Tullvärde.
tullberäknin-
Införsels-tull.
gen.
Böcker,
på Svenska tryckte:
i Finland
Fria
i andra länder
ioo Rdr
20
,
I 2
Caffe
i U.
4
I
I 2
Filar
i U.
.
12
5
Filklofvar
Glas:
i U
I
—
Fenster-: grönt ,
120 skifvor
IO
- -
hvitt
20 band
20
-
Andra slag, hvita eller färgade,
ej specificerade
i U.
I 2
Hudar och Skinn, som ej inbegripas
under pelsverk:
oberedda, torra
i få
2
saltade^ rå .......
i få
I
Jern:
Smidt och Yalsadt:
4°
Spik af 2 tums längd och
deröfver,
i SkS’ st. v.
IO
—
32
all annan, samt allt Manu-  facturs- och handtverks-
smide, ej specificeradt
i U
—
8
Knifva r: •
; 2
—
andra slag, samt gafflar, ej
specificerade .....
i få
—
32
4
—
Korkskrufvar .........
i få
I
16
4
Lås ............
Metaller, sammansatta: alla slag
i få
I
16
—
200
—
Oaibetade ........
Arbetade:
i Skåf st. v.
33
(6
I 0
—
förgyllda
i få
2
24
—
Bevillnings-Utskottets Betänkande > IS: o 12.
63
Qvantitet för
Tullvärde.
tullberäknin-
Införsels-tull.
gen.
6
32
försilfrade .......
1 ti
I
3a
—
4
—
andra slag
1 U.
I
—
—
Marin-metall eller annan composi-  tion i form af bleck till för-
hydning af fartyg
100 Rdrs v.
5
—
—
100
—
Skrot saint gammal och brukad
metall, sammansatt, alla slag .
1 Sköf st. v,
16
3a
4
—
Nyckelringar och Nyckelhakar . . .
Saxar:
1 U.
1
16
—
10
andra slag
Socker:
Mascovad, eller brunt och gult,
ordinärt Terres och Tetes,
1 U.
3
»6
samt hvitt pudersocker
1 u.
—
3
—
Krossadt lump, Havanna Ter-
res-, samt andra till socker-
halten lika slag .....
1 u.
—
5
6
32
Stålarbeten, ej specificerade ....
1 u.
—
8
—
1
•
Sågblad
1 u.
—
12
—
4
Söljor
Tobak:
I ti
1
16
—
Blad, Marylands j
1 u
7
andra slag)
I Cv.
6
Stjelkar
Trädvaror:
Yed:
I ti
3
Al
i famn
—
ao
—
Björk
1 famn
—
3o
—
Bok och Ek
1 famn
—
45
—.
Gran
1 famn
—
17
6
Tall
1 famn
—
30
—
Andra slag
1 famn
—
3o
—
64 Bevillnings-Utskoltets Betänkande, IS':o 12
Qvantitet för
Tullvärde.
tullberäknin-
Införsels -
tull.
gen.
Ull, okarnmad eller kammad:
grof, eller af till och med iöskil-
lingars värde skålpundet . ,
1 U.
—
2
—
medelfin, eller af öfver 16 sk. lill
och med 32 sk. värde skålpundet
1 u.
—
8
—
fin, eller af öfver 32 sk:s värde
skålpundet . ,
1 u
—
12
—
Vin, alla slag:
I
2 4
på fastager
1 kanna
—
32
—
4
på bouteiller .......
1 kanna
I
16
—
Väfnader:
Halfylle eller af ull med
blandning till minst hälften
af Bomull, Lin eller Hampa.
Alngods:
2
24
af mindre än 7 qvar-
ters, bredd . . .
t U.
—
4°
—
4
af 7 qvarters bredd
I
och deröfver . .
1 U.
1
8
—
Af Herr Friherre Oxenstjerna, Carl: ”Emot det af Häglof!. Utskottet
beslutade tillägg uti §. i5 af underråLtelserne vid tulltaxans verkställighet,
alt äfven behöflige rudimaterier för förfärdigande af maehinerier, m.
m., skola få importeras emot tull-afgift af 5 procent å värdet, får jag mig
i så måtto reservera, att, enär full afgörande rätt blifvit tillagd Kongl.
Commerce-Collegium i frågor om införsel af alla dylika rudimaterier, utom
metaller, det, enligt min åsigt, varit rättare att, vid förekommande frågor
”-erm metaller till förarbetande,” för dylika ändamål åt Kongl. Bergs-Collegium
äfven tillerkänna en lika fullt beslutande, och icke, på sätt föreslaget
är, blott ittlåtande, rätt, eller ock att samma formalitet blifvit bestämd att
iagttagas vid behandlingen af desse, som vid andra ärenden, hvilka dragas
under t;vå eller flere Collegiers afgörande, att nemligen berörde Collegier vid
gemensamt sammanträde i ämnet fatta beslut. Och får jag äfvenledes anmäla
-
Bevillnings-Utskottets Betankandej N;o 12.
65
mala, att jag af sjukdom varit förhindrad att deltaga i Utskottets sammanträden
under hela den tid, då förslaget lill tull-taxan och .Betänkandet derom
blef derstädes föredraget och afgjordt.”
Uti denna reservation instämde förre Talmannen Anders Eriksson
från Örebro Län.
Af Herr Friherre Åkerhielm, Carl: ”De omstörtningsförsök, som de
ekonomiska lagarne vid hvarje Rikets Ständers sammanträde måste uthärda,
äro måhända ett af de vigligaste hindren för näringarnes och industriens utveckling
uti vårt fädernesland, ty ingenting afskräcker mera ifrån industriella
förelag, än osäkerheten i de lagars bestånd, som för dem äro gifne, då
deremot erkännas måste, alt stadga, conseqvence och enhet uti den ekonomiska
lagstiftningen äro nödvändiga vilkor för all Industries framskridande
utveckling.
Rikets sednast församlade Ständer antogo en tulltaxa uti en, enligt
min tanka, måhända alltför liberal syftning, och hvaraf följderna för landets
industri och financiella förhållanden tyvärr visat sig vara mindre förmonlige,
hvaraf ock vid behandlingen af denna taxa inom nuvarande Bevillningsutskott
tydliga återverkningar försports, på det sätt, att pluraliteten trott
sig med fosterländskt nit kunna afhjelpa denna taxas brister, derigenom att
på en mängd artiklar öfverdrifvet höga införsels-tullar åsatts, utan att dervid
noga öfverväga alla de omständigheter, som härvid böra tagas i betraktande
och bepröfvande, nemligen skydd för den inhemska productionen,
Statens tull-inkomst, retelsen till oloflig införsel och consumenlens rättvisliga
anspråk.
Att nu här uppgifva alla de speciella fall, hvarvid, enligt min tanka,
här ofvan antydda principer icke blifvit tillämpade, blefve måhända alltför
vidlyftigt, och hvarföre jag, i de flesta fall, hufvudsakligen derutinnan förekommen
af Herr Grefve Cronhielm, nu endast förenar mig med honom derom,
att nu gällande Tull-taxa måtte, med deruti af Kongl. Maj:t redan
gjorde ändringar och rättelser, förblifva oförändrad, med undantag för de
artiklar, som den vid Gretve Cronhielms reservation fogade tariff upptager,
och hvarå äfven angifvas, enligt min öfvertygelse, efter omständigheternas
kraf måhända de tjenligaste tullbestämmelser; utbedjande mig dock alt serskildt
få reservera mig emot det af liöglofl. Utskottet fattade beslut, med
tillstyrkan för Rikets Ständer att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det export-rättighet under nästa år måtte beviljas för 5o,ooo Sidi tackjern,
Bih. lill R. St, Brot. i844-> $ Sami. 1 Afd. 6 Haft. <)
66
Bevillning*-Utskottets Betänkande, N:0 12.
emot en nlförsels-lull af i R:dr 24 sk. B:co. Statshushållningens förnämsta
syftemål bör, enligt min tanka, vara, alt, så vidt sig göra låter, uppmuntra
och bidraga lill råämnenas förädling inom landet, för att derigenom bereda
landets egna invånare såväl arbetsförtjenst som förädlingsvinst, och innan
allt hvad för ett sådant ändamåls vinnande ifrån lagstiftarens sida vidtagits,
mäste alla åtgärder, ledande till råämnenas utförsel, anses skadliga och olämplige.
Att ännu icke alla medel, ledande lill jernhandleringens fullkomliga utveckling
inom fäderneslandet, blifvit begagnade, torde väl af ingen bestridas
och synnerligast härvid framstående är väl den inskränkta smidesfrihet, som
eger rum för jernverk, belägne inom Bergslag, i jemförelse med den, sorn
åtnj utes af verkstäder, hvilka befinna sig i landslag. Det kan väl i sanning
icke annat än förundra en och hvar, aldrig så litet med jernhandteringen bekant,
att Utskottet, såsom skäl för den tillämnade tackjerns-exporlen, anfört
det i sistlidne October befintlige inventarie-qvantum af 84,000 SkU, hvilket
är ganska beböfligt och nödvändigt för slångjerns-lillverkningen under November
oell December månader, före hvilken tidpunkt vanligtvis med säkerhet
icke något tackjern af den nya tillverkningen kan påräknas, och sorn
den årliga produetionen af Stångjern i liela Riket utgör 640,000 SkU., så
är den månadtliga tackjerns-consumtionen ungefär 53,000 SkU, hvaraf
åter synes, att delta inventarium af 84,000 Sk:&, hvaruppå Utskottet fotat
sitt tillstyrkande för en blifvande export, icke ar mera än hvad, sorn under
vid pass 6 ä 7 veckors tid uppsmides.
Om man närmare undersöker orsaken till det na omnämnde tackjerns-invenlarium,
så igenfinner man den lätteligen deruti, att, då efter den
genom i838 års Förordning utvidgade smidesfriheten, lackjernsbehofvel i betydlig
mohn ökades, och priset derå stegrades, så att det varierade emellan
8 ä 9 Rdr Banco per SkS”, så uppdrefvo Bergslagerna sine tillverkningar
måhända mera, än deras skogar i längden kunna uthärda och många Bruksegare
funno denna handtering mera lönande, än slångjernsförädhngen, hvarföre
flere masugnar uppbyggdes i landslagen, hvarvid stora tackjernsqvantiteter
tillverkades, och hvarigenom naturligtvis uppkoinmo öfverdrifvet
stora tillgångar af tackjern, hvars afsättning sedermera betydligen försvårats
genom de sednare 3:ne årens missgynsamma conjuncturer för stångjerns-afsättningen,
i förening med en vid flere bruk under de sednaste 2:ne åren
inträffad vattenbrist, när nu, oagtadt alla dessa på en gång sammanträffade
missgynsamma förhållanden för tackjerns-afsältningen, icke förorsakats mer
Bevillnings-Utskottcts Betänkande, N.o 12.
67
än cl 1, så i förhållande till consumlionens ringa inventarii-belopp, som 84,000
skrST, så synes det i sanning just bevisa obehöfligheten af export.
En genom tili fä 11 ige orsaker uppkommen, till såringa grad för ögonblicket
varande, öfverproduction kan väl aldrig, enligt min tanke, blifva
ett gilltigt skäl att försöka en så för bela landets ekonomiska förhållande
vådlig åtgärd, som tackjerns-export.”
Uti denna reservation, i fråga om utförsel af tackjern, instämde Herrar
Printzenskjöld och Contracls-Prosten Nibelius.
Af Herr Friherre Raab, A. C. ”Öppet bekänner jag mig ega den öfvertygelsen,
att, om landels finanoiella och industriella tvinsot skall botas,
innan dödsslummern inträder, måste patienten ej blott stimuleras, stärkas
och omhuldas till sina productions-krafter, utan ock, så vidt sig göra låter,
hållas i något lägre diet än hittills, hvad beträffar consumtion af utlandets
lyxartiklar. Jag tror, att, om ock vilkoret för all produclion, nemligen förlag
dertill, i en eller annan form möjligen kan beredas; att, om ock den
olyckliga philantropie, sorn i sednaste decennier mildrat ej blott straffen, utan
ock opinionen mot löftesbrytaren och bedragaren i stort, skulle få gifva
vika för en förnuftigare, hoc est, strängare credit-lagstiftning, sorn är ett
godt medel mot missbruket af tillgängliga låne-understöd; att, om sålunda
det tynande industri-lilvet skulle vederqviekas, misstroendet man och man
emellan minskas och den nu allmänna nedslagenheten vända sig i glada förhoppningar,
så skola ej dessa sednare kunna realiseras till fortfarande bestånd,
om landets egna näringar icke skyddas för concurrence med utlandets
nr en bördigare jord alstrade öfverflöd, eller dess ur gigantiska fabriksanläggningar,
stödda på stora capitaltillgångar till låg ränta, strömmande öfyerproduction
eller dess ur modehandeln vräkta öfverfjöds-kram. Jag tror
ej, att handelsbalancen är ett hjernspöke; spöke må den likvist kallas, ty i
mångartade skepnader, från sockerrörets till blomstervasens eller gipsdockans,
griper den efter vårt silfver och guld, och, om vi ej besvärja detsamma medelst
uppdrifvandet al vår egen production, med ökad sparsamhet och med
prohibitiv tullagstiftning, fruktar jag, att våra financer blifva, såsom allmogen
säger, ”Gastkramade.” Med dessa åsigter har jag, oagtadt all underdånig
uppmärksamhet för den af andra så ofta åberopade Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition i ämnet såsom ledstjerna för besluten, ej tvekat att såsom representant
lägga min röst endast efter egen öfvertygelse, oftast för de högre
tullbestämmelserna och serdeles på tyngre varor eller sådana, som ej lätt
grunna smuglas. Inseende likväl min oförmåga att med inskränkt kännedom
68
! Bevillning!;- Utskottets Betänkande , N.O 12.
om andra länders tull-lagstiftningi och föga bekant med värdet efter vigt af
en del artiklar, i deltasom andra menniskoverk, hinna det fullkomliga, jäg
sökt, har jag emedlertid trott, att du Kongl. Maj.t är oförhindrad att nedsätta
tulfbeloppenj der förmonliga handelsförbindelser med främmande makter
kunna göra sådana åtgärder nyttiga och önskvärda, det vore bättre,
att Ständerna genom sina bestämmelser tillkännagifva en prohibitiv, än en
liberal syftning. Men då ingen bevakning torde blifva fullt tillräcklig att
värna våra vidsträckta kuster för lurendrejeriet och tullförsnillningen, om
ej tullbeslämmelserna åtföljas af stränga lagar och controller mot deras öfverträdande,
och om ej sjelfva opinionen brännmärker med vanära dem,
som bryta mot denna lag, lika som andra lagbrytare; och, då det ej kan
förnekas, att en sådan opinion svårligen kan framkallas till förmon för en
lag, som bjuder föreskrifter, stridande mot begreppet om billighet och rätt
— och så anses af mig — och så anses af mängden, införselsförbuden i
allmänhet, men isynnerhet förbudet att till hvad pris som helst få införtulla
varor, deraf tillräcklig mängd för consumtion, åtminstone för det närvarande,
i landet ej finnes alt tillgå — så skulle jag tro, att införselsförbud
i de flesta fall bordt ur tulltaxan utgå och i stället en hög tull åsättas
de artiklar, som man hittills förgäfves sökt skydda med detta maktbud.
Speeielt vill jag nämna siden och kläden, af hvilket sistnämda slag, under
skyddet af förbud, utländsk vara finnes, såsom de fleste af oss med egna
ögon sett, i öfverflöd lill salu uti en mängd, kanske de flesta städer.
I afseende på spanmåls-tullen, vill jag ej dölja min ledsnad deröfver,
att Utskottet ansett sig förhindradt att, genom afgifvande förslag i detta
afseende, åtminstone ådagalägga den underdåniga önskan, att tullen måtte
förhöjas, om ej å spanmål i allmänhet, åtminstone å hvete, som icke skäligen
kan anses såsom en nödvändighets-artikei för fattigt folk. All spanmål
kan utan kostnad införas till stora qvantiteter från utlandet, såsom retourlaster
i stället för barlaster, då deremot transporten från Skånsk hamn till
Stockholm af en tunna säd vanligen kostar minst 3a sk. Banco per tunna.
Jag hade derföre trott, att x tunna hvete kunnat draga åtminstone 3 R:dr
Banco tull.
Dravvback å socker hade jag, lika med en stor minoritet inom Utskottet,
önskat höjd till 4 sk-, åberopande i detta afseende Herr af Klerckers
reservation.”
Uti förestående reservation, så vidt den angår praemisserne samt tullen
å hvete och tullrestitulionen å socker, instämde Herr Printzensköld,
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N:o 12.
äfvensom uti preemisserne Herrar Doctor Sandberg] och Contracts-Prosten
Schröder.
Af Herr Prytz Lars Adolf. ”Uti Nådig skrifvelse af den 6 sistl. Augusti
lill Rikets Ständer, hade Kongl. Maj:t föreslagit, att för den påföljande tiden
till nästa Riksdag i de väsendtligaste delar bibehålla nuvarande Tulltaxa.
Det första beslut, som af Utskottet fattades, då tull-taxan företogs
till behandling, var äfven i öfverensstämmelse med denna Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse, men all verkan häraf upphäfdes genom öfriga dermed i
sammanhang stälde prasliminaira beslut, hvilka gåfvo åt det första en obegränsad
utsträckning. Följden har blifvit, hvad lätteligen i sådane förhållanden
kunde förulses, att tull-taxan, i strid mot det förstnämnda, på Kongl.
Majrts Nådiga Skrifvelse grundade, beslutet, blifvit af Utskottet i de väsendtligasle
delar rubbad och förändrad, emedan resultatet af de långvariga striderne
i Utskottet är ett förslag, som innefattar icke mindre än iq4 förändringar
i den nu gällande taxans 85y serskilda tullbestämmelser; således till
mer än f del af dess hela innehåll. 81 af dessa förändringar utgöra förhöjda
införsels-tull-afgifter, hvaribland äfven å varu-artiklar af väsendtlig
betydenhet, och vid besluten härom har man åsidosatt att taga i betraktande,
om varan är af beskaffenhet att inom ett mindre omfång eller en
ringa qvantitet omfatta ett större värde och derigenom lätteligen göras till
föremål för oloflig införsel, äfvensom man lemnat utan afseende den menliga
följden för vår egen export deraf, alt en uppdrifven import-tull å andra
länders producter föranleder en lika åtgärd der emot våra.
Jag reserverar mig derföre emot alla de beslut, hvarigenom UtsKottet
frånträdt det först fattade, att i de väsendtligaste delar vidblifva den
nuvarande tull-taxan, samt mot de föreslagne förändringarne i allmänhet,
och instämmer, dels ur industriel, dels ur financiel synpunkt, endast i de
förhöjda införsels-afgifterne för Glasvaror, ej specificerade., Manufactur-smiden,
Ilaifylle-väfnader, Hudar, Socker och Tobak, samt i litterairt hänseende i
den borttagna införsels-tullen å Böcker pä svenska, tryckta i Finland.
Men då jag har föga eller ingen utsigt för antagandet af min åsigt,
att den nu gällande tulltaxan må bibehållas, med endast dessa förändringar,
jemte dem, som af Kongl. Maj:t redan blifvit vidtagne, och det således gäller
att välja emellan Utskottets förslag eller något annat, anser jag mig böra
förena mig i det af Herr Grefve Cronhielm afgifne, hvilket är motiveradt
i dess reservation och detailleradt i den dervid bilagde Tariff för förändrade
tullbestämmelser.”
7°
Bevillning/;-Utskottets Betänkande, IV.o is.
Uti donna rerervalion instämde Hen- Prosten Berg.
Af Herr af Klercker, F.: ”Ehuru jag, i fråga om förhöjning å nu
gällande tull bestämmelser, i de flesta fall tillhört Utskottets majoritet, får
jag likväl reservera mig mot beslutet om förhöjning å rått socker, enär
drawbacken å det utgående blifvit förhöjd. Den hitintills medgifna
proportionen emellan ioförselslullen och drawbacken bar medfört så stora
fördelar för landet, att, tror jag, det vore förhastadt och skadligt att
rubba delta förhållande. Genom den export af socker, som de sednare åren
kunnat ega rum till Finland, har Sverige till stor det liqviderat de
derifrån bit införda victualie-varor, hvilka annars måst betalas med silfver.
Då nu drawbacken likväl icke blifvit salt uti ett rättvist förhållande
till den förhöjda tullen och, med Finska tractalens slut, hel tull kommer
att i Finland erläggas, anser jag Utskottet komma att föreslå Rikets
Ständer ett radikalt sätt, att hindra export af silfver.”
Af Herr Friherre Hermelin, A. ”Jag får anmäla min reservation
emot följande af Utskottet tagna beslut:
i:o ökad tull på Caffe från 3 sk. till l\ sk. eller 25 procents förhöj
ning.
2:0 Förhöjd tull på hvitt glas; denna förhöjning kan, enär inom landet
finnes endast ett mindre antal fabriker, föranleda till prisets alltför
stora förhöjning på denna nödvändighetsvara. Den närvarande tull-bestämmelsen
anser jag vara lämplig.
3:o Bibehållen import-tull på Svafvelsyra, enär denna, för åtskillige
fabriker nödiga, artikel ej Lill verkas inom landet.
4:o Qvarståendet af förbudsbestämnielsen för utrikes tillverkade väfnader,
dock under förutsättning, att den inhemske fabrikanten må erhålla
en tid af några vissa år, för att göra sig beredd på den täflan, som emellan
honom och den utländska fabrikanten kan möjligen uppstå.
Friherre Raab har här för i dess reservation omförmält flere skäl,
och deribland äfven att tulltaxans föreskrifter och andra dermed gemenskap
egande författningar skulle stå mindre i strid med allmänna tänkesättet,
i hänseende till sanna och rikliga grunder för tullag-stifning i allmänhet,
0111 skyddet för den inhemska näringsfliten lenmades under form af en
väl afpassad skyddstull, än under form af förbud, I händelse tullbehandlingen
med dertill hörande bevakning, ej skulle anses tillräcklig, så får jag
åberopa, ej mindre redan af Utskottet föreslagne strängare controller, än
äfven det förslag, angående en ökad sjöbevakning, sorn är af en ledamot
Bevillnings-UtskoUcts Betänkande, 1V:0 12.
71
inom Riks-Stånden inlemnade En utsträkct tullbevakning äfven lill sjöss är
al vigl, ej blott för näringarnes skydd, ulan äfven i elt annat ändamål;
jag menar den fördel, staten borde hämta deraf, att ega under sin disposition
ett antal personer, sorn, jemte vana vid sjölifvet, förenade kännedom
af Sveriges vidsträckta kuster, hvilket måste stå i närmaste förening med
ordnandet af skärgårdsförsvaret.
Ytterligare får jag förena mig i hvad Friherre Raab anfört, angående
tullen på hvete och drawback på här laffineradt socker.”
Af Herr Biskop Bruhn. ”Med Herr Öfverste Preutz förenar jag mig
deruti, att han icke antagit den lull förBöjning å alla de 19.4 varu-artiklar
nödvändig, för hvilka Högloft. Utskottet ansett en högre tull böra i blifvande
tulltaxan bestämmas; men till de artiklar, å hvilka Herr Öfversten
ansett en förhöjning vara behöflig, tillägger jag fönsterglas, å hvilket Utskottet
bestämt en högre införselstull nödvändig, lör attil pprätthålia Svenska
Glasfabriken, och förekomma den illusion hvarigenom ett betydligt qvantum af
hvitt fönsterglas blifvit i riket infördi under namn af grönt. Vårt land behöfveri
sanning icke det utländska glaset, ty tillverkningen af fönsterglas inom riket
är redan mer än tillräcklig för landels behof, hvarom de stora lager, sorn
å Bruken årligen ligga oafyttrade, vittna, och ulf godhet kan den e,j blott
täfla, utan öfverträffa!’ ock uti hvilket den utländska, hvarföre ock Svenskt
glas uti de praktfullaste byggnader inom landet blifvit användt. Det är
således nödvändigt, att glasbruken erhålla det skydd, som de genom högre
införselstull allt intill t831 egde, och att deras egare må kunna motse ersättning
för de förbättringar, som genom stora uppoffringar, och på några
ställen genom utländska arbetares införskrifvande, blifvit verkställde, och
att de således icke genom en ringa afsättning må se sig tvungne med stor
förlust nedlägga denna handtering, samt förafskeda det stora antal arbetare,
som då, förlorande förtjenst, falla allmänna barmhertigheten till last;
härtill kommer ock nödvändigheten, att den nu mera inländska tillverkningen
af potaska ej må förlora dess betydliga afsättning till glasbruken.
Och då derjemte glas icke är af uatur att kunna tullförsnillas, förlorar ej
eller Staten intrader genom den högre tullen. Det är slutligen en gifven
national-vinst att förekomma betydligare penningesummors utförande utur
riket för en vara, som både i tillräcklig mängd och all erforderlig godhet
förefinnes inom landet. Jag förenar mig äfven med Herr Doctor Sandberg
uti hans reservation, i anseende till hvad han om edgång anfört.”
72
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 1%.
Af Contracts-Prosten Herr Doctor A. Sandberg” Vid 18 § uti
underrättelserna angående Tulltaxans verkställighet anmärkes följande:
Det praemium, som här af Tnllmedlen beviljas för utförseln af åtskilliga
inom riket tillverkade fabricater, har utan tvifvel för afsigt att
lätta exporten af dylika varor och derigenom uppmuntra de inhemska näringarne.
Men den grundsatsen synes vara origtig, att en sådan uppmuntran
skall tillkomma dem, endast i det fall, då varuartiklarne äro tillverkade
af utländskt råämne. Att man kallar detta praemium för drawback
eller restitution af tull, hvarom dock § icke talar, undanrödjer icke det
felaktiga i principen. Ty vill Staten göra någon uppoffring för att lätta
utförseln af inhemska produeter, så skulle det utan tvifvel vara ändamålsenligare
och medföra större fördel, om fabrikatet vore tillverkadt af inhemskt
råämne, ty i sådant fall klefve exportpraemien en uppmuntran för
landels produetion så väl af det förra som af det sednare. — Härtill kommer,
att, när man med förhöjd införseltull, t. ex. på lin och ull, velat
skydda den inhemska lin-odlingen och ull-culturen, detta skydd upphäfves
då praemier beviljas för väfnader af utländskt lin och ull, emedan införseln
af lin, ull m. m. från utrikes ort derigenom uppmuntras. Och detta tyckes
vara en icke så ringa motsägelse.
Vidare har man uti 2 mom. af samma § gått så långt, att tillverkaren
eller afsändaren blifvit ålaggd att inför Magistraten med ed fästa, det
varan äfven är tillverkad af utländskt råämne, hvilken edgång synes mig
vara lika öfverflödigt att fordra, som svårt att aflägga. Det blir icke så
lätt för en större väfnads-fabrikant att vid sin själs salighet bedyra, att
uti det stycke segelduk, packväf, hel- eller half-ylletyg, som skall exporteras,
ej finnes en tråd af Svenskt lin eller af Svensk ull. Ännu tvetydigare
torde det blifva för Tobaksfabrikören att med ed fästa, det hans fabrikat,
som skulle utföras, är af utländskt råämne, då det icke lärer vara så
sällsynt, att Snus m. m. tillverkas af en blandning af stjelk, Virginska
och Svenska blad, och hvartill gagnar denna edgång? Det synes mig tillräckligt,
om 18 §. 2 morn. erhåller denna lydelse;
2:0 Att vid angifningsinlagan alltid skall bifogas 2:ne välkände och
ojäfvige mäns betyg, att varan är Svensk tillverkning samt tillverkarens
egenhändigt skrifna och underskrijna försäkran, då fråga är om tobaksfab
rteater, segelduk, packväf eller helylle-tyg, att den är af utländskt
råämne, äfvensom m. rn. Skulle denna försäkran af tillverkaren icke alltid
vara
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.o 12.
73
vara sanningsenlig, utan det utförda fabricatet någon gång vara förfärdigadt
till större eller mindre del af inhemskt råämne, så har i sanning ingen
skada skett, utan landet har deraf större gagn. Och hvarföre skall man
ålägga Ed uti oträngda mål?
Uti 14 § heter det: ”Till handelns underlättande kommer så kal
ladt
Gredil-upplag eller anstånd med tullafgifternas betalning för åtskilliga
varor att ega rum.” Ibland dessa gynnade varor finnas uppräknade fyra
slag af utländska bränviner, hvilkas införande i Riket hör betydligen underlättas,
då importören slipper betala tullen på ett års tid, hvarunder de
kunna afsätlas. Jag skulle tro, att dessa utan någon skada för landet kunde
utgå från tariffen för Credit-upplaget och tills vidare åtnöja sig med
den plats, de innehafva uti tulltaxan ibland andra tillåtna varor; så vida man
icke vill på detta sätt uppmuntra införseln af de dyrare utländska bränvinssörterna
till ersättning för det förädlade potatis-finkel, hvars utförsel till
utrikes ort man tänker sig till alt genom export-prsemier till betydliga
qvan t i te ter åstadkomma. Och om det sednare icke skulle lyckas, så torde
det förra åtminstone icke misslyckas.”
Uti denna reservation instämde, i fråga om 18 § uti tulltaxe-underrältelserna,
Herr Friherre Raab och Herr Biskop Bruhn, samt rörande
14 §, Herr Printzenskiöld.
Af Herr Contracts-Prosten Schröder, O. 11.
”1:0 Då Utskottet föreslagit, det borde export-rättighet af 5o,ooo
Sk:&( tackjern tillåtas för nästa år, jemte det Utskottet ansett sig böra afgifva
underdånig skrifvelse, hvaruti för de följande åren intill nästa Riksdag
en vidare tillåten utförsel underställes Kongl. Maj:ts höga pröfning, så anser
jag för min del, det Utskottet i denna underdåniga skrifvelse bordt hafva
fästat uppmärksamhet på fördelarne af en friare stångjerns-lillverkning,
äfven lill förmon för Bergslagen, framför medgifvandet af export af tackjern.
Utförseln af ett råämne, hvilket i landet kan med fördel förädlas,
står icke tillsammans med ekonomiska stats-principer och synes uti ifrågavarande
fall vara förenad med inträdande vådor för jernhandteringen isynnerhet
och landets välstånd i allmänhet, hvaremot en friare förädlingsrätlighet
skulle bidraga till bemedling af tackjerns- och stångjernstillverkarnes
nu i strid med hvarandra varande intressen, enär de bruk, som hafva egen
judimateria, genom den medgifna friheten ej hade att befara någon olägenBih.
till R. St. Prot. 1&44' $ Sand. 1 Afd. 6 Haft. JO
74
Bevillnings-Utskottels Betänkande, N.-o 12,
liet, och hvad åter sådana beträffar, hvilka äro grundade på taekjerns-köp,
skulle deras egare finna sin fördel vid att göra tackjerns-tillverkarne till
medintressenter uti sin rörelse, och de sednare icke draga i betänkande att
träda i bolag med de förra, hvarigenom vinst eller förlust blefve gemensam
så väl för den ena som andra handteringen. Vid sådant förändradt förhållande
synes det, som skulle man närmare kunna calculera beloppet af det
tackjern, som för hvarje år vore behöflig t, och man skulle ock mera fästa
sig vid halten och arten af malmerna för beredandet af en god och begärlig
product, då man hittills uteslutande gjort afseende på en uppdrifven
förökning i tillverkningen. —
2:0 För att befordra och gynna ull-eulturen, såsom varande en af
Iandtbrukets näringsgrenar, har tullen, hvilken varit åsatt till 2 sk. för gröfre
och till 8 sk. för finare ull blifvit förhöjd, på sätt den föreslagna tulltaxan utvisar,
men då ullproductionen ännu är så ringa, att öfver if million $£
behöfva årligen införskrifvas, och fårskötseln icke kan så hastigt uppdril vas,
att ullbehofvet till någon betydligare del blifver förminskadt, och då derjemte
flera delar af landet till jordmon och naturbeskaffenhet icke äro för
densamma passande och jordbruket den förutan kan vinna förkofran, så
måste jag reservera mig mot den föreslagna förhöjningen, och yrkar jag
vidblifvande af den tullbestämning, som 1841 års taxa upptager, men med
utelemnandet af epitheten Jutsk och Isländsk vid artikeln ull. Hittills har
ullen ingått lill dess betydligaste belopp med den lägre tullafgiften, hvilken
blifvit förhöjd med 100 procent, men om den hädanefter, sedan tullbestämningen
blifvit åsatt i förhållande till varuvärdet, icke kunde införskrifvas
till det lägst utsatta priset, hvilket kommer att bero af conjuncturförliållande,
så skulle varan komma att draga en förökning af 4oo procent
i tullumgälder. —
3:o I sammanhang härmed reserverar jag mig mot den i 18 § 2
mom. af tulltaxe-underrättelserna stadgade skyldighet för tillverkaren eller
exportören af ylle-fabricater att, för vinnande af tullrestitution, med ed
fästa, att varan är af utländskt råämne, hvilken edgång synes mig alldeles obehöflig,
enär, vid det nuvarande stora behofvet af utländskt lill, exporten af den
förädlade varan aldrig kan öfverstiga importen af det deremot svarande råämnet.
Oafsedt, att föreskrifven obehöflig edgång föranleder till edens vanhelgd, med
dermed förenade menliga följder i moraliskt afseende, borde viii den, som
gör anspråk på drawback för en förädlad vara, med bevis styrka, alt han
Bevillning!;- Utskottets Betänkande, N.o 12.
75
importerat det deremot svarande råämnet, oell icke både uppmuntras och
tillåtas, att, mot all sund lagprincip, icke få vittna i egen sak, eller att
med ed bör svaras och icke käras, endast med edgång styrka sina fordringsanspråk.
”
Åf Herr Ahngren, K. A. ”Kongl. Maj:t har, i Nådig Skrifvelse af den
6 sisllidne Augusti, angående tull-taxan, tillkännagifva Sin åsigt, att denna
för både Statsinkomsterna och inhemska näringarne vigtiga författning bör
så sällan som möjligt och icke utan verkligt behof förändras. Detta regeringens
förklarande är för hvarje Svensk näringsidkare af stor och glädjande
betydelse, och skall i verks!älligheten ofelbart för den Svenska industrien
medföra lyckliga följder. Emedlertid väcktes likväl inom Riks-Stånden
motioner, hvilka sedermera i sin ordning inom Bevillnings-tJtskottet upptogos,
orri borttagande af det förnämsta skydd närings-idkaren Ivar att påräkna,
det enda, hvartill han under närvarande förhållande sätter något förtroende,
nemligen förhudsbestämmelserne, äfvensom om inskränkning i controllerne.
Då dessa yrkanden likväl icke kunde godkännas uti en tidpunkt,
då klagan är allmän öfver tullconlrollernes lamhet, och tull-taxans efterlefnad
långt ifrån en sanning, så återstod icke annat, än att förnya den gamla
striden emellan de olika meningarne. Emedlertid utröntes snart, så väl
vid behandlingen af tull-taxan inom Bevillnings-Utskottet, som vid föredragning
inför de sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärsocli
Ekonomi-Utskotten, af de Författningar, sorn närmare röra tull-controllerna,
att en betydlig pluralitet uttalade sig till förmon för de restrictiva åsigterna,
och detta i stöd dels af landets närvarande financiella betryck, dels med afseende
å andra länders i samma rigtning allt mer och mer vidtagna åtgärder.
Tillhörande i allmänhet deras mening, hvilka sålunda yrkat och föreslagit
tullbestämmelserna, synnerligast med fästadt afseende på beliöfligt
skydd för landets modernäring, jordbruket och jernhandteringeh, och i conSequens,
följaktligen älven för den inhemska maöufactur-industrien och husliden,
äfvensom deras, hvilka förmena, att Staten bör beräkna sina bidrag
af det allmänna lmfvudsakligast på indirect beskattningsväg; dock icke ända
derhän, att råämnen för den inhemska förädlingen fördyras, utan att tullen
å det färdiga fabricatet jemväl höjes, såsom en Högloft. Reservant synes
antyda, får jag likväl mot följande Bevillnings-Utskottets beslut mig reservera.
Bevillnings-Utskottet har förhöjt införsels-tullen å råsocker, men genom
en tillfällig ringa pluralitet, icke médgifvit den förhöjning å Draw
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 12.
backen, som till följd af den förhöjda tullen borde anses nödvändig, såvida
icke alldeles den export af toppsocker skall underLryckas, hvilken under
loppet af innevarande år lärer uppgått till icke mindre än nära en million
femhundrade tusende skålpund. I betraktande må äfven tagas det nära
samband, denna hos oss högt uppdrifne industrigren eger med fragthandeln,
då under detta år råsocker-importen sysselsatt icke mindre än 4° å 5o större
fartyg med retour-laster från Brasilien m. fl. orter, hvilka fartyg i de
flesta fall ditfört våra producter. Af denna anledning hoppas jag, att Rikets
Ständer skola finna anledning besluta, det den af Bevillnings-Utskottet bestämda
Drawback af 3 sk. 6 rst. förhöjes till 3 sk. 8 rst. eller det belopp,
som utgör i proportion icke mer än den för råsocker utbetalde tull, och genom
hvilket beslut en fortfarande export af toppsocker till åtminstone våra
grannriken anses kunna fortfara.
Handskar.
Bevillnings-Utskottet har från 3 till 2 R:dr per U. nedsatt tullen å
denna artikel. Något verkligt motiv för denna nedsättning har jag icke
kunnat finna, om icke önskan är att ännu mera föröka den redan högst
betydliga importen af denna vara, till menligt inflytande på tillverkningen
af Svenska Fabricatet — och då detta Utskottets beslut tyckes stå i
strid med de flesta andra af Utskottet vidtagna tullbestämmelser, yrkar
derföre, att den nu gällande tullen af 3 Rdr per U. må blifva bibehållen»
Manufaktursmiden.
Beträffande denna artikel instämmer jag i Herr Arnbergs afgifna reservation.
Tobak.
Utskottet har från 6 till 8 sk. förhöjt tullen å blader och från 2
till 4 sk- å stjelk, men då man jemför den alltför stora qvantitet af stjelk,
som blifvit förtullad jemförelsevis till blader, så anse Tobaksfabrikanter,
att förtullning af stjelk måtte ofta ega rum i stället för blader, och alltså
Staten gått i miste af en påräknad intrad; så får jag föreslå, att den af
Bevillnings-Utskottet bestämda tullen af 8 sk. för blader och 4 sk. för
stjelk så till vida ändras, att en gemensam tull af 6 sk. bestämmes för
både blader och stjelk, då Staten derpå vinner och den Svenska tobaksodlingen
får ett behöfligt skydd, hvarigenom denna jordbruksnäring kan
utvidgas.
I öfrigt instämmer jag i den af Petter Claesson från Elfsborgs Län,
med afseende å den för landet så vigtiga husslöjden, afgifna reservation»”
Bevitlnings- Ut skottets Betänkande, N:o 12. n*.
Med Herr Almgren instämde Herr G. kV. Gillberg.
Af Herr J. JY. Arnberg. ”Om tulltaxan, i sin dubbla egenskap af
beskattningstariff och de inhemska näringarnes värn vore en sanning, en
lag, som med allvar och kraft tillämpades, så vore det ock en stor fosterländsk
angelägenhet, att för Rikets Högloft. Ständer framhålla alla dess
brister för att få dem afhulpne. Men då ej så är, då erfarenheten, då enskilde
och officiella uppgifter bekräfta den sorgliga till varon af en oerhörd
smugling, än ytterligare vitsordad genom de många naiva bekännelserna iuom
Utskottet, och derjemte begripligvorden genom de uppenbarade sätt
och medel, hvarmed man vet att kringgå lagen; derom de respective Utskotts-ledamöterne
väl bära vittne, hvar till sitt stånd; så gagnar det föga
att i dagen lägga alla de bristfälligheter, som vidlåda sjelfva tulltaxan.
Yigtigare än en granskning och omarbetning af denna, är det i närvarande
tidpunkt ofelbart, att sannings-enligt och öppet uttala öfvertygelsen om den
lamhet, hvaraf förvaltningen i denna del nu lider, på det att en Landsfaderlig
Styrelse icke måtte vara i okunnighet derom, utan fastheldre blifva
i tillfälle att, genom vidtagande af skyndsamma och kraftiga åtgärder,
återförhjelpa det stundligen sjunkande fäderneslandet till sitt fordna
välstånd.
Men då åtskillige af Utskottet nu föreslagne förändringar äro af
alltför betänklig beskalfenhet, för att icke följderne deraf skola menligt inverka
äfven på den närmaste framtiden, så bör jag icke underlåta att derpå
nu fästa Rikets Ständers uppmärksamhet.
För det Högloft. Utskottet kunde det icke vara tvetydigt, att Eskilstuna
manufactur-stad, den enda i riket, som i någon betydligare grad förädlar
det vidtberömda Svenska jernet, blifvit i sin fabrication tillbakatryckt,
genom borttagandet af det förbud, som ända till 1842 års slut varit
stadgadt för
Manufactur- och Handtverkssmide, ej specificeradt.
Detta förhållande, uppgifvet af motionären i frågan, och derjemte
vitsordadt af högt upplyste och kunnige personer, borde, efter mitt förmenande,
hafva förmått Utskottet att åtminstone något när föreslå de tullbestämmelser,
som motionen innehåller, nemligen för
Stålarbeten ej specificerade 1 Sf värde ro: — — till 3: 16. —
Jern, Manufactur och Handtverkssmide
ej specificeradt \ U. — 3; —• — till 1: 5. 4-1
rj8 Bevill/iings-Utskottets Betänkandej N.o 12.
Men då så icke sked t, då för dessa artiklar Utskottet föreslagit ett
tullvärde af 3a sk. och i tull 8 sk., så anser jag mig pliktig att detta till
rättelse hos Rikets Högloft. Ständer anmäla, hvarjemte det torde kunna
anmärkas, att tullen å jern gjutet
allt annat ej specificeradt
bör sättas till likhet med hvad för de förstnämnde artiklarno blifver bestämdt,
i anseende till svårigheten att vid förtullningar skilja dem emellan.
Hvad ziffrorne angår, torde dessa lämpligast kunna sättas till ett medelvärde
af 3 R:dr med en införselstull af i Rdr per U..
Emot det af Utskottet föreslagna förtullningssätt af artikeln ull, äfvensom
emot de derå satte tull bestämmelser, reserverar jag mig äfvenledes.
Erfarenheten från förra decennium vitsordar tillfyllest omöjligheten af att
vid förtullningar classificera ull och denna jufvas ännu icke af någon
practisk man. Utom det att hvarje bal innehåller flere (5 å 6) classer
af ull från grof till fin, så är det alldeles obestridligt, att en och samma
idl skattas i värde mycket olika, äfven af fabrikanter, här sons i andra
länder, allt efter olika fabrications-methoder. Ett förtullningssätt efter
värde, i och för sig sjelft en arbitrage, måste följaktligen föranleda till
ständigt uppkommande stridiga meningar, godtyckligt behandlingssätt och
inbördes tvister. Skall det förtullningssätt, som nu eger rum förändras, så
låter sig sådant icke annorlunda göra, än att all må draga en gemensam
medeltull, hvilket äfven torde vara det rätta. Denna åsigt bekräftades äfven
af den på anmodan i Bevillnings-Utskottet närvarande LandLbruksAcademiens
Secreterare m. m. Herr Nathorst, hvilken, med erkännande af
svårigheten att efter värde förtulla ull, ansåg att en medeltull af 6 sk. bör
åsättas såsom den lämpligaste.
Beträffande sjelfva tull-zilfranj, så förekommer, att denna vid sista
Riksdag höjdes med icke mindre än 3oo procent för all ull, med undantag
af Jutsk och Isländsk. Att nu än ytterligare höja den, synes föga öfverensstämmande
med en förståndig Stals-ekonomi, så väl med afseende på varans
beskaffenhet af råämne, som på den af erfarenheten numera bekräftade sanning,
att den finare ull*cullturen icke är med landets climat förenlig, hvaraf
vill följa, att productionen af ordinär ull företrädesvis bör skyddas. Säkert
är äfven, att en tullförhöjning, sådan som den föreslugne, skall menligt
inverka på den inhemska yllefabricationen, hvilken redan på det kännbaraste
lider af den tysta concurrensen med utländningen; och om denna manufactur
lillbakatryckes, så att den Svenska ullen icke mera finner köpare
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.o 12. rjg
på elen Svenska, marknaden, så gagnar tullen å ull till intet. Rådligt torde
derför vara att äfven i detta afseende lyssna till Herr Nathorsts ord.”
Uti denna reservation instämde Herr Printzenskiöld och ContractsProsten
Nibelius.
Af Herr C. J. Kock: ”Om ändamålet med tullagstiftning i vårt land
opartiskt bedömes, måste det i första rummet vara att bereda Stats-inkomst,
serdeles då mera än tredjedelen deraf påräknas af tull-intraden. Under denna
förutsättning kan antagas, att det är blott en underordnad angelägenhet,
hvaraf den positiva nyttan ännu icke blifvit allmänt erkänd, att vid sådan
lagstiftning städse hafva till ögonmärke alt derigenom äfven framkalla skydd
åt några vissa näringar, så vida nemligen dessa icke utgöra pelare för statsbyggnadens
upprätthållande, såsom jord och bergsbruk, på hvilkas förkofran
eller lillbakaskridande Sveriges sjelfbestånd beror. I alla händelser måste
härvid iagttagas, att landets moder-näringars närmaste anförvandter, handel
och sjöfart, beredas trefnad och uppmuntran, och icke det felsteg begås, atp
man stäfjar dessa båda stora pulsådror, hvilka, i stället för att, i förra fallet,
sprida lif i statens hela organism, dymedelst skulle komma denna att
helt och hållet förtvina. Vöre frågan här så enkel, att den kunnat afgöras
endast genom utarbetandet af det förslag till tull-taxa, som Höglofl.
Eevillnings-Utskottet nu går att till Rikets Ständer aflemna, hade den aldrig
behöft blifva hvad den är, ett af de svåraste problemer för Regeringar
och folk att till ömsesidig belåtenhet lösa. Men nu är det ett factum,
att hög tull ensamt icke verkar till i förhållande derefter ökad statsinkomst,
ty om delta vore fallet, skulle ingenting lättare finnas, än all, genom ziffrornes
fördubbling, en eller flere gånger, komma till målet. Ungefär det
samma inträffar med maktspråket: lörbud i en tulltaxa, om hvilket från
så många håll högt uppburna ord en hvar må spörja sig sjelf, huruvida
det förmått utestänga någon varu-artikel från vårt land, eller om icke den
O O '
ögonskenliga, nästan allmännare, förbrukningen af just dessa bannlysta artiklar
klart ådagalägger, alt lockelsen framkallat motsattsen af hvad man
söker.
Mycket har blifvit tillgjordt och ännu mera påyrkas, för att stämma
opinionen för höga tullbestämmelser och varuinförsel-förbud, hvaraf
lii I i ilis den hufvudsakligaste verkan har varit, att se omkring en fjerdedel,
eller i det närmaste En million R:dr, uppslukas, för att indrifva och bevaka
de återstående tre fjerdedelarne af tull-uppbörden. Här hjelpa inga
djuptänkte eiler spetsfundige theorier, ty dagliga erfarenheten talar och det
8o
Bevillnings-Ulsholtets Betänkande j N:o 13.
torde vara hög tid att deraf taga varning, för att icke genom en återgång
till förhållandet, sådant det var före år 1823, beröfva Staten den inkomstkälla,
tullen från och med de följande åren inbringat och ännu inbringar,
och hvilken i sin mohn gjort både Stalsbördan lättare att bära, och öppnat
möjligheten att med stegrade Statsbehof bereda skattenedsättningar på
andra vägar. —
Min öfvertygelse är, att, i händelse detta förslag till tulltaxans omstöpning
af Rikets Ständer godkännes och sedermera af Kongl. Maj:t sättes
i verkställighet, skall följden deraf, jag befarar det, blifva, utom ett sorgligt
återfall uti det moraliska förderf, hvartill frestelsen att öfverträda prohibitiva
tull-författningar så lätt neddrager en nation, och hvarur vårt land
nu är med stora steg stadt på väg att lyfta sig, jemväl behofvet af en ökad
hevakningskostnad och deremot en minskad tullintrad, till föga båtnad för
båda fractioneina, — den ena, som strider för lag tull och inskränkning
u.!y, eller alldeles borttagande af in- och utförselsförbud, och den andra för
mtffäsatsen. I sådant sakernas skick måste jag, som öppet erkänner mig tillhöra
den förra meningen, heldre sjelf uppoffra något af mina åsigter, för
att icke förlora allt, och följakteligen, efler att i ganska få delar hafva deltagit
i de beslut, som grundlaggt Utskottets Betänkande, och för att icke
uttrötta med en reservation, lika vidlyftig som sjelfva förslaget, nu endast
uttrycka den serskilda tanke, att jag, i anseende till förändrade omständigheter
medelst sli Ininga me mellan olika meningar och mäktiga intressen, flir
min del öfvergår lill det totalomdöme, alt Rikets Ständer bäst sammanjemka
allas fördel genom antagandet af Kongl. Majlis Nådiga skrifvelse af
den (i sistlidne Augusti, som förutsätter bibehållande hufvudsakligen af nu
gällande tulltaxa, och detta destoheldre, sorn densamma ännu icke varit i
aine år tillämpad, således ej heller kunnat ådagalägga något tillförlitligt re
sallat af sina verkningar. —
Det är visserligen en sanning, att Utskottet redan fattat beslut om
ett sådant tillstyrkande, hvilket står tydligen att läsa i första punkten af
Betänkandet, men beledsagadl af så många förbehåll, rubricerade under åtskilliga:
”antingen” och ”eller" att, -när dessa prohibitismens understuckna
bundsförvandter med lojal sköld fått advocera sig fram hela tulltaxan igenom
och deri tillvägabringa en mängd genomgripande förändringar, 194
till antalet, återstår af den Kongl, skrifvelsen föga iner än namnet. Så
iL ex. gör ett af dessa ”eller” till vilkor för det utlofvade vidhlifvandet al
grun
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 12.
8 r
grunderna i nu gällande tulltaxa, att vid dessas tillämpning få göra de förändringar,
suni äro erforderliga för att fästa ett skyldigt afseende på innehållet
af ingifne, hela taxan omfattande, motioner, af hvilka de Hesta afsett
”landets {'mandelia betryck", ”behofvet af att inskränka importen”, ”alt lifva
den inhemska industrien’" o. s. v., hvilket allt tillräckligt visar, huru svårt
det måste hafva varit att på en gång enligt löfte gå i möte Kongl. Maj:ts
omförmälte nådiga önskan, om tulltaxans bibehållande oförändrad och att
genom detta aldeles oförväntade reformbegär afhjelpa alla nyss uppräknade
olägenheter. För min del tror jag att lösningen af denna uppgift öfverstigit
Jiöglofl. Bevillnings-Utskottets krafter; åtminstone i fall den, emot min
förmodan, skulle anses att hafva lyckats, bekänner jag mig icke kunnat dertill
i ringaste mohn bidraga. Heldre anser jag mig då böra öppet förklara,
att om någon annan rubbning i tulltaxan skall ske, än den hvarom Kongl.
Maj:t redan beslutat, så har jag funnit det för den inhemska fabriksslöjden
nyttigt att förhöja tullafgifterne å halfylle och åtskilliga manufactur-smiden,
det förra lill 36 sk. U. och de sednare i någorlunda öfverensstämmelse med
Herr Grefve Cronhjelms förslag; samt derjemte tillägga att, i händelse Statskassan
tarfvrar ökad afgift på någon af de större consumtions-artiklarne,
vore socker, hudar eller tobak de, som med minsta våda för tullförsnillning,
dermed borde belastas.”
Uti denna reservation instämde Herrar E. Sjöstedt, A. G. Akesson,
Fr. Sundler, 1. H. Sorbon, E. Tjernberg, 1. von Kock samt Riksdagslullmägligen
Christen Andersson från Malmöhus Län.
Af Herr Paul Berg. ”Då Utskottet i flera vigtiga omständigheter
icke delat mina grundsatser för en ändamålsenlig samt på rättvisa grundad
tull-lagstiftning, och jag uti Utskottets förslag till förändringar i tulltaxan,
sådant det nu för Rikets Ständer framlägges, trott mig sakna en på billighet
genomförd princip rörande denna magtpåliggande fråga; nödgas jag emot
åtskilliga delar mig reservera.
Hvad först angår det så kallade skyddsförbudet, hörde man redan
vid 1828—3o årens Riksdag af samtliga Fabriks-idkare enhälligt förklaras,
att om förbudsskyddet finge qvarstå 10 år, skulle Svenska Fabrikanterne
derefter kunna concurrera med de utländska, så väl i varornes godhet, som
pris. Det oaktadt i5 år derefter finner man, att detta så kallade skyddsiorbud
ännu fortfarande vill göra sig gällande, och märkvärdigt nog hufvudsakligen
för klädesfabrikanterne; då man likväl lärer hafva all anledBih.
till R. St. Brot. 1844, 5 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 11
82
B cvillnin«s-Ut skottets Betänkande, N:0 12.
ning anlaga, att tillverkningen inom landet af denna nödvändighetsvara icke
är tillräcklig för nationens behof, kan detta anspråk på monopolium, till
fördel för några llerrar Fabriks-idkare, och för några lundräjare, följaktligen
icke villfaras annorledes, än på bekostnad så väl af allmänheten som
al Staten. Man har sagt att tiden till detta förbuds borttagande ännu icke
är inne; frågas när skall den tiden komma? Aldrig, så vida dess bestämmande
skall fortfarande få bero af herrar klädesfabrikanter; men äro
de förvissade, att de genom en sådan hallstarrighet verkligen befordra sin
egen fördel? Vi bafve ju tillräckligt erfarenhet deraf, att flera och just de
fabriksnäringar inom landet, nemligen för tillverkningen af Läder, Papper,
Porcellain, Tvål, Såpa, Handskar etc., hvilka ej åtnjuta ett sådant skydd,
det oaktadt icke blott trifvas, utan ock med stora steg gå framåt; hvilket
bevisas bland annat dermed, att somliga af dessa fabrikanter med fördel
exportera sina alster till utlandet, ja, man har med fägnad till och med
försport, att egare af dessa fabriker ej allenast icke önska något förbud,
utan äfven att skyddstullen för deras fabrikater icke må blifva för hög.
Detta är också det naturligt rätta, ty derigenom äro deras tillverkningar
bäst skyddade för lundräjare; äfvensom deraf uppkommer tällan, hvilken
ovillkorligen måste vara af stor vigt för hvarje tillverknings uppbringande
till den möjligaste fullkomlighet, och endast kan skada den oskickliga producenten,
den der alltid ropar på skrå oeh tullförbud.
Hvad dernäst angår sidenvaror, så synes mig ett införselsförbud för
sådana varor, ehuru de i allmänhet äro att beräkna såsom lyxartiklar, likasom
en alltför hög tull å dem, då desamma, i anseende till deras mindre
voium, lätteligen kunna insmuglas, vara olämplig och endast lända till
uppmuntran för lurendräjaren eller tullförvaltaren, samt till förlust för
Staten.
Utskottet har på större delen af stål- och jern-arbeten förändrat
tullbestämmelsen från värde till viet. Denna förändrade tullbeslämmelse
n
anser jag i de liesta föll alldeles orimlig, Så vida man åsyftar en någorlunda
rätt vislig och accurat tullberäkning. Äfven har Utskottet föreslagit
på nästan alla dessa arbeten en så hög lull, att densamma kan betraktas
såsom ett indirect förbud. Jag hade trott att män åtminstone borde urskilja
sådana artiklar, som icke till erforderlig fullkomlighet för närvarande
kunna inom landet tillverkas. Jag menar härmed lmfvudsakligast en stor
del handtverksverklyg och dylikt.
Utskottet har i ändamål att åstadkomma ökade Stals-inkotnsler för
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 12.
83
höjt import-tullen pu åtskilliga colonial-varor, nemligen Tobak, Caffe och
Socker.
Dessa varor äro nu mera ett verkligt behof för Svenska allmänheten
så vill för den fattiga som för den rika; hvarföre jag icke kan anse
det billigt att genom förhöjd Lull fördyra sådana varor. Monicke nog härmed;
Sv erige liar nu kanske sin betydligaste byteshandel, åtminstone sin större frakthandel
med Nord- och Syd-Amerika, från hvilka länder hufvudsakligen dessa
produeter till Sverige inkomma, hvilket jag anser böra blifva en ökad anledning
alt icke genomorimlig tull försvåra importen från nämnde länder, och derigenom
föranleda reciprocitet och afbrytande af för oss fördelaktiga communicationer.
Fortfarande inskränkning för vissa städer att få importera ull af
alla slag, synes mig vara stridande mot all rättsprincip; ty hvarje stapelstad
borde väl hafva rättigheter motsvarande skyldigheter, man tror att
tullbehandlingen icke kan förrättas så accurat uti en mindre som uti en
större stad. Jag eger härutinnan ej så obetydlig erfarenhet, och vågar försäkra,
att jag aldrig förmärkt tullbehandling ske mindre accurat i de mindre
än i de större stiider.
Slutligen hvad tull å export beträffar, har jag endast att anmärka
den fortfarande höga tullen på kreatursben, hvilken förorsakar att man nu
mera icke kan exportera denna vara, som fordom utgjort icke så obetydlig
export-artikel, och då den, sådant oaktadt, nu icke mera än tillförene
begagnas inom landet, har härigenom den fattigaste folkklassen och sådana
personer, som endast kunde sysselsätta sig med dylika göromål, som samlande
af ben, gått miste om en inkomst, en fattigförsörjningshjelp från
utlandet.”
Af Herr P. E. Winge: ”Då artikeln böcker i tull-taxan förekom och
Herr Prytz yrkade deras tullfria införsel från Finland, fann jag mig föranlåten,
att erinra, det ett förbehåll eller undantag dervid skulle göras, i anseende
till införsel af Svenska Psalmböcker och Catecheser m. IL, emedan
förlagsrätten dertill icke är någon enskildts, utan en allmän tillhörighet;
denna invändning gjordes under nästan säkert hopp, att den skulle få något
stöd, emedan i Norrköping finnas tvenne boktryckerier och uti det ena fabriceras
en stor mängd Psalmböcker och Catecheser; det är visst sannt att
Boktryckerier icke lyda under Skrå-Embetena eller Hall-Rätten, men deras
innehafvare skatta likväl ganska betydligt till Staten, således borde ock deraf
följa, att deras tillverkningar skulle hägnas och beskyddas för allt intrång
och alla medtäflare; ty, efter den i detta Högloft. Utskott gällande åsigt, lärer
84
Bevillnings-UlskoUets Betänkande, N.o 12.
ingen näring i Sverige kunna hafva framgång, sorn icke njuter skydd af
förbud eller hög tull; obegripligt synes det således vara, om förestående
satts är sann, att något enda boktryckeri finnes i vårt land, hvarest dess
anläggare icke varit gynnade härmed, ej heller haft allmänna lån emot låg
ränta, hvarken på rudimaterie!' eller de färdiga producterne, hvilka sednare
tverlom varit utsatta för de häftigaste förföljelser, började under vissa tidpunkter
redan innan produeten var färdig, såsom af censur och boktryckeri •
fiscal, ■sedermera hafva de understundom haft svårt att undgå actioner och
indragningsmagt. Såsom ett underverk, ensamt för vår tid, mäste det således
betraktas, att när endast i o Boktryckerier i Stockholm och 18 i Landsortens
städer, alla beroende af ett Kongl. Privilegium, funnos år 1809, då anläggandet
hlef åtkomligt för hvarje rättskaffens man, deras antal i hufvudstaclen
nu är 20 och i Sveriges öfriga städer 60, samt att tillverkningarne
nu uthålla täflan med de i detta yrke mest konstfärdig» nationers. Exemplen
verka efterföljd: jag har under några dagar med uppmärksamhet åhört
långa och undervisande föreläsningar, hvilka flyttat mina tankar dels i
academiska auditorier, dels i väfverier, spinnerier, smedjor nr. m., dock hafva
alltid slutföljderne i dessa föreläsningar varit, att intet land kan vara
sälli utan höga tullafgifter eller förhud emot införsel af främmande länders
tillverkningar, samt att dessa afgifter och förbud befordra det inhemska
landets välmåga, skaffa credit och silfver Lill Riks-Bänken, äfvensom lifva
och upphjelpa den inrikes konstskickligheten och fliten, hvartill kommer alt
det talats mjmket om consequence och att vara consequenta, hvarföre jag
äfven vågade försöket att hos detta Högloft. Bevillnings-Utskott yrka icke
ett förhud, utan en tull-afgift, vid införsel från Finland, på tvenne Bokartiklar;
sedan detta är gjordt, måste jag väl fasthålla yrkandet, likväl utan
fruktan för någon skada, i händelse framgång icke vinnes, ty, lika litet hädanefter
som hittills, lära boklryckeri-ägarne inom Sverige för sina tillverkningar
söka skydd bakom tull-bommar eller påkalla hjelp af seglande, ridande
eller andra kustvaktare.”
Af Herr A. G. Akesson: ”Emot del af Utskottets majoritet nu uppgjorda
förslag till en ny tull-taxa, får äfven jag teckna mig som reservant. De
stridiga åsigter, hvilka inom Utskottet i denna frågas behandling velat göra
sig gällande, har hos mig stadgat den öfvertygelsen, att den närvarande författningen
borde, oaktadt sina brister, tills vidare bibehållas; och då Kongl.
Maj:t låtit till Ständerna aflemna en Nådig Skrifvelse i samma syfte, hade
väl Utskottets majoritet — i händelse den inom Stånden velat förvärfva något
Be villa iugs- Ul skol tets Betänkande, JV.o 11.
85
afseende åt sina åtgärder oell stnifvanden, gjort rättast uti altantaga denna
åsigt; ty ehuru inom Utskottets prohibiti v-systemets anhängare varit öfvervägande
i alla frågor, torde delta system likväl icke inom Stånden kunna
påräkna samma sympatier, utan lär majoriteten, likasom händelsen varit med
en annan af Utskottet behandlad fråga, vid denna Riksdag på förhand kunna
se sina åtgöranden komma att förkastas af Riks-Stånden — ett bedröfligt
mål för tidspillan och arbete.”
Af Herr Fr. Sandler: ”Ehuru man med visshet bör kunna förutse, att
de principer, hvarpå Högloft. Bevillnings-Ulskottet grundat tullbestämmelserna
i den nu afgjorda tull-taxan, icke rimligtvis böra kunna antagas hos
Riksens Ständer, så anser jag det likväl för en pligt, att öppet uttala
mina åsigter i denna för staten högst vigtiga fråga, äfven om de, som
hos mig är fallet, hafva i det hufvudsakligaste tillhört minoriteten inom
Utskottet.
Att här uppräkna alla, nästan sagdt, orimliga förhöjningar, som nu
blifvit åsatte i Utskottets förslag, skulle endast föranleda till en onödig vidlyftighet;
jag får således, endast i allmänhet, yttra min tanka derom. Man
bör visserligen lemna fabrikerna en skydds-tull af circa a5 procent, som
är ett tillräckligt värn för deras fabrikater och en beskattning, som nationen
bär draga, men man handlar mindre klart, då man upphöjer tull-afgifterne
på en mängd andra varor, som genom sin ringa volutne eller andra förhållanden
äro lätt införda på olofligt sätt, och derigenom snarare minska
än öka tull-intraderne; ty, då vinsten med införsnillning ökas, så ökas
också begäret att bedrifva denna olofliga och för moraliteten högst skadliga
rörelse, som flyttar penninga ine och den lofliga förtjensten från mängas fickor till
några få, hvars ägare ej räkna så noga med sitt samvete. Manbar väl förespeglat
att starkare controller skulle kunna förekomma smugglingen; men om sådana
på våra vidsträckta kuster, skulle fullkomligen kunna uppfylla ändamålet,,
så fruktar jag, att icke allenast alla inflytande tullmedel, utan äfven tillskott
af Staten, dertill behöfves. Man borde derföre bestämma tullafgiflerna så,
att icke frestelsen och fördelen blifver alltför stor för smuglaren, hvars tillvaro,
man må säga hvad som helst, alltid kommer att existera — Man klagar,
och det med skäl, öfver den mängd lyxartiklar, som nu uppfylla alla
butiker och påbördar de handlande dess mindre patriotiska tänkesätt, sorn
införskrifva dylika varor; detta medgifves till en del, men månne icke största
felet ligger hos sjelfva nationen — hos de personer, som köpa sådana varor
af den handlande? ty då dessa varor med begärlighet efterfrågas och
86
Bevillnings-Utskollels Betänkande, N:o 12,
köpas, så finnas alltid personer, som införskrifva och andra som insmugla
desamma, om tullafgiflen skulle vara för hög, så att betydlig vinst genom
tullförsnillning kunde erhållas. Sedan jag förutsänd t dessa mina tänkesätt
om tulltaxan i allmänhet, får jag yttra mig i några partiella afseende.
Efter en lång debatt inom Utskottet, erhölls visserligen förbudets
upphäfvande å kardullsgarn, sedan det blifvit styrkt, att denna sorls garn
ännu ej kan i jemnförlig godhet med det utländska beredas inom Riket;
men är nödvändigt för alt deraf tillverka halfylle-väfnader, som nili mängd
inkomma från utrikes orter. Då man så mycket möjligt alltid bör söka
underlätta inhemska industrien, så borde man väl icke belasta det garn,
som föiädlas inom Riket, med så hög tullafgift, som nu å delsamma blifvit
bestämdt, åtminstone icke förr, än det visas, att vi inom Riket kunna spinna
dylikt garn.
I afseende på tullbestämmelserna å artikeln ull, tyckes Utskottet hafva
handlat mindre välbetänkt, hufvndsakligen hvad afgiften å den gröfre
sorten beträffar. Denna sort, som i handeln kallas Islands ull, är belaggd
med 4 sk- tullafgift per B., och kostar i utlandet omkring 12 sk, hvaraf synes,
att den kommer att draga 331 procents tull, utom öfriga omkostnader.
Då de millioner B Ull och de tusentals alnar kläde förutan alla andra ylleoch
halfylieklädnader, som årligen införas till Riket, tydligt visa, att ull
under närvarande tidpunkt icke på långt när kan produceras inom Riket
för allmänhetens behof, och då denna ifrågavarande ullsort egentligen användes
lill den fattigaste medborgare-klassens beklädnad, så hemställes, huruvida
det var rimligt eller Utskottet värdigt, att beskatta denna klass med
en så hög tullbestämmelse, som 331 procent af varans värde.
Ehuru man måste medgifva att klädesfabrikationen under sednare
decennium icke obetydligt framskridit på förkofringens bana, så väl i anseende
Lill quantite som qualité, så måste ändock hvarje opartisk medgifva,
att den ännu icke på långt när upplvller nationens behof. Af de underrättelser,
som blifvit Utskottet meddelade, är upplyst att icke fullt 900,000
alnar kläde tillverkas årligen inom Riket. Om man nu efterräknar i de
Statistiska uppgifter, som äro att tillgå, så upplyses, att omkring 3oo,ooo
personer finnas inom Riket, som man kan anse förbruka kläde, hvaribland
Bonde-Ståndet ej blifvit inberäknade oaktadt ganska många af dess medlemmar
äfven nyttja klädeskläder.
Bevillnings-UtskoUets Bela ikander IV: o 12. g7
Då man således från tillverknings-beloppet . . . 900,000 alnar
afdrager till Arméens beklädnad circa 200,000 —
Sa återstå endast 700,000 alnar,
med hvilka de beräknade 3oo,ooo personer skola beklädas, som gör 2-3- alnar
på hvarje person, hvaribland ej inberäknas hvad, som åtgår lili åkdons
beklädnad m. m.
I sådant förhållande tyckes det påtagligen konna anses för gifvet,
att en betydlig mängd kläde årligen inkommer till lii ket på oloflig väg,
och då jag här ofvanföre visat, att nationen, för att kunna beklädas, 'måste
till en del nyttja utländskt kläde, så hade Utskottet bordt lossa på det kära
ordet Förbud för kläde och beviljat fabrikanten en skyddstull af 20 procent,
med hvilken han varit bättre belåten, än sjelfva förbudet, som nu
qvarstår, som en lag, hvilken icke kan ållydas.
Man kan antaga att minst en million alnar utländskt kläde årligen
inkommer. Om nu en lullafgift af 2 Rdr per aln åsattes, sam projeclerades
inom Utskottet, och man endast beräknar alt hälften af detta kläde
verkligen förtullades, så erhölle ju Staten ändock en årlig inkomst af icke
mindre än en million Rdr, som nu stannar i smugglarens händer, utan att
på annsta sätt gagna den inhemska fabriken.
Jag vågar påstå, alt få varmare än jag nitälska för den inhemska
fabrikationens och husslöjden, men, då ett sådant ondt, som lurendrejeri, ej
gerna kan fbrekommas, så är det bättre lör Staten, att genom lämpliga
tullbestämmelser, så mycket möjligt är, göra tulltaxan till en sanning.”
Af Riksdagsfullmägligen Petter Claesson från Elfsborgs Län.
”Emot Högloft. Utskottets nu upprättade förslag till tull-taxa anser
jag mig pligtig att, åtminstone i följande punkter, uttrycka en skiljaktig
mening:
1:0 Emot den föreslagna tullen på ull, så väl i afseende på lörhöjningarue
för grof oell finare ull, som i afseende på förtidIningssället efter
värde.
Att belägga råämnen med höga tull-afgifter oell derigenom fördyra der
färdiggjorda varan både för tillverkaren och förbrukaren samt försvära duk
inhemska industriens täflan mett den utländska, förefaller mig i allmänhet
skadligt och oklokt, men att i vårt hårda klimat, der yllekläder utgöra en
oundgeltg nödvändighetsartikel för hvar man, ej mindre för den fattiga än
för den rike, belägga rudi maler ien med dryg lidi, helst när landet behof
-
8S
Bevillning- Utskottets Betänkande; N.o 12.
ver införskrifva deraf långt mer, lin en million skålpund årligen, kan jag ej
annat än anse i högsta måtto förderfligt och orimligt; och det föreslagne
förtullningssättet efter värde samt ullens indelning uti icke mindre än tre
klasser efter det pris, hvartill värderingsman behaga godtyckligt taxera densamma
sätter kronan på denna orimlighet; ty derigenom borttages all säkerhet
både för den handlande och lör tillverkaren, enär för samina slags ull,
efter olika värderingsmäns åsigter och godtfinnande, kan komma alt erläggas
en helt olika tull-aigift;
2:0 Emot den föreslagna tullafgiften å halfylleväfnader under rubriken
”alla andra slag.” Den y^ttei ligt låga tullen å halfylleväfnader i nu gällande
tull-taxa, eller 24 sk. per U., hvilken vid en dryg tull å rudimaterierne
icke tillåtit inhemska slöjdfliten att vända sig åt detta håll, och som till
Stor skada för inhemska bomulls- och helylleväfnads industrien åstadkommit
de sista åren en import af mer än två millioner alnar halfylleväfnad årligen,
hade Utskottets Afdelning i någon mohn afhjelpt genom en föreslagen
förhöjning af tullafgiften till 36 sk. per U. för halfylleväfnad af sju qvarters
bredd och derunder, och lill 1 U:dr S sk. per U. för sådan väfnad af
större bredd. Men Utskottet in pleno har sedermera å ullgarn, hvaraf det
för halfylleväfnader behöfliga slaget för närvarande, enligt Kongl. Maj:ts serskilda
Nådiga tillstånd, lår förtullas med 6 sk. per £5, föreslagit en ökad tull
af 21 sk per U..
Vid en sådan förhöjning af tullen å ullgarnet, hade väl ock lullafgiften
å väfnader bordt i samma mohn ökas, men detta är hvad, som icke
skedt, och jag kan derföre ej underlåta att yrka, det tullafgiften å halfylleväfnader
under rubriken ”alla andra slag” måtte höjas till minst 44 Per
ti för sådan väfnad af sju qvarters bredd och derunder och till 1 Rdr 16
sk. per U. för slrörre bredder. Den alltför låga tullen å helylleväfnader
under rubriken ”alla andra slag”, hvilken är utan all proportion med tullen
å rudimaterierne, ull och garn, måste jag ock ogilla samt yrka densammas
förhöjning;
3:o Emot den föreslagna lullbestämmelsen å gröfre släta färgade
och ofärgade bomulls-väfnader.
Till skydd för inhemska lmsfliten vore alla sådana bomullsväfnader,
eller af till och med 88 trådar på tummen i ränningen ända till för några
år sedan förbjudne Lill införsel. Nedsältningen af detta förbud till 76 trådar
på tummen i ränningen har verkat och verkar ganska ofördelaktigt för
inhemska
Bevillning*- Utskottets Betänkande, IV.o 12. 8<)
inhemska bomulls-väfnadsindustrien och jag håller derföre, att återställandet
af den förra grunden för förbudet eller 88 trådar på tummen skulle
vara ganska fördelaktigt, helst vid det ytterligt låga pris, hvartill inhemska
jbomullsväfnader säljas, det ingalunda är att befara det deraf någon obillig
prisstegring för förbrukaren skulle uppstå.
4:o Vid bestämmelserna i de tulllaxe-förslaget åtföljande underrättelserna,
angående restilutioner af de för rå-ämnena erlagde införsel-afgifter
vid utförseln af förädlade produeter i allmänhet och serdeles rörande artikeln
väfnader. För att 0111 möjligt kunna för inhemska slöjdfliLens produeter
bereda afsättning i Norrige och Finland, lill utbyte mot den bebelydliga
införseln lill Sverige från båda dessa grannländer, yrkar jag, alt
lull-reslitulionen mätte så beräknas, att den erlagde tullen för rå-ämnena
fullt ålerbekommes af varu-förädlaren; och emot detta yrkande synes så
mycket mindie någon invändning böra göras, som Stats-Cassan genom en
sådan restitution alldeles icke gör någon uppoffring eller förlust.”
Rättelser:
Pag. 3 af Bil. till Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o ti, a råd. nedifrån,
finnes å art. Filar införsels-tullen, i en del exemplar utsatt till 00 sk., men
bör vara 20 sk. Pag 16 vid ari. Jern, Smidt eller valsadt, Stång etc. finnes
likaledes i en del exemplar värdet utsatt till 6 R:dr och införsels-tullen
lill a R:dr, men bör vara, det förra 16 R:dr och den senare 4 R:dr.
Bih. till R. St. Pret. 1844. S Sami. 1 Afd. 6 Haft.
T
STOCKHOLM, I Mahcm, i844»
Bil. till Bevilln.-Utsk. Betänk. N.-o 12.
1
Förslag
till förändrad lydelse ide delar af IStf ars Uulltaaca och dertill
hörande underrättelser, hvaruti Ilikets Ständers Sevillnings-Utskott
ansett ändringar eller rättelser böra ega rum.
Tullvärde.
Qvantitet för
Införsels-
Utförsels-
Tullberäkn.
tull.
tull.
Rrir
sk.
r.
Alabaster:
Rdr
sk.
r.
Rdr
sk.
r.
1
24
arbetad, ej specificerad . . .
Alun:
1 U.
—
16
—
F
r
i
16
02
—
andra slag
17 U.
7
24
—
F
r i
tt
—
I O
—
Angelica
1 u.
2
—
F
r
i
—
8
—
Anis .
Antimonium:
1 u.
—
2
—
F
r
i
10
Crudum eller Spiesglans . .
Apotheksvaror, i denna taxa ej
specificerade:
1 u.
6
F
r
i
enkla medicinalier
100 Rdrs v.
10
1 TT
tt
sammansatta
100 Rdrs v.
20
jF
r 1
Bark:
1
—
—
Ek-
Beck:
1 tunna
—
6
—
1 2
—
0
—
—
i tunnor
1 tunna
3
_—.
1f
r i
tt
1 2
24
—
i barkar :
1 SkU.
4
—
r
Bilder:
t
1
12
andra slag
Bleckslagare-arbeten, ej specifi-  cerade :
1 U.
1 2
F
ri
a
1
olackerade
1 u.
l6
1 TT
t
12
lackerade
1 u.
—
20
r
ri
a
10
Blodiglar
Blommor:
1 u.
F
ri
a
J 5
—
—
5o
—
—
artificiella
1 u.
25
—
—
F
ri
a
Blauholtz eller Blåholtz, se Färgträd.
Argentan eller Nysilfver, se Metaller, sammansatta,
alla slag.
Hör till Bih. af R. St. Prot. 1844• $ Sami., 1 Afd., 6 Haft.
2
Bil. till Bevilln.-Utsk. Betänk. N.-o 11.
Tullvärde.
Qvantitet för
Införsels-
Utförsels-
Tullberäkn.
tull.
tull.
Kdr
sk.
r.
ltdr
sk.
r.
ltdr
sk.
r.
2
32
—
Blyertz
i HL
—
24
—
F
r i
tt
3
—
Bookbinder-Cloth (ny rubrik, som
införes)
i U.
—
36
—
—
—
—
2
—
—
Borstar
i U
—
24
—
F
r i
a
Broderade arbeten:
andra slag draga tull lika med
det tyg eller annat ämne, hvarå
broderiet är anbragt, med til-
lägg af 20 procent, såvida sjelf-
va det broderade tyget eller
varan är till införande til-
låtet.
Broderduk, Marle och Stramalj:
20
af silke och bomull . . . .
t U.
5
—
—
1
5
af ull
i U.
i
12
—
F
3
16
—
af bomull, lin eller hampa,
enkla eller blandade . . .
i U.
4°
ri
a
5
Brunsten
Böcker:
på främmande språk etc.
på Svenska tryckte:
i sm.
i
F
r
i
i Finland
i andra länder
ioo Rdrs v.
F
20
r i
a
Lf
ri
a
—
t 2
—
Caffe
i U.
_____
4
—
4
—
Chicorierot
i U.
1
__
F
r
i
i
—
Cider
i kanna
2 4
F
ri
tt
3
—
—
Cobolt-malm
i U.
I
F
r
i
16
—
—
metall
i U.
4
—
—
F
r
i
75
—
—
Coeffyrer
i U.
25
—
—
F
ri
a
i
—
—
Conserver, Hermetiskt slutna (ny
rubrik som införes) .
i U.
12
—
—
—
—
i
I 2
—
i ti
—
20
—
F
r i
a
5
—
Filklofvar, urmakare- .
i U.
I
32
—
F
r i
a
Brons, se Metaller, sammansatta, alla slag.
Ifil. till Bcvilln.-Ulsk. Betänk. N.-o 12. 3
7ii 11 /i ** fl
Qvantitet för
Införsels-
Utförsels-
Tullberäkn.
tull.
tull.
Rdr
sk.
r.
Rdr
sk.
r.
Rdr
sk.
r.
Fisk:
saltad eller inlagd:
IO
—
—
Strömming
1 tunna
2
■—
—
—
4
—
4
2 4
Fosfor
1 ti
—
8
—
—
—
Fransar, Galoner, Gratnaner oell
Snören:
Färger och färgningsämnen:
—
4
—
Catechu eller terra japonica (ny
rubrik som införes)
1 ti.
—
—
4
—
—
—
5
—
Rödfärg
1 tunna
1
—
—
F
r
i
4
Stocklack (ny rubrik som in-
1
föres)
1 ti
—
—
4
—
—
—;
i
I 2
—
Färgmossa, alla slag . . . .
1 Lti
—
0
0
—
F
r
i
Garn:
Bomulls:
Hvitt: under N:o 26 etc.
N:o 26 och etc.
i
16
_
tvinnadt och dubbleradt. .
1 ti.
—
8
—
F
r i
tt
färgadt: Turkiskt etc.
2
16
—
tvinnadt och dubbleradt .
i ti
—
■ 4
—
F
r i
tt
allt etc.
Kamulls- eller Redgarn:
ofärgadt, otvinnadt etc.
2
2.4
—
färgadt, tvinnadt eller dubb-
leradt
1 ti.
—
8
—
F
r i
tt
Kardulls-:
1
—
—*
ofärgadt, otvinnadt och 0-
dubbleradt
1 ti
—
21
—
\
2.
2 4
—
färgadt, otvinnadt och odubb-
leradt
1 ti
—
20
—.
' F
1
2
24
—
färgadt, tvinnadt eller dubb-
r 1
cl
leradt, eller så kalladt bro-
dergarn
1 ti
—
•9
—
/
4
Bil. till Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 12.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Införsels-
tull.
Utförsels-
tull.
Rdr
sk.
r.
Garn:
Linne:
Rdr
sk.
r.
Rdr
sk.
r.
O
0
ofärgadt och färgadt .
Glas:
Buteljer, burkar och flaskor
(karaiiner härunder ej inbe-  gripne.)
1 u
1
F
r i
tt
2
till och med i kanna
100 st.
—
4o
—
\
7
—
deröfver till och med 1 kanna
100 st.
2
32
—
—
af större rymd
100 st.
5
—
—
1
4°
—,
Fönster: grönt
120 skifvor
10
—
—
l F
ri
tt
6o
h vitt
20 band
25
—
—
t
24
andra slag, hvita eller färgade,
ej specificerade
i U.
_
I 2
i
16
Glaubersalt, vattenfritt (ny ru-
brik som inlöres)
1 LU.
—
8
—
—
—
18
—
Handskar af alla slag . .
Horn:
1 U.
2
—
F
r i
a
8
oarbetadt
1 u.
—
3
—
3
—
12
Platter-
Hudar och Skinn, som ej inbe-
1 u.
I
—
3
—
gripas under Pelsverk:
4
16
oberedda, torra
1 u.
3
—
—
—
8
saltade och rå
1 u.
—
I
—
—
2
—
6
Hängslen
Jern: Gjutet:
Tack och Barlast (partiel ut-  försel mot 1 Rdr 24 sk. Sidi
tulla fgift.)
1 dussin par
2
F
r i
a
32
Bomber och Kulorj champlou-  nerade till visst mått och renfi-  lade, Kanoner, Stycken, Nick-  hakar och Mörsare, stämpla-  de och borrade samt finare
och gröfre Lavetter . . •
1 SkU st. v.
8
4
Bil. till Bevittn.-Utsk. Betank. N.o 12.
Tullvärde.
Qvantitet /ör
Införsels-
Utförsels-
Tnllberäkn.
tull.
tull.
Kdr
sk.
r.
Jern:
Gjutet:
Hällar öfver 2 tums tjocklek
samt Lod och Lodjur öf-  ver 1 Sk Ii vigt stycket .
Hällar af 2 tums tjocklek och
derunder till och med 1
tum, Lod och Lödjor till
Vigter af 1 SkII vigt och
derunder till och med ISkti.
11 • •
allt annat gjutet arbete, ej
Rdr
sk.
r.
Kdr
sk.
r.
specificera It
100 Rdrs v.
33
16
—
F
r i
tt
Smidt eller valsadt:
16
Stång-, platt | tums tjockl
och deröfver, under 12
tums bredd och olver |
tums fyrkant
1 SktI st. v.
F
) 1
I).
—
4
'4
—
—
Smältstycken
1 SkU st. v.
0
0
2/,
—
—
12
20
Band- och Platt-, under |
tums tjocklek, Bult- och
Galler- samt Sänksmide,
rundt eller kantigt, Knipp-  och Fyrkant- af 5 tum och
derunder, Skär- och Klipp-  jern, Saltpanne-plåtar |
turn tjocka och deröfver
samt af 12 tunis bredd
och deröfver
1 SkU st. v.
F
ö r
b.
F
ri
a
Plåtar:
!
oförtente under | tum tjocka
33
16
—
af till och med Q LII vigt
36
stycket
1 Skfi st. v
F
ö r
b.
}F
—
—
öfver 6 LU. vigt stycket .
1 sm sL v.
9
—
ri
a
lior till Bih. af R. St. Prot. 1844; 5 Sam!.
, 1 Afl., 6 Haft.
/
0
6
Bil. till Bevilln.-Utsk. Betänk. JV:o 12.
T)/lhu'irrJp
Qvantitet för
Införsels-
Utförsels-
Tulli eräkn.
tull.
tull.
lidi
sk.
r.
Tein:
Smidt eller Valsadi:
Spik af 2 tums längd och der-
Heil-
sk.
r.
lidi
sk.
r.
4°
—
—
öfver
1 SkU st. v.
io
—
—
i
32
all annan, samt allt manufak-  tur- och handtverks-smide,
ej spccificeradt
1 U.
8
!'
ri
a
8
—
Jernskrot, gjutet, smidt eller
valsaut
i SkU. st. v.
2
24
—
2
2 4
—
Kalk:
3
iG
—
Släckt
1 Läst
—
4o
...
F
r
i
10
Kalksten
Kemiskt tekniska preparaler, i
taxan ej specificerade (ny ru-  brik sorn införes):
till införsel för fabrikernes behof
efter särskdd anmälan hos
Commerce-Collegium och al
detsamma lemnadt tillstånd .
1 SkU.
100 Rdrs v.
10
G
F
r
i
för mediqinska behof, se Apo-  theksvpror, ej specificerade.
100 U.
24
—
—
Kimrök . j
6
—
F
r
i
25
Kli, af andra ämnen än spanmål
Kläder, Gång-, Linne- och Säng-,
ej specifierade:
Nva: fruntimmers-, af till in-  försel lofgifna tyger:
Värde och lull bestämmas
efter tyget, hvaraf perse-  deln hufvudsakligen be-  står, med tillägg af 25
procen t.
Anm. Spetsar och etc.
1 m
5
F
ri
It
—
G
—
Knapergall och Ekollon, malen
F
eller omalen
1 u
—
1
2
r i
Bil. till Beviltn.-Ulsk. Betänk. N.o 12.
Ttt 11*\riffi P
Qvantitet för
Införsels-
Utförsels-
Tullberäkn.
tull.
tull.
Itdr
sk.
r.
Kni(Vnr:
itdr
sk.
r.
Itdr
sk.
■.
3
16
—
andra slag, samt gafflar, ej spe-
cificerade
l ti
I
—
—
F
r i
a
Koppar:
r a5
—
—
(iårad  .
Smidd, valsad eller gjuten:
i SkM. st. v.
20
111
'
32
—
166
o
02
—
Plåtar och andra ämnen för
ytterligare bearbetning
i SkfL st. v.
33
.6
—
F
r i
a
3
—
—
Kopparnickel
i U
i
—
—
F
r
i
6
Korkskrufvar
Kreatur:
i U.
2
1
F
r i
a
200
.
—
Hästar, utom hingstar
I st.
33
.6
—
\
66
32
Oxar
.
I st.
20
—
—
1
4°
—
—
Kor och ungboskap .
I st.
IO
—
—
/ F
r i
a
16
02
—
Källvar
I st.
3
16
—
20
Svin, utom fargaltar .
I st.
5
—
—
1
IO
-
—
andra fyrfolade
I st.
2
—
—
)
[ 2
—
Krukmakare-arbeten, ej specifice-
rade
I 'ii
3
—
F
ri
a
I
24
—
Käppar, alla slag
Kött:
i U
2 4
—
F
r i
a
2
färskt
i L ii
—
4 o
—
F
20
_
—
saltadt
i lunna
8
—
—
ri
tt
3
16
—
torkadt eller rökt
i Lii
i
24
—
)
1
a4
—
Lackerade arbeten, ej specifice-
rade
i U.
—
24
—
F
ri
a
Lin:
F
4
—
ohäcklad t
i Lti
i
16
—
ri
It
Ljuskronor, af sammansatta, eller
såsom arbetade, ej specificerade
ämnen.
Kolsyradt Natron ellrr lenad Souda, se Solida. Latun **ller Tråband, se Metaller, sammansatLahn,
oäkta, se Metaller, sammansatta, alla slag. ta, alla slag.
8 Bil. till Bevilln.-Utsk. Betänk. N.-o 12.
rl\il lt'/i VtP.-
Qvantitet för
Införsels- j
btjörscls-
Tullberäkn.
tull.
1
tull.
ltdr
Sk
r.
Anm. Delar deraf förtullas ef-  ter det eller de förarbetade
ämnen, hvaraf de bestå.
Kil.
sk.
r.
lidi
sk.
r.
1
.6
—
Luktvatten, alla slag (tiaskornas
vigt inbegripen)
I u
—
16
—
F
ti
It
8
—
Lunta
1 u.
—
2
—
F
r
i
4
_
—
I ti
1
iG
—
F
r i
a
Läder, iner eller mindre bernit:
C
—
Karduans- samt färgade eller
tryckta skinn
1 u.
I
24
—
F
r i
a
Finare skinn för tillverkning
etc. (Denna rubrik utgår ur
taxan.)
1
—
Sulläder
i LtL
I 2
—
)
2
—
andra slag, ej specificerade bu-
F
r j
a
dar och skinn
1 U
24
—
2
—
Läderai beten, ej specificerade, lac-
j
kerade
1 u.
24
—
F
r i
a
2
—
Mastix
Metaller, sammansatta, alla slag:
1 u.
1 2
—
F
r i
tt
200
—
oarbetade
1 Skiti. st. v.
33
iG
-—
3a
—
10
—
arbetade, förgyllda . . . .
1 U.
2
2.4
—
L
6
32
.—
(orsillinde .
1 u.
1
O
0 2
—
F
r i
a
4
—
—
andra slag .
1 u
1
—
—
Marin-melall, eller annan com-  position etc (olbrändradt).
100
—
—
Skrot samt gammal och brukad
metall, sammansatt, alla slag
1 Skti. st. v.
16
32
—
16
3a
—
—
18
—
Mjöl, af vegetabilier, som ej kun-  na inbegripas under spanmål
eller hänföras lill medicinalier
1 U.
—
6
—
F
r i
tt
6
—
—
Nyckelringar och Nyckelhakar
1 u.
2
—
—
F
r i
a
Alar in-Metall, se Metaller, sammansatta, alla
slag.
Mrssirig, se Alelallrr, sanidiansatta, alla slag.
Nysilfver, se Metaller, sammansatta, alla slag.
Bil. till Bevilln.-Utsk. Betänk. N.-o 12.
Tullvärde.
Qvantitet för
lnförsels-
Utförsels-
Tullberäkn.
tull.
tull.
Rdr
sk.
r.
Papparbeten, alla slag:
Rdr
sk.
r.
Rdr
sk.
r.
1
—
—
olackerade
1
ti.
16
\
1
24
—
lackerade
Paraplyer och Parasoller:
1
U.
24
} F
ri
a
6
—
—
Siden-
1
st.
2
—
1
3
andra slag
Pelsverk eller Pelterier:
oberedda :
Får och Lammskinn:
1
st.
I
—
24
—
alla andra oklippta .
1
ti.
—
2
—
3
5
6
—
alla andra slag
1
u
0
02
—
——
3
—
—
Plommon, Catharin- och Sviskon
1
u.
2
—
—
7
6
Pomeransknoppar och skal
1
u
2
—
3
16’
—
Ris, Paddy- (ny rubrik som in-
6
föres)
1 tunna
0
02
—.
7
Russin
Salt:
Raflineradt
Saxar:
1
u.
2
10
—
—
andra slag ....
1
ti
3
16
—
F
r i
a
Skomakare-arbeten:
2
—
—
andra slag
1
u.
24
—
F
ri
a
Socker:
8
Moscovad-, eller brunt och gult,
ordinärt Terres- och Tetes-,
samt hvit t pudersocker .
1
ti
3
1 2
—
Krossadt Lump-, Havana-Terres
samt andra till sockerhalten
lika slatj
O ...
1
ti
-n—
5
6
F
r i
tt
Sten:
Qvarn-, Rhenska och Engelska
.Pinschback), se Metaller, sammansatta, alla Pläter, se Metaller, sammansatta, alla slag,
slag. arbetade, försilfrade.
Hör till Bih. af R. St. Prot. 1844• 5 Sunil.j 1 Afd.j 6 Haft. 3
IO Bil. till Bevilln.-Utsk. Betänk. JY:o 12.
Tullvärde.
Qvantitet för
Införsels-
Utförsels-
Tullberäkn.
tull.
tull.
Kdr
sk.
r.
ltdr
sk. |
r.
Kdr
sk.
r.
Striimpslickor
Stål:
0 r*
00
16
—
g)ut-
100 U. St. v.
2
—
—
\
i5
—
—
gaif-
ioo ti st. v.
5
—
—
1
6
—
—
andra slag
100 ti. st. v.
3
■■
r
—
02
—
Stålarbeten, ej specificerade .
1 ti.
_
8
r i
a
1
—
—
Sågblad
1 ti.
—
[ 2
6
—
—
Söljor
1 u.
2
—
)
2
—
—
The
1 n.
.
12
5
16
—
1 tunna
1
16
.
F
r
i
Tobak:
—
co co
—
] »3 ski Blad’ M;’r'"lan,ds- • ]
J l »> andra slag . J
1 ti
—
8
—
\
3
—■
Cigarrer
Karfvad:
1 a
1
6
—
J
—
36
Karduser eller lös i
fastager .
1 K
!4
; 2
—
—
Knaster . . . .
1 u.
.
36
/ F
r
i
—
36
—
Malen eller Snus . .
1 u.
16
_
—
16
—
Spunnen och Neger-  head
1 u.
10
[
1
—
—
Slänger och Carotter .
1 u.
!8
__
1
—
6
—
Stjelkar
t u.
4
Trädvaror:
/
Stäfver, Lagg- och Botten-:
af till oell med 34 verktums
längd å de förra och 22
verktums längd å de sed-
nare:
2
24
—
af Ek
af Bok, Furu eller Gran
120 st.
120 st.
—
24
6
—
—
3
1
—
derutöfver till och med 42
Tomt
ack
se
verk tunis längd å de förra
M 2 1 i e ■'! cammanoilt» »IL
Bil. till Bevilln.-Utsk. Betänk. N.-o 12.
Tullvärdc.
Träd varor:
Qv antite t för
Tullberukn.
j Införsels-  tull.
Utförsels-
tull.
Rdr
sk.
r.
Stäfver, Lagg- och Botten-  och 27 verkturas längd å
å de sednare:
Rdr
sk.
r.
Rdr
SK.
r.
O
0
16
—
af Ek
120 St.
—
4°
—
8
32
af Bok, Furu eller Gran
derutöfver etc. (oförändradt)
Ved:
120 St.
"
S
I
6
5
—
—
Al-, .
1 famn
—
24
—
36
n
J
24
—
Björk-
1 famn
—
36
—
I
24
10
—
—
Bok- och Ek-
1 famn
1
6
—
2
4
—
—
Gran-
1 famn
—
21
—
—
3o
5
—
—
Tall-
i famn
—
24
—
_
36
7
2
24
andra sing
Alla, ej specificerade, mer eller
mindre arbetade, derunder in-  begripne ej specificerade Snic-  kare- och Svarfvare-arbeten,
med eller utan betsning, mål-  ning eller lackering .
Ull, okammad eller kammad:
grof, eller af till och med 20
sk. värde skålpundet . . .
medelfin, eller af öfver 20 till
och med 4o sk. värde skål-  pundet
fin, eller af öfver 4o sk. värde
skålpundet
(Ull, alla slag, fri från tolag
äfven vid införsel).
Anm. Grof och medelfin ull
må införas endast till stä-  derna Stockholm, Götheborg,
Norrköping, Malmö, Halm-  stad och Helsingborg; och an-  kommer det på General-Tull-
1 famn
1 U
1 &
1 U.
1 U.
—
36
32
4
8
10
—
I
F
l F
24
r i
r
a
i
Bil. till Bevilln.-Utsk. Beta rik. IV: o 12.
Tullvärde.
Jidr sk. r.
1 24 —
styrelsen att föreskrifva de
särskilta kontroller, som kunna
anses nödiga Lill förekommande
af finare ulls införsåsom
gröfre.
lullning
slag:
utgöres af
Vin, alla
på fastager -  på butelj er . . .
Väfnader:
Helsiden:
Alngods:
Sammet.
Anm. Då liela ytan
silke,ehuru afvigsidan utvisar
bomull, bör väfnader) likväl
tullbehandlas som helsiden.
Shawlar, Shawletter och andra
dukar:
af Gaz eller annan gles
väfnad, af så kalladt
Bourre de soie, samt gerona
tryckning eller pressning
laconerade, hvartill
ej är o hänför!ige de
Schaw!ar , Schawletter
och dukar , som endast
med en tryckt blomma i
hvardera hörnet liro försedde;
ej heller
seluiwlar, derå endast vid
sidorna befinnas tryckta
ränder.
Halfsiden, eller af silke, till
större eller mindre del blan
-
Qvantitet för
Tullberäkn.
Införsels
tull.
Utförsels
tull.
1 kanna
1 kanna
lidr
sk. r,
02
16
ltdr
sk.
}
ri
tt
Bil. till Bcvilln-Utsk Betänk.IV.-o 12.
Tuliv ur de.
Qvantitet jör
Injörsels-
Utförsels-
Väfnader:
Halfsiden:
dadt med bomull, lin, ull
eller andra ämnen:
Alngods:
Tullberäkn.
tull.
tull.
lidi*
sk.
r.
lidi-
sk.
X.
Kdr
sk.
r.
10
I 0
Fel b ocb Heinehe .
andra slag
Bomulls-:
Alngods:
Hvita:
Corderoy och Cordet, Sam-  met och Manchester samt
Satin, Jean eller Parcum
Bomulls- med blandning lill
större eller mindre del al
lin eller hampa.
Ylle-: Alngods:
1 U.
1 U.
1
2
/
24
24
}F
\
r i
a
2
—
—
Filtar och Mattor .
1 U.
3o
—
\
I
2
24
—
Fris, Frisad, Doffel och Kal-
muck
1 u.
36
—
r
(
r i
a
2
24
alla andra slag
Halfylle-,eller af ull med bland-  ning till minst hälften af
bomull, lin eller hampa:
Alngods:
1 u.
3a
1
24
alla andra slag:
2
—
af mindre än n qvarters
1 u.
4o
,
bredd
—
1
4
af n qvarters bredd eller
deröfver . . .
Linne:
1 u.
I
■8
—
F
r 1
a
Alngods:
16
I
—
—
Blaggarn och Kanfas .
Zink, Tulanego och Spiauter:
1 u.
F
r i
a
—
3
—
oarbetad och i plåtar.
1 u.
—
2
F
v
i
Hör till Bih. till R. St. Brot. 5 Sami. j 1 AfdG Haft.
»4
Bil. till Bcv. Utsk. Betänk. IV.-o 12.
Underrättelser
om livad vid tull-taxans verkställighet iagttagas bör.
§• 6.
Lastpenningar lill Oss — — — — innehar last.
Den i 16 6 mom. af IVår Nådiga Furordning den 16 Maj 1827
angående Lots- och Buk-inrättningen i Riket, gifna bestämmelse i afseende
deråj när fartyg bör anses innehafva lastj skall tjena till efterrättelse äfven
vid f råga om skyldigheten att erlägga lastpenningar.
§• 9-
På vederbörande Fabriks- och Handtverks-Societeter ankommer att utse
en eller flere personer i hvarje stapelstad, som äga alt tillse det de till
hvarje Socielels yrke hörande varor blifva efter riktiga värden och benämningar
förlullade, och öfvervara alla slämplingar i Packhusen;; dock må dessa
ombuds frånvaro icke hindra slämplingens företagande och fortgång.
1 de städer, dit grof och medel fin ull får införas, tillkommer samma
rättighet, i afseende ä denna artikel, äfven Schäf er i-ägare och ull-producenter
i riket.
§. ir.
Vid uppkommande — — — —• endast af godsegaren. När en omtvistad
vara, som blifvit till fortullning 1 vederbörlig ordning angifven, befnnes
vara af till införsel förbuden art, må det bero af Wår General-Tullstyrelse
att bestämma huruvida till följd af 1 och 2 uti kV år Nådiga Förord
ning
till förekommande af oloflig införsel eller utförsel af varor den 22
December 1841, f rågan skall öfverlännäs till domstols pröfning och afgörande,
eller om godsegaren mä under vanlig controll utur Riket åter utf öra
samma vara.
§: »5.
För inhemska näringars behof må redskap, machinerier och verktyg,
äfvensom till deras förfärdigande behöfliga rudi materier, efter vederbörande
näringsidkares för tillfället derom gjorda ansökningar hos Wårt och Rikets
Commerce-Colleginm, med bemälde Collegii tillstånd, och sedan, i fråga om
metaller till förarbetande i berörde ändamål, Wårt och Rikets Bergs-Collegium
blif vit hördt, inlöras mot en tull-afgift, beräknad lill fem procent å
värdet; kunnande Commerce-Collegium — — — — införskrifvas.
Bil. till Bev. Ulsk. Betänk., N.-o 12.
1 5
§• 18.
Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande inrikes tillverkade varor
beviljas af tullmedlen:
för 1 skålpund Topp-, Kandi- och Kaksocker 3 sk. 6 rst.
„ 1 skålpund Kurdus- eller Karf vad Tobak, äf vensom pressad
och rullad Tobak samt Snus
5 sk.
1 skålpund Bomullsväfnad af Garn i finhet af N:o 32 eller
deröfver efter iLnge/sk beräkning 4 sk. —
„ 1 skålpund Ylleväfnad 8 sk.
„ 1 skålpund Half ylleväfnad
4 sk. —•
hvarvid iakttages:
1:0 att, hvad Socker- och Tobaks-fabrikater samt Bomulls- Ylle- och Iialfylleväfnader
angår, minst 100 U. al samma vara och af Hamp- och Linnevåliiader
minst &c.
2:0 alt vid angilnings-inlagan alltid skall bifogas magistrats bevis, att tillverkaren
eller afsändaren personligen inför Magistraten med ed fästat att varan
ur Svensk tillverkning, sami, då frågan är om tobaksfabrikater, segelduk
eller packväf samt ylleväfnad, att elen är af utländskt råämme; äfvensom
0111 bommullsvälnad, alt den är tillverkad af utrikes spunnet garn
i finhet al IN:o 5 2 eller deröfver elter Engelsk beräkning, och halfylleväf
nad
af utrikes spunnet garn; kommande &c.
§. 24.
På det Skeppare sch Besättningar å Svenska kravelfartyg, större eller
mindre, må komma lill säkert åtnjutande al den loring, som — — —•
banko; men när fartygen anlända Irån Wismar endast med Spannmål och
Ull — — — bestås Skeppare och Besättning efter förra vanligheten, ej någon
föring —
fölingen.
§. 25.
För gods — — — — låta försälja:
2:0 Att för detta ändamål laga beligtning å godset, så fort ske kan, bör
anställas, då strandningen skett inom Stads område, af Magistratspersson, och
i annat fall af Kronofogden i orten eller annan behörig Kronobetjent med
biträde af tvenne etc.
i6 Bil. till Bevilln.-Ulsk. Betänk. > N.-o 12.
Förteckning
Å de artiklar» för hvilka. såsom enligt Rikets Ständer» förslag till in- eller
utförsel förbiulne» tullafgifter blifvit till nedan utförde belopp bestämde
för den händelse att förbuden skulle af Kongl. Mfrj:t upphäfva»-
r^a&ssaBsaaBHBBH^
Tulln /irda.
‘BnEBoaaBaamaBSBga mmEamammBBaaaaBMsaMi
Qvantitet för
In/cr sels-
Utförsels-
a) Till införsel förbudne:
Brännvin och Sprit;
~af säd, polates eller andra jord-  fru g ler:
alla andra slag (än Geniévre
Holländsk) odistilleradt el-  ior disLilleradt, af lill och
Tullberäitn.
tu 11.
tull.
Rdr
2
sk.
1*.
itdr
sk.
r.
Rdr
sk.
r.
med 10 graders styrka
1 kanna
—
3s
—
—
—
—
för hvarje öfverskjutande
full grad ökas tullvärdeL
med 6 sk. och tullen
med 3 sk. per kanna.
af .frugt:
2
andra slag(än Cognac, Fransk)
af till och med 10 graders
styrka
för hvarje öfverskjutande
full grad ökas tullvärdet
med 6 sk. och tullen med
3 sk. per kanna.
Jern:
Gjutet:
1 kanna
—
33
—
—
—
—
9
—
Tack-och Barlast-, af Berg-
34
malm
1 SkU. st. v.
4
—
—
—
—
8
“““
D:o D:o af Sjö-och Myrmalm
Smidt eller valsadt:
1 SkU. st. v.
2
—-
—
—
16
Stång-, platt, l turn tjockt
och deröfver,under 1 3 tums
bredd och öfver | tunis
fyrkant
1 Sidi st. v.
4
Bil. till Bevilln.-Utsk- Betänk., N.-o 13.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäkn.
Införsels-
tull.
Utförsels-
tull.
Rdr
sk.
r.
Jern:
Smidt eller valsadt:
Rdr
sk.
r.
ndr
sk.
r.
20
Band- och platt-under | tums
tjocklek, bult- och galler-  samt sänksmide, rundt el-  ler kantigt, knipp- och fyr-  kant- af | tum och der-  under, Skär- och Klippjern,
Saltpanneplåtar ? tum tjoc-  ka och deröfver, samt af
12 tums bredd och deröfver
Plåtar:
oförtennte, under | tum
tjocka:
1 SkU st. v.
5
33
.6
—
af till och med 6 LU:s
vigt stycket
1 Skti st. v.
9
—
—
—
—
—
Kläder: gång-, Linne- och säng,
ej specificerade:
Nya: andra slag fän Fruntim-
mers- af lill införsel lofgifna
4o
K
tyger)
100 Rdrs v.
—
—
—
•_
—
4°
—
—
Kort: Spel- ........
1 gross
15
—
—
"
■ 11
40
Krut
Porcellaine:
oäkta, Sten- eller Fayance:
t Centner
10
Målad t eller tryckt:
(i
—
16
Tallrickar
1 ti
—
—
—
—
—
32
andra pjeser
1 U.
—■
8
—
—
•—
Salpeter:
1 LU.
5
—
—
oraflinerad
2
24
—
—
—
6
24
raffinerad
1 LU.
3
12
—
—t
—
Sirop:
1 U
4
1 ~
8
h
Socker-, brun eller hvit.
—
—
-—r
—-
—
Hör till Bih. Ull R- St. Prot. 1844; 5 Sami
1 Afd.j 6 Haft.
i8
Bil. till B evilla.-Ut sk. Betänk-j Nio
Tullrärde.
(Jcantitct för
Injörseis-
Utförsels-
Tullberäkn.
tult.
tull.
Rdr
sk.
r.
Socker:
lidi'
sk.
r.
Rdr
sk.
r.
—
16
—
Topp-, Kandi- och Kak- . .
I u
8
—
—
Väfnader:
Helsiden:
Alngods:
o
02
Alla släta sidentyger, så-  som taft, satin, levantin
eller af hvilken annan
benämning som helst,
enfärgade, skiftande, ru-  tiga eller randiga, hvaru-  ti någon in väld blomma
eller figur icke befinnes
I u
10
3a
—
—
r»
02
Shawlar, Shawletter och an-  dra dukar:
Alla andra slag (än de af
gaze eller annan gles väf-  nad, af s. k. boune de
soie, samt genom tryck-  ning eller pressning fa-  sonerade) ej mindre släta
och enfärgade, än, genom
väfnadssäLlet eller oli-  ka färgad t silke fasone-
rade
I u.
10
3a
—
—
Halfsiden, eller af silke lill stör-
re eller mindre del blandad!
med bomull, lin, ull eller
\
andra ämnen:
Shawlar, Shawletter och an-
dra dukar:
uf under io R:dr värde
stycket
ioo Rdrs v.
a5
—
—
—
—
,\
Bil. till Bevilln.-Vtsk. Betänk., N:o 12.
*9
7«// lis/it' rl />
Qvantitet för
Införsels-
Utförsels-
TuUberukn.
tull.
tull.
lidi
sk.
r.
Väfnader:
it dr
sk. |
r. 1 Rdr |sk.
r.
Bomulls:
1
Alngods:
1
Hvita:
3
16
—
genom väfnadssättet slä-  ta såsom ka liko, bom-
ullslärft m. fl. .
1 a
I
5
4
—
—
—
Färgade:
alla genom väfnadssät-
set släta:
3
16
enfärgade
1 u.
I
5
4
—
—
—
5
_
väfda af olika färgadt
garn
I u
1
«■>
02
—
—
—
—
Tryckta eller pressade:
5
16
andra slag, än filtar och
öfriga sådana färgade,
som lullbehandlas lika
med hvita af samma
slag, samt i allmänhet
alla tyger i finhet öf-
ver 80 trådar på tum-
3?
men i ränningen
I ti
I
4
_
—
—
Shaw lar, Shawlelter och andra
dukar:
4
i
—
Släta, af färgadt garn, större
eller mindre, samt tryckta
under 7 qvarlers fyrkant,
1 u.
fransarne oberäknade
I
31
4
—
—
—
Ylle-:
Alngods:
3
—
Boy »•*•••••
1 u
—
36
—
—
—
—
3
Flanell, af kamulls ränning
och kardulls inslag, fär-  gad eller af större bredd
än 6| qvarter. . • .
1 a
—
36
—
—
—
.—
Bil. till Bevilln.-Utsk. BetänkIV:o 1%,
Qvantitet för
Införsels-
Utförsels-
lunnar ae.
Tullbcräkn.
tull.
tull.
Rdr
I sk.
r.
Väfnader: Ylle:
Rdr
sk.
r.
tldr
SK.
r.
6
!-
Kläde, dråp, halfkläde,
vadmal, satin och cor-  deroy; äfvensom casimir
af andra färger än hvitt,
gult och rödt, eller af
större bredd än 6 qvarter
i u.
2
—
—
—
—
—
Halfylle-, eller af ull med bland-
ning till minst hälften af bo-
mull, lin eller hampa:
Alngods:
3
4...
Flanell
Shawlar, Shawletter och andra
dukar af ull, eller ull och
bomull tillsammans:
under 6 R:dr 3a sk. värde
1 ti
36
stycket
i oo Rdrs v.
33
16
—
—
—
Linne- och Hamp-
Alngods:
i5
—
Lärft, hvaraf en qvadrat-  aln väger till och med
3 lod..... * .
i ti
5
—
—
—
—
b) till utförsel förbudne :
Jern:
gjutet:
9
—
Tack- och Barlast- af Berg-
i Skti. st. v.
4
24
i malm
—
—
—
—
8
. ...
d:o af sjö- och myrmalm .
i Skti. st. v.
—
—
—
—
l6
—
p
—
Kanoner, stycken, nickhakar
och mörsare, ostämplade
! Skti st. v.
4
24
■l
och oborrade
, —
—
—
—
9
■
c—.
Hällar öfver i| tums tjock-
lek, samt lod och lödjor
4
24
öfver i Sk.Sf.j| vigt stycket
i Skti St. v.
i —
—
—
—
i
Malm, rå och osmält,ej specificerad.
i oo Rdrs v.
—
—
—-
75
—
Bevilln.-Utsk. Betänka N.o 12.
Uppgift å <le till Riket inlordc qvantiteter al liedanämnde varor nndcr efterföljande år.
År 1834.
År 1S35.
År 1836.
År 1837.
År 1838.
År 1839.
År 1840.
År 1841.
Bränvin: Geniévre,
... k.i
82
5791
4
567
502
721]
294?
4
436]
1,001?
„ Cognac, .
• • • ))
38,712]
46,159
43,534]
41,744]
38,885]
41,617
35,786
41,791
„ Rumm, . .
47,593
63,686]
46,223?
47,075]
48,059?
” 4
41,534
46,754
57,707
„ Arac, . . .
• • •
65,272]
95,079]
95,954]
90,973]
100 243
103,735
122,752
171,481
Caffe,
U
3,974,316]
3,870,483
3,798,312
4,432,126
3,992,770
4,353,719
5,191,372
5,306,629
Socker,
11,539,743?
14,785,947]
7,828,726
11,953,345]
13,123,422
13,629,730
13,671,301
14,512,288
Tobak,
2,976,389,]
3,261,704
3,061,815?
3,176,645]
2,965,860]
2,708,179]
3,262,033
3,851,075
„ Cigarrer . .
318,927
285,437
531,875
317,825
414,116
374,362
688,501
1,184,823
Win,
420,076]
516,882]
1 6
441,452
455,697]
7 8
412,683
407828
420,699
452,787
Ar 1S42.
Ar 1843.
666
42,073
58,504
138,428
6,227,011
16,261,960
3,813,627
459,731
1,133
.40,000
55,992
140,820
6,105,046
16,683,130
3,522,735
411,945
Stockl iohn å Kongl. Gener al-Tull-Slyrehens Revisions-Contor den 3.5 Oktober 18 44-
J. C. ISoman.
Hor till Bilt. af R. St. Prot. 1&44-' 5 Sami. 1 Afd. G Haft.
*>| OJ
Rcvillnings-U tskoltels Betänkande, N.-o 13.
1
M £3.
Ank. till Exp. Utsi. d. 10 Dcc.. kl. 12 nödd.
Betänkande, angående stämplade pappers-af,giften.
Sedan Utskottet, likmätigt dess i Grundlagen stadgade pligt alt afgifva
förslag, angående grunderne för stämplade pappers-afgiflens utgörande,
granskat nu gällande Chartoe-Sigillatae-Förcrdning och i sammanhang dermed,
till noggrann pröfning förehaftde i berörde hänseende Utskottet tillhandakomne
handlingar, nemligen dels Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer aflåtna Nådiga Skrifvelse
af den 3o nästlidne Augusti, i fråga om ytterligare controll-föreskrifter
för betryggande af stämplade pappers-afgiftens behöriga erläggande, dels ock
åtskilliga inom Riks-Stånden i ämnet väckta motioner; så får Utskottet nu
för Rikets Ständer framställa de åsigter i afseende å afgiftens utgörande, samt
hvad vid controllen och uppbörden deraf iagttagas bör, som inom Utskottet
gjort sig gällande ; men enär Utskottet, på sätt här nedan vidare förmäles,
i fråga om sjelfva afgifterna, ansett sig böra hufvudsakligen tillstyrka
bibehållande af hvad derom nu finnes stadgadt, och, beträffande controllen
och uppbörden, trott det vara lämpligast, att Rikets Ständer inskränka sig
till uttalande af dess åsigt i principen och med underdånig framställning
derom, öfverlemna till Kongl. Maj:t att, efter Nådigt godtfinnande, utfärda
Författning, har Utskottet, äfven, för besparing af tid och kostnader, i detta
Utlåtande upptagit de nödiga ansedde förändringar, och derigenom kunnat
undgå alt utarbeta något nytt förslag till författning.
Med förbigående af de §§ uti gällande Chartce-Sigillatas-Förordning,
dervid någon anmärkning icke förekommit, vill Utskottet således endast
uppehålla sig vid sådane, deri ändringar eller tillägg blifvit yrkade eller af
Utskottet ansetts af behofvet påkallade. Dock anser Utskottet sig, innan en
sådan redogörelse företages, böra till besvarande upptaga en af Nils Strindlund
inom Hederv. Bonde-Ståndet väckt motion, att nu gällande ChartaeSigillatas-Förordning
måtte intill nästa Riksdag oförändrad bibehållas.
Då, såsom här nedan vidare förmäles, vigtiga ändringar i gällande
Författning, efter Utskottets förmenande, äro behöflige, har Utokottet icke
Bihang till R. St. Fröt. 1844. 5 Sami. 1 d/d. 7 Haft. 1
o
B evil laili gs-U tskottets Betänkande, iV.-o 13.
kunnat å berörde motion fästa ovillkorligt afsseende, utan hemställer,
att samma motion må förfalla.
De §§. af gällande Författning, hvilka blifva föremål för Utskottets
yttrande, äro följande :
3 och 3 §§.
Uti Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse af den iq sistlidne Augusti,
angående beslutade förändringar i afseende å Chartae-Sigillatac-papperets förfärdigande
och stämpling, stadgas, bland annat: att biläggnings-chartor skola
tillhandahållas allmänheten till alla hittills bestämda valeurer, men skrifnings-chartor
till de för domar, utslag och andre utgående expeditioner vid
Under-domstolar och Lands-canzlier, hulvudsakligen erforderlige mindre valeurerne
af 3, 4 °ch 6 skillingar; samt att, med upphörande af den hittills,
åtskilliga handelshus medgifna rättighet att erhålla så kallad extra stämpling
å deras i sådant afseende inlemnade vexlar, de, som vexlar utfärda, skola
ega att förfärdigade och stämplade blanketter dertill utbekomma.
Till följd häraf, och då a §. samt 3 § [ morn af nu gällande Författning
innehålla föreskrifter, hvilka genom högstberörde Nådiga Kungörelse
upphäfvas, hemställer Utskottet,
att dessa §§. måtte erhålla följande förändrade lydelse.
2 §•
Stämpladt papper till så väl bela ark som biläggnings
chartor
skall vara att tillgå på följande värden, till hela
ark: tre, fyra och sex skillingar, samt till biläggningschartor:
3, 4> 5, 6, 8, g, la, 16, 18, 24, 28, 32 och 36
skillingar, samt 1, 1 j, 1 1 §, 2, 3, 4> 5, 6, 8, 10, 12,
20, 25, 33 t, 5o och 100 R:dr; och dessutom vexelblanketter
af sådane valeurer, som i 7 §. 7 momentet stadgas,
samt
T §■ 3‘
1:0 Domar, Utslag och andre utgående expeditioner
vid Under-domstolar och Lands-Canzlier, med Jlere offentliga
myndigheter, der char Ice-sigillatce-ajgiften finnes bestämd
till 3, f och 6 skillingar för hvarje ark, skola skrifvas på
stämpladt papper; hvaremot alla öfriga handlingar, som
frän något Embetsverk utgifvas eller dit mlemnas, böra,
med vederbörliga biläggningschartor förses.
Bi i /lhiiiigs Ulskotlds Bctiiiilnvclcj K:o \ 3.
3
Hvarförutan och då i flere följande §§, der föreskrifter angående
cliaiiering af handlingar meddelas, uttrycket, att samma handlingar skola
sknj vns /.ä ett visst cliarlaebelopp, förekommer, Utskottet, utan att uppräkna
alla dessa fall, hemställer,
att orden ”skrifvas på” må utbytas mot orden ”förses
med.”
4 $.
I lörsta momentet af denna § förekommer, vid embetsverkens classificalion,
under a:dra Afdelningen äfven ”Nedre Borgrätten”; men enär Borgrällerne,
enligt Kongl. Brefvet den ij) sistlidne April, komma alt upphöra,
torde orden: ”samt Nedre Borgrätlen” böra utgå och under
2:dra Afdelningen endast upptagas: Lagmans- och
Rådhusrätter, Magistrater och Consistoriel*.
Vidare och ela i den under samma moment intagna tariff öfver handlingars
cbarlering i serskilde Afdelningar af embetsverken slutligen förekommer
denna rubrik: ”Deductioner och Contra-deductioner samt domar och utslag”
och stämplade pappersafgift afven finnes för så benämnde handlingar utförd under
alla afdelningar af embetsverken, ehuru benämningen deductioner och
contra-deductioner endast begagnas å skrifter, sorn vid ändringssökande ingifvas
uti Kongl. Maj:ts Juslitias-icvision, samt denna omständighet föranledt
olika åsigt er vid författningens tillämpning, hemställer Utskottet, att, till undvikande
af vidare missförstånd härutinnan, och enär, hvad angår charterin
gen
af domar och utslag, som från öfriga afdelningar af Embetsverken expedieras,
föreskrift derom förefinnes i den allmänna bestämningen, angående
handlingar, som från samma embetsverk utgifvas,
att stämplade pappersafgiften för rubriken ”Deductioner
och contra-deductioner samt domar och utslag, ”endast må
upptagas under 6:te Afdelningen, till det belopp i R:dr 24
sk., som nu finnes derunder infördt.
Sedan Utskottet uti dess under N:o 1 1 afgifna Betänkande, angående
grunderna för den allmänna Bevillningens utgörande, föreslagit nedsättning
i åtskilliga bevillningstitlar, utan att i andra hafva funnit tillfälle att genom
ökade afgifter ersätta denna minskning; så har Utskottet icke kunnat undgå
att fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på det lämpliga tillfälle, sorn för
beredande af en sådan ersättning erbjuder sig genom förhöjning af den stämplade
pappersafgift, hvilken, enligt nu gällande Charlae-Sigillatae-förordning, för
behållna summan af bouppteckningar erlägges. Såsom allmänt erkändt må
-
4
Bevillnings-Utshatlets Betänkande* N.-o 13.
ste antagas, att den indirecta beskattningen är den mest naturliga och leranar
säkraste garantier mot orättvisa oell misstag vid beskaltningslagarnes
tillämpning. Till denna eathegorie tror Utskottet beskattningen af död mans
efterlemnade behållna bo med skäl böra räknas. Det är nemligen belt och
hållet en tillfällighet, om en sådan beskattning kan komma att ega rum, emedan,
utom i fråga om fideicommisser, hvilka äro allt för få för alt kunna tagas
i beräkning, det stått i den dödes magt att under sin lifstid förskingra
sin egendom, och sålunda tillintetgöra beskattningen å densamma. Afgiftens
belopp, såsom beräknad till visst för hundrade, blifver dessutom beroende af
den efterlemnade egendomens värde, så att beskattningen alltid står i ett
jemförligt förhållande till sterbhusets tillgångar, och derigenom i obetydlig
jnon drabbar ett föga bemedladt bo, under det att motsatsen inträffar med
sterbhus, som ega förmögenhet. Uti tillämpningen af detta beskattningssätt
ligger icke eller någon orättvisa mot den dödes arfvingar; ty om arf ej varit
att erhålla, hade de saknat billigt fog till klagan deröfver. Hvad dem
tillfallit, har således berott af samma tillfällighet, som utgör orsak till sjelfva
beskattningen, hvilken då icke kan anses emot dem innefatta någon förnärmelse.
På dessa grunder, och då bouppteckningar med en behållning öfver
5o,eoo R:dr företrädesvis torde, utan sterbhusdelegarnes förnärmande, kunna
påläggas betydligare chartee-sigillatas-afgift, än hittills egt rum, men deremot skäl
till förhöjning af samma afgift, der behållningen är så ringa, att den understiger
ioo Fuch’, icke förefinnes, bar Utskottet trott sig böra föreslå,
att denna afgift må förhöjas för bouppteckningar, der behållna
summan utgör ioo R:dr till och med 5o,ooo R:dr,
från 8 till 12 sk., och der behållningen öfverstiger 5o,000
R:dr, från 8 tili 20 sk. för hvarje fulla 100 R:clr; samt
bestämmelserna härom i 4 § 3 mom. erhålla följande
lydelse;
Bouppteckningar, då behållna summan utgör:
ifrån och med 5o till ioo R:dr 4 sk.
„ „ „ 100 R:dr till och med 50*000
R:dr, för hvarje fulla 100 R:dr  12 sk.
öfver 5o,ooo R:dr för hvarje fulla 100 Rxlr . . 20 sk.
Då det 1 njrss omförmälda 3 mom. af 4 § befintliga stadgande, angående
chartering af fidei-commiss-bref, efter Utskottets åsigt, tarfvar förtydligande,
föreslår Utskottet,
Bcvillnings-UIskollels Betänkande, N.-o 13.
5
att samma stadgande ina erhålla följande lydelse:
Fidei-commiss-bref och andra dylika förordnanden
förses med stämpladt papper till trefjerdedels procent af
den bortgifna egendomen, beräknadt för fast gods efter
egendomens vid bevillnings-taxeringen uppskattade värde,
men för lösören, efter bouppteckningsvärde, mätismanna
ordom eller domares pröfning.
5 och io §§.
I afseende å chartae-sigillatae-afgiften, enligt 5 §, å Adels-, Friherreocli
Grefve-bref, öppna bref uppå lika värdighet med det fordna Riks-RådsEmbetet,
samt Riddare- och Cornmendeurs-bref af de Kongl. Ordnarne, har
Utskottet inhemtat, att Rikets Ständer, vid de tvänne sistförflutne Riksdagarne,
för sin del, beslutat en betydligare förhöjning deri; och som Utskottet,
serdeles i afseende å de fyra förstnämnde slags utmärkelserna, anser sig icke
kunna frångå de grunder, hvilka föranledt Rikets Ständers föregående beslut,
hemställer Utskottet,
att ifrågavarande uti 5 § stadgade afgifter måtte med följande
förhöjda belopp hädanefter utgå, nemligen för Adelsbref
ioo R:dr
Friherre-bref
200 "
Grefve-bref ^00 ”
Öppna Bref, hvarigenom någon i Nåder tillägges
de förmoner, hederstitlar och företrädesrätftigheter,
framför andre undersåter, som Herrar
Riksens Råd af ålder tillerkände blifvit 5oo ”
Riddare- och Coinmendeurs-bref af Kongl. Maj:ts
Seraphimer-Orden 5o ”
Commendeurs-bref af Kongl. Maj:ts Svärds-Or-d
dens Stora Kors ...  I
— af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Ordens Stora* J
Kors  . . .1 r
— af Kongl. Maj:ts Yasa-Ordens Stora Kors å
— af Kongl. Maj:ts Svärds-Orden I
— af Kongl. Majrts Nordstjerne-Orden . . .1
— af Kongl. Majrts Vasa-Orden J
Riddare-bref af Konung Carl XIII:s Orden ^5 —
6
Brvi/lnings Utskottets Betänkande, N:o 13.
Riddare-bref å Kongl. Maj:ts Svärds-Orden. .
Öppna bref för Riddare och Ledamöter af Kongl.' g „
Majlis Nordstjerne-Orden /
— af Kongl. Maj:ts Vasa-Orden )
XJLi en från Högloft. Ridderskapet och Adela remitterad motion, har
Herr Rosenblad, Bernhard, bland annat anfört, att, då erläggandet af den så
bullade canzli-gebiihren och sporllurne vid Konungens Canzli upphöi de, och
en motsvarande afgift öfverflyttades, att jemte den vanliga stämplade pappersafgiften
utgå, den förstnämnde afgiften, ehuru i många fall högre än den
sednare, såsom för fullmagter och constitutorial, icke tagits i betraktande
vid den andi a afgiftens bestämmande, hvarigenom de obi II igaste ano mal ier nppk o ninie,
såsom t. ex. under det charteringen för förordnanden att vara Stadsmäklare
i Stockholm, — en befattni g, som af en enda gren, ofta gufve en inkomst
af 10 å 11,000 R:dr, — endast utgör 20 R:dr, då deremot ehartae-sigillataeafgift
för en tjenstemans fullmakt å 400 Rtdrs lön, i ett för allt, erlägges
med 20 R:dr i stämpel papper och 3o R:dr i canzli-gebuhr, eller tillsammans
5o R:dr, utom sigillpenningar; hvarförutan denna afgift, canzli-gebiihren,
företedde en annan obillighet, nemligen, att de fleste tjenslemännen vid
Konungens Canzli äro derifrån befriade, och sålunda, ehuru de voro de enda,
sorn i beviljad löneförhöjning egentligen tillgodonjöto denna inkomst, likväl
betalade för deras fullmagter endast ?:delar emot andre tjenstemän; och
föreslog Herr Rosenblad derföre, att den i 10 § af gällande författning införda
afgift, lili ersättning för canzli-gebiihren och sportlarne inom Konungens
Canzli, måtte upphöra, emot det, att den härigenom för Stats-Verket
uppkommande förlust ersattes genom en billig fördelning på den egentliga
stämpel-pappers-afgiflen, sådan den utgår efter 2 och 5 §§; hvarjemte motionären
anmärkt nödvändigheten att, vid bestämmande af afgifter å SvenskNorska
Consulers diplomer eller å löner, utgående till Svensk-Norska Diplomater
och Censuler, införa bestämmelser, som icke förnärma Konungariket
Norriges rätt.
Då emedlertid de i 10 § bestämda eharta?-sigillata2-afgifter utgå i
stället för canzli-gebuhr och sporliar, som tillförene inom Kongl. Maj:ts
Canzli egt rum, och motsvaras af den lösen, hvilken, jemte de i 5 § bestämde
afgifter, utgår för expeditioner från Rikets Embetsverk och öfriga offentliga
myndigheter, samt någon sådan ojemnhet i denna beskattning, som motionären
antydt, följaktligen icke i sjelfva verket förefinnes, anser Utskottet sig
sakna anledning biträda Herr Rosenblads förslag, att de i 10 § bestämda af
-
Bevillnings-Utskottcts Betänkande, N.-o 13.
7
gifter mätte upphöra och i stället fördelas på de i 5 § omförrnälde handlingar,
helst dessa, då de från Embetsverken expedierades, i sådant fall skulle
få vidkännas, jemte den nu utgående stämplade pappers-afgiften och iösen,
äfven någon del af den canzli-gebuhr och lösen, sorn tillförene inuto Kongl.
Maj:ts Canzli utgått, och hemställer UtskoLtet, på dessa grunder,
att, med afslag å Herr Rosenblads motion i denna del,
de chartae-sigiilatae-afgifter, som i io § omförmälas, må
fortfarande bibehållas.
Men enär tjensteinännen inom Konungens Canzli nu mera längre ti l
åtnjutit den löneförhöjning, som i stället för sportlarne dem beviljats, och
den omständighet, att de tillförene, då canzli-gebiihren och sportlarne egde
rum, varit från dylika afgifter för deras fullmagter befriade, destomindre
synes böra leda till befrielse från den stämplade pappersafgift, hvari canzligebiihren
och sportlarne blifvit förvandlad, som det alltid måste anses
vara en synuerlig fördel för tjenstemannen att, i stället för den tillfälliga
inkomst, sportler inbringa, af staten åtnjuta en deremot svarande förhöjd
och ständig lön; anser Utskottet, med hemtad anledning af Herr Rosenblads
motion, sig böra tillstyrka,
att något undantag från stämplade pappersafgiften, enligt
io §, för tjenstemännens inom Kongl. Majrts Canzli fullmakter
icke vidare må meclgifvas, utan föreskriften derom
ur författningen ulga.
Då erfarenheten visat, att stads-mäklares och skepps-kln rera res, i
synnerhet de förres, befattningar äro serdeles indrägtiga och i detta hänseende
fullt motsvara de bättre lottade tjenster i staten, har Utskottet,
äfven med anledning af hvad i Herr Rosenblads motion härom förmäles,
trott sig böra föreslå förhöjning i de, enligt 5 §, för förordnanden å dylika
befattningar bestämde stämplade pappersafgifter; och anser Utskottet sig
snarare för lågt än för högt upptaga dessa afgifter, då Utskottet föreslår för
Stadsmäklare:
i Stockholm och Götheborg , joo R:dr
i de öfrige städerne
a5 „
Ske/jps-klarerare :
i Stockholm och Götheborg ....... 33: r(>.
i de öfrige städerne .......... 8: 16.
9
Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N:0 13.
Hvaremot och då Notarii-Publici-befattningar, derför afgiften hittills
varit uppförd lika med skepps-klarerares, äro dessa, i afseende å inkomsterna,
väsendtligen underlägsne,
den nu för JNotarii Publici stadgade afgiften torde böra
bibehållas, nemligen för de istockholm och Götheborg 16
R:dr i de öfrige städerne ......... 4* » ^
Hvad Herr Rosenblad slutligen anfört om nödvändigheten att vid be
stämmande
af afgifterne å Svensk-Norrske Consulers Diplomer m, m., införa
stadganden, som icke förnärma Konungariket Norriges rätt, anser Utskottet,
då unions-förhållandena emellan båda rikena ännu icke äro utredde,
icke böra för närvarande föranleda till ändring i de stadganden, nu gällande
chartae-sigillalae-förordning, angående desse afgifter, innehåller; hvilka Utskottet
alltså henställer,
att Rikets Ständer måtte oförändrade bibehålla.
Vid den i sammanhang härmed verkställda granskning af 5 och io
§§ i gällande författning, har Utskottets uppmärksamhet blifvit fästad å
olämpligheten deraf, att samma handlingar finnas i båda dessa §§ uppförde
till afgifter, hvilka, ehuru af serskilde anledningar tillkomne, likväl äro till
beskaffenhet och sättet för deras utgörande alldeles enahanda; och sorn grunden,
hvarför de i io § bestämde afgifter tillkommit, icke synes böra föranleda
lill samma afgifters serskilda upptagande i författningen, derigenom
otydlighet och misstag vid författningens tillämpning med skäl kunna befaras,
tror Utskottet sig böra föreslå den förenkling af författningen i dessa
delar, att afgifterne å alla deri förekommande handlingar, som från Kongl.
Maj:ts Canzli expedieras, och hvilka nu utgå, enligt båda §§, först sammanföras
i en §, som skulle lill numerföljden blifva den 5:te i författningen,
och att derefter alla uti 5 § af nu gällande författning upptagne handlingar,
med undantag af de från Kongl. Maj:ts Canzli utgående, införas i
en följande eller 6 §; dervid någon annan rubbning i afseende å afgifternas
belopp och grunden, hvarefter de skulle beräknas, icke af Utskottet ansetts
böra ega rum, än dels att afgiften å adels-bref, i stället för 13^ R;dr 24 sk.^
i jemn summa utföres till 133 R:dr 16 sk., dels den i allt fall af billighet
påkallade, att de, enligt 10 §, för fullinagter å millitaire beställningar
bestämde afgifter må beräknas, på samma sätt, sorn afgifterne, enligt
5 §, efier den lön, utnämningen medför, eller som inom samma grad
och corps, der befordlingen egt, rum, finnes på stat upptagen och icke, såsom
-
Bevillnmgs-Utskottcts Betänkande, N;o 13.
9
som nu är förhållandet, alltid och ovilkorligen efter Skånska Infanteri, Vermlands
Fält-Jägare, och Kron-Prinsens Husar-Regemenlers stater.
Utskottet hemställer alltså,
att, i stället för 5 och to §§ af nu gällande författning,
Rikets Ständer mätte antaga följande:
§• 5.
Chcirtering af öppna bref, fullmagter constitutoria!, afsked
m. ni., frän Kongl. Maf-ts Canzli.
Nedannämnde utgående expeditioner charteras som följer:
Adels-Bref 133: 16.
Friherre-Bref 275. —
Grefve-Bref . . .
55o. —
Vapen och Vapenförändringar 33: 16.
Öppna bref, hvarigenom någon i Nåder tillägges
de förmoner, hederstitlar och företrädes-rättiglieter
framför andre undersåter, som Herrar
Riksens Råd af ålder tillerkände blifvit .... G20. —
Riddare- och Commendeurs-Bref af Kongl Maj:ts
Seraplmner-Orden _ 5o.
Commendeurs-Bref af Kongl. Maj:ts Svärds-Or
dens
stora kors
af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Ordens stora kors
af Kongl. Maj:ts Vasa-Ordens stora kors . . . )
af Kongl. Maj:ts Svärds-Orden
af Kongl. Maj:ts Nordsljerne Orden
af Kongl. Maj:ts Vasa-Orden
Commendeurs- eller Riddare-Bref af Kongl. Maj:ts
Svärds-Orden, hvilka i följd af under påstående
fälttåg skedd utnämning utgifvas fr^u
Riddare-Bref af Konung Carl XIII:s Orden . .
Riddare-Bref af Kongl. Maj:ts Svärds-Orden . .1
Öppna Bref för Riddare, af Ledamöter af Kongl \ g_
Maj:ts Nordstjerne-Orden
af Kongl Maj:ts Vasa-Orden
Fullmagter, constitutorial, protocolls-utdrag
Bilt. till 11 St. Prot. 1844. 5 Sami. 1 AJd. 7 Haft. 2
Bevillnings-U t skottets Betänkande, N:o 13.
med mera, hvarigenom embeten, tjenste/-, beställningar
och sysslor med verklig lön, vid civile,
militaire, ecclesiastike samt andre stater,
af hvad namn de vara må, tillsättas och bortgifvas,
böra förses med stämpladt papper, till
12}- procent af.lönen. Åtföljes tjensten af extraordinarie
inkomst eller sportler -af beständig
egenskap, så böra äfven dessa ingå uti löneberäkningen;
i detta fall, eller då lönen är underkastad
förändring, beräknas chartae-beloppet efter
medium af de sista fem arens, tjensten åtföljande
och till taxering uppgifne, löneförmoner,
för hvilka bevillning efter 2:dra artikeln blifvit
erlagd; men för constitutorial på behaglig
Lid skall stämplade pappersafgiften vara i\
procent af lönen, med tillägg af 6 R:dr.
Om någon beställning med lön på stat tillsättes
genom General-Ordres, anses dessa lika
xned constitutorial.
Då Kongl. Maj:t utnämner någon till beställning
af den beskaffenhet, alt lön på stat
dervid ej åtföljer, eller först framdeles kommer
att åtnjutas, hvarunder förstås tjenstegrader i
Armeen; belägges derom utfärdad fullmagt eller
öppet bref med stämpladt papper till 12', proc.
af den lön, som åtföljer dylika eller med dem
jernföi'liga heställningar.
Enär någon, som förut varit eller ari kronans
eller annan offentlig tjenst, tillägges högre
namn, heder och värdighet af embete eller
tjenst, charleras de derom utfärdade öppna bref
ochj fullmagter lill 17} procent af den lön, sorn åtföljer
dylika eller med dem jemförliga tjenster.
Erhåller någon sådan caracters-värdighet
i annan tjensteväg, än den, hvaruti lian varit
eller är embets- eller tjensteman, såsom t. ex_
då en militär får en civil caracters-fullmagt,,
Brrilfnhigs-Ulskottcts Betänkande , N'.o 13.
11
eller tvertom, belägges charla efter trettiosju
och en half procent af elit hörande löneinkomst.
Fullmakt, öppet bref eller resolution på caracler
for dem, som ej förut varit i kronans
tjenst, förses med charta till sextiosju och en
half för hundrade af löneinkomsten för dylika
eller dem i värdighet motsvarande tjenster.
Dock beräknas i ofvannämnde fyra händelser
endast den på stat bestådda ordinarie lön,
hvilken, derest den är indeld, bör efter sednaste
årets markegång uträknas.
Diplomer för Consul
— General-Consul
— Agent .
ehvad med dessa beställningar erhållas tractamente
och andra förmoner, eller icke; men
Diplom för Gonsuler i Afrikanska stalerne och för
de Agenter, General-Consuler och Gonsuler, hvilka
annars benådas med tractamente eller lön
till det belopp, att 5 proc. deraf öfverstiga ofvannämnde
afgift, belägges med stämplad t papper
Lill fem proc. af den beställningen tillagda
aflöning.
Doctorsbref, som utan prof utfärdas
Transporter och byten inom samma grad eller corps, som
Kongl. Maj:t i Nåder beviljar, förses med stämplaclt
papper till lika belopp, som constitutorial
på behaglig tid.
Resolution på tjenstebyte eller transport-fullmagt från en
corps till en annan
efter samma beräkning, som för fullmagter.
Afsked, då dermed icke några löne- eller pensionsförmoner
följa, äfvensom då endast sådan pension dervid
tillägges, hvartill den afskedstagande, enligt förfatlningarne,
är berättigad, eller för hvars erhållande
han sjelf gjort tillskott
men om den afskedstagande hugnas med för
-
i oo R:dr
15o „
200 „
25 R:dr
i o proc
Bi villnings-Ulskollets Betänkande> N.-o 13.
höjning å caracteren, förses afskedet med stämpladt papper, till
det belopp, här ofvan för caraeters-fullmagter stadgadt är.
Tillåter Kongl. Majit, af serskilda förekommande omständigheter,
den afskedstagande att bibehålla antingen hela eller någon
del al' dess innehafvande lön, förses afskedet med stämpladt
papper till fem för hundrade af den lön och inkomst, som
bibehålies, och efter hvilken bevillning beräknas, samt dessutom
me i 3.
Öppet Bref eller resolution uppå pension 3.
Justitioe-Canzlerens fullmagter lör landsfiscaler C.
för stadsfiscaler i de större staderne '. 6.
i de medelmåttiga 4.
i de mindre 3.
K ongl. Majrts Resolutioner och Utslag å hvarjehanda ansökningar och
besvär 6.
Kongl. Majus Dom, Desertions-Dom^ Confirmation på förlikning
och Resolution af
2000 R:drs välde  8.
G000 d:o d:o  12.
10.000
15.
20.000  • . . 30.
och vidare för hvarje 1000 R:dr . . 1.
Alla Kongl. Majrts Domar under 2000
R:dr, samt sådane, deri icke något
quantum namnes, liksom för Resolutioner
i allmänhet, eller ..... 6.
Lejde- och ParJons-Bref 3.
Deduclions-afgift vid ingifvande af deduetioner och contra-dedu
ctiouer
i Ilevisionssaker
2.
Pass för resa till utrikes ort  4„
Stats-Ministerns för utrikes ärendena pass för utländska resande,
att i riket inkomma 3.
Kongl. Majrts pass för skepp med lastning till Barbareskstaterne eller
andre utrikes orter
25.
Bevis från Justitiac-Stats-Ministern, på anmälan om Lifgifvande af
Tidningar .
3.
Bevillning.i-Utskoltets Betänkande, !V:o 13 13
Oell bör dessutom å förenämnde frän Kongl. Majus Canzli utgående
expeditioner, i stället för de så kallad) sigillpenningarne, stämplade
papperet ytterligare ökas
å Adels-, Friherre- och Grefve-bref med  9. —■
a alla öliiga fran Kongl. Majit utgående expeditioner
med  i.
sa m t
å Justitise-Canzlerens fullmagter för Lands- och StadsFiscaler,
samt Justitiae-Stats-Ministerns meddelande
bevis för tidningars utgifvande med  17.
§ 6.
Char ler ing af Öppna Bref, hull magle r, Constitutorial m. i n., och afsked
frän Rikets Embetsverk och andra offentliga myndigheter.
Nedannämnde utgående expeditioner charteras, som följer:
Fullmagter, Constitutorial, Protocolls-utdrag m. m., hvarigenom embeten, tjenster,
beställningar och sysslor med verklig lön vid Civile, Militaire, Ecclesiastike,
samt andra stater, af hvad namn de vara må, tillsättas och bortgifvas
af Hof- och Ofver-Rätter, Collegier, Riksmarskalks-Embetet, Academi-Canzlerer,
Ofver-Ståthållare-Embelet, Kongl. Maj:ts Directioner och
Comitéer, Ofver-Post-Directeuren, Landshöfdingar, Ståthållare, Directeurer
vid Kongl. Majus spectakler, Befälhafvare, Öfverstar, Consistoriel’,
och andre Verk, af hvad namn de vara må, soin dertill ega Kongl.
Maj:ts Nådiga tillstånd, så väl som af Magistrater och de flere, hvilka
ega att bortgifva beställningar och sysslor med lön, böra förses med
stämpladt papper till fem procent af lönen. Åtföljes tjensten af extraordinarie
inkomst eller sportler af beständig egenskap, så böra äfven
dessa ingå uti löneberäkningen. I detta fall eller då lönen är underkastad
förändring, beräknas chartoe-beloppet efter medium af de sista fem
årens, tjensten åtföljande och till taxering uppgifne, löneförrooner, för
hvilka bevillning efter andra Art. blifvit erlagd; men för constitutorial
på behaglig tid skall stämplade pnppersafgiften vara hälften mindre,
än hvad för fullmagter stadgadt är.
O ö
Dessutom iagttages, att för Under-officerare vid de värfvade regementena
och Kongl. Maj:ts Flotta, för under-befäl och manskap vid
militaire kuslbevaknings-corpsen, för under-befäl vid Telegraf-corpsen,
samt för handtverkare och inveutarie-timmerinän vid flottan, äfvensom
för dem och deras vederlikar, försedde med rotelön vid indeldta arméen,
beräknas chartan, i de fall, denna § utstakar, till endast en procent af
Bevillnings-Utskottcts Betänkande, N.-o 13.
den på stat bestådda lönen eller arfvodet, eller den erhållna rotelönen,
hvilken sistnämnde, der den i persedlar är utsatt, förvandlas i penningar
efter sednaste årets markegång.
För ringare skolbetjente, paedagoger, klockare, organister, sångare, kyrkovaktare
och mindre kyrkobetjente, stämplas fullmagter efter lika grund, som
vid andra ecclesiastike befordringar, dock ej under .... — 8.
” följande personer, som ej hafva ständig lön, förses fullmagten
eller constitutorialet med stämpladt papper efter enahanda grund,
som den för Civile Embets- och Tjenstemän förut stadgade, dock
icke under nedanstående belopp:
Stads-Mäklare:
i Stockholm och Götheborg
i de öfriga städerna .
Notarii-Publici:
i Stockholm och Götheborg
i de öfriga städerna . .
Skepps-C-larerare:
i Stockholm och Götheborg
i de öfriga städerna
Jägeri- och
Bcrgsfiscaler ....
Yicarier och Substituter
Masmästarebref
• • •
Mästare d:o vid Hammarsmeds-embetet .
Mästersvens, Hyttedrängars och Uppsättares antagningsbref
Sockenskrifvare
Gerningsmän och öfrige på landet, som, försedde med antagningsbref af
Kongl. Majtts Befallningshafvande, ej ega löner och här förut icke
äro nämnde
Förordnanden och antagningsbevis för städernes betjente, gevaldiger,
uppsy ningsman, lin-, hamp-, tjäru-, bräd- och jernvräkare, packbusoch
vågkarlar, stadstjenare, parmmätare, mätare, jernbärare, vindragare,
åkare, timmer- och murkarlar, fiskare, packare, politieoch
executions-betjente, extra-ordinarie stadsbetjente med deras
vederlikar, da de hafva lön på stat af åtta och en tredjedels
riksdaler och derutöfver, fem procent af löneinkomsten; men med
ringare eller ock utan lön — 8
100.
—
25.
—
16.
4.
—
8.
16.
—
1.
—
18.
—
8.
—
8.
—
3.
—
36.
24.
Bevillnings-Utskotteti Betänkande, N.-o 13. 1”
Musikanter-och dansmästare-förordnanden för — 24
Om någon beställning med lön på stat tillsättes genom ordres,
anses dessa lika med constitutoriai.
Då näsrot Verk eller embetsman utnämna nå<*on till be
.
ställning af den beskaffenhet, att lön på stat dervid ej åtföljer
eller först framdeles kommer att åtnjutas, hvarunder lörstäs
tjenstegrader i arméen; belägges derom utfärdad fullmagt eller
öppet bref med stämpladt papper till fem procent af den lön,
som åtföljer dylika eller med dem jemförliga beställningar.
Enär någon, som förut varit eller är i Kronans eller annan
offentlig tjenst, tillägges högre namn, heder och värdighet af
embete eller tjenst, charteras de derom utfärdade öppna bref
och fullmagter till dubbla beloppet, emot hvad föreskrifvet är
för fullmagter å lika beställning i verklig tjenst, eller, der sådant
ej kan ega rum, å sådane embeten eller tjenster, sorn
medföra lika värdighet.
Erhåller någon sådan caracters-värdfgbet i annan tjensteväg,
än deri, hvaruti han varit eller är embets- eller tjensteman,
såsom t. ex. då en militär får en civil caracters-fullmagt, eller
tvertom, bilägges charta efter 30 procent a( dit börande löneinkomst.
Fullmakt, öppet bref elter resolution på caraeter för deni, sorn ej förut
varit i kronans tjenst, förses med charta till sextio för hundrade
af löne-inkomsten för dylika eller dem i värdighet motsvarande
tjenster.
Dock beräknas i ofvannämnde fyra händelser endast den på
stat bestådde ordinarie lön, hvilken, derest den är indelad, bör
efter sednaste årets markegång uträknas.
O O
Doctorsbref, sorn vid Academierna utfärdas, förses roed stämpladt pappe»
nemligen:
i Theologien ....... ....... 3.
i Juridiken ................. 3.
i Medicin .
. 3.
i Philosophie!! elter så kallade Magisterbref ^ . 1:
Men för Doctorsbref, som utan prof utfärdas . . .. . 25.
Prostar öfver egna församlingar erlägga i stämpladt pappersafgift . . 4.
Transporter och byten, som ofvanom förmälde Embetsverk, och Einbets
-
16
Bevillnings-Ulskoltets Betänkande, N.-o 13
män bevilja, Förses med stämpladt papper till lika belopp, som
constitutorial på behaglig tid.
Afsked, då dermed icke några löne- eller pensionsförmoner följa, äfvensom
då endast sådan pension dervid tillägges, hvartill den afskedstagande,
enligt författningarne, är berättigad, eller för Ilvars erhållande
han sjelf gjort tillskott, förses med stämpladt papper
till lika belopp med protocolls-utdrag från den embetsmyndighet,
som alskedet utfärdar; men om den afskedstagande hugnas
med förhöjning å caraeteren, förses afskedet med stämpladt
papper till det belopp, här ofvan för caraeterslullmagter stadgadt
är.
Consistoriernas fullmagter å pastorat böra i stället för canzli-gebiihren
dessutom beläggas med stämpladt papper till följande belopp,
nemligen:
Vid de större församlingarne i städer och på landet öfver
100 mantal  8. 16.
Vid mindie pastorat ifrån 50 till 100 mantal  3. 16.
Vid pastorat under 50 mantal 2. —
I afseende å efterlefnaden af hvad sålunda i nästföregående och denna §
föreskrifvet är, gäller:
l:o att vederbörande skola vid förslags insändande till sådane tjenster, å hvilka
fullmagterne böra efter denna grund charteras, foga behörigt utdrag af föregående
fem årens taxerin^slängder, jemte uträkning öfver dessa löneinkomsters
medelbelopp;
2:o att, vid tillsättande af förtroende-tjenster eller andra beställningar, samt
fullmagters meddelande m. m., hvartill förslag icke eger rum, åligger det vederbörande,
som fullmagter, öppna bref eller constitutorial m. m. contrasignera, eller
de derföre belöpande afgifter uppbära och redovisa, att infordra och till handlingarne
lägga behörig uppgift på ofvannämnde lönebelopp;
3:o att, vid aflernnandet till Consistorierne af vallängderne för Ecclesiastike beställningar,
bör fogas en af Lands-Contoret eller Häradsskrifvaren ur taxeringslängden
meddelad uppgift å löneinkotnsterne för de sist lörflutne fem åren. En
lika uppgiff bör för patronelleecclesiastike beställningar åtfölja patroni kallelse,
då den till Consistorium inlemnas;
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N.-o 13. '
17
4:o Att Regements-skrifvare och Commissarier samt Bokhållare, genast efter erhållen
underrättelse om de inom Regementet yppade vacancer, till Chefen inlemna
lika beskaffade utdrag ur Regementets Taxerings-längder.
6 §.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Herr Roos, Carl Ulric, uti väckt
motion, föreslagit, att den i vissa fall allmogen beviljade lindring uti och befrielse
Irån stämplad pappers-afgifts erläggande måtte upphöra, och ordet allmoge up författningen
utgå, samt ordalydelsen ställas så, att endast den verkligt fattige finge
tillgodonjuta lindring eller befrielse; men enär de få i detta hänseende allmogen,
hufvudsakligen för deras inbördes tvister, förunnade fördelar, från äldre tider af
dem åtnjutits, och giltiga skäl till ändring härutinnan icke förekommit, anser
Utskottet sig böra tillstyrka,
att Herr Roos's ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende;
hvaremot och då de af manskapet vid Arméen och Flottan, hvilka, i anseende
till bristande arbetsförtjenst i hemorten, nödsakas hos vederbörande befälhafvare
begära s. k. permissionssedel, för att i annat Län söka en sådan förtjenst, icke
skäligen böra, såsom hittills egt rum, betungas med stämpladt papper till sine permissions-ansökningar,
helst en så beskaffad afgift icke kan för andre till allmogen
hörande personer ifrågakomma, hemställer Utskottet,
att bland de, enligt 6 §., från stämpladt papper befriade, må,
näst efter förut uppräknade ansökningar, och framför rubriken
”arfskiften”, införas denna period:
Ansökningar, permissions- af ryttare, dragoner, soldater
och båtsmän, för att utom Länet söka arbetsförtjenst.
Enär ”arfskiften” och ”bouppteckningar, då behållna summan icke uppgår till
50 R:dr”, enligt 6 §., äro från stämpladt pappers-afgift befriade, och denna befrielse,
efter Utskottets åsigt, bör gälla, ehvad handlingen i original eller afskrift företes,
men olika meningar härom gjort sig gällande, anser Utskottet sig böra föreslå,
att efter dessa 2:ne serskilda rubriker orden äfvensom af
skrifter
eller utdrag deraf, må i författningen tilläggas.
7 §•
I Irsta mom. 3 punkten af denna § stadgas, att arrende- och andra
Contract, som icke innehålla viss summa eller sådane persedlar och förmoner,
som kunna uppskattas efter markegångspris, utan sådane varor, som j markegångstaxan
ej finnas upptagne, skola med ett, efter å dessa varor i orten gångbart pris
Bih. till R. St, Prot. 1844, 5 Sami. 1 A/d. 7 Haft. 3
18
Bevillnings-Utskottets Betänkandea N.-o 13.
beräknadt chartse-belopp förses, och att, örn samma contract derjemte innehåller
något, som till visst värde icke kan bestämmas, chartan skall i afseende derå ökas
med 6 sk.
Då emedlertid förstnämnde stadgande vid tillämpningen mötes af betydliga
svårigheter, och ofta måste föranleda villrådighet, tror Utskottet en viss charta kunna
och böra i stället bestämmas för ifrågavarande fall, och föreslår, att 3:e punkten af
1 morn. må erhålla följande förändrade lydelse:
Till alla Arrenden, Contract och Afhandlingar, utan viss summa,
skall, efter samma grund och förestående tariff, charta anskaffas,
till det belopp, hvartill deri betingade persedlar eller
förmoner kunna skattas, enligt sednast fastställda markegangspris;
och skulle summa Contract derjemte innehålla bestämmelser,
rörande persedlar eller förmoner hvilka icke finnas i Markegångs-taxan
uppförde eller blif vit i Contractet visst värde i
penningar åsatte, okes chartan i afseende derå med vz sk.
Vidare, och enär föreskriften i nästföljande punkt, angående s. k. StädjeContract,
blifvit högst olika och emot Författningens mening tillämpad, till följd af
oriktig uppsättning af hvad med ordet ”städja” bör förstås, anser Utskottet sig, till
undanrödjande af sådant missförstånd, böra föreslå,
att. näst framför ordet städja i 1 mom. 4 punkten, må införas
orden: ingen köpeskilling, utan endast årlig.
Äfvensom Utskottet, på det icke aftal, hvarigenom besittningsrätt lill fast
egendom på viss tid öfverlåtes, må, i saknad af bestämd föreskrift om det chartaebelopp,
som derföre bör erläggas, från sådan afgift njuta befrielse, hemställer,
att, i 4 mom. 1 punkten, efter ordet ”egande-rätt”, orden eller
besittning på viss tid må inflyta.
Inom Vällofl. Borgare-Ståndet har motion blifvit af Herr C. C. Hörnstein
väckt derom, att, i händelse de så kallade lösöreköpen fortfarande få ega rum och
afhandlingarne derom skola vid domstol ingifvas, det måtte bestämdt stadgas, huru
sådana handlingar skola charteras.
Antagande detta förslag, och då ifrågavarande afhandlingar ära närmast att
hänföra till de i 4 mom. af denna §. omförmälde köpe-, bytes- och gåfvo-bref om
skepp, fartyg och båtar, föreslår Utskottet,
att kope-afhandlingar om lösören måtte i samma moment intagas
och momentet erhålla följande lydelse:
Köpe-, bytes- och gåfvo-bref om skepp, fartyg och båtar
af öfver 10 lästers drägt, äfvensom köpe-afhandlingar oni
Bevilliiings-Utskotlets Betänkande, IV.o 13.
19
lösören böra äfvenledes, för att vara gällande, förses med
stärnpladt papper etc.
Sorn vid köp örn fast egendom stundom inträffar, att, jemte en mindre contant
köpeskilling, säljare betingar sig vissa lormoner, att af den försålda fastigheten
utgå, oell tvetydighet örn chartae-beloppets uträknande i sådant fall stundom
uppkommit, föreslår Utskottet,
att 3:dje punkten af 4 mom. ina erhålla följande lydelse:
Ar i köpe-, bytes- och gåfvo-bref å fast egendom visst
värde densamma ej åsatt, beräknas chartan efter det värde, som
för egendomen vid sista Bevillnings-taxeringen blifvit fastställdt;
enahanda beräkningsgrund följes äfven, i händelse uti köpebref
om fast egendom vissa för möner eller tjenstbar heter
aro, för längre, eller kortare tid, säljaren eller dess rättsinnehafvare
förbehållne, och den derjemte uti penningar be'
stämda köpeskilling icke öfverstiger fastighetens taxeringsvärde
; men skulle den contanta köpeskillingen öfverstiga
detta värde, kommer densamma att tjena till grund för beräkningen
af chartans belopp; skulle åter i bytes eller gåfvo-bref
ä skepp etc.
Uti ofvanomförmälde, af Herr Rosenblad väckte, motion är vordet anmärkt,
att den i 7 morn. af denna § befintliga tariff öfver chartering af vexlar upptagen
Norrsk-Riksbank-daler, ehuru detta mynt numera icke förekommer.
Då, i stället för nämnde mynt, Norrsk Specie, i värde närmast lika med
Hamb. banco R;dr, numera i handeln begagnas, tillstyrker Utskottet,
att de i 5:te afdelningen af tariffen förekommande orden ”och
Norrsk’’ må utgå och deremot 3:dje afdelningen erhålla denna
lydelse: Norrsk Specie och Hamb. Banco Rulr.
§ 8.
Sorn ett förtydligande af 1 punkten i denna § är af behofvet högeligen påkalladt,
föreslår Utskottet,
att samma punkt må erhålla följande förändrade lydelse:
Såsom grund för chartse-beloppet för sådane lysnings-sedlar
stadgas, att det skall utgöra en femtedel af den bevillning, lill
hvilken mannen, enligt företedd och i styrkt afskrift till Pa
-
20
Bevilluings-Ulskoltcts Betänkande, N.-o 13.
stor eller cleo lians ställe företräder, leinnad debet-sedel, föregående
året blifvit elter 2:dra Art. af Bevillnings-Förordningen
taxerad, hvarvid iakttages, att, om vid uträkningen häraf
c/icz/V«?-beloppet slutas med runstycken, skall detsamma fyllas
till nästa skillingtal, och om detta med mindre än 3 sk. understiger
en Riksdaler, skall det alltid till jemn Riksdaler
fyllas.
9 §•
I afseende å stadgandena, uti denna §, hafva följande motioner blifvit från
Högloft, llidderskapet och Adeln till Utskottet remitterade, nemi. af
a) Herr Grefve Schwerin, A. H., som föreslagit, att Tidningar och Periodiska skrifter,
hvilka genom Postverkets försorg afgå, skola till detsamma erlägga en portoafgift
af en skilling b:co lodet, emot hvilken motion Herr von Troil, Emil, afstyrkande
sig yttrat;
b) Herr Roos, Carl Ulric, som, under anförande, att "stadgandet om tidningars
stämpling uti nu gällande författning vore, i afseende å hvad med ett helt eller halft
ark bör förstås, så obestämdt, att tidning af huru stort format som helst nu stämplas
såsom för halft ark, — föreslagit: l:o att stämpelafgiften för tidningar måtte
till den mon ökas, att någon skälig ersättning för postportofriheten derigenom vinnes;
2:o att denna afgift måtte bestämmas till 4 rst. för halft, 8 rst. för helt ark
o. s. v.; samt 3:o att omfånget af hvad, som med ett ark bör förstås, måtte i
qvadrat bestämmas sålunda, att ett ark motsvarar en qvadratfot o. s. v.; samt
c) Herr Grundelstjerna, A• TV., sora tillstyrkt, att uti chartae-sigillatae-förordningen
måtte till allmän efterlefnad intagas Kongl. Maj:ts, uti skrifvelse till Öfverpostdirecteurs-embetet
af den 2 November 1833 meddeldte Nådiga stadgande, att utgifvare
af brochur, som till portofrihet för densamma sig anmäler, skall vara ovillkorligen
skyldig att dervid aflemna ett exemplar af den tryckta skriften, hvilken,
då anmälan sker hos Konungens Befallningshafvande eller Magistrat, bör åtfölja den
underrättelse derom, som till Öfver-Post-Directeurs-Embetet ingår, hvarefter på samma
Embetes pröfning skall ankomma, om portofrihet för den anmälde skriften kan,
på grund af Kongl, Kungörelsen om stämplade pappersafgiften, beviljas "eller icke;
samt att med benämningen brochur endast må förstås en mindre tryckt afhandling,
fulländad i ett häfte.
Bevillnings-Uiskoltets Betänkande, N.-o 13.
21
Ilvad fdrst angår Herr Grefve Scheverius motion, så och då den i 9 § af
gällande författning stadgade stämpelafgift tillkommit såsom ersättning för tidningar
medgifven portofrihet, samt införandet afen äfven nedsatt portoafgift för tidningar
vitan tvifvel skulle förhindra spridandet af nyttig kunskap och mötas af betydliga
svårigheter i verkställigheten, anser Utskottet sig böra
O O ' D
afstyrka allt afseende å Herr Grefve Scheverius motion;
äfvensom Utskottet anser den af Herr Roos fureslagne stämpelafgift vara alltför
hög, och hemställer derföre,
att hvad Herr Roos, i fråga om stämpelafgiftens belopp, föreslagit,
må förfalla.
Men då ostridigt är, hvad äfven i nu gällande författning finnes antaget,
att tidning af större format och följaktligen för postföringen mera betungande, bör med
en i jemförligt förhållande högre stämpelafgift beläggas; samt erfarenheten visat, att
saknaden af föreskrift om hvad med halft eller helt ark bör förstås, föranledt till
det obilliga förhållande, att äfven de till formatet mest olika tidningar hiltils
erlagt samma stämpelafgift, såsom tryckte endast å halft ark eller derunder, tror
Utskottet det vara af behofvet påkalladt, att i författningen uttryckes något visst
(jvadratmått, hvarefter begreppet af ark bestämmes; och har Utskottet ansett sig
komma den vanliga föreställningen om storleken af ett tryckpappersark närmast,
då Utskottet föreslår,
att med ett halft ark må förstås ett papper, hvars yta innehåller
1}J qvadrat-decimalfot, eller 150 qvadrat-decimal-tum.
Beträffande åter den stämpelafgift, som för tidningar bör erläggas, så och
med antagande af den nu till ett runstycke stadgade minsta afgift för ett halft
ark och derunder, anser Utskottet, att en i samma förhållande, för helt ark o. s.
v., bestämd afgift skulle lägga alltför stora hinder i vägen för spridande af flere
större skrifter, som nu genom Postverket blifva utan synnerlig kostnad för invånarne
i aflägsnare orter tillgänglige; hvarföre Utskottet trott den progressiva afgiften
för hvad, som öfverskjuter ett halft till och med ett helt ark, böra bestämmas
till i rst. o. s, v.; och hemställer Utsfottet fördenskull,
att stämpelafgiften för tidning, tryckt å halft ark och derunder,
må bestämmas till i rst., öfver ett halft t. o. m. helt ark
11 rst., deröfver till och med H ark. H rst. o. s. v.
Hvarjemte Utskottet anser sig böra tillstyrka,
att i författningen införes bestämdt stadgande, att tidning,
emot erläggande af nämnde stämpelafgift, åtnjuter portofrihet.
Då Utskottet, hvad slutligen angår Herr Grundelstjertias motion, anser det
22
Bei 'iUn in gs-Utsk olle t s Betänkande, N.-o 13.
vara ändamålsenligt att i författningen intaga de stadganden, Kongl. Maj:ts högstberörde
INådiga skrifvelse innehåller, i afseende å portofrihet för brochure, hemställer Utskottet,
att 9 § i nu gällande författning må erhålla följande förändrade
lydelse:
J
l:o Hvarje utkommande tidningsnumer, tryckt på halft ark
eller derunder, förses med en röd chartae-sigillatoe-stämpel till
ett runstyckes belopp, från ett halft till och med ett helt ark
med en stämpel till It rst.; derutöfver till och med 11 ark
11 rst. o. s. v.; och skall med halft ark förstås papper, hvars
yta innehåller en och en half qvadrat decimal löt, eller 150
qvadrat decimal-tum.
Tidningar, med sådan stämpel försedde, äro från postporto
afgift frie.
2:o För tidningar, åtföljande Bihang, gälla samma stadganden;
dock vare sådane bulletiner, sorn på Kongl Maj:ts befallning
tryckas på serskilda blad, och innefatta officiella underrättelser,
samt åtfölja Sveriges Stats-tidning eller Post och Inrikes tidningar,
fria från stämpling; hvilken befrielse äfven må ega
runi för plancher, tillhörande tidning, periodisk skrift eller sa
kallad brochure, som med stämpelafgift gå porlofrie, enligt
följande moment.
3:o Vill utgifvare af periodisk skrift eller brochure, med hvilken
sednare förstås en tryekt afhandling, fulländad i ett häfte, sorn
icke öfverstiger fyra ark, njuta portofrihet för densammas kringsändande
med posten inom landet, må sådant honom förunnas,
så vidt något uppehåll i brefpostens ordentliga afsändande
härigenom icke förorsakas; vare likväl utgifvare, som för
dylik skrift eller för brochure åstundar portofrihet, pligtig att,
innan något exemplar deraf afyttras, icke allenast anmäla denna
sin åstundan i Stockholm hos Öfver-Post-Directeuren och i
landsorterne hos1 Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, eller, der
de ej finnas/ hos stadens magistrat, samt vid denna anmälan
aflemna ett exemplar af den tryckta skriften, utan
äfven, derest portofrihet af Öfver-Post-Directeuren, efter pröfning
af hvarje sådan anmälan, beviljas, låta mot den afgift
och på sätt föregående, 2:ne moment innehålla, stämpla hela
upplagan af samma sitt arbete; och kommer han, i händelse
BeviUnings-Utskottets Betänkande, N.-o 13 .
något exemplar af verket anträffas ostämpladt, att vara underkastad
lika ansvar, som utgifvare af ostämplad tidning.
Då någon i landsorten anmäler sig till portofrihet
för periodisk skrift eller brochure, insände Konungens Befallningshafvande
eller Magistrat underrättelse derom, jemte det
sådan anmälan bilagde exemplar af skriften till Ofver-PostDirecteuren,
som alltid late i Stats-Tidningen, minst 3:ne gånger,
kungöra titeln å den periodiska skrift eller brochure,
för hvilken utgifvare sökt och vunnit portofrihet.
11, 12, l3, 14 och 15
Uti Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den 30 nästlide Augusti, har
Kongl. Maj:t, med tillkännagifvande, det Kongl. Kammar-Rätten, uti infordradt underdånigt
utlåtande, afgifvit förslag till ytterligare controil-föreskrifter för betrygdande
af stämplade pappersafgiftens behöriga erläggande, tillika i Nåder förklarat,
det Kongl. Maj:t funnit berörde förslag, såsom innefattande i allmänhet eu säker
och utan allt för mycken omgång verkställbar contra!! för betryggande af den genom
stämplade pappersafgiften påräknade statsinkomst, vara ändamålsenligt och
antagligt i de väsendtligaste delar, men ansett nödigt och lämpligt, att, innan definitivt
beslut i ämnet af Kongl. Majit fattas, Rikets Ständer lemnades. tillfälle
att af förslaget taga kännedom, och dervid, bland annat, meddela yttrande, angående
ej mindre den ersättning för eliartae-förteckningars upprättande m. rru, som,
i händelse af förslagets antagande, skäligen barde domare samt andre embets- och
tjenstemän tillkomma, än äfven den förändrade beräkning och fördelning af böter
lör öfverträdelse!’ af chartae-sigillatae-förordningen, hvarom Kongl. Kammar-Rätten
väckt fråga; och har Kongl. Majit tillika i Nåder låtit till Utskottet öfverlemna
Kongl. Kammar-Rättens berörde utlåtande, hvilket, i de delar, Kongl. Majit funnit
detsamma antagligt, hufvudsakligen är af följande innehåll:
Der tillfälle till chartffi-försnillning egde rnm, och der serskilda contra!ler
yj O
mot missbruk och underslef vid charteringen syntes af behofvet påkallade, vore
egentligen för banden vid inteckning af skuldebref och andre handlingar, sam i
Domstolarnes intecknings-protocoll intagas, samt vid lagfarter å fastighetsköp så i
städerne, som på landet, äfvensom vid bouppteckningar, hvilka till Under-Domstolarne
ingifvas, enär charUe-afgifteu å skuldebref samt å köpe- och fastebref, såsom
fastställd, att utgå i förhållande till beloppet af skuldsumman elier köpeskillingen,
samt å bouppteckningar i förhållande till boets behållning, ofta är ganska betydlig,
och då heläggnings-chartar merendels till dessa slags handlingar begagnades»
24
Bevilln;ngs-Utskoltcls Betänkande, N‘.o 13.
så lage häruti en möjlighet att kunna underlåta charteringen, på samma
gång, som upptäckten deraf Liefve, genom handlingens afiemnande i den
enskildes värjo, försvårad och nära nog omöjlig; äfvensom Kongl. Kammarrätten
ansåge serskild controll öfver chartering af Louppteckningar, som till
Öfverdomstolarne ingifvas, vara Lehöflig.
För åstadkommande af dessa controller, kunde det nu påLudna charteringssättet
icke oförändradt LiLehållas, utan Lorde chartan skiljas från den
original-handling, hvartill den hörde, för att kunna Legagnas till verification
derför att chartae-afgiften Llifvit håde betald och rigtigt beräknad; och skulle,
i afseende å charteringen af köpe-, Lytes-, gåfvo och faste- bref på fast egendom
i städerne och på landet, äfvensom af skuldsedlar och andra handlingar,
hvilka i domstolarnes inlecknings-protocoll intagas, samt af bouppteckningar,
som till samma domstolar ingifvas, Häradshöftlingar och Rådhusrätter, de^förre
inom en månad efter slutade Ting i Domsagan, och de sednare för hvarje
qvartal inom enahanda tid, meddela fullständiga förteckningar, upptagande
alla derunder lagfarna köp, hvarå första uppbudet erhållits, samt beviljade
inteckningar och ingifne bouppteckningar, tillika med uppgift å köpare
och säljare samt fastigheter, hvarå första uppbudet meddelats; äfvensom beloppen
så väl af köpe- och inteckningssummorne, jemte behållningen i bonppteckningarne,
som det af vederbörande aflemnade stämplade papper,
hvarom bevis i afseende å beloppet borde af domaren eller domstolen
skrifvas på den handling, hvartill charta blifvit lemnad. Chartorne,
försedde, liksom nu sker, med påskrift, till hvilken handling de höra, borde,
såsom verification biläggas ifrågavarande förteckningar, hvilka sedermera skulle
inom ofvannämnde tid, vid dagabot, En R:dr, aflemnas till Konungens Befallningshafvande,
och sedermera, jemte landsboksräkenskaperna, insändas till
Kongl. Kammar Rätten, i ändamål att, på sätt med lysningssedlar till äktenskap
eger rum, uti Öfver-Revisions-Departementet undergå granskning.
I afseende på bouppteckningar, som till Öfver-Domstolarne och åtskillige
privilegierade domstolar ingå, ansåg Kongl. Kammar-Rätten lämpligast,
att dylika förteckningar, som här ofvan blifvit nämnda, åtföljde af det
bouppteckningarne bilagde stämplade papper, öfverlemnades omedelbart till
Kongl. Kammar-Rätten för hvarje år, inom en månad derefter; och som Häradshöfdingar
och Rådhusrätter redan hafva sig ålagdt att årligen upprätta
uppbudsförteckningar och ersättning endast för uppgörande af de i öfrigt föreslagne
förteckningarne sålunda kunde komma i fråga, hemställde Kongl.
Kam
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande, jV.-o 13.
25
Ka inmai-Rällen, alt denna ersättning malle bestämmas till 4 s^- ^:co lör
hvarje handling, som å samma förteckningar upptages att utgå af chartaj-sigillatae-medlen.
Angående charteringen af testamenten, var Kongl, Kammar-Rätten af
den mening, att då det, i följd af redan befintlige föreskrifter, ålåge vederbörande
uppbördsman att, i likhet med hvad för bevillning af testamenten
är stadgadt, sedan testamentet vunnit laga kraft, indrifva och redovisa den
chartee-afgift, som för testamentet belöper, men controll, att afgiften rigtigt
ingår, saknades vid Magistraternes och Kronofogdarnes räkenskaper för allmänna
kronouppbörden, borde årligen fogas fullständiga förteckningar, upprättade
i öfverensstämmelse med rapporterne angående testamentsbevillning,
och upptagande alla de testamenten, för hvilkas chartae-afgift borgen antingen
sedan föregående år finnes qvarliggande, eller under årets lopp blifvit
aflemnad, med anetckning om de förändringar, som under året egt rum, och
hvarpå liqviden i hvarje fall beror; samt att, till controll härå, vid hvarje
års landsbok borde fogas en af Lands-Contoret upprättad och underskrifven
förteckning å alla de under samma år af vederbörande uppbördsman utfärdade
bevis öfver de till dem aflemnade borgensförbindelser för omförmälde
chartae-sigillatas-afgift, som ifrån Domstolarne till Konungens befallningshafvande
inkommit, hvilket äfven borde vid Stockholms stads kronoräkenskaper
iagttagas, med åliggande för Kamereraren vid Öfverståthållare-embetet i krono-uppbörds-ärenden
alt sistnämde förteckningar upprätta; hvarigenom ÖfverRevisions-Departements-embetet
sattes i tillfälle att vaka öfver ifrågavarande
afgifts behöriga redovisning; och skulle å de chartae-sigillatae-medél, som
sålunda inflöte, ej mindre uppbördsmännen, än lands-contoren få beräkna
hvardera i procent såsom provision, på sätt dem för testaments-beviilningsmedel
redan finnes tillagdt,
Vidare, och då de för öfverträdelser af chartae-sigillatoe-författningen
hittills stadgade böter, vidalia de fall, då användandet af chartor till högre belopp
ifrågakommer, icke stöde i sådant förhållande till den fördel, som af charteringens
underlåtande kunde hemtas, att de uppfyllde det med dem åsyftade
ändamål, ansåg Kongl. Kammarrätten, att, på sätt åtskilliga andre länders
chartae-sigillatae-lagstiftning innehölle, den förändring i berörde hänseende
borde ega rum, att, med utsättande af ett minimum, böterna måtte
bestämmas til! viss andel af det chartas-sigllatae-belopp, som blifvit undanhållet;
och tillstyrkte Kongl. Kammar-Rätten, alt, i sådan händelse, böterna
Bih. till 11. St. Prot. 1844. 5 Sami. 1 AJd. 7 Haft. 4
26
Bcvilhiings-UtskotI(is Bt tänkande, N.-o 13.
måtte bestämmas lill 25 procent, uti de fall, som omnämnas i 14 § esta,
5:te och 6:te morn. af gällande chartae-sigillatae-förordning, och lill 5o procent
uti sådane fall, som aldra och 3:dje momenten af samma § omförmäla, dock
att de alltid skulle beräknas Lill minst det belopp, som uti nämnde § för
hvarje olika förseelse finnes bestämdt; och trodde Kongl. Kammar-Rätten att,
oin en dylik förändring i afseende å böternas beräknande vidtoges, böternas
fördelning skäligen kunde på det sätt förändras, att åklagaren af dem, liksom
af den försnillade chartans eller algi flens belopp, undiinge hälften, i
stället för hdelar, sorn nu finnes föreskrit vet.
På det icke tvekan eller osäkerhet måtte uppstå om fomin för afdömande
af de anmärkningar, som uti Kongl. Kammar-Rättens Öfver-RevisionsDe
partemen t kunde blifva författade vid dit in ående förteckningarne, ansågs
ett stadgande derom vara af nöden; och var Kongl. KammarRätten al
den tanke, alt alla hos Öfver-revisions-deparlemenlet uppkomne anmärkningar
i mål af förrberörde beskaffenhet borde, utan afseende på den person, emot
hvilken de voro ställde af Kongl. Kammar-Rätten pröfvas.
Slutligen och då otvifvelaktigt vore, att, i följd af de controller i afseende
på stämpladt pappers behöriga användande, hvilka sålunda blifvit föreslagne,
en icke obetydlig tillökning i Öfver-Revisions-departementets göromål uppliomme,
förbehöll Kongl. Kammar-Rätten sig att i händelse något serkild t anslag
skulle i och för granskningens behöriga verkställande befinnas nödigt, få
med underdånig hemställan derom inkomma.
Utskottet har tagit detta ärende under sorgfällig pröfning; och anser,
lika med Kongl. Kammar-Rätten, serskilde controller mot missbruk och underslef
vid charteringen af sådane handlingar, för hvilka afgilten är bestämd
att utgå i förhållande till beloppet af handlingens innehåll, i allmänhet och
hufvudsakligen vara af nöden, och alt denna controll, utan att chartan skiljes
från den original-handling, hvartill den hörer, lör att tjena till verification
derför, att eliar tre-a fgi flen blifvit både betald och rigtigt beräknad, icke kan
med full, tillförlitlighet utöfvas; och tillstyrker Utskottet,
alt principen af en så beskaffad controll måtte af Rikets
Ständer antagas.
Men enär charteringen af bouppteckningar, som ingifvas lill Öfver-doraslolarne,
genom dessa embetsverks sammansättning, är underkastad den tillsyn,
att något missbruk eller underslef der icke skäligen kan befaras, anser
Utskottet någon ytterligare controll i detta hänseende icke erfordras, utan
hemställer,
BewllnJngs-UtskotUls Betänkande, N.-o 13.
27
att vid charteringen af bouppteckningar, som lil! Öfverdomstolanie
ingifvas, hittills gal lande föreskrifter må tjena
lill ellenättelse.
DS salunda återstår att pröfva, hvilka af de handlingar, sorn till Under-domstolarne
ingifvas, eller dei ifrån expedieras, böra underkastas serskild
roul roll i afseende a charteringen, vill Utskottet forst fasta uppmärksamheten
vid de förhållanden, sorn i afseende u inteckning af skuldfordringsbevis
sig förete.
Utom den controll, domstolen har att å behörig chartering utöfva, förekommer
härvid, att berörde handlingar i allmänhet antingen atleinnas lill
de embets- eller andre förvaltnrngs-myndigheter, som meddela lån emot in
teckning
i fast egendom, eller ock löpa enskilde emellan, hvadan underlåten
chartering, sorn derigenom icke kan undgå att blifva upptäckt, svårligen
torde af domaren äfventyras, serdeles om böterna , på sätt Kongl. KammarRätten
föreslagit, blifva bestämde i förhållande till den undansnillade chartans
belopp ; och lärer dessutom en långifvare ogerna emottaga intecknad,
men icke charterad skuldförbindelse, då iian derigenom blottställer sig att,
derest skuldförbindelsen behöfver vid domstol eller executionssäte företes,
nödsakas sjelf bekosta del stämplade papper, hvarmed den skall förses;
hvartill slutligen kommer, att enahanda förfaringssätt synes böra iagttagas i
afseende å chartering af skuldsedel, som inlecknas, med den, som för utsökning
hos executorn företes, i hvilket sednare fall någon serskild controll
icke kan anses nödig.
På dessa grunder finnér Utskottet,
sig sakna skäl att tillstyrka den förändrade controll å
chartering af intecknade skuldebref, som genom chartans
skiljande från originalet skulle åstadkommas.
Till handlingar, hvilkas chartering genom denna åtgärd hufvudsakligen
skall controlleras, tror Utskottet deremot sig böra hänföra köpe-, gåfvo-, bytes-
och fastebref å fast egendom i släderne och på landet , morgongåfvobref,
köpeafhandlingar om lösören samt bouppteckningar, som lill underdomstolarne
ingifvas; och föreslår Utskottet,
att dessa nu uppräknade handlingar må underkastas ifrågavarande
serskilda controll.
Beträffande vidare det sätt, hvarpå granskning af de från original-handlingarne
skiljde chnrtornas rigliga belopp må lämpligast kunna verkställas,
så befarar Utskottet, att de af Kongl. Kammar-Rätten i della hänseende fö
-
28 Bevillnings-Utskollets Betänkande, N.o 13.
resla°na åtgärder icke skulle lemna den dermed afsetlda säkerhet mot misstag
och möjliga underslef, enär tillförlitligheten af de förteckningar, som
till Kongl. Kammar-Rätten skulle insändas, icke Klefve försäkrad med mindre,
än att Kongl. Maj:ts och Rikets Hof-Rälter tillika ålades att utur Härads-
och Rådhus-Rätternas dit ingående protocoller, till Öfver-RevisionsDepartementet
afgifva sammandrag, för alt emot förteckningarne från underdomstolarne
jemföras, — ett arbete, sorn Klefve af den vidlyftiga beskaffenhet,
alt det svårligen skulle, utan serskild vedergällning, kunna åläggas någon af
Hof-Rätternes tjenstemän; och skulle otvifvelaktigt äfven Öfver-RevisionsDepartementets
tjenstemanna-personal, för behörig granskning af alla dessa
förteckningar och sammandrag, behöfva förökas.
Då härförutan Under-Domare, i och för underlåtenhet af Författningens
föreskrifter, angående chartering af andre handlingar, än nu ifrågavarande,
hör vid den Öfver-Domstol, derunder han lyder, ställas under åtal,
men antagandet af Kongl. Kammar-Rättens förslag skulle häri för vissa fall
medföra en, efter Utskottets tanke, mindre formenlig förändring, likasom
Under- Domslolarnes förut serdeles trägna göromål derigenom kom me att
betydligt ökas, anser Utskottet sig, till förekommande af alla dessa olägenheter,
och för besparing af de mångfalldiga kostnader, som af samma förslag
Klefve en nödvändig följd, böra vördsamt föreslå ,
att den enklare och med lika , om icke säkrare, conlroll
förenade utväg, må antagas, att Häradshöfdingar och Råd
hus-Rätter,
samt Justitiae-Collegium och Förmyndare-Kammaren
i Stockholm, åläggas vid de renoverade exemplar
af protocoll och domböcker , som, inom förut bestämde
tider, skola till vederbörande Hof-Rätter insändas, foga
det stämplade papper, hvarmed omförmälde, i samma
protocoll och domböcker intagne eller beskrifne handlingar
skola förses , och att någon inom hvarje Hof-Rälts
Advocat-Fiscals-Contor anställd tjensteman, emot lämpligt
af chartas-sigillatae-mcdlen utgående arfvode, som Kongl.
Maj:t, efter det Hof-Rätterne blifvit i ämnet hörde, täckes
i Nåder bestämma, må blifva ålagd att granska charlome
och jemföra dem med de i meranämnde protocoll
och domböcker intagne handlingar; hvarefter åtal bör inför
Kongl. Hof-Rätten anställas å de felaktigheter vid
charteringen, som kunna upptäckas.
Bevillnings-Utskoltets Betänkande> N.-o 13.
29
För den händelse likväl, att det af Utskottet sålunda föreslagna sätt för
controllens verkställande skalle kunna anses öfverskrida gränsen af IdofRätlernas
befattningar, och af sådan orsak finnas vara mindre lämpligt, har
Utskottet, då en förbättrad controll är af behofvet högeligen påkallad, ansett
sig böra, utan afseende å flere här förut yttrade betänkligheter, alternativt
framställa det förslag,
att Häradshöfdingen och RådhiisRätter samt Justitiae-Collegium
och Förmyndare-Kammaren i Stockholm må åläggas
att, vid de till vederbörande Hof-Rätter ingående renoverade
exemplar af protocoller och domböcker, bifoga
ej allenast det stämplade papper, hvarmed de deri intagne
eller beskrifne, här ofvan uppgifne, handlingar skola
förses, utan ock serskilde förteckningar, upptagande samma
handlingars beskaffenhet och beloppet, hvarå de lyda,
jemte summan af det stämplade papper, som för hvarje
sådan handling blifvit erlagdt och att, sedan dessa förteckningar
blifvit i IIof-Rätternas Advocatfiscals-Contor
jemförde så väl med protocollen och domböckerna, som
med de insända chartac-beloppen, förteckningarna skulle i
Ad vocatfiscals-Contoren förses med bevis öfver deras vigtighet,
oell derefter från Hof-Rätterna öfverlämnäs till
Kongl. Kammar-Rätten, för att i dess Öfver-Revisions.
Departement underkastas den speciellare granskning , sorn.
för utrönande af rigtigheten utaf chartornas belopp, i förhållande
till handlingarnes innehåll , vore ytterst af nöden;
samt slutligen att, i händelse detta förslag blifver
antaget, så väl den af Kongl. Kammar-Rätten uppgifne ersättning
för förteckningarnes upprättande, sorn ock lämpligt
al Kongl. Majrt bestämmande arfvode för den i HofRätterna
och Kammar-Rättens Öfver-Revisions-Departeinent
skeende granskningen, måtte af cbartae-sigillatremedlen
utgå.
Hvad Kongl. Kammar-Rätten åter, på sätt här ofvan finnes anfördt, i
fråga om ytterligare controll öfver stämplade pappersafgiftens för testamenten
behöriga utgörande, föreslagit, anser Utskottet sig böra till alla delar biträda
och hemställer alltså ,
att Rikets Ständer måtte, med antagande af samma för
-
30
BcvU/nings-Utskottes Betänkande, N:o 13.
sing, bifalla, att af de chartce-sigillatEe-medel , som för
testamenten utgå, så väl Uppbördsmännen, som LandsContoren,
må för uppbörden och redovisningen, likasom
för lestaments-bevillnings-medlen, hvardera lå beräkna sig
tillgodo 2 procents provision.
Vidkommande sedermera Kongl. Kammar-Rättens förslag till förändrade
bötesbestänimelser uti i4 §, 1, 2, 5 och 6 mom. af nu gällande författning,
äfvensom fördelningen af samma böter, så anser Utskottet sig böra
lil Is ty ika,
alt samma förslag må i nämnde delar af Rikets Ständer
antagas;
hvaremot och enär det, enligt 3 mom. \ l\ §, för vederbörande Presterskap,
som i afseende å charlering af lysningssedlar beträdas med någon förseelse,
nu stadgade bötesansvar 6 R:dr 3a sk. B:co synes icke skäligen böra deröfver
höjas,, helst något uppsåtligt underslef i della hänseende icke lärer vara
att befara , Utskottet föreslår,
att det i sistomförmälde moment bestämde bötes-ansvar
må oförändradt bibehållas, och fördelningen af de, enligt
samma moment, utgående böter, verkställas, på sätt hittills
egt rum.
!7- §•
Herr ;1. N. Lagerstedt har inom Vällofl. Borgare-Ståndet föreslagit,
att, — då uti 1 mom. af förevarande § finnes stadgadt, alt embetsverk och
embetsman erhålla det för utöfningen af deras embete erforderliga stämpla
de
papper, men ingen föreskrift funnes, som ålägger desse embetsverk eller
embetsman alt ställa borgen, emedan 5 mom. endast innehåller, att hvar
och en, som på credit emottager stämpladi papper lill försäljning, bör borgen
derföre stalla , — det måtte stadgas, att en hvar, som på credit får
emottaga stämpladt papper, skall derförinnan lemna vederhäftig borgen, och
att ordet ”försäljning”, må från 5 mom. uteslutas; samt att, enär en hvar
sålunda bör aflemna borgen för det stämplade papper, som från Ränterien
erhålles, och följaktligen måste fullgöra samma skyldigheter, som försäljningsman,
billigheten fordrade, att äfven embetsmännen få tillgodonjuta enahanda
rättigheter, nemligen att beräkna sig till godo försäljningsprovision, serdeles
sorn det måste vara Staten likgiltigt, om utsedde försäljningsman eller embetsmännen
utlemna stämpladt papper till allmänheten.
Bevillnings-Utskottets Betänkande > N:o 13
31
Då det för Statens säkerhet är nödigt, att stamphult papper icke till
någon, utan emot borgen, på credit utlemnas, samt på cle i öfrigt af motionären
anförde grunder, finner UtskoLtet sig böra tillstyrka,
alt stamphult papper icke må , vare sig till embetsverk
eller embetsman , annat än mot borgen , på credit utlemnas,
och alt de embetsverk och embetsman , sorn,
äfven i och för utöfningen af embetet, till allmänheten
föryttra stamphult papper, må derå åtnjuta vanlig försälj—
nings-provision.
I sammanhang härmed och då erfarenheten sedan sistförflutna Riksmöte
visat, att veder'häftige chartae-sigillalae-försäljningsmän, sorn vid tingsställen,
under pågående ting, tillhandahålla allmänheten stamphult papper, icke kunnat
af Konungens Befallningshafvande utses, utan att, derest icke domaren,
såsom tillförene egt ruin, dermed rättsökande Lill hanel aga It, ståmpladt papper
icke varit vid tingen att tillgå; anser Utskottet sig föranlåtet hemställa,
att det i 1835 års och äldre chartae-sigillatae-författningar
i 17 §. r morn. för Domare stadgade åliggande att
vid ting och andre förrättningsställen vara försedde med
stamphult papper till försäljning, åter må uti författningen
införas, och att, såsom följd häraf, föreskriften i 4
morn. af samma alt de inom taxerings-districten utsedde
chartae-sigillatae-försäljningsmän ovillkorligen böra
under pågående ting inom districtet vid tingsställena
hålla allmänheten stamphult papper tillhanda, från författningen
uteslutes.
Slutligen och då det olvifvelaktigt vore utan ändamål, att Rikets Ständer
inginge i öfverläggning om redactionen af i i och följande §§ uti författningen,
hvilka angå conlrollen öfver afgifternas behöriga utgörande, samt
stämplade papperets försäljning och redovisning, helst föreskrifterna härom
dels äro beroende af den princip för förändrade controller, som Rikets
Ständer och Kongl. Majrt må tinna för godt att antaga, dets ock, till följd
af redan vidtagne åtgärder, såsom i afseende å chartae-papperets förfärdigande
och stämpling , tarfva förändringar, hland annat, i fråga om beloppet,
hvarmed maculeradt stämpladt papper vid invexling skall betalas, till hvilka
Utskottet, i saknad af fullständig kännedom om förhållandena, icke tilltror
sig kunna uppgöra något antagligt förslag, samt dessutom, elter Utskottets
tanke, de flera spridda stadganden , som i serskilda författningar
32
Bevillnings-Ulskottets Betänkande^ N.-o 13.
angående della ämne förekomma , böra, så vidt samma stadganden ännu tjena
til! efterrättelse, i den blifvande cbarlae-sigillatae-förordningen införas;
tillstyrker Utskottet Rikets Ständer
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla sina åsigter
om de hufvudmoment, hvarifrån förändrade conlroll
föreskrifter
böra utgå, samt tillika underdånigst begära,
det Kongl. M aj:t täckes i den blifvande chartffi-sigillatasförfattning
låta, i fråga om controllen och de flere i ii
och följande §§ af nu gällande författning befintliga reglementariska
stadganden , dels införa sådana förändrade
bestämmelser, sorn må linnas af behofvet påkallade, dels
ock Lill allmän kännedom och efterlefnad sammanföra alla
i serskilde författningar nu upptagne stadganden , sorn
angå stämplade papperets uppbörd, förvaltning och redo1
visning. Stockholm den 9 December 1844*
Reservationer.
Åf Herr Grefve Cronhielm, P. ”Oaktadt, vid tillämpningen af det inom
Utskottet fattade beslut att, för vissa olika handlingar, som böra med
stämpladt papper förses, på ett ställe och i en summa, från nu gällande förr
fattnings 5:te och io:de §§, sammanföra de olika charterings-bestämmelserne,
sig mera åskådligt än förut visat, att fullmagter och resolutioner å åtskillige
embeten, tjensler och värdigheter redan för närvarande äro belagde med
stämpladt papper till ett högst betydligt och troligtvis inom andra länder
oerhördt belopp, har Utskottet dock icke tvekat att ännu vidare, med ända
från 20 till 60 procent, höja charteringen å vissa deribland. Jag reserverar
mig mot detta förfarande, såsom varande icke allenast obilligt, utan äfven
utgörande ett indirect ogillande eller motverkande af de Kongl, prerogativens
begagnande. Jag anser, alt Utskottet bade bordt egna mera uppmärksamhet
åt Herr Rosenblads motion i denna del. På sätt denne motionär
anfört, visar sig, vid granskningen af de för olika fullmagter gällande
cliarterings belopp, de största anomalier, till betydlig del föranledde af
den omständighet, att, vid befordran från en grad till en annan, detta belopp
bestämmes elter hela den nya lönen, och icke, såsom billigheten tjmkts
fordra, uteslutande efter den tillökning i inkomst, tjenstemannen genom den
vunna befordran erhållit. Så t. ex. betalar en lill 3:dje Major befordrad
Cap
-
