# ID: svediakorp-gov2128
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 108,326
# sentences: 2,298
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
i&fsmrMGNB ffinnawHrÅsiiiwKis
f 1® t % 1011
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1844 och 1845.
FJERDE SAMLINHEM»
Afdelningen:
Stats»- samt Allm. Besvärs och Oeconomie- m. fl.
Utskotts gemensamma Memorial, Utlåtanden
och B et än kan den.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Memorial, N.-o 1.
I
N:o i.
Memorial
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Nov. kl. 2 e. no.
För biträde vid behandlingen af de till Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottens gemensamma handläggning från Riks-Stånden remitterade
mål, hafva de förenade Utskotten ansett sig böra, i likhet med
hvad tillförene egt rum, antaga en serskild Secreterare, med anmälan hvaraf
Utskotten nu få hos Rikets Ständer vördsamt begära, att nämnde Secreterare,
som den nästlidne September inträdde i tjenstgöring, måtte från
och med den dagen och så länge hans biträde erfordras, få uppbära arfvode
till det belopp, sorn framdeles kommer att bestämmas, samt under tiden i
förskott Ett Hundrade Riksdaler, för månaden beräknadt. Stockholm den r
INoveinber 1844*
På Stats-Utskottets vägnar:
Pä Ridderskapets och Adelns På Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar; Ledamöters vägnar;
C. O. Palmstjerna. Abr. Z. Petterson.
På Borgare-Ståndets På Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
Frans Schartau. S. Heurlin.
På Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets vägnar:
På Ridderskapets och Adelns På Preste-Ståndets
|Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
II. Hamilton. O. F. Wahlberg.
På Borgare-Ståndets På Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
J. W. Boström. Ola Jeppson.
A. V. Kock.
Bilt. till R. St. Prot. 1844, 4 Sami, 2 AJd. 1 Haft.
1
3
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekön.-Utsk. TJtlataiuley E:o t
N:o 2.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Nov. Kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att Cal mare Län måtte i
tvenne Landshöfdinge-dömen fördelas.
Hos Vällofl. Borgare-Ståndet samt hos Hederv. Bonde-Ståndet har
Herr Maechel från Westervik och Riksdagsfullmäktigen Per Bengtsson, uti
hvar för sig väckte, ordagrant lika lydande, motioner, fästat uppmärksamheten
å nödvändigheten af Calmare Läns fördelande uti tvenne sådane, och
derjemte anfört, att nämnde Län, som holle i längd a8 i mil, hvaraf 7 mil
norr om Westervik, 17 i mil mellan Westervik och Calmar, samt 4 n‘il
söder om sistnämnde stad, icke lämpligen kunde af en Landshöfding styras,
Det vore nemligen till arealen större, än flera andra Län inom Riket, och
hade en folkmängd af omkring 178,000 invånare; en ort så befolkad som
detta län, der culturen stöde på en hög ståndpunkt, näringarne voro mångartade
och rörelsen liflig, hade ofta behof af handräckning från Läns-styrelsen,
så i ekonomiska, som exsecutiva och polisärenden, men det långa afståndet
från norra delen af Länet till Residence-staden och den med en resa
dit förenade kostnad, som för den mindre bemedlade vore ganska känbar,
utgjorde för de inom samma del af Länet boende invånare ett stort hinder
för Läns-styrelsens anlitande. Utom den kostnad och det obehag, sorn den
enskilde finge vidkännas, då han nödgades besöka residence-staden, orsakades
jemväl kronan både kostnad och förlust genom utgifterne för embets- och
tjenstemäns resor inom Länet samt för bestridande af fångtransporter, äfvensom
den olägenhet egde rum, att de Förordningar och påbud, som utginge
från Kongl. Maj:t eller Collegierna i hufvudstaden, i norra delen af
Länet blefve publicerade sednare, än vederborde, enär de först skulle nedsändas
till Calmar samt derifrån återsändas till redan "passerade trakter”
efter en längre omväg; och har derjemte åberopats, att Kongl. Majrt, inseende
olämplighelen af Calmare Läns indelning, vid sistförflutne Riksdag
föreslagit Rikets då församlade Ständer, att nämnde Län måtte uti tvenne
fördelas, samt äskat ett för ändamålets vinnande erforderligt anslag.
Utskotten hafva tagit i öfvervägande detta, äfvensom hvad i öfrigt
blifvit anfördt, så väl för som emot bifallandet af ifrågavarande förslag; och
få Utskotten upplysa: att, yid sistförflutne Riksdag, Rikets Ständer, uti sin,
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, iT.-o 2.
3
i anledning af Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga Proposition aflåtna underdåniga
skrifvelse af den 5 Sept. 1840, yttrat: att Calmare Län hvarken i
afseende på folkmängd eller hemmantal och ännu mindre arealomfång kunde
hänföras till de största i Riket; att, ehuru dess längd vore mindre väl afmätt
mot bredden, den likväl löga öfverstege, hvad i berörde hänseende sig
företedde med Götheborgs och Röhus Län, der Residencet jemväl vore beläget
i ena ändan af Länet, samt icke kunde jemforas med Wermlands och
Kopparbergs Län i medlersla delen af Riket eller med något af de Norrländska
Länen; att förändringar uti sådane missförhållanden, som i afseende
å Calmar Län blifvit anmärkte, följaktligen med lika skäl skulle kunna
ifrågasättas inom liera andra Län i Riket och således, derest de, oaktadt
olägenheterna af rubbningar uti Läns-indelningarne skulle ega rum, borcle
icke partielt utan i ett sammanhang verkställas, på det att en reglering af
Länen måtte kunna så utföras, att ökade kostnader för Stats-Verket i möjligaste
måtto undvekes; att de vid Läns-Styrelsen i Calmar förefallande
embetsgöromål, enligt arbetsförteckningarnes föranledande, ingalunda kunde
anses öfverhopande och hvarken till mängd eller beskaffenhet jemförlige
med dem, som uti många andra Län förefölle; att kostnaden för fångars
skjutsande ifrån de norra trakterna af Länet till Länshäktet kunde till större
delen besparas, om i Westervik och Wimmerby inrättades kronohäkten; samt
att, i och för lagsökningsmål, parter sällan behöfde resa till Lands-Canzliet,
enär till sådane måls utförande vanligen begagnades ombud på stället, och,
hvad anginge åtskillige Polismål, sådane åtgärder i afseende på deras handläggning
kunde vidtagas, alt parters inställelse i Residencet ifrån Länets
aflägsnare trakter undvekes och i allt fall olägenlieterne för sådane parter
icke vore större i förevarande Län, än uti liera andra, der parter ofta hade
ännu längre väg till Landshöldinge-Residencet, än i det nämnda; på grund
af hvilket allt samt andre anförde skäl Rikets Ständer förklarade, att de
icke funnit skäl att till Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga Proposition lemna
bifall.
Utskotten, som visserligen icke förbisett de flera olägenheter, hvilka
äro förknippade med ofvanberörde anmärkte förhållande i afseende på Calmare
Län, kunna dock icke tillstyrka det väckta förslaget, dels på grund
af de utaf Rikets Ständer uli deras ofvanberörde underdåniga skrifvelse anförda
skäl, dels ock hufvudsakligen i anseende till den omständighet, att,
sedan vid i834 års riksdag Rikets Ständer fästat uppmärksamheten derå,
att Rikets administrativa och camerala indelning otvifvelaktig! å många
orter, såväl för det allmänna som för den enskilde, medförde kostnader och
4
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtandej N.o 3.
olägenheter, hvilka, genom en mera jemn och ändamålsenlig reglering, kunde,
om icke helt och hållet undanrödjas, åtminstone i betydlig nion förminskas,
samt af sådan orsak hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit,
att en, efter locala förhållanden, invånarnes beqvämlighet och öfrige omständigheter
lämpad, ny administrativ och cameral indelning i de delar af
riket, hvarest en sådan indelning, efter anställde undersökningar, kunde
finnas vara af behofvet påkallad, måtte genom Kongl. Majlis Nådiga försorg
tillvägabringas, Kongl. Majit, i anledning af denna underdåniga anhållan,
under den 12 Juli 1834, i Nåder beslutat, att frågan skulle till Nådig pröfning
förekomma i sammanhang med ett af nu mera aflidne Canzli-Rådet
Nicander i lifstiden afgifvet förslag till förändring uti indelningen af Län,
Härader och Domsagor m. m. inom riket.
Utskotten få således tillstyrka, att förenämnde motioner
ej måtte för närvarande föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd. Stockholm den 1 November 1844*
Nio 3.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Nov., kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för Råstock
Rotehållare i Banté , Wiste j Ase och Kållands m.fl.
Härader i Skaraborgs Lätt, att erhålla utsyning å närmast
belägne Kronoskog, för kneckte-stugors uppbyggande.
Af Hederv. Bonde-Ståndet har till Utskotten blifvit remitterad
en af Riksdagsfullmäktigen Fredrik von Zweigbergk inom samma Stånd
väckt motion, deruti anföres, att, sedan Rikets Ständer till Kongl. Majit aflåtit
en underdånig skrifvelse af den 10 October 1-840, samt deruti yttrat,
att Rikets Ständer ansåge de till lindring i roterings-bördan medgifna rättigheter
och förmoner böra med största sorgfällighet hållas i helgd, och tillika
anhållit, att rättighet till utsyning för kneckte-stugors uppbyggande måtte
varda ofvannämnde rust- och rotehållare tillerkänd; så hade likväl,
med förbiseende af rust- och rotehållarnes rättighet i förevarande hänseende,
Kongl. Majit, till följd af Kammar-Collegii underdåniga tillstyrkande,
genom Nådigt Bref af den 26 sisth Juni, afslagit Rikets Ständers omförmälde
begäran; i anseende hvartill motionären föreslagit, att, då den påyrkade
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsh. Utlåtande, N.-o 3.
5
rättigheten vore bestämd uti 17 §. af i685 års knekte-contract med allmogen
inom Skaraborgs Län, Rikets Ständer mätte till Kongl. Majit ingå med
förnyad anhållan uti ämnet, hvilket motionären ansett destomera nödigt,
som rust- och roteliållarne icke skulle kunna lagligen tillförbindas att, utan
åtnjutande af ifrågavarande rättighet, underhålla soldat-torpen, samt rättegångar
härom med Kronan otvifvelaktig! skulle uppstå.
I denna motion hafva sig förenat Riksdagsfullmäktige Johannes Anderssonj
Jöns Palmqvist och Petter Jonsson från Skaraborgs Län för rostoch
roteliållarne inom de af dem representerade härader, nemligen Kinnefjerdings,
Kinne, Skånings, Laske, Wilske, Gudhems, Walle, Kåkinds samt
Wartofta och Frökinds härader.
Till upplysning om ofvannämnde rust- och rotehållares rättighet
till utsyning af virke för knekte-stugors uppbyggande och underhållande, få
Utskotten vördsamt anföra följande:
att uti 17 §. af 1684 års med allmogen i Skaraborgs län slutne,
och af Kongl. Maj:t den 16 Mars i685 fastställda contract, angående
det ständiga knektehållet inom samma län, förekommer ett så lydande
stadgande: ”Emedan Kongl. Majit häfver i Nåder förunt och
efterlåtit allmogen af frälse såväl som skatte och krono på slättbyggden
boende, som sjelf ve ingen skog hafva, att hugga och fälla så mycket
virke på kronans parker och allmänningar här i länet, som efter nödtorften
lill knekte-stugors uppbyggande kan beböfvas, så lärer Kongl. Majit,
genom Landshöfdingen och Öfver-Jägmästaren befalla och tillhandahålla
Heyderidare och Skogvaktare att de, vid anmodan, sådant tjenligt virke på de
orter, der minsta afsaknaden kan vara, utan betalning utsyna och dem
torfteligen tilldela”;
att 6 §. i samma contract innehåller: ”uppåtager sig allmogen, till
följe af sednaste riksdags-beslut, uppå den plats, utmark eller ifrån gården,
dock uppå rotehemmanens egor eller byens allmänning och uhymme, att
bygga upp åt soldaten en serdeles stuga, med log, lada, och fähus samt
honom tilldela ett halft tunnelands åker (som der kallas Två Skeppor efter
stora målet), kåltäppa, liten hage eller ängs-lycka af två lass; att uppbryta
och emellertid, till dess sådant kan vinna sin behöriga fullbordan, unna
honom inom gård husrum samt för egen person nödtorftigt uppehälle; dock
så, att han med sådan mat och dricka, som bonden sjelf har och åstadkomma
kan, låter sig nöja, deremot soldaten förpligtas sin rote, när han hemma
i landet är, arbete att göra, och, der han icke arbeta vill, häfver han
ej heller något kosthåld att fordra;”
6
Stats- samt Allm. Bes v. och Ekon.-Ut sk. Utlåtande, N:o 3.
att 1684 års ofvanberörde contract sedermera undergått väsendtliga
förändringar, genom den om ständiga knektehåilet i liinet med allmogen öfverenskomne
och af Kongl. Majit den 1 Februari 1Ö90 fastställde Förordning,
i hvars 3:dje §. stadgades: ”Rolebönderne böra ock förse sina soldater med
hus och hemvist, nemligen en liten Sluga, en Loga och Lada, ett Fähus,
och upprifva af utmarken en kåltäppa, åker till 3 skäppors land
samt Ängsvall till Två lass Hö, likmätigt conlractet, angående vissa knektehåilet
de anno 1684hvarjemte den i samma Förordnings påföljande 4 §*
innehåller: ”Der ock sådan lägenhet vid hemmanen intet finnes och isyn
nerhet
skola de Rotebonder, som bo omkring Kongl. Majlis Parker och Allmänningar,
hvarest inga kneckte-boställen må uppsättas_, efter Kongl. Maj:ts
Nådigste Förordning af den 14 December anno 1691, gifva Soldaterne i
huslega en och en half Daler Silfverinynt eller ock upplåta honom husrum
i gården, jemväl, lill hjelp att föda en ko med, Två lass hö och ett tjog
halm, samt efter Två skäppors lands utsäde hvart tredje korn, beräknadt
utom den ordinarie lönen; hörandes dessutom roten hafva honom till skiftes
i gården och gifva honom mat så godt som de sjelfve äta; hvaremot
kneckten skall göra Rondens arbete, när han påfordrar, utan någon betalning,
men ingalunda må Soldaten fordra betalning för maten, om han hos
andra arbetar, ej heller huslega, om lian hos Rotebönderne åtnjuter husrum.
Sak samma är med den allmogen, som på Fahlebygden bor, hvilken Hans
Kongl. Majit genom Dess Nådigste Bref af den 17 Mars anno iG85 i Nåder
efterläter med Soldaterne sig om boställen förena_, af hvilka Soldaten bör
äfvenväl njuta uti huslega en och en half daler Silfvermynt årligen eller
ock honom husrum upplåtes i dess egne gårdar; men till Åker, Äng och
Kåltäppa skall ändå af utmarken upprifvas som förrbemäldt är;” samt
att, i anledning af Rikets Ständers ofvannämnde Skrifvelse Kongl.
Maj:ts och Rikets Kammar-Collegium, hvars underdåniga yttrande Kongl.
Majit infordrat, sig utlåtit: att, då den uti 17 §. af 1684 års kneckte-contract,
förunnade förmon åt allmogen på slättbyggden, som ingen skog
hade, att å Kronans parker och allmänningar erhålla utsyning af virke till
kneckte-stugornas uppförande, såsom det tydligen syntes, hade sin grund uti
den i samma contraets Gite §. allmogen så väL å slättbyggden, som i öfrige
delar af länet ålagda skyldighet att åt Soldaten serskildte hus uppföra, men
från ett sådant åliggande ej mindre Rotehållare i närbelägenbet af Kronans
parker och allmänningar, än äfven de, som bodde å den såkallade Faldebyggclen,
hvilken benämning i äldre tider innefattade slättbyggden inom länet,
genom i6<}5 års högstberörde Nådiga Förordning erhållit befrielse; så ansa
-
Stats- samt Allm. Btsv.- och Ekon.-Vtsk. Utlåtande, iV.-o 3.
ge Kammar-Collegium deraf ock följa, att, sedan skyldigheten för desse Rotehållare
att uppföra kneck te-stugor upphört, den utsyningsrätt å Kronans
parker och allmänningar, sorn dem, på grund af ett sådant åliggande, varit
förunnad, äfven upphört och försvunnit, så aLt följaktligen de af desse
rotehållare, som, heldre än att, på sätt 1695 års Kongl. Förordning förmådde,
gifva åt Soldaten årlig hushyra eller upplåta honom husrum i gården,
ville serskildte kneck te-stugor upföra , hnge virke dertill, utan biträde
från Kronans parker, på egen bekostnad anskaffa; på grund hvaraf Kammar-Collegium
i underdånighet hemställde, om, vid det sålunda utredda förhållandet,
Rikets Ständers vid sista Riksdag till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga
skrifvelse i ämnet borde bifallas; och har Kongl. Maj:t, genom Bref
af den 26 sistlidne Juni, förklarat Rikets Ständers i samma skrifvelse gjorda
framställning icke kunna vinna Nådigt afseende.
Detta allt hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och ehuru väl förenämnde
Rust- och Rotehållare icke äro lagligen förpligtade att förse sina
Soldater med kneck testugor, synes det likväl Utskotten vara tydligt, att
Rust- och Roteliållarne, under närvarande omständigheter, äro nödsakade att
vidkännas ett sådant, för sig, såsom boende i en på skog fattig trakt, ganska
kännbart besvär. De skulle nemligen icke kunna anskaffa duglig Soldat,
utan att bestå honom serskild bostad, och det torde otvifvelaktigt vara
förenadt med stort obehag och många olägenheter för Rust- eller Rotehållaren,
om Soldaten, som oftast är gift och har familj, och som icke kan
för den bestämda huslegan, en och en half daler, förskaffa sig husrum,
bodde i Rust- eller Rotehållarens hus samt vore så tillsägandes medlem af
hans familj; och då sålunda, i anseende till de förändrade förhållanderna,
Rust- och Roteliållarne uti ifrågavarande härader numera äro nödsakade
att vidkännas besväret att åt sina Soldater uppbygga och underhålla knecktestugor,
anse Utskotten för sin del det vara förenligt med billighet, att
de af samma Rust- och Rotehållare, som hafva oundgängligt behof af virke
till knecktestugors uppbyggande och underhållande, må, derest sådant lämpligen
kan ske, undfå utsyning å kronans närbelägna parker.
Utskotten få i följd häraf vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att de Rust- och Rotehållare inom ofvannämnde Härader,
hvilka styrka sig hafva oundgängligt behof af virke till
knecktestugors uppbyggande eller underhållande, må, efter
derom skedd undersökning, erhålla utsyning dertill å kronans
8
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk■ Utlåtande, N.-o 4..
närbelägne parker eller allmänningar, derest en sådan utsyning
anses kunna ske med skogens framtida bestånd. Stockholm
den 1 November 1844-
N:o 4.
Ank. till Exp. Ulsk. d. 4 Nov. kl. 2 e. m
Utlåtande, angående inköp och utdelning af ett antal exemplar
utaf Svenska Fornskrift-Scillskapets handlingar.
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Friherre Hamilton, Hugo,
föreslagit, att, sedan inom Hufvudstaden bildat sig ett Sällskap, under benämning
Svenska Fornskrift-Sällskapet, hvars hufvudsakliga ändamål vore
att utgifva sådana äldre handskrifter, till hvilkas tryckning bidrag af Staten
eller af redan stiftade samfund icke kunde påräknas, medel måtte anslås
till inköpande af 3oo exemplar utaf de skrifter, Sällskapet utgifver,
af hvilka exemplar en del skulle utdelas till in- och utländska offentliga,
lärda Inrättningar, till Gymnasier och Skol-Bibliothek, m. m., samt återstående
delen förvaras för en framtid, då upplagan ej vidare funnes att i
bokhandeln tillgå.
Äfven hos Högv. Preste-Ståndet har motion blifvit i enahanda
fråga väckt af Herr Prosten Lundblad, som föreslagit, att a5o exemplar af
de skrifter, omförmälde Sällskap utgifver, måtte för Statens räkning inköpas;
varande till skäl för ofvanberörde förslag åberopadt: att kännedomen
om vår medeltids-litteratur måste blifva af högsta vigt för hvarje fosterlandsvän,
emedan den utgör en nödvändig länk i den historiska utvecklingen
af vår närvarande odling. Hvad som ännu finnes qvar af denna litteratur gömmes
i gamla handskrifter, hvilka förmultna, okända och obegagnade, i Statens
eller enskildes ego, samt äro utsatta för faran af tillfällig förstöring.
Bekantgörandet af bemälde handskrifter är af högsta betydelse, icke blott
för språkforskningen och vår bildnings historia, utan ock för våra häfder,
så vida dessa mäste följa och utreda den allmänna folkandan under alla
dess utvecklingsformer.
Utskotten hafva tagit dessa tvenne motioner i öfvervägande, samt
lika med motionärerne funnit, att, då den historiska forskningen, för att
klart
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtandej N.-o 4■
9
klart kunna uppfatta ett folks häfder i deras sanna dager, erfordrar kunskap
icke blott om yttre politiska tilldragelser, utan ock om folkets inre
lif uti lagstiftning, seder, bruk och litteratur, uttryckande dess bildningsgrad
under olika tider, så måste de bidrag, Svenska Fornsknft-Sällskapet, enligt
planen för dess stiftelse, lemnar till en sådan kännedom om vår forntid,
vara af högsta vigt för vår bildnings historia, för språkforskaren och för
tecknaren af seder och lefnadssätt under framfarna tider. — Denna kunskap
blir, äfven med hänsigt till närvarande förhållanden och den rigtning, allmänna
folkandan i våra dagar synes taga, af största intresse. Nyttan och
behofvet att samla och utgifva forntida monumenter af ofvannämnde slag
har ock länge varit insedt i andra Europeiska länder, och man har der
redan länge med nit och dryga kostnader verkat i det syfte, som Svenska
Fornskrift-Sällskapet sig föresatt. Sålunda eger t. ex. Danmark ett likartadt
Samfund, understödt med rika tillskott af Staten. Frankrike utgifver stora
samlingar af handskrifter under ledning af Ministern för undervisningen,
och Englands Parlament har anslagit summor, hvilka motsvara vissa af vår'a
hulvudlitlar, för att, under ledning af en serskild Direction, med ett
talrikt antal underordnade arbetare, offentliggöra sina äldre handskrifter
och riksakter m. m. Utskotten gilla tillika motionärernes förslag, att de
exemplar af Svenska Fornskrift-Sällskapets handlingar, som kunna af Staten
inlösas, utdelas till in- och utländska, offentliga lärda inrättningar, till inhemska
Gymnasii- och Skol-Bibliothek, m. m., samt att återstående delen
förvaras för en framtid, då upplagan upphört att finnas uti bokhandeln
tillgänglig; men anse derjemte, att antalet af a5o exemplar är för sagde
ändamål otillräckligt. Och emedan sådana bemödanden, som utgöra föremålet
för Svenska Fornskrift-Sällskapets stiftelse, icke i längden kunna påräkna
nödigt understöd från allmänhetens sida, utan sannolikt skulle afstadna
af brist på medel att bestrida utgifterna, och Utskotten dessutom serskildt
känna, att ledningen af Sällskapets göromål är anförtrodd åt män,
till hvilkas nit, sakkännedom och drift Utskotten anse sig kunna hysa fullt
förtroende, hvarigenom Utskotten äro förvissade, att Sällskapet kommer
att göra sig förtjent af det understöd, som åt detsamma kan beredas; så
få Utskotten, i stöd af alla dessa anförda skäl, hos Rikets
Ständer vördsamt föreslå, att ett antal af 3oo exemplar utaf
de samlingar, Svenska Fornskrift-Sällskapet årligen utgifver,
hvarje exemplar för året beräknadt till omkring 2 R:dr
Bih. till R. St. Brot. 1844- 4 Sami. 3 A/d. 1 Haft. 2
IO
Stats- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Utsh. Utlåtande, N.ö g.
Banco, börjande med det redan utkomna första häftet, måtte,
så länge Sällskapet fortfar i sin verksamhet, för Statens räk
ning
inlösas, för att, på satt ofvan angifvet är, utdelas och
användas. Stockholm den i November 1844-
N:o 5.
Ank. till Exp. Utsk. den 4 Aov. kh i e. m.
Utlåtande j i anledning af väckt motion om rättighet för vissa hemman
i Färentuna Härad af Stockholms Län att erhålla årlig
utsyning å en kronans Park.
TJti ett af Hederv. Bonde-Ståndet till Utskotten remitteradt memorial,
har Riksdagsfullmägligen Anders Sundholm från Stockholms Län fästat
uppmärksamheten derå, att skatt för ”ved och stafrum” skall blifvit
påförd en del hemman i Färentuna härad, ehuru de saknade tillgång på
skog; hvadan motionären, som ansett sådant obilligt, föreslagit, att sådane
skoglöse hemman måtte erhålla årlig ”utkröning” på någon Kronans Allmänning,
dertill föresloges den å Ridön belägne Krono-Park; äfvensom
motionären, med förmälan, att för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning
trakthuggning årligen verkställdes å samma Krono-park, yrkat, att rättigheten
till sådan trakthuggning måtte upplåtas åt omförmälde hemman, eller
ock den hemmanen för ved och stafrum ålagde beskattning upphöra.
Vid sista Riksdag väcktes af Riksdagsfullmägtigen Stephan Andersson
från Stockholms Län den motion, att de å Ridön, Vindtholmen och Adelsön
belägne Krono-parker måtte upplåtas till begagnande för Färentuna
härads invånares behof af vedbrand och byggnadsvirke. Denna motion
remitterades af Hederv. Bonde-Ståndet till Stats-Utskottet, som tillstyrkte,
att motionen måtte förfalla, hufvudsakligen på den grund, att, genom
de, angående kronoskogarnes disponerande och reglerande, utfärdade författningar,
det vore stadgadt och föreskrifvet, på hvilket sätt och i hvilken
ordning vederbörande menigheters anspråk på understöd af ved och timmer
från sådane skogar skulle, vid regleringarne deraf, göras gällande och
komma under pröfning.
Af samma skäl och då någon giltig orsak icke blifvit åberopad, på
grund hvaral något undantag i förevarande fall bör ega runi, eller skoglösa
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utl&tandej N:o 6. j i
hemman inom Färentuna Härad tillgodonjuta större formoner, än dylika
hemman på andre orter; så få Utskotten tillstyrka,
att Anders Sundholms förslag om utsyning å Krono-parken
på Ridön samt om rättighet att derå verkställa trakthugg
ning
måtte förfalla.
Hvad serskildt beträffar yrkandet, att ofvanomförmälde beskattning
för ”ved och stafrum” måtte upphöra; så, enär motionären ej ens uppgifvit,
af hvad natur denna beskattning är, och i det outredda skick, deri denna
fråga förefinnes, Utskotten ej äro i tillfälle att bedöma orättmätigheten af
samma beskattning; anse Utskotten sig desto heldre böra
tillstyrka, att äfven denna fråga måtte förfalla, som, derest
olaglighet uti förevarande fall skulle egt eller ega rum, det
ej är betaget den eller dem, som förmena sig derigenom lida
mehn, att i laga ordning göra sin rätt gällande. Stockholm den
i November 1844*
N:o 6.
Ank. till Exp. Utsk. d. 4 Nov. kh a e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion' om uppmuddring af Sundet
vid Södra Stäket.
Uti en af Högloft. Ridderskapet och Adeln till Utskotten remitterad
motion, har Friherre Cederströmj Andersanfört, hurusom det skulle vara
både i militäriskt och commercielt afseende af serdeles vigt, att farleden
genom det s. k. Baggens Stäket eller Södra Stäket, beläget emellan Stockholm
och Dalarön, uppmuddrades, så att den äfven för större fartyg blefve
farbar; att genom en sådan uppmuddring skulle beredas en genväg af något
öfver 7 sjömil, enär den nu vanliga segelleden emellan Dalarön och Stockholm
utgjorde lii sjömil, hvaremot farleden genom Södra Stäket vöre endast
4 sådane mil; att till befarandet af den förra vägen ofta fordrades
flere veckor, synnerligast under ofördelaktiga vindar, då deremot man kunde
färdas vägen genom omnämnde Stäke på några timmar; att under krigstid
det nu varande förhållandet vore i så måtto menligt, som Stockholm lätt
skulle kunna af en ganska ringa sjömakt hindras från ali tillförsel utifrån
genom blockad af inloppen till Washolmen, Fredriksborg och Södertelje, hvar
-
I 2 Stats-samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Utlåtande j N:o 7.
emot en sådan blockad icke skulle kunna, utan en högst betydlig sjömakt, verkställas,
om vägen genom Södra Stäket vore farbar, helst vid sådant förhållande
en fiendtlig flotta, som vore bestämd att förhindra genomfarten af Stäket,
antingen äfventyrade att, om den inträngde i den utanför Stäket varande
Baggens fjerden, blifva instängd och afskuren från den öfriga styrkan,
eller ock måste bevaka en sträcka af i4 sjömil, utsatt för stormar på en
af klippor och grund tätt besådd redd; hvarjemte motionären uppgifvit, att
den sträcka, som behöfde uppmuddras, utgjorde, om farleden ansåges böra
vara 18 fot djup, omkring 1800 alnar, men, om den skulle blifva 24 fot
djup, 2057 alnar.
Af sådane skäl och då mätningar vid Stäket för det åsyftade ändamålets
vinnande redan blifvit verkställde, bar motionären föreslagit: att
medel till undersökning af kostnaderna för uppmuddringen vid Södra Stäket
måtte anslås, och att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att åt en kunnig och erfaren person uppdroges att verkställa
en noggrann undersökning i förenämnde hänseende, och derefter till
Kongl. Maj:t ingifva ett detaljeradt förslag öfver kostnaden för uppmuddring
af förenämnde Södra Stäket, hvilket förslag borde vid nästpåföljande Riksdag
för Rikets Ständer framläggas.
För den händelse, att detta förslag ej vunne bifall, bar motionären
framställt ett annat, eller att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
göra framställning om vigten af att för enskild person eller Bolag
bereda möjligheten att företaga uppmuddringen af Stäket, och att åt den
eller dem, som ett sådant företag sig åtoge, dels lån af staten på billiga
vilkor lemnades, dels rättighet beviljades att framdeles uppbära en viss afgift
af de fartyg, som genom farleden passerade.
Förslag i berörde syftning väcktes jemväl vid sista riksdag, och StatsUtskottet,
som då behandlade frågan, afstyrkte förslagets bifallande, på grund
deraf, att det icke blifvit i ringaste måtto utredt, hvarken huru stor kostnad
för arbetets utförande skulle komma att erfordras, och att detsamma vore
med fördel verkställbar t, eller att något bolag vore villigt att verkställigheten
sig åtaga; och att utom det outredda skick, hvaruti frågan sålunda
befunnit sig, det syntes möta svårighet att, sedan ett af de förut varande
större inloppen lill Stockholm nyss der förut blifvit med stor kostnad igenfyldt,
tillvägabringa öppnandet af en annan ny farled.
Af enahanda skäl, och då motionären icke framställt frågan i ett så
utredt skick, att Utskotten kunnat deraf hemta ledning för uppskattande af det
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utsk. Utlåtande, N:o 7.
ifrågavarande företagets nödvändighet elier kostnaden för dess verkställande,
samt då Utskotten icke äro i tillfälle att bedöma följderne för Stockholms Sjöförsvar
af förslagets sättande i verket, och om icke sådant skulle göra nödigt
att uppföra befästningar, för tryggande af jemväl detta inlopp, få Utskotten
tillstyrka,
alt Friherre Cederströms ofvanberörde motion icke må till
någon åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda. Stockholm
den 1 November 1844-
N:o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 , kl 1 e. ra.
Utlåtande, i fråga om en låne-fond till jordbrukets f örkof rande.
Uti en hos Hederv. Bonde-Ståndet väckt, till sammansatta Utskotten
remitterad, motion har Riksdagsfullmäktigen Anders Persson från Örebro
Län anfört: att jordbruket inom landet ,Jännu vore i saknad af den
”styrka och det stöd, genom hvilka det icke allenast skulle kunna, utan för
”mycken känning, bära sina bördor och gifva näring åt Statens alla medlemmar,
utan ock blifva en källa till en allmännare välmåga;” att mångenstädes
hvilade jord ofruktbar, endast derföre, att nödige medel saknades
för dess odlande och att, genom anstälde laga skiften, egare af hemman ofta
finge vidkännas kostnader, som de knappast kunde betala; att det visserligen
funnes tillfällen att erhålla lån, men att dessa vore otillräcklige för
ändamålet, och att hvad beträffade den utväg i nämnde hänseende, som
blifvit beredd genom inrättningen af Privat-Bankerne, de vilkor, som voro
förenade med låns erhållande derstädes, betogo den torftige jordbrukaren
möjligheten att deraf begagna sig.
J anseende härtill samt flera andra uppgifna skäl, har motionären
föreslagit: att en fond måtte bildas till lån för jordbrukets förkofran i allmänhet,
så att hvarje odlare, hans egendom må vara enstaka eller utskiftad
i by, kunde, i nion af behofvet och den säkerhet, han egde att erbjuda,
”erhålla medel till arbetsförmåga för så lång tid, han för sin jords nyodling
'behöfde dem, eller till några bestämda tidpunkter emellan det femte och
tionde året efter lånets emottagande;” och ansåge motionären, att såsom vil
-
Stats- samt Allm. Ttesv.- och Ekon-Utsk-Utlåtande. N:0 8.
kor för bildande af en dylik låne-fond, dertill anslag kunde tagas af BancoDiscontens
räntevinst, Rikets Ständers Banks Sedelstock borde ökas.
Hvad motionären sålunda anfört och föreslagit hafva Utskotten tagit
i öfvervägande; men som, för det ändamål motionären afsett, redan flera
anstalter linnas af Staten vidtagne, såsom att Rikets Ständers Bank med
delar
dels lån, mot inteckning i fastighet, dels så kallade odlingslån, och att
Rikets Ständer, i likhet med hvad vid sista Riksdag egde rum, sannolikt
komma att anslå medel till vattenaftappningar eller andre förberedande åtgärder
för större odlingsföretag; alltså cch då den af motionären föreslagne
åtgärd att bilda en fond, af hvilken lån för jordbrukets förkofrande kunde
erhållas, efter Utskottens tanka, destoinindre är af behofvet påkallad, som,
derest antaglig säkerhet af en jordbrukare kan lemnäs, synnerlig svårighet
för honom icke torde möta alt erhålla lån, få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att ofvanberörde motion måtte förfalla. Stockholm den i
November 1844-
N:o 8.
Ank. till Exp. Utsk. d. 4 Nov., kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om en Extra Provincial
Läkares
anställande för Södertörn.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten har
llederv. Bonde-Ståndet remitterat ett af Riksdagsfullmägtigen från Stockholms
Län Pehr Sahlström ingifvet memorial, deruti anföres, att för den
del af Stockholms Län, som utgör det så kallade Södertörn, innehållande
•j.3 Socknar och Annex med en befolkning af omkring 25,ooo personer,
Läkarevården handhafves ensamt af den i Stockholm stationerade Provineial-Läkaren,
hvars tjenstgörings-distriet norr om hufvudstaden är af än
större omfång; och då häraf blifvit en följd, att Södertörns invånare stundom
måst sakna läkarehjelp, när behof deraf varit för hand, har motionären
hemställt, att en extra Provincial-Läkare måtte för ifrågavarande landsort
anställas, med station i Södertelje stad, såsom belägen i medelpunkten
af Södertörn; med hänsigt hvartill motionären, som förmält, att han vid
sistlbrfluine Riksdag gjort enahanda framställning, hvilken likväl blifvit
Stats- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Utsk. Btlåtaådej Nlö Q
-
utan påföljd, tillika föreslagit, att den nye Läkaren må berättigas att äfven
tillhandagå invånarne i Södertelje med Läkarebiträde, helst sådant icke varit
fördem att oafbrutet påräkna, sedan det år 1777 i staden inrättade Lazarett
för några år tillbaka indrogs.
Utskotten hafva ofvanberörde motion till öfvervägande förehaft; oell
som Stats-Utskottet i afgifvet Utlåtande (N:o 40 angående regleringen af
Eiks-Statens Åttonde IIufvud-Titel, tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte bevilja
de af Kongl. Maj:t i Dess Nådiga Proposition om Stats-Verkets tillstånd
och behof äskade anslag af 5,666 R:dr 3a sk. till reglering af ProvincinlLäkarevården
i Riket, utöfver det belopp, som för detta ändamål vid föregående
Riksdagar blifvit anvisadt; anse Utskotten förevarande motion
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda. Stock
holm
den 1 November 1844*
N:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Nov., kl. 1 t. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om upp förande af en brygga
vid Blockhusudds tull eller om rättighet för mindre farkoster
alt vid Tullkammaren i Stockholm erlägga liamn
umgälder.
Från Heder v. Bonde-Ståndet bar till Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottens handläggning blifvit öfverlemnadt ett af
Riksdagsfullmägligen Olof Jansson från Stockholms Län ingifvet memorial,
hvaruti förmäles, att, ehuru den af Stephan Andersson från nämnde Län
vid sistlidne Riksdag väckte motion om uppförande af en större brygga vid
Blockhusudds tullplats blifvit af Rikets Ständer afslagen, Olof Jansson likväl
funne sig föranlåten att, till följd af sine Committenters uppdrag, väuka
motion i samma ämne och dervid alternativt föreslå, att fartyg och båtar
från 5 till i5 lästers drägtighet må berättigas att, likasom de, hvilka
öfverstiga i5 läster, vid Tullkammaren i Stockholm erlägga sina hamnumgälder;
yrkande motionären, så framt alla de fartyg och båtar, hvilka äro
under 15 lästers drägtighet och destinerade till Stockholm, skola vid Blockhusudds
tull lägga till, för att undergå visitation och betala föreskrifna hamnumgälder,
det måtte, på Tullverkets och Drätsel-Commissionens bekostnad, vid
nämnde tullplats utbyggas en för ändamålet erforderlig större brygga, på
det alla dessa farkoster må kunna flyta derintill, och icke, såsom förhål
-
Stats- samt Allm. Besv— och Ekon. ZJtsk. Utlåtande, N:o to.
iandet nu vore, nödsakas kasta ankar på omkrig 2 till 3 famnars afstånd
från landningsstället, hvarigenom olägenhet och kostnad de trafikerande
tillskyndades.
Utskotten hafva denna motion till öfvervägande förehaft; och som,
jemlikt 22 §. af 1835 års Förpassnings-Stadga och Kongl. Brefvet till General-Tullstyrelsen
af den 24 Mars 1840, odäckade farkoster under 15 lästers
drägt, hvilka från Saltsjösidan till Stockholm inkomma, äro skyldige att
vid Blockhusudds bevakningstull anlägga, för undergående af tullvisitations
behandling, samt, i Utskottens tanka, det är lämpligare, att, på sätt nu tillgår,
hamn-urngälderna för dessa farkoster uppbäras vid visitations-tillfället
å berörde tullplats, än att dermed fördröjes, till dess farkosterna framkommit
till någon al de spridda hamnarna i staden, i hvilken händelse controll
derå, att umgällderna behörigen erlades, svårligen kunde, utan ett ökadt antal
uppbördsman, handhafvas; alltså och då Utskotten anse frågan om utbyggnad
af den vid Blockhusudds tull befintlige landningsbrygga vara af
den underordnade beskaffenhet, att densamma icke lämpligen bör utgöra
föremål för Bikets Ständers handläggning, utan kan, efter befogenhet, anmälas
hos vederbörande förvaltningsverk, som ej lärer underlåta vidtaga
den, åtgärd omständigheterna påkalla, få Utskotten tillstyrka,
att förevarande motion måtte förfalla. Stockholm den 1
November 1844-
N:o 1 o.
Ank. till Exp. Utsk. d. 4 Nov. kl. s e. m.
Utlåtande, i anledning aj väckt motion om inköp för Statens räkning
af framlidne Amiralen Gustaf af Klints Sjö-Chartce-Verk.
Uti en hos Högloft. Bidderskapet och Adeln väckt, till Utskotten
remitterad, motion har Hans Excellence Herr Grefve Gustaf Löwenhielm
föreslagit, att det utaf framlidne vice Amiralen Gustaf af Klint upprättade,
uti hans eflerlemnade arfvingars vård nu befintlige, Sjö-Chartas-verk, med
dertill hörande samlingar af all slag, måtte blifva för Statens räkning inlöst
och ställdt under vederbörandes Embetsförvältning; till stöd för hvilket
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Ulåtande,N.o to. i -
ket förslag blifvit åberopadt, att ett ändamålsenligt Sjö-Chartae-verk vore både
i militäriskt och commercielt hänseende oaflåtligen nödvändigt för en
Sjöstat, men att Svenska Sjö-Chartae-verket länge varit enskild persons tillhörighet;
alt sådant kunnat, utan olägenhet, ega rum, så länge det vårdades
af den, som med en sällsynt förmåga och lika sällsynt ihärdighet upprättat
Char tae-verket; men, då fäderneslandet förlorat vice Amiralen af Klint3
och vården öfver verket öfvergått till hans efterlefvande anhöriga, vore
samma garanti för arbetets behöriga fortsättande icke att påräkna; att omnämnde
vigtiga arbete möjligen kunde förfalla och till och med af egaren
afyttras till utländningen, Sverige tili stor skada och förlust, samt att vice
Amiralen af Klints arfvingar vore sinnade att aflåta arbetet för 5o,ooo
R:dr Banco, att betalas antingen på en gång eller med 5,ooo R:dr årligen
under tio år, med förbehåll i sednare fallet af 5 procents årlig ränta
för den obetaldta summan; hvilket pris motionären ansett vara ganska ringa,
då man dermed jemförde arbetets beskaffenhet, dess värde och det anseende,
som det egde både in- och utrikes.
Utskotten hafva tagit i öfvervägande, så väl hvad i berörde motion
blifvit framstäldt, som ock innehållet af en densamma bifogad Promemoria af
Capitainen vid Kongl. Maj:ts Flotta E. G. af Klint; och då Utskotten nu gå att
berördemotion besvara, torde Utskotten först böra, angående ifrågavarande
Chartae-verk upplysa: att, sedan vice Amiralen af Klint, emot vissa vilkor, fortsatt
det Svenska Sjö-Chartae-verket, så hade dels under vice Amiralen af Klints
lifstid, dels efter hans död, 1840, anbud blifvit gjorda Kongl. Maj:t och Kronan
att få inlösa detsamma; att Kongl. Förvaltningen af Sjö-Ärendena, hvars utlåtande
öfver det sednare anbudet infordrades, i underdånighet tillstyrkt, att
Chartte-verket, såsom oumbärligt, för Sveriges Sjö-Atlas, måtte för Kongl.
Maj:ts och Kronans räkning inlösas till det derföre begärda pris, 5o,ooo
R:dr B:co, samt att Kongl. Majit skulle täckas till Rikets sist församlade
Ständer aflåta Nådig Proposition om anslag dertill, helst, i annat fall.
Verket kunde, såsom framlidne vice Amiralen af Klints enskilda egendom,
till oberäknelig och oersättlig skada, genom försäljning till utländsk person,
gå förloradt för fäderneslandet, samt genom Chartoe-Verkets inköpande den
fördel vunnes, att detsamma, såsom Statens egendom, förblefve samladt,
vårdadt och fortsatt, utan beroende af en enskild mans förmåga i framtiden
att dermed fortfara; att, i anledning häraf, Kongl. Maj:l, genom Nådigt
Bref af den 10 Sept. 1840, förklarat, att då Rikets Ständers sammankomst
Bih. till R, St. Brot. 1844* 4 ^arn^ 2 Afd. 1 Haft. 3
i8
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. UtlåtandeN:o 10.
redan en längre tid fortfarit samt fråga om Extra Stats-Regleringen till
öfverläggning företagits, Kongl. Maj:t i Nåder icke pröfvat lämpligt att vid
då varande Riksmöte föreslå Rikets Ständer ifrågavarande Sjö-chartae-verks
inlösen för Statens räkning, men uppdragit åt Förvaltningen att med Capitainen
af Klint afsluta contract om. Sjö-chartae-verkets fortsättande intill nästderpåföljande
Riksdag, då Kongl Majit ville fatta Dess Nådiga Beslut om
hvad i ämnet kunde vara att tillgöra; och att, sedan, i anledning af detta
förklarande, Kongl. Förvaltningen den 27 Juni innevarande år förnyat sin
förut gjorda underdåniga hemställan om Nådig Proposition till Rikets Ständer,
rörande anslag till inköpande af förenämnde Chartae-verk, Kongl. Majit,
genom Dess Nådiga Bref af den 10 sistlidne Juli, förklarat, att, då Kongl.
Majit icke funnit skäl att hos Rikets Ständer nu äska de för ett sådant inköp
erforderlige medel, samt enär några för ändamålet disponibla tillgångar
icke eller funnes, Kongl. Majit icke kunde fästa Nådigt afseende å hvad
Förvaltningen i berörde hänseende föreslagit.
Utskotten, som anse det vara en tillfredsställelse att erkänna vice
Amiralen af Klints förtjenstfulla och omsorgsfulla bemödanden för fortsättandet
af Svenska Sjö-Chartae-Verket, få, med anledning af ofvanberörde motion,
förklara, att, då Kongl. Majit icke funnit för godt att af Rikets Ständer
vid innevarande Riksdag äska något anslag för det af motionären åsyftade
ändamål, och Utskotten icke äro i tillfälle att med säkerhet bedöma
oumbärligheten eller nyttan för Kongl. Majit och Kronan af att ega det
ifrågavarande Chartae-verket, Utskotten
icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att, i anledning af Hans
Excellence Herr Grefve Löwenhielm^ förenämnde motion, någon
åtgärd vidtaga.
Reservationer
Af Herr Friherre Hamilton: ”Emot de sammansatte Utskottens beslut
i förevarande fråga får jag mig reservera.
Förträffligheten al framlidne Herr Amiral af Klints Chartae-Verk är af
alla sjöfarande nationer så mycket vitsordad och dess vigt serskildt för vårt
land är så stor, alt Utskotten, enligt min tanka, hade bordt och kunnat tillstyrka
detta dyrbara verks inköpande för Statens räkning.
Redan lör flere år sedan, då detta verk ännu på långt när ej var så
fullständigt, som nu, erbjöd, enligt hvad i Utskotten upplyst blifvit, den
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Utlåtandej N.-o 10.
*9
Engelska Regeringen sig att inköpa detsamma för en summa af 5ooo ZSf
St., men den utmärkte författaren afslog detta anbud, för att ej beröfva ett
älskadt fosterland frukten af en hel lefnads mödor och arbeten, ehuru han
egnat åt delsammas fullbordande äfven ekonomiska uppoffringar, som i
sjelfva verket öfverstego hans tillgångar.
Ett lika stort eller ännu större anbud kan inom kort åter göras
sterbhuset af utländsk man, och detta torde då, med afseende å dess egen
ställning, se sig nödsakadt att antaga detsamma, och då skall man säkert för sent
beklaga, att ett verk, som i sanning bidragit till Svenska namnets glans,
tillföljd af en mindre väl beräknad njugghet, gått förloradt för fosterlandet,
likasom då i fordna tider den odödlige Linnés samlingar för en ringa penning
bortrycktes från det land, som med stolthet dock skryter öfver att vara
denne store mans födelsebygd.”
Af Hrr Akrell, Råfelt, Virgin, Björnstjerna, v. Troil, Lode och Friherre
Cederström, Gontracts-Prosten Gumcelius och Doctor Pettersson.
STOCKHOLM, 1. Marcus. 1844.
Stats- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N.-o 11.
1
M n.
Ank. till Exp. Utsk. d. 12 Nov., kl. 5 e. m.
Utlåtande, angående vacht fråga om lindring uti Krono-bref -  barin gsskjtdigheten.
Hos Hederv. Bonde-Ståndet hafva motioner blifvit väckte uti omförmälde
ämne af Johan Fredric Dahllöf från Elfsborgs Län, samt Pehr
Mårtensson och Andreas Benglsson från Jönköpings Län, uti hvilka motioner
framställning blifvit gjord af den tunga och det besvär, som krono-brefbäringen
medför, samt af den ojemna fördelningen af detta onus, enär det
dels icke vidlåder all slags jord, dels drabbar nästan endast de hemman, som
äro belägne nära stora landsvägen, eller Kronofogdens och Länsmannens boningsställen,
och icke turvis på hemmanen öfverflyttas; och har i anseende
dertill föreslagits:
af Johan Fredric Dahllöf, med hvilken sig förenat O. Jansson frän Stockholms
Län, C. G. S. Bruhn och David Andersson från Halland, med flere,
att, då postverket årligen inbringade staten öfver en balf million Riksdaler,
någon liten del af dessa medel kunde anslås såsom ersättning åt de brefbäringsskyldige,
hvilka motionären ansett böra åtnjuta io eller 12 sk. Banco
för hvarje hel mil, de transporterade ett kronobref. Genom denna åtgärd
skulle, i motionärens tanke, en betydlig jemkning i det nuvarande missförhållandet
och lindring uti brefbäringsskyldighetens utgörande komma att
åvägabringas;
af Pehr Mårtensson, att ersättning för kronobrefbäringen i Riket måtte beviljas
af Stats-medel, till belopp af 8 sk. B:co milen, derest icke, genom vederbörandes
försorg, entreprenad-accorder till billiga pris kunde i några
orter träffas, samt'
Bih. till R. St. Fröt. 1844, 4 Sami. 2 Afd. 2 Haft. 1
2
Stats- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 11.
fa Andreas Ben^tsso'i, följande stadg-anlen:
1:0 brefbäringsskyldigheten bör åligga all jord, med undantag af Kungsladugårdar
och boställen;
2:0 denna skyldighet skall bestridas af vissa dertill anslagne hemman,
hvilka äro beqvämligast och närmast att tillgå, vare sig af kronoskatte och
frälse eller säteri natur; hvilka hemman, efter tour, der så ske kan, brefbäringen
bestrida, efter de grunder, Kongl. Brefvet den 4 December i83o föreskrifver,
i afseende på den tid, då brefven böra afgå, samt för öfrigt efter hvart och
ett läns eller härads egen öfverenskommelse en ersättning bestämmas af
minst 4 D;co för milen;
3:o Kronofogde uppgöre i samråd med Länsman årligen vid den tid, de
finna lämpligast ”en ordinarie brefgång,” emellan och till alla de ställen, der
bref böra forlskaffas, och läte sedermera densamme kungöras;
4:o vid årets slut upprättas af Kronofogde, efter uppgift ifrån Länsmännen,
eller alla de inom häradet, som fribrefsrätt ega, förteckning öfver det
förflutna årets postgång, hvari upptages miltalet, som hvarje hemmansåbo
bestrid t brefbäringen, hvilken förteckning bör ligga till grund för afgiftens
debiterande;
5:o kronobrefbärings-afgiften bör utgå efter oförmedlade hemmantalet;
6:0 der ordinarie postgång finnes, bör alltid kronobrefbäringen genom
densamma bestridas, der så möjligt är.
Hvad sålunda blifvit föreslaget, hafva Utskotten tagit i öfvervägande;
och hvad först angår det af Riksdagsfullmägtigen Johan Fredric Dahl/of väckte
förslag, att en del af den behållning, Postverket inbringade, måtte anslås
såsom ersättning till dem, som utgöra kronobrefbäringen; så, enär Postmecllen
äro påräknade såsom en bestämd stats-inkomst och finnas upptagne i
Kongl. Maj:ts vid denna Riksdag Rikets Ständer meddelade Nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, till ett brutto-belopp af 5j0,000
R:dr, men såsom en netto-inkomst för Stats-Verket till endast i25,oooR:dr,
samt den summa, som, efter motionärens förslag, skulle tilldelas de kronobrefbäringsskyldige,
troligen komme att vida öfverstiga sistnämnde belopp, få
Utskotten tillstyrka,
att ifrågavarande förslag mätte förfalla.
Stats-och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 11. 3
Beträffande dernäst Riksdagsfullmägtigen Pehr Mårtenssons motion, att
ersättning tili dem, som verkställde kronobrefbäringen, mätte af statsmedel
lemnäs; så, utom det, att en sådan ersättning, på de grunder, motionen innefattar,
koinme att uppgå till ett serdeles betydligt belopp, äro statens
inkomster påräknade för andra ändamål; hvadan Utskotten föreslå,
att äfven denna motion måtte förfalla.
Vidkommande derefter de af Riksdagsfullmägtigen Anders Bengtsson
väckta förslag, och i sammanhang dermed Pehr Mårtenssons framställning,
rörande tillvägabringande af ”entreprenad-accorder” för kronobrefbäringens
utgörande; så få Utskotten först förklara, att Utskotten icke kunna tillstyrka
någon förändring i nu gällande stadgar, angående de hemman, som genom
sin serskilda natur äro ålagde eller befriade från kronobrefbäringsskyldigheten.
Skälet för Utskottens åsigt i detta hänseende ligger hufvudsakligen
deruti, alt den person, som på ett eller annat sätt förvärfvat ett
hemman, hvilket åtföljes af skyldigheten att utgöra kronobrefbäring, förut
kunnat beräkna detta onus, samt således icke kan anses lida någon orättvisa
genom skyldigheten att det utgöra, men att deremot de hemmansegare,
som nu äro från kronobrefbäring frie, i sjelfva verket korame att lida betydlig
orättvisa, om de, utan motsvarande ersättning, skulle få vidkännas
ett besvär, som de ej kunnat beräkna, då de sine hemman förvärfvat, och
hvarigenom onekligen dessa hemman skulle, åtminstone i någon nion, falla
i värde. Dessutom är förslagets verkställande icke förenligt med de fri- och
rättigheter, visse hemman, såsom Säterier, Ladugårdar, Rå- och Rörs- med
flere, enligt privilegier, åtnjuta.
Efter detta förklarande, få Utskotten anföra, alt, ehuru Kongl.
Brefvet afden 4 December i83o, med få undantag,inskränker de brefbäringsskyldige
hemmanens åliggande att forsla kronobrefven till högst 2 dagar i
veckan, hvarigenom en betydlig lindring i nämnde besvär blifvit beredd, synes
dock den brefbäringsskyldige hemmani allmänhet förunnade frihet, från utgörande
af skjutsningsskyldigheten uti många orter icke uppväga brefbä rings-bes väret.
Det är derföre, efter Utskottens tanke, med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
att alla de hemman, hvilka kunna åläggas kronobrefbäring,
böra deltaga i utgörandet af detta onus gemensamt och efter enahanda grunder,
som följas i afseende å skjutsskyldigheten. Det inträffar dock här det förhållande,
att större delen af dessa hemman, just till följd af sin aflägsenhet
4
Stats- och Ekononri-UtsJcottent Utlåtande, M-o 11,
från den väg, der brefgången är, icke kan in natura bestrida brefbäringen,
som derföre, om annan anstalt icke blifvit för ändamålet vidlagen, måste
utgöras af de hemman, hvilka äro belägne vid eller nära den väg, hvarå
brefven skola framskaffas. Dessa hemman synas derföre ega billiga anspråk,
att af dem, som genom sitt läge tillfälligtvis äro från ifrågavarande tunga
frikallade, njuta en deremot svarande ersättning.
För åstadkommande deraf, hafva Utskotten ansett en på ofvannämde
grunder stödd reglering af krono-brefbäringen böra fögderi- eller häradsvis
verkställas; och Utskotten tillstyrka för sådant ändamål,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om utfärdande af en författning, i öfverensstämmelse
med följande grunder.
a) Kronofogde uppgöre inom fögderiet en ordinarie brefgång emellan
alla de ställen, hvarifrån och till hvilka bref måste fortskaffas.
Instrumentet deröfver delgifves vid nästderefter inträffande lagtima
ting i hvarje inom fögderiet varande härad inför häradsrätten de
brefbäringsskyldige, som då böra ega att granska den upprättade brefgången
och emot den göra de anmärkningar, dertill de kunna ega fog;
b) Dc brefbäringsskyldige inom hvarje härad må sedermera inför
häradsräten antingen öfverenskomma att bestrida brefbäringen, på
det sätt, att dess fullgörande upplåtes åt personer, som, emot ersättning,
vilja besväret sig åtaga, å de brefstationer, som kunna utsättas,
eller ock bestämma en viss ersättning till de hemman, som, i anseende
till sitt läge, varda ålagde att brefbäringen ombesörja;
c) De medel, som för bestridande af förenämnde ersättning, i ena
eller andra fallet, blifva nödvändiga, böra utgå af alla de hemman,
som kunna kronobrefbäring åläggas, i förhållande till deras skyldighet
att denna tunga utgöra; och bör uppbörden af dessa medel
verkställas på samma sätt, som den af andra communala afgifter;
d) Med pröfningen af de anmärkningar, som emot den upprättade
brefgången kunna framställas, eller af de öfrige frågor, som angående
kronobrefbäringen och dess utgörande kunna väckas, förhålles
på sätt redan i gällande författningar stadgadt är.
Stals-och Ekoiiotni-Utshotlens Utlåtande, IV.o 11.
Derjemte få Utskotten tillstyrka,
att Rikets Ständer, med framställandet af den anhållan, att
kronobrefbäring i allmänhet ej må ifrågakomma, derest
brefven kunna med ordinarie post fortskaffas, till Kongl.
Majit öfverlemna att, för kronobrefbäringens reglerande, i
öfverensstämelse med de ofvan antydde grunderne, meddelade
ytterligare föreskrifter, som Kongl. Majit kan i >',U
der finna nödige.
Stockholm den i November 1844*
Mans Mattsson från Calmare län, afgaf följande reservation:
Kinot Stats- och Ekonomi-Utskottens betänkande, angående kronobrefbäringen,
får jag reservera mig. Utskottet har föreslagit, det skrifvelse skall
till Kongl. ?.’aj:t afgå, och att Kongl. Majit skulle ‘anbefalla vederbörande att
sa reglera kronobrefbäringen, alt de nu brefbäringsskyldige inom sig skulle
betala för brefvens förskaffande. Genom denna skrifvelse skulle krono- och
skattehemman, hvilka redan sirö hårdt beskattade, vidkännas en ännu större beskattning.
Syftningen af utlåtandet är orättvis och verkställigheten overkställbar
— orättvis derföre, att, så vidt jag vet, det ej finnes någon författning,söm
positivt ålägger skattskyldig jord att ensamt och utan ersättning fortskaffa
bref. De äldre författningarne uti della ämne stadga, alt brefbäringsskyldigheten
är ett emot skjutsskyldigheten svarande besvär. Då jag skjutsar gästgifvarskjuts,
får jag betalning af den resande. Skjutsar jag kronoskjuts, får jag
betalning af Stats-Cassan; således är det Staten, som bör betala kronobrefbäringen.
Overkställbar, emedan i år hafva vi fred, då forlskaflundet af kronobref
bestrides af skattskyldig jord samt af frälsehemman till hälften, men
om ki ig nästa ar intränar, sk ill frälset hära bref lika med skattehemman samt
den öfriga jorden, Ecclesiastikhemman inberäknade Lill hälften; jag vet således
icke någon slags jord bestämdt befriad från brefbäringsskyldighelen, icke heller
någon besläirfdt dertill ålagd eller skyldig. Ty uti de författningar, som
anga ämnet, stadgas: alt brefbäringsbesväret är ett emot skjutsnings
skyldigheten
svarande besvär.
Bihang lill 11 St. Fröt, 1841, 4 Sami 2 A)\l. 2 lia fl. 2
6
Stats- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande> IV.-o 11.
Är då all slags jord, hvilket jag har äran upprepa, underkatad. mer
och mindre skjutsningsskyldigheter, så är, på samma grund, all jord skyldig fortskaffa
kronobref, dock mot betalning af staten, kronan eller den, som besvärar
brefbäraren, på lika sätt, som vid begagnande af skjuts tillgår.
Efter utlåtandet, skulle det ena skattehemmanet betala det andra, för
det, att det har den äran att bära kronans och enskildtes bref; en sådan beskattning
kan jag aldrig gilla- Det är af största vigt, att 33onde-Standet läster
Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet härpå.”
STOCHHOLM, Lundberg SC Comp. iSf4'
Stais- samt Allm. Besv.- och Efcon.-Utskottens Utlåtande, N:o 12. 1
N:o 12.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Nov., kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om rättighet för Hernösands
Domkyrka alt komma i åtnjutande af de 124 tunnor
spanmål, som frem Hernösands Stift årligen utgå till Upsala
Domkyrka.
Uti denna fråga hafva följande motioner blifvit hos Riks-Stånden väckte
och till Utskotten remitterade, nemligen:
hos Högled. Ridderskapet och Adeln utaf Herr af Hassj M.} som
anfört: att, ehuru Rikets Ständer, vid frenne föregående Riksdagar, i anledning
af derom väckte motioner, hos Kongl. Maj: t i underdånighet anhållit, att
Kongl. Majit måtte i Nåder förordna, att de från Hernösands Stift till Upsala
Domkyrka utgående 124 tunnor spanmål finge tillkomma Hernösands Domkyrka,
Kongl. Majit likväl icke meddelat ett sådant förordnande; att behofvet
af denna spanmål, för Hernösands Domkyrka, sedan sista Riksdagen, blifvit
ännu större än förut, enär, i stället för den gamla nedrifna kyrkan, församlingen
låtit påbörja uppbyggandet af en ny, hvilken, i händelse den kunde
med påräknadt stats-anslag samt genom församlingsboernes bemödanden fullbordas,
dock mäste för sitt framtida underhållande och vårdande hafva någon
säker årlig inkomst att påräkna; i anledning hvaraf motionären å nyo velat
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet vid ämnet, hänvisande till de skäl för
rättmätigheten af Hernösands Domkyrkas anspråk uti förevarande hänseende,
hvilka innefattas uti Rikets Ständers vid sista Riksdag i frågan till Kongl.
Majit allåtna underdåniga skrifvelse N:o 156 af den 8 December 1840;
hos Ilögv. Preste-Ståndet af Herr Contracts-Prosten Sidner, som anhållit,
att Rikets Ständer för sin del måtte besluta, att omförmälde 124 tunnor
spanmål hädanefter skola tillfalla Hernösands Domkyrka; tilt stöd för hvilken
anhållan motionären anfört: att både rättvisa och billighet påkallade, att,
sedan Erkestiftet delats, och den del deraf, som innefattade Hernösands Stift,
nu mera utgjorde ett serskildt, af det förra oberoende, stift, ifrågavarande
spanmål, som utginge derifrån, tillkomme Domkyrkan i Hernösand, helst denBih.
Ull R. St. Vrot. 1844. 4 Sami, 2 A[d. 3 Haft. 1
2
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon -Utskottens Utlåtande, N:o i2J.
samma, i anseende till Läroverkens betydliga personal och stifts-sammankom<-  sterne, borde lemna större utrymme, än som ensamt för Hernösands stads invånare
erfordrades; att Upsala Domkyrkas räkenskaper för 1842 utvisade, att
den egde en årlig inkomst af 658 tunnor spanmål. och dessutom, i hyresmede!,.
tomtören, håfpenningay oqL interessen; ä utlånte capital;,, ett belopp af
R:dr B:co; och att, om den hade verkligt behof af omförmälde 124 tunnor
spanmål, ett sådant behof kunde afhjelpas på ett med rättvisa och billighet
mera förenligt sätt, än att Hernösands Stift dermed betungades, samt att för
nybyggnad af Hernösands Domkyrka åtgått ej allenast dess under en: lång tid
hopsparda tillgångar, utan ock serskildt låntagne 20,000 R:dr B:co, hvarförutan:
ett statslån å 40,000 R:dr vore begärdt; men att kyrkan för närvarande dock.
ej egde i årlig inkomst mera än 33 tunnor 1 3/4. kappe korn; hänvisande
motionären för öfrigt till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets utlåtande
i frågan vid sista Riksdag; och hafva Herr Professoren Grafström, samt Hery
Prosten Säiye uti Herr Prosten Sidners motion sig förenat;
ltos Vallod. Borgare-Ståndet af Herr Boberg> sorn påyrkat, att'Hernö?-  sands Stift måtte få disponera ofvanberörde 124 tunnor spanmål, hvilket motionären
ansett desto mera billigt, som bland de skäl, hvilka skola legat till
grund för Kongl. Majrts afslag å de framställda samt af Rikets Ständer understödda,
anspråken uti denna fråga, varit hufvudsakligen det, att; Upsala
Domkyrka hittills tarfvat betydliga reparationer, men hvilket skäl, sedan dessa?
reparationer nu mera torde hafva för sig gått, icke längre kunde åberopas; och
har,, vid föredragning af denna motion, Herr Gillberg anfört, att Upsala Domkyrka
säkerligen skulle afstå från ifrågavarande Domkyrko-tunnor, derest Rikets
Ständer ville bevilja ett årligt anslag, motsvarande värdet af samma tunnor;
samt hos Hederv. Bonde-Ståndet af Riksdags-fullmägtige Nils Strind
lund och G. F. Huss från Wester-Norrlands Län, af hvilka dem förre,,
på grund af Rikets Ständers, vid frenne föregående Riksdagar, meddeläufebeslut
och såsom med billighet och rättvisa? öfverensstämmande, yrkat, att
omförmälde tionde-spanmål mätte tillkomma Hernösands Domkyrka,, samt, till
ytterligare skäl derför åberopat det förhållande, att. ”då Carlstads Stift skiljdes’
från Götheborgs och Gottlands från Linköpings Stift, de frånskiljda Stiftens
Domkyrkor alltid fått uppbära? de Domkyrko-tunnor, som från kvrkoherbergena
utgått;” samt den sednare eller Huss ansett Rikets Ständer böra
hos Kongl. Maj:t i underdånighet göra förnyad framställning i ämnet och:
begära,, alt meranämnde 124 tunnor spanmål. mätte få af Hernösands Stift, an-,
vändas.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon. Utskottens Utlåtande, iV:o i2. 3
Utskotten .häfva tagit kännedom icke allenast af 'berörde mothmer och
livad vid desanrmas föredragning hos respective Riks-Stånden blifvit yttradt,
utan äfven af Rikets Ständers vid de irenne sistförllutna Riksdagarne till
Kongl. Majit i ämnet aflåtne underdåniga skrifve!,ser; af Upsala Consistorii öfver
den sista ai' dessa skrifvelser infordrade, den 29 Mars 1842 i underdåjvighet
afgitne utlåtande; af Hernösands Consistorii påminnelser vid samma utlåtande;
samt af förstnämnde Consistorii den 28 Aug. sistl. år daterade ytterligare
utlåtande i ämnet.
Då Utskotten nu gå att, i anledning af berörde motioner, afgifva yttrande,
torde Utskotten först böra hänvisa till hvad, som uti denna fråga blifvit
i sednare tider åtgjordt.
Sedan nemligen frågan vid 1823 års Riksdag förevarit och Rikets
Ständer hos Kongl. Majit gjort framställning i enahanda syftning med ofvanberörde
motioner; men Kongl. Majit, under den 17 Mars 1824, förklarat
Upsala Domkyrka berättigad att bibehålla ifrågavarande 124 Domkyrko-tunnor,
•anförde Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse till Kongl. Majit af den 11
Juli 1834 ( Xio 633, a(t ”sorn den ifrågavarande spanmålen ursprungligen hört
”till den tionde-säd, hvilken inom hvarje Stift varit anslagen dels till presterskapets,
dels till kyrkans och de fattigas underhåll; och den ännu efter reformationen,
ehuru inbegripen i den Kronan tillfallna tionden , likväl blifvit
”under namn af afkortning, jemte den så kallade vinsäden , hvilken tillfälle
hvarje kyrka, undantagen och Domkyrkorne förbehållen; så funne Rikets
”Ständer det vara i sakens natur grnndadt, att samma spanmåi tillhörde hvarje
”Stift, likasom vinsäden hvarje församling, och att således, när Hernösands
”Stift från Erke-Stiftet afsöndrades, de Domkyrko-tunnor, som förut tillföllo
”det sednare, efter den tiden bordt tillfalla det förra; samt att, då derjemte i
betraktande toges, pä ena sidan, att vid den tid, när dessa Domkyrko-tunnor
”blefvo anslagna, Domkyrkor funnos i alla Stift och , på den andra, att de ,
”sorn så kallades, numera, efter Påfvedömets tid, ej skiljde sig från de öfrige,
”genom annat, än att de tillhörde sätet för den andliga styrelsen, kunde, i
”Rikets Ständers tanke, rättigheten till ifrågavarande tionde icke frånkänna»
“”Hernösands kyrka på den grund, att hon icke bar namn af Domkyrka och
”att dess Pastor icke kallades Domprost, enär lion likväl lydde under Riskop
”samt Domcapitel, och i allt fall vore en stifts-kyrka." Vid detta förhållande
och då dertill komnie, att på andra ställen, vid ni a Stifts afskiljande från äldre,
en deremot svarande förändring i dispositionen at Domkyrko-tunnan redan egt
runi. samt kyrkan i Hernösand vöre förfallen och behöfde ombyggas , anhöllo
4 Stalt- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJtsJcottens Utlåtande, N:o 12.
Rikets Ständer, att Kongl. Maj:t täcktes i Nåder medgifva, att de omförmälde
124 Domkyrko-tunnorna måtte tillkomma Stifts-kyrkan i Hernösand.
Sedan Kongl. Maj:t, genom Nådigt Beslut den 13 Mars 1835, förklarat,
det Kongl. Maj:t icke funnit några nya skäl hafva förekommit, som kunde föranleda
dertill, att Upsala Domkyrka betoges ifrågavarande krono-tionde, hvilken
hon från urminnes tider åtnjutit, hade Ilikets sist församlade Ständer,
som åter förehaft frågan och dervid inhemtat bland annat, att Upsala Domkyrka
egde år 1839 i capital 53,469 R:dr 1 sk. 5 rst., deraf 45,522 R:dr
41 sk. 3 rst. voro utlånte, och i Domkyrko-tionden 558 tunnor spanmål;
men att deremot Hernösands kyrka hade sig anslagne endast 70 tunnor, jemlikt
ett Kongl. Bref af den 15 Mars 1648, uti till Kongl. Maj:t allåten underdånig
skrifvelse af den 8 December 1840 , yttrat, att Rikets Ständer val å
ena sidan insett nödvändigheten deraf, att Upsala Domkyrka , det herrligaste
tempel i Norden genom sitt byggnadssätt, och dyrbart i anseende till de minnen,
sorn der förvarades efter lieie framfarne Konungar, icke saknade medel
för nödigt underhåll och ytterligare förskönande, men å andra sidan ansett det
vara lika angeläget och med allmänna omtankan öfverensstämmande, att äfven
mindre kyrkor inom Riket icke betoges utvägarne för sitt vårdande och bibehållande;
att de skäl, sorn kunnat ligga till grund för skyldigheten hos
Hernösands Stift att till Upsala Domkyrkas underhåll årligen bidraga med
124 tunnor spanmål, syntes förfalla vid det upplyste förhållandet, att Hernösands
kyrka, i anseende till sin bristfällighet, skulle raseras oell å nyo uppbyggas,
samt att, enligt Rikets Ständers tanke, det ingalunda vore förenligt
med billighet och rättvisa, att det samhälle, hvars medlemmar, i saknad af
kyrka, voro blottställde på tjenligt utrymme till Gudstjenstens utöfvande,
skulle till annat samhälle, derinom kyrkan, så till grund som beskaffenhet,
i öfrigt funnes bevarad, lemna bidrag att användas för denna sednares framtida
bestånd; oell anhöllo Rikets Ständer på dessa, jemte andra anförde grunder,
att Kongl. Maj:t måtte åt ämnet ytterligare egna Sin höga uppmärksamhet
oell dervid Nådigst taga i betraktande de för handen varande förhållanden,
samt de i öfrigt talande skäl för Hernösands Stifts rättighet att behålla ifrågavarande
spanmål, och i Nåder medgifva, att densamma derefter kunde komma
Hernösands Stiftskyrka till godo.
Ofver denna Rikets Ständers underdåniga anhållan hördes samtlige vederbörande;
hvarefter Kongl. Maj:t, under den 11 October 1843, förklarat,
att Kongl. Maj:t, som ansett några nya skäl icke hafva blifvit anförde, hvilka
kunde föranleda till ändring i Kongl. Majrts under den 17 Mars 1824 och
Stals- samt Allm. Eesv.- och Ekon-Utskottens Utlåtande, 1\:o 12.
5
den 13 Mars 1835 i frågan meddelade Nådiga beslut, funnit godt bibehålla
Domkyrkan i Upsala vid dess i berörde hänseende af ålder innehafda rättigheter.
Efter noga öfvervägande af allt detta, hafva Utskotten ansett sig böra
instämma uti den åsigt, i afseende å den ifrågavarande Domkyrko-spanmålen,
som Rikets Ständer vid trenne Riksdagar redan uttalat, eller att det både med
rättvisa oell billighet öfvérensstämmer, att Hernösands Domkyrka må få åtnjuta
denna spanmål. Till de skäl, sorn derför af Rikets Ständer förut blifvit anförde,
kan nu läggas det: att Hernösands gamla kyrka blifvit raserad oell
byggnad af en ny pågår; att, enligt Utskotten meddelad underrättelse, utom
kyrkans under en lång tid hopsparda medel, till nybyggnaden åtgått 20,000
R:dr, hvarförutan ett lån för ändamålet blifvit hos Rikets Ständer begärdt, till
belopp af 40,000 R:dr; och att den enda säkra inkomst, kyrkan numera har,
sedan en del af de åt kyrkan anslagne 70 tunnor spanmål åtgår till en
serskild synodal-byggnads underhållande, utgör endast 33 tunnor i V4 kappe
korn.
Utskotten få, i följd häraf, tillstyrka:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj:t ytterligare ville taga frågan i öfvervägande och , vid
det kända förhållande, att Upsala Domkyrka, äfven utan ofvanberörde
f24 tunnor spanmål, eger tillräcklige tillgångar för tillfällige reparationer
samt kyrkans framtida underhåll, i Nåder anbefalla, att
berörde spanmål måtte hädanefter tillkomma Hernösands Domkyrka.
Stockholm den 21 November 1844.
Reservationer.
Af Herrar Friherre Hamilton, von Troil, Råfelt, Mundi, B.. Möllersvärd,
Doctor Stenhammar och Doctor Utterström, äfvensom af Herr Biskop
Hedrén, hvilken afgifvit följande skriftliga reservation:
”Emot de sammansatta Utskottens nu fattade beslut måste jag mig reservera,
emedan jag linner detsamma
Stats- samt Ålim. Eesv. och Ekon -V (slottens Utlåtande, N-.o 33.
l:o Orättvist. Upsala och Hernösands Stifts inbördes rättsförhåll allden
måste anses afgjorda genom det Kongl. Beslut, hvarigenom det sednare,
för tvåhundrade år sedan, fått sin tillvarelse. Derigenom förlädes vissa församlingar
till det norra, nya och vissa bibehöllos vid det södra moderstiftet.
Derigenom bestämdes äfven 70 tunnor af liela Domkyrko-tionden såsom fond
lör den nya stifts-kyrkan, hvaremot hela den återstående delen af samum
tionde biel' den gamla Domkyrkan i Upsala bibehållen. Denna förd ehrin g eger
redan tvenne seklers häfd och har icke heller blifvit klandrad förr, än i de
sednare tjugu åren., sedan Hernösands kyrka, oaktadt det meddelade anslaget,
som med god hushållning bordt vara tillräckligt för dess underhåll och
nybyggnad, kommit i det betryck, att den mägtar besörja intetdera. Den
högsta magten har hittills ansett de framställda anspråken obehöriga; och jag
vill hoppas, att den framgent håller sina beslut i tillbörlig helgd och vid hvilka
en bland vårt fäderneslands dyrbaraste och herrligaste forntids-minnen må
trygga sin framtida bibehållelse.
2: t Obilligt. Om det numera, tvertemot hvad ofvan är an förd t. -vane
tillåtet att pröfva den gjorda fördelningen, så synes mig Hernösands kyrka
icke skäligen kunna missnöjas med sin lott. Deremot är den af sammansatta
Utskotten föreslagna fördelningen synbarligen och i hög grad obillig. Hernösands
kyrka skulle nemligen, enligt den, erhålla 194 och Upsala något öfver
500 tunnor, den senare sålunda icke fullt tre gånger den förras anslag. En
sådan fördelning skulle i sanning, i förhållande till de ifrågavarande byggnadernas
anseende, vigt och behof, vara högst vidunderlig. Alen äfven med hänsigt
till andra Stift, som blifvit på lika sätt och vid samma tid styckade, synes
fördelningen väl proportionerad. Vid sistnämnde Stift finnes nemligen den
nya Stifts-kyrkan begåfvad med omkring 80 tunnor spanmål, indelta på orter,
der priser äro mycket låga, således i värde ingalunda öfverstigande de till
Hernösands kyrka anslagna 70 tunnor. På andra ställen har man med de
förunnade anslagen kunnat både bygga och underhålla Stifts—ky rka och Stifts—
lius utan skuld och utan klagomål. På tvåhundrade årj göra dock 70 tunnor
årligen icke mindre än 14,000 tunnor; och då, såsom i Hernösand litet eller
intet blifvit använd t till den gamla kyrkans upprätthållande, borde en betydlig
capital—tillgång vara besparad till nybyggnad. En sådan hushållning är öfverallt
vanlig äfven i våra fattigaste landtförsamlingar, hvilka dock, oberäknad
vinsäden, icke hafva en enda kappe af Kronans tionde-spanmål; att förtiga
det Rikets största och dyrbaraste Domkyrkor icke ega större spanmålsanslag,
än det sorn nu föreslås för Hernösand.
•Sif 'als- samt Alim. Eesv.- och Ekon.-Ul skot tens Utlåtande, N\o 13.
T
3:o Slutligen äfven vådligt.. Skulle det nemligen äfven förutsättas, att
Hernösands Stifts-kyrka njuter lör litet anslag, hvilket dock icke skäligen kan
påstås,, eller att Upsala kyrka fått för mycket, hvilket jag ännu mindre kan
medgifva; så mäste likväl i alla hänseenden detta försök anses för all laglig
besittningsrätt så vådligt, att det måste a fetyras. Det enda skäl; som vill åberopas,
nemligen att de ifrågasatta 124 tunnor utgå ifrån församlingar belägna
inom Hernösands Stift, kan väl icke uthärda den minsta allvarliga och rättvisa
pröfning. Då Upsala Domkyrka, blifvit, genom den högsta lagliga sanction,
tillförsäkrad dessa 124 tunnor spanmål, de må inflyta ifrån Norrland eller ifrån
Skåne, kunna de icke utan våld henne fråntagas, så vida hon sjelf icke finner
skäl att dertill; samtycka. Skulle, mot ali förmodan, ett annat beslut kunna
ega rum, så finner jag intet himler mera återstå för allmänna inrättningar;.likasom
för enskilda, att affordra hvarandra hvad den ena kan synas hafva för mycket,
till fördel för den andra, som har för litet, äfvensom vägen öppen att
göra sådana anspråk gällande.]
Jag har velat begagna tillfället att med min ringa röst motsäga så sambäUsvidriga
grundsattser;, Jäg liar i synnerhet ansett det för en pligt, då det
gäller en så urgammal, så vördnadsbjudande, så minnesrik och skön, så för
alla Svenskar lika dyrbar ålderdomslemning, som Upsala cathedrals både af
häfd ocli lag befästade rättigheter.’”
Härmed förenade sig Herr von Rosen:.
N:o 13,.
Ank. till Exp.-Utsk.. d. 23 Nov., kl. G e. mi
Wtlåtande, i anledning af väckt fråga om inrättande af en Centralstyrelse,
hvarunder Rikets Consistorier samt Presterskap och
Lärare vid Läroverken borde lyda, m. m.
Uti en hos Hederv. Bönde-Ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad motion, har Riksdags-fullmägtigen Carl Fredric
Buss från Wester-Norrlands Län föreslagit, att Rikets Ständer måtte i önskningsväg
hos Kongl. Majit göra_ underdånig framställning, syftande derhän,
8 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vt A otte ris Utlåtande, N:o 13.
att Kongl. Maj:t måtte, när Han blefve i tillfälle att vända sina omsorger åt
Styrelsens organisation, egna serskild uppmärksamhet åt behofvet af en icke
blott" förvaltande, utan derjemte vetenskaplig Central-Styrelse öfver Kyrkan
och Läroverken, under hvilken styrelse, så väl Biskoparne, Consis tori erne och
Presterskapet i allmänhet, som ock samtlige vid Läroverken anställde Lärare
borde lyda, och att således, antingen i öfverensstämmelse med den af Korning
Gustaf IS Adolf för en sådan styrelse uppgjorda och till Rikets Ständer öfverlemnade
plan, för nämnde ändamål bildades ett serskildt styrelseverk, eller
ock åt Ecclesiastik-Departementet gåfvcs en efter nutidens fordringar och angelägenheten
af samma Departements mera vetenskapliga beskaffenhet afpas.sad
och förändrad organisation; varande i berörde motion, utom annat, sorn icke
eger sammanhang med det framställda förslaget, till stöd för detsamma anfeldt:
att behofvet af en ledande och controllerande Öfverstyrelse för kyrkans
och läroverkens angelägenheter redan länge varit insedt, till och med för oliver
200 år sedan, då, på sätt ofvan nämndt är, Konung Gustaf II Adolf till
Rikets Ständer skall flere gånger framställt förslag om inrättande af en dylik
Öfverstyrelse, hvilka förslag likväl ej rönt framgång, af den orsak, att presterskapet
satt sig deremot; att enahanda behof ännu vöre för handen, synnerligast
i anseende dertill, att, såsom motionären antydt, hvarken presterskapet
å flera ställen skulle så uppfylla sina åligganden, sorn deras vigtiga kall fordrade
eller de myndigheter, som äro satte för gcontrollerandet af presterskapets
embetsutöfning, en sådan skyldighet behörigen fullgjorde, samt att, i afseende
å Rikets allmänna Läroverk, så högre som lägre, det icke saknades anledning
att önska en högre och gemensam ledning äfven för dem af någon myndighet,
som egde tillbörlig sakkunskap och magt att oafbrutet leda, controllera och,
der så nödigt funnes, tillrättavisa icke blott lärarne, utan äfven framför allt
Ephorerne och Skol-Inspectorerne.
Vid den, i anledning af berörde motion, hos Bonde-Ståndet uppstådda
discussion har äfven blifvit föreslaget, dels ’ätt Consistoriernes domsrätt i afseende
på presternes embetsåtgärder måtte upphöra och presterskapet jemväl
i detta fall lyda under de verldsliga domstolarne”, och dels att Biskops- och
Domprost-embetena, der så görligt vore, mätte till ett embete förenas, samt
den besparing, sorn derigenom kunde uppkomma, användas til! någon välgörenhets-anstalt.
Sedan, för behandling af förevarande motion, Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet sammanträdt med Stats-Utskottet, hafva Utskotten gemensamt
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottens Utlåtande, N:o f3.
9
samt tagit de gjorda förslagen och hvad i anledning deraf blifvit yttradt i öfvervägande;
och beträffande först den af Riksdags-fulhnägtigen Buss väckta
motion 0111 bildandet af en Centralstyrelse öfver kyrkan och läroverken, sä
få Utskotten vördsamt anföra: att i Utskottens tanke den controll och uppsigt,
som med den föreslagna styrelsen åsyftas, åligger för sådant ändamål redan
tillsatte auetoriteter. l)et tillhör nemligen i första rummet Contracts-Prostarne
samt sedermera Biskoparne och Dom-capitlen att hafva tillsyn öfver det dem
underlydande presterskap, hvarjemte Biskoparne, såsom Ephori, hvar inom sitt
Stift, hafva inseende öfver läroverken, samt öfver de der anställde lärare.
Dessutom föreskrifves uti Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga om folkundervisningen
i Biket af den 18 Juni 1842. uti 10 §: ”Presterskapet utöfve en sorgfällig
uppsigt i synnerhet öfver religionsundervisningen i folk skolor ne”, och uti 13 §:
”Biskopen och Domcapitlet i hvarje Stift åligge, att, i förening med den dem i
allmänhet anförtrodda vården om undervisningsverken, föra en sorgfällig uppsigt
öfver anstalterna för folkundervisningen samt vaka öfver deras ledning
oell utveckling till uppnående af deras vigtiga bestämmelse.’’
Om nu, på sätt det blifvit antydt, antingen någon af presterskapet enskildt,
eller någon af nämnde auetoriteter eller embetsman skulle i ett eller
annat hänseende hafva eftersatt någon af sine tjenstepligter, så lärer laga ansvar
derför icke uteblifvit eller uteblifva, derest anmälan om en sådan underlåtenhet
i vederbörlig ordning skett eller sker. Å den gjorda framställningen
att, i några uppräknade fall, alltför ringa ansvar skall blifvit ådömdt eedesistike
tjenstemän för i tjensteu begångna fel, anse Utskotten, för sin del, afseende
ej böra fästas, synnerligast som det berott på den eller dem, som saken
angått, att uti det beslut, hvarigenom ett sådant ansvar blifvit ådömdt, i
vederbörlig ordning söka rättelse.
Af dessa orsaker och då Kongl. Maj:t genom Ecclesiastik-Departementet
är i tillfälle, att i Nåder taga kännedom om tillståndet så väl af kyrkoväsende!
och prestembetets utöfning, som af den allmänna uppfostran och undervisningen,
samt Kongl. Majrt ej lärer underlåta att rätta de felaktigheter,
som kunna förefinnas, och att låta verkställa nyttige ansedde förbättringar, få
Utskotten vördsamt tillstyrka,
att Riksdags-fullmägtigen Buss’ ifrågavarande förslag måtte förfalla.
Hvad derefter vidkommer yrkandet, alt Consistoriernes domsrätt i afseende
på presternes embetsåtgärder måtte upphöra och presterskapet jemväl i
Bih. till R. St. fröt. £844. 4 Sami. 2 Afd. 3 Haft. 2
10 Stats- tamt Allm. Bese-. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o to.
sådant hänseende lyda under de verldsliga domstolarne; så enär hos Utskotten
upplyst blifvit, att en i enahanda syftning väckt motion öfverlemnats till handläggning
af Lag-Utskottet, hvars utlåtande i anledning deraf är att till Riksstånden
införvän ta, anse sammansatte Utskotten sig icke böra för närvarande
med ifrågavarande ämne taga befattning.
I afseende å framställningen om Biskops- och Domprost-embetenas förenande,
komma Utskotten att afgifva serskildt utlåtande, i sammanhang med
väckt fråga om förstnämnde embetens indragning.
Stockholm den 21 November 1844.
STOCKHOLM, tryckt ios W. F. Dalmaw, 1844.
Statt- samt Allm. Besvoch Ekon,-Utskottens Utlåtande, N:o iå-.
i
N:o 14.
Ank. till Exp. Utsk. d. 23 Nov., kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om anslag till beredande
af undervisning åt allmogen uti tillverkning af s. k. Nurnberg
er-kram. m. m.
Från Vållofl. Borgare-Ståndet liar till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit remitterad en af Herr K. A. Almgren ingifven motion, deruti
han anfört, hurusom i sednare åren Dal-allmogen börjat att allt mer och
mer vandra landet ikring och försälja utländska s. k. korta varor, eller dosor,
perlof, lingar, örhängen och pipor m. m., allt af dåligaste beskaffenhet, men
till ringa pris. Synnerligen allmogen i Appelbo, Malung, Elfdahl m. fl.
sopknar inom Dalarne besökte de större marknaderne inom Riket och mottog
der af kringresande judar dylika utländske varor, till ganska betydligt belopp,
för att sedermera på landsbygden utminutera. Derigenom skulle i landet sådant
gods utspridas för hundrade tusentals Riksdaler. Motionären, som icke
ansett Dal-allmogen böra beröfvas sin gamla rättighet att medelst kringvandrande
afyttra sine egna slojde-alster, utan deremot endast åsyftat att återföra
det förut varande förhållandet, eller att provincens invånare sjelfve tillverkade
de slöjd-artiklar, som de afyttrade, i stället för att, såsom nu vore händelsen,
den åldrige lika med den friske och arbetsföre mannen och till och med barnet
vore utprånglare åt judar, har alltså, för att göra ett slut på detta tillstånd,
som icke allenast undergräfde Dal-allmogens moralitet och välmåga, och gjorde
den till ett lättjefullt och oredligt folk, utan äfven betoge städernas köpmän
den förtjenst, de, såsom skattdragande, ganska väl behöfde, samt, för att vänja
ifrågavarande allmoge till flit och arbete, föreslagit: att på statens bekostnad
måtte införskaffas några få skicklige arbetare, för att undervisa Dal-allmogen
i tillverkningen af s. k. Nurnberger-kram af god beskaffenhets, hvilket motionären
ansett skola blifva af ej obetydlig vinst för Staten , enär de summor ,
som nu fö)1 dylikt kram ginge ur landet, då skulle stanna derinom.
Derjemte har inom Hederv. Bonde-Ståndet Riksdags-fullmägtigen Petter
Haraldsson från Elfsborgs Län, uti en till Stats-Utskottet remitterad motion ,
andragil: att folket inom de sju för gårdfarihandel privilegierade Härader uti
Bih. till R. St. Prat. 1844. 4 Sami. 2 Afd. 4 Hålt.
1
t
Statt- tamt Allm. Betv.- och Ekon.- Ultkoltent Utlåtande, N-.o 14.
Elfsborgs Län alltid varit kändt och utmärkt för sin naturliga fallenhet för
och skicklighet uti åtskillige handaslöjder, genom hvilka det, oaktadt jordmånens
ofruktbarhet, hittills kunnat bereda sin utkomst; att likväl bomullsväfningen
, som förr utgjort det hufvudsakligaste näringsmedlet, i sednare tider haft
att strida med det inflytande, en mängd utländska väfnader utöfvat på behofvet
och förbrukningen af dylike varor, hvarigenom minst i/ä:del af förut i verksamhet
varande väfstolar nu afstannat, samt, till följd häraf, flere tusende
menniskor inom berörde ort förlorat sitt nödtorftiga uppehälle, och elände samt
ökade brott uppkommit; att derföre nya vägar för näringsfliten borde öppnas
och sysselsättning jemte arbetsförtjenst beredas det nödställda folket, som egde
en naturlig fallenhet för handaslöjder och lätt kunde inöfvas uti tillverkning af
hvarjehanda arbeten i trä, näfver, bark, halm och papp, eller s. k. Niirnbergerkram;
och har, på grund häraf, Riksdags-fullmägtigen Haraldsson föreslagit,
att på Statens bekostnad några få skicklige arbetare måtte införskaffas, för
att undervisa den inom trakten kling Borås och Ulricehamn boende allmoge uti
tillverkningen af dylike handarbeten, genom hvilken åtgärd en icke obetydlig
vinst ansetts skola för Staten uppstå; äfvensom motionären hemställt, att de
medel, sorn i sådant afseende komme att anslås, kunde öfverlemnas till Elfsborgs
Läns Hushållnings-Sällskap, hvars Filial-Afdelning i Borås redan för
öfver ett år sedan skall hafva genom Konungens Befallningshafvande i Länet
hos Kongl. Maj:t i underdånighet begärt anslag för enahanda ändamål , utan
att hafva på sin begäran ännu erhållit svar.
Detta, äfvensom hvad i anledning af de väckta motioneine blifvit yttra dt
och anfördt, hafva Utskotten, som ansett sig böra gemensamt behandla förevarande
motioner, tagit i öfvervägande. Utskotten hafva dervid icke förbisett,
att folket inom flere orter i Sverige, synnerligast der jordmånens ofruktbarhet
eller climatets hårdhet nödga allmogen att söka annan utväg för sin bergning,
än den, brukningen af jorden erbjuder,, eger en serdeles fallenhet för handaslöjder,
genom hvilka det ock under svårare år varit i tillfälle att till en del
bereda sig bergning. Uppmuntrandet af dessa slöjder och af husfliten i allmänhet
anse Utskotten vara af högsta vigt, serdeles om derigenom kunde
motverkas införandet af utländskt kram, som, ehuru det likaväl häri Sverige
som utrikes borde kunna tillverkas, likväl till landet inkommer, till betydligt
värde; men Utskotten kunna dock icke obetingadt antaga, att en sådan uppmuntran
bör beredas på den väg, motionärerne föreslagit; sättet derför tordeKongl.
Maj:t bäst kunna och böra i Nåder bestämma.
Och få Utskotten, på grund häraf, vördsamt tillstyrka,
Slätt- tamt Allm. Besv.- och Ekon.-Utikottent Utlåtande, N:o 15. 3
att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla ,
att, med afseende å nyttan och behofvet deraf, att, serdeles i de
orter, der allmogen af jordbruket eller andra landtmanna-näringar icke
hemtar nödiga medel för sin bergning, samt folkets anlag och fallenhet
dertill föranleda, den inhemska konst- och husfliten uppmuntras
och befordras, Kongl. Majit täcktes vidtaga de åtgärder., Kongl. Majit
pröfvar lämplige för befrämjandet af sådana handaslöjder, som i förevarande
motioner omförmälas; äfvensom att de medel, sorn för detta
ändamål må kunna erfordras., måtte utgå af det anslag, StatsUtskottet,
i afgifvet utlåtande angående regleringen af oitgifterne under
Kiks-Statens örte Hufvud-titel, för befordrandet i allmänhet af
slöjderna, tillstyrkt.
Stockholm den 21 November 1844.
N:o 15.
Ank- till Exp. Utsk. d. 25 No v., kl. 5 e. in.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att Landsbo fdinge-sätet
i Götheborgs och Bohus Län måtte förläggas till Uddevalla,
och att af staden Götheborg med dess område måtte bildas ett
S tåthål lare skap.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet hafva ankommit följande
motioner i omförmälde ämne, nemligen:
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln, af Herr Bildt, K., som, med
åberopande af det sistlidne Riksdag framställda förslag om Landshöfdingesätets
i Götheborg förflyttande till Uddevalla, förnyat detta förslag, hvars verkställande
motionären ansett skola underlätta administrationen af Länet;
från Högv. Preste-Ståndet af Prosten Thudén, som föreslagit, att Bohus
Län, hvilket för närvarande egde en folkmängd af omkring 120,000 personer,
och innefattade 25 Pastorat, 4 Domsagor och lika många Fögderier,
måtte göras lill ett serskildt Län, med Uddevalla till residence-stad, samt af
Götheborg med dess område bildas ett serskildt Ståthållareskap, hvarunder de,
i Stats- samt Ålim. Besvoch Ekon.-U tskottens Utlåtande, N:o IS.
utom provincen Bohuslän belägne, Götheborgs Län tillhörande, härader kunde
förläggas;
från Vallöf!. Borgare-Ståndet af Herr Paul Bergs som väckt följande*
förslager:
l:o att Landshöfdinge-Embetet i Götheborgs och Bohus Län matte flyttas
till Uddevalla stad, såsom liggande närmast midt uti Bolms Län, hvarigenom
Landshöfdingen sättes i tillfälle att på närmare håll, hastigare, med mindre
resor och besvär, verka och utföra det gagneliga, sorn lian för Länet önskar
genomföra; och
2:o att för inköp af tomter i Uddevalla och till uppbyggande af Residence
och Länshäkte derstädes, nödige medel måtte anslås; samt
från Hederv. Bonde-Ståndet, af Olaus Ericsson från Götheborgs och
Bohus Län, som framställt alldeles enahanda motion, som berörde af Herr Berg
afgifne.
Till stöd för omförmälde yrkanden och förslag har, dels uti motionerne,
dels under den i anledning af desamma uppstådda discussion, blifvit åberopadte
att, då Götheborg vore beläget utom provincen Bolms Län, 20 mil från nordligaste
gränsen af Götheborgs och Bohus Län, betydliga kostnader och hinder
genom vägens längd orsakades de invånare i norra delen af Länet, hvilka i
ett eller annat ärende skulle communrcera sig med Landshöfdinge-Embetet *
Götheborg, och af hvilka en del hade ända till 17 och 18 mil att resa, hvaremot,
om Uddevalla b lefve Länets residencestad, nämnde olägenhet skulle upphöra;
att, under det nuvarande anmärkte förhållandet, svårigheter mötte för
Landshöfdingen, hvars tid vore betydligt upptagen af göromål inom Götheborgs
stad, att, med den ”benägenhet och drift, som erfordrades’’, sköta sitt vigtiga
kall i alla delar af Länet; och att betydlig kostnad för Staten uppstode deraf,
att fångar, då de transporterades från nordliga delen af Länet till Länshäktet,
skulle forslas till oell med 18 mil-, tilläfventyrs 3 ä 4 gånger i ett enda mål,
utom det att fånge ofta linge vidkännas ett svårt lidande, då han," under sträng
vinter, fortskaffades en dylik lang väg; och har dessutom hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln Landshöfdingen i Götheborgs och Bolms Län Grefve Carl
G. Löwenhielm, med tillstyrkande af Herr Bildts ofvanberörde förslag, anfort,
bland annat, att olägenheterne af den långa vägen emellan Götheborg och Länets
nordliga del icke allenast väckte ©belåtenhet hos dem af de der boende'
Stais- samt Allm. Besv.- och Ehon.-UtsJcottens Utlåtande, N:o 15. 5
invånare, sorn, bade något att bos Läns-sfyrelsen personligen andraga, utan äfven
orsakade, att allmogen, ”så litet&som möjligt, tillitade sin naturlige beskyddare
Landshöfdingen”; att det långa afståndet dessutom vore ofördelaktigt för
Staten, i anseende till den tidsspillan, och kostnad, som de tjenstemän linge
vidkännas, hvilka måste besöka Läns-residencet; och att Länet, som, oaktadt
det ifrågavarande missförhållandet, visserligen kunde styr asom dermed menades
blott handläggningen af Canzli- och Contors-göromål, dock ej kunde så
skötas och vårdas af Landshöfdingen, som hans pligt fordrade. För uppfyllande
deraf, hade Landshöfdingen af nöden en speciell kunskap om orterna
med deras skaplynnen, tillgångar och brister, om folket, dess lif, commerciela
behof och ärenden; och endast genom en sådan kännedom samt genom förtroendet
till hans råd, varsamhet, rättvisa och välvilja, blefve lian i tillfälle att
både styra och vårda Länet med den kraft och samvetsgrannhet, som vore
åsyftad. Det vore derföre af vigt, att Landshöfdingen gjorde täta besök inom
Länet, hvilka dessutom vore nödvändiga, så vidt han skulle kunna vederbörligen
conlrollera huru Fogdar och Länsmän fullgjorde hans ordres, samt huru
folket af dem vårdades och behandlades. Enär likväl man vanligen icke hunne
till en Landshöfdinge-plats förrän vid de år, då längre resor vore besvärliga,
och i vissa årstider jemväl för helsan vådlige, inställdes sådane resor ofta, och
Landshöfdingen förhindrades att i alla delar af Länet uppfylla sitt åliggande.
Utom dessa skäl funnes ännu det, att Landshöfdingens i Götheborgs och Colius
Län tid och förmåga toges helt och hållet i anspråk af Götheborgs stad,
emedan Landshöfdingen derstädes, utom andre en Landshöfdings embetsgöromål,
hade sig ålagd en sådan mängd uppdrag, ordförandeskap, curateler,
styrelser och speciela angelägenheter för sjelfva Götheborg, att man skulle
nödgas medgifva, att den man, som väl vårdade allt detta i en stad, hvars
industriella och commerciella sträfvan framåt gåfve mera anledning till ökade
än till minskade göromål, omöjligen kunde medhinna att så sköta och följa
Länets interessen, som sig borde.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, för ifrågavarande
ärendes handläggning, sammanträdt med Stats-Utskottet, hafva Utskotten gemensamt
behandlat frågan och dervid tagit i öfvervägande ofvanberörde förslag,
äfvensom hvad till stöd derför blifvit yttradt. Utskotten hafva härvid
visserligen icke kunnat förbise hvarken fördelen och nyttan af de framställde
förslagens sättande i verket, eller de olägenheter, som olVannämnde anmärkte
förhållande medförer; men då, redan vid 1834 års Riksdag, Rikets Ständer
fästat uppmärksamheten derå, att Rikets administrativa och camerala indelning
Stats- samt Altm. Bese-, och Ehon.-Vl&kolten* Utlåtande, N:o K.
»tvifvelaktigt i mångå orter, så val för det allmänna, som för den enskilde,
inedförde kostnader och olägenheter, ihvilka genom en mera jemn och ändamålsenlig
reglering kunde, om icke helt och hållet undanrödjas, åtminstone i
betydlig mon förminskas, samt, af sådan anledning, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, att en efter locala förhållanden, invånarnes beqvämlighet och
öfriga omständigheter lämpad ny administrativ och cameral indelning i de delar
af Riket, hvarest en sådan indelning, efter anställde undersökningar, kunde
linnas vara af behofvet påkallad, måtte, genom Kongl. Mapts Nådiga försorg,
tillvägabringas, samt då Kongl. Maj:t den 12 Juli 1834 i Nåder befallt, att
berörde fråga skulle, i sammanhang med ett af aflidne Canzli-Rådet Nicander
afgifvet förs[ag till förändring uti indelningen af Län, Härader, Domsagor m.
m. inom Riket till Nådig pröfning förekomma; anse Utskotten, i likhet med
hvad Utskotten vid sistförflutne Riksdag yttrat, att Landshöfdinge-residencets
flyttning från Götheborg ej bör ifrågakomma förr, än i sammanhang med frågan
om en allmän ny indelning af Länen, helst troligt är, att dessas områden
komma att, med en sådan indelning, undergå betydliga förändringar.
På dessa skäl tillstyrka Utskotten vördsamt,
att ofvannämnde förslag om landshöfdinge-residencets a Götheborg
förläggande till Uddevalla .icke mätte nu föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Då Utskotten afgifvit ett sådant tillstyrkande i denna fråga , torde de
derpå beroende öfrige förslag icke föranleda till något yttrande.
Stockholm den 21 November 1844.
N:o 16.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Not., kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för väghållare
inom Åkerbo Härad att hemta väglagning s-ämnen å Kungsöhrs
skog och utmark.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten hafva till gemensam
behandling fått emottaga ett till Hederv. Bonde-Ståndet af Riksdags-,
Stati- tamt Allm. Best - och Elwn.-Wtshottens Utlåtande, Nio 16.
7
fallmägtigen Carl Ersson från Westerås Län ingifvet memorial, deruti an föres,
hurusom den väghållningsskyldige allmogen i Åkerbo Härad, till undvikande af
dryga kostnader för grustägt å aflägsnare ställen, tid efter annan, sökt utverka
sig tillstånd att, för vägarnes underhållande, kostnadsfritt hemta grus och sand
å den så kallade Stallåsen vid Kungsöhrs kungsgård, hvartill rättighet ansetts
vara meddelad genom Kongl. Brefvet den 25 November 1802, som stadgade:
”att grus m. m. få å skog och mark tagas, der det tarfvas,” men att å dessa
ansökningar icke fästats vidare afseende, än att, sedan väghållarne fått anvisning
att hemta grus dels å Malmön, dels vid Björkmanstorp , belägne på
ett afstånd från vägen, den förra af omkring 1/2 mil och den sednare, hvartill
farbar väg saknades, af 1/4 mil, såsom följd hvaraf väghållarne nödgats af
arrendatorn å kungsgården betinga sig, emot serskild betalning, erforderliga väglagnings-ämnen,
de der hemtats ur Stallåsen eller samma ställe,, hvarifrån
sandtägt blifvit sökanderne förvägrad, tillstånd omsider år 1823 meddelats, att
de år, då under vintern ån vid Kungsöhr icke varit så tillfrusen, att väghållarne
utan fara kunnat färdas deröfver med väglagnings-ämnen, dessa förnödenheter,
efter förut skedd anmälan hos arrendatorn, samt enligt anvisning
och under uppsigt af honom finge afhemtas å norra sidan af ifrågavarande
sandås. Då likväl arrendatorn af kungsgården, sådant oaktadt, fortfarande
förvägrade allmogen i Åkerbo Härad att från Stallåsen hemta grus till vägfvllnad,
med mindre betalning derför erlades, och det, i motionärens tanke ,
icke vore välbetänkt, att Kronan skulle tillegna sig en rättighet, sorn vore
hvarje annan jordegare förvägrad, har motionären yrkat, att de, rörande förevarande
ämne, i Kongl. Blefven den 7 Maj 1802, den 18 December 1809
och den 23 Sept. 1823 meddelade stadganden måtte upphäfvas och Kungsöhrs
skog och utmark ej anses mera fredlyste, än hvarje annat hemmans egor,
samt Åkerbo Härad följaktligen få oanmärkt taga grus till sina vägar, der det
ijenligast funnes.
De af motionären åberopade Kongl. Rescript innehålla följande, nemligen
Kongl. Brefvet den 7 Maj 1802: att, i anledning af väckt fråga,„ huruvida
något annat tjenligt ställe till väg-grushemtning för allmogen uti Åkerbo
Härad funnes, än sandåsen vid Kungsöhrs stall, samt om beskaffenheten af
denna ås möjligen kunde tillåta dess upplåtande till grustagning utan vanprydnad
för kungsgården, eller äfventyr för de der befintliga ekar och annan
löfskog, Kongl. Maj:t ansåge betänkligt ”att lemna Nådigt tillstånd till grushemtning
hvarken å den vestra eller norra delen” af nämnde ås, helst allmogen
egde tillfälle att både på Malmön och vid Björkmanstorp hemta tjenligt
8 Stats- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Vtshottens Utlåtande, N:o 16.
grus till väglagning; Kongl. Brefvet den z5 November 1802, att, sedan Kongl.
Majit, rörande tillämpningen af 25 Cap. 12 §. Byggninga-Balken, i afseende
på väglagningsskyldig allmoges rättighet till sandtägt, redan under den 24
»September 1795 förklarat, ej allenast att sandtägt å skog och utmark, såsom
ett hushållsmål, borde ankomma på nödige föreskrifter af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
hvaremot åter sandhemtning uti åkergärden, ängar och hagar
icke kunde, såsom en följd af ofvan nämnde lagens rum, medgifvas, utan jordegarens
minne och samtycke, eiler laglig pröfning af domstolen uppå de vid
yppad fråga förekommande skäl, utan ock att Härads-Rätterne vid dylika tillfällen
borde, på sätt förut tillgått, med sådana mål taga befattning, väglottsegare
dock obetaget att, örn de derigenom ansåge sig lidande eller ville styrka
sin rätt till sandtägt, i sådant fall, uti den ordning lagen föreskrefve, deruti
söka rättelse, Kongl. Majit funne omförmälde, i 1795 års Bref gifne, stadgande
böra i slika frågor i allmänhet lända till efterrättelse, men såsom tillägg
deri förordnade, att alla sådane mål, som röra liemtning af väglagningsämnen,
boide, då stridighet derom uppkomme, handteras och fullföljas på enahanda sätt”
som med åverkans-mål efter Jag förfores; och skulle Kongl. Majits Befallningshafvande,
hvar i sin ort, utse någre sådane ställen, der ämnen till väglagning
kunde utan någons förfång beqvämligast afhemtas; Kongl. Brefvet
den 18 December 180g: att, uppå underdånig klagan deröfver, att grushemtning
till landsvägens underhållande blifvit förbjuden från den å Kungsöhrs ägor
utmed allmänna landsvägen liggande grusbacken Stallåsen, Kongl. Majit, i betraktande
af hvad, medelst ofvanberörde Nådiga Bref af dea 7 Maj 1802
förklaradt blifvit, funné en sådan klagan obefogad, samt att hvad förut i detta
ämne blifvit förordnad! borde tjena till efterrättelse; och .slutligen Kongl. Brefvet
af den 28 September 1828: att, sedan Biksdags-fullmägtigen för Åkerbo
Härad vid samma års Riksdag i underdånighet anhållit, att häradsboerne måtte
få hemta grus till väglagning från så kallade grusåsen å Kungsöhrs kungsgårds
egor norr om ån, Kongl. Majit godt funne i så måtto tillden underdåniga
ansökningen lemna bifall, att de år, då, under vintern, ån vid Kungsöhr
icke varit så tillfrusen, att de vägbyggnadsskyldige utan fara kunnat deröfver
med vägbyggnads-änmen färdas, dem då skulle blifva tillåtet att, efter förut
skedd anmälan, hos arrendatorn af kungsgården och af honom leornad anvisning,
under hans uppsigt hemta sitt behof af vägfyllnadsämnen å norra sidan
af ifrågavarande sandås, från den der tillförene öppnade sandgrufvan, på det
stalie minsta skada och vanprydnad deraf förorsakades.
Ut
-
Stats- samt Allm. Besv - och Ekon.-Utnkottens Utlåtande, iV:o 16. 9
Utskotten hafva vidare inhemtat, att, jemlikt Kongl. Maj:ts och Rikets
Kammar-Collegii den 4 Mars 1825 till Konungens samtlige Befallningshafvande
utfärdade Circulaire, Kongl. Maj:t, i anledning af Rikets år 1823 församlade
JStanders i underdånighet gjorda hemställan om åtskilliga tilläggningar uti ofvannämnde
Kongl. Bref af den 25 November 1802, förordnat, att, i den
händelse, då något lagligt och gällande hinder emot grus- och sandhemtning å
in egor och hagar pröfvades förekomma, så att den icke utan verklig skada
för joadegaren der kunde ske, samt dessa väglagningsämnen icke eller å skog
och utmark för väglotts-egare funnos att tillgå på det lämpliga afstånd eller
af den beskaffenhet, att de kunde begagnas, Härads-Rätten egde, på väglottsegarens
begäran, efter i vederbörandes närvaro föregången undersökning , bestämma,
hvarest och på hvad sätt, å inegor och hagar, sand och grus tjenligast
oell till minsta skada för jordegaren linge, emot utsatt skälig ersättning
åt honom af väglotts-egaren, afhemtas.
Detta allt hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och ehuru hvarken af
motionen eller något af de ofvanåberopade Kongl. Brefven, angående sandtägt
i den så kallade Stallåsen , kunnat tillförlitligen utredas , huruvida denna ås
är belägen å kungsgårdens utmark eller inegor; likväl och då, i förra fallet,
genom lag och allmänna författningar, nemligen 25 Cap, 12 §. ByggningaBalken
oell Kongl. Brefvet den 25 November 1802, kungjordt genom Kongl.
Kammar-Collegii Circulaire den 5 April 1803, stadgas, att till landsväg må
sand och ris tagas, der det närmast finnes, dock att sådant sker i den ordning
och på det sätt, att sandgropar ej på flere ställen öppnas, så länge den redan
öppnade lemnar nödig sand-tillgång och icke finnes för nära vägen inrättad,
att olyckor derigenom uppkomma; samt i sednare fallet, eller derest Stallåsen,
såsom sannolikt är, finnes på kungsgårdens inegor , de i Kongl. Brefven den
7 Maj 1802, den 19 December 1809 och den 23 September 1823 gifne, dels
ovilkorliga, dels vilkorligt förbud att å vestra eller norra delen af sandåsen
vid Kungsöhr hemta väglagningsämnen, hvilka i specielt fall meddelade förbud
synas grundade på den i Kongl. Brefvet den 25 November 1802 tillika lemnade
föreskrift, att, utan jordegarens hörande samt hans minne och samtycke,
grus och sand ej få tagas å inegor, hafva, i Utskottens tanka, till kraft och
verkan upphört genom Kammar-Collegii här ofvan åberopade, till allmän efterrättelse
utfärdade, Circulaire af den 4 Mars 1825, enligt hvilket väghållare, äfven
der gällande hinder pröfvas förekomma för hemtning af sand och grus
å andras inegor och hagar, en sådan förmon under vissa villkor förunnas;
Bih. till R. St. Fröt. 1844. 4 Sami, 2 Afd. 4 Hafi. 2
10 Äfafs- tamt Allm. Bett.» och Ehon-UtsJcotteni Utlåtande, N:o 17,
alltså och emedan meranämnde författningar, uti hvilka ingen skillnad göres
mellan krono- och annan jord, jemväl stadga, att alla stridigheter om väglag-,
nings-ämnens tagande tillhöra Domarens i orten pröfning, thy anse Utskotten
motionären och hans hufvudmän hafva sig öppet lemnadt att, i öfverensstämmelse
härmed, sin talan i förevarande ämne utföra, hvadan Utskotten vördsamt
tillstyrka,
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 November 1844.
N:o 17.
AnL till Exp.-Utsk. d. 25 Nor., kl. 5 e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om indeldta Soldatens befriande
från arbels-commenderingur för allmänna eller enskilda
bolag eller, i motsatt fall, om ersättning åt Soldaten eller llotehållaren
för de kostnader, som genom dylika commenderingar
dem tillskyndas.
Uti ett till Hederv. Bonde-Ståndet ingifvet, till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitteradt, memorial, liar Riksdags-fullmägtigen
från Stora Kopparbergs Län L. J. S. Gezelius, med hvilken Lars OlssoTij
Johan Eriksson och Anders Göransson frän samma Län sig förenat,
anfort, att, ehuru ändamålet med den stående krigsmagten ingalunda vore att
deraf dana arbetsmanskap, till nytta för enskilde eller allmänna bolag och verk,
sednare tiden likväl gifvit helgd åt de så kallade arbets-commenderingarne, till
hvilka krigsfolket droges från sitt hem, för att, ofta på långt aflägsna orter,
emot en dagspenning, vida understigande marche- och underhållskostnaderne,
gagna andras enskildta interessen. Ingen province hade måhända sä hardt
sorn Dalarne fått erfara tyngden och olägenheten af detta sätt att taga soldatens
tjenst i anspråk. Indelnings-verket inom denria landsort vore olikt de
Heste andre provirieers, der serskilde torp funnos åt soldaterne anslagne.
Här vore soldaterne till större delen tillika jordegare och, genom contract med
■ine rote-interessenter, berättigade att, vid hvarje uppbrott från orten, erhålla
åtskilige förmoner. Sålunda undfinge soldaten, vid utgång till arbets
-
Statt- samt Allm. Beta.- och Ekon-U (sköttens Utlåtande, N:o 17. 14
eommendering, en fullständig arbetsbeklädnad eller contant ersättning för densamma,
äfvensom, då bergningstid under commenderingen infälle , serskildt
arbetsbiträde för torpets häfdande. En eller annan soldat, som fruktat att,
genom sin frånvaro å arbets-commendering, alltför mycket eftersätta sitt jordbruk,
bade likväl funnit för sig mera förmonligt att lega karl i sitt ställe, och
då måst betala ända till 50 R:dr. Då erfarenheten således visade, att ej mindre
den, redan i andra hänseenden nog hardt betungade, jordbrukaren, än äfven
soldaten sjelf, i och för dessa commenderingar, orsakades betydliga utgifter,
samt landet icke saknade utväg att, i soldatens ställe, till dylika commenderingar
använda den mängd af försvarslöse personer eller mindre djupt fallne
brottslingar, som i de allmänna corrections-inrättningarne förvarades, genom
hvilkas begagnande ej allenast lindring i statens dryga fångvårds-kostnader
vore att påräkna, utan ock tillfälle lemnades dem sjellve att, genom arbete,
söka bereda sig återförening med samhället, hafva motionärerne föreslagit, det
soldaten, så vidt ej, till följd af enskilde aftal mellan honom och hans löngifvare,
annorlunda bestämdes, må helt och hållet befrias från arbets-commendering
för enskilde och allmänna bolag, verk och inrättningar, eller ock, om
soldaten ej blefve från detta besvär frikallad, han då måtte för sitt deltagande
i sådana arbeten erhålla en inkomst, som fullt motsvarade så väl underhålls-,
som öfriga med hans frånvaro från roten, efter de olika provincernas bruk,
förknippade kostnader, hvilka, om de af rote-interessenterne bestriddes, borde
dem godtgöras, äfvensom att, åtminstone för Dalarne, soldaten måtte, när han
bortcommenderades, blifva tillagd en lämplig ersättning för den förlust, som
honom tillskyndades deraf, alt han nödsakades åsidosätta sitt landtbruk.
Denna motion, äfvensom hvad vid föredragning deraf inom Hederv.
ISonde-Ståndet af åtskilliga ledamöter yttrats, hafva Utskotten tagit i öfvervägande.
Och hvad först beträffar motionärernes framställning, om den indeldte
soldatens befriande från arbets-commenderingar för enskilde eller allmänna
bolag eller corporationer, så få Utskotten tillkännagifva , det Utskotten hysa
den öfvertygelse, att, vid större eller allmännare arbetsföretag, såsom anläggning
eller förbättring af vatten- och landt-coinmunicationer, odlingar och byggnadsarbeten
m. m., med ett ord, vid sådane arbeten, hvilkas utförande erfordrar
en betydligare arbetsstyrka, och utan afseende derå, om dessa äro för
kronans eller enskilde bolags räkning, användandet af den indeldte soldaten
är så väl för honom sjelf, som. i andra rummet, för den ort, hvartill han hörer,
i allmänhet nyttigt och fördelaktigt. Det kan nemligen icke bestridas, att
manskapet under dylika arbeten förvärfvar sig insigt och färdighet i öerehauda
12 Stalt- tamt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskoltens Utlåtande, N;o IT.
slags handtverk samt derigenom bereder sig utväg att, efter återkomsten .till
hemorten, der ofta tillgång på dugliga handtverkare saknas , gagna sine rotT
hållare och andra ortens invånare samt förskaffa sig sjelfve arbetsförtjenst.
Härtill kommer den omständigheten, att, unner arbets-commenderingar, manskapet
står under en nära och oafbruten uppsigt af befälet, samt dymedelst
vänjes till arbete och ordning, hvarförutan det bör kunna få tillfälle att på
fristunder erhålla undervisning i åtskillige ämnen samt öfvas i vapen och militärtjenstgöring.
På grund häraf och då den folk-class, bestående af försvarslöse
eller i correctionsbusen förvarade personer, motionären ansett böra användas
till större arbetsföretag, och af hvilken redan en del, eller Kronoarbetsk
corpsens Soldatclass, dertill är afsedd, ehuru för ändamålet otillräcklig, icke
skulle kunna med förhoppning om arbetenas framgång ensamt begagnas , enär
någon sammanhållning af en sådan personal, samt tillsyn derå svårligen vöre
verkställbar, anse Utskotten
motionen i denna del icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda,
/ 1
Vidkommande åter motionärens alternativt gjorda framställning derom,
att soldaten eller rothållaren må erhålla ersättning för de förluster och kostnader,
som föranledas af soldatens frånvaro å arbets-commenderingar, så enär,
utom de i gällande författningar stadgade aflönings- och öfrige förmoner för
manskapet, Kongl, Majit, sedan Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag i underdånighet
anhållit om bestämmandet af någon skälig ersättning, att, vid tillfällen
af arbets-commenderingar utur Armén för enskilde bolags och corporationers
räkning, af dessa utgöras till vederbörande rotehållare, i och för det
ökade besvär, rotehållarne, genom sine soldaters bortovaro finge vidkännas,
medelst Nådig Kungörelse af den 29 Maj 1843, stadgat och förordnat, att, när
arbets-commenderingar begagnas af enskilde bolag eller corporationer, hvilka
till sina arbetens bedrifvande icke åtnjuta bidrag af allmänna medel, dem skall
åligga att åt de rotehållare, hvilkas soldater få vid arbetena användas, utgifva
en mot de hesvär och olägenheter, som genom soldaternes frånvaro från hemorten
rotehållarne tillskyndas, svarande ersättning, och att Kongl. Maj:t hvarje
gång, uppå underdånig anhållan af sådane enskilde bolag eller corporationer,
arbetscommendering ur Arméen af Kongl. Maj:t i Nåder beviljas, vill tillika,
efter sig företeende omständigheter, i Nåder bestämma det ersättningsbelopp,
som vid ifrågavarande tillfällen bör rotehållarne tillgodokomma; finna Utskotten,
med hänsigt dertill, att i de orter, der tilläfventyrs rotehållaren och soldaten
i legoaftalet öfverenskommit, att soldaten under sin frånvaro från rotetorpet sjelf
Statt- lamt Allm. Besv.- och Ehon.-Utiiottens Utlåtande, N:o 17.
iS
mäste bekosta detsammas liäfdande, den i högstberörde Kongl. Kungörelse utlofvade
ersättning kommer soldaten till godo, de fördelar åt rotehållaren och
soldaten, som motionären med sin ifrågavarande framställning åsyftat, redan
hufvudsakligen vara beredde; hvadan Utskotten tillstyrka,
att motionen äfven i denna del icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
o
Stockholm den 21 November 1844.
Reservationer.
Af Riksdags-fullmägtigen Måns Måmson från Calmare Län, sorn
anförde:
”Emot det beslut, de sammansatta Utskotten fattat i denna fråga, reser*-  verar jag mig.
Utskottens majoritet hyser den tanken, att stor fördel kommer att beredas
både rotehållare och den indeldte soldaten eller annan krigsman , då den
sednare commenderas till canal- eller fästningsarbete.
Fördelen har varit den, att rotehållarne under manskapets frånvaro fått
bärga och vårda torpet, haft dess hustru och barn att underhålla, till dubbel
tunga för den af skatter nedtryckte fattige rotehållaren. Manskapet hemkommer
halfnaket, utslitet, med förderl vade lemmar, och icke sällan har det förfallit
till ett lastbart lefverne. Jag vill förmoda , att kneckte-contractet efter
detta hålles i helgd. Man håller indeldt manskap till landets försvar och för
att sjelf slippa hålla vapen och utgå i krigstjenst, men icke för att hålla
drängar åt bolag eller att bygga fästningar. Vi betala än i dag Ryggnadshjelp
jemte tjogtals andra artiklar, som är afsedt att bygga och underhålla
fästuingar samt andra allmänna byggnader.”
Af Sven Heurlin och Anders Johan Sandstedt.
i*
Stall- lamt Allm. Be»».- och Ekon.-Utikottens Utlåtande, Nio t8.
N:o 18.
Ank. till Exp. Utsk. d. 25 Kor., kl. 5 e. n.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för invånare
i Åse Härad af Skaraborgs Län att erhålla utsyning å Kronoparkerne
Hunne- och Halleberg.
Uti ett af llederv. Bonde-Ståndet till Utskotten remitteradt memorial,
har Riksdags-fuIImägtigen F. von Zweigbergk förmält, att, genom Kongl.
Resolutionen den 12 Februari 1735, Åse Härads allmoge , såsom saknande
all tillgång på skog, blifvit tillagd utsyningsrätt på kronoparken^ Hunne- och
Halleberg; men att en sådan rätt blifvit samma allmoge sedermera betagen
derföre att den skall försummat att bevaka sin rätt vid den med samma kronoparker
verkställde reglering; i anseende hvartill och då det icke vore Staten värdigt
att beröfva hemmansegarne inom nämnde Härad en förmon, som skulle vara
beräknad så väl vid hemmanens skattläggning, som vid rust- och roteringsskyldighetens
åtagande, motionären påyrkat, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att den Åse Härad från uråldriga tider
tillkommande rätt till utsyning å omförmälde kronoparker måtte dem återställas.
Enahanda förslag, som här blifvit omnämndt, framställdes jemväl vid
sista Riksdag. Stats-Utskottet, som då behandlade frågan, upplyste, bland
annat, att, efter det besigtning och undersökning, för beredande af en förändrad
reglering utaf förenämnde kronoparker, blifvit af vederbörande verkställde,
samt de dervid anmälda anspråk å skogshygge och mulbete granska-»
de, Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref af den 28 Maj 1830, förordnat, att
parkerne borde för Dess och Kronans räkning bibehållas, i hvilket afseende
åtskillige beslut och föreskrifter, rörande framtida hushållningen med desamma,
blifvit i Nåder meddelade; hvarjemte, beträffande de vid omförmälde undersökning
framställde anspråk å skogsfång för hemmanen inom Åse Härad, Kongl.
Majit i Nåder förklarat, att, enligt hvad Kongl. Resolutionen den 12 Februari
1735 tydligen utmärkte, den Åse häradsboer derigenom från ifrågavarande
kronoparker medgilna hjelp till byggnad och vidmagthållande af deras hus ,
icke varit dem gifven såsom någon laglig rättighet eller vore af annan egenskap,
än andre derå tid efter annan medgifne utsyningar; i följd hvaraf och
då, efter hvad upplyst blifvit, nämnde hemman icke hade oundgängligt behof
Statt- lamt Allm. Bete - och Ekon.-U (sköttens Utlåtande, N:o 18. 15
af skogsfång ifrån parkerne, något understöd derifrån icke vidare kunde dem
tilldelas.
På grund deraf, och då således den väckta frågan om Åse Härads
rättighet till utsyning å kronoparkerne Hunne- och Halleberg redan blifvit af
Kongl. Maj:t pröfvad och afgjord, ansåge sig Stats-Utskottet, som saknade
anledning att för framtiden föreslå någon förändring uti hvad Kongl. Majit
angående hushållningssättet med nämnde kronoparker i Nåder förordnat, bui»
afstyrka all åtgärd i följd af det väckta förslaget.
Utskotten, som tagit i öfvervägande Riksdags-fullmägtigen von Zweigbergks
ofvanberörde motion, men dervid icke funnit anledning att frångå Statsutskottets
vid sista Riksdag i frågan yttrade, och af Rikets då församlade
Ständer gillade åsigt, få alltså vördsamt tillstyrka,
att motionen måtte förfalla.
Stockholm den 21 November 1844.
STOCKHOLM.
Tryckt hos W. F. DALMAN, 1844.
Stats- och Bevillnings-Utskottens Betänkande , N:o 1g,
1
N:o 19.
Ank. till Exp.-Utsk. d. n Dec. kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om nedsättning uti
postner to-af giften.
Hos Vällofl. Borgare-Ståndet har i motion, som till Stats-Utskottet
blifvit öfverlemnad, Herr C- W. Palanderenär en billig posttaxa bidrager
till utvecklingen af industriella företag och handelsrelationer, föreslagit,
att postporLo-afgiften lör utrikes- och inrikes-correspondancen måtte nedsättas
till trefjerdedelar af dess närvarande belopp.
Denna motion, som ansetts tillhöra jemväl Bevillnings-Utskottets behandling,
hafva Stats- och Bevillnings-Utskotten gemensamt i öfvervägande
tagit; och då den af motionären föreslagna betydliga nedsättning uti
porto-afgiften väl möjligen i en aflägsen framtid, efter hvad erfarenheten
från andra länder visat, skulle komma att lemna ersättning genom ökad
brefvexling, men af redan från Stats-Utskottet afgifvet Betänkande om
Post-Verkets förslagsvis beräknade utgifter inhemtas, att ingen förminskning
kan för närvarande xnedgifvas i inkomsterne, så framt en fullkomligare
utveckling af Postinrättningen skall kunna tillvägabringas, och Statsverket
derjemte hafva att påräkna den nu, ifrån 150,000 R:dr, hvartill
den vid förra Statsregleringen upptogs, till 125,000 R:dr nedsatta årliga
behållningen, till fyllande af andra oundgängliga behof; anse sig Utskotten
böra tillstyrka,
att motionen må förfalla.
Stockholm den 25 November 1844.
Rih, till R. St. Prot, 1844* 4 Sami, 2 A/d. S Haft.
i
2
Stais- och Bevillnings-Utf kottens Utlåtande, IV:o 20.
N:o 20.
Ank. till Exp. Utsk. d. 11 Dec., kl. 6 e. ra.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse om
restitution af bevillning, erlagd inom Neder-Calix socken
af Norrbottens Län.
Sedan Kongl. Majit, uti Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den 19
sistlidne Augusti (N:o 34), angående de vid öfverlemnande af 1841 års
Bevillnings-Stadga äskade uppgifter, till grund för framdeles företagande
granskning af minimi-tariffen å hemmansvärden m. m., i Nåder fästat
Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att åtskiilige af allmogen inom Neder-Calix
socken i Norrbottens Län, med tillämpning af 148 §. uti Bevillnings-Stadga
n, blifvit ålagde att erlägga full bevillning, enligt lista Artikeln,
då de ega jord, idka näring eller annat yrke, eller befunno sig uti
bättre vilkor och ansågos mägta en dylik afgift utgöra, men anledning
vore till den förmodan, att, vid redactionen af Bevillnings-Stadgans 148 §,
något misstag om verkliga innehållet af Rikets Ständers, rörande ifrågavarande
lindring i beskattningen, fattade beslut, möjligen egt rum, har
Kongl. Majit till Rikets Ständer i Nåder öfverlemnat att, genom en i närvarande
fall på dem allena ankommande förklaring, bereda utväg för de
skattskyldige att återfå, hvad tilläfventyrs blifvit dem för mycket till betalande
ådömdt och affordradt.
För behandling af detta ärende, hvilket af samtlige Riks-Stånden blifvit
till Bevillnings-Utskottet remitteradt, har Stats-Utskottets biträde funnits
erforderligt, och hafva Utskotten, vid betraktande af de skäl, som föranledt
Rikets sist församlade Ständer, till följd af dåvarande Bevillningsutskotts
förslag uti serskildta Betänkanden, N:ris 12 och 27, att besluta,
det allmogen i Westerbottens, Norrbottens och Jemtlands Län skulle åtnjuta
enahanda lindring uti bevillningen efter l:sta Artikeln, som uti 1835
års Bevillnings-Stadga varit medgifven, funnit Rikets Ständers mening tydligen
hafva varit, att denna lindring, som blifvit dessa orters invånare
medgifven till någon lättnad i deras, till följd af inträffade missväxter,
iråkade betryck, borde komma dem till godo, utan afseende på, om de
egde jord och idkade näring, eller ej, ehuru en mindre tydlig redaction
af 148 §. uti nu gällande Bevillnings-Stadga gifvit anledning till den tyd
-
Stats- och BevillningS-Utskottens Betänkandej N:o 21.
3
ning af densamma, alt orden: ”hvilka icke ega jord, idka näring eller
hafva annat yrke” hvilka ord blott hafva afseende uppå "Fiskare i Bohus
Län” äfven blifvit hänförde till 'allmogen i Westerbottens, Norrbottens
och Jemtlands Län, äfvensom fjälltrakterne i Westcr-Norrlands Län,"
hvarigenom det öfverklagade förhållandet uppkommit, att den delen af
allmogen inom Neder-Calix socken, som egde jord, blifvit ålagd att utgöra
full bevillning efter Irsta Artikeln; och anse sig Utskotten, till följd
häraf, höra tillstyrka,
att den skattskyldiga allmogen i Neder-Calix socken må, i restitutionsväg,
återbekomma hvad, som blifvit densamma, genom
ofvannämnde otydlighet i Bevillnings-Stadgan, för mycket till
betalande ådömdt och affordradt.
Stockholm den 25 November 1844.
N:o 21.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Dec., kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, att de medel, som
erfordras för Curhus-anstalterne, må af Stats* Verket utgå.
Från Högv. Preste-Ståndet hafva, genom remiss, Stats- och Bevillnings-Ulskotten
fått emottaga en af Herr Contracts-Prosten Sandberg
väckt motion, deruti föreslås, att Statsverket medelst directa anslag måtte
bestrida de nödiga kostnaderne för Curhusens underhåll och der anställde
tjenstemäns aflöning; och att således den personliga afgiften för detta ändamål
med nästa år må upphöra, äfvensom att, då någon behöfver begagna
dessa inrättningar, kostnaden derför skulle af patienten sjelf betalas,
om tillgång finnes, eller i annat fall af vederbörande commun godtgöras.
Utskotten hafva tagit denna motion uti öfvervägande, och då, enligt
Kongl. Kungörelsen af den 7 Juli 1841, dels Curhus-afgiften kan nedsättas
till 1 sk. för hvarje mantalsskrifven person, dels uppkommande öfverskott
få användas för Lazarettens allmänna utgifter, och bestämmandet af
denna afgift med mera skäl synes böra öfverlemnas åt Länens enskildta,
4
Stats- och Bevillnings-Utskottens Utlåtande , N:o 22.
efter behofvet inom olika orter lämpade, reglering, än utgöra föremål för
allmän beskattning och stats-utgift, anse Utskotten, att nu gällande grunder
för Curhus-kostnadernes bestridande äro de mest ändamålsenliga, till
följd hvaraf Utskotten få tillstyrka,
att Herr Contracts-Prosten Sandbergs motion ma förfalla.
Stockholm den a5 November 1844-
N:o 22.
Ank. (ill Exp.-Utsk. d. r3 Dec- Jtl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om inrättande af en Statistisk
Central-Bureau
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln har en derstädes af Grefve
Frölich, David, väckt motion blifvit till Utskotten öfverlemnad, deruti
anföres: att det visserligen inom hvart och ett af Rikets Styrelse-verk funnes
någon viss embetsman och stundom en ”hel bureau,” som vore sysselsatt
med statistik öfver de Verket tillhörande ämnen; att dessa Verk jemväl
afgåfvo underdåniga berättelser till Kongl. Majit, uppgjorda efter någon
plan, som antingen blifvit föreskrifven, eller ock vore lemnad till Verkets
eget val, samt att sålunda en massa af volumineusa statistiska documenler
funnes, serdeles om man dit räknade Landshöfdingarnes Fem års Berättelser;
men att likväl en hvar, som kände behofvet af att få de lösa detaljerna
efter system för hvarje år ordnade, elier ock ville under en högre stats-ekonomisk
synpunkt försöka att uppfatta i dess helhet landets inre verkliga tillstånd,
snart skulle finna, huru svårt, om icke omöjligt, det vore, att utur
de statistiska uppgifter och berättelser, som nu af de serskilda Verken meddelades,
erhålla nöjaktiga upplysningar. Dels vore vissa beräkningssätt, sorn
borde vara lika i enahanda ämnen hos serskildta Embetsverk, sins emellan
olika, och kunde således ej med hvarandra sammanföras, dels skulle
nämnde uppgifter och berättelser till formen förblifva stationära, ehuru
de behöfde att under bestämd enhet i ledningen och med afseende å tid
efter annan växlande förhållanden ändras, så väl till uppställningssätt sorn
Stats- och Bevillnings-Utshottens Utlåtande N:o 22,
5
innehåll, och dels saknades alldeles den väsendtliga åtgärd, att det vigtigaste
i dessa uppgifter och berättelser sammandroges och meddelades allmänheten
i någorlunda systematisk uppställning, så att derutaf hvar och
en kunde med lätthet hemta säker upplysning, rörande fäderneslandet och
dess ekonomiska tillstånd.
I anseende härtill har motionären föreslagit inrättandet af en Statistisk
Central-Bureau, som ansetts höra organiseras, i likhet med den af
Belgiska regeringen år] 1841 tillsatte Statistiska Gentral-Commission; uppgifvande
motionären, med hänsigt härtill, att alla ledamöterne af denna
Commission, utom serskildt utnämnde Ordförande och Secreterare, bestode
af sådarie de administrativa Verkens ordinarie tjenstemän, hvilka förut
varit sysselsatte med statistiskt arbete, hvar och en inom det Verk, han
till hörde.
Berörde motion hafva Utskotten tagit i öfvervägande, och få nu upplysa,
att Rikets Ständers serskilda Utskott, enligt sitt, vid i8a3 års Riksdag,
i frågan om reglering af Rikets Styrelseverk, afgifna Betänkande, ansett
ett Statistiskt Conior böra finnas och derföre tillstyrkt inrättandet af
ett sådant, hvilket borde ”erhålla utsträckt omfattning lill alla föremål för
landets statistik.” Till detta Contor skulle tabellerne öfver Rikets folk
mängd,
jemte Landshöfdingarnes Fern års Berättelser, ingå; och der skulle
innehållet af dessa handlingar ordnas och sammandragas; hvarjemte Contoret
borde ega rättighet att, från hvilket embetsverk som helst, begära
och erhålla statistiska upplysningar, hvilka sedan borde till ett sammanhängande
helt för hela Riket utarbetas och städse i ordning hållas, på
det att fullständig kännedom i alla dithörande delar kunde vinnas.
I anledning af det i förevarande ämne nu ånyo framställda förslag,
få Utskotten vördsamt anföra," att, ehuru det vore nyttigt och fördelaktigt
att få alla upplysningar och uppgifter, som kunna inhemtas, rörande landets
statistiska förhållanden, på ett ställe samlade, efter en fastställd plan
sammanförde och ordnade samt slutligen i lämplig form för allmänheten
tillgänglige, helst någon allmän öfversigt af dessa förhållanden icke lärer
kunna vinnas af de i serskilda Regerings-departement spridda berättelser,
arbetsförteckningar och rapporter från domstolar och förvaltningsverk ;
Utskotten likväl emot inrättandet af en serskild bureau, som skulle hafva
ett sådant arbete till föremål, funnit öfvervägande skäl förekomma. Då
nemligen Kongl. Majit, i Sitt Nådiga Tal till 'Rikets Ständer, vid Riksda
-
6
Stats- och BevilInings-Utskotlens Utlåtande j N\o 22.
gens öppnande, förklarat Sig inse vigten och behofvet af den inre förvaltningens
förenkling och vilja åt denna angelägenhet egna Sina oafbrutna
omsorger, samt fråga sålanda är å bane att på ett enklare och mera ändamålsenligt
sätt reorganisera styrelseverken, så synes det för närvarande
icke vara lämpligt att öka antalet af dessa Verk med ett nytt, utan tiden
dertill först vara inne, sedan en sådan reorganisation försiggått och om
någon lucka eller brist deruti visat sig. I betraktande häraf och då dertill
kommer, att den föreslagna central-bureauens inrättande sannolikt skulle,
i anseende till derstädes behöflige tjenstemäns aflönande samt effecters
anskaffande och underhåll, medföra åtskilliga hittills opåräknade kostnader
för Stats-verket, utöfver de, som för anstalter af enahanda syftemål, såsom
Commissionen öfver Tabell-verket och Commerce-Collegii statistiska Contor,
redan utgå, få Utskotten tillstyrka,
att Herr Grefve Frölichs ifrågavarande motion icke må till
någon åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 12 December i844-
Reservation
af Herr Friherre Tersmeden, IF.: ”Då det icke torde kunna bestridas, att
de statistiska uppgifter, som, enligt gällande föreskrifter, nu böra till
Kongl. Maj:t ingifvas och hvilka till största delen finnas i de från domstolar
och förvaltningsverk på vissa tider inkommande arbetsförteckningar,
berättelser och rapporter, både i anseende till sin uppställning, hvarvid,
äfven der ämnena äro af lika beskaffenhet, någon gemensam plan ej
följes, och, såsom ingående till serskildta Regerings-departement, utan att
sedermera, med undantag af dem, som röra den egentliga lagskipningen ,
till något helt sammanfattas, icke kunna lemna om tillståndet och förhållandena
i Riket fullt tillförlitlig upplysning eller ens någon allmän öfversigt,
och dessutom äro för allmänheten otillgänglige, eller åtminstone
svåre att, utan besvär' och omgång, ernå, synes en anstalt af den beskaffenhet,
motionären föreslagit, och som hade till föremål att, i bestämd
ordning och efter fastställd plan, uppfatta och sammanföra nogranna och
fullständiga uppgifter, rörande alla, landets statistik tillhörande, ämnen,
vara af synnerlig vigt och kunna medföra flera fördelar. Till sådana torde
Stati- och Bevillnings-Utskoltens Utlåtande , N:o 22.
7
böra räknas icke blott, att Kongl. Maj:t af de upplysningar, som i förevarande
hänseende Honom tillhandahölles, finge, tilläfventyrs lättare än förr,
tillfälle inse behofvet af och hemta ledning för åtgärder och författningar
till upphjelpande af den allmänna hushållningen, samt till andra förbättringar
inom serskilda grenar af förvaltningen, utan ock, under förutsättning,
att frukterna af den föreslagna Gentral-anstaltens arbeten blefve för
en hvar, utan svårighet eller betydlig kostnad, tillgänglige, att en närmare
kunskap om fosterlandet utbreddes bland alla folkklasser och derigenom
ett allmännare intresse för dess bestånd och förkofran utvecklades,
äfvensom att, genom tillfället till jemförelse mellan de serskilda orternas
industriella och sociala förhållanden, hågen att tillegna sig, hvad nyttigt
i sådan väg finnes på en ort och saknades på en annan, mer och mer
skulle väckas.
I betraktande af dessa och andra skäl, delar jag motionärens åsigt
om behofvet af en Statistisk Central-Bureau, men anser likväl icke Rikets
Ständer böra föreslå planen eller formen för densamma, utan tror sådant
böra ankomma på Kongl. Maj:t, som, derest inrättandet af en sådan bureau
skulle i Nåder beslutas, bäst är i tillfälle att bestämma organisationen
deraf, i förhållande till den omfattning och verkningskrets, Han vill
deråt gifva; och är min tanke således den, att Utskotten bordt tillstyrka
Rikets Ständer att hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majrt täcktes i Nåder låta uppgöra och till Rikets nästsammanträdande
Ständer öfverlemna förslag till en Statistisk Bureau, som borde hafva till
ändamål att samla och efter en bestämd plan sammanföra alla sådane
Sveriges Statistik rörande uppgifter och upplysningar, som för närvarande
antingen alldeles icke eller ofullständigt och i spridda berättelser och
meddelanden komma till allmänhetens kunskap.”
Uti denna reservation instämde Herr Munck, B■, och Herr Bergsten.
8
Stats- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, IV;o 2.3.
N:o 23.
Ank. till Exp.-Utsk. den i3 Dec. , kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om befrielse för invånarne
i tUaddo församling af Stockholms Län fran skg Idig heten att
uppföra och underhålla åtskilliga byggnader vid Grisslehamns
Post-Contor.
Uti ett till Hederv. Bondeståndet ingifvet, och till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitteradt Memorial, har Riksdagsfullmäktigen
Matts Pehrsson från Stockholms Län anfört: att, ehuru
vid sistlidne Riksdag Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse den 17
April 1841, jemte hemställan om förhöjning i legan för skjuts öfver Alands
haf vintertiden, anhållit, att laga undersökning måtte ske, huruvida icke
Wäddö sockens invånare, såsom ersättning för de dem ålagda postföringsskyldigheter
nr. ra., fordom varit förunnade rättigheter, al hvilka
de i sednare tider gått i mistning, samt om ej, med afseende härå, anledning
kunde förefinnas till deras befriande från underhållandet af uthusen
jemte biobyggnaden vid Grisslehamn, en sådan undersökning likväl
icke, motionären veterligen, blifvit företagen; att Kongl. Majit väl, jemlikt
Nådigt Bref till Öfver-Post-Direclörs-Embetet af den 25 Juli 1843, bifallit
den begärda förhöjningen i skjutslegan samt förordnat, att brohufvudet i
hamnen vid Grisslehamn, likasom sjelfva hamnbyggnaden, borde på Postverkets
bekostnad underhållas, men deremot förklarat någon eftergift af
den byggnads- och underhållsskyldighet, som, enligt lag och författningar,
Wäddö sockens inbyggare åligger, icke kunna beviljas. — I anledning
häraf och då allmogen vore fullt förvissad derom, att den lagligen icke
vore skyldig bygga och underhålla husen vid den så kallade Gästgifvaregården,
som egenteligen nu kunde anses såsom Post-station, och hvilka hus
endast begagnades af Postförvaltningen; då en sådan skyldighet vore betungande,
såsom förenad med betydliga kostnader; då, för den händelse,
Grisslehamns Post-station kunde betraktas såsom blott Gästgifvaregård, icke
blott socknen, utan hela Häradet, borde dela underhållsskyldigheten; och
Stats- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 23.
9
då anlagas kunde, alt Postverket af ålder varit ålagdt äfven underhållsskyldigheten,
helst den enda byggnad, socknen uppfört, varit en stuga för
Eckerö postförare, hvilken sluga, sedan poslföringen numera verkställdes
med Kronans bålar och manskap, blifvit borttagen, — har motionären yrkat,
del Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
Wäddö församling kunde befrias från ifrågavarande skyldighet, eller, derest
sådant icke medgåfves, behörig undersökning anställas, huruvida Wäddö
församling lagligen vore skyldig att undeihålla husen vid Grisslehamn
Poststation.
Denna motion hafva Ulskotten tagit i öfvervägande, och få, vid afgifvande
af sitt utlåtande deröfver, först anmäla, alt, sedan Kongl. Majit
öfver Rikets Ständers ofvanomförmälde skrifvelse infordrat Öfver-Posldirektörs-Embetets
underdåniga utlåtande, bemälde Embete, i underdånig
skrifvelse af den 23 Juni 1843, dels anfört: alt, från äldre lider, vissa
hemman i Wäddö socken, indeldta i rotar, varit älagde att fortskaffa poster
och resande från Grisslehamn öfver Ålands haf till Eckerön, emot en
bestämd ersättning för hvarje resa, hvilken ersättning lid efter annan blifvit
föi höjd; att dessa hemman dessutom åtnjutit frihet från fördubblingsbåtsmäns
uppsättande, saint det år, hvarunder deras ordinarie båtsmän
varit utcominenderade, en serskild ersättning, beräknad till ,':dei af vedergällningen
för postföiingen; alt, genom Kongl. Brefvet den 5 April 1821,
hemmanen blifvit, från och med October månad samma år och tills vidare,
befriade från posters och resandes öfverförande med båtar, hvilka
transporter alltsedan blifvit med Kronans manskap och bålar verkställda,
dock under vilkor, att hemmanen, vid inträffande isföre, skulle besörja
skjutsningen öfver hafvet, äfvensom framgent ansvara för underhållandet
af de bro- och andra byggnader vid Grisslehamn, som dem dittills ålegat;
och att hemmanen, under de sednast förflutna tolf åren, endast tvänne
vintrar varit besvärade med skjutsning öfver hafvet; dels ock, i afseende
på byggnaderne vid Grisslehamns Postförvaltareboslälle, sorn från äldre tider
(tillika varit och ännu vore gästgifvaregård, upplyst, att, sedan Postoch
Värdshuset vid Gamla Grisslehamn år 1719 blifvit af Ryssarne uppbrändl,
etl nytt sådant hus, på Kronans bekostnad, år 1722 derstädes
blifvit uppfördi; alt när detta sedermera, vid slutet af år 1754, genom
vådeld förstörts, etl nytt post- och värdshus, jemte tvänne flygelbj^ggnader
af slen och nödiga uthus af träd blifvit, för Postverkets medel, uppbyggde
Bih. lill R. St. Fröt. 1844. 4 Sami. 2 Afd. S Haft, 2
10
Stats- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N\o 23.
vid Nya Grisslehamn, beläget på Byholma hemmans egor, dervid allmogen
i Wäddö socken likväl med ett visst antal dagsverken biträd t; att vid
samma tillfälle nämnde allmoge vid nya Grisslehamn uppbygt en serskild
stuga, för att deri inhysa Eckerö postförare, när de med posten öfverkomroe;
att allmogen, som, jemlikt Kongl. Brefvet af den 19 November
1755, på förekomne skäl, för den gången befriats från uppförandet af
ulhusbyggnaderne vid nya Grisslehamn, likväl, enligt så väl delta sorn
Kongl. Brefvet af den 17 September 1757, skulle framgent desamma underhålla,
hvadan ock Kronan eller Postverket, som sedermera städse vidmaglhållit
hufvud- och flygelbyggnaderne derstädes, icke elter nämnde tid
fått vidkännas några kostnader för ulhusbyggnaderne; att, sedan postföringen
från Grisslehamn • till Eckerön blifvit med Kronans båtar och manskap
bestridd och hyra för rum åt manskapet, under uppehållet på Åländska
sidan, erlagd, samt ett lika förhållande egt rum, när Eckerö postförare
till Grisslehamn öfverkommit, den stuga, som derstädes för de sednares
inhysande varit uppförd, blifvit borttagen; samt att brolmfvudet i Grisslehamns
hamn allt hittills underhållits afWäddö allmoge, hvaremot hamnbyggnaden
derstädes i sednare tider blifvit af Postverket bekostad. Och
sorn , enligt stadgandet i 28 Gap. 2 §. Byggningabalken, jemnfördt med
föreskriflerne i 1 och 2 §§. i 1734 års Gäslgifvare-Ordning, häradet skulle
i vissa fall å Gästgifvaregård bygga gästeslufva med sina kamrar, stall och
vagnslider med allt innanrede; men Kronan likväl bekostat uppförandet af
hufvud- och Hvgelbyggnaderne å Grisslehamns gästgifvaregård, ansåge ÖfverPostdirecleurs-Embetet,
för sin del, åliggandet för vederbörande allmoge att
bygga och underhålla uthusen derstädes otvifvelakligt hafva sin grund i
nyssberörde lagstadganden, likasom och enär öfverförandet med båt af posten
och resande Lill Eckerön icke nu mera besörjdes af de fordna postrotarne,
desse naturligtvis icke kunnat undfå den förut beslämda legan och
icke heller den deri beviljade tillökning för det år, då ortens båtsmän varit
utcommenderade; hvaremot någon annan förmon eller rättighet för de
skyldigheter, sorn Wäddö allmoge, på sätt ofvan anförts, fortfarande fått
vidkännas, icke, så vidt Öfver-Postdirecleurs-Embelet hade sig bekant, i sednare
tider för nämnde allmoge galt förlorad.
Derefter har, enligt Nådigt Bref lili Öfver-Postdirecleurs-Embetet af
den 25 Juli förlidet år, Kongl. Maj:t, med bifall till Rikets Ständers olvanberörde
underdåniga anhållan, i afseende på skjutslega!! för så väl resandes,
sam posternas förskaffande vintertiden emellan Grisslehamn och
Stats- och Ekoh,-Utskottens Utlåtande, N\o 2/f,,
11
Eckerön, pröfvat skäligt förböja denna lega från 2 R:dr 32 sk. lill Fem Riksdaler
Banco för hvarje häst; äfvensom Kongl. Majrt, i följd af Öfver-PostDirecteurs-Embetets
underdåniga hemställan, tillåtit att, så länge postföringen
med båt emellan nämnde stationer bestriddes med Kronans manskap
och båtar, och postrotarne alltså från denna postföring njöte befrielse, brohufvudet
i hamnen vid Grisslehamn skulle likasom sjelfva hamnbyggnaden
på Postverkets bekostnad, underhållas; hvaremot Kongl. Maj:t i öfrigt funnit
någon serskild eftergift af den byggnads- eller underhållsskyldighet,
som, enligt lag och författningar, Wäddö sockens invånare ålåge, ej kunna
i Nåder beviljas.
Enär Utskotten af hvad Öfver-Postdirecteurs-Embetet i förevarande ämne
upplyst funnit utredt och styrkt, dels att allmogen i Wäddö socken af
ålder haft det åliggande alt hygga och underhålla uthusen vid Grisslehamn»
Postförvaltareboställe och Gästgifvaregård, och dels att, för detta åliggande,
jemte den inom socknen på vissa rotar indelte skyldigheten att besörja
fortskaffningen af poster och resande från Grisslehamn till Eckerön, åtskilige
förmoner varit allmogen tilldelade, de der efter hand snarare ökats än
minskats; alltså och då Kongl. Majrt genom ofvanberörde Nådiga bref af
den 25 Juli 1843, redan afgjort den fråga, hvilken hufvudsakligen föranledt
Matts Pehrssons förevarande motion, finna Utskotten sig böra tillstyrka,
att samma motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 12 December 1844.
N:o 24.
Ank. till Exp. Utsk. d. i3 Dec,, kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion om Insocknefrälse-hemmans
i Bohus Län befriande frän rotering.
Hederv. Bonde-Ståndet har till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens gemensamma handläggning remitterat ett af Riksdagsfullmägtigen
från Götheborgs och Bohus Län Johannes Johannesson ingifvet
memorial, hvaruti anföres, alt, oansedt i fredsfördragen, angående Bo
-
Slats- och Ekon.-Utskollens UtlåtandeN\o %4-
lius Läns afträdande till Svenska Kronan, det blifvit bestämdt, att provinsen
skulle vid sina gamla privilegier, i afseende på jordens förmoner och
friheter, bibehållas, hvilket sedermera både genom Adliga Privilegierna
och andra Författningar blifvit stadfästadt, den förändring likväl i sednare
tider, lill följd af Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 2 November 1833,
grundadt på Kongl. Kungörelsen den 31 Oclober 1829,. vid tagits med de
inom nämnde Län varande insockne-frälse-hemman, sorn före den 6 April
1810 blifvit från sina Säterier afsöndrade, att dem ålagts ordinarie rotering
efter öfver hufvud 2 mantal på hvarje båtsmans-rote, så att ifrågavarande
hemman vore mera betungade, än kronoskalte-hemman, af hvilka
trenne utgjorde en rote. Deremot hade ett sådant besvär icke blifvit pålagdt
de insockne-frälse-hemman, sorn efter den 6 April 1810 afsöndrals
från sina. stamgods, utan vore desse hemman vid sin ursprungliga frälsefrihet
bibehållna. Någon laglig orsak till denna skillnad emellan hemman
af enahanda natur kunde motionären icke inse; och innebure den skedda
förändringen, enligt motionärens tanke, en uppenbar kränkning af eganderätten,
till förlust för hemmanens innehafvare.
För att härutinnan vinna rättelse, hade motionären föreslagit, att insockne-frälse-hemman
inom Bohus Län, hvilka blifvit ålagde rotering,
måtte derifrån befrias, och desse hemmans innehafvare återfå den under
tiden utgjorda roteringskostnaden.
Utskotten hafva delta ärende till öfvervägande före haft och dervid
inhemta t: att sedan, i anledning af ett i besvärsväg till Kongl. Majit år
1829 inkommet mål, fråga uppstått, huruvida de rå- och rörs- samt insockne-frälse-hemman,
sorn,, efter den 6 April 1810 (hvilken dag Ridderskapets
och Adelns afsägelse af rättigheten alt med andras uteslutande besitta
säterier, kungjordes\ blifvit afsöndrade från de säterier, hvarunder
de lyd t, borde förlora sina rå-och rörs- samt insockne-friheter; och Kongl.
Majit öfver denna fråga äskat Rikets då församlade Ständers underdåniga
yttrande, så hade Rikets Ständer i underdånig skrifvelse af den 10 September
1829 förmält sig anse de, efter år 1810 från Säterien afsöndrade,
rå- oell rörs- samt insockne-frälse-hemman icke hafva, genom en sådan
afsöndring, sina friheter förlorat, men deremot de afsöndringar, sorn, före
den 6 April samma år, egt rum, icke kunna härå tillämpas. Detta Rikets
Ständers yttrande är, enligt hvad Stals-Ulskottets i ämnet afgifna
Utlåtande vid handen gifver, hufvudsakligen grundadt derå, att, efter år
1810,, äfveni ofrälse personer få innehafva säterier,, rå och rörs»- samt ira
-
Slats- och Ehon.-lTlshottens
soekne-frälse-hemman; alt de förhållanden, som gällde med dessa hemman,,
dä de fingo af endast Ridderskapet och Adeln besittas och som derpå hade
afseende, lämpligen ej borde anses fortfara längre än till den lid samma
rättighet upphörde; att från år 1810 en mängd håde insockne- samt rå- och
rörs-hemman blifvit afsöndrade från säterien, utan att fråga uppstått om
indragning af friheterna; och att det således skulle leda till osäkerhet i
egande-rälten, motarbeta jordens delning och uppodling samt åstadkomma
flere förändringar i utskylders fördelning och utgörande, jemte mångfaldiga
rättegångar i hemulsfrågor enskilde emellan, om icke det skulle anses såsom
en följd af 1810 års concessioner, att rå- och rörs- samt insocknefriheterna
ej förlorades derigenom, att hemmanen skiljts från de säterier,
hvarunder de hört.
Då nu Kongl. Maj:t ej allenast, på grund af hvad Rikets Ständer i
omförmälde hänseende yttrat, genom Nådig Kungörelse den 31 October
1829, förklarat, alt de rå- och rörs- samt insockne frälsehemman, hvilka
efter den 6 April 1810 redan blifvit eller vidare Klefve från de säterier,
hvarunder de lydt eller lydde, afsöndrade, sådant oagtadt borde sin råoch
rörs- samt insockne frihet bibehålla; men att detta stadgande icke
lomme att tillämpas på de rå- och rörs- samt insockne frälsehemman,
hvilka före den 6 April 1810 blifvit från säterier afsöndrade, utan ock,
efter pröfning af dertill utsedde Committerades förslag till jemkning af
extra roteringen samt lill rotering af ordinarie rotering underkastad, oroterad,
jord inom Götheborgs och Bohus Län, medelst Nådigt Bref den 2
November 1833, anbefallt bemälde Committerade att med de från säterier
afsöndrade insockne frälsehemmans rotering, i enlighet med ofvanberörde
Kongl. Kungörelse, förfara; alltså och emedan den af motionären
öfverklagade rotering af de före den 6 April 1810 från stamsäterien afsöndrade
insockne frälsehemman är, hvad angår sjelfva skyldigheten för
dessa hemman att, sedan de förlorat sin insockne-frihet, draga ett sådant
besvär, grundad på af Konung och Rikets Ständer vidtagne besl-ut, samt
derest, såsom motionären förmenar, ifrågavarande hemman blifvit hårdare
roterade, än kronoskattehemman, den eller de, som ansett sig i afseende
härå obehörigen lidande, haft sig öppet lemnadt att i laga ordning söka
rättelse, få Utskotten vördsamt tillstyrka,
all förevarande motion mätte förfalla..
Stockholm den 12 December 1844-.
14
Stats- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 25.
N:o 25.
Ank. till Exp. Utsk. den i3 Dec., kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om indragning af de pä
Statens bekostnad underhållne Stuterier.
Inom Ilederv. Bonde-Slåndet liar Riksdagsfullmäkligen Carl Ersson
från Westerås Län uti iugifvet memorial föreslagit, att Stuteriet å Strömsholms
Kungsgård måtte indragas, och såsom skäl dertill anfört: att underhållandet
af denna Inrättning medförde betydliga utgifter för Statsverket,
enär hvarje häst, som der föddes och uppföddes, skulle kosta Staten
4 till 5000 Riksdaler Riksgäldssedlar; att det Allmänna saknade all förmon
af denna anstalt, sådan den nu vore organiserad, men skulle, om Stuteriet
nedlades, af sjelfva egendomen erhålla betydlig vinst; ali förvaltningen af
Stuteriet lemnade anledning till anmärkningar; och att ändamålet med Inrättningen,
eller hästafveins förbättrande, lättast och med en jemförelsevis
obetydlig kostnad skulle vinnas med det »redan försökta, af de stora Stuteri-inrättningarne
oberoende, medlet, att på åtskilliga orter stationera utländska
beskällare, hvaremot de för vårt climat mest passande inhemska
liästracernas förädling borde öfverlemnas åt den ens kilda omlankan; yrkande
motionären, att, derest Stuteriets nedläggande icke bi föl les, styrelsen
ocb förvaltningen deraf måtte ställas på annan fot under noggrannare och
säkrare controlier.
När hos Hederv. Bonde-Ståndet denna motion’ föredrogs, förklarade
Riksdagsfullmägtigen F. von Zweigbergk sig önska, alt densamma måtte
utsträckas lill alla i Riket varande Kongl. Stuterier; och instämde häruti
Riksdagsfullmäglige Pehr Sahlström, Tobias Lind, Pehr Haraldsson, med
flere ledamöter af Ståndet.
Då Stats-Utskottet, i sitt Utlåtande, angående reglering af utgifterne
under Riks-Statens Sjette Hufvud-litel, icke tillstyrkt indragning eller nedsättning
i beloppet af det till hästafveins förbättrande i Riket förut å samma
Hufvud-litel uppförda anslag af 20,000 R:dr Banco; och Rikets Ständer
i denna del godkänt nämnde Utlåtande; alltså och emedan ifrågavarande
anslag, hvilket hittills väsendtligen varit afsedt för så väl Strömsholms,
Stats- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N',o 25, 15
sorn de öfriga allmänna Stuteri-inrättningarnes vidmagthållande, få Utskotten
tillstyrka,
att frågan om upphörandet af Strömsholms och öfriga KronoStuterier
måtte förfalla.
Vidkommande derefter förslaget, att, i den händelse Strömsholms Stuteri
komme att fortfara, styrelsen och förvaltningen deraf ”mätte ställas
på en helt annan fot med noggrannare och säkrare conti oller från Ständernas
sida;” så, enär en serskild Öfver-Styrelse för Rikets Stuteri-inrättningar
linnes tillsatt, med åliggande att efter den Instruction, Kongl.
Maj.t låtit för densamma utfärda, hafva öfver dessa Inrättningar vården
och öfverinseendet, samt, hvad Strömsholms Stuteri serskildt angår, den
närmaste eller omedelbara förvaltningen deraf är uppdragen åt en på stället
varande Chef, som har en Intendent och en Controlleur jemte andre
tjenstemän till sitt biträde anställde, hvarförutan denna så väl som öfriga
Stuteri-Inrättningars räkenskaper och förvaltning, lika med andra allmänna
Verks, undergå granskning af Kammar-Rätten och Rikets Ständers Revisorer;
ty och då motionären icke uppgifvit, på hvad sätt han önskar, att
Styrelsen af Strömsholms Stuteri, lill vinnande af säkrare controller, må
inrättas, hemställa Utskotten,
att jemväl detta förslag må förfalla.
Stockholm den 12 December 1844*
Reservation
af Herr von Troil, S. G.: ”Instämmande i de sammansatta Utskottens beslut,
hade jag likväl trott ifrågavarande ämne fordra en närmare utredning,
emedan det icke är första gången beskyllningar blifvit på höft framkastade
inför Rikets Ständer, rörande den hushållning, som vid Stuterien eger
ruin, och emedan fråga mer än en gång blifvit väckt om dessa nyttiga Inrättningars
upphäfvande.
Det sätt, på hvilket Stuterien blifvit förvaltade, faller lättast i ögonen,
då man följer fortgången af Ottenby Stuteris organisation. Till följd
af Rikets Ständers vid 1828 — 3o årens Riksdag fattade beslut, emottogs
den 1 November i83o denna Kungsgård af Stuleri-Öfver-Styrelsen, emot
förbindelse att under 12 års tid till förre arrendatorn erlägga såsom afträde
föi- arrendet i5oo R:dr, och såsom ersättning för öfverbyggnad och
16
Stats- och Ekon.-Ulskoltcns Utlåtande, N.o 25.
inventarier 863 R:dr, eller tillsammans 2363 R:dr B:co om året, hvilken
utgift äfven sedermera af Stuteriets egna medel blifvit bestridd. Kungsgården
emottogs med otillräckliga och till en del bristfälliga ut- och lx>-  nings-hus. Under de första 12 åren, eller till 1842 års slut, hafva, oberäknadt
alla reparationer, blifvit uppförda och inredda: en byggnad för
personalen om 2:ne våningar, 62 alnar lång och 24 alnar bred, en praktfull
stallbyggnad med 4 flyglar, som i bredd hålla 22-J och i sammanlagd
längd 424 alnar, samt är försedd med 16 utgångar, i36 fönster, 56 spiltor,
8 större och 12 mindre afdelningar för lösgående hästar, ridhus 111.
m.; en Sehäferibyggnad, 210 alnar lång, och ett stort Tröskverk, alltsammans
af sten. Med Kungsgården erhöllos hösten i83o endast i3 arbetshästar.
Hästantalet hade år i833 ökats till 85, år i835 till 145, år 1838
till 173, och har sedan denna tid varierat emellan i83 och ig2 stycken.
Samtlige contanla utgifter under nyssnämnde 12 år, aflöningar deruti
inbegripne, uppgå, enligt Stuteri-Öfver-Styrelsens lill Kongl. Magt afgifne
berättelser, till ett belopp af 24c),3i 2 R:dr B:co. Till bestridande häraf
äro använde: 11,000 R:dr af Rikets Ständer anslagne till hästars inköp,
i5,6p4 R;clr för en beviljad byggnadshjelp, 5ooo R:dr årligt anslag,
utgörande för 12 år 60,000 R:dr samt 20,143 R:dr 42 sk. 7 r:st., som tid
efter annan blifvit tillskjutne af Stuteri-Öfver-Styrelsens under händer hafvande
medel, eller tillsammans stats-medel R:dr 106,887: 42, 7* De
återstående .142,474. 3g. 8. hafva genom den drift och omtanka, hvarmed
Stuteriet blifvit förvaltadt, anskaffats genom försäljning af hästar, kreatur
och jordbruks-alster m. m.
Då Ottenby Kungsgård var för Statens räkning utarrenderad, uppgick
arrendet i medeltal af 10 år till 3oa5 R:dr B:co. Om härtill lägges Statsanslaget
5ooo R:dr B:co, utgör hela den summa, sorn årligen betungar
Stats-Yerket för underhållet af Ottenby Stuteri med dess 190 å ig5 hästar,
endast 8025 R:dr B.eo, eller för hvarje häst ungefärligen R:dr B:co.
Med lika omtanka förvaltas Strömsholms Stuteri och Flyinge Hingstdepöt,
ehuru det, i anseende till svårigheten att bestämma sjelfva Kungsgårdarnes
afkastnings-värde, är för mig omöjligt att med den noggrannhet,
som vid Ottenby, uppgöra kostnaden för hvarje derstädes befintlig häst.
Verkningarne af de åtgärder, som blifvit vidtagne till hästafvelns befrämjande,
falla märkbart i ögonen, när man anställer jemförelse emellan
för
-
Slats- och Ekon.-Ulskotlens Utlåtandej N:o 2.5,
17
förhållandena na och för i5 lill 20 år sedan. År 1828 var antalet publika
hingstar 143, nu 190. År 1842 utgjordes de för Statens räkning un
derhållne
beskällare af
Strömsholms-hingstar ----- 5a.
Flyinge d:o - 4^-
Otlenby d:o ----- i0-
Sqvadrons-hingslar
Premie-hingstar i Skåne - - - 14.
Landtbeskällare i Jemtland - - 3 å A.
,, i Westerbotten - r..
„ i Skaraborgs Län - r.
„ i Elfsborgs Län - 1.
„ i Götheborgs Län - 1.
iq5.
Då f annos vid IlikeLs Stuterier 3o2 hästar, nu 43o. Då försåldes ifrån
Stuterien 34 hästar för en sammanlagd summa af 6080 R:dr och ett
medelpris af 179 R:dr. År 1842 afyttrades 5g hästar för tillsammans
i4.534 R:dr, eller öfverhufvud 246 R:dr för hvardera. Då betäcktes omkring
45oo ston årligen af Statens hingstar; nu omkring 6000. Då uppgick
den bekanta föl-afkastningen efter dessa hingstar till omkring i5oo; nu utgör
den ungefärligen 1800 föl. Under de 5 åren 1820 — 24 införtullades,
enligt General-Tull-Styrelsens specialer, ifrån främmande orter tillsammans
12,813 hästar, upptagne, enligt då åsatle medelvärde af 76 R:dr 3a sk.
stycket, till ett sammanlagd t belopp af 983,060 R:dr, eller tor hvarje år
i medeltal 2,563 hästar, värderade till 196,612 R:dr. Deremot utgjorde
den sammanlagda importen, under de 16 åren 1826—i84r, endast 36p8
hästar, efter ett medelvärde af 5o R:dr, upptagne till 184.146 R.'dr, ellen
för hvarje år öfver hufvnd a3i hästar, värda 11,509 R;dr.
Om alta af mig nu åberopade, på offentliga handlingar grundade, facta,
som jag hoppas fullständigt ådagalägga, att hästafveln inom Sverige gjort så
betydande framsteg, som någonsin med våra små tillgångar varit att förvänta,
må man likväl ej föreställa sig, att vi ännu uppnått den ståndpunkt,
dit vi både böra och kunna komma. Racerne böra ännu npphjelpas genom
ädlare hingstar, till förekommande af de arf-fel i afkommans byggnad,.
Bih. lill R. St. Prot. 1844 J 4 Sami. 2 d/d. 5 Haft. 3
18
Stat-s- och Ekon.-Vtskottens Utlåtande, N:o 2.5".
som vanligen insmyga sig, då, såsom nu är fallet, en och samma beskällare
är stamfader för hela den ädla racen inom ett Stuteri, och det är för
sådant ändamål, Kongl. Majit, på Stuteri-Styrelsens derom gjorda underdåniga
anhållan, :<f Rikets Ständer äskat ett anslag af 10,000 R:dr.
Sverige producerar tillräckligt antal hästar både för Cavalleriets remontering
och för jordbrukets behof. Deremot är ej förhållandet lika fördelaktigt
i afseende på hästar för bergshandteringen samt större vagnshästar.
Man är dock betänkt på afhjelpandet äfven af dessa brister, så framt ej
nödiga tillgångar komma att saknas.”
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, i$44»
Stats- samt Ålim. Besvärs- och Ekonomi-Utskottem Utlåtande, N:o 20. 1
Jtä 26.
Ank. till Exp. UUk. den 22 Dec. kl. 1 e. rn.
Utlåtande, i fråga om anställandet af ytterligare en lärare vid Apologist-Skolan
i Haparanda.
Frän Högv. Preste-Slåndet liar en derstädes af Herr Professoren
Grafström väckt motion blifvit till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterad, i hvilken motion anföres: att den år 1832 i Haparanda
inrättade högre Apologist-skola egentligen hade till ändamål att bereda
tillfälle till inhenilande af allmän medborgerlig kunskap, förberedande
leir näringarne och industriel verksamhet; att detta ändamål visserligen
vunnits, men att deremot i bemälde Skola saknades tillfälle att inhemta
jemväl de kunskaper, som öppnade inträdet på lärdomsbanan och beredde
en nödig ernbetsmannabildning, hvilket förhållande vore desto menligare,
sorn Piteå stad, der en Trivial-skola funnes inrättad, vore så aflägsen, att
kostnaden för resan dit utgjorde ett hufvudsakligt hinder lör de i Haparanda
och landsbygden deromkring boende ynglingar att af samma skola
sig begagna; att det vore desto mera nödvändigt, att i Haparanda
Apologisl-skola undervisning meddelades jemväl uti de ämnen, hvilka
uteslutande tillhörde lärdomsskolan, som i trakten funnes en talrik
Finsk befolkning, hvilken ej förstode Svenska språket, och bristen på prester
och andre tjensteman, kunnige i Finska språket, vore så stor, att, vid förhandlingar
med allmogen af denna stam, tolk vanligen måste begagnas; att
lärarne i nämnde Apologist-skola väl sökt att på enskild väg afhjelpa den
brist på offentlig undervisning, som i förevarande hänseende egde rum, men
att sådant dock ej varit tillräckligt, utan behofvet af skolans utvidgning
vid en tilltagande folkmängd allt mera låtit känna sig, serdeles som
i de sednare åren Järjungarnes antal för hvarje år ökats, och skulle
hafva tilltagit ännu mera, derest en lärdoms-class varit med skolan
förenad.
I anseende härtill har motionären föreslagit, att en lärare måtte anställas
i Haparanda Apologist-skola för de ämnen, sorn uteslutande tillhörBih.
till R. Sl. Prot, 1844. 4 Sami. 2 Afd, 6 lläft. 1
2
Slats- samt Allm. Best'.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 2C.
de lärdomsskola», samt att denne lärare mätte få sig tilldelad lika lön
med de öfrige derstädes anställde Colleger.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet för behandling
af -förevarande fråga sammanträdt med Stats-Ulskottet, hafva Utskotten
gemensamt torehäll densamma och dervid inhemlat: att, enligt hvad den
af lievisionen öfver Rikets Elemeutar-Läroverk den 13 December 1843 afgifne
berättelse innehåller, uti Haparanda Apologist-skola, hvilken sedan
den l:sta Mars 1840 räknat Irenne lärare, efter denna tid lemnals undervisning
dels i Finska språket åt dem, som dertill anmält sig, och dels i
alla de ämnen, som tillhöra en högre Apologist-skola; att skolans Ephorus
medgifvit, alt undervisning finge skolungdomen bibringas äfven i de classiska
språken, hvilken undervisning med den framgång meddelats, att fyra bland
de ynglingar, som deraf sig begagnat, blifvit, sedande jemväl genomgått de
apologistiska läroämnena, från detta läroverk dimitterade och på Gymnasium
intagne; samt slutligen, att Skolans Pxeclor lilikännagifvit, att lärjungarnes
antal, som vårtiden sisllidne år utgjort 33, snart skulle betydligen ökas, om
icke ett nära nog oöfvervinnerligt hinder mötte, genom den för handen
varande stora brist på bostäder i Haparanda, som ännu vore obetydligt
bebyggd.
Vid nämnde förhållanden, och då Skol-revisionen ej tillstyrkt en
sådan utvidgning af Haparanda skola, som blifvit föreslagen; då Kongl.
Maj:t icke heller, uti Sin till Rikets nu församlade Ständer aflåtna Nådiga
Proposition om Stals-Verkets tillstånd och behof, äskat anslag för det af
motionären åsyftade ändamål, samt då derjemte fråga blifvit hos Rikets
Ständer väckt om en allmän reorganisation af läroverken, linna Utskotten
sig böra tillstyrka,
att Herr Professoren Grafströms ofvanberörde motion ej måtte
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda. Stockholm den
20 December 1844.
Stuts■ saint Allm. Best'.- och Elcon.-Ulskoltcns Utlåtande, N:o 27.
3
M 27.
Ank. till Exp. Utsk. cl. 22 Dec. kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om utvidgning af
Frösö skola.
Från Högyörd. Preste-Ståndet har lill Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
blifvit remitterad en af Herr Prosten Säwe väckt motion,
hvaruti Herr Prosten dels fästat uppmärksamheten å behofvet af en så
beskaffad organisation af Frösö Skola i Jemtland, att dess lärjungar kunde,
efter derstädes fullbordad lärotid, omedelbart dimitteras till Universitetet
och dels, under åberopande af de åtgärder, som Rikets Ständer vid sista
Riksdag vidtagit för ändamålet, föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos
Kong 1. Maj: t i underdånighet anhålla, att lärdomsskolan på Frösön, som nu
bestode af fyra lärdomsclasser och en apologist-class, åtminstone i så målto
utvidgades, att en ny lärare, nemligen en Conrector, der blefve anställd,
hvarigenom, efter en lämplig, af Stifts-styrelsen uppgifven, ny fördelning
af läroämnena emellan Rector och den nye läraren, lärocursen för Rectorsclass
skulle i den nion fullständigas, att lärjungarne redan derstädes kunde
inhemta hvad, som tillhörde Gymnasii nedre afdelning, och sålunda för
ortens meddeliöse studerande besparas åtminstone ett år af det långvariga
och kostsamma vistandet vid Hernösands, 25 mil aflägsna, Gymnasium; varande,
såsom skäl för bifall till detta förslag, åberopadt, utom hvad Rikets
sist församlade Ständer anfört,
l:o att Frösö Skola, som skulle motsvara undervisnings-beliofvet
för tvänne hela landskap, med tillsammans 45,517 invånare (således en
större folkmängd, än i Wisby Län, som egde Gymnasium och skola med
t illsammans 14 lärare), vore den enda Skola i de Rikets Län, der Gymnasium
ej funnes, som, för elt antal af öfver 70 lärjungar, hade blott feni
lärare;
2:o att, genom denna personals tillökande med en lärare, nemligen
en Conrector, utväg bereddes att vid en framdeles skeende förändring af
lä rosa Itel, såsom redan med framgång egt rum med Carlstads högre lärdomsskola,
utvidga den nuvarande apofogist-classen, som blott bade 16
lärjungar, till en förberedande dass, hvarigenom, om den a mb ula lo riska
4
Slals- samt Allm Besv.- och Ekon.-Utskottcns Utlåtande, N:o 27.
eiler fack-läsningen infördes, inom läro-anslalten kunde beredas utrymme
för ali den undervisning, som vore nödig för öfvergången till så väl Universitetet
som tillämpnings-skolorne; och
3:o att icke något annat Läns läroverk kostat Slaten så litet, som
ifrågavarande skola, tili hvilken lärare-lönerna utgjordes med endast 77
tunnor spanna ål af det allmänna, men 211 tunnor af provincens egen
kyrkotionde; hvadan också billigheten skulle fordra, att, för ortens egen
nytta, användes en del af de kyrkornas behållna inkomster, som från längre
tid tillbaka blifvit dessa provincer afhände; — och har motionären
derjemte begärt, att, för den händelse hans förslag vunne bifall, Rikets
Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af Åttatio tunnor spanmål, utgörande
i penningar, efter 6 R:dr B:co tunnan, 480 R:dr B:co; samt att rum
för den nye läraren matte beredas i det nya skol-hus, som vid skolan snart
kom me att, uppföras.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, för behandling
af denna fråga, sammanlrädt med Stals-Ulskollet, hafva Utskotten densamma
lörehaft; och få Utskotten, vid afgifvande af sitt yttrande deröfver,
först redogöra för Rikets Ständers vid sista Riksdag vidlagne beslut i förevarande
ämne, äfvensom för hvad, i anledning deraf, blifvit sedermera åtgjordt.
- Uti underdånig skrifvelse af den 12 Maj 1841, anförde nemligen
Rikets sist församlade Ständer, att de fästat uppmärksamheten dels derå,
alt i Jemtland och Herjeådalen, oagtadt dessa proviucers betydliga folkmängd,
icke funnes någon allmän läro-inrältning, der lärjungar kunde inhemta
de kunskaper, som för inträde vid Universitetet erfordrades, dels
äfven ä den omständighet, alt det närmast belägna Hernösands Gymnasium
vore så aflägset, att känbara svårigheter ofta måste möta, serdeles för
de obemedlade, alt sig deraf begagna; med afseende hvarå Rikets Ständer
funne det vara nödvändigt för undervisningens befrämjande inom förrbevörde
provincer, att ett läroverk bildades, som motsvarade det sålunda för
handen varande behofvel; och, enär en sådan anstallt kunde, efter Rikets
Ständers tanka, ändamålsenligt och med minsta kostnad åstad kommmas
medelst en reorganisation af Frösö skola, men Rikets Ständer saknade den
kännedom om local-förhållanden, som vore oumbärlig, för att kunna noggrannt
bedöma, huru den åsyftade utvidgningen af skolan borde tillvägabringas,
samt då, enligt hvad Rikets Ständer inhemta!, fråga om skolbyggnadernes
å Frösö reparation och skolans derstädes förflyttning till Öster
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 27.
5
sund, vöre på Kongl. Maj:ts pröfning beroende, anhöllo Rikets Ständer i
underdånighet, att Kongl. Maj:t, efter lagen kännedom örn ämnet, ville i
Nåder låta upprätta och vid nästpåföljande Riksdag lill Rikets Ständer
öfverlemna det förslag i detta ämne, sorn Kongl. Maj:t kunde anse
tjeniigt,
Sedan en del af Jemtlands invånare, uti till Kongl. Majit ingifne
underdåniga ansökningar, instämt i enahanda syftning med denna Rikets
Ständers Skrifvelse och Hernösands Consistorium i frågan afgifvit underdånigt
yttrande, har den i slutet af sisllidne år församlade Skol-revision, i sin
underdåniga revisions-berättelse, yttrat: att de inom Hernösands Stift varande
elementar-läroverk, det fullständiga i Hernösand, eller högre lärdomsskola!!
och Gymnasium, jemte de högre iärdomsskolorne i Umeå, Frösö och
Piteå, såsom grundläggande och förberedande en högre hildning, kunde
för ändamålet anses tillräcklige, men ock, i anseende till de betydliga afslånden,
behöfliga; att tillstyrkandet af den för Frösö skola gjorda underdåniga
begäran kunde, i revisionens tanka, vara betänkligt, enär vid det
förhållande, att Frösön vore belägen ungefär på lika afstånd med Umeå
från Stifts-staden, men Pileå på nära dubbelt, och folkmängden i Norrbottens
och än mer i Westerbottens Län betydligt öfverstege den i Jemtlands, det
syntes, som skulle bifall till Frösö skolas utvidgning hafva till följd, att en lika
utvidgning af Umeå och Piteå skolor ej kunde förvägras; och att obehöflighelen
af en sådan tillökning utaf fullständiga läroverk i orter, så glest befolkade, sorn
de ifråga va rande, snart skulle ådagaläggas genom det ringa antal lärjungar,
som korinne att besöka dessa läroverk. Med afseende å allt delta och flere
derjemte anförde skäl, ansåg revisionen sig icke kunna tillstyrka Rikets
Ständers ofvanberörde underdåniga anhållan.
Derjemte bar Kongl. Majit, uti Sin Nådiga Proposition tili Rikets nu
församlade Ständer, angående Siats-Verkets tillstånd och behof, i Nåder
gifvit tillkänna, att utom Rikets Ständers hemställan,angående utvidgningen
af Frösö skola, från flere Stift, städer och läroverk inkommit underdåniga
ansökningar om stiftandet af nya skolor, om utvidgandet af redan befintliga
och om löneförbättringar; äfvensom att den sistlidne år församlade Revision
öfver elementar-läroverken i sin underdåniga berättelse föreslagit åtskilliga
förändringar i läroverkens organisation i allmänhet, indragning af
vissa och utvidgning af andra skolor, serskilda anstalter till bildande af
(i Stats- sami Allm. Best'.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 27.
lärare, m. m.; att, under sådane förhållanden och då en omfattande föredragning
af denna berättelse hvarken kunnat eller under Riksdagens lopp
kunde, i anseende till de yttranden och upplysningar, som från vederbörande
måste infordras, inför Kongl. Maj:t ega rum, det i allmänhet vore
stridande emot rigtiga grunder att till afgörande företaga serskilda löneförhöjnings-
och organisationsfrågor samt dem lill Rikets Ständer framställa;
men att likväl dels en eller annan fråga vore af de öfrige alldeles oberoende,
dels vissa förbättringar kunde finnas vara af den art, alt deras
uppskjutande icke allenast skulle förnärma de billigaste anspråk, utan ock
verka skadligt för framtiden; hvadan Kongl. Maj:t endast för sådane sers
k i Ide fall ansett Sig böra af Rikets Ständer begära anslag; varande likväl
Frösö skola icke bland de inrättningar och läroverk, för hvilka Kongl.
Maj:t i den Nådiga Propositionen sådant anslag begärt.
Ehuru Utskotten, lika med Rikets sist församlade Ständer, anse beliofvet
påkalla Frösö skolas utvidgande derhän, att derstädes få inhemlas
de för inträde vid Universitet erforderlige kunskaper; dock som Kongl.
Maj :ts Nådiga uppmärksamhet redan blifvit dels af Rikets Ständer och dels
af åtskillige invånare uti Jemtlands Län fästad å detta ärende, men Kongl.
Majit, som förklarat det i allmänhet vara stridande emot rikliga grunder
att, under de för handen varande ofvanomförmälde förhållanden, Lill afgörande
företaga serskilda löneförhöjnings- och organisationsfrågor och dem
till Rikets Ständer framställa, icke upptagit Frösö skola ibland de läroverk,
för hvilka Kongl. Maj:t, i anseende tili serskilde omständigheter, begärt anslag;
hvadan ock följer, att frågan om utvidgningen af Frösö skola ännu
beror på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning; alltså och då dessutom vid denna
Riksdag fråga blifvit hos Rikets Ständer väckt om en allmän reorganisation
af elementar-läroverken, finna Utskotten sig böra tillstyrka,
alt Herr Prosten Säwes förenämnde motion icke måtte för
närvarande till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda. Stockholm
den 20 December 1844.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskoltens Utlåtande, N:o 27.
7
Reservation
af Herr Bergsten: ”Ehuru jag med Utskotten delar öfvertygelse!! oin Frösö
skolas, i anseende lill afstånd och flere omständigheter, behöfliga reorganisation
i den vidsträcktare omfattning, som Riksens Högloft Ständer vid
sednasle Riksdag framställt, har jag likväl ej kunnat gilla, att Utskotten afslagit
den tills-vidare-åtgärd, skolans utvidgning med en Conreclor, som
motionären nu föreslagit, och hvilken, långt ifrån alt hindra den framtida
omregleringen, skolat blifva eli vigtigt befordringsmedel af densamma. Ty
då det är uppenbart, att det af skol-revisionen åberopade ringa' understöd,
som Jemtlands Läns invånares underdåniga ansökan om reorganisation
af sin hittills varande enda lärdoms-skola till ett läroverk, sådant som
Stockholms elementarskola, med dimissionsrätt lill academien, erhållit af
Stiftets Dom-capitel, härleder sig ej blott af misstroende till den vid elementarskolan
begagnade läro-method, utan ock af farhåga, att denna onireglering
kunde leda lill enahanda förändring, eller åtminstone önskan
derom, af Umeå och Piteå lärdomsskolor, som från Gymnasium äro lika
eller längre aflägsna, innan en tillräcklig erfarenhet om reformens nytta
och oumbärlighet vunnits; så hade det varit skäl att låta förändringen delvis
och på den skola, som hittills egt det största antalet af lärjungar, nu
verkställas, på det att af det ingalunda vådliga försöket mätte utrönas, om
och till hvilken grad det nya och, såsom mig synes, både ända målsen iigare
och mindre kostsamma skolsystemet är på den gamla elementarskolan
tillämpligt. För min del är jag fullkomligt öfvertygad, att, med antagande
af en bättre läromethod och tillökningen af en enda lärare, de nu varande feni
och för reformen nitiske collegerne vid Frösö skola, som har omkring 70
lärjungar, skulle kunna ullrällas nästan allt detsamma, sorn Stockholms elementarskolas
lärare just genom ett bättre undervisningssätt nu åstadkomma
med 100 lärjungar, jag menar disciplarnes fullkomliga förberedning till Universitetet.
Men om detta resultat, i anseende tili den ihärdighet, med
hvilken man vidhåller det gamla skol-systemet, ännu måste synas
långt aflägse, så hade man åtminstone ej bordt förneka lärdoms-skolan
vid Frösö den fördel, som äfven med den bibehållna classläsningen
kan vinnas, nemligen att genom utvidgning af Reclors dass med en ny
lärare, lärjungarne kunnat ett år längre der qvarhållas, och sålunda den
långa och kostsamma lärotiden vid Hernösands 25 mil aflägsna Gymna
-
8
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoilens Utlåtande, N:o 28.
siam åtminstone i någon mon förkortas. Häremot ligger, så vidt jag kan inse,
intet hinder, hvarken i sista skol-revisionens utlåtande, ej heller i Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, som, ehuru den uppgifver skälen, hvarför ej flere
begärda skolanslag nu blifvit i Nåder framställda, dock ej vili förmena
Riksens Ständer alt äfven i detta afseende ined sina underdåniga yttranden
i önskningsväg inkomma. Tvertom ligger i slutmeningen, att ”likväl en
eller annan fråga kan vara af de öfriga alldeles oberoende, dels äfven vissa
förbättringar af den art, att deras uppskjutande icke allenast skulle förnärma
de billigaste anspråk, utan ock verka skadligt för framtiden” — -—•
— — en tydlig anvisning, huru den delegation af Riksens Ständer, som
fått sig undervisningsfrågornas utredning i första hand anförtrodda, äfven
i denna del kunnat och bordt gå lill väga.”
J\s 28.
Ank. lill Exp. Ulsk. den 22 Dre. kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående väckta frågor om fyrbåikars uppförande
pä åtskilliga ställen•
Till Stats-Ulskollet har V ii Hofi. Borgare-Ståndet remitterat ett af
Herr Norin ingifvet memorial, deruti han, under åberopande af sin vid
sisllidne Riksdag väckta och af Rikets Ständer, enligt deras underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Majit af den 7 Juni 1841 (N:o 373), understödda motion,
angående en fyrinrättning å klippan Understen öster om Gräsön, anhållit,
att någon verksam åtgärd af Rikets Ständer måtte vidtagas, på det
alt å nämnde ställe en fyrbåk, hvars nytta och nödvändighet vore af vederbörande
embetsmyndighet erkänd, ofördröjligen mätte blifva uppförd.
Derjemte har från Hederv. Bonde-Slåndet till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens gemensamma behandling öfverlemnats en
motion af Riksdagsfullmägtigen Matts Pehrsson från Stockholms Län, hvilken
yrkat, att, enär angelägenheten af fyrbåkar å Understen och på Holmöns
norra udde å skäret Fjäderägg, äfvensom af en sten- eller träkännings
båk
-
Stats- samt Ålim. Bese.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 28.
båk på klippan Bonden länge varit insedd, sedan en mängd skeppsbrott
inträffat vid dessa farliga klippor, Rikets Ständer måtte Ros Kongl. Maj:t i
underdånighet begära, att Kongl. Maj:t ville låta undersöka verkliga beliofvet
af de utaf motionären föreslagna båkanstalter samt koslnaderne för desamma,
och, i den nion lots- och båkmedlen dertill lemnade tillgång, låta
de ifrågasatte Irenne Räkarne uppsätta»
Desse begge motioner hafva i ett sammanhang hos Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten tili handläggning förevarit; och få
l isko) ten anföra, att Rikels Ständer i sin ofvanåberopade underdåniga skrifvelse
afår 1841, jemte anmälan, att de beviljat ett extra Stals-auslag af 160,000
Ridr Banco lill förbättring af båk- och fyringsväsendet, anhållit, bland annat,
att Kongl. Majit läcktes låta anbefalla vederbörande att sig yttra, dels
huruvida, utöfver de i Förvaltningens af Sjö-Ärendena förslag uppgifna, af
behof vet påkallade, nya fyr-inrättningar vid Morups-Tånge, Ölands norra
udde med flere ställen, fyrbåkar på Gottska Sandön, Sandhammarsudde,
Skäret Understen,klippan Bonden samt på Bohuslänska kusten mellan Marstrand
och Norrige kunde anses nyttiga och erforderliga, dels öfver den
med anläggning af desamma förknippade kostnad, samt att Kongl. Majit
tillika mätte meddela föreskrift om de förändringar uti föreslagen arbetsplan,
hvilka möjligen kunde, i följd af skeende undersökningar, anses böra
■eg a rum.
I anledning häraf och efter det undersökning om det uppgifna behofvet
af fyrars anläggande på Underslen och Bonden blifvit, genom vederbörande
Lotsbefäl, verkställd, hade Förvaltningen af Sjö-Ärendena, i underdånig
skrifvelse af den 28 Juni innevarande år, yttrat den öfvertygelse,
alt fyr på någotdera af dessa t vänne ställen icke behöfdes, och till stöd lör
ett sådant yttrande andragit: ”att, ehuru det måste medgifvas, att på skälet
Understen, hvarest året 1841 uppfördes endast en känningsbåk, anläggandet
af en fyr skulle varit för seglalionen genom södra Quarken för”monligare
än på Svartklubben, en fyr dock numera icke är på förstnämn”de
ställe för Svenska sjöfarten behöflig, emedan större delen af från Norr”botlen
till Ålands haf kommande fartyg begagna segelleden vester om
”Gräsön, förbi Öregrund, och Svartklubbens fyr är synlig på 1| ä 2 mils
”afstånd nordost från Understen bortom densamma, samt att klippan Bon
-
Bih. till Jl. St. Brot. 1844, 4 Sami. 2 Af A. 6 Hiift.
%
10
Ståts- samt Allm. Bese.- och Ekon.- Utskottens Utlåtande, N:o 28.
”den, belägen utanför Järnäs udde i Norrbotten, är alltför liten i omfång,
”ligger alldeles uti öppna sjön, erbjuder icke någon landning, än mindre
"hamn, är öfverallt brant och derjemte lemligen hög, hvadan den i sitt
”nuvarande nakna skick utgör en ypperlig känning, hvarå allenast erfordras
"ett kummel eller annat märke, hvartill medel äfven komma att i under”dånighet
föreslås, vid afgifvande af nästa års statsproject för lotsverket."
Hvad nu först angår den ifrågaställa fyrinrättliingen å skäret Understen;
så och ehuru Förvaltningen af Sjö-Ärendena ansett en sådan för
Svenska sjöfarten numera vara obehöflig samt anslag dertill icke blifvit af
Kongl. Maj:t i Nåder äskadt, hafva Utskotten likväl funnit åtskilliga omständigheter
förekomma, som, i Utskottens tanka, utgöra talande skäl för en
fyrbåks uppförande på nämnde ställe. Utom det att Förvaltningen af SjöÄrendena
sjelf megifvit, att det för seglationen genom södra Quarken varit
förmonligare, om en fyr blifvit anlagd å Understen, i stället för å Svartklubben,
är det nemligen kändt, att denna del af farvattnet mellan Ålands
haf och Bottniska viken är uppfyld af otaliga dels synliga dels osynliga
klippor och skär samt att en mängd skeppsbrott derstädes inträffat, äfven
sedan den tid, Svartklubbens fyr inrättades. Deremot skulle, med ledning
af en fyr å Understen, fartygen kunna — hvad endast undantagsvis nu
händer — begagna det fria och rymliga, säkrare och öppna farvattnet öster
om Gräsön, som höstetiden fortfarande håller sig isfritt, och hvarigenom
anlöpandet af Öregrund och seglingen genom dess långa och på flera
ställen trånga skärgård undvikes samt de trafikerande undgå det obehag, som
nu understundom der möter dem, att af vidriga vindar blifva i flere veckors
tid uppehållne och till och med nödgas öfvervintra i denna skärgård.
Härtill kommer, att, för den händelse Kongl. Maj:t skulle i Nåder bifalla
den uti Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 84,
tillstyrkta och af Rikels Ständer beslutade underdåniga anhållan, det rättigheten
alt använda Finska och Åländska fartyg till transport af trädvaror
och tjära från de norra Länen till andra inrikes orter måtte med det
snaraste upphöra, det bör förväntas, att, sedan en sådan rättighet icke vidare
finge begagnas, sjöfarten med inhemska fartyg mellan Norrland och
Hufvudstaden,jemte andra söder om Åland belägna Svenska hamnar, skall
i betydlig nion ökas, synnerligast om de faror och olägenheter, som med
denna seglation ännu äro förenade, så vidt möjligt är, varda' undanröjde.
Siats- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottetls Utlåtande, N:o 28.
11
l betraktande af berörde omständigheter, anse sig Utskotten böra,
såsom svar å motionerna i denna del, vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse bos Kongl. Maj:t
anhålla, att en fyrbåk på skäret Understen måtte, så vidt
tillgångarne det medgifva, varda uppförd.
Beträffande åter Malts Pehrssons förslag, angående inrättandet af en
fyrbåk å Holmöns norra udde och af en sten- eller träkänningsbåk å klippan
Bonden, så enär, emot hvad Förvaltningen af Sjö-Ärendena i sin ofvanberörde
underdåniga skrifvelse anfört, i fråga om en fyrs uppförande på
nämnde klippa, dertill anslag icke heller blifvit af Kongl. Majit begärdt,
Utskotten ej ansett behofvet af den föreslagna båkanstalten derstädes vara
så utredt och styrkt, att Utskotten kunnat hemta skäl för understödjandet
af motionen i denna del, samt hvad angår Holmön, hvars begagnande till
plats för fyrbåk, Utskotten veterligen, först vid innevarande Riksdag blifvit
hos Rikets Ständer ifrågasatt, Utskotten icke heller funnit nödvändigheten
af en fyrinrättning på nämnde ö vitsordad; få Utskotten hemställa,
att någon åtgärd i afseende å de föreslagna båkinrättningarne
på Holmön och å klippan Bonden icke måtte af Rikets
Ständer vidtagas. Stockholm den 20 December 1844.
Reservation
af Herr Rå felt, A.: ”Då Kongl. Förvaltningen af Sjö-Ärendena, genom sak”kuuiuge
män, låtit utreda obehöOighelen af att uppbygga en fyrbåk på klip”pan
Understen, belägen endast 11 sjömil från den redan anlagda fyren på
"Svartklubben, och enär denna sednare fyr, såsom synlig på 31 sjömils afstånd,
bör vara en tillräcklig ledning för de sjöfarande genom södra Quarnen,
har jag ansett de förenade Utskotten saknat skäl tillstyrka en utgift
”för slaten af 30 å 40,000 R:dr Banco, jemte 2,000 R:dr Banco i årlig lys”och
underhållskostnad.’’
12
Stats- samt Allm. Bcsv. och Eicon -Utskottens Utlåtande, N:o 29.
M 29.
Arik. tili Exp, Utsk. den 22 Dec. kl. 1 e. m.
Utlät unde, i anledning af wäckt nwtion om befrielse för Skattehemman
ä Gottland från skyldigheten att uppföra och
underhålla . St randi ada re-bost allen,
Riksdagsfuilmägtigc Conrad Kommin och Lars Norrby, från Gottland
hafva, uti ett till Hetter v. Bonde-Ståndet iugifvet memorial, sorn blifvit
till Stats- saint Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskottens gemensamma
handläggning öfverlemnadt, anfort, hurusom skattehemmans-innehafv arne
på denna ö, förutom contribalioner och bevillning»!', lika med Rikets öfriga'
skattdragande allmoge,, samt löaings-afgifter oell byggnads-skyklighet
till presterskapet oell kyrkobetjeningen, äfvensom till öfverflödig» kyrkors
underhållande, nära tredubbelt drygare än i andra Svenska provincer, derjemte
vöre betungade med det annorstädes okände, uti ingen jordebok och
skaltläggiiiugs-m e thod upptagne, oell sannolikt icke genom något Riksdagsbeslut
fastställde besvär att vid Iandthamnarne på Gottland bygga och
underhålla så kallade Straudridare-boställen, äfvensom att bekosta af- och
tillträdes-svnev samt ekonomiska besigtningar hvart tredje år å dessa boställen;
och som en sådan skyldighet, hvars uppkomst vore obekant, efter
motionärernes tanka, stålt i sammanhang med landl-tullen, eller den afgift,
som af landets, invånare erlädes, när de besökte iandthamnarne med v aror
tili försäljning, och hvilken uppbars vid strandridare-böställena; men
denna afgift numera upphört och stråndridare-tjenslerne under annan benämning
vöre bibehåline endast för sjötulls-bevakningen och uppbörden,
— ett för allmogen, alldeles främmande ämne, •— ansåge motionärerne
kostnaderne för reparationer och syner å strand ridare-boställena böra utgå
af tullinkomsterna, helst dessa i sednare tider betydligen ökats; i följd
hvaraf motionärerne yrkat, att Gottlands hemmans-egare mätte från ifrågavarande
besvär helt och hållet befrias.
Den allmogen å Gottland åliggande och af motionärerne öfverk lågade
skyldighet att bygga och underhålla Strandridare-boställen vid dus.
Stats■ samt Allm. Ilar.- och Ekon-Utskottens Utlåtande, N:o 29.
13
landlhamnar synes hafva redan i äldre tider tillkommit och befrielse der
.
V
ifrån har tid efter annan varit sökt. Enligt 44 § af Kongl. Resolutionen
å allmogens besvär af den 29 Juni 1752, hade Kongl. Majit förklarat, att,,
emedan vid berörde landlhamnar skedde utskeppning med inhemska fartyg
af åtskilliga öns produeter, samt Kongl. Resolutionen den 22 April'
1735 stadgade, alt ”uti de ting, hvarest hamnegårdav belägne funnes och
”dertill börtie, ålåge allmogen, såsom af gammalt brukligt varit, att för
”Slrandridarne uppbygga och uppsätta, enär nybyggnad larlvades, en slugga
om 9 alnar i qvadrat, 2 kamrar vid de större segelhare hamnar och
”en vid de mindre, till 4,j eller 5, och ett kök om 6 alnar i qvadrat, och
”en förslafva, 6 alnar lång och 3 alnar bred, allt under ett tak, jemte diet
”allmogen, äfven på slik händelse, borde uppsätta, en byggning af 12 a
”14 alnars längd till stall och fähus;” någon ändring uti detta stadgande
icke kunde meddelas, utan egde allmogen på> Gottland att .ställa sig detsamma
till efterlefnad. Vidare har, i anledning af den utaf Fullmäglige
af Bonde-Ståndet från Gottlands Län vid 1823 års Riksdag väckta fråga,
bland annat, derom, att uppbyggandet o dr underhållandet af strandridareboställen
vid landth arnna rne å ön icke vidare mätte hemmansegarne derstädes
åligga, Kongl. Majit under den 9 Maji 1827 förständiga t vederbörande,
att livall anginge dessa boställen, ”hvilka borde räknas bland de
”bevaknings-anslalter, sorn af seglationen vid de hufvudsakligen lill a11-  ”inogens fördel inrättade landthamnarne blifvit en följd, någon ändring
”icke kunde beviljas i hvad genom Kongl Resolutionen på allmogens be”svär
den 29 Juni 1752 vore förordnad!, rörande Gottländska allmogens
”skyldighet att berörde boställen underhålla”; och hav slutligen, i anledning af
ålskillige hemmansegares å Gottland i underdånighet anförde klagan öfver ifrågavarande,
genom Kammar-Cotlegii den 8 Februari 1837 meddeldte utslag, allmogen
fortfarande ål agde besvär, Kongl. Majit,uti Nådigt Bref af dell 23 Januari
1839,förklarat, att, ”då underhållandet a!' de \ id Landthamnarne ä Gottland
”befintlige laslbrvggor och strandridare-boställen vöre en allmogen på nämn”de
ö af ålder åliggande och, enligt Kongl Maj;ls Nådiga Bref den 9 Maj;
”1827, ännu tillhörande skyldighet, hvars- fördelning mellan den Gottland”ska
allmogen Kongl. Majit, genom Dess omförmäldte Nådiga Bref den 9
”Maj 1827, uppdragit åt Kongl.. Majlis Befallningshafvande alt verkställa,"
Kongl. Maj i, ”enär k la gander ne icke uppgifvit, mindre styrkt, att, till de”ias
större eller mindre betungande, någon oläglighet egt runi uti den.
''reglering i berörde hänseende, sorn, till följd af Kongl. Majlis Nådiga- föt
-
14
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 30.
reskrift, blifvit, efter föregången undersökning och inhemtade upplysningar
från flere i sådant ändamål tillkallade personer, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uppgjord,” pröfvade rättvist alt, med afslag å besvären,
låta Arid Kammar-Collegii i ämnet gifnp utslag hero.
Då, efter hvad sålunda förekommit, det desto mindre är sannolikt,
att Kongl. Maj:t skulle nu, mera än förr, finna skäligt medgifva allmogen
på Gottland befrielse från åliggandet att underhålla de vid öns ellofva
iandthamnar uppförde och af der stationerade luJlbevaknings-tjenslemän
begagnade s. k. strandridare-boställen, som de förmoner, hvilka ursprungligen
må ansetts uppväga ett sådant besvär, snarare ökats än minskats,
sedan, genom de landthamnarne tid efter annan beviljade handelsfriheter,
allmogen blifvit i tillfälle att vid dessa hamnar så väl uppköpa sina förnödenheter
som vinna afsättning å egna tillverkningar och ortens produeter;
så få Utskotten, som icke heller bordt förbise den omständighet, att
Gottländska allmogen är frikallad från vissa Rikets öfriga allmoge i allmänhet
åliggande skattebördor, såsom rustning och knektehåll, vördsamt
tillstyrka,
att, i anledning af förevarande motion, någon åtgärd icke må
af Rikets Ständer vidtagas. Stockholm den 20 December
1844.
JY2 SO.
Ank. till Exp, Ulsk. d. 22 Dec. kl. 1 e. ni.
U tlåtande, i anledning af väckt fråga om La ridt bruk s-Academiens
indragning och den Academien tilldelade fonds
öfverlemnande till Riksgälds-Contorct, m. m.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten hafva
af Hederv. Bonde-Ståndet blifvit remitterade tvänne motioner i ofvanberörde
ämnen; nemligen:
l:o af Riksdags-Fullmägtigen Henric Andersson från Örebro Län,
som, jemte framställning om origtigheten af den länge följda princip att
,;'1 landtbrukets och slöjdernas förkofran inrätta och underhålla Academi
-
Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 30.
.15
ev och Instiluler, — en princip, som skulle kostat Staten betydligt och
iedt ”till skada och förlust för det allmänna,” anfört: att en flerårig erfarenhet
visat, att Landtbruks-Academien oell Instituten vid Degeberg
och Wäderbrunn icke uppfyllt det med dem åsyftade ändamål; att, hvad
serskildt Landtbruks-Academien beträffade, den ej spridt ”annat ljus öfver
Jandthushålliiiiigen” än livad, ”utom Academiens tillvarelse, sjelfmant erbjudit
sig, i följd af sjelfva vetenskapens i synnerhet under de sednare tjugu
åren utbildade tillväxt;” att, om Acadeniien och nämnde Instituter voro
hvad de borde vara, de sjelfve skulle framställa en ”storartad och förträfflig
förebild af en väl ordnad hushållning, af ett ypperligt landtbruk,
af arbetskraftens högsta möjliga produet, af en räkenskap, som utvisade
högre vinst, än det allmänna landtbruket;” men att icke något af allt
detta, utan rakt motsatsen, erfarits; och att Landtbruks-Academiens Experimentalfält,
som med sina planlösa onyttiga byggnader skulle kostat Staten
omkring 100,000 R:dr, vore ”en modell af oreda, vårdslöshet och
platt oduglighet i jordens häfdande;” i anseende hvartill motionären yrkat,
att både Landtbruks-Academien och Instituten vid Degeberg och
Wäderbrunn måtte indragas, fonden för detta sistnämnde återgå till sin
ursprungliga af testator förordnade bestämmelse och Slatens bidrag att
uppmuntra landthushållningen inskränka sig endast dertill, att genom förmonliga
lån eller prasmier skydda och befordra den enskilda industriens
utbildning; varande vid motionens remitterande dels af Riksdags-fullmägtigen
Strindlund framstäldt det yrkande, att Ulltuna Institut, såsom orden
lyda, ”borde göra de andre sällskap,” helst denna egendom, så länge den
utarrenderades, lemnade inkomster, men nu icke lemnade någon afkastning,
dels yttranden afgifne af flera ledamöter inom Hederv. Ståndet;
och
2:o af Rikdags-fullmägtigen F. von Zweigbergk, som, åberopande
de anföranden, hvilka, i fråga om Landtbruks-Academiens indragning, vid
sista Riksdag afgåfvos till Bonde-Ståndets protocoll för den 27 September
1840, (Band. 7, pag. 768 och följande) föreslagit Landtbruks-Academiens
indragning, samt att dess fonder måtte, på sätt förut vöre nämndt, till
Riksgälds-Contoret ingå, för att användas till jordbrukets upphjelpande
m. m.; i hvilket förslag Jan Pehrsson från Upsala och Petter Pehrsson
från Jönköpings Län, f. d. vice Talmannen Pehr Ericsson och samtlige
Rilvsdags-fullmägtige från Calmar Län m. fl. instämt.
Siats- samt Allm, Desi.- och FLin.-Utskottens Utlåtande, N:o 30.
Sorn Rikets Ständer \ id 1840 urs Riksdag lill eli Landtbruks-In-sl
i lust pu Ull lima kungsgård beviljat ett årligt anslag af 4,000 R:dr, samt
näiron förändring i detta anslag innevarande Riksdag vid regleringen af
Riks-Sta tens 6:te Uufvud-Tilel ej ifrågakonnnit, hvadan detsamma kommer
.ali lin Ifarande utgå, samt, Iveträffande Institutet vid Degeberg oell Landl•iiriiks-skoian
vid Wädelbruun, Rikets Ständer redan beslutat, att de dertill
vid sisla Riksdag beviljade anslag skola 'loritara; så anse Utskotten,
ali liågan om indragning af nämnde Landtbrnks-instituliT
neli Landlbruks-skola icke kan till någon åtgärd föranleda.
Det återstår således Utskotten att yttra sig öfver ofvanberörde
t vänne motioner, så vidt de röra Landtbruks-Akademien, Men innan Utskotten
fullgöra eli sådant åliggande, hafva Utskotten ansett sig böra besvara
några i sammanhang härmed förekommande frågor. Dessa äro: Huiti
har Academien uppkommit, och hvad är hennes ändamål? Hvilka medel
till Academiens inrättning och underhållande hafva blifvit anvisade?
och kati Academien anses vara en för Staten nyttig inrättning?
1 afseende å den första af nämnde frågor, få Utskotten anföra: att
Kongl. Majit, genom Kådig Kungörelse af den 28 December 1811, ”vid
”betraktandet af de olyckliga följder, som, efter flera för folkmängden, in”dustrien
och Stats-Yerket förstörande krig, tryckte fäderneslandet och vid
”öfv ervägande .af de -svårigheter, för hvilka, genom en tillspärra*! handel,
”de nationer blottställdes, som icke, genom egna natur-producler och egna
”händers arbete, gjort sig oberoende af främmande,” funnit godt stifta
Landtbruks-Academien, hvars bestämmelse vöre ”alt tända och sprida
”upplysning, lör att befrämja undervisningen, uppmuntra idogheten, stadga
”erfarenheten, lätta utökningen och afhjelpa hindren i alla delar af landt’
hushållningen i fäderneslandet;” och hvars oafbrulna bemödande det borrie
vara ”att meddela kunskaper eller råd, att frambringa täflan eller ef”lerdömen;”
och förklarade Kongl. Majit tillika, att Kongl. Majit ville i
JNåder vara betänkt uppå en fond för Academien, till befrämjande af ofvannämnde
föremål och inrättningar för landlbrukels nytta, till nödige böcker
och modeller, lill arfvoden eller belöningar samt lill bestridandet af
Academiens öfrige utgifter.
Vidkommande den andra frågan, eller de medel, hvarmed Academiens
inrättande och underhållande bekostats, så hafva Utskottet inhem
tat,
Stats- samt Allm. Best\- wh Ekon.-Ut skottens Utlåtande, N:o "30.
17
lat, alt, uli Kongl. Mapts den 3 Juni 1812 meddelade Kådiga Proposition
(Lill Rikets Ständers Stats-Utskolt, angående Riksgälds-Conlorets utländska
gäld, följande förslag blifvit i 5:le punkten deraf framstäldt:
”att af de indragne foliderne medel utses, antingen i penningar el”ler
obligationer, enligt af Stats-Utskoltel vidtagande närmare utredning,
”för att dermed godtgöra de Svenske undersåler, hvilkas fordringar af
”Franska Regeringen redan blifvit med formliga acter oell resolutioner
”fullkomligen verificerade, uppgående, jemlikt deröfver bilagde förteckningar,
till 2,995,937 Livrés 2 Sons 4 Deniers Tornois, hvarå Kongl. Maj:ts
”Kärälsklige Herr Sou, Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, af ömhet för
”Svenska Undersåters väl och af öfvertygelse om fbrdringarnes rättmälig”het,
af enskilde medel förskjutit 18 procent 539,268 L. 8 S. 9 d.. sorn bö”ra
Honom ersättas, och dervid Hans Kongl. Höghet fästat det förbehåll,
”att, sedan detta förskott blifvit guldet, fordringsegarne, då liquid kunde
”på ett eller annat sätt beredas, skulle ytterligare undfå 48* procent af
”ford rings-beloppet, utgörande, tillsammans med förenämnde redan erhåll"ne
18 procent, två tredjedelar af hela summan, men den derefter återstående
tredjedelen öfverlemna^ till Kongl. Majlis disposition, för att använ”das
tillföremål af allmän nytta för Riket; varandes det ock Kongl. Majis
”Nådiga afsigt att ställa berörde tredjedel under Landtbruks-Academiens förvaltning,
såsom fond till de från Academiens bestämmelse oskiijagtige utgifter;”
att,
med anledning häraf, Rikets Ständer, uti underdånig'Skrifvelse
lill Kongl. Majit af den 19 Juli 1812, yttrat;
”Sedan betydligaste delen af Rikets utländska gäld sålunda kom”mer
att försvinna, anse Rikets Ständer, det innebära en rättvisa, att Sven -  ”ske medborgares hos Franska Regeringen egande erkände fordringar,
”hvilka blifvit uppgifne till en sammanräknad summa af 2,995,937 Livrés
”2 Sous 4 Deniers Tournois, af Svenska Slaten godtgöras till det belopp,
”sorn, efter föregången närmare utredning, Kongl. Majit i Nåder godkänner,
”och sådant på sätt sorn föijer;
”l:o Röra de 18 procent, sorn Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
”uppå berörde fordringar i Nåder behagat förskjuta med en summa af
”99,864 R:dr 25 sk. Hamburger Banco, genast Hans Kongl. Höghet godt
-
Hih. till U- St. Erot. 1814 4 Sami. 2 A/d. 6 Itiifl
3
18
Stats- samt Allm. Besv.- och B kon.-Utskottens Utlåtande, JV:o 30,
”göras, och hvilket belopp, enligt hvad i nästa punkt omförmäles, kommer
”att afgå från hvad de enskilde fordrings-egarne ytterligare höra undfå.
”2:o Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, komma enskilda
Svenska medborgare att för deras hos Franska Regeringen egande
”fordringar af förut omnämnde beskaffenhet, hvilka af Eders Kongl. Maj:t
”i Nåder varda godkände, blott till ?:delar af dessa fordringars belopp
”njuta indemnisation af Svenska Staten på det sätt, att, sedan ifrån
två tredjedelarne af hela fordringssumman i Franskt mynt först afgått de
”af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen i Nåder förskjutne 18 procent, återstoden
eller 48* procent reduceras till Svenskt Banco-nrynt efter 8 sk. per
"Livrés Tournois, hvarefter af det härigenom uppkommande belopp i
”Svenskt Banco ytterligare innehålles, hvad till cours-difference vid godt'görandet
af Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens förskott erfordras. För hvad
”sedermera af förenämnde 48? procent öfverblifver, meddelas fordrings"egarne
Riksgälds-Contorets obligationer på Tio år och med Fem procents
årlig ränta, emot qvittencer på fordringarnes hela belopp, hvilka qvit”lencer
tillika komma alt innefatta fullkomlig och ovillkorlig öfverlåtelse
på Svenska Staten af fordringsegarnes anspråk hos Franska Regeringen för
”dessa af Svenska Staten liquiderade fordringar.”
”1 anseende lill den återstående tredjedelen; så kommer den likaledes
att reduceras till Svenskt Banco, efter 8 sk. per Livres Tournois,
”samt beloppet derefter liquideras med Riksgälds-Contorets obligationer på
Tio år och med 5 procents årlig ränta, hvilka obligationer, jemlikt Eders
'Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, komma att ställas under Landtbruks”Academiens
förvaltning, såsom fond till de från Academiens bestämmelse
'oski 1 jäktige utgifter;”
att vidare och sedan, i anledning af serskild Nådig Proposition
vid den år 1815 hållna Urtima Riksdag, Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse af den 11 Maj samma år, förklarat sig hafva funnit billigt, att
ile af framlidne Commerce-Rådet m. in. Johan Sederholms arfvingar, hvilka
voro Svenska undersåter och i Riket bosatte, finge, i afseende å utbekommandet
af en Commerce-Rådet Sederholms fordran hos Franska Regeringen,
tillgodonjuta samma förmon, som, till följd af Kongl. Maj:ts högstberörde
Nådiga Proposition af den 3 Juni 1812 samt Rikets Ständers i
anledning deraf fattade beslut, förut blifvit beviljad andre Svenske un
-
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utskottens Utlåtande, N:o 30.
19
dersålare för dylika fordringar under enahanda villkor oell förbehåll, sorn
för dessas godtgörande blifvit föreskrifne, Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref
af den 19 Februari 1817, efter det nämnde Svenska arfvingars fordran
blifvit bestämd till 9,419 R:dr 22 sk. 6 rst., hvaraf ?:delar skulle arfvingarne
tillkomma, anbefallt Riksgälds-Contorels Fullmägtige att till Landtbruks-Academien
utbetala återstående Irdelen, eller 3,139 lhdr 39 sk. 6
rst. i Contorets obligationer på 10 år med 5 procents årlig ränta;
att, sedan Directeuren för Landlbruks-Academien hos Kongl. Maj;t
gjort underdånig framställning ora anslag till uppförande af åtskiliige nödige
tillbyggnader vid och reparationer å Academiens hus, förslagsvis upptagne
till en summa af 24,200 R:dr, Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref af
den 31 Mars 1819, tillåtit, att de medel, som för ändamålet erfordrades,
linge i mon af behofvet förskjutas af den under Landlbruks-Academien
ställde fond uti Riksgälds-Contorets obligationer, för att sedermera efter
hand ”af Nionde Hufvud-Titeln” ersättas; äfvensom Kongl. Maj:t förordnal,
att de lån från samma Hufvud-Titel, som innehades af Ryttmästaren A.
Adlersparre med 10,000 R:dr, af Presidenten Friherre Edelcrantz med.
12,000 R:dr, samt af Bruksegarne P. /Vikström och P. Wiklund, med
4000 R:dr skulle, i den mon ränte- och capital-afbetalningarne derå fullgjordes,
användas till ersättning åt Landtbruks-Academien, intilldess fondens
förskotter blifvit till fullo liquiderade, tillika med ränta derå efter 5
för hundrade om året; och enär vid sistlidne Riksdag af Academiens förskotter
vore oguldne 10,036 R:dr 8 sk. 8 rst. Banco, medgåfvo Rikets
Ständer, enligt underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 10 Juni
1841 (N:o 396), alt detta belopp finge af Riksgälds-Contoret till Landtbruks-Academien
utbetalas, hvilket ock sedermera blifvit verksläldt.
I afseende å tredje frågan, eller om Landtbruks-Academien kan
anses vara en för Staten nyttig inrättning; så, ehuru de förhållanden, som
borde bestämma omdömet härutinnan, lill större delen äro allmängjordc
genom Academiens utgifna skrifter, anse Utskotten likväl sin pligt fordra
att här meddela de upplysningar i ämnet, som äro för Utskotten tillgänglige,
på det att icke de uti ofvanberörde motioner mot Landtbruks-Academiens
gagn och nytta för landet rigtade anmärkningar må blifva utan
svar lemnade.
Om ock, före den år 1841 verkställde reorganisation af Landtbruks-Academien
och dess styrelse, Academiens bemödanden och verk
-
20
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottens UtlätandeT N:o 30.
Ringar icke medfört sä stor fördel och nytta för landel» sorn, efter en ändamålsenligare
plan för dess verksamhet» kunde hafva erhållits; så tro
dock
de fordringar» sorn i detta hänseende skäligen kunna göras. Eldigt Kongl.
Maj:ls förnyade Kådiga Stadgar för Academien af den 28' Augusti 1841»
än hennes bestämmelse ”alt» efter erfarenhetens och vetenskapernas anvis”ringar
inhemta och sprida kännedom om alla för Landtbrukare i allmänhet
gagneliga rön och uppfinningar» samt att såmedelst» äfvensom genom
”egna efterd örnen och» efter befintliga tillgångar lämpade, belöningars utdelning,
verka till Landlbrukets med dertill hörande näringsgrenars förkofran.
” Med hänsigt till skiJjagligheten af de ämnen» sorn sålunda utgöra
föremål för Academiens verksamhet, och på det hvart och ett af
dem må kunna förberedande behandlas af män, som deråt företrädesvis
egnat sin uppmärksamhet, äro Academiens arbetande ledamöter fördelade
å Sex: Afckelningar» nemligen i
l:o Landlbruks-afdelningen, för det egentliga landtbruket, såsom
odlingen af sädesarter, foderväxter och andra jordbruks-alster»
äfvensom husdjurens skötsel och. racefönidling;,
2:o Skogs- och trädgårds-afdelningen, för skogshushållning och
träd gårdsskötsel;
3:a Hushållnings- och Slöjd-afdelningcn för förädling, förvarande
och användande af alla de jordalster» som utgöra föremål
för Landlmanna-näringar;
4:o Mechauiska afdelningen, för byggnader, redskap och hägnader,
med de flera mechaniska inrättningar, hvilka luna
till en väl ordnad landthushållning;
5:o Vetenskaps-afdelningen, för meddelande af upplysningar
och råd, hemtade från chemi, fysik, naturalhistoria m, m.;,
och
Stalt- samt Allm. Besvärs- och Ekon -Utskottens Utlåtande., AT:o 30.
6:0 Stalistika afdelningen» för samlande och o nina ncle af undervall
elser om hvarje landsorts naturförhållanden och industriella
tillstånd, med hänsigt till landi hushållningen.
Genom ett efter denna plan lämpadt arbetssätt, bör Landtbruks-Aeademien,
eller Utskottens tanka, kunna till alta delar uppfylla omlörmäi<le
sin bestämmelse Att ingå i en detaljerad undersökning, i hvad nion
denna bestämmelse eller Academiens ändamål vunnits, tro Utskotten hvarken
vara lämpligt eller bär behöfligt; men för alt bilda ett omdöme, huruvida
verkligen Academien är en för landet nyttig inrättning, få Utskotten
åberopa: att Academien årligen ulgifvil och jemväl fortfar att utgifva
för allmänheten tillgängliga handlingar och skrifter, innehållande hvarjehanda,
landtbruket rörande, förhållanden;, att Academien Ilandalia! och
linderstedt lifgifvande! af andra lörljenstfulla skrifter, samt lennval de vetenskapliga
upplysningar i afseende å kurdfhushållningen, hvaraf Regeringen
eller den enskilde landlmannen ej sällan, varit i behof; att Academien, genom
sina anställda och längre Lid fortsatta försök, pröfval nyttan och användbarheten
för Sverige af en mängd foderväxter, hvilka försök för foderodlingen
lemnal ganska vigtiga resultat, hvarförutan lion. bernit allmänheten
tillgång på nya utmärkta re sädesslag samt träd- och hnsksorter; och
alt slutligen, på sätt erfarenheten ådagalagt, manga för landtbruket vigtiga
rön och uppfinningar, genom Academiens försorg, kommit till allmänhetens
kunskap samt alt Academien verkat till flera förbättringar i landthushållningen.
Det är dock klart, att, om man, såsom det finnes omformäldt uti
den ena. af oi vanberörde motioner, vantar sig att få å Landtbruks-Academiens
experimentalfält finna "en storartad och förträfflig, förebild af ett
ypperligt landtbruk, af arbetskraftens högsta möjliga produet, af, en räkenskap,
sorn utvisar högre vinst, än det allmänna landtbruket;” maar skall 1
en sådan väntan blif va bedragen;, ty icke afla försök kunna lyckas, och; det
ligger i sakens natur, att ett läll, sorn. begagnas endast lill försöks anställande,
, ej: skall kunna vid alla tillfällen lemna, en anblick, sådan sorn en
väl bäfdad åker eller äng; men att nämnde fält visade ”en modell af oreduj.
vårdslöshet och platt oduglighet i jördens, häfdandesynes Utskotten
vara uttryck, sorn, efter det ofvan, anförda-,, icke erfordra något bemöjtaude.
22
Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-UlsJtoHens Utlåtande, iV.-o 30.
Ulskotten återgå nu tili besvarandet af del gjorda yrkandet, att
Landlbruks-Academien måtte indragas.
Emot bifall till ett sådant yrkande förekommer ej allenast, att denna
inrättning, elter hvad Utskotten ådagalagt, är grundad på en fond, som,
enär den tillkommit derigenom, att enskilde personer afstålt, en viss del
af sina fordringar hos Franska Regeringen, Rikets Ständer icke synas ega
rättighet att, efter godtfinnande, disponera, ulan äfven, synnerligen med
sin nuvarande organisation, är för landet nyttig och behöflig. Landtbruket
i Sverige har ej på långt när uppnått den höjd, som de flesta civiliserade
stater, der likväl äro inrättningar för samma ändamål, hvarför LandlbruksAcademien
blifvit stiftad. Sådane finner man t, ex. uti Italien, Spanien,
Sweitz, Frankrike, England, Preussen och flera stater i Tyskland, i Dannemark
och Ryssland; och, då landtbruket utgör Sveriges modernäring, och
således är den vigtigaste delen af allmänna hushållningen; så anse Utskotten
det vara desto mera nödvändigt, att Landlbruks-Academien fortfarande
existerar, som den utgör en föreningspunkt för inhemtandet af de åtgärder
och den erfarenhet, sorn, med hänsigt till jordbruket och dess binäringar,
i Rikets olika delar företagas och samlas.
Utskotten få alltså, med åberopande af hvad Utskotten här ofvan
anfört, vördsamt tillstyrka:
att det i ofvanberörde motioner väckta yrkande om Landtbruks-Academiens
indragning måtte förfalla.
Men då en del af de medel, som blifvit använde lill uppbyggandet
och underhållandet af Landtbruks-Academiens byggnader, utgjorts af statsmedel,
samt Academien är att anse såsom en Rikets allmänna inrättning,
finna Utskotten Academiens räkenskaper böra af Revisionen för Stats-, Banco-
och Riksgälds-Verken granskas, hvadan Utskotten, med anledning af ofvanberörde
motioner, vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
alt Landtbruks-Academiens räkenskaper, med dertill hörande
handlingar, malte varda i och för en sådan granskning
öfverlemnade till Rikets Ständers hädanefter sammanträdande
Revisorer. Stockholm den 20 December 1844.
Stati- samt Ålim. Besv.- och Ekon.-UtsJcottens Utlåtande, N:o 30.
23
Reservation
af Herr Friherre von Kraemer: ”Mot Utskottens beslut, att LandtbruksAcademiens
räkenskaper skola granskas af Rikets Ständers Revisorer, får
jag mig reservera. Åtgärden, sådan den är föreslagen, inskränker sig tili
alt. addera och subtrahera, hvari Revisorerne icke sakna öfning. Deras tid
är för knapp, för att med till intet ledande göromål upptagas. Landtbruks-Academien
har intet ärligt stats-anslag och dessutom har revisionsåtgärden
icke blifvit af någon motionär yrkad.”
Rättelse
Uti nästföregående 5 Häfte af denna samling, sid. 4—7, har Utlåtandet. N:o 22 erhållit column-titeln:
Stats-
och Bcvillnin^s-Utskottens Utlåtande,
läs! Stats- och Ekon.-Ut sköttens Utlåtande.
Slcds- samt Allm. Besv.- och ELon.-Utsk. Bet., N;o 31.
1
, K sa.
Ank. lill Exp. Utsk. d. 31 Dea, kl. 3 e. mield.
Betänkande, med anledning af Kongl. Mapts Nådiga Proposition, i fråga
om förändring i sättet för ersätt/ting af hästar och persed
lar,
sorn vid Rusthålls-Regementena under krig gä Jörlorade.
Sedan, i anledning af vid sistförflutne Riksdag väckt fråga om tillåtelse
för rusthållare alt, under krig, emot en bestämd afgift i penningar,
varda befriade från skyldigheten att remontera och ersätta förlorade bevärings-,
remtygs- och utredningspersedlar m. m., Rikets Ständer, med hänsigt
derlill, alt de dryga och kännbara kostnader, som genom krigslillfälligheter
uppkommande förluster så väl af hästar, som af omförmälda persedlar,
ofta tillskyndade enskilde rustande, skulle lättare bäras, i den nion de jemnarc
fördelades, uti skrifvelse den 6 Februari i >S4f (N:o 2 >8) icke allenast
i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit läcktes låta höra vederbörande rusthållare,
huruvida de skulle vilja ingå den öfverenskommelse sins emellan
att, vid infallande krig, från krigets utbrott, en för alla och alla för en,
proportionaliter ansvara för de skador, som kunde träffa Regementets eller
Corpsens hästar, bevärings-, remtygs- och utredningspersedlar m. m., eller
om ruslhållarne hellre önskade, att staten, emot en viss årlig afgift af dem
lill Kronan, öfvertoge ansvaret för ersättningen af så väl hästar, som persedlar,
i hvilket fall del likväl skulle åligga staten att vid krigets slut hålla
både de förra och de sednare i tjenstbart och dugligt skick de rustande tillhanda,
utan ock i underdånighet framställt den önskan, att, efter det rustliållarne
sig i ämnet yttrat, Kongl. Majit mätte, uti Nådig Proposition till Rikets
Ständer, föreslå den ändamålsenligaste och således för de rustande minst
betungande utvägen till sådan ersättning; så har Kongl. Majit, uti högstberörde
den 2 sistliclne Augusti allåtne Proposition, gifvit Rikets Ständer tillkänna,
att Kongl. Majlis och Rikets Krigs-Collegium, enligt erhållen Nådig
befallning, samt, under förutsättande för öfrigt, ej mindre alt karl- och
hästmunderingarne, äfvensom hästbeslag, ehuru icke i Rikets Ständers unBih.
till R. St. Fröt. 1845, 4 Sami. 2 A/d. 7 Haft. 1
2
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. BetN.-o 31.
derdåniga skrifvelse uttryckligen nämnda, ansåges innefattade bland den materiel,
beslående, utom hästar, af bevärings-, remtygs- och utredningspersedlar ni. m.,
livars underhållande i krigstid skulle utgöra föremål för förslaget till ruslbållarne,
än ock att samma förslag icke för närvarande rörde Jemtlands Bäst-JägareCorps
i:sta sqvadron eller Bobus Läns Regementes Södra eller Rusthållsbataljon,
enär den förres materiel underhölles, genom Krigs-Collegii försorg,
af den så kallade Jemtlands Reserv-medels-Cassan , lill hvilken rusthållarne
med penningar utgjorde sina rustnings-praestationer och den sednare, eller
Bohus Läns Regementes Rusthålls-bataljon, blifvit, till följd af Kongl. Maj:ls
ISådiga Bref den i4 November 1842, försatt på Infanteri-fot för en tid af
ro år, under hvilka bataljonens bevärings-, remtygs- och utredningspersedlar
bekostades af Kongl. Maj:t och kronan, samt beklädnaden af kronan och
rusthållare till hälften hvardera, låtit för hvarje af de öfriga indelta Cavallen-
filer från Cavallen till Infanteri förvandlade Regementen och Corpsen
med ledning af seduaste upphandlings-pris, approximativa calculer öfver
värdet å ryttarehästen samt alla till ryttarens eller soldatens personella och
hästutredning hörande persedlar upprätta och till Kongl. Majrts vederbörande
Befallningshafvande afsända, med föreläggande alt, på sätt och i den ordning,
Kongl. Maj:ts ofvanberörde Nådiga bref den r 1 Mars 1841 stadgade,
infordra de rustandes yttrande öfver det af Rikets Ständer framställda alternativa
förslag.
Ehuru Kiigs-Collegium af de till Collegium insände protocoll vid
de med de rustande eller deras ombud i förenämnde afseende hällne sammanträden
inhemtat, att hvarken det ena eller andra alternativet af ifrågavarande
förslag blifvit af de rustande vid något Regemente eller Corps ovilkorligen
antaget, samt härtill komme, att, vid åtskilliga föregående tillfällen,
svårigheter likaledes mött för tillvägabringandet af då föreslagne förändringar
i det af ålder gällande och vid flera Riksdagar öfverklagade sättet för
rustningsskyldigheternas utgörande, hade Krigs-Collegium likväl, då de fleste
rusthållare, det oaktadt, synts önska förändring i hvad, som funnes stadgadt
om de af ruslhållen utgående prestationer, men den af Rikets Ständer alternativt
föreslagna ansvarigheten för staten att ersätta under krig timade
skador å hästar och persedlar, emot en viss årlig afgift af rusthållarne, i
Collegii tanke icke blott innebure en rubbning af indelningsverkets grunder,
utan äfven, i ovissheten om ett krigs utgång, kunde för kronan medföra
betydlig förlust, och derföre icke heller kunde al Collegium tillstyrkas, uti
»fgifvet underdånigt betänkande af den 29 December 18 j3? hemställt, att
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utsk. Bet., IV.-o 31.
3
följande, nied i:sta alternativet i Rikets Ständers framställning hufvudsakligen
öfverensstämande, förslag malte Rikets Ständer meddelas, Hendigen :
j:o att rusthållarne vid samtlige till cavallen indeldte, beridna och
afsulne regementen och corpser, med undantag af Jemtlands Iläst-Jägarecorps
irsla sqvadron och Bohus läns regementes södra bataljon, skulle
ingå den öfverenskommelse att, gemensamt och till lika belopp för hvarje
helt rusthåll, ersätta alla förluster och skador, som å de hvart och ett sådant
regemente eller corps tillhörande bevärings-, beklädnads-, personella,
utrednings- och remtygs-persedlar, hvilkas anskaffning och underhållande,
jemlikt gällande författningar, rusthållarne ålåge, kunde under krig inträffa
från och med den tid, då regementet eller corpsen, eller ock någon del
deraf, för fälttjenstgöring uppbröle, tilldess nämnde tjenstgöring upphörde,
eller det utcommenderade och under kriget ej afgångna manskapet till
hemorten återkomme;
2:0 att, med undantag af rusthållarne vid förutnämnde sqvadron af
Jemtlands Häst-jägare-coi ps, ej allenast de rustande för alla numer vid
öfriga indeldta beridna cavalleri-regementen och corpser, utan ock, i händelse
från cavalleri till infanteri på viss tid förvandlad indehl trupp skulle,
efter ingånget häslvacance-contracts tilländalöpande, lill cavalleri återgå,
rusthållarne för de numer, hvilkas manskap före utbrott af krig tilläfventyrs
kom me att å nyo uppsitta, åtoge sig enahanda ersältnings-skyldighet
för hvarje indeldt beridet cavalleri-regementes eller corps hästar, sadelmundering
och hästbeslag, som i förra punkten i afseende på ryttarens utredning
vore omförmäld;
3:o att den ersättning, hvilken sålunda, efter den ena eller andra af
• förestående 2:ne punkter, kunde drabba vederbörande rusthållare, icke skulle
komma i fråga att utgå, förrän så väl förlusten, som det belopp, hvilket
Krigs-förvaltningen till densammas godtgörande förskottsvis erlagt, blifvit
behörigen styrkt.
Vid öfvervägande af hvad i detta ämne förekommit, och i betraktande
deraf, att ju allmännare eller vidsträcktare den ifrågasatta föreningen mellan
rusthållarne kunde blifva, densamma destomer skulle motsvara sitt ändamål,
eller en jemnare fördelning af rustningsbesväret under krig, hade
Kongl. Maj:t funnit tillvägabringandet af serskild förening inom hvarje regemente
eller corps icke företrädesvis böra sökas, utan helst en gemensam
förening beredas mellan alla rusthåll i riket, hvilkas innehafvare funne
med sin fördel förenligt att deruti ingå, oberoende af de rustande för an
-
4
Stats- sami Allm. Desv.- och Ekon.-Utsk. B t. _, N.o 31.
dra numer, i fall desse vägrade att i en sådan förening deltaga, dock att
harvid nödig skillnad mellan de beridne och de afsutne regementena
iagttoges.
Pä grund liiiraf har Kongl. Maj:t nu föreslagit Rikets Ständer: alt, med
undantag af Jemtlands fläst-Jägare-Corps och Bolms lans regementes södra
bataljon, med hvilka serskilda förhållanden egde ram, rusthållarne vid öfriga
rusthålls-regementen och corpsen i riket må, vid nja sammankomster,
erbjudas att, lil! vinnande af den åsyftade lindringen i rustningsbesväret
under krig, ingå gemensamma öfverenskommelse!-, samtlige rusthållarne vid
de beridne regementena och coipserna serskildt, och samtlige rusthållarne
vid de afsutna serskildt, att, efter den andel, som på hvarje rusthåll kunde
belöpa, icke allenast ersätta alla förluster i hästar eller persedlar, som undin'
krigstjenstgöring kunde för de i öfverenskommelsen deltagande rusthål!en
inträffa, utan ock under tiden för persedlarnes underhåll ansvara ; kommande
hvarje rusthållare sålunda i tillfälle att, utan hinder af det beslut,
hvaruti de öfriga rusthållarne kunde stanna, härutinnan handla, såsom han
för sig förmonligast ansåge; dock att, der flere delegare funnes i samma
rusthåll, alla dessa borde om beslutet sig förena, så framt den föreslagna
öfverenskommelsen skulle anses hafva blifvit för rusthållet anlagen; och
skulle för öfrigt de rusthållare, som till en början möjligen kunde hysa betänkligheter
vid delta på deras gemensamma fördel beräknade förslags antagande,
icke utestängas från möjligheten att sedermera derpå ingå, hvadan
Kongl. Maj:t ansåge en praescriptionstid för rättigheten att i öfverenskommelserna
deltaga först framdeles lämpligen kunna af Kongl. Maj:t i Nåder
bestämmas.
Då likväl ersättningen för under krig inträffade förluster eller under-,
liålls-kostnader icke skulle ifrågakomma att af rusthållarne utbetalas, förr
än densammas belopp blifvit tillförlitligen ut red t, ville Kongl Maj:t fästa
Rikets Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten, alt de utgifter, som i
omförmälde afseenden kunde uppkomma, förskottsvis bestriddes af den blifvande
krigsfonden, för att sedermera, Lill Statsverkets godtgörande, fördelas
på vederbörande rusthållare, hvilka i stället blefve berättigade att återfå så
väl hästar som persedlar i tjenstbart skick.
Vid den Kongl. Propositionens föredragning hos Hederv. EondeStåndet,
hafva Jan Pehrsson från Upsala län och Pehr Påhlsson från Christianstads
län, med hvilka flere af Ståndets ledamöter sig förenat, uttalat
den åsigt, att de föreslagna föreningarne mellan rusthållarne i riket, att ge
-
Stats- samt Allm. Bcsr.- och Ekon.-Utsk. Bet., N.o 31.
5
rnensamt ersätta under krig inträffande förluster å rusthålls regementenas
hästar och persedlar, icke skulle medföra någon lindring i rustningsbesväret,
men att ett sådant ändamål snarare vore att påräkna, om Staten ölvertoge
ersällnings-skyldigheten, emot en viss, från krigets utbrott till dess slut, af
hvarje rusthåll utgående afgift, som föreslagits Lill ett belopp al 5o B:dr
Banco årligen.
Jemlikt erhållne remisser å högstberörde Nådiga Proposition, jemte hvad i
anledning deraf inom Bonde-Ståndet yltradt blifvit, åligger det Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten att med utlåtande i ämnet till
Rikets Höglofl. Ständer inkomma; och få Utskotten, för fullgörandet häraf,
till en början anmäla, att Utskotten af de handlingar i detta mål, hvilka
från Landlförsvars-Departementets Canzli-Expedit on serskildt bliIvit Lill
Utskotten öfverlemnade, inhemtat följande:
att uti de aproximativa cälculer, Krigs-Collegium låtit upprätta och
Konungens vederbörande Befallningshafvande meddela, kostnaderne för i’3Tttare-hästen,
samt alla till ryttarens eller soldatens personella och häst-utredning
hörande persedlar beräknats
vid Lif-Regementets Dragon-Corps till
„ Lif-Regementets Husar-Corps
„ Smålands Husar-Regemente
,, Skånska Husar-Regementet
„ Skånska Dragon-Regementet
„ Lif-Regementets Grenadier-Corps
Andra Lif-Grenadier-Regementet
„ Smålands Grenadier-Bataljon
„ "Westgölha Regemente
att, vid de mellan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och rusthållarne
eller deras ombud, dels sqvadrons- och compagni-vis, dels härads-vis hållna
sammanträden, första alternativet:
Det rusthållarne skulle, vid infallande krig, frun krigets utbrott, eli
för atla och alla för en, proportionaliter ansvara för de skador,
sorn kunde träffa regementets eller corpsens hästar, bevärings-,
remtygs- och utrednings-persedlar m. rn. ,
blifvit, dels med flere eller färre förbehåll och villkor, dels eventuelt, för
den händelse sednare alternativet icke komrae att bifallas, antaget,
vid Lif-Regementets Di’agon-Corps, af de rustande inom Upsala
och Gefleborgs län;
B:co
R:dr
4*7: 4°
414: 44 1
4 1 ■: 4
4 a/,: 38 '
f ilustens vär-  de för alin
1 upplaget till
boo R:dr B:eo.
-
-
388: 3a
1
-
-
io5: 25
99: 46
-
-
93: 7
-
“
9i: 39
6
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet., IV.-o 31.
vid Lif-Regementets Husar-Corps, af rusthåilarne i Södermanlands
län och den inom Örebro län förlagda vestra Nerikes sqvadron;
vid Smålands Husar-Regemente, af rusthåilarne i Konga härad
samt en del rustande inom Uppvidinge och Kinnevalds härader i Kronobergs
län, och vid Staby sqvadron inom Calmare län;
vid Skånska Husar-Regementet, af majoriteten bland de rustande
i Malmöhus och afen del inom Christianstads län;
vid Skånska Dragon-Regementet, af pluraliteten bland rusthåilarne
så väl i Malmöhus som Christianstads län;
vid Lif-Regementets Grenadier-Corps, af de frustande i Westmanlands
trenne numer i Stockholms och tjugutvå numer i Södermanlands län;
vid andra Lif-Grenadier-Regementet, af rusthåilarne i Östergöthlands
och eventuelt af de uti Calmare län; och,
vid Westgötha Regemente, af rusthåilarne inom Skaraborgs län;
att andra alternativet:
Det Staten, emot en viss årlig afgift af rusthåilarne till Kronan, öfver
toge ansvaret för ersättningen af så väl hästar som persedlar,
i hvilket fall det likväl skulle åligga Staten att, vid krigets slut,
hålla både de förra och de sednare i tjenstbart och dugligt skick,
de rustande tillhanda,
antagits jemväl under vissa uppgifna förbehåll,
vid Lif-Regementets Dragon-Corps, af en del rusthållare inom
Stockholms län;
vid Lif-Regementets Husar-Corps, allenast till syftningen, af de rustande
inom Skaraborgs, och af större delen bland dem inom Örebro län;
vid Smålands Husar-Regemente, af rusthåilarne inom Jönköpings
och Calmare län ;
vid Skånska Husar-Regementet, af sex numer inom Christianstads
län;
vid Lif-Regementets Grenadier-Corps, af sextionio rusthåll i Södermanlands
län;
vid Andra Lif-Grenadier-Regementet, af rusthåilarne i Calmare län;
vid Westgötha Regemente, af rusthåilarne inom Kullings, Marks, Vedens
och Kinds Härader af Elfsborgs län; samt
vid Smålands Grenadier-Bataljon, af de rustande inom Jönköpings
län;
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utsk. Bet., N.-o 3!.
7
att deremot hvarken första eller andra alternativet kunnat antagas
O
af de rustande vid Smålands Grenadier-Bataljon inom Kronobergs län, af
majoriteten bland de rustande vid Lif-Regernentets Dragon-Corps inom Stockholms
och Skånska Husar-Regementet i Christianstads län, eller af en del
rusthållare vid Lif-Regementets Dragon-Corps inom Upsala län, vid Smålands
Husar-Regemente inom Kronobergs och Jönköpings län, vid Skånska
Husar-Regementet inom Malmöhus län, vid Skånska Dragon-Regementet inom
Malmöhus och Christianstads län, samt vid Westgötha Regemente inom Elfsborgs
län; äfvensom att något utlåtande i ämnet icke inkommit från rustliållarne
vid Lif-Regementets Husar-Corps inom Westmanlands län;
att de invändningar och betänkligheter, som emot förslaget hufvudsakligen
förekommit, bestå deri, hvad första alternativet beträffar, dels att
ersättningsansvaret för de i krig timade skador å hästar och persedlar, skulle
drabba rusthållarne, en för alla och alla för en, och rustningsbördan derigenom
falla tyngre på svaga rusthåll, dels att den gemensamma ansvarigheten
icke blifvit inskränkt till hvarje sqvadron eller compagni för sig, #synnerligast
när Regementet vore förlagdt i lieie proviucer, och, i motsatts härmed,
att ansvarigheten inskränkts inom ett Regemente, och icke vore utsträckt
lill Rikets alla rusthållare, samt, vidkommande sednare alternativet, att beloppet
af den afgift, staten fordrade för ersättningsansvarets öfvertagande,
icke blifvit uppgifvet; hvarförutan emot förslaget i dess helhet blifvit anmärkt,
att detsamma icke omfattade så väl freds- som krigstid; oell slutligen
att, utom meranätnnde till de rustande sednast framställde förslag,
angående förändrad ordning för rustnings-prasstationernas utgörande, förslag
i enahanda syftning blifvit tid efter annan väckte och af Kongl. Maj:t rusthållarne
meddelade. I afseende härå anse sig Utskotten böra tillkännagifva,
att, till följd af Rikets år r8a3 församlade Ständers derom gjorda underdåniga
begäran, Kongl. Maj:t lät till de rustande göra framställning om en
årlig afgifts erläggande, till anskaffning och underhåll af bevärings-, remtygs-,
karl- och hästmunderings-persedlar samt hästbeslag, vid indelta Cavalleri-Regemenlena,
samt af bevärings-, remtygs- och munderingspersedlar vid
de till Infanteri förändrade Cavalleri-Regementen, jemte beklädnads- och
Bevärings-Directioners inrättande till anskaffningens besörjande och medlens
förvaltning. Denna afgift skulle vara uträknad i förhållande till slitningsvärdet
på ett år af alla ofvannämnde persedlar, efter gällande pris, med antagen
dubbel brukningstid för persedlarne emot hvad, som upptoges i beklädnadsstaten
för Kran-Prinsens Husar-Regemente, om truppen vore Caval
-
Stari- nami Mini. Brsv.- och
leri, samt för Konungens dåvarande Eget värfvade Regemente, om truppen
vore Infanteri, med tillökning derutöfver af tjugu procent i årliga kostnadsbeloppet
för persedlarnes underhåll och till ersättande af tillfälliga förluster;
och skulle berörde, för fredstid utgående afgift höjas med femtio procent,
när Regementet eller någon del deraf uppbröte till fälltjenstgöring. Då likväl
största delen al de rustande uppå denna framställning icke ville ingå,
men Rikets Ständer, vid påföljda eller 1828—i83o årens Riksdag, under
öfvertygelse om nyttan af berörde anstalt, förmodade, att, efter undanrödjande
eller förminskande, i hvad möjligt vore, af de olägenheter, dem de
rustande af den nya inrättningen sig föreställt, en förnyad proposition i
detta afseende skulle af de rustande med större beredvillighet emotla°as,
O O 7
bade Kongl. Maj:t, på af Rikets Ständer föreslagne förändrade grunder, lålifc
uppgöra project till förnyade framställningar till de rustande, dels om inrättandet
af Directioner för anskaffning och underhåll i fredstid, vid indelte,
beridne och afsutne Rusthålls-Regementen och Corpser, af manskapets beblädnads-,
remtygs- och bevärings-persedlar samt, vid Cavalleriet derjemte,
af sadelmunderingar och hästbeslag, dels om en serskild passevolance mellan
krigsfonden och de rustande, till beredande af lindring och bestämdhet
i de utomordentliga kostnader, sorn för de rustande under ett fälttåg vore
oundvikliga, hvilken sednare framställning skulle göras endast Lill rusthållarne
vid de Regementen och Corpser, hvilkas samtliga sqvadroner och compagnie!’
på den förra ingått. Vilkoren för den sålunda för en tid af femton
år föreslagna nj’a anstalten voro hufvudsakligen, att rusthållarne, under
fredstid, skulle årligen i penningar erlägga en, med ledning af sednast anskaffade
munderings-kostnad och calculerade brukningstid, uträknad afgift,
till underhåll af redan befintlige och upphandlig af nya bevärings-, beklädnads-,
remtygs- och sadelmunderingspersedlar samt hästbeslag, hvilken afgift
skulle till oförminskadt belopp utgöras intill det år, då ny mundering
bchöfde åt truppen anskaffas, hvarefter afgiften för den följande tiden skulle
å nyo bestämmas och rusthållarne ega aLt tillgodonjuta det öfverskott eller
tillskjuta den brist, som kunde i Regcments-Direclionens Gassa förefinnas,
samt alt rusthållarne, under krigstid, skulle, emot befrielse från ifrågavarande
persed ars anskaffning och underhåll, årligen erlägga, för de commenderade
numren, till General-Krigs-Commissariatet dubbla beloppet af den
årliga afgift, hvilken under de nästföregående fern fredsåren blifvit i medeltal
till Regements-Directionen inbetald. Vidare blef, i afseende på ordningen
-
Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Ulsk. Bet.j N.-o 31.
9
gen för de rustandes hörande öfver nyssberörde framställningar, föreskrifvet,
alt omröstning skulle anställas af de rustande, sqvadrons- eller compagnivis
sammankallade å Lands-Canzliet i det län, eler största numerstyrkan
af sqvadronen och compagniet vore förlagd, vid hvilka sammanträden borde
iagttagas, att hvarje helt rusthåll finge adenina en röst, men att, då flere inleressenter
funnes i ett rusthåll, de före sammanträdet borde sig förena 0111 ett
och samma beslut; att de frånvarande rusthållarne komme att åtnöja sig med
de närvarandes beslut; att endast vid de Regementen eller Corpser, der alla sqvadroner
eller compagnier ingått å den Nådiga Propositionen, det nya anskaflningsocb
underhållssättet komne att införas, och att omröstning öfver den sednare
delen af Propositionen, eller angående passevolance med krigsfonden, endast
skulle ega rum, om Regementet eller Corpsen sålunda befunnes hafva ingått
å Propositionens förra del. Enligt^ hvad Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande,
efter i sådant ändamål hällne sammanträden med de rustande,
hos Krigs-Collegiuin anmält, och Collegium, i skrifvelse den 19 April
i833, till Kongl. Maj:t i underdånighet inberättat, hade pluraliteten af de
rustande vid samtlige beridne och afsutne indeldte Cavalleri-Regementen och
Corpser med Nej besvarat den i första rummet framställde proposition, angående
underhållssättet under fredstid, vid hvilket förhållande propositionen om
en viss afgifts erläggande under krigstid icke kunnat till omröstning hos de
rustande förekomma.
Efter det Utskotten sålunda redogjort för de åtgärder, som till befrämjande
af en länge önskad ocb till behofvet erkänd jemnare fördelning
af rustningsbördan, samt deraf påräknad lindring för den enskilde rusthållaren,
blifvit i sednare tider, ehuru hittills fruktlöst, vidtagne, gå Utskotten
att sitt yttrande i detta vigtiga ämne nu afgifva. Härvid få Utskotten
tillkännagifva, att, för den händelse, Utskotten varit i tillfälle att inför Rikets
Ständer framlägga ett förslag, som, utan eftergift eller nedsättning i
statens, enligt rustnings-contracten, egande fordringsanspråk hos de rustande
i allmänhet — om än naturen af dessa anspråk skulle förändras — beredde
de rustande individuelt större lindring i rustnings-besväret, än som af
det i förevarande Kongl. Proposition föreslagna sättet för rustnings-persedlars
underhåll och ersättande under krig må kunna hemtas, Utskotten icke
skulle hafva underlåtit att ett sådant förslag till Rikets Ständers pröfning
Bih. till R. St. Brot. 1844, 4 Sami. 2 AJd. 7 Haft.] 2
10 Stats- samt Allm. Besv- och Ekan.-Uuk. Bet., IV: o 31.
framställa, helst Utskotten hysa den öfvertygelse, att det rusthållarne tillförene
meddelade förslag om ingående af en passevolance med Kongl. Maj:t
och Kronan, för ersättning af i krig förlorade persedlar, skulle för rusthållarne
vara den förmonligaste anstalten, så framt passevolance-afgiften blefve
bestämd till ett någorlunda billigt belopp; men då Utskotten måst antaga,
att ett förslag af denna beskaffenhet, enär detsamma hvarken rönt någon
väsendtlig framgång hos de rustande sjelfve, eller blifvit i den Nådiga Propositionen
förnyadt, således icke vunnit Kongl. Maj:ts Nådiga bifall; samt
Utskotten destomindre kunna ens approximativt uppgifva något belopp för
den afgift, mot hvilken, utan rustningsbördans ökande, Kronan skulle magta
passevoluncen sig åtaga, som bestämmandet deraf är beroende på kännedom
af alla till hvart och ett Regemente och Corps hörande rustningspersedlars
håde antal och slag samt värden och brukningstider; finna Utskotten sig
icke böra föreslå Rikets Ständer att med någon underdånig framställning i
en sådan syftning till Kongl. Majrt ingå.
Då, vid sådant förhållande, det förslag, som i Kongl. Majrts Nådiga
Proposition innefattas, synes anvisa den för hand varande tjenligaste utväg
för åstadkommande af en jemnare fördelning af rustnings-besväret under
krig,, samt tillika innebär den i föregående till de rustande i detta hänseende
gjorda framställningar saknade förmon, att, derest en del rusthåll icke funne
för sig fördelaktigt att i de projecterade föreningarna ingå, sådant icke skulle
hindra föreningarnes afslutande mellan öfriga rusthåll, med öppen rätt för
de förre att sedermera i föreningarne deltaga; hafva Utskotten funnit sig
höra hemställa,
att Kongl. Majrts högstberörde Nådiga Proposition må af
Rikets Ständer bifallas, men Rikets Ständer derjemte hos
Kongl. Majrt i underdånighet anhålla, att, derest allmänna
föreningar, till ersättande af i krig inträffande förluster
och skador å hästar och rustningspersedlar, mellan rusthållen
vid de beridne Regementena och Corpserne samfäldt
och rusthållen vid de afsutne samfäldt, icke kunna
till vägabringas, Kongl. Majrt täcktes till de rustande, Regements-
och Corps-vis sammankallade, låta å nyo framställa
förslag om dylika föreningars afslutande inom hvarje
Regemente och Corps serskildt.
Stockholm d. 3o Dec. 1844*
Stais- sami Allm. Bcsv.- och Ekon. Utsk. Utlåt., N.-o 32.
11
39.
Alik. till Exp.-Utsk. den 31 D(’c, kl. 3 e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om tillsättandet af en andre Apologist
vid Faldu högre lärdomsskola, samt om anslag till hans åflo
nan de.
Inom Hög v. Preste-Ståndet iir motion i detta ämne väckt af Herr Biskopen
Abelius, som anfört, att, då i Kopparbergs län, med en folkmängd af omkring
13p,ooo personer, endast funnes en elementar-läroanstalt, eller den i Fahlu stad
varande högre lärdomsskola, med en dertill hörande apologisl-class, och nämnde
län således vore i detta hänseende sämre lottadt än andra, åtgärder till
aflrjelpande af en sådan brist vore af behofvet påkallade. Jemte åkerbruk
utgjorde bergshandteringen en af provincens hufvudnäringar, och för de dervid
anställde personer, bruksförvaltare, mechanici m. fl. vöre de kunskaper,
hvilka i Åpologist-skola kunde inhemtas, egentligen af nöden; men för fyllandet
af ett sådant behof, vore den undervisning, som af den ende i ofvanberörde
dass anställde lärare kunde meddelas, alldeles otillräcklig, sedan antalet
af lärjungar derstädes i sednare åren betydligen vuxit. Af denna orsak
bade väl i83a års Skol-revision föreslagit tillsättandet af en andre Apologist,
likasom sednaste Revision ansett än större utvidgning af skolan böra ega rum,
men någon annan förmon i detta hänseende hade, i brist af tillgångar, icke
kunnat vinnas, än att en dupplicant i Apologist-classen blifvit förordnad och
erhållit för åren 1841 och 1842 en gratification af i5o R:dr årligen. Då likväl
en ordinarie lärare på denna plats vore synnerligen behöflig, ansåge sig
motionären böra föreslå, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t göra underdånig
hemställan om tillsättandet af en andre Apologist vid Fahlu Apologist-skolo,
samt anvisa medel för hans aflönande, till hvilket förslag motionären
hemtat ytterligare skäl derifrån, att, af de till Elementar-Läroverken
vid sednaste Riksdag anslagne 42,ooo R:dr, endast 877 R:dr 47 sk. 5 r. Banco
— ett. i förhållande till folkmängden ringa belopp — kommit Kopparbergs
län tillgodo.
Denna motion, hvaruti Contracts-Prostarne Norström och Arborelius
instämt, har, efter derå meddelad remiss, till öfverläggning hos Stats- samt
12 Stats- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-TJtsk. Ullat-, N.-o 32.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten förekommit. Och som Utskotten
härvid inhemta t, ej allenast att den år i83a församlade Revision öfver
Elementar-Läroverken i riket hos Kongl. Majit i underdånighet hemställt
om apologist-afdelningens vid Fahlu högre lärdoms skola utvidgning och
förseende med en andre Apologist, hvarom äfven skolans Ephorus gjort underdånig
ansökning, men att Kådigt bifall till de6sa framställningar, i brist
af disponibla medel till aflöningskostnader, icke kunnat meddelas, ulan ock alt
j843 års Revision öfver Elementar-läroverken, i afseende på Fahlu lärdomsskola,
förklarat, att, för ortens behof och skol-ungdomens talrikhet, en högre
fullständig Apologist-skola erfordrades, hvilken likväl icke ansetts kunna
organiseras, med mindre 2ine nya lärare-löner blefve dertill anslagne, få
Utskotten, enär, å ena sidan, behofvet af ökadt lärare-biträde vid ifrågavarande
skola synes tillräckligen vitsordadl, deslomersom en dupplicant i Apologist-classen
redan blifvit anställd, och tvänne år å rad med gratificätion
hugnad, men, å den andra, det icke vore lämpligt att, innan en definitiv
reglering af Elementar-läroverken i allmänhet vidtagits, anslå lön på stat
för nye lärare vid sådane verk, vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer, jemte framställning af behofvet utaf
en andre Apologist vid Fahlu högre lärdoms-skola, öfver
lemna
frågan derom till Kongl Majlis Kådiga afgörande,
med underdånig anhållan derjemte, att, derest Kongl.
Majit skulle finna en sådan tillökning af lärare-persona
len
lämplig, den nye Apologistens aflöning må, under afvaktan
å Elementar-läroverkens slutliga reglering, utgå
såsom arfvode lill det för hans vederlikar i allmänhet
stadgade belopp af det reservalions-anslag, Rikets Ständer
till Elementar-Läroverken och sådane partiella behof, som
i afseende derå kunde finnas nödiga, å Riks-Statens Åttonde
Hufvud-titel anvisat.
Stockholm den 3o December 1844*
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utsk. Utlåt., N'.o 33.
13
M 33.
Ank. till Exp. Ulsk. d. 31 Dec. kl. 3 e. mield.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om anslags beviljande till utvidgning
af Carlskrona Läroverk.
Uli ett lill Höglofl. Ridderskapet och Adeln ingifvet memorial, har
Herr lidfelt, Anton, fästat uppmärksamheten vid behofvet af det i Carlskrona
befintliga Elemenlar-Läroverks utvidgande. För lärdoms-skolan derstädes
hade väl, jemlikt Kongl. Circulairet till Consistorierna af d. i Nov.
i83g, anslag till en apologist-lön blifvit be vi i jad t, och, i följd deraf, en
apologist-class i början af ar 1840 träd t i verksamhet; men otillräckligheten
deraf visade sig snart, och redan året derefter måste bestämmas ett
maximum af 36 lärjungar, med rättighet för dem, som utöfver delta antal
till inträde sig anmält , att, i nion af blifvande vacancer, få i sin ordning
intagas. Ett sådant förhållande medförde ganska menliga följder, serdeles
för de ynglingar, som förnötle sin tid med afvaktan på inträde uti läroverket,
och bevisade tydligen behofvet af en eller tvänne nya apologist-classer
derstädes, — ett behof, som både blifvit insedt af sednaste Skol-revisionen,
och af densamma till afhjelpande anmäldt. Med afseende härå och då
i Blekinge län funnes en folkmängd af omkring 80,000 invånare, -arnt Carlskrona
stad, som af nämnde folkmängd egde i2,85o, bade af nöden framför
många andra städer i riket ett fullständigt Elementar-Läroverk , dels i anseende
lill sin betydliga folkmängd, och dels till följd af Kongl. Flottans stationering
derstädes, har motionären, jemte meddelande deraf, att löningsslaten
för Carlskrona Skola upptoge blott i,5oo R:r B:co, deraf i,36p R:dr
3o sk. ulginge af Stats-Verket, föreslagit, att nyssnämnde läroverk i Carlskrona
måtte förändras till en högre Lärdoms-skola, med tvänne apologistclasser,
samt att, till aflöning för derigenom ökad lärare-personal, ett ytterligare
statsanslag af 3,5oo R:dr måtte beviljas, att årligen utgå, i enlighet
med ett motionen vidfogadt project.
Efter erhållen remiss å berörde memorial, hafva Utskotten detsamma
lill handläggning företagit, och dervid inhemtat, alt den sisllidne år försam
-
14 Siats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåt., IV.-o 33.
lade Revisionen öfver rikets Elementar-läroverk, uti sin lill Kongl. Maj:t afgifna
underdåniga Berättelse, i Iråga om Carlskrona läroverk, yttrat följande:
”Vid Carlskrona Lärdoms-skola hafva, enär Stiftets fullständiga läroverk
äro på 20 mils afstånd derifrån skiljda, undervisnings-ämnena äfven
blifvit drifna lill den höjd och det omfång, att de beredt och berättigat
till inträdes vinnande vid Acaclemien. Till bevis härpå bör anföras, att af
de 43 ynglingar, som från Rectors dass under de sista 10 åren till annat
läroverk afgått, hafva 3y blifvit dimitterade till Academien, der de genast
aflagt fullständig student-examen.”
”1 sammanhang med beslutet att tills vidare uppskjuta frågan om denna
skolas förvandling till uteslutande en Apologisti, täcktes Eders Kongl.
Maj:t genom Circulaire den 1 November 183g, i Nåder anbefalla inrättandet
af en Apologist-class, och ål läraren bevilja 3oo R:drs lön. Denna dass
trädde ock redan i verksamhet den 29 Januari 1840, då den endast räknade
17 lärjungar. Men under årets lopp söktes inträde för så många gossar,
att hvarken läro-rummet eller den skicklige lärarens förmåga tillät intagandet
af alla dertill behörige. Uppå förslag af Rector, fann Ephorus sig
derföre föranlåten bestämma ett maximum, lämpad t efter utrymmet i lärorummet
af 36 lärjungar, hvilka skulle efter ansöknings-prioritet till undervisning
intagas, och dock finnas alltjemnt expectanter. De fordringar, hvilbo
målsmän hafva på denna dass, äro högst skiljaktiga efter de olika samhällsmedlemmarnes
olika vilkor och behof. En del sträcka fordringarna af
undervisningen icke öfver den, som kunde af en väl organiserad folk-skola
åstadkommas, och lemna deras barn skolan efter 2 högst 3 år; andra åter
vilja i denna dass för sina söner finna undervisning i de vetenskaper och
språk, som erfordras för inträde vid Universitetet såsom Cameralist, eller
vid militair-läroverk, eller på handels-contor m. m., och äro derföre sinnade
låta dem qvarstanna 6 å 7 år. Detta allt antyder nödvändigheten af,
att denna Apologist-class, för att i längden kunna motsvara stadens och ortens
behof af undervisnings-tillfälle i denna väg, sättes i samband, såsom
Rector ock föreslår, med en högre dass, som uteslutande finge egna sig åt
den mera vetenskapliga undervisningen, och till hvilken dass flyttning skulle
ske från den nu varande.”
Uti Sin Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående Stats-Verkets
tillstånd och behof, har Kongl. Majit behagat gifva Rikets Ständer tillkänna,
alt, enär en omfattande föredragning af Revisionens ofvanberörde berättelse
hvarken kunnat eller under Riksdagens lopp kunde, i anseende till de
l
Slats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Uisk. Utlät., N.-o 34.
15
yttranden oell upplysningar, som från vederbörande mäste infordras, inför
Kongl. Maj:t ega rum, det i allmänhet vore stridande emot rigtiga grunder,
att till afgörande företaga serskilda löne-förhöjnings- och organisations-frågor,
samt dem till Rikets Ständer framställa, men att likväl dels en eller
annan fråga vore af de öfrige alldeles oberoende, dels vissa förbättringar
kunde finnas vara af den art, att deras uppskjutande skulle icke allenast
förnärma de billigaste anspråk, utan ock verka skadligt för framtiden; hvadan
Kongl. Majit endast för sådane serskilda fall ansett Sig böra af Rikets
Ständer begära anslag. Då nu Carlskrona läroverk ej finnes bland dem, för
hvilka Kongl. Maj:t i den Nådiga Propositionen sådant anslag begärt, i följd
hvaraf förevarande fråga måste anses ännu vara på Kongl. Majrts Nådiga
pröfning beroende, samt då dertill kommer, att fråga serskildt blifvit hos
Rikets Ständer väckt om en allmän reorganisation af Läroverken; få Utskotten,
i betraktande af dessa omständigheter, tillstyrka
att någon åtgärd i anledning af Herr Råfelts motion ieke
måtte af Rikets Ständer för närvarande vidtagas.
Stockholm den 3o December 1844*
Reservation af Hr Räfelt, A.
t
Ank. till Exp. Utsk. den 31 Dec. kl. 3 e. m>
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, rörande
anslag till inköp af boställe åt en Capell-Predikant i Undenäs
församling inom Skaraborgs län, och dels en i ämnet väckt
motion.
Från Riks-Stånden har Stats-Utskottet erhållit remiss å högstberörde
Nådiga Proposition, innehållande, att, sedan vid år 1839 hållen Biskopsvisitation
i Undenäs församling, öfverläggningar egt rum, i fråga om uppförande
af ett capell i norra delen utaf denna församling, och derefter åtskillige
ortens invånare i ämnet afgifyit underd. ansökning, hvaröfver vederbö
-
16
Slats- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlät., N:o 34.
rande blifvit hörde, Kongl. Majit, med afseende å församlingens vidsträckthet
och betydliga folkmängd, hvaraf en del skulle vara boende pä 2, 3 till
4 mils afstånd från sockenkyrkan, den 2 Fehr. 1842 i Nåder förklarat: att
norra trakten af Undenäs församling finge utgöra ett serskilt Capel-lag; att
inbyggarne derstädes egde för sådant ändamål på dertill utsedd plan, 1J8
mil norr om hemmanet Sannerud, uppföra en Capell-byggnad af sten, under
benämning af Tiveds Capell, och att serskild predikant dervid finge
anställas; och hade Kongl. Majit i följd häraf anbefallt Consistorium i Skara,
att, efter Capellagets hörande, söka tillvägabringa lämplig reglering af predikantens
aflöning, samt öfverenskommelse om det boställe, hvarmed han skulle
förses.
A Capel-lagets vägnar gjordes härefter underdånig anhållan, att, enär
capellboerne, som innehade endast 4A? mantal i små hemmansdelar, på
bergaktig, mindre god, jord, icke förmådde uppbygga kyrka och inköpa boställe
åt den blifvande capell-predikanten, men deremot förbundit sig, ej
mindre att på hvarje matlag till samma predikant erlägga 4 kappar råg,
uppgående, efter matlagens antal, till omkring 26 tunnor spanmål, än ock
att ansvara för boställets nybyggnad och framtida underhållande, anslag af
allmänna medel måtte beviljas till uppbyggande af kyrka och inköp af capellans-boställe;
hvaruppå Consistorium, i ämnet hördt, underdånigst hemställt,
bland annat, att 1J16 mantal krono-skatte Stora Häggebo, beläget
1/8 mil norr om den för Capellet tillämnade byggnads-platsen. hvilket
hemman vore till salu, måtte få inköpas för 2,666 R:dr 32 sk. B:co och
användas till boställe åt capell-predikanten.
Kongl. Majit, som ansett understöd af allmänna medel för capell-byggnaden
icke böra ifrågakomma, har deremot, i förevarande den 28 Sept. detta
år aflatne Nådiga Proposition, föreslagit Rikets Ständer att, för inköp af berörde
hemman Stora Häggebo, eller någon annan dermed jemförlig lägenhet,
till boställe åt Capell-predikanten anvisa en summa af 2,666 R:dr
32 sk. Bico.
Derjemte har, uti en inom Hederv. Bonde-Ståndet väckt och till
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitterad motion,
Rikdags-fullmäktigen Anders Andersson från Skaraborgs län anhållit, att 4>00°
R:dr Bico måtte anslås till inköp af boställe åt ifrågavarande capell-predikant,
äfvensom att Undenäs församling kunde förunnas rättighet till collect
och stam-bok öfver hela riket, helst församlingen icke egde förmåga att
anskaffa medel för Capells uppbyggande.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåt., IV.-o 35.
17
Utskotten, som till gemensam behandling förehaft så väl högstberörde
Kongl. Proposition, som nyssnämnde dermed sammanhang egande motion,
samt jemväl tagit kännedom af de, vid remissernes beviljande, i frågan af
gifna
yttranden, få, med afseende å det behörigen utredda och vitsordade
behofvet af ett serskildt Capell-lags inrättande för norra delen af Undenäs
vidsträckta församling, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, till inköp af ett passande boställe
åt den blifvande capell-predikanten, å Riksgälds
Contoret
anvisa det härtill af Kongl. Maj:t, såsom erforderligt,
äskade anslag, 2,666 R:dr 32 sk., med vilkor,
att Capell-lagets inbyggare sjelfve bekosta kyrkas uppförande
samt ansvara för boställets nybyggnad och framtida
underhåll.
Hvad angår den delen af Anders Anderssons motion, som afser rättighet
för Undenäs församling till collect och stambok, så enär en dylik
fråga innefattar ett ämne, hvaruti vederbörande ega öppet att hos Kongl.
Majit göra underdånig framställning, tillstyrka Utskotten,
att motionen i denna del icke måtte till någon åtgärd
å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 3o December 1844*
Ank. till Exp. Utsk. d. 31 Dec., kl. 3 e. midd.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om af skaffande af indeldta Caval
ler iets fot-möten.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet bar Hederv. BondeStåndet
remitterat arne i detta ämne väckta motioner, nemligen:
1:0 af Riksdagsfullmäktigen Pehr Jönsson från Skåne, hvilken vrkat,
att de vid indeldta cavalleri-regementena brukliga fotmöten måtte afskaffas
eller åtminstone sammanslås med regements-mötet, på det rusthållarne måtte
befrias från besväret att under vårtiden skjutsa ryttaren till och från
mötesplatsen; och
Bih. till n. st. Fröt. 1845, 4 Sami. 2 A/d. 7 Haft. ^ 3
\
A
18
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJtsk. Ull.]\T.-o 36.
2:o af Riksdags full magt igen Anders Andersson från Örebro län, hvilken
i enahanda ändamål föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majt i
underdånighet anhålla, att de vid Lif-Regementets Husar-corps anbefallda sex dagars
fotmöten må hädanefter upphöra.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som ansett dessa motioner jemväl
böra af Stats-Utskottet behandlas, har, för verkställighet deraf, med sistnämnde
Utskott sammanträdt; och få Utskotten vördsamt tillkännagifva, att Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet, uti sitt under innevarande Riksdag afgifne Betänkande,
N:o 39, af anförde skäl, förklarat sig icke kunna tillstyrka Rikets Ständer
att bifalla väckt förslag om borttagandet af fotmötena vid Lif-Regementets Dragon-corps
och deras sammanslående med regementsmötena.
Då den fråga, hvarom Utskotten nu böra utlåtande afgifva, är af enahanda
beskaffenhet med den, som, på sätt nämndt är, blifvit uti Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets nyssberörde Betänkande afhandlad, samt detta Betänkande är
al trenne Riks-Stånd gilladt; så anse Utskotten sig böra tillstyrka,
att förevarande motioner icke matte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 December 1844.
M 36.
Ank. till Exp. Utsk. d. 4 Jan. 1845, kl. 2 e. roidd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om rothål
lames
vid ForssaDelsbo och Jerfsö Compagnie!' af Helsinge regemente
befriande frän åtagandet att förse under-officer arne vid
nämnde compagnier med hus och ved, samt mulbete för deras
kreatur.
Med anledning af Riksdagsfullmäktiges af Bondeståndet från norra och vestra
Helsingland vid sista Riksdag i ämnet gjorda underdåniga framställning, samt
efter vederbörandes hörande, har Kongl. Maj:t, uti en under d. 2 sisth Augusti
till Rikets Ständer aflåten Nådig Proposition, hvilken af Höglofl. Ridderskapet och
Stals- saint Allm. Besv.- och ELon.-Ulsk. Utlat.j JV.-o 36.
19
Adeln, äfvensom af Högvörd. Preste-ståndet och Ilederv. Bondeståndet blifvit
till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, men af Vällofl. Borgareståndet
endast till sistnämnde Utskott remitterad, i Nåder förmält sig hafva
inhemtat: att, enligt General-Indelningsverket för Gestrike och Helsinglands Infanteri-Regemente
den 5 Maj 1686, under-officerarne fått sig tillagde, såsom Inqvarteringspenningar,
5 Daler silfvermynt; men att, enär denna ersättning icke motsvarade
förmonen af att ega en bestämd bostad med värme, rothållarne inom
norra Helsinglands contract, i anledning af under-officerarnes vid 1728 års general-mönstring
förda klagan, att de hvarken hos indelnings- eller sockenbönder
kunde få qvarter, frivilligt åtagit sig att, emot uppbärandet af ifrågavarande inqvarlerings-penningar,
förse under-officerarne med husrum och ved, samt mulbete
lör deras kreatur; att denna år 1731 af Kongl. Majit fastställda, och år 1766 ytterligare
stadfästade öfverenskommelse tillkommit på en tid, då under-officerarne
vid Helsinge regemente voro högst otillräckligt, eller sämre än corporalerne, a Ilo—
nade, men att, sedan genom Kongl. Brefvet den 2 Februari 1833, och den då af
Kongl. Majit fastställda allmänna lönereglering vid indeldta arméen, under-olficerarne
vid Helsinge regemente erhållit enahanda lönelörmoner, som deras vederlikar
vid öfriga indeldta infanteri-regementen, de orsaker, som till berörde inqvarteringsförmon
iemnat anledning, en hufvudsaklig förändring undergått; — samt slutligen,
att skälet, hvarföre under-officerarne vid Helsinge regemente ännu icke blifvit
med boställen försedde, måste igenfinnas deruti, att Chefen för samma regemente,
uti sitt den 18 September 1830 afgifna förslag till reglerande af Befälets lönevillkor,
tillkännagifva, att de boställen, som för en del af regementets under-befäl
vore att disponera, medförde vid begagnandet så många olägenheter, att Chefen
ansett sig icke böra desamma såsom bostäder upptaga, eller i löne-regleringen
beräkna.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, samt då rothållarne vid öfriga
indeldta regementen icke vore förbundne att tillhandahålla underbefälet husrum
och ved samt mulbete för boskapskreatur; då denna vid Helsinge
regemente ännu bibehållna inrättning icke för hela regementet, utan blott
för tre compagnier deraf, egde rum; då under-officerarne vid nämnde
regemente sedan år 1833 erhållit förbättrade löner, till enahanda belopp med vederlikar
vid öfriga regementen; då saknaden af boställen för dem motsvarades
af ett störrre anslag i indeldte räntor eller i contant; samt då ej mindre rege
ments-chefen
än committerade till verkställande af 1833 års lönereglering ansett
den här ifrågavarande boställsförmonen af så ringa betydenhet, att den icke i samma
reglering blifvit till något värde antagen, har Kongl. Majit, på dessa skäl,
JO Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåt., N.-o 36.
funnit rättvist, att de bostäder, jemte ved oell mulbete, som af rothållarne under
Forssa, Delsbo och Jerfsö compagnier af Helsinge regemente sedan år 1728 blifvit,
icke i föLjd af indelningsverket, utan såsom frivilligt åtagande, åt underbefälet
vid dessa compagnier tillhandahållna, må, i den mon nu tjenande eller före innevarande
års slut blifvande under-officerare, som af desse förmoner vore eller
komme i åtnjutande, från sina beställningar afginge, småningom indragas, till lindring
för de rothållare, hvilka af dessa pnestationer funnes betungade; dock som
den under den 18 November 1766 i Nåder meddelade ytterligare stadfästelse, år
1728 års förening rothållarne och under-officerarne emellan, blifvit utfärdad, med
anledning af Rikets Ständers Kammar-Ekonomi-Utskotts vid 1766 års Riksdag derom
gjorda underdåniga anhållan, ville Kongl. Maj:t i Nåder föreslå Rikets Ständer
upphäfvandet af 1728 års ofvan omförmälde stadgande, såsom, efter införandet
af 1833 års lönereglering vid indeldta armeen, icke förenligt med den, till grund för
samma reglering, lagda princip, af lika löneförmoner för hvarje grad inom samma
vapen.
Detta hafva Utskotten, vid' gemensamt sammanträde, till öfvervägande förehaft,
och få på de i högstberörde Nådiga Proposition anförde skäl, hvilka Utskotten
funnit i allo grundade, vördsamt tillstyrka,
att samma Proposition måtte varda af Rikets Ständer gillad
och antagen.
Stockholm den 30 December 1844.
Reservation
af Herr Friherre Palmstjerna, C. O.'. ”Jag måste reservera mig i afseende på
några uti detta utlåtande anförde motiver, äfvensom i afseende på en ofullständighet
deruti.
l:o Då man betraktar Törmönen af boställe ensamt i afseende på det tillfälle
till bostad, detsamma lemnar, så torde man nogsamt finna, att saknaden af boställen
för under-officerarne vid Helsinge regemente ingalunda motsvaras af ett större
anslag uti indeldta räntor eller i contant, enär staten af den 2 Febr. 1833, för
dessa under-officerare, som sakna boställen, upptager ett lika lönebelopp i contant
eller i indeldta räntor, med det, som för under-officerare vid öfrige regementen inom
infanteriet är anslaget uti contant, indeldta räntor och Boställsafkastning, förutan
någon beräkning af den fördel, desse åtnjuta af husrum på bostället.
2:o Den
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Utlät., IV.-o 36.
21
2:0 Den uti Utskottets utlåtande till slut omnämnde oförenligliet med grundsattsen
för 1833 års lönereglering, ligger icke så mycket deruti, att serskild rätt
till åtnjutande af Lostads förmoner blifvit en del under-officerare vid Helsinge
regemente tillagd, som icke mera deruti, att sådan rätt, eller motsvarande ersättning
i contant, icke blifvit gifven åt alla de under-officerare, hvilka sakna bostad,
under det att andra deras vederlikar ega bostäder på de boställen, som för dem
blifvit anslagne.
3:o Jag anser, att Utskottet hade bordt yttra sig i afseende på framtida dispositionen
af de medel, 5 .daler silfvermynt för hvarje, hvilka, enligt 1686 års
General-indelningsverk, blefvo tillagde ifrågavarande under-officerare såsom inqvarterings-penningar,
och sedan år 1731 uppburils af rotehållare, som lemnat husrum,
vedbrand och mulbete.”
Bihang till R. St. Fröt. 1845. 4 Sami. 2 AJd. 7 Haft.
4.
V
STOCKHOL M, Lundberg SC Comp. 1845.
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-l)iskoltens Betänkande, N:o 3j. 1
N:o 57.
Ank. lill Exp Disk <1. 17 Jan., kl. 11 r. m
Betänkande, i anledning af äts kill i tja motioner, dels om Stämmo b ii •
tcrnes nedsättning och fördelning, dels angående Straffbötertie
för försummad inbetalning af Krono-utskgldcrnc i Stockholms
Stad.
1 berörde ämnen hafva följande motioner blifvit väckte, nemligen:
Inom Hed er v. Bonde-Ståndet:
af J. Kylander från Wermland, med förslag, att Rikets Ständer skulle
bos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om upphäfvande af Kongl. Kungörelsen
den i5 Juli
böter , och, i händelse Kongl. Maj:t funne det vara af nöden, att böter
borde ega runi för försummelse vid krono-utskyldernes erläggande å uppbördsstämma,
de från äldre lider i detta afseende gällande författningar
måtte uppiifvas så, att den, som vid uppbördsstämma försummade att sig
anmäla såsom lillstädesvarande, skulle anses förfallen till ia skillingar
böter;
af P. Olsson från Upsala Län, meri hemställan, all Rikets Ständer
borde hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om den förändring uti nu
gällande Kongl. Kungörelse angående stämmoböter, all hälften af dessa
böter skulle tilldelas vederbörande Kronofogde och hälften tillfalla den
Krono-Länsman, Fjerdingsman eller Nämndeman, som efter ordres indtifver
resterande kronoutskylder; i anledning hvaraf förre Talmannen Atiders
Ericsson från Örebro Län och vice Talmannen j\i/s Persson från Södermanlands
Län yttrat den åsigt, alt de fattige borde fä bibehålla den andel
uti slämmoböterne, som lie hittills åtnjutit, hvaremot Kronofogdens
andel uti dessa böter borde tillfalla den person, som indrifvil kronoutskylder
efter restlängd;
af Petter Claesson från Elfsborgs Län, att som slämmoböterne utgå
endast från de fattige, billigheten fordrar, att de äfven komma de fattige
till godo;
Bih. till R. St. Prot. 1845, 4 Sami. 2 A/d. 8 f/ä/t. 1
2
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 3j.
af Lars Pettersson från Blekinge Län, att Kronofjerdingsman, hvilka
al Kronofogdarne hittills blifvit anlitade om biträde vid resterande kronoutskylders
indrifning, hädanefter må befrias från bestyret med uppbärandet
af sådane medel, eller, om deras biträde i detta fall är af behofvet
påkalladt, dem må tillerkännas uppbördsmannens andel uti stämmoböterne.
Inom Höglo fl. Ridd er skåpet och Adeln:
af Herr von Axelsson, att, med ändring af Kongl. Brefvet den n
Augusti 1813, stämmoböterne för Stockholms stad må förklaras böra utgå
till enahanda belopp i förhållande till utskylderne, som för öfiige delar
af Riket stadgadt är, och att af samma böter, till indrifningskostnadens
bestridande, må uppbördsmännen i Stockholm tillfalla lika stor andel,
som deras vederlikar annorstädes åtnjuta.
Inom Ilögv. Preste-Ståndet:
af Herr Comminister Delin med enahanda förslag, som Herr von
Axelsson framställt, med den skillnad, att hela bötesbeloppet skulle tillfalla
Stockholms stads Uppbördsman.
Genom serskilde Remisser från de respective Riks-Stånden, hafva Utskotten,
hvart för sig, emottagit en del af de här åberopade motionerne,
och då de alla i sitt hufvudsakliga syfte omfatta samma ämne, hafva Utskotten
gemensamt företagit dem lill behandling.
Beträffande först frågan om upphäfvande af nu gällande grunder för
stämmoböters beräkning; så enär Rikets sednast församlade Ständer på då
anförde, väl motiverade, skäl ansågo dels stämmoböters bibehållande af
behofvet påkalladt, om ej alltför stora olägenheter vid uppbörden skola
uppstå, dels att dessa böter borde utgå uti ett rättvist förhållande till
krono-utskyldernes större eller mindre belopp, och erfarenheten vitsordat,
att tillämpningen af den, med anledning af Ständernas underdåniga skrifvelse,
utfärdade Kongl. Kungörelse om stämmoböter af den i5 Juli t8/\i
haft den dermed åsyftade verkan; då deremot det sätt, som motionären
föreslagit, eller att la sk. böter borde åläggas dem, som icke vid upprop
svarade på uppbördsstämma, till sin grund är orättvist, alldenstund i sådant
fall äfven de, hvilka icke vid uppropet äro tillstädes, men likväl under
loppet af stämman inbetala sina kronoutskylder, skulle det oaktadt
pliktfällas lika med dem, som helt och hållet uteblefvo; äfvensom böterne
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande N\o 3j.
3
icke komine att stå i något förhållande till beloppet af utskylderne, hvarigenom
det med böterne egentligen afsedda ändamålet icke skulle befordras;
— finna Utskotten sig sakna skäl att i en så nyligen af Ständerne
gillad beräkningsgrund för stärnmoböters erläggande föreslå förändring,
utan tillstyrka,
alt motionerne i denna del må förfalla.
Vidkommande åter de framställde förslagen, angående Kronofjerdingsmännens
befattning med kronoutskyldernes indrifning, så, enär Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, genom Betänkandet N:o 77, i detta ämne
redan afgifvit utlåtande, som blifvit Rikets Ständers pröfning understäldt,
anse Utskotten
något vidare yttrande derutinnan icke från Utskotten erfordras.
I fråga om fördelning af stämmoböterne, hvaraf hälften förut tillkommit
uppbördsmännen, men hvilka böter, enligt högstberörde Nådiga Kungörelse
af den i5 Juli 1841, numera fördelas sålunda, att en tredjedel
deraf tillfaller uppbördsmännen och återstoden, eller tvåtredjedelar, socknens
fattige, anse Utskotten uppbördsmännens fortsatta bibehållande vid
åtnjutande af andel i dessa böter vara destomer af billighet och rättvisa
påkalladt, som upphördsbestyret i sednare tider, såsom följd af restantiernes
nästan ständiga tillökning, blifvit både i betydlig raon förs våradi och
med drygare omkostnader för uppbördsmännen förenadt; hvadan Utskotten
för sin del icke funnit skäligt tillstyrka någon annan förändring i berörde
afseende, än
att uppbördsmännens andel i stämmoböterne må minskas till
en fjerdedel, samt de återstående tre fjerdedelar tillfalla socknens
fattige;
och torde, i händelse af bifall till detta förslag,
Rikets Ständer jemväl besluta underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t i ämnet.
Hvad slutligen angår den af Herr von Axelsson och Herr Comminister
Delin väckta fråga om förändrad beräkning för de så kallade straffböternes
utgörande i Stoeldiolm, samt deras anslående antingen helt och hållet eller
med viss andel till Kronouppbördsmännen derstädes; så enär den, i
4 Stats- samt Allm. Desv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N'.o 3j.
följd af Kongl. Brefvet den ij Augusti 1813, skedda jemkning i bötesbeloppen,
hvarigenom för försummad inbetalning af kronoutskylder, straffböter
blifvit beräknade att ulgå, nemligen: med en skilling på Riksdalern
för debet-summor till och med fem R:dr, med en och en half skilling dito
för öfver fe tu till och med tio R:dr, samt med tre skillingar dito för debet-surnmor
utöfver Tio R:dr, synes för ändamålet lämplig, anse ULskotLen
sig
icke böra föranleda någon ändring i beräkningen äf ifrågavarande
straffböter;
men då, vid handläggningen af frågan om dessa böters fördelning, Utskotten
inhemtat: alt Krono-Uppbörds-Commissarierne i Stockholm, enligt
af Kongl. Maj:t under den 22 Mars 1820 för Kronouppbördsverket derstädes
fastställd Stat, åtnjuta hvardera af Statsverket 600 R:dr, och af Stadens
medel 240 R:dr, jemte skillnaden emellan priset för under lönen begripne
r)3 tunnor spanmål efter 4 3 Rulf tunnan och riksmarkegångspriset;
att för sju uppbördsdistrict således utgå af statsverket ^,200 R:dr
samt af Stadens' medel 1,680 R:dr , allt Banco; att, enligt Kongl. Brefvet
till Stats-Contoret af den 20 Augusti 184 • > Kronouppbörds-Commissarierne,
hvilka icke hafva befattning med stadens, utan endast med Kronans,
uppbörd, böra anses såsom Statens embets- och tjenstemän; att, vid slutet
af uppbörsstämman för 1843 års kronouppbörd, restantieposternes antal
utgjort: för Johannes och Ladugårdslands församlingar 2,824, Catharina
dito 2,704; Jacobs och Adolf Fiedriks dito 2,117; Clara: och Kungsholms
dito, i,653; Mariae dito 1,773; samt Stadens Södra och Vestra delar
524, eller tillhopa 11,595 restanlie-poster, för hvilkas incassering kostnaden
sammanräknad uppgått tili 847 R:dr 5 sk., eller för hvarje uppbördsdistrict,
i medeltal, 121 R:dr; ali inllutne och lefvererade straffböter
utgjort tillhopa 1,539 R:dr 1 sk. 3 rst., eller, i medeltal, för hvarje uppbörds-district
219 R:dr 41 sk. 4 rst.; samt att handräcknings-posterne från
Länen utgjort 35a, hvilkas indrifning jemväl ålegat Krono-Uppbörds-Commissarierne;
så enär härtill kommer, aLt Krono-Uppbörds-Commissarierne,
utom berörde extra utgifter, nödgas af ofvannämade löneinkomst bestrida
kostnaden till vanligt skrifvare-bilräde med circa 200 R:dr inom hvarje
nppbörds-dislrict, finna Utskotten, att desse, med mödosamma och ansvarsfulla
göromål betungade, tjenstemän, ehvad de stadgade straffböterna
komma att användas till hufvudstadens fattigförsörjning eller andra
cominunala behof, böra i någon nion hållas skadeslöse för den, i följd af
restan
-
Stals- samt Allm. Bcsv.- oeh Ekon.-Utskottens Betänkande, II.o 3j. J
restantiernes ständigt tillväxande antal, uppkommande betydliga minskning
i de nog knappa lönevilkoren; och få derföre, med afseende jemväl A
uppbördsmännens serskilda besvär med debitering och redovisning af straffböterne,
vördsamt föreslå,
att Krono-Uppbörds-Cömmissarierne i Stockholm må af det inflytande
bötesbeloppet få åtnjuta 20 procent, samt att underdånig
skrifvelse derom måtte till Kongl. Maj:t aflåtas.
Stockholm den 16 Januari i845.
Reservationer.
Af Herr Friherre Palmstjerna, C. O., som ansåg Krono-UppbördsGommissarierne
i Stockholm vara Stadens tjenstemän och att de på den
grund ej borde erhålla löneförhöjning af Statens medel.
Af Herr Friherre Oxenstjerna, Carl, anfördes reservation emot sista
punkten uti Betänkandet.
Af Herr af Harmens, emedan Uppbörds-Commissariernes i Stockholm
löner icke borde förhöjas genom att fråntaga de fattige en inkomst, sorn
dessa åtnjutit i 3i år.
Af Herr von Rosen, Georg, sorn instämde uti Herr Friherre Palnistjernas
reservation.
Af Herr Schartau: ”Sedan Höglofl. Utskottens pluralitet funnit skäligt
alt tillstyrka en förändring i det, endast under ett par år tillämpade, af
föregående Rikets Ständer vid tagne stadgande om fördelningen emellan de
fattige och uppbördsmännen i orterna af de s. k. stämmoböterne, på det
sätt, att de fattiges andel skulle blifva ökad och Uppbördsmännens minskad
med 8 | procent; så hade jag föreställt mig, alt denna välvilja för
nödens barn äfven skulle hafva gjort sig gällande, i fråga om det förhållande,
som borde ega rum i hufvudstaden; men här hafva Höglofl. Utskotten
tvertom låtit af välvilja för Uppbördsmännen hänföra sig derhän
att tillstyrka anslående åt desse af 20 procent utaf de böter, som allt sedan
år 1813 varit fattigförsörjningen i Stockholm uteslutande tillerkände;
och detta oansedt armodet under de sednast förflutne 3i åren, långt ifrån
att minskas, tilltagit i en för menniskovännen och samhället oroande grad,
Bih, tili R, St, Prat, 184S, 4 Sami, 2 A/d, 8 Haft, 2
ö Stats- samt Allm. Besv,- och
hvaraf ovilkorligen följer elt ökadt och ingalunda ett minskad t behof af
fortsatt åtnjutande af de smulor, som kunna falla från den allmänna, såväl
som den enskilda, välgörenhetens bord. Jag anser det således vara
orätt och obilligt att bereda förmoner åt offentliga tjenstemän på bekostnad
af de hårdt anlitade och uppenbart för sitt ändamål otillräckliga fattiginrättningarne,
helst dessa tjenstemän icke sjelfve veterligen beklagat
sig öfver sina inkomsters ringhet. Men saken har äfven andra sidor:
Krono-Uppbörds-Commissarierne i Stockholm, tillsatte af Öfver-Ståthållaren,
äro Stadens Handels-Collegium, som utgör en del af Magistraten,
för sin uppbörd ansvarige och hufvudsakligen (med 12 å i3,ooo R:dr
Banco årligen) af Staden aflönade; således icke stående i paritet med Kronans
Uppbördsman i landsorten, till hvilka det kan vara i sin ordning
att hon afstår mer eller mindre af sin rätt till fallande böter. Anses fö
renämnde
tjenstemän vara för litet vedergällde, torde rättelse häruti böra
sökas bos vederbörande; men i intet fall på det sätt, Utskotten tillstyrkt,
dels icke ur ofvananförde, dels icke af det skäl, att om ifrågavarande
tjenstemän linge andel i de till 3 sk. pr Riksdaler uppgående bölerne för
uragtlåten betalning af utskylderne inom uppbördsliden, så skulle de af
omtanka för siLt eget interesse finna sig uppmanade att gå långsamt, trögt,
kanske ogent tillväga vid expeditionerne för de skattskyldige, och för dessa
åstadkomma tidspillan och skada, synnerligast under de sista dagarne af
stämman, då vanligen största antalet betalande infinner sig och bland dem
just de, som af medellöshet varit hindrade att förr afbörda sina skulder.
Det gjorda tillstyrkandet synes mig sålunda ur alla synpunkter böra
af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.”
Uti ofvanstående reservation instämde Ilerrar A. TV. Berg och C. G.
Gustafsson.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, i845.
Stats• och Bevillnings-Utskotiels Utlåtande, N;0 38.
N:o 38.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 20 Jan. kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående personliga
Skyddsafgijtens användande till Folkundervisningens befrämjande.
Inom Högv. Preste-Ståndet har Herr Doctor Sandberg, med afseende
å svårigheten att erhålla nödige medel för ett ändamålsenligt ordnande af
folkundervisningen på det sätt, som Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga af den 18
Juni 1842 föreskrifver, serdeles till Central-skolors anläggande och underhåll,
uti väckt motion anfört: att Stats-anslag aldrig kunde blifva tillräcklige
och svårligen efter behof riktigt fördelas samt att farhågan för deras
upphörande skulle väcka betänklighet vid deras emottagande; att genom
öfverlemnande! till Sockenstämmorna att taxera sig sjelfve till skolafgifter
man icke lomme längre än man är, emedan nyttan och nödvändigheten
af en högre folkbildning väl insåges af några, men icke af mängden, hvilken
sednare åter på Sockenstämma afgjorde besluten, och att Rikets Ständer
fördenskull måste häruti sjelfve besluta; alt motionären ville i detta
hänseende framkalla ett vid sista Riksdagen väckt förslag, som innefattade,
att den del af personliga skyddsafgiften, hvilken Stats-Verket kunde umbära,
i alla fall skulle utgå och uppbäras med Krono-Skatterne, men, på samma
sätt som stämmoböterna, återlemnas till Socknestyrelserna för att användas
till folkundervisningens ordnande; derigenom hade denna del af
skatterna icke behöft först ingå lill Stals-Cassan och sedan derifrån utgå
till folkskolan; en rättvisare andel, än efter ansökan och förord, skulle
hvarje församling i proportion af sin folkmängd erhållit; folket icke blott
varit vandt vid utgiften, deri ingen förhöjning behöft begäras, utan till
och med gladt sig åt, att så mycket af deras skatter fått qvarstanna hemma,
och visserligen ej vägrat att emottaga dem, såsom nu skett, på ett eller annat
ställe, med statsbidragen; det hade ej eller varit ur vägen, om folket
under sin arbetsföra tid afsatt något tid sina barns undervisning. Då
emedlertid delta förslag icke blef antaget och det nu mera, sedan den vid
sista Riksdagen medgifna lindring i skyddsafgiften redan fått åtnjutas, sannolikt
icke skulle vinna framgång att yrka, det den be vill jade minskningen
mätte till större eller mindre del åter utgå till ifrågavarande ändamål, ansåg
motionären en annan utväg böra vidtagas, att nemligen Statsverket
Bill, till R. St. Prot. 1844• 4 Sami., 2 Afd. Q Jliift. Ä
Stats.- och Bevillning!-Utskottens Utlåtande Nxo 38.
ytterligare efterskänkte antingen hela eller åtminstone hälften af den ännu
återstående personliga skyddsafgiften, som för år 1842 uppgått till 560,172
R:dr 18 sk., deraf åtminstone hälften eller 280,086 R:dr 9 sk. skulle frångå
Statsverket, och hvilket belopp, då den opåräknade inkomsten endast uti
tullen nära dubbelt öfverstigit detsamma, Staten syntes kunna umbära; och
föreslog Herr Doctor Sandberg» på dessa skäl, att bevillningen efter första
Artikeln, eller den personliga skyddsafgiften till Statsverket, ytterligare må
nedsättas åtminstone till hälften, men dock utgå till det vid sista Riksdag
bestämda belopp, hvilket skulle debiteras af Häradsskrifvare!! och uppbäras
af Kronofogden, likasom hittills, men af denna sistnämnde återlemnas till
församlingarnes Sk ol-s tyre Iser, för att användas tili folkundervisningens ändamålsenliga
ordnande.
Med anledning af denna motion och innan remiss deraf till Bevillningsutskottet
beslöts, afgåfvos inom Preste-Ståndet flere yttranden, af hvilka de
fleste instämde i motionärens förslag och någre innefattade yrkande, att hela
skyddsafgiften måtte till ifrågavarande ändamål få användas, med förbehåll
för de församlingar, som redan inom sig hafva ett ordnadt skolväsende,
att den del af skyddsafgiften, som till församlingarne eftergåfves, icke må
reserveras uteslutande för folkundervisningen, utan för communata behof i
allmänhet, dock först och främst till folkundervisningens befrämjande; och
anfördes såsom ytterligare skäl för bifall af motionen: att de högre och
rikare klassernes uppfostran bekostas af staten, och nya anspråk på utvidgandet
af de högre undervisningsanstalterna dagligen framställas, men att
det för staten och menskligheten vore ännu vigtigare att bekosta de lägre
och] fattigare folkklassernes undervisning; att genom förslagets antagande
vunnes, att ali täflan om andel i statsanslaget och all tvekan om dess billiga
fördelning kunde försvinna; att derigenom erkändes ock i verkligheten
den riktiga grundsatts, att sådana afgifter, som till sin natur äro eller böra
vara communala, skiljas ifrån de egentliga statsafgifterna och få af communerne
sjelfve upptagas och begagnas för afsedda ändamål, utan att behöfva
först ingå till Stats-Contoret, derifrån till Riksgäids-Contoret och så
tillbaka, hvarmed de stora fördelarne voro förenade, dels att penningarne
icke onödigtvis sammandroges till hufvudstaden, utan finge stadna i oi terna,
dels ock att den förökade bokföring, som nu botar Riksgäids-Contoret, då
hvar församling, sorn får anslag till folkskola, syntes erfordra sitt serskilda
conto, alldeles kunde undvikas, hvaremot i annat fall en förökad ijenstemannapersonal
i Riksgäids-Contoret Liefve behöflig; och borde härvid icke
eller förbises det synnerligt stora besvär, sorn förorsakas Stifts- och Läns
-
Stats- och Bevillnings-Utskottens Utlåtande> N.o 38.
3
Styrelserna samt presterskapet genom de underdåniga ansökningarne om
understöd för folkskolorna; att den strid, sorn vid personliga skyddsafgiftens
påförande nu ofta uppkommer emellan Statens rättighet och den
fattiges oförmåga, skulle, om afgiften blefve församlingarnes tillhörighet,
på det lättaste och biliigaste sätt afgöras, då försarnlingsboerne kunde säkrast
bedöma, hvilka voro i verkligt behof af lindring; att afgiften inom de få
församlingar, som redan ega organiserade skolor, icke borde anses öfverflödig
eller onyttig, då den kunde användas till underlättande af fattiga barns
skolgång, eller till inrättande af undervisningsanstalter för bibringande af
allmännare slöjdskicklighet, hvilka af verkligt behof allt mera påkallas, eller
ock till andra communala inrättningar; att invändningen emot förslagets antagande,
som skulle detsamma innebära en orättvisa emot åtskilliga små församlingar,
hufvudsakligen vederlädes dels af den omständighet, att skolväsendet
i sådane församlingar icke blefve serdeles kostsamt, och dels af den
i högstberörde Nådiga Förordning medgifna rättighet för 2 eller flere
församlingar att förena sig i ett skoldistrict, och att dessutom för de få
församlingar, der behof af ytterligare understöd må förefinnas, någon mindre
del af det nu gifna årliga anslag 50,000 R;dr borde dertill användas,
dä resten kunde indragas och för andre Statsutgifter besparas.
Då denna motion på en gång afser nedsättning af skyddsafgiften och
denna afgifts användande, har, uppå Bevillnings-Utskottets inbjudning, StatsUtskottet
med detsamma sammanträdt och tagit frågan uti gemensamt öfvervägande;
och som Bevillnings-Utskotlet, dels uti dess redan afgifna utlåtanden,
angående grunderna för allmänna Bevillningens fördelning, yttrat
sig i anledning af väckta motioner om skyddsafgiftens nedsättning elier
upphörande, dels framdeles, vid pröfning af bevillningens belopp, kommer
att vidare utlåtande derom meddela, anse Utskotten sig nu endast
böra behandla frågan, om och lill hvad belopp en personlig afgift tili folkundervisningens
befrämjande må antagas vara företrädesvis lämplig och
behöflig.
Utskotten, af erfarenheten öfvertygade, att en ordnad folkundervisning
icke annorlunda än genom det allmännas mellankomst kan med visshet
öfverallt till vägabringas, hafva, i afseende å beredandet af medel härtill
och medlens användande, icke kunnat förbise de stora svårigheter, som för
en fullt rättvis och efter behofvet lämpad fördelning af Statsanslag nödvändigt
måste möta, äfvensom att billighetens fordringar bäst uppfyllas,
om hvarje skoldistrict erhåller understöd i förhållande till derinom varande
folkmängd, som af undervisningen har behof. Genom högslberörde
Stats- och Bevillnings-Utskotletis Utlåtande, N.o 38.
Kongl. Stadga af den 18 Juni 1842, synes ock redan vara godkänd den otvifvelaktigt
rikligaste grundsattsen, att hvarje arbetsför medlem i samhället
bör genom personlig afgift i första rummet bidraga till det uppväxande,
mindre bemedlade slägtets undervisning. Med antagande häraf och då,
efter hvad Utskotten inhemtat af 1842 års Landsboks räkenskaper hälften
af den nu utgående Bevillning efter l:sta Art,, eller 12 sk. för man och
6 sk. för qvinna, i de flesta fall skulle, äfven för församlingar med synnerligt
ringa befolkning, lemna emot behofvet svarande medel till skolväsendets
ordnande, hafva Utskotten, på dessa och de flera här ofvan omförmälde
skäl, trott sig böra föreslå:
att af den personliga skyddsafgiften må till folkundervisningens befrämjande
inora hvarje församling anslås och utgå 12 sk. för man
och 6 för qvinna; att dessa medel må i sammanhang med Krono-Uppbörden
uttagas och, på samma tider som denna, lefvereras
i Ränterien, af Uppbördsmännen öfverlemnas, på landet till församlingarnes
skolstyrelser och i städerne till vederbörande, som
hafva städernas allmänna folkundervisning om händer ; samt att dessa
medel må redovisas på samma sätt sorn församlingarnes fattigmedel.
Då emedlertid skolväsendet icke inom någon församling lärer vara så
utbildadt, att icke till dess ytterligare utvidgning och förbättrande den sålunda
föreslagna tillgång lämpligen kan och bör användas, samt ett medgifvande,
att denna tillgång finge till andra communala behof tillgripas,
möjligen skulle kunna till folkundervisningens förfång missbrukas, och på
det att ändamålet med beviljandet af dessa medel icke må förfelas, hemställa
Utskotten,
att uttryckligen må stadgas, dels att ifrågavarande medel icke få
till annat än skolväsendets befrämjande anslås, och dels att, derest
en eller annan församling skulle åsidosätta föreskrifterne i
Kongl. Sladgan den 18 Juni 1842 om skolors inrättande, den
samma församling af skyddsafgiften tillagde andel skall genast
ställas till Landshöfdingens och Biskopens disposition, för att till
det afsedda ändamålet användas.
Ifall Rikets Ständer härtill lemna sitt bifall, hemställa Utkotten,
att beslutet öfverlemnas till Kongl. Maj:t att, efter Dess Nådiga
bifall, Påbud härom låta utfärda.
Slutligen och då någon skyddsafgift icke erlägges inom Särna församling
af Stora Kopparbergs Län, samt äfven några få andra församlingar finnas,
der ofvan oförmälde andel af samma afgift möjligen blefve för skol vä
-
Stats- och Bevillnings-Utikoilels Utlåtande, N-o 38. 5
sendet alldeles otillräcklig, kommer Stats-Utskottet att om serskildt anslag
för dessa fall framdeles afgifva yttrande.
Stockholm den 16 Januari 1845.
Reservationer?
Af Herr Friherre Palmstjerna, C. O.: ”Det sätt, hvarpå de sammansatta
Utskotten hafva ansett, att anslag till Folkskolorne höra utgå, att nemligen
dertill anslås en del af bevillningen , kan jag icke instämma uti, utan reserverar
mig deremot, ehuruväl jag icke har något att invända mot ändamålet
för anslaget eller mot dess belopp.”
Af Friherre Oxenstjerna, Carl, som förenade sig uti den af Friherre
Palmstjerna afgifne reservation, med tillägg, att, enligt dess åsigt, ifrågavarande
ändamål säkrast och grundlagenligast vunnits, på sätt contra-propositionen
vid den af Utskotten anställda voteringen innehöll, nemligen: *’att,
enligt samma grunder, som bevillningen efter i:sta Art. nu utgår, skall
till folkundervisningens befrämjande uttaxeras 12 sk. för man och 6 sk.
för qvinna, att uppbäras, användas och redovisas, pä sätt betänkandet
i öfrigt innehåller.”
Uti denna reservation instämde Herr Friherre Hermelin, August.
Af Herr Friherre Åkerhjelm, Carl: ’JEmot de sammansatta Stats-och
Bevillnings-Ulskottens beslut, med hemställan till Rikets Ständer, det halfva
skyddsafgiften skulle, sedan densamma af Krono-Fogdarne uppburits,
öfverlemnas till Socknarne, för att användas till Folkskolorna, får jag mig
reservera af orsak, att halfva skyddsafgiftens aflemnande directe till Socknarne,
enligt min tanka, är stridande emot stadgandet i 64 § RegeringsFormen,
som tydligen bjuder, att all bevillning skall ställas under Konungens
disposition, hvaraf således äfven följer, att någon del deraf icke
lämpligen torde kunna på detta sätt öfverlemnas directe till socknarne.
Det nu föreslagna sättet af halfva capitations-afgiftens fördelning socknarne
emellan kommer äfven, enligt mitt förmenande, alt blifva orättvist,
enär uti någre Communer Folkundervisningen nu redan bestrides genom
donationer och fromma stiftelser, då åter i andra sådant alldeles saknas,
och äfven det missförhållande härigenom skulle uppkomma, att, då i de af
en mindre areal bestående merendels folkrikaste Socknar detta anslag blef
-
6
Stats- och bevillnings-TJtskottens Ullal ande j N.o 38.
ve mer än tillräckligt, så skulle åter detsamma blifva alltför ringa, der en
mindre folkmängd är bosatt på en större areal.
Om detta anslag af Rikets Ständer beviljas, så kommer härigenom
Stats-bristssumnvän att ökas med circa 280,000 R;dr B:co, som åter genom
en ökad bevillning måste på ett eller annat sätt fyllas; äfvensom denna
åtgärd, på detta sätt uLförd, måhända skulle komma att utvisa något misstroende
ifrån Representationens sida till Regeringens sätt alt vårda sig om
folkundervisningen; och hvartill icke förefinnes någon giltig orsak.
Skulle nu gällande författning af 1842 om folkundervisningen i Riket
innebära några felaktigheter, så böra desamma på lagligt sätt rättas och
ändras och härigenom ernås det ändamål, som motionären och, lika med
honom, alla för fosterlandets sanna väl lifvade medborgare innerligen åsyfta.
”
Häruti instämde Herr Gref\e Cronhielm, P., Herr Friherre Adelsvärds
E. S. till alla delar och Herr Friherre Raab, A., i Reservationens syftning.
Af Herr Friherre von Krcemer: ”Mot de sammansatta Stats- och Bevillnings-Ulskottens
Förslag, ’att af den personliga sky dds ajgiften anslå
12 sk. för man och 6 sk. för qvinna, att öfverlemnas åt hvarje församlings
skolstyrelse, för att användas till folkundervisningens befrämjande och redovisas
på samma sätt, som församlingarnes fattigmedel,” får jag mig reservera,
emedan jag anser den äfventyrliga bana, Utskotten sålunda beträdt,
grundlagsvidrig. Regeringsformens 64 § bestämmer nemligen, att hevi11-  ningar, som till Statsverket af Rikets Ständer anslås, skola Vara under Konungens
disposition, att till de af Rikets Ständer pröfvade behof och efter
den upprättade staten anordnas. Skyddsafgiften, eller första Artikelns bevillning,
är liksom all annan bevillning beräknad att utgå till statsbristsummans
fyllande och bör som sådan, enligt 62 § Regerings-Formen, å bestämda
hufvudtitlar i Riksstaten anslås; den kan följaktligen icke directe fördelas
på communerne, att af dem användas, och icke heller till större eller
mindre del undanryckas Konungens disposition.
Då Stats-Utskottet deltagit i öfverläggningarne och besluten härom, borde
deraf ock hafva följt, att ingen fördelning af bevillningen föreslagits,
emedan 70 § Regerings-Formen tillförbinder Beviilnings-Utskoltet att ensamt
uppgöra densamma, och svårligen torde kunna bestridas, att detta Förslag
innehåller en fördelning af bevillningen, tillkommen på sidan om Grundlagen.
Om Utskotten tillstyrkt, antingen ett årligt Statsanslag, motsvarande
ungefärligen den summa, sorn uppkommer genom en afgift af 12 sk. af man
5tat*- och Bevillnings-Utskoltets Utlåtande, N.o 38,
7
och 6 st. af qvinna, eller 280,000 R:dr B:co, eller ock hvad contrapropositionen
vi<J voteringen inom Utskotten innehöll: att, enligt samma grunder,
som bevillningen efter t:sta Art. utgår, till folkundervisningens befrämjande
uttaxeras 12 sk. for man och 6 sk. för qvinna, alt uppbäras, användas
och redovisas, på sätt betänkandet i öfrigt innehåller,” skulle jag med min
röst hafva bilrädt helst det sednare förslaget, under förutsättning likväl, alt de
bidrag, hvilka, enligt Kongl. Stadganaf den 18Juni 1842, af hvarje mantalskrifvcn
person med högst 6 sk. utgöras, i förenämnde afgift blefvo inbegripna, samt
att ett serskildt Statsanslag ställes lill Kongl. Majus disposition, att dermed
befordra och underlätta folkundervisningen inom de församlingar, der den personliga
afgiften icke blir tillfyllestgörande för det vigtiga ändamålet.
Men alt anslå till folkundervisningens befrämjaude en viss del af den ännu
till sitt belopp icke bestämda skyddsa (giften, och öfverlemna densamma directe
lill Skolstyrelserna, att af deni för det nämnde ändamålet användas,
lålér sig väl ej göra, om Grundlagen annars skall förblifva en sanning.”
Häruti instämde Herr Friherre Lagerfelt, I. C. A., och Herr Ulfsparre,
G.
Af Herr Aminoff, I. F, Lifligt delande Utskottens åsigt, alt folkundervisningen
bor på det hogsta befrämjas och understödjas, är jag likväl
af den skiljaktiga mening mot pluraliteten inom Utskotten, nemligen, att
till befrämjande af detta nyttiga ändamål understödet skall tagas från
skyddsafgiflen och genom Uppbördsmännens föisorg öfverlemna till Skolstyrelsen,
hvilket förslag är, enligt min öfvertygelse, stridande mot Grundlagarna.
Deremot tillstyrker jag, att till folkundervisningens befrämjande ett bestämdt
anslag göres af Rikets Ständer, som ställes under Kongl. Majrts disposition
för att såmedelst, och enligt Kongl. Maj.is Nådiga Proposition till Rikets
Ständer,komma de församlingar till godo,, sorn kunna finnas deraf förnämligast
vara i behof; hvarföre jag reserverar mig mot det af de sammansatta
Utskotten nu fattade beslut.”
Al Herr Berg von Linde, Jr. '^Enligt 31 § Riksdags-Otdningen, tillkommer
Bevillnings-Ulskottet att uppgifva de allmänna grunderue för den
blifvande bevillningens fördelning, och sedan bevillnings-summans belopp
blifvit faststä 1 dt, med tillämpning af dessa grunder, författa förslag tilt bevillningens
utgörande; hvaremot 30 § bjuder, att Siats-Utskottet eger föreslå
de behof, till hvilka denna bevillning användas må. På grund häraf
anser jag den ifrågavarande motionen icke hafva bordt till Bevillningsutskottet
remitteras, eller af detta Utskott gemensamt med Stats-Utskottet,
s
Stats- och Eevillnings-UtsIiOllens Utlåtande, N.-o 38,
utan af sistnämnde Utskott ensamt behandlas. Sedan likväl de förenade
Utskotten funnit sig obehindrade upptaga motionen till handläggning, instämmer
jag uti Herr Friherre von Krcemers reservation mot det utaf pluraliteten
fattade beslut.”
Uti ofvanstående reservation instämde Herr Friherre Tersmeden, F.
TV., Herr v. Celsing, L. G-, Herr Lagerborg, S. TV., och Herr P. O.
Norin.
Af Herr Möllerhjelm, A.: ”Emot de sammansatta Utskottens i denna
fråga nu’fattade beslut, involverande ändring eller åsidosättande af 64 §
Regerings-Formen, reserverar jag mig och bestrider äfven detta besluts
upplagande till pröfning i Riks-Stånden.”
Af Herr Doctor Sandberg: ”Efter min åsigt, hade de sammansatta
Utskotten uti sin anmälan till Ständerna lämpligare kunnat begagna följande
ordalydelse, såsom närmare öfverensstämmande med den, som förekommer af
enahanda syftning uti Bevillnings-Utskottets betänkande, N:o 11 sid. 33, i
afseende på allmänna Bevillningen, nemligen:
I den händelse föregående förslag blifva antagna, hemställa Utskotten,
att Rikets Ständer, jemte yrördsam anmälan af deras fattade beslut,
i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täckes härom i
Nåder utfärda serskild författning, med de föreskrifter, som för
verkställigheten erfordras.”
Af Herr Schartau, Fr., som ansåg det hafva varit Ijenligare, om, i
stallet att införa ett nytt — till sina framlida följder betänkligt sätt för
Bevillningens användande, den tillstyrkan hade blifvit gjord, att antingen
såsom hittills af Statens allmänna tillgångar anvisa hvad, som för det ifrågavarande
angelägna behofvet kunde pröfvas nödigt, eller ock, om man föreställde
sig, att ändamålet skulle bättre vinnas genom taxation inom de
serskilde Provincerne — besluta att, enligt samma grunder, som Bevillning
gen efter lista Art. nu utgår, till folkundervisningens befrämjande uttaxera
12 sk. för man och 6 sk. för qvinna, att uppbäras, användas och redovisas,
på sätt sammansatta Utskottens Betänkande i öfrigt innehåller.”
Stats- oshSevi/lnin^s-Vlshotlels Utlåtande, N.o 3g.
9
N:o 39.
Ank. till Exp, Utsk. den 2 o Jan. kl. 1 e. m.
Utlåtandet i anledning af vackt motion om personliga skyddsaf
giftens användande till organiserande af arbetsinrättningar.
Riksdagsfullmägtigen Nils Pehrsson från Kronobergs Län bar, uti en
inom Hederv. Bonde-Ståndet väckt motion, föreslagit, att personliga skyddsafgiften,
eller den andel deraf, som kan undvaras ibland Statsbidragen,
måtte på vanligt sätt debiteras och uppbäras samt derefter af Kronofogdarne
redovisas till Socken-nämnderna, för alt användas till organiserande af
de arbetsinrättningar, som, i följd af Rikets Ständers vid förra Riksdagen
till Kongl. Maj;t aflåtne underdåniga skrifvelse, kunna varda beslutade, eller
genom församlingarnes öfverenskommelser tillvägabringas.
Denna motion, sorn blifvit remitterad till Bevillnings-Utskottet, har
ansetts böra äfven af Stats-Utskottet behandlas, och hafva Utskotten gemensamt
företagit handläggning deraf; men som Utskotten anse, att SockneArbelsinrältningar
dels svårligen skulle motsva ra dermed af sed de ändamål, dels
skulle medföra alltför dryga kostnader, samt Utskotten derjemte uti memorial
N:> 38 af denna dag redan afgifvit förslag, att en betydlig del af
skyddsafgiften må tillfalla försa tillingarne för folkundervisningens ordnande,
få Utskotten hemställa,
att Nils Pehrssons ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd
föranleda.
Slockholm den 16 Januari i845.
Pih. till R St. Fröt. 184$. 4 ‘Semi- i Afd. f) Hit/i.
2
STOCKHOLM, ecksteinska bokthyckeriet, 1845.
Sials- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskoltcns Betänkande, N-o 4°. i
N:o 40.
Ank. lill. Exp.-Utsk■ den 21 Jan. kl. 3 e. rn
Betänkande, i anledning af väckte förslag till ändringar uti
Kongl Stadgan, angående folkundervisningen i Riket af
den 18 Juni 1842.
Dels till sammansatta Stals- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
dels till sistnämnde Utskott allena hafva blifvit remitterade nedannämnde
inom Ilöa:v. Preste-Ståndet samt Ilederv. Bonde-Ståndet väckta
O
motioner och afgifna anföranden, angående ej allenast ändringar i nyssnämnde
Nådiga Stadga, än äfven ökade Stats-anslag för folkskolorna i Riket:
nemligen af Herr Contracts-Prosten, Doctor Gumcelius, Herr Contracts-Prosten
Doctor Sandberg samt Herr Prosten. Lundblad, af Riksdagsfullmäktige
Pehr Sahlström och Anders Sundholm från Stockholms Län, Tobias Lind
och Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus Län, Ola Svensson och
Jöns Månsson från Malmöhus Län, Pehr Jansson från Skaraborgs Län,
I,ars Magnus Knutsson och Anders Jansson från Östergöthlands Län, Olof
Larsson och Lars Larsson från Gefleborgs Län, Pehr Mattsson och
Mauritz Sahlin från Vester-Norrlands Län, Nils Petter Pettersson och
Niklas Nilsson från Calmar Län, Nils Pehrsson från Kronobergs Län,
Lars Norrby från Gottlands Län, Anders Ericsson och Johan Petter Andersson
från Elfsborgs Län, Pehr Olsson från Upsala Län samt Sven
Jansson från Jemtlands Län.
Utskotten hafva till handläggning förehaft och tagit i öfvervägande ej mindre
berörde motioner och anföranden, än äfven det, som vid desammas
föredragning hos förenämnde 2;ne Riks-Ståud blifvit yttra dt; och få Utskotten
nu först tillkännagifva, att, för vinnande af enhet och redighet, Utskotten
ansett sig böra serskildt behandla de tvänne frågor, som uti motionerne
innefattas, eller föreslagna ändringar uti folkundervisnings-stadgan
och äskad förhöjning af anslaget till folkundervisningen.
I detta Betänkande besvara Utskotten motionern» endast så vidt de
afse förra frågan, hvaremot Utskotten i den sednare skola afgifva serskildt
utlåtande.
För ordnings och tydlighets skull hafva Utskotten sammanfattat de
gjorda förslagen till ändringar samt Utskottens utlåtande deröfver efter paragraphernes
ordning i Stadgan.
Bih. till R. St. Prot. i845. 4 Sami. 2 Afd. 10 Hdjt. 1
1
Stats- samt Allm. Besvoch Ekon.'Utskottens Betänkande N:o ffo.
§ }•
I afseende å denna § liar bliivit anmärkt; af Herr Doctor Gumcelius:
att verkställigheten af of vanberörde Nådiga Stadga mångenstädes mött
både förutsedda och oförutsedda hinder, hvilka egt sin grund i locala förhållanden,
i medellöshet, i djupt rotfästade opinioner, och någon gång i
menighetens ovilja mot utvidgade kunskaper, eller också i de s. k. upplystes
obenägenhet att befordra de fattigares upplysning, i den origtiga tanka
, att den vore mera skadlig, än gagnelig, att obestämdheten i föreskrifterne
i sjelfva Stadgan ökat hindren, just derigenom, att man i denna
obestämdhet hemtat skäl för att emotsätta sig vederbörandes försök
att bringa samma föreskrifter till verkställighet. Det i förra delen af 1
mom. förekommande ordet ”helst” bade led t derhän, att mångenstädes någon
ordentlig fast skola ej blifvit inrättad, utan skol-verket kommit att
stanna i samma ofullständiga skick sorn förut. Den fasta skolan vore dock,
för folkundervisningens ändamålsenliga befrämjande oundgängligen nödig,
synnerligast då man tänkte sig landels undervisningsverk såsom ett sammanhängande
helt, i hvilket folkskolan vore den första länken, hvaröfver
lomme Apologist- eller Lärdoms-skolan; de flyttbara skolorne utgjorde deremot
en nödfalls utväg, der den fasta skolan ej kunde med fördel eller titan
alltför stora svårigheter inrättas. I anseende härtill och då således
uti stadgan borde uttalas en bestämd föreskrift om den fasta skolans inrättande,
ansåge motionären, att ordet helst” borde utur denna §:s 1 mom.
utgå, samt, enär det visserligen vore nödvändigt, att i den fasta skolan
hafva till lärare en person, som blifvit vederbörligen examinerad, men
detta likväl ej kunde anses vara af behofvet påkaliadt i de flyttbara skolor,
som, jemte den fasta, kunde uti försa tillingarne inrättas, ett förtydligande
i afseende å uttrycket "vederbörligen godkänd lärare’’ ega rum,
så att det Klefve bestämdt, huruvida lärarne i de flyttbara skolorne äfven
borde vara från lärare-seminarierne utexaminerade; och har Herr Doctor
Gumcelius alltså föreslagit, alt denna §:s t mom. måtte erhålla följande
hvarje stads-församling och hvarje socken pä landet bör finnas
åtminstone en fast skola> der fullständig undervisning i de stycken,
som denna stadga föreskri/ver, bör lemnäs af vederbörligen godkänd
lärare."’
Af Herr Doctor Sandberg: att då tillämpandet af föreskriften i
folkundervisnings-stadgan, rörande fast skolas anläggande, på flera ställen
mött svårigheter, samma föreskrift måtte förändras och det stadgande med
-
lydelse
Stats- samt Allni. Besv.- och Eken.-Utskottens Betänkande, N.o ^o. 3
delas: “att i hvarje Socken eller Pastorat skall ovillkorligen finnas en
skola med en i skolhus invid kyrkan boende lärare, som eger de egenskaper,
som författningen föreskrifver” ; att flyttning af skolan under
vissa tider mätte få ega ruin oell folkundervisningen besörjas ej blott i
denna skola, som vore att anse såsom en Öfver- eller Central-skola, utan
äfven genom hemläsning och ambulatorisk lärare.”
Af Riksdagsfullmägtigen Niklas Nilsson från Calmar Län, som framställt
hufvudsakligen enahanda förslag, som Herr Doctor Sandberg.
Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus Län: att 1 § 1 och 2
morn. borde erhålla följande lydelse:
”I hvarje Socken skall för barna-undervisningen vara tillräcklig
och tjenlig skollärare, med åliggande för dem, att, der barn finnas, ifrån
6 till i5 är, hos föräldrarne undervisa desse i Svenska språket, religionskunskapen,
räkning och skrifning; och skall för sådant ändamål
Skolstyrelsen bestämma tid och ställen för lärarnes flyttning■ Der hushåll
finnas så fattige, att lärarne der icke kunna få födan eller nattläger,
föranstaltar Skolstyrelsen derom; och må på församlingen ankomma,
om fast skola eller flyttbar heldre bör anläggas, än låta undervisningen
ske hos barnens föräldrar
Anders Sundholm från Stockholms Län: att den förändring måtte
verkställas i förevarande §, att det mätte öfverlemnas till hvarje socken
att bestämma, huruvida den för sic skall ”antaga den högsta lärdomsskoJan”
eller icke, samt alt sådan fråga bör till afgörande förekomma i
Skolstyrelsens och Socknemännens närvaro, efter derom 14 dagar förut
från predikstolen skedd pålysning.
Olof Larsson från Gefleborgs Län: alt By-skolor måtte såsom öfvergång
frän föräldra-undervisningen till Sockneskolan inrättas; och att dessa
skolor måtte anses för folkundervisningen tilliäcklige å de ställen, der hinder
mötte för Socken-skolas anläggande, samt att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att stadgandet i 1 § 3 morn., om lärares
anskaffande och folkskolors inrättande inom fem år från Författningens
utfärdande i ämnet, måtte förändras derhän, att berörde tid af fem
år räknades från innevarande Riksdags slut.
Mauritz Sahlin: att det måtte lemnäs hvar och en församling obetaget,
att på sätt, som för densamma synes bäst och nyttigast, ordna och inrätta
sina folkskolor.
Nils P• Petersson samt Pehr Bengtsson, som meddelat enahanda
förslag, som Mauritz Sahlin•
4 Stats- samt Allm. B c sv- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, N:o 40.
Lars Norrby sanit Conrad Rommin, som hufvudsakligen instämt uli
nästförutnämnde motionärers yrkanden och derjemte begärt, att, med afseende
å en del församlingars å Gottland ringa hemmantal och arealvidd,
''det måtte tillåtas invånarne derstädes, att efter godtfinnande mot
lämplig öfverenskommande afgift låta sina barn begagna undervisningen
i nästgränsande församlings- eller pastorats-skola.”
Berörde yrkanden och förslag samt hvad med anledning deraf åtskilhge
ledamöter inom Högv. Preste-Ståndet och Hederv. Bonde-Ståndet yttrat,
hafva Utskotten egnat den noggranna uppmärksamhet, som ämnets vigt
fordrar och förtjenar. Det kunde ej vara oväntadt att erfara, det ifrågavarande
författning, som ej obetydligt ingriper i folkets vanor och antagna
bruk, skulle vid dess tillämpning gifva anledning tili betänkligheter, i anseende
till de svårigheter, som vid en sådan tillämpning på många ställen
mäste förete sig, och som hufvudsakligen äro följder af landets vidsträckthet,
dess ojemna befolkning och dess på olika ställen ^förekommande olikartade
förhållanden, äfvensom af mångenstädes varande fattigdom. Att besegra
dessa svårigheter är likväl en pligt, om man vill nå det mål, som åsyftas,
eller nationens bildning och upplysning, och detta mål är af den
vigt, att knappast något bemödande eller ansträngning, som deråt offras,
han uppväga det. En gång tillämpad öfver allt, der det kan ske, skall, efter
Utskottens tanke, författningen bära de rika frukter för landet, genom
spridande af den bildning, som utgör en af grundvalarne för nationens
sedlighet, lycka och sjelfbestånd.
"Vore den undervisning föräldrar nu i allmänhet meddela sina barn
uti alla orter sådan, som den anses under föregående liden hafva varit och ännu
mångenstädes är, och kunde man öfverallt påräkna att i föräldrahuset barnen
skulle få inhemta den kunskap, som för dem är nödvändig, eller vore den barnadervisning,
som för öfrigt nu gemenligen meddelas, sådan, man hilligtvis kunde
önska och fordra; så hade icke Statens mellankomst erfordrats för vidtagandet
af åtgärder till denna undervisnings beredande. Men det närvarande förhållandet
fordar dock, i Utskottets tanke, sådana åtgärder från Statens sida, och
det vore fåfängt att förvänta, det föräldraundervisningen skulle kunna bringas
derhän, att den fyller hela undervisningsbehofvet; hvarföre inrättandet
af folkskolor ock synes vara det enda medle!, sorn återstår. Att, såsom det
blifvit yrkadt, öfverlemna bestämmandet häraf åt inenigbeterne sjelfve eller
att åt dem lemna öppet alt, på sätt dem godt synes, ordna sitt skolväsende,
torde vara så mycket mktdre välbetänkt, som på de flesta ställen folkundervisningen
©tvifvelaktigt skulle komma att stanna i samma skick, hvari
6 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o 40.
Hvad deremot beträffar Herr Prosten Gumcelii yrkande om ett förtydligande
af de i §:s 1 mom. förekommande orden ”vederbörligen godkände”
lärare; så skulle det visserligen vara önskvärdt, att alla de, åt hvilka det
vigtiga kallet att undervisa landets barn är anförtrodt, egde de kunskaper,
som äro föreskrifne för utexaminering från Folklärare-Seminarierne; men
sådant torde dock ej kunna vinnas förr än i en framtid, då uti Seminari
erne
hunnit bildas ett erforderligt antal Skol-lärare. Till en början torde
man således få nöja sig med en examinerad och fullt duglig lärare i hvarje
Socken, eller, enligt författningen stadgadt, skol-district, och med att låta
besörja undervisningen i de smärre ambulatoriska skolorne, genom personer,
för hvilkas antagande till lärare det ej behöfver utgöra ett oundgängligt
villkor, att ega hela det kunskapsförråd, som uti 6 § äro för lärare i
folkskolan föreskrifne.
Utskotten, sora ej heller tydt föreskriften i detta hänseende såsom
skulle ovillkorligen alla de, som i församlingarne antagas till lärare både i
de fasta och i de ambulatoriska mindre skolorna, fullt ega detta kunskapsmått,
få dock, enär otydlighet eller missförstånd i detta fall kan ega rum,
föreslå
att de i 1 § i mom. förekommande orden: vederbörligen godkänd
lärarej utbytas emot följande period:
”med en eller flere lärare, af hvilka/ en ovillkorligen skall
”hafva uppfyllt de för lärare vid folkskola här nedan stadgade
”fordringar, men de öfrige kunna ajjtagas utan att de uppfyllt
”dessa fordringar, endast de af Skol-Slytfelsen anses till uppförande
och sedlighet godkände samt pröfväs ega förmåga att meddela
undervisning uti det i 7 § stadgade minimum af kunskaper.
’"Såsom undantag &c.”
Olof Larssons från Gefleborgs Län motion'om inrättandet af Byskolor
torde, efter hvad Utskotten här ofvan yltrat, j
icke erfordra serskildt svar, utan anses; förfalla.
Det gjorda yrkandet, att, i anseende till ! flera församlingars å Gottland
ringa hemmantal och areal-vidd, det måtto tillåtas innehafvarne i såne
församlingar att, efter godtfinnande, emot läLnplig afgift, låta sina barn
begagna undervisningen i nästgränsande församålings eller Pastorats Skola,
anse Utskotten icke erfordra något annat svar, äiien hänvisning till Författningens
14 §, deri det stadgas, att omå en elle! r annan ort serskildta hinder
möta för tillämpningen af ifrågavarande Författning, må dessa hinder underställas
vederbörande Dom-Capitel, som, derest ^flet anser undantag från
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, IV.-o 4°>
den nu befinner sig; och säkert är, att just i de församlingar, der] oknnnighelen
är allmännast och således behofvet af undervisning störst, der skulle detta
blifva minst insedt och erkändt, och okunnighetens afhjelpande längst komma
att fördröjas. Statens mellankomst är alltså nödvändig för vinnande af det åsyftade
ändamålet; och Utskotten kunna ej således gilla de motionärers yrkanden,
som åsyfta att det må åt församlingarne öfverlämnäs att sjelfve ordna
sitt skolväsende.
Föreskriften om den fasta skolans inrättande i hvarje Stadsförsamling
och hvarje Socken på landet, hvilken föreskrift utgör grunden för hela stadgan,
kunna Utskotten ej annat än gilla till alla delar. Den fasta Skolau
är nödvändig ej blott för att bereda enhet i folkundervisningen öfver hela riket,
utan äfven emedan den utgör en medelpunkt för hela Skolundervisningen inom
skoldistrikten. Den kan väl ej vara ensamt tillräcklig, synnerligen lör större
Socknar, utan smärre ambulatonska skolor måste finnas derjemte, i hvilka de,
som ej begagna den fasta skolan, vinna undervisning. I denna sednare kunna
de, som i denna ambulatoriska skolan ej hunnit till det kunskapsmått,
som Skol-lagen fordrar, inhemta det återstående. Den fasta Skolan måste
dessutom finnas, innan man kan ernå en ändamålsenlig organisation al de
flyttbara mindre skolorne, hvilka allt efter som dea fasta, enligt antagen
plan, hinner utbilda &tt större antal lärjungar, böra kunna förses med skickligare
lärare, än de nu uti dem vanlige.
Utskotten, som af dessa skäl anse, att mycken vigt bör läggas uppå föreskriften
om den fasta skedans inrättande och bibehållande, få alltså
afstyrka de förslag, sorn åsyfta den förändring uti ifråvarande §, att
det må åt församlhngarne ensamt öfverlemnas att bestämma, huru
vida
fast eller armbulatorisk Skola skall inrättas.
Hvad åter angår Herr frosten Gumcelii yrkande, att ordet 5Shelst” i 1 mom.
af denna § måtte utgå, så ehuru efter de åsigler, som förut blifvit yttrade,
Utskotten visserliga]» skulle anse en föreskrift, hvarigenom en fast
skolas inrättande i hvarje Socken, der ej laga hinder mötte, ovilkorligen
anbefalldes vara för ändamålet tjenligast; likväl och enär de mot förslag
i denna syftning vid 1840 \års Riksdag gjorde vigtiga anmärkningar icke
kunna vederläggas, samt def måste förutses att, i anseende lill de svåiigheter,
som mött författningen;» sättande i verket och troligen ytterligare komma
att möta, ett så besläm|dt och ovillkorligt stadgande, oaktadt de i 14 S
medgifna tillfälle till undantag derifrån skulle öka farhågan för Författningens
tillämplighet i allmänhet, och derigenom mera skada än gagna ändamålet,
kunna Utskotten ir^ke annat än
afstyrka llerr Iyiosten Gumcelii o inför mäld a förslag,
/
t
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utskotens Betankande j N:o <fo. 7
de gifna föreskrifterna af omständigheterna påkallas, eger att derom hos
Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan. Utskotten hemställa således,
att den i förenämnde hänseende väckta fråga må förfalla.
Vidkommande härefter förslaget, att den tid af 5 år ifrån förenämnde
Nådiga Stadgas ulfärdande, hvarinom lärares anskaffande och folk-skolors
inrättande borde sällas i verket, måtte utsträckas till fetn år, räknade
ifrån innevarande Riksdags slut; så få Utskotten anföra, att på flera
orter mycket återstår både för folklärares bildande och folk-skolornes
inrättande, och Utskotten befara att hvad, som i detta hänseende anna
ej blifvit verkstäldt, mångenstädes icke kan medhinnas inom den föreskrifna
tiden, som tilländalöper den 18 Juni 1847; hvadan ock någon
längre tid derföre torde böra medgifvas; med afseende härå få Utskotten,
som dock ej anse ett så långt anstånd vara af nöden, som blifvit påyrkadt,
vördsamt hemställa, att tiden för lärarnes anskaffande och de fasta
skolornas inrättande måtte förlängas med Ett år, eller till den
18 Juni 1848.
§2'
Vid denna § har blifvit föreslaget af Nils P. Pettersson från Calmar
Län; att Pastor i hvarje församling måtte förpligtas att hafva högsta uppseendet
öfver Skol-inrättningen, med iagttagande för Consistorium af de
skyldigheter, som Författningen ålägger detsamma. Då likväl, till följd af
stadgandet i denna §, Pastor är Ordförande i Skolstyrelsen, och denna skall
hafva inseende öfver alla inom districtet inrättade folkskolor, synes Utskotten
något sådant serskildt ytterligare åläggande för Pastor, soth blifvit föreslaget,
vara fullkomligt öfverflödigt, hvadan Utskotten hemställa,
alt berörde förslag mätte förfalla.
§ 3-
Af Nils Persson från Kronobergs Län, med hvilken åtskillige Ledamöter
af Hederv. Bonde-Ståndet sig förenat, har blifvit föreslaget, att de
socknar, inom hvilka fast skola ej kan inrättas, må befrias från skyldigheten
att bygga skolhus, emot åtagande att hålla lämplige rum för de flyttbara
skolorna; hvarjemte Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus Län
påyrkat, att föreskriften om anskaffande af tjenliga rum för folkskolan icke
må vara bindande för de socknars invånare, hvilka, i enlighet med
motionärens förslag, kunde vilja begagna hemläsning för sina barns undervisning.
s
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.-o 4°-
Hvad JVils Perssons förslag angar, så enär förenämnde Sladga innehåller
att ”hvarje Skol District åligger anskaffa tjenliga rum för de
folkskolor, som inom Districtet finnas eller blifva inrättadeoch denna
föreskrift icke ålägger skol-districlet att bygga skolhus, utan endast att
anskaffa och underhålla tjenliga rum för folkskolorne, dessa må blifva fasta
eller flyttbara ; så
synés å Nils Perssons förslag något vidare afseende icke böra
fästas.
Och hvad angår Olaus Ericssons nyssberörde yrkande; så få Utskotten,
med afseende å de allmänna åsigter Utskotten yttrat här ofvan under
§ 1, samt vid betraktande deraf, att folkskolan är en bildningsanstalt för
alla inom skoi-district varande barn, vördsamt hemställa,
att samma yrkande ej måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
§ 4.
Beträffande de i denna § förekommande stadganden, hafva följande förändringar
blifvit föreslagne:
af Nils Pehrsson från Kronobergs Län, att de församlingar, inom
hvilka fast skola ej kunde inrättas, måtte befrias från skyldigheten att anskaffa
bestämd bostad åt lärarne emot åtagande att hålla lämpliga rum dem
tillhanda;
af Niklas Nilsson, Olaus Ericsson m. fl., att, med upphäfvande af
stadgandina i Usta, 2:dra och 3:dje morn., det måtte lemnäs församlingarne
fritt att sjelfve eiler genom skolstyrelserna, jemte Socken-ombud,
med Skollärarne öfverenskomma om dessas löne-vilkor, bostad m. m.;
af Nils P. Pettersson : att de föräldrar, som äskade en högre bildningsgrad
för sitia barn, äfven borde betala högre afgifter till skolorne ;
af Nils Pehrsson: att föreskriften för lärarne att meddela undervisning
i trädplantering och trädgårdsskötsel måtte uteslutas, eller ock tillfälle
öppnas för skollärare att derom inhemta nödig kännedom vid semiuarierne;
af
Olof Larsson: att, för den händelse de af honom föreslagna Byskolor
komme att inrättas, byalagen sjelfve måtte få tillsätta lärare och
bestämma deras lönevillkor;
af Herr Prosten Lundblad och Lars Larsson från Gefleborgs Län :
att ordet: ”skattskyldig” i 4;de mom. måtte utbytas mot orden: ”skattskyldig
och inom mantals- och skaltskrifnings-åren varande;”
af
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskollens Betänkande, N.o g
af Herr Doctor Sandberg: att hvar och en inom socknen må, utan
afgift, låta sina harn begagna undervisningen vid folk-skolan; samt att beloppet
af lönerna för lärarne i de flyttbara mindre folkskolorna måtte kunna
bestämmas genom öfverenskommelse.
Hvad nu först angår yrkandet, att det måtte åt församlingen öfverlemnas
att med läraren i folkskolan sjelfve öfverenskomma om lönevillkoren;
så befara Utskotten, att, i händelse sådant bifölles, det skulle på flera
ställen inträffa, att vid skollärares tillsättande mera afseende fästades å besparing
för församlingen, än å lärarnes behof, och alt således lönerne för
dessa blefve mindre, än uti Stadgan föreskrifves. Lärarens bergning är
dock villkoret för att hos honom kunna påräkna duglighet, och det är ej
tänkbart, att en till lärare skicklig person skall åtaga sig det ansvarsfulla
lärarekallet, om han ej kan påräkna såsom lön derför åtminston så mycket,
att lian deraf eger en tarflig utkomst. Det bestämda minimum af lön
är ej mera, än en statkarl på landet vanligen erhåller, och minskning deruti
skulle otvifvelaktigt föranleda dertill, att man ej finge till lärare dugliga
personer, hvarigenom åter ändamålet med folkskolorna skulle förfelas.
Utskotten få alltså
afstyrka bifall till berörde yrkande.
Hvad Utskotten i detta hänseende yttrat, gäller dock endast de skollärare,
som blifvit vederbörligen examinerade. För de öfrige eller dem, som
antagas för de flyttbara mindre skolorna, är i Stadgan något minimum af
lön ej bestämdt, hvadan det jemväl ankommer på menigheterna sjelfva att
med sådana lärare träffa öfverenskommelse om lönevilkoren. Den framställning,
som blifvit gjord, rörande aflöning för lärare i byskolor, derest
sådane komma att inrättas, torde, med afseende å hvad Utskotten så väl här
under denna §., som under § 1 yttrat,
icke föranleda till något serskildt utlåtande.
Stadgandet, alt Skollärarne böra af församlingarna förses med tjenlig
bostad, anse Utskotten böra oförändradt bibehållas. Det är för hvar och
en, och serdeles den, som är boende å landet, angeläget att ega ett eget
hemvist. Och man kan icke fordra, att en skollärare skall med nit sköta
sitt vigtiga och ansvarsfulla kall, derest man icke ger honom egen bostad,
Utskotten tillstyrka alltså,
det förslaget, att de församlingar, inom hvilka fast skola ej kai
inrättas, måtte befrias från skyldigheten att anskaffa bestämd bo<
Bih, till R, St. Vrot. 184S. 4 Sami. 2 A/d. 10 Haft. 2
•ro Stats- samt Allm. Be v.- och Ekon.-Utskottens Betänkande> N.o Ro
-
stad åt iärarne, emot åtagande att hålla honom tillhanda lämpliga
rum, måtte förfalla.
Herr Prosten Sandbergs förslag, alt barnen i församlingarne borde få
begagna undervisningen i skolan, utan afgift, kunna Utskotten icke gilla.
Det synes vara ganska billigt, att hvarje fader eller moder, hvars barn begagnar
undervisningen i folkskolan, gifver någon ersättning till den, som
meddelar denna undervisning, synnerligen då man tager i betraktande,
att de verkligt fattige eiler de, hvilka icke ega tillgång att bekosta
barnens kläder och underhåll vid skolan, till följd af 8;de §;s 4:de morn,,
böra genom församlingens fattigvård härutinnan understödjas. Dessutom
och så vidt erfarenheten gifver vid handen, torde i allmänhet noggrannare
tillsyn, att barnen ordentligt begagna undervisningen, ega rum, derest någon
afgift derföre erlägges, än i motsatt fall. Af dessa anledningar tillstyrka
Utskotten,
att Herr Doctor Sandbergs förslag måtte förfalla.
Och hvad angår det af Nils P. Pettersson väckta förslag, att de föräldrar
eller målsmän, som låta sina barn eller myndlingar inhemta '■'högre
kunskaper” i skolan, måtte betala högre afgifter till läraren, än de öfrige;
så torde sådant vara destomindre lämpligt, sorn det ganska säkert skulle blifva
ett hinder för många, serdeles de fattige, att i skolan inhemta större
kunskapsmått, än det minimum, som skollagen bestämmer. Föreskriften
skulle motverka ett framskridande i kunskaper, hvilket tvertom bör uppmuntras.
I anseende härtill få Utskotten hemställa,
att Nils P. Petterssons berörde förslag måtte förfalla.
I anledning af Nils Pehrssons yrkande, att föreskiften för lärare alt
meddela undervisning i trädplantering och trädgårdsskötsel mätte uteslutas,
få Utskotten endast anföra, att samma föreskrift icke innebär något ovillkorligt
påbud, utan endast åsyftar, att, der sig göra låter, ett jordland ställes
till lärarens disposition, på det lian må blifva i tillfälle att gifva undervisning
i berörde ämnen. Detta Nils Pehrssons yrkande
torde alltså lemnäs utan vidare afseende.
Hvad angår förslaget, att i 4ide momentet af denna § ordet ”skattskyldig”
måtte utbytas emot orden: ’’skattskyldig samt inom Mantalsoch
Skattskrifnings åren varandehvarmed åsyftats, att de stadgade
Skolafgilterne mätte erläggas jemväl af inom Socknen boende Sddater; så anse
Utskotten samma förslag vara öfverensstämmande med billighet och rättvisa.
Soldaten, synnerligen å landet, befinner sig nemligen i allmänhet uti
Stals- samt Allm. Besv.-ock Ekon. -Usköttens Betänkande, N.o 4°' 1*
en bättre ekonomisk belägenhet, än torparen och statkarlen, som dock enligt
staclgan erlägger ifrågavarande afgift, och han bör således icke befrias
från skyldigheten att bidraga medelst berörde afgifls erläggande till sina
barns undervisning, — en befrielse, sorn, efter Utskottens tanka, endast bör
tillkomma den fattige och medellöse. v
Utskotten få således
tillstyrka omförmälde förslag.
§ 5.
1 afseende å denna §, har Johan Petter Andersson anfört, alt, efter hans
tanke, Seminarierne för Folk-Lärares bildande vore aldeles öfverflödiga och
endast ledande till anställande af en ny Corps löntagande tjenstemän. Det vore
icke det rika kunskapsfört ådet» som bildade en person till en skicklig lärare. Dertill
fordrades en egen fallenhet, en förmåga alt sänka sig ned till barnets
outvecklade begrepp, för att sedermera så småningom höja lärjungen med sig
till fortgående bildning; och som skicklige Lärare nog stöde att erhålla Seminarierne
förutan, har motionären föreslagit, att all fråga om deras inrättande
måtte få förfalla.
Utskotten kunna så mycket mindre dela motionärens berörde åsigt, sorn
framgången af folkskolorne hufvudsakligen beror på skickligeten och dugligheten
hos de personer, som få det ansvarsfulla och vigtiga kall sig
uppdraget; att meddela undervisningen i folkskolorne. Det kan väl icke
skäligen påslås, alt ett tillräckligt antal sådane Lärare för närvarande är
att tillgå. Tvertom gifver den dagliga erfarenheten vid handen, att brist
på skicklige lärare hufvudsakligen utgjort och ännu utgör ett stort hinder
för folkskolverkels ordnande inom församlingarne.
Af sådan anledning hemställa Utskotten*
att Johan Petter Anderssons berörde förslag måtte förfalla.
§ 6.
Vid de uti denna § förekommande stadganden hafva anmärkningar förekommit:
af
Mauritz Sahlin m. fl., hvilka yrkat, dels alt socknemännen och
Skol-Styrelserne målte vara berättigade att lill lärare i folkskolorne antaga
de personer, sorn kunna förete tillförlitligt betyg af Presterskapet och SkolStyrelsen
i församlingen om sin skicklighet att barna undervisningen besörja,
och att således de, som till lärare antagas, icke ovilkorligen behöfva hafva
genomgått Seminarium, eller ega insigt i alla de i denna § föreskrifna kun
-
12 Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande } N‘.o 4<j
skapsämnena; och dels att kungörelser om ledigheter till Skol-lärare-befattningar
ej matie ovilkorligen höra i tidningarne införas;
af Nils Pehrsson, som yrkat, att, i det fall lärare-lönerne komma
alt bestämmas efter öfverenskommelse med Lärarne, 4:de mom. i denna §
måtte förändras, så vidt som detsamma innehåller föreskrift om lönevilkor
till förenade Klockare- och Skollärare-befattningar;
af Jöns Månssonj hvilken föreslagit, att Pastor uti församlingarne måtte
vid val till Skollärare ega att beräkna endast en embetsröst och för prestgården
efter dess hemmantal;
af Olof Larsson, som, i sammanhang med hvad han föreslagit angående
byskolors inrättande, ansett Lärarne i sådane skolor böra af byalagen
sjelfve tillsättas, sedan de inför Kyrkoherden och Skol-Directionen eller
Sockennämnd visat sig ega kunskaper i följande ämnen:
Biblisk och Svenk Historia, något utförligare,
Scand ina viens Geografi,
Allmän Svensk Språklära,
Enkel Regula de Tri och Bråk,
Färdighet i Psalmodicons begagnande, och
Correct handstil och nödig rättskrifning.
Dat förslag, som blifvit gjordt derom, att socknemännen och Skolstyrelsen
må kunna antaga personer till lärare, ulan att de genomgått den i denna
§ föreskrifna examen, eller ega insigt i alla de deruti föreskrifna kunskapsämnena,
kunna Ulskotten icke tillstyrka. Folklärarekallet är af den vigt, att
detsamma icke bör anförtros andra än dem, som visat sig ega dertill erforderlig
skicklighet. Om bedömandet häraf skulle öfverlemnas ensamt till menigheterne
sjelfva, så skulle, i Utskottens tanka, lätteligen kunna inträffa, att
personer sökte och erhöllo Folkläraretjenster, utan att de egde tillräcklig
skicklighet och förmåga att i Folkskolan vederbörligen handhafva undervisningen,
Staten bör dock ega full garanti derför, att icke andre personer
antagas till lärare, än sådane, som kunna meddela det kunskapsmålt, Skolstadgan
föreskrifver, *— ett vilkor, förutan hvilket de inrättade folkskolorne
icke skulle komma att uppfylla det med dem åsyftade ändamål. Utskotten,
som derföre anse föreskrifterne uti denna §, rörande lärarnes kunskaper,
böra oförändrade bibehållas,
få alltså tillstyrka, att nämnde förslag mätte förfalla;
äfvensom Utskotten anse det vara af vigt, alt stadgandet om Folklärare-ledighelers
kungörande i de officiella Tidningarne jemväl bibehålies. En a 11-  jaaän kännedom om sådane ledigheter måste ovilkorligen verka derhän, att
Stats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N-o 4°. 13
taflan uppstår, hvilket naturligtvis måste hafva till följd ett sträfvande efter
ökade kunskaper hos dem, som egnat sig åt folklärare-kallet, helst denna
§:s 2:dra mora. föreskrifver, alt på förslaget till en ledig lärarebefattning
skola uppföras trenne af de dertill sökande i den ordning, de genom
gudsfruktan, sedlighet, kunskaper och skicklighet att undervisa anses förtjenta
att komma i åtanka.
Då Utskotten här ofvan afstyrkt Nils Perssons förslag, att lärarelönerne
måtte få bestämmas efter öfverenskommelse emellan församlingarne
och Lärarne; så få Utskotten jemväl
afstyrka Nils PerssoTis riyssomförmälde yrkande om förändring uti
denna §:s 4:de mom.
I anledning af Jöns Månssotis förslag, att Pastor uti församlingarne måtte
vid val till Skollärare ega att beräkna endast en embelsröst; så anse
Utskotten sig böra destoheldre afstyrka detta förslag och bibehållandet af
det uti denna §:s 2:dra och 4:de mom. uti ifrågavarande hänseende meddelade
föreskrifter, som Ordföranden uti Skolstyrelsen, enligt 2 §:s Usta
morn., alltid är Kyrkoherden i församlingen eller den Prestman, som hans
ställe företräder, samt lian bör vara mest i tillfälle alt närmare inse och
pröfva förtjensten och skickligheteu hos de till ledige Folklärare-plalser
sökande.
Berörde förslag torde alltså böra förfalla.
Hvad angår Olof Larssons hemställan, i afseende å kunskapsmåttet hos
de Lärare, som skulle antagas uti de af honom föreslagne byskolor; så och
med afseende å hvad Utskotten här ofvan under § 1 yttrat, samt enär, uti
de mindre skolorne inom en församling, menigheterne sjelfve ega att utse
Lärare, utan att dessa genomgått Seminarium; få Utskotten hemställa,
att äfven detta förslag måtte få förfalla.
, §7;
Förändringar uti denna § äro yrkade:
af Olaus Ericsson, som ansett det böra tillåtas församlingarne att sjelfve
bestämma de kunskapsämnen utöfver religionsläran, som böra utgöra
föremål för underv sningen i Folkskolan;
af Lars Norrby och Conrad Rommin, som förmenat läraren i folkskolan
böra vara förpligtad att meddela undervisning endast uti ”christendom,
räkna och skrifva;”
af Sven Jonsson, hvilken föreslagit, alt minimum af lärjungärnes kunskapsmått
vid utgåendet från skolan måtte bestämmas till följande:
i4 Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o 4°'
l:o Ren och flytande innanläsning af Svenska språket, Latinsk och
Svensk stil;
2:o Religionskunskap och Biblisk Historia, till så stor del, som erfordras,
lör att börja Nattvardsläsningen;
samt att för öfrigt det måtte få ankomma på föräldrarne sjelfve
att låta bibringa sina barn högre kunskapsmått;
af Pehr Mattsson, som, under åberopande af erhållet uppdrag, föreslagit
följande tillägg till 7:de §; ”Uli vidsträckta församlingar uti de
norra orterne må, då föräldrar eller andra vederbörande sådant åstunda,
detta kunskapsmått i allmänhet anses för tillräckligt;”
af Nils Pehrsson, hvilken trott, att det uti denna § stadgade minimum
af kunskaper bör få i allmänhet gälla för alla barn utan undantag;
samt
af Olof Larsson, hvilken ansett läroämnena för den af honom föreslagna
by-skolan böra utgöra: öfning och färdighet i handstil och rättskrifning,
Quatuor-Species i räknekonsten, kännedom om mått och mål, öfning
i sång efter psaltnodicon, hvartill kunde läggas ett korrt sammandrag af
Bibliska Historien, samt Fäderneslandets Historia och Geographie ;
äfvensom Herr Proslen Doctor Gumcelius, i afseende på det bestämda
kunskapsmåttet, förklarat någon minskning kunna ega rum för flickor, hvilka
tills vidare torde böra befrias från ett eller annat läroämne, serdeles
räkna.
Berörde anmärkningar och förslag innefatta hufvudsakligen trenne frågor,
nemligen;
l:o nedsättning i allmänhet uti måttet af kunskaper för skolbarnen, di
de fi ån skolan utgå; 2;do huruvida det bör till församlingarne öfverlemnas
att bestämma detta mått af kunskaper; samt 3;o om nedsättning uti
fordringarne på kunskap för flickor bör ega rum.
Hvad den första fiågan beträffar, så få Utskotten anföra, att redan i
äldre tider, då fordringarne på allmän bildning och kunskaper icke voro
på långt när så stora, som nu, egnades åt folkbildningen i Sverige en synnerlig
uppmärksamhet; och genom Kongl. Maj;ts Resolution den 22 October
1723 ålades föräldrar, som ej sjelfva kunde undervisa- sina barn, alt
hålla dem hos Skolmästaren eller Klockaren i Socknen, eller hvarest lägenhet
dertill funnes. Sedan denna tid hafva fordringarne på kunskap och
bildning stigit betydligt, och synnerligen i ett land, sådant som Sverige,
der både jordbrukaren, bergsmannen och handtverkaren hafva en närmare
andel i Statens offentliga väif, är det nödvändigt, alt äfven folket eger åt
-
Stats- samt Allm. Be sv.- cch Ekon.-Utskoltens Betänkande, N.o 4°‘
minstone den grad af kunskap, förutan hvilken en medlem i samhället icbe
kan inse och uppfylla sina pligter såsom medborgare.
Det föreslagna minimum af kunskaper anse Utskotten böra oförändradt
bibehållas. Det innefattar väl icke allt, som kan vara nödigt, och kan således
icke i sig sjelf anses för tillräckligt, men det omfattar likväl de färdigheter
och förberedande kunskaper, som sätta hvar och en i stånd alt
sedermera på egen liand utvidga sina insigter, så vidt håg, själsförmögenheter
samt lefnadsförhållanden det medgifva. Om man derjemte föreställer
sig folkskolan vara den första länken uti kedjan af de allmänna undervisningsverken,
och närmast öfver lärdoms- och apologist-skolan, samt att
för intagandet i de sednare skolorne vanligen fordras det kunskapsmått,
som för utgåendet från folkskolan är föreskrifvet; så skulle man icke kunna,
utan att bryta denna kedja, nedsätta det stadgade kunskapsmåttet i
folkskolan. Detta kunskapsmått är i allt fall icke så stort, att ju icke skolbarnen
ganska väl kunna, med blott högst få undantag, inhemta detsamma
under de år, som de vanligen, ulan ali till annat arbete hållas, tillbringa
i föi äldrahuset.
Af dessa skäl kunna Utskotten också icke tillstyrka någon nedsättning
uti det stadgade kunskapsmåttet och hemställa alltså,
att de väckta förslagen derom måtte förfalla.
I afseende på den andra frågan, eller huruvida det må öfverlemnas åt
församlingarne sjelfva att bestämma kunskapsmåttet för barnen i folkskolan,
så få Utskotten erinra, alt bifall till denna mening otvifvelaktigt skulle
leda derhän, alt mångenstädes detta kunskapsmått skulle bestämmas till ett
alltför ringa omfång mot det uti denna § föreskrifna; och få Utskotten derföre,
samt med åberopande af de i föregående punkt framställde skäl, hemställa,
att jemväl ifrågavarande förslag måtte förfalla..
Någon giltig grund för den åsigt, att minimum af kunskapsmått för
flickan, då hon utgår från folkskolan, bör ega rum, kunna Utskotten icke
finna. För att rätt uppfylla sina pligter som moder och husmoder, har qvinnan
af behof åtminstone detta minimum af kunskaper. Det är vanligen
modren, som lägger första handen vid barnens undervisning och meddelar
dem de intryck och begrepp, hvilka gifva deras tankar den första rigtningen,
— en rigtning, sorn sedermera ofiast under hela lefnaden bibehålies.
IIos allmogen är det dessutom egentligast modren, som gifver barnet dess
första uppfostran och på henne beror vanligen den husliga ordningen och
stundom det husliga välståndet. Det synes således äfven för qvinnan vara
1-6 Slats- samt Allm. Besv.. och Ekon.-Utskottens BetänkandeN.o 4°-
elt oundgängligt behof alt ega de kunskaper, som uti Stadgan föreskrifvas.
Man kan väl icke förneka, alt, på de fleste ställen hos allmogen, qvinnan
för närvarande icke eger detta kunskapsmått; men också är folkbildningens
närvarande tillstånd i allmänhet ej tillfredsställande och fordringarne på
någonting bättre i detta hänseende äro af Konung och Ständer godkände^
För uppfyllandet af dessa fordringar anse Utskotten det uti en icke obetydlig
nion bidraga, om qvinnan eger den bildning, att hon kan medhjelpa
till barnens undervisning, serdeles då hemläsning begagnas.
Dessutom torde all den frihet, sorn är nödig i detta hänseende, vara
medgifven uti stadgandet, att Skol-Styrelsen eger bestämma den skillnad,
som uti kunskapsfordringarne lämpligast bör göras emellan gossar och flickor.
Utskotten få i följd häraf
afstyrka förslaget om utsättandet af något mindre kunskapsmått
för flickan, än gossen.
§• 8-
Uti stadgandena i denna § hatva förändringar blifvit yrkade:
af Herr Doctor Sandberga som ansett, alt åtminstone de ”strängare föreskrifterne”
uti §:s 4:de och 5;le morn. mätte förändras;
af IVUs P. Pettersson, som yrkat, att 'inga barn, som njuta underhåll
af Skolinrättning eller allmänna medel, böra längre gratis underhållas,
än till dess de hunnit inhemta färdighet uti innanläsning och christendomskunskap;
af
Niclas Nilsson, hvilken för den händelse, att hans förslag om en
central- eller öfverskolas inrättande i hvarje församling vunne bifall, önskat,
att de fattiges barn ej må vara underkastade nödvändigheten att besöka
samma skola, utan undervisningen i de lägre flyttande skolorne anses
för dem tillräcklig; och
af Olaus Ericsson, som yrkat upphäfvande af 8:de §;s 5:te morn., såsom
innefattande en allt för hård tvångsåtgärd.
Omlörmälda af Nils P. Pettersson samt Niclas Nilsson väckta förslag
gå hufvudsakligen ut deruppå, att för de barn, som njuta underhåll af
församlingarne, ett så högt kunskapsmått icke borde vara bestämdt, som för
de öfriga barnen, för hvilka föräldrar eller målsmän erlade skolafgift. Men
emot bifall till ett sådant förslag, hvilket Utskotten ej kunna annat än ogilla,
förekomma ganska många talande och vigtiga skäl. Om Staten är skyl.
dig att befrämja folkundervisningen, och om den har motsvarande rättighet
att af hvar och en bland sina medlemmar fordra de kunskaper,
förutan
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N-0 4°' 17
förutan hvilka denne icke kan inse och uppfylla sina pligter; så måste ock
Staten hafva det åliggande att tillse, det hvar och en medborgare blir i
tillfälle att inhemta dessa kunskaper. Men den fattige, ofta tillika sjelf den
okunnigaste, kan icke bereda sig detta tillfälle, om han ej får afgiftsfritt begigna
skolan och understödjes af församlingen, i afseende på sitt uppehälle.
Fattiga föräldrar äro oftast alltför liknöjde, eller af bekymmer om sin bergning
för mycket nedtryckte, för att åt sina barns uppfostran offra en tid,
som de behöfva egna till sitt lifs uppehälle, och dertill ega de ofta icke ens
medel. Man kan således skäligen icke vänta och icke fordra af dem, att
de skola underhålla barnen i skolan. Det gifves ock barn, som sakna föräldrar
eller åtminstone föräldravård, och det ligger icke någon rättvisa eller
billighet deruti, att de skola vara bestämde att stanna på en lägre
bildningsgrad, än de öfriga, hvilket förhållande dock framställer sig såsom en
gifven följd, derest sådane barn icke genom fattigvårdens försorg vid skolan
underhållas.
Hvarje medlem af samhället, han må vara rik eller fattig, bör ega tillfälle
att inhemta det kunskapsmått, som är nödvändigt för honom, derest
han skall uppfylla sin pligt såsom medborgare, och beredandet af ett sådant
tillfälle åt alla skall också i sin nion bidraga till minskning uti antalet
af brotten, hvilka vanligen äro en följd af okunnigheten och dermed
ofta följande osedlighet. Utskotten få, med anledning af hvad sålunda blifvit
anfördt,
hemställa, att Nils P. Petterssons och Niclas Nilssons väckta
förslag måtte lemnäs utan afseende.
Hvad sedermera vidkommer Herr Doctor Sandbergs och Olaus Ericssons
framställningar om förändring uti 4:de och 5:te mom. af denna §, så
torde Utskotten böra anföra, att stadgandet om tvångsåtgärder för föräldrar,
som försumma sina barns uppfostran, icke är nytt. Redan för öfver
lOOrde år sedan anbefalldes föräldrar och förmyndare, uti ofta förnyade påbud,
att undervisa sina barn och myndlingar uti Christendom samt att läsa.
uti bok; och förut omnämnde Kongl. Maj:ls Resolution innehåller, att, om
någon af ondska eller utan laga ursägt sådant eftersatte, så skulle han första
och andra gången varnas och sedan plikta 2 mark Silfvermynt till socknens
fattiga barns undervisning. Då Skol-lagen fordrar ett bestämdt mått af
kunskaper hos hvarje barn, innan detsamma anses vara befriadt från skyldigheten
att besöka Skolan, så är det också deraf en gifven följd, att det
icke bör fritt öfverlemnas åt föräldrar eller målsmän att förekomma eller
Bih. till R. St. Prot. 1845. 4 Sami. 2 A/d. 10 Haji. 3
18 Stats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 4°-
motverka uppfyllandet af detta Skol-lagens stadgande. Sa vida detsamma
icke skall blifva kraftlöst, och så vida ändamålet dermed skall vinnas, måste
föreskrifter finnas, för att, i händelse af motvillighet, bereda utvägar till
att sådant oaktadt, vinna efterlefnad åt stadgandet. De, hvilka uti denna
«-s 5'te mom. förekomma, äro i Utskottens tanke de mest ändamålsenliga,
och Utskotten kunna icke tillstyrka någon förändring deruti, lika litet som
Utskotten anse 4:de morn. böra i någon målto forändras. _ .
Herr Prosten Sandbergs och Olaus Ericssons framstallnmgar i berörde
hänseende
torde alltså böra förfalla.
§ 9.
Uti denna § har- Olaus Ericsson yrkat förändring i så måtto, att han
ansett det böra bero endast på Skol-Styrelsen och icke, på sätt i Författningen
förekommer, Skol-Styrelsen i samråd med församlingen, att bestämma
de tider af året och de timmar å dagen, då undervisningen i skolorna
bör meddelas; men som, enligt ifrågavarande stadgande, Skol-Styrelsen
redan eger att meddela föreskrifter i nämnde hänseende, och blott har sig
ålagdt att vid bestämmandet deraf träda i samråd med församlingen, samt
detta synes Utskotten vara både lämpligt och billigt, så kunna Utskotten
icke tillstyrka den af Olaus Ericsson i delta hänseende föreslagua
förändring. . .
Sedan Utskotten sålunda serskildt yttrat sig öfver alla de i ofvannämnda
motioner förekommande förslag och yrkanden till ändringar och tillägg
uti Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga Stadga om Folkundervisningen i
Riket; sk få Utskottén nu slutligen hemställa, _
att Rikets Ständer hos Kongl. Mapt i underdånighet anhålla, att
Kongl. Majit täcktes låta intaga de här ofvan tillstyrkte förändringar
i samma Nådiga Stadga, och att således
lista §:s lista mom. inå erhålla följande lydelse:
I hvarje stads-försarnling och hvarje socken å landet bör finnas
minst en, helst fast, skola, med en eller flere lärare, af hvilka en
ovillkorligen skall hafva uppfyllt de för lärare vid folkskola här nedan
stadgade fordringar, men de öfriga kunna antagas, utan att de
uppfyllt dessa fordringar, endast de af Skol-Styrelsen anses till
uppförande och sedlighet godkände, samt profvas ega förmåga att
meddela undervisning uti det i 7:de § stadgade minimum af kunskaper.
Såsom undantag härifrån, må dock tvänne eller flere till
samma pastorat hörande stads-församlingar eller socknar på lan
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N.o 41- 19
det kunna sig om en skola förena, der en ringare folkmängd och
öfriga förhållanden en sådan förening påkalla;
att förra delen af l:sta §:s 3:e mom. ändras till följande:
Lärares anskaffande och folkskolors inrättande bör sättas i
verket inom den 18 Juni 1848 &c.;
och att förra delen af 4:de §:s 4 morn. erhåller denna lydelse*
För
att bereda tillgång till lärarnes sålunda bestämda allöning,
bör, der ej andra medel härtill finnas, dels ett årligt bidrag
af minst två och högst sex skiliingar banco af hvarje skattskyldig
samt inom mantals- och skattskrifningsåren varande person i församlingen
utgöras &c.
Stockholm den 20 Januari 1845.
N:o 41.
Ank. till Exp. Utsk. den 11 Jan. kl. 3 e. nu
Utlåtandey i anledning af väckt fråga om ökadt anslag till
Folkskole-Läråre-Seminarierne i Riket.
Uti en hos Högv. Preste-Ståndet väckt motion, har Herr Professor
Knös anfört, att, ehuru Seminarierne för bildandet af lärare vid folkskolorne
i Riket vore Anstalter af den vigt, att folk-undervisningens
framgång helt och hållet eller åtminstone hufvudsakligen af dem berodde,
organisationen af samma Seminarier likväl icke blifvit sådan, sorn.
behofvet kräfde. Detta förhållande inträffade med Folklärare-Seminarium
för Upsala Stift och, såsom motionären förmodade, äfven med andre enahanda
läroanstalter. Vid nyssnämnde Seminarium vore eleverne öfver 40
till antalet hvarje år, och, då En lärare icke kunnat besörja undervisningen
för så många elever, hade en andre lärare måst anställas och den för en Seminarie-lärare
ringa lön på tvänne fördelas. Hela det nu varande anslaget för
folklärare-seminarium i Upsala utgjorde ett belopp af 500 R:dr, hvaraf 66 R:dr
32 sk. årligen måst användas till undervisnings-materiel, m. m., samt det öfriga
utgått till de begge lärarnes aflönande. Då denna aflöning varit i i hög grad
otillräcklig och folkskolan i Upsala för practiska öfningarne måst begagnas, hade
lärare-befattningarne vid Seminarium förenats med dem vid samma folkskola.
I anseende till sin storlek, fordrade dock denna skola en och Seminarium dessut
-
20 Stats- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtandej N.-o ^r.
om tvånne lärai’e, och i betraktande af läroämnenas mångfald och angelägenheten
deraf, att den blifvande folkskoleläraren erhölle fullt erforderlig bildning, jemte
förmåga att meddela undervisning, vore trenne lärare för Seminarium och en
storfolkskola tillsammans af behofvet påkallade. Bland de önskningar, sorni
Upsala ofta blifvit framställda, vore ock den, att Seminarii lärare och elever måtte
erhålla en gemensam bostad, så alt vården om elevernas sedlighet bättre och
närmare kunde handhafvas. Äfven skulle én gemensam matanstalt rädda de
fattigaste eleverna från ett för deras helsa menligt lefnadssätt. En annan
önksan hade ock varit, att Seminariiföreståndare skulle årligen besöka Stiftets
folkskolor, för att efterse deras tillstånd, meddela anvisningar och råd m,
na. Framför allt borde Seminari-Director eller förste Lärare erhålla én
betydligen förbättrad lön, om det skulle kunna päräknas att, då nuvarande
Director sannolikt snart vunne befordran, få till hans efterträdare
en man med utmärkt skicklighet, hvarpå så mycket berodde; äfvensom
andre läraren borde vara försvarligt aflönad. Med bifogande
af en uppsatts öfver anslagsbehofvet för Seminarium i Upsala, enligt
hvilken uppsatts kostnaderne upptagits för lärares aflöning, hyra till gemensam
bostad för Lärare och Lärjungar, underhåll och inköp af materialier,
fri mat, ljus och ved för 10 de fattigaste Eleverne och rese-understöd
för Seminarii-Föreståudare till 4,166 R:dr 32 sk. årligen, samt för anskaffandet
af möbler, köksredskap och andra inventarier till 1000 R:dr Banco
för en gång, har motionären, jemte förmälan att behofvet vore 'säkerligen
enahanda på andra ställen” slutligen föreslagit, 'att en större summa, beräknad
för samtlige Folklärare-Seminarierne i Riket, ställes till Kongl.
’*Maj:ts disposition, att efter inhemtande af vederbörande auctoriteters yttranden,
mellan dessa Seminarier, efter behof och elevernes antal, fördelas.’'
Uti denna motion hafva vice Talmannen Herr Biskop Hedrén3 Herr
Biskop Bruhn och Herr Doctor Pettersson instämt, den förstnämnde med
förklarande, att det vore för Consislorierne omöjligt att fullständigt ordna
Seminarierna, om icke det begärda anslaget beviljades; den sistnämnde åter,
åberopade förhållandet med Seminarium i Stockholm.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, som erhållit
remiss å förenämnde motion med hvad i anledning deraf inom Högv. Preste-Ståndet
sålunda yttradt blifvit, hafva detta ärende till öfvervägande förehaft
och få, i afseende härå, anmäla att, enligt föreskriften i 5§ af Kongl.
Maj;ts Nådiga Stadga angående folkundervisningen i Riket af den 18 Juni
1842, så väl i Hufvudstaden som i hvarje Stifts-stad bör finnas ett seminarium,
Stais- samt Allm. Besv.- och Ek n.-Utskottens Utlåtande, N.o jf.1. 21
rium, hvaruti de, som vilja egna sig åt folklärare-kallet, må erhålla tillfälle
till undervisning och öfning i de till detta kall hörande ämnen, äfvensom
Dom-Capitlet eger för hvar je sådant Seminarium förordna en Föreståndare,
hvilken bör handleda och undervisa blifvande skollärare; hvarförutan
Dom-Capitlet må, på sätt lämpligast pröfvas, mellan dem, som hafva befattning
med skoliärate-elevernes bildning, fördela det åt hvarje Seminarium
an visade år liga anslag, eller dessa befattningar hos en person f ör ena, så vida
han till dem alla eger erforderlig skicklighet. Varande, jemlikj. Kongl.
Circulairet till Consistorierne i Riket af den 15 Augusti 1M4-2, ett årligt
anslag af 500 R;dr banco beviljad t hvart och ett af de Seminarier till
folkskollärares bildande, som, i följd af högstberörde Stadga, komme att
inrättas.
Då antagas kan, att i den nion, det för folkskolorne i Riket nödiga
antal lärare hunnit eller hinna förskaffa sig erforderlig bildning vid Folklärare-seminarierne,
antalet af elever vid dessa Seminarier skall i betydlig
nion förminskas och framgent icke öfverstiga det, som till fyllande af ledigblifvande
folklärare-platser må erfordras; då vidare Utskotten icke finna
lämpligt, att, på sätt Herr Professor Knös föreslagit, boningsrum och
mathållning vid Seminarium för dervarande lärare och elever samt anslag
till inspections-resor för Seminarii-föreståndaren af Staten bestås, enär
dylika förmoner i allmänhet icke äro de på Statens bekostnad underhållna
läroverk förunnade, och dessutom skulle medföra en alltför dryg utgift;
samt då behofvet af de^redan inrättade Folklärare-seminariernes utvidgning
eller tillökadt anslag för desamma icke blifvit för något annat Seminarium
än det i Upsala specielt uppgifvet; alltså och emedan ett sådant partielt
behof, innan det allmänna, för hvars bedömande all grund for närvarande
saknas, blifvit behörigen utredt och styrkt, icke synes böra utgöra
föremål för serskild pröfning, samt Kongl. Maj:t, i händelse den organisa
tion och det anslag, som genom ofvanberörde Kongl. Författningar blifvit ät
Folklärare-seminarierne gifne, ej funnits mot ändamålet svarande, tvifvelsutan
gifvit Rikets Ständer sådant tillkänna; få Utskotten vördsamt hemställa,
att någon åtgärd i anledning af omförmälde utaf Herr Professor
Knös väckta motion icke måtte al Rikets Ständer for närvarande
vidtagas.
Stockholm den 20 Januari 184ö.
Bih. till n. St. Prot. >845. 4 Sami. 1 A/d. to Höft.
4
Stats- samt Allm, Be sv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N:o 42- 1
N:o 42.
Ank. till Exp. Utsk. d. 22 Jan,, kl. 3 c. m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion om löneförhöjning för Rector
vid Hudiksvalls högre Lärdomsskola,
Inom Ilögv. Preste-Ståndet har Herr Prosten Berg, uti väckt motion,
anfört: att, sedan lönen för Rector vid nämnde Skola en längre tid, eller
öfver Etthundra år, utgjort 140 tunnor spanmål, lönevilkoren likväl genom
den år 1831 uppgjorde interimsstat för Elementar-Lätoverken i ErkeStiftet
blifvit nedsatte till 100 tunnor årligen; att fordringarne på lärdomsmått
vid ifrågavarande Skola städse varit desamma som vid alla högre
Lärdomsskolor i Riket, nemligen ynglingars förberedande till inträde
på Gymnasium; och att skillnaden mellan dessa Skolor och Lärdomsskolan
i Hudiksvall bestode endast deri, att uti denna Skola ingen Conrector
funnes, utan Rectors-Classen sköttes af Rector ensam, samt att denne lärare
hade mindre lön än andra Rectorer. I anseende härtill och då af 1843
års revision öfver Elemer.tar-Läroverken föreslagits lön af 160 tunnor
spanmål för en Rector vid fullständig Lärdomsskola, samt då, i följd af
de mödosamma och ansvarsfulla göromål samt den i förhållande härtill
ringa aflöning, sorn med Rectorsbefattningen vid Hudiksvalls Skola vore
förenade, de personer, som innehaft denna befattning de sednare åren,
endast en kort tid dervid qvarstannat, hvilket ombyte af lärare utöfvat
ofördelaktigt inflytande på undervisningen, har motionären föreslagit, att
lönen för Rector Scholas i Hudiksvall måtte bestämmas till 160 tunnor
Spanmål, eller åtminstone tills vidare till sitt primitiva belopp, eller 140
tunnor årligen; varande de i moLionen förekommande uppgifter vitsordade
af Herr Erkebiskopen och Talmannen, som tillika förmält, att nuvarande
Rector Scholas i Hudiksvall, hvilken tillträdde tjensten den 1 Maj
1843, redan sökt och erhållit förslag till ett ledigt pastorat.
Berörde motion har hos Utskotten till öfvervägande förekommit; och
ehuru|, i betraktande af de utaf motionären anförde skäl, någon förbättring
af lönen för Rector Scholas i Hudiksvall synes vara af billigheten på
Bih,
till Ii. St, Prot, 1845, 4 Sami, 2 A/d, 11 Haft, 1
2
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 4.2.
kallad; likväl och som, i anledning af väckte frågor om lönetillökning för
Rector Gymnasii i Gefle, Rector vid Nyköpings Högre Lärdoms- och Apologist-Skola
samt Andre Apologisten vid Westerås Skola, Rikets Ständer, med
bifall till hvad Stats-Utskottet i afseende härå uti utlåtandet, N:o 41, angående
reglering af utgifterne under Riks-Stalens 8:de Hufvud-Titel, hemställt,
ansett serskildt anslag för berörde ändamål icke kunna beviljas,
enär, sedan anslaget för Elementar-Läroverken blifvit ökadt, Kongl. Maj:t,
i fall bemälde trenne lärare skulle finnas hafva grundade anspråk på den
ifrågaställda lönetillökningen, vore i tillfälle att låta dem deraf komma i
åtnjutande; alltså och då enahanda förhållande synes ega rum med Rector
Schöl® i Hudiksvall, samt Kongl. Maj:t, derest behof af löneförhöjning för
denne Skollärare är för hand, tvifvelsutan lärer ett sådant behof behjerta,
anse Utskotten sig ej böra för den nu ifrågaställda. löneförhöjningen för
Rector Schöl® i Hudiksvall serskildt anslag tillstyrka; och få Utskotten således
hemställa,
att den af Herr Prosten Berg i ämnet väckta motion icke
måtte till någon åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 20 Januari 1845.
Reservationer.
Af Herr Contracts-Prosten Doctor Björkman: "Inför Höglofl. Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten är ådagalagdt, huru Rector vid
Hudiksvalls Skola är den ende Rector vid någon högre Lärdomsskola i
Sverige, som har sig anslagne blott 100 tunnor spanmål i lön; huru detta
förhållande tillkommit genom felaktiga åsigter vid Skolans tillernade förvandling
till lägre Lärdomsskola, och sedan fortfarit genom långvarig glömska
af löntagarens magtpåliggande befattning, dagliga skolarbete och tunga
bekymmer för sin och de sinas lifnäring; huru följden af detta olyckliga
förbiseende varit, att Hudiksvalls Skola inom 6 år haft 4 ordinarie och 2
vicarierande Rectorer, och att den nuvarande, sorn den 1 sistlidne Maj
tillträdde sysslan, redan sökt och vunnit förslag till ett ledigt Pastorat;
och huru under dessa täta ombyten af läroverkets styresman undervisningens
gång och disciplinens handhafvande nödvändigt måste lida — Allt
detta är af -den värde motionären klarligen framstäldt, af berörde Läroverks
högste Ephorus,, H. II. Erkebiskopen, vitsordadt,, och af ingen för
-
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande > N\o ^2. 3
nekadt, men af Höglofl. sammansatte Utskotten icke, såsom mig synes,
nog allvarligt behjertadl. I thy fall hade en hastigare hjelp kunnat beredas,
och Ilöglofl. Utskotten föreslå Rikets Ständer att genom en underdånig
skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t i Nåder ville åt berörde Rector
anslå en summa, motsvarande 40 tunnor spanmål, lill lönefyllnad af det
reservalions-anslag, Rikets Ständer till Elementar-Läroverken och sådane
partiella behof, som i afseende derå kunde finnas nödiga, å Riksstatens
8:de Hufvudlilel anvisat.’’
Af Herr P. O. Norin: ”Sedan Ilögjofl. Utskotten erkänt billigheten af
en löneförbättring för Rector Scholae i Hudiksvall, men det oagtadt, med
anförande af skäl, som förekomma mig ganska otillfredsställande, afstyrkt
bifall till den om löneförbättring väckta motionen, så föranlåtes jag emot
Utskottens beslut mig reservera.
Utskotten åberopa Höglofl. Stats-Utskoltets af Rikets Höglofl. Ständer
gillade vägran att anslå begärda löneförhöjningar för Rectorerne vid Gefle
och Nyköpings Skolor samt 2:dre Apologislen vid Westerås Skola, men
förb ise, att denna vägran var grundad på serskilda omständigheter, som
här icke äro för handen. Utskotten förbise, att Hudiksvalls Skola blifvit
beröfvad sitt ursprungligen vida större löne-anslag, nemligen 40 tunnor
Reclors-lön och hela Con-Rectors-löuen, som utgjorde 82 tunnor; att Rector
Scholae i Gefle, ehuru biträdd af en Gon-Rector, som lill nära hälften
förminskar hans arbete, jemfördt med Reclors i Hudiksvall, ändock åtnjuter
en fullt berglig och vida större lön, än Rector i Hudiksvall; att förhållandet
äfven i Nyköping måtte vara detsamma, enär derstädes, enligt
sednaste Skol-Revisions uppgift, årliga lönebeloppet för lika många lärare
som vid Hudiksvalls Skola uppgår till 2490 R:dr, men för Hudiksvalls
lärarepersonal endast till 1890; samt alt en Andre Lärare-befattning vid
en Apologist-Skola, såsom varande af långt mindre vigt, arbetsamhet och
ansvar, än en Reclorsbeställning, hvarken kunde eller borde påräkna ett
behjertande i samma mon, sorn den sistnämnda.
Det är visserligen sannt, att då G800 R:dr årligen blifvit satta till
Kongl. Maj:ls disposition för Elementar-Läroverkens tillfälliga behof, Kongl.
Maj:t måhända ej saknar medel alt påöka både Rectors i Hudiksvall och
öfrige här nämnde Skolelärares löner; men detta hade, sedan Utskotten
en gång erkänt billigheten (jag hade önskat Utskotten sagt nödvändigheten)
af Reclorslönens i Hudiksvall förhöjande, så mycket mindre bordt förbin
-
4 Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Utskottens Utlåtande j N‘.o 4-3.
dra Utskotten att tillstyrka Rikets Högloft. Ständer att, genom en underdånig
skrifvelse, fästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på denna billighet,
(hvilken så väl i motionärens, sorn Herr Erkebiskopens, framställningar
af saken antager utseende af både ren rättvisa och fullkomlig nödvändighet,
) som de Högloft. Utskotten helt nyligen och, som mig synes,
visst icke med någon större befogenhet, men, på sitt sätt, i strid med nu
yttrade grunsatts, uti deras Utlåtande N:o 32, företagit sig ett dylikt tillstyrkande
i afseende på en Apologists aflönande vid Fahlu högre Lärdomsskola.
Den äskade lönetillökningen af 40 tunnor till förr innehafvande
100 tunnor för Rector i Hudiksvall, hade, om man så behagat, så mycket
heldre kunnat föreslås att utgå såsom arfvode under afvaktan på Elementar-Läroverkens
slutliga reglering, enligt ordalydelsen i nyssberörde
Utlåtande N:o 32, sora Kongl. Skol-Revisionen föreslagit, att alla Rectorslöner
vid fullständiga Lärdomsskolor böra bestämmas till 160 tunnor
årligen.’;’
N:o 43.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Jan., kl. 3 c. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om förändrad reglering af
den åtskilliga hemman i Skaraborgs och Elfsborgs Län medgifna
rättighet till mulilbete å Kronoparken Edsmären.
Uti detta ämne äro hos Hederv. Bonde-Ståndet motioner väckta af:
l:o Ephraim Larsson från Elfsborgs Län, hvilken anfört, att Kronoparken
Edsmären, belägen på gränsen mellan Skaraborgs och Elfsborgs
Län samt numera och en längre lid tillbaka till större delen skoglös, varit
åt så väl kringliggande som inom sjelfva parken befintliga hemman af
ålder upplåten att begagnas till mulilbete och torftägt, hvilken förmon de
åtnjutit intill år 1824, då, vid skedd reglering af Kronoskogarne och Allmänningarne
i Riket, stadgadt blifvit, att ränta och skattelösen skulle erläggas
för den betesmark och de torfmåssar, ifrågavarande hemman beliöfde
från parken få sig tilldelade. Enär likväl sedermera utrönts, att
hemmanen icke raägtade eller tilläfventyrs vore skyldige att betala något
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltcns Utlåtande> N:o 4^-
5
för hvad dem sålunda skulle tilldelas, hade Kongl. Majit, på Landshöfdingarnes
underdåniga hemställan, Nådigst förordnat, att hvarje helt hemman
skulle kostnadsfritt erhålla 120 tunnland betesmark och den återstående
delen af Kronoparken användas till så kallade planter-hagar; men
som vid den, i anledning häraf, efterhand företagna, ehuru ännu icke till
fullo verkställde, delning af parken, åtskilliga socknar, hufvudsakligen Hudene
och Källunga i Gäseneds samt Halljunga i Kullings Härad komme,
när de två planter-hagar, som äro anlagde i de trakter af parken, hvilka
kallas Blocken, blefve färdiga, att få sina betesmarker på ett afstånd af
en half mil och derutöfver från hemmanen, vore dessa lill beskaffenheten
svaga beteslägenheter, de der måste begagnas äfven för sådane kreatur,
som dagligen behöfde tillses eller hemtagas, af ringa nytta för innehafvarne.
— På grund häraf och till förekommande deraf, att icke en del hemman,
i brist af lämplig betesmark, må falla i ödesmål, har motionären
föreslagit, att ”de ifrågavarande planteringshagarne icke måtte inhägnas el”ler
åtminstone blifva inskränkte och så förlagde, att alla de hemman,
”sorn enligt det Kongl. Brefvet af den 1 Mars 1834 böra få sig betesmark
”och torftägt anslagne från Parken, kunna erhålla dessa fördelar nära sig
”och sålunda draga deraf någon nytta;” och
2:o Johannes Andersson från Skaraborgs Län, hvilken, jemte meddelandet
af hufvudsakligen enahanda uppgifter, som, i afseende på den förändrade
regleringen af muhlbetes-rättigheten å Kronoparken Edsmären,
Ephraim Larssons motion innehåller, yrkat, att då den betesmark, Larfs
socken fått sig tilldelad, är af berg och större måssar så afskiljd från hemmanen,
att en del af dessa icke kunde betesmarken begagna samt ett sådant
förhållande hotade hemmansegarne, synnerligen i Stora Kårud, Blakerud
och Skalstaden af Laske Härad, med undergång, det måtte nyssnämnde
hemman af den för Kongl. Majlis och Kronans räkning afsatta
mark, kallad Planteringshagen, erhålla på närmaste och lämpligaste ställe
så stor del lill fritt muhlbete för sina kreatur, som svarade mot hvad
dessa hemmans-innehafvare i detta afseende från urminnes tid haft att
påräkna.
Sedan omförmälde motioner blifvit till Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottens gemensamma handläggning öfverlemnade, hafva
Utskotten desamma förehaft och få, till utredande och närmare kännedom
om beskaffenheten af den fråga, som är motionernes föremål, meddela
t> Stats- samt Allm. Besv.- oeh Ekon.-Utskottens Utlåtandej N:o 4-3.
nedanstående upplysningar,, dem Utskotten af författningar, charlox och
andra handlingar varit i tillfälle att inhemta.
Med anledning af Rikets Ständers vid serskildte Riksmöten hos Kongl.
Maj:t gjorda underdåniga framställningar om en förändrad hushållning med
de under allmän vård varande Kronans skogar och Allmänningar i Riket,
åsyftande hufvudsakligen, att skogarne, nied undantag af dem, som för
Kronans behof borde bibehållas, skulle under skatlemannarätt till enskilde
upplåtas, hade Kongl. Maj:t, uti Nådigt Bref af den 16 Mars 1824, allmängjordt
genom Kammar-Collegii Circulaire den 14 April 1824, förordnat,
bland annat, att, hvad anginge Kronoparkerne och de Krono-allmänningar,
hvartill Kronans dispositionsrätt funnes vara enahanda som till Kronoparkerne,
så skulle de af dessa skogar eller de delar deraf, som för Flottornes
och andre Kronans behof befunnes nödiga, under Kronans disposition
bibehållas; och borde, vid deras undantagande, afseende hufvudsakligen fästas
å deras beskaffenhet och vidd, äfvensom å belägenheten, till vinnande
af säker bevakning och lätt transport derifrån; — att enskild muhlbetes-
och skogslätt, som efter stadgade föreskrifter skulle ersättas, behörigen
afvittrades, så att i vederlag derför en viss andel af skogen, helst i
yttre kanterne, afsattes, derdel utan olägenhet eller skada förden anstalt,
som med skogen komme att vidtagas, kunde verkställas; — att de af
nämnde parker och allmänningar, som för Kronans behof icke komme att
undantagas, borde genom delning eller försäljning bringas under enskild
eganderätt, så vida icke, i följd af serskilde locala förhållanden, en sådan
anstalt med någon dylik park eller allmänning möjligen skulle tillskynda
de hemman, som lill bete och skogsfång derå kunde ega laglig rätt, något
verkligt, för hemmanens bestånd kännbart, lidande; — samt att de af enskilde
hemmansegare begagnade muhlbetes- och skogsrättigheter å den mark ,
som bibehölles lör Kronans räkning, skulle försvinna, derest de icke antingen
grundade sig på conlracter, eller bestämdt och klart blifvit beräknade
vid hemmanens skattläggningar, eller ock hemmanen, såsom understöd,
genom serskilde Kongl. Resolutioner tillerkände, då nödigt anslag af
skogen, lämpad efter skogs- och muhlbetes-rättigheten, borde åt hemmanen
under äganderätt afsättas; men skulle en hel menighet eller något
serskildt hemman, utan att derför kunna åberopa nämnde skäl, från uråldriga
tider hafva begagnat skog eller muhlbele å en närliggande park eller
allmänning, då finge så stor del af parken eller allmänningen, som de
kunde finnas oundgängligen behöfva till dem upplåtas, såsom en oskiljaktig
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlens Utlåtande, N:o 7
tillhörighet till hemmanen, samt i sådan händelse ränta i spanmål hemmanen
till framtida utgörande åläggas.
Till följd af den, i Högstberörde Kongl. Bref, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
meddelade föreskrift, att uppgöra förslag till reglering af
Kronoskagarne, i öfverensstämmelse med sålunda fastställda grunder, hade
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs och Elfsborgs Län, efter
hällne sammanträden med vederbörande och öfverläggning med Hof-Jägmästaren
af Ström, den 30 April och 6 Juni 1832, upprättat och till Kammar-Collegium
insändt gemensamt förslag till en förändrad reglering af
Kronoparken Edsmären, belägen i Laske och Barne Härader af Skaraborgs
samt Kullings och Gäseneds Härader af Elfsborgs Län; af hvilket förslag
inhemtas: att enär, genom inblandning af enskilde hemmans egor och intägter,
Kronans område blifvit styckadt i mångfalldiga delar af oregelbunden
form, med föga sammanhang sinsemellan, Kongl. Majlis Befallningshafvande
ansett för stor kostnad erfordras, att genom inköp eller utbyte
bringa dessa delar till ett sammanhängande helt, helst parken, såsom nästan
skoglös, icke på många år kunde gifva någon afkastning eller ens
blifva skogbeväxt, utan en vidsträckt sådd och plantering, hvartill medels
tillgång svårligen torde kunna åstadkommas, samt det vore nödvändigt för
de fleste angränsande hemmans bestånd, att icke helt och hållet beröfvas
den betesmark, som från urminnes tider varit å parken begagnad; — att,
i betraktande af dessa förhållanden, och då parkens område vore vida
större, än sorn för dessa hemmans behof af bele erfordrades; då man hade
föga anledning att påräkna några genom enskild omtanka tillvägabragta anstalter
för skogsplantering, hvaraf befarades, att om denna vidsträckta park
afhändes Staten, stora sträckor derå under en längre tid förblefve alldeles
onyttiga, i den mon de icke behöfdes lill betesmark; då någon tillgång
från denna park för Kronans framtida behof af skogsvirke föga kunde påräknas,
helst parken vöre belägen på 54 mils afstånd från närmaste lastageplats,
samt då deremot en sådan tillgång för den angränsande traktens
behof af skogsvirke skulle blifva af så mycken större vigt, sorn endast
obetydliga enskilde skogar funnes i orten, och man förutsåg brist på
byggnadsämnen och bränsle, om ej anstalter vidloges för skogsplantering och
en varsammare behandling af de befintlige skogarne, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i underdånighet hemställt, att så stor del af parken bibehölles
för Kronans räkning, som, utan alltför kännbar kostnad, kunde ändamålsenligt
behandlas for skogsväxt samt frösådd och plantering derå anställas, eis
8 Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 4-3.
del deraf upplåtas till muhlbete och torftägt för angränsande hemman, och den
återstående delen, hvarå en mängd både med och utan tillstånd odlade
och inhägnade lägenheter funnes, under skattemannarätt till den mestbjudande
föryltras;—aLt, hvad serskildt anginge de hemman, för hvilka rättighet
till muhlbete och torftägt blifvit ifrågasatt, Kongl. Majrts Befallningshafvande,
jemte förmälan att någon laglig rätt lill dessa af vederbörande
hemmansegare bevakade och påstådda förmoner väl icke kunnat
styrkas, men att hemmanens behof deraf vore med få undantag uppenbardt,
enär hemmanen å sina egor antingen saknade eller hade otillräcklig tillgång
å betes- och skogsmark samt bränntorf-mossa, hvarföre också bete å
parken från urminnes tid begagnats och bränntorf fått efter årlig utsyning
derifrån afhemtas, i underdånighet tillstyrkt, dels att, efter skeende serskild
undersökning, de för hemtning af bränntorf tjenliga måssarne måtte
få graderas och fördelas emellan de hemman, som deraf ansetts vara i behof,
och dels att till muhlbete 120 tunnland för hvarje helt hemman, med
afräkning för impedementer, måtte vederbörande tilldelas; — samt att
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till Kongl. Maj:ts Nådiga behjertande i
underdånighet framställt, att hemmanen för de sålunda föreslagna förmonerna
måtte befrias från den, enligt Kongl. Brefvet den 16 Mars 1824,
föreskrifna ränta och skattelösen, helst de dryga skattebördor, som förut
betungade de fleste hemmanen, svårligen tålde någon tillökning, och Kongl.
Maj:t, då föregående regleringar af Kronoskogar egt rum, vid likartade förhållanden,
i Nåder beviljat skattefrihet för dylika förmoner.
Vid föredragning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Skaraborgs
och Elfsborgs Län afgifne ifrågavarande förslag, jemte Kammar-Collegii
deröfver i underdånighet meddelade yttrande, hade Kongl. Maj:t, jemlikt
Nådigt Bref till beiuälde Collegium af den 1 Mars 1834, i Nåder gillat
och fastställt förslaget med några mindre jemkningar och tillägg, hufvudligen
i afseende på den trakt af parken, som inom Skaraborgs Län skulle
för Kronans räkning bibehållas.
Det af motionärerne uppgifna förhållande, att åtskilliga af de betesmarker,
som genom meranämnde reglering af Kronoparken Edsmären blifvit
till parken angränsande hemman upplåtne, äro på långt afstånd och
genom mellanliggande berg och mässar, äfvensom till en del af de Kronan
förbehållna trakter, med hvilkas inhägnande början nu blifvit gjord,
från
Stats- samt Bevillnings-Utskottcns Utlåtande, N'.o 44•
*
från hemmanen afskiljde och följaktligen obeqväma att åtkomma, hafva
Utskotten af chartorna öfver parken i allmänhet funnit vitsordadt.
Efter att sålunda hafva meddelat de hufvudsakliga upplysningar, som
äro nödige för att bedöma befogenheten af motionärernes framställningar,
få Utskotten sitt yttrande i ämnet nu afgifva; och, ehuru egarne eller innehafvarne
af de hemman, hvilka af ålder begagnat muhlbete och torftägt
å kronoparken Edsmären, och intill år 1834 varit oqvalde i ett sådant
bruk, dertill icke kunnat styrka någon laglig rätt; likväl och då utredt
blifvit, att ifrågavarande hemman, i anseende till brist på betesmark och
skog eller torfmåssar å sina ägo-områden, hafva oundgängligt behof af muhlbete
och torftägt å kronoparken, hvadan ock, vid i834 ars reglering af
parken, 120 tunnland mark blifvit hvarje helt hemman, utan ränta och
skattelösen, anslagne; men ett sådant anslag vore för hemmanen af ringa
nytta, om belägenheten af betesmarkerne gör dem för hemmansegarne otillgängliga;
alltså och emedan elt dylikt för åtskilliga hemmans bestånd möjligen
äfventyrligt förhållande måhända vid ny granskning skulle i någon
nion kunna afhjelpas; finna Utskotten sig böra i så måtto understödja förevarande
motioner, att Utskotten föreslå,
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit täcktes anbefalla en undersökning, till
utrönande, huruvida de af motionärerne öfverklagade olägenheter
må, utan rubbning af de för parken Edsmären serskildt
samt för Kronans skogar i allmänhet stadgade hushållningsgrunder,
kunna genom förnyad reglering afhjelpas.
Stockholm den 20 Januari i845.
N:o 44.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Jan., kl. 12 f. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Betänkandet N:o
10, rörande väckt motion om nedsättning uti poslpor lo-a fgiften.
Förenämnde betänkande, hvilket under den 3o December förlidet år
och den 4 ut-i denna månad af Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Hög v
Bih, till R. St, Prat, 184S, 4 Sami, 2 d/d, 11 Hafi. ‘ 2
10
Stats- sami Bevillnings-Utskollens Utlåtande, N-.o 44-
Preste-Ståndet och Hederv. Bonde-Ståndet är bifallet, har, enligt Protoeolls-utdrag
af den 4 dennes, af Yällofl. Borgare-Ståndet blifvit återremitteradt,
hufvudsakligen med anledning af framställde anmärkningar: att, då
erfarenheten från främmande länder visat, att postporto-inkomsterne, genom
ökad correspondence, stigit oaktadt porto-afgiften blifvit nedsatt, deraf
fördel för handeln och hela allmänheten uppkommit, samt denna afgift
uti England och Holland uppgifvits vara vida lägre, än uti Sverige; hvarföre
Utskotten af dessa förhållanden bordt hemta anledning att tillstyrka
bifall till motionen.
Utskotten, som, på sätt af det återremitterade betänkandet inhemtas,
antagit, att den af motionären föreslagna betydliga nedsättning uti postporto-afgiften
möjligen uti en aflägsen framtid kunde komma att lemna ersättning
genom ökad brefvexling, har dervid icke kunnat förbise, att denna
nedsättning icke för närvarande kan medgifvas, så framt de för postinrättningens
fullkomligare utveckling och för Statsverkets öfriga behof beräknade
intrader af postmedlen skola inbringas, och hvilka uti det af StatsUtskottet
afgifna och af Rikets Ständer godkända betänkandet N:o 33 äro
uppförde; hvadan Utskotten
anse sig böra vidblifva deras i förenämnde afseende förut afgifna
och utaf trenne Riks-Stånd godkända yttrande, nemligen,
att motionen må förfalla.
Stockholm den 23 Januari 1845.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Birc, 18«.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottcns Utlåtande, N:o /jS- 1
N:o 45.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3i Jan. kL 5 e.n».
Utlåtande y i anledning af väckte motioner om förändrad organisa*
lion af Lif-Gardes-Rcgcmentena.
Inom Heder v. Bonde-Ståndet har, uti ingifne memorial, yrkats:
af Riksdagsfullmägtigen Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus
Län, att Lif-Gardet till Häst, Svea Lif-Garde o«h Andra Lif-Gardet måtte
sammanslås i en Corps under en gemensam Chef; och
af Riksdagsfullmägtigen Henric Andersson från Örebro Län, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att, så snart ske
kan, Lif-Gardes-Regementenas styrka måtte minskas, så framt sådant må
kunna lämpligen verkställas, men att åtminstone befälets antal måtte inskränkas
till hvad som egentligen kunde ”för tjenslgöringen” behöfvas; förmodande
motionären att, i sådant fall, de begge Gardes-Infanteri-Regementena
kunde förenas till ett Regemente och Lif-Gardets till Häst Befäl
minskas till 2 Majorer och 4 Ryttmästare.
Till stöd för berörde yrkanden är hufvudsakligen anfördt: att den
närvarande organisationen af Gardes-Regementena medförde en öfverdrifven
kostnad för Statsverket, hvadan en icke obetydlig besparing skulle
vinnas genom de föreslagna indragningarne; att, då begge Fotgardes-Regementena
tillsammans ej utgjorde mer än omkring 1600 man, denna styrka
syntes kunna indelas i två bataljoner med dertill erforderligt befäl,
helst indelda Infanteri-Regementena vore beräknade att, under krigstid,
ega en styrka af 1800 man hvartdera, äfvensom att en Bataljons-Chef borde
vara tilräcklig för en cavallen-styrka af 35o till 4°° man, hvaraf LifGardet
till Häst bestode.
Efter erhållen remiss å dessa motioner, jemte hvad i anledning af desainme
hos Henerv. Bonde-Ståndet anfördt blifvit, hafva Utskotten detta
ärende till öfvervägande förehaft; och då Kongl. Majit, som, vid Riksdagens
öppnande, behagat gifva Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Majit,
inseende vigten och behofvet af försvarsverkets fullkomligare ordnande,
Bih. till R. St. PrOt. l845, 4 Aam/, 2 A/d, 12 Haft, 1
Stats- samt Allm. Besv.- oek Ekon.~U t skottens Betänkande, N.o 4.6.
skulle egna Sina oafbrutna omsorger åt denna väsentliga angelägenhet,
samt Utskotten äro öfvertygade derom, att Kongl. Maj:t i detta hänseende
lärer vidtaga sådana åtgärder, som, jemte försäkrande af fäderneslandets
sjelfbestånd, bereda all möjlig besparing i utgifterne för dess vidmagthållande,
finna Utskotten det icke vara lämpligt att Rikets Ständer för närvarande
och utan närmare kännedom om Kongl. Majrts Nådiga afsigt härutinnan,
skulle, medelst framställningar af det syfte, motionerne innehålla,
gå Kongl. Majrts Nådiga beslut, angående försvarsverkets ändamålsenligare
organisation, i förväg.
På grund häraf och då Rikets Ständer, enligt Slaks-Utskottets tillstyr-'
kande i o:dje punkten af utlåtandet N:o 3^, icke funnit skäl besluta någon
förändring i anslaget för Lif-Gardes-Regementena, hemställa Utskotten
att ofvanberörde motioner måtte förfalla»
Stockholm den 3o Januari i845.
N:o
Ant. till Exp.-Utsk. é. 3i Jan., tf. 5 a. ntv.
Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående anslag till boskapsskötselns befrämjande i Riketf medelst
anläggande af Stam-nollander ier, dels en i ämnet väckt
motion.
Uti Högstberörde Nådiga Proposition, som är daterad den a5 Juli
lorlidet år, har Kongl. Majrt i Nåder behagat gifva Rikets Ständer tillkänna,
att, sedan landtbruket numera vunnit den förkofran, att, med undantag
af svårare missväxtår, Riket inom sina gränsor frambringade spanmål
ej allenast för eget behof, men äfven derutöfver tili afsättning å utrikes
orter, Kongl. Maj:t ansåge, att omtankan för denna vigtiga näringsgrens
vidare utveckling i främsta rummet borde riktas åt boskapsskötseln. De
åtgärder» som, tid efter annan, vidtagits kill ullculturens befrämjande, hade
Stats- samt Allm. Besv.- c*h Ekon.-Utskottens Betänkande, N.« 4^’ 3
verkat icke blott en förökad production af sjelfva varan, utan ock en bättre
behandling deraf, hvilket halt till följd dess större användbarhet och
högre värde. En lika vigtig del af landtbruksnäringen vore hornboskapsskötseln,
sorn icke linge tillbakasättas, om landtbruket på det hela skulle
kunna göra de ytterligare framsteg, som den allmänt vaknade andan för
dess förbättring gåfve en tillfredsställande anledning att hoppas. Erfarenheten
hade redan bekräftat, att olika boskapsracer, oaktadt de njöto samma
underhåll, dock merendels lemnade en olika afkastning af de producter,
sorn med deras underhållande afsåges, och derföre hade jemväl enskild jordegare
allt mer och mer riktat sina bemödanden derhän, att utfinna och tillegna
sig de racer, som, med behörigt afseende på climai och andra locallbrhållanden,
kunde anses vara de mest lämplige. Men i ett land, der brist
på capital i allmänhet holle industrien tillbaka från de hastigare framsteg,
hvaraf han eljest vore mägtig, kunde ej förväntas att landtbrukaren, öfverlemnad
åt sina egna krafter, skulle utsätta sig för vådan af den möjliga
lörlust, som uppköpet af dyrbara racedjur och deras långväga transport
från aflägsna länder medförde, äfven om han kunde tillvägabringa de medel
, som dertill fordrades; och om än sådant vore händelsen, så skulle
det likväl icke kunna påräknas att de sålunda uppköpta racedjuren skulle
införas till så stort antal och så jemnt i Riket fördelas, att tillgång derpå
kunde anses vara beredd åt alla dem, som skulle vilja sig deraf begagna.
Sådane enskilda företag, ehuru berömliga och nyttiga, saknade jemväl den
säkerhet för sitt framtida bestånd, som framför allt erfordrades, om den
derigenom åsyftade förädling af inhemska boskapen icke skulle blifva ofullständig
och osäker i afseende å dess framtida utveckling.
Yid dessa förhållanden hade behofvet af bättre boskapsracers införskaffande
genom Statens försorg blifvit mera allmänt insedt, och Kongl.
Maj:t hade i sådan syftning fått emottaga underdåniga ansökningar af Hushållnings-Sällskapen
i Upsala, Södermanlands, Wester-Norrlands, Jönköpings
och Calmare Län, hvarjemte Landtbruks-Academien, hvars underdåniga
utlåtande i ämnet blifvit infordradt, afgifvit en framställning om
föremålets stora vigt och om de åtgärder, som ansågos för ändamålet böra
vidtagas. Dessa skulle, enligt Academiens tanke, bestå uti inrättandet af
s. k. Stamholländerier, hvilka på vissa vilkor, och deribland erläggande
af ett, i förhållande till stamhjordens storlek, bestämdt antal goda racedjur
skulle öfverlåtas till enskilde, för saken nitiske och skicklige, jordbrukare,
mot förbindelse att fullgöra de föreskrifter, som kunde finnas
4 Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon,-Utskottens Betänkande, N'.o ^.6,
tjenlige för att befordra det afsedda ändamålet och gifva Kronan säkerhet
för Inrättningens ändamålsenliga vård och framgena bestånd; i hvilket afseende
Academien föreslagit, att, till en början, Åtta Stam-holländerier,
af omkring aodjur hvartdera, på lämpliga, någorlunda jernnt öfver hela Riket
fördelade, ställen måtte inrättas, och att sedermera af de från dem
lefvererade djuren ytterligare Stam-holländerier måtte bildas, så att småningom
alla Länen dermed kunde blifva försedde.
Lika med Landtbruks-Academien ansåge Kongl. Maj:t det vara af stor
vigt, att Stam-holländerier af utmärkt hornboskap och af sådane racer,
som för olika orters localförhållanden kunde anses vara bäst passande,
blefve på allmän bekostnad anskaffade, äfvensom att dessa Holländerier,
som till en början kunde inskränkas till ett antal af Åtta, lämpligast inrättades
på det sätt och med de vilkor, som Landtbruks-Academien föreslagit,
för att sedan, i mon af stammarnes tillväxt, utsprida racerne genom
organiserandet af dylika Stam-holländerier i Rikets alla Län.
Enär prisen på god race-boskap vore omvexlande, och äfven de
olika racerne stöde i ganska olika värden — högre för de stora, eller så
kallade sidlands-racerne, lägre för de mindre, eller bergs-racerne—, kunde
svårligen kostnaden för omförmälde inköp i förväg bestämdt uppskattas;
men med afseende derå, att Sveriges omvexlande localförhållanden fordrade
tillgång på begge dessa samt måhända en eller annan så kallad mellanrace,
hade, enligt de sannolika beräkningar, som kunnat uppgöras med
ledning af hvad om dylika uppköp för andra länder under de sednare åren
blifvit bekant, kostnaden för anläggandet af Åtta Stam-holländerier, om ao
djur hvartdera, ansetts uppgå till minst 55,ooo R:dr och högst 70,000
R:dr E:co.
På grund häraf har Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, att Rikets Ständer,
för ofvanomförmälda ändamål, måtte anvisa behöflige medel, till ett belopp
af minst 55,000 och högst 70,000 R:dr, med öfverlemnandet åt Kongl.
Maj:t att, efter pröfning af förhållandena vid blifvande uppköp, och med
vilkor af behörig redovisning, såsom för andre Statsmedel, närmare bestämma
den erforderliga summan, att anordnas inom sistberörde belopp,
då Kongl. Maj:t jemväl ville meddela de reglementariska stadganden, som,
till controllerande af medlens rätta användande samt försäkrande af anstaltens
framgena bestånd och förkofran, blefve af nöden.
I sammanhang med högstberörde till Utskottens gemensamma handläggning
öfverlemnade Kongl. Proposition, samt de yttranden, hvilka vid
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens BetänkandeN\o 46-
5
densammas föredragning hos Riks-Stånden af åtskillige Ståndsledamöter afgifvits,
hafva Utskotten till öfvervägande förehaft en af Herr J. A. Kjellberg
inom Vällofl. Borgare-Ståndet väckt och till StatsUtskottet remitterad
motion, deruti föreslaget blifvit, att, för boskapsskötselns upphjelpande,
genom de inhemska kreatursracernes förbättrande, Staten måtte för livarjLän,
hvarest Hushållnings-Sällskap redan finnes eller framdeles inrättas,
anslå 2000 R:dr Banco till prasmier för uppvisandet af de utmärktaste inhemska
kreatur; och få Utskotten, som tillika tagit kännedom af de i den
Kongl. Propositionen omförmälde Hushållnings-Sällskapers, äfvensom Kongl.
Landtbruks-Academiens framställningar och utlåtanden, sitt yttrande i förevarande
vigtiga ämne nu vördsamt afgifva.
Om det bör antagas, att åkerbruket utgör Sveriges, så väl som en
stor del af andra länders förnämsta eller modernäring, och sålunda den
vigtigaste delen af allmänna hushållningen, så lärer det ej kunna nekas,
att denna näring, åtminstone hos oss, ej skulle hafva egt bestånd, än mindre
hunnit sin nuvarande utveckling, om icke dermed varit förenad en
annan, nemligen boskapsskötseln. Dessa begge, af hvarandra beroende,
näringar hafva likväl icke rönt lika uppmuntran eller gått hand i hand
framåt, utan har den sednare i mera än ett århundrade fått på ett i ögo
nen
fallande sätt stå tillhaka. Under det åkerbruket numera hunnit den
höjd, att det ej allenast fyller landets behof af spanmål, utan ock i gynsamma
år lemnar öfverskott till utförsel, måste ladugårdsproducter införskrifvas
för öfver Tre millioner Riksdaler årligen.
Att likväl landtmannen i Sverige i fordna dagar, under Gustaf I:s
och ännu under Gustaf II Adolfs regeringstid, använde jordens pro
ductionsförmåga
åt detta håll med sådan framgång att smör, talg och krea
tur
utgjorde export-artiklar; derom vittnar historien. Andra länder hafva
egnat tillbörlig uppmärksamhet åt denna näringsgren och uti åtskilliga är
den uppdrifven ganska högt, t. ex. uti vårt grannrike Danmark.
Orsakerne till det inom Sverige i detta hänseende för handeln varande
ofördelaktiga förhållande äro flerahanda. Härtill kunna väsendtligen
räknas: att kreaturens mängd icke blifvit afpassad efter fodertillgången;
att mera afseende fästats å djurens antal, än å deras beskaffenhet; att fodertillgången
icke genom betesmarkens och ängarnes bättre skötsel och,
der så ske kunnat, genom en utvidgad odling af gräs, skidväxter och rotfrukter
blifvit ökad i förhållande till kreaturens mängd; att tillräcklig omsorg
icke blifvit fästad å valet af afvelsdjur; och att kreaturens skötsel
B Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 46.
blifvit vanvårdad. Dessa omständigheter, synnerligast den sista, torde äfven
vara orsak dertill att någon inhemsk constant boskapsrace, om än försök
lill bildandet deraf varit gjordt, egentligen ej finnes.
Då det icke lärer kunna bestridas, att boskapsskötselns bedrifvand*
på ett mera ändamålsenligt sätt både bör och kan verkställas, så uppstår
fråga, huru härmed skall tillgå. Utskotten anse den inhemska boskapens
förbättrande och utbildande till god race böra utgöra början, och hufvudsakligaste
medlet för en sådan förädling vara utländska afvelsdjurs införskritvande;
men, på det att denna åtgärd må blifva så verksam som behofvet
påkallar, bör den icke vidtagas i alltför liten scala elier för ensidigt.
Öfverlemnas den uteslutande åt den enskilda omtankan, så måste den, enligt
privat-företags natur, och, i följd af de ringare medel, som hos en
enskild kunna påräknas, vara alltför inskränkt i sina verkningar,osäker till
varaktigheten och således icke utöfva något stort eller allmänt inflytande
på boskapsafvelns förbättrande. Försök, som lemna hopp om fördelaktigare
resultat, hafva visserligen i detta hänseende af enskilde egendomsegare blifvit
gjorde, medelst införskrifning af hornboskap utaf Durhamns-racen i
England,—hvilken race tillika med Pemhroke-shire-vacen från samma land,
Ayre-shirc-racen från Skottland samt Holländsk-Frisishe- och Schweitzishc
Haeli-racerne af Landtbruks-Asademien anses vara de för Sveriges förhållanden
tjenligaste boskapsracer, med afseende dels å den olika afkastning,
som af djurens underhåll beräknas, och dels å tillgången och arten af foderämnen
i serskilda orter —, men dessa försök, till hvilkas anställande
endast få enskilde ega förmögenhet, kunna hvarken nog hastigt eller mera
omfattande komma landet tillgodo.
Det är derföre Utskotten anse, att Staten bör mellankomma med understöd
för boskapsskötselns upphjelpande, och att detta understöd icke må
vara så otillräckligt, att ändamålet dermed förfelas; till hvilken åsigt Utskotten
hemta ytterligare stöd af de förmonliga verkningar, Statens biträde
åt andra dylika näringar, såsom fårafveln, medfört. Enligt Utskottens
tanke, innefattar Kongl. Majits förevarande Nådiga Proposition ett ganska
ändamålsenligt förslag, så väl för bildandet af de tjenligaste boskapsracer,
som för afvelsdjurens spridande till serskilda delar af riket; men Utskotten
anse derjemte, det Kongl. Maj:t bör vara oförhindrad att af det anslag,
sorn Rikets Ständer kunna till Stam-holländeriers inrättande bevilja,
äfven i annan väg bereda uppmuntran och förkofring åt boskapsskötseln,
såsom genom utdelning af praemier för framvisandet af vackra in
-
Stats- samt Allm, Besv,- och Ekort.-TJtskottcns Betänkande, N:o /j.6, 7
hemska djur, hvilket medels användande uti England varit af så väsendtligt
inflytande på boskapsafvelns förbättring inom detta land. Det anslag,
som för anläggandet af Atta Stam-holländerier, med 20 djur i hvartdera,
ansetts erforderligt, utgörande, enligt den Kongl. Propositionen, minst
Femtiofem Tusende och högst Sjuttio Tusende Riksdaler, synes icke vara
för Staten af den betydenhet, att dessa anstalters understödjande dermed
bör af Rikets Ständer förvägras, om man vill söka ett så vigtigt mål, som
boskapsskötselns bringande derhän, att producterne deraf icke må behöfva
från utrikes ort till riket införskrifvas. Dessutom skulle, på sätt i den
Kongl. Propositionen jemväl omförmäles, den fond, hvilken blefve till
Stam-holiänderiers inrättande använd, komma att, så snart Rikets alla
Län, efter den för Holländerierne uppgjorde plan, hunnit blifva med stamhjordar
forsed de, lemna en ränta, disponibel för de ytterligare åtgärder
lill landtbruket* befrämjande, som, på den ståndpunkt, der det då befunne
sig, kunde anses nödiga, och hvaraf äfven följer, att nämnde fond
hvarken till capital eller ränta vore att anse såsom förlorad.
På grund af dessa och öfriga i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition anförde
skäl, samt i betraktande jemväl deraf, att Stam-holländerierne skulle
upplåtas åt enskilde personer, och således ej för Staten medföra någon underhållskostnad,
få Utskotten vördsamt tillstyrka,
alt Rikets Ständer måtte å Riksgälds-Contoret anvisa en summa
för en gång af Sjuttio Tusende Riksdaler Banco till Kongl.
Majrts disposition för uppmuntran och befrämjande af boskapsskötseln
i Riket, så väl genom Stam-holländeriers bildande,
hvartill äfven kor af inhemska racer må användas, samt ädla
racedjurs införskrifning och framdeles utdelning af prsemier,
som genom hvad åtgärder i öfrigt Kongl. Maj:t kan finna lämplige
för befordrandet af denna fäderneslandets vigtiga angelägenhet.
I följd af delta tillstyrkande och den till grund derföre af Utskotten
uttryckta åsigt, finna Utskotten något serskildt svar å den af Herr Kjellberg
väckta ofvanomförmälda motion icke erfordras.
Stockholm den 3o Januari i845.
8
Stats- samt Allm, Besv,- och Ekon.-ZJt skottens Utlåtande, N:o 4l
-
Reservation
af Herr Doctor Björkman, sora, med gillande af Utskottens tillstyrkande
af ett anslag till det af Kongl. Maj:t äskade högsta belopp, eller
70,000 R:dr, ansåg att Utskottens Betänkande icke bordt innefatta förslag
till medlens användande för annat, än det i den Kongl. Propositionen uppgifna
ändamål, eller Stam-holländeriers inrättande, på sätt Afdelningen i
hänseende dertill föreslagit,' och att således Rikets Ständer borde till Kongl.
Majrts disposition, för inrättande af Stara-holländerier, å Riksgälds-Contoret
anvisa det af Kongl. Maj:t för nämnde behof äskade största belopp, eller
70,000 R:dr Banco, samt åt Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna
att, så väl i afseende å dessa inrättningars anläggande och förvaltande i
enlighet med de uti den Nådiga Propositionen uppgifna grunder, som ock
för controllerande af de anslagne medlens rätta användande, äfvensom, till
försäkrande af anstaltens framtida bestånd och förkofran, meddela de föreskrifter,
som för ändamålet kunde finnas tjenlige.
Uti denna reservation har Herr Bergstén instämt.
N:o 47.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3i Jan., kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om åtgärders vidtagande för
vissa inhemska kreaturs-raccrs förbättrande.
Genom remiss från Höglofl. Ridderskapet och Adeln, har Stats-Utskottet
fått till handläggning emottaga en af Herr Pajkull, C. S , väckt
motion, deruti anföres, hurusom, i synnerhet de sednare åren, både Staten
och den enskilde uppoffrat betydliga kostnader, för att, medelst utländska
afvelsdjurs införskrifvande, söka upphjelpa inom landet befintliga
kreatursracer, under det man försummat alla försök till dessa racers förbättrande
genom god vård och urval vid parningen inom stammarne.
Med anledning häraf och då, till hästafvelns förbättrande, Engelska fullblodshästar,
som genom sin ömtålighet för kyla och en sämre fodring vore
odug
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottcm Utlåtande, N:o 4l
-
9
odugliga för åkerbruket och bergsbruket samt för Cavalleriet, i ett så
nordligt land som Sverige, blifvit vid Statens Stuterier hufvudsakligen använde,
i stället för den Norrska hästracen, som, i anseende till motsatta
egenskaper, öfverträffade öfrige utländska hästracer; då vidare man hade
Svenska kor, som, på naturliga betesmarker i de vidsträckta skogstrakterne
af norra, medlersta och till en del äfven södra Sverige, och med vinterfoder
till omkring hälften af hvad de lättföddare biand utländska kreatur
påkallade, gåfve en mjölkafkastning, som, i förhållande till foderqvanti
teten, icke öfver träffades hos någon utländsk race; och då slutligen på
Gottland funnes en får-race, hvilken för sitt kött och sin ull väckt uppseende
i Tyskland, ehuru den i Sverige vore okänd, har motionären ansett,
”att öfverenskommelse borde träffas med för nit och kunskap i saken
”kända enskilda personer, som, under Kongl. Landtbruks-Academiens och
”vederbörande Hushållnings-Sällskaps öfverinseende, på för ändamålet passande
egendomar, anskaffade utvalda afvelsdjur af Norrska hästar, kor af
”ren inländsk race och Gottlands får, samt, genom ändamålsenlig vård och
”urval vid parningen inom stammarne, sökte uppdrifva dessa till högsta
”godhet;” hvarjemte motionären, för vinnandet af delta ändamål, föreslagit,
”att en erforderlig summa” måtte anvisas, så framt ej härtill någon
del af det till Stam-holländeriers bildande utaf Kongl. Maj:t äskade anslag
skulle kunna användas.
Stals-Utskottet, som ansett detta ärende jemväl tillhöra Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet, har, för frågans behandling, med sistnämnde
Utskott sammanlrädt; och få Utskotten vördsamt tillkännagifva, att de,
med erkännande deraf, att de inhemska hästracer, som egentligen äro afsedde
för landtbruket och andra näringar, i allmänhet behöfva förbättras,
likväl äro af den tanken, att de åtgärder, motionären uppgifvit så väl för
ett sådant ändamål, som för fårafvelns upphjelpande, äro af den beskaffenhet,
att deras vidtagande lämpligen bör ankomma på den enskildes
omtanka, helst kostnaderne för dylika åtgärder ej torde öfverstiga den enskildes
tillgångar, samt att således all inblandning af Staten, i den väg
motionären antydt, bör undvikas, destohellre, som Staten redan i väsendtlig
nion uppmuntrat och understödt den inhemska häst- och får-culturen.
I anseende härtill och då, hvad serskildt beträffar det af motionären antydda
behofvet och nyttan af spridandet inom landet af bättre racer mjölkkor,
Utskotten i sitt denna dag afgifna betänkande, i fråga om Stam-hol
-
Bih. lill R. St. Prot. 184S, 4 Sami, 2 A/d. 12 HdJt.
2
10 Stals- samt Allni, Besv,- och Ekon,-Utskottens Utlåtande , N',o 4$-
länderiers inrättande, föreslagit de åtgärder, som för den inhemska hornboskapens
förbättrande, i Utskottens Lanke, äro de mest ändamålsenliga,
få Utskotten, under åberopande af samma betänkande, vördsamt tillstyrka,
att Herr Pajkulls förevarande motion icke må till någon serskild
åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 3o Januari 1845.
N:o 48.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 31 Jan , kl. 5 e. ro.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att Directionen öfver Danviks
Hospital måtte upplösas, Hospitalet ställas under SerafimerOrdens-Gillets
förvaltning och Hospitalets säker hets-handling ar
fä af Rikets Ständers Revisorer granskas.
Hederv. Bonde-Ståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterat ett af Riksdagsfullmägtigen Fr. von Zweigbergk ingifvet
memorial, deruti han anfört, att Rikets Ständers så väl år 1841 sorn io43
församlade Revisorer gjort anmälan derom, att, vid granskning af Danviks
Hospitals räkenskaper, Hospitalets säkerhets-handlingar icke hållits Revisorerne
tillhanda eller blifvit för dem tillgängliga, af uppgifvet skäl, att Statens
bidrag till Inrättningen icke utgjorde mer än 241 tunnor 24 kappar
Kronotionde. Motionären ansåge detta skäl destomindre antagligt, som alla
Danviks Hospitals hemman voro af framfarne Konungar till Hospitalet anslagne,
och, om äfven Hospitalets egendom till en del utgjordes af enskilde
donationer, borde sådant icke hafva utgjort hinder för vederbörande
att säkerhets-handlingarne Revisorerne tillhandahålla. I anseende härtill
och då Directionen för Hospitals-Inrättningen icke afgifvit någon förklaring
öfver Revisorernes anmärkningar vid Hospitalets räkenskaper, har
motionären, under åberopande af de, i serskild motion om Directionens
öfver Serafimer-Lazarettet upphörande, af honom anförde grunder, yrkat,
att äfven Directionen öfver Danviks Hospital måtte upplösas, och detta,
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, !V;o jf.8.
11
lika med öfriga Hospitaler och Lazaretter i Riket, ställas under SerafimerOrdens-Gillets
förvaltning, samt att Hospitalets säkerhets-handlingar måtte
hädanefter af Rikets Ständers Revisorer granskas.
Efter det Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet med Stats-Utskottet
sammanträdt, hafva Utskotten detta ärende till öfvervägande förehaft;
och som, i anledning af Rikets Ständers Revisorers ofvanberörde anmälanden,
Stats-Utskottet, i §. ya af sitt utlåtande N:o 54, tillstyrkt det
Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att ej mindre
fullständiga räkenskaper för samtlige under Directionens för Danviks
Hospital förvaltning ställda, genom Statsanslag eller enskilde donationer
tillkomne, medel jemte säkerhets-handlingarne förde lån, hvilka al nämnde
medel kunde vara utgifne, må, för så vidt sådant icke funnes stridande
mot vederbörande Testatorers meddelte föreskrifter, hädanefter hållas
Rikets Ständers Revisorer tillhanda, samt denna del af Stats-Ufskottets
omförmälda utlåtande blifvit af Rikets Ständer gillad; alltså och då vederbörandes
vägran att hålla Hospitals-Cassans lånehandlingar i granskningsändamål
för Revisorerne tillgänglige synes utgöra egentliga skälet för den
väckta motionen, samt, enligt hvad Stats-Utskottet i §. 88 af förenämnde
utlåtande upplyst, fråga uppstått derom, att Kongl. Serafimer-Ordens-GilleLs
inseende öfver Sjukvårds-anstalterne i Riket skulle komma att upphöra,
finna Utskotten
sig ej kunna tillstyrka, att någon åtgärd i anledning af von
Zweigbergks ifrågavarande motion må af Rikets Ständer för
närvarande vidtagas.
Stockholm den 3o Januari i845.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, i845.
Stats- samt Allm. Ilesv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 49-
N:o. 49.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 31 Jan. kl. 5. e. ra.
Utlåtande, angående väckt fråga om spridda rusthålls- och roteandelars
sammandragning.
Ilos Heder v. Bonde-Ståndet hafva i detta ämne motioner blifvit
väckta:
1:0 af Riksdagsfullmägtigen Tobias länd från Götheborgs och Bohus
Län, hvilken, jemte förmälan, att inom nämnde Län ’’många i ett och samma
numer varande rusthåll vore så vidt från hvarandra åtskiljda, att de,
oaktadt all använd möda, icke behörigen kunde sköta och underhålla hus
oell jord på soldat-torpen,” föreslagit, att ’’vederbörande embetmyndighet
”inom länet utsatte sammanträde med rusthållarne uli hvarje Compagni och
”i möjligaste måtto upprättade ny fördelning rusthålls-numren emellan”,
samt att, om, vid denna fördelning, någon rusthålls-interessent skulle finna
sig lidande genom utbytet af ett Lill åbyggnad och häfd bättre soldattorp
mot ett sämre, efterträdaren borde vara skyldig att, efter gode mäns bestämmande,
en sådan förlust godtgöra; och
3:0 af Riksdags-fullmägtigen Lars Rasmusson från Götheborgs och Bo*
lius Län, hvilken anhållit, att då, vid Båtsmans-indelningens upprättande
inom Bohus Län, skall inträffat, att stam- och utrotar blifvit spridda uti
flere socknar och härader, Rikets Ständer måtte besluta, att hvarje rotenumer
efter läge sammandrages så nära, locala förhållanden sådant medgifva,
hvarigenom rolhållarne vunne lättnad vid torpens bebyggande och skötsel,
då karlen vore commenderad, och denne med mindre svårighet kunde uppbörden
af sinn löneförmöner besörja.
Med Lars Rasmusson hafva sig förenat Tobias Lind, Olaus Ericsson,
Eric Christensson, M. Hjort och Carl Gustaf Bruhn, hvilken sistnämnde
yrkat, att den föreslagna sammandragningen af spridda strö-rolar inom Bohus
Län äfven måtte få verkställas med utrotar af enahanda belägenhet i
Halland; och har derjemte Hederv. Ståndet såsom sin gemensamma tanka
Bill. till R. St. Prot. 184S. 4 Sand. 2 Afd. 13 Haft. *
Stats- samt Allm. Besvoch Ekon. Utskottens UtlåtandeiVlo 49-
förklarat, att det af Lars Rasmusson, med afseende på förstnämnde Län,
framställde förslag skulle anses utsträckt lill alla Län , der båtsmansrotering
funnes.
Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottet, som erhållit remiss å berörde
motioner, med hvad i anledning deraf ahfördt blifvit, har, för handläggning
af delta ärende, sammanträdt med Stats-Utskottet; och få Utskotten
vördsamt anmäla, dels att Kongl. Majit redan under den 6 Februari
1816 i Nåder förklarat, att det må vara öppet lemnadt för interessenler i
spridda rotedelar att hos Landshöfdingen uppgifva sättet för dem emellan
öfverenskommande närmare sammansättning af rotarne, hvarefter Kongl.
Majits Befallningshafvande skall ega att ett sådant förslag, med eget och
vederbörandes deröfver meddelde yttrande, till Kammar-Collegium insända;
dels att, till följd af Rikets Ständers hos Kongl. Majit i underdånighet gjorda
framställning om åtgärders vidtagande till befrämjande af hjelprotars utbyten,
der behof deraf förefunnes, Kongl. Majit, enligt Nådig skrifvelse af
den 3o Maj 1826, allmängjordt genom Krigs- och Kammar-Collegiernes samt
Förvaltningens af Sjö-Ärendena Circulair-Bref af den 19 Juli samma år,
funnit godt förordna, ”att alla ansökningar om utbyten af från stamroten
”aflägsna hjelprotar, samt om alla roteflyttningar i allmänhet, höra ske hos
”Kongl. Majits Befallningshafvande i Länet, som, sedan den rothållare, med
”hvilken utbytet eller roteflyttningen ifrågakommer, äfvensom ömsesidigt afdela
tillträdande Soldaten eller Båtsmannen, då någondera numern icke är
”vacant, blifvit hörde, samt vederbörande Regements- eller Corps-Chef jem”väl
i ämnet yttrande afgifvit, eger att, efter förekommande omständigheter
”och gällande Författningar, utslag i anledning deraf meddela; böi’ande likväl
”dessa utslag Kongl. Kammar-Collegii pröfning underställas.”
Då, genom ofvanåberopade Nådiga förordnanden, tydlig anvisning för
den formella behandlingen af de i förevarande motioner omförmälde frågor,
så vidt någon rubbning af indelningsverkets grunder med desamma icke
åsyftats, blifvit meddelad, anse sig Utskotten
ej kunna tillstyrka, att samma motioner, eller hvad i anledning
deraf inom Iiederv. Bonde-Ståndet anfördt blifvit, må
till någon åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda. Stockholm
den 3o Januari i845.
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o So.
3
N:o 5o.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3i Jan. kl. 5 e. na.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att rothållarne i ”Kongsöhrs
Län” måtte återbekomma tvänne tunnor kronotionde-spanmål,
som af ålder varit dem till understöd i knecktehållningen
tillagde.
Ilederv. Bonde-Ståndet har till Utskottens handläggning remitterat
ett af Riksdagsfullmägtigen Carl Ersson från Westmanlands Län ingifvet
memorial, deruti han anfört: att, på sätt 4 §■ 1 det med allmogen i Kongsöhrs
Län den 20 November i685 upprättade kneckte-contraet visade, hvarje
rote blifvit tillagd två tunnor spanmål årligen, eller lösen derför, af
hvilken spanmål den ena tunnan skulle inlevereras i häradskistan, till
bildande af en fond för knecktelegan, och den andra, med afdrag af 5 daler
kopparmynt, som skulle, enligt 10 §. af nämnde contract, innehållas
för knecktens livrée-beklädnad, direct komma roten till godo; att, sådant
oaktadt, Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 29 November i^56
§. 83 stadgade, att af de anslagne kronotionde- eller kneckte-tunnorne elen
ena skulle anses såsom understöd för knecktehållningen och den andra innefatta
ersättning för de dagsverken, som allmogen till Kongsöhrs och Strömsholms
Kongsladugårdar och stallstats-ängar årligen måste utgöra; att, då
rotarne numera fullgjorde sina skyldigheter i berörde hänseende, dymedelst
att de dels legde karlar och dels betalade beklädnads-penningar, motionären
funne de rotarne anslagne tvänne tunnor kronotionde böra oförryckt
dem tillgodokomma, antingen in natura eller efter ortens markegångspris;
att likväl så icke tillgått, enär ena tunnan helt och hållet blifvit indragen
och den andra löst med tre daler silfvermynt; att indragningen af ena
tunnan skett till följd af Kongl. Brefvet den 26 October i833, hvarigenom
hjelpedagsverkena kommit att upphöra, ehuru desse dagsverken, enligt Kongl.
Stadgan den 26 Augusti 1651 och 7' §. i 1682 års Riksdagsbeslut, vore
såsom ordinarie att anses; samt att någon orsak, hvarföre den andra tunnan
nu betalades endast med 3 daler silfvermynt ej blifvit uppgifven.
Anhållande motionären, med anledning af delta allt, att rotehållarne inom
4
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon,-Utskottens Utlåtande, IV.o 5o.
Kongsöhrs Län måtte återställas i sin, enligt kneckte-contractet, egande rätt
att antingen in natura eller efter markegång bekomma de dem tillagde
tvänne tunner kronotionde, emot det att rotehållarne fortfarande utgåfve
soldatlega och beklädnadsbidrag.
Till upplysning om förhållandet med ifrågavarande en del rothållare
vid Westmanlands Regemente, till understöd vid knecktehåliningen,
anslagne kronotionde-spanmål, få Utskotten anmäla, att 4 §• af Kongl.
Förordningen och Reglementet mellan allmogen och soldaterne uti Kongsöhrs
Län af den 20 November i685 är af följande innehåll: ”Såsom Hans
”Kongl. Maj:t har i Nåder förärat och gifvit till hvar rote uti Länet två
”tunnor spanmål årligen eller i stället 6 daler silfvermynt, som allmogen
”med underdånigste vördnad erkänner och upptager, alltså är således af”handladt,
att en tunna spanmål, eller 3 daler silfvermynt, inlevereras uti
Häradskistan årligen, hvaraf ofvanbemälde lega (knecktelegan, utgörande,
”enligt 2 §. af denna Förordning, högst 100 daler kopparmynt) tages;
”men den andra tunnan, eller 3 daler silfvermynt, kommer roten till godo
”och hjelp.”
Åf Kongl. Brefvet den 17 Juni 1690 inhemtas, att, i anseende till
de dagsverken, allmogen uti Kongsöhrs Län till Kungsgården årligen utgjorde,
utom de vanliga Jordeboks- och Mantals-dagsverkena, Kongl. Majit
”förärat” till hvarje rote i Kongsöhrs Län ”2 tunnor spanmål årligen,
”eller, i stället, 6 daler silfvermynt., af hvilken spanmål eller penningar
”hälften inlevereras uti Häradskistan, som hlifver ett understöd vid solda”ternes
leg an de, den andra hälften kommer roten annars till hjelp och kallas
drängspann.”
Den af motionären åberopade 83 §. af Kongl. Resolutionen den 39
November 1^56 innehåller, alt två tunnor spanmål blifvit hvarje rote
förunnade till hjelp, af hvilka den ena vore förlänad rotarne till deras kneckteliålls
understöd, och den andra, i anseende till de dagsverken, som allmogen
till Kungsöhrs och Strömsholms Kungsladugårdar årligen måste utgöra och
hvilka två tunnor spanmål borde lösas med 3 daler silfvermynt tunnan,
”så framt öfverskotlet af kronobonden i socknarne ej skulle tillräcka,” samt
att Kongl. Majit, af anförde skäl, icke kunnat bifalla allmogens underdåniga
ansökning att blifva befriad från skyldigheten att utgöra förenämnde dagsverken,
men deremot funnit allmogen böra få åtnjuta ”den förundta årliga
”spanmålen in natura, både den, som till roteringens understöd och hjelp,
”sorn ock den, hvilken för ofvanberörde dagsverken är dem tillslagen, så
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlens Utlåtande, lV:o So.
”långt ilen tillräcker, hvarvid en ordentlig jemkning allmogen emellan bör
”lagttagas, så att ingen dervid sker förnär.”
Enligt Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 17 Augusti
1762 § 82, har ,Kongl. Maj:t, i afseende på den rotehållare vid Westmanlands
Regemente tillagde kronotionde-spanmål, af hvilken r)3.2 rotar, dels
med 1 dels med 2 tunnor hvardera, var i åtnjutande, förklarat, att, då
samma kronotionde, vid indelningens fastställande, antagits hafva varit 458
tunnor, Kongl. Majit funne att, hvad deraf icke kunde in natura till rotarne
utgifvas, borde, enligt hvarje års markegång, betalas; men det, som sedan
bruste öfver 458 tunnor, det borde endast med 3 daler silfvermynt
erläggas.
Beträffande den förstnämnde af omförmälde kronotionde-tunnor, eller
den så kallade kneckte-tunnan, som Kronan till understöd åt rotarne vid
soldatlegningen, antingen in natura eller efter markegång, eller ock med 3
daler silfvermynt, erlagt, så har detta Kronans bidrag, som ursprungligen
inlevererats till häradskislorne, utur hvilka tagits den utlofvacle legan, men
derefter blifvit insatt i vissa dertill inrättade och på Westerås slott stående
kislor, sedermera, enligt hvad Kongl. Brefvet den 12 December 1766 utvisar,
ingått till Landti änteriet och tillfallit den hufvudsakligen af berörde bidrag
bildade Westmanlands Regementes Kneckte-legomedels-cassa. Från denna
cassa, hvilken af dertill förordnad Direction förvaltas elter en af Kongl.
Majit under den 18 Maj 1833 utlärdad Nådig Instruction, erhålla <)32 Regementets
rotar, som äro delegare i cassan, numera Femtio Riksdaler Banco,
såsom bidrag till legan vid hvarje recruts anskaffande.
I afseende åter på den andra af omförmälde spanmålstunnor, af hvilken
kneckterotarne i Kongsöhrs, Strömsholms och Salbergs Län samt i Fellingsbro,
Näsby, Ervalla och Fernebo socknar varit tillika med den s. k.
knecktetunnan i åtnjutande, förekommer, att, i anledning af Rikets åren 1828
—i83o församlade Ständers samt Kongl. Majits och Rikets Kammar-Collegii i
underdånighet gjorde framställningar örn befrielse för hemmansegarne i
Snefringe och Åkerbo Härader inom Westmanlands och Fellingsbro, Näsby
och Ervalla socknar, hörande till Fellingsbro Härad i Örebro Län,, från
de hjelpedagsverken, de, enligt åberopade författningar, vore ålagde utgöra
till Strömsholms och Kongsöhrs kungsgårdar, samt om indragning deremot
till kronan af den såsom understöd vid utgörandet af detta onus anslagne
dagsverkstunnan, Kongl. Majit, som, efter vederhörandes hörande, inhemtat,
bland annat, att ifrågavarande hjelpedagsverken utöfver de dagsverken, som,
6
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens UtlåtandeIV'.o So.
enligt skattläggning, ingått i jordeboks- och mantals-räntorne, blifvit kronooch
kronoskattehemraanen påförde och in natura utgjorts, intill dess deras
lösande enligt markegång blifvit efter 1810 års Riksdag anbefalldt, och att
en tunna kronotionde spanmål till hvarje soldat-rotes ersättning för desse
lijelpedagsverken blifvit bestämd, hvilken spanmål, enär dertill anvisad
tillgång af kronotionde icke varit fullt tillräcklig, blifvit till den bristande
delen betald med Tre daler Silfvermynt, eller 24 sk. B:co tunnan, i Nådigt
Bref den 26 October 1833 förklarat, att den krono- och kronoskatte-bemmansegare
i Snefringe, Åkerbo och Fellingsbro Härader åliggande skyldighet
att årligen betala lösen för ifrågavarande lijelpedagsverken skulle från och
med år i834 och allt framgent upphöra, emot det att den, såsom vederlag,
för hvarje soldat-rote anslagne så kallade dagsverkstunna, eller derför utgående
lösen i penningar, icke vidare må af hemmansegarne åtnjutas, utan
från och med sistnämnde år till Stats-Verket indragas.
Af hvad sålunda upplyst blifvit anse Utskotten det vara utredt, att
af de arne tunnor kronotionde-spanmål, på hvar rote, hvilka till understöd
i kneckthållningen vid indelningstiden anslagits åt rotehållarne inom Åkerbo
Härad (utgörande en del af det fordom så kallade Kungsöhrs Län) den ena
tunnan, om än densamma af ofvananförde orsaker icke in natura eller efter
markegång utan allenast med 3 Dalers Silfvermynt blifvit af kronan erlagd,
kommer, genom det från kneckte-legomedels-cassan utgående bidrag] till legan,
medelbart rothållarne till godo, med ett den ursprungliga knecktelegan vida
öfverstigände belopp; samt den andra tunnan, som utgjort vederlag för de
hemmansegarne åliggande lijelpedagsverken, blifvit, i anseende härtill, enligt
Kongl. Maj ris och Rikets Ständers gemensamma beslut, indragen vid samma
tillfälle, som hemmansegarne från berörde dagsverks-skyldighet befriades;
och som Utskotten på grund häraf icke kunnat finna ifrågavarande rothållare
vara, på sätt motionären anser, berättigade att meranämnde tiondetunnor
in natura eller efter markegång utbekomma, samt det skäl för en sådan
rättighet, motionären velat hemta derifrån, att rothållarne erlägga beklädsnadsbidrag,
destomindre synes grundadt, som utgörandet af detta rotehållarnes
till en åttondedel af soldatmunderingens värde utgående årliga bidrag, i följd
af det år 1819 införde nya beklädnadssättet för indeldta roterade Infanteriet,
i allmänhet är en skyldighet, sorn tillkommit i stället för rothållarnes fordna
åliggande enligt kneckte-contracten att förse manskapet med släpkläder;
alltså och då det för öfrigt är vederbörande obetaget alt söka göra sin för
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 5/. -j
menta rättighet uti förrberörde hänseende i laga ordning gällande, få Utskotten
hemställa, att
motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 3o Januari 1845.
N:o 5i.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3i Jan. kl. 5 e. m.
Utlåtandej i anledning af väckt fråga om förändring i Beväringsmanskapets
beklädnad.
Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt samt till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad motion, har Herr Friherre
Raabj Ad. Christianj anfört, hurusom det för beväringsynglingarne
skulle förefalla motbjudande att, under vapenöfningarna, begagna kronans
munderingar, hvilka ofta vore vanprydliga och ej passande till växten samt
dessutom, i afseende å snyggheten, icke uppfyllande den billigaste fordran.
Iklädd en sådan mundering och tjenstgörande samma tid och på samma mötesplats
med den väl klädde recruten, funne sig beväringsynglingen, genom
den yttre skillnaden dem emellan, till sitt anseende nedsatt, hvilket
gjorde honom modfäld och obelåten med det militairiska yrket. I
betraktande af dessa olägenheter och då de bevärings-skyldige under vapenöfningarne
redan begagnade egna skjortor, strumpor och skor, emot en ersättning
af 1 R:dr B:co per man, samt en del beväringsynglingar nyttjade
äfven egna linnebyxor och mössor, till och med frackar, dock ulan ersättning
af kronan, har motionären ansett lämpligt, att kronans uniformsjacka
borde ändras till collett med enkel blå krage, hvartill skörten på jackan
kunde användas; genom hvilken ändring denna munderingspersedel blefve
lill formen lik den af allmogen i flere landsorter begagnade tröja, den der
således, utan betydlig kostnad, kunde förvandlas till uniforms-collett. Efter
en sådan förändring, skulle, enligt motionärens åsigt, ett erbjudande till beväringsynglingarne
att, emot ersättning, svarande emot den kostnad, kronan
för den nu brukliga munderingens underhållande får vidkännas, sjelfve förse
sig med collett, hvita linnebyxor, mössa och halsduk, efter hand med
8 Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekonomi-Utskottens Ullatande_, JV.-o St,
belåtenhet emollagas, hvarigenom ej allenast beväringsmanskapet blefve bättre
beklädt, utan ock täflan i yttre hållning framkallades.
Sedan Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottet sammanträdt med
Stats-Ulskottet, för att gemensamt behandla denna motion, hafva Utskotten
tagit densamma, jemte hvad i anledning deraf hos Högloft. Ridderskapet och
Adeln anfördt blifvit, under öfvervägande och få Utskotten till en början
upplysa, att Kongl. Maj:t, i anledning af Rikets åren i834 och 1835 församlade
Ständers underdåniga framställning, huruvida icke till de beväringsskyldiges
fria val kunde öfverlemnas att, emot en afpassad lämplig vedergällning
i penningar, sjelfve förse sig med rockar och byxor, i Nådigt Bref
af den 2.4 Januari iS35, förklarat, all, enär en slik förändring i sältet för
beväringsmanskapets förseende med beklädnad vore stridande mot beväringsstadgan,
som bjöde, att beväringsmanskapet skulle beklädas lika med kronans
manskap, Kongl. Majit funne berörde förslag icke kunna i Nåder bifallas.
Utskotten hafva icke funnit de af motionären, till stöd för ilen föreslagne
uniforms-förändringen, anförde skäl vara af den beskaffenhet, alt. Utskotten
uppå desamma kunna grunda en tillstyrkan af motionen. Om iin
anledning stundom kan förekomma Lill anmärkning mot bristande snygghet
bos en del af de till beväringsmunderingen hörande persedlar, så synes en
sådan olägenhet, som merändels loide härröra deraf, alt samma mundering
begagnas år efter annat af flere ynglingar, som kunna vara mer eller mindre
omsorgsfulla i persedlarnes vårdande, icke böra vara af någon serdeles
betydenhet, då, efter hvad kändt är, beväringsmanskapet under vapenöfningarna
icke nyttjar byxor af kläde, utan sådana plagg af tältduk, lärft eller
huldar, samt då, elter slutadt möte, linnepersedlarne tvättas och öfriga munderingspersedlar
vädras och rengöras, innan de i förrådet inläggas. Likaledes
och hvad angår motionärens anmärkning derom, att munderingarne ofta äro
vanprydande och ej passande till ynglingens växt, anse Utskotten dessa omständigheter,
hvilka hafva sin grund deri, alt beväringsmunderingarne förfärdigas
efter 3:ne serskilda förut bestämda storleksmått, och sålunda icke
kunna slädse passa lika val som recrulens eller soldalens mundering, h vartill
serskildt mått tages efter personen, som skall bära den, vara af alltför
ringa vigt, om munderingen eljest är hel och brukbar samt icke hindrar karlen
i sina rörelser.
Deremot skulle, med antagande af motionärens förslag, vida större
olägenheter vara alt befara, än som af det närvarande beklädnadssältet för
Be
-
Stats- sa/tit Allm Besuoch Ekon.- Utskottens Utlåtande, N.o St.
Beväringen kunn;i blifva en följd. Det är nemligen af erfarenheten besannad
t, att, i flere orter af Riket, den del af allmogen, som dertill eger tillgång,
ofta, medelst andras legande, befriar sig från beväringspligtens fullgörande.
De mindre bemedlade åter — och dessa utgöra största delen —
fullgöra sjelfve sin beväringsskyldighet, men ibland dem inställa sig vid
beväringsmötena manga, hvars egna medförda beklädnad är sådan, alt i afseende
på snygghet och brukbarhet, skillnaden mellan desses och de öfriga
bevärings-ynglingarnes egna kläder är långt större, än den motionären förment
finnas mellan beväringsmanskapets och recruternas kronomunderingar,
och skulle således väcka mera grundad anledning till obelåtenhet hos
den sämre klädde, än som för närvarande, enligt motionärens påstående, kan
finnas. Dessutom och då beväringsmanskapet bör vara lika beklädt med de
Regementen, till hvilka det hörer, för att kunna under krig i deras led
intagas, samt då, jemte de i bruk varande, för en dass beväringsmanskap
afsedde, kronomunderingar, hvilka, efter hvarje års vapenöfning, i nion af
behof, iståndsättas och completteras, uti Kronans förråd finnas beklädnadshmnen
och annan materiel för ytterligare en dass, beräknad att utgöra
15j5oo man, hvartill medel blifvit af Rikets Ständer vid föregående Riksdagar
anslagne; synes det icke vara med god hushållning förenligt, att en
partiel modell-förändring i beväringsmanskapets mundering tillvägabringades
eller alt Staten skulle, i likhet med hvad som nu eger rum för beväringsmanskapets
så kallade mindre munderings-persedlar, eller skjortor, strumpor
och skor, meddela ersättning för det beväringsynglingarne sjelfve bestode
sig äfven de öfriga till beklädnaden börande persedlar, men att Staten
på samma gång underhölle en betydlig reserv-materiel, hvilken, hvad
ylle- och en del andra varor beträffar, skulle efter hand skadas och förskämmas,
så framt icke, genom omsättning i förrådet eller de äldre rudimateriernes
och persedlarnes successiva utlemnande till förefallande reparationer
och completteringar, berörde materiel, som endast för krigsbruk är
afsedd, vidmaglhölles ny och brukbar. Jemte omförmälde med antagandet
af motionärens förslag förknippade olägenheter, hafva Utskotten funnit emot
forslaget jemväl förekomma, att inom Heder v. Bonde-Ståndet, som närmast
torde vara i tillfälle bedöma, huruvida det närvarande beklädnadssättet för
beväringsmanskapet i allmänhet är för de beväringsskyldige sjelfve ofördelaktigt,
någon fråga om förändring uti förevarande hänseende, Utskotten
veterligen, icke blifvit under innevarande Riksdag väckt, äfvensom att, då
Bill. till fl. St- Prot 184S. 4 Sami. 2 A/d. i3 ITdJt. 2
10 Stats- samt Allm. Besv.r och Ekon.-Ut skot lens Utlåtande, N.o St.
kronans mundering begagnas så väl af den fattige som mei a bemedlade beväringsynglingen,
den jemlikhet dem emelian , som härigenom uppkommer,
skall uppmuntra den ene, utan att nedstämma den andre, samt tillika väcka
båg till inbördes täflan i tjensleutöfningen.
På dessa skäl och då Kongl, Maj:t, på sätt Dess of vanberörde Nådiga
Bref den 24 Januari 1835 visar, icke funnit skäl atti Nåder bifalla Rikets
Ständers förslag derom, att de beväringsskyldige skulle få, efter eget val och
emot serskild ersättning, förse sig med rockar och byxor, så få Utskotten
tillstyrka,
att Friherre Raabs ifrågavarande motion icke må till någon
Rikets SLänders åtgärd föranleda. Stockholm den 3o Januari
1845*
STOCKHOLM I. Marcus, i 845.
Stats- samt Mini■ Besv.- ock Ehon.-Utshottens Betänkande, IV.-o 4°-
Skriffel och rättelser uti Stats- samt Allmänna Besvärs- och tilton
omi-Ut skottens Betänkande, N:o 4°'
Sill. 5 rarl 5 uppfr.
16 —
— ’’ — 4 ned fr.
— 15 — 10 uppfr.
— ” — 10 nedfr.
står: ej således — läs: således ej
i denna —
derifrån —
närmast öfver —
att minimum}
af kunskaps-) —
malt
af behof —
i den
derifrån,
närmast deröfver
fatt nedsättning i det
Obestämda minimum af
) kunskapsmått
behof af
Bih. till R. St. Prat. 1S4B. t\ Simi. t ,4fd 14 Aift.
STOCKHOLM, Ecksteinska boktryckeriet, 1845.
Stalt-, BeviUn. sami Allm. Bett.- och Ekon.-Utskoltent Betänkande, N:o 52. i
N:o 52.
Ank. till Exp-Utsk. d. i Mars, kl 1 e. m.
Betänkande, i anledning af åtskilliga motioner om förändringar i
tiden för Krono- Vppbördsstämmorna.
Till Utskottens behandling hafva följande, i förenämnde hänseende
Täckte, motioner blifvit öfverlemnade, nemligen:
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln: Herr von Mentzers, Carl Fredric;
Vällofl. Borgare-Ståndet: Herr FFedbergs; och från
Hederv. Bonde-Ståndet: Lars M. Knutsson från Östergöthlands Län:
af hvilka motioner de tvänne förstnämnde, med afseende å den minskning
till nära hälften af rörelse-capitalet och deraf följande svårigheter,
sorn Krono-Utskyldernes uppbärande vid en Uppbördsstämma och på nära
samma tid öfver hela Riket förorsakade, innehålla förslag, dels att skatteuppbörden
borde fördelas och verkställas på tre terminer, med 3 k 4 månaders
mellantid, dels alt samma uppbörd kunde fördelas på tvänne, till
liden betydligt åtskiljda, uppbördsstämmor, och att ingen skattskyldig, som
icke sjelfmant ville på en gång betala hela utskyldsbeloppet, skulle kunna
åläggas vid hvardera uppbördsstämman utgifva mera än hälften deraf, hvilken
hälft då likväl borde ovillkorligen utgå; och skulle det på hvarje Län
få bero att bestämma uppbördsstämmorna lill de för orten lämpligaste tider
af året; hvaremot Lars Knutsson uti sin motion anfört, att Kongl.
Stats-Contorets kungörelse af den 8:de December i836 uti a:dra puucten,
jemte stadgandet, att det må på Öfver-Ståthållare-Embetet i Stockhom och
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länen bero att, med afseende å de
skattskyldiges största beqvämlighet utsätta tiden för uppbördsstämmornas
hållande inom Januari, Februari och Mars månader hvarje år, väl innehåller,
att, der serskildte omständigheter gifva anledning till längre anstånd,
uppbördsstämman raå kunna framflyttas till sist inom medlet af April
månad; men att denna sistnämnde tid, eller början af nyssnämnde månad,
efter motionärens åsigt, vore den för uppbördsstämmornas hållande lämpligaste
, enär landtmannen derigenom skulle kunna undgå att höstetiden unBih.
lill R. St. Prof. m5. * Sami. 2 Afd. iö Baft. i
2 Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.-^och Eken.-U (slottens Betänkande, N:o 52.
derdel svåraste väder och väglag, öfver höfvan anstiänga både sig och kreatur,
och till underpris alyttra sina producter, för anskaffande af mede! lill
uppbördsstämman i början af följande året, utan deremot finge tillfälle
att begagna sig af de mera gynsamma conjuncturer under marknaderne,
af hvilka icke mindre än 69 inföllo under loppet af Februari och Mais
månader; genom hvilken fraroflyttning af uppbördsstämmorna största fördel
skulle beredas i synnerhet för arrendatorer och biukare af andras
jord, emedan dessa under Februari eller åtminstone före den 14 Mars nu
måste, jemte krono-utskylderne, äfven betala sina arrenden och husbonde-skatter,
hvilka medtogo en stor del af deras hopsparade tillgångar.
Vid behandlingen af förevarande fråga, hafva Utskotten tagit kännedom
om hvad derutinnan af föregående Stander blifvit beslutadt, och dervid inliemtat,
att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 17 Maji i835
anmält sig hafva funnit antagligt ett då framstäldt förslag, att den förut i
November månad varande uppbördsstämma skulle upphöra och krono-uppbörden
framflyttas till Januari, Februari och Mars samt sednast den 5
April ; hvarefter Kongl. Majit uti Nådig Skrifvelse lill Kongl. Stats-Contoret,
med hufvudsakligt bifall till Ständernas framställning, anbefallt de stadganden,
Kongl. Stats-Contorets ofvannämnde kungörelse innehåller.
Då de tillförene brukliga, till tiden vidt åtskiljda uppbördsstämmorna,
utan att för de skattskyldige medföra några fördelar, endast försvårade
uppbörden och redovisningen af krono-utskylderna, samt Rikets Ständer,
af sådan anledning, genom dess ofvanberörde underdåniga framställning,
föranledt de förändrade stadganden, Kongl. Stats-Contorets omförmälde
kungörelse innehåller; och enär antagandet af Herrar von Mentzers och
Wedbergs förslag om krono-uppbördens fördelning i 3 å 3 terminer antingen
skulle inskränka de skattskyldiges anstånd med utskyldernes erläggande,
eller genom en alltför långt framflyttad krono-uppbörd, kunna för StatsYerket
medföra stora olägenheter, hemställa Utskotten,
att Herrar von Mentzers och Wedbergs ofvanberörde motioner må
lemnäs utan afseende
hvaremot Utskotten, på de af Lars Knutsson uti dess motion anförde
grunder, anser sig böra tillstyrka Rikets Ständer,
att i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit hemställa, det kronouppbördsstämmorna
hädanefter må utsättas ifrån början af Mars
Stats-, Hevilla, samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 52. 3
till slutet af April månader; samt att, i följd häraf, tiden, dels
inom hvilken uppbördsmäunen skola begära handräckning, i afseende
på bortflyttade eller till vistelseorten okände personer, sota
häfta för krono-utskylder, dels ock för summariska redovisningens
afgifvaude, måtte framflyttas till den b» Juni hvarje år.
Stockholm den 24 Februari 184^-
Reservationer:
Af Herr Friherre Palmstjerna: ''Mot Utskottens beslut att framflytta
uppbördsdden och uppbördsmännens redogörelsedag, får jag reservera mig.
Jag finner icke några giltiga skäl anförde för en sådan, mot alla uppbördsgrundsatser
stridande, förändring. «
Såsom regel för uppbörd har man hittills antagit, att den bör ske under
det år, då den skattdragande har inkomst af den näring, för hvars utöfvande
han skattar, samt i möjligaste måtto nära inpå den tid, då han haft
eller kan hafva sin mest lönande afsättning; och hvarvid jemväl tagits i betraktande
Statens säkerhet, så att uppbörd bordt ske, innan tillgångarne för
skatten hunnit förskingras. Nu synes man vilja gå tillväga utur en helt annan
synpunkt och endast afse möjligheten att utsträcka crediten, så långt ske
kan. Sedan man utsträckt den tiil yttersta gränsen af löpande skatteåret,
vill man nu öfverflytta den på det derefter följande och hvartill närvarande
förslag är en början, hvilket, om det får framgång, säkerligen kommer att
efterföljas af ytterligare bemödanden uti enahanda syftning.
Fordom var uppbörden delad uti sommar-skatt och vinter-skatt. Sedermera
ingick halfva Bevillningen i Maj och halfva i November för löpande året, samt
grundskatterne i Februari; derefter bestämdes, att uppbörden af debiterade
skatter skulle ske dels höstetiden, dels vintertiden, samt slutligen, att den skulle
ske blott vintertiden. Nu vill man öfvergå till våren, och under öfverläggningarne
inom de förenade Utskotten har redan fråga väckts att framflytta en
del uppbörd till långt fram på sommaren, i Juli eller Augusti. Benägenheten
att låta det allmänna stå efter det enskildta, den slumrar ej.
Nu gällande författningar föreskrifva, att uppbördstiden för debiterade
skatter skal! vara den, sorn, med afseende å de skattskyldiges största beqvämlighet,
lämpligast kan bestämmas under Januari, Februari och Mars, eller, der
4 Stats-, Bertlin.- samt Allm. Betv.- och Ekon.-TJtskottens Betänkande, N:o 52.
serskilda omständigheter gifva anledning till längre anstånd, sist inom medlet
af April månad.
Således afpassas uppbördsstämmorna nu inom dessa månader efter beala
förhållanden, så att för hvarje ort kan väljas den tidpunkt, då det för de
skattdragande är lämpligast alt skatterna utgöra; och ingen annan af de mot
denna ordning framställda anmärkningar har varit sådan, att den icke vid en
omtänksam och noggran efterföljd af nuvarande Författningar bör förfalla, mera
an den enda, att allt för stora summor nu på en gång dragas utur rörelsen.
Men denna olägenhet hafva Utskotten ej ansett sig kunna afhjelpa, hvaremot
de fästat sig vid de mindre, hvilka man sagt bestå uti svårigheten att inom
uppbördstiden finna afsättning för sina produeter.
Att härdelsen verkligen kan vara sådan för många, måhända de flesta
orter, om uppbörden börjas i Januari, måste medgilvas; ehuruväl för en dit
orter, t. ex. dem, som hafva afsättning wid de stora Januari-marknaderna i
Jönköping, Norrköping och Orebro m. fl., slutet af denna månad är just den
lämpligaste att begynna uppbörden, medan influtne penningar äro i behåll.
För de fleste orter är Februari och första delen af Mars lämpligast; ty dels
hafva dä de stora marknaderne, t. ex. i Carlstad, Wexiö, Sala, Hedemora.
Strengnäs: m. fl. samt i öfrigt vinterföret lemnat tillfälle till afsättning af
landtmanna-produeter, dels hafva de orter, der allmogen uti kolning söker tillgång
att afbörda sig sina skatter, då begynt köra sina kol och vid bruken
derå erhållit förskott eller betalning. För det mindre antal orter, der penningarne
skola hemtas af tackjerns-försäljning, är den merendels jemväl då gjord,
med undantag nästan blott af trakterna kring Christinehamn och för hvilka meranämnde
författning medger undantag allt intill den 15 April.
Men det nya förslaget skulle inskränka uppbördstiden och i mänga orter
förhindra dess början vid lämpligaste tiden. Det skulle göra det omöjligt
att uti något Fögderi sluta uppbörden innan den 14 Mars, då afflyttande åboer
frånträda sina hemmansbruk, och ofta försälja, hvad de hafva, samt begifva sig
utom Fögderiet. Rådrum till förskingring af tillgångarne skulle lemnäs och
handräckningsåtgärderne mångfalldigas. Jordegarne skulle, mera än hittills, utsättas
för, att i stället för brukare, torpare och arrendatorer få erlägga utskylderne.
På många orter skulle uppbördsstämmorne, i stället för att hållas under
den årstid, då resor beqvämligast ske , inträffa i kål-lossnings- eller i såningstiden,
och Kronofogdarne blefve af redovisningsarbetet i Maj hindrade
att närvara vid Taxerings-Comitéerne.
Stats-Yerkets inkomster skulle, enligt nya förslaget, inflyta en manad
sednare än nu, och till l:sta qvartalets utbetalningar kunde intet af vinter-upp
-
Stais-, Bevilln.- sami Allm. Ben'.- och Ekon.-UIshaltens Betänkande, N:o 52. 5
bölden användas, hvarigenom Stats-Contorets behof att från Riksgälds-Contoret
i början af Mars reqvirera penningar skulle ökas. In delte låntagare, sorn
redan nu vänta länge på sina löne-inkomster, skulle än vidare få vänta minst
en månad, eller ock skulle Stats-Verket få vidkännas en ny utgift för deras
godtgörande. Huru man ser saken, så blir nyttan af det nya förslaget ingen,
men olägenheterna betydliga, hvarföre jag afstyrker det, såsom endast en utväg
att än ytterligare bereda anstånd med skatternas utgörande in på det nya
skatte-året.
Snarare vore skäl att taga i närmare betraktande, huruvida uppbörden
skulle kunna fördelas på tvänne terminer under det löpande skatte-året, på
det icke så mycket penningar på en gång måtte dragas utur allmänna rörelsen.
Af samma stats-ulskylder, hvilka uti Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 33,
äro beräknade till 9,759,430 R:dr och sannolikt med Bevillningen uppgå till
11,800,000 R:dr, äro: Tull-medlen 3,400,000, Post-medlen 575,000, Chartav
Sigillatie-medlen 500,000, Restantierne sedan förra åren 155,000, Bötes-medel
40.000, Krut- och Salpeter-försäljnings-medel 95,000, Båk- och Lots-medel
73.000, ersättningar 50,000, Observations-medel 10,000, Extra medel och
uppbörd 12,000, Intresse-medel 3,300 R:dr, successive inflytande under årets
lopp; Silfver-tionde. Koppar-ranta, Tionde- och Ilammarskatts-jern , till någon
del vanligtvis utgående in natura; af ordinarie Räntan 1,762,000 , af Krono-tionde-spanmålen
634,170, anordnade till serskiide löntagare, rusthållare m.
fl. och dragas således icke in uti Kronans Cassör utur allmänna rörelsen.
Dessa medels samrnanlagde belopp utgör vid pass 7,350,000, som på
olika tider utgå, och hvartill kan läggas det belopp af skatterna, som vanligtvis
först genom handräkning under sommaren inflyter omkring 300,000 B:dr.
När summan härutaf: 7,650,000 fråndrages summa skatter: 11,800,00, återstå
4,150,000 såsom det belopp, hvilket öfverhufvud kan anses vid uppbördstiden
på en gång dragas utur allmänna rörelsen, så vida ej leverering af
spanmål in natura minskar summan. Om någon del häraf, t. ex. Bränvinsbrännings-bevillningen
och Allmänna bevillningeu, utgick höstetiden, vore
bättre; men de skattdragande, som nu hafva Credit till Februari och Mars,
torde högst ogerna se en sådan förändring; hvarföre den också icke af mig
vidare ifrågasättes.”
Häruti förenade sig: Herrar Friherre Tersmeden, Berg von Linde,
Biskop Hedrén och Hr Schartau.
Herrar af Harmens, Möllerhjelm, Friherre Oxenstjerna anförde jemväl
reservationer mot Betänkandet.
6 Stats-, Beotlin.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 53.
N:o 53.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Mars, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, angående restitution af
1 skatt för bränvin, som lill utrikes ort exporteras.
Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt motion, har Herr
Tornerhjelmj Rudolf, yrkat, att enär det icke vore lämpli»gt att fullkomligt
förbjuda brau vinsbränningen, men man åtminstone borde vara betänkt på
att göra denna industrigren så litet skadlig som möjligt, Rikets Ständer
måtte, i enlighet med hvad i Danmark och Preussen egde rum, stadga en
godtgörelse, ungefär motsvarande skatten, för hvarje i Sverige bevisligen
tillverkad kanria bränvin, som från Svensk hamn till utrikes ort exporterades,
samt alt för sådant ändamål, och då bränvin endast i renadt tillstånd
eller i form af sprit kunde exporteras, rättighet måtte medgifvas
bränvinsbrännaren att destillera bränvin äfven under den till bränvinsbränning
eljest icke lofgifna tiden, emot erläggande af enahanda skatt, som
bestämmes för den tid, bränvin.stillverkning ar tillåten; hvarjemte Herr
Lindblad hos Vällofl. Borgare-Ståndet framställt ett förslag i enahanda syftning,
deruti Herr Akesson jemväl inslämf.
Utskotten hafva tagit dessa motioner i öfvervägande; och då restitution
al skatt icke är medgifven för öfrige inhemska tillverkningar, som till
utrikes orter exporteras och för hvilkas förädling serskild skatt erlägges,
hvaribland må nämnas jernhandleringen, med flere metallförädlings-verk,
och, enligt Utskottens åsigt, beviljandet af en sådan förmon för bränvinstillverkningen
sannolikt skulle medföra den verkan, alt, utan minskning af
den inhemska bränvins-consumtionen, brän vinsbränningen utvidgades, i samma
mon export egde rum, hvaraf skulle följa, att jordbruket mera än hittills
gjordes beroende af denna näringsgren, finna Utskotten, jemväl med
fästadt afseende derå, att restilutionens beviljande egentligen torde medföra
fördel blott för innehafvare af större konstbrännerier och någon allmän
nytta således deraf icke skulle uppkomma, sig böra tillstyrka,
att frågan om restitution af skatten vid export af bränvin må
förfalla.
Beträffande i öfrigt hvad Herr Tornerhjelm, i afseende å bränvirredistilleringsrättighetens
utsträckning, anfört, få Utskotten, sedan Rikets Stan
-
Stats-, Bevilln.- samt Allm. Bes v,- och Ehon.-Utshottens "Betänkande, 2V:o. 53. 7
der redan fattat beslut om grunderna och vilkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin, vördsamt tillstyrka,
att denna del af motionen icke må föranleda till någon åtgärd.
Stockholm den 24 Februari 1845.
Reservation.
Af Herr Tornerhjelm, Rudolf: ”Emot de Höglofl. Utskottens beslut,
hvarigenom afstyrkes bifall lill den af mig väckte motion derom, att vid
utförsel af i Sverige tillverkadt bränvin skulle erhållas en ersättning eller
så kallad Drawback, motsvarande den för bränvinets tillverkning erlagde
skatt, får jag vördsamt anmäla följande min reservation:
Det är en erkänd sanning, att Danmark och Preussen stå långt framför
oss i jordbruk, och att från dessa länder utföras högst betydande <jvantiteter
landtmanna-producter, uppgående, hvad Danmark angår, till vida
högre värde, än bela exporten af vårt jern och andra metaller. Deribland
utgör bränvin en icke obetydlig artikel; men i anseende till de med dess
utförande förenade svårigheter underlättas den i bägge dessa länder medelst
så kallad Drawback, uppgående i Danmark till 10 skilling 4 kannan
och i Preussen till 5 u 6 skillingar Svenskt B:co. 1 Danmark utgör denna
ersättning tillika en prasmie och äfven i Preussen är den något högre än
skatten.
Då det är allmänt antaget, att bränvins-tillverkningen vid de större
jordbruken ofta icke kan, åtminstone hastigt, nedläggas utan betydande
ekonomiska förluster, så vöre del ju en välgerning, om det kunde lyckas
att genom ändamålsenliga anstalter befordra utförseln af den förderflig»
▼aran, så att den, i stället att göra skada inom landet, kunde blifva en ny,
väl behöflig, exportartikel, hvarigenom derjemte en icke obetydlig vinst
kunde erhållas, till följd af kärlens utförsel och vår frukthandel äfven
blefve befrämjad. Man bar, bland annat, emot förslaget invändt, att sådant
kunde blifva en ny uppmuntran för bränvins-tillverkningen; men då den
ersättning, jag tager mig friheten föreslå, är så ringa i jemförelse med den,
som gifves i Danmark och Preussen, är det icke sannolikt, att, till en början,
vi skulle i betydligare mon kunna täfla med dessa länder, framför
hvilka vi endast hafva företrädet att för bättre köp hafva tillgång på bränsle
och erforderlige kärl. Men härigenom beredes dock en utväg att kunna
till utrikes ort sälja bränvinet, utan alt det skulle nedgå till så lågt pris»
8 Stais-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o 53.
att bränvins-supandet inom landet derigenom ytterligare ökades. Åtgärden
vore således gagnande för vår handelsvåg genom en ny export-artikel, för
landtmannen, genom möjligheten att bereda en för mångens jordbruk nödig
product, utan den obehagliga känslan, att hans vinst medför skada för landet
och för nykterhetsvännen, derigenom att tillgången på bränvin minskas
och priset derå förhöjes.
Emot de möjliga missbruk, hvilka man befarat, kunna ungefärligen
enahanda controller användas, som i Danmark och Preussen, hvilka jag ock
utber mig få föreslå.
Huru man betragtar frågan, synes den mig medföra fördelar för landet
utan någon egentlig olägenhet. Behofvet af starkt bränvin, eller rättare
sprit, i Westindien, Amerika och Ostindiska öarne, är otroligt stort, och
vid export dit kunde många andre svenska varor komma att medfölja.
På dessa skäl får jag till Rikets Ilöglofl. Ständers pröfning och beslut
vördsamt hemställa, om ej i denna fråga kunde beslutas: att då i Sverige
tillverkadt bränvin (yller sprit) af minst 12 graders styrka till uti ikes hamn
utföres, må afsändaren, såsom ersättning för bränvinsskatten, af Svenska
Statsverket erhålla Två skillingar Svenskt B,:co per kanna, när faan piaesterar
följande intyg:
a) bevis, under edelig förbindelse, af Svensk landtman, sorn betalar
hränvinsskatt, att det exporterade bränvinet (eller spriten) är vid hans
namngifna egendom tillverkadt;
b) bevis af vederbörande Tull-tjensteman, att bränvinet, med en styrka
af minst 12 grader, är exporteradt å namngifvet fartyg och till uppgifven
utrikes hamn; samt
c) bevis af Svensk Consul, eller, derest sådan icke i aflastningsorten
skulle finnas, af annan aucloritet å den ort, dit bränvinet är destineradt,
att detta verkligen dit ankommit..
Och lärer Kongl. Maj:t, i fall saken af Rikets Höglofl. Ständer bifalles,
täckas förordna om de ytterligare controller, sorn af omständigheterna
kunna påkallas.”
STOCKHOLM, trtciit nos W. F. Dalmar , 1845.
Stais- samt Allm, Besv- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 54.
1
N:o 54.
Aok. till Exp. Utsk. den 5 Mavs, kl. 6 e. m.
Utlåtande, angående vackt fråga örn sättet för Båtsmans
/ortskaffande till och från tjcnstgöringsortcrnc.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskottels handläggning lini
Hederv. Bonde-Ståndet remitterat en af Riksdagsfullrnägtigen P. Olsson frän
Upsala Län vackt motion, deruti auföres, att, ehuru 3 § af Kongl. Majus
Nådiga Förordning, angående truppers och persedlars Forlskaffande, af den
6 September 1842, uttryckligen stadgade, alt forlskaffning af trupper skall
företrädesvis ske sjöledes, med begagnande af kronans egna eller enskildes
dertill hyrda, seglande eller ångfartyg, detta stadgande likväl ej föranledi
någon förändring i omförmälde olägenhet, och som motionären varit i tillfälle
inse alla de förluster, som, genom krono-båtmäns transporterande landvågen
med kronoskjuts, heldst under de årstider, då vägarne äro mindre farbara,
de skjuts-skyldige tillskyndats, har motionären föreslagit, att Rikets
Ständer mätte göra underdånig framställning om vederbörande embetsverks
anbefallande att, derest icke oundvikliga hinder möta, ombesörja, alt
synnerligast båtsmän, vid Ijenslgöringstillfällen, varda till och från tjenslgoringsorterne
sjöledes fortskaffade.
Uti denna motion har Riksdagsfullrnägtigen Tobias Lind från Götheborgs
och Bohus Län instämt, med yrkande derjemte, att, då sjötransporter,
i anseende till localförhållanden, icke kunde begagnas, båtsmännen
lika med soldater, måtte till och från tjenstgörings-stalionerne färdas lill
fois, med åtnjutande af skjuts endast för den tross, som behöfde medföras.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskottet, för behandling af
detta ärende, med Stals-Utskottet sammanträdt, samt Utskotten detsamma lill
öfvervägande förhaft, få Utskotten anföra följande:
Bih. till R- St. Prot. 1845. 4 Sami 2 Afd. 16 Häfl.
1
2 Stals- samt Allm. Hav.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o i4.
Med anledning af vid sista Riksdag gjorde framställningar om lindring
i båtsmans-skjutsen, hade Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse af
den 6 Mars 1841, hemställt, att uti den under arbete då varande, sedermera
utkomne, Författningen, angående truppers och persedlars forts k a flå lide,
måtte anbefallas, det transport af båtsmän skulle ske företrädesvis sjöledes
och, der sådant vore omöjligt eller mötte alltför stora svårigheter,
medelst marche forcee, samt att, så vida de för båtsmän fastställde upplbrdringstider
skulle till någon del lägga hinder i vägen för användandet
af ifrågavarande transportsätt, Kongl. Maj:t i sådant fall täcktes i INåder
vidtaga de för det åsyftade ändamålets ernående nödiga förändringar.
I öfverensstämmelse med en sådan hemställan, hade ock Kongl.
Maj:L 1 ätit i 3 § af Kongl. Förordningen den G Sept. 1842, angående truppers
och persedlars fortskaffande, meddela följande föreskrift: ”Fortskaff
”ning
af trupper, tillhörande Armeen eller Flottan, skall, under de i 1 §
”stadgade vilkor, företrädesvis ske sjöledes med begagnande af Kronans eg”ua
eller enskildes dertill hyrda seglande eller ångfartyg. Marche forcee
”begagnas blott vid de tillfällen, då en trupps skyndsamma framkomst till
”tjenstgöringsorten sådant fordrar. Uppbådadt sjöfolk forlskaffas, då sjölägenhet
saknas, medelst marche forcee.”
Det torde icke kunna besil idas, att skjutsningen al båtsmän, då desse
skola uppbryta från rolarne, för att inställa sig vid en möjligen aflägsen
tjenstgörings-station, eller när de, efter slutad tjenstgöring, skola till hemorten
återgå, är lör den skjuts-skyldige allmogen ganska betungande. Väl
har, genom ofvaninlagne stadgande i 1842 års Kongl. Förordning, någon
lättnad i berörde besvär blifvit beredd för orter med den belägenhet, all
sjötransporter kunna begagnas, men för de öfriga qvarstår besväret i bela
sin vidd. De förre hafva likväl stundom gått i mistning af den med ifrågavarande
stadgande åsyftade lindring, när båtsmän blifvit uppfordrade till
tjenstgöring under en tid af året, då sjöfarten är stängd.
I iil beredande af ytterligare lindring uti berörde skjutsningsbesvär,
anse Diskotten det vara nödigt, dels att kronobålsmännens tjenstgöring regleras
så, alt ombyte af bålsmans-compagnier å tjenstgörings-orlerne verkställes
under de årstider, då det inryckande och uppbrytande manskapet
kan med sjölägenhet forlskaffas, och "dels att, der local-förhållanden icke
medgifva detta forlskaffningssätt, eiler omständigheterne icke påkalla man
-
Stais- samt Allm.. Bcsv.- och Ekon.-Utsliottcns Utlåtande, N:o 54.
3
skåpets transporterande medelst marche forcee, båtsmannen, lika med infanteri,
må tåga till fots, hvarför något hinder desto mindre synes möta,
som den packning, båtsmannen numera har att medföra, icke torde vara
tyngre än infanteristens.
Utskotten få således, i anledning af förevarande mofioner, vördsamt
tillstyrka Rikets Ständer
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att ombyte af
båtsmans-compagnier å deras tjenstgörings-orter, så vidt ske
kan, måtte verkställas de tider af året, då vattnet är öppet,
samt att i öfrigt och derest sjölägenhet ej kan begagnas, båtsmannen,
lika med soldaten, måtte marchera till fots, då ej
uppbrott till krig eller andra tvingande omständigheter göra
nödvändigt att, till tids vinnande, använda marche forcee.
Stockholm den 4 Mars 1843.
Reservation.
Af Herr Rå feit, A.: ”Enär Kongl. Maj: t, genom Nådigt Bref till Kongl. Förvaltningen
af Sjö-Ärendena af den 22 Maj 1843, hvaraf ett utdrag här bifogas,
redan förändrat tiderne för båtsmännens uppfordring, nemligen för
Carlskrona och Götheborgs stationer till den 31 Maj, samt för Stockholms
station till den 30 Juni, anser jag de sammansatta Utskotten icke bordt
besvära Kongl. Maj:t med en anhållan, som icke är af behofvet påkallad.
Hvad åter angår den underdåniga anhållan, det båtsmännen, i likhet
med soldaten, måtte få marchera till fots, så enär Kongl. Tåg-ordningen
af den 6 September 1842 § 24 stadgar, att trupp vid marche forcee (eller
åkande) skall färdas 7 till 8 mil om dagen utan rastedag, den deremot
tili fot icke hinner marchera mer än 2 å 3 mil om dagen, allt eftersom årstid
och väglag tillåta, samt att, då 3 mil marcheras, hvarje tredje dag skall
rastas, det förhållande genom de kortare dagsmarcherne kommer alt inträffa,
att den tunga, som nu åligger de kronoskjuts-skyldige, i stället öfverflyttas
på de inqvarterings-skyldige, och drabbar dem så mycket hårdare,
helst inga andra hemman härtill kunna ifrågakomma, än de, som äro
4
Stats- samt Allm. Desi'.- och Ekon.-Ut skott cm Utlåtande, N:t> 54.
beliigne vid de större allmänna vägarne, då deremot de längre från belägne
hemman kunna uppbådas till kronoskjuts, och detta onus sålunda jemnare
fördelas, samt då båtsmännens packning, såsom varande af tyngre beskaffenhet
än soldatens, i alla fall genom kronoskjuts måste fortskaffas, och
truppens underhåll under resan, till följd af de kortare dagsmarcherne, ökas,
en större utgift för Stats-Verket genom detta förslag kommer att uppstå,
måste jag äfven mot det sednare momentet mig reservera.”
”Utdrag af Kongl. Maj:ts Skrifvelse till Förvaltningen af Sjö-Ärenden af
den 22 Maj 1843.
Vi Carl Johan etc. — — —. — — —
Della, med hvad befälhafvande Amiralen vid Vår Flottas Station i
Carlskrona, i afgifvet utlåtande, i underdånighet anfört, samt härvid i öfrigt
förekommit, håfve Vi i Nådigt öfvervägande tagit; och håfve Vi i Nåder
funnit godt förordna: att den för årstjenare-båtsmäns årliga uppfordring i
Vårt Nådiga Bref den 20 December 1826 fastställda tid förändras tillden
31 Maj för Carlskrona och Götheborgs stationer af Flottan, samt lill den
30 Juni för Stockholms station, på det att manskapet må kunna transporteras
sjövägen till och ifrån sina hemorter; alt tiden för sommar!jenarebålsmäns
uppfordring och hemlof må få bero af omständigheterna; ' —-
Bel a Ilandes etc.
Stockholms Slott den 22 Maj 1843.
CARL JOHAN.
Joli. Lagerbielke.
Rätteligen transsumeradt intygar
Ex ollicio
Cart Gust. Sehtnanrr.
Registrator i Kongl. Sjöförsvars-Departemenlet.
Stats- sami Allm. Bese.- och Ekan.-Utskottens Utlåtande, N:o 55.
5
N:o 55.
Ant. till Exp. Utsk. d. 5 Mars, kl, 6 e. m.
Utlåtande, i anledning- af vacht fråga om förändring i sättet
för fångars transporterande.
Från Hedevv. Bonde-Ståndet har till Utskotten blifvit remitteradt
ett af Riksdags-fullmägtigen Johannes Samuelsson från Jönköpings Län ingifvet
memorial, deruti han, jemte framställning om de kostnader och besvär,
sorn uppstode genom fångars och brottslingars transporterande med skjuts,
föreslagit, alt såväl fångar som deras bevakning hädanefter måtte färdas till
löts; men, för den händelse, detta förslag ej skulle vinna bifall, hemställt, all:
Landshöfdinge-Embetet i hvarje Län måtte på entrepenad-auclion till deu
minstbjudande bortaccordera fångskjulsen för hvart år, hvarvid likväl borde
bestämmas, att fångar, hvilka ej behöfde alt färdas så fort, som resande
i allmänhet, må ”tagas till dubbelt antal på hvarje häst mot andre
resande*.
Hvad först angår frågan derom, att fångar må färdas lill fots, då
de skola från en lill annan ort fortskaffas; så få Utskotten vördsamt upplysa,
att Rikets Ständer vid sista Riksdagen icke bifallit då i ämnet väckt,
med det nu ifrågavarande, lika förslag, i betragtande af de hinder, som
väderlek och väglag vid liera årstider förorsaka, samt i anseende till dels
det lättare tillfälle tili rymning, som det föreslagna fångförings-sätlet
skulle medgifva och den större bevaknings-personal, som dervid konime
att erfordras, dels den längre tid, sorn dertill skulle åtgå samt de kostnader,
som detta sätt för fångars forslande, medförde, och hvilka skulle
uppgå till nära, om icke fullt,, beloppet af den skjutslega, som derigenom
kunde besparas,
På dessa skäl, hvilka Utskotten funnit välgrundade, och då det af
motionären väckta förslag, om det bilölles, oltast skulle leda till en ej
obetydlig tidsutdrägt med ransakningar i brottmål, tå Utskotten hemställa,
att berörde förslag ej må lill någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
6
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 55.
Hvad sedermera beträffar frågan om fångskjutsens bestridande genom
entrepreneurer, så och då Kongl. Maj:t, under den 2 Augusti sistlidne år,
utfärdat Nådig Förordning, angående entreprenaders ingående, till förändring
af skjutsnings-anstalterna med gästgifveri-, håll-, och reserv-skjutsen,
rn. m., anse Utskotten någon serskild underdånig framställning, rörande entreprenad
för fångskjutsen, icke vara af nöden, och få derföre hemställa,
att denna del af motionen må lemnäs utan afseende.
Vidkommande slutligen motionärens framställning derom, att fångar,
då de forslas, må tagas till dubbelt antal på hvarje häst emot andra personer,
som begagna skjuts; så hade redan genom Kongl. Brefvet dea 8
Juni 1819 det blifvit föreskrifvet, att vid fångforsling två personer, utom
den skjutsande, hnge åka efter en häst, och fem personer, äfvenledes utom
den skjutsande, efter två hästar, så att tre personer alllid påräknades efter
hvarje häst; men, med anledning af Rikets Ständers vid sisla Riksdag
gjorda underdåniga anhållan, att berörde föreskrift måtte ändras, har
Kongl. Majit, genom Circulaire af den 7 Juli 1841, stadgat, att tills vidare
och så länge fångars transporterande verkställdes å de skjutsandes egna
åkdon, ej mer än en person, utom den skjutsande, finge åka elter en häst,
och ej mer än fyra personer, den skjutsande likaledes oberäknad, efter
t vå hästar.
Till stöd för en förändring uti sistberörde Nådiga stadgande och för
bifall till motionärens förslag, förekommer, att fångar vanligen icke medföra
några saker elier varor, och att således om två fångar, jemte den
skjutsande, färdas efter hvarje häst, fångskjutsen i allmänhet icke är tyngre
än vanlig gästgifveri-skjuts, vid hvars begagnande den resande eger medföra
effecter, som till vigten kunna anses mot en person svarande, och
att, enligt nu gällande föreskrift, blott en enda fånges forslande fordrar
två hästar, nemligen en lör fången och en för åtlöljande gewaldiger, hvilket,
sedan skjutslegan blifvit ökad för de orter, der skjutsen är upplåten
på entreprenad, skulle komma att betydligen öka den för fång-forsling
redan utgående kostnad.
Af dessa anledningar få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att, med upphäfvande af de i Kongl. Circulairet den 7 Ju
li
1841 i ofvanberörde afseende meddelade föreskrifter, det
Stats- sami Allm. Bcsv'. och Ekon.-Utskottcns Utlåtande, N:o 55.
7
uli Kongl. Brefvet den 8 Juni 1819 gifna, ofvan omförmälde,
stadgande måtte åter varda gällande, och att således
vid forsling af fångar två personer, utom den skjutsande,
må åka efter en häst, oell fem personer, den skjutsande äfvenledes
oberäknad, efter två hästar, så att tre personer
må kunna färdas efter hvarje häst.
Stockholm den 4 Mars 1845.
Reservat ioner:
Al Jliksdagsfullmägtige Jonas Johansson, Sven Heurlin och Hans Pehrsson,
som ansågo motionen, i hvad den åsyftar ändring i nu gällande föreskriil
om del antal långar, som efter hvarje häst får forslas, höra förfalla.
Af David Andersson från Hallands Län:
”Emot sammansatta Utskottens betänkande får jag äran afgifva min
reservation:
Utskotten hafva, i förevarande betänkande, beslutit den förändring
i nu gällande Förordning, alt vid forsling af fångar 2:ne personer må
åka på en häst, samt alt på Ivaline hästar fem personer måge åka vid
båda tillfällen, oberäknadt den skjutsande. Jag anser denna förändring
i Författningarne vara för mycket ingripande i den enskildes rättigheter,
då sammansatta Utskotten icke emot ett sådant åläggande lemnat
den enskilde eller den skjutsskyldige någon emot en sådan ålagd pligt
svarande ersättning, vare sig i förhöjd skjutslega eller ens någon utsträckt
tid för alt få förrätta forslingen långsammare. Utskottens skäl för ifrågavarande
förändring är, att det allmänna ej skall belastas med förökade
kostnader för fångforslingen, men Utskotten hafva icke dragit i betänkande
att kasta en sådan lunga på den skjuts-skyldige. Huruvida detta Utskottens
uttalade skäl kan anses tillräckligt talande för ifrågavarande förändring
i en Författning, som ej har längre aflägsen dato, än den 7 Juli
1841, och hvilken Författning eller Circulaire då tillkommit, på grund af
flere klagomål från Nationen, kan jag ej inse, och kan jag för ingen del
för mig sjelf göra begripligt, att det är Nationen värdigt att stifta sådan*
lagar, alt den enskilde individen skall komma att godtgöra de kostnader,
sorn samhället gemensamt anser för sig för mycket påkostande att gälda.
— Det är icke länkbart, alt fångforslingen, så länge den fortfar att förgät
-
8
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, iV:o 55.
las på reserv-skjuls kommer att ske långsammare, än vanlig skjuts; ty fånggewaldigern
lär väl icke efterlåta att begagna sin rättighet att tärdas som
resande, och lära, i följd deraf, äfven fångar ne komma att färdas lika fort
med gewaldigern, och torde, under de tider af året, då v ägar ne äro djupa,
det blifva ganska svårt för den skjutsande alt, med sex personer lill
lass, kunna förrätta skjutsningen på den i gästgifveri-förordningen bestämda
tiden. Jag anser derför nu gällande Författning vara den mest lämpliga
och att sammansatta Utskottens betänkande bör förfalla.”
Härmed hafva förenat sig: G. B. Appelquist, Jonas Jonasson, Anders
JSilsson, A. J. Sandstedt, Petter Pehrsson, Jöns Månsson, Jöns Jönsson
och L. Gezelius.
Al Nils Strindlund: ”Då denna fråga förevar och beslutades, var jag på
permission till hemorten afrest, och har således ej i beslutet deltagit; men
får dock tillkännagifva, att någonting mer orättvist, och likartadt med de
beslut, som under den så kallade Frihetstiden togos, har jag icke sett,
då 3:ne Riks-Stånd ålägga det 4:de en overkställbar tyngd, uti hvilken
de 3:ne Riks-Stånden icke deltaga. Det bör vara hos de 3:ne magtegande
Stånden en helig pligt att icke orättvisligen utöfva sin magt, och lastan
de sjelfve anse sig icke förlora något ekonomiskt, får den moraliska
känslan icke döfvas af det låga motivet, att Staten slipper med mindre
uppoffring".
Af Ola Jeppsson från Blekinge Län, hvilken förklarade, att han vid beslutets
fattande varit på permission frånvarande.
Af Måns Månsson från Calmar Län: ”Hvad, som föranlät Ilögloll. Utskotten
att besluta, det skrifvelse skall lill Kongl. Maj:t afgå med begäran, alt
två fångar skola åka efter en häst och fern efter 2 hästar, skjuts-karlen
oberäknad, kan jag icke förslå. Det lär väl vara kändt, att, då fången forslas
genom landet, sker det med lika hastighet, som marche-forcée eller
skjuts i allmänhet. När nu, som icke sällan händer, fångarne äro försedde
med 6 å 8 lispund, jern hvardera, och hvarje karl väger 9 å 10 lispund,
får hästen en börda af circa 35 å 40 lispund, skjutskavlen oberäknad.
Hvad är anledningen till att pålägga ett sådant barbari på den skjutsskyldiges
bekostnad? Hafva hästavne blifvit så starka sedan förra Riksdagen,
att
Stats- samt Allm. Bese. och Ekon.-Utskottens Memorial, Nio 5G, 57. 9
alt de nu kunna draga dubbel tyngd, än de förr mägtat, eller är Statseassan
så medtagen, alt betalning icke är att tillgå? Det förra har jag icke
kunnat upptäcka. Skulle det sednare alternativet vara händelsen; så låt
herrskapet marchera lill fots. Att ålägga den skjuts-skyldige att skjutsa
2 ne fångar på en häst och 5 på 2 hästar är, lindrigast sagdt, obilligt hegardt,
samt äfven icke verkställbart vid andra tillfällen, än då godt slädföre
inträffar, så vida man icke vill förutsätta att man får forsla dem lika
med andra forlass, t. ex. tackjern eller andra tunga effecter; då kan man
sätta för ett par oxar, köra helt prydligt uti mak.”
N:o 56.
Ank till Exp.-Utsk. den 5 Mars, kl. 6 e. m.
Memoria/, i anledning af äler remiss å Utlåtandet, N:o io.
Detta Utskottens utlåtande, afgifvet, angående väckt fråga om inköp
för Statens räkning af framlidne Amiralen Gustaf af Klints Sjö-chartae-verk,
bär af Höglofl. Ridderskapet och Adeln blifvit återremitterad!; men som
detsamma är vordet bifallet al Ilederv. Bonde-Ståndet den 16 samt af Högv.
Preste-Ståndet och Yällofl. Borgare-Ståndet den 20 November förlidet år,
i anseende hvartill frågan, jemnlikt 75 § Riksdags-Ordningen, är genom 3:ne
Stånds beslut afgjord,
så kan, någon vidare behandling deraf å Utskottens sida icke
ega rum.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 57.
Ank, tilt Exp.-Utsk. den 5 Mars,'kl. 6. e. m.
Memorial, i anledning af återremiss å Utlåtandet, JS:o 17.
Från Hederv. Bonde-Ståndet har Utskottens berörde utlåtande*
Bih. till R. St. Erot. 1845. 4 Sami. 2 A/d. 16 Haft. 2
10 Stats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utskottens Memorial, N:o 58, 57.
rörande väckt motion om indeldta soldatens befriande från ärbets-commenderingar
för allmänna eller enskilda bolag m. m., blifvit lill Utskotten
återremitteradt; men då, enligt ankomna protocolls-utdrag, utlåtandet
blifvit bifallet af Högv. Preste-Slåndet den 9, af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln den 11 och af Vällofl. Borgare-Ståndet den 14 December förlidet
är, hvadan, jemnlikt 75 § Riksdags-Ordningen, frågan är genom 3me RiksStånds
beslut afgjord,
hafva Utskotten funnit någon åtgärd i anledning af den erhållna
återremissen icke vara att vidtaga.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 58.
Ank. lil! Exp.-Utsk den 5 Mars, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss d Utlåtandet, N:o i 8.
Utskottens ifrågavarande utlåtande, som algil vits med anledning al
väckt motion om rättighet för invånare i Are härad af Skaraborgs Län,
all erhålla utsyning å Krono-parkerna Hunne- och Halleberg, har af 1 leder
v. Bonde-Ståndet blifvit återremitteradt; men som detsamma är vordet
bifallet af Högv. Preste-Slåndet den 9, al Höglofl. Ridderskapet och
Adeln den 11 och af Vällofl. Borgare-Ståndet den 14 December förlidet
är; alltså och då frågan sålunda är, jemnlikt 75 § Riksdags-Ordningen, genom
3:ne Stånds beslut afgjord,
så kan någon vid’are behandling deraf å Utskottens sida
icke ega rum.
Stockholm den 4 Mars 1845.
JN:o 59.
Ank, till E.vp -Utsk. deri 5 Mars, kl. 6 t. rn.
Memorial, i anledning af återremiss ä Utlåtandet, N:o ‘i'\.
Utskottens berörde utlåtande, rörande väckt motion om insockne
Stan- samt Allm. lim:.- och Elton.-Utskottens Sh mor ial, N:o 60, 61. 11
frelsehemman i Bohus Län befriande från rotering har af Hederv. BondeSlamiet
blifvit återremilleradt; men då detsamma är vordet bifallet af
I logioil. Bidderskapet och Adeln samt Högvörd. Preste-Slåndet den 30
sist lidne December och af Yällofl. Borgare-Slåndet den 4 Januari detta år,
i anseende hvartill frågan, jemnlikt 75 § Riksdags-Ordningen, är genom
3ne Stånds beslut afgjord,
så kan någon vidare behandling deraf å Utskottens sida icke
ega rum.
Stockholm 'den 4 Mars 1845.
N:o (50.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Mars, kl 6 e. m.
Memorial, med anledning af återremiss ä Utlåtandet, JY:o 25.
Hederv. Bonde-Ståndet har till Utskotten återremitterat berörde utlåtande,
afgilvet, i fråga om indragning af de på Statens bekostnad underhållna
stuterier; men då utlåtandet är af Höglofl. Ridderskapet och Adeln
samt Hög v. Preste-Slåndet den 30 sistlidne December och af Yällofl. Borgare-Ståndet
den 4 derpåföljde Januari gilladt, samt frågan sålunda, enligt
75 § Riksdags-Ordningen genom 3 Slånds beslut afgjord,
kan någon ytterligare åtgärd dermed af Utskotten icke vidtagas.
Slockholm den 4 Mars 1845.
N:o 61.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss å Utlåtandet, N:o 26.
Delta, rörande väckt fråga om anställande af ytterligare en lärare
vid apologist-skolan i Haparanda afgifna, utlåtande har blifvit af Iiögv
-
12 Stats- samt Allm, Bcsv.- ock Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 62, 6*.
Preste-Ståndet återremitterad!.; men då detsamma är vordet bifallet afllederv.
Bonde-Ståndet den 14, af Höglofl. Ridderskapet och Adeln den 22
och af Väliofl. Borgare-Ståndet den 24 Januari innevarande år, i följd
hvaraf frågan, jemnlikt 75 § Riksdags*Ordningen, är genom 3, Stånds beslut
afgjord,
så kunna Utskotten dermed icke vidare taga befallning»
Stockholm den 4 Mars 1845»
N:o 62.
Ank. tilt Exp.-Uuk. den 5 Mars, k i. 6 e. t».
Memorial, i anledning af aterremiss d Utlåtandet, N:o jo.
Nämnde utlåtande, rörande väckta motioner om Landtbruks-Academiens
indragning och den Academien tilldeldte fonds öfverlemnande till
Riksgälds-Contoret, m. m., har blifvit gilladt af Högv. Preste-Ståndet den
17, af Höglofl. Ridderskapet och Adeln den 23, och af Yällofl. Borgare
Ståndet
den 24 sistlidne Januari, men af Heder v. Bonde-Ståndet återre
mitleradt;
och som nämnde utlåtande blifvit af 3:ne Riks-Slånd gilladt,
anse Utskotten, med stöd af 75 § Riksdags-Ordningen,
den erhållna återreinissen icke kunna lill vidare åtgärd å
Utskottens sida föranleda.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N.:o 63.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 5 Mars, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af dterremiss d Utlåtandet, N;o 31.
Detta utlåtande, afgifvet med anledning af Kongl. Maj:ts IVådiga Proposition
i fråga om förändring i sättet för ersättning af hästar och per
-
State- samt liim. Besv.- och Ekon.-Utskoitcns Memorial, N:o 64, 65.
13
sedlar, som vid Rusthålls-rege men tena under krig gå förlorade, har blifvit
af Ilederv. Bonde-Slåndet ålerremitteradt; men då samma utlåtande är vordet
bifallet af Va Holl. Borgare-Ståndet den 24, af flög v. Preste-Slaiulel den
25, och af Höglofl. llidderskapet och Adeln den 29 nasti. Januari, i anseende
hvartill frågan, jemnlikt 75 § Riksdags-Ordningen, är genom Irenne
Stånds beslut afgjord, så
kan någon vidare behandling deraf u Utskottens sida icke ega
rum.
Slockholm den 4 Mars 1845..
A;o 64.
Alik till Exp.-Ulsk. den 5 Mars,kt 6 e. m.
Memorial, i anledning aj åter remiss d Utlåt amiet, _\:o 3'!.
Utskottens berörde utlåtande, angående väek.t fråga om anslags beviljande
till utvidgning af Carlskrona läroverk har blifvit bifallet af N ällofl.
Borgare-Ståndet den 24, af Hög v» Presle-Ståndet den 25, och af Ilederv.
Bonde-Ståndet den 28 uästlidne Januari, men deremot åteiremitteradt
af Högloll. Ridderskapet och Adelil den 29 i samma månad; och sorn,
enligt 75 § Riksdags-Ordningen, frågan sålunda är genom tvenne Riks
stånd»
beslut afgjord, så få Utskotten tillkännagifva,
att å Utskottens sida någon vidare behandling af samma frå
ga
icke kan ega rum.
Stockholm den 4 Mars 1845.
V:o 65.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Mars, kl. 6 e. >»•
Memorial, i anledning af åt erremiss å Utlåtandet, N:o 36.
Utskottens nämnde utlåtande, angående Kongl, Majtls Nådiga Pro
-
14
Stats- samt Allm licsv. o. Ekon.-C Iskottens Memorial, ,\:o 06.
position om rothållarn.es vid Forssa, Delsbo och Jerfsö compagnier af Helsinge
regemente befriande från åtagandet alt förse Under-ollicerare vid
nämnde compagnier med hus och ved samt muhlbete för deras kreatur,
1 tar af Höglofl. Ridderskapet oell Adeln blifvit återremitleradl; men dä detsamma
är vordet bifallet af Vällofl. Borgare-Ståndet den 24, af Högv. Presle-Ståndet
den 25 och af Hederv. Bonde-Ståndet den 28 sisth Januari, i
anseende hvartill frågan, jemnlikt 75 § Riksdags-Ordningen, är genom trenne
Riks-Stånds beslut åtgjord, så
kan någon vidare behandling deraf å Utskottens sida icke
ega rum.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 66.
Alik. till E\[>.-Utsk. d. 5 Mars, kl. 6 e m.
Memorial, i anledning af äler remia' å Utlåtandet, N:o 4l
Detta
utlåtande, som afgifvils i fråga om ökadt anslag till Folkskoll
lärare-seminarierne i Riket, är af Höglofl. Ridderskapet och Adeln äterremitteradt,
men deremot bifallet af Hederv. Bonde-Ståndet den 5, af Vällofl.
Borgare-Ståndet den 10 och af Högv. Preste-Slåndet den 15 sistlidne
Februari; och som, enligt 75 § Riksdags-Ordningen, frågan sålunda blifvit
genom trenne Riks-Stånds beslut afgjord, så fä Utskotten endast tillkännagifva,
att någon vidare behandling af frågan å Utskottens sida icke
kan ega rum.
Stockholm den 4 Mars 1845.
Stats- samt Allm. Best.- ock Ekon -Utskottens Mern , .X:o 67, Ull. JV.c CS.
15
N:o 67.
Ank. tili Exp.-Utsk. din 5 Mars, kl. G e. ni.
Memorial, t anledning af återremiss å Utlåtandet, N:o 4<b
Utskottens berörde utlåtande, afgifvet, med anledning af täckt fråga
om spridda rusthålls- och roteandelars sammandragning, har blifvit al
llopv. Preste-Ståndel återremitteradt; men då samma utlåtande iir vordet
hilallet af Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Yälloll. Borgare-Ståndet
den 12, och af Hederv. Bonde-Ståndet den 15 nasti. Februari, i anseende
hvartill frågan, jemnlikt 75 § Riksdags-Ordningen, är genom trenne RiksStåtids
beslut afgjord, så
kan någon vidare behandling deraf, å Utskottens sida, icke
ega rum.
Slockholm den 4 Mars 184o.
N:o 68.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Mars, kl. 6 e. ro.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om en Normalskolas
inrättande i Stockholm för fruntirnmers-undervisningen.
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln hafva Utskotten fått emottaga
en at Herr Lagergren, A., väckt motion, hvaruti blifvit anfördi, att,
fastän i sednare tider många åtgärder vidtagits för den allmänna undervisningen,
den del deraf, sorn rörde qvinnans bildning, lik väl blifvit nästan
helt och hållet leninad ur sigte. Väl hade så kallade pensioner, genom
enskildes bemödanden, inrättats, och, bland dessa, den IVatlinska skolan
här i bni vudstaden, som redan verkat mycket godt idelina väg, men dessa
enskilda inrättningar vore dels otillräckliga och dels saknades der vanligen
en genomtänkt plan för undervisningen och en allvarlig sammanhållning
Slak- samt Allra. Besa.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, 1V:o 68.
deraf, äfvensom desse enskilda undervisnings-anstaller icke i längden kunde
gifva den föresyn, som behöfdes för fr mili mmers-u lider visn ingen i allmänhet.
Lärare ombyttes och dermed förändrades ofta gruliderne för undervisningen;
livilket ock desto lättare inträffade, sorn det vore nästan
fullkomlig brist på lämplige läroböcker för flickskolan. Erfarenheten ådagalade
ock, att frunlimmers-undervisningen i de fleste pensioner tagit en
skef riktning; så t. ex. borttoge ett alltför träget studium af Fransyska
språket samt musiköfningar mycket af den lid, hvilken borde offras åt
kunskaper, sorn mera bilda förståndet och hjertat. Men då fj v innan är en
medlem af samhället, då hon arbetar för dess båtnad med lika ansträngning
sora. mannen, då hon tryckes af samhällets bördor, vågar vid dess faror
och drabbas af dess olyckor, i lika nion som mannen, borde också
samhället skänka enahanda omvårdnad åt den uppväxande medborgarinnan,
som det egnar sina unga medborgare, så att lika barn finge njuta lika
räll. Den undervisning, som kan påräknas i föräldrahemmet vore cj
tillräcklig, ulan skolans medverkan, ty många mödrar förslode ej alt uppfostra
barn, och många, som kunde gifva en sedlig utveckling af barnens
anlag, kunde dock ej åstadkomma någon intellectuel förkofran. Mången
moder vöre ock af Härden så bortryckt, af sjukdom så utmattad, af fattigdom
så betryckt och af göromål så öfverhopad, att hon saknade lust eller
kraft eller tid för det mödosamma värfvet. Behofvet af skolor för fruntimmers-undervisningen
hade visat sig jemväl deraf att, på sätt erfarenheten
ådagalagt, hvarje moder, som dertill eger tillfälle, sänder sin dotter
till skolan; och hon gör detta, icke för alt sjelf slippa besväret eller för
att blindt följa efter bruket, utan emedan hon känner sig behöfva skolans
biträde.
På grund häraf och då, för omförmälde undervisnings befrämjande,
i synnerhet en sådan anstalt vore af nöden, som skulle hafva till ändamål,
dels att gifva eleverne en tjenlig uppfostran och undervisning, dels
att bilda lärarinnor samt bestämma prof och betyg öfver deras så väl
kunskaper, som undervisningsförmåga, och dels att vidtaga lämplige åtgärder
för läroböckers utarbetande, har motionären föreslagit, att en sådan
JNormal-skoia, för hvars organisation han jemväl uppgifvit grunderne, måtte
inrättas; hvarjemte han hemställt, att ett årligt anslag dertill af 3,000
födr Banco måtte lemnäs.
Vid
Stals- samt Allm. Rcsv.- och Fkon.-Ul skot lem Utlåtande, N:o 68.
17
Vid föredragning af denna motion har Herr Silfverstolpe, Fredric
Otto_, tillstyrkt dess bifallande, serdeles emedan den så kallade IVallinska
skolan och undervisningssältet deri, vore beroende af enskilda personer,
samt det vore af mycken vigt, att en Normal-skola för fruntimmers-undervisning
funnes i hufvudstaden, i hvilken skola lärarinnor kunde bildas
och erhålla kännedom om under visnings-methoderne i de ämnen, som tillhöra
en grundlig uppfostran.
Utskotten hafva tagit Herr Lagergrens ifrågavarande motion i öfvervägande
och åt pröfningen deraf egnat all den uppmärksamhet, som
ämnets vigt, äfven å Statens sida, synes hafva rätt att fordra. Då del
nemligen är oförnekligt, att statens religiösa och moraliska lifsyttringar
gömma sina kraftigaste och mest näringsbringande rötter djupt i familjens
sköte, och qvinnan, genom sin ställning, såsom maka, moder och husmoder
har det största inflytande på religiositetens och sedlighetens lifvande
och utveckling inom dessa första samhällsbildningar, synes deraf lätt, att
hennes egen bildning och uppfostran ej kan för staten vara likgiltig. Likväl
har, såsom motionären anmärkt, staten hittills i det längsta undandragit
den sin uppmärksamhet och vård, och den qvinliga uppfostran har således
fått utbilda sig sjelf, dels inom famiijerne, dels inom enskildla flickskolor,
eller de så kallade pensionerne, så godt den kunnat, ofta med stor
ytlighet och gifven benägenhet att utveckla yttre färdigheter, snarare än
egenskaper och kunskaper, utan att staten, om denna missrigtning det ringaste
bekymrat sig. Men man kan gerna medgifva riktigheten af allt detta,
utan att ändå anse öfvervägande skäl vara för liand för nödvändigheten
och behörigheten af statens directa deltagande i qvinno-uppfostran. Redan
det uråldriga förhållande, att qvinnans uppfostran ansetts endast såsom en
enskild famiije-angelägenhet, utan att staten haft rätt att deri inblanda sig,
synes lala emot en sådan inblandning. Men då detta möjligen skulle kunna
bero på ett af lång vana sanctioneradt misstag, får man derpå ej lägga,
allt för stor vigt. Likväl röjer en blick på qvinnans ställning i samhället
tydligt nog, att detta förhållande har sin goda grund. Den åt qvinnan af
naturen anvisade verksamhets-spher är en helt annan än mannens offentliga,
obegränsade. Den är tvertom en afskiljd, obemärkt, inskränkt inom
det husliga lifvets trånga gränsor. Inom huslighetens krets är qvinnans lif
Uih. till R. St. Prot. 1845. 4 Sami. 2 Afd. 16 Haft.
3
18
Stats- samt Allm. Bcsv. o. Ekon. Utskottens Utlåtande, N:o 68.
bestämdt alt, under stilla, men ädel och nyttig verksamhet, förflyta. Träder
hon derutom, sker det oftast med någon uppoffring af den rena [qxinligheten.
För det husliga lifvets ordentlighet, trefnad och renhet, hör huit
egentligast bildas, och inom familjen synes också denna bildning lättast
och säkrast kunna åstadkommas. En mors undervisning, icke endast på
skolans utstakade timmar, utan under en ständigt vakande örn vård och
ledning genomtränger hos doltren innerligast både förstånd och bjerta och
hildar säkrast caracleren. I brist derpå måste annan qvinlig undervisning
i stället inträda, trien alllid med förutsättning af en vård, liknande och ersättande
den moderliga, och af ett slutet familjelif. Formen för statens
lemnade undervisning och uppfostran är deremot skolan, alltid i förening
med en viss grad af offentlighet och således i någon nion stridande just mot
den caracter, som egentligen tillhör och utmärker qvinnans uppfostran.
Om man än kan hoppas, att denna motsägelse bör kunna till någon
del häfvas, så är likväl sältet, på hvilket detta skulle åstadkommas,
ännu icke funnet. Tvertom, detta är just sjelfva problemet, som skulle lösas.
Den berömda enskilda stiftelse, som motionären åberopat, den så kallade
JVallin ska flickskolan, är endast ett försök i denna rigtning. Antingen
man afser den tanke, sorn derför ligger till grund, eller sältet för dess
utförande, erkännes delta försök gerna såsom lofvärdt och i viss grad lyckadt;
men motionären sjelf har ej påstått, att det är fulländadt. Med dea
större rörlighet, som alltid tillhör en enskild stiftelse, har den under vaksam
vård och uppsigt småningom kunnat bota hvarje upptäckt brist och
aflägsna hvarje fel, som legat i inrättningen. Men endast såsom ofulländadt
försök fortfar den dock ännu och skall, såsom man bör hoppas, fortfara,
tills den fullkomligt hunnit utveckla sig, blifvit säker på sina grunder
och fullständig i sin form samt hunnit lemna sådane resultat, hvilka
blifvit allmänt erkände, såsom fullt tillfredsställande. Då måsle andra enskilda
inrättningar af dylik art böja sig derefter och tillegna sig det fullkomliga
undervisningssältet, så vida de vilja erhålla och behålla förtroende;
och derigenom uppnås småningom, men säkert, det mål, som motionären
på annan väg velat hinna.
Skulle deremot staten gifva sig ut att experimentera i denna ömtåliga
och granlaga sak, med en egen skola, från hvilken en större offentlighet
ej kan aldeles afskiljas och med den bestämda form och fasthet, hvil
-
Stais- samt Allm. Hese.- ock Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 68.
19
ka i en offentlig inrättning ej få saknas, lärer väl en viss oböjlighet ej
kunna undvikas, hvilken illa skulle motsvara elen mjukhet, som flickans
behandling fordrar, oell den öma vård, som skulle ersätta en god huslig
uppfostran. Experimentet korn me möjligtvis att slå illa ut och skulle
således aflägsna, i stället för alt närma det mål, man ville uppnå.
Men det är ej endast en sådan skolas rätta form, hvarom man ännu
sväfvar i ovisshet. Man är ej heller mera ense om rätta svaret på de
vigtiga frågorna: hvad, huru mycket och huru bör flickan lära? Om man
också numera temligen allmänt inser bristerne i de vanliga pensionerne;
om man än ogillar deras benägenhet för det blott ytliga och lysande, deras
ofta öfvervägande syftning att bibringa färdigheter och talanger; så är
dermed icke afgjordt, huru en grundligare och mera allmänlig bildning
skall i stället beredas. Skolan har deremot alltid en viss benägenhet att
hålla för mycket på bok-kunskapen, då den slräfvar att utveckla en högre
intellectuel odling. Detta kan lätteligen å en annan sida föranleda en öfverdrift,
sorn verkar menligt, ja äfven en annan slags ytlighet, som ej är
bättre, för det att den omgifver sig med ett visst sken af lärdom. Huru
kunskaper och färdigheter, talanger och inre själsodling, behag och duglighet,
i jemt mått genom undervisningen skola förenas, så att en harmonisk
utbildning af qvinnans anlag åstadkommes, och hon kan fylla sin plats ej
blott i sällskapslikt, utan ock i familjen, såsom moder och husmoder,
derom är man på långt när ännu ej ense, och svårare blir uppnåendet af
«1 elta syftemål, om det skall försökas i en af staten inrättad skola, än i familjen
eller enskildla upplostrings-anslalter. Misstagen ligga i den förra så
nära, äro der svårare att bota, och göra allmännare skada. Vöre man än
fullkomligen ense derom, att del är statens både pligt och rättighet att
ingripa uti och ordna qvinnans uppfostran, hvilket lilis vidare må lemnäs
derhän, så är likväl sättet för detta ingripande, om det skall hafva önskad
framgång, ännu ganska ovisst, både med afseende å skol-undervisningens
form och innehåll. Afl slaten skulle begynna med försök, för att småningom
utröna det rätta, och såmedelst efter hand grundlägga en normalskola
för qvinnobildningen, vore ett ganska vådligt åtagande. Något annat
kan likväl icke för närvarande åstadkommas genom antagande af motionärens
förslag, då det, i afseende på den önskade skolans blifvande beskaffenhet,
ej lemna)' annan upplysning, än blott en uppgift om det nödiga anta
-
20
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N:o 69.
let af lärare och lärarinnor samt, i afseende på sjelfva undervisningen, endast
den allmänna föreskrift, alt skolan har till sitt åliggande ”elevernes
ändamålsenliga uppfostran och undervisning.” Utskotten anse det ej vara
sitt åliggande att fylla denna hrist genom framläggande af ett mera utveckladt
förslag, och då de ej, i det skick frågan nu är framställd, kunna
tillstyrka något allmänt anslag, få de vördsamt hos Riksens Ständer hemställa
,
att Herr Lagergrens motion ej må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 69.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Mars, kl. 6 e m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om anslag till Stockholms
Lyceum och Real-Gymnasium.
Enligt remiss från Uögv. Preste-Ståndet, har till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonoini-Ulskottens behandling blifvit öfverlemnad
en af Herr Contracts-proslen Udden väckt motion, deruti anföres, att, då
åsigterna, rörande det gamla eller nya skolsystemets företräde vore olika,
och då emellan dessa båda system herrskade en betydlig skiljagtighet,
det vore af stor vigt, att försök i practisk väg gjordes, äfven i en annan
rigtning, än dessa system utvisade. Sådane hade ock blifvit anställde i
en enskild läro-inrätlning, Stockholms Lyceum, der af det äldre lärosätlet
allt hvad, som befunnits ändamålsenligt, vore dels olörändradt och dels
med obetydlig förändring bibehållet och af det nya lärosället antaget det,
som man funnit näst och lämpligast. 1 nämnde Lyceum, som egde den
gamla skolans grundlighet med den nyas större rörlighet, hade man ock
lyckats förena de båda så kallade bildnings-linierna, utan väsendtlig rubbning
af klass-indelningen och klass-läsningen, och denna läroinrältning,
der undervisning i de practiska vetenskaperna meddelades samtidigt med
de classiska studierna, uppfyllde således äfven det ändamål, som åsyftades
med det så kallade Real-Gymnasium — en anstalt, som vore isyn
-
Slate- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Vt skott ens Utlåtande, N:o 69.
21
nerhet behöflig för Stochholm, hvarest eu mängd ynglingar uppfostrades
för borgerliga yrken. Om man kunde vinna en vigtig fördel — den, att
undvika en total omskapning af de gamla läroverken, innan tillräckliga
försök i flera rigtningar anställts —- borde en utgift icke besparas; och
då nya Elementar-skolan, i egenskap af experimental-skola, redan förut
egde ett årligt anslag af 6,800 R:dr och nu begärt ett capital-anslag af
50,000 R:dr B:co, ansåge motionären för Stockholms Lyceum, sorn likaledes
vore en experimenlal-skoia, ett årligt anslag af omkring 3,000 R:dr
Banco vara billigt. Dervid borde dock lästas det vilkor, att ingen presterlig
årsberäkning för lärarne linge ega rum, att inrättningen ställdes under
tillsyn af en direction, och att föreslåndaren blefve tillförbunden att,
inom Irenne år, afgifva fullständig berättelse om den i inrättningen använda
läromethoden och framgången deraf. Skolans nuvarande föreståndare,
Academiae-adjuncten C. O. Ramström, hade i 17 år, hvaraf 12 år vid
Upsala Lyceum och sedermera 5 år i Stockholm, egnat sin mesta tid åt
pcedagogiska undersökningar och försök, samt för detta ändamål gjort icke
obetydliga uppoffringar och försakat tillfällen till befordran i lärare- eller
presterlig väg. Åberopande motionären slutligen ett af Pastor Primarius, Herr
Doctor Pettersson och Kyrkoherden i S:t Claire församling Herr Doctor
Wedlin uthändigaclt, motionen bilagdt, betyg, af innehåll, att de funnit undervisningen
i Stockholms Lyceum af skicklige lärare vårdad och att den
^
•
na läro-iurällning, enligt deras öfvertygelse, både hittills tilllredsslälll och
äfven framdeles skulle tillfredsställa föräldrars och målsmäns billiga fordringar
och befordra ungdomens sanna fördel.
Af hvad motionären sålunda uppgifvit och Utskotten serskildt luli
em La t, hafva Utskotten funnit upplyst och styrkt, alt den, under namn
af Stockholms Lycemn och Rea I-Gymnasium, af Academite-Adjunclen
Ramström inrättade undervisnings-anstalt från början utgjort en experimental-skola,
hvaruti föreslåndaren sökt bringa till förening äldre och nyare
skolmelhoder, genom begagnande af de fördelar, sorn hvarje method
kunnat erbjuda, samt derjemte tillämpat egna rön i denna väg. Under
de flera år, Adjuncten Ramström oafbrutet egnat sin verksamhet åt arbeten
och forskningar, rörande uppfostringsväsendet, har han efterhand lyckats
gifva ifrågavarande läro-inrättning den utbildning, att derifrån, efter
genomgången lärocurs, utexaminerats ej allenast en mängd utmärklare lärjungar,
af hvilka de, som ernat beträda den lärda eller tjenstemanna-ba
-
22
Stais- samt Allm. Dest - och E l,on.-Ut skot lent Utlåtande, A"; o 70.
nan, omedelbart lill Academien afgålt, ulan ock ynglingar, hvilka förut
ansetts oläragtiga, men hvilkas anlag här blifvit framkallade oell utvecklade.
Dessa vigtiga resultat hafva emedlertid måst köpas med uppoffringar.
Utan allt understöd från Statens sida och med tillsättande af sin
enskilda förmögenhet, har Adjunclen Ramström bekostat sina många rön
och försök att gifva skolan den möjligaste fulländning, samt derförutan
aflönat lärare och underhållit skol-inventarier. Med hänsigt till dessa förhållanden,
anse Utskotten Adjunclen Ramström vara förtjent af någon uppmuntran
från Statens sida för de mödor och uppoffringar, han för ungdomens
danande och undervisnings-sältets förbättrande underkastat sig, samt på det hänför
dessa vigtiga mål måtte ytterligare egna sin verksamhet; men Ulskotleu
kunna deremot icke tillstyrka något årligt anslag för den af Ramström
inrättade skola, enär densamma är helt och hållet en privat-anstalt, samt
icke underkastad allmän controll eller till sitt bestånd garanterad.
På grund af detta allt tro Utskotten sig böra hemställa,
att Rikets Ständer, med afseende å Adjunclen Ramström*,
genom inrättandet och vidmagthållandet af Stockholms Lyceum,
ådagalagde förtjenster om ungdomens bildande, måtte
bevilja honom en gratification af Tre Tusende Riksdaler
Banco, att af Riksgälds-Contoret utbetalas, samt att Rikets
Ständer derjemte uttala den förväntan, alt en fullständig berättelse
så väl om den i berörde Lyceum följda läromelhod,
som huruvida och i hvad nion densamma må hafva vunnit
framgång, måtte af Ramström till Kongl. Majit ingifvas, för
att Rikets nästsammanlrädande Ständer meddelas.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 70.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Mars, kl. 6 e. m.
Utlåtandej i anledning af väckt fråga om läne-anslag af Staten för
den sä kallade Hi/lska skolan ä Barnängen.
Till Utskottens gemensamma handläggning hav Höglofl. Ridderska
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon Utskottens Utlåtande, N:o 70.
23
pet och Adelil vemil (ernt en af Herr Friherre Hermelin j August Söderling,
i berörde ämne väckt motion, deruti nnföres: alt del s. k. liva skol-systeniet
under de sednare åren vunnit allt flera anhängare; ali, jemte del,
till utrönande af detsammas verkan, den så kallade nya Elementarskolan
i Stockholm redan år 1830 inrättats, och att det blifvit af sednast församlade
Skol-revision i så måtto förordadl, att Revisionen tillstyrkt dess
införande å de ställen, der Lärare jemte Ephorus ansugo det nyttigt. Sorn
emedlertid det nya lärosället ännu icke hunnit blifva utom Stockholm mera
allmänt kändt, vore det nödvändigt, att det funnits en skola, till hvilken
aflägse boende familje-fäder och förmyndare kunde sända sina barn
oell myndlingar, och hvarest dessa kunde i afseende på så väl undervisning,
sorn uppfostran i öfrigt erhålla behörig vård. En sådan skola hade
år 1829 blifvit inrättad å Barnängen i Stockholm af det så kallade lii 11-  ska Skol-bolaget, förmedelst en actie-lecluiing, uppgående till 70,500 R:dr
Banco; och ehuru det från början beräknade capital af 100,000 R:dr icke
blifvit till fullo sammanskjutet, hade inrättningen likväl kommit till stånd
och vore för det närvarande i tillfälle alt emottaga 120 elever, hvilket
antal kunde med utvidgade tillgångar ökas till 150. Denna skol-inrältning
bade ännu icke inbringat och komme sannolikt ej alt inbringa utdelning
eller inkomst för aclie-egarne, och då kostnaderna hufvudsakligen för
aflöning till flere lärare samt för tillbyggnader och reparationer å den skolan
tillhörande fastighet ökats till den grad, alt inkomslerne ingalunda
vöre mot utgifterna svarande, hade tvekan uppstått om fortsättandet af
skolan.
På det att likväl del skol-syslemct genom förebild af en, i enlighet
med dess grundsatser inrättad, och vidmagthållen skola måtte blifva
så allmänt kändt som möjligt, och i anseende dertill, dels alt nya Elemenlar-skojan
för ett sådant ändamål vore otillräcklig, dels att Hillska
skolan, der det nya syjstemets principer redan vunnit stadga och utveckling,
och hvilken serskildt utmärkte sig genom den vård, äfven utom den
egentliga undervisningen, denna skola åt sina lärjungar egnade, syntes i
berörde afseende vara lämpligast, har motionären föreslagit, att Rikets
Ständer måtte bevilja Bolaget för skolan vid Barnängen ”ett lån från
”Riksgälds-Conlorel af 50,000 R:dr Banco, mot första inteckningen, ett min”dre
amorterings-lån oberäknadt, i Barnängs-egendomen, löpande ulan län
-
24
Stats- samt Allm. Best’.- och Ekon.-Utslcottens Utlåtande, N:o 70.
”ta, men med årlig afbelalnings skyldighet, af 2,000 R:dr Banco, eller 4
”procen L”.
Sedan förenämnde motion kommit Utskotten tillhanda, har motionären,
Herr Friherre Hermelin, till Utskotten ingifvit dels en skriftlig uppsats,
innefattande närmare utveckling af de skäl, som för motionens väckande
legat till grund, dels en promemoria, hvaruti Herr Friherren förändrat
den i motionen framställda begäran dertill, att Rikets Ständer
måtte till Bolaget för skolan å Barnängen, emot inteckning i Bolagets egendom,
bevilja ett lån af 50,000 R:dr Banco, hvarå skulle årligen erläggas
tre procents ränta och 2 procents amortissement, intilldess hela lånet
på sådant sätt blifvit guldet.
Utan att vilja bedöma, i hvad nion den så kallade lii 1 Iska skolan
å Barnängen är eller kan blifva af vigt för elen allmänna uppfostran,
och utan att ifrågasätta, att ju icke denna skola redan medfört och än vidare
kan åstadkomma fördelaktiga resultat i detta hänseende, få Ulskolten
förklara, det Utskotten funnit åtskilliga betänkligheter möta mot det
äskade låne-understödets beviljande. Ilillska skolan är helt och hållet en
privatinrättning, lemmar, såsom sådan, ingen tillförlitlig borgen för sitt
bestånd, och står icke heller under uppsigt af offentlig myndighet. Det torde
dessutom ej vara behöfligt, att Staten, som redan med anslag underhåller den
nya Elementar-skolan i Stockholm, just för att derigenom erfarenhet må
kunna vinnas om företrädet af det gamla eller nya skoi-sj^stemet, skall
ytterligare för ett likartadt ändamål bidraga till en annan experimentalskolas
underhåll. På grund häraf och då, i anseende till de fördelagliga
vilkor, som för det äskade låne-underslödet blifvit föreslagne, detta understöd
närmar sig egenskapen af ett för längre tid betingadt årligt anslag
-—- en förmon, som icke ens blifvit förunnad Elementar-skolan, för hvilken
anslag endast beviljats för tiden från ena Riksdagen till den andra,
hafva Utskotten ej funnit skäl att tillstyrka något lån af Stals-Verket åt
Hillska Skol-bolaget, hvadan Utskotten hemställa,
att Herr Friherre Hermelins ifrågavarande motion icke måtte
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 71
Siats- samt Allm. Best. och Ekon.-UUkoitens Betänkande, N:o 71.
25
N:o 71.
Ank. till Exp.-Ufsk. den 5 Mars, kl. 6 e. m.
Betänkande, angående föreslagna åtgärder till upphjelpande af sillfisket
i Bohuslänska skärgården.
Uti elt till Hederv. Bonde-Ståndet ingifvet och till Stats-Utskottels
handläggning remitteradt memorial, hav Riksdagsfullmägligen M. Hjort
Ivan Götheborgs och Bohus Län anfört, att sillfisket i Bohuslänska skärgården
sedan äldre tider tillhaka inbringat till så väl Staten, som den
enskilde betydliga inkomster och varit en af provincens hufvudnäringar,
men att denna näringsgren numera till största delen gått förlorad, sedan
den större sillen aflägsnat sig från kusten. Orsaken tili detta ofördelaktiga
förhållande ansåge motionären vara hufvudsakligast den, alt man, lill redskap
vid fisket, nyttjat så kallade vadar, de der väl åstadkommo större
fångst, men tillika medtogo så väl siil-ynglet, som de växter på sjöbotten,
hvilka utgjorde sillens födoämne och af henne vid rommläggningen eftersöktes.
För att återupphjelpa denna näring, hvarom man egde förhoppning,
sedan det visat sig, att betydliga quantiteter sill-yngel, eller så kallad,
lodd-sill, de sednare åren fångats, ansåge motionären det vara i första
rummet angeläget att skydda detta yngel, och såsom medel härtill att:
afskaffa vadarne och verkställa fisket med ”garn”. Mot sistnämnde redskap
hade visserligen anmärkts, att strömsättning hindrade begagnandet
deraf, men dels vore strömsältningen i Kattegatt ej jemnförlig med den i
Engelska camaieu, hvarest sill-garn nyttjades, dels hade försök med garnfiske
af makrill lemnat tillfredsställande resultat. Med garn skulle väl,
oin sillen inlöpte i hafsbugterne, der väd kunde begagnas, mindre quantitet,
än med sistnämnde redskap fångas, men fisken skulle finnas vara af
bättre qualilet oell blefve följaktligen af större värde, samt kunde dessutom
fångas på djupet, der vad vore oanvändbar.
I sammanhang med en sådan förändring, funne motionären nödigt,
att 7 § 2 Gap. i Kongl. Stadgan, rörande fiskenen i Riket af den 14
Dih. till R. St. Prof. 1845. 4 Sami. 2 Afd. 16 Haft.
4
26 Stats- samt Allm. Bise.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 71.
November 1766 lill kraft och verkan npphäfdes, hvarigenom sillen, hvars
fångande vore, enligt samma §, tillåten hvar och af hvem som helst, erhölle
samma skydd, som annan fisk och till ynglet bättre bevarades. Såsom
följd af berörde §:s upphäfvande, borde åt stadgandet i 2:a Capitlets 6 §,
att ”ingen får sträcka sin rättighet längre, än dess landtgrund räcker, som
”vid stranden ligger och derifrån utlöper”, gifvas en närmare bestämmelse
om egande-rälten till fiskevatten i hafvet, i hvilket afseende motionären
ansåge, att fiske-vatten uti fjordar och vikar borde vara communal-egendom
för deni, sorn egde den omgifvande stranden, — alt efter enskild
öfverenskommelse begagnas.
På grund af detta allt har motionären föreslagit:
l:o att de slöra sillvadarne måtte förklaras otillåtna till bruk efter
vissa, t. ex. 3, års förlopp;
2:o att praemier utfästades för sillfiskets bedrifvande med garn, i
hvilket afseende motionären ansåge de praemier, som hittills ulgåfves för
makrillfiske och hvilka för detta ändamål numera vore öfverflödiga, kunna
med någon förhöjning för förstnämnde fiske anslås;
3:o att någon ersättning meddelades deni, sorn efter 3:ne års förlopp
ännu innehade duglig vad af det slag, som blefve lill begagnande
förbjuden;
4:o att 7 § i 2 Cap. af 1766 års Fiskevi-Stadga måtte upphäfvas;
och
5:o att undersökning måtte anställas lill bestämmande af en allmän
grund för beräknandet af yttre gränsen utaf egendom i fiskevatten.
Slutligen bar motionären yrkat, alt det af Rikets Höglofl. Ständer
vid sista Riksdag beviljade årliga anslag till upphjelpande af fisket i Bobus
Län måtte fortfarande till utgående uppföras och hufvudsakligen till
sillfiskets uppmuntrande användas, hvarjemte motionären hemställt, att,
för den händelse hans ofvanberörde förslag i sin helhet icke kunde bifallas,
det åtminstone måtte föreskrifvas, alt sillvadarne icke finge vara så
finniaskade, alt småsillen med desamma uppfångades.
Efter det Suts-Utskottet sammanträdt med Allmänna Besvärs- och
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 71.
27
Ekonomi-Utskottet, hafva Utskotten tagit berörde motion i öfvervägande; och få
Utskotten, som åt det ämne, motionen innefattar, egnat all den uppmärksamhet,
viglen deraf krafvel’, nu vördsamt förklara, det Utskotten hufvudsakligen
dela de af motionären uttryckta åsigter om så väl orsaken till det ofördelagtiga
tillstånd, hvari sillfisket i Bohus Län i sednare tider kommit,
som medlen till denna för provincen vigtiga näringsgrens upphjelpande.
Sedan det så kallade stora sillfisket, som i sednare hälften af förra seklet
började och på 1780- och 1790-talen gaf den största afkastning, men redan
under sistnämnde årtionde aftog och slutligen år 1808 upphörde, har
storsill i större mängd icke fångats i Bohuslänska skärgården, hvaremot
under flera perioder, såsom åren 1817, 1826, 1832 och 1843, serdeles efter
stränga och ihållande vintrar, större qvanlileter småsill blifvit fiskade,
hvarvid äfven stor- eller aflingssill stundom förekommit. Länge hade
man hyst den förmodan, att sillen vore ett flyttande eller vandrande fiskslägte,
att de sillstimmar, som årligen besökte norra och vestra Europas
kuster, hade en gemensam hufvudstam, hvilken egde sitt] tillhåll i Norra
Polar-hafvet och der fortplantade sig samt att dessa stimmar neddrefvos
af hvalar och andra rofdjur. Med antagande af sådana förhållanden och
under förmenande, dels att den egentliga storsillen af endast tillfälliga orsaker
besökte den Bohuslänska kusten, dels alt den småsill, som i sednare
tider hufvudsakligen förekommit, utgjorde ej allenast yngel af slorsillen,
hvilket erhållit olika benämningar såsom silistagg, sillmör, m. m., utan äfven
ett eget slag, kalladt lodd- eller lott-sill, som ansetts inhemskt i Bohuslänska
skärgården, har sillfisket derstädes bedrifvits i ändamål att erhålla
den högsta afkastningen och den största ögonblickliga vinst, men utan
afseende på angelägenheten att tillika bereda åt fisket den möjligaste
varagtighet. Denna vid sillfiskerien i Bohus Län följda grundsatts,
som i sin utveckling och tillämpning väsendtligen lärer bidragit till afkastningens
förminskning, synes likväl hafva varit hemtad från missförstånd
och fördomar om sillens iefnadsvanor. Det har nemligen, genom i sednare
åren i Bohuslänska skärgården verkställda undersökningar blifvit af
flere förljenstfulle vetenskapsmän ådagalagd t, att någon gemensam sillstam,
hvarifrån de talrika stimmar, som visa sig vid Europas Norra och Vestra
kuster, ansetts hafva utgått eller blifvit utjagade, hvarken hade sitt hemvist
i polar-hafvet eller något annat haf, utan att det funnes en större
eller mindre olikhet emellan den sill, som träffas vid olika kuster af
verldsdelen, samt att hvad Skandinaviska halfön ensamt beträffar, flera
28 Statt- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utslcotlcns Bteänkandc, N:o 71.
Varieteter förekomme, bland hvilka den, som ingick i Bohus-skären hade
sitt stamhåll i Kattegatt, men alla tillhörde en och samma art, med undantag
af den så kallade skarp-sillen, hvarjemte den så kallade lodd-sillen,
som icke innehade stor-sillens vanliga längd, äfven ansågs vara yngel
af den sistnämnde. Den små-sill, som i öfrigt fångats i Bohuslänska
skärgården de sednare åren, hade äfven befunnits vara af samma slag,
som den år 1808 och föregående åren fiskade slor-sill och den skillnad,
som i individernas storlek inom serskilda stimmar visat sig, syntes endast
härröra från stimmarnes ålder.
I afseende på orsakerne der Lill, att den stora sillen vid nämnde
tidpunkt från Bohuslänska kusten försvunnit och sedermera icke, åtminstone
ej till någon betydlig mängd, återvändt, har man genom de anställda
vetenskapliga undersökningarna ansett utröndt, att dessa förhållanden till
en del härrört derifrån, att det vid trankokningen uppkommande trangrums
och afskräde utkastats i vattnet, hvarigenom detsamma blifvit
grumladt och orenadt samt hafstång och andra växter, bland hvilka fisken
vanligen lade sin rom, förstörde, äfvensom att den tystnad, sillen under
lek tiden anses fordra, oupphörligen blifvit störd genom det huller, uppsättning
af byggnader för trankokning och insaltning samt andra för fisket begagnade
anstalter medförde, men hufvudsakligen föranledts deraf, att man
brukat s. k. vadar till sillens fångande. Denna redskap, hvars enda nytta
visat sig vara, att man dermed inom kort tid kan fånga en stor mängd
lisk, men som, detta oaktadt, icke nyttjas af Holländske fiskare, ej heller i
Norrige, på de ställen, der sillfiske idkas, eller i Halland eller Skåne, har
i så måtto skadat sillfisket i Bohus-skären, att, då dylika redskap begagnats,
ej allenast den större fisken, utan äfven till och med det.minsta sillyngel
medtagits, i anseende dertill, att, då vaden blifvit sträckt, maskorna,
om än någorlunda stora, båldt sammandragits, hvarförutan vaden förstört
hafsboltens vextlighet, jemte den fiskrom och det yngel, som der samlat
sig. Yadarne hafva funnits vara af olika storlek, med större eller mindre
maskör, och man har begagnat vadar af 120 famnars längd och 13f famnars
djup, hvilkas skötande fordrat hvardera 15 till 16 man. Deremot
har sillfiskets bedrifvande med sättgarn, som i allmänhet nyttjas å andra
kuster vid Kattegatt och Nordsjön, såsom t. ex. vid Bua i Norra Halland,
der sillfisket visat sig vara i tilltagande, funnits för sillfisket användbart,
utan att medföra de olägenheter, som vadarne. Visserligen kan med sätt
-
Stats- samt Ålim. Bes v. och Ekon.-U '.skottene Betänkande, N:o 71.
29
garn icke fångas så mycken fisk, som med vaden, men deremot medtaga
icke garnen sillynglel och blifva således ej för fisket så förödande sorn
vaden. Garnen hafva dessutom flera fördelar, som vaden'saknar. De kunna
nästan öfverallt begagnas och botten-vegetationen skadas ej af dem.
V adén är kostsam alt anskaffa och underhålla samt fordrar betydlig manstyrka
för att kunna skötas,- garnen deremot äro icke dyrare, än att nästan
hvar och en fiskare loide kunna förskaffa sig, och icke större, än alt
han, med obetydligt biträde, kan handtera desamma.
Då det, efter hvad sålunda förekommit, är sannolikt, alt det sätt,
hvarpå sillfisket idkats i Bolms Län, varit, mer än tillfälliga omständigheter,
verkande dertill, att den större sillen aflägsnat sig från kusten, synes
det ock troligt, att ett bättre förhållande med denna näring skall inträda,
om den bedrifves med mera omtänksamhet och under beräkning
att, i stället för en rikare, men sällan inträffande, afkastning, erhålla en
måttlig men säker. Efter hvad erfarenheten ådagalagt, har sillfisket varit
mera gifvande efLer 2 lill 3 år på hvarannan iöJjande strängare vintrar,
under hvilka år, då sillen ofta söker slränderne, siilynglet under den egentliga
fisktiden, eller Februari och Mars månader, varit oåtkomligt med
rådarne och fördenskull fått oanlastadt ökas och tillsäxa. Otn det ytterligare
några år lemnades i fred, egde man således ej ogrundad förhoppning,
att antalet af fullmogen eller aflingsför sill skulle i Bohuslänska skärgården
tilltaga, helst det visat sig, att sillen i äldre tider gick på hösten
in i skärgården. Man har ansett henne då leka på grund med gräsbotten,
men, sedan hon, af ofvanomförmäldte orsaker, efter hand drog sig undan
lill hafvet, för att verkställa denna naturdrift, har hon sedermera icke. infunnit
sig förr än fram på vintren, då mesta delen hade lekt och då hon
var trög och dufven samt mager, i följd af hvilken sistnämnde omständighet
sillfiskets afkastning i qualitet och således äfven uti värde, i förhållande
till (Juanliteleii, betydligen aftagit.
Den åtgärd, som i första rummet torde böra vidtagas för sillfiskets
upphjelpande, är, efter hvad ofvan anfördt blifvit, de stora sillvadarnas aflysande.
Med denna redskap menas så väl stor- som finmaskiga, hvilka
begge slag i det närmaste äro lika förderflige, hvaremot de små vadarne,
hvars dimensioner Utskotten väl icke äro i tillfälle att närmare bestämma,
icke torde vara så skadliga för fisket, som de stora, hvilket dock är
beroende derpå, huruvida de små vadarne äro mer eller mindre finmaski
-
30
Stais- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utshottens Betänkande, N:o 71.
ga. På del. likväl någon kännbar förlust icke måtte drabba de fiskeri-bolag
eller enskilde idkare af sillfiske, sorn försett sig med stora vadar, torde det
vara angeläget, att en viss tid af t. ex. 3 år, för redskapens ytterligare begagnande
utsattes; likväl utan skyldighet för staten att, såsom motionären
föreslagit, inlösa vadarne efter denna Lids förlopp, helst, en vad gemenligen
ej kan brukas längre än lill 3 års fiske och en sådan utgift dessutom vore
för staten främmande. Derjemte skulle, i Utskottens tanka, sillfiskets bedrifvande
med sältgarn böra med understöd från statens sida, genom praemiers
utdelande, uppmuntras; och på det att någon serskildt kostnad härvid
icke måtte staten tillskyndas, anse Utskotten, lika med motionären, de prasmier,
som af anslaget å Sjette Hufvud-Titeln till fiskeri-näringens understöd hittills
stundom utdelats till befordrande af makrillfisket, lämpligen böra, sedan
hågen för detta fiske en gång blifvit väckt, och detsamma funnits lönande,
hvadan något behof af serskildt understöd för denna näring numera
icke synes vara för hand, tillgodokomma dem, som vilja fiska sill med
sältgarn.
Un annan omständighet finna ock Utskotten vara af icke ringa vigt
för sillfiskets upphjelpande och skyddande. Det hade antagits såsom en allmän
grundsalts, att sillen borde fä fiskas, ehvar den funnes ymnig och af
hvilken som helst, med undantag af främmande magis undersåte, hvadan
7 § i 2 Gap. af Kongl. Stadgan den 14 Nov. 1766 innehåller följande:
”Uti the skärgårdar, som fiskare oklandradt och efter gammal vane ym"som
fiskat vid hvarandras land och följt saltsjöfisken elter thes dref, för”blifver
ihet ock efter förra vanligheten; hörandes isynnerhet inga Svenska
”undersåtare stängas ifrån nyttjandet af thet yppade ymnoga sillfisket i
"Nordsjön, vid hvars stränder thet vara må.” -— Det torde icke kunna bestridas,
att ett sådant stadgande skulle locka en mängd speculanter från aflägsnare
orter ali, under den gynnsamma periodeir för sillfisket i Bohusläns
skärgård, dela förtjensten med skärgårdsboerne, men äfven härigenom
medelbart bidraga till näringens förfall, helst antagas kan, att de främmande
fiskarene, mindre än slraridboerne sjelfve, verkställde fisket med_
hänsigt att försäkra orten om varaktigheten deraf. Någon inskränkning i
de genom berörde stadgande förunnade friheter, så vidt icke enskild på
häfd eller serskild författning grundad, rätt derigenom kränkes, synes derföre
vara af behofvet påkallad, för att bereda så väl ett behölligt skydd
åt det Bohuslänska sillfisket, som helgd åt enskilde strandegares dispositions
-
Stats- samt Allm. Bcsv- och Ehon.-Ulskottens Betänkande, N:o 71.
31
rätt öfver dess fiskevatten äfven för berörde fiske, på sätt sorn för annat
liafs-fiske blifvit genom 6 § i 1766 års Stadga, enligt hvad bär nedan vidare
omforma les, honom tillförsäkradt.
Slutligen har hos Utskotten förekommit, att i nyssnämnde 6 § af
1766 års Fiskeri-Stadga meddelas bland annat en så lydande föreskrift:
”Sallsjöfisket inom skärs bör för theras enskyite egendom anses, som strand
”och holmar theromkring ega; men vid öppna hafs-stranden, eller ther in”gen
skärgård är, såsom ock utom skären, får jord- och strand-egaren ej
”sträcka sin enskilta rättighet tili fiske och vatten vidare än thess landlund
räcker, som vid stranden ligger och therifrån utlöper.” Om någon
förändring i ofvananförde 7 § s ordalydelse, i den riglning, Utskotten afsett,
kommer att ega rum, synes äfven i 6 § böra inflyta en närmare bestämmelse
om yttre gränsen för strandegares fiskevatten, eller till hvad djup
eller, i vissa fåll. afstånd från stranden utåt sjön landgvund må räknas, —
till undvikande af tvist om egande-rälten lill fiske-vatten vid sill- och annat
fiske.
I öfverensstämmelse med de af Utskotten salunda uttryckta åsigter
samt med lillkännagifvaude, att, enär Rikets nu församlade Ständer icke
beslutat indragning eller förändring till beloppet af det å Hiks-Statens 6:le
Hufvud-Titel beviljade årliga anslag af 5.000 H:dr B co till fiskeri-näriugens
understöd, frågan om detta anslags fortfarande, hvarom framställning
i motionen äfven förekommer, redan blifvit afgjord, få Utskotten i anledning
af motionen vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer malte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj-‘t täcktes, till upphjelpande af sillfisket
i Bohuslänska skärgården, i .Nåder vidtaga sådana åtgärder:
l:o
att, efter skeende undersökning till bestämmande dels
af skillnaden emellan små oell stora sillvadar, dels af storleksmåttet
för maskorna å de stnåvadar, hvilka, såsom mera
grofmaskiga, anses kumla vid sillfiske utan olägenhet nyttjas,
begagnandet af grof- och finmaskiga stora vadar samt finmaskiga
stnåvadar, såsom redskap vid fiske i omförmälde skär
-
32
Stats- salut Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 71.
gård, icke må vara lillålet längre tid än omkring Tre år, sedan
påbud derom blifvit utfärdadt;
2=o att preem ier till lämpligt belopp må tilldelas de fiskeri-bolag
eller enskilde fiskare, som idka sillfiske med sättgarn;
till hvilka prasmier nödige medel måhända kunde beredas
af ofvanberörde å Riks-Statens 6:te IIufvud-Titel anvisade
anslagsbelopp, om de till makrill-fiskets uppmuntrande
hittills utgifne prsemier besparades;
.'To alt den, genom 2 Cap. 7 § i Kongl. Fiskeri-Stadgan
af den 14 November 17G6, alla Svenske undersåtei' medgifne
rättighet att idka sillfiske å Bohuslänska kusten inskränkes
i så måtto, att, utan rubbning af annans tili äfventyrs egande
bättre rätt, strandegare må, jemväl för sillfiske, åtnjuta
den enskilda rättighet till ”fiske och vatten,” som genom 6 §
af berörde Stadga blifvit för annat saltsjöfiske honom tillförsäkrad;
och
4:o att närmare bestämmelse gifves om den i sistnämnde
§ omförmälde yttre gränsen för strandegares rättighet till
fiske och vatten.
Stofkholm den 4 Mars 1845.
STOCKHOLM, elmen & granbergs tryckeri, 1845.
Stats-, samt Allm. Besvoch Eko*.~Ulskottent Utlåtande,, Nio 72. I
N:o 72.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars, 11. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af föreslagna åtgärder till beredande af lindring
i de för Rikets landtförsvar utgående pr te stationer.
Till följd af meddelade remisser hafva Utskotten i berörde ämne fått
till handläggning emottaga åtskilliga inom dels Höglofl. Ridderskapet och Adeln
dels Hederv. Bonde-Ståndet väckta motioner, uti hvilka blifvit yrkadt och
hemstäldt:
l:o af Herr von Mentzer, C. F.: att de hardt roterade hemmanen inom
Kullings och Gäseneds Härader af Elfsborgs Län måtte erhålla någon lindring
i roterings-bördan, eller ock ersättning, på enahanda sätt, som lika hardt roterade
hemman i andra orter åtnjöto;
2:o af Petter Mårtensson från Jönköpings Län: att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Majit i underdånighet begär», det Kongl. Maj:t täcktes låta
uppgöra och Rikets nästsammanträdande Ständer meddela förslag till ny reglering
af indelningsverket, hvilket borde grunda sig på rote-henunanens taxeringsvärde,
eller ock, att, sedan medium af alla roterade hemmans taxeringsvärde
blifvit uträknadt. de hemman, hvilkas värde understege detta medium, måtte i
mort deraf erhålla förmedling i rotejingsskyldigheten;
3:o af Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län: att hälften af hela
Indelta Arméens numerstyrka måtte under fredstid efterhand på 6 till 8 är
indragas, så att två rotar sammansloges för att hålla en ständig krigsman,
samt, intill dess halfva Arméen afgått, de ledigblifvande rotarne erlägga vacance-afgift
efter nu gällande grunder;
4:o af Pehr Nilsson från Christianstads Län: att åtminstone hälften
af indeklta Arméen måtte indragas och tvänne af alla nuvarande rusthåll och rotar
gemensamt hålla en ryttare eller soldat;
5:o af Ephraim, Larsson från Elfsborgs Län: antingen att rotarne efter
sin godhet måtte af Staten erhålla rotehjelp eller att Regementenas numerstvrka
måtte förminskas och två rotar förenas om underhållet af en karl.
Bik till R. St. Trot. iS45. 4 Sami 2 Afd. 17 Höft i
*
2 Stats- samt Allm. Bern.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 72.
6:0 af Jon Olsson från Gefleborgs Län: att, i nion af nu tjenstgö
rande
soldaters afgång, Helsinge Regementes gamla stam måtte under fredstid
till halfva styrkan nedsättas, så att 2:ne rotar sammansloges för att hålla
en karl, eller, alternatift, att den rote-vaeance-afgift, som ny-roterade militia;-,
Länsmans- oell gästgifvare- hemkallshemman, i stället för utgörandet af ordinarie
rotering, till Stats-Verket erlägga, måtte få qvarstanna inom Länet och
socknarna till understöd i gamla ro t eri ogen;
Tro af Nils Persson från Kronobergs Län: att rusthåilen vid Smålands
Hussar-Regemente måtte befrias från Hussar-hästars underhållande mot
årlig afgift af fyra tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, för hvarje
häst samt rusthåilen vid Smålands Grenadier-Bataljon få godtgöra sin hästMllnings-skyldighet
med en lika afgift;
att nuvarande infanteri-indelningen inom så väl Småland sorn andra Rikets
landskap, hvilka med detta aro lika bardt roterade, måtte upphäfvas och
en ny indelning efter förmedladt hemmantal, men med 2 1/2 mantal till hvarje
rote, verkställas ; eller ock
att hvarje indeidt rote, sorn, med beräkning af redan tillkommen eller
framdeles ågående förmedling, utgöres af mindre än 2 1/2 hemman, måtte af
allmänna medel erhålla ersättning för öfverrotering efter hvarje Läns markegång;
samt
att, derest förslaget i andra punkten bifölles, tjenstbara soldater för de
rotar, sorn genom nya regleringen blefve indragne, måtte anses skyldige antaga
transport till andra rotar, i den mon ledighet inträffade och emellertid från
den dag, tjenstgöringsskyldigheten upphörde, under frånträdande af öfrige löneförmoner,
ålnöjas med rättigheten att bruka och begagna torpet, likväl icke
längre än lill fardagen näst efter den tid, då soldaten uppnått 55 lefnadsår;
8:0 af Petter Persson från Jönköpings Län: att roteringsjemkning i
»Småland måtte skyndsamt vidtagas;
9:q af Lars Olsson och Lars Johan Gezelius från Stora Kopparbergs
Län: att den ojemna fördelningen af det provincen Dalarne ålagda knecktehåll
mätte undergå en sådan jemkning och rättelse, att tyngden af denna börda
blefve lika för alla provineens skattehemmansegare, eller, alternatift, att det
kiteekte-antal af 820 man, Öster- och Wesier-Datarne samt Gagnefs och
Svärdsjö socknar utgöra, måtte, under fredstid, i mon af soldaternes afgång,
till hälften ställas på vacant fot, mot en vacance-afgift för hvarje rote af
12 Ralr 24 sk. silfverspecie, till bildande af en gemensam kneckte-legomedelseassa,
samt att hvarje socken för sig må, i mon af sitt knecktehåll, uppställa
Stalt- samt Allm. Besvoch Eton.-U Islo Hens Utlåtande, N:o 72.
3
och aflöna den under fredstid qvarstående effectiva numerstyrka, äfvensom,
derest krig- skulle utbryta, genom de vacanta numrens completterande göra
styrkan fulltalig;
10:o af Petter Haraldsson från Elfsborgs Län: att den vacance-afgift,
sorn Rotehållarne vid Elfsborgs Regemente och möjligen äfven vid öfrige indelte
Infanteri-Regementen nödgades, då en soldat erhåller afsked, betala från
den dag numret blifvit ledigt, till dess arman soldat varder anskaffad och approberad,
måtte helt och hållet upphöra; och
ll-o af Jöns Palmqvist från Skaraborgs Iran : att Beväringsmanska
pets
årliga vapenöfningar under fredstid mätte inställas.
Vid öfvervägande af dessa motioner, jemte hvad i anledning af åtskilliga
bland dem inom liederv. Bonde-Ståndet anfördt blifvit, hafva Utskotten
fästat uppmärksamhet dervid, att Rikets Ständer sisflidne Riksdag, uti underdånig
skrifvelse af den 19 December 1840, angående reglering af utgifterne
under Riks-Statens dåvarande Tredje Hufvud-Titel, anhållit, det Kongl. Maj:t
täcktes förelägga Rikets näst derefter sammanträdande Ständer en omfattande
plan till försvarsverkets organisation i dess helhet, på det att Rikets Ständer
blefve i tillfälle att i ett sammanhang besluta öfver de åtgärder, sorn erfordrades,
för att, i förening med en afsedd lindring i de rastandes pcb roteringsskyldiges
besvär, befordra den utsträckning i Beväringsmanskapets öfning, som
tillika borde ega rum. I betraktande häraf och då Kongl. Maj:t, vid öppnandet
af innevarande Riksdag, täckts gifva Rikets Ständer tillkänna, att Kongl.
Maj:t, inseende vigten och behofvet af den inre förvaltningens förenkling och
försvarsverkets fullkomligare ordnande, skulle egna Sina oafbrutna omsorger
åt dessa väsendtliga angelägenheter samt att Kongl. Maj:t, för att dertill kunna
erhålla Rikets Ständers medverkan, vöre sinnad att snart åter kalla Deni
till ett nytt urtima sammanträde: alltså och då Rikets Stander, som i ofvanberörde
underdåniga skrifvelse redan uttryckt sin öfvertygelse om behofvet af
jemkning och lindring i rustnings- och roterings-besvären, således torde hafva
att från Kongl. Maj:t förvänta ett förslag till ordnande af landtförs varet på
ett sätt, som befordrar Rikets säkerhet med den minsta möjliga uppoffring,
anse Utskotten det icke vara behölligt eller lämpligt att för närvarande tillstyrka
någon underdånig framställning i det syfte, någondera af motionerna innehåller,
utan få Utskotten vördsamt hemställa,
att samma motioner icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Mars 1845,
4
Stats- samt Allm. Esss.- esk Ekon.-Ulslottena Utlåtande, N:« 7£
Reservationer:
\
Af Lars Johan Gezelius: ”Emot sammansatta Utskottens beslut i anledning
af min väckta motion, får jag mig reservera, och förundrar det mig,
att Utskotten icke fästat afseende på en, för en så fattig allmoge som öfra
Dal-socknarne, vigtig fråga. I motionen var yrkadt, att någon lindring måtte
beviljas, antingen derigenom att rotejemkning inom Länet finge försiggå eller
ock att de strängast roterade soeknarne måtte genom vacancer få bilda en
cassa, sorn skulle blifva att tillgå, om krig inträffade, eller det falla antalet
soldater skulle vara behöfligt. Jag anser mig böra upplysa, att det finnes
socknar af den aldra svagaste beskaffenhet, hvilka utgöra 23 mantal och måste
aflöna 40 soldater, sorn hafva till mötesplatsen 20 å 30 mil, och således måste
betala högre rote-lön, än de, hvilka bo i närheten af samma mötesplats, och
icke äro så strängt roterade. Lindring i detta afseende trodde jag Utskotten
skulle kunnat bevilja, helst det icke är fråga hvarken om att taga något ifra»
eller begära något af staten.”
Häruti förenade sig Lars Olsson från Stora Kopparbergs Län.
Af Ephraim Larsson från Elfsborgs Län.
N:o 73.
*" '
Ani. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl. 6 e. ed.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om förändring i grunderne
för Planpenningars utgörande.
Uti detta ämne äro motioner väckta,
hos Höglojl. Ridder skåpet och Adeln:
af Herr Danckwardt, M. G., som anfört: att den, under benämning
Planpenningar, vid Jönköpings och Kronobergs Regementen från hjelp-eller
utrotarne till stamrotarne utgående ersättning för den jord, stamrotarne
måste till uppsättning af soldattorp afstå, ursprungligen utgjort j Daler
Stats- samt Allm. Best.- och Ehon.-Vt skottens Utlåtande, N:o 73. 5
Silfvermynt vid hvarje rote, enligt det för hemälde Regementen fastställde
Kneckle-contract; att likväl denna ersättning, i anseende dels till förändrade
myntförhållanden, dels ock hufvudsakligen till den betydliga tillökning
i åker och äng, soldattorpen, utöfver hvad Kneckte-contractet stadgade,
erhållit, efterhand funnits otillräcklig, ock alt, i anledning deraf, Kongl.
Majrt, i Circulaire-Bref den i3 October 1812, anbefallt Landshöfdingarne
att i ämnet befordra frivilliga öfverenskommelser; men sedan de i anledning
häraf vidtagne åtgärder visat sig icke hafva medfört någon väsendtlig
påföljd, hade Kongl. Maj:t i Nådigt Bref den 28 October 1817 stadgat, att,
då de i Kneckte-Contractet bestämda planpenniogar, 1 D:r S:mt, i det närmaste
motsvarade 102/3 kappar spanmål den tid, de åsattes, skulle, i de
händelser planpeuningar, enligt Kneckte-contractet, borde utgå, och behörige
öfverenskommelser icke till annat förhållande föranledde , dessa planpenningar
af hjelp- och utrotarne samfäldt, och, i mon af deras andel
i roten, till stamroten erläggas med 102/3 kappar säd, hälften råg och korn,
eller med penningar efter markegång.
Då likväl den sålunda bestämda ersättningen åt stamrotarne ieke eller
funnits tillräcklig, samt några föreskrifter ej blifvit meddelade, huruvida
denna ersättning borde vara enahanda vid stamrotarnes större eller mindre
hemmantal, eller om och hvad godtgörelse desse skulle ega uppbära för
gärdselfång, vedbrand och mulbete, har motionären, jemte framställning,
dels om de missförhållanden, som skola visa sig i provinsen Småland,
i afseende på stam- och utrotars ömsesidiga skyldigheter vid utgörandet af
ifrågavarande del af roteringsbesväret, dels om de åtgärder, som af Konung
och Ständer tid efter annan vidtagits, till beredande af en jemnare och
rättvisare fördelning af dessa skyldigheter, samt till inskränkning af de förmoner
utöfver Kneckte-contractens lydelse, af hvilka soldaterne, genom
inkräktningar eller på annat obehörigt sätt, kommit, till förlust för rotehållarne,
i besittning, föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla om den förklaring, att de planpenningar, som vid
Jönköpings och Kronobergs Regementen böra af utrotar till stamrotar erläggas,
måtte, då godvillig öfverenskommelse derom ej kan mellan rotarne
träffas, bestämmas efter hvad torpet, med hvad dertill af stamroten bestås
i mulbete, gärdsel och vedbrand, kan, enligt behörig värdering, anses
afkasta och utroten i denna afkastning betala sin lott efter andelen
i roten,
6
Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-lJIskottens Vllåtande, N:o 73.
Inom Hederv. Bonde-Ståndet:
af Riksdagsfullmägtigen Göran Jonasson från Kronobergs Län, hvilken,
jemte omförmälande af bdiofvet utaf roteringsskyldighetens jemnare fördelning
melian stam- och hjelprotar., yrkat upphäfvande af alia, rörande planpenningar,
hittills meddelade och ännu gällande föreskrifter samt utfärdandet
äf en ny författning, hvarigenom stadgades, att de, sorn hade husareller
soldattorp på sina egor, skulle ega att, när sorn helst och utan hinder
af upprättade föreningar, få torpen uppskattade till deras innehafvande värde,
som borde beräknas i spanmåi efter torpets beskaffenhet i dess ouppodlade
skick; samt att öfrige delegare i rusthållet eller roten, hvilka icke hade
tunga af torpet, vöre skyldige att af det qvantum spanmåi, hvartill planen
uppskattades, betala i nion af sin andel i rusthållet eller roten; i hvilken
motion Andreas Bengtsson från Jönköpings Län instämt.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten , som, i följd
af erhållne remisser, berörde motioner, tillika med hvad åtskilige Bidderskapet
och Adelns Ledamöter i anledning af Herr Iianckwardts förslag anfört,
till gemensamt Öfvervägande förehaft, få sitt utlåtande öfver dessa
motioner nu vördsamt afgifva samt dervid, till en början, meddela upplysning
om hvad, som i afseende å regleringen af planpenningar, stam-och utrotar
emellan, blifvit i sednare tider tillgjordt samt om innehållet af de
författningar, som, för frågans bedömmande, torde vara nödige alt känna.
Sedan, i anledning af hos Rikets Ständer vid 1812 års Riksdag väckt
fråga om angelägenheten af ett efter tiderne mera lämpadt stadgande, rörande
förhöjning af planpenningar, Rikets Ständer funnit med billighet och
rättvisa öfverensstämmande, att hjelprotar borde vidkännas ett emot hemmantalet
svarande deltagande uti aila de förmoner, indeldte manskapet egde
rätt att af rotarne fordra, hvaribland äfven borde räknas jordlega för
torpen, mulbete, vedbrand och gärdselfång, och fördenskull hos Kongl.
Maj:t i detta ämne gjort underdånig hemställan; så hade Kongl, Majit, i
Piådigt Circulaire-Bref till Dess vederbörande Befallningshafvande af den i3
öctober 1812, anbefallt dem att, med undantag af sådane rotar, der tilläfventyrs
med Indelningsverkets tydliga innehåll kunde visas, att stamroten
blifvit ålagd ringare rotering, mot skyldighet att, utan ersättning af dess
lijelprote, bestå ofvanuppräknade förmoner, söka befordra frivilliga öfverenskommelser
emellan stam- och hjelprotarne om samma förmoners utgörande
efter ortens förhållande och contracter, samt att, der ersättning knn
-
Stalt- tamt Allm. Betv.- och Ekon. Utskottens Utlåtande, N:o. 73.
7
de komma att gifvas, densamma borde bestämmas i spanmål eiler andra
varor, såsom mindre underkastade de förändringar, som ersättning t penningar
medfördej och skulle Konungens Befallningshafvande ega att, i fall
godvillige öfverenskommelser icke kunde träffas, efter derom vid vederbörlig
Domstol föregången undersökning, sådane ersättningar stam- och hjelpretar
emellan bestämma.
Då sedermera vid Riksdagen i8i5 hos Rikets Ständer ett närmare
bestämmande af de afgifter, hjelprotarne vid indeldte Regementena borde
betala till stamrotarne, eller planpenningarnes jemkning till ett, efter dåvarande
varupriser, lämpadt belopp, blifvit föreslaget, bade Rikets Ständer,
enligt underdånig skrifvelse af den |6 Maj 181 5, i afseende på jordlegans
förvandling och ersättningarnes bestämmande, funnit endast Indelningsverket
och Kneckte-contracten böra tjena till grund, och ersättningen ej
fastställas till annat än spanmål, eller deremot svarande penningar efter
Länets markegång, så att, i de orter, der Kneckte-contracten berättigade
stamrotarne till någon vedergällning af hjelprotarne, denna ersättning borde
utgå till samma belopp, sorn Kneckte-contracten och Indelningsverket utstakade,
förvandladt i så mycken spanmål, hälften råg och hälften korn,
sorn efter det årets markegång, då hvarje Regementes Kneekte-eontract
efter Indelningsverket upprättades, belöpte emot de i contractet utsatte
penningar, hvarjemte Rikets Ständer ansett, att ej: allenast de starorotar,
hvilka, enligt Indelningsverket, vöre skyldige att, utan ersättning af hjelprotarne,
bestå de soldaten tillerkände förmoner, utan ock de rotar, hvilkas
soldattorp vid fastställde stor- eller enskiften blifvit utbrutne och planlagde
på sådan gemensam mark, h vilken förut tillhört både stam-och hjelprotarne,
äfvensom de starorotar, hvilka något ständigt vederlag erhållit,
vara till ali ersättnings åtnjutande oberättieade, hvarförutan Rikets Ständer
funnit, alt rättighet till ersättning för den jordrymd, sorn tilläfventyrs, utöfver
hvad Kneckte-contracten utsatte, vid soldattorpen befunnes, icke
borde ega rum.
Efter det vederbörande förvaltningsverk öfver denna Rikets Ständers
underdåniga framställning blifvit hörde, hade Kongl. Majrt, uti Nådigt Bref
till Krigs- och Kammar-Collegierne af den 28 October 1817 tillkännagifvit-s
att då, i följd af ofvanberörde 1812 års Circulaire-Bref, inom Westerå?
®ch Örebro län öfverenskommelser blifvit afslutade om de ersättningar
hvartill stamrotarne af sina hjelprotar vöre berättigade för hvad de förre
s
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulshotlens Utlåtande, N:o 73.
i torpjord, mulbete, gärdselfång och vedbrand afläto, samt denna öfverenskommelse
för Westmanlands Län och Regemente, genom Kongl. Brefvet
den 4 October i8i3, blifvit stadfästad och nti Örebro Län vid det, den 4
Januari i8t5 hällne sammanträde med rotehållarne, ersättningens belopp
i spanmål blifvit öfverenskommet och till utgörande för framtiden stadgadt,
Kongl. Maj:t funne, hvad anginge Westmanlands och Nerikes inom dessa
Län förlagde Regementen, böra vid hvad redan tillgjordt vore, förblifva;
att uti Wermlands Län och vid de derstädes förlagde Wermlands och
en del af Nerikes Regementen Krieckte-contractet väl icke innehölle något
bestämdt stadgande om soldattorps anläggning, utan endast att soldaten
antingen skall med uthus och stuga förses eller hos rotebonden på gården
inrymmas och derjemte erhålla visst i spanmål och matvaror årligen; men
att likväl torp med egor dertill blifvit sedermera anlagde och, till följd af
Kongl. Circulaire-Brefvet af den i3 October 1812, öfverenskommelser för
3 års tid, eller till 1817 års slut, träffade rotehållarne emellan, om utrotarnes
ersättningsskyldighet till stamrotarne; och då all annan eller så
beskaffad grund för ersättningens bestämmande, som Rikets Ständer i underdånighet
tillstyrkt, saknades, ansåge Kongl. Majit bäst, att, derest ej
redan någon allmän öfverenskommelse blifvit träffad och af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Länet gillad, Landshöfdingen borde sammankalla de
rotehållare, hvilkas Numer vore med soldattorp och dertill börande jord
försedde, för att höra dem om ett framtida bestämmande af den ersättning,
delegarne i roten borde utgöra till den, å hvars egor soldattorpet
•vöre anlagdt;
att, inom Skaraborgs och Elfsborgs Län med Dahlsland , samt inom
dessa Län inroterade Skaraborgs, Westgötha Dahls och Elfsborgs Regementen,
Kneckte-contracten ej utstakade något vederlag för soldattorpet,
emedan det hemman, på hvars egor detta vore anlagdt, vid roteringen påförts
mindre andel, i följd hvaraf och med tillämpning af Rikets Ständers
yttrade grundsatts, någon ersättning åt stamrotarne vid dessa tre Regementen
ej kunde ega rum;
att Kongl. Majit, på enahanda grund, funne ersättning för jordlega ej
kunna ifrågakomma inom Gefleborgs Län och Helsinge Regemente, der inga
bjelprotar vöre stamrotarne anslagne, eller planpenningar genom Knecktecontract
utstakade, inom Stora Kopparbergs Län och Dal-Regementet,
hvarest
Stats- tamt Allm Best.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, Tf;o 73.
9
hvarest soldat-torp ej vore anlagda eller hjelprotar funnes, vid Westerbottens
Regemente inom Wester- och Norrbottens Län, emedan torpen vore upptagne
antingen på allmänning eller ock på rotens samfäldta mark, samt vid Jemtlands
regemente, af den grund, att genom det med orten stadfästade contract ej Hera
än endast en hemmansdel om hvarje soldat deltoge, och således inga utrotar
vid detta regementet befunnes;
att, vid Bohus Läns Regemente och Norra Bataljonen deraf, genom
det den 20 September 1783 stadfästade contract, det vore utstakadt, huru
mycken åker omkring soldattorpen borde finnas, äfvensom stadgadt, att den
rotehållare, å hvars egor torpet blifvit aidagdt, borde undfå af med-intressenterne
ersättning i penningar, efter öfverenskommelse, eller behörig undersökning
samt stadfästelse af Landshöfding och Regements-Chef; samt att ehuru något
fastställdt kneckte-contract för den år 171)1, från Cavallen till Infanteri förändrade
Bohus Idins Ilegemementes södra bataljon, ej funnes upprättadt, Kongl.
Majit likväl, enär redan under den 24 Februari i Nåder förordnats, huru södra
bataljonens soldater med torp skulle förses, och Landshöfdingen tillkännagifvet,
att, till förekommande af tvister mellan stam- och utrotar, han den 1 Juni
1807 förordnat, det Kronofogde med två Nämndemän, efter anmälan och anställd
besigtning å torpen i alla delegarnes närvaro, skulle, efter de af Landshöfdingen
utstakade grunder, bestämma utrotames ersättning till stamroten i
säd och hö, in natura eller efter markegångspris, och med rättighet för den
med förrättningen missnöjde att, inom viss lid, bos Landshöfdingen anföra
bervär, i Nåder ansåge bäst, att för Bohus Läns Regementes begge bataljoner
vid hvad om hjelprotarues ersättning till stamroten sålunda förordnadt vore,
borde förblifva;
att, i följd häraf, Kongl. Majit funnit den af Rikets Ständer gjorda
framställning om planpenningar endast kunna ega rum vid Uplands Regemente
inom Stockholms och Upsala Län, vid Södermanlands Regemente inom
Nyköpings Län, vid Första Lif-Grenadier-Regementet inom Linköpings Län,
vid Jönköpings Regemente inom Jönköpings Län, vid Kronobergs Regemente
inom Kronobergs Län samt vid Calmare Regemente inom Calmare och
Kronobergs Län, hvilka 6 Regementens Kneckte-contract af den 13 Maj och
7 November 1685, den 26 Februari och 23 November 1686, den 1 Februari
1695 och den 4 November 1725 funnes öfverensstämma deruti, att till knecktetorpet
skulle utom husen finnas en kåltäppa, ett spannland eller ett halft
Bih. till R. St. Prot. 1845. 4 Sami 2 Afd i7 Haft.
2
10 Stats- samt Allm. Bestars- och Ekon.-Ulskottens Utlåtande. It:o 73.
tunnland åker, hälften till livart års utsäde, samt äng till två "sommarlass hö,
men i Östergöthland till 1 1/2 lass hö årligen, utan ock deri, att det hemman
i roten, på hvars egor kneckletorpet med ofvannämnde lägenheter lage,
skulle af sine rote-in (ressen ter erhålla Tre Daler Kopparmynt, eller En Daler
silfvermynt, samt i Östergöthland Sex mark silfvermynt om året i vederlag,
likväl med förbehåll, inom Stockholms, Upsala och Nyköpings Län, att, så vida
det hemman der kneckte-stugan vore uppbyggd, bestode af bättre och märkeliga
re förmoner, något vederlag för torpet ej egde rum, och derjemte i Nyköpings
Län, att, om ett helt och ett halft hemman stöde tillsammans i roten, det
hela icke eller åtnjöte något vederlag. Vid bestämmandet alltså af planpenningarnes
rälta värde den tiden, de utsattes, och vid jordlegans hänförande dertill,
funne Kongl. Maj:t, de vid indelningen i planpenningar föreskrifne Tre
daler i det närmaste svara emot Tio och Tvåtredjedels kappar spanmål,
och pröfvade fördenskull skäligt förordna, att vid nämnde regementen planpenningar,
i de händelser de enligt Kneckte-contracten borde utgå, och behöriga
öfverenskommelse!- till ett annat förhållande icke föranledde, skulle af hjelp-eller
utrotarne samfäldt och i 111011 af deras andel i roten till stamroten erläggas
med Tio och Tvåtredjedels kappar säd, hälften råg och hälften korn, eller med
penningar efter markegång, men i Östergöthland endast med hälften deraf
eller Fem och en tredjedels kappar spanmål;
att, vidkommande åter den af Krigs- och Kammar-Collegierne väckta
fråga om bestämmandet af ett visst vederlag i spanmål åt stamroten för åt
soldaten lemnade gärdselfång, vedbrand och mulbete för hans kreatur, Kongl.
Majit, enär af Rikets Ständers sednare framställning i detta ämne ej inhemtades.
att dessa soldatens förmoner borde ingå i den af Ständerna önskade föreskrift
för jordlegans förvandling till spanmål, ansåge så mycket mindre lämpligt
att härutinnan något förordnande meddela, som i allmänhet icke endast
stamroten dessa förnödenheter för soldaten tillsläppte;
och slutligen, att Kongl. Majit ej funné nödigt att, på sätt Rikets Ständer
önskat och Collegierne jemväl hemställt, utfärda något ovillkorligt påbud
derom, att den jord, soldat-torpen utöfver kneckte-contractet innehade, borde utläggas,
emedan derigenom en rubbning uti de emellan rote och soldat möjligen
träffade öfverenskommelse!- eller afhandlingar skulle åstadkommas.
Derefter och i anledning af hos Rikets Ständer vid 1823 års Riksdag
väckte frågor om en billig jemkning af de olika onera, som träffade starnroie
vid de indeldte Regementena emot hvad hjelproten till soldatens underhåll
Stats- samt Allni. Besvärs- och Ekonomi-Utsköttens Utlåtande, N:o 73, 11
och försörj ning bidroge, hade Rikets Ständer, sorn in lie mtat hvad i detta hänseende
genom ofvanberörde Kongl. Bref af den 13 October 1812 och 28 October
1817 tillgjordt blifvit, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att
Kongl. Maj:t i Nåder ville låta i de Län, der stridighet om {danpenningars
utgörande ännu kunde uppstå, förständiga Dess Befallningshafvande att, i likhet
med hvad under den 13 October 1812 blifvit i Nåder föreskrifvet, söka
befordra frivilliga öfverenskommelse!- emellan stam- och utrotarne om de ifrågaställa
förmonernes utgörande efter ortens förhållanden, contracter m. m.,
eller, der sådana öfverenskommelse!- icke kunde träffas, i Nåder påbjuda, att
med soldatens afgång, den jord torpet utöfver Kneckte-contractet innehade, borde
utläggas och till heminansegarnes disposition återgå, då all fråga om planpenningar
utöfver kneckte-contractet derefter förfölle, utan rubbning af de
mellan rote och soldat möjligen träffade öfverenskommelse!-.
Enligt Nådigt Bref af den 15 Mars 1826, hade Kongl. Maj:t godtfunnit
i Nåder bifalla, att, utom hvad sednast rörande planpenningars erläggande
vid indeldta Infanteri-Regementena genom Kongl. Brefvet den 28 October
1817 blifvit stadgadt, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de Län, der stridighet
om planpenningar ännu kunde uppstå, skulle, såsom Rikets Ständer i underdånighet
föreslagit, ega att, i likhet med hvad under den 13 October 1812
blifvit i Nåder förordnad), söka befordra frivilliga öfverenskommelse!- emellan
stam-och utrotarne om de ifrågaställde, soldaten tillkommande, förmoners utgörande
efter ortens förhållanden och contracten m. in.; hvaremot, beträffande Rikets
Ständers underdåniga hemställan om påbjudande, att, der sådan öfverenskommelse
icke kunde träffas, vid soldats afgång, den jord, torpet utöfver kneckte-contractet
innehade, borde utläggas och till hemmans-egarens disposition återgå,
Kongl. Maj:t icke funnit ett så beskaffadt allmänt påbud vara lämpljgt
eller nödigt, enär redan, i händelse inkräktningar af soldaten vid deras boställen
blifvit gjorde eller göras utöfver det, som i kneckte-contracten eller
förordningarne bestodes, Kongl. Resolutionen på Allmogens allmänna besvär
af den 28 Juni 1731 uti 5:te punkten föreskref, att utläggning deraf borde
ske, och det alltså tillhörde Kongl. Majlis Befallningshafvande att, då någorstädes
klagan öfver obehöriga inkräktningar fördes, deröfver, sedan nödig
undersökning föregått, i hvarje lall efter förhållandet och omständigheterna sig
lagligen utlåta.
12
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 73.
Efter att sålunda hafva redogjort för hvad rörande planpenningar i
sednast utfärdade författningar stadgadt blifvit, gå Utskotten att besvara
de i ämnet nu väckte motioner. Härvid få Utskotten tillkännagifva, a tt de,
lika med motionärerne, anse berörde författningar, synneriigast så vidt genom
desamma bestämmes ett vist värde å den ersättning, stamrotarne vid
en del indeldta Regementen skola för upplåtande af torpjord åt soldaterne
af sine hjelprotar uppbära, icke hafva medfört den jemkning mellan stam
och
utrotarnes i denna del af roteringsbesväret åliggande ömsesidiga skyldigheter,
som varit åsyftad och af behofvet påkallad; men då Utskotten
således erkänna, att ytterligare åtgärder för beredande af en sådan jemkning
erfordras, äro Utskotten, i afseende å medlen dertill, af skiljagtiga tankar
med motionärerne. Utskotten anse nemligen — och hemta dertill jemväl
stöd af Rikets Ständers, enligt hvad här blifvit omförmäldt, uttryckta åsigter,
— att grunden för bestämmandet af stam- och utrotars ifrågavarande
skyldigheter bör sökas i Regementenas kneckte-eontracter, hvilka äfven
utstaka de förmaner, soldaten i förevarande hänseende eger af roten utbekomma.
Hafva dessa af en eller annan orsak ökats utöfver kneckte-contractets
lydelse och har sådant skett till förlust för stamroten, så synes
antingen denna tillökning böra återgå, eller stamrotarne äfven 5 sin sida
erhålla tillökning i den enligt sagde contract dem tillkommande ersättning
af utrotarne, hvilka ingen förlust drabbat. Hvad angår indragningen af
de ökade förmonerne för soldaterne, så har vid flere tillfällen öfverklagats
de inkräktningar å stamrotens enskilda eller rotelagets gemensamma mark,
med hvilka soldaten ökat torpets ego-område. Redan år i31 förordnades,
att inkräktningarne skulle utläggas; men en sådan föreskiift synes hafva
blifvit utan väsendtlig påföljd, helst genom Kongl. Brefvet den i i Juli 1780
det blifvit soldat eller dragon, under vissa vilkor och bestämmelser, tillåtet
att vid sitt torp verkställa uppodlingar af jord, utöfver hvad honom
rätteligen lillkomme. Dylika inkräktningar eller odlingar, vare sig att de
skett med eller utan vederbörligt tillstånd, hafva emedlertid sannolikt ingått
i beräkning vid uppgörandet af tegovilkoren mellan rotehållare och
soldaten, åtminstone å de sednares sida, och synas således icke kunna, så
framt lego-contractet skall hafva bestånd, utläggas, förrän då numret blifver
ledigt. Vid dylikt tillfälle kurin» de af den afgångne soldaten utöfver eontractet
innehafde förmoner återkallas, men sådant skall vid numrets recruterande
otvifvelagtigt verka tilt förhöjning i legan, lönen eiler hemkallet.
Då det likväl är både stam- och utrotarne, som, i mon af hvarderas andel
i roten, utgöra tegan och aflöuingen för soldaten, syses det böra på dem
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon. Utskottens Utlåtande, it:o. 73. 13
gemensamt ankomma, huruvida antingen den nya soldaten må tillträda
torpet med de förmoner, utöfver Kneckle-contractet, af hvilka den afgångne
soldaten varit i åtnjutande, eller om dessa skola indragas, och stam- och
utrotarne hellre underkasta sig ett högre legomål. I (orra fallet anse Utskotten
dock billighet och rättvisa fordra, att, då de i kneckte-contraclen
bestämda samt i sednare tider uti spanmål valverade planpenningar antagas
motsvara den förminskning i ego-område, stamrote genom soldattorpets
anläggning på dess mark tillskyndats, de af soldaten tid efter annan gjorde
inkräktningar och odlingar, som ytterligare förminskat berörde ego-område,
varda efter uppskattning stamroten af utrotarne godtgjord. Det är med
stöd af hvad Utskotten sålunda yttrat, som Utskotten få vördsamt föreslå :
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, det
Kongl. Maj:t täcktes öfver den i Kongl. Brefvet den 28 October
1817 meddelda föreskrift angående planpenningarnes beräknande
vid vissa Regementen till Tio och Tvåtredjedels kappar säd,
eller med penningar efter markegång, meddela den Nådiga förklaring,
att, derest i detta hänseende frivilliga öfverenskommelser
stam-och utrotarne emellan, på sätt med Kongl. Circulaire-Brefven
den i3 October 1812 och i5 Mars 1826 åsyftas, icke kunna
träffas, berörde quantum spanmål, eller dess markegångsvärde i
penningar, må anses motsvara den ersättning, kneckte-contracten
tillförbinda hjelp- eller utrotar alt till stamroten erlägga för deri
jord stamroten till soldattorpet afstår, samt att, om torpet finnes
innehafva jord eller andra förmoner utöfver contractets föreskrift
och rote-interessenterne icke anse utläggning af jorden och indragning
af förmonerne böra verkställas, utrotarne då skola med
stamroten, efter hvarderas andel i roten, deltaga i detta knecktecontractet
öfverskjutande roterings-besvär, och, i följd deraf, stamroten
af utrotarne erhålla den ytterligare ersättning derför, hvartill,
efter skeende behörig uppskattning, stamroten må finnas berättigad.
Stockholm den \ Mars 1845-
Reservation.
Af Herr af Harmens: "Rikets Ständer hafva vid Riksdagarna åren
1 s 1S och 1823 för sin del förklarat, alt reglering af plaupenningarna b«r
-
14 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-UIslottens Utlåtande, N:o 73.
de bestämmas, endast på grund af Kneckte-contracten oell såsom ersättning
förden jord, hvilken stamroten vöre skyldig upplåta lill kneckte-lorp, samt
att hvad soldaten derutöfver innehade, i följd af contrakt eller annorledes,
borde till stamroten återgå; hvarjemte Rikets Ständer i underdånighet anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes utfärda en allmän förordning, sorn älven i
sislomnämnde alseende borde tjena till efterrättelse.
För att afhjelpa de vid ofvannämnde Riksdagar öfverklagade olägenheter,
utfärdades Kongl. Förordningen af den 28 October 1817, som bestämmer
hjelpiotens afgift till stamrolen till Tio Tvåtredjedels kappar säd,
men i afseende på den andra delen af frågan förklarades, att ”Kongl. Majrt
icke funnit ett så beskaffad allmänt påbud vara lämpligt eller nödigt, enär
redan, i händelse inkräktningar af soldaten vid deras boställen blifvit gjorde
eller göras utöfver det, som i kneckte-contracten eller förordningar bestodes,
Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär af den 28 Juni 1781 uti
5:te punkten föreskref, all utläggning deraf borde ske, och det alltså tillhörde
Konungens Befallningshafvande att, då någorstädes klagan öfver obehöriga
inkräktningar fördes, deröfver, sedan nödig undersökning föregått, i
hvarje fall efter förhållandet och omständigheterna sig lagligen utlåta.”
Häraf är tydligt, att båda Statsmagterna, alltifrån kneckte-contractens
upprättande, varit ense derom, att stamroten icke borde upplåta 3t soldaten
mera jord, än nämnde contract derföre bestämmer, och tillämpningen
af denna grundsatts är, efter min öfvertygelse, af största vigt och nytta för
rotehållare i allmänhet och det enda sätt att förekomma tvister emellan
Kote-interessenterne om den ersättning, den ene bör utgifva till den andre.
Hå en recrut antages och torpet innehafver den egovidd, kneckte-conlractet
föreskrifver. har stamroten uppfyllt sitt åliggande, och om rote-interessenterna
finna för godt att derutöfver i ett eller annat afseende tilldela
soldaten några förmoner, fördelas dessa på hela roten i mon af hemmantal,
och någon stridighet kan icke uppstå. Om deremot Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer skulle gilla de sammansatta Utskottens åsigt och den begärda
förklaringen af 1817 års Förordning utkomma, uppväckes icke allenast tvister1
inom hela Rotehållet om förklaringens tillämpning, i afseende på
liu gällande conlracter, utan då nya contracter skola upprättas, måste de
stridiga interessena inom roten framkalla motsatta påståenden, sorn slutligen
endast kunna slitas genom rättegångar, värderingar, härads-syner och
besigtningar.
Stais- samt Allm. Besv- och Ekon.-UlsJcotlens Utlålande, N:o 74. 15
På de skäl, jag här ofvan anfört, afstyrker jag den underdåniga skrifvelsen,
icke allenast såsom ”olämplig och onödig”, utan såsom för Rotehållare
förderflig, så väl i fredstid som serdeles då soldaten är commenderad
och roten är skyldig att sköta soldat-torpet, hvilket i egovidd någon gång
motsvarat i/8:dels mantal, just iden provins, motionären bebor. Det missförhållande,
hvilket i detta fall kan ega rum, beror det på stamroten att
afhjelpa, i stöd af gällande författningar och Statsmagternas vidare inblandning
häruti blir endast för saken skadlig. Ju mera rättvisan omgifves af
irrgångar desto svårare att åtkomma,”
I ofvanstående reservation hade Herr L. G. Celsing instämt.
N:o 74.
Ank. till Etfp.-Utsk. d, 5 Mars, kl. 6 e. m.
it låtande. i anledning af räckt, fråga om uppliäfvande af skyldigheten
för rust- och rote-hållare att förse Ryttaren eller fioldalen
med torp.
Uti ett till Hederv. Bonde-Ståndet ingifvet samt till Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets handläggning öfverlemnadt Memorial, har
Riksdags!ullmägtigen Pehr Nilsson från Christianstads Län anfört, att,
bland föreskrifter, som vore bidragande till att öka bördan af rustningsoch
roterings-skyldighelen., kunde räknas den, alt, vid legning af soldat,
denne ovilkorligen skall tillförsäkras torp, äfven om han med Rust- och
Rotehållarne skulle vilja öfverenskomma att, emot ersättning, sjelf förskaffa
sig boningsplats; förmenande motionären, att sådana öfverenskommelser icke
skulle medföra någon olägenhet, hvaremot det ofta Liefve svårt för rusteller
rote-hållare att anskaffa torp, eller, om sådant kunde ske, att derför
erhålla någon ersättning af öfrige delegare i roten. t
I anseende härtill och då det borde vara karlens ensak att, vid ingående
i krigstjenst, betinga sig de vilkor, med hvilka han kunde linna
16 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Utlåtande, N:o 75.
sig belåten, bar motionären yrkat, att det stadgande, som möjligen kunde
ligga till grund för rust- och rothållares skyldighet att förse ryttaren eller
soldaten med torp, måtte upphäfvas samt denne berättigas att, emot ersättning,
efter åsämjande med rust- och rothåilaren, frånträda rättigheten till
torp samt sjelf förse sig med boningsplats, utan att befälets bifall dertill
må erfordras.
För behandlingen af denna motion bär Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
med Stats-Utskottet sammanträdt; och få Utskotten nu förklara,
att Utskotten anse den rust- och rothållare i allmänhet åliggande
skyldighet att förse sine ryttare och soldater med torp — en skyldighet
som, i de fleste orter, der indelning och knecktehåll finnas, i sammanhang
med indelningsverket tillkommit — vara ett bland de verksammaste medlen
till befästande af krigarens kärlek för fosterjorden, samt att borttagandet
af en sådan skyldighet skulle innefatta en i dess följder betänklig rubbning
af de grunder, på hvilka indelningsverkets blifvit bygdt.
Af dessa skäl hemställa Utskotten,
att motionen må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 4 Mars i845.
N:o 75.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl 6 «. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anställandet af undersökning,
rörande åtskilliga rusthållsnumers i Bjäre Härad af
Christianstads Län skyldighet att erlägga Krouo-tionde.
Af Hederv. Bonde-Ståndet har till Stats-Utskottet remitterats en af
Riksdagsfullmägtigen Per Pålsson från Christianstads Län väckt motion,
deruti han anfört, att, oaktadt Konung Carl XI, medelst en den »o Juli
j(k)9 utfärdad Resolution, al Gunst och Nåd eftergifvit de rustande inora
Bjäre
Stats-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-UIskottens Utlåtande, N:o 76.
17
Bjäre Härad all Kronolionde, af hvilken eftergift större delen bland de
rustande äfven kommit i åtnjutande, åtskilliga rusthåils-numer, såsom N:o
i Olastorp, N:o 22 Hånarp och Södertorp samt N:o 28 Glimmingei Karups
pastorat ändock allt hittills måst Kronotionde utgöra; och som dessa, lika
med öfriga rusthåll inom nämnde härad, vore hårdt beskattade och vida
sämre till jordmonen än andra rusthåll i Skåne, hvilka omständigheter till
berörde eftergift varit föranledande, har motionären hemställt, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, det Kongl. Maj:t
täcktes i Nåder anbefalla undersökning om det uppgifna förhållandet samt
derefter meddela ifrågavarande ruslhålls-numer den lindring, hvartill de
kunna finnas lagligen berättigade.
Sedan Stats-Utskottet ansett berörde motion böra jemväl af Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet behandlas, hafva Utskotten densamma till
öfvervägande förehaft; och ehuru, enligt hvad Utskotten serskild inhemtat,
de rustande inom Bjäre härad, genom ofvanberorde Kongl. Resolution, blifvit
befriade från Kronotiondes erläggande; likväl och då, förden händelse,
alt, på sätt motionären uppgifvit, icke alla rusthållsnumren af en sådan
befrielse kommit i åtnjutande, dem, som härigenom anse sig lidande, är öppet
lemnadt att i laga ordning söka rättelse; samt i allt fall Utskotten
icke äro i tillfälle att utreda orsaken till det af motionären öfverklagade
förhållande, finna Utskotten sig böra tillstyrka,
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 76.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om lista och 2:dra LifGrenadier-Regemenlenas
befriande frän garnisons-tjenslgöring
i Malmö.
Från Hederv. Bonde-Ståndet hafva Utskotten till handläggning fått
emottaga ett af Riksdagsfullmägtigen Anders Jonsson från Östergöthlands
Bih. till R. St. rrot. 1845. 4 Sami. 2 Afd. 17 Häft. . 3
18 Stals- samt Allm. Beta.- och Ekon.-Uiskotten» Utlåtande, N:o IS.
Län ingifvet memorial, hvaruti han anfört, ali de cornmenderingar till
garnisons-tjenstgöring i Malmö, sorn i:sta och a:dra Lil-Grenadier-Regementena,
tourvis med andra Regementen, de sednare åren måst utgöra, varit
för rust- och rotehållare serdeles betungande, i anseende till den hastigare
och ojemna slitning af munderingarne, som af en långväga marche och 4
månaders tjenstgöring på stället blifvit en följd. Hemställande motionären
fördenskull, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla
om Li f-Grenad ier-Regemen tens s befriande från garnisons-tjenstgöring
i Malmö och om värfvade truppers cornmenderande till denna tjenstgöring,
men att, derest sådant icke kunde bifallas, och nämnde Regementen således
fortfarande måste ifrågavarande commenderingar utgöra, den ena munderingen
måtte varda på Statens bekostnad med krono- eller gästgifvareskjuts
fortskaffad.
Vid behandlingen af denna motion hafva Utskotten inhemtat, deljr
alt Kongl. Maj:t, medelst General-Oi dres den 10 Oclober förlidet år, i Wäder
befallt, att r:sta och 2:dra Lif-Grenadier-Regementena skulle tills
vidare vara befriade från bestridandet af Garnisons-eommenderingar &
Malmö slott, och i stället med 3:dje Militär-Disttictets Regementen alternera
om utgörande af den genom General-Ordres den 12 September i843 Wådigst
anbefallda Gainisons-förstärkntngs-commenderingen å Carlsborgs fästning;
samt dels att Kongl. Maj:t, uti Wådigt Bref den 28 sistlidne December,
förklarat rust hållar ne vid samtlige afsutne Ca valleri-Regementen oell
Corpser berättigade att för sina soldater, då dessa cosnmenderas till fångbevakning,
ei hålla beklädnads-slrtnings-ersättning, att beräknas och utgå
efter de grunder, sorn uti Kongl. Maj:ts Wådiga Instruction för BeklädnadsDirectionerne
vid roterade Infanteri-Regementena af den 7 Maj 1842 äre>>
bestämde.
I anledning af hvad Utskotten sålunda inhemtat, få Utskotten vördsamt
tillstyrka,
att berörde motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
‘
Stockholm den 4 Mars i845-
Stalt- samt Allm. Beto.- och Ehon.-Utskottens Utlåtande, N:o 77. 19
N:o 77.
A tik. til Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af vadit fråga om befrielse för Boställshafvare
att erlägga skifteskostnader.
Tili Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har Högloft. Ridderskapet
och Adeln remitterat en af Herr Silfverbrand, G. A.} väckt motion, deruti
han, med omförmälande af de dryga kostnader, sorn vid laga skiften ofta
drabba innehafvare af Militia;-, Civile- och Ecclesiastik-Boställen, anhållit, att
då bostäliena vore en statens egendom och endast anslagne vederbörande tjenstemän
till bostad och aflöning under tjenstetiden, med skyldighet för dem att
boställena vederbörligen häfda och underhålla, hela den kostnad, sora för ett laga
skifte eiler annan landtmäteri-förrättning och deraf följande åtgärder, eldigt
nu gällande författningar, drabbade boställs-innehafvare, hädanefter måtte utgöras
endast af statens medel, men att, om statens tillgångar sådant icke
medgåfve, berörde kostnad, som, med hänsigt dertill, att bosrällshafvare må för
densamma erhålla någon ersättning af sin efterträdare, vore beräknad att afgå,
på 20 are lid, måtte bestämmas tili afgående på en tid af 40 år.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som ansett berörde motion
jemväl tillhöra Stats-Utskottets handläggning, har i anledning häraf med sistnämnde
Utskott sammanträdt; och som Utskotten icke kunnat med visshet utröna,
huruvida med ifrågavarande motion åsyftas förändring i sättet för utgörande
af alla. i följd af ett laga skifte, boställs-hafvare till utgifvande ålagde
kostnader, eller allenast af sådane, som i och för sjelfva skiltes- eller landt—
mäteri-förrättningen kunna honom tillskyndas, hafva Utskotten funnit sig böra
motionen i den vidsträcktare meningen till besvarande Ujiptaga och få nu till en
början anföra hvad, genom utkonmc författningar, i detta ämne blifvit föreskrifvet.
Genom 2 § af Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827 stadgas bland
annat, att, om boställs-innehafvare, vid laga skifte, varder förpligtad att till
en eller (lere delegare inom skifteslaget utgifva ersättning för husflyttning,
odling, hägnad, dikning, ståndskog och plantering, då skola skiftesman och
gode män upprätta noggran förteckning öfver alla de utgifter och kostnader,
boställs-innehafvare i nämnde afseenden måste vidkännas, uti hvilken lörteck
-
20
Stals- samt Allm. Best).- och Ekon.-Utshottens Utlåtande, N;o 77.
ning allt hvad, sorn af boställs-innehafvaren kan komma att in natura utgöras,
bör i penningar efter gångbart pris i orten uppskattas, hvarjemte bör tillses,
att de ersättningar, boställs-innehafvare i närande hänseenden kan erhålla, afdragas,
så att inga andra kostnader och utgifter varda beräknade, an de, för
hvilka ersättning vid skiftet boställs-innehafvare icke tillgodokommer. Enligt
3 § i samma kungörelse, skall den kostnad, som sålunda blifvit boställs-innehafvare
ålagd, varda, jemte den å boställsinnehafvare för skiftets verkställighet
belöpande kostnad, till godtgörande fördelad på tjugu år, med en tjugondedel
på hvarje, räknadt från och med det år, skiftet tillträdes. Blifver sedan bostället
afträdt inom tjugu år från skiftets tillträde, eger då afträdaren, som
kostnaden förskjutit, rätt att af efterträdare erhålla ersättning för sitt förskott,
i mon af de återstående årens belopp, med en tjugondedel för hvarje af de
bristande tjugu åren.
Kongl. Majrts förnyade Nådiga Taxa på arfvode för landtmäteri-förrattningar
af den 18 October 1834 innehåller i 19 §. 1 morn., att, när civilt
eller militise-boställe afmätes antingen till vinnande af framtida säkerhet för
dess område eller för dess förordnade utarrenderande på längre tid, eller till
beredande af annan för statens räkning med dessa boställen vidtagen åtgärd,
då skall landtmätare, efter hvad i berörde Taxa stadgadt är, ''derför erhålla
resekostnads-ersättning, och, om han har lön på stat, 2/3, men om han ej njuter
lön på stat, fullt arfvode, hvilket likasom arfvode och resekostnads-ersättning
för Gode män, sedan räkningen i vederbörlig ordning granskad blifvit,
af allmänna medel godtgöresVidare linnes 3:dje momentet af berörde 19 §
vara af följande lydelse: "Vid Landtmäteri-förrättning å Civile eller Militiae
boställe!!,
äfven de. efter förordnande, på längre tid utarrenderade, hvilken
har til! föremål Laga Skifte eller annan åtgärd till boställs-innehafvarens enskilda
nytta, skall han, då han sjelf till förrättningen är sökande, i allt betala
såsom enskilde jordegare. Är åter icke boställsinnehafvare!! till förrättningen
sökande, i hvilken händelse, der laga hinder icke möter, Landtmätare med lön
på stat, men i annat fall lönlös Landtmätare dertill bör förordnas, njute för
boställets andel, jemte resekostnads-ersättning, den förre 2/3, och den sednare
fullt arfvode ; och skall den för kost och husrum belöpande del af arfvode!
utgöras af boställs-innehafvaren samt det öfriga, likasom resekostnads-ersätt11
ingen, så för Landtmätare som Gode män och arfvode för de sistnämnde,
på enahanda sätt, som derom i 1 mom. af denna § sägs, godtgöras. För
Landtmäteri-förrättning å ecclesiastik-boställe betalas i allt, såsom enskildte jordegare;
dock att den del af landtmäteri-arfvodet, som för kost och husrum
Stats- samt Allm. Besa- och Ekon.-UtsJcottens Utlåtande, N:o 77.
21
belöper, af boställs-innehafvare utgöres, samt det öfriga, likasom resekostnadsersättningen,
så för Landtmätare som Gode män, och arfvode för de sistnämnde,
af kyrkans eller församlingens medel erlägges. I öfrigt iagttages, att
vid Landtmäteri-förrättningen å boställe kost och husrum till Landtmätare anses
svara emot i/3 af det för hvarje fall i denna Taxa utsatte landtmäteriarfvode.
”
Slutligen har Kongl. Majrt, genom Nådigt Bref den 30 Mars 1841,
kungjordt genom Krigs- och Kammar-Collegiernes samt Stats-Contorets Gireulalie
af den 29 Maj samma år, täckts förklara, att tills vidare och intill
dess annorlunda kan varda i Nåder förordnadt, någon kostnads-ersättning icke
kommer att af Kongl. Majit och Kronan vidkännas för andra Landtmäteri-förrättningar
å nuvarande eller indragne militiae—boställen, än för sådane, hvilka,
uppå ansökning af andra personer än innehafvare eller arrendatorer af militiae—
boställen, varda af vederbörande Embetsmyndigheter, med stöd af gällande
skiftesförfattningar, oundviklige ansedde och alltså till verkställighet föreskrifna,
i hvilket fall kostnaden må, i öfverensstämmelse med hvad nu stadgadt finnes,
genom Kongl. Stats-Contorets försorg utbetalas.
Med afseende å hvad sålunda blifvit förordnadt, hafva Utskotten ej funnit
grundadt skäl förekomma till motionens understödjande. Endast i det fall,
att boställs-innehafvare sjelf begärt skiftet, åligger det honom att, lika med
öfrige jordegare, deltaga i skiftes-förrättnings-kostnaderne; och det måste förutsättas,
att icke någon boställs-innehafvare begär skifte, i händelse lian ej deraf
kan påräkna en mot dessa kostnader svarande fördel. Den kostnad åter,
boställshavare, i det fall skiftet blifvit af annan delegare i skifteslaget yrkad,
får för nämnde förrättning vidkännas, utgör, enligt 19 § i 1834 års Landtmäteri-taxa,
endast boställets andel i den för kost och husrum belöpande del
af Landtmätarens arfvode. Denna kostnad synes icke kunna uppgå till serdeles
betydligt belopp, och då boställs-innehafvare så väl för detsamma som
för den summa, han till äfventyrs nödgas utgifva för de honom vid skiftesförrättningen
ålagde byggnads-, odlings- hägnads- och andra skyldigheters fullgörande,
erhåller, så framt han afträder bostället inom 20 år efter skiftets tillträdande,
ersättning med en tjugondedel af summan för hvarje i nämnde tid
bristande år, anse Utskotten ali den förmon, som i förevarande hänseende torde
böra boställshavare framför jordegare tillkomma, vara den förre beredd. I
betraktande häraf och då motionärens förslag, att alla skiftes-kostnader, som boställsinnehafvare
blefve förpligtade utgifva, borde af statens medel gäldas,
22 Stats- sant Allm Besv.- och Ekon.-ZJtskottens Utlåtande, N:o 78.
skulle föranleda eu opåräknad Stats-utgift, samt Utskotten firma det vara
olämpligt och äfventyrligt att, på sätt motionären alternativt hemställt, låta
desse kostnader fördelas på 40 år, emedan under en så lång tidrymd en m ingd
invecklade rättsförhållanden mellan flere af- och tillträdande boställshavare kunde
uppkomma, få Utskotten hemställa,
att Herr Silfverbrand’s ifrågavarande motion icke måtte till någon åtgärd
å Ilikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 78.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl. 6 «. sa.
Utlåtande, i anledning af väckte frågor om öppnandet af åtskilliga
nya Post-communicationer.
Hederv. Bonde-Ståndet liar till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens gemensamma behandling remitterat nedanuppräknade
i berörde ämne väckte motioner, nemligen:
af Johannes Johannesson från Götheborgs och Bohus Län: att, då innevånarne
i Orousts och Tjörns fögderier i nämnde Län bade det närmaste
Post-contoret på 8 till 9 mils afstånd, i staden Kongelf, ett Postkontor
måtte inrättas vid gästgifvaregården Wräland samt medel till aflönandet
af en Postmästare derstädes varda af Rikets Ständer anslagne;
af Anders Johan Sandstedt från Jonköpings Län: alt ett Post-Conftor,
hvaraf invånarne i Westra Härad länge varit i behol, måtte inrättas
j Wrigstad; till stöd för hvilken motion, deruti Petter Pehrsson, Jonas Johansson,
J. Samuelsson, Petter Mårtensson och Andreas Bengtsson, alla
från Jönköpings Län, sig förenat, hufvndsakligen blifvit anfördt, att större
delen af Häradets församlingar vore 5 till 6 mil aflägsna från närmaste
Post-Oritor, hvarigenom kostnad och tidsspillan tillskyndades invånarne
vid brefvexling och tidningars afhemtning, äfvensom att, då Wrigstad lig
-
Stats- samt Mm. Eesv.- och EKon.-Ut»lottens Utlåtande, N:o. 78. 2$
ger vid landsvägen mellan Jönköping och Wexiö, den föreslagna anstalten
icke lomme att medföra någon förändring i posthemmanens skjutsningsskyldighet
eller annan kostnad för Stats-Verket, än Postmästarens aflöning;
»f Sven Jonsson från Jemtlands Län; att, sorn bebofvet af ett nytt
Post-Conlor i Härjeådalen blifvit af auctoriteterne och enskilde personer i
orten vitsordadt, ett sådant Conior måtte inrättas vid Funäsdalen, nära
Norrska gränsen, helst derstädes redan blifvit stationerad en Tull-inspector,
hvilken kunde med sin tjenst förena Postmästare-befattningen, emot ett
mindre arfvode, än hvad innehafvare af dylika befattningar i allmänhet
åtnjuta; samt
af Göran Jonasson från Kronobergs Län, med hvilken Per
Pålsson från Christianstads Län sig förenat: att, då inom Sunnerbo härad,
hvarest köpingen Ljungby vore belägen, handel och industri de sednare
åren betydligen tilltagit, en postgång måtte öppnas mellan Wernamo,
Ljungby och stora vägen förbi Åby till Helsingborg, hvilken postgång äfven
skulle vara af allmännare nytta för communicationen mellan nämnde
stad och Stockholm*
Utskotten hafva tagit berörde motioner i öfvervägande; men alldenstund
Rikets Ständer, i afseende å Postmedlen, vidtagit den reglering, att
hvad af dessa medel kan inflyta utöfver dels Stals-Yerkets behållna inkomst,
dels den för Post-Verkets stat och öfriga utgifter beräknade summa, må af
Kongl, Maj:t disponeras till kostnaders bestridande i och för post-anstalternes
utvidgande eller förbättring; fördenskull och då de genom motionerne
åsyftade nya post-communieationer således kunna, efter ansökuing bos Öfver-Post-Direetörs-Embetet
och i händelse, att de finnas af behof påkallade
eller förmonliga, varda till verkställighet befordrade, i nion af tillgångarne,
anse Utskotten förevarande ämne icke böra utgöra föremål för Rikets Ständers
pröfning och hemställa derföre,
att motionerne icke måtte till någon åtgärd å Rikets Ständers
sida föranleda.
Stockholm den 4 Mars 184$,
2.4 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 79-
13
jå
N:o 79.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om indragning af ordinarie
aflöning s-anslag en för åtskilliga Post-Conior.
Till Utskottens gemensamma handläggning har Hederv. Bonde-Ståndet
remitterat ett af Iliksdagsfullmägligen Fredrik von Zweigbergk ingifvet
så lydande memorial:
”Då inkomsterne vid nedanskrifne Kongl. Posl-Conlor genom sportler
äro så betydliga, att det från Kongl. Post-Verket utgående ordinarie
anslag af 4 a 5oo R:dr B:co utan minsta saknad kan umbäras, då den minst
lönte icke destomindre tjenar för öfver Booo R:dr B:co, eller de uppgifter,
jag erhållit; får jag vördsamt föreslå, att denna summa, vid nuvarande innehafvares
afgång, mätte indragas, hvilken indragning ändock inbringar
Staten en behållning af emellan 7 a 8000 R:dr B:co årligen. Post-Contoren
äro: Stockholm, Götheborg, Norrköping, Linköping, Malmö, Ystad,
Gefle, Upsala, Örebro, Wexiö, Wenersborg, Carlstad, Lund, Nyköping,
Westerås och Fahlun. Skulle, efter en anställd nogare undersökning, flere
finnas, som tåla indragningen, torde sådant böra ske. Om remiss anhålles.
Stockholm den Augusti 1844»
Fr. von Zweigbergk.”
Enligt Hederv. Bonde-Ståndets, med förestående memorial, Utskotten
tillhandakomma Protocolis-utdrag af d. 24 sisth Augusti, hade Ephraim
Larsson från Elfsborgs, Tobias Lind från Götheborgs och Bohus samt
Anders Andersson från Örebro Län förklarad sig vara af lika mening med
motionären.
Efter öfvervägande af hvad berörde memorial innehåller, få Utskotten
förklara, att, då regleringen af Postverkets aflönings- och omkostnads-stater
ankommer på Kongl. Maj:t, till hvars disposition för Postverkets behof öfverskottet
å Postmedlen, sedan Statsverkets nettobehållning derå afräknats,
är
Stats- samt Allm. Bet v.- och Ekon.-Utskottens Memorial, N:o 80. 25
är öfverlemnadt, samt motionären icke anfört något i Utskottens tanke giltigt
skäl för den äskade indragningen,
Utskotten icke kunna tillstyrka, att någon åtgärd, i anledning af
förevarande motion, må af .Rikets Ständer vidtagas.
Stockholm den 4 Mars i845-
N:o 80.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl. 6 e. ta.
Memorial, i anledning af erhållen aler remiss å Utlåtandet N:o 1f
angående väckt fråga om lindring i Krono-brefbärings-skyldig
helen.
Utskottens berörde Utlåtande har blifvit återremitleradt af Hederv.
Bonde-Ståndet, men godkändt af Höglofl. Ridderskapet och Adeln d. ii,
al Högv. Preste-Ståndet d. 9 och af Vallöf!. Borgare-Ståndet den 11 nästlidne
December, likväl af sistnämnde Stånd med den förändring, att, i momentet
Lit. c, af de pag. 4 tillstyrkta bestämmelserna för reglering af Krono
biefbäringen fögderi- eller häradsvis, orden: andra communala af gifter
borde utbytas till desse: andra allmänna af gifter.
Då utlåtandet blifvit hufvudsakligen af Trenne Riks-Stånd godkändt,
torde, jemlikt 7b § Riksdags-Ordningen, Hederv. Bonde-Ståndets återremiss
icke till någon åtgärd föranleda.
Beträffande åter den förändring i Utskottens tillstyrkande, som ensamt
af Vällofl. Borgare-Ståndet blifvet beslutad, så enär de medel, hvilkas
uppbärande Utskotten i mom. c, föreslagit att verkställas på samma
sätt, som andra communala afgifter, innefatta den ersättning, brefbäringsskyldige
hemman inom hvarje härad eller fögderi skulle, för befrielse att
sjelfve ombesörja Kronobrefbäringen, erlägga till dem, som detta besvär sig åtoge;
adltså och då en sådan ersättning eller afgift skulle utgå, för en häradet
eller fögderiet enskildt rörande angelägenhet och från vissa till andra inom
Bih. till R. St. Prot. 1845. 4 Sami 2 Afd. 17 Höft.
4
26 Statt- tamt Allm. Besv.- och Ekon-Utslotteni Utlåtande, N:o 81.
denna commun boende hemmansegare eller de personer, som brefbäringen
öfvertoge, samt fördenskull icke egentligen torde kunna hänföras under benämningen:
allmänna afgifter, eller sådana, som äro af skatte- eller be vi 11-  ningsnatur och till staten eller det allmänna utgöras, anse Utskotten uttrycket
communala afgifter vara på ifrågavarande ställe rättare, än det af
Borgare-Ståndet antagna: allmänna afgifter; hvadan Utskotten hemställa,
att Vällofl. Borgare-Ståndet, med frånträdande af sitt beslut i afseende
på omförmälde uttryck, måtte godkänna Utskottens utlåtande
N:o ii, i dess helhet.
Stockholm den 4 Mars i845.
N:o 81.
Ank. till Exp^-Utsk, d. 5 Mars, kl. 6 e. or. 1
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss af Utlåtandet, N:o 22.
Detta Utskottens Utlåtande, som afgifvits, i anledning af väckt fråga
om inrättande af en stastistisk Central-fiureau, har blifvit af Högv. PresteStåndet
samt Hederv. Bonde-Ståndet godkändt, men deremot återremitteradt
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet.
Såsom skäl för återremissen har hufvudsakligen blifvit åberopad
den reservation, som Herr Friherre Tersmeden, W., afgifvit vid Utskottens
Utlåtande, hvarjemte är vordet anfördt, att vigten af en statistisk
Central-Bureaus inrättande vore så stor, att det ej öfverensstämde med
fäderneslandets bästa och interesse att dermed uppskjuta. Om man nemligen
ville grunda lagstiftningen icke på theorier, utan på genom facta constaterade
skäl, så vore en sådan Central-Bureau alldeles oundgänglig; ty
utan en närmare kännedom om näringarnes och landets tillstånd och behof
kunde en ändamålsenlig lagstiftning ej vinnas.
Detta hafva Utskotten tagit i öfvervägande, men då, på sätt Utskotten
redan yttrat, fråga är ä bane att på ett enklare och mera ändamåls
-
Stat»- »arnt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, 1V:o 82, 27
enligt sätt reorganisera Styrelse-verken, samt då, vid detta förhållande,
det synes Utskotten ot vi fvela k tigt, att, i händelse Kongl. Maj:t anser inrättande
af en statistisk Central-Bureau vara af behof påkalladt, Kongl. Majit
skall för vei kställighet deraf vidtaga nödiga åtgärder, i sammanhang med
den blifvande reorganisationen, så och med afseende jemväl å de skäl, Utskotten
redan i sitt förra Utlåtande anfört,
hafva Utskotten icke kunnat frångå förenämnde, af Utskotten afgifne,
samt af aine Riks-Stånd gillade Utlåtande.
Stockholm den 4 Mars 1845.
Nio 82.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af äter remius å Utskottens Utlåtande N:o
29, i fråga om hemmansegares å Gottland befriande från skyldigheten
att underhålla Strän d ridare-b os t ä 11 en.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet hafva
bifallit berörde Utlåtande, hvilket deremot blifvit återremitteradt af Högv,
Preste-Ståndet samt Hederv. Bonde-Ståndet.
Till grund för återremissen har hufvudsakligen anförtsi att skyldigheten
att uppföra och underhålla de ifrågavarande Strandridare-boställena
skall hafva blifvit under Drottning Christinas regering pålagd Gottländska
allmogen, af det skäl, att den då hade fri handel och seglations-rättighet
på utrikes orter; men att år iy83 ”ali handel och seglations-rättighet” på
sådane orter för bönder och allmoge blifvit upphäfven och öfverlåten på
Wisby stads handlande, hvilka till en del voro bosatte i landthamnarne
eller ock derstädes hade sina handels-expediter och magasiner; att i anseende
härtill, och då allmogen icke hade rättighet att bedrifva handel på utrikes
ort, det vore obilligt, att den betungades med ifrågavarande onus, samt
att Tullverket numera desto helldre borde bekosta Strandridare-boställena ,‘som,
dels de Strandridaine motsvarande tjenstemän vid andra Rikets landthamnar
och kustorter alla voro utan boställen, men deremot egde omkring 5o
28 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Ut skot tens Utlåtande. N:o 82.
R:dr B:co större löner, än de förre, hvilken skillnad i lönevillkor förmodats
vara vederlag för boställe eller hushyra, dels den löne-tillökning, sorn
skulle tillgodokomma strandridare å Gottland i stället för de elfva boställen, de
der egde, ej utgjorde högre belopp än 55o R:dr årligen; att, hvad beträffade
de Kongl. Rescripter af den 9 Maj 1827 och den 23 Januari 183c>, dem
Utskotten 1 sitt förenämnde utlåtande åberopat, den utgång, frågan genom
dessa författningar fått, härrört från det skick, hvaruti den vid nämnde
tider sig befunnit, eller snarare från det sätt, hvarpå den blifvit i underdånighet
föredragen; att hvad anginge de fördelar, som Gottländska allmogen
tillskyndades genom närbelägenheten till uthamnar och lastageplatsen
så vore denna fördel enahanda för kustboer på mångfaldiga ställen inom
öfriga provincer af Riket, utan att derföre invånarne derstädes vore betungade
med en byggnadsskyldighet, motsvarande den, sorn nu är i fråga; samt
att dessutom Gottland voise vida mera, än det öfriga Svarige beJastadt med
skattebördor och onera, hvaribland borde nämnas beväringsskyldigheten,
som varade från i5 till 5o:de året, samt Ihestegårds- och Kyrkobyggnad.
Med anledning af hvad sålunda blifvit emot Utskottens ofvaaberörde
Utlåtande erinradt, få Utskotten anföra: alt lör större delen af landthamnarne
å Gottland vidsträcktare friheter verkligen finnas beviljade, än
för andre landthamriar i Riket, såsom alt, enligt Kongl. Seglations-Ordmingen
den i5 Maj i843, fartyg, som icke innehafva last. må från utrikes ort
inlöpa till de Kifva landthamnarne å Gottland, eller Slitö, Burgsvik, Kylley,
Rone, Lärje, Westergarn. Katthammarsvik, Fåhrösund, Kapejshamn,
Ljugarn och Klinte; att enligt Kongl. Brefvet den 5 December 1827, kungjordt
genom Commerce-Collegii kungörelse den 3i December 1827, uti
Slitö, Katthammarsviks, Rone, Kapelshamns och Klinte landthamnar finge
tillsvidare alla varor, som efter förfättningarne vöre 1 allmänhet till irrförset
lofgifne, ej allenast i öppna bodar till salu hållas, utan äfven importeras
och förtullas, under vilkor, att likväl ingen linge i berörde landthamnar
idka sådan handel, utan att tillika vara borgaire i Wisby; och skulle, såsom
en följd deraf, i stället för de i nämnde fem landthamnar anställde strandbevaknings-uppsyningsmän,
Inspectorer derstädes tillsättas; hvarjemte
Kongl. Maj:t förordnat, att den vid ifrågavarande Fem hamnar inflytande
ocb Wisby stad tillkommande tolag borde i första rummet användas till
anskaffande och underhåll af nödiga Våg-inrättningar och packhus; a 11, genom
Kongl- Brefvet den 20 Augusti 1828, åberopadt i Commerce-Collegii
Kun
-
5ta(s-, tamt Allm. Bern.- oeh Ekon.-UIskollens Utlåtande, JV.e 82. 29
Kungörelse den 8 Sept. samma år, de sistnämnde landthamnar, genom
högstberörde 1827 års Kongl. Bref, förunnade förmoner, finge, under lika
vilkor, utsträckas till Ljugarns å Gottlands östra kust, emellan Katthammarsvik
och Rone belägna landthamn; hvarjemte, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse af den 14 December 1840, kungjord genom Kongl. Commerce-Collegii
circulaire af den 8 Mars nästpåföljda år, det blifvit medgifvel,
att, i enlighet med hvad Kongl. Collegii kungörelser af den3i December
1827 och den 8 September 1828 innehålla, i afseende å v&sa hamnar
å Gottland förunnade friheter, direct inclarering fråu utrikes ort af till
införsel lofgifna varor finge i Burgsvikshamn ega rum, dels eck att derstädes
samt vid Fåhrösunds och Kylleys landthaifmar å nämnde ö
Svenska och till införsel lofgifna utländska varor må i Öppna bodar försäljas,
under vilkor, att den, som dylik handel idkade, skulle vara borgare i
Wisby.
Efter hvad sålunda upplyst blifvit, torde det icke kunna bestridas,
att allmogen eller hemmans-egarne å Gottland af de landthamnarne derstädes
beviljade serskilda handelsfriheter hafva direct nytta, genom tillfället att på
nära håll få afyttra egna producter och förskaffa sig sina förnödenheter;
och då någon till inskränkning af dessa förmoner ledande åtgärd, Utskotten
veterligen, icke vidtagits', sedan Kongl. Maj:t år i83p meddelade alslag
å sökt befrielse för allmogen från strandridare-boställenas underhållande,
anse Utskotten icke skäl vara för hand, att Rikets Ständer skulle om en
sådan befrielse göra underdånig framställning.
1 följd häraf få Utskotten förklara, att de vidblifva
sitt i delta ämne förut afgifna.och af 2tne Riks-Stånd redan gillade
Utlåtande.
Stockholm den 4 Mars 1845.
mh. till £. St. hot. 1843. * Sami i Aid. if Befi. ’
4
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N-o 83. i
N:o 83.
Ank, till Exp.-Utsk. d. 10 Mars, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor, dels om Biskops- Embetenas
indragning och dels om reglering af de utaf Bisko ■
parne innehafvande löneförmöner, m. m.
Uli dessa ämnen hafva motioner blifvit väckta:
inom Högv. Preste-Ståndet, af Herr Contracls-Pi osten Doctor Sandberg,
som ansett tillförlitliga upplysningar böra inhemtas om Biskoparnes löners
''verkliga belopp både uti innehafvande jord, åtnjutande räntor, kronotionde,
ptaebende-pastorater” m. m. och samma löner 'böra regleras till hvad tjenstemän
åtnjuta uti dermed jemförliga befattningar”, samt de derigenom uppkommande
besparingar användas lill aflöning för sämre lönade Prester och
Skollärare;
inom Vällofl. Borgare-Slåndet: af Herr Berglund, som, jemte en framställning
om Biskoparnes löneförmoner, föreslagit, att Biskops-Embetena
måtte indragas, med undantag af dem uti Upsala och Lund, hvilken indragning
dock icke borde verkställas förr än reed de nu varande Bskoparnes afgång;
af Herr Winge, som dels anfört, att Stats-samt Allmänna Besvärs-och
Ekonomi-Utskotten, uti sitt vid sista Riksdag afgifne betänkande i ofvannämnde
ämnen No 21, ansett de då framställda förslag om indragning af
Biskops-Embetena vara grundade på så giltiga skäl, att, med afseende derå
samt den betydliga inkomst, som genom en sådan indragning för Staten
skulle uppkomma, Utskotlen ansett sig böra tillstyrka, att Biskops-Embetena
måtte indragas i den mon de efter innehafvarnes afgång blefve lediga, samt att
de medel, som derigenom blefve besparade, mätte i Riksgälds-Contoret insättas;
och dels förklarat, att han ansåge det bifall, som Borgare- och BondeStånden
vid nämnde Riksdag gifvit till berörde betänkande, oaktadt Ridderskapet
och Adeln afslagit detsamma samt Preste-Ståndet lagt det ad acta,
vara "ett uttryck af den allmänna tankan”, samt
inom Hederv. Bonde-Ståndet: af Sven Heurlin från Kronobergs Län
som ansett en reform i afseende å Biskops-Embetena böra verkställas, och för
sådant ändamål föreslagit;” l:o indragning af de nu för Erke-Biskop och Biskoparne
anslagne löner; 2:o inskränkandet af deras antal till En Biskop i
Upsala, som kan få benämning af Erke-Biskop, och Eo Biskop i Lund,
Bih. till R. St. Fröt. 184-3. 4 Sami., 2 Afd. 18 Haft. 1
Stats- samt Alm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtandej N;0 83.
begge försedda med pénningelön af Slaten och tillika förenande tillsynen
öfver Universiteten i nämnde Städer, så länge dessa der fortfara; 3:o Domprostarnes
förordnande att bestrida de Biskoparne hittill suppdragne förrättningar
och föra ordet i Consistorierne, hvarvid så väl nya instructioner,
som en förenkling af dessa myndigheter torde böra af Regeringen tiilvägabringas;
samt 4:o samtlige prmbende-pastoraters förklarande såsom consistoriella
gäll, i fall icke ett sådant i hvarje Stift måste anslås lill ersättning för
Domprostarnes ökade göromål; men hvilka heldre synas böra ersättas med
visst contant arfvode,"
af Johan Persson från Upsala Län, af G. Pettersson från Östergöthland
och af Petter Persson från Jönköpings Län, hvilka alla jemväl yrkat
Biskops-Embetenas indragning;
af Johannes åndersson från Skaraborgs Län, alt Biskops-Embetena
måtte förenas med Domprostens t eller Kyrkoherdesysslan uti hvarje Stiftsstad
och Biskops-indelningarna lill Stats-Yerket indragas; samt
af Sven Isacsson från Öland, hvilken, jemte ett vidlyftigare förslag
rörande Preste- och Pastoral-exam i na, öfverflyttning af Dom-Capitlens befattning
med rent kyrkliga ärenden på Contracts-prostarne, och med andra
ärenden på Konungens Befallningshafvande, Skol-Directioners bildande, m.
m., medelat följande förslag: ”1 den mon Biskopsembetena blifva lediga, indragas
de, praebende-församlingarne sättas i deras lagliga rätt att erhålla
ordinarie tjenstförrättande Pastorer, och Biskoparnes öfriga stora löneförmoner
inbesparas Stats-Yerket och afsättas för Folk-Skolornes befrämjande.”
På de skäl motionärerne anfört, tillstyrka Utskotten,
att, med undantag af en Biskop uti Upsala och en Biskop i Lund,
vid nuvarande Biskoparnes afgång, Biskoppsembelena måtte indragas.
Om detta Utskottens tillstyrkande vinner Rikets Ständers bifall, skola
Utskotten inkomma med utlåtande i afseende på de åtgärder, hvilka till följd
deraf kunna vara att vidtaga.
Slockholm den 4 Mars 1845.
Reservationer.
Af Herr Friherre Palmstjernaj C. O.: "Mot Utskottens nu fattade beslut
måste jag anmäla min reservation. Då man eftertänker, hvad detta
beslut innebär, så finner man deruti ett sorgligt tecken af det sinnelag, som
undergräfver Samhällets trefnad och lugna bestånd.
Om man än åsidosätter Riksdags-Ordningens 13:de § samt Regerings
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekonomi-Ut'kottcns Ulätandcj W.o 83. 3
Formens 29:de och 52:dra, så kan likväl ej någon, som skänker den ringaste
uppmärksamhet åt saken, undgå att inse, det hvarje Slifts presterskap
mäste ega en Chef, som tillser att pastoral vården icke försummas, att skicklige
män dertill förordnas, att, såväl de högre som de lägreLärdomsverk en
förses med duglige Lärare, att undervisningen der fortgår med insigt, nit
och alfvar, att nödige Lärare bildas för Folkskolorne samt att desse Skolor
icke förfela deras ändamål. Inom större eller mindre kretsar af Riket måste
sådane förmän för presterskap och lärare finnas. De måste sättas uti den
ställning, att de odeladt kunna egna sin tid, sin insigt och sin erfarenhet
åt deras vigtiga kall, hvars mera eller mindre verksamma uppfyllande inverkar
föl jd rik t på fäderneslandets framtid, på religiositetens bibehållande och
upplysningens utbredande; de måste ega den värdighet, att deras föresyn i
lära och lefverne blir af inflytande på mängden af underlydande.
Man säger, att Domprostarne kunna uppfylla Biskoparnes åligganden.
Namnet gör icke något till saken; man må benämna presterskapets och lärarnes
förmän Domprostar eller något annat; embetet måste dock finnas, till
värdighet och verksamhet fristående från andra underordnade befattningar
och fortfarande vara oförenligt med den speciella pastoralvård, hvilken Domprostarne
hafva såsom Kyrkoherdar för sina stadsförsamlingar. Dessutom
finnes icke någon Domprost hvarken uti Calmar, eller Carlstad, eller Wisby,
eller Hernösand; tredjedelen af Stiften sakna denne betitlade Kyrkoherde,
hvars inträde uti Biskoparnes functioner således är omöjligt.
Beträffande Biskoparnes stora lönefirmoner, på hvilka man har sina ergo
n fästade, så mäste man vid granskningen af uppgifterne derå erinra sig,
att beräkningen är uppgjord för år 1842, då spanmålen, hvaraf de största
inkomsterne utgöras,' uppgick till så högt pris, att 861 tunnor 5| kappar i
Erkestiftet äro beräknade till 7,607 R:dr 2 sk. 7 r:st., eller 8 R:dr 40 sk.
per tunna, samt i Linköpings Stift 3771 tunnor till 3,130 R:dr 37 sk. 10
r:st., eller 8 R:dr 14 sk. per tunna. Så äfven uti öfriga Stiften. Erkebiskopens
fria bostad i Upsala är i löneinkomst upptagen till 500 R:dr B:co;
hvaraf synes, att verkliga behållningarne icke blifva så stora som de uti
sammandraget visas.
Jag förmodar, att intet Riks-Slånd vill vid sina förhandlingar under
denna Riksdag fästa ett sådant minne, som bifallet till Utskottens utlåtande
skulle lemna åt efterverlden.”
Af Herr Friherre Tersmeden Willi.: ”Hvad först beträffar frågan om
indragning af Biskops-embetena, så förekommer emot förslaget härom dels
att uti 13 § af Riksdags-Ordningen finnes följande Stadgande:” jemte Erke
-
Stuts- snmt Alm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 83.
Bishopen Biskoparne och Pastor Primarius i Stockholm, hvilke af Konungen
till Riksdagen kallas, välje hvarje Stift” &c.; hvadan ock hagan
om upphäfvandet af Biskops-embetena förutsätter en Grundlagsförändring,
derom det ej tillhörer Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
alt sig utlåta; och dels att Biskoparne hafva sig ålagde en mängd
göromål, för hvilkas handhafvande fordras personer med öfverlägsna kunskaper
och utmärkt lärdom. 1 anseende härtill och då för den händelse,
att Biskopsembetena indroges, berörde göromål måste af andra personer
liandhafvas, men de icke kunna medhinnas af Domproslarne, hvilka, utom
det att de äro skyldige deltaga i Consistoriernes öfverläggningar och derstädes,
under Biskoparnes frånvaro, (öra ordet, endast äro alt anse såsom
Pastorer i Dotnkyi koförsamlingarne, i hvilken sistnämnde egenskap de ock
till större delen åtnjuta sina löner; så anser jag Utskotten hafva bordt tillstyrka,
att de väckta förslagen om Biskops-embetenas indragning
måtte förfalla.
Beträdande dernäst den föreslagna regleringen af Biskoparnes löneförrooner;
så har Utskottens sammansatta Afdelning, i den ordning, 42 §
Riksdags-Ordningen utstakar, begärt och sedermera erhållit uppgift från vederbörande
Embetsverk å nämnde förmoner, hvilken uppgift, som är grundad
hufvudsakligen på de från 1842 års Randsboks-räkenskaper inhemtade
förhållanden, såsom bilaga åtföljer denna reservation".
Litt. A.
Uppgift på de inkomster och förmoner, som åtfölja Biskops-Embetena
i Riket; grundad hufvudsakligen på de från 1842 års Lauds-Boks-Räkenskaper
inhemtade förhållanden, och upprättad , i följd af Kongl,
Maj:ts Nådiga Bref den 29 November 1844.
Ärke-Biskopen i Upsalat
Krono-Tio ide , som Herr Ärke - Biskopen
sjelf uppgifvit och i Taxerings-Längden
Nio 2, lör Upsala Siad är uppfördt
Fiby Biskops-Boställe, Säteri, d Mantal,
Krono-
Tionde-
Spanmål.
Inkomst
i Banco'
T:r
kp:r
R.dr
sk.
rist
861
5i
7,607
2
1
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskollens Utlåtande, N.o 83. 5
samt Ekeby med flera hemman , som
•
synas utgöra Lönings-hemman, 5-i Man-  tal; tillhopa
upptagas uti Taxerings - Längderne N;o
2, för Tredje Fögderiet till värde, deraf
4 procent utföras som behållen inkomst,
med
1 OO
1 10 H
1,546
11
2
Boställe i Upsala Stad , fördelen deraf en-  ligt Tdxerings^Committeens Piolocoll .
-
_
t
500
Bälinge Praeb ende- Pastorat i Fjerde Fög-  deriet :
Pastors-Bostället, 4 procent af värdet .
21
3
432
Pastoralierne efter Taxerings - Längden
]N »o 2, .. .........
2,465
18
,
Vederlag, 2 T;r 26 k:pr, lärer vara in-  begripet i förutnämnda 861 T:r 5£ kp:r
—
—
Summa
1(>|| 861
511 12,550)31
Biskopen i Linköping:
Krono-Tionde, enligt Special-Räkningar .
377
3,130
37
10
Boställe i Linköpings Stad, med Etnbets-  jord 72 T:ld 28 kapplrd , 4 procent ai
värdet
213
16
Arrende af Westerlösa Äng, enligt Tax< -  rings-Uppgiften
—
—
80
—
—
Wreta Klosters Prcebende-Pastorat:
Bostället, 4 procent af värdet . . .
2
640
Pastoral-Tionde, enligt Taxeriugs-Uppgift
—
—
1,436
19
3
Vederlag, enligt Special-Räkningen och
egen uppgift ........
—
15
21*
125
20
7
Kärna Praebende Pastorat :
Pastors-Bostället Wärö, 4 pvocentaf värdei
i
! -
261
9
8
6 Stats- samt Allm. Besv. ock EkonXJtskoltens Utlåtande, N.o 83.
Pastoral-Tionde, enligt Taxerings-Uppgifl
—
516
42
6
Kaga P rath ende-Pastorat:
Pastors-Bostället Tockarp i Kärna Soc-  ken, 4 procent af värdet
1
225
9
8
Pastoral-Tionde, enligt Taxerings-Uppgift
—
—
—
500
12
10
Wårdsbergs Prcebende-Pastorat :■
Pastors-Bostället, 4 procent af värdet .
1
—
344
——
Stomhemmanet Muntorp, d:o d:o
i
—
77
9
7
Stomlägenheten Wång i Landeryds Soc-  ken, d:o d:o
31
28
9
Pastoral-Tionde, enligt Taxerings-Uppgift
—
858
25
3
Vederlag, enligt Special-Räkningen och d;o
10
10
82
24
—
Slim ma
403
8,523
15
11
Afräknadt för Lönings-Spanmål ät Com-  ministrarne, tillsammans 45 Tunnor
—
345
-
Återstår
-1
-
8,178 15
11
Biskopen i Skara:
Krono - Tionde, enligt Special - Räkningar
Biskops - Bostället Brunsbo Kungsgård, 1
Mantal, samt Jernsyssla med ilera hemman,
!0i m:ll, som synas utgöra Lö
nings-hemmam, tillsammans ....
upptagas i Taxerings - Längderne N:o 2
för Skara Fögderi till värde, deraf 4
procent upptagas som behållen inkomst
Tomten N:o 19 i Skara Stad, inkomsten
deraf enligt Taxerings-Längd N:o 2. .
Åsaka Praebende - Socken, enligt egen, vid
taxeringen godkänd, uppgift ....
Skarke eller Warnhems Prcebende - Pastorat
:
Pastors-Bostället, 4 procent af värdet
“i
222 20f|i
1,812
2,246
303
200
18
28
180J
10
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekoru-U (sköttens Utlåtande, N:0 83. 7
Stomhemmanet Ögglunda 1 Ögglunda
Socken, d:o
1
88
Pastoralier, enligt Taxerings-Längd JN:o 2.
—
—
—
1,569
16
—
Vederlag, enligt Special-Räkningen . .
—
1
4' 9
37
—•
Suni ma
m
223|24f|§
6,409j 4| 7
Biskopeni Strengnäs:
Krono-Tionde, efter egen, vid taxeringen
godkänd, uppgift
402
26'asi
‘"KO
3,424
3
7
Sundby Biskops-Säte, 4 procent af Taxe-  rings-värdet
2
-
384
38
5
Boställe i Strengnäs Stad, enligt egen, vid
taxeringen godkänd, uppgift
_
-
_
200
-
4
Embets-jord till Dito, 4 procent af värdet
—
—
70
21
Jkers Prtebende-P astor at:
Bostället, 4 procent af Taxerings-värdet
u
——,
271
36
6
Torpet Ribybiåten i Lenna Sojken, d;od:o
—
8
7
8
Vederlag, enligt Special-Räkningen . .
hvarå värdet, enligt egen uppgift, gör
——"•
22
16
191
12
—
Wansö Präbende Pastorat:
Pastors-Bostället, 4 procent af taxerings-  värdet
1
171
15
4
Vederlag, enligt Special-Räkningen .
hvarå värdet, enligt egen uppgift, gör
—
1!
8
95
30
Terlial-Tionde från Akers och Wansö
Pastorater, efter egen, vid taxeringen
godkänd, uppgift
2,770
28
11
Smör-Tionde från Dito och Dito, enligt
Dito
292
29
4
Qvick-Tionde af Lamb, Stångjern och
Krut, enligt Dito
—-
——
—
187
42
—
Summa
436| leifi
8,068
25
1
Afräknadt för 24 T:r Spanmål till Com-  ministrarne . . r
-
-
_
204
—
—
Återstå
-1 -
~
7,864125
1
8 Stats- sami 'lim. Besv och Ekon. - Vi skollen s Ltlalan ’Cj ,Vo S3.
Biskopen i Westerås:
Krono-Tionde, enligt egen, vid taxeringen
godkänd, uppgift.
681
30
5,988
14
6
Embetsgård i Westerås Stad, fördelen der-  af enligt Dito
250
Råcklanda och Thunby med flera hemman
som disponeras af Biskopen, 4 procent
al väldet. •
2
416
Dingtuna Prcebende-Pastorat:
Prestgården, 4 procent af Taxerings-värdet
1
302
Pastoralier, enligt Taxerings-Uppgiften
1,579
18
9
Vederlag, enligt Special-Räkningen . .
—
7
16
58
36
—
Lundby Prcebende-Pastorat:
Prestgården , 4 procent af Taxerings-  värdet
194
Kanik Lundby, d;o d:o
1
—
—
220
Pastoralier, enligt Taxerings-Uppgiften
—
—
—
477
18
(
Sum ma
öay
14
9,485
39
9
Afräknadt värdet för 16 T:r Lömngs-  Spanmål lill Comministrarne i Dingtu-  na och Lundby
136
Återstå
-
-
-
9,349139
y
Biskopen i Wexiö:
Krono-Tionde, enligt Special-Räkningar .
326
13f
3,182
10
3
Biskops-Sätet Östrabo, 4 procent af Taxe-  rings-värdet
1
180
Hemmesjögårdarne, Risinge Kronogården,
Tegnaby Slom och Gårdarne Fyllerud,
torde utgöra dels Prestgårdar dels Lö-  ningshemman, tillhopa
4 procent af Taxerings-värdét . . .
5
689
Gårds-
Stais- samt Allm, BesvOch Ekon,-Utskotten* Utlåtande, N:0 83,
Gårdsby Präbende-Pastorat:
Pastors-Bostället Ekenäs, 4 procent al
värdet
. . . .
u
320
Gårdsby Stommen, 4 procent af värdet
r
g
95
— -
TerLial-Tionde m. rn. af Gårdsby och
Hemmesjö Pastorater, enligt Taxerings-
Uppgift t,.,.
694
32
Extra Inkomster, enligt Dito . ♦ .
,—
40
__
.
Vederlag i Gårdsby, enligt Special-Räk-  ning  . . . . .
4
231
46
2
Summa
1 ddi
4|
j 5,247
|16| 3
Biskopen i Götheborg:
Krono-Tionde, enligt Special-Räkningar >
—
483
20151
2,730
3
6
Calhedralicurn af Kyrkor i Bohus Län,
efter egen, vid taxeringen godkänd upp-  gift
40
Biskops-Boslället i Götheborg, 4 pert af
Taxeringsvärdet.
- ■- -
—
500
Ä
Bjär ds Prcebende-P astor at;
Prestgården, 4 procent af värdet . ,
1
-
140
1
Stomhemmanet Gödestad, d;o dto 4 .
1
140
1
11
Lii —* —* —d;o d;o 4 .
3
ä
—
72
-
-
Torpa — —, d:o d:o 4 ,
1
80
Wallby —• — —, d:o d;o 4 .
2,
——,
86
9
7
Djegnegården — —, d:o d:o , .
å
2.
'
1
—
40
—.
—
Tölö Prcebende-Pastorat:
Björkris Prestgård, 4 procent af värdet
1
_
.
180
Hede — — d:o — d;o
1
—
120
Skårby — —, — d:o — d:o
— .
40
__
Tölö — •—, — d:o — d;o
j_
_
- -
60
Sintorp i Lindome Socken, d:o dto
2
1
. _
^
60
Kyrkotorp i Elfsåker d:ot d:o d:o
1
■
—*
831
17
3
Bih, lill R. St, Prot, 184S. 4 Sami. 2 A/d 18 Haft. 2
Stais- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlcns
Efter Pröfnings-Commilleens i Hallands
Län beräkning äro Pastors-inkomsterne,
inbegripet 4 p:ct af hemmanens värden,
till taxering bestämde:
Fjärås Pastorat till . . 2,613; 25. 9.
hvaraf Pasloralierne sålunda utgöra
och på lika sätt för Tölö Pastorat ,
af
. 2,250: 1. 3.
—
—
—
2,061
1,706
14
32
1
Summa
9||
4»3|2U|J|
8,13913i t
4
Biskopen i Lund:
Krono - Tionde , enligt Special - Räkningar
i värde efter egen, vid taxeringen god-  känd, uppgift
Stora Råby och Östra Torns Vecko-dags-  hemman, som synas utgöra Lönings hem-  man •••••••»••*•
Studii-Skatt af Stiftets Kyrkor, efter taxe-
rings-uppgiften
100 Lass Ved af Domkyrkans Skog, enligt
dito
Biskops-Gården i Lund, fördelen deraf vid
Taxeringen bestämd till
Biskops-Sätet Helgmae Säteri, 4 procent af
taxerings-värdet
Fjelie Präbende-Pastorat:
Prestgården, 4 procent af värdet . .
Lomma Praebende-Pastorat:
Prestberga Prestgård
Pastoralier af Fjelie och Lomma Pasto-  ratet', enligt Taxerings-Uppgiften .
6/»
3f
1
1
691
4
15
4,215
1,630
315
100
500
684
251
200
2,830
16
19
38
9
12
8
2
5
7
9
Summa
L1t,
[ 691
t. T5
10,727
Biskopen i Calmar:
Krono-Ttonde, efter egen Uppgift 333 T;r,
men enligt Special-Räkningar . . , .
333
"ih
Stats- samt Allm. Be sv- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N.o 83. u
efter eget, af Pröfnings-Commitéen god-  kändt värde . . . R:dr 3,108: — —
hvartill kommer för llJj
kp:r efter lika grund . . 3:10.11.
3,111
10
11
Boställe i Calmare Stad, enligt Taxerings-  Comiteens beslut .......
200
_
Ernbetsjord, enligt Dito
—
—
i
150
Tionde af Stadsjorden, enligt Dito . .
—
—
204
21
7
Pastors-Lönen af Calmare Stad . . .
—
.—
—
1,666
32
-
Som Pastor i Slottsförsamlingen . . .
—
—
—i
387
4
Extra Inkomster, enligt Taxerings - Co-  milteens beslut
133
16
Pastoralier af Lands-Församlingen, enligt
Taxerings-Uppgifteri
.
209
40
Juia Stolae af Stads- och Lands-Försam-  lingarne, enligt Dito ......
—
—
—
208
28
—
Dörby och Kläckeberga Prcebende-Pastorat:
Pastors-Bostället, 4 procent af Taxerings-  värdet
1
214
Pastoralier, enligt Häradsskrifvarens Ut-  drag af Taxerings-Längden N;o 2, folio
5,927
1,350
?
S;ina
1
333
7,835
8
6
Ljungby och Hossmo Prcebende-Pastorat
skall, enligt hemtad underrättelse i Kongl.
Ecclesiastik-Departementet, vara Herr
Biskopen Doctor af Kullberg personell
för dess lifstid i Nåder anslaget:
Pastors-Bostället, 4 procent af värdet
1
121
11
6
Hosmo Stom- d:o d;o
1
—.
i
121
11
6
Pastoralier , enligt Taxerings - Längden
2 ...........
,
2,091
—
Summa
| 3| 3.11
1 ll-1-
1 * 1 I s
| 10,168131
1 6
11 Stais- samt Allm. Besv*- och Ekon -Utskottens Utlåtande* N.o 33»
Biskopen i Carlstad:
Krono-Tionde från Norrsysslets Fögderi,
enligt Special-Räkning
318
2
5
2,464
28
8
Biskops- och Pastors - Bostället i Carl
stad* efter egen, vid taxeringen god-  känd, uppgift ........
300
Bostälis-Jordens värde, hvaraf 4 procent
gör . ......
99
41
7
Pastoralier af Carlstads Stads- och Lands-  Församlingar, enligt Taxerings-Uppgif-  ten samt Taxerings-Committeens beslut
953
35
4
Vederlag, enligt Special-Räkningen . .
—
4
16
23
12
—
Kihls Prcebende-Pastorat :
Pastors-Bostället Ekenäs Säteri, 4 procent
. af Taxerings-värdet .......
1
600
Räntan af Prestgården i Nedre Ulleruds
Socken, enligt TaXerings-Uppgiften . »
71
35
6
Pastoral-Tionde, enligt Dito ....
—.
—
—
1,487
38
9
Q:vick-Tionde, enligt Dito och Taxerings-  Committéens beslut . . .... .
556
32
Vederlag, efter egen uppgift, 12 T:r 20
kp;r R:dr 42: 13. —
affores i Special-Räkning, med . . .
12
62
Extra Inkomster, enligt Taxerings-Upp-  giften ............
—
—
200
1 Summa
1| 334| löf| 6,S19[31J10
Biskopen i Hernösand:
Krono-Tionde, enligt Special-Rakning . .
derå värdet efter ipgen uppgift .. »
—
189
5-9-
20
1,276
42
6
Krono-Lön i Contant,' enligt Special-Räk-  ning . . . . . ' . . » . . . .
237
16
Utanö-Räntan ..........
—
—
30
32
Boställsrum i Hernösands Stad , fördelen
deraf enligt Taxerings-Commiteens beslut
200
Embetsjord i Staden och å Hernön, enligt
Taxerings-Uppgiften ...... ..
•MM*
115
Arrende för Prestängetå Hernön, enligt d:o
—
273
4
—
Stats- sami Allm. Besv.- ock Ekon.-Vtskoltens Utlåtande} N.o 83.
Tionde från — — Dito, enligt d:o
—■
——
—
170
Säbrå Prcebende-P astor at:
Pastors-Bostället, 4 procent af Taxerings-  värdet
Pastoralier, enligt ofvannämnde, vid taxe-  ringen godkände, uppgift ....
Vederlag, enligt Special-Räkning
1
18
281
340
1,300
103
42
8
Nora Prcebende Pastorat:
Prestgården i Nora, 4 procent af taxe-  rings-värdet .........
Dito i Bjertrå, dito dito . .
Pastoralier, enligt Taxerings-Uppgiften
Vederlag, enligt Special-Räkningen .
'h7s
3
S
11
sill
U)|N3
360
112
2,000
62
16
—
Sam ma
-»Å-
,219| 12^51
6,581
y
2
Afräknadt för Löne-Spanmål åt Comini-  nistrarne, tillsammans 46 Tunnor .
—.
260
32
—
Återstår
-
6,3201251 2
Biskopen i Wisby:
Indeld Lön med förvandling, enligt Rän-
teri-Räkningen
.
Biskops- och Pastors-Bostället i Wisby,
fördelen deraf, enligt Taxerings-Längd
Löningsjord, 19^ Tuni. Stadsjord, 4 pro-  cent af Taxerings-värdet .....
Pastoral-Tionde af Staden, enligt Taxe-  rings-Längden N:o 2. ..... .
Extra Inkomster, enligt Dito ....
Lärbro Prceben de-Pastorat:
Prestgården och Annex, 4 procent af
taxerings-värdet enligt egen , vid taxe-  ringen godkänd, uppgift ....
Pastoralier, enligt Dito
lilli - |
—
—
2,143
300
98
955
200
320
1,831
24
24
16
4
Summa
— j 5,848 |l6| 4
Stockholm af Öfver-Revisions-Departemenlets Province-Räkenskaps-Coutor
den 24 Januari 1845* J. Alm.
14 Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Uttalande, !f.-o 83.
Anmärkning.
Sorn inkomsten af Boställen m. m., beräknad till 4 procent af taxeringsvärdet,
blifverstörre, än värdet af hemmans-räntorne, hafva dessa sistnämnde
icke kunnat komma i fråga, enär, så vidt Contoret veterligt är,
ingen af Herrar Biskopar njuter indeldte löner, utom på Gotlland, der den
likväl uppbäres från Ränteriet; •— Äfvensom Herrar Biskopars inkomster,
ined afseende på det låga uppskattuings-värdet å hemmanen i allmänhet
och med afseende på de arrenden, som erhållas för Boställena, om de utarrenderas,
torde vara något högre än hvad här ofvan kunnat uppgifvas."
Af berörde uppgift inhemtas, att Biskoparnes löneförmoner utgöra:
för Erkebiskopen i Upsala  12,550: 31. 9.
8,178: 15.11
6,409: 4. 7.
7,864: 25. 1.
9,349: 39. 9.
5,247: 16. 3.
8,139: 30. 4.
10,727: — 7.
10,168: 31. 6.
6,819: 31. 10.
6,320: 25. 2.
5,848: 16. 4.
Biskopen i Linköping
„ Biskopen i Skara . .
„ Biskopen i Strengnäs .
„ Biskopen i Westerås .
„ Biskopen i Wexiö
„ Biskopen i Götheborg
„ Biskopen i Lund . .
„ Biskopen i Calmar
„ Biskopen i Carlstad .
„ Biskopen i Hernösand
och för Biskopen i Wisby
äfvensom alt, med afseende å det låga uppskattningsvärdet å Boställen i allmänhet
de verkliga inkomsterne af dei* jordegendom, Biskoparne, fåsom
löntagare innehafva, torde vara något högre, än som blifvit uti nyssberörda
uppgift antecknadt och således Biskoparnes löneförnioner uppgå jemväl till
högre belopp, än här ofvan blifvit närandt.
Det kan icke bestridas, att ju icke Biskoparne i allmänhet åtnjuta ansenliga
löneförmoner i jemförelse med det», som åtfölja Rikets högsta Embeten,
äfvensom att dessa förmoner äro synnerligen ojemnt fördelade, så att
en del Biskopar hafva betydligen större inkomster, än de öfrige. Efter mia
Innka är en reglering af samma inkomster al behofvet påkallad, icke allenast
för att bereda en för hvarje Biskop ungefärligen lika lön, utan äfven
för att, om möjligt, tillvägabringa en besparing i kostnaden för Biskoparne*
aflönande. I anseende härtill hade, enligt min tanke, Utskotten bordt föreslå,
att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla.
Stat%- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsfsottens Utlåtande, N.o 83. i5
att, sedan en fullständig undersökning egt rum, till utrönande af
Biskoparnes löneförmoner, Kongl. Maj:t täcktes låta upprätta och
till Rikets Ständer vid nästinstundande Riksdag framlägga ett förslag,
hvilket, jemte en deri upptagen tillräcklig och jemnare fördelad
aflöning för Rikets Biskopar, äfven utvisar den tillgång, som
genom en sådan reglering kan blifva att påräkna.
Vidkommande härefter sättet för användandet af nämnde möjligen
blifvande tillgång, så hade Utskotten, med hänsigt dertill, alt berörde lönereglering
icke borde komma i fråga alt verkställas förr, än i mon af nuvarande
Biskopars afgång, bordt tillstyrka
alt den tillgång, som genom berörde reglering må uppkomma, varder
använd Lill löneförbättring för svagare aflönade Prester oek
Skollärare/'
Uti denna Reservation hade sig förenat Herr v. Troil, Herr Celsing,
Herr Friherre Cederström, Herr af Harmens, Herr Gref ve Hamilton, Herr
B. Munck, Herr von Axelsson, Herr Lagerborg, Herr Friherre De Geer,
Herr Friherre Reuterskjöld, Herr Mannerskantz, Herr af Ekströmmer,
Herr Berg von Linde, Herr Räfelt, Herr Prosten Helen, Herr Doctor
Hallbeck, Herr Comminister Hardin, Herr Bergsten, Herr Langenberg
och Herr Nordvall.
Af Herr Rosensvärd.
Af Herr Contracts-Prosten Doctor Gumcelius: "Jag reserverar mig mot
Het nu fattade beslutet såsom grundlagsvidrigt, och beklagar, att Utskottera
icke i stället velat tillstyrka en undersökning, huruvida Biskopslönerne böra
på annat sätt regleras, hvarigenom det vigtigaste skälet för denna frågas
återkommande å nyo vid hvarje Rikdag kunnat undanrödjas.”
Af Herr Norin: ”1 det outredda skick, hvaruti frågan sig för närvarande
befinner, har jag föreställt mig, alt Rikets Ständer ej skulle vara i tillfälle
bedöma, huruvida indragning af ett eller flere Biskopsembeten kunde,
utan öfvervägande olägenheter, verkställas, hvaremot det förefallit mig uppenbart,
att en reglering af Biskopslönerne, efter deras nuvarande innehat*
vares afgång, är af bebofvet påkallad.
Jag har således ansett Utskottet böra tillstyrka Rikets Ständer att
i underdånig Skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t, efter vederbörlig
utredning af ämnet, täcktes vid nästa Riksdag till Rikets Ständer
göra framställning, dels om och i hvad nion indragning af Biskopsembeten
må kunna verkställas, dels ock huruledes en förändrad
disposition af ifrågavarande tillgångar må kunna för framtiden be
-
j6 Stats- samt Mim. Besv. och Ekon.-Utskott en t Utlåtande, IP.o £3.
stämmas, dervid, i den moa minskning af Biskoparnes inkomste
kan ega ram, företrädesvis trode böra afses undvikandet af dt t
missförhållande, som förefinnes deri, att Biskoparne tillika äro Pastorer,
hvardera i ett eller flera Praebenden, der föl ja ktel igen Pastoralvården
måste skötas af tillfa 1 lige vicarier, merendels till vida
mindre båtnad för sockriaraes invånare, än som kunde vara
att påräkna, i händelse sådane angelägenheter vårdades afen på ordinarie
fot varande Pastor.
Då emedlertid, genom den nej-proposition, som vid voteringen antogs,
min åsigt af saken blef undertryckt, måste jag densamma sålunda reservera.’*
STOCHHOLM, ECKSTEINSKA B O KT11Y C K. E 111E T, 1845.
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Uilätandcj IV-o 84. t
N:o 84.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Mars, kl. 8 e tn.
Utlåtande i anledning af väckt fråga om förändrad reglering
af tjenstgörings-touren för Blekinge Läns Båtsmän.
Utskotten hafva från Hederv. Bonde-Ståndet fått till gemensam behandling
emottaga en af Riksdags-fullmägtigen Lars Pettersson från Blekinge
Lån väckt motion, hvaruti anföres, att, vid uppfordrandet af Länets indelningsbåtsmän
till tjenstgöring under fredstid, af ålder iagttagits, att af de 3
derstädes förlagde Båtsmans-Compagnierne, utgörande tillsammähs 1,500
raan, endast en tredjedel af hvarje Corupagnien blifvit på en gång uppbådade,
hvarigenom de öfrige två tredjedelarne af detta manskap varit under
alla årstider att vid arbetet i hemorten påräkna; men att, i'sednare tider,
genom Kongl. Reglementet för Styrelsen och ekonomien vid Stationerne af
Kongl. Majits Flotta den 28 September 1836, jemte en annan Författning af
den 24 Februari 1837, stadgadt blifvit, att, så vidt ske kunde, alltid ett
Compagnie i sender, så väl af indelningen som roteringen, och ieke delar
af tlere Compagnie!’ på en gång skulle uppkallas till tjenstgöring. Då denna
förändring medförde förlust för rotehållare af en mängd dagsverken
samt för Båtsmannen af arbetsförtjenst under en tid af året, då den säkrast
vore att påräkna, har motionären, med hvilken Riksdagsfullmägtige Ola
Jeppson och G. B. Appelqvist sig förena», föreslaget, alt Rikets Ständer måtte
underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit täcktes, med upphäfvande af
omförmälde stadgande i 1836 års Reglemente, i Nåder förordna, att med
Bålsraans-commenderingarne inom Blekinge Län skulle så tillgå, som förut
ölligt varit.
Då den, medelst förevarande motion, åsyftade förändring i tjenstgörings-touren
för Blekinge Läns Båtsmän utgör en fråga, hvars afgörande
allenast tillkommer Kongl. Ma:jt, i Dess egenskap af Högste Befälhafvare öfver
Rikets Krigsmagt, anse Utskotten, att Rikets Släuder icke böra med
samma fråga taga någon befattning, hvadan Utskotten hemställa;
att motionen icke måtte til! någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockoholm den 20 Mars 1845.
Bih, till R. St. Prot- 1845. 4 Sami., 2 Afd. 1g Haft.
1
*
Stats samt Alm Besv - och Ekon.-Vtskollens Utlåtande> N:o 85°
N:o 85.
Ank. till Exp.-Utsk. den. 2o Mars kl. 8 e. m.
Utlåtandet i anledning af väckt fråga om förnyad reglering af
Städernas Båtsmanshåll.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utsottet liar Vällofl. Borgare-Ståndet
remitterat en af vice Talmannen Herr A. M. Brinck väckt motion,
deruti, med afseende å den, efter motionärens fömenande, icke rättvisa
grund, hvarå fördelningen af Städernas skyldighet att underhålla Båtsmän
blifvit uppgjord, motionären ville fästa Rikets Ständers uppmärksamhet up*
på behofvet att vinna en mera ändamålsenlig fördelning Städerna emellan
af detta skattebesvär.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet för handläggning af
denna motion med Stats-Utskottet sammanträdt, få Utskotten vördsamt förklara,
att Städernas Båtsmanshåll och fördelningen deraf, städerna emellan,
blifvit, i hufvudsaklig öfverenstämmelse med Rikets Ständers i ämnet fattade
beslut, genom Kongl. Brefvet till Förvaltningen af Sjöärendena samt Kammar-
och Commerce-Collegierne af den 21 September 1839, definitivt regie»
rade, med städerna lemnad öppen rätt att vid hvarje Riksdag hos Riket*
Ständer göra anhållan om den förändring i denna reglering, hvartill städernas
stigande eller sjunkande välstånd eller andra omständigheter kunde
föranleda; samt att, då motionären icke uppgifvit, i hvad hänseende den
sålunda stadgade fördelningen af Städernas Båtsmanshåll vore orättvis eller
huru en mera ändamålsenlig fördelning skulle uppgöras, Utskotten sakna
all grund för att kunna behofvet af förändring härutinnan bedöma.
Vid sådant förhållande hemställa Utskotten,
att motionen måtte förfalla.
Stockholm den 20 Mars 1845.
Slats- samt Allm Bl sv.- och Ekon -Utskottens Utlåtande, N.o 86.
3
N:o 86.
Ank. lill Exp.-Utsk. den a o Marsj kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, om nedsättning i Båtsmans-roteringen
för Fahlu stad.
Inom Vä Hofi. Borgare-Ståndet har Riksdags-Fullmägtigen för Fahlu stad,
Herr M. N- Collen, uti ingifvet memorial, anfört: att, uti den af Kongl.
Maj:t den 21 September 1839 fastställde fördelning af Städernas Båtsmanshåll,
nämnde stads bidrag blifvit bestämdt efter ett bevillnings-belopp af
1,270 R:dr 29 sk. 7 r:st för Hus och Tomter samt af 1,842 R:dr 16 sk.
för borgerlig rörelse; att, då sedermera visat sig, att åtskilliga hus, tomter,
▼erk och inrättningar, hvilka icke vore underkastade Båtsmanshåll, genom misstag
blifvit intagne i förstnämnde bevillnings-summa, stadens invånare hos
Kongl. Maj:t i underdånighet sökt rättelse och nedsättning i den påförde
båtsmans-roteringen, men att Kongl. Maj:t, genom Nådig Resolution af d. 29
September 1841, hänvisat staden att väcka fråga derom vid Rikets Ständers
nästa sammanträde; att del bevillningsbelopp, hvarför stadens bus och tomter
bordt upptagas till deltagande i Bålsmanshållet, rätteligen utgjort 675 R:dr
44 sk. 4 r:st, hvilket dock så ändrats, att det, enligt 1844 års Taxeringslängd,
uppgick lill 798 R:dr 1 sk. 10 r:st; alt, hvad anginge bevillningen
för borgerlig rörelse, densamma småningom sjunkit så, att beloppet deraf
för sistlidet år utgjorde 948 R:dr 24 sk.; alt, i följd häraf och efter hvad vid
jemförelse af de vid fördelningen af bålsmanshållet åsatle bevillningsbelopp
med de, som för år t844 blifvit upptagne, visade sig, Fahlun utgjorde båtsmanshåll
för hus och tomter till en summa af 472 R:dr 18 sk. 9 r:st utöfver
hvad staden egt och egde i sådan bevillning, och för borgerlig rörelse med
893 R:dr 40 sk. utöfver nuvarande bevillning för samma rörelse, eller tillsammans
för ett belopp af 1,366 R:dr 10 sk. 9 r:st; samt alt således, efter
beräkning af 429 R:dr 39 sk. 9 r:st på hvarje Båtsman, Fahlu stad vöre belastad
ined något mer än 3:ne Båtsmän utöfver det antal, som rätteligen
bordt detta samhälle åläggas.
I anseende härtill hade motionären begärt, att staden Fahlun måtte
erhålla den nedsättning i båtsmännens antal, hvartill ”den rättade bevillningen
för hus och tomter och den nedsatta för borgerlig rörelse må föranleda.
”
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, sorn erhållit remiss å berör
-
4 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekoru-V(sköttens Utlåtandej N.o 86.
de Memorial, liar, för behandlingen deraf, med Stats-Utskottet sammanträdt;
och få Uiskotten till en början upplysa, att, enligt Kongl. Brefvet till Förvaltningen
af Sjöärendena samt Kammar- och Commerce-Collegierne af den
21 September 1839, angående regleringen af slädernes båtsmanshåll, samt
Kongl. Majrts under samma dag i Nåder fastställde fördelning mellan städerne
och köpingarne i Riket af de ordinarie båtsmansnumer, som de vore
skyldige att gemensamt underhålla, Fahlu stad, som endast för hus och
tomter samt borgerlig rörelse, men ej för innehafvande jord, blifvit till deltag-ande
i bålsmanshållet uppförd, skulle för en bevillningssumma af 3,112
R:dr 43 sk. 7 r:st B:co, utgörande medelbeloppet af stadens bevillning under de
fem åren från 1828 till 1832, och hvaraf 1,842 R:dr 16 sk. beräknats för
borgerlig rörelse och återstående 1,270 R:dr 29 sk. 7 r:st. för hus och tomter,
vidkännas ett antal Sju afbåtsmän, efter stadgadberäkningsgrund af 429
R:dr 39 sk. 9 r:sl. på hvarje båtsman; samt att Kongl. Maj:t i högstberörde
Nådiga Bref förklarat, att, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers förut
fattade beslut, det på städerne sjelfva berodde att vid hvarje Riksdag hos
Rikets Ständer göra anhållan om den förändring i regleringen af städernes
båtsmanshåll, hvartill städernes stigande eller sjunkande välstånd eller andra
omständigheter kunde föranleda.
Till bestyrkande af de i motionen uppgifne förhållanden, att Fahlu
stad blifvit ålagd högre rotering än vederbordt, och att sådant härrört afen
origtigt upptagen bevillningssumma för bus och tomter, har motionären företet
vidimerade afskrifter af åtskillige vid stadens invånares till Kongl.
Maj:t i ämnet ingifne underdåniga ansökning fogade handlingar. Enligt
hvad samma afskrifter innehålla, synes: alt, af den för Fahlu stad för åren
1828—1832 beräknade medelbevillning af hus och tomter, eiler 1,282 R:dr
20 sk., hvartill, efter en upptäckt missräkning af 11 R:dr 38 sk. 5 r:st., det
först uppgifna beloppet 1,270 R:dr 29 sk. 7 r:st. blifvit rättadt, endast 675
R:dr 44 sk. 4 r:st. rätteligen vöre medium af dessa fem årens bevillning;
att återstående 606 R:dr 23 sk. 8 r:st. vore bevillning af rörelsevinsten för
1 Boktryckeri, 1 Pipbruk, Elfsborgs och Ingarfs rödlärgsverk, victriolverket
och Konung Gustaf III:s silfververk, hvilken summa blifvit inblandad med
och inbegripen i bevillningen af hus och tomter; samt att, utom den origtiga
förvandlingen af berörde verks och inrättningars rörelsevinst till fastighetsvärde,
några af dem, såsom tillhörande Fahlu Bergslag och andra, såsom
belägne utom stadens vall eller staket, på jord af bergfrälse natur, dragande
extra rotering, vore från deltagande i ordinarie båtsmans! otering befriade.
Då, i följd af hvad sålunda förekommit, det är sannolikt, att ett miss
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Uskottens Utlåtande j N.-o 8j. 5
tag blifvit begånget vid uträknandet af Fahlu stads roedelbevillning af hus
och tomter för åren 1828—1832, hvarigenom staden fått sig påfördt ett högre
båtsmanshåll, än som, enligt de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer stadgade
grunder, bordt staden åläggas; men härvid tillika förekommer att den
nedsättning i det på staden fördeide antal båtsmän, hvartill staden tilläfventyrs
vore berättigad, skulle, enär numerstyrkan för städernes båtsmanshåll
är enligt äldre Författningar bestämd, medföra en rubbning i den allmänna
fördelningen af ifrågavarande besvär mellan alla släder och köpingar i
Riket; alltså och då den utredning, som skulle erfordras för bestämmande
af såväl den minskning i båtsmanshållet, Fahlu stad må böra tillerkännas,
som tillökning i mon häraf i båtmansroteringen för andra städer, är af den
invecklade beskaffenhet, att Utskotten icke dermed lära kunna taga befattning,
få Utskotten hemställa,
att Rikets Ständer ville i underdånig skrifvelse begära, det Kongl.
Majit, efter undersökning om förhållandet med båtsmansroteringen
för Fahlu stad, och derest staden skulle befinnas hårdare roterad,
än sorn med de af Kongl. Majit och Rikets Ständer stadgade grunder
finnes öfverensstämmande, täcktes meddela Rikets näst sammanträdande
Ständer förslag till nedsättning i båtsmansroteringen
för uämnde stad samt en lämplig fördelning af den dymedelst
uppkommande brist i städernes båtsmanshåll genom motsvarande
tillökning deruti för andra städer eller köpingar.
Stockholm den 20 Mars 1845.
Nio 87.
Ank. till Exp.-Utsk. d. io Mars kl. 8 e. m.
Utlåtande, angående väckt fråga om lindring för egarne af
ön Hanö i utgifterne till lotsars underhåll.
Riksdagsfullmägtigen af Hederv. Ronde-Stusidet Ola Jeppsson från
Blekinge Län har, uti ett till bemälde Riks-Stånd ingifvet, och till Utskottens
behandling öfverlemnadt, memorial, hemställt, att, då egarne af ön
Hanö, | mantal Kronoskatte i Listers härad af nämnde Län, funnes betungade
med alltför stora kostnader för underhållet af 2:ne lotsar, i förhållande
till den frihet från Tingshus-, väg- och bro-bygguad, hemmansegarne, såsom
vederlag för dessa kostnader, finge åtnjuta, Rikets Ständer matte hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att, efter företagen undersökning i
6 Stuts sami Allm. Be sv.- och EhonOmi-Ul kottens U låtande, N.o 88.
ämnet, Hanö hemmansegare varda i Nåder tillerkände någon billig ersättning
för så stor del al berörde utgifter, som icke motsvarades af de dem
förunnade friheter, hvilken ersättning, i motionärens tanka, kunde af lotsmedlen
utgå; och har motionären, till närmare upplysning om det anförde
förhållandet, bifogat en af 3:ne personer, såsom egare till Hanö, undertecknad
skrift, hvaruti hufvudsakligen anföres, att, oansedt de, enligt indelningsverket
för Blekinge, deltoge i bålsmanshållet, de ändock i sednare tider måste
bestå 2:ne kronolotsar husplan med fiskeplats och kåltäppa, föda föi eu
ko och vedbränsle, samt att sådant medförde en årlig kostnad af 98 R:dr
16 sk. B:co, för hvilken hemmansegarne ej erhållit annat vederlag, än den
till högst 3 R:dr B:co uppsskattade friheten från tingshus-, väg- och brobyggnad.
Enär motionären hvarken uppgifvit än mindre styrkt, att egarne af
Hanö blifvit med utgifter till lotsars underhåll obehörigen och till högre
belopp än vederbordt betungade, eller visat, att rättelse härutinnan blifvit i
jaga ordning sökt; alltså och då en så beskaffad enskild rättsfråga, i sitt
närvarande outredda skick, icke synes lämpligen kunna af Rikets Ständer behandlas,
få Utskotten tillstyrka^
att motionen icke må till någon åtgärd å Rikets Ständers sida för
O
O
anleda.
Stockholm den 20 Mars 1845.
N:o 88.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 2o Mars, kl. 8 e m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om reorganisation af
Gottlands National-Beväring.
Uti en lios Hederv. Bonde Ståndet väckt, lill Utskotten remitterad, motion,
har Riksdaesfullmägtigen Conrad Romin från Gottlands Län, med hvilken
sig förenat Lars Norrby från samma Län, jemte en framställning om
Gottlands Nationai-Beväring, dess uppkomst och organisation samt kostnaden
för dess underhållande, äfvensom den tunga, som skulle orsakas Gottlands
invånare genom denna bevärings utgörande, och hvilken ingalunda
Stats- samt Allm, Besv. och Ekon.Vt skottens Utlåtande, N.o 88.
skulle motsvaras af den beväringsskyldighet, som Sveriges öfrige provincer
finge vidkännas, hemställt, om icke ”en lätti a l i de bördor, hvilka för närvarande
tryckte excercis-skyldige Gottländske medborgare”, borde tillvägabringas,
jemte ’*en mera passande och tidsförhållanden mera motsvarande
aflöningsstat för de vid Gottlands Nationai-Beväiing anställde Öfver- och
Under-officerare samt öfrige till Corpsen hörande embets- och tjenstemän;
hvarjemte motionären för ändamålet medelat följande förslag:
”l:o Exercis-skyldigbeten vidtager hädanefter från och med 19 och upphörer
med 24:de årets ålder, då förflyttning sker till Infanteriet.
Infanteristen förflyttas vid 40 års ålder till Pikforare-Corpsen, hvarifrån
han utskrifves vid sitt 45:te år.
2:o Landets Beväring indelas i 2 Bataillioner, hvarje Bataillion i 5
Compagnier.
3:o Hvarje Compagnie behåller samma antal af ordinarie Öfver-och Under-Befäl,
som hitintills; men för hvarje tilläggas på Extra stal, i
anseende till möjligen inträffande behof af Infanteriets och Pikförarnes
exercis, tre Under-Officerare och sex Corporaler.
4:o Compagniernes vanliga exercisplatser bibehållas och begagnas sålunda,
att på hvardera exerceras serskildt de jägare, som för samma
ändamål dem förut begagnat.
5:o Exercis-tiden, som hittills varit midsonnnarsveckan, tillbakaflyttas så,
att derpå användes de första veckorna af Juni månad.
6:o Då så väl Öfver- som Under-Befäl härigenom erhåller ökad tjenstgörings-skyldighet,
föreslås, såsom i alla fall högst behöflig löneförbättring,
en tillökning icke blott för dem, utan för hela Statens personal
af 50 procent, emot hvad de hitintills åtnjutit. Dock alt det
Extra-Ordinarie Under-Befälet åtnjuter endast dagtractamenten, beräknade
för Sergeanten lill 36 sk. och för Gorporalen 24 sk. Banco
för hvarje tjenstgörings- samt in- och utrycknings-dag.
7:o Vid nuvarande Befälhafvarnes afgång biifver Militaire-Befälhafvarm
skiljd från Landshöfdingens Embets-befattning.*’
Och har slutligen motionären uttryckt den förhoppning, att. då den
föreslagna reorganisationen af Gottlands National-Beväring åsyftade att, med
den vapenföra styrkans användbarhet lill landets försvär, förena en mot tidens
kraf bättre svarande aflöning för Befäl och Under-Befäl, samt att detjemte
bespara årligen minst 8,000 R:dr Banco, äfvensom att bereda en for
invånarne högst betydlig lindring, Rikets Ständer måtte för sin del bifalla
den föreslagna reorganisationen och hos Kong1. Majit i underdånighet föreslå
den till Nådig stadfästelse.
3
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk, Utlåtande, N.-o 8g,
Ofvanberördé motion hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och få sitt
utlåtande i anledning deraf nu afgifva.
Gottlands försvarsverk är organiseradt efter helt andra grunder, än det
öfriga landets. Der finnas icke rustning och knecktehåll, och 1812 års Be
värings-Lag
är icke heller der gällande. Öns försvar är anförtrodt åt invå
narne
sjelfve och hestrides genom conscription, hvilken älla män, som kunna
föra vapen, äro från femtonde till femtionde året underkastade. Denna
conscription eller National-Beväring, som åren 1810 och 1811, efter serskilde
sammankomster och träffade aftal emellan öns dåvarande Landshöfding
och Militaire-Befälhafvare, Friherre R. Cederström, samt invånarne
derstädes, inrättades och af Kongl. Maj:t under den 5 Februari sistnämnde
år fastställdes, är helt och hållet grundad på invånarnes frivilliga
åtagande. Vid sådant förhållande, och då med förevarande motion
åsyftas en väsendtlig förändring i organisationen af Gottlands NationalBeväring,
samt Utskotten anse dylika organisationsfrågor, som i allmänhet
ensamt ankomma på Kongl. Majrts Nådiga pröfning, icke lämpligen böra utgöra
föremål för Rikets Ständers handläggning, kunna Utskotten väl icke
tillstyrka Rikets Ständers bifall till de genomgripande förändringar, motionären
föreslagit; men då Utskotten icke kunnat underlåta fästa uppmärksamheten
på det förhållande, att beväringspliglen för Gottlands invånare inträder
redan vid ynglingens 15 års ålder, och således innan han blifvit mantalsskrifven,
samt Utskotten anse ynglingens så väl själs- som kroppsförmögenheter
vid denna ålder ännu vara så outvecklade, att han icke torde kunna
i någon serdeles mon fylla sin pligt såsom landels försvarare, få Utskotten
hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majt
anhålla, att Beväringsskyldigheten å Gottland icke må vidtaga förrän
det år, då ynglingen blifver mantalsskrifven.
Stockholm den 20 Mars 1845.
N:o 89.
Arik. till Exp.-Utsk. d. no Mars, kl. 8 e m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om Lärare-Seminariers
inrättande, m. m.
Vid sistförflutne Riksdag hade Herr Lagergren, Anders, uti en hos
Rid
-
Stats- salut Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens. Utlåtandej N-o 8g.
Ridderskapet och Adela väckt motion, dels fästat uppmärksamheten derå, att
Läro-Inrättningars framgång samt Lärjungars hildning hufvudsakligen berodde
på Lärarnes egenskaper, och att det sålunda vore nödvändigt att, vid
Lärares antagande, så vidt möjligt, göra sig förvissad, att de skulle komma
att uppfylla sitt ansvarsfulla kall, dels anmärkt: att lagarne för befordran
inom Läroverken icke voro förenlige med tidens kraf; att rättigheten att
söka lärareplatser, med undantag för Gymnasierne, vore inskränkt till de
inom hvarje Stift födde personer, hvaraf Liefve en följd, alt vid en skolsysslas
tillsättande, en utom Stiftet född, men till skol-Järare skicklig person,
förbiginges af en honom underlägsen, endast derföre, att denne sednare
vore inom Stiftet född, samt att de prof, som skulle stadga omdömet om
den sökandes kunskaper, skicklighet och användbarhet till den plats, han
sökte, icke vore tjenlige, utan förfelade det med dem åsyftade ändamål; hvarjemte
Herr Lagergren för vinnande af rättelse uti berörde anmärkte förhållanden,
hade föreslagit:
l:o inrättandet af Seminarier för bildande af skicklige lärare lill så
väl högre och lägre Lärdoms-skolor, som Apologistier och Gymnasier;
t 2:o fastställandet af prof, som grundligare och tillfyllestgörande i afse
ende
på de sökandes kunskaper och practiska skicklighet äfven genom Domrarnes
ei farenhet och öfverlägsna bildning kunde göras så betydelsefulla och
för samhället tillfredsställande som möjligt;
3:o upphäfvande af Indigenats-rätten för sökande, som med goda betyg
styrkte sig hafva genomgått ett lärare-seminarium eller med loford tjenstgjort
ett år vid sådant läroverk, der han tjensten sökte.
Vid innevarande Riksdag har Herr Lagergren hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, med åberopande af nämnde motion, förnyat de deri gjorde
förslag, med tillägg, att den practiska coursen för Seminarii-eleverne må
ej endast vid Cathedral- eller Trivial-Skola och Gymnasium fullbordas,
utan äfven förbindas med noga kännedom af och tillräcklig öfning uti Nya
Elementar-skolans undervisning och uppfostringssätt; anseende motionären
denna åtgärd vara destomera nödvändig, som den skulle i betydlig mon bidraga
till en för uppfostran och den allmänna undervisningen lycklig och fördelaktig
utgång af den strid, som påginge emellan den gamla och nya skolan.
Det nya undervisningssättets idee och tillämpning vöre både för litet
kändt cch för litet värderadt, och kunskap derom borde spridas först inom
Lärare-Corpsen och sedan hos den större publiken. Endast med tiden kunde
man få utröndt, om den nya Skolmetlioden borde slå eller falla, eller huBih.
till B. St. Prot. 1845. 4 Sami. 2 A/d. 19 Haft. 2
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 8g.
iu mycket af Hen borde användas eller huru mycket förkastas, ty först sedan
en yngre Lärare-Corps uppvuxit, bekant med båda skolformerna och
skicklig i bådas hand hafvande, kunde man vänta sig en allmännare opartisk
het, ett mera sansadt lugn och ett fullt mognadt omdöme vid tvistens afgörande.
Derjemte har motionären föreslagit, att ett årligt anslag af 3000 R:dr
B:co, eller samma helopp, som 1843 års Skolrevission föreslagit, måtte för
det åsyftade ändamålet beviljas, alt utgå efter den anordning, Kongl. Maj:t
vid en blifvande organisation kunde finna för behofvet lämplig.
Sedan behandlingen af förevarande ärende blifvit öfverlemnad till sammansatta
Stats» samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, hafva Utskotten
detsamma under öfvervägande förehaft och få härmedelst afgifva
sitt yttrande öfver de i motionen förekommande förslag.
Hvad först angår inrättandet af Seminarier för Skollärares bildande:
så få Utskotten förklara, att de, lika med 1843 års Revision öfver Rikets
Elementar-Läroverk, anse sådant vara en af de mest maktpåliggande åtgärder
till Läroverkets förbättring. Någon direct åtgärd för bildandet af lärare
till Gymnasier och skolor har i vårt land icke blifvit vidtagen. Väl
kunna vid Univeisiteten inhemtas de theoreliska kunskaper och den högre
intellectueila blindning, som för bestridandet af Lärare-kallet i första rummet
erfordras; men om ock denna bildning omfattar all den tbeorttiska
insigt, som den offentliga undervisningen tager i anspråk, så återstår likväl
för den blifvande läraren ej allenast att vinna en sådan rigtning af sina
theoretiska kunskaper, att han på ett fruktbringande sätt må kunna meddela
dem åt andre, utan äfven att förväifva en närmare kännedom om
sjelfva sättet för undervisningens meddelande. Ddtta kan visserligen eller
hand vinnas under en längre tjenstgöring vid Läroverken; men för att med
framgång kunna begynna en sådan tjenstgöring, så att lärjungarne genast
må af den undervisning, Lärarne bibringa, hemta ali möjlig nytta, är det
af behof för den blifvande skol-läraren att hafva inhemtat den practiska
bildning, som är resultat af en förutgången öfning under erfarne lärares uppsigt
och ledning. UtskoLten antaga alltså behöfligheten af en anstalt till
bildning af Lärare vid Läroverken; och Utskotten finna ett ytterligare stöd
för denna sin åsigt deruti, att Rikets Ständer beslutat alt hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes förordna oin en sådan för»
ä'ndiing af Elementar-Läroverket, att nvarande Apologist- och Lärdomsskola
samt Gymnasium komme att utgöra en enda fullständigt sammanhängande
skola med tvänne bildningslinier, äfvensom att, då Ephorus och Lärarne
Sla s- samt Allm Besv.- och Ekon -Utskollens Utlåtande, N.o 8g. ir
derom voro ense, ämnesläsning för lärjungarne måtte vid det allmänna
Elementar-Lärovei ket varda tillåten. Då den läromethod, som, i fall Kongl.
Maj:t behagar gifva Sitt bifall till Ständernes underdåniga anhållan, kommer
att begagnas, ännu icke torde vara öfverallt fullständigt känd, och det
är af serdeles vigt, alt de lärare, som skulle komma att meddela undervisning,
i enlighet medj den föreslagna förändringen, jemväl äro hemmastadde
i det practiska användandet af nämnde läromethod, iusjs äfven häraf behofvet
af en derpå syftande läroanstalt.
Utskotten finna deremot sig icke böra, beträffande organisationen af den
ifrågavarande anstalten, något förslag afgifva, öfvertygade, att Kongl. Maj:t,
efter vederböraudes börande, vidtager de åtgärder, som kunna i afseende
derå finnas mest Ijenlige. På sådana skäl tillstyrka Utskotten
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. MLj:t i underdånighet anhålla,
att ändamålsenliga anstalta till bildande af lärare för Elementarläroverken
måtte blifva inrättade och undervisningen i dessa anstalter
äfven sträcka sig till kännedom om undervisningssättet efter
det så kallade nya Skolsystemet.
Det anslag, som för åvägabringande häraf utaf motionären blifvit föreslaget,
eller 3,000 R:dr B:co, synes dock Utskotten icke vara tillräckligt.
Om framgången af all undervisning hufvudsakligen är beroende på lärarnes
skicklighet att fullgöra sitt kall, och om, såsom ett lämpligt medel för danandet
af duglige lärare, autages inrättandet af lärare-seminarier, så torde
det icke kunna bestridas, att dessa anstalter böra erhålla den utsträckning,
att ändamålet med desamma ef förfelas.
Vid betraktandet deraf, att de fleste, som egna sig åt lärarekallet, vanligen
äro mindre bemedlade och att dessutom den curs, som de hafva att
genomgå vid Academien, oftast medtager deras tillgångar, hafva Utskotten
föreställt sig nödvändigheten deraf, alt de personer, som genomgå den förereslagna
seminarie-anstalten, ej böra under den tid, detta sker, sakna utväg
att vid läroanstalten sig uppehålla och åt dess undervisning oafbrutet sig
egna, samt att de således för sitt underhåll böra genom stipendier understödjas.
Då finnes det vara gifvet och klart, att de anstalter, Utsko:ten föreslaget
och som gå ut på alt bilda tillräckligt antal lärare för Rikets alla E
lementar-läroverk,
ej kunna inrättas och underhållas i ett tillfredsställande
skick med ett anslag af 3,000 R:dr. Utskotten anse derföre en summa af
högst 6,000 R:dr årligen böra för omförmälde ändamål användas; och få
alltså på dessa skäl tillstyrka,
att Rikets Ständer mätte, i och för inrättandet af de föreslagne
12 Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens. Utlåtandej N;o 8g.
anstalterne lill lärares bildande för Rikets Elementar-läroverk, ställa
till Kongl. Maj:ts disposition en summa af 6,000 ti:dr årligen i 3
år, alt af Riksgälds-Contoret utbetalas.
Hvad derefter vidkommer frågan om indigenals-rättens upphäfvande;
så bär ofvannämnde Revision uti dess till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga
berättelse, i denna fråga, yttrat, bland annat, alt till läroverkens utveckling
oell fullkomnande borde, alt en fri vexelverkan dem emellan egde rum,
och att för den fullt competenle sökanden möjligheten att inträda vid ett
läroverk inom ett Stift lika litet borde vara betagen derföre, att han genom
födseln och uppfostran tillhörde ett annat, som för den i läroverkets tjenst
redan bepröfvade att kunna, om han så önskade, söka förflyttning till ett
annat läroverk och Stift; atl, efter hvad revisionen förmodade, läroverkens
nämnde utveckling befordrades genom en sålunda möjliggjord blaudning
af lärare från olika stift, hvarigenom den för ensidighet ofta beskyllde och
dertill ledande så kallade provincialismen komme att förebyggas, om ej utrotas,
samt ett friskare lif och en stundom både nödig och helsosam
omsättning, så i läromethoder som behandling, införas, bidragande ej mindre
till ungdomens gagn, än till Läroverkets eget upplyftande.
Af sådane skäl, dem Utskotten till alla delar gilla, tillstyrka Utskotten,
aLt Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, alt
Kongl. Maj:t måtte i Nåder förordna, att indigenalsrätten vid ansökningar
till lärare-sysslor vid Rikets Elementar-Läroverk måtte
upphöra.
Slutligen och beträffande förslaget om de prof, som borde fastställas för
dem, som sökte blifva till Lärare antagne; så tro Utskotten jemväl, att en
förändring uti de prof, som nu äro stadgade, bör ske, helst dessa, sorn blott
en eller annan timma påstå, hvarken kunna vara fullt tillförlitlige eller lemna
den pröfvade fullt utrymme alt ådagalägga sin skicklighet och duglighet
till Lärarekallet. Utskotten anse jemväl, att, sedan Lärare-seminarier blifvit
inrättade, deras genomgående bör utgöra den säkraste borgen för en blifvande
lärares duglighet. Der kunna ej allenast hans theoreliska kunskaper, utan
ock isynneihet hans fallenhet och skicklighet för lärare-kallet, under den
dagliga öfningen, bäst ådagaläggas. Innan han från Järo-anstalten utgår,
synes han böra undergå en fullständig examen, hvarigenom lian berättigas
att vid Elementar-läroverk, i hvilket Stift som helst, söka anställning, utan
alt behöfva underkasta sig någon ny pröfning. Då läroprofvet således kommer
alt afläggas endast vid Seminarierne, böra betygen närmare kunna lämpas
efter en gemensam antagen grund, och således blifva mera jemnt och
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N.-o 8g. i3
likformigt utdelade, än som nu kan ske, då pröfningar förrättas i de serskilda
Sliften, efter de möjligen skiljaktiga grunder, som på olika ställen
kunna vara antagna»
På dessa grunder få Utskotten tillstyrka,
att läroprofvet för dem, som vilja förvärfva rättighet att vid Rikets
elementar-läroverk såsom lärare anställas, bör vid Lärare-Seminarierne
undergås på det sätt, Kongl. Majit kan finna tjenligast föreskrifva,
och att det nu anbefallda läseprofvet vid Stiftens läroverk
i följd deraf må upphöra.
Stockholm den 20 Mars 1845.
Reservationer.
af Herr Norin;
af Herr Nordvall;
af Riksdagsfullmägligen Nils Strinnlund: ”Emot Högloft. Stats- och Ekonomi-Utskottens
pluraiitets fal t ule beslut om inrättande af ett serskildt Seminarium
till bildande af Skol-Lärare, får jag mig reservera, först på den
grund, att, innan Konung och Ständer blifvit ense om sättet att vid Läroverken
undervisa och innan striden blifvit utkämpad om hvilkendera Läromethoden,
deri gamla eller den nya, är den mest förmonliga och ändmålsenliga,
för att undervisa vid Skolor eller Gymnasier, anser jag vara bortkastade
penningar hvad, som till ett Skol-Lärare-Seminarium anslås.
Underligt mäste det äfven visa-sig, att Skol-ordningen innehar den bristfällighet,
att de Lärare, som sjelfve naturligtvis börja studera såsom barn,
och fortfarit till dess de kunnat laga magistergraden, befinna sig i den obe
hagliga
ställning alt då icke kunna undervisa vid de offentliga Skolorna.
Vid hvilket Seminarium böra då de Lärare, som skola undervisa Skol-Lärarne,
taga sina kunskaper, då icke Academi-Lärarne kunna anses tillräck—
lige för del sökta ändamålet?
Jag yrkar således, att, innan Kongl. Majit fattat Sitt belut, i anledning
af Rikets Siänders Skiifvelse vid denna Riksdag, rörande organisation af
Skolorna i allmänhet, icke någon serskild åtgärd bordt tillstyrkas Ständerna
att vidtaga.”
Härmed hafva förenat sig Riksdagsfullmäktige L. Getzelius, Jonas Johansson,
, Petter Persson, A. I. Sandstedt, Johannes Samuelsson, Anders
Jansson, Lars Olsson och Jöns Månsson.
i4 Stais- samt Allm Bcsv.- celi Ekon Vt skotte s Utlåtande, T.-o go
IS:o 90.
Ank, till Exp.-Utsk. d. 20 Mars, kl. 8 c m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om åtgärders vidtagande
och Stats-anslags beviljande Jör hämmande aj tiggeri
och befordrande af arbetsamhet bland fattige och vanvårdade
eller vanartige personer.
Jemlikt meddeladt Protocolls-Utdrag för den 5 sistlidne Februari, har
Högv. Preste-Ståndet till Utskottens gemensamma handläggning remitterat
en af Herr Comminister Janzon, med stöd af 56 § Riksdags-Ordningen,
vackt motion, deruti an föres, hurusom lagstiftningen rörande fattigvården
vore ensidig och bristfällig, hvarigenom den inverkade menligt på sedligheten.
Utgående från den grundsatts, att hvarje församling borde underhålla
sina fatLige och följaktligen vara angelägen derom, att alla dess medlemmar
hade sin nödtorftiga bergning, lemnade denna lagstiftning ingen magt åt församlingen
alt hindra och utestänga fattigdomen. Då hon ålade församlingen
föräldrapligten, öfverlemuade hon icke tillika föräldramagten att aga,
upptukta och handleda ett vanartadt barn. De allmännaste orsakerne till
fattigdom vore lättja, dryckenskap och oordentlighet; men communen hade
ingen magt, intet föreskrifvet sätt att förfara med det vanartade barnet eller
den på lättja och oordentligt t begifne ynglingen, för att rätta dem och
framkalla de utvägar till bergning, som funnes hos hvarje meniska, när de
anlitades; och de enda medel, som i dessa afseenden vore af lagstiftningen
medgifne, alt nemligen låta den vanartige undfå varning inför kyrkoråd eller
intagas på fattigvårds- eller cort ections-anstalter, hade visat sig antingen
otillräckliga eller olämpliga.
Med antagande af den grundsatts, att församlingen ännu vore fadershuset
för det inom henne födda barnet och att bon fördenskull borde göra allt
hvad hon förmår för alt val upptukta det, har motionären föreslagit:
Alt, till förekommande af tiggeri, en fond af frivilligafgåfvor, svarande
mot hvad i allmosor vanligen gåfves, eller ock eller en billig och rättvis
taxering på hemman, måtte bildas och åt fattigvårds-styrelsen öfverlämnäs,
tued redovisnings-skyIdighet vid de årliga allmänna socknestämmorna. Af
denna fond, förstärkt med fatlig-cassans årliga räntor och disponibla medel,
borde, sedan de orkeslöse blifvit försörjde, lemnäs understöd till fattiga barns
uppfostran samt medel till uppköp af rudimaterier, att af arbetsföre per
-
Stats- tamt Allm• Bes v,- och Ekon.-Utskottens Utlåtande> N.o go'. i5
söner lierama hos sig bearbetas, mot skälig betalning, äfvensom i öfrigt till'
fälle beredas alla socknens fattige att för sitt arbete förskaffa sig nödtorftigt
uppehälle;
alt Pastor, i förening med församlingens äldste, måtte tillerkännas husbonde-rätt
öfver den ungdom, som till någon del åtnjöt församlingens understöd,
och således ega att från försumliga föräldrar, sorn, varnade, icke
ville bättra sig, taga barnet och anförtro det åt till barnuppfostran skicklige
och villige personer, att i tjenst hos allvarsam och ordentlig husbonde
borttinga yngling, som blifvit försvarslös, och att i allmänhet med faderlig
rätt vaka öfver ungdomens Gudsfruktan, seder och ordentlighet och hålla
den till nykterhet, arbetsamhet, tukt och ärbarhet. Sedan sålunda blifvit
ordnadt för det sedliga och fysiska lifvets vård bland de fattige inom en församling,
borde först Förordningen mot tiggeri sättas i verkställighet;
att då vissa församlingar, synnerligen vid vestra kusten af Riket, vore
serdeles fattige och således icke ensamme kunde besörja sin fattigvård, el t
understöd af högst 400 R:dr B:co, sedan behofvet blifvit undersökt och bekräftadt
samt ett fatligvårds-reglemente uppgjordt och af vederbörande prövadt
och godkändt, mätte, helst såsom anslag, eller, der detta skulle nekas,
såsom lån, emot låg ränta och amortissement samt församlingens gemensamma
ansvarighet, af allmänna medel sådane församlingar beviljas.
Utskotten, som tagit motionen i öfvervägande, erkänna de ädla afsigter
och det varma nit för den fattiges och villsefördes bästa, som deruti uppenbara
sig, äfvensom den nytta, förslaget i vissa delar kan medföra. Det
medel, hvars begagnande motionären hufvudsakligen gjort till vilkor för en
förbättrad fattigvård, eller att församlingen, som redan är pligtig att vårda
sina fattige, äfven skulle ofver dem erhålla husbonde- elier målsmans-rätt,
linnes ock i viss raon antaget i det förslag till stadga om Fattigvården i
Riket, sorn ,under sistlidne Riksdag till Kongl. Majit från Rikets] Ständer ingick.
Samma förslag innehåller jemväl stadganden om communens skyldighet
att förskaffa arbete åt fattige, som äro arbetsföre, och försörjning och
uppfostran åt barn, hvilka af annan vård och tillsyn äro i saknad. Deremot
kunna Utskotten icke dela andra af motionären uttryckta åsigter, såsom
alt Rikets Ständer skulle besluta om frivilliga gåfvors insamlande till
fonder för beredande af arbetsförtjenst och förekommande af tiggeri, enär
en sådan håga synes ligga helt och hållet utom Rikets Ständers åtgärd, eller
att vissa församlingar, som ansåges sjelfve icke förmå alt försörja sina
fattige elter förse dem med arbete, skulle erhålla bidrag dertill af Stilén,
hvilket möjligen ko.mae att tillintetgöra verkau af eommunernes pligt i
i6 Stais- samt Allm. Besv - och Ekon -Utskottens Utlåtande, N.-o gr.
detta hänseende och medföra en tilläfventyrs dryg kostnad för Stals-Verket.
Emedlertid och ulan att närmare yttra sig om de möjliga fördelarne elier
hristerne i motionärens förslag, anse Utskotten det icke vara lämpligt, att
Rikets Ständer för närvarande ingå i pröfning om partiella förändringar i
nu bestående fattigvårds-lagstiftning, under det att deras vid sista Riksdag uppgjorda
och i underdånig skrifvelse af den 12 Juni 184-1 till Kongl. Maj:t
öfverlemnade förslag till fatligvårds-stadga är under handläggning, och det
således torde få antagas, att en allmän författning i ämnet, med afseende å
vigten deraf, snart är att förvänta.
Af sådan anledning finna Utskotten sig böra tillstyrka,
att Herr Comminister Janzons motion icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Mars 1845.
N:o 91.
Ank, till Exp.-Utsk. d. io MarSj kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om Stats-anslag till inrättande
af räddnings-anstalter för vanartige barn och unga,
första gängen straffade, förbrytare.
Uti en hos Högv. Preste-Ståndet väckt och till Stats- samt Allmanna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitterad motion, har Herr Lector Wallman,
med framställning, hurusom den fattige och vanvårdade ynglingen, genom
sin värnlösa ställning i samhället, i förening med elaka exempel, tidigt er—
holle väckelse till brott, samt huru han, efter första afsteget från samhällsordningens
bana och sedan han genom undergången bestraffning funne sig
utstött från samhället, småningom urartade lill en förhärdad brottsling, förmält,
att, enligt motionärens åsigt, räddnings-anstalter för vanartiga barn och
första gången straffade unga förbrytare borde inrättas inom hvarje province,
helst på landet och i granskapet af krono-allmänningar, der, med annat arbete,
kunde förenas jordbruk i smärre lotter, till hvilka de, som åt samhället
återskäntes, börtie blifva i tillfälle att erhålla kortare eller längre besittning;
-
Stats- samt Ailm. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Utlåtande, N.-o gt.
17
ningsrätt; och har motionären föreslagit, alt Rikets Ständer för berörde ändamål
måtte ställa en tillräcklig summa lill Kongl. Maj:ts disposition och
derjemte bevilja ett serskildt anslag för den i Skåne vid Råby inrättade
räddnings-anstalt.
Vid behandling af denna motion hafva Utskotten inhemtat, dels att,
i anledning af väckta motioner om Stats-anslag till bildandet af nya räddnings-anstalter
för vanvårdade barn i hufvudstaden och i Upsala stad eller
dess grannskap, till den vid Råby redan inrättade dylika anstalt samt till
understöd för en i Wermland tilltänkt räddningsanstalt för vanartade barn,
Stats-Utskottet, enligt afgifvet utlåtande N:o 41, ansett sig icke kunna föreslå
åtgärder, hvarigenom Staten skulle komma att öfvertaga den föräldrar
naturligen tillhörande pligt att uppfostra sina barn, hvilket åliggande, der
föräldrar antingen icke funnes eller icke kunde vården om sina barn anförtros,
endast kunde i någon mon genom communerne eller enskildes bemödanden
uppfyllas, samt, i anseende härtill och då dertill komrae, att,
i fall denna bana af Staten beträddes, de kostnader, som i én framtid för
sådant ändamål erfordrades, skulle blifva alldeles oberäkneliga, funnit sig icke
kunna tillstyrka något Statsanslag för någotdera af ofvanuppgifne ändamål;
dels att, sedan Rikets Ständer gillat Stats-Utskoltets berörde ullåtande i
denna del, Utskottet, som derefter fått emottaga en, med stöd af 56 § Riksdags-Ordningen,
väckt motion, att varnaitiga barn, hvilka redan fallit fångvården
till last, skulle kunna inaccorderas uti Prins Carls inrättning för
sådane barn samt uti den för samma ändamål vid Råby befintliga anstalt,
emot ersättning af de medel, som för dylika barns förvarande i fängelserna
utgå, uti sitt under N:o 192 afgifna utlåtande afstyrkt bifall till denna
motion, med anförande, såsom skäl för afstyrkandet., att redan stadgadt finnes,
det barn, hvilkas vård och uppfostran hvarken kunde af föräldrar bestridas
eller åläggas andre, vare sig enskilda eller cornmuner, skulle på Statens
bekostnad underhållas och för sådant ändamål , vederbörande localauctoriteter
föranstalta om sådane barns utaccorderande i orterne, mot ersättning
af de medel, som för ändamålet finnas anvisade, samt alt, utom
det att kostnaden för detta underhållssätt betydligen understeg den, hvartill
barnens intagande i Prins Carls inrättning och Råby räddningsanstalt skulle
uppgå, det vore ovisst, icke allenast om barn kunde, på de af motionären
antydde vilkor, vid dessa inrättningar emottagas, utan äfven huruvida
någon väsendtlig fördel för Riket i allmänhet genom den föreslagna åtgärden
vore att vinna, hvaremot, i fall berörde inrättningar sålunda skulle
Bih. lill R. St, Prot. 1S4S• 4 Sami. 2 Afd. 19 Haft. 3
i8 Stats- samt Allm. Desv.- och Ekon.-Vtskottens Utlåtande, N.o £8.
komma att i viss moa förvandlas till Statsanstalter, det kunde befaras att
de af dea enskilda välgörenheten och menniskokärleken med dessa inrättningar
åsyftade ändamål, om icke helt och hållet, åtminstone till någon dél
förfelades.
Jemte tillkännagifvande, att äfven sistnämnde utlåtande blifvit af Rikets
Ständer god kändt, få Utskotten, i afseende på Herr Lector TVallmans
nu förevarande motion, förklara, det Utskotten funnit emot bifall till samma
motion förekomma hufvudsakligen enahanda skäl, sorn för afstyrkande
af öfrige ofvan omförmälde motioner blifvit anförde, hvadan Utskotten,
under åberopande af dessa skäl, hemställa,
att Herr Lector Wallmans motion icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Mars 1845.
N:o 92.
énk. till Ectp -Utsk. den 2o Mars kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om ersättning för Jorslingen
af Presterskapets i Lappmarken löningsspanmåL
Sedan Rikets sist församlade Ständer, uti skrifvelse af den 11 November
1840, hos Kongl. Maj:t i underdånighet begärt, att, efter det förhållandet
med skyldigheten för en del af allmogen inom Westerbottens och Norrbottens
Län, att från kronotolarne forsla Presterskapets i Lappmarkerne
löningsspanmål, blifvit fullständigt ulredt och pröfvadt, Kongl. Maj;t täcktes
för samma skyldighet i Nåder bestämma en, efter dervid förekommande
omständigheter, lämpad ersättning, att utgå af anslaget till Lappmarks ecclesiastik
- verk, så har, under nu pågående Riksdag, uti en hos Hederv.
Bonde-Ståndet väckt och till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi.
Utskotten remitterad motion, Riksdagsfulhnägligen J. A Lundberg från
Norrbottens Län, med hvilken Olof Nilsson och Lars Bygdén från Westerbottens
Län sig förenat, yrkat, att, då berörde underdåniga skrifvelse
blifvit utan påföljd, emedan allmogen t Vester- och Norrbottens Län ännu
Stuts- samt Ailm Bisv.- och Ekon -Viskottens Utlåtande, IV.o g*.
fortfarande nödgades utan ersättning fortskaffa Presterskapets i Lappmarkerne
löningsspanraål, Rikets Ständer ”mätte förnya deras vid sista Riksdag
i delta afseende framställda beslut, på det allmogen må undgå att vidare
ulan betalning verkställa den ifrågasatta forslingen.”
Utskotten få, i anledning häraf, vördsamt antpäle; att, på sätt Utskotten
dels af Rikets Ständers Justilite-Ombudsmans till innevarande Riksdag
afgifne embetsberättelse, dels af en utaf Kongl. Kammar-Collegii Registrator
meddelad uppgift, inhemtat, Kongl. Maj:t under den 7 December 1840
låtit öfver Rikets Ständers ofvanberörde underdåniga skrifvelse infordra
Kammar-Collegii och Stats-Contorets underdåniga utlåtanden; att handlingarne
i målet, hvilka af Kammar-Collegium den 18 Februari 1841 communicerats
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wester- och Norrbottens Län,
i påföljde April till Collegium återkommit samt under den 29 i samma
månad blifvit remitterade till 3;dje Province - Contoret; att, sedan detta
Contor den 17 Januari 1842 med yttrande inkommit, Collegium den 16 i
nästpåföljde månad, jemte skrifvelse, Öfverlemnat handlingarne till Hernösands
Consistorium, hvarifrån desamma den 21 April 1843 blifvit till Collegium
återställda; att, efter det 3:dje Province - Contoret med ytterligare
memorial i ämnet den 3 Juli sistnämnde år inkommit, Collegium under
den 1 Maj 1844 aflålit skrifvelse till Riks-Archivet, som derå under den
13 i samma månad meddelat svar, hvarefter handlingarne den 5 sistlidne
September delgifvits Kongl. Stats-Contoret, på hvars åtgärd målet för närvarande
vore beroende.
Då det ärende, som i motionen omförmäles, sålunda är under beredning
för att Kongl. Maj:t i underdånighet föredragas, anse Utskotten det
icke vara nödigt eller lämpligt, att Rikets Ständer skulle med förnyad
framställning derom ingå; och få Utskotten derföre tillstyrka,
att någon åtgärd i anledning af berörde motion icke måtte af Rikets
Ständer vidtagas.
Stockholm den 20 Mars 1845.
ao Stats- samt Allm. Besv.- och Ekonomi-Utskottens Ulalande, N.o g3.
N:o 93.
Ank. till Exp. Ulsk. den 20 Mars, kl. 8 e. m.
Utlåtande, angående väckt fråga om befrielse för ComministersBostället
i Boo Socken af Örebro Län från Rotering samt
om Preste-Boställens och Stomhemmans befriande från
andra, dessa boställen och hemman åtföljandes besvär.
Från Högv. Preste-Ståndet liar till Utskotten blifvit remitterad en af
Herr Comminister Hedin vackt motion, deruti blifvit anförd t, att, sedan
begge Statsmagterna flera gånger förklarat, att alla Comministersboställen
skulle från rotering befrias, så hade innehafvaren af Corn ministersbostället
i Boo Socken af Örebro Län år 1831 hos Konungens Befallningshafvande
i Länet sökt befrielse från detta onus. Konungens Befallningshafvande
förordnade väl genom Utslag, att bostället skulle från rotering befrias
och insatte ett annat oroteradt hemman i dess ställe; men KammarCollegium
hade upphäft Konungens Befallningshafvandes Utslag på det skäl,
att till nämnde Comministers-beställning hörde ett stomhemman, som vore
från rotering fritt, och samme tjensteman icke borde innehafva tvänne från
rotering frikallade boställen. Då likväl häremot förekomme, alt i Länet
funnes trenne andra Comminislraturer, försedde med stomhemman, hvilka,
jemte sjelfva bostället, voro från ordinarie rotering fria; att det ifråga varande
bostället dessutom vore onereradt med rusttjeustbevillning och kronotionde, och
att det dithörande stomhemmanet utgjorde afrad och kronotionde, som årligen
uppginge till omkring 2-i R:dr B:eo, samt att innehafvaren utom byggnadsskyldighet
på tvänne, en och en åltondedels mil från hvarandra belägna,
boställen, mäste äfven till en fjerdedel bebjgga soldattorpet, hvilket, i
anseende till dess aflägsenhet och den vårdslöshet, hvarmed husen på ett
sådant ställe begagnades, somliga år kostat honom vida mera än underhållandet
af hans eget boställe, har motionären på dessa grunder föreslagit, att
Rikets Ständer måtte ”förklara Landshöfdinge-Embetets Utslag om befrielse
från rotering för Comministersbostället i Boo Socken gällande, samt att rusttjenstbevillningen
måtte såväl för delta som andra Piestboslällen upphöra,
äfvensom att alla åt Comministrar anslagna boställen och stomhemman måtte
från afrad och kronotionde befrias”, genom hvilka åtgärders vidtagande
motionären ansett, att ett, ehuru obetydligt, steg vore taget till förbättrande
af Gomministrarues löner, med ganska ringa uppoffring å Statens sida.
Stats- samt Allm, Be sv.- och Ekon.-Ulskottcns Utlåtande, N.-o g3. ai
Denna motion hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och hvad först beträffar
frågan, att Konungens Befallningshafvandes i Örebro Län ofvan om*
förmäldte Utslag måtte, utan hinder af det beslut, Kammar-Collegium i frågan
meddelat, förklaras gällande; så torde Uiskotten böra upplysa, hurusom
Utskotten af Kammar-Collegii den 21 November 1832 uti förevarande fråga
meddelade Utslag inhemtatj: att, sedan Kongl. Majit, genom Nådig Resolution
af den 23 April 1823, bifallit, att Cotnministers-beställningen i Svennevads
och Boo socknars pastorat skulle förenas med Capell-predikants-sysslan
i sistnämnde annex-församling och derjemte förordnat, att Capelianen,
sorn tillförene varit boende inom moder-församlingen, eller Svennevads
socken, å det honom der anslagna boställe, skulle derifrån flytta till Capellförsamlingen;
så hade Capelianen, som till följd häraf sedermera egt sitt
hemvist inom sistnämnde församling å Capell-predikants-bostället Listorp,
derjemte såsom förut under boställsrätt begagnat och innehaft förra Comministers-boslället
i Svennevad, hemmanet Sätra | mantal, hvilket varit
och vore från ordinarie rotering befriadt; och att, i anseende härtill
samt enär, genom Kongl. Majits högstberörde Resolution, det icke tillika
blifvit bestämdt, att Capellanen i Svennevad skulle jemte Sätra boställe
besitta hemmanet Listorp med de förmouer, som Capetlansbord enligt Förlattuingarne
tiilkomme, Kammar-Collegium funnit Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
desto mindre hafva egt att befria hemmanet Listorp från den enligt
Indelnings-Verket hemmanet ålagde ordinarie rotering i soldat-roten
N:o 82, vid Kumla Compagnie af Nerikes Regemente, som den vid 1826
års extra roterings-förrättning föreslagna flyttning af samma roteringsbesvär
på Skatte-frälse-hemmane t Norra Glottra, \ mantal, som till postföring vore
anslaget, berodde på Kongl. Majits Nådiga pröfning, hvadan det icke tillkommit
Konungens Befallningshafvande att om ändring i roterings-commissiouens
åtgärd, på sätt som skett, besluta; äfvensom att, till följd häraf,
Kammar-Collegium pröfvat skäligt att, med upphäfvande af Konungens Befallningshafvandes
i frågan gifna Utslag, förklara, att med den hemmanet
Listorp åliggande ordinarie roteringsskyldighet skulle förblifva, intill dess
derom annorlunda blefve i laga ordning förordnadt.
Derjemte hafva Utskotten af Kongl. Majits Bref den 21 December 1839,
angående den inom Örebro Län verkställde nya roterings-förättning inhemtat,
att, sedan Konungens Befallningshafvande i Länet, uti underdånig skrifvelse
af den 9 October 1837, till Kongl. Majit i underdånighet öfverlemna! de,
lill följd af Kongl. Brefvet den 2 November 1833, vid ånyo verkställd roteringsförrällning
inom Länet, upprättade nya roteringslängder med dithö
-
21
Stats samt Alm. Besv - och Ekon.-Utskottens Utlåtande j !Y:o g3.
rande handlingar, enligt hvilka Roterings-Commissionen öfverflyttat roteringen
från hemmanet Listorp till Posthemmanel i mantal Norra Glottra; sä
hade Kongl. Krigs- och Kammar-Collegierne, hvilkas gemensamma yttrande
i frågan infordrats, under den 21 September 1839, dermed inkommit, och
deruti bland annat, jemte anförande af de upplysningar, hvilka uti förevarande
fråga blifvit i Kammar-Collegii ofvanberörde Utslag af den 21 November
1832 meddelade och här ofvan anmärkte, föiklarät, alt då Kammar-Collegii
berörde Utslag icke blifvit, så vidt kändt vore, i underdånighet
öfverklagadt, eller af Kongl. Maj:t i Nåder ändradt, hvadan hemmanet
Listorp borde den detta hemman af ålder åliggande rotering fortfarande
utgöra. Kongl. Krigs- och Kammar-Collegierne »nsåge all verkan af Rotel
ings-Commissionens omförmälde åtgärd böra förfalla; hvarefter Kongl. Majit,
enligt Sitt nämnde Nådiga Bref af den 21 December 1839, pröfvat skäligt
att till hvad Krigs- och Kammar-Collegierne i nyssberörde hänseende yttrat
lemna Sitt Nådiga bifall och samtycke.
Då Kongl. Majit sålunda redan i Nåder afgjort frågan om hemmanet
Listorps roteringsskyldighet, anse Utskotten det icke vara lämpligt, att Rikets
Sländer för etaga densamma till någon pröfning ; och få Utskotten således
tillstyrka,
att motionen i denna del icke måtte lill någon Rikets Sländers
åtgärd föranleda.
Hvad derefter angår motionärens framställning derom, att rust-tjenstbevillningen
måtte så väl för ifrågavarande som andra Presteboställen upphöra,
äfvensom att alla åt Comministrar anslagne boställen och stomhemman
måtte från afrad och Kronotionde befriås, så enär något skäl icke blifvit
anfordl för en sådan skattelindring, samt verkställigheten deraf skulle
bereda en minskning i Kronans af ålder utgående och påräknade inkomster,
äfvensom, om icke innefatta ett ingrepp i nuvarande räntetagares rätt, åtminstone
medföra en rubbning i deri ordning, hvaruti räntorne af dem
uppbäras, få Utskotten hemställa,
att motionen äfven i denna del icke måtte någon åtgärd å Rikets
Ständers sida påkalla.
Stockholm den 20 Mars 1845.
Slott- tamt Allm, Betv.- och Ekon.-Uttkottens Utlåtande, N.o $4-
N:o 94.
Ank till Exp.-Ulsk cl. 20 Mars kl. S e. m.
Utlåtande, angående föreslagne åtgärder, till beredande aj en
omedelbar Post-communication emellan Sverige och England.
Uti en hos Välofl. Borgare-Ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad motion, har Herr C. Er. PEcern anfört, att
en direct och jemn communication med England, Verldeus storsta Handelsstat
och af nämare af flera bland landets betydligaste export-artiklar, måste
för Sverige i allmänhet och serdeles Rikets Vestra Landskaper vara af högsta
vigt och angelägenhet, icke blott med afseende å den derigenom lättade
postgången, utan ock för det sålunda beredda tillfälle att kunna de begge
länderna emellan föra personer och varor. En sådan gemenskap hade också
sedan långliga tider tillbaka varit med England underhållen, medelst
seglande paket-fartyg, men denna Communications-anslalt hade upphört, såsom
icke motsvarande sitt ändamål, sedan, genom ångkraftens allmännare an
vändande,
större säkerket och hastighet i post- och passagerare-farten vunnits,
än med seglande fartyg kunde åstadkommas. Saknaden af den sålunda
afbrutna directa gemenskapen med nämnde land hade föranledt underhandlingar
med Engelska Regeringen för communicationens återställande, och
en öfverenskommelse i sådant afseende afslutades jemväl, i följd hvaraf direct
post- och passagerare-fart emellan Götheborg och Hull några år bedrefs
med Engelska Ångfartyg emot penninge-bidrag från Svenska och Norrska
Siats-Verken; men denna fart bade år 1841 upphört, hvarefter underhandlingar
väl skulle blifvit med Engelska Regeringen i Ministeriel väg förnyade
för omförmälde ändamåls vinnande, utan att likväl dessa undeihandlingar
haft önskad framgång; och dessutom hade, i anseende till Rikets Ständers
vid sista Riksdagen, i afseende å Post-Verkets inkomster, fattade beslut,
nödiga medel icke kunnat, för beredande af ifrågvarande communication,
anvisas af Post-Verkets tillgångar, utan att utvidgandet af Post-communicationerne
inom Riket skulle blifvit eftersatte. Motionären, sorn jemväl uttalat
den öfvertygelse, att om bemanningen af de tili postfarten å England
föreslagne Post-Verkets Åufaityg icke blifvit beräknad elfr örlogs, utan
i stä/let efter vanligt coopvaerdte-bruk, kostnaden för fartygens utrustning
och hållande i verksamhet icke heller blifvit så dryg och afskräckande, som
i4 Stati- samt Allm, Besv.- och Ehon.-Utskottens Utlåtande, N:0 g 4-
varit händelsen och att tillgångar dertill då jemväl kunnat beredas, har,
till följd af hvad här blifvit omnämndt, oell då i allt fall de ständigt ökade
anspråken på lättade postcomuiunicationer inom landet icke torde af
Kongl. Maj:t förbises, och alltså bristen på nödiga medel tilläfventyrs jemväl
framdeles satte Kongl. Maj:t utur tillfälle att på återställandet af deri
directa post- och passagerarefarten emellan Sverige och England fästa allt
det afseende, som densamma förtjenade, föreslagit, att, jemte det erforderligt
anslag af postmedlen för det ifrågavarande ändamålet beviljades, Rikets
Ständer måtte på denna för landet vigtiga angelägenhet fästa Kongl. Maj:ts
Nådiga uppmärksamhet.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ufskottet för frågans behandling
sammanträdt med Stats-Utskoltet, hafva Utskotten gemensamt tagit
densamma under öfvervägande; och anse sig Utskotten, innan de meddela
sitt utlåtande öfver sjelfva motionen, böra upplysa om de åtgärder, som
för det afsedda ändamålets vinnande blifvit i sednare tider vidtagne.
Efter erhållen Nådig befallning alt genom förnyad underhandling i
Ministeriel väg söka utverka Engelska Regeringens deltagande i kostnaden
för en direct postföring emellan Sverige och England, i öfverensstämmelse
med ett af Öfver-Post-Directeurs-Embetet under den 9 December 1842 afgifvet
förslag, hade Stats-Minislern för Utrikes Ärendena hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anmält, att han föranstaltat om verkställighet af den ifrågavarande
Ministeriella underhandlingen, men att Kongl. Stor-Bi itlauniska Regeringen,
under åberopande af den ringa brefvexling, som emellan StorBrittannien
och Sverige egde rum, och med afseende å de minskade utsigterne
för denna brefvexlings ytterligare tilltagande genom vidgade handelsförhållanden,
meddelat den förklaring, det Engelska Regeringen ej ansett
sig berättigad att anbefalla den utgift, som genom nämnde postförings
återställande skulle Engelska Stats-Verket tillskyndas. I anledning af denna
underdåniga anmälan och sedan Ilandels-Socieleten i Götheborg jemväl i
underdånighet anhållit om åtgärders vidtagande, för att med början af
1844 års segelfart återställa omförmälde ångbåts-communicalion, antingen
medelst Engelska ångfartyg, på sätt under flera föregående år egt rum, eller
ock genom tvänue, Svenska Postverket tillhöriga, ångfartyg, samt ÖfverPost-Direcleurs-Embetet,
öfver denna ansökning höt dt, uti underdånigt utlåtande
anfört, att, med afseende dels å den dryga kostnaden, till hvars
betalande Postverket saknade tillgång, och dels å det minskade behofvet af
direct postcommunication med England, sedan postföringen öfver Hamburg
eller
