# ID: svediakorp-gov2129
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 46,624
# sentences: 1,510
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Siats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o g^. i5
eller Altona redan blifvit eller komme alt snart blifva väsendtligt förbättrad,
Öfver-Post-Direetörs-Embelet icke kunde tillstyrka bifall till Götheborgs
Handels-Societets omförmälde ansökning; bade Kongl» Maj:!, genom Nådigt
Bref af den 17 Maji sistlidne år, förklarat, att, vid de för handen varande
förhålland en, någon vidare åtgärd i afseende å nieranämnde Postcommunication
ej kunde då för närvarande egu rum, till följd h vara (Götheborgs
Handels-Societets berörde anhållan jemväl förfölle.
Derefter har uti Januari månad innevarande år bemälde Handels-Societet
å nyo inkommit till Kongl. Maj:t med underdånig ansökning om återställande
af den upphörde Augbåts-commuuicationen emellan Götheborg och
Hull samt föreslagit, att den skulle med Svenska Postverkets Ångfartyg besörjas.
Hördt öfver denna ansökning, har Öfver-Post-Directörs-Embetet uti
den 21 sistlidne Februari afgifvet underdånigt utlåtande densamma afstyrkt,
hufvudsakligen på den grund, att dea förra .communicationen icke medfört
mot kostnaderne svarande fördelar, och att Post-Verkets närvarande och för
framtiden påräknade disponibla tillgångar vore för ändamålet otillräckliga
och dessutom behöfdes för de inrikes postcomrrmnicationernas utvidgande;
dock har Kongl. Maj:t, så vidt Utskotten hafva sig bekant, ännu ickeafgjort
Götheborgs Handels-Societets sistberörde underdåniga anhållan.
* Utskotten måste visserligen medgifva, att én direct postgång emellan Götheborg
och England är för Sverige nyttig, men då Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet
redan blifvit fästad å denna fråga och densamma för närvarande
är på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning beroende, samt hvad serskildt beträffar
motionärens hemställan, att anslag af postmedlen måtte för ändamalet beviljas,
öfverskottet af dessa medel, efter afräkning dels af Statsverkets deraf
påräknade inkomst, dels af utgiftsbeloppet för Postförvaltningen redan är
stäldt till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition för postcommunicationernes förbättrande
och utvidgning, hvadan Kongl. Maj:t är i tillfälle att, med användande
af berörde öfverskottsmedel, derest de dertill skulle lemna tillgång,
bereda den af motionären åsyftade communicationens öppnande, finna Utskotten
sig icke böra tillstyrka,
att Herr TVcerns ofvannämnde motion må för närvarande föranleda
till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 20 Mars 1845.
Bih. till R, St. Prot. 1845. 4 Sand., a Afd. ig Haft. 4
i(5 S:ati- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottens Utlåtandej N-o qS.
N:o 95.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 26 Mars, kl. 2 e. m.
XJtlåtandet i anledning af l/väckt fråga om underhållande af
Hallsnäs Bro.
Uti en hos Hederv. Bonde-Ståndet väckt, till Utskotten remitterad, motion,
har Riksdags-Fullmägligen Anders Johan Sandstedt från Jönköpings Län
anfört: att, vid en år 1684 hållen ekonomisk commission blifvit beslutadt,
att den i Westra Härad af Jönköpings Län belägna gården Hallsnäs skulle
åligga att öfver det dervid belägna sund fortskaffa resande, äfvensom att
underhålla färjestaden, jemte de för öfverforslingen behöfliga farkoster, einot
åtnjutande af frihet från rotering; att berörde åliggande ock fullgjordes
till år 1717, under loppet hvaraf dåvarande egaren af Hallsnäs uppbyggde
öfver sundet en bro, hvilken sedermera] underhållits af Hallsnäs egare ända
till 1818, då, sedan bron blifvit af vattuflöde i grund förstörd och bortförd,
Enkefru Gustafva von Steyern} såsom egarinna af Hallsnäs, hos Konungens
Befallningshafvande i Länet förklarat, att hon icke ansåge sig pligtig attén
ny bro uppbygga, samt anhållit, att nödige åtgärder måtte vidtagas för återställande
af bro öfver berörde sund, såsom för hela orten oumbärlig; att, i anledning
häraf och efter verkställd undersökning af Härads-Rätten, Konungens
Befallningshafvande den 17 December 1818, jemte förklarande, att
Häradet icke borde besväras med brobyggnaden, helst det vore endast Ramquilla
derinom belägne Socken, för hvilken farten öfver sundet vore oundgänglig,
ålagt egaren af Hallsnäs att öfver sundet hålla färja] och derjemte
yttrat, att, om Ramquilla socken, skulle finna brobyggnad nödig, hela socknen
boide deri deltaga; att Kongl. Karamar-Collegium likväl genom Utsiag
den 28 Juli 1819, som af Kongl. Maj:t i Nåder blifvit faststäldt, upphäft
Konungens Befallningshafvandes Utslag och befriat Enkefru v. Steyern från förenämnde
besvär, emot det att hon, enligt sitt erbjudande, för hemmanet
Hallsnäs efter dess mantal, inträdde i ordentlig rotering, i likhet med andra
hemman i orten; och öfverlemnade Kongl. Kammar-Collegium tili Konungens
Befallningshafvande att, efter vederböraudes hörande och föregången
laga undersökning, vid Härads-Rätten i orten pröfva och genom Utslag sig
utlåta, hvem som åläggas borde antingen att bro olver sundet bygga och underhålla,
eller ock färja der anskaffa och dermed vägfarande betjena; alt, efter
ytterligare hos Härads-Rätten skedd undersökning, Konungens Befäll
-
Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Ulskollcns Utlätandej iV.-o $5. a7
ningshafvande, genom Utslag den 28 Augusti 1821, förordnat, alt ny bro
borde byggas öfver Hallsnäs sund, och att kostnaden derför skulle utgöras
af hela Westra Härad, med iagttagande, att hvarje hemman i Ramquilla
socken toge del i kostnaden dubbelt emot Häradets öfrige hemman, äfvensom
Ramquilla socken ensamt skulle framdeles underhålla bron; men att,
sedan Kongl, Kammar-Collegium, dit frågan genom besvär fullföljdes, meddelat
Utslag och deruti förklarat, att Ramquilla socken ensam skulle bestå
kostnaden för en färja öfver det ifrågavarande sundet, Kongl. Maj:t slutligen
den 6 April 1824 ändrat Kammar-Collegii sistberörde Utslag och förordnat,
att bro skulle bjqjgas öfver sundet af samtlige Westra Häradsboer
gemensamt; dock att Ramquilla socknemän skulle taga dubbel lott i kostnaden
och i framtiden besörja brons underhåll; samt att, sedan alla socknarne
i Häradet, med undantag af Ramquilla, sökt, men icke erhållit, tillåtelse
att uppbryta en ny väg, i stället för att uppföra oftanämnde bro,
hvars längd vore 149 alnar, skyldigheten i afseende å brons uppbyggande
blifvit af Häradet fullgjord ; och har motionären, som, både af egen öfvertygelse
och sina committenters önskan, funnit sig uppmanad att medverka
till den lindring i förenämnde besvär, hvilken billigheten ansetts kräfva,
föreslagit, att, vid omförmälde förhållanden och då snart förestode en total
ombyggnad af ifrågavarande nära förfallna bro, till byggandet och framtida
underhållet deraf måtte få användas årliga hemmantalsräntan af ofvannämnde,
tillförene från rotering befriade, men nu till |:dels mantal roterade
hemmanet Hallsnäs.
Utskotten hafva tagit denna motion i öfvervägande, men som, efter
hvad motionären sjelf uppgifvit, Kongl. Maj:t, genom Utslag af den 6 April
1824, förklarat, att bro skulle byggas öfver sundet vid Hallsnäs af samtlige
Vestra Häradsboer gemensamt, och att Ramquilla socknemän borde taga
dubbel lott i kostnaden samt i framtiden besörja brons underhåll; alltså
och då denna skyldighet i laga ordning tillkommit, samt motionären icke
föregifvit, än mindre ådagalagt, att samma skyldighet skulle hafva blifvit
utan skäl Westra Häradsboer ålagd eller vara af någon serdeles betungande
beskaffenhet, så att nämnde menighet icke utan hjelp kunde den fullgöra;
få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att berörde motion måtte förfalla.
Stockholm den 20 Mars 1845.
28 Stats- samt Allm. Besv.- och Eaon.-Utskot ens Utlåtande, N.-o 96,
Reservation.
Af Anders Johan Sandstedt: ”Emot Höglofl. Stats- och Ekonomi
Utskottens
betänkande, rörande uppbyggandet och underhållandet af Hallsnäs
bro, får jag mig reservera. Jag har i min motion yrkat, att endast hemmanstalsräntan
eiler roteringsalgiften af hemmanet Hallsnäs skulle komma
nuvarande Westra Härads brohållare till godo, helst hemmanet var befriad!;
från nämnde roteringsafgift under den tid, då detsammas egare ensamt underhöll
bron. Sedan, år ISIS, bron blifvit genom vattenflöde borttagen,
blef bela Westra härad ålagdt brohållningsskyldigheten; och jag anser således,
att Höglofl. Utskotten icke bordt frånkänna nuvarande brohållare en
mot berörde skyldighet svarande förmon, serdeles som Staten icke tillförene
haft någon rotefrihetsafgift att påräkna af Hallsnäs. Genom bifall till
min motion skulle hvarken Staten eller Hallsnäs blifva förnärmade, utan
förenämnde urgamla frihet, som förr tillkommit Hallsnäs för byggandet och
underhållandet af bron, komma de nuvarande brohållare till godo.
I anseende härtill anser jag Utskotten hafva bordt tillstyrka motionen,
hvilket, efter min tanka, varit öfverensstämmande med både rätt och billighet.”
N:o 96.
Alik. till Exp.-Utsk. d. 16 Mars, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion om upphörande af eller
lindring uti de Consulad-afgifter, som erläggas för
Svenska fartyg, äfvensom inskränkning uti afgiften till
Engelska Kyrkan i London.
Af Vällofl. Borgare-Ståndet har blifvit till Utskotten remitterade följande,
omförmälde ämnen rörande, motioner:
l:o af Herr Paul Berg, som, med anledning af den för skeppsrörelsen
för närvarande rådande dåliga conjunctur och de alltför stora omkostnader,
som drabba Svenska sjöfarten, till vinnande af lindring i dessa kostnader,
föreslagit, att Consulad-afgiften för Svenska fartyg måtte, om icke
alldeles upphöra, åtminstone nedsättas i likhet m.ed hvad Norrska fartyg
betala, äfvensom att den afgift till Svenska Kyrkan i London, sam nu er
-
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Uskotten; Utlåtande j IV.-o <j6. 29
lägges för hvarje Svenskt, till England ankommande, Cai tyg, hädanefter icke
måtte belasta andre sådane fa 1 tyg, än deni, som ingå till London, hvilkas
besättningar kunna komma i tillfälle att besöka nämnde Kyrka; och
hafva flera af Borgare-Ståndets Ledamöter sig i denna motion förenat;
2:o af Herr Carl Valleysom anfört: alt, utom det en viss afgift för
Svenska fartyg, sorn passerade Öresund, måste i Helsingör till en främmande
Stat erläggas, en ytterligare afgift, genom Kongl. Maj:ts och Rikets CommerceCollegii
Circulaire den 31 Maj 1839, blifvit påbuden för Svenska fartyg, som endast
för Sundska Tullens elarerande aulöpte Helsingör och ej gick inrikes orter
emellan, hvilken sednare afgift, som tililtomme Cousuln, utgjorde för däckadefartyg
öfver 10 läster 2 B:dr Svenskt Banco och för odäckade öfver samma lästetal
1 H:dr berörde mynt; att det likväl måste förefalla hvar och en orimligt,
att Consulad-afgift erlades på en plats, der hvarken lossning eller lastning
egde rum, der Consulns biträde icke vore af nöden, och der den
Consul, som åtnjöte afgiften, icke ens bodde ; och att, enligt motionärens
åsigt, hvarje band, som tryckte handeln och sjöfarten, utan att medföra
något motsvarande gagn, borde undanrödjas; och har motionären alltså föreslagit,
att omförmälde Consulad-afgift måtte upphöra, utom i det fall, att
Skeppare å fartyg begärde ocb begagnade Consulns biträde antingen för tullens
elarerande eller annat ändamål.
Dessa motioner hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och hvad först
angår det framställda förslaget om upphörande af eller nedsättning uti Consulad-afgiften;
så få Utskotten upplysa, delsalt, till följd af Kongl. Brefvet den
29 Juni 1833, och Kongl. Commerce-Collegii Circulair den 31 Maj 1839,
Svenske ocb Nori ske Consulerne i allmänhet äro berättigade att af hvarje
Svenskt fartyg, som inom deras Embetsdistrict antingen lossar eller intager
ny last eller både lossar och lastar, uppbära i Consulad-afgift Riksdaler
Hamburger Banco, Spansk Piaster eller deremot svarande belopp i landets
mynt för hvarje svår läst af fartygets drägtighet efter mätarebref; varande
likväl från nämnde allmänna stadgande undantagne Consulen i Helsingö',
i det fall, hvarom serskildt vore förordnadt, samt Svenske och Norrske
Consulerne i Stora Brilannien, S:t Ybes, Cadix, Alicante, Genua och
Livorno, under iuuehafvarnes tjenstetid; dels ock att Rikets Ständer vid sista
Riksdag, enligt underdånig skrifvelse af den 3 Mars 1841, N:o 254',
med anledning af derom väckte frågor, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit:
l:o att Kongl. Maj:t måtte i Nåder anbefalla Consuiad-afgifternes uppbärande
å alla orter, i fullkomligaste likhet för Svenska och Norrska fartyg,
3o Stuts- samt Allm. Besv. och Ekon.-V'iskottens
så att för Svenska fartyg, sora betalade Consulad-afgift, ingen lösen eller
expedilious-afgift för erforderlige documenter derjemte skulle få uppbäras,
samt att dea ditintills i Helsingör utgående serskilda afgift af 2 R:dr för
däckade oell 1 R:dr Banco for odäckade fartyg måtte alldeles upphöra;
2:o att der löner på Stat voro för Consulerné anvisade, Consulad-afgifterna
måtte komma att, i moa derefter, antingen nedsättas eller alldeles
upphöra;
3:o att med serskildt fästadt afseende å Svenska sjöfartens betungande
å de orter, der Consulad-afgifterne ännu beräknades efter äldre serskilda
Författningar, Kongl. Majrt måtte i Nåder anbefalla en skyndsammare allmän
verkställighet af Kongl. Brefvet den 29 Juni 1833, och, om seiskilde
anslag för sådant ändamål skulle erfordras, derom till Rikets Ständer aflåta
Nådig Proposition; samt
4;o att Kongl. Maj:t täcktes i Nåder anbefalla ej mindre nu gällande
Consuls-Stadgas, än ock den för Consulerne meddelade Sportel- och Expeditions
taxas öfverseende och omarbetning ide delar, der sådan, enligt hvad
Rikets Ständers skrifvelse innehåller, blifvit ifrågasatt, eller i öfrigt kunde
finnas vara af behof vet påkallad.
Efter föredragning af denna Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, har
Kongl, Maj;t, genom Remiss af den 7 April 1841, infordrat Kongl. Comroerce-Coliegii
utlåtande i ämnet, men detta har ännu icke till Kongl.
Maj:t inkommit; dock hafva Utskotten från bemälde Collegium erhållit
uppgift derom, att ärendet, som fordrat en vidlyftigare beredning, genom
inhemtandet af yttranden och upplysningar från Svenska Consuler på utrikes
orter, numera är färdigt att i Collegium föredragas.
Som nu ifrågavarande ärende redan utgör föremål för Kongl. Maj:ts
Nådiga uppmärksamhet, samt Kongl. Maj:t tvifvelsutan lärer i Nåder fatta
det beslut, hvartill omständigheterna föranleda samt Kongl. Maj:t kan finna
nyttigt; få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att motionerna i denna del ej måtte för närvarande förauleda till
någon Rikets Ständers åtgärd.
Hvad sedermera vidkommer det framställda yrkandet, att den afgift
tili Svenska Kyrkan i London, som nu erlägges för hvarje Svenskt till
England ankommande fartyg, och hvilken lärer uppgå till 3 pence per
läst för fartyg, som lossa eller lasta i London samt till 2 pence per läst,
då fartygen besöka andra hamnar i Stor-Brittanien och Irland, hädanefter
ej måtte belasta andre sådane fartyg än dem, som ingå tili London; så,
ehuru Utskotten visserligen anse nödigt och Svenska Nationen värdigt, att
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskoitens Utlåtande, N.o 96.
nämnde Kyrka vidmagthålles, helst ej allenast ett betydligt antal Svenska
sjömän, utan äfven andre Svenskar, besöka London och der stundom en
längre tid sig uppehålla, så kunna dock Utskotten icke finna någon billiglietsgrund
derför, att de fartyg, sorn besöka andra ställen i England, än
London, och hvilkas besättningar icke äro i tillfälle att begagna sig af Kyrkan,
skola betungas med berörde afgift. Vid sådant förhållande, och för
att i någon mon bereda lindring i omkostnaderne för sjöfarten på England,
få Utskotten tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder förklara, att den afgift, som,
enligt nu gällande författning, bör för alla till England ankommande
Svenska fartyg erläggas till Svenska Kyrkan i London,
måtte för dem, som icke anlöpa denna hamn, upphöra.
Stockoholm den 20 Mars 1845.
Reservation:
Af Herr Grefve Sparre: ''Emot det af sammansatta Utskotten fattade
beslut om befrielse för de fartyg, som besöka England, utan att gå till
London, från erläggande af den hittills stadgade ringa afgiften 2 pence
per läst, till underhåll af Svenska församlingens i London Kyrka, får jag
anmäla min reservation. Dä i vårt land, enligt regeln, församlingarne
sjelfva underhålla sina Kyrkor, men, i fal), som detta, der den i ett främmande
dyrt land varande lilla församlingens ständiga medlemmar sannolikt
icke mäkta med att ensamme underhålla kyrkan, så torde denna förbindelse
lämpligast böra delas af dem, som, till följd af deras gemenskap
med Landet, kunna anses hafva intresse i församlingens bestånd; och då,
enligt hvad kändt är, berörde församling, till största delen, består al sjömän,
hvilka någon tid äro och sedan upphöra att vara medlemmar af församlingen,
så synes det icke obilligt, alt bidrag till Kyrkans underhåll lemnäs
af dem, som idka sjöfart och handel på England, samt således, om
oekså deras skepp icke hvarje gång gå till London, dock, såsom föranlåtne
att sjelfve eller genom andra besöka landet, måste anses intresserade af,
att en Svensk församling derstädes finnes, och företrädesvis i den stad af
Riket, der affärerne äro concentrerade. Jag förutser den följd af berörde
32 Stafs- samt Allm Resv- och Ekon -Utskottens Utlåtande, N.o gj.
beslut, om det skulle blifva Rikets Sländers, att vid nästa Riksdag komme
att begäras ersättning af Ständerna för den, sannolikt oumbärliga, inkomst,
sorn sålunda komme att fråntagas Kyrkan; och då jag icke inser någon förbindelse
för Stats-Verket att, i strid med den ofvan antydda allmänna
principen, genom directa bidrag underhålla denna Kyrka, så måste jag,
till dess en lämpligare norm for Utgörande af bidrag till delta ändamål
ulfinnes, tillstyrka bibehållande af den nuvarande afgiften.”
Uti denna reservation hafva Herr Baron Cederströmj Herr Biskop
Hedren, Herr Doctor Hallbeck och Herr Prosten Odelberg instämt.
N:o 97.
v
Arik. till Exp.-Utsk. d. 2g Mars, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af återremiss af Betänkandet Nio 38,
angående personliga skydds af giftens användande till Folkundervisningens
befrämjande.
Enligt från Riks-Stånden ankomna Protoco!Is-Utdrag, har Hederv. Bon*
de-Slåndet bifallit, men Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Högv. Preste-Ståndet
och Vällofl. Borgare-Ståndet återremitterat omförmälte Betänkande
N:o .38, på grund af Följande anmärkningar, nemligen: att, på sätt
åtskilige vid Betänkandet fogade reservationer jemväl innehålla, det vore
stridande emot 62 och 64 §§. Regerings-Formen att, enligt Utskottens förslag,
till fyllande af commuuala behof, omedelbart anslå någon del af den
Allmänna Bevillningeiij enär densamma derigenom undandroges Kongl. Maj:ts
disposition; -— att, då Kongl. Maj:t, uti Dess Nådiga Proposition, icke äskat
högre anslag till folkundervisningens befrämjande, än 80,000 R:dr, högre
summa icke eller borde, i saknad af tillförlitliga upplysningar om dess behöflighet,
af Rikets Ständer anslås; —- att, med antagande af Utskottens förslag,
medlens fördelning blefve ojemn och icke motsvarande de serskilde
Församlingarnes behof, emedan somliga fingo för mycket, andra för litet; —
att de Församlingar, som redan hafva ordnadt Skolväsende, måtte, efter vederbörlig
anmälan, få använda ofverskottsmedlen till andra communala behof,
Statt- samt Bevillnings-Utskottens Utlåtandej N.o
33
hoF, såsom slöjdskolor, arbetsinrättningar, m. m; —• att redan bevilljade
anslag till församlingarne borde fortfara, jemte de nu föreslagne afgifter;—
alt, i sammanhang med nu ifrågavarande föreskrifter, uttryckligen måtte
bestämmas, att den i 4 §. af 1842 års Kongl. Stadga omförmälda personliga
afgift kommer att försvinna; — att till undvikande af de olägenheter,
som kunde uppkomma derigenom, att Uppbördsmännen skulle directe till
Skoistyrelserne öfverlemna influtne medlen, det måtte föreskrifvas, att medlen
inlevereras till Landtränterien och derstädes få af Skolstyrelserna lyftas;
— äfvensom att ifrågavarande medel måtte ingå till Stats-Verket och
sedermera fördelas emellan de församlingar, hvilka af understöd till Skolväsendets
ordnande vore i behof.
Utskotten hafva tagit dessa anmärkningar under sorgfälligt öfvervägande;
och ehuru till stöd för Utskottens åsigt, att ifrågavarande förslag icke
står i strid mot förenämnde §§. Regerings-Formen, förekommit, att BondeStåndet
godkänt samma förslag och att proposition till bifall å detsamma
blifvit inom Borgare-Ståndet af Talmannen framställd, hafva Utskotten likväl,
till undvikande af all tvätydighet i detta hänseende och på det ändamålet
icke måtte förfelas, trott sig böra så vida frångå det formella af förslaget,
att detsamma icke i något hänseende må, såsom Grundlagsvidrigt,
kunna förkastas.
Utskottens åsigt, alt hvarje arbetsför medlem i samhället bör genom
personlig afgift bidraga till det uppväxande slägtets undervisning, har af
Rik-Ståndens samtlige Ledamöter, som i frågan sig yttrat, blifvit hyllad,
likasom nästan enhälligt antagits, att för folkundervisningens behöriga ordnande
den af Utskotten föreslagne anslagssumma i allmänhet är fullt behöfflig,
om ej otillräcklig; hvadan Utskotten icke torde behöfva ingå i serskild
vederläggning af anmärkningen, att hösre anslag, än det af Kongl.
Maj:l äskade, icke borde beviljas; och anse Utskotten sig i det redan afgifne
utlåtandet hafva fullständigt ådagalagt, att någon jemnare fördelning af
understöd lill folkundervi* ningen icke gerna kan åstadkommas, än derigenom
att hvarje skoldistrict erhåller medel sig anslagne i förhållande till
den derinom varande folkmängd, som af undervisningen har behof; hvarföre
något vidare yttrande, i anledning af den häremot framställde anmärkning,
icke torde erfordras, äfvenså litet som i afseende på åsigten, att medlen
borde ingå till Stats-Verket och derifrån fördelas emellan endast de
församlingar, som af understöt! vore i behof.
På grund häraf och då Utkotten haft för afsigt att, endast i forhållanBih.
lill R. St. Prot. 184S. 4 Sami. a AJd. ig Haft. 5
34
Stats- samt Bev illnings-ULskoltens Vtlåtandej N.-o gj.
de till personliga skyddsafgiftens; nedsättning, för folkundervisningens befrämjande
föreslå någon ny afgift, hvilket, efter Utskottens tanka, i annat
fall skulle i landsorterna mötas af mycken ovilja och måhända äfven svårligen
af Rikets Ständer antagas, få Utskotten, med erkännande af de olägenheter,
hvilka kunde uppkomma derigenom, att Skolstyrelserna skulle directe
af Uppbördsman nen emottaga de till folkundervisningens befrämjande uppburne
medel, sålunda förändra sitt förut afgifna förslag, att Utskotten hemställa:
<7)
att, i den mon den personliga skyddsafgiften blifver af Rikets
Ständer, efter serskildt, af Bevillnings-UtskotteJ; föranledt, beslut,
vid denna Riksdag nedsatt, ett mot samma nedsättning svarande
belopp skall till folkundervisningens befrämjande inom hvarje församling
anslås och utgå, dock ej högre än 12 sk. för man och
6 sk. för qvinna;
b) lika afgift, som till följd häraf skall utgå af mantalsskrifne personer,
bör äfven utgöras af gemenskapen vid Arméen och Flottan;
c) att desse medel skola i sammanhang med Krono-Uppbörden
uttagas oell lefvereras i Ränterien samt derifrån, efter skeende reqvisitioner,
aflemnas, för landet, till församlingarnes Skolstyrelser,
och för Städerne, till vederbörande, som hafva Städernas allmänna
folkundervisning om händer; och
att dessa medel må redovisas på samma sätt, som församliugarnes
Fattigmedel.
Hvad vidare angår anmärkningen, att i de församlingar, som redan
ega ett ordnadt skolväsende, möjligen blifvande öfverkottsmedel borde få
till andra communala behof användas, så och då, å ena sidan, under elis—
cussionen inom Preste-Slåndet blifvit upplyst, att åtskillige församlingar
finnas, hvilka genom enskilde donationer redan blifvit försedde med fullt
utbildade Folkskolor, men, å den andra, åter förekommer, att, derest ett
oinskränkt medgifvande lemnades, att blifvande öf versketts-medel finge
till andra communala behof användas, detta möjligen skulle föranleda
lill missbruk, hafva Utskotten funnit betänkligt att i vidsträcktare mon
frångå sitt förut afgifne yttrande härom, an att Utskotten tillstyrka:
att de församlingar, som efter bepröfvande af vederbörande
Landshöfding och Biskopp, finnas hafva folkskolor så fullständigt
organiserade, som 1842 års Kongl. Stadga ytteist påbjuder, må,
uppå anmälan och bemäide vederbörandes dertill lemnade bifall,
använda möjligen varande öfverskottsmedel tili fattiga barns un
-
Siats- samt Bevillnings-Uiskotlcns Utlåtande, N.-o 9J.
35
derhåll vid Skolorna, äfvensom till inrättande af Slöjdskolor och
öfverhufvud sådane anstalter, hvarigenom samma församlingars
ungdom må bibringas undervisning i handaslöjder och näringar till
deras framtida utkomst.
Beträffande slutligen frågan, dels huruvida de församligar, hvilka redan
blifvit tilldelade Statsbidrag till skolväsendets ordnande, böra vid dessa bidrag
framdeles bibehållas, dels ock om föreskriften i 4 §. af Kongl. Stadgan
den 18 Juni 1842, angående de personliga afgifter, hvilka församlingarne
ega att i omförmälde hänseende sig åtaga, bör utgå; så och då,
på sätt Utskotten i sitt föregående utlåtande yttrat, Stats-Utskottet kommer
att, för de fall, der de nu föreslagne afgifterne icke blifva för ändamålet
ti 11 räck 1 ige, om serskildt anslag afgifva yttrande, samt den i berörde
4 § varande föreskrift endast är vilkorlig, enär den till sin tillämpning beror
derpå, huruvida andra tillräckliga medel äro att tillgå eller icke, anse
Utskotten
dessa anmärkningar icke böra till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
I öfrigt vidblifva Utskotten, i öfverensstämmelse med hvad i återremitterade
betänkandet blifvit föreslaget, den hemställan,
att, derest en eller annan församling skulle åsidosätta föreskrifterne
i Kongl. Stadgan den 18 Juni 1842 om skolors inrättande,
de samma församling tillkommande medel skola genast ställas till
Ijandshöfdingens och Biskopens disposition, för att till detafsedda
ändamålet användas;
äfvensom
att besluten öfverlemnas till Kongl. Maj:t att, efter Dess Nådiga
bifall, påbud härom låta utfärda, med de föreskrifter, sona, i afseende
å verkställigheten, må erfordras.
Stockholm den 27 Mars 1845,
Reservationer.
Af Friherre Oxenstjerna, C; med åberopande af den mening, som uti Friherrens
vid Betänkandet N:o 38 afgifne reservation innefattas;
af Friherrarne Åkerhjelm, Tersmeden och Stjernstedt;
af Herr Lagerborg: ”Om jag reserverat mig emot Utskottens beslui i
36
Stais- samt Bevillning!- Vt sköttens Utlåtandet N.o g<j.
denna fråga, så är det icke derföre, alt jag mindre än någon annan erkänner
den höga vigten af det ändamål, hvilket Utskotten genom den föreslagna
åtgärden trott sig ändamålsenligast kunna befrämja. Det är fastmera min
innerliga öfvertygelse, att en rätt ordnad och vårdad folk-undervisning,
grundad framför allt på religiös och moralisk bildning, är det vackraste,
sannaste och varaktigaste arf, som det ena tidevarfvet kan lemna åt det
andra. Folk-undervisningen är derföre äfven ett af de värdigaste ämnen
för representationens omsorger, samt i och med detsamma ett af de vigtiste
föremål, som påkalla anslag af nödiga medel. Men ju vigtigare ändamålet
är, desto angelägnare är det äfven, att de medel, sorn dertill anslås,
anordnas på ett sådant sält, att det lemnar den sörsta möjliga säkerhet för
medlens ändamålsenliga användande till verkliggörande af sjelfva hufvudändamålet.
Det i betänkandet föreslagna sättet synes mig icke lemna den
i detta afseende nödiga säkerheten, och det är hufvudsakligen af detta skäl,
som jag icke kunnat instämma uti Utskottens beslut. Jag utbeder mig att
få i korthet redogöra för de grunder, som härvid bestämt mig.
Uti folk-undervisningen inom en Stat bör det vara enhet, af samma
skäl, som man anser, att det bör finnas en Stats-religion.
Det nya förslaget synes visserligen icke vid första påseendet rubba folkundervisningens
enhet; men det nedlägger likväl ett frö till en sådan möjlig
rubbning derigenom, att det oundgängliga, verksamma och mägtiga medlet,
penningen, lägges i communernas händer, utan redovisnings-skyldigbet
inför Staten, hvarigenom ledningen af denna vigtiga angelägenhet småningom
kommer att förflyttas ifrån Staten eller dess styrande organer till communerna.
Genom Utskottens tillstyrkan i morn en teij ”att dessa medel
skola i sammanhang med kronouppbörden uttagas och levereras i ränterieu
samt derifrån, efter skeende reqvisilioner, aflemnas, för landet till försa mlingarnes
Skolstyrelse”, o. s. v., samt uti momentet c) ”att dpssa medel må
redovisas på samma sätt, som församlingarnes fattigmedel”, hafva communerna
erhållit en magt, som utesluter Staten icke blott ifrån ledningen af
medlens användande, utan äfven snart sagdt ifrån all controll öfver communernas
förfarande i detta afseende. När man härjemte påminner sig den
vidsträckta magt, som genom Kongl Maj:ts Nådiga Stadga angående
folkundervisningen af den 18 Juni 1842 blifvit lagd uti de communala
Skolstyrelsernas händer, då det t. ex. bland annat, heter, att
”Skolstyrelsen uppgöre för de under dess uppsigt stående skolor ett
reglemente, hvilket bör bestämma undervisnings-methodenj disciplinen
och hvad mera till skolornas behöriga vård ock Jörvaltning hörer
Stats- sa:/,t B ev i lin in".s - Ut skottens Utlålandej N-o 97.
37
ulan någon annan begränsning för denna vigliga lagstiftningsrätt, än att reglementet
bör underställas vederbörande Domcapitlets pröfning och godkännande,
samt utan att Domcapitlen, vare sig genom den nämnda Nådiga Stadgan
eller på något annat sätt veterligen, fått någon underrättelse om de grunder,
som vid pröfningen af dessa reglementen böra tillämpas, så att man åtminstone
kunde vara förvissad om någon öfverensstämmelse, någon sammanhängande
plan uti de serskilda Dom-Capitlens förfarande i detta afseende;
— när man påminner sig allt detta och härtill nu ytterligare lägger den
fria dispositionsrätt öfver medlen, som, enligt det af Utskotten tillstyrkta
förslaget, äfven skulle läggas i communernas bänder, så kan man svårligen
finna, att en sådan skolförfattning lemnar tillräcklig garanti för enhet och
förnuftigt sammanhang uti folkundervisningen inom Riket. Communal-styrelsen
må ega hvilka fördelar som helst, så anser jag det likväl för mycket
vågadt att experimentera sig till denna erfarenhet uti en så vigtig fråga
som den om folkundervisningen. Härvid kan likväl icke vara min mening
att utesluta communal-styrelsen ifrån tillsynen öfver skolan samt medlens
rätta användande och redovisning. Men jag anser, att denna tillsyn börså
bestämmas, att den står under Statens controll på ett sätt, sorn lemnar
den möjligaste säkerhet, att den allmänna plan för folkundervisningen, som
Staten godkänt, blir i verkligheten, så vidt medlen och omständigheterna
tillåta, inom de serskilda communerna utförd, samt de dertill anslagna
medlen på ett ändamålsenligt salt använda.
I närvarande tid bör man väl ej kunna neka, att undervisningen, så
vidt möjligt är, bör meddelas åt hvarje individ inom samhället. Att man
i detta afseende möter stora svårigheter i vårt fädernesland, inses lätteligen,
när man jern för folkmängden i de olika communerna med den area,
på hvilken den är fördelad. En lika stor folkmängd kan ofta fordra ett
liögst olika antal skolor,, allt efter den olika area communen upptager. Så
t. ex. intager Öfver-Calix socken i Norrbottens län en area, af öfver 33
qvadrat mil, men eger blott ungefärligen 1,121 invånare, under det att t.
ex. VirSertims socken i Calmare län på endast qvadrat mil bar ungefärligen
1,051 invånare, emellan 15 och 60 år; och i allmänhet anträffas
samma olika förhållande emellan communernas folkmängd och arean, sorn
den upptager, uti de ytterst nordliga och sydliga provincerna inom Riket.
Uti corn muner med den betydligt större utsträckningen, meri icke i samma
proportion större folkmängden behöfvas naturligtvis, om älla skola blifva
delaktiga af undervisningen, flera skolor, än uti de communer, som
hafva samma eller till och med större folkmängd på en mindre yta och
33
Stais- samt Bevillnings-Uukottens Utlåtande, N‘,o g7.
lärer det således blifva omöjligt att uppå det af motionären föreslagna sättet
kunna åstadkomma en allmän folkundervisning, utan att Staten mellankorumer
med ett större understöd för de förstnämnda communerne.
De medel, som anslås för åstadkommandet af en folkundervisning, böra
väl så anordnas, att de medgifva och befordra ,en ändamåisenlig"och framåtgående
utveckling af denna angelägenhet öfver bela Riket; och då coniin
unenia inom Sverige äro så olika i anseende tili folkmängd, förmögenhetsvilkor
och utsträckning, så måste det anses för ett Statens åliggande att
dem emellan fördela de medel, som anslås, på ett sådant sätt, att ändamålet
i möjligaste måtto öfverallt vinnes.
En af de uppgifna orsakerna till motionen är ”svårigheten att så fördela
de till serskilda orter för folkundervisningens befrämjande hittills beviljade
anslag, att församlingens behof och full rättvisa iagttages.” Att detina
fördelning är förenad med stor svårighet, lärer icke kunna nekas. Men
månne Utskottens nu afgifna förslag afhjelper denna svårighet? Efter uppgjord
calcul, grundad på uppgifter, hemtade ur Tabellverket, skulle omkring
halfva antalet af socknarne inom Riket icke komma att utgöra det penningebelopp
och erhålla de medel, som för dem erfordras till ett någorlunda ordnadt
skolväsende, så vida medlen skola utgöras och fördelas så, som motionären
föreslagit. Denna calcul är uppgjord sålunda, att man antagit, att minst
400 personers afgifter till folkundervisningen (efter 12 sk. för man och 6
sk. för qvinna) torde motsvara bebofvet för en skolas underhåll och bestånd.
Denna beräkning af minst 400 personers afgifter är likväl troligen
för låg. När man nu derjemte tager i betraktande, dels alt, såsom redan
förut är anmärkt, behof af flere skolor inom en och samma commun måste
på vissa orter, synnerligast i de norra provincerna uppstå, deis att det
finnes communer i Dalarne, hvilka icke alls erlägga någon capitations-afgift,
men til! folknumerärn ändock ingå i calculn; så torde dessa förhållanden
motväga det factum, att communer finnas, hvilkas folkmängd understiger
antalet 400, men hvilka, detta oagladt, redan ega ett ordnadt skolväsende,
vare sig till följd af communernas egna bidrag, eller genom donationer.
Och tyckes det således vara anledning till den förmodan, att den uppgjorda
calculen torde på det hela taget vara i det närmaste rigtig.
När man således nu kan antaga för tämmeligen troligt, att den af Utskotten
föreslagna tribut i och för folkundervisningen ej är tillräcklig
för mera än ungefärligen halfva antalet af communer inora Riket, så är
det ju naturligt, att åt den återstående andra hälften bidrag genom någon
annan utväg ändock måste anskaffas; ty folkundervisningen är för närvä
-
Stats- samt Bevillnings-ff(skottens Utlåtandej N--0 gj.
39
rande en af de opinionsfrågor, som ej lärer hvarken kunna eller böra förfalla.
Hvarifrån skola nu dessa medel tagas? det naturligaste tyckes väl
vara, att Staten finge rättighet att, i och för de mindre lyckligt lottade
communernas behof, begagna de medel, hvilka utaf folkundervisnings-afgif
ten
qvarstå såsom öfverskott inom de andra communerna, Men detta medgifver
icke Utskottens förslag, sorn fastmera uti momentet d) just går ut
derpå, alt detta öfverskott skulle af de bättre lottade communerne få tili
andra ändamål för egen räkning användas, hvarigenom någon lättnad för
de mindre lyckligt lottade alldeles icke beredes. Då nu dessa utgöra icke
mindre än halfva antalet af Rikets alla församlingar, skall en ny skatt i
och för folkundervisningens upphjelpande inom denna fattigare hälft af Riket
otvifveiaktigt snart åter äskas. Om Rikets Ständer då neka de behöfvande
försa tillingarne det understöd, de begära, under det att de förmögnare
församlingarne deremot redan fått mer, än de för ändamålet behöfva,
skall detta säkerligen anses såsom ett obilligt förtryck, utöfvadt af de rika
mot de fattiga. Beviljas åter understödet, skal! detta säkerligen anses såsom
en obillig beskattning af de communer, som icke allenast redan påkostat
sina egna skolinrättningar och underhållit desamma, utan att hafva
behöft anlita Staten om understöd, utan äfven derutöfver redan under förevändning
af folkundervisningens behof vidkänts utgifter, som blifvit till andra
ändamål använda, —— en beskattning, från hvilken de kunnat vara befriade,
om det anslag, som nu begäres för folkundervisningen , verkeligen
fått utgå odeladt såsom ett Statsanslag i och för detta ändamål. En all»
män missbelåtenhet torde således uppstå, en missbelåtenhet, hvars följder
man ej kan beräkna. Om t. ex. representanterne vid något blifvande Riksmöte,
efter vunnen erfarenhet om sanningsenligheten af ofvannämnde påstående,
icke skulle bevilja anslag för det felande behofvet i och för folkunder
visningen, så blefve troligen följden antingen den, att de fattigare
communernas folkundervisning måste afstanna, eller ock den, att Kongl.
Maj;t skulle sältas i nödvändighet att under andra former eller rubriker
anskaffa de erforderliga medlen. Och detta sednare torde säkrast inträffa;
ty tiden är för långt framskriden i bildning för att tillåta ett stillastående
i folkundervisningsfrågan. I förra fallet vore, såsom redan blifvit anmärkt,
ett frö utsådt till misshällighet emellan de rikare och de fattigare communerne,
och i sednare emellan Kongl. Maj:ts Regering och Folket.
Uti momentet d) i Utskottens betänkande synes mig dessutom ett annat
frö nedlagdt till missbelåtenhet hos de fattigare communerna, hvilka skola
afundas de rikare, sorn af Slaten, på grundlagsenlig väg, erhållit ett nytt
Stals- samt Bevillnings-Utskottens Utlåtande, N.o py.
slags privilegium — och hvilket en gång gifvet, torde, i likhet med andra
privilegier, på ena sidan vara lika svårt att återtaga, som det säkerligen
på den andra sidan torde lägga grunden hos de öfrige till begäret att
på ett eller annat sätt äfven söka erhålla något motsvarande.
Det är hufvudsakiigast på nu i korthet utalade grunder, som jag reserverat
mig mot det af sammansatta Stats- och Bevillnings-TJtskotten nu fattade
beslut.
Skulle deremot den nu föreslagna summan (omkring 280,000 R:dr) beviljas
såsom ett statsanslag för folkundervisningens befrämjande, att fördelas
genom Statens försorg proportionaliter emellan de olika communerna, efter
verkligen uliöndt behof, så vore sannolikt ej någon sådan framtida förhöjning
i skatter för ifrågavarande ämne att befara, ej heller någon sådan anledning
till misshällighet, som nu tyvärr måste motses; och jag skulle så
mycket hellre för min del tillstyrka bifall till ett sådant anslag, som det
nämnde beloppet, hvartill den af Utskottet föreslagna individuella afgiften kommer
att uppgå, såsom Statsanslag^ efter all anledning blefve tillräckligt for
att bereda Rikets samtlige församlingar det understöd af det allmänna, sorn
folkundervisningen behofvir och med skäl kati fordra, såsom comun alan slag
deremot, utgående på det sätt, Utskolirt föreslagit, sannolikt bjifver otilliackligt
för nära halfva antalet af Riket* församlingar*’.
Af Herr P. O. Norin. ”Emot Utskottens förslag, att afgiften till folk*
undervisningens befrämjande skall utgöras äfven af gemenskapen vid Armeen
och Flottan, reserverar jag mig, emedan detta förslag hvarken af motionen
eller anmärkningar vid återremitterade betänkandet är föranleda’.
Häruti instämde Herr Printzenskiöld} Carl.
STOCHHOLM, liCkSTElhSUA B o k T Kvie It E 11 1E T, 1 8 4 5.
Stats- samt Allni. Bcsv, o, Ekon.-Uiskottens Utlåtande> N:o 98.
1
J\3. »8.
Alik. till Exp.-Utsk. den 5 April, kl. 6 e. m.
Utlåtande, angående väckt fråga om utsträckt porto-frilietför Contracts*
Prostarnes och Pastorernes skrifvelser i Embetsärenden.
Herr Contracts-Prosten Thuden har, uti en hos Hög v. Preste-Ståndet
väckt och till Utskotten remitterad motion, anfört, hurusom, genom Kongl.
Circulairet den 27 September 1834» Presterskapet väl erhållit portofrihet
för alla sina embetsbref till Konungens Befallningshafvande, men ändock pä
manga ställen iemnat denna rättighet obegagnad i anseende till de många
omvägar och besvär, sorn dermed vore förenade. Sådane bref borde nemligen,
försedde med anteckning om innehållet å omslaget, först sändas till
närmaste kronobetjent, som vanligen vore Länsmannen, och sedan af honom
till Kronofogden, hvilken andtligen affärdade dem till Post-Contoret, hvarifrån
de, på Kronofogdens fribrefs räkning, afginge till Konungens Befallningshafvande.
Denna omväg utgjorde ofta flera mil, och mäste, jemte det
den förorsakade vederbörande Kronobrefbärare mycket besvär, äfven medföra
betydlig tidsutdrägt. Då emedlertid ett sådant bref ändock afginge på
fripost, vore det svårt att inse, hvarföre icke afsändaren sjelf blifvit berättigad
att till undvikande af berörde olägenheter, låta directe inlemna det pä
Postcontoret För alla embetsbref åter till Consistorium saknade Presterskapet
portofrihet och måste alltså för dessa, som i sednare tider lill antalet
betydligen ökats, årligen vidkännas en dryg porto-afgift, hvarifrån de
fleste andre tjenstemän vore befriade. På grund häraf har motionären föreslagit,
att alla Kyrkoherdar måtte tillerkännas fribrefsrätt för sina embetsskrifvelse!’
till så väl Dom-Capillet som Konungens Befallningshafvande, men,
om en sådan förmon icke kunde alla Pastorer medgifvas, den åtminstone
måtte beviljas Contracts-Prostarne, för hvilka saknaden deraf vore synnerligen
kännbar, i anseende till de många expeditioner och penninge-remisser,
som från dem måste afgå.
liäi. till R. St. Prot■ 1845, 4 Sami. 2 Afd. 20 Idåf t. 1
2
Stats- samt Allm, Besv. o. Ekon,-Utskottens Utlåtande , N.-o 98.
Denna molion hafva Utskotten tagit i öfvervägande, och få nu sitt
utlåtande deröfver vördsamt afgifva.
Ehuru Pastorernes embetsskrifvelser till Konungens Befallningshafvande
och Consistorium i sednare åren till antalet betydligen tillväxt, i anseende
till de mångahanda nja bestyr, som blifvit dem ålagda, lärer väl
dock i allmänhet, der ej serskildta locala eller andra förhållanden förorsaka
undantag, deras post-utgifter icke vara så betydliga, alt desse påkalla beviljandet
af fribrefsrätt. Då största delen af Pastorernes embetsbref angå församlingarnes
angelägenheter, hafva Pastorerne också mångenstädes af församlingens
cassör någon ersättning för postporto och deras embetsrapporter
samt andra skrifvelser af mera allmän art ingå till Consistorierne genom
Contracts-Prostarne. En serskild och opåräknad kostnad för Postverket samt
ett lillökadt besvär för Postförvaltare skulle äfven blifva en följd deraf,
att alla Pastorer förseddes med fribrefsböcker, hvarförutan ‘“controllen emot
möjliga missbruk vid dessas begagnande vore svår att handhafva. Enahanda
skäl förekomma väl icke i allo för vägrandet af den alternativt för
Contracts-Prostarnes embetsskrifvelser till Consistorierne yrkade fribrefsrätt;
men då Contracts-Prostarne för de serskilde åligganden, som med denna
befattning äro förenade, njuta ersättning förmedelst de så kallade Prosttunnorne,
samt åtskillige andre Statens tjenstemän, hvilka skulle kunna anses i
lika grad med Conlracls-Prosiarne vara af fribrefsrättighet i behof, af en
sådan förmon icke kommit i åtnjutande, finna Utskotten ej giltigt skäl för
tillstyrkandet af en vidsträcktare portofrihet för Contractsprostarne, än som
dem och andre ecclesiastike tjenstemän redan är beviljad; och som, till
följd af Rikets Ständers vid 1834 å| S Riksdag derom gjorda anhållan, Kongl.
Maj:t, enligt Nådigt Bref den 27 September samma år, medgifvit, alt alla
de embetsbref, som af Presterskapet till Kongl. Majrts Befallningshafvande
aflåtas, må genom Kronobetjeningen fortskaffas på samma sätt, som Kongl.
Brefvet den 16 Juni 1813 föreskrifver i afseende på infordrade utlåtanden,
m. m., hvadan en lindring i postutgifterne redan blifvit Presterskapet beredd,
få Utskotten hemställa,
att Herr Contracts-Prosten Thudéns ifrågavarande motion
icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 April i845.
Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utsiottcns Utlåtande, N.o 99. 3
Reservationer
af Herr Doctor Grajström, Herr Doctor Hallbeck, Herr Lector Ahlstrand
och Herr Bergsten.
Ank. till Exp. Utsk. d. 5 April, kl. 6 e. m.
Utlåtande, angående väckt fråga om indragning af Kongl. Hofjaktvarfvet,
försäljning af dess inventarier och loculens utarrenderande för
Statens räkning.
Från Hederv. Bondc-St"ndet hafva Utskotten fått till gemensam behandling
emottaga en af Riksdagsfullmägligen Fr. von Zweigbergk väckt motion,
deruti linn, under förmälan, att Kongl. Hofjaktvarfvet i Stockholm, äfvensom
de der förvarade fartyg och båtar, numera vore utan all nytta för
staten, ehuru inrättningen medförde en icke obetydlig årlig kostnad, föreslagit,
att nämnde varf måtte indragas, de dertill hörande ”uppruttnade” fartyg’
skjul och öfriga inventarier för Statens räkning försäljas och sjelfva lägenheten
jemte derå befintlige boningshus utarrenderas.
Efter öfvervägande häraf, få Utskotten anmäla, alt, enligt hvad berättelserne
öfver den af Rikets Ständers Revisorer åren 1841 och 1843 verkställde
granskning af Statsverkets förvaltning och räkenskaper innehålla, kostnaderne
för aflöning samt inventariers och effecters underhållande vid det å
Staten för Kongl. Flottans Stockholms Station upptagne Hofjaktvarfvet utgjort,
år 1838  B:co Rdr 3206: 4o. 3.
„ 183.9 3o43: 3. 8.
j, i84o 2716: 3o. 6.
,, 1841 2oo3: 8. 5.
Då dessa kostnader synas vara nog höga i förhållande till den nytta,
som Staten må kunna hemta af ifrågavarande varfs-etablissement; då vidare
de slupar och andre farkoster, som der förvaras, torde finna plats å Skeppsholmen
eller annorstädes, hvarigenom jaktvarfslägenheten kunde utarrenderas
eller på annat sätt till förmon för Statsverket disponeras, samt då
4
Stats- samt Allm, Bcsv, o. Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 99. 1
enligt hvacl Utskotten serskilt inhemlat, en stor del af berörde farkoster äro
uppruttnade och odugliga samt andra åter tarfva reparation, få Utskotten
hemställa,
att Rikets Ständer, med stöd af dessa förhållanden, må hos
Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att, efter anställande
undersökning om nyttan och behofvet af Hofjaklvarfvet,
Kongl. Maj:t mätte taga i Nådigt öfvervägande, huruvida
icke detta etablissement må efterhand kunna inskränkas
eller helt och hållet indragas.
Stockholm den 4 April 1845-
jReservationer
af Herr Munck, B”Den föreslagna underdåniga skrifvelsen är i min tanka
d>åde onödig och olämplig; onödig, derföre att Kongl. Maj:t redan gifvit bevis
på Dess Nådiga omtanka att tillvägabringa den bushållning med Statens medel,
som med Statens fördel kan stå tillsammans, och olämplig derföre, att
Rikets Ständer vid sislförflutne Riksdag afslogo en motion om Kongl. Ilofjaktvarfvets
indragning, på den grund, att frågan, huruvida detta serskilta
varf må vara af behofvet påkalladt, lämpligast borde till pröfning förekomma,
i sammanhang med en generell plan för ordnandet af sjöförsvaret, hvarvid
flottans serskilda etablissementer komme att närmare bestämmas.”
Häruti har Herr v. Axelson instämt.
Af Herr Råfeldt, A.’. ”Då Kongl. Majrt, uti Sin Nådiga Proposition, angående
Stats-verkets tillstånd och behof, gifvit tillkänna, att väsendtliga förändringar
erfordras inom 5:te Ilnfvudtiteln eller försvarsverket till sjös (hvarunder Kongl.
Hofjaktvarfvet lyder) och Rikets Ständer vid föregående Riksdag i underdånighet
anhållit om en fullständig plan för detta försvarsverks ordnande, anser
jag det vara ganska olämpligt att nu i närvarande tidpunkt gå Kongl.
Maj:ts höga beslut i förväg, och anhålla om förändringar af mindre betydenhet,
som den ifrågavarande; hvarföre jag emot detta beslut, som endast
med tvenne rösters pluralitet blifvit fattadt inom de sammansatte Utskotten,
anmäler min reservation.”
Af Herr Doctor Wallin, Herr Doctor Hallbeck, Herr Prosten Odelberg, Herr
Professor Grafström och Herr Lector Ahlstrand.
Stats- samt Allm, Bcsv. o. Ekon.-Ulskoltens Utlåtande, N:o 100.
5
.Vo 100.
Atik. till Exp.-Utsk., den 5 April kl. 6 e. m.
Utlåtandej angående föreslagen åtgärd till lindring i tionde- och
räntegifvares sk)iiligheter.
Utskotten hafva lill gemensam behandling fått emottaga ett lill Flederv.
Bonde-Ståndet af Riksdags-Fullmäktigen Pehr Jonsson från Christianstads
Län ingifvet Memorial deruti han fäslat uppmärksamheten på ålskil1
ige olägenheter, som tiondegifvare vore vid utgörandet af tionde underkastade.
Det funnes nemligen smärre socknar, hvilka n åste erlägga tionde sä
väl till Kronan och Kyrkan, som lill 6 u ) löntagare. Desse gåfvo anvisningar
till tionde-spanmålens levererande åt olika håll och man hade exempel
på, att den, sorn fått sig både Krono- och Kyrko-tionde anslagen, anordnat
hvartdera slaget till leverering på serskilda ställen. Tiondegifvare!! blef
af sådan orsak nödgad antingen att med några kappar spanmål färdas flera
mil eller ock lösa sin tionde till betydligt högre pris an markegången, hvilket
sednare alternativ han gemenligen valde. I anseende härtill har motionären
föreslagit, att en ny tionde reglering måtte verkställas så, att hvarje socken
kunde få sigen eller två löntagare lilldeldte; förmodande motionären, att
sådant blefve fördelaktigt ej mindre för tiondelagaren, som då finge sin
spanmål från en i stället för från flera orter och af ett i stället för flere
slag, ulan ock för tiondegifvare!!, som då kunde finna en fördel uti spanmålens
levererande in natura. Räntors och kronotiondens anvisande till löntagare,
inrättningar m. fl., medföra ostridigt för räntegifvaren högst väsendtliga
olägenheter, enär den räntetagare tillagde rätt att få de räntepersedlar,
som] kunna uppsägas till leverering forslade ända till 8 mil inom de
norra länen, och till 6 mil i Rikets öfrige provincer från räntegifvarnes
hemvist, lemnar räntetagarne tillfälle att fordra en serdeles hög lösen, som
ränlegifvarne, för att undvika forslingsbesväret samt alla öfriga svårigheter,
hvilka med levereringen in natura kunna vara förenade, vanligen måste underkasta
sig. Dessa olägenheter ökas i samma mon, som hemmansegarne och
åboer inom en och samma commun äro till räntornas utgörande indeldte på
flere löntagare. Visserligen är till lindring i räntegifvares besvär genom
gällande Författningar föreskrifvet, att räntetagare ej må anvisa räntegifvare
till sådana levereringsslällen, dit man icke annorlunda än på obanade och
Stals- samt Allm. Besv. o. Ekon-Utskottens Utlåtande, N.-o 101.
okände vägar färdas kan, samt alt tionde- och räntetagare böra iagttaga, att
bönder i en och samma by, äfvensom, så vidt ske kan, grannar och nästgränsande
hemman blifva till ett och samma levereringsställe anviste; men
den lindring, sorn med dessa föreskrifter blifvit åsyftad, torde på många ställen,
i anseende lill serskilda förhållanden, icke komma vederbörande till godo.
Att bereda de skattskyldige någon ytterligare lindring vid räntors och
tiondens utgörande, utan att sådant må medföra någon kränkning i tiondeoch
ränte-tagares i författningen grundade rättighet anse Utskotten således
af behof på ka lindt; och då Utskotten funnit motionärens förslag i dessa begge
hänseenden ändamålsenligt samt destoheldre i allmänhet verkställbar^ somen
dylik reglering i vissa landsorter, såsom i Yester-Norrland, redan vidtagits
och funnits fördelaktig, få Utskotten vördsamt tillstyrka Rikets Ständer
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om Nådig befallning
till Landshöfdingarne att, hvar i sitt Län, så vidt
ske kan, söka bereda en sådan reglering af den inom länet
till lön- och indelnings tagare anslagne kronotionde
och ränle-spanmål, att till utgörandet deraf tionde- och
ränte gifvare inom hvarje socken varda på det minsta
möjliga antal ränle-tagare indeldte.
Stockholm den 4 April i8/|5.
N:o 101.
Ank. till Exp. Utsk. den 5 April, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förändringar? i Kongl.
Incjvarterings-Örättingen för Städerna utom Stockholm af
den 22 Februari 184.1.
Uti ett lill Vällof]. Borgare-Ståndet ingifvet samt lill Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets behandling Öfverlemnadt memorial, bar Hr C. J. Kock
anfört, att det, i 14 §. af Kongl. Inqvarterings-Ordningen för städerna utom
Stockholm, af den 22 Februari 1841 förekommande stadgande, att ”inqvarterings-penningar
för corporaler och manskap, då de icke uti Kronans hus inrym
-
Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Ut skot tens Utlåtande, IV.-o 101,
7
inas, kunna med optionsrätt uppbäras af Regements- eller Compagni-Cheferne,
emot förbindelse att bålla corporaler och manskap med rum, och att, för
den händelse Regements- eller Compagni-Chefer icke linnas härtill beredvillige,
rum böra in natura af staden tillhandahållas,” haft till följd, åtminstone
för Malmö stad, hvarest icke funnes några Kronans hus för der förlagde
3:ne Sqvadroners af Kronprinsens Husar-Regemente herbergerande, alt, då
Befälet icke velat, emot inqvarterings-penningars åtnjutande, hålla manskapet
med rum, staden måst sådana förhyra, och dervid, i stället för att endast utgöra
den till i R:dr 8 sk. per man fastställde service-ersättningen, fått utbetala
för hvarje corporal och husar io R:dr årligen, hvaraf hlolt 6 R:dr
4o sk. för hvarje corporal och 4 R.'dr 4° sk- för hvarje man af gemenskapen
blifvit af Kronan godtgjorde. Då ett sådant förhållande ådagalade,
att inqvarterings-penningarne för corporaler och gemenskapen blifvit
bestämde till alltför låga ' belopp, har motionären föreslagit elen förändring
uti Inqvarterings-Ordningens förenämnde i4 §•» att inqvarteringspenningarne
för Sjunde och Åttonde classerne af inqvarlerings-lagare måtte, inberäknadt
servicen, i R:dr 8 sk., bestämmas till io R:dr per man; till hvilken
utgift tillgång antingen redan funnes i besparingar å Stats-anslaget lill
inqvarterings-kostnader i Iandsorterne, eller kunde beredas genom någon tillökning
i detta anslags belopp.
Vidare och då, enligt hvad motionären anfört, det skall hafva lyckats en
i annan stad boende och mantalsskrifven Regements-Chef att få Malmö stad
tillförbunden alt till honom utgifva årlig service, samt äfven befaras kunde,
att anspråk mot staden väcktes att vid tillhandahållandet af rum för gemenskapen
äfven förse den med service in natura, har 'motionären, lill
förekommande af missförstånd och olika tydning, begärt, alt i5 § af Inqvarterings-ordningen
måtte erhålla följande redaction:
”Så väl befäl som manskap erhålla af den stad, hvari det tjenstgör,
i stället för service in natura, contant ersättning lill det i ofvanstående tariff
derför bestämda belopp.”
I sammanhang härmed har molionären tillstyrkt, att \n §. i meranämnde
förfa!tning måtte erhålla denna lydelse;
”Ali contant inqvartering skall i stat uppföras och utbetalas af StatsContorel,
service-kostnaden afdragen, till vederbörande garnizoner och stater,
eller till den inqvarlerings-gifvande staden, då den lemnar rum in natura
lill de uti 7:de och 8:de classerna af tariffen uti i4 §• upptagna personer,
men all service-kostnad utgår af de städer, der inqvarteringen är, och
8
Stats- samt Allm, Bi-sv. o, Ekon.-Ut sköttens Utlåtande, IV.-o lOl.
utbetalas af dem till vederbörande af garnizonen efter den fördelning emellan
de inqvarterings-skyldige, som, inom hvarje stad, serskildt varder
fastställd.”
I denna motion, så vidt dermed åsyftas förhöjning i inqvarteringspenningarne
för corporaler och manskap, hade Herr Akeson sig förenat.
Som Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ansett berörde motion
jemväl tillhöra Stats-UtskotLets handläggning, hafva Utskotten för behandlingen
deraf sammanträdi; och hvad först beträffar frågan derom, att de,
enligt i/j §. i ;84i års Inqvarterings-Ordning, till 8 R:dr för ^rde classen,
bestående af corporaier och vederlikar, samt till 6 R:dr för 8:de classen, eller
manskap och vederlikar, bestämde inqvarterings-penningar, målle förhöjas till
io R:dr för begge classerne, så, ehuru visserligen det under Hufvudti
teln
för inqvarterings-kostnader i landsorterne uppförda förslagsanslag 24,000
R:dr Banco, de sednare åren icke till sitt beräknade belopp utgått; likväl och
då, enligt hvad Stals-Utskoltels utlåtande N:o 221 vid handen gifver, en årlig
tillökning af icke mindre än 6,71 1 R:dr 24 sk., i den till Garnizonen i
Götheborg utgående inqvarlerings-ersättning skulle af samma anslag gäldas,
i följd hvaraf och enär väckt fråga om förhöjning i beräkningen af anslagets
belopp blifvit afstyrkt, tillgång å berörde förslags-anslag, utan att detsamma
i betydlig mon öfverskrides, icke lärer kunna påräknas för den nu
föreslagna tillökning i inqvarlerings-penningarne för alla i städer utom Stockholm
,garnizonerade corporaler och manskap; alltså och emedan en dylik
partiell tillökning för 2:ne classer inqvarterings-tagare skulle medföra rubbning
i de grunder, efter hvilka inqvarterlngs-beloppen i allmänhet blifvit bestämde,
och tilläfventyrs framkalla anspråk på i förhållande härtill ökade
inqvarterings-förmoner för de öfriga classerne, thy finna Utskotten sig böra
afstyrka bifall till denna del af Herr Kocks molion.
Vidkommande åter de af motionären föreslagna ändringar i i5 och
17 §§. af ,84. års Inqvarterings-Ordning; så få Utskotten till en början,
för alt underlätta jemföielsen emellan förslaget i denna del och författningens
föreskrifter, här inlaga berörda §§., hvilka äro af följande lydelse;
i5 §. Så väl Befäl, som manskap, hvilka i Kronans hus äro boende
eller åtnjuta i qvartering i contant af statsmedlen, erhålla af staden, i stället
för service in natura, contant ersättning lill det i ofvanstående tariff för
servicekostnaden bestämda belopp.
§• '7-
Stats- samt Allm. Besv, o. Ekou.-Ul.ikottens Utlåtande, AT.-o 101.
9
§. i 7. All contant inqvartering skall i stat uppföras och utbetalas
af Stals-Contoret, servicekostnaden afdragen, till vederbörande garnisoner
och stater, eller lill den inqvarteringsgifvande staden, då den lemnar incjvarlering
in natura lill de i 7:de och 8:de classerna af tariffen uti 14 §•
upptagne personer; men all servicekostnad, både för de inqvarteringstagare,
sorn bo i Kronans hus och för dem, som njuta contant inqvartering, utgår
af de städer, der inqvarleringen är, och utbetalas af dem till vederbörande
al garnisonen, elter den fördelning emellan de inqvarleringsskyldige, sorn,
inom hvarje stad, serskildt varder fastställd.
I afseende å det till stöd för den föreslagna ändringen i förestående
(§. af motionären åberopade förhållande, att staden Malmö blifvit ålagd utgifva
inqvarleringsservice åt en i annan stad boende och mantalsskrifven Regemenls-Chel,
hafva Utskotten inhemtat, att, i anledning af väckt fråga örn
Malmö stads skyldighet att erlägga servicemedel åt Chefen för Kronprinsens
Husar-Regemente, soin för närvarande icke vore i Malmö boende, Kongl.
Maj:t, enär nämnde stad vore hufvudstalionen för Kronprinsens Husar-Regemente
och, i följd deraf, alltid tillförene tillhandahållit inqvartering åt Regemenls-Chefen,
genom Nådigt Bref den 27 Mars 1843 förklarat, att, sedan
städerna utom Stockholm, genom Kongl. Inqvarterings-Ordningen den 22
Februari iSzji» blifvit befriade från all annan inqvarterings-tunga till de
ständiga garnisonerna, än den så kallade servicen, staden Malmö icke egde
något i samma Inqvarterings-Ordning grundadt anspråk å befrielse från denna
qvarstående skyldighet, hvadan Kongl. Majit funne Chefen för Kronprinsens
Husar-Regemente berättigad att de honom enligt Inqvarlerings-Ordningen
tillkommande service-medel af staden Malmö uppbära.
Efter hvad sålunda förekommit och då i öfrigt något, enligt Utskottens
tanka, giltigt skäl för de af Herr Kock yrkade förändringarne i Kongl.
Inqvarterings-Ordningen för städerna utom Stockholm icke blifvit anfördt
samt Utskotten i allmänhet anse det vara olämpligt, att en så nyligen utfärdad
och på Konungens och Rikets Ständers gemensamma beslut grundad
författning skulle undergå förändring eller rättelse, innan behofvet deraf blifvit
tillförlitligen ådagalagdt, få Utskotten tillstyrka,
att motionen i förevarande hänseende icke måtte till någon
åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 4 April i845.
Bih. till R. St. Fröt. 1845. 4 Sami. 2 A/d. 20 Haft. 2
10
Stats- samt Allm. Bes v. o. Ekon.-Utskottens Utlåtande, N. o 103.
M 109.
Ank. till Exp. Utsk. den 5 April, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga, att från Saltsjön inkommande
och inrikes orter emellan gående fartyg må i visst fall befrias från
erläggandet af båkafgift.
Högloft. Ridderskapet och Adeln har till Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottens gemensamma behandling öfverlemnat en af
Herr Grefve Ankarsvärd, C. tL, väckt motion, deruti anföres, att då den
inrikes Seglationen vore belagd med båkafgifter, så snart fartygen komma
från saltsjön, men flere vid saltsjön belägna orter och deribland hela Södertörn
inom Stockholms Län, hvilka hade sin trafik på Stockholm eller Mälaren,
med sina farkoster aldrig passerade eller hade den ringaste nytta af någon
Båk, motionären ansåge billigheten fordra, att fartyg, så framt de komma
från orter, hvilka bevisligen ligga innanför alla bakar eller fyringsanstaller,
blefve från båk-afgifls erläggande befriade.
Enligt Kongl. Förordningen och Reglementet angående Lots- och Båkinvätlningen
i Riket af den 16 Maj 1827, erlägges af inhemska sjöfarten fyroch
båk-afgift för inkommande och utgående, såsom för en resa, då fartygen
äro däckade och lastade med 3 sk:r per läst, men af öppna skutor och båtar
med allenast 1 sk. per läst, hvilka afgifter endast utgå till hälften, då
fartygen äro barlastade. Deremot äro från fyr- och båk-afgifts erläggande
befriade, bland andra, däckade fartyg, skutor och båtar under 1 o lästers drägtighet,
svenska fartyg, som innehafva jernmalm eller sandsten till hufvudJast
eller afgå barlastade, för att sådan last afhemta, öppna fartyg, skutor
och båtar, som icke öfverstiga i5 lästers drägtighet, samt däckade och odäckacle
fartyg, som afgå lill orter inom samma tullkammare-district att lossa
eller lasta.
Då fyr- och båk-afgiften utgöres ej allenast för fyr- och känningsLåkars,
utan äfven för sjömärkens nybyggnad, förbättrande och årliga underhåll,
af hvilka sistnämnde anstalter äfven de fartyg, som, vid sjöfart inrikes
orter emellan, icke passera de ställen, der båkar finnas anlagde, hafva nytta,
samt då största delen af de fartyg och båtar, med hvilka seglationen inomskärs
idkas, lärer kunna hänföras till dem, som, enligt ofvanåberopade stadganden,
äro antingen belt och hållet fria från båk-afgiftens erläggande eller
Sia Is- samt Allan Besv. o. Ekon.-Ulskollens Utlåtande, N.o 103. 11
böra elen lägsta afgiften utgöra, i följd hvaraf dessa umgälder icke torde
kännas serdeles tryckande, anse Ulskollen det af motionären för uppgifvet
fall yrkade undantag från ett allmänt stadgande, för hvilket undantag något,
enligt Utskottens tanka, giltigt skäl dessutom icke blifvit anfördt, ej böra
beviljas; och få Utskotten derföre hemställa,
att Herr Grefve Anckarsvärds motion icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 April i845.
J¥:o 103.
Ant. lill Exp.-TJtsk. d» 5 April, kl. 6 e, m.
Utlåtande, angående föreslagen åtgärd till beredande af en allmän reglering
af Landtstats-tjenstemännens löner.
Riksdagsfullmägtigen af Yällofl. Borgare-Ståndet Herr F. Sundler har,
uti ett till Ståndet ingifvet och derifrån till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitteradt Memorial, anfört, att, redan under 1823 års Riksdag
fråga blifvit väckt om reglering och förbättring af Landt-Stals-tjenstemännens
löner, hvilken fråga vid derefter påföljande Riksdagar å nyo förekommit,
utan alt något hufvudsakligt beslut blifvit i ämnet fattad t, samt alt,
sedan de för ärendets utredning nödige upplysningar år 1831 af Konungens
Befallningshafvande afgifvits, och frågan derefter blifvit af Kammar-Collegium
och Stats-Contoret behandlad, densamma vid i84o års Riksdag ånyo
förevarit, men då blifvit ytterligare uppskjuten.
Som, enligt motionärens tanka, det väl vore de begge Statsmagternes
pligt att icke, utan ett noggrannt öfvervägande af behofvet å ena och
medlen å andra sidan, besluta ifrågavarande lönereglering, men i betraktande
af den långa tidrymd, som redan erfordrats för att få ärendet utredt, befaras
kunde, att de öfverklagade olägenheterne af närvarande knappa och
olämpliga löningssättet ännu komme att en lång lid fortfara, om ej åtgärd
till förebyggande af sådant vidtoges, har motionären föreslagit, att Rikets
Ständer skulle hos Kongl. Majit i underdånighet begära, ”det en allmän och
12 Stats- samt Allm. Besv, o. Ekon.-U(sköttens Utlåtande, N.-o 103.
rätlvis reglering af Landl-Slal-tjenslemännens löner matie upprätt as, på
tiel alt någon rättelse häruti, så snart soin möjligt, kan tillvägbringas”
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonoini-Ulskollen för behandling: af
O
denna motion med Stats-Utskottet sammanträdt och Utskotten densamma till
öfvervägande förehaft, få Utskotten tillkännagifva, att Kongl. Majit, med afseende
å angelägenheten af en efter Landtstatspersonalens behof samt dess
mödosamma och ansvarsfulla befattningar lämpad lönereglering, uli Nådig
Skrifvelse lill Rikets sist församlade Släntler af den 27 Januari i84° afgifvit
ett af Kongl. Majit antaget förslag till lönereglering för Landt- och Landtmäteri-staterne
i provinserne samt till Rikets Ständer öfverlemnat alt afgöra,
om och hvilka utvägar till beredande af tillgångar för denna lönereglering,
Isunde vara att vidtaga, samt att Rikets Ständer derefter, uti underdånig
skrifvelse den 28 September nämnde år, hos Kongl. Majit anmält, bland annat,
att enär angelägenheten fordrade att, för beredande af åsyftad nedsättning
uti skattebidragen, iagltaga möjligaste inskränkning uti stats-utgifterne,
och dermed icke stöde tillsammans anvisandet af ett så betydligt anslag, som
den föreslagna regleringen i sin helhet skulle erfordra, medförande en tillökad
utgift af omkring 120,000 R:dr Banco, samt då, ehuru det i flere hänseenden
vore lämpligt och ledande till enkelhet, om åtminstone den förändring
kunde tillvägabringas, alt, i öfverensstämmelse med det af KammarCollegium
och Stats-Contoret väckte och af Kongl. Majit i Nåder godkände
förslag, de serskilda provisioner, procenter, med flere dylika förmoner, som
ännu vore landtslatens tjenstemän anslagne, blefve indragne och motsvarande
bestämda löne-anslag anvisade, hvarigenom någon tillökning i stålens utgifter
i sjelfva verket icke uppstode, Rikets Ständer ej heller vore i tillfälle
att en sådan åtgärd föreslå, emedan icke utredt blifvit, huru stor del af de
för Landlslalens tjenstemän beräknade extra inkomster af alla slag utgjordes
af dylika, ulaf allmänna medel utgående, ersättningar, så alt deraf kunde
bedömmas, hvad tillökning uti Staten, emot provisionernes indragning, skäligen
kunde och borde uppföras; Rikets Ständer, med undantag af beslutad
lönelillökning för Länsmän, och indragning af fjerdingsmans-lönerne jemte
andra mindre löne-anslag, ansett sig icke kunna vidtaga någon åtgärd, i anledning
af Kongl. Majits högstberörde Nådiga skrifvelse.
Kongl. Majit har sålunda redan meddelat Rikets Ständer förslag till
en förändrad reglering af Landtstats-tjenstemännens löneförmoner; men då Rikets
Ständer, af ofvan uppgifne orsaker, icke kunnat dermed vidtaga någon
åtgärd, synes det, som borde Rikets Ständer, derest de skulle med en un
-
Stais- samt Allm. Dsik- och Ekon.-Utskottens MemorialN.-o 104.
13
derdånig skrifvelse af elen syftning, motionen innehåller, lill Kongl. Majit ingå,
tillika framlägga (Je grunder, på hvilka Rikets Ständer för sin del ansåge
en förnyad reglering kunna verkställas. Då likväl ett sådant förslags
uppgörande skulle erfordra en vidlyftigare utredning af de serskilda förhållanden,
som, i afseende på landlstals-personalens aflöningssätt, kunna inom
olika Län visa sig, äu den Utskotten kunna åstadkomma, samt det i allt fall
torde vara lämpligast att förslag af dylik beskaffenhet, från Kongl. Majit utgå,
finna Utskotten sig böra tillstyrka,
att Herr Suncl/ers ofvanberörde motion icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 April 1845.
Ant. till Exp. Ulsk d. 5 April, kl. 6 e. m.
Memorial, i ättledning af ater remiss å U/skottens Betänkande N:o
4o, angående väckta furslag till ändringar i Kongl. Stadgan
otti Folk-undervisningen i Riket af den 18 Juni nSfa.
Enligt Utskotten tillhandakomma Protocolls-Uldrag om Riks-Ståndens,
vid föredragning af nämnde betänkande, fattade beslut, hafva Ridderskapet och
Adeln afslagit de af Utskotten tillstyrkta förändringar i FolkundervisningsStadgan,
men i allt öfrigt bifallit Betänkandet; Preste- och Bonde-Stånden
gillat detsamma i dess helhet; samt Borgare-Ståndet äfven bifallit Betänkandet,
dock med undantag afl
no yttrandet, pag. 5, hvarigenom Utskotten afstyrkt de förslag, som
åsyfta den förändring uti författningens i §., att det må lill församlingarne
ensamt öfverlemnas att bestämma, huruvida fast eller ambulatorisk Skola
skall inrättas;
2io afslvrkandel af bifall till den af Herr Doctor Gumcelius föreslagna
redaction af Författningens i U i moni.; och
3io den af Utskotten pag. 18 uppställda lydelse af berörde §. och
moment;
i hvilka delar Borgare-Ståndet återremitterat Betänkandet, med framställande
tillika af den förändrade redaction uti i §. i momentet, att detsamma
borde erhålla följande lydelse; ’’I hvarje Slads-församling och hvar
-
14 Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Uiskottens Memorial, N.-o 104.
je socken på landet bör finnas åtminstone en fast skola, der fullständig undervisning
i de stycken, som denna Stadga föreskrifver, bör lemnäs af vederbörligen
godkänd Lärare.”
De förändringar i 1842 års Folk-undervisnings-Stadga, Utskotten medelst
sitt omförmälte Betänkande föreslagit, äro följande:
att de i 1 §. 1 mom. förekommande orden: vederbörligen godkänd lärare,
skulle utbytas mot följande period:
”en eller llere lärare, af hvilka en ovillkorligen skall hafva uppfyllt de
för lärare vid Folkskola bär nedan stadgade fordringar, rnen de öfriga kunna
antagas, ulan att de uppfyllt dessa fordringar, endast de af Skol-Styrelsen
anses till uppförande och sedlighet godkände, samt pröfvas ega förmåga att
meddela undervisning uti det i 7 §. stadgade minimum af kunskaper;”
att liden för lät arnes anskaffande och de fasta skolornas inrättande, hvilken,
enligt 1 §. 3 morn., tilländagå i- den 18 Juni 18^7 > mätte förlängas med ett
år, eller till den 18 Juni 1848; och
alt, uti det i 4 §• 4 morn. gifne stadgande: ”För att bereda tillgång till lä”rarnes
sålunda bestämda aflöning, bör, der ej andra medel härtill finnas,
”dels ett årligt bidrag af minst två och högst sex skillingar banco af hvarje
”skattskyldig person i församlingen utgöras,” mellan orden skattskyldig och
person tillägges: samt inom mantals- skattskrifnings-Aren varande.
Vid jemförelse af de delar utaf Betänkandet, sorn utgöra föremål för
Borgare-Ståndets ålerremiss, med dem, hvilka innefatta föreslagna ändringar
i Folkundervisnings-Stadgan, och under hänsigt tillika till det här ofvananförde
förhållande, alt Betänkandet är bifallet af Preste- och Bonde-Stunden
i sin helhet, of Ridderskapet och Adeln i allt, hvarutinnan någon ändring i
meranämnde Kongl. Stadga dermed icke åsyftas, och af Borgare-Ståndet i
allt med undantag af de yttranden, som återremitterats; så finna Utskotten
dels, att Utskottens pag. 5 i Betänkandet afgifne och af Borgare-Slåndet återremitterade
yttrande, hvarigenom väckt förslag om den förändring i första
delen af Författningens 1 §., alt det må till församlingarne ensamt öfverlemnas
alt bestämma, huruvida fast eller ambulatorisk skola borde inrättas,
blifvit afstyrkt, är af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och BondeStånden
gilladt; och dels att, då med s:dra och 3:dje punkterna af Borgare-Ståndets
återremiss, så vidt de röra den i 1 §. 1 mom. gifne föreskrift,
att ”i hvarje stadsförsamling och hvarje socken på landet bör finnas
minst en, helst fast, skola”, endast åsyftas, att ordet helst måtte ur nämnde
period utgå, Utskottens öfver berörde af Herr Doctor Gumcelius föreslag
-
Stals- samt Allm. Uesv.- och Ekon.-Utskoltens TJHatande, N.-o 105. 15
na förändring meddeldte afslyrkande yttrande jemväl blifvit af de öfriga 3:ne
Riks-Stånden gilladt.
Hvad åter angår Utskottens förslag till förändring af de i slutet af i
momentet i § af Folkundervisnings-Stadgan förekommande orden vederbörligen
Hedkund Lärare; så, enär under discussionen i Borgare-Ståndet någon
anmärkning emot beröide förändring icke förekommit, och densamma endast
innefattar det, jemväl af Herr Doctor Gumcelius yrkade, förtydligande af
momentets innehåll, alt lärare vid de fly liba ra skolorne icke ovilkorligen
skulle vara fräd folklärare-seminarierne utexaminerade, hvilket förtydligande
kan, ehvad ordet helst ulcslules eller bibehålies, utan rubbning af innehållet
i öfrigt, verkställas; hafva Utskotten antagit sitt yttrande i denna del vara
äfven af Borgare-Ståndet godkändt; hvadan och då de återstående af Utskotten
föreslagna förändringar i Folkundervisnings-Stadgan, dels i afseende på
förlängning af tiden, inom hvilken lärares anskaffande och folkskolors inrättande
borde sällas i verket, dels om ett tillägg i 4-'de §:ns l\:de moment icke
blifvit föremål för återremiss, Utskottens förslag i dessa delar jemväl måste
anses hafva blifvit af 3:ne Riks-Stånd, eller Preste-, Borgare- och BondeSlånden,
gillade.
Då, efter hvad sålunda förekommit, alla cle i Utskottens Betänkande
N:o 4° förekomna yttranden, hvilka ej blifvit af samtlige Riks-Stånden godkände,
äro af trenne bland dem gillade, anse Utskotten, med stöd af ^5 §.
Riksdags-Ordningen, Borgare-Ståndets återremiss
icke kunna till vidare åtgärd å Utskottens sida föranleda.
Stockholm, den 4 April 1845.
M 105.
Ant. till Exp.-Utst. d. 6 April, ki. 7 et re;
Utlåtande, angående väckt fråga om förbättrade lönevilkorför ContractsProstarne
i Bolms Län.
Uti en hos Högv. Preste-Ståndet väckt, lill Allmänna Besvärs*! och
Ekonomi-Utskottet remitterad, motion, har Herr Contracts-Prosten Thudén
anfört, att, om Bohus Läns Presterskap i allmänhet, i afseende på löneför*-
16
Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.-ltskottens Utlåtande, IV i o 105.
möner, nied skäl kunde anses vida sämre lottadt än dess einhelsliröder i
de fleste andia delar af Riket, så torde detta dock i synnerhet gälla om
Gontracts-Prostarne. I stället för den så kallade Proste-lunnan, hvarmed Contraets-Prostarne
aflönades i andra Stift och äfven i andra delar af Götheborgs
Stift, än Bohus Län, finge Proslarne derstädes för sin icke mindre
trägna och ansvariga befattning, åtnöjas med en penningelön, af ct å trä
Riksdaler af hvarje kyrka inom contraclet, hvilken ringa lön knappt vore
tillräcklig för bestridandet af kostnaden för postporto och skrifmaterialier.
Han saknade således icke allenast ali ersättning för sitt besvär, utan måste
derjemte sjelf bekosta alla embetsresor inom contractet samt alltså derigenom
vidkännas en icke så obetydlig uppoffring i och för del förtroende, som
kallat honom till vårdare af conlraclels angelägenheter. Motionären, som
vore Prost öfver Bolins Läns största och besvärligaste conlract, bestående
af Nio pastorat med 2n kyrkor och 19 ordinarie ecclesiastike embels
och
tjenstemän, samt med en utsträckning af nära Tio mil i längden, vore
i åtnjutande af den högsta Contracls-Prost-lönen i Länet, men denna lön
utgjorde endast Trettiosex R:dr 0111 året, och i de mindre conlraclen upp
ginge
ej lönen till mera än ungefär hälften af denna summa.
Orsaken till aflöningens berörde ringa belopp härrörde, efter motionärens
tanka, derifrån, alt försam linga ine i Bohus Län från längre tid åtnjutit
rättighet alt lösa Kyrkotionden eller det detå bestämda högst ringa värdet
af 24 sk. per tunna, till följd hvaraf kyrkorne förmodligen icke ansetts skyldige
att utgöra prosttunnan in natura. Kyrkorne kunde väl egentligen ej
sägas förlora något genom det låga lösningspriset för dess tionde, om villkoret,
hvarunder det blifvit medgifvet, uppfylldes, emedan hon då alltid
borde kunna påräkna att se sina behof fyllda genom serskilda sammanskott
af församlingen; men Prosten saknade all ersättning för den kännbara
förlust, honom genom nämnde fö 1 hållande tillskyndats; och då det syntes
motionären lika orättvist, som obilligt, att han, genom en af församlingen
på kyrkans bekostnad vunnen fördel, skulle se sig beröfvad en lön, sorn
stöde i någorlunda förhållande lill hans embetsbefaltning och till hvad hans
embetsbroder på andra ställen ålnjöte, bar motionären begärt, alt ContractsProstarnes
i Bohus Län lön måtte bestämmas till så mångå tunnor korn,
som kyrkornas antal i contraclet, alt utgå i penningar efter årets markegångspris;
dock, alt, då det tilläfventyrs kunde anses obilligt, att berörde
afgift utginge lill lika belopp af alla kyrkor, ulan afseende på församlingens
-
Stats- samt Allm. Besv. o■ Ekorn-Utskottens Utlåtande, IV.o 105,
f7
gens storlek, livilket icke heller vore fallet med den afgift, sorn nn utginge,
hvarje kyrka till den föreslagna lönen måtte bidraga i förhållande till församlingens
oförmedlade hemmantal, samt att stadskyrkornas bidrag beräknades
i samma proportion, som Riksdagsmanna-arfvode för närvarande af deras
Pastorer utgjordes; hvarjemte motionären jemväl omförmält, alt, derest
man åter heldre ville vidblifva samma proportion emellan kyrkorna, i hvilken
Contracls-Prost-lönen hittills utgjorts, men bestämma densamma till
minst fyra gånger så stor, som den för närvarande vore, sä lättades derigenom
uppbörden, och Prosten blefve åtminstone försäkrad om en någorlunda
anständig lön, som han nu saknade.
I denna motion har Herr Biskopen Brulin, jemte vitsordande af motionärens
uppgifter, rörande Contracts-Prostarnes i Bohus Län ringa löneförmoner,
instämt samt dervid tillika anfört, att dessa löneförmoner, långt
ifrån att svara emot de ifrågavarande tjenstemännens ansvar och besvär, på
många ställen icke ens lernnade ersättning för kostnaden till brefvexling och
andra utgifter, som med Contracts-Prost-expeditionen voro förenade, äfvensom
att, derest ett sådant förhållande längre komme att fortfara, Herr Biskopen
befarade,att svårligen någon torde finnas beredvillig att åtaga sig besväret
att vara Coutracts-Prost; och hafva jemväl, i afseende å billigheten
af motionärens begäran, med honom sig förenat Herrar Doctorerne Bexell,
Broman, Ödmann och Hallbeck samt Prostarne Stabeck, Berlin, Osterman och
Arborelius, jemte Lector fVaUman; Herr Prosten Osterman, under yttrad önskan,
att den föreslagna aflöningen målte utsträckas till öfrige delar af Götheborgs
Stift.
Omförmälda motion hafva Utskotten tagit i öfvervägande, och få, med
anledning af densamma, upplysa, att sedan i 8 § af 1766 års Resolution
uppå Presterskapets besvära allmogen i Bobus Län blifvit ålagdt att antingen
leverera sin kyrkotionde spanmål in natura, eller ock den efter årliga
markegången betala, så har, med anledning al allmogens inom samma Län
derefter gjorda underdåniga anhållan, att berörde Resolution måtte upphäfvas
samt allmogen varda bibehållen vid den ifrån urminnes tider den förundte
rättighet att få sin kyrkotionde-spanmål efter tre Daler silfvermynt
tunnan inlösa, Kongl. Majrt, genom Nådig Resolution af den 22 Mars 1770,
förklarat,§. att då allmogen i Bohus Län ifrån äldre tider och innan detta
Län under Svensk lydno kom, samt äfven sedermera, städse oklandradt egt
den rättighet att med tre Daler silfvermynt tunnan sin kyrkotionde-span
Bih.
till R. St. Fröt. 1845, 4 Sami. 2 A/d. 20 TI,i/t. 3
18 Stats- samt Allm. Besv. o'. Ekon.-Utskottens Utlåtande, JY.-o 105.
mål betala och denna urgamla förmon blifvit, genom Kongl. Resolutionen på
Presterskapets i Bohus Län besvär vid 1723 års Riksdag af Kongl. Maj:t
under den 8 October samma år ytterligare stadfästad, Kongl. Maj:t, sorn ansåge,
att med kyrkotionde i Bohus Län borde förblifva vid hvad förr vanligt
varit, helst Provincen, i anseende till sin ringa sädes-afkastning, tarfvade
att på nämnde sätt blifva lindrad, funne både med rättvisa och billighet
öfverensstämmande att ändra och upphäfva den öfverklagade §. 8 uti Högstberörde
Resolution på Presterskapets besvär, samt i Nåder bibehålla allmogen
i Bohus Län vid den förmon att då och framdeles, emot Tre Daler
silfvermynt tunnan, få deras kyrkotionde-spanmål inlösa; hvaremot det ålåge
församlingarne i detta Län att, för kyrkornas underhållande och reparerande,
när det fordrades, draga sådan försorg, att icke något i den delen
eftersattes af hvad lag i ihv mål bjöde; och har Kongl. Maj:t derefter, genom
Nådigt Bref af den 18 Juni 1817, ytterligare fastställt om förmälde uti
Kongl. Resolutionen den 22 Mars 1770 meddelade föreskrift.
I anseende till de sålunda upplyste förhållanden samt enär Bifallandet
af motionärens förslag skulle betaga allmogen i Bohus Län en rättighet,
sorn den af ålder egt, kunna Utskotten
icke tillstyrka ifrågavarande motion, hvilken alltså torde
förfalla.
Stockholm den 4 April i845.
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N.-o 106.
I
Nio 106.
Ank. till Eip.-Ul*k. den 9 April, kl. 6 t. m.
Betänkande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, angående sättet för återbetalningen
af län, beviljade utaf allmänna medel till understöd
för vatten-af tappningar, eller andra förberedande åtgärder
för större odlings-företag, än äfven serskildt väckt fråga
om vilkoren för dylike låns erhållande.
Med anledning af Fullmägtiges i Riksgälds-Contoret i underdånighet
gjorde framställning, rörande befarade svårigheter vid bokföringen och bevakningen
af säkerhetshandlingarne for de å nämnde verk anvisade lån tili
vattenaftappningar eller andra större odlingsföretag, har Kongl. Maj:t, för
alt, utan åsidosättande af det allmännas skäliga anspråk på fullkomlig säkerhet
för dessa låns återbetalande, för menigheterne underlätta lånemedlens
utbekommande samt ränte- och capital-afbetalningarnes behöriga fullgörande,
medelst Nådig Proposition den 2 nästlidne Augusti (införd under N:o 6 i
i:ste sandingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll) föreslagit: ”att
återbetalningen af lån så väl af de medel, Rikets Ständer vid sistlidne
Riksdag anvisat till understöd för vattenaftappningar eller andre förberedande
åtgärder för större odlingsföretag, som ock af de medel, hvilka Rikets
Ständer hädanefter för enahanda ändamål kunna bevilja, må på det
sätt få verkställas, att, sedan det lånebelopp, för hvars återbetalande hvarje
betalningsskyldig hemmansdel skall ansvara, blifvit bestämdt, och i följd
deraf äfven det belopp, som årligen skall till skuldens fulla liqviderande,
jemte bestämd ränta, erläggas, sistnämnde belopp under serskild rubrik,
hvarvid bör utsättas sista året, då betalningen skall utgå, bör, såsom ett
hemmanet i samma antal år åliggande allmänt onus, å debetssedeln upptagas,
af krono-betjeningen uppbäras, i Ränleriet nedsättas och såsom andra
till Riksgälds-Contoret ingående medel redovisas.”
För behandlingen af denna Nådiga Proposition har Stats-Utskottet
begärt sammanträde med Lag-Utskottet; och då de förenade Utskotten nu
Bilt. till R- St. Fröt. 1845, 4 Sami. 2 Afd. 21 Haft. I
a
Siats- och Lag-Utskottens Betänkande N:0 106.
gä att deröfver gemensamt sig utlåta, anse Utskotten sig jemväl böra i
sammanhang dermed meddela yttrande, angående den af Rikets Ständers
sednast församlade Revisorer, gjorde hemställan, ätt de låneunderstöd, som
för befrämjandet af communications-anslalter och odlingsföretag, m. fl. i
Revisorernes berättelse, angående Riksgälds-Contoret, sid. 38 — 39, uppgifne
föremål, hädanefter kunna af allmänna medel varda Städer eller menigheter
tillerkände endast må meddelas under det bestämda vilkor, att hvarje Stad
eller menighet skall sjelf hafva bestyret med och vara solidarisk ansvarig
för inbetalandet af dess medlemmar tilldelade lånesurnmor samt derå upplöpande
räntor; och få Utskotten tillika anmäla, det Utskotten öfver hvad
dels af Kongl. Maj:t och dels af Rikets Ständers Revisorer sålunda är vordet
föreslaget och hemstäldt, inhämtat yttrande af Fullmägtige i RiksgäldsContoret,
hvilka, — efter framställning af åtskillige betänkligheter emot ändamålsenligheten
och lämpligheten af de ifrågasatte utvägarne till betryggande
af Riksgälds-Contorets säkerhet för de utgifne medlens behöriga återbetalning,
samt derom framställde förslag,— i fråga om uppbörden, bokföringen
och redovisningen af de utlånade medlen, förklarat, att hvad Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition derom innehölle, borde, såsom lätt verkställbart samt
ledande till mycken förenkling och lättnad vid controllén öfver liqvidernas
fullgörande, antagas, ehvad solidarisk ansvarighet för lånens återbetalning
fordrades eller ej.
Hvad i ofvanomförmälde hänseende är vordet föreslaget och tillstyrkt,
hafva Utskotten tagit i noggrannt öfvervägande, dervid hos Utskotten stadgat
sig den öfvertygelse, att det af Kongl, Majit i Nåder föreslagna sätt för
återbetalning af ifrågavarande lån icke allenast kommer att leda till förenkling
och lättnad vid lånens liqviderande, utan äfven, sedan arbetsföretagen
blifvit fullbordade och godkände samt den årliga afbetalningcn inträdt,
komma att för Stats-Verket medföra enahanda säkerhet för lånebeloppen,
som för kronans uppbörd nu eger rum, utan att sådant kan komma att inverka
på tredje mans rätt, enär lånemedlen, efter arbetsföretagens fullbordan,
icke äro uppsägbara och således icke kunna annorledes än ' successive,
uti stadgad ordning, återfordras, dervid man måste kunna antaga, att den
förbättring, ett hemman genom företaget vunnit, fullt motsvarar den anpart
af lånesumman, för hvilken hemmanet blifvit onereradt. Dock anse Utskotten,
till vinnande af mera reda och säkerhet och då de årliga afbetalningarne
skola, såsom ett hemmanen under en viss bestämd tid åliggande onus,,
utgå, af nöden, att detta hemmanens åliggande, då återbetalnings-skyldighe
-
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N.-o 106.
3
ten inträder, införes i Jordeboken med bestämd anteckning om sä väl belop
pet af de årliga ränte- och capital-afbetalningarne, som tiden då dessa
upphöra.
Med antagande således deraf, att medelst det af Kongl. Maj:t i Nåder
föreslagne återbetalningssätt för ifrågavarande lån, erforderlig säkerhet
för desamma vinnes, sedan de årliga afbetalningarne vidtagit, återstår dock
att tillse det tillbörlig säkerhet erhålles ej mindre för sjelfva lånebeloppen
under den tid, arbetet fortgår och intilldess återbetalningen inträder, än äfven
för arbetsföretagens behöriga fullbordan, och derom Stats-Utskottet, i
sammanhang med andre föreskrifter, i afseende å meddelande låne-biträden,
kummer att afgifva serskildt yttrande.
Utskotten anse sig således böra tillstyrka:
det Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition mätte i så måtto varda
antagen, att de coruorationer eller menigheter, sorn vilja
af ifrågavarande låneunderstöd komma i åtnjutande, böra
ställa serskild, af Kongl. Maj: t prof vad och gokänd, säkerhet
för sä. väl det företags behöriga fullbordan, hvartill lånet
är vordet lemnadt, sorn ock för sjelfva lånebeloppet, intilldess
arbetsföretaget blifvit slutadt och godkändt, samt dea
årliga återbetalnings-skyldigheten vidtagit, efter hvilken sistnämnde
tid och sedan den låne-andel, för hvars återbetalande
hvarje betalningsskyldig hemmansdel, skall ansvara, blifvit
bestämd och i följd deraf äfven det belopp, sorn ärligen skall
till skuldens, jemte den utfäste räntans, fulla licjviderande
erläggas, detta sammanlagda belopp, under serskild rubrik,
med utsättande af det sista äret, dä betalningen skall utgå,
bör, såsom ett hemmanet, under sålunda bestämdt antal år,
åliggande allmänt onus, i Jordeboken antecknas och å Debetsedeln
upptagas, samt af Kronobe tjeningen uppbäras, i ränteriet
insättas och såsom andre till Riksgälds-Contoret ingående
medel, serskildt redovisas.
Af hvad Utskotten sålunda tillstyrkt, torde följa,
att något vidare yttrande angående Revisorernes och Fullmägtiges
förslag om säkerheten för ifrågavarande hine-medels
återbetalning icke eif ordras, än det, hvilket Stats-Utskottet
serskildt, i sammanhang med andre föreskrifter i afseende pä
4
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 10J.
meddelande lane-b iträden, kommer att Pdkets Ständer underställa.
Stockholm den 3 April 1845.
N:o 107.
Ank. till Exp;-Utsk. d. g April kl. 6 e, m.
Betänkande , i anledning af väckt motion om ersättning af
allmänna medel till vittnen i brottmål, då den tilltalade
saknar tillgång eller ersättnings-skyldighet icke kan honom
åläggas.
Hos Heder v. Bonde-Ståndet har, i motion, som lill Stats- och LagUtskotten
blifvit öfverlemnad, Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län
föreslagit, att enär ganska ofta inträffade, så väl att personer åläggas att
såsom vittnen i brottmål inställa sig vid Domstol, utom hvars domvärjo
de hafva sitt hemvist, som äfven att den tilltalade saknar tillgång att ersätta
dem rese- och tractaments-kostnader, godtgörelse vid dylikt förhållande
måtte af Staten till sådane vittnen utgifvas, helst den enskildes lidande
eljest många gånger skulle blifva ganska känbart och det otvifvelaktigt vore
rättare, att en uppoffring i detta hänseende folie det allmänna, än enskild
person lill last; varande ett sådant Statens åliggande, enligt motionärens
åsigt, desto angelägnare, som under nuvarande förhållande, mången, den der
vore i tillfälle att lemna de vigLigaste upplysningar i ett brottmål, fördöljer
all kännedom derom endast af farhåga att blifva besvärad med långa och
kostsamma tingsresor, utan att derföre kunna påräkna billig ersättning.
Utskotten, som tagit berörde förslag i öfvervägande, anse sig desto
heldre böra detsamma biträda, som det står i öfverensstämmelse med grunderna
till nu gällande Lag.— 17 Cap. 5 §. R. B. innehåller nemligen icke
allenast föreskr ft derom, att ingen, som till vittne nämnd varder, eger draga
sig vittnesmålet undan och att Domaren eger våld att honom dertill
hålla genom vitén eller fängelse, der han ej orkar böta, utan äfven det allmänna
stadgande, att den vittne påkallat, skall betala dess resekostnad
och täring; hvarjemte 21 Cap. 3 §. samma Balk förmår, att den, som saken
tappar, skall gällda sin vederpart allt det åter, som han trängd varit
att derå kosta.
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o to’].
5
Då dessa stadganden äro ovilkoiliga, och således äfven torde böra
tillämpas i brottmål, synes deraf följa, att då allmän åklagare, å tjenstens
vägnar, i gröfre för allmänna säkerheten vådlige brottmål påkallar vittnen,
Staten, hvars talan åklagaren förer, jemväl är pligtig att ersätta från Domstolen
aflägse boende vittnens inställelse-kostnad i de händelser, då den tilltalade
antingen icke kan till ansvar dömas, elier ock sakfälles, men saknar
tillgång att ersättningen gälda, i sistnämnde fall af det skäl, att, då den
som vittne påkallat, bör dess inställelse kostnad betala emot rättighet att
af den, som saken tappar, derför erhålla ersättning, den sakfälldes oförmåga
att godtgöra hvad åklagaren bordt till vittnen förskjuta, synes böra falla
Staten, men icke vittnet, till last; hvaremot ifrågavarande ersättningsskyldighet
lärer böra drabba åklagaren sjelf, om han finnes utan skäl hafva åtalet
anställt.
Då nu en sådan Lagens tolkning är öfverensstämmande med både rättvisa
och billighet, enär Staten utan tvifvel, icke mindre uti förevarande, än
andre likartade fall, såsom i fråga om ersättningar för Medico-legala' besigtningar
m. m. d., bör vara skyldig att af allmänna medel bekosta hvad, som
till allmänna säkerhetens upprätthållande erfordras och att hålla den enskilde
skadeslös för de kostnader, honom i sådant hänseende drabbat, och
hvilka uti ifrågavarande fall mången gång kunna för mindre bemedlade vara
ganska känbara, finna Utskotten af nöden, att en lagförklaring i öfverensstämmelse
härmed varder utfärdad och att tillgångar af Staten beredas
till bestridande af de utgifter, som deraf blifva en följd. Utskotten få således
vördsamt föreslå Rikets Ständer:
dels att hos Kongl. Maj.i; i underdånighet anhålla, att, genom
utfärdande af allmän Kungörelse, det måtte varda förklar adt:
att lagens stadgande iy Cap. 5 Rättegångs-Balken, att
den, som vittne på kul lat, skall betala dess resekostnad och
täting, äfven bör tillämpas i gröfre, för allmänna säkerheten
vådliga, brottmål, som af allmän åklagare åtalas, och att
följaktligen den, sorn allmän åklagare, å tjenstens vägnar,
åberopat lill vittne i dylikt mål och som sig inställt vid
Domstol, belägen på minst tre mils afstånd från vittnets
hemvist, bör, derest vittnet det äskar och Domaren pröfvar
sådant skäligt, tilläggas ersättning af allmänna medel för
dess resekostnad och uppehälle med högst 16 sk. Banco för
hvarje dag, som i och för resan samt vistandet vid Dom
-
6
Stats- och_Lag-Utskottens Betänkande, N:o 1oJ.
stolen erfordras, samt skjuts-penningar för en häst fram och
återj i de händelser, då den tilltalade antingen icke kan till
ansvar dömas, eller ock sakfälles, men saknar tillgång att
ersättningen utgifva; dock att, om den tilltalade frikännes
och ådälet finnes vara utan skäl anstäldt, nämnde ersättningsskyldighet
åk/agaren åligger;
dels ock att Rikets Ständer för ifrågavarande ersättningar
måtte anvisa ett serskildt förslags-anslag ä 5ooo R:dr Banco under
Riks-Statens Andra Hufvud-Titel. Stockholm den 3
April i845.
Reservation
af Herr Grefve Sparre, E
’A'Ian har hittills ansett vittnesmåls afgifvande såsom en medborgerlig
pligt» för hvars fullgörande, der den fordras, icke af den enskilde, utan,
af samhället sjelft, men den sakfällde icke eger tillgång att derföre godtgöra
vittnena, någon förbindelse i detta afseende icke ålåge samhället. Antoge
man nu den motsatta åsigten af en sådan ersättningsskyldighet för Staten,
så borde man åtminstone för conseqvensens skull hafva tillämpat den
på alla de fall, då viLtnens inställelse blir af nöden, men icke, såsom Utskotten
i Betänkandet föreslagit, blott för vissa fall. Finner man åter, att
en sådan conseqvent tillämpning af principen skulle leda lill alltför dryga
utgifter för Stats-verket, så måste man efter min åsigt afstå ifrån grundsatsen
i sin helhet, men icke, med antagande af principen, göra en godtycklig
och inconseqvent tillämpning deraf. — Hvad rättsgrund eller annat
giltigt skäl kan väl anföras till ett sådant stadgande, att vittne i gröfre
brottmål skall erhålla ersättning för sin inställelse, men icke i mindre betydliga
mål? Har icke samhället samma förbindelse att ersätta hvar och
en, som bidrager till bevisningen om en Lag-öfverträdelse, den samhället
anser sig böra beifra? och är icke den enskilde snarare beredd att utan ersättning
underkasta sig besväret af inställelsen, om dermed vinnes upplysning,
rörande ett för den allmänna säkerheten vådligt brott än angående
ett mindre? De flere distincLioner, Utskotten föreslagit, skola, efter mitt förmenande
i sådana ersättningsfrågor leda till utslag, som relativt till andra
skola synas högst obilliga, och måhända jemväl till hittills ovanliga, om
icke oerhörda, klagomål och besvär öfver dessa utslag.”
Häruti instämde Herr Biskopen Doctor Hedren.
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o 108.
7
N:o 108.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 April, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rättighet för den,
som upptäcker och åtalar gröjre brott, att få derå använde
kostnader af allmänna medel ersatte, då den brottslige till
gäldande af såtdane kostnader saknar tillgäng.
Uti en hos Hederv. Bonde-Ståndet väckt samt till Stats- och LagUlskotten
remitterad motion har Olof Jansson från Stockholms Län, i anledning
af Nils Strindlunds från Wester-Norrlands Län förut väckte förslag
om ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål, andragit, hurusom
den, hvilken beifrar och angifvet’ brott, enligt motionärens förmenande, i
första rummet vore berättigad till godlgörelse för den kostnad och tidspillan
samt det besvär, som vore förenadt med hrottets angifvande och åtalets fullföljd.
Det vore nemligen ett gammalt ordspråk, att ”der ingen åklagare
är, finnes icke eller någon Domare” och det vore följaktligen af den största
vigt, att den brottslige Liefve upptäckt. Under nuvarande förhållanden
skulle det dock ofta inträffa, att den, som kunde lemna den säkraste ledning
för en ogerningsmans upptäckande, förlege ali kännedom derom, af
fruktan att ådraga sig det myckna besvär, den tidspillan och de kostnader,
som Liefve en följd af brottets beifrande, hvarigenom den • brottslige ofta
undsluppe sitt välförtjenta straff. Motionären har alltså föreslagit, att den,
som upptäcker gröfre brott, såsöm mord, dråp, rån och tjufnadsbrott m. fl.
dylika samt derför vidkännes kostnad och besvär, bör berättigas att, derest
den brottslige saknar tillgång, af allmänna medel derför erhålla ersättning
till det belopp, Domaren finnér skäligt.
Utskotten, som tagit berörde framställning i öfvervägande, få i anledning
deraf erinra,, att då Lagen i 1 Cap. 1 §. Straff-Balken innehåller,
att lifssaker och andra grofva missgerningar ulan uppskof skola för rätta
angifvas, och att, om sådant icke sker af målseganden, denne då är förfallen
till böter, och den, som å Konungens vägnar kära bör, förpligtad alt
missgerningen åtala, vid äfventyr af tjenstens förlust eller böter elter om*
ständighelerne, samt det följaktligen åligger de allmänna åklagarne att,, å
tjenstens vägnar, utan serskild ersättning beifra och åtala brott, någon annan
vedergällning i berörde hänseende, å Statens sida, än den anpart, som åklagaren
tillkommer af ådoirde böter, hvarken lärer erfordras, enär det står
8
Stais- och Lag-Utskottens Betänkande, N.-o 1oQ.
livar och en fritt, som ej sjelf vill åtala ett brott, att detsamma för allmän
åklagare angifva, eller ens vara lämplig, emedan en dylik uppmuntran för
enskilde att upptäcka och beifra brott möjligen skulle föranleda till angifvelser
utan skäl och ett obehörigt spioneri med deraf följande hat ooh
misstroende medborgare emellan, samt dymedelst mera skada än gagna;
och få Utskotten således vördsamt hemställa,
att motionen måtte lemnäs utan afseende. Stockholm den 3
April i845.
N:o 109,
Ant. till Exp.-Utst. d. 9 April kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om inrättande af en Advocat-Corps
på Stat.
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln har Herr af Grubbens N. W-,
med förmälan, det han under sistlidne Riksdag väckt motion af enahanda
syftning, uti ett till de förenade Stats- och Lag-Utskotten remitteradt memorial,
föreslagit, att, i likhet med hvad i de fleste andre Länder egde rum,
i Sverige måtte inrättas en Advocat-Corps på Stat; med hvilket förslag
motionären förmält sig egentligen hafva afsett allmogens rätt och bästa,
helst dess välfärd ofta skulle förspillas af dålige och okunnige Advocater,
hvilka icke sällan för egen vinning inleda allmogen uti ruinerande tvister
och rättegångar; och skulle fördelarne af denna Corps säkert öfverväga kostnaderne,
hvilka, om man för hvarje Län antoge en Förste Advocat med
5oo R:dr samt två Commissions-Advocater hvardera med a5o R:dr i årlig
lön, endast komme att utgöra tillsammans 24,000 R:dr eller 1,000 R:dr
allt Banco, för hvarje Län. Städerne åter skulle ega antaga och aflöna så
många Advocater, de funno af nöden; hvarjemte motionären föreslagit, att
en sportel-taxa måtte upprättas, så att allmogen visste hvad den borde betala
och icke såsom nu kunde af Advocater oskäligen beskattas.
Då StaLs- och Lag-Utskotten vid sistlidne Riksdag afstyrkte bifall
till ofvanomförmälde då väckte enahanda motion, anförde Utskotten uti deras
under den 21 December 1840 deröfver afgifne, af samtlige Riks-Stån
den
-
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N.o 10g.
9
den gillade, Belänkande N:o 121 derför följande skäl, nemligen: alt Sverige,
framför många andra länder, åtnjöle den förmon att ega en sålunda codifierad
Lag, att i de fleste fall en part kunde, utan juridiskt biträde, sin talan
inför Rätta sjelf utföra: att tillgång å duglige rättegångs-biträden dessutom
icke saknades för de händelser, då de behötde anlitas, samt att Lagen
i i5 Caj) g §. Rältegångs-Balken beredt utväg jemväl för medellöse personer
att, utan vedergällning, åtnjuta erforderligt biträde i rättegångar.
Till dessa skäl, dem Utskotten finna fullt giltiga, anse Utskotten sig
nu endast böra tillägga den erinran, att i de Länder, der Advocater, till
allmänhetens betjenande, finnas af Staten antagne, de väl äro privilegierade
och således ega uteslutande rättighet att inför Domstolar föra andras talan,
men att de deremot ingenstädes äro af Staten serskildt aflönade; och få
Utskotten, då upprättande af sportel-taxa för Advocater, vid en sådan sakens
utgång, icke lärer komma i fråga, således vördsamt tillstyrka,
att motionen mätte lemnäs utan afseende. Slockholm den 3
April i845.
Bih. tilt R. St Brot. 184S. 4 Sand. 2 Afd. 21 Haft.
STOCKHOLM, I. Marcus, i845.
Stats-, Bcv.- samt Allm. Bcsv,- och Ekon-Utskottens Utlåtande, N.-o 110, 1 j
Alik. till Exp. Utsk. d. 23 April, kl. 11 f. ra.
Utlåtande, i anledning af återremiss ä Betänkandet Nio 52, angående
förändring i tulén för Krona-Uppbörds stät amor na.
Enligt fran Riks-Slåndena ankoinne Protocolls-Utdrag för den 7 och
i3 nästlidne Mars, hafva, vid behandlingen af omförmäldte Betänkande,
Ridder skåpet och Adeln bifallit Utskottens hemställan, i anledning af Herrar
von Mentzers och fVedbergs motioner, men afslagit tillstyrkandet om framflyttning
af liden för krono-uppbörden och Uppbördsmännens redogörelse;
Bonde-Ståndet bifallit Betänkandet i dess helhet, med tillägg, att uppbördsstämmorna
på Gottland må utsättas först i slutet at April månad; samt
Preste- och Borgare-Stånden återremitterat Betänkandet, på grund af dervid
gjorde anmärkningar, hvilka, med undantag af några få Ledamöters yttranden,
lill stöd för Uppbördens fördelning i flera terminer, hufvudsakligen afse
sednare delen af Betänkandet och dels instämma med Herr Friherre
Palmstjcrnas vid Betänkandet fogade reservation, serdeles i hvad den angår
framflyttning i tiden för Uppbörden och Uppbördsmännens redogörelse, dels
omfatta den mening, att Uppbörden icke borde taga sin början under Januari
månad, utan antingen den 1 Februari eller den i5 i samma månad,
vid hvilken lid de skatlskyldige i allmänhet ansågos halva egt tillfälle realisera
sina producter, dels ock slutligen att för Gottland måtte stadgas, att
Uppbörden icke finge verkställas förr än antingen i slutet af April eller från
medlet af Maj månad.
Vid den ytterligare handläggning af förevarande ämne, hvartill omförmälde
anmärkningar föranledt, hafva Utskotten, beträffande Uppbördens
fördelning i flera terminer, funnit sig
sakna anledning frånträda den derom i Betänkandet gjorde
hemställan.
'■ Vidkommande åter sednare delen af återremitterade Betänkandet,
eller det, i anledning af Lars Knutssons motion framställde förslag, hvilket
Bih. till R. S.t Erot. 1845, 4 Sami. 2 A/d. 22 Haft. 1
2 Slats-, B ev.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJiskottens Utlåtande, N.-o ft 0- ■
blifvit af ett Stånd godkänd t och af ett annat afslaget, så enär de inom öfrige
Riks-Stånden derom ufgifne yttranden nästan enhälligt sammanstämma
deruti, att uppbördsstätnmorna icke böra utsättas under Januari månad, men
att någon framflytlning af tiden för uppbördens afslutande och summariska
redovisningens angifvande icke bör ega rum, samt tillika är vordet upplyst,
att för de skaltskyldiges beqvämlighet det vore angeläget, inom vissa orler,
att uppbördsslämmorna försiggå under Februari och inom andra, att de icke
uppskjutas längre än till medlet al April, lå Utskotten, med anledning al allt
detta, så vida frångå sitt förut afgifna förslag, att Utskotten tillstyrka Rikets
Ständer
att i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit hemställa,
det Krono-uppbördsstämmorne hädanefter må utsättas ifrån
och med medlet af Februari till den i5 April; men Liden,
dels inom hvilken Uppbördsmännen skola begära
handräckning i afseende på bortflyttade eller lill vistelseorten
okände personer, som häfta för Krono-Utskylder,
dels ock för summariska redovisningens algifvande, förblifva
oförändrad.
Hvad slutligen angår de anmärkningar, hvilka afse förändrade bestämmelser
angående tiden för Krono-uppbörden på Gottland, så hafva Utskotten
tagit desamma i öfvervägande, i sammanhang med en af Herr P. H.
Lindström i delta ämne väckt motion, hvarom Utskotten under denna dag
afgifva serskildt Betänkande.
Stockholm den 22 April i845.
Reservationer
1:0 af Herr Printzensköld, som, på de skäl, Herr Friherre Pal nist
jern as reservation vid Betänkandet Nio 5a innehåller och hvilka blifvit af
flere Ledamöter inom Riks-Stånden åberopade, reserverade sig emot den
föreslagna inskränkningen i upphördsliden;
210 Af Herr C. J. Kock, som ansåg Uppbördens början icke hafva
bordt framflyttas längre än till den 1 Februari.
Stais-, Bcv.- samt Allm. Best.- och Ekon.-TJtskottens Betänkande, N.-o lil. 3
Jls fl Afl.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 April, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående förändring i
tiden för K, -ono-Uppbörds stämmorna pä Gottland.
(I. A).
Sedan Utskotten, uti Betänkandet N:o 5a, tillstyrkt Rikets Ständer att
i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa, det Krouo-Uppbördsstämmorna
hädanefter må utsättas ifrån början af Mars till slutet af April
månader, samt tiden för summariska redovisningens afgifvande framflyttas
till den 1 Juni; men Ilögvörd. Pieste-Ståndet och Yällofl. Borgare-Ståndet
återremitterat samma betänkande, på grund af deremot gjorde anmärkningar,
innefattande, bland annat, alt Upbördsstämmorna på Gottland icke borde
taga sin början förr än i slutet af April eller lill och med i medlet af Maj;
så har inom sistnämnde Stånd Herr P. II. Lindström, uti serskild, med anledning
af 56 § Riksdags-Ordningen väckt, motion, föreslagit, att, för den
händelse någon förändring i liden för K ro no-Upbörd sst ammorna i allmänhet
icke funnes behöflig eller lämplig, undantag måtte göras för Gottland, och
Rikets Ständer till Kongl. Majit i underdånighet hemställa, att uppbördsmöte»
derstädes hädanefter icke må hållas före slutet af April, och tiden för
summariska redovisningens aflemnande framflyttas till den i Juni hvarje år;
grundande motionären delta förslag på de vid åtérremissen af omförmäldte
betänkande ulaf honom anförde skäl, nemligen att den vanligen en längre
tid af vintern afbrutna communicationen med fasta landet försvårade afsätt
ningen
af öns producter, och ofta åstadkomma en penningebrist under denna
årstid, sorn gjorde det för de skattskyldige nästan omöjligt att erlägga sina
utskylder, hvilka åter längre fram på våren, sedan sjöfarten börjat, med
lätthet afbördades; af hvilken anledning Kongl. Majit ock i Nåder bifallit
begärdt uppskof med erläggande af sistlidne års Krono-utskylder till medlet
af nästkommande Maj månad, samt för innevarande år framflyttat tiden för
summariska redovisningens afgifvande tili den i Juli
Då, på sätt det under denna dag, med anledning af ornförmälde återretniss,
afgifna Utlåtandet N:o iio nämnare utvisar, Utskotten ansett sig böra
frångå den del af förslaget i Betänkandet Nio 52, som alser uppbördens frainflyttning
till April månads slut, och det, i följd deraf, ålegat Utskotten att ingå
i hufvudsaklig pröfning af ifrågavarande, för denna händelse väckte motion,
4 StatsBev- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 112.
liafva Utskotten tagit i betraktande, att de med en tidigare upbörd på Gottland
förknippade, af motionären anförde, olägenheter, äro af ständig beskaffenhet,
och att serskilde föreskrifter till undanrödjande deraf följaktligen af
beliofvet påkallas; hvadan och enär någon olägenhet för Stals-Verkel af fram11
jIlning utaf uppbörsliden derstädes så mycket mindre bör kunna ifrågasättas,
som en dylik undantags-lag varit gällande för Stora Kopparbergs Län, allt
sedan år 1823, Utskotten funnit sig böra understödja motionärens förslag i afseende
å tiden, hvar förinnan Kronouppbörden på Gottland icke lämpligen
bör utsättas; till följd hvaraf och som uppbördens afslutande, samt summariska
redovisningens afgifvarule svårligen kunna medhinnas på kortare tid, än
den af Kongl. Majit, på sätt ofvanberördt är, för innevarande år bestämda
af En och en half månad, Utskotten vördsamt tillstyrka Rikets Ständer
alt i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit hemställa, det
Krono-Upbördsstämmorna på Gottland icke må utsättas
förr än från och med Maj månads början, samt tiden, dels
inom hvilken Upbördsmännen skola begära handräckning,
i afseende å bortflyttade och till vistelseorten okände personer,
som häfta för Kronoutskydder, dels ock för summariska
redovisningens afgilvande, må för Gottland bestämmas
till den i5 Juni hvarje år.
Slockholm den 22 April 184A,
Reservationer:
anmälde af Herr Friherre Palmstjerna och Herr Printzenschjöhl.
!V-o lis,
Ank, till Exp.-Utsk, den 23 April, kl. 11 f. ml
Utlåtande^ i anledning af återremiss å Betänkandet N:o 3g, angående
personliga skyddsafgiftens användande till organiserande
af arbet s-inrättningar,
Omförmälde Betänkande har, enligt från Riks-Slånden ankomne Protocolls-Utdrag,
blifvit af Höglofl. Ridderskapet oah Adeln, Vällofl. Borgare
Ståndet
-
Stats-, B ev.- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskott ens Memorial, N.-o 113. 5
Ståndet oell Bederv. Bonde-Ståndet godkändt, men af Högv. Preste-Ståndet,
på grund af deremot framställde anmärkningar, återremitteradt; och då
sålunda 3:ne Riks-Stånd bifallit Utskottens yttrande,
lärer dervid böra bero.]
Stockholm den 27 Mars 1845.
Ms© issi.
Ant. till Exp. Utsk. den 23 April, kl. 11 f. in.
Memorial, angående Riks-Ständens olika beslut, i anledning af betänkandet
N:o 3y, dels om Stämmoböternes nedsättning och
fördelning, dels angående straffböterne för försummad inbetalning
af Krono-utskjhlerne i Stockholms Stad.
Utskottens uti ofvannämnde Betänkande framställda förslag, att Upbördsmännens
andel i stämmoböterne må minskas till en fjerdedel, samt de
återstående tre fjerdedelarne tillfalla socknens fattiga, derom underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t skulle afla las, bar blifvit bifallet af Hederv. BondeStåndet;
men som de öfriga Riks-Slånden ogillat Betänkandet i denna del,
i följd hvaraf nu gällande bötesfördelning blifvit bibehållen, få Utskotten
detta förhållande vördsamt anmäla.
Stockholm den 22 April 1845-
Bih. till R. St. Prot. 1845, 4 Sami. 2 Afd. 22 Hiift.
2
STOCKHOLM, Lundberg 5C Comp. 184S,
I
Stats- samt Allni. Besv. och Ekon.-Utskottens Memorial, N.-o 114.
1
K:o 111.
Ank, till Exp. Utsk. elon 28 April, kl. 5 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut öfver Utskottens
Ut lutande, N:o 28.
Uti delta, i anledning af väckta motioner om fyrbåk ars uppförande
på åtskilliga ställen, afgifne utlåtande, hade Utskotten tillstyrkt, bland annat,
det Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse bos Kongl. Maj:t begära,
att en fyrbåk på skäret Understen, beläget i Södra qvarken öster om Gräsön,
blefve, så vidt tillgångarne det medgåfve, uppfördt. Denna del af utlåtandet
har, vid föredragning hos Riks-Stånden, blifvit gillad af Vällofl. Borgare-Ståndet
och Heder v. Bonde-Ståndet, men afslagen af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Ilögv. Preste-Ståndet, hvarvid likväl Ridderskapet och
Adeln tillika beslutat, det skulle Rikets Ständer i underdånig skrifvelse anhålla,
alt Kongl. Majit täcktes, så framt ej hinder mötle, som af Rikets Ständer
ej kunde förutses eller bedömas, Nådigst anbefalla, att aftal må inledas
med Ryska Kejserliga Regeringen 0111 de ytterligare fyrbyggnader, hvarmedelst,
efter anordnad gemensam undersökning af localiteterne, sjöfarten i
Södra Qvarken kunde anses hällre betryggad, samt, derest anläggning af en
ny fyr på Svenska sidan, vare sig på Understen eller annorstädes, då pröfvats
erforderlig, i mein af tillgångarne derom förordna; och hafva de öfrige
Riks-Stånden ^blifvit inbjudne att i Ridderskapels och Adelns omförmäldte beslut
sig förena
Jemnlikt ankomne Protocolls-Uldrag, hafva Utskotten inhemtat, att
Preste- och Borgare-Stånden, med vidblifvande af sina i ämnet fattade beslut,
laggt Ridderskapet och Adelns berörde inbjudning till handlingarne, äfvensom
att samma inbjudning blifvit af Bonde-Ståndet afslagen; och som,
vid sådant förhållande, Irenne Riks-Stånd, eller Ridderskapet och Adeln,
samt Borgare- och Bonde-Stånden beslutat aflåtandet af en Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse till Kongl. Majli, i anledning af det hos Rikets Ständer
anmäldla behofvet af en fyr-inrättning å skäret Understen, samt hvad
trenne Riks- tånd i sådan fråga afgjort, jemlikt 76 §. Riksdags-Orduingen, ut
Bih.
till li. St. Prof. 1845, 4 Sami. 2 Afd. 23 lii fl.
2 Stats- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utshollens Memorial, N.-o 115.
gör Rikets Stunders beslut; men Ridderskapet och Adeln varit af skiljaktig
tanka med Borgare- och Bonde-Stånden, i afseende på innehållet af den underdåniga
skrifveisen, få Ulskolten härmedelst hemställa, huruvida ieke Ridderskapet
och Adeln, med frånträdande af sitt i frågan om uppförandet af
en fyrbåk å skäret Understen fattade serskilda beslut, må instämma i det,
hvaruti Borgare- oell Bonde-Stånden stannat.
För den händelse Ridderskapet och Adelil icke skulle till denna hemställan
lemna bifall, få Utskotten föreslå Rikets Ständer, alt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet må, på sätt ^3 §. Riksdags-Ordningen föreskrifver,
varda förstärkt, samt alt votering i det sålunda förstärkta Utskottet
anställes elter följande voterings-proposition:
Den, som anser den af Rikets Ständer, i anledning af väckt fråga om
en fyrinrättning å skäret Understen, beslutade underdåniga skrifvelse böra
innefatta anhållan, alt en fyrbåk på skäret Understen måtte, så vidt tillgångarne
det medgifva, varda uppförd; röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner nej, kommer skrifveisen att innehålla underdånig begäran, att
Kongl. Majrt täcktes, så framt ej hinder möta, som af Rikets Ständer icke
kunna förutses eller bedömas, Nådigsl anbefalla, att aftal må inledas med
Kejserliga Ryska Regeringen om de ytterligare fyrbyggnader, hvarmedelst,
efter anordnad gemensam undersökning af local-föi hållandena, sjöfarten i
Södra Qvarken kunna anses bättre betryggad, samt derest anläggning af en
J1y fy1’ på Svenska sidan, vare sig på Understen eller annorstädes, pröfvades
erforderlig, i mon af tillgångarne derom förordna.
Stockholm den 26 April i845.
J\1 115.
Ant. till Exp.-UlsL d. 28 April, t T. 5 e. m.
Memorial, i ättledning af äterremiss ä Utskottens Betänkande, N:o yt.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet har berörde Betänkande, angående föreslagna
åtgärder till upphjelpande af sillfisket i Bohuslänska skärgården blifvit
Slats- samt Allm. Best.- och Ekon.-V(sköttens MemorialN.-o 116. 3
till Utskotten återremitleradt; men då Samma Betänkande blifvit den 17 sisll.
Mars af Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högv. Preste-Ståndet och Hederv.
Bonde-Ståndet, gillad t, och frågan således, jemlikt y5 §. Riksdags-Ordningen,
är genom tre Stånds beslut afgjord,
kunna Utskotten dermed icke taga vidare befattning.
Slockholm den 26 April i845.
iV© flE©.
Ank, till Exp.-Utsk, den 28 April, kl. 5 e. na.
Memorialj i anledning af äterremiss u Utskottens Utlåtande, N:o j3.
Della, rörande väckta frågor 0111 förändring i grunderna för planpenningars
utgörande afgifne, Utlåtande har af Hederv. Bonde-Ståndet blifvit
till Utskotten återremilteradt; men då samma utlåtande blifvit af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet den 26 sisll. Mars,
och af Högv. Preste-Ståndet den 17 i nämnde månad bifallet, hvadan frågan,
enligt 75 §. Riksdags-Ordningen, är genom 3 Stånds beslut afgjord,
kan någon vidare behandling deraf hos Utskotten icke
ega rum.
Slockholm den 26 April 1845.
STOCKHOLM, Lundberg SC Corny. 1S4K.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Uskottens Utlåtande, N.o 7/7. 1
N:o' 117.
a»
Ank. till Exp. Utsk. den i3 Maj, kl. 6 e. m
Utlåtande, i anledning af äterrerniss ä Utskottens Utlåtande, N:o 60,
angående vackt fråga om anslag till Stockholms Lyceum och Real%
nina siam.
Utlåtandet N:o C9 har blifvit af Preste-Ståndet bifallet, af Borgareoch
Bonde-Stånden afslaget, men af Ridderskapet och Adeln, på grund af
framställde anmärkningar, till Utskotten återremitteradt.
Dessa anmärkningar äro hufvudsakligen, att, då Utskotten, jemte tillstyrkande
af en gratification af 3000 R:dr B:co åt Academie-Adjuncten
Ramström för hans, genom inrättandet och vidmagthållandet af Stockholms
Lyceum, ådagalagde förtjenster om ungdomens bildande, tillika hemställt,
att Rikets Ständer, vid beviljandeL af denna gratification, måtte ”uttala
”den förväntan, att en fullständig berättelse så väl om den i berörde Ly”ceutn
följda läromethod, som huruvida och i hvad mon densamma må
”hafva vunnit framgång, måtte af Ramström till Kongl. Maj:t ingifvas, för
”att Rikets näst sammanträdande Ständer meddelas,” det ville synas, som
öfvertygelsen derom, att någon framgång vunnits med det i skolan begagnade
lärosätt ännu saknades, men att belöning ändock borde meddelas;
att, såsom villkor lör gratificationens erhållande, borde föreskrifvas, att densamma
icke utbetalades förr, än Adjuncten Ramström berättelse i ofvannämnde
hänseende afgifvil; att gratificationsbeloppet måtte ställas till
Kongl. Maj:ts disposition, för den händelse Ramström kunde inför Kongl.
Majit ådagalägga, att den af honom inrättade skola haft den framgång, att
Kongl. Majit funne skäligt att gratificationen honom tilldela; och att enär
det ansåges vara origtigt, att Rikets Ständer på en gång beslutade om anslagen
och tillika disponerade dein, utan att Kongl. Majit dermed finge någon
befattning, Rikets Ständer borde öfverlemna gratifications-summan till
Kongl. Majlis disposition, att, endast i det fall Kongl. Majit, efter anställd
vederbörlig undersökning, funne Academie-Adjunclen Ramström af gratifi
-
Bih. till R, St. Prot. l8^S> ^ Sami, 2 Afd, 2/f. Haft.
1
2 Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Uskoltens Utlåtande, N-.o iij.
cationen förtjent, deusamina måtte genom Kongl. Maj:ls försorg till Ramström
utbetalas.
Utskotten, — som tillstyrkt den ifrågavarande gratificationen åt Academie-Adjuncten
Ramström under en på erhållne tillförlitliga underrättelser
grundad öfvertygelse derom, så väl ali Ramström genom ett varmt nit och
icke obetydliga uppoffringar af både tid och tillgångar för ungdomens bildning,
gjort sig förtjent af någon uppmuntran från statens sida, som att
den af honom inrättade läroanstalt, hvaruti äldre och nyare undervisningsmethoder
blifvit bragte i förening, redan lemnat tillfredsställande resultater,
— hafva vid gratificationens tillstyrkande gjort den inom Ridderskapet
och Adeln klandrade hemställan, egentligen på grund af motionärens,
Herr Contracts-Prosten Uddens derom väckta förslag, samt i afsigt att undervisningssättet
vid nämnde skola och de af detsamma tilläfventyrs hemtade
förmoner må, i en tid, då åsigterne om den äldre eller nyare skolrnethodens
företräde ännu äro delade, komma till allmän kännedom. Yidblifvande
den öfvertygelse, som legat till grund för Utskottens återremitterade
utlåtande i denna fråga, samt i betragtande deraf, dels att samma
utlåtande blifvit i sin helhet af Preste-Ståndet godkändt, dels att, inom
Ridderskapet och Adeln, enligt det från detta Stånd Utskotten tillhandakomna
discussions-protocoll, blott en ledamot talat för afslag å utlåtandet,
men derjemte alternatift begärt återremiss derå, finna Utskotten sig icke
böra frånträda sitt, i berörde utlåtande gifna, tillstyrkande om beviljandet
af en gratification åt Academie-Adjuncten Ramström; men då Utskotten
anse de inom Ridderskapet och Adeln framställda anmärkningar i afseende
på sättet och villkoren för anslagets utbetalande, i allmänhet vara grunda
de,
få Utskotten, frångående sin i denna del af utlåtandet N:o 69 gjorda
hemställan, vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer, med afseende å Adjuncten Ramströms genom
inrättandet och vidmaglhållandet af Stockholms Lyceum
ådagalagde förtjenster om ungdomens bildande, måtte å Riks
gälds-Contoret
till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition anvisa en
summa af TreTusende Riksdaler Banco, samt, med tillkännagifvande
häraf, hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att
Kongl. Maj:t, derest, efter anställande undersökning om den
vid nämnde Lyceum följda läromethod och den framgång, densamma
må hafva vunnit, Adjuncten Ramström skulle finnas
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N:o lif, 3
vara förtjent af ifrågavarande uppmuntran från statens sida,
täcktes låta berörde 3000 R:dr B:co, såsom gratifikation, till
honom utbetala.
1 öfrigt och för den händelse Borgare- och Bonde-Stånden, hvilka
hegge Riks-Slånd afslagit Utskottens utlåtande N:o 69, icke heller skulle gilla
förevarande förändrade utlåtande, få Utskotten, till beredande af tidsbesparing
vid frågans ytterligare behandling, ej allenast inbjuda Preste-Slåndet
alt den, i öfverensstämmelse med syftningen af Ridderskapet och Adelns
återremiss, nu föreslagna förändring i det af Preste-Ståndet gillade utlåtandet
N:o 69 godkänna; utan ock, under förmodan, att denna inbjudning af
Preste-Ståndet antages, äfvensom att förevarande utlåtande af Ridderskapet
och Adeln godkännes, och frågan sålunda, sedan i afseende på gratifications-anslaget
två Stånd stannat emot två, jemlikt 69 §. Regeringsformen,
bör genom votering i Förstärkt Stats-Ulskott afgöras, för en sådan omröstning
föreslå följande voterings-propositiou:
Den, som, på sätt Utskotten tillstyrkt, bifaller, att Rikets Ständer,
med afseende å Adjuncten Ramströms, genom inrättandet och vidmaglhållandel
af Stockholms Lyceum, ådagalagda förljenster om ungdomens bildande,
å Riksgälds-Contoret till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition anvisa en
summa af TreTusende Riksdaler Banco, samt, med tillkännagifvande häraf,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att Kongl. Maj:t, derest, efter
anställande undersökning om den vid nämnde Lyceum följda läromethod
och den framgång, densamma må hafva vunnit, Adjuncten Ramström skulle
finnas vara förtjent af ifrågavarande uppmuntran från Statens sida, täcktes
låta berörde 3000 R:dr såsom gratificalion till honom utbetala,
röstar Ja;
den, det icke vill, röstar Nej.
Vinner Nej, kommer icke något anslag att för ifrågavarande ändamål af
Rikets Ständer beviljas.
Stockholm den 13 Maj 1845,
4 Stals- samt Alinia Besv.- och Ekon,-Utskottens Memorial, N\o 118,
N:o 118.
Ant. till Exp.-Uuk. d. i3 Maj, kl. C> e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ständens skiljagliga beslut, i frug a
om Lärare-Seminariers inrättande och anslag dertill m. m.
Enligt från samtlige Riks-Stånden ankomne Protocolls-Utdrag, har
Utskottens Utlåtande N:o 89, rörande väckt fråga om Lärare-Seminariers
inrättande m. ra., blifvit af Högloft. Ridderskapel och Adeln den 19 nästlidne
April bifallet, utan annan förändring, än att uti sista punkten deraf
ordet läroprof i stället för ordet läroprofvet skulle införas, samt orden:
och att det nu anbefallda läseprofvet vid Stiftetis Läroverk, i följd deraf,
må upphöra, uteslutas; af Högv. Preste-Ständet den 16 afslagel; af Vällofl.
Borgare-Ståndet den 9 bifallet, samt af Hederv. Bonde-Ståndet den 7 af
slaget,
med undantag af 3:dje punclen, deri Utskotten tillstyrkt, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit
täcktes i Nåder förordna, att indigenats-rätten, vid ansökningar till Läraresysslor
vid Rikets Elementar-läroverk, måtte upphöra, hvilket tillstyrkande
blef af Ståndet gilladt.
Utskottens tillstyrkanden, i afseende å Lärare-Seminariers inrättande
och det derför erforderliga anslag, äro sålunda gillade af tvänne Stånd,
nemligen Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Yälloft. Borgare-Ståndet,
men deremot af de öfrige tvänne Riks-Stånden afslagne; och som frågan,
rörande omförmälde anslag, är helt och hållet beroende på sjelfva
hufvudfrågan, eller huruvida de föreslagne Lärare-Seminarierne borde inrättas
eller icke; men i denna sednare fråga, som är af ekonomisk natur,
tvänne Riks-Stånd stannat mot två,
anse Utskotten så väl densamma, som den deraf beroende frågan
om anslag till de föreslagne Seminarierne böra förfalla.
Hvad beträffar 3:dje puncten af Utskottens förenämnde Utlåtande, eller
frågan om indigenats-rättens uppbäfvande, så enär Irenne Riks-Stånd,
nemligen Högloft. Ridderskapet och Adeln, Vällofl. Borgare-Ståndet samt
Hederv. Bonde-Ståndet, bifallit Utskottens tillstyrkan i denna del, erfordras
å Utskottens sida icke något yttrande i afseende derå.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N:o 118.
5
Slutligen och som Utskottens tillstyrkan i Utlåtandets f^Ae. eller sisla
punkt, angående läroprofvet för dem, som vilja förvärfva rättighet att
vid Rikets Elementar-läroverk såsom lärare anställas, blifvit afslagen af
Jheste- och Bonde-Stånden, men bifallen af Ridderskapet och Adeln, med
och af Borgare-Ståndet utan förändring samt således i denna fråga två
stånd stannat mot två; alltså och då densamma icke eger något oskiljagtigt
sammanhang med Lärare-Seminariers inrättande, och det dertill föreslagne
anslags beviljande, än mindre derför utgör något villkor, utan endast
innefattar uttryckandet af en önskan om beskaffenheten af de läroprof,
som, i händelse sådane seminarier komme att inrättas, boule genomgås
af dem, som ville förvärfva rättighet att vid Rikets ElementarLäroverk
såsom lärare anställas,
anse Utskotten, att omförmälde fråga, jemlikt 75 §. Riksdagsordningen,
är förfallen.
Stockholm den i3 Maj i845.
Reservationer:
Af Herr von Axelsson, Georg Julius: ”En stor del anslagsfrågor innebära
äfven organisationer. Så ock den ifrågavarande. Organisation och anslag
stå i dylika frågor i elL oskiljagtigt samband med hvarannan, och lika
litet som det boide komma ifråga att bestrida, det anslaget är hufvudsaken
vid frågans afgörande, lika litet skulle det säkerligen kunna falla
något Riks-SLåtid in att ogilla organisationen, (förutsatt, att den ej är absolut
skadlig) om ej kostnad för staten dermed vore förenad. Alla anslagsfrågor
böra således såsom sådane behandlas, de må innefatta organisationer
m. fl. andia bindande omständigheter eller ej. Förevarande fråga,
som af t vänne Riks-Stånd blifvit bifallen och af tvänne afslagna, hade
i min tanka, enligt 3o §. 3 mom. Riksdags-Ordningen och 69 §. Regeringsformen,
bordt förekomma i förstärkt Stats-Utskott, och intet fall torde
kunna uppgifvas, då en anslagsfråga af dylik beskaffenhet blifvit annorlunda
än på detta sätt afgjord, men väl otaliga exempel derpå, att sådane
frågor blifvit föremål för votering i förstärkt Stats-Utskott, hvarpå
jag vill nämna: anslag lill Instructions-compagnier; lill ångkraftens använ
-
6 Stals- samt Allm. Bcsv.- och E/iOn,-Utskottens Utlåtande, N:o 11g.
dande på seglande fartyg; lill arfvode åt en adjungerad ledamot i Svea och
fyra i Götha Ilof-Rätt m. fl., hvilka anslag alla innebära en organisation ,
likaväl sorn det ifrågavarande till Lärare-seminariers inrättande.’'
Af Herr Valleij, som ansåg, att då anslagsfrågan, hvarmed den om
seminariers inrättande egde oskiljagtigt sammanhang, måste vid det förhållande,
att i beslutet 2 Stånd stannat mot 2, jemlikt 69 §. Regeringsformen,
genom Votering i Förstärkt Stats-Utskott afgöras, Utskotten bordt afgifva
förslag till volerings-proposition.
Uti denna reservation har Herr Bergsten instämt.
Af Friherre Tersmeden, Friherre Reuterskjöld, Herr Munck, Herr Professor
IVahlberg, Herr Norin, Herr Linström och Herr /Vedberg.
N:o 119.
Ank. till Exp.-Ulsk. deo i3 Maj, kl. 6 c. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om anslag till folkundervisningens
befrämjande.
Sedan Utskotten uti sitt, med anledning af väckta förslag till ändringar
uti Kongl. Stadgan, angående folkundervisningen i Riket af den 18
Juni 1842, afgifna betänkande N:o 40, förklarat, att Utskotten, i afseende
å den af åtskiilige motionärer jemväl äskade förhöjningen af anslaget till
folkundervisningen, skulle afgifva serskildt Utlåtande; så gå Utskotten nu
att sådant fullgöra.
Yrkanden om en dylik förhöjning af berörde anslag från och med
100,000 R:dr till och med 275,000 R:dr, hafva blifvit inom Hederv. Bonde-Ståndet
väckle af Riksdagsfullmägtige Tobias Lind från Götheborgs och
Boh us Län, Ola Svensson från Malmöhus Län, Peter Jansson från Skaraborgs
Län, Lars Magnus Knutsson och Anders Jansson från Östergöthlands
Län, Per Mattsson från Wester-Norriands Län, Nils Peter Petersson och
Niklas Nilsson från Calmare Län, Lars Norrby från Gottlands Län, Anders
Eriksson och Johan Peter Andersson från Elfsborgs Län samt Sven
Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottens Utlåtandej N:o 120, 7
Jansson från Jemtlands Län; innehållande berörde förslag jemväl framställningar
om fördelning af det anslag, som kunde komma att af Rikets
Ständer för ändamålet beviljas.
Till besvarande af nämnde motioner, torde Utskotten endast böra anföra,
hurusom ändamålet med med deruti gjorda förslag redan synes vara
uppfyldt, derigenom att Rikets Ständer beslutat: att en afgift af 12 sk. för
hvarje mantalsskrifven mansperson och 6 sk. för qvinna skall Lill folkundervisningens
befrämjande utgå inom hvarje socken i Riket; att dessutom
en summa af 20,000 R:dr årligen, till och med det år, då nästa Riksdag
slutas, skall å Riksgälds-Conloret ställas till Kongl. Majrts Nådiga disposition,
att, i nion af behofvet, utbetalas såsom understöd till folkskole-lärares
aflönande inom de socknar, der, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, statsbidrag
för sådant ändamål, i följd af serskilda omständigheter och förhållanden,
kan blifva erforderligt; samt att Kongl. Maj:t från nämnde Conior
jemväl skall till Sin disposition erhålla dels 9,100 R:dr för folkskole-lärareseminarierne,
och dels 12,000 R:dr till stipendier för elever vid dessa seminarier,
hvilka begge anslag skola utgå årligen till och med det år, då
nästa Riksdag slutas.
Vid det här ofvan anmälda förhållande, få Utskotten tillstyrka,
att förenämnde motionärers yrkanden om förhöjda anslag till
folkundervisningens befrämjande icke måtte till någon vidare
åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 13 Maj 1845.
N:o 120.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i3 Maj, kl. 6 c. rr»
Utlåtande, i anledning af vacht fråga om en del af den så kallade
Helgonsky Idens användande till folkundervisningens befrämjande.
Sedan vid sistlidne Riksdag Kongl. Majit uti Nådig Proposition öfverlemnat
till Rikets då församlade Ständer, att, af allmänna medel åt Ca
-
8 Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N',o 120.
thedral-skolan i Lund anvisa elt årligt penninge-anslag, motsvarande de
1,047 tunnor Helgonskyldskorn, som, jemlikt Kongl. Brefvet den 24 Mars
1824, borde af klockarnes i Lunds Stift Helgonskylds-säd indragas och
till den beslutade Calhedral-skolans i Lund inrättande användas; hvarigenom
de församlingar, från hvilka berörde spantnål eljest skulle utgöras,
komrne i tillfälle att använda den samma till inrättande eller förbättrande
af sina folkskolor; samt Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af
den 19 Junii 1840, jemte beviljande af ett årligt anslag af 3,856 Rdr 45
sk. 4 rst< 611 nämnde Cathedral-skola, hvarigenom skolans behof af berörde
Helgonskyld komme att upphöra, tillika förklarat, att, då det vore af
högsta vigt, att församlingarne bereddes tillfälle att inrätta folkskolor eller
förbättra de redan varande, för hvilket ändamål den förut till Cathedralskolans
behof afsedda andel uti Helgonskylden lämpligen borde kunna användas,
Rikets Ständer beslutat, att de församlingar inom Lunds Stift, af
hvilkas Helgonskyldskorn påräknats bidrag till Cathedral-skolan i Lund,
borde, såvidt de förbunde sig att uteslutande till folkundervisningens befrämjande
inom församlingarne använda samma bidrag, bibehållas vid oqvald
besittning deraf; så har Kongl. Majrt, efter föredragning af Rikets Ständers
omförmälde underdåniga skrifvelse, låtit under den 27 Juli 1840, i Nåder
meddela Consistorium Ecclesiaslicum i Lund samt öfrige vederbörande
till behörigt iagttagande och underdånig eftenättelse, hvad Rikets Ständer,
på sätt nämndt är, beslutat.
Vid innevarande Riksdag har Riksdagsfullmägligen Pehr Jönsson från
Christianstads Län, uti elt till Hederv. Bonde-Ståndet ingifvet, till
Stals-Ulskottet remitleradt memorial, anfört: alt den rättvisa, som, genom
ofvanberörde åtgärd, kommit de församlingar till godo, från hvilka Helgonskyldskorn,
enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 24 Mars 1824.
skulle hafva utgått till Lunds Cathedral-skola, icke sträckt sig till eller
vederfarits de församlingar inom Lunds Stift, som voro belägne inom 2:ne
mil från städerne, och hvilka församlingar, enligt ett af Konung Christian
den IV meddeiadt förordnande, som genom Malmö Recess af år 1662 bekräftades,
ännu måste utbetala sin Helgonskyld till städernas skolor; att
dessa väl icke kunde undvara den inkomst, som den anslagna Helgonskylden
beredt dem, men att det likväl i motionärens tanke vore orättvist,
att kringliggande landlförsamlingar skulle löna lärare åt städernas invånare,
då de sjelfva voro 1 största behof af den utgående Helgonskylden
för sina egna barns undervisning, samt städernas invånare icke lemna
de
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 120. 9
de något bidrag lill lärares aflöning hvarken vid Lärdoms-skolorna eller
Academien; och har på sådane skäl Motionären föreslagit, valt Allmogen
äfven i de församlingar, som ligga inom tvänne mil från Städerna och
ännu till deras skolor betala Helgonskyld, mätte derifrån befrias och hädanefter
njuta lika rätt med alla andra församlingar, att nemligen få använda
Helgonskylden till upprätthållande af folkskolorna i deras egna församlingar,
samt alt Lärdoms-skolorna må, i stället för Helgonskylden, erhålla
motsvarande anslag af Statsmedel, hvarigenom deras underhåll icke
komme att trycka allmogen meia än landets öfriga invånare.”
Sedan Stats-Utskottet, för behandling af detta ärende, sammanträdt
med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hafva Utskotten gemensamt
tagit detsamma i öfvervägande, och få sitt utlåtande deruti nu afgifva.
Utskotten få dervid tillkännagifva, att Utskotten icke varit i tillfälle
att nog tillförlitligen och fullständigt utreda förhållandet med ifrågavarande
Helgonskyld eller den rätt på grund hvaraf de inom Lunds Stift
belägne Städers skolor åtnjutit och för lärares underhållande åtnjuta Helgonskyldskorn
från de inom tvänne mils afstånd från samma städer varande
församlingar; men Utskotten synes det billigt, att då den helgonskyld
som af öfrige församlingar inom Stiftet, jemlikt högstberörde Kongl.
Bref af den 24 Mars 1824, bordt utgå till Lunds Cathedral-skola, blifvit
vid dessa församlingar bibehållen, under vilkor, att till folk-undervisningens
befrämjande inom församlingarne användas, jemväl ifrågavarande inom
2:ne mil från städerna belägna landtförsamlingar få åtnjuta enahanda
förmån; och få Utskotten med anledning deraf vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit täcktes, efter anställd undersökning, dels
om den rätt, på grund hvaraf i Lunds Stift varande Städers
skolor åtnjuta helgonskyldskorn af de inom 2ine mil från städerne
belägne Landtförsamlingar, och dels till huru stort belopp
denna helgonskyld till skolorna utgår, låta vid nästinstundande
Riksdag till Rikets Ständer öfverlemna den Nådiga Proposition
i ämnet, som Kongl. Majit kan finna vara af omständigheterna
påkallad.
Stockholm den i3 Maj i845.
Bih. till R. St, Prot, 18^5, 4 Sami, 2 A/d, 24 Haft,
%
10 Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, IV:o 121.
N:o 121.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i3 Mnj, kl 6 c. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga att afgifterna för skolväsendets
ordnande måtte gemensamt med kronoutskglderna uppbäras.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har till behandling fått
emottaga en af Herr Biskopen Hallström inom Högv. Preste-Ståndet väckt
motion, att när församling för sitt skolväsendes ordnande åtagit sig någon
personel afgift, densamma må, om församlingen sådant äskar och hos
Konungens Befallningshafvande anmäler, gemensamt med kronoutskylderna
uppbäras, under uppbörsmanna-ansvar, samt vid samma tid, sorn dessa
till Ränterierne ingå och aflevereras, till vederbörande Skolstyrelse, jemte
behörig redovisning, aflemnus.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, för frågans behandling,
sammanlrädt med Stats-Utskot.tet, hafva Utskotten gemensamt tagit
densamma i öfvervägande; och som Rikets Ständer vid innevarande Riksdag
bifallit, att hälften af den s. k. skyddsafgiften må till folkundervisningen
användas, samt, derest en församling eller menighet å något ställe
skulle besluta och öfverenskomma om något ytterligare bidrag till folkundervisningens
befrämjande, Rikets Ständer, på sätt nämndt är, bifallit,
det, efter Utskottens åsigt, desto heldre bör ankomma på församlingarne
eller menigheterne sjelfva, att om uppbörden af ett sådant ytterligare bidrag
draga försorg, som dels en dylik uppbörds öfverlemnande till vederbörande
kronobetjente skulle orsaka dem ett ökadt ej obetydligt besvär,
hvarför de säkerligen ej skulle underlåta att fordra ersättning, och dels
kronobetjeningen icke skulle kunna så hastigt, som omständigheterne stundom
torde fordra, verkställa nämnde uppbörd, utan tidsutdrägt dermed
ega rum; alltså
få Utskotten afstyrka Herr Biskop Hallströms berörde motion.
Stockholm den 13 Maj 1845*
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens UtlåtandeN:o 122.
11
N:o i22.
Alik. till Exp.-Utsk. d. i3 Maj, kl. 6 c. m.
Utlåtande, i anledning af åtcrrerniss å Utskottens Betänkande N:o
9o, angående vackt fråga om underhållandet af Ilallsnäs Bro.
Enligt från samtlige Riks-Slånden ankomne Protocolls-Utdrag har
nämnde Betänkande blifvit bilället af Högloft. Ridderskapet och Adeln den
9:de och af Hög v. Preste-Ståndet den 7:de, men deremot återremitterad t
af Vällofl. Borgare-Ståndet den 9:de och af Hederv. Bonde-Ståndet den
10:de uti innevarande månad.
Såsom skäl för återreinissen har blifvit åberopadt, att då egaren af
Hallsnäs hemman förr egt, att, för underhållandet af färja öfver det der
varande sund, åtnjuta frihet från rotering, det syntes, sorn skulle Westra
Häradsboer, hvilka blifvit ålagde att öfver sundet uppföra bro, böra inträda
i enahanda förmon, som egaren af Hallsnäs egt, emedan Kronan eljest
skulle skörda en vinst derigenom, att skyldigheten i berörde hänseende
blifvit öfverflyttad på Häradsboerne, hvilket ansågs vara desto mera obilligt,
sorn Slaten icke tillförne haft alt påräkna någon rotefrihets-afgift af
Hallsnäs.
Utskotten, som tagit i öfvervägande hvad sålunda blifvit anfördt, få
med anledning deraf anföra, att Utskotten, som ej haft tillgång till den i
motionen åberopade 1684 års Ekonomiska Commissions handlingar, icke
kunnat erhålla upplysning om den serskilda anledning, hvarföre egaren af
Hallsnäs hemman då skall blifvit ålagdt att, emot frihet från rotering,
ensam underhålla färja öfver Ilallsnäs sund, om hvilken anledning motionen
icke heller gifver någon upplysning; att redan genom de före 1734
års Lag i fråga om byggandet och underhållandet af broar och vägar, gällande
lagar och författningar, hvaribland må nämnas Gripsholms Stadga af
den 29 April 1575, det varit föreskrifvet, "att alla äga bro bygga och
väga rödja, så then sorn mindre äger i by, som then mer äger, och ingen
vare therför fri hvarken frelst eller ofrälst”; och att i 25 Cap. 8 §. Byggninga-Balken
af 1734 års Lag, stadgas att "alla, som å landet hemman
ega eller bruka skola, vägar lödja och broar bygga.’’
12 Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N-.o 122.
Och då sålunda det synes Utskotten uppenbart, att, sedan Kongl.
Maj:t genom Utslag den 6 April 1824 förklarat, att bro skulle byggas öfver
Hallsnäs sund al samtlige Westra Häradsboer gemensamt, häradsboerne
icke i detta hänseende ega någon annan eller större skyldighet änden,
som allmänna Lagen påbjuder, samt Hallsnäs hemmansegare sjelf yrkat
att blifva befriad från åliggandet att hålla färja öfver Hallsnäs sund, emot
åtagande att ingå uti rotering; alltså och då, i allt fall, Westra Häradsboer,
derest de anse sig ega lagligen grundade anspråk på den förmon,
som motionen åsyftar, ega att derom sin talan i vederbörlig ordning utföra;
finna Utskotten, med stöd jemväl af hvad de i sitt omförmälde Utlåtande
anfört,
sig icke böra frångå det afstyrkande af motionen, som Utskotten
i samma utlåtande meddelat.
Stockholm den 13 Maj 1845.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 1845.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottens Utlåtande, tf:o 123. 1
N:o 123.
Änk. till Exp.-Utsk. den 13 Maj, kl. 6 é. m.
Utlåtande, angående rättighet för brukare af mensal-hemman
att lösa desamma till skatte.
Riksdagsfullmägligen Tobias Lind från Götheborgs och Bobus Läll
bar lili en bos [lederv. Bonde-Ståndet väckl, till Utskotten remitterad motion,
föreslagit, att Kongl. Förordningen af deii 19 September 1723 mätte förändras
på det sätt, alt innehafvare af mensal-hemman blefve tillåtet att
lä dessa, lika med krono-hemman, till skatte förvandlade, med rättighet
likväl för pastorerne, alt åtnjuta den af mensal-hemmanen vanliga inkomsten,
hvilken tillåtelse, enligt motionärens tanka, skulle, utom andra fördelar,
medföra den, att då sådane hemmans innehafvare finge rätt alt öfverlåta
hemmanen på skyld eller oskyld, eller egde säkerhet, att besittnings-rätten
efter deras död öfverginge till arfvingarne, de skulle bättre bruka dessa
hemman än för närvarande eger rum.
Till stöd för molionen, har uti ett serskildt, den 5 sisllidne Oclober
af motionären lill Heder v. Bonde-Ståndet ingifvet, till Utskotten jemväl
remilteradt, anförande blifvit yltradt, att det vore egentligen ordalagen
i Kongl. Förordningen, den 19 September 1723, som i allmänhet ledde
till den tolkning, att mensal-hemman icke skulle få till skatte köpas.
Det vore väl bekant, att i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län hela regleringen
med presterskapets aflöning redan skedt på 1500:lalet och alt vid deu
tid provinserna afträddes till Sverige, denna reglering redan varit så stadgad,
att förhållandena, i afseende derå, icke ansågos obestämda. Då dessa
landskaper införlifvades med Sverige, blef den försäkran gifven, att jordens
natur, onera och skyldigbeter, äfvensom presterskapets aflönings-sält och
rättigheter skulle förblifva oförändrade. Det vore jemväl kändt, och genom
Lunds Landabok tydligen bestyrkt, alt af mensal-hemman endast räntan
varit anslagen till presterskapet, och att någon slädjo-ralt icke varit
presterskapet medgifven, utan hade en sådan rätt, der den utgått, ansetts
Bih. till R. St. Prat. 1845, 4 Sami. 2 Afd. 25 Hiift.
1
2
Stats- samt Allm. Besv.- och Eicon.-Utslccltcns Ullutande, N:o 123.
tillhöra kronan, under hvars dominium mensal-hemman alltid, funnes antecknade.
Äfven i de gamla Svenska provinserna syntes mensal-hemmanen
icke hafva varit anslagne åt presterskapet under samma villkor, som
deras boställshemman, utan hade blott räntan eller landtgillet utgått ”såsom
hjelp till annexen’'. Så t. ex- frånkändes pastorerne, genom Kongl.
Brefvet den 1 Februari 1659, städsel-ären och foder-nöten, sedan stadgande
i samma syftning redan förut under den 7 April 1597 blifvit meddeladt.
Till stöd för motionärens åsigt i förevarande fråga kunde tillika åberopas
Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 25 Maj 1720, § 54, lydande
sålunda: ”Preste- och aunex-bönderne i Skåne blifva förskonte för att
gifva ny penninge-slädja åt en ny 'kyrkoherde, emedan presterskapet icke
ens är befogadt att affordra någon städja af dem; ty de äro piiré kronohemman,
som intet böra städjas, — och skulle bonden vara skatte, så bör
han så mycket mindre gifva någon städja”. —- Och har motionären, under
påstående att Kongl. Förordningen den 19 September 1723 icke vore å
mensal-hemman tillämplig, tillika uti sitt omförmälde anförande, hvaruti
Ståndets samtlige Riksdags-fullmäglige från Skåne instämt, förklarat, att,
efter hans tanka, det vore både rättvist och klokt, om ”i Skatteköps-förordningens
andu”, det stadgande meddelades, att mensal-hemman finge till
skutte-hemman försell jas, då pastor dertill sitt samtycke lemnade, och med
villkor, att. de årliga af gifter i ränta eller hndtgille m. m, som nu utginge,
bhf ve för framtiden åt efterträdaren försäkrade, jemte en årlig afgäld,
svarande mot en trettiondedel af den städja, som sist erlagd varit; förmenande
motionären, att genom ett sådant stadgande presterskapet ingenting
skulle förlora, men åboen deremot vinna en betryggad besittningsrätt
och det allmänna hafva fördel af en större produetion på dessa
hemman.
Vid sisllidne Riksdag väcktes jemväl fråga af enahanda beskaffenhet
med den, som nu blifvit till Utskottens handläggning öfverlemnad.
Då varande Stals- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott afgåfvo
deröfver sitt betänkande, hvaruti yttrades, bland annat, följande: ”Genom
4 mom. i presterskapets privilegier den 16 October 1723, är presterskapet
lörsäkradt om bibehållandet vid indelnings-slomar och annex, att dem
bruka, häfda eller häfda låta; och som denna dispositionsrätt öfver berörde
hemman skulle väsendtligen inskränkas genom den yrkade rättigheten,
all lösa hemmanen lill skatte, hvilket också redan genom Kongl. Förordnin
-
Stats- samt Allm Desv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande. N:o 123-
3
gen den 19 September 1723 är bestämdt förbjudet; så är det uppenbart,
att de åberopade privilegierna skulie, genom den föreslagna Författningen,
rubbas och presterskapet få vidkännas en minskning af dess i behörig
ordning fastställda löne-föi möner”. På grund häraf funno Utskotten sig
böra afstyrka bifall till det väckta förslaget.
Då berörde betänkande blef af Irenne Riks-Slånd godkändt, och några
skäl nu icke blifvit anförde, som föranledt Utskotten att frångå den åsigt i della
ämne, som äro i samma betänkande uttalade, så lä Utskotten, jemte meddelande
af den upplysning, att, utom det förbud för mensal-hemmans försäljande
till skatte, som innehålles i ofvanberörde Kongl. Förordning den
19 September 1723, det blifvit genom Kongl. Resolutionen på presterskapets
besvär den 23 December 1747, föreskrifvet alt då, lill skatte försålde
preste-stomar och mensalier, säljas utom börd, de må af kyrkorne
eller församlingarne åter inlösas och af presterskapet sedermera oqvaldL
nyttjas, att skatteköp å annex- och mensal-hemman i Skåne och Halland
ovillkorligen, och i Bohus Län villkorligen, eller derest besittnings-rätten före
år 1810 tillkommit genom kyrkoherdens städsmål eller antagnings-bref,
blifvit förbjudne medelst Kongl. Brefven den 22 April och den 22 Maj
1819, samt att, enligt hvad Kongl. Brefvet af den 4 Maj 1833 stadgar,
annex- och mensal-hemman inom Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län,
med undantag af enkesäten och de hemman, som kyrkoherde, capellan
eller klockare vanligen brukade, borde bortarrenderas på 30 års tid, äfvensom
Consistorierna ega, att efter vederbörlig pröfning, stadfästa eller afslå
de gjorda arrende-anbuden, —- vördsamt tillstyrka,
att ofvanberörde motion, ej mätte föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 13 Maj 1845.
4 Stats- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, S:o i 24.
N:0 124.
Alik. till Exp.-Ulsk. den 13 Maj, kl. G e. m.
Utlåtande, i anledning af föreslagna förändringar i sältet
för marke gängs-taxornas uppgörande och profan/ide.
Hederv. Bonde-Ståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
handläggning remitterat en i berörde ämne af Riksdags-fullmägtigen
Anders Nilsson från Östergöthlands Län väckt motion, jemte åtskilliga
med anledning deraf framstälda förslag och åfgifna anföranden; varande
af motionären med hänsigt till de olägenheter, som räntegifvarne vanligen
skola få vidkännas, i följd, af den nu gällande ordningen för markegångssättningen
och serdeles af Kongl. Cammar-Collegii rättighet, att ändra
och höja de af comiterade för markegångs-sättningen upptagne priser,
yrkadt,
alt den hitintills medgifna rättighet att öfverklaga de af comiterade
inom länen fastställda markegångs-laxor måtte lill all kraft och verkan
upphäfvas och samma taxor i oförändradt skick lända tili efterrättelse
;
att vid markegångs-taxornas uppgörande icke, såsom nu skedde, endast
det löpande årets varuvärden skola bestämma markegångs-prisen,
utan att dessa må antagas efter medelberäkning af hvad räntepersedlarne
gällt under de 9 sistförflutne åren, jemförde med hvad de gälla det år
för hvilket taxan sättes; och
att Landshöfdingarne, hvilka såsom ordförande i comiteerne för
markegångssättningen vore i tillfälle alt, ehuru ej röstegande, indirect inverka
på comiterades beslut, måtte från denna befattning befrias och
comiterade likasom annan commuual-nämnd lemnäs öppel att en ordförande
bland sig sjelfve utse.
Uti föreslående yrkande och hufvudsakligen hvad angår upphöran
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 124.
clet af Kammav-Collegii rätt att ändra markegångs-taxorne, hafva flere
Ståndets ledamöter sig förenat; i sammanhang hvarmed föreslagits:
af Petter Pehrsson från Jönköpings Län : att, då, vid markegångssättning,
votering skall ega runi, sådan måtte ske i samma ordning som vid
Riksdagar inom Rikets Ständers Utskott iagttages, eller så alt deputerade
af Ridderskapet och Adelli rösta först, och Bonde-Ståndets deputerade
sist.
af G. Pettersson från Östergöthlands Län, alt då åtskilliga olägenheter
vore förenade med liu gällande omröslningssält uti markegångssättningscomiteerne,
effei* att Bonde-Ståndets Ledamöter rösta först, Utskottet måtte
förslag till ett förändrad t omröstningssätt afgifva; och
af Bengt Gudmundsson från Hallands Län: att, med upphäfvande
af Kammar-Collegii rätt att ändra markegångs-prisen, ett annat forum
måtte bestämmas, hos hvilket ändring kunde sökas uti deputerades för
markegångssältningen beslut; varande, enligt Bengt Gudmundssons tanke,
pröfnings-comitéerne härtill mest lämplige.
Slutligen har motionären Anders Nilsson till sin motion gjort det
tillägg och förtydligande, att afsigten med densamma vore den, att Kammar-Collegii
rättighet, alt, utan klagan från räntegifvarnes sida, ändra markegångs-taxan,
måtte upphöra; men att räntegifvarne ändock skulle ega,
alt, om de dertill funne sig befogade, söka ändring uti den markegångssättning,
som af Länens deputerade förrättas.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet för handläggning
af ofvanberörde motion och anföranden med Stats-Utskollet sammanträdt,
hafva Utskotten ärendet till öfvervägande förehaft; och hvad först beträffar
frågorne, dels om upphörande af Kammar-Collegii rätt att ändra markegångstaxorne,
dels om bestämmandet af forum för ändringssökande i depulerades
för markegångssältningen beslut, så enär Rikets Ständer i anledning
af Ståls-Utskottets utlåtanden, N:s lil och 237, för sin del beslutat
att, utan rubbning i öfrigt af hvad nu gällande Författningar stadga, i afseende
på sättet för sökande och erhållande af ändring uti deputerades beslut,
angående markegångsprisens bestämmande, besvär öfver dessa beslut
må af Kammar-Collegium och Stats-Contoret gemensamt pröfvas och af
-
6
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-UtskotUns Utlåtande, IV:o 125.
göras; att förhöjning af en utaf deputerade vidtagen prisbeslämmelse der
densamma kan ifrågakomma, grundas på verkställd jemnförelse mellan prisen
så väl inom länet som uti nästgränsande Län, samt alt de förändringar
uti den af deputerade upprättade markegångstaxa, hvilka slutligen varda
fastställda, skola gälla för så väl kronan som samtliga ränte-tagare och
räntegifvare inom samma markegångsdislrict; alltså och då omfönnäldte
tvenne frågor redan blifvit af Rikets Ständer behandlade och afgjorde, hemställa
Utskotten,
att desamma måtte förfalla.
Vidkommande åter förslagen att markegångs-prisen måtte bestämmas
efter 10 års medelvärden å ränlepersedlarne, att Landshöfdingarne
icke vidare må vara ordförande i comileerne för markegångssättningen,
utan valet af ordförande på comiterade sjelfve ankomma, samt all ordningen
vid omröstningar inom berörde comileer måtte ändras; så enär
Stats-Ulskotlet uti utlåtandet, N:o 287, tillstyrkt förändrad reglering at sättet
för indeldta räntors och tiondens utgörande och uppbärande, samt det
beslut Rikets Ständer i afseende härpå fatta, mycket inverkar på grundel ne
och ordningen för markegångstaxornes upprättande; kunna Utskotten icke
anse tjenligt att nu afgifva något vidare yttrande i afseende på raotionärernes
ofvanberörde förslag, utan hemställa,
att samma förslag för närvarande icke måtte ..till någon
Rakets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 Maj 1845.
125.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Maj, kl. C e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om krono-t ionclens, inom
IVesteräs och Örebro Län, lösande med penningar.
Uti ett till Ilederv. Bonde-Ståndet ingifvet samt till Allmänna Be
-
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 125.
7
svärs- och Ekonomi-Utskottet remitteradt memoria], har Riksdagsfullmägtigen
Eric Ericsson från Westerås Län anfört, alt då det för krono-liondegifvare
inom nämnde Län, hvilka utgöra sin tionde till ecclesiastike- och
andre statens tjenstemän, vore i hög grad tryckande, att indelningshafvarne
egde rättighet att fordra krono-lionde in natura med 6 mils forsling
och i följd häraf vore i tillfälle att å tionde-spanmålen bestämma ett alltför
högt lösningspris, motionären ansåge sig böra föreslå att krono-tionde inom
Westerås Län måtte hädanefter af vederbörande indelningshafvare emoltagas
i penningar efter Länets markegångspris med 16 sk. B;co förhöjning på
hvarje tunna såsom forsellön.
Denna motion, hvaruti Riksdags-fullmägtigen A. Andersson från Örebro
Län instämt under anhållan att den deri yrkade förmon för krono-tioiulegifvare
jemväl måtte lillgodokomma de skattdragande inom sistnämnde
Län, hvilka utgöra tionden lill Nerikes och Wermlands Regementen,
har Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ansett sig böra gemensamt
med Slats-Ulskottet handlägga; och sedan Utskotten, af sådan orsak, sammanträdt,
få de nu lill motionens besvarande vördsamt tillkännagifva alt
Slals-Utskottet i sitt utlåtande, N:o 287, i anledning af väckta motioner,
föreslagit, att alla de indeldte räntorne måtte ingå till kronan, emot anvisande
åt vederbörande Verk, Inrättningar samt embets- och tjenstemän af
motsvarande contante anslag.
Vid sådant förhållande anse Utskotten dessa förslag,
icke böra till någon serskild åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
Stockholm den 13 Maj 1845.
&
Stats- samt Ailm. Best»»- och Ekon.-UUkotitns Utlåtande, N:o ISS.
jn 126.
Ank. till Exp.-Utsk. deD 13 Maj, kl. 6 e. ni.
Utlåtande, angående väckt fråga om förstärkning af T ullbe
vakning s-per sonalen samt om ökade och till en del
efter förändrad grund beräknade aflöning sfär möner
för Tull-staten.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens gemensamma
behandling, hav Högloft. Ridderskapet och Adeln öfverlemna! en af
Herr Rosenbladj Bernhard^ väckt motion, deruti anföres, alt, ehvad man
beslutade om systemet för tull-lagstiftningen, stöde den grundsats fast, att
gällande lagar borde efterlefvas och den redlige köpmannen skyddas emot
intrång af lagbrytaren. Visserligen försvårade Sveriges vidsträckta kuster
med sina skärgårdar en noggrann tullbevakning, men exempel, både från
vårt eget land och våra grannar visade dock, att mycket i denna väg kunde
uträttas. Sålunda hade, sedan kuslbevaknings-corpsen i Skåne inrättats,
inkomsterne vid tullkamrarne i denna provins blifvit fördubblade och lurendregeriet
från Seland i betydlig mon aftagit, hvaremot insmugling af
bränvin från Jutland åt Götheborgska kusten väsendtligen ökats, hvilket
förhållande påkallade utsträckning i användandet af nämnde corps. För
några år tillbaka infördes i Finland ett nytt tullbevaknings-system, som
baft den påföljd alt tullinkomsterna fördubblats och äfven för Sverige medfört
en ökad afsättning å vissa endast härifrån till införsel Jofgifna varor.
I Norrige, der man antagit den grundsats att väl aflöna tullpersonalen och
att till betydlig del ställa aflöningen på procent af tullinkomsten, tjenade en
tjensteman i 2:a classen ofta för 5,333| ibdr Banco, och, äfven med afdrag
för spanmåls- och export-tull, vore Norriges tullinkomst relatift vida
större än hos oss.
Med anledning häraf och då genom upphörandet af stadgandet att
vissa varor, som utöfver ett bestämdt belopp fördes landvågen från en till
annan
Slats- samt Allm. Barv.- och Ekon.-Utsholtens Utlåtande, N:o 126.
9
annan inrikes ort, borde åtföljas af förpassning, motionären ansåge en vådlig
lättnad vara lemnad smugglaren, som, derest lian lyckats inpraclisera
gods inom visst afstånd från kusten, tryggt kunde trotsa hvarje åtal, har
motionären föreslagit:
l:o, alt Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet an*
hålla, att Kongl. Maj:t täcktes bestämma Tull-statens löner i mera öfverensstämmelse
med hvad vigten, ansvaret och mödan af dess kall fordrade
och på sådant sätt, att en del af denna aflöning utginge i procent af behållen
tullinkomst, olika vid serskilda stationer, äfvensom, att Kongl. Maj:t
måtte, till vinnande af ökad säkerhet för den laglydige köpmannen och
för inhemska industrien, dels i skärgårdarne och på kusterne låta införa en
ändamålsenlig sjöbevakning, dels på närmaste landstrand låta anställa en
landkustbevakning, der sådan icke redan funnes; och
2:o, alt förslagsanslaget för Tull-verkets omkostnads-stat måtte med
en lämplig summa tillökas och beräkningen af brutto-inkomsten å tullintraderna
med samma belopp förhöjas.
Denna motion hafva Utskotten lill öfvervägande förehaft; och hvad
först angår frågan om förbättring i tull-tjenstemännens aflöningsförmoner
samt att dessa måtte till en del bestämmas i viss procent af tullinkomsten,
så få Utskotten upplysa, att Pvikets sednast församlade Ständer, med hänsigt
till de olägenheter, sorn visat sig åtfölja de till tullverkets tjenstemän
och betjente, af trafikerande utgående sportelafgifter, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, att de dittills påbjudna sådane afgifter måtte upphöra
och tullverkets personal i stället tilldelas bestämda löner af tullmedlen,
lill belopp, som för hvarje befattning kunde anses motsvara behofvet; och
att Kongl. Maj;l derefter, enligt Nådig Kungörelse af den 3 December 1842,
fastställt en på sporlel-systemets upphörande grundad reglering af tullverkets
aflöningsstat, i följd hvaraf de uii förut gällande sportel-taxa för egentiiga
tjensteåligganden beräknade afgifter kornme att försvinna.
Efter hvad sålunda förekommit, och då det af motionären föreslagna
förändrade aflöningssätt för tullljenstemännen till äfventyrs skulle medföra
enahanda olägenhet, som i väsendtlig mon föranledt det förra aflö
-
Bih. till R. Si. Fröt. 1845. 4 Sami. 2 Afd. 25 Haft.
2
10 Stats- samt Allm, Bcsv- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 126.
ningssättets förändrande, nemligen att, då inkomsten icke kan på förhand
bestämdt beräknas, aflöningen icke alltid kan afmätas efter behofvet, finna
Utskotten, som i allt fall anse det vara olämpligt att Rikets Ständer, sedan,
i öfverensstämmelse med den af dem uttryckta åsigt, en förnyad reglering
af tullstalstjenstemännens aflöningsförmoner så nyligen vidtagits, häruti
föreslå förändring innan angelägenheten af en sådan förändring blifvit tillräckligen
ådagalagd, sig böra tillstyrka,
alt förevarande fråga måtte förfalla.
Beträffande dernäst motionärens framställning om kuslbevakningspersonalens
tillökande; så enär det till Kongl. Maj:ts disposition ställda anslag
af tullmedlen, hvilket vid nu pågående Riksdag blifvit förhöjdt från
562,000 R:dr till 800,000 R:dr, utgör ett förslagsanslag, samt Kongl. Maj:t
följagtligen har sig öppet lemnadt att af tullmedlen disponera hvad som
erfordras för tullbevakningens vidmagthållande, jemte andra tullverkets behof;
alltså och emedan Rikets Ständer, enligt Bevillnings-Utskottets tillstyrkan
i betänkandet, N;o 12, redan beslutit att uttrycka underdånig önskan
om förstärkande i allmänhet af tullcontrollerna och bevakningen, derest
Kongl. Majit, efter vederbörandes hörande, finnér sådant af behofvet påkalladt;
ty få Utskotten hemställa,
att motionen i denna del icke mätte till någon åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda.
1 afseende slutligen å motionärens förslag, att anslaget för Tullverkets
omkostnads-slat måtte förhöjas, så och då denna fråga, genom Rikets
Ständers beslut om ett tillökadt förslagsanslag för tullverkets utgifter, redan
blifvit afgjord, tillstyrka Utskotten,
att frågan måtte förfalla.
Stockholm den 13 Maj 1845.
Stais- samt Allm, Besv>- och Ekon.-Vtshottcns Betänkande, N:o 127. 1[
N:o 127.
Ank. till Exp.-Utsk. elen 13 Maj, kl 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion dels om ändring uti
Joreskrifterne, angående de tull-afgifter, sorn inflyta
i följd af anmärkningar vid godsegares tull-angif/ungar,
samt dels om anställande af en Statens Ombudsman
vid packhusen i stapelstäderne.
Uli en inom Hederv. Bonde-Slåndet väckt motion har Riksdags-fullmägtigen
Fredric von Zweigbergk andragit, att, ehuru det i 34 § af Seglations-ordningen
den 28 November 1835, befintliga stadgande, ätt ”den,
'genom Ilvars åtgärd, felaglig angifning blifvit upptäckt och rättelse vun”nits,
åtnjute tio procent af den enkla och hälften af den dubbla tull,
”sorn sålunda inflyter utöfver hvad eljest hade egt rum”, väl blifvit uteslutet
ur den förnyade Seglations-ordningen af den 15 Maj 1843, detsamma
likväl, till följd af serskildt Nådigt beslut under samma dag, förklarats
böra vara tills vidare gällande; och har motionären, som anser detta stadgande
leda till obehörig minskning af kronans inkomster, yrkat, att det
mätte antingen upphäfvas, eller ock att, i fall det komme att fortfarande
gälla, följande tillägg dertill mätte göras: ”hvilka tillika med öfriga tull”af
gifter, af godsegarne skola betalas”.
Härlörutan har motionären föreslagit, att för statens räkning en
ombudsman eller controllör borde anställas, om icke i hvarje stapelstad, åtminstone
i Stockholm, hvilken tjensteman det skulle åligga tillse, att alla
varor, som icke tillhöra fabriks-societelernes yrken, blifva rigtigt vägda
och tull-behandlade; och vore sådant, efter motionärens förmenande, desto
nödvändigare, som den ende nuvarande controllören vid Stockholms packhus
omöjligen kunde medhinna att utöfva nödig conlroll vid varu-vägningen.
Denna motion, som af Bonde-Ståndet först remitterats till Bevilinings-Utskottet
men, enär samma Utskott ansett sig icke kunna dermed taga
befattning, sedermera blifvit öfverlemnad lill Allmänna Besvärs- och
12
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.'Utskottens Betänkande, N-o 127.
Ekonomi-Utskottet, har hos sistnämnde Utskott, i sammanträde med StatsUtskottet,
till handläggning förekommit; och få Utskotten sitt utlåtande i
ämnet nu vördsamligen afgifva.
Hvad först beträffar frågan om upphäfvande eller förändring af ofvanberörde,
i 1835 års Seglationsordning intagne och genom General-tull-styrelsens
circulaire af den 8 Juli 1843 till fortfarande eften al telse meddelade
stadgande om gäldandet, af vissa procent å de medel, sorn inflyta i följd
af anmärkningar vid godsegares tullangifningar, så få Utskotten upplysa:
att, sedan Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag, uti underdånig skrifvelse
den 5 Juni 1841 (N:o 371), fästat Kongl. MajUs Nådiga uppmärksamhet
derå, att packhus-inspectionen i Stockholm i dylika procent åtnjutit högst
betydliga inkomster, hvilka hade varit i ständigt tilltagande, samt anhållit
att Kongl. Majit läcktes låta öfverse och granska Seglations-ordningen den
28 November 1835 och deruti låta införa de förändringar, sorn, till före
kommande af missbruk och lill befrämjande af nödiga controller öfver tullinkomsternas
utgörande, vore af nöden, Kongl. Maj t häröfver infordrat
General-Tull-styrelsens utlåtande, sorn blifvit afgifvet den 29 September
samma år, och derefter under den 25 Januari 1842 i Nåder anbefallt
Dess och Rikets Commerce-Collegium samt General-Tull-styrelsen att inkomma
med gemensamt underdånigt utlåtande och förslag till förändrad
Seglationsordning, jemte vissa andra Tull-författningar. Ett sådant förslag
har äfven blifvit ingifvet lill Kongl. Majit den 8 Augusti närande
år, och ny Seglationsordning i Nåder utfärdad den 15 Maj 1843, hvaruti,
på sätt motionären anfört, det ifrågavarande stadgandet icke blifvit upplaget.
Genom serskildt Nådigt Bref har Kongl. Majit likväl förklarat detsamma
böra ega gällande kraft, intilldess annorlunda i ämnet varder i
Nåder förordnadt.
Seglations-ordningen af den 28 November 1835 innehåller i 32 §,
alt, när gods stiger till högre antal, mått, mål, vigt eller värde, än hvartill
det uti angifnings-inlagan blifvit uppfördt, må för 10 procent och derunder
af öfverskoltet, någon förhöjning i tull ej beräknas och all för hvad
deröfver är, tull-afgifterne skola till dubbelt belopp utgå; samt i 33 §, att,
då någon angifver en vara med lägre tull i stället för den verkliga, som
är högre lull underkastad, afgifterna skola å den sednare varan erläggas
till
Stats- samt Allm. best:.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 127. 13
lill dubbelt belopp mot hvad taxan utsätter. Af dessa äfvensom af förberörde
stadgande uti 34 § af 1835 års Seglationsordning hafva således
uppkommit inkomster för packhus-inspectionerne under 2:ne serskilda titlar,
nemligen: Packhus-procent och B osiana re-an dela r, de förra utgörande 10
procent af infiutne enkla umgälder för varu-öfverskolt och de sednare 50 procent
af infiutne dubbla umgälder för varu-öfverskott. Af dessa bar Packhus-procenten
icke tillvuxil i högre grad än som motsvarat tillökningen
i tull-uppbörden, men deremot Beslagare-andelarne år från år betydligen
ökats ända till år 1842, då, vid regleringen af den från nämnde års början
gällande nya Tull-taxan, de förändringar deri skedde, att dels tullberäkningen
för alla tullbara väfnader skall bestämmas efter vigt, hvarigenom
traficanten föranledes att begagna tillåtelsen att låta quantitets-uppgiften
bero på undersökning i packhuset; dels, enligt 7 § af Tulltaxe-underrättelserne,
rörande controll å tull-angifningarne af varor, som förtullas
efter värde, förhöjningen i värde-uppgifterne icke vidare blifver af
packhus-föreståndarnes pröfning beroende, hvaraf uppstått den nödvändiga
följd, att de Tull-tjenstemännens extra inkomster, som utgått under benämning
af beslagare-andelar, alldeles försvunnit. — För att närmare ådagalägga
detta förhållande, få Utskotten upplysa att packhus-procenten i
Slockholm vanligen under de sednare åren utgjort omkring 4,500 R:dr årligen,
då deremot beslagare-andelarne uppgått för samma tid årligen från
0,000 ända till 8,000 Rdr. Detta upphörde med 1841, hvarefter de till
packhus-föreståndarne utbetalde medel för af dem gjorda anmärkningar vid
godsegares angifningar utgjort,
för år 1842
4,813: 8. 6.
— 1843 ...... 5,767: — 6. samt
— 1844
4,361: 7. —
Häraf synes, alt den ifrågavarande af motionären öfverklagade extra
aflönings-utgiften till större delen redan försvunnit, och således det genom
Rikets Ständers framställning vid sista Riksdagen i detta afseende åsyftade
ändamål hufvudsakligen redan vunnits.
I afseende på frågan om bibehållandet af packhus-procenten, hafva
liih.till R. St. Prot. 1845. 4 Sami. 2 Afä. 25 Haft.
3
14
Stats- samt Allm. Desv,- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 127.
vederbörande embetsverk ansett densamma möjligen kunna, vid i öfrigt
förändrade förhållanden, på ett fördelagtigare sätt regleras, men att, för
närvarande, merberörde stadgande, hvarigenom denna extra inkomst tills
vidare bar blifvit åt Tulltjenstmännen bibehållen, såsom bjgdt på en, under
hänsigt till betryggande af statens rätt, administrativt vigtig princip, ickeborde
upphäfvas. Embetsverken hafva likväl äfven tillstyrkt, alt detsamma
ej måtte uti Seglations-Ordningen upptagas, dels derföre, att ifrågavarande
extra aflönings reglerande ej utgjorde något egentligt föremål för
Seglations-Ordningen, samt dels på det att nämnde Författning ej måtte
komma att lägga binder i vägen för en sådan reglering, dä den på ett
lämpligare sätt framdeles torde kunna beredas. Kongl. Maj:t har ock, vid
utfärdandet af den nya Seglations-Ordningen, enligt hvad här ofvan finnes
anförd t, fästat Nådigt afseende å dessa af embets-verken framställda åsigter
,.
Utskotten anse sig, vid sådant förhållande, icke kunna tillstyrka,
bifall till motionärens framställning i denna punkt.
Vidkommande derefter motionärens förslag, alt en ombudsman eller
controllör, utöfver det nu fastställde antalet af Tulltjensteman, vid packhusen,
måtte anställas; så och då Utskotten förskaffat sig kännedom derom,
alt sådant ej är af behofvet för närvarande påkallad!, iå Utskotten vördsamt
tillstyrka,
att jemväl denna del af motionen må lemnäs utan afseende.
Slockholm deli 13 Maj 1845.
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri,' 1845.
Stats- samt Allm. Besv. och Elon. Utsi. Utlåtande, N:o 128.
1
N:o 128.
Arik. till Ex/j. Utsi. den 13 Maj, 11. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om åtgärders vidtagande till
lindring i Båtsmansroteringens utgörande å landet.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har uti ingifna och till Utskottens gemensamma
behandling öfverlemnade memorialer i berörde hänseende blifvit föreslaget:
af Riksdags-fullmägtigen Matts Pehrsson från Stockholms Län, med hvilken J.
A. Zetterberg, Johan Olsson och Olof Jansson från samma Län sig förenat, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att Båtsmanshållet öfver
allt, der sådant må finnas lämpligt och med behofvet förenligt, varder stäldt på vacance-fot,
emot det att rotarne erlägga samma contanta afgift i ett för allt, som för
städerne funnes stadgad; men att, derest en sådan framställning icke skulle af Rikets
Ständer beslutas, De åtminstone måtte göra underdånig anhållan om i:a och 2:a Roslags-Compagniernes
försättande på vacance-fot, helst dessa oftare än de öfrige Båtsmans-Compagnierne
till tjenstgöring uppbådades, och roterings-besväret för dem sålunda
vore i högre grad tryckande;
af Riksdags-fullmägtigen Lars Larsson från Gefleborgs Län: att Kongl. Maj:ts
Nådiga förordning af den 21 Maj 1830, hvarigenom rust- och rotehållare vid] båtsmanshållet
blifvit förpligtade att erlägga vacanGe-afgift för båtsmän, som under krig
afginge, hvilken afgift efter nuvarande markegång utgjorde omkring 30 R:dr Banco
årligen, måtte upphäfvas, samt rust- och rotehållarne varda bibehållne vid de rättigheter,
som genom Kongl. Kungörelsen den 27 October 1812 blifvit dem tillförsäkrade;
och
af Riksdags-fullmägtige Ola Jeppsson, G. B. Appeh/vist och Lars Pettersson,
alla från Blekinge Län, att då, med stöd af äldre författningar, Båtsmans-vacanceafgiften
inom samma Lön utgått med 24 daler silfvermynt, beräknade, enligt Kongl.
Brefvet den 2 November 1780, till 8 R:dr årligen, efter hvilken grund äfven öfverskottsräntorne
liqviderats, samt Kongl. Brefvet den 14 Juli 1835 stadgade, att dessa
räntor först från och med år 1844 skulle erläggas efter markegångs-förvandling, men
Bih. till It. St. Prat. 1845. 4 Sami , 2 A/d., 26 Haft. 1
2 Stats- samt Alim. Bcsv. och Ekon. Etsk. Etl., N:o 128.
Båtsmans-vacance-afgiften för de rotar eller roteandelar, med hvilka det ordinarie båtsmanshållet
i Blekinge är vordet i sednare tider tillökadf, blifvit påförd med en båtsmans
rustningsbesväret fullt motsvarande afgift, hvilken dessutom för (lere år på en
gång utfordrats, Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse förklara, att de för sin
del anse rusthållarne i Blekinge Län icke kunna åläggas betula rote-vaeance-afgift för
de tillökade rotarne eller rote-andeiarne, efter annan grund, än som genom berörde
Kongl. Bref stadgadt blifvit, samt att afgiften icke uttoges för (lere år, än som med
uppböidsförfaltningarne öfverensstämde; och har motionären såsom följd häraf yrkat,
att de rusthållare, hvilka efter andra grunder vacance-afgiften erlagt, måtte få tillgodonjuta
restitution.
Omförmälte motioner hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och hvad först beträffar
Matts Pehrssons förslag om indragning af den nuvarande effectiva båtsmanssfyrkan
eller någon del deraf, emot vacance-afgift af rust- och rotehållare, få Utskoifen
upplysa, att, i anledning af vid sistförflutna Riksdag väckta frågor af enahanda
syftning, Rikets Ständer, som ansågo, att all den lindring, som i de med båtsmansroieringen
å landet förenade åligganden och preestationer kunde, utan våda för stalén,
beredas, borde komma rotehållarné till godo, i sådant hänseende beviljat ett anslag
af 9000 R:dr årligen, att å Riks-Staten uppföras, emot det att båtsmanshållarne
Klefve helt och hållet befriade från skyldigheten att förse båtsmännen med koj och
täcke, hvilken skyldighet skulle å staten öfverflytlas. Al denna befrielse och deraf följande
lindring i roterings-besväret hafva ock vederbörande rotehållare, med stöd af
Kongl. Brefvet den 20 Augusti 1841, kommit i åtnjutande.
I betraktande häraf och då, enligt Utskottens åsigt, Kongl, Majit, såsom högste
Befälhafvare öfver Rikets Krigsmagt till lands och sjös, ensamt eger pröfva, huruvida
Rikets försvar och behofvet att ega en någorlunda sjövan bemanning å (lottan må
kunna medgifva, att den nuvarande båtsmansslyrkan till större eller mindre del ställes
på vacance, och vederbörande hafva sig öppet lemnadt, att för ifrågavarande lindrings
vinnande vända sig direele till Kongl. Majit, finna Utskotten någon framställning i om
-
Slats- snutt Allni. Besv. och Ekon. Lisk. Uti., 2V:o 128.
3
förmälte hiinseende å Rikets Ständers sida icke vara lämplig eller nödig, hvadan Utskotten
tillstyrka,
att Malts Pchrssons motion icke mätte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Vidkommande sedermera Lars Larssons motion, så få Utskotten, med antagande
deraf, att den Kongl. Kungörelse af den 27 October 1812, som, enligt hvad motionären
synes förmena, skulle vara ändrad genom den af motionären till upphäfvande
föreslagna Kongl. Förordningen den 21 Maj 1830, icke kan vara någon annan författning,
än Kongl. Kungörelsen af försnämnde dag, rörande beväringsmanskapets inrättning,
anmäla, dels att denna Kungörelse innehåller, i 15 §., att då beväringsmanskapet
till verklig tjenstgöring uppbådas, detsamma skall af Kongl. Maj:t med erforderlig
beklädnad, beväring och annan utrustning förses, samt i 20 §., att rust- och rotehållares
recryteringsskyldighet upphörer under den tid, krig påslår, och vidtager, efter
återställd fred, tre månader sedan trupperne återkommit till sin hemort; dels att genom
den af motionären åberopade 1830 års författning, eller Kongl. Kungörelsen af den
21 Maj samma år, stadgadt blifvit:
»l:o Att rust- och rotehållare vid det ständiga bålsmanshållet å landet skola
»hädanefter vara skyldige att, utan afseende derå, om deras båtsmän under krig afgå
»eller icke, oafbrutet och så länge kriget fortfar, till Kongl. Maj:t och Kronan utgöra
»det beklädnads-bidrag, som genom 5-te och 9:de momenten af Kongl. Maj:ts Nådiga
»Kungörelse den 10 September 1816, blifvit faststäldt,} att, under manskapets uppfor»dring
till krigstjenst, af rotarne utgå, såsom vederlag för den af Kongl. Maj:t och
»Kronan uti samma Nådiga Kungörelse åtagna förbindelse att båtsmannen under kri—
»get bekläda».
»2:o Att till följd häraf, sedan persedlarne, vid uppbrottet från roten blifvit till
»fullgod beskaffenhet aflemnade, rotarnes förbindelse att den contanta afgiften erlägga,
»bör vidtaga: för beklädnads-pcrsedlarne, Tolf månader från den dag, båtsmannen
»blifvit till tjenstgöring inmönstrad; samt för uppfordrings-persedlarne, Trenne år från
»samma tid».
4
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Ltl., N:o 128.
»3:o Alt så snart dessa sålunda bestämda terminer ingått och kronan alltså är
»satt i nödvändighet att nya persedlar anskaffa, persedlarnes fulla värde, efter då för
»året inom hvarje Län fastställda markegångspris bör af rust- och rotehållare^till
»Kongl. Maj:t och Kronan erläggas; samt
»4:o Alt deremot till de rotar, hvilkas karlar under kriget afgått, och hvilka
»beklädnads-afgifter till kronan erlagt, samma afgifter skola, efter krigets slut, af kro»nan
återbetalas lör så många månader, som af den tid, för hvilken inbetalningen för»skottsvis
ägt rum, då återstå, när roten, efter derom lemnad föreskrift, ny kar|
»uppsätter.»
Vid jemförelse mellan ofvan upptagne stadganden ur 1812 och 1830 års Kongl,
kungörelser synes motionärens antydda, men icke bestämdt uttalade åsigt, vara deri,
att rust- och rotehållare vid båtsmanshållet, hvilka, enligt Bevärings-Lagen, äro befriade
från skyldigheten att, medan krig påstår, rekrytera de derunder vacanta blefne nummer,
jemväl borde vara frikallade från åliggandet att underhålla båtsmannens utrednings- och
beklädnads-persedlar, sedan båtsmannen under kriget afgått. Häremot förekommer likväl,
att, alltsedan det ständiga båtsmanshållet inrättades, det varit rust- och rotehållares åliggande
att, när båtsmännen (ill tjenstgöring uppfordrades, förse dem med vissa i contraeten
uppgifne beklädnads- och utrednings-persedlar; att utom andra föreskrifter rörande
båtsmans-beklädnaden och utredningen, de, som i delta hänseende genom Kongl. Kungörelsen
den 10 September 1816 meddelats och i allmänhet ännu finnas gällande, tillkommit
efter rotehållarnes hörande och med deras begifvande; att, enligt denna Kungörelse, rotens
skyldighet att, under krig, utgöra beklädnad för båtsmannen, inträffar hvarje
gång efter förflutne tolf månaders tjenstgöring, hvaremedlerfid kronan understödjer
båtsmannen med nya sådane beklädnads-persedlar, hvilka äro beräknade för Sex månaders
tjenstgöring, men att, på det rotehållaren må undgå klädnadens förfärdigande
och transporterande under den tid, då båtsmannen icke har hemlof, rotehållaren eger
tillstånd att erlägga beklädnadens kostnad efter markegångs-pris; att ofvan intagne
Kongl. Kungörelse af den 21 Maj 1830, hvarigenom bestämdes, att nyssnämnde afgift
skulle af rust- och rotehållare, utan afseende derå, om deras båtsmän under krigfafginge
eller icke, utgöras, så länge ki iget fortfore, blifvit utfärdad i öfverensstämmelse
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Uti., N:o 128.
5
med hvad Rikets Ständer i ämnet under den 15 Januari samma år i underdånighet
förklarat och tillstyrkt; att genom denna Kongl. Kungörelse den lindring blifvit rolehållarne
beredd, att de, hvilkas karlar under kriget afgått, erhålla restitution af erlagda
beklädnads-afgifter för så många månader, som af den tid, för hvilken inbetalningen
förskottsvis egt rum, vid krigets slut återstå; samt slutligen att en ytterligare
lindring kommit rust- och rotehållare vid båtsmanshållet till godo, derigenom att staten,
på sätt ofvan förmäldt är, öfvertagit underhållet af båfsmännens täcken och kojer.
^ id dessa förhållanden och enär den i 1812 års Bevärings-Lag gifne föreskrift,
att bevärings-manskapet skall, då det uppbådas till verklig tjenstgöring, af Kongl. Majt
förses med erforderlig beklädnad, beväring och annan utrustning, destomindre synes
kunna verka lill befrielse för rust- och rotehållare vid båtsmanshållet att, på grund af
äldre åtaganden och förbindelser, under krig, tillhandahålla beklädnad och utredning
för sina nummer, ehvad dessa under kriget blifva vacanta eller icke, som en dylik
förmon icke tillkommer de rustande vid indeldte beridne och afsulne Cavalleri-Regementena,
och den befrielse, rotehållarn e vid indeldta armeen i förevarande hänseende
åtnjuta, har sin grund i knekfe-confracfen, enligt hvilka soldatens lifmundering
och öfriga fältutredning i allmänhet af Kongl. Maj:t och Kronan bekostas; så fä Utskotten
tillstyrka,
att någon åtgärd i anledning af Lars Larssons ifrågavarande motion
icke måtte å Rikets Ständer sida vidtagas.
Slutli gen och hvad angår den af Ola Jeppsson med flere Riksdags-fullmäglige från
Blekinge Län väckta motion om förändrad beräkningsgrund för vacance-afgiften af nyroterad
jord inom nämnde provins, så hafva Utskotten i afseende å nämnde afgift, äfvensom
de af motionärerne omförmälte öfverskotts-räntorne, inhemtat följande:
Med anledning af tid efter annan väckte frågor om förändring och jemkning uti
båtsmansindelningen i Blekinge Län, hade genom anställd undersökning utredt blifvit,
att rättelse hufvusakligen vore af nöden uti det olika och ojemna sätt, hvarpå rustningen
af hemmanen utgjorts. I sådant afseende hade nemligen förekommit, bland
annat: att Blekingska hemman deltoge i båtsmanshållet i mon af sina grundräntor,
6
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Uti., N:o 128.
men för öfrigt efter sin vid indelningstiden befunna beskaffenhet, så att bättre hemman
rustade för lägre, men sämre hemman för högre rustningsdalertal af hemmanens räntor;
att endast ett mindre antal hemman hade räntor jemnt motsvarande rustningsdalerialet,
hvilka hemman hvarken betalade öfverskotts- eller erhöllo tillskottsräntor; att liquider
deremot inträffade för de öfriga hemmanen sålunda, att, der räntan var större än
rustningdalertalet, hemmanet praesterade båtsman för delta dalerfal, men erlade ränieöfverskottet
till uppbördsmannen, hvaremot, der räntan vore mindre än rusfningsdalertalet,
hemmanet finge af uppbördsmannen ett, skillnaden mellan grundräntan och rustningsdalertalet
jemnt motsvarande, tillskott; samt att ränta och rustningskostnad länge
varit hvarandra nära motsvarande, men att sedermera, genom myntets försämring, ett
högst ojemnt förhållande mellan räntor och effectiv rustning uppkommit, så att öfverskottsräntorne
under sednare tider utgjorde allenast en ringa del af verkliga rustningskostnaden.
— Vid dessa förhållanden hade Kongl. Majit, uti till Rikets åren 1834
och 1835 församlade Ständer afbiten Nådig skrifvelse, jemte meddelandet af Sitt beslut
1 andra med indelningsjemnkningen i Blekinge gemenskap ägande frågor, gifvit Rikets
Ständer tillkänna, det Kongl. Majit, i afseende på sättet för öfverskottsräntornes prestation,
funnit: att dessa räntor väl borde till ränteegarnes förmon framdeles utgöras med
förvandling efter årlig markegång å de till båtsmans-rustningen enligt 1685 års contract
hörande prestationer, men icke egentligen under de år 1835 varande räntegifvande
hemmansegares åbolid; att detta liquidationssätt, för alt undvika en våldsam
rubbning i egande-rätlen, kunde vidtaga först efter 20 års förlopp, räknadt från och
med år 1834, under hvilken liderymd ombyten af åbo vanligen inträffade och blifvande
åboer kunde på räntornes förändrade liquidationssätt förberedas; att innehafvarne af
sistnämnde hemman, hvilka, hellre än att räntorna sålunda liquidera, önskade deltaga i
effectiv rustning med närbelägne rusthåll, som borde åtnjuta motsvarande rustningstillskotf,
skulle ega i föreskrifven ordning derom göra ansökning; att då upplyst blifvit,
att en del räntegifvande hemman vid skattläggningstiden fått så höga, hemmanen
i sednare tid icke motsvarande, räntor sig åsätta, att dessa räntor, förvandlade
Ii<m ett iinga penmngebelopp till effectiv rustningskostnad, skulle tilläfventyrs kunna
Stats- samt Allm. Bcsv. ock Ekon. Etsk. Uti., JV.-0 128.
7
förorsaka hemmanens ödesmål och undergång, egarne af sådane hemman skulle få söka
nedsältning i räntan till likhet med andra räntebetalande hemman; samt att, till
betäckande af den brist, sorn genom så beskaffad räntenedsättning kunde inträffa för
de räntetiilskott-tagande rusthållarne, kunde, jemte Kronans behållna indelnings-öfverskotts-
eller reserv-räntor, användas de i Blekinge vid 1826 års extra roteringsjemnkning
tillkomna ungefärligen 25 nya ordinarie rotar, genom erläggande för dem af en efter
markegång rustningskostnaden motsvarande* vacancc-afgift; i hvilket fall dessa
anslag borde från och med år 1835 komma gamla båtsmansindelningen tillgodo, samt
under Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes och serskild af rusthållarne sammansatt Directions
vård och förvaltning tills vidare helt och hållet och i framtiden, så vidt de erlordras,
disponeras och förräntas till understöd för Blekingska båtsmanshållet.
I sammanhang härmed hade Kongl. Majit äfven underrättat Rikets Ständer, att
Kongl. Maj:t funnit förhöjning uti vacance-afgiften i Blekinge för lediga båtsmansnummcr
af gamla stammen, utöfver de 8 R:dr, hvarmed sådan afgift dittills utgått, icke
lämplig, minst innan de rustande kommit af tillskotts-räntornes förhöjning i åtnjutande.
Enligt underdånig skrifvelse af den 29 December 1834, hade Rikets Ständer
gillat de af Kongl. Maj:t sålunda föreslagna åtgärder till jemnkning af indelningsbesväret
i Blekinge, endast med den förändring, att anståndsfiden för öfverskottsgifvarne att
erlägga räntorne efter markegångsförvandling skulle inskränkas till tio år; och hade
Kongl. Maj:(, med bifall till denna förändring, i Nådigt bref af den 14 Juli 1835 till
hörvalfri ingen af Sjöärendena, Kammar-Collegium och Stals-Contoret, anbefallt verkställighet
al hvad Kongl. Majit och Rikets Ständer i ämnet beslutat.
Derefter hade Kongl. Majlis Befallningshafvande i Blekinge Län, i afseende å verkställigheten
af högstberörde Nådiga föreskrifter, genom skrifvelse den 26 November
1835 hos Kongl. Majit i underdånighet anmält, bland annat att af kronans behållna
indelnings-öfverskolts- eller reserv-räntor, som rätteligen skulle kunna kallas »oindelda
och reserv-räntor», hvilka blifvit afsedda att betäcka den brist, som, i anseende til!
den räntegifvande hemman medgifna rättighet att söka lindring i dem åsatte räntor,
genom en slik räntenedsättning skulle uppkomma för tillskoltsräntetagarne af gamla
8
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Lil, N:o 128.
båtsm onsindelningen, de förstnämnde räntorne, är 1826 indeldte tili ungefärligen 25
nya rotar och, efter denna förrättnings upphäfvande, af 1834 och 1835 årens roleringscomitéer
satta i dalertal efter ordinarie indelningsgrund, motsvarande 32|1 rotar,
hvaraf vacance-afgift borde utgöras, voro af enahanda natur med öfverskotts-räntegifvande
hemman, på hvilken grund bemälde comitéer jemväl skola för nämnde rotar
föreslagit 10 års anstånd med rustnings-skyldighetens utgörande efter markegång, samt
att de sednare åter, eller reserv-räntorne, vore, likasom tillskottsräntorne, redan anslagne
den gamla båtsmansindelningen till fyllnad ; vid hvilka förhållanden Konungens
Befallningshafvande i underdånighet hemställt: att de af 1834 och 1835 årens comitéer
tili ordinarie indelnings utgörande upptagne 32^ rotar måtté från och med
det år, då Nådig fastställelse å berörde förrättning vunnes, och intill år 1844, utgöra
sina räntor såsom dittills utan förvandling, men sedermera efter markegång; och att
reserv-räntorne likaledes finge från och med år 1844 utgå efter markegång, men intill
dess, såsom förut, eller efter samma grund som öfverskottsräntorna.
Uti häröfver afgifvet gemensamt utlåtande af den 30 November 1838, hade Förvaltningen
af Sjöärendena och Kammar-Collegium öfver berörde framställningar sig
yttrat; och dervid, ehuru bemälde Embetsverk ansåge Konungens Befallningshafvandes
förslag, ali de dittills oindeldta räntorne äfvensom réserv-räntorne skulle, i likhet med
de förut indeldta öfverskottsräntorna, få till år 1844 utan förvandling utgå, icke saknade
skäl och billighet, likväl underställt Kongl. Maj:ls Nådiga pröfning, huruvida, emot
hvad Kongl. Majits och Rikets Ständers beslut derom innehölle, någon jemnkning
i berörde omständighet kunde medgifvas.
Vid föredragning af berörde underdåniga utlåtande, hade Kongl. Maj:f, enligt Nådigt
bref den 15 Januari 1839 förklarat, att, enär Kongl. Majit gemensamt med Rikets
Ständer beslutat, att ifrågavarande kronan behållna räntor skulle från och med 1835
komma de rusthållare, som af lindring funnes i behof, till godo, på det sätt, att för
de rotar, som af desse räntor uppkommit, erlades en efter markegång rustningskostnaden
motsvarande vacance-afgift, Kongl. Majit icke kunde härutinnan medgifva
-
Stats- sami Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Uti., N:o 128.
9
gifva någon jemnkning, som i allt fall skalle lända gamla rusthålls-indelningen till förlust,
i samma mon den tjente ränte-gifvarne till fördel, utan borde hvad i afseende
på dessa räntor redan funnes föreskrifvet, lända till behörig underdånig efterrättelse.
Till följd af den räntegifvare förunnade rättighet att få söka nedsättning i den
vid skattläggnings-tiden åsatte ränta, hade en mängd hemmans-egare om vinnandet
af sådan nedsättning sig hos Konungens Befallningshafvande anmält; men emelertid och
innan dessa frågor blifvit afgjorde, hade den rustningskostnaden efter markegång motsvarande
vacancé-afgiften af de vid 1834 och 1835 årens roteringsförrättning till ordinarie
indelnings utgörande upptagne hemman blifvit, vid debiteringen af 1841 års
krono-utskylder, hemmanen efterräkningsvis för sex år, från och med år 1835, påförd
och efter Konungens Befallningshafvandes beslut till uttagande fastställd. I anledning
af dessa åtgärder blefvo hos Kongl. Majit af hemmans-egare i Ramdala, Vallby och
Vinberga byar inom Ramdala Socken, af Ronneby-köpings samt Djupadahls och Häggatorps
m. fl. jordegare samt af åtskillige hemmansegare i Bräkne och Listers Härad
underdåniga besvär anförde, uti hvilka vederbörande anhöllo om befrielse från eller lindring
i den retroactift påförde vacance-afgiften; och sedan Kongl. Kammar-Collegium
och Kongl. Kammar-Rätten med infordradt underdånigt utlåtande inkommit, hade
Kongl. Majit, med gillande deraf, i Nådigt Bref den 23 Juli .1842 förklarat, att, vidkommande
den af en del klagande yrkade befrielse från ifrågavarande afgift, så vidt
den icke blifvit dem affordrad inom den för kraf af kronoutskylder bestämda tid af
tre år, frågan härom borde serskildt i laga ordning utföras, samt att hvad anginge åtskillige
klagandes underdåniga anhållan, att den rote-vacance-afgift, sorn skulle utgöras,
icke måtte på en gång de skattskyldige affordras, utan få utgå på det sätt, att ett års
resterande afgift efterräkningsvis kunde jemte det löpande årets få erläggas, Kongl.
Maj.t funne godt alt samtlige klaganderne en sådan lindring förunna, på det sätt, att
de skattskyldige, så vidt praescription emot dem vore öppen och de i följd deraf kunde
tillförbindas att ifrågasatta afgift en för ett eller annat af de då förflutna åren betala, blefvo
lillåtne att för 2:ne år i sender, nemligen för det löpande året och efterräkningsvis för
ett rest-år afbörda sig berörde utskyld, med villkor likväl, att de restskyldiges under eSand
e- eller besittnings-rält innehafvande jord blefve för resterne i ansvar.
Bih. till R. St. Brot. 1845. 4 Sami., 2 AJd., 26 Haft. 2
10 Slats- samt Allm. Bcsv. Ekon. och Etsk. Uti., N:o 128.
Slutligen hafva Ulskotten inhemtaf, att i afseende å nyssnämnde prffiscription för
utkräfvandet af de förflutne årens vacance-afgifter, hvarom serskild talan varit hos Konungens
Befallningshafvande förd och till Kongl. Kammar-Rälten fullföljd, sistnämnde
Embetsverk, genom Utslag den 19 December 1844, enär den för klagandernes hemman
belöpande vacance-afgift, hvilken, jemnlikt Kongl. Brefvet den 14 Juli 1835, från
och med samma år bordt utgöras, ej inom 3:ne år från uppbördsårets utgång blifvit
för år 1835 klaganderne affordrad, pröfvat i förmågo af Kongl. Brefvet den 20 October
1741, skäligt ogilla den till utbekommande af samma års afgift af Konungens
Befallningshafvande meddelade utmätningsåtgärd; och blef till följd häraf Konungens
Befallningshafvandes öfverkla gade beslut på det sätt rättadt, att, derest vacance-afgiften
för åren 1835 och 1836 skulle sammanlagdt öfverskjuta hvad för åren 1836 och 1837
rättligen borde utgöras, det öfverskott, som på sådant sätt kunde komma dc skattskyldige
till godo, borde dem kostnadsfritt återställas.
Efter denna utredning af förhållandena med Båtsmans-indelningen i Blekinge, lärer
väl icke kunna bestridas, att den öfverklagade pålöringen af vacance-afgiften för
de nya ordinarie båtsmansrotarne i nämnde provins till ett den verkliga rustningskostnaden
efter markegång motsvarande belopp, så vidt prsescriplion för en sådan påföring
varit öppen, skett i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers
gemensamma beslut, utom det alt en dylik beräkningsgrund för vacance-algiflen i allmänhet
är stadgad för sådane afgifter af de rotar och rotedelar, med hvilka den nya
Ordinarie Soldat- och Båtsmansroteringen öfver he'a Riket redan blifvit tillökad eller
ytterligare kommer att ökas; och Utskotten finna visserligen på grund häraf vederbörande
rusthållare icke vara till åtnjutande af den lindring vid vacance-afgiftens utgörande,
som af motionärerne blifvit föreslagen, berättigade. Men åtskilliga omständig
heter
förekomma likväl, som, enligt Utskottens tanka, skulle göra lindring i berörde
hänseende af billigheten påkallad. I sådant ändamål få Utskotten fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet derå, att vacance-afgiften för gamla båtsmans-indelningen i Blekinge
utgått med 8 R:dr Banco för hvarje nummer, i hvilken a%dl, pa sätt Kongl.
Brefvet den 14 Juli 1835 utvisar, förhöjning icke ansetts lämplig; att denna olikhet i
Stats- samt Allm. Bcsv. o. Ekon. Etsk. Uti., iV:o 128.
11
rusfningsbördan mellan de gamla och nya ordinarie Båtsmansrotarne varit för de sednare
så mycket mer betungande, som Rusthåilarne icke fått uppbära tillskoltsräntorne
efter markegångsförvandling under den tid af tio år, den förhöjda vacance-afgiften varit
till utgörande påbjuden; att denna afgift, sedan densamma genom Kongl. Brefvet
den 14 Juli 1835 bestämdes, icke blifvit såsom andra kronoutskylder debiterad för
hvarje år, genom • iakttagandet af hvilket debiteringssätt den icke torde hafva känts i
väsendtlig mån tryckande, utan först år 1841 eller 6 år efter dess påbjudande och retroaktift
för denna tid de rustande påförts, samt derefter genom Kongl. Brefvet den
23 Juli 1842 bestämd till utgående för 2 år i sender, till dess afgiften för alla reståren
blifvit gulden; samt slutligen att, på sätt hos Utskotten uppgifvits, meranämnde
vacance-afgift, som är anslagen till understöd för den gamla båtsmans-indelningen i
l änet, icke ännu skall hafva kommit densamma till godo.
1 betragtande af dessa förhållanden och då utgörandet af den dubbla vacance
afgiften
måste blifva serdeles betungande, anse sig Utskotten böra tillstyrka Rikets Ständer
att hos Kongl. Majit i underdånighet begära, det Kongl. Maj:t, efter
undersökning, huruvida och till hvad belopp vacance-afgiften för de
nya ordinarie rotarne i Blekinge, hvilken afgift, tillika med Kronans
reserv-i äntor, borde, jemnlikt Kongl. Brefvet den 14 Juli 1835, använ
das
till betäckande af den brist, som genom nedsättning i räntorne
för en del räntegifvande hemman under gamla båtsmans-indelningen
skulle för tillskotfstagande rusthållare uppkomma, varit, i följd af beviljade
räntenedsäftningar, för nämnde ändamål behöflig, täcktes meddela
Rikets näst sammanträdande Ständer förslag till den nedsättning
i beloppet af vacance-afgiften för nu sednast förflutna tio år, hvilken,
utan förlust för ränle-tillskottstagarne, må kunna de nya rotarne förunnas,
samt att Kongl. Majit emedlertid och intill dess en sådan de
finitif
reglering af vacance-afgiften för ifrågavarande tid varder af
begge Statsmagterna fastställd, måtte bereda vederbörande den ytterligare
lindring vid afgift ens utgörande, utöfver hvad redan genom
12 Stats- samt Allm. Besv, och Elion, Utsk. Uti., .N:o 129.
Kongl. Brefvet den 23 Juli 1842 blifvit i Nåder medgifvet, som Kongl.
Majt kan finna lämplig och af behofvet påkallad.
Stockholm den 13 Maj 1845.
N:o 129.
Ank. till Erp. Utsk. d. 13 Maj kl. 6 e. m.
Utlåtande, angående väckte Jörslag om lindring uti postskjutsen, postför
i agens bfvcrlätande på entreprenad eller öfver flyttande på allmänna
skjuts-inrättningar ne samt skjuts-legans förhöjning m. m.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet hafva blifvit väckte oell till Utskotten remitterade
åtskillige motioner i omförmälde ämnen, nemligen af: Samuel Samuelsson (rån Östergöthlands
Län, G. Petersson från samma Län och Olof Larsson och Lars Larsson fran
Gefleborgs Lön, Christen Andersson frän Malmöhus, Johannes Samuelsson från
Jönköpings, Lars Bygdén från Westerbottens, Jöns Jönsson från Christianstads och
Pehr Mattsson frän Wester-Norrlands Län.
Dessa motioner, lili hvilka flera af Bonde-Ståndets Ledamöter sig förenat, inne
hålla
hufvusakligen följande yrkanden och förslag:
l:o Att posthemman, emot åtagande att utgöra de onera, hvarifrån de nu,
till följd af postföringsskyldigheten, äro befriade, måtte hädanefter från detta besvär
frikallas, samt detsamma antingen öfverflyttas på gästgifverien och bestridas med
gästgifveri- och hållskjuts, eller ock utgöras på det sätt, att, emot viss ersättning,
postskjutsen ställdes på entreprenad.
2:o Att lindring i postföringen måtte för deni, som bestrida densamma, beredas
på nedan omnämnde sätt, nemligen:
Stats- samt Allm. Bes v. och Ekon. Vtsk. Eli., N:o 129. 13
«) genom skjutslegans förhöjande dels till likhet med hvad, sorn eger rum eller
kommer alt bestämmas för gästgifveriskjuts, dels lill 24 sk. B:co milen;
k) genom erhållandet af vagnpenningar för de skjutsandes åkdon;
c) genom rättighet att erhålla skjutslega för det antal hästar, som erfordras för
postens fortskflande;
dl) genom väntningspenningars erhållande, efter som sådane beräknas vid gästgifveri—skjuts;
e)
genom förbud för postförare alt färdas fortare än en mil på en och en half timma;
J) genom stadgande, att vid postföring ej större vigt får lastas efter hvarje häst
än som för gästgifveri-skjuts är bestämdt;
g) genom föreskrift, att de posthemman, som äro berusfade, må erhålla minst
dubbel ersättning för detta onus, än som för roterade posthemman bestås. Äfven
som uti Olof Larssons från Gefleborgs Län motion förekommer det förslag, att, för
den händelse postskjutsen ej blefve öfverflyttad på gästgifverien eller bortaccorderades
på entreprenad, postombyten måtte inrättas vid Dåbro torp i Söderala Socken, mellan
Stråkärra och Myske, samt vid torpet Källan, emellan Kongsgårdens och Bro Gästgifvaregårdar,
hvarigenom de så besvärande 2~ mil långa hållen emella Bro och Forss
samt Heden och Stråkärra blefve till ungefärligen hälften förkortade; hvarjemte J. Samuelsson
från Jönköpings Län, uti den af honom väckta motion, med serskildt fästadt
afseende å postskjutsens besvärlighet inom Småland, der posten skjutsades 4 å 5 gånger
i hvarje vecka, begärt, att de postskjuts-skyldige derstädes måtte berättigas att
erhålla 16 sk, B:co för hvarje mil de skjutsade posten, hvilken ersättning Andreas
Bengtsson, P. A. Mårtensson och A. G. Sandstedt från Jönköpings Län, som alla
instämt uti J. Samuelssons motion, likväl ansett böra utgå efter 24 sk. B:co milen.
Till stöd för ofvariborörde yrkanden har blifvit åberopadt och anfördt, alt da
den allmänna postgången är 1636 i landet först inrättades, postförarnes skyldigheter
inskränkte sig till brefs fortskaffande genom gångbud; att några år derefter postföringen
i så måtto ändrades, att posten skulle fortskaffas med ridande eller, efter
en häst åkande, postförare, tvänne gånger i veckan; att, då på 1700 talet, postförings-besväret
ökades, så alt fyra poster i veckan fortskaffades de större stråkvå
-
14 Stats- samt Alim. Bcsv. och Elon. Utsi. Uti., J\7:o 129.
garne, posiförarne öfver det ökade besväret började anse sig hardt betungade,- att
likväl bördan deraf i sednare tider ytterligare ökats genom den tilltagande mängden
af b.ief och periodiska skrifter m. in., som med dessa poster afsändas, och att postföringen
emellan Jönköping och Stockholm ökats ända derhän, att den numera måste
verkställas med minst tvänne och, en större del af året, med frenne hästar, så att i
och för densamma utgingo i hvarje vecka 8 ä 12 hästar; att derförutan tillkomme
extra poster, hvilka anlände oregelbundet, och sålunda än mera ökade besväret; att
postförarne hade mindre ersättning för skjutsen än den betalning, som erlades för
gästgifveri-skjuts och dessutom icke åtnjöto vagnpenningar; hvarjemte postbönderne i
sednare tider varit nödsakade att öka antalet ej allenast af tjenstefolk, som i anseende
till besväret att skjutsa posten i hurudan t väder som helst, fordrade större aflöning
hos postförare än andre husbönder, utan äfven af hästar, hvilka genom den
synnerligast i dåligt väglag altför tunga postskjutsen, snart blefvo utkörde och förderfvade
; afl dessa bördor och olägenheter ingalunda uppvägdes af de förmoner och friheter,
som voro postförare förunnade, och hvilka hufvudsakligast bestodo uti befrielse
från roteringen och åtskilliga andra onera; hvadan alisa åtgärder borde vidtagas till
upphäfvande af posthemmanens ifrågaställde besvär eller ål minstone lindring deruti
beredas.
Ofvanberörde motioner tillika med hvad, i anledning af desamma blifvit yttradt
inom Hedervärda Bonde-Ståndet, hafva Utskotten tagit i öfvervägande, och få riu uti
förevarande ämne sitt utlåtande afgifva.
Dervid anse sig Utskotten först böra anmäla, att, med anledning af vid sistför
flulne
Riksdag i samma ämne väckta motioner, Rikets Ständer, uti skrifvelse al den
9 Juni 1841, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, bland annat, att, da postförings
skyidighelen
i sednare tider betydligen ökats samt förhöjd betalning i mon derefter
syntes böra postförarne tillkomma, Kongl. Majit mätte täckas, sedan undersökning rörande
posthemmanens olika behof af lättnad i postföringsskyldigheten, med möjligaste
skyndsamhet blifvit verkställd, efter sig företeende omständigheter, i Nåder tilldela
de hemman, som mest funnos tryckte af postförings-besväret, en förhöjning i
Stats- samt Allm. Bcsv. och Ekon. Utsk. Uti., N:o 129.
15
postskjutslegan från 2 ä 4 skillingar till och med 50 procent för milen samt att, till
förekommande för framtiden af de tvister, hvilka kunde uppkomma, rörande den tyngd,
som vid postföring finge medhalVas, Kongl. Maj:t ville, efter Ofver Posl-DirecteursEmbetets
hörande, såsom tillägg till Kongl. Brefvet den 19 Februari 1812, utfärda Nådig
föreskrift, att samma stadganden, hvilka, i afseende å beloppet af den tyngd, som finge
fastas efter en häst, vid gästgifvare-skjuls vore gällande, äfven måtte utsträckas
till och vinna tillämpning vid postföringen.
Sedan Kongl. Maj:t öfver Rikets Ständers berörde underdåniga skrifvelse infordrat
Öfver-Post-Directeurs-Embetets yttrande, har samma Embete under den 28 October
1842 sitt utlåtande i ämnet afgifvit, och dervid, hvad först beträffade Rikets
Ständers hemställan om förhöjd betalning för postskjutsen, i underdånighet anmält,
att, enligt då gällande föreskrifter, skjutslegan för den före år 1830 ålagda ordinarie
postföringen utgått med 8 sk. för enkel och 10 sk. milen för dubbel postföring i
hvarje vecka, samt med 16 sk. milen för all den postföring, som bestredes utöfver
8 mil i veckan eller 416 mil om året för helt mantal; att likväl de posthemman, som
forslade posten emellan Östersund och Herjeådahlen, genom serskild Resolution af den
9 Mars 1827 fått sig tillagde 12 sk. milen för denna enkla postföring; att den nya
ordinarie postföring, som tillkommit efter år 1829, godtgjorts hemmanen med full
gästgifvare-skjuts-lega, jemte vanlig ersättning för åkdonens begagnande, samt att all
extra postföring, jemnlikt Kongl. Brefvet af den 7 Februari 1835, betalts med 12 sk.
milen; hvarjemte Öfver-Post-Directeurs-Embetet, af anförde skäl, tillstyrkt, att skjutslegan
måtte ökas för den före år 1830 tillkomna postföringen från 8 till 10 sk.
milen för enkel postföring, från 10 till 12 sk. milen för dubbel dito, och från 12 till
14 sk. för den enkla postföringen emellan Östersund och Herjeådahlen, men för extra
postföring ifrån 12 till 16 sk. milen, äfvensom att 16 sk. milen måtte åtnjutas för ali
den gamla postföring, ett hemman utgjorde utöfver 6 mil i veckan, eller 312 mil på
året för helt mantal, och i förhållande derefter för ett högre eller lägre mantal, hvilka
förhöjningar, som beräknats medföra en ökad kostnad af sammanlagdt 10,594 R:dr
21 sk. Banco om året, borde utgå från och med år 1843; samt att, hvad slutligen
16
Stats- samt Allm. Besv, och Ekon. Utsk. Uti., N:o 129.
anginge Rikets Ständers begäran, ätt de föreskrifter, i afseende på den tyngd, som
linge lastas efter en häst, hvilka för gästgifveriskjutsen voro gällande, äfven måtte vinna
tillämpning vid postföringen, Öfver-Post-Directeurs-Embetet icke hade något att deremot
erinra; och har Kongl. Majit, enligt Nådigt Bref af den 3 December 1842, jemte
meddelande af det stadgande, hvarom i sistomförmälde hänseende fråga blifvit väckt, i
Nåder gillat och bifallit den af nämnde Embete i underdånighet tillstyrkta förhöjning i
skjutslegan för postföringen.
Hvad nu först angår -förslaget, att postföringen måtte öfverflyttas på gästgifveriet
och bestridas med gästgifveri- och hållskjuts; så förekommer emot bifall för
detta förslag: att postiljoner alltid skulle åtfölja posten, emedan det icke vöre med nödig
säkerhet för postens fortskaffande förenligt att öfverflytta det postbönderne åliggande
ansvar på de med hvarje dag omvexlande skjutsbönderna; att innehafvarne af
nuvarande posthemman skulle för befrielsen från det onus, som genom postforslingen
och ansvaret derför dem åligger, gifva contant ersättning, hvilken ersättning ofta måste
falla posthemmans innehafvare besvärligare och tyngre, än att utgöra postföringen
in natura, helst i orter, der penninge-förtjensten är ringa; att de gästgifveri-skjutsskyldige,
under närvarande förhållanden, icke skäligen kunna påläggas, utan motsvarande
ersättning, det ytterligare besvär, som en dylik förändring komme att medföra;
samt att dessutom postföringen genom i sednare tider utkomne författningar blifvit uti
icke obetydlig mon lättad.
Af dessa skäl, hvilka jemväl vid sista Riksdag anfördes för afstyrkande af enahanda
äfven då väckta förslag, samt enär i öfrigt det synes olämpligt att, utan posthemmans-innehafvarnes
hörande, vidtaga en reglering, hvarigenom de väl befriades från
ett besvär, men tillika beröfvades förmoner, som på många ställen torde fullt uppväga
besväret, få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att frågan om postföringens öfverflyttande å gästgifverien måtte förfalla.
Det framställda yrkandet, att postskjutsen måtte öfverlåtas på entreprenad till de
personer, som kunde finnas villige att den sig åtaga, kunna Utskotten icke heller understödja,
Slats- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Uti., N:o 129. 17
derstödja, dels af de skäl, som förut blifvit anförde, i frågan om postskjutsens öfverllyttande
på gästgifverien, dels ock i anseende dertill, alt verkställandet af förslaget
skulle blifva förenadt med allt för stora svårigheter, innan gästgifveri-skjutsen blifvit
på beting ställd.
L(skotten få alitsa för närvarande afstyrka bifall å omförmälde yrkande.
I fråga om den lindring i postföringsbesväret, som blifvit af åtskilige motionärer
yrkad; så få Utskotten, innan de utlåta sig öfver de serskilda förslagen i berörde afseende,
anmärka och erinra, att de förmoner, som posthemman i allmänhet åtnjuta,
bestå hufvudsakligen uti frihet från rotering, inqvartering, kungs-, krono-, håll- och
reservskjuts, kronobrefbäring samt körslor till kyrko- och andre allmänna byggnader.
Att dessa förmoner icke äro obetydliga, bevisas bäst af den snart sagdt vid hvarje
Riksdag förekommande klagan öfver det tryckande i större delen af berörde praestationer;
och om än besväret af postskjutsen i sednare tider ökats, så har likväl den
ersättning, som de skjutsande derför tillgodokommer, i samina mon blifvit större, äfvensom
den lindring i postföringsbesväret, som af omständigheterna skäligen påfordrats,
redan torde hafva blifvit medgifven.
Utskotten öfvergå nu till besvarande af de serskilda här ofvan omförmälde förslagen,
som åsyfta lindring uti postföringens utgörande, och bland dem först det om
skjutslegans förhöjande dels till likhet med hvad, som eger rum eller komme att bestämmas
för gästgifveriskjuts, dels till 24 sk. Banco, för hvarje mil.
På sätt Utskotten här ofvan anfört, har Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref af den
3 December 1842, bifallit, att skjutslegan finge ökas för den före år 183o tillkomna
postföringen ifrån 8 till 10 sk. milen för enkel och från 10 lill 12 sk. milen för dubbel
postföring samt från 12 till 14 sk. för den enkla postföringen mellan Östersund
och Herjeådalen, men för extra postföring från 12 till 16 sk. milen, äfvensom att 16
sk. milen finge åtnjutas för all den gamla postföring, ett hemman utgjorde utöfver 6
mil i veckan, eller 312 mil på året, för helt mantal räknadt. Och som härigenom
tillkommit postförarne en till det betydliga beloppet af 10,594 R:dr 21 sk. Banco årli
Bih.
till B. St. Brot. 1845. 4 Sami., 2 A/d., 26 Haft. 3
18
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Uti, N:o 129.
gen beräknad ersättning för deras under sednare år ökade besvär med posternas förskaffande;
så och med fästadt afseende derå, dels att under den korta tid, högstberörde
Nådiga Författning, som bordt träda i verket med 1843 års början, varit gällande
till efterlefnad, erfarenhet ännu icke kan anses vunnen om otillräckligheten af
den medgifna förhöjningen i postskjutslegan, få Utskotten, som icke kunna lemna obemärkt,
att posthemman, hvilka från äldre tider utgjort postskjuts, skäligen ej böra beredas
förmoner på öfrige skaftdragandes bekostnad, i större mon, än som anses motsvara
det i sednare tider ökade besväret af samma skjuts, vördsamt tillstyrka,
alt frågan om förhöjning i skjutslegan för postförare måtte förfalla.
På enahanda grunder och då vanlig ersättning för åkdonens begagnande blifvit
medgifven för all den nya ordinarie postföring, som tillkommit efter 1829, anse sig
Utskotten
icke böra tillstyrka yrkandet om vagnpenningars erläggande i vidsträcktare
mon, än redan är vordet medgifvet.
Genom Kongl. Brefvet den 19 Febrnari 1812 stadgades, att samtlige poslförarne
skulle tillkomma betalning för så många hästar, som efter väglaget och andre omständigheter,
till posternas behöriga förskaffande erfordrades; och torde, i anseende härtill,
det i enahanda ämne nu väckta förslag icke påkalla någon vidare åtgärd å Rikets
Ständers sida,
utan böra förfalla.
I'afseende å rättigheten för de skjut sskyldige att erhålla väntningspenningar; så
framställdes redan vid sista Riksdag yrkanden derom , men hvilka yrkanden afstyrktes,
enär upplyst blifvit, att postförare redan i vissa fall vore berättigade att erhålla väntpenningar;
och som dessutom, jemnlikt Öfver-Post-Directeurs -Embetets Circulaire den
28 Mars 1836, Postmästarne äro skyldige att tillhandahålla rum åt poslförarne, under
den tid, desse afbida postexpeditioner, samt Kongl. Brefvet den 3 December 1842 bestämmer
för hvarje poststation, hvars postförare finnas besvärade med sadan väntning
vid Post-Contoret, som ej kan undvikas, en viss årlig ersättning, i mon af häslantalet,
till anskaffande af stallrum för postförarnes hästar, hvilken ersättning tillfaller postförvaltaren,
om stallrummen af honom tillhandahållas, eller i annat fall postförarne sjelf
-
Stals- samt Allm. Bcsv. och Ekon. Etsk. Uti., N:o 129. 19
ve; alltså och då de olägenheter, som väntriing vid post-contorcn, der sådan må ega
ram , han postförare tillskyndas, blifvit genom cmförmälda föreskrifter i väsendtlig mon
minskade, anse Utskotten något stadgande i den syftning, som nu är i fråga, ej vara
af behofvet påkalladt, utan
torde frågan derom böra förfalla.
f örslaget, att »farten för hvad post som helst må inskränkas till en mil på 1^
timma», synes egentligen afse den förändring, att äfven snällposterna, som böra färdas
en mil på en limma, skjutsombytena inberäknade, ej måtte fortskaffas på mindre tid
än 1| timma. Som likväl Utskotten ej kunna förbise angelägenheten af snällposternas
skyndsamma forslande och, utom det dessa poster äro betydligt lättare än de öfrige,
de skjutsande lör desamma erhålla 4 sk. milen utöfver den ersättning, sorn för gäst -  gifvareskjuls i allmänhet erlägges; få Utskotten hemställa,
att berörde förslag ej mätte föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Enär Kongl Majit, uti meranämnde Nådiga Bref af den 3 December 1842, redan
stadgat, ali de föreskrifter, hvilka i afseende å den tyngd, som finge lastas efter
en häst, för gästgifveriskjulsen äro gällande, äfven skola vinna tillämpning vid postföringen,
anse Utskotten
det i denna syftning väckta förslag icke erfordra något vidare svar, utan
böla förfalla.
Vidkommande den gjorda hemställan, att de hemman, sorn äro berustade, borde
för detta betydliga onus erhålla minst dubbelt den ersättning, sorn för roteringen bestås
; så enär några skäl för detta förslag icke blifvit af motionären anförde, och Utskotten
icke heller finna anledning alt sådant tillstyrka, hemställa Utskotten,
att berörde förslag måtte förfalla.
Slutligen och beträffande Olof Larssons från Gefleborgs Län yrkande, att postombyten
mätte inrättas vid Dåbro torp i Söderala socken, emellan Stråkärra och Mysk
e, samt vid torpet Källan, emellan Kungsgårdens och Bro gästgifvaregårdar, så har
Kongl. Majit redan under den 27 Mars 1830 förordnat, att då i flera orter postgårdarne
voro belägne på allt-för långt afstånd från hvarandra, Kongl. Majlis Befallnings
-
20 Stats- saint Allm. Bcsv. och Ekon. Vtsk, Uti., N:o 129.
hafvande borde, så vidt ske kunde utan andra öfvervägande olägenheter, söka minska
de långa afstånden postgårdarne emellan, derigenom, att vid vägen nya postgårdar utsagos.
Och som hänvisning för behandlingen af frågor utaf förevarande beskaffenhet
sålunda finnes meddelad, hvadan det af motionären åsyftade ändamål kan, med begagnande
af en sådan hänvisning, ernås, få Utskotten tillstyrka,
att berörde yrkande icke måtte till någon åtgärd å Rikets Ständers sida
föranleda.
Stockholm den 13 Maj 1845.
STOCKHOLM, hos Cari. Dki.fi n & AV. E. Kållström, 1845.
Stats- samt Allm, Vcsv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o i3o, l
N:o 130.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Majkl, 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af framställde förslag till förändradt
ajlöningssätt för presterskapet i Riket.
Stals- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskotten hafva till handläggning
fått emottaga nedannätnnde tvenne med hvarannan gemenskap
egande motioner:
från Högloft. Ridderskapet och Adeln
af Herr Friherre Raab} Ad, Chr., som, med hänsigt dertill, att presterskapets
aflöning vore ojemnt fördelad, beroende mer på godtycke än lag
samt för grannlagenhet och prestens värdighet motbjudande att uppbära,
jemte det att den ofta föranledde kallsinnighet och stridigheter emellan presten
och församlingen, föreslagit, att presterskapets af församlingsboer ne
erhållande aflöning, eller pastoralierne, måtte indragas, och presterskapet, i
stället, jemte bibehållande af sina boställen, få, likasom andra tjenstemän
sin aflöning af slaten, antingen i penningar eller till en del i spanmål och
till det öfriga i penningar; och har motionären ansett tillgångar för den
statsutgift, som desse löneanslag skulle påkalla, böra beredas genom uttaxering
af ett pastoralierne motsvarande belopp hos alla dem, som nu aflöna
presterskapet; börande, enligt motionärens tanka, öfvergången till ett nytt
löningssätt ej ifrågakomma förr, än i mon af nuvarande innehafvares afgång
eller efter deras begifvande, samt lönernes belopp, fördelade i 2 eller 3
classer, bestämmas i förhållande till pastoratens antal och efter beräkning,
antingen öfver hela riket eller inom hvarje stift serskildt, af den summa, hvartill
alla pastoralier nu uppgå.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet.
af Riksdagsfullmägtigen Petter Jonsson från Skaraborgs Län, hvilken, med
anledning af Kongl. Majjts till Rikets Ständer under innevarande Riksdag
aflåtne Nådiga Skrifvelse, angående åtskillige kyrkoherdars underdåniga ansökningar
om löneförbättring af indragen behaglig lids forläningsspanmål,
framställt följande förslag till förändrad reglering af pastorernes och comministrarnes
lönevillkor; att då de lill pastorerne anordnade boställens afkastning
och vederlagsspaumålen ansåges äfven å de minsta bland tredje
dassens pastorat, uppgå till 20 tunnor spanmål, denna löningsspanmål
Dih, lill R. St. Prol. tSg-Sj 4 Sami. a A/d. 27 Haft. 1
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N.o l3ö.
borde ökas med 110 Tunnor råg för l:a classens, med 90 d:o d;o för 2:a
classens och med 80 d: d:o för 3:dje classens pastorat, hvilken tillökning,
med antagande af pastoratens antal i Riket, utom Stockholms stad, till
212 af l;a, 604 af 2:a och 430 af 3:dje classen, skulle utgöra sammanlagdt
112,080 tunnor; att. till verkställande af en sådan lönereglering, som först i
nion af inträffande ledigheter och när afslutade contract om pastoralier
tilländagå, bordt ega rum, en kappe råg skulle utgöras för hvarje 100
R;dr af så väl taxeringsvärdet af fastigheter i städer, utom Stockholm, och
å landet, som å förslagsvärdet af Militie- och Civile boställen hvilka förments
vara otaxerade, och hvarigenom, med beräkning af förstnämnde taxeringsvärde
till 358,245,642 R:dr och af boställenas värde till 9,004,000
R:dr, en tillgång af 114,763 Tunnor uppstod; alt de, ofvanuppgifne beliofvet
öfverskjutande 2,683 Tunnor råg borde tilldelas de pastorer, sorn
kunde dertill pröfvas förtjenle; att ifrågavarande spanmål skulle af de skattanda
lösas med penningar, efter ett medium af 10 års inom hvait och ett län
bestämdt markegångspris, hvilka medel borde vid de vanliga uppbördsstämmorne
insamlas och till Stals-Verket ingå; att paslorerne skulle, i följd
häraf, utbekomma sin lön i contant af staten, utan något aunat bidrag
af pastoratens innebyggare, af hvad namn som helst; dock alt på
serskild pröfning borde ankomma, huruvida prestegårdsbyggnad, dagsverksskyldighet
af torpare m. fl., ost- och smörtionde, borde qvarstå eller försvinna;
att om Biskops-embetena utom i Upsala och Lund kunde indragas,
Biskopssätena borde jemte pastorernes stomhemman, så vida pastorsbostället
utgjorde ett mantal, utarrenderas emot spanmålsarrenden på trettio års
tid ; att denna spanmål jemte Biskopstionden skulle utgöra en grundfond,
hvaraf comministrarne i liela Riket, utom Stockholms stad, skulle blifva
lönte; att aflöningen skulle beräknas i första classen till 45, i andra till
40 och i tredje lill 35 tunnor, hälften råg och hälften korn, hvilken spanmål
borde af arrendatorer och tiondegifvare med penningar efter Länens
markegång erläggas till statsverket, hvarifrån comministrarne egde löiten
utbekomma, utan afräkning å den inkomst, som af iunehafvande boställen
kunde hemtas; samt att det öfverskott, som af berörde arrende- och tionde-spanmål
kunde uppkomma, borde såsom en statens behållning redovisas.
Utskotten hafva tagit berörde motioner under öfvervägande; och ehuruväl
nuvarande aflöningssätt för presterskåpet visserligen är förenadt med
olägenheter, hvilka dock för det mesta torde träffa löntagarne sjelfve, anse
Utskotten likväl det af motionärerne väckta förslag, att slaten skulle öfvertaga
presleiskapets aflönande, komma, om det antoges, alt medföra i många
Stats- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N-0 i3o. 3
afseenden betänkliga följder. Det lärer väl icke böra bestridas, att då menigheten
med alster af egen jord eller ladugård aflönar sitt presterskap
omedelbart, eller utan mellankomst af annän uppbördsman, utgiften skall,
helst för den fattigaste delen af sockneboerne, falla sig lindrigare, så väl
till sitt egentliga belopp, som till sättet och tiden för dess utgörande, än om
de afgifter, Författuingarne angående presterskapets aflönande bestämma,
skulle uttagas af kronaus uppbördsman och menigheterna vara underkastade
uppbördsföi faltningarnes hela stränghet. Stats-verket skulle dessutom icke,
utan stora omkostnader och förluster, kunna emottaga all den spanmål, som
enligt molionärernes förslag ifrågakom att till kronans magasiner levereras
och menigheten skulle endera betungas med forslingsskyldighet eller ock att
för hela beloppet anskaffa penningar, hvilket understundom kunde blifva
svårt att åstadkomma och sannolikt medföra större uppoffringar än hittills
egt rum. Det synes derjemte Utskotten, att de frivilliga conventioner om
presträttigheterna, hvilka redan uti en mängd församlingar äro afslutade och
hvartill alla blifvit, genom tid efter annan utfärdade författningar, uppmanade,
samt de ömsesidiga förmoner, hvilka derigenom blifva så väl församlingarne
som presterskapet försäkrade, sannolikt i allmänhet skola mycket
öfverväga de fördelar, som kunde uppkomma deraf, att stats-verket öfvertoge
presterskapets aflönande.
I betragtande af dessa omständigheter och jemväl med hänsigt dertill,
alt vid innevarande Riksdag väckta samt af Allmänna Besvärs* och Ekonomi-Utskottet,
enligt dess Betänkande, N:o 109 och Memorial N:o 134,
handlagda motioner om förändring i nu gällande grunder för presterskapets
aflönande, af Rikets Ständer befunnits icke böra föranleda till någon åtgärd,
äfvensom att, hvad serskildt beträffar den tillgång för comministrarnes aflönande,
som Riksdagsmannen Petter Jonsson velat hemta genom Biskopssätenas
utarrenderande, densamma icke i någon mon kan påräknas, sedan
den under Riksdagen väckta fråga om indragning af Biskopsembetena, genom
2:ne Riks-Stånds afslag å Sammansatte Utskottens i Utlåtandet, N:o 83
i ämnet framställda förslag, förfallit, få Utskotten tillstyrka,
att någon åtgärd, i anledning af Herr Friherre Raabs och Petter
Jonssons förevarande motioner, icke måtte af Rikets Ständer
vidtagas.
Stockholm den 13 Maj 1845.
4 Stats- och Lag-Utskottens Memorialj W.o i3t, och Betänkande, N.o i32.
N:o 131.
Ank. till Exp -Utsk, den 15 Maj kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen dterremiss af Betänkandet,
N:o ioj, angående väckt fråga om ersättning af allmänna
medel till vittnen i brottmål.
Enligt till Utskotten ankomne Prolocolls-Utdrag, har Höglofl. Ridderskapet
och Adeln bifallit Utskottens hemställan i berörde Betänkande, att Rikets Ständer
för ifrågavarande ersättningar mätte anvisa ett serskildt foislags-anslag å
5,000 R:dr B:co under Riks-Statens Andra Hufvudlitel, men återremitterat
Betänkandet i öfrigt; hvaremot detsamma är vordet bifallet i dess helhet
af de tre öfrige Riks-Stånden; vid hvilket förhållande Utskotten funnit den
erhållne återremissen till någon vidare åtgärd icke föranleda ; hvilket Utskotten
skolat hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln anmäla.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 132.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i5 Maj, kl. a e. rn.
Betänkande, i anledning af väckt motion om öfverflyttning till
Domaremagten af pröfningen och afgörandet af så kallade
äldre krono-fordringar samt om bestämmande af en prcescription,
inom hvilken alla sådane fordringsanspråk skola
göras gällande.
Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt samt till Stats- och LagUtskotten
remitterad motion, har Herr Rosenblad, Bernhard, andragit, hurusom
en af de större oformligheter, som ännu qvarslode i vår Lagstiltning,
vore den, ali kronan eller staten i vissa fall algjorde rättsanspråk, ställde
emot henne sjelf, såsom i afseende på de så kallade äldre Kronofordringarne.
Då likväl denna processordning vore stridande mot den naturliga grun
-
Stats- och Lag-V skottens Betänkande, N:o l3i.
S
den för pröfning af rätt, parter emellan, har motionären ansett den böra
upphöra och dessa frågor, lika som alla andra fordringsanspråk, öfverlemnas
till Domaremagtens afgörande; äfvensom motionären funnit af nöden, att
en prsescriptionstid bestämdes, inom hvilken alla, icke redan förfallna, anspråk
af berörde natur borde göras gällande; och har motionären alltså
föreslagit:
l:o att pröfningen och afgörandet af alla så kallade äldre kronofordringar
öfverlemnas från administrativa lill Domare-magten, på så sätt att de
i första instantien upptagas och afgöras af Svea Hof-Rält samt derifrån kunna
dragas under Kongl. Maj:ts pröfning i Dess Ilögste Domstol;
2:o alt alla, så beskaffade, vid nästlidne års slut i Kammar-Collegium
anhängiggjorda och ännu oafgjorda mål af detta Embetsverk öfrerlemnas
till nämnde Hof-Rälts pröfning; hvarefter en kungörelse, upplagande målens
titel, borde införas trenne gånger i så väl Svenska Post- och Inrikes-tidningarne
som Finlands Allmänna Tidning och Hamburger Gorrespondenten, med
uppmaning till vederbörande fordringsegare att inom ett år, efter det kungörelsen
tredje gången varit införd i samtlige dessa tidningar, deras talan
vid Svea Hof-Rätt fullfölja, vid äfventyr, att den eljest ansåges försuten;
3;o att likaledes en kungörelse utfärdas och i samma Tidningar införes,
med uppmaning till en hvar, som förmenar sig ega dylik fordran hos
Svenska kronan, att inom trenne år, efter det att nämnde kungörelse varit
i berörde Tidningar trenne gånger införd, densamma hos Svea Hof-Rätt i
laga ordning anhängiggöra, vid äfventyr, alt den eljest ansåges försuten;
4:o att, vid afgörandet af dessa fordringsanspråk, allmän Lag och de
serskildt i afseende på dem utfärdade författningar tjena till efterrättelse;
5:o att Kronans rätt bevakas af Kammar-Collegii Advocat-Fiscals-Embete,
efter de föreskrifter, Collegium kan finna för godt lemna; dock med
rätt för Riksgälds-Contorets styrelse alt, om den så skulle fiona lämpligt,
äfven låta dess ombudsman iagtlaga kronans rätt; och
6:0 att för öfrigt de i och för liqviden af fastställda fordringsanspråk
i Rikgälds-Contorets reglemente bestämda grunder skola tjena till efterrättelse,
för så vidt serskild öfverenskommelse emellan kärande parten och
Riksgälds-Contoret ej mellankommer.
Utskotten hafva tagit berörde förslag i öfvervägande; roen då motionären
med så kallade äldre kronofordringar lärer afse sådane enskildes
fordringsanspråk hos Stats-Verket, hvilka före år 1719 tillkommit; och, så
vidt Utskotten hafva sig bekant, prmscriptionstid, genom serskilde författBih.
till R. St. Fröt. 1845, 4 Sami. 2 Afd. 27 Haj t. 2
6
Stats- och Lag-V iskottens Betänkande> N.-o i32.
ningar, redan finnes för alla dylika fordringar stadgad, så alt några andra
fordringsanspråk från nämnde tid icke lära kunna göras gällande, än sådane,
hvilka inom stadgad praescriptionstid redan blifvit hos Kommar-Gollegium
i föreskrifven ordning anmälde och bevakade och för hvilka, såsom
på nämnde Collegii utredning och pröfning beroende, någon ytterligare praescriptionstid
icke lärer kunna bestämmas; anse Utskotten icke erforderligt,
att någon ny praescriptionstid nu stadgas för de af motionären afsedde så
kallade äldre kronofordringarne; vid hvilket förhållande och då, i afseende
på den pröfning af ifrågavarande mål, hvilken, enligt för Kammar-Collegium
gällande Instruction, nämnde Collegium tillhör, förekommer, att motionärens
i öfrigt framställde förslag endast åsyftar, att samma pröfning skulle
öfverflyttas från ett privilegieradt forum till ett annat, hvilket synes
mindre lämpligt, Utskotten vördsamt hemställa,
att motionen måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 15 Maj 1845.
STOCKHOLM, Ecksteinska boktryckeriet, 1845.
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande N;o t33 och Memorial, N.o t3/f,
I
N:o 133.
Ank. till Eap -Utsk. den ty Ma kl. to f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, i fråga om disposition
af Bankens behållna vinst för åren 184S, 1846 och i847>
Till Stats- och Banco-Utskottens gemensamma handläggning, har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln remitterat en af Herr Rosenblad, B., vackt
motion, att Bankens behållna vinst å dess rörelse för åren 1845, 1846 och
1847, sedan alla utgifter och förluster afgått, deribland inberäknadt hvad
som erfordras för att bibehålla grundfonden vid 10 millioner R;dr B:co,
må anvisas till sådane extra statsanslag, som Rikets Ständer för dessa år
kunna bestämma.
Då likväl Förstärkta Banco-Ulskottft afgjort, att Banco-vinsten skall
reserveras för Bankens ändamål, torde Rikets Ständer finna,
att ifrågavarande motion kommer att förfalla.
Stockholm den 16 Maj 1845.
N:o 134.
zink. till Exp.-Utsk. d. ly Maj, kl. 10 f. nu
Memorial, med förslag till Taxa å Expeditions-lösen i sd väl
Rikets Ständers Bank, med dertill hörande Discont-Verk
och Läne-Contor, som ock Rikets Ständers Riksgälds-Contor.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, uti skrifvelse af den 26 Maj
1841, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att en af dem fastställd
Taxa å Expeditions-lösen i Rikets Ständers Bank samt dertill hörande Disconl-Verk
och Låne-Conlor måtte varda genom allmän kungörelse till efterlefnad
utfärdad, har Kongl. Maj:t, uti Nådig Skrifvelse af den 10,påföljde
Juni. gifvit Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Maj:t icke kunnat lemna
utan uppmärksamhet, att nämnde Taxa, som icke uteslutande angick
Bill. lill R. St. Trot. 184S, 4 Sand. 2 Afd. 28 Hå/t, 1
2
Stats- och Banco-Utskoitens Memorial, N.o 13'4-
förvaltningen af Banken, men hade till föremål att lägga vissa afgifter å
den del af allmänheten,* som nödgades från Banken eller derunder lydande
Verk begära och utlösa handlingar, sådant oagtadt icke blifvit i den
ordning, Grundlagen förutsätter, till Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse öfverlemnad;
men att Kongl. Maj:t likväl, då vid föregången granskning, ofvannämnde
Taxa för öfrigt icke funnits innefatta anledning till någon erinran,
ville, med gillande deraf, låta allmän kungörelse om densamma utgå,
med Nådig förklaring, att den skall gälla till efterrättelse fiånoch med
den liste Augusti 1841 intill slutet af det år, då nästa Riksdag inträffade;
och förväntade Kongl. Maj:t, att Rikets då blifvande Ständer skulle ånyo
frågan i underdånighet anmäla, på det att Kongl. Majit måtte komma i tillfälle,
att laglikmäligt Nådig fastställelse å merberörde Taxa meddela.
I anledning häraf, och sedan Banco-Utskottet, för att bereda likhet i
Expeditions-lösen vid begge Rikets Ständers Verk, Banken och Riksgälds—
Contoret, för öfverläggning i frågan sammanträdt med Stats-Utskottet, få
Utskotten nu hemställa,
att ifrågavarande Expeditions-Taxa, sådan den vid sisllidne Riksdag
antogs och finnes detta memorial bilagd, måtte af Rikets
Ständer fastställas, att gälla så väl för Banken, med dertill hörande
Discont-Verk och Låne-Contor, som ock för RiksgäldsContoret,
samt att Rikets Ständer, med anmälan af deras sålunda
för sin del fattade beslut, hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit äfven täcktes denna Expeditions-Taxa i
Nåder gilla samt genom allmän kungörelse till vederbörandes efterrättelse
fastställa.
Stockholm den 16 Maj 1845.,
Stats- och Banko-Utskottens Memorial, N.v i3cj..
3
Taxa å Expeditions-lösen i Rikets Ständers Bank, med dertill hörande
i
Discont-Verk och Låne-Contor, samt i Rikets Ständers Riksgälds-Contor.
Banco.
rör 1 rotocolls-Utdrag, första arket .
361
Hvartdera af de öfriga arken .......
12
Afskrift eller Utdrag af Resolutioner, Bref, Böcker,
Räkenskaper eller andra Handlingar af hvad be-
skaffenhet de vara må, första arket .....
18
De öfriga arken, hvartdera ........
8
99
Bevis öfver ingifna ansökningar, besvär eller hand-
lingar, hvart ark
.
16
99
Bevis öfver återstoden å Fastighets-, Odlings- eller
andra lån, grundade på reviderade uträkningar,
hvarje bevis
2
99
Andra bevis, som å stämpladt papper skrifvas, för-
sta arket
1
Hvartdera af de öfriga ..........
24
„
Collationering och vidimation af handlingar, då af-  skrift företes, hvart ark .
8
9*
Fullmagter, Constitutorialer, Protocolls - Utdrag på
befordringar till ordinarie tjenst med lön eller arf-  vode på stat, Constitutorial på behaglig tid eller
förordnande tills vidare med tillagde löneinkom-  ster, äfvensom Conslitutoriul till förrättning samt
afsked erlägges icke någon lösen.
Skolande för öfrigt de allmänna föreskrifter och ansvarsbestämmelser,
som den af Kongl. Maj:t sednast stadfästade Taxa å Expeditions-lösen i
Rikets Hof- och Öfver-Rätter samt offentliga Verk innefattar, äfven för Expeditionshafvande
i Rikets Ständers Bank och Riksgälds-Contor lända till
efterrättelse.
4
Stats- och Banco-Utsk-iletis Utlåtande, N.O l35.
N:o 135.
Ank, till Exp.-Utskoltet den 17 Maj, kl. to f. m.
Utlåtande, i anledning af Herr Friherre Palmstjernas, C. O.,
motion, att Rikets Ständer, när de begära Konungens garanti
för de lån, Banco Fullmägtige kunna blifva nödsakade
att upptaga, jemväl måtte tillförsäkra Konungen om
ovillkorlig tillgång till det, som för återbetalningen erfordras.
Uti en inom Höglofl, Ridderkapet och Adeln väckt, till Stals- och
Banco-Ulskotten remitterad motion, har Herr Friherre Palmstjerna, C. O,,
anfört: att, då till följd af 72 § Regering-Formen, Rikets Ständer, utan
Konungens medverkan, stadga om allt hrad som rörer Bankens tillgångar,
det kunde blifva tvifvelagtigt, huruvida Konungen funne Sig kunna i Nåder
lemna någon garanti å de lån, Banco-Fullmägtige möjligen blefvo nödsakade
alt ifrågasätta, och att det således åtminstone syntes vara en pligt för
Rikets Ständer, alt när de begärde Knungens garanti på en skuld, till hvars
återbetalande Rikets Ständer ensamme anslogo medlen, de jemväl tillförsäkrade
Konungen om ovillkorlig tillgång till det, som för återbetalningen erfordrades;
på grund hvaraf motionären föreslog, att Rikets Ständer måtte
besluta: att till återbetalning af de lån, Fullmägtige i Banken kunde komma
att utrikes upptaga, skall i främsta rummet användas inkomsterna af
Tull-bevillningen, till 8 eller 10 procent årligen af det upptagne lånets belopp,
samt att Kongl. Maj:t följagtligen lemnäs rätt, att låta den sålunda af
Tull-bevillningen anslagne andel, efter godtfinnande, uti Stats-Contoret hvarje
år qvarstå, till dess liqvid skall ske, och att hrad Stats-verket sålunda
förskjöt, ofördröjligen ersattes genom Banco-Fullmägtiges försorg, hvilket Rikets
Ständers beslut borde för Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, i sammanhang
med Rikets Ständers redan beslutade underdåniga anhållan, att
Kongl. Majit täcktes låta bemedla möjligen för Banken ifrågakommande
lån och derå lemna Dess Nådiga garanti.
I anledning af denna motion få Utskotten anföra: att för det, med
afseende å de af Rikets Ständer vid innevarande Riksdag, angående Bankens
förvaltning, fattade beslut, föga sannolika fall, att behof af utländskt
låns upptagande skulle för Banken ifrågakomma, Kongl. Maj:t, med kännedom
om de åtgärder, som af Rikets Ständer vidtagits för Bankens consoliderande,
och de föreskrifter, som, för uppfyllande af densammas förbindelser,
blifvit Banco-Fullmägtige meddelade, säkerligen icke torde i Nåder fin
-
Statt- och Banco-Vtskottens Memorialj N:0 i36.
5
na nödigt, att, för erhållande af Dess i underdånighet sökte garanti å Bankens
utländska lån, någon ytterligare sådan säkerhet, som af motionären
föreslagits, måste af Rikets Ständer ställas, hvaremot fara är för handen,
alt, genom ifrågasatte åtgärds vidtagande, tvekan kunde, serdeles inom landet,
uppslå om Bankens solidité, till menligt inverkande på dess credit;
och anse sig Utskotten, på dessa grunder, böra hemställa,
att motionen icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Maj 1845.
Reservationer:
af Herr Friherre Palmstjerna.
af Herr von Hohenhausen_, som ansåg, att tullmedlen borde ställas lill
Kongl. Maj:ts disposition, för den, händelse att Banco-Fullmägtige skulle, vid
något tillfälle, genom coursens stegring, blifva förhindrade att inköpa växlar
oeb såmedelst fullgöra ränte- eller capital-afbetalning å det upptagna
lånet.
af Herr Friherre Stj ernstedtj J. T.
af Herr Friherre Stjernstedtj A. TV.
af Herr Biskop Hedre'ru
N:o 136.
Arik; till Exp.-Vtsk. d. Maj. kl. 10 f m.
Memorialj angående omskri/ning af Riksgälds-Contorets Obligationer
till Banken.
Med föranledande af Banco-Utskottets, uti dess utlåtende N:o 44 öfver
de inom Riks-Stånden gjorde anmärkningar vid betänkandet N:o 29, med
förslag till en i vissa delar förändrad reglering af Bankens lånerörelse, m.
ru. (pag. 6) uttryckte förbehåll, att framdeles, efter sammanträde med StatsUlskoltet,
få till Rikets Ständer inkomma med yttrande, om och huruvida
någon förändring i afseende på formen för de Riksgälds-Contorets obligationer,
hvilka Banken för närvarande eger, kan anses vara af nöden, hafva
Utskotten numera till gemensam öfverläggning förehaft denna fråga; och då
G
Slats- och Banco-Ulskotlens Memorial S-o i36.
Utskotten, enligt hvad i Banco Utskottets förstberörde utlåtande jemväl linnes
anfördt, anse ifrågavarande obligationer vara föiskrifne på belopp och
i en form, som göra desamma mindre användbara för det ändamål, hvar»
till Banken kan komma att desamma begagna, hemställa Utskotten,
att samma Obligationer malte komma att omskrifvas, enligt det
vid detta memorial fogade forraulair, med iagttagande derjemte:
l:o att Obligationerne graveras med någon olikhet för hvarje
Serie, samt förses med vignetter;
2:o att ränte-kuponerne tryckas och stämplas med RiksgäldsContorets
insignier, samt
3:o att dessa ränte-kuponer utfärdas för endast tio år, eller
att inlösas till och med den 31 December 1854, och att derefter
nya ränte-kuponer utställas å ytterligare tio år för de obligationer,
som då ännu icke blifvit utlottade.
Stockholm den 16 Maj 1845.
Reservation:
af Herr Schartau: ''Alt nu åter efter mindre än 4 års förlopp, omskrifva
Riksgälds-Contorets obligationer, anser jag vara hvarken nödigt eller nyttigt.
Icke nödigt derföre, att obligationerne i sin närvarande form ingalunda
sakna användbarhet, derest Banken skulle behöfva alt, genom deras
försäljning, antingen förskaffa sig silfver eller minska den utelöpande sedelstockens
tryckning på metalliska cassan; — icke nyttigt dels derföre, alt en
kostnad i papper, gravur och tryckning af omkring 5,000 R:dr vore fruktlöst
använd; dels emedan den större beqvämlighet för allmänna rörelsen,
som obligationerne onekligen erhölle genom förminskningen af deras valör
och format, skulle föranleda dertill, att de, en gång utgifne, snart antoge
karakter af ett från man till man löpande nytt slags sedelmynt, hvarigenom
det ändamål, som med deras afyttrande från Banken afsågs, skulle helt
och hållet förfelas, och Banken till på köpet förlora sin ränte-inkomst”.
Hor till Stats- ock Banco-Ulskotlens Memorial, IY;o 136.
Å Bankens återstående fordran för försträckningar till 1808 och 1809
årens krig, hvilken fordran den sista December 1844 utgjorde 3,520,000
R:dr Banco eller 1,320,000 Rjdr silfver efter 1830 års myntfot, skall Riksgälds-Contoret
årligen erlägga i capital-afbetalning 88,000 R:dr Banco, svarande
emot 33,000 R:dr silfver, och derjemte fyra procents ränta för det
hvarje år den sista December återstående capital.
Obligationer, daterade den 31 December 1844, utfärdas af RiksgäldsContoret
uti trenne Serier, Litt:s A, B och C å 125, 250 och 500 Riksdaler
silfver, med serskild nummerföljd för hvarje valör, nemligen:
1.520 stycken å 125 R:dr silfver 190,000:
1,480 å 250 „ „ 370,000:
1.520 „ å 500 „ „ 760,000:
Summa 1,320,000:
Den årliga capital-afbetalningen, 88,000 R:dr Banco eller 33,000 R:dr
silfver, användes till infriande af obligationer genom utlottning, sålunda att
årligen utlottas:
38 Obligationer af Serien Ay å 125 R:dr . . . 4,750:
37 „ af Serien B, å 250 R:dr , . „ 9,250:
38 „ af Serien C, å 500 R:dr . . . 19,000:
S:gr 33,000 R:dr silfver.
Utlottningen verkställes hvarje år den 1 October inför Fullmägtige i
Banken, och de utlottade obligationerne uppsägas, genom kungörelse i allmänna
tidningarne, till betalning den 31 derpåföljande [December, efter hvilken
tid ränte-beräkniugen upphör.
Betalningen sker i Riksgälds-Contoret, med iagltagande, att ränte-kuponerne
för de påföli|tod.e: åren vid samma tillfälle återställas, elter att beloppet
för dem, sorn brista, å capital et afdrages och hålles kuponernes innehafvare
tillhanda.
8
Hör till Stats- och Banco-Utshottens Memorial> N;o 136.
Formulair:
jy,-o (Vignett) Serie A. (B eller C.)
1 öfverensstämmelse med Rikets Ständers å andra sidan tryckta beslut,
betalar Rikets Ständers Riksgälds-Conlor lill Rikets Ständers Bunk eller
ordres emot denna Obligation Ett Hundrade Tjugufem (125) (Tvåhundrade
femtio (js5o~) eller Femhundrade (5oo~)) Riksdaler silfver, enligt i830 års
myntfot: egande innehafvaren af de vid Obligationerne fogade ränte-kuponer
att årligen den 31:ste Djcember emot den förfallna kuponens uflemnande,
i Riksgälds-Coutoret uppbära fyra procent ränta, med Fem (Tio eller
Tjuguf Riksdaler silfver. Stockholm den 31 December 1844.
På Rikets Ständers Riksgälds-Contors vägnar.
([En Ledamot af hvarje Riks-Stånds Fullmägtige i Riksgälds Contoret.')
5 (jo eller 20) R:dr Silfver. Ränte kupon. Riksgälds-Gontorets
Obligation
N:o Serie:
Emot aflemnande af denna ränte-kupon betalar Riksgälds-Contoret den
31 December 1845 (1846* 1$47 och jöljande år till och med i85ff öH
innehafvaren Fem (Tio eller Tjugif) Riksdaler silfver. Stockholm den
31 December 1844.
(L. S.)
STOCKHOLM, ecksteinska doktkyckeriet, 1845.
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtandej N'.0 l3j.
1
N:o 157.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Maj, kl. 10 f. m
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om åtgärders vidtagande
till shgndsam nedsättning af Taxan för farten ä Götha Canal.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till Stats- och Banco-Utskolten
remitterat en af Herr Nordenanckar, F. IV., väckt motion, deruti föreslagits,
att, i händelse, sedan staten blifvit reglerad och alla rättmätiga
behof fyllda, ytterligare öfverskott skulle återstå, eller från Banken erbjudas,
Rikets Ständer, heldre än att fortsätta förra Riksdags utlåningssystem,
måtte för Statens räkning inköpa Götha Canal; förmenande motionären,
att, efter afgifternes nedsättning till ett underhållskostnaden motsvarande
belopp, denna communicationsled, ograverad af alla enskilda intressen,
skulle blifva det vackraste arf, närvarande tid kunde lemna den
kommande.
Likaledes har ock till Stats- och Banco-Utskottens gemensamma handläggning
blifvit öfverlemnad en inom högbemälde Riks-Stånd af Herr Friherre
Gyllenhaal, C. H-, väckt motion, deruti Herr Friherren, med afseende
å angelägenheten af åtgärders vidtagande för upphjelpande af landets
näringar och befrämjandet al afsättning utaf inhemska produeter, utvecklat
behofvet af lättade communicationer samt, med serskildt fästadt afseende
å Götha Canal, föreslagit de åtgärder, hvilka motionären, för vinnande af
berörde ändamål, ansett böra vidtagas. Farten på Götha Canal omfattade
tvänne, till deras beskaffenhet skilda, föremål, transito/ärten från haf till
haf och inre farten. Då den förra låg utom omfånget af motionen, ansåg
motionären sig i afseende på den böra inskränka sig till uttrycket af den
förhoppning, att, sedan Trollhätte Canal nu erhållit samma dimensioner,
som Götha Canal, och uppfinningen af så kallade propeller å Ångfartyg
erbjöd en utväg att undanrödja den största svårigheten för Canalledens
begagnande utan behof af omlastning, denna väg i en icke så aflägsen
framtid borde blifva af mycken vigt för handelsförbindelser emellan länderne
vid det inre af Östersjön och dess vikar och dem på andra sidan
Bih, till R. St. Prot. 184S, 4 Sami, 2 Afd, 2g Haft. 1
2
Stats- och Banco-Ulskottens Utlåtande, N-.o i3j.
Kattegatt. Men huru transitofarten än lofvade att blifva, vore dock den
inre farten af mera omedelbar vigt för Rikets egen rörelse och näringar,
under vanliga förhållanden åtminstone. Den skulle för en betydlig del af
Riket bereda en lättare och således indrägtigare afsättning för dess gamla
producter, bereda en ny afsättning för nya producter, som eljest icke kunde
tillgodogöras, och således först på detta säLt för innehafvare!) vinna ett
värde, och slutligen, genom befrämjad förbindelse med Rikets öfriga provinser,
till ömsesidig fördel bereda ett utbyte af egande och behöfliga varor,
i många hänseenden minskande behofvet af utländsk införsel.
Canalbolagets behållna inkomst för inre farten, derunder inberäknad
den det tillkommande andel i afgifterne vid Trollhättan för varor och fartyg,
som passera Götha Canal eller äro dit bestämda, äfvensom afgifter
för begagnandet af dockor, hamnar, magaziner o. d. m. hade utgjort följande
belopp:
År 1832 från och med den 1 October till och med den 31 Decem
-
ber 1833
34,113: 12. 4*
År 1834
35,795: 8. 9.
„ 1835
. 40,912: n. 7.
„ 1836 (då en betydlig nedsättning i Taxan skedde) . 38,358: 3o. 9.
„ 1837
50,498: 8. —
„ 1838
48,677: 22. 7.
,,1839
60,389: 4.. 9.
„ 1840
61,443: 45. t.
„ 1841
72,306.-2o.ii.
„ 1842
68,804: 37. 8.
„ 1843
56,808: 11. 4.
Medeltalet för de 3:ne åren 1833—1835 (det sista qvartalet 1832 ansedt
utgöra en del af år 1833) utgjorde B:co R:dr 36,940: 10. 1 t.
„ de 3:ne åren 1836—1838 . . . . „ „ 45,841: 17. 2.
utvisande en tillökning mot föregående
3:ne år af nära 24 4 procent;
„ de 2:ne åren 1839 och 1840 . , . „ „ 60,916: 43. 5.
eller en tillökning mot föregående
? 3;ne år af öfver 33 4 procent;
Stals- och Banco-Ulskottens Utlåtande, N'.o i3y.
3
Medeltalet de 2:ne åren 1841 och 1842 . . . B:co R:dr 70,555: 29. 4.
eller en tillökning mot föregående
2:ne år af omkring 13 £ procent;
hvaremot inkomsten för år 1843 visade en minskning af nära 19 £ procent
emot medeltalet tor de hegge förutgående åren. Ville man deremot
beräkna medeltal för 5 år, så uppkom följande resultat:
Medeltalet för åren 1834—1838 var .... E:co R:dr 42,848: 14. 10.
visande en tillökning mot första
året, omfattande 15 månader, af öfver
25f procent.
åren 1839 — 1843
„ 63,950: 3i. 4.
eller en tillökning mot förutgående qvinqvennium af öfver
49-! procent.
Detta förhållande under de första elfva åren af Canalens begagnande,
under både goda och dåliga conjunelurer, visade eli gynnande resultat.
Inkomsterne hade varit i ett nära oafbrutet stigande, med egentligt undantag
endast för det sista året. Men den olyckliga conjunctur för afsätlmngeu
af vår förnämsta exportvara, jernet, hvilken redan började år 1842,
kunde, i samband med den samtidigt mer och mer tilltagande penningeoch
credit-bristen, icke undgå alt ega inflytande på Canalfarten, likasom
på nära ali rörelse inom Riket. Det vore dock en för framtiden lofvande
iagtlagelse, att, ehuru det af dessa orsaker serdeles ofördelagliga året 1843
ingick i beräkningen af medelafkastningen under de sista 5 åren, denna
dock med nära 50 procent öfverstigit den för förutgående qvinqvennium.
Delta visade den naturliga benägenheten lill rörelsens tillväxt på Götha
Canals inre fart.
Denna tillväxt kunde och borde likväl i högre grad påskyndas. Det
största hindret för en skyndsammare tillväxt i Canalfarten voro de å densamma
lagde afgifter. Dessa utgingo å varor efter classer, sålunda att för
hvarje 1000 alnar CanalsLräcka (hela Canallängden antagen till 164,000
alnar) erlades för l:sta dassens varor 6 runstycken, för 2:dra classens 4,
för 3:dje classens 3, för 4:de classens 2, för 5:te classens 1 och för 6:ie
classens ett halft runstycke Banco för hvarje Skeppund Viclualievigt. För
större beqvämlighet skuld vore Canalen deld i 16 dislricter, för hvardera
af hvilka erlades afgift såsom för 10,000 alnar. Taxan kunde icke,
4
Stais- och Banco-Utskotlens Uitalande , N:o l3j.
utan Bolagets medgifvande, nedsättas. Men bolaget hade begagnat dess rätt
att medgifva partiella nedsättningar, serdeles vid befarande af ett större
antal Canaldistricter. Ehuru billiga dessa afgifter i sig sjelfva voro, gjorde
dock Canalens stora längd, alla af bolaget beviljade lättnader oaktadt, att,
då hela Canalen eller flere districter beforos, afgiften blefve kännbar för
i förhållandet till värdet mera tunga varor. Sålunda vore för hela Canallinien
afgiften å 1 Sk® Stångjern Släp. vigt 40 f sk. Banco, för 1 Sk ®
Tackjern 14* sk., för 1 Tunna hvete, bönor, ärter, vicker, linfrö och bolivete
29 | sk., för 1 Tunna råg 25 d sk., för 1 d:o korn 21* sk., för 1
d:o blandsäd 17 sk., 1 d:o bafre 12* sk., 1 d:o gryn 38 * sk., en famn
ved 1 R:dr 3 sk., 1 tolft bräder från 21* sk. lili 1 R:dr 20 sk. o. s. v.
När man dertill lade frakten, blefve sammanräknade kostnaden nog betydlig
att förekomma mycket begagnande af Canalfarlen, som eljest skulle
egt rum, samt således dels att hindra producenten att välja den afsättning,
som eljest skulle varit mest fordelagtig, dels — serdeles för de gröfre
varorne (såsom kalksten, sandsten o. s. v.) — att hindra all afsättning.
Deremot skulle en nedsättning af afgiften å stångjern till 8 sk. per Sk®
(utgörande en minskning af mer än 32 sk. Banco) eller till mindre än vid
Trollhättan, bereda tillfälle för den betydliga jernproductionen i Wermland
att, med föga större kostnad än i Götheborg, kunna söka sin afsättning
i Stockholm och således vinna den stora fördelen att icke vara inskränkt
till en enda afsättningsort och dess priser.
Om afgiften å tackjern nedsattes till 3 sk., så skulle detta utgöra en
lindring af nära 12 sk. B:co per Sk®, under närvarande tackjernspris en
icke obetydlig besparing. Om afgiften å hvete nedsattes t. ex. till 11 sk.,
å råg till 8 sk., å korn till 6 sk. och å hafra och blandsäd till 4 sk. för
tunnan, så skulle denna nedsättning, utgörande för råg 171 sk. B:co, för
korn 15* sk. o. s. v., i icke obetydlig grad för Wester-och Östergöthlands
slätter vidga afsättningstillfällena. I ännu högre grad skulle detta blifva
förhållandet i afseende på trädvaror, genom en proportionerlig nedsättning
(som kunde öppna vägen till Stockholm för vedskutor från Jönköping och
Westgötha-slranden af Wettern) m. m. Men af Bolaget kunde man icke
begära en sådan åtgärd. Om än det icke vore osannolikt, alt i framliden
en ökad varuqvantitet skulle ersätta nedsättningen, så tilläte dock Bolagets
närvarande ställning icke detsamma alt bära de första årens förluster.
Bolaget hade nedlagt öfver 3,150,000 R:dr på Canalbyggnaden, förlorat
Stals- och Banco-Utskottens Utlåtande, N.O l3"J.
5
öfver 3oo,ooo R:dr på Motala Verkstad och först i sednare åren kunnat
uppbära någon utdelning å dess aktier, dock aldrig öfverstigande i proc. per
år. Under de första åren, sedan nya Trollhätte slussverk blifvit och rensningsarbelel
i Götha Elf blefve fulibordadt, komme troligen icke Götha
Canal-bolag att i derigenom ökad fart finna ersättning för förlusten af förut
från Trollhättan utgående och då upphörande bidrag. Om nu bolaget
skulle i högie grad nedsätta afgiften å vissa betydligare varor, än att denna
nedsättning genast blefve betäckt genom en i förhållande dertill ökad
fart, så kunde det lätteligen under flere år komma att sakna utdelning,
hvilket skulle nedsätta aktie-värdet och troligen i nya egares händer öfverföra
en stor del af de -ftdelar af hela aktie-kapitalet, som nu vore belånt
för underpris, och om än desse kunde i framtiden skörda dubbel
vinsL genom då ökade utdelningar, komme detta icke de närvarande aklie-egarne
till godo. En sådan nedsättning i afgifter kunde således endast
till vägabringas genom Statens mellankomst, antingen genom inköp af Canalen
eller genom förvärfvad rätt för Staten att efter godtfinnande bestämma
Canaltaxan mot garanterande åt bolaget af en minimi-inkomst.
Beträffande den första utvägen, så skulle, enligt uppgjord beräkning,
om inköpet skedde mot erläggande af a5 proc. å aktiekapillet och öfvertagande
af bolagets alla fordringar, tillgångar och skulder, Götha Canal med
alla tillhörigheter, inventarier o. s. v. komma att kosta Staten omkring
1,1 i3,ooo R:dr B:ko, utan att afse innevarande års öfverskott å Canalinkomsterne,
som lemnade en fond för Canal-byggnadens förbättring, genom
utbyte af broar och portar af träd mot andra af jern Om man ville infria
bolagets, endast å gäldenärens sida uppsägbara, skulder (vid slutet af
i843 utgörande omkring 38o,ooo R:dr) skulle en utbetalning af omkring
i,i32,ooo R:dr erfordras, hvaremot Riksgälds-Contoret kunde afskrifva dess
skuld till bolaget, öfverstigande 95,000 R:dr. För denna utbetalning egde
Riksgälds-Contoret full tillgång i dess fordran hos Banken af i,i43,ooo
R:dr; och genom öfvertagande af Disconternes lån å adier, omkring 35o,000
R:dr, hvilka, utgifne efter a5 proc. å aktiekapitalet, komino att qvitta sig sjelfva
, skulle Bankens conlanta utbetalning, vid liqviden af Riksgälds-Contorets
fordran, komma alt med sistnämnde belopp minskas och på samma
sätt Riksgälds Contorets eller Statens, då endast omkring 770,000 R:dr
kommo att återstå. Ville man ej infria obligationsskulden , blefve contanta
utbetalningen ytterligare nedsatt till omkring 390,000 R:dr. För en
6
Stals- och Banco- och Utskottens Utlåtande, N:o i3y.
köpeskilling af R:dr i,ii3,ooo, skulle medeltalet af behållna inkomsten
för dessa 5 år lemna en afkastning af nära f\ proc., efter 184 * års behållna
inkomst skulle den stiga till nära proc., och efter den för det genom
olyckliga conjuncturer serdeles dåliga året 1843 ändå öfverstiga 3 proc. Att
detta oaktadt och fastän erfarenheten visat, att på det hela Canalinkomsterne
varit i oafbrutet stigande, bolaget troligen skulle emottaga det här
ifrågasatta anbud, fann sin orsak deri, att, då en stor del aktier voro belånta
och då bolaget egde en skuld af omkring 400»000 R:dr, till större
delen bärande 5 proc. ränta, skulle det., helst under förut anförda förhållanden
för den närmaste tiden, för aktie-egarne vara bättre att för ett måttligt
pris realisera sina aktier nu, än att afvakta en framtida större vinst,
ehuru sannolik denna också vore. Ett sådant inköp hade också den stora
fördelen att inom kortare tid kunna i allmänna rörelsen bringa en för
densamma behöflig större penningesumma, utgörande en andel af Statens
för penninge-circulalionen ofruktbara besparingar.
Den invändning kunde göras, att industriella företag förvaltades bättre
af enskilde, än afStaten, men Götha Canalbolag bestod af mer än 3i,ooo
aktier, ställda på inuehafvaren och sålunda i hvarje ögonblick underkade
ombyte af egare; och inom gränsorne af det af Kongl. Maj:t utfärdade
Privilegium och af de af Kongl. Maj:t stadfästade Reglor, vore det efter
bolagsstämmo-beslut, som Canalen förvaltas. Vid dessa vore sällan ett
större antal aktiegare närvarande; — det berodde af en tillfällig öfvergång
af större aktiemassor från en till annan hand, att helt och hållet
förändra de åsigler, som vid bolagsstämmor göra sig gällande, och detta
kunde för ett sådant verk, som Götha Canal, icke vara nyttigt.
Den vigtigaste delen af Canalförvaltningen vore vården om sjelfva
Canalens underhåll , att i tid de smärre åtgärder i detta hänseende icke
försummades, som, uraktlåtne, i en framtid skulle påkalla de största uppoffringar.
Hvar hade man mest att vänta denna vård, antingen genom
högsta ledningens öfverlemnande åt ett sakkunnigt Statens Embetsverk, såsom
t. ex. Styrelsen öfver Allmänna Vattenbyggnader, eller genom att
anförtro den åt ombytliga Bolagsstämmo-majöriteier, för hvilka beredandet
af aktieutdelningar lätteligen kunde få mera vigt, än undanrödjandet af
framtida vådor för Canalen? Till heder för Götha Canal-bolag borde motionären
dock nämna, att så ej hittills varit förhållandet, och aLt under
de sista åren ganska betydliga och under de inträffade conjuncturerne känn
-
Stats- och Banco- Utskottens Utlåtande, N\o iB"],
7
bara omkostnader nedlagts på Ganalens förbättring, genom ett tidigare utbyte
af broar och slussportar af träd mot andra af jern, än anställda undersökningar
visat oundgängligt. Men orsaken härtill torde sökas i det
förhållande, alt Direclionen inom sig egt medlemmar med född kärlek
till Ganalen, och deribland en Öfver-Mechanicus, som sjelf byggt ? af Canalen
samt vid densamma och dess framlid sålunda fäslat sitt namns ära.
Men man kunde icke alltid påräkna en sådan sammansättning, då Directionen
till större delen tillsättes af Bolaget och framtida Öfver-Mechanici af
dettas delegerade. För sin del ansåg motionären, på anförda skäl, det vara
bättre, att Gölha Canal öfvergick till en Statsegendom.
Men skulle man icke vilja vidtaga denna, i motionärens tanka, bättre
utväg, återstod den andra, nemligen att, emot garanterande åt bolaget af
en minimi-inkomst, förvärfva rättigheten att efter behag bestämma taxan.
På sätt i motionen redan visats, utgjorde, efter afdrag af restitutioner,
Canal-bolagets inkomst af Inre farten, under egde Canal-året, 1841» R.'dr
72,3o6: 20. tt. Att antaga denna inkomst såsom den bolaget i medeltal
kunde påräkna, tycktes icke vara för högt tilltaget, då inkomslerne, med
undantag för liden af sednast inträffade svåra conjuncturer för rörelsen,
varit i oafbrutet stigande. Men af samma skäl, som vid frågan om ett inköp
af canalen anfördes, vore det för bolaget lämpligt att i en sådan afhandling
ingå, (då det dessutom finge behålla dess andel i transito-afgifterne
och afkastningen af fastigheterne.) I begge fallen skulle måhända,
ett fjerdedels sekel tidigare, vinnas de fördelar, farten på Götha Canal
kunde bereda Rikets näringar och deras afsättning. Afgifterne å de huf
vudsakliga
varor, hvarå nedsättning kunde ifrågakomma, såsom Stångjern,
tackjern och spannmål, (inkomsten af de öfriga var för obetydlig alt synnerligen
inverka på totalinkomsten) förhöllo sig i procent under nedanstående
år till hela inkomsten, som följer:
År 1835 .... 63,2 procent
„ i836 .... 45,2 „
1837 .... 44,9
(För sednare år saknades uppgifter).
Men då sedan den tiden aversionsafgiften för ångfartyg tillkommit,
som nu utgjorde en betydlig del af totalinkomsten, kunde för det närvarande
andelen i denna för de afgifter, som kommo i fråga att nedsättas,
högst beräknas till 4o proc-, d. v. s. minskningen till knappt 3o proc., hvilket ef
-
8
Stats- och Banco-Utshollens Utlåtande, N:o 137.
ter förhållandet 1841 skulle göra en minskning af omkring 18,000 R:dr,
som dock till en del skulle beläckas genom afgifterne å de ökade varuqvantiteter,
hvilka kommo att föras å Canalen, samt de i samma mån
stigande hamn-, dock- och dylika afgifter; och i den mon trafiken genom
de gjorda nedsältningarne skulle ökas, komme Statens ersättningsbidrag att
minskas och slutligen försvinna. Beredandet, under närvarande conjunclur,
åt | af Rikets jerntillverkning af valet af 2 Stapel-orter för dess afsättning
i stället för alt ega blott en, af en betydlig nedsättning i kostnaden
för tackjerns afsättning från Mälaren åt Wenern, underlättandet af
gamla och öppnandet af nya productioners afsättning för de rika provincerne
kring Götha Canal och dess grenar, med ett ord mångdubblandet
och påskyndandet af de fördelar för Rikets inre rörelse, byggnaden af
Götha Canal åsyftat, syntes då mer än motväga en temporär uppoffring af
ofvanstående belopp.
Motionären föreslog derföre, alt Rikets Ständer måtte
1:0 hos Kongl. Maj:t anhålla, ali Kongl. Majit läcktes foga anstalt örn
sådan skyndsam nedsättning i taxan för Infarten å Götha Canal, som kunde
finnas nödig för befrämjandet af lättad afsättning från och till de Canallinien
omgifvande provincer af inhemska productioner,
samt att till den ändan berättiga Kongl. Majit
2:0 alt med Götha Canal-bolag öfverenskomma
antingen a') om inköp af Götha Canal med alla Bolagets egande fastigheter
och inventarier, emot erläggande af 25 proc. af actiekapitalet
samt öfvertagande af alla bolagets fordringar och skulder,
eller b) om öfverlåtelse åt Kongl. Majit eller Slatsmakterne att efter godtfinnande
reglera taxan för Inre farten å Götha Canal, emot skyldighet
att ersätta bolaget, hvad denna afgift, med tillägg af den för
begagnande af bolagets hamnar, dockor, magasiner och upplags-ställen,
något år kunde komma alt understiga 72,300 Ridr Banko; äfvensom
i händelse af inköp af Götha Canal, att
3:o Riksgälds-Contoret uppdrages att ombesörja liqviden, samt att
dertill använda erforderlige belopp af dess hos Banken egande fordran,
hvarvid Banken i afräkning egde att aflemna de till dess Discont-inrättningar
utställde reverser för lån, utgifna mot pant af aktier i Götha Canalbolag,
med tillhörande hypotheker.
Hvad
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande, N.o i3j.
9
Hvad i förutnämnde motioner sålunda blifvit anfördt, hafva Utskotten
tagit i öfvervägande; och beträffande först den väckta frågan om Götha
Canals inköpande för Statsverkets räkning, så, utan att för öfrigt ingå i
någon pröfning af detta förslags större eller mindre lämplighet, finna Utskotten,
att, då Statsregleringen, som nu blifvit upprättad, utvisar, det någre
Statsverkets tillgångar för omförmälde behof icke äro att disponera,
och Förstärkta Banco-Utskottet, med Rikets Ständers rätt, den 5:te innevarande
månad beslutat, att det belopp af Bancovinsten, som från innevarande
års början till nästa Riksdag inflyter, skall reserveras för Bankens
ändamål,
motionerne i denna del icke lära kunna till någon åtgärd föranleda.
I afseende åter å Herr Friherre Gjllenhaals förslag om öfverlåtelse
till Kongl. Maj:t eller Statsmakterne att reglera Taxan för inre farten å
Götha Canal, emot skyldighet att ersätta Bolaget, hvad denna afgift kunde
komma att något år understiga 72,300 R:dr, finna Utskotten, lika med motionären,
att slöra fördelar obestridligen skulle komma att derigenom beredas
de många orter, som för transport af sina producter kunna begagna
Canal-leden; men Utskötten måste äfven anse det vara i högsta grad betänkligt,
att, under det Canalens vård och underhåll fortfarande skulle
komma att besörjas af ett enskildt Bolag, Staten ikläder sig en ovilkorlig
ansvarighet tili Bolaget för en viss årlig inkomst af densamma, hvarigenom
den nuvarande angelägenheten för Bolagets styrelse att i främsta rummet
upprätthålla Canalens farbarhet skulle kuima, utan våda för Bolaget,
förminskas eller helt och hållet försvinna; och då icke heller utredt är,
huruvida Bolaget må finnas hågadt att antaga de af motionären föreslagne
vilkor, hemställa Utskotten,
att Rikets Ständer icke heller, i anledning af denna del utaf
Herr Friherre Gjllenhaals motion, måtte för närvarande vidtaga
någon åtgärd.
Stockholm den 16 Maj 1845.
Reservation af Herr Lagerborg, som ansåg, att Utskotlen borde
tillstyrka Rikets Ständer, att bos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
en vederbörlig undersökning måtte ske, till utrönande, om och under hvilka
vilkor nedsättning uti afgifterne för inre farten å Götha Canal må kunna
beredas.
Bihi till R, St, Prot, 184S, 4 Sami, 2 Afd, 29 Häjt,
2
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 1845.
SISI STEIS
öfver
Ilike/s Högloft. Ständers sammansatta Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi- m. fl. Utskotts under Urtima
lliksdagen i Slockholm år 1844—1845 afgifne lietänk
ande n, Utlåtanden och Memorial.
A.
Advocat-CorpSj, om inrättande af en sådan å Stat. Bet. N:o 109.
AfgiJteji till Svenska Kyrkan i London, om befrielse från erläggandet
deraf för fartyg, som besöka andra Engelska hamnar än London.
Uti. N:o 96..
Afgifterne för Skolväsendet, om deras uppbärande gemensamt nied Kronoutskylderna.
Ull. N:o 121.
Aflöningssiitt, om föränd rädt sådant för Presterskapets Uti. N:o i3o.
Anslag för Allmogens undervisande i tillverkning af JNiirenberger-kram.
Uti. N:o 14.
D:o till utvidgning af Carlskrona läroverk. Ull. N:o 33, Mern. N:o 64.
D:o till inköp af Boställe åt en Capellpredikant i Undenäs församling.
Uti. N:o 34.
D:o till Folkskole-lärare-seminarierne. Ull. N:o 41»
D:o lill boskapsskötselns befrämjande. Ull. N:o 46-
D:o till Stockholms Lyceum och Realgymnasium. Uti. N:o 69; ytterl.
Uti. N:o 11 7.
D:o af lån till Hi Ilska Skolan. Uti. N:o -70.
D:o till Lärare-Seminariers inrättande. Ull. N:o 89; Mern. N:o 118.
D:o för hämmande af tiggeri, m. m. Ull. N:o 90.
D:o till inrättande af Räddnings-anslalter för vanartig ungdom. Uti. N:o 91.
D:o för ersättningar till vittnen i brottmål. Bet. Nioio^; Mern. N:o 131.
D:o till folkundervisningens befrämjande. Uti. N:o 119.
D:o för Tullverket, om tillökning deri. Uti. N:o 126.
t
Apologist, 0111 anställande af en sådan vid Fahlu Högre lärdomsskola. Uti.
N:o 3a.
Apologist-skol ari i Haparanda., om en ytterligare lärares anställande derstädes.
Uti. N:o 26; Meni. N:o 61.
Arbets-commenderingar, om befrielse derifrån för indelte Soldaten eller ersättning
derför. Uti. N:o 17; Meni. N:o 57.
Arbets-inrättningar, 0111 skyddsafgiltens användande dertill. Uti. N:o 39;
ytterligare Uti. N:o 112.
11.
Banco-vinsten, Uti. angående densamma. N:o 133.
Barne m. fl. Härader i Skaraborgs Län , om utsyning af Kronoskog till
Kneck testugors uppbyggande. UlI. N;o 3.
Beväringsmanskapet; om förändring i dess beklädnad. Uti. N:o 5r.
Biskopsembetenaj om indragning af dem. Uti. N:o 83.
Bjäre Härad, om åtskilige Rusthållsnumers skyldighet att erlägga Kronotionde.
Uti. N:o 75.
Blockhusudds tull; om uppförande af en landningsbrygga och om hamnumgälders
erläggande derstädes. Uti. N:o 9.
Bohuslänska skärgården, om åtgärder till sillfiskets up|
Bet. N:o 71.
Boo Sockens Comministersboställe, om dess befriande från rotering. Ull.
N:o 93.
Boskapsskötselns befrämjande genom Stamholländeriers inrättande. Uti. N:o 46.
D:o D:o genom inhemska kreatursracers förbättrande. Ull. N:o 47-  Boställshavare, om deras befriande från skifteskostnaders erläggande.
Uti. N:o 77.
Brefbäringsskjldigheten, Krono-; om lindring deri. Uti. N:o 1 1 ; Mern. N:o 80.
Brott; om ersättning till dem, som sådana upptäcka och åtala. Bet. N:o 108.
Bränvin; om restitution af skatt för hvad deraf till utrikes ort expo 1 teras.
Bet. N:o 53.
Båkafgift, om befrielse derifrån för fartyg under inrikes seglation. Uti.
N:o loa.
Båtsmanshåll, städernes, angående förnyad reglering deraf. Uti. N:o 85.
B åts mans rot er in gen i Fahlun, om nedsättning deri. Ull. N:o 86.
D:o å landet, angående åtgärder för lindring deri. Uti. N:o 128.
>hjelpande derstädes.
o
Båtsmän, Blekinge Läns, om förändrad reglering af tjenstgöringslouren för
dem. Ull. N:o 84-  D:o , om sättet för deras fortskaffande till och från tienstgöringsorterne.
Uti. N:o 54.
€.
Calmcire Län, om dess fördelning i 2:ne Landshöfdingedömen. Ull. N:o 2.
Carlskrona Läroverk, om anslag till utvidgning deraf. Uti, N:o 33: Mern
N:o 64.
Cavalleriet, Indelta, om afskaffande af dess fotmöten. Uti. N:o 35.
Central-Bureau, Statistisk, om inrättande af en sådan. Uti. N:o 22; Mein.
N:o 81.
Central-Stjrelse öfver Ecclesiastik- och Läroverken, om inrättande af en
sådan, Uti. N:o 13.
Consistorierne, om upphörande af deras domsrätt. Uti. N:o 13.
Considad-aj giften, om upphörande deraf eller lindring deri. Uti. N:o 96.
Contractsprostarne i Bohuslän, om förbättrade lönevilkor för dem. Uti. N:o io5.
Contractsprostar och Pastorer, om portofrihet för deras embetsbref. Ull.
N:o 98.
Curhusanstalterna, angående väckt fråga att de medel , som för desamma
erfordras, må af Statsverket utgå. Bet. N:o 21.
I>.
Danviks Hospital, om upplösande af Directionen deröfver m. m, Uti. N:o 48.
Degebergs Landtb ruks-mstitut, om indragning deraf. Uti, N:o 3o.
E.
Edsmären, Kronopark, om förändrad reglering af den åtskilliga hemman
mcdgifna rättighet till Muhlbete derstädes. Uti. N:o 43
Expeditionslösen, Bankens. Mern. N:o 134-
F.
Fahlu Högre lärdomsskola, om tillsättande af en andre Apologist derstädes.
Uti. N:o 32.
4
Fahlun, om nedsättning af denna stads båtsmanshåll. Uti. N:o 86.
Fartyg, angående upphörandet af båkafgift för dem i visst fall. Ull. N:o 102.
Fattigvården, om understöd och åtgärder för dess förbättrande. Ull. N:o qo.
Folkskole-lärare-seminarierne, om ökadt anslag till dem. Uti. N;o /ji ;
Meni. N:o 66.
Folkundervisningen, om anslag lill dess befrämjande. Ull. N:o 1 rq.
D:o, om Helgonskyldens användande dertill. Uti. N:o 130.
D:o, om skyddsafgiftens användande för befrämjandet deraf. Bet. N:o 38;
Utb N:o 97.
D:o, angående väckt fråga , att argifter na dertill måga uppbäras gemensamt
med Kronoutskylderna. Ull. N:o 12 £
D:o, om ändringar i Kongl. Stadgan rörande densamma, af d. 18 Juni
1842. Bet. N:o 4°? Meni. N:o 104.
Fornskrifts-Sällskåpet, om inköp och utdelning af ett visst antal exemplar
af dess handlingar. Uti. N;o 4-
Fotmöten vid Indelta Cavalleriet, om deias afskaffande: Utb N:o 35.
Frunlimmer s-under visningen, 0111 en Normal-skolas inrättande för detta andalua
I. Ull. ]\:o 68.
Frösö Skola, om utvidgning deraf. Ull. N:o 27.
Fyrbukar, om uppförande al nya sådana. Ull. N:o 28. Meni. N:o 1 14.
Fångar, om förändring i sället för deras transporterande. Ull. Nto 55.
Färentuna Härad, om rättighet för vissa hemman derstädes Lill utsyning
å en Krono-park. Ull. N:o 5.
Cwv
Gardes-Begementena , om förändrad organisation af deni.. Ull. N:o 45.
Gottland, om dervarande Skattehemmans befriande från skyldigheten alt
underhålla Strandtidare-boslälien. Ull. N:o 2g; Mein. N:o 82.
Gottlands National-Beväring, om reorganisation deraf. Ull. N:o 88.
Grislehanms Post-Contcr, angående upphörande af Wäddö Sockens skyldighet
att underhålla byggnader derstädes. Ull. N:o 23..
Götha Canal, om nedsällning i Taxan för farten derå.. Uti. Nio 137.
Götheborgs och Bohus län, om Landshöfdingesätels förflyttande lill Uddevalla.
Ull. N:o 1 5.
Götheborgs stad, angående väckt fråga, att af denna siad må bildas ett Ståt—
hålläreskap. Ull. N:o 15..
Hallsnäs brOj om underhållandet deraf. Uti. N':o g5; ytterl. Uti. N:o 122.
Hanö hemmansegare, om lindring i utgiflerne för lotsars underhåll. Uti.
N;o 87.
Haparanda Apologistskola, om en lärares anställande derstädes. Uti. N:o 26.
Meni. INko 61.
Helsinge Regemente, om Rothållares dervid befriande från åtagandet att förse
Under-Officerare med hus och ved m. m. Uti. N:o 36; Mern. N;o 65.
Hernösands Domkyrka, om rättighet för densamma att komma i åtnjutande
afspanmål, som från Stiftet till Upsala Domkyrka utgår. Uti. N;o 12.
Hi/Iska Skolan, 0111 låneanslag dertill. Uti. N:o 70.
Hofjagtvarfvet, om indragning deraf. Uti. N:o gg.
Hudiksvalls Högre lärdomsskola, om löneförhöjning för Rector derstädes.
Uti, N:o 42.
Hunne- och Halleberg, Kronoparken angående utsyning derå för Åse Häradsboer.
Uti. N:o 18; Mern. N:o 58.
I.
Indelta Soldaten, om dess befriande från Arbetscommenderingar. Uti. N:o 17;
Mern. ]N:o 57.
Indigenatsrätten, om upphäfvande deraf för sökande till Läraresysslor vid
Elementar-läroverken. Uti. N:o 8g.
Inr/var terin "S-Ordningen, 18 41 års för Stockholms Stad , om ändringar deri.
Uti. N:o lor.
Insockne Frälsehemman i Bohuslän, angående deras befriande från rotering.
Uti. N:o 24; Mein. N:o 5g.
J.
Jordbruket, om en lånefond lill dess förkofrande. Uti. N:o 7.
M.
Klint, Gustaf af, Amiral, om inköp af hans Sjö-Chartasverk för Statens
räkning. Ull. N:o 10; Mern. N:o 56.
Kreatursracer, inhemska, om åtgärder för deras förbättrande. Ut], N:o 47-  K ronobrefbärings skyldigheten, om lindring deri, Uti. N:o 11; Meni. N:o 80.
6
Kronofordringar, äldre, angående forum för sådanes pröfvande , samt prtescription
för deras anmälande. Bet. N;o i32.
Kronotionde, angående undersökning om åtskilliga Rusthållsnummers i Bjere
Härad, skyldighet att erlägga sådan. Uti. N;o ^5.
D:Oj inom Westerås och Örebro län, om deras lösande med penningar.
Uti. N:o ia5.
Kronotionde-spanmålom rättighet för rothållare inom f. d. Kungsöhrs Län
eller Åkerbo Härad, att återbekomma 2:ne tunnor sådan, till understöd
vid knecktehållningen. Uti. N:o 5o.
Kronouppbördsstämmorna, om förändring i tiden för desamma. Bet. N:o
5a; Uti. iio.
D:o, å Gottland, om dito dito. Bet. N:o lii.
Kungsöhrs Kungsgård, angående rättighet till grustägt derstädes för väghållare.
Uti. N:o i6.
IL.
Landtbruks-Academien , om dess indragning m. m. Utlåt. N:o 3o; Mern.
N:o 62.
Landtförsvaretj angående föreslagna åtgärder till beredande af lindring i
praestationerne derför. Uti. N:o 72.
Landt-Stats-Tjenstemännen, angående reglering af deras löner. Uti. N:o io3.
Lappmarken, angående ersättning för forslingen al dervarande Presterskaps
löningsspanmål. Uti. N:o 92.
Lif-Gardes-Regementena, angående förändrad organisation af dem. Utlåtandet
N:o 4'5■
Lif-Grenadier-Regementena, om befrielse för dem från Garnisons-tjenstgöring
i Malmö. Uti. N:o 76.
London, Svenska kyrkan derstädes, om befrielse från afgifts erläggande dertill
af fartyg, som ej besöka London. Uti. N:o 96.
Lån, angående vdkoren för erhållande och säLtet för återbetalning af dem,
som beviljas till odlingsföretag. Uti. N:o 106.
D:o angående sådane, som af Banco-Fullmäktige upptagas. Uti. N:oi35.
Låneanslag, om ett sådant till Hillska skolan. Uti. 70.
Läinefondj örn beredande af en sådan till jordbrukets förkofran. Uti. N:o 7.
Lärare-Seminarier, om sådanes inrättande m. m. Uti. N:o 89; Mern. 118.
Lönförhöjning för Rector Scholae i Hudiksvall, Lill. N:o 42-
7
M.
Markegångstaxorna, om ändring i sältet för deras uppgörande och pröfvande.
Uti. N:o 12
Mensal-hemman, om sådanas lösande till skatte. Uti. ia3.
m.
Nedra Calix Sockenom restitution af bevillning. Uti. ]N:o 21.
Normal-Skola, om inrättande af en sådan för Fruntimmers undervisningen.
Uti. N:o 68.
Niirenbergerkram, om anslag till Allmogens undervisning i tillverkningen
af sådant. Uti. N:o i/\.
O.
Obligationer, Riksgälds-Contorets till Banken, angående desammas omskrifning.
Mern. N:o i36.
Odlings företag, angående vilkoren för erhållande och sättet för återgäldande
af lån dertill. Bet. N:o 106.
P.
Packhus, angående anställandet af en Statens Ombudsman vid dessa. Bet.
N:o 127.
Planpenningar, örn förändrade grunder för deras utgörande. Uti. N:o 73;
Mern. N:o 1 16.
Postcommunication, om en omedelbar sådan mellan Sverige och England.
Uti. N:o 94.
Postcominunicationerj angående öppnandet af nya sådane. Uti. N:o 78.
Post-Contorj om indragning af ordinarie aflöningsanslagen för åtskilliga af
dem. Uti. N:o 79.
Postporto-afgiften, om nedsättning deri. Bet. N:o 19; Uti. N:o 44-  Postportofrihet för Contracts-Prostarnes och Pastorernes skrifvelser i embetsärenden.
Ull. N:o 98.
Postskjutsen, angående lindring deri. Uti. N:o 29.
8
Prccscriptionstid för äldre Kronofordringars anmälande lill ersättning. Bet.
N:o i3a.
Prestbostället och stommar, angående befrielse från åtskilliga besvär. Uti.
N;o p3.
Prester skåpet, angående förändradt aflöningssätt för detsamma. Uti. N:o i3o.
Prester skåpet i Lappmarken, om ersättning för forsling af dess löningsspanmål.
Uti. ]\:o g2.
Provincial-Läkare, om anställandet af en extra sådan för Södertörn. Uti.
,N:o 8,.
n.
Ramström, Academi-Adjunct, om en gratification till bonom. Uti. N:o 69;
ytterligare Uti. N:o 117.
Restitution af bevillning, erlagd af Neder-Calix Socken. Uti. N:o 20.
D:o, af skatt för bränvin, som lill utrikes ort exporteras. Bet. N:o 53.
Riksgälds-Contoret, angående omkrifning af dess obligationer till Banken.
Mern. N:o 1 36.
Rotering Båtsmans-, å landet, angående lindring deri. Uti. N:o 128.
D:o, om befrielse derifrån för insockne frälsehemman i Bohus län. Uti.
N:o 24; Meni. N:o 5q.
D:o, om befrielse derifrån för Comniinisters-boslället i Boo Socken. Uti.
N:o <)3.
Rothållare inom f. d. Kungsörs Län (Åkerbo Härad), om rättighet för dem
att återbekomma 2:ne tunnor kronotiondespanmål. Uti. N:o 5o.
D:o, vid Helsinge Regemente, rörande deras befriande från åtagandet att
förse Under-Officerare med bus och ved m. m. Uti. N:o 36.
Mern. N:o 65.
Rusthålls- och roteandelar, en sammandragning af sådane, som äro spridda.
UlI. N:o 49. Meni. 67.
Rusthålls-Regementena, angående sättet för ersättning af hästar och persedlar,
sorn i krig gå förlorade. Uti. N:o 31; Mern. N:o 63.
Rustningshästar och persedlar, angående sättet för sådanes ersättande under
krig. Ull. N:o 3i. Mern. N:o 63.
Rustnings- och Roterings-bördan, angående föreslagna åtgärder till beredande
af lindring deri. Ull. N:o 72.
Rust
-
9
Rust- och Rotehållare, om uppbäfvande af deras skyldighet att förse Ryttare
och Soldat med torp. Uti. N:o 74-  Ränte- och Tiondegifvare, om lindring i deras skyldigheter. Uti. N:o 100.
s.
Seminarier, Fo/kskole-lärare, om ökadt anslag till den>. Uti. N:o ^1. Mern.
N;o 66.
D:o, om inrättande af sådane till bildande af lärare vid ElementarLäroverken.
UlI. N:o 89; Mern. N:o 118.
Secreterare, om anställande af en sådan tjensteman för sammansatta Statsoch
Ekonomi-Utskotten. Mern. ]N:o i.
Sillfisket i Bohuslänska skärgården, om åtgärder till dess upphjelpande.
Bet. N;o 71; Mern. N:o 115.
Sjo-Chartce-verk, Amiral G. af Klints, om inköp deraf för Statens räkning.
Uti. N;o 10; Mern. N:o 56.
Skatt för bränvin, som exporteras, om restitution af sådan. Bet. N:o 53.
Skifteskostnader, angående Boställhafvares befriande från sådanes erläggande.
Uti. N:o 77.
Skjddsafgiften, om dess användande till arbets-inrättningar. Uti. N:o 3g;
ytterligare Uti. N;o 112.
D:o, om dess användande lill folk-undervisningens befrämjande. Bet.
N:o 38; Uti. N:o 97.
Stam-H ådiänderier, om sådanas anläggande. Bet. N:o 46.
Statistisk Central-bureau, om inrättande af en sådan. Uti. N^o 32; Mern.
N:o 81.
Stockholms Lyceum, om anslag dertill. Uti. 1^:069; ytterligare Uti. N;o 117.
Straff böter, för försummad inbetalning af Krono-utskylder i Stockholm, angående
beräkningen deraf. Bet. N;o 37; Mern. N:o ii3.
Strandridäre-boställen å Gottland, om skattehemmans befriande från underhållet
af sådane. Uti. N;o 29; Mern. N*,o 82.
Strö-Rotars sammandragning. Uti. N;o 495 Mern. N:o 67.
Stuterier, om indragning af dem, sorn underhållas på Statens bekostnad. Uti.
N:o 25; Mern. N:o 60.
Stäket, södra-, om uppmuddring af sundet derstädes. Uti. N:o 6.
Stämmoböter, angående deras nedsättning och fördelning. Bet. N;o 87; Mern.
N:o 113.
2
IO
Södertörn, om anställande af en extra Provincial-Läkare för denna ort.
Uti. N:o 8.
Södra Stäket, om uppmuddring af sundet derstädes. Uti. N:o 6.
T.
Taxa, för farten på Götha Canal, om nedsättning deri, Uti. N;o 187.
Tiggeri; om åtgärder till hämmande af Tiggeri. Uti. N:o 90.
Tionde och Räntegifvare, om lindring i deras skyldigheter. Uti. N;o 100.
Torp, om rust- och rothållares befriande från skyldigheten att dermed förse
ryttaren eller soldaten. Uti. N;o 74.
Transport af Båtsmän, till och från tjenstgöringsorterne. Uti. N:o 54-  D:o af Fångar_, om ändring i sättet derför. Uti. N;o 55.
Tullafgifter, om ändring i föreskrifterna rörande dem, som inflyta i följd
af anmärkningar vid tullangifningar. Bet. N:o 127.
Tull-Staten, om tillökning i dess bevaknings-personal samt om ökade aflönings-förmoner.
Uti. N:o 126.
u.
Undenäs församlingj om anslag till inköp af boställe åt en Capell-predikant
derstädes. Uti. N:o 34-  Understen, om uppförande af en Fyrbåk der. Uti. N:o 28; Mern. N:o 1 i4«
Uppbärdsstämmor, krono-, om förändring i tiden för dem. Bet. N:o 52;
Uti. N:o 11 o.®
Utsyning å en Kronopark för hemman i Färentuna Härad. Uti. N:o 5.
D:o, Hunne och Halleberg, för Åse Häradsboer. Uti. N:o 18. Mern.
N:o 58.
D:o, å kronoskog till knecktestugors uppbyggande inom åtskilliga Härader
i Skaraborgs Län. Ull. N;o 3.
Vanartige personer, om räddnings-anstalter för sådana. Uti. N;o 91.
D:o, D:o, om sådanes hållande till arbete. Uti. N:o 90.
brottmål, om ersättning till sådane af allmänna medel. Bet N:ö
Vittnen 1107; Mern. N:o i3i.
11
fjäder b runs Landtbruks-Institut, om indragning deraf. Uti. N:o 3o.
Väddö församling, om dess befriande från skyldigheten att underhålla byggnader
vid Grisslehamns Post-Contor. Uti. N:o a3.
Åkerbo Härad, om rättighet för väghållare derstädes att hemta väglagningsämnen
från Kungsöhrs mark. Uti. N:o 16.
Ase Härad, angående utsyning å Krono-parkerne Hunne och Halleberg för
Härads-boerne. Uti. N:o 18; Mein. N:o 58.
STOCKHOLM. I. Marcus, 1845.
