# ID: svediakorp-gov2127
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 102,179
# sentences: 2,788
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utskottens Betänkande ^ A-.o 4°- <3
täflan uppstår, hvilket naturligtvis måste hafva till följd ett sträfvande elter
ökade kunskaper hos dem, sorn egnat sig åt folklärare-kallet, helst denna
§:s 2:dra mom. föieskrifver, att på förslaget till en ledig lärarebefattning
skola uppföras trenne af de dertill sökande i den ordning, de genom
gudsfruktan, sedlighet, kunskaper och skicklighet att undervisa anses förtjenta
att komma i åtanka.
Då Utskotten här ofvan afstyrkt JYils Perssons förslag, att lärarelönerne
måtte få bestämmas efter öfverenskommelse emellan församlingarne
och Lärarne; så få Utskotten jemväl
afstyrka Nils Perssons nyssomförmälde yrkande om förändring uti
denna §:s 4:de mom.
I anledning af Jöns Månssons förslag, atL Pastor uti församlingarne måtte
vid val till Skollärare ega att beräkna endast en embetsröst; så anse
Utskotten sig böra destoheldre afstyrka detta förslag och bibehållandet af
det uti denna §:s 2:dra och 4:de mom. uti ifrågavarande hänseende meddelade
föreskrifter, som Ordföranden uti Skolstyrelsen, enligt 2 §:s Usta
morn., alltid är Kyrkoherden i församlingen eller den Prestman, som hans
ställe företräder, samt han bör vara mest i tillfälle att närmare inse och
pröfva förtjensten och skickligheLeu hos de till ledige Folklärare-platser
sökande.
Berörde förslag torde alltså böra förfalla.
Hvad angår Olof Larssons hemställan, i afseende å kunskapsmåttet hos
de Lärare, som skulle antagas uti de af honom föreslagne byskolor; så och
med afseende å hvad Utskotten här ofvan under § 1 yltrat, samt enär, uti
de mindre skolorne inom en församling, menigheterne sjelfve ega att utse
Lärare, utan att dessa genomgått Seminarium; få Utskotten hemställa,
att äfven detta förslag måtte få förfalla.
§ 7-
Förändringar uti denna § äro yrkade:
af Olaus Ericsson, som ansett det böra tillåtas församlingarne att sjelfve
bestämma de kunskapsämnen utöfver religionsläran, som böra utgöra
föremål för underv sningen i Folkskolan;
af Lars Norrby och Conrad Rommin, som förmenat läraren i folkskolan
böra vara törpligtad att meddela undervisning endast uti ”christendom,
räkna och skrifva;”
af Sven Jonsson, hvilken föreslagit, att minimum af lärjungarnes kunskapsmått
vid utgåendet från skolan måtte bestämmas lill följande;
l4 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o 4°'-
l:o Ren och flytande innanläsning af Svenska språket, Latinsk oeh
Svensk stil;
2:o Religionskunskap och Biblisk Historia, till så stor del, som erfordras,
för att börja Nattvardsläsningen;
samt att för öfrigt det måtte få ankomma på föräldrarne sjelfve
att låta bibringa sina barn högre kunskapsmått;
af Pehr Mattsson, som, under åberopande af erhållet uppdrag, föreslagit
följande tillägg till 7:de §: ”Uti vidsträckta församlingar uti de
norra orterne må, då föräldrar eller andra vederbörande sådant åstunda,
detta kunskapsmått i allmänhet anses för tillräckligt;”
af Nils Pehrssonj hvilken trott, att det uti denna § stadgade minimum
af kunskaper bör få i allmänhet gälla för alla barn utan undantag;
samt
af Olof Larsson, hvilken ansett läroämnena för den af honom föreslagna
by-skolan böra utgöra: öfning och färdighet i handstil och rättskrifning,
Quatuor-Species i räknekonsten, kännedom om mått och mål, öfning
i sång efter psalmodicon, hvartill kunde läggas ett korrt sammandrag af
Bibliska Historien, samt Fäderneslandets Historia och Geographie ;
äfvensom Herr Prosten Doctor Gumcelius, i afseende på det bestämda
kunskapsmåttet, förklarat någon minskning kunna ega rum för flickor, hvilka
tills vidare torde böra befrias från ett eller annat läroämne, serdeles
räkna.
Berörde anmärkningar och förslag innefatta hufvudsakligen Irenne frågor,
nemligen:
l:o nedsättning i allmänhet uti måttet af kunskaper för skolbarnen, då
de från skolan utgå; 2;do huruvida det bör till församlingarne öfverlemnas
att bestämma detta mått af kunskaper; samt 3;o om nedsättning uti
fordringarne på kunskap för flickor bör ega rum.
Hvad den första frågan beträffar, så få Utskotten anföra, att redan i
äldre tider, då fordringarne på allmän bildning och kunskaper icke voro
på långt när så stora, som nu, egnades åt folkbildningen i Sverige en synnerlig
uppmärksamhet; och genom Kongl. Maj:ts Resolution den 22 Oclober
1723 ålades föräldrar, som ej sjelfva kudde undervisa sina barn, alt
hålla dem hos Skolmästaren eller Klockaren i Socknen, eller hvarest lägenhet
dertill funnes. Sedan denna tid hafva fordringarne på kunskap och
hildning stigit betydligt, och synnerligen i ett land, sådant som Sverige,
der både jordbrukaren, bergsmannen och handtverkaren hafva en närmare
andel i Statens offentliga värf, är det nödvändigt, alt äfven folket eger åt
-
Statt- samt Allm. Be tv.- celi Ekon.-Utikoltens Betänkande, If.o 4°‘
minstone den grad af kunskap, förutan hvilken en medlem i samhället icbe
kan inse och uppfylla sina pligter såsom medborgare.
Det föreslagna minimum af kunskaper anse Utskotten böra oförändradt
bibehållas. Det innefattar väl icke allt, som kan vara nödigt, och kan således
icke i sig sjelf anses för tillräckligt, men det omfattar likväl de färdigheter
och förberedande kunskaper, som sätta hvar och en i stånd att
sedermera på egen hand utvidga sina insigter, så vidt håg, själsförmögenheter
samt lefnadsförhållanden det medgifva. Om man derjemte föreställer
sig folkskolan vara den första länken uti kedjan af de allmänna undervisningsverken,
och närmast öfver lärdoms- och apologist-skolan, samt att
för intagandet i de sednare skolorne vanligen fordras det kunskapsmått,
som för utgåendet från folkskolan är föreskrifvet; så skulle man icke kunna,
utan att bryta denna kedja, nedsätta det stadgade kunskapsmåttet i
folkskolan. Detta kunskapsmått är i allt fäll icke så stort, att ju icke skolbarnen
ganska väl kunna, med blott högst få undantag, inhemta detsamma
under de år, som de vanligen, utan alt till annat arbete hållas, tillbringa
i föräldrahuset.
Af dessa skäl kunna Utskotten också icke tillstyrka någon nedsättning
ali det stadgade kunskapsmåttet och hemställa alltså,
att de väckta förslagen derom måtte förfalla.
I afseende på den andra frågan, eller huruvida det må öfverlemnas åly
församlingarne sjelfva att bestämma kunskapsmåttet för barnen i folkskolan,
så få Utskotten erinra, att bifall till denna mening otvifvelaktigt skulle
leda derhän, att mångenstädes detta kunskapsmått skulle bestämmas till ett
alltför ringa omfång mot det uti denna § föreskrifna; och få Utskotten derföre,
samt med åberopande af de i föregående punkt framställde skäl, hemställa,
att jemväl ifrågavarande förslag måtte förfalla.
Någon giltig grund för den åsigt, att minimum af kunskapsmått för
flickan, då hon utgår från folkskolan, bör ega rum, kunna Utskotten icke
finna. För att rätt uppfylla sina pligter som moder och husmoder, harqvinnan
af behof åtminstone detta minimum af kunskaper. Det är vanligen
modren, sorn lägger första handen vid barnens undervisning och meddelar
dem de intryck och begrepp, hvilka gifva deras tankar den första rigtningen,
— en rigtning, som sedermera oftast under hela lefnaden bibehålles.
Hos allmogen är det dessutom egentligast modren, som gifver barnet dess
första uppfostran och på henne beror vanligen den husliga ordningen och
stundom det husliga välståndet. Det synes således äfven för qvinnan vara
iQ Stats- samt Allni. Besv.. och Ekon.-Utskottens Betänkande j N.o 4.0.
elt oundgängligt beliof att ega de kunskaper, som uti Stadgan föreskrifvas.
Man kan väl icke förneka, att, på de fleste ställen hos allmogen, qvinnan
För närvarande icke eger detta kunskapsmått; men också är folkbildningens
närvarande tillstånd i allmänhet ej tillfredsställande och fordringarne på
någonting bättre i detta hänseende äro af Konung och Ständer godkände.
För uppfyllandet af dessa fordringar anse Utskotten det uti en icke obetydlig
mon bidraga, om qvinnan eger den bildning, att hon kan medhjelpa
till barnens undervisning, serdeles då hemläsning begagnas.
Dessutom torde all den frihet, som är nödig i detta hänseende, vara
medgifven uti stadgandet, att SkoUStyrelsen eger bestämma den skillnad,
som uti kunskapsfordringarne lämpligast bör göras emellan gossar och flickor.
Utskotten få i följd häraf
afstyrka förslaget om utsättandet af något mindre kunskapsmått
för flickan, än gossen.
§• 8;
Uti stadgandena i denna § hafva förändringar blifvit yrkade:
af Herr Doctor Sandberg, som ansett, att åtminstone de ”strängare föreskrifterne”
uti §:s 4:de och 5;te morn. måtte förändras;
af Nils P. Pettersson, som yrkat, att ”inga barn, som njuta underhåll
af Skolinrättning eller allmänna medel, böra längre gratis underhållas,
än till dess de hunnit inhemta färdighet uti innanläsning och christendomskunskap;
af
Niclas Nilsson, hvilken för den händelse, att hans förslag om en
central- eller öfverskolas inrättande i hvarje församling vunne bifall, önskat,
att de fattiges barn ej må vara underkastade nödvändigheten att besöka
samma skola, utan undervisningen i de lägre flyttande skolorne anses
för dem tillräcklig; och
af Olaus Ericsson, som yrkat upphäfvande af 8:de §;s 5:te morn., såsom
innefattande en allt för hård tvångsåtgärd.
Omförmälda af Nils P. Pettersson samt Niclas Nilsson väckta förslag
gå hufvudsakligen ut deruppå, att för de barn, som njuta underhåll af
församlingarne, ett så högt kunskapsmått icke borde vara bestämdt, som för
de öfriga barnen, för hvilka föräldrar eller målsmän erlade skolafgift. Men
emot bifall till ett sådant förslag, hvilket Utskotten ej kunna annat än ogilla,
förekomma ganska många talande och vigtiga skäl. Om Staten är skyl.
dig att befrämja folkundervisningen, och om den har motsvarande rättighet
att af hvar och en bland sina medlemmar fordra de kunskaper,
förutan
Stats- samt Ålim. Eesv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, N-0 4°> 17
förutan hvilka denne icke kan inse och uppfylla sina pligter; så måste ock
Staten hafva det åliggande att tillse, det hvar och en medborgare blir i
tillfälle att inhemta dessa kunskaper. Men den fattige, ofta tillika sjelf den
okunnigaste, kan icke bereda sig detta tillfälle, om han ej får afgiftsfritt begagna
skolan och understödjes af församlingen, i afseende på sitt uppehälle,
f attiga föräldrar äro oftast alltför liknöjde, eller af bekymmer om sin bergning
för mycket nedtryckte, för att åt sina barns uppfostran offra en tid,
som de behöfva egna till sitt lifsuppehälle, och dertill ega de ofta icke ens
medel. Man kan således skäligen icke vänta och icke fordra af dem, att
de skola underhålla barnen i skolan. Det gilves ock barn, som sakna föräldrar
eller åtminstone föräldravård, och det ligger icke någon rättvisa eller
billighet deruti, att de skola vara bestämde att stanna på en lägre
bildningsgrad, än de öfriga, hvilket förhållande dock framställer sig såsom en
gifven följd, derest sådane barn icke genom fattigvårdens försorg vid skolan
underhållas.
Hvarje medlem af samhället, han må vara rik eller fattig, bör ega tillfälle
alt inhemta det kunskapsmålt, som är nödvändigt för honom, derest
han skall uppfylla sin pligt såsom medborgare, och beredandet af ett sådant
tillfälle åt alla skall också i sin moti bidraga till minskning uti antalet
af brotten, hvilka vanligen äro en följd af okunnigheten och dermed
ofta följande osedlighet. Utskotten få, med anledning af hvad sålunda blifvit
anfördt,
hemställa, att Nils P. Petterssons och Niclas Nilssons väckta
förslag mätte lemnäs utan afseende.
Hvad sedermera vidkommer Herr Doctor Sandbergs och Olaus Ericssons
framställningar om förändring uti 4:de och 5:te mom. af denna §, så
torde Utskotten böra anföra, att stadgandet om tvångsåtgärder för föräldrar,
som försumma sina barns uppfostran, icke är nytt. Redan för öfver
100:de år sedan anbefalldes föräldrar och förmyndare, uti ofta förnyade påbud,
att undervisa sina barn och myndlingar uti Christendom samt att läsa
uti bok; och förut omnämnde Kongl. Maj:ts Resolution innehåller, att, om
någon af ondska eller utan laga ursägt sådant eftersatte, så skulle han första
och andra gången varnas och sedan plikta 2 mark Silfvermynt till socknens
fattiga barns undervisning. Då Skol-lagen fordrar ett bestämdt mått af
kunskaper hos hvarje barn, innan detsamma anses vara befriadt från skyldigheten
att besöka Skolan, så är det också deraf en gifven följd, att det
icke bör fritt öfverlemnas åt föräldrar eller målsmän att förekomma eller
Bih. till R. St. Prot. 184S. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häjt. 3
18 Stats- samt Mm. Besv- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N'.o 4°-
motverka uppfyllandet af detta Skol-lagens stadgande. Så vida detsamma
icke skall blifva kraftlöst, och så vida ändamålet dermed skall vinnas, måste
föreskrifter finnas, för att, i händelse af motvillighet, bereda utvägar till
att, sådant oaktadt, vinna efterlefnad åt stadgandet. De, hvilka uti denna
§:s 5:te mom. förekomma, äro i Utskottens tanke de mest ändamålsenliga,
och Utskotten kunna icke tillstyrka någon förändring deruti, lika litet som
Utskotten anse 4:de mom. böra i någon måtto förändras.
Herr Prosten Sandbergs och Olaus Ericssons framställningar i berörde
hänseende
torde alltså böra förfalla.
§ 9-
Uti denna § har Olaus Ericsson yrkat förändring i så måtto, att han
ansett det böra bero endast på Skol-Styreisen och icke, på sätt i Författningen
förekommer, Skol-Styrelsen i samråd med församlingen, att bestämma
de tider af året och de timmar å dagen, då undervisningen i skolorna
bör meddelas; men som, enligt ifrågavarande stadgande, Skol-Styrelsen
redan eger att meddela föreskrifter i nämnde hänseende, och blott har sig
ålagdt att vid bestämmandet deraf träda i samråd med församlingen, samt
detta synes Utskotten vara både lämpligt och billigt, så kunna Utskotten
icke tillstyrka den af Olaus Ericsson i delta hänseende föreslagna
förändring.
Sedan Utskotten sålunda serskildt yttrat sig öfver alla de iofvannämnde
motioner förekommande förslag och yrkanden till ändringar och tillägg
uti Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga Stadga om Folkundervisningen i
Riket; så få Utskotten nu slutligen hemställa,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
Kongl. Majit täcktes låta intaga de här ofvan tillstyrkte förändringar
i samma Nådiga Stadga, och att således
Irsta §:s Irsta mom. må erhålla följande lydelse:
I hvarje stads-församling och hvarje socken å landet hör linnas
minst en, helst fast, skola, med en eller flere lärare, af hvilka en
ovillkorligen skall hafva uppfyllt de för lärare vid folkskola här nedan
stadgade fordringar, men de öfriga kunna antagas, utan att de
uppfyllt dessa fordringar, endast de af Skol-Styrelsen anses till
uppförande och sedlighet godkände, samt pröfvas ega förmåga att
meddela undervisning uti det i 7rde § stadgade minimum af kunskaper.
Såsom undantag härifrån, må dock tvänne eller flere till
samma pastorat hörande stads-församlingar eller socknar på lan
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Ullätandej IV.-o 41* J9
det kunna sig om en skola förena, der en ringare folkmängd och
öfriga förhållanden en sådan förening påkalla;
att förra delen af Irsta §:s 3:e mom. ändras till följande:
Lärares anskaffande och folkskolors inrättande bör sättas i
verket inom den 18 Juni 1848 &c.;
och att förra delen af 4:de §:s 4 mom. erhåller denna ly
delse*
För
att bereda tillgång till lärarnes sålunda bestämda aflöning,
bör, der ej andra medel härtill finnas, dels ett årligt bidrag
af minst två och högst sex skillingar banco af hvarje skattskyldig
samt inom mantals- och skattskrifningsåren varande person i församlingen
utgöras &c.
Stockholm den 20 Januari 1845.
N:o 41.
Arik. till Exp. Vtsk. den ii Jan. kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om ökadt anslag till
Folkskole-Lär ar e-Seniinarie rne i Riket.
Uti en hos Högv. Preste-Ståndet väckt motion, har Herr Professor
Knös anfört, att, ehuru Seminarierne för bildandet af lärare vid folkskolorne
i Riket vore Anstalter af den vigt, att folk-undervisningens
framgång helt och hållet eller åtminstone hufvudsakligen af dem berodde,
organisationen af samma Seminarier likväl icke blifvit sådan, som
behofvet kräfde. Detta förhållande inträffade med Folklärare-Seminarium
för Upsala Stift och, såsom motionären förmodade, äfven med andre enahanda
läroanstalter. Vid nyssnämnde Seminarium vore eleverne öfver 40
till antalet hvarje år, och, då En lärare icke kunnat besörja undervisningen
för så många elever, hade en andre lärare måst anställas och den för en Seminarie-lärare
ringa lön på tvänne fördelas. Hela det nu varande anslaget för
folklärare-seminariura i Upsala utgjorde ett belopp af 500 R:dr, hvaraf 66 R:dr
32 sk. årligen måst användas till undervisnings-materiel, m. m., samt del öfriga
utgått till de begge lärarnes aflönande. Då denna aflöning varit i i hög grad
otillräcklig och folkskolan i Upsala för practiska öfningarne måst begagnas, hade
lärare-befattningarne vid Seminarium förenats med dem vid samma folkskola.
I anseende till sin storlek, fordrade dock denna skola eu och Seminarium dessut
-
ao Stats- samt Allm. Besv.- ock Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 41 •
om tvånne lärare, och i betraktande af läroämnenas mångfald och angelägenheten
deraf, att den blifvande folkskoleläraren erhölle fullt erforderlig bildning, jemte
förmåga att meddela undervisning, vore trenne lärare for Seminarium och en
storfolkskola tillsammans af behofvet påkallade. Bland de önskningar, sorni
Upsala ofta blifvit framställda, vore ock den, att Seminarii lärare och elever måtte
erhålla en gemensam bostad, så att vården om elevernas sedlighet bättre och
närmare kunde handhafvas. Äfven skulle én gemensam malanstalt rädda de
fattigaste eleverna från ett för deras helsa menligt lefnadssätt. En annan
önksan hade ock varit, att Saminariiföreslåndare skulle årligen besöka Stiftets
folkskolor, för alt efterse deras tillstånd, meddela anvisningar och råd m,
m. Framför allt borde Seminari-Director eller förste Lärare erhålla en
betydligen förbättrad lön, om det skulle kunna päräknas att, då nuvarande
Director sannolikt snart vunne befordran, få till hans efterträdare
en man med utmärkt skicklighet, hvarpå så mycket berodde; äfvensom
andre läraren borde vara försvarligt aflönad. Med bifogande
af en uppsatts öfver anslagsbehofvet för Seminarium i Upsala, enligt
hvilken uppsatts kostnaderne upptagits för lärares aflöning, hyra till gemensam
bostad för Lärare och Lärjungar, underhåll och inköp af materialier,
fri mat, l|us och ved för 10 de fattigaste Eleverne och rese-understöd
för Seminarii-Föreståudare till 4,166 R;dr 32 sk. årligen, samt för anskaffandet
af möbler, köksredskap och andra inventarier till 1000 R:dr Banco
för en gång, har motionären, jemte förmälan att behofvet vore 'säkerligen
enahanda på andra ställen” slutligen föreslagit, #’att en större summa, beräknad
för samtlige Folklärare-Seminarierne i Riket, ställes till Kongl.
”Maj;ts disposition, att efter inhemtande af vederbörande auctoriteters yttranden,
mellan dessa Seminarier, efter behof och elevernes antal, fördelas.’'
Uti denna motion hafva vice Talmannen Herr Biskop Hedrén, Herr
Biskop Brulin och Herr Doctor Pettersson instämt, den förstnämnde med
förklarande, alt det vore för Consislorierne omöjligt att fullständigt ordna
Seminarierna, om icke det begärda anslaget beviljades; den sistnämnde åter,
åberopade förhållandet med Seminarium i Stockholm.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, sorn erhållit
remiss å förenämnde motion med hvad i anledning deraf inom Högv. Preste-Ståndet
sålunda ytlradt blifvit, hafva detta ärende till öfvervägande förehaft
och få, i afseende härå, anmäla att, enligt föreskriften i5§afKongl.
Maj;ts Nådiga Stadga angående folkundervisningen i Riket af den 18 Juni
1842, så väl i Hufvudstaden som i hvarje Stifts-stad bör finnas ett seminarium,
Stats- samt Atlin. Besv.- ech Ek ,n.-Utskottens Uttalande, N.o .
ium, hvaruli de, som vilja egna sig åt folkläiare-kallet, må erhålla tillfäle
till undervisning och öfning i de till della kall hörande ämnen, äfvenom
Dom-Capitlet eger för hvarje sådant Seminarium förordna en Föreståndare,
hvilken bör handleda och undervisa blifvande skollärare; hvarförutan
Oom-Cipitlet må, på sätt lämpligast pröfvas, mellan dem, som hafva befattning
med skol lä ra re-ele vernes bildning, fördela det åt hvarje Seminarium
an visade årliga anslag, eller dessa befattningar hos en person förena, så vida
han till dem alla eger erforderlig skicklighet. Varande, jemlikt Kongl.
Circulairet till Consistorierne i Riket af den 15 Augusti 1»42, ett årligt
anslag af 500 R;dr banco beviljadt hvart och ett af de Seminarier till
folkskollärares bildande, som, i följd af högstberörde Stadga, komme att
inrättas.
Då antagas kan, att i den mon, det för folkskolorne i Riket nödiga
antal lärare hunnit eller hinna förskaffa sig erforderlig bildning vid Folklärare-seminarierne,
antalet af elever vid dessa Seminarier skall i betydlig
nion förminskas och framgent icke öfverstiga det, som till fyllande af ledigblifvande
folklärare-platser må erfordras; då vidare Utskotten icke finna
lämpligt, att, på sätt Herr Professor Knös föreslagit, boningsrum och
mathållning vid Seminarium för dervarande lärare och elever sanat anslag
lill inspeclions-resor för Seminarii-förestånÖaren af Staten bestås, enär
dylika för möner i allmänhet icke äro de på Statens bekostnad underhållna
läroverk förunnade, och dessutom skulle medföra en alltför dryg utgift;
samt då behofvet af de redan inrättade Folklärare-semiuariernes utvidgning
eller tillökadt anslag för desamma icke blifvit för något annat Seminarium
än det i Upsala specielt uppgifvet; alltså och emedan ett sådant partielt
behof, innan det allmänna, för hvars bedömande all grund för närvarande
saknas, blifvit behörigen utred t och styrkt, icke synes böra utgöra
föremål för serskild pröfning, samt Kongl. Maj:t, i händelse den organisa
tion och det anslag, som genom ofvauberörde Kongl. Författningar blifvit åt
Folklärare-seminarierne gifne, ej funnits mot ändamålet svarande, tvifvelsutan
gifvit Rikets Ständer sådant tillkänna; få Utskotten vördsamt hemställa,
att någon åtgärd i anledning af omförniälde utaf Herr Professor
Knös vackla motion icke mätte af R k< ts S:ämier för närvarande
v lil tagas.
S'ockholm den 20 Januari 1845.
Ritt. ull Ä. St. Bral. <84%. 4 Sami i A/d. te tfafl. 41
STOCKHOLM, Ecksteinska boktryckeriet, 1845.
Stats- samt Allm, Bcsv.- celi Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 42-
1
N:o 42.
Ank. till Exp. IJtsk. d. 22 Jan., kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om löneförhöjning för Rector
vid Hudiksvalls högre Lärdomsskola.
Inom Högv. Preste-Ståndet har Herr Prosten Berg, uti väckt motion,
anfört: alt, sedan lönen för Rector vid nämnde Skola en längre tid, eller
öfver Etthundra år, utgjort 140 tunnor spanmål, lönevilkoren likväl genom
den år 1831 uppgjorde interimsstat för Elementar-Läioverken i ErkeSliftet
blifvit nedsatte Lill 100 tunnor årligen; att fordmigarne på lärdomsmått
vid ifrågavarande Skola städse varit desamma som vid alla högre
Lärdomsskolor i Riket, nemligen ynglingars förberedande till inträde
på Gymnasium; och att skillnaden mellan dessa Skolor och LärdomsskoJan
i Hudiksvall bestode endast deri, att uti denna Skola ingen Conrector
funnes, utan Rectors-Classen sköttes af Rector ensam , samt att denne lärare
hade mindre lön än andra Rectorer. I anseende härtill och då af 1843
års revision öfver Elementar-Läroverken föreslagits lön af 160 tunnor
spantnål för en Rector vid fullständig Lärdomsskola, samt då, i löljd af
de mödosamma och ansvarsfulla göromål samt den i förhållande härtill
ringa aflöning, som med Rectorsbefattningeu vid Hudiksvalls Skola vore
förenade, de personer, som innehaft denna befattning de sednare åren,
endast en kort lid dervid qvarstannat, hvilket ombyte af lärare utöfvat
ofördelaktigt inflytande på undervisningen, har motionären föreslagit, alt
lönen för Rector Schoke i Hudiksvall måtte bestämmas till 160 tunnor
Spanmål, eller åtminstone tills vidare till sitt primitiva belopp, eller 140
tunnor årligen; varande de i motionen förekommande uppgifter vitsordade
af Herr Erkebiskopen och Talmannen, som tillika förmält, att nuvarande
Rector Scholae i Hudiksvall, hvilken tillträdde tjensten den 1 Maj
1843, redan sökt och erhållit förslag till ett ledigt pastorat.
Berörde motion har hos Utskotten till öfvervägande förekommit; och
ehuruj, i betraktande af de utaf motionären anförde skäl, någon förbättring
af lönen för Rector Scholae i Hudiksvall synes vara af billigheten på
Rih.
till R. St. Prot, 184S, 4 Sami. 2 A/d, 11 Haft, 1
2
Stats- samt Allm, Besv.- och Ehon.-lltshottcns Utlåtande, N:o ^2.
kallad; likväl och som, i anledning af väckte frågor om lönetillökning för
Rector Gymnasii i Gelle, Rector vid Nyköpings Högre Lärdoms- och Apologistskola
samt Andre Apologisten vid Westerås Skola, Rikets Ständer, med
bifall till hvad Stats-Utskottet i afseende härå uti utlåtandet, N:o 41, angående
reglering af utgifterne under Riks-Statens 8:de Hufvud-Titel, hemstäilt,
ansett serskildt anslag för berörde ändamål icke kunna beviljas,
enär, sedan anslaget för Elementar-Läroverken blifvit ökadt, Kongl. Maj:t,
i fall bemälde trenne lärare skulle finnas hafva grundade anspråk på den
ifrågaställa lönetillökuingen, vore i tillfälle att låta dem deraf komma i
åtnjutande; alltså och då enahanda förhållande synes ega rum med Rector
Scholae i Hudiksvall, samt Kongl. Maj:t, derest behof af löneförhöjning för
denne Skollärare är för hand, tvifvelsutan lärer ett sådant behof behjerta,
anse Utskotten sig ej böra för den nu ifrågaställa löneförhöjningen för
Rector Scholae i Hudiksvall serskildt anslag tillstyrka; och få Utskotten således
hemställa,
att den af Herr Prosten Berg i ämnet väckta motion icke
måtte till någon åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
Slockholm den 20 Januari 1845.
Reservationer.
Af Herr Contracts-Prosten Doctor Björkrna?i: ”Inför Höglofl. Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten är ådagalagdt, huru Rector vid
Hudiksvalls Skola är den ende Rector vid någon högre Lärdomsskola i
Sverige, som har sig anslagne blott 100 tunnor spanmål i lön; huru detta
förhållande tillkommit genom felaktiga åsigter vid Skolans tillernade förvandling
till lägre Lärdomsskola, och sedan fortfarit genom långvarig glömska
af löntagarens magtpåliggande befattning, dagliga skolarbete och tunga
bekymmer för sin och de sinäs lifnäring; huru följden af detta olyckliga
förbiseende varit, att Hudiksvalls Skola inom 6 år haft 4 ordinarie och 2
vicarierande Rectorer, och att den nuvarande, som den 1 sistlidne Maj
tillträdde sysslan, redan sökt och vunnit förslag till ett ledigt Pastorat;
och huru under dessa täta ombyten af läroverkets styresman undervisningens
gång och disciplinens handhafvande nödvändigt måste lida — Allt
detta är af den värde motionären klarligen framstäldt, af berörde Läroverks
högste Ephorus, H. H. Erkebiskopen, vitsordadt, och af ingen för
-
Stats- samt Allm, Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande , N'.o 42> 3
nekadt, men af Höglofl. sammansatte Utskotten icke, såsom mig synes,
nog allvarligt behjertad!. I ihy fall hade en hastigare hjelp kunnat beredas,
och Höglofl. Utskotten föreslå Rikets Ständer att genom en underdånig
skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t i Nåder ville åt berörde Rector
anslå en summa, motsvarande 40 tunnor spanmål, till lönefyllnad af det
reservations-anslag, Rikets Ständer till Elementar-Läroverken och sådane
partiella behof, som i afseende derå kunde finnas nödiga, å Riksstatens
8:de Hufvudlitel anvisat.’’
Af Herr P. O. Norin: ”Sedan Höglofl. Utskotten erkänt billigheten af
en löneförbättring för Rector Schols i Hudiksvall, men det oagtadt, med
anförande af skäl, som förekomma mig ganska otillfredsställande, afstyrkt
bifall till den om löneförbättring väckta motionen, så föranlätes jag emot
Utskottens beslut mig reservera.
Utskotten åberopa Höglofl. Slats-Utskollets af Rikets Höglofl. Ständer
gillade vägran att anslå begärda löneförhöjningar för Reclorerne vid Gefle
och Nyköpings Skolor samt 2:dre Apologisten vid Westerås Skola, men
förbise, att denna vägran var grundad på serskilda omständigheter, som
här icke äro för handen. Utskotten förbise, att Hudiksvalls Skola blifvit
beröfvad sitt ursprungligen vida större löne-anslag, nemligen 40 tunnor
Rectors-lön och hela Con-Rectors-lönen, som utgjorde 82 tunnor; att Rector
Scholae i Gefle, ehuru biträdd af en Con-Rector, som till nära hälften
förminskar bans arbete, jemfördt med Rectors i Hudiksvall, ändock åtnjuter
en fullt berglig och vida större lön, än Rector i Hudiksvall; att förhållandet
äfven i Nyköping måtte vara detsamma, enär derstädes, enligt
sednaste Skol-Revisions uppgift, årliga lönebeloppet för lika många lärare
som vid Hudiksvalls Skola uppgår till 2490 R:dr, men för Hudiksvalls
lärarepersonal endast till 1890; samt alt en Andre Lärare-befattning vid
en Apologist-Skola, såsom varande af långt mindre vigt, arbetsamhet och
ansvar, än en Rectorsbeställning, hvarken kunde eller borde påräkna ett
behjertande i samma moa, sorn den sistnämnda.
Det är visserligen sannt, alt då 6800 R:dr årligen blifvit satta till
Kongl. Maj:ls disposition för Elementar-Läroverkens tillfälliga behof, Kongl.
Majrt måhända ej saknar medel att påöka både Rectors i Hudiksvall och
öfrige här nämnde Skolelärares löner; men detta hade, sedan Utskotten
en gång erkänt billigheten (jag hade önskat Utskotten sagt nödvändigheten)
af Rectorslönens i Hudiksvall förhöjande, så mycket mindre bordt förhin
-
4
Stats- tamt Allm. Besv,- och Ekon.-Utskotlens Utlåtande , IV:o 4.3.
dra Utskotten att tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer att, genom en underdånig
skrifvelse, fästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på denna billighet,
(hvilken så väl i motionärens, som Herr Erkebiskopens, framställningar
af saken antager utseende af både ren rättvisa och fullkomlig nödvändighet,
) som de Höglofl. Utskotten belt nyligen och, som mig synes,
visst icke med någon större befogenhet, men, på sitt sätt, i strid med nu
yttrade grunsatts, uli deras Utlåtande N:o 32, företagit sig ett dylikt tillstyrkande
i afseende på en Apologists aflönande vid Fahlu högre Lärdomsskola.
Den äskade lönetiliökningen af 40 tunnor till förr innehafvande
100 tunnor för Rector i Hudiksvall, hade, om man så behagat, så mycket
heldre kunnat föreslås att utgå såsom arfvode under afvaktan pä Elementar-Läroverkens
slutliga reglering, enligt ordalydelsen i nyssberörde
Utlåtande N:o 32, som Kongl. Skol-Revisionen föreslagit, att alla Rectorslöner
vid fullständiga Lärdomsskolor böra bestämmas till 160 tunnor
årligen."
N:o 45.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Jan., kl. 3 e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om förändrad reglering af
den åtskilliga hemman i Skaraborgs och Elfsborgs Län medgifna
rättighet till muhlbete å Kronoparken Edsmären.
Uti detta ämne äro hos Hederv. Bonde-Ståndet motioner väckta af:
l:o Ephraim Larsson från Elfsborgs Län, hvilken anfört, att Kronoparken
Edsmären, belägen på gränsen mellan Skaraborgs och Elfsborgs
Län samt numera och en längre lid tillbaka till större delen skoglös, varit
åt så väl kringliggande som inom sjelfva parken befintliga hemman af
ålder upplåten att begagnas till muhlbete och torftägt, hvilken förmon de
åtnjutit intill år 1824, då, vid skedd reglering af Kronoskogarne och Allmä
noin gar ne i Riket, stadgadt blifvit, att ränta och skattelösen skulle erläggas
för den betesmark oeh de torfmåssar, ifrågavarande hemman behöfde
från parken få sig tilldelade. Enär likväl sedermera utrönts, att
hemmanen icke mägtade eller tilläfventyrs vore skyldige att betala något
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens UtlåtandeIV;o 43. 5
för hvad dem sålunda skulle tilldelas, hade Kongl. Maj:t, på Landshöfdingarnes
underdåniga hemställan, Nådigst förordnat, att hvarje helt hemman
skulle kostnadsfritt erhålla 120 tunnland betesmark och den återstående
delen af Kronoparken användas lill så kallade planter-hagar; men
som vid den, i anledning häraf, efterhand företagna, ehuru ännu icke till
fullo verkställde, delning af parken, åtskilliga socknar, hufvudsakligen Hudene
och Källunga i Gäseneds samt Halljunga i Kullings Härad komme,
när de två planter-hagar, som äro anlagde i de trakter af parken, hvilka
kallas Blocken, blefve färdiga, att få sina betesmarker på ett afstånd af
en half mil och derutöfver från hemmanen, vore dessa till beskaffenheten
svaga beteslägenheter, de der måste begagnas äfven för sådane kreatur,
som dagligen behöfde tillses eller hemtagas, af ringa nytta för innehafvarne.
— På grund häraf och till förekommande deraf, att icke en del hemman,
i brist af lämplig betesmark, må falla i ödesmål, har motionären
föreslagit, att ”de ifrågavarande planteringshagarne icke måtte inhägnas el”ler
åtminstone blifva inskränkte och så förlagde, att alla de hemman,
”sorn enligt det Kongl. Brefvet af den 1 Mars 1834 böra få sig betesmark
”och torftägt anslagne från Parken, kunna erhålla dessa fördelar nära sig
”och sålunda draga deraf någon nytta;” och
2:o Johannes åndersson från Skaraborgs Län, hvilken, jemte meddelandet
af hufvudsakligen enahanda uppgifter, som, i afseende på den förändrade
regleringen af muhlbeles-rältigheten å Kronoparken Edsmären,
Ephraim Larssons motion innehåller, yrkat, att då den betesmark, Larfs
socken fått sig tilldelad, är af berg och större måssar så afskiljd från hemmanen,
att en del af dessa icke kunde betesmarken begagna samt ett sådant
förhållande hotade hemmansegarne, synnerligen i Stora Kårud, Blakerud
och Skalstaden af Laske Härad, med undergång, det måtte nyssnämnde
hemman af den för Kongl. Majrts och Kronans räkning afsatta
mark, kallad Planteringshagen, erhålla på närmaste och lämpligaste ställe
så stor del till fritt muhlbete för sina kreatur, som svarade mot hvad
dessa hemmans-innehafvare i detta afseende från urminnes tid haft att
påräkna.
Sedan omförmälde motioner blifvit till Stats- samt Allmänna Besvärsoeh
Ekonomi-Utskottens gemensamma handläggning öfverlemnade, hafva
Utskotten desamma förehaft och få, till utredande och närmare kännedom
om beskaffenheten af den fråga, som är motionernes föremål, meddela
6
Stats- samt Allm. Besv.- oeh Ekon.-Utskottens Utlåtandet N\o
nedanstående upplysningar, dem Utskotten af författningar, chartor och
andra handlingar varit i tillfälle att inhemta.
Med anledning af Rikets Ständers vid serskildte Riksmöten hos Kongl.
Majit gjorda underdåniga framställningar om en förändrad hushållning med.
de under allmän vård varande Kronans skogar och Allmänningar i Riket,
åsyftande hufvudsakligen, att skogarne, med undantag af dem, som för
Kronans behof borde bibehållas, skulle under skattemannarätt till enskilde
upplåtas, hade Kongl. Majit, uti Nådigt Bref af den 16 Mars 1824, allmängjordt
genom Kammar-Collegii Circulaire den 14 April 1824, förordnat,
bland annat, att, hvad anginge Kronoparkerne och de Krono-allmänningar,
hvartill Kronans dispositionsrätt funnes vara enahanda som lill Kronoparkerne,
så skulle de af dessa skogar eller de delar deraf, som för Flottornes
och andre Kronans behof befunnes nödiga, under Kronans disposition
bibehållas; och borde, vid deras undantagande, afseende hufvudsakligen fästas
å deras beskaffenhet och vidd, äfvensom å belägenheten, till vinnande
af säker bevakning och lätt transport derifrån; — att enskild muhlbetes-
och skogslätt, som efter stadgade föreskrifter skulle ersättas, behörigen
afvittrades, så att i vederlag derför en viss andel af skogen, helst i
yttre kanterne, afsattes, der det utan olägenhet eller skada för den anstalt,
som med skogen komme att vidtagas, kunde verkställas; — att de af
nämnde parker och allmänningar, som för Kronans behof icke komme att
undantagas, borde genom delning eller försäljning bringas under enskild
eganderätt, så vida icke, i följd af serskilde locala förhållanden, en sådan
anstalt med någon dylik park eller allmänning möjligen skulle tillskynda
de hemman, sorn till bete och skogsfång derå kunde ega laglig rätt, något
verkligt, för hemmanens bestånd kännbart, lidande; — samt att de af enskilde
hemmansegare begagnade muhlbetes-och skogsrättigheter å den mark ,
som bibehölles för Kronans räkning, skulle försvinna, derest de icke antingen
grundade sig på contracter, eller bestämdt och klart blifvit beräknade
vid hemmanens skattläggningar, eller ock hemmanen, såsom understöd,
genom serskilde Kongl. Resolutioner tillerkände, då nödigt anslag af
skogen, lämpad efter skogs- och muhlbetes-rättigheten, borde åt hemmanen
under äganderätt afsättas; men skulle en hel menighet eller något
serskildt hemman, utan att derför kunna åberopa nämnde skäl, från uråldriga
tider hafva begagnat skog eller muhlbele å en närliggande park eller
allmänning, då finge så stor del af parken eller allmänningen, som de
kunde finnas oundgängligen behöfva till dem upplåtas, såsom en oskiljaktig
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 43. 7
tillhörighet till hemmanen, samt i sådan händelse ränta i spanmål hemmanen
till framtida utgörande åläggas.
Till följd af den, i Högstberörde Kongl. Bref, Kongl. Majrts Befallningshafvande
meddelade föreskrift, alt uppgöra förslag till reglering af
Kronosk*garne, i öfverensstämmelse med sålunda fastställda grunder, hade
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs och Elfsborgs Län, efter
hällne sammanträden med vederbörande och öfverläggning med Hof-Jägmästaren
af Ström, den 30 April och 6 Juni 1832, upprättat och till Kammar-Collegium
insändt gemensamt förslag till en förändrad reglering af
Kronoparken Edsmären, belägen i Laske och Barne Härader af Skaraborgs
samt Kullings och Gäseneds Härader af Elfsborgs Län; af hvilket förslag
inhemtas: att enär, genom inblandning af enskilde hemmans egor och intägter,
Kronans område blifvit styckadt i mångfalldiga delar af oregelbunden
form, med föga sammanhang sinsemellan, Kongl. Majlis Befallningshafvande
ansett för stor kostnad erfordras, att genom inköp eller utbyte
bringa dessa delar till ett sammanhängande helt, helst parken, såsom nästan
skoglös, icke på många år kunde gifva någon afkastning eller ens
blifva skogbeväxt, utan en vidsträckt sådd och plantering, hvartill medels
tillgång svårligen torde kunna åstadkommas, samt det vore nödvändigt för
de fleste angränsande hemmans bestånd, att icke helt och hållet beröfvas
den betesmark, som från urminnes tider varit å parken begagnad; — alt,
i betraktande af dessa förhållanden, och då parkens område vore vida
större, än sorn för dessa hemmans behof af bele erfordrades; då man hade
föga anledning att påräkna några genom enskild omtanka tillvägabragta anstalter
för skogsplantering, hvaraf befarades, att om denna vidsträckta park
afhändes Staten, stora sträckor derå under en längre tid förblefve alldeles
onyttiga, i den mon de icke behöfdes till betesmark; då någon tillgång
från denna park för Kronans framtida behof af skogsvirke föga kunde påräknas,
helst parken vore belägen på 5J mils afstånd från närmaste lastageplats,
samt då deremot en sådan tillgång för den angränsande traktens
behof af skogsvirke skulle blifva af så mycken större vigt, som endast
obetydliga enskilde skogar funnes i orten, och man förutsåg brist på
byggnadsämnen och bränsle, om ej anstalter vidtoges för skogsplantering och
en varsammare behandling af de befintlige skogarne, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i underdånighet hemställt, att så stor del af parken bibehölles
för Kronans räkning, som, utan alltför kännbar kostnad, kunde ändamålsenligt
behandlas för skogsväxt samt frösådd och plantering derå anställas, en
8 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJt skottens Utlåtande} N-.o 4^-
del deraf upplåtas till muhlbete oell torftägt för angränsande hemman, och den
återstående delen, hvarå en mängd både med och utan tillstånd odlade
och inhägnade lägenheter funnes, under skattemannarätt till den mestbjudande
föryttras;—att, hvad serskildt anginge de hemman, för hvilka rättighet
till muhlbete och torftägt blifvit ifrågasatt, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
jemte förmälan att någon laglig rätt till dessa af vederbörande
hemmansegare bevakade och påstådda förmoner väl icke kunnat
styrkas, men att hemmanens behof deraf vore med få undantag uppenbardt,
enär hemmanen å sina egor antingen saknade eller hade otillräcklig tillgång
å betes- och skogsmark samt bränntorf-mossa, hvarföre också bete å
parken från urminnes tid begagnats och bränntorf fått efter årlig utsyning
derifrån afhemlas, i underdånighet tillstyrkt, dels att, efter skeende serskild
undersökning, de för hemtning af bränntorf tjenliga måssarne måtte
få graderas och fördelas emellan de hemman, som deraf ansetts vara i behof,
och dels att Lill muhlbete 120 tunnland för hvarje helt hemman, med
afräkning för impedementer, måtte vederbörande tilldelas; — samt att
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till Kongl. Maj:ts Nådiga behjertande i
underdånighet framställt, att hemmanen för de sålunda föreslagna förmonerna
måtte befrias från den, enligt Kongl. Brefvet den 16 Mars 1824,
föreskrifna ränta och skattelösen, helst de dryga skattebördor, som förut
betungade de fleste hemmanen, svårligen tålde någon tillökning, och Kongl.
Maj:t, då föregående regleringar af Kronoskogar egt rum, vid likartade förhållanden,
i Nåder beviljat skattefrihet för dylika förmoner.
Vid föredragning af Kongl. Majrts Befallningshafvandes i Skaraborgs
och Elfsborgs Län afgifne ifrågavarande förslag, jemte Kammar-Collegii
deröfver i underdånighet meddelade yttrande, hade Kongl. Maj:t, jemlikt
Nådigt Bref till bemälde Collegium af den 1 Mars 1834, i Nåder gillat
och fastställt förslaget med några mindre jemkningar och tillägg, hufvudligen
i afseende på den trakt af parken, som inom Skaraborgs Län skulle
för Kronans räkning bibehållas.
Det af motionärerne uppgifna förhållande, att åtskilliga af de betesmarker,
som genom meranämnde reglering af Kronoparken Edsmären blifvit
till parken angränsande hemman upplåtne, äro på långt afstånd och
genom mellanliggande berg och måssar, äfvensom till en del af de Kronan
förbehållna trakter, med hvilkas inhägnande början nu blifvit gjord,
från
Stats- samt Bevillnings-Utskottens Utlåtande:> N'.o 44-
9
från hemmanen afskiljde och följaktligen obeqväma att åtkomma, hafva
Utskotten af chartorna öfver parken i allmänhet funnit vitsordadt.
Efter att sålunda hafva meddelat de hufvudsakliga upplysningar, som
äro nödige för att bedöma befogenheten af motionärernes framställningar,
få Utskotten sitt yttrande i ämnet nu afgifva; och, ehuru egarne eller innehafvarne
af de hemman, hvilka af ålder begagnat muhlbete och torftägt
å kronoparken Edsmären, och intill år 1834 varit oqvalde i ett sådant
bruk, dertill icke kunnat styrka någon laglig rätt; likväl och då utred t
blifvit, att ifrågavarande hemman, i anseende till brist på betesmark och
skog eller torfmåssar å sina ägo-områden, hafva oundgängligt behof af muhlbete
och torftägt å kronoparken, hvadan ock, vid 1884 års reglering, af
parken, 120 tunnland mark blifvit hvarje helt hemman, utan ränta och
skattelösen, anslagne; men ett sådant anslag vore för hemmanen af ringa
nytta, 0111 belägenheten af betesmarkerne gördén) för hemmansegarne otillgängliga;
alltså och emedan ett dylikt för åtskilliga hemmans bestånd möjligen
äfventyrligt förhållande måhända vid ny granskning skulle i någon
mon kunna afhjelpas; finna Utskotten sig böra i så måtto understödja förevarande
motioner, att Utskotten föreslå,
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes anbefalla en undersökning, lill
utrönande, huruvida de af motionärerne öfverklagade olägenheter
må, utan rubbning af de för parken Edsmären serskildt
samt för Kronans skogar i allmänhet stadgade hushållningsgrunder,
kunna genom förnyad reglering afhjelpas.
Stockholm den 20 Januari 1845.
N:o 44.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 24 Jan., kl. 12 f. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Betänkandet N:o
19, rörande väckt motion om nedsättning uti postporlo-afgiflen.
Förenämnde betänkande, hvilket under den 3o December förlidet år
och den 4 UH denna månad af Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Hög v
Bih. till R, St, Prot, 1845, 4 Sami, 2 A/d, 11 Haft. 2
10
Stats- samt Bevillnings-Utskotlens Utlåtande, N:o 44-
Preste-Ståndet och Heder v. Bonde-Ståndet är bifallet, har, enligt Protocolls-utdrag
af den \ dennes, af Väliofl. Borgare-Ståndet blifvit återremitteradt,
hufvudsakligen med anledning af framställde anmärkningar: att, då
erfarenheten från främmande länder visat, att postporto-inkomsterne, genom
ökad correspondence, stigit oaktadt porto-afgiften blifvit nedsatt, deraf
fördel för handeln och hela allmänheten uppkommit, samt denna afgift
uti England och Holland uppgifvits vara vida lägre, än uti Sverige; hvarföre
Utskotten af dessa förhållanden bordt hemta anledning att tillstyrka
bifall till motionen.
Utskotten, som, på sätt af det återremitterade betänkandet inhemtas,
antagit, att den af motionären föreslagna betjulliga nedsättning uti postporto-afgiften
möjligen uti en aflägsen framtid kunde komma att lemna ersättning
genom ökad brefvexling, har dervid icke kunnat förbise, att denna
nedsättning icke för närvarande kan medgifvas, så framt de för postinrättningens
fullkomligare utveckling och för Statsverkets öfriga behof beräknade
intrader af postmedlen skola inbringas, och hvilka uti det af StatsUtskottet
afgifna och af Rikets Ständer godkända betänkandet N:o 33 äro
uppförde; hvadan Utskotten
anse sig böra vidblifva deras i förenämnde afseende förut afgifna
och utaf trenne Riks-Stånd godkända yttrande, nemligen,
att motionen må förfalla.
Stockholm den a3 Januari 1845.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 1845.
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande j N:o 1
N:o 45.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 3i Jan. kl. 5 e. ro.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om förändrad organisation
af Lif-Gardes-Iiegerncntena.
Inom Hederv. Bonde-Ståndet har, uti ingifne memorial, yrkats:
af Riksdagsfullmägtigen Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus
Län, att Lif-Gardet till Häst, Svea Lif-Garde och Andra Lif-Gardet måtte
sammanslås i en Corps under en gemensam Chef; och
af Riksdagsfullmägtigen Henric Andersson från Örebro Län, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att, så snart ske
kan, Lif-Gardes-Regementenas styrka måtte minskas, så framt sådant må
kunna lämpligen verkställas, men att åtminstone befälets antal måtte inskränkas
till hvad som egentligen kunde ”för tjenslgöringen” behöfvas; förmodande
motionären att, i sådant fall, de begge Gardes-Infanteri-Regementena
kunde förenas till ett Regemente och Lif-Gardets till Häst Befäl
minskas till i Majorer och 4 Ryttmästare.
Till stöd för berörde yrkanden är hufvudsakligen anfördt: att den
närvarande organisationen af Gardes-Regementena medförde en öfverdrifven
kostnad för Statsverket, hvadan en icke obetydlig besparing skulle
vinnas genom de föreslagna indragningarne; alt, då begge Fotgardes-Regementena
tillsammans ej utgjorde mer än omkring 1600 man, denna styrka
syntes kunna indelas i två bataljoner med dertill erforderligt befäl,
helst indelda Infanteri-Regementena vore beräknade att, under krigstid,
ega en styrka af 1800 man livartdera, äfvensom att en Bataljons-Chef borde
vara tilräcklig för en cavalleri-styrka af 35o till 4°o man, hvaraf LifGardet
till Häst bestode.
Efter erhållen remiss å dessa motioner, jemte hvad i anledning af desamme
hos Henerv. Bonde-Ståndet anfördt blifvit, hafva Utskotten detta
ärende till öfvervägande förehaft; och då Kongl. Maj:t, som, vid Riksdagens
öppnande, behagat gifva Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Maj:t,
inseende vigten och behofvet af försvarsverkets fullkomligare ordnande,
Bih. till R. St, Fröt. 184S> 4 Sami, 2 A/d, 12 Haft, 1
2 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJiskottens Betänkande, N.-o ^.6.
skulle egna Sina oafbrutna omsorger åt denna väsentliga angelägenhet*
samt Utskotten äro öfvertygade derom, att Kongl. Majit i detta hänseende
lärer vidtaga sådana åtgärder, som, jemte försäkrande af fäderneslandets
sjelfbestånd, bereda all möjlig besparing i utgifterne för dess vidmakthålla
nde, linna Utskotten det icke vara lämpligt att Rikets Ständer för närvarande
och titan närmare kännedom om Kongl. Majlis Nådiga afsigt här
utinnan,
skulle, medelst framställningar af det syfte, molionerne innehålla*
gå Kongl. Majlis Nådiga beslut, angående försvarsverkets ändamålsenligare
organisation, i förväg.
Pä grund häraf och då Rikets Ständer, enligt Siats-Utskottets tillstyrkande
i 3:dje punkten af utlåtandet N:o 3^, icke funnit skäl besluta någon
förändring i anslaget för Lif-Gardes-Regem en tena, hemställa Utskotten
att ofvanberörde motioner måtte förfalla.
Stockholm den 3o Januari i Sjo*
Nio 46,
Ant. till E*.j).-IUsk. (1. 31 Jan , kl. 5 e. m.
Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj: ts Nådig a Proposition
angående anslag till boskapsskötselns befrämjande i Iliket, medelst
anläggande af Slam-Holländericr, dels en i ämnet väckt
motion.
Uti Högstberörde Nådiga Proposition,, som är daterad den a5 Juli
förlidet år, har Kongl. Majit i Nåder behagat gifva Rikets Siänder tillkänna,
att, sedan landtbruket numera vunnit den förkofran, att, med undantag
af svårare, missväxtår, Riket inom sina gränsor frambringade spanmål
ej allenast för eget behof, men äfven derutöfver tili afsättning å utrikes
orter, Kongl. Majit atisåge, att om lankan för denna vigtiga näringsgrens
vidare utveckling i främsta rummet borde läktas åt boskapsskötseln. De
åtgärder, som, lid efter annan, vidtagits till uliculturens befrämjande, hade
Stats- samt Allm, Besv.- oeh Ekon,-UIskottens Betänkande, N.o /f.6.
3
verkat icke blott en förökad production af sjelfva varan, utan ock en bättre
behandling deraf, hvilket haft till följd dess stone användbarhet och
högre värde. En lika vigtig del af landtbruksnäringen vore hornboskapsskötseln,
sorn icke finge tillbakasättas, om landtbruket på det hela skulle
kunna göra de ytterligare framsteg, som den allmänt vaknade andan för
dess förbättring gåfve en tillfredsställande anledning att hoppas. Erfarenheten
hade redan bekräftat, alt olika boskapsracer, oaktadt de njöto samma
underhåll, dock merendels lemnade en olika afkastning af de producter,
sorn med deras underhållande afsåges, och derföre hade jemväl enskild jordegare
allt mer och mer riktat sina bemödanden derhän, att utfinna och tillegna
sig de racer, som, med behörigt afseende på climat och andra localförhållanden
, kunde anses vara de mest lämplige. Men i ett land, der brist
på capital i allmänhet holle industrien tillbaka från de hastigare framsteg,
hvaraf han eljest vore mägtig, kunde ej förväntas att landtbrukaren, öfverlemnad
åt sina egna krafter, skulle utsätta sig för vådan af den möjliga
förlust, som uppköpet af dyrbara racedjur och deras långväga transport
från aflägsna länder medförde, äfven om han kunde tillvägabringa de medel,
som dertill fordrades; och om än sådant vore händelsen, så skulle
det likväl icke kunna påräknas att de sålunda uppköpta racedjuren skulle
införas till så stort antal och så jemnt i Riket fördelas, att tillgång derpå
kunde anses vara beredd åt alla dem, som skulle vilja sig deraf begagna.
Sådane enskilda företag, ehuru berömliga och nyttiga, saknade jemväl den
säkerhet för sitt framtida bestånd, som framför allt erfordrades, om den
derigenom åsyftade förädling af inhemska boskapen icke skulle blifva ofullständig
och osäker i afseende å dess framtida utveckling.
Vid dessa förhållanden hade behofvet af bättre boskapsracers införskaffande
genom Statens försorg blifvit mera allmänt insedt, och Kongl.
Maj:t hade i sådan syftning fått emottaga underdåniga ansökningar af Hushållnings-Sällskapen
i Upsala, Södermanlands, Wester-Norrlands, Jönköpings
och Calmare Län, hvarjemte Landtbruks-Academien, hvars underdåniga
utlåtande i ämnet blifvit infordradt, afgifvit en framställning om
föremålets stora vigt och om de åtgärder, som ansågos för ändamålet böra
vidtagas. Dessa skulle, enligt Academiens tanke, bestå uti inrättandet af
s. k. Stamholländerier, hvilka på vissa vilkor, och deribland erläggande
af ett, i förhållande till stamhjordens storlek, bestämdt antal goda racedjur
skulle öfverlåtas till enskilde, för saken nitiske och skicklige, jordbrukare,
mot förbindelse att fullgöra de föreskrifter, som kunde finnas
4 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande3 N:o 46•
tjenlige för att befordra det afsedda ändamålet oell gifva Kronan säkerhet
för Inrättningens ändamålsenliga vård och framgena bestånd; i hvilket afseende
Aeademien föreslagit, att, till en början, Åtta Stam-holländerier,
af omkring 20 djur hvartdera, på lämpliga, någorlunda jemnt öfver hela Riket
fördelade, ställen måtte inrättas, och att sedermera af de från dem
lefvererade djuren ytterligare Stam-holländerier malte bildas, så att småningom
alla Länen dermed kunde hlifva försedde.
Lika med Landtbruks-Academien ansåge Kongl. Maj:t det vara af stor
vigt, att Stam-holländerier af utmärkt hornboskap och af sådane racer,
som för olika orters localförhållanden kunde anses vara bäst passande,
blefve på allmän bekostnad anskaffade, äfvensom att dessa Holländerier,
som till en början kunde inskränkas lill ett antal af Åtta, lämpligast inrättades
på det sätt och med de vilkor, som Landtbruks-Academien föreslagit,
för att sedan, i mon af stammarnes tillväxt, utsprida racerne genom
organiserandet af dylika Stam-holländerier i Rikets alla Län.
Enär prisen på god race-boskap vore omvexlande, och äfven de
olika racerne stöde i ganska olika värden — högre för de stora, eller så
kallade sidlands-racerne, lägre för de mindre, eller bergs-racerne —kunde
svårligen kostnaden för omförmälde inköp i förväg bestämdt uppskattas;
men med afseende derå, att Sveriges omvexlande localförhållanden fordrade
tillgång på begge dessa samt måhända en eller annan så kallad mellanrace,
bade, enligt de sannolika beräkningar, som kunnat uppgöras med
ledning af hvad om dylika uppköp för andra länder under de sednare åren
blifvit bekant, kostnaden för anläggandet af Åtta Stam-holländerier, om 20
djur hvartdera, ansetts uppgå till minst 55,000 R:dr och högst 70,000
R:dr B:co.
På grund häraf har Kongl. Majit i Nåder föreslagit, att Rikets Ständer,
för ofvanomförmälda ändamål, måtte anvisa behöflige medel, till ett belopp
af minst 55,000 och högst 70,000 R:dr, med öfverlemnande! åt KonglMajit
att, efter pröfning af förhållandena vid blifvande uppköp, och med
vilkor af behörig redovisning, såsom för andre Statsmedel, närmare bestämma
den erforderliga summan, att anordnas inom sistberörde belopp,
då Kongl. Majit jemväl ville meddela de reglementariska stadganden, som,
till controllerande af medlens rätta användande samt försäkrande af anstaltens
framgena bestånd och förkofran, blefve af nöden.
I sammanhang med högstberörde till Utskottens gemensamma handläggning
öfverlemnade Kongl. Proposition, samt de yttranden, hvilka vid
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskotlcns Betänkande, N',o 4$,
5
densammas föredragning hos Riks-Stånden af åtskillige Ståndsledamöter afgifvits,
hafva Utskotten till öfvervägande förehalt en af Herr J. A. Kjellberg
inom Vällofl. Borgare-Ståndet väckt och till SlatsUtskottet remitterad
motion, deruti föreslaget blifvit, att, för boskapsskötselns upphjelpande,.
genom de inhemska kreatursracernes förbättrande, Staten mätte för livarjLän,
hvarest Hushållnings-Sällskap redan finnes eller framdeles inrättas,
anslå 2000 R:dr Banco till praemier för uppvisandet af de utmärktaste inhemska
kreatur; och få Utskotten, som tillika tagit kännedom af de i den
Kongl. Propositionen omförmälde Hushållnings-Sällskapers, äfvensom Kongl.
Landtbruks-Academiens framställningar och utlåtanden, sitt yttrande i förevarande
vigtiga ämne nu vördsamt afgifva.
Om det bör antagas, att åkerbruket utgör Sveriges, så väl som en
stor del af andra länders förnämsta eller modernäring, och sålunda den
vigtigaste delen af allmänna hushållningen, så lärer det ej kunna nekas,
att denna näring, åtminstone hos oss, ej skulle hafva egt bestånd, än mindre
hunnit sin nuvarande utveckling, om icke dermed varit förenad en
annan, nemligen boskapsskötseln. Dessa hegge, af hvarandra beroende,
näringar hafva likväl icke rönt lika uppmuntran eller gått hand i hand
framåt, utan har den sednare i mera än ett århundrade fått på ett i Ögonen
fallande sätt stå tillbaka. Under det åkerbruket numera hunnit den
höjd, alt det ej allenast fyller landels behof af spanmål, utan ock i gjmsamma
år lemnar öfverskott till utförsel, mäste ladugårdsproducter införskrifvas
för öfver Tre millioner Riksdaler årligen.
Alt likväl landtmannen i Sverige i fordna dagar, under Gustaf I:s
och ännu under Gustaf II Adolfs regeringstid, använde jordens productionsförmåga
åt detta håll med sådan framgång att smör, talg och kreatur
utgjorde export-artiklar; derom vittnar historien. Andra länder hafva
egnat tillbörlig uppmärksamhet åt denna näringsgren och uti åtskilliga är
den uppdrifven ganska högt, t. ex. uti vårt grannrike Danmark.
Orsakerne till det inom Sverige i detta hänseende för handeln varande
ofördelaktiga förhållande äro flerahanda. Härtill kunna väsendtligen
räknas: alt kreaturens mängd icke blifvit afpassad efter fodertillgången;
att mera afseende fästats å djurens antal, än å deras beskaffenhet; att fodertillgången
icke genom betesmarkens och ängarnes bättre skötsel och,
der så ske kunnat, genom en utvidgad odling af gräs, skidväxter och rotfrukter
blifvit ökad i förhållande till kreaturens mängd; att tillräcklig omsorg
icke blifvit fästad å valet af afvelsdjur; och att kreaturens skötsel
6
Stats- samt Allm. Betv.- och Ekon,-Utskottens Betänkande j N:o 46•
blifvit vanvårdad. Dessa omständigheter, synnerligast den sista, torde äfven
vara orsak dertill att någon inhemsk constant boskapsrace, om än försök
till bildandet deraf varit gjordt, egentligen ej finnes.
Då det icke lärer kunna bestridas, att boskapsskötselns bedrifvande
på ett mera ändamålsenligt sätt både bör och kan verkställas, så uppstår
fråga, huru härmed skall tillgå. Utskotten anse den inhemska boskapens
förbättrande och utbildande till god race böra utgöra början, och hufvudsakligaste
medlet för en sådan förädling vara utländska afvelsdjurs införskrifvande;
men, på det att denna åtgärd må blifva så verksam som beliofvet
påkallar, bör den icke vidtagas i alltför liten scala eller för ensidigt.
Öfverlemnas den uteslutande åt den enskilda omtankan, så måste den, enligt
privat-företags natur, och, i följd af de ringare medel, som hos en
enskild kunna påräknas, vara alltför inskränkt i sina verkningar,osäker till
varaktigheten och således icke utöfva något stort eller allmänt inflytande
på boskapsafvelns förbättrande. Försök, som lemna hopp om fördelaktigare
resultat, hafva visserligen i detta hänseende af enskilde egendomsegare blifvit
gjorde, medelst införskrifning af hornboskap utaf Durhamns-racen i
England,—hvilken race tillika med Pernbroke-shire-racen från samma land,
Ayre-shire-racen från Skottland samt Holländsk-Frisishe- och Schweitzishe
Haeli-racerne af Landtbruks-Aeademien anses vara de för Sveriges förhållanden
tjenligaste boskapsracer, med afseende dels å den olika afkastning,
sorn af djurens underhåll beräknas, och dels å tillgången och arten af foderämnen
i serskilda orter —, men dessa försök, till hvilkas anställande
endast få enskilde ega förmögenhet, kunna hvarken nog hastigt eller mera
omfattande komma landet tillgodo.
Det är derföre Utskotten anse, att Staten bör mellankomma med understöd
för boskapsskötselns upphjelpande, och att detta understöd icke må
vara så otillräckligt, att ändamålet dermed förfelas; till hvilken åsigt Utskotten
hemta ytterligare stöd af de förmonliga verkningar, Statens biträde
åt andra dylika näringar, såsom fårafveln, medfört. Enligt Utskottens
tanke, innefattar Kongl. Maj:ts förevarande Nådiga Proposition ett ganska
ändamålsenligt förslag, så val för bildandet af de tjenligaste boskapsracer,
som för afvelsdjurens spridande till serskilda delar af riket; men Utskotten
anse derjemte, det Kongl. Maj:t bör vara oförhindrad att af det anslag,
som Rikets Ständer kunna till Stam-holländeriers inrättande bevilja,
äfven i annan väg bereda uppmuntran och förkofring åt boskapsskötseln,
såsom genom utdelning af praemier för framvisandet af vackra in
-
Stals- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Ulskottens Betänkande, N:o 4^- 7
hemska djur, hvilket medels användande uti England varit af så väsendtligt
inflytande på boskapsafvelns förbättring inom detta land. Det anslag,
som för anläggandet af Atta Stam-liolländerier, med 20 djur i hvartdera,
ansetts erforderligt, utgörande, enligt den Kongl. Propositionen, minst
Femtiofem Tusende och högst Sjuttio Tusende Riksdaler, synes icke vara
för Staten af den betydenhet, att dessa anstalters understödjande dermed
bör af Rikets Ständer förvägras, om man vill söka ett så vigtigt mål, sorn
boskapsskötselns bringande derhän, att produclerne deraf icke må behöfva
från utrikes ort till riket införskrifvas. Dessutom skulle, på sätt i den
Kongl. Propositionen jemväl omförmäles, den fond, hvilken blefve till
Stam-holländeriers inrättande använd, komma att, så snart Rikets alla
Län, efter den för Holländerierne uppgjorde plan, hunnit blifva med stamhjordar
försedde, lemna en ränta, disponibel för de ytterligare åtgärder
till landtbrukets befrämjande, som, på den ståndpunkt, der det då be-t
funné sig, kunde anses nödiga,, och hvaraf äfven följer, att nämnde fond
hvarken till capital eller ränta vore att anse såsom förlorad.
På grund af dessa och öfriga i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition anförde
skäl, samt i betraktande jemväl deraf, att Stam-holländerierne skulle
upplåtas åt enskilde personer, och således ej förStaten medföra någon underhållskostnad,
få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte å Riksgälds-Contoret anvisa en summa
for en gång af Sjuttio Tusende Riksdaler Banco till Kongl.
IVIajrts disposition för uppmuntran och befrämjande af boskapsskötseln
i Riket, så väl genom Stam-holländeriers bildande,
hvartill äfven kor af inhemska racer må användas, samt ädla
racedjurs införskrifning och framdeles utdelning af prarmier,
sorn genom hvad åtgärder i öfrigt Kongl. Maj:t kan finna lämplige
för befordrandet af denna fäderneslandets vigtiga angelägenhet.
I följd af detta tillstyrkande och den till grund derföre af Utskotten
uttryckta åsigt, finna Utskotten något serskildt svar å den af Herr Kjellberg
väckta ofvanomförinälda motion icke erfordras.
Slockholm den 3o Januari 184.5»-
8 Stais- samt Allm. Besv,- och Ekon.-VIskottens Utlåtande, N:o ^7.
Reservation
af Herr Doctor Björkman, som, med gillande af Utskottens tillstyrkande
af ett anslag till det af Kongl. Maj:t äskade högsta belopp, eller
70,000 R:dr, ansåg att Utskottens Betänkande icke bordt innefatta förslag
till medlens användande för annat, än det i den Kongl. Propositionen uppgifna
ändamål, eller Stam-holländeriers inrättande, på sätt Afdelningen i
hänseende dertill föreslagit, och att således Rikets Ständer borde tili Kongl.
Majrts disposition, för inrättande af Stam-holländerier, å Riksgälds-Contoret
anvisa det af Kongl. Majit för nämnde behof äskade största belopp, eller
70,000 R:dr Banco, samt åt Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna
att, så väl i afseende å dessa inrättningars anläggande och förvaltande i
enlighet med de uli den Nådiga Propositionen uppgifna grunder, som ock
för controllerande af de anslagne medlens rätta användande, äfvensom, till
försäkrande af anstaltens framtida bestånd och förkofran, meddela de föreskrifter,
som för ändamålet kunde finnas tjenlige.
Uti denna reservation har Herr Bergsten instämt.
N:o 47.
Ank. lill Exp.-XJtsk. d. 3i Jan., kl. 5 c. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om åtgärders vidtagande för
vissa inhemska kreaturs-racers förbättrande.
Genom remiss från Höglofl. Ridderskapet och Adeln, har Stats-Utskottet
fått till handläggning emottaga en af Herr Paykull, C. S , väckt
motion, deruti anföres, hurusom, i synnerhet de sednare åren, både Staten
och den enskilde uppoffrat betydliga kostnader, för att, medelst utländska
afvelsdjurs införskrifvande, söka upphjelpa inom landet befintliga
kreatursracer, under det man försummat alla försök till dessa racers förbättrande
genom god vård och urval vid parningen inom stammarne.
Med anledning häraf och då, till hästafvelns förbättrande, Engelska fullblodshästar,
som genom sin ömtålighet för kyla och en sämre fodring vore
odug
-
iStats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-IJt skott em Utlåtande, N:o 47-
9
odugliga för åkerbruket och bergsbruket samt för Cavalleriet, i ett så
nordligt land som Sverige, blifvit vid Statens Stuterier hufvudsakligen använde,
i stället för den Norrska liästracen, som, i anseende till motsatta
egenskaper, öfverträffade öfrige utländska hästracer; då vidare man hade
Svenska kor, som, på naturliga betesmarker i de vidsträckta skogstrakterne
af norra, medlersta och till en del äfven södra Sverige, och med vinterfoder
till omkring hälften af hvad de lättföddare bland utländska kreatur
påkallade, gåfve en mjölkafkastning, som, i förhållande till foderqvantiteten,
icke öfverträffades hos någon utländsk race; och då slutligen på
Gottland funnes en får-race, hvilken för sitt kött och sin ull väckt uppseende
i Tyskland, ehuru den i Sverige vore okänd, har motionären ansett,
”att öfverenskommelse borde trälfas med för nit och kunskap i saken
”kända enskilda personer, som, under Kongl. Landtbruks-Academiens och
”vederbörande Hushållnings-Sällskaps öfverinseende, på för ändamålet passande
egendomar, anskaffade utvalda afvelsdjur af Norrska hästar, kor af
”ren inländsk race och Gottlands får, samt, genom ändamålsenlig vård och
”urval vid parningen inom stammarne, sökte uppdrifva dessa till högsta
”godhet;” hvarjemte motionären, för vinnandet af delta ändamål, föreslagit,
”att en erforderlig summa” måtte anvisas, så framt ej härtill någon
del af det till Stam-holländeriers bildande utaf Kongl. Maj:t äskade anslag
skulle kunna användas.
Stats-Utskottet, som ansett detta ärende jemväl tillhöra Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet, har, för frågans behandling, med sistnämnde
Utskott sammanträdt; och få Utskotten vördsamt tillkännagifva, att de,
med erkännande deraf, alt de inhemska hästracer, som egentligen äro afsedde
för landtbruket och andra näringar, i allmänhet behöfva förbättras,
likväl äro af den tanken, att de åtgärder, motionären uppgifvit så väl för
ett sådant ändamål, som för fårafvelns upphjelpande, äro af den beskaffenhet,
att deras vidtagande lämpligen bör ankomma på den enskildes
omtanka, helst kostnaderne för dylika åtgärder ej torde öfverstiga den enskildes
tillgångar, samt att således all inblandning af Staten, i den väg
motionären antydt, bör undvikas, destohellre, som Staten redan i väsendtlig
nion uppmuntrat och understödt den inhemska häst- och får-culturen.
I anseende härtill och då, hvad serskildt beträffar det af motionären antydda
behofvet och nyttan af spridandet inom landet af bättre racer mjölkkor,
Utskotten i sitt denna dag afgifna betänkande, i fråga om Stam-hol
-
Bih. till R. St. Prot. 184$ , 4 Sami, t AJd, 12 Haj t.
2
10 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-UIskottens Utlåtandej N\o 4$-
länderiers inrättande, föreslagit de åtgärder, som för den inhemska hornboskapens
förbättrande, i Utskottens tanke, äro de mest ändamålsenliga,
få Utskotten, under åberopande af samma betänkande, vördsamt tillstyrka,
att Herr Paykulls förevarande motion icke må till någon serskild
åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 3o Januari 1845.
N:o 48.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 31 Jan . kl. 5 c. r»
Utlåtande, i anledning af vackt motion, alt Directionen öfver Danviks
Hospital måtte upplösas, Hospitalet ställas under SerafimerOrdcns-Gillets
förvaltning och Hospitalets säkerhets-handlingar
få af Rikets Ständers Revisorer granskas.
Hederv. Bonde-Ståndet har till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterat ett af Riksdagsfullmägtigen Fr. von Zweigbergk ingifvet
memorial, deruti han anfört, att Rikets Ständers så väl år 1841 sorn io43
församlade Revisorer gjort anmälan derom, att, vid granskning af Danviks
Hospitals räkenskaper, Hospitalets säkerhets-handlingar icke hållits Revisorerne
tillhanda eller blifvit för dem tillgängliga, af uppgifvet skäl, att Statens
bidrag till Inrättningen icke utgjorde mer än 241 tunnor 24 kappar
Kronotionde. Motionären ansåge detta skäl destomindre antagligt, som alla
Danviks Hospitals hemman voro af framfarne Konungar till Hospitalet anslagne,
och, om äfven Hospitalets egendom till en del utgjordes af enskilde
donationer, borde sådant icke hafva utgjort hinder för vederbörande
att säkerhets-handlingarne Revisorerne tillhandahålla. I anseende härtill
och då Directionen för Hospitals-Inrättningen icke afgifvit någon förklaring
öfver Revisorernes anmärkningar vid Hospitalets räkenskaper, har
motionären, under åberopande af de, i serskild motion om Directionens
öfver Serafimer-Lazarettet upphörande, af honom anförde grunder, yrkat,
att äfven Directionen öfver Danviks Hospital måtte upplösas, och detta,
Stats- samt Allm, Besv.- och Ehon.-Utskottens Utlåtande, N:o /j.8. 11
lika med öfriga Hospitaler och Lazaretter i Riket, ställas under SerafimerOrdens-Gillets
förvaltning, samt att Hospitalets säkerhets-handlingar måtte
hädanefter af Rikets Ständers Revisorer granskas.
Efter det Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet med Stats-Utskottet
sammanträdt, hafva Utskotten detta ärende till öfvervägande förehaft;
och som, i anledning af Rikets Ständers Revisorers ofvanberörde anmälanden,
Stats-Utskottet, i §. got af sitt utlåtande N:o 54, tillstyrkt det
Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att ej mindre
fullständiga räkenskaper för samtlige under Directionens för Danviks
Hospital förvaltning ställda, genom Statsanslag eller enskilde donationer
tillkomne, medel jemte säkerhets-handlingarne förde lån, hvilka af nämnde
medel kunde vara utgifne, må, för så vidt sådant icke funnes stridande
mot vederbörande Testatorers meddelte föreskrifter, hädanefter hållas
Rikets Ständers Revisorer tillhanda, samt denna del af Stats-Ulskottets
omförmälda utlåtande blifvit af Rikets Ständer gillad; alltså och då vederbörandes
vägran att hålla Hospitals-Cassans lånehandlingar i granskningsandamål
för Revisorerne tillgänglige synes utgöra egentliga skälet för den
väckta motionen, samt, enligt hvad Stats-Utskottet i §. 88 af förenämnde
utlåtande upplyst, fråga uppstått derom, att Kongl. Serafimer-Ordens-Gillets
inseende öfver Sjukvårds-anstalterne i Riket skulle komma att upphöra,
finna Utskotten
sig ej kunna tillstyrka, att någon åtgärd i anledning af von
Zweigbergks ifrågavarande motion må af Rikets Ständer för
närvarande vidtagas.
Stockholm den 3o Januari 1845.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Bf.rg, i845.
■
Stats- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N. o 49-
N:o. 49.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3i Jan. kl. 5. e. na.
Utlåtande, angående väckt fråga om spridda rusthålls- och roteandelars
sammandragning.
Hos Heder v. Bonde-Ståndet hafva i detta ämne motioner blifvit
väckta:
1:0 af Riksdagsfullmägtigen Tobias Lind från Götheborgs och Bohus
Län, hvilken, jemte förmälan, att inom nämnde Län ’’många i ett och samma
numer varande rusthåll vore så vidt från hvarandra åtskiljda, att de,
oaktadt all använd möda, icke behörigen kunde sköta och underhålla hus
och jord på soldat-torpen,” föreslagit, att ”vederbörande embetmyndighet
”inom länet utsatte sammanträde med rusthåliarne uti hvarje Compagni och
”i möjligaste måtto upprättade ny fördelning rusthålls-numren emellan”,
samt att, om, vid denna fördelning, någon rusthålls-interessent skulle finna
sig lidande genom utbytet af ett till åbyggnad och häfd bättre soldattorp
mot ett sämre, efterträdaren borde vara skyldig att, efter gode mäns bestämmande,
en sådan förlust godtgöra; och
2:0 af Riksdags-fullmägtigen Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus
Län, hvilken anhållit, att då, vid Båtsmans-indelningens upprättande
inom Bohus Län, skall inträffat, att stam- och utrotar blifvit spridda uti
flere socknar och härader, Rikets Ständer måtte besluta, att hvarje rotenumer
efter läge sammandrages så nära, locala förhållanden sådant medgifva,
hvarigenom rothållarne vunne lättnad vid torpens bebyggande och skötsel,
då karlen vore commenderad, och denne med mindre svårighet kunde uppbörden
af sina löneförmöner besörja.
Med Lars Rasmusson hafva sig förenat Tobias Lind, Olaus Ericsson,
Eric Christensson, M. Hjort och Carl Gustaf Bruhn, hvilken sistnämnde
yrkat, att den föreslagna sammandragningen af spridda strö-rotar inom Bohus
Län äfven måtte få verkställas med utrotar af enahanda belägenhet i
Halland; och har derjemte Heder v. Ståndet såsom sin gemensamma tanka
Bill. till R. St. Prot. 1845. 4 Sami. 2 Afd. 13 Haft. I
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon. Utskottens Utlåtande, N:o /(.g.
förklarat, att det af Lars Rasmusson, med afseende på förstnämnde Län,
framställde förslag skulle anses utsträckt till alla Län , der båtsmansrotering
funnes.
Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottet, som erhållit remiss å berörde
motioner, med hvad i anledning deraf anfördt blifvit, har, för handläggning
af detta ärende, sammanträdt med Stats-Utskottet; och få Utskotten
vördsamt anmäla, dels att Kongl. Majit redan under den 6 Februari
1816 i Nåder förklarat, att det må vara öppet lemnadt för interessenter i
spridda rotedelar att hos Landshöfdingen uppgifva sättet för dem emellan
öfverenskommande närmare sammansättning af rotarne, hvarefter Kongl,
Maj:ts Befallningshafvande skall ega att ett sådant förslag, med eget och
vederbörandes deröfver meddelde yttrande, till Kammar-Collegium insända;
dels att, till följd af Rikets Ständers hos Kongl. Majit i underdånighet gjorda
framställning om åtgärders vidtagande till befrämjande af hjelprotars utbyten,
der behof deraf förefunnes, Kongl. Majit, enligt Nådig skrifvelse af
den 3o Maj 1826, allmängjordt genom Krigs- och Kammar-Collegiernes samt
Förvaltningens af Sjö-Ärendena Circulair-Bref af den 19 Juli samma år,
funnit godt förordna, ”att alla ansökningar om utbyten af från stamroten
”aflägsna hjelprotar, samt om alla roteflyttningar i allmänhet, böra ske hos
”Kongl. Majits Befallningshafvande i Länet, som, sedan den rothållare, med
”hvilken utbytet eller roteflyttningen ifrågakommer, äfvensom ömsesidigt afnell
tillträdande Soldaten eller Båtsmannen, då någondera numern icke är
”vacant, blifvit hörde, samt vederbörande Regements- eller Corps-Chef jem”väl
i ämnet yttrande afgifvit, eger att, efter förekommande omständigheter
”och gällande Författningar, utslag i anledning deraf meddela; börande likväl
”dessa utslag Kongl. Kammar-Collegii pröfning underställas.”
Då, genom ofvanåberopade Nådiga förordnanden, tydlig anvisning för
den formella behandlingen af de i förevarande motioner omförmälde frågor,
så vidt någon rubbning af indelningsverkets grunder med desamma icke
åsyftats, blifvit meddelad, anse sig Utskotten
ej kunna tillstyrka, att samma motioner, eller hvad i anledning
deraf inom Hederv. Bonde-Ståndet anfördt blifvit, må
till någon åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda. Stockholm
den 3o Januari i845.
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o So.
3
N:o 5o.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3i Jan. kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att rothållarne i ”Kongsöhrs
Län” måtte återbekomma tvänne tunnor kronotionde-spanmål,
som af ålder varit dem till understöd i knecktehållningen
tillagde.
Hederv. Bonde-Ståndet har tiil Utskottens handläggning remitterat
ett af Riksdagsfullmägtigen Carl Ersson från Westmanlands Län ingifvet
memorial, deruti han anfört: att, på sätt 4 § i det med allmogen i Kongsöhrs
Län den 20 November i685 upprättade kneckte-contract visade, hvarje
rote blifvit tillagd två tunnor spanmål årligen, eller lösen derför, af
hvilken spanmål den ena tunnan skulle inlevereras i häradskistan, till
bildande af en fond för knecktelegan, och den andra, med afdrag af 5 daler
kopparmynt, som skulle, enligt 10 §. af nämnde contract, innehållas
för knecktens livree-beklädnad, direct komma roten till godo; att, sådant
oaktadt, Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 29 November i^56
§. 83 stadgade, att af de anslagne kronotionde- eller kneckte-tunnorne den
ena skulle anses såsom understöd för knecktehållningen och den andra innefatta
ersättning för de dagsverken, som allmogen till Kongsöhrs och Strömsholms
Kongsladugårdar och stallstats-ängar årligen måste utgöra; att, då
rotarne numera fullgjorde sina skyldigheter i berörde hänseende, dymedelst
att de dels legde karlar och dels betalade beklädnads-penningar, motionären
funne de rotarne anslagne tvänne tunnor kronotionde böra oförryckt
dem tillgodokomma, antingen in natura eller efter ortens markegångspris;
att likväl så icke tillgått, enär ena tunnan helt och hållet blifvit indragen
och den andra löst med tre daler silfvermynt; att indragningen af ena
tunnan skett lill följd af Kongl. Brefvet den 26 October i833, hvarigenom
lijelpedagsverkena kommit att upphöra, ehuru desse dagsverken, enligt Kongl.
Stadgan den 26 Augusti 1651 och f §. i i652 års Riksdagsbeslut, vöre
såsom ordinarie att anses; samt att någon orsak, hvarföre den andra tunnan
nu betalades endast med 3 daler silfvermynt ej blifvit uppgifven.
Anhållande motionären, med anledning af delta allt, att rotehållarne inom
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-TJlskottens Utlåtande, N.o 5o.
Kongsöhrs Län måtte återställas i sin, enligt kneckte-contractet, egande rätt
att antingen in natura eller efter markegång bekomma de dem tillagde
O DÖ o
tvänne tunnor kronotionde, emot det att rotehållarne fortfarande utgåfve
soldatlega och beklädnadsbidrag.
Till upplysning om förhållandet med ifrågavarande en del rothållare
vid Westmanlands Regemente, till understöd vid knecktehållningen,
anslagne kronotionde-spanmål, få Utskotten anmäla, att 4 §• Kongl.
Förordningen och Reglementet mellan allmogen och soldaterne uti Kongsöhrs
Län af den 20 November i685 är af följande innehåll: ”Såsom Hans
”Kongl. Majrt har i Nåder förärat och gifvit till hvar rote uti Länet två
”tunnor spanmål årligen eller i stället 6 daler siifvermynt, som allmogen
”med underdånigste vördnad erkänner och upptager, alltså är således af”handladt,
att en tunna spanmål, eller 3 daler siifvermynt, inlevereras uti
Häradskistan årligen, hvaraf ofvanbemälde lega (knecktelegan, utgörande,
”enligt 2 §. af denna Förordning, högst 100 daler kopparmynt) tages;
”men den andra tunnan, eller 3 daler siifvermynt, kommer roten till godo
”och hjelp.”
Ål Kongl. Brefvet den 17 Juni 1690 inhemtas, att, i anseende till
de dagsverken, allmogen uti Kongsöhrs Län till Kungsgården årligen utgjorde,
utom de vanliga Jordeboks- och Mantal s-dagsverkena, Kongl. Majit
”förärat” till hvarje rote i Kongsöhrs Län ”2 tunnor spanmål årligen,
”eller, i stället, 6 daler siifvermynt, af hvilken spanmål eller penningar
”hälften inlevereras uti Häradskistan, som blifver ett understöd vid solda”ternes
legande, den andra hälften kommer roten annars till hjelp och kallas
drängspann.”
Den af motionären åberopade 83 §. af Kongl. Resolutionen den 29
November 1^56 innehåller, att två tunnor spanmål blifvit hvarje rote
förunnade till hjelp, af hvilka den ena vore förlänad rotarne till deras knecktehålls
understöd, och den andra, i anseende till de dagsverken, som allmogen
till Kungsöhrs och Strömsholms Kungsladugårdar årligen måste utgöra och
hvilka två tunnor spanmål borde lösas med 3 daler siifvermynt tunnan,
”så framt öfverskottet af kronotionden i socknarne ej skulle tillräcka,” samt
att Kongl. Majit, af anförde skäl, icke kunnat bifalla allmogens underdåniga
ansökning att blifva befriad från skyldigheten att utgöra förenämnde dagsverken,
men deremot funnit allmogen böra få åtnjuta ”den förundta årliga
”spanmålen in natura, både den, som till roteringens understöd och hjelp,
”sorn ock den, hvilken för ofvanberörde dagsverken är dem tillslagen, så
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande^ N:o So.
”långt den tillräcker, hvarvid en ordentlig jemkning allmogen emellan bör
”iagttagas, så att ingen dervid sker förnär.”
Enligt Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 17 Augusti
1762 §. 82, bar Kongl. Maj:t, i afseende på den rotehållare vid Westmanlands
Regemente tillagde kronotionde-spanmål, af hvilken g3a rotar, dels
med 1 dels med 2 tunnor hvardera, var i åtnjutande, förklarat, att, då
samma kronotionde, vid indelningens fastställande, antagits hafva varit 458
tunnor, Kongl. Maj:t funne att, hvad deraf icke kunde in natura till rotarne
utgifvas, borde, enligt hvarje års markegång, betalas; men det, som sedan
bruste öfver 458 tunnor, det borde endast med 3 daler silfvermynt
erläggas.
Beträffande den förstnämnde af omförmälde kronotionde-tunnor, eller
den så kallade kneckte-tunnan, som Kronan till understöd åt rotarne vid
soldatlegningen, antingen in natura elier efter markegång, eller ock med 3
daler silfvermynt, erlagt, så har detta Kronans bidrag, som ursprungligen
inlevererats till häradskistorne, utur hvilka tagits den utlofvade legan, men
derefter blifvit insatt i vissa dertill inrättade och på Westerås slott stående
kislor, sedermera, enligt hvad Kongl. Brefvet den 12 December 1766 utvisar,
ingått till Landtränteriet och tillfallit den hufvudsakligen af berörde bidrag
bildade Westmanlands Regementes Kneckle-legomedels-cassa. Från denna
cassa, hvilken af dertill förordnad Direction förvaltas elter en af Kongl.
Majrt under den 18 Maj 1833 utlärdad Nådig Instruction, erhålla g3a Regementets
rotar, som äro delegare i cassan, numera Femtio Riksdaler Banco,
såsom bidrag till legan vid hvarje recruts anskaflande.
I afseende åter på den andra af omförmälde spanmålstunnor, af hvilken
kneckterotarne i Kongsöhrs, Strömsholms och Salbergs Län samt i Fellingsbro,
Näsby, Ervalla och Fernebo socknar varit tillika med den s. k.
knecktetunnan i åtnjutande, förekommer, att, i anledning af Rikets åren 1828
— i83o församlade Ständers samt Kongl. Majrts och Rikets Kammar-Collegii i
underdånighet gjorde framställningar om befrielse för hemmansegarne i
Snefringe och Åkerbo Härader inom Westmanlands och Fellingsbro, Näsby
och Ervalla socknar, hörande till Fellingsbro Härad i Örebro Län, från
de hjelpedagsverken, de, enligt åberopade författningar, vore ålagde utgöra
till Strömsholms och Kongsöhrs kungsgårdar, samt om indragning deremot
till kronan af den såsom understöd vid utgörandet af detta onus anslagne
dagsverkstunnan, Kongl. Majrt, som, efter vederbörandes hörande, inhemtat,
bland annat, att ifrågavarande hjelpedagsverken utöfver de dagsverken, som,
<5
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtandej N'.o So.
enligt skattläggning, ingått i jordeboks- och mantals-räntorne, blifvit kronooch
kronoskattehemmanen påförde och in natura utgjorts, intill dess deras
lösande enligt markegång blifvit efter 1810 års Riksdag anbefalldt, och att
en tunna kronotionde spanmål till hvarje soldat-rotes ersättning för desse
hjelpedagsverken blifvit bestämd, hvilken spanmål, enär dertill anvisad
tillgång af kronotionde icke varit fullt tillräcklig, blifvit till den bristande
delen betald med Tre daler Silfvermynt, eller 24 sk. B:co tunnan, i Nådigt
Bref den 26 October i833 förklarat, att den krono- och kronoskatte-hemmansegare
i Snefringe, Åkerbo och Fellingsbro Härader åliggande skyldighet
att årligen betala lösen för ifrågavarande hjelpedags verken skulle från och
med år 1834 oc^ framgent upphöra, emot det att den, såsom vederlag,
för hvarje soldat-rote anslagne så kallade dagsverkstunna, eller derför utgående
lösen i penningar, icke vidare må af hemmansegarne åtnjutas, utan
från och med sistnämnde år till Stats-Verket indragas.
Af hvad sålunda upplyst blifvit anse Utskotten det vara utredt, att
af de 2:ne tunnor kronotionde-spanmål, på hvar rote, hvilka till understöd
i kneckthållningen vid indelnmgstiden anslagits åt rotehållarne inom Åkerbo
Härad (utgörande en del af det fordom så kallade Kungsöhrs Län) den ena
tunnan, om än densamma af ofvananförde orsaker icke in natura eller efter
markegång utan allenast med 3 Dalers Silfvermynt blifvit af kronan erlagd,
kommer, genom det från kneckte-legomedels-cassan utgående bidrag] tili legan,
medelbart rothållarne till godo, med ett den ursprungliga knecktelegan vida
öfverstigande belopp; samt den andra tunnan, som utgjort vederlag för de
hemmansegarne åliggande hjelpedagsverken, blifvit, i anseende härtill, enligt
Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers gemensamma beslut, indragen vid samma
tillfälle, sorn hemmansegarne från berörde dagsverksskyldighet befriades;
och som Utskotten på grund häraf icke kunnat finna ifrågavarande rothållare
vara, på sätt motionären anser, berättigade att meranämnde tiondetunnor
in natura eller efter markegång utbekomma, samt det skäl för en sådan
rättighet, motionären velat hemta derifrån, att rothållarne erlägga beklädsnadsbidrag,
destomindre synes grundadt, som utgörandet af detta rotehållarnes
till en åttondedel af soldatmunderingens värde utgående årliga bidrag, i följd
af det år 1819 införde nya beklädnadssättet för indeldta roterade Infanteriet,
i allmänhet är en skyldighet, sorn tillkommit i stället för rothållarnes fordna
åliggande enligt kneckle-contracten att förse manskapet med släpkläder;
alltså och då det lor öfrigt är vederbörande obetaget att söka göra sin för
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 5f. rj
menta rättighet uti förrberörde hänseende i laga ordning gällande, få Utskotten
hemställa, att
motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 3o Januari 1845*
N:o 5i.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3i Jan. kl. 5 e. nu
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förändring i Beväringsmanskapets
beklädnad.
Uti en hos Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln väckt samt till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterad motion, har Herr Friherre
Raaby Ad. Christianj anfört, hurusom det för beväringsynglingarne
skulle förefalla motbjudande att, under vapenöfningarna, begagna kronans
munderingar, hvilka ofta vore vanprydliga och ej passande till växten samt
dessutom, i afseende å snyggheten, icke uppfyllande den billigaste fordran.
Iklädd en sådan mundering och tjenstgörande samma tid och på samma mötesplats
med den väl klädde recruten, funne sig beväringsynglingen, genom
den yttre skillnaden dem emellan, till sitt anseende nedsatt, hvilket
gjorde honom modfäld och obelåten med det militairiska yrket. I
betraktande af dessa olägenheter och då de bevärings-skyldige under vapenöfningarne
redan begagnade egna skjortor, strumpor och skor, emot en ersättning
af i R:dr B:co per man, samt en del beväringsynglingar nyttjade
äfven egna linnebyxor och mössor, till och med frackar, dock ulan ersättning
af kronan, har motionären ansett lämpligt, att kronans uniformsjacka
borde ändras till collett med enkel blå krage, hvartill skörten på jackan
kunde användas; genom hvilken ändring denna munderingspersedel blefve
till formen lik den af allmogen i flere landsorter begagnade tröja, den der
således, utan betydlig kostnad, kunde förvandlas till uniforms-collett. Efter
en sådan förändring, skulle, enligt motionärens åsigt, ett erbjudande till beväringsynglingarne
att, emot ersättning, svarande emot den kostnad, kronan
för den nu brukliga munderingens underhållande får vidkännas, sjelfve förse
sig med collett, hvita linnebyxor, mössa och halsduk, efter hand med
8 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekonomi-Utskottens UtlåtandeIV.-o St,
belåtenhet emottagas, hvarigenom ej allenast beväringsmanskapet blefve bättre
beklädt, utan ock täflan i yttre hållning framkallades.
Sedan Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottet sammanträdt med
Stats-Utskottet, för att gemensamt behandla denna motion, hafva Utskotten
tagit densamma, jemte hvad i anledning deraf hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln anfördt blifvit, under öfvervägande och få Utskotten till en början
upplysa, att Kongl. Maj:t, i anledning af Rikets åren 1834 och i835 församlade
Ständers underdåniga framställning, huruvida icke till de beväringsskyldiges
fria val kunde öfverlemnas att, emot en afpassad lämplig vedergällning
i penningar, sjelfve förse sig med rockar och byxor, i Nådigt Bref
af den Januari i835, förklarat, att, enär en slik förändring i sättet för
beväringsmanskapets förseende med beklädnad vore stridande mot beväringsstadgan,
som bjöde, att beväringsmanskapet skulle beklädas lika med kronans
manskap, Kongl. Maj:t funné berörde förslag icke kunna i Nåder bifallas.
Utskotten hafva icke funnit de af motionären, till stöd för den föreslagne
uniforrns-förändringen, anförde skäl vara af den beskaffenhet, att Utskotten
uppå desamma kunna grunda en tillstyrkan af motionen. Om än
anledning stundom kan förekomma till anmärkning mot bristande snygghet
bos en del af de till beväringsmunderingen hörande persedlar, så synes en
sådan olägenhet, som merändels torde härröra deraf, att samma mundering
begagnas år efter annat af flere ynglingar, som kunna vara mer elier mindre
omsorgsfulla i persedlarnes vårdande, icke böra vara af någon serdeles
betydenhet, då, efter hvad kändt är, beväringsmanskapet under vapenöfningarna
icke nyttjar byxor af kläde, utan sådana plagg af tältduk, lärft eller
buldan, samt då, elter slutadt möte, linnepersedlarne tvättas och öfriga munderingspersedlar
vädras och rengöras, innan de i förrådet inläggas. Likaledes
och hvad angår motionärens anmärkning derom, att munderingarne ofta äro
vanprydande och ej passande till ynglingens växt, anse Utskotten dessa omständigheter,
hvilka hafva sin grund deri, att beväringsmunderingarne förfärdigas
efter 3:ne serskilda förut bestämda storleksmått, och sålunda icke
kunna städse passa lika väl som recrutens eller soldatens mundering, hvartill
serskildt mått tages efter personen, som skall bära den, vara af alltför
ringa vigt, om munderingen eljest är hel och brukbar samt icke hindrar karlen
i sina rörelser.
Deremot skulle, med antagande af motionärens förslag, vida större
olägenheter vara att befara, än som af det närvarande beklädnadssättet för
Be
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utskottens Utlåtande, IV.o St.
9
Beväringen kunna blifva en följd. Det är nemligen af erfarenheten besannadt,
att, i flere orter af Riket, den del af allmogen, som dertill eger tillgång,
ofta, medelst andras legande, befriar sig från beväringspligtens fullgörande.
De mindre bemedlade åter — och dessa utgöra största delen —
fullgöra sjelfve sin beväringsskyldighet, men ibland dem inställa sig vid
beväringsmötena många, hvars egna medförda beklädnad är sådan, att i afseende
på snygghet och brukbarhet, skillnaden mellan desses och de öfriga
bevärings-ynglingarnes egna kläderj är långt större,’ än den motionären förment
finnas mellan beväringsmanskapets och recruternas kronomunderingar,
och skulle således väcka mera grundad anledning till obelåtenhet bos
den sämre klädde, än som för närvarande, enligt motionärens påstående, kan
finnas. Dessutom och då beväringsmanskapet bör vara lika beklädt med de
Regementen, till hvilka det hörer, för att kunna under krig i deras led
intagas, samt då, jemte de i bruk varande, för en dass beväringsmanskap
afsedde, kronomunderingar, hvilka, efter hvarje års vapenöfning, i mon af
behof, iståndsättas och completteras, uti Kronans förråd finnas beklädnadsämnen
och annan materiel för ytterligare en dass, beräknad att utgöra
15,5oo man, hvartill medel blifvit af Rikets Ständer vid föregående Riksdagar
anslagne; synes det icke vara med god hushållning förenligt, att en
partiel modell-förändring i beväringsmanskapets mundering till vägabringades
eller att Staten skulle, i likhet med hvad som nu eger rum för beväringsmanskapets
så kallade mindre munderings-persedlar, eller skjortor, strumpor
och skor, meddela ersättning för det beväringsynglingarne sjelfve bestode
sig äfven de öfriga till beklädnaden hörande persedlar, men att Staten
på samma gång underhölle en betydlig reserv-materiel, hvilken, hvad
ylle- och en del andra varor beträffar, skulle efter hand skadas och förskämmas,
så framt icke, genom omsättning i förrådet eller de äldre rudimateriernes
och persedlarnes successiva utlemnande till förefallande reparationer
och completteringar, berörde materiel, som endast för krigsbruk är
afsedd, vidmagthölles ny och brukbar. Jemte omförmälde med antagandet
af motionärens förslag förknippade olägenheter, hafva Utskotten funnit emot
forslaget jemväl förekomma, att inom Hederv. Bonde-Ståndet, som närmast
torde vara i tillfälle bedöma, huruvida det närvarande beklädnadssättet för
beväringsmanskapet i allmänhet är för de beväringsskyldige sjelfve ofördelaktigt,
någon fråga om förändring uti förevarande hänseende, Utskotten
veterligen, icke blifvit under innevarande Riksdag väckt, äfvensom att, då
Bill. till li. St. Prot 1S4S. 4 Sami. 2 Afd. 13 JFIåJt. 2
10 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o Si.
kronans mundering Begagnas så väl af den fattige som mera bemedlade beväringsynglingen,
den jemlikhet dem emellan, som härigenom uppkommer,
skall uppmuntra den ene, utan att nedstämma den andre, samt tillika väcka
håg till inbördes täflan i tjensteutöfningen.
På dessa skäl och då Kongl. Maj:t, på sätt Dess ofvanberörde Nådiga
Bref den Januari i835 visar, icke funnit skäl atti Nåder bifalla Rikets
Ständers förslag derom, att de beväringsskyldige skulle få, efter eget. val och
emot serskild ersättning, förse sig med rockar och byxor, så få Utskotten
tillstyrka,
att Friherre Raabs ifrågavarande motion icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda. Stockholm den 3o Januari
i845.
STOCKHOLM I. Marcus, 1845.
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande j N-o 4°-
Skriffel och rättelser uti Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Betänkande„ N:o 4°-
Sid. 5 rad 5 uppfr. står:
— ’’ — 4 nedir. —
— 15 — 10 uppfr. —
— ” — 10 ned fr. —
ej således
i denna
derifrån —
närmast öfver —
att minimum
af ku uska ps-^> —
mått
af behof
läs: således ej
— i den
— derifrån,
närmast deröfver
Tätt nedsättning i det
/bestämda minimum af
/kunskapsmått
behof af
Eth. ull Fi. St. Fröt. 1845. 4 Seni. a A/d. 14 Uii/t,
STOCKHOLM, Ecksteinska boktryckeriet, 1845.
Statt-, BeviUn. tami Allm. Best.- och Ekon.-Utskotteni Betänkande, N:o 52. 1
N:o 52.
Ank. till Exp-Utsk. d. 1 Mars, kl 1 e. m
Betänkande, i anledning af åtskilliga motioner om förändringar i
tiden för Krono- lipp b ördsslämmorna.
Till Utskottens behandling hafva följande, i förenämnde hänseende
väckte, motioner blifvit öfverlemnade, nemligen:
från Höglofl. Ridderskapet och Adeln: Herr von Mentzers, Carl Fredric;
Vällofl. Borgare-Ståndet: Herr Wedbergs; och från
Hederv. Bonde-Ståndet: Lars M. Knutsson från Östergöthlands Län:
af hvilka motioner de tvänne förstnämnde, med afseende å den minskning
till nära hälften af rörelse-capitalet och deraf följande svårigheter,
som K rono-Utskyldernes uppbärande vid en Uppbördsstämma och på nära
samma tid öfver hela Riket förorsakade, innehålla förslag, dels att skatleuppbörden
borde fördelas och verkställas på tre terminer, med 3 å 4 mänaders
mellantid, dels alt samma uppbörd kunde fördelas på tvänne, till
tiden betydligt åtskiljda, uppbördsstämmor, och att ingen skattskyldig, som.
icke sjelfmant ville på en gång betala hela utskyldsbeloppet, skulle kunna
åläggas vid hvardera uppbördsstämman utgifva mera än hälften deraf, hvilken
hälft då likväl borde ovillkorligen utgå; och skulle det på hvarje Län
få bero att bestämma uppbördsstämmorna till de för orten lämpligaste tider
af året; hvaremot Lars Knutsson uti sin motion anfört, att Kongl.
Stals-Contorets kungörelse af den 8:de December i836 uti 2tdra puucten,
jemte stadgandet, att det må på Öfver-Ståthållare-Embetet i Stockbom och
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länen bero att, med afseende å de
skattskyldiges största beqvämlighet utsätta tiden för uppbördsstämmornas
hållande inom Januari, Februari och Mars månader hvarje år, väl innehåller,
att, der serskildte omständigheter gifva anledning till längre anstånd,
uppbördsstämman må kunna framflyttas till sist inom medlet af April
månad; men att denna sistnämnde tid, eller början af nyssnämnde månad,
efter motionärens åsigt, vore den för uppbördsstämmornas hållande lämpligaste,
enär landlmannen derigenom skulle kunna undgå att höstetiden unBih.
till R. St. Prot. 1845. 4 Sami 2 Afd. 15 Uäft. 1
2 Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.-^och Ekon.-TJIslottens Betänkande, N:o 52.
der det svåraste väder och väglag, öfver höfvan anstränga både sig och kreatur,
och till underpris alyttra sina producter, för anskaffande af medel lill
uppbördsstämman i början af följande året, utan deremot finge tillfälle
att begagna sig af de mera gynsamma conjuncturer under marknaderne,
af hvilka icke mindre än 69 in folio under loppet af Februari och Mars
månader; genom hvilken Iramflyttning af uppbördsstämmorna största fördel
skulle beredas i synnerhet för arrendatorer och brukare af andras
jord, emedan dessa under Februari eller åtminstone (öre den i4 Mars nu
måste, jemte krono-utskylderne, äfven betala sina arrenden och husbonde-skatter,
hvilka medtogo en stor del af deras hopsparade tillgångar.
Yid behandlingen af förevarande fråga, hafva Utskotten tagit kännedom
om hvad derutinnan af föregående Ständer blifvit beslutadt, och dervid inbemtat,
alt Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse af den 17 Maji i835
anmält sig hafva funnit antagligt ett då framstäldt förslag, att den förut i
November månad varande uppbördsstämma skulle upphöra och krono-uppbörden
framflyttas lill Januari, Februari och Mars samt sednast den 5
April ; hvarefter Kongl. Majrt uti Nådig Skrifvelse till Kongl. Stats-Contoret,
med hufvudsakligt bifall till Ständernas framställning, anbefallt de stadganden,
Kongl. Stats-Contorets ofvannämnde kungörelse innehåller.
Då de tillförene brukliga, till tiden vidt åtskiljda uppbördsstämmorna,
utan att för de skattskyldige medföra några fördelar, endast försvårade
uppbörden och redovisningen af krono-utskylderna, samt Rikets Ständer,
af sådan anledning, genom dess ofvanberörde underdåniga framställning,
föranledt de förändrade stadganden, Kongl. Stats-Contorets omförmälde
kungörelse innehåller; och enär antagandet af Herrar von Mentzers och
Wedbergs förslag om krono-uppbördens fördelning i 1 å 3 terminer antingen
skulle inskränka de skattskyldiges anstånd med utskyldernes erläggande,
eller genom en alltför långt framflyttad krono-uppbörd, kunna för Statsverket
medföra stora olägenheter, hemställa Utskotten,
att Herrar von Mentzers och fredbergs ofvanberörde motioner m&
lemnäs utan afseende
hvaremot Utskotten, på de af Lars Knutsson uti dess motion anförde
grunder, anser sig böra tillstyrka Rikets Ständer,
att i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa, det kronouppbördsstämmorna
hädanefter må utsättas ifrån början af Mars
Stats-, Bevilln. samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 52. 3
till slutet af April månader; samt att, i följd häraf, tiden, dels
inom hvilken uppbördsmännen skola begära handräckning, i afseende
på bortflyttade eller till vistelseorten okände personer, sorn.
häfta för krono-utskylder, dels ock för summariska redovisningen*
afgifvande, måtte framflyttas till den » Juni hvarje år.
Stockholm den 24 Februari i845.
Reservationer:
Af Herr Friherre Palmstjerna: ”Mot Utskottens beslut att framflytta
uppbördstiden och uppbördsmännens redogörelsedag, får jag reservera mig^
Jag finner icke några giltiga skäl anförde för en sådan, mot alla uppbördsgrundsatser
stridande, förändring.
Såsom regel för uppbörd har man hittills antagit, att den bör ske under
det år, då den skattdragande har inkomst af den näring, för hvars utöfvande
han skattar, saint i möjligaste måtto nära inpå den tid, då han baft
eller kan hafva sin mest lönande afsättning; och hvarvid jemväl tagits i betraktande
Statens säkerhet, så att uppbörd bordt ske, innan tillgångarne för
skatten hunnit förskingras. Nu synes man vilja gå tillväga utur en helt annan
synpunkt och endast afse möjligheten att utsträcka crediten, så långt ske
kan. Sedan man utsträckt den tilt yttersta gränsen af löpande skatteåret,
vill man nu öfverflytta den på det derefter följande och hvartill närvarande
förslag är en början, hvilket, om det får framgång, säkerligen kommer att
efterföljas af ytterligare bemödanden uti enahanda syftning.
Fordom var uppbörden delad uti sommar-skatt och vinter-skatt. Sedermera
ingick halfva Bevillniugen i Maj och halfva i November för löpande året, samt
grundskatterne i Februari; derefter bestämdes, att uppbörden af debiterade
skatter skulle ske dels hustetiden, dels vintertiden, samt slutligen, att den skulle
ske blott vintertiden. Nu vill man öfvergå till våren, och under öfverläggningarne
inom de förenade Utskotten har redan fråga väckts att framflytta en
del uppbörd till långt fram på sommaren, i Juli eller Augusti. Benägenheten
att låta det allmänna stå efter det enskildta, den slumrar ej.
Nu gällande författningar föreskrifva, att uppbördstiden för debiterade
skatter skall vara den, som, med afseende å de skattskyldiges största beqvämlighet,
lämpligast kan bestämmas under Januari, Februari och Mars, eller, der
4 Stats-, Bevilln.- samt Allm. Betv.- och Ekon.-Utsholtens Betänkande, N:o 52.
serskilda omständigheter gifva anledning till längre anstånd, sist inom medlet
af April månad.
Således afpassas uppbördsstämmorna nu inom dessa månader efter locala
förhållanden, så att för hvarje ort kan väljas den tidpunkt, då det för de
skattdragande är lämpligast att skatterna utgöra; och ingen annan af de mot
denna ordning framställda anmärkningar har varit sådan, att den icke vid en
omtänksam och noggran efterföljd af nuvarande Författningar bör förfalla, mera
än den enda, att allt för stora summor nu på en gång dragas utur rörelsen.
Men denna olägenhet hafva Utskotten ej ansett sig kunna afhjelpa, hvaremot
de fästat sig vid de mindre, hvilka man sagt bestå uti svårigheten att inom
uppbördstiden finna afsättning för sina producter.
Att härdelsen verkligen kan vara sådan för många, måhända de flesta
orter, om uppbörden boijas i Januari, måste medgifvas; ehuruväl för en del
orter, t. ex. dem, som hafva afsättning vid de stora Januari-marknaderna i
Jönköping, Norrköping och Orebro m. fl., slutet af denna månad är just den
lämpligaste att begynna uppbörden, medan influtne penningar äro i behåtl.
För de fleste orter är Februari och första delen af Mars lämpligast; ty dels
hafva då de stora marknaderne, t. ex. i Carlstad, Wexiö, Sala, Hedemora.
Strengnäs m. 11. samt i öfrigt vinterföret lemnat tillfälle till afsättning af
landtmanna-producter, dels hafva de orter, der allmogen uti kolning söker tillgång
att afbörda sig sina skatter, då begynt köra sina kol och vid bruken
derå erhållit förskott eller betalning. För det mindre antal orter, der penningarne
skola hemtas af tackjerns-försäljning, är den merendels jemväl då gjord,
med undantag nästan blott af trakterna kring Christinehamn och för hvilka meranämnde
författning medger undantag allt intill den 15 April.
Men det nya förslaget skulle inskränka uppbördstiden och i många orter
förhindra dess början vid lämpligaste tiden. Det skulle göra det omöjligt
att uti något Fögderi sluta uppbörden innan den 14 Mars, då afflytta nde åboer
frånträda sina hemmansbruk, och ofta försälja, hvad de hafva, samt begifva sig
utom Fögderiet. Rådrum till förskingring af tillgångarne skulle lemnäs och
handräckningsåtgärderne mångfalldigas. Jordegarne skulle, mera än hittills, utsättas
för, att i stället för brukare, torpare och arrendatorer få erlägga utskylderne.
På niånga orter skulle uppbördsstämmorne, i stället för att hållas under
den årstid, då resor beqvämligast ske , inträffa i käl—lossnings— eller i såningstiden,
och Kronofogdarne blefve af redovisningsarbetet i Maj hindrade
att närvara vid Taxerings-Comitéerne.
Stats-Verkets inkomster skulle, enligt nya förslaget, inflyta en manad
sednare än nu, och till Usta qvartalets utbetalningar kunde intet af vinter-upp
-
Stals-, Bavilln.- samt Allm. Beiv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 52. 5
börden användas, hvarigenom Stats-Contorets behof att från Riksgälds-Contoret
i början af Mars reqvirera penningar skulle ökas. Indelte låntagare, som
redan nu vänta länge på sina löne-inkomster, skulle än vidare få vänta minst
en månad, eller ock skulle Stats-Verket få vidkännas en ny utgift för deras
godtgörande. Huru man ser saken, så blir nyttan af det nya förslaget ingen,
men olägenheterna betydliga, hvarföre jag afstyrker det, såsom endast en utväg
att än ytterligare bereda anstånd med skatternas utgörande in på det nya
skatte-året.
Snarare vore skäl att taga i närmare betraktande, huruvida uppbörden
skulle kunna fördelas på tvänne terminer under det löpande skatte-året, på
det icke så mycket penningar på en gång måtte dragas utur allmänna rörelsen.
Af samma stats-utskylder, hvilka uti Sfats-Utskottets Utlåtande, N:o 33,
äro beräknade till 9,759,430 R:dr och sannolikt med Revillningen uppgå till
11,800,000 R:dr, äro: Tull-medlen 3,400,000, Post-medlen 575,000, ChartseSigillatre-medlen
500,000, Restantierne sedan förra åren 155,000, Bötes-medel
40.000, Krut- och Salpeter-försäljnings-medel 95,000, Bak- och Lots-medel
73.000, ersättningar 50,000, Observations-medel 10,000, Extra medel och
uppbörd 12,000, Intresse-medel 3,300 R:dr, successive inflytande under årets
lopp; Silfver-tionde. Koppar-ränta, Tionde- och Hatnmarskatts-jern , till någon
del vanligtvis utgående in natura; af ordinarie Räntan 1,702,000, af K rono-tionde-spanmålen
634,170, anordnade till serskilde löntagare, rusthållare m.
fl. och dragas således icke in uti Kronans Cassör utur allmänna rörelsen.
Dessa medels sammanlagde belopp utgör vid pass 7,350,000, som på
olika tider utgå, och hvartill kan läggas det belopp af skatterna, som vanligtvis
först genom handräkning under sommaren inflyter omkring 300,000 R:dr.
När summan härutaf: 7.650,000 fråndrages summa skatter: 11,800,00, återstå
4,150,000 såsom det belopp , hvilket öfverhufvud kan anses vid uppbördstiden
på en gång dragas utur allmänna rörelsen, så vida ej leverering af
spanmål in natura minskar summan. Om någon del häraf, t. ex. Bränvinsbrännings-bevillningen
och Allmänna bevillningeu, utgick höstetiden, vore
bättre; men de skattdragande, som nu hafva Credit till Februari och Mars,
torde högst ogerna se en sådan förändring; hvarföre den också icke af mig
vidare iliågasättes.”
Häruti förenade sig: Herrar Friherre T ersmedenBerg von Linde}
Biskop Hedrén och Hr Schartau.
Herrar af Harmens, Möllerhjelm, Friherre Oxenstjerna anförde jemväl
reservationer mot Betänkandet.
6 Stais-, Becilia.- samt Allm. Bew.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, N:o 53.
N:o 53.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 1 Mai‘s, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, angående restitution af
skatt för bränvin, som till utrikes ort exporteras.
Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt motion, liar Herr
Tornerhjelm, Rudolf, yrkat, att enär det icke vore lämpligt att fullkomligt
förbjuda bran vinsbränningen, men man åtminstone borde vara betänkt på
att göra denna industrigren så litet skadlig som möjligt, Rikets Ständer
måtte, i enlighet med hvad i Danmark och Preussen egde rum, stadga en
godtgörelse, ungefär motsvarande skatten, för hvarje i Sverige bevisligen
tillverkad kanna bränvin, som från Svensk hamn till utrikes ort exporterades,
samt att för sådant ändamål, och då bränvin endast i renadt tillstånd
eller i form af sprit kunde exporteras, rättighet måtte medgifvas
bränvinsbrännaren att destillera bränvin äfven under den till bränvinsbränning
eljest icke lofgifna tiden, emot erläggande af enahanda skatt, som
bestämmes för den tid, brän vinstill verkning är tillåten; hvarjemte Herr
Lindblad hos Vällofl. Borgare-Ståndet framställt ett förslag i enahanda syftning,
deruti Herr Akesson jemväl instämt.
Utskotten hafva tagit dessa motioner i öfvervägande; och då restitution
af skatt icke är medgifven för öfrige inhemska tillverkningar, som till
utrikes orter exporteras och för hvilkas förädling serskild skatt erlägges,
hvaribland må nämnas jernhandteringen, med flere metallförädlings-verk,
och, enligt Utskottens åsigt, beviljandet af en sådan förmon för bränvinstillverkningen
sannolikt skulle medföra den verkan, alt, utan minskning af
den inhemska brän vins-consumtionen, brän vinsbränningen utvidgades, i samma
mon export egde rum, hvaraf skulle följa, att jordbruket mera än hittills
gjordes beroende af denna näringsgren, finna Utskotten, jemväl med
fästadt afseende derå, att restitutionens beviljande egentligen torde medföra
fördel blott för innehafvare af större konstbrännerier och någon allmän
nytta således deraf icke skulle uppkomma, sig böra tillstyrka,
att frågan om restitution af skatten vid export af bränvin må
förfalla.
Beträffande i öfrigt hvad Herr Tornerhjelm, i afseende å bränvinsdistilleringsrättighetens
utsträckning, anfört, få Utskotten, sedan Rikets Stan
-
Statt-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekoa.-Ul»kotiens Betänkande, JN:o. 53, 7
der redan fattat beslut om grunderna oell vilkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin, vördsamt tillstyrka,
att denna del af motionen icke må föranleda till någon åtgärd.
Stockholm den 24 Februari 1845.
Reservation.
Af Herr Tornerhjelm, Rudolf: ”Emot de Ilöglofl. Utskottens beslut,
hvarigenom afslyrkes bifall till den af mig väckte motion derom, att vid
utförsel af i Sverige tillverkadt bränvin skulle erhållas en ersättning eller
så kallad Drawback, motsvarande den för bränvinets tillverkning erlagde
skatt, får jag vördsamt anmäla följande min reservation:
Det är en erkänd sanning, att Danmark och Preussen stå långt framför
oss i jordbruk, och att från dessa länder utföras högst betydande q vantiteter
landtmanna-produeter, uppgående, hvad Danmark angår, till vida
högre värde, än hela exporten af vårt jern och andra metaller. Deribland
utgör bränvin en icke obetydlig artikel; men i anseende till de med dess
utförande förenade svårigheter underlättas den i bägge dessa länder medelst
så kallad Drawback, uppgående i Danmark till jo skilling 4 r;st* kannan
och i Preussen till 5 å 6 skil lingar Svenskt B:co. 1 Danmark utgör denna
ersättning tillika en praemie och äfven i Preussen är den något högre än
skatten.
Då det är allmänt antaget, att bränvins-tillverkningen vid de större
jordbruken ofta icke kan, åtminstone hastigt, nedläggas utan betydande
ekonomiska förluster, så vöre det ju en välgerning, om det kunde lyckas
att genom ändamålsenliga anstalter befordra utförseln af den förderfliga
varan, så att den, i stället att göra skada inom landet, kunde blifva en ny,
väl behöflig, exportartikel, hvarigenom derjemte en icke obetydlig vinst
kunde erhållas, till följd af kärlens utförsel och vår frukthandel äfven
hlefve befrämjad. Man har, bland annat, emot förslaget invändt, att sådant
kunde blifva en ny uppmuntran för bränvins-tillverkningen; men då den
ersättning, jag tager mig friheten föreslå, är så ringa i jemförelse med deri,
som gifves i Danmark och Preussen, är det icke sannolikt, att, till en början,
vi skulle i betydligare mon kunna täfla med dessa länder, framför
hvilka vi endast hafva företrädet att för bättre köp hafva tillgång på bränsle
och erforderlige kärl. Men härigenom beredes dock en utväg att kunna
till utrikes ort sälja bran vinet, utan alt det skulle nedgå lill så lågt pris;
8 Stats-, Bevilln.- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 53.
alt bran vins-supandet inom landet derigenom ytterligare ökades. Åtgärden
vore således gagnande för vår handelsvåg genom en ny export-artikel, för
landtmannen, genom möjligheten att bereda en för mångens jordbruk nödig
produet, utan den obehagliga känslan, att hans vinst medför skada (orlandet
och för nykterhetsvännen, derigenom att tillgången på bränvin minskas
och priset derå förhöjes.
Emot de möjliga missbruk, hvilka man befarat, kunna ungefärligen
enahanda controller användas, som i Danmark och Preussen, hvilka jag ock
utber mig få föreslå.
Huru man betragtar frågan, synes den mig medföra fördelar för landet
utan någon egentlig olägenhet. Behofvet af starkt bränvin, eller rättare
sprit, i Westindien, Amerika och Ostindiska öarne, är otroligt stort, och
vid export dit kunde många andre svenska varor komma att medfölja.
På dessa skäl får jag till Rikets Höglofl. Ständers pröfning och beslut
vördsamt hemställa, om ej i denna fråga kunde beslutas: att då i Sverige
tillverkadt bränvin (eller sprit) af minst i 2 graders styrka till utiikes hamn
utföres, må afsändaren, såsom ersättning för bränvinsskatten, af Svenska
Statsverket erhålla Två skillingar Svenskt B:co per kanna, när han piassterar
följande intyg:
a) bevis, under edelig förbindelse, af Svensk landtman, sorn betalar
bränvinsskatt, att det exporterade bränvinet (eller spriten) är vid hans
hamngifna egendom tillverkadt;
b') bevis af vederbörande Tull-tjensteman, att bränvinet, med en styrka
af minst 12 grader, är exporteradt å namngifvet fartyg och till uppgifven
utrikes hamn; samt
c) bevis af Svensk Consul, eller, derest sådan icke i aflastningsorten
skulle finnas, af annan auetoritet å den ort, dit bränvinet är destineradt,
att detta verkligen dit ankommit.
Och lärer Kongl. Maj:t, i fall saken af Rikets Höglofl. Ständer bifalles,
täckas förordna om de ytterligare controller, som af omständigheterna
kunna påkallas.”
STOCKHOLM, tu*ck.t hos W. F. Dalman, 1845,
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande. N:o 54.
1
N:o 54.
Ank. till F.xp. Utsk. den 5 Mars, kl. 6 e. ru.
Utlåtande, angående väckt fråga om sättet för Båtsmäns
fort skaffande till velt frän tjenst göringsorterne.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning har
Hederv. Bonde-Ståndet remitterat en af Riksdagsfulimägtigen P. Olsson från
Upsala Län väckt motion, deruti anföres, att, ehuru 3 § af Kongl. Makts
Nådiga Förordning, angående truppers och persedlars fortskaffande, af den
6 September 1842, uttryckligen stadgade, att fortskaffning af trupper skall
företrädesvis ske sjöledes, med begagnande af kronans egna eller enskildes
dertill hyrda, seglande eller ångfartyg, detta stadgande likväl ej föranledi
någon förändring i omförmälde olägenhet, och som motionären varit i tillfälle
inse alla de förluster, som, genom krono-båtmäns transporterande landvågen
med kronoskjuts, heldst under de årstider, då vägarne äro mindre farbara,
de skjuts-skyldige tillskyndats, bar motionären föreslagit, att Rikets
Ständer måtte göra underdånig framställning om vederbörande embetsverks
anbefallande att, derest icke oundvikliga hinder möta, ombesörja, att
synnerligast båtsmän, vid tjenstgöringstillfällen, varda till och från tjenstgöringsorterne
sjöledes fortskaffade.
Uti denna motion har Riksdagsfulimägtigen Tobias Lind från Götheborgs
och Bohus Län instämt, med yrkande derjemte, att, då sjötransporter,
i anseende till localförhållanden, icke kunde begagnas, båtsmännen
lika med soldater, måtte till och från tjenstgörings-stalionerne färdas till
fots. med åtnjutande af skjuts endast för den tross, som behöfde medföras.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, för behandling af
detta ärende, med Stats-Utskottet sammanträdt, samt Utskotten detsamma till
öfvervägande föidiaft, få Utskotten anföra följande:
Bih. till R. St. Prot. 1845. 4 Sami 2 Afd. 16 Haft.
1
2
Stats- samt Allm. Desi-.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 54.
Med anledning af vid sista Riksdag gjorde framställningar om lindring
i båtsmans-skjntsen, hade Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse af
den 6 Mars 1841, hemställt, att uti den under arbete då varande, sedermera
utkomne, Författningen, angående truppers och persedlars förskaffande,
måtte anbefallas, det transport af båtsmän skulle ske företrädesvis sjöledes
och, der sådant vore omöjligt eller molte alltför stora svårigheter,
medelst marche forcée, samt alt, så vida de för båtsmän fastställde uppfordringslider
skulle till någon del lägga hinder i vägen för användandet
af ifrågavarande transportsätt, Kongl. Maj:t i sådant fall täcktes i Nåder
vidtaga de för det åsyftade ändamålets ernående nödiga förändringar.
I öfverensstämmelse med en sådan hemställan, bade ock Kongl.
Maj:t låtit i 3 § af Kongl. Förordningen den 6 Sept. 1842, angående truppers
och persedlars forlskaffande, meddela följande föreskrift: ”Fortskaff
”ning
af trupper, tillhörande Armeen eller Flottan, skall, under de i 1 §
”stadgade vilkor, företrädesvis ske sjöledes med begagnande af Kronans eg”na
eller enskildes dertill hyrda seglande eller ångfartyg. Marche forcée
”begagnas blott vid de tillfällen, då en trupps skyndsamma framkomst till
”tjenstgöringsorten sådant fordrar. Uppbådadt sjöfolk foi Iskallas, då sjölägenhet
saknas, medelst marche forcée.”
Det torde icke kunna besil idas, att skjutsningen af båtsmän, då desse
skola uppbryta från rolarne, för alt inställa sig vid en möjligen aflägsen
tjenstgörings-station, eiler när de, efter slutad tjenstgöring, skola till hemorten
återgå, är för den skjuts-skyldige allmogen ganska betungande. Yäl
har, genom ofvaninlagne stadgande i 1842 års Kongl. Förordning, någon
lättnad i berörde besvär blifvit beredd för orter med den belägenhet, att
sjötransporter kunna begagnas, men för de öfriga qvarstår besväret i bela
sin vidd. De förre hafva likväl stundom gått i mistning af den med ifrågavarande
stadgande åsyftade lindring, när båtsmän blifvit uppfordrade till
tjenstgöring under en lid af året, då sjöfarten är slängd.
Till beredande af ytterligare lindring uti berörde skjutsningsbesvär,
anse Utskotten det vara nödigt, dels att kronobålsmännens tjenstgöring regleras
så, alt ombyte al bålsmans-compagnier å tjenstgörings-orterne verkställes
under de årstider, då det inryckande och uppbrytande manskapet
kan med sjölägenhet forlskaffas, och dels alt, der local-förhållanden icke
medgifva detta fortskaffningssätt, eller omständigheterne icke påkalla man
-
Stals- sami Allm. Bcsv- och Ekon.-Utskottens Ullålande, N:o 54.
3
skåpets transporteranrle medelst marche forcee, båtsmannen, lika med infauleri,
må låga till fots, hvarför något hinder desto mindre synes möta,
som den packning, båtsmannen numera har alt medföra, icke torde vara
tyngre än infanteristens.
Utskotten få således, i anledning af förevarande motioner, vördsamt
tillstyrka Bikels Ständer
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att ombyte af
bålsmans-compagnier å deras tjenslgörings-orter, så vidt ske
kan, måtte verkställas de tider af året, då vattnet är öppet,
samt att i öfrigt och derest sjölägenhet ej kan begagnas, båtsmannen,
lika med soldaten, mätte marchera till fots, då ej
uppbrott till krig eller andra tvingande omständigheter göra
nödvändigt att, till tids vinnande, använda marche forcee.
Stockholm den 4 Mars 1845.
Reservation.
Af Herr /?åfelt, A.: "Enär Kongl. Majit, genom Nådigt Bref lill Kongl. Förvaltningen
af Sjö-Ärendena af den 22 Maj 1843, hvaraf ett utdrag här bifogas,
redan förändrat liderne för båtsmannens uppfordring, nemligen för
Carlskrona och Götheborgs stationer till den 31 Maj, samt för Stockholms
station till den 30 Juni, anser jag de sammansatta Utskotten icke bordt
besvära Kongl. Majit med en anhållan, som icke är af behofvet påkallad.
Hvad åter angår den underdåniga anhållan, det båtsmännen, i likhet
med soldaten, måtte få marchera till fots, så enär Kongl. Tåg-ordningen
af den ti September 1842 § 24 stadgar, att trupp vid marche forcee (eller
åkande) skall färdas 7 till 8 mil om dagen utan rastedag, deri deremot
till fot icke hinner marchera mer än 2 å 3 mil om dagen, allt eftersom årstid
och väglag tillåta, samt att, då 3 mil marcheras, hvarje tredje dag skall
rastas, det förhållande genom de kortare dagsrnarcherne kommer alt inträffa,
att den tunga, som nu åligger de kronoskjuts-skyldige, i stället ölverllyltas
på de inqvarterings-skyldige, och drabbar dem så mycket hårdare,
helst inga andra hemman härtill kunna ifrågakomma, än de, som äro
4
Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utshotlms Utlåtande, N:o 54.
belägne vid de större allmänna vägarne, då deremot de längre lYån belägne
hemman kunna uppbådas tili kronoskjuts, och detta onus sålunda jemnare
fördelas, samt då båtsmännens packning, såsom varande af tyngre beskaffenhet
än soldatens, i alla fall genom kronoskjuts måste fortskaffas, och
truppens underhåll under resan, till följd af de kortare dagsmarcherne, ökas,
en större utgift för Stats-Yerket genom detta förslag kommer att uppstå,
mäste jag äfven mot det sednare momentet mig reservera.”
'‘Utdrag af Kongl. Maj:ts Skrifvelse till Förvaltningen af Sjö-Ärenden af
den 22 Maj 1843.
Vi Carl Johan ete. — -—■ —. — — — —
Detta, med hvad befälhafvande Amiralen vid Vår Flottas Station i
Carlskrona, i afgifvet utlåtande, i underdånighet anfört, samt härvid i öfrigt
förekommit, håfve Vi i Nådigt öfvervägande tagit; och håfve Vi i Nåder
funnit godt förordna: att den för årstjenare-båtsmäns årliga uppfordring i
Vårt Nådiga Bref den 20 December 1826 fastställda tid förändras tillden
31 Maj för Carlskrona och Götheborgs stationer af Flottan, samt tili dea
30 Juni för Stockholms station, på det att manskapet må kunna transporteras
sjövägen tili och ifrån sina hemorter; alt tiden för sommartjenarehåtsmäns
uppfordring och hemlof må få bero af omständigheterna; —
Belallandes etc.
Stockholms Slolt den 22 Maj 1843.
CARL JOHAN.
Joli. Lagerbjelke.
Rätteligen transsumeradt intygar
Ex oiliciö
Carl Gust. Sehmann.
Registrator i Kongl. Sjöförsvars-Departementet.
Stats- samt Ålim. Resi'.- och Ekon.-Utskottern Utlåtande, N:o £>5.
N:o 55.
Ant. till Exp» Ulsk. d. 5 Mars, kt. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förändring i sättet
för fångars transporterande.
Från Heilevv. Bonde-Ståndet har till Utskotten blifvit remitteradfc
ett af Riksdags-fullmägtigen Johannes Samuelsson från Jönköpings Län ingifvet
memorial, deruti han, jemte framställning om de kostnader och besvär,
sorn uppstode genom fångars och brottslingars transporterande med skjuts,
föreslagit, att såväl fångar som deras bevakning hädanefter måtte färdas till
fots; men, för den händelse, detta förslag ej skulle vinna bifall, hemställt, att
Landshöfdinge-Embetet i hvarje Län måtte på entrepenad-auelion till den
minstbjudande bortaceordera fångskjutsen för hvart år, hvarvid likväl borde
bestämmas, att fångar, hvilka ej behöfde att färdas så fort, som resande
i allmänhet, må ”tagas till dubbelt antal på hvarje häst mot andre
resande*.
Hvad först angår frågan derom, alt fångar må färdas till fots, då
de skola från en lill annan ort fortskaffas; så få Utskotten vördsamt upplysa,
att Rikets Ständer vid sista Riksdagen icke bifallit då i ämnet väckt,
med det nu ifrågavarande, lika förslag, i betragtande af de hinder, som
väderlek och väglag vid flera årstider förorsaka, samt i anseende lill dels
det lättare tillfälle till rymning, sorn det föreslagna fångförings-sätlet
skulle medgifva och den större bevaknings-personal, som dervid kom me
att erfordras, dels den längre tid, som dertill skulle åtgå samt de kostnader,
sorn detta sätt för fångars forslande, medförde, och hvilka skulle
uppgå till nära, om icke fullt, beloppet af den skjutslega, som derigenom
kunde besparas.
På dessa skäl, hvilka Utskotten funnit välgrundade, och då det af
motionären väckta förslag, om det bifölles, oftast skulle leda till en ej
obetydlig tidsutdrägt med ransakningav i brottmål, få Utskotten hemställa,
att berörde föi’slag ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
6
Stats- samt Allm Besv - och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 55.
Hvad sedermera beträffar frågan om fångskjulsens bestridande genom
entrepreneurer, så oell då Kongl. Maj t, under den 2 Augusti sistlidne år,
utfärdat iNådig Förordning, angående entreprenaders ingående, Lill förändring
af skjutsnings-anslalterna med gästgifveri-, båll-, och reserv-skjutsen,
m.m., anse Utskotten någon serskild underdånig framställning, rörande entreprenad
för fångskjutsen, icke vara af nöden, och få derföre hemställa,
att denna del af motionen må lemnäs utan afseende.
Vidkommande slutligen motionärens framställning derom, att fångar,
då dc forslas, må tagas lill dubbell antal på hvarje häst emot andra personer,
sorn begagna skjuts; så hade redan genom Kongl. Brefvet den 8
Juni 1819 det blifvit föreskrifvel, att vid fångforsling två personer, utom
den skjutsande, finge åka efter en häst, och fem personer, äfvenledes utom
den skjutsande, efter två hästar, så att tre personer alllid påräknades efter
hvarje häst; men, med anledning af Rikets Ständers vid sista Riksdag
gjorda underdåniga anhållan, att berörde föreskrift måtte ändras, balkong!.
Maj:t, genom Circulaire af den 7 Juli 1841, stadgat, alt tills vidare
och så länge fångars transporterande verkställdes å de skjutsandes egna
åkdon, ej mer än en person, utom den skjutsande, finge åka efter en häst,
och ej mer ån fyra personer, den skjutsande likaledes oberäknad, efter
t.vå hästar.
Till stöd för en förändring uti sistberörde Nådiga stadgande och för
bifall lill motionärens förslag, förekommer, att fångar vanligen icke medföra
några saker eller varor, och att således om två fångar, jemte den
skjutsande, färdas efter hvarje häst, fångskjutsen i allmänhet icke är tyngre
äu vanlig gästgifveri-skjuts, vid hvars begagnande den resande eger medföra
effécter, som till vigten kunna anses mot en person svarande, och
att, enligt nu gällande föreskrift, blott, en enda fånges forslande fordrar
tvä hästar, nemligen en för fången och en för åtföljande gewaldiger, hvilket,
sedan skjutslegan blifvit ökad för de orter, der skjutsen är upplåten
på entreprenad, skulle komma att betydligen öka den för fång-forsling
redan utgående kostnad.
Af dessa anledningar få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att, med upphäfvande af de i Kongl. Circulairet den 7 Ju
li
1841 i ofvanberörde afseende meddelade föreskrifter, det*
Stais- samt Allm. Bcsv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 55.
7
lili Kongl. Brefvet den 8 Juni 1819 gifna, ofvan omförmälde,
stadgande måtte åter varda gällande, och att således
vid forsling af fångar två personer, utom den skjutsande,
må åka efter en häst, och fem personer, den skjutsande äfvenledes
oberäknad, efter två hästar, så att tre personer
må kunna färdas efter hvarje häst.
Slockholm den 4 Mars 1845.
Reservat iouer:
Af Biksdagsfullinägtige Jonas Johansson, Sven Heurlin och Hans Pehrsson,
som ansägo motionen, i hvad den åsyllar ändring i nu gällande föreskrift
örn det antal långar, som efter hvarje häst får forslas, böra förfalla.
Af David Andersson från Hallands Län:
”Emot sammansatta Utskottens betänkande får jag äran afgifva min
reservation:
Utskotten hafva, i förevarande betänkande, beslutit den förändring
i nu gällande Förordning, att vid forsling af fångar 2me personer må
åka på en häst, samt alt på tvänne hästar fem personer måge åka vid
båda tillfällen, oberäknadt den skjutsande. Jag anser denna förändring
i Författningarne vara för mycket ingripande i den enskildes rättigheter,
då sammansatta Utskotten icke emot eli sådant åläggande lemuat
den enskilde eller den skjutsskyldige någon emot en sådan ålagd pligt
svarande ersättning, vare sig i förhöjd skjutslega eller ens någon utsträckt
tid för alt få förrätta forslingen långsammare. Utskottens skäl för ifrågavarande
förändring är, att det allmänna ej skall belastas med förökade
kostnader för fångforslingen, men Utskotten hafva icke dragit i betänkande
att kasta en sådan tunga på den skjuts-skyldige. Huruvida delta Utskottens
uttalade skäl kan anses tillräckligt talande för ifrågavarande förändring
i en Författning, sorn ej har längre aflägsen dato, än den 7 Juli
1841, och hvilken Författning eller Circulaire då tillkommit, på grund af
flere klagomål från Nationen, kan jag ej inse, och kan jag för ingen del
för mig sjelf göra begripligt, alt det är Nationen värdigt att stifta sådane
lagar, att den enskilde individen skall komma att godlgöra de kostnader,
som samhället gemensamt anser för sig för mycket påkostande att gälda.
— Det är icke länkbart, ali fångforslingen, så länge den fortfar att förrät
-
8
Stals- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o frfr.
las på reserv-skjuts kommer att ske långsammare, än vanlig skjuts; ty fånggewaldigern
lär väl icke efterlåta att begagna sin rättighet att färdas sorn
resande, och lära, i följd deraf, äfven fångarne komma att färdas lika fort
med gewaldigern, och torde, under de tider af äret, då vägarne äro djupa,
det blifva ganska svårt för den skjutsande alt, med sex personer till
lass, kunna förrätta skjutsningen på den i gästgifveri-förordningen bestämda
tiden. Jag anser derför nu gällande Författning vara den mest lämpliga
och att sammansatta Utskottens betänkande bör förfalla.”
Härmed hafva förenat sig: G. B. Appel/pust, Jonas Jonasson, Anders
Nilsson, A. J. Sandstedt, Petter Pehrsson, Jöns Månsson, Jöns Jönsson
«>ch L. Gezelius.
Af Nils Strindlund'. ”Då denna fråga förevar och beslutades, var jag på
permission till hemorten afrest, och har således ej i beslutet deltagit; men
lår dock tillkännagifva, att någonting' mer orättvist, och likartadt med de
beslut, som under den så kallade Frihetstiden togos, har jag icke sett,
då 3:ne Riks-Stånd ålägga det 4:de en overkställbar tyngd, uti hvilken
de 3:ne Riks-Stånden icke deltaga. Det bör vara hos de 3:ne magtegande
Stånden en helig pligt att icke orättvisligen utöfva sin magt, och fastän
de sjelfve anse sig icke förlora något ekonomiskt, får den moraliska
känslan icke döfvas af det låga motivet, att Staten slipper med mindre
uppoffring*.
Af Ola Jeppsson från Blekinge Län, hvilken förklarade, att han vid beslutets
fattande varit på permission frånvarande.
Af Måns Mänsson från Calmar Län: ”Hvad, som föranlät Höglofl. Utskotten
att besluta, det skrifvelse skall till Kongl. Maj:t afgå med begäran, att
två fångar skola åka efter en häst och fem efter 2 hästar, skjuts-karlen
oberäknad, kan jag icke förstå. Det lär väl vara kändt, att, då fången forslas
genom landet, sker det med lika hastighet, som marche-forcée eller
skjuts i allmänhet. När nu, som icke sällan händer, fångarne äro försedde
med 6 å 8 lispund, jern hvardera, och hvarje karl väger 9 å 10 lispund,
får hästen en börda af circa 35 å 40 lispund, skjutskarlen oberäknad.
Hvad är anledningen till att pålägga ett sådant barbari på den skjutsskyldiges
bekostnad? Hafva hästarne blifvit så starka sedan förra Riksdagen,
att
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Memorial, N’.o 56, 57.
9
att de nu kunna draga dubbel tyngd, än de förr mägtat, eller är Stalscassan
så medtagen, alt betalning icke är att tillgå? Det förra har jag icke
kunnat upptäcka. Skulle det sednare alternativet vara händelsen; så låt
herrskapet marchera till fots. Att ålägga den skjuts-skyldige att skjutsa
2:ne fångar på en häst och 5 på 2 hästar är, lindrigast sagdt, obilligt hegardt,
samt äfven icke verkställbart vid andra tillfällen, än då godt slädföre
inträffar, så vida man icke vill förutsätta att man får forsla dem lik*
med andra forlass, t. ex. tackjern eller andra lunga effecter; då kan man
sätta för ett par osar, köra helt prydligt uti mak.”
N:o 56.
Ank till Exp.-Utsk. den 5 Mars, kl. 6 e. ra.
Memorial, i anledning af dterremiss ä Utlåtandet, N:o io.
Detta Utskottens utlåtande, afgifvet, angående väckt fråga om inköp
för Statens räkning af framlidne Amiralen Gustaf af Klints Sjö-cliartse-verk,
kar af Högloft. Ridderskapet och Adeln blifvit återremitteradt; men som
detsamma är vordet bifallet af Hederv. Bonde-Ståndet den 16 samt af Högv.
Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet den 20 November förlidet år,
i anseende hvartill frågan, jemnlikt 75 § Riksdags-Ordningen, är genom 3:ne
Stånds beslut afgjord,
så kan. någon vidare behandling deraf å Utskottens sida icke
ega rum.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 57.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Mars, kl. 6. e. m.
Memorial, i anledning af dterremiss d Utlåtandet, JS:o 17.
Från Hederv. Bonde-Ståndet har Utskottens berörde utlåtande,
Bih. till R. St. Prof. 1845. 4 Sami. 2 Aid. 16 Höft. 2
10 Stats- samt Allm. Best'.- och Elion.-UtsLcltens Memorial, N:o 58, 57.
rörande väckt motion om indeldta soldatens befriande från arbels-commendevingar
för allmänna eller enskilda bolag m. m., blifvit till Utskotten
återremitteradt; men då, enligt ankomna protocolls-utdrag, utlåtandet
blifvit bifallet af Högv. Preste-Ståndet den 9, af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln den 11 oell af Vällofl. Borgare-Ståndet den 14 December förlidet
år, hvadan, jemnlikt 75 § Riksdags-Ordningen, frågan är genom 3'-ne RiksStånds
beslut afgjoi’d,
hafva Utskotten funnit någon åtgärd i anledning af den erhållna
återremissen icke vara att vidtaga.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 58.
Ank. till Exp.-Utsk den 5 Mars, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af äterreniiss d Utlåtandet, N:o 18.
Utskottens ifrågavarande utlåtande, som afgifvits med anledning af
väckt motion om rättighet för invånare i Are härad af Skaraborgs Län,
att erhålla utsyning å Krono-parkerna Hunne- och Halleberg, har af Hederv.
Bonde-Ståndet blifvit återremitteradt; men som detsamma är vordet
bifallet af Högv. Preste-Ståndet den 9, af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln den 11 och af Vällofl. Borgare-Ståndet den 14 December förlidet
år; alltså och då frågan sålunda är, jemnlikt 75 § Riksdags-Ordningen, genom
3:ne Stånds beslut afgjord,
så kan någon vidfare behandling deraf å Utskottens sida
icke ega rum.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 59.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Mars, kl. 6 e. tn.
Memorial, i anledning af äterreniiss ä Utlåtandet, N:q 24-
Utskottens berörde utlåtande, rörande väckt motion om insockne
Stats- samt Allm. /Jesy.- och Ekon.-Utskottens M<moria!, N:o 60, 61. 11
frälsehemman i Bohus Län befriande från rotering har af Hederv. BondeStåndet
blifvit återremitteradt; men då detsamma är vordet bifallet af
i i oglad. Ridderskapet och Adeln samt Högvörd. Preste-Ståndet den 30
sisllidne December och af Yällofl. Borgare-Ståndet den 4 Januari detta år,
i anseende hvartill frågan, jemnlikt 75 § Riksdags-Ordningen, är genom
3:ne Stånds beslut afgjord,
så kan någon vidare behandling deraf å Utskottens sida icke
ega rum.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 60.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Mars, kl 6 e. m.
Memorial, med anledning af återremiss å Utlåtandet, JV:o 25.
Hederv. Bonde-Ståndet har till Utskotten återremitterat berörde utlåtande,
afgifvet, i fråga om indragning af de på Statens bekostnad underhållna
stuterier; men då utlåtandet är af Höglofl. Ridderskapet och Adela
samt Högv. Preste-Ståndet den 30 sistlidne December och af Yällofl. Borgare-Ståndet
den 4 derpåföljde Januari gilladt, samt frågan sålunda, enligt
75 § Riksdags-Ordningen genom 3 Stånds beslut afgjord,
kan någon ytterligare åtgärd dermed af Utskotten icke vidtagas.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 61.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss å Utlåtandet, N:o 26.
Detta, rörande väckt fråga om anställande af ytterligare en lärare
vid- apologist-skolan i Haparanda afgifna, utlåtande har blifvit af Högv
-
12 Stais- samt Allm. Bcsv.- och EKon.-UUkottens Utlåt andt. fi:o 62, 6S.
Preste-Ståndet återremitleradt; men då detsamma är vordet bifallet afHoderv.
Bonde-Ståndet den 14, af Högloft. Ridderskapet och Adeln den 22
och af Vällofl. Borgare-Ståndet den 24 Januari innevarande år, i följd
hvaraf fråsan, jemnlikt 75 § Riksdags-Ordningen, är genom 3 Stånds beslut
afgjord,
så kunna Utskotten dermed icke vidare taga befattning.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 62.
Ånk. tilt Exp.-Utsk. den 5 Mars, kl. 6 e. m.
Memorial, i ättledning af dterremiss d Utlåtandet, N:o Jo.
Nämnde utlåtande, rörande väckta motioner om Landtbruks-Academiens
indragning och den Academien tilldeldte fonds öfverlemnande till
Riksgälds-Contoret, m. m., har blifvit gilladt af Högv. Preste-Ståndet den
17, af Höglofl. Ridderskapet och Adeln den 23, och af Vällofl. BorgareStåndet
den 24 sistlidne Januari, men af Hederv. Bonde-Ståndet återremitteradt;
och som nämnde utlåtande blifvit af 3:ne Riks-Stånd gilladt,
anse Utskotten, med stöd af 75 § Riksdags-Ordningen,
den erhållna återremissen icke kunna till vidare åtgärd å
Utskottens sida föranleda.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 63.
Ank. lill Exp.-Utsl. dea 5 Mars, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af dterremiss ä Utlåtandet, N:o 3i.
Detta utlåtande, afgifvet med anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
i fråga om förändring i sättet för ersättning af hästar och per
-
Stätt- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskott ens Memorial, N:o 04, 65.
13
sedlar, som vid Rusthålls-regementena under krig gå förlorade, har blifvit
af Hederv. Bonde-Slåndet återremitteradt; men då samma utlåtande är vordet
bifallet af Vällofl. Borgare-Ståndet den 24, afHögv. Preste-Ståndet den
25, och af Höglofl. Piidderskapet och Adeln den 29 nasti. Januari, i anseende
hvartill frågan, jemnlikt 75 § Riksdags-Ordningen, är génom trenne
Stånds beslut afgjord, så
kan någon vidare behandling deraf å Utskottens sida icke ega
rum.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 64.
Ank till Exp.-Utsk. den 5 Mars, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning- af ater remiss d Utlåtandet, N:o 33.
Utskottens berörde utlåtande, angående väckt fråga om anslags beviljande
till utvidgning af Carlskrona läroverk har blifvit bifallet af Välloil.
Borgare-Ståndet den 24, af Högv. Preste-Ståndet den 25, och af 1 ledet-v.
Bonde-Ståndet den 28 nästlidne Januari, men deremot återremitteradt
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln den 29 i samma månad; och som,
enligt 75 § Riksdags-Ordningen, frågan sålunda är genom trenne RiksStånds
beslut afgjord, så få Utskotten tillkännagifva,
att å Utskottens sida någon vidare behandling af samma fråga
icke kan ega rum.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 65.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Mars, kl. 6 c. m.
Memorial, i anledning af , dterrerniss ä Utlåtandet, JS:o 36.
Utskottens nämnde utlåtande, angående Kongl. Maj:ts Kådiga Pro
-
14
Stats- samt Allm. liese. o. E kun.-Ltskot tens Memorial. N:o (iO.
position om rolhållarnes vid Forssa, Delsbo och Jerfsö compagnie: af Helsinge
regemente befriande från åtagandet att förse Under-oilicerare \id
nämnde compagnier med bus och ved samt muhlbete för tleras kreatur,
har af Höglofl. Ridderskapet och Adeln blifvit återremitteradt; men dä detsamma
är vordet bifallet af Vällofl. Borgare-Ståndet den 24, afHögv. Preste-Ståndet
den 25 och af Hederv. Bonde-Ståndet den 28 sisLl. Januari, i
anseende hvartill frågan, jemnlikt 75 § Riksdags-Ordningen, är genom Irenne
Riks-Stånds beslut åtgjord, så
kan någon vidare behandling deraf å Utskottens sida icke
ega rum.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 66.
Ank. tili Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl. 6 e m.
Memorial, i anledning af .ät er remiss ä Utlåtandet, N:o 4 1
Detta utlåtande, som afgifvits i fråga om ökadt anslag till Folkskolelärare-seminarierne
i Riket, är af Höglofl. Ridderskapet och Adeln återremitteradt,
men deremot bifallet af Hederv. Bonde-Ståndet den 5, af Vällofl.
Borgare-Ståndet den 10 och af Högv. Preste-Ståndet den 15 sistlidne
Februari; och som, enligt 75 § Riksdags-Ordningen, frågan sålunda blifvit
genom tvenne Riks-Stånds beslut afgjord, så få Utskotten endast tillkännagifva,
att någon vidare behandling af frågan å Utskottens sida icke
kan ega rum.
Stockholm den 4 Mars 1845.
Stats- samt Allm. Bese.- och Eleon.-Utskottens Alem., N:o 67, Uti. N:o 68. 15
N:o 67.
Ank.|till Exp.-Utsk. den 5 Mars, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af återre/niss å Utlåtandet, N:o 4<b
Utskottens berörde utlåtande, afgifvet, med anledning af väckt fråga
om spridda rusthålls- och roteandelars sammandragning, har blifvit at
Hög v. Preste-Ståndet återremitteradt; men då samma utlåtande är vordet
bifallet af Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet
den 12, och af Hederv. Bonde-Ståndet den 15 nasti. Februari, i anseende
hvartill frågan, jemnlikt 75 § Riksdags-Ordningen, är genom trenne RiksStånds
beslut afgjord, så
kan någon vidare behandling deraf, å Utskottens sida, icke
ega rum.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 68.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Mars, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om en Normalskolas
inrättande i Stockholm för fruntimmers-undervisnintren.
O
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln hafva Utskotten fått emottaga
en af Herr Lagergren, Aväckt motion, hvaruti blifvit anfördt, att,
lastan i sednare tider många åtgärder vidtagits för den allmänna undervisningen,
den del deraf, som rörde qvinnans bildning, likväl blifvit nästan
helt och hållet lemnad ur sigte. Yäl hade så kallade pensioner, genom
enskildes bemödanden, inrättats, och, bland dessa, den JUallinska skolan
här i hufvudstaden, sorn redan verkat mycket godt i denna väg, men dessa
enskilda inrättningar vore dels otillräckliga och dels saknades der vanligen
en genomtänkt plan för undervisningen och en allvarlig sammanhållning
16
Siats- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, K:o CS.
deraf, äfvensom desse enskilda undervisnings-anstalter icke i längden kunde
gifva den föresyn, som behöfdes för fruntimmers-undervisningen i allmänhet.
Lärare ombyttes och dermed förändrades ofta grunderne för undervisningen;
hvilket ock desto lättare inträffade, sorn det vore nästan
fullkomlig brist på lämplige läroböcker för flickskolan. Erfarenheten ådagalade
ock, att fruntimmers-undervisningen i de fleste pensioner tagit en
skef riktning; så t. ex. borttoge ett alltför träget studium af Fransyska
språket samt musiköfningar mycket af den tid, hvilken borde offras åt
kunskaper, som mera bilda förståndet och hjertat. Men då qvinnan är en
medlem af samhället, då lion arbetar för dess båtnad med lika ansträngning
sorn mannen, då hon tryckes af samhällets bördor, vågar vid dess faror
och drabbas af dess olyckor, i lika mon som mannen, borde också
samhället skänka enahanda omvårdnad åt den uppväxande medborgarinnau,
som det egnar sina unga medborgare, så att lika barn finge njuta lika
rätt. Den undervisning, sorn kan påräknas i föräldrahemmet vore ej
tillräcklig, utan skolans medverkan, ty många mödrar förstode ej att uppfostra
barn, och många, som kunde gifva en sedlig utveckling af barnens
anlag, kunde dock ej åstadkomma någon intelleetuel förkofran. Mången
moder vore ock af härden så bortryckt, af sjukdom så utmattad, af fattigdom
så betryckt och af göromål så öfverhopad, att hon saknade lust eller
kraft eller tid för det mödosamma varfvet. Behofvet af skolor för fruntimmers-undervisningen
hade visat sig jemväl deraf att, på sätt erfarenheten
ådagalagt, hvarje moder, som dertill eger tillfälle, sänder sin dotter
tili skolan; och hon gör detta, icke för att sjelf slippa besväret eller för
att blindt följa efter bruket, utan emedan hon känner sig behöfva skolans
biträde.
På grund häraf och då, för omförmälde undervisnings befrämjande,
i synnerhet en sådan anstalt vore af nöden, som skulle hafva till ändamål,
dels att gifva eleverne en tjenlig uppfostran och undervisning, dels
att bilda lärarinnor samt bestämma prof och betyg öfver deras så väl
kunskaper, som undervisningsförmåga, och dels att vidtaga lämplige åtgärder
för läroböckers utarbetande, har motionären föreslagit, att en sådan
iVormal-skola, för hvars organisation lian jemväl uppgifvit grunderne, måtte
inrättas; hvarjemte han hemställt, att ett årligt anslag dertill af 3,OOt)
IVdr Banco måtte lemnäs.
Vid
Stats- samt Allm. Best:.- och Ekon.-Utsltoltens Utlåtande, N:o 68.
17
Vid föredragning af denna motion har Herr Silfverstolpe> Fredric
Ottoj tillstyrkt dess bifallande, serdeles emedan den så kallade IVallin ska
skolan och undervisningssältet deri, vore beroende af enskilda personer,
samt det vore af mycken vigt, att en Norma 1-skola för fruntimmers-undervisning
funnes i hufvudstaden, i hvilken skola lärarinnor kunde bildas
och erhålla kännedom om undervisnings-methoderne i de ämnen, som tillhora
en grundlig uppfostran.
Utskotten hafva tagit Herr Lagergrens ifrågavarande motion i öfvervägande
och åt pröfningen deraf egnat all den uppmärksamhet, sorn
ämnets vigt, äfven å Statens sida, synes hafva rätt att fordra. Då det
nemligen är oförnekligt, alt statens religiösa och moraliska lifsyttringar
gömma sina kraftigaste och mest näringsbringande rötter djupt i familjens
sköte, och qvinnan, genom sin ställning, såsom maka, moder och husmoder
har det största inflytande på religiositetens och sedlighetens lifvande
oell utveckling inom dessa första samhällsbildningar, synes deraf lätt, att
hennes egen bildning och uppfostran ej kan för staten vara likgiltig. Likväl
har, såsom motionären anmärkt, staten hitlills i det längsta undandragit
den sin uppmärksamhet oell vård, och den qvinliga uppfostran har således
fått utbilda sig sjelf, dels inom familjerne, dels inom enskildla flickskolor,
eller de så kallade pensionerne, så godt den kunnat, ofta med stor
ytlighet och gifven benägenhet alt utveckla yttre färdigheter, snarare än
egenskaper och kunskaper, utan att staten, om denna missrigtning det ringaste
bekymrat sig. Men man kan gerna medgifva riktigheten af allt detta,
utan att ändå anse öfvervägande skäl vara för hand för nödvändigheten
och behörigheten af statens directa deltagande i qvinno-uppfoslran. Redan
del uråldriga förhållande, att qvinnans uppfostran ansetts endast såsom en
enskild familje-angelägenhet, utan att staten haft rätt att deri inblanda sig,
synes tala emot en sådan inblandning. Men då detta möjligen skulle kunna
bero på ett af lång vana sanctioneradl misstag, får man derpå ej lägga
allt för stor vigt. Likväl röjer en blick på qvinnans ställning i samhället
tydligt nog, att detta förhållande har sin goda grund. Den åt qvinnan af
naturen anvisade verksamhets-spher är en helt annan än mannens offentliga,
obegränsade. Den är tvertom en afskiljd, obemärkt, inskränkt inom
det husliga lifvets trånga gränsor. Inom huslighetens krets är qvinnans lif
Uih. till R. St. Prot. 1845. 4 Sami. 2 Afd. 16 Haft.
3
18
Stak- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o §8.
bestämdt att, under stilla, men ädel och nyttig verksamhet, förflyta. Träder
hon derutom, sker det oftast med någon uppoffring af den rena [qvinligheten.
För det husliga lifvets ordentlighet, trefnad oell renhet, bör hon
egentligast bildas, och inom familjen synes också denna bildning lättast
och säkrast kunna åstadkommas. En mors undervisning, icke endast på
skolans utstakade timmar, utan under en ständigt vakande öm vård och
ledning genomtränger bos dottren innerligast både förstånd och bjerta och
bildar säkrast caracteren, I brist derpå måste annan qvinlig undervisning
i stället inträda, men alltid med förutsättning af en vård, liknande och ersättande
den moderliga, och af ett slutet familjelif. Formen för statens
lemnade undervisning och uppfostran är deremot skolan, alltid i förening
med en viss grad af offentlighet och således i någon nion stridande just mot
den caracter, som egentligen tillhör och utmärker qvinnans uppfostran.
Om man än kan hoppas, att denna motsägelse bör kunna till någon
del bäfvas, så är likväl sättet, på hvilket detta skulle åstadkommas,
ännu icke funnet. Tvertom, detta är just sjelfva problemet, som skulle lösas.
Den berömda enskilda stiftelse, som motionären åberopat, den så kallade
Wallin ska flickskolan, är endast ett försök i denna rigtning. Antingen
man afser den tanke, som derför ligger lill grund, eller sältet för dess
utförande, erkännes detta försök gerna såsom lofvärdt och i viss grad lyekadt;
men motionären sjelf bar ej påstått, att det är fulländadt. Med den
större rörlighet, sorn alltid tillhör en enskild stiftelse, har den under vaksam
vård och uppsigt småningom kunnat bota hvarje upptäckt brist och
aflägsna hvarje fel, som legat i inrättningen. Men endast såsom ofulländadt
försök fortfar den dock ännu och skall, såsom man bör hoppas, fortfara,
tills den fullkomligt hunnit utveckla sig, blifvit säker på sina grunder
och fullständig i sin form samt hunnit lemna sådane resultat, hvilka
blifvit allmänt erkände, såsom fullt tillfredsställande. Då måste andra enskilda
inrättningar af dylik art böja sig derefter och tillegna sig det fullkomliga
undervisningssättet, så vida de vilja erhålla och behålla förtroende;
och derigenom uppnås småningom, men säkert, det mål, som motionären
på annan väg velat hinna.
Skulle deremot staten gifva sig ut att experimentera i denna ömtåliga
och granlaga sak, med en egen skola, från hvilken en större offentlighet
ej kan aldeles afskiljas och med den bestämda form och fasthet, livil
-
Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.-UtslcotUns Utlåtande, N:o 68.
19
ka i en offentlig inrättning ej få saknas, lärer väl en viss oböjlighet ej
kunna undvikas, hvilken illa skulle motsvara den mjukhet, som flickans
behandling fordrar, och den orna vård, som skulle ersätta en god huslig
uppfostran. Experimentet komme möjligtvis att slå illa ut och skulle
således aflägsna, i stället för alt närma det mål, man ville uppnå.
Men det är ej endast en sådan skolas rätta form, hvarom man ännu
sväfvar i ovisshet. Man är cj heller mera ense om rätta svaret på de
vigtiga frågorna: hvad, huru mycket och huru bör flickan lära? Om man
också numera temligen allmänt inser bristerne i de vanliga pensionerne;
om man än ogillar deras benägenhet för det blott ytliga och lysande, deras
ofta öfvervägande syftning alt bibringa färdigheter och talanger; så är
dermed icke afgjordt, huru en grundligare och mera allmänlig bildning
skall i stället beredas. Skolan har deremot alltid en viss benägenhet att
hålla för mycket på bok-kunskapen, då den sträfvar att utveckla en högre
intellectuel odling. Detta kan lätteligen å en annan sida föranleda en öfverdrift,
som verkar menligt, ja äfven en annan slags ytlighet, som ej är
bättre, för det att den omgifver sig med ett visst sken af lärdom. Huru
kunskaper och färdigheter, talanger och inre själsodling, behag och duglighet,
i jemt mått genom undervisningen skola förenas, så att en harmonisk
utbildning af qvinnans anlag åstadkommes, och hon kan fylla sin plats ej
blott i sällskapslifvet, utan ock i familjen, såsom moder och husmoder,
derom är man på långt när ännu ej ense, och svårare blir uppnåendet af
detta syftemål, om det skall försökas i en af staten inrättad skola, än i familjen
eller enskildta uppfostrings-anslalter. Misstagen ligga i den förra så
nära, äro der svårare att bota, och göra allmännare skada. Vöre man än
fullkomligen ense derom, att det är statens både pligt och rättighet att
ingripa uti och ordna qvinnans uppfostran, hvilket tills vidare må lemnäs
derhän, så är likväl sättet för detta ingripande, om det skall hafva önskad
framgång, ännu ganska ovisst, både med afseende å skol-undervisningens
form och innehåll. Att staten skulle begynna med försök, för att småningom
utröna det rälta, och såmedelst efter hand grundlägga en normalskola
för qvinnobildningen, vore ett ganska vådligt åtagande. Något annat
kan likväl icke för närvarande åstadkommas genom antagande af motionärens
förslag, då det, i afseende på den önskade skolans blifvande beskaffenhet,
ej lemnar annan upplysning, än blott en uppgift om det nödiga anta
-
20
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Elion.-Utskottens Utlåtande, N:o 6».
Jet af lärare och lärarinnor samt, i afseende på sjelfva undervisningen, endast
den allmänna föreskrift, ali skolan har lill sitt åliggande ”elevernes
ändamålsenliga uppfostran och undervisning.” Utskotten anse det ej vara
sitt åliggande att fylla denna brist genom framläggande af ett mera utveekladt
förslag, och då de ej, i det skick frågan nu är framställd, kunna
tillstyrka något allmänt anslag, få de vördsamt hos Riksens Ständer hemställa
,
att Herr Lagergrens motion ej må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 69.
Ank. till Ex.|>.-Utsk. den 5 Mars, kl. 6 e n .
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om anslag till Stockholms
Lyceum och Beal-Gymnasinrn.
Enligt remiss från Hög v. Preste-Ståndet, har till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens behandling blifvit öfverlemnad
en af Herr Contra ets-p rosten Uddén väckt motion, deruti anföres, att, då
åsigterna, rörande det gamla eller nya skolsystemets företräde vore olika,
och då emellan dessa båda system herrskade en betydlig skiljagtighet,
det vore af stor vigt, att försök, i praetisk väg gjordes, äfven i en annan
rigtning, än dessa system utvisade. Sådane hade ock blifvit anställde i
en enskild läro-inrättning, Stockholms Lyceum, der af det äldre lärosättet
allt hvad, sorn befunnits ändamålsenligt, vore dels oförändrad t och dels
med obetydlig förändring bibehållet och af det nya lärosättet antaget det,
sorn man funnit, bäst och lämpligast. I nämnde Lyceum, sorn egde den
gamla skolans grundlighet med den nyas större rörlighet, hade man ock
lyckats förena de båda, så kallade bildnings-linierna, utan väsendtlig rubbning
af klass-indelningen oell klass-läsningen, och denna läroiurällning,
der undervisning i de practiska vetenskaperna meddelades samtidigt med
de classiska, studierna, uppfyllde således äfven det ändamål, sorn åsyftades
med det så kallade Re a I-Gymnasium. — en anstalt, som vöre iayu
-
Stals- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 69V
21
nerliel behöflig för Stockholm, hvarest en mängd ynglingar uppfostrades
för borgerliga yrken. Om man kunde vinna en vigtig fördel -— den, alt
undvika en total omskapning af de gamla läroverken,, innan tillräckliga
försök i flera riglningar anställts -— borde en utgift icke besparas; och
då nya Elemenlar-skolan, i egenskap af experimeutal-skola, redan förut
egde ett årligt anslag af 6,800 R:dr och nu begärt ett capital-anslag af
50,000 R:dr Ibco, ansåge motionären för Stockholms Lyceum, som likaledes
vore en experimenta 1-skola, ett årligt anslag at omkring 3,000 R:dr
Banco vara billigt. Dervid borde dock lästas det vilkor, att ingen presterlig
årsberäkning för lärarne finge ega rum, att inrättningen ställdes under
tillsyn af en directiou, och att föreståndaren biel ve tilllörbunden att,
inom trellue år, afgifva fullständig berättelse om den i inrättningen använda
läromelhoden och framgången deraf. Skolans nuvarande föreståndare,
Academiae-adjuneten C. O. Ramström, hade i 17 år, hvaraf 12 år vid
Upsala Lyceum och sedermera 5 år i Stockholm, eguat sin mesta tid åt
pedagogisk» undersökningar och försök, saint för detta ändamål gjort icke
obetydliga uppoff!ingar och försakat tillfällen till befordran i lärare- eller
preslerlig väg. Åberopande motionären slutligen ett af Pastor Pri ma rius, Herr
Doctor Pettersson och Kyrkoherden i S:t Clarie församling Herr Doctor
Wallin uthändigadl, motionen bilagdt, betyg, at innehåll, att de funnit undervisningen
i Stockholms Lyceum af skicklige lärare vårdad och att denna
läro-invättniiig, enligt deras öfvertygelse, både hittills ti lil redss tällt och
äfven framdeles skulle tillfredsställa föräldrars och målsmäns billiga fordringar
och befordra ungdomens sanna fördel.
Af hvad motionären, sålunda uppgifvit och Utskotten serskildt in-,
bemtat, hafva Utskotten funnit upplyst och styrkt, att den, under namn
af Stockholms Lyceum och Real-Uymnasium, af Äeademice-Adjmicten
Ramström inrättade undevvisnings-anstall från början utgjort en experimental-skola,
hvaruti föreståndaren sökt bringa till förening äldre och nyare
skolmelhoder, genom begagnande af de fördelar, som hvarje method .
kunnat erbjuda, samt derjemte tillämpat egna. rön i denna. väg. Under
de flera år, Adjuucten Ramström oafbrutet eguat sin verksamhet åt arbeten
oell forskningar, rörande uppfostringsväsendet, har lian efterhand lyckats
gifva ifrågavarande läro-inrättning den utbildning, att derifrån, efter
genomgången lärocurs, utexaminerats ei allenast en mängd utmärktare lärjungar,
af hvilka de, som ernat beträda, den larda elier tjeiistemanua-ba
-
22
Stais- samt Allm. Besv.- och Elion.-Utskottens Utlåtande, N:o 70.
nan, omedelbart till Academien afgått, ulan ock ynglingar, hvilka förut
ansetts oläragtiga, men hvilkas anlag här blifvit framkallade och utvecklade.
Dessa vigtiga resultat hafva emedlertid måst köpas med uppoffringar.
Utan allt understöd från Statens sida och med tillsättande af sin
enskilda förmögenhet, har Adjuncten Ramström bekostat sina många rön
och försök att gifva skolan den möjligaste fulländning, samt devförulan
aflönat lärare och underhållit skol-inventarier. Med hänsigt till dessa förhållanden,
anse Utskotten Adjuncten Ramström vara förtjent af någon uppmuntran
från Statens sida för de mödor och uppoffringar, han för ungdomens
danande och undervisnings-sättets förbättrande underkastat sig, samtpådet han
för dessa vigtiga mål måtte ytterligare egna sin verksamhet; men Utskotten
kunna deremot icke tillstyrka något årligt anslag för den af Ramström
«/ O O O
inrättade skola, enär densamma är helt och hållet en privat-anstalt, samt
icke underkastad allmän controll eller till sitt bestånd garanterad.
På grund af detta allt tro Utskotten sig böra hemställa,
att Piikets Ständer, med afseende å Adjuncten Ramströms,
genom inrättandet och vidmagthållandet af Stockholms Lyceum,
ådagalagde förtjenster om ungdomens bildande, måtte
bevilja honom en gratification af Tre Tusende Riksdaler
Banco, att af Riksgälds-Contoret utbetalas, samt att Rikets
Ständer derjemte uttala den förväntan, att en fullständig berättelse
så väl om den i berörde Lyceum följda läroinethod,
som huruvida och i hvad raon densamma må hafva vunnit
framgång, måtte af Ramström till Kongl. Maj:t ingifvas, för
att Rikets nästsammanträdande Ständer meddelas.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 70.
Ank. till Eap.-Utsk. den 5 Mars, kl. 6 e. m.
Utlåtande^ i anledning af väckt fråga om låne-anslag af Staten jör
den så kallade Hållska skolan å Barnängen,
Till Utskottens gemensamma handläggning har Höglofl. Ridderska
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N:o 70.
23
pet oell Adelil remitterat en af Herr Friherre Hermelinj August Söderling,
i berörde ämne väckt motion, deruti anföres: alt det s. k. nya skol-svstemet
under de sednare åren vunnit allt flera anhängare; att, jemte det,
till utrönande af detsammas verkan, den så kallade nya Elementarskolan
i Stockholm redan år 1830 inrättats, och att det blifvit af sednast församlade
Skol-revision i så måtto förordadt, att Revisionen tillstyrkt dess
införande å de ställen, der Lärare jemte Ephorus ansågo det nyttigt. Sorn
emedlertid det nya lärosättet ännu icke hunnit blifva utom Stockholm mera
allmänt kändt, vore det nödvändigt, att det funnits en skola, till hvilken
aflägse boende familje-fäder och förmyndare kunde sända sina barn
och myndlingar, och hvarest dessa kunde i afseende på så väl undervisning,
som uppfostran i öfrigt erhålla behörig vård. En sådan skola hade
år 1829 blifvit inrättad å Barnängen i Stockholm af det så kallade llillska
Skol-bolaget, förmedelst en actie-teckning, uppgående till 70,500 R:dr
Banco; och ehuru det från början beräknade capital af 100,000 R:dr icke
blifvit till fullo sammanskjutet, bade inrättningen likväl kommit Lill stånd
och vore för det närvarande i tillfälle att emottaga 120 elever, hvilket
antal kunde med utvidgade tillgångar ökas lill 150. Denna skol-inrättning
hade ännu icke inbringat och komme sannolikt ej att inbringa utdelning
eller inkomst för aclie-egarne, och då kostnaderna hufvudsakligen för
aflöning till flere lärare samt för tillbyggnader och reparationer å den skolan
tillhörande fastighet ökats till den grad, att inkomsterne ingalunda
vore mot utgifterna svarande, hade tvekan uppstått om fortsättandet af
skolan.
På det alt likväldet nya skol-systemet genom förebild af en, i enlighet
med dess grundsatser inrättad, och vidmagthållen skola måtte blifva
så allmänt kändt som möjligt, och i anseende dertill, dels att nya Elementar-skolan
för ett sådant ändamål vöre otillräcklig, dels att Hillska
skolan, der det nya systemets principer redan vunnit stadga och utveckling,
och hvilken serskildt utmärkte sig genom den vård, äfven utom den
egentliga undervisningen, denna skola åt sina lärjungar egnade, syntes i
berörde afseende vara lämpligast, har motionären föreslagit, att Rikets
Ständer mätte bevilja Bolaget för skolan vid Barnängen ”ett lån från
”Riksgälds-Contoret af 50,000 R:dr Banco, mot första inteckningen, ett min”dre
amorterings-lån oberäknadt, i Barnängs-egendomen, löpande ulan rån
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande. N:o 70.
*'ta, men med årlig afbetalnings skyldighet, af 2,000 R:dr Banco, eller 4
”procent”.
Sedan förenämnde motion kommit Utskotten tillhanda, har motionären,
Herr Friherre Hermelin, till Utskotten ingifvit dels en skriftlig uppsats,
innefattande närmare utveckling af de skäl, som för motionens väckande
legat till grund, dels en promemoria, hvaruti Herr Friherren förändrat
den i motionen framställda begäran dertill, att Rikets Ständer
måtte till Bolaget för skolan å Barnängen, emot inteckning i Bolagets egendom,
bevilja ett lån af 50,000 R:dr Banco, hvarå skulle årligen erläggas
tre procents ränta och 2 procents amorlissement, intilldess hela lånet
på sådant sätt blifvit guldet.
Ulan att vilja bedöma, i hvad mon den så kallade Hillska skolan
å Barnängen är eller kan blifva af vigt för den allmänna uppfostran,
oell utan att ifrågasätta, att ju icke denna skola redan medfört och än vidare
kan åstadkomma fördelaktiga resultat i detta hänseende, fä Utskotten
förklara, det Utskotten funnit åtskilliga betänkligheter möta mot det
äskade låne-understödets beviljande. Hillska skolan är helt och hållet en
privatinrätlning, leni nar, såsom sådan, ingen tillförlitlig borgen för sitt
bestånd, och står icke heller under uppsigt af offentlig myndighet. Det torde
dessutom ej vara behöfligt, att Staten, som redan med anslag underhåller den
liva Elementar-skolan i Stockholm, just för alt derigenom erfarenhet må
kunna vinnas om företrädet af det gamla eller nya skol-syslemel, skall
ytterligare för ett likartadt ändamål bidraga till en annan experimentalskolas
underhåll. På grund häraf och dä, i anseende till de fördelagliga
vilkor, som för det äskade låne-underslödet blifvit föreslagne, detta understöd
närmar sig egenskapen af ett för längre tid betingadt årligt anslag
— en förmon, som icke ens blifvit förunnad Elementar-skolan, för hvilken
anslag endast beviljats för tiden från ena Riksdagen lill den andra,
hafva Utskotten ej funnit skäl att tillstyrka något lån af Stats-Verket åt
Hillska Skol-bolaget, hvadan Utskotten hemställa,
att Herr Friherre Hermelins ifrågavarande motion icke måtte
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 71
1
Stats- samt Allm. Best. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 71.
IS:o 71.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 5 Mars, kl. 6 e. tn.
Betänkande, angående föreslagna åtgärder till upphj el pande af sillfisket
i Bohuslänska skärgården.
Uti ett till Ilederv. Bonde-Ståndet ingifvet och till Stats-Ulskottels
handläggning remitteradt memorial, hav Riksdagsfullmägligen M. Hjort
från Götheborgs och Bohus Län anfört, att sillfisket i Bohuslänska skärgården
sedan äldre lider tillbaka inbringat till så väl Staten, som den
enskilde betydliga inkomster och varit en af provincens hufvudnäringar,
men att denna näringsgren numera till största delen gått förlorad; sedan
den större sillen aflägsnat sig från kusten. Orsaken till detta ofördelaktiga
förhållande ansåge motionären vara hufvudsäkligast den, att man, till redskap
vid fisket, nyttjat så kallade vadar, de der väl åstadkommo större
fångst, men tillika medtogo så väl sili-ynglet, som de växter på sjöbotten,
hvilka utgjorde sillens födoämne och af henne vid rommläggningen eftersöktes.
För att återupphjelpa denna näring, hvarom man egde förhoppning,
sedan det visat sig, alt betydliga quantiteter sill-yngel, eller så kallad
lodd-sill, de sednare åren fångats, ansåge motionären det vara i första
rummet angeläget att skydda detta yngel, och såsom medel härtill alt
afskaffa vadarne och verkställa fisket med ”garn”. Mot sistnämnde redskap
hade visserligen anmärkts, att strömsättning hindrade begagnandet
deraf, men dels vore strömsättningen i Kattegatt ej jemnförlig med den i
Engelska canalen, hvarest sill-garn nyttjades, dels hade försök med garnfiske
af makrill lemnat tillfredsställande resultat. Med garn skulle väl,
om sillen inlöpte i hafsbugterne, der väd kunde begagnas, mindre quautitet,
, än med sistnämnde redskap fångas, men fisken skulle finnas vara af
bättre qualitet och blefve följagtligen af större värde, samt kunde dessutom
fångas på djupet, der vad vore oanvändbar.
I sammanhang med en sådan förändring, funne motionären nödigt,
att 7 § 2 Cap. i Kongl. Stadgan, rörande fiskenen i Riket af den 14
Bih. till R. St. Erot. 1845. 4 Sami. 2 Afd. 1C Haft. 4
26
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Betänkande, N:o 71.
November 1766 lill kraft och verkan upphäfdes, hvarigenom sillen, hvars
fångande vore, enligt samma §, tillåten hvar och af hvem sorn helst, erhölle
samma skydd, som annan lisk och till ynglet bättre bevarades. Såsom
följd af berörde §:s upphäfvande, borde åt stadgandet i 2:a Capitlets 6 §,
att ”ingen får sträcka sin rättighet längre, än dess landtgrund räcker, sorn
”vid stranden ligger och derifrån utlöper”, gifvas en närmare bestämmelse
om egande-rätten till fiskevatten i hafvet, i hvilket afseende motionären
ansåge, att fiske-vatten uti fjordar oell vikar borde vara communal-egendom
för dem, som egde den omgilvande stranden, — att efter enskild
öfverenskommelse begagnas.
På grund af delta allt har motionären föreslagit:
l:o att de stora sillvadarne måtte förklaras otillåtna till bruk efter
vissa, t. ex. 3, ars förlopp;
2:o alt praemier utfäslades för sillfiskets bedrifvande med garn, i
hvilket afseende motionären ansåge de praemier, som hittills utgåfves för
makrillfiske och hvilka för detta ändamål numera vore öfverflödiga, kunna
med någon förhöjning för förstnämnde fiske anslås;
3:o alt någon ersättning meddelades elem, sorn efter 3:ne års förlopp
ännu innehade duglig vad af det slag, sorn blefve till begagnande
förbjuden ;
4;o att 7 § i 2 Cap. af 1766 års Fiskeri-Stadga måtte upphäfvas;
och
5:o att undersökning måtte anställas till bestämmande af en allmän
grund för beräknandet af yttre gränsen utaf egendom i fiskevatten.
Slutligen liar motionären yrkat, att det af Rikets Högloft. Ständer
vid sista Riksdag beviljade årliga anslag lill upphjelpande af fisket i Bohus
Län måtte fortfarande till utgående uppföras och hufvudsakligen till
sillfiskets uppmuntrande användas, hvarjemte motionären hemställt, att,
för den händelse hans ofvanberörde förslag i sin helhet icke kunde bifallas,
det åtminstone måtte föreskrifvas, att sillvadarne icke finge vara så
finmaskade, att småsillen med desamma uppfångades.
Efter det Suts-Ulskottet sammanträdt med Allmänna Besvärs- och
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 71.
27
Ekouomi-Ulskotlet, hafva Utskotten tagit berörde motion i öfvervägande; och få
Utskotten, sorn åt det ämne, motionen innefattar, egnat all den uppmärksamhet,
vigten deraf kräfver, nu vördsamt förklara, det Utskotten hufvudsakligen
dela de af motionären uttryckta åsigter om så väl orsaken tili det ofördelagtiga
tillstånd, hvari sillfisket i Bohus Län i sednare tider kommit,
som medlen tili denna för provincen vigtiga näringsgrens upphjelpande.
Sedan det så kallade stora sillfisket, som i sednare hälften af förra seklet
började och på 1780- och 1790-lalen gaf den största afkastning, men redan
under sistnämnde årtionde aftog och slutligen år 1808 upphörde, har
storsill i större mängd icke fångats i Bohuslänska skärgården, hvaremot
under flera perioder, såsom åren 1817, 1826, 1832 och 1843, serdeles efter
stränga och ihållande vintrar, större qvantiteter småsill blifvit fiskade,
hvarvid äfven stor- eller aflingssill stundom förekommit. Länge hade
man hyst den förmodan, alt sillen vore ett flyttande eller vandrande fisk—
slägte, alt de sillstimmar, som årligen besökte norra och vestra Europas
kuster, hade en gemensam hufvudstam, hvilken egde sitt] tillhåll i Norra
Polar-hafvet och der fortplantade sig samt att dessa stimmar neddrefvos
af hvalar och andra rofdjur. Med antagande af sådana förhållanden och
under förmenande, dels att den egentliga storsillen af endast tillfälliga orsaker
besökte den Bohuslänska kusten, dels att den småsill, som i sednare
tider hufvudsakligen förekommit, utgjorde ej allenast yngel af storsillen,
hvilket erhållit olika benämningar såsom sillstagg, sillmör, m. m., utan äfven
ett eget slag, kalladt lodd- eller lott-sill, som ansetts inhemskt i Bohuslänska
skärgården, har sillfisket derstädes bedrifvits i ändamål att erhålla
den högsta afkastningen och den största ögonblickliga vinst, men utan
afseende på angelägenheten att tillika bereda åt fisket den möjligaste
varagtighet. Denna vid sillfiskerien i Bohus Län följda grundsatts,
som i sin utveckling och tillämpning väsendtligen lärer bidragit till afkastningens
förminskning, synes likväl hafva varit hemtad från missförstånd
och fördomar om sillens lefnadsvanor. Det har nemligen, genom i sednare
åren i Bohuslänska skärgården verkställda undersökningar blifvit af
flere förtjenstfulle vetenskapsmän ådagalagdt, att någon gemensam sillstam,
hvarifrån de talrika stimmar, som visa sig vid Europas Norra och Vestra
kuster, ansetts hafva utgått eller blifvit utjagade, hvarken hade sitt hemvist
i polar-hafvet eller något annat haf, utan att det funnes en större
eller mindre olikhet emellan den sill, som träffas vid olika kuster af
verldsdelen, samt att hvad Skandinaviska hallon ensamt beträffar, flera
28 Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utshottens Bleänkandc, N:o 71.
varietetcr förekomme, bland hvilka ilen, som ingick i Bohus-skären hade
sill stamhåll i Kallegal 1, men alla tillhörde en och samma art, med undantag
af den så kallade skarp-sillen, hvarjemte den så kallade lodd-sillen,
som icke innehade stor-sillens vanliga längd, äfven ansågs vara yngel
af den sistnämnde. Den små-sill, som i öfrigt fångats i Bohuslänska
skärgården de sednare åren, hade äfven befunnits vara af samma slag,
som den år 1808 och föregående åren fiskade slor-sill och den skillnad,
sorn i individernas storlek inom serskilda stimmar visat sig, syntes endast
härröra från slimmarnes ålder.
I afseende på orsakerne dertill, att den stora sillen vid nämnde
tidpunkt från Bohuslänska kusten försvunnit och sedermera icke, åtminstone
ej till någon betydlig mängd, återvändt, har man genom de anställda
vetenskapliga undersökningarna ansett ulröndt, att dessa förhållanden lill
en del härrört derifrån, alt det vid trankokningen uppkommande trangrums
och afskräde utkastats i vattnet, hvarigenom detsamma blifvit
grumladt och orenadt samt hafstång och andra växter, bland hvilka fisken
vanligen lade sin rom, förstörde, äfvensom att den tystnad, sillen under
lek liden anses fordra, oupphörligen blifvit störd genom det buller, uppsättning
af byggnader för trankoknhig och insaltning samt andra för fisket begagnade
anstalter medförde, men hufvudsakligen föranledts deraf, att man
brukat s. k. vadar till sillens fångande. Denna redskap, hvars enda nytta
visat sig vara, att man dermed inom kort tid kan länga en stor mängd
lisk, men som, detta oaktadt, icke nyttjas af Holländske fiskare, ej heller i
Norrige, på de ställen, der sillfiske idkas, elier i Halland eller Skåne, har
i så måtto skadat sillfisket i Bohus-skären, att, då dylika redskap begagnats,
ej allenast den större fisken, utan äfven tili och med del minsta sill—
yngel medtagits, i anseende dertill, att, då vaden blifvit sträckt, maskorna,
om än någorlunda stora, hardt sammandragits, hvarförutan vaden förstört
liafsbottens vexllighet, jemte den fiskrom och det yngel, som der samlat
sig. Vadarne hafva funnits vara af olika storlek, med större eller mindre
maskör, och man har begagnat vadar af 120 famnars längd och 13f famnars
djup, hvilkas skötande fordrat hvardera 15 till 16 man. Deremot
liar sillfiskets bedrifvande med stotgarn, som i allmänhet nyttjas å andra
kuster vid Kattegatt och Nordsjön, såsom t. ex. vid Bua i Norra Halland,
der sillfisket visat sig vara i tilltagande, funnits för sillfisket användbart,
utan att medföra de olägenheter, som vadarne. Visserligen kan med sätt
-
Stats- samt Allm. Besv. och Ehon.-Utskoticns Betänkande, N:o 71.
29
gara icke fångas så mycken fisk, som med vadén, men deremot medtaga
icke garnell sillynglet och blifva således ej för fisket så förödande som
vaden. Garnen hafva dessutom flera fördelar, som vadén saknar. De kunna
nästan öfverallt begagnas och botten-vegetationen skadas ej af deni.
Vaden är kostsam att anskaffa och underhålla samt fordrar betydlig manstyrka
för att kunna skötas; garnen deremot äro icke dyrare, än att nästan
livar och en fiskare torde kunna förskaffa sig, och icke större, än att
lian, med obetydligt biträde, kan handtera desamma.
Då det, efter hvad sålunda förekommit, är sannolikt, att det sätt,
hvarpå sillfisket idkats i Bolms Län, varit, mer än tillfälliga omständigheter,
verkande dertill, att den större sillen aflägsnat sig från kusten, synes
det ock troligt, alt ett bättre förhållande med denna näring skall inträda,
om den bedrifves med mera omtänksamhet och under beräkning
att, i stället för en rikare, men sällan inträffande, afkastning, erhålla en
måttlig men säker. Efter hvad erfarenheten ådagalagt, har sillfisket varit
mera gifvande efter 2 till 3 år på hvarannan följande strängare vintrar,
under hvilka år, då sillen ofta söker stränderne, sillynglet under den egentliga
fisktiden, eller Februari och Mars månader, varit oåtkomligt med
vadarne och fördenskull fått oanlastadt ökas och tills äxa. Om det ytterligare
några år lemiiades i fred, egde man således ej ogrundad förhoppning,
alt antalet af fullmogen eller aflingsför sill skulle i Bohuslänska skärgården
tilltaga, helst det visat sig, att sillen i äldre tider gick på hösten
in i skärgården. Man bar ansett henne då leka på grund med gräsbotten,
men, sedan hon, af ofvanomförmäldte orsaker, efler hand drog sig undan
till hafvet, för att verkställa denna naturdrift, har hon sedermera icke. infunnit
sig förr än fram på vintren, då mesta delen hade lekt och då hon
var trög och dufven samt mager, i följd af hvilken sistnämnde omständighet
sillfiskets afkastning i qualitet och således äfven uti värde, i förhållande
till quanliteten, betydligen aftagit.
Den åtgärd, som i första rummet torde böra vidtagas för sillfiskets
upphjelpande, är, efter hvad ofvan anfördt blifvit, de stora sillvadarnas aflysande.
Med denna redskap menas så väl stor- som finmaskiga, hvilka
begge slag i det närmaste äro lika förderflige, hvaremot de små vadarne,
hvars dimensioner Utskotten väl icke äro i tillfälle att närmare bestämma,
icke torde vara så skadliga för fisket, som de stora, hvilket dock är
beroende derpå, huruvida de små vadarne äro mer eller mindre finmaski
-
30
Stats- samt Allm. Best'.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 71.
ga. På del likväl någon kännbar förlust icke måtte drabba de fiskeri-bolag
eller enskilde idkare af sillfiske, sorn försett sig med stora vadar, torde det
vara angeläget, att en viss tid af t. ex. 3 år, för redskapens ytterligare begagnande
utsattes; likväl utan skyldighet för staten att, såsom motionären
föreslagit, inlösa vadarne efter denna tids förlopp, helst en vad gemenligen
ej kan brukas längre än till 3 års fiske och en sådan utgift dessutom vore
för staten främmande. Derjemte skulle, i Utskottens tanka, sillfiskets bedrifvande
med sällgarn böra med understöd från statens sida, genom praeiniers
utdelande, uppmuntras; oell på det att någon serskildt kostnad härvid
icke mätte slaten tillskyndas, anse Utskotten, lika med motionären, de praunier,
som af anslaget å SjetLe llufvud-Titeln till fiskeri-näringens understöd hittills
stundom utdelats till befordrande af makrillfisket, lämpligen böra, sedan
hågen för delta fiske en gång blifvit väckt och detsamma funnits lönande,
hvadan något behof af serskildt understöd för denna näring numera
icke synes vara för hand, tiligodokomma dem, som vilja fiska sill med
sättgarn.
En annan omständighet finna ock Utskotten vara af icke ringa vigt
för sillfiskets upplijelpande och skyddande. Det hade antagits såsom en allmän
grundsalts, att sillen borde få fiskas, ehvar den funnes ymnig och af
hvilken som helst, med undantag af främmande magis undersåte, hvadan
7 § i 2 Gap. af Kongl. Stadgan den 14 Nov. 1766 innehåller följande:
”Uti the skärgårdar, sorn fiskare oklandradt och efter gammal vane ym”som
fiskat vid hvarandras land och följt saltsjöfisken efter thes dref, iör”blifver
thet ock efter förra vanligheten; hörandes isynnerhet inga Svenska
”undersåtare stängas ifrån nyttjandet af thet yppade ymnoga sillfisket i
”-Nordsjön, vid hvars stränder thet vara må.” — Det torde icke kunna bestridas,
att ett sådant stadgande skulle locka en mängd speculanter från aflägsnare
orter att, under den gynnsamma perioden för sillfisket i Bohusläns
skärgård, dela förtjensten med skärgårdsboerne, men äfven härigenom
medelbart bidraga till näringens förfall, helst antagas kan, att de främmande
fiskarene, mindre än slrandboerne sjelfve, verkställde fisket med
hänsigt att försäkra orten om varaktigheten deraf. Någon inskränkning i
de genom berörde stadgande förunnade friheter, så vidt icke enskild på
häfd eller serskild författning grundad, rätt derigenom kränkes, synes derföre
vara af behofvet påkallad, för att bereda så väl ett behöfligt skydd
åt det Bohuslänska sillfisket, som helgd åt enskilde strandegares dispositions
-
Stats- samt Allm. Best'.- och Ekon.-Ulskottens Betänkande, N:o 71.
31
rätt öfver dess fiskevatten äfven för berörde fiske, på sätt sorn för annat
hafs-fiske blifvit genom 6 § i 1766 års Stadga, enligt hvad här nedan vidare
omförrnäles, honom tillförsäkradt.
Slutligen har hos Utskotten förekommit, att i nyssnämnde 6 § af
1766 års Fiskeri-Stadga meddelas bland annat en så lydande föreskrift:
”Sallsjöfisket inom skärs bör för therus enskvlte egendom anses, som strand
”och holmar theromkring ega; men vid öppna hafs-slranden, eller ther iliden
skärgård är, såsom oek utom skären, får jord- och strand-egaren ej
”sträcka sin enskilla rättighet till fiske och vatten vidare än thess landlund
räcker, som vid stranden ligger och therifrån utlöper.” Om någon
förändring i ofvananförde 7 § s ordalydelse, i den rigtning, Utskotten afsett,
kommer att ega rum, synes äfven i 6 § höra inflyta en närmare bestämmelse
om yttre gränsen för slrandegares fiskevatten, eller tili hvad djup
eller, i vissa fall, afstånd från stranden utåt sjön lundgrund må räknas, —
till undvikande af tvist om egande-rälten till liske-valten vid sill- och annat
fiske.
I öfverensstämmelse med de af Utskotten sålunda uttryckta åsigter
samt med lillkännagifvande, att, enär Rikets nu församlade Ständer icke
beslutat indragning eller förändring till beloppet af det å Riks-Stalens 6:te
Hufvud-Titel beviljade årliga anslag af 5.000 Kalr B:co till fiskeri-näringens
understöd, frågan om detta anslags fortfarande, hvarom framställning
i motionen äfven förekommer, redan blifvit afgjord, få Utskotten i anledning
af motionen vördsamt föreslå,
att Rikets SLänder måLte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t läcktes, tili upphjelpande af sillfisket
i Bohuslänska skärgården, i blåder vidtaga sådana åtgärder:
l:o
att, efter skeende undersökning lill bestämmande dels
af skillnaden emellan små och stora sillvadar, dels af storleksmåttet
för maskorna å de stnåvadar, hvilka, såsom mera
grofmaskiga, anses kunna vid sillfiske utan olägenhet nyttjas,
begagnandet af grof- och finmaskiga stora vadar samt finmaskiga
småvadar, såsom redskap vid fiske i omfölmälde skär
-
32
Stats- saiut Allm. Besv.- och Ekon-Utskottens Betänkande, -K:o 71.
gård, icke må vara tillåtet längre tid än omkring Tre år, sedan
påbud derom blifvit utlärdadi;
2:o att praemier till lämpligt belopp må tilldelas de fiskeri-bolag
eller enskilde fiskare, som idka sillfiske med sättgarn;
till hvilka praemier nödige medel måhända kunde be~
redas af of vanberörde å Riks-Statens 6:te Hufvud-Titel an visade
anslagsbelopp, om de till makrill-fiskets uppmuntrande
hittills utgifne praemier besparades;
3=o att den, genom 2 Cap. 7 § i Kongl. Fiskeri-Stadgan
af den 14 November 1766, alla Svenske undersåter medgifne
rättighet att idka sillfiske å Bohuslänska kusten inskränkes
i så måtto, att, utan rubbning af annans till äfven tyrs egande
bättre rätt, strandegare må, jemväl för sillfiske, åtnjuta
den enskilda rättighet till ”fiske neli vatten,” som genom 6 §
af berörde Stadga blifvit för annat saltsjöfiske honom tillförsäkrad;
och
4:o att närmare bestämmelse gifves om den i sistnämnde
§ omformälde yttre gränsen för strandegares rättighet till
fiske och vatten.
Stockholm den 4 Mars 1845.
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri, 1845.
Stats-, samt Allm. Besv.~ och Elon.-litsle o t tens Utlåtande,, N:o 72.
1
N:o 72.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af föreslagna åtgärder till beredande af lindring
i de för Rikets landtförsvar utgående prwstationer.
Till följd af meddelade remisser hafva Utskotten i berörde ämne fått
till handläggning emottaga åtskilliga inom dels Höglofl. Ridderskapel och Adeln
dels Hederv. Bonde-Ståndet väckta motioner, uti hvilka blifvit yrkadt och
hemstäldt:
l:o af Herr von Mentzer> C. F.: att de hardt roterade hemmanen inom
Kullings och Gäseneds Härader af Elfsborgs Län måtte erhålla någon lindring
i roterings-bördan, eller ock ersättning, på enahanda sätt, som lika hårdt roterade
hemman i andra orter ålnjöto5
2:o af Petter Mårtensson från Jönköpings Län: att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, det Kongl. Majit täcktes låta
uppgöra och Rikets nästsammanträdande Ständer meddela förslag till ny reglering
af indelningsverket, hvilket borde grunda sig på rote-hemmanens taxeringsvärde,
eller ock, att, sedan medium af alla roterade hemmans taxeringsvärde,
blifvit uträknadt, de hemman, hvilkas värde understege detta medium, måtte i
mon deraf erhålla förmedling i roteringsskyldigheten;
3:o af Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län: att hälften af hela
Indelta Arméens numerstyrka måtte under fredstid efterhand på 6 till 8 år
indragas, så att två rotar sammansloges för att hålla en ständig krigsman,
samt, intill dess halfva Arméen afgått, de ledigblifvande rotarne erlägga vaeance-afgift
efter nu gällande grunder;
4:o af Pehr Wilsson från Christianstads Län: att åtminstone hälften
af indeldta Arméen måtte indragas och tvänne af alla nuvarande rusthåll och rotar
gemensamt hålla en ryttare eller soldat;
5:o af Ephraim Larsson från Elfsborgs Län: antingen att rotarne ef
ter
sin godhet måtte af Staten erhålla rotehjelp eller att Regementenas numerstyrka
måtte förminskas och två rotar förenas om underhållet af en karl.
Bih. till R. St. Prut. 1845. 4 Samt. 2 Afd. 17 Ildft
1
2
Stats- samt Allm. Be»v.- och Ekon--Utskotten« Betänkande, N:o 72.
6.‘o af Jon Olsson från Gefleborgs Län: att,, i morn af nu, tjenstgö
rande
soldaters afgång, Helsinge Regementes gamla stams måtte' under fredstid
till halfva styrkan nedsättas, så att 2:ne rotar sammansfages- för att hålla
en karl, eller, alternatift, att dea rote-vaeance-afgift, sorn ny-roterade1 militiae-,
Länsmans- och gästgifvare- henik al Lshem man, i stället för utgörandet af ordinarie
rotering, till Stats-Verket erlägga, måtte få qvarstanna! inom Länet och
socknarna till understöd i gamla roteringen;
7:o af Nils Persson från Kronobergs Län r att rusthållet! vid Smålands
Hussar-Regemente måtte befrias från Hussar-hästars underhållande mot
årlig afgift af fyra tunnor spanmål, hälften råg oell hälften korn, för hvarje
häst samt rusthållen vid Smålands Gmiadier-Bataljon få godtgöra sin hästhållnings-skyldighet
med en lika- afgift;:
att nuvarande infanteri-indelningen inom! såväl Småland sorn andra Rikets
landskap, hvilka med detta äro lika hårdt roterade, måtte uppliäfvas och;
en ny indelning efter förmedladt hemmantal, mert med 2 ifi mantal till hvarje
rote, verkställas; eller ock.
att hvarje indeldt rote, sorn, med beräkning af redan tillkommen eller
framdeles ågående förmedling, utgöres af mindre än: 2 i*fi hemman, måtte af
allmänna medel erhålla ersättning för öfverrotering efter hvarje- Läns markegång;
samt
att, derest förslaget i andra punkten bifölles, tjensthara soldater för de
rotar, sorn genom nya regleringen blefve indragne, mätte anses skyldige antaga
transport till andra rotar, i den inon: ledighet inträffade och emellertid från
den dag, tjenstgöringsskyIdigheten upphörde, under frånträdande af öfrige' löneförmoner,
åtiiöjas med rättigheten att bruka och: begagna torpet, likväl icke
längre än till fardagen näst efter dea tid, då soldaten uppnått 55 lefnadsår;
8ä) af Petter Persson från Jönköpings Län: att roteringsjemkning i
Småland måtte skyndsamt vidtagas ;
Oro af Lars Olsson och Lars Johan Gezelius från- Stora Kopparbergs
Län: att den ojemna fördelningen af det provincen Dalarne ålagda, knecktehåll
måtte undergå en sådan jemkning och rättelse, att tyngden af denna börd»
klefve lika för alla proviucens skattehemmansegare, eller, alternatift, att det
kueckte-anta! af 820 man, Öster- och Wester-Dalarne samt Gagnefs och
Svärdsjö socknar utgöra, mätte, under fredstid, i nion af soldaternes afgång,
till hälften ställas på vacant fot, mot en vacance-afgift för hvarje rote af
12 R:dr 24 sk. silfverspecie, till bildande af en gemensam kneckte-legomedelseassa*
samt att hvarje socken för sig må, i mon af sitt knecktehåll, uppställa
Stais- samt Allm, "Bern.- och Ekon.-UIsto Hens Utlåtande, N:o 72.
3
och aflöna den under fredstid qvarstående efleotfva numerstyrka, äfvensom,
derest krig- skulle utbryta, genom de vacant» numrens completterande göra
styrkan fulltalig;
1 Oro af Petter Haraldsson från Elfsborgs Län: att den vacance-afgift,
som Rophäll aime vid Eflsborgs Regemente och möjligen äfven vid öfrige indelte
Infanteri-Regementen nödgades, då en soldat erhåller afsked, betala från
den dag numret blifvit ledigt, till dess annan soldat varder anskaffad och approberåd,
måtte helt och hållet upphöra; och
lLit af Jöns Palmqvist från Skaraborgs Län : att Beväringsmanska
pets
årliga vapenöfningar under fredstid måtte inställas.
Vid öfvervägande af dessa motioner, jemte hvad i anledning af åtskilliga
bland dem inom llederv. Bonde-Ståndet anfördt blifvit, hafva Utskotten
fästat uppmärksamhet dervid, att Rikets Ständer sistiidne Riksdag, uti underdånig
skrifvelse af den 19 December 1840, angående reglering af utgifterne
under Riks-Statens dåvarande Tredje Hufvud-Titel, anhållit, det Kongl. Majit
täcktes förelägga Rikets näst derefter sammanträdande Ständer en omfattande
pilan tili försvarsverkets organisation i dess helhet, på det att Rikets Ständer
Liefve i tillfälle att i ett sammanhang besluta öfver de åtgärder, som erfordrades,
för att, i förening med en afsedd lindring i de rus t andes och rotermgsskyldiges
besvär, befordra den utsräckning i Beväringsmanskapets Öfning, sorn
tillika borde ega rum. I betraktande häraf och då Kongl. Majit, vid öppnandet
af innevarande Riksdag, täckts gifva Rikets Ständer tillkänna, att Kongl.
Maj:t, inseende vigten och behofvet af den inre förvaltningens förenkling och
försvarsverkets fullkomligare ordnande, skulle egna Sina oafbrutna omsorger
åt dessa väsendtlig» angelägenheter samt att Kongl. Maj:t, för att dertill kunna
erhålla Rikets Ständers medverkan, Vöre sinnad att snart åter kalla Dem
till ett nytt urtima sammanträde : alltså och då Rikets Ständer, sorn i ofvanberörde
underdåniga skrifvelse redan uttryckt sin öfvertygelse om behofvet af
jemkning och lindring i rustnings- och roterings-besvären, således torde hafva
att från Kongl. Maj:t förvänta ett förslag till ordnande af landtförsvaret på
ett sätt, sorn befordrar Rikets säkerhet med den minsta möjliga uppoffring,
anse Utskotten det icke vara behöfligt eller lämpligt att för närvarande tillstyrka
någon underdånig framställning i det syfte, någondera af motionerna innehåller,
utan få Utskotten vördsamt hemställa,
att samma motioner icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Mars 1845.
A Stats- samt Allm. Besvoch Ekon.-Utshotteas Utlåtande, N:o 73.
Reservationer:
Af Lars Johan Gezelius: ”Emot sammansatta Utskottens beslut i anledning
af min väckta motion, får jag mig reservera, och förundrar det mig,
att Utskotten icke fästat afseende på en, för en så fattig allmoge som öfra
Dal-socknarne, vigtig fråga. I motionen var yrkadt, att någon lindring mätte
beviljas, antingen derigenom att rotejemkning inom Länet finge försiggå eller
ock att de strängast roterade socknarne måtte genom vacancer få bilda en
cassa, sorn skulle blifva att tillgå, om krig inträffade, eller det fulla antalet
soldater skulle vara behöfligt. Jag anser mig böra upplysa, att det finnes
socknar af den aldra svagaste beskaffenhet, hvilka utgöra 23 mantal och måste
aflöna 40 soldater, sorn hafva till mötesplatsen 20 å 30 mil, och således måste
betala högre rote-lön, än de, hvilka bo i närheten af samma mötesplats, och
icke äro så strängt roterade. Lindring i detta afseende trodde jag Utskotten
skulle kunnat bevilja, helst det icke är fråga hvarken om att taga något ifrån
eller begära något af staten.”
Häruti förenade sig Lars Olsson från Stora Kopparbergs Län.
Af Ephraim Larsson från Elfsborgs Län.
N:o 73.
Ani. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars , kl. 6 c. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om förändring i grunderm
för Planpenningars utgörande.
TJti detta ämne äro motioner väckta,
hos Höglojl. Ridderskapet och Adeln:
af Herr Danckwardt, M. G.j som anfört: att den, under benämning
Planpenningar, vid Jönköpings och Kronobergs Regementen från hjelp- eller
utrotarne till stamrotarne utgående ersättning för den jord, stamrotarne
mäste till uppsättning af soldattorp afstå, ursprungligen utgjort i Daler
Stats- samt Alim. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Utlåtande, N:o 73.
5
Silfvermynt vid hvarje rote, enligt det för bemälde Regementen fastställde
Kneckle-contract; att likväl denna ersättning, i anseende dels till förändrade
myntförhållanden, dels ock hufvudsakligen till den betydliga tillökning
i åker och äng, soldattorpen, utöfver hvad Kneckte-contractet stadgade,
erhållit, efterhand funnits otillräcklig, ock att, i anledning deraf, Kongl.
Maj:t, i Circulaire-Bref den i3 October 1812, anbefallt Landshöfdingarne
att i ämnet befordra frivilliga öfverenskommelser; men sedan de i anledning
häraf vidtagne åtgärder visat sig icke hafva medfört någon väsendtlig
påföljd, bade Kongl. Majit i Nådigt Bref den 28 October 1817 stadgat, att,
då de i Kneckte-Contractet bestämda planpenningar, i D:r S:mt, i det närmaste
motsvarade 102/3 kappar spanmål den tid, de åsattes, skulle, i de
händelser planpenningar, enligt Kneckte-contractet, borde utgå, och behörige
öfverenskommelser icke till annat förhållande föranledde , dessa planpenningar
af hjelp- och utrotarne samfäldt, och, i mon af deras andel
i roten, till stamroten erläggas med 102/3 kappar säd, hälften råg och korn,
eller med penningar efter markegång.
Då likväl den sålunda bestämda ersättningen åt stamrotarne icke eller
funnits tillräcklig, samt Dågra föreskrifter ej blifvit meddelade, huruvida
denna ersättning borde vara enahanda vid stamrotarnes större eller mindre
hemmantal, eller om och hvad godtgörelse desse skulle ega uppbära för
gärdselfång, vedbrand och mulbete, har motionären, jemte framställning,
dels om de missförhållanden, som skola visa sig i provinsen Småland,
i afseende på stam- och utrotars ömsesidiga skyldigheter vid utgörandet af
ifrågavarande del af roteringsbesväret, dels om de åtgärder, som af Konung
och Ständer tid efter annan vidtagits, till beredande af en jemnare och
rättvisare fördelning af dessa skyldigheter, sam t till inskränkning af de förmoner
utöfver Kneckte-contractens lydelse, af hvilka soldaterne, genom
inkräktningar eller på annat obehörigt sätt, kommit, till förlust för rotehållarne,
i besittning, föreslagit, alt Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla om den förklaring, att de planpenningar, som vid
Jönköpings och Kronobergs Regementen böra af utrotar till stamrotar erläggas,
måtte, då godvillig öfverenskommelse derom ej kan mellan rotarne
träffas, bestämmas efter hvad torpet, med hvad dertill af stamroten bestås
i mulbete, gärdsel och vedbrand, kan, enligt behörig värdering, anses
afkasta och utroten i denna afkastning betala sin lott efter andelen
i roten.
6
Stats- samt Allm. Bes,v.- och EkotL-UIskottens Utlåtande, Jf:o 73.
Inom Hederv. Bonde-Ståndet:
af Riksdagsfulimägtigen Göran Jonasson {rån Kronobergs Län, hvilken,
jemte om förmälande af behofvet utaf roteringsskyldighetens jemnare fördelning
mellan stam- och hjelprotar, yrkat upphäfvande af alla, rörande planpenningar,
hittills meddelade och ännu gällande föreskrifter samt utfärdandet
af en ny författning, hvarigenom stadgades, att de, sorn hade husareller
soldattorp på sina egor, skulle ega att, när sorn helst och utan hinder
af upprättade föreningar., få torpen uppskattade till deras innehafvande värde,
som borde beräknas i spanmål efter torpets beskaffenhet i dess ouppodlade
skick; samt att öfrige delegare i rusthållet eller roten, hvilka icke hade
tunga af torpet, vöre skyldige att af det qvantum spanmål, hvartill planen
uppskattades, betala i mon af sin andel i rusthållet eller roten; i hvilken
motion Andreas Bengtsson från Jönköpings Län instämt.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, som, i följd
af erhållne remisser, berörde motioner, tillika med hvad åtskillige fiidderskapet
och Adelns Ledamöter i anledning af Herr ilanokwardts förslag anfört,
till gemensamt öfvervägande förehaft, få sitt utlåtande öfver dessa
motioner nu vördsamt afgifva samt dervid, till en början, meddela upplysning
om hvad, sorn i afseende å regleringen af planpenningar, stam-och utrotar
emellan, blifvit i sednare tider tillgjordt samt om innehållet af d«
författningar, som, för frågans bedömmande, torde vara nödige alt känna.
Sedan , i anledning af hos Rikets Ständer vid j812 års Riksdag väckt
fråga om angelägenheten af ett efter tiderne mera lämpadt stadgande, rörande
förhöjning af planpenningar, Rikets Ständer funnit med billighet och
rättvisa öfverensstämmande, att hjelprotar borde vidkännas ett emot hemmantalet
svarande deltagande uti alia de förrnoner, indeldte manskapet egde
rätt att af rotarne fordra, hvaribland äfven borde räknas jordlega för
torpen, mulbete, vedbrand och gärdselfång, och fördenskull hos Kongl.
Majit i detta ämne gjort underdånig hemställan; så hade Kongl. Majit, i
Nådigt Circulaire-Bref till Dess vederbörande Befallningshafvande af den i3
öctober 1812, anbefallt dem att, med undantag af sådane rotar, der tilläfventyrs
med Indelningsverkets tydliga innehåll kunde visas, att slamrotea
blifvit ålagd ringare rotering, mot skyldighet att, utan ersättning af dess
hjelprote, bestå ofvanuppräknade förmoner, söka befordra frivilliga öfverenskommelser
emellan stam- och hjelprotarne om samma förmoners utgörande
efter ortens förhållande och contracter, samt att, der ersättning kun
-
Stats- samt Ålim. Besv:- ock Ekon. Utxkvttens Utlåtande, N:o. 73'. 7
de komma att gifvas, densamma borde bestämmas i span mål eller andra
varor, såsom mindre- underkastade- de föränd ringar, sorn ersättning i pen»
ningar medförde;: oell skulle Konungens Befallningshafvande ega att, i fall
godvillige öfverenskommelser icke kunde träffas, efter derom vid vederbörlig
Domstol föregången undersökning, sådäne ersättningar stam- och' hjelp»
rotar emellan bestämma,
DS- sedermera vid Riksdagen r8i5 hos Rikets Ständer ett närmare
bestämmande af de afgifter, hjelprotarne vid indeldte Regementena borde
betala till stamrotarner eller planpenningarnes jemkning till ett, efter dåvarande
varupriser, 1'ämpadt belopp, blifvit föreslaget, hade Rikets Ständer,
enligt underdånig skrifvelse af den r6 Maj 18‘ 15, i afseende på jord legans
förvandling och ersättningarnes bestämmande, funnit endast Indelningsverket
och Kneekte-eontracten böra tjena till grund1,- och ersättningen ej
fastställas till annat än spanmål, eller deremot svarande penningar efter
Länets markegång, så att,, i de orter, der Kneckte-contracten berättigade
stamrotarne till någon vedergällning af hjelprotarne, denna ersättning borde
utgå till samma belopp, sorn Kneckte-contracten och Indelningsverket utstakade,
förvandladt i så mycken spanmål, hälften råg och hälften korn,
sorn efter det årets markegång, då hvarje Regementes Kneckte-contract
efter Indelningsverket upprättades , belöpte emot de i contractet utsatte
penningar, hvarjemte Rikets Ständer ansett, att ej; allenast de stam rotar *
hvilka, enligt Indelningsverket, vöre skyldige att, utan ersättning af hjelprotarne,
bestå de soldaten tillerkände förmoner, utan ock de rotar, hvilkas
soldattorp vid fastställde stor- eller enskiften blifvit utbrutne och planlagda
på sådan gemensam mark, hvilken förut tillhört både stam-och hjelprotarne,
äfvensom' de stam-rotar, hvilka något ständigt vederlag erhållit,
vara till all ersättnings åtnjutande oberättigade, hvarförutan Rikets Ständer
funnit, att rättighet till ersättning för den jordrymd, sorni tilläfventyrs, utöfver
hvad Kneckte-contracten utsatte,, vid soldattorpen befunnes, icke
borde ega rum.
Efter det vederbörande förvaltningsverk öfver denna Rikets Ständers
underdåniga framställning blifvit hörde, hade Kongl. Maj:t, uti Nådigt Bref
till Krigs- och Kammar-Collegierne af den 28 October 1817 tillkännagifvitf
att då, i följd af ofvanberörde i8ra års Circulaire-Bref, inom Westerås
och Örebro län öfverenskommelser blifvit afslutade om de ersättningar
hvartill stamrotarne al sina hjelprotar vöre berättigade för hvad de förre
& Stats- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Vt shott ens Utlåtande, N:o 73.
i torpjord, mulbete, gärdselfång oell vedbrand aflälo, samt denna öfverenskommelse
(or Westmanlands Län och Regemente, genom Kongl. Brefvet
den 4 Oelober 1813, blifvit stadfästad och uti Örebro Län vid det, den 4
Januari 1815 hällne sammanträde med rotehållarne, ersättningens belopp
i spanmål blifvit öfverenskommet och till utgörande för framtiden stadgadt,
Kongl. Maj:t funne, hvad anginge Westmanlands och Nerikes inom dessa
Län förlagde Regementen, böra vid hvad redan tillgjordt vore, förblifva;
att uti Wermlands Län och vid de derstädes förlagde Wermlands och
en del af Nerikes Regementen Kneckte-contractet väl icke innehölle något
bestämdt stadgande om soldattorps anläggning, utan endast att soldaten
antingen skall med uthus och stuga förses eller hos rotebonden på gården
inrymmas och derjemte erhålla visst i spanmål och matvaror årligen; men
att likväl torp med egor dertill blifvit sedermera anlagde och, till följd af
Kongl. Circulaire-Brefvet af den i3 October 1812, öfverenskommelser för
3 års tid, eller till 1817 års slut, träffade rotehållarne emellan, om utrotarnes
ersättningsskyldighet till stamrotarne; och då all annan eller så
beskaffad grund för ersättningens bestämmande, som Rikets Ständer i underdånighet
tillstyrkt, saknades, ansåge Kongl. Majit bäst, att, derest ej
redan någon allmän öfverenskommelse blifvit träffad och af Kongl. Majlis
Befallningshafvande i Länet gillad, Landshöfdingen borde sammankalla de
rotehållare, hvilkas Numer vore med soldattorp och dertill hörande jord
försedde, för att höra dem om ett framtida bestämmande af den ersättning,
delegarne i roten borde utgöra till den, å hvars egor soldattorpet
vöre anlagdt;
att, inom Skaraborgs och Elfsborgs Län med Dahlsland , samt inom
dessa Län inroterade Skaraborgs, Westgötha Dahls och Elfsborgs Regementen,
Kneckte-contracten ej utstakade något vederlag för soldattorpet,
emedan det hemman, på hvars egor detta vore anlagdt, vid roteringen påförts
mindre andel, i följd hvaraf och med tillämpning af Rikets Ständers
3'ttrade grundsatts, någon ersättning åt stamrotarne vid dessa tre Regementen
ej kunde ega rum:
att Kongl. Majit, på enahanda grund, funne ersättning för jordlega ej
kunna ifrågakomma inom Gefleborgs Län och Helsinge Regemente, der inga
bjelprotar vöre stamrotarne anslagne, eller planpenningar genom Knecktecontract
utstakade, inom Stora Kopparbergs Län och Dal-Regeméntet,
hvarest
Stats- samt Allm Bese.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 7Z.
9
hvarest soldat-torp ej vore anlagda eller hjelprotar funnes, vid Westerbottens
Regemente inom Wester- och Norrbottens Län, emedan torpen vore upptagne
antingen på allmänning eller ock på rotens samfäld ta mark, samt vid Jemtlands
regemente, af den grund, att genom det med orten stadfästade contract ej liera
än endast en hemmansdel om hvarje soldat deltoge, och således inga utrotar
vid detta regementet befunnes;
att, vid Bobus Läns Regemente och Norra Bataljonen deraf, genom
det den 20 September 1783 stadfästade contract, det vore utstakadt, huru
mycken åker omkring soldattorpen borde finnas, äfvensom stadgadt, att den
rotehållare, å hvars egor torpet blifvit anlagdt, borde undfå af med-intressenterne
ersättning i penningar, efter öfverenskommelse, eller behörig undersökning
samt stadfästelse af Landshöfding och Regements-Chef; samt att ehuru något
fastställdt kneckte-contract för den år 1791, från Cavallen till Infanteri förändrade
Bohus Läns Regemementes södra bataljon, ej funnes upprättadt, Kongl.
Maj:t likväl, enär redan under den 24 Februari i Nåder förordnats, huru södra
bataljonens soldater med torp skulle förses, och Landshöfdingen tillkännagifvet,
att, till förekommande af tvister mellan stam- och utrotar, han den 1 Juni
1807 förordnat, det Kronofogde med två Nämndemän, efter anmälan och anställd
besigtning å torpen i alla delegarnes närvaro, skulle, efter de af Landshöfdingen
utstakade grunder, bestämma utrotarnes ersättning till stamroten i
siid och hö, in natura eller efter markegångspris, och med rättighet för den
med förrättningen missnöjde att, inom viss tid, hos Landshöfdingen anföra
hervar, i Nåder ansåge bäst, att för Bohus Läns Regementes begge bataljoner
vid hvad om hjelprotarnes ersättning till stamroten sålunda förordnadt vore,
borde förblifva;
att, i följd häraf. Kongl. Maj:t funnit den af Rikets Ständer gjorda
framställning om planpenningar endast kunna ega rum vid Uplands Regemente
inom Stockholms och Upsala Län, vid Södermanlands Regemente inom
Nyköpings Län, vid Första Lif-Grenadier-Regemeniet inom Linköpings Län,
vid Jönköpings Regemente inom Jönköpings Län, vid Kronobergs Regemente
inom Kronobergs Län samt vid Calmare Regemente inom Calmare och
Kronobergs Län. hvilka 6 Regementens Kneckte-contract af den 13 Maj och
7 November 1685, den 26 Februari och 23 November 1686, den 1 Februari
1695 och den 4 November 1725 funnes öfverensstämma deruti, att till kneckletorpet
skulle utom husen finnas en kåltäppa, ett spannland eller ett halft
Bih. till R. St. Prot. i845. 4 Sami 2 Afd. 17 Haft.
2
10
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utslsottens Utlåtande. N:o 73.
tunnland åker, hälften till livart års utsäde, samt äng till två 'sonimarlass hö,
men i Östergöthland till 1 i/a lass hö årligen, utan ock deri, att det hemman
i roten, på hvars egor knecktetorpet med ofvannämnde lägenheter lage,
skulle af sine rote-intressenter erhålla Tre Daler Kopparmynt, eller En Daler
silfvermynt, samt i Östergöthland Sex mark silfvermynt om året i vederlag,
likväl med förbehåll, inom Stockholms, Upsala och Nyköpings Län, att, så vida
det hemman der kneckte-stugan vore uppbyggd, bestode af bättre och märkeligare
förmoner, något vederlag för torpet ej egde rum, och derjemte i Nyköpings
Län, att, om ett helt och ett halft hemman stöde tillsammans i roten, det
hela icke eller åtnjöte något vederlag. Vid bestämmandet alltså af planpenningarnes
rätta värde den tiden, de utsattes, och vid jordlegans hänförande dertill,
funne Kongl. Maj:t, de vid indelningen i planpenningar föreskrifne Tre
daler i det närmaste svara emot Tio och Tvåtredjedels kappar spanmål,
och pröfvade fördenskull skäligt förordna, att vid nämnde regementen planpenningar,
i de händelser de enligt Kneckte-contracten borde utgå, och behöriga
öfveienskommelser till ett annat förhållande icke föranledde, skulle af hjelp-eller
utrotarne samfäldt och i nion af deras andel i roten till stamroten erläggas
med Tio och Tvåtredjedels kappar säd, hälften råg och hälften korn, eller med
penningar efter markegång, men i Östergöthland endast med hälften deraf
eller Fem och en tredjedels kappar spanmål;
att, vidkommande åter den af Krigs- och Kammar-Collegierne väckta
fråga om bestämmandet af ett visst vederlag i spanmål åt stamroten för åt
soldaten lemnade gärdselfång, vedbrand och mulbete för hans kreatur, Kongl.
Maj:t, enär af Rikets Ständers sednare framställning i detta ämne ej inhemfades.
att dessa soldatens förmoner borde ingå i den af Ständerna önskade föreskrift
för jordlegans förvandling till spanmål, ansåge så mycket mindre lämpligt
att härutinnan något förordnande meddela, som i allmänhet icke endast
stamroten dessa förnödenheter för soldaten tillsläppte;
och slutligen, att Kongl. Maj:t ej funne nödigt att, på sätt Rikets Ständer
önskat och Collegierne jemväl hemställt, utfärda något ovillkorligt påbud
derom, att den jord, soldat-torpen utöfver kneckte-contractet innehade, borde utläggas,
emedan derigenom en rubbning uti de emellan rote och soldat möjligen
träffade öfveienskommelser eller afhandlingar skulle åstadkommas.
Derefter och i anledning af hos Rikets Ständer vid 1823 års Riksdag
väckte frågor om en billig jemkning af de olika onera, som träffade stamrote
vid de indeldte Regementena emot hvad hjelproten till soldatens underhåll
Stati- samt Allm. Besvärs- ock Ekonomi-Utskollens Utlåtande, N:o 73, 11
©eli försörjning bidroge, hade Rikets Ständer, som inhemtat hvad i detta hänseende
genom ofvanberörde Kongl. Bref af den 13 Ocfober 1812 och 28 October
1817 tillgjordt blifvit, hos Kongl. Majd i underdånighet anhållit, att
Kongl. Maj:t i Nåder ville låta i de Län, der stridighet om planpenningars
utgörande ännu kunde uppstå, förständiga Dess Befallningshafvande att, i likhet
med hvad under den 13 October 1812 blifvit i Nåder föreskrifvet, söka
befordra frivilliga öfverenskommelser emellan stam- och utrotarne om de ifra—
gaställda förmonernes utgörande efter ortens förhållanden, contracter m. m.,
eller, der sådana öfverenskommelser icke kunde trädas, i Nåder påbjuda, att
med soldatens afgång, den jord torpet utöfver Kneckte-contractet innehade, borde
utläggas och till liemmansegarnes disposition återgå, då all fråga om planpenningar
utöfver kneckte-contractet derefter förfölle, utan rubbning af de
mellan rote och soldat möjligen träffade öfverenskommelser.
Eldigt Nådigt Bref af den 15 Mars 1826, hade Kongl. Maj:t godtfunnit
i Nåder bifalla, att, utom hvad sednast rörande planpenningars erläggande
vid indeldta Infanteri-Regementena genom Kongl. Brefvet den 28 October
1817 blifvit stadgadt, Kongl. Majds Befallningshafvande i de Län, der stridighet
om planpenningar ännu kunde uppstå, skulle, såsom Rikets Ständer i underdånighet
föreslagit, ega att, i likhet med hvad under den 13 October 1812
blifvit i Nåder förordnadt, söka befordra frivilliga öfverenskommelser emellan
stam- och utrotarne om de ifrågaställde, soldaten tillkommande, förmoners utgörande
efter ortens förhållanden och contracten m. m.; hvaremot, beträffande Rikets
Ständers underdåniga hemställan om påbjudande, att, der sådan öfverenskommelse
icke kunde träffas, vid soldats afgång, den jord, torpet utöfver kneckte-contractet
innehade, borde utläggas och till hemmans-egarens disposition återgå,
Kongl. Maj:t icke funnit ett så beskaffadt allmänt påbud vara lämpljgt
eller nödigt, enär redan, i händelse inkräktningar af soldaten vid deras boställen
blifvit gjorde eller göras utöfver det, som i kneckte-contracten eller
förordningarne bestodes, Kongl. Resolutionen på Allmogens allmänna besvär
af den 28 Juni 1731 uti öde punkten föreskref, att utläggning deraf borde
ske, och det alltså tillhörde Kongl. Majds Befallningshafvande att, då någorstädes
klagan öfver obehöriga inkräktningar fördes, deröfver, sedan nödig
andersökning föregått, i hvarje lall efter förhållandet och omständigheterna sig
lagligen utlåta.
12 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulskottens Utlåtande, N:o 73.
Efter att salunda hafva redogjort för hvad rörande planpenningar i
sednast utfärdade författningar stadgadt blifvit, gå Utskotten att besvara
de i ämnet nu väckte motioner. Härvid få Utskotten tillkännagifva, a tt de,
lika med motionärerne, anse berörde författningar, syrinerligast så vidt genom
desamma bestämmes ett vist varde å den ersättning, stamrotarne vid
en del indeldta Regementen skola för upplåtande af torpjord åt soldaterne
af sine hjelprotar uppbära, icke hafva medfört den jemkning mellan stamoch
utrotarnes i denna del af roteringsbesväret åliggande ömsesidiga skyldigheter,
som varit åsyftad och af behofvet påkallad; men då Utskotten
således erkänna, att ytterligare åtgärder för beredande af en sådan jemkning
erfordras, äro Utskotten, i afseende å medlen dertill, af skiljagtiga tankar
nied motionärerne. Utskotten anse nemligen — och hemta dertill jemväl
stöd af Rikets Ständers, enligt hvad här blifvit omförmäldt, uttryckta åsigter,
— att grunden för bestämmandet af stam- och utrotars ifrågavarande
skyldigheter bör sökas i Regementenas kneekte-contracter, hvilka äfven
utstaka de förmoner, soldaten i förevarande hänseende eger af roten utbekomma.
Hafva dessa af en eller annan orsak ökats utöfver kneckte-contractets
lydelse och liar sådant skett till föllust för stamroten, så synes
antingen denna tillökning böra återgå, eller stamrotarne äfven å sin sida
erhålla tillökning i den enligt sagde contract dem tillkommande ersättning
af utrotarne, hvilka ingen förlust drabbat. Hvad angår indragningen af
de ökade förmonerne för soldaterne, så har vid flere tillfällen öfverklagats
de inkräktningar å stamrotens enskilda eller rotelagels gemensamma mark,
med hvilka soldaten ökat torpets ego-område. Redan år i^Zi förordnades,
att inkräktningarne skulle utläggas; men en sådan föreskiilt synes hafva
blifvit utan väsendtlig påföljd, helst genom Kongl. Brefvet den 11 Juli i^So
det blifvit soldat eller dragon, under vissa vilkor och bestämmelser, tillåtet
att vid sitt torp verkställa uppodlingar af jord, utöfver hvad honom
rätteligen tillkomme. Dylika inkräktningar eller odlingar, vare sig att de
skett med eller utan vederbörligt tillstånd, hafva emedlertid sannolikt ingått
i beräkning vid uppgörandet af legovilkoren mellan rotehållare och
soldaten, åtminstone å de sednares sida, och synas således icke kunna, så
framt lego-contraelet skall hafva bestånd, utläggas, förrän då numret blifver
ledigt. Vid dylikt tillfälle kunna de af den afgångue soldaten utöfver contractet
innehafde förmoner återkallas, men sådant skall vid numrets recruterande
otvifvelagtigt verka till förhöjning i legan, lönen eller hemkallet.
Då det likväl är både stam- och utrotarne, som, i mon af hvarderas andel
i roten, utgöra legan och aQöningen för soldaten, syses det böra på dem
Stats~ samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utskottem Utlåtande, N:o. 73. 13
gemensamt ankomma, huruvida antingen den nya soldalen må tillträda
torpet med de förmoner, utöfver K neck te-contractet, af hvilka den afgångne
soldaten varit i åtnjutande, eller om dessa skola indragas, och stam- och
utrotarne hellre underkasta sig ett högre legomål. I förra fallet anse Utskotten
dock billighet och rättvisa fordra, att, då de i kneckle-contracten
bestämda samt i sednare tider uti spanmål valverade planpenningar antagas
motsvara den förminskning i ego-område, stamrote genom soldattorpets
anläggning på dess mark tillskyndats, de af soldaten tid efter annan gjorde
inkräktningar och odlingar, som ytterligare förminskat berörde ego-område,
varda efter uppskattning stamroten af utrotarne godtgjord. Det är med
stöd af hvad Utskotten sålunda yttrat, som Utskotten lå vördsamt föreslå :
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, det
Kongl. Maj:t täcktes öfver den i Kongl. Brefvet den 28 October
1817 meddelda föreskrift angående planpenningarnes beräknande
vid vissa Regementen till Tio och Tvåtredjedels kappar säd,
eller med penningar efter markegång, meddela den Nådiga förklaring,
att, derest i detta hänseende frivilliga öfverenskommelser
stam-och utrotarne emellan, på sätt med Kongl. Circulaire-Brefven
den i3 October 1812 och r5 Mars 1826 åsyftas, icke kunna
träffas, berörde quantum spanmål, eller dess markegångsvärde i
penningar, må anses motsvara den ersättning, kneckte-contracten
tillförbinda hjelp- eller utrotar att till stamroten erlägga för dea
jord stamroten till soldattorpet afstår, samt att, om torpet Önnes
innehafva jord eller andra förmoner utöfver contractets föreskrift
och rote-interessenterne icke anse utläggning af jorden och indragning
af förmonerne böra verkställas, utrotarne då skola med
stamroten, efter hvarderas andel i roten, deltaga i detta kneckteeontractet
överskjutande roterings-besvär, och, i följd deraf, stamroten
af utrotarne erhålla den ytterligare ersättning derför, hvartill,
elter skeende behörig uppskattning, stamroten må finnas berättigad.
Stockholm den 4 Mars 1845.
Reservation.
Af Herr af Harmens: ”Rikets Ständer hafva vid Riksdagarna åren
1815 och i823 för sin del förklarat, att reglering af planpenuingarna ber
-
14 Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.-U(skottens Utlåtande, N-.o 73.
de bestämmas, endast på grund af Kneckte-contracten och såsom ersättning
förden jord, hvilken stamroten vöre skyldig upplåta till kneckte-torp, samt
att hvad soldaten derutöfver innehade, i följd af contrakt eller annorledes,
borde till stamroten återgå; hvarjemte Rikets Ständer i underdånighet anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes utfärda en allmän förordning, sorn äfven i
sistomnämnde afseende borde tjena till efterrättelse.
För alt afhjelpa de vid ofvannämnde Riksdagar öfverklagade olägenheter,
utfärdades Kongl. Förordningen af den 28 October 1817, som bestämmer
hjelprotens afgift till stamroten till Tio Tvåtredjedels kappar säd,
mea i afseende på den andra delen af frågan förklarades, att ”Kongl. Maj:t
icke funnit ett så beskaffad allmänt påbud vara lämpligt eller nödigt, enär
redan, i händelse inkräktningar af soldaten vid deras boställen blifvit gjorde
eller göras utöfver det, som i kneckte-contracten eller förordningar bestodes,
Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär af den 28 Juni 1781 uti
5:te punkten föreskref, alt utläggning deraf borde ske, och det alltså tillhörde
Konungens Befallningshafvande att, då någorstädes klagan öfver obehöriga
inkräktningar fördes, deröfver, sedan nödig undersökning föregått, i
hvarje fall efter förhållandet och omständigheterna sig lagligen utlåta.”
Häraf är tydligt, att båda Statsmagterna, alltifrån kneckte-contractens
upprättande, varit euse derom, att stamroten icke borde upplåta åt soldaten
mera jord, än nämnde contract derföre bestämmer, och tillämpningen
af denna grundsatts är, efter min öfvertygelse, af största vigt och nytta för
rotehållare i allmänhet och det enda sätt att förekomma tvister emellan
Rote-interessenterne om den ersättning, den ene bör utgifva till den andre.
Då en recrut antages och torpet innehafver den egovidd, kneckte-contractet
föreskrifver, har stamroten uppfyllt sitt åliggande, och om rote-interessenterna
finna för godt att derutöfver i ett eller annat afseende tilldela
soldaten några förmoner, fördelas dessa på hela roten i mon af hemmantal,
och någon stridighet kan icke uppstå. Om deremot Kongl. Maj:t oeh Rikets
Ständer skulle gilla de sammansatta Utskottens åsigt och den begärda
förklaringen af 1817 års Förordning utkomma, uppväckes icke allenast tvister’
inom hela Rotehållet om förklaringens tillämpning, i afseende på
nu gällande contracter, utan då nya contracter skola upprättas, måste de
stridiga interessena inom roten framkalla motsatta påståenden, sorn slutligen
endast kunna slitas genom rättegångar, värderingar, härads-syner och
besigtuingar.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-U tskottens Utlåtande, N:o 74. 15
På de skäl, jag här ofvan anfört, afstyrker jag den underdåniga skrifvelsen,
icke allenast såsom ”olämplig och onödig”, utan såsom för Rotehållare
förderflig, så väl i fredstid som serdeles då soldaten är commenderad
och roten är skyldig att sköta soldat-torpet, hvilket i egovidd någon gång
motsvarat i/8:dels manta], just iden provins, motionären bebor. Det missförhållande,
hvilket i detta fall kan ega rum, beror det på stamroten att
afhjelpa, i stöd af gällande författningar och Statsmagternas vidare inblandning
häruti blir endast för saken skadlig. Ju mera rättvisan omgifves af
irrgångar desto svårare att åtkomma,”
I ofvanstående reservation hade Herr L. G. Celsing instämt.
N:o 74.
Ank. till Erp.-Utsk. d. 5 Mars, kl. 6 e. m.
11 låtande, i ättledning af väckt fråga om upphäfvande af skyldigheten
för rust- och rote-hällare att förse Ryttaren eller Soldaten
med torp.
Uti ett till Ilederv. Bonde-Ståndet ingifvet samt till Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets handläggning öfverlemnadt Memorial, har
Riksdagsfullmägtigen Pehr Nilsson från Christianstads Län anfört, att,
bland föreskrifter, som vore bidragande till att öka bördan af rustningsoch
roterings-skyldigheten, kunde räknas den, att, vid legning af soldat,
denne ovilkorligen skall tillförsäkras torp, äfven om han med Rust- och
Botehållarne skulle vilja öfverenskomma att, emot ersättning, sjelf förskaffa
sig boningsplats; förmenande motionären, att sådana öfverenskommelser icke
skulle medföra någon olägenhet, hvaremot det ofta blefve svårt för rusteller
rote-hållare att anskaffa torp, eller, om sådant kunde ske, att derför
erhålla någon ersättning af öfrige delegare i roten. ä
I anseende härtill och då det borde vara karlens ensak att, vid ingående
i krigstjenst, betinga sig de vilkor, med hvilka han kunde linna
16 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottcns Utlåtande, N:o 75.
sig belåten, bar motionären yrkat, att det stadgande, som möjligen kunde
ligga till grund för rust- och rothållares skyldighet att förse ryttaren eller
soldaten med torp, måtte upphäfvas samt denne berättigas att, emot ersättning,
efter åsämjande med rust- och rothållaren, frånträda rättigheten till
torp samt sjelf förse sig med boningsplats, utan att befälets bifall dertill
naå erfordras.
För behandlingen af denna motion har Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
med Stats-Utskotlet sammanträdt; och få Utskotten nu förklara,
att Utskotten anse den rust- och rothållare i allmänhet åliggande
skyldighet att förse sine ryttare och soldater med torp — en skyldighet
som, i de fleste orter, der indelning och knecktehåll finnas, i sammanhang
med indelningsverket tillkommit „— vara ett bland de verksammaste medlen
till befästande af krigarens kärlek för fosterjorden, samt att borttagandet
af en sådan skyldighet skulle innefatta en i dess följder betänklig rubbning
af de grunder, på hvilka indelningsverkets blifvit bygdt.
Af dessa skäl hemställa Utskotten,
att motionen må lemnäs ulan afseende.
Stockholm den 4 Mars 1845-
N:o 75.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl 6 e. ib
Utlåtande, i anledning af väckt motton om anställandet af undersökning,
rörande åtskilliga rusthållsnumers i Bjäre Härad af
Christianstads Län skyldighet att erlägga Krono-tionde.
Af Hederv. Bonde-Ståndet har till Stats-Utskottet remitterats en af
jRiksdagsfullmägtigen Per Pålsson från Christianstads Län väckt motion,
deruti han anfört, att, oaktadt Konung Carl XI, medelst en den io Juli
1690 utfärdad Resolution, af Gunst och Nåd eftergifvit de rustande inom
Bjäre
Stati-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlens Utlåtande, N:o 76.
17
Bjäre Härad all Kronotionde, af hvilken eftergift större delen bland de
rustande äfven kommit i åtnjutande, åtskilliga rusthålls-numer, såsom N.'o
i Olastorp, N:o 22 Hånarp och Södertorp samt N:o 28 Glimmingei Karups
pastorat ändock allt hittills måst Kronotionde utgöra; och som dessa, lika
med öfriga rusthåll inom nämnde härad, vore hårdt beskattade och vida
sämre till jordmonen än andra rusthåll i Skåne, hvilka omständigheter lill
berörde eftergift varit föranledande, har motionären hemställt, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet begära, det Kongl. Majrt
täcktes i Nåder anbefalla undersökning om det uppgifna förhållandet samt
derefter meddela ifrågavarande rusthålls-numer den lindring, hvartill de
kunna finnas lagligen berättigade.
Sedan Stats-Utskottet ansett berörde motion böra jemväl af Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet behandlas, hafva Utskotten densamma till
öfvervägande förehaft; och ehuru, enligt hvad Utskotten serskild inhemtat,
de rustande inom Bjäre härad, genom ofvanberörde Kongl. Resolution, blifvit
befriade från Kronotiondes erläggande; likväl och då, förden händelse,
att, på sätt motionären uppgifvit, icke alla rusthållsnumren af en sådan
befrielse kommit i åtnjutande, dem, som härigenom anse sig lidande, är öppet
lemnadt att i laga ordning söka rättelse; samt i allt fall Utskotten
icke äro i tillfälle att utreda orsaken till det af motionären öfverklagade
förhållande, finna Utskotten sig böra tillstyrka,
alt motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Mars 1845-
N:o 70.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om l-.sta och 2:dra LifGrenadier-liegementenas
befriande frän garnisohs-tjenstgöring
i Malmö.
Från Hederv. Bonde-Ståndet hafva Utskotten till handläggning fått
emottaga ett af Riksdagsfullmägtigen Anders Jonsson från Östergöthlands
Bih. till R. St. Brot. 1845. 4 Sami. 2 A/d. 17 Haft. 3
18 Stats- samt Allm- Bes v.- och Ekon.-Ulskottens Utlåtande „ N:o 76.
Län ingifvet memorial, hvaruti han anfort, att de cornmenderingar till
garnisons-!jenstgöring i Malmö, som irsta och nrdra Lif-Grenadier-Regementerra,
tourvis med andia Regementen, de sednare åte» måst utgöra, varit
för rust- och rotehållare serdeles betungande, i anseende till den hastigare
och ojerona slitning af munderingar ne, som af en långväga marche och 4
månaders tjenstgöring på stället blifvit en följd. Hemställande motionären
fördenskull, att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla
om Lif-Grenadier-RegementeniS befriande från gai nisons-t jenstgöring
i Malmö och om värfvade truppers commenderande lill denna tjenstgöring,
men att, deiest sådant icke kunde bitalius, och nämnde Regementen således
fortfarande måste ifrågavarande rom menderingar utgöia, den ena munderingen
mätte varda på Statens bekostnad med krono- eller gästgifvarskjuts
fortskaffad.
"Vid b»bandlingen af denna motion hafva Utskotten inhemta!, dels;
att Kongl. Majrt, medelst General-Ordres den ro Oetober förlidet år, i Nåder
befallt, att irsta och 2tdra Lif-Grenadier-Regementena skulle tills
vidare vara befriade från bestridandet af Garnisons-eommenderingar å
Malmö slott, och i stället med 3:dje Militär-Distrietets Regementen alternera'
om utgörande af den genom General-Ordres den 12 September i843 Nådigst
anbefallda Gambons-förstärknings-commenderingen å Carlsborgs fästning;
samt dels att Kongl. Majrt, uti Nådigt Bref den 28 sistlidne December,
förklarat rusthållame vid samtlige afsutne Cavalbri-Regementen och
Corpser berättigade att för sina soldater, då dessa coramenderas till fångbevakning,
ei hålla beklädnads-shtnirigs-ersättning, att beräknas och utgå
efter de grunder, som uti Kongl. Majrts Nådiga Instrnction för BeklädnadsDirectionerne
vid roterade Infanteri-Regementena af den j Maj 1842; äro'
bestämde.
I anledning af hvad Utskotten sålunda inhemtat, få Utskotten vördsamt
tillstyrka,
alt berörde motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Slockholm den \ Mars 1845.
Statt- samt Allm. Bete.- och Ekon.-Utthottens Utlåtande, N.o 77. 19
N:o 77.
Aok. til Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af vacht fråga om befrielse för Boställshafvare
att erlägga skifteskostnader.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet liar Högloft. Ridderskapet
och Adelil remitterat en af Herr Silfverbrand, G. A., väckt motion, deruti
lian, med omförmälande af de dryga kostnader, som vid laga skiften ofta
dra filia innehafvare af Militiae, Civile- och Ecclesiastik-Boställen, anhållit, att
då boställena vore en statens egendom och endast anslagne vederbörande tjenstemän
till flostad och aflöning under tjenstetiden, nied skyldighet för dem att
boställena vederbörligen hälda och underhålla, hela den kostnad, som för ett laga
skifte eller annan landtmäteri-förrättning och deraf följande åtgärder, enligt
nu gällande författningar, drabbade boställs-innehafvare, hädanefter måtte utgöras
endast af statens medel, men att, om statens tillgångar sådant icke
medgåfve, berörde kostnad, som, med hänsigt dertill, att boställshafvare må för
densamma erhålla någon ersättning af sin efterträdare, vore beräknad att afgå,
på 20 års tid, måtte bestämmas till afgående på en tid af 40 år.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som ansett berörde motion
jemväl tillhöra Stats-Utskottets handläggning, har i anledning häraf med sistnämnde
Utskott sammanträdt; och som Utskotten icke kunnat med visshet utröna,
huruvida med ifrågavarande motion åsyftas förändring i sättet för utgörande
af alla, i följd af ett laga skifte, boställs-hafvare till lifgifvande ålagde
kostnader, eller allenast af sådane, som i och för sjelfva skiltes- eller landt—
mäteri-förrättningen kunna honom tillskyndas, hafva Utskotten funnit sig böra
motionen i den vidsträcktare meningen till besvarande upptaga och få nu till en
början anföra hvad, genom utkomne författningar, i detta ämne blifvit föreskrifvet.
Genom 2 § af Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827 stadgas bland
annat, att, om boställs-innehafvare, vid laga skifte, varder förpligtad att till
en eller flere delegare inom skifteslaget utgifva ersättning för husflyttning,
odling, hägnad, dikning, ståndskog och plantering, då skola skiftesman och
gode män upprätta noggran förteckning öfver alla de utgifter och kostnader,
boställs-innehafvare i nämnde afseenden måste vidkännas, uti hvilken förteck
-
20
Statt- tamt Atlin. Besv.- och Ekon.-Vishaltens Utlåtande, N:o 73T.
ning allt hvad, som af boställs-innehafvaren kan komma alt in natura utgöras,,
bör i penningar efter gångbart pris i orten uppskattas, hvarjemte bör tillses,
att de ersättningar, boställs-innehafvare i nämnde hänseenden kan erhålla, afdragas,
så att inga andra kostnader och utgifter varda beräknade, än de, för
hvilka ersättning vid skiftet boställs-innehafvare icke tillgodokommer. Enligt
3 § i samma kungörelse, skall den kostnad, som sålunda blifvit boställs-innehafvare
ålagd, varda, jemte den å boställsinnehafvare för skiftets verkställighet
belöpande kostnad, till godtgörande fördelad på tjugu år, med en tjugondedel
på hvarje, räknadt från och med det år, skiftet tillträdes. Ellfver sedan bostället
a fira dt inom tjugu år från skiftets tillträde, eger då affrädaren, som
kostnaden förskjutit, rätt att af efterträdare erhålla ersättning för sitt förskott,
i mon af de återstående årens belopp, med en tjugondedel för hvarje af de
bristande tjugu åren.
Kongl. Majrts förnyade Nådiga Taxa på arfvode för Jandtmäteri-förrättningar
af den 18 Oclober 1834 innehåller i 19 §. 1 morn., att, när civilt
eller militise-boställe afmätes antingen till vinnande af framtida säkerhet för
dess område eller för dess förordnade utarrenderande på längre tid, eller till
beredande af annan för statens räkning med dessa boställen vidtagen åtgärd,
då skall landtmätare, efter hvad i berörde Taxa stadgadt är, ”derför erhålla
resekostnads-ersättning, och, om han har lön på stat, 2/3, men om han ej njuter
lön på stat, fullt arfvode, hvilket likasom arfvode och resekostnads-ersättning
för Gode män, sedan räkningen i vederbörlig ordning granskad blifvit,
af allmänna medel godtgöres.” Vidare linnes 3:dje momentet af berörde 19 §
vara af följande lydelse: "Vid Landtmäteri-förrättning å Civile eller Militiae
boställe!!,
äfven de, efter förordnande, på längre tid utarrenderade, hvilken
har till föremål Laga Skifte eller annan åtgärd till boställs-innehafvarens enskilda
nytta, skall lian, då lian sjelf till förrättningen är sökande, i allt betala
såsom enskilde jordegare. Är åter icke boställsinnehafvaren till förrättningen
sökande, i hvilken händelse, der laga hinder icke möter, Landtmätare med lön
på stat, men i annat fall lönlös Landtmätare dertill bör förordnas, njute för
boställets andel, jemte resekostnads-ersättning, den förre 2/3, och den sednare
fullt arfvode ; och skall den för kost och husrum belöpande del af arfvode!
utgöras af boslälls-innehafvaren samt det öfriga, likasom resekostnads-ersättningen,
så för Landtmätare som Gode män och arfvode för de sistnämnde,
på enahanda sätt, sorn derom i 1 mom. af denna § sägs, godtgöras. För
Landtmäteri-förrättning å ecclesiastik-boställe betalas i allt, såsom enskildte jordegare;
dock att den del af landtmäteri-arfvodet, som för kost och husrum
Stat»- »arnt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 77.
21
belöper, af boställs-innehafvare utgöres, samt det öfriga, likasom resekostnadsersältningen,
så för landtmätare som Gode män, oell arfvode för de sistnämnde,
af kyrkans eller församlingens medel erlägges. I öfrigt iagttages, att
vid Landtmäteri-förrättningen å boställe kost och husrum till Landtmätare anses
svara emot i/3 af det för hvarje fall i denna Taxa utsatte landtmäteriarfvode.
”
Slutligen liar Kongl. Majrt, genom Nådigt Bref den 30 Mars 1841,
kungjordt genom Krigs- och Kammar-Collegiernes samt Stats-Contorets Cireulaire
af den 29 Maj samma år, täckts förklara, att tills vidare och intill
dess annorlunda kan varda i Nåder förordnadt, någon kostnads-ersättning icke
kommer att af Kongl. Maj:t och Kronan vidkännas för andra Landtmäteri-förrättningar
å nuvarande eller indragne militise-b iställen, än för sådane, hvilka,
uppå ansökning af andra personer än innehafvare eller arrendatorer af militiae—
boställen, varda af vederbörande Embetsmyndigheter, med stöd af gällande
skiftesförfattningar, oundviklige ansedde och alltså till verkställighet föreskrifna,
i hvilket fall kostnaden må, i öfverensstämmelse med hvad nu stadgadt finnes,
genom Kongl. Stats-Contorets försorg utbetalas.
Med afseende å hvad sålunda blifvit förordnadt, hafva Utskotten ej funnit
grundadt skäl förekomma till motionens understödjande. Endast i det fall,
att boställs-innehafvare sjelf begärt skiftet, åligger det honom att, lika med
öfrige jordegare, deltaga i skiftes-förrättnings-kostnaderne; och det måste förutsättas,
att icke någon boställs-innehafvare begär skifte, i händelse han ej deraf
kan påräkna en mot dessa kostnader svarande fördel. Den kostnad åter,
boställshafvare, i det fall skiftet blifvit af annan delegare i skifteslaget yrkad,
får för nämnde förrättning vidkännas, utgör, enligt 19 § i 1834 års Landtmäteri-taxa,
endast boställets andel i den för kost och husrum belöpande del
af Landtmätarens arfvode. Denna kostnad synes icke kunna uppgå till serdeles
betydligt belopp, och då boställs-innehafvare så väl för detsamma som
för den summa, han till äfventyrs nödgas utgifva för de honom vid skiftesförrättningen
ålagde byggnads-, odlings- hägnads- och andra skyldigheters fullgörande,
erhåller, så framt han afträder bostället inom 20 år efter skiftets tillträdande,
ersättning med en tjugondedel af summan för hvarje i nämnde tid
bristande år, anse Utskotten all den förmon, som i förevarande hänseende torde
böra boställshafvare framför jordegare tillkomma, vara den förre beredd, f
betraktande häraf och då motionärens förslag, att alla skiftes-kostnader, som boställsinnehafvare
blefve förpligtade utgifva, borde af statens medel gäldas,
22 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, Nio 78.
skalle föranleda en opåräknad Stafs-utgift, saint Utskotten finna def vara
olämpligt oek äfyentyrligt att, på sätt motionären alternativt hemställt, låta
desse kostnader fördelas på 40 år, emedan under en så lång tidrymd en m ingd
invecklade rättsförhållanden mellan flere af- oell tillträdande tooställshafvare kunde
uppkomma, få Utskotten hemställa,
att Herr Silf verbrands ifrågavarande motion icke måtte till någon åtgärd
å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 4 Mars 1845.
Kso 78.
Ank. till Exp.-Utsk. ,d. 5 Mars, il. 15 t. ra.
Utlåtande, i anledning af väckte frågor om öppnandet af åtskilliga
ny a Post-comm unicationer.
Hederv, Bonde-Ståndet har till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens gemensamma behandling remitterat nedanuppräknade
i berörde ämne väckte motioner, nemligen:
af Johannes Johannesson från Götheborgs och Bohus Län: att, då innevånarne
i Oiousts och Tjörns fögderier i nämnde Län bade det närmaste
Post-contoret på 8 till g mils afstånd, i staden Kongelf, ett Postcontor
måtte inrättas vid gästgifvaregården Wräland samt medel till aflönandet
af en Postmästare derstädes varda af Rikets Ständer anslagne;
af Anders Johan Sandstedt från Jönköpings Län: alt ett Post-Conlor,
hvaraf invånarne i Westra Härad länge varit i behof, måtte inrättas
i Wrigstad; till stöd för hvilken motion, deruti Petter Pehrsson, Jonas Johansson,
J. Samuelsson, Petter Mårtensson och Andreas Bengtsson, alla
från Jönköpings Län, sig förenat, hufvndsakligen blifvit anfördt, att större
delen af Häradets församlingar vore 5 till 6 mil aflägsna från närmaste
Post-Contor, hvarigenom kostnad och tidsspillan tillskyndades invånarne
vid brefvexling och tidningars afhemtning, äfvensom att, då Wrigstad lig
-
Slätt- samt Allm. Besv:- och Ekon. Ut bottens Utlåtande, JVro. 78. 25
ger vid landsvägen mellan Jönköping oell Wexiö, den föreslagna anstalten
icke komme att medföra någon förändring i posthemmanens skjutsningsskyldig
lie t eller annan kostnad för Stats-Verket, än Postmästarens aflöning;
af Sven Jonsson från Jemtlands Län: att, som behofvet af ett nytt
Post-Contor i Härjeådalen blifvit af auctoriteterne och enskilde personer i
orten vitsordadt, ett sådant Conior måtte inrättas vid Funäsdalen, nära
Norrska gränsen, helst derstädes redan blifvit stationerad en Tull-inspeetor,
hvilken kunde roed sin tjenst förena Postmästare-befattningen, emot ett
mindre arfvode, än hvad innehafvare af dylika befattningar i allmänhet
åtnjuta; samt
af Göran Jonasson från Kronobergs Län, med hvilken Per
Pålsson från Christianstads Län sig förenat: att, då inom Sunnerbo härad,
hvarest köpingen Ljungby vore belägen, handel och industri de sednare
åren betydligen tilltagit, en postgång måtte öppnas mellan Wernamo,
Ljungby och stora vägen förbi Åby till Helsingborg, hvilken postgång äfven
skulle vara af allmännare nytta för communicationen mellan nämnde
stad och Stockholm.
Utskotten hafva tagit berörde motioner i öfvervägande; men alldenstund
Rikets Ständer, i afseende å Postmedlen, vidtagit den reglering, att
hvad af dessa medel kan inflyta utöfver dels Stats-Verkets behållna inkomst,
dels den för Post-Verkets stat och öfriga utgifter beräknade summa, må af
Kongl, Majrt disponeras till kostnaders bestridande i och för post-anstalternes
utvidgande eller förbättring; fördenskull och då de genom motionerne
åsyftade nya post-communieationer således kunna, efter ansökuing bos Öfver-Post-Direelörs-Embetet
och i händelse, att de finnas af behof påkallade
eller förmonliga, varda till verkställighet befordrade, i mon af tillgångarne,
anse Utskotten förevarande ämne icke böra utgöra föremål för Rikets Ständers
pröfning och hemställa derföre,
att motionerne icke måtte till någon åtgärd å Rikets Ständers
sida föranleda.
Stockholm den 4 Mars 1845--
24
Stats- sami Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 79-
N:o 79.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om indragning af ordinarie
aflöning s-anslag en för åtskilliga Post-Conlor.
Till Utskottens gemensamma handläggning har Hederv. Bonde-Ståndet
remitterat ett af Riksdagsfullmägtigen Fredrik von Zweigbergk ingi!vet
så lydande memorial:
”Då inkomsterne vid nedanskrifne Kongl. Post-Contor genom sportler
äro så betydliga, att det från Kongl. Post-Verket utgående ordinarie
anslag af 4 k 5oo R:dr B:co utan minsta saknad kan umbäras, då den minst
lönte icke destomindre tjenar för öfver 3ooo R:dr B;co, efter de uppgifter,
jag erhållit; får jag vördsamt föreslå, att denna summa, vid nuvarande innehafvares
afgång, måtte indragas, hvilken indragning ändock inbringar
Staten en behållning af emellan 7 å 8000 R:dr B:co årligen. Post-Contoren
äro: Stockholm, Götheborg. Norrköping, Linköping, Malmö, Ystad,
Gefle, Upsala, Örebro, Wexiö, Wenersborg, Carlstad, Lund, Nyköping,
Westerås och Fahlun. Skulle, efter en anställd nogare undersökning, flere
finnas, som tåla indragningen, torde sådant böra ske. Om remiss anhålles.
Stockholm den Augusti 1844*
Fr. von Zweigbergk"
Enligt Hederv. Bonde-Ståndets, med förestående memorial, Utskotten
tillhandakomna Protocolls-utdrag af d. 24 sisth Augusti, hade Ephraim
Larsson från Elfsborgs, Tobias Lind från Götheborgs och Bohus samt
Anders Andersson från Örebro Län förklarat sig vara af lika mening med
motionären.
Efter öfvervägande af hvad berörde memorial innehåller, få Utskotten
förklara, att, då regleringen af Postverkets aflönings- och omkostnads-stater
ankommer på Kongl. Maj:t, till hvars disposition för Postverkets behof öfverskottet
å Postmedlen, sedan Statsverkets nettobehållning derå afräknats,
är
Stals- samt Allm. Best.- och Ekon.-V(sköttens Memorial, N:o 80.
25
är öfverlemnadt, samt motionären icke anfort något i Utskottens tanke giltigt
skäl för den äskade indragningen,
Utskotten icke kunna tillstyrka, att någon åtgärd, i anledning af
förevarande motion, må af Rikets Ständer vidtagas.
Stockholm den 4 Mars 1845.
N:o 80.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 5 Mars, kl 6 e. m
Memoria/, i anledning af erhällen återremiss å Utlåtandet N:o 11,
angående vackt fråga om lindring i Krono-br ef bäring s-skyldigheten.
Utskottens berörde Utlåtande har blifvit återremitteradt af Hederv.
Bonde-Ståndet, men godkändt af Höglofl. Ridderskapet och Adeln d. 1 1,
af Högv. Preste-Ståndet d. 9 och af Vällofl. Borgare-Ståndet den 11 nästlidne
D ecember, likväl af sistnämnde Stånd med den förändring, att, i momentet
Lit. c, af de pag. 4 tillstyrkta bestämmelserna för reglering af Kronobrelbäringen
fögderi- eller häradsvis, orden: andra communala a/gifter
borde utbytas till desse: andra allmänna af gifter.
Då utlåtandet blifvit hufvudsakligen af Trenne Riks-Stånd godkändt,
torde, jemlikt 75 § Riksdags-Ordniugen, Hederv. Bonde-Ståndets återremiss
icke till någon åtgärd föranleda.
Beträffande åter den förändring i Utskottens tillstyrkande, som ensamt
af Vällofl. Borgare-Ståndet blifvet beslutad, så enär de medel, hvilkas
uppbärande Utskotten i morn. c, föreslagit att verkställas på samma
sätt, som andra communala afgifter, innefatta den ersättning, hrefbäringsskyldige
hemman inom hvarje härad eller fögderi skulle, för befrielse att
sjeifve ombesörja Kronobrefbäringen, erlägga till dem, som detta besvär sig åtoge;
alltså och då en sådan ersättning eller afgift skulle utgå, för en häradet
eller fögderiet enskildt rörande angelägenhet och från vissa till andra inom
Bih. till R. St. Prot. 184-5. 4 Sami. 2 A/d. 17 UäfL *
\
28 Statt- tamt Allm. Ees v.- och Ekon.-Ulslottent Utlåtande, N:o 81.
denna commun boende hemmansegare eller de personer, som brefbäringen
öfvertoge, samt fördenskull icke egentligen torde kunna hänföras onder benämningen:
allmänna afgifter, eller sådana, som äro af skatte- eller bevillningsnatur
och till staten eller det allmänna utgöras, anse Utskotten uttrycket
communala afgifter vara på ifrågavarande ställe rättare, än det af
Borgare-Ståndet antagna: allmänna afgifter; hvadan Utskotten hemställa,
att Vällofl. Borgare-Ståndet, med frånträdande af sitt beslut i afseende
på omförmälde uttryck, måtte godkänna Utskottens utlåtande
N:o ii, i dess helhet.
Stockholm den 4 Mars 1845-
N:o 8f.
Ank.. till Exp.-TJtsk. d. 5 Mars, il. & e. ess.
Utlåtande, t anledning af erhållen återremiss af Utlåtandet. N:o 22.
Detta Utskottens Utlåtande, som afgifvits, i anledning af väckt fråga
om inrättande af en stastistisk Central-Bureau, har blifvit af Högv. PresteStåndet
samt Hederv. Bonde-Ståndet godkändt, men deremot återremitterad
t af Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet.
Såsom skäl för fiterremissen har hufvudsakligen blifvit åberopar!
den reservation, som Herr Friherre Tersmeden, W., »fgifvit vid Utskottens
Utlåtande, hvarjemte är vordet anfördt, att vigten af en statistisk
Central-Bureaus inrättande vore så stor, att det ej öfverensstämde med
fäderneslandets bästa och interesse att dermed uppskjuta. Om man nemligen
ville grunda lagstiftningen icke på theorier, utan på genom faeta constaterade
skäl, så vore en sådan Central-Bureau alldeles oundgänglig; ty
utan ea närmare kännedom om näringarnes och landets tillstånd och behof
kunde en ändamålsenlig lagstiftning ej vinnas.
Detta hafva Utskotten tagit i öfvervägande, men då, på sätt Utskotten
redan yttrat, fråga är å bane att på ett enklare och mera ändamåls
-
Slata- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 82, 27
enligt sätt reorganisera Styrelse-vei ken, samt då, vid detta förhållande,
del synes Utskotten otvifvelaktigt, alt, i händelse Kongl. Maj:t anser inrättande
af en statistisk Central-Bureau vara af behof påkailadt, Kongl. Majrt
skall för verkställighet deraf vidtaga nödiga åtgärder, i sammanhang med
ilen blifvande reorganisationen, så och med afseende jemväl å de skäl, Utskotten
redan i sitt förra Utlåtande anfört,
hafva Utskotten icke kunnat frångå förenämnde, af Utskotten afgilne,
samt af sine Riks-Stånd gillade Utlåtande.
Stockholm den 4 Mars 1845-
N:o 82.
Ank. till Exp.-TJtsk. d. 5 Mars, kl. & e. ra.
Vt låtande, i anledning af återremiss A Utskottens Utlåtande N:o
29, i fråga om hemmansegares ä Gottland befriande från skyldig
het en att underhålla Strandridare-boställen.
Högloft. Ridderskapel och Adeln samt Välloö. Korgare-Ståndet hafva
bifallit berörde Utlåtande, hvilket deremot blifvit återremilteradt af Hög v,
Preste-Ståndel samt Hederv. Bonde-Ståndet.
Till gr und för återremissen har hufvudsakligen anförts: att skyldigheten
att uppföra och underhålla de ifrågavarande Strandridare-boställena
skall hafva blifvit under Drottning Christinas regering pålagd Gottländska
allmogen, af det skäl, att den då hade fri handel och seglations-rättighet
på utrikes orter; men att år i^83 "all handel och seglations-rättighet” på
sådane orter för bönder och allmoge blifvit upphäfven och öfverlålen pä
Wisby stads handlande, hvilka till en del voro bosatte i landlhamnarne
eller ock derstädes bade sina handels-expediter och magasiner; att i anseende
härtill, och då allmogen icke hade rättighet att bedrifva handel på utrikes
ort, det vore obilligt, att den betungades med ifrågavarande onus, samt
att Tullverket numera desto helldre borde bekosta Strandridare-boställena,‘sora,
dels de Strandridaine motsvarande tjenstemän vid andra Rikets landlhamnar
och kustorler alla voro utan boställen, men deremot egde omkring 5o
28 Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottens Utlåtande. N:o 82.
Rtdr B:co större löner, än de förre, hvilken skillnad i lönevillkor förmodats
vara vederlag för boställe eller hushyra, dels den löne-tillökning, sora
skulle tillgodokomma strandridare å Gottland i stället för de elfva boställen, de
der egde, ej utgjorde högre belopp än 55o R:dr årligen; att, hvad beträffade
de Kongl. Rescripter af den 9 Maj 1827 och den Januari r83g, dera
Utskotten i sitt förenämnde utlåtande åberopat, deri utgång, frågan genom
dessa författningar fått, härrört från det skick, hvaruti den vid nämnde
tider sig befunnit, eller snarare från det sätt, hvarpå den blifvit i underdånighet
föredragen; att hvad anginge de fördelar, som Gottländska allmogen
tillskyndades genom närbelägenheten till uthamnar och lastageplatsen
si vore deuna fördel enahanda för kustboer på mångfaldiga ställen inom
öfriga provincer af Riket, utan att derföre invånarne derstädes vore betungade
med en byggnadsskyldighet, motsvarande den, som nu är i fråga; samt
att dessutom Gottland vore vida mera, än det öfriga Sverige belastadt med
skattebördor och onera, hvaribland borde nämnas beväringsskyldigheten,
som varade från i5 till 5o:de året, samt Prestegårds- och Kyrkobyggnad.
Med anledning af hvad sålunda blifvit emot Utskottens ofvanberörde
Utlåtande erinradt, få Utskotten anföra: att för större delen af landtliamnarne
å Gottland vidsträcktare friheter verkligen finnas beviljade, än
för andre landthamnar i Riket, såsom att, enligt Kongl. Seglations-Ordnrugen
den i5 Maj i843, fartyg, som icke innehafva last, må från utrikes ort
inlöpa till de Elfva landtbamnarne å Gottland, elier Slitö, Burgsvik, Kyiley,
Rone, Lärje, Westergarn, Katlhammarsvik, Fåhrösund, Kapelshamn.
Ljugarn och Klinte; att enligt Kongl. Brefvet den 5 December 1827, kungjordt
genom Commerce-Collegii kungörelse den 3i December 1827, uti
Slitö, Katthammarsviks, Rone, Kapelshamns och Klinte landthamnar finge
tillsvidare aila varor, som efter författningarne vore i allmänhet till införsel
lofgifne, ej allenast i öppna bodar till salu hållas, utan äfven importeras
och förtullas, under vilkor, att likväl ingen finge i berörde landthamnar
idka sådan handel, utan att tillika vara borgare i Wisby; och skulle, såsom
en följd deraf, i stället för de i nämnde fem landthamnar anställde strandbevaknings-uppsyningsmän,
Inspectorer derstädes tillsättas; hvarjemte
Kongl. Maj:t förordnat, att den vid ifrågavarande Fem hamnar inflytande
och Wisby stad tillkommande tolag borde i första rummet användas till
anskaffande och underhåll af nödiga Våg-inrättningar och packhus; alt, genom
Kongl. Brefvet den ao Augusti 1828, åberopadt i Commerce-Collegii
Kun
-
Stats-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Utlåtande, iV.o 82. 29
Kungörelse den 8 Sept. samma år, de sistnämnde landthamnar, genom
högstberörde 1827 års Kongl. Bref, förunnade förmoner, finge, under lika
vilkor, utsträckas till Ljugarns å Gottlands östra kust, emellan Katthammarsvik
och Rone belägna landthamn; hvarjemte, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse af den 14 December 1840, kungjord genom Kongl. Commerce-Collegii
circulaire af den 8 Mars uästpåföljda år, det blifvit medgifvet,
alt, i enlighet med hvad Kongl. Collegii kungörelser af den3i December
1827 och den 8 September 1828 innehålla, i afseende å vissa hamnar
å Gottland förunnade friheter, direct inclarering från utrikes ort af till
införsel lofgifna varor finge i Burgsvikshamn ega rum, dels ock att derstädes
samt vid Fåhrösunds och Kylleys landthamnar å nämnde ö
Svenska och till införsel lofgifna utländska varor må i öppna bodar försäljas,
under vilkor, att den, som dylik handel idkade, skulle vara borgare i
Wisby.
Efter hvad sålunda upplyst blifvit, torde det icke kunna bestridas,
att allmogen eller hemmans-egarne å Gottland af de landthamnarne derstädes
beviljade serskilda handelsfriheter hafva direct nytta, genom tillfället att på
nära håll få afyttra egna producter och' förskaffa sig sina förnödenheter;
och då någon till inskränkning af dessa förmoner ledande åtgärd, Utskotten
veterligen, icke vidtagits, sedan Kongl. Maj:t år 1839 meddelade afslag
å sökt befrielse för allmogen från strandridare-boställenas underhållande,
anse Utskotten icke skäl vara för hand, att Rikets Ständer skulle om en
sådan befrielse göra underdånig framställning.
I följd häraf få Utskotten förklara, att de vidblifva
sitt i detta ämne förut afgifna och af 2:ne Riks-Stånd redan gillade
Utlåtande.
Slockholm den 4 Mars j845.
lith. till R. St. Fröt. 1845. 4- Sami. 2 A/d. 17 Udft.
4
STOCKHOLM,
Tryckt hos W. F. DALMAN, 1845.
Stati- tamt Allm. Besv.- och kkon.-Utskottens Utlåtande, IV.o 83. i
N:o 83.
Ank. till Exp.-Utsk. d. ao Mars, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor, dels om Biskops-Embetenas
indragning och dels om reglering af de utaj Biskoparne
innehafvande loneförmoner, m. m.
Uti dessa ämnen hafva motioner blifvit väckta:
iuonu Högv. Preste-Ståndet, af Herr Conlracts-Prosten Doctor Sandberg,
sorn ansett tillförlitliga upplysningar böra inhemtas ora Biskoparnes löners
•■verkliga belopp både uti innehafvande jord, åtnjutande räntor, kronotionde,
pra;bende-pastorater” ni. m. och samma löner ”bora regleras till hvad tjenstemän
åtnjuta uti dermed jemförliga befattningar”, samt de derigenom uppkommande
besparingar användas till aflöning för sämre lönade Prester och
Skollärare;
inom Vällofl. Borgare-Ståndet: af Herr Berglund, som, jemte en framställning
om Biskoparnes loneförmoner,, föreslagit, att Biskops-Embetena
måtte indragas, med undantag af dem uti Upsala och Lund, hvilken indragning
dock icke borde verkställas förr än med de nu varande Biskoparnes afgång;
af Herr Winge, som dels anfört, att Stats-samt Allmänna Besvärs-och
Ekonomi-Utskotten, uti sitt vid sista Riksdag afgifne betänkande i ofvannämnde
ämnen No 21, ansett de då framställda förslag om indragning af
Biskops-Embetena vara grundade på så giltiga skäl, att, med afseende derå
samt den betydliga inkomst, som genom en sådan indragning för Staten
skulle uppkomma, Utskotten ansett sig böra tillstyrka, att Biskops-Embetena
måtte indragas i den mon de efier innehafvarnes afgång blefve lediga, samt att
de medel, som derigenom blefve besparade, mätte i Riksgälds-Contoret insättas;
och dels förklarat, att han ansåge det bifall, som Borgare- och BondeSlånden
vid nämnde Riksdag gifvit till berörde betänkande, oaktadt Ridderskapet
och Adeln afslagit detsamma samt Preste-Ståndet lagt det ad acta,
vara ”ett uttryck af den allmänna tankan”, samt
inom Hederv. Bonde-Ståndet: af Sven Heurlin från Kronobergs Län
sorn ansett en reform i afseende å Biskops-Embetena böra verkställas, och lör
sådant ändamål föreslagit:" l:o indragning af de nu för Erke-Biskop och Bitkoparne
anslagne löner; 2:o inskränkandet af deras antal till En Biskop i
Upsala, som kan få benämning af Erke-Biskop, och Ea Biskop i Lund,
Dih. till R. St. Prof. 1845. 4 Sami., a Afd. 18 Haft. 1
a Stats- samt Alm. Bcsv.- och Ekon.-Uiskottens Utlåtande, N.o 83.
begge försedda med penuingelön af Slaten och tillika förenande tillsynen
öfver Universiteten i nämnde Städer, så länge dessa der fortfara; 3:oDomprostarnes
förordnande att bestrida de Biskoparne hittill suppdrague förrättningar
och föra ordet i Consistorierne, hvarvid så väl nya instructioner,
som en förenkling af dessa myndigheter torde böra af Regeringen tillvägabringas;
samt 4:o samtlige prsebende-pastoraters förklarande såsom consistoriella
gall, i fall icke ett sådant i hvarje Stift måste anslås lill ersättning för
Domprostarnes ökade göromål; men hvilka heldre synas böra ersättas med>
visst contant aifvode,”
af Johan Persson från Upsala Län, af G. Pettersson från Östergöthland
oell af Petter Persson från Jönköpings Län, hvilka alla jemväl yrkat
Biskops-Embetenas indragning;
af Johannes Andersson från Skaraborgs Län, alt Biskops-Embetena
måtte förenas med Domprosteriet eller Kyrkoherdesysslan uti hvarje Stiftsstad
och Biskops-indelningarna lill Stats-Verket indragas; samt
af Sven Isacsson från Öland, hvilken, jemte ett vidlyftigare förslag
rörande Preste- och Pastoral-examina, öfverflyttning af Dom-Capitlens befattning
med rent kyrkliga ärenden på Contracls-prostarne, och med andra
ärenden på Konungens Befallningshafvande, Skol-Directioners bildande, m.
m., medelst följande förslag; ”1 den raon Biskopsembetena blifva lediga, indragas
de, praebende-församlingarne sättas i deras lagliga rätt att erhålla
ordinarie tjenstförrättande Pastorer, och Biskoparnes öfriga stora löneförmoner
inbesparas Stats-Verket och afsättas för Folk-Skolornes befrämjande.”
På de skäl motionärerne anfört, tillstyrka Utskotten,
att, med undantag af en Biskop uti Upsala och en Biskop i Lund,
vid nuvarande Biskoparnes afgång, Biskoppsembetena mätte indragas.
Om detta Utskottens tillstyrkande vinner Rikets Ständers bifall, skola
Utskotten inkomma med utlåtande i afseende på de åtgärder, hvilka till följd
deraf kunna vara att vidtaga.
Stockholm den 4 Mars 1845.
Reservationer.
Af Herr Friherre PalmstjernaC. O.: ”Mot Utskottens nu fattade beslut
måste jag anmäla min reservation. Då man eftertänker, hvad detta
beslut innebär, så finner man deruti ett sorgligt tecken af det sinnelag, som
undergräfver Samhällets trefnad och lugna bestånd.
Om man än åsidosätter Riksdags-Ordningens 13:de § samt Regerings
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekonomi-Vhkotlens LJlåtandej N.o 83. 3
Formens 29:de och 52:dra, så kan likväl ej någon, som skänker den ringaste
uppmärksamhet åt saken, undgå att inse, det hvarje Stifts presterskap
måste ega en Chef, som tillser alt pastoralvården icke försummas, att skicklige
män dertill förordnas, att, såväl de högre sorn de lägreLärdomsverk en
förses med duglige Lärare, att undervisningen der fortgår roed insigt, nit
och alfvar, att nödige Lärare bildas för Folkskolorne samt att desse Skolor
ficke förfela deras ändamål. Inom större eller mindre kretsar af Riket måste
sådane förmän för presterskap och lärare finnas. De måste sättas uti den
ställning, alt de odeladt kunna egna sin tid, sin insigt och sin erfarenhet
åt deras vigtiga kall, hvars mera eller mindre verksamma uppfyllande inverkar
följdrikt på fäderneslandets framtid, på religiositetens bibehållande och
upplysningens utbredande; de måste ega den värdighet, att deras föresyn i
lära och lefverne blir af inflytande på mängden af underlydande.
Man säger, att Domprostarne kunna uppfylla Biskoparnes åligganden.
Namnet gör icke något till saken; man må benämna presterskapets och lärarnes
förmän Domprostar eller något annat; embetet måste dock finnas, till
värdighet och verksamhet fristående från andra underordnade befallningar
och fortfarande vara oförenligt med den speciella pastoral vård, hvilken Domprosta
me hafva såsom Kyrkoherdar för sina stadsförsamlingar. Dessutom
finnes icke någon Domprost hvarken uti Calmar, eller Carlslad, eller Wisby,
eller Hernösand; tredjedelen af Stiften sakna denne betitlade Kyrkoherde,
hvars inträde uti Biskoparnes functioner således är omöjligt.
Beträffande Biskoparnes stora lönefirmoner, på hvilka man har sina ögon
fästade, så mäste man vid granskningen af uppgi (terne derå erinra sig,
att beräkningen är uppgjord för år 1842, då spanmålen, hvaraf de största
inkomsterne utgöras, uppgick till så högt pris, att 861 tunnor 5| kappar i
Erkestiftet äro beräknade till 7,607 R:dr 2 sk. 7 r:st., eller 8 R:dr 40 sk.
per tunna, samt i Linköpings Stift 377i tunnor till 3,130 R:dr 37 sk. 10
r:st., eller 8 R:dr 14 sk. per tunna. Så äfven uti öfriga Stiften. Erkebiskopens
fria bostad i Upsala är i löneinkomst upptagen till 500 R:dr B:co;
hvaraf synes, att verkliga behållningarne icke blifva så stora som de uti
sammandraget visas.
Jag förmodar, att intet Riks-Stånd vill vid sina fot handlingar under
denna Riksdag fästa ett sådant minne, som bifallet till Utskottens utlåtande
skulle lemna åt efterverlden.”
Af Herr Friherre Tersmeden Wilh.: ”Hvad först beträffar frågan om
indragning af Biskops-embetena, så förekommer emot förslaget härom dels
att uti 13 § af Riksdags-Ordningen finnes följande Stadgande:” jemte Erke
-
9
4 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, If.o 83.
Biskopen. Biskoparne och Pastor-Primarius i Stockholm, hvilke af Konungen
till Riksdagen kallas, välje hvarje Stift” &c.; hvadan ock frågan
om upphäfvandet af Biskops-embetena förutsätter en Grundlagsförändring,
derom det ej tillhörer Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
att sig utlåta; och dels att Biskoparne hafva sig ålagde en mängd
göromål, för hvilkas handhafvande fordras personer med öfverlägsna kunskaper
och utmärkt lärdom. I anseende härtill och då för den händelse,4
att Biskopsembetena indroges, berörde göromål måste af andra personer
handhafvas, men de icke kunna medhinnas af Domprostarne, hvilka, utom
det att de äro skyldige deltaga i Consistoriernes öfverläggningar och derstädes,
under Biskoparnes frånvaro, föra ordet, endast äro att anse såsom
Pastorer i Domkyi koförsamlingarne, i hvilken sistnämnde egenskap de ock
till större delen åtnjuta sina löner; så anser jag Utskotten hafva bordt tillstyrka,
att de väckta förslagen om Biskops-embetenas indragning
måtte förfalla.
Beträffande dernäst den föreslagna regleringen af Biskoparnes löneförrooner;
så har Utskottens sammansatta Afdelning, i den ordning, 42 §
Riksdags-Ordningen utstakar, begärt och sedermera erhållit uppgift från vederbörande
Embetsverk å nämnde förmoner, hvilken uppgift, som är grundad
hufvudsakligen på de från 1842 års Landsboks-räkenskaper inhemtade
förhållanden, såsom bilaga åtföljer denna reservation”.
Litt. A.
Uppgift på de inkomster och förmoner, som åtfölja Biskops-Embetena
i Riket; grundad hufvudsakligen på de från 1842 års Lands-Boks-Räkenskaper
inhemtade förhållanden, och upprättad , i följd af Kongl.
Maj.ts Nådiga Bref den 29 November 1844.
Ärke-Biskopen i Upsala:
Krono-Tio ide, som Herr Ärke-Biskopen
sjelf uppgifvit och i Taxerings-Längden
N:o 2, för Upsala Stad är uppfördi .
Fiby Biskops-Boställe, Säteri, 3 Mantal,
Mantal.
Krono-
Tionde-
Spnnmäl.
Inkomst
i Banco-
T:r
kp:r
R:dr
sk.
r:st
861
5I
7,607
2
1
I
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-U(sköttens Utlåtande, N.o 83. $
samt Ekeby med flera hemman , som
synas utgöra Lönings-hemman, 5i Man-  tal; tillhopa
upptagas uti Taxerings - Längderne N;o
2, för Tredje Fögderiet till värde, deraf
4 procent utföras som behållen inkomst,
med ............
8*
2
1,546
11
2
Boställe i Upsala Stad, fördelen deraf en-  ligt Taxerings-Committeens Prolocoli .
_
500
Bälinge Prcebende-Pastorat i Fjerde Fög-  deriet :
Paslors-Bostället, 4 procent af värdet .
2?
432
Pastoralierne efter Taxerings - Längden
N:o 2
2,465
18
Vederlag , 2 T;r 26 k:pr, lärer vara in-  begripet i förutnämnda 861 T:r 5|. kp:r
_
—
Suin ina
101
861
12,5501 "1 i \ y
Biskopen i Linköping:
Krono-Tionde, enligt Special-Räkningar
377
V*
3,130
37
10
Boställe i Linköpings Stad, med Embets-  jord 72 T;ld 28 kapplrd , 4 procent al
val det •
213
16
Arrende af Westerlösa Äng, enligt Taxe-  rings-Uppgiften
—
i
80
—
—
kV reta Klosters Prcebende-Pastorat:
Bostället, 4 procent af värdet . . .
2
640
Pastora 1-Tionde, enligt Taxerings-Uppgift
—
—
1,436
19
3
Vederlag, enligt Special-Räkningen och
egen uppgift
—
15
21*
125
20
7
Kärna Präbende Pastorat :
Pastors-Boslället Wärö, 4 procentaf värdet
1
—
261
9
8
6
Slats- samt Allm. Besv. och Ekon.Vtskotlens Utlåtande, N.-o 83.
Pastoral-Tionde, enligt Taxerings-Uppgift
—■
516
42
6
Kaga Prcebende-Pastorat:
Pastors-Bostället Tockarp i Kärna Soc-
ken, 4 procent af värdet
1
—.
—
225
9
8
Pastoral-Tionde, enligt Taxerings-Uppgift
—
—
—>
500
12
10
Wårdsbergs Prcebende-Pastorat:
Pastors-Bostället, 4 procent af värdet .
1
—
—
344
—
Stomhemmanet Muntorp, d:o d:o
1
2
—
—
77
9
7
Stomlägenheten Wång i Landeryds Soc-
ken, d:o d:o
—
—
31
28
9
Pastoral-Tionde, enligt Taxerings-Uppgift
—
—
858
25
3
Vederlag, enligt Special-Räkningen och d;o
10
10
82
24
—
Summa
| 403
äii
14
8,523
15
11
Afräknadt för Lönings-Spanmål ät Com-
minislrarne, tillsammans 45 Tunnor
—
—
345
—
Återstår
-1 -
8,178|15|11
Biskopen i Skara:
Krono - Tionde, enligt Special - Räkningar
222
20I?I
3 4-0
1,812
18
9
Biskops - Bostället Brunsbo Kungsgård , 1
Mantal, samt JernsyssU med flera hem-
man, 10i m:tl, som synas utgöra Lö-
nings-hemma», tillsammans ....
upptagas i Taxerings-Längderne N:o 2
för Skara Fögderi till värde, deraf 4
procent upptagas som behållen inkomst
—
2,246
Tomten N:o 19 i Skara Stad , inkomsten
deraf enligt Taxerings-Längd N:o 2.
—
303
28
10
Asaka Praebende-Socken, enligt egen, vid
taxeringen godkänd, uppgift ....
—
-—
200
—
—
Skarke eller Warnhems Prcebende-Pa-
storat :
Pastors-Bostället, 4 procent af värdet
i
—
180
—
—
Stats- samt Allm. Resv.- och Ekon.-Utskoitens Utiatandej N:o 83.
Stomhemmanet Ögglunda i Ögglunda
Socken, d:o
1
88
Pastoralier, enligt Taxerings-Längd N:o 2.
—
—
1,569
16
—
Vederlag, enligt Special-Räkningen .
—
i
4
9
37
—
Summa
1.1*
! 22d|24||i
| 6,4091 4
7
Biskopeni Strengnäs:
Krono-Tionde, eller egen, vid taxeringen
godkänd, uppgift .
—
402
26-ifi
16 0
3,424
3
7
Sundby Biskops-Säte, 4 procent af Taxe-
rings-värdet
2
—
384
38
5
Boställe i Strengnäs Stad, enligt egen, vid
taxeringen godkänd, uppgift
—
—
200
—
—
Embets jord till Dito, 4 procent af värdet
—
—
—
70
21
4
Åkers Prcebende-Pastorat:
Boställef, 4 procent af Taxerings-värdet
n
—-
—
271
36
6
Torpet Ribybi åten i Lenna Socken, d;o d:o
—
—■
8
7
8
Vederlag, enligt Special-Räkningen . .
hvarå värdet, enligt egen uppgift, gör
■■
22
16
191
12
—-
IVansö Prcebende Pastorat:
Pastors-Bostället, 4 procent af taxerings-
värdet
i
—.
—
171
15
4
Vederlag, enligt Special-Räkningen .
hvarå värdet, enligt egen uppgift, gör
—•
11
8
95
30
Tertial-Tionde från Akers och Wansö
Pastorater, efter egen, vid taxeringen
godkänd, uppgift
—
—
__
2,770
28
11
Smör-Tionde från Dito och Dito, enligt
Dito
.
-—•
292
29
4
Qvick-Tionde af Lamb, Stångjern och
Krut, enligt Dito
—
■—
—
187
42
—
Summa
4d6| 18AH
8,068
25
1
Afiäknadt för 24 T:r Spanmål till Com-
ministrarne
—
- 1
— ■
204
—
—
Återstå
-i
~ 1
7,864|25
1
8 Stais- samt 'lim. Resv. och Ehon.-Utskottens Utlåt an lej .V.o S 3.
Biskopen i Westerås:
Krouo-Tionde, enligt egen, vid taxeringen
godkänd, uppgift
681
30
5,988
14
6
Embetsgård i Westerås Stad, fördelen der-  af enligt Dilo .........
250
Råcklanda och Thunby med flera hemman
som disponeras af Biskopen, 4 procent
af väi det. ..........
2
416
Dingtuna Praebende-Pastorat:
Prestgården, 4 procent af Taxerings-värdel
1
302
Pastoralier, enligt Taxerings-Uppgiften
—
—
—
1,579
18
9
Vederlag, enligt Special-Räkningen . .
—
7
16
58
36
—
Lundby Prcebende-Pastorat:
Prestgården, 4 procent af Taxerings-  värdet
■Å
194
Kanik Lundby, d;o d:o
1
—
—.
2,0
—
Pastoralier, enligt Taxerings-Uppgiften
—
—
—
477
18
t
Summa
6»y
14
9,4öö
39
9
Afräknadt värdet för 16 T:r Lömngs-  Spanmål lill Comministrarne i Dingtu-  na och Lundby ........
136
Återstå
- | 9,349139
9
Biskopen i Wexiö:
Krono-Tionde, enligt Special-Räkningar .
326
13f
3,182
30
3
Biskops-Sätet Östrabo, 4 procent af Taxe-  rings-värd et
1
180
Hemmesjögårdarne, Risinge Kronogården,
Tegnaby Stom och Gårdarne Fyllerud,
torde utgöra dels Prestgårdar dels Lö-  ningshemman, tillhopa ......
4 procent af Taxerings-värdet . . •
5
689
Gåra
Is-
Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande} JY.o 83. g
Gårdsby Prcebende-Pastorat:
Pastors-Bostället Ekenäs, 4 procent af
värdet
11
320
Gårdsby Stommen, 4 procent af värdet
s
8
—
—
95
—
—
Terlial-Tionde m. m. af Gårdsby ocb
Hemmesjö Pastorater, enligt Taxerings-  Uppgirt
694
32
Extra Inkomster, enligt Dito ....
■
•—
—
40
—
—
Vederlag i Gårdsby, enligt Special-Räk-  ning
4
23?
46
2
Summa
7f|
331
5,247
16| 3
Biskopen i Götheborg:
Krono-Tionde, enligt Special-Räkningar .
483
2,730
3
6
Calhedralicurn af Kyrkor i Bohus Län,
efter egen, vid taxeringen godkänd upp-  gift
.....
40
Biskops-Bostället i Götheborg, 4 pc:t af
Taxeringsvärdet.
_
500
—
—
Fjärds Prcebende-P astor at:
Prestgården, 4 procent af värdet . .
l
—
140
•—
—
Stomhemmanet Gödestad, d:o d:o . .
1
•—
140
1
11
Lii -— — —, d:o d;o . .
3
8
—
72
—
—
Torpa — — —, d:o d:o . .
1
—
80
—
—
Wallby — — —, d:o d:o . .
1
2
—
* 86
9
7
Djegnegården — —, d:o d:o ,
t
2
——
40
—
—’
Tölö Prcebende-P astor at:
Björkris Prestgård, 4 procent af värdet
1
—
180
—
—
Hede , — d:o — d;o
1
—
120
—
—
Skårby •— —, — d:o — d:o
Tölö — >—, •— d:o — d:o
1.
2,
—
40
—
—
7
•—
60
—
—
Sintorp i Lindome Socken, d:o d:o
1
—
60
—
—
Kyrkotorp i Elfsåker d:o, d:o d:o
1
—-
83
17
3
Bih. lill R. St, Prot. 184S• 4 Sami. 2 A/d. 18 Haft.
2
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Utlåtande+ IV.-o 83.
Efter Pröfnings-Committéens i Hallands
Län beräkning äro Pastors-inkomsterne,
inbegripet 4 p:ct af hemmanens värden,
till taxering bestämde:
Fjärås Pastorat till . . 2,619: 25. 9.
hvaraf Pastoralierne sålunda utgöra
och på lika sätt för Tölö Pastorat ,
af ..... n • • 2,250; 1. 3.
—
—
—
2,061
1,706
14
32
1
Summa
91
4»3|20|»1
[ 8,139|3<>
[ 4
Biskopen i Lund:
Krono - Tionde , enligt Special - Räkningar
i värde efter egen, vid taxeringen god-  känd, uppgift
Stora Råby och Östra Torns Vecko-dags-  hemman, sorn synas utgöra Lönings hem-  Hinn •!»••••*»•*•
Stud i i-Ska 11 af Stiftets Kyrkor, efter taxe-  ringsuppgiften  .
100 Lass Yed af Domkyrkans Skog, enligt
dito ............
Biskops-Gården i Lund, fördelen deraf vid
Taxeringen bestämd till .....
Biskops-Sätet Helgmae Säteri, 4 procent af
taxerings-värdefe
6/ä
H
691
4
T 5
4,215
1,630
315
100
500
684
16
19
38
8
2
5
Fjelie Prcebende-Pastorat :
Prestgården, 4 pioernt af varrlet . .
t
251
9
7
Lomma Prccbende-Pastorats
Prestberga Prestgård
Pastoralier af Fj-die och Lomma Pasto-  ratet-, enligt Taxerings-Uppgiften .
i
200
2,830
12
9
Summa
11 "t,
691
T45
10,727
—
7
Biskopen i Calmar:
Krono-Tioude, efter egen Uppgift 333 T;r,
men enligt Special-Räkningar ....
333
r
Slats- samt Allm. Be. sv - och a- nori.-VIskot tens Utlåtande, N:0 83. ji
efter eget, af Pröfnings-Commitéen god-  kändt värde . . . R:dr 3,108: — —
hvartill kommer för llyj
kp:r efter lika grund . . 3:10.11.
3,111
10
11
Boställe i Calmare Stad, enligt Taxerings-  Comiteens beslut
200
Embetsjord, enligt Dito k .
—
.—
150
Tionde af Stadsjorden, enligt Dito .
—
—
204
21
7
PastOrs-Lönen af Calmare Stad . . .
—
—
1,666
32
Som Pastor i Slottsförsamlingen . . .
—
i
_
• 387
4
,
Extra Inkomster, enligt Taxerings - Co-  milteens beslut
133
16
Pastoralier af Lands-Församlingen, enligt
Taxerings-Uppgiften
209
40
Jura Stolae af Stads- och Lands-Försam-  lingarne, enligt Dito
—
—
208
28
Dörby och Kläckeberga Proebende-Pastorat:
Pastors-Bostället, 4 procent af Taxerings-  värdet
1
214
Pastoralier, enligt Häradsskrifvarens Ut-  drag af Taxerings-Längden N;o 2, folio
5 927
1,350
S;ma
1
333
7,836
8
6
Ljungby och Hossmo Prcebende -Pastorat
skall, enligt hemtad underrättelse i Kongl.
Ecclesiastik-Departementet, vara Herr
Biskopen Doctor af Kullberg personelt,
för dess lifstid i Nåder anslaget:
Pastors-Bostället, 4 procent af värdet
1
121
11
6
Hosmo Stom- d:o d;o
1
_
- r
121
11
6
Pastoralier , enligt Taxerings - Längden
N:o 2 • * « • i , « * . * «
-1
-
2,091
.
Summa
3
333
1<U6S|,:il
6
r
r
is Stais- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 83.
Biskopen i C ar
Krono-Tionde från
enligt Special-Räk
Istad:
Norrsysslets Fögderi,
ning
31S
2
'5
2,464
28
8
Biskops- och Pastors - Bostället i Carl-  stady efter egen, vid taxeringen god-  känd, uppgift
300
Boställs-Jordens värde, hvaraf 4 procent
gör
99
41
7
Pastoralier af Carlstads Stads- och Lands-  Församlingar, enligt Taxeririgs-Uppgif-  ten samt Taxerings-Committéens beslut
953
35
4
Vederlag, enligt Special-Räkningen . .
—
4
16
23
12
Kihls Prcebende-Pastorat:
Pastorsbostället Ekenäs Säteri, 4 procent
af Taxerings-värdet
1
600
Räntan af Prestgården i Nedre Ulleruds
Socken, enligt Taxerings-Uppgiflen . .
71
35
6
Pastora I-Tionde, en
ligt Dito ....
—.
_
1,487
38
9
Qvick-Tionde, enligt Dito och Taxerings-  Commilteens beslut
556
32
Vederlag, efter egen uppgift, 12 T:r 20
kp;r R:dr 42: 13. —
•afföres i Special-Räkning, med . . .
12
62
Extra Inkomster, enligt Taxerings-Upp-  giften
—
200
_____
Summa
lj 334| 16|
6,819)31110
Biskopen i Hernösand:
Krono-Tionde, enligt Special-Räkning . .
derå värdet efter egen uppgift
—•
189
5~9-
20
1,276
42
6
Krono-Lön i Contant
*linS
enligt Special-Räk-
237
16
Utanö-Räntan . . .
• • • o • • •
30
32
Boställsrum i Hernösands Stad , fördelen
deraf enligt Taxerings-Commite'ens beslut
200
Embetsjord i Staden
Taxerings-Uppgiften
och å Hernön, enligt
• ••••••
115
Arrende för Prestänget å Hernön, enligt d:o
—
—
273
4
—
1
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskollens Utlåtande j N:o 83.
Tionde från — — Dito, enligt d:o
—.
170
Säbrå Prcebende-Pastorat:
Pastors-Bostället, 4 procent af Taxerings-  värdet .
Pastoralier, enligt ofvannämnde, vid taxe-  ringen godkände, uppgift ....
Vederlag, enligt Special-Räkning
1
18
28|
340
1,300
103
42
8
Nora Pratbende Pastorat
Prestgården i Nora, 4 procent af taxe-
rings-värdet
Dito i Bjertrå, dito dito .....
Pastoralier, enligt Taxerings-Uppgiften
Vederlag, enligt Special-Räkningen .
3
5
11
101
360
112
2,000
62
16
—
Summa
2l9|l2i|i
6,581
9
2
Afräknadt för Löne-Spanmål åt Gommi-  nistrarne, tillsammans 46 Tunnor . .
_
260
32
—
Återstår
-1 -
6,320125
2
Biskopen i Wisby:
ludeld Lön med förvandling, enligt Rän-
teri-Räkningen
Biskops- och Pastors Bostället i Wisby „
fördelen deraf, enligt Taxerings-Längd
Löningsjord, 19^ Tuni, Stadsjord, 4 pro-  cent af Taxerings-värdet
Pastoral-Tionde af Staden, enligt Taxe-  rings-Längden N:o 2. ..... .
Extra Inkomster, enligt Dito ....
Lärbro Prcebende-Pastorat:
Prestgården och Annex, 4 procent af
taxerings-värdet enligt egen , vid taxe-  ringen godkänd, uppgift ....
Pastoralier, enligt Dito
—
2,143
300
98
955
200
320
1,831
24
24
16
4
Summa
2*1 ~
5,848(16| 4
Stockholm af Öfver-Revisions-Departemenlets Province-Räkenskaps-Contor
den 24 Januari 1845. J. Alm.
14 Siats- samt Ailm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Ul ätandej IV.o 83.
Anmärkning.
Sorn inkomsten af Boställen m. m., beräknad till 4 procent af taxeringsvärdet,
blifverslörre, än värdet af hemmans-räntorne, hafva dessa sistnämnde
icke kunnat komma i fråga, enär, så vidt Contoret veterligt är,
ingen af Herrar Biskopar njuter indeldte löner, utom på Gottland, der den
likväl uppbäres från Ränteriet; — Äfvensom Herrar Biskopars inkomster,
med afseende på det låga uppskattnings-värdet å hemmanen i allmänhet
och med afseende på de arrenden, som erhållas för Boställena, om de utarrenderas,
torde vara något högre än hvad här ofvan kunnat uppgifvas.”
Af berörde u
ppgift inhemtas,
att Biskoparnes
löneförmoner utgöra:
för
Erkebiskop
jn i Upsala
. . 12,550: 31. 9.
»>
Biskopen
i
Linköping
. . 8,178: 15.11
99
Biskopen
i
Skara
19
Biskopen
i
Strengnäs .
.
. . 7,864: 25. 1.
99
Biskopen
i
Westerås .
• • • • •
. . 9,349: 39. 9.
99
Biskopen
i
Wexiö
• • • • •
. . 5,247: 16. 3.
>»
Biskopen
i
Götheborg
• • • • •
. . 8,139: 30. 4.
)»
Biskopen
i
Lund
. . 10,727: — 7.
99
Biskopen
i
Ca 1 m a r
. . 10,168: 31. 6.
99
Biskopen
j
Carlstad .
• • • • •
. . 6,819: 31. 10.
9 9
Biskopen
i
Hernösand
• • • • •
. . 6,320: 25. 2.
för
Biskopen
i
Wisby
• • • • •
. . 5,848: 16. 4.
äfvensom alt, med afseende å det låga uppskattningsvärdet å Boställen i allmänhet
de verkliga inkomsterne af den jordegendom, Biskoparne, såsom
löntagare innehafva, torde vara något högre, än som blifvit uti nyssberörde
uppgift antecknadt och således Biskoparnes löneförmoner uppgå jemväl till
högre belopp, än här ofvan blifvit nämndt.
Det kan icke bestridas, att ju icke Biskoparne i allmänhet åtnjuta ansenliga
löneförmoner i jemförelse med dem, som åtfölja Rikets högsta Embeten,
äfvensom att dessa förmoner äro synnerligen ojemnt fördelade, så alt
en del Biskopar hafva betydligen större inkomster, än de öfrige. Efter min
tanka är en reglering af samma inkomster af behofvet påkallad, icke allenast
för att bereda en för hvarje Biskop ungefärligen lika lön, utan äfven
för att, örn möjligt, tillvägabringa en besparing i kostnaden för Biskoparnes
aflönande. I anseende härtill hade, enligt min tanke, Utskotten bordt föreslå,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
Stat i- samt Allm* Besv.- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N.o 83. »5
att, sedan en fullständig undersökning egt rum, till utrönande af
Biskoparnes löneförmoner, Kongl. Maj:t täcktes låta upprätta och
till Rikets Ständer vid nästinstundande Riksdag framlägga ett förslag,
hvilket, jemte en deri upptagen tillräcklig och jemnare fördelad
aflöning för Rikets Biskopar, äfven utvisar den tillgång, som
genom en sådan reglering kan blifva att påräkna.
Vid kona mande härefter sättet för användandet af nämnde möjligen
blifvande tillgång, så hade Utskotten, med hänsigt dertill, att berörde lönereglering
icke borde komma i fråga att verkställas förr, än i mon af nuvarande
Biskopars afgång, bordt tillstyrka
att den tillgång, som genom berörde reglering må uppkomma, varder
använd till löneförbättring for svagare aflönade Prester och
Skollärare/’
Uti denna Reservation hade sig förenat Herr v. Troil, Herr Celsing,
Herr Friherre Cederström, Herr af Harmens, Herr Grel ve Hamilton, Herr
B. Munck, Herr von Axelsson, Herr Lagerborg, Herr Friherre De Geer,
Herr Friherre Reuterskjöld, Herr Mannerskantz, Herr af Ekströmmer,
Herr Berg von Linde, Herr Råfelt, Herr Prosten Helén, Herr Doctor
Hallbeck, Herr Comminister Hardin, Herr Bergsten, Herr Langenberg
och Herr Nordvall.
Af Herr Rosensvärd.
Af Herr Contracts-Prosten Doctor Gumcelius: ”Jag reserverar mig mot
det nu fattade beslutet såsom grundlagsvidrigt, och beklagar, att Utskotten
icke i stället velat tillstyrka en undersökning, huruvida Biskopslönerne böra
på annat sätt regleras, hvarigenom det vigligaste skälet för denna frågas
återkommande å nyo vid hvarje Rikdag kunnat undanrödjas.”
Af Herr Norin: ”1 det outredda skick, hvaruti frågan sig för närvarande
befinner, har jag föreställt mig, att Rikets Ständer ej skulle vara i tillfälle
bedöma, huruvida indragning af ett elter flere Bi s k apse m be te n kunde,
utan öfvervägande olägenheter, verkställas, hvaremot det förefallit mig uppenbart,
att en reglering af Biskopslönerne, efter deras nuvarande inne halvares
afgång, är af behof ve t påkallad.
Jag har således ansett Utskottet böra tillstyrka Rikets Ständer att
i underdånig Skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t, efter vederbörlig
utredning af ämnet, täcktes vid nästa Riksdag till Rikets Ständer
göra framställning, dels om och i hvad mon indragning af Biskopsembeten
må kunna verkställas, dels oek huruledes en förändrad
disposition af ifrågavarande tillgångar må kunna for framtiden be
-
b 6 Stats- samt Mim. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtandej N.-o S3.
stämmas, dervid, i den moa minskning af Biskoparnes inkomsts»
kan ega rum, företrädesvis trode böra afses undvikandet af det
missförhållande, som förefinnes deri, att Biskoparne tillika äro Pastorer,
hvardera i ett eller flera Praebenden, der följaktligen Pastoralvården
måste skötas af tillfällige vicarier, merendels till rida
mindre båtnad för socknarnes invånare, än som kunde rara
att påräkna, i händelse sådane angelägenheter vårdades afen på ordinarie
fot varande Pastor.
Då emedlertid, genom den nej-proposition, som vid voteringen antogs,
nain åsigt af saken blef undertryckt, måste jag densamma sålunda reservera.”
STOCKHOLM, e c k s t e i n s ic a. boktryckeriet. 1845.
Siats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 84■ *
N:o 84.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Mars, kl. 8 e. m.
Utlåtande i anledning af väckt fråga om förändrad reglering
af tjenstgörings-tourén för Blekinge Läns Båtsmän.
Utskotten hafva från Hederv. Bonde-Ståndet fatt till gemensam behandling
emottaga en af Riksdags-fullmägtigen Lars Pettersson från Blekinge
Län väckt motion, hvaruti anföres, att, vid uppfordrandet af Länets indelningsbåtsmän
till tjenstgöring under fredstid, af ålder iagttagits, att af de 3
derstädes förlagde Båtsmans-Compagnierne, utgörande tillsammans 1,500
raan, endast en tredjedel af hvarje Compagnien blifvit på en gång uppbådade,
hvarigenom de öfrige två tredjedelarne af detta manskap varit under
alla årstider alt vid arbetet i hemorten påräkna; men att, i’sednare tider,
genom Kongl. Reglementet för Styrelsen och ekonomien vid Stationerne af
Kongl. Maj:ts Flotta den 28 September 1836, jemte en annan Författning af
den 24 Februari 1837, stadgadt blifvit, att, så vidt ske kunde, alltid ett
Compagnie i sender, så väl af indelningen som roteringen, och icke delar
af flere Compagnie!' på en gång skulle uppkallas till tjenstgöring. Då denna
förändring medförde förlust för rotehållare af en mängd dagsverken
samt för Båtsmannen af arbetsförtjenst under en lid af året, då den säkrast
vore att påräkna, har motionären, med hvilken Riksdagsfullmägtige Ola
Jeppson och G. B. äppelqvist sig förena', föreslaget, att Rikets Ständer måtte
underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, med upphäfvande af
omförmälde stadgande i 1836 års Reglemente, i Nåder föroidna, att med
BåtsmanS-commenderingarne inom Blekinge Län skulle så tillgå, som förut
öfligt varit.
Då den, medelst förevarande motion, åsyftade förändring i tjénstgörings-touren
för Blekinge Läns Båtsmän utgör en fråga, hvars afgörande
allenast tillkommer Kongl. Ma:jt, i Dess egenskap af Högste Befälhafvare öfver
Rikets Krigsinagt, anse Utskotten, att Rikets Ständer icke böra med
samma fråga taga någon befattning, hvadan UtskoLten hemställa;
alt motionen icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockoholm den 20 Mars 1845.
Bih. till R. St. Prot. 1845- 4 Saoil.j 1 Afd. ig Haft,
1
Stats samt Alm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtandej N'.o 85.
N:o 85.
Ank. till Exp.-Utsk. den. 20 Mars kl. 8 e. m.
Utlåtandet i anledning af väckt fråga om förnyad reglering af
Städernas Båtsmanshåll.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utsottet har Yällofl. Borgare-Ståndet
remitterat en af vice Talmannen Herr A. M. Brinck väckt motion,
deruti, med afseende å den, efter motionärens fömenande, icke rättvisa
grund, hvarå fördelningen af Städernas skyldighet att underhålla Båtsmän
blifvit uppgjord, motionären ville fästa Rikets Ständers uppmärksamhet uppå
behof vet att vinna en mera ändamålsenlig fördelning Städerna emellan
af detta skattebesvär.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet för handläggning af
denna motion med Stats-Utskottet sarnmanträdt, få Utskotten vördsamt förklara,
att Städernas Båtsmanshåll och fördelningen deraf, städerna emellan,
blifvit, i hufvudsaklig öfverenstämmelse med Rikets Ständers i ämnet fattade
beslut, genom Kongl. Brefvet till Förvaltningen af Sjöärendena samt Kammar-
och Commerce-Collegierne af den 21 September 1839, definitivt reglerade,
med städerna lemnad öppen rätt att vid hvarje Riksdag hos Rikets
Ständer göra anhållan om den förändring i denna reglering, hvartill städernas
stigande eller sjunkande välstånd eller andra omständigheter kunde
föranleda; samt att, då motionären icke uppgifvit, i hvad hänseende den
sålunda stadgade fördelningen af Städernas Båtsmanshåll vore orättvis eller
huru en mera ändamålsenlig fördelning skulle uppgöras, Utskotte® sakna
ali grund för alt kunna behofvet af förändring härutinnan bedöma»
Vid sådant förhållande hemställa Utskotten,
att motionen måtte förfalla.
Stockholm den 20 Mars 1845.
Stats- samt Allm Besv.- och Ekon-Utskottens Utlåtande, IV.0 86. 3
N:o 86.
Ank. lill Exp.-Utsk. den ao MarSj kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, om nedsättning i Båtsmans-roteringen
för Fahlu stad.
Inom Vallöf]. Borgare-Ståndet liar Riksdags-Fullmägtigen för Fahlu stad,
Herr M. N- Collen, uti ingifvet memorial, anfört: att, uti den af Kongl.
Majit den 21 September 1839 fastställde fördelning af Städernas Båtsmanshåll,
nämnde stads bidrag blifvit bestämdt efter ett bevillnings-belopp af
1,270 R:dr 29 sk. 7 r:st för Hus och Tomter samt af 1,842 R:dr 16 sk.
för borgerlig rörelse; att, då sedermera visat sig, att åtskilliga hus, tomter,
verk oell inrättningar, hvilka icke vore underkastade Båtsmanshåll, genom misstag
blifvit intagne i förstnämnde bevillnings-summa, stadens invånare hos
Kongl. Majit i underdånighet sökt rättelse och nedsättning i den påförde
båtsmans-roteringen, men att Kongl. Majit, genom Nådig Resolution af d. 29
September 1841, hänvisat staden att väcka fråga derom vid Rikets Ständers
nästa sammanträde; att det bevillningsbelopp, hvarför stadens hus och tomter
bordt upptagas till deltagande i Båtsmanshållet, rätteligen utgjort 675 Ridr
44 sk. 4 rist, hvilket dock så ändrats, att det, enligt 1844 års Taxeringslängd,
uppgick till 798 Ridr 1 sk. 10 rist; att, hvad anginge bevillningen
för borgerlig rörelse, densamma småningom sjunkit så, att beloppet deraf
för sistlidet år utgjorde 948 Ridr 24 sk.; att, i följd häraf och efter hvad vid
jemförelse af de vid fördelningen af båtsmanshållet åsatte bevillningsbelopp
med de, sora för år 1844 blifvit upptagne, visade sig, Fahlun utgjorde båtsmanshåll
för hus och tomter till en summa af 472 Ridr 18 sk. 9 rist utöfver
hvad staden egt och egde i sådan bevillning, och för borgerlig rörelse med
893 Ridr 40 sk. utöfver nuvarande bevillning för samma rörelse, eller tillsammans
för ett belopp af 1,366 Ridr 10 sk. 9 rist; samt att således, efter
beräkning af 429 Ridr 39 sk. 9 rist på hvarje Båtsman, Fahlu stad vore belastad
med något mer än 3:ne Båtsmän utöfver det antal, som rätteligen
bordt detta samhälle åläggas.
I anseende härtill hade motionären begärt, att staden Fahlun måtte
erhålla den nedsättning i båtsmännens antal, H vartill "den rättade bevillningen
för hus och tomter och den nedsatta för borgerlig rörelse må föranleda.
”
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som erhållit remiss å berör
-
4 Stats- samt Allm. Besvoch Ekoru-Utskoliens Utlåtande, N.o 86.
de Memorial, har, för behandlingen deraf, med Stats-Utskottet sammanträdt;
och få Utskotten till en början upplysa, att, enligt Kongl. Brefvet till Förvaltningen
af Sjöärendena samt Kammar- och Commerce-Collegierne af den
21 September 1839, angående regleringen af städernes båtsmanshåll, samt
Kongl. Maj:ts under samma dag i Nåder fastställde fördelning mellan städerne
och köpingarne i Riket af de ordinarie båtsmansnumer, sorn de vore
skyldige att gemensamt underhålla, Fahlu stad, som endast för hus och
tomter samt borgerlig rörelse, men ej för innebafvande jord, blifvit till deltagande
i båtsmanshållet uppförd, skulle för en bevillningssumma a f 3,112
R:dr 43 sk. 7 r;st B:co, utgörande medelbeloppet af stadens bevillning under de
fern åren från 1828 till 1832, och hvaraf 1,842 R:dr 16 sk. beräknats för
borgerlig rörelse och återstående 1,270 R:dr 29 sk. 7 r:st. för hus och tomter,
vidkännas ett antal Sju afbålsmän, efter stadgadberäkningsgrund af 429
R:dr 39 sk. 9 r:st. på hvarje båtsman; samt att Kongl. Maj:t i högstberörde
Nådiga Bref förklarat, att, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers förut
fattade beslut, det på städerne sjelfva berodde att vid hvarje Riksdag hos
Rikets Ständer göra anhållan om den förändring i regleringen af städernes
båtsmanshåll, hvartill städernes stigande eller sjunkande välstånd eller andra
omständigheter kunde föranleda.
Till bestyrkande af de i motionen uppgifne förhållanden, att Fahlu
stad blifvit ålagd högre rotering än vederbordt, och att sådant härrört afen
origtigt upptagen bevillningssumma för hus och tomter, har motionären företet
vidimerade afskrifter af åtskillige vid stadens invånares till Kongl.
Maj:t i ämnet ingifne underdåniga ansökning fogade handlingar. Enligt
hvad samma afskrifter innehålla, synes: att, af den för Fahlu stad för åren
1828—1832 beräknade medelbevillning af hus och tomter, eller 1,282 R:dr
20 sk., hvartill, efter en upptäckt missräkning af 11 R:dr 38 sk. 5 r:st., det
först uppgifna beloppet 1,270 R:dr 29 sk. 7 r:st. blifvit rättadt, endast 675
R:dr 44 sk. 4 r:st. rätteligen vöre medium af dessa fem årens bevillning;
att återstående 606 R:dr 23 sk. 8 r:st. vore bevillning af rörelsevinsten för
1 Boktryckeri, 1 Pipbruk, Elfsborgs och Ingarfs rödfärgsverk, victriolverket
och Konung Gustaf III:s silfververk, hvilken summa blifvit inblandad med
och inbegripen i bevillningen af hus och tomter; samt att, utom den origtiga
förvandlingen af berörde verks och inrättningars rörelsevinst till fastighetsvärde,
några af dem, såsom tillhörande Fahlu Bergslag och andra, såsom
belägne utom stadens vall eller staket, på jord af bergfrälse natur, dragande
extra rotering, vore från deltagande i ordinarie båtsmansrotering befriade.
Då, i följd af hvad sålunda förekommit, det är sannolikt, att ett miss
-
Stats- samt Mim. Besv.- och Ekoti.-Uskottens Utlåtande j N.-o 87. 5
tag blifvit begånget vid uträknandet af Fahlu slads medelbevillning af hus
och tomter för åren 1828—1832, hvarigenom staden fått sig påfördt ett högre
båtsmanshåll, än som, enligt de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer stadgade
grunder, bordt staden åläggas; men härvid tillika förekommer att den
nedsättning i det på staden fördeide antal båtsmän, hvartill staden tilläfventyrs
vore berättigad, skulle, enär numerstyrkan för städernes båtsmanshåll
är enligt äldre Författningar bestämd, medföra en rubbning i den allmänna
fördelningen af ifrågavarande besvär mellan alla städer och köpingar i
Riket; alltså och då den utredning, som skulle erfordras för bestämmande
af såväl den minskning i båtsmanshållet, Fahlu stad må böra tillerkännas,
som tillökning i mon häraf i båtmansroteringen för andra städer, är af dea
invecklade beskaffenhet, att Utskotten icke dermed lära kunna taga befattning,
få Utskotten hemställa,
att Rikets Ständer ville i underdånig skrifvelse begära, det Kongl.
Maj:t, efter undersökning om förhållandet med båtsmansroteringen
för Fahlu stad, och derest staden skulle befinnas hårdare roterad,
än som med de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer stadgade grunder
finnes öfverensstämmande, täcktes meddela Rikets näst sammanträdande
Ständer förslag till nedsättning i båtsmansroteringen
för nämnde stad samt en iämplig fördelning af den dymedelst
uppkommande brist i städernes båtsmanshåll genom motsvarande
tillökning deruti för andra städer eller köpingar.
Stockholm den 20 Mars 1845.
N:o 87.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 10 Mars kl. 8 e. m.
Utlåtande t angående vackt fråga om lindring för egarne af
ön Hanö i utgifterne till lotsars underhåll.
Riksdagsfullmägtigen af Hederv. Bonde-Ståudet Ola Jeppsson från
Blekinge Län har, uti ett till bemälde Riks-Ståud ingifvet, och tili Utskottens
behandling öfverlemnadt, memorial, hemställt, att, då egarne af ön
Hanö, i mantal Kronoskatte i Listers härad af nämnde Län, funnes betungade
med alltför stora kostnader för underhållet af 2:ne lotsar, i förhållande
till den frihet från Tingshus-, väg- och bro-byggnad, hemmansegarne, såsom
vederlag för dessa kostnader, finge åtnjuta, Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, efter företagen undersökning i
6
Stais■ samt Allm. Besv.- och Ekonomi-Ul kollens XJlåtande, N.-o 88.
ämnet, Hanö hemmansegare varda i Nåder tillerkände någon billig ersättning
lör så stor del af berörde utgifter, som icke motsvarades af de dem
förunnade friheter, hvilken ersättning, i motionärens tanka, kunde af lotsmedlen
utgå; och har motionären, till närmare upplysning om det anförde
förhållandet, bifogat en af 3:ne personer, såsom egare till Hanö, undertecknad
skrift, hvaruti hufvudsakligen anföres, att, oansedt de, enligt indelningsverket
för Blekinge, deltoge i båtsmanshållet, de ändock i sednare tider måste
bestå 2:ne kronolotsar husplan med fiskeplats och kåltäppa, föda föi en
ko och vedbränsle, samt att sådant medförde en årlig kostnad af 98 R:dr
16 sk. B:co, för hvilken hemmansegarne ej erhållit annat vederlag, än den
till högst 3 R:dr B;co uppsskattade friheten från tingshus-, väg- och brobyggnad.
Enär motionären hvarken uppgifvit än mindre styrkt, att egarne af
Hanö blifvit med utgifter till lotsars underhåll obehörigen och till högre
belopp an vederbordt betungade, eller visat, att rättelse härutinnan blifvit i
laga ordning sökt; alltså och då en så beskaffad enskild rättsfråga, i sitt
närvarande outredda skick, icke synes lämpligen kunna af Rikets Ständer behandlas,
få Utskotten tillstyrka,,
att motionen icke ma till någon åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 20 Mars 1845.
N:o 88.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 2o Mars, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om reorganisation af
Gottlands National-Beväring.
Uti en hos Ilederv. Bonde-Ståndet väckt, lill Utskotten remitterad, motion,
har Riksdaesfullmägtigen Conrad Romin från Gottlands Län, med hvilken
sig förenat Lars Norrby från samma Län, jemte en framställning om
Gottlands National-Beväring, dess uppkomst och organisation samt kostnaden
för dess underhållande, äfvensom den tunga, som skulle orsakas Gottlands
invånare genom denna bevärings utgörande, och hvilken ingalunda
Siats- samt Allm. Besv, och Ekon.Utskottens Utlåtande, N;t> 88. 7
skulle motsvaras af den beväringsskyldighet, som Sveriges öfrige provincer
linge vidkännas, hemställt, om icke ’en laiti a l i de bördor, hvilka för närvarande
tryckte excercis-skyldige Gottländske medborgare", borde till väga—
bringas, jemte ”en mera passande och tidsförhållanden mera motsvarande
atlöningsslat lör de vid Gottlands National-Beväiing anställde Öfver- och
Under-officerare samt öfrige till Corpsen hörande embets- och tjenstemän;
hvarjemte motionären för ändamålet medelat följande förslag:
"l:o Exercis-skyldigheten vidtager hädanefter från och med 19 och upphörer
med 24:de årets ålder, då förflyttning sker till Infanteriet.
Infanteristen förflyttas vid 40 års ålder till Pikfoiare-Corpsen, hvarifrån
han utskrifves vid sitt 45:te år.
2:o Landets Beväring indelas i 2 Bataillioner, hvarje Bataillion i 5
Compagnier.
3:o Hvarje Compagnie behåller samma antal af ordinarie Öfver- och Under-Befäl,
som hitintills; men för hvarje tilläggas på Extra stal, i
anseende till möjligen inträffande behof af Infanteriets och Pikforarnes
exercis, tre Uuder-Olficerare och sex Corporaler.
4:o Compagniernes vanliga exercisplatser bibehållas och begagnas sålunda,
alt på hvardera exerceras serskildt de jägare, som för samma
ändamål dem förut begagnat.
5:o Exercis-tiden, som hittills varit midsommarsveckan, tillbakaflyttas så,
att derpå användes de första veckorna af Juni månad.
6:0 Då så väl Öfver- som Under-Befäl härigenom erhåller ökad tjenstgörings-skyldighet,
föreslås, såsom i alla fall högst behöflig löneförbättring,
en tillökning icke blott för dem, utan för hela Statens personal
af 50 procent, emot hvad de hitintills åtnjutit. Dock alt det
Extra-Ordinarie Under-Befälet åtnjuter endast daglraetamenten, beräknade
för Sergeanten till 36 sk. och för Corporalen 24 sk. Banco
för hvarje tjenstgörings- samt in- och utrycknings-dag.
7:o Vid nuvarande Befälhafvarnes afgång blifver Mi Ii taire-Befälhaf varén
skiljd från Landshöfdingens Em bets-befa Ilning.'”
Och har slutligen motionären uttryckt den förhoppning, att. då den
föreslagna reorganisationen af Gottlands National-Beväring åsyftade att, med
den vapenföra styrkans användbarhet till landets försvar, förena en mot tidens
kraf bättre svarande aflöning för Befäl och Under-Befäl, samt att derjemte
bespara årligen minst 8,000 R:dr Banco, äfvensom att bereda en för
invånarne högst betydlig lindring, Rikets Ständer måtte för sin del bifalla
den föreslagna reorganisationen och bes Kongb Maj:! i underdånighet föreslå
den till Nådig stadfästelse.
8
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsh. Utlåtande, N.o 8g,
Ofvanberördé motion hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och få sitt
utlåtande i anledning deraf nu afgifva.
Gottlands försvarsverk är organiseradt efter helt andra grunder, än det
öfriga landets. Der finnas icke rustning och knecktehåll, och 1812 års Be
värings-Lag
är icke heller der gällande. Öns försvar är anförtrodt åt invå
narne
sjelfve och bestrides genom conscription, hvilken älla män, sorn kunna
föra vapen, äro från femtonde till femtionde året underkastade. Denna
conscription eller National-Beväring, som åren 1810 och 1811, efter serskilde
sammankomster och träffade aftal emellan öns dåvarande Landshöfding
och Militaire-Befälhafvare, Friherre R. Cederström, samt invånarns
derstädes, inrättades och af Kongl. Maj:t under den 5 Februari sistnämnde
år fastställdes, är helt och hållet grundad på invånarnes frivilliga
åtagande. Vid sådant förhållande, och då med förevarande motion
åsyftas en väsendtlig förändring i organisationen af Gottlands NationalBeväring,
samt Utskotten anse dylika organisationsfrågor, som i allmänhet
ensamt ankomma på Kongl. Majrts Nådiga pröfning, icke lämpligen böra utgöra
föremål för Rikets Ständers handläggning, kunna Utskotten väl icke
tillstyrka Rikets Ständers bifall till de genomgripande förändringar, motionären
föreslagit; men då Utskotten icke kunnat underlåta fästa uppmärksamheten
på det förhållande, att beväringspliglen for Gottlands invånare inträder
redan vid ynglingens 15 års ålder, och således innan han blifvit mantalsskrifven,
samt Utskotten anse ynglingens så väl själs- som kroppsförmögenheter
vid denna ålder ännu vara så outvecklade, att han icke torde kunna
i någon serdeles morr fylla sin pligt såsom landets försvarare, få Utskotten
hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, att Beväringsskyldigheten å Gottland icke må vidtaga förrän
det år, då ynglingen blifver mantalsskrifven.
Stockholm den 20 Mars 1845.
N:o 89.
Ank. till Exp.-Utsk. d. ao Mars, kl. 8 e m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om Lärare-Seminariers
inrättande, m, m.
Vid sistföillutne Riksdag hade Herr Lagergren, Anders, uti en hos
Rid
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskcttens. Utlålandej N.-o 8g.
Ridderskapet och Adela vackt motion, dels fästat uppmärksamheten derå, att
Läro-Inrättningars framgång samt Lärjungars hildning hufvudsakligen berodde
på Lärarnes egenskaper, och att det sålunda vore nödvändigt att, vid
Lärares antagande, så vidt möjligt, göra sig förvissad, att de skulle komma
att uppfylla sitt ansvarsfulla kall, dels anmärkt: att lagarrie for befordran
inom Läroverken icke voro förenlige med tidens kraf; att rättigheten att
söka lärareplatser, med undantag för Gymnasierne, vore inskränkt till de
inom hvarje Stift födde personer, hvaraf Liefve en följd, att vid en skolsysslas
tillsättande, en utom Stiftet född, men till skol-lärare skicklig person,
förbiginges af en honom underlägsen, endast derföre, att denne sednare
vore inom Stiftet född, samt att de prof, som skulle stadga omdömet om
den sökandes kunskaper, skicklighet och användbarhet till den plats, han
sökte, icke vore tjenlige, utan förfelade det med dem åsyftade ändamål; hvarjemte
Herr Lagergren för vinnande af rättelse uti berörde anmärkte förhållanden,
hade föreslagit:
l:o inrättandet af Seminarier för bildande af skicklige lärare till så
väl högre och lägre Lärdoms-skolor, som Apologistier och Gymnasier;
2:o fastställandet af prof, som grundligare och tillfyllestgörande i afseende
på de sökandes kunskaper och practiska skicklighet äfven genom Domrarnes
ei farenhet och öfverlägsna bildning kunde göras så betydelsefulla och
för samhället tillfredsställande som möjligt;
3:o upphäfvande af Indigenats-rätten för sökande, som med goda betyg
styrkte sig hafva genomgått ett lärare-seminarium eller med loford tjenstgjort
ett år vid sådant läroverk, der han tjensten sökte.
Vid innevarande Riksdag har Herr Lagergren hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln, med åberopande af nämnde motion, förnyat de deri gjorde
förslag, med tillägg, att den practiska coursen för Seminarii-eleverne må
ej endast vid Cathedral- eller Trivial-Skola och Gymnasium fullbordas,
utan äfven förbindas med noga kännedom af och tillräcklig öfning uti Nya
Elementar-skolans undervisning och uppfostringssätt; anseende motionären
denna åtgärd vara destomera nödvändig, som den skulle i betydlig mon bidraga
till en för uppfostran och den allmänna undervisningen lycklig och fördelaktig
utgång af den strid, som påginge emellan den gamla och nya skolan.
Det nya undervisningssättels idee och tillämpning vore både för litet
kändt ecb för litet värderadt, och kunskap derom borde spridas först inom
Lärare-Corpsen och sedan hos den större publiken. Endast med tiden kunde
man få utröndt, om den nya Skolmethoden borde stå eller falla, eller huBih.
till R. St. Trot. 184S. 4 Sami. 2 Afd. ig Haft. 2
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottens Utlåtande> N.o 89.
ru mycket af den borde användas eller huru mycket förkastas, ty först sedan
en yngre Lärare-Corps uppvuxit, bekant med båda skolformerna och
skicklig i bådas handhafvande, kunde raan vänta sig en allmännare opartiskhet,
ett mera sansadt lugn och ett fullt mognadt omdöme vid tvistens afgörande.
Derjemte bar motionären föreslagit, alt ett årligt anslag af 3000 R:dr
J3:co, eller samma belopp, som 1843 års Skolrevission föreslagit, måtte för
det åsyftade ändamålet beviljas, att utgå efter den anordning, Kongl. Maj:t
vid en blifvande organisation kunde finna för behofvet lämplig.
Sedan behandlingen af förevarande ärende blifvit öfverlemnad till sammansatta
Stats* samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, hafva Utskotten
detsamma under öfvervägande förehaft och få härmedelst afgifva
sitt yttrande öfver de i motionen förekommande förslag.
Hvad först angår inrättandet af Seminarier för Skollärares bildande:
så få Utskotten förklara, att de, lika med 1843 års Revision öfver Rikets
Elementar-Lärovei k, anse sådant vara en af de mest maktpåliggande åtgär
der
till Läroverkets förbättring. Någon direct åtgärd för bildandet af lärare
till Gymnasier och skolor har i vårt land icke blifvit vidtagen. Yäl
kunna vid Universiteten inhemtas de theoretiska kunskaper och den högre
intellectuella blindning, som för bestridandet af Lärare-kallet i första rummet
erfordras; men om ock denna bildning omfattar all den theoretiska
insigt, som den offentliga undervisningen tager i anspråk, så återstår likväl
för den blifvande läraren ej allenast att vinna en sådan rigtning af sina
theoretiska kunskaper, att han på ett fruktbringande sätt må kunna meddela
dem åt andre, utan äfven att förväifva en närmare kännedom cun
sjelfva sättet för undervisningens meddelande. Detta kan visserligen efter
band vinnas under en längre tjenstgöring vid Läroverken; men för att med
framgång kunna begynna en sådan tjenstgöring, så att lärjungarne genast
må af den undervisning, Lärarne bibringa, hemta all möjlig nytta, är det
af behof för den blifvande skol-läraren att hafva inbemtat den practiska
bildning, som är resultat af en förutgången öfning onder erfarne lärares uppsigt
och ledning. Utskotten antaga aljtså behofligheten af en anstalt till
bildning af Lärare vid Läroverken; och Utskotten finna ett ytterligare stöd
för denna sin åsigt deruti, att Rikets Ständer beslutat att hos Kongl. Majrt
i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes förordna om en sådan förändring
af Elementar-Läroverket, att nvarande Apologist- och Lärdomsskola
samt Gymnasium lomme att utgöra en enda fullständigt sammanhängande
skola med tvänne bildningslinier, äfvensom att, då Ephorus och Lärarne
Sla's- sami Allm Besv - och Ekon -Utskottens Utlåtande, N.o 8g. ii
<Jprom voro ense, ämnesläsning för lärjungarne måtte vid det allmänna
Elementar-Läroverket varda tillåten. Då den läromethod, som, i fall Kongl.
Maj:t behagar gifva Sitt bifall till Ständernes underdåniga anhållan, kommer
att begagnas, ännu icke torde vara öfverallt fullständigt känd, och det
är af serdeles vigt, att de lärare, som skulle komma att meddela undervisning,
i enlighet med] den föreslagna förändringen, jemväl äro hemmastadde
i det practiska användandet af nämnde läromethod, inses äfven häraf beliofvet
af en derpå syftande läroanstalt.
Utskotten finna deremot sig icke böra, beträffande organisationen af den
ifrågavarande anstalten, något förslag afgifva, öfvertygade, att Kongl. Maj:t,
efter vederböraudes hörande, vidtager de åtgärder, som kunna i afseende
derå finnas mest tjenlige. På sådana skäl tillstyrka Utskotten
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att ändamålsenliga anstalter till bildande af lärare för Elementarläroverken
måtte blifva inrättade och undervisningen i dessa anstalter
äfven sträcka sig till kännedom om undervisningssätt^ efter
det så kallade nya Skolsystemet.
Det anslag, som för åvägabringande häraf utaf motionären blifvit föreslaget,
eller 3,000 R:dr B:co, synes dock Utskotten icke vara tillräckligt.
Om framgången af all undervisning hufvudsakligen är beroende på lärarnes
skicklighet alt fullgöra sitt kall, och om, såsom ett lämpligt medel för danandet
af duglige lärare, antages inrättandet af lärare-seminarier, så torde
det icke kunna bestridas, att dessa anstalter böra erhålla den utsträckning,
att ändamålet med desamma ej förfelas.
Vid betraktandet deraf, att de fleste, som egna sig åt lärarekallet, vanligen
äro mindre bemedlade och att dessutom den curs, sora de hafva att
genomgå vid Academien, oftast medtager deras tillgångar, hafva Utskotten
föreställt sig nödvändigheten deraf, att de personer, som genomgå den förereslagna
seminarie-anstalten, ej böra under den tid, detta sker, sakna utväg
att vid läroanstalten sig uppehålla och åt dess undervisning oafbrutet sig
egna, samt att de således för sitt underhåll böra genom stipendier understödjas.
Då finnes det vara gifvet och klart, att de anstalter, Utskoiten föreslaget
och som gå ut på att bilda tillräckligt antal lärare för Rikets alla Elementar-läroverk,
ej kunna inrättas och underhållas i ett tillfredsställande
skick med ett anslag af 3,000 R:dr. Utskotten anse derföre en summa af
högst 6,000 R:dr årligen böra för omförmälde ändamål användas; och få
alltså på dessa skäl tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, i och för inrättandet af de föreslagne
12 Slats- samt Allm. Besv.- och Ehon.-Utskottcns. Utlåtandej JV.o 8Q.
anstalterne till lärares bildande för Rikets Elementar-läroverk, ställa
till Kongl. Maj:ts disposition en summa af 6,000 R:dr årligen i 3
år, att af Riksgälds-Contoret utbetalas.
Hvad derefter vidkommer frågan om indigenats-rättens upphäfvande;
så har ofvannämnde Revision uti dess till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga
berättelse, i denna fråga, yttrat, bland annat, att till läroverkens utveckling
och fullkomnande hörde, att en fri vexelverkan dem emellan egde rum,
och att för den fullt competente sökanden möjligheten att inträda vid ett
läroverk inom ett Stift lika litet borde vara betagen derföre, att han genom
födseln och uppfostran tillhörde ett annat, som för den i läroverkets tjenst
redan bepröfvade att kunna, om lian så önskade, söka forflyttning tili ett
annat läroverk och Stift; att, efter hvad revisionen förmodade, läroverkens
nämnde utveckling befordrades genom en sålunda möjliggjord blaudning
af lärare från olika stift, hvarigenom den för ensidighet ofta beskyllde och
dertill ledande så kallade provincialismen komme att förebyggas, om ej utrotas,
samt ett friskare lif och en stundom både nödig och helsosam
omsättning, så i läromethoder som behandling, införas, bidragande ej mindre
till ungdomens gagn, än till Läroverkets eget upplyftande.
Af sådane skäl, dem Utskotten till alla delar gilla, tillstyrka Utskotten,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, alt
Kongl. Maj:t måtte i Nåder förordna, att indigenatsrätten vid ansökningar
till lärare-sysslor vid Rikets Elementar-Läroverk måtte
upphöra.
Slutligen och beträffande förslaget om de prof, som borde fastställas för
dem, som sökte blifva till Lärare antagne; så tro Utskotten jemväl, att en
förändring uti de prof, sorn nu äro stadgade, bör ske, helst dessa, som blott
en eller annan timma påstå, hvarken kunna vara fullt tillförlitlige eller lemna
den pröfvade fullt utrymme att ådagalägga sin skicklighet och duglighet
till Lärarekallet. Utskotten anse jemväl, att, sedan Lärare-seminarier blifvit
inrättade, deras genomgående bör utgöra den säkraste borgen för en blifvande
lärares duglighet. Der kunna ej allenast hans theoretiska kunskaper, utan
ock isynnerhet hans fallenhet och skicklighet för lärare-kallet, under den
dagliga öfningen, bäst ådagaläggas. Innan han från läro-anstaltea utgår,
synes han böra undergå en fullständig examen, hvarigenom han berättigas
att vid Elementar-läroverk, i hvilket Stift som helst, söka anställning, utan
att behöfva underkasta sig någon ny pröfning. Då läroprofvet således kommer
att afläggas endast vid Seminarierne, böra betygen närmare kunna lämpas
efter en gemensam anlagen grund, och således blifva mera jenmt och
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 8g. i3
likformigt utdelade, än som nu kan ske, då pröfningar förrättas i de serskilda
Stiften, efter de möjligen skiljaktiga grunder, som på olika ställen
kunna vara antagnan
På dessa grunder få Utskotten tillstyrka,
att läroprofvet för dem, som vilja förvärfva rättighet att vid Rikets
elementar-läroverk såsom lärare anställas, bör vid Lärare-Seminarierne
undergås på det sätt, Kongl. Maj:t kan finna tjenligast föreskrifva,
och att det nu anbefallda läseprofvet vid Stiftens läroverk
i följd deraf må upphöra.
Slockholm den 20 Mars 1845.
Reserv atio n^e r.
af Herr Norin;
af Herr Nordvall;
af Riksdagsfullmägtigen Nils Strinnlund: ”Emot Höglofl. Stals- och Ekonomi-Utskottens
pluralitets fattade beslut om inrättande af ett serskildt Seminarium
till bildande af Skol-Lärare, tår jag mig reservera, först på den
grund, att, innan Konung och Ständer blifvit ense om sättet att vid Läroverken
undervisa och innan striden blifvit utkämpad om hvilkendera Läromethoden,
den gamla eller den nya, är den mest förmonliga och ändmålsenliga,
för att undervisa vid Skolor eller Gymnasier, anser jag vara bortkastade
penningar hvad, som till ett Skol-Lärare-Seroinarium anslås.
Underligt mäste det äfven visa sig, att Skol-ordningen innehar den bristfällighet,
att de Lärare, som sjelfve naturligtvis börja studera såsom barn,
och fortfarit lill dess de kunnat taga magistergraden, befinna sig i den obe
hagliga
ställning att då icke kunna undervisa vid de offentliga Skolorna.
Vid hvilket Seminarium böra då de Lärare, sora skola undervisa Skol-Lärarne,
taga sina kunskaper, då icke Academi-Lärarne kunna anses tillräcklige
för det sökta ändamålet?
Jag yrkar således, att, innan Kongl. Majit fattat Sitt belut, i anledning
af Rikets Ständers Skrifvelse vid denna Riksdag, rörande organisation af
Skolorna i allmänhet, icke någon serskild åtgärd bordt tillstyrkas Ständerna
att vidtaga.”
Härmed hafva förenat sig Riksdagsfullmäktige L. Getzelius, Jonas Joha
nsson, Petter Persson, A. I. Sandstedt, Johannes Samuelsson, Anders
Jansson, Lars Olsson och Jöns Månsson.
i4 Slats* Mmt Allm. Bcsv.- och Ekon. Utskotta s Utlåtande, N;0 §o.
K:o 90.
fitf Exp.-Utsk. d. 20 Mars, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om åtgärders vidtagande
och Stats-anslags beviljande för hämmande aj tiggeri
och befordrande af arbetsamhet bland fattige och vanvårdade
eller vanartige personer.
Jemlikt meddeladt Protocolls-Utdrag för den 5 sistlidne Februari, har
Högv. Preste-Ståndet till Utskottens gemensamma handläggning remitterat
en af Herr Comminister Janzon, med stöd af 56 § Riksdags-Ordningen,
väckt motion, deruti anföres, hurusom lagstiftningen rörande fattigvården
vore ensidig och bristfällig, hvarigenom den inverkade menligt på sedligheten.
Utgående från den grundsatts, att hvarje församling borde underhålla
sina fattige och följaktligen vara angelägen derom, att alla dess mediemmar
hade sin nödtorftiga bergning, lemnade denna lagstiftning ingen magt åt församlingen
att hindra och utestänga fatligdomen. Då hon ålade församlingen
föräldrapligten, öfverlemuade hon icke tillika föräldramagten att aga,
upptukta och handleda ett vanartadt barn. De allmännaste orsakerne till
fattigdom vore lättja, dryckenskap och oordentlighet; men communen hade
ingen magt, intet föreskrifvet sätt att förfara med det vanartade barnet eller
den på lättja och oordentlighet begifne ynglingen, för att rätta dem och
framkalla de utvägar till bergning, som funnes hos hvarje meniska, när de
anlitades; och de enda medel, som i dessa afseenden vore af lagstiftningen
medgifne, att nemligen låta den vanartige undfå varning inför kyrkoråd eller
intagas på fattigvårds- eller corrections-anstalter, hade visat sig antingen
otillräckliga eller olämpliga.
Med antagande af den grundsatts, att församlingen ännu vore fadershuset
for det inom henne födda barnet och att hon fördenskull borde göra allt
hvad hon förmår för att väl upptukta det, har motionären föreslagit:
Att, till förekommande af tiggeri, en fond af fi ivilligafgåfvor, svarande
mot hvad i allmosor vanligen gåfves, eller ock efter en billig och rättvis
taxering på hemman, måtte bildas och åt fattigvårds-styrelsen öfverlemnas,
med redovisnings-skyldighet vid de årliga allmänna socknestämmorna. Af
denna fond, förstärkt med fattig-cassans årliga räntor och disponibla medel,
borde, sedan de orkeslöse blifvit försörjde, lemnäs understöd till fattiga harns
uppfostran samt medel till uppköp af rudimaterier, att af arbetsföre per
-
Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon.-XJtskoltens Utlåtande, N.o gol i5
söner berama bos sig bearbetas, mot skälig betalning, äfvensom i öfrigt tillfälle
beredas alla socknens fattige alt för sill arbete förskaffa sig nödtorftigt
uppehälle;
att Pastor, i förening med församlingens äldste, måtte tillerkännas busbonde-rätt
öfver den ungdom, som till någon del åtnjöt församlingens understöd,
och således ega att från försumliga föräldrar, som, varnade, icke
ville bättra sig, taga barnet och anförtro det åt till barnauppfostran skicklige
och villige personer, att i tjenst hos allvarsam och ordentlig husbonde
borttinga yngling, som blifvit försvarslös, och att i allmänhet med faderlig
rätt vaka öfver ungdomens Gudsfruktan, seder och ordentlighet och håila
den till nykterhet, arbetsamhet, tukt och ärbarhet. Sedan sålunda blifvit
ordnadt för det sedliga och fysiska lifvets vård bland de fattige inom en församling,
borde först Förordningen mot tiggeri sättas i verkställighet;
att då vissa församlingar, synnerligen vid vestra kusten af Riket, vore
serdeles fattige och således icke ensamme kunde besörja sin fattigvård, ett
understöd af högst 400 R:dr B:co, sedan behofvet blifvit undersökt och bekräftadt
samt ett fattigvårds-reglemente uppgjordt och af vederbörande prövadt
och godkändt, måtte, helst såsom anslag, eller, der detta skulle nekas,
såsom lån, emot låg ränta och amortissement samt församlingens gemensamma
ansvarighet, af allmänna medel sådane församlingar beviljas.
Utskotten, som tagit motionen i öfvervägande, erkänna de ädla afsigter
och det varma nit för den fattiges och villsefördes bästa, som deruti uppenbara
sig, äfvensom den nytta, förslaget i vissa delar kan medföra. Det
medel, hvars begagnande motionären hufvudsakligen gjort till vilkor för eu
förbättrad fattigvård, eller att församlingen, som redan är pligtig att vårda
sina fattige, äfven skulle öfver dem erhålla husbonde- elier målsmans-rätt,
finnes ock i viss mon antaget i det förslag till stadga om Fattigvården i
Riket, som gunder sisllidne Riksdag till Kongl. Maj:t från RiketsJ Ständer iim
gick. Samma förslag innehåller jemväl stadganden om communens skyldighet
att föiskaffa arbete åt fattige, som äro arbetsföre, och försörjning oell
uppfostran åt barn, hvilka af annan vård och tillsyn äro i saknad. Deremot
kunna Utskotten icke dela andra af motionären uttryckta åsigter, såsom
att Rikets Ständer skulle besluta oro frivilliga gåfvors insamlande till
fonder för beredande af arbetsförtjenst och förekommande af tiggeri, enär
en sådan fiåga synes ligga belt och hållet utom Rikets Ständers åtgärd, eller
att vissa församlingar, som ausåges sjelfve icke förmå att försörja sina
fattige eller forse dem med arbete, skulle erhålla bidrag dertill af Staten,
hvilket möjligen korame att tillintetgöra verkan af communernes pligt i
i6 Stats- samt Allm. Be sv - och Ekon -Utskottens Utlåtande, N.-o Qi.
detta hänseende och medföra en tilläfventyrs dryg kostnad för Stals-Verket.
Emedlertid och utan att närmare yttra sig om de möjliga fördelarne eller
bristerne i motionärens förslag, anse Utskotten det icke vara lämpligt, att
Rikets Ständer för närvarande ingå i pröfning om partiella förändringar i
nu bestående fattigvårds-iagsdftning, under det att deras vid sista Riksdag uppgjorda
och i underdånig skrifvelse af den 12 Juni 1841 till Kongl. Maj:t
öfverlemnade förslag till fattigvårds-stadga är under handläggning, och det
således torde få antagas, att en allmän författning i ämnet, med afseende å
vigten deraf, snart är att förvänta.
Af sådan anledning finna Utskotten sig böra tillstyrka,
att Herr Comminister Janzons motion icke matte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Mars 1845.
N:o 91.
Ank. till Exp.-Utsk. d. io Mars, kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om Stats-anslag till inrättande
af räddnings-anstalter för vanartige barn och unga,
första gången straffade, förbrytare.
Uti en hos Högv. Preste-Ståndet väckt och till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitterad motion, har Herr Lector Wallman,
med framställning, hurusom den fattige och vanvårdade ynglingen, genom
sin värnlösa ställning i samhället, i förening med elaka exempel, tidigt er—
holle väckelse till brott, samt huru han, efter första afsteget från samhällsordningens
bana och sedan lian genom undergången bestraffning funne sig
utstött från samhället, småningom urartade till en förhärdad brottsling, förmält,
att, enligt motionärens åsigt, räddnings-anstalter för vanartiga barn och
första gången straffade unga förbrytare borde inrättas inom hvarje province,
helst på landet och i granskapet af krono-allmänningar, der, med annat arbete,
kunde förenas jordbruk i smärre lotter, till hvilka de, som åt samhället
återskäntes, borde blifva i tillfälle att erhålla kortare eller längre besittning;
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o gt. \y
ningsrätt; oell har motionären föreslagit, att Rikets S änder för berörde ändamål
måtte ställa en tillräcklig summa lill Kongl. Maj:ts disposition och
derjemte bevilja ett serskildt anslag för den i Skåne vid Råby inrättade
rädduings-anstalt.
Vid behandling af denna motion hafva Utskotten inhemtat, dels att,
i anledning af väckta motioner om Stals-anslag till bildandet af nya räddnings-anstalter
för vanvårdade barn i hufvudstaden och i Upsala stad eller
dess grannskap, till den vid Råby redan inrättade dylika anstalt samt till
understöd för en i Wermland tilltänkt räddningsanstalt för vanartade barn,
Stats-Utskottet, enligt afgifvet utlåtande N:o 41, ansett sig icke kunna föreslå
åtgärder, hvarigenom Staten skulle komma att öfvertaga den föräldrar
naturligen tillhörande pligt att uppfostra sina barn, hvilket åliggande, der
föräldrar antingen icke funnes eller icke kunde vården om sina barn anförtros,
endast kunde i någon moa genom communerne eller enskildes bemödanden
uppfyllas, samt, i anseende härtill och då dertill komme, att,
i fall denna bana af Staten beträddes, de kostnader, som i en framtid för
sådant ändamål erfordrades, skulle blifva alldeles oberäkneliga, funnit sig icke
kunna tillstyrka något Statsanslag för någotdera af ofvanuppgifne ändamål;
dels att, sedan Rikets S änder gillat Stats-Utskottets berörde utlåtande i
denna del, Utskottet, som derefter fått emottaga en, med stöd af 56 § Riksdags-Ordningen,
väckt motion, att varnait:ga barn, hvilka redan fallit fångvården
till last, skulle kunna inaccorderas uj.i Prins Carls inrättning för
sådane barn samt uti don för samma ändamål vid Råby befintliga anstalt,
emot ersättning af de medel, som för dylika barns förvarande i fängelserna
utgå, uti sitt under N:o 192 afgifna utlåtande alstyrkt bifall till denna
motion, med anförande, såsom skäl för afstyrkandet, alt redan stadgadt finnes,
det barn, hvilkas vård och uppfostran hvarken kunde af föräldrar bestridas
eller åläggas andre, vare sig enskilda eller communer, skulle på Statens
bekostnad underhållas och för sådant ändamål , vederbörande localauetoriteter
föranstalta om sådane barns utaccorderande i orterne, mot ersättning
af de medel, som för ändamålet finnas anvisade, samt att, utom
det att kostnaden för detta underhållssält betydligen understeg den, hvartill
barnens intagande i Prins Carls inrättning och Råby räddningsanstalt skulle
uppgå, det vore ovisst, icke allenast om barn kunde, på de af motionären
antydde vilkor, vid dessa inrättningar emottagas, utan äfven huruvida
någon väsendtlig fördel för Riket i allmänhet genom den föreslagna åtgärden
vore alt vinna, hvaremot, i fall berörde inrättningar sålunda skulle
Bih. till R. St. Prot. 184S. 4 Sami. 2 A/d. 19 Haft. 3
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottent Utlåtande, No pt.
komma alt i viss mort förvandlas till Statsanstalter, det kunde befaras att
de af den enskilda välgörenheten och menniskokärleken med dessa inrättningar
åsyftade ändamål, om icke helt och hållet, åtminstone till någon del
förfelades.
Jemte tillkännagifvande, att äfven sistnämnde utlåtande blifvit af Rikets
Ständer god kändt, få Utskotten, i afseende på Herr Lector TVallmans
nu förevarande motion, förklara, det Utskotten funnit emot bifall till samma
motion förekomma hufvudsakligen enahanda skäl, som för afstyrkande
af öfrige ofvan omförmälde motioner blifvit anförde, hvadan Utskotten,
under åberopande af dessa skäl, hemställa,
att Herr Lector TVallmans motion icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Slockholm cjen 20 Mars 1845.
N:o 92.
Arik. till Exp -Etsk. den 2o Mars kl. 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om ersättning för forslingen
af Presterskapets i Lappmarken löningsspanmål.
Sedan Rikets sist församlade Ständer, uti skrifvelse af den 11 November
1840, h os Kongl, Maj:t i underdånighet begå,rf, att, efter det förhållandet
med skyldigheten för en del af allmogen inom Westerbottens och Norrbottens
Län, att från kronobo larne forsla Presterskapets i Lappmarkerne
löningsspanmål, blifvit fullständigt ulredt och pröfvadt, Kongl. Maj;t täcktes
för samma skyldighet i Nåder bestämma en, efter dervid förekommande
omständigheter, lämpad ersättning, att utgå af anslaget till Lappmarks ecclesiastik
- verk, så har, under nu pågående Riksdag, uti en hos Hed er v.
Ronde-Ståndet väckt och till Stats- samt Allmänna besvärs- och Ekonomi.
Utskotten remitterad motion, Riksdagsfullmägtigen J. A Lundberg från
Norrbottens Län, med hvilken Olof Nilsson och Lars Bygdén från Westerbottens
Län sig förenat, yrkat, att, då berörde underdåniga skrifvelse
blifvit utan påföljd, emedan allmogen i Vester- och Norrbottens Län ännu
Statt- samt Alim Bi tv.- och Ekon-Utskottens Utlåtande, Nto 94.
fortfarande nödgades utan ersättning fortskaffa Presterskapets i Lappmarkerne
löningsspanmål, Rikets Ständer ”mätte förnya deras vid sista Riksdag
i delta afseende framställda beslut, på det allmogen må undgå att vidare
ulan betalning verkställa den ifrågasatta forslingen.”
Utskotten få, i anledning häraf, vördsamt anmäla: att, på sätt Utskotten
dels af Rikets Ständers Justltiae-Ombudsmans till innevarande Riksdag
afgifne embetsberättelse, dels af en utaf Kongl. Kammar-Collegii Registrator
meddelad uppgift, inhemtat, Kongl. Maj:t under den 7 December 1840
låtit öfver Rikets Ständers ofvanberörde underdåniga skrifvelse infordra
Kammar-Collegii och Stats-Contorets underdåniga utlåtanden; att handlingarne
i målet, hvilka af Kammar-Cöllegium den 18 Februari 1841 cotnmunicerats
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wester- och Norrbottens Län,
i påföljde April till Collegium återkommit samt under den 29 i samma
månad blifvit remitterade till 3;dje Province • Contoret; att, sedan detta
Contor den 17 Januari 1842 med yttrande inkommit, Collegium den 16 i
nästpåföljde månad, jemte skrifvelse, öfverlemnat handlingarne till Hernösands
Consistorium, hvarifrån desamma den 21 April 1843 blifvit till Collegium
återställda; att, efter det 3:dje Province - Contoret med ytterligare
memorial i ämnet den 3 Juli sistnämnde år inkommit, Collegium under
den 1 Maj 1844 aflåtit skrifvelse till Riks-Archivet, som derå under den
13 i samma månad meddelat svar, hvarefter handlingarne den 5 sistlidne
September delgifvits Kongl. Stats-Contoret, på hvars åtgärd målet för närvarande
vore beroende.
Då det ärende, som i motionen omförmäles, sålunda är under beredning
för att Kongl. Maj:t i underdånighet föredragas, anse Utskotten det
icke vara nödigt eller lämpligt, att Rikets Ständer skulle med förnyad
framställning derom ingå; och få Utskotten derföre tillstyrka,
att någon åtgärd i anledning af berörde motion icke måtte af Rikets
Ständer vidtagas.
Stockholm den 20 Mars 1845.
jo Stats- samt Allm. Besv.- och Ekonomi-Utikottens Vlåtande, IV.o g3.
N:o 93.
Ank. till Exp. Vtsk. den 10 Mars, kl. 8 e. m.
Utlåtande, angående väckt fråga om befrielse för ComministersBostället
i Boo Socken af Örebro Län från Rotering samt
om Prestc-Boställens och Stomhemmans befriande från
andraj dessa boställen och hemman åtföljande, besvär.
Från HiWv. Preste-Stån det har tili Utskotten blifvit remittera<l en af
o _ -
Herr Comminister Hedin väckt motion, deruti blifvit anfördt, att, sedan
begge Statsmagterna flera gånger förklarat, att alla Comministersboställen
skulle från rotering befrias, så hade innehafvaren af Comministersbostället
i Boo Socken af Örebro Län år 1831 hos Konungens Befallningshafvande
i Länet sökt befrielse från detta onus. Konungens Befallningshafvande
förordnade väl genom Utslag, att bostället skulle från rotering befrias
och insatte ett annat oroteradt hemman i dess ställe; men KamroarCollegium
hade upphäft Konungens Befallningshafvandes Utslag på det skäl,
att till nämnde Comministers-beställning hörde ett stomhemman, som vore
från rotering fritt, och samme tjensteman icke borde innehafva tvänne från
rotering frikallade boställen. Då likväl häremot förekomme, att i Länet
funnes tvenne andra Comminislraturer, försedde med stomhemman, hvilka,
jemte sjelfva bostället, voro från ordinarie rotering fria; att det ifråga varande
bostället dessutom vore onereradt med rustljenstbevillning och kronotionde, och
att det dithörande stomhemmanet utgjorde afrad och kronotionde, sorn årligen
uppglnge till omkring 2+ R:dr B:co, samt alt innehafvaren utom byggnadsskyldighet
på tvänne, en och en åttondedels mil från hvarandra helag»
na, boställen, måste äfven till en fjerdedel bebygga soldattorpet, hvilket, i
anseende till dess aflägsenhet och den vårdslöshet, hvarmed husen på ett
sådant ställe begagnades, somliga år kostat honom vida mera än underhål»
landet af hans egfet boställe, har motionären på dessa grunder föreslagit, att
Rikets Ständer måtte ”förklara Landshöfdinge-Embetets Utslag om befrielse
från rotering för Comminislersbostället i Boo Socken gällande, samt att rusttjenstbevillningen
måtte såväl för delta sorn andra Piestboställen upphöra,
äfvensom att alla åt Comministrar anslagna boställen och stomhemman måtte
från afrad och kronotionde befrias”, genom hvilka åtgärders vidtagande
motionären ansett, att ett, ehuru obetydligt, steg vore taget till förbättrande
af Comministrarnes löner, med ganska ringa uppoffring å Statens sida.
Stats- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-U tskottcns Utlåtande, N.o g3.
Denna motion hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och hvad försl beträffar
frågan, att Konungens Befallningshafvandes i Örebro Län ofvan omförmaldte
Utslag malle, utan hinder af det beslut, Kammar-Collegium i frågan
meddelat, förklaras gällande; så torde Utskotten böra upplysa, hurusom
.Utskotten af Kammar-Collegii den 21 November 1832 uti förevarande fråga
meddelade Utslag inhemtat; att, sedan Kongl. Maj:t, genom Nådig Resolution
af den 23 April 1823, bifallit, alt Comministers-beslällningen i Svennevads
och Boo socknars pastorat skulle förenas med Capell-predikants-sysslan
i sistnämnde annex-församling oell derjemte förordnat, alt Capellanen,
som tillförene varit boende inom moder-församlingen, eller Svennevads
socken, å det bonom der anslagna boställe, skulle derifrån flytta till Capellforsamlingen;
så hade Capellanen, som till följd häraf sedermera egt sitt
hemvist inom sistnämnde församling å Capell-predikants-boslället Listorp,
derjemte såsom förut under boställsrält begagnat och innehaft förra Comir.
inisters-boslället i Svennevad, hemmanet Sätra mantal, hvilket varit
och vore från ordinarie rotering befriad t; och att, i anseende härtill
samt enär, genom Kongl. Maj:ts högstberörde Resolution, det icke tillika
blifvit bestämdt, att Capellanen i Svennevad skulle jemte Sätra bostä 11 e
besitta hemmanet Listorp med de förmoner, som Capellansbord enligt Författningarne
tillkomme, Kammar-Collegium funnit Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
desto mindre hafva egt att befria hemmanet Listorp från den enligt
Indelnings-Verket hemmanet ålagde ordinarie rotering i soldat-roten
N:o 82, vid Kumla Compagnie af Nerikes Regemente, som den vid 1826
års extra roterings-förrättning föreslagna flyttning af samma roteringsbesvär
på Skatte-frälse-hemmanet Norra Glottra, -1 mantal, som till postföring vore
anslaget, berodde på Kongl. Majus Nådiga pröfning, hvadan det icke tillkommit
Konungens Befallningshafvande att om ändring i roterings-commissiouens
åtgärd, på sätt soin skett, besluta; äfvensom att, till följd häraf,
Kammar-Collegium pröfvat skäligt att, med upphäfvande af Konungens Befdllningshu(Vandes
i frågan gifna Utslag, förklara, att med den hemmanet
Listorp åliggande ordinarie roteringsskyldighet skulle förblifva, intill dess
derom annorlunda blefve i laga ordning förordnad!.
Derjemte hafva Utskotten af Kongl. Majus Bref den 21 December 1839,
angående den inom Örebro Län verkställde nya roterings-förättning inhemtat,
att, sedan Konungens Befallningshafvande i Länet, uti underdånig skrifvelse
af den 9 Oclober 1837, till Kongl. Majtt i underdånighet öfverlemnat de,
till följd af Kongl. Brefvet den 2 November 1833, vid ånyo verkställd roteringsförrättning
inom Länet, upprättade nya roteringslängder med dithö
-
Stats sami Alm. Bcsv - och Ekon.-l)tskottens Utlåtande, N'.o g3.
rande handlingar, enligt hvilka Roterings-Cömmissionen öfverflytta t roteringen
från hemmanet Listorp till Posthemmanet i mantal Norra Glottra; så
hade Kongl. Krigs- och Kammar-Gollegierne, hvilkas gemensamma yttrande
i frågan infordrats, under den 21 September 1839, dermed inkommit, och
deruti bland annat, jemte anförande af de upplysningar, hvilka uti förevarande
fråga blifvit i Kammar-Collegii ofvanberörde Utslag af den 21 November
1832 meddelade och här ofvan anmärkte, förklarat, att då Kammar-Collegii
berörde Utslag icke blifvit, så vidt kändt vore, i underdånighet
öfverklagadt, eller af Kongl. Majit i Nåder ändradt, hvadan hemmanet
Listorp borde den detta hemman af ålder åliggande rotering fortfarande
utgöra, Kongl, Krigs- och Kammar-Collegierne ansåge all verkan af Rotelings-Commissionens
omförmälde åtgärd böra förfalla; hvarefter Kongl. Majit,
enligt Sitt nämnde Nådiga Bref af den 21 December 1839, pröfvat skäligt
att till hvad Krigs- och Kammar-Collegierne i nyäsberörde hänseende yttrat
lemna Sitt Nådiga bifall och samtycke.
Då Kongl. Majit sålunda redan i Nåder afgjort frågan om hemmanet
Listorps roteringsskyldighet, anse Utskotten det icke vara lämpligt, att Rikets
Ständer företaga densamma till någon pröfning ; och få Utskotten således
tillstyrka,
att motionen i denna del icke måtte tili någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Hvad derefter angår motionärens framställning derom, att rust-tjenstbevillningen
måtte så väl för ifrågavarande som andra Presteboslällen upphöra,
äfvensom att alla åt Comministrar anslagne boställen och stomhemman
måtte flått afrad och Kronotionde befriås, så enär något skäl icke blifvit
u niord t för en sådan skattelindring, samt verkställigheten deraf skulle
bereda en minskning i Kronans af ålder utgående och påräknade inkomster,
äfvensom, om icke innefatta ett ingrepp i nuvarande räntetagares rätt, åtminstone
medföra en rubbning i deii ordning, hvaruti räntorne af dem
uppbäras, få Utskotten hemställa,
alt motionen äfven i denna del icke målte någon åtgärd å Rikets
Ständers sida påkalla.
Stockholm den 20 Mars 1845.
Stati- tunt Allm. Bern.- och Ekon.-Vtskotlent Utlåtande, N.o g4• »i
N:o 94.
Ank till Exp.-Utsk d. 20 Mars kl. S e. m.
Utlåtande, angående föreslagne åtgärder, till beredande af en
omedelbar Post-communication emellan Sverige ock England.
Uti en bos Välofl. Borgare-Ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad motion, har Herr C. Er. PVcern anfört, att
en direct och jemn communication med England, Veridens storsta Handelsstat
och af nämare af flera bland landets betydligaste export-artiklar, måste
för Sverige i allmänhet och serdeles Rikets Vestra Landskaper vara af högsta
vigt och angelägenhet, icke blott med afseende å den derigenom lättade
postgången, utan oek för det sålunda beredda tillfälle att kunna de begge
länderna emellan föra personer och varor. En sådan gemenskap bade också
sedan långliga tider tillbaka varit med England underhällen, medelst
seglande paket-fartyg, men denna Communications-anstalt hade upphört, såsom
icke motsvarande sitt ändamål, sedan, genom ångkraftens allmännare an
vändande,
större säkerket och hastighet i post- och passagerare-farten vunnits,
än med seglande fartyg kunde åstadkommas. Saknaden af den sålunda
afbrutna directa gemenskapen med nämnde land hade föranledt underhandlingar
med Engelska Regeringen för communicationens återställande, och
en öfverenskommelse i sådant afseende afslutades jemväl, i följd hvaraf direct
post- och passagerare-fart emellan Götheborg och Hull några år bedrefs
med Engelska Ångfartyg emot penninge-bidrag från Svenska och Norrska
Siats-Verken; men denna fart hade år 1841 upphört, hvarefter underhandlingar
väl skulle blifvit med Engelska Regeringen i Ministeriel väg förnyade
för omförmälde ändamåls vinnande, utan att likväl dessa undei handlingar
haft önskad framgång; och dessutom hade, i anseende till Rikets Ständers
vid sista Riksdagen, i afseende å Pbst-Verhets inkomster, fattade beslut,
nödiga medel icke kunnat, för beredande af ifrågvarande communication,
anvisas af Post-Verkets tillgångar, utan att utvidgandet af Post-communieationerne
inom Pviket skulle blifvit eftersatte. Motionären, som jemväl uttalat
den öfvertygelse, att om bemanningen af de till postfarten å England
föreslagne Post-Verkets Ånfaityg icke blifvit beräknad elt-r örlogs, utan
i stä/let efter vanligt coopvaerdie-bruk, kostnaden för fartygens utrustning
och hållande i verksamhet icke heller blifvit så dryg och afsk räckande, som
■a4 Stats- sami Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 9/.
▼arit händelsen och att tillgångar dertill då jemväl kunnat beredas, har,
till följd af hvad här blifvit omnämnd t, och då i allt fall de ständigt ökade
anspråken på lättade posteommonicaliorier inom landet icke torde af
Kongl. Maj:t förbises, och alltså bristen på nödiga medel tilläfventyrs jemväl
framdeles satte Kongl. Maj:t utur tillfälle att på återställandet af den
directa post- och passagerarefarten emellan Sverige och England fästa allt
det afseende, som densamma förtjenade, föreslagit, att, jemte det erforderligt
anslag af postined len för det ifrågavarande äudamålet beviljades, Rikets
Ständer måtte på denna för landet vigtiga angelägenhet fästa Kongl. Maj:ts
Nådiga uppmärksamhet.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet för frågans behandling
sammanträdt med Stats-Utskottet, hafva Utskotten gemensamt tagit
densamma under öfvervägande; och anse sig Utskotten, innan de meddela
sitt utlåtande öfver sjelfva motionen, böra upplysa om de åtgärder, som
för det afsedda ändamålets vinnande blifvit i sednare tider vidtagne.
Efter erhållen Nådig befallning att genom förnyad underhandling i
Ministeriel väg söka utverka Engelska Regeringens deltagande i kostnaden
for en direct postföring emellan Sverige och England, i öfverensstämmelse
med ett af Öfver-Posl-Directeurs-Embelet under den 9 December 1842 afgifvet
förslag, bade Stats-Minislern för Utrikes Ärendena hos Kongl. M<*j:t i
underdånighet anmält, att han föranstaltat om verkställighet af den ifrågavarande
Miuisteriella underhandlingen, men att Kongl. Stor-BrittannUka Regeringen,
under åberopande af den ringa brefvexling, som emellan S:orBrittannien
och Sverige egde rum, och med afseende å de minskade utsigterne
för denna brefvexlings ytterligare tilltagande genom vidgade handelsförhållanden,
meddelat den förklaring, det Engelska Regeringen ej ansett
sig berättigad att anbefalla den utgift, soin genom nämnde postföring»
återställande skulle Engelska Stats-Verket tillskyndas. I anledning af denna
underdåniga anmälan och sedan Handels-Socieleten i Götheborg jemväl i
underdånighet anhållit om åtgärders vidtagande, for att med början af
1844 års segelfart återställa oinförmälde ångbåls-communication, antingen
medelst Engelska ångfartyg, på sätt under flera föregående år egt turn, eller
ock genom tvänne, Svenska Postverket tillhöriga, ångfartyg, samt ÖfverPost-Directeurs-Embetet,
öfver denna ansökning bordt, uti underdånigt utlåtande
aufört, att, med afseende dels å den dryga kostnaden, tili hvars
betalande Postverket saknade tillgång, och dels å det minskade behofvet af
direct postcommunicution med England, sedan postföringen öfver Hamburg
eller
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-V(sköttens Utlåtande, N.o 9 4'
eller Altona redan blifvit eller komme att snart blifva väsendtligt förbättrad,
Öfver-Post-Directörs-Embetet icke kunde tillstyrka bifall till Götheborgs
Handels-Societets omförmälde ansökning; hade Kongl. Maj:!, genom Nådigt
Bref af den 17 Maji sistlidne år, förklarat, att, vid de för handen varande
förhållanden, någon vidare åtgärd i afseende å meranämnde Postcommunication
ej kunde då för närvarande ega rum, till följd hvarafGötheborgs
Handels-Societets berörde anhållan jemväl förfölle.
Derefter har uti Januari månad innevarande år bemälde Handels-Societet
å nyo inkommit till Kongl. Maj:t med underdånig ansökning om återställande
af den upphörde Åugbåts-communicationen emellan Götheborg och
Hull samt föreslagit, att den skulle med Svenska Postverkets Ångfartyg besörjas.
Hördt öfver denna ansökning, har Öfver-Post-Directörs-Embetet uti
den 21 sistlidne Februari afgifvet underdånigt utlåtande densamma afstyrkt,
hufvudsakligen på den grund, att den förra coromunicationen icke medfört
mot kostnaderne svarande fördelar, och att Post-Verkets närvarande och för
framtiden påräknade disponibla tillgångar vore för ändamålet otillräckliga
och dessutom behöfdes för de inrikes postcommunicationernas utvidgande;
dock har Kongl. Majit, så vidt Utskotten hafva sig bekant, ännu icke afgjort
Götheborgs Handels-Societets sistberörde underdåniga anhållan.
Utskotten måste visserligen medgifva, att en direct postgång emellan Götheborg
och England är för Sverige nyttig, men då Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet
redan blifvit fästad å denna fråga och densamma för närvarande
är på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning beroende, samt hvad serskildt beträffar
motionärens hemställan, alt anslag af postmedlen måtte för ändamalet beviljas,
öfverskotta af dessa medel, efter afräkning dels af Statsverkets deraf
påräknade inkomst, dels af utgiftsbeloppet för Postförvaltningen redan är
stäldt till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition för postcommunicationernes förbättrande
och utvidgning, hvadan Kongl. Maj:t är i tillfälle att, med användande
af berörde öfverskottsmedel, derest de dertill skulle lemna tillgång,
bereda den af motionären åsyftade communicationens öppnande, finna Utskotten
sig icke böra tillstyrka,
alt Herr Wcerns ofvannämnde motion må för närvarande föranleda
till någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 20 Mars 1845.
Bih. till R. St. Prot. 184$. 4 Sami., a Afd. ig Haft.
4
26 Sats- samt Allm Bes v - och Ekon -Viskottens Utlåtande, N.& 5>5.
N:o 95.
Ank. till Exp.-Vlsk. den 26 Mars, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning afväckt fråga om underhållande af
Hallsnäs Bro.
Uti en hos Hederv. Bonde-Ståndet väckt, till Utskotten remitterad, motion,
liar Riksdags-Fullmägligen Anders Johan Sandstedt från Jönköpings Län
anfört: att, vid en år 1684 hållen ekonomisk commission blifvit beslutadt,
att den i Westra Härad af Jönköpings Län belägna gården Hallsnäs skulle
åligga att öfver det dervid belägna sund fortskaffa resande, äfvensom att
undeihålla färjestaden, jemte de för öfverforslingen behöfliga farkoster, emot
åtnjutande af frihet från rotering; att berörde åliggande ock fullgjordes
till år 1717, under loppet hvaraf dåvarande egaren af Hallsnäs uppbyggde
öfver sundet en bro, hvilken sedermera! underhållits af Hallsnäs egare ända
till 1818, då, spdan bron blifvit af vattuflöde i grund förstörd oell boi tförd,
Enkefru Gustafva von Steyern, såsom egarinna af Hallsnäs, hos Konungens
Befallningshafvande 1 Länet förklarat, att hon icke ansåge sig pligtig attén
ny bro uppbygga, samt anhållit, att nödige åtgärder måtte vidtagas för återställande
af bro öfver berörde sund, såsom för hela orten oumbärlig; att, i anledning
häraf och efter verkställd undersökning af Härads-Rätten, Konungens
Befallningshafvande den 17 December 1818, jemte förklarande, alt
Häradet icke borde besväras med brobyggnaden, helst det vore endast Ramquilla
derinom belägne Socken, för hvilken farten öfver sundet vore oundgänglig,
ålagt egaren af Hallsnäs att öfver sundet hålla färja! och derjemte
vttrat, att, om Ramquilla socken, skulle finna brobyggnad nödig, hela socknen
borde deri deltaga; alt Kongl. Kammar-Colleginm likväl genom Utslag
ilen 28 Juli 1819, som af Kongl. Majit i Nåder blifvit faststäldt, upphäft
Konungens Befallningshafvandes Utslag och befriat Enkefru v. Steyern från förenämnde
besvär, emot det att bon, enligt siLt erbjudande, för hemmanet
Hallsnäs efter dess mantal, inträdde i ordentlig rotering, i likhet med andra
hemman i orten; och öfverlemnade Kongl. Kammar-Collegium till Konungens
Befallningshafvande att, efter vederböraudes hörande och föregången
laga undersökning, vid Härads-Rätten i orten pröfva och genom Utslag sig
utlåta, hvem som åläggas borde antingen att bro ofver sundet bygga och underhålla,
eller oek färja der anskaffa och dermed vägfarande betjena; alt, efter
ytterligare hos Härads-Rätten skedd undersökning, Konungens Befall
-
Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Vlskoltens Utlåtandej IV.-o gS. 27
ningshafvande, genom Utslag den 28 Augusti 1821, förordnat, att ny bro
borde byggas öfver Hallsnäs sund, oell att kostnaden derför skulle ulgöras
af bela Westra Härad, med iagttagande, att hvarje hemman i Ramquilla
socken toge del i kostnaden dubbelt emot Häradets öfrige hemman, äfvensom
Ramquilla socken ensamt skulle framdeles underhålla bron; men att,
sedan Kongl. Kammar-Collegium, dit frågan genom besvär fullföljdes, meddelat
Utslag och deruti förklarat, att Ramquilla socken ensam skulle bestå
kostnaden för en färja öfver det ifrågavarande sundet, Kongl, Maj:t slutligen
den 6 April 1824 ändrat Kammar-Collegii sistberörde Utslag och förordnat,
att bro skulle byggas öfver sundet af samtlige Westra Häradsboer
gemensamt; dock att Ramquilla socknemän skulle laga dubbel lott i kostnaden
och i framtiden besörja brons underhåll; samt att, sedan alla socknarne
i Häradet, med undantag af Ramquilla, sökt, men icke erhållit, tillåtelse
att uppbryta en ny väg, i stället för att uppföra oftanämnde bro,
hvars längd vore 149 alnar, skyldigheten i afseende å brons uppbyggande
blifvit af Häradet fullgjord ; och har motionären, som, både af egen öfvertygelse
och sina committenters önskan, funnit sig uppmanad att medverka
till den lindring i förenämnde besvär, hvilken billigheten ansetts kräfva,
föreslagit, att, vid omförmälde förhållanden och då snart förestode en total
ombyggnad af ifrågavarande nära förfallna bro, till byggandet och framtida
underhållet deraf måtte få användas årliga hemmantalsränta!! af ofvannämnde,
tillförene från rotering befriade, men nu till -|:dels mantal roterade
hemmanet Hallsnäs.
Utskotten hafva tagit denna motion i öfvervägande, men som, efter
hvad motionären sjelf uppgifvit, Kongl. Maj:t, genom Utslag af den 6 April
1824, förklarat, att bro skulle byggas öfver sundet vid Hallsnäs af samtlige
Vestra Häradsboer gemensamt, och att Ramquilla socknemän borde taga
dubbel lott i kostnaden samt i framtiden besörja brons underhåll; alltså
och då denna skyldighet i laga ordning tillkommit, samt motionären icke
föregifvit, än mindre ådagalagt, att samma skyldighet skulle hafva blifvit
utan skäl Westra Häradsboer ålagd eller vara af någon serdeles betungande
beskaffenhet, så att nämnde menighet icke utan hjelp kunde den fullgöra;
få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att berörde motion måtte förfalla.
Stockholm den 20 Mars 1845.
a8 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskotens Utlåtande, N.-o 96.
Reservation.
Af Anders Johan Sandstedt: ”Emot Höglofl. Stats- och Ekonomi
Utskottens
betänkande, rörande uppbyggandet och underhållandet af Hallsnäs
bro, får jag mig reservera. Jag har i min motion yrkat, att endast hernmanstalsräntan
eller roteringsafgiften af hemmanet Hallsnäs skulle komma
nuvarande Westra Härads brohållare lill godo, helst hemmanet var befriadt
frän nämnde roteringsafgift under den tid, då detsammas egare ensamt underhöll
bron. Sedan, år 1818, bron blifvit genom vattenflöde borttagen,
blef hela Westra härad ålagdt brohållningsskyldigheten; och jag anser således,
att Höglofl. Utskotten icke bordt frånkänna nuvarande brohållare en
mot berörde skyldighet svarande förmon, serdeles som Staten icke tillförene
haft någon rotefrihelsafgift att påräkna af Hallsnäs. Genom bifall till
min motion skulle hvarken Staten eller Hallsnäs blifva förnärmade, utan
förenämnde urgamla frihet, som förr tillkommit Hallsnäs för byggandet och,
underhållandet af bron, komma de nuvarande brohållare till godo.
I anseende härtill anser jag Utskotten hafva bordt tillstyrka motionen,
hvilket, efter min tanka, varit öfverensstämmande med både rätt och billighet.”
N:o 96.
Anh. till Exp.-Utsk. d. 26 Marsj kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af eller
lindring uti de Consulad-af gifter , som erläggas för
Svenska fartyg, äfvensom inskränkning uti afgiften tilt
Engelska Kyrkan i London.
Af Vällofl. Borgare-Ståndet har blifvit till Utskotten remitterade följande,
omförmäldp ämnen rörande, motioner:
l;o af Herr Paul Perg, som, med anledning af den för skeppsrörelsen
för närvarande rådande dåliga conjunctur och de alltför stora omkostnader,
som drabba Svenska sjöfarten, till vinnande af lindring i dessa kostnader,
föreslagit, att Consulad-afgiften för Svenska fartyg måtte, om icke
alldeles upphöra, åtminstone nedsättas i likhet med hvad Norrska fartyg
betala, äfvensom att den afgift till Svenska Kyrkan i London, som nu er
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Uskottens Utlåtandej IV.-o 96.
lägges för hvarje Svenskt, till England ankommande, fartyg, hädanefter icke
måtte belasta andre sådane fartyg, än dem, som ingå till London, hvilkas
besättningar kunna komma i tillfälle att besöka nämnde Kyrka; och
hafva flera af Borgare-Ståndets Ledamöter sig i denna motion förenat;
2:o af Herr Carl Valleysom anfört: att, utom det en viss afgift för
Svenska fartyg, som passerade Öresund, måste i Helsingör till en främmande
Stat erläggas, en ytterligare afgift, genom Kongl. Majits och Rikets CommerceCollegii
Circulaire den 31 Maj 1839, blifvit påbuden för Svenska fartyg, som endast
för Sundska Tullens clarerande anlöpte Helsingör och ej gick inrikesorter
emellan, hvilken sednare afgift, som tillkomme Coosuln, utgjorde för däckadefartyg
öfver 10 läster 2 R;dr Svenskt Banco och för odäckade öfver samma lästetal
1 R:dr berörde mynt; att det likväl måste förefalla hvar och en orimligt,
att Consulad-afgift erlades på en plats, der hvarken lossning eller lastning
egde rum, der Consulns biträde icke vore af nöden, och der den
Consul, som åtnjöte afgiften, icke ens bodde ; och att, enligt motionärens
åsigt, hvarje band, som tryckte handeln och sjöfarten, ulan att medföra
något motsvarande gagn, borde undaorödjas; och har motionären alltså föreslagit,
att omförmälde Consulad-afgift måtte upphöra, utom i det fall, att
Skeppare å fartyg begärde och begagnade Consulns biträde antingen för tullens
clarerande eller annat ändamål.
Dessa motioner hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och hvad först
angår det framställda förslaget om upphörande af eller nedsättning uti Consulad-afgiften;
så få Utskotten upplysa, dels alt, till följd af Kongl. Brefvet den
29 Juni 1833, och Kongl. Commerce-Collegii Circulair den 31 Maj 1839,
Svenske och Norrske Consulerne i allmänhet äro berättigade att af hvarje
Svenskt fartyg, som inom deras Embetsdistrict antingen lossar eller intager
ny last eller både lossar och lastar, uppbära i Consulad-afgift Riksdaler
Hamburger Banco, Spansk Piaster eller deremot svarande belopp i landets
mynt för hvarje svär läst af fartygets drägtighet efter mätarebref; varande
likväl från nämnde allmänna stadgande undantagne Consulen i Helsingör,
i det fall, hvarom serskildt vore förordnad};, samt Svenske och Norrske
Consulerne i Stora Britannien, S:t Ybes, Cadix, Alicante, Genua och
Livorno, under innehafvarnes tjenstetid; dels ock att Rikets Ständer vid sista
Riksdag, enligt underdånig skrifvelse af den 3 Mars 1841, N:o 254,
med anledning af derom väckte frågor, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit:
l:o att Kongl. Maj:t måtte i Nåder anbefalla Consulad-afgifternes uppbärande
å alla orter, i fullkomligaste likhet för Svenska och Norrska fartyg,
3o Stuts- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o q6.
så att för Svenska fartyg, sorn betalade Consulad-afgift, ingen lösen eller
expeditions-afgift för erforderlige documenter derjemte skulle få uppbäras,
saint att den ditintills i Helsingör utgående serskilda afgift af 2 Ridr för
däckade och 1 Ridr Banco for odäckade fartyg måtte alldeles upphöra;
2:o alt der loner på Stat voro för Consulerne anvisade, Consulad-afgifterna
malte komma alt, i nion deref er, antingen nedsättas eller alldeles
upphöra;
3:o att med serskildt fästad t afseende å Svenska sjöfartens bt tungande
å de orter, der Consulad-afgifterne ännu beräknades efter äldre serskilda
Författningar, Kongl. Majit måtte i Nåder anbefalla en skyndsammare allmän
verkställighet af Kongl. Brefvet den 29 Juni 1833, och, om seiskilde
anslag för sådant ändamål skulle erfordras, derom till Rikets Ständer aflåta
Nådig Proposition; samt
4;o att Kongl. Majit täcktes i Nåder anbefalla ej mindre nu gällande
Consuls-Stadgas, än ock den för Consulerne meddelade Sportel- och Expeditions-taxas
öfverseende och omarbetning ide delar, der sådan, enligt hvad
Rikets Ständers skrifvelse innehåller, blifvit ifrågasatt, eller i öfrigt kunde
finnas vara af behofvet påkallad.
Efter föredragning af denna Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, har
Kongl, \laj:t, genom Remiss af den 7 April 1841, infordrat Kongl. Commerce-Collegii
utlåtande i ämnet, men detta har ännu icke till Kongl.
Majit inkommit; dock hafva Utskotten från bemälde Collegium erhållit
uppgift derom, att ärendet, som fordrat en vidlyftigare beredning, genom
inhemtandet af yttranden och upplysningar från Svenska Consuler på utrikes
orter, numera är färdigt att i Collegium föredragas.
Som nu ifrågavarande ärende redan utgör föremål för Kongl. Majlis
Nådiga uppmärksamhet, samt Kongl. Majit tvifvelsutan lärer i Nåder fatta
det beslut, hvartill omständigheterna föranleda samt Kongl. Majit kan linna
njIligt; få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att motionerna i denna del ej måtte för närvarande föranleda till
någon Rikets Ständers åtgärd.
Hvad sedermera vidkommer det framställda yrkandet, att den afgift
till Svenska Kyrkan i London, som nu erlägges för hvarje Svenskt till
England ankommande fartyg, och hvilken lärer uppgå till 3 pence per
läst för fartyg, som lossa eller lasta i London samt lill 2 pence per läst,
då fartygen besöka andra hamnar i Stor-Brittanien och Irland, hädanefter
ej måtte belasta andre sådane fartyg än dem, som ingå till London; så,
ehuru Utskotten visserligen anse nödigt och Svenska Nationen värdigt, att
Siats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsko tens Utlåtandej N;o 96. 3i
nämnde Kyrka vidmagthålles, helst ej allenast ett betydligt antal Svenska
sjömän, utan äfven andre Svenskar, besöka London och der stundom en
längre tid sig uppehålla, så kunna dock Utskotten icke finna någon billigbetsgrund
derför, att de fartyg, som besöka andra ställen i England , än
London, och hvilkas besättningar icke äro i tillfälle att begagna sig af Kyrkan,
skola betungas med berörde afgift. Yid sådant förhållande, och lör
att i någon mon bereda lindring i omkostuaderne for sjöfarten på England,
få Utskotten tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder förklara, att den afgift, som,
enligt nu gällande författning, bör för alla till England ankommande
Svenska fartyg erläggas till Svenska Kyrkan i London,
måtte för dem, som icke anlöpa denna hamn, upphöra.
Stockoholm den 20 Mars 1845.
Reservation:
Af Herr Grefve Sparre: ■'Emot det af sammansatta Utskotten fatta
de
beslut om befrielse för de fartyg, som besöka England, utan att gå till
London, från erläggande af den hittills stadgade ringa afgiften 2 pence
per läst, till underhåll af Svenska församlingens i London Kyrka, får jag
anmäla min reservation. Då i vårt land, enligt regeln, församlingarne
sjelfva underhålla sina Kyrkor, men, i fall, son» detta, der den i ett hämmande
dyrt land varande lilla församlingens ständiga medlemmar sannolikt
icke mäkta med att ensamme underhålla kyrkan, så torde denna förbindelse
lämpligast böra delas af dem, som, till följd af deras gemenskap
med Landet, kunua anses hafva intresse i församlingens bestånd; och då,
enligt hvad kändt är, berörde församling, till största delen, beslår af sjömän,
hvilka någon tid äro och sedan upphöra att vara medlemmar af församlingen,
så synes det icke obilligt, att bidrag till Kyrkans underhåll lemnäs
af dem, som idka sjöfart och bandel på England, samt således, orri
också deras skepp icke hvarje gång gå till London, dock, såsom föranlåtne
alt sjelfve eller genom andra besöka landet, måste anses intresserade af,
att en Svensk församling derstädes finnes, och företrädesvis i den stad af
Riket, der affärerne äro coneenirerade. Jag förutser den följd af berörde
3a
Slats- samt Allm Besv- och Ekon -Utskottens Utlåtande, N.o g<j.
beslut, om det skulle blifva Rikets Ständers, att vid nästa Riksdag kom me
att begäras ersättning af Ständerna för den, sannolikt oumbärliga, inkomst,
som sålunda komme att fråntagas Kyrkan; och då jag icke inser någon förbindelse
för Stats-Verket att, i strid med den ofvan antydda allmänna
principen, genom directa bidrag underhålla denna Kyrka, så måste jag,
till dess en lämpligare norm för utgörande af bidrag till detta ändamål
ulfinnes, tillstyrka bibehållande af den nuvarande afgiften.”
Uti denna reservation hafva Herr Baron Cederström, Herr Biskop
Hedre’n, Herr Doctor Hallbeck och Herr Prosten Odelberg instämt.
N:o 97.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 2g Mars, kl. 1 e. «.
Utlåtande, i anledning af åter remiss af Betänkandet N:o 38,
angående personliga skyddsafgiftens användande till Folkundervisningens
befrämjande.
Enligt från Riks-Stånden ankomna Protocolls-Utdrag, har Hederv. Bonde-Ståndet
bifallit, men Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Högv. Preste-Ståndet
och Vällofl. Borgare-Ståndet återremitterat omförmälte Betänkande
Nto 38, på grund af följande anmärkningar, nemligen: att, på sätt
åtskillige vid Betänkandet fogade reservationer jemväl innehålla, det vore
stridande emot 62 och 64 §§. Regerings-Formen att, enligt Utskottens förslag,
till fyllande af commuuala behof, omedelbart anslå någon del af den
Allmänna Bevillningetij enär densamma derigenom undandroges Kongl. Majrts
disposition; — att, då Kongl. Maj:t, uti Dess Nådiga Proposition, icke äskat
högre anslag till folkundervisningens befrämjande, än 80,000 R:dr, högre
summa icke eller borde, i saknad af tillförlitliga upplysningar om dess behöflighet,
af Rikets Ständer anslås; — att, med antagande af Utskottens förslag,
medlens fördelning blefve ojemn och icke motsvarande de serskilda
Församlingarnes behof, emedan somliga fingo för mycket, andra för litet; —
att de Församlingar, som redan hafva ordnadt Skolväsende, måtte, efter vederbörlig
anmälan, få använda Öfverskottsmedlen till andra communala be
-
Stats- samt Bcvillnings-Utskqttens Utlåtande j N.-o gj
34
hof, såsom slöjdskolor, arbetsinrättningar, m. m; —■ att redan bevilljade
anslag till församlingarne borde fortfara, jemte de nu föreslagne afgifter; —
att, i sammanhang med nu ifrågavarande föreskrifter, uttryckligen måtte
bestämmas, att den i 4 §. af 1842 års Kongl. Stadga omförmälda personliga
afgift kommer att försvinna; — att till undvikande af de olägenheter,
som kunde uppkomma derigenom, att Uppbördsmännen skulle directe till
Skolstyrelserne öfverlemna influtne medlen, det måtte föreskrifvas, att medlen
inlevereras till Landtränterien och derstädes få af Skolstyrelserna lyftas;
— äfvensom att ifrågavarande medel måtte ingå till Stats-Verket och
sedermera fördelas emellan de församlingar, hvilka af understöd till Skolväsendets
ordnande vore i behof.
Utskotten hafva tagit dessa anmärkningar under sorgfälligt öfvervägande;
och ehuru till stöd för Utskottens åsigt, att ifrågavarande förslag icke
står i strid mot förenämnde §§. Regerings-Formen, förekommit, att Bonde
Ståndet
godkänt samma förslag och att proposition till bifall å detsamma
blifvit inom Borgare-Ståndet af Talmannen framställd, hafva Utskotten likväl,
till undvikande af all tvätydighet i detta hänseende och på det ändamålet
icke måtte förfelas, trott sig böra så vida frångå det formella af förslaget,
att detsamma icke i nå^ot hänseende må, såsom Grundlagsvidrigt,
kunna förkastas.
Utskottens åsigt, att hvarje arbetsför medlem i samhället bör genom
personlig afgift bidraga till det uppväxande slägtels undervisning, har af
Rik-Ståndens samtlige Ledamöter, som i frågan sig yttrat, blifvit hyllad,
likasom nästan enhälligt antagits, att för folkundervisningens behöriga ordnande
den af Utskotten föreslagne anslagssumma i allmänhet är fullt behöfflig,
om ej otillräcklig; hvadan Utskotten icke torde behöfva ingå i serskild
vederläggning af anmärkningen, att höure anslag, än det af Kongl.
Maj:t äskade, icke borde beviljas; och anse Utskotten sig i det redan afgifne
utlåtandet hafva fullständigt ådagalagt, att någon jemnare fördelning af
understöd till folkundervb ningen icke gerna kan åstadkommas, än derigenom
att hvarje skoldistrict erhåller medel sig anslagne i förhållande lill
den derinom varande folkmängd, som af undervisningen har behof; hvarföre
något vidare yttrande, i anledning af den häremot framställde anmärkning,
icke torde erfordras, äfvenså litet som i afseende på åsigten, att medlen
borde ingå till Stats-Verket och derifrån fördelas emellan endast de
församlingar, som af understöd vore i behof.
På grund häraf och då Utkotten baft för afsigt att, endast i förhållanBih.
till R. St. Prot. 1S4S. 4 Sami. 1 AJd. 19 Haft. 5
34
Stats- samt Bcvitlnings-Utskottens VHatande, N.-o 57.
de till personliga skyddsafgiftens] nedsättning, för folkundervisningens befrämjande
föreslå någon ny afgift, hvilket, efter Utskottens tanka, i annat
fall skulle i landsorterna mötas af mycken ovilja och måhända äfven svårligen
af Rikets Ständer antagas, få Utskotten, med erkännande af de olägenheter,
hvilka kunde uppkomma derigenom, att Skolstyrelserna skulle directe
af Uppbördsmännen emottaga de till folkundervisningens befrämjande uppburné
medel, sålunda förändra sitt förut afgifna förslag, att Utskotten hemställa:
a')
att, i den mon den personliga skyddsafgiften blifver af Rikets
Ständer, efter serskildt, af Bevillnings-Utskottet foranledt, beslut,
vid denna Riksdag nedsatt, ett mot samma nedsättning svarande
belopp skall till folkundervisningens befrämjande inom hvarje församling
anslås och utgå, dock ej högre än 12 sk. för man och
6 sk. för qvinna;
b) lika afgift, som till följd häraf skall utgå af mantalsskrifne personer,
bör äfven utgöras af gemenskapen vid Arméen och Flottan^
e) att desse medel skola i sammanhang med Krono-Uppbörden
uttagas oell lefvereras i Ränterien samt derifrån, efter skeende reqvisitioner,
a flem nas, för landet, till försa tillingarnes Skolstyrelser,
och för Städerne, till vederbörande, som hafva Städernas allmänna
folkundervisning om händer; och
d) att dessa medel må redovisas på samma sätt, sorn församlingarnes
Fattigmedel.
Hvad vidare angår anmärkningen, att i de församlingar, som redan
ega ett ordnadt skolväsende, möjligen blifvande öfverkottsmedel borde få
till andra communata behof användas, så och då, å ena sidan, under discussionen
inom Preste-Ståndet blifviL upplyst, att åtskiilige församlingar
linnas, hvilka genom enskilde donationer redan blifvit försedde med fullt
utbildade Folkskolor, men, å den andra, åter förekommer, att, derest ett
oinskränkt medgifvande lemnades, att blifvande öfverskotts-medel finge
till andra communala behof användas, detta möjligen skulle föranleda
till missbruk, hafva Utskotten funnit betänkligt att i vidsträcktare mon
frångå sitt förut afgifne yttrande härom, an att Utskotten tillstyrka:
e) a 11 de församlingar, sorn efter bepröfvande af vederbörande
Landshöfding och Biskopp, finnas hafva folkskolor så fullständigt
organiserade, som 1842 års Kongl. Stadga y tter st påbjuder, må,
uppå anmälan och bemälde vederbörandes dertill lemnade bifall,
använda möjligen varande öfverskottsmedel till fattiga barns un
-
Slats- samt BcviUnings-Ulskotlens ZJtlåtandej IV.-o Qf.
35
derhåll vid Skolorna, äfvensom till inrättande af Slöjdskolor och
öfverhufvud sådane anstalter, hvarigenom samma församlingars
ungdom må bibringas undervisning i handaslöjder och näringar till
deras framtida utkomst.
Beträffande slutligen frågan, dels huruvida de församligar, hvilka redan
blifvit tilldelade Statsbidrag till skolväsendets ordnande, böra vid dessa bidrag
framdeles bibehållas, dels ock om föreskriften i 4 §. af Kongl. Stadgan
den 18 Juni 1842, angående de personliga afgifter, hvilka församlingarne
ega att i omförmälde hänseende sig åtaga, bör utgå; så och då,
på sätt Utskotten i sitt föregående utlåtande yttrat, Stats-Utskottet kommer
att, för de fall, der de nu föreslagne afgifterne icke blifva för ändamålet
tillräcklige, om serskildt anslag afgifva yttrande, samt den i berörde
4 § varande föreskrift endast är vilkorlig, enär den till sin tillämpning beror
derpå, huruvida andra tillräckliga medel äro att tillgå eller icke, anse
Utskotten
dessa anmärkningar icke böra till någon åtgärd af Rikets Ständer
föranleda.
I öfrigt vidblifva Utskotten, i öfverensstämmelse med hvad i återremitterade
betankandet blifvit föreslaget, den hemställan,
att, derest en eller annan församling skulle åsidosätta föreskrifterne
i Kongl. Stadgan den 18 Juni 1842 om skolors inrättande,
de samma församling tillkommande medel skola genast ställas till
Landshöfdingens och Biskopens disposition, för att till det afsedda
ändamålet användas;
äfvensom
att besluten öfverlemnas till Kongl, Maj:t att, efter Dess Nådiga
bifall, påbud härom låta utfärda, med de föreskrifter, som, i afseende
å verkställigheten, må erfordras.
Stockholm den 27 Mars 1845,
Reservationer.
Af Friherre Oxenstjerna, C; med åberopande af den mening, som uti Friiierrens
vid Betänkandet N:o 38 afgifne reservation innefattas;
af Friherrarne Åkerhjelm,, Tersmeden och Stjernstedt;
af Herr Lagerborg: ”Om jag reserverat mig emot Utskottens beslut i
36
Stats- samt Bevillnings-Ut skottens Utlåtande, N.o p?.
denna fråga, så är det icke derföre, alt jag mindre än någon annan erkänner
den höga vigten af det ändamål, hvilket Utskotten genom den föreslagna
åtgärden trott sig ändamålsenligist kunna befrämja. Det är fastmera min
innerliga öfvertygelse, att en rätt ordnad och vårdad folk-undervisning,
grundad framför allt på religiös och moralisk bildning, är det vackraste,
sannaste och varaktigaste a rf, som det ena tidevarfvet kan lemna åt det
andra. Folk-undervisningen är derföre äfven ett af de värdigaste ämnen
bör representationens omsorger, samt i och med detsamma ett af de vigtiste
föremål, som påkalla anslag af nödiga medel. Men ju vigtigare ända>
målet är, desto angelägnare är det äfven, alt de medel, som dertill anslås,
anordnas på ett sådant sätt, att det lemnar den sörsta möjliga säkerhet för
medlens ändamålsenliga användande till verkliggörande af sjelfva hufvudändamålet.
Det i betänkandet föreslagna sättet synes mig icke lemna den
i detta afseende nödiga säkerheten, och det är hufvudsakligen af detta skäl,
som jag icke kunnat instämma uti Utskottens beslut. Jag utbeder mig att
få i korthet redogöra för de grunder, som härvid bestämt mig.
Uti folk-undervisningen inom en Stat bör det vara enhet, af samma
skäl, som man anser, att det bör finnas en Stats-religion.
Det nya förslaget synes visserligen icke vid första påseendet rubba folkundervisningens
enhet; men det nedlägger likväl ett frö till en sådan möjlig
rubbning derigenom, alt det. oundgängliga, verksamma och mägtiga medlet,
penningen, lägges i communernas händer, utan redovisnings-skyldighet
inför Staten, hvarigenom ledningen af denna vigtiga angelägenhet småningom
kommer att förflyttas ifrån Staten eller dess styrande organer till communerna.
Genom Utskottens tillstyrkan i momentetj b) ”att dessa medel
skola i sammanhang med kronouppbörden uttagas och levereras i ränterien
Samt derifrån, efter skeende reqvisilioiier, aflemnas, för landet till församlingarnes
Skolstyrelse”, o. s. v., samt uti momentet c) ”alt dessa medel må
redovisas på samma sätt, som församiingarnes fattigmedel”, hafva communerna
erhållit en magt, som utesluter Staten icke blott ifrån ledningen af
medlens användande, utan äfven snart sagdt ifrån ali controll öfver communernas
förfarande i detta afseende. När man härjemte påminner sig den
vidsträckta magt, som genom Kongl Maj:ts Nådiga Stadga angående
folkundervisningen af deri 18 Juni 1842 blifvit lagd uti de communala
Skolstyrelsernas händer, då det t ex. bland annat, beter, att
”Skolstyrelsen uppgöre för de under dess uppsigt stående skolor ett
reglemente, hvilket bör bestämma undervisnings-methodenj disciplinen
och hvad mera till skolornas behöriga vård och Jörvultning hörer' >
Slats- san,t Bevillnings-Utskoitens Utlåtande, N-o 97.
3 7
ulan någon annan begränsning för denna vigtiga lagstiftningsrätt, än att reglementet
bör underställas vederbörande Domcapitlels pröfning och godkännande,
samt utan att Domcapitlen, vare sig genom den nämnda Nådiga Stadgan
eller på något annat sätt veterligen, fått någon underrättelse om de grunder,
som vid pröfningen af dessa reglementen böra tillämpas, så att man åtminstone
kunde vara förvissad om någon öfverensstämmelse, någon sammanhängande
plan uti de serskilda Dom-Capitlens förfarande i detta afseende;
—• när man påminner sig allt detta och härtill nu ytterligare lägger den
fria dispositionsrätt öfver medlen, sorn, enligt det af Utskotten tillstyrkta
förslaget, äfven skulle läggas i communernas liander, så kan man svårligen
finna, att en sådan skolförfattning iemnar tillräcklig garanti för enbet och
förnuftigt sammanhang uti folkundervisningen inom Riket. Communal-styrelsen
må ega hvilka fördelar sorn helst, så anser jag det likväl för mycket
vågadt att experimentera sig till denna erfarenhet uti en så vigtig fråga
som den om folkundervisningen. Härvid kan likväl icke vara min mening
att utesluta cornoaunal-styrelsen ifrån tillsynen öfver skolan samt medlens
rätta användande och redovisning. Men jag anser, att denna tillsyn hörså
bestämmas, att den står under Statens controll på ett sätt, sorn lemnar
den möjligaste säkerhet, att den allmänna plan för folkundervisningen, som
Staten godkänt, blir i verkligheten, så vidt medlen och omständigheterna
tillåta, inom de serskilda communerna utförd, samt de dertill anslagna
tnedlen på ett ändamålsenligt sätt använda.
I närvarande tid bör man väl ej kunna neka, att undervisningen, så
vidt möjligt är, bör meddelas åt hvarje individ inom samhället. Att man
i detta afseende möter stora svårigheter i vårt fädernesland, inses lätteligen,
när man jemför folkmängden i de olika communerna med den area,
på hvilken den är fördelad. En lika stor folkmängd kan ofta fordra ett
högst olika antal skolor, allt efter den olika area communen upptager. Så
t. ex. intager Öfver-Calix socken i Norrbottens län en area, af Öfver 33
qvadrat mil, men eger blott ungefärligen 1,121 invånare, under det att t,
ex. Virserum® socken i Calmare län på endast II qvadrat mil har ungefärligen
1,051 invånare, emellan 15 och 60 år; och i allmänhet anträffas
samma olika förhållande emellan communernas folkmängd och arean, sorn
den upptager, uti de ytterst nordliga och sydliga provincerna inom Riket.
Uti corn muner med den betydligt större utsträckningen, men icke i samma
proportion större folkmängden behöfvas naturligtvis, om alla skola blifva
delaktiga af undervisningen, flera skolor, än uti de communer, sorn
hafva samma eller till och med större folkmängd på en mindre yta och
33
Stats- samt Bevillnings-Utckollens Utlåtandej N:o Q’].
lärer det således blifva omöjligt att uppå det af motionären föreslagna sättet
kunna åstadkomma en allmän folkundervisning, utan att Staten mellankommer
med ett stone understöd för de förstnämnda communerne.
De medel, sorn anslås för åsladkommandet af en folkundervisning, böra
väl så anordnas, att de medgifva och befordra en ändamå!senlig"och framstående
utveckling af denna angelägenhet öfver bela Riket; och då commuuerna
inom Sverige äro så olika i anseende lill folkmängd, förmögenhetsviikor
och utsträckning, så måste det anses för ett Statens åliggande att
dem emellan fördela de medel, som anslås, på eli sådant sätt, alt ändamålet
i möjligaste måtto öfverallt vinnes.
En af de uppgifna orsakerna till motionen är "svårigheten att så fördela
de till serskilda orter för folkundervisningens befrämjande hittills beviljade
anslag, att församlingens behof och full rättvisa iagttages." Att denna
fördelning är förenad med stor svårighet, lärer icke kunna nekas. Men
månne Utskottens nu afgifna förslag afhjelper denna svårighet? Efter uppgjord
calcul, grundad på uppgifter, hemtade ur Tabellverket, skulle omkring
halfva antalet af socknarne inom Riket icke komma att utgöra det penningebelopp
och erhålla de mede), som för dem erfordras till ett någorlunda ordnadt
skolväsende, så vida medlen skola utgöras och fördelas så, som motionären
föreslagit. Denna calcul är uppgjord sålunda, att man antagit, att minst
400 personers afgifter till folkundervisningen (efter 12 sk. för man och 6
sk. för qvinna) torde motsvara behofvet för en skolas underhåll och bestånd.
Denna beräkning af minst 400 personers afgifter är likväl troligen
för låg. När man nu derjemte tager i betraktande, dels att, såsom redan
förut ar anmärkt, behof af flere skolor inom en och samma commun måste
på vissa orter, synnerligast i de norra provincerna uppstå, dels att det
finnes coramuner i Dalarne, hvilka icke alls erlägga någon capitations-afgift,
men till folknnmerärn ändock ingå i calculn; så torde dessa förhållanden
motväga det factum, att communer finnas, hvilkas folkmängd understiger
antalet 400, men hvilka, detta oagtadt, redan ega ett ordnadt skolväsende,
vare sig till följd af coinmunernas egna bidrag, eller genom donationer.
Och tyckes det således vara anledning till den förmodan, att den uppgjorda
calculen torde på det hela taget vara i det närmaste rigtig.
När man således nu kan antaga för tämmeligen troligt, att den af Utskotten
föreslagna tribut i och för folkundervisningen ej är tillräcklig
för mera än ungefärligen halfva antalet af coramuner inora Riket, så är
det ju naturligt, att åt den återstående andra hälften bidrag genom någon
annan utväg ändock måste anskaffas; ty folkundervisningen är för närvä
-
Stats- samt Bevillnings-U t skottens Utlåtande, N-0 97.
39
randt en af de opinionsfrågor, som ej lärer hvarken kunna eller böra förfalla.
Hvarifrån skola nu dessa medel tagas? det naturligaste tyckes väl
vara, att Staten finge rättighet att, i och för de mindre lyckligt lottade
communernas behof, begagna de medel, hvilka utaf folkundervisnings-afgiften
qvarstå såsom öfverskott inom de andra corn mimerna. Men detta medgifver
icke Utskottens förslag, sorn fastmera uti momentet d') just går ut
derpå, att detta öfverskott skulle af de bättre lottade communerne få till
andra ändamål för egen räkning användas, hvarigenom någon lättnad för
de mindre lyckligt lottade alldeles icke beredes. Då nu dessa utgöra icke
mindre än halfva antalet af Rikets alla församlingar, skal! en ny skatt i
och för folkundervisningens upphjelpande inom denna fattigare hälft af Riket
otvifvelaktigt snart åter äskas. Om Rikets Ständer då neka de behöfvande
forsamlingarne det understöd, de begära, under det att de förmögnare
församlingarne deremot redan fått mer, än de för ändamålet behöfva»
skall detta säkerligen anses såsom ett obilligt förtryck, utöfvadt af de rika
mot de fattiga. Beviljas åter understödet, skall detta säkerligen anses såsom
en obillig beskattning af de communer, som icke allenast redan påkostat
sina egna skolinrättningar och underhållit desamma, utan att hafva
behöft anlita Staten om understöd, utan äfven derutöfver redan under förevändning
af folkundervisningens behof vidkänts utgifter, som blifvit till andra
ändamål använda, ■— en beskattning, från hvilken de kunnat vara befriade,
om det anslag, som nu begäres för folkundervisningen, verkeligert
fått utgå odeladt såsom ett Statsanslag i och för detta ändamål. En allmän
missbelåtenhet torde således uppstå, en missbelåtenhet, hvars följder
roan ej kan beräkna. Om t. ex. representanterne vid något blifvande Riksmöte,
efter vunnen erfarenhet om sanningsenligheten af ofvannämride påstående,
icke skulle bevilja anslag för det felande behofvet i och för folkundervisningen,
så blefve troligen följden antingen den, att de fattigare
communernas folkundervisning måste afstanna, eller ock den, att Kongl.
Maj:t skulle sättas i nödvändighet att under andra former eller rubriker
anskaffa de erforderliga medlen. Och detta sednare torde säkrast inträffa;
ty tiden är för långt framskriden i bildning för att tillåta ett stillastående
i folkundervisningsfrågan. I förra fallet vore, såsom redan blifvit anmärkt,
ett frö utsådt till misshällighet emellan de rikare och de fattigare communerme,
och ,i sednare emellan Kongl. Maj:ts Regering och Folket.
Uti momentet i Utskottens betänkande synes mig dessutom ett annat
frö nedlagdt till missbelåtenhet hos de fattigare communerna, hvilka skola
afundas de rikare, som af Staten, på grundlagsenlig väg, erhållit ett nytt
4»
Stat*- samt Bevillning*-Utskottens Utlåtande, iT.O 97.
slags privilegium —- och hvilket en gång gifvet, torde, i likhet med andra
privilegier, på ena sidan vara lika svårt att återtaga, som det säkerligen
på den andra sidan torde lägga grunden hos de öfrige till begäret alt
på ett eller annat sätt äfven söka erhålla något motsvarande.
Det är hufvudsakligast på nu i korthet utalade grunder, som jag reserverat
mig mot det af sammansatta Stats- och Bevillnings-TJtskolten nu fattade
beslut.
Skulle deremot den nu föreslagna summan (omkring 280,000 R:dr) beviljas
såsom ett statsanslag för folkundervisningens befrämjande, att fördelas
genom Statens försorg proportionaliter emellan de olika communerna, efter
verkligen ulrondt behof, så vore sannolikt ej någon sådan framtida förhöjning
i skatter för ifrågavarande ämne att befara, ej heller någon sådan anledning
till misshällighet, som nu tyvärr måste motses; och jag skulle så
mycket hellre för min del tillstyrka bifall till ett sådant anslag, som det
nämnde beloppet, hvartill den af Utskottet föreslagna individuella afgiften kommer
att uppgå, såsom Statsanslagj efter all anledning blefve tillräckligt för
att bereda Rikets samtlige församlingar det understöd af det allmänna,sorn
folkundervisningen behöfver och med skäl kan fordra, såsom comunalanslag
deremot, utgående på det sätt, Utskotlet föreslagit, sannolikt blifver otillräckligt
för nära halfva antalet af Rikets församlingar”.
Af Herr P. O. Norin. ”Emot Utskottens förslag, att afgiften till folkundervisningens
befrämjande skall utgöras äfven af gemenskapen vid Armeen
och Flottan, reserverar jag mig, emedan detta förslag hvarken af motionen
eller anmärkningar vid återremitterade hptänkandet är föranledt”.
Häruti instämde Herr Printzenskiöld, Carl.
S T OCkHOLM, i; C U- ST K 11« S K A BOKTRYCKERIET. 1 8 4 5.
Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 98.
1
J\3. 08.
Ank. till Exp.-TJtsk. den 5 April, kl. 6 e. m.
Utlåtande, angående väckt fråga om utsträckt porto~fr ihet för Contracts*
Prostarnes och Pastorernes skrifvelser i Embetsärenden.
Herr Contracts-Prosten Thudén liar, uti en hos Högv. Preste-Ståndet
väckt oell till Utskotten remitterad motion, anfört, hurusom, genom Kongl.
Ci rcnlairet den 27 September 1834» Presterskapet väl erhållit portofrihet
för alla sina embetsbref till Konungens Befallningshafvande, men ändock på
många ställen lemnat denna rättighet obegagnad i anseende till de mångå
omvägar och besvär, sorn dermed vore förenade. Sådane bref borde nemligen,
försedde med anteckning om innehållet å omslaget, först sändas till
närmaste kronobetjent, sorn vanligen vore Länsmannen, och sedan af honom
till Kronofogden, hvilken ändtligen affärdade dem till Post-Conloret, hvarifrån
de, på Kronofogdens fribrefs räkning, afginge till Konungens Befallningshafvande.
Denna omväg utgjorde ofta flera mil, och mäste, jemte det
den förorsakade vederbörande Kronobrefbärare mycket besvär, äfven medföra
betydlig tidsutdrägt. Då emedlertid ett sådant bref ändock afginge på
fripost, vore det svårt att inse, hvarföre icke afsändaren sjelf blifvit berättigad
att till undvikande af berörde olägenheter, låta directe inlemna det på
Postcontoret För alla embetsbref åter till Consistorium saknade Presterskapet
portofrihet och måste alltså för dessa, som i sednare tider till antalet
betydligen ökats, årligen vidkännas en dryg porto-afgift, hvarifrån de
fleste andre tjenstemän vore befriade. På grund häraf har motionären föreslagit,
att alla Kyrkoherdar måtte tillerkännas fribrefsrält för sina embetsskrifvelser
till så vät Dom-Capitlet som Konungens Befallningshafvande, men,
om en sådan förmon icke kunde alla Pastorer medgifvas, den åtminstone
måtte beviljas Contracts-Prostarne, för hvilka saknaden deraf vore synnerligen
kännbar, i anseende till de många expeditioner och penninge-remisser,
sora från dem måste afgå.
lith. till II. St. Prot. 1845, 4 Sami. 2 Afd. 20 H'åjt. ±
o
Stals- samt Allm, B c sv. o. Ekon,-Utskottcns Utlåtande, N.o 98.
Denna motion hafva Utskotten tagit i öfvervägande, och få nu sitt
utlåtande deröfver vördsamt afgifva.
Ehuru Pastorernes embetsskrifvelse!’ till Konungens Befallningshafvande
och Consistorium i sednare åren till antalet hetj'd 1 igen tillväxt, i anseende
till de mångahanda nya bestyr, sorn blifvit dem ålagda, lärer väl
dock i allmänhet, der ej serskildta Iocal3 eller andra förhållanden förorsaka
undantag, deras post-utgifter icke vara så betydliga, att desse påkalla beviljandet
af fi ibrefsrätt. Då största delen af Pastorernes embetsbref angå försa
mlingarnes angelägenheter, hafva Pastorerne också mångenstädes af församlingens
cassör någon ersättning för postporto och deras embetsrapporter
samt andra skrifvelser af mera allmän art ingå till Consistorierne genom
Contracts-Prostarne. En serskild och opåräknad kostnad för Postverket samt
ett tillökadt besvär för Postförvaltarne skulle äfven blifva en följd deraf,
att alla Pastorer forsed des med fribrefsböcker, hvarförutan "conlrollen emot
möjliga missbruk vid dessas begagnande vore svår att handhafva. Enahanda
skäl förekomma väl icke i allo för vägrandet af den alternativt för
Contracts-Prostarnes embetsskrifvelse!’ till Consistorierne yrkade fribrefsrält;
men då Contracts-Prostarne för de serskilde åligganden,, sorn med denna
befattning äio förenade, njuta ersättning förmedelst de så kallade Prosttunnorne,
samt åtskillige andre Statens tjenstemän, hvilka skulle kunna anses i
lika grad med Contracts-Prostarne vara af fribrefsrättighet i behof, af en
sådan förmon icke kommit i åtnjutande, finna Utskotten ej giltigt skäl för
tillstyrkandet af en vidsträcktare portofrihet för Contractsprostarne, än som
dem och andre ecclesiastike tjenstemän redan är beviljad; och sorn, till
följd af Rikets Ständers vid 1834 års Riksdag derom gjorda anhållan, Kongl.
Maj:t, enligt Nådigt Bref den 27 September samma år, medgifvit, att alla
de embetsbref, som af Presterskapet till Kongl. Majrts Befallningshafvande
aflåtas, må genom Kronobetjeningen fortskaffas på samma sätt, som Kongl.
Brefvet den 16 Juni 1813 föreskrifver i afseende på infordrade utlåtanden,
m. m., hvadan en lindring i postutgifterne redan blifvit Presterskapet beredd,
få Utskotten hemställa,
att Herr Contracts-Prosten Thudéns ifrågavarande motion
icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 April 1845.
Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.-U tsholtens Utlåtande, N.-o 99. 3
Reservationer
af Herr Doctor Graj ström, Herr Doctor Hallbeck, Herr Lector Ahlsirat,
d och Herr Bergsten.
M <*!$.
Alik. till Exp. Utsk. d. 5 April, kl. 6 e. ra.
Ullätande, angående väckt fråga om indragning af Kongl. Hofjaktvarfvet,
försäljning aj dess inventarier och localens utarrenderande för
Statens räkning.
Från Hederv. Bonde-St"ndet hafva Utskotten fått till gemensam behandling
emottaga en al Riksdagsfullmägtigen Fr. von Zweigbergk väckt motion
, deruti han, under förmälan, att Kongl. Hofjaktvarfvet i Stockholm, äfvensom
de der förvarade fartyg och båtar, numera vore utan all nytta för
staten, ehuru inrättningen medförde en icke obetydlig årlig kostnad, föreslagit,
att nämnde vart måtte indragas, de dertill hörande ”uppruttnade” fartyg,
skjul och öfriga inventarier för Statens räkning försäljas och sjelfva lägenheten
jemte derå befintlige boningshus utarrenderas.
Efter öfvervägande häraf, få Utskotten anmäla, att, enligt hvad berättelserne
öfver den af Rikets Ständers Revisorer åren i84i och i8/|3 verkställde
granskning af Statsverkets förvaltning och räkenskaper innehålla, kostnaderne
för aflöning samt inventariers och effecters underhållande vid det å
Staten lör Kongl. Flottans Stockholms Station upptagne Hofjaktvarfvet utgjort,
år i838  B:co Rdr 3ao6: 4o• 3.
„ i 83q 3o43: 3. 8.
„ i84o
2716: 3o. 6.
,, 1841 .................. 20001 8. 3.
Då dessa kostnader synas vara nog höga i förhållande till den nytta,
som Staten må kunna hemta af ifrågavarande varfs-etablissement; då vidare
de slupar och andre farkoster, som der förvaras, torde finna plats å Skeppsholmen
eller annorstädes, hvarigenom jaktvarfslägenhelen kunde utarrenderas
eller på annat sätt till förmon för Statsverket disponeras, samt då
4
Stais- samt . film. Bes v. o. Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 99.
enligt hvad Utskotten serskilt inhemlat, en stor del af berörde farkoster äro
uppruttnade och odugliga samt andra åter tarfva reparation, få Utskotten
hemställa,
att Rikets Ständer, med stöd af dessa förhållanden, må hos
Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att, efter anställande
undersökning om nyttan och behofvet af Hofjakl varfvet,
Kongl. Maj:t måtte taga i Nådigt öfvervägande, huruvida
icke detta etablissement må efterhand kunna inskränkas
eller helt och hållet indragas.
Stockholm den 4 April 1845.
Reservationer
af Herr Munck, B.: ”Den föreslagna underdåniga skrifvelsen är i min tanka
både onödig och olämplig; onödig, derföre att Kongl. Maj:t redan gifvit bevis
på Dess Nådiga omtanka att tillvägabringa den hushållning med Statens medel,
som med Statens fördel kan stå tillsammans, och olämplig derföre, att
Rikets Ständer vid sistförflulne Riksdag afslogo en motion om Kongl. Hofjaktvarfvets
indragning, på den grund, att frågan, huruvida detta serskilta
varf må vara af behofvet påkalladt, lämpligast borde till pröfning förekomma,
i sammanhang med en generell plan för ordnandet af sjöförsvaret, hvarvid
flottans serskilda etablisseinenter kom me att närmare bestämmas.”
Häruti har Herr v. Axelson instämt.
Af Herr Råfeldt, A,'. ”Då Kongl. Maj:t, uti Sin Nådiga Proposition, angående
Stats-verkets tillstånd och behof, gifvit tillkänna, att väsendtliga förändringar
erfordras inom 5:te Idufvudtiteln eller försvarsverket till sjös (hvarunder Kongl.
Hofjaktvarfvet lyder) och Rikets Ständer vid föregående Riksdag i underdånighet
anhållit om en fullständig plan för detta försvarsverks ordnande, anser
jag det vara ganska olämpligt att riu i närvarande tidpunkt gå Kongl.
Maj:ts höga beslut i förväg, och anhålla om förändringar af mindre betydenhet,
som den ifrågavarande; hvarföre jag emot detta beslut, som endast
med trenne rösters pluralitet blifvit fattadt inom de sammansatte Utskotten,
anmäler min reservation.”
Af Herr Doctor Wallin, Herr Doctor Hallbeck, Herr Prosten Odelberg, Herr
Professor Grafström, och Herr Lector Ahlstrand.
Stals- samt Allni, Bes v. o. Ekon,-Utskottens Utlåtande> iV:o 100.
5
f@©.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 April kl. 6 e. ni.
Utlåtande, angående föreslagen åtgärd till lindring i tionde- och
räntegijvares skyldigheter.
Utsltolten hafva lili gemensam behandling fått emottaga ett tili Hetlerv.
Bonde-Ståndet af Riksdags-Fullmäktigen Pehr Jonsson från Christianstads
Lån ingi Ivel Memorial, deruti lian fästat uppmärksamheten på ålskillige
olägenheter, som tiondegifvare vore vid utgörandet af tionde underkastade.
Det funnes nemligen smärre socknar, hvilka näste erlägga tionde så
väl till Kronan och Kyrkan, som till 6 å 7 löntagare. Desse gåfvo anvisningar
till tionde-spanmålens levererande åt olika håll och man hade exempel
på, att den, som fått sig håde Krono- och Kyrko-tionde anslagen, anordnat
h vartdera slaget till leverering på serskilda ställen. Tiondegifvaren blef
af sådan orsak nödgad antingen att med några kappar spanmål färdas flera
mil eller ock lösa sin tionde till betydligt högre pris än markegången, hvilket
sednare alternativ han gemenligen valde. I anseende härtill har tnolionären
föreslagit, alt en ny tionde reglering måtte verkställas så, att hvarje socken
kunde få sig en eller två löntagare tilldeldte; förmodande motionären, att
sådant hlefve fördelaktigt ej mindre för tiondelagaren, som då finge sin
spanmål från en i stället för från flera orter och af ett i stället för flere
slag, utan ock för tiondegifvaren, som då kunde finna en fördel uti spanmålens
levererande in natura. Räntors och kronotiondens anvisande till löntagare,
inrättningar m. fl., medföra ostridigt för räntegifvaren högst väsendtliga
olägenheter, enär den räntetagare tillagde rätt att få de räntepersedlar,
som] kunna uppsägas till leverering forslade ända till 8 mil inom de
norra länen, och till 6 mil i Rikets öfrige provincer från räntegifvarnes
hemvist, lemnar räntetagarne tillfälle att fordra en serdeles hög lösen, som
räntegifvarne, för att undvika forslingsbesväret samt alla öfriga svårigheter,
hvilka med levereringen in natura kunna vara förenade, vanligen måste underkasta
sig. Dessa olägenheter ökas i samma nion, sorn hemmansegarne och
åboer inom en och samma commun äro lill räntornas utgörande indeldte på
flere löntagare. Visserligen är till lindring i räntegifvares besvär genom
gällande Författningar föreskrifvet, att räntetagare ej må anvisa räntegifvare
till sådana levereringsställen, dit man icke annorlunda än på obanade och
c
Stats- samt Allm. Bcsv. o. Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 101.
okände vägar färdas kan, samt att tionde- och räntetagare böra ingttaga, att
bönder i en och samma by, äfvensom, så vidt ske kan, grannar och nästgränsande
hemman blifva till ett och samma levereringsslälle anviste; men
o O 7
den lindring, som med dessa föreskrifter blilvit åsyliad, torde på många ställen,
i anseende till serskilda förhållanden, icke komma vederbörande till godo.
Alt bereda de skattskyldige någon ytterligare lindring vid räntors och
tiondens utgörande, utan att sådant må medföra någon kränkning i tiondeoch
ränte-tugares i författningen grundade rättighet anse Utskotten således
af behof på kalladt; och ilå Utskotten funnit motionärens förslag i dessa begge
hänseenden ändamålsenligt samt destoheldre i allmänhet verkställbar^ somen
dyl ik reglering i vissa landsorter, såsom i Vesler-Norrland, redan vidtagits
och funnits fördelaktig, få Utskotten vördsamt tillstyrka Rikets Ständer
att hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla om Nådig befallning
till Landshöfdingarne att, hvar i sitt Län, så vidt
ske kan, söka bereda en sådan reglering af den inom länet
till lön- och indelnings-tagare anslagne kronotionde
och ränte-spanmål, att till utgörandet deraf tionde- och
ränte gifvare inom hvarje socken varda på det minsta
möjliga antal ränle-tagare indeldte.
Stockholm den 4 April i8/|5.
R’:o 108.
Ank. till Exp. Utsi- den 5 April, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förändringar' i Kongl.
Inc/varterings-Ordningen för Städerna utom Stockholm af
den 22 Februari iSfi.
Uti ett lill Yällofl. Borgare-Ståndet ingifvet samt lill Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets behandling öfverlemnadt memorial, har Hr C. J. Kock
anfört, att det, i i4 §• af Kongl. Inqvarteiings-Ordningen för städerna utom
Stockholm, af den 22 Februari 184* förekommande stadgande, att ”inqvarterings-penningar
för corporaler och manskap, då de icke uti Kronans hus inrym
-
Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Ut skot tens Utlåtande, IV.-o 101.
7
mns, kunna med optionsrätt uppbäras af Regements- eller Compagni-Cheferne,
emot (oibindelse aLt hålla corporaler och manskap med rum, och att, (bidén
händelse Regements- eller Compagni-Chefer icke finnas härtill beredvillige,
rum böra in natura af staden tillhandahållas,” haft till följd, åtminstone
för Malmö stad, hvarest icke funnes några Kronans hus för der förlagde
3:ne Sqvadroners af Kronprinsens Husar-Regemente herbergerande, att, då
Befälet icke velat, emot inqvarterings-penningars åtnjutande, hålla manskapet
med rum, staden måst sådana förhyra, och dervid, i stället för alt endast utgöra
den lill i R:dr 8 sk. per man fastställde service-ersättningen, fått utbetala
för hvarje corporal och husar io Rrdr årligen, hvaraf hlolt 6 R:dr
/jo sk. för hvarje corporal och /j R:dr 4° sk- för hvarje man af gemenskapen
blifvit af Kronan godtgjorde. Då ett sådant förhållande ådagalade,
att inqvarterings-penningarne för corporaler och gemenskapen blifvit
bestämde till ailtlör låga belopp, bar motionären föreslagit den förändring
uti Inqvarlerings-Ordningens förenämnde 14 §•» :|tt inqvarteringspenningarne
för Sjunde och Åttonde classerne af inqvarterings-lagare måtte, inberäknadt
servicen, i R:dr 8 sk., bestämmas till i o Rrdr per man; lill hvilken
utgift tillgång antingen redan funnes i besparingar å Stats-anslaget lill
inqvarlerings-kostnader i landsorterne, eller kunde beredas genom någon tillökning
i detta anslags belopp.
Vidare och då, enligt hvad motionären anfört, det skall hafva lyckats en
i annan stad boende och mantalsskrifven Regements-Chef att få Malmö stad
tillförbunden att lill honom utgifva årlig service, samt äfven befaras kunde,
att anspråk mot staden väcktes att vid tillhandahållandet af rum för gemenskapen
äfven förse den med service in natura, har motionären, till
förekommande af missförstånd och olika tydning, begärt, att i 5 § af Inqvarterings-ordningen
måtte erhålla följande redaclion:
”Så väl befäl som manskap erhålla af den stad, hvari det tjenstgör,
i stället för service in natura, contant ersättning till det i ofvanstående tariff
derför bestämda belopp.”
I sammanhang härmed har motionären tillstyrkt, att 17 §. i meranämnde
författning måtte erhålla denna lydelse:
”Ali contant inqvartering skall i stat uppföras och utbetalas af StatsContoret,
service-kostnaden afdragen, till vederbörande garnizoner och stater,
eller till den inqvarterings-gifvande staden, då den lemnar rum in natura
till de uti 7:de och 8:de classerna af tariffen uti 14 §• upptagna personer,
men all service-kostnad utgår af de städer, der inqvarteringen är, och
8
Stats- samt Allm, Bc.sv. o, Ekon.-Utskotlens UtlåtandeiV.-o lQl.
utbelalas af dem till vederbörande af garnizonen efter den fördelning emellan
de inqvarterings-skyldige, som, inom hvarje stad, serskildt varder
fastställd.”
I denna motion, så vidt dermed åsyftas förböjning i inqvarteringspenningarne
för corporaler och manskap, bade Herr Akeson sig förenat.
Som Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ansett berörde motion
jemväl tillhöra Stats-Utskottets handläggning, hafva Utskotten för behandlingen
deraf sammanträdi; och hvad först beträffar frågan derom, alt de,
enligt i/; §. i ;84 * års Inqvarterings-Ordning, till 8 R:dr för ^:de classen,
bestående af corporaler och vederlikar, samt till 6 R:dr för 8:de classen, eller
manskap och vederlikar, bestämde inqvarlerings-penningar, måtte förhöjas till
to R:dr för begge classerne, så, ehuru visserligen det under fade Hufvudtileln
för inqvarterings-kostnader i landsorterne uppförda förslagsanslag 24,000
R:dr Banco, de sednare åren icke lill sitt beräknade belopp utgått; likväl och
då, enligt hvad Stats-Utskottets utlåtande N:o 221 vid handen gifver, en årlig
tillökning af icke mindre än 6,71 1 R:dr 24 sk., i den Lill Garnizonen i
Götheborg utgående inqvarterings-ersättning skulle af samma anslag gäldas,
i följd hvaraf och enär väckt fråga 0111 förhöjning i beräkningen af anslagets
belopp blifvit afstyrkt, tillgång a berörde förslags-anslag, utan att detsamma
i betydlig mon öfverskrides, icke lärer kunna påräknas för den nu
föreslagna tillökning i inqvarlerings-penningarne för alla i släder utom Stockholn!
garnizonerade corporaler och manskap; alltså och emedan en djdik
partiell tillökning för 2:ne classer inqvarterings-tagare skulle medföra rubbning
i de grunder, efter hvilka inqvarlerings-beloppen i allmänhet blifvit bestämde,
och tilläfventyrs framkalla anspråk på i förhållande härtill ökade
inqvarterings-förmoner för de öfriga classerne, t hy finna Utskotten sig böra
afstyrka bifall till denna del af Herr Kocks motion.
Vidkommande åter de af motionären föreslagna ändringar i i5 och
17 §§. af 1841 å'S Inqvarterings-Ordning; så få Utskotten till en början,
för alt underlätta jemföielsen emellan förslaget i denna del och författningens
föreskrifter, här inlaga berörda §§., hvilka äro af följande lydelse:
i5 §. Så väl Befäl, som manskap, hvilka i Kronans hus äro boende
eller åtnjuta i; qvartering i contant af statsmedlen, erhålla af staden, i stället
för service in natura, contant ersättning till det i ofvanstående tariff för
servicekostnaden bestämda belopp.
§. 17.
Siats- samt Allm. Besv, o. Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 101.
9
§. i 7. All contant inqvartering skall i stat uppföras och utbetalas
af Stals-Conloret, servicekostnaden afdragen, till vederbörande garnisoner
och stater, eller lill den inqvarteringsgifvande staden, då den lemnar inqvartering
in natura till de i 7:de oell 8:de classerna af tariffen uti i4 §•
upptagne personer; men all servicekostnad, både för de inqvarteringslagare,
som bo i Kronans bus och för dem, som njuta contant inqvartering, utgår
af de ståder, der inqvarteringen år, och utbetalas af dem lill vederbörande
al garnisonen, efter den fördelning emellan de inqvarleringsskyldige, som,
inom hvarje stad, serskildt varder fastställd.
I afseende å det till stöd för den föreslagna ändringen i förestående
af motionären åberopade förhållande, att staden Malmö blifvit ålagd utgifva
inqvarteringsservice åt en i annan stad boende och mantalsskrifven Regemenls-Chef,
hafva Utskotten inhemtat, att, i anledning af väckt fråga om
Malmö stads skyldighet att erlägga servicemedel åt Chefen för Kronprinsens
Husar-Regemente, sorn för närvarande icke vore i Malmö boende, Kongl.
Majrt, enär nämnde stad vore hufvudstalionen för Kronprinsens Husar-Regemente
och, i följd deraf, alltid tillförene tillhandahållit inqvartering åt Regements-Chefen,
genom Nådigt Bref den 27 Mars i843 förklarat, att, sedan
städerna utom Stockholm, genom Kongl. Inqvarterings-Ordningen den 22
Februari 1841» blifvit befriade från all annan inqvarterings-tunga till de
ständiga garnisonerna, än den så kallade servicen, staden Malmö icke egde
något i samma Inqvarterings-Ordning grundadt anspråk å befrielse från denna
qvarstående skyldighet, hvadan Kongl. Majrt funne Chefen för Kronprinsens
Husar-Regemente berättigad att de honom enligt inqvarlerings-Ordningen
tillkommande service-medel af staden Malmö uppbära.
Efter hvad sålunda förekommit och då i öfrigt något, enligt Utskottens
tanka, giltigt skäl för de af Herr Kock vrkade förändringarne i Kongl.
Inqvarterings-Ordningen för städerna utom Stockholm icke blifvit anfördt
samt Utskotten i allmänhet anse det vara olämpligt, att en så nyligen utfärdad
och på Konungens och Rikets Ständers gemensamma beslut grundad
författning skulle undergå förändring eller rättelse, innan behofvet deraf blifvit
tillförlitligen ådagalagdt, få Utskotten tillstyrka,
att motionen i förevarande hänseende icke måtte till någon
åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 4 April i845.
Bih. till K St. Prot. 1845. 4 Sami. 2 Afd. 20 Haft. 2
10 Stats- samt Allm. Be sv. o. Elion.-Utskottens Utlåtande, N.-o 105.
M 103.
Ank. till Exp. Utsk. den 5 April, kf. 6 e. tn.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att från Saltsjön inkommande
och inrikes orter emellan gående fartyg mu i visst fall befrias från
erläggandet af båkafgift.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottens gemensamma behandling öfverlemnat en af
Herr Grefve Attkarsvärd, C. H., väckt motion, deruti anföres, att då den
inrikes Seglationen vore belagd med båkafgifter, så snart fartygen komma
från saltsjön, men flere vid saltsjön belägna orter och deribland hela Södertörn
inom Stockholms Län, hvilka hade sin trafik pä Slockholm eller Mälaren,
med sina farkoster aldrig passerade eller hade den vringaste nytta af någon
Båk, motionären ansåge billigheten fordra, alt fartyg, så framt de komina
från orter, hvilka bevisligen ligga innanför alla håkar eller fyringsanstalter,
blefve från båk-afgifts erläggande befriade.
Enligt Kongl. Förordningen och Reglementet angående Lots-och Båkinrätlningen
i Riket af den 16 Maj 1827, erlägges af inhemska sjöfarten fyroch
båk-afgift för inkommande och ingående, såsom för en resa, då fartygen
äro däckade och lastade med 3 sk:r per läst, men af öppna skutor och båtar
med allenast 1 sk. per läst, hvilka afgifter endast utgå till hälften, då
fartygen äro barlastade. Deremot äro från fyr- och båk-afgifts erläggande
befriade, bland andra, däckade fartyg, skulor och båtar under 1 o lästers drägtighet,
svenska fartyg, som innehafva jernmalm eller sandsten lill hufvudlast
eller afgå barlastade, för alt sådan last afhemta, öppna fartyg, skutor
och båtar, som icke öfverstiga r5 lästers drägtighet, samt däckade och odäckade
fartyg, som afgå till orter inom samma tullkammare-district att lossa
eller lasta.
Då fyr- och båk-afgiften utgöres ej allenast för fyr- och känningsbåkars,
utan äfven för sjömärkens nybj-ggnad, förbättrande och årliga underhåll,
af hvilka sistnämnde anstalter äfven de fartyg, som, vid sjöfart inrikes
orter emellan, icke passera de ställen, der håkar finnas anlagde, hafva nytta,
samt då största delen af de fartyg och båtar, med hvilka seglationen inomskärs
idkas, lärer kunna hänföras till dem, som, enligt ofvanåberopade stadganden,
äro antingen helt och hållet fria från båk-afgiftens erläggande eller
Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.-Ulskoltens Utlåtande, N.o 103.
11
böra den lägsta afgiften utgöra, i följd hvaraf dessa umgälder icke torde
kännas serdeles tryckande, anse Utskotten det af motionären för uppgifvet
fall yrkade undantag från ett allmänt stadgande, för hvilket undantag något,
enligt Utskottens tanka, giltigt skäl dessutom icke blifvit anfördt, ej böra
beviljas; och få Utskotten derföre hemställa,
att Herr Grefve Anckarsvärd's motion icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den \ April 1845.
X:o 103.
Ank. til! Exp.-Utsk. d. 5 April, kl. 6 e. in.
Utlåtande, angående föreslagen åtgärd till beredande aj en allmän reglering
af Landtstats-tjenstemännens löner.
Riksdagsfullmägtigen af Yällofl. Eorgare-Ståndet Herr F. Sundler har,
uti ett till Ståndet ingifvet och derifrån till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitteradt Memorial, anfört, att, redan under i82Ö års Riksdag
frå"a blifvit väckt om reglering och förbättring af Landt-Slats-ljenstemännens
löner, hvilken fråga vid derefter påföljande Riksdagar å nyo förekommit,
utan alt något hufvudsakligt beslut blifvit i ämnet fattadt, samt alt,
sedan de för ärendets utredning nödige upplysningar år 1831 af Konungens
Befallningshafvande afgifvits, och frågan derefter blifvit af Kammar-Collegium
och Stats-Contoret behandlad, densamma vid 184.0 års Riksdag ånyo
förevarit, men då blifvit ytterligare uppskjuten.
Som, enligt motionärens tanka, det väl vore de begge Statsmagternes
pligt att icke, utan ett noggrannt öfvervägande af behofvet å ena och
medlen å andra sidan, besluta ifrågavarande lönereglering, men i betraktande
af den långa tidrymd, som redan erfordrats för att få ärendet utredt, befaras
kunde, att de öfverklagade olägenheterne af närvarande knappa och
olämpliga löningssättet ännu komme att en lång tid fortfara, om ej åtgärd
till förebyggande af sådant vidtoges, har motionären föreslagit, att Rikets
Ständer skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, ”det en allmän och
12 Stats- samt Allm. Bcsv, o. Ekon.-Ulskolteiis Utlåtande, N:o 103.
rättvis reglering ;if Lamll-Stat-tjenslemännens löner malle upprättas, pä
det alt någon rättelse häruti, så snart soin möjligt, kail tillvägbringas.”
Sedan Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskollen för behandling af
denna motion med Siats-Utskottet sammanträdt och Utskotten densamma till
öfvervägande förehaft, få Utskotten tillkännagifva, att Kongl. Majit, med afseende
å angelägenheten af en efter Landlstatspersonalens behof samt dess
mödosamma och ansvarsfulla befattningar lämpad lönereglering, uti Nådig
Skrifvelse till Rikets sist församlade Ständer af den 27 Januari i&4 o afgifvit
elt af Kongl. Majit antaget förslag till lönereglering för Landt- och Landtmäteri-staternc
i provinserne samt till Rikets Ständer öfverlemnat alt afgöra,
om och hvilka utvägar till beredande af tillgångar för denna lönereglering,
kunde vara att vidtaga, samt att Rikets Ständer derefter, uti underdånig
skrifvelse den September nämnde år, hos Kongl. Majit anmält, bland annat,
att enär angelägenheten fordrade att, för beredande af åsyftad nedsättning
uti skattebidragen, iagttaga möjligaste inskränkning uti stats-utgifterne,
och dermed icke stöde tillsammans anvisandet af ett så betydligt anslag, sora
den föreslagna regleringen i sin helhet skulle erfordra, medförande en tillökad
utgift af omkring 120,000 Ridr Banco, samt då, ehuru det i flere hänseenden
vore lämpligt och ledande till enkelhet, om åtminstone den förändring
kunde tillvägabringa*, att, i öfverensstämmelse med det af KaromarCollegium
och Stats-Contoret väckte och af Kongl. Majit i Nåder godkände
förslag, de serskilda provisioner, procenter, med flere dylika förmoner, sora
ännu vore landtslatens tjenstemän anslagne, blefve indragne och motsvarande
bestämda löne-anslag anvisade, hvarigenom någon tillökning i statens utgifter
i sjelfva verket icke uppstode, Rikets Ständer ej heller vore i tillfälle
alt en sådan åtgärd föreslå, emedan icke utredt blifvit, huru stor del af de
för Landlstatens tjenstemän beräknade extra inkomster af alla slag utgjordes
af dylika, utaf allmänna medel utgående, ersättningar, så att deraf kunde
bedömmas, hvad tillökning uti Staten, emot provisionernes indragning, skäligen
kunde och borde uppföras; Rikets Ständer, med undantag af beslutad
lönetillökning för Länsmän, och indragning af fjerdingsmans-lönerne jemte
andra mindre löne-anslag, ansett sig icke kunna vidtaga någon åtgärd, i anledning
af Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga skrifvelse.
Kongl. Maj:t har sålunda redan meddelat Rikets Ständer förslag till
en förändrad reglering af Landtstats-tjenstemännens löneförmoner; men då Rikets
Ständer, af ofvan uppgifne orsaker, icke kunnat dermed vidtaga någon
åtgärd, synes det, som borde Rikets Ständer, derest de skulle med en un
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Memorial, IV.-o 104.
13
devdånig skrifvelse af den syftning, motionen innehåller, till Kongl. Maj:t ingå,
tillika framlägga de grunder, på hvilka Rikets Ständer för sin del ansåge
en förnyad reglering kunna verkställas. Då likväl ett sådant förslags
uppgörande skulle erfordra en vidlyftigare utredning af de serskilda förhållanden,
som, i afseende på landlstals-personalens aflöningssätt, kunna inom
olika Län visa sig, än den Utskotten kunna åstadkomma, samt det i allt fall
torde vara lämpligast att förslag af dylik beskaffenhet, från Kongl. Majrt utgå,
linna Utskotten sig böra tillstyrka,
O %/ 7
att Herr Suntl/ers ofvanberörde motion icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 April i845.
M fl 04.
Ank. till Exp. Utsk. d. 5 April, kl. 6 e. m.
■Memorial, i anledning af ater remiss ä Utskottens Betänkande N:o
/to, angående väckta förslag till ändringar i Kongl. Stadgan
om Folk-undervisningen i Riket af den 18 Juni nSfa.
Enligt Utskotten tillhandakomma Protocolls-Utdrag om Riks-Ståndens,
vid föredragning af nämnde betänkande, fattade beslut, hafva Ridderskapet och
Adeln afslagit de af Utskotten tillstyrkta förändringar i FolkundervisningsStadgan,
men i allt öfrigt bifallit Betänkandet; Preste- och Bonde-Stånden
gillat detsamma i dess helhet; samt Borgare-Ståndet äfven bifallit Betänkandet,
dock med undantag af:
i:o yttrandet, pag. 5, hvarigenom Utskotten afstyrkt de förslag, som
åsyfta den förändring uti författningens i §., att det må till församlingarne
ensamt öfverlemnas att bestämma, huruvida fast eller ambulatorisk Skola
skall inrättas;
2:0 afstyrkandet af bifall lill den af Herr Doctor Gumcelius föreslagna
redaction af Författningens 1 1 morn.; och
3:o den af Utskotten pag. 18 uppställda lydelse af berörde §. och
moment;
i hvilka delar Borgare-Ståndet återremitterat Betänkandet, med framställande
tillika af den förändrade redaction uti 1 §. 1 momentet, att detsamma
borde erhålla följande lydelse: ”1 hvarje Stads-församling och hvar
-
14 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Memorial, N.-o 104.
je socken på landet bör finnas åtminstone en fast skola, der fullständig undervisning
i de stycken, som denna Stadga föreskrifver, bör lemnäs af vederbörligen
godkänd Lärare.”
De förändringar i 1842 års Folk-undervisnings-Stadga, Utskotten medelst
sitt omförmälte Betänkande föreslagit, äro följande:
att de i 1 §. 1 mom. förekommande orden: vederbörligen godkänd lärare,
skulle utbytas mot följande period:
”en eller flere lärare, af hvilka en ovillkorligen skall hafva uppfyllt de
för lärare vid Folkskola bär nedan stadgade fordringar, men de öfriga kunna
antagas, ulan att de uppfyllt dessa fordringar, endast de af Skol-Styrelsen
anses till uppförande och sedlighet godkände, samt pröfvas ega förmåga att
meddela undervisning uti det i 7 §. stadgade minimum af kunskaper;”
alt tiden för lärarnes anskaffande och de fasta skolornas inrättande, hvilken,
enligt 1 §. 3 morn., tilländagår den 18 Juni 1847» måtte förlängas med ett
år, eller till den 18 Juni 1848; och
att, uti det i 4 §• 4 *noir»- gifne stadgande: ”För att bereda tillgång till lä”rarnes
sålunda bestämda aflöning, bör, der ej andra medel härtill finnas,
”dels ett årligt bidrag af minst två och högst sex skillingar banco af hvarje
”skattskyldig person i församlingen utgöras,” mellan orden skattskyldig och
person tillägges: samt inom mantals- skattskr/'fnings-åren varande.
Vid jemförelse af de delar utaf Betänkandet, som utgöra föremål för
Borgare-Ståndets ålerremiss, med dem, hvilka innefatta föreslagna ändringar
i Folkundervisnings-Stadgan, och under hänsigt tillika till det här ofvananförde
förhållande, att Betänkandet är bifallet af Preste- och Bonde-Stånden
i sin helhet, af Ridderskapet och Adeln i allt, hvarutinnan någon ändring i
mernnämnde Kongl. Stadga dermed icke åsyftas, och af Borgare-Ståndet i
al II med undantag af de yttranden, som återremitterats; så finna Utskotten
dels, att Utskottens pag. 5 i Betänkandet afgifneoch af Borgare-Ståndet återremiltérade
yttrande, hvarigenom väckt förslag om den förändring i första
delen af Förfall ningens 1 §., att det må till försam högarne ensamt öfverlemnas
alt bestämma, huruvida fast eller ambulatorisk skola borde inrättas,
blifvit afstyrkt, är af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och BondeSlånden
gilladt; och dels att, då med 2:dra och 3:dje punkterna af Borgare-Ståndets
återremiss, så vidt de röra den i r §. i morn. gifne föreskrift,
att ”i hvarje stadsförsamling och hvarje socken på landet bör finnas
minst en, helst fast, skola”, endast åsyftas, att ordet helst måtte ur nämnde
period utgå, Utskottens öfver berörde af Herr Doctor Gumcelius föreslag
-
S:ats- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande> IV.-o 105.
15
na förändring meddeldte afstyrkande yttrande jemväl blifvit af de öfriga 3:ne
Riks-Stånden gilladt.
Hvad åter angar Utskottens förslag till förändring af de i slutet af i
momentet i § af Folkundervisnings-Stadgan förekommande orden vederböriigen
hedkund Lärare; så, enär under discussionen i Borgare-Ståndet någon
anmärkning emot beröide förändring icke förekommit, och densamma endast
innefattar det, jemväl af Herr Doctor Gumcelius yrkade, förtydligande af
momentets innehåll, alt lärare vid de flyttbara skolorne icke ovilkorligen
skulle vara från folklärare-seminarierne utexaminerade, hvilket förtydligande
kan, ehvad ordet helst nteslutes eller bibehålies, utan rubbning af innehållet
i öfrigt, verkställas; hafva Utskotten antagit sitt yttrande i denna del vara
äfven af Borgare-Ståndet godkändt; hvadan och då de återstående af Utskotten
föreslagna förändringar i Folkundervisnings-Stadgan, dels i afseende på
förlängning af tiden, inom hvilken lärares anskaffande och folkskolors inrättande
borde sättas i verket, dels om ett tillägg i 4;de ^:ns 4:,^e moment icke
blifvit föremål för återremiss, Utskottens förslag i dessa delar jemväl måste
anses hafva blifvit af 3:ne Riks-Stånd, eller Preste-, Borgare- och BondeStånden,
gillade.
Då, efter hvad sålunda förekommit, alla de i Utskottens Betänkande
N:o 4° förekomna yttranden, hvilka ej blifvit af samtlige Riks-Stånden godkände,
äro af Irenne bland dem gillade, anse Utskotten, med stöd af §.
Riksdags-Ordningen, Borgare-Ståndets återremiss
icke kunna till vidare åtgärd å Utskottens sida föranleda.
Stockholm, den 4 April 1845.
M lil».
Arik. till Exp.-Utsk. d. 6 April, kt. 7 e. i».
Utlåtande, angående vackt fråga om förbättrade lönevilkor för ContractsProstarne
i Bohus Län.
Uti en hos Högv. Preste-Ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad, motion, har Herr Contracts-Prosten Thudén
anfört, att, om Bohus Bans Presterskap i allmänhet, i afseende på löneför
-
16
Stats- samt Allm. Bcsv. o. Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 105.
möner, med skäl kunde anses vida sämre lottadt än dess embetsbroder i
de ilesle andra delar al Riket, så Loide detta dock i synnerhet gälla om
Contracts-Prostarne. I stället för den så kallade Proste-tunnan, hvarmed Contracts-Prostarne
atlönades i andra Stift och älven i andra delar af Götheborgs
Stift, än Bohus Län, linge Prostarne derstädes för sin icke mindre
trägna och ansvariga befattning, åtnöjas med en penningelön, af en å tvä
Riksdaler al hvarje kyrka inom conlraclet, hvilken ringa lön knappt vore
tillräcklig för bestridandet af kostnaden för postporto och skrifmaterialier.
Han saknade således icke allenast all ersättning för sitt besvär, utan måste
derjemte sjelf bekosta alla embetsresor inom contractet samt alltså derigenom
vidkännas en icke så obetydlig uppoffring i och för det förtroende, som
kallat honom till vårdare af contractets angelägenheter. Motionären, som
vore Prost öfver Bohus Läns största och besvärligaste conlract, beslående
af Nio pastorat med 2n kyrkor och 19 ordinarie ecclesiastike embetsoch
tjenstemän, samt med en utsträckning af nära Tio mil i längden, vöre
i åtnjutande af den högsta Contracls-Prost-lönen i Länet, men denna lön
utgjorde endast Trettiosex R:dr om året, och i de mindre contracten uppginge
ej lönen till mera än ungefär hälften af denna summa.
Orsaken till aflöningens berörde ringa belopp härrörde, efter motionärens
tanka, derifrån, att församlingar ne i Bohus Län fr ån längre tid åtnjutit
rättighet alt lösa Kyrkofonden eller det derå bestämda högst ringa viii det
af 24 sk. per tunna, till följd hvaraf kyrkorne förmodligen icke ansetts skyldige
att utgöra prosttunna!) in natura. Kyrkorne kunde väl egentligen ej
sägas förlora något genom det låga lösningspriset för dess tionde, om villkoret,
hvarunder det blifvit medgifvet, uppfylldes, emedan hon då alltid
borde kunna påräkna att se sina behof fyllda genom serskilda sammanskott
af församlingen ; men Prosten saknade all ersättning för den kännbara
förlust, honom genom nämnde förhållande tillskyndats; och då det syntes
motionären lika orättvist, sorn obilligt, att han, genom en af församlingen
på kyrkans bekostnad vunnen fördel, skulle se sig beröfvad en lön, sorn
stöde i någorlunda förhållande till hans embetsbefaltning och till hvad hans
embetsbroder på andra ställen åt njöte, loir motionären begärt, alt ConlractsProstarnes
i Bohus Län lön måtte bestämmas till så mångå tunnor korn,
som kyrkornas antal i contractet, att utgå i penningar efter årets markegångspris;
dock, att, då det tilläfventyrs kunde anses obilligt, att berörde
afgift ulginge lill lika belopp af alla kyrkor, ulan afseende på församlingens
-
Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.-U tskottens Utlåtande, N.o 105.
17
gens storlek, hvilket icke heller vore fallet med den afgift, som nu utginge,
hvarje kyrka till den föreslagna lönen måtte bidraga i förhållande till församlingens
oförmedlade hemmantal, samt att stadskyrkornas bidrag beräknades
i samma proportion, sora Riksdagsmanna-arfvode för närvarande af deras
Pastorer utgjordes; hvarjemte motionären jemväl omförrnält, att, derest
man åter heldre ville vidblifva samma proportion emellan kyrkorna, i hvilken
Conlracts-Prost-lönen hittills utgjorts, men bestämma densamma till
minst fyra gånger så stor, som den för närvarande vore, så lättades derigenom
uppbörden, och Prosten blefve åtminstone försäkrad om en någoxdunda
anständig lön, som han nu saknade.
I denna motion har Herr Biskopen Bruhn, jemte vitsordande af motionärens
uppgifter, rörande Contracts-Prostarnes i Bohus Län ringa löneförmoner,
instämt samt dervid tillika anfört, att dessa löneförmoner, långt
ifrån att svara emot de ifrågavarande tjenstemännens ansvar och besvär, på
mångå ställen icke ens letnnade ersättning för kostnaden till brefvexling och
andra utgifter, sorn med Contracts-Prost-expeditionen voro förenade, äfvensom
att, derest ett sådant förhållande längre komme att fortfara, Herr Biskopen
befarade, att svårligen någon torde finnas beredvillig att åtaga sig besväret
att vara Contracts-Prost; och hafva jemväl, i afseende å billigheten
af motionärens begäran, med honom sig förenat Herrar Doctorerne Bexell,
Broman, Ödmann oell Hallbeck samt Prostarne Stabeck, Berlit, Österman och
Arborelius, jemte Lector Wallman; Herr Prosten Osterman., under yttrad önskan,
att den föreslagna afiöningen måtte utsträckas till öfrige delar af Götheborgs
Stift.
Omför mälda motion hafva Utskotten tagit i öfvervägande, och få, med
anledning af densamma, upplysa, att sedan i 8 § af 1766 års Resolution
uppå Presterskapets besvära allmogen i Bohus Län blifvit ålagdt att antingen
leverera sin kyrkotionde spanmål in oatifra, eller ock den efter årliga
markegången betala, så har, med anledning af allmogens inom samma Län
derefter gjorda underdåniga anhållan, att berörde Resolution måtte upphäfvas
samt allmogen varda bibehållen vid dea ifrån urminnes tider den förundte
rättighet att få sin kyrkotionde-spanmål efter tre Daler silfvermynt
tunnan inlösa, Kongl. Maj:t, genom Nådig Resolution af den 22 Mars »770,
förklarat,§. 4°, att då allmogen i Bohus Län ifrån äldre tider och innan detta
Län under Svensk lydno kom, samt äfven sedefrftera, städse oklandradt egt
den rättighet att med tre Daler silfvermynt tunnan sin kyrkotionde-spanBih.
till R, St, Fröt. IS 45, 4 Sami. '2 Afd, 20 Haft. 3
18 Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon,-Utskottens Utlåtande, N.-o 105.
mål betala och denna urgamla förmon blifvit, genom Kongl. Resolutionen på
Presterskapets i Bohus Län besvär vid 1723 års Riksdag af Kongl. Maj:t
under den 8 October samma år ytterligare stadfästad, Kongl. Maj:t, som ansåge,
att med kyrkotionde i Bohus Län borde förblifva vid hvad förr vanligt
varit, helst Provincen, i anseende till sin ringa sädes-afkastmng, tarfvade
att på nämnde sätt blifva lindrad, funne både med rättvisa och billighet
öfverensstämmande alt ändra och upphäfva den öfverklagade §. 8 uti Högstberörde
Resolution på Presterskapets besvär, samt i Nåder bibehålla allmogen
i Bohus Län vid den förmon att då och framdeles, emot Tre Daler
silfvermynt tunnan, få deras kyrkotionde-spanmål inlösa; hvaremot det ålåge
försa ml ingarne i detta Län att, för kyrkornas underhållande och reparerande,
när det fordrades, draga sådan försorg, att icke något i den delen
eftersattes af hvad lag i thy mål bjöde; och har Kongl. Maj:t derefter, genom
Nådigt Bref af den 18 Juni 1817, ytterligare fastställt om förmälde uti
Kongl. Resolutionen den 22 Mars 1770 meddelade föreskrift.
I anseende lill de sålunda upplyste förhållanden samt enär bifallandet
af motionärens förslag skulle betaga allmogen i Bohus Län en rättighet,
som den af ålder egt, kunna Utskotten
icke tillstyrka ifrågavarande motion, hvilken alltså torde
förfalla.
Stockholm den 4 April 1845.
STOCKHOLM, Lundberg & Camp, tgjfj.
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N;o 106.
I
N:o 106.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 April, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Rikets Stät ider, angående sättet för återbetalningen
af län, beviljade utaf allmänna medel till understöd
för vatten-aftappningar, eller andra förberedande åtgärder
för större odlings-företag, än äfven serskildt väckt fråga
om vilkoren för dylike låns erhållande.
Med anledning af Fullmägtiges i Riksgälds-Contoret i underdånighet
gjorde framställning, rörande befarade svårigheter vid bokföringen ocb bevakningen
af säkerhetsbandlingarne för de å nämnde verk anvisade lån till
vattenaftappningar eller andra större odlingsföretag, har Kongl. Maj:t, för
att, utan åsidosättande af det allmännas skäliga anspråk på fullkomlig säkerhet
för dessa låns återbetalande, för menigheterne underlätta lånemedlens
utbekommande samt ränte- och capital-afbetalningarnes behöriga fullgörande,
medelst Nådig Proposition den 2 nästlidne Augusti (införd under N:o 6 i
i:ste samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll) föreslagit: ”att
återbetalningen af lån så väl af de medel, Rikets Ständer vid sisLlidne
Riksdag anvisat till understöd för vattenaftappningar eller andre förberedande
åtgärder för större odlingsföretag, sorn ock af de medel, hvilka Rikets
Ständer hädanefter för enahanda ändamål kunna bevilja, må på det
sätt få verkställas, att, sedan det lånehelopp, för hvars återbetalande hvarje
betalningsskyldig hemmansdel skall ansvara, blifvit bestämdt, och i följd
deraf äfven det belopp, som årligen skall till skuldens fulla liqviderande,
jemte bestämd ränta, erläggas, sistnämnde belopp under serskild rubrik,
hvarvid bör utsättas sista året, då betalningen skall utgå, bör, såsom ett
hemmanet i samma antal år åliggande allmänt onus, å debetssedeln upptagas,
af krono-betjeningen uppbäras, i Ränteriet nedsättas och såsom andra
till Riksgälds-Contoret ingående medel redovisas.”
För behandlingen af denna Nådiga Proposition har Stats-Utskottet
begärt sammanträde med La<r-Utskottet; och då de förenade Utskotten nu
Eili. till A. St. Prot. 1845, 4 2 Afd. 21 Haft. 1
a
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande ]Y:o 106.
gå att deröfver gemensamt sig utlåta, anse Utskotten sig jemväl böra i
sammanhang dermed meddela yttrande, angående den af Rikets Ständers
sednast församlade Revisorer, gjorde hemställan, alt de låneunderstöd, sorn
för befrämjandet af communications-anslaller och odlingsföretag, m. fl. i
Revisorernes berättelse, angående Riksgälds-Contoret, sid. 38—3g, uppgifne
föremål, hädanefter kunna af allmänna medel varda Städer eller menigheter
tillerkände endast må meddelas under det bestämda vilkor, att hvarje Stad
eller menighet skall sjelf hafva bestyret med och vara solidarisk ansvarig
för inbetalandet af dess medlemmar tilldelade lånesummor samt derå upplöpande
räntor; och få Utskotten tillika anmäla, det Utskotten öfver hvad
dels af Kongl. Maj:t och dels af Rikets Ständers Revisorer sålunda är vordet
föreslaget och hernstäldt, inhämtat yttrande af Fullmägtige i RiksgäldsContoret,
hvilka, —- efter framställning af åtskillige betänkligheter emot ändamålsenligheten
och lämpligheten af de ifrågasatte utvägarne till betryggande
af Riksgälds-Contorets säkerhet för de utgifne medlens behöriga återbetalning,
samt derom framställde förslag, — i fråga om uppbörden, bokföringen
och redovisningen af de utlånade medlen, förklarat, att hvad Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition derom innehölle, borde, såsom lätt verkställbart samt
ledande till mycken förenkling och lättnad vid controllen öfver liqvidernas
fullgörande, antagas, ehvad solidarisk ansvarighet för lånens återbetalning
fordrades eller ej.
Hvad i ofvanomförmälde hänseende är vordet föreslaget och tillstyrkt,
hafva Utskotten tagit i noggrannt öfvervägande, dervid hos Utskotten stadgat
sig den öfvertygelse, att det af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagna sätt för
återbetalning af ifrågavarande lån icke allenast kommer att leda till förenkling
och lättnad vid lånens liqviderande, utan äfven, sedan arbetsföretagen
blifvit fullbordade och godkände samt den årliga afhetalningen inträdt,
komma att för Stats-Verket medföra enahanda säkerhet för lånebeloppen,
som för kronans uppbörd nu eger rum, utan att sådant kan komma att inverka
på tredje mans rätt, enär lånemedlen, efter arbetsföretagens fullbordan,
icke äro uppsägbara och således icke kunna annorledes än successive,
uti stadgad ordning, återfordras, dervid man måste kunna antaga, att den
förbättring, ett hemman genom företaget vunnit, fullt motsvarar den anpart
af lånesuminan, för hvilken hemmanet blifvit onereradl. Dock anse Utskotten,
till vinnande af mera reda och säkerhet och då de årliga afbetalningarne
skola, såsom ett hemmanen under en viss bestämd tid åliggande onus,
utgå, af nöden, att detta hemmanens åliggande, då återbetalnings-skyldighe
-
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N.o 106.
3
ten inträder, införes i Jordeboken med bestämd anteckning om så väl belop
pet af de årliga ränte- och capital-afbetalningarne, som tiden då dessa
upphöra.
Med antagande således deraf, att medelst det af Kongl. Maj:t i Nåder
föreslagne återbetalningssätt för ifrågavarande lån, erforderlig säkerhet
för desamma vinnes, sedan de årliga afbetalningarne vidtagit, återstår dock
att tillse det tillbörlig säkerhet erhålles ej mindre för sjelfva lånebeloppen
under den tid, arbetet fortgår och intilldess återbetalningen inträder, än äfven
för arbetsföretagens behöriga fullbordan, och derom Stats-Utskotlet, i
sammanhang med andre föreskrifter, i afseende å meddelande låne-biträden,
kommer att afgifva serskildt yttrande.
Utskotten anse sig således böra tillstyrka:
det Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition måtte i så måtto varda
antagen, att de corpörationer eller menigheter, som vilja
af ifrågavarande låneunderstöd komma i åtnjutande, bärn
ställa serskild, af Kongl. Maj:t pröfvad och gokärul, säkerhet
för så väl det företags behöriga fullbordan, hvartill lånet
är vordet lemnadt, som ock för sjelfva lånebeloppet, intilldess
arbetsföretaget blifvit slutadt och godkätult, samt den
årliga återbetalnings-skyldigheten vidtagit; efter hvilken sistnämnde
tid och sedan den läne-andel, för hvars återbetalande
hvarje betalningsskyldig hemmansdel, skall ansvara, blif vit
bestämd och i följd deraf äf ven det belopp, som årligen skall
till skuldens, jemte den ut fäste räntans, fulla lip vide rande
erläggas, detta sammanlagda belopp, under serskild rubrik,
med utsättande af det sista året, då betalningen skall utgå,
bör, såsom ett hemmanet, under sålunda bestämdt antal år,
åliggande allmänt onus, i Jordeboken antecknas och å Debetsedeln
upptagas, samt af liro n obe tjen i n ge n uppbäras, i ränteriet
insättas och såsom andre till Riksgälds-Contoret ingående
medel, serskildt redovisas.
Af hvad Utskotten sålunda tillstyrkt, torde följa,
att något vidare yttrande angående Revisorernes och Fullmägtiges
förslag om säkerheten för ifrågavarande läne-medels
återbetalning icke erfordras, än det, hvilket Stats-Utskottet
serskildt, i sammanhang med andre föreskrifter i afseende på
4
Stats- och Lag-Utskottens BetänkandeN:o 1o"J.
meddelande låne-biträden, hommer att Rikets Ständer underställa.
Stockholm den 3 April 1845.
N:o 107.
Ank. till Exp.-Utsk. d. g April kl. 6 e. ro.
Betänkande j i anledning aj väckt motion om ersättning af
allmänna medel till vittnen i brottmål_, då den tilltalade
saknar tillgång eller ersättningsskyldighet icke kati honom
åläggas.
Hos Hederv. Bonde-Ståndet har, i motion, som till Stats- och LagUtskotten
blifvit öfverlemnad, Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län
föreslagit, att enär ganska ofta inträffade, så väl att personer åläggas att
såsom vittnen i brottmål inställa sig vid Domstol, utom hvars domvärjo
de hafva sitt hemvist, som äfven att den tilltalade saknar tillgång att ersätta
dem rese- och tractaments-kostnader, godtgörelse vid dylikt förhållande
måtte af Staten till sådane vittnen utgifvas, helst den enskildes lidande
eljest många gånger skulle blifva ganska känbart och det otvifvelaktigt vore
rättare, att en uppoffring i detta hänseende folie det allmänna, än enskild
person till last; varande ett sådant Statens åliggande, enligt motionärens
åsigt, desto angelägnare, som under nuvarande förhållande, mången, den der
vore i tillfälle att lemna de vigtigaste upplysningar i ett brottmål, fördöljer
all kännedom derom endast af farhåga att blifva besvärad med långa och
kostsamma tingsresor, utan att derföre kunna påräkna billig ersättning.
Utskotten, som tagit berörde förslag i öfvervägande, anse sig desto
heldre böra detsamma biträda, som det står i öfverensstämmelse med grunderna
till nu gällande Lag.— 17 Cap. 5 §. R. B. innehåller nemligen icke
allenast föreskrift derom, att ingen, som till vittne nämnd varder, eger draga
sig vittnesmålet undan och att Domaren eger våld att honom dertill
hålla genom vitén eller fängelse, der han ej orkar böta, utan äfven det allmänna
stadgande, att den vittne påkallat, skall betala dess resekostnad
och täring; hvarjemte 21 Cap. 3 §. samma Balk förmår, att den, som saken
tappar, skall gällda sin vederpart allt det åter, som han trängd varit
att derå kosta.
Stats- och La"-Utskottens Betänkandej N:o loj.
5
Då dessa stadganden äro ovilkorliga, och således äfven torde höra
tillämpas i brottmål, synes deraf följa, att då allmän åklagare, å tjenstens
vägnar, i gröfre för allmänna säkerheten vådlige brottmål påkallar vittnen,
Staten, hvars talan åklagaren förer, jemväl är pligtig att ersätta från Domstolen
aflägse boende vittnens inställelse-kostnad i de händelser, då den tilltalade
antingen icke kan till ansvar dömas, eller ock sakfälles, men saknar
tillgång att ersättningen gälda, i sistnämnde fall af det skäl, att, då den
som vittne påkallat, bör dess inställelse kostnad betala emot rättighet att
af den, som saken tappar, derför erhålla ersättning, den sakfälldes oförmåga
att godtgöra hvad åklagaren bordt till vittnen förskjuta, synes böra falla
Staten, men icke vittnet, till last; hvaremot ifrågavarande ersättningsskyldighet
lärer böra drabba åklagaren sjelf, om han finnes utan skälj hafva åtalet
anställt.
Då nu en sådan Lagens tolkning är öfverensstämmande med både rättvisa
och billighet, enär Staten utan tvifvel, icke mindre uti förevarande, än
andre likartade fall, såsom i fråga om ersättningar för Medico-legala besigtningar
m. m. d., bör vara skyldig att af allmänna medel bekosta hvad, som
till allmänna säkerhetens upprätthållande erfordras och att hålla den enskilde
skadeslös för de kostnader, honom i sådant hänseende drabbat, och
hvilka uti ifrågavarande fall mången gång kunna för mindre bemedlade vara
ganska känbara, finna Utskotten af nöden, att en lagförklaring i öfverensstämmelse
härmed varder utfärdad och att tillgångar af Staten beredas
till bestridande af de utgifter, som deraf blifva en följd. Utskotten få således
vördsamt föreslå Rikets Ständer:
dels att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, genom
utfärdande af allmän Kungörelse, det måtte varda förklaradt:
att lagens stadgande iy Cap. 5 §. Rättegångs-Balken, att
den, som vittne påkallat, skall betala dess resekostnad och
täring, äfven bör tillämpas i gröfre, för allmänna säkerheten
vådliga, brottmål, som af allmän åklagare åtalas, och att
följaktligen den, som allmän åklagare, å tjenstens vägnar,
åberopat till vittne i dylikt mål och som sig inställt vid
Domstol, belägen pä minst tre mils afstånd från vittnets
hemvist, bör, derest vittnet det äskar och Domaren pr öfvar
sådant skäligt, tilläggas ersättning af allmänna medel för
dess resekostnad och uppehälle med högst 16 sk. Banco för
hvarje dag, som i och för resan samt vistandet vid Dom
-
6
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o loj.
stolen erfordras, samt skjuts-penningar för en häst fram och
åter, i de händelser, då den tilltalade antingen icke kan till
ansvar dömas, eller ock sakfä/les, men saknar tillgång att
ersättningen utgifva; dock att, om den tilltalade frikännes
och åtalet finnes verna utan skäl anstäldt, nämnde ersättningsskyldighet
åklagaren åligger;
dels ock att Rikets Ständer för ifrågavarande ersättningar
mätte anvisa ett serskildt förslags-anslag ä 5ooo R:dr Banco under
Riks-Statens Andra Hufvud-Titel. Stockholm den 3
April iS45.
Reservation
af Herr Grefve Sparre, E
'■'Man har hittills ansett vittnesmåls afgifvande såsom en medborgerlig
pligt, för hvars fullgörande, der den fordras, icke af den enskilde, utan,
af samhället sjelft, men den sakfällde icke eger tillgång att derföre godtgöra
vittnena, någon förbindelse i detta afseende icke ålåge samhället. Antoge
man nu den motsatta åsigten af en sådan ersättningsskyldighet för Staten,
så borde man åtminstone för conseqvensens skull hafva tillämpat den
på alla de fall, då vittnens inställelse blir af nöden, men icke, såsom Utskotten
i Betänkandet föreslagit, blott lör vissa fall. Finner man åter, att
en sådan conseqvent tillämpning af principen skulle leda till alltför dryga
utgifter för Slats-verket, så måste man efter min åsigt afstå ifrån grundsatsen
i sin helhet, men icke, med antagande af principen, göra en godtycklig
och inconseqvent tillämpning deraf. — Hvad rättsgrund eller annat
giltigt skäl kan väl anföras till ett sådant stadgande, att vittne i gröfre
brottmål skall erhålla ersättning för sin inställelse, men icke i mindre betydliga
mål? Har icke samhället samma förbindelse att ersätta hvar och
en, som bidrager till bevisningen om en Lag-öfverträdelse, den samhället
anser sig böra beifra? och är icke den enskilde snarare beredd att utan ersättning
underkasta sig besväret af inställelsen, om dermed vinnes upplysning,
rörande ett för den allmänna säkerheten vådligt brolt än angående
ett mindre? De flere distinctioner, Utskotten föreslagit, skola, efter mitt förmenande
i sådana ersättningsfrågor leda till utslag, som relativt till andra
skola synas högst obilliga, och måhända jemväl till hittills ovanliga, om
icke oerhörda, klagomål och besvär öfver dessa utslag.”
Häruti instämde Herr Biskopen Doctor Hedren.
Stats- och Lag-l-tskottens Betänkande, N:o 108.
1
N:o 108.
Ank. till Exp.-Utsk. d. g April, kl. 6 e. no.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rättighet för den,
som upptäcker och åtalar gröfre brott, att fä derå använde
kostnader af allmänna medel ersatte, då den brottslige till
gäldande af säclane kostnader saknar tillgång.
Uli en lios Hederv. Bonde-Ståndet väckt samt till Stats- och LagUtskotten
remitterad motion har Olof Jansson från Stockholms Län, i anledning
af Nils Strindlunds från Wester-Norrlands Län förut väckte förslag
om ersättning af allmänna medel till vilLnen i brottmål, andragit, hurusom
den, hvilken beifrar och angifver brott, enligt motionärens förmenande, i
första rummet vore berättigad till godtgörelse för den kostnad och tidspillan
samt det besvär, som vore förenadt med brottets angifvande och åtalets fullföljd.
Det vore nemligen ett gammalt ordspråk, att ”der ingen åklagaie
är, finnes icke eller någon Domare” och det vore följaktligen af den största
vigt, att den brottslige Klefve upptäckt. Under nuvarande förhållanden
skulle det dock ofta inträffa, att den, som kunde lemna den säkraste ledning
för en ogerningsmans upptäckande, förlege all kännedom derom, af
fruktan att ådraga sig det myckna besvär, den tidspillan och de kostnader,
som blelve en följd af brottets beifrande, hvarigenom den brottslige otta
undsluppe sitt vällörtjenta straff. Motionären har alltså föreslagit, att den,
som upptäcker gröfre brott, såsom mord, dråp, rån och tjufnadsbrott m. fl.
dylika samt derför vidkännes kostnad och besvär, bör berättigas att, derest
den brottslige saknar tillgång, af allmänna medel derför erhålla ersättning
till det belopp, Domaren finner skäligt.
Utskotten, som tagit berörde framställning i öfvervägande, få i anledning
deraf erinra, att då Lagen i i Cap. i §. Straff-Balken innehåller,
att lifssaker och andra grofva missgerningar utan uppskof skola för rätta
angifvas, och att, om sådant icke sker af målseganden, denne då är förfallen
lill böter, och den, som å Konungens vägnar kära bör, förpligtad alt
missgerningen åtala, vid äfventyr af tjenstens förlust eller böter elter omständigheterne,
samt det följaktligen åligger de allmänna åklagarne att, å
tjenstens. vägnar, utan serskild ersättning beifra och åtala brott, någon annan
vedergällning i berörde hänseende, å Statens sida, än den anpart, som åklagaren
tillkommer af ådömde böter, hvarken lärer erfordras, enär det står
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande} N.o 10Q.
livar och en fritt, som ej sjelf vill åtala ett brott, att detsamma för allmän
åklagare angifva, eller ens vara lämplig, emedan en dylik uppmuntran för
enskilde att upptäcka och beifra brott möjligen skulle föranleda till angifvelser
utan skäl och ett obehörigt spioneri med deraf följande hat ooh
misstroende medborgare emellan, samt dymedelst mera skada än gagna;
och få Utskotten således vördsamt hemställa,
att motionen måtte lemnäs utan afseende. Stockholm den 3
April i845.
N:o 109.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 April kl. 6 e. m.
Betänkande, i ättledning af väckt fråga om inrättande af en Advocat-Corps
på Stat.
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln har Herr af Grubbens N. W.,
med förmälan, det han under sistlidne Riksdag väckt motion af enahanda
syftning, uti ett till de förenade Stats- och Lag-Utskotten remitteradt memorial,
föreslagit, att, i likhet med hvad i de fleste andre Länder egde rum,
i Sverige måtte inrättas en Advocat-Corps på Stat; med hvilket förslag
motionären förmält sig egentligen hafva afsett allmogens rätt och bästa,
helst dess välfärd ofta skulle förspillas af dålige och okunnige Advocater,
hvilka icke sällan för egen vinning inleda allmogen uti ruinerande tvister
och rättegångar; och skulle fördelarne af denna Corps säkert öfverväga kostnaderne,
hvilka, om man för hvarje Län antoge en Förste Advocat med
5oo R:dr samt två Commissions-Advocater hvardera med a5o R:dr i årlig
lön, endast komme att utgöra tillsammans 24,000 R:dr eller 1,000 R:dr
allt Banco, för hvarje Län. Städerne åter skulle ega antaga och aflöna så
många Advocater, de funno af nöden; hvarjemte motionären föreslagit, att
en sportel-taxa måtte upprättas, så att allmogen visste hvad den borde betala
och icke såsom nu kunde af Advocater oskäligen beskattas.
Då Stats- och Lag-Utskotten vid sistlidne Riksdag afstyrkte bifall
till ofvanomförmälde då väckte enahanda motion, anförde Utskotten uti deras
under den 21 December 1840 deröfver afgifne, af samtlige Riks-Stån
;äen
-
Stats- och La"-Utskottens Betänkandej N-0 log.
9
den gillade, Belänkande N:o> 121 derför följande skäl, nemligen: alt Sverige,
framför många andra länder, åtnjöte den förmon att ega en sålunda codifierad
Lag, att i de fleste fall en part kunde, utan juridiskt biträde, sin talan
inför Rätta sjelf utföra: att tillgång å duglige rättegångs-biträden dessutom
icke saknades för de händelser, då de behötde anlitas, samt att Lagen
i i5 Gap. 9 §. Rättegångs-Balken beredt utväg jemväl för medellöse personer
att, utan vedergällnings åtnjuta erforderligt biträde i rättegångar.
Till dessa skäl, dem Utskotten finna fullt giltiga, anse Utskotten sig
nu endast böra tillägga den erinran, att i de Länder, der Ådvocater, till
allmänhetens betjenande, finnas af Staten antagne, de väl äro privilegierade
och således ega uteslutande rättighet att inför Domstolar föra andras talan,
men att de deremot ingenstädes äro af Staten serskildt aflönade; och få
Utskotten, då upprättande af sportel-taxa för Ådvocater, vid en sådan sakens
utgång, icke lärer komma i fråga, således vördsamt tillstyrka,
att motionen måtte lemnäs utan afseende. Stockholm den 3
April i845.
Bill. till K. St Brot. 1S4S. 4 Samt. 2 Afd. 21 Haft.
■2
STOCKHOLM, I. Marcus, i845.
Stats-, B ev.- samt Allni. Besv,- och Ekon.-U'(sköttens Utlåtande, Ko 110, 1
M nit*.
Ank. till Exp. Utsk. d. 23 April, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af åter remiss å. Betänkandet N:o 5a, angående
förändring i tiden för Krono-Uppbordsstämmorna.
Enligt från Biks-Slåndena ankomne Protocolls-Utdrag för den 7 oell
i3 nästlidne Mars, hafva, vid behandlingen af omförmäldte Betänkande,
liidderskapet och Adeln bifallit Utskottens hemställan, i anledning af Herrar
von Mentzers och fredbergs motioner, men afslagit tillstyrkandet om frainflyttning
af tiden för krono-uppbörden och Uppbördsmännens redogörelse;
Bonde-S'åndet bifallit Betänkandet i dess helhet, med tillägg, att uppbördsstämmorna
på Gottland må utsättas först i slutet al April månad; samt
Preste- och Borgare-Stånden återremitterat Betänkandet, på grund af dervid
gjorde anmärkningar, hvilka, med undantag af några få Ledamöters yttranden,
lill stöd för Uppbördens fördelning i liera terminer, hufvudsakligen afse
sednare delen af lietänkandet och dels instämma med Herr Friherre
Palms/jernäs vid Betänkandet fogade reservation, serdeles i hvad den angår
franiflyltning i tiden för Uppbörden och Uppbördsmännens redogörelse, dels
omfatta den mening, att Uppbörden icke borde taga sin början under Januari
månad, utan antingen den 1 Februari eller den i5 i samma månad,
vid hvilken lid de skatlskyldige i allmänhet ansågos halva egt tillfälle realisera
sina produeter, dels ock slutligen att för Gottland måtte stadgas, att
Uppbörden icke linge verkställas förr än antingen i slutet af April elier från
medlet af Maj månad.
Vid den ytterligare handläggning af förevarande ämne, hvartill omförmälde
anmärkningar foranledt, hafva Utskotten, beträffande Uppbördens
fördelning i flera terminer, funnit sig
sakna anledning frånträda den derom i Betänkandet gjorde
hemställan.
Vidkommande åter sednare delen af återremitterade Betänkandet,
eller det, i anledning af Lars Knutssons motion framställde förslag, hvilket
Bih. till R. S.t Fröt. 1345, 4 Sami. 2 Af A. 22 iliijt. 1
2 Stats-, B ev.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande , N.-o 110-
blifvit af ett Stånd godkänd t och af ett annat afslaget, så enär de inom öfrige
Riks-Slånden derom afgifne yttranden nästan enhälligt sammanstämma
deruti, att uppbördsstämmorna icke böra utsättas under Januari månad, men
att någon framflyttning af liden för uppbördens afslutande och summariska
redovisningens afgifvande icke bör ega rum, samt tillika är vordet upplyst,
att för de skattskyldiges beqvämlighet det vore angeläget, inom vissa orter,
att uppbördsstämmorna försiggå under Februari och inom andra, att de icke
uppskjutas längre än till medlet af April, få Utskotten, med anledning af allt
detta, så vida frångå sitt förut afgifna förslag, att Utskotten tillstyrka Rikets
Ständer
att i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa,
det Krono-uppbördsstämmorne hädanefter må utsättas ifrån
och med medlet af Februari till den i5 April; men tiden,
dels inom hvilken Uppbördsmännen skola begära
handräckning i afseende på bortflyttade eller till vistelseorten
okände personer, sora häfta för Krono-Utskylder,
dels ock för summariska redovisningens afgifvande, förblifva
oförändrad.
Hvad slutligen angår de anmärkningar, hvilka afse förändrade bestämmelser
angående tiden för Krono-uppbörden på Gottland, så hafva Utskotten
tagit desamma i öfvervägande, i sammanhang med en af Herr P. H.
Lindström i detta ämne väckt motion, hvarom Utskotten under denna dag
afgifva serskildt Betänkande.
Stockholm den 22 April i845*
Reservationer
1:0 af Herr Printzensköld, som, på de skäl, Herr Friherre Palmstjernas
reservation vid Betänkandet N:o 82 innehåller och hvilka blifvit af
flere Ledamöter inom Riks-Stånden åberopade, reserverade sig emot den
föreslagna inskränkningen i uppbördstiden;
2:0 Af Herr C. J. Kock, som ansåg Uppbördens början icke hafva
bordt framflyttas längre än till den 1 Februari.
Stats-j Bev.- samt Allm. Bes%.~ och Ekon.-UIskottens Betänkande, N.-o lil. 3
M flit.
Ank. till Exp.-Utsk. 3. 23 April, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående förändring i
tiden för Krono-Uppbördsstämmorna på Gottland.
(I. A).
Sedan Utskotten, uti Betänkandet N:o 52, tillstyrkt Rikets Ständer att
i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit hemställa, det Krono-Uppbördsstänimorna
hädanefter må utsättas ifrån början af Mars till slutet af April
månader, samt tiden för summariska redovisningens afgifvande framflyttas
till den 1 Juni; men Ilögvörd. Preste-Slåndet och Vällofl. Borgare-Ståndet
återremitterat samma betänkande, på grund af deremot gjorde anmärkningar,
innefattande, bland annat, att Upbördsstämmorna på Gottland icke borde
taga sin början förr än i slutet af April eller till och med i medlet af Maj;
så har inom sistnämnde Stånd Herr P. H. Lindström, uti serskild, med anledning
af 56 §. Iliksdags-Ordningen väckt, motion, föreslagit, att, för den
händelse någon förändring i tiden för Krono-Upbördsstämmorna i allmänhet
icke funnes behöflig eller lämplig, undantag måtte göras för Gottland, och
Rikets Ständer till Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa, att uppbördsmöten
derstädes hädanefter icke må hållas före slutet af April, och tiden för
summariska redovisningens aflemnande framflyttas till den i Juni hvarje år;
grundande motionären delta förslag på de vid återremissen af omförmäldte
betänkande utaf honom anförde skäl, nemligen att den vanligen en längre
tid af vintern afbrulna communicationen med fasta landet försvårade afsättningen
af öns producter, och ofta åstadkomme en penningebrist under denna
årstid, som gjorde det för de skattskyldige nästan omöjligt alt erlägga sina
utskylder, hvilka åter längre fram på våren, sedan sjöfarten börjat, med
lätthet afbördades; af hvilken anledning Kongl. Maj:t ock i Nåder bifallit
begärdt uppskof med erläggande af sistlidne års Krono-utskylder till medlet
af nästkommande Maj månad, samt för innevarande år framflyttat tiden för
summariska redovisningens afgifvande till den i Juli.
Då, på sätt det under denna dag, med anledning af omförmälde återremiss,
afgifna Utlåtandet N:o iio närmare utvisar, Utskotten ansett sig böra
frångå den del af förslaget i Betänkandet N:o 5a, som alser uppbördens framflyttning
till April månads slut, och det, i följd deraf, ålegat Utskotten att ingå
i hufvudsaklig pröfning af ifrågavarande, för denna händelse väckte motion,
4 Stats-, Bev.- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.-o 112.
hafva UlskotLen tagit i betraktande, att de med en tidigare uphrtrd på Gottland
förknippade, af motionären anförde, olägenheter, äro af ständig beskaffenhet,
och att serskilde föreskrifter till undanrödjande deraf följaktligen af
behofvet påkallas; hvadan och enär någon olägenhet för Stats-Verket af framflyllning
utaf uppbörstiden derstädes så mycket mindre hör kunna ifrågasättas,
som en dylik undantags-lag varit gällande för Stora Kopparbergs Län, allt
sedan år i 8a3, Utskotten funnit sig höra understödja motionärens förslag i afseende
å tiden, bvarförinnan Kronouppbörden på Gottland icke lämpligen
bör utsättas; till följd hvaraf och sorn uppbördens afslutande, samt summariska
redovisningens afgifvande svårligen kunna medhinnas på kortare tid, än
den af Kongl. Maj:t, på sätt ofvanberördt är, för innevarande år bestämda
af En och en half månad, Utskotten vördsamt tillstyrka Rikets Ständer
alt i underdånig skrifvelse till Kongl Majrt hemställa, det
Krono-Upbördsstämmorna på Gottland icke må utsättas
förr än från och med Maj månads början, samt tiden, dels
inom hvilken Upbördsmännen skola begära handräckning,
i afseende å bortflyttade och lill vistelseorten okände personer,
som häfta för Kronoutskylder, dels ock för summariska
redovisningens afgifvande, må för Gottland bestämmas
till den i5 Juni hvarje år.
Slockholm den 22 April lS/p.
Reservationer:
anmälde af Herr Friherre Palmstjerna och Herr Printzensclijöld.
\o las.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 April, kl. 11 f. ro.
Utlåtande, i anledning af äterrerniss å Betänkandet N:o 3g, angående
personliga skjddsajgijtens användande lill organiserande
af arbets-inrättningar.
Omförmälde Betänkande har, enligt från Riks-Slånden ankomne Protocolls-Uldrag,
blifvit af Höglofl. Ridderskapet oah Adeln, Vä Hofi. Borgare
Ståndet
-
Stats-, Bcv.- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskotlens Memorial, N.-o 113. 5
Ståndet och Hederv. Bonde-Ståndet gcdkändt, men af Högv. Preste-Ståndet,
på grund af deremot framställde anmärkningar, återremitteradt; och då
sålunda 3:ne Riks-Stånd bifallit Utskottens yttrande,
lärer dervid böra bero.)
Stockholm den 27 Mars 1845.
R:o 113.
Ank. till Exp. Utsk. deli 23 April, Ll. 11 f. m.
Memorial, angående Riks-Stundens olika beslut, i anledning af betänkandet
N:o 3y, dels om Stämmoböternes nedsättning och
fördelning, dels ungdende straff bot erne för jörsummad inbetalning
af Krono-utskylderne i Stockholms Stad.
Utskottens uti ofvannämnde Betänkande framställda förslag, att Upbördsmännens
andel i stämmobölerne må minskas till en fjerdedel, samt de
återstående tre fjerdedelarne tillfalla socknens fattiga, derom underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t skulle aflålas, har blifvit bifallet af Hederv. BondeStåndet;
men som de öfriga Riks-Slånden ogillat Betänkandet i denna del,
i följd hvaraf nu gällande bötesfördelning blifvit bibehållen, få Utskotten
detta förhållande vördsamt anmäla.
Stockholm den 22 April 1845.
Bih. till R. St. Fröt. 1845, 4 Sami. 2 A/d, 22 Haft.
o
STOCKHOLM, Lundberg 5C Coutp. 184-5.
Stals- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskoltens Memorial, N.-o 114- 1
I;o in.
Ank. till Exp. Utsk. den 28 April, kl. 5 e. rn.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut öfver Utskottens
Utlåtande, N:o 28.
Uti deltn, i anledning af väckta motioner otti fyrbåkars uppförande
på åtskilliga ställen, afgifne utlåtande, hade Utskotten tillstyrkt, bland annat,
det Rikets Ständer mätte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit begära,
att en fyrbåk på skäret Understen, beläget i Södra qvarken öster om Gräsön,
blefve, så vidt tillgångarne det medgåfve, uppfördt. Denna del af utlåtandet
har, vid föredragning hos Riks-Stånden, blifvit gillad af Vallöf!. Borgare-Ståndet
och Hederv. Bonde-Ståndet, men afslagen af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Högv. Preste-Stålidet, hvarvid likväl Ridderskapet och
Adeln tillika beslutat, det skulle Rikets Ständer 1 underdånig skrifvelse anhålla,
alt Kongl. Majit täcktes, så framt ej hinder mötte, som af Rikets Ständer
ej kunde förutses eller bedömas, Nådigst anbefalla, att aftal må inledas
med Ryska Kejserliga Regeringen om de ytterligare fyrbyggnader, hvarmedelst,
efter anordnad gemensam undersökning af localiteterne, sjöfarten i
Södra Hvarken kunde anses bättre betryggad, samt, derest anläggning af en
ny fyr på Svenska sidan, vare sig på Understen eller annorstädes, då pröfvats
erforderlig, i nion af tillgångarne derom förordna; och hafva de öfrige
Riks-Stånden blifvit inbjudne att i Ridderskapets och Adelns omförmäldte beslut
sig förena.
Jemnlikt ankomne Protocolls-Utdrag, hafva Utskotten inhemtat, att
Preste- och Borgare-Stånden, med vidblifvande af sina i ämnet fattade beslut,
laggt Ridderskapet och Adelns berörde inbjudning lill handlingarne, äfvensom
att samma inbjudning blifvit af Bonde-Ståndet afslagen; och som,
vid sådant förhållande, Irenne Riks-Stånd, eller Ridderskapet och Adeln,
samt Borgare- och Bonde-Stånden beslutat aflåtandet af en Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse till Kongl. Majit, i anledning af det hos Rikets Ständer
anmäldta behöfvet af en fyr-inrättning å skäret Understen, samt hvad
tvenne Riks-Stånd i sudan fråga afgjort, jemlikt ^5 §. Riksdags-Orduingen, ut
-
Bih. till R. St. Brot. 1845, 4 Sami. 2 AftL 23 Haft.
2 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-V/sköttens Memorial, N.-o 115.
gör Rikets Ständers beslut; men Ridderskapet oell Adeln varit af skiljaktig
tanka med Borgare- oell Bonde-Stånden, i afseende på innehållet af den underdåniga
skrifvelsen, få Utskotten härmedelst hemställa, huruvida ieke Ridderskapet
och Adeln, med frånträdande af sitt i frågan om uppförandet af
en fyrbåk å skäret Understen fattade serskilda beslut, må instämma i det,
hvaruti Borgare- oell Bonde-Stånden stannat.
För den händelse Ridderskapet och Adeln icke skulle till denna hemställan
lenina bifall, få Utskotten föreslå Rikets Ständer, att Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet må, på sätt ^3 §. Riksdags-Ordningen föreskrifva-,
varda förstärkt, samt att votering i det sålunda förstärkta Utskottet
anställes elter följande voterings-proposition:
Den, som anser den af Rikets Ständer, i anledning af väckt fråga om
en fyrinrättning å skäret Understen, beslutade underdåniga skrifvelse böra
innefatta anhållan, att en fyrbåk på skäret Understen måtte, så vidt tillgångarne
det medgifva, varda uppförd; röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner nej, kommer skrifvelsen att innehålla underdånig begäran, att
Kongl. Maj:t täcktes, så framt ej hinder möta, sorn af Rikets Ständer icke
kunna förutses eller bedömas, Nådigst anbefalla, att aftal må inledas med
Kejserliga Ryska Regeringen om de ytterligare fyrbyggnader, hvarmedelst,
efter anordnad gemensam undersökning af local-föi hållandena, sjöfarten i
Södra Qvarken kunna anses bättre betryggad, samt derest anläggning af en
ny fyr fä Svenska sidan, vare sig på Understen eller annorstädes, pröfvades
erforderlig, i mon af tillgängarne derom förordna.
Stockholm den 26 April 1845.
M iSS.
Ank. till Exp.-Utsl. d. 28 April, kl. 5 e. m.
Memoriali anledning af åter remiss ä Utskottens Betänkande, N:o yn
Från Vällofl. Borgare-Ståndet har berörde Betänkande, angående föreslagna
åtgärder till upphjelpande af sillfisket i Bohuslänska skärgården blifvit
Stais- samt Allm. Best.- och Ekon.-Uiskottens Memorial, N:o 116.
3
till Utskotten återremitteradt; men då samma Betänkande blifvit den 17 sistl.
Mars af Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högv. Preste-Ståndet och Hcderv.
Bonde-Ståndet, gilla dt, och frågan således, jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen,
är genom tre Stånds beslut afgjord,
kunna Utskotten dermed icke taga vidare befattning.
Stockholm den 26 April i84&.
1*0 JflO.
Ank. till Exp.-Utsk. deu 28 April, kl. 5 e. m;
Memorial, i anledning af äterremiss å Utskottens Utlåtande, JV:o j3.
Detla, rörande väckta frågor om förändring i grunderna för planpenningars
utgörande afgifne, Utlåtande har af Hederv. Bonde-Ståndet blifvit
till UtskotLen återremitteradt; men då samma utlåtande blifvit af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Yällofl. Borgare-Ståndet den 26 sistl. Mars,
och af Högv. Preste-Ståndet den 17 i nämnde månad bifallet, hvadan frågan,
enligt 75 §. Riksdags-Ordningen, är genom 3 Stånds beslut afgjord,
kan någon vidare behandling deraf hos Utskotten icke
egn rum.
Slockholm den 26 April 1845.
STOCKHOLM, [.undberg SC Corny. 1S4S.
Stats- samt Allm. Besa\- och Ekon,-Uskottens Utlåtandet N.-o 117. 1
N:o^ll7.
Ank. lill Exp. Ulsk. den i3 Maj, kl. 0 e. nv
Uttalande, i anledning af återremiss a Utskottens Utlåtande, N:o (ill,
angående väckt fråga om anslag lill Stockholms Lyceum och IlealGymnasium.
Utlåtandet N:o 69 har blifvit af Preste-Slåndet bifallet, af Borgareoch
Bonde-Stånden afslaget, men af Ridderskapet och Adeln, på grund af
framställde anmärkningar, till Utskotten återremitteradt.
Dessa anmärkningar äro hufvudsakligen, att, då Utskotten, jemte tillstyrkande
af en gratification af 3000 R:dr B:co åt Academie-Adjunclen
Ramström för bans, genom inrättandet och vidmagtbållandet af Stockholms
Lyceum, ådagalagde förtjenster om ungdomens bildande, tillika hemställt,
att Rikets Ständer, vid beviljandet af denna gratification, måtte ”uttala
”den förväntan, att en fullständig berättelse så väl om den i berörde Ly"ceum
följda iäromethod, som huruvida och i hvad mon densamma må
”hafva vunnit framgång, måtte af Ramström till Kongl. Majit ingifvas, för
”att Rikets näst sammanträdande Ständer meddelas,” det ville synas, som
öfvertygelsen derom, att någon framgång vunnits med det i skolan begagnade
lärosätt ännu saknades, men att belöning ändock borde meddelas;
att, såsom villkor för gratificationens erhållande, borde föreskrifvas, att densamma
icke utbetalades förr, än Adjuncten Ramström berättelse i ofvannämnde
hänseende afgifvit; att gratificationsbeloppet måtte ställas till
Kongl. Majits disposition, för den händelse Ramström kunde inför Kongl.
Majit ådagalägga, att den af honom inrätlade skola haft den framgång, att
Kongl. Majit funne skäligt att gratificationen honom tilldela; och att enär
det ansåges vara origtigt, att Rikets Ständer på en gång beslutade om anslagen
och tillika disponerade dem, utan att Kongl. Majit dermed finge någon
befattning, Rikets Ständer borde öfverlemna gratifications-summan till
Kongl. Majlis disposition, att, endast i det fall Kongl. Majit, efter anställd
vederbörlig undersökning, funne Academie-Adjuncten Ramström af gratifi
-
Bih. till R. St. Prot. 184S, 4 'Sami. 2 Afd. 24 Haft.
1
2 Stats- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Vskottens Utlåtande, N:o 11J,
cationen förtjent, densamma måtte genom Kongl. Maj:ts försorg till Ramström
utbetalas.
Utskotten, — som tillstyrkt den ifrågavarande gratificationen åt Academie-Adjuncten
Ramström under en på erbållne tillförlitliga underrättelser
grundad öfvertygelse derom, så väl att Ramström genom ett varmt nit och
icke obetydliga uppoffringar af både tid och tillgångar för ungdomens bildning,
gjort sig förtjent af någon uppmuntran från statens sida, som att
den af bonom inrättade läroanstalt, hvaruti äldre och nyare undervisningsmethoder
blifvit bragte i förening, redan lemnat tillfredsställande resultater,
— hafva vid gratificationens tillstyrkande gjort den inom Ridderskapet
och Adeln klandrade hemställan, egentligen på grund af motionärens,
Herr Contracts-Proslen Uddens derom väckta förslag, samt i afsigt att undervisningssättet
vid nämnde skola och de af detsamma tilläfventyrs hem--  tade förmoner må, i en tid, då åsigterne om den äldre eller nyare skolmelhodens
företräde ännu äro delade, komma till allmän kännedom. Vidblifvande
den öfvertygelse, som legat till grund för Utskottens återremitterade
utlåtande i denna fråga, samt i betragtande deraf, dels att samma
utlåtande blifvit i sin helhet af Preste-Ståndet godkändt, dels att, inom
Ridderskapet och Adeln, enligt det från detta Stånd Utskotten tillhandakomna
discussions-protocoll, blott en ledamot talat för afslag å utlåtandet,
men derjemte alternatift begärt återremiss derå,, finna Utskotten sig icke
böia frånträda sitt, i berörde utlåtande gifna , tillstyrkande om beviljandet
af en gratificalion åt Academie-Ad juncten Ramström; men då Utskotten
anse de inom Ridderskapet och Adeln framställda anmärkningar i afseende
på sättet, och villkoren för anslagets utbetalande,, i allmänhet vara grundade,
få Utskotten, frångående sin i denna del af utlåtandet N:o 69 gjorda
hemställan, vördsamt tillstyrka,,
att Rikets Ständer, med afseende å Adjuncten Ramströms genom
inrättandet och vidmaglhållandet af Stockholms Lyceum
ådagalagde förljenster om ungdomens bildande, mätte å Riksgäids-Contoret
till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition anvisa en
sutnma af TreTusende Riksdaler Banco, samt, med tillkännagifvande
häraf, hos Kongl. Majit i underdånighet begära, att
Kongl. Maj:t, derest,, efter anställande undersökning om den
vid nämnde Lyceum följda läromethod och den framgång, densamma
må hafva vunnit, Adjuncten Ramström skulle finnas
Slats- samt Allm, Besv.- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N:o tty, 3
vara förtjent af ifrågavarande uppmuntran från statens sida,
täcktes lata berörde 3000 R:dr B:co, såsom gra lidea t ion, till
honom utbetala.
I öfrigt och för den händelse Borgare- och Bonde-Stånden, hvilka
hegge Riks-Slånd afslagit Utskottens utlåtande N:o 69, icke heller skulle gilla
förevarande förändrade utlåtande, få Utskotten, till beredande af tidsbesparing
vid frågans ytterligare behandling, ej allenast inbjuda Preste-Ståndet
att den, i öfverensstämmelse med syftningen af Ridderskapet och Adelns
återremiss, nu föreslagna förändring i det af Preste-Ståndet gillade utlåtandet
N:o 69 godkänna; utan ock, under förmodan, att denna inbjudning af
Preste-Ståndet antages, äfvensom att förevarande utlåtande af Ridderskapet
och Adeln godkännes, och frågan sålunda, sedan i afseende på gratifications-anslaget
två Stånd stannat emot två, jemlikt 69 §. Regeringsformen,
bör genom votering i Förstärkt Stats-Ulskott afgöras, for en sådan omröstning
föreslå följande voterings-proposition:
Den, som, på sätt Utskotten tillstyrkt, bifaller, att Rikets Ständer,
med afseende å Adjuncten Ramströms_, genom inrättandet och vidmagthållandet
af Stockholms Lyceum, ådagalagda förtjenster om ungdomens bildande,
å Riksgälds-Contoret till Kongl. Majus Nådiga disposition anvisa en
summa af TreTusende Riksdaler Banco, samt, med tillkännagifvande häraf,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, alt Kongl. Majit., derest, efter
anställande undersökning om den vid nämnde Lyceum följda läromethod
och den framgång, densamma må hafva vunnit, Adjuncten Ramström skullj;
finnas vara förtjent af ifrågavarande uppmuntran från Statens sida, täcktes
låta berörde 3000 R:dr såsom gratificalion till honom utbetala,
röstar Ja;
den, det icke vill, röstar Nej.
Vinner Nej, kommer icke något anslag att för ifrågavarande ändamål af
Rikets Ständer beviljas.
Stockholm den 13 Maj 1845.
4 Stais- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Uiskottens Memorial, N:o 118.
N:o 118.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i3 Maj, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljagtiga beslut, i fråga
om Lärare-Seminariers inrättande och anslag dertill m. m.
Enligt från samtlige Riks-Stånden ankomne Protocolls-Utdrag, har
Utskottens Utlåtande N:o 89, rörande väckt fråga om Lärare-Seminariers
inrättande m. m., blifvit af Höglofl. Ridderskapet och Adeln den 19 nästlidne
April bifallet, utan annan förändring, än att uti sista punkten deraf
ordet läroprof i stället för ordet läroprofvet skulle införas, samt orden:
och att det nu anbefallda läseprofvet vid Stiftens Läroverk, i följd deraf,
må upphöra, uteslutas; af Högv. Preste-Ståndet den 16 afslaget; af Vällofl.
Borgare-Ståndet den 9 bifallet, samt af llederv. Bonde-Ståndet den 7 af
slaget,
med undantag af 3:dje puncten, deri Utskotten tillstyrkt, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit
täcktes i Nåder förordna, att indigenats-rätten, vid ansökningar till Läraresysslor
vid Rikets Elementar-läroverk, måtte upphöra, hvilket tillstyrkande
Lief af Ståndet gilladt.
Utskottens tillstyrkanden, i afseende å Lärare-Seminariers inrättande
och det derför erforderliga anslag, äro sålunda gillade af tvänne Stånd,
nemligen Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet,
men deremot af de öfrige tvänne Riks-Stånden afslagne; och som frågan,
rörande omförmälde anslag, är helt och hållet beroende på sjelfva
hufvudfrågan, eller huruvida de föreslagne Lärare-Seminarierne borde inrättas
eller icke; men i denna sednare fråga, som är af ekonomisk natur,
tvänne Riks-Stånd stannat mot två,
anse Utskotten så väl densamma, sorn den deraf beroende frågan
om anslag till de föreslagne Seminarierne böra förfalla.
Hvad beträffar 3:dje puncten af Utskottens förenämnde Utlåtande, eller
frågan om indigenats-rättens upphäfvande, så enär Irenne Riks-Stånd,
nemligen Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Vällofl. Borgare-Ståndet samt
Hederv. Bonde-Ståndet, bifallit Utskottens tillstyrkan i denna del, erfordras
å Utskottens sida icke något yttrande i afseende derå.
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande., N:o 118. 5
Slutligen och som Utskottens tillstyrkan i Utlåtandets ^:de eller sista
punkt, angående läroprofvet lör deni, sorn vilja förvärfva rättighet att
vid Rikets Elementar-läroverk såsom lärare anställas, blifvit afslagen af
Preste- och Bonde-Stånden, men bifallen af Ridderskapet och Adeln, nied
och af Borgare-Ståndet utan förändring samt således i denna fråga tvä
stånd stannat mot två; alltså och då densamma icke eger något oskiljagtigt
sammanhang med Lärare-Seminariers inrättande, och det dertill föreslagne
anslags beviljande, än mindre derför utgör något villkor, utan endast
innefattar uttryckandet af en önskan om beskaffenheten af de läroprof,
som, i händelse sådane seminarier komme att inrättas, borde genomgås
af deni, som ville förvärfva rättighet att vid Rikets ElementarLäroverk
såsom lärare anställas,
anse Utskotten, att omförmälde fråga, jemlikt ^5 §• Riksdagsordningen,
är förfallen.
Stockholm den i3 Maj 1S45.
Reservationer:
Af Herr von Jxelsson, Georg Julius: ”En stor del anslagsfrågor innebära
äfven organisationer. Så ock den ifrågavarande. Organisation och anslag
stå i dylika frågor i ett oskiljagtigt samband med hvarannan, och lika
litet sorn det borde komma ifråga att bestrida, det anslaget är huf
vudsaken
vid frågans afgörande, lika litet skulle det säkerligen kunna falla
något Riks-Stånd in att. ogilla organisationen, (förutsatt, att den ej är absolut
skadlig) 0111 ej kostnad för staten dermed vore förenad. Alla anslagsfrågor
böra således såsom sådane behandlas, de må innefatta organisationer
m. fl. andra bindande omständigheter eller ej. Förevarande fråga,
som af t vänne Riks-Stånd blifvit bifallen och af tvänne afslagna, hade
1 min tanka, enligt 3o §. 3 mom. Riksdagsordningen och 69 §. Regeringsformen,
bordt förekomma i förstärkt Stats-Ulskott, och intet lall torde
kunna uppgifvas, då en anslagsfråga af dylik beskaffenhet blifvit annorlunda
än på detta sätt afgjord, men väl otaliga exempel derpå, att sådane
frågor blifvit föremål för votering i förstärkt Stats-Utskotl, hvarpå
jag vill nämna: anslag till Inslructions-compagnier; till ångkraftens använ
-
6 Stats- samt Allm. Besv.- och Elon.-Utskottens Utlåtande, N:o 11g,
dande på seglande fartyg; till arfvode åt en adjungerad ledamot i Svea och
fyra i Götha Hof-Rätt m. fl., hvilka anslag alla innebära en organisation,
likaväl soin det ifrågavarande till Lärare-seminariers inrättande.’’
Af Herr Falleij, som ansåg, att då anslagsfrågan, hvarmed den om
seminariers inrättande egde oskiljagtigt sammanhang, måste vid det förhållande,
att i beslutet 2 Stånd stannat mot 2, jemlikt 6g §. Regeringsformen,
genom Votering i Förstärkt Stats-Utskott afgöras, Utskotten bordt afgifva
förslag till volerings-proposition.
Uti denna reservation har Herr Bergsten instämt.
Af Friherre Tersmeden, Friherre Reuterskjöld, Herr Munck, Herr Professor
Wahlberg, Herr Norin, Herr Linström och Herr Wedberg.
N:o 119.
Ank. till Exp.-Utsk. den i3 Maj, kl. 6 e. ro.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om anslag till folkundervisningens
befrämj ande.
Sedan Utskotten uti sitt, med anledning af väckta förslag till ändringar
uti Kongl. Stadgan, angående folkundervisningen i Riket af den 18
Juni 1842, afgifna betänkande N:o 40, förklarat, att Utskotten, i afseende
å den af åtskillige motionärer jemväl äskade förhöjningen af anslaget till
folkundervisningen, skulle afgifva serskildt Utlåtande; så gå Utskotten nu
att sådant fullgöra.
Arkanden om en dylik förhöjning af berörde anslag från och med
100,000 R:dr till och med 275,000 R:dr, hafva blifvit inom Hederv. Bonde-Ståndet
väckte af Riksdagsfullmägtige Tobias Lind från Götheborgs och
Bohus Län, Ola Svensson från Malmöhus Län, Peter Jansson från Skaraborgs
Län, T^ars Magnus Knutsson och Anders Jansson från Östergöthlands
Län, Per Mattsson från Wester-Norrlands Län, Nils Peter Petersson och
Niklas Nilsson från Calmare Län, Lars Norrby från Gottlands Län, Anders
Eriksson och Johan Peter Andersson från Elfsborgs Län samt Sven
Stats- samt Alim. Besv,- och Ekon.- lil skottens Utlåtandej N‘.o 120. 7
Jansson från Jemtlands Län; innehållande berörde förslag jemväl framställningar
om fördelning af det anslag, som kunde komma att af Rikets
Ständer för ändamålet beviljas.
Till besvarande af nämnde motioner, torde Utskotten endast böra anföra,
hurusom ändamålet med med deruti gjorda förslag redan svnes vara
uppfyldt, derigenom att Rikets Ständer beslutat: att en afgift af 12 sk. för
hvarje mantalsskrifven mansperson och 6 sk. för qvinna skall till folkundervisningens
befrämjande utgå inom hvarje socken i Riket; att dessutom
en summa af 20,000 R:dr årligen, till och med det år, då nästa Riksdag
slutas, skall å Riksgälds-Contoret ställas lill Kongl. Maj:ts Nådiga disposition,
att, i ilion af behofvet, utbetalas såsom understöd till folkskole-lärares
aflönande inom de socknar, der, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, statsbidrag
för sådant ändamål, i följd af serskilda omständigheter och förhållanden,
kan blifva erforderligt; samt att Kongl. Maj:t från nämnde Conior
jemväl skall till Sin disposition erhålla dels 9,100 R:dr för folkskole-lärareseminarierne,
och dels 12,000 R:dr till stipendier för elever vid dessa seminarier,
hvilka begge anslag skola utgå årligen till och med det år, då
nästa Riksdag slutas.
Vid det bär ofvan anmälda förhållande, få Utskotten tillstyrka,
att förenämnde motionärers yrkanden om förhöjda anslag till
folkundervisningens befrämjande icke måtte tild någon vidare
åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda..
Stockholm den 13 Maj 1845.,
N:o 120.
Aok. till Exp.-Utsk. d. i3 Maj, kl. 6 c. rn.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om en del af den så kallade
JIelgonskyIdens användande till folkundervisningens befrämjande.
Sedan vid sistlidne Riksdag Kongl. Majit uti Nådig Proposition öfverlemna!
lill Rikets då= församlade Ständer, alt,, af allmänna medel åt Ca
-
8 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottens Ullåtandej N'.o 120.
thedral-skolan i Lund anvisa ett årligt penninge-anslag, motsvarande de
1,047 tunnor Heigonskyldskorn, som, jemlikt Kongl. Brefvet den 24 Mars
1824, borde af klockarnes i Lunds Slift Helgonskylds-säd indragas oell
till den beslutade Calbedral-skolans i Lund inrättande användas; hvarigenom
de församlingar, från hvilka berörde spanmål eljest skulle utgöras,
komrne i tillfälle att använda den samma till inrättande eller förbättrande
af sina folkskolor; samt Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af
den ig Junii 1840, jemte beviljande af ett årligt anslag af 3,856 R dr 45
sk. 4 rst* 611 nämnde Cathedral-skola, hvarigenom skolans behof af berörde
Helgonskyld komme att upphöra, tillika förklarat, att, då det vore af
högsta vigt, att församlingarne bereddes tillfälle att inrätta folkskolor eller
förbättra de redan varande, för hvilket ändamål den förut till Cathedralskolans
behof afsedda andel uti Helgonskylden lämpligen borde kunna användas,
Rikets Ständer beslutat, att de församlingar inom Lunds Stift, af
hvilkas Heigonskyldskorn påräknats bidrag till Cathedral-skolan i Lund,
borde, sä vidt de forbonde sig att ulesluiande lill folkundervisningens befrämjande
inom församlingarne använda samma bidrag, bibehållas vid oqvald
besittning deraf; så har Kongl. Majit, efter föredragning af Rikets Ständers
omförmälde underdåniga skrifvelse, lålit under den 27 Juli 1840, i Nåder
meddela Consistorium Ecclesiasticum i Lund samt öfrige vederbörande
till behörigt iagttagande och underdånig efterrättelse, hvad Rikets Ständer,
på sält nämndt är, beslutat.
Vid innevarande Riksdag har RiksdagsfulImägligen Pehr Jönsson Utta
Christianstads Län, uti ett till llederv. Bonde-Ståndet ingifvet, till
Stats-Ulskottet remitteradt memorial, anfört: att den rättvisa, som, genom
ofvanberörde ålgärd, kommit de församlingar till godo, från hvilka Idelgonskvldskorn,
enligt Kongl. Majlis Nådiga Bref af den 24 Mars 1824»
skulle hafva utgått till Lunds Cathedral-skola, icke sträckt sig till eller
vederfarits de församlingar inom Lunds Stift, som voro belägne inom 2ine
mil från städerne, och hvilka församlingar, enligt ett af Konung Christian
den IV meddeladt förordnande, som genom Malmö Recess af år 1662 bekräftades,
ännu måste utbetala sin Helgonskyld till städernas skolor; att
dessa väl icke kunde undvara den inkomst, som den anslagna Helgonskylden
be.redt dem, men att det likväl i motionärens tanke vore orättvist,
alt kringliggande landtförsamling»!- skulle löna lärare åt städernas invånare,
då de sjelfva voro 1 största behof af den utgående Helgonskylden
för sina egna barns undervisning, samt städernas invånare icke lemna
de
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 120.
9
de något bidrag lill lärares aflöning hvarken vid Lärdoms-skolorna eller
Academien; och har på sådane skäl Motionären föreslagit, "att Allmogen
äfven i de församlingar, sorn ligga inom tvänne mil från Städerna och
ännu till deras skolor betala Helgonskyld, mätte derifrån befrias och hädanefter
njuta lika rätt med alla andra församlingar, att nemligen få använda
Helgonskylden till upprätthållande af folkskolorna i deras egna församlingar,
samt att Lärdoms-skolorna må, i stället för Helgonskylden, erhålla
motsvarande anslag af Statsmedel, hvarigenom deras underhåll icke
komme att trycka allmogen mera än landets öfriga invånare.”
Sedan Stats-Utskottet, för behandling af detta ärende, sammanträdt
med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hafva Utskotten gemensamt
tagit detsamma i öfvervägande, och få sitt utlåtande deruti nu afgifva.
Utskotten få dervid tillkännagifva, att Utskotten icke varit i tillfälle
att nog tillförlitligen och fullständigt utreda förhållandet med ifrågavarande
Helgonskyld eller den rätt på grund hvaraf de inom Lunds Stift
belägne Städers skolor åtnjutit och för lärares underhållande åtnjuta Helgonskyldskorn
från de inom tvänne mils afstånd från samma städer varande
församlingar; men Utskotten synes det billigt, att då den helgonskyld
som af öfrige församlingar inom Stiftet, jemlikt högstberörde Kongl.
Bref af den 24 Mars 1824, bordt utgå till Lunds Cathedral-skola, blifvit
vid dessa församlingar bibehållen, under vilkor, att till folk-undervisningens
befrämjande inom församlingarne användas, jemväl ifrågavarande inom
2lne mil från städerna belägna landtförsamlingar få åtnjuta enahanda
förmån; och få Utskotten med anledning deraf vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit täcktes, efter anställd undersökning, dels
om den rätt, på grund hvaraf i Lunds Stift varande Städers
skolor åtnjuta helgonskyldskorn af de inom 2ine mil från städerne
belägne Landtförsamlingar, och dels till huru stort belopp
denna helgonskyld till skolorna utgår, låta vid nästinstundande
Riksdag till Rikets Ständer öfverlemna den Nådiga Proposition
i ämnet, som Kongl. Majit kan finna vara af omständigheterna
påkallad.
Stockholm den i3 Maj 1845.
Bih. lill R. St. Prot. 18^.5} 4 Sami. 2 Afd. 24 Haft. 2
10 Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N:o 121.
N:o 121.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i3 Maj, kl. 6 c. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga att afgifterna för skolväsendets
ordnande måtte gemensamt med hronoutskylderna uppbäras.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har till behandling: fått
emottaga en af Herr Biskopen Hallström inom Högv. Preste-Ståndet väckt
motion, att när församling för sitt skolväsendes ordnande åtagit sig någon
personel afgift, densamma må, om församlingen sådant äskar och hos
Konungens Befallningshafvande anmäler, gemensamt med kronoutskylderna
uppbäras, under uppbörsmanna-ansvar, samt vid samma tid, som dessa
till Ränterierne ingå och afleveveras, till vederbörande Skolstyrelse, jemte
behörig redovisning, aflemnas.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, för frågans behandling,
sammanträdt med Stats-Utskottet, hafva Utskotten gemensamt tagit
densamma i öfvervägande; och som Rikets Ständer vid innevarande Riksdag
bifallit, att hälften af den s. k. skyddsafgiften må till folkundervisningen
användas, samt, derest en församling eller menighet å något ställe
skulle besluta och öfverenskomma om något ytterligare bidrag till folkundervisningens
befrämjande, Rikets Ständer, på sätt nämndt är, bifallit,
det, efter Utskottens åsigt, desto heldre bör ankomma på församlingarne
eller menigheterne sjelfva, att om uppbörden af ett sådant ytterligare bidrag
draga försorg, som dels en dylik uppbörds öfverlemnande till vederbörande
kronobetjente skulle orsaka dem ett ökadt ej obetydligt besvär,
hvarför de säkerligen ej skulle underlåta att fordra ersättning, och dels
kronobetjeningen icke skulle kunna så hastigt, som omständigheterne stundom
torde fordra, verkställa nämnde uppbörd, utan tidsutdrägt dermed
ega rum; alltså
få Utskotten afstycka Herr Biskop Hallströms berörde motion.
Stockholm den 13 Maj 1845.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Utlåtande, N:o 132. 11
N:o 122.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i3 Maj, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af återremiss å Utskottens Betänkande N:o
95, angående vackt fråga om underhållandet af Hallsnäs Bro.
Enligt från samtlige Riks-Stånden ankomne Protocolls-Uldrag har
nämnde Betänkande blifvit bifallet af Högloft. Ridderskapet och Adeln den
9:de och af Högv. Preste-Ståndet den 7:de, men deremot Slerremitteradt
af Yällofl. Borgare-Ståndet den 9:de och af Hederv. Bonde-Ståndet den
10:de uti innevarande månad.
Såsom skäl för återremissen bar blifvit åberöpadt, att då egaren af
Hallsnäs hemman förr egt, att, för underhållandet af färja öfver det der
varande sund, åtnjuta frihet från rotering, det syntes, som skulle Westra
Häradsboer, hvilka blifvit ålagde att öfver sundet uppföra bro, böra inträda
i enahanda förmon, som egaren af Hallsnäs egt, emedan Kronan eljest
skulle skörda en vinst derigenom, att skyldigheten i berörde hänseende
blifvit öfverflyttad på Häradsboerne, hvilket ansågs vara desto mera obilligt,
som Staten icke tillförne haft att påräkna någon rotefrihets-afgift af
Hallsnäs.
Utskotten, som tagit i öfvervägande hvad sålunda blifvit anfördt, få
med anledning deraf anföra, att Utskotten, som ej haft tillgång till den i
motionen åberopade 1684 års Ekonomiska Commissions handlingar, icke
kunnat erhålla upplysning om den serskilda anledning, hvarföre egaren af
Hallsnäs hemman då skall blifvit ålagdt att, emot frihet från rotering,
ensam underhålla faija öfver Hallsnäs sund, om hvilken anledning motionen
icke heller gifver någon upplysning; att redan genom de före 1734
års Lag i fråga om byggandet och underhållandet af broar och vägar, gällande
lagar och författningar, hvaribland må nämnas Gripsholms Stadga af
den 29 April 1575, det varit föreskrifvet, ”att alla äga bro bygga och
väga rödja, så then som mindre äger i by, som then mer äger, och ingen
vare therför fri hvarken freist eller ofrälst”; och att i 25 Cap. 8 §. Byggninga-Balken
af 1734 års Lag, stadgas att ”alla, som å landet hemman
ega eller bruka skola, vägar rödja och broar bygga.”
12 Stais- samt Allm. Besv,- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N-.o 122.
Och då sålanda det synes Utskotten uppenbart, att, sedan Kongl.
Majit genom Utslag den 6 April 1824 förklarat, att bro skulle byggas öfver
Hallsnäs sund af samtlige Westra Häradsboer gemensamt, häradsboerne
icke i detta hänseende ega någon annan eller större skyldighet änden,
som allmänna Lagen påbjuder, samt Hallsnäs hemmansegare sjelf yrkat
att blifva befriad från åliggandet att hålla färja öfver Hallsnäs sund, emot
åtagande att ingå uti rotering; alltså och då, i allt fall, Westra Häradsboer,
derest de anse sig ega lagligen grundade anspråk på den förmon,
som motionen åsyftar, ega att derom sin talan i vederbörlig ordning utföra;
finna Utskotten, med stöd jemväl af hvad de i sitt omförmälde Utlåtande
anfört,
sig icke böra frångå det afstyrkande af motionen, som Utskotten
i samma utlåtande meddelat.
Stockholm den 13 Maj 1845.
STOCKHOLM, tryckt bos P. G. Bero, 1845.
Stat*- samt Allm. Desv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 123.
*
N:o 123.
Ånk. till Exp.-Utsk. den 13 Maj, kl. 6 é. m.
lil ätande, angående rättighet för brulare af mensal-hcmman
att lösa desamma till skatte.
Riksdagsfullmägtigen Tobias Lind från Götheborgs och Bohus Län
bar uti en hos Hederv. Bonde-Ståndet väckt, till Utskotten remitterad motion,
föreslagit, att Kongl. Förordningen af den 19 September 1723 måtte förändras
på det sätt, alt innehafvare af mensal-hemman blefve tillåtet att
lä dessa, lika med krono-hemman, till skatte förvandlade, med rättighet
likväl för pastorerne, att åtnjuta den af roensal-hemmanen vanliga inkomsten,
hvilken tillåtelse, enligt motionärens tanka, skulle, utom andra fördela!',
medföra den, alt då sådane hemmans innehafvare finge rält att öfverlåta
hemmanen på skyld eller oskyld, eller egde säkerhet, att besiltnings-rätten
efter deras död öfverginge till arfvingarne, de skulle bättre bruka dessa
hemman än för närvarande eger rum.
Till stöd för motionen, hav uti ett serskildt, den 5 sistlidne Ocloher
af motionären till Hederv. Bonde-Ståndet ingifvet, lill Utskotten jemväl
remitteradt, anförande blifvit yltradt, alt det vore egentligen ordalagen
i Kongl. Förordningen, den 19 September 1723, sorn i allmänhet ledde
lill den tolkning, att mensal-hemman icke skulle få till skatte köpas.
Det vore väl bekant, att i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län hela regleringen
med presterskapets aflöning redan skedt på I500:talet och att vid den
tid provinserna afträddes till Sverige, denna reglering redan varit så stadgad,
att förhållandena, i afseende derå, icke ansågos obestämda. Då dessa
landskaper införlifvades med Sverige, blef den försäkran gifven, att jordens
natur, onera och skyldigheter, äfvensom presterskapets aflönings-sätt och
rättigheter skulle förblifva oförändrade. Det vore jemväl kändt, och genom
Lunds Landabok tydligen bestyrkt, alt af mensal-hemman endast räntan
varit anslagen till presterskapet, och att någon slädjo-rätt icke varit
presterskapet medgifven, utan hade en sådan rätt, der den utgått, ansetts
Bih. till R. St. Prot. 1845, 4 Sami. 2 Afä. 25 Haft.
1
2
Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.-Uiskettens Utlåtande, N:o 123.
lillhöia kronan, under hvars riominium mensal-hemrrian alllid funnes antecknade.
Afven i de gamla Svenska provinserna synles mensal-hemmanen
icke hafva varil anslagne åt presterskapet under samma villkor, sorn
deras boställshemman,'utah hade blott räntan eller landtgillet ulgått ”såsom
hjelp till annexen’'. Så t. ex- frånkändes pastorerne, genom Kongl.
Brefvet den 1 Februari 1659, städsel-ören och foder-nöten, sedan stadgande
i samma syftning redan förut under den 7 April 1597 blifvit meddeladt.
Till stöd för motionärens åsigt i förevarande fråga kunde tillika åberopas
Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 25 Maj 1720, § 54, lydande
sålunda: ”Preste- och. annex-bönderne i Skåne blifva förskonte för att
gifva nv penniuge-slädja åt en ny kyrkoherde, emedan presterskapet icke
ens är befogadt att affordra någon städja af dem; ty de äro pure kronohemman,
som intet böra städjas, — och skulle hondén vara skatte, så bör
han så mycket mindre gifva någon städja”. —- Och har motionären, under
påslående ali Kongl. Förordningen den 19 September 1723 icke vore å
mensal-hemiran tillämplig, tillika uti sitt omförmäide anförande, hvaruti
Ståndets samtlige Riksdags-fullmägtige från Skåne instämt, förklarat, att,
efter hans tanka, det vore både rättvist och klokt, om ”i Skatteköps-förordniugens
anda”, det stadgande meddelades, att mensal-hemman finge till
skatte-hemman forsed jas, då pastor dertill sitt samtycke lemnade, och med
•villkor, att de årliga af gifter i ränta eller Ian dt gil le m. ni, som nu utginge,
klefve for framtiden åt efterträdaren försäkrade, jemte en årlig afgäld,
svarande mot en trettiondedel af den städja, som sist erlagd varit; förmenande
motionären, att genom ett sådant stadgande presterskapet ingenting
skulle förlora, men åboen deremot vinna en betryggad besittningsrätt
och det allmänna hafva fördel af en större produetion på dessa
hemman.
Yid sisllidne Riksdag väcktes jemväl fråga af enahanda beskaffenhet
med den, som nu blifvit till Utskottens handläggning öfverlemnad.
I)å varande Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskott afgåfvo
deröfver sitt betänkande, hvaruti yttrades, bland annat, följande: ”Genom
4 mom. i presterskapets privilegier den 16 October 1723, är presterskapet
försäkradt om bibehållandet vid indelnings-stomar och annex, alt dem
bruka, häfda eller häfda låta; och som denna dispositions-rält öfver berörde
hemman skulle väsendtligen inskränkas genom den yrkade rättigheten,
att losa hemmanen lill skatte, hvilket också redan genom Kongl. Förordnin
-
Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande. X:o 123-
3
gen den 19 September 1723 är bestämdt förbjudet; så är det uppenbart,
att de åberopade privilegierna skulle, genom den föreslagna Författningen,
rubbas oell presterskapet få vidkännas en minskning af dess i behörig
ordning fastställda löne-förmoner”. På grund häraf funno Utskotten sig
böra afstyrka bifall till det väckta förslaget.
Då berörde betänkande blef af Irenne Riks-Slånd godkändt, och några
skäl nu icke blifvit anförde, som föranledt Utskotten att frångå den åsigt i detta
ämne, som äro i samma betänkande uttalade, så få Utskotten, jemte meddelande
af den upplysning, all, utom det förbud för mensal-heinmans försäljande
till skatte, som innebålles i ofvanberörde Kongl. Förordning den
19 September 1723, det blifvit genom Kongl. Resolutionen på presterskapets
besvär den 23 December 1747, föreskrifvet att då, till skatte försålde
preste-stomar och mensalier, säljas utom börd, de må af kyrkorne
eller församlingarne åter inlösas och af presterskapet sedermera oqvaldt
nvttjas, att skatteköp å annex- och mensal-hemman i Skåne och Halland
ovillkorligen, och i Bohus Län villkorligen, eller derest besittnings-rätten föle
år 1810 tillkommit genom kyrkoherdens städsmål eller antagnings-bref,
blifvit lörbjudne medelst Kongl. Brefven den 22 April och den 22 Maj
1819, samt att, enligt hvad Kongl. Brefvet af den 4 Maj 1833 stadgar,
annex- och mensal-hemman inom Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län,
med undantag af enkesäten och de hemman, som kyrkoherde, capellan
eller klockare vanligen brukade, borde bortarrenderas på 30 års tid, äfvensom
Consistorierna ega, att efter vederbörlig pröfning, stadfästa eller afslå
de gjorda arrende-anbuden, — vördsamt tillstyrka,
att ofvanberörde motion, ej måtte föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Stockholm den 13 Maj 1845.
4 Stats- samt Allm. Bessi.- och Ekon.-U(skottms Utlåtande, X:o 124.
N:o 124.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Maj, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af föreslagna förändringar i sältet
för marke gångs-taxornas uppgörande och pröjxari
de.
Hederv. Bonde-Ståndet har lill Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
handläggning remitterat en i berörde ämne af Riksdags-fullmägtigen
Anders Nilsson från Östergöthlands Län väckt motion, jemte åtskilliga
med anledning deraf framstälda förslag och afgifna anföranden; varande
af motionären med hänsigt till de olägenheter, som räntegifvarne vanligen
skola få vidkännas, i följd, af den nu gällande ordningen för markegångssältningen
och serdeles af Kongl. Cammar-Collegii rättighet, alt ändra
och höja de af comiterade för markegångs-sältningen upptagne priser,
yrkad t,
att den hitintills medgifna rättighet att öfverklaga de af comité
O
O o
rade inom länen fastställda markegångs-taxor måtte till all kraft och verkan
upphäfvas och samma taxor i oförändradt skick lända till efterrättelse;
att
vid inarkegångs-taxornas uppgörande icke, såsom nu skedde, endast
det löpande årets varuvärden skola bestämma markegångs-prisen,
ulan att dessa må antagas efter medelberäkning af hvad ränlepersedlarne
gällt under de 9 sistförflutne åren, jemförde med hvad de gälla det år
för hvilket taxan sätLes; och
att Landshöfdingarne, hvilka såsom ordförande i comiteerne lör
raarkegångssättningen vore i tillfälle att, ehuru ej röstegande, indirect inverka
på comilerades beslut, måtte från denna befattning befrias och
comiterade likasom annan communal-nämnd lemnäs öppet att en ordförande
bland sig sjelfve utse.
Uti föreslående yrkande och hufvudsakligen hvad angår upphöran
-
Stale- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, 2V:o 124.
det af Kammar-Collegii rätt att ändra markegångs-taxorne, hafva flere
Ståndets ledamöter sig förenat; i sammanhang hvarmed föreslagits:
af Petter Pehrsson från Jönköpings Län : att, då, vid markegångssättning,
votering skall ega rum, sådan måtte ske i samma ordning som vid
Riksdagar inom Rikets Ständers Utskott iagttages, elier så alt deputerade
af llidderskapet och Adeln rösta först, och Bonde-Ståndets deputerade
sist.
af G. Pettersson från Östergöthlands Län, alt då åtskilliga olägenheter
vore förenade med nu gällande omröslningssätt uti markegångssättningscomiteerne,
eller alt Bonde-Ståndets Ledamöter rösta först, Utskottet måtte
förslag till ett förändradt omröslningssätt afgifva; och
af Bengt Gudmundsson från Hallands Län: att, med upphäfvande
af Kammar-Collegii rätt att ändra markegångs-prisen, elt annat forum
måtte bestämmas, hos hvilket ändring kunde sökas uti deputerades för
markegångssältningen beslut; varande, enligt Bengt Gudmundssons tanke,
pröfnings-comiléerne härtill mest lämplige.
Slutligen har motionären Anders Nilsson till sin motion gjort det
tillägg och förtydligande, att alsigten med densamma vore den, att Kammar-Collegii
rättighet, alt, utan klagan från räntegifvarnes sida, ändra markegångs-taxan,
måtte upphöra; men att räntegifvarne ändock skulle ega,
att, 0111 de dertill funné sig befogade, söka ändring uti den markegångssättning,
som af Länens deputerade förrättas.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet för handläggning
af of vanberörde motion och anföranden med Stats-Utskottet sammanträde
hafva Utskotten ärendet lili öfvervägande förehaft; och hvad först beträffar
frågorne, dels om upphörande af Kammar-Collegii rätt att ändra markegångstaxorne,
dels om bestämmandet af forum för ändringssökande i deputerades
för markegångssättningen beslut, så enär Rikets Ständer i anledning
af Stals-Ulskollets utlåtanden, N:s lil och 237, lör sin del beslutat
alt, ulan rubbning i öfrigt af hvad nu gällande Författningar stadga, i afseende
på sättet för sökande och erhållande af ändring uti deputerades beslut,
angående markegångsprisens bestämmande, besvär öfver dessa beslut
må af Kammar-Collegium och Slals-Contoret gemensamt pröfvas och af
-
6
Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.-l!Iskottens Utlåtande, N:o 125.
göras; att förhöjning af en utaf deputerade vidtagen prisbestämmelse der
densamma kan ifrågakomma, grundas på verkställd jemnlörelse mellan prisen
så väl inom länet som uti nästgränsande Län, samt alt de föränd ringar
uti den af deputerade upprättade markegångstaxa, hvilka slutligen varda
fastställda, skola gälla för så väl kronan som samtliga ränte-lagare och
räntegifvare inom samma markegångsdistrict; alltså och då omförmählte
tvenne frågor redan blifvit af Rikets Ständer behandlade och afgjordt, hemställa
Utskotten,
att desamma måtte förfalla.
Vidkommande åter förslagen att markegångs-prisen mätte bestämmas
efter 10 års medelvärden å ränlepersedlarne, att Landshöfdingarue
icke vidare må vara ordförande i comileerne för markegångssättningen,
nian valet af ordförande på comilerade sjelfve ankomma, samt att ordningen
vid omröstningar inom berörde comitéer måtte ändras; så enäi
Stats-Utskottet uti utlåtandet, N:o 287, tillstyrkt förändrad reglering af sättet
för indeldta räntors och tiondens utgörande och uppbärande, samt det
Beslut Rikets Ständer i afseende härpå fatta, mycket inverkar på grundet ne
och ordningen för markegångstaxornes upprättande; kunna Utskotten icke
anse tjenligt att nu afgifva något vidare yttrande i afseende på motionärernes
ofvanberörde förslag, utan hemställa,
att samma förslag för närvarande icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 Maj 1845.
JfS 125.
Ank. till Expk-Utsk. den 13 Maj, kl. 6 e. m.
Vtidt ande, i anledning af väckt fråga om krono-tiondens, inom
est er ås och Örebro Län, lösande med pen
ningar.
Uti ett till Hederv. Bonde-Ståndet ingifvet samt till Allmänna Be
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utslcottens Utlåtande, N:o 125.
7
svärs- och Ekonomi-Utskottet remitteradt memorial, har Riksdagsfullmägtigen
Eric Ericsson från Westerås Län anfört, att då det för krono-tiondegifvare
inom nämnde Län, hvilka utgöra sin tionde till ecclesiastike- och
audre statens tjenstemän, vöre i hög grad tryckande, att indelningshafvarne
egde rättighet att fordra krono-tionde in natura med 6 mils forsling
och i följd häraf vore i tillfälle att å tionde-spanmålen bestämma ett a Utfor
högt lösningspris, motionären ansåge sig böra föreslå att krono-tionde inom
Westerås Län matte hädanefter af vederbörande indelningshafvare emot lagas
i penningar efter Länets markegångspris med 16 sk. B:co förhöjning på
hvarje tunna såsom forsellön.
Denna motion, hvaruti Riksdags-fullmägtigen A. Andersson från Örebro
Län instämt under anhållan att den deri yrkade förmon för krono-tiondegifvare
jemväl mätte tillgodokomma de skattdragande inom sistnämnde
Län, hvilka utgöra tionden till Nerikes och Wermlands Regementen,
har Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet ansett sig böra gemensamt
med Stats-Utskottet handlägga; och sedan Utskotten, af sådan orsak, sammanträda
lå de nu till motionens besvarande vördsamt tillkännagifva alt
Stats-Utskottet i sitt utlåtande, N:o 287, i anledning af väckta motioner,
föreslagit, alt alla de indeldte räntorne måtte ingå till kronan, emot anvisande
åt vederbörande Verk, Inrättningar samt embets- och tjenstemän af
motsvarande contante anslag.
Vid sådant förhållande anse Utskotten dessa förslag,
icke böra till någon serskild åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
Stockholm den 13 Maj 1845.
8
Stain- nami Allm. Ilesv.- och E kon.-Ulsitol t tm Ut låland*. Jf.e 126.
M 126.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Maj, kl. 6 e. m.
i flätande, angående väckt fråga om förstärkning af Tullbevakning
s-per sonalen samt om ökade och till en del
efter förändrad grand beräknade aflöningsförmoner
för Tull-staten.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens gemensamma
behandling, har Höglofl. Ridderskapet och Adeln öfverlemna! en af
Herr RosenbladBernhard^ väckt motion, deruti anföres, alt, ehvad man
beslutade om systemet för tull-lagstiftningen, stöde den grundsats fast, att
gällande lagar borde efterlefvas och den redlige köpmannen skyddas emot
intrång af lagbrytaren. Visserligen försvårade Sveriges vidsträckta kuster
med sina skärgårdar en noggrann tullbevakning, men exempel, både från
vårt eget land och våra grannar visade dock, att mycket i denna väg kunde
uträttas. Sålunda hade, sedan kustbevaknings-corpsen i Skåne inrättats,
inkomsterne vid tullkamravne i denna provins blifvit fördubblade och lurendregeriet
från Seland i betydlig moa aftagit, hvaremot insmugling af
bränvin från Julland åt Götheborgska kusten väsendtligen ökats, hvilket
förhållande påkallade utsträckning i användandet af nämnde corps. För
några år tillbaka infördes i Finland elt nytt tullbevaknings-system, som
baft den påföljd att tullinkomsterna fördubblats och äfven för Sverige medfört
en ökad afsättning å vissa endast härifrån till införsel Jofgifna varor.
I Norrige, der man antagit den grundsats att väl aflöna tullpersonalen och
att till betydlig del slälla aflöningen på procent af tullinkomsten, tjenadc en
tjensteman i 2:a classen ofta för 5,333| R:dr Banco, och, äfven med afdrag
för spanmåls- och export-tull, vore Norriges tullinkomst relatift vida
större än hos oss.
Med anledning häraf och då genom upphörandet af stadgandet att
vissa varor, som utöfver ett bestämdt belopp fördes landvågen från en till
annan
Stats- samt Alim. Bcsv.- och Ekon.-Utshottens Utlåtande, N:o 126.
9
annan inrikes ort, borde åtföljas at förpassning, motionären ansåge en vådlig
lättnad vara lemnad smugglaren, som, derest han lyckats inpraclisera
gods inom visst afstånd från kusten, tryggt kunde trotsa hvarje åtal, har
motionären föreslagit:
l:o, att Pukets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes bestämma Tull-statens löner i mera öfverensstämmelse
med hvad vigten, ansvaret och mödan af dess kall fordrade
oell på sådant sätt, att en del af denna aflöning utginge i procent af behållen
tullinkomst, olika vid serskilda stationer, äfvensom, att Kongl. Maj:t
måtte, till vinnande af ökad säkerhet för den laglydige köpmannen och
för inhemska industrien, dels i skärgårdarne och på kasterne låta införa en
ändamålsenlig sjöbevakning, dels på närmaste landstrand låta anställa en
landkustbevakning, der sådan icke redan funnes; och
2:o, att förslagsanslaget för Tull-verkets omkostnads-stat måtte med
en lämplig summa tillökas och beräkningen af brutto-inkomsten å tullintraderna
med samma belopp förhöjas.
Denna motion hafva Utskotten till öfvervägande förehaft; och hvad
först angår frågan om förbättring i tull-tjenstemännens aflöningsförmoner
samt att dessa måtte till en del bestämmas i viss procent af tullinkomsten,
så få Utskotten upplysa, att Rikets sednast församlade Ständer, med hänsigt
tili de olägenheter, som visat sig åtfölja de till tullverkets tjenstemän
och betjente, af trafikerande utgående sportelafgifter, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, att de dittills påbjudna sådane afgifter måtte upphöra
och tullverkets personal i stället tilldelas bestämda löner af tullmedlen,
till belopp, som för hvarje befattning kunde anses motsvai’a behofvet; och
att Kongl. Maj:t derefter, enligt Nådig Kungörelse af den 3 December 1842,
fastställt en på sportel-systemets upphörande grundad reglering af tullverkets
aflöningsstat, i följd hvaraf de uii förut gällande sportel-taxa för egentliga
tjensteåligganden beräknade afgifter komme att försvinna.
Efter hvad sålunda förekommit, och då det af motionären föreslagna
förändrade aflöningssätt för tulltjenstemännen till äfventyrs skulle medföra
enahanda olägenhet, som i väsendtlig mon föranledt det förra aflö
-
Bih. till R. St. Prat. 1845. 4 Sami 2 Afd. 25 Haft.
2
10 Slats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o !2fi.
ilin gss ät tets förändrande, nemligen alt, då inkomsten icke kan på förhand
bestämdt beräknas, aflöningen icke alltid kan afmätas efLer behofvet, linna
Utskotten, som i allt fall anse det vara olämpligt att Rikets Ständei, sedan,
i öfverensstämmelse med den af dem utlrvckta åsigt, en förnyad reglering
af tullstalstjenstemännens aflöningsförmoner så nyligen vidtagits, häruti
föreslå förändring innan angelägenheten af en sådan förändring blifvit tillräckligen
ådagalagd, sig böra tillstyrka,
att förevarande fråga måtte förfalla.
Beträffande dernäst n otionärens framställning om kustbevakningspersonalens
tillökande; så enär det till Kongl. Maj:ts disposition ställda anslag
af tullmedlen, hvilket vid nu pågående Riksdag blifvit förhöjdt Irån
562,000 R:dr till 800,00!) R:dr, utgör ett förslagsanslag, samt Kongl. Majit
löljagLligeu har sig öppet lemnadt att af tull medlen disponera hvad sorn
erfordras för tullbevakningens vidmagthållande, jemte andra tullverkets behof;
alltså och emedan Rikets Ständer, enligt Bevillnings-Utskottets tillstyrkan
i betänkandet, N:o 12, redan beslutit att uttrycka underdånig önskan
om förstärkande i allmänhet af tullcontrollerna och bevakningen, derest
Kongl. Majit, efter vederbörandes hörande, finner sådant af behofvet pålaliadl;
ty få Utskotten hemställa,
att motionen i denna del icke måtte till någon åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda.
1 afseende slutligen å motionärens förslag, att anslaget för Tullverkets
omkostnads-slat målte förhöjas, så och då denna fråga, genom Rikets
Ständers beslut om ett tillökadt förslagsanslag för tullverkets utgifter, ledan
blifvit afgjord, tillstyrka ULskotlen,
att frågan mätte förfalla.
Stockholm den 13 Maj 1845.
Stals- samt Allm Besv.- och Ekon-Utskottens Betänkande, N:o 127. !1
N:o 127.
Ant. till Exp.-UtdL den 13 Maj, kl 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion dels om ändring uti
föreskrifterna, angående de tidl-afgifter, som, inflyta
i följd a/ anmärkningar vid godscgares tidl-angift ungar,
samt dels om anställande af en Statens Ombudsman
vid packhusen i stapelstäder ne.
Uti en inom Hederv. Bonde-Ståndet väckt motion har Riksdags-fullmägtigeu
Fredric von Zweigbergk andragit, att, ehuru det i 34- § af Seglalions-ordningen
den 28 Movetnber 1835, befintliga stadgande, att ”den,
”genom hvars åtgärd, felaglig angifning blifvit upptäckt och rättelse vun”nits,
åtnjute tio procent, af den enkla oell hälften af den dubbla tull,
”sorn sålunda inflyter utöfver hvad eljest hade egt rum”, väl blifvit uteslutet
ur den förnyade Seglatious-ordningen af den 15 Maj 1843, detsamma
likväl, till följd af serskildt Nådigt beslut under samma dag, förklarats
böra vara tills vidare gällande; och har motionären, som anser detta stadgande
leda till obehörig minskning af kronans inkomster, yrkat, att det
mätte antingen upphäfvas, eller ock att, i lall det korinne att fortfarande
gälla, följande tillägg dertill måtte göras: ”hvilka tillika med öfriga tull”af
gifter, af godsegar ne skola betalas”.
Härförutan har motionären föreslagit, alt för statens räkning en
ombudsman eller controllör borde anställas, om icke i hvarje stapelstad, åtminstone
i Stockholm, hvilken tjensteman det skulle åligga tillse, att alla
varor, som icke tillhöra fabriks-societfelernes yrken, blifva rigtigt vägda
oell tull-behandlade; och vore sådant, efter motionärens förmenande, desto
nödvändigare, som den ende nuvarande controllören vid Stockholms packhus
omöjligen kunde medhinna att utöfva nödig controll vid varu-vägningen.
Denna motion, som af Bonde-Ståndet först remitterats till Bevillnings-Utskottet
men, enär samma Utskott ansett sig icke kunna dermed taga
befattning, sedermera blifvit öfverlemna*] till Allmänna Besvärs- och
12 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N-o 127.
Ekonomi-Utskottet, har hos sistnämnde Utskott, i sammanträde med StalsUtskollet,
till handläggning förekommit; och få Utskotten sitt utlåtande i
ämnet nu vördsamligen afgifva.
Hvad först beträffar frågan om upphäfvande eller förändring af ofvanberörde,
i 1835 års Seglationsordning intagne och genom General-tull-styrelsens
circulaire af den 8 Juli 1843 till tortlarande efterrättelse meddelade
stadgande om gäldandet, af vissa procent å de medel, som inflyta i följd
af anmärkningar vid godsegares tullangifningar, så få Utskotten upplysa:
att, sedan Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag, uti underdånig skrifvelse
den 5 Juni 1841 (N:o 371), fästat Kongl. Maj^ts Nådiga uppmärksamhet
derå, att packhus-inspectionen i Stockholm i dylika procent åtnjutit högst
betydliga inkomster, hvilka hade varit i ständigt tilltagande, samt anhållit
att Kongl. Majit täcktes låta öfverse och granska Seglations-ordningen deu
28 November 1835 och deruti låta införa de förändringar, som, till förekommande
af missbruk och till befrämjande af nödiga controller öfver tullinkomsternas
utgörande, vore af nöden, Kongl. Majit häröfver infordrat
General-Tull-styrelsens utlåtande, som blifvit afgifvet den 29 September
samma år, och derefter under den 25 Januari 1842 i Nåder anbefallt
Dess och Rikets Commerce-Collegium samt General-Tull-styrelsen att inkomma
med gemensamt underdånigt utlåtande och förslag till förändrad
Seglationsordning, jemte vissa andra Tull-författningar. Ett sådant förslag
har äfven blifvit ingifvet till Kongl. Majit den 8 Augusti nämnde
år, och ny Seglationsordning i Nåder utfärdad den 15 Maj 1843, hvaruti,
på sätt motionären anfört, det ifrågavarande stadgandet icke blifvit upptaget.
Genom serskildt Nådigt Bref har Kongl. Majit likväl förklarat detsamma
böra ega gällande kraft, intilldess annorlunda i ämnet varder i
Nåder förordnadt.
Seglations-ordningen af den 28 November 1835 innehåller i 32 §,
alt, när gods stiger lill högre antal, mått, mål, vigt eller värde, än hvartill
det uti angifnings-inlagan blifvit uppfördt, må för 10 procent och derunder
af öfverskottet, någon förhöjning i lull ej beräknas och alt för hvad
deröfver är, tull-afgifterne skola till dubbelt belopp utgå; samt i 33 §, att,
då någon angifyer en vara med lägre tull i stället för den verkliga, som
är högre tull underkastad, afgifterna skola å den sednare varan erläggas
till
Stats- samt Allin. Bese.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, A:o 127. 13
lill dubbelt belopp mot hvad taxan utsätter. Af dessa äfvensom af förberörde
stadgande uti 34 § af 1835 års Seglationsordning hafva således
uppkommit inkomster för packhus-inspectionerne under 2:ue serskilda titlar,
nemligen: Packhus-procent och Beslagare-andelar, de förra utgörande 10
procent af influtne enkla umgälder för varu-öfverskott och de sednare 50 procent
af influtne dubbla umgälder för varu-öfverskott. Af dessa bar Packhus-procenten
icke tillvuxit i högre grad än som motsvarat tillökningen
i tull-uppbörden, men deremot Beslagare-andelarne år från år betydligen
okats ända till år 1842, då, vid regleringen af den från nämnde års början
gällande nya Tull-taxan, de förändringar deri skedde, att dels tullberäkningen
för alla tullbara väfnader skall bestämmas efter vigt, hvarigenom
trafieanten föranledes att begagna tillåtelsen alt låta quantifets-uppgiften
bero på undersökning i packhuset; dels, enligt 7 § af Tulltaxe-underrättelserne,
rörande controll å tull-angifningarne af varor, som förtullas
efter värde, förhöjningen i värde-uppgiflerne icke vidare blifver af
packhus-föreståndarnes pröfning beroende, hvaraf uppstått den nödvändiga
följd, att de Tull-tjenstemännens extra inkomster, som utgått under benämning
af beslagare-andelar, alldeles försvunnit. — För att närmare ådagalägga
detta förhållande, få Utskotten upplysa att packhus-procenten i
Stockholm vanligen under de sednare åren utgjort omkring 4,500 R:dr ärlige»),
då deremot beslagare-andelarne uppgått för samma tid årligen från
6,000 ända Lill 8,000 R:dr. Detta upphörde med 1841. hvarefter de Lill
packhus-föreslåndarne utbetalde medel för af dem gjorda anmärkningar vid
godsegares angifningar utgjort,
för år 1842
4,813: 8. 6.
— 1843 ...... 5,767: —- 6. samt
— 1844 ...... 4,361: 7. —
Häraf synes, att den ifrågavarande af motionären öfverklagade extra
aflönings-utgiflen lill större delen redan försvunnit, och således det genom
Rikets Ständers framställning vid sista Riksdagen i detta afseende åsyftade
ändamål hufvudsakligen redan vunnits.
I afseende nå frågan om bibehållandet af packhus-procenten, hafva
Bih. till R. St. Prol, 1845. 4 Sami. 2 Afd. 2a Haft.
14
Stats- samt Atlin. Dt sv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande. N:e> 127.
vederbörande embetsverk ansett densamma möjligen kunna, vid i öfrigt
förändrade förhållanden, på ett fördelagtigare sätt regleras, men att, för
närvarande, merberörde stadgande, hvarigenom denna extra inkomst tills
vidare har blifvit åt Tulltjenstmännen bibehållen, såsom hvgdt på en, under
hänsigt till betryggande af statens rätt, administrativt rigtig princip, icke
borde upphäfvas. Embetsverken hafva likväl äfven tillstyrkt, att detsamma
ej måtte uti Seglations-Ordningen upptagas, dels derföre, att ifrågavarande
extra aflönings reglerande ej utgjorde något egentligt föremål lör
Seglations-Ordningen, samt dels på det att nämnde Författning ej måtte
komma att lägga hinder i vägen för en sådan reglering, då den på ett
lämpligare sätt framdeles torde kunna beredas. Kongl. Maj:t har ock, vid
utfärdandet af den nya Seglations-Ordningen, enligt hvad här ofvan finnes
anförd t, fästat Nådigt afseende å dessa af embels-verken framställda åsigter
,
Utskotten anse sig, vid sådant förhållande, icke kunna tillstyrka,
bifall lill motionärens framställning i denna punkt.
Vidkommande derefter motionärens förslag, all en ombudsman eller
controllör, utöfver det nu fastställde antalet af Tulltjensteman, vid packhusen,
måtte anställas; så och då Utskotten iörskaffat sig kännedom derom,
att sådant ej är af behofvel för närvarande påkalladl, lå Utskotten vördsamt
tillstyrka,
att jemväl denna del af motionen må lemnäs ulan afseende.
•
Slockholm den 13 Maj 1845.
STOCKHOLM, eime» & granbergs tryckeri, 1845.
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Ut sk. Utlåtande, N:o 128. 1
N:o 128.
Arik. till Exp. Utsk. den 13 Maj, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om åtgärders vidtagande till
lindring i Bätsmansrotcringens utgörande å landet.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet har uti ingifna och till Utskottens gemensamma
behandling öfverlemnade memorialer i berörde hänseende blifvit föreslaget:
af Riksdags-fullmägtigen Matts Pehrsson från Stockholms Län, med hvilken J.
A. Zetterberg, Johan Olsson och Olof Jansson från samma Län sig förenat, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, att Båtsmanshållet öfver
allt, der sådant må finnas lämpligt och med behofvet förenligt, varder stäldt på vacance-fot,
emot det att rotarne erlägga samma contanta afgift i ett för allt, som för
städerne funnes stadgad; men att, derest en sådan framställning icke skulle af Rikets
Ständer beslutas, De åtminstone måtte göra underdånig anhållan om l:a och 2:a Roslags-Compagniernes
försättande på vacance-fot, helst dessa oftare än de öfrige Båtsmans-Compagnierne
till tjenstgöring uppbådades, och roterings-besväret för dem sålunda
vore i högre grad tryckande;
af Riksdags-fullmägtigen Lars Larsson från Gefleborgs Län: att Kongl. Maj:ts
Nådiga förordning af den 21 Maj 18.30, hvarigenom rust- och rotehållare vid båtsmanshållet
blifvit förpligtade att erlägga vacance-afgift för båtsmän, som under krig
afginge, hvilken afgift efter nuvarande markegång utgjorde omkring 30 R:dr Banco
årligen, måtte upphäfvas, samt rust- och rotehållarne varda bibehållne vid de rättigheter,
som genom Kongl. Kungörelsen den 27 October 1812 blifvit dem tillförsäkrade;
och
af Riksdags-fullmägtige Ola Jeppsson, G. B. Appelkvist och Lars Pette?'sson,
alla från Blekinge Län, att då, med stöd af äldre författningar, Båtsmans-vacancealgiften
inom samma Län utgått med 24 daler silfvermynt, beräknade, enligt Kongl.
Brefvet den 2 November 1780, till 8 R:dr årligen, efter hvilken grund äfven öfverskottsräntorne
liqviderats, samt Kongl. Brefvet den 14 Juli 1835 stadgade, att dessa
räntor först från och med ar 1844 skulle erläggas efter markegångs-förvandling, men
Bih. till 11. St. Prot. 1845. 4 Sami. , 2 Afd., 26 Hiift. 1
2 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Uti., N:o 12 8.
Båtsmans-vacance-afgiften för de rotar eller roteandelar, med hvilka det ordinarie båtsmanshållet
i Blekinge är vordet i sednare tider tillökadt, blifvit påförd med en båtsmans
rustningsbesväret fullt motsvarande afgift, hvilken dessutom för flere år på en
gång utfordrats, Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse förklara, att de för sin
del anse rusthållarne i Blekinge Län icke kunna åläggas betala rote-vaeance-afgift för
de tillökade rotarne eller rote-andelarne, efter annan grund, än som genom berörde
Kongl. Bref stadgadt blifvit, samt att afgiften icke uttoges för flere år, än som med
uppbördsförfaltningarne öfverensslämde; och har motionären såsom följd häraf yrkat,
att de rusthållare, hvilka efter andra grunder vacance-afgiften erlagt, måtte få tillgodonjuta
restitution.
Omförmälte motioner hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och hvad först beträffar
Matts Pehrssons förslag om indragning af den nuvarande effectiva båtsmansstyrkan
eller någon del deraf, emot vacance-afgift af rust- och rotehållare, få Utskot(en
upplysa, att, i anledning af vid sistförflutna Riksdag väckta frågor af enahanda
syftning, Rikets Ständer, som ansågo, att all den lindring, som i de med båtsmansroteringen
å landet förenade åligganden och praestationer kunde, utan våda för staten,
beredas, borde komma rotehållarné till godo, i sådant hänseende beviljat ett anslag
af 9000 R:dr årligen, att å Riks-Staten uppföras, emot det att båtsmanshållarne
Klefve helt och hållet befriade från skyldigheten att förse båtsmännen med koj och
täcke, hvilken skyldighet skulle å staten ölverflyttas. Af denna befrielse och deraf följande
lindring i roterings-besväret hafva ock vederbörande rotehållare, med stöd af
Kongl. Brefvet den 20 Augusti 1841, kommit i åtnjutande.
I betraktande häraf och då, enligt Utskottens åsigt, Kongl. Maj:t, såsom högste
Befälhafvare öfver Rikets Krigsmagt till lands och sjös, ensamt eger pröfva, huruvida
Rikets försvar och behofvet att ega en någorlunda sjövan bemanning å flottan må
kunna medgifva, att den nuvarande båtsmansstyrkan till större eller mindre del ställes
pä vacance, och vederbörande hafva sig öppet lemnadt, att för ifrågavarande lindrings
vinnande vända sig direcfe till Kongl. Majit, finna Utskotten någon framställning i om
-
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. It sk. Uti., iY:o 128. 3
furmälte hänseende å Rikets Ständers sida icke vara lämplig eller nödig, hvadan Utskotten
tillstyrka,
att Matts Pehrssons motion icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Vidkommande sedermera Lars Larssons motion, så få Utskotten, med antagande
deraf, att den Kongl. Kungörelse af den 27 October 1812, som, enligt hvad motionären
synes förmena, skulle vara ändrad genom den af motionären till upphäfvande
föreslagna Kongl. Förordningen den 21 Maj 1830, icke kan vara någon annan författning,
än Kongl. Kungörelsen af försnämnde dag, rörande beväringsmanskapets inrättning,
anmäla, dels att denna Kungörelse innehåller, i 15 §., alt då beväringsmanskapet
till verklig tjenstgöring uppbådas, detsamma skall af Kongl. Maj:t med erforderlig
beklädnad, beväring och annan utrustning förses, samt i 20 §., att rust- och rotehåliares
recryteringsskyldighet upphörer under den tid, krig påstår, och vidtager, efter
återställd fred, tre månader sedan trupperne återkommit till sin hemort; dels att genom
den af motionären åberopade 1830 års författning, eller Kongl. Kungörelsen af den
21 Maj samma år, stadgadt blifvit:
»l:o Att rust- och rotehållare vid det ständiga båtsmanshållet å landet skola
»hädanefter vara skyldige att, utan afseende derå, om deras båtsmän under krig afgå
»eller icke, oafbrutet och så länge kriget fortfar, till Kongl. Maj:t och Kronan utgöra
»det beklädnads-bidrag, som genom 5te och 9:de momenten af Kongl. Maj:ts Nådiga
»Kungörelse den 10 September 1816, blifvit faststäldt,| att, under manskapets uppfor»dring
till krigstjenst, af rotarne utgå, såsom vederlag för den af Kongl. Maj:t och
»Kronan uti samma Nådiga Kungörelse åtagna förbindelse att båtsmannen under kri»get
bekläda».
»2:o Att till följd häraf, sedan persedlarne, vid uppbrottet från roten blifvit till
»fullgod beskaffenhet afiemnade, rotarnes förbindelse att den contanta afgiften erlägga,
»bör vidtaga: för bekläda ads-persedlarne, Tolf månader från den dag, båtsmannen
»blifvit till tjenstgöring inmönstrad; samt för uppfordrings-persedlarne, Trenne år från
»samma tid».
4
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Uti., JS:o 128.
»3;o Att så snart dessa sålunda bestämda terminer ingått och kronan alltså är
»satt i nödvändighet att nya persedlar anskaffa, persedlarnes fulla värde, efter då för
»året inom hvarje Län fastställda markegångspris bör af rust- och rotehållare till
»Kongl. Maj:t och Kronan erläggas; samt
»4:o Att deremot till de rotar, hvilkas karlar under kriget afgått, och hvilka
»beklädnads-afgifter till kronan erlagt, samma afgifter skola, efter krigets slut, af kro»nan
återbetalas lör så många månader, som af den tid, lör hvilken inbetalningen för»skottsvis
ägt rum, då återstå, när roten, efter derom lemnad föreskrift, ny kar|
»uppsätter.»
Vid jemförelse mellan ofvan upptagne stadganden ur 1812 och 1830 års Kongl,
kungörelser synes motionärens antydda, men icke bestämdt uttalade åsigt, vara deri,
att rust- och rotehållare vid båtsmanshåliet, hvilka, enligt Bevärings-Lagen, äro befriade
från skyldigheten att, medan krig påstår, rekrytera de derunder vacarita blefne nummer,
jemväl borde vara frikallade från åliggandet att underhålla båtsmannens utrednings- och
beklädnads-persedlar, sedan båtsmannen under kriget afgått. Häremot förekommer likväl,
att, alltsedan det ständiga båtsmanshåliet inrättades, det varit rust- och rotehållares åliggande
att, när båtsmännen till tjenstgöring uppfordrades, förse dem med vissa i contracten
uppgifne beklädnads- och utrednings-persedlar; att utom andra föreskrifter rörande
båtsmans-beklädnaden och utredningen, de, som i detta hänseende genom Kongl. Kungörelsen
den 10 September 1816 meddelats och i allmänhet ännu finnas gällande, tillkommit
efter rotehållarnes hörande och med deras begifvande; att, enligt denna Kungörelse, rotens
skyldighet att, under krig, utgöra beklädnad för båtsmannen, inträffar hvarje
gång efter förflutne tolf månaders tjenstgöring, hvaremedlertid kronan understödjer
båtsmannen med nya sådane beklädnads-persedlar, hvilka äro beräknade för Sex månaders
tjenstgöring, men att, på det rotehållaren må undgå klädnadens förfärdigande
och transporterande under den tid, då båtsmannen icke har hemlof, rotehållaren eger
tillstånd att erlägga beklädnadens kostnad efter markegångs-pris; att ofvan intagne
Kongl. Kungörelse af den 21 Maj 1830, hvarigenom bestämdes, att nyssnämnde afgift
skulle af rust- och rotehållare, utan afseende derå, om deras båtsmän under krig afginge
eller icke, utgöras, så länge kiiget fortfore, blifvit utfärdad i öfverensstämmelse
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Uti., N:o 128.
5
med hvad Rikets Ständer i ämnet under den 15 Januari samma år i underdånighet
förklarat och tillstyrkt; att genom denna Kongl. Kungörelse den lindring blifvit rotehällarne
beredd, att de, hvilkas karlar under kriget afgått, erhålla restitution af erlagda
beklädnads-afgifter för så många månader, som af den tid, för hvilken inbetalningen
förskottsvis egt rum, vid krigets slut återstå; samt slutligen att en ytterligare
lindring kommit rust- och rotehållare vid båtsmanshållet till godo, derigenom att staten,
på sätt ofvan förmäldt är, öfvertagit underhållet af båtsmännens täcken och kojer.
Vid dessa förhållanden och enär den i 1812 års Bevärings-Lag gifne föreskrifts
att bevärings-manskapet skall, då det uppbådas till verklig tjenstgöring, af Kongl. Majt
förses med erforderlig beklädnad, beväring och annan utrustning, destomindre synes
kunna verka till befrielse för rust- och rotehållare vid båtsmanshållet att, på grund af
äldre åtaganden och förbindelser, under krig, tillhandahålla beklädnad och utredning
för sina nummer, ehvad dessa under kriget blifva vacanta eller icke, som en dylik
förmon icke tillkommer de rustande vid indeldle beridne och afsutne Cavalleri-Regementena,
och den befrielse, rotehållarn e vid indeldta armeen i förevarande hänseende
åtnjuta, har sin grund i knekfe-contracten, enligt hvilka soldatens lifmundering
och öfriga fältutredning i allmänhet af Kongl. Maj:t och Kronan bekostas; så få Utskotten
tillstyrka,
att någon åtgärd i anledning af Lars Larssons ifrågavarande motion
icke måtte å Rikets Ständer sida vidtagas.
Slutligen och hvad angår den af Ola Jeppsson med flere Riksdags-fullmägtige från
Blekinge Län väckta motion om förändrad beräkningsgrund för vacance-afgiften af nyroterad
jord inom nämnde provins, så hafva Utskotten i afseende å nämnde afgift, äfvensom
de af motionärerne omförmälte öfverskotts-räntorne, inhemtat följande:
Med anledning af tid efter annan väckte frågor om förändring och jemkning uti
båtsmansindelningen i Blekinge Län, hade genom anställd undersökning utredt blifvit,
att rättelse hufvusakligen vore af nöden uti det olika och ojemna sätt, hvarpå rustningen
af hemmanen utgjorts. I sådant afseende hade nemligen förekommit, bland
annat: att Blekingska hemman deltoge i båtsmanshållet i mon af sina grundräntor,
6
Stats- samt Allm. besv. och Ekon. Etsk. Uti., N:o 128.
men för öfrigt efter sin vid indelnirigstiden befunna beskaffenhet, sä att bättre hemman
rustade för lägre, men sämre hemman för högre rustningsdalertal af hemmanens räntor;
att endast ett mindre antal hemman hade räntor jemnt motsvarande rustningsdalertalet,
hvilka hemman hvarken betalade öfverskotts- eller erhöllo tillskottsräntor; att liquider
deremot inträffade för de öfriga hemmanen sålunda, att, der räntan var större än
rustningdalertalet, hemmanet prtesterade båtsman för detta dalertal, men erlade ränteöfverskottet
till uppbördsmannen, hvaremot, der räntan vore mindre än rustningsdalertalet,
hemmanet finge af uppbördsmannen ett, skillnaden mellan grundräntan och rustningsdalertalet
jemnt motsvarande, tillskott; samt att ränta och rustningskostnad länge
varit hvarandra nära motsvarande, men att sedermera, genom myntets försämring, ett
högst ojemnt förhållande mellan räntor och effectiv rustning uppkommit, så att öfverskottsräntorne
under sednare tider utgjorde allenast en ringa del af verkliga rustningskostnaden.
— Vid dessa förhållanden hade Kongl. Maj:t, uti till Rikets åren 1834
oell 1835 församlade Ständer allåten Nådig skrifvelse, jemte meddelandet af Sitt beslut
' andra med indelningsjemnkningen i Blekinge gemenskap ägande frågor, gifvit Rikets
Ständer tillkänna, det Kongl. Majit, i afseende på sättet för öfverskottsräntornes prestation,
funnit: att dessa räntor väl borde till ränteegarnes förmon framdeles utgöras med
förvandling efter årlig markegång å de till båtsmans-rustningen enligt 1685 års contract
hörande prestationer, men icke egentligen under de år 1835 varande räntegifvande
hemmansegares åbolid; att detta liquidationssätt, för att undvika en våldsam
rubbning i egande-rätten, kunde vidtaga först efter 20 års förlopp, räknadt från och
med år 1834, under hvilken liderymd ombyten af åbo vanligen inträffade och blifvande
åboer kunde på räntornes förändrade liquidationssätt förberedas; att innehafvarne af
sistnämnde hemman, hvilka, hellre än att räntorna sålunda liquidera, önskade deltaga i
effectiv rustning med närbelägne rusthåll, som borde åtnjuta motsvarande rustningstillskott,
skulle ega i föreskrifven ordning derom göra ansökning; att då upplyst blifvit,
att en del räntegifvande hemman vid skattläggningstiden fått så höga, hemmanen
i sednare tid icke motsvarande, räntor sig åsätta, att dessa räntor, förvandlade
från ett ringa penningebelopp lill effectiv rustningskostnad, skulle tilläfventyrs kunna
Stats- samt Allm. Besv. ock Ekon. Etsk. Uti., N:o 128.
7
förorsaka hemmanens ödesmål och undergång, egarne af sådane hemman skulle få söka
nedsältning i räntan till likhet med andra räntebetalande hemman; samt att, till
betäckande af den brist, som genom så beskaffad räntenedsättning kunde inträffa för
de räntetillskott-tagande rusthållarne, kunde, jemte Kronans behållna indelnings-öfverskotts-
eller reserv-räntor, användas de i Blekinge vid 1826 års extra roteringsjemnkning
tillkomna ungefärligen 25 nya ordinarie rotar, genom erläggande för dem af en efter
markegång rustningskostnaden motsvarande* vacance-afgift; i hvilket fall dessa
anslag borde från och med år 1835 komma gamla båtsmansindelningen tillgodo, samt
under Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes och serskild af rusthållarne sammansatt Directions
vård och förvaltning tills vidare helt och hållet och i framtiden, så vidt de erfordras,
disponeras och förräntas till understöd för Blekingska båtsmanshålleL
I sammanhang härmed hade Kongl. Majit äfven underrättat Rikets Ständer, atl
Kongl. Majit funnit förhöjning uti vacance-afgiften i Blekinge för lediga båtsmansnummer
af gamla stammen, utöfver de 8 Ridr, hvarmed sådan afgift dittills utgått, icke
lämplig, minst innan de rustande kommit af tillskotts-räntornes förhöjning i åtnjutande.
Enligt underdånig skrifvelse af den 29 December 1834, hade Rikets Ständer
gillat dc af Kongl. Majit sålunda föreslagna åtgärder till jemnkning af indelningsbesväret
i Blekinge, endast med den förändring, att anståndstiden för öfverskottsgifvarne att
erlägga räntorne efter markegångsförvandling skulle inskränkas till tio år; och hade
Kongl. Majit, med bifall till denna förändring, i Nådigt bref af den 14 Juli 1835 till
förvaltningen af Sjöärendena, Kammar-Collegium och Stats-Contoret, anbefallt verkställighet
af hvad Kongl. Majit och Rikets Ständer i ämnet beslutat.
Derefter hade Kongl. Majlis Befallningshafvande i Blekinge Län, i afseende å verkställigheten
af högstberörde Nådiga föreskrifter, genom skrifvelse den 26 November
1835 hos Kongl. Majit i underdånighet anmält, bland annat att af kronans behållna
indelnings-öfverskotls- eller reserv-räntor, som rätteligen skulle kunna kallas »oindelda
och reserv-räntors, hvilka blifvit afsedda att hetäcka den brist, som, i anseende till
den räntegifvande hemman medgifna rättighet att söka lindring i dem åsatte räntor,
genom en slik räntenedsättning skulle uppkomma för tillskottsräntetagarne af gamla
8
Stats- samt Allm. Eesv. och Ekon. Etsk. Uti., N:o 128.
båtsmansindelningen, de förstnämnde räntorne, år 1826 indeldte till ungefärligen 25
nya rotar och, efter denna förrättnings upphäfvande, af 1834 och 1835 årens roteringscomitéer
satta i dalertal efter ordinarie indelningsgrund, motsvarande 32^ rotar,
hvaraf vacance-afgift borde utgöras, voro af enahanda natur med öfverskotts-räntegifvande
hemman, på hvilken grund bemälde comitéer jemväl skola för nämnde rotar
föreslagit 10 års anstånd med rustnings-skyldighetens utgörande efter markegång, samt
att de sednare åter, eller reserv-räntorne, vore, likasom tillskottsräntorne, redan anslagne
den gamla båtsmansindelningen till fyllnad ; vid hvilka förhållanden Konungens
Befallningshafvande i underdånighet hemställt: att de af 1834 och 1835 årens comitéer
till ordinarie indelnings utgörande upptagne 325§ rotar matté från och med
det år, då Nådig fastställelse å berörde förrättning vunnes, och intill år 1844, utgöra
sina räntor såsom dittills utan förvandling, men sedermera efter markegång; och att
reserv-räntorne likaledes finge från och med år 1844 utgå efter markegång, men intill
dess, såsom förut, eller efter samma grund som öfverskottsräntorna.
Uti häröfver afgifvet gemensamt utlåtande af den 30 November 1838, hade Förvaltningen
af Sjöärendena och Kammar-Collegium öfver berörde framställningar sig
yttrat; och dervid, ehuru bemälde Embetsverk ansåge Konungens Befallningshafvandes
förslag, att de dittills oindeldta räntorne äfvensom reserv-räntorne skulle, i likhet med
de förut indeldta öfverskottsräntorna, få till år 1844 utan förvandling utgå, icke saknade
skäl och billighet, likväl underställt Kongl. Majis Nådiga pröfning, huruvida, emot
hvad Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut derom innehölle, någon jemnkning
i berörde omständighet kunde medgifvas.
Vid föredragning af berörde underdåniga utlåtande, hade Kongl. Maji, enligt Nådigt
bref den 15 Januari 1839 förklarat, att, enär Kongl. Maj:t gemensamt med Rikets
Ständer beslutat, att ifrågavarande kronan behållna räntor skulle från och med 1835
komma de rusthållare, som af lindring funnes i behof, till godo, på det sätt, att för
de rotar, som af desse räntor uppkommit, erlades en efter markegång rustningskostnaden
motsvarande vacance-afgift, Kongl. Majit icke kunde härutinnan medgifva
-
Stats- samt Allni. Besa. och Ekon. Vtsk. Uti., N:o 128.
9
gifva någon jemnkning, som i alli fall skulle lända gamla rusthålls-indelningen till förlust,
i samma mon den tjente ränte-gifvarne till fördel, utan borde hvad i afseende
på dessa räntor redan funnes föreskrifvet, lända till behörig underdånig efterrättelse.
Till följd af den räntegifvare förunnade rättighet att få söka nedsättning i den
vid skattläggnings-tiden åsatte ränta, hade en mängd hemmans-egare om vinnandet
af sådan nedsättning sig hos Konungens Befallningshafvande anmält; men emelertid och
,innan dessa frågor blifvit afgjorde, hade den rustningskostnaden efter markegång motsvarande
vacancé-afgiften af de vid 1834 och 1835 årens roteringsförrättning till ordinarie
indelnings utgörande upptagne hemman blifvit,, vid debiteringen af 1841 års
krono-utskylder, hemmanen efterräkningsvis för sex år, från och med år 1835, påförd
och efter Konungens Befallningshafvandes beslut till uttagande fastställd. I anledning
af dessa åtgärder blefvo hos Kongl. Maj:t af hemmans-egare i Ramdala, Vallby och
Vinberga byar inom Ramdala Socken, af Ronneby-köpings samt Djupadahls och Häggatorps
m. fl. jordegare samt af åtskillige hemmansegare i Bräkne och Listers Härad
underdåniga besvär anförde, uti hvilka vederbörande anhöilp om befrielse från eller lindring
i den retroactift påförde vacance-afgiften; och sedan Kongl. Kammar-Collegium
och Kongl. Kammar-Rätten med infordradt underdånigt utlåtande inkommit, hade
Kongl. Majit, med gillande deraf, i Nådigt Bref den 23 Juli 1842 förklarat, att, vidkommande
den af en del klagande yrkade befrielse från ifrågavarande afgift, så vidt
den icke blifvit dem affordrad inom den för kraf af kronoutskylder bestämda tid af
tre år, frågan härom borde serskildt i laga ordning utföras, samt att hvad anginge ålskillige
klagandes underdåniga anhållan, att den rote-vacance-afgift, sorn skulle utföras,
icke måtte på en gång de skattskyldige affordras, utan få utgå på det sätt, att ett års
resterande afgift efterräkningsvis kunde jemte det löpande årets få erläggas, Kongl.
Majit funne godt att samtlige klaganderne en sådan lindring förunna, på det sätt, att
de skattskyldige, sa vidt praescnplion emot dem vore öppen och de i följd deraf kunde
tillförbindas att ifrågasatta afgiften för ett eller annat af de då förflutna åren betala, blefvo
tillåtne att för 2:ne år i sender, nemligen för det löpande året och efterräkningsvis för
ett rest-år afbörda sig berörde utskyld, med villkor likväl, att de restskyldiges under egande-
eller besittnings-rätt innehafvande jord blefve för resterne i ansvar.
Bih. till R. St. Brot. 1845. 4 Sami,, 2 AJd., 26 Haft. 2
10
Stats- samt Allm. Besv. Ekon. och Etsk. Uti., N:o 128.
Slutligen hafva Utskotten inhemtat, att i afseende å nyssnämnde praescription för
utkräfvandet af de förflutne årens vacance-afgifter, hvarom serskild talan varit hos Konungens
Befallningshafvande förd och till Kongl. Kammar-Rätten fullföljd, sistnämnde
Embetsverk, genom Utslag den 19 December 1844, enär den för klagandernes hemman
belöpande vacance-afgift, hvilken, jemnlikt Kongl. Brefvet den 14 Juli 1835, från
och med samma år bordt utgöras, ej inom 3:ne år från uppbördsårets utgång blifvit
för år 1835 klaganderne affordrad, pröfvat i förmågo af Kongl. Brefvet den 20 October
1741, skäligt ogilla den till utbekommande af samma års afgift af Konungens
Befallningshafvande meddelade ufmätningsålgärd; och blef till följd häraf Konungens
Befallningshafvandes öfverkla gade beslut på det sätt rättadt, att, derest vacance-afgiften
för åren 1835 och 1836 skulle sammanlagdt öfverskjuta hvad för åren 1836 och 1837
rättligen borde utgöras, det öfverskott, som på sådant sätt kunde komma dc skattskyldig
till godo, borde dem kostnadsfritt återställas.
Efter denna utredning af förhållandena med Båtsmans-indelningen i Blekinge, lärer
väl icke kunna bestridas, att den öfverklagade påföringen af vacance-afgiften för
de nya ordinarie båtsmansrotarne i nämnde provins till ett den verkliga rustningskostnaden
efter markegång motsvarande belopp, så vidt praescription för en sådan påföring
varit öppen, skett i öfverensstämmelse med Kongl. 5Iaj:ts och Rikets Ständers
gemensamma beslut, utom det att en dylik beräkningsgrund för vacance-afgiften i allmänhet
är stadgad för sådane afgifter af de rotar och roledelar, med hvilka den nya
Ordinarie Soldat- och Bålsmansroteringen öfver he'a Riket redan blifvit tillökad eller
ytterligare kommer att ökas; och Utskotten finna visserligen på grund häraf vederbörande
rusthållare icke vara till åtnjutande af den lindring vid vacance-afgiftens utgörande,
som af motionärerne blifvit föreslagen, berättigade. Men åtskilliga omständigheter
förekomma likväl, som, enligt Utskottens tanka, skulle göra lindring i berörde
hänseende af billigheten påkallad. I sådant ändamål få Utskotten fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet derå, att vacance-afgiften för gamla båtsmans-indelningen i Blekinge
utgått med 8 R:dr Banco för hvarje nummer, i hvilken afg‘f*> på sätt Kongl.
Brefvet den 14 Juli 1835 utvisar, förhöjning icke ansetts lämplig; att denna olikhet i
Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon. Etsk. Uti., JYio 128.
11
ruslningsbördan mellan de gamla och nya ordinarie Båtsmansrotarne varit för de sednare
så mycket mer betungande, som Rusthållarne icke fått uppbära tillskolfsräntorne
efter markegångsförvandling under den tid af tio år, den förhöjda vacance-afgiften varit
till utgörande påbjuden; att denna afgift, sedan densamma genom Kongl. Brefvet
den 14 Juli 1835 bestämdes, icke blifvit såsom andra kronoutskylder debiterad för
hvarje år, genom iakttagandet af hvilket debiteringssätt den icke torde hafva känts i
väsendtlig mån tryckande, utan först år 1841 eller 6 år efter dess påbjudande och retroaktift
för denna tid de rustande påförts, samt derefter genom Kongl. Brefvet den
23 Juli 1842 bestämd till utgående för 2 år i sender, tili dess afgiften för alla reståren
blifvit gulden; samt slutligen att, på sätt hos Utskotten uppgifvits, meranämnde
vacance-afgift, som är anslagen till understöd för den gamla båtsmans-indelningen i
l.änet, icke ännu skall hafva kommit densamma till godo.
I betragtande af dessa förhållanden och då utgörandet af den dubbla vacance
afgiften
mäste blifva serdeles betungande, anse sig Utskotten böra tillstyrka Rikets Ständer
att hos Kongl. Majit i underdånighet begära, det Kongl. Majit, efter
undersökning, huruvida och till hvad belopp vacance-afgiften för de
nya ordinarie rotarne i Blekinge, hvilken afgift, tillika med Kronans
reserv-iäntor, borde, jemnlikt Kongl. Brefvet den 14 Juli 1835, användas
till betäckande af den brist, som genom nedsättning i räntorne
för en del räntegifvande hemman under gamla båtsmans-indelningen
( skulle för tillskoftstagande rusthållare uppkomma, varit, i följd af beviljade
räntenedsättningar, för nämnde ändamål behöflig, täcktes meddela
Rikets näst sammanträdande Ständer förslag till den nedsättning
i beloppet af vacance-afgiften för nu sednast förflutna tio år, hvilken,
utan förlust för ränte-tillskottstagarne, må kunna de nya rotarne förunnas;
samt att Kongl. Majit emedlertid och intill dess en sådan de
finitif
reglering af vacance-afgiften för ifrågavarande tid varder af
begge Statsmagterna fastställd, måtte bereda vederbörande den ytterligare
lindring vid afgiftens utgörande, utöfver hvad redan genom
12 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Uti., N:o 129
Kongl. Brefvet den 23 Juli 1842 blifvit i Nåder medgifvet, som Kongl.
Maj:t kan finna lämplig och af behofvet påkallad.
Stockholm den 13 Maj 1845.
N:o 129.
Ank. till Exp. Etsk. d. 13 Maj kl. 6 c. m.
Utlåtande, angående väckte Jär slag om lindring uti postskjutsen, postjöringens
öfverlätande pä entreprenad eller öjverjlyttande pä allmänna
skjuts-inrättningar ne samt skjuts-legans förhöjning m. m.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet hafva blifvit väckte och till Utskotten remitterade
åtskillige motioner i omförmälde ämnen, nemligen af: Samuel Samuelsson från Östergöthlands
Län, G. Petersson från samma Län och Olof Larsson och Lars Larsson från
Gefleborgs Län, Christen Andersson från Malmöhus, Johannes Samuelsson från
Jönköpings, Lars Bygdén från Westerbottens, Jöns Jönsson från Christianstads och
Pehr Mattsson från Wester-Norrlands Län.
Dessa motioner, uti hvilka flera af Bonde-Ståndets Ledamöter sig förenat, inne
hålla
hufvusakligen följande yrkanden och förslag:
l:o Att posthemman, emot åtagande att utgöra de onera, hvarifrån de nu,
till följd af postföringsskyldigheten, äro befriade, måtte hädanefter från detta besvär
frikallas, samt detsamma antingen öfverflyttas på gästgifverien och bestridas med
gästgifveri- och hållskjuts, eller ock utgöras på det sätt, att, emot viss ersättning,
postskjutsen ställdes på entreprenad.
2:o Att lindring i postföringen måtte för dem, sorn bestrida densamma, beredas
på nedan omnämnde sätt, nemligen:
Stats- samt Allm. Bes v. och Ekon. Etsk. Utl.,N:o 129.
13
a) genom skjutslegans förhöjande dels till likhet med hvad, sorn eger rum eller
kommer att bestämmas för gästgifveriskjuts, dels till 24 sk. B:co milen;
b) genom erhållandet af vagnpenningar för de skjutsandes åkdon;
c) genom rättighet att erhålla skjutslega för det antal hästar, som erfordras för
postens fortskffande;
d) genom väntningspenningars erhållande, efter som sådane beräknas vid gästgifveri-skjuts;
e)
genom förbud för postförare att färdas fortare än en mil på en och en half timma;
J) genom stadgande, att vid postföring ej större vigt får lastas efter hvarje häst
än som för gästgifveri-skjuts är bestämdt;
g) genom föreskrift, att de posthemman, som äro berustade, må erhålla minst
dubbel ersättning för detta onus, än som för roterade posthemman bestås. Afven
som uti Olof Larssons från Gefleborgs Län motion förekommer det förslag, att, för
den händelse postskjutsen ej blefve öfverflyttad på gästgifverien eller bortaccorderades
på entreprenad, postombyten måtte inrättas vid Dåbro torp i Söderala Socken, mellan
Stråkärra och Myske, samt vid torpet Källan, emellan Kongsgårdens och Bro Gästgifvaregårdar,
hvarigenom de så besvärande 2| mil långa hållen emella Bro och Forss
samt Heden och Sfråkärra blefve till ungefärligen hälften förkortade; hvarjemte J. Samuelsson
från Jönköpings Län, uti den af honom väckta motion, med serskildt fästadt
afseende å postskjutsens besvärlighet inom Småland, der posten skjutsades 4 å 5 gånger
i hvarje vecka, begärt, att de postskjuts-skyldige derstädes måtte berättigas att
erhålla 16 sk. B:co för hvarje mil de skjutsade posten, hvilken ersättning Andreas
Bengtsson, P. A. Mårtensson och A. G. Sandstedt från Jönköpings Län, som alla
instämt uti J. Samuelssons motion, likväl ansett böra utgå efter 24 sk. B:co milen.
Till stöd för ofvanberörde yrkanden har blifvit åberopadt och anfördt, att då
den allmänna postgången år 1636 i landet först inrättades, postförarnes skyldigheter
inskränkte sig till brefs förskaffande genom gångbud; att några år derefter postföringen
i så måtto ändrades, att posten skulle fortskaffas med ridande eller, efter
en häst åkande, postförare, tvänne gånger i veckan; att, då på 1700 talet, postförings-besväret
ökades, så alt fyra poster i veckan fortskaffades de större stråkvä
-
14
Stats- samt Allm. Besv. och Ebon. Utsh. Uti., iV.-o 129.
garne, postförarne öfver det ökade besväret började anse sig hardt betungade,- att
likväl bördan deraf i sednare tider ytterligare ökats genom den tilltagande mängden
af bref och periodiska skrifter m. m., som med dessa poster afsändas, och att postföringen
emellan Jönköping och Stockholm ökats ända derhän, att den numera måste
verkställas med minst tvänne och, en större del af året, med Irenne hästar, så att i
och för densamma utgingo i hvarje vecka 8 ä 12 hästar; att derförutan tillkomme
extra poster, hvilka anlände oregelbundet, och sålunda än mera ökade besväret; att
postförarne hade mindre ersättning för skjutsen än den betalning, som erlades för
gäslgifveri-skjuts och dessutom icke åtnjöto vagnpenningar; hvarjemte postbönderne i
sednare tider varit nödsakade att öka antalet ej allenast af tjenstefolk, som i anseende
till besväret att skjutsa posten i hurudant väder som helst, fordrade större aflöning
hos postförare än andre husbönder, utan äfven af hästar, hvilka genom den
synnerligast i dåligt väglag altför tunga postskjutsen, snart blefvo utkörde och för(jerfvade
; afl dessa bördor och olägenheter ingalunda uppvägdes af de förmoner och friheter,
som voro postförare förunnade, och hvilka hufvudsakligast bestodo uti befrielse,
från roteringen och åtskilliga andra onera; hvadan altså åtgä rder borde vidtagas till
upphäfvande af posthemmanens ifrågaställde besvär eller åt minstone lindring deruti
beredas.
Ofvanberörde motioner tillika med hvad, i anledning af desamma blifvit yltradt
inom Hedervärda Bonde-Ståndet, hafva Utskotten tagit i öfvervägande, och få nu uti
förevarande ämne sitt utlåtande afgifva.
Dervid anse sig Utskotten först böra anmäla, att, med anledning af vid sistlörtlutne
Riksdag i samma ämne väckta motioner, Rikets Ständer, uti skrifvelse al den
9 Juni 1841, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, bland annat, att, då postföringsskyldigheten
i sednare tider betydligen ökats samt förhöjd betalning i mon derefter
syntes böra postförarne tillkomma, Kongl. Maj:t måtte täckas, sedan undersökning rörande
posthemmanens olika behof af lättnad i postföringsskyldigheten, med möjligaste
skyndsamhet blifvit verkställd, efter sig företeende omständigheter, i Nåder tilldela
de hemman, som mest funnos tryckte af postförings-besväret, en förhöjning i
Stats- samt Allm. Bcsv. och Ekon. Utsk. Uti., N:o 129. 15
poslskjutslegan från 2 å 4 skillingar till och med 50 procent för milen samt att, till
förekommande för framtiden af de tvister, hvilka kunde uppkomma, rörande den tyngd,
sorn vid postföring finge medhafvas, Kongl. Majit ville, efter Ofver Post-DirecteursEmbetets
hörande, såsom tillägg till Kongl. Brefvet den 19 Februari 1812, utfärda Nådig
föreskrift, att samma stadganden, hvilka, i afseende å beloppet af den tyngd, som finge
lastas efter en häst, vid gästgifvare-skjuts vore gällande, äfven måtte utsträckas
till och vinna tillämpning vid postföringcn.
Sedan Kongl. Majit öfver Rikets Ständers berörde underdåniga skrifvelse infordrat
Öfver-Post-Directeurs-Embetets yttrande, har samma Embete under den 28 Ocfober
1842 sitt utlåtande i ämnet afgifvit, och dervid, hvad först beträffade Rikets
Ständers hemställan om förhöjd betalning för postskjutsen, i underdånighet anmält,
att, enligt då gällande föreskrifter, skjutslegan för den före år 1830 ålagda ordinarie
poslföringen utgått med 8 sk. för enkel och 10 sk. milen för dubbel postföring i
hvarje vecka, samt med 16 sk. milen för all den postföring, som bestredes utöfver
8 mil i veckan eller 416 mil om året för helt mantal; att likväl de posthemman, som
forslade posten emellan Östersund och Herjeådalen, genom serskild Resolution af den
9 Mars 1827 fått sig tillagde 12 sk. milen för denna enkla postföring; att den nya
ordinarie postföring, som tillkommit efter år 1829, godtgjorfs hemmanen med full
gästgifvare-skjuts-lega, jemte vanlig ersättning för åkdonens begagnande, samt att all
extra postföring, jemnlikt Kongl. Brefvet af den 7 Februari 1835, betalts med 12 sk.
milen; hvarjemte Öfver-Post-Directeurs-Embetet, af anförde skäl, tillstyrkt, att skjutslegan
måtte ökas för den före år 1830 tillkomna poslföringen från 8 till 10 sk.
milen för enkel postföring, från 10 till 12 sk. milen för dubbel dito, och från 12 till
14 sk. för den enkla postföringen emellan Östersund och Herjeådalen, men för extra
postföring ifrån 12 till 16 sk. milen, äfvensom att 16 sk. milen måtte åtnjutas för all
den gamla postföring, ett hemman utgjorde utöfver 6 mil i veckan, eller 312 mil på
året för helt mantal, och i förhållande derefter för ett högre eller lägre mantal, hvilka
förhöjningar, som beräknats medföra en ökad kostnad af sammanlagdt 10,594 R:dr
21 sk. Banco om året, borde utgå från och med år 1843; samt att, hvad slutligen
16
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Uti., JS:o 129.
anginge Rikets Ständers begäran, att de föreskrifter, i afseende på den tyngd, som
finge lastas efter en häst, hvilka för gästgifveriskjutsen voro gällande, äfven måtte vinna
tillämpning vid postföringen, Öfver-Post-Directeurs-Embetet icke hade något att deremot
erinra; och har Kongl. Maj:t, enligt Nådigt Bref af den 3 December 1842, jemte
meddelande af det stadgande, hvarom i sistomiörmälde hänseende fråga blifvit väckt, i
Nåder gillat och bifallit den af nämnde Embete i underdånighet tillstyrkta förhöjning i
skjutslegan för postföringen.
Hvad nu först angår förslaget, att postföringen måtte öfverflyttas pä gästgifverien,
och bestridas med gästgifveri- och hållskjuts; så förekommer emot bifall för
detta förslag: att postiljoner alltid skulle åtfölja posten, emedan det icke vore med nödig
säkerhet för postens fortskaffande förenligt att öfverflytta det postbönderne åliggande
ansvar på de med hvarje dag omvexlande skjutsbönderna; att innehafvarne af
nuvarande posthemman skulle för befrielsen från det onus, som genom postforslingen
och ansvaret derför dem åligger, gifva contant ersättning, hvilken ersättning ofta måste
falla posthemmans innehafvare besvärligare och tyngre, än att utgöra postföringen
in natura, helst i orter, der penninge-förtjensten är ringa; att de gästgifveri-skjutsskyldige,
under närvarande förhållanden, icke skäligen kunna påläggas, utan motsvarande
ersättning, det ytterligare besvär, som en dylik förändring komme att medföra;
samt att dessutom postföringen genom i sednare tider utkomne författningar blifvit uti
icke obetydlig mon lättad.
Af dessa skäl, hvilka jemväl vid sista Riksdag anfördes för afstyrkande af enahanda
äfven då väckta förslag, samt enär i öfrigt det synes olämpligt att, utan posthemmans-innehafvarnes
hörande, vidtaga en reglering, hvarigenom de väl befriades från
ett besvär, men tillika beröfvades förmoner, som på många ställen torde fullt uppväga
besväret, få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att frågan om postföringens öfverflyttande å gästgifverien måtte förfalla.
Det framställda yrkandet, att postskjutsen måtte öfverlåtas på entreprenad till de
personer, som kunde finnas villige att den sig åtaga, kunna Utskotten icke heller understödja,
Stats- saint Allm. Besv. och Ekon. Ut sk. Uti., iV;o 129. 17
derstödja, dels af de skäl, som förut blifvit anförde, i frågan om postskjutsens öfverflyttande
på gästgifverien, dels ock i anseende dertill, alt verkställandet af förslaget
skulle blifva förenadt med allt för stora svårigheter, innan gästgifveri-skjutsen blifvi*-  på beting ställd.
Utskotten få alltså för närvarande afstyrka bifall å omförmälde yrkande.
I fråga om den lindring i postföringsbesväret, som blifvit af åtskillige motionärer
yrkad; så få Utskotten, innan de utlåta sig öfver de serskilda förslagen i berörde afseende,
anmärka och erinra, att de förmoner, som posthemman i allmänhet åtnjuta,
bestå hufvudsakligen uti frihet från rotering, inqvartering, kungs-, krono-, håll- och
reservskjuts, kronobrefbäring samt körslor lill kyrko- och andre allmänna byggnader.
Att dessa förmoner icke äro obetydliga, bevisas bäst af den snart sagdt vid hvarje
Riksdag förekommande klagan öfver det tryckande i större delen af berörde prestationer;
och om än besväret af postskjutsen i sednare tider ökats, så har likväl den
ersättning, som de skjutsande derför tillgodokommer, i samma mon blifvit större, äfvensom
den lindring i postföringsbesväret, som af omständigheterna skäligen påfordrats,
redan torde hafva blifvit medgifven.
Utskotten öfvergå nu till besvarande af de serskilda här ofvan omförmälde förslagen,
som åsyfta lindring uti postföringens utgörande, och bland dem först det om
skjutslegans förhöjande dels till likhet med hvad, som eger rum eller komme att bestämmas
för gästgifveriskjuts, dels till 24 sk. Banco, för hvarje mil.
På sätt Utskotten här ofvan anfört, har Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref af den
3 December 1842, bifallit, att skjutslegan finge ökas för den före år 183o tillkomna
postföringen ifrån 8 till 10 sk. milen för enkel och från 10 till 12 sk. milen för dubbel
postföring samt från 12 till 14 sk. för den enkla postföringen mellan Ostersund
och Herjeådahlen, men för extra postföring från 12 till 16 sk. milen, äfvensom att 16
sk. milen finge åtnjutas för all den gamla postföring, ett hemman utgjorde utöfver 6
mil i veckan, eller 312 mil på året, för helt mantal räknadt. Och som härigenom
tillkommit postförarne en till det betydliga beloppet af 10,594 R:dr 21 sk. Banco årliBih.
till Ii. St. Brot. 1845. 4 Sami., 2 AJd., 26 Haft. 3
18 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Uti., N:o 129.
gen beräknad ersättning för deras under sednare år ökade besvär med posternas fort—
skaffande; så och med fästadt afseende derå, dels att under den korta tid, högstberörde
Nådiga Författning, som bordt träda i verket med 1843 års början, varit gällande
till efterlefnad, erfarenhet ännu icke kan anses vunnen om otillräckligheten af
den medgifna förhöjningen i postskjutslegan, få Utskotten, som icke kunna lemna obemärkt,
att posthemman, hvilka från äldre tider utgjort postskjuts, skäligen ej böra beredas
förmoner på öfrige skattdragandes bekostnad, i större mon, än som anses motsvara
det i sednare tider ökade besväret af samma skjuts, vördsamt tillstyrka,
att frågan om förhöjning i skjutslegan för postförare måtte förfalla.
På enahanda grunder och då vanlig ersättning för åkdonens begagnande blifvit
medgifvengför all den nya ordinarie postföring, som tillkommit efter 1829, anse sig
Utskotten
icke böra tillstyrka yrkandet om vagnpenningars erläggande i vidsträcktare
mon, än redan är vordet medgifvet.
Genom Kongl. Brefvet den 19 Febrnari 1812 stadgades, alt samtlige poslförarne
skulle tillkomma betalning för så många hästar, som efter väglaget och andre omständigheter,
till posternas behöriga förskaffande erfordrades; och torde, i anseende härtill,
det i enahanda ämne nu väckta förslag icke påkalla någon vidare åtgärd å Rikets
Ständers sida,
utan böra förfalla.
I afseende å rättigheten för de skjutsskyldige att erhålla väntnin^spenningar; så
framställdes redan vid sista Riksdag yrkanden derom , men hvilka yrkanden afstyrktes,
enär upplyst blifvit, att postförare redan i vissa fall vore berättigade att erhålla väntpenningar;
och som dessutom, jemnlikt Öfver-Post-Directeurs-Embetets Circulaire den
28 Mars 1836, Postmästarne äro skyldige att tillhandahålla rum åt postförarne, under
den tid, desse afbida postexpeditioner, samt Kongl. Brefvet den 3 December 1842 bestämmer
för hvarje poststation, hvars postförare finnas besvärade med sådan väntning
vid Post-Contoret, som ej kan undvikas, en viss årlig ersättning, i mon af häslantalet,
till anskaffande af stallrum för postförarnes hästar, hvilken ersättning tillfaller postförvaltaren,
om stallrummen af honom tillhandahållas, eller i annat fall postförarne sjelf
-
Stats- samt Allm. Bcsv. och Ekon. Utsk. Uti., N:o 129. 19
ve; alltså och då de olägenheter, som vänlning vid post-contoren, der sådan må ega
rum , kan postförare tillskyndas, blifvit genom cmförmälda föreskrifter i väsendtlig mon
minskade, anse Utskotten något stadgande i den syftning, som nu är i fråga, ej vara
äf behofvet påkalladt, utan
torde frågan derom böra förfalla.
Förslaget, att »farten för hvad post som helst må inskränkas till en mil på 1^
timma», synes egentligen afse den förändring, alt äfven snällposferna, som böra färdas
en mil på en timma, skjutsombytena inberäknade, ej måtte fortskaffas på mindre tid
än 1§ timma. Som likväl Utskotten ej kunna förbise angelägenheten af snällposternas
skyndsamma forslande och, utom det dessa poster äro betydligt lättare än de öfrige,
de skjutsande för desamma erhålla 4 sk. milen utöfver den ersättning, sorn för gästgifvarskjuts
i allmänhet erlägges; få Utskotten hemställa,
alt berörde förslag ej måtte föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Enär Kongl. Maj:t, uti meranämnde Nådiga Bref af den 3 December 1842, redan
stadgat, alt de föreskrifter, hvilka i afseende å den tyngd, som finge lastas efter
en häst, för gästgifveriskjutsen äro gällande, äfven skola vinna tillämpning vid postföringen,
anse Utskotten
det i denna syftning väckta förslag icke erfordra något vidare svar, utan
böta förfalla.
Vidkommande den gjorda hemställan, att de hemman, som äro berustade, borde
för detta betydliga onus erhålla minst dubbelt den ersättning, sorn för roteringen bestås
; så enär några sköl för detta förslag icke blifvit af motionären anförde, och Ut
skotten
icke heller finna anledning att sådant tillstyrka, hemställa Utskotten,
att berörde förslag mätte förfalla.
Slutligen och beträffande Olof Larssons från Gefleborgs Län yrkande, att postombyten
måtte inrättas vid Dåbro torp i Söderala socken, emellan Stiakäira och Myske,
samt vid torpet Källan, emellan Kungsgårdens och Bro gästgifvaregårdar, sa har
Kongl. Maj:t redan under den 27 Mars 1830 förordnat, att då i flera orter postgårdarne
voro belägne på allt-för långt afstånd från hvarandra, Kongl. Maj:ts Befallnings
-
20 Stats- samt Allm. Besv. och Ekon. Vtsk. Uti., N:o 129.
hafvande borde, så vidt ske kunde utan andra öfvervägande olägenheter, söka minska
de långa afstånden postgårdarne emellan, derigenom, att vid vägen nya postgårdar utsagos.
Och som hänvisning för behandlingen af frågor utaf förevarande beskaffenhet
sålunda finnes meddelad, hvadan det af motionären åsyftade ändamål kan, med begagnande
af en sådan hänvisning, ernås, få Utskotten tillstyrka,
att berörde yrkande icke måtte till någon åtgärd å Rikets Ständers sida
föranleda.
Stockholm den 13 Maj 1845.
STOCKHOLM, hos Cahl Deleen & W. E. Källström, 1845.
Stats- samt Allm. Hes v.- och Ekon.-Uts kottens Utlåtande, JY.-o i3o.
1
N:o 130.
Ank. till Exp.-Utsk. den 14 Maj, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af framställde förslag till förändradt
ajlöningssätt för presterskapet i Riket.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten hafva till handläggning
fått emottaga nedannämnde tvenne med hvarannan gemenskap
egande motioner:
från Högloft. Ridderskapet och Adeln
af Herr Friherre Raab, Ad. Chr., som, med hänsigt dertill, att presterskapets
aflöning vore ojemnt fördelad, beroende mer på godtycke än lag
samt för grannlagenheten och prestens värdighet motbjudande att uppbära,
jemte det att den ofta föranledde kallsinnighet och stridigheter emellan presten
och församlingen, föreslagit, att presterskapets af försarnlingsboerne
erhållande aflöning, eller pastoralierne, måtte indragas, och presterskapet, i
stället, jemte bibehållande af sina boställen, få, likasom andra tjenstemän
sin aflöning af staten, antingen i penningar eller till en del i spanmål och
till det öfriga i penningar; och har motionären ansett tillgångar för den
statsutgift, sorn desse löneanslag skulle påkalla, böra beredas genom uttaxering
af ett pastoralierne motsvarande belopp hos alla dem, som nu aflöna
presterskapet; börande, enligt motionärens tanka, öfvergången till ett nytt
löningssätt ej ifrågakomma förr, än i mon af nuvarande innehafvares afgång
eller efter deras begifvande, samt lönernes belopp, fördelade i 2 eller 3
classer, bestämmas i förhållande till pastoratens antal och efter beräkning,
antingen öfver hela riket eller inom hvarje stift serskildt, af den summa, hvartill
alla pastoralier nu uppgå.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet.
af Riksdagsfullmägtigen Petter Jonsson från Skaraborgs Län, hvilken, med
anledning af Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer under innevarande Riksdag
aflålne Nådiga Skrifvelse, angående åtskillige kyrkoherdars underdåniga ansökningar
om löneförbättring af indragen behaglig tids förläningsspaumål,
framställt följande förslag till förändrad reglering af pastorernes och comnnnistrarnes
lönevillkor; att då de till pastorerne anordnade boställens afkastning
och vederlagsspanmålen ansåges äfven å de minsta bland tredje
classens pastorat, uppgå till 20 tunnor spanmål, denna löningsspanmål
Bih, till R. St. Prot. 184$j 4 Sami. 1 Afd. 27 Haj t. 1
a Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-ZJtskotlens Utlåtande, N.o l3o.
borde ökas med 110 Tunnor råg för l:a classens, med 90 d;o d;o för 2:a
classens och med 80 d; d:o för 3:dje classens pastorat, hvilken tillökning,
med antagande af pastoratens antal i Riket, utom Stockholms stad, lill
212 af l;a, 604 af 2;a och 430 af 3:dje classen, skulle utgöra sammanlagdt
112,080 tunnor; att till verkställande af en sådan lönereglering, som först i
mon af inträffande ledigheter och när afslutade contract om pastoralier
tilländagå, bordt ega rum, en kappe råg skulle utgöras för hvarje 100
R:dr af så väl taxeringsvärdet af fastigheter i städer, utom Stockholm, och
å landet, som å förslagsvärdet af Militie- och Civile boställen hvilka förments
vara otaxerade, och hvarigenom, med beräkning af förstnämnde taxeringsvärde
till 358,245,642 R:dr och af boställenas värde till 9,004,000
R:dr, en tillgång af 114,763 Tunnor uppstod; att de, ofvanuppgifne behofvet
överskjutande 2,683 Tunnor råg borde tilldelas de pastorer, som
kunde dertill pröfvas förtjenle; att ifrågavarande spanmål skulle af de skattande
lösas med penningar, efter ett medium af 10 års inom hvart och ett län
bestämdt markegångspris, hvilka medel borde vid de vanliga uppbördsstämmorne
insamlas och till Stats-Verket ingå; att pastorerne skulle, i följd
häraf, utbekomma sin lön i contant af staten, utan något annat bidrag
af pastoratens innebyggare, af hvad namn som helst; dock att på
serskild pröfning borde ankomma, huruvida prestegårdsbyggnad, dagsverksskyldighet
af torpare m. fl., ost- och smörtionde, borde qvarstå eller försvinna;
att om Biskops-embetena utom i Upsala och Lund kunde indragas,
Biskopssätena borde jemte pastorernes stomhemman, så vida pastorsbostället
utgjorde ett mantal, utarrenderas emot spanmålsarrendeu på trettio års
tid; att denna spanmål jemte Biskopstionden skulle utgöra en grundfond,
hvaraf comministrarne i hela Riket, utom Stockholms stad, skulle blifva
lönte; att aflöningen skulle beräknas i första classen till 45, i andra till
40 och i tredje till 35 tunnor, hälften råg och hälften korn, hvilken spanmål
borde af arrendatorer och tiondegifvare med penningar efter Länens
markegång erläggas till statsverket, hvarifrån comministrarne egde lönen
utbekomma, utan afräkning å den inkomst, som af innehafvande boställen
kunde hemtas; samt att det öfverskott, som af berörde arrende- och tionde-spanmål
kunde uppkomma, borde såsom en statens behållning redovisas.
Utskotten hafva tagit berörde motioner under öfvervägande; och ehuruväl
nuvarande allöningssätt för presterskapet visserligen är förenadt med
olägenheter, hvilka dock för det mesta torde trälfa löntagarne sjelfve, anse
Utskotten likväl det af motionärerne väckta förslag, att staten skulle öfvertaga
presterskapets aflönande, komma, om det antoges, att medföra i många
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utshottens Ut lät ande j N-o i3o.
3
afseenden betänkliga följder. Det lärer väl icke böra bestridas, att då menigheten
med alster af egen jord eller ladugård aflönar sitt presterskap
omedelbart, eller utan mellankomst af annan uppbördsman, utgiften skall,
helst för den fattigaste delen af sockneboerne, falla sig lindrigare, så väl
till sitt egentliga belopp, som till sattet och tiden för dess utgörande, än om
de afgifter, Författningarne angående presterskapets aflönande bestämma,
skulle uttagas af kronans uppbördsman och menigheterna vara underkastade
uppbördsförfattningarnes hela stränghet. Stats-verket skulle dessutom icke,
utan stora omkostnader och förluster, kunna emoltaga all den spanmål, som
enligt motionärernes förslag ifrågakom att till kronans magasiner levereras
och menigheten skulle endera betungas med forslingsskyldighel eller ock att
för hela beloppet anskaffa penningar, hvilket understundom kunde blifva
svårt att åstadkomma och sannolikt medföra större uppoffringar än hittills
egt rum. Det synes derjemte Utskotten, att de frivilliga converitioner örn
preslrättigheterna, hvilka redan uti en mängd församlingar äro afslutade oell
hvartill alla blifvit, genom tid efter annan utfärdade författningar, uppmanade,
samt de ömsesidiga förmoner, hvilka derigenom blifva så väl församlingarne
som presterskapet försäkrade, sannolikt i allmänhet skola mycket
öfverväga de fördelar, som kunde uppkomma deraf, att stats-verket öfvertoge
presterskapets aflönande.
I betragtande af dessa omständigheter och jemväl med hänsigt dertill,
att vid innevarande Riksdag väckta samt af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
enligt dess Betänkande, N:o 109 och Memorial N:o 134,
handlagda motioner om förändring i nu gällande grunder för presterskapets
aflönande, af Rikets Ständer befunnits icke böra föranleda till någon åtgärd,
äfvensom att, hvad serskildt beträffar den tillgång för comministrarnes aflönande,
som Riksdagsmannen Petter Jonsson velat hemta genom Biskopssätenas
utarrenderande, densamma icke i någon mon kan påräknas, sedan
den under Riksdagen väckta fråga om indragning af Biskopsembetena, genom
2:ne Riks-Stånds afslag å Sammansatte Utskottens i Utlåtandet, N:o 81
i ämnet framställda förslag, förfallit, få Utskotten tillstyrka,
att någon åtgärd, i anledning af Herr Friherre Raabs och Petter
Jonssons förevarande motioner, icke måtte af Rikets Ständer
vidtagas.
Stockholm den 13 Maj 1845.
4 S.ats- och Lag-Utskottens Mert. or i al, N.o i3t, och Betänkande, -N.o i3z.
N:o 131.
Ank. till Exp -Utsk. den 15 Maj kl. 2 e. ni.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss af Betänkandet,
N:o 107, angående väckt fråga om ersättning af allmänna
medel till vittnen i brottmål.
Enligt till Utskotten ankomne Prolocolls-Utdrag, har Höglofl. Ridderskapet
och Adeln bifallit Utskottens hemställan i berörde Betänkande, att Rikets Ständer
för ifrågavarande ersättningar måtte anvisa ett serskildt forsiags-anslag å
5,000 R:dr B:co under Riks-Statens Andra Hufvudtitel, men återremitterat
Betänkandet i öfrigt; hvaremot detsamma är vordet bifallet i dess helhet
af de tre öfrige Riks-Stånden; vid hvilket förhållande Utskotten funnit den
erhållne återremissen till någon vidare åtgärd icke föranleda ; hvilket Utskotten
skolat hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln anmäla.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N.o 132.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i5 Maj, kl. 2 e. rn.
Betänkande, i anledning af väckt motion om öfverflyttning till
Domaremagten af pröfningen och afgörandet af sä kallade
äldre krono-fordringar samt om bestämmande af en prce
scription,
inom hvilken alla sädane fordrings-anspråk skola
göras gällande.
Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt samt till Stats- och LagUtskotten
remitterad motion, har Herr Rosenblad, Bernhard, andragit, hurusom
en af de större oformligheter, som ännu qvarstode i vår Lagstiftning,
vore den, att kronan eller staten i vissa fall afgjorde rättsanspråk, ställde
emot henne sjelf, såsom i afseende på de så kallade äldre Kronofordringarne.
Då likväl denna processordning vore stridande mot den naturliga grun
-
Stats- och Lag-V skottens Bctänkandej IV: o l3i..
5
den för pröfning af lätt, parter emellan, liar motionären ansett den böra
upphöra och dessa frågor, lika sorn alla andra fordringsanspråk, öfverlemnas
till Domaremagtens afgörande; äfvensom motionären funnit af nöden, alt
en prsescriptionstid bestämdes, inom hvilken alla, icke redan förfallna, anspråk
af berörde natur borde göras gällande; och har motionären alltså
föreslagit:
l:o att pröfningen och afgörandet af alla så kallade äldre kronofordringar
öfverlemnas från administrativa till Domare-magten, på så sätt alt de
i första instantien upptagas och afgöras af Svea Hof-Rält samt derifrån kunna
dragas under Kongl. Maj:ts pröfning i Dess Högste Domstol;
2:o att alla, så beskaffade, vid nästlidne års slut i Kammar-Collegium
anhängiggjorda och ännu oafgjorda mål af detta Embetsverk öfverlemnas
till nämnde Hof-Rätts pröfning; hvarefter en kungörelse, upptagande målens
titel, borde införas trenne gånger i så väl Svenska Post- och Inrikes-tidningarne
som Finlands Allmänna Tidning och Hamburger Correspondenten, med
uppmaning till vederbörande fordringsegare att inom ett år, efter det kungörelsen
tredje gången varit införd i samtlige dessa tidningar, deras talan
vid Svea Hof-Rätt fullfölja, vid äfventyr, att den eljest anså^es försuten;
3;o att likaledes en kungörelse utfärdas och i samina Tidningar införes,
med uppmaning till en hvar, som förmenar sig ega dylik fordran hos
Svenska kronan, att inom trenne år, efter det att nämnde kungörelse varit
i berörde Tidningar trenne gånger införd, densamma hos Svea Hof-Rätt i
laga ordning anhängiggöra, vid äfventyr, att den eljest ansåges försuten;
4:o att, vid afgörandet af dessa fordringsanspråk, allmän Lag och de
serskildt i afseende på dem utfärdade författningar tjena till efterrättelse;
5:o att Kronans rätt bevakas af Kammar-Collegii Advocat-Fiscals-Embete,
efter de föreskrifter, Collegium kan finna för godt lemna; dock med
rätt för Riksgälds-Contorets styrelse att, om den så skulle fiona lämpligt,
äfven låta dess ombudsman iagttaga kronans rätt; och
6:0 att för öfrigt de i och för licjviden af fastställda fordringsanspråk
i Rikgälds-Contorets reglemente bestämda grunder skola tjena till efterrättelse,
för så vidt serskild öfverenskommelse emellan kärande parten och
Riksgälds-Contoret ej mellankommer.
Utskotten hafva tagit berörde förslag i öfvervägande; men då motionären
med så kallade äldre kronofordringar lärer afse sådane enskildes
fordringsanspråk hos Stats-Verket, hvilka före år 1719 tillkommit; och, så
vidt Utskotten hafva sig bekant, praescriptionstid, genom serskilde författBili.
till R. St. Prot. i845j 4 Sami. 2 Afd. 27 Haft, 2
6
Stats- och Lag-Utskottens Betänkande} N.-o 132.
ningar, redan finues för alla dylika fordringar stadgad, så alt några andra
fordringsanspråk från nämnde tid icke lära kunna göras gällande, än sådane,
hvilka inom stadgad piaescriptionstid redan blifvit hos Kommar-Collegium
i föreskrifven ordning anmälde och bevakade och för hvilka, såsom
på nämnde Collegii utredning och pröfning beroende, någon ytterligare praescriptionstid
icke lärer kunna bestämmas ; anse Utskotten icke erforderligt,
att någon ny prasscriptionstid nu stadgas för de af motionären afsedde så
kallade äldre kronofordringarne; vid hvilket förhållande och då, i afseende
på den pröfning af ifrågavarande mål, hvilken, enligt för Karamar-Collegiuru
gällande Instruction, nämnde Collegium tillhör, förekommer, att motionärens
i öfrigt framställde förslag endast åsyftar, att samma pröfning skulle
öfverflyttas från ett privilegieradt forum till ett annat, hvilket synes
mindre lämpligt, Utskotten vördsamt hemställa,
att motionen måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 15 Maj 1845.
STOCKHOLM, Ecksteinska boktryckeriet, 1845.
Slats* ock Banco-Utskottens Utlåtande N.-o 133 och Memorial, iV.o i34- t
Nio 133.
Ank. till Exp-Ltsk. den >7 Ma kl- to f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, i fråga om disposition
af Bankens behållna vinst för åren 184S, 1846 och 1847•
Till Stats- och Banco-Utskottens gemensamma handläggning, har Höglofl.
Ridderskapet och Adeln remitterat en af Herr Rosenblad, Bvackt
motion, att Bankens behållna vinst å dess rörelse för åren 1845, 1846 och
1847, sedan alla utgifter och förluster afgått, deribland inberäknadt hvad
som erfordras för att bibehålla grundfonden vid 10 millioner R;dr B:co,
må anvisas till sådane extra statsanslag, som Rikets Ständer för dessa år
kunna bestämma.
Då likväl Förstärkta Banco-Utskottft afgjort, att Banco-vinsten skall
reserveras för Bankens ändamål, torde Rikets Ständer finna,
att ifrågavarande motion kommer att förfalla.
Stockholm den 16 Maj 1845.
Nio 134.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Maj, kl. 10 f. m.
Memorial, med förslag till Taxa å Expeditionslösen i så väl
Rikets Ständers Bank, med dertill hörande Discont-Verk
och Läne-Contor, som ock Rikets Ständers Riksgälds-Contor.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, uti skrifvelse af den 26 Maj
1841, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att en af dem fastställd
Taxa å Expeditions-lösen i Rikets Ständers Bank samt dertill hörande Discont-Verk
och Låne-Contor måtte varda genom allmän kungörelse till efterlefnad
utfärdad, har Kongl. Majit, uti Nådig Skrifvelse af den 10, påföljde
Juni, gifvit Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Majit icke kunnat lemna
utan uppmärksamhet, att nämnde Taxa, som icke uteslutande angick
Bih. till R. St, Prot. 184S, 4 Sami. 2 Afd. 28 Höft, 1
3
Stats- och Banco-Utskottens Memorial, N.o ’34-
förvaltningen af Banken, men hade till föremål att lägga vissa afgifter åt
den del af allmänheten,! som nödgades från Banken eller derunder lydande
Verk begära och utlösa handlingar, sådant oagtadt icke blifvit i den
ordning, Grundlagen förutsätter, till Kongl. Majlis Nådiga fastställelse öf
verlemnad;
men att Kongl. Maj:t likväl, då vid föregången granskning, ofvannämnda
Taxa för öfrigt icke funnits innefatta anledning till någon erinran,
ville, med gillande deraf, låta allmän kungörelse om densamma utgå,
med Nådig förklaring, att den skall gälla till efterrättelse från och med
den l:ste Augusti 1841 intill slutet af det år, då nästa Riksdag inträffade;
och förväntade Kongl. Maj:t, att Rikets då blifvande Ständer skulle ånyo
frågan i underdånighet anmäla, på det att Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle,
att laglikmätigt Nådig fastställelse å merberörde Taxa meddela»
I anledning häraf, och sedan Banco-Utskottet, för att bereda likhet i
Expeditions-lösen vid begge Rikets Sländers Verk, Banken och RiksgäldsContoret,
för öfverläggning i frågan sammanträdt med Stats-Utskottet, få
Utskotten nu hemställa,
att ifrågavarande Expeditions-Taxa, sådan den vid sistlidne Riksdag
antogs och finnes detta memorial bilagd, måtte af Rikets
Ständer fastställas, att gälla så väl för Banken, med dertill hörande
Discont-Verk och Låne-Contor, som ock för Riksgälds
Contoret,
samt att Rikets Ständer, med anmälan af deras sålunda
för sin del fattade beslut, hos Kongl» Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. M»j:t äfven täcktes denna Expeditions-Taxa i
Nåder gilla samt genom allmän kungörelse till vederbör andes efterrättelse
fastställa.
Stockholm den 16 Maj 1845»
Siats- och Banko-Utskottens Memorial, N.-o )3j..
3
Taxa å Expeditions-lösen i Rikets Stäuders Rank, med dertill hörande
Discont-Verk och Låne-Contor, samt i Rikets Ständers Riksgälds-Contor.
O
Banco.
För
Protocolls-Utdrag, första arket
—
30
r—.
Hvar t.lera af de öfriga arken
i
12
__
n
Afskrift eller Utdrag af Resolutioner, Bref, Böcker,
Räkenskaper eller andra Handlingar af hvad be-
1
skaffenhet de vara må, första arket
-
18
•
De öfriga arken, hvartdera
8
»»
Bevis öfver ingifna ansökningar, besvär eller hand-  lingar, hvart ark
16
Bevis öfver återstoden å Fastighets-, Odlings- eller
andra lån, grundade på reviderade uträkningar,
hvarje bevis
2
.
>»
Andra bevis, som å stämpladt papper skrifvas, for-
sta arket .........
1
--
Hvartdera af de öfriga
24
Collationering och vidimation af handlingar, då af-  skrift företes, hvart ark
8
J»
Fullmagter, Constitutorialer, Protocolis - Utdrag på
befordringar till ordinarie tjenst med lön eller arf-  vode på stat, Constitutorial på behaglig tid eller
förordnande tills vidare med tillagde löneinkom-  ster, äfvensom Constitutorial till förrättning samt
afsked erlägges icke någon lösen.
Skolande för öfrigt de allmänna föreskrifter och ansvarsbestämmelser,
som den af Kongl. Maj:t sednast stadfästade Taxa å Expeditions-lösen i
Rikets Hof- och Öfver-Rätter samt offentliga Verk innefattar, äfven för Expeditionshafvande
i Rikets Ständers Bank och Riksgälds-Contor lända till
efterrättelse.
4
Stats- och Banco-Utskoitens Utlåtande, TT.o i35.
N:o 135.
Ank. till Exp -Utskottet dea 17 Maj, kl. to f. m.
Utlåtande, i anledning aj Herr Friherre Palmstjernas, C. O.,
motionj att Rikets Ständer, när de begära Konungens garanti
för de lån, Banco Fullmägtige kunna blifva nödsakade
att upptaga, jemväl måtte tillförsäkra Konungen om
ovillkorlig tillgång till det, som för återbetalningen erfordras.
Uti en inom Höglofl, Ridderkapet och Adeln väckt, till Stats- och
Banco-Utskotten remitterad motion, har Herr Friherre Palmstjerna, C. O.,
anfört: att, då till följd af 72 § Regering-Formen, Rikets Sländer, utan
Konungens medverkan, stadga om allt hvad som rörer Bankens tillgångar,
det kunde blifva tvifvelagtigt, huruvida Konungen funné Sig kunna i Nåder
lemna någon garanti å de lån, Banco-Fullmägtige möjligen blefvo nödsakade
att ifrågasätta, och att det således åtminstone syntes vara en pligt för
Rikets Ständer, att när de begärde Knungens garanti på en skuld, till hvars
återbetalande Rikets Ständer ensamme anslogo medlen, de jemväl tillförsäkrade
Konungen om ovillkorlig tillgång tilt det, sorn för återbetalningen erfordrades;
på grund hvaraf motionären föreslog, att Rikets Ständer måtte
besluta: att till återbetalning af de lån, Fullmägtige i Banken kunde komma
att utrikes upptaga, skall i främsta rummet användas inkomsterna af
Tull-bevillningen, till 8 elier 10 procent årligen af det upptagne lånets belopp,
samt att Kongl. Maj:t följaktligen lemnäs rätt, att låta den sålunda af
Tull-bevillningen anslagne andel, efter godtfinnande, uti Stats-Contoret hvarje
år qvarstå, till dess liqvid skall ske, och att hvad Stats-verket sålunda
förskjöt, ofördröjligen ersättes genom Banco-Fullmägtiges försorg, hvilket Rikets
Ständers beslut borde för Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, i sammanhang
med Rikets Ständers redan beslutade underdåniga anhållan, att
Kongl. Maj:t täcktes låta bemedla möjligen för Banken ifrågakommande
lån och derå lemna Dess Nådiga garanti.
I anledning af denna motion få Utskotten anföra: att för det, med
afseende å de af Rikets Ständer vid innevarande Riksdag, angående Bankens
förvaltning, fattade beslut, föga sannolika fall, att behof af utländskt
låns upptagande skulle för Banken ifrågakomma, Kongl. Maj:t, med kännedom
om de åtgärder, som af Rikets Ständer vidtagits för Bankens eonsoliderande,
och de föreskrifter, som, för uppfyllande af densammas förbindelser,
blifvit Banco-Fullmägtige meddelade, säkerligen icke torde i Nåder fin
-
Stats- och Banco-Utskottens Memorial, N.o i36.
5
na nödigt, att, för erhållande af Dess i underdånighet sökte garanti å Bankens
utländska lån, någon ytterligare sådan säkerhet, sorn af motionären
föreslagits, måste af Rikets Ständer ställas, hvaremot fara är för handen,
att, genom ifrågasatte åtgärds vidtagande, tvekan kunde, serdeles inom landet,
uppstå om Bankens solidité, till menligt inverkande på dess credit;
och anse sig Utskotten, på dessa grunder, böra hemställa,
att motionen icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Maj 1845.
Reservationer:.
af Herr Friherre Palmstjerna.
af Herr von Hohenhausen, som ansåg, att tullmedlen borde ställas till
Kongl. Maj:ts disposition, för den, händelse att Banco-Fullmägtige skulle, vid
något tillfälle, genom coursens stegring, blifva förhindrade att inköpa växlar
och såmedelst fullgöra ränte- eller capital-afbetalning å det upptagna
lånet.
af Herr Friherre Stjernstedt, J. T.
af Harr Friherre Stjernstedt, A. TV.
af Herr Biskop Hedrén.
.pi
N:o 136.
Ank. till Exp.-Vtsk. d. 17 Maj. kl. 10 f. m.
Memorial, angående omskrifning af Riksgälds-Contorets Obligationer
till Banken.
Med föranledande af Banco-Utskottets, uti dess utlåtande N:o 44 öfver
de inom Riks-Stånden gjorde anmärkningar vid betänkandet N:o 29, med
förslag till en i vissa delar förändrad reglering af Bankens lånerörelse, m.
m. (pag. 6) uttryckte förbehåll, att framdeles, efter sammanträde med StatsUtskottet,
få till Rikets Ständer inkomma med yttrande, om och huruvida
någon förändring i afseende på formen för de Riksgälds-Contorets obligationer,
hvilka Banken för närvarande eger, kan anses vara af nöden, hafva
Utskotten numera till gemensam öfverläggning förehaft denna fråga; och då
6
Sims- och Banco-Uiskottens Memorial, S-o i36.
Utskotten, enligt hvad i Banco-Utskottets förstberörde utlåtande jemväl finnes
anfördt, anse ifrågavarande obligationer vara förskrifne på belopp och
i en form, som göra desamma mindre användbara för det ändamål, hvartill
Banken kan komma att desamma begagna, hemställa Utskotten,
att samma Obligationer måtte komma att omskrifvas, enligt det
vid detta memorial fogade formulair, med iagttagande derjemte:
l:o att Obligationerne graveras med någon olikhet för hvarje
Serie, samt förses med vignetter;
2:o att ränte-kuponerne tryckas och stämplas med RiksgäldsContorets
insignier, samt
3:o att dessa ränte-kuponer utfärdas för endast tio år, eller
att inlösas till och med den 31 December 1854, och att derefter
nya ränte-kuponer utställas å ytterligare tio år för de obligationer,
som då ännu icke blifvit utlottade.
Stockholm den 16 Maj 1845.
Reservation:
af Herr Schartau: ”Att nu åter efter mindre än 4 års förlopp, omskrifva
Riksgälds-Contorets obligationer, anser jag vara hvarken nödigt eller nyttigt.
Icke nödigt derföre, att obligationerne L sin närvarande form ingalunda
sakna användbarhet, derest Banken skulle behöfva att, genom deras
försäljning, antingen förskaffa sig silfver eller minska den utelöpande sedelstockens
tryckning på metalliska cassanj — icke nyttigt dels derföre, att en
kostnad i papper, gravur och tryckning af omkring 5,000 R:dr vore fruktlöst
använd; dels emedan den större beqvämlighet för allmänna rörelsen,
som obligationerne onekligen erhölle genom förminskningen af deras valör
och format, skulle föranleda dertill, att de, en gång utgifne, snart antoge
karakter af ett från man till man löpande nytt slags sedelmynt, hvarigenom
det ändamål, som med deras afyttrande från Banken afsågs, skulle helt
och hållet förfelas, och Banken till på köpet förlora sin ränte-inkomst”.
Hör till Stats- ock Banco-Utskotiens Memorial, N.o 136.
7
Å Bankens återstående fordran för försferäckniugar till 1808 och 1809
årens krig, hvilken fordran den sista December 1844 utgjorde 3,520,000
R:dr Banco elier 1,320,000 R:dr silfver efter 1830 års myntfot, skall Riksgälds-Contoret
årligen erlägga i capital-afbetalning 88,000 R:dr Banco, svarande
emot 33,000 R:dr silfver, och derjemte fyra procents ränta för det
hvarje år den sista December återstående capital.
Obligationer, daterade den 31 December 1844, utfärdas af RiksgäldsContoret
uti trenne Serier, Littts A, B och C å 125, 250 och 500 Riksdaler
silfver, med serskild nummerföljd för hvarje valör, nemligen:
1.520 stycken å 125 R:dr silfver 190,000:
1,480 „ å 250 „ „ 370,000:
1.520 „ å 500 „ „ 760,000:
Summa 1,320,000:
Den årliga capital-afbetalningen, 88,000 R:dr Banco eller 33,000 R:dr
silfver, användes till infriande af obligationer genom utlottning, sålunda att
årligen utlottas:
38 Obligationer af Serien A, å 125 R:dr . . . 4,750:
37 „ af Serien B, å 250 R:dr . . 9,250:
38 „ af Serien C, å 500 R:dr . . , 49,000:
S:gr 33,000 R:dr silfver.
Utlottningen verkställes hvarje år den 1 October inför Fullmägtige i
Banken, och de utlottade oblrgationerne uppsägas, genom kungörelse i allmänna
tidningarne, till betalning den 31 derpåföljande [December, efter hvilken
tid ränte-beräkningen upphör.
Betalningen sker i Riksgälds-Contoret, med iagttagande, att ränte-kuponerne
för de påföljande åren vid samma tillfälle återställas, eller att beloppet
för dera, som brista, å capitalet afdrages och hålles kuponerues innehafvare
tillhanda.
8
Hör till Stats- och Banco-Utskotlens Memorial, N.-o 136.
Formulair:
N:o (Vignett) Serie A, (B eller C.)
1 öfverensstämmelse med Rikets Ständers å andra sidan tryckta beslut,
betalar Rikets Ständers Riksgälds-Contor till Rikets Ständers Bank eller
ordres emot denna Obligation Ett Hundrade Tjugufem (125) (Tvåhundrade
femtio (jt5o~) eller Femhundrade (5oof) Riksdaler silfver, enligt 1330 års
myntfot: egande innehafvare!! af de vid Obligationerne fogade ränte-kuponer
att årligen den 3l:ste December emot den förfallna kuponens aflemnande,
i Riksgälds-Contoret uppbära fyra procent ränta, med Fem (Tio eller
Tjugu) Riksdaler silfver. Stockholm den 31 December 1844.
På Rikets Ständers Riksgälds-Contors vägnar.
(En Ledamot af hvarje Riks-Stånds Fullmägtige i Riksgälds Contoret.')
5 (jo eller 20) R:dr Silfver. Ränte kupon. Riksgälds-Contorets
Obligation
N:o Serie:
Emot aflemnande af denna ränte-kupon betalar Riksgälds-Contoret den
31 December 1845 *847 0°h följande år till och med 1854) till
innehafvaren Fem (Tio eller Tjugu) Riksdaler silfver. Slockholm den
31 December 1844.
(L. S.)
STOCKHOLM, ecksteinska eoktuyckeiuet, 1845.
1
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande, N'.o i3y.
1
N:o 157.
Ank. tili Exp.-Utsk. d. 17 Maj, kl. io f. na
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om åtgärders vidtagande
till skyndsam nedsättning af Taxan för farten å Götha Canal.
Höglofl. Ridderskapet. och Adeln har till Stats- och Banco-Utskotten
remitterat en af Herr Nordenanckar, F. IF., väckt motion, deruti föreslagits,
att, i händelse, sedan staten blifvit reglerad och alla rättmätiga
behof fyllda, ytterligare öfverskott skulle återstå, eller från Banken erbjudas,
Rikets Ständer, heldre än att fortsätta förra Riksdags utiåningssystem,
måtte för Statens läkning inköpa Götha Canal; förmenande motionären,
att, efter afgifternes nedsättning till ett underhållskostnaden motsvarande
belopp, denna communicationsled, ograverad af alla enskilda intressen,
skulle blifva det vackraste arf, närvarande tid kunde lemna den
kommande.
Likaledes har ock till Stats- och Banco-Utskottens gemensamma handläggning
blifvit öfverlemnad en inom högbemälde Riks-Stånd af Herr Friherre
Gyllenhaal, C. H-, väckt motion, deruti Herr Friherren, med afseende
å angelägenheten af åtgärders vidtagande för upphjelpande af landets
näringar och befrämjandet af afsättning utaf inhemska producter, utvecklat
behofvet af lättade communicalioner samt, med serskildt fästadt afseende
å Götha Canal, föreslagit de åtgärder, hvilka motionären, för vinnande af
berörde ändamål, ansett böra vidtagas. Farten på Götha Canal omfattade
tvänne, till deras beskaffenhet skilda, föremål, transito/arten från haf till
haf och inre farten. Då den förra låg utom omfånget af motionen, ansåg
motionären sig i afseende på den böra inskränka sig till uttrycket af den
förhoppning, att, sedan Trollhätte Canal nu erhållit samma dimensioner,
som Götha Canal, och uppfinningen af så kallade propeller å Ångfartyg
erbjöd en utväg att undanrödja den största svårigheten för Canalledens
begagnande utan behof af omlastning, denna väg i en icke så aflägsen
framtid borde blifva af mycken vigt för handelsförbindelser emellan länderne
vid det inre af Östersjön och dess vikar och dem på andra sidan
Bih. till R. St. Prot. 1845, 4 Sami. 2 Afd. 2g Haft, 1
2
Stats- och Banco-Utskotlens Utlåtande, N:o f3j.
Kattegatt. Men huru transitofarten än lofvade att blifva, vore dock den
inre farten af mera omedelbar vigt för Rikets egen rörelse och näringar,
under vanliga förhållanden åtminstone. Den skulle för en betydlig del af
Riket bereda en lättare oell således indrägtigare afsättning för dess gamla
produeter, bereda en ny afsättning för nya produeter, som eljest icke kunde
tillgodogöras, och således först på detta sätt för innehafvare!! vinna ett
värde, och slutligen, genom befrämjad förbindelse med Rikets öfriga provinser,
till ömsesidig fördel bereda ett utbyte af egande och behöfliga varor,
i många hänseenden minskande behofvet af utländsk införsel.
Canalbolagets behållna inkomst för inre farten, derunder inberäknad
den det tillkommande andel i afgifterne vid Trollhättan för varor och fartyg,
som passera Götha Canal eller äro dit bestämda, äfvensom afgifter
för begagnandet af dockor, hamnar, magaziner o. d. m. hade utgjort följande
belopp:
År 1832 från och med den 1 October till och med den 31 December
1833
34,113: 12. 4*
År 1834
35,795: 8. 9.
„ 1835
40,912: 11. 7.
„ 1836 (då en betydlig nedsättning i Taxan skedde) . 38,358: 3o. 9.
,,1837
50,498: 8. —
„ 1838
48,677: 22. 7.
„ 1839
60,389: 41. 9.
1840
61,443: 45. 1.
1841
72,306:2o.ii.
1842
68,804: 37. 8.
„ 1843
56,808: 11. 4.
Medeltalet för de 3:ne åren 1833—1835 (det sista qvartalet 1832 ansedt
utgöra en del af år 1833) utgjorde B:co R:dr 36,940: 10. 11.
„ de 3:ne åren 1836—1838 . . . . „ „ 45,841: 17. 2.
utvisande en tillökning mot föregående
3:ne år af nära 24 4 procent;
„ de 2:ne åren 1839 och 1840 . . . „ „ 60,916: 43. 5.
eller en tillökning mot föregående
3:ne år af öfver 33 4 procent;
Stals- och Banco-Utskottens Utlåtande, N'.o i3"j.
3
Medeltalet de 2:ne åren 1841 och 1842 . . . B:co R:dr 70,555: 29. 4*
eller en tillökning mot föregående
2:ne år af omkring 13 f procent;
hvaremot inkomsten för år 1843 visade en minskning af nära 19 4 procent
emot medeltalet för de begge förutgående åren. Ville man deremot
beräkna medeltal för 5 år, så uppkom följande resultat:
Medeltalet för åren 1834—1838 var .... B:co R:dr 42,848: 14. 10.
visande en tillökning mot första
året, omfattande 15 månader, af öfver
25 f procent.
åren 1839—1843
„ 63,950: 3i. 4.
eller en tillökning mot förutgående qvinqvennium af öfver
49 4 procent.
Detta förhållande under de första ellva åren af Canalens begagnande,
under både goda och dåliga conjunclurer, visade ett gynnande resultat.
Inkornsterne hade varit i ett nära oafbrutet stigande, med egentligt undantag
endast för det sista året. Men den olyckliga conjunctur för afsättningen
af vår förnämsta exportvara, jernet, hvilken redan började år 1842,
kunde, i samband med den samtidigt mer och mer tilltagande penningeoch
credit-bristen, icke undgå att ega inflytande på Canalfarten, likasom
på nära all rörelse inom Riket. Det vore dock en för framtiden lofvande
iagttagelse, att, ehuru det af dessa orsaker serdeles ofördelagtiga året 1843
ingick i beräkningen af medelafkastningen under de sista 5 åren, denna
dock med nära 50 procent öfverstigit den för förutgående qvinqvennium.
Detta visade den naturliga benägenheten lill rörelsens tillväxt på Götha
Ganals inre fart.
Denna tillväxt kunde och borde likväl i högre grad påskyndas. Det
största hindret för en skyndsammare tillväxt i Canalfarten voro de å densamma
lagde afgifter. Dessa utgingo å varor efter classer, sålunda att för
hvarje 1000 alnar Canalsträcka (hela Canallängden antagen till 164,000
alnar) erlades för Irsta classens varor 6 runstycken, för 2:dra classens 4,
för 3:dje classens 3, för 4:de classens 2, för 5:te classens 1 och för 6:le
classens ett halft runstycke Banco för hvarje Skeppund Victualievigt. För
större beqvämlighet skuld vore Canalen deld i 16 districter, för hvardera
af hvilka erlades afgift såsom för 10,000 alnar. Taxan kunde icke,
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande, N:o i3j.
utan Bolagets medgifvande, nedsättas. Men bolaget hade begagnat dess rätt
att medgifva partiella nedsättningar, serdeles vid befarande af ett större
antal Canaldistricler. Eburu billiga dessa afgifter i sig sjelfva voro, gjorde
dock Canalens stora längd, alla af bolaget beviljade lättnader oaktadt, att,
då hela Canalen eller flere districter beforos, afgiften blefve kännbar för
i förhållandet till värdet mera tunga varor. Sålunda vore för hela Canallinien
afgiften å 1 Sk© Stångjern Stäp. vigt 40f sk. Banco, för 1 Sk©
Tackjern 144 sk., för 1 Tunna hvete, bönor, ärter, vicker, linfrö och boll
vete 29 I sk., för 1 Tunna råg 25 4 sk., för 1 d:o korn 214 sk., för 1
d:o blandsäd 17 sk., 1 d:o hafre 12f sk., 1 d:o gryn 384 sk., en famn
ved 1 R:dr 3 sk., 1 tolft bräder från 214 sk- tili 1 R:dr 20 sk. o. s. v.
När man dertill lade frakten, blefve sammanräknade kostnaden nog betydlig
att förekomma mycket begagnande af Canalfarten, som eljest skulle
egt rum, samt således dels att hindra producenten att välja den afsättning,
som eljest skulle varit mest fördelagtig, dels — serdeles för de gröfre
varorne (såsom kalksten, sandsten o. s. v.) — att hindra all afsättning.
Deremot skulle en nedsättning af afgiften å stångjern till 8 sk. per Sk©
(utgörande en minskning af mer än 32 sk. Banco) eller till mindre än vid
Trollhättan, bereda tillfälle för den betydliga jernproductionen i Wermland
att, med föga större kostnad än i Götheborg, kunna söka sin afsättning
i Stockholm och således vinna den stora fördelen att icke vara inskränkt
till en enda afsättningsort och dess priser.
Om afgiften å tackjern nedsattes till 3 sk., så skulle detta utgöra en
lindring af nära 12 sk. B:co per Sk©, under närvarande tackjernspris en
icke obetydlig besparing. Om afgiften å hvete nedsattes t. ex. till 11 sk.,
ä råg till 8 sk., å korn till 6 sk. och å hafra och blandsäd till 4- sk. för
tunnan, så skulle denna nedsättning, utgörande för råg 17 4 sk. Btco, för
korn 15 4 sk. o. s. v., i icke obetydlig grad för Wester-och Östergöthlands
slätter vidga afsättningstillfällena. I ännu högre grad skulle detta blifva
förhållandet i afseende på trädvaror, genom en proportionerlig nedsättning
(som kunde öppna vägen till Stockholm för vedskutor från Jönköping och
Westgötha-stranden af Wettern) m. m. Men af Bolaget kunde man icke
begära en sådan åtgärd. Om än det icke vore osannolikt, att i framtiden
en ökad varuqvantitet skulle ersätta nedsättningen, så tilläte dock Bolagets
närvarande ställning icke detsamma att bära de första årens förluster.
Bolaget hade nedlagt öfver 3,150,000 R:dr på Canalbyggnaden, förlorat
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande, N.o i3"].
5
öfver 3oo,ooo R:dr på Motala Verkstad och först i sednare åren kunnat
uppbära någon utdelning å dess aktier, dock aldrig öfverstigande i proc. per
år. Under de första åren, sedan nja Trollhätte slussverk blifvit och rensningsarbelet
i Götha Elf blefve fullbordadt, komme troligen icke Götha
Canal-bolag att i derigenom ökad fart finna ersättning för förlusten af förut
från Trollhättan utgående och då upphörande bidrag. Om nu bolaget
skulle i högie grad nedsätta afgiften å vissa betydligare varor, än att denna
nedsättning genast blefve betäckt genom en i förhållande dertill ökad
fart, så kunde det lätteligen under flere år komma att sakna utdelning,
hvilket skulle nedsätta aktie-värdet och troligen i nya egares händer öfverföra
en stor del af de ftdelar af hela aktie-kapitalet, som nu vore belånt
för underpris, och om än desse kunde i framtiden skörda dubbel
vinst genom då ökade utdelningar, komme detta icke de närvarande aktie-egarne
till godo. En sådan nedsättning i afgifter kunde således endast
tillvagabringas genom Statens mellankomst, antingen genom inköp af Cana
len eller genom förvärlvad rätt för Staten att efter godtfinnande bestämma
Canaltaxan mot garanterande åt bolaget af én minimi-inkomst.
Beträffande den första utvägen, så skulle, enligt uppgjord beräkning,
om inköpet skedde mot erläggande af a5 proc. å aktiekapitlet och öfverta
gande
af bolagets alla fordringar, tillgångar och skulder, Götha Canal med
alla tillhörigheter, inventarier o. s. v. komma att kosta Staten omkring
.
■ ^
i,i 13,'000 R:dr B:ko, utan att afse innevarande års öfverskott å Canalin
komsterne,
som lemnade en fond för Canal-byggnadens förbättring, genom
utbyte af broar och portar af träd mot andra af jern Om man ville infria
bolagets, endast å gäldenärens sida uppsägbara, skulder (vid slutet af
i843 utgörande omkring 38o,ooo R:dr) skulle en utbetalning af omkring
1,13a,000 R:dr erfordras, hvaremot Riksgälds-Contoret kunde afskrifva dess
skuld till bolaget, öfverstigande g5,ooo R:dr. För denna utbetalning egde
Riksgälds-Contoret full tillgång i dess fordran hos Banken af i,i43,ooo
R:dr; och genom öfvertagande af Disconternes lån å actier, omkring 35o,ooo
R:dr, hvilka, utgifne efter a5 proc. å aktiekapitalet, kommo att qvitta sig sjelfva
, skulle Bankens contanta utbetalning, vid liqviden af Riksgälds-Contorels
fordran, komma att med sistnämnde belopp minskas och på samma
sätt Riksgälds Contorets eller Statens, då endast omkring 770,000 R:dr
kommo att återstå. Ville man ej infria obligationsskulden , blefve contanta
utbetalningen ytterligare nedsatt till omkring 390,000 R:dr. För en
6
Stats- och Banco- och Utskottens Utlåtande j N:o i3y.
köpeskilling af R:dr i,ii3,ooo, skulle medeltalet af behållna inkomsten
för dessa 5 år lemna en afkastning af nära \ proc., efter 1841 års behållna
inkomst skulle den stiga till nära proc., och efter den för det genom
olyckliga conjuncturer serdeles dåliga året 1843 ändå öfverstiga 3 proc. Att
detta oaktadt och fastän erfarenheten visat, att på det hela Canalinkomsterue
varit i oafbrutet stigande, bolaget troligen skulle emoltaga det här
ifrågasatta anbud, fann sin orsak deri, att, daen stor del aktier voro belånta
och då bolaget egde en skuld af omkring 400>000 R:dr, Lill större
delen bärande 5 proc. ränta, skulle det, helst under förut anförda förhållanden
för den närmaste tiden, för aktie-egarne vara bättre att för ett måttligt
pris realisera sina aktier nu, än att afvakta en framtida större vinst,
ehuru sannolik denna också vore. Ett sådant inköp hade också den stora
fördelen att inom kortare tid kunna i allmänna rörelsen bringa en för
densamma behöflig större penningesumma, utgörande en andel af Statens
för penninge-circulationen ofruktbara besparingar.
Den invändning kunde göras, att industriella företag förvaltades bättre
af enskilde, än af Staten, men Götha Canalbolag bestod af mer än 3i,ooo
aktier, ställda på inuehafvaren och sålunda i hvarje ögonblick underkade
ombyte af egare; och inom gränsorne af det af Kongl. Maj:t utfärdade
Privilegium och af de af Kongl. Maj:t stadfäslade Reglor, vore det efter
bola°:sstämmo-beslut, som Canalen förvaltas. Vid dessa vore sällan ett
större antal aktiegare närvarande; — det berodde af en tillfällig öfvergång
af större aktiemassor från en till annan hand, att helt och hållet
förändra de åsigter, som vid bolagsstämmor göra sig gällande, och detta
kunde för ett sådant verk, som Götha Canal, icke vara nyttigt.
Den vigtigaste delen af Canalförvaltningen vore vården om sjelfva
Canalens underhåll, att i tid de smärre åtgärder i detta hänseende icke
försummades, som, uraktlåtne, i en framtid skulle påkalla de största uppoffringar.
Hvar hade man mest att vänta denna vård, antingen genom
högsta ledningens öfverlemnande åt ett sakkunnigt Statens Embetsverk, såsom
t. ex. Styrelsen öfver Allmänna Vattenbyggnader, eller genom att
anförtro den åt ombytliga Bolagsstämmo-majorileier, för hvilka beredandet
af aktieutdelningar lätteligen kunde få mera vigt, än undanrödjandet af
framtida vådor för Canalen? Till heder för Götha Canal-bolag borde motionären
dock nämna, att så ej hittills varit förhållandet, och att under
de sista åren ganska betydliga och under de inträffade conjuncturerne känn
-
Stats- och Banco- Utskottens Utlåtande, N-.o l3j.
7
bara omkostnader nedlagts på Canalens förbättring, genom ett tidigare utbyte
af broar och slussportar af träd mot andra af jern, än anställda undersökningar
visat oundgängligt. Men orsaken härtill torde sökas i det
förhållande, att Directionen inom sig egt medlemmar med född kärlek
till Canalen, och deribland en Öfver-Mechanicus, som sjelf byggt ? af Canalen
samt vid densamma och dess framtid sålunda fäslat sitt namns ära.
Men man kunde icke alltid påräkna en sådan sammansättning, då Directionen
till större delen tillsättes af Bolaget och framtida Öfver-Mechanici af
dettas delegerade. För sin del ansåg motionären, på anförda skäl, det vara
bättre, att Götha Canal öfvergick till en Statsegendom.
Men skulle man icke vilja vidtaga denna, i motionärens tanka, bättre
utväg, återstod den andra, nemligen att, emot garanterande åt bolaget af
en minimi-inkomst, förvärfva rättigheten att efter behag bestämma taxan.
På sätt i motionen redan visats, utgjorde, efter afdrag af restitutioner,
Canal-bolagets inkomst af Inre farten, under egde Canal-året, 184*» Rtdr
72,3o6: 20. 1 (. Att anlaga denna inkomst såsom den bolaget 1 medeltal
kunde påräkna, tycktes icke vara för högt tilltaget, då inkomsterne, med
undantag för liden af sednast inträffade svåra conjuncturer för rörelsen,
varit i oafbrutet stigande. Men af samma skäl, som vid frågan om ett inköp
af canalen anfördes, vore det för bolaget lämpligt att i en sådan afhandling
ingå, (då det dessutom finge behålla dess andel i transito-afgifterne
och afkastningen af fastigheterne.) I begge fallen skulle måhända,
ett fjerdedels sekel tidigare, vinnas de fördelar, farten på Götha Canal
kunde bereda Rikets näringar och deras afsättning. Afgifterne å de huf
vudsakliga
varor, hvarå nedsättning kunde ifrågakomma, såsom Stångjern,
tackjern och spannmål, (inkomsten af de öfriga var för obetydlig alt synnerligen
inverka på totalinkomsten) förhöllo sig i procent under nedanstående
år till hela inkomsten, som följer:
År 1835 .... 63,2 procent
„ i836 .... 45,2 „
„ 1837 .... 44,9
(För sednare år saknades uppgifter).
Men då sedan den tiden aversionsafgiften för ångfartyg tillkommit,
som nu utgjorde en betydlig del af totalinkomsten, kunde för det närvarande
andelen i denna för de afgifter, sora kommo i fråga att nedsättas,
högst beräknas till 4o proc., d. v. s. minskningen till knappt 3o proc., hvilket ef
-
8
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande, N:o i3j.
ler förhållandet 1841 skulle göra en minskning af omkring 18,000 R:dr,
som dock till en del skulle betäckas genom afgifterne å de ökade varuqvantiteter,
hvilka kommo att förås å Canalen, samt de i samma mån
stigande hamn-, dock- och dylika afgifter; och i den mon trafiken genom
de gjorda nedsättningarne skulle ökas, korame Statens ersättningsbidrag att
minskas och slutligen försvinna. Beredandet, under närvarande conjunctur,
åt £ af Rikets jerntillverkning af valet af 2 Stapel-orter för dess afsättning
i stället för att ega blott en, af en betydlig nedsättning i kostnaden
för tackjerns afsättning från Mälaren åt Wenern, underlättandet af
gamla och öppnandet af n3'a productioners afsättning för de rika provincerne
kring Götha Canal och dess grenar, med ett ord mångdubblandet
och påskyndandet af de fördelar för Rikets inre rörelse, byggnaden af
Götha Canal åsyftat, syntes då mer än motväga en temporär uppoffring af
ofvanstående belopp.
Motionären föreslog derföre, att Rikets Ständer måtte
1:0 hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes foga anstalt om
sådan skyndsam nedsättning i taxan för Infarten å Götha Canal, som kunde
finnas nödig för befrämjandet af lättad afsättning från och lill de Ganallinien
omgifvande provincer af inhemska productioner,
samt att till den ändan berättiga Kongl. Majit
2:0 att med Götha Canal-bolag öfverenskomma
antingen a') om inköp af Götha Canal med alla Bolagets egande fastigheter
och inventarier, emot erläggande af 25 proc. af actiekapitalet
samt öfvertagande af alla bolagets fordringar och skulder,
eller b~) om öfverlåtelse åt Kongl. Majit eller Statsmakterne att efter godtfinnande
reglera taxan för Inre farten å Götha Canal, emot skyldighet
alt ersätta bolaget, hvad denna afgift, med tillägg af den för
begagnande af bolagets hamnar, dockor, magasiner och upplags-ställen,
något år kunde komma att understiga 72,300 R:dr Banko; äfvensom
i händelse af inköp af Götha Canal, att
3:o Riksgälds-Contoret uppdrages att ombesörja liqviden, samt att
dertill använda erforderlige belopp af dess hos Banken egande fordran,
hvarvid Banken i afräkning egde att aflemna de till dess Discont-inrättningar
utställde reverser för lån, utgifna mot pant af aktier i Götha Canalbolag,
med tillhörande hypotheker.
Hvad
Stats- och Banco-Utshottens Utlåtande, N.o i3-j.
9
Hvad i förulnämnde motioner sålunda blifvit anfördt, hafva Utskotten
tagit i öfvervägande; och beträffande först den väckta frågan om Götha
Canals inköpande för Statsverkets räkning, så, utan att för öfrigt ingå i
någon pröfning af detta förslags större eller mindre lämplighet, finna Utskotten,
att, då Statsregleringen, som nu blifvit upprättad, utvisar, det någre
Statsverkets tillgångar för omförmälde behof icke äro att disponera,
och Förstärkta Banco-Ulskottet, med Rikets Ständers rätt, den 5:te innevarande
månad beslutat, att det belopp af Bancovinsten, som från innevarande
års början till nästa Riksdag inflyter, skall reserveras för Bankens
ändamål,
motionerne i denna del icke lära kunna till någon åtgärd föranleda.
I afseende åter å Herr Friherre Gyllenhaals förslag om öfverlåtelse
till Kongl. Majit eller Statsmakterne att reglera Taxan för inre farten å
Götha Canal, emot skyldighet att ersätta Bolaget, hvad denna afgift kunde
komma att något år understiga 72,300 R:dr, finna Utskotten, lika med motionären,
att stora fördelar obestridligen skulle komma att derigenom beredas
de många orter, som för transport af sina producter kunna begagna
Canal-leden; men Utskotten måste äfven anse det vara i högsta grad betänkligt,
att, under det Canalens vård och underhåll fortfarande skulle
komma att besörjas af ett enskildt Bolag, Staten ikläder sig en ovilkorlig
ansvarighet till Bolaget för en viss årlig inkomst af densamma, hvarigenom
den nuvarande angelägenheten för Bolagets styrelse att i främsta rummet
upprätthålla Canalens {ärbarhet skulle kunna, utan våda för Bolaget,
förminskas eller helt och hål let försvinna; och då icke heller utredt är,
huruvida Bolaget må finnas hågadt att antaga de af motionären föreslagne
vilkor, hemställa ULskotten,
att Rikets Ständer icke heller, i anledning af denna del utaf
Herr Friherre Gyllenhaals motion, måtte för närvarande vidtaga
någon åtgärd.
Stockholm den 16 Maj 1845.
Reservation af Herr Lagerborg, som ansåg, att Utskotten borde
tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
en vederbörlig undersökning måtte ske, till utrönande, om och under hvilka
vilkor nedsättning uti afgifterne för inre farten å Götha Canal må kunna
beredas.
Bih, till R, St, Fröt. 184S, 4 Sami, 2 Afd, 2g Häjt,
2
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Bero, 1845.
REGISTER
öfver
Rikets Högloft. Ständers sammansatta Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi- m. fl. Utskotts under Urtima
Riksdagen i Stockholm dr 1844—1845 afgifne Betänka
uden , Utlåtanden och Memorial.
A.
Advocal-CorpSj om inrättande af en sådan å Stat. Bet. N:o 109,
Afgiften till Svenska Kyrkan i London, örn befrielse från erläggandet
deraf för fartyg, sorn besöka andra Engelska hamnar än London.
Uti. N:o 96.
Afgifteme för Skolväsendet, om deras uppbärande gemensamt med Kronoutskylderna.
Uti. N:o 121.
AJlöningssätt, om förändradt sådant för Presterskapet. Uti. N:o i3o.
Anslag för Allmogens undervisande i tillverkning af Niirenberger-kram.
Ull. N:o 14.
D:o till utvidgning af Carlskrona läroverk. UtL N:o 33, Mern. N:o 64-  D:o till inköp af Boställe åt en Capellpredikant i Undenäs församling.
Uti. N:o 34.
D:o till Folkskole-lärare-seminarierne. Uti. N:o 4'-  D:o till boskapsskötselns befrämjande. Ull. N:o 4^-  D:o till Stockholms Lyceum och Realgymnasium. Uti.
Uti. N:o 11 7.
D:o af lån till Hil Iska Skolan. Uti. N:o 70.
D:o till Lärare-Seminariers inrättande. Ull. N:o 89; Mern. N:o 118.
D:o för hämmande af tiggeri, 111. m. Uti. N;o 90.
D:o till inrättande af Räddnings-anslalter för vanartig ungdom. Uti. N:o9f.
D:o för ersättningar till vittnen i brottmål. Bet. N:o 107; Mern. N:oi3l.
D:o till folkundervisningens befrämjande. Uti. N:o 119.
D:o för Tullverket, örn tillökning deri. Uti. N:o 126.
N:o 69; ytterl.
Apologist, om anställande af en sådan vid Fahlu Högre lärdomsskola. Uti.
AT O
JN:o 02.
Apologist-skolan i Haparanda, om en ytterligare lärares anställande derstädes.
Uti. N:o 26; Mein. N:o 61.
Arbets-commender ingar, om befrielse derifrån för indelte Soldaten eller ersättning
derför. Uti. N:o 17; Mern. N:o 57.
Arbets-inrättningar, om skyddsafgiitens användande dertill. Ull. N:o 3;);
ytterligare Uti. N:o 112.
B.
Banco-vinsten, Uti. angående densamma. N:o 133.
Barne m. fl. Härader i Skaraborgs Län , om utsyning af Kronoskog till
Knecktestugors uppbyggande. Uti. N:o 3.
Beväringsmanskapet, om förändring i dess beklädnad. Uti. N:o 5i.
Biskopsembetena, om indragning af dem. Uti. N:o 83.
Bjäre Härad, om åtskillige Rusthållsnumers skyldighet att erlägga Kronotionde.
Uti. N:o ^5.
Blockhusudds tull, orri uppförande af en landningsbrygga och om haninumgälders
erläggande derstädes. Uti. N:o 9.
Bohuslänska skärgården, om åtgärder till sillfiskets upphjelpande derstädes.
Bet. N:o 71.
Boo Sockens Comministersboställe, om dess befriande från rotering. Ull.
N:o q3.
Boskapsskötselns befrämjande genom Stainholländeriers inrättande. Uti. N:o 46.
D:o D:o genom inhemska kreatursracers förbättrande. Uti. N:o 47-  Boställshavare, om deras befriande från skifteskostnaders erläggande.
Uti. N:o 77.1
Bref bärings skyldig heten. Krono-, om lindring deri. Ull. N:o 1 1; Meni. N:o 80.
Brott, om ersättning till dem, som sådana upptäcka och åtala. Bel. JN:o 108.
Bränvin, om restitution af skatt för hvad deraf till utrikes ort expoi teras.
Bet. N:o 53.
Båkafgift, om befrielse derifrån för fartyg under inrikes seglation. Uti.
N:o 102.
Båtsmanshåll, städernes, angående förnyad reglering deraf. Uti. N:o 85.
Båtsmans rote ringen i Fahlun, 0111 nedsättning deri. Uti. N:o 86.
D:o å landet, angående åtgärder för lindring deri. Lill. N:o 128.
Båtsmän, Blekinge Läns, om förändrad reglering af tjenstgöringstouren för
dem. Ull. N:o 84-  D:o , om sältet för deras förskaffande till och från tjenstgöringsorterne.
Uti. N:o 54.
C.
Cahnare Län, om dess fördelning i 2:ne Landshöfdingedömen. Uti. N:o 2.
Carlskrona Läroverk, om anslag till utvidgning deraf. Ull. N:o 33; Mern.
N:o 64.
Cavalleriet, Indelta, om afskaffande af dess fotmöten. Uti. N:o 35.
Central-Bureau, Statistisk, om inrättande af en sådan. Uti. N:o 22; Mein.
N:o 81.
Central-Stjrelse öfver Ecclesiastik- och Läroverken, om inrättande af en
sådan. Uti. N:o 13.
Consistorierne, örn upphörande af deras domsrätt. Ull. N:o i3.
Consul ad-af giften, om upphörande deraf eller lindring deri. Uti. N:o 96.
Contractsproslarne i Bohuslän, om förbättrade lönevilkor för dem. Uti. N:o io5.
Contractsprostar och Pastorer, om portofrihet för deras embetsbref. Uti.
N:o 98.
Curliusanstalterna, angående väckt fråga att de medel, som för desamma
erfordras, må af Statsverket utgå. Bet. N:o 21.
D.
Danviks Hospital, om upplösande af Directionen deröfver m. 111. Uti. N:o 48.
Degebergs Landtbruks-institut, om indragning deraf. Uti, N:o 3o.
E.
Edsmären, Kronopark, om förändrad reglering af den åtskilliga hemman
mcdgifna rättighet till Muhlbete derstädes. Uti. N:o 43
Expeditionslösen, Bankens. Mern. N:o 134.
F.
Fahlu Högre lärdomsskola, om tillsättande af en andre Apologist derstädes.
Uti. N:o 32.
4
Fahlun, om nedsättning af denna stads båtsmanshåll. Uti. N:o 86.
Fartyg, angående upphörandet af båkafgift för deni i visst fall. Ulf. Nro ro.2.
Fattigvården, om understöd och åtgärder för dess förbättrande. UtJ. Nroqo.
Folkskole-lärare-seminarierne , om ökadt anslag till dem. Uti. N:o ;
Mern. N:o 66.
Folkundervisningen, om anslag till dess befrämjande. Uti. N:o i lq.
D:o, om Helgonskyldens användande dertill. Uti. N:o i ao.
D:o, om skyddsafgiltens användande för befrämjandet deraf. Bet. N:o 38;
Uti. Nro g'].
D:o, angående väckt fråga , att algiflerna dertill måga uppbäras gemensamt
med Kronoutskylderna. Uti. Nro i2t
D:o, om ändringar i Kongl. Stadgan rörande densamma, af d. iS Juni
1842. Bet. N:o 4°; Mern. Nro 104.
Fornskrifts-Sällskåpet, om inköp och utdelning af ett visst antal exemplar
af dess handlingar. Uti. N;o 4-
Fotmöten vid Indelta Cavalleriet, om deras afskaffande: Uti. Nro 35.
Friintim/ners-undervisningen, 0111 en Normal-skolas inrättande för detta ändamål.
Uti. Nro 68.
Frösö Skola, om utvidgning deraf. Uti. Nr o 2 7.
Fyrbukar, om uppförande al nya sådana. Ull. N:o 28. Mern. Nro r r4-
Fångar, om förändring i sättel för deras transporterande. Uti. Nro 55.
Färentuna Härad, om rättighet för vissa hemman derstädes lill utsyning
å en Krono-park. Uti. Nro 5.
u.
Gardes-Regementena, om förändrad organisation af dem. Uti. Nro 45.
Gottland, om dervarande Skattehemmans befriande från skyldigheten att
underhålla Strandridare-boställen. Uti. Nro 215; Mein. Nro 82.
Gottlands National-Beväring, 0111 reorganisation deraf. Uti. Nro 88.
Grislehamns Posl-Contur, angående upphörande af Wäddö Sockens skyldighet
att underhålla byggnader derstädes. Uti. Nro 23.
Götha Canal, om nedsättning i Taxan för farten derå. Uti. Nro 13n.
Götheborgs och Bohus län, om Landshöfdingesätels förflyttande till Uddevalla.
Uti. Nro 1 5.
Götheborgs stad, angående väckt fråga, att af denna stad må irildtts ett Stut—
hållareskap. Uti. Nro 15.
II.
5
Hallsnäs bro, otn underhållandet deraf. Uti. J\;o g5; ytterl. Uti. N:o 122.
Hanö hemmansegare, om lindring i utgifterne för lotsars underhåll. Uti.
N;0 87.
Haparanda Apologistskola, om en lärares anställande derstädes. Uti. N:o 26.
Meni. JN-'o 6 (.
Helsinge Regemente, om Rolhållaves dervid befriande från åtagandet att förse
Under-Officerare med hus och ved m. m. Uti. N:o 36; Mern. N;o 65.
Hernösands Domkyrka, om rättighet för densamma att komma i åtnjutande
alspanmål, som från Stiftet till Upsala Domkyrka utgår. Utl.N;oi2.
Hillska Skolan, om låneanslag dertill. Uti. N:o no.
Hofjagtvarfvet, om indragning deraf. Uti. N:o 99.
Hudiksvalls Högre lärdomsskola, om löneförhöjning för Rector derstädes.
Uti, N:g /p.
Hunne- och Halleberg, Kronoparker, angående utsyning derå för Åse Häradshoer.
Uti. N:o 18; Mern. N:o 58.
I.
Indelta Soldaten, om dess befriande från Arbetscommenderingar. Uti. N:o 17;
Mern. N:o 5y.
Indigenatsrätten, om upphäfvande deraf för sökande till Läraresysslor vid
Elementar-läroverken. Ull. N:o 89.
Inqvarterings-Ordningen, 1841 års för Stockholms Stad, om ändringar deri.
Uti. N:o 101.
Insockne Frälsehemman i Bohuslän, angående deras befriande från rotering.
Uti. N:o 24; Mern. N:o 39.
J.
Jordbruket, om en lånefond till dess förkofrande. Uti. K:o 7.
M.
Klint, Gustaf af, Amiral, om inköp a*f hans Sjö-Chartseverk för Statens
räkning. Uti. N:o 10; Mern. N:o 56.
Kreatursracer, inhemska, om åtgärder för deras förbättrande. Uti. N:o /yj.
Kronobrefbäringsskyldigheten, om lindring deri, Uti. N:o ti; Mem.N:o8o.
6
Kronofordringarj äldre, angående forum för sådanes pröfvande , samt prsescription
för deras anmälande. Bet. N;o i3a.
Kronotionde, angående undersökning om åtskilliga Rusthållsnummers i Bjere
Härad, skyldighet att erlägga sådan. Uti. N;o 76.
D:o, inom Westerås och Örebro län, 0111 deras lösande med penningar.
Uti. N:o 125.
Kronotionde-spanmåil, om rättighet för rothållare inom f. d. Kungsöhrs Län
eller Åkerbo Härad, att återbekomma arne tunnor sådan, till understöd
vid knecktehållningen. Uti. N:o 5o.
Kronouppbördsstäimmorna, om förändring i tiden för desamma. Bet. N:o
5a; Uti. 110.
D:o, å Gottland, om dito dito. Bet. N:o lii.
Kungsöhrs Kungsgård, angående rättighet till grustägt derstädes för väghållare.
Uti. N:o 16.
Ii.
Landtbruks-Academien , om dess indragning 111. m. Utlåt. N:o 3o; Mern.
N:o 6a.
Larultförsvaretj angående föreslagna åtgärder lill beredande al lindring i
praestationerne derför. Uti. N:o 72.
Landt-Stats-Tjenstemämnen, angående reglering af deras löner. Uti. N:o io3.
Lappmarken, angående ersättning för forslingen af dervarande Presterskaps
löningsspanmål. Uti. N:o 9a.
Lif-Gardes-Regementena, angående förändrad organisation af dem. Utlåtandet
N:o 4^-
Lif-Grenadier-Regementena, om befrielse för dem från Garnisons-tjenstgöring
i Malmö. Uti. N:o 76,
London, Svenska kyrkan derstädes, om befrielse från afgifts erläggande dertill
af fartyg, som ej besöka London, Uti. N:o 96.
Lån, angående vilkoren för erhållande och sättet för återbetalning af dem,
som beviljas till odlingsföretag. Uti. N:o 106.
D.o angående sådane, som af Banco-Fullmäktige upplagas. Ull. N:o 135.
Länsanslag, om ett sådant till Hillska skolan. Uti, 70.
Länej ond, om beredande af en sådan till jordbrukets förkofran. Uti. N:o 7.
Lärare-Seminarier, om sådanes inrättande m. m. Ull. N:o 89; Mern. 118.
Lönförhöjning för Rector Scholae i Hudiksvall. Uti. N:o l\-i.
7
M.
Markegängstaxorna, om ändring i sättet för deras uppgörande och pröfvande.
Uti. N:o 124.
Mensal-hemman, om sådanas lösande till skatte. Uti. ia3.
ÄL
Nedra Calix Socken om restitution af bevillning. Uti. JN:o 21.
Norrnal-Skola, om inrättande af en sådan för Fruntimmers undervisningen.
Ull. N:o 68.
Niirenbergerkram, om anslag till Allmogens undervisning i tillverkningen
af sådant. Uti. N:o 14.
O.
Obligationer, Riksgälds-Contorets till Banken, angående desammas omskrifning.
Mern. N:o i36.
Odlings företag, angående vilkoren för erhållande och sättet för återgäldande
af lån dertill. Bet. N:o 106.
1».
Packhus, angående anställandet af en Statens Ombudsman vid dessa. Bet.
N:o 127.
Planpenningar, om förändrade grunder för deras utgörande. Uti. N:o 73;
Meni. N:o 116.
Postcommunication, om en omedelbar sådan mellan Sverige och England.
Uti. N:o 94.
Postcommunicationer, angående öppnandet af nya sådane. Uti. N:o 78.
Post-Contor, örn indragning af ordinarie aflöningsanslagen för åtskilliga af
dem. Uti. N:o 79.
Pöstporto-afgiften, om nedsättning deri. Bet. N:o 19; Uti. N:o 44-  Postportofrihet för Contracts-Prostarnes och Pastorernes skrifvelser i embetsärenden.
Uti. N:o 98.
Postskjutsen, angående lindring deri. Uti. N:o 29.
8
Prwscriptionstid för äldre Kronofordringars anmälande lill ersättning. Bet.
N:o 102.
Pr estboställen och stommar, angående befrielse från åtskilliga besvär. Uti.
N;o 93.
P rester skåpet, angående förändradt aflöningssätt för detsamma. Uti. N:o i3o.
Prester skåpet i Lappmarken, om ersättning för forsling af dess löningsspanmål.
Uti. l\:o 92.
Provincial-Läkare, om anställandet af en extra sådan för Södertörn. Uti.
N:o 8.
R.
Ramström, Academi-Adjunct, om en gratification till honom. Ull. N:o 69;
ytterligare Uti. N:o 117.
Restitution al bevillning, erlagd af INeder-Calix Socken. Uti. N:o 20.
D:o, af skatt för bränvin, som till utrikes ort exporteras. Bet. N:o 53.
Riksgälds-Contor.et, angående omkrifning af dess obligationer till Banken.
Mern. N:o 136.
Rotering Båtsmans-, å landet, angående lindring deri. Uti. N:o 128.
D:o, om befrielse derifrån för insockne frälsehemman i Bohus län. Uti.
N:o 24; Mern. N:o 59.
D:o, om befrielse derifrån för Comministers-boslället i Boo Socken. Uti.
N:o 93.
Rothållare inom f. d. Kungsörs Län (Åkerbo Härad), om rättighet för deni
att återbekomma 2:ne tunnor kronotiondespanmål. Uti. N:o 5o.
D:o, vid Helsinge Regemente, rörande deras befriande från åtagandet att
förse Under-Officerare med hus och ved m. m. Uti. N:o ,36.
Mern. N:o 65. \
Rusthålls- och roteandelar, en sammandragning af sådane, som äro sprid
Uti. N:o 49- Mern. 67. p... ■"
Rusthälls-Regementena, angående sättet för ersättning af hästar och persedlar,
som i krig gå förlorade. Uti. N:o 31; Mera. N;o 63.
Rustnings hästar och persedlar, angående sättet för sådanes ersättande under
krig. Uti. N:o 3i. Mern. N:o 63.
Rustnings- och Roterings-bördan, angående föreslagna åtgärder till beredande
af lindring deri. Uti. N:o 72.
Rust
-
9
Rust- och Rotehållare, om uppbäfvande af deras skyldighet att förse Ryttare
och Soldat med torp. Ull. N:o 71\.
Ränte- och Tiondegifvare, örn lindring i deras skyldigheter. Uti. N:o 100.
s.
Seminarier, Folkskole-lärare, örn ökadt anslag till dem. Uti. N:o 41* Mern.
]N:o 66.
D:o, om inrättande af sådane till bildande af lärare vid ElementarLäroverken.
Uti. N:o 89; Meni. N:o 118.
Secreterare, om anställande af en sådan tjensteman för sammansatta Statsocli
Ekonomi-Utskotten. Mern. JNT:o 1.
Sillfisket i Bohuslänska skärgården, om åtgärder till dess upphjelpande.
Bet. N;o 71; Mern. N:o 115.
Sjö-Chartce-verk, Amiral G. af Klints, om inköp deraf för Statens räkning.
Uti. N;o 10; Mern. N:o 56.
Skatt för bränvin, som exporteras, om restitution af sådan. Bet. N:o 53.
Skifteskostnader, angående Boställhafvares befriande från sådanes erläggande.
Uti. N:o 77.
Skyddsafgiften, om dess användande till arbets-inrättningar. Uti. N:o 3p;
ytterligare Ull. N:o j 1 2.
D:o, örn dess användande till folk-undervisningens befrämjande. Bet.
N:o 38; Uti. N:o 97.
Stam-Hålländerier, om sådanas anläggande. Bet. N;o 46.
Statistisk Central-bureau, om inrättande af en sådan. Uti. N'o 32; Mern.
N:o 81.
Stockholms Lyceum, om anslag dertill. Uti. N:o69; ytterligare Uti. Tv1;o 117.
Str ^böter, för försummad inbetalning af Krono-utskylder i Stockholm, angående
beräkningen deraf. Bet. N;o 37; Mern. N:o 113.
iStraindridare-boställen å Gottland, om skattehemmans befriande från underhållet
af sAdane. Uti. N;o 29; Mern. N;0 82.
Strö-Rotars sammandragning. Uti. N:o 49? Mern. N:o 67.
Stuterier, om indragning af dem, som underhållas på Statens bekostnad. Uti.
N:o 25; Mern. N:o 60.
Stäket, södra-, om uppmuddring af sundet derstädes. Uti. N;o 6.
Stämmoböter, angående deras nedsättning och fördelning. Bet. N:o 37; Mern.
N:o 113.
2
IO
Södertörn, om anställande af en extra Provincial-Läkare för denna ort.
Uti. N:o 8.
Södra Stäket, om uppmuddring af sundet derstädes. Uti. N;o 6.
T.
Taxa, för farten på Götha Canal, om nedsättning deri, Uti. N:o i3y.
Tiggeri, om åtgärder till hämmande af Tiggeri. Ull. N:o 90.
Tionde och Räntegifvare, om lindring i deras skyldigheter. Uti. N;o joo.
Torp, om rust- och rothållares befriande från skyldigheten att dermed förse-
ryttaren eller soldaten. Uti. N:o 74*
Transport af Båtsmän, till och från tjenstgöringsorterne. Uti. N;o 54-  D:o af Fångar, om ändring i sättet derför. Uti. N:o 55.
Tullafgifter, om ändring i föreskrifterna rörande dem, som inflyta i följd
af anmärkningar vid tullangifningar. Bet. N:o 127.
Tull-Staten, om tillökning i dess bevaknings-personal samt om ökade aflönings-förmoner.
Ull. N:o 126.
U.
Undenäs församling, om anslag till inköp af boställe åt en Capell-predikant
derstädes. Uti. N:o 34-  Understen, örn uppförande af en Fyrbåk der. Ull. N:o 28; Mern. N:o 1 i4-  Uppbördsstämmor, krono-, om förändring i tiden för dem. Bet. N:o 52;
Uti. N:o 110.
Utsyning å en Kronopark för hemman i Färentuna Härad. Uti. N:o 5.
D:o, Hunne och Halleberg, för Åse Häradsboer. Uti. N:o 18. Mern.
N:o 58.
D:o, å kronoskog Lill knecktestugors uppbyggande inom åtskilliga Härader
i Skaraborgs Län. Ull. N:o 3.
Y.
Vanartige personer, om räddnings-anstaller för sådana. Ull. N:o 91.
D:o, D:o, om sådanes hällande till arbete. Uti. N;o 90.
brottmål, om ersättning till sådane af allmänna medel. Bet N;o
Vittnen i 107; Mern. N:o i3i.
v
Väderbruns Landtbruks-Institut, om indragning deraf. Uti. N:o 3o.
Viuldö församling, om dess befriande från skyldigheten att underhålla byggnader
vid Grisslehamns Post-Contor. Uti. N;o a3.
Åkerbo Härad, om rättighet för väghållare derstädes alt hemta väglagningsämnen
från Kungsöhrs mark. Uti. N;0 16.
Jse Härad, angående utsyning å Krono-parkerne Hunne och Halleberg för
Härads-boerne. Uti. N:o 18; Mein. N:o 58.
STOCKHOLM. I. Marcus, i845.
