# ID: svediakorp-gov2126
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 94,463
# sentences: 2,366
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Uishottets Memorial, N:o 312.
i
N:o 312.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 14 Maj, kl 10 1. m
Memorial, med öfverlemnande af 53 §§ utaf förslayel till det nya
Reglementet för Riksgdlds-Contoret.
(Rgs Afd.)
Dä innevarande Riksmötes slut inom kort är att förvänta, liar StatsUtskottet
ansett sig icke böra längre uppskjuta att underställa Rikets Ständers
granskning och fastställelse det af Utskottet uppgjorda förslag lill
Reglemente lör Riksgälds-Contorets förvaltning intill nästa Riksdag, fastan
åtskilliga frågor, hvarom stadganden i detta Reglemente böra meddelas,
ännu icke äro af Rikets Ständer slutligen afgjorda. Utskottet får således härmedelst
lill Rikets Ständer öfverlemna förslaget till de 3:ne första afdelningarne
i nämnde Reglemente, hvilka Utskottet ansett böra innefatta stadgandena
angående Riksgälds-Contorets skulder, fordringar för utgifna
lån samt återstående utgiftertill följd af extra statsreg/eringen vid 1840
och 1841 drs Riksdag rn. rn.
Till ledning vid granskningen af nu föreslagne reglementariska stadganden,
bar för hvarje J blifvit uppgifvet, hvilken § i hittills gällande Reglemente
den«amma motsvarar, äfvensom det eller de under innevarande Riksdag
fattade beslut, hvarpå det löieslagna stadgandet för öfrigt sig grundar.
Såsom tillägg till dessa, sålunda meddelade, uppgifter, har Utskottet trott
sig jemväl böra upplysa, hvilka §§ uti nuvarande Reglemente, vid uppgörandet
af förslaget lill de afdelningar utaf nya Reglementet, som härhos
aflemnas, blifvit af Utskottet uteslutna, jemte an led ningarne härtill. Bland
de nämnde Aflelningar tillhörande stadganden i i8.|i års Reglemente hafva
nemligen följande, såsom fullgjorda, nu mera förtalliU nemligen:
i3 § angående öfverlemnandet till Kongl. Maj:ts disposition af Riksgäld
s-Con tore Ls fordringar för Städerna Malmös och Ystads låa till
kasernbyggnader;
26 §, angående återbetalningen af lånet till staden Jönköping, för
dervarande hamnbyggnad;
Bih. till R. St. Fröt. 1845. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 38 Baft. 1
2 Stals-UtskotleU Memorial, N:o 2i2.
33 §, angående löne-ersältningarne till följd af Stats Rådets förändrade
organisation;
34 §. angående lösen för dagsverksskyldigheten under Marieholms och
Cathrinebergs Kungsgårdar;
35 $5, angående löne-ersättning för en Häradshöfding inom Wermland,
36 g, angående inqvarterings-ersättning för Länsmän inom samma
provins;
37 §, angående lönefyllnad för Amanuenserne vid Kongl. Bibliotheket.
38 jj, angående ett löneanslag för adjungerade Ledemöter i Kongl.
Kammar-Collegium;
3p §, angående anslag till understöd för fattigvården;
4o S, angående grunderna för extra Statsregleringen;
4?. §, angående grunderna för extra statsanslag för försvarsverket till
lands;
43 <$, angående dito för försvarsverket till sjös;
44 §> angående anslagen till upprensning af Råneå och Piteå elfvar
samt vid Kodjupet, Almare Stäk, Erikssund och Albrecktsund äfvensom
till hamnbyggnaden vid Cimbritshamn;
46 §, angående anslag till undersökning rörande en kanal-ledning emel
ian
Bjelmaren och Wenern;
47 §> angående dito till amortering af ett lån för hamnbyggnaden vid
Linköping;
5o §, angående dito till förbättring af vägen emellan Westerås och
Fahlun;
5a §, angående dito till Wåbäcksforssens upprensning;
54 §> angående lånen till hamnbyggnaderna vid Warberg och Cimbritshamn
samt Himble och Tollereds åars upprensning;
5y §, angående anslaget till arfvoden för Styrelsen öfver Väg- och
Vattenbyggnader;
58 §, angående dito till undersökningskostnader för allmänna arbeten
;
60 §, angående dito till residensbyggnad i Wexiö;
61 §, angående dito till embetsrum för Lands-Canzliet och Lands-Con
toret
i WeneisLorg;
62 §, angående dito till inköp af ett residenshus i Piteå;
64 §> angående dito till Riddaiholms-Kyrkans islåndsättande;
65 §, angående dito till reparerandet af grafchoren vid Wreta Klosters
och Warnhems Kyrkor;
Stats-Ulskotlets Memorial, N:o 212.
3
67 §. angående anslaget för tillbyggnad af Kongl. Akademiens för de
Fria Konsterna hus;
68 § angående liqviderandet af ett byggnads-anslag till Kongl. Landt
bruks-
Academien;
69 § angående anslag till byggnader vid Upsala och Lunds Univer
siteter
;
71 S, angående dito lill Navigationsskolors inrättande;
73 §, angående arfvoden för Lagberedningen;
74 $. angående anslag för inlösandet af kolräntorna till Norrtelje Ge
värsfaktori
;
75 §, angående dito till en arbetsinrättning i Eskilstuna;
83 8, angående dito till understöd för rotehållarne inom Jemtland;
84 8, angående dito dito inom Norrbottens och Westerbottens Län;
86 §, angående dito till en restitution åt Rotehållarne under Kalix
Compagni;
87 8, angående dito till rotefrihetsbevillnings-afgifters restituerande;
88 §, angående de till restitution af klädpenningar vid Upplands Regrte;
92 §, angående dito till Skandinaviska Natur forskarries sammanträden;
93 §, angående en gratification till Hof-Marskalken Lejonmark;
94 §. angående ett reseunderslöd för besökandet af iäddningsanslalter
för vilseförda barn;
95 §, angående liqviderandet af afl. Ekonomi-Directören Tausons fordran;
96 8, angående begrafningshjelp till Landt-Räntmästaren Alms sterb
husdelegare;
97
$, angående ersättning till Bredaryds församling för en skatteköpe
skilling;
och
98 §, angående understöd för brandskadade i Falkenberg.
Enligt hvad Kongl. Maj:t genom serskilda Nådiga skrifvelser, gifvit
Fullmägtige i Riksgälds-Contoret tillkänna, hafva vederbörande icke velat,
emot derför bestämda vilkor, begagna sig af de i nedanstående §§ anvisade
anslags- och lånesummor, hvadan olver stadgandena härom måste såsom
förfallna anses, nemligen:
i 44 §> angående anslagen till Umeå, Ljunga och Indalselfvarnes upprensning
;
„ 54 §. angående lånen till upprensningar i Söderhamns skärgård och
Strängån, hamnbyggnaden vid Ystad samt till myrodlingar
inom Stora Schedvi socken.
4
Stats Utskottets Memorial, N:o 212
hvilka sladganden följaktligen jemväl ur förslaget till det ny Reglementet
uteslutits.
Genom bifallandet af Stats Utskottets u låtande N:o a3o, hafva Rikets
Ständer beslutat, att det i ^4 § 8 morn. upptagna anslaget till Gråda
Kanals fullbordande icke skall vidare reserveras; hvadan detsamma likaledes
är uteslutet.
^ De i 70, 77 och 78 §§ förekommande stadganden äro af Utskottet
öfverflyttade till andra atdeluingar af det nya Reglementet. Det i 29 §
anförda lånet utaf f. d. Hmgslmedels-cassan, hvilket är inlecknadt 1 Mariebergs
egendom, skall, enligt Rikets Ständers beslut, afskrifvas, hvarom Fullmägtige
komma att genom Utskottet serskildt underrättas.
Slutligen anser sig Utskottet böra anmäla, att Utskottet, på det att
Riks-Ståndens Ledamöter må kunna jemföra de nu föreslagna nya reglementariska
föreskrifter med det Reglemente, som vid sednaste Riksdag för
Riksgälds-Conlorei utfärdades, föranstaltat, att exemplar af delta sednare
varda lill Stånds-Canzlien aflemnade.
Stockholm den i3 Maj 1845.
STOCKHOLM,
Trvekt hos W. F. DALMAN, 1845.
St ats-Utskottets Memorial, N'.o 3t3.
i
N:o 315.
Ank. till Exp.-Utsk. den i5 Maj, kl. y f. m.
Memorial, med förslag till ytterligare sta tig anden i det nya Regiementet
för Riksgälds-Contoret
(Riksg.
-Afd.)
Till Rikets Ständers granskning och fastställelse får Stats-Utskottet nu aflemna
det af Utskottet uppgjorda förslag till reglementariska stadganden,
angående styrelsen öfver Riksgälds-Contoret samt betjeningen vid detta
verk, äfvensom angående Götha Canal-Bolags och Malmö J. d. Disconters
utredning; hvilka stadganden äro uti den detta memorial tillhörande bilaga
upptagna under §§. i till och med 63; kommande dock nyssnämnde
för §§:nes utmärkande nu begagnade nummer att, vid slutliga sammanfattningen
af de till införande i det nya Reglementet för Riksgälds-Contoret,
serskildt föreslagna och godkända afdelningar utbytas emot de nummer,
samma §§., i öfverensstämmelse med den hela Reglementet genomgående
nummerföljd, böra erhålla.
På sätt anteckningarne ofvanför hvarje serskild §. utvisa, äro de flesta
nu föreslagna stadganden lika lydande med de, i hittills gällande Reglemente,
rörande samma föremål, meddelade föreskrifter. Bland desse
sistnämnde har Utskottet likväl ansett följande icke behöfva intagas uti
det nya Reglementet, nemligen:
1:0. Stadgandet i 144 §•> hvarigenom Fullmägtige förbjudes, att, genom
underdåniga lillslyrkandenj, bereda bifall till sådant, som strider
emot de för Riksgälds-Contorets förvaltning stadgade grunder, eller på annat
sätt leder till inskränkning i Rikets Ständers rätt, att om detta verk
förordna; hvilken föreskrift är ordagrannt likalydande med 2:dra mom. i
3 §. af den vid sistlörlidne Riksdag, för Fullmägtige utfärdade Ansvarighetslag,
deruti densamma, såsom varande af endast negativ natur, också
erhållit en vida lämpligare plats, än i Riksgälds-Contorets Reglemente;
Bih, till R. St. Prot. 1845, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 4° Haft.
1
2
Stats-Utskottets Memorial, N:o 3i3,
2:0. Förklarandet i i46 §., alt Fullmägtige för sina gerningar och
yttranden tillgodonjuta enahanda skydd och säkerhet, som uti Regeringsformens
110 och 111 §§. är Riksdagsmän tillerkänd. Då samma förklarande
är meddeladt uti sista punkten af 70 §. i Riksdags-Ordningen torde
det saklöst kunna för framtiden uteslutas från de reglementariska föreskrifterna
rörande förvaltningen af Riksgälds-Kontoret; och
3:o. Förbudet, i 155 §., för Konungens Ombud, att bivista Fullmägtiges
sammankomster oftare, än då Fullmägtige åstunda alt med honom
öfverlägga.
Enär delta förhud, som egentligen rörer bemälte ombud, är stadgadt
genom 67 §. Regeringsformen, och då dessutom ofvanåberopade Ansvarighetslag
härom innehåller en serskild §., synes detsammas upprepande i
Reglementet vara alldeles öfverflödigt.
Utur anförda 3:ne §§. häfver äfven åtskilliga tillfälliga och till följd
af förändrade förhållanden nu mera förfallna stadganden blifvit uteslutne
ur nu föreslagna §§., som motsvara dem, deruti de hittills varit inlörda.
Häremot har Utskottet, i likhet med hvad Rikets Ständer redan förklarat
böra iagttagas, vid uppgörandet af det nya Banco-Reglementet, tillagt ett
stadgande, angående antalet af Fullmägtige, som skola vara tillstädes vid
sammanträden med Banco-Fullmägtige, så vida beslut då skall kunna fattas.
Likaledes har Utskottet ansett några hittills saknade och, efter hvad
erfarenheten visat, behöfliga bestämmelser böra meddelas, till ledning vid
behandlingen af förekommande frågor om extra ordinarie tjenstemäns och
vaktbet jeters skiljande från Verket. Beträffande de Fullmägtige, vid
sistförflutna Riksdag, uppdragna bestyr till åstadkommande af minskning i
kostnaderna för innevarande Riksmöte, så anser Utskottet Rikets Ständers
beslut härom äfven framgent böra iagttagas; hvadan de af Rikets sednast
församlade Ständer i detta hänseende meddelade föreskrifter blifvit bibehållna;
varande desamma dock lämpade efter det sätt för skrifmaterialiernas
anskaffande, som under denna Riksdag visat sig mest ändamålsenligt;
hvarförutan stadgandet om upphandlingen af det för Bihanget behöfliga
tryckpapper jemväl utsträckts till det papper som för tryckningen af RiksStåndens
Protocoller erfordras.
Stats-Utskottets Memorial, N\o 3i3,
*1
I sammanhang med de afdelningar af Riksgälds-Contorets Reglemente,
som härjemte varda aflemnade, har Utskottet trott sig böra underställa
Rikets Ständers nu uppgjorda förslag till enahanda aflönings- och pensions-stater,
som äro 184 * års Reglemente bifogade. Och får Utskottet,
i afseende på de föreslagna nya staterna, upplysa, att den ordinarie aflöningsstaten
är lika med den vid sednaste Riksdag fastställda. Interimsallöningsstaten
har åter, till följd af några derå då uppförda tjenstemäns
afgång, kunnat nedsältas från 6,320 R:dr till 2,3oo R:dr, oagtadt det af
Rikets nu församlade Ständer beviljade arfvode för bestridandet af kanslistgöromålen
vid Fullmägtiges Expedition blifvit på samma stat upptaget.
Riksgälds-Contorets Pensions-Slat har undergått flere förändringar genom
åtskilliga pensionärers afgång eller tillkomst. Vid jemförelse emellan
denna och enahanda vid sista Riksdag utfärdade stat befinnes också,
att den förres slutsumma öfverstiger den sednares med 665 R:dr 31 sk.
Expectans-Staten vid Riksgälds-Contoret är oförändrad; hvaremot enahanda
stat vid f. d. General-Assistans-Contoret blifvit minskad med 1,290
R:dr 7 sk., och Pensions-Staten vid samma verk med 1,208 R:dr 26 sk.;
varande den under lönerna inbegripna spannmål å dessa 2tne stater beräknad
efter det statspris af 7 R:dr 35 sk., som Rikets Ständer, genom
bifallandet af Utskottets hemställan i Utlåtandet N:o \i, fastställt för in
nevarande och följande år intill nästa Riksdag.
Stockholm den i4 Maj 1845.
t
STOCKHOLM, bos P. G. Berg, 1845.
Förslag till Reglemente
/
/
I
i
(Fortsättning.)
Hör till Stats-V t skett et» Memorial, N:o 913,
FÖRSLAG
tili
REGLEMENTE
för
Rikets Ständers Riksgälds-Contor.
Angående Styrelsen öfver Riksgälds-Conior et.
§ 1.
(Lika lydande med 137 5 i *84* Srs Reglemente).
Riksgälds-Oontoret förblifver, såsom hittills, under Rikets Ständers
styrelse, inseende och förvaltning (66 § Regerings-Formen ). Styrelsen öfver
detta Verk är af Rikets Ständer uppdragen åt Tre af hvarje Riks-Stånd,
enligt 67 § Riksdags-Ordningen, valda Fullmägtige, vid hvilkas sammankomsterOrdet
föres af den Ridderskapets och Adelns Fullmägtig, som, jemlikt
Ricftlarhus-Ordningen, dertill berättigad är.
§ 2.
(Lika lydande med 138 § i 1841 års Reglemente.)
Genom dödsfall eller af andra tillfälligheter, bland Fullmägtige, mellan
Riksdagarne, uppkomna ledigheter ersättas, när så fordras, medelst nya val,
på sätt af det Stånd; för hvilket sådan ledighet inträffat, är föreskrifvet (69 §
Riksdags-Ordningen). Då någon Fullmägtig afgått, bör dess Stånds CanzliDirection,
genast efter det sådant blifvit hos Fullmägtige anmäldt, härom underrättas
samt anmodas foga anstalt om ny Fullmägtigs inkallande i den afgångnes
ställe.
§ 3.
(Lika lydande med 139 § i 1841 års Reglemente.)
Enär, i anseende till samtidigt inträffade förfall för flera Fullmägtige,
göromålens oafbrutna gång sådant fordrar, eger Fullmägtiges Ordförande att,
Bifi. till fl. St. Fröt. 184-5, 4 Sami. 1 Afd. 3 Band. 40 Håff. 1
2
Bör lill StaU-JJttkotlets Memorial, N:o 313.
under tiden, i den af hvarje Riks-Stånd bestämda ordning, inkalla erforderligt
antal Suppleanter.
§ 4.
(Lita lydande med 140 5 i 1841 års Reglemente.)
Innan Fnllmäglig sin befattning tillträder, skall lian, vid Fullmagtiges
sammankomst, aflägga och med sitt namn underteckna följande ed: ”Jag —■
— — utsedd och förordnad att vara Fullmägtig i Rikets Ständers RiksgäidsContor,
förpligtar mig härmedelst att, vid denna mig anförtrodda befattning,
ställa mig till noggrann efterrättelse, så väl Rikets Grundlagar, som det för
Riksgälds-Contoret gällande Reglemente samt öfriga, rörande detta Verk, af
Rikets Ständer meddelade föreskrifter; och skall jag doldt och förtegadt hålla
hvad vid Contorets förvaltning förefaller, som tyst vara bör, så sannt mig
Gud hjelpe till lif och själ!”
§ 5.
(Lika lydande med 141 § i 184! års Reglemeute.)
Kommer Fullmägtig i den författning, att han icke kan vara Riksdagsman
och Ledamot af Utskott, skall han genast sin befattning såsom Fullmägtig
frånträda och ledigheten efter honom, i föreskrifven ordning, återbesättas.
§ 6.
(Lika lydande med 142 § i 1841 års Reglemente.}.
Jemte ett noggrant iagttagande af hvad Rikets Ständer, i afseende på
förvaltningen af Riksgälds-Contoret och dit anslagna medel, beslutit och föreskrifvit,
åligger Fullmägtige att omsorgsfullt vårda och befrämja detta Verks
rätt, säkerhet och förmon, samt för öfrigt vidtaga alla på Fullmägtige ankommande
åtgärder, i och för verkställigheten af de Fullmägtige utaf Rikets Ständer
meddelade beslut och uppdragna åligganden.
§ 7.
(Motsvarar 143 § i 1841 års Reglemente)
Befallningar, som af någon annan än Rikets Ständer meddelas, angående
användandet af Riksgälds-Contorets tillgångar eller förvaltandet af samma
Hur lill Stats-Utsiotlels Memorial, N:o 313.
3
Verk, få icke af Fullmägtige åtlydas och efterkommas; varande Fullmägtige,
för sina åtgärder i detina egenskap, Rikets Ständer eller deras Stats-Ulskott
och Revisorer allena redo skyldige, samt kunna icke för sitt förhållande till
ansvar ställas, utan i laga ordning och till följd af Rikets Ständers eller deras
Revisorers beslut, eller emellan Riksdagar och Revisioner, genom Rikets
Ständers Justitise-Ombudsman £70 § 2 mom. Riksdags-Ordningen, 10 § An•varighetslagen.
)
§ 8.
(Lika lydande med 145 § i 1841 års Reglemente.)?
Till ledning vid pröfningen och afgörandet af förekommande ärenden,
för hvilkas behandling, antingen icke några, eller mindre tillämpliga och bestämda
föreskrifter blifvit af Rikets Ständer meddelade, ega Fullmägtige att
af Rikets Ständers Revisorer begära råd och yttranden.
§ 9.
(Lika lydande med 147 § i 1841 års Reglemente.)
Såsom honorarium, åtnjuter hvarje FuIImägtig Sex Hundra Sextio Sex
(666) Riksdaler 32 skillingar årligen; hvarförutan FuIImägtig, som ej är i
Stockholm bosatt, eger att för en resa årligen till och från hemorten uppbära
kostnadsersättning, beräknad efter skjuts för två hästar.
Angående FuIImägtiges sammankomster.
§ 10.
(Lika lydande med 148 § i 1841 års Reglemente.)
Alla Fullmägtiges behandling tillhörande mål skola inför Fullmägtige,
vid deras sammankomster, föredragas, och få endast der afgöras.
§ 11.
(Lika lydande med 149 § i 1841 årslReglemente.)
Fullmägtige hafva sina sammanträden i Stockholm, så vida icke Riksdag
å annan ort hålles, i hvilket fall Styrelsen öfver Riksgälds-Cöntoret anses
vara (ill Riksdagsorten öfverflyttad, derest Fullmägtige, till ett antal af
minst åtta, i egenskap af Riksdagsmän, derstädes vistas. Skulle åter, vid
4
Bör till Stats-Utikottots Memorial, N:o 313.
dylikt tillfälle, Fullmägtige till berörde anta], hvarken i Stockholm eller å
Riksdagsorten, fortfarande sig uppehålla, kommer Styrelsen att qvarblifva i
Stockholm, dit Fullmägtiges då Ordförande till deltagande i denna styrelse,
bör, på sätt i 3 § är stadgadt, inkalla det ant$l Suppleanter, sorn för ärendenas
afgörande erfordras.
§ 12.
(Lika lydande med 150 § i 1841 års Reglemente.)
Fullmägtige sammanträda, minst en gång i hvarje vecka, å den af
dem bestämda dag och tid. Derjemte böra, då ärendenas beskaffenhet och
oafbrutna gång sådant fordra, serskilda sammankomster hållas. Vid hvarje
sammankomst skall protocoll föras.
§ 13.
(Lika lydande m»d 151 § i 1841 års Reglemente.)
Förmärkes något å färde vara, som anses kunna leda till RiksgäldsContorets
skada och förfång, eller förspgrjas sådana oordentligheter inom
Verket, hvilka fordra skyndsam åtgärd och handläggning, göres anmälan
härom ofördröjligen hos Ordföranden, på hvars pröfning det i sådant fall
ankommer, huruvida Fullmägtige skola genast sammankallas, eller om ärendets
anmälan inför Fullmägtige kan uppskjutas till den för deras vanliga
sammankomster utsatta dag. Då eldsvåda yppar sig på Riddarholmen, eller
i staden inom broarne, böra Fullmägtige genast i Contoret sig infinna.
§ 14.
{Lika $dande med 152 § i 1841 års Reglemente.)
Åstundar Fullmägtig att, under längre eller kortare lid., från staden
afresa, bör han sådant förut, vid sammankomst eller hos Ordföranden, anmäla
och då tillika uppgifva tiden för sin frånvaro samt derom öfverenskomma
med öfrige Fullmägtige för det Riks-Stånd, han tillhörer, så att
något hinder för göromålens behöriga gång härigenom icke förorsakas.
Skulle från staden Bortrest Fullmägtig icke låta höra af sig inom Irenne
veckor efter upphörandet af hans erhållna tjenstledighet, anmäles ett sådant
förhållande i Fullmägtiges protocoll; och skulle samma Fullmägtig,
utan anmäldt laga förfall, uteblifva mer än tYå månader, att räkna från
Bör till Statt-Utskollets Memorial, N:o 313.
5
deri dag, tjeristledigheten tilländagå», Bör anmälan, enligt 2 härom
göras hos vederbörande Riks-Stånds Canzli-Direction.
§ 15.
(Lika lydande med 153 § i 1841 års Reglemente.}
Är Fullmägtig, som icke, på sätt näst förestående $ föreskrifver, till
erhållande af ledighet sig anmält, genom opasslighet eller enskilda angelägenheter,
hindrad att sammankomst bivista, hör harn sitt förfall hvarje
gång tillkännagifva.
§ 16.
[Lika lydande med 154 § i 1841 års Reglemente.)
Då, vid sammankomst, samtlige Fullmägtige för någotdera af Riksstånden
saknas, må, derest uppskof kan ega rum, icke något ärende till afgörande
företagas eller beslut fattas. Frågor angående tjensters tillsättande
eller pensioners meddelande samt ärenden af synnerlig vigt för Verket,
såsom låns upptagande eller de i Regerings-Formen omförmälda Creditivers
utbetalning, med mera, få icke afgöras, såvida ej minst åtta Fullmägtige
äro tillstädes.
§ 17.
(Motsvarar 156 och 157 §§ i 1841 års Reglemente.)
Yppas under Fullmägtiges öfverläggningar skiljagtighet i meningarne,
böra samtlige närvarande Fullmägtige till Protocollet afgifva sina röster, hvilka
per capita beräknas. Derest flera skiljagtiga meningar yttras, böra de sins
emellan närmast öfverensstämmande, så vidt möjligt är, sammanjemkas. — Då
ett lika antal röster utfalla för hvardera meningen, är Ordförandens röst afgörande.
Den vid sammankomst närvarande Fullmägtig, som sin röst ej serskildt
afgifvit eller, efter börjad öfverläggning om ett föredraget ämne, sig afIhgsnat,
anses hafva det då fattade beslutet biträdt.
Sluten omröstning må endast företagas vid val till sådane befattningar,
dertill någon bland Fullmägtige kan utses.
6
Hör till Stats-ULtkotlett Memorial, N:o 313.
§ 18.
(Lika lydande med 158 § i 1841 års Reglemente.)
Innan Fullmägtiges pröfning underställda ärenden till slutligt afgörande
företagas, böra Riksgälds-Contorets Commissariats utlåtanden deröfver inhemtas,
såvida sådant, för utredningen af harvid förekommande förhållanden, kan
erfordras eller af någon utaf Fullmägtige äskas; skolande hufvudsakliga innehållet
af dessa utlåtanden i Fullmägtiges protocoll antecknas. Likaledes böra
skälen för sådana af Fullmägtige vidtagna förvaltningsåtgärder och beslut,
som grunda sig på serskilda omständigheter och förhållanden, i protocollet
anföras.
5 19.
(Lika lydande med 159 $ i 1841 års Reglemente.)
Föreskrifter och befallningar må ej, å Fullmägtiges vägnar, RiksgäldsContorets
Embets- och Tjenstemän meddelas, utan till följd af beslut, fattadt
vid Fullmägtiges sammankomst; Secreteraren hos Fullmägtige dock obetaget
att, utan föregången anmälan, emellan sammankomsterne, från vederbörande
infordra de utlåtanden och upplysningar, som för ärendenas afgörande finnas
nödvändiga.
5 20.
(Lika lydande med 160 5 * 1841Jars Reglemente.)
Ofver Fullmägtiges beslut, i Riksgälds-Contorets tjenstemän eller andre
enskilde personer rörande mål, eger den eller de, på hvilkas rätt och bästa dessa
beslut kunna inverka, att hos Rikets Ständers Revisorer eller Sfats-Utskott
anföra besvär; dervid klaganden dock, så vida besvären skola till pröfning upptagas,
bör, inom trettio dagar .efter bevisligen erhållen del af det meddelade
beslutet, sitt missnöje deremot hos Fullmägtige skriftligen anmäla; hvarförutan
det, vid enahanda äfventyr, åligger honom att, sednast en månad före Revisorernes
näst förestående sammankomst eller Riksdagens början, derest Revision
dessförinnan icke inträffar, sina besvär ingifva till Fullmägtige, af hvilka desamma,
jemte utlåtande deröfver, till Revisorerne eller Stats-Utskottet öfverlemnas.
Besvär öfver Fullmägtiges, i dylika mål, nyss före eller under Rikets J§Iänders
eller deras Revisorers sammanvaro, meddelade beslut, kunna omedelbarligen
Bör till Stats-TJtskottets Memorial, N:o 313.
7
af vederbörande, inom fjorton dagar efter del fåendet, den dagen likväl oräknad,
till Stats-Utskottet eller Revisorerne inlemnas.
Angående serskilda Fullmägtige tillhörande åligganden och uppdrag.
§ 21.
(Lika lydande med 161 § i 1841 års Reglemente.)
Fullmägtige skola, vid början af hvarje år, granska Commissariatets för
det föregångna året förda anteckningsböcker och protocoll, samt genomgå och
inventera de under Commissariatets vård befintliga låne- och säkerhets- med flera
dylika handlingar.
§ 22.
(Motsvarar 162 § i 1S41 ärs Reglemente.)
En gång hvarje år böra Fullmägtige anställa besigtning, å det till local
för Riksgälds-Contoret anvisade hus samt detta Verks inventarier.
Likaledes böra enahanda besigtningar årligen anställas å det, under Fullmägtiges
vård och inseende ställda, hus, som begagnas till sessionsrum för
Riks-Stånden samt Rikets Ständers Utskott; skolande de för underhållandet af
detta hus erforderlige kostnader, äfvensom de för samma hus nu utgående årliga
afgifter, af Riksgälds-Contorets medel bestridas.
§ 23.
„ (Motsvarar 163 § i 1841 års Reglemente )
I)å Rikets Ständers Revisorer öfver Stats-, Banco- och Riksgälds-Verken
sammanträda, skola Fullmägtige till dem afgifva Berättelse om RiksgäldsContorets
ställning och förvaltning under den lid, som Revisorernes granskning
kommer att omfatta; och böra, vid samma tillfällen, serskilde Berättelser af Commissariatet
och Ombudsmannen vid detta Verk afgifvas och genom Fullmägtige
till Revisorerne öfverlemnas.
Dessutom skola Fullmägtige, vid nästa Riksdags början, till Rikets Ständer
afgifva och till Stats-Utskottet aflemna en fullständig Berättelse för hela den
tid, som förflutit sedan Fullmägtiges Berättelse till Rikets nu församlade Stan
-
8
7:[ Hör till Stats-Utskottets Memorial, Pi:o 313.
der afgafs; börande jemväl serskilda Berättelser för samma tid af Commissariatet
och Ombudsmannen då afgifvas och till Stats-Utskottet af Fullmägtige öfverlemnas.
§ 24.
(Lika lydande med 164 § i 1841 års Reglemente.)
Efter hvarje Revisions slut, skola Fullmägtige, på sätt Rikets Ständers
förlRevisorerne utfärdade Instructioner innehålla, föranstalta om tryckning och
utdelning^med allmänna tidningarne af Ravisorernes, angående Stats- och Riksgäldsverken
afgifna och Fullmägtige tillställda. Berättelser, jemte dertill lurande
förklaringar; hvilka handlingar äfven, genom Fullmägtiges försorg, böra till
Rikets näst sammanträdande Revisorer och Ständer öfverlemnas.
§ 25.
(Motsvarar 165 § i 1841 års Reglemente.)
Före nästkommande Riksdags början böra Fullmägtige:
a) föranstalta om upphandling af det för tryckningen af Riks-Ståndens Ityotocoll
med dertill hörande Bihang, under samma Riksdag erforderliga papper, oell,
med behörigt iagttagande af Rikets Ständers i sådant afseende meddelade föreskrifter,
låta upprätta contract, angående denna fitycknings verkställande;
upprätta contract om tillhandahållandet under Riksdagens lopp af de
skrifmaterialier och öfrige elfecter, som för Riks-Stånderis och Utskottens behof
kunna erfordras;
c) låta eomplettera och iståndsätta inventarii-persedlarne uti Riks-Ståndens
och Utskottens Sessions- och Canzli-rum inom Rikets Ständers hus ;*och
d) vidtaga de åtgärder, som anses mest lämpliga och ändamålsenliga, i
afseende på sättet för eclaireringens verkställande inom detta hus under Riksdagens
lopp.
Vid verkställigheten häraf, iagttages, att, genom kungörelser i Allmänna
Tidningarne, infordras anbud af dem, som kunna vara hugade att tillhandahållandet
och levererandet af berörde elfecter eller besörjandet af omförmäldte
trycknings- med flere arbeten sig åtaga.
För
Bör till Slats-Utikotteti Memorial, N:o 313.
9
För Öfrigt ego Fullmägtige att utse någon bland Riksgälds-Contorets
tjenstemän, som bör, ej allenast, uppå vederbörliga reqvisitioner, tillhanda
hålla
de upphandlade effecterne, utan ock besörja de, under Riksdagens
fortgång, ifrågakommande ytterligare inköp, äfvensom verkställigheten af
derunder erforderliga reparationer å inventarii-persediarne.
§ 26.
(Lika lydande med 166 $ i 1841 års Reglemente, med tillägg af ett utBf Banko-Utskottet jemväl tillstyrkt
stadgande, angående det antal Fullmägtige, som vid gemensamma sammanträden bär
vara tillstädes för besluts fattande.)
Gemensamt med Fullmägtige i Rikets Ständers Bank, skola Riksgälds-gälds-Contorets
Fullmägtige:
a~) afgifva sitt underdåniga yttrande och råd till Kongl. Maj:t, i fråga
om den ort, der Rikets Ständer böra samlas, i de fall, då fiendens fram
trängande
eller pest eller andra lika vigtiga hinder göra Riksdags hållande
i hufvudstaden omöjligt eller för Rikets Ständers frihet och säkerhet vådligt
(5o § Regerings-Formen);
efter stadgade grunder, uppgöra och utfärda ny Bevillnings-Förordning,
i den händelse att vid Riksdags slut, beviilningens heal belopp
väl vore bestämdt, men Rikets Ständer icke hunnit om fördelningen deraf
blifva ense (109 § Regerings-Formen);
c) uti Justitias-Ombudsmans-embetet genast insätta den man, som
Rikets Ständer till efterträdare åt Justitiae-Ombudsmannen utsett, i fall
denne emellan Riksdagarne afsäger sig det erhållna förtroendet eller med
döden afgår, äfvensom utvälja annan behörig man i stället för Justitiae-Ombudsmannens
utsedde efterträdare, derest han äfven emellan Riksdagarne
afsäger sig förtroendet eller i Justitiae Ombudsmans-embetel insättes eller
med döden afgår (98 § Regerings-Formen);
d') för framtida uppsigten och controllen öfver Götha Canals vidmagthållande
utse och välja ej mindre en person, för att såsom Ledamot,
å Bankens och Riksgälds-Contorets vägnar, inträda i Directionen öfver
nämnde Canal, än ock ett ombud att, å samma Verks vägnar, deltaga i de
årliga Revisionerne af Canalens räkenskaper,
Bih, lill R. St. Fröt. 1845, 4 Sami. t A/d. 2 Band. 40 Höft. 2
10
Rör till Stah-Utskottets Memorial, N:o 313.
Dessa val förnyas hvarje år.
Vid Fullmägtiges i Banken och Riksgälds-Contoret gemensamma sammanträden,
böra, sä vida beslut skall kunna fattas, två tredjedelar af hvartdera
Verkets Fullmägtige och bland dessa två tredjedelar åtminstone en
Fullmägtig utaf hvarje Riks-Stånd vara tillstädes.
§ 27.
(Lika lydande med 167 5 i 1841 ärs Reglemente.)
Fullmägtige af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden skola, för upplysningars
afgifvande, vara tillstädes, då fullmagterne för Riksdagsmän af
det Stånd, som de tilllhöra, granskas af Justitise-Statsministern eller den
person, Konungen i hans ställe förordnat (21 § Riksdags-Ordningen).
§ 28.
(Lika lydande med 168 § i 1841 års Reglemente.)
Derest, före nästa Riksdags början, någon af de utaf Ridderskapet
och Adeln utsedde Directeurer eller Suppleanter vid Låne-Contoren i Götheborg
och Malmö skulle med döden afgå eller sättas ur stånd att detta uppdrag
bestrida, böra Fullmägtige för nämnde Stånd, tillika med Ståndets Fullmägtige
i Banken samt Riddarbus-Directionen, genast efter erhållen underrättelse
härom, gå i författning om nytt val i den afgångne Suppleantens
ställe. Likaledes skall, efter skedd anmälan om dylik ledighet bland
de af Borgare-Ståndet valde Directeurer eller Suppleanter vid Låne-Contoren,
den lediga platsen tillsättas, genom val af samma Stånds Fullmägtige i
Banken och Riksgälds-Contoret, dervid ordet föres af den främste bland
Ståndets Fullmägtige i förstnämnde Verk.
Skulle åter någon af de, i och för granskningen af Låne-Contorens
räkenskaper, utaf Riks-Stånden valde Revisorer eller deras Suppleanter,
emellan Riksdagarne, med döden afgå eller vara lagligen hindrad att detta
uppdrag utöfva, böra, så vida icke vederbörande Riks-Stånd annorlunda
förordnat, Ståndets Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Contoret, genom
omröstning per capita, annan Revisor eller Suppleant utse.
flör till Stats-Utskotlets Memorial, N:o 313. 11
Angående Betjeningen vid Riksgälds-Contoret.
§ 29.
(Motsvarar 169 £ i 1841 års Reglemente, med tillägg äf Rikets Ständers beslut enligt Stats-Ut
skottets
Utlåtande N:o 65).
De hos Fullmäktige förefallande kansligöromål bestridas af
En Secreterare>
En Registrator och Archivarie
samt den tjensteman, hviken är förordnad att, emot det uti Interims-Staten
upptagna arfvode, förrätta de göromål, som tillförene ålegat den hos
Fullmägtige anställda Canslist.
§ 30.
(Motsvarar 170 § i 1841 års Reglemente )
De med Riksgälds-Contorets dagliga förvaltning förenade göromål
och åligganden besörjas, under Fullmägtiges öfverinseende och med redovisningsskyldighet
inför dem, af
Tre Commissarier,
Vid Cansligöromålen biträdas Commissarierne af
En Referendarie eller Secreterare, och
En Canslist.
Efter nuvarande Referendariens afgång, indrages Referendarie-tjensten
samt tillsattes i stället den Notarie-syssla, som är å Aflönings-Staten
uppförd.
Till Commissariernes biträde vid uppbörden af Riksgälds-Contorets
inkomster och verkställigheten af dess utbetalningar, är hos Ccmmissariatet
anställd
En Bokhållare (Cassa-Bokhållaren)
Riksgälds-Contorets Hufvudbok föres och afslutas i det Commissariatet
underlydande Boksluts-Contor, hvarest äfven öfriga räkenskapsgöromål
hufvudsakligen förrättas; bestående detta Contor af
12 Bör till Slätt-Vitkolltts Memorial, N:o 313.
En Kamererare,
£n Bokhållare,
En Kammarskrifvare och
En Contorsskrifvare, hvilken sistnämnde dessutom skall tjenstgör®,
der Commissariatet finner hans biträde erforderligt.
Granskningen af Riksgälds-Contorets räkenskaper, likasom för öfrigt
förefallande revisions-arbete, med undantag af den Commissarierne sjelfve
åliggande grauskningsskyldighet, hesörjes, i Revisions-Contoret, af
En Kamererare, och
En Revisor-, kommande dock Revisorstjensten att vid nuvarande
innehafvares afgång, indragas.
§ 31.
(Lika lydande med 171 $ i 1841 Srs Reglemente.)
Riksgälds-Contorets rätt och talan i de rättegångs- och utsökningsärenden,
som röra detta Verk, bevakas och utföras af
En Ombudsman.
§ 32.
(Lika lydande med 172 § i 1841 Srs Reglemente.)
Väkthet jeningen utgöres af
En Vaktmästare, !
Tre Kammardrängar och
Två Husdrängar, af hvilka den ene bestrider de denna befattning
tillhörande göromål vid Rikets Ständers hus.
Hör till Stats-Vtslotleti Memorial, JV:o 313.
13
§ 33.
(Motsvarar 173 § i 1841 års Reglemente.)
I afseende på samtlige ofvan uppgifue embets- och tjenstemäns samt
vaktbetjeiiters göromål och öfriga åligganden, kommer den af Fullmägtige,
under den g Mars 184a. utfärdade Instruktion och Tjenstgöringsordning
att fortfarande tjena till efterrättelse.
§ 34.
(Lika lydande med 174 § * 1841 ^rs Reglemente.)
Ajlöningen för Riksgälds-Conlorets tjenstemanna-personal och vaktbetjening
utgår, enligt de af Rikets nu församlade Ständer för detta Verk
fastställda Ordinarie- och Interims-löne-stater, hvilka icke få öfverskridas;
utan böra deremot kostnaderne för Verkets förvaltning, genom ytterligare
indragningar af ledigblifna tjenster, så vidt med göromålens gång är förenligt,
minskas.
§ 35.
(Lika lydande med 175 5 i 1841 års Reglemente.)
Till belöning lör extra arbeten och till uppmuntran för extra ordinarier,
sorn ådagalagt synnerlig flit och skicklighet, må äfven hädanefter en
summa af Sex Hundra Sextio Sex (666) R:dr Z2 sk. för hvarje år af Fullmägtige
disponeras; dock får hvad häraf under årets lopp, ej behöft utgifvas,
under ett påföljande år, icke för samma ändamål användas. Föröfrigt
ega Fullmägtige icke att tilldela betjeningen vid Riksgälds-Contoret
andra arfvoden, än de i Aflönings-Staten och detta Reglemente serskildt
bestämda.
§ 36.
(Motsvarar 176 § i 1841 ärs Reglemente.).
Granskningen och Annulleringen, af de, under den återstående praescriptionstiden,
inlösta mindre Riksgäldssedlar godtgöres efter förut stadgad
beräkningsgrund. Likaså får den, under benämning missräkningspenningar,
efter Tvåhundra (200) Riksdaler för år räknadt, utgående ersättning för den
tjensteman, sora besörjer Riksgäldssedlarnes invexling, till slutet af nämnde
praescriptionstid fortfara.
14
Hör till Stats-Utskottets Memorial, JV:o 313.
§ 37.
(Lika lydande med 177 §|i 1841 års Reglemente.)
Såsom begrafningshjelp för sterbhusen efter aflidne, obemedlade
tjenstemän och vaktbeijenter vid ftiksgälds-Contoret och f. d. GeneralAssistance-Contoret,
ega Fullmägtige att, under loppet af hvarje år, disponera
en summa af högst Ett Hundra Femtio (ji5oj) Riksdaler.
§ 38.
(Gru ndar sig på Rikets Ständers beslut genom bifallandet af Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 161).
Derest, vid afslutandet af Enke- och Pupil-Cassans vid Riksgäld,tContoret
räkenskaper för 1844 ocb följande år intill slutet af nästa Riksdag,
sig visar, att Cassans inkomster under året understigit de utbetalningar,
som undersamma år Gassan ålegat, godtgöres Cassan af Riksgälds-Contoret
den sålunda uppkomna bristen till ett belopp af högst Sexhundra
Riksdaler årligen, under förbehåll likväl, att hvad, som af detta anslag] för
ett år ej behöft användas, icke får för ett annat år af Cassan tillgodonjutas;
varande härvid dessutom det villkor fästadt, att ej mindre deiegarnes
bidrag än pensionerna under tiden utgå, utan förändring i deras, uti nu
för Cassan gällande Reglemente, bestämda belopp.
Angående lediga fjensters bestridande och tillsättande.
$ 39.
(Lika lydande med 178 § i 1841 års Reglemente.)
Den ordinarie tjensteman eller vaktbetjent, sorn förordnas att under inträffad
ledighet, eller i anseende till sjukdoms- eller annat laga förfall, förrätta
annan tjenst, än den, lian sjelf innehar, är, med undantag af det i 40 %
förutsatta fall, i allmänhet icke berättigad att derföre erhålla serskild aflöning;
dock ankommer det på Fullmägtige att, derest sådant förordnande utöfver 3:ne
månader oafbrutet fortfarit, tillerkänna innehafvare!* deraf ett efter omständigheterne
lämpadt arfvode, uppgående till högst halfva beloppet af skillnaden
emellan hans förut åtnjutande aflöning och löneförmånerne för den tjenst, lian
blifvit förordnad att bestrida.
Hör till Stats-Utshottets Memorial, N:o 313.
15
De extra ordinarie tjenstemän, som vid dylika tillfällen, på grund af
vederbörligt förordnande, under minst 14 dagar, förrättat ordinarie tjenstebefattning,
åtnjuta deremot under bela den tid, denna tjenstgöring fortfar, den för
lägsta tjenstegraden bestämda lön. Vid enahanda förhållande tillgodonjutajemväl
extra ordinarie vaktbetjent, som bestridt kammardrängs eller husdrängs
göromål, samma aflöning, som för den förrättade sysslan är i Staten
anslagen.
Vid inträffad ledighet af sådan tjenst, som bör återbesättas, skall den,
i följd deraf, uppkommande lönebesparing, efter afdrag af hvad, som för tjenstens
bestridande måst utbetalas, tillfalla Enke- och Pupill-Cassan vid Riksgälds-Contoret.
§ 40.
(Lika lydande med 179 § i 18*1 5rs Reglemente.)
Då tjensteman eller vaktbetjent, för enskilda angelägenheters besörjande,
erhållit tjenstledighet, bör han sjelf vidkännas kostnaden för tjenstens förrättande
under den tid, tjenstledigheten fortfar.
§ 41.
(Lika lydande med 180 § i 1841 ärs Reglemente.)
Innan en ledig tjenst af Fullmägtige återbesättes, skall sådant, jemte de
med samma tjenst förenade löneförmoner, äfvensom tiden, inom hvilken sökande
ega att sig anmäla, tillkännagifvas, medelst anslag å vanliga ställen inom
Riksgälds Contoret. Ansökningstiden bestämmes till minst 14 dagar från anslagets
utfärdande; dock beror af Fullmägtige att utsätta ny ansökningstid,
derest, inom den först bestämda tiden, någon till tjenstens erhållande fullt skicklig
och lämplig sökande sig icke anmält.
§ 42.
(Lika lydande med 181 § i 1841 ärs Reglemente.)
Före återbesättandet af de tjenster och beställningar, hvilkas innehafvare
lyda under Commissariatet, böra af detsamma upprättas förslag, hvarå en
af de sökande uppföres. Ofver dessa förslag kunna besvär hos Fullmägtige
anföras, inom 8 dagar, efter det förslagen till Fullmägtiges Expedition inkommit;
i hvilket afseende underrättelse om dagen, då ett dylikt förslag dit in
-
16
Eör till Stats-V t iko Hett Memorial, N:o 313.
gatt, bör,'genom utfärdande anslag, meddelas samt tjenstens tillsättande, i fall
flere sökande sig anmält, uppskjutas, intilldess denna besvärstid tilländagått.
§ 43.
(Lika lydande med 182 5 i 1841 års Reglemente.)
För att kunna antagas till tjensteman vid Riksgälds-Contoret, fordras,
såvida sökanden icke förut eger befordringsrätt vid detta Verk, att hafva vid
ettdera af Rikets Universiteter undergått sådan examen, som berättigar till inträde
i Konungens Canzli eller i allmänna Rättegångs- eller Räkenskapsverken;
dock böra de tjenstemän, som anställas vid Fuilmägtiges eller »
Commissariatets Canzli-Expeditioner, hafva aflagt den Akademiska examen,
som fordras för att få fjenstgöra antingen i Konungens Canzli eller i Rättegångsverken;
äfvensom den, hvilken befordras till Ombudsmans-sysslan. ovilkorligen
bör hafva fullgjort, hvad förfaltningnrne föreskrifva, i afseende på dem,
sorn i domarevärf må begagnas.
5 44;
(Lika lydande med 183 § i 1§41 års Reglemente.)
Till Commissarier, Secreterare och öfriga tjenstebefattningar vid Fullmägliges
och Commissariatets Expeditioner, Kamererare, Ombudsman samt
Cassa-Bokhållare, utnämnes bland competente sökande den, som^Fullmägtige,
med afseende å Verkets fördel samt vigten och ansvarigheten af de serskilda
befattningarne, hnna till den lediga tjensten mest skicklig och passande.
Vid tillsättandet af öfriga tjenster, bör jemväl fullt erforderlig skicklighet,
i förening med ett redligt och ordentligt uppförande, utgöra deri
egentliga befordringsgrunden; men under uppfyllandet af detta oeftergifliga
vilkor för hvarje befordran, böra de inom Verket förut anställde tjenstemän
njuta till godo den i hittills gällande Författningar dem tillerkända befordringsrätt.
’ § 45.
f / i • * - - •; - •- • •• . ; ;• ' s • , .; , * - ... . ... r. *
(Lika lydande med 184 § i 1841 års Reglemente.)
Den, sorn till Commissarie befordras, måste, innan han får uppbära
den
Hör till Stais-Utskottets Memorial, N:o 313.
17
den härmed förenade lön, hafva lem nät annorstädes innehafvande tjenst.
For öfrigt anses, vid alia befordringar inom Riksgälds-Contoret, det vilkor
fästadt, att den, som innehar syssla vid annat Verk, skall, derest den
ena tjenstebefattningen finnes för den andra hinderlig, vara förbunden att
från endera afgå, när Fullmägtige sådant äska; börande, till sökandes underrättelse,
omförmälda vilkor alltid i anslagen iutagas.
Angående behandling en af frågor, rörande tjenste/örsummelser m. m.
, - . § 46.
(Lika lydande med 185 $ i 1841 års Reglemente).
Om någon, Commissariatet underlydande, ordinarie tjensteman, vid mindre
förseelser i tjensten, ej låtit sig rätta af vederbörande formans tillsägelser
och varningar, eller blifvit beträdd med vårdslöshet eller försummelse i sin
tjenstgöring, eller ock i allmänna lefverne! ådagalagt ett mindre värdigt
uppförande, bör han inför Commissariatet erhålla lämplig föreställning och
åtvarning till framtida bättring. Inträffar åter enahanda förhållande, i afseende
på någon af Verkets öfrige embets- och tjenstemän, skall hau, elter
härom gjord anmälan, förekallas > inför Fullmägtige samt tillrättavisas och
varnas, I händelse den, som på detta sätt, antingen intör Fullmägtige eller
Commissariatet, undergått första varningsgr-aden, ej heller häraf låter sig
rätta, ega Fullmägtige att, med afseende å förekommande omständigheter,
på längre eller kortare tid suspendera honom från sin innehafvande tjenst,
med förlust af hela eller halfva lönen, hvilken, under tiden, må till ersättning
för tjenstens förrättande användas.
$ 47.
(Motsvarar 186 5 i *841 års Reglemente.)
Derest tjensteman, hvilken förut blifvit för ijensteförsummelse eller
annat förhållande suspenderad, å nyo gör sig skyldig till dylik förseelse;
ankommer på Fullmägtige att, efter förseelsens beskaffenhet, antingen ytterligare.
suspendera honom eller helt och hållet skilja honom från dess vid
detta Verk innehafvande tjenst och lön. Likaledes beror på Fullmägtigei
Bih till R. St. Vrål. i845. 4 Sami. i Afd. 2 Band. 38 Höft.
3
18
Hör till Stals-Uttkottel» Memorial, N:o 313.
serskilda pröfning, huruvida Commissarie, sorn, till följd af oordentlighet
j siria enskilda affärer, blifvit bysatt, eller varit nödsakad till borgenärerne
afträd* siri egendom, mi vidare bibehålla ocb utöfva sin Commissarie-bes
tälin ing.
§ 48.
(Lita lydande med 187 $ i 1841 års Reglemente.)
Tjensteman, som är förvunnen att hafva begått ärerörigt brott eller
annan förseelse, i eller utom tjensten, af den svåra beskaffenhet, att Verkets
trygghet eller anseende fordrar bans entledigande, har derigenom
gjort sig sin innehafvande tjenst förlustig.
§ 49.
(Lila lydande med 188 § i 1841 års Reglemente.).
Om någon af vakt-betjeningen i sin tjenst varit försumlig eller under
tjenstgöiing befunnits af starka drycker öfverlastad, eller ock eljest på
ett tadeivärdt sätt sig förhållit, må han, efter sig företeende omständigheter,
antingen inför Commissariatet erhålla föreställning, eller genast hos
^"llraägtige anmälas till suspension eller entledigande.
§ 50.
(Motsvarar samt år hufvudsakligen lika lydande med ISO och 191 §§ i 1841 års Reglemente).
Innan tjensteman eller vaktbetjent varder suspenderad eller skiljd
från tjensten, bör hans skriftliga förklaring öfver hvad emot honom förekommit
infordras. Fullmågtiges beslut, hvarigenom tjensteman suspenderas
eller för alltid skiljes från tjensten, bör, jemte hänvisning för besvärs
anförande, honom skriftligen meddelas. Tjenst, som, till följd af sådant
beslut, blifvit ledig, får, derest den afsatta tjenstemannen, inom föreskrifven
tid, anmält sig emna samma beslut öfverklaga, icke återbesättas föir,
än besvären blifvit af Rikets (Ständers Stats-Utskolt eller Revisorer afgjorda,
eller den bestämda tiden för besvärens fullföljande försutits; kommande
dock den, som emedlertid förordnas till tjcnstens bestridande, att d«
med densamma förenade löne-förmoner åtnjuta.
Bör till Slatt-Ultliottels Memorial, N:o 313.
19
§ 51.
(Motsvarar i89 § i 1841 års Reglemente)
Extra ordinarie tjensteman elier vaktbetjent, som, utan erhållen tillåtelse
eller anmäldt laja förfall, från tjenstgöring uteblifvit under 3:ne efter
hvarandra följande månader, eller, vid flera tillfallen, undandragit sig alt
lemna äskadt biträde, der lian blifvit anställd, anses hafva förverkat sin
rätt alt i Riksgälds-Contoret vidare tjenstgöra. Den extra ordinarie tjensteman
eller vaktbetjent, som, under honom uppdragen tjenstgöring, sig försumligt
eller felagtigt förhållit och, efter att, på sätt 46 § stadgar, blifvit
varnad, sig icke rättat, bör förklaras vara från Riksgälds-Contoret skiljd.
För öfrigt anses den extra ordinarie tjensteman eller vaktbetjent, sorn begått
ärorörigt brott eller annaa förbrytelse af svårare beskaffenhet, vara
från Verket utesluten.
Angående pensionerandet af RiksgciIds-Coniorels betjening.
§ 5a.
(Motsvarar (192 § i 1841 års Reglemente.)
Pensionerne för embets- och tjenstemännen samt vaklbetjeningen vid
Riksgälds-Contoret bestämmas efter deras, vid afskedstagande!, å ordinarie
eller interims-aflönings-staterna innehafvande löner.
§ 53,
(Lika lydande med 193 S i 1841 års Reglemente.)!
Tjensteman eller vaktbetjent, som uppnått Sjuttio års ålder, eller
under Femtio år varit i allmän tjenst, är, vid afskedstagande^ berättigad
att erhålla en hela lönen motsvarande pension. Samma pension kan jemväl
tillerkännas den tjensteman eller vaktbetjent, som fyllt Sextiofem .år
och i allmän tjenst tillbragt Fyratio år, så vida behörigen styrkt är, att
han befinner sig i ett sjukligt eller försvagadt tillstånd.
30
Bör täl Stats-Utskottet* Memorial, N:o 31S,
§54.
(Lika lydande med 194 $ i 1841 års Reglemente )
Den Tjensteman eller vaktbetjent, som, efter att hal va hunnit en ålder af
Sextio år^ anhåller om afsked, må, derest han varit i allmän tjenst omkring
Fyratio år, komma i åtnjutande af pension till ett belopp, som motsvarar
tre fjerdededelar utaf bans sednast innehafda lön. Innan tjensteman
elter vaktbetjent uppnått Sextio lefnads- ocb Fyratio tjenste-år, kan,
endast t händelse af bevislig oförmåga till vidare tjenstgöring, pension vid
afskedstagandet honom tilldelas, I sådant fall, lämpas densamma efter tjensteåren
ensamt, på det sätt, att för hvarje dylikt år, som brister i nyssnämnde
antal, afdrages en fyrationdedel från ett, tre fjerdedelar af lönen
motsvarande, pensionsbelopp. Men för den, som fyllt Fyratio tjensteår
och Sextio lefnadsår, ökas deremot detta pensions-belöpp med en fyrationdedel
för hvarje öfverskjutande tjensteår eller med en sextiondedel för
hvarje lefnadsår, om ett sådant beräkningssätt finnes för afskedssékanden
mera förmon ligt.
§ 55..
(Lika lydande med' 195 § i 1841 års Reglemente.f
Skulle, enligt 53 §, till pension berättigad tjensteman eller vaktbetjent,
i anseende till ohjelpligt sjukdoms-tiflstånd eller försvagade sinneskrafter
och arbetsförmåga, vara urståndsatt att behörigen uppfylla sina
tjänsteåligganden, må, derest göromåiens oafbtutna gång eller Veikets säkerhet
del fordrar, Fullmägtige, äfven utan derom gjord anhållan, meddela
en sådan tjensteman eller vaktbetjent afsked från dess innehafvande tjenst,
hvarvid dock pension till samma belopp, som den med tjenste» förenad»
lön, bör .honom tilläggas.
Derest åter vaktbetjent förr, än han uppnått den för pensions erhållande
bestämda lefnads-ålder och tjenstetid, skulle, genom sjuklighet eller
af annan orsak, blifva oförmögen att sina tjemsteskyldigheter vidare fullgör?,
ega Fullmägtige att, efter noggrann pröfning af de i hvarje fall förekommande
omständigheter och förhållanden,, vid hans förafskedande, tilldela
honom en årlig pension, uppgående lill högst två tredjedelar al lönen.
Bör UirSats-Utskottets Memorial, N:o 313.
21
Angående Götha Canal-Bolags och Malmö f. d. Disconterg
utredning.
§ 56,
(Lika lydande med 196 5 i iS4f års Reglemente.)
Den ännu återstående utredningen af Götha Canal-Botags och Malmö
f, d. Discont-Yerk besörjes fortfarande, intill nästa Riksdag, af Fuilmägtige
i Riksgälds-Contoret, på enahanda sätt som hitintills.
% 57.
(Motsvarar t97 § i 1841 års Reglemente.)
För hvardera af dessa Disconter föras serskilda räkenskaper, med
iakttagande af ali lämplig och ändamålsenlig förenkling i bokföringssättet.
Likaledes föras serskilda protocoller öfver de hos Fuilmägtige, rörande hvartdera
Diseont-Vei ket, förekommande ärenden.
§ 58.
(Lik* lydande med 198 £ i 1841 års; Reglemente.)
Granskningen af Discont-Verkens Räkenskaper verkställes i RiksgäldsC-ontovets
Revisionskontor.
S 59.
(Lika lydande med 199 $ i 1841 års Reglemente.)
För att betrygga det allmänna mot förlust, i följd af Discont-Verkens
utestående fordringars indrifning. bör befattningen med dessa fordringars utsökande
och indrifvande samt utförandet af Diseont-Verken förande rättegångar
äfven framgent uppdragas åt någon skicklig och pålitlig person, hvilken
deremot åtnjuter vissa, af Fuilmägtige bestämda, procent å de medel, som af
honom indrifvas och behörigen redovisas; börande följaktligen, såsom vilkor
härvid, stadgas, att fordringarnes indrifning och rättegångarnes utförande icke
komma att för Discont-utredningen medföra andra kostnader och utgifter än
nyssberörde indrifnings-procent; hvarförutan Fuilmägtige böra fortfarande förbehålla
sig att, utan hinder af Ombudets rätt till indrifnings-procentens åtnjutande,
låta för längre eller kortare tid inställa executiva åtgärder samt upp
-
22
Hör till Stats-Utskollett Mrmorial, N:o 313.
göra och afsluta ackords-lipvider med vederbörande gäldenärer, på sätt har nedan
stadgas.
§ 00.
(Lika lydande med 200 § i 1841 års Reglemente.)
Till fortskyndande af Discont-utredningens afslulande, ega Fullmägtige
att jemväl hädanefter till pröfning och slutligt afgörande företaga inkommande
accords-anbud, i afseende på liqviderandet af f. d. Discont-Verkens återstående
osäkra fordringar, medelst erläggande af något visst belopp, äfvensom
att för sålunda liqviderade fordringar meddela gäldenären bevis om frihet från
allt vidare kraf. Derjemte böra, för samma ändamål, Fullmägtige. efter infordrandet
af nödiga ansedda upplysningar, åtminstone hvartannat år, eller
före Rikets Ständers Revisorers sammanträden, genom anställande granskning
af härvid förekommande förhållanden, undersöka och pröfva, hvilka återstående
låne-fordringar kunna, utan äfventyr af förlust för det allmänna, afskrifvas,
enär utrönt och, så vidt möjligt är, styrkt blifvit, att icke den ringaste
tillgång för desammas godtgörande till större eller mindre del finnes att påräkna;
och skola Fullinägtiges i sådant afseende vidtagna beslut, tillika med
de skäl och omständigheter, hvarpå hvarje dylikt beslut sig grundar, Rikets
Ständers Revisorers serskilda granskning och bedömande underställas; hvarefter
dessa, af Revisorerne jemväl medgifna, afskrifningar må i Discont-Verkens
räkenskaper verkställas.
§ 61.
(Lika lydande med 201 § i 1841 års Reglemente.
Räntan å Discont-Verkens fordringar beräknas efter samma grunde*-,
som, vid ränte-beräkningen för Rikets Ständers Banks allmänna discont-lån,
iakttagas.
§ 62.
(Lika lydande med 202 § i 1841 års Reglemente )
Derest, emot all förmodan, vid utredningen af ifrågavarande 2:ne
Discont-Verk, något öfverskott skulle uppkomma, sedan skulderne, på föreskrifvet
sätt, blifvit betalda, samt ersättning för utrednings-omkostnaderne innehållen,
skall ett sådant öfverskott tillhandahållas i första rummet vederböran
-
Bör till Rikets Ständers Hemprial-, N:o 313.
23
Diseonts borgenärer, till ersättning för förlorad ränta å deras blott till caalet,
i flere terminer, betalda fordringar, och derefter actie-egarne i den
'iscont, der öfverskottet uppkommit.
§ 63.
{Lika lydande med 303 $ i 1841 Srs Reglemente.)
Öfver fortgången af Discontverkens utredning afgifva Fullmägtige Berättelser
till Rikets Ständers Revisorer, äfvensom till Rikets Ständers Statsutskott
vid nästa Riksdag. Vid Revisorernes sammanträden och vid Riksdagens
början, afgifvas jemväl af Discont-Ombudet berättelser om de med
Disconternes fordringar, efter hvarje revision, inträffade förändringar samt beloppet
af, för dessa Verks räkning, indrifna behörigen redovisade medel.
24 Bör till Stals-Ulskotteti Memorial, JV;o 313.
Förslag
till
Ordinarie Aflöningestat för Rikggälds-Contorets Embets- och
Tjensteman samt Vaktbetjening.
Lön.
Arfvode.
Summa.
i {Secreterare hos Fullmägtige
2,000
—
2,000'
1 Registrator och Archivarie
1.200
‘
1.200
i Ombudsman ......
700
100
800
3 Commissarier, hvardera 2,000 R:dr,
1 Notarie hos Commissariatet
6,000
6,000
700
■700
i Canzlist hos Dito . . .
400
100
500
1 Cassa-Bokhållare .....
700
100
800
1 Kamererare i Boksluts-Contoret
1,200
200
1.400
1 Bokhållare i Dito
7Of
700
1 Kammarskrifvare i Dito
40(
100
500
j Kamrerare i Revisions-Contoret
1,20(
1,200
1 Contorsskrifvare <
40f
400
1 Vaktmästare ......
400
400
3 Kammardrängar, hvardera 300 R:dr ,
900
900
2 Husdrängar d:o 220 R:dr,
Anmärkning: Lönen för Notarien hos
Commissariatet kommer icke att utgå förr,
än efter nuvarande Referendariens afgång.
440
44C
i
Summa R:dr
17,340
600
17,940
För
-
Hör till Stals-Vlskottets Memorial, N:o 313. 25
Förslag
till
Intenms-Aflönings Stat för Riksgäldskontoret.
R:dr.
sk
rst.
.1 Referendarie JLön ........
1,080
—
—
1 Revisor d:o .........
720
—
—
Dessa löner utgå endast under nuvarande innehafvares
tjenstetid.
1
•• • ' X n 1 .? ! . •
r . ' -vr. /• r o■1 •
Här upptages äfven:
Arvode för bestridandet af de renskrifnings- m. fl. göromål,
som förut ålegat den vid Fullmägtiges Expedition anställ-  de Canzlist, ........
500
utgår intill slutet af nästkommande Riksdag.
Summa R:dr
2,3001 —
-•
Bih. lill R St. Prot 1845. 4 Sami i Afd. 2 Band. 40 Hafi.
4
26 1 Hör till Stals-Vtskotteit Memorial, Nto 3iS.
Förslag
till
Expeetanee-Stat vid Rikets Ständers Riksgäl ds-Contor.
R:dr
sk.
rst»
e Factorn vid Riksgälds-Contorels Sedeltryckeri Sa-
muel Rumstedt, med skyldighet att, derest någon lämp-
lig befattning vid Riksgälds-Contoret honom uppdrages.
densamma bestrida .......
200
—
Summa R:dr
200
—
Hor till Siats-Utskottets Memorial, N:o 313. 27
Förslag
till
Pensions-Stat vid Rikets Ständers Riksgäldskontor.
Framlidne Hof- Jägmästaren, Friherre Gripenstjernas efter-
lt:dr
sk
rst.
iemnade dotter Mariana C. Gripenstjerna ....
166
32
—
förre Contorsskrifvare!) F. Sandahl
aflidne Notarien vid Riksgäldskontoret Fr. Bergmans
100
—
omyndige harn
aflidne Kamreraren vid Riksgäldskontoret L. M. Lundvalls
n i5o
omyndige harn
aflidne t. f. Commissarie!! vid Riksgäldskontorets Credit-  Sedelverk, Olver-Krigs kommissarien Fr. Lindstedts
trenne oförsörjda döttrar, Thilda Carolina, Ebba Ma-
150
ria och Siri Aurora Lindstedt, hvardera 50 R:dr .
150
—
aflidne Cömmissarien 11. Eks Enka Gabriella Ström .
250
—
förre Casseuren Olof Westblad
1,350
—
förre Rokhallaren Johan Eric Lindberg
440
21
—
förre Bokhållaren Carl åugust Tingberg
aflidne Casseuren J. Zengerleins enka Anna Catharina
700
—
—
Hedbom och hennes oförsörjda harn
Anmärkning: Ofvanstående pensioner indragas vid
innehafvarnes frånfälle och äfven dessförinnan, så vida de
för pensionernes utgående stadgade vilkor upphöra.
.150
Summa R:dr
3,607}
.5!
—■-
28 Hör still Stat s-Ut eliet te t Memorial S:o 313
Förslag
till
f. d. deneral-A-eeistans-Contorets Expectance-Stat.
Corn mjissa lien J. E. Berg . ,
Uppbörds-Kamreraren A. Nicodemi
Jlroisoren J. F. Gråberg . .
Vaktmästaren A. Dannström .
„ P. N. Wessling
„ J. E. Nortröm .
Kammardrängen E. Lindström .
P. Blomberg
Husdrängen Z. Ihrmark
Anmär k ning: Skulle någon af dessa
personel vinna befordran till lön vid RiksgäldsContoret
eller annat Verk, minskas den för honom
bär uppförda expectance-lön med ett deremot
svarande belopp, samt indrages belt och
hållet, derest den annorstädes erhållna lönen
uppgår till lika belopp med expectanee-lönen
eller densamma öfverstiger.
Summa
Under lön
beräknad
Spannmål
Lön.
Timmor
R:dr
sk.
rsl.
77
948
31
-
66
813
6
44
542
4
22
276
2
22
275
2
22
275
21
le
198
32
•
16
198
32
'
14
171
10
\ 269.| 3,697
25
1-
Bör till Stats-XJtslotteti Memorial, B:ol3iS. j 29
Förslag
till
F. d. General-Assistance-Contorets Pensions-Stat.
Föne Kamereraren C. Hörner .
Öfver-Commissarien A. G. Wastenii efterlemna*
de Enka
Summa
Under pen-  sion beräk-  nad Span-  mäl.
Pension.
Tunnor.
R:dr
sk.
rst.
66
813
6
—
150
66
963
6
—
Förestående Sex Stater nemligen:
Ordinarie Atlönings-Staten för Riksgälds-Contoret, upptagande
en summa af ... —
Interims-Aflönings-Staten för J):o .
Expectance-Staten vid D:o
Pensions-Staten vid D:o
F. d. General-Assistance-Contorets Expectance-Stat
och D:o Pensions-Stat .....
Lppgjorda och fastställda vid urtima Riksdagen i Stockholm den
Maj 1845.
R:dr
17,940
77
2,300
77
200
77
3,607
77
3,697
77
963
5.
25.
6.
Bih. till R. St. Prot. 1845. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 40 Haft.
5
ST OCKHOLM
TRYCKT HOS AV. F DALMA» 1845.
Stats-Utskottcts Memorial, IV:o 3/4,
3
N:o 314.
Ank till Exp.-Utskottet cl 15 Maj kl. 5 e. m.
Memorial, med förslag till 56 till och med ioi SS i det nya
Reglementet Jör Rihsgälds-Contoret.
(Rihsg - 1/d.J
Såsom fortsättning af de reglementarhka föreskrifter för RiksgäldsContorets
framlida förvaltning, hvilka Stats-Utskottel, genom dess memorial
N:o 312 föreslagit oell lill Rikets Ständer öfverlemnat, får Utskottet
härmedelst ytterligare underställa Rikets Ständers pröfning de af Utskottet
uppgjorda förslag till stadganden angående: l;o de under innevarande
Riksdag beviljade tillfälliga statsutgifter, 2:o anslagen till folkundervisningen,
Riksdagskostnaden m. fl. serskilda utgifter och 3:o statsfyllnadssumman
jemte öfriga af statsregleringen föranledda utgifter.
Hvad nu först beträffar de till införande i Riksgälds - Conlorets nya
Reglemente föreslagna §§, i anledning af de tillfälliga anslags- och lånesummor,
som Rikets nu församlade Ständer beviljat och till utgående från
Riksgälds-Contoret anvisat; så torde Utskottet endast behöfva hänvisa till
de vid hvarje § uppgifna och af Rikets Ständer bifallna Utlåtanden, hvarpå
det i §:n intagna anslag eller lån sig grundar. Till hvad Rikets Ständer
sålunda redan beslutat har Utskottet i allmänhet blott tillagt några närmare
bestämmelser, rörande sättet och ordningen för de beviljade statsutgifternes
utbetalande; hvarvid Utskottet, så vida icke serskilda förhållanden förekommit,
antagit och tillämpat den grundsats, att alla anslag böra af Riks—
gälds-Cootoret utbetalas, i öfverensstämmelse med de föreskrifter härom,
Kongl. Maj:t kan finna för godt meddela, varande äfven i vissa fall uttryckligen
bestämdt, alt utbetalningarne skola verkställas till Kongl. StatsConloret,
der sådant hittills varit stadgadt eller också ansetts vara en gifven
följd af anslagets beskaffenhet och föremål. Till upplysning om ordningen
för upptagandet i Reglementet af stadgandena angående ifrågavarande
anslags- och lånesummor, får Utsko let meddela att härvid blifvit
följd ungefärligen samma ordning, hvaruti dessa summor skulle förekommit,
derest de blifvit å Riks-Staten under dess hufvudtitlar uppförda.
Vidkommande de reglementariska föreskrifterna, angående utbetalningen
af anslagen lill folkundervisningen, Riksdagskostnaderna samt afloningen för
Rikets Ständers Justitite-Ombudsman ui. fl., så hafva dessa föreskrifter blifBih,
till II. St PrQt. 1845, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 4' Haji- ^
2
Siats-Utskottets Memorialj N.o 3l4•
vit upptagne och sammanförda under en serskild afdelning» enär besagde
utbetalningar, vid bestämmandet af Riksgälds-Contorets behof för den kommande
tiden, serskildt tagils i beräkning och till en del icke kunna anses
vara af tillfällig natur. Bland anslagen för folkundervisningen äro jemväl
i denna afdelning upptagna de summor, som ännu icke blifvit lyftade, utaf
de vid sistförflutna Riksdag härtill beviljade extra statsanslag för åren
1842, 1843 och 1844, hvilka medel, derest icke annorlunda förordnas,
måste för det med dem afsedda ändamål, fortfarande af Riksgälds-Contoret
tillhandahållas. I öfverensstämmelse med Utskottets, i memorialet N:o 304,
yttrade och af Rikets Ständer godkända åsigt, anser Utskottet dock, att det
för den förflutna liden erforderliga och disponibla beloppet af nämnde års
anslag för folkskole-Iärares aflöning, hvaraf hittills endast omkring 3,500
R:dr utgått, kan och bör nedsättas till den summa af 50,000 R:dr, dertill
samma anslag för ett af dessa år vid sista Riksdag bestämdes.
I afseende på stadgandena rörande st^ts-regleringen och deraf föranledda
utgifter, anser sig Utskottet böra anmäla, att föreskrifterna om Riksgälds-Contorets
skyldighet att ersätta uppkommande brister, i de beräknade
beloppen af Stals-Verkets inkomster är ordagrant lika med den, sorn i hittills
gällande Reglemente är intagen, samt alt jemväl anslagen till Tull- och
Postverken blifvit bland förslagsanslagen upptagne, på det att den å dessa
anslag i Riksgälds-Contorets Reglemente förekommande uppgift måtte varda
med Riks-Staten fullkomligt öfverensstämmande.
Slutligen får Utskottet erinra, att numreringen af ifrågavarande §§
kommer att förändras, derest några ytterligare utbetalningar varda vid innevarande
Riksdag beviljade och foljagtligen måste efter deras föremål eller
beskaffenhet, upptagas uti någondera af de afdelningar af Reglementet, hvilka
nu till Riks-Ståuden aflemnas.
Stockholm den 15 Maj 1845.
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet, 18 45.
Hör till Stats-Vlskottets Betänkandej N:o 3t2f.-
i
FÖRSLAG
till
REGLEMENTE
för
Rikets Ständers Riksgälds-Conlor.
Fortsättn.
B) Under innevarande Riksdag beviljade tillfiiilige Stats-utgifter.
§. 56.
(Grundar sig Rikets Ständers, dels i sammanhang med Stats-Reglcriugen oell dels genom bifallandet
af Stats-Utskottets*Utlåtande N;o 234, fattade besiut,)
Rikets Ständer, sora beviljat åtskilliga, till de ständiga Statsbeliofven
icke bänförlige, anslagssummor, hafva beslutat, att alla sådana tillfälliga anslag,
äfvensom de under innevarande Riksdag beviljade lune-understöd, skola
af Riksgälds-Contorets medel utgå samt af detta Verk i stadgad ordning
utbetalas å de tider, Rikets Ständer för hvarje serskild anslags- eller lånesumma
bestämt, eller, då någon sådan bestämmelse ieke blifvit meddelad,
på föreskrifvet sätt tillhandahållas från och med i845 års början.
§. 57.
(Grundar sig pä Sta tsr-Utskottets, af Rikets Ständer bifallna, Memorial N:o 114.)
Till godtgörande af begrafnings- och öfriga kostnader i anledning
af Högstsalig H. M. Konung Carl XIV Johans dödliga Jrcuiflille, hafva
Rikets Ständer anslagit ett dessa, af Kongl. Stats-Contoret förskottsvis be
stridda^ kostnader motsvarande belopp, Etlluindrafyratiofemtusen sjuhundra
åttioen R:dr 19 sk. io rst., att, på nyssnämnde Embets-Yerks reqvisition,
af Riksgälds-Contoret utbetalas.
Bih. till R, St. Prot. 184S4 ^am^• 1 d/d. u Band. 42 Väjt. I
Hör till Stats-Utskottets Betänkande_, Nio 3l/j..
§. 58.
(Grundar sig på Stats-Utskottets, af Rikets Stander bifallna^ Memorial N:o no.)
Sedan de kostnader i och för H. M}Konungens och Dess Höga Gemåls
kröning, hvilka Kongl. Maj:t ansett vara af beskaffenhet att böra af Statens
medel bestridas, blifvit för Rikets Ständer uppgifne, hafva Rikets Ständer,
till utgående från Riksgälds-Contoret på Kongl. Stats-Contorets reqvisition,
anvisat den sålunda uppgifna kostnadssumman, Fyratiofemtusen fyrahundra
åttiotvå R:dr 33 sk: 8 rst.
§. 59.
[(Grundar sig på den af Rikets Ständer bifallna i3 §. i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5/p)
För liqviderandet af Stats-Verkets återstående skuld för ombyggandet
af Lejonbacken invid Kongl. Slottet härstädes, utgörande, utom obetalda
räntor, för närvarande Femtiotvå tusen R:dr, har ett deremot svarande
anslag blifvit af, Rikets Ständer beviljadt; hvilket alltså af RiksgäldsContoret
till Kongl. Stats-Contoret utbetalas.
§. 6o.
(Grundar sig på Rikets Ständers beslut, enligt Stats-Utskottets Utlåtande N:o i5fj, samt motsvarar
3 3 §. i iSti års Reglemente.)
Til aflöning för Lagberedningens arbetande Ledamöter och Secreterare
samt derstädes erforderliga expenser, hafva Rikets Ständer, utom det
serskildt beviljade och redan utbetalda tillskottet, 3,691 R:dr 3a sk., i 1844
års anslag för samma föremål, beviljat och å Riksgälds-Contoret anvisat ett
årligt anslag af Tolf tusen R:dr, hvilket skall utgå, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga
disposition, från och med början af innevarande år 1845 och till slutet
af det år, då nästa Riksdag inträffar. Derjemte hafva Rikets Ständer,
för tryckningen aj Lag-beredningens återstående arbeten, beviljat ett förslags-anslag
af Tre tusen R:dr; hörande sistnämnde anslag, likasom det, vid
sednast förflutna Riksdag, för enahanda tryckningskostnader beviljade, men
ännu icke lyftade, anslag å samma belopp jemväl, enligt Kongl. Maj:ts Nå
diga föreskrift, af Riksgälds-Contoret utbetalas.
§. 6,.
(Grundar sig på Rikets Ständers beslut, enligt Stats*-Utskottets Utlåtanden N:is 37, 71 och i33, samt
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial N:o 162).
Utom de under Riks-Statens Fjerde Hufvudtitel uppförde anslags
-
Hör till Stats- Llskotlets Betänkande, N.-o
3
summor, äro följande, till ständiga behof icke hänförliga, anslag för försvars-Verket
till lands beviljade, för att utgå under 3:ne år, nemligen:
1:0 för Topografiska Corpsens arbeten, Trettiosex tusen Riksdaler, eller
Tolf tusen Riksdaler årligen;
2:0 för complettering af redskaps-, rid-, anspanns- och stallpersedlar
för feni Batterier af nja Fält-Artilleriet, Tjugofyra tusen Riksdaler, eller
Åtta tusen R:dr årligen;
j 3:o för anskaffandet årligen under trenne år af 4,000 st. nja Infanteri-gevär,
Tvåhundra fyratiotusen Riksdaler, eller Åttio tusen Riksdaler
årligen;
4:o för tillverkning af pistoler, Sexton tusen Riksdaler, eller Fem tusen
trehundra trettiotre Riksdaler 16 sk. årligen;
5:o för äldre Infanteri-gevärs förändring för slagkruts-antändning,
Sextio tusen Riksdaler, eller Tjugo tusen Riksdaler årligen;
6:0 för tillverkning af slagkrut:shufvar samt anskaffande af de för
denna tillverkning behöfliga machiner, Trettiotre tusen Riksdaler, eller Elfva
tusen Riksdaler årligen;
7:0 till bestjckning af Waxholms fästning jemte tillhörande Strandverk,
Åttio tusen Riksdaler, eller Tjugosex tusen sex hundra sextiosex Riksdaler
32 sk. årligen;
8:0 till bestjckning af Carlstens fästning, Fyratio tusen Riksdaler, eller
Tretton tusen trehundra trettiotre Riksdaler 16 skillingar;
9:0 till fortsättning af befästningsarbetena vid Carlsborg, Nittio tusen
Riksdaler, eller Trettio tusen Riksdaler årligen;
10:0 till fortsättandet af enahanda arbeten vid Carlsten, Nittiotre tusen
Riksdaler, eller Trettioett tusen Riksdaler årligen;
1 i;o till befästningsarbetena vid Carlskrona, Sjuttiotvå tusen Riksdadaler,
eller Tjugufyra tusen Riksdaler årligen; och
12:0 till befästningarne i Stockholms skärgård, Ett hundra femtio tusen
Riksdaler, eller Femtio tusen Riksdaler årligen.
Alla dessa anslagssummor böra, efter Kongl. Stats-Contorets reqvisitioner,
af Riksgälds-Contoret utbetalas, under åren 1845, 1846 och 1847, med
här ofvan uppgifna årliga belopp.
§. 62.
(Grundar sig på Rikets Ständers beslut genom bifallandet af Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 89.)
För alt, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga disposition och fördelning, an
-
4
1lör till Stats-Utskottets Betänkande, l\~:o 3tjj..
vändas lill lindring: uti det rust- och rote-hållarne inom Jemtland ålistsan
T
• 1 • DO
de rustnings- och roteringsbesvär, hafva Rikets Ständer anslagit en summa
af Tolf tusen R:dr, hvilken, i den ordning Kongl. Maj:t behagar i Nåder
föreskrifva, af Riksgälds-Contoret utbetalas, under åren r845, iS46och 1847,
med bögst Fyra tusen Riksdaler årligen.
§. 63.
(Grundal- sig på Stats-Utskottets Utlåtanden N:is 60 och i55 samt Förstärkta Stats-Utskottets
Memorial N:o 255.)
För likviderandet af Kongl. Krigs-Collegu Artilleri-Af delnings skuld
till Militice-Boställs-cassan, härledande sig från inköpet af Mariebergs, till
Artilleri-Läroverket numera upplåtne, egendom, hafva Rikets Ständer beviljat
ett, emot denna skulds capital återstod svarande, anslag af Trettiotre
tusen åtta hundra nittiotre Riksdaler 39 sk. 7 rst; börande denna anslagssumma,
i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift, af Riksgälds-Contoret
utbetalas.
§• Ö4.
(Grundar sig på Rikefs Sländers beslut, enligt Stats-Utskottets Utlåtanden Nlis 38, 72[och i33
samt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial, N:o 162.)
För försvarsverket till sjös hafva Rikets Ständer, utom de under
Riks-Statens Femte Hufvud-Titel uppförda anslagssummor, beviljat nedannämnde,
till utgående under 3:ne år, anvisade anslag, nemligen:
1:0 för fortsättning af dockbyggnaden i Carlskrona, Ett hundra tusen
Riksdaler, eller Trettiotre tusen trehundra trettiotre Riksdaler 16 skillingar
årligen;
2:0 till anskaffande af en hydraulisk press derstädes, Sex tusen Riksdaler,
eller Två tusen Riksdaler årligen;
3:o för nybyggnad af Krigs-ångfartyg och ångkraftens användande på
andra, Flottan tillhörige, fartyg, Trehundra tusen Riksdaler, eller Ett hundra
tusen Riksdaler årligen;
4:o För ytterligare anskaffande af bombkanoner och projectiler, Femtio
tusen Riksdaler, eller Sexton tusen sexhundra sextiosex Riksdaler 32 sk. årligen;
5:o
för Jlintlåsgevärs förändring till slagkrutsantändning, Femton tusen
Riksdaler, eller Fem tusen Riksdaler årligen; och
6:0 till fullföljande af planen för fyrarnes ombyggnad och förändring,
Ilijr till Stats-Utskottets Betänkande, N:o 314.
5
Åttiofem tusen Sex hundra sjuttiofem Riksdaler, eller Tjugoåtta tusen femhundra
femtioåtta Riksdaler 16 skillingar årligen.
Ofvanstående serskildte anslag skola, under hvartdera af åren 1845,
184G och 1847, efter Kongl. Stats-Contorets reqvisitioner, af Riksgäkls-Contoret
utbetalas med de för året belöpande summor.
§. 65.
(Grundar sig på Rikets Ständers beslut, enligt Stats-Utskottets Utlåtanden Näs i5G, a3o oell
2G0 samt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial, N:o 3oi.)
I sammanhang med de, under innevarande Riksdag, för vågförbättringar,
oalings-fö re tag och hamnbyggnader m. m., beviljade serskilda anslags-
och lånesummor, hafva Rikets Ständer för hvart och ettafåren 1845,
1846 och 1847 anvisat:
1:0 till aflöning för den personal, som erfordras för Styrelsen öfver
allmänna väg- och vattenbyggnader, Nio Tusen Sjuhundra Sextiosex R:dr
3a sk., eller för alla 3 åien 2<),3oo R:dr;
2:0 till rese- och wulersöknings-kostnader samt expenser för allmänna
arbeten, Tio Tusen R:dr, eller för 3 år 3o,ooo R:dr;
3:o till arfvode för Lärare vid Mariebergs Läroverk i de ämnen, som
tillhöra Civil-Ingeniörer, Ett Tusen R:dr och således för 3 år 3,000 R:dr; och
4:o till Stipendier för Elever, som vid nämnde Läroverk genomgå den
för Civil-Ingeniörer bestämda kurs, likaledes Ett Tusen R:dr. eller för alla
3 åren 3,000 R:dr;
hvilka anslag, efter hvarje års början, i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts Nådiga disposition och föreskrift, från Riksgälds-Contoret utbetalas.
§. 66.
(Grundar sig på den af Rikets Ständer gillade 28:dc punkten i Stats-Utskottets Utlåtande
N:o i5G.)
För utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar, till
beredande af odlingsföretag, hafva Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts Nådiga
disposition anvisat Femtio Tusen R:dr årligen, eller tillsammans för 3 år
i5o,ooo R:dr; och kommer, i afseende på dessa medels utgående såsom lån
eller anslag utan återbetalningsskyldighet, att iagttagas hvad som vid sednast
förflutna Riksdag stadgades, rörande de för odlingsforetag då anvisade
summor; varande de föreskrifter, som vid utbetalningen häraf skola tjena
till efterrättelse, intagna uti nedanstående 74 §.
6
Hor till Stats-Vtshottets Betänkande> N:o 3f/f.
§• 67-
(Grundar sig pä den af Rikets Ständer gillade 3i:sta punkten i Stats-Utskottets Utlåtande
N:o a3o.)
Till utgående, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga disposition och efter den
fördelning, Kongl. Majit pröfvar lämplig, dels för anläggning af nja, dels
till förbättrande eller omläggning af backiga och mindre goda vägar, har
en summa af Ett Hundra Trettiotre Tusen Tre Hundra Trettiotre R:dr 16
sk. årligen, eller för 3 år 4oo,ooo R:dr, af Rikets Ständer anslagits, under
förklarande, att någon del, högst 3o,ooo R:dr utaf dessa medel må användas
för strömrensningar och smärre hamnbyggnader; hvarvid Rikets
Ständer åt Kongl. Majit öfverlemnat att för hvarje serskildt fall förordna,
i hvad mon vederbörande menigheter må vara pligtige att till företagets
utförande med arbete bidraga; hörande de menigheter, hvilka, under eljest
lika omständigheter, erbjuda sig att största tjenstbarheten utgöra, företrädesvis
vara berättigade att komma i åtnjutande af de med anslaget åsyftade
fördelar. För öfrigt hafva Rikets Ständer, i afseende på sättet, ordningen
och villkoren för utbetalningen af detta anslag, meddelat samma föreskrifter,
som i nästföregående §. äro åberopade.
§. 68.
(Grundar »sjg på den af Rikets Ständer godkända 3a punkten i Stats-Utskottets Utlåtande
N:o i56.)
Till iståndsättande af broarne å den, på statens bekostnad, anlagda
väg genom Stora Kopparbergsj Gefleborgs och Jemtlands Län, har en summa af
Två Tusen Fyra hundra R;dr blifvit af Rikets Ständer anslagen, att för
detta ändamål, enligt Kongl. Majits Nådiga föreskrift, från Riksgälds-Contoret
utbetalas.
§• 69.
'(Grundar sig på'i5;de punkten i Stats-Utskottets .Utlåtande N;o ii56 och motsvarar §. .i
1841 års Reglemente.)
För amortering af ett för Linköpings hamnbjggnad och Stångåns
upprensning upptaget lån, hafva Rikets Ständer, till utgående från Riksgälds-Contoret
efter behöriga reqvisitionec, anvisat den för åren 1845, 1846
och 1847 belöpande summa af Ett Tusen Åttio R:dr årligen, hvarmed
•Staten, jemnlikt'Kongl. .Brefvet den c4 April ,1837, skall, under .19 års tid,
Hör till Stats-Utskottets Betänkande, N'.o 31/$.. j
bidraga till delta låns liqviderande; hvilket bidrag för förstnämnde 3 år
följagtligen utgör tillsammans 3,240 R:dr.
§• 7°-
(Grundar sig på 8;de punkten'i Stats- UtskottetsJUtlåtande, N:o i56.)
Till en hamnbyggnad vid Lidköpinghafva Rikets Ständer beviljat
det förd etta företags utförande erfoderliga Statsanslag, motsvarande Tre fjerdedelar
af den härtill beräknade kostnadssumma; hvilket anslag, emot iagttagandet
af d en för nämnde hamnbyggnad i Nåder gillade plan och de i afseende derpå
af Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader föreslagna villkor,
bör från Riksgälds-Contoret utgå med Tjugoett Tusen Ett Hundra Åttiosju
R:dr 24 sk. under hvartdera af åren i845, 1846 och 1847, eller under
dessa 3:ne år med tillsammans 63,502 R:dr 24 sk.
§• 71-
(Grundar sig på 10 punkten i Stats-Utskottets^Utlåtande N:o i56.)
Såsom ytterligare bidrag från Statens sida, till fullbordande af hamnbyggnaden
vid Cimbritshamnhafva Rikets Ständer, under de villkor, som
i 74 och 75 §§. stadgas, beviljat nämnde Stad ett lån af Fem Tusen R:dr
och ett anslag utan återbetalnings-skyldigliet af Tio Tusen R:dr; skolande
dessa medel från Riksgälds-Contoret utbetalas, i den ordning och på det
sätt uti förstberörde §. är föreskrifvet.
§. 72.
(Grundar sig på 20 punkten i Stats-Utskottets Utlåtande N:o i56.)
För upprensning af farleden genom den närmast Söderhamn belägna
skärgård, har ett lån af Tio Tusen R:dr blifvit Söderhamns Stad beviljadt
emot de i 46 §. af detta Reglemente uppgifna villkor, eller desamma
som under sistförfluine Riksdag stadgades, i afseende på det för ifrågavarande
företag då anvisade lån.
Dessutom hafva Rikets Ständer, för upprensnings-arbetet i nämnde
skärgärdj, anslagit en summa af Fern Tusen R:dr, att, utan återbetalningsskyldigliet,
utgå på sätt i nedanstående 74 §. stadgas.
8
Hur till Stats-Utshottets Betänkande, N.o3i4-
(Grundar sig pä Stats-Utskottets Utlätanden, N:ris i56 och 272.)
Emot de villkor, som i nästföljande 2ine §§. omförmälas, hafva Rikets Ständer
> anvisat till utgående från Riksgälds-Contoret, på sätt samma §§. innehålla,
1:0 ett lån af Trettio Tusen R:dr, beviljadt staden Carlshamn,för
islåtulsättundet af stadens hamn;
a.'o ett lån af Tio Tusen R:dr till staden Sölvitsborg, för befordrandet
af den derstädes påbörjade cjuaibyggnad samt hamnens upprensning; och
3;o ett lån af Ett Hundra Fyratio Tusen R:dr, för Götheborgs hamnbyggnad,
att utgå under 10 år med 14,000 Ridr årligen.
, . ■§• 74-
(Grindar sig på punkten i Stats-Utskottets, af Rikets Stfinder bifallna, Memorial, Klo 276,
samt Statsr och Lag.-Utsköttcns likaledes bifallna Utlåtande, JNjo 106.)
I afseende å ej mindre utbetalningen af de anslags- och länesummor,
hvarom föregående 66, 67, 70, 71 och 73 §§. samt 72/dra §:s aldra punkt handla,
än bevakandet och tillgodogörandet af Riksgälds-Contorets fordringsoch
ersdttnings-anspräk för dessa summor, sedan de till större eller mindre
del ulgåLt, böra följande, af Rikets Ständer under innevarande Riksdag beslutade,
allmänna föreskrifter tjena till efterrättelse:
Oo Innan medel få hös Riksgälds-Contoret lyftas, bör hos Fullmägtige
företes, af Styrelsen för allmänna Väg- och Vatten-byggnader, eller annan
af Eongl. Maj:t dertill auetoriserad Embets-myndighet, med vederböTände
afslutadt och af Kongl. Majit i Nåder godkändt contraCt om arbetets
utförande efter deruti åberopad och af Kongl. Maj:t likaledes godkänd arbets-plan.
2:0 Före lyftningen af beviljade Stats-bidrag, skola derjemte till Riksgälds-Contoret
ingifvas:
a) af Kongl. Majit pröfvad och godkänd säkerhet för contraclets fullgörande;
samt
b) derest bidraget utgår såsom lån, ej mindre en till Riksgälds-Contoret
eller ordres ställd, af Kongl. Majit godkänd, skuld-förbindelse,
än äfven en, af Kongl. Majit också godkänd säkerhet för denna förbindelses
uppfyllande.
3:o Så snart bär ofvan omförmälde handlingar blifvit behörigen företedde
och aflemnade, utbetalas medlen till vederbörande, å de tider, som
ftnpas beslå ruda uti upprättade coptract, ejler af Kopgl, Majit serskildt till
kän
-
Hör till Stats-Utshottets Memorial, N.o 3l4-
'9
kännagifvits, antingen omedelbart från Riksgälds-Contoret, eller genom den
Embets-myndighet, hvilken Kongl. Majit kan hafva derom lemnat Nådigt
uppdrag.
4:o Sedan låne-bidragen blifvit från Riksgälds-Contoret utgifne, åligger
det Contorets styrelse att vaka öfver deras återbetalning i stadgad ordning.
Varder sådan ränte- och capital-inbetalning, som icke skall i sammanhang
med allmänna utskylderna verkställas, ej på bestämd tid fullgjord,
är låntagaren pligtig att å det till liquid förfallna beloppet erlägga fem
procents årlig ränta, intill dess full betalning sker.
5:o Likaså åligger det Riksgälds-Contorets styrelse att tillse, det de
stats-medel till Contoret i behörig ordning ingå, hvilkas återfordrande, till
följd af uraktlåtet uppfyllande af hvad arbets-plan eller contract innehåller,
kan af Kongl. Majit anbefallas.
6:o De låne- och säkerhets-handlingar, som för stats-bidrags utbekommande,
till Riksgälds-Contoret aflemnas, förblifva i Contorets vård, dock
skola sådane handlingar, som vederbörande Embets-myndigheter kunna blifva
i behof att begagna, till dem, på behörig requisition, utlemnas.
7:0 Alla kostnader, som med dessa eller andra, i följd af erhållne anslag
och lån, uppkommande förhållanden kunna vara förenade, af hvad namn
de vara må, skola utan undantag bestridas eller godtgöras af den eller dem,
som stats-bidragen erhållit.
Beträffande serskildt de lån, sorn äro eller varda beviljade till understöd
för vatten-aftappningar eller andra förberedande åtgärder för större
odlingsföretag, så skola, jemlikt Kongl. Majits och Rikets Ständers, under
innevarande Riksdag fattade och i 38 §. redan omförmäldte, beslut, de corporationer
eller menigbeter, som af sådane lån vilja komma i åtnjutande,
ställa serskild, af Kongl. Majit pröfvad och godkänd, säkerhet för så väl det
företags behöriga fullbordan, hvartill lånet är vordet lemnadt, sorn ock för
sjelfva låne-beloppet, intilldess arbets-företaget blifvit slutadt och godkändt
samt den årliga återbetälnings-skyldigheten vidtagit. Efter denna sistnämnde
tid, och sedan ej mindre den låne^andel, för hvars återgäldande hvarje
betalningsskyldig hemmansdel skall ansvara, än äfven den summa, som i
följd deraf årligen skall, till skuldens jemte den utfästa räntans fulla liquiderande,
erläggas blifvit bestämd; bör detta sammanlagda belopp under serskild ru
brik, med utsättande af det sista året då betalningen skall utgå, såsom ett hemmanet,
under sålunda bestämdt antal år, åliggande allmänt onus, i jorde
Bih.
till R. St. Trot. 184.5, 4 Sami. 1 Afil. 2 Band. 42 Haft. 2
Hör till Ståts-Utskottets Memerial, N:o 3i4•
boken antecknas och å debet-sedlen upptagas samt af krono-betjeningen
uppbäras, i Ränteriet insättas och såsom andre, till Riksgälds-Contoret ingående,
medel, serskildt redovisas.
§• 75-
(Grundar sig på aldra, 3:dje och 6:te punkternc i Siats-Utskottets memorial N;o
Jemte de i 66:te och G^ide §§. intagna serskilda bestämmelser, rörande
der anvisade stats-bidrag, hafva Rikets Ständer, i afseende på de,
till befrämjandet af vatten-communicationer, hamn-anläggningar, odlingsföretag
och vägförbättringarj beviljade anslag och län, beslutat här nedan
uppgifne allmänna villkor och bestämmelser, hvilka, för att af vederbörande
iagttagas, blifvit hos Kongl. Majit i underdånighet anmälde och nu jemväl,
till Fullmägtiges kännedom, meddelas:
ilo Till Kongl. Majits Nådiga pröfning och fastställelse, skall i underdånighet
ingifvas arbets-plan, upptagande tiden både när företagit skall
börjas och när det kan anses böra blifva fullbordadt.
2:0 Då fråga är om utdikningar och vatten-aftappningar eller vägars
anläggning eller förbättring, böra vederbörande menigheter alltid före arbetets
begynnelse höras, för att, angående företagens lämplighet, sig utlåta.
3:o Då arbetens utförande öfverlemnas till menigheter, bolag eller enskilde,
bör alltid contract härom uppgöras, och vederbörande deruti förbinda sig
att, efter fastställd plan, fullborda arbetet, utan att framgent väcka anspråk
på något ytterligare bidrag af Staten. Derest Kongl. Majit, vid närmare
granskning, skulle i Nåder finna, att menigheter, bolag eller enskilda böra
lemna större bidrag till något arbets-företag, än som af Rikets Ständer, vid
stats-anslagets beviljande, blifvit förutsatt, är Kongl. Majit oförhindrad att
derom förordna, eller, om vederbörande ej skulle vilja derpå ingå, företaget
då helt och hållet inställa.
4:o Der hamn- eller canal-afgifter, efter företagets utförande, komma
att ega rum, böra dessa beräknas så lindriga, som möjligt, och alltid på
förhand genom contract bestämmas; hvarefter förhöjning deruti ej må kunna
ega rum, utan att Kongl. Majit, på grund af serskildt förekomne omständigheter,
pröfvar skäligt dertill lemna bifall, men deremot nedsättning
ovillkorligen ske, så snart behållna inkomsten af företaget öfverskjuter en
viss, af Kongl. Majit fastställd, procent.
lior till Stats-Utskottets Memoralj N:o 314-
5:o Der företaget med direkt stats-anslag understödjes, ega vederbörande,
först efter det arbetet blifvit börjadt, att, på sätt Kongl. Maj:t i
Nåder bestämmer, de beviljade medlen utbekomma, successive, i nion af arbetets
fortgång och under villkor, att de bidrag, menigheter, bolag eller
enskilde förbundit sig lemna, i lika förhållande med stats-anslaget, lill förelaget
utgå och användas.
i-v i 6:0 För alla de fall, der Rikets Ständer till allmänna arbeten, som
afse upphjelpandet af någon orts industri, beviljat anslag, utan att tillika
något visst bidrag af orten eller dem, som deraf draga nytta, finnes bestämdt,
är det villkor i allmänhet stadgadt, alt sistnämnde bidrag, vare sig
i contant eller i materialier och arbete, alltid bör utgå i den mon, som
Kongl. Maj:t kan finna skäligt i Nåder bestämma.
7:0 Å de af Rikets Ständer beviljade låne-biträden kommer, i alla de
fall, der ej serskildt annorlunda blifvit förordnadt, efter fem års förlopp
från slutet af det år, hvarunder medlen blifvit af Riksgälds-Contoret utbetalde,
och för de lån, som successive utgå, fem år från slutet af det år,
hvarunder första hälften af lånet blifvit lyftadt, att årligen erläggas åtta
procent af hela den beviljade låne-summan, hvarigenom godtgöres ränta efter
2 procent för det vid hvarje liquid återstående capital, samt det öfriga
utgör capital-afbetalning. Och som, enligt denna beräkning, lånet blifver
inom femton års förlopp inbetaldt, kommer icke någon serskild årlig ränteiiquid
att ega rum eller någon föreskrift derom att i skuldförbindelser intagas,
utan skall låntagaren endast förbinda sig att, under år, å det
erhållna lånet erlägga till Riksgälds-Contoret åtta procent årligen; efter fullgörandet
hvaraf, lånet anses, så till capital som ränta, fullt inbetaldt. Men,
verkställes ej inbetalning å bestämd tid, är låntagaren pligtig att å det] till
liquid förfallna beloppet erlägga 5 procents årlig ränta intill dess betalning
sker.
8:0 Menigbeter, bolag eller enskilde, till hvilka stats-medel anvisas,
böra ställa sådan säkerhet, som kan af Kongl. Maj:t i Nåder godkännas, så
väl för fullgörandet af de contract, hvilka i afseende å arbetets verkställighet
upprättas, som för återbetalningen af låne-understöden, i händelse företagen
ej vederbörligen fullbordas.
9:0 Den af Kongl. Maj:t i Nåder fastställda arbels-plan bör, så framt
ej Kongl. Maj:t, uppå derom gjord anmälan, skulle förändring medgifva, oförändrad
följas, äfvensom arbetet, inom i contractet bestämd tid, fullbordas,
vid det äfventyr alt, i annat fall, Kongl. Maj:t må ega att låta inställa all
Hortill Stats-Vtskottets Memorial, N:o 3i\-
vidare utbetalning af stats-medel samt återfordra hvad deraf redan blifvit’
uppburet, att, på en gång eller successive, till Riksgälds-Contoret inbetalas
inom den tid, Kongl. Maj:t kan i Nåder bestämma; dock torde, så framt
längre anstånd,, än intill nästa Riksdag, skulle anses erforderligt,, frågan derom
varda till Rikets Ständers pröfning öfverlemnad.
10:0 De arbeten,, sorn med Stats-bidrag understödjas,, böra vara började
sednast under loppet af år 1847; skolande, i annat fall, de anvisade
medlen reserveras till: kommande Ständers disposition; och
11:0 Vid alla arbeten, till hvilkas utförande Staten, i större eller mindre
mån, bidrager, skola af vederbörande företrädesvis,, der sig göra låter,
användas försvars- och sysslolöse personer.
I sammanhang med anmälandet af dessa bestämmelser, hafva Rikets
Ständer derjemte hos Kongl Maj:t i underdånighet anhållit: att terminerne
för stats-bidragens utbetalande mätte, så vidt ske kan,, utsättas i de contract,
som med vederbörande afslutas, eller på annat lämpligt sätt Fullmägtige
i Riksgälds-Contoret i Nåder meddelas; samt att, om, under arbetets
fortgång, några förändringar härutinnan böra ega rum, Fullmägtigemåtte
derom af vederbörande underrättas,
§; 76.
^Grundar sig pål5:te punkten ä Stats-Utskottets memorial, N;o 276)
På det att enhet i föreskrifterna, rörande utbetalningen, användandet
och ersättandet af de för allmänna arbeten anvisade stats-bidrag, må,
så vidt förhållanderna medgifva,, kunna tillvägabringas, hafva Rikets Ständer
till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnat, att jemväl för sådane, till
vatten-communicationer, hamn-anläggningar, odlings-företag och väg-förbättringar
utgående, anslag och lån,, sorn blifvit beviljade med de af Rikets
Ständer under sistlidne Riksdag stadgade villkor, så vidt utan olägenhet för
någon och med vederbörandes frivilliga medgifvande ske kan, i Nåder tillämpa
och till efterrättelse fastställa* de förändrade föreskrifter, som för sådane
anslag och* lån vid denna* Riksdag äro bestämda.
§• 77•
! (Grundar sig på Stats- ock Ekonomi-Utskottens, a {Rikets Ständer bifallna, Utlåtande, N;o 46.)
Till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, för uppmuntrandet och befrämjandet
af boskapsskötseln i Riket, ej allenast genom sta m-hålländeriers
Hör till Stuts-Utskottets Memorial_, N:o 3ijp
Bildande och ädla race-djurs införskrifning samt prsemiers utdelande, utan
och genom sådäne åtgärder, sorn Kongl. Majit lör öfrigt finner ändamålsenliga,
hafva Rikets Sländer anvisat en summa af Sjuttio tusen Riksdaler,
att af Riksgälds-Contoret utbetalas i den nion densamma, enligt Kongl.
Maj:ts Nådiga föreskrift,, varder för det dermed afsedde ändamål requirerad.
§. 78.
(Grundar sig på Rikets Ständers beslut,.enligt Förstärkta Stats-Utskottets memorial, N:o 257.)
För att användas till slöjd-expositioners befrämjande, hafva Rikets
Ständer anslagit en summa af Tre tusen Riksdaler, att, enligt Kongl. Maj:ts
Nådiga disposition, från Riksgälds-Contoret utanordnas med Ett tusen
Riksdaler under hvartdera af åren x845, 1846 och i847-
§• 79-
(Grundar sig på Stats-Utskottets,.af Rikets Ständer bifallna, Utlåtande, N;o 118.)
Såsom ersättning för sedermera aflidne Capiten-Lieutnanten August
Gossehnans enskilde uppoffringar under en af honom, år i836, företagen
resa till Södra Amerika, hafva Rikets Ständer, till utbetalning från Riksgälds-Contoret,
anvisat en summa af Tretusen trehundra trettio tre Riksdaler
16 skilling för bemälde Capiten-Lieutenants,, i mindre lyckliga omständigheter
efterlemnade, familj.
§. 80.
(Grundar sig på Stats-Utskottets, af1 Rikets Ständer bifallna, Utlåtande N:o 285.)
Till inlösen af de från statens sida, för drifvandet af Löfås Silfververk,
anslagna förläningar och för möner, hafva Rikets Ständer beviljat
en ersättnings-summa af Femton tusen Riksdaler, i ett för allt; hvilket
belopp, efter det öfverenskommelsen härom blifvit af Kongl. Majit i
Nåder gillad och derefter i laga ordning afslutad, bör till interessenterne i
nämnde silfver-verk af Riksgälds-Contoret utbetalas, emot det att samtlige
förläningarne varda till Kongl. Majits och kronans disposition öfverlemnade
samt grufve-driften för kronans räkning vid samma verk upphör.
§.8i.
(Grundar sig på Stats-Utskottets, i nedannämnde hänseende af Rikets Ständer bifallna, Utlåtande N:o a58 )
I sammanhang med det, under innevarande Riksdag, vidtagna beslutet,
angående' Colonien St. Barthelemy s återställande under Sveriges administrar
-
Hör till Stats-Vtskottets Memorial} N:o 3t/f
-
tion oell drätsel, hafva Rikets Ständer medgifvit, att de för nämnde Colotiis
förvaltning erforderliga utgifter, hvilka icke kunna af densammas inkomster
betäckas, må af Stats-Verkets tillgångar förskjutas och, efter skeende
requisition, årligen utaf Riksgälds-Contoret ersättas, intilldess sig visar,
huruvida godtgörelse för dessa kostnader framdeles kan beredas genom
Coloniens afkastning eller afträdande till någon fremmande makt.
§. 82.
Grundar sig pä Stats- och Economi-Utskottens, af Rikets Ständer*godkända, Utlåtande K*j 34.
Med hänsigt till behofvet af ett serskildt capellags inrättande inom
norra delen af Undenäs Församling i Skaraborgs Län, hafva Rikets Ständer,
för inköpandet af ett passande Capell-predikants-boställe derstädes, anvisat
ett anslag af Två tusen sex hundra sextiosex Riksdaler 32 sk.; under
vilkor likväl, att capellagets medlemmar sjelfva bekosta uppförandet af en
kyrka samt ansvara för nybyggnaden å bostället och delsammas framtida
underhållande. Denna anslags-summa utbetalas af Riksgälds-Contoret på det
sätt, Kongl. Majit lärer i Nåder föreskrifva.
§. 83.
(Grundar sig pu Stats-Utskottets bifallna Utlåtande N:o g3.)
För verkställandet af de återstående reparationsarbetena uti Grafchor
en vid Wreta klosters kyrka i Östergöthland, hafva Rikets Ständer anvisat
en summa af Fem hnudra femtiotvå Riksdaler 3a sk., att härtill af
Kongl. Majit disponeras och af Riksgälds Contoret utbetalas.
§• 84-
(Grundar sig på Rikets Ständers beslut, enligt Förstärkta Stats-Utskottets memorial N:o 3oo)
Rikets Ständer, som, för bildandet af ett National-Museum, beviljat
ett stats-anslag af Femhundra tusen Riksdaler, med förklarande, att härå
uppkommande besparing bör Riksgälds-Contoret tillgodoföras, hafva till Kongl.
Majits Nådiga disposition, för börjandet af byggnaden till detta Museum,
nu anvisat en summa af Ett hundra femtiotusen Riksdaler; hvilken sistnämnde
anslagssumma alltså skall, för ifrågavarande byggnadsföretag, Kongl.
Majit af Riksgälds-Contoret tillhandahållas.
Hor till Stats-Ltshottcts Manor ialj\N:0 3t4•
l5
§. 85.
(Grundar sig pä den af Rikets Ständer gillade iy:de punkten i Ståts-Utskottets Utlåtande, N;o 4i)
Till understöd för utarbetandet och ordnandet af Kapitenen Balzar
Cronstrands samlingar, angående den fordna Egyptiska byggnadskonsten,
är af Rikets Ständer beviljadt ett anslag af Tre tusen Riksdaler, att, under
åren 1845, 184G och 1847, från Riksgälds-Contoret utgå, så vida Kongl.
Majit finnér att härigenom kan vinnas det med detta anslag åsyftade ändamål,
eller nämnde samlingars bringande i så fullständigt skick, att de kunna
från trycket utgifvas; i hvilket fall och derest Kapitenen Cronstrand,
på sätt Kongl. Maj:t förordnat, årligen redogör för arbetets fortgång, ifrågavarande
anslag alltså bör af Riksgälds-Contoret, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga
föreskrift, utbetalas med Ett tusen Riksdaler under hvartclera af förberörde
3:ne år
§. 86.
(Grandae 'sig på Stats- och Economi-Utskottens, af Rikets Ständer godkända, Utlåtande N:o 40
Af Riksgälds-Contoret utbetalas, i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts Nådiga föreskrift och på grund af vederbörliga reqvisitioner, hvad
som erfordras för de af Rikets Ständers beslutade inköp af 3oo exemplar
utaf Svenska Fornskrift-Sällskapets årliga samlingar, från och med det
i:sta häftet; varande kostnaden för livart och ett af dessa exemplar beräknad
att årligen utgöra omkring 2 Riksdaler.
§. 8,.
(Grundar sig på austa punkten, lit. d., i Stats-Utskottets Utlåtande Nio 4* och motsvarar 3y
§. i 1841 års Reglemente.)
Till understöd för den fattigvård, som, enligt 21 §.3 mom. i det
af Rikets sednast församlade Ständer uppgjorda förslag till Stadga örn fattigvården,
bör af staten bekostas hafva Rikets Ständer beviljat ett årligt
statsanslag af 10,000 Riksdaler, eller för 3 år Trettio tusen Riksdaler; och
skall samma anslag för åren 1845, 1846 och 1847, med dess sålunda be
stämda
årliga belopp, af Riksgälds-Contoret hållas Kongl. Majit tillhanda
samt i öfverensstämmelse med Dess Nådiga föreskrift utbetalas. Dock bör
hvad, som af anslaget för ett eller annat år icke kommer att utgå, för Riksgälds-Contorets
andra utgifter reserveras, eiler, om hela årsanslaget under
årets lopp redan är lyftadt, Contoret godtgöras.
•i6
Rör till Stats-Utskottets Memorial, N:o 3i4-
§. 88.
(Grundar sig på Stats-Utskottets af Rikets Ständer bifallna Utlåtande Nto 112.)
För att åt Borgmästare i Rikets Städer utom Stockholm, samt Cornmissions-Landtmätare
bereda delagtighet i Civil-Statens Pensions-inrättning,
under de för dem föreslagna classer, hafva Rikets Ständer beviljat ett årligt
anslag af Åtta tusen åtta hundra Riksdaler; hvilket bör af RiksgäldsContoret
till nämnde pensions-inrättning utbetalas, från och med det år,
en sådan delagtighet blifver för dessa tjenstemän medgifven och träder i
verkställighet.
§■ 89-
(Grundar sig på Stats-Utskottets, runderlKjo 218 afgifna och af Rikets Ständer'bifallna, Utlåtande;)
För fullbordandet af den under byggnad varande Stifts-ky rkan i
Hernösand, hafva Rikets Ständer beviljat Hernösands Stads- och Hernö
landt-församlingar ett lån af Fyratio Tusen R:dr, som af Riksgälds Gontorets
medel skall utgifvas, emot villkor, att, sedan detta lån under Fem års tid
utan ränta innehafts, Fem procent af detsammas ursprungliga belopp till
Riksgälds-Contoret, före hvarje års slut, inbetalas; af hvilka 5 procent först
beräknas 3 procents årlig ränta å det återstående låne capitälet, hvarefter
det belopp, som härutöfver skall erläggas, kommer att såsom capital-afbetalning
å lånesumman afgå, intilldess denna är till fullo godtgjord; börande,
innan lånet från Riksgälds-Contoret utlemnas, detta Verk hafva mottagit,
en af förenämnde församligars kyrko-råd, efter härtill vid allmän sockenstämma
erhållet behörigt uppdrag, å församlingarnes vägnar, utgifven samt
af Fullmägtige godkänd förbindelse, att de, i afseende på samma lån, af
Rikets Ständer stadgade betalningsvillkor vederbörligen fullgöra.
§. 90.
(Grundar sig pa Stats-Utskottets af Rikets Ständer bifallna Utlåtande W:o 293.)
För verkställigheten af en erforderlig utvidgning och reparation af
skolhusbyggnaden i Nyköping, har ett lån å Tre Tusen R:dr, under innevarande
Riksdag, blifvit bev i I jad t Strengnäs,Stifts Consistorium, emot skyldighet
för bemäldte Consistorium att, efter förloppet af Fem år, årligen
återbetala en femtedel af lånets .capital-belopp samt erlägga tre procents
»ränta
Hur till Stats-Utskottets Memorial, N:o 3i4-
>7
ränta för den återståeende lånesumman; och hör Consistorium, innan detta
lån af Riksgälds-Contorel utbetalas, hafva aflemnat sin, å Stiftets Läroverks
byggnads-cassas vägnar, till Riksgälds-Contoret utgifna förbindelse, att behörigen
fullgöra de för lånet stadgade betalningsvillkor.
§• 91*
(Grundar sig på Rikets Ständers beslut, enligt Stals-Utskottets Utlåtanden, Kj.is 227 och 261.)
Rikets Ständer hafva, för återuppförandet af de, sistliden sommar,
genom vattenflöde, förstörde verkstäderna, med tillhörande byggnader, vid
Conradsfors bruk i Wermland , beviljat egaren af samma Bruk, Conrad
Bleckert Fitinghoff, ett låneunderstöd af Trettio Tusen R:dr, emot följande
villkor:
1:0 Lånet, som utgår af Riksgälds-Contorets nu disponible medel, får
innehafvas räntefritt till 1849 års men derefter skola sex procent å det
ursprungliga lånebeloppet, inom hvarje års utgång, till nyssnämnde Verk
inbetalas; hvarvid Tre procents årlig ränta å det obetalde capitalet först
beräknas och afgår, samt hvad derefter kan återstå, utgör capital-afbetalning;
kommande, derest denna betalningsskyldighet åsidosättes, bela den utestående
lånesumman att å Riksgälds-Contorets vägnar indrifvas.
2:0 För detta lån lemnäs första inteckningen uti ej mindre Conradfors’s
bruk, med dertill hörande byggnader, verk och inrättningar, än den med
samma bruk förenade landtegendom.
3:o Innan lånemedlen af Fullmägtige, till större eller mindre del, utanordnas,
böra till Riksgälds-Contoret vara aflemnade:
a) Låntagarens skuldförskrifning å lånesumman, öfverensstämmande med
det formulär, som af Fullmägtige varder fastställdt;
b) fullständiga handlingar, angående den i ofvanstående punkt föreskrifna
intecknings-säkerhet;
c) en serskild, af låntagaren utgifven, förbindelse, att alla de byggnader,
som vid förenämnde bruk erfordras för den derstädes privilegherade
stångjerns-och manufactur-tillverkning, skola, före den usta Juli
1848, vara fullbordade och emot brandskada försäkrade uti härvarande
allmänna Brandförsäkringsverk eller Länets Brandförsäkringsbolag,
vid äfventyr, att, i annat fall, hela lånet, tillika med derå,
från dess utbekommande, upplupen fem procents årlig ränta, skall
till Riksgälds-Contoret genast inbetalas;
Bih. till R. St. Fröt. 184S , 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 42 Haft. 3
.8
Tior till Stats- Utskottets Memonialj N'.o
cl) af Fullmägtige godkänd borgen eller annan, säkerhet för denna förbindelses
behöriga uppfyllande;,
4:o Sedan bruksbyggnaderne blifvit uppförde och brandforsäkrade, böiy
före den i5 October hvarje år, inför Riksgälds-Contoret styrkas, att brandförsakrings-afgifterne
för omförmälde egendom blifvit behörigen
§• 92-
(Motsvarar 77- §! i 184.1 års Reglemente.))
Jemte de serskilda, efter anslagens föremål och beskaffenhet lämpade,
föreskrifter, som uti föregående §§. af detta Reglemente finnas införda, komma
följande arne, af Rikets sednast församlade Ständer vidtagna, stadganden
att för samtlige,, till utgående från Riksgälds-Contoret anvisadej extra eller
tillfälliga statsutgifterx tillämpas, nemligen:
1:0 hvad,, som af ett anslaget belopp under ett år icke uttages elier
behölver användas, kan, der ej annorlunda blifvit serskildt föreskrifvet, under
ett följande år disponeras och utbekommas; och
2:0 de besparingar, som å anslagen för hvarje serskildt föremål redan
uppkommit eller hädanefter uppkomma, få icke i annat fall, än der sådant
är uttryckligen medgifvet, till andra behof disponeras,, utan böra oafkortade
till kommande Ständers disposition reserveras..
C. Anslag, till FolkundervisningenRiksdagskostnader m. fl. serskilda
utgifter.
§ 93.
(Motsvarar 70 §. i 1841 års Reglemente.)
Utaf de, under 1840 och 1841 års Riksdag, för folkundervisningens
befrämjande beviljade och å Riksgälds-Gontoret anvisade anslagssummor för
åren 1842, 1843 och 1844» skola fortfarande hållas Kongl. Maj:t tillhanda,
för att, i öfverensstämmelse med derför stadgade grunder, användas:
5:0 återstoden af dessa års anslag till Folkskolelärare-Seminariers inrättande,
, hvilken återstod vid innevarande månads början utgjorde Ett tusen
femhundra Riksdaler;
2:0 det återstående beloppet af samma års anslag till stipendier för
Eleverne vid nämnde Seminarierj. hvilket, vid besagde tid, uppgick till Sju tusen
femhundra, Riksdaler; och
Tior till Stats- Utskottets Memorialj IV:o 3lJf.’
r9
3:o Femtio tusen Riksdaler, eller Stats-anslaget för ett år lill understöd
för aflönandet af Folkskole-lärare inom de församlingar, som styrka
sig af dylikt understöd vara i behof.
'§• 94-
(Grundar sig på Rikets Ständers lies]ut genom bifallandet af Stäts-Utskoltcts Utlåtande N:o 282. )
För befrämjandet af folkundervisningen, hafva Rikets Ständer till
Kongl. Maj:tsNådiga disposition ytterligare beviljat följande, årliga, anslag, hvilka
för innevarande och kommande år, till och med det, hvarunder nästa
Riksdag slutas, af Riksgälds-Contoret utbetalas i den ordning, Kongl. Majit behagar
i Nåder föreskrifva, nemligen:
r:o Tjugu tusen Riksdaler, för att, i mon af behof, utgå såsom understöd
för Folkskole-lärares aflöning inom de socknar, der Stats-bidrag för
sådant ändamål, till följd af serskilda omständigheter och förhållanden, af
Kongl. Maj:t pröfvas erforderligt;
2:0 Nio tusen ett hundra Riksdaler, att användas för de till FolkskoleLärares
bildande inrättade Seminarier; och
3:o Tolf tusen Riksdaler för Stipendier åt eleverne vid nyssnämnde
Seminarier.
§• 95-
(Motsvarar 79 §. i 1841 års Reglemente.)
De kostnader och utgifter för innevarande Riksdag, hvilka ännu återstå,
skola fortfarande af Riksgälds-Contoret bestridas, under iakttagande
af Rikets Ständers härom beslutade och Fullmägtige, genom Stats-Utskottet,
serskildt meddelade föreskrifter.
§• 96-
(Motsvarar 80 §. i 1841 års Reglemente.)
De, uti hittills gällande aflönings-stat, bestämda löner för Rikets
Ständers Justitice-Ombudsman samt den hos honom och Tryckfrihets-Commiteen
anställda Canzli- och vaktbetjening skola af Riksgälds-Contoret, för
hvarje qvartal, under sista månaden deraf, utbetalas; hvarvid dock iakttagest
1:0 att den under lönerne beräknade spannjål, från och med år i845,
godtgöres de löneinnehafvare, som före sistlidne Riksdags slut tillträdt sine
befattningar, efter Sju Riksdaler trettio fem skillingar för hvarje tunna,
samt de öfrige efter Sju Riksdaler tunnan; och
20
Hor till Stats-Utskotlets Memorial, N.o3tj.
2:0 att, efter nuvarande Justitiae-Ombudsmans afgång, lönen för detta
Embete skall utgå med lika belopp, som den Justitiae-Canzlern uti nu gällande
Stat tillerkända ordinarie löneinkomst; men,, derest den till JustitiaeOmbudsman
utsedde person förut innehar tjenst på Rikets Stat, eger han
att, jemte bibehållandet af den dermed förenade aflöning, derutöfver endast
uppbära så stort belopp, som, till fyllnad i den för Justitiae-OmbudsmansEmbetet
bestämda lön, möjligen erfordras; hvaremot till den person, hvil
ken utses att Justitias-Ombudsmannens förut innehafvande tjenst förrätta,
af Riksgälds-Contoret skall utbetalas ett arfvode, som, 1 fall Justitiae-Ombudsmannen
är Ledamot af Gollegialt embets-verk med flere aflöningsgrader,
motsvarar hälften af lägsta Ledamots-lönen, men eljest halfva beloppet
af den tjensten åtföljande ordinarie lön.
Till resepenningar samt skrif materialer och öfriga expenser, eger
Justitiae-Ombudsmannen att, emot angifvande redovisning, af Riksgälds-Contoret
förskottsvis utbekomma de för dessa ändamål uti 1810 års Stat upptagna
förslags-summor.
(Motsvarar 81 §. i 1841 ars Reglemente.)
Det af Rikets sednast församlade Ständer bestämda arfvode för den
tjensteman, som under den tid, Hof-Rätts Rådet Carl Ludvig Landin förvaltar
Justitiae-Ombudsmans-embetet, är förordnad att, i hans ställe, tjenstgöra
såsom Ledamot i Kongl. Svea Hof-Riitt, bör, så länge bemälde HofRätts-Råd
fortfar att vara Rikets Ständers Justitiae-Ombudsman, qvartalsvis,
af Riksgälds-Contoret utbetalas efter ett årligt belopp af Sjuhundra femtio
Riksdaler.
§• 98-
(Motsvarar 82 §. i 1841 års Reglemente.)
Likaså utbetalas qvartalsvis från Riksgälds-Contoret det, vid sistlidne
Riksdag, till aflöning för Secreteraren hos Bonde-Ståndets Canzli-Direction
beviljade belopp af Etthundra Riksdaler årligen.
D). Stats-fyllnads-summan, jemte öfrige af Stats-regleringen föran/edda
utgifter'.
§• 99-
(Motsvarar 3o §. i 1841 års Reglemente.)
Till fyllande af den brist, som, vid den under nuvarande Riksdag
§• 97-
Hör till 'stats-UIskottets Memorial, N:o 3i/f.
verkställda reglering af Statsverkets inkomster och utgifter, uppkommit, och
hvilken brist, enligt antagna beräkningar, uppgår för år r 845 till 1,470,360
R:dr samt för år 1846 och derpåföljande år till i,325,36o R:dr, hafva Rikets
Ständer, till utbetalning från Riksgälds-Contoret, anvisat följande, häremot
svarande, Stats-fyllnads-summa> nemligen: En million Fyra Hundra
Sjuttiofem Tusen Tre Hundra Sextio R:dr för innevarande år, 1845, och En
million Tre Hundra Tjugofem Tusen Tre hundra Sextio R:dr för hvartdera
af de kommande åren, intilldess nästa Riksdags Stats-reglering vidtager.
Den för hvarje år belöpande Stats-fyllnads-summa utbetalas, uppå Kongl.
Stats Contorets reqvisition, förskottsvis, efter Mars månads början; men dessförinnan
får icke något förskott å årets Stats-fyllnads-summa meddelas.
§. 100.
(Likalydande med 3i §. i i g 41 års Reglemente.)
I händelse Stats-Verkets, till Kongl. Stats-Contoret ingående, inkomster
för något år icke skulle uppgå till det sammanlagda belopp, hvartill dessa
inkomster, vid innevarande Riksdag, blifvit af Rikets Ständer beräknade, bör
den sålunda, enligt Rikshufvudboken, uppkomna brist i tillgångarne för Statsutgifternes
bestridande Kongl. Stats-Contoret af Riksgälds-Contoret ersättas.
§. i o i.
(Motsvarar 32 §. i i84i års Reglemente.)
Derest någon af de, vid denna Riksdags Stats-reglering, i egenskap
af förslags-anslag, beviljade utgifts-summor skulle, under ett eller annat år,
befinnas otillräcklig för dermed afsedda ändamål, åligger det Riksgälds-Contoret
att, efter årets slut, ersätta Kongl. Stats-Contoret bristen härutinnan;
hvaremot de besparingar, som under andra år kunna å dessa anslag uppkomma,
böra, för hvarje år, till Riksgälds-Contoret aflemnas.
Såsom förslags-anslag, äro i den af Rikets Ständer nu fastställda Riksstat
upptagna:
under Andra Hufvudtiteln.
anslaget till fångars skjuts och underhåll samt medicamenter m. m.,
anslaget till kostnader för medico-legala besigtningar;
anslaget till skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus för Justitioe-Departementet
samt derunder hörande verk och Stater;
22 Hör till Stats-Utshottets Memorial, N.-o 3l4-
anslaget till rese- och tractaments-kostnader för embets- och tjenstemännen
vid D:o d:o;
anslaget till ersättningar för tillkallade vittnen i gröfre brottmål.
under Tredje Hufvudtiteln.
anslaget till skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus för Utrikes
Departementet.
under Fjerde Hufvudtiteln.
anslaget till fouragering af värfvade Cavalleriets och Artilleriets hästar;
anslaget till Beväringsmanskapets vapenöfningar;
anslaget till Inqvarterings-ersättning för åtskillige i Stockholm förlagde
Regementet’ och Corpser;
anslaget till D:o för de i Rikets öfrige städer förlagde trupper;
anslaget till sk rifma leria ler och expenser för Landtförsvars-Departementets
Canzli-Expedition;
anslaget till rese- och tractaments-kostnader för militäre embets- och
tjenstemän.
under Femte Hufvudtiteln.
anslaget till skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus för Sjöfors
vars-Departementets Canzli-Expedition;
anslaget till rese- och tractaments-kostnader.
under Sjette Hufvudtiteln.
anslaget till utflytLnings-hjelp efter laga skifte;
anslaget till odlingshjelp för krononybyggare;
anslaget till ersättning för jordförluster genom canal-anläggningar;
anslaget till skrifmaterialer och expenser samt ved och ljus för CivilDepartementet
samt derunder hörande Verk och Stater;
anslaget lill rese-och tractaments-kostnader för embets- och tjenstemännen
vid D:o d:o.
under Sjunde Hufvudtiteln.
anslaget till kostnader för chartae-sigillatae-papperet jemte deraf föranledda
^utgifter;
Hör till Stats-Utskottets Memorial., N:o 3i4• 23
anslaget till: tl:o för controlleringen af guld, silfver oell tenn;
anslagen för Post- och Tullverken, att omedelbart utgå af dessa Verks
medel;
anslaget till lyshållningen m. fl. utgifter för Kronans hus i Stockholm;
anslaget lill kostnader för transporterandet af Statsverkets bergseffecter;
anslaget till remisslag;
anslaget till observations- och uppbörds-procenter;
anslaget till Mantalsskrifnings-provision;
anslaget till restitutioner;
anslaget till ersättning för städers friheter;
anslaget till skrifmaterialier och expenser samt ved och ljus för FinanceDepartementet
och derunder hörande Verk och Stater;
anslaget till rese- och tractaments-kostnader för embets- och tjenstemännen
vid d:o d:o.
under Åttonde Hufvudtiteln.
anslaget till Lappmarkens Ecclesiastik-Verk;
anslaget till farsoters och smittosamma sjukdomars botande;
anslaget till kursberäkningen å det i Hamburger Banco utgående belopp
utaf anslaget till Kongl. Academien för de Fria Konsterna;
anslaget till skrifmaterialier och expenser ör Ecclesiastik-Departementet
och derunder hörande Embetsverk, äfvensom till ved och ljus för samma
Departement och Embetsverk, med flere.
under Nionde Hufvudtiteln.
Det å Allmänna Indragnings-Staten upptagna belopp.
STOCKHOLM, I. Marcus, i 845.
Stats-Ulskotlcts Memorial, N: o 315.
1
Jfä 335.
Ank. till Exp. Utsk. d. 16 Maj, kl. 5 e. m.
Memorial^ med förslag till reglementariska stadganden, angående
Riksgälds-Kontorets inkomster och tillgångar, samt deras
uppbörds- och redovisnings-siitt.
(Rglds Ard.)
Då Stats-Utskottet härmedelst underställer Rikets Ständers granskning förslaget
till den afdelning af Riksgälds-Kontorets nya Reglemente, hvaruti de Kontoret
anslagna inkomster och tillgångar böra upptagas, får Utskottet, i afseende
på de föreslagna sladgandenas lydelse, hufvudsakligen åberopa de vid hvarje §.
anförde uppgifter å ej mindre hittills gällande reglementariska föreskrifter, än de
af Rikets nu församlade Ständer vidtagna beslut, hvarpå samma §. sig grundar. —
Enligt hvad dessa uppgifter utvisa, äro de från motsvarande afdelning af 1841 års
Regi emente öfverflyttade §§. till större delen bibehållna vid deras nu egande lydelse.
Några, till sitt hufvudsakliga innehåll, från hittills gällande Reglemente hemtade
§§., hafva åter undergått mer eller mindre väsendtliga redaktionsförändringar,
hvarigenom, bland annat, de i samma §§. för närvarande intagna serskilda bestämmelser,
rörande uppbördsbetjeningens och andre tjenstemäns åligganden vid uppbörden,
redovisningen och levereringen af Riksgälds-Kontorets medel blifvit: ulbyl
O
o D </
ta emot åberopandet af hvad allmänna författningarne i dessa hänseenden stadga.
Likaså har beloppet af det Landt-Räntmästarne tillerkända remisslage samt de vilkor,
hvarunder denna inkomst får af dem åtnjutas, såsom tillhörande och stadgade
uti nyssnämnde författningar, blifvit uteslutna ur den §., som motsvarar nuvarande
Reglementes 130 §. Då, med undantag af anslaget till en Pharmaceutisk Läroanstalt
i Stockholm, de vid sednaste Riksdags Stats-reglering meddelade serskilda
bestämmelser, rörande besparingarne å vissa då beviljade nya eller förökade anslag,
vid den nu verkställda statsregleringen, icke blifvit förnyade, hafva, med besagde
undantag, dessa, uti §. angående Stats-Verkets öfverskotter och besparingar, förut
införda, bestämmelser, nu ansetts böra ur samma §. utgå. Sedan Kongl. f. d. Nummer-Lotteri-Inrättningens
samtlige tillgångar, i början af år 1842 blifvit t ill RiksgäldsKontoret
öfverlemnade, samt återstoden af lånet till Tackjernsbergslagerna, under
Bih. till R. St, Prot, 1845. 4 Sami. 1 Af A. 2 'Band. 43 Haft,
2
Stat.t-U(skottets Memorial, N\o 3l5,
år 1843, lill delta Verk inbetalts, mäste föreskrifterna härom, i 120 och 122
af 1841 års Reglemente, anses förfallna. Äfvenledes har stadgandet i 121 §., angående
aflemnandet till Riksgälds-Kontoret af Kongl. f. d. Kansli-Styrelsens så kal—
Jede Handkassas kapitalfond, numera förfallit, enär något beslut bäroin under innevarande
Riksdag icke blifvit fattadt, och det räntan å nämnde fond motsvarande
anslag från Riks-Staten uteslutits. Sistnämnde 3:ne hafva af dessa anleduingar
icke blifvit upptagna i Utskottets förslag till det nya Pieglementet. I afseende
på de i detta förslag deremot införda §§., som innehålla nya föreskrifter, anser sig
Utskottet böra anmäla, att i § angående öfverlemnandet till Riksgälds-Kontoret af
öfverskottet å Bankens vinst för år 1844 endast innehåller det stadgande, att detta
öfverskott, sedan dess belopp, efter anställd utredning, blifvit bestämdt, skall under
loppet af innevarande och nästkommande år till Riksgälds-Kontoret allemnas.
De närmare föreskrifterna, rörande grunderna lör denna utredning och besagde
öfverskotts bestämmande, har Utskottet trott egentligen tillhöra Banko-Reglementet.
Efter den till nu ifrågavarande afdelning af de reglementariska föreskrif
”
o O
terna för Riksgälds-Kontoret öfverflyttade 78 §• i 1841 års Reglemente, handlande
om förräntandet af Kontorets innestående kontanta behållning, har intagits en ny
§., med ett hittills saknadt stadgande om de, för sådant ändamål uppköpta, räntebärande
pappers realiserande- Jemte det Utskottet ansett rättigheten och skyldigheten
för Fullmäktige, att förränta Riksgälds-Kontorets kontanta behållning, hädanefter
icke böra inskränkas inom någon viss del af Kontorets för förestående utgifter
icke erforderliga kontanta tillgångar, har Utskottet tillagt Trollhätte nya Kanal-Bolags
obligationer till de räntebärande papper, sorn hittills fått af Fullmäktige
uppköpas, enär berörde obligationer, såsom säkra och lätt afsättliga samt ställda
på kort uppsägningstid, synas för det ändamål, hvarom nu är fråga, serdeles
lämpliga. Beträffande sältet och vilkoren för låns meddelande emot hypothek af
sådana obligationer, sorn för Riksgälds-Kontorets räkning få uppköpas, så hafva
samma föreskrifter, som i nu gällande Reglemente finnas meddelade, blifvit föreslagna
att bibehållas, dock med iakttagande af några redaktionsförändrir.gar.
1 afseende på nummerföljden af de nu föreslagna §§. och dess ändrande
samt lämpande efter numreringen af de §§., hvarefter desamma komma att i det
nya Reglementet intagas, får Utskottet slutligen förnya sin i Memorialet N:o 313
uti enahanda hänseende gjorda erinran.
Stockholm den 16 Maj 1845.
STOCKHOLMLundberg & Camp., 1845.
Hor till Ståts-Utskottets Memorial, N:o 315.
1
FÖRSLAG
tili
K£CiLf:MG^Ti:
för
Rikets Ständers Riksgälds-Contor.
Fortsättning.
'^ingående Riksgälds-Contorets inkomster och de till detta Verk särskildt anslagna
tillgångar.
§ «•
.(Likalydande m<;d 112 S. i 1841 ars Reglemente.)
De lill Riksgäldsverket hörande och dit anslagna medel må icke, under
någon förevändning eller med hvad vilkor sora helst, derifrån ryckas
eller användas till andra behof, än dem Rikets Ständer bestämt. Allt förordnande,
sorn deremot strider, vare kraftlöst (68 §. Regerings-Formen).
Och må, vid liqviderandet af Riksgälds-Contorets fordringar, accord icke,
utan Rikets Ständers serskilda samtycke, medgifvas.
§ 2.
{Motsvarar 113 §. i l?4l ars Reglemente.)
Återstoden af den bevillning, som, enligt Rikets Ständers BevillningsFörordning
af den 8 Juni iS/ji, skall utgöras, bör, likasom dea allmänna
bevillning, hvilken Rikets Ständer vid innevarande Riksdag sig åtagit, till
Riksgälds-Contoret lefvereras, i 'den ordning och på det sätt,! författningarne
föreskrifva ; hvarjemte ännu utestående restantier å de förflutna årens bevillningsmedel
böra, i den mån de varda indrifna, komma delta verk till
godo.
Bih. till Pi. St. Fröt. 845, 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 44 Haft. 1
*>
Hör till Stats-Utskottets Memorial, K:o 315.
§. 3.
(Likalydaude roed 114 §. i l34l års Reglemente.)
De för stämpling af spelkort oell tidningar stadgade afgifler ingå likaledes
till Riksgälds-Contoret, hvarest stämplingen af de i hufvudstaden
tillverkade kort samt derstädes utkornmande tidningar verkställes, och hvarfrån
vederbörande fromma stiftelser sedermera erhålla dem tillerkända andelar
af kortstämplings-afgiften.
§• 4-
(Likalydande med 115 §. i 1841 års Reglemente.)
Till Riksgälds-Contoret aflemnas hädanefter, likasom hitintills, de köpeskillingar,
hvilka, vid Kronan behållna hemmans äfvensom Recognitionsoch
Kronans öfriga disponibla skogars försäljande till skatte, varda erlagda.
§• 5-
(Likalydande med 416 §. i 1841 års Reglemente),
Äfvenledes eger Riksgälds-Contoret att emottaga de auctionsmedel,
hvilka kunna inflyta för Kronan tillhöriga hus i städerne; härifrån likväl
undantagna sådana hus, som äro inköpta för Kongl. Flottans i Carlskrona
behof eller lör förra allmänna Magazins-inrättningens räkning.
§. 6.
(Motsvarar 117 §. i 1841 års Reglemente)'
Vidare skola till Riksgälds-Contorets disposition öfverlemnas de medel,
hvilka, till följd af anmärkningar vid Räkenskaperne öfver alla till det
ta
Verk ingående allmänna utskylder, äro eller blifva lefvererade.
§• 7-
(Motsvarande 413.§. i 1344 års Reglemente.)
Från Kongl. Stats-Contoret bör Riksgälds-Contoret, enligt en för
hvarje år häröfver upprättad serskild Liqvid, erhålla dels redan uppkomna,
men ännu icke allein nafle, dels hädanefter uppkommande öfver skatter n Statsverkets
inkomster, äfvensom behållna och till framtida behof icke reserverade
besparingar å samma Verks utgifter.
Vid uppgörandet af berörde liqvider, iagltages, att, derest ApothekareSocieteten
icke kan eller vill uppfylla de af Rikets Ständer stadgade villkor
Hor lill S t a Is—Utskottets Memorial, N:o 315.
3
för anslaget till Pharmaceutiska läroanstalten i Stockholm, hvilket anslag för
år 1844 och föregångna år blifvit uppfördt å Allmänna Indragningsstateu
samt för innevarande och följande år å Riks-Slatens Åttonde Hufvudtitel, bör
detta anslags årliga belopp, 1000 R:dr, Riksgälds-Contoret godtgöras.
§. 8.
(Motsvarar 119 §. i 1811 ars Reglemente samt grundar sig dessutom på Rikets Ständers beslut i
anledning af Stats-U ukoltets Utlåtande, N*.o 21.)
I stället för det årliga bidrag till Technologiska Institutet, som af
Mann fact ur- Discontens vinstmedel tillförene utgått, men numera är å Riks-Statens
Sjette Hufvudtitel uppfördt, kommer ett, delta bidrag motsvarande, bebelopp
af Fjorton Tusen Riksdaler att utaf nämnde vinstmedel, genom Kongl.
Commerce-Collegium, till Riksgälds-Contoret, före hvarje års slut, inbetalas.
§■ 9-
(Grundar sig på Stats-U t skottets, af Rikets Ständer bifallna, Utlåtande, N:o 50*)
Utaf de från Landt-Ränterierne samt Öfver-Ståthållare-Embetets Canzli
till Kongl. Slals-Contoret inlefverade äldre de^ositionsmedel samt derå
upplu/,na räntor, bör ett belopp af Sextio Tusen R:dr lill Riksgälds-Contoret
öfverlemnas; hvaremot det kommer att åligga Riksgälds-Contoret att, i
vederbörlig ordning, tillhandahålla Kongl. Stals-Contoret hvad som, utöfver
den härtill derstädes afsalia summa, erfordras för verkställandet af de restilutioner
ulaf besagde medel, hvilka kunna anses framdeles böra äga runi.
§. io.
('Grundar sig på Rikets Stan lers beslut genom bifallandet af Stats-Ut skotte ts Utlåtande, N:o 154.)
Likaså bör den på Postverkets räkning i Rikets Ständers Bank insatta
summa, Tretusen Etthundra Femtiofyra Riksdaler 10 sk. 4 rst., tugörande
behållningen af penningar och efiecter, sorn funnits inneslutn e iöfverblifne
och, eller viss föreskrifven tid, öppnade bref, aflemnas till Riksgälds-Contoret,
som deremot skall häraf tillhandahålla Post-Verkets Styrelse
det eller de belopp, hvartill vederbörande inför samma Styrelse kunna styrka
sin eganderätt.
§• lr
(Grundar
sig på Rikets Ständers beslut, enligt Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 305 )
I händelse Kongl. Majit bifaller Rikets Ständers derom i underdånighet
gjorda anhållan, bör den af Kongl* Majit icke disponerade behållning
4
Hör litt Stats-Utslottcts Memorial, iV;o 315.
af influtna tollaf sif ter för under sednare åren till Riket införd utländsk
spanniål öfverleinnas till Riksgälds-Contoret, emot skyldighet för detta Verk
att, vid skeende reqvisition, hålla de medel, som sålunda emolUgas, Kongl.
Majit tillhanda för det med den afsedda ändamål.
§. 13.
(Grundar sig pä Stats-TJtskottcts, af Rikets Stander bifalln»,Memorial, K:e> 114.)
Sedan de för Rikets Ständer uppgifna begrafning^- och ö/rige kostnadema,
i anledning af Högstsalig Hans Majit Konung Cari XII ~ Johans dödliga
frånfälle, blifvit af Riksgälds-Contoret godtgjorda, så hafva Rikets Ständer
ansett, att det bidrag till samma kostnader, som af Konungariket JSurrige
kan varda utgjordt, bör komma Riksgälds-Contoret till' godo; hvadan
Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att nämnde bidrag
måtte Riksgälds-Contoret tillhandahållas.
§. i3.
(Motsrarar 123 §. i 1341 ars Reglemente.)
Derest den påbörjade vattenledningen till Carlskrona skulle komma alt
öfvergifvas, och de härtill redan uppköpta jernrören icke kunna till allmänna
byggnader användas, bör, i öfverensstämmelse med Rikets sednast
församlade Ständers till Kongl. Majrt framförda underdåniga anhållan, den
tillgång, som, genom försäljningen af dessa jernrör äfvensom andra för samma
företag upphandlade materialier, uppkommer, till Riksgälds-Contoret aflemnas,
för att framdeles kunna tagas i beräkning för anläggandet af en vatten-cistern
vid nämnde stad.
§• J4*
(Motsvarar 124 §. i 1841 års Reglemente).
Till följd af det vid sednast förflutna Riksdag härom fattade beslut, bör
Rikets Ständers Bank, före slutet af innevarande år, med Fyrahundra sextio
två tusen tvåhundra fyratio tre Riksdaler »8 skill, i rst., till RiksgäldsContoret
utbetala den återstående sista femtedelen af det, vid nämnde Riksdag,
till Riksgälds-Contorets utgifter anslagna belopp, 2,311,216 R:dr 4*
sk. 5 rst., utaf Barmens behållna vinst och kapital-öfverskott, enligt samma
Verks hufvudbok för år i83$.
Hör till Slafs-UtskoUefs Memorial, j\T:o 315.
5
§. «5.
Jemlikt Rikets nu församlade Ständers beslut, skall det belopp af
Bankens ■vinst Jör näst/idet år i844* hvilket icke erfordras lör uppbringandet
af Bankens kapilal-öfverskott eller grundfond till Tio Millioner Riksdaler,
aflemnas till Riksgälds-Contoret; oell bör således detta belopp, sedan detsamma
genom en* med de af Rikets Ständer stadgade grunder för Bankens
framtida lånerörelse öfverensstämmande, utredning blifvit bestämdt, under
loppet af åren i845 och 1846, till Riksgälds-Contoret af Banken utbetalas.
§• '6.
(Öfvcrcnsslammcr med Stafs-IJfcskottcls Utlåtanden N:ris fil, 304 och 309.)
Sorn den summa, — hvilken är af Riksgälds-Contoret, till följd af Rikets
sednast församlade Ständers beslut, på serskild räkning i Rikets Ständers
Bank afsatt, såsom fond för det så kallade Stora Creclitivet, — blifvit,
under innevarande Riksdag, beräknad och disponerad bland tillgångarne för
de till utbetalning från Riksgälds-Contoret anvisade tillfällige jStats-utgifter;
så bör denna summa, utgörande Tvåhundra Tiotusen Tvåhundra Sextio Riksdaler
7 skill. 3 rst., utassigneras och derefter insättas på samma Bankoräkning,
som Riksgälds-Contorets öfrige kontanta behållning, för att, gemensamt
med denna, kunna till förefallande utbetalningar användas.
§• '7*
(Motsvarar l:sta moro. af 78 §. i 1841 ars Regi.)
De för Riksgälds-Contorets förestående utgifter nu anslagna kontanta
tillgångar, äfvensom de medel, hvilka för öfrigt till detta Verk inflyta, skola,
intilldess desamma för besagde utgifter behöfva användas, så vidt med det
allmännas säkerhet och fördel öfverensstämmer, göras för Riksgälds-Contoret
fruktbärande och hållas allmänna rörelsen tillhanda, medelst uppköpandet,
för Riksgälds-Contorets räkning, af räntebärande obligationer, utgifne af Jrmeens
Åccords-Amorteringsfond, Trollhätte JSya Kanal-bolag, Skånska Hypoteksföreningen,
Bruksägarnes Hypothekskassa eller andra sådane Svenska
Hypotheks-inrättningar, som, på likartade grunder med de aine nyssnämnde,
kunna blifva bildade samt af Kongl. Majit i Nåder stadfästade, och hvilkas
obligationer Fullmägtige anse innefatta full säkerhet.
6
Hör till Siats-Utskottets Memorial, N:o 315.
§• *3.
De obligationer, sorn, i öfverensstämmelse med stadgandet i nästföregående
§., redan äro eller hädanefter varda för Riksgälds-Contorets räkning
uppköpt//., skola, i den mån sådant för verkställigheten af Riksgälds-Contoret
åliggande utgifter erfordras eller af Verkets fördel påkallas, antingen till
inlösen uppsägas eller, på det sätt, Fullmägtige pröfva mest lämpligt och
ända målsen 1 ig t, ) orsa/jas.
‘ V §. i9.
(Motsvarar 2:dra moni. af 78 §. r 1341 ars Reglemente*)
För samma ändamål och under de förhållanden, som i ofvanstående
17 §. äro uppgifna, må derstädes uppräknade räntebärande papper, jemte
Stockholms Stads Di älsel-Commissions obligationer, af Riksgälds-Contoret
belånas; dock få de lån, som emot hypothek af sådane obligationer meddelas,
icke öfverstiga Nittio procent af de hypothicerade obligationernes kapitalbelopp,
då dessa löpa med minst 4l procents ränta eller Sjuttio Fem
procent utaf kapitalbeloppet af de obligationer, hvaruti lägre ränta än 4*
procent är föreskrifveu. För ifrågavarande lån skall, utan afseende å de
belånade obligationernes räntefot, lill Riksgälds-Contoret erläggas Fem procents
årlig ränta. För öfrigt ankommer på Fullmägtige att, med hänsigt till
förevarande förhållanden, bestämma, ej mindre lånetiderne, än lånebeloppen.
§. 20.
(Lika lydande med 125 §. i 1341 ars Reglemente.')
För liqviderandet af Stalsfyllnadssumman och för bestridandet af
öfriga Riksgälds-Contoret åliggande utgifter, eger detta Verk att, från den t
September det ena året till den sista Juni det nästföljande, begagna ett räntefritt
('reiativ å Rikets Ständers Bank till ett belopp af högst En Million
(1,000,000) R:dr; börande alltid de å detta Creditiv lyftade medel ovilkorligen
sistnämnde dag vara Banken godtgjorda.
Då Bankens ställning del fordrar, må berörde Creditiv af Banco-Fullmägtige
uppsägas, dock ej förr, än i sista rummet och sedan andra utvägar
blifvit begagnade. Sådan uppsägning leder till den påföljd, att Creiilivet
månadlligen, lill den sista derpåföljande Juni, indrages till så stor andel, sorn
lior till Stats-Utskottets Memorial, N:o 315.
1
motsvarar antalet af dö för crediliv-rättighetens begagnande till samma dag
återstående fulla månader.
§. 21»
(Likalydande med 125 §. i 1841 ars Reglemente och det af Rikets Ständer genom bifallandet af
Stats-L) tskotlels Memorial, ]\j:o 309, redan beslutade reglementarisk^ stadgande.?)
I-händelse sådant, för verkställandet af Riksgälds-Contorets förestående
utbetalningar, finnes oundgängligen nödvändigt, äga Fullmäktige att
upplåna härtill erforderliga medel emot detta Verks obligationer, som skola
lyda å Svenskt mynt och vara ställde till inlösen, antingen efter föregången
uppsägning eller efter viss bestämd förfallotid, hvilken sednare dock icke
får bestämmas utöfver Tio år från obligationernas ulgifningsdag. Full
i
•
mäktige skola härvid företrädesvis söka begagna deL af ofvanberörde lånesätt,
hvarigenom den lägsta räntan beredes, och får denna icke i något fall öfverstiga
Fem procent, eller rabatt å obligationernas kapital-belopp medgifvas.
jin gående uppbörden ecb redovisningen af de till Riksgäl ds-Contoret
ingående bevillnings m. jl. medel, samt härmed gemenskap ägande arfvoden.
§. 22.
(Motsvarar 127 §. i 1841 ars Reglemente*’)
Allmänna henill ningen unpbäres oöh redovisas, på sätt i gällande Bevillnings-Förordning
är stadgadt; och åtnjuta de tjenstemän och öfrige vederbörande,
hvilka med uttaxeringen och uppbörden af bevillningen ega befattning,
de uti samma Förordning dem tillerkända arfvoden och traktamenten.
Likaså äga Kronofogdarne och Lands-Conloren att, för uppbörden och
redovisningen af arfs- och testaments-bevi/lningen, tillgodonjuta de serskildte
arfvoden, som uti Kongl. Kungörelsen den 11 December 181 i blifvit bestämda.
§. 23.
(Lika lydande med 128 §. i 1841 ars Reglemente.)
Öfver hvarje års uppbörd af Allmänna Bevillningen samt RiksgäldsContorets
öfriga inkomster, hvilka uti landsorterne levereras, författas vid
Lands-Contoren Summariska. Räkningar, som afslutas och insändas till Riksgälds-Contoret
inom den tid, Författningarne stadga, och uti hvilka Räkningar,
Restantier och Balancer från de förra åren jemväl lill redovisning upp
-
8
Hör tiil Siats-Utskottets Memorial, N:o 315.
tagas. Sådana Summariska Räkningar aflemnas äfven från Stockholms stad
inom den tid, sorn serskildt är bestämd.
§• 24-
(Lika lydande med 129 §. i iS41 Srs Reglemente.)
I början af hvarje månad insändas från Lan dt- Ränter ierne till Riksgälds—Contoret
Förslag öfver de, under nästföregångne månad, för nämnde
Contors räkning, influtna medel, hvilka Förslag ovilkorligen böra vara af
Lands-Contoren till riktigheten bestyrkta.
ao,
(Motsvarar 130 §. i 1841 ars Reglemente*)
De till Riksgälds-Contorets disposition uti Landt-Ränterierne införflutne
uppbönls- och an märknings- m. fl. medel öfversändas och lefvererar
derifrån omedelbart till Riksgälds-Contoret; egande Landt-Räntmästarne att,
under de vilkor och förbehåll, Förfuttningarne stadga, sig lill godo beräkna
och i räkenskaperne afföra det dem tillkommande remisslage för de pennin
ge-remisser,
som från Landt-Ränterierne tiil Riksgälds-Contoret expedieras.
26.
(Lika lydande med 131 §. i 1841 ars Reglemente.)
För de medel, sorn, tili följd af Kongl. Kammar-Rättens Öfver-Revi
sions-Departements
anmärkningar eller vederbörande Advocats-Fiscals-Embetens
åtgärder, för Riksgälds-Conlorets räkning inflyto, godlgör RiksgäldsContoret,
efter behöriga reqvisitioner, de i Författningarne stadgade observations-
och indrifnings-urfvoden,
§, 37.
(Lika lydande med 132 i l84t ars Reglemente.)
För hvarje år uppgöres och afslutas en serskild Hufvudbok öfver
Riksgälds-Contorets samtliga tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter,
af hvad namn och beskaffenhet de vara må. Denna Hufvudbok bör
vara afslutad och renskrifven inom den r Juli året efter det, för hvilken
den är uppgjord, samt före den 1 derpåfoljande October behörigen granskad.
§. 28.
Hör till Stats-Utskotlets Memorial, Jf:o 315.
9
§• 2^>
(Lila lydande med 133 §. i 1841 års Reglemente.}
Under loppet af Juni månad hvarje år, böra, till upplysning för allmänheten
om Riksgälds-Contorets ställning, serskilda, efter det härmed afsedda
ändamål lämpade, Utdrag af detta Verks Räkenskaper för det nästföregångna
året genom trycket offentliggöras och jemte allmänna Ticlningarne
utdelas.
§• 2.9*
(Lika lydande med §. 134 i 1841 ars Reglemente.)
I April månad hvarje år, upprättas uti Riksgälds-Contoret en ordentlig
Liqvid med Stats-Verket för det sistförflutna året. Af denna Liqvid
meddelas Kongl. Stats-Contoret tvenne exemplar, hvaraf det ena, derå
Fullmäktige tecknat sitt godkännande, bör derstädes qvarstanna, samt det
andra, sedan det blifvit försedt med anteckning om Liqvidens godkännande af
Kongl. Stats-Contoret, bör till Riksgälds-Contoret återställas, för att, såsom
verification, dess Hufvudbok biläggas.
§. 3 o.
(Lila lydande med 135 §. i 1S41 års Reglemente.)
Då Riksgälds-Contorets Hufvudbok, inom den i §. 27 stadgade tid,
blifvit vederbörligen afslutad och i fulländadt skick till Commissariatet aflemnad,
utbetalas det för Hufvudfcokens upprättande och afslutande, från längre
tid tillbaka, bestämda serskilda arfvode af Två Hundra (200) Riksdaler.
§. 3i.
(Lila lydande med 136 §. i 1841 års Reglemente.)
Likasom hittills, må äfven hädanefter årliga arfvoden, till ett sammanräknadt
belopp af Två Hundra (200) Riksdaler, tilldelas vederbörande tjenstemän
vid Rikets Ständers Bank samt Kongl. Post-Contoret i Stockholm.
Bih. till R. Sj Prof. 1845, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 44 lid fl.
2
STOCKHOLM, l,millberg <V Camp. 1S4S,
Ståte-Uiskoticts MéntorlxtQ JYio 3$&-
f
If» 316.
Änk. till Exfr. Vtsk. deri1 i5* Måf\' kl. 8 e. ni.
Memorial, i anledning af Riks-Ständens skiljaktiga beslut, rörande
åtgärder till behöfvandes undsättning i missväxt-år.
fR.s,s-Afd.j
Stats-Utskottets förnyade Utlåtande, N:o 305, angående undsättningsansLalterna
under och efter inträffande missväxter, har blifvit bifallet af
Borgare- och Bonde-Stånden, men lagdt till handlingarne af Preste-Ståndet,
under förklarande, att Ståndet vidblef sina härom* vid föredragningen af
Utskottets förra Utlåtande N:o 160, fattade beslut. Ridderskapet och Adeln
har bifallit de af Utskottet föreslagna förändringar i redactionen af besluten,
rörande tiden för undsättningsmedlens begagnande och allemnandet till
Riksgälds-Contoret af de för utländsk spanmål inllutne tullafgifter; Deremot
har Utskottets hemställan om upphörandet af det vid sistförlidne
Riksdag anvisade serskilde undsättnings-creditir blifvit, afskggir itf? Ridder,-  skåpet och Adeln, som äfvenledes ogillat Utskottets yttrande, i fråga om
undsättningsmedlens användande till understöd utan åter'betalningsskyldighet;
hvarjemte Ridderskapet och Adeln förklarat sig vidblifva* Invad angfi^
ende dessa frågor förut blifvit af Ridderskapet och Adelil beslutadt.
Då således 2:ne Riks-Stånd, nemligen Borgare- och Bonde-Stånden, beslutat,
att ofvannämnda creditiv skall upphöra, men de 2:ne öfrige Stånden
förkl arat, att detsamma bör fortfara, så och för den händelse hvarken Ridderskapet
och Adeln eller Preste-Slåndet antager den inbjudning, Utskottet
nu får till sistbemälde 2:ne Riks-Stånd framställa,
att, i fråga om detta creditiv, förena sig med Borgare- och Öonde-Stånden,
måste, för tillvägabringandet af ett gemensamt beslut
härutinnan, jemlikt Regerings-Formens 69 §, omröstning anställas
uti Förstärkt Stats-Utskott; för hvilket ändamål Utskottet föreslår
följande voterings-proposition:
Den, som bifaller, att det, vid 1840 och 1841 års Riksdag,
beviljade och å Riksgälds-Contoret anvisade undsättnings-creditiv
af 100,000 R:dr må upphöra, röstar
Ja;
Bih. till it. St. Prot. 184S, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band: 4$ klaf t. 1
a
Stats-Utskotlets Memorial, N;0 3l6.
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat att till Kongl.
Maj:ts Nådiga disposition för behöfvandes undsättning vid och efter
inträffande missväxter jemväl anvisa ett creditiv af Etthundra
Tusen Riksdaler, att i Riksgälds-Contoret lyftas, när Kongl. Majit
finner de för öfrigt anslagna tillgångarne vara otillräcklige5 dock
bör hvad, som å detta creditiv, lyftes, af först inflytande tullafgifter
för spannmål återbetalas.
Beträffande användandet af de Lill Kongl. Majits Nådiga disposition
anvisade undsättningsmedel, så hafva väl samtlige Riks-Stånden förklarat,
det de ansågo förändring böra ske uti de i detta hänseende vid sistförflutne
Riksdag stadgade grunder; men Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet,
hvilka härom fattat enahanda beslut, hafva skiljt sig från de 2:ne
öfrige Riks-Stånden deruti, att de bifallit, det högst 50,000 R:dr af ifrågavarande
medel finge användas till understöd utan återbetalnings-skyldighet,
då Borgare- och Bonde-Stånden deremot förklarat yrkandet om sådana understöds
meddelande icke kunna beviljas. Dock hafva sistbemälte 2:ne Riksstånd
medgifvit, att af undsättningsmedlen ett belopp af 100,000 R:dr finge,
intill nästa Riksdag, äfven utan menigheternes gemensamma ansvarighet,
såsom låne-understöd, utlemnas emot annan af Kongl. Majit godkänd säkerhet
och, i yttersta nödfall, emot undsättningstagarnes blotta återbelalnings-förbindelser.
I anledning af skiljaktigheterna i dessa beslut, måste jemväl, i fråga
om sättet och grunderna för meranämnde medels användande, omröstning
i Förstärkt Stats-Ulskott företagas, så vida icke antingen Ridderskapet och
Adeln eller Preste-Ståndet skulle, på sätt Utskottet härmedelst hemställer,
i Borgare- och Bonde-Ståndens beslut instämma.
För verkställandet af denna omröstning, får Stals-Utskottet alltså föreslå
en så lydande voterings-proposition :
Den, som anser, att, då undsättningar åt behöfvande vid och
efter inträffade missväxter meddelas utaf de till Kongl. Majits
disposition för sådant ändamål anvisade medel, bör iakttagas, dels
att, så vidt omständiglieterne medgifva, tillfälle beredes de behöfvande
att, genom sysselsättning vid allmänt nyttiga företag, helst
inom eller i närheten af deras hemort, förtjena sitt uppehälle,
dels ock att besagde medel endast varda utanorduade i egenskap
Stals-Ulskottens Memorial* It.o 3i6.
3
af räntefria låne-understöd med bestämd återbetalningsskyldighet, för
hvars behöriga fullgörande vederbörande menighets gemensamma
ansvarighetsförbindelse aflemnas, eller, der sådant ej kan skäligen
fordras, ställes annan säkerhet, som af Kongl. Majit i Nåder godkännes,
eller ock, i yttersta nödfall, afgifves undsättningstagarnes
blotta återbetalningsförbindelse, under villkor likväl, att de låneunderstöd,
som sålunda, utan menigheternas gemensamma ansvarighet
för återbetalningen, utlemnas intill nästa Riksdag, icke öfverstiga
ett sammanräknadt belopp af Etthundra Tusen Riksdaler,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej.
Yinner Nej, hafva Rikets Stander beslutat hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla, att, vid tilldelandet af understöd åt behöfvande
vid och efter inträffade missvexter, måtte iagttagas;
a) att tillfällen, så vidt omständigheterne medgifva, måtte
beredas för de behöfvande att, genom sysselsättning vid
allmänna arbetsföretag, förskaffa sig medel till uppehälle;
b') att af förenämnde till Kongl. Majits Nådiga disposition
ställda medel högst 50,000 R;dr måtte användas till
undsättning, utan återbetalningsskyldighet, endast åt sådane
behöfvande, som icke ega att påräkna understöd af
sina Communer, icke äro i tillfälle att genom arbetsförtjenst
sig försörja, samt ej heller i stånd att af sina tillgångar
åstadkomma någon återbetalning;
c) alt i öfrigt medlen endast måtte disponeras till låneunderstöd,
utan ränta, med bestämd återbetalningstid, och
mot derför ställd säkerhet af de större eller mindre menigheterne
gemensamt, eller ock hvad annan ansvarighet,
Kongl. Majit pröfvar kunna godkännas.
Stockholm den 15 Maj 1845.
.V t/. c.. %
>' .1
i : : n s ;?*. ■t ■: ■ , r ■ • • . - — t >*■ .■
•v ’ Cf) i ■ ■ i. ' j v- .1
■ ■ v * r i -•' i ; i • *>< i-1',1
4 . :J lill . . >.i »t - ■ t.vf.-i
->v i- .lis).'? ■'-> ,1 . I* 4 'l& {'‘i*? .<>< i ■
■■--lii i,vii •• . . i ;i.i? • t • '>' **
• ?
lea
:,,.i , i", . . i.iii M '/
- >’ ' " . , ... .. * Siiri
... I. i,- t
.4
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet, 1845.
Stats-Ltskotlets Memorial, N:o 3rj
i
N:o.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Maj i845, kl. i e. m.
Memorial, med förslag till reglementariska stadgatiden, angående
de på Riksgälds-Conior et anvisade Creditiv. (Rgs. A} dl.)
Sedan Rikets Ständer, genom 3:ne Riks-Slånds sammanstämmande
beslut, bifallit Stats-Utsicottets Memorial N:o 3oc>, angående de i 63 §. Regerings-Formen
föreskrifna Creditiv-summor, så och ehuru frågan om anvisandet
af ett serskildt undsättnings-creditiv vid inträffande missväxter beror
på omröstning i Förstärkt Stats-Utskott, anser sig dock SlaLs-UtskoLlet
böra till Rikets Ständer aflemna förslag till den afdelning i Reglementet för
Riksgälds-Contoret, hvaruti föreskrifterna rörande de å nyssnämnde Contor
anvisade creditiv böra intagas; kommande detta förslag att med en ytterligare
§. ökas, derest Rikets Ständer besluta, att det ifrågaställde serskilda
undsättnings-creditivet skall på Riksgälds-Contoret anvisas.
Hvad de i Regerings-formen omförmäida a;ne creditiv-summor beträffar,
så hafva Rikets Ständer redan genom ofvan åberopade beslut godkänt
lydelsen af de härom nu föreslagna reglementariska stadgandena.
Såsom en följd af; samma beslut, kommer roo §. i Riksgälds-Con
torets
nu gällande Reglemente att förfalla, så vidt den föreskrifver afsättandet
af en serskild fond för det s. k. Stora creditivet. Den. sista perioden
af samma §. är deremot i förslaget till det nya Reglementet hufvudsakligen
bibehållen.
I öfverensstämmelse med Utskottets, i Utlåtandena N:is 160 och 3o5
meddelade samt af a;ne Riks-Stånd bifallna yttrande, angående det vid sednaste
|Riksdag anvisade serskilda undsättnings-creditiv, har stadgandet i
nuvarande Reglemente om detta creditiv blifvit ur Utskottets förslag uteslutet.
Uti 6 §., angående det för Ull-Discont-Fondens förstärkning, vid 1828
och i83o års Riksdag, beviljade creditiv, är den förändring i fråga om rän
te-beräkningen
för detta creditiv iakttagen, som Rikets Ständer under innevarande
Riksdag beslutat. Den i 1841 års Reglemente införda §., angående
creditivet för Armeens-Accords-reglering, är, endast med iagttagande
af någon redactions-förändring, bibehållen uti det af Utskottet uppgjorda
Reglements-förslaget. Stockholm den 16 Maj 1845.
llih. till R. St. Prot. 184S) 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 46 Haft.
1
Slats-Ltskottets Memorial, N.o 3t~.
FÖRSLAG
ta
REGLEMENTE
för
Rikets Ständers Riksgälds-Contor.
Fortsättn.
Angående de å Riksgälds- Contoret[ anvisade Creditiv.
§. i.
(Grundar sig pä Slats-Utskottcts, af Rikets Ständer bifallna, memorial, N:o 3og.)
Till följd af stadgandet i Regerings-formens 63 §., hafva Rikets
Ständer anslagit och till utbetalning af Riksgälds-Contoret anvisat en creditiv-summa
af Två millioner (2,000,000) Riksdaler, för att, vid infallande
krig, af Konungen lyftas, sedan Stats-Rådet in pleno blifvit hörd t och Rikets
Ständer sammankallade. Rikets Ständers å denna summa utfärdade,
förseglade anordning får ej brytas, eller summan af Fullmägtige utbetalas förr,
än Riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens kyrkor vederbörligen kungjord.
§. 2.
(Grundar sig på Rikets Ständers beslut, enligt Stats-Utskottcts Memorial, N:o 3og.)
Derest den i föregående §. uppgifna creditiv-summa kommer att
lyftas, bör Riksgälds-Contoret, för densammas utbetalande, använda de till
Contoret influtna, odisponerade, öfverskotter på Statsverkets inkomster, äfvensom
Contorels öfriga, härtill disponibla, tillgångar samt anskaffa hvad
för öfrigt kan erfordras, genom upplåning emot Riksgälds-Contorets obligationer,
ställda att efter minst ett eller högst treårs förfallotid, inlösasmed de
medel, sorn af Rikets näst sammanträdande Ständer varda härtill anvisade.
Stats-Uiskotlets Memorialj N:o 3iy.
3
§• 3.
(Grumlar sig pä Rikets Ständers beslut, enligt Stats-Utskottets Memorial, N:o 3og.
Den creditiv-summa, som likaledes, enligt 63 §. i Regerings-Formen,
bör å Riksgälds-Contoret anvisas, för att, på sålt samma §. innehåller, under
tiden emellan innevarande och nästkommande Riksdag, vara tillgänglig,
då Kongl. Maj:t till Rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna
ändamål_, sedan hela Stats-Rådets tankar deröfver blifvit inhemtade,
finner den vara oundvikligen nödig, hafva Rikets Ständer fastställt till ett
belopp af Fem Hundra Tusen R:dr.
§• 4-
(Grundar sig på Rikets Ständers beslut, enligt Stats-Utskottets memorial, N:o 3og.)
För bestridandet af de utbetalningars som å sistberörde creditivsumma
kunna ifrågakomma, böra Riksgälds-Contorets härtill disponibla tillgångar
begagnas och, ifall dessa icke äro tillräckliga, de derutöfver erforderliga
medlen af Riksgälds-Contoret upplånas, enligt de grunder, som af Rikets
Ständer äro stadgade för låns upptagande genom nämnde Verk i och
för andra tillfälliga behof, som derförutan icke kunna fyllas.
§. 5.
(Likalydande med usta punkten af io3 §. i 1841 års Reglemente.)
De medel, som för närvarande äro’ eller framdeles varda till Riksgälds-Contoret
återbetalda, i afräkning å det, vid 1828—i83o års Riksdag,
anvisade spanmåls undsättnings-creditiv af En million (1,000,000) R:dr,
skola Kongl. Majit tillhandahållas, för att, efter inträffade missväxter, kunna
till behöfvandes undsättning användas.
§. 6.
(Motsvarar 104 §. i 1841 -ars Reglemente och grundar sig på Stats-Utskottets bifallna Utlåtande N:o 24)
Jemte det Rikets Ständer bifallit, att det, för irdiemska fårskötselns
och ull-productionens befrämjande? å Riksgälds-Contoret anvisade Creditiv
må, för låneunderstöd åt scliäferi-egare m. fl., fortfarande intill nästa Riksdag,
begagnas till dess nuvarande belopp, eller högst Trehundra tusen
Riksdaler, hafva Rikets Ständer medgifvit, att räntan för de å detta Cre
-
4
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 3tj.
ditiv lyftade summor, från och med i845 års början, må af Ull-Discontfonden
Riksgälds-Contoret godtgöras med Tre procent efter år räknadt.
Dock hafva Rikets Ständer förklarat det åligga TJll-Disconten att ersätta
Riksgälds-Contoret hvad, som förut, vid liqviderna emellan detta Verk
och Ull-Disconten, icke blifvit godtgjordt utåt då ifrågakomne af(lrag för de,
med besagde låne-rörelse gemenskap egande, tillfällige förluster.
För återbetalningen af hvad å ofvannämnde creditiv är eller kan
blifva lyftadt, äfvensom för godtgörandet af derå upplupne eller upplöpande
räntor, kommer Ull-Discont-fonden att äfven framgent vara RiksgäldsContoret
ansvarig.
§• 7 •
(Motsvarar io5 §. i 1841 års Reglemente.)
Det, till underlättande och befrämjande af accords-regleringen inom
Armeen, beviljade och å Riksgälds-Contoret anvisade, ränte-fria, Creditiv, må,
för detta ändamål, emot Directionens öfver Årméens Pensions-cassa fortfarande
ansvars-förbindelse för de lyftade Creditiv-medlens behöriga återbetalning,
begagnas till ett belopp af högst Ett hundra tusen Riksdaler, deruti
inberäknad den häraf för närvarande lyftade summa.
De å detta Creditiv lyftade medel skola ovillkorligen Riksgälds-Contoret
ersättas, i den mån dertill afsedde tillgångar blifva för bemälde Direction
disponibla. Vid Creditivets ytterligare anlitande eller då Fullmägtige
eljest så äska, böra, genom Directionens försorg, de handlingar, Fullmägtige
tillhandahållas, hvarigenom ådagaläggas, ej allenast de accords-liqvider,
hvartill Creditiv-medlen blifvit begagnade, eller skola användas,
utan ock huruvida någre, för de redan lyftade medlens godtgörande, påräknade
tillgångar till accords-fonden influtit.
STOCKHOLM, I. Marcus i 845.
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o 3 8.
V
N:o 318.
Ank. till Exp -Utskottet den 16 Maj, kl. 3 e. m.
Utlåtandej i anledning af Kongl Maj.ts Nådiga Skrifvelse, i
fråga om afyttrande till Stockholms stad af den Staten,
tillhöriga sd kallade Fatebursegendomen å Riddarholmen.
fl. A.J
Uti en till Stats-Utskottet under den 6 innevarande månad allålen
Nådig Skrifvelse, har Kongl. Maj:t behagat gifva Utskottet tillkänna, att sedan,
i anseende till den årligen stigande ångbåtstrafiken å Mälaren och i
följd deraf nödig befunnen förlängning af den vid Riddarholmen befintliga
lagstagebro, Stockholms stads Di ätsel-Commission hos Riks-Marskalks-Embetet
anhållit, att den plats å Riddarholmen, som for det närvarande af
den Kongl. Fatburen upptages, måtte varda till staden upplåten i utbyte
mot någon staden tillhörig, för samma ändamål tjenlig, lokal, samt det förslag
härefter blifvit, med anledning af Drätsel - Commissionens förrberorde
anhållan, genom Öfver-Intendents-Embetet framstäldt, att, då, enligt Kongl.
Maj:ts under den 10 Juli sistlidet år meddelade beslut, de å tomten till
Commerce-Collegii hus å Riddarholmen befintliga stallar ej vidare komrne
att till begagnande för Hofvets räkning afses, hvarigenom hela nedre delen
af denna tomt blefve ledig, den Kongl. Fatburen kunde dit förflyttas, med.
skyldighet för Drätsel-Commissionen att bestrida de för en sådan förflyttning
och Fatburens nya inredning erforderliga kostnader; så hade, efter
erhållen del af detta förslag, äfvensom af en sedermera uppgjord beräkning
ötver kostnaderne för de omförmälde stallbyggnadernes förändrande
och inredning till Fatbur för Kongl. Hofvet, Drätsel-Commissionen, uti
underdånig skrifvelse af den 19 sistlidne Mars, fästat Kongl. Maj:ts Nådiga
uppmärksamhet å de fördelar för det allmänna, som genom Fatbursegendometis
öfverlemnande till stadens disposition skulle kunna beredas, ej blott
med hänsigt till ofvanuppgifne, för ångbåtstrafikens underlättande erforderliga,
åtgärd, utan ock i anseende till den utväg, som dymedelst vunnes
för staden alt gifva åt den nuvarande, öster om Fatbursegendomen belägna,
Gymnasiibyggnaden en af omständigheterne högst påkallad utvidgning;
med anledning hvaraf och då, i Drätsel-Commissiouens tanka, det allmännas
och stadens fördel bäst kunde förenas, om i stället för utbyte af någon
staden tillhörig tomt emot hela eller en del af den nuvarande FatBih.
lill R. St. Prot. 184S, 4 Sami, 1 Afd. 2 Band. 4l Haft. 1
Stals-Utskot ets Utlåtande, N;o 3iS.
barstomten, eller stadens förpligtande att bekosta Fatburens flyttning oeb
nya inredning å Cornmerce-Collegii tomt, hela Falbursegendomen med tomt
och åbyggnad kunde genom köp varda staden tilleguad, Commissionen,
som gjort sig närmare underrättad om nämnde egendoms beskaffenhet, i underdånighet
hemställt, om icke egendomen kunde varda till staden upplåten
för en köpeskilling af Sextontusen Sexhundra Sextio Sex R;dr 32 sk. Binko,
såsom varande den högsta summa, Commissionen kunde å stadens vägnar
erbjuda.
Då Kongl. Maj:t, som, i fråga om den Kongl, Fatburens föreslagna
flyttning till Cornmerce-Collegii tomt, inhemtat bemälde Collegii underdåniga
utlåtande, vid öfvervägande af detta ärende, icke kunnat foi bise den
■väsendtliga nytta, som genom Fatbursegendomens användande på ofvanom»
förmälde sätt skulle för det allmänna uppkomma, och derjemte funnit något
hinder för Fatburens förläggande å Commeree-Collegii tomt icke möta,
samt enär i öfrigt förekomme, att den af Diätsel-Commissionen för nyssnämnde,
i bristfälligt skick befintliga, egendom erbjudne köpesumma icke
allenast fullt betäckte kostnaden för Fatburens flyttning, utan ock, såsom
ersättning för tomten, lemnade ej obetydligt öfverskott, har Kongl. Maj:t, i
betraktande jemväl deraf, att Stockholms stad till kostnaderne för dervarande
läroverk årligen bidroge med en i Stat bestämd summa af 10,000
JR:dr, till Rikets Ständer öfverlemnat, huruvida icke Drätsel-Commissionens
ofvanberörde anbud må antagas, och Falbursegendomen, i Öfver-IntendentsEmbetels
räkenskaper upptagen till ett värde af 10,416 R;dr 32 sk., alltså
emot den uppgifne köpesumman, 16,666 R;dr 32 sk., till staden afyttras,
under villkor, att egendomen varder till utvidgad lokal för Stockholms
Gymnasium, äfvensom till anstalter för ångbåtstrafiken å Mälaren använd,
samt med rättighet för Kongl. Majrt att af köpesumman disponera så stor
del, som erfordras för bestridande af de med Fatburens föreslagna flytt»
ning förenade kostnader.
För behandling af ifrågavarande ärende har Utskottet icke allenast be»
sett den nuvarande Kongl. Fatbursegendomen samt den lokal, dit berörde
inrättning, efter hvad Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse innehåller, skulle
komma att förflyttas, utan ock tagit kännedom af Drätsel-Commissionens i
ämnet gjorda underdåniga hemställan och Kongl. Cornmerce-Collegii i an»
ledning deraf afgifne underdåniga utlåtande. Uti nämnde utlåtande, har
Collegium, bland annat, i underdånighet anfört, att den fasta egendom, som
af Collegium innehades, blifvit inköpt af medel, tillhörande den för inhemska
industriens uppmuntran och understöd bildande, under Collegii förvalt
-
Stais-Utskottets Utlåtande, N.o 3;8.
3
ning ställde mannfacturfond, hvilka medel sedermera öfverlemnats lill och
förvaltats i sammanhang med Manufactur-Discontfonden, hvadan egendomen
följaktligen nu utgjorde en sistnämnde fonds tillhörighet och af dess
vinstmedel underhölles. I betraktande af tillkomsten och beskaffenheten
af den fond, hvarutur inköpet af Manufactur-Disconteus fasta , egendom salunda
blifvit bestridt, samt å föremålen för den administrativa verksamhet,
som af fondens förvaltare ulöfvades, ansåg Collegium den till föi flyttning
å samma egendom föreslagne tvättinrättning utgöra en för fonden främmande
angelägenhet, hvaremot och i händelse den ledigblifvande tomtplatsen
funnes böra bebyggas och för annat än Collegii eller Manufactur-D scoutens
behof användas, densamma, i Collegii tanka, syntes böra anslås för
någon byggnad eller inrättning, hvars ändamål stöde i sammanhang med
vården om de inhemska nätingarne, och i sådant hänseende företrädesvis
egnade sig till plats för uppförande af en ny byggnad för Technologisk»
Institutet, uti hvars nuvarande lokal, enligt hvad kändt vore, saknades erforderligt
utrymme så väl för Institutets ändamålsenliga verksamhet, sorn
för förvarande af dess dyrbara samlingar; genom hvilken ifrågaställde åtgärd
Institutet skulle komma i närmare beröring med den industriella
administrationen till desto säkrare kännedom, vägledning och hjelpreda å
ömse sidor för uppfyllande af näringarnes behof. Serskildt har Collegium
i underdånighet fastat Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet derå, att södra
flygelbyggnaden af Manufaclur-Discontens hus, hvilken hittills varit upplåten
till begagnande för Kongl. Hofstallets räkning och nu af Öfver-Intendents-Embetet
blifvit beräknad att disponeras till boningsrum för Oldfruu
vid Kongl. Fatburen och dervid anstäldt tjenstfolk, vore för Collegium i
högsta måtto behöflig a't användas till rum för Collegii samt Advokat-Fiskals-
och Manufactur-Disconl-Contorens archi ver, helst lokalen för Collegii
nuvarande archiv, hvilken utgjordes af ett eldrum och 2:ne källarhvalf, der,
i anseende till fuktighet, handlingarne möglade och förstördes, dessutom
icke lemnade erforderligt utrymme för handiingarnes behöriga uppställande
och ordnande, i synnerhet sedan, i följd af en år 1843 verkställd utvidgning
af Manufaclur-Discont-Contorets lokal, Ad vokat-Fiskalens och Discont-Ombudsmannens
archiv jemväl måst till ofvannämnde olämpliga plats förflyttas;
med afseende hvarå Collegium alltså i underdånighet hemställde, att, i händelse
det föreslagne uppförandet af en tvätt- och tork-inrättning å Manufaclur-Discontens
tomt blefve i Nåder bifallet samt det befunnes nödigt, att
både förestånderska!! för tvättinrättningen och dervid erforderligt tjenstefolk
egde boningsrum vid sjelfva inrättningen, sådaue rum måtte serskildt
4
Ståts-Utskottets Utlåtande, IV:o 3■'<?.
for dem inredas å meranämnde tomtplats, som deitill lemnade allt behöfligt
utrymme. Slutligen har Collegium i underdånighet föreslag t, ali ett
jernstaket af lämplig höjd mätte uppresas på nuvarande gårdstomt ifrån
ostra andan af södra flygelbyggnaden till östra ändan af den norra, så att
Manufaclur-Discontens hus med dertill hörande flyglar blefve i allo skiljdt
från meranämnde tvättinrättning.
Behofvet af en utvidgad lastageplats för de från Mälar-sidan till Stockholm
ankommande ångfartyg, hvilkas antal under de sednare åren
sig i ständigt tilltagande, lärer icke kunna bestridas, och den genom nämnde
behofs afhjeipande för trafiken uppkommande lättnad skulle icke allenast
for Stockholms stad, utan ock för det allmänna, (tvifvelaktigt medföra
väsendtliga fördelar. Genom upplåtande till berörde ändamål af den plats
å Riddarholmen, som för närvarande af den Kongl. Fatburen upptages,
kocnu.e ångfartvgshamnen att på tvänne serskilda ställen ega communication
nied Riddarholmsplanen; hvilket förhållande onekligen skulle, vid tillfälle
af inträffande eldsvåda, i betydlig mån underlätta släcknings-och bergningsarbetet,
äfvensom de vid hamnen belägna publika byggnaders skyddande.
Oberäknadt dessa fordelar, bör ock i betraktande tagas, att, enligt hvad
Drälsel-Com missionen i underdånighet anfört, fatbuisegendomens Öfverlemnande
till Stockholms stads disposition skulle bereda ett önskadt tillfälle
att for härvarande Gymnasium, hvilket i afseende på lokalen torde befinna
sig bland de sämre lottade dylika inrättningar i Riket, tillvägabringa en af
imständigheterna högeligen påkallad utvidgning såmedelst, att begge husen
sattes med hvarandra i direct förbindelse. Då nu efter Utskottets tanka,
billigheten synes fordra, att Staten jemväl i sin mån bidrager till befrämjande
af ofvan uppgifne vigliga ändamål, samt, enligt hvad högstberörde
Nådiga skrifvelse upplyser, Kongl. Maj:t ansett hinder icke möta för den
Kongl. Fatburens förläggande å Manufactur-Discontens tomt, finner Utskottet
sig ega all anledning att tillstyrka, det nuvarande fatburs-egendomen må
för ifrågavarande ändamål lill Stockholms stad föryttras.
Enligt hvad Drätsel-Comtnissionens underdåniga skrifvelse gifver vid
handen, är kostnaden för de till Kongl. Hofstallet å Riddarholmen hörande
byggnaders inredande till fatbur först uppskattad till 9,965 R:dr 16 sk.
Banco, men sedermera, och efter det vederbörande architekter blifvit hvar
emot annan hörde, nedsatt till 8,176 R:dr 28 sk. samma mynt; hvadan,
efter denna beräkning, den af Commissionen erbjudne köpeskilling, 16,666
R:dr 32 sk. B:co, skulle, efter flyttnings- m. fl. kostnaders betäckande, lemna
-
Stats-Utskollets Vttåtandej N.o 3iS.
5
na ett öfverskott af omkring 8,000 R:dr. I afseende härå förekommer
emedlertid, att, vid nämnde kostnads-förslags uppgörande, den å CommerceCollegii
tomt befintliga södra flygelbyggnad tagits i beräkning, såsom användbar
till boningsrum för den vid tvättinrättningen anställde personal; hvaremot,
efter hvad af Commerce-Collegium numera blifvit upplyst och vitsorda
dt, berörde flygelbyggnad oundgängligen erfordras, såsom lokal för inrymmande
af Collegii och Manufactur-Discontens archiver. Vid sådant förhållande
och då i töljd häraf det torde blifva af nöden att, till boningsrum
för tvättinrättningens förestånderska och dervid anställde tjenstefolk, å
ifrågavarande tomt uppföra en serskild tillbyggnad, skulle lätteligen kunna
inträffa, att kostnaderne för anläggande af den nya fatburen i sjelfva verket
komme att öfverstiga den erbjudna köpesumman; hvilken öfverskjulande
kostnad, i händelse sådan skulle ifrågakomma, efter Utskottets tanka, icke
skäligen bör betunga Statsverket. Utskottet får, i betraktande af hvad sålunda
sig härutinnan företer, hemställa,
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t öfverlemna att för de
uti den Nådiga Skrifvelsen omnämnda ändamål låta försälja fatburs-huset
med tillhörande tomt, samt att på Manufactur-Discontens
tomt, eller annan lämplig plats, låta uppföra en byggnad,
som fullkomligen motsvarar behofvet af fatbur; dock utan atl någon
af de med Kongl. Comrnerce-Collegii hus sammanhängande
flyglar härvid må tagas i beräkning och med villkor, att kostnaden
härför icke må öfverstiga den för meranämnde fatburshus och
tomt erhållande köpeskilling.
Stockholm den 16 Maj 1845.
Reservationer:
af Herr Norin: ”Jag reserverar mig i så måtto emot Utskottets beslut,
att jag anser, i fall den ifrågavarande flyttningen af fatburen kommer att
tillstyrkas, Utskottet bordt föreslå, att, endast i den händelse någon annan
local för fatburens uppförande icke kunde finnas, Manufactur-Discontens
local skulle få användas.”
Häruti instämde Herr von Celsing, sorn derjemte reserverade sig emot
Bih. tili R, St. Prot. 1845j 4 Sa>nl. 1 Afd. 1 fand 4l Häjt. 2
6
Stats-TJtskotteis Utlåtande, N-o 3:8.
försäljningen af nuvarande fatburs-egendom och ansåg, att endast den del
af sistnämnde egendoms tomt, som för utvidgande af ångfartygshamnen vore
erforderlig, borde för sådant ä'ndamål till Stockholms stad upplåtas.
Herr Valley reserverade sig deremot, att Utskottet, vid sitt förslag om
försäljning af fatbursegendomen, icke uttryckligen fästat det vilkor, att köpeskillingen
icke finge understiga det af Drätsel-Commissionen erbjudne belopp,
16,666: 32 B:ko.
STOCKHOLM, Ecksteinska boktryckeriet, 1845,
t | Siats-Utskottets MemorialN.-o 319.
1
*M sa».
Ank. till Esp.-Utsk. den 16 Maj, kl. 5 e. m.
Memorial, angående arfvoden för Riksdagskostnadernns utbetalning
samt ut lemnande t af skrifmaterialier m. fl. effekter för
Riks-Stundens ock Utskottens behof. (Rglds. Afd.)
Vid innevarande Riksdags början, anmälde Fullmäktige i RiksgäldsContoret
hos Siats-Utskottet, alt Fullmäktige, efter erhållen underrättelse om
Rikets Ständers beslut, rörande Riksdagskostnadernas liqviderande, uppdragit
åt en af Riksgälds-Contorets Kommissarier, att, under iakttagandet af föreskrifna
kontroller, ombesörja dessa kostnaders utbetalande och redovisande;
hvarjemte Fullmäktige hemställde, att bemälde Kommissarie, äfvensom den
tjensteman, hvilken fått sig ålagdt alt granska inkommande reqvisitioner och
läkningar å ulgilterna för Riksdagen, måtte, i likhet med hvad för öfrige
vid Riksdagsgöromålen begagnade tjenstemän vore medgifvet, erhålla månadtliga
förskotter å den vedergällning, sorn, i förhållande till det med besagde
uppdrag förenade ansvar och besvär, kunde framdeles varda dem tillerkänd.
Dock, som några förskotter å de arfvoden, hvilka för enahanda uppdrag under
förflutna Riksdagar beviljats, icke utgått, och det sy nies lämpligast, alt
samma arfvoden jemväl vid denna Riksdag bestämdes och albeta Ides på en
gång vid Riksdagens slut; ansåg Utskottet sig icke ega anledning göra någon
serskild framställning hos Rikets Ständer om de föreslagna förskottenas beviljande.
Men sedan Fullmäktige, under åberopande af ofvanberörde anmälan,
i dessa dagar till Utskottet inkommit med förslag till ifrågavarande arfvodens
slutliga bestämmande, anser sig Utskottet nu böra underställa frågan
härom Rikets Ständers afgörande.
Med afseende å beskaffenheten af förenämnde a:ne serskilda uppdrag,
af hvilka bestyret med utbetalningen och redovisningen af Riksdagskostnadsmedlen
vore förenadt med icke ringa ansvar, samt lätteligen kunde föranleda
förluster; och då dessa uppdrag, till följd af numera gällande föreskrifter,
angående skrifmaterialier och öfriga effekters anskaffande samt ekläBih.
lill R- St. Fröt. 1845, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 48 Mäft: 1
o
Stats-Utskotlels Memorial, N:o 319.
reringens besörjande m. ra., blifvit besvärligare och mera tidsödande än tillförene,
hafva Fullmäktige föreslagit, att arfvodet för befattningen med Riksdagsutgifternas
bestridande och redovisande matte fastställas till 333 Rdr 16
sk. samt arfvodet för räkningarnas och reqvisitionernas granskning till 166
Rdr 32 sk.
Utskottet får i anledning häraf yttra, att då arfvoden för de befattningar,
hvarom nu är fråga, varit af Rikets Ständer vid de förra Riksdagarne
beviljade, Utskottet anser serskild vedergällning för samma befattningar
under innevarande Riksdag jemväl böra tillerkännas de tjenstemän, åt hvilka
dessa blifvit uppdragna; men då de arfvoden, som härför af Rikets sednast
församlade Ständer bestämdes, endast utgjorde 266 Rdr 32 sk. för den förra
och 133 Rdr 16 sk. för den sednare befattningen; så och enär äfven merberörde
arfvoden torde böra lämpas efter Riksdagens längd, tillstyrker Utskottet,
att ett arfvode af Tvåhundra Riksdaler måtte varda af Rikets
Ständer beviljadt, för den tjensteman vid RiksgäldsContoret,
som af Fullmäktige fått sig uppdraget alt verkställa
utbelalningarne för innevarande Riksdag och upp
rätta
redogörelsen öfver härtill anordnade medel; äfvensom
att ett arfvode af Etthundra Riksdaler måtte tillerkännas
den tjensteman, hvilken det åligger att granska
reqvisitionerna och räkningarne å Riksdagsutgifterna.
Tios Utskottet hafva Fullmäktige tillika hemställt, att någon serskild
vedergällning måtte beredas för det af Fullmäktige, till följd af i65 §. i
Riksgälds-Contorets Reglemente, åt en annan af Gon lorets tjenstemän uppdragna
bestyr att, uppå vederbörliga req visi tioner, tillhandahålla de för RiksStåndens
och Utskottens behof upphandlade skrifmaterialier och öfrige effekter
samt besörja ytterligare upphandlingar deraf, äfvensom verkställigheten
af de under Riksdagens lopp erforderliga reparationer å inventariipersedlarne
i Riks-Ståndens samt Utskottens sessions- och kanslirum; och då delta uppdrag,
hvilket blifvit med synnerlig omtanke och verksamhet ulfördt samt
haft lill följd en högst betydlig besparing i Riksdagskostnaderna, ej mindre
före, än under Riksdagen medfört mycket besvär och tidspillan, samt äfven
efter Riksdagens slut komme att föranleda ytterligare göromål, hafva Fullmäktige
föreslagit, att, såsom vedergällning för detsamma, måtte bestämmas
ett belopp af 5oo Rdr,
Stats--Utskollets Memorial, N:o 319.
3
I sammanhang'med öfrige af Rikets sednast församlade Ständer beslutade
åtgärder för beredandet af minskning i kostnaderne för innevarande
Riksdag, uppdrogo Rikets Ständer åt Fullmäktige i Riksgälds-Contoret att
utse en af detta Verks tjenstemän för besörjandet af de göromål, Fullmäktige
nu uppgifvit. Vid sådant förhållande och då de bestyr, för hvilket serskild
vedergällning är af Fullmäktige föreslagen, blifvit åt förrbemälde tjensteman,
på grund af Rikets Ständers beslut, uppdraget samt, enligt Fullmäktiges
vitsord, med omtanke och verksamhet af honom utförts, anser Utskottet,
äfven för sin del, en sådan vedergällning böra beviljas. Dock synes densamma,
i betraktande af göromålens beskaffenhet, icke böra bestämmas till
högre belopp än doo Rdr. Utskottet får således tillstyrka,
att ett arfvode af Trehundra Riksdaler må af Fullmäktige
i Riksgälds Contoret få tilldelas den tjensteman derstädes,
som af dem blifvit utsedd att fullgöra de åligganden, hvilka
i ofvan åberopade §, mom. lit. f af Riksgälds-Contorets
Reglemente äro föreskrifna.
Stockholm den 16 Maj 1845.
STOR K II O LM, I. U DB F. KG & C O M P., 184
Stats-Ut»kollett Utlåtande, 1V:o 320.
1
N:o 320.
Ank. till Exp.-Utsk, d. 16 Maj, kl 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Betänkandet N:o
240, angående väckta frågor om grundskatternas förvandling
till bevillning, en allmän skattejemning öfver hela Riket m. m.
(I. A.)
Förenämnde Betänkande, enligt hvilket Stats-Ufskottet ansett de inom
Riks-Stånden väckte och till Utskottet remitterade serskilde motioner om grundskatternes
förvandling till bevillning, rörande en allmän skattejemning öfver
hela Riket, in. m., för närvarande icke böra till någon åtgärd föranleda, är
af Ridderskapet och Adeln bifallet. Preste-Ståndet, som äfven bifallit nämnde
betänkande, har derjemte anmodat Utskottet att till Rikets Ständer inkomma
ined förslag till underdånig skrifvelse, innefattande anhållan, att Kongl.
31aj:t måtte tackas låta utarbeta och till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition
i ämnet. Från Borgare-Ståndet är betänkandet återremitteradt, i följd
af flere Ledamöters yrkande, att Utskottet måtte föreslå aflåtandet af en underdånig
skrifvelse, med begäran, det läcktes Kongl. 31 aj:t för beredande af
det genom ifrågavarande motioner åsyftade ändamål, i Nåder låta utarbeta och
till Rikets Ständer öfverlemna ett förslag i detta ämne. Bonde-Ståndet af
hvars Ledamöter icke någon yttrat sig för bifall till Utskottets i frågan yttrade
åsigt, har jemväl återremitterat betänkandet, med anmodan till Utskottet
att ofördröjligen företaga ärendet till förnyad handläggning samt med nytt utlåtande
till Rikets Ständer inkomma. Enligt hvad protocollet öfver den hos
sistnämnde Riks-Stånd förefallne discussion utvisar, hafva en del Ledamöter
ansett ärendet lämpligast böra öfverlemnas till Ståndets enskilda Utskott, för
uppgörande af förslag lill en underdånig hemställan, det täcktes Kongl. Majit,
efter infordrade upplysningar, låta till nästkommande Riksdag så bereda förevarande
skattejemningsfråga, att densamma då kunde af Rikets Ständer till slutligt
afgörande företagas; andre hemställt, att Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla om nedsättandet af en Comité, som före nästa
Riksdag borde utarbeta ett på rättvisa och billighet grundad! förslag till skattejemning,
hvilket föi-slag kunde till Rikets Ständers pröfning öfverlemnas;
andre åter yrkat, att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet
begära, det täcktes Kongl. Majit från vederbörande embetsmyndigheter infor
-
Bih till R. St Prat. 1845. 4 Sami 1 A[d. 2 Band. 49 Haft.
2
Stat t-TJt skott et» Utlåtande, N:o 320.
dra nödiga upplysningar i ämnet, för att vid ett kommande Riksmöte tillhandahållas
Rikets Ständer, hvilka då blefve i tillfälle att låta ärendet handläggas
af ett för sådant ändamål tillsatt serskildt Utskott; andre åter hemställt,
att Rikets Ständer ville i underdånighet begära, det en emot arbetets vigt och
omfattning svarande belöning mätte utfästas för den, som före nästa lagtima
Riksdag upprättade och till Kongl. Majrt i underdånighet inlemnade ett fullständigt
och ändamålsenligt förslag till reglering af skatteväsendet; samt andre
slutligen ansett, att Rikets Ständer borde åt sina Fullmägtige i Banken
och Riksgälds-Contoret uppdraga att utarbeta ett förslag till grundskatternes
jemnande eller fullkomliga upphörande.
Utskottet, sorn, i följd häraf, tagit ifrågavarande ärende i förnyadt
öfvervägande, har dervid hvarken af discussionerne inom de tvänne Riksstånd,
från hvilka betänkandet blifvit återremitteradt, eller af de tvänne
öfrige Riks-Ståndens i ämnet fattade definitiva beslut hemtat anledning att
frånträda sin i betänkandet N:o 240 uttryckte åsigt, enligt hvilken Utskottet
funnit sig icke vara i tillfälle att ingå i en detaillerad granskning af
omförmälde genomgripande frågor samt till Rikets Ständer afgifva ett
fullständigt förslag till en allmän skattejemning öfver hela Riket. Deremot
och enär ej allenast samtlige Ledamöter af Borgare- och Bonde-Stånden,
hvilka i förevarande ämne sig utlåtit, enhälligt erkänt behofvet och lämpligheten
af en förändring uti nuvarande sätt för grundskatternes utgörande,
i hvilket afseende inom Borgare-Ståndet flere och inom Bonde-Ståndet
ett stort antal Ledamöter yrkat, att, till vinnande af berörde ändamål, någon
förberedande åtgärd nu måtte af Rikets Ständer vidtagas, utan ock
Preste-Ståndet uttryckligen beslutat en underdånig framställning hos Kougl.
Majrt uti enahanda syftning, har Utskottet, med afseende härå, trott sig
böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte å de vid innevarande Riksmöte väckte
och i Utskottets betänkande N:o 240 omförmälde motioner, rörande
grundskatternes förvandling till bevillning, om en allmän
skattejemning m. ra., fästa Kongl. Majrts Nådiga uppmärksamhet,
med underdånig anhållan, det täcktes Kongl. Majrt, derest sådant
i Nåder pröfvas lämpligt och verkställbar^ låta utarbeta och, jemte
Nädig Proposition till Rikets Ständer vid en blifvande Riksdag
öfverlemna ett förslag i förevarande ämne.
Stockholm den 16 Maj 1845.
Stats-Utskottets Utlåtande, JN:o 320.
3
Reservationer:
af Herr Friherre Palmstjerna: ”Då jag anser de allmänna fördelar
ne
af en skattejemning vara, minst sagdt, ganska tvifvelagtiga, måste jag
mot Utskottets beslut mig reservera.”
af Biskopen m. m. Hedrén: "Sedan Preste-Ståndet till Stats-Utskottet
öfverlemnat sitt yrkande af en underdånig skrifvelse i detta ämne, har
Utskottet i dess utlåtande N:o 287 behandlat en härmed nära beslägtad
fråga. Och som sistnämnde utlåtande redan blifvit, med vissa modificationer,
af Preste-Ståndet godkändt och sannolikt torde blifva det ännu i ett
och annat af de öfriga Riks-Stånden, så har förhållandet onekligen i väsendtlig
måtto förändrat sig. Att nu ingå till Kongl. Maj:t med en serskild
skrifvelse rörande grundskatternas förvandlande till bevillning, sedan
en skrifvelse redan blifvit beslutad till en högst betydlig förändring i dessa
samma grundskatters utgörande, synes mig icke vara rätt lämpligt. Utskottet
har visserligen icke saknat skäl till dess nu uttalade frångående från
sitt förra beslut, enär a:ne Stånd i denna syftning återremitterat betänkandet
och ett Stånd uttryckligen begärt en underdånig skrifvelse. Men genom
ofvan anmärkte förhållande har, som sagdt är, saken blifvit i märklig
mon förändrad. Till undvikande af den oformligheten att framträda
med 2:ne serskilda underdåniga skrifvelser i ämnet af så likartad beskaffenhet,
hade, efter min tanka, varit lämpligast, att Utskottet vid detta tillfälle
vidblifvit sitt förra beslut: dervid såsom skäl bordt anföras icke allenast
hvad Utskottet sednast åtgjort genom utlåtandet JV:o 287, utan äfven
Preste-Ståndets beslut öfver nu återremitterade betänkande, nemligen dess
bifall till detsamma. Jag anser dessa skäl vara tillräckligen talande för
Utskottet alt vidhålla dess förra beslut, hvilket jag ock för min del tillstyrker.
”
af Herr Kjellberg, som ansåg förslagen overkställbar och att således
den nu af Utskottet gjorda framställningen vore öfverflödig.
S T O C K H O L M
TRYCKT HOS W. F PALMAN 1845.,
Förstärkta Stali-Utthottets Memorial, iV;o 32i. 1
N:o 321.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19JMaj, kl. 11 f. m.
Memorial, angående skedd omröstning i frågan om ett lån för uppbyggandet
af ny kyrka i Christinehamn. <
Öfver nedanstående, af samtelige Riks-Stånden gillade, Proposition, har
Förstärkta Stats-U.tskottet denna dag anställt omröstning:
Den som bifaller Stats-Utskottets hemställan, att de vid innevarande
Riksdag gjorda framställningar, angående ett lån för uppbyggandet af en ny
kyrka i Christinehamn, mätte förfalla, röstar
Ja-,
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, för omförmälda kyrkobyggnad,
beviljat Christinehamns Stads- och Warnums Landsförsamlingar ett Låneunderstöd
af 25,000 R:dr, att, emot 3 procents ränta och 2 procents årlig
capital-afbetalning, af allmänna medel utgå, i mon af kyrkobyggnadens fortgång
och sedan församlingarnes egna, härtill disponibla tillgångar först blifvit
använda.
Voteringen har utfallit med 36 Ja och 83 Nej, i följd hvaraf och som
Nej vunnit, Rikets Ständer beslutat i enlighet med contrapropositionens lydelse;
Hvilket Förstärkta Utats-Utskottet får anmäla.
Stockholm den 19 Maj 1845.
m till R. St. Vrot. 184-5. 4 Sam. i Afd. 2 Band. 50 Haft. 1 1
2
Förstärkta Stats- Utskottets Memorial, TS-.o 322.
3&o 322.
Aufe. till Exp.-Utsk. d. 19 Maj, kl. 11 f. m.
Memorial, angående verkställd omröstning uti frågan om gratification
åt Adjunden Ramström.
Öfver nedannämnde, uti Stats- samt Allmänna Besvärs- och EconomiUtskottens
Memorial N:o 117 föreslagna, af Rikets Ständer gillade, Proposition,
har förstärkta Stats-Utskottet denna dag anställt omröstning:
Den, som på sätt Utskotten tillstyrkt, bifaller, att Rikets Ständer med afseende
å Adjuncten Ramströms> genom inrättandet och vidmagthållandet af Stockholms
Lyceum, ådagalagde förtjenster om ungdomens bildande, å Riksgälds-Contoret
till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition anvisa en summa af 3000 R:dr Banco,
samt, med tillkännagifvande häraf, hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära,
att Kongl. Maj:t, derest, efter anställande undersökning om den vid nämnde
Lycseum följda lärö-method och den framgång, densamma må hafva vunnit,
Adjuncten Ramström skulle finnas vara förtjent af ifrågavarande uppmuntran
från Statens sida, täcktes låta berörde 3000 R:dr såsom gratificatiön till honom
utbetala, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
* • Hit
\ inner Nej, kommer icke något anslag att för ifrågavarande ändamål
af Rikets Ständer beviljas.
Resultatet af omröstningen har varit 62 Ja och 57 Nej.
Som Ja vunnit, är Stats- samt Allmänna Besvärs- och Economi-Ufskottens
i ./a-proposition intagna förslag utaf Rikets Ständer bifallet; Hvarom
underrättelse meddelas.
Stockholm den 19 Maj 1845.
Förstärkta Siats-Utskottets Memorial, N:o 323.
3
Nto 323.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 19 Maj, kl 11 f. m.
Memorial, rörande skedd votering öfver 2:ne i Stats- Utskottets memorial,
Nto 316 omnämnda frågor.
Sedan Rikets Ständer godkänt nedan intagne, i Stats-Utskottets memorial,
N:o 3 i6, föreslagna Voterings-propositioner^ sä ha Förstärkta
Stats-Utskottet denna dag deröfver anställt omröstning:
i:o»
Den, som bifaller, att det vid i84<>—1841 ärs Riksdag beviljade och
å Riksgälds-Contoret anvisade Undsättnings-Creditiv af ioo,ooo R:dr, må
upphöra röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat; att till Kongl. Maj:ts Nådiga
disposition för bchöfvandes undsättning vid och efter inträffande missvexter
jemväl anvisa ett Creditiv af ioo.ooo R:dr, att i Riksgälds-Contoret
lyftas, när Kongl. Maj:t finner de för öfrigt anslagna tillgångarne vara otillräcklige;
dock bör hvad som ä detta Creditiv lyftes, af först inflytande
tull-afgifter för spanmål återbetalas.
Voteringen har utfallit med 47 ^ och 72 Nej; hvadan och sorn:
Nej vunnit, Rikets Ständer bifallit det förslag, contra-propositionen innehåller.
2:0.
Den, som anser, att, då undsättningar åt behöfvande vid och efter
inträffade missvexter meddelas utaf de till Kongl. Maj:ts disposition för sådant
ändamål anvisade medel, bör iagttagas, diels att, så vidt omständigheterna
medgifva, tillfälle beredes de behöfvande att, genom sysselsättning
vid allmänt nyttiga företag, helst inom eller i närheten af deras hemort,
förtjena sitt uppehälle, dels ock att besagde medel endast varda utanordnade
i egenskap af räntefria låne-understöd med bestämd återbetalningsskyldighet,
för hvars behöriga fullgörande vederbörande menighets gemensamma
Förstärkta Stats-Vtshottets Memorial, N:o 323.
ansvarighets-förbindelse aflemnas, eller, der sådant ej kan skäligen fordras,
ställes annan säkerhet, som af Kongl. Majit i Nåder godfeännes, eller ock,
i yttersta nödfall, afgifves undsättningstagarnes blotta återbetalnings-förbindelse,
under vilkor likväl, att de låne-understöd,, som sålunda, utan meuigheternes
gemensamma ansvarighet för återbetalningen, utlemnas, intill nästa
Riksdag, icke öfverstiga ett sammanräknadt belopp af Ett Hundra Tusen
Riksdaler, röstar
J'a.
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Yinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat bos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att, vid tilldelandet af understöd åt behöfvande vid och
efter inträffade missvexter, måtte iagttagas:
a) att tillfällen, så vidt omständigheterna medgifva måtte berfedas för
de behöfvande att, genom sysselsättning vid allmänna arbetsföretag,
förskaffa sig medel till uppehälle;
b') att af förenämnde till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition ställda
medel högst 5o,ooo R:dr, måtte användas till undsättning, utan
återbetalningsskyldighet, endast åt sådane behöfvande, som icke
ega alt påräkna understöd af sine Communer, icke äro i tillfälle
att genom arbetsförtjenst sig försörja, samt ej eller i stånd att af
sine tillgångar åstadkomma någon återbetalning;
c) att i öfrigt medlen endast måtte disponeras till låne-understöd,
utan ränta med bestämd återbetalningstid, och mot derför ställd
säkerhet af de större eller mindre Menigheterne gemensamt, eller
ock hvad annan ansvarighet, Kongl. Maj:t pröfvar kunna godkännas.
Voteringen har utfallit med 58 Ja och 60 Nej, hvarjemte 1 sedel
måst casseras; och som Nej vunnit, är i afseende härå af Rikets Ständer
beslutadt i enlighet med contra-propositionens lydelse. Hvilket ^Förstärkta
Stats-Utskottet härmed får tillkännagifva.
Stockholm den 19 Maj 1845.
STOCKHOLM,
Tryckt hos W. F. DALMAN, *845.
Stals-1 't skottets Utlåtande, N’.o 32$.
I
N:o 324.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Maj, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet, N:o 287.
(L A.)
Ofvanberörde utlåtande, angående förändringar i sättet för utgörande
af indelta räntor samt om dessas jemte tionde-spanmålens indragning till
Stats-Verket, m. m., har Jolit vit af Ridder skåpet och Adeln bifallet, med den
förändring i Utskottets förslag till beslut, att 5:te punkten (pag. 9 i Utlåtandet
N:o 287) skulle erhålla följande lydelse:
”Den för ersättnings-beloppen sålunda uppgjorda beräkning bör derefter,
på sätt pröfvas lämpligast, förvandlas till natura-persedlar i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den för hvarje Län nu gällande persedel-förteckning,
hvarvid dock förenkling kan komma att vidtagas, med anledning
af den framställning i ämnet, som Rikets Ständer torde lä vid nästkom-N
mande Riksdag genom Kongl. Proposition förevänta;” samt uti 9:de punkten,
(pag. 10) i stället för orden: ”rättesnöre för både spanmål, smör, hö
och halm,” skulle införas: ”rättesnöre för de persedlar, till hvilka räntornes
beräknade värde blifvit förvandladt.”
Preste-Ståndet har beslutat, att Rikets Ständer skulle till Kongl.
Maj:t ingå med en underdånig skrifvelse af det hufvndsakliga innehåll, sorn
utgör motiven för Utskottets förslag 1 utlåtandet och i hvilken skrifvelse
Rikets Ständer förklara, det de hålla före, att en förändring i ofvanberörde
afseende skulle i framtiden lämpligen kunna beslutas, under iakttagande
af de i i:sta till och med io:de mom. af Utskottets förslag framställda
liufvudgrunder, men att Rikets Ständer, i anseende till omöjligheten att i en
så genomgripande och på olika locala omständigheter beroende fråga, utan
närmare utredning, besluta för hela Riket lämpliga föreskrifter, tillika i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes i Nåder höra samtelige räntegifvare
Läns- eller Districtvis, huruvida de önska att, på ofvannämnde vilkor,
räntor och krono-tionde för framtiden i contant erläggas; hvarefter och
derest Kongl. Maj:t, efter Kammar-Collegii och vederbörande Läns-StyrelBih.
till R. St. Prot. 1846, 4 Somt / Ajd. 2 Band. Si Haft. I
1 Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 32/}-
sers hörande, så för godt finner, Nådig Proposition i ämnet torde blifva till
Rikets näst sammankommande Ständer öfverlemnad.
Borgare-Ståndet har återremitterat ifrågavarande utlåtande, på grund
af dervid gjorde anmärkningar: att, då detta ärende så sent inkommit till
Riks-Stånden, någon annan utväg nu icke återstod, än att aflåta en skrifvelse
till Kongl. Maj:t, med underdånig anhållan, att, efter pröfning af de
i förslaget uttalade åsigter, Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande
Ständer föreslå de åtgärder, hvilka kunde befinnas helsosamma och nödiga,
för att vinna det önskvärda ändamålet af ett förenkladt och mindre betungande
skatte- och uppbördsväsende; att i conseqvens med Borgare-Ståndets
beslut vid nästa Riksdag det förslag, som uti reservationen innehålles, heldre
borde antagas, enär derigenom lättnad för landtbrukaren vunnes; m. m.
Bonde-Ståndet liar bifallit Utskottets afgifna betänkande och inbjudit
Borgare-Ståndet att uti detta beslut sig förena.
Med anmälan om hvad sålunda förekommit, anser sig Utskottet,
hvars förslag i det hufvudsakligaste är vordet af arne Riks-Stånd antaget,
böra detsamma vidblifva, endast med förändring i afseende å 5:te och cpde
punkterne. Utskottet finner nemligen Ridderskapet och Adelns beslut lämpligare
än Utskottets i berörde delar afgifna tillstyrkande, helst uti vissa orter
nuvarande ränte-persedlar torde böra förbytas till andra, mera tjenlige
än dem, Utskottet i 5:te punkten upptagit. Men, på det emedlertid förslagets
verkställighet icke må förhindras af den omgång, ränte-persedlarnes förenkling
utan tvifvel medför, anser Utskottet, att det contanta ersättningsbeloppets
bestämmande uti persedlar icke bör göras helt och hållet beroende
af nämnde förenkling, samt att derföre 5:te punktens af Ridderskapet
och Adeln beslutade lydelse må efter denna åsigt lämpas. Utskottet hemställer
alltså,
att Preste- och Borgare-Stånden måtte uti de öfriga arne
Riks-Ståndens beslut i hufvudsaken instämma, och att samtelige
Riks-Stånden ville bifalla, det meranämnde 5:te punkt
erhåller följande lydelse: ”Den för ersättnings-beloppen så
lunda
uppgjorde beräkning bör derefter, på salt pröfvas lämpligast,
förvandlas till natura-persedlar, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den för hvarje Län nu gällande persedelförteckning,
hvarvid dock framdeles förenkling torde komma
att vidtagas, med anledning af den framställning i ämnet, som
Rikets Ständer nu anhålla, att Kongl. Majrt i Nåder måtte
Citats-Utskottets Utlåtandej N.o 3u4-
täckas vid nästa Riksdag afgifva;” — samt att uti 9:de punkten,
i stället för orden: ”rättesnöre för både spanmål, smör, hö
och halm,” införas orden: ”rättesnöre för de persedlar, till
hvilka räntornes beräknade värde blifvit förvandladt.”
Stockholm den 20 Maj 1845-
STOCKHOLM, L Marcus iS45.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 325.
1
M 325.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Maj, kl. i e. m.
Förnyadt Utlåtande, angående upprättandet af Register
öfver Riks-Ståndens protocoller.
(Rglds A fd.)
Med hänsigt till den betydliga kostnad, som upprättandet och tryckningen
af de serskilda registren öfver Riks-Ståndens protocoller vid sistförflutna
Riksdag medfört, hemställde Stals-Utskoltet, uti dess utlåtande,
JN:o 263, huruvida icke Riks-Stånden skulle finna för godt att, hvart för
sig, förklara, det några serskilda register öfver deras protocoller för innevarande
Riksdag icke behöfde på det allmännas bekostnad upprättas. Till
denna hemställan har Bonde-Ståndet lemnat sitt bifall, hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet densamma afslagit, under förklarande:
af Ridderskapet och Adeln, att register öfver Riks-Ståndens prolocoller
nu, likasom tillförene, höra upprättas på det allmännas bekostnad;
och af Borgare-Ståndet, att, i fråga om upprättandet och tryckningen af
registren öfver Stånds-protocollerna, äfvensom angående ersättningen för
besväret dermed, Borgare-Ståndet fattade samma beslut, som Rikets sednast
församlade Ständer, i dessa hänseenden, vidtogo. Presle-Ståndet har till
Utskottet återremitterat den del af ofvanberörde utlåtande, deruti ifrågavarande
hemställan förekommer; emot hvilken inom detta Stånd blifvit
hufvudsakligen anmärkt: att register öfver Riks-Ståndens protocoller voro
ovilkorligen nödvändiga, så vida dessa protocoller i en framtid skulle kunna
begagnas; att, hvad Preste-Ståndets protocoller serskildt beträffade, register
deröfver kunde så mycket mindre umbäras, som Ståndets enskilda,
för både Ståndet och kyrkan ganska vigtiga äreiuler icke funnos upptagna
i det allmänna registret öfver hillänget till samtlige Riks-Ståndens protocoller;
samt att följaktligen ett serskildt register öfver dessa ärender måste
Bih. Ull R. St. Prot. 1845. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 52 Haft.
1
o
Stats-Utslcottets Utlåtande, N:o 325.
uppgöras, om också det allmänna registret så förbättrades och utvidgades,
att detsamma lemnade tillfyllestgörande hänvisningar i afseende på derstädes
förekommande mål.
Enär således Utskottets, i afseende på meranämnde serskilda register,
gjoi'da framställning, endast af ett Riks-Stånd blifvit bifallen, och då
deremot 2:ne af de öfriga Stånden beslutat, att ifrågavarande register skola
vid ienna, likasom vid föregående Riksdagar, på allmän bekostnad upprättas,
samt det tredje eller Preste-Ståndet jemväl yrkat enahanda registers
upprättande, finnér Utskottet sig föranlåtet
frånträda sin i omförmälda hänseende förut gjorda hemställan
och, i öfverensstämmelse med Ridderskapet och Adelns
samt Borgare-Ståndets redan fattade beslut, tillstyrka, att
kostnaderna för uppgörandet och tryckningen af registren öfver
Riks-Slåndens tryckta protocoller vid innevarande Riksdag,
må, i likhet med andra Riksdagsutgifter och under iagttagande
af hvad som, i afseende på trycknings-kostnaderna
för protocollerna, är föreskrifvet, varda af Riksgälds-Contoret
godtgjorda.
I fråga om beloppet af den ersättning, hvilken för dessa registers
upprättande bör af Rikets Ständer bestämmas, får Utskottet, som anser det
icke tillhöra sig att föreslå de inom Preste-Ståndet yrkade förändringar i
registrens uppställning, hemställa,
att berörde ersättning må utgå efter samma grund och beräkningssätt,
som Rikets Ständer redan godkänt i afseende på
bestämmandet af den vid Riksdagens slut återstående correctursläsningen
af Riks-Ståndens protocoller,
samt alltså fastställas till följande belopp, för hvarje tryckt ark,
nemligen;
Femton Riksdaler för registren öfver Ridderskapet och Adelns
samt Borgare-Ståndets protocoller, Tolf Riksdaler 24
sk. för registret öfver Preste-Ståndets, och Tio Riksdaler för
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 326.
3
registret öfver Bonde-Ståndets protocoller, häruti icke inberäknad
ersättningen för correctursläsningen, hvilken godtgöres
i likhet med hvad för protocolierna är stadgadt.
Stockholm, den 20 Maj 1845.
J\o 326.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Maj, kl. 1 e. m.
Memorial, med förslag till stadgande uti Riksgälds-Contorets
Reglemente, i afseende pä Stats-Verhets skuld
till Banken.
(Rglds Afd.)
Sedan Stats- och Banco-Utskotten, uti memorial, N:o 136, tillstyrkt
den under innevarande Riksdag ånyo ifrågaställda omskrifning af Riksgälds-Contorets
obligationer för Stats-Verkets ännu återstående skuld, i anledning
af Rikets Ständers Banks försträckningar under 1808 och 1809 års
krig, har, med afseende å Riksdagens snart förestående slut, Stats-Utskottet
trott sig, utan afvaktan af Rikets Ständers beslut rörande denna omskrifning,
böra uppgöra och underställa Rikets Ständer förslag till den,
enligt hvad Utskottet först anmält, förbigångna § i Riksgälds-Contoret nya
Reglemente, som bör handla om Contorels för besagde skuld utgifna obligationer.
Under förutsättning, att ofvannämnde memorial varder af Rikets
Ständer bifallet, får Utskottet alltså, till införande i Usta afdelningen af
Reglementet för Riksgälds-Contoret, föreslå följande, med samma memorial
och dervid fogade obligations-formulär öfverensstämmande
4
Stats-VtshoUeU Memorial, N:o 326.
§ 5.
(Motsvarar 4 § i 1841 års Reglemente.)
A Svenska Stals-Verkets skuld till Rikets Ständers Bank för meddelade
försträckningar till 1808 och 1809 års krigskostnader, hvilken skuld,
då Riksgälds-Contorets första obligationer derför år 1830 utfärdades, utgjorde
4,400,000 R=dr, afbetalas af Riksgälds-Contoret, vid slutet af hvarje
år, ett belopp af Åttio åtta tusen Riksdaler, hvarjemte fyra procents ränta
för denna skulds återstående capilalbelopp vid samma tid af RiksgäldsContoret
godtgöres.
På det att de, lill följd af Rikets sednast församlade Ständers beslut,
omskrifna och under den 30 September 1841 af Riksgälds-Contoret
utfärdade 4 procents obligationer, som hittills icke blifvit inlösta, måtte
med större lätthet och fördel kunna af Banken användas för det ändamål,
hvartill dessa obligationer äro afsedda, hafva Rikets Ständer beslutat, att
de ännu oinlösta obligationerna, utgörande ett antal af 880 st. och lydande
å 4,000 R:dr hvardera eller å tillsammans Tre millioner femhundra tjugo
tusen Riksdaler, skola utbytas emot andra till både form och valör förändrade
obligationer, med den lydelse, här nedan införda formulär utvisar;
börande de nya obligationerna dateras för den 31 December 1844 och utfärdas
i 3:ne serier, nemligen 1,520 st. af Serien Litt. A. å 125 R:dr silfver
hvardera, 1,480 st. af serien Litt. B. å 250 R:dr silfver hvardera samt
1,520 st. af serien Litt. C. å 500 R:dr hvardera. För öfrigt skola vid
verkställigheten af den sålunda beslutade omskrifningen följande omständigheter
iagttagas:
l:o, de nya obligationerne böra graveras med någon olikhet
för hvarje serskild serie samt förses med vignetter;
2:o, ränte-kuponerne, hvilka böra vara tryckta och med Riks
gälds-Contorets
insignier stämplade, utfärdas för endast
tio år eller för tiden till och med den 31 December
1854, efter hvilken tids förlopp, nya kuponer för ytterligare
tio år utgifvas å räntan för de obligationer, som
då ännu icke blifvit utlottade.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 326.
5
Utaf ifrågavarande nya obligationer inlöses den 31 December hvarje
år ett antal af Etthundra tretton stycken, hvilka på föreskrifvet sätt
blifvit utlottade och i allmänna tidningarne uppsagde, nemligen 38 st. af
serien A., 37 st. af serien J3. och 38 st. af serien C. å ett sammanräknadt
capitalbelopp af 33,000 Riksdaler silfver, motsvarande ofvanomförmälde årliga
afbetalning af 88,000 R:dr Banco. Obligationernes utlottning verkställes
inför Fullmägtige i Rikets Ständers Bank, men deras inlösning i
Riksgälds-Contoret, dervid ränte-kuponerne för de påföljande åren skola till
Riksgälds-Contoret återställas, vid äfventyr, alt beloppet för de kuponer,
som brista, afdrages å capitalet och hålles kuponernas innehafvare tillhanda.
Formulär till obligationer:
N:o (Vignett) Serie A. (B. eller C.)
(Införes det Stats- och Banco-Utskottens memorial, N:o 136, bilagda
formulär.)
På motsidan af dessa obligationer böra de af Rikets Ständer i afseende
på desamma fattade beslut tryckas så lydande:
k Bankens återstående fordran etc. (se åberopade formulär.)
Formulär till ränte-kuponer :
Emot aflemnandet af denna räntekupon betalar Riksgälds-Contoret
den 31 December 1845 (1846, 1847 och följande år till och med 1854)
till innnehafvaren fern (tio eller tjugu) Riksdaler silfver. Stockholm den
31 December 1844.
(L. S.)
6
Stats-Utskottets Memorial, N:o 327.
För den händelse åter, att Rikets Ständer icke skulle finna för godt
bifalla Stats- och Banco-Utskottens här ofvan åberopade memorial, samt
frågan om den deruti tillstyrkta omskrifning af Bankens nu innehafvande
Stats-obligationer följagtligen skulle komma att förfalla, har Utskottet,
då ett stadgande, angående infriandet af dessa obligationer, jemte dertill
hörande ränte-cuponer, i allt fall, måste uti Riksgälds-Contorets nya Reglemente
införas, ansett sig, för sådan händelse, jemväl böra uppgöra ett alternativt
och på Rikets sednast församlade Ständers beslut grundadt förslag
till nu ifrågavarande
D u
§ 5.
(att i Riksgälds-Contorets Reglemente införas, derest frågan, angående omskrifningen af
Contorets till Banken utgifnn obligationer skulle förfalla.)
Utaf de, jemlikt Rikets sednast församlade Ständers beslut, af Riksgälds-Contoret,
under den 30 September 1841, utfärdade 968 st. 4 procents-obligationer
för Svenska Stats-verkets då återstående skuld till Rikets
Ständers Bank, i anledning af derifrån utbetalda förskotter till kostnaden
för 1808 och 1809 års krig, infrias årligen Tjugutvå st. å ett sammanräknadt
capital-belopp af 88,000 R;dr; hvarförutan, vid hvarje års slut, af
Riksgälds-Contoret inlösas samma åx’s ränte-cuponer för alla dessförinnan
icke infriade obligationer.
Så länge Rikets Ständers Bank är innehafvare af alla de oinlösta
obligationerna, hvilka för närvarande utgöra ett antal af 880 st., lydande
å 4,000 R:dr hvardera, eller å tillsammans 3,520,000 Riksdaler, bör vid
obligationernes infriande, följas deras nummerordning, men derefter, genom
lottning, som inför Fullmägtige i Riksgälds-Contoret, vid öppna dörrar,
förrättas, bestämmas, hvilka obligationer för året komma att inlösas; och
skola dessas nummer sedermera 3:ne gånger kungöras i allmänna tidningarne,
sista gången inom 3:ne månader före inlösningstiden.
Stockholm den 20 Maj 1845.
Stats-Utskottels Memorial, N:o 327.
7
N:o 327.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 20 Maj, kl. i e. na.
Memorial, med Jönsia g till stadgande uti Riksgälds-Contoretj
Reglemente, ijråga om Riksgälds-sedlarnes inlösning.
Sedan, lill följd af Stats- och Banco-Utskottens vid gemensamt sammanträde
fattade beslut, ett inom Stals-Utskottet i sammanhang med andra
frågor om förändringar i nu gällande Reglemente för Riksgäids-Contörel,
väckt förslag, att det efter detta års slut återstående belopp af den afsalia
fonden för Riksgälds-sedlarnes inlösande skulle af Riksgälds-Contoret
intill nästa Riksdag förräntas och hållas allmänna rörelsen tillhanda,
numera förfallit; har Stats-Utskottet, vid sådant förhållande, funnit sig
föranlåtet hemställa, att det i 1841 års Reglemente införda stadgande, angående
inlösningen af nämnde sedlar, måtte, endast med utbyte af orden;
'till och med år 1845”, emot orden: ”till slutet af innevarande år 1845”
öfverbyttas i det nya Reglementet, hvarest detsamma kommer att utgöra
den 7 §. Emedlertid anser sig Utskottet härvid böra upplysa, alt ifrågavarande,
på Riksgälds-Contorets räkning i Rikets Ständers Bank innestående,
fond eller contanta behållning, den 14 innevarande månad, uppgick till
359,706 R:dr 2 sk. 10 rst. Banco, hvaraf för utelöpande Riksgälds-sedlars
inlösning var afsedt ett belopp af 284,709 R:dr 3 sk. 4 rst. och för koppar-skiljemynts-polletternas
invexlande 74,996 R:dr 47 sk. 6 rst. Således
har omförmälda contanta behållning, som vid 1844 års början utgjorde
373,638 R:dr 18 sk. 10 rst., genom inlösta sedlar och invexlade poletter
efter denna tid minskats med endast 13,932 R:dr 16 sk.
Stockholm den 20 Maj 1845.
8
Stats-Utskotteti Memorial, Ii:o 327.
till
Reglemente för Riksgälds-Contoret.
§ 7.
Riksgälds-Contorets utelöpande Credit-sedlar, eller de sii
kallade Riksgci/ds-sedlarnej skola fortfarande, till slutet af
innevarande år 1845, af Riksgiilds-Contoret inlösas, enligt
det i sådant afseende mellan dessa och Rikets Ständers Banks
sedlar stadgade förhållande.
På den serskilda räkning, som för nämnde sedlars inlösande
föres i Banken, och å hvilken, vid 1823 års slut,
upptogs, Riksgälds-Contoret tillgodo, en emot dess då utelöpande
sedelstock, kopparskiljemynts-polletterna här under inbegripna,
svarande behållning af Fyra millioner tjugofem tusen
nittiofem (4,025,095) R:dr, Trettionio (39) skillingar
Banco-rnynt, få invisningar för andra ändamål icke utställas.
— ^yssberörde så kallade kopparskiljemynts-polletter skola,
i den mån de af Riksgälds-Contoret invexlas, till Banken
aflemnas.
Reservation:
af Herr Friherre Tersmeden^ som åberopade det af Riksgälds-Afdelningen
uppgjorda förslag till stadgande, angående Riksgälds-sedlarnes
och kopparskiljemynts-polletternas invexling; enligt hvilket här nedan anförda
förslag, Fullmägtige i Riksgälds-Contoret —- intilldess Rikets Ständer
komma i tillfälle afgöra, huruvida öfverskottet å fonden för Riksgälds
sedlarnes
inlösen bör tillfalla Banken eller Riksgälds-Contoret, — skulle ega
att
Stats-Utskottets Memorial, N:o 327.
9
att Ilalia rörelsen tillhanda och göra för det allmänna fruktbärande den,
vid praescnplions-tidens slut å Contorets räkning i Hanken innestående
behållning af denna fond.
§ 7.
(Motsvarar 6 § i 1841 års Reglemente.)
Riksgälds-Contorets utelöpande Credit-sedlar eller de så kallade
Riksgälds-sedlarne skola fortfarande, lill slutet af innevarande år 1845, inlösas
utaf Riksgälds-Contoret, enligt det, i sådant afseende, mellan dessa
oell Rikets Ständers Banks sedlar stadgade förhållande.
På den för Riksgälds-sedlarnes inlösande, vid 1824 års början, i
Banken öppnade serskilda räkning, å hvilken då upptogs, Riksgälds-Contoret
lill godo, en dess utelöpande sedelstock, kopparskiljemynts-poletterne
härunder inbegripna, motsvarande behållning af 4,025,095 Rdr 39 sk.
Bancomynt, få invisningar för andra ändamål, under den återstående inlösnings-tiden,
icke utgifvas. Men sedan Riksgälds-Gontorets skyldighet att
ifrågavarande sedlar inlösa upphört, bör återstoden af denna behållning,'efter
afdrag af de icke invexlade kopparskiljemynls-polletlernas belopp, at Riksgälds-Contoret
uttagas, för att, på sätt, angående förräntandet ai dess öfriga
contanta medel i § är föreskrifvet, intill nästkommande Riksdag hållas
allmänna rörelsen tillhanda och göras för detta verk räntebärande.
Så länge Riksgälds-sedlarne inlösas, fortfar jemväl koppar skil jemyntspoletternas
in vexling i Riksgälds-Contoret, hvarifrån de invexlade polletterna
till Rikets Ständers Bank aflemnas. Efter upphörandet af nämnde
sedlars inlösning, kommer bestyret med invexlingen af kopparskiljemyntspolletlerna
alt öfvertagas af Banken, som deremot eger att disponera den
härtill afsedda andel utaf ofvan omförmälda behållning.”
Uti denna reservation instämde Grefve E. Sparre och Herr Ealley.
Bih. lill R. St. Prat. 1845, 4 Sami i Afä. 2 Band. 52 Haft.
2
A
STOCKHOLM, ki.mék & granbergs tryckeri, 1845,
Stats-Uttkotlets Memorial, N:o 328.
1
N:o 328.
Ank. till Exp-Utsk. d. 20 Maj, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag till 3:ne serskilda §§ i det nya Reglementet
för Riksgälds- Contoret.
(R:gs. Afd.)
Efter det Förstärkta Stats-Utskottet förliden gårdag afgjort nedannäm lide,
till omröstning derstädes liänskjutna, frågor, får Stats-Utskottet, under åberopande
af sina yttranden i Memorialen N:ris 314 och 317, nu aflemna förslag
till de, på resultaten af de verkställda omröstningarne grundade,
hvilka böra i Riksgälds-Contorets nya Reglemente införas, i anledning af Rikets
Ständers sålunda fattade beslut, angående i:o anslaget till en gratification
för Akademie-Adjuncten C. O. Ramström; 2:o lånet för uppbyggandet
al en ny kyrka i Christinehamn; och 3:o det serskilda creditivet för undsättningar
vid och efter inträffande missväxter.
Stockholm den 20 Maj 1845.
FÖRSLAG
till
Reglemente för Rikets Ständers Riksgälds-Conlor.
(Foitsättning.)
§
(Grundar sig på Rikets Ständers beslut, enligt Förstärkta Stats-Utskottets
Memorial N:o 322.)
Till Kongl. Majrts Nådiga disposition, för att utgå såsom gralification
åt Akademie-Adjuncten C. O. Ramström, derest Kongl. Maj:t, efter anbefalld
och verkställd undersökning om den vid Stockholms Lyceum följda läromethod
Bih. till fl. St. Prof. 1845. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 53 Baft. 1
2
Stats-Ulshottets Memorial, N:o 328.
och dess resultater, skulle finna bemälde Akademie-Adjunct, genom inråttan -  det och vidmagthållandet af delta Lyceum, gjort sig förtjent af en sådan uppmuntran
från Statens sida, hafva Rikets Ständer anslagit en summa af Tretusen
Riksdaler, hvilken bör af Riksgälds-Contoret, i öfverensstämmelse med
högstberörde Nådiga disposition, utbetalas.
§
(Grundar sig på Rikets Ständers, enligt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial
N:o 321, fattade beslut.)
Till understöd för en ny kyrkas uppbyggande i Christinehamn, hafva
Rikets Ständer beviljat nämnde Stads- och Warnums landsförsamlingar ett lån
af Tjugufem Tusen Riksdaler, emot Tre procents ränta och Två procents årlig
capital-afbetalning; och skall denna lånesumma, efter emottagandet af derför
afgifven och godkänd skuldförbindelse, utbetalas af Riksgälds-Contoret, i
nion af kyrkobyggnadens fortgång och sedan församlingarnes egna, härtill disponibla,
tillgångar först blifvit använda.
§
(Grundar sig på Rikets Ständers beslut genom omröstning i Förstärkta Stats-Utskottet, enligt
detta Utskotts Memorial N:o 323, och bör införas näst efter den i Memorialet
N:o 317 föreslagna 5 §.)
Till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition för behöfvandes undsättning
vid och efter inträffande missväxter, när Kongl. Maj:t linner härtill för öfrigt
anslagna och disponibla tillgångar vara otilliäckliga, hafva Rikets Ständer
anvisat ett serskildt creditiv å Etthundra Tusen Riksdaler, hvilket creditivs
belopp, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift, af Riksgälds-Contoret utbetalas;
hvaremot de summor, som å detta creditiv varda lyflade, komma att
af först inflytande tullafgifter för spannmål Riksgälds-Contoret ersättas.
Stats-Ulslioilels Memorial, N:o 329.
3
N:o 329.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Maj, kl. 2 e. ta.
Memorial, angående öfoerlemnandet till Kongl. Majit af det nya
Reglementet för Riksgälds-Contoret.
(R:gs Afd.)
Då det, under innevarande Riksdag uppgjorda och numera, till största
delen, af Rikets Ständer gillade och fastställda Reglemente för Riksgälds-Kontorets
framtida rörelse och förvaltning, serdeles i afseende på verkställigheten
af de å Riksgälds-Contoret anvisade utbetalningar, innehåller åtskilliga närmare
bestämmelser, än de härom till Kongl. Majit af Rikets Ständer aflåtne underdåniga
skrifvelse!-; anser Stats-Utskottet angeläget, att Kongl. Majit erhåller
kännedom om hvad uti detta Reglemente, rörande Riksgälds-Contorets
utgifter och inkomster in. m., blifvit stadgadt. Men som, i anseende till Riksdagens
snara slut, ett serskildt exemplar af besagde Reglemente svårligen torde
hinna att dessförinnan utskrifvas och till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnas,
så och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Rikets sednast församlade
Ständers uti enahanda hänseende fattade beslut, får Utskottet
hemställa,
att Fullmägtige i Riksgälds-Contoret måtte få sig uppdraget att,
efter Riksdagens slut, ofördröjligen till Kongl. Majit, å Rikets
Ständers vägnar, i underdånighet aflemna en bestyrkt afskrift af
ifrågavarande Reglemente, med undantag likväl af de delar deraf, som
handla om Riksgälds-Contorets styrelse och betjening samt utredningen
af f. d. Filial-Disconterne.
I händelse hvad Utskottet nu hemställt, varder af Rikets Ständer
bifallet,
torde Kongl. Majit, genom underdånig skrifvelse, böra erhålla underrättelse
om det Fullmägtige i Riksgälds-Contoret sålunda meddelade
uppdrag.
Stockholm den 20 Maj 1845.
4
Stals-Utslotteti Memorial, N:o 330.
N:o 330.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Maj, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståridens skiljagtiga beslut, rorande
Riks-Archivets och Riksgälds-Contorets framlida
localer.
(R:glds Afd.)
Genom dels samtlige Riks-Ståndens, dels 3:ne Riks-Stånds sammanstämmande
beslut, hafva Rikets Ständer, med bifall till hvad Stats-Utskottet
i dess utlåtande N:o 311 hemställt och tillstyrkt, beslutat:
j:o att Hof-Marskalken Friherre G. Ridderstolpes sterbhusdelegares vid
Skeppsbron, emellan Slottsbacken och Sallcompamgränd belägna
hus bör, emot den derför äskade köpesumma, 100,000 R:dr, af
Riksgälds-Contcret inköpas;
2:0 att Fullmägtige i Riksgälds-Contoret skola, genom Stats-Utskottet,
bemyndigas att köpet om detta hus afsluta samt tillika anmodas
ofördröjligen gå i författning härom, så att huset den irsta nästkommande
October må kunna tillträdas;
3:o att Riksgälds-Contoret, derest nämnde bus kommer att användas
till framtida local för detta Verk, skall innan den ib April 1846
afträda sitt hittills begagnade bus; och
4:9 att frågan om iståndsättandet och inredandet af Kongl. SundbetsCollegii
förra bus må anses hafva förfallit, samt att sislberörde
hus skall af Riksgälds-Contoret, genom Fullmägtiges försorg,
försäljas.
Men, i afseende på användandet af det hus, hvars inköpande Rikets
Ständer sålunda beslutat, skilja sig Ridderskapels och Adelns samt PresteStåndets
beslut från Borgare- och Bonde-Ståndens så till vida, att de arne
Stad-Utskottets Memorial, lV.o 330.
5
förstnämnde Stånden bifallit Utskottets hemställan, att ifrågavarande hus
måtte, derest Kongl. Majrt härtill lemnar Sitt Nådiga samtycke, begagnas
för de ändamål, hvartill det bus, Riksgälds-Contoret nu innehar, af Rikets
sednast församlade Ständer anvisades, eller, i motsatt fall, upplåtas till locaI
för Riksgäldskontoret, jemte det eller de allmänna Embetsverk, för
hvilka Kongl. Majrt och Rikets Ständer kunna anvisa embetsrum uti samma
hus; hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden förklarat, att huset bör användas
till local för Riksgälds-Contoret. Vid sådant förhållande, anser sig
Utskottet, under åberopande af hvad Utskottet förut yttrat, angående husets
synnerliga lämplighet för inrymmandet af Riks-Archivets samlingar, böra
inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden att jemväl i afseende på husets
framtida begagnande förena sig med Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet uti deras härom fattade beslut.
Skulle åter denna inbjudning hvarken af Borgare- eller Bonde-Ståndet
blifva antagen, så måste samma fråga genom omröstning i Förstärkt
Stats-Utskott afgöras; och får Utskottet för sådant fall föreslå följande voterings-proposition:
Den,
som bifaller, att Hof-Marskalken Friherre Riddersto/pes sterbbnsdelegares
hus, sedan det blifvit af Riksgälds-Contoret inköpt, skall, derest
Kongl. Majrt härtill lemnar Sitt Nådiga samtycke, begagnas för de ändamål,
hvartill det hus, Riksgälds-Contoret nu innehar, af Rikets sednast
församlade Ständer anvisades, eller, i motsatt fall, upplåtas till local för
Riksgälds-Contoret, jemte det eller de allmänna Embetsverk, för hvilka Kongl.
Majrt och Rikets Ständer kunna anvisa embetsrum i samma hus, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Ne/.
Vinner Nej, kommer meranämnde hus att efter dess inköpande användas
till local för Riksgälds-Contoret,
ö
StaU-Utskotteti Memorial, N:o 33 0.
På sätt Utskottet redan anfört, lufva Rikets Ständer, genom Ridderskapets
och Adelns samt Preste- och Bonde-Ståndens härutinnan sammanstämmande
beslut, förordnat, att det hus, Kongl. Sundhets-Collegium tillförene
begagnat, skall af Riksgälds-Contoret försäljas; hvarvid Ridderskap.et
och Adeln samt Preste-Ståndet, i öfverensstämmelse med Utskottets hemställan,
bifallit, att denna försäljning finge ske på det sätt, Fullmägtige pröfva
för det allmänna mest fördelagtigt och ändamålsenligt; men BondeStåndet
åter bestämdt föreskrifvit, att försäljningen af sistnämnde hus skall
eke å offentlig auction, dervid Fullmägtige må ega att pröfva de skeende
anbuden.
Jemte framförandet af sin inbjudning till Borgare- och BondeStånden
att
instämma uti de andra 2:ne Riks-Ståudens nyssberörde
beslut,
får Utskottet, för den händelse, att icke någotdera af de förra Stånden skulle
denna inbjudning antaga, föreslå en så lydande voterings-proposition för tillvägabringandet
af ett gemensamt beslut genom omröstning i Förstärkt
Stats-Utskott:
Den, sorn bifaller, att det hus, Kongl. Sundhets-Collegium tillförene
begagnat, må försäljas på det sätt, Fullmägtige i Riksgälds-Contoret pröfva
för det allmänna mest fördelagtigt och ändamålsenligt, röstar
Ja
Den,
det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, skall försäljningen af detta hus ske å offentlig auction,
hvarvid Fullmägtige ega att pröfva de skeende anbuden.
Stockholm den 20 Maj 1845.
Stats-V(slottets Memorial, N:o 330.
7
Reservation
af Herr Valley: ”Jag anser Voterings-propositioner icke hafva bordt
ifrägakomma, då 2:ne Stånd bestämdt förklarat, att huset skall inköpas
till local för Riksgälds-Contor, och de 2:ne andra Stånden alternativt
antagit, att i sagde hus antingen skall inrymmas Riks-Archivet eller Riksgälds-
Conloret; hvadan, efter min tanka, 4 Stånd bifallit localens begagnande
af Riksgälds-Contoret. Då emedlertid Utskottet ansett 2 Stånd hafva
slädnät emot 2, hade frågan bordt förfalla och det alltså skolat förblifva
vid förra Ständers beslut, att nemligen RiksgäJds-Contorets nuvarande local
skulle öfverlemnas till Kongl. Maj:ts disposition för begagnande till
Riks-Archiv. hvilket ock 2:ne Stånd vid detta Riksmöte bifallit, — en åsigt,
som vunnit ytterligare stöd af Bonde-Ståndets beslut, innefattande, att
det hus, sorn nu skall inköpas, bör begagnas till local för RiksgäldsContoret.
’’
STOCKHOLM
TRYCKT HOS W. t. DALMAS 1845.
Ståts-Utskottets Memorial, N:o 331.
i
N:o 331.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Maj, kl. 11 f. m
Memorial, med jordäg till samman jemkning, eller voterings-proposition,
i anledning af skiljagtiga beslut uti frågan om afyttrande
utaf den s. k. Fatebursegendomen.\ (I. yl.)
Utskottets under N:o 318 i förrberörde ämne afgifna utlåtande har
blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallet, oförändradt,
hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden detsamma gillat, med de af Hr Norin
och Hr Valley, uti afgifne reservationer, gjorda tillägg.
Sistnämnde Ledamots reservation innefattar yrkande, alt, vid försäljningen
af ifrågavarande Fatburs-egendom, borde fästas vilkor, det köpeskillingen
icke finge understiga 16,666 R:dr 32 sk. B:co; men då, på sätt
liandlingarne visa, Drätsel-Commissionen hos Kongl. Maj:t i underdånighet
hemställt, om icke egendomen kunde varda till staden upplåten för en köpeskilling
af 16,666 R:dr 3st sk., såsom varande den högsta summa, Commissionen
kunde å Stadens vägnar erbjuda, samt Kongl. Maj:t i Sin Nådiga
Skrifvelse föreslagit Rikets Ständer afyttrandet emot den uppgifna köpesumman,
anser Utskottet det vara alldeles ostridigt, att egendomen icke
kommer att afyttras under det af köparen erbjudna pris, i följd hvaraf, enligt
Utskottets tanka, något vidare yttrande derom, än hvad sorn innehålles
uti Betänkandet N:o 3i8, icke erfordras. Deremot och då Utskottet ej
vill bestrida lämpligheten af Hr Norins, uti reservationen, afgifne förslag,
att Manufaclur-Discontens local icke borde få användas till fatbur i annan
händelse, än att någon annan tjenlig plats för densammas uppförande icke
funnes, får Utskottet i så måtto förändra sitt förra, af samtelige Riks-Stånden
hufvudsakligen gillade, tillstyrkande, att Utskottet nu[hemställer,
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t öfverlemna att för
de i den Nådiga Skrifvelsen omnämnda ändamål låta försälja
fatburshuset med tillhörande tomt, samt att på någon lämplig
plats låta uppföra en byggnad, sorn fullkomligen motsvarar
behofvet af fatbur; och må, endast i händelse annan tjenUih.
till R. St. Prof. 18)S, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band,. 54 Haft. i
Z.
Stats-Vtskottets Memorial, N:o 33h
lig. local för fatbur» uppförande icke finnes, Manufactur-Discontens
tomt dertill användas, likväl utan att någon af de
med Kongl. Commerce-Collegii hus sammanhängande flyglar
härvid må tagas i beräkning och med villkor, att kostnaden
härför icke må öfverstiga den för meranämnde fatburshus och
tomt erhållande köpeskilling.
Skulle åter samtlige Riks-Slånden vidblifva sina i ämnet fattade beslut,
anser sig Utskottet böra, för votering i förstärkt Stats-Utskotl, föreslå
följande proposition:
Den, som bifaller Utskottets, i betänkandet N:o 3i8 gjorda, af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet gillade, förslag, att Rikets Ständer
måtte till Kongl. Maj:t öfverlemna att för de uti den Nådiga skrifvelsen
omnämnda ändamål låta försälja fatburshuset med tillhörande tomt, samt
alt på Manufactur-Discontens tomt, eller annan lämplig plats, låta uppföra
en byggnad, som fullkomligen motsvarar behofvet af fatbur, dock utan att
någon af de med Kongl. Commerce-Collegi hus sammanhängande flyglar
härvid må lagas i beräkning och med vilkor, att kostnaden härför icke må
öfverstiga den för meranämnde fatburshus och tomt erhållande köpeskilling;
voterar.
Ja;
Den det ej vill, voterar,
. Nej.
Vinner Neij År, i enlighet med Borgare- och Bonde-Ståndens beslut,
af Rikets Ständer öfverlemnadt till Kongl. Maj:t att för de i den Nådiga
Skrifvelsen omnämnda ändamål låta försälja) fatburshuset med tillhörande
tomt, samt alt på någon lämplig plats låta uppföra en byggnad, som fullkomligen
motsvarar behofvet af fatbur; och må, endast i händelse annan
tjenlig local för fatburs uppförande icke finnes, Manufactur-Discontens tomt
dertill användas, likväl utan att någon af de med Kongl. Coromerce-Collegii
hus sammanhängande flyglar härvid må tagas i beräkning och med villkor,
att kostnaden härför icke må öfverstiga den för meranämnde fatburshus
och tomt erhållande köpeskilling, hvilken ej får vara mindre än 16,666
R:dr 3a sk. Banco, eller det belopp, Drätsel-Commission erbjudit.
Stockholm den 21 Maj 1845:
På Högloft. Ridderskapet och På Högv. Preste-Ståndets •
Adelns Ledamöters vägnar, Ledamöters vägnar,
C. O. Palmstjerna. Joh. Jac. Hedren.
Slals-Utskottets Memorial, N:o 33 r.
3
På Vallöf]. Borgare-Ståndets På Hederv. Bonde-Stån
Ledamöters
vägnar, dets Ledamöters vägnar,
1* rans Schartau. S. Heurlin.
A. V. Kock.
Reservation:
Af Herr Valley: ”Ehuru Utskottets Memorial i reciten upptager yrkandet
i min reservation, har jag likväl, då densamma ej föranledt förslag
om vilkorets intagande uli Rikets Ständers blifvande beslut i ämnet, ansett
mig föranlåten att åberopa och vidblifva min vid utlåtandet N:o 318
logade reservation.”
STOCKHOLM, I. Marcus i845.
Jjtats-UttkoMels Memorial, N-.o 332.
1
N:o 332.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22 Maj, kl. 5 e. m.
Memorial, med förslag till de sista §§ i det tiga Reglementet för
Riksgälds- ContoreU
<R:gs. Afd.)
Sedan Borgare-Sländet förliden gårdag antagit de i Stats-Utskottets
memorial N:o 33o gjorda inbjudningar till Borgare- och Bonde-Stånden att
förena sig med Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet uti deras beslut,
angående användandet af Hof-Marskalken Friherre Ridderstolpes sterbliusdelegares
hus, efter detsammas inköpande af Riksgälds-Contoret, äfvensom
angående sättet för försäljningen af det hus, Kongl. Sundhets-Collegium
tillförene begagnat, så och enär härigenom jemväl dessa frågor, enligt 3:ne
Riks-Stånds sammanstämmande beslut, blifvit afgjorda; har Stats-Utskottet
numera kommit i tillfälle uppgöra och får härmedelst Rikets Ständer underställa
förslag till de stadganden, sorn, i afseende på verkställigheten af omförmälda
beslut, böra i det nya Reglementet för Riksgälds-Contoret
införas,
%
Till följd af Rikets Ständers under innevarande Riksdag fattade
beslut och på grund af den serskilda auctorisation för detta ändamål,
Fullmägtige genom Stats-Utskottet erhållit, skall det Hof-Marskalken Friherre
G. Ridderstolpes sterbhusdelegare tillhöriga, här i hufvudstaden, vid
Skeppsbron, emellan Slottsbacken och Saltcompanigränd, belägna, och till
salu varande, hus, emot den derför äskade köpesumma, Etthundra tusen
R:dr, af Riksgälds-Contoret inköpas, för att, derest Kongl. Maj:t härtill lemnar
Sitt Nådiga samtycke, begagnas för de ändamål, hvartill det hus, Riksgälds-Contoret
nu innehar, af Rikets sednast församlade Ständer anvisa
-
Bih. till R. St. Prot. 1845. 4 Sami 1 Afd. 2 Band. 35 Höft.
1
2
Stats-Utslottet* Memorial, N:o 332.
des, eller, i motsatt fall, upplåtas till local för Riksgälds-Contoret, jemte
det eller de allmänna Embetsverk, för hvilka Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
uti samma bus kunna anvisa embetsrum; börande Fullmägtige ofördröjligen
gå i författning om detta köps afslutande, så att ifrågavarande bus den
irsta nästkommande October må kunna antingen af Kongl, Majrt och Kronan
emottagas för Riks-Archivets inrymmande eller af Riksgälds-Contoret
tillträdas,
I den händelse, att meranämnde hus icke skulle komma att begagnas
till embetsrum för Riks-Archivet och till förvarandet af dess handlingar,
bör Riksgälds-Contoret, inom den ib April 1846, för detta ändamål afträda
sitt nu innebafvande hus samt alltså dessförinnan hafva inflyttat i den ny»
local, som för sådant fall är vid denna Riksdag åt Contoret utsedd,
§
I sammanhang med nu fattade beslut, angående Riks-Archivets framtida
local, till följd hvaraf frågan om iståndsättandet af det utaf Kongl,
Sundhets-Collegium tillförene begagnade hus, som tilt Riksgälds-Contoret
blifvit öfverlemnadt, för att tilt local för sistnämnde verk användas, förfallit,
hafva Rikets Ständer förordnat, att detta hus må af RiksgäldsContoret
försäljas på det sätt, Fullmägtige pröfva för det allmänna mest
fördelagtigt och ändamålsenligt.
Då Utskottet uti detta och Utskottets förut afgifna memorialer, Nås
3ia, 3i3, 3i4, 3i5, 317, 326, 327 och 328 föreslagit och till Rikets Ständers
fastställeise öfverlemnat alla de reglementarisk» föreskrifter, hvilka
Utskottet ansett erforderliga till ledning och iagttagande vid Riksgälds-Contorets
förvaltning under tiden intill nästa Riksdag, så får Utskottet slutligen
tillstyrka, att följande med den 2o5 § i i84* års Reglemente lika lydande
§ måtte i slutet af det nya Reglementet införas, nemligen *
§ 208.
Några tillförene meddelade och emot detta Reglemente stridande
Stali-Utskottett Memorial, N:o 332.
3
stadganden, angående Riksgälds-Contorets förvaltning och dermed gemenskap
egande ämnen få icke vidare åberopas och tillämpas.
Stockholm den 22 Maj 1845,
Få Ridderskap»! och Adelns
Ledamöters vagnar:
C. O. PALMSTJERNA.
På Borgare-Ståndets Ledamöters vägnar?
C. G. GUSTAFSSON.
Få Freste-Ständets Ledamöters vägnar:
J. J. HEDRÉN.
Få Bonde-Ståndets Ledamöters vägnar!
SVEN HEURLIN,
C. G. Stuart.
STOCKHOLM
morr hos ▼. r. dalum 1845
1
Register
till Ståts-Utskottets Bétänkanden, m. m. wider 1844 och 1845 årens Riksdag.
Nummer.
Academie, Vitterhets-» anslagets förhöjande afstyrkes ... 41.
— Musikaliska, dito dito .... ibid.
Accord, ersättning till Landt-Stats-Tjenstemän för utgifne . 124.
Adlersparre, Grefvinna; Pension för henne afstyrkes ... 42.
Afradsgild-Spanmål, förändringar i stadgande angående
beskaffenheten af  lil, 237.
Afskrifning af i och för Revisionen öfver Rikets Elementa r
Läroverk
förskjutne summor . . . 107.
— af f. d. vice Kronofogden J. P. Lundqvists upp
börds-balance
109.
—• af dels på ölverskotten å Stats-Verkets Inkomster,
dels af under händer hafvande medel
bestridde utgifter ....... 174.
— af Stats-Tidningens skuld
181.
Agronom, resande-, arfvode åt en sådan  39.
Allmänna Arbeten, utbetalningen af anslag för ang:de . . 276.
Allmänna Bevillningen, grunderne för; angående deröfver
verkställd omröstning  253.
Allmän Skattejemnkning m. m
. . . . 320.
Alms, afl. Landträntmästaren, begrafningshjelp angående. . 86.
Amiralitets-Krigsmans-Cassan, nedsättning i afgiften till . 194.
— — — Anslaget för angående . , 42.
Ammwigen och Mellängen, båtled emellan  156.
Andersson, Orgelbyggare, pension för  41.
Anmärknings-anledningar 8, 14, 16, 17, 18, 27.
Anslag, för en gång eller för vissa år, i sammanhang med
Sjette Hufvud-Titeln .......... 156.
Anslags-summor, beviljade vid Riksdagen; tiden och sättet
för utgående af
233.
Arbetshus i hvarje Län, inrättande af ...... . 148.
Arrende-rättighet till Lilla eller Tyska Kungsladugården . 201, 252.
1
»
2
Arrendet för lägenheten Stallmästaregården, nedsättning i . 145.
Artilleri-Regementenas anslass-summor, angående . . . 37.
u O O
— — excercis; lega för hästar till . . ibid.
— — hästens fouragerintj ..... ibid.
O' O
SS.
Bankens vinst för åren 1845—1847, användandet af . . , 307.
Barkens och kVess mans Canal, om anslag för .... 156.
Barthelemy, St., Siafveriets afskafFande derstädes angående 116, 290.
— — återställande deraf under Sveriges allmän
na
Drätsel och Förvaltning  258, 291.
Begrafningshjelp elier aflidne Landträntmästaren Alm . . 86.
— upphörande af skyldigheten alt aftjena . 150.
Begrafningskostnadér m. m„ i och för H. H. M. K. Carl XIV
Johans frånfälle ......... 114.
Behaglig tids förlänings-Spannmät, åtskilige Kyrkoherdars 199, 251.
Behöfvandes undsättning i missvext-år, angående . . . 160, 305, 316, 323.
Besparingar å Hufvud-Titlarne, dispositionen af ... 134.
Beskattningen å Qvarnar och Sågverk, förändring i . 280.
Bevillning, Allmän; grunderna för densamma; angående deröfver
verkställd omröstning  253.
— Grundskatternes förvandling till  240.
B evillriings medlens inlevererande till Riksgälds-Contoret samt
öfrige Statsmedlens, angående .... 66, 207, 270,
— ingående till Stats-Contoret. .... 234-
Bibliothekarie, vice, vid Kongl. Bibliotheket, aflöning för en 75, 78.
Bibliothekétj Kongl., ersättning åt Tjenstemän vid .... 126.
— — okadt anslag angående  41, 75.
Billberghs, af, m. fl. befriande från ådömdt ersättnings-an
svar
i och för Finérska Balancen  88, 209, 286.
Blekinge Län; indragning af Kronotionde-spanmål, anslagen
åt Landshöfdingen derstädes ....... 289.
Bohus Läns Regementes indelningar angående ..... 288.
— Regemente; indelnings-räntor till Rusthållare vid 37.
Borgare i Städerne; arfvode till deni för besigtningar , . 37, 71.
Borgmästare i Rikets" Stader utom Stockholm, örn delagtig
i
Civil-sfatens pensions-inrättning för , 112.
3
Boställen för Länsmän i Lane- och SäfvedaJs Härader, arig:de 188.
Broars iståndsättande å Kårböle-vägen  156.
Bro vid Tranarp öfver Rottne-ån
ibid.
Brunnsvikens sänkning m. m. . *  ibid.
Bråborgs Kungsgård, angående arrendet för densamma . . 146.
Bränvin sbrä n n ings-bevilln in g, restitution eller afkortning af 141.
Byggnads-lån, ifrågaställde förändringar uti föreskrifterne angående
liqvidations- och bokföringssättet af . 101.
Bålsmännens beklädnad, första uppsättningen af angående . 190.
— förseende med kojer och täcken  38.
Böhle och Hamre byar, anslag för väg till ...... 156.
C.
Calix fögderi, löne-anslag för Häradsskrifvare!! i . . . . 121.
Cancelli-Personalen i Stats-Utskottet; om tillökning deruti . 1.
•— Riksståndens och Utskottens; aflöning för
densamma  7, 10, 98.
Cancelli-Styrelsens Handkassa, dess öfverlemnande till Riks
gälds-Contoret
32, 67.
Carlbergs Kungsgård; angående en derunder lydande jordrymd
57.
Carlsborgs befästning  37, 71, 162.
Carlscrona befästning
37, 71.
— fortsättning af dockbyggnaden i  38.
•— skeppsbyggeri-Institutet i  39, 73.
— utvidgande af läroanstalten derstädes för Sjö—
Cadetter
38.
Carlshamns hamn, angående anslag till  156, 230.
Carlstens fästnings bestyckning ni. m  37, 71, 162.
Carolinska Med. Chir. Institutet, arfvode för en ny Professor
vid ............. 41, j5.
Catliarince kyrka i Stockholm, lån för reparation af . 217, 265.
CharUv-SigillalOi-Ver ket; angående anslaget för papperets
tillverkning, m. in  40, 74.
— — fyllnad i Allönings-Staten för . ibid.
Christianstad, angående anslag för en Slöjdskola i 122, 185.
Chrslinehamn, lån för uppbyggande af en ny kyrka derstädes 216, 267, 292, 321
4
Cimbritshamns hamnbyggnadanslag till ...... 156, 230.
Civil-Departementets anslagen derför ........ 39, 73.
Civil-Ingenieurers anslag för bildande af ...... 230, 260.
Civil-Stutens Pensions-Inrättning, Ökadt anslag för ... 42.
— — deJagtighet deri för Borgmästare
och Commissions-Landtmätare .... 112.
Clerecie-^tatens anslags-summa angående ....... 41.
Commendaiits-Statens högre anslag för Commendanten å Dalarö
ifrågaställdt  37.
Commerce-Collegiunis 11. S. Revisorers granskning af derunder
ställda fonder och medel ... 23, 4G.
Commissions-Landtmätare, delagtighet i Civil-Statens Pen
sions-Cassa
för  112.
Conradsforss Bruk i Wermland, lån för återuppbyggandet af 227, 261.
Consistorii-Notarier, ersättning, för ökade göromål i och för
Folkundervisningen, åt  125, 187.
Convoy-Commissariatets upplösning, angående  11?, 208, 269.
Cronstrand, Capitaine; understöd för ett arbete öfver Egyptiska
fornlemningar
41.
Creditiv-f j/id, bildande af ........... 310.
Creditiv-summor, de i 63 §. R. F. föreskrifne  309, 317.
Curhus-a/gift,- motion, om förändrad disposition deraf för
vissa Härader, återlemnas
19.
— — verkställd omröstning, angående fortfarandet af 254.
D.
Dagsverksskyldighet atskillige Rtisthållares i Westmanlands
Lins befrielse från ålagd .... 284.
Dahl, f. d. Lands-Secreterare, pension för  42.
Dahlerus, Kamererare; afskrifning af skuld i och för en
balance
48.
Dammbyggnad vid Tjufholmen i Luleå skärgård, anslag för . 156.
Degebergs Landtbruks-lnstitut; dess anslag  39.
Depositions-medel, inlevererande till Iliksgälds-Contoret af
de till Stats-Contoret ingående . . . 153.
— S'ats-Contorets äldre, angående ... 50, 152.
Dur elimarchekostnader, anslaget till
. 37.
E.
Ecclesiastik-Departementet, anslagen för : ; . . . . 41, 75.
Ekeplanterings-Cassans, medels förräntande  197, 278.
Element ar-Läroverken , anslagen derför, förändringar oell
tillökningar  41, 75, 162.
Elementar skolan i Stockholm, anslaget för  162.
Elfkarleby Gästgifveri-hemman, ersättning till för förlorad
mark  56.
Embetsrum ät Stats-Departementen, Mynthusets inredning till 147.
Emäns upprensning, framställningar rörande utbetalning af
dertill beviljadt Statsbidrag .... 97, 212, 266, 302.
Enke-Drottningens Hofhållning, se Stats-Reglering l:a H.T.
Enke- och Pupi/I-Cassan vid 111ksgälds-Contoret .... 161‘
En per mille-fondens inleverermg till Stats-Werket ... 62.
EthraStrönimens uprensning, anslag till  156.
Exercis-Sqvadronernes underhåll, tillökning i anslaget för . 37, 71.
Expenser för allmänna arbeten, angående beloppet deraf . 156.
Extra Grufvehjelpen, ersättning i följd af dess uphörande . 35.
E.
Falkenbergs stad, öfverlåtelse af en bro . ...... 49.
Fartyg till trädvarutransport  191.
Fatbur slägenhetens å Riddarholmen, afträdande till Stockholms
Stad
318, 331.
Fattigvården, anslaget ökas ........... 41*
Fellingsbro härad, förändring i afseende å lösningsprisets bestämmande
på kronotionde och hemmansräntor . 137*
Femte Hufvudtiteln . . ........  162-
Ferlin, Kammar-Rättsrådet, godtgörelse för utbetald anmärkningsprocent
åt 129-
Fjerdingsman, krono-, rättighet till skjutslega  149-
Fullestads Socken, indragning af den åt Pastor anslagne för
läningspanmål
294*
Finance-Departementet, anslagen derför 40, 74.
Finerska balancen, åtskillige personers befrielse från ansvar
för
5 88, 209, 286.
Finntorps och Nybyggens i St. Kopparbergs Lin skatt]
ning . ............
Fisken, försäljning till skatte utaf en del af Kronans .
Fiskeri-Näringen, anslaget oförändradt ....
Flink, Canz!i-posr, sportel-ersättning in. m.
Flottan, anslaget derför ..... .
— om Statens förökande med 4 Capitainer
— Machinist-officerare, anslag till ....
— Under-Officerare m- 11. .
— bemanning, exercis af ......
— inqvarterings-ersättning åt befälet
— f. d- Arméens, pensioner åt officerare ,
Fo/k-skolorne, om hvad i afseende derå blifvit åt
motion af Hr llibbing återlemnas
— anslaget å 8:de H. T. bibehållet ofö
O •
Folk-undervisningens befrämjande, anslag för .
Furubacka kronopark» mulbete å •
Fyr- och Båk-afgifter, förändrade grunder för .
Fångars vård och underhåll, anslagssumman angå
jordt
ändra
ide
Fångkostnader, ersättning åt Städerna för
Fångpredikantens i Carlscrona lön, angående
Fält-artilleriet, Nya, redskaps m- fl. persedlar .
För svar s-verket i allmänhet, anslagen derför .
Förvaltande verkens Cassör, inventering af . .
Gamleby m. fl. församlingar, befrielse från utgörande af
skolmästare-skäppa
— ersättning för origtigt utgifven ......
Gerningsören> upphörande af denna inkomst-titel . *
Gevär, nya för Infanteriet, anslag angående . . . .
Gosselman, Capit.-Lieytnajnt, ersättning åt dess sterbhus
Gottland och fasta landet, dubbel postgång emellan
— .odlingar derstädes ... • • .♦ . . . . . .
— Landtbruks-skola, anslag för
Graf-choret i Wreta Kloster-kyrka, ytterligare anslag till
reparation, å » • * • • » ...
170.
140.
39^
42, 126.
38, 72.
42.
4.
41.
282-
196.
58-  35, 69.
128.
35.
37.
37, 71.
177, 250.
29-  30, 132.
33.
137.
118-  135.
156.
39, 73,
93*
7
Grubbe, f. cl. Stats-Rådct, om pension för 42, 162.
Grundskatternas förvandling till bevillning m. m., . . 240, 320.
Gråda Canals fullbordande m. m. anslag 156, 229, 230.
Gymnastik-byggnad i Malmö, lån för uppförande af . . . 215, 264-
Gymnastiska Central-Institutet, anslag
41, 75.
Gästgifvares friheter, rörande en derunder inbegripen mindre
summa • .
. 39.
Götha Canal Bolags f. d. Disconts utredning m. m. ; t , 12.
— — — Revisioner 1841 och 1843 ..... 21.
Götheborgs och Bohus-Läns Skärgård, holmars upplåtande
derstädes 104.
Götheborgs Hamnbyggnad, lånebidrag för ..*... . 283, 308.
Götha Hoj-Rätt, anslag för 4 nye ledamöter derstädes • . 35, 69, 162.
fg.
Halland, Vatten-aftappningar derstädes  156.
Halländska Kyrko-hemmanen egande-rätt till m. m. . . 182, 271.
Hammarby egendoms inköp för Statens räkning .... 92.
Hammarskatt, ändring i 1843 års Kungörelse, om nedsättning
deri
33.
Handels- och Sjöfartsfonden, nedsättning i afgiften till 113, 208, 269.
— dess ingående till Riks
gälds-Contoret
. . . ibid.
Handtverksgesäller, understöd för sådane i vissa fall . . 238.
Hapaniemi, Capitaines-boställes öfverlåtelse till Haparanda Stad 82, 219.
Hauffman, Krigs-Råd, afskrifning af Brattströmska balancen 48.
Hedenstjerna, Lagman, sportel-ersättning
35.
Hegardt, Prof. Secret., löne-ersätlning  42.
Hemmantals-räntans upphörande angående,  281.
Hernön, Sundels derstädes upprensning  156.
Hjelmaren, upprensning af ett grund derstädes . 156.
Hingstar af utländsk, ädel race, inköp af, angående . . . 156, 230, 260, 301.
Hofhållning, se Stats-Reglering, l:a H. T  35.
Hof-Rätterne, åtskillige nya tjenster, angående .... 35, 69.
Hofstat, Konung Carl XIV Johans, pensioner för .... 42.
Holmars, i Bohuslänska Skärgården, upplåtande .... 104.
Höltagården Rannäs, Räntans derå eftergifvande, angående 52.
8
Hortlax by, befrielse för hemmansegare derstädes frän erläggande
af tillökningsskatt
84.
Hufvud-titlarne , se Statsreglering
Hus man SS katten, om dess upphörande  33.
Hwen, lindring i dagverks-skyldigheten för hemmansegare
derstädes .
198, 296.
Hvitfeldtska Stipendii-inrättningens hemman, angående . . 224.
Hård, Grefvinnan, pension för . . . . • . . . . . . 42.
Häradsskrijvarén i Calix fögderi, lön-anslag för : . . 121.
Hustafvelns förbättrande, anslagets ökande afstyrkes . . . 39.
Höganäs, lån för beredandet af en Nöd och Frihamn derstädes 214.
Högste Domstolen, löneförbättring för Ledamöterne . . . 35.
I.
Indelningar, bohusläns Regementes, angående .... 288.
Indelta Räntors indragning till Stats-Verket .... 287, 324.
Indragnings-Staten, Allmänna, dess reglering  42, 76.
Infanteri-gevär, nva, anslag derför  37.
Incjvarterings-ordtäng, för Stockholms Stad, Skånska Städerna
och Götheborg  220, 221, 273.
Institutet för blinda och döfstumma, anslagets förhöjning . 41, 75,
Instructions-Compagnier, högre anslag  37, 71, 162.
Instrumentalier för 3:ne Navigations-skolor, anslag för en
2:ån£r, till
79.
DO'
Invalid-Inrättningen å Ulricsdal, dess upphörande ... 45, 151.
Invalidrilisfonden, flyttning af summan till 9:de H. T. . . 37.
Inventering af förvaltande verkens Cassör ...... 177, 250.
J.
Jemtland, ersättning åt Rust- och Rothållare derstädes . . 89.
Jordförluster genom Canal-anläggningar . . ... . . 39.
Justitke-Departementets anslagssummor
. 35.
— Ombudsmannens Embetsberättelser, utdelningen deraf,
rörande
103.
Jägeristaten, anslaget derför, m. nri., angående .... 40.
Järle bruk och fljelmaren, båtled emellan .... . • 230.
K.
9
K.
Kanmnar-ColJegiusn, dess aflönings-stat, angående .... 40.
— Rätten, fortfarande af ett arfvodes-anslag . . . —
Kamererare, Ståts-Utskottet, arfvode för
299.
Klints Sjö-Cliarte-Verk, biträde för fortsättning af ... 203.
Klubbar, Riksståndens, kostnaderna derför  1?.
Konung Carl XIV Johans begrafningskostnader, angående 114.
Krigs-Academien, förbättrad sjukvård derstädes .... 31.
— Anslagssumman derför  37.
Krigs-Collegii Arttilleri Afdelnings skuld för inköp af Mariebergs
egendom, infriande af ...... . 155, 255.
Krigs-Ångfartygs byggnad, anslag derför ...•,. 162.
KronoJjerdingsmän, rättighet till Skjutslega . . • 147.
Kronohernmans å Oland, anslående till boställen åt Skollärare 225. „
Kronoparken Mösseberg, befrielse för åtskillige hemmansegate
i Marka m- fl. socknar från erläggande af
skatt för betesrätt å ........ . 138*
Kronoskogar, utsyningsrätt för boställen • 193,
Kronotionde och hemmansränta inom Fellingsbro bärad, förändrade
grunder för lösningsprisets bestämmande
för .
137.
Kröning, D.D. M.M:s., kostnaden i och för  115.
Kungsgårdar och kronolägenheter, förändring i afseende å
utarrenderandet af 241, 297.
Kungsgårdar och kionolägenheter, berättelse om förvaltningen
af ........... • 279.
Kungsöhrs färja, lastageplats vid 171.
Kwdius-afgijtens fortfarande, omröstning deröfver . . ; 254.
Kyrkohemmanen i Halland, angående dispositionsrätten m. m. 182, 271.
Kårbole-vägen, broars iståndsättande derstädes . . . ; . 156.
Köping, Strömsholms Canals ledande dit ...... . —
li.
Laforssen, upprensning deraf
156.
Laga än dito
ibid.
2
10
Jag-beredningen, arfvoden för
. • . 28, 159»
Lagerheim, Ofverste, pension .......... 42.
Landa socknemän, ersättning för förlorad utflyttningshjelp 63*
Landshöfdingars behörighet att vara Ledamöter i Stats Utsk. 2, 11.
Landsvägarne i riket, omläggning m. m. ..... 156, 230.
Laindtmar skal kern Riksdagskostnader 6.
Landtbruksskolor, anslag för .......... 39, 73, 162.
Landtförsvars-Departementets anslagssummor .... 37, 71.
Län dt mäter i-Contoret, General, — anslag för socknechartor 39, 73-
Landt-Räntmästares remisslag, angående  40.
Landträntomes beräknande såsom inkomster det år de
inflyta
242.
Landtstaten, flere nya löner och anslag, ...... 39, 73.
Lappmark Ecclesiastik-!^er k, besparingars å anslaget öfverlemnande
till Svenska MissionsSällskapet
m. m. .... 41, 75*
Lejonbackens ombyggnad, skulder derför, angående • . 54
Lidinson, Kronofogde, eftergift af medel . . 81.
Lidköpings hamnbyggnad ........... 156, 230.
Lif-Reg:ts Ilusar-Corps, ö f ve r t a ga n d e af remontering m. m. 37.
Lindfors, f- d. Häradsskrifvare, eftergift af ådömdt ersättnings
ansvar ..... .... t • , . . . . 108<
Linköpings, hamnbyggnad angående ........ 156,
Linne', von, inköp af den honom i lifstiden tillhörige egendom 92.
Linnström, A, Lieutnant, ersättning i följd af ett arrende 146.
Livijn, Enkefru, pension ............ 90.
Lofta m. fl. församlingar, befrielse från utgörande af Skolmästare-skäppa
.... . . . . 29.
— ersättning för origtigt utgifven ...... 30, 132
Loos Capell, fyllnad i aflöning åt blifvande Pastor m. m. 41, 75.
Luleå båtsmanshåll . ....... . . . • • . . 173.
Lundqvist, v. Kronofogde, afskrifning ........ 109-
Lunds Universitet, löneförbättring för Professorerne, se vidare
Universitet 205.
Länsfängel ser, anslaget för reparationer derå .... 35.
Länsmans-lönereg/eringei}, delning på Länen, af lönerne 39.
Löfås Silfververk, Berättelse om dess drift, m. m. . . 168, 268, 285.
11
m.
Magasins-fondens räkenskaper, afskrifning af deri balance
rade
summor ......... 143.
Magistrats-personer, arfvode för besigtnings
37, 71.
— — ersättning för inventering af Landt
Ränteri-medel
, 127.
Malmö f. d. Discontverk, dess utredning m. m. .... 12.
— — 1841 och 1843 årens Revisioner
af dess räkenskaper . . • . 21-
Manufactur-Discont-Fondens förstärkning, angående . ; . 24
Mariebergs egendom, skuld för inköp deraf, angående . . 60, 155, 255.
Mariebergs läroverk, arfvode till en lärare för Civil-in
genieurer
156,230.
—. — stipendier för Elever
ibid.
Markegångs-prisens bestämmande, ifragaställde förändringar
i afseende å
lil, 237.
Martebo myr, befrielse från återbetalnings-ansvar för delegare i 120. ,
MiddendorffS, Controllören, befriande från ädömdt ersättningsansvar
i och för Tullförvaltaren Finérs balance 88, 209, 286.
Militie-Bostalls-Cassan, Krigs-Collegii Artilleri Afdelnings
skuld lill densamma för inköp af
Mariaeberg
. . . 60, 155, 255.
Missväxtår, Behöfvandes undsättning i,
; . 160, 305, 316, 323*
Montén, Häradshöfding, angående lön åt, . 35-
Motala Kronofiske, nedsättning i arrendet för  59.
Museum, national, anslag för bildande af  202, 244, 300.
Mynthusets inredning till embetsrum åt Stats-Departementen 147.
Mä/lången och Ammungen, Båtled emellan, ...... 156.
Mörbylånga Köping a Öland, uppförande af kronomagasin vid, 136*
Mössebergs kronopark, befrielse från erläggande at skatt
för betesrätt å ; „ . 138.
National-Museum, anslag för bildande af ...... 202, 244, 300-'
Navigationsskolor, anslag till inköp af instrumentalier, m. m. 39, 73, 79.
12
Nerikes Bergslager, plan för valtencomraunicationer derstädes
f 5ö.
Norasjön och Fåsjön, kanal emellan- 156, 23o.
Nordencreutzs enka, pension för
^2.
Nordre eif, uppmuddring af ...
.56.
Norre A, upprensning af
ibid.
Norra Barken och Wessman, kanal emellan . . , i56, a3a.
Norrbottens och Westerbottens Fälljägare-Corpser, försäljning
till skatte af boställen vid - »3c).
Norrforss byamän, tillstånd för dem att begagna laxfiske
i Umeå Elf > 226.
Norrtelje å, upprensning af ; j56, a3o,
Nya Elementar-Skolan, anslag och ny local . • • . . 41, 7 3.
Nybyggens och Finntorps i Stora Kopparbergs Län skattläggning
170.
Nykterhetsskrifters ingifvande, anslag för . . . . • 206, 346, 277, 3o3.
Nyköpings lärdomsskolas local, lån för reparerande och
utvidgande af . . . .-  223, 2q3.
Nyköpings Stads rättighet till arrende af Tyska Kungsladugården
20 r, 252.
Nyström, Revisor, angående uppförande å indragnings
stat
af dess lön
> 91, 179, 236.
Nämndemän, ersättning för besiglningar, m m. ... 35.
Näs Kungsgård, afsöndring derifrån af 2:ne ålfisken . . 4?*
Nöbbelöfs Socken, indragning af den åt Pastor anslagne
förlänings-spanmål . . 2£)4'
O.
Observatorii-br"graden j Upsala, plats derför ......
Odah/varnar, berustade i Skåne, angående .....* 166.
Odlingar å Gottland, angående  »37.
Odlingsföretag, lindring i vilkoren för statsbidrag dertill 87.
— sättet för utbetalning af anslag och lån
dertill
37&
—— utdikningar och aflappningar för .... »56.
Ollongälden, upphörande af  33.
Omläggning och förbättring af landsvägar ...... i56, 23o.
13
Osbeck, enka, pension åt ; 42-
Ottarps Socken, indragning af den åt Pastor anslagne
förlänings-spanmåt  [sc)4»
P.
Pensions-Jörening inom Jönköpings Län, lån för en 213.
Pensions-statens reglering
. 42> 76.
— Civile Tjenstemäns pensioner angående ibid.
— — Tjenstemäns vid fångvården angående ibid.
Pistoler, nya, anslag derför
3^.
Piteå Båtsmanshåll, angående .
173.
Postgång, dubbel, emellan Gottland och fasta landet 135.
Postmedel, användandet afen i Banken innestående summa 5i, 1 54-
Postverket, tillökning i anslaget, mm
/jo.
Prcescriptions.id för de i Riksgälds-Contorets Räkenskaper
balancerade aldie skuldposter .... i58.
— — för fordrings-anspråk i anledning af Di
sconternes
utredning
12.
Prins Carls Inrättning, intagande derstädes af barn, som
fallit fångvården lill last • 192.
Privat-B anker, motion om indragning af dem å terderanäs i5.
Protokoller, Riks-Ståndens angående liqviderandet af kost
naderne
för tryckning m- m, deraf .... 262, 263.
Provision, porto, 111. m- för inköp af vexlar i utländskt
mynt
.
54, i8j, 256.
9
Qvarnar och Sugverk, förändring i beskattningen å . . 280.
Qvai-negares rätt a.A utgöra skatt in natura, angående . 167.
IS.
Ramström, Adjunct, gratifiction för ....... 322-
Rannäs Holst ågården, eftergift afränta å ..... 5 a.
Rasks Enka, outtagen Pension för. . , • . • . • 4^*
Regementen, ersättningar lill åtskillige 37.
Register, öfver Riks-Ståndens Protocoller, angående upprättandet
af
203, 3a5.
14
Registratur, för Canzli-Expeditionerne och Riks-Archivet;
anslag för utskrifning af
Reglemente för Riksgä/ds-Conloret, angående . .
Reserv-fond, Stats-Verkels s- k-, angående
Reserv-Läkarearfvoden åt 20 sådane .•..•••
Rese- och Undersöknings-kostnader, för allmänna arbeten;
anslag
till
Rese-Stipendier m m, anslagen dertill
Resestipendium åt Bataljons-Läkare, . • . • . •
Revision af Stats-Verkets, Bankens och Riksgälds-Conto
rets
Styrelse och förvaltning; angående tiden
för nästa
Revisorer, R- St- berättelse om Stats-Verket . • . .
— dito angående Riksgälds-Verket . •
— dito om Commerce-Collegii fonder
Riks-,4r dave t; ökadt anslag derför
— flyttningskostnader angående : • i
— lokal för
Riks da gs-kostnader; deras bestridande angående . • .
— Lantmarskalkens och Talmännens
— om aflöningen för betjeningen hos
Riks-Stånden och Utskotten
— arfvode för deras utbetalande . :
lliksgälds-Contoret, Fullmäktiges berättelse, angående
—- utbetalning derifrån af
kostnaderne
— 1841 och i843 årens Revisioner
af dess förvaltning
— afskrifning af ett mål om Testaments-bevillning
—•
Canzlist-tjensten vid Fullmägliges
Expedition
Extra Ordinarie Stats-Inkomster
nes
ingående till •
om pnescriptionstid för liqvide
-
i3o.
3(a, 3i3, 314» 3i3,
3i6, Siy, 326, 32y,
328, 329, 332,
228.
37, 71.
i5G.
41.
37, 71.
Riksdags
-
25 g.
54, 184, 248-
21.
23, 46
4i.
ibid311,
33o,
5.
6.
7, 10.
3ig.
3.
5.
21.
22.
65.
66, 207, 270.
15
rahdet af detsammas äldre skuldposter
. ;  158-
dess Enke- och Pupill-Cassa, angående
, . . i6r.
dess förvaltning, sedan böl jan af sist
förflutne
Riksdag .... . 178.
— uppgift å dess behof . » ; . . 3o4»
— ny lokal för, angående . . . . 211, 311, 33o.
— dess inkomster och tillgångar samt
d ras uppbördssätt, angående . • 315-
— Reglemente för . , . , . . • 312, 313, 3 r 4» 315,
316, 317, 326, 327,
328, 329, 332,
niks-Staten, öfverlemnande af den nya 3o6.
Riks-Stundens Protocoller, Register öfver, angående . • 320.
Ritorr Span mål, magasinerad, lån å  222.
Ronneby Köpings redd, upprensning af  23o.
Rotering, ordinarie; befrielse för pastorsbostället i Östra
Wingåker från utgörande af  t44-
Rottne-ä, upprensning af  i56, 280.
— bro öfver densamma vid Tranarp .... i56.
—- reserverandet af anslaget för upprensning af , 22g.
Rudolphi, Provincial-Läkare, dess sterbliusdelegares ansökning
att undfå inom stadgad praescriptions
tid
ej uttagne aflöningsmedel  94, 180-
Rust- och rotehållare i Jemtland; understöd af 4ooo R:dr
årligen för dem . . . 89.
Rusthållares vid Cavall.-Regimentena befrielse från erläggande
af Tross-passevolance-afgift .... 85.
— i Westmanl mds Län befrielse från ålagd
dagsverksskyldighet  284.
Rustning och rotering; åtskillige motioner om lindring
deruti mm
37.
Råby inrättning; att derstädes må inlösas barn» sora fallit
fångvården till last  192-
Räddningsanstalter för vanvårdade barn; anslag till . • 41.
Räkenskaper, Statsverkets; att de må omfatta samma tid,
som uppbördsåret
. .. . 243.
16
Räntor, indelta; deras indragning till Statsverket • •’ .
8.
Sala Silfververks ränte-ersättningsfond, angående . . .
Sammanjemnktung, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut
angående Stalsregleringen • . .
Schlyter, Professor, arfvode för
Schmidt af, Enkefru, pension för
Sjette Hufvudlitelns anslag för en gång eller för vissa år
$jöchartie~archivet, angående arfvode åt der tjenstgörande
officerare
Sjöförsvars-Departementet, anslagen derför
sjötjenst, ulländsk, stipendier för officerare i
Siat te, försäljning till, af boställen vid Norr- oell Westerbottens
Fältjägare-Corpser
— af en del fisken
gkattejemnkning öfver hela Riket, angående
Siij ten och afvittringar, anslagen sammanföras m* m.
Skjutslega rättighet till, för kronofjerdingsman • • • •
Skogar, krono, ulsyningsrätt å, — för sådane boställen,
som icke ega någon skog . . . -.
Sio!mästare-s kappa, angående Lofta med flere församlingars
befrielse derifrån m. m. • • •
Skolmästare-skäppa, ersättning till Lofta m. fl. församlingar,
för utgifven
Skjddsafgiften, personliga, motioner om upphörande deraf,
återlemnas
Skåne, berustade Odalqvarnar deisiädes
Slafveriets afskaffande på ön §:t Barthelemy, angående .
Slagkrutsgevär och hufvar, anslag för- ....
Slöjder, Undervisninganslaller för ....
Slöjdexpositioner, befrämjande af
Slöjdskola i Christianstad, anslag för .....
gnyten och Åmänningen, Canal emellan . .
SocÄne-Charlor, upprättande af .......
Stina församling, upplåtande af jord till ....
Spanmål, ritorr, magasinerad, lån derå ....
287, 324.
24 9.
133-
42.
43.
156.
38-  38, 72.
38.
l3.9.
140.
240, 320.
3.9*
i49.
143.
29> 3o.
I 32.
9, 20.
166
1 16, 290.
37, 38.
39.
123, 186, 231, 257.
122, 185.
i56-  39.
5?
222-
Span
-
17
Spanmål under lönerne, angående i s : i ; ♦ < * : 42»'
Springskatten, upphörande af • ■ • •
\ 53.
Stallmästaregården, nedsättning i arrendet för .... 145-
Stapelstädernas Tolag, förändring i afseende å .... 117.
Stats-Contoret, om en ny Notarielön ; . , 4°’
Stats-Coniorets aldre Depositionsmedel, angående • • . 5o, i52-
Siatsfjllnadssummun för år 1845, förskott å  210.
— uppgift å .
3o4-
Stats-Obligationer å 10 millioner R:dr, utgifvande af . 26.
Stats-Regler in gen, Beräkning af inkomsterne  33, 63-
— i:sta Hufvud-Titeln .  34-
— ardra d:o t . . • 35, 69.
— 3:dje d:o . .
* 36, 70.
— 4:de d:o 37, 71.
— 5:te d:o •
38, 72.
— G:te d:o
3g, 73.
— 7:de d:o ....... s . . 4o, 74-
— 8:de d:o • “• . * s * • . • . 4'>
— g:de d:o • .
42> 7^’
—- omröstning i förstärkt Stats-Utskott
angående
*62.
'—> sammanjemnkning i anledning af skilj
agtiga
beslut, angående  133.
— tiden då den vidtager  77-
Stats-Revisions Berättelserna, angående  184-
Stats-Tidningens skuld, angående  96, 181.
Statsutgifter tillfälliga, tillgångarne derför , ; . . . 61
Stats-Utskottets Cancelli, ökadt antal tjenstemän . • • 1.
— Kamererare, arfvode för 299-
Stats-Verkets Reservfond, angående
228.
Slifts-Kjrrkan i Hernösand, lån för  218.
Stipendier för Elever vid Mariebergs Läroverk . • . i56.
Stockholms skärgårds befästning  37, 71, 162.
Stochholms Stad, Inqvarterings-Ordning för ...... 220, 273.
Storskiftet inom Kopparbergs län, angående . , . ; . 3g.
S'r iåns holm j Secreterare, anslag för 42
18
Strömsholms Canals Jedaqde till Köping och Westerås
angående  ....... i56, 235.
Stuterier, Strömsholms och Ottenby, inköp af Hingstar för a3o, 260-  Styrelsens för Väg- och Vattenbyggnader, anslag . • ■ i56, 23o, 260» 3o i*
Sundbyholms Kungsgård, arrendets förlängning angående no.
Sundhets-Collegium,mcd Medicinal-staten, anslag för . • 41'
Svea Canal, angående  i56.
Svea Hofrätt, anslag för en ny Ledamot ....... 35, 69, i(>3.
Sveriges flora, ett nytt arbete deri  42-
Sågverk och qvarnar, förändring i beskattningen å . . 280-
Söderhamns skärgårds upprensning  156.
Sölfvitsborgs hamns d:o , ;
23o, 272.
T.
Tabell-Commissionens stat, tillökning i angående . ;
Tackjerns-Ti/lverkningen, tionde-afgifter för . . .
Talmännens Riksdagskostnader . . .......
Theatern, Kongl, anslag för . . , ; .... .
Technologiska Institutet, angående comité för utrönande
af brister deri m- m, . . ... . .
Thulstrup, f- d. Consulat-sekreterare, pension . • .
Thysenius, Häradsskrifvare, befrielse från ådömd ersätt
ning . . •
Tierps Norra Allmännings upplåtande för socknemännen
Tillfälliga stats-utgifter, tillgångar derför .....
Tillgångar för tillfälliga stats-utgifter ......
Tillöknings skatt, befrielse derifrån för hemmansegare
Hortlax by ......... .
Tingsgästningspenningar, ersättning derför ....
Tionde-afgift för Tackjerns-tiIIverkningen angående. .
Tionde-spanmå/s indragning till statsverket . . .
Tjufholmen i Luleå Skärgård, Dambyggnad • . .
Tolag, Stapelstädernas, angående .......
Tomter i Waxholms stad, angående ......
Topografiska Cörpseqs arbeten, anslag för . • . .
Torp, Norregården, lindring i utskylder .....
oq.
33-
(>
4o 74.
39.
42. 133.
1 o5- 106. 200.
175.
q5.
90.
84.
35.
33
287. 324.
156.
117. e39.
83. ^
37 71. 162.
19
Trosspassevolance-afgiftens viel Covalleri-Regemenlena
upphörande, angående .••••••
Tryckning för allmänna verks räkning
Trädgårdsföreningens anslag angående
Trädvaru-transport, byggande af fartyg till • . • • .
ZW6bevillningen omröstning i förstärkt Stats-Utskott angående
.
Tullverket, anslag för
Tunnersta, skattegården, lindring i utskylder • . * . .
Tyska kongsladugårdens arrenderande . . . .
Törnebladh, Enkefru, pension
Törneman, Assessor och Commissarie, bibehållande vid
innehafda löneförmoner .
85- 169-  119.
o o
09. 70.
191,
2-4.
40. 74.
i 72.
201. 2 5 2,
42.
91 179 230.
U.
Uddevalla, anslag för hamnen
.
UU-Discont-cred/tivet, nedsättning i räntan ....
Ullriksdal, Invalidinrättningens upphörande ....
Under hand varande medel, ersättning för derå bestridd
utgifter .
Universiteten, förbättrad sjukvård angående . .
*— ny juris professor i Lund .....
— löneförbättring för professorer i Uppsal;
— d:o d:o i Lund
— anslaget för materialen ......
—• botaniska inslitutionerne i Lund . . .
— observatorium i dito .... ....
Undsättningar i missväxtår angående
Upsala, byggnadsplats för observatoriibvggnaden . . .
— restitution af egande-rätts bevillning . . . .
Utdikningar, m- m- för odlings företag
Uflytta in gS-hjelp efter laga skiften, förslags-anslag . .
— om anslag för Jönköpings Län , .
Utrikes D ‘partementets anslags-surnmor
Utsyningsrätt å kronoskogar för vissa boställen . . .
156.
45. i5«.
80,
31 ■
.V
ibid,
20Ö.
4».
ibid.
ibid.
160, 3o5, 316, 3a3.
44.
64.
156.
39.
ibid
36,
>4-
193.
i 20
V.
Vialcrii, Cancelli-Rådet, befriande från ådömdt ersättningsansvar
i och för Finérska balancen . . . , . 88, 209, 286.
Veterinaire-Inrattningen i Stockholm, ökadt anslag ... 41 > 75*
Voa^ts* A‘, Commissarie i Riksgälds-Contoret, ansökning
om befrielse från ådömd ersättnings-skyldighet 102-
W.
Wadstena hamn, anslag för ; . . >56.
— Krigsmanshus-Cassa, anslagets belopp .... 4a
—
— Afgift, nedsättning i . . , . . >94, 232,
Wattén af tappningar för odlingsföretag  156-
Watlenverks, skaltlagde, befrielse från Grundräntas utgörande
a47’
Waxholms bestyckning  87, 4>*
— stads invånares besittningsrätt till derstädes
befintliga tomter
83.
Waxtuna Comministers-boställes befrielse från indelt ränta 160.
Welin, första Hof-Inlendenten, gratification för  298.
Wenus, Major, afskrifning för  55.
Wennersborg, quai-bvggnad vid
i56, 23o
Westerås,
Strömsholms Canals ledande dit  i56.
Westlinger, kronofogden, eftergift af ådömdt ersättningsansvar
för . .
>°8.
Westmanlaruls Län, rusthållares i, befrielse från ålagd
dagsverksskyldighet  284.
Wessmans och Barkens Canal  >56.
WetensknpUga arbeten, anslaget för  4'> 7^'
fVexiö, dess återuppbyggande efter i843 års eldsvåda, lånet
till, angående • . 99'
—- åtskilliga husegares derstädes lindring i betalningsvillkoren
för byggnads-lån  100.
— Residence-byggnaden derstädes angående .... 164.
fVUlkcren för utbetalning af anslags- och Jånesummor för
befrämjande af odlings-företag och andra allmänna
arbeten
276
t
/Vinroth, Kanimar-Rätts-Rådet, dess befriande från ådömdt
ersättnings-ansvar i och för Finérska balancen 88, 20g, 286.
Wisby Domkyrka, anslag för
41» 7^; '^2-
Wisingsö, förmedling af hemmantalen derstädes • • • 193
Wreta Klosters kyrka, ytterligare anslag för reparation å
Grafchoret derstädes
_ 9°-
Wrigar, förbättring m. m af
i5H, a3o
Wiig
till Böhle och Hamre byar i Forssa Socken^ ■ • ■ iöCi.
TVägar och Communicatiimer, anslaget å G 11 T- blir
oförändrad t 3g, rjo.
Wiig- och Wutterbyggiinder, Styrelsens aflöning m m i5t>, a3o.
I
Vstads hamn, anslag för  - *
'A.
Zmgerlei, Enka, pension .
• • 30•
Zoologiska föremål, teckningar af  42
Å.
Jhusy hamn-anläggningen vid ......... 22g, 23o.
Akerman, Professor, pension för
Albrunna Lagmansboställe, räntan å  35.
A/dsken vid Näs Kungsgård, afsöndring al  47;
Jmännivgen och Snyten, Canal emellan  i56.
O
Öfverskotterne å Stats-Verkets Inkomster, ersättning för
utgifter derå  ... 80.^
Öland, Kronohemmans der anslående till vissa ändamål 220.
Östads Barnhus, angående anslag för  3°V
Östra Vingåkers socken, befrielse från ordinarie roterings
skyldighet
för pastors-bostället i . . i44-
STOCKHOLM, Lundberg SC Comp. i845,
BIHANG
TILL
o
!AiMTM©Hä IMKSaSMPAHflMEWS
nd
Urtima Riksdagen i stockholm
Åren 1844 och 1845.
FJERDE SAMLINGEN.
g«ira Afdelningen:
Stais- samt Allm. Besvärs och Oeconomie- m. fl.
Utskotts gemensamma Memorial, Utlåtanden
och Betänkanden.
(/!• I ihu r.
**: • ' ■ •
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk, Memorial, N.o 1.
i
N:o i.
Memorial
Änk. till Exp.-Utsk. d. 4 Nov. kl. i e. m.
För biträde vid behandlingen af de till Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottens gemensamma handläggning från Riks-Stånden remitterade
mål, hafva de förenade Utskotten ansett sig böra, i likhet med
hvad tillförene egt rum, antaga en serskild Secreterare, med anmälan hvaraf
Utskotten nu få hos Rikets Ständer vördsamt begära, att nämnde Secreterare,
som den i!\ nästlidne September inträdde i tjenstgöring, måtte från
och med. den dagen och så länge hans biträde erfordras, få uppbära arfvode
till det belopp,, som framdeles kommer att bestämmas, samt under tiden i
förskott Ett Hundrade Riksdaler, för månaden beräknadt. Stockholm den t
INovember 1844-
På Stats-Utskottets vägnar:
På Ridderskapets och Adelns
På Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar;
C. O. Palmstjerna.
På Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar:
Frans Schartau.
Ledamöters vägnar:
Abr. Z. Petterson.
På Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar:
S. Heurlin.
På Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets vägnar:
På Ridderskapets och Adelns
På Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar:
O. F. Wahlberg.
På Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar:
Ledamöters vägnar:
H. Hamilton.
På Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar:
J. W. Boström.
Ola Jeppson.
A. V. Kock.
Bih, till R. St. Prot. 1844- 4 Sami. 2 AJcl. 1 Haft.
1
3 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o a
N:o 2.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Nov. kl. a e. ro.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att Cal mare Län måtte i
tvenne Landshöfdinge-dömen fördelas.
Hos Vällofl. Borgare-Ståndet samt hos Hederv. Bonde-Ståndet har
Herr Mccchel från Westervik och Riksdagsfullmäktigen Per Bengtsson, uti
hvar för sig väckte, ordagrant lika lydande, motioner, fästat uppmärksamheten
å nödvändigheten af Calmare Läns fördelande uti tvenne sådane, och
derjemte anfört, att nämnde Län, som holle i längd 28 i mil, hvaraf 7 mil
norr om Westervik, 17 1 mil mellan Westervik och Calmar, samt 4 n'il
söder om sistnämnde stad, icke lämpligen kunde af en Landshöfding styras,
Det vore nemligen till arealen större, än flera andra Län inom Riket, och
hade en folkmängd af omkring 178,000 invånare; en ort så befolkad som
detta län, der culturen stöde på en hög ståndpunkt, näringarne voro mångartade
och rörelsen liflig, hade ofta behof af handräckning från Läns-styrelsen,
så i ekonomiska, som exsecutiva och polisärenden, men det långa afståndet
från norra delen af Länet till Residence-sladen och den med en resa
dit förenade kostnad, som för den mindre bemedlade vore ganska känbar,
utgjorde för de inom samma del af Länet boende invånare ett stort hinder
för Läns-styrelsens anlitande. Utom den kostnad och det obehag, som den
enskilde finge vidkännas, då han nödgades besöka residence-staden, orsakades
jemväl kronan både kostnad och förlust genom utgifterne för ernbets- och
tjensteinäns resor inom Länet samt för bestridande af fångtransporter, äfvensom
den olägenhet egde rum, att de Förordningar och påbud, som utginge
från Kongl. Maj:t eller Collegierna i hufvudstaden, i norra delen af
Länet blefve publicerade sednare, än vederborde, enär de först skulle nedsändas
till Calmar samt derifrån återsändas till redan ”passerade trakter”
efter en längre omväg; och har derjemte åberopats, att Kongl. Maj:t, inseende
olämpligheten af Calmare Läns indelning, vid sistförllutne Riksdag
föreslagit Rikets då församlade Ständer, att nämnde Län måtte uti tvenne
fördelas, samt äskat ett för ändamålets vinnande erforderligt anslag.
Utskotten hafva tagit i öfvervägande detta, äfvensom hvad i öfrigt
blifvit anfördt, så väl för som emot bifallandet af ifrågavarande förslag; och
få Utskotten upplysa: att, vid sistförflutne Riksdag, Rikets Ständer, uti sin,
Stats- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o a.
3
i anledning af Kongl. Majrts högstberörde Nådiga Proposition aflåtna underdåniga
skrifvelse af den 5 Sept. 1840, yttrat: att Calmare Län hvarken i
afseende på folkmängd eller hemmantal och ännu mindre arealomfång kunde
hänföras till de största i Riket; att, ehuru dess längd vore mindre väl afmätt
mot bredden, den likväl löga öfverstege, hvad i berörde hänseende sig
företedde med Götheborgs och Bohus Län, der Residencet jemväl vore beläget
i ena ändan af Länet, samt icke kunde jern föras med Wermlands och
Kopparbergs Län i medlersla delen af Riket eller med något af de Norrländska
Länen; att förändringar uti sådane missförhållanden, som i afseende
å Calmar Län blifvit anmärkte, följaktligen med lika skäl skulle kunna
ifrågasättas inom flera andra Län i Riket och således, derest de, oaktadt
olägenheterna af rubbningar uti Läns-indeiningarne skulle ega rum, borde
icke partielt utan i ett sammanhang verkställas, på det att en i’eglering af
Länen måtte kunna så utföras, att ökade kostnader för Stats-Verket i möjligaste
måtto undvekes; att de vid Läns-Styrelsen i Calmar förefallande
embetsgöromål, enligt arbetsförteckningarnes föranledande, ingalunda kunde
anses öfverhopande och hvarken till mängd eller beskaffenhet jemförlige
med dem, som uti många andra Län förefölle; att kostnaden för fångars
skjutsande ifrån de norra trakterna af Länet till Länshäktet kunde till större
delen besparas, om i Westervik och Wimmerby inrättades kronohäkten; samt
att, i och för lagsöknings mål, parter sällan behöfde resa till Lands-Canzliet,
enär till sådane måls utförande vanligen begagnades ombud på stället, och,
hvad anginge åtskillige Polismål, sådane åtgärder i afseende på deras handläggning
kunde vidtagas, att parters inställelse i Residencet ifrån Länets
aflägsnare trakter undvekes och i allt fall olägenheterne för sådane parter
icke vore större i förevarande Län, än uti flera andra, der parter ofta hade
ännu längre väg till Landshöklinge-Residencet, än i det nämnda; på grund
af hvilket allt samt andre anförde skäl Rikets Ständer förklarade, att de
icke funnit skäl att till Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga Proposition lemna
bifall.
Utskotten, som visserligen icke förbisett de flera olägenheter, hvilka
nro förknippade med ofvanberörde anmärkte förhållande i afseende på Calmare
Län, kunna dock icke tillstyrka det väckta förslaget, dels på grund
af de utaf Rikets Ständer uti deras ofvanberörde underdåniga skrifvelse anförda
skäl, dels ock hufvudsakligen i anseende till den omständighet, att,
sedan vid 1834 års liksdag Rikets Ständer fästat uppmärksamheten derå,
att Rikets administrativa och camerala indelning otvifvelaktig! å många
orter, såväl för det allmänna som för den enskilde, medförde kostnader och
4
Stats- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande , JV.o 3.
olägenheter, hvilka, genom en mera jemn och ändamålsenlig reglering, kunde,
om icke helt och hållet undanrödjas, åtminstone i betydlig mon förminskas,
samt af sådan orsak hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit,
att en, efter locala förhållanden, invånarnes beqvämlighet och öfrige omständigheter
lämpad, ny administrativ och cameral indelning i de delar af
riket, hvarest en sådan indelning, efter anställde undersökningar, kunde
finnas vara af behofvet påkallad, måtte genom Kongl. Maj:ts Nådiga försorg
tillvägabringas, Kongl. Maj:t, i anledning af denna underdåniga anhållan,
under den 12 Juli 1834» i Nåder beslutat, att frågan skulle till Nådig pröfning
förekomma i sammanhang med ett af nu mera aflidne Canzli-Rådet
Nicander i lifstiden afgifvet förslag till förändring uti indelningen af Län,
Härader och Domsagor m. m. inom riket.
Utskotten få således tillstyrka, att förenämnde motioner
ej måtte för närvarande föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd. Stockholm den 1 November 1844*
N:o 3.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Nov., kl. 2 e. m.
Utlåtande j i anledning af väckt motion om rättighet för Rustoch
Rotehållare i Barne , TViste , Ase och Kållands m.fl.
Härader i Skaraborgs Län, att erhålla utsyning å närmast
belägne Kronoskog, för kneckte-stugors uppbyggande.
Åf Hederv. Bonde-Ståndet har till Utskotten blifvit remitterad
en af Riksdagsfullmäktigen Fredrik von Zweigbergk inom samma Stånd
väckt motion, deruti anföres, att, sedan Rikets Ständer till Kongl. Maj:t aflåtit
en underdånig skrifvelse af den 10 October r8/jo, samt deruti yttrat,
att Rikets Ständer ansåge de till lindring i roterings-hördan medgifna rättigheter
och förmoner böra med största sorgfällighet hållas i helgd, och tillika
anhållit, att rättighet tili utsyning för kneckte-stugors uppbyggande måtte
varda ofvannämnde rust- och rotehållare tillerkänd; så hade likväl,
med förbiseende af rust- och rotehållarnes rättighet i förevarande hänseende,
Kongl. Maj:t, till följd af Kammar-Collegii underdåniga tillstyrkande,
genom Nådigt Bref af den 26 sistl. Juni, afslagit Rikets Ständers omförmälide
begäran; i anseende hvartill motionären föreslagit, att, då den påyrkade
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:0 3.
3
rättigheten vore bestämd uti 17 §. af i685 års knekte-contract med allmogen
inom Skaraborgs Län, Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t ingå med
förnyad anhållan uti ämnet, hvilket motionären ansett destomera nödigt ,
som rust- och roteliållarne icke skulle kunna lagligen tillförbindas att, utan
åtnjutande af ifrågavarande rättighet, underhålla soldat-torpen, samt rättegångar
härom med Kronan otvifvelaktig! »kulle uppstå.
I denna motion hafva sig förenat Riksdagsfullmäktige Johannes Andersson,
Jöns Palmqvist och Petter Jonsson från Skaraborgs Län för rostoch
roteliållarne inom de af dem representerade härader, nemligen Kinnefjerdings,
Kinne, Skånings, Laske, Wilske, Gudhems, Walle, Kåkinds samt
Wartofta och Frökinds härader.
k Till upplysning om ofvannämnde rust- och rotehållares rättighet
till utsyning af virke för knekte-stugors uppbyggande och underhållande, få
Utskotten vördsamt anföra följande: u
att uti 17 §. af 1684 års med allmogen i Skaraborgs län slutne,
och af Kongl. Maj:t den 16 Mars i685 fastställda contract, angående
det ständiga knektehållet inom samma län, förekommer ett så lydande
stadgande: ”Emedan Kongl. Maj:t häfver i Nåder förunt och
efterlåtit allmogen af frälse såväl som skatte och krono på slättbyggden
boende, som sjelf ve ingen skog hafva, att hugga och fälla så mycket
virke på kronans parker och allmänningar här i länet, som efter nödtorften
till knekte-stugors uppbyggande kan behöfvas, så lärer Kongl. Maj:t,
genom Landshöfdingen och Öfver-Jägmästaren befalla och tillhandahålla
lleyderidare och Skogvaktare att de, vid anmodan, sådant tjenligt virke på de
orter, der minsta afsaknaden kan vara, utan betalning utsyna och dem
torfteligen tilldela’';
att 6 §. i samma contract innehåller: ”uppåtager sig allmogen, till
följe af sednaste riksdags-beslut, uppå den plats, utmark eller ifrån gården,
dock uppå rotehemmanens egor eller byens allmänning och utrymme, att
bygga upp åt soldaten en serdeles stuga, med log, lada, och fähus samt
honom tilldela ett halft tunnelands åker (som der kallas Två Skeppor efter
stora målet), kåltäppa, liten hage eller ängs-lycka af två lass; att uppbryta
och emellertid, till dess sådant kan vinna sin behöriga fullbordan, unna
honom inom gård husrum samt för egen person nödtorftigt uppehälle; dock
så, att han med sådan mat och dricka, som bonden sjelf har och åstadkomma
kan, låter sig nöja, deremot soldaten förpligtas sin rote, när han hemma
i landet är, arbete att göra, och, der han icke arbeta vill, häfver han
ej heller något kosthåld att fordra;”
6
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Utlatandej iV.-o 3.
att 1684 års ofvanberörde contract sedermera undergått väsendtliga
förändringar, genom den om ständiga knektehållet i länet med allmogen öfverenskomne
och af Kongl. Maj:t den 1 Februari i6p5 fastställde Förordning,
i hvars 3:dje §. stadgades: "Rotebönderne böra ock förse sina soldater med
bus och hemvist, nendigen en liten Stuga, en Loga och Lada, ett Fähus,
och upprifva af utmarken en kåltäppa, åker till 2 skäppors land
samt Ängsvall till Två lass Hö, likmätigt contractet, angående vissa knektehållet
de anno 1684hvarjemte den i samma Förordnings påföljande \ §.
innehåller: ”Der ock sådan lägenhet vid hemmanen intet finnes och isyn
nerhet
skola de Rotebönder, som bo omkring Kongl. Maj:ts Parker och Allmänningar
j hvarest inga kneckte-boställen må uppsättasefter Kongl. Maj:ts
Nådigste Förordning af den 14 December anno 1691, gifva Soldaterne i
huslega en och en half Daler Silfvermynt eller ock upplåta honom husrum
i gården, jemväl, till hjelp att föda en ko med, Två lass hö och ett tjog
halm, samt efter Två skäppors lands utsäde hvart tredje korn, beräknadt
utom den ordinarie lönen; hörandes dessutom roten hafva honom till skiftes
i gården och gifva honom mat så godt som de sjelfve äta; hvaremot
kneckten skall göra Bondens arbete, när han påfordrar, utan någon betalning,
men ingalunda må Soldaten fordra betalning för maten, om han hos
andra arbetar, ej heller huslega, om han hos Rotebönderne åtnjuter husrum.
Sak samma är med den allmogen, som på Fahlebygden bor, hvilken Hans
Kongl. Maj:t genom Dess Nådigste Bref af den 17 Mars anno i685 i Nåder
efterlåter med Soldaterne sig om boställen förena, af hvilka Soldaten bör
äfvenväl njuta uti huslega en och en half daler Silfvermynt årligen eller
ock honom husrum upplåtes i dess egne gårdar; men till Aker, Äng och
Kåltäppa skall ändå af utmarken upprifvas som förrbemäldt är:” samt
att, i anledning af Rikets Ständers ofvannämnde Skrifvelse Kongl.
Maj.ts och Rikets Kamrnar-Collegium, hvars underdåniga yttrande Kongl.
Maj:t infordrat, sig utlåtit: att, då den uti 17 §. af 1684 års kneckte-contract
förunnade förmon åt allmogen på slättbyggden, som ingen skog
hade, att å Kronans parker och allmänningar erhålla utsyning af virke till
kneckte-stugornas uppförande, såsom det tydligen syntes, hade sin grund uti
den i samma contracts 6:te §. allmogen så väL’å slättbyggden, som i öfrige
delar af länet ålagda skyldighet att åt Soldaten serskildte hus uppföra, men
från ett sådant åliggande ej mindre Rotehållare i närbelägenhet af Kronans
parker och allmänningar, än äfven de, som bodde å den såkallade Fahlebyggden,
hvilken benämning i äldre tider innefattade slättbyggden inom länet,
genom 1695 års högstberörde Nådiga Förordning erhållit befrielse; så ansa
-
Stats- samt AUnu Be sv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N.o 3.
ge Kammar-Collegium deraf ock följa, att, sedan skyldigheten för desse Rotehållare
att uppföra kneckte-stugor upphört, den utsyningsrätt å Kronans
parker och allmänningar, som dem, på grund af ett sådant åliggande, varit
förunnad, äfven upphört och försvunnit, så att följaktligen de af desse
rotehållare, som, heldre än alt, på sätt i6p5 års Kongl. Förordning förmådde,
gifva åt Soldaten årlig hushyra eller upplåta honom husrum i gården,
ville serskildte kneckte-stugor upföra , finge virke dertill, utan biträde
från Kronans parker, på egen bekostnad anskaffa; på grund hvaraf Kammar-Collegium
i underdånighet hemställde, om, vid det sålunda utredda förhållandet,
Rikets Ständers vid sista Riksdag till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga
skrifvelse i ämnet borde bifallas; och har Kongl. Maj:t, genom Bref
af den 26 sistlidne Juni, förklarat Rikets Ständers i samma skrifvelse gjorda
framställning icke kunna vinna Nådigt afseende.
Detta allt hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och ehuru väl förenämnde
Rust- och Rotehållare icke äro lagligen förpligtade att förse sina
Soldater med kneck testugor, synes det likväl Utskotten vara tydligt, att
Rust- och Rotehållarne, under närvarande omständigheter, äro nödsakade att
vidkännas ett sådant, för sig, såsom boende i en på skog fattig trakt, ganska
kännbart besvär. De skulle nemligen icke kunna anskaffa duglig Soldat,
utan att bestå honom serskild bostad, och det torde otvifvelaktigt vara
förenadt med stort obehag och många olägenheter för Rust- eller Rotehållaren,
om Soldaten, som oftast är gift och har familj, och som icke kan
för den bestämda lmslegan, en och en half daler, förskaffa sig husrum,
bodde i Rust- eller Rotehållarens hus samt vore så tillsägandes medlem af
hans familj; och då sålunda, i anseende till de förändrade förhålianderna,
Rust- och Rotehållarne uti ifrågavarande härader numera äro nödsakade
att vidkännas besväret att åt sina Soldater uppbygga och underhålla knecktestugor,
anse Utskotten för sin del det vara förenligt med billighet, att
de af samma Rust- och Rotehållare, som hafva oundgängligt behof af virke
till knecktestugors uppbyggande och underhållande, må, derest sådant lämpligen
kan ske, undfå utsyning å kronans närbelägna parker.
Utskotten få i följd häraf vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att de Rust- och Rotehållare inom ofvannämnde Härader,
hvilka styrka sig hafva oundgängligt behof af virke till
knecktestugors uppbyggande eller underhållande, må, efter
derom skedd undersökning, erhålla utsyning dertill å kronans
3 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N;o 4-
närbelägne parker eller allmänningar, derest en sådan utsyning
anses kunna ske med skogens framtida bestånd. Stockholm
den i November 1844*
N:o 4.
Ank. till Exp. Utsk. d. 4 Nov. kl. i e. m
Utlåtande, angående inköp och utdelning af ett antal exemplar
utaf Svenska Fornskrift-Sällskapets handlingar.
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln har Friherre Hamilton, Hugo,
föreslagit, att, sedan inom Hufvudstaden bildat sig ett Sällskap, under benämning
Svenska Fornskrift-Sällskapet, hvars hufvudsakliga ändamål vore
att utgifva sådana äldre handskrifter, till hvilkas tryckning bidrag af Staten
eller af redan stiftade samfund icke kunde påräknas, medel måtte anslås
till inköpande af ooo exemplar utaf de skrifter, Sällskapet utgifver,
af hvilka exemplar en del skulle utdelas till in- och utländska offentliga,
lärda Inrättningar, till Gymnasier och Skol-Bibliothek, m. m., samt återstående
delen förvaras för en framtid, då upplagan ej vidare funnes att i
bokhandeln tillgå.
Äfven hos Högv. Preste-Ståndet har motion blifvit i enahanda
fråga väckt af Herr Prosten Lundblad, som föreslagit, att a5o exemplar af
de skrifter, omförmälde Sällskap utgifver, måtte för Statens räkning inköpas;
varande till skäl för ofvanberörde förslag åberopadt: att kännedomen
om vår medeltids-litteratur måste blifva af högsta vigt för hvarje fosterlandsvän,
emedan den utgör en nödvändig länk i den historiska utvecklingen
af vår närvarande odling. Hvad sorn ännu finnes qvar af denna litteratur gömmes
i gamla handskrifter, hvilka förmultna, okända och obegagnade, i Statens
eller enskildes ego, samt äro utsatta för faran af tillfällig förstöring.
Bekantgörandet af bemälde handskrifter är af högsta betydelse, icke blott
för språkforskningen och vår bildnings historia, utan ock för våra häfder,
så vida dessa mäste följa och utreda den allmänna folkandan under alla
dess utvecklingsformer.
i Utskotten hafva tagit dessa tvenne motioner i öfvervägande, samt
lika med molionärerne funnit, att, då den historiska forskningen, lör att
klart
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtandej N:o 4-
9
klart kunna uppfatta ett folks häfder i deras sanna dager, erfordrar kunskap
icke blott om yttre politiska tilldragelser, utan ock om folkets inre
lif uti lagstiftning, seder, bruk och litteratur, uttryckande dess bildningsgrad
under olika tider, så mäste de bidrag, Svenska Fornskrift-Sällskapet, enligt
planen för dess stiftelse, lemnar till en sådan kännedom om vår forntid,
vara af högsta vigt för vår bildnings historia, för språkforskaren och för
tecknaren af seder och lefnadssätt under framfarna tider. — Denna kunskap
blir, äfven med hänsigt till närvarande förhållanden och den rigtning, allmänna
folkandan i våra dagar synes taga, af största intresse. Nyttan och
behofvet att samla och utgifva forntida monumenter af ofvannämnde slag
har ock länge varit insedt i andra Europeiska länder, och man har der
redan länge med nit och dryga kostnader verkat i det syfte, som Svenska
Fornskrift-Sällskapet sig föresatt. Sålunda eger t. ex. Danmark ett likartadt
Samfund, understödt med rika tillskott af Staten. Frankrike utgifver stora
samlingar af handskrifter under ledning af Ministern för undervisningen,
och Englands Parlament har anslagit summor, hvilka motsvara vissa af våra
hulVudlitlar, för att, under ledning af en serskild Direction, med ett
talrikt antal underordnade arbetare, offentliggöra sina äldre handskrifter
och riksakter m. m. Utskotten gilla tillika motionärernes förslag, att de
exemplar af Svenska Fornskrift-Sällskapets handlingar, som kunna af Staten
inlösas, utdelas till in- och utländska, offentliga lärda inrättningar, till inhemska
Gymnasii- och Skol-Bibliolhek, m. m., samt alt återstående delen
förvaras för en framtid, då upplagan upphört att finnas uti bokhandeln
tillgänglig; men anse derjemte, att antalet af a5o exemplar är för sagde
ändamål otillräckligt. Och emedan sådana bemödanden, som utgöra föremålet
för Svenska Fornskrift-Sällskapets stiftelse, icke i längden kunna påräkna
nödigt understöd från allmänhetens sida, utan sannolikt skulle afstadna
af brist på medel att bestrida utgifterna, och Utskotten dessutom serskildt
känna, alt ledningen af Sällskapets göromål är anförtrodd åt män,
till hvilkas nit, sakkännedom och drift Utskotten anse sig kunna hysa fullt
förtroende, hvarigenom Utskotten äro förvissade, att Sällskapet kommer
att göra sig förtjent af det understöd, som åt detsamma kan beredas; så
få Utskotten, i stöd af alla dessa anförda skäl, hos Rikets
Ständer vördsamt föreslå, att ett antal af 3oo exemplar utaf
de samlingar, Svenska Fornskrift-Sällskapet årligen utgifver,
hvarje exemplar för året beräknadt till omkring 2 R:dr
Bih. lill R. St. Prot. 1844- 4 Sami. 2 Afd. 1 Haft. 2
10 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsh. Utlåtande, N.-O g.
Banco, börjande med det redan utkomna första häftet, måtte,
så länge Sällskapet fortfar i sin verksamhet, för Statens räkning
inlösas, för alt, på sätt ofvan angifvet är, utdelas och
användas. Stockholm den i November 1844-
N:o 5.
Ank. till Exp. Utsk. den 4 N°v> k!, i e. m.
Utlåtande j, i anledning af väckt motion om rättighet för vissa hemman
i Färentuna Härad af Stockholms Län alt erhålla Sirlig
utsyning å en kronans Park.
Uti ett af Hederv. Bonde-Ståndet till Utskotten remitteradt memorial,
har Riksdagsfullmägtigen Anders Sundholm från Stockholms Län fästat
uppmärksamheten derå, att skatt för ”ved och stafrum” skall blifvit
påförd en del hemman i Färentuna' härad, ehuru de saknade tillgång på
skog; hvadan motionären, sorn ansett sådant obilligt, föreslagit, att sådane
skoglöse hemman måtte erhålla årlig ”utkröning” på någon Kronans Allmänning,
dertill föresloges den å Ridön belägne K rono-Park; äfvensom
motionären, med förmälan, att för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning
trakthuggning årligen verkställdes å samma Krono-park, yrkat, att rättigheten
till sådan trakthuggning måtte upplåtas åt omförmälde hemman, eller
ock den hemmanen för ved och stafrum ålagde beskattning upphöra.
Vid sista Riksdag väcktes af Riksdagsfullmägtigen Stephan Andersson
från Stockholms Län den motion, att de å Ridön, Vindtholmen och Adelsön
belägne Iirono-parker måtte upplåtas till begagnande för Färentuna
härads invånares behof af vedbrand och byggnadsvirke. Denna motion
remitterades af Hederv. Bonde-Ståndet till Stats-Utskottet, som tillstyrkte,
att motionen måtte förfalla, hufvudsakligen på den grund, att, genom
de, angående kronoskogarnes disponerande och reglerande, utfärdade författningar,
det vore stadgadt och föreskrifvet, på hvilket sätt och i hvilken
ordning vederbörande menigheters anspråk på understöd af ved och timmer
från sådane skogar skulle, vid regleringarne deraf, göras gällande och
komma under pröfning.
Af samma skäl och då någon giltig orsak icke blifvit åberopad, på
grund hvaraf något undantag i förevarande fall bör ega rum, eller skoglösa
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N'.o 6.
hemman inom Färentuna Härad tillgodonjuta större förmoner, än dylika
hemman på andre orter; så få Utskotten tillstyrka,
att Anders Sundholms förslag om utsyning å Krono-parken
på Ridön samt om rättighet att derå verkställa trakthugg
ning
måtte förfalla.
Hvad serskildt beträffar yrkandet, att ofvanomförmälde beskattning
för ”ved och stafrum” måtte upphöra; så, enär motionären ej ens uppgifvit,
al hvad natur denna beskattning är, och i det outredda skick, deri denna
fråga förefinnes, Utskotten ej äro i tillfälle att bedöma orättmätigheten af
samma beskattning; anse Utskotten sig desto heldre böra
tillstyrka, att äfven denna fråga måtte förfalla, som, derest
olaglighet uti förevarande fall skulle egt eller ega rum, det
ej är betaget den eller dem, som förmena sig derigenom lida
mehn, att i laga ordning göra sin rätt gällande. Stockholm den
i November 1844*
N:o 6.
Ank. till Exp. Utsk. d. 4 Nov. kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om uppmuddring af Smidet
vid Södra Stäket.
Uti en af Högloft. Ridderskapet och Adeln till Utskotten remitterad
motion, har Friherre Cederström, Anders, anfört, hurusom det skulle vara
både i militäriskt och commercielt afseende af serdeles vigt, att farleden
genom det s. k. Baggens Stäket eller Södra Stäket, beläget emellan Stockholm
och Dalarön, uppmuddrades, så att den äfven för större fartyg blefve
farbar; att genom en sådan uppmuddring skulle beredas en genväg af något
öfver 7 sjömil, enär den nu vanliga segelleden emellan Dalarön och Stockholm
utgjorde i(f sjömil, hvaremot farleden genom Södra Stäket vore endast
4 sådane mil; att till befallandet af den förra vägen ofta fordrades
flere veckor, synnerligast under ofördelaktiga vindar, då deremot man kunde
färdas vägen genom omnämnde Stäke på några timmar; att under krigstid
det nu varande förhållandet vore i så måtto menligt, som Stockholm lätt
skulle kunna af en ganska ringa sjömakt hindras från ali tillförsel utifrån
genom blockad af inloppen lill 'Waxholmen, Fredriksborg och Södertelje, hvar
-
12 Slats-samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Utlåtandej N:o 7.
emot en sådan blockad icke skulle kunna, utanen högst betydlig sjömakt, verkställas,
om vägen genom Södra Stäket vore farbar, helst vid sådant förhållande
en fiendtlig flotta, som vore bestämd att förhindra genomfarten af Stäket,
antingen äfventyrade att, om den inträngde i den utanför Stäket varande
Baggens fjerden, blifva instängd och afskuren från den öfriga styrkan,
eller ock måste bevaka en sträcka af 14 sjömil, utsatt för stormar på en
af klippor och grund tätt besådd redd; hvarjemte motionären uppgifvit, att
den sträcka, som behöfde uppmuddras, utgjorde, om farleden ansåges böra
vara 18 fot djup, omkring 1800 alnar, men, om den skulle blifva 24 fot
djup, 2057 ainar.
Af sådane skäl och då mätningar vid Stäket för det åsyftade ändamålets
vinnande redan blifvit verkställde, bar motionären föreslagit: att
medel till undersökning af kostnaderna för uppmuddringen vid Södra Stäket
måtte anslås, och att Rikets Ständer måtte bos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att åt en kunnig och erfaren person uppdroges att verkställa
en noggrann undersökning i förenämnde hänseende, och derefter till
Kongl. Maj:t ingifva ett detaljeradt förslag öfver kostnaden för uppmuddring
af förenämnde Södra Stäket, hvilket förslag borde vid nästpåföljande Riksdag
för Rikets Ständer framläggas.
För den händelse, att detta förslag ej vunne bifall, har motionären
framställt ett annat, eller att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
göra framställning om vigten af att för enskild person eller Bolag
bereda möjligheten att företaga uppmuddringen af Stäket, och att åt den
eller dem, som ett sådant företag sig åtoge, dels lån af staten på hilliga
vilkor lemnades, dels rättighet beviljades att framdeles uppbära en viss afgift
af de fartyg, som genom farleden passerade.
Förslag i berörde syftning väcktes jemväl vid sista riksdag, och Sta tsUtskottet,
som då behandlade frågan, afstyrkte förslagets bifallande, på grund
deraf, att det icke blifvit i ringaste måtto utredt, hvarken huru stor kostnad
för arbetets utförande skulle komma att erfordras, och att detsamma vore
med fördel verkställhart, eller att något bolag vore villigt att verkställigheten
sig åtaga; och att utom det outredda skick, hvaruti frågan sålunda
befunnit sig, det syntes möta svårighet att, sedan ett af de förut varande
större inloppen lill Stockholm nyss der förut blifvit med stor kostnad igenfyldt,
tillvägabringa öppnandet af en annan ny farled.
Af enahanda skäl, och då motionären icke framställt frågan i ett så
utredt skick , att Utskotten kunnat deraf hemta ledning för uppskattande af det
Stats- samt Allni. Besv.-och Ekon.-Utsk. UtlåtandeN:o 7.
ifrågavarande företagets nödvändighet eller kostnaden för dess verkställandej
samt då Utskotten icke äro i tillfälle att bedöma följderne för Stockholms Sjöförsvar
af förslagets sättande i verket, och om icke sådant skulle göra nödigt
att uppföra befästningar, för tryggande af jemväl detta inlopp, få Utskotten
tillstyrka,
att Friherre Cederströms ofvanberörde motion icke må till
någon åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda. Stockholm
den 1 November 1844-
N:o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 N°v, kl 2 e. m.
Utlåtande, i fråga om en låne-fond till jordbrukets förko fr ande.
Uti en hos Hederv. Bonde-Ståndet väckt, till sammansatta Utskotten
remitterad, motion har Riksdagsfullmäktigen Anders Persson från Örebro
Län anfört: att jordbruket inom landet ^ännu vore i saknad af den
”styrka och det stöd, genom hvilka det icke allenast skulle kunna, utan för
”mycken känning, hära sina bördor och gifva näring åt Statens alla medlemmar,
utan ock blifva en källa till en allmännare välmåga;” att mångenstädes
hvilade jord ofruktbar, endast derföre, att nödige medel saknades
för dess odlande och att, genom anstälde laga skiften, egare af hemman ofta
finge vidkännas kostnader, som de knappast kunde betala; att det visserligen
funnes tillfällen att erhålla lån, men att dessa vore otillräcklige för
ändamålet, och att hvad beträffade den utväg i nämnde hänseende, som
blifvit beredd genom inrättningen af Privat-Bankerne, de vilkor, som voro
förenade med låns erhållande derstädes, betogo den torftige jordbrukaren
möjligheten att deraf begagna sig.
J anseende härtill samt flera andra uppgifna skäl, har motionären
föreslagit: att en fond måtte bildas till lån för jordbrukets förkofran i allmänhet,
så att hvarje odlare, hans egendom må vara enstaka eller utskiftad
i by, kunde, i mon af behofvet och den säkerhet, han egde att erbjuda,
”erhålla medel till arbetsförmåga för så lång tid, han för sin jords nyodling
'behöfde dem, eller till några bestämda tidpunkter emellan det femte och
tionde året efter lånets emottagande;” och ansåge motionären, att såsom vil
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJtsk.-Utlåtande. 2V.-0 8.
kor för bildande af en dylik låne-fond, dertill anslag kunde tagas af BancoDiscontens
räntevinst, Rikets Ständers Banks Sedelstock borde ökas.
Hvad motionären sålunda anfört och föreslagit hafva Utskotten tagit
i öfvervägande; men som, för det ändamål motionären afsett, redan flera
anstalter finnas af Staten vidtagne, såsom att Rikets Ständers Bank meddelar
dels lån, mot inteckning i fastighet, dels så kallade odlingslån, och att
Rikets Ständer, i likhet med hvad vid sista Riksdag egde rum, sannolikt
komma att anslå medel till vattenaftappningar eller andre förberedande åtgärder
för större odlingsföretag; alltså cch då den af motionären föreslagne
åtgärd att bilda en fond, af hvilken lån för jordbrukets förkofrande kunde
erhållas, efter Utskottens tanka, destomindre är af behofvet påkallad, som,
derest antaglig säkerhet af en jordbrukare kan lemnäs, synnerlig svårighet
för honom icke torde möta att erhålla lån, få Utskotten vördsamt tillstyrka,
att ofvanberörde motion måtte förfalla. Stockholm den i
November 1844*
N:o 8.
Ank. till Exp. Utsk. d. 4 Nov., kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om en Extra ProvincialLäkares
anställande för Södertörn.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten har
Heder v. Bonde-Ståndet remitterat ett af Riksdagsfullmägtigen från Stockholms
Län Pehr Sahlström ingifvet memorial, deruti anföres, att för den
del af Stockholms Län, som utgör det så kallade Södertörn, innehållande
a3 Socknar och Annex med en befolkning af omkring 25,ooo personer,
Läkarevården handhafves ensamt af den i Stockholm stationerade Provineial-Läkaren,
hvars tjenstgörings-district norr om hufvudstaden är af än
större omfång; och då häraf blifvit en följd, att Södertörns invånare stundom
måst sakna läkarehjelp, när behof deraf varit för hand, har motionären
hemställt, att en extra Provincial-Läkare måtte för ifrågavarande landsort
anställas, med station i Södertelje stad, såsom belägen i medelpunkten
af Södertörn; med hänsigt hvartill motionären, som förmält, att han vid
sistförflutne Riksdag gjort enahanda framställning, hvilken likväl blifvit
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande} N:o g.
utan påföljd, tillika föreslagit, att den nye Läkaren må berättigas att äfven
tillhandagå invånarne i Södertelje med Läkarebiträde, helst sådant icke varit
fördem att oafbrutet påräkna, sedan det år 1777 i staden inrättade Lazarett
för några år tillbaka indrogs.
Utskotten hafva ofvanberörde motion till öfvervägande förehaft; och
som Stats-Utskottet i afgifvet Utlåtande (N:o 41) angående regleringen af
Riks-Statens Åttonde Hufvud-Titel, tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte bevilja
de af Kongl. Maj:t i Dess Nådiga Proposition om Stats-Verkets tillstånd
och behof äskade anslag af 5,666 R:dr 3a sk. till reglering af ProvincialLäkarevården
i Riket, utöfver det belopp, som för detta ändamål vid föregående
Riksdagar blifvit anvisadt; anse Utskotten förevarande motion
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda. Stock
holm
den 1 November 1844-
N:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Nov., kl. 1 e. na.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om uppförande af en brygga
vid Blockhusudds tull eller om rättighet för mindre farkoster
att vid Tullkammaren i Stockholm erlägga luimn
umgälder.
Från Hederv. Bonde-Ståndet har till Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottens handläggning blifvit öfverlemnadt ett al
Riksdagsfullmägtigen Olof Jansson från Stockholms Län ingifvet memorial,
hvaruti förmäles, att, ehuru den af Stephan Andersson från nämnde Län
vid sistlidne Riksdag väckte motion om uppförande af en större brygga vid
Blockhusudds tullplats blifvit af Rikets Ständer afslagen, Olof Jansson likväl
funne sig föranlåten att, till följd af sine Committenters uppdrag, väoka
motion i samma ämne och dervid alternativt föreslå, att fartyg och båtar
från 5 till i5 lästers drägtighet må berättigas att, likasom de, hvilka
öfverstiga i5 läster, vid Tullkammaren i Stockholm erlägga sina hamnumgälder;
yrkande motionären, så framt alla de fartyg och båtar, hvilka äro
under 15 lästers drägtighet och destinerade till Stockholm, skola vid Blockliusudds
tull lägga till, för att undergå visitation och betala föreskrifna hamnumgälder,
det måtte, på Tullverkets och Drätsel-Commissionens bekostnad, vid
nämnde tullplats utbyggas en för ändamålet erforderlig större brygga, på
det alla dessa farkoster må kunna flyta derintill, och icke, såsom förhål
-
Stats- sami Allm. Besv— och Ekon.-Vtsk. Utlåtande, Pf:o 1o.
landet nu vöre, nödsakas kasta ankar på omkrig 2 till 3 famnars afstånd
från landningsstället, hvarigenom olägenhet och kostnad de trafikerande
tillskyndades.
Utskotten hafva denna motion till öfvervägande förehaft; och som,
jemlikt 22 §. af 1835 års Förpassnings-Stadga och Kongl. Brefvet till General-Tullstyrelsen
af den Mars 1840, odäckade farkoster under 15 lästers
drägt, hvilka från Saltsjösidan till Stockholm inkomma, äro skyldige att
vid Blockhusudds bevakningstull anlägga, för undergående af tullvisitations
behandling, samt, i Utskottens tanka, det är lämpligare, att, på sätt nu tillgår,
hamn-umgälderna för dessa farkoster uppbäras vid visitations-tillfället
å berörde tullplats, än att dermed fördröjes, till dess farkosterna framkommit
tili någon af de spridda hamnarna i staden, i hvilken händelse controll
derå, att umgällderna behörigen eriades, svårligen kunde, utan ett ökadt antal
uppbördsman, handhafvas; alltså och då Utskotten anse frågan orri utbyggnad
af den vid Blockhusudds tull befintlige landningsbrygga vara af
den underordnade beskaffenhet, att densamma icke lämpligen bör utgöra
föremål för Rikets Ständers handläggning, utan kan, efter befogenhet, anmälas
hos vederbörande förvaltningsverk, som ej lärer underlåta vidtaga
den, åtgärd omständigheterna påkalla, få Utskotten tillstyrka,
att förevarande motion måtte förfalla. Stockholm den 1
November j 844-
N:o 1 o.
Ank. till Exp. Utsk. d. 4 No.v. kl. r e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om inköp för Statens räkning
af framlidne Amiralen Gustaf af Klints Sjö-Chartce-Verk.
Uti en hos Högloft. Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskotten
remitterad, motion har Hans Excellence Herr Grefve Gustaf Löwenhielm
föreslagit, att det utaf framlidne vice Amiralen Gustaf af Klint upprättade,
uti hans efterlemnade arfvingars vård nu befintlige, Sjö-Chartas-verk, med
dertill hörande samlingar af all slag, måtte blifva för Statens räkning inlöst
och ställd t under vederbörandes Embetsför vältning; till stöd för hvilket
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Uldtanele., JS.o to. j n
ket förslag blifvit åberopadt, att ett ändamålsenligt Sjö-Chartas-verk vore både
i militairiskt och commercielt hänseende oaflåtligen nödvändigt för en
Sjöstat, men att Svenska Sjö-Chartas^verket länge varit enskild persons tillhörighet;
att sådant kunnat, utan olägenhet, ega rum, så länge det vårdades
af den, som med en sällsynt förmåga och lika sällsynt ihärdighet upprättat
Chartae-verket; men, då fäderneslandet förlorat vice Amiralen af Klint j,
och vården öfver verket öfvergått till hans efterlefvande anhöriga, vore
samma garanti för arbetets behöriga fortsättande icke att påräkna; att omnämnde
vigtiga arbete möjligen kunde förfalla och till och med af egaren
afyttras till utländningen, Sverige till stor skada och förlust, samt att vice
Amiralen af Klints arfvingar vore sinnade att aflåta arbetet för 5o,ooo
R:dr Banco, att betalas antingen på en gång eller med 5,ooo R:dr årligen
under tio år, med förbehåll i sednare fallet af 5 procents årlig ränta
för den obetaldta summan; hvilket pris motionären ansett vara ganska ringa,
då man dermed jemförde arbetets beskaffenhet, dess värde och det anseende,
som det egde både in- och utrikes.
Utskotten hafva tagit i öfvervägande, så väl hvad i berörde motion
blifvit framstäldt, som ock innehållet af en densamma bifogad Promemoria af
Capitainen vid Kongl. Maj:ts Flotta E. G. af Klint; och då Utskotten nu gå att
berörde motion besvara, torde Utskotten först böra, angående ifrågavarande
Chartas-verk upplysa: att, sedan vice Amiralen af Klint, emot vissa vilkor, fortsatt
det Svenska Sjö-Chartas-verket, så hade dels under vice Amiralen af Klints
lifstid, dels efter hans död, 1840, anbud blifvit gjorda Kongl. Maj:t och Kronan
att få inlösa detsamma; att Kongl. Förvaltningen af Sjö-Ärendena, hvars utlåtande
öfver det sednare anbudet infordrades, i underdånighet tillstvrkt, att
Chartae-verket, såsom oumbärligt, för Sveriges Sjö-Atlas, måtte för Kongl.
Maj:ts och Kronans räkning inlösas till det derföre begärda pris, 5o,ooo
R:dr B:co, samt att Kongl. Maj:t skulle täckas till Rikets sist församlade
Ständer aflåta Nådig Proposition om anslag dertill, helst, i annat fall,
Verket kunde, såsom framlidne vice Amiralen af Klints enskilda egendom,
till oberäknelig och oersättlig skada, genom försäljning till utländsk person,
gå förloradt för fäderneslandet, samt genom Chartte-Verkets inköpande den
fördel vunnes, att detsamma, såsom Statens egendom, förblefve saroladt,
vårdadt och fortsatt, utan beroende af en enskild mans förmåga i framtiden
att dermed fortfara; att, i anledning häraf, Kongl. Maj:!, genom Nådigt
Bref af den 10 Sept. 1840, förklarat, att då Rikets Ständers sammankomst
Bill. till R, St. Prot. 1844.* 4 Sami. 2 Afd. 1 Haft. 3
ig Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N:o 10.
redan en längre tid fortfarit samt fråga om Extra Stats-Regleringen till
öfverläggning företagits, Kongl. Maj:t i Nåder icke pröfvat lämpligt att vid
då varande Riksmöte föreslå Rikets Ständer ifrågavarande Sjö-chartse-verks
inlösen för Statens räkning, men uppdragit åt Förvaltningen att med Capitainen
af Klint afsluta contract om. Sjö-charta3-verkets fortsättande intill nästderpåföljande
Riksdag, då Kongl Majit ville fatta Dess Nådiga Beslut om
hvad 1 ämnet kunde vara att tillgöra; och att, sedan, i anledning af detta
förklarande, Kongl. Förvaltningen den 27 Juni innevarande år förnyat sin
förut gjorda underdåniga hemställan om Nådig Proposition till Rikets Ständer,
rörande anslag till inköpande af förenämnde Chartae-verk, Kongl. Majit,
genom Dess Nådiga Bref af den 10 sistlidne Juli, förklarat, att, då Kongl.
Majit icke funnit skäl att hos Rikets Ständer nu äska de för ett sådant inköp
erforderlige medel, samt enär några för ändamålet disponibla tillgångar
icke eller funnes, Kongl. Majit icke kunde fästa Nådigt afseende å hvad
Förvaltningen i berörde hänseende föreslagit.
Utskotten, som anse det vara en tillfredsställelse att erkänna vice
Amiralen af Klints förtjenstfulla och omsorgsfulla bemödanden för fortsättandet
af Svenska Sjö-Chartas-Verket, få, med anledning af ofvanberörde motion,
förklara, att, då Kongl. Majit icke funnit för godt att af Rikets Ständer
vid innevarande Riksdag äska något anslag för det af motionären åsyftade
ändamål, och Utskotten icke äro i tillfälle att med säkerhet bedöma
oumbärligheten eller nyttan för Kongl. Majit och Kronan af att ega det
ifrågavarande Chartse-verket, Utskotten
icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att, i anledning af Hans
Excellence Herr Grefve Löwenhielms förenämnde motion, någon
åtgärd vidtaga.
Reservationer
Af Herr Friherre Hamilton: ”Emot de sammansatte Utskottens beslut
i förevarande fråga får jag mig reservera.
Förträffligheten af framlidne Herr Amiral af Klints Chartae-Verk är af
alla sjöfarande nationer så mycket vitsordad och dess vigt serskildt för vårt
land är så stor, alt Utskotten, enligt min tanka, hade bordt och kunnat tillstyrka
detta dyrbara verks inköpande för Statens räkning.
Redan för flere år sedan, då detta verk ännu på långt när ej var så
fullständigt, som nu, erbjöd, enligt hvad i Utskotten upplyst blifvit, den
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Utlåtande, N-o lo.
l9
Engelska Regeringen sig att inköpa detsamma för en summa af 5ooo LU
St., men den utmärkte författaren afslog detta anbud, för att ej beröfva ett
älskadt fosterland frukten af en hel lefnads mödor och arbeten, ehuru han
egnat åt detsammas fullbordande äfven ekonomiska uppoffringar, som i
sjelfva verket öfverstego hans tillgångar.
Ett lika stort eller ännu större anbud kan inom kort åter göras
sterbhuset af utländsk man, och detta torde då, med afseende å dess egen
ställning, se sig nödsakadt att antaga detsamma, och då skall man säkert för sent
beklaga, att ett verk, som i sanning bidragit till Svenska namnets glans,
tillföljd af en mindre väl beräknad njugghet, gått förloradt för fosterlandet,
likasom då i fordna tider den odödlige Linnés samlingar för en ringa penning
bortrycktes från det land, som med stolthet dock skryter öfver att vara
denne store mans födelsebygd.”
Af Hrr Akrell, Räfelt, Virgin, Björnstjerna, v. Troil, Lode och Friherre
Cederström, Contracts-Prosten Gumcelius och Doctor Pettersson.
STOCKHOLM, I. Marcus. 1844.
Stats- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N.-o 11.
1
M st.
Alik. till Exp. Ulsk. d. 12 No v., kl. 5 e. m.
Utlåtande, angående väckt fråga om lindring uti Krono-bcefbä
ringsskj Idig lie t en.
Ilos Hederv. Bonde-Ståndet hafva motioner blifvit väckte uti omlörmälde
ämne af Johan Fredric Dahllöf från Elfsborgs Län, samt Pehr
Mårtensson oell Andreas Bengtsson från Jönköpings Län, uti hvilka motioner
framställning blifvit gjord af den tunga och det besvär, som krono-brefbäringen
medför, samt af den ojemna fördelningen af detta onus, enär det
dels icke vidlåder all slags jord, dels drabbar nästan endast de hemman, som
äro belägne nära stora landsvägen, eller Kronofogdens och Länsmannens boningsslällen,
och icke turvis på hemmanen öfvei flyttas; och har i anseende
dertill föreslagits:
af Johan Fredric Dahllöfmed hvilken sig förenat O. Jansson från Stockholms
Län, C. G. S. Bruhn och David Andersson från Halland, med flere,
alt, då postverket årligen inbringade staten öfver en half million Riksdaler,
någon liten del af dessa medel kunde anslås såsom ersättning åt de brelbäringsskyldige,
hvilka motionären ansett böra åtnjuta io eller 12 sk. Banco
för hvarje hel mil, de transporterade ett kronobref. Genom denna åtgärd
skulle, i motionärens tanke, en betydlig jemkning i det nuvarande missförhållandet
och lindring uti brefbäringsskyldighetens utgörande komma att
åvägabringas;
af Pehr Mårtetisson, att ersättning för kronobrefbäringen i Riket måtte beviljas
af Stats-medel, till belopp af 8 sk, B:co milen, derest icke, genom vederbörandes
försorg, entreprenad-accorder till billiga pris kunde i några
orter träffas, samt
Bih. till R. St, Prof. 1844, 4 Sami. 2 A/d. 2 Haft. 1
2
Stats- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 11.
fa Andreas Bengtsson, följande stadman Jen:
1:0 brefbäringsskyldigheten bör åligga all jord, med undantag af Kungsladugårdar
och boställen;
2:0 denna skyldighet skall bestridas af vissa dertill anslagne hemman,
hvilka äro beqvämligast och närmast att tillgå, vare sig af kronoskatte och
frälse eller säteri natur; hvilka hemman, efter tour, der så ske kan, brefbäringen
bestrida, elter de grunder, Kongl. Brefvet den 4 December i83o föreskrifver,
i afseende på den tid, då brefven böra afgå, samt för öfrigt efter hvart och
ett läns eller härads egen öfverenskommelse en ersättning bestämmas af
minst 4 sk. B:eo för milen;
3:o Kronofogde uppgöre i samråd med Länsman årligen vid den tid, de
finna lämpligast ”en ordinarie brefgång,” emellan och till alla de ställen, der
bref böra lortskaffas, och läte sedermera densamme kungöras;
4:o vid årets slut upprättas af Kronofogde, efter uppgift ifrån Länsmännen,
eller alla de inom häradet, som fribrefsrätt ega, förteckning öfver det
förflutna årets postgång, hvari upptages miltalet, som hvarje hemmansåbo
bes trid t brefbäringen, hvilken förteckning bör ligga till grund för afgiftens
debiterande;
5:o kronobrefbärings-afgiften bör utgå efter oförmedlade hemmantalet;
6:0 der ordinarie postgång finnes, bör alltid kronobrefbäringen genom
densamma bestridas, der så möjligt är.
Hvad sålunda blifvit föreslaget, bafra Utskotten tagit i öfvervägande;
och hvad först angår det af Riksdagsfullmägtigen Johan Fredric Dahllöf väckte
förslag, att en del af den behållning, Postverket inbringade, måtte anslås
såsom ersättning tili dem, som utgöra kronobrefbäringen; så, enär Postmedlen
äro påräknade såsom en bestämd stats-inkomst och finnas upptagne i
Kongl. Majrts vid denna Riksdag Rikets Ständer meddelade Nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, till ett brutto-belopp af 570,000
R:dr, men såsom en netto-inkomst för Stats-Verket till endast i25,oooR:dr,
samt den summa, som, efter motionärens förslag, skulle tilldelas de kronohrefbäringsskyldige,
troligen komme att vida öfverstiga sistnämnde belopp, få
Utskotten tillstyrka,
att ifrågavarande förslag måtte förfalla.
Stats-och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, N:o 11.
Beträffande dernäst Riksdagsfullmägtigen Pehr Mårtenssons motion, att
ersättning till dem, som verkställde kronobrefbäringen, måtte af statsmedel
lemnäs; så, utom det, att en sådan ersättning, på de grunder, motionen innefattar,
komme att uppgå till ett serdeles betydligt belopp, äro statens
inkomster påräknade för andra ändamål; hvadan Utskotten föreslå,
att äfven denna motion måtte förfalla.
Vidkommande derefter de af Riksdagsfullmägtigen Anders Bengtsson
väckta förslag, och i sammanhang dermed Pehr Mårtenssons framställning,
rörande tillvägabringande af ”entreprenad-accorder” för kronobrefbäringens
utgörande; så få Utskotten först förklara, att Utskotten icke kunna tillstyrka
någon förändring i nu gällande stadgar, angående de hemman, som genom
sin serskilda natur äro ålagde eller befriade från kronobrefbäringsskyldigheten.
Skälet för Utskottens åsigt i detta hänseende ligger hufvudsakligen
deruti, att den person, som på ett eller annat sätt förvärfvat ett
hemman, hvilket åtföljes af skyldigheten att utgöra kronobrefbäring, förut
kunnat beräkna detta onus, samt således icke kan anses lida någon orättvisa
genom skyldigheten att det utgöra, men att deremot de hemmansegare,
som nu äro från kronobrefbäring frie, i sjelfva verket komme att lida betydlig
orättvisa, om de, utan motsvarande ersättning, skulle få vidkännas
ett besvär, som de ej kunnat beräkna, då de sine hemman förvärfvat, och
hvarigenom onekligen dessa hemman skulle, åtminstone i någon nion, falla
i värde. Dessutom är förslagets verkställande icke förenligt med de fri- och
rättigheter, visse hemman, såsom Säterier, Ladugårdar, Rå- och Rörs- med
flere, enligt privilegier, åtnjuta.
Efter detta förklarande, få Utskotten anföra, att, ehuru Kongl.
Brefvet af den 4 December i83o, med få undantag, inskränker de brefbäringsskyldige
hemmanens åliggande att forsla kronobrefven till högst 2 dagar i
veckan, hvarigenom en betydlig lindring i nämnde besvär blifvit beredd, synes
dock denbrefbäringsskyldige hemman i allmänhet förunnade frihet, från utgörande
af skjatsningsskyldigheten uti många orter icke uppväga brefbärings-besväret.
Det är derföre, efter Utskottens tanke, med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
att alla de hemman, hvilka kunna åläggas kronobrefbäring,
böra deltaga i utgörandet af detta onus gemensamt och efter enahanda grunder,
som följas i afseende å skjutsskyldigheten. Det inträffar dock här det förhållande,
att större delen af dessa hemman, just till följd af sin aflägsenhet
4
Slats-och Efionomi-UtskolUns Utlåtande3 N:o 11,
från elen väg, iler brefgången är, icke kan in natura bestrida brefbäringen,
sora elei före, om annan anstalt icke blifvit för ändamålet vidtagen, måste
utgöras af de hemman, hvilka äro belägne vid eller nära den väg, hvarå
brefven skola framskaffas. Dessa hemman synas derföre ega billiga anspråk,
alt af dem, som genom sitt läge tillfälligtvis äro från ifrågavarande tunga
frikaHade, njuta en deremot svarande ersättning.
För åstadkommande deraf, hafva Utskotten ansett en på ofvannämde
grunder stödd reglering af ki ono-brefbäringen böra fögderi- eller häradsvis
verkställas; och Utskotten tillstyrka för sådant ändamål,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:i i underdånighet anhålla
om utfärdande af en författning, i öfverensstämmelse
med följande grunder.
a) Kronofogde uppgöre inom fögderiet en ordinarie brefgång emellan
alla de ställen, hvarifrån och lill hvilka bref måste fortskaffas.
Instrumentet deröfver delgifves vid nästderefter inträffande lagtima
ting i hvarje inom fögderiet varande härad inför häradsrätten de
brefbäringsskyldige, som då böra ega att granska den upprättade brefgången
och emot den göra de anmärkningar, dertill de kunna ega fog;
b) De brefbäringsskyldige inom hvarje härad må sedermera inför
häradsräten antingen öfverenskomma att bestrida brefbäringen, på
det sätt, att dess fullgörande upplåtes åt personer, som, emot ersättning,
vilja besväret sig åtaga, å de brefstationer, som kunna utsättas,
eller ock bestämma en viss ersättning till de hemman, sorn, i anseende
lill sitt läge, varda ålagde att brefbäringen ombesörja;
c) De medel, som för bestridande af förenämnde ersättning, i ena
eller andra fallet, blifva nödvändiga, böra utgå af alla de hemman,
som kunna kronobrefbäring åläggas, i förhållande till deras skyldighet,
att denna tunga utgöra; och bör uppbörden af dessa medel
verkställas på samma sätt, som den af andra communala afgifter;
d Med pröfningen af de anmärkningar, som emot den upprättade
brefgången kunna framställas, eller af de öfrige frågor, som angående
kronobrefbäringen och dess utgörande kunna väckas, förhålles
på sätt redan i gällande författningar stadgadt är.
Stats-och Ekonomi-UIskottens Utlåtande, IV.-o 11.
5
Derjemte la Utskotten tillstyrka,
att Rikets Ständer, med framställandet af den anhållan, att
kronobrefbäring i allmänhet ej må ifrågakomma, derest
brefven kunna med ordinarie post fortskaffus, till Kongl.
Maj:t öfverlemna att, för kronobrefbäringens reglerande, i
öfverensstämelse med de ofvan antydde grunderne, meddelade
ytterligare föreskrifter, som Kongl. Maj:t kan i Nåder
finna nödige.
Stockholm den i November 1844*
Måns Mänsson från Calmare län, afgaf följande reservation:
"Emot Stats- och Ekonomi-Utskottens betänkande, angående kronobrefbäringen,
får jag reservera mig. Utskottet har föreslagit, det skrifvelse skall
till Kongl. Maj:t afgå, och att Kongl. Maj:t skulle anbefalla vederbörande att
så reglera kronobrefbäringen, att de nu brefbäringsskyldige inom sig skulle
betala för brefvens fortskaffande. Genom denna skrifvelse skulle krono- och
skattehemman, hvilka redan äro hardt beskattade, vidkännas en ännu större beskattning.
Syftningen af utlåtandet är orättvis och verkställigheten overkställbar
orättvis derföre, att, så vidt jag vet, det ej finnes någon författning, som
positivt ålägger skattskyldig jord att ensamt och utan ersättning fortskaffa
bref. De äldre författningarne uti detta ämne stadga, att brefbäringsskyldigheten
är ett emot skjutsskyldigheten svarande besvär. Då jag skjutsar gästgifvarskjuts,
får jag betalning af den resande. Skjutsar jag kronoskjuts, får jag
betalning af Stats-Cassan; således är det Staten, som bör betala kronobrefbäringen.
Overkställbar, emedan i år hafva vi fred, då fortskaflandet af kronobref
bestrides af skattskyldig jord samt af frälsehemman till hälften, men
om krig nästa år inträffar, skall fräisetbära bref lika med skattehemman samt
den öfriga jorden, Ecclesiastikhemman inberäknade till hälften; jag vet således
icke någon slags jord bestämdt befriad från brefbäringsskyldighelen, icke heller
någon bestämdt dertill ålagd eller skyldig. Ty uti de författningar, som
angå ämnet, stadgas: att brefbäringsbesväret är ett emot skjutsnings
skyldigheten
svarande besvär.
Bihang till R. St. Protj 1844, 4 sami 2 Afd. 2 Haft. 2
6
Stais- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, Nto il.
Är då ali slags jord, hvilket jag har äran upprepa, underkatad melodi
mindre skjutsningsskyldigheter, så är, på samma grund, all jord skyldig fortskaffa
kronobref, dock mot betalning af staten, kronan eller den, som besvärar
brefbäraren, på lika sätt, som vid begagnande af skjuts tillgår.
Efter utlåtandet, skulle det ena skattehemmanet betala det andra, för
det, att det har den äran att bära kronans och enskildtes bref; en sådan beskattning
kan jag aldrig gilla. Det är af största vigt, att Bonde-Ståndet fäster
Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet härpå.”
STOCHHOLM, Lundberg SC Comp. 1844.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsiollens Utlåtande, N:o 12.
1
N:o 12.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Nor., kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om rättighet för Hernösands
Domkyrka att komma i åtnjutande af de 124 tunnor
spanmål, som från Hernösands Stift årligen utgå till Upsala
Domkyrka.
U<i denna fråga hafva följande motioner blifvit hos Riks-Stånden väckte
och till Utskotten remitterade, nemligen:
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln utaf Herr af Huss, M., som
anfört: att, ehuru Rikets Ständer, vid trenne föregående Riksdagar, i anledning
af derom väckte motioner, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att
Kongl. Maj:t måtte i Nåder förordna, att de från Hernösands Stift till Upsala
Domkyrka utgående 124 tunnor spanmål finge tillkomma Hernösands Domkyrka,
Kongl. Maj:t likväl icke meddelat ett sådant förordnande; att behofvet
af denna spanmål, för Hernösands Domkyrka, sedan sista Riksdagen, blifvit
ännu större än förut, enär, i stället för den gamla nedrifna kyrkan, församlingen
låtit påbörja uppbyggandet af en ny, hvilken, i händelse den kunde
med påräknadt stats-anslag samt genom församlingsboernes bemödanden fullbordas,
dock måste för sitt framtida underhållande och vårdande hafva någon
säker årlig inkomst att påräkna; i anledning hvaraf motionären å nyo velat
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet vid ämnet, hänvisande till de skäl för
rättmätigheten af Hernösands Domkyrkas anspråk uti förevarande hänseende,
hvilka innefattas uti Rikets Ständers vid sista Riksdag i frågan till Kongl.
Maj:t allåtna underdåniga skrifvelse N:o 156 af den 8 December 1840;
hos Högv. Preste-Ståndet af Herr Contracts-Prosten Sidner, som anhållit,
att Rikets Ständer för sin del måtte besluta, att omförmälde 124 tunnor
spanmål hädanefter skola tillfalla Hernösands Domkyrka; till stöd för hvilken
anhållan motionären anfört: att både rättvisa och billighet påkallade, att,
sedan Erkestiftet delats, och den del deraf, som innefattade Hernösands Stift,
nu mera utgjorde ett serskildt, af det förra oberoende, stift, ifrågavarande
spanmål, som utginge derifrån, tillkomme Domkyrkan i Hernösand, helst denBih.
till R. St. Prof. 1844. 4 Sami, 2 Afd. 3 Haft. 1
2 Stati- samt 477m. Be*».- ocA Ekon-Utskotten* Utlåtande, N:o i2.
samma, i anseende till Läroverkens betydliga personal och stifts-sammankomsterne,
borde lemna större utrymme, än som ensamt för Hernösands stads invånare
erfordrades; att Upsala Domkyrkas räkenskaper för 1842 utvisade, att
den egde en årlig inkomst af 658 tunnor spanmål och dessutom i hyresmedel,
tomtören, håfpenningar och interessen å utlånte capital, ett belopp af 3,168
R:dr B:co; och att, om den hade verkligt behof af omförmälde 124 tunnor
spanmål, ett sådant behof kunde afhjelpas på ett med rättvisa och billighet
mera förenligt sätt, än att Hernösands Stift dermed betungades, samt att för
nybyggnad af Hernösands Domkyrka åtgått ej allenast dess under en lång tid
hopsparda tillgångar, utan ock serskildt låntagne 20,000 R:dr B:co, hvarförutan
ett statslån å 40,000 R:dr vore begärdt; men att kyrkan för närvarande dock
ej egde i årlig inkomst mera än 33 tunnor 1 3/4 kappe korn; hänvisande
motionären för öfrigt till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets utlåtande
i frågan vid sista Riksdag; och hafva Herr Professoren Grafström samt Herr
Prosten Säwe uti Herr Prosten Sidners motion sig förenat;
hos Yälloll. Borgare-Ståndet af Herr Boberg, sorn påyrkat, att Hernösands
Stift måtte få disponera ofvanberörde 124 tunnor spanmål, hvilket motionären
ansett desto mera billigt, som bland de skäl, hvilka skola legat till
grund för Kongl. Maj:ts afslag å de framställda samt af Rikets Ständer understödda
anspråken uti denna fråga, varit hufvudsakligen det, att Upsala
Domkyrka hittills tarfvat betydliga reparationer, men hvilket skäl, sedan dessa
reparationer nu mera torde hafva för sig gått. icke längre kunde åberopas; och
har, vid föredragning af denna motion, Herr Gillberg anfört, att LTpsala Domkyrka
säkerligen skulle afstå från ifrågavarande Domkyrko-tunnor, derest Rikets
Ständer ville bevilja ett årligt anslag, motsvarande värdet af samma tunnor;
samt hos Hederv. Bonde-Ståndet af Biksdags-fullmägtige Nils Strindlund
och C. F. Huss från Wester-Norrlands Län, af hvilka den förre,
på grund af Rikets Ständers, vid trenne föregående Riksdagar, meddelade
beslut och såsom med billighet och rättvisa öfverensstämmande, yrkat, att
omförmälde tionde-spanmål måtte tillkomma Hernösands Domkyrka, samt till
ytterligare skäl derför åberopat det förhållande, att ”då Carlstads Stift skiljdes
från Götheborgs och Gottlands från Linköpings Stift, de frånskiljda Stiftens
Domkyrkor alltid fått uppbära de Domkyrko-tunnor, som från kyrkoherbergena
utgått;” samt den sednare eller Huss ansett Rikets Ständer böra
hos Kongl. Maj:t i underdånighet göra förnyad framställning i ämnet och
begära, att meranämnde 124 tunnor spanmål måtte få af Hernösands Stift användas.
Stats- samt Allm. Besv- och Ekon. Utskottens Utlåtande, 1\:o 12. 3
Utskotten hafva tagil kännedom icke allenast af berörde motoner och
livad vid desammas föredragning hos respective Riks-Stånden blifvit yttradt,
utan äfven af Rikets Ständers vid de trenne sistförflutna Riksdagarne till
Kongl. Maj:t i ämnet allåtne underdåniga skrifvelse!*; af Upsala Consistorii öfver
den sista af dessa skrifvelse!* infordrade, den 29 Mars 1842 i underdånighet
afgilne utlåtande; af Hernösands Consistorii påminnelser vid samma utlåtande;
samt af förstnämnde Consistorii den 28 Aug. sistl. år daterade ytterligare
utlåtande i ämnet.
Då Utskotten nu gå att, i anledning af berörde motioner, afgifva yttrande,
torde Utskotten först böra hänvisa till hvad, som uti denna fråga blifvit
i sednare tider åtgjordt.
Sedan nemligen frågan vid 1823 års Riksdag förevarit och Rikets
Ständer hos Kongl. Maj:t gjort framställning i enahanda syftning med ofvanberörde
motioner; men Kongl. Maj:t, under den 17 Mars 1824, förklarat
Upsala Domkyrka berättigad att bibehålla ifrågavarande 124 Domkyrko-tunnor,
anförde Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 11
Juli 1834 (4V:o 63), att ”sorn den ifrågavarande spanmålen ursprungligen hört
”till den tionde-säd, hvilken inom hvarje Stift vant anslagen dels till presterskapets,
dels till kyrkans och de fattigas underhåll; och den ännu efter reformationen
, ehuru inbegripen i den Kronan tillfallna tionden, likväl blifvit
”under namn af afkortning, jemte den så kallade vinsäden, hvilken tillfälle
”hvarje kyrka, undantagen och Domkyrkorne förbehållen; så funne Rikets
”Ständer det vara i sakens natur grnndadt , att samma spanmål tillhörde hvarje
”Stift, likasom vinsäden hvarje församling, och att således, när Hernösands
”Stift från Erke-Stiftet afsöndrade^, de Domkyrko-tunnor, som förut tillföllo
”det sednare, efter den tiden bordt tillfalla det förra; samt att, då derjemte i
”betraktande toges, pä ena sidan, att vid den tid, när dessa Domkyrko-tunnor
”blefvo anslagna, Domkyrkor funnos i alla Stift och, på den andra, att de,
”sorn så kallades, numera, efter Påfvedömets tid, ej skiljde sig från de öfrige,
”genom annat, än att de tillhörde sätet för den andliga styrelsen , kunde, i
”Rikets Ständers tanke, rättigheten till ifrågavarande tionde icke frånkännas
”Hernösands kyrka på den grund, att hon icke bar namn af Domkyrka och
”att dess Pastor icke kallades Domprost, enär hon likväl lydde under Biskop
”samt Domcapitel, och i allt fall vore en stifts-kyrka.” Vid detta förhållande
och då dertill komme, att på andra ställen, vid nya Stifts afskiljande från äldre,
en deremot svarande förändring i dispositionen af Domkyrko-tunnan redan egt
rum, samt kyrkan i Hernösand vore förfallen och behöfde ombyggas , anhöllo
4 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 12.
Rikets Ständer, att Kongl. Majit täcktes i Nåder medgifva, att de omförmälde
124 Domkyrko-tunnorna måtte tillkomma Stifts-kyrkan i Hernösand.
Sedan Kongl. Maj:t, genom Nådigt Beslut den 13 Mars 1835, förklarat,
det Kongl. Maj:t icke funnit några nya skäl hafva förekommit, som kunde föranleda
dertill, att Upsala Domkyrka betoges ifrågavarande krono-tionde , hvilken
hon från urminnes tider åtnjutit, hade Rikets sist församlade Ständer,
som åter förehaft frågan och dervid inhemtat bland annat, att Upsala Domkyrka
egde år 1839 i capital 53,469 R:dr 1 sk. 5 rst., deraf 45,522 Ridr
41 sk. 3 rst. voro utlånte, och i Domkyrko-tionden 558 tunnor spanmål;
men att deremot Hernösands kyrka hade sig anslagne endast 70 tunnor, jemlikt
ett Kongl. Bref af den 15 Mars 1648, uti till Kongl. Majit afbiten underdånig
skrifvelse af den 8 December 1840 , yttrat, att Rikets Ständer väl å
ena sidan insett nödvändigheten deraf, att Upsala Domkyrka, det herrligaste
tempel i Norden genom sitt byggnadssätt, och dyrbart i anseende till de minnen,
som der förvarades efter flere framfarne Konungar, icke saknade medel
för nödigt underhåll och ytterligäre förskönande, men å andra sidan ansett det
vara lika angeläget och med allmänna omtankan öfverensstämmande, att äfven
mindre kyrkor inom Riket icke betoges utvägarne för sitt vårdande och bibehållande;
att de skäl, som kunnat ligga till grund för skyldigheten hos
Hernösands Stift att till Upsala Domkyrkas underhåll årligen bidraga med
124 tunnor spanmål, syntes förfalla vid det upplyste förhållandet, att Hernösands
kyrka, i anseende till sin bristfällighet, skulle raseras och å nyo uppbyggas,
samt att, enligt Rikets Ständers tanke, det ingalunda vore förenligt
med billighet och rättvisa, att det samhälle, hvars medlemmar, i saknad af
kyrka, voro blottställde på tjenligt utrymme till Gudstjenstens utöfvande,
skulle till annat samhälle, derinom kyrkan, så till grund som beskaffenhet,
i öfrigt funnes bevarad, Jemna bidrag att användas för denna sednares framtida
bestånd; och anhöllo Rikets Ständer på dessa, jemte andra anförde grunder,
att Kongl. Maj:t måtte åt ämnet ytterligare egna Sin höga uppmärksamhet
och dervid Nådigst taga i betraktande de för handen varande förhållanden,
samt de i öfrigt talande skäl för Hernösands Stifts rättighet att behålla ifrågavarande
spanmål, och i Nåder medgifva, att densamma derefter kunde komma
Hernösands Stiftskyrka till godo.
Ofver denna Rikets Ständers underdåniga anhållan hördes samtlige vederbörande;
hvarefter Kongl. Maj:t, under den 11 October 1843, förklarat,
att Kongl. Majit, som ansett några nya skäl icke hafva blifvit anförde, hvilka
kunde föranleda till ändring i Kongl. Maj:ts under den 17 Mars 1824 och
Stais- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utskottens Utlåtande, N:o 12. 5
den 13 Mars 1835 i frågan meddelade Nådiga beslut, funnit godt bibehålla
Domkyrkan i Upsala vid dess i berörde hänseende af ålder innehafda rättigheter.
Efter noga öfvervägande af allt detta, hafva Utskotten ansett sig böra
instämma uti den åsigt, i afseende å den ifrågavarande Domkyrko-spanmålen,
som Rikets Ständer vid trenne Riksdagar redan uttalat, eller att det både med
rättvisa och billighet öfverensstämmer, att Hernösands Domkyrka må få åtnjuta
denna spanmål. Till de skäl, som derför af Rikets Ständer förut blifvit anförde,
kan nu läggas det: att Hernösands gamla kyrka blifvit raserad och
byggnad af en ny pågår; att, enligt Utskotten meddelad underrättelse, utom
kyrkans under en lång tid hopsparda medel, till nybyggnaden åtgått 20,000
R:dr, hvarförutan ett lån för ändamålet blifvit hos Rikets Ständer begärdt, till
belopp af 40,000 R:dr; och att den enda säkra inkomst, kyrkan numera har,
sedan en del af de åt kyrkan anslagne 70 tunnor spanmål åtgår till en
serskild synodal-byggnads underhållande, utgör endast 33 tunnor 1 kappe
korn.
Utskotten få, i följd häraf, tillstyrka:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
Kongl. Maj:t ytterligare ville taga frågan i öfvervägande och, vid
det kända förhållande, att Upsala Domkyrka, äfven utan ofvanberörde
124 tunnor spanmål, eger tillräcklige tillgångar för tillfällige reparationer
samt kyrkans framtida underhåll, i Nåder anbefalla, att
berörde spanmål måtte hädanefter tillkomma Hernösands Domkyrka.
Stockholm den 21 November 1844.
Reservationer.
Af Herrar Friherre Hamilton} von Troil, Råfelt, Muncka BMöllersvärdj
Doctor Stenhammar och Doctor Utterströmj äfvensom af Herr Biskop
Hedrén, hvilken afgifvit följande skriftliga reservation:
”Emot de sammansatta Utskottens nu fattade beslut måste jag mig reservera,
emedan jag finner detsamma
6
Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.-V(sköttens Utlåtande, N:o 12.
l:o Orättvist. Upsala och Hernösands Stifts inbördes rättsförhållanden
måste anses afgjorda genom det Kongl. Beslut, hvarigenom det sednare,
för tvåhundrade år sedan, fått sin tillvarelse. Derigenom förlädes vissa församlingar
till det norra, nya och vissa bibehöllos vid det södra moderstiftet.
Derigenom bestämdes äfven 70 tunnor af hela Domkyrko-tionden såsom fond
för den nya stifts-kyrkan, hvaremot hela den återstående delen af samma
tionde blef den gamla Domkyrkan i Upsala bibehållen. Denna fördelning eger
redan tvenne seklers häfd och har icke heller blifvit klandrad förr, än i de
sednare tjugu åren . sedan Hernösands kyrka, oaktadt det meddelade anslaget,
som med god hushållning bordt vara tillräckligt för dess underhåll och
nybyggnad, kommit i det betryck, att den mägtar besörja intetdera. Den
högsta magten har hittills ansett de framställda anspråken obehöriga; och jag
vill hoppas, att den framgent håller sina beslut i tillbörlig helgd och vid hvilka
en bland vårt fäderneslands dyrbaraste och herrligaste forntids-minnen må
trygga sin framtida bibehållelse.
2:o Obilligt. Om det numera, tvertemot hvad ofvan är anfördt, vöre
tillåtet att pröfva den gjorda fördelningen, så synes mig Hernösands kyrka
icke skäligen kunna missnöjas med sin lott. Deremot är den af sammansatta
Utskotten föreslagna fördelningen synbarligen och i hög grad obillig. Hernösands
kyrka skulle nemligen, enligt den, erhålla 194 och Upsala något öfver
500 tunnor, den senare sålunda icke fullt tre gånger den förras anslag. En
sådan fördelning skulle i sanning, i förhållande till de ifrågavarande byggnadernas
anseende, vigt och behof, vara högst vidunderlig. Men äfven med hänsigt
till andra Stift, som blifvit på lika sätt och vid samma tid styckade, synes
fördelningen väl proportionerad. Vid sistnämnde Stift finnes nemligen den
nya Stifts-kyrkan begåfvad med omkring 80 tunnor spanmål, indelta på orter,
der priser äro mycket låga, således i värde ingalunda öfverstigande de till
Hernösands kyrka anslagna 70 tunnor. På andra ställen har man med de
förunnade anslagen kunnat både bygga och underhålla Stifts-kyrka och Stifts—
hus utan skuld och utan klagomål. På tvåhundrade årj göra dock 70 tunnor
årligen icke mindre än 14,000 tunnor; och då, såsom i Hernösand litet eller
intet blifvit användt till den gamla kyrkans upprätthållande, borde en betydlig
capital-tillgång vara besparad till nybyggnad. En sådan hushållning är öfverallt
vanlig äfven i våra fattigaste landtförsamlingar, hvilka dock, oberäknad
vinsäden, icke hafva en enda kappe af Kronans tionde-spanmål; att förtiga
det Rikets största och dyrbaraste Domkyrkor icke ega större spanmålsanslag,
än det som nu föreslås för Hernösand.
Stats- samt Allm. Betv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 13. 7
3:o Slutligen äfven vådligt. Skulle det nemligen äfven förutsättas, att
Hernösands Stifts-kyrka njuter för litet anslag, hvilket dock icke skäligen kan
påstås, eller att Upsala kyrka fått för mycket, hvilket jag ännu mindre kan
medgifva; så måste likväl i alla hänseenden detta försök anses för all laglig
besittningsrätt så vådligt, att det måste afstyras. Det enda skäl som vill åberopas,
nemligen att de ifrågasatta 124 tunnor utgå ifrån församlingar belägna
inom Hernösands Stift, kan väl icke uthärda den minsta allvarliga och rättvisa
pröfning. Då Upsala Domkyrka blifvit, genom den högsta lagliga sanction,
tillförsäkrad dessa 124 tunnor spanmål, de må inflyta ifrån Norrland eller ifrån
Skåne, kunna de icke utan våld henne fråntagas, så vida hon sjelf icke finner
skäl att dertill samtycka. Skulle, mot all förmodan, ett annat beslut kunna
ega rum, så finner jag intet hinder mera återstå för allmänna inrättningar, likasom
för enskilda, att affordra hvarandra hvad den ena kan synas hafva för mycket,
till fördel för den andra, som har för litet, äfvensom vägen öppen att
göra sådana anspråk gällande.1
Jag har velat begagna tillfället att med min ringa röst motsäga så samhällsvidriga
grundsattser. Jag har i synnerhet ansett det för en pligt, då det
gäller en så urgammal, så vördnadsbjudande, så minnesrik och skön, så för
alla Svenskar lika dyrbar ålderdomslemning, som Upsala cathedrals både af
häfd och lag befästade rättigheter.’’
Härmed förenade sig Herr von Rosen.
N:o 13.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Nov., kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om inrättande af en Centralstyrelse,
hvarunder Rikets Consistoriel' samt Presterskap och
Lärare vid Läroverken borde lyda, m. m.
Uti en hos Hederv. Bonde-Ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad motion, har Riksdags-fullmägtigen Carl Fredric
tiuss från Wester-Norrlands Län föreslagit, att Bikets Ständer måtte i önskningsväg
hos Kongl. Maj.-t göra underdånig framställning, syftande derhän,
8 Stats- sant Allm. Best- och Ekon.-U t skotten» Utlåtande, N:o 13,
att Kongl. Maj:t måtte, när Han blefve i tillfälle att vända sina omsorger åt
Styrelsens organisation, egna serskild uppmärksamhet åt behofvet af en icke
blott' förvaltande, utan derjemte vetenskaplig Central-Styrelse öfver Kyrkan
och Läroverken, under hvilken styrelse, så väl Biskoparne, Consistorierne och
Presterskapet i allmänhet, som ock samtlige vid Läroverken anställde Lärare
borde lyda, och att således, antingen i öfverensstämmelse med den af Konung
Gustaf II Adolf för en sådan styrelse uppgjorda och till Rikets Ständer ölverlemnade
plan, för nämnde ändamål bildades ett serskildt styrelseverk, eller
ock åt Ecclesiastik-Departementet gåfves en efter nutidens fordringar och angelägenheten
af samma Departements mera vetenskapliga beskaffenhet afpassad
och förändrad organisation; varande i berörde motion, utom annat, som icke
eger sammanhang med det framställda förslaget, till stöd för detsamma anfördi:
att behofvet af en ledande och controllerande Öfverstyrelse för kyrkans
och läroverkens angelägenheter redan länge varit insedt, till och med för öfver
200 år sedan, då, på sätt ofvan nämndt är, Konung Gustaf II Adolf till
Rikets Ständer skall flere gånger framställt förslag om inrättande af en dylik
Öfverstyrelse, hvilka förslag likväl ej rönt framgång, af den orsak, att presterskapet
satt sig deremot; att enahanda behof ännu vore för handen, svnnerligast
i anseende dertill, att, såsom motionären antydt, hvarken presterskapet
å flera ställen skulle så uppfylla sina åligganden, som deras vigtiga kall fordrade
eller de myndigheter, som äro satte för gcontrollerandet af presterskapets
embetsutöfning, en sådan skyldighet behörigen fullgjorde, samt att, i afseende
å Rikets allmänna Läroverk, så högre som lägre, det icke saknades anledning
att önska en högre och gemensam ledning äfven för dem af någon myndighet,
som egde tillbörlig sakkunskap och magt att oafbrutet leda, controllera och,
der så nödigt funnes, tillrättavisa icke blott lärarne, utan äfven framför allt
Ephorerne och Skol-Inspectorerne.
Vid den, i anledning af berörde motion, hos Bonde-Ståndet uppstådda
discussion har äfven blifvit föreslaget, dels ’’att Consistoriernes domsrätt i afseende
på presternes embetsåtgärder måtte upphöra och presterskapet jemväl
i detta fall lyda under de verldsliga domstolarne”, och dels att Biskops- och
Domprost-embetena, der så görligt vore, måtte till ett embete förenas, samt
den besparing, som derigenom kunde uppkomma, användas till någon välgörenhets-anstalt.
Sedan, för behandling af förevarande motion, Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet sammanträdt med Stats-Utskottet, hafva Utskotten gemensamt
-
Stats- samt Allm. Best).- och Ekon -Utsliottens Utlåtande, N:o i3. 9
samt tagit de gjorda förslagen och hvad i anledning deraf blifvit yttradt i öfvervägande;
och beträffande fiirst den af Riksdags-fullmägtigen Huss väckta
motion om bildandet af en Centralstyrelse öfver kyrkan och läroverken, sä
få Utskotten vördsamt anföra: att i Utskottens tanke den controll och uppsigt,
som med den föreslagna styrelsen åsyftas, åligger för sådant ändamål redan
tillsatte auctoriteter. Det tillhör nemligen i första rummet Contracts-Prostarne
samt sedermera Biskoparne och Dom-capitlen att hafva tillsyn öfver det dem
underlydande presterskap, hvarjemte Biskoparne, såsom Ephori, hvar inom sitt
Stift, hafva inseende öfver läroverken, samt öfver de der anställde lärare.
Dessutom föreskrifves uti Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga om folkundervisningen
i Riket af den 18 Juni 1842. uti 10 §: “Presterskapet utöfve en sorgfällig
uppsigt i synnerhet öfver religionsundervisningen i folkskolorne”, och uti 13 §:
”Biskopen och Domcapitlet i hvarje Stift åligge, att, i förening med den dem i
allmänhet anförtrodda vården om undervisningsverken, föra en sorgfällig uppsigt
öfver anstalterna för folkundervisningen samt vaka öfver deras ledning
och utveckling till uppnående af deras vigtiga bestämmelse/’
Om nu, på sätt det blifvit antydt, antingen någon af presterskapet enskildt,
eller någon af nämnde auctoriteter eller embetsinän skulle i ett eller
annat hänseende hafva eftersatt någon af sine tjenstepligter, så lärer laga ansvar
derför icke uteblifvit eller uteblifva, derest anmälan om en sådan underlåtenhet
i vederbörlig ordning skett eller sker. A den gjorda framställningen
att, i några uppräknade fall, alltför iinga ansvar skall blifvit ådömdt ecclesistike
tjenstemän för i tjensten begångna fel, anse Utskotten, för sin del, afseende
ej böra fästas, synnerligast som det berott på den eller dem, som saken
angått, att uti det beslut, hvarigenom ett sådant ansvar blifvit ådömdt, i
vederbörlig ordning söka rättelse.
Af dessa orsaker och då Kongl. Maj:t genom Ecclesiastik-Departementet
är i tillfälle, att i Nåder taga kännedom om tillståndet så väl af kyrkoväsende!
och prestembetets utöfning, som af den allmänna uppfostran och undervisningen,
samt Kongl. Maj:t ej lärer underlåta att rätta de felaktigheter,
som kunna förefinnas, och att låta verkställa nyttige ansedde förbättringar, få
Utskotten vördsamt tillstyrka,
att Riksdags-fullmägtigen Huss’ ifrågavarande förslag måtte förfalla.
Hvad derefter vidkommer yrkandet, att Consistoriernes domsrätt i afseende
på presternes embetsåtgärder måtte upphöra och presterskapet jemväl i
Bih. till R. St. Brot. i8U. 4 Sami. 2 Afd. 3 Höft. 2
10 Statt- tamt Ålim. Besv-. och Ekon.-Uttkottent Utlåtande, N:o i$.
sådant hänseende lyda under de verldsliga domstolarne; så enär hos Utskotten
upplyst blifvit, att en i enahanda syftning väckt motion öfverlémnats till handläggning
af Lag-Utskottet, hvars utlåtande i anledning deraf är att till RiksStånden
införvänta, anse sammansatte Utskotten sig icke böra för närvarande
med ifrågavarande ämne taga befattning.
1 afseende å framställningen om Biskops- och Doniprost-embetenas förenande,
komma Utskotten att afgifva serskildt utlåtande,: i sammanhang med
väckt fråga om förstnämnde embetens indragning.
Stockholm den 21 November 1844.
4
STOCKHOLM, tryckt nos W. F. Dxt.waty, 1844.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut slottens Utlåtande, N:o ii. , 1
N:o 14.
Ank. till Exp. Utsk. d. 23 Nov., kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om anslag till beredande
af undervisning åt allmogen uti tillverkning af s. k. Nurnberg
er-kram, m. m.
Från Vallo!!. Borgare-Ståndet liar till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit remitterad en af Herr K. A. Almgren ingifven motion, deruti
lian anfört, hurusom i sednare åren Dal-allmogen börjat att allt mer och
mer vandra landet ikring och försälja utländska s. k. korta varor, eller dosor,
perlor, ringar, örhängen och pipor zn. m., allt af dåligaste beskaffenhet, men
till ringa pris. Synnerligen allmogen i Appelbo, Malung, Elfdahl m. fl.
socknar inom Dalarne besökte de större marknaderne inom Riket och mottog
der af kringresande judar dylika utländske varor, till ganska betydligt belopp,
för att sedermera på landsbygden utminutera. Derigenom skulle i landet sådant
gods utspridas för hundrade tusentals Riksdaler. Motionären , som icke
ansett Dal-allmogen böra beröfvas sin gamla rättighet att medelst kringvandrande
afyttra sine egna slöjde-alster, utan deremot endast åsyftat att återföra
det förut varande förhållandet, eller att provincens invånare sjelfve tillverkade
de slöjd-artiklar, som de afyttrade, i stället för att, såsom nu vore händelsen,
den åldrige lika med den friske och arbetsföre mannen oeh till och med barnet
vore utprånglare åt judar, har alltså, för att göra ett slut på detta tillstånd,
som icke allenast undergräfde Dal-allmogens moralitet och välmåga, och gjorde
den till ett lättjefullt och oredligt folk, utan äfven betoge städernas köpmän
den förtjenst, de, såsom skattdragande, ganska väl behöfde, samt, för att vänja
ifrågavarande allmoge till flit och arbete, föreslagit: att på statens bekostnad
måtte införskaffas några få skicklige arbetare, för att undervisa Dal-allmogen
i tillverkningen af s. k. Nurnberger-kram af god beskaffenheti, hvilket motionären
ansett skola blifva af ej obetydlig vinst för Staten, enär de summor,
som nu för dylikt kram ginge ur landet, då skulle stanna derinom.
Derjemte har inom Hederv. Bonde-Ståndet Riksdags-fullmägtigen Petter
Haraldsson från Elfsborgs Län, uti en till Stats-Utskottet remitterad motion ,
andragit: att folket inom de sju för gårdfarihandel privilegierade Härader uti
Bih. till R. St. Fröt. ISii. 4 Sami. 2 Afd. 4 Haft.
1
2
Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Vtsholtens Utlåtande, N-.o ii.
Elfsborgs Län alltid varit kändt och utmärkt för sin naturliga fallenhet för
och skicklighet uti åtskillige handaslöjd»', genom hvilka det, oaktadt jordmånens
ofruktbarhet, hittills kunnat bereda sin utkomst; att likväl bomullsväfningen,
som förr utgjort det lmfvudsakligaste näringsmedlet, i sednare tider haft
att strida med det inflytande, en mängd utländska väfnader utöfvat på behofvet
och förbrukningen af dylike varor , hvarigenom minst Veidel af förut i verk
samhet
varande väfstolar nu afstannat, samt, lill följd häraf, flere tusende
menniskor inom berörde ort förlorat sitt nödtorftiga uppehälle, och elände samt
ökade brott uppkommit; att derföre nya vägar för näringsfliten borde öppnas
och sysselsättning jemte arbets-förtjenst beredas det nödställda folket, som egde
en naturlig fallenhet för handaslöjd»' och lätt kunde inöfvas uti tillverkning af
hvarjehanda arbeten i trä, näfver, bark, halm och papp, eller s. k. Nurnbergerkram;
och har, på grund häraf, Riksdags-fullmägtigen Haraldsson föreslagit,
att på Statens bekostnad några få skicklige arbetare måtte införskaffas, för
att undervisa den inom trakten kring Borås och Ulricehamn boende allmoge uti
tillverkningen af dylike handarbeten, genom hvilken åtgärd en icke obetydlig
vinst ansetts skola för Staten uppstå; äfvensom motionären hemställt, att de
medel, som i sådant afseende komme att anslås, kunde öfverlemnas till Elfsborgs
Läns Hushållnings-Sällskap, hvars Filial-Afdelning i Borås redan för
öfver ett år sedan skall hafva genom Konungens Befallningshafvande i Länet
hos Kongl. Majit i underdånighet begärt anslag för enahanda ändamål , utan
att hafva på sin begäran ännu erhållit svar.
Detta, äfvensom hvad i anledning af de väckta motionerne blifvit ytlradt
och anfördt, hafva Utskotten, som ansett sig böra gemensamt behandla förevarande
motioner, tagit i öfvervägande. Utskotten hafva dervid icke förbisett,
att folket inom flere orter i Sverige, synnerligast der jordmånens ofruktbarhet
eller climatets hårdhet nödga allmogen att söka annan utväg för sin bergning,
an den, brukningen af jorden erbjuder, eger en serdeles fallenhet för handaslöjd»',
genom hvilka det ock under svårare år varit i tillfälle att till en del
bereda sig bergning. Uppmuntrandet af dessa slöjder och af husfliten i allmänhet
anse Utskotten vara af högsta vigt, serdeles om derigenom kunde
motverkas införandet af utländskt kram, som, ehuru det lika väl här i Sverige
som utrikes borde kunna tillverkas, likväl till landet inkommer, till betydligt
värde; men Utskotten kunna dock icke obetingadt antaga, att en sådan uppmuntran
bör beredas på den väg, motionärerne föreslagit^ sättet derför torde
Kongl. Majit bäst kunna och böra i Nåder bestämma.
Och få Utskotten, på grund häraf, vördsamt tillstyrka,
Stats* samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 15. 3
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att, med afseende å nyttan och behofvet deraf, att, serdeles i de
orter, der allmogen af jordbruket eller andra landtmannä-näringar icke
hemtar nödiga medel för sin bergning, samt folkets anlag och fallenhet
dertill föranleda, den inhemska konst- och husfliten uppmuntras
och befordras, Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, Kongl.Maj:t
pröfvar lämplige för befrämjandet af sådana handaslöjder, som i förevarande
motioner omförmälas; äfvensom att de medel, som för detta
ändamål må kunna erfordras, måtte utgå af det anslag, Statsutskottet,
i afgifvet utlåtande angående regleringen af utgifterne under
Riks-Statens 6:te Hufvud-titel, för befordrandet i allmänhet af
slöjderna, tillstyrkt.
Stockholm den 21 November 1844.
N:o 15.
Ank. till Exp. Utsk. d. 25 Nor., kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att Landshöfdinge-sätet
i Götheborgs och Bohus Län mätte förläggas till Uddevalla,
och att af staden Götheborg med dess område måtte bildas ett
Ståthållareskap.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet hafva ankommit följande
motioner i omförmälde ämne, nemligen t
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln, af Herr Bildt, 7C, som, med
åberopande af det sistlidne Riksdag framställda förslag om Landshöfdingesätets
i Götheborg förflyttande till Uddevalla, förnyat detta förslag, hvars verkställande
motionären ansett skola underlätta administrationen af Länet;
från Högv. Preste-Ståndet af Prosten Thudén, som föreslagit, att Bohus
Län, hvilket för närvarande, egde en folkmängd af omkring 120,000 personer,
och innefattade 25 Pastorat, 4 Domsagor och lika många Fögderier,
måtte göras till ett serskildt Län, med Uddevalla till residence-stad, samt af
Götheborg med dess område bildas ett serskildt Ståthållareskap, hvarunder de,
i Stais- tamt Allm. Bes v.- och Ekon.-U[sköttens Utlåtande, N-.o iS.
Blom provincen Bohuslän belägne, Götheborgs Län tillhörande, härader kunde’
förläggas ;
från Yällofl. Borgare-Ståndet af Herr Paul Bergr sorn väckt följande
förslager:
l:o att Landshöfdinge-Enibetet i Götheborgs och Bohus Län måtte flvttns
till Uddevalla stad, såsom liggande närmast midt uti Bohus Län, hvarigenom
Landshöfdingen sättes i tillfälle att på närmare håll, hastigare, med mindre
resor och besvär, verka och utföra det gagneliga, som han för Länet önskar
genomföra ; och
2:o att för inköp af tomter i Uddevalla och till uppbyggande af Besidense
och Länshäkte derstädes, nödige medel måtte anslås; samt
från Hederv. Bonde-Ståndet , af Olaus Ericsson från Götheborgs och
Bohus Län, som framställt alldeles enahanda motion, som berörde af Herr Berg.
afgifne.
Till stöd för ernförmälde yrkanden och förslag har, dels uti motionerne,
dels under den i anledning af desamma uppstådda discussion, blifvit åberopad!?
att, då Götheborg vore beläget utom provincen Bohus Län, 20 mil från nordligaste
gränsen af Götheborgs och Bohus Län, betydliga kostnader och hinder
genom vägens längd orsakades de invånare i norra delen af Länet, hvilka i
ett eller annat ärende skulle coinmunicera sig med Landshöfdinge-Embetet i
Götheborg, och af hvilka en del hade ända till 17 och 18 mil att resa, hvaremot,
om Uddevalla blefve Länets residencestad,, nämnde olägenhet skulle upphöra;
att, under det nuvarande anmärkte förhållandet, svårigheter mötte för
Landshöfdingen, hvars tid vöre betydligt upptagen af göromål inom Götheborgs
stad, att, med den ”benägenhet och drift, som erfordrades’’, sköta sitt vigtiga
kall i alla delar af Länet; och att betydlig kostnad för Staten uppstode deraf,
att fångar, då de transporterades från nordliga delen af Länet till Länshäktet,
skulle forslas till och med 18 mil, tilläfventyrs 3 å 4 gånger i ett enda mål,
utom det att fånge ofta finge vidkännas ett svårt lidande, då han, under sträng
vinter, fortskaffades en dylik lång väg; och har dessutom hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln Landshöfdingen i 'Götheborgs och Bohus Län Grefve Carl'
G. Löwenhielm, med tillstyrkande af Herr Bildts ofvanberörde förslag, anfört,
bland annat, att olägenheterne af den långa vägen emellan Götheborg och Länets
nordliga del icke allenast väckte obelåteuhet hos dem af de der boende
Stats- samt Allm. Best - och EJcon.-Utshottens Utlåtande, N:o i5. 5
invånare, som hade något att hos Läns-styrelsen personligen andraga, utan äfven
orsakade, att allmogen, ”så litet-jsom möjligt, tillitade sin naturlige beskyddare
Landshöfdingen”; att det långa afståndet dessutom vore ofördelaktigt för
Staten, i anseende till den tidsspillan, och kostnad, som de tjenstemän linge
vidkännas, hvilka måste besöka Läns-residencet; och att Länet, som, oaktadt
det ifrågavarande missförhållandet, visserligen kunde styrasj om dermed menades
blott handläggningen af Canzli- och Contors-göromål, dock ej kunde så
skötas och vårdas af Landshöfdingen, som lians pligt fordrade. För uppfyllande
deraf, hade Landshöfdingen af nöden en speciell kunskap om orterna
med deras skaplynnen, tillgångar och brister, om folket, dess lif, commerciela
behof och ärenden; och endast genom en sådan kännedom samt genom förtroendet
till hans råd, varsamhet, rättvisa och välvilja, blefve han i tillfälle att
både styra och vårda Länet med den kraft och samvetsgrannhet, som vore
åsyftad. Det vore derföre af vigt, att Landshöfdingen gjorde täta besök inom
Länet, hvilka dessutom vore nödvändiga, så vidt han skulle kunna vederbörligen
controllera huru Fogdar och Länsmän fullgjorde hans ordres, samt huru
folket af dem vårdades och behandlades. Enär likväl man vanligen icke hunne
till en Landshöfdinge-plats förrän vid de år, då längre resor vore besvärliga,
och i vissa årstider jemväl för helsan vådlige, inställdes sådane resor ofta, och
Landshöfdingen förhindrades att i alla delar af Länet uppfylla sitt åliggande.
Utom dessa skäl funnes ännu det, att Landshöfdingens i Götheborgs och Bohus
Län tid och förmåga toges helt och hållet i anspråk af Götheborgs stad,
emedan Landshöfdingen derstädes, utom andre en Landshöfdings embetsgöromål,
hade sig ålagd en sådan mängd Uppdrag, ordförandeskap, curateler,
styrelser och speciela angelägenheter för sjelfva Götheborg, att man skulle
nödgas medgifva, att den man, som väl vårdade allt detta i en stad, hvars
industriella oell commerciella sträfvan framåt gåfve mera anledning till ökade
än till minskade göromål, omöjligen kunde medhinna att så sköta oell löija
Länets interesse!), som sig borde.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, för ifrågavarande
ärendes handläggning, sammanträdt med Ståts-Utskottet, hafva Utskotten gemensamt
behandlat frågan och dervid tagit i öfvervägande ofvanberörde förslag,
äfvensom hvad till stöd derför blifvit yttradt. Utskotten hafva härvid
visserligen icke kunnat förbise hvarken fördelen och nyttan af de framställde
förslagens sättande i verket, eller de olägenheter, som ofvannämnde anmärkte
förhållande medförer; atén då, redan vid 1834 års Riksdag, Rikets Ständer
fästat uppmärksamheten derå, att Rikets administrativa och camerala indelning
9 Stats- samt Allm. Eesv-. och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o i6.
©tvifvelaktigt i många orter, så väl för det allmänna, sorn för den enskilde,
medförde kostnader och olägenheter, hvilka genom en mera jemn och ändamålsenlig
reglering kunde, om icke helt och hållet undanrödjas, åtminstone i
betydlig nion förminskas, samt, af sådan anledning, hos Kongl, Maj:t i underdånighet
anhållit, att en efter locala förhållanden, invånarnes beqvämlighet och
öfriga omständigheter lämpad ny administrativ och camera! indelning i de delar
af Riket, hvarest en sådan indelning, efter anställde undersökningar, kunde
finnas vara af behofvet påkallad, måtte, genom Kongl. Majus Nådiga försorg,
tillvägabringas, samt då Kongl. Majit den 12 Juli 1834 i Nåder befallt, att
berörde fråga skulle, i sammanhang med ett af aflidne Canzli-Rådet Nicander
afgifvet försjag till förändring uti indelningen af Län, Härader, Domsagor in.
m. inom Riket till Nådig pröfning förekomma; anse Utskotten, i likhet med
hvad Utskotten vid sistförflutne Riksdag yttrat, att Landshöfdinge-residencets
flyttning från Götheborg ej bör ifrågakomma förr, än i sammanhang med frågan
om en allmän ny indelning af Länen, helst troligt är, att dessas områden
komma att, med en sådan indelning, undergå betydliga förändringar.
På dessa skäl tillstyrka Utskotten vördsamt,
att ofvannämnde förslag om landshöfdinge-residencets i Götheborg
förläggande till Uddevalla icke måtte nu föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Då Utskotten afgifvit ett sådant tillstyrkande i denna fi-åga , torde de
derpå beroende öfrige förslag icke föranleda till något yttrande.
Stockholm den 21 November 1844.
N:o 16.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Not., kl. 5 e. na.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för väghållare
inom Åkerbo Härad att hemta väglagning s-ämnen å Kungsöhrs
skog och utmark.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten hafva till gemensam
behandling fått emottaga ett till Hederv. Bonde-Ståndet af Riksdags
-
Stats- samt Allm. Best- och Ehon.-TJtsliollens Utlåtande, N:o 16. 7
fullmägtigen Carl Ersson från Westerås Län ingifvet memorial, deruti anföres,
hurusom den väghållningsskyldige allmogen i Åkerbo Härad, till undvikande af
dryga kostnader för grustägt å aflägsnare ställen, tid efter annan, sökt utverka
sig tillstånd att, för vägarnes underhållande, kostnadsfritt hemta grus och sand
å den så kallade Stallåsen vid Kungsöhrs kungsgård, hvartill rättighet ansetts
vara meddelad genom Kongl. Brefvet den 25 November 1802, som stadgade:
”att grus m. m. få å skog och mark tagas, der det tarfvas,” men att å dessa
ansökningar icke fästats vidare afseende, än att, sedan väghållarne fått anvisning
att hemta grus dels å Malmön, dels vid Björkmanstorp , belägne på
ett afstånd från vägen, den förra af omkring 1/2 mil och den sednare, hvartill
farbar väg saknades, af 1/4 mil, såsom följd hvaraf väghållarne nödgats af
arrendatorn å kungsgården betinga sig, emot serskild betalning, erforderliga väglagnings-ämnen,
de der hemtats ur Stallåsen eller samma ställe, hvarifrån
sandtägt blifvit sökanderne förvägrad, tillstånd omsider år 1823 meddelats, att
de år, då under vintern ån vid Kungsöhr icke varit så tillfrusen, att väghållarne
utan fara kunnat färdas deröfver med väglagnings-ämnen, dessa förnödenheter,
efter förut skedd anmälan hos arrendatorn, samt enligt anvisning
och under uppsigt af honom linge afhemtas å norra sidan af ifrågavarande
sandås. Då likväl arrendatorn af kungsgården, sådant oaktadt, fortfarande
förvägrade allmogen i Åkerbo Härad att från Stallåsen hemta grus till vägfyllnad,
med mindre betalning derför erlades, och det, i motionärens tanke,
icke vore välbetänkt, att Kronan skulle tillegna sig en rättighet, som vore
hvarje annan jordegare förvägrad, har motionären yrkat, att de, rörande förevarande
ämne , i Kongl. Brefven den 7 Maj 1802, den 18 December 1801)
och den 23 Sept. 1823 meddelade stadgande» måtte upphäfvas och Kungsöhrs
skog och utmark ej anses mera fredlyste, än hvarje annat hemmans egor,
samt Åkerbo Härad följaktligen få oanmärkt taga grus till sina vägar, der det
tjenligast funnes.
De af motionären åberopade Kongl. Rescript innehålla följande, nemligen
Kongl. Brefvet den 7 Maj 1802: att, i anledning af väckt fråga, huruvida
något annat tjenlig! ställe till väg-grushemtning för allmogen uti Åkerbo
Härad funnes, än sandåsen vid Kungsöhrs stall, samt om beskaffenheten af
denna ås möjligen kunde tillåta dess upplåtande till grustagning utan vanprydnad
för kungsgården, eller äfventyr för de der befintliga ekar och annan
löfskog, Kongl. Maj:t ansåge betänkligt ”att lemna Nådigt tillstånd till grushemtning
hvarken å den vestra eller norra delen” af nämnde ås, helst allmogen
egde tillfälle alt både på Malmön och vid Björkmanstorp hemta tjenligt
8 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottem Utlåtande, N:o 16,
grus till väglagning; Kongl. Brefvet den i5 November 1802. att, sedan Kongl.
Maj: t, rörande tillämpningen af 25 Cap. 12 §. Byggninga-Balken, i afseende
på väglagningsskyldig allrnoges rättighet till sandtägt, redan under den 24
♦September 1795 förklarat, ej allenast att sandtägt å skog och utmark, såsom
ett hushållsmåk borde ankomma på nödige föreskrifter af Kongl. Maj:ls Befallningshafvande,
hvaremot åter sandhemtning uti åkergärden, ängar och hagar
icke kunde, såsom en följd af ofvannämnde lagens rum, medgifvas, utan jordegarens
minne och samtycke, eller laglig pröfning af domstolen uppå de vid
yppad fråga förekommande skäl, utan ock att Härads-Rätterne vid dylika tillfällen
borde, på sätt förut tillgått, med sådana mål taga befattning, väglottsegare
dock obetaget att, om de derigenom ansåge sig lidande eller ville styrka
sin rätt till sandtägt, i sådant fall, uti den ordning lagen föreskrefve, deruti
söka rättelse, Kongl. Maj:t funne omförmälde, i 1795 års Bref gifne, stadgande
böra i slika frågor i allmänhet lända till efterrättelse, men såsom tillägg
deri förordnade, att alla sådane mål, som röra hemtning af väglagningsämnen,
borde, då stridighet derom uppkomme, handteras och fullföljas på enahanda sätt,
som med åverkans-mål efter lag förfores; och skulle Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
hvar i sin ort, utse någre sådane ställen, der ämnen till väglagning
kunde utan någons förfång beqvämligast afhemtas: Kongl. Brefvet
den 18 December 180g: att, uppå underdånig klagan deröfver, att grushemtning
till landsvägens underhållande blifvit förbjuden från den å Kungsöhrs ägor
utmed allmänna landsvägen liggande grusbacken Stallåsen, Kongl. Maj:t, i betraktande
af hvad, medelst ofvanberörde Nådiga Bref af den 7 Maj 1802
förklaradt blifvit, funne en sådan klagan obefogad, samt att hvad förut i detta
ämne blifvit förordnadt borde tjena till efterrättelse; och slutligen Kongl. Brefvet
af den 2,3 September 1828: att, sedan Riksdags-fullmägtigen för Åkerbo
Härad vid samma års Riksdag i underdånighet anhållit, att häradsboerne måtte
få hemta grus till väglagning från så kallade grusåsen å Kungsöhrs kungsgårds
egor norr om ån, Kongl. Majit godt funne i så måtto tillden underdåniga
ansökningen lemna bifall, att de år, då, under vintern, ån vid Kungsöhr
icke varit så tillfrusen, att de vägbyggnadsskyldige utan fara kunnat deröfver
med vägbyggnads-ämnen färdas, deni då skulle blifva tillåtet att, efter förut
skedd anmälan, hos arrendatorn af kungsgården och af honom lemnad anvisning,
under lians uppsigt hemta sitt behof af vägfyllnadsämnen å norra sidan
af ifrågavarande sandås, från den der tillförene öppnade sandgrufvan, på det
ställe minsta skada och vanprydnad deraf förorsakades.
Ut- .
Stals- samt Allm. Bett- och Ekon.-Ut sköttens Utlåtande, N:o 16. 9
Utskotten hafva vidare inhemtat, att, jemlikt Kongl. Maj:ts och Rikets
Kammar-Collegii den 4 Mars 1825 till Konungens samtlige Befallningshafvande
utfärdade Circulaire, Kongl. Majit, i anledning af Rikets år 1823 församlade
Ständers i underdånighet gjorda hemställan om åtskilliga tilläggningar uti ofvannämnda
Kongl. Bref af den 25 November 1802, förordnat, att, i den
händelse, då något lagligt och gällande hinder emot grus- och sandhemtning å
inegor och hagar pröfvades förekomma, så att den icke utan verklig skada
för jordegaren der kunde ske, samt dessa väglagningsämnen icke eller å skog
och utmark för väglotts-egare funnos att tillgå på det lämpliga afstånd eller
af den beskaffenhet, att de kunde begagnas, Härads-Rätten egde, på väglottsegarens
begäran, efter i vederbörandes närvaro föregången undersökning , bestämma,
hvarest och på hvad sätt, å inegor och hagar, sand och grus tjenligast
och till minsta skada för jordegaren finge, emot utsatt skälig ersättning
åt honom af väglotts-egaren, afhemlas.
Detta allt hafva Utskotten tagit i öfvervägande; och ehuru hvarken af
motionen eller något af de ofvanåberopade Kongl. Brefven, angående sandtägt
i den så kallade Stallåsen , kunnat tillförlitligen utredas , huruvida denna ås
är belägen å kungsgårdens utmark eller inegor; likväl och då, i förra fallet,
genom lag och allmänna författningar, nemligen 25 Cap. 12 §. ByggningaBalken
och Kongl. Brefvet den 25 November 1802, kungjordt genom Kongl.
Kammar-Collegii Circulaire den 5 April 1803, stadgas, att till landsväg må
sand och ris tagas, der det närmast finnes, dock att sådant sker i den ordning
och på det sätt, att sandgropar ej på flere ställen öppnas, så länge den redan
öppnade lemnar nödig sand-tillgång och icke finnes för nära vägen inrättad,
att olyckor derigenom uppkomma; samt i sednare fallet, eller derest Stallåsen,
såsom sannolikt är, finnes på kungsgårdens inegor, de i Kongl. Brefven den
7 Maj 1802, den 19 December 1809 och den 23 September 1823 gifne, dels
ovilkorliga, dels vilkorliga förbud att å vestra eller norra delen af sandåsen
vid Kungsöhr hemta väglagningsämnen, hvilka i specielt fall meddelade förbud
synas grundade på den i Kongl. Brefvet den 25 November 1802 tillika lemnade
föreskrift, att, utan jordegarens hörande samt hans minne och samtycke,
grus och sand ej få tagas å inegor, hafva, i Utskottens tanka, till kraft och
verkan upphört genom Kammar-Collegii här ofvan åberopade, till allmän efterrättelse
utfärdade, Circulaire af den 4 Mars 1825, enligt hvilket väghållare, äfven
der gällande hinder pröfvas förekomma för hemtning af sand och grus
å andras inegor och hagar, en sådan förmon under vissa villkor förunnas ;
Bih. till R. St. Prot. 1844. 4 Sami. 2_Jfd. 4 Baft. 2
10 Stats- samt Allm. Bestoch Ekon-Utskottens Utlåtande, 7l:o 17.
alltså och emedan meranämnde författningar, uti hvilka ingen skillnad göres
mellan krono- och annan jord, jemväl stadga, att alla stridigheter om väglagnings-ämnens
tagande tillhöra Domarens i orten pröfning, thy anse Utskotten
motionären och hans hufvudman hafva sig öppet leornad t att, i öfverensstämmelse
härmed, sin talan i förevarande amne utföra, hvadan Utskotten vördsamt
tillstyrka,
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 November 1844.
N:o 17.
Ank. till Exp.-Utsk. å. 25 Not., kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af täckt fråga om indeldta Soldatens befriande
från arbets-commenderingur för allmänna eller enskilda
bolag eller, i motsatt fall, om ersättning åt Soldaten eller Rotehäl
laren för de kostnader, som genom dylika cammenderinqar
dem tillskyndas.
Uti ett till Hederv. Bonde-Ståndet ingifvet, till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitteradt, memorial, har Riksdags-fullmägtigen
från Stora Kopparbergs Län L. J. S. Gezelius, med hvilken Lars Olsson,
Johan Eriksson och Anders Göransson från samma Län sig förenat,
anfört, att, ehuru ändamålet med den stående krigsmagten ingalunda vore att
deraf dana arbetsmanskap, till nytta för enskilde eller allmänna bolag och verk,
sednare tiden likväl gifvit helgd åt de så kallade arbets-commendenngarne, till
hvilka krigsfolket droges från sitt hem, för att, ofta på långt aflägsna orter,
emot en dagspenning, vida understigande marche- och underhållskostnaderne,
gagna andras enskildta Interessen. Ingen province hade måhända så hårdt
som Dalarne fått erfara tyngden och olägenheten af detta sätt att taga soldatens
tjenst i anspråk. Indelnings-verket inom denna landsort vore olikt de
fleste andre provincers, der serskilde torp funnos åt soldaterne anslagne.
Här vore soldaterne till större delen tillika jordegare och, genom contract med
sine rote-interessenter, berättigade att, vid hvarje uppbrott från orten, erhålla
åtskillige förmoner. Sålunda undfinge soldaten, vid utgång till arbets
-
Stats- samt Allm. Best.- ock Ehon.-V(skottens Utlåtande, N:o 17. 11
Kommendering, en fullständig arbetsbeklädnad eller contant ersättning för densamma,
äfvensom, då bergningstid under commenderingen infälle, serskildt
arbetsbiträde för torpets häfdande. En eller annan soldat, som fruktat att,
genom sin frånvaro å arbets-commendering, alltför mycket eftersätta sitt jordbruk,
bade likväl funnit för sig meia förmonligt att lega karl i sitt ställe, och
då måst betala ända till 50 R:dr. Då erfarenheten således visade, att ej mindre
den, redan i andra hänseenden nog båldt betungade, jordbrukaren, än äfven
soldaten sjelf, i och för dessa comtnenderingar, orsakades betydliga utgifter,
samt landet icke saknade utväg att, i soldatens ställe, till dylika commenderingar
använda den mängd af försvarslöse personer eller mindre djupt fallne
brottslingar, som i de allmänna corrections-inrättningarne förvarades, genom
hvilkas begagnande ej allenast lindring i statens dryga fångvårds-kostnader
vore att påräkna, utan ock tillfälle lemnades dem sjellve att, genom arbete,
söka bereda sig återförening med samhället, hafva motionärerne föreslagit, det
soldaten, så vidt ej, till följd af enskilde aftal mellan honom och hans löngifvare,
annorlunda bestämdes, må helt och hållet befrias från arbets-commendering
för enskilde och allmänna bolag, verk och inrättningar, eller ock, om
soldaten ej blefve från detta besvär frik allad, han då måtte för sitt deltagande
i sådana arbeten erhålla en inkomst, sorn fullt motsvarade så väl underhålls-,
som öfriga med hans frånvaro från roten, efter de olika provincernas bruk,
förknippade kostnader, hvilka, om de af rote-interessenterne bestriddes, borde
dem godtgöras, äfvensom att, åtminstone för Dalarne, soldaten måtte, när han
bortcommenderades, blifva tillagd en lämplig ersättning för den förlust, som
honom tillskyndades deraf, att han nödsakades åsidosätta sitt landtbruk.
Denna motion, äfvensom hvad vid föredragning deraf inom Hederv.
Bonde-Ståndet af åtskilliga ledamöter yttrats, hafva Utskotten tagit i öfvervägande.
Och hvad först beträffar motionärernes framställning, om den indeldte
soldatens befriande från arbets-commenderingar för enskilde eller allmänna
bolag eller Corporation er, så få Utskotten tillkännagifva, det Utskotten hysa
den öfvertygelse, att, vid större eller allmännare arbetsföretag, såsom anläggning
eller förbättring af vatten- och landt-communicationer, odlingar och byggnadsarbeten
in. m., med ett ord, vid sådane arbeten, hvilkas utförande erfordrar
en betydligare arbetsstyrka, och utan afseende derå, om dessa äro för
kronans eller enskilde bolags räkning, användandet af den indeldte soldaten
är så väl för honom sjelf, som. i andra rummet, för den ort, hvartill han hörer,
i allmänhet nyttigt och fördelaktigt. Det kan nemligen icke bestridas, att
manskapet under dylika arbeten förvärfvar sig insigt och färdighet i flerehanda
12 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Utlåtande, N:o i7.
slags handtverk samt derigenom bereder sig utväg att, efter återkomsten till
hemorten, der ofta tillgång på dugliga handtverkare saknas , gagna sine rothållare
och andra ortens invånare samt förskaffa sig sjelfve arbetsförtjenst.
Härtill kommer den omständigheten, att, unner arbets-commenderingar, manskåpet
står under en nära och oafbruten uppsigt af befälet, samt dymedelst
vänjes till arbete och ordning, hvarförutan det bör kunna få tillfälle att på
fristunder erhålla undervisning i åtskilige ämnen samt öfvas i vapen och militärtjenstgöring.
På grund häraf och då den folk-class, bestående af försvarslöse
eller i correctionshusen förvarade personer, motionären ansett böra användas
till större arbetsföretag, och af hvilken redan en del, eller Kronoarbetscorpsens
Soldatclass, dertill är afsedd, ehuru för ändamålet otillräcklig, icke
skulle kunna med förhoppning om arbetenas framgång ensamt begagnas , enär
någon sammanhållning af en sådan personal, samt tillsyn derå svårligen vore
verkställbar, anse Utskotten
motionen i denna del icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Vidkommande åter motionärens alternativt gjorda framställning derom,
att soldaten eller rothållaren må erhålla ersättning för de förluster och kostnader,
som föranledas af soldatens frånvaro å arbets-commenderingar, så enär,
utom de i gällande författningar stadgade aflönings- och öfrige förmoner för
manskapet, Kongl. Maj:t, sedan Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag i underdånighet
anhållit om bestämmandet af någon skälig ersättning, att, vid tillfällen
af arbets-commenderingar utur Armén för enskilde bolags och corporationers
räkning, af dessa utgöras till vederbörande rotehållare, i och för det
ökade besvär, rotehållarnej genom sine soldaters bortovaro finge vidkännas,
medelst Nådig Kungörelse af den 29 Maj 1843, stadgat och förordnat, att, när
arbets-commenderingar begagnas af enskilde bolag eller corporationer, hvilka
till sina arbetens bedrifvande icke åtnjuta bidrag af allmänna medel, dem skall
åligga att åt de rotehållare, hvilkas soldater få vid arbetena användas, utgifva
en mot de besvär och olägenheter, som genom soldaternes frånvaro från hemorten
rotehållarne tillskyndas, svarande ersättning, och att Kongl. Maj:t hvarje
gång, uppå underdånig anhållan af sådane enskilde bolag eller corporationer,
arbetscommendering ur Arméen af Kongl. Maj:t i Nåder beviljas, vill tillika,
efter sig företeende omständigheter, i Nåder bestämma det ersättningsbelopp ,
som vid ifrågavarande tillfällen bör rotehållarne tillgodokomma; finna Utskotten,
med hänsigt dertill, att i de orter, der tilläfventyrs rotehållaren och soldaten
i legoaftalet öfverenskommit, att soldaten under sin frånvaro från rotetorpet sjelf
Statt- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotten» Utlåtande, N:o i7. IS
miste bekosta detsammas häfdande, den i högstberörde Kongl. Kungörelse utlofvade
ersättning kommer soldaten till godo, de fördelar åt rotehållaren och
soldaten, som motionären med sin ifrågavarande framställning åsyftat, redan
hufvudsakligen vara beredde; hvadan Utskotten tillstyrka,
att motionen äfven i denna del icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 November 1844,
Reservationer.
Af Riksdags-fullmägtigen Måns Månsson från Calmare Län, som
anförde:
”Emot det beslut, de sammansatta Utskotten fattat i denna fråga, reserverar
jag mig.
Utskottens majoritet hyser den tanken, att stor fördel kommer att beredas
både rotehållare och den indeldte soldaten eller annan krigsman , då den
sednare commenderas till canal- eller fästningsarbete.
Fördelen har varit den, att rotehållarne under manskapets frånvaro fått
bärga och vårda torpet, haft dess hustru och barn att underhålla, till dubbel
tunga för den af skatter nedtryckte fattige rotehållaren. Manskapet hemkommer
halfnaket, utslitet, med förderfvade lemmar, och icke sällan har det förfallit
till ett lastbart lefverne. Jag vill förmoda , att kneckte-contractet efter
detta hålles i helgd. 3ian håller indeldt manskap till landets försvar och för
att sjelf slippa hålla vapen och utgå i krigstjenst, men icke för att hålla
drängar åt bolag eller att bygga fästningar. Vi betala än i dag Byggnadshjelp
jemte tjogtals andra artiklar, som är afsedt att bygga och underhålla
fästningar samt andra allmänna byggnader.”
Af Sven Heurlin och Anders Johan Sandstedt.
14 Stats- samt Allm. Best.- och Ehon.-Utskotlens Utlåtande, N;o i8.
Nio 18.
Ank. till Exp. Utsk. d. 25 Nov., kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för invånare
i Åse Härad af Skaraborgs Län att erhålla utsyning å Kronoparkerne
Hunne- och Halleberg.
Uti ett af lledervr. Bonde-Ståndet till Utskotten remitteradt memorial ,
har Riksdags-fullmägtigen F. von Zweigbergk förmält, att, genom Kongl.
Resolutionen den 12 Februari 1735, Ase Härads allmoge, såsom saknande
all tillgång på skog, blifvit tillagd utsyningsrätt på kronoparkerne Hunne- och
Halleberg: men att en sådan rätt blifvit samma allmoge sedermera betagen
derföre att den skall försummat att bevaka sin rätt vid den med samma kronoparker
verkställde reglering; i anseende hvartill och då det icke vore Staten värdigt
att beröfva hemmansegarne inom nämnde Härad en förmon , som skulle vara
beräknad så väl vid hemmanens skattläggning , som vid rust- och roteringsskyldighetens
åtagande, motionären påyrkat, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att den Åse Härad från uråldriga tider
tillkommande rätt till utsyning å omförmälde kronoparker måtte dem återställas.
Enahanda förslag, som här blifvit omnämndt, framställdes jemväl vid
sista Riksdag. Stats-Utskottet, som då behandlade frågan, upplyste, bland
annat, att, efter det besigtning och undersökning, för beredande af en förändrad
reglering utaf förenämnde kronoparker, blifvit af vederbörande verkställde,
samt de dervid anmälda anspråk å skogshygge och mulbete granskade,
Kongl. Majit, genom Nådigt Bref af den 28 Maj 1830, förordnat, att
parkerne borde för Dess och Kronans räkning bibehållas, i hvilket afseende
åtskilligé beslut och föreskrifter, rörande framtida hushållningen med desamma,
blifvit i Nåder meddelade; hvarjemte, beträffande de vid omförmälde undersökning
framställde anspråk å skogsfång för hemmanen inom Åse Härad, Kongl.
Majit i Nåder förklarat, att, enligt hvad Kongl. Resolutionen den 12 Februari
1735 tydligen utmärkte, den Åse häradsboer derigenom från ifrågavarande
kronoparker medgifiia hjelp till byggnad och vidmagthållande af deras hus ,
icke varit dem gifven såsom någon laglig rättighet eller vore af annan egenskap,
än andre derå tid efter annan medgifne utsyningar; i följd hvaraf och
då, efter hvad upplyst blifvit, nämnde hemman icke hade oundgängligt behof
Stats- samt Allm. Bese- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 18. 15
af skogsfång ifrån parkerne, något understöd derifrån icke vidare kunde dem
tilldelas.
På grund deraf, och då således den väckta frågan om Åse Härads
rättighet till utsyning å kronoparkerne Runne- och Halleberg redan blifvit af
Kongl. Maj:t pröfvad och afgjord, ansåge sig Stats-Utskottet, som saknade
anledning att för framtiden föreslå någon förändring uti hvad Kongl. Maj:t
angående hushållningssättet med nämnde kronoparker i Nåder förordnat, böra
afstyrka all åtgärd i följd af det väckta förslaget.
Utskotten, som tagit i öfvervägande Riksdags-fullmägtigen von Zweigbergks
ofvanberörde motion, men dervid icke funnit anledning att frångå Statsutskottets
vid sista Riksdag i frågan yttrade, och af Rikets då församlade
Ständer gillade åsigt, få alltså vördsamt tillstyrka,
att motionen måtte förfalla.
Stockholm den 21 November 1844.
STOCKHOLM.
Tryckt hos W. F. DALMAN, 1844.
Stats~ och Bevillnings-Utskoltens Betänkande} N\o 1g,
1
N:o 19.
Ank. till Exp.-Utsk. d. ii Dec. kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om nedsättning uti
postporto-afgiften.
lius Yällofl. Borgare-Ståndet har i motion, som till Stats-Utskottet
blifvit öfverlemnad, Herr C. W. Palander, enär en billig posttaxa bidrager
till utvecklingen af industriella företag och handelsrelationer, föreslagit,
att postporto-afgiften för utrikes- och inrikes-correspondancen måtte nedsättas
till trefjerdedelar af dess närvarande belopp.
Denna motion, som ansetts tillhöra jemväl Bevillnings-Utskottets behandling,
hafva Stats- och Bevillnings-Utskotten gemensamt i öfvervägande
tagit; och då den af motionären föreslagna betydliga nedsättning uti
porto-afgiften väl möjligen i en aflägsen framtid, efter hvad erfarenheten
från andra länder visat, skulle komma att lemna ersättning genom ökad.
brefvexling, men af redan från Stats-Utskottet afgifvet Betänkande om
Post-Verkets förslagsvis beräknade utgifter inhemtas, att ingen förminskning
kan för närvarande medgifvas i inkomsterne, så framt en fullkomligare
utveckling af Postinrättningen skall kunna tillvägabringas, och Statsverket
derjemte hafva att påräkna den nu, ifrån 150,000 R:dr, hvartill
den vid förra Statsregleringen upptogs, till 125,000 R:dr nedsatta årliga
behållningen, till fyllande af andra oundgängliga behof; anse sig Utskotten
böra tillstyrka,
att motionen må förfalla.
Stockholm den 25 November 1844.
Bih. till R. St. Prot. l844> 4 Stad. 2 A/d. S Haft,
1
9
Stats- och Bevillnings-UtskoUens Utlåtande, iV:o 20.
N:o 20.
Ank. till Exp. Utsk. d. 11 Dec., kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse om
restitution af bevillning, erlagd inom Neder-Calix socken
af Norrbottens Län.
Sedan Kongl. Majrt, uti Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den 19
sistlidne Augusti (N:o 34), angående de vid öfverlemnande af 1841 års
Bevillnings-Stadga äskade uppgifter, till grund för framdeles företagande
granskning af minimi-tariffen å hetmnansvärden m. ni., i Nåder fästat
Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att åtskillige af allmogen inom Neder-Calix
socken i Norrbottens Län, med tillämpning af 148 §. uti lie vi 11-  nings-Stadgan, blifvit ålagde att erlägga full bevillning, enligt l:sta Artikeln,
då de ega jord, idka näring eller annat jrke, eiler befunno sig uti
bättre vilkor och ansågos magta en dylik afgift utgöra, men anledning
vore till den förmodan, alt, vid redactionen al Bevillnings-Stadgans 148 §,
något misstag om verkliga innehållet af Rikets Ständers, rörande ifrågavarande
lindring i beskattningen, fattade beslut, möjligen egt rum, har
Kongl. Maj:t till Rikets Ständer i Nåder öfverlemnat att, genom en i närvarande
fall på deni allena ankommande förklaring, bereda utväg för de
skattskyldige att återfå, hvad tilläfventyrs blifvit dem för mycket till betalande
ådömdt och affordradt.
För behandling af detta ärende, hvilket af samtlige Riks-Stånden blifvit
till Bevillnings-Utskottet remitteradt, har Stats-Utskottets biträde funnits
erforderligt, och hafva Utskotten, vid betraktande af de skäl, som föranledt
Rikets sist församlade Ständer', till följd af dåvarande Bevillningsutskotts
förslag uti serskildta Betänkanden, N:ris 12 och 27, att besluta,
det allmogen i Westerbottens, Norrbottens och Jemtlands Län skulle åtnjuta
enahanda lindring uti bevillningen efter l:sta Artikeln, som uti 1835
års Bevillnings-Stadga varit medgifven, funnit Rikets Ständers mening tydligen
hafva varit, att denna lindring, som blifvit dessa orters invånare
medgifven till någon lättnad i deras, till följd af inträffade missväxter,
iråkade betryck, borde komma dem till godo, utan afseende på, om de
egde jord och idkade näring, eller ej, ehuru en mindre tydlig redaction
af 148 §. uti nu gällande Bevillnings-Stadga gifvit anledning till den tyd
-
Stats- och Bevillntngs-Utskottens Betänkande, N:o 21.
3
ning af densamma, alt orden: "hvilka icke ega jord, idka näring eller
hafva annat yrke" hvilka ord blott hafva afseende uppå ”Fiskare i Bohus
Län" äfven blifvit hänförde till •'allmogen i Westerbottens, Norrbottens
och Jemtlands Län, äfvensom fjälltrakterne i Wester-Norrlands Län/*
hvarigenom det öfverklagade förhållandet uppkommit, att den delen af
allmogen inom Neder-Calix socken, som egde jord, blifvit ålagd att utgöra
full bevillning efter l:sta Artikeln; och anse sig Utskotten, till följd
häraf, böra tillstyrka,
att den skattskyldiga allmogen i Neder-Calix socken må, i reslitutionsväg,
återbekomma hvad, som blifvit densamma, genom
ofva nnämnde otydlighet i Bevillnings-Stadgan, för mycket till
betalande ådömdt och affordradt.
Stockholm den 25 November 1844.
N:o 21.
Ank. till Exp.-Utsk. den ii Dee., kl. 6 e. ra.
Betänkande, i anledning af vackt motion, att de medel, som
erfordras för Curhus-anstalterne, må af Stats-Verket utgå.
Från Högv. Preste-Ståndet hafva, genom remiss, Stats- och Bevillnings-Ulskotten
fått emottaga en af Herr Contracts-Prosten Sandberg
väckt motion, deruti föreslås, att Statsverket medelst directa anslag måtte
bestrida de nödiga kostnaderne för Curhusens underhåll och der anställde
tjenstemäns aflöning; och att således den personliga afgiften för detta ändamål
med nästa år må upphöra, äfvensom att, då någon behöfver begagna
dessa inrättningar, kostnaden derför skulle af patienten sjelf betalas,
om tillgång finnes, eller i annat fall af vederbörande commun godtgöras.
Utskotten hafva tagit denna motion uti öfvervägande, och då, enligt
Kongl. Kungörelsen af den 7 Juli 1841, dels Curhus-afgiften kan nedsättas
till 1 sk. för hvarje mantalsskrifven person, dels uppkommande öfverskott
få användas för Lazareltens allmänna utgifter, och bestämmandet af
denna afgift med mera skäl synes böra öfverlemnas åt Länens enskildta,
4
Stals- och Bevillnings-Utskottens Utlåtande, IV:o 22.
efter behofvet inom olika orter lämpade, reglering, än utgöra föremål för
allmän beskattning och stats-utgift, anse Utskotten, att nu gällande grunder
för Curhus-kostnadernes bestridande äro de mest ändamålsenliga, till
följd hvaraf Utskotten få tillstyrka,
att Herr Contracts-Prosten Sandbergs motion må förfalla.
Stockholm den 25 November 1844-
N:o 22.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i3 Dec. kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om inrättande af en Statistisk
Central- Bur eau
Från Höglofl. Ridderskapet och A.deln har en derstädes af Grefve
Frölich, David, väckt motion blifvit till Utskotten öfverlemnad, deruti
anföres: att det visserligen inom hvart och ett af Rikets Styrelse-verk funnes
någon viss embetsman och stundom en ”hel bureau,” som vore sysselsatt
med statistik öfver de Verket tillhörande ämnen; att dessa Verk jemväl
afgåfvo underdåniga berättelser till Kongl. Majit, uppgjorda efter någon
plan, som antingen blifvit föreskrifven, eller ock vore lemnad till Verkets
eget val, samt att sålunda en massa af volumineusa statistiska documenter
funnes, serdeles om man dil räknade Landshöfdingarnes Fem års Berättelser;
men att likväl en hvar, som kände behofvet af att få de lösa detaljerna
efter systern för hvarje år ordnade, eller ock ville under en högre stats-ekonomisk
synpunkt försöka att uppfatta i dess helhet landets inre verkliga tillstånd,
snart skulle finna, huru svårt, om icke omöjligt, det vore, att utur
de statistiska uppgifter och berättelser, som nu af de serskilda Verken meddelades,
erhålla nöjakliga upplysningar. Dels vore vissa beräkningssätt, som
borde vara lika i enahanda ämnen hos serskildta Embetsverk, sins emellan
olika, och kunde således ej med hvarandra sammanföras, dels skulle
nämnde uppgifter och berättelser till formen förblifva stationära, ehuru
de behöfde att uuder bestämd enhet i ledningen och med afseende å tid
efter annan växlande förhållanden ändras, så väl till uppställningssätt som
Stats- och Bevillnings-Utskottens Utlåtande, N:o 22.
5
innehåll, och dels saknades alldeles den väsendlliga åtgärd, att det vigtigaste
i dessa uppgifter och berättelser samraandroges och meddelades allmänheten
i någorlunda systematisk uppställning, så att derutaf hvar och
en kunde med lätthet hemta säker upplysning, rörande fäderneslandet och
dess ekonomiska tillstånd.
I anseende härtill har motionären föreslagit inrättandet af en Statistisk
Central-Bureau, som ansetts böra organiseras, i likhet med den af
Belgiska regeringen år] 1841 tillsatte Statistiska Gentral-Commission; uppgifvande
motionären, med hänsigt härtill, att alla ledamöterne af denna
Conimission, utom serskildt utnämnde Ordförande och Secreterare, bestode
af sådane de administrativa Verkens ordinarie tjenstemän, hvilka förut
varit sysselsatte med statistiskt arbete, hvar och en inom det Verk, han
tillhörde.
Berörde motion hafva Utskotten tagit i öfvervägande, och få nu upplysa,
att Rikets Ständers serskilda Utskott, enligt sitt, vid i8a3 års Riksdag,
i frågan om reglering af Rikets Styrelseverk, afgifna Betänkande, ansett
ett Statistiskt Conior böra finnas och derföre tillstyrkt inrättandet af
eit sådant, hvilket borde ”erhålla utsträckt omfattning till alla föremål för
landets statistik.” Till detta Conior skulle tabellerne öfver Rikets folkmängd,
jemte Landshöfdingarnes Fem års Berättelser, ingå; och der skulle
innehållet af dessa handlingar ordnas och sammandragas; hvarjemte Contoret
borde ega rättighet att, från hvilket embetsverk som helst, begära
och erhålla statistiska upplysningar, hvilka sedan borde till ett sammanhängande
helt för hela Riket utarbetas och städse i ordning hållas, på
det att fullständig kännedom i alla dithörande delar kunde vinnas.
I anledning af det i förevarande ämne nu ånyo framställda förslag,
få Utskotten vördsamt anföra, att, ehuru det vore nyttigt och fördelaktigt
att få alla upplysningar och uppgifter, som kunna inhemlas, rörande landets
statistiska förhållanden, på ett ställe samlade, efter en fastställd plan
sammanförde och ordnade samt slutligen i lämplig form för allmänheten
tillgänglige, helst någon allmän öfversigt af dessa förhållanden icke lärer
kunna vinnas af de i serskilda Regerings-departement spridda berättelser,
arbetsförleckningar och rapporter från domstolar och förvaltningsverk;
Utskotten likväl emot inrättandet af en serskild bureau, som skulle hafva
ett sådant arbete till föremål, funnit öfvervägande skäl förekomma. Då
nemligen Kongl. Maj:t, i Sitt Nådiga Tal till Rikets Ständer, vid Riksda
-
6
Stats- och Bevillnings-Utskottens Utlåtande, AT:o 22.
gens öppnande, förklarat Sig inse vigten och behofvet af den inre förvaltningens
förenkling och vilja åt denna angelägenhet egna Sina oafbrutna
omsorger, saint fråga sålunda är å bane att på ett enklare och mera ändamålsenligt
sätt reorganisera styrelseverken, så synes det för närvarande
icke vara lämpligt att öka antalet af dessa Verk med ett nytt, utan tiden
dertill först vara inne, sedan en sådan reorganisation försiggått och om
någon lucka eller brist deruti visat sig. I betraktande häraf och då dertill
kommer, att den föreslagna central-bureauens inrättande sannolikt skulle,
i anseende till derstädes behöllige tjenstemäns aflönande samt effecters
anskaffande och underhåll, medföra åtskilliga hittills opåräknade kostnader
för Stats-verket, utöfver de, som för anslalteF af enahanda syftemål, såsom
Commissionen öfver Tabell-verket och Commerce-Collegii statistiska C011-  tor, redan utgå, få Utskotten tillstyrka,
att Herr Grefve Frölichs ifrågavarande motion icke må till
någon åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 12 December 1S44*
Reservation
af Herr Friherre Tersmeden, IV.: ”Då det icke torde kunna bestridas, att
de statistiska uppgifter, som, enligt gällande föreskrifter, nu böra till
Kongl. Maj:t ingifvas och hvilka till största delen finnas i de från domstolar
och förvaltningsverk på vissa tider inkommande arbetsförteckningar,
berättelser och rapporter, både i anseende till sin uppställning, hvarvid,
äfven der ämnena äro af lika beskaffenhet, någon gemensam plan ej
följes, och, såsom ingående till serskildta Regerings-departement, utan att
sedermera, med undantag af dem, som röra den egentliga lagskipningen ,
till något helt sammanfattas, icke kunna lemna om tillståndet och förhållandena
i Riket fullt tillförlitlig upplysning eller ens någon allmän öfversigt,
och dessutom äro för allmänheten otillgänglige, eller åtminstone
svåre att, utan besvär och omgång, ernå, synes en anstalt af den beskaffenhet,
motionären föreslagit, och som hade till föremål att, i bestämd
ordning och efter fastställd plan, uppfatta och sammanföra nogranna och
fullständiga uppgifter, rörande alla, landets statistik tillhörande, ämnen,
vara af synnerlig vigt och kunna medföra flera fördelar. Till sådana torde
Stats- och Bevillnings-Utskottens Utlåtande, N:o 22.
7
böra räknas icke blott, att Kongl. Maj:t af de upplysningar, som i förevarande
hänseende Honom tillhandahölles, finge, tilläfventyrs lättare än förr,
tillfälle inse behofvet af och hemta ledning för åtgärder och författningar
till upphjelpande af den allmänna hushållningen, samt till andra förbättringar
inom serskilda grenar af förvaltningen, ulan ock, under förutsättning,
att frukterna af den föreslagna Gentral-anstaltens arbeten blefve fölen
hvar, utan svårighet eller betydlig kostnad, tillgänglige, att en närmare
kunskap om fosterlandet utbreddes bland alla folkklasser och derigenom
ett allmännare intresse för dess bestånd och förkofran utvecklades,
äfvensom att, genom tillfället till jemförelse mellan de serskilda orternas
industriella och sociala förhållanden, hågen att tillegna sig, hvad nyttigt
i sådan väg finnes på en ort och saknades på en annan, mer och mer
skulle väckas.
I betraktande af dessa och andra skäl, delar jag motionärens åsigt
om behofvet af en Statistisk Central-Bureau, men anser likväl icke Rikets
Ständer böra föreslå planen eller formen för densamma, utan tror sådant
böra ankomma på Kongl. Majrt, som, derest inrättandet af en sådan bureau
skulle i Nåder beslutas, bäst är i tillfälle att bestämma organisationen
deraf, i förhållande lill den omfattning och verkningskrets, Han vill
deråt gifva; och är min tanke således den, att Utskotten bordt tillstyrka
Rikets Ständer att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majtt täcktes i Nåder låta uppgöra och till Rikets nästsammanträdande
Ständer öfverlemna förslag till en Statistisk Bureau, som borde hafva till
ändamål att samla och efter en bestämd plan sammanföra alla sådane
Sveriges Statistik rörande uppgifter och upplysningar, som för närvarande
antingen alldeles icke eller ofullständigt och i spridda berättelser och
meddelanden komma till allmänhetens kunskap.”
Uti denna reservation instämde Herr Munck, B., och Herr Bergsten.
8
Stats- och Ekon.-Vtshottens Utlåtande, IV:o 23.
N:o 25.
Ank. till Exp.-Utsk. den i3 Dec. , kl. i e. m.
Utlåtande, t anledning af väckt motion om befrielse för invänarne
i PUäddÖ församling af Stockholms Län från skyldigheten att
uppföra och underhålla åtskilliga byggnader vid Grisslehamns
Post-Contor.
Uti ett till Hederv. Bondeståndet ingifvet, och till SLats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitteradt Memorial, har Riksdagsfullmäktigen
Matts Pehrsson från Stockholms Län anfört: att, ehuru
vid sistlidne Riksdag Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse den 17
April 1841, jemte hemställan om förhöjning i legan för skjuts öfver Alands
haf vintertiden, anhållit, att laga undersökning måtte ske, huruvida icke
Wäddö sockens invånare, såsom ersättning för de dem ålagda postföringsskyldigheter
m. m., fordom varit förunnade rättigheter, af hvilka
de i sednare tider gått i mistning, samt om ej, med afseende härå, anledning
kunde förefinnas till deras befriande från underhållandet af uthusen
jemte brobyggnaden vid Grisslehamn, en sådan undersökning likväl
icke, motionären veterligen, blifvit företagen; att Kongl. Maj:t väl, jemlikt
Nådigt Bref tili Öfver-Post-Directörs-Embetet af den 25 Juli 1843, bifallit
den begärda förhöjningen i skjutslegan samt förordnat, att brohufvudet i
hamnen vid Grisslehamn, likasom sjelfva hamnbyggnaden, borde på Postverkets
bekostnad underhållas, men deremot förklarat någon eftergift af
den byggnads- och underhållsskyldighet, som, enligt lag och förfatLningar,
Wäddö sockens inbyggare åligger, icke kunna beviljas. — I anledning
häraf och då allmogen vore fullt förvissad derom, att den lagligen icke
vore skyldig bygga och underhålla husen vid den så kallade Gästgifvaregården,
som egenteligen nu kunde anses såsom Post-station, och hvilka hus
endast begagnades af Postförvaltningen; då en sådan skyldighet vore betungande,
såsom förenad med betydliga kostnader; då, för den händelse,
Grisslehamns Post-station kunde betraktas såsom blott Gästgifvaregård, icke
blott socknen, utan hela Häradet, borde dela underhållsskyldigheten; och
då
Stats- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 23,
9
då antagas kunde, att Postverket af ålder varit ålagdt äfven underhållsskyldigheten,
helst den enda byggnad, socknen uppfört, varit en stuga för
Eckerö postförare, hvilken stuga, sedan postföringen numera verkställdes
med Kronans bålar och manskap, blifvit borttagen, — har motionären yrkat,
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
Wäddö församling kunde befrias från ifrågavarande skyldighet, eller, derest
sådant icke medgåfves, behörig undersökning anställas, huruvida Wäddö
församling lagligen vore skyldig att underhålla husen vid Grisslehamns
Poststation.
Denna motion hafva Utskotten tagit i Öfvervägande, och få, vid afgifvande
af sitt utlåtande deröfver, först anmäla, att, sedan Kongl. Majit
öfver Rikets Ständers ofvanomförmälde skrifvelse infordrat Öfver-Postdireklörs-Embetels
underdåniga utlåtande, bemälde Embete, i underdånig
skrifvelse af den 23 Juni 1843, dels anfört: att, från äldre tider, vissa
hemman i Wäddö socken, indeldta i rotar, varit ålagde att fortskaffa poster
och resande från Grisslehamn öfver Ålands haf till Eckerön, emot en
bestämd ersättning för hvarje resa, hvilken ersättning tid efter annan blifvit
förhöjd; att dessa hemman dessutom åtnjutit frihet från fördubblingsbåtsmäns
uppsättande, samt det år, hvarunder deras ordinarie båtsmän
varit utcommenderade, en serskild ersättning, beräknad till fidei af vedergällningen
för postföringen; att, genom Kongl. Brefvet den 5 April 1821,
hemmanen blifvit, från och med October månad samma år och tills vidare
, bef riade från posters och resandes öfverförande med bålar, hvilka
transporter alltsedan blifvit med Kronans manskap och båtar verkställda,
dock under vilkor, att hemmanen, vid inträffande isföre, skulle besörja
skjutsningen öfver hafvet, äfvensom framgent ansvara för underhållandet
af de bro- och andra byggnader vid Grisslehamn, som dem dittills ålegat;
och att hemmanen, under de sednast förflutna tolf åren, endast tvänne
vintrar varit besvärade med skjutsning öfver hafvet; dels ock, i afseende
på byggnaderne vid Grisslehamns Postförvaltareboställe, som från äldre tider
{tillika varit och ännu vore gästgifvaregård, upplyst, att, sedan Postoch
Värdshuset vid Gamla Grisslehamn år 1719 blifvit af Ryssarne uppbrändt,
ett nytt sådant hus, på Kronans bekostnad, år 1722 derstädes
blifvit uppförd t; att när detta sedermera, vid slutet af år 1754, genom
vådeld förstörts, ett nytt post- och värdshus, jemte tvänne flygelbyggnader
af sten och nödiga uthus af träd blifvit, för Postverkets medel, uppbyggde
Btk. till R. St. Prat. 1844• 4 Sami, 2 A/d. 5 Ha/t, 2
10
Stats- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N'.o 23.
vid Nya Grisslehamn, beläget på Byholma hemmans egor, dervid allmogen
i Wäddö socken likväl med ett visst anlal dagsverken biträdt; att vid
samma tillfälle nämnde allmoge vid nya Grisslehamn uppbygt en serskild
stuga, för att deri inhysa Eckerö postförare, när de med poslen öfverkonime;
att allmogen, som, jemlikt Kongl. Brefvet af den 19 November
1755, på förekomne skäl, för den gången befriats från uppförandet af
ulhusbyggnaderne vid nya Grisslehamn, likväl, enligt så väl detta som
Kongl. Brefvet af den 17 September 1757, skulle framgent desamma underhålla,
hvadan ock Kronan eller Postverket, som sedermera städse vidmaglhållit
hufvud- och flygelbyggnaderne derstädes, icke efter nämnde tid
fått vidkännas några kostnader för ulhusbyggnaderne; att, sedan postföringen
från Grisslehamn till Eckerön blifvit med Kronans båtar och manskap
bestridd och hyra för rum åt manskapet, under uppehållet på Åländska
sidan, erlagd, samt ett lika förhållande egt rum, när Eckerö postförare
till Grisslehamn öfverkommit, den stuga, som derstädes för de sednares
inhysande varit uppförd, blifvit borttagen; samt att brohufvudet i Grisslehamns
hamn allt hittills underhållits af Wäddö allmoge, hvaremot hamnbyggnaden
derstädes i sednare tider blifvit af Postverket bekostad. Och
som, enligt stadgandet i 28 Gap. 2 §. Byggningabalken, jemnfördt med
föreskrifterne i 1 och 2 §§. i 1734 års Gäslgifvare-Ordning, häradet skulle
i vissa fall å Gästgifvaregård bygga gästeslufva med sina kamrar, stall och
vagnslider med allt innanrede; men Kronan likväl bekostat uppförandet af
hufvud- och flygelbyggnaderne å Grisslehamns gästgifvaregård, ansåge ÖfverPostdirecteurs-Embetet,
för sin del, åliggandet för vederbörande allmoge att
bygga och underhålla uthusen derstädes otvifvelaktig! hafva sin grund i
nyssberörde lagstadganden, likasom och enär öfverförandet med båt af posten
och resande till Eckerön icke nu mera besörjdes af de fordna postrotarne,
desse naturligtvis icke kunnat undfå den förut bestämda legan och
icke heller den deri beviljade tillökning för det år, då ortens båtsmän varit
utcommenderade; hvaremot någon annan förmon eller rätlighet för de
skyldigheter, som Wäddö allmoge, på sätt ofvan anförts, fortfarande fått
vidkännas, icke, så vidt Öfver-Postdirecteurs-Embetet hade sig bekant, i sednare
tider för nämnde allmoge gått förlorad.
Derefter har, enligt Nådigt Bref till Öfver-Postdirecteurs-Embetet af
' O O
den 25 Juli förlidet år, Kongl. Maj:t, med bifall till Rikets Ständers ofvanberörde
underdåniga anhållan, i afseende på skjutslegan för så väl resandes,
som posternas förskaffande vintertiden emellan Grisslehamn och
Stats- och Ekon,-Utskottens Utlåtande„ N\o 2sf.
11
Eckerön, pröfvat skäligt förhöja denna lega från 2 R:dr 32 sk. till Fem Riksdaler
Banco för hvarje häst; äfvensom Kongl. Maj:t, i följd af Öfver-PoslDirecteurs-Embetets
underdåniga hemställan, tillåtit att, sä länge postföringen
med båt emellan nämnde stationer bestriddes med Kronans manskap
och bålar, och postrotarne alltså från denna postföring njöte befrielse, brobulvudet
i hamnen vid Grisslehamn skulle likasom sjelfva hamnbyggnaden
på Postverkets bekostnad underhållas; hvaremot Kongl. Maj:t i öfrigt funnit
någon serskild eftergift af den byggnads- eller underhållsskyldighet,
som, enligt lag och författningar, Wäddö sockens invånare ålåge, ej kunna
i Nåder beviljas.
Enär Utskotten af hvad Öfver-Postdirecteurs-Embetet i förevarande ämne
upplyst funnit utredt och styrkt, dels att allmogen i Wäddö socken af
ålder haft det åliggande att bygga och underhålla uthusen vid Grisslehamns
Postförvaltareboställe och Gästgifvaregård, och dels att, för detta åliggande,
jemte den inom socknen på vissa rotar indelte skyldigheten att besörja
fortskaffningen af poster och resande från Grisslehamn till Eckerön , åtskillige
förmoner varit allmogen tilldelade, de der efter hand snarare ökats än
minskats; alltså och då Kongl. Maj:t genom ofvanberörde Nådiga bref af
den 25 Juli 1843, redan afgjort den fråga, hvilken hufvudsakligen föranled
L Matts Pehrssons förevarande motion, finna Utskotten sig böra tillstyrka,
att samma motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 12 December 1844.
IV: o 24.
Ank. till Exp. Utsk. d. i3 Dec., kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om Insocknefrälse-hemmans
i Bohus Lån befriande från rotering.
Hederv. Bonde-Ståndet har till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens gemensamma handläggning remitterat ett af Riksdagsfullrnägtigen
från Götheborgs och Bohus Län Johannes Johannesson ingifvet
memorial, hvaruti anföres, att, oansedt i fredsfördragen, angående Bo
-
12
Stats- och Ekon.-Utshottens Utlutanclej N\o 2^,
hus Läns afträdande till Svenska Kronan, det blifvit bestämdt, att provinsen
skulle vid sina gamla privilegier, i afseende på jordens förmoner och
friheter, bibehållas, hvilket sedermera både genom Adliga Privilegierna
och andra Författningar blifvit stadfästadt, den förändring likväl i sednare
tider, till följd af Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 2 November 1833,
grundadt på Kongl. Kungörelsen den 3l Oclober 1829, vidtagits med de
inom nämnde Län varande insockne-frälse-hemman, som före den 6 April
1810 blifvit från sina Säterier afsöndrade, att dem ålagts ordinarie rotering
efter öfver hufvud 2 mantal på hvarje båtsmans-rote, så att ifrågavarande
hemman vore mera betungade, än kronoskatle-hemman, af hvilka
trenne utgjorde en rote. Deremot bade ett sådant besvär icke blifvit pålagdt
de insockne-frälse-hemman, som efter den 6 April 1810 afsöndrats
från sina stamgods, utan vore desse hemman vid sin ursprungliga frälsefrihet
bibehållna. Någon laglig orsak till denna skillnad emellan hemman
af enahanda natur kunde motionären icke inse; och innebure den skedda
förändringen, enligt motionärens tanke, en uppenbar kränkning af eganderätten,
till förlust för hemmanens innehafvare.
För att härutinnan vinna rättelse, hade motionären föreslagit, att in^
sockne-frälse-hemman inom Bohus Län, hvilka blifvit ålagde rotering,
måtte derifrån befrias, och desse hemmans innehafvare återiå den under
tiden utgjorda roleringskostnaden.
Utskotten hafva delta ärende till öfvervägande förehaft och dervid
inheintat: att sedan, i anledning af ett i besvärsväg till Kongl. Maj:t år
1829 inkommet mål, fråga uppstått, huruvida de rå- och rörs- samt insockne-frälse-hemman,
som, efter den 6 April 1810 (hvilken dag Ridderskapets
och Adelns afsägelse af rättigheten att med andras uteslutande besitta
säterier, kungjordes'!, blifvit afsöndrade från de säterier, hvarunder
de lyd t, borde förlora sina rå-och rörs- samt insockne-friheter; och Kongl.
Maj:t öfver denna fråga äskat Rikets då församlade Ständers underdåniga
yttrande, så hade Rikets Ständer i underdånig skrifvelse af den 10 September
1829 förmält sig anse de, efter år 1810 från Säterien afsöndrade,
rå- och, rörs- samt insockne-frälse-hemman icke hafva, genom en sådan
afsöndring, sina friheter förlorat, men deremot de afsöndringar, som, före
den 6 April samma år, egt rum, icke kunna härå tillämpas. Detta Rikets
Ständers yttrande är, enligt hvad Stals-Utskottets i ämnet afgifna
Utlåtande vid handen gifver, hufvudsakligen grundadt derå, att, efter år
1810,, äfven, ofrälse personer få innehafva säterier,, rå och rörs- samt in
-
Stats- och Ekon.-Utskotlens Utlåtandej N\o 24-
13
sockne-fi älse-hemman; att de förhållanden, som gällde med dessa hemman,
dä de lingö af endast Ridderskapet och Adeln besittas och sorn derpå hade
afseende, lämpligen ej borde anses forlfara längre än till den tid samma
rättighet upphörde; att från år 1810 en mängd både insockne- samt rå- och
rörs-hemman blifvit afsöndrade från säterien, utan att fråga uppstått om
indragning af friheterna; och att det således skulle leda till osäkerhet i
egande-iätten, motarbeta jordens delning och uppodling samt åstadkomma
flere förändringar i utskylders fördelning och utgörande, jemte mångfaldiga
rättegångar i hemulsfrågor enskilde emellan, om icke det skulle anses såsom
en följd af 1810 års coucessioner, att rå- och rörs- samt insocknefriheterna
ej förlorades derigenom, alt hemmanen skiljts från de säterier,
hvarunder de hört.
Då nu Kongl. Maj:t ej allenast, på grund af hvad Rikets Ständer i
omförniälde hänseende yttrat, genom Nådig Kungörelse den 31 October
1829, förklarat, att de rå- och rörs- samt insockne frälsehemman, hvilka
efter den 6 April 1810 redan blifvit eller vidare blefve från de säterier,
hvarunder de lydt eller lydde, afsöndrade, sådant oagtadt borde sin råoch
rörs- samt insockne frihet bibehålla; men att detta stadgande icke
komme att tillämpas på de rå- och rörs- samt insockne frälsehemman,
hvilka före den 6 April 1810 blifvit från säterier afsöndrade, utan ock,
efter pröfning af derlill utsedde Committerades förslag till jemkning af
extra roteringen samt till rotering af ordinarie rotering underkastad, oroterad,
jord inom Götheborgs och Bohus Län, medelst Nådigt Bref den 2
November 1833, anbefallt bemälde Committerade att med de från säterier
afsöndrade insockne frälsehemmans rotering, i enlighet med ofv-anberörde
Kongl. Kungörelse, förfara; alltså och emedan den af motionären
öfverklagade rotering af de (öre den 6 April 1810 från stamsäterien afsöndrade
insockne frälsehemman är, hvad angår sjelfva skyldigheten för
dessa hemman att, sedan de förlorat sin insockne-frihet, draga ett sådant
besvär, grundad på af Konung och Rikets Ständer vidlagne beslut, samt
derest, såsom motionären förmenar, ifrågavarande hemman blifvit hårdare
roterade, än kronoskattehemman, den eller de, som ansett srg i afseende
härå obehörigen lidande, haft sig öppet lemnadt att 1 lagas ordning sökas
rättelse, få Utskotten- vördsamt tillstyrka,
att förevarande motion måtte förfalla.
Stockholm deni 12 December 1844.
14
Stats- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N:o 2.5,
N:o 25.
Ank. till Exp. Ulsk. den i3 Dec., kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om indragning af de på
Statens bekostnad underhållne Stuterier.
Inom Hederv. Bonde-Ståndet liar Riksdagsfullmäktigen Carl Ersson
från Westerås Län uti ingifvet memorial föreslagit, att Stuteriet å Strömsholms
Kungsgård måtte indragas, och såsom skäl dertill anfört: att underhållandet
al denna Inrättning medförde betydliga utgifter för Statsverket,
enär hvarje häst, som der föddes och uppföddes, skulle kosta Staten
4 till 5000 Riksdaler Riksgäldssedlar; att det Allmänna saknade all förmon
af denna anstalt, sådan den nu vore organiserad, men skulle, om Stuteriet
nedlades, af sjelfva egendomen erhålla betydlig vinst; att förvaltningen af
Stuteriet lemnade anledning till anmärkningar; och alt ändamålet med Inrättningen,
eller hästafveins förbättrande, lättast och med en jemförelsevis
obetydlig kostnad skulle vinnas med det 'redan försökta, af de stora Sluteri-inrättningarne
oberoende, medlet, att på åtskilliga orter stationera utländska
beskällare, hvaremot de för vårt climat mest passande inhemska
liästracernas förädling borde öfverlemnas åt den enskilda omtankan; yrkande
motionären, att, derest Stuteriets nedläggande icke bi föl les, styrelsen
och förvaltningen deraf måtte ställas på annan fot under noggrannare och
säkrare conlroller.
När hos Hederv. Bonde-Ståndet denna motion? föredrogs, förklarade
Riksdagsfullmägtigen F. von Zweigbergk sig önska, alt densamma måtte
utsträckas till alla i Riket varande Kongl. Stuterier; och instämde häruti
Riksdagsfullmägtige Pehr Sahlström, Tobias Lind, Pehr Haraldsson, med
flere ledamöter af Ståndet.
Då Stats-Utskottet, i sitt Utlåtande, angående reglering af utgiflerne
under Riks-Statens Sjette Hufvud-titel, icke tillstyrkt indragning eller nedsättning
i beloppet af det till hästafveins förbättrande i Riket förut å samma
Hufvud-titel uppförda anslag af 20,000 R:dr Banco; och Rikets Ständer
i denna del godkänt nämnde Utlåtande; alltså och emedan ifrågavarande
anslag, hvilket hittills väsendtligen varit afsedt för så väl Strömsholms,
Stats- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N\o 2S, 15
som de öfriga allmänna Stuteri-inrättningarnes vidmagthållande, få Utskotten
tillstyrka,
*/ 7
att frågan om upphörandet af Strömsholms och öfriga KronoStuterier
måtte förfalla.
Vidkommande derefter förslaget, att, i den händelse Strömsholms Stuteri
komme att fortfara, styrelsen och förvaltningen deraf ”mätte ställas
på en helt annan fot med noggrannare och säkrare controller från Ständernas
sida;” så, enär en serskild Öfver-Styrelse för Rikets Stuteri-inrättningar
linnes tillsatt, med åliggande att efter den Instruction, Kongl.
Maj.t låtit för densamma utfärda, hafva öfver dessa Inrättningar vården
och öfverinseendet, samt, hvad Strömsholms Stuteri serskildt angår, den
närmaste eller omedelbara förvaltningen deraf är uppdragen åt en på stället
varande Chef, som har en Intendent och en Controlleur jemte andre
tjenstemän till sitt biträde anställde, hvarförutan denna så väl som öfriga
Stuteri-Inrättningars räkenskaper och förvaltning, lika med andra allmänna
Verks, undergå granskning af Kammar-Rätten och Rikets Ständers Revisorer;
ty och då motionären icke uppgifvit, på hvad sätt han önskar, att
Styrelsen af Strömsholms Stuteri, till vinnande af säkrare controller, må
inrättas, hemställa Utskotten,
att jemväl detta förslag må förfalla.
Stockholm den 12 December 1844*
Reservation
af Herr von Troil, S. G.: ”Instämmande i de sammansatta Utskottens beslut,
hade jag likväl trott ifrågavarande ämne fordra en närmare utredning,
emedan det icke är första gången beskyllningar blifvit på höft framkastade
inför Rikets Ständer, rörande den hushållning, som vid Stuterien eger
rum, och emedan fråga mer än en gång blifvit väckt om dessa nyttiga Inrättningars
upphäfvande.
Det sätt, på hvilket Stuterien blifvit förvaltade, faller lättast i ögonen,
då man följer fortgången af Ottenby Stuleris organisation. Till följd
af Rikets Ständers vid 1828—3o årens Riksdag fattade beslut, emottogs
den 1 November i83o denna Kungsgård af Stuteri-Öfver-Styrelsen, emot
förbindelse att under 12 års tid till förre arrendatorn erlägga såsom afträde
för arrendet i5oo R:dr, och såsom ersättning för öfverbyggnad och
16
Stats- och Ekon.-Utskoltens Utlåtande, N.o 2S.
linventarier 863 R:dr, eller tillsammans 2363 R:dr B:co om året, hvilken
utgift äfven sedermera af Stuteriets egna medel blifvit bestridd. Kungsgården
emot togs med otillräckliga och till en del bristfälliga ut- och bonings-hus.
Under de första 12 åren, eller till 1842 års slut, hafva, oberäknadt
alla reparationer, blifvit uppförda och inredda: en byggnad för
personalen om 2:ne våningar, 62 alnar lång och 24 alnar bred, en praktfull
stallbyggnad med \ flyglar, som i bredd hålla 22! och i sammanlagd
längd 434 alnar> samt är försedd med 16 utgångar, i36 fönster, 56 spiltor,
8 större och 12 mindre afdelningar för lösgående hästar, ridhus m.
m.; en Schäferibyggnad, 210 alnar lång, och ett stort Tröskverk, alltsammans
af sten. Med Kungsgården erhöllos hösten i83o endast i3 arbetshästar.
Hästantalet hade år 1833 ökats till 85, år i835 till 145, år i83S
till 178, och har sedan denna tid varierat emellan i83 och 192 stycken.
Samtlige contanta utgifter under nyssnämnde 12 år, aflöningar deruti
inbegripne, uppgå, enligt Stuteri-Öfver-Slyrelsens till Kongl. Maj:t afgifne
berättelser, till ett belopp af 249,312 R:dr B:co. Till bestridande häraf
äro använde: 11,000 R:dr af Rikets Ständer anslagne till hästars inköp,
15,694 R:dr för en gång beviljad byggnadshjelp, 5ooo R:dr årligt anslag,
utgörande för 12 år 60,000 R:dr samt 20,143 R:dr 42 sk. 7 r:st., som tid
efter annan blifvit tillskjutne af Stuteri-Öfver-Styrelsens under bänder hafvande
medel, eller tillsammans stats-medel R:dr 106,837: 42> 7* De
återstående 142,474: 3g. 8. hafva genom den drift och omtanka, hvarmed
Stuteriet blifvit förvaltad t, anskaffats genom försäljning af hästar, kreatur
och jordbruks-alster m. m.
Då Ottenby Kungsgård var för Statens räkning utarrenderad, uppgick
arrendet i medeltal af 10 år till 3oa5 R:dr B:co. Om härtill lägges Statsanslaget
5ooo R:dr B:co, utgör hela den summa, som ärligen betungar
Stats-Verket för underhållet af Ottenby Stuteri med dess 190 å 195 hästar,
endast 8025 R:dr B:co, eller för hvarje häst ungefärligen 42R:drB:co.
Med lika omtanka förvaltas Strömsholms Stuteri och Flyinge Hingstdepöt,
ehuru det, i anseende till svårigheten att bestämma sjelfva Kungsgårdarnes
afkastnings-värde, är för mig omöjligt att med den noggrannhet,
sorn vid Ottenby, uppgöra kostnaden för hvarje derstädes befintlig häst.
Verkningarne af de åtgärder, sorn blifvit vidtagne till hästafvelns befrämjande,
falla märkbart i ögonen, när man anställer jemförelse emellan
för
-
Slats- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 25.
17
förhållandena nu och för i5 till 20 år sedan. Ar 1828 var antalet publika
hingstar 143, nu 193. År 184.2 utgjordes de tor Statens räkning unjåerhållne
beskälla re af
Strömsholms-hingstar ----- 5a
Flyinge
d:o ----- 48.
Ottenby d:o ----- i0-
Sqvadrons-hingstar - - - - - 62.
Premie-hingstar i Skåne - - 14-
Landtbeskällare i Jemtland - - 3 å 4.
„ i Westerbotten - 1-
„ i Skaraborgs Län - \.
„ i Elfsborgs Län - 1.
i Götheborgs Län - 1.
igS.
Då funnos vid Rikets Stuterier 3o2 hästar, nu 43q. Då försåldes ifrån
Stuterien 34 hästar för en sammanlagd summa af 6080 R:dr och ett
medelpris af ing R:dr. År 1842 afyttrades 69 hästar för tillsammans
»4*334 R:dr, eller öfver hufvud 246 R:dr för hvardera. Då betäcktes omkring
45oo ston årligen af Statens hingstar; nu omkring 6©oo. Då uppgick
den bekanta föl-afkastningen efter dessa hingstar till omkring i5oo; nu utgör
den ungefärligen 1800 föl. Under de S åren 1820—ar4 införtullades,
enligt G ener al-Tull-S tyr elsen s speeialeiv ifrån främmande orter tillsammans
i2,8i3 hästar, upptagne, enligt då åsatte medelvärde af 76 R:dr 3a sk.
stycket, till ett sammanlagdt belopp af 983,060 R:dr, eller för hvarje år
i medeltal 2,563 hästar, värderade till 196,612 R:dr. Deremot utgjorde
den sammanlagda importen, under de r6 åren 1826—»841 > endast 36q8
hästar, efter ett medelvärde af 5o R:dr, upptagne till 184, >46 R:dr,. eller
för hvarje år öfver hufvnd 2.31 hästar, värda 1 r,5©9 R:dr.
Om alla af mig nu åberopade, på offentliga handlingar grundade, facta,.
som jag hoppas fullständigt ådagalägga, att hästafveln inom Sverige gjort så
betydande framsteg, som någonsin med våra små tillgångar varit att förvänta,
må man likväl ej föreställa sig, att vi ännu uppnått den ståndpunkt,
dit vi både böra och kunna komma. Racerne böra ännu upphjelpas genom
ädlare hingstar, till förekommande af de arf-fel i afkommans byggnad,.
Bih, till R, St. Prot. 1844■» 4 Sami. 2 Afd. 5 Haft.. 3-
18
State- och Ekon,-Utskottens Utlåtande; N:o 25,
sora vanligen insmyga sig, då, såsom nu är fallet, en och samma beskällare
är stamfader för hela den ädla racen inom ett Stuteri, och det är för
sådant ändamål, Kongl. Maj:t, på Stuteri-Styrelsens derom gjorda underdåniga
anhållan,, af Rikets. Ständer äskat ett anslag af 10,000 R:dr.
Sverige producerar tillräckligt antal hästar både för Cavalleriets remontering
och för jordbrukets behof. Deremot är ej förhållandet lika fördelaktigt
i afseende på hästar för bergshandteringen samt större vagnshästar*.
Man är dock betänkt på afhjelpandet äfven af dessa brister, så framt ej
nödiga tillgångar komma att saknas.”
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 1844.
Stals- saint Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande, Nio 26. 1
M 26.
Ank. till Exp. Ut>k. den 22 Dec. kl. 1 e. rn.
Utlåtande, i fråga om an ställandet af ytterligare en lärare vid Apologist-Skolan
i Haparanda.
Från Högv. Presle-Slandet har en derstädes af Herr Professoren
Grafström väckt motion blifvit till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterad, i hvilken motion anföres: att den år 1832 i Haparanda
inrättade högre Apologist-skola egentligen hade till ändamål att bereda
tillfälle till inhemtande af allmän medborgerlig kunskap, förberedande
för näringarne och industriel verksamhet; att detta ändamål visserligen
vunnits, men att deremot i bemälde Skola saknades tillfälle att inhemta
jemväl de kunskaper, som öppnade inträdet på iärdomsbanan och beredde
en nödig embetsmannabildning, hvilket förhållande vore desto menligare,
som Piteå stad, der en Trivial-skoia funnes inrättad, vore så aflägsen, att
kostnaden för resan dit utgjorde ett hufvudsaklig!, binder lör de i Haparanda
och landsbygden deromkring boende ynglingar att af samma skola
sig begagna; att det vore desto mera nödvändigt, att i Haparanda
Apologist-skola undervisning meddelades jemväl uti de ämnen, hvilka
uteslutande tillhörde lärdomsskolan, som i trakten funnes en talrik
Finsk befolkning, hvilken ej förstode Svenska språket, och bristen på prester
och andre tjenstemän, kunnige i Finska språket, vore så stor, att, vid förhandlingar
med allmogen af denna stam, tolk vanligen måste begagnas; att
lararne i nämnde Apologist-skola väl sökt att på enskild väg afhjelpa den
brist på offentlig undervisning, som i förevarande hänseende egde rum, men
att sådant dock ej varit tillräckligt, utan behofvet af skolans utvidgning
vid en tilltagande folkmängd allt mera låtit känna sig, serdeles sorn
i de sednare åren lärjungarnes antal för hvarje år ökaLs, och skulle
hafva tilltagit ännu mera, derest en lärdoms-class varit med skolan
lörenad.
I anseende härtill har motionären föreslagit, att en lärare måtte anställas
i Haparanda Apologist-skola för de ämnen, sorn uteslutande tillhörIlih.
till Ii. SI. Vrot, 1844. 4 Sami. 2 Afd. 6 Haft. 1
2 Slats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 26.
de lärdomsskola», samt att denne lärare matte få sig tilldelad lika lön
med de öfrige derstädes anställde Colleger.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet för behandling
af förevarande fråga sammanlrädt med Stats-Ulskoltet, hafva Utskotten
gemensamt forellaft densamma och dervid inhemtat: att, enligt hvad den
af Revisionen öfver Rikets Elementar-Läroverk den 13 December 1843 algil!
le berättelse innehåller, uti Haparanda Apologist-skola, hvilken sedan
den Usta Mars 1840 räknat Irenne lärare, efter denna tid lemna Is undervisning
dels i Finska språket åt dem, sorn dertill anmält sig, och dels i
alla de ämnen, som tillhöra en högre Apologist-skola; att skolans Ephorus
medgifvit, att undervisning finge skolungdomen bibringas äfven i de ciassiska
språken, hvilken undervisning med den framgång meddelats, atL fyra bland
de ynglingar, som deraf sig begagnat, blifvit, sedande jemväl genomgått de
apologistiska läroämnena, från detta läroverk dimitterade och på Gymnasium
intagne; samt slutligen, att Skolans Rector tillkännagifvit, att lärjungarnes
antal, som vårtiden sisliidne år utgjort 33, snart skulle betydligen ökas, om
icke eLt nära nog oöfvervinneriigt hinder motte, genom elen för handen
varande stora brist på bostäder i Haparanda, som ännu vore obetydligt
bebyggd.
Vid nämnde förhållanden, och då Skol-revisionen ej tillstyrkt en
sådan utvidgning af Haparanda skola, som blifvit föreslagen; då Kongl.
Majit icke helier, uti Sin till Rikets nu församlade Ständer aflåtna Nådiga
Proposition om Stats-Verkets tillstånd och behof, äskat anslag för det af
motionären åsyftade ändamål, samt då derjemte fråga blilvit hos Rikets
Ständer väckt om en allmän reorganisation af läroverken, linna Utskotten
sig böra tillstyrka,
att Herr Professoren Graf ströms ofvanberörde motion ej måtte
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda. Stockholm den
20 December 1844.
Stuts- saini Allm. Iiesv.~ och K kon.-Utskottens Utlåtande, N:o 27.
Jtä 27.
Ank. till Exp.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om utvidgning af
Frösö skola.
Fran Högvövd. Preste-Ståndet har lill Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
blifvit remitterad en af Herr Prosten Säwe väckt motion,
hvaruti Herr Prosten dels fästat uppmärksamheten å behofvet af en så
beskaffad organisation af Frösö Skola i Jemtland, att dess lärjungar kunde,
efter derstädes fullbordad lärotid, omedelbart dimitteras till Universitetet
och dels, under åberopande af de åtgärder, som Rikets Ständer vid sista
Riksdag vidtagit för ändamålet, föreslagit, att Rikets Ständer matte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att lärdomsskola!! på Frösön, som nu
bestode af fyra lärdomsciasser och en apologist-class, åtminstone i så måtto
utvidgades, alt en ny lärare, nemligen en Gonrector, der blelve anställd,
hvarigenom, efter en lämplig, af Stifts-styrelsen uppgifven, ny fördelning
af läroämnena emellan Rector och den nye läraren, lärocursen för Rectorselass
skulle i den mon fullständigas, att lärjungarne redan derstädes kunde
inhemta hvad, som tillhörde Gymnasii nedre afdelning, och sålunda för
ortens meddellöse studerande besparas åtminstone ett år af det långvariga
och kostsamma vistandet vid Hernösands, 25 mil aflägsna, Gymnasium; varande,
såsom skäl för bifall till detta förslag, åberopadt, utom hvad Rikets
sist församlade Ständer anfört,
l:o att Frösö Skola, som skulle motsvara undervisnings-behofvet
för tvänne hela landskap, med tillsammans 45,517 invånare (således en
större folkmängd, än i Wisby Län, som egde Gymnasium och skola med
tillsammans 14 lärare), vore den enda Skola i de Rikets Län, der Gymnasium
ej funnes, som, för ett antal af öfver 70 lärjungar, hade blott fem
lärare;
2:o att, genom denna personals tillökande med en lärare, nemligen
en Gonrector, utväg bereddes alt vid en framdeles skeende förändring af
lärosättel, såsom redan med framgång egt rum med Carlstads högre lärdomsskola,
utvidga den nuvarande apologist-classen, som blott hade 16“
lärjungar, till en förberedande dass, hvarigenom, om den ambulatorisk»
4
Stats- samt Ålim Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 27.
eliev fack-läsningen infördes, inom läro-anslalten kunde beredas utrymme
för all den undervisning, som vore nödig för öfvergången lill så viii Universitetet
som tillämpnings-skolorne; och
3:o alt icke något annat Läns läroverk kostat Slaten så biet, som
ifrågavarande skola, lill hvilken lärare-lönerna utgjordes med endast 17
tunnor spanmål af det allmänna, men 211 tunnor af provincens egen
kyrkotionde; hvadan också billigheten skulle fordra, att, för ortens egen
nytta, användes en del af de kyrkornas behållna inkomster, som från längre
tid tillbaka blifvit dessa provincer afhände; — och har motionären
derjemte begärt, att, för den händelse hans förslag vunne bifall, Rikets
Ständer mätte bevilja ett årligt anslag af Åttatio tunnor spanmål, utgörande
i penningar, efter 6 R:dr B:co tunnan, 480 R:dr B:co; samt att rum
för den nye läraren måtte beredas i det nya skol-hus, som vid skolan snart
komme att uppföras.
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, för behandling
af denna fråga, sammanträdt med Stals-Utskotlel, hafva Utskotten densamma
torehäll; och få Utskotten, vid afgifvande af sitt yttrande deröfver,
först redogöra för Rikets Ständers vid sisla Riksdag vidtagne beslut i förevarande
ämne, äfvensom för hvad, i anledning deraf, blifvit sedermera ätgjordt.
Uti underdånig skrifvelse af den 12 Maj 1841, anförde nemligen
Rikets sist församlade Ständer, att de fästat uppmärksamheten dels derå,
alt i Jemtland och Herjeådalen, oagtadt dessa provincers betydliga folkmängd,
icke funnes någon allmän läro-inrättning, der lärjungar kunde inhemta
de kunskaper, som för inträde vid Universitetet erfordrades, dels
äfven å den omständighet, alt det närmast belägna Hernösands Gymnasium
vore så aflägset, att känbara svårigheter ofta måste möta, serdeles för
de obemedlade, att sig deraf begagna; med afseende hvarå Rikets Ständer
funne det vara nödvändigt för undervisningens befrämjande inom förrberörde
provincer, att ett läroverk bildades, som motsvarade det sålunda för
banden varande behofvel; och, enär en sådan anstallt kunde, efter Rikets
Ständers tanka, ändamålsenligt och med minsta kostnad åstadkommmas
medelst en reorganisation af Frösö skola, men Rikets Ständer saknade ilen
kännedom om local-förhållanden, som vore oumbärlig, för att kunna noggrannt
bedöma, huru den åsyftade utvidgningen af skolan borde lilivägabringas,
samt då, enligt hvad Rikets Ständer inhemtat, fråga om skolbyggnadernes
å Frösö reparation och skolans derstädes förflyttning till Öster
-
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 27.
5
.sund, vore på Kongl. Maj:ts pröfning beroende, anhöllo Rikets Si änder i
underdånighet, alt Kongl. Maj:t, efter lagen kännedom om ämnet, ville i
Kader lala upprätta och vid nästpåföljande Riksdag till Rikets Ständer
öfverlemna del förslag i della ämne, sorn Kongl Majit kunde anse
tjenijgt.
Sedan en del af Jemtlands invånare, uti till Kongl. Majit ingifne
underdåniga ansökningar, instämt i enahanda syftning nied denna Rikets
Sländers Skrifvelse och Hernösands Consistorium i frågan afgifvit underdånigt
yttrande, har den i slutet af sisllidne år församlade Skol-revision, i sin
underdåniga reyisions-bernttelse, yttrat: att de inom Hernösands Stift varande
elementar-läroverk, det fullständiga i Hernösand, eller högre lärdomsskola
n och Gymnasium, jemte de högre lärdomsskolorne i Umeå, Frösö och
Piteå, såsom grundläggande och förberedande en högre bildning, kunde
för ändamålet anses tillräcklige, men ock, i anseende till de betydliga afstånden,
behöfliga; att tillstyrkandet af den för Frösö skola gjorda underdåniga
begäran kunde, i revisionens tanka, vara betänkligt, enär vid det
förhållande, att Frösön vore belägen ungefär på lika afstånd med Umeå
från Stifts-staden, men Piteå på nära dubbelt, och folkmängden i Norrbottens
och än mer i Westerbottens Län betydligt öfverslege deni Jemtlands, det
syntes, som skulle bifall lill Frösö skolas utvidgning hafva lill följd, att en lika
utvidgning af Umeå och Piteå skolor ej kunde förvägras; och att obehöllighelen
af en sådan tillökning utaf fullständiga läroverk i orter, så glest befolkade, sorn
de ifrågavarande, snart skulle ådagaläggas genom det ringa antal lärjungar,
sorn kornme att besöka dessa läroverk. Med afseende å allt delta och flere
derjemte anförde skäf, ansåg revisionen sig icke kunna tillstyrka Rikets
Ständers ofvanberörde underdåniga anhållan.
Derjemte har Kongl. Majit, uti Sin Nådiga Proposition till Rikets nu
församlade Ständer, angående Siats-Verkets tillstånd och behof, i Nåder
gifvit tillkänna, att utom Rikets Ständers hemställan,angående utvidgningen
af Frösö skola, från flere Stift, släder och läroverk inkommit underdåniga
ansökningar om stiftandet af nya skolor, om utvidgandet af redan befintliga
och om löneförbättringar; äfvensom att den sisllidne år församlade Revision
öfver elementar-läroverken i sin underdåniga berättelse föreslagit åtskilliga
förändringar i läroverkens organisation i allmänhet, indragning af
vissa och utvidgning af andra skolor, serskilda anstalter till bildande af
6
Stats- samt Allm. Besv.- och Ehon.-UtsJcollens Utlåtande, N:o 27.
lärare, m. m.; att, under sådane förhållanden och då en omfattande föredragning
af denna berättelse hvarken kunnat eller under Riksdagens lopp
kunde, i anseende till de yttranden och upplysningar, som från vederbörande
måste infordras, inför Kongl. Maj:t ega rum, det i allmänhet vöre
stridande emot rigtiga grunder att till afgörande företaga serskilda löneförhöjnings-
och organisationsfrågor samt dem till Rikets Ständer framställa;
men att likväl dels en eller annan fråga vore af de öfrige alldeles oberoende,
dels vissa förbättringar kunde finnas vara af den art, att deras
uppskjutande icke allenast skulle förnärma de billigaste anspråk, utan ock
verka skadligt för framtiden; hvadan Kongl. Maj:t endast för sådane serskilde
fall ansett Sig böra af Rikets Ständer begära anslag; varande likväl
Frösö skola icke bland de inrättningar och läroverk, för hvilka Kongl.
Maj:t i den Nådiga Propositionen sådant anslag begärt.
Ehuru Utskotten, lika med Rikets sist församlade Ständer, anse beli
of ve t påkalla Frösö skolas utvidgande derhän, alt derstädes få inhemtas
de för inträde vid Universitet erforderlige kunskaper; dock som Kongl.
Maj :ts Nådiga uppmärksamhet redan blifvit dels af Rikets Ständer och dels
af åtskillige invånare uti jemtlands Län fästad å detta ärende, men Kongl.
Maj:t, som förklarat det i allmänhet vara stridande emot riktiga grunder
att, under de för handen varande ofvanomförmälde förhållanden, till afgörande
företaga serskilda löneförhöjnings- och organisationsfrågor och dem
till Rikets Ständer framställa, icke upptagit Frösö skola ibland de läroverk,
för hvilka Kongl. Maj:t, i anseende till serskilda omständigheter, begärt anslag;
hvadan ock följer, att frågan om utvidgningen af Frösö skola ännu
beror på Kongl. Maj:ls Nådiga pröfning; alltså och då dessutom vid denna
Riksdag fråga blifvit hos Rikets Ständer väckt om en allmän reorganisation
af elementar-läroverken, finna Utskotten sig böra tillstyrka,
att Herr Prosten Säxves förenämnde motion icke måtte för
närvarande till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda. Stockholm
den 20 December 184-4.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.•‘Utskottens Utlåtande, N:o 27.
7
Reservation
af Herr Bergsten: ”Elium jag med Utskotten delar öfvertygelse!! om Frösö
skolas, i anseende lill afstånd och flere omständigheter, behöfliga reorganisation
i den vidsträcktare omfattning, som Riksens Höglofl. Ständer vid
sednaste Riksdag framställt, har jag likväl ej kunnat gilla, att Utskotten afslagit
den tills-vidare-ålgärd, skolans utvidgning med en Conreclor, sorn
motionären nu föreslagit, och hvilken, långt ifrån alt hindra den framtida
omregleringen, skolat blifva ett vigtigt befordringsmedel af densamma. Ty
då det är uppenbart, att det af skol-revisionen åberopade ringa' understöd,
sorn Jemtlands Läns invånares underdåniga ansökan om reorganisation
af sin hittills varande enda lärdoms-skola till ett läroverk, sådant som
Stockholms elementarskola, med dimissionsrätt till academien, erhållit af
Stiftets Dom-capitel, härleder sig ej blott af misstroende till den vid elementarskolan
begagnade läro-method, utan ock af farhåga, att denna omreglering
kunde leda lill enahanda förändring, elier åtminstone önskan
derom, af Umeå och Piteå lärdomsskolor, som från Gymnasium äro lika
eller längre aflägsna, innan en tillräcklig erfarenhet om reformens nytta
oell oumbärlighet vunnits; så hade det varit skäl att låta förändringen delvis
och på den skola, sorn hittills egt det största antalet af lärjungar, nu
verkställas, på det att af det ingalunda vådliga försöket matte utrönas, ont
och till hvilken grad det nya och, såsom mig synes, både ändamålsenligare
och mindre kostsamma skolsystemet är på den gamla elementarskolan
tillämpligt. För min del är jag fullkomligt öfvertygad, att, med antagande
af en bättre iäroinethod och tillökningen af en enda lärare, de nu varande fem
och för reformen nitiske collegerne vid Frösö skola, som har omkring 70
lärjungar, skulle kunna utlrätlas nästan allt detsamma, som Stockholms elementarskolas
lärare just genom ett bättre undervisningssätt nu åstadkomma
med 100 lärjungar, jag menar (lisciplarnes fullkomliga forberedning till Universitetet.
Men om detta resultat, i anseende tili den ihärdighet, med
hvilken man vidhåller det gamla skol-systemel, ännu måste synas
långt aflägse, så hade man åtminstone ej bordt förneka lärdoms-skolan
vid Frösö den fördel, som äfven med den bibehållna classiäsningen
kan vinnas, nemligen att genom utvidgning af Rectors dass med en ny
lärare, lärjungarne kunnat ett år längre der qvarhållas, och sålunda den
långa och kostsamma lärotiden vid Hernösands 25 mil aflägsna Gymna
-
8
Stals- samt Allm. Ilesv.- och Ekon.-Utskoilens Utlåtande, N:o 28.
sunn åtminstone i någon nion förkortas. Häremot ligger, så vidt jag kan inse,
intet hinder, hvarken i sisla skol-revisionens utlåtande, ej heller i Kongl.
JYlaj:ts JNådiga Proposition, som, ehuru den uppgifver skälen, hvarför ej flere
begärda skölansiag nu blifvit i Nåder framställda, dock ej vill förmena
Riksens Ständer att äfven i detta afseende med sina underdåniga yttranden
i önskningsväg inkomma. Tvertom ligger i slutmeningen, att ”likväl en
eller annan fråga kan vara af de öfriga alldeles oberoende, dels äfven vissa
förbättringar af den art, att deras uppskjutande icke allenast skulle förnärma
de billigaste anspråk, utan ock verka skadligt för framtiden” — —
— — en tydlig anvisning, huru den delegation af Riksens Ständer, som
fått sig undervisningsfrågornas utredning i första hand anförtrodda, äfven
i denna del kunnat och bordt gå tili väga.”
Jtä 28.
Ank. lill Exp. Utsk. den 22 De c. kl. 1 c-, m.
Utlåtande, angående väckta, frågor örn fjrbåkars uppförande
pä åtskilliga ställen•
Till Stats-Utskottet har Vällofl. Borgare-Ståndet remitterat ett af
Herr Norin ingifvet memorial, deruti han, under åberopande af sin vid
sistlidne Riksdag väckta och af Rikets Ständer, enligt deras underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 7 Juni 1841 (N:o 373), understödda motion,
angående en fyrinrättning å klippan Understen öster om Gräsön, anhållit,
att någon verksam åtgärd af Rikets Ständer måtte vidtagas, på det
att å nämnde ställe en fyrbåk, hvars nytta och nödvändighet vore af vederbörande
embetsmyndighet erkänd, ofördröjligen måtte blifva uppförd.
Derjemte har från Hederv. Bonde-Ståndet till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens gemensamma behandling öfverlemnats en
motion af Riksdagsfullmägtigen Matts Pehrsson från Stockholms Län, hvilken
yrkat, att, enär angelägenheten af fvrbåkar å Understen och på Holmöns
norra udde å skäret Fjäderägg, äfvensom af en sten- eller träkännings
båk
-
Statt- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 28.
9
häk på klippan Bonden länge varit insedd, sedan en mängd skeppsbrott
inträffat vid dessa farliga kiippor, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i
underdånighet begära, att Kongl. Maj:t ville låta undersöka verkliga beliofvet
af de utaf motionären föreslagna båkanstalter samt koslnaderne för desamma,
och, i den nion lots- och båkmedlen dertill lemnade tillgång, låta
de ifrågasatte Irenne båkarne uppsätta.
Desse begge motioner hafva i ett sammanhang hos Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten till handläggning förevarit; och få
Utskotten anföra, att Rikets Ständer i sin ofvanåberopade underdåniga skrifvelse
af år 1841, jemte anmälan, att de beviljat ett extra Stats-anslag af 160,000
R:dr Banco till förbättring af bak- och fyringsväsendet, anhållit, bland annat,
att Kongl. Maj:t täcktes låta anbefalla vederbörande att sig yttra, dels
huruvida, utöfver de i Förvaltningens af Sjö-Ärendena förslag uppgifna, af
behofvet påkallade, nya fyr-inrättningar vid Morups-Tånge, Ölands norra
udde med llere ställen, fyrbåkar på Gottska Sandön, Sandhammarsudde,
Skäret Understen,klippan Bonden samt på Bohuslänska kusten mellan Marstrand
och Norrige kunde anses nyttiga och erforderliga, dels öfver den
med anläggning af desamma förknippade kostnad, samt att Kongl. Maj:t
tillika måtte meddela föreskrift om de förändringar uti föreslagen arbetsplan,
hvilka möjligen kunde, i följd af skeende undersökningar, anses böra
ega rum.
I anledning häraf och efter det undersökning om det uppgifna behofvet
af fyrars anläggande på Understen och Bonden blifvit, genom vederbörande
Lotsbefäl, verkställd, hade Förvaltningen af Sjö-Ärendena, i underdånig
skrifvelse af den 28 Juni innevarande år, yttrat den öfvertygelse,
alt fyr på någotdera af dessa tvänne ställen icke behöfdes, och till stöd för
ett sådant yttrande andragit: ”ali, ehuru det måste medgifvas, att på skaaret
Understen, hvarest året 1841 uppfördes endast en känningsbåk, anläggandet
af en fyr skulle varit för seglalionen genom södra Quarken för”monligare
än på Svartklubben, en fyr dock numera icke är på förstnämn”de
ställe för Svenska sjöfarten behöllig, emedan större delen af från Norrbotten
till Ålands haf kommande fartyg begagna segelleden vester om
”Gräsön, förbi Öregrund, och Svartklubbens fyr är synlig på 1| a 2 mils
”afstånd nordost från Understen bortom densamma, samt att klippan Bon
-
Bih. till R. St. Brot. 1844. 4 Sami. 2 Afä. 6 Höft.
2
10
Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.- Utskottens Utlåtande, N:o 28.
”den, belägen utanför Järnäs udde i Norrbotten, är alltför liten i omfång,
”ligger alldeles uti öppna sjön, erbjuder icke någon landning, än mindre
"hamn, är öfverallt brant och derjemte lemligen hög, hvadan den i sitt
”nuvarande nakna skick utgör en ypperlig känning, hvarå allenast erfordras
'ett kummel eller annat märke, hvartill medel äfven komma att i underdånighet
föreslås, vid afgifvande af nästa års stalsproject för lotsverket.”
Hvad nu först angår den ifrågaställa fyrinrättningen å skäret Understen;
så och ehuru Förvaltningen af Sjö-Ärendena ansett en sådan för
Svenska sjöfarten numera vara obehöflig samt anslag dertill icke blifvit af
Kongl. Maj:t i Nåder äskadt, hafva Utskotten likväl funnit åtskilliga omständigheter
förekomma, som, i Utskottens tanka, utgöra talande skäl för en
fyrbåks uppförande på nämnde ställe. Utom det att Förvaltningen af SjöÄrendena
sjelf megifvit, att det för seglationen genom södra Quarken varit
förmonligare, om en fyr blifvit anlagd å Understen, i stället för å Svartklubben,
är det nemligen kändt, att denna del af farvattnet mellan Ålands
haf och Bottniska viken är uppfyld af otaliga dels synliga dels osynliga
klippor och skär samt att en mängd skeppsbrott derstädes inträffat, äfven
sedan den tid, Svartklubbens fyr inrättades. Deremot skulle, med ledning
af en fyr å Understen, fartygen kunna — hvad endast undantagsvis nu
händer — begagna det fria och rymliga, säkrare och öppna farvattnet öster
om Gräsön, som höstetiden fortfarande håller sig isfritt, och hvarigenom
anlöpande! af Öregrund och seglingen genom dess långa och på flera
ställen trånga skärgård undvikes samt de trafikerande undgå det obehag, som
nu understundom der möler dem, att af vidriga vindar blifva i flere veckors
lid uppehållne och till och med nödgas öfvervintra i denna skärgård.
Härtill kommer, att, för den händelse Kongl. Maj:t skulle i Nåder bifalla
den uti Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 84-,
tillstyrkta och af Rikets Ständer beslutade underdåniga anhållan, det rättigheten
alt använda Finska och Åländska fartyg till transport af trädvaror
och tjära från de norra Länen till andra inrikes orter mätte med det
snaraste upphöra, det bör förväntas, att, sedan en sådan rättighet icke vidare
finge begagnas, sjöfarten med inhemska fartyg mellan Norrland och
Hufvudstaden,jemte andra söder om Åland belägna Svenska hamnar, skall
i betydlig nion ökas, synnerligast om de faror och olägenheter, som med
denna seglation ännu äro förenade, så vidt möjligt är, varda undanröjde.
Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 28.
11
I betraktande af berörde omständigheter, anse sig Utskotten böra,
såsom svar å motionerna i denna del, vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, att en fyrbåk på skäret Understen måtte, så vidt
tillgångarne det medgifva, varda uppförd.
Beträffande åter Matts Pehrssons förslag, angående inrättandet af en
fyrbåk å Holmöns norra udde och af en sten- eller träkänningsbåk å klippan
Bonden, så enär, emot hvad Förvaltningen af Sjö-Ärendena isin ofvanberörde
underdåniga skrifvelse anfört, i fråga om en fyrs uppförande på
nämnde klippa, dertill anslag icke heller blifvit af Kongl. Maj:t begärdt,
Utskotten ej ansett behofvet af den föreslagna båkanstalten derstädes vara
så utredt och styrkt, att Utskotten kunnat hemta skäl för understödjandet
af motionen i denna del, samt hvad angår Holmön, hvars begagnande till
plats för fyrbåk, Utskotten veterligen, först vid innevarande Riksdag blifvit
hos Rikets Ständer ifrågasatt, Utskotten icke helier funnit nödvändigheten
af en fyrinrättning på nämnde ö vitsordad; få Utskotten hemställa,
att någon åtgärd i afseende å de föreslagna båkinrättningarne
pä Holmön och å klippan Bonden icke måtte af Rikets
Ständer vidtagas. Stockholm den 20 December 1844.
Reservation
af Herr Rå felt, A.: ”Då Kongl. Förvaltningen af Sjö-Ärendena, genom sakkunnige
män, låtit utreda obehöflighelen af att uppbygga en fyrbåk på klip”pan
Understen, belägen endast li sjömil från den redan anlagda fyren på
”Svartklubben, och enär denna sednare fyr, såsom synlig på sjömils afstånd,
bör vara en tillräcklig ledning för de sjöfarande genom södra Quar'ken,
har jag ansett de förenade Utskotten saknat skäl tillstyrka en utgift
”för staten af 30 å 40,000 R:dr Banco, jemte 2,000 R:dr Banco i årlig lys”och
underhållskostnad.”
12
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon -Utskottens Utlåtande, N:o 29.
29.
Ank. till Exp. Utsk. den 22 Dec. kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väclt motion om befrielse för Skattehemman
ä Gottland frän skyldigheten att uppföra och
underhålla Strandridare-boställen.
Riks d ags f u 11 m äg l i ge Conrad Rommin och Lars Norrby från Gottland
hafva, uti ett till Hederv. Bonde-Ståndet ingifvet memorial, som blifvit
till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens gemensamma
handläggning öfverlemnadt, anfört, hurusom skattehemmans-innehafvarne
på denna ö, förutom contributioner och bevilluingar, lika med Rikets öfriga
skattdragande allmoge, samt lönings-afgifter och byggnads-skyldighet
till presterskapet och kyrkobetjeningen, äfvensom till öfverllödiga kyrkors
underhållande, nära tredubbelt drygare än i andra Svenska provincer, derjemte
vore betungade med det annorstädes okände, uti ingen jordebok och
skaltläggnings-method upptagne, och sannolikt icke genom något Riksdagsbeslut
fastställde besvär alt vid landlhamnarne på Gottland bygga och
underhålla så kallade Strandridare-boställen, äfvensom att bekosta af- och
lillträdes-svner samt ekonomiska besigtningar hvart tredje år å dessa boställen;
och som en sådan skyldighet, hvars uppkomst vore obekant, efter
motionärelnes tanka, stålt i sammanhang med iandl-tuUen, eller den afgift,
som af landels invånare erlades, när de besökte landlhamnarne med varor
till försäljning, och hvilken uppbars vid strandridare-boställena; men
denna afgift numera upphört och strandridare-ljensterne under annan benämning
vore bibehållne endast för sjölulls-bevakningen och uppbörden,
— ett för allmogen alldeles främmande ämne, — ansåge motionärerne
kostnaderne för reparationer och syner å strandridare-boställena böra utgå
af tullinkomsterna, helst dessa i sednare lider betydligen ökats; i följd
hvaraf motionärerne yrkat, alt Gottlands hemmans-egare måtte från ifrågavarande
besvär helt och hållet befrias.
Den allmogen å Gottland åliggande och af motionärerne öfverklagade
skyldighet alt bygga och underhålla Strandridare-boställen vid öns
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottens Utlåtande, N:o 29.
13
landlhamnar synes hafva redan i äldre tider tillkommit och befrielse derifrån
har tid efter annan varit sökt. Enligt 44 § af Kongl. Resolutionen
å allmogens besvär af den 29 Juni 1752, hade Kongl. Maj:t förklarat, att,
emedan vid berörde landthamnar skedde utskeppning- med inhemska fartyg
af åtskilliga öns producter, samt Kongl. Resolutionen den 22 April
1735 sladgade, att ”uti de ting, hvarest hamnegårdar belägne funnes oell
”dertill hörde, ålåge allmogen, såsom af gammalt brukligt varit, att för
”Strandridarne uppbygga och uppsätta, enär nybyggnad tarfvades, en stiina
om 9 alnar i qvadrat, 2 kamrar vid de större segelbare hamnar och
”en vid de mindre, till 4J eller 5, och ett kök om 6 alnar i qvadrat, och
”en förstufva, 6 alnar lång och 3 alnar bred, allt under ett tak, jemte det
”allmogen, äfven på slik händelse, borde uppsätta en byggning af 12 a
”14 alnars längd lill stall och fähus;” någon ändring uti detta stadgande
icke kunde meddelas, utan egde allmogen på Gottland att ställa sig detsamma
lill efterlefnad. Vidare har, i anledning af den utaf Fullmägtige
af Bonde-Ståndet från Gottlands Län vid 1823 års Riksdag väckta fråga,
bland annat, derom, att uppbyggandet och underhållandet af strandridareboställen
vid landthamnarne å ön icke vidare mätte hemmansegarne derstädes
åligga, Kongl. Majit under den 9 Maji 1827 förständigat vederbörande,
att hvad anginge dessa boställen, ”hvilka borde räknas bland de
"bevaknings-anstalter, som af seglationen vid de hufvudsakligen till all”mogens
fördel inrättade landthamnarne blifvit en följd, någon ändring
”icke kunde beviljas i hvad genom Kongl. Resolutionen på allmogens besvär
den 29 Juni 1752 vore förordnadt, rörande Gottländska allmogens
”skyldighet att berörde boställen underhålla”; och har slutligen, i anledning af
åtskiilige hemmansegares å Gottland i underdånighet anförde klagan öfver ifrågavarande,
genom Kammar-Collegii den 8 Februari 1837 meddeldte utslag, allmogen
fortfarande ålagde besvär, Kongl. Majit, uti Nådigt Bref af den 23 Januari
1839, förklarat, alt, ”då underhållandet af de vid Landthamnarne å Gottland
”befintlige lastbryggor och strandridare-boställen vore en allmogen på nämn”de
ö af ålder åliggande och, enligt Kongl Majlis Nådiga Bref den 9 Maj
”1827, ännu tillhörande skyldighet, hvars fördelning mellan den Goltländ”ska
allmogen Kongl. Majit, genom Dess omförmäldte Nådiga Bref den 9
”Maj 182.7, uppdragit åt Kongl. Majlis Befallningshafvande att verkställa,”
Kongl. Maj:t, ”enär klaganderne icke uppgifvit, mindre styrkt, att, lill de”ras
slörre eller mindre betungande, någon origtighet egt rum uti den
”reglering i berörde hänseende, som, till följd af Kongl. Majits Nådiga fö
-
14
Stats- samt Ålim. Bcsv.-coeh Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 30.
”reskrift, blifvit, efter föregången undersökning och inhemtade upplysningar
från flere i sådant ändamål tillkallade personer, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
uppgjord,” pröfvade rättvist att, med afslag å besvären,
låta vid Kammar-Collegii i ämnet gifnp utslag bero.
Då, efter hvad sålunda förekommit, det desto mindre är sannolikt,
att Kongl. Maj:t skulle nu, mera än förr, finna skäligt medgifva allmogen
på Gottland befrielse från åliggandet att underhålla de vid öns ellofva
landthamnar uppförde och af der stationerade tullbevaknings-tjenstemän
begagnade s. k. strandridare-boställen, som de förmoner, hvilka ursprungligen
må ansetts uppväga ett sådant besvär, snarare ökats än minskats,
sedan, genom de landthamnarne tid efter annan beviljade handelsfriheter,
allmogen blifvit i tillfälle att vid dessa hamnar så väl uppköpa sina förnödenheter
som vinna afsättning å egna tillverkningar och ortens producter;
så få Utskotten, som icke heller bordt förbise den omständighet, att
Gottländska allmogen är frikallad från vissa Rikets öfriga allmoge i allmänhet
åliggande skattebördor, såsom rustning och knektehåll, vördsamt
tillstyrka,
att, i anledning af förevarande motion, någon åtgärd icke må
af Rikets Ständer vidtagas. Stockholm den 20 December
1844.
>• i
30.
Ank. till Exp, Utsk. d. 22 Dcc. kL 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om Landtbruks-Academiens
indragning och den Academien tilldelade fonds
öfverlemnande till Riksgälds-Contoret, m. m.
Till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten hafva
af Hederv. Bonde-Ståndet blifvit remitterade tvänne motioner i ofvanberörde
ämnen; nemligen:
l:o af Riksdags-Fullmägtigen Henric Andersson från Örebro Län,
som, jemte framställning om origtigheten af den länge följda princip att
,:,l landtbruket^ och slöjdernas förkofran inrätta och underhålla Academi
-
Stats- samt Allm. Bes v.- och Ekon-Utskottens Utlåtande, N:o 30.
15
er och Instituter, — en princip, sorn skulle kostat Staten betydligt och
ledt ”till skada och förlust för det allmänna,” anfört: att en flerårig erfarenhet
visat, att Landtbruks-Academien och Instituten vid Degeberg
och Wäderbrunn icke uppfyllt det med dem åsyftade ändamål; att, hvad
serskildt Landtbruks-Academien beträffade, den ej spridt ”annat ljus öfver
landthushållningen” än hvad, ”utom Academiens tillvarelse, sjelfmant erbjudit
sig, i följd af sjelfva vetenskapens i synnerhet under de sednare tjugu
åren utbildade tillväxt;” att, om Academien och nämnde Instituter voro
hvad de borde vara, de sjelfve skulle framställa en ”storartad och förträfflig
förebild af en väl ordnad hushållning, af ett ypperligt landtbruk,
af arbetskraftens högsta möjliga product, af en räkenskap, som utvisade
högre vinst, än det allmänna landtbruket;” men att icke något af allt
detta, utan rakt motsatsen, erfarits; och att Landtbruks-Academiens Experimentalfält,
som med sina plaxdösa onyttiga byggnader skulle kostat Staten
omkring 100,000 R:dr, vore ”en modell af oreda, vårdslöshet och
platt, oduglighet i jordens häfdande;” i anseende hvartill motionären yrkat,
alt både Landtbruks-Academien och Instituten vid Degeberg och
Wäderbrunn måtte indragas, fonden för delta sistnämnde återgå till sin
ursprungliga af testator förordnade bestämmelse och Statens bidrag alt
uppmuntra landthushållningen inskränka sig endast dertill, att genom förmonliga
lån eller proemier skydda och befordra den enskilda industriens
utbildning; varande vid motionens remitterande dels af Riksdags-fullmägtigen
Strindlund framstäldt det yrkande, att Ulltuna Institut, såsom orden
lyda, ”borde göra de andre sällskap,” helst denna egendom, så länge den
utarrenderades, lemnade inkomster, men nu icke lemnade någon afkastning,
dels yttranden afgifne af flera ledamöter inom Hederv. Ståndet;
och
2:o af Rikdags-fullmägtigen F. von Zweigbergk, som, åberopande
de anföranden, hvilka, i fråga om Landtbruks-Academiens indragning, vid
sista Riksdag afgåfvos till Bonde-Ståndets protocoll för den 27 September
1840, (Band. 7, pag. 768 och följande) föreslagit Landtbruks-Academiens
indragning, samt att dess fonder måtte, på sätt förut vore nämndt, till
Riksgälds-Contoret ingå, för att användas till jordbrukets upphjelpande
m. m.; i hvilket förslag Jan Pehrsson från Upsala och Petter Pehrsson
från Jönköpings Län, f. d. vice Talmannen Pehr Ericsson och samtlige
Riksdags-fullmägtige från Calmar Län m. fl. instämt.
16
Stats- samt Allm. Besv.- och Eken.-Utskottens Utlåtande, N:o 30.
Som Rikets Ständer vid 1840 års Riksdag till ett Landtbruks-InstiLul
på Ulltuna kungsgård beviljat ett årligt anslag af 4,000 R:dr, sami
någon förändring i detta anslag innevarande Riksdag vid regleringen af
Riks-Statens 6:te Hufvud-Titel ej ifrågakommit, hvadan detsamma kommer
ali fortfarande utgå, samt, beträdande Institutet vid Degeberg och Landlbruks-skolan
vid Wäderbrunn, Rikets Ständer redan beslutat, att de dertill
vid sista Riksdag beviljade anslag skola fortfara; så anse Utskotten,
att frågan om indragning af nämnde Landtbruks-instituter
och Landtbruks-skola icke kan till någon åtgärd föranleda.
Det återstår således Utskotten att yttra sig öfver ofvanberörde
tvänne motioner, så vidt de röra Landtbruks-Academien. Men innan Utskotten
fullgöra ett sådant åliggande, hafva Utskotten ansett sig böra besvara
några i sammanhang härmed förekommande frågor. Dessa äro: Huru
har Academien uppkommit, och hvad är hennes ändamål? Hvilka medel
till Academiens inrättning och underhållande hafva blifvit anvisade?
och kan Academien anses vara en för Staten nyttig inrättning?
I afseende å den första af nämnde frågor, få Utskotten anföra: att
Kongl. Maj:t, genom Nådig Kungörelse af den 28 December 1811, ”vid
”betraktandet af de olyckliga följder, som, efter flera för folkmängden, iri”dustrien
och Stats-Verket förstörande krig, tryckte fäderneslandet och vid
”öfvervägande af de svårigheter, för hvilka, genom en tillspärrad handel,
”de nationer blottställdes, som icke, genom egna natur-produeter och egna
”händers arbete, gjort sig oberoende af främmande,” funnit godt stifta
Landtbruks-Academien, hvars bestämmelse vore ”alt tända och sprida
”upplysning, för att befrämja undervisningen, uppmuntra idogheten, stadga
”erfarenheten, lätta ulöfningen och afhjelpa hindren i alla delar af ilandt’
hushållningen i fäderneslandet;” och hvars oafbrutna bemödande det borrie
vara ”att meddela kunskaper eller råd, att frambringa täflan eller ef”terdömen;”
och förklarade Kongl. Maj:t tillika, att Kongl. Maj:t ville i
Nåder vara betänkt uppå en fond för Academien, till befrämjande af ofvannämnde
föremål och inrättningar för landtbruket nytta, till nödige böcker
och modeller, till arfvoden eller belöningar samt till bestridandet af
Academiens öfrige utgifter.
Vidkommande den andra frågan, eller de medel, hvarmed Academiens
inrättande och underhållande bekostats, så hafva Utskottet inhem
tat,
Stats- samt Allm. Best:.- och Ekon.-Utslcottens Utlåtande, N:o 30.
17
tat, att, uti Kongl. Majrts den 3 Juni 1812 meddelade Nådiga Proposition
till Rik els Ständers Stals-Utskolt, angående Riksgälds-Conlorels utländska
gäld, följande förslag blifvit i 5:te punkten deraf framstäldt:
”att af de indragne fonderne medel utses, antingen i penningar el”ler
obligationer, enligt af Stats-Utskoltet vidtagande närmare utredning,
”för att dermed godtgöra de Svenske undersåler, hvilkas fordringar af
”Franska Regeringen redan blifvit med formliga acter oell resolutioner
”fullkomligen verificerade, uppgående, jemlikt deröfver bilagde förteckningar,
till 2,995,937 Livres 2 Sous 4 Deniers Tornois, hvarå Kongl. Maj:ts
”Kärälsklige Herr Son, Hans Kongl. Höghet Kronprinsen, af ömhet för
”Svenska Undersåters väl och af öfvertygelse om fordringarnes rättmätig”het,
af enskilde medel förskjutit 18 procent 539,268 L. 8 S. 9 d.. sorn bö”ra
Honom ersättas, och dervid Hans Kongl. Höghet fästat det förbehåll,
”att, sedan detta förskott blifvit guldet, fordringsegarne, då liquid kunde
”på ett eller annat sätt beredas, skulle ytterligare undfå 48* procent af
”fordrings-beloppet, utgörande, tillsammans med förenämnde redan erhåll”ne
18 procent, två tredjedelar af hela summan, men den derefter återstående
tredjedelen öfverlemnas till Kongl. Maj:ts disposition, för att använ”das
tillföremål af allmän nytta för Riket; varandes det ock Kongl. Maj:ls
”Nådiga afsigt att ställa berörde tredjedel under Landtbruks-Academiens förvaltning,
såsom fond till de från Acadeiniens bestämmelse oskiljagtige utgifter
att,
med anledning häraf, Rikets Ständer, uti underdånig [Skrifvelse
till Kongl. Maj:t af den 19 Juli 1812, yttrat:
”Sedan betydligaste delen af Rikets utländska gäld sålunda kominer
att försvinna, anse Rikets Ständer, det innebära en rättvisa, att Svenske
medborgares hos Franska Regeringen egande erkände fordringar,
”hvilka blifvit uppgifne till en sammanräknad summa af 2,995,937 Livres
”2 Sous 4 Deniers Tournois, af Svenska Staten godtgöras tili det belopp,
”sorn, efter föregången närmare utredning, Kongl. Maj:t i Nåder godkänner,
”och sådant på sätt som följer:
”l:o Böra de 18 procent, som Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
”uppå berörde fordringar i Nåder behagat förskjuta med en summa af
”99,864 R:dr 25 sk. Hamburger Banco, genast Hans Kongl. Höghet godt
-
Bih. Ull R. St. Prot. 1844. 4 Sami. 2 Afd. 6 Haft. j
3
18 Stats- samt Allm. Best och Ekon-Utskottens Utlåtande, N:o 30,
"göras, och hvilket belopp, enligt hvad i nästa punkt omförmäles, kommer
"att afgå från hvad de enskilde fordrings-egarne ytterligare böra undfå.
”2:0 Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, komma enskilda
Svenska medborgare att för deras hos Franska Regeringen egande
”fordringar af förut omnämnde beskaffenhet, hvilka af Eders Kongl. Maj:t
"i Nåder varda godkände, blott till ?:delar af dessa fordringars belopp
"njuta indemnisation af Svenska Staten på det sätt, att, sedan ifrån
två tredjedelarne af hela fordringssumman i Franskt mynt först afgått de
”af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen i Nåder förskjutne 18 procent, återstoden
eller 48* procent reduceras till Svenskt Banco-mynt efter 8 sk. per
”Livres Tournois, hvarefter af det härigenom uppkommande belopp i
'Svenskt Banco ytterligare innehålles, hvad till cours-difference vid godt”görandet
af Hans Kongl. Höghet Kron-Prinsens förskott erfordras. För hvad
"sedermera af förenämnde 48? procent öfverblifver, meddelas fordringsegarne
Riksgälds-Contorets obligationer på Tio år och med Fem procents
årlig ränta, emot qvittencer på fordringarnes hela belopp, hvilka qvittencer
tillika komma att innefatta fullkomlig och ovillkorlig öfverlåtelse
"pä Svenska Staten af fordringsegarnes anspråk hos Franska Regeringen för
dessa af Svenska Staten liquiderade fordringar.”
”1 anseende till den återstående tredjedelen; så kommer den likaledes
att reduceras till Svenskt Banco, efter 8 sk. per Livres Tournois,
"samt beloppet derefter liquideras med Riksgälds-Contorets obligationer på
”Tio år och med 5 procents årlig ränta, hvilka obligationer, jemlikt Eders
"Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition, komma att ställas under LandtbruksAcademiens
förvaltning, såsom fond till de från Academiens bestämmelse
"oskiljäktige utgifter;’
alt vidare och sedan, i anledning af serskild Nådig Proposition
vid den år 1815 hållna Urtima Riksdag, Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse af den 11 Maj samma år, förklarat sig hafva funnit billigt, att
de af framlidne Commerce-Rådet m. m. Johan Sederholms arfvingar, hvilka
voro Svenska undersåter och i Riket bosatte, finge, i afseende å utbekommandet
ai en Commerce-Rådet Cederholms fordran hos Franska Regeringen,
tillgodonjuta samma förmon, som, till följd af Kongl. Maj:ts högstberörde
Nådiga Proposition af den 3 Juni 1812 samt Rikets Ständers i
anledning deraf fattade beslut, förut blifvit beviljad andre Svenske un
-
Stats- samt Allm. Desv - och Ekon-Utskottcns Utlåtande, N:o 30.
19
dersåtare för dylika fordringar under enahanda villkor och förbehåll, som
for dessas godtgörande blifvit föreskrifne, Kongl. Majit, genom Nådigt Bref
af den 19 Februari 1817, efter det nämnde Svenska arfvingars fordran
blifvit bestämd till 9,419 Ridr 22 sk. 6 rst., hvaraf ?:deiar skulle arfvingarne
tillkomma, anbefallt Riksgälds-Contorels Fullmägtige att till Landtbruks-Aeademien
utbetala återstående iidelcn, eller 3,139 R:dr 39 sk. 6
rst. i Contorets obligationer på 10 år med 5 procents årlig ränta;
att, sedan Directeuren för Landtbruks-Academien hos Kongl. Maj;t
gjort underdånig framställning om anslag till uppförande af ålskiliige nödige
tillbyggnader vid och reparationer å Academiens hus, förslagsvis upptagne
till en summa af 24,200 R:dr, Kongl. Majit, genom Nådigt Bref af
den 31 Mars 1819, tillåtit, att de medel, som för ändamålet erfordrades,
finge i moa af behofvet förskjutas af den under Landtbruks-Academien
ställde fond uti Riksgälds-Contorels obligationer, för att sedermera efter
hand ”af Nionde IIufvud-Titeln” ersättas; äfvensom Kongl. Majit förordna!,
att de lån från samma Hufvud-Titel, som innehades af Ryttmästaren A.
Adlersparre med 10,000 R:dr, af Presidenten Friherre Edelcrantz med
12,000 Ridr, samt af Bruksegarne P. Wikström oell P. Wiklund, med
4000 Ridr skulle, i den mon ränte- och capital-afbetalningarne derå fullgjordes,
användas till ersättning åt Landtbruks-Academien, intilldess fondens
förskotter blifvit till fullo liquiderade, tillika med ränta derå efter 5
för hundrade om året; och enär vid sistlidne Riksdag af Academiens förskotter
vore oguldne 10,036 Ridr 8 sk. 8 rst. Banco, medgåfvo Rikets
Ständer, enligt underdånig skrifvelse till Kongl. Majit af den 10 Juni
1841 (N:o 396), alt detta belopp finge af Riksgälds-Contoret till Landtbruks-Academien
utbetalas, hvilket ock sedermera blifvit verkstäldt.
I afseende å tredje frågan, eller om Landtbruks-Academien kan
anses vara en för Staten nyttig inrättning; så, ehuru de förhållanden, som
borde bestämma omdömet härutinnan, till större delen ära allmängjorde
genom Academiens utgifna skrifter, anse Utskotten likväl sin pligt fordra
att här meddela de upplysningar i ämnet, som äro för Utskotten tillgänglige,
på det att icke de uti ofvanberörde motioner mot Landlbruks-Academiens
gagn och nytta för landet rigtade anmärkningar må blifva utan
svar lemnade.
Om ock, före den år 1841 verkställde reorganisation af Landtbruks-Academien
och dess styrelse, Academiens bemödanden och verk
-
20
Stats- samt Allm. Best’.- och Ekon.-Utshottcns Utlåtande, N:o 30.
»ingar icke medfört så stor fördel och nytta för landet, som, efter en ändamålsenligare
plan för dess verksamhet, kunde hafva erhållits; så tro
dock Utskotten, att det nu varande förhållandet härutinnan uppfyller alla
de fordringar, som i detta hänseende skäligen kunna göras. Eldigt Kongl.
Majlis förnyade Aådiga Stadgar för Academien af den 28 Augusti 1841,
än hennes bestämmelse ”alt, efter erfarenhetens och vetenskapernas anvisningar
inhemta och sprida kännedom om alla för Landtbrukare i allmänhet
gagneliga rön och uppfinningar, samt att såmedelst, äfvensom genom
”egna efterdöme» och, efter befintliga tillgångar lämpade, belöningars utdelning,
verka till Landlbrukets med dertill hörande näringsgrenars förkofran.
” Med hänsigt lill skiljaglighelen af de ämnen, som sålunda utgöra
föremål för Academiens verksamhet, och på det hvart och ett af
dem må kunna förberedande behandlas af män, som deråt företrädesvis
egnat sin uppmärksamhet, äro Academiens arbetande ledamöter fördelade
å Sex Aftkelningar, nemligen:
l:o Landtbruks-afdelningen, för det egentliga landtbruket, såsom
odlingen af sädesarter, foderväxter och andra jordbr
uks-alster, äfvensom husdjurens skötsel och raceförädling;
2:0
Skogs- och trädgårds-afdelningen, för skogshushållning och
trädgårdsskötsel;
3:o Hushållnings- och Slöjd-afdelningen för förädling, förvarande
och användande af alla de jordalster, som utgöra föremål
för Landtmanna-näringar;
4:o Mechaniska afdelningen, för byggnader, redskap och hägnader,
med de flera mechaniska inrättningar, hvilka höra
till en väl ordnad landthushållning;
5:o Vetenskaps-afdelningen, för meddelande af upplysningar
och råd, hemtade från chemi, fysik, naturalhistoria m. m.;
och
Stals- samt Allm. Besvärs- och EkonUtskott ens Utlåtande, N:o 30.
21
6:0 Statislika afdelningen, för samlande och ordnande af undervall
elser om hvarje landsorts naturförhållanden och industriella
tillstånd, med hänsigt till landlhushållningen.
Genom ett efter denna plan lämpadt arbetssätt, bör Landtbruks-Acadeinien,
elter Utskottens tanka, kunna till alla delar uppfylla omförmälde
sin bestämmelse. Att ingå i en detaljerad undersökning, i hvad mou
denna bestämmelse eller Academiens ändamål vunnits, tro Utskotten hvarken
vara lämpligt eller här behölligt; men för att bilda ett omdöme, huruvida
verkligen Academien är en för landet nyttig inrättning, lå Utskotten
åberopa: att Academien årligen utgifvit och jemväl lortlar att utgilva
för allmänheten tillgängliga handlingar och skrifter, innehållande hvarjehanda,
landtbruket rörande, förhållanden; att Academien Iramkallat och
underslödt utgifvandet af andra förtjenstfulla skrifter, samt lernnat de vetenskapliga
upplysningar i afseende å landthushållningen, hvaråt Regeringen
eller den enskilde landtmannen ej sällan varit i behof; att Academien, genom
sina anställda och längre lid fortsatta försök, pröfva t nyttan och användbarheten
för Sverige af en mängd foderväxter, hvilka lörsok för foderodlingen
ieinnat ganska vigliga resultat, hvarförutan hon beredt allmän
•
1 O O 7
helen tillgång på nya ulmårktare sädesslag samt träd- och busksorter; och
att slutligen, på sätt erfarenheten ådagalagt, må^iga för landtbruket vigtiga
rön och uppfinningar, genom Academiens försorg, kommit till allmänhetens
kunskap samt att Academien verkat till flera förbättringar i landthushållningen.
Det är dock klart, alt, om man, såsom det finnes omförmäldt uti
den ena af ofvanberörde motioner, väntar sig att få å Landtbruks-Academiens
experimentalfält finna ”en storartad och förträfflig förebild af ett
ytterligt, landtbruk, af arbetskraftens högsta möjliga product, af en räkenskap,
som utvisar högre vinst-, än det allmänna landtbruketman skall i
en sådan väntan blifva bedragen; ty icke alla försök kunna lyckas, och det
ligger i sakens natur, alt eli fält, som begagnas endast lill försöks anställande,
ej skall kunna vid alla tillfällen lemna en anblick, sådan som en
väl häfdad åker eller äng; men ali nämnde fält visade ”en modell af oredaj
vårdslöshet och platt oduglighet i jordens häf dande,” synes Utskotten
vara uttryck, som, efter det ofvan anförda, icke erfordra något bemötande.
22
Stafs- *arnt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens ['Hatande, N:o 30.
Utskotten återgå nu till besvarandet at det gjorda yrkandet, att
Landt bruks-Acaderaien måtte indragas.
Emot bifall till ett sådant yrkande förekommer ej allenast, att denna
inrättning, efter hvad Utskotten ådagalagt, är grundad på en fond, som,
enär den tillkommit derigenom, att enskilde personer afstått en viss del
af sina fordringar hos Franska Regeringen, Rikets Ständer icke synas ega
rättighet alt, efter godtfinnande, disponera, utan äfven, synnerligen med
sin jiuvarande organisation, är för landet nyttig och behöflig. Landtbruket
i Sverige har ej på långt när uppnått den höjd, som de flesta civiliserade
stater, der likväl äro inrättningar för samma ändamål, hvarför LandtbruksAcademien
blifvit stiftad. Sådane finner man t. ex. uti Italien, Spanien,
Sweitz, Frankrike, England, Preussen och flera stater i Tyskland, i Dannemark
och Ryssland; och, då landtbruket utgör Sveriges modernäring, och
således är den vigtigasle delen af allmänna hushållningen; så anse Utskotten
det vara desto mera nödvändigt, att Landtbruks-Academien fortfarande
existerar, som den utgör en föreningspunkt för inhemtandet af de åtgärder
och den erfarenhet, som, med hänsigt till jordbruket och dess binäringar,
i Rikets olika delar företagas och samlas.
Utskotten få alltså, med åberopande af hvad Utskotten här ofvan
anfört, vördsamt tillstyrka:
att det i ofvanberörde motioner väckta yrkande om Landtbruks-Academiens
indragning måtte förfalla.
Men då en del af de medel, som blifvit använde till uppbyggandet
och underhållandet af Landtbruks-Åcademiens byggnader, utgjorts af statsmedel,
samt Academien är att anse såsom en Rikets allmänna inrättning,
finna Utskotten Academiens räkenskaper böra af Revisionen för Stats-, Banco-
och Riksgälds-Verken granskas, hvadan Utskotten, med anledning af ofvanberörde
motioner, vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Landtbruks-Åcademiens räkenskaper, med dertill hörande
handlingar, måtte varda i och för en sådan granskning
öfverlemnade till Rikets Ständers hädanefter sammanträdande
Revisorer. Stockholm den 20 December 1844.
Stats■ samt Alim. Besv.- ock Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 30.
23
Reservation
af flen Friherre von Kraemer: "Mot Utskottens beslut, att LaudtbruksAcademiens
räkenskaper skola granskas af Rikets Ständers Revisorer, får
jag mig reservera. Åtgärden, sådan den är föreslagen, inskränker sig till
att addera och subtrahera, hvari Revisorerne icke sakna öfning. Deras tid
är för knapp, för att med till intet ledande göromål upptagas. Landtbruks-Academien
har intet årligt stats-anslag och dessutom har revisionsåtgärden
icke blifvit af någon motionär yrkad.”
Rättelse
Uti nästföregående 5 Häfte af denna samling, sid. 4—7, liar Utlåtandet N:o 22 erhållit co
lumu-titeln:
Stats-
och hcvillnings-Utskottens Utlåtande,
läs; Stats- och Ekon.-Utskottens Utlåtande.
STOCKHOLM, elmén & granbercs tryckeri, 1844-.
Stats- sami Allm. Be*v.- och Ekon,-Utsk. Bet., PTfO 31.
1
Ank. till Exp. Utsk. d. 31 Dec., kl. 3 e. mield.
Betänkande, med anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, i fråga
om förändring i sättet for ersättning af hästar och persedlar,
sorn vid Rusthålls-Regementena under krig gå förlorade.
Sedan, i anledning af vid sistförflutne Riksdag väckt fråga om tillåtelse
för rusthållare alt, under krig, emot en bestämd afgift i penningar,
varda befriade från skyldigheten alt remontera och ersätta förlorade bevärings-,
remtygs- och utredningspersedlar m. m., Rikets Ständer, med hänsigt
dertill, alt de drvga och kännbara kostnader, som genom krigstillfälligheter
uppkommande förluster så väl af hästar, som af omförmälda persedlar,
ofta tillskyndade enskilde rustande, skulle lättare bäras, i den mon de jemnare
fördelades, uti skrifvelse den 6 Februari 1841 (N:o 218) icke allenast
i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit täcktes låta höra vederbörande rusthållare,
huruvida de skulle vilja ingå den öfverenskommelse sins emellan
att, vid infallande krig, från krigets utbrott, en för alla och alla för en,
proportionaliter ansvara för de skador, som kunde träffa Regementets eller
Corpsens häslar, bevärings-, remtygs- och utredningspersedlar m. m., eller
om rusthållarne hellre önskade, att slaten, emot en viss årlig afgift af deni
till Kronan, öfvertoge ansvaret för ersättningen af så väl hästar, som persedlar,
i hvilket fall det likväl skulle åligga staten att vid krigets slut hålla
både de förra och de sednare i tjenstbart och dugligt skick de rustande tillhanda,
utan ock i underdånighet framställt den önskan, att, efter det rusthållarne
sig i ämnet yttrat, Kongl. Majit måtte, uti Nådig Proposition till Rikets
Ständer, föreslå den ändamålsenligaste och således för de rustande minst
betungande utvägen till sådan ersättning; så har Kongl. Majit, uti högstberörde
den 2 sistlidne Augusti aflåtne Proposition, gifvit Rikets Ständer tillkänna,
att Kongl. Majits och Rikets Krigs-Collegium, enligt erhållen Nådig
befallning, samt, under förutsättande för öfrigt, ej mindre alt karl- och
hästmunderingarue, äfvensom hästbeslag, ehuru icke i Rikets Ständers unBih.
till R. St. Prot. 1845, 4 Sami. 2 A/d. 7 Haft. 1
2
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet., N.-o 31.
derdåniga skrifvelse uttryckligen nämnda, ansåges innefattade bland den materiel,
bestående, utom hästar, af bevärings-, remtygs- och utredningspersedlar m. m.,
livars underhållande i krigstid skulle utgöra föremål för förslaget till ruslbållarne,
än ock att samma förslag icke för närvarande rörde Jemtlands Bäst-JägareCorps
irsta sqvadron eller Bobus Läns Regementes Södra eller Rusthållsbataljon,
enär den förres materiel underhölles, genom Krigs-Collegii försorg,
af den så kallade Jemtlands Reserv-medels-Cassan , till hvilken rusthålls me
med penningar utgjorde sina rustnings-praestationer och den sednare, eller
Bohus Läns Regementes Rusthålls-bataljon, blifvit, till följd af Kongl. Majrls
Kådiga Bref den i\ November 1842, försatt på Infanteri-fot för en tid af
jo år, under hvilka bataljonens bevärings-, remtygs- och utredningspersedlar
bekostades af Kongl. Majrt och kronan, samt beklädnaden af kronan och
rusthållare till hälften hvardera, låtit för hvarje af de öfriga indelta Cavallen-
eller från Cavallen' till Infanteri förvandlade Regementen och Corpser,
med ledning af sednaste upphandlings-pris, approximativa calculer öfver
värdet å ryttarehästen samt alla till ryttarens eller soldatens personella och
hästutredning hörande persedlar upprätta och till Kongl. Maj:ts vederbörande
Befallningshafvande afsända, med föreläggande alt, på sätt och i den ordning,
Kongl. Maj:ts ofvanberörde Nådiga bref den 11 Mars 1841 stadgade,
infordra de rustandes yttrande öfver det af Rikets Ständer framställda alternativa
förslag.
Ehuru Krigs-Collegium af de till Collegium insände protocoll vid
de med de rustande eller deras ombud i förenämnde afseende hällne sammanträden
inhemtat, att hvarken det ena eller andra alternativet af ifrågavarande
förslag blifvit af de rustande vid något Regemente eller Corps ovilkorligen
antaget, samt härtill komme, att, vid åtskilliga föregående tillfällen,
svårigheter likaledes mött för tillvägabringandet af då foreslagne förändringar
i det af ålder gällande och vid flera Riksdagar öfverklagade sättet för
rustningsskyldigheternas utgörande, hade Krigs-Collegium likväl, då de fleste
rusthållare, det oaktadt, synts önska förändring i hvad, som funnes stadgadt
om de af ruslbållen utgående prestationer, men den af Rikets Ständer alternativt
föreslagna ansvarigheten för staten att ersätta under krig ti made
skador å hästar och persedlar, emot en viss årlig afgift af rusthållarne, i
Collegii tanke icke blott innebure en rubbning af indelningsverkets grunder,
utan äfven, i ovissheten om ett krigs utgång, kunde för kronan medföra
betydlig förlust, och derföre icke heller kunde af Collegium tillstyrkas, uti
afgifvet underdånigt betänkande af den 29 December 1843, hemställt, att
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Ulsk. Bet., IV.-o 31.
3
följande, med irsta alternativet i Rikets Ständers framställning hufvudsakligen
öfverensslämande, förslag malte Rikets Ständer meddelas, nemligen :
■ :o att rusthållarne vid samtlige till cavallen indeldte, beridna och
afsotne regementen och corpser, med undantag af Jemtlands Häsl-Jägarecorps
esta sqvadron och Bohus läns regementes södra bataljon, skulle
ingå den öfverenskommelse att, gemensamt och till lika belopp för hvarje
helt rusthåll, ersätta alla förluster och skador, som å de hvart och ett sådant
regemente eller corps tillhörande hevarings-, beklädnads-, personella,
utrednings- och rem tygs-persedlar, hvilkas anskaffning och underhållande,
jemlikt gällande författningar, rusthållarne ålåge, kunde under krig inträffa
från och med den tid, då regementet eller corpsen, eller ock någon del
deraf, lör fälltjenstgöring uppbröle, tilldess nämnde tjenstgöring upphörde,
eller det utcoinmenderade och under kriget ej afgångna manskapet till
hemorten återkomme;
2:0 att, med undantag af rusthållarne vid förutnämnde sqvadron af
Jemtlands Häsl-jägare-corps, ej allenast de rustande för alla numer vid
öfriga indeldta beridna cavalleri-regementen och corpser, utan ock, i händelse
från cavalleri till infanteri på viss tid förvandlad indeld trupp skulle,
efter ingånget hästvacance-contracts tilländalöpande, till cavalleri återgå,
rusthållarne för de numer, hvilkas manskap före utbrott af krig tilläfventyrs
komme att å nyo uppsitta, åtoge sig enahanda ersättningsskyldighet
för hvarje indeldt beridet cavalleri-regementes eller corps hästar, sadelmundering
och hästbeslag, 30m i förra punkten i afseende på ryttarens utredning
vore omförmäld;
3:o att den ersättning, hvilken sålunda , efter den ena eller andra af
förestående 2:ne punkter, kunde drabba vederbörande rusthållare, icke skulle
komma i fråga att utgå, förrän så väl förlusten, som det belopp, hvilket
Krigs-förvaltningen till densarnmas godtgörande förskottsvis erlagt, blifvit
behörigen styrkt.
Vid öfvervägande af hvad i detta ämne förekommit, och i betraktande
deraf, att ju allmännare eller vidsträcktare den ifrågasatta föreningen mellan
rusthållarne kunde blifva, densamma destomer skulle motsvara sitt ändamål,
eller en jemnare fördelning af rustningsbesväret under krig, hade
Kongl. Maj:t funnit tillvägabringandet af serskild förening inom hvarje regemente
eller corps icke företrädesvis böra sökas, utan helst en gemensam
förening beredas mellan alla rusthåll i riket, hvilkas innehafvare lunne
med sin fördel förenligt att deruti ingå, oberoende af de rustande för an
-
4
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-lJt sk. B. t., N.o 31.
fira numer, i fall desse vägrade att i en sådan förening deltaga, dock att
harvid nödig skillnad mellan de beridne och de afsutne regementena
iagttoges.
På grund häraf har Kongl. Maj:t nu föreslagit Rikets Ständer: att, med
undantag af Jemtlands Häst-Jägare-Corps och Bohus läns regementes södra
bataljon, med hvilka serskilda förhållanden egde rum, rusthållarue vid öfriga
rusthålis-regementen och corpser i riket må, vid nya sammankomster,
erbjudas att, lill vinnande af den åsyftade lindringen i rustningsbesväret
under krig, ingå gemensamma öfverenskommelse!', samtlige rusthållarne vid
de beridne regementena och corpserna serskildt, och samtlige rusthållarne
vid de afsutna serskildt, att, efter den andel, som på hvarje rusthåll kunde
belöpa, icke allenast ersätta alla förluster i hästar eller persedlar, som under
krigstjenstgöring kunde för de i öfvorenskommelsen deltagande rusthållen
inträffa, utan ock under tiden lör persedlarnes underhåll ansvara ; kommande
hvarje rusthållare sålunda i tillfälle att, utan hinder af det beslut,
hvaruti de öfriga rusthållarne kunde stanna, härutinnan handla, såsom han
för sig fönnonligast ansåge; dock att, der flere delegare funnes i samma
rusthåll, alla dessa borde om beslutet sig förena, så framt den föreslagna
öfverenskommelsen skulle anses halva blifvit för rusthållet antagen; och
skulle för öfrigt de rusthållare, som till en början möjligen kunde hysa betänkligheter
vid detta på deras gemensamma fördel beräknade förslags antagande,
icke utestängas från möjligheten alt sedermera derpå ingå, hvadan
Kongl. Maj:t ansåge en praescriptionstid för rättigheten att i öfverenskommelserna
deltaga först framdeles lämpligen kunna af Kongl. Majrt i Nåder
bestämmas.
Då likväl ersättningen för under krig inträffade förluster eller underliålls-kostnader
icke skulle ifrågakomma att af rusthållarne utbetalas, förr
än densammas belopp blifvit tillförlitligen utredt, ville Kongl Maj:t fästa
Rikets Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten, att de utgifter, som i
omförmälde afseenden kunde uppkomma, förskottsvis bestriddes af den blifvande
krigsfonden, för att sedermera, lill Statsverkets godtgörande, fördelas
på vederbörande rusthållare, hvilka i stället blefve berättigade att återfå så
väl hästar som persedlar i tjenstbart skick.
Vid den Kongl. Propositionens föredragning hos Ilederv. BondeStåndet,
halva Jan Pehrsson från Upsala län och Pehr Pahlsson från Christianstads
län, med hvilka flere af Ståndets ledamöter sig förenat, uttalat
den åsigt, att de föreslagna föreningarne mellan rusthållarne i riket, att ge
-
Stats- samt Allm. Bess•.- och Ekon.-Utsk. Bet., IV.o 31.
*>
mensamt ersätta under krig inträffande förluster å rusthålls regementenas
hästar och persedlar, icke skulle medföra någon lindring i rustningsbesväret,
men alt ett sådant ändamål snarare vore att påräkna, om Staten öfvertoge
ersättnings-skyldigheten, emot en viss, från krigets utbrott till dess slut, af
hvarje rusthåll utgående afgift, som föreslagits till ett belopp al 5o Ralf
Banco årligen.
Jemlikt erhållne remisser å högstberörde Nådiga Proposition, jemte hvari i
anledning deraf inom Bonde-Ståndet yttradt blifvit, åligger det Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten att med utlåtande i ämnet till
Rikets Högloft. Ständer inkomma; och få Utskotten, för fullgörandet häraf,
till en början anmäla, alt Utskotten af de handlingar i detta mål, hvilka
från Landtförsvars-Departementets Canzli-Expedit on serskildt blifvit till
Utskotten öfverlemnade, inhemtat följande:
att uti de aproximativa calculer, Krigs-Collegium låtit upprätta och
Konungens vederbörande Befallningshafvande meddela, kostnaderne för ryttare-hästen,
samt alla till ryttarens eller soldatens personella och häst-utredning
hörande persedlar beräknats
vid Lif-Regementels Dragon-Corps till B:co R:dr 4° i
„ Lif-Regementets Husar-Corps - - - 414: 44 \ H:’'_
,, Smålands Husar-Regemente - 4I,: 4 ,uppfaget tili
„ Skånska Husar-Regementet - 424: 38 yj0 R dl
„ Skånska Dragon-Regementet - 388: 3a
„ Lif-Regementets Gienadier-Corps - - io5: 25
Andra Lif-Grenadier-Regementet - - gg: 46
f „ Smålands Grenadier-Bataljon - g2: 7
„ "'Westgötha Regemente - - - gi: 3g
att, vid de mellan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och rusthållarnc
eller deras ombud, dels sqvadrons- och compagni-vis, dels härads-vis hållna
sammanträden, första alternativet:
Det rusthållarne skulle, vid infallande krig, frun krigets utbrott, en
för alla och alla för en, proportionaliter ansvara for de skador,
som kunde träffa regementets eller corpsens hästar, bevärings-,
remtygs- och utrednings-per sedi ar m. m.,
blifvit, dels med flere eller färre förbehåll och villkor, dels eventuelt, för
den händelse sednare alternativet icke komme att bifallas, antaget,
vid Lif-Regementets Dragon-Corps, af de rustande inom Upsala
och Gefleborgs län;
6
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet., N.-o 31.
vid Lif-Regementets Husar-Corps, af rusthållarne i Södermanlands
län oell den inom Örebro län förlagda vestra Nerikes sqvadron;
vid Smålands Husar-Regemente, af rusthållarne i Konga härad
samt en del rustande inom Uppvidinge och Kinnevalds härader i Kronobergs
län, och vid Staby sqvadron inom Calmare län;
vid Skånska ldusar-Regementet, af majoriteten bland de rustande
i Malmöhus och afen del inom Christianstads län;
vid Skånska Dragon-Regementet, af pluraliteten bland rusthållarne
så väl i Malmöhus som Christianstads län;
vid Lif-Regementets Grenadier-Corps , af de ^rustande i Westmanlands
Irenne numer i Stockholms och tjugutvå numer i Södermanlands län;
vid andra Lif-Grenadier-Regementet, af rusthållarne i Östergöthlands
och eventuelt af de uti Calmare län; och,
vid Westgötha Regemente, af rusthållarne inom Skaraborgs län;
att andra alternativet:
Det Staten, emot en viss ärlig afgift af rusthållarne till Kronan, öfver
loge ansvaret för ersättningen af sä väl hästar som persedlar,
i hvilket Jall det likväl skulle åligga Staten att, vid krigets slut,
hälla både deJorra och de sednare i tjenstbart och dugligt skick,
de rustande tillhanda,
antagits jemväl under vissa uppgifna förbehåll,
vid Lif Regementets Dragon-Corps, af en del rusthållare inom
Stockholms län;
vid Lif-Regementets Husar-Corps, allenast till syftningen, af de rustande
inom Skaraborgs, och af större delen bland dem inom Örebro län;
vid Smålands Husar-Regemente, af rusthållarne inom Jönköpings
och Calmare län ;
vid Skånska Husar-Regementet, af sex numer inom Christianstads
län;
vid Lif-Regementets Grenadier-Corps, af sextionio rusthåll i Södermanlands
län;
vid Andra Lif-Grenadier-Regementet, af rusthållarne i Calmare län;
vid Westgötha Regemente, af rusthållarne inom Kullings, Marks, Vedens
och Kinds Härader af Elfsborgs län; samt
vid Smålands Grenadier-Bataljon, af de rustande inom Jönköpings
län;
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet., N.-o 31.
7
att deremot hvarken första eller andra alternativet kunnat antagas
af de rastande vid Smålands Grenadier-Bataljon inom Kronobergs län, af
majoriteten bland de rustande vid Lif-Regementets Dragon-Corps inom Stockholms
och Skånska Husar-Regementet i Christianstads län, eller af en del
rusthållare vid Lif-Regementets Dragon-Corps inom Upsala län, vid Smålands
Husar-Regemente inom Kronobergs och Jönköpings län, vid Skånska
Husar-Regementet inom Malmöhus län, vid Skånska Dragon-Regementet inom
Malmöhus och Christianstads län, samt vid Westgötha Regemente inom Elfsborgs
län; äfvensom att något utlåtande i ämnet icke inkommit från rusthållarne
vid Lif-Regementets Husar-Corps inom Westmanlands län;
att de invändningar och betänkligheter, som emot förslaget hufvudsakligen
förekommit, bestå deri, hvad första alternativet beträffar, dels att
ersättningsansvaret för de i krig timade skador å hästar och persedlar, skulle
drabba rusthållarne, en för alla och alla för en, och rustningsbördan derigenom
falla tyngre pä svaga rusthåll, dels att den gemensamma ansvarigheten
icke blifvit inskränkt till hvarje sqvadron eller compagni för sig, synnerligast
när Regementet vore förlagdt i flere provincer, och, i motsatts härmed,
att ansvarigheten inskränkts inom ett Regemente, och icke vore utsträckt
till Rikets alla rusthållare, samt, vidkommande sednare alternativet, att beloppet
af den afgift, staten fordrade för ersättningsansvarets öfvertagande,
icke blifvit uppgifvet; hvarförutan emot förslaget i dess helhet blifvit anmärkt,
att detsamma icke omfattade så väl freds- som krigstid; och slutligen
att, utom meranämnde till de rustande sednast framställde förslag,
angående förändrad ordning för rustnings-praestationernas utgörande, förslag
i enahanda syftning blifvit tid efter annan väckte och af Kongl. Maj:t rusthållarne
meddelade. I afseende härå anse sig Utskotten böra tillkännagifva,
att, till följd af Rikets år i8a3 församlade Ständers derom gjorda underdåniga
begäran, Kongl. Maj:t lät till de rustande göra framställning om en
årlig afgifts erläggande, till anskaffning och underhåll af bevärings-, remtygs-,
karl- och hästmunderings-persedlar samt hästbeslag, vid indelta Cavalleri-Regemenlena
, samt af bevärings-, remtygs- och munderingspersedlar vid
de till Infanteri förändrade Cavalleri-Regementen, jemte beklädnads- och
Bevärings-Directioners inrättande till anskaffningens besörjande och medlens
förvaltning. Denna afgift skulle vara uträknad i förhållande till slitningsvärdet
på ett år af alla ofvannämnde persedlar, efter gällande pris, med antagen
dubbel brukningstid för persedlarne emot hvad, som upptoges i beklädnadsstaten
för Kron-Prinsens Husar-Regemente, om truppen vore Caval
-
St rits- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. BetN.-o 31.
leri, samt för Konungens dåvarande Eget värfvade Regemente, om truppen
vore Infanteri, med tillökning derutöfver af tjugu procent i årliga kostnadsbeloppet
för persedlarnes underhåll och till ersättande af tillfälliga förluster;
och skulle berörde, för fredstid utgående afgift höjas med femtio procent,
när Regementet eller någon del deraf uppbröte till fälttjenstgöring. Då likväl
största delen af de rustande uppå denna framställning icke ville ingå,
men Rikets Ständer, vid påföljda eller 1828—i83o årens Riksdag, under
öfvertygelse om nyttan af berörde anstalt, förmodade, att, efter undanrödjande
eller förminskande, i hrad möjligt vore, af de olägenheter, dem de
pustande af den nya inrättningen sig föreställt, en förnyad proposition i
detta afseende skulle af de rustande med större beredvillighet emotlagas,
bade Kongl. Majrt, på af Rikets Ständer föreslagne förändrade grunder, låtit
uppgöra project till förnyade framställningar till de rustande, dels om inrättandet
af Directioner för anskaffning och underhåll i fredstid, vid indelte,
beridne och afsutne Rusthålls-Regementen och Corpser, af manskapets beklädnads-,
remtygs- och bevärings-persedlar samt, vid Cavalleriet derjemte,
af sadelmunderingar och hästbeslag, dels om en serskild passevolance mellan
krigsfonden och de rustande, till beredande af lindring och bestämdhet
i de utomordentliga kostnader, som för de rustande under ett fälttåg vore
oundvikliga, hvilken sednare framställning skulle göras endast till rusthåU
larne vid de Regementen och Corpser, hvilkas samtliga sqvadroner och compagnier
på den förra ingått. Vilkoren för den sålunda för en tid af femton
år föreslagna nya anstalten voro hufvudsakligen, att rusihåliarne, under
fredstid, skulle årligen i penningar erlägga en, med ledning af sednast anskaffade
munderings-kostnad och calculerade brukningstid, uträknad afgift,
tili underhåll af redan befintlige och upphandiig af nya bevärings-, beklädnads-,
remtygs- och sadelmunderingspersedlar samt hästbeslag, hvilken afgift
skulle till oförminskadt belopp utgöras intill det år, då ny mundering
bchöfde åt truppen anskaffas, hvarefter afgiften för den följande tiden skulle
å nyo bestämmas och rusihåliarne ega att tillgodonjuta det öfverskott eller
tillskjuta den brist, sorn kunde i Regements-Directionens Cassa förefinnas,
samt att rustbållarne, under krigstid, skulle, emot befrielse från ifrågavarande
persed ars anskaffning och underhåll, årligen erlägga, för de commenderade
numren, till General-Krigs-Commissariatet dubbla beloppet af den
årliga afgift, hvilken under de nästföregående fem fredsåren blifvit i medeltal
till Regements-Direetionen inbetald. Vidare blef, i afseende på ordnin
geu
-
Stats- samt Allm. Bcsv- oell Ekon.-Ulsk. Bet., Avo 31.
9
gen för de rastandes hörande Öfver nyssberörde framställningar, föreskrifvet,
att omröstning skulle anställas af de rustande, sqvadrons- eiler compagnivis
sammankallade å Lands-Canzliet i det län, der största nurnerstyrkan
af sqvadronen och compagniet vore förlagd, vid hvilka sammanträden borde
iagttagas, att hvarje helt rusthäll finge aflemna en röst, men att, då flere interesseuter
funnes i ett rusthåll, de före sammanträdet borde sig förena om ett
och samma beslut; att de frånvarande rusthållarne komme att åtnöja sig med
de närvarandes beslut; att endast vid de Regementen eller Corpser, der alla sqvadroner
eller compagnier ingått å den Nådiga Propositionen, det nya anskaffningsoch
underhållssättet komne att införas, och att omröstning öfver den sednare
delen af Propositionen, eller angående passevolance med krigsfonden, endast
skulle ega rum, om Regementet eller Corpsen sålunda befunnes hafva ingått
å Propositionens förra del. Enligt hvad Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande,
efter i sådant ändamål hällne sammanträden med de rustande,
hos Krigs-Collegium anmält, och Collegium, i skrifvelse den 19 April
1833, till Kongl. Maj:t i underdånighet inberättat, hade pluraliteten af de
rustande vid samtlige beridne ochafsutne indeldle Cavalleri-Regementen och
Corpser med Nej besvarat den i första rummet framställde proposition, angående
underhållssättet under fredstid, vid hvilket förhållande propositionen om
en viss afgifts erläggande under krigstid icke kunnat till omröstning hos de
rustande förekomma.
EfLer det Utskotten sålunda redogjort för de åtgärder, som till befrämjande
af en länge önskad och till behofvet erkänd jemnare fördelning
af rustningsbördan, samt deraf påräknad lindring för den enskilde rusthållaren,
blifvit i sednare tider, ehuru hittills fruktlöst, vidtagne, gå Utskotten
att sitt yttrande i detta vigtiga ämne nu afgifva. Härvid få Utskotten
tillkännagifva, att, för den händelse, Utskotten varit i tillfälle att inför Rikets
Ständer framlägga ett förslag, som, utan eftergift eller nedsättning i
statens, enligt rustnings-contracten, egande fordringsanspråk hos de rustande
i allmänhet — om än naturen af dessa anspråk skulle förändras — beredde
de rustande individuel större lindring i rustnings-besväret, än som af
det i förevarande Kongl. Proposition föreslagna sättet för rustnings-persedlars
underhåll och ersättande under krig må kunna hem tas, Utskotten icke
skulle hafva underlåtit att ett sådant förslag till Rikets Ständers pröfning
Bill. till Ii. St. Brot. 1844, 4 Sami. 2 AJd. 7 Hdft.t 2
.10
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Bet., lY.-o 31.
framställa, helst Utskotten hysa den öfvertygelse, att det rusthållarne tillförene
meddelade förslag om ingående af en passevolance med Kongl. Maj:t
orh Kronan, för ersättning af i krig förlorade persedlar, skulle för rusthållarne
vara den förmoidigaste anstalten, så framt passevolance-afgiften blefve
bestämd till ett någorlunda billigt belopp; men då Utskotten måst antaga,
att ett förslag af denna beskaffenhet, enär detsamma hvarken rönt någon
väsendtlig framgång bos de rustande sjelfve, eller blifvit i den Nådiga Propositionen
förnyadt, således icke vunnit Kongl. Maj:ts Nådiga bifall; samt
Utskotten destomindre kunna ens approximativt uppgifva något belopp för
den afgift, mot hvilken, utan rustningsbördans ökande, Kronan skulle magta
passevolancen sig åtaga, som bestämmandet deraf är beroende på kännedom
af alla till hvart och ett Regemente och Corps hörande rustningspersedlars
både antal och slag samt värden och brukningstider; finna Utskotten sig
icke böra föreslå Rikets Ständer att med någon underdånig framställning i
en sådan syftning till Kongl. Maj:t ingå.
Då, vid sådant förhållande, det förslag, som i Kongl. Majrts Nådiga
Proposition innefattas, synes anvisa den för hand varande tjenligaste utväg
för åstadkommande af en jemnare fördelning af rustnings-besväret under
krig, samt tillika innebär den i föregående till de rustande i detta hänseende
gjorda framställningar saknade förmon, att, derest en del rusthåll icke funne
för sig fördelaktigt att i de projecterade föreningarna ingå, sådant icke skulle
hindra föreningarnes afslutande mellan öfriga rusthåll, med öppen rätt för
de förre alt sedermera i föreningarne deltaga; hafva Utskotten funnit sig
böra hemställa,
att Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga Proposition må af
Rikets Ständer bifallas, men Rikets Ständer derjemte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, derest allmänna
föreningar, till ersättande af i krig inträffande förluster
och skador å hästar och rustningspersedlar, mellan rusthållet!
vid de beridne Regementena och Corpserne samfäldt
och rusthållen vid de afsutne samfäldt, icke kunna
tillvägabringas, Kongl. Maj:t täcktes till de rustande, Regements-
och Corps-vis sammankallade, låta å nyo framställa
förslag om dylika föreningars afslutande inom hvarje
Regemente och Corps serskildt.
Stockholm d. 3o Dec. 1844*
Siats- sami Allm. Besv.- och Ekon. Utsk. Ullåt,^ JV.-o 32.
11
M 39.
Ank. lill Exp.-Ulsk. den 31 Dpc, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om tillsättandet af en andre Apologist
vid Fahlu högre lärdomsskola, samt om anslag till hans aflönande.
Inom Ilögv. Preste-Ståndet är motion i detta ämne väckt af Herr Biskopen
'Nebelius, sora anfört, alt, då i Kopparbergs län, med en folkmängd af omkring
13(),ooo personer, endast funnes en elementar-läroanstalt, eller den i Fahlu stad
varande högre lärdomsskola, med en dertill hörande apologist-class, och nämnde
län således vore i delta hänseende sämre lottadt än andra, åtgärder till
afhjelpande af en sådan brist vore af behofvet påkallade. Jemte åkerbruk
utgjorde bergshandteringen en af provincens hufvudnäringar, och för de dervid
anställde personer, bruksförvaltare, mechanici m. fl. vöre de kunskaper,
hvilka i Apologist-skola kunde inhemtas, egentligen af nöden; men för fyllandet
af ett sådant behof, vore den undervisning, som af den ende i ofvanberörde
dass anställde lärare kunde meddelas, alldeles otillräcklig, sedan antalet
af lärjungar derstädes i sednare åren betydligen vuxit. Af denna orsak
hade väl >832 års Skol-revision föreslagit tillsättandet af en andre Apologist,
likasom sednaste Revision ansett än större utvidgning af skolan böra ega rum,
men någon annan förmon i detta hänseende hade, i brist af tillgångar, icke
kunnat vinnas, än att en dupplicant i Apologist-classen blifvit förordnad och
erhållit för åren 1841 och 1842 en gratification af i5o R:dr årligen. Då likväl
en ordinarie lärare på denna plats vore synnerligen behöflig, ansåge sig
motionären böra föreslå, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit göra underdånig
hemställan om tillsättandet af en andre Apologist vid Fahlu Apologist-skola,
samt anvisa medel för hans aflönande, till hvilket förslag motionären
hemtat ytterligare skäl derifrån, att, af de till Elementar-Läroverken
vid sednaste Riksdag anslagne 42>°°o R:dr, endast 377 R:dr 47 sk. 5 r. Banco
— ett i förhållande till folkmängden ringa belopp — kommit Kopparbergs
län tillgodo.
Denna motion, hvaruti Contracts-Prostarne Norström och Arborelius
instämt, har, efter derå meddelad remiss, lill öfverläggning hos Stats- samt
12 Stats- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Utsk. UtlätN.-o 32.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ulskotten förekommit. Och som Utskotten
härvid inhemta t, ej allenast att den år i83a församlade Revision öfver
Elementar-Läroverken i riket hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt
om apologist-afdelningens vid Fahlu högre lärdoms skola utvidgning och
förseende med en andre Apologist, hvarom äfven skolans Ephorus gjort underdånig
ansökning, men att Nådigt bifall till de6sa framställningar, i brist
af disponibla medel till aflöningskostnacler, icke kunnat meddelas, ulan ock att
/ 843 års Revision öfver Elementar-läroverken, i afseende på Fahlu lärdomsskola,
förklarat, att, för ortens behof och skol-ungdomens talrikhet, en högre
fullständig Apologist-skola erfordrades, hvilken likväl icke ansetts kunna
organiseras, med mindre 2:ne nya lärare-löner blefve dertill anslagne, få
Utskotten, enär, å ena sidan, behofvet af ökadt lärare-biträde vid ifrågavarande
skola synes tillräckligen vitsordadl, destomersom en dupplicant i Apologist-classen
redan blifvit anställd, och tvänne år å rad med gratification
hugnad, men, å den andra, det icke vore lämpligt att, innan en definitiv
reglering af Elementar-läroverken i allmänhet vidtagits, anslå lön på stat
för nye lärare vid sådane verk, vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer, jemte framställning af behofvet utaf
en andre Apologist vid Fahlu högre lärdoms-skola, öfverlemna
frågan derom till Kongl Maj:ts Nådiga afgörande,
med underdånig anhållan derjemte, att, derest Kongl.
Maj:t skulle finna en sådan tillökning af lärare-personalen
lämplig, den nye Apologistens aflöning må, under afvaktan
å Elementar-läroverkens slutliga reglering, utgå
såsom arfvode lill det för hans vederlikar i allmänhet
stadgade belopp af det reservations-anslag, Rikets Ständer
till Elementar-Läroverken och sådane partiella behof, som
i afseende derå kunde finnas nödiga, å Riks-Statens Åttonde
Hufvud-titel anvisat.
Stockholm den 3o December 1844-
Stats- saint Alin. Bcsv.- och Ekon.-Utsk. UtlätJY:o 33.
13
i/l's. Ull»
Arik. till Exp. Ulsk. d. 31 Dec. kl. 3 e. inidd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslags beviljande lill utvidg
ning
af Carlskrona Läroverk.
Uti ett till Höglofl. Ridd erska pe t och Adeln ingifvet memorial, har
Herr Rafelt, Anton, fästat uppmärksamheten vid behofVet af det i Carlskrona
befintliga Elementar-Läroverks utvidgande. För lärdoms skolan derstädes
hade väl, jemlikt Kongl. Circulairet till Consistorierna af d. i Nov.
183g, anslag till en apologist-lön blifvit beviljadt, och, i följd deraf, en
apologist-class i början af år iSzjo trädt i verksamhet; men otillräckligheten
deraf visade sig snart, och redan året derefter måste bestämmas ett
maximum af 36 lärjungar, med rättighet för dem, som utöfver detta antal
till inträde sig anmält , att, i mon af blifvande vacancer, få i sin ordning
intagas. Ett sådant förhållande medförde ganska menliga följder, serdeles
för de ynglingar, som förnötle sin tid med afvaktan på inträde uti läroverket,
och bevisade tydligen behofvet af en eller tvänne nja apologist-classer
derstädes, — ett behof, som både blifvit insedt af sednasle Skol-revisionen,
och af densamma till afhjelpande anmäldt. Med afseende härå och då
i Blekinge län funnes en folkmängd af omkring 80,000 invånare, farat Carls
krona
stad, som af nämnde folkmängd egde i2,85o, hade af nöden framför
många andra städer i riket ett fullständigt Elementar’-Läroverk , dels i anseende
till sin betydliga folkmängd, och dels till följd af Kongl. Flottans stationering
derstädes, har motionären, jemte meddelande deraf, att löningsstaten
för Carlskrona Skola upptoge blott i,5oo R:r B:co, deraf 1,369 R:dr
3o sk. utginge af Stats-Verket, föreslagit, att nyssnämnde läroverk i Carlskrona
måtte förändras till en högre Lärdoms-skola, med tvänne apologistclasser,
samt att, till aflöning för derigenom ökad lärare-personal, ett ytterligare
statsanslag af 3,5oo R:dr måtte beviljas, att årligen utgå, i enlighet
med ett motionen vidfogadt project.
Efter erhållen remiss å berörde memorial, hafva Utskotten detsamma
till handläggning företagit, och dervid inhemtat, att den sisllidne år försam
-
fr
!-l
Suiix- saini Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Ullål., N.-o 33.
lade Revisionen öfver rikets Elementar-läroverk, uti sin till Kongl. Maj:t afgilna
underdåniga Berättelse, i fråga om Carlskrona läroverk, yttrat följande:
”Vid Carlskrona Lärdoms-skola hafva, enär Stiftets fullständiga läroverk
äro på 20 mils afstånd derifrån skiljda, undervisnings-ämnena älven
blifvit drilna till den höjd och det omfång, att de beredt och berättigat
till inträdes vinnande vid Academien. Till bevis härpå bör anföras, att af
de 43 ynglingar, som från Rectors class under de sista 10 åren till annat
läroverk afgålt, hafva 3y blifvit dimitterade till Academien, der de genast
aflagt fullständig student-examen.”
”1 sammanhang med beslutet att tills vidare uppskjuta frågan om denna
skolas förvandling till uteslutande en Apologisti, täcktes Eders Kongl.
Maj:t genom Circulaire den 1 November i83q, i Nåder anbefalla inrättandet
af en Apologist-class, och ål läraren bevilja 3oo R:drs lön. Denna class
trädde ock redan i verksamhet den 29 Januari i84o, då den endast räknade
17 lärjungar. Men under årets lopp söktes inträde för så många gossar,
alt hvarken läro-rummet eller den skicklige lärarens förmåga tillät intagandet
af alla dertill behörige. Uppå förslag af Rector, fann Ephorus sig
derföre föranlåten bestämma ett maximum, lämpadt efter utrymmet i lärorummet
af 36 lärjungar, hvilka skulle efter ansöknings-prioritet till undervisning
intagas, oell dock finnas alltjemnt expectanter. De fordringar, hvilka
målsmän hafva på denna class, äro högst skiljaktiga efter de olika sarnhällsmedlemmarnes
olika vilkor och behof. En del sträcka fordringarne af
undervisningen icke öfver den, som kunde af en väl organiserad folk-skola
åstadkommas, och lemna deras barn skolan efter 2 högst 3 år; andra åter
vilja i denna class för sina söner finna undervisning i de vetenskaper och
språk, som erfordras för inträde vid Universitetet såsom Kameralist, eiler
vid militair-läroverk, eller på handels-conlor m. m., och äro derföre sinnade
låta dem qvarstanna 6 å 7 år. Delta allt antyder nödvändigheten af,
alt denna Apologist-class, för att i längden kunna motsvara stadens och ortens
behof af undervisnings-tillfälle i denna väg, säj-tes i samband, såsom
Rector ock föreslår, med en högre class, som uteslutande finge egna sig åt
den mera vetenskapliga undervisningen, och till hvilken class flyttning skulle
ske från den nu varande.”
Uti Sin Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående Stats-Verkets
tillstånd och behof, har Kongl. Maj:t behagat gifva Rikets Ständer tillkänna,
att, enär en omfattande föredragning af Revisionens ofvanberörde berättelse
hvarken kunnat eller under Riksdagens lopp kunde, i anseende till de
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-TJislc. Utlåt., N.-o 34.
15
yttranden och upplysningar, sorn från vederbörande mäste infordras, inför
Kongl. Maj:t ega rum, det i allmänhet vore stridande emot rigtiga grunder,
att lill afgörande företaga serskilda löne-förhöjnings- och organisations-frågor,
samt dem till Rikets Ständer framställa, men att likväl dels en eller
annan fråga vore af de öfrige alldeles oberoende, dels vissa förbättringar
kunde finnas vara af den art, att deras uppskjutande skulle icke allenast
förnärma de billigaste anspråk, utan ock verka skadligt lör framtiden; hvadan
Kongl. Majrt endast för sådane serskilda fall ansett Sig böra af Rikets
Ständer begära anslag. Då nu Carlskrona läroverk ej finnes bland dem, för
hvilka Kongl. Majrt i den Nådiga Propositionen sådant anslag begärt, i följd
hvaraf förevarande fråga måste anses ännu vara på Kongl. Majrts Nådiga
pröfning beroende, samt då dertill kommer, att fråga serskildt blifvit bos
Rikets Ständer väckt om en allmän reorganisation af Läroverken ; få Utskotten,
i betraktande af dessa omständigheter, tillstyrka
att någon åtgärd i anledning af Herr Rå felis motion icke
måtte af Rikets Ständer för närvarande vidtagas.
Stockholm den 3o December 1844*
Reservation af Hr Rafel t, A.
.Vo 34.
Ant. till Exp.
Utlåtande, i anledning af dels Kongl, Majlis Nådiga Proposition, rörande
anslag till inköp af boställe åt en Capell-Predikant i Undenäs
församling inom Skaraborgs län,_ och dels en i ämnet väckt
motion.
Från Riks-Stånden har Stats-Utskottet erhållit remiss å högstberörde
Nådiga Proposition, innehållande, alt, sedan vid år 1839 hållen Biskopsvisitalion
i Undenäs församling, öfverläggningar egt rum, i fråga örn uppförande
af ett capell i norra delen utaf denna församling, och derefter åtskillige
ortens invånare i ämnet afgifyit underd. ansökning, hvaröfver vederbö
-
16
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlät., N:o 34.
rande blifvit hörde., Kongl. Maj:t, med afseende å församlingens vidsträckt■het
oell betydliga folkmängd, hvaraf en del skulle vara boende på 2, 3 till
4 mils afstånd från sockenkyrkan, den 2 Febr. 1842 i Nåder förklarat: att
norra trakten af Undenäs församling finge utgöra ett serskilt Capel-lag; att
inbyggarne derstädes egde för sådant ändamål på dertill utsedd plan, 1J8
mil norr om hemmanet Sannerud, uppföra en Capell-byggnad af sten, under
benämning af Tiveds Capell, och att serskild predikant dervid finge
anställas; och hade Kongl. Maj:t i följd häraf anbefallt Consistorium i Skara,
att, efter Capellagets hörande, söka tillvägabringa lämplig reglering af predikantens
aflöning, samt öfverenskommelse om det boställe, hvarmed han skulle
förses.
Å Capel-lagets vägnar gjordes härefter underdånig anhållan, att, enär
capellboerne, sora innehade endast 4* A mantal i små hemmansdelar, på
bergaktig, mindre god, jord, icke förmådde uppbygga kyrka och inköpa boställe
ät den blifvande capell-predikanten, men deremot förbundit sig, ej
mindre att på hvarje matlag till samma predikant erlägga 4 kappar råg,
uppgående, efter matlagens antal, till omkring 26 tunnor spanmål, än ock
att ansvara för boställets nybyggnad och framtida underhållande, anslag af
allmänna medel måtte beviljas till uppbyggande af kyrka och inköp af capelians-bostälie;
hvaruppå Consistorium, i ämnet hörd t, underdånigst hemställt,
bland annat, att 1^/16 mantal krono-skatte Stora Häggebo, beläget
1/8 mil norr om den för Capellet tillämnade byggnads-platsen. hvilket
hemman vore lill salu, måtte i’å inköpas för 2,666 R:dr 32 sk. B:co och
användas till boställe åt capell-predikanten.
Kongl. Maj:t, som ansett understöd af allmänna medel för capell-byggnaden
icke böra ifrågakomma, har deremot, i förevarande den 28 Sept. detta
år aflåtne Nådiga Proposition, föreslagit Rikets Ständer att, för inköp af berörde
hemman Stora Häggebo, eller någon annan dermed jemförlig lägenhet,
tili boställe åt Capell-predikanten anvisa en summa af 2,666 R:dr
32 sk. B:co.
Derjemte har, uti en inom Hederv. Bonde-Ståndet väckt och till
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten remitterad motion,
Rikdags-fullmäktigen Anders Andersson från Skaraborgs län anhållit, att 4>ooo
R:dr B:co måtte anslås till inköp af boställe åt ifrågavarande capell-predikant,
äfvensom alt Undenäs församling kunde förunnas rättighet till collect
och stam-bok öfver hela riket, helst församlingen icke egde förmåga att
anskaffa medel för Capells uppbyggande.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåt., N.-o 35.
17
Utskotten, sora till gemensam behandling förehaft så väl högstberörde
Kongl. Proposition, som nyssnämnde dermed sammanhang egande motion,
samt jemväl tagit kännedom af de, vid remissernes beviljande, i frågan af
gifna
yttranden, få, med afseende å det behörigen utredda och vitsordade
behofvet af ett serskildt Capell-lags inrättande för norra delen af Undenäs
vidsträckta församling, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, till inköp af ett passande boställe
åt den blifvande capell-predikanten, å RiksgäldsContoret
anvisa det härtill af Kongl. Maj:t, såsom erforderligt,
äskade anslag, 2,666 R:dr 32 sk., med vilkor,
att Capell-lagets inbyggare sjelfve bekosta kyrkas uppförande
samt ansvara för boställets nybyggnad och framtida
underhåll.
Hvad angår den delen af Anders Anderssons motion, som afser rättighet
för Undenäs församling till collect och stambok, så enär en dylik
fråga innefattar ett ämne, hvaruti vederbörande ega öppet att hos Kongl.
Maj:t göra underdånig framställning, tillstyrka Utskotten,
att motionen i denna del icke måtte till någon åtgärd
å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 3o December i844>
tl 35.
Ank. till Exp. Utsk. d. 31 Dec., kl. 3 e. nödd.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om af skaffande cf inde Idta Cavalleriets
fot-möten.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har Hederv. BondeStåndet
remitterat a:ne i detta ämne väckta motioner, nemligen:
1:0 af Riksdagsfullmäktigen Pehr Jonsson från Skåne, hvilken yrkat,
att de vid indeldta cavalleri-regementena brukliga fotmöten måtte afskaffas
eller åtminstone sammanslås med regements-mötet, på det rusthållarne måtte
befrias från besväret att under vårtiden skjutsa ryttaren till och från
mötesplatsen; och
Bih. till R. St. Prot. 1845, 4 Sami. 2 A/d. 7 Haft. 3
18
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Uti., ff.o 36.
2:o af Riksdagsfullmägtigen Anders Andersson från Örebro län, hvilken
i enahanda ändamål föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att de vid Lif-Regementets Ilusar-corps anbefallda sex dagars
fotmöten må hädanefter upphöra.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som ansett dessa motioner jemväl
böra af Stats-Utskottet behandlas, liar, för verkställighet deraf, med sistnämnde
Utskott sammanträdt; och få Utskotten vördsamt tillkännagifva, alt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet, uti sitt under innevarande Riksdag afgifne Betänkande,
', N:o 39, af anförde skäl, förklarat sig icke kunna tillstyrka Rikets Ständer
att bifalla väckt förslag om borttagandet af fotmötena vid Lif-Regementets Dra
O
O O
gon-corps och deras sammanslående med regementsmötena.
Då den fråga, hvarom Utskotten nu böra utlåtande afgifva, är af enahanda
beskaffenhet med den, som, på sätt nämndt är, blifvit uti Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets nyssberörde Betänkande afhandlad, samt detta Betänkande är
af trenne Riks-Stånd gilladt; så anse Utskotten sig böra tillstyrka,
att förevarande motioner icke måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 December 1844.
M 3©.
Ank. till Exp. Utsk. d. 4 Jan. 1845, kl. 2 e. midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om rothål
lames
vid Forssa, Delsbo och Jerfsö Compagnier af Helsinge regemente
befriande från åtagandet att förse under-officerarne vid
' nämnde compagnier med hus och ved, samt mulbete för deras
kreatur.
Med anledning af Riksdagsfullmäktiges af Bondeståndet från norra och ve
O
O ö
strå Helsingland vid sista Riksdag i ämnet gjorda underdåniga framställning, samt
efter vederbörandes hörande, har Kongl. Maj:t, uti en under d. 2 sisth Augusti
till Rikets Ständer aflåten Nådig Proposition, hvilken af Höglofl. Ridderskapet och
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Utsk. Utlåt., N.-o 36.
19
Adeln, äfvensom af Högvörd. Preste-ståndet oell Hederv. Bondeståndet blifvit
till Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, men af Vallöf!. Borgareståndet
endast till sistnämnde Utskott remitterad, i Nåder förmält sig hafva
inhemtat: att, enligt General-Indelningsverket för Gestrike och Helsinglands Infanteri-Regemente
den 5 Maj 1686, under-officerarne fått sig tillagde, såsom Inqvarteringspenningar,
5 Daler silfvermynt; men att, enär denna ersättning icke motsvarade
Immonen af att ega en bestämd bostad med värme, rothållarne inom
norra Helsinglands contract, i anledning af under-officerarnes vid 1728 års general-mönstring
förda klagan, att de hvarken hos indelnings- eller sockenbönder
D O x O
kunde få qvarter, frivilligt åtagit sig att, emot uppbärandet af ifrågavarande inqvarterings-penningar,
förse under-officerarne med husrum och ved, samt mulbete
för deras kreatur; att denna år 1731 af Kongl. Majit fastställda, och år 1766 ytterligare
stadfästade öfverenskommelse tillkommit på en tid, då under-officerarne
vid Helsinge regemente vuro högst otillräckligt, eller sämre än corporalerne, aflönade,
men att, sedan genom Kongl. Brefvet den 2 Februari 1833, och deri då af
Kongl. Majit fastställda allmänna lönereglering vid indeldta armeen, under-officerarne
vid Helsinge regemente erhållit enahanda lönelörmoner, som deras vederlikar
vid öfriga indeldta infanteri-regementen, de orsaker, som till berörde inqvarteringsförmon
lemnat anledning, en hufvudsaklig förändring undergått; — samt slutligen,
att skälet, hvarföre under-officerarne vid Helsinge regemente ännu icke blifvit
nied boställen försedde, måste igenfinnas deruti, alt Chefen för samma regemente,
uti sitt den 18 September 1830 afgifna förslag till reglerande af Befälets lönevillkor,
tillkännagifva, att de boställen, som för en del af regementets under-befäl
vore att disponera, medförde vid begagnandet så många olägenheter, att Chefen
ansett sig icke böra desamma såsom bostäder upptaga, eller i löne-regleringen
beräkna.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, samt då rothållarne vid öfriga
indeldta regementen icke vore förbundne att tillhandahålla underbefälet husrum
och ved samt mulbete för boskapskreatur; då denna vid Helsinge
regemente ännu bibehållna inrättning icke för hela regementet, utan blott
för tre compagnier deraf, egde rum; då under-officerarne vid nämnde
regemente sedan år 1833 erhållit förbättrade löner, till enahanda belopp med vederlikar
vid öfriga regementen; då saknaden af boställen för dem motsvarades
af ett störrre anslag i indeldte räntor eller i contant; samt då ej mindre rege
ments-chefen
än committerade till verkställande af 1833 års lönereglering ansett
den här ifrågavarande boställsförmonen af så ringa betydenhet, att den icke i samma
reglering blifvit till något värde antagen, har Kongl. Majit, på dessa skäl,
20
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåt., N.-o 36.
funnit rättvist, att de bostäder, jemte ved och mulbete, som af rothållarne under
Forssa, Delsbo och Jerfsö compagnier af Helsinge regemente sedan år 1728 blifvit,
icke i följd af indelningsverket, utan såsom frivilligt åtagande^ åt underbefälet
vid dessa compagnier tillhandahållna, må, i den mon nu tjenande eller före innevarande
års slut blifvande under-officerare, som af desse förmoner vore eller
koni me i åtnjutande, från sina beställningar afginge, småningom indragas, till lindring
för de rothållare, hvilka af dessa prsestationer funnes betungade; dock som
den under den 18 November 1766 i Nåder meddelade ytterligare stadfästelse, år
1728 års förening rothållarne och under-officerarne emellan, blifvit utfärdad, med
anledning af Rikets Ständers Kammar-Ekonomi-Utskotts vid 1766 års Riksdag derom
gjorda underdåniga anhållan, ville Kongl. Majt i Nåder föreslå Rikets Ständer
upphäfvandet af 1728 års ofvan omförmälde stadgande, såsom, efter införandet
af 1833 års lönereglering vid indeldta arméen, icke förenligt med den, till grund för
samma reglering, lagda princip, af lika löneförmoner för hvarje grad inom samma
vapen.
Detta hafva Utskotten, vid; gemensamt sammanträde, till öfvervägande förebaft,
och få på de i högstberörde Nådiga Proposition anförde skäl, hvilka Utskotten
funnit i allo grundade, vördsamt tillstyrka,
att samma Proposition måtte varda af Rikets Ständer gillad
och antagen.
Stockholm den 30 December 1844.
Reservation
af Herr Friherre Palmstjerna, C. O.: ”Jag måste reservera mig i afseende på
några uti detta utlåtande anförde motiver, äfvensom i afseende på en ofullständighet
deruti.
l:o Då man betraktar förmonen af boställe ensamt i afseende på det tillfälle
till bostad, detsamma lemnar, så torde man nogsamt finna, att saknaden af boställen
för under-officerarne vid Helsinge regemente ingalunda motsvaras af ett större
anslag uti indeldta räntor eller i contant, enär staten af den 2 Febr. 1833, för
dessa under-officerare, som sakna boställen, upptager ett lika lönebelopp i contant
eller i indeldta räntor, med det, som för under-officerare vid öfrige regementen inom
infanteriet är anslaget uti contant, indeldta räntor och boställsafkastning, förutan
någon beräkning af den fördel, desse åtnjuta af husrum på bostället.
2:o Den
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlät., N.-o 36.
‘21
2:0 Den uti Utskottets utlåtande till slut omnämnde oförenlighet med grund
O
O
sattsen för 1833 års lönereglering, ligger icke så mycket deruti, att serskild rätt
till åtnjutande af bostads förmoner blifvit en del under-officerare vid Helsinge
regemente tillagd, som icke mera deruti, att sådan rätt, eller motsvarande ersättning
i contant, icke blifvit gifven åt alla de under-officerare, hvilka sakna bostad,
under det att andra deras vederlikar ega bostäder på de boställen, som för dein
blifvit anslagne.
3:o Jag anser, att Utskottet hade bordt yttra sig i afseende på framtida dispositionen
af de medel, 5 daler silfvermynt för hvarje, hvilka, enligt 1686 års
General-indelningsverk, blefvo tillagde ifrågavarande under-officerare såsom incjvarterings-penningar,
och sedan år 1731 uppburits af rotehållare, sorn letnnat husrum,
vedbrand och mulbete.”
Bihang till R. St. Prot. 1845. 4 Sami. 2 A/d. 7 Haft.
4.
STOCKHOLM, Lundberg SC Comp. 184S.
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-TJiskottens Betänkande j N:o 3-J. 1
N:o 57.
Ank. till Exp. Utsk. d. 17 Jan., kl. 11 f. a.
Betänkande, i anledning af åtskilliga motioner, dels om Stämmoböternes
nedsättning och fördelning, dels angående Straffböterne
för försummad inbetalning af Krono-utskylderne i Stockholms
Stad.
1 berörde ämnen hafva följande motioner blifvit väckte, nemligen:
Inom Ilederv. Bonde-Ståndet:
af J. Kylander från Wermland, med förslag, att Rikets Ständer skulle
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om upphäfvande af Kongl. Kungörelsen
den i5 Juli 1841, rörande beräkning och fördelning af Stämmoböter,
och, i händelse Kongl. Maj:t funne det vara af nöden, att böter
borde ega rum för försummelse vid krono-utskyldernes erläggande å uppbördsstämma,
de från äldre tider i detta afseende gällande författningar
måtte upplifvas så, att den, som vid uppbördsstämma försummade att sig
anmäla såsom lillstädesvarande, skulle anses förfallen till 12 skillingar
böter;
af P. Olsson från Upsala Län, med hemställan, att Rikets Ständer
borde hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om den förändring uti nu
gällande Kongl. Kungörelse angående stämmoböter, att hälften af dessa
böter skulle tilldelas vederbörande Kronofogde och hälften tillfalla den
Krono-Länsman, Fjerdingsman eller Nämndeman, som efter ordres indrifver
resterande kronoutskylder; i anledning hvaraf förre Talmannen Anders
Ericsson från Örebro Län och vice Talmannen Nils Persson från Södermanlands
Län yttrat den åsigt, att de fattige borde få bibehålla den andel
uti stämmoböterne, som de hittills åtnjutit, hvaremot Kronofogdens
andel uti dessa böter borde tillfalla den person, som indrifvit kronoutskylder
efter restlängd;
af Petter Claesson från Elfsborgs Län, att sorn stämmoböterne utgå
endast från de fattige, billigheten fordrar, att de äfven komma de fattige
lill godo;
Rih. lill R. St. Prot. 184S , 4 Sami, 2 A/d, 8 Raft, i
2 Stats- samt Altm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 3j.
af Lars Pettersson från Blekinge Län, att Kronofjerdingsman, hvilka
al Kronofogdarne hittills blifvit anlitade om biträde vid resterande kronoutskylders
indrifning, hädanefter må befrias från bestyret med uppbärandet
af sådane medel, eller, om deras biträde i detta fall är af behofvet
påkalladt, dem må tillerkännas uppbördsmannens andel uti stärnmoböterne.
Inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln:
af Herr von Axelsson, att, med ändring af Kongl. Brefvet den ri
Augusti i8i3, stämmoböterne för Stoekbolms stad må förklaras böra utgå
till enahanda belopp i förhållande till utskylderne, sorn för öfrige delar
af Riket stadgadt är, och att af samma böter, till indrifningskostnadens
bestridande, må uppbördsmännen i Stockholm tillfalla lika stor andel,
sorn deras vederlikar annorstädes åtnjuta.
Inom Hög v. Préste-Ståndet:
af Herr Comminister Delin med enahanda förslag, som Herr von
Axelsson framställt, med den skillnad, att hela bötesbeloppet skulle tillfalla
Stockholms stads Uppbördsmän.
Genom serskilde Remisser från de respective Riks-Stånden, hafva Utskotten,
hvart för sig, emottagit en del af de här åberopade motionerne,
och då de alla i sitt hufvudsakliga syfte omfatta samma ämne, hafva Utskotten
gemensamt företagit dem till behandling.
Beträffande först frågan om upphäfvande af nu gällande grunder för
stämmoböters beräkning; så enär Rikets sednast församlade Ständer på då
anförde, väl motiverade, skäl ansågo dels stämmoböters bibehållande af
behofvet påkalladt, om ej alltför stora olägenheter vid uppbörden skola
uppstå, dels att dessa böter borde utgå uti ett rättvist förhållande till
krono-utskyldernes större eller mindre belopp, och erfarenheten vitsordat,
att tillämpningen af den, med anledning af Ständernas underdåniga skrifvelse,
utfärdade Kongl. Kungörelse om stämmoböter af den i5 Juli 1841
haft den dermed åsyftade verkan; då deremot det sätt, som motionären
föreslagit, eller att 12 sk. böter borde åläggas dem, sorn icke vid upprop
svarade på uppbördsstämma, till sin grund är orättvist, alldenstund i sådant
fall äfven de, hvilka icke vid uppropet äro tillstädes, men likväl under
loppet af stämman inbetala sina kronoutskylder, skulle det oaktadt
pliktfällas lika med dem, sorn helt och hållet uteblefvo; äfvensom böterne
Stats- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Ulshottens Betänkande N'.o 3j. 3
icke komme alt stå i något förhållande till beloppet af utskylderne, hvarigenom
det med böterne egentligen afsedda ändamålet icke skulle befordras;
— finna Utskotten sig sakna skäl att i en så nyligen af Ständerne
gillad beräkningsgrund för stämmoböters erläggande föreslå förändring,
utan tillstyrka,
att motionerne i denna del må förfalla.
Vidkommande åter de framställde förslagen, angående Kronofjerdingsmännens
befattning med kronoutskyldernes indrifning, så, enär Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, genom Betänkandet N:o 77, i detta ämne
redan afgifvit utlåtande, som blifvit Rikets Ständers pröfning understäldt,
anse Utskotten
något vidare yttrande derutinnan icke från Utskotten erfordras.
I fråga om fördelning af stämmoböterne, hvaraf hälften förut tillkommit
uppbördsmännen, men hvilka böter, enligt högstberörde Nådiga Kungörelse
af den i5 Juli 1841, numera fördelas sålunda, att en tredjedel
deraf tillfaller uppbördsmännen och återstoden, eller tvåtredjedelar, socknens
fattige, anse Utskotten uppbördsmännens fortsatta bibehållande vid
åtnjutande af andel i dessa böter vara destomer af billighet och rättvisa
påkalladt, som upphördsbestyret i sednare tider, såsom följd af restantiernes
nästan ständiga tillökning, blifvit både i betydlig nion försvåradt och
med drygare omkostnader för uppbördsmännen förenadt; hvadan Utskotten
för sin del icke funnit skäligt tillstyrka någon annan förändring i berörde
afseende, än
att uppbördsmännens andel i stämmoböterne må minskas till
en fjerdedel, samt de återstående tre fjerdedelar tillfalla socknens
fattige;
och torde, i händelse af bifall till detta förslag,
Rikets Ständer jemväl besluta underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit i ämnet.
Hvad slutligen angår den af Herr von Axelsson och Herr Comminister
Delin väckta fråga om förändrad beräkning för de så kallade straffböteines
utgörande i Stockholm, samt deras anslående antingen helt och hållet eller
med viss andel till Kronouppbördsmännen derstädes; så enär den, i
4 Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Betänkande 3 N'.o 3"].
följd af Kongl. Brefvet den it Augusti 1813, skedda jemkning i bötesbeloppen,
hvarigenom för försummad inbetalning af kronoutskylder, straffböter
blifvit beräknade att utgå, nemligen: med en skilling på Riksdalern
för debet-summor till och med fem R:dr, med en och en half skilling dito
för öfver fem till och med tio R:dr, samt med tre skillingar dito för debet-summor
utöfver Tio R:dr, synes för ändamålet lämplig, anse Utskotten
sig f.
icke böra föranleda någon ändring i beräkningen äf ifrågavarande
straffböter;
men då, vid handläggningen af frågan om dessa böters fördelning, Utskotten
inhemtat: att Krono-Uppbörds-Commissarierne i Stockholm, enligt
af Kongl. Maj:t under den 22 Mars 1820 för Kronouppbördsverket derstädes
fastställd Stat, åtnjuta hvardera af Statsverket 600 R:dr, och af Stadens
medel 240 R:dr, jemte skillnaden emellan priset för under lönen begripne
98 tunnor span mål efter 4 \ R:dr tunnan och riksmarkegångspriset;
att för sju uppbördsdistrict således utgå af statsverket /\,20o R:dr
samt af Stadens medel 1,680 R:dr , allt Banco; att, enligt Kongl. Brefvet
till Stats-Contoret af den 20 Augusti 1841, Kronouppbörds-Commissarierne,
hvilka icke hafva befattning med stadens, utan endast med Kronans,
uppbörd, böra anses såsom Statens embets- och tjenstemän; att, vid slutet
af uppbörsstämman för 1843 års kronouppbörd, restantieposternes antal
utgjort: för Johannes och Ladugårdslands församlingar 2,824, Catharina
dito 2,704; Jac°k>s och Adolf Fredriks dito 2,117; Clarae och Kungsholms
dito, i,653; Mariae dito 1,773? samt Stadens Södra och Vestra delar
824, eller tillhopa ii,5q5 restantie-poster, för hvilkas incassering kostnaden
sammanräknad uppgått till 847 R:dr 5 sk., eller för hvarje uppbördsdistrict,
i medeltal, 121 R:dr; att influtne och lefvererade straffböter
utgjort tillhopa 1,539 R:dr t sk. 3 rst., eller, i medeltal, för hvarje uppbörds-dislrict
219 R:dr 41 sk. 4 rst.; samL att handräcknings-posterne från
Länen utgjort 35a, hvilkas indiifning jemväl ålegat Krono-Uppbörds-Commissarierne;
så enär härtill kommer, att Krono-Uppbörds-Commissarierne,
utom berörde extra utgifter, nödgas af ofvannämade löneinkomst bestrida
kostnaden till vanligt skrifvare-biträde med circa 200 R:dr inom hvarje
uppbörds-district, finna Utskotten, att desse, med mödosamma och ansvarsfulla
göromål betungade, tjenstemän, ehvad de stadgade straffböterna
komma att användas till hufvudstadens fattigförsörjning eller andra
cominunala behof, böra i någon nion hållas skadeslöse för den, i följd af
restan
-
Stats- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, W.o 3j. 5
restantiernes ständigt tillväxande antal, uppkommande betydliga minskning
i de nog knappa lönevilkoren; och få derföre, med afseende jemväl ä
uppbördsmännens serskilda besvär med debitering och redovisning af straflböterne,
vördsamt föreslå,
att Krono-Uppbörds-Commissarierne i Stockholm må af det inflytande
bötesbeloppet få åtnjuta 20 procent, samt att underdånig
skrifvelse derom måtte till Kongl. Maj:t aflåtas.
Stockholm den 16 Januari 1845-
Reservationer.
Af Herr Friherre Palmstjerna, C. O., som ansåg Krono-UppbördsCommissarierne
i Slockholm vara Stadens tjenstemän och att de på den
grund ej borde erhålla löneförhöjning af Statens medel.
Af Herr Friherre Oxenstjerna, Carl, anfördes reservation emot sista
punkten uti Betänkandet.
Af Herr af Hannens, emedan Uppbörds-Commissariernes i Stockholm
löner icke borde förhöjas genom att fråntaga de fattige en inkomst, som
dessa aln juli t i 3i år.
Af Herr von Rosen, Georg, sorn instämde uti Herr Friherre Palmstjernas
reservation.
Af Herr Schartau: ”Sedan Höglofl. Utskottens pluralitet funnit skäligt
alt tillstyrka en förändring i det, endast under ett par år tillämpade, af
föregående Rikets Ständer vid tagne stadgande om fördelningen emelian de
fattige och uppbördsmännen i orterna af de s. k. stäminobölerne, på det
sätt, att de fatliges andel skulle blifva ökad och Uppbördsmännens minskad
med 8 ‘ procent; så hade jag föreställt mig, att denna välvilja för
nödens barn äfven skulle hafva gjort sig gällande , i fråga om det förhållande,
som borde ega rum i hufvudstaden; men här hafva Höglofl. Utskotten
tvertom låtit af välvilja för Uppbördsmännen hänföra sig derhän
att tillstyrka anslående åt desse af 20 procent utaf de böter, som allt sedan
år 1813 varit fattigförsörjningen i Stockholm uteslutande tillerkände;
och detta oansedt armodet under de sednast förflutne 3i åren, långt ifrån
att minskas, tilltagit i en för menniskovännen och samhället oroande grad,
Bih, till R, St, Prot, 184S, 4 Sami, 2 A/d, 8 Haft, 2
6 Stats- sami Allni. Besv,- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o 3j.
hvaraf ovilkorligen följer ett ökadt och ingalunda ett minskadt behof af
fortsatt Åtnjutande af de smulor, som kunna falla från den allmänna, såväl
som den enskilda, välgörenhetens hord. Jag anser det således vara
orätt och obilligt att bereda förmoner åt offentliga tjenstemän på bekostnad
af de hårdt anlitade och uppenbart för sitt ändamål otillräckliga fattiginrättningarne,
helst dessa tjenstemän icke sjelfve veterligen beklagat
sig öfver sina inkomsters ringhet. Men saken har äfven andra sidor:
Krono-Uppbörds-Commissarierne i Stockholm, tillsatte af Öfver-Ståthållaren,
äro Stadens Handels-Collegium, som utgör en del af Magistraten,
för sin uppbörd ansvarige och hufvudsakligen (med 12 A i3,ooo R:dr
Banco årligen) af Staden aflönade; således icke stående i paritet med Kronans
Uppbördsman i landsorten, till hvilka det kan vara i sin ordning
att hon afstår mer eller mindre af sin rätt till fallande böter. Anses fö
renämnde
tjenstemän vara för litet vedergällde, torde rättelse häruti böra
sökas hos vederbörande; men i intet fall på det sålt, Utskotten tillstyrkt,
dels icke ur ofvananförde, dels icke af det skäl, att om ifrågavarande
tjenstemän finge andel i de till 3 sk. pr Riksdaler uppgående böterne för
uragtlåten betalning af utskylderne inom uppbördstiden, så skulle de af
omtanka för sitt eget interesse finna sig uppmanade att gå långsamt, trögt,
kanske ogent tillväga vid expeditionerne för de skattskyldige, och för dessa
åstadkomma tidspillan och skada, synnerligast under de sisla dagarne af
stämman, då vanligen största antalet betalande infinner sig och bland dem
just de, sorn af medellöshet varit hindrade att förr afbörda sina skulder.
Det gjorda tillstyrkandet synes mig sålunda ur alla synpunkter böra
af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.”
Uti ofvanstående reservation instämde Herrar A. JF. Berg och C. G.
Gustafsson.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Be »g, i 845.
Stats• och Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N.o 38.
N:o 38.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Jan. kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående personliga
Sky dds af giftens användande till Folkundervisningens befrämjande.
Inom Högv. Preste-Ståndet liar Herr Doctor Sandberg, med afseende
å svårigheten att erhålla nödige medel för ett ändamålsenligt ordnande af
folkundervisningen på det sätt, som Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga af den 18
Juni 1842 föreskrifver, serdeles till Central-skolors anläggande och underhåll,
uti vackt motion anfört: att Stats-anslag aldrig kunde blifva tillräcklige
och svårligen efter behof riktigt fördelas samt att farhågan för deras
upphörande skulle väcka betänklighet vid deras emottagande; att genom,
öfverlemnande! till Sockenstämmorna att taxera sig sjelfve tili skolafgifter
man icke lomme längre än man är, emedan nyttan och nödvändigheten
af en högre folkbildning väl insåges af några, men icke af mängden, hvilken
sednare åter på Sockenstämma afgjorde besluten, och att Rikets Ständer
fördenskull måste häruti sjelfve besluta; att motionären ville i detta
hänseende framkalla ett vid sista Riksdagen väckt förslag, som innefattade,
att den del af personliga skyddsafgiften, hvilken Stats-Verket kunde umbära,
i alla fall skulle utgå och uppbäras med Krono-Skatterne, men, på samma
sätt som stämmoböterna, återlemnas till Socknestyrelserna för att användas
till folkundervisningens ordnande; derigenom hade denna del af
skatterna icke behöft först ingå till Stats-Cassan och sedan derifrån utgå
till folkskolan; en rättvisare andel, än efter ansökan och förord, skulle
hvarje församling i proportion af sin folkmängd erhållit; folket icke blott
varit vandt vid utgiften, deri ingen förhöjning behöft begäras, utan till
och med gladt sig åt, att så mycket af deras skatter fått qvarstanna hemma,
och visserligen ej vägrat att emottaga dem, såsom nu skett, på ett eller annat
ställe, med statsbidragen; det hade ej eller varit ur vägen, om folket
under sin arbetsföra tid afsatt något tid sina barns undervisning. Då
emedlertid detta förslag icke blef antaget och det nu mera, sedan den vid
sista Riksdagen medgifna lindring i skyddsafgiften redan fått åtnjutas, sannolikt
icke skulle vinna framgång att yrka, det den be vill jade minskningen
måtte till större eller mindre del åter utgå till ifrågavarande ändamål, ansåg
motionären en annan utväg böra vidtagas, att nemligen. Statsverket
Bih, till R. St. Fröt. 1844• 4 Sami., 2 A/d. 9 Haft- 1
2
Stats- och Bevillnings-U(sköttens Utlåtande N:o 38.
ytterligare efterskänkte antingen hela eller åtminstone hälften af den ännu
återstående personliga skyddsafgiften, som för år 1842 uppgått till 560,172
R:dr 18 sk., deraf åtminstone hälften eller 280,086 R:dr 9 sk. skulle frångå
Statsverket, och hvilket belopp, då den opåräknade inkomsten endast uti
tullen nära dubbelt öfverstigit detsamma, Staten syntes kunna umbära; och
föreslog Herr Doctor Sandberga på dessa skäl, att bevillningen efter första
Artikeln, eller den personliga skyddsafgiften till Statsverket, ytterligare må
nedsättas åtminstone till hälften, men dock utgå till det vid sista Riksdag
bestämda belopp, hvilket skulle debiteras af Häradsskrifvaren och uppbäras
af Kronofogden, likasom hittills, men af denna sistnämnde återlemnas till
församlingarnes Skol-styrelser, för att an vändas till folkundervisningens ändamålsenliga
ordnande.
Med anledning af denna motion och innan remiss deraf till Bevillningsutskottet
beslöts, afgåfvos inom Preste-Ståndet flere yttranden, af hvilka de
fleste instämde i motionärens förslag och någre innefattade yrkande, att hela
skyddsafgiften måtte till ifrågavarande ändamål få användas, med förbehåll
för de församlingar, som redan inom sig hafva ett ordnadt skolväsende,
att den del af skyddsafgiften, som till församlingarne eftergåfves, icke må
reserveras uteslutande för folkundervisningen, utan för communala behof i
allmänhet, dock först och främst till folkundervisningens befrämjande; och
anfördes såsom ytterligare skäl för bifall af motionen: att de högre och
rikare klassernes uppfostran bekostas af stalén, och nya anspråk på utvidgandet
af de högre undervisningsanstalterna dagligen framställas, men att
det för staten och menskligheten vore ännu vigtigare att bekosta de lägre
och! fattigare folkklasserues undervisning; att genom förslagets antagande
vunnes, att all täflan om andel i statsanslaget och all tvekan om dess billiga
fördelning kunde försvinna; att derigenom erkändes ock i verkligheten
den riktiga grundsatts, att sådana afgifter, som till sin natur äro eller böra
vara communala, skiljas ifrån de egentliga statsafgifterna och få af comrounerne
sjelfve upptagas och begagnas för alsedda ändamål, utan att behöfva
först ingå till Stats-Contoret, derifrån till Riksgälds-Contoret och så
tillbaka, hvarmed de stora fördelarne voro förenade, dels att penningarne
icke onödigtvis sammandroges lill hufvudstaden, ulan finge stadna i orterna,
dels ock att den förökade bokföring, som nu hotar Riksgälds-Contoret, då
hvar församling, som får anslag till folkskola, syntes erfordra sitt serskilda
conto, alldeles kunde undvikas, hvaremot i annat fall en förökad tjenstemannapersonal
i Riksgälds-Contoret blefve behöflig; och borde härvid icke
eller förbises det synnerligt stora besvär, som förorsakas Stifts- och Läns
-
Stats- och Bevillnings-UIskottens Utlåtande, IV.o 38.
3
Styrelserna samt presterskapet genom de underdåniga ansökningarne om
understöd för folkskolorna; att den strid, som vid personliga skyddsafgiftens
påförande nu ofta uppkommer emellan Statens rättighet och den
fattiges oförmåga, skulle, om afgiften blefve församlingarnes tillhörighet,
på det lättaste och billigaste sätt afgöras, då församlingsboerne kuride säkrast
bedöma, hvilka voro i verkligt behof af lindring; alt afgiften inom de få
församlingar, som redan ega organiserade skolor, icke borde anses öfverflödig
eller onyttig, då den kunde användas till underlättande af fattiga barns
skolgång, eller till inrättande af undervisningsanstalter för bibringande af
allmännare slöjdskicklighet, hvilka af verkligt behof allt mera påkallas, eller
ock till andra communala inrättningar; att invändningen emot förslagets antagande,
som skulle detsamma innebära en orättvisa emot åtskilliga små församlingar,
hufvudsakligen vederlädes dels af den omständighet, att skolväsendet
i sådane församlingar icke blefve serdeles kostsamt, och dels af den
i högstberörde Nådiga Förordning medgifna rättighet för 2 eller flere
församlingar att förena sig i ett skoldistrict, och att dessutom för de få
församlingar, der behof af ytterligare understöd må förefinnas, någon mindre
del af det nu gifna årliga anslag 50.000 R:dr borde dertill användas,
då resten kunde indragas och för andre Statsutgifter besparas.
Då denna motion på en gång alser nedsättning af skyddsafgiflen och
denna afgifts användande, bär, uppå BevilInings-Utskoltets inbjudning, StatsUtskottel
med detsamma sammanträdt och tagit frågan uti gemensamt öfvervägande;
och som Bevillnings-Utskottet, dels uti dess redan afgifna utlåtanden,
angående grunderna för allmänna Bevillningens fördelning, yttrat
sig i anledning af väckta motioner om skyddsafgiftens nedsättning eller
upphörande, dels framdeles, vid pröfning af bevillningens belopp, kommer
att vidare utlåtande derom meddela, anse Utskotten sig nu endast
böra behandla frågan, om och till hvad belopp en personlig afgift till folkundervisningens
befrämjande må antagas vara företrädesvis lämplig och
behöflig.
Utskotten, af erfarenheten öfvertygade, att en ordnad folkundervisning
icke annorlunda än genom det allmännas mellankomst kan med visshet
öfverallt till väga bringas, hafva, i afseende å beredandet af medel härtill
och medlens användande, icke kunnat förbise de stora svårigheter, som för
en fullt rättvis och efter behofvet lämpad fördelning af Statsanslag nödvändigt
måste möta, äfvensom att billighetens fordringar bäst uppfyllas,
om hvarje skoldistrict erhåller understöd i förhållande till derinom varande
folkmängd, som af undervisningen har behof. Genom högslberörde
4
Slals- och Bevillnings-Utskottens Utlåtandej N-o 38.
Kongl. Stadga af den 18 Juni 1842, synes ock redan vara godkänd den otvifvelaktigt
riktigaste grundsaltsen, att hvarje arbetsför medlem i samhället
bör genom personlig afgift i första rummet bidraga till det uppväxande,
mindre bemedlade slägtets undervisning. Med antagande häraf och då,
efter hvad Utskotten inhemtat af 1842 års Landsboks räkenskaper hälften
af den nu utgående Bevillning efter l:sta Art., eller 12 sk. för man och
6 sk. för qvinna, i de flesta fall skulle, äfven för församlingar med synnerligt
iinga befolkning, lemna emot behofvet svarande medel till skolväsendets
ordnande, hafva Utskotten, på dessa och de flera här ofvan omförmälde
skäl, trott sig böra föreslå:
att af den personliga skyddsafgiften må till folkundervisningens befrämjande
inom hvarje församling anslås och utgå 12 sk. för man
och 6 för qvinna; att dessa medel må i sammanhang med Krono-Uppbörden
uttagas och, på samma tider som denna, lefvereras
i Ränterien, af Uppbördsmännen öfverlemnas, på landet till församlingarnes
skolstyrelser och i städerne till vederbörande, som
hafva städernas allmänna folkundervisning om händer ; samt att dessa
medel må redovisas på samma sätt som församlingarnes fattigmedel.
Då emedlertid skolväsendet icke inom någon församling lärer vara så
utbildadt, att icke till dess ytterligare utvidgning och förbättrande den sålunda
föreslagna tillgång lämpligen kan och bör användas, samt ett medgifvande,
att denna tillgång finge till andra communala behof tillgripas,
möjligen skulle kunna till folkundervisningens förfång missbrukas, och på
det att ändamålet med beviljandet af dessa medel icke må förfelas, hemställa
Utskotten,
att uttryckligen må stadgas, dels att ifrågavarande medel icke få
till annat än skolväsendets befrämjande anslås, och dels att, derest
en eller annan församling skulle åsidosätta föreskrifterne i
Kongl. Stadgan den 18 Juni 1842 om skolors inrättande, den
samma församling af skyddsafgiften tillagde andel skall genast
ställas till Landshöfdingens och Biskopens disposition, för att lill
det afsedda ändamålet användas.
Ifall Rikets Ständer härtill lemna sitt bifall, hemställa Utkotten,
att beslutet öfverlemnas till Kongl. Majrt att, efter Dess Nådiga
bifall, Påbud härom låta utfärda.
Slutligen och då någon skyddsafgift icke erlägges inom Särna församling
af Stora Kopparbergs Län, samt äfven några få andra församlingar linnas,
der ofvan oförmälde andel af samma afgift möjligen blefve för skol vä
-
Stats- och Bevillnings-Utikotlets Utlåtande, N-o 38. 5
sendet alldeles otillräcklig, kommer Stats-Utskottet att om serskildt anslag
för dessa fall framdeles afgifva yttrande.
Stockholm den 16 Januari 1845.
Reservationer2
Af Herr Friherre Palmstjerna, C. O.: "Det sätt, hvarpå de sammansatta
Utskotten hafva ansett, att anslag till Folkskolorne böra utgå, att nemligen
dertill anslås en del af bevillningen , kan jag icke instämma uti, utan reserverar
mig deremot, ehuruväl jag icke har något att invända mot ändamålet
för anslaget eller mot dess belopp.”
Af Friherre Oxenstjerna, Carlj som förenade sig uti den af Friherre
Palmstjerna afgifne reservation, med tillägg, att, enligt dess åsigt, ifrågavarande
ändamål säkrast och grundlagenligast vunnits, på sätt contra-propositionen
vid den af Utskotten anställda voteringen innehöll, nemligen: ”att,
enligt samma grunder, som bevillningen efter i:sta Art. nu utgår, skall
till folkundervisningens befrämjande uttaxeras 12 sk. för man och 6 sk.
för qvinna, att uppbäras, användas och redovisas, på sätt betänkandet
i öfrigt innehåller.”
Uti denna reservation instämde Herr Friherre Hermelin, August.
Af Herr Friherre Åkerhjelm, Carl: ''Emot de sammansatta Stats-och
Bevillnings-Utskottens beslut, med hemställan till Rikets Ständer, det halfva
skyddsafgiflen skulle, sedan densamma af Krono-Fogdarne uppburits,
öfverlemnas till Socknarne, för att användas till Folkskolorna, får jag mig
reservera af orsak, att halfva skyddsafgiftens aflemnande directe till Socknarne,
enligt min tanka, är stridande emot stadgandet i 64 § RegeringsFormen,
som tydligen bjuder, att all bevillning skall ställas under Konungens
disposition, hvaraf således äfven följer, att någon del deraf icke
lämpligen torde kunna på detta sätt öfverlemnas directe till socknarne.
Det nu föreslagna sättet af halfva capitations-afgiftens fördelning socknarne
emellan kommer äfven, enligt mitt förmenande, att blifva orättvist,
enär uti någre Communer Folkundervisningen nu redan bestrides genom
donationer och fromma stiftelser, då äter i andra sådant alldeles saknas,
och äfven det missförhållande härigenom skulle uppkomma, att, då i de af
en mindre areal bestående merendels folkrikaste Socknar detta anslag blef
-
6
Stats- och Bevillnings-Utskollens Utlåtande, N.o 38.
ve mer än tillräckligt, så skulle åter detsamma blifva alltför ringa, der en
mindre folkmängd är bosatt på en större areal.
Om detta anslag af Rikets Ständer beviljas, så kommer härigenom
Stats-bristssu ruman att ökas med circa 280,000 R;dr B:co, som åter genom
en ökad bevillning måste på ett eller annat sätt fyllas; äfvensom denna
åtgärd, på detta sätt utförd, måhända skulle komma att utvisa något misstroende
ifrån Representationens sida till Regeringens sätt att vårda sig om
folkundervisningen, och hvartill icke förefinnes någon giltig orsak.
Skulle nu gällande författning af 1842 om folkundervisningen i Riket
innebära några felaktigheter, så böra desamma på lagligt sätt rättas och
ändras och härigenom ernås det ändamål, som motionären och, lika med
honom, alla för fosterlandets sanna väl lifvade medborgare innerligen åsyfta.
”
Häruti instämde Herr Gref se Cronhielm, PHerr Friherre Adelsvärd,
E. S. till alta delar och Herr Friherre Raab, A.3 i Reservationens syftning.
Af Herr Friherre von Krcemer: ”Mot de sammansatta Stats- och Bevillnings-Ulskottens
Förslag, ”att af den personliga sky dds afgiften anslå
12 sk. för man och 6 sk. för qvinna, att öfverlemnas åt hvarje törsumlings
skolstyrelse, för att användas till folkundervisningens befrämjande och redovisas
på samma sätt, som församlingarnes fattigmedel,” får jag mig reservera,
emedan jag anser den äfventyrliga bana, Utskotten sålunda beträdt,
grundlagsvidrig. Regeringsformens 64 § bestämmer nemligen, att bevillningar,
som till Statsverket af Rikets Sländer anslås, skola vara under Konungens
disposition, att till de af Rikets Ständer pröfvade behof och efter
den upprättade staten anordnas. Skyddsafgiften, eller första Artikelns bevillning,
är liksom all annan bevillning beräknad att utgå till statsbristsummans
fyllande och bör som sådan, enligt 62 § Regerings-Formen, å bestämda
hufvudtitlar i Riksstaten anslås; den kan följaktligen icke directe fördelas
på communerne, alt af dem användas, och icke heller till större eller
miudre del undanryckas Konungens disposition.
Då Stats-Utskottet deltagit i öfverläggningarne och besluten härom, borde
deraf ock hafva följf, att ingen fördelning af bevillningen föreslagits,
emedan 70 § Regerings-Formeu tillförbinder Bevillnings-Utskottet att ensamt
uppgöra densamma, och svårligen torde kunna bestridas, att detta Förslag
innehåller en fördelning af bevillningen, tillkommen på sidan om Grundlagen.
Om Utskotten tillstyrkt, antingen ett årligt Statsanslag, motsvarande
ungefärligen den summa, som uppkommer genom en afgift af 12 sk. af man
5lats- och Bevillnings-Utshottets Utlåtande, IV:0 38. <j
och 6 sk. af qvinna, eller 280,000 R:dr B:co, eller ock hvad contrapropositionen
vid voteringen inom Utskotten innehöll: att, enligt samma grunder,
som bevillningen efter i:sta Art. utgår, lill folkundervisningens befrämjande
uttaxeras 12 sk. for man och C) sk. för qvinna, alt uppbäras, användas
och redovisas, på sätt betänkandet i öfrigt innehåller,” skulle jag med min
löst hafva biträdt helst det sednare förslaget, under förutsättning likväl, att de
bidrag, hvilka, enligt Kongl. Stadgan af den 18Juni 1842, afh varje mantalskrifvcn
person med högst 6 sk. utgöras, i förenämnde afgift blefvo inbegripna, samt
alt ett serskildt Statsanslag ställes till Kongl. Majus disposition, att dermed
befordra och underlätta folkundervisningen inom de församlingar, der den personliga
afgiften icke blir tillfylleslgörande för det vigtiga ändamålet.
Men att anslå till folkundervisningens befrämjaude en viss del af den ännu
till sitt belopp icke bestämda skyddsafgiften, och öfverlemna densamma dilecte
tili Skolstyrelserna, att af dem för det nämnde ändamålet användas,
Jåtér sig väl ej göra, om Grundlagen annars skall förblifva en sanning.”
Häruti instämde Herr Friherre Lagerfelt, I. C. A., och Herr Ulfsparre,
G.
Af Herr Aminoff, I. F., Lifligt delande Utskottens åsigt, att folkundervisningen
bor på uet högsta befrämjas och understödjas, är jag likväl
af den skiljaktiga mening mot pluraliteten inom Utskotten, nemligen, att
till befrämjande af detta nyttiga ändamål understödet skall tagas från
skyddsafgiften och genom Uppbördsmännens försorg öfverlemna till Skolstyrelsen,
hvilket förslag är, enligt min öfvertygelse, stridande mot Grundlagarna.
Deremot tillstyrker jag, att till folkundervisningens befrämjande ett bestämdt
anslag göres af Rikets Ständer, som ställes under Kongl. Maj:ts disposition
för att såmedelst, och enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets
Ständer,komma de församlingar lill godo, som kunna finnas deraf förnämligast
vara i behof; hvarföre jag reserverar mig mot det af de sammansatta
Utskotten nu fattade beslut.”
Af Herr Berg von Linde, J.: ^Enligt 31 § Riksdags-Ordningen, till
kommer
Bevilluings-Ulskottet att uppgifva de allmänna grunderne för den
blifvande bevillningens fördelning, och sedan bevillnings-summans belopp
blifvit faststäldt, med tillämpning af dessa grunder, författa förslag till bevillningens
utgörande; hvaremot 30 § bjuder, att Siats-Utskottet eger föreslå
de behof, till hvilka denna bevillning användas må. På grund häraf
anser jag den ifrågavarande motionen icke hafva bordt till Bevillningsutskottet
remitteras, eller af detta Utskott gemensamt med Stats-Utskottet,
S]
Stats- och Bevillnings-Utskottens Utlåtande, IV.-o 38.
utan af sistnämnde Utskott ensamt behandlas. Sedan likväl de förenade
Utskotten funnit sig obehindrade upptaga motionen till handläggning, instämmer
jag uti Herr Friherre von Krcemers reservation mot det utaf pluraliteten
lättade beslut.”
Uti ofvanstående reservation instämde Herr Friherre Tersmeden, F.
IV., Herr v. Celsing, L. G-, Herr Lagerborg, S. TV., och Herr P. O.
Norin.
Af Herr Möllerhjelm, A.: ”Emot de sammansatta Utskottens i denna
fråga nu fattade beslut, involverande ändring eller åsidosättande af 64 §
Regerings-Formen, reserverar jag mig och bestrider äfven detta besluts
upptagande tili pröfning i Riks-Stånden,”
Af Herr Doctor Sandberg: ”Efter min åsigt, hade de sammansatta
Utskotten uti sin anmälan till Ständerna lämpligare kunnat begagna följande
ordalydelse, såsom närmare öfverensstämmande med den, s-om förekommer af
enahanda syftning uti Bevillnings-Utskottets betänkande, N:o 11 sid. 33, i
afseende på allmänna Bevillningen, nemligen:
I den händelse föregående förslag blifva antagna, hemställa Utskotten,
att Rikets Ständer, jemte vördsam anmälan af deras fattade beslut,
i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täckes härom i
Nåder utfärda serskild författning, med de föreskrifter, som för
verkställigheten erfordras.”
Af Herr Schartau, Fr., som ansåg det hafva varit tjenligare, om, i
stället att införa ett nytt — till sina framtida följder betänkligt sätt för
Bevillningens användande, den tillstyrkan bade blifvit gjord, att antingen
såsom hittills af Statens allmänna tillgångar anvisa hvad, som för det ifrågavarande
angelägna behofvet kunde pröfvas nödigt, eller ock, om man föreställde
sig, att ändamålet skulle bättre vinnas genom taxation inom de
serskilde Provincerne — besluta att, enligt samma grunder, som Bevillning
gen efter Usta Art. nu utgår, till folkundervisningens befrämjande uttaxera
12 sk. för man och 6 sk. för qvinna, att uppbäras, användas och redovisas,
på sätt sammansatta Utskottens Betänkande i öfrigt innehåller.”-
*Stuts- oihB*villnin^s-Utskottets Utlåtande, JV.o 3g, jjj
N:o 39.
Arik. till Exp. Utsk. den %o Jan. kl. 1 c. nt.
Utlåtande, i anledning aj väckt motion om personliga skydd*-  a/giftens användande till organiserande af arbetsinrättningar.
Riksdagsfullmägtigen Nils Pehrsson från Kronobergs Lär. har, uti en
inom Hederv. Bonde-Ståndet väckt motion, föreslagit, att personliga skyddsafgiften,
eller den andel deraf, som kan undvaras ibland Statsbidragen,
matte på vanligt sätt debiteras och uppbäras samt derefter af Kronofogdarne
redovisas till Socken-nämnderna, för att användas till organiserande af
de arbetsinrättningar, som, i följd af Rikets Ständers vid förra Riksdagen
till Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga skrifvelse, kunna varda beslutade, eller
genom församlingarnes öfverenskommelser till väga bringas.
Denna motion, som blifvit remitterad till Bevillnings-Utskottet, har
ansetts böra äfven af Stats-Utskottet behandlas, och hafva Utskotten gemensamt
företagit handläggning deraf; rnen som Utskotten anse, att SockneArbelsinrättningar
dels svårligen skulle motsvara dermed afsedde ändamål, dels
skulle medföra alltför dryga kostnader, samt Utskotten derjemte uti memorial
N:o 38 af denna dag redan afgifvit förslag, att en betydlig del af
skyddsafgiften må tillfalla församlingarne för folkundervisningens ordnande,
få Utskotten hemställa,
att Nils Pehrssons ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd
föranleda. ^
Stockholm den 16 Januari i845.
Bill, till R St. Prat. j84$- 4 äanil, i A/d. Q Haft.
2
STOCKHOLM , ECKSTEINSKA. BOKTRYCKERIET, 1845.
•,***•? n ; ' ; f-i. ‘ ■ . '< ‘ :'
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N-o 4°* I
N:o 40.
Ank, till. Exp.-Utsk den 22 Jan. kl. 3 e. m
Betänkande, i anledning af väckte förslag till ändringar uti
Kongl Stadgan, angående folkundervisningen i Riket af
den 18 Juni i84*~
Dels till sammansatta Stats- saint Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
dels till sistnämnde Utskott allena hafva blifvit remitterade nedannämnde
inom Jlögv. Preste-Ståndet samt Hederv. Bonde-Ståndet väckta
motioner och afgifna anföranden, angående ej allenast ändringar i nyssnämnde
Nådiga Stadga, än äfven ökade Stats-anslag för folkskolorna i Riket:
nemligen af Herr Contracts-Prosten, Doctor Gumcelius, Herr Contracts-Prosten
Doctor Sandberg samt Herr Prosten Lundblad, af Riksdagsfullmäktige
Pehr Sahlström och Anders Sundholm från Stockholms Län, Tobias Lind
och Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus Län, Ola Svensson och
Jöns Månsson från Malmöhus Län, Pehr Jansson från Skaraborgs Län,
Lars Magnus Knutsson och Anders Jansson från Östergöthlands Län, Olof
Larsson och Lars Larsson från Gefleborgs Län, Pehr Mattsson och
Mauritz Sahlin från Vester-Norrlands Län, Nils Petter Pettersson och
Niklas Nilsson från Calmar Län, Nils Pehrsson från Kronobergs Län,
Lars Norrby från Gottlands Län, Anders Ericsson och Johan Petter Andersson
från Elfsborgs Län, Pehr Olsson från Upsala Län samt Sven
Jansson från Jemtlands Län.
Utskotten hafva till handläggning förehaft och tagit i öfvervägande ej mindre
berörde motioner och anföranden, än äfven det, som vid desammas
föredragning hos förenämnde 2;ne Riks-Stånd blifvit yttradt; och få Utskotten
nu först tillkännagifva, att, för vinnande af enhet och redighet, Utskotten
ansett sig böra serskildt behandla de tvänne frågor, som uti motionerne
innefattas, eller föreslagna ändringar uti folkundervisnings-stadgan
och äskad förhöjning af anslaget till folkundervisningen.
1 detta Betänkande besvara Utskotten motionerne endast så vidt de
afse förra frågan, hvaremot Utskotten i den sednare skola afgifva serskildt
utlåtande.
För ordnings och tydlighets skull hafva Utskotten sammanfattat de
gjorda förslagen till ändringar samt Utskottens utlåtande deröfver efter paragraphernes
ordning i Stadgan.
Bih. till R. St. Prot. 184S. 4 Sami. 2 A/d. 10 Häjt. i
2
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande N:o
§ .!•
I afseende å denna § har blifvit anmärkt: af Herr Doctor Gumcelius:
att verkställigheten af ofvanberörde Nådiga Stadga mångenstädes mött
både förutsedda och oförutsedda hinder, hvilka egt sin grund i locala förhållanden,
i medellöshet, i djupt rolfäsLade opinioner, och någon gång i
menighetens ovilja mot utvidgade kunskaper, eller också i de s. k. upplystes
obenägenhet att befordra de faftigares upplysning, i den origtiga tanka
, att den vore mera skadlig, än gagnelig, att obestämdheten i föreskriflerne
i sjelfva Stadgan ökat hindren, just derigenom, att man i denna
obestämdhet hemtat skäl för att emolsätta sig vederbörandes försök
att bringa samma föreskrifter till verkställighet. Det i förra delen af 1
mom. förekommande ordet ”helst” hade ledt derhän, att mångenstädes någon
ordentlig fast skola ej blifvit inrättad, utan skol-verket kommit att
stanna i samma ofullständiga skick som förut. Den fasta skolan vore dock,
för folkundervisningens ändamålsenliga befrämjande oundgängligen nödig,
synnerligast då man tänkte sig landets undervisningsverk såsom ett sammanhängande
helt, i hvilket folkskolan vore den första länken, hvaröfver
komme Apologist- eller Lärdoms-skolan; de flyttbara skolorne utgjorde deremot
en nödfalls utväg, der den fasta skolan ej kunde med fördel eller utan
alltför stora svårigheter inrättas. I anseende härtill och då således
uti stadgan borde uttalas en bestämd föreskrift om den fasta skolans inrättande,
ansåge motionären, att ordet ‘'helst" borde utur denna §:s 1 mom.
utgå, samt, enär det visserligen vore nödvändigt, att i den fasta skolan
hafva till lärare en person, som blifvit vederbörligen examinerad, men
della likväl ej kunde anses vara af behofvet på ka 1 larl t i de flyttbara skolor,
som, jemte den fasta, kunde uti församlingarne inrättas, ett förtydligande
i afseende å uttrycket “vederbörligen godkänd lärare*’ ega rum,
så att det blefve bestämdt, huruvida lärame i de flyttbara skolorne äfven
borde vara från lärare-seminarierne utexaminerade; och har Herr Doctor
Gumcelius alltså föreslagit, alt denna §:s 1 mom. måtte erhålla följande
lydelse :
“I hvarje stads-församling och hvarje socken på landet bör finnas
åtminstone en fast skola, der fullständig undervisning i de stycken,
som denna stadga föreskri/ver^ bör lemnäs af vederbörligen godkänd
lärare.”
Af Herr Doctor Sandberg', att då tillämpandet af föreskriften i
folkundervisnings-stadgan, rörande fast skolas anläggande, på flera ställen
mött svårigheter, samma föreskrift måtte förändras och det stadgande med
-
Stals- saint Allm. Besv.- och Eken.-Utskottens Betänkande, IV.o sfo. 3
delas: ”att i hvarje Socken eller Pastorat skall ovillkorligen finnas en
skola med en i skolhus invid kyrkan boende lärare, som eger de egenskaper,
som författningen Jöreskrifver”; att flyttning af skolan under
vissa tider måtte la ega rum oell folkundervisningen besörjas ej blott i
den aa skola, sora vore att anse .såsom en Öfver- eller Central-skola, utan
äfven genom hemläsning och ambulatorisk lärare.”
Af Riksdagsfullmägligen Niklas Nilsson från Calmar Län, som framställt
hufvudsakligen enahanda förslag, som Herr Doctor Sandberg.
Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus Län : att 1 § 1 och 2
inom. boide erhålla följande lydelse:
”1 hvarje Socken skall för b ar na-under visningen vara tillräcklig
och tjenlig skollärare, med åliggande för dem, att, der barn finnas, ifrån
6 till i5 år, hos föräldrarne undervisa desse i Svenska språket, religionskunskapen,
räkning och skrifning; och skall för sådant ändamål
Skolstyrelsen bestämma tid och ställen för lär arnes flyttning. Der hushåll
finnas så fattige, att lärarne der icke kunna fä födan eller nattläger,
föranstaltar Skolstyrelsen derom; och må på församlingen ankomma,
om fast skola eller flyttbar heldre bör anläggas, än låta undervisnincrcn
ske hos barnens föräldrar.”
Anders Sundholm från Stockholms Län: att den förändring måtte
verkställas i förevarande §, att det mätte öfveriemnas till hvarje socken
att bestämma, huruvida den för sig skall ”antaga den högsta lärdomsskolan”
eller icke, samt att sådan fråga bör till afgörande förekomma i
Skolstyrelsens och Socknemännens närvaro, efter derom i4 dagar förut
från predikstolen skedd pälysning.
Olof Larsson från Gefleborgs Län: att By-skolor måtte såsom öfvergång
frän föräldra-undervisningen till Sockneskolan inrättas; och att dessa
skolor måtte anses för folkundervisningen tillräcklige å de ställen, der hinder
mötte för Socken-skolas anläggande, samt att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att stadgandet i 1 § 3 morn., om lärares
anskaffande och folkskolors inrättande inom fem år från Författningens
utfärdande i ämnet, måtte förändras derhän, att berörde tid af fem
år räknades från innevarande Riksdags slut.
Mauritz Sahlin: att det måtte lemnäs hvar och en församling obetaget,
att på sätt, som för densamma synes bäst och nyttigast, ordna och inrätta
sina folkskolor.
Nils P. Petersson samt Pehr Bengtsson, som meddelat enahanda
förslag, som Mauritz Sahlin.
4 Stats- samt Allm. Bcsv- och Ekon.-Utskoltens Betänkande j N'.o jfo.
Lars Norrby samt Conrad Romminj som hufvudsakligen instämt uti
nästförutnämnde motionärers yrkanden och derjemte begärt, att, med afseende
å en de! församlingars å Gottland ringa hemmantal och arealvidd,
f’det måtts tillåtas invånarne derstädes, att efter godtfinnande mot
lämplig öfverenskommande afgift låta sina barn begagna undervisningen
i nästgränsande församlings- eller pastorats-skola.”
Berörde yrkanden och förslag samt hvad med anledning deraf åtskilige
ledamöte*- inom Högv. Preste-Slåndet och Hederv. Bonde-Ståndet yttrat,
hafva Utskotten egnat den noggranna uppmärksamhet, som ämnets vigt
fordrar och förtjenar. Det kunde ej vara oväntadt att erfara, det ifrågavarande
författning, som ej obetydligt ingriper i folkets vanor och antagna
bruk, skulle vid dess tillämpning gifva anledning till betänkligheter, i anseende
till de svårigheter, som vid en sådan tillämpning på många ställen
måste förete sig, och som hufvudsakligen äro följder af landets vidsträckthet,
dess ojemna befolkning och dess på olika ställen ^förekommande olikartade
förhållanden, äfvensom af mångenstädes varande fattigdom. Att besegra
dessa svårigheter är likväl en pligt, om man vill nå det mål, som åsyftas,
eller nationens bildning och upplysning, och detta mål är af den
vigt, att knappast något bemödande eller ansträngning, som deråt offras,
kan uppväga det. En gång tillämpad öfver allt, der det kan ske, skall, efter
Utskottens lanke, författningen bära de rika frukter för landet, genom
spridande af den bildning, som utgör en af grundvalarne för nationens
sedlighet, lycka och sjelfbestånd.
Yore den undervisning föräldrar nu i allmänhet meddela sina barn
uti alla orter sådan, som den anses under föregående liden hafva varit och ännu
mångenstädes är, och kunde man öfverallt påräkna att i föräldrahuset barnen
skulle få inhemta den kunskap, som för dem är nödvändig, eller vore den barnadervisning,
som för öfrigt nu gemenligen meddelas, sådan, man billigtvis kunde
önska och fordra; så hade icke Statens mellankomst erfordrats för vidtagandet
af åtgärder till denna undervisnings beredande. Men det närvarande förhållandet
fordar dock, i Utskottets tanke, sådana åtgärder från Statens sida, och
det vore fåfängt att förvänta, det föräldraundervisningen skulle kunna bringas
derhän, att den fyller hela undervisningsbehofvet; hvarföre inrättandet
af folkskolor ock synes vara det enda medlel, som återstår. Att, såsom det
blifvit yrkadt, öfverlemna bestämmandet häraf åt menigheterne sjelfve eller
att åt dem lemna öppet att, på sätt dem godt synes, ordna sitt skolväsende,
torde vara så mycket mindre välbetänkt, som på de flesta ställen folkundervisningen
©tvifvelaktigt skulle komma alt stanna i samma skick, hvari
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon -Utskottens Betänkande, IV.-o 4°' 5
den nu befinner sig; och säkert är, att just i de församlingar, derj okunnigheten
är allmännast och således beholvet af undervisning störst, der skulle detta
blifva minst insedt och erkäudt, och okunnighetens afhjelpande längst komma
att fördröjas. Statens mellankomst är alltså nödvändig för vinnande af det åsyftade
ändamålet; och Utskotten kunna ej således gilla de motionärers yrkanden,
som åsyfta att det må åt församlingarne öfverlemnas att sjelfve ordna
sitt skolväsende.
Föreskriften om den fasta skolans inrättande i hvarje Stadsförsamling
och hvarje Socken på landet, hvilken föreskrift utgör grunden för hela stadgan,
kunna Ulskotten ej annat än gilla till alla delar. Den fasta Skolan
är nödvändig ej blott för att bereda enhet i folkundervisningen öfver hela riket,
utan äfven emedan den utgör en medelpunkt för hela Skolundervisningen inom
skoldistrikten. Den kan väl ej vara ensamt tillräcklig, synnerligen för större
Socknar, utan smärre ambulatonska skolor måste finnas derjemte, i hvilka de,
som ej begagna den fasta skolan, vinna undervisning. I denna sednare kunna
de, som i denna ambulatoriska skolan ej hunnit till det kuuskapsmått,
som Skol-lagen fordrar, inhemta det återstående. Den fasta Skolan måste
dessutom finnas, innan man kan ernå en ändamålsenlig organisation al de
flyttbara mindre skolorne, hvilka allt efter som den fasta, enligt antagen
plan, hinner utbilda ett större antal lärjungar, böra kunna förses med skickligare
lärare, än de nu uti dem vanlige.
Utskotten, sorn af dessa skäl anse, att mycken vigt bör läggas uppå föreskriften
om den fasta skolans inrättande och bibehållande, få alltså
afstyrka de förslag, som åsyfta den förändring uti ifråvarande §, att
det må åt församlingarne ensamt öfverlemnas att bestämma, huru
vida
fast eller ambulatorisk Skola skall inrättas.
Hvad åter angår Herr Prosten Gumcelii yrkande, att ordet "helst” i 1 mom.
af denna § måtte utgå, så ehuru eller de åsigter, som förut blifvit yltrade,
Utskotten visserligen skulle anse en föreskrift, hvarigenom en fast
skolas inrättande i hvarje Socken, der ej laga hinder mötte, ovilkorligen
anbefalldes vara för ändamålet tjenligast; likväl och enär de mot förslag
i denna syftning vid 1840 års Riksdag gjorde vigtiga anmärkningar icke
kunna vederläggas, samt det måste förutsesalt, i anseende lill de svåiigheter,
som mött författningens sättande i verket och troligen ytterligare komma
att möta, ett så bestämdt och ovillkorligt stadgande, oaktadt de i 14 §
medgifna tillfälle till undanlag derifrån skulle öka farhågan för Författningens
tillämplighet i allmänhet, och derigenom mera skada än gagna ändamålet,
kunna Utskotten icke annat än
afstyrka lierr Prosten Gumwlii omförmälda förslag.
6 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o 4°‘
Hvad deremot beträffar Herr Prosten GumcElii yrkande om ett förtydligande
af de i §:s 1 mom. förekommande orden ”'vederbörligen godkände”
lärare; så skalle del visserligen vara önskvärdt, att alla de, åt hvilka det
vigtiga kallet att undervisa landets barn är anförtrodt, egde de kunskaper,
som äro föreskrifne för utexaminering från Folklärare-Seminarierne; men
sådant torde dock ej kunna vinnas förr än i en framtid, då uti Seminarierne
hunnit bildas ett erforderligt antal Skol-lärare. Till en början torde
man således få nöja sig med en examinerad och fullt duglig lärare i hvarje
Socken, eller, enligt författningen stadgadt, skol-district, och med att låta
besörja undervisningen i de smärre ambulatoriska skolorae, genom personer,
för hvilkas antagande till lärare det ej behöfver utgöra ett oundgängligt
villkor, att ega hela det kunskapsförråd, som uti 6 § äro för lärare i
folkskolan föreskrifne.
Ulskotten, som ej heller tydt föreskriften i detta hänseende såsom
skulle ovillkorligen alla de, som i församlingarne antagas till lärare både i
de fasta och i de ambulatoriska mindre skolorna, fullt ega detta kunskapsroått,
få dock, enär otydlighet eller missförstånd i detta fall kan ega rum,
föreslå
att de i x § 1 mom. förekommande orden: vederbörligen godkänd
lärareutbytas emot följande period:
”med en eller flere lärare, af hvilka en ovillkorligen skall
”hafva uppfyllt de för lärare vid folkskola här nedan stadgade
”fordringar, men de öfrige kunna antagas utan att de uppfyllt
”dessa fordringar, endast de af Skol-Styrelsen anses till uppförande
och sedlighet godkände samt pröfvas ega förmåga att meddela
undervisning uti det i 7 § stadgade minimum af kunskaper.
'“Såsom undantag &c.”
Olof Larssons från Gefleborgs Län motion om inrättandet af Byskolor
torde, efter hvad Utskotten här ofvan yttrat,
icke erfordra serskildt svar, utan anses förfalla.
Det gjorda yrkandet, att, i anseende till flera församlingars å Gottland
ringa hemmantal och areal-vidd, det måtte tillåtas innehafvarne i såne
församlingar att, efter godtfinnande, emot lämplig afgift, låta sina barn
begagna undervisningen i nästgränsande församlings eller Pastorats Skola,
anse Utskotten icke erfordra något annat svar, än en hänvisning till Författningens
14 §, deri det stadgas, att om å en eller annan ort serskildta hinder
möta för tillämpningen af ifrågavarande Författning, må dessa hinder underställas
vederbörande Dom-Capitel, som, derest det anser undantag från
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.- TJtskotens Betänkandej W.o 4°. 71
de gifna föreskrifterna af omständigheterna påkallas, eger att derom hos
Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan. Utskotten hemställa således,
alt den i förenämnde hänseende väckta fråga må förfalla.
Vidkommande härefter förslaget, att den tid af 5 år ifrån förenämnde
Nådiga Stadgas utfärdande, hvarinom lärares anskaffande och folk-skolors
inrättande borde sättas i verket, måtte utsträckas till fem år, räknade
ifrån innevarande Riksdags slut; så få Utskotten anföra, alt på flera
orter mycket återstår både för folklärares bildande och folk-skolomes
inrättande, och Utskotten befara att hvad, som i detta hänseende ännu
ej blifvit verksteldt, mångenstädes icke kan medhinnas inom den föreskrifna
tiden, som tilländalöper den 18 Juni 1847; hvadan ock någon
längre tid derföre torde böra medgifvas; med afseende Mrå få Utskotten,
som dock ej anse ett så långt anstånd vara af nöden, som blifvit påyrkadt,
vördsamt hemställa, att tiden för lärarnes anskaffande och de fasta
skolornas inrättande måtte förlängas med Ett år, eller till den
18 Juni 1848.
§ 2.
Vid denna § har blifvit föreslaget af Nils P. Pettersson från Calmar
Län; att Pastor i hvarje församling måtte förpligtas att hafva högsta uppseendet
öfver Skol-inrättningen, med iagttagande för Consistorium af de
skyldigheter, som Författningen ålägger detsamma. Då likväl, till följd af
stadgandet i denna §, Pastor är Ordförande i Skolstyrelsen, och denna skall
hafva inseende ofver alla inom districtet inrättade folkskolor, synes Utskotten
något sådant serskildt ytterligare åläggande för Pastor, sorn blifvit föreslaget,
vara fullkomligt öfverflödigt, hvadan Utskotten hemställa,
att berörde förslag mätte förfalla.
§ 3‘
Af Nils Persson från Kronobergs Län, med hvilken ålskillige Ledamöter
af Hederv. Bonde-Ståndet sig förenat, har blifvit föreslaget, att de
socknar, inom hvilka fast skola ej kan inrättas, må befrias från skyldigheten
att bygga skolhus, emot åtagande att hålla lämplige rum för de flyttbara
skolorna; hvarjemte Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus Län
påyrkat, att föreskriften om anskaffande af tjenliga rum för folkskolan icke
må vara bindande för de socknars invånare, hvilka, i enlighet med
motionärens förslag, kunde vilja begagna hemläsning för sina barns undervisning.
8 Slätt- samt Allm. Resv - och Ekon.-Utskottcns Betänkande, .V.o 4°>
livad Nils Perssons förslag angår, så enär förenämnde Stadga innehåller
att ”hvarje Skol District åligger anskaffa tjenliga rum för de
folkskolor, sorn inom Districtet finnas eller blifva inrättade,” och denna
föreskrift icke ålägger skol-disti iclet att bygga skolhus, utan endast att
anskaffa och underhålla tjenliga rum för folkskolorne, dessa må blifva fasta
eiler flyttbara ; så
synes å Nils Perssons förslag något vidare afseende icke böra
fastas.
Och hvad angår Olaus Ericssons nyssberörde yrkande; så få Utskotten,
med afseende å de allmänna åsigter Utskotten yttrat här ofvan under
§ 1, samt vid betraktande deraf, att folkskolan är en bildningsanstalt för
alla inom skol-district varande barn, vördsamt hemställa,
att samma yrkande ej måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
§ 4.
Beträffande de i denna § förekommande stadganden, hafva följande förändringar
blifvit föreslagne;
af Nils Pehrsson från Kronobergs Län, att de församlingar, inom
hvilka fast skola ej kunde inrättas, måtte befrias från skyldigheten att anskaffa
bestämd bostad åt lärarne emot åtagande att hålla lämpliga rum dem
tillhanda;
af Niklas Nilsson, Olaus Ericsson m. fl., att, med upphäfvande af
stadgandena i Irsta, 2:dra och 3:dje morn., det måtte lemnäs församlingarne
fritt att sjelfve eller genom skolstyrelserna, jemte Socken-ombud,
med Skollärarne öfverenskomma om dessas löne-vilkor, bostad rn. m.;
af Nils P. Pettersson : att de föräldrar, som äskade en högre bildningsgrad
för sina barn, äfven borde betala högre afgifter till skolorne ;
af Nils Pehrsson: att föreskriften för lärarne att meddela undervisning
i trädplantering och trädgårdsskötsel måtte uteslutas, eller ock tillfälle
öppnas för skollärare att derom inhemta nödig kännedom vid seminarierne;
af
Olof Larsson: att, för den händelse de af honom föreslagna Bvskolor
Lomme att inrättas, byalagen sjelfve måtte få tillsätta lärare och
bestämma deras lönevillkor;
af Herr Prosten Lundblad och Lars Larsson från Gefleborgs Län :
att ordet: ”skattskyldig” i 4:de mom. måtte utbytas mot orden: ”skattskyldig
och inom mantals- och skattskrifnings-åren varande
af
Stats- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Utshottens Betänkande, N:0 fo.
af Herr Doctor Sandberg: att hvar och en inom socknen må, utan
afgift, låta sina barn begagna undervisningen vid folk-skolan; samt att beloppet
af lönerna för lärarne i de flyttbara mindre folkskolorna måtte kunna
bestämmas genom öfverenskommelse.
Hvad nu först angår yrkandet, att det mätte åt församlingen öfverlemnas
att med läraren i folkskolan sjelfve öfverenskomma om lönevillkoren;
så befara Utskotten, att, i händelse sådant bifölles, det skalle på flera
ställen inträffa, att vid skollärares tillsättande mera afseende fästades å besparing
för församlingen, än å lärarnes behof, och att således lönerne för
dessa blefve mindre, än uti Stadgan föreskrifves. Lärarens bergning är
dock villkoret för att hos honom kunna påräkna duglighet, och det är ej
tänkbart, att en till lärare skicklig person skall åtaga sig det ansvarsfulla
lärarekallet, om han ej kan påräkna såsom lön derför åtminsto n så myc»
ket, att han deraf eger en tarflig utkomst. Det bestämda minimum af lön
är ej mera, än en statkarl på landet vanligen erhåller, och minskning deruti
skulle otvifvelaktigt föranleda dertill, att man ej finge till lärare dugliga
personer, hvarigenom åter ändamålet med folkskolorna skulle förfelas.
ULskotten få alltså
afstyrka bifall till berörde yrkande.
Hvad Utskotten i detta hänseende yttrat, gäller dock endast de skollärare,
som blifvit vederbörligen examinerade. För de öfrige eller dem, som
antagas för de flyttbara mindre skolorna, är i Stadgan något minimum af
lön ej bestämdt, hvadan det jemväl ankommer på menigheterna sjelfva att
med sådana lärare träffa öfverenskommelse om lönevilkoren. Den framställning,
som blifvit gjord, rörande aflöning för lärare i byskolor, derest
sådane komma att inrättas, torde, med afseende å hvad Utskotten så väl här
under denna §., som under § 1 yttrat,
icke föranleda till något serskildt utlåtande.
Stadgandet, att Skollärarne böra af församlingarne förses med tjenlig
bostad, anse Utskotten böra oförändradt bibehållas. Det är för hvar och
en, och serdeles den, som är boende å landet, angeläget att ega ett eget
hemvist. Och man kan icke fordra, att en skollärare skall med nit sköta
sitt vigtiga och ansvarsfulla kall, derest man icke ger honom egen bostad.
Utskotten tillstyrka alltså,
det förslaget, att de församlingar, inom hvilka fast skola ej kan
inrättas, måtte befrias från skyldigheten att anskaffa bestämd boBih.
till R. St. Prot. 184S. 4 Sami. -1 A/d. 10 Haft. 2
itf Stats- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o jo.
stad åt iärarne, emot åtagande att bålla honom tillhanda lämpliga
rum, måtte förfalla.
Herr Prosten Sandbergs förslag, att barnen i församlingarne borde få
begagna undervisningen i skolan, utan afgift, kunna Utskotten icke gilla.
Det synes vara ganska billigt, att hvarje fader eller moder, hvars barn begagnar
undervisningen i folkskolan, gifver någon ersättning till den, som
meddelar denna undervisning, synnerligen då man tager i betraktande,
att de verkligt fattige eller de, hvilka icke ega tillgång att bekosta
barnens kläder och underhåll vid skolan, till följd af 8;de §:s 4:de morn.,
böra genom församlingens fattigvård härutinnan understödjas. Dessutom
och så vidt erfarenheten gifver vid handen, torde i allmänhet noggrannare
tillsyn, att barnen ordentligt begagna undervisningen, ega rum, derest någon
afgift derföre erlägges, än i motsatt fall. Af dessa anledningar tillstyrka
Utskotten,
alt Herr Doctor Sandbergs förslag måtte förfalla.
Och hvad angår det af Nils P. Pettersson väckta förslag, att de föräldrar
eller målsmän, som låta sina barn eller myndlingar inhemta '■'högre
kunskaper” i skolan, måtte betala högre afgifter till läraren, än de öfrige;
så torde sådant vara destomindre lämpligt, som det ganska säkert skulle blifva
ett hinder för många, serdeles de fattige, att i skolan inhemta större
kunskapsmått, än det minimum, som skollagen bestämmer. Föreskriften
skulle motverka ett framskridande i kunskaper, hvilket tvertom bör uppmuntras.
I anseende härtill få Utskotten hemställa,
att Nils P. Petterssons berörde förslag måtte förfalla.
I anledning af Nils Pehrssons yrkande, att föreskiften för lärare att
meddela undervisning i trädplantering och trädgårdsskötsel måtte uteslutas,
få Utskotten endast anföra, alt samma föreskrift icke innebär något ovillkorligt
påbud, utan endast åsyftar, att, der sig göra låter, ett jordland ställes
till lärarens disposition, på det han må blifva i tillfälle att gifva undervisning
i berörde ämnen. Detta Nils Pehrssons yrkande
torde alltså lemnäs utan vidare afseende.
Hvad angår förslaget, att i 4:de momentet af denna § ordet ”skattskyldig”
måtte utbytas emot orden: ”skattskyldig samt inom Mantalsoch
Skattskrifnings åren varande/' hvarmed åsyftats, att de stadgade
Skolafgilterne måtte erläggas jemväl af inom Socknen boende Soldater; så anse
Utskotten samma förslag vara öfverensstämmande med billighet och rättvisa.
Soldaten, synnerligen å landet, belinner sig nemligen i allmänhet uti
Siats- samt Allm,. Besv.-och Ekon.-Uskotlens Betänkande, N.o 4°* 11
en bättre ekonomisk belägenhet, än torparen och statkarlen, som dock enligt
stadgan erlägger ifrågavarande afgift, och han bör således icke befrias
från skyldigheten att bidraga medelst berörde afgifts erläggande till sina
barns undervisning, — en befrielse, som, efter Utskottens tanka, endast bör
tillkomma den fattige och medellöse.
Utskotten få således
tillstyrka omförmälde förslag.
§ 5.
1 afseende å denna §, har Johan Petter Andersson anfört, att, efter hans
tanke, Seminarierne för Folk-Lärares bildande vore aldeles öfverflödiga och
endast ledande till anställaude af en ny Corps löntagande tjenstemän. Det vore
icke det rika kuriskapsförrådet, som bildade en person till en skicklig lärare. Dertill
fordrades en egen fallenhet, en förmåga att sänka sig ned till barnets
outvecklade begrepp, för att sedermera så småningom höja lärjungen med sig
till fortgående bildning; och som skicklige Lärare nog stöde att erhålla Seminarierne
förutan, bar motionären föreslagit, att all fråga om deras inrättande
måtte få förfalla.
Utskotten kunna så mycket mindre dela motionärens berörde åsigt, som
framgången af folkskolorne hufvudsakligen beror på skickligeten och dugligheten
hos de personer, som få det ansvarsfulla och vigtiga kall sig
uppdragetj att meddela undervisningen i folkskolorne. Det kan väl icke
skäligen påstås, att ett tillräckligt antal sådane Lärare för närvarande är
att tillgå. Tvertom gifver den dagliga erfarenheten vid handen, att brist
på skicklige lärare hufvudsakligen utgjort och ännu utgör ett stort hinder
för folkskolverkets ordnande inom församlinsarne.
Af sådan anledning hemställa Utskotten,
att Johan Petter Anderssons berörde förslag måtte förfalla*
§ 6.
Vid de uti denna § förekommande stadganden hafva anmärkningar förekommit:
af
Mauritz Sahlin m. fl., hvilka yrkat, dels att socknemännen och
Skol-Styrelserne måtte vara berättigade att till lärare i folkskolorne antaga
de personer, som kunna förete tillförlitligt betyg af Presterskapet och SkolStyrelsen
i församlingen om sin, skicklighet att barnaundervisningen besörja,
och att således de, sora till lärare antagas, icke ovilkorligen behöfva hafva
genomgått Seminarium, eller ega insigt i alla de i denna § föreskrifna kun
-
i 2 Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltens Betänkande, N\(y 4o
skapsämnena; och dt-ls att kungörelser om ledigheter till Skol-lärare-befattningar
ej måtte ovilkorligen böra i tidningarne införas;
af JVils Pehrsson, som yrkat, att, i det fall lärare-lönerne komma
att bestämmas efter öfverenskommelse med Lärarne, 4:de mom. i denna §
måtte förändras, så vidt som detsamma innehåller föreskrift om lönevilkor
till förenade Klockare- och Skollärare-befattningar;
af Jöns Månsson, hvilken föreslagit, att Pastor uti församlingarne måtte
vid val till Skollarare ega att beräkna endast en embetsröst och för prestgården
efter dess hemmantal;
af Olof Larsson, sorn, i sammanhang med hvad han föreslagit angående
byskolors inrättande, ansett Lärarne i sådane skolor böra af byalagen
sjelfve tillsättas, sedan de inför Kyrkoherden och Skol-Directionen eller
Sockennämnd visat sig ega kunskaper i följande ämnen:
Biblisk och Svenk Historia, något utförligare,
Scandinaviens Geografi,
Allmän Svensk Språklära,
Enkel Regula de Tri och Bråk,
Färdighet i Psalmodicons begagnande, och
Correct handstil och nödig rättskrifning.
Det förslag, som blifvit gjordt derom, att socknemännen och Skolstyrelsen
må kunna antaga personer till lärare, utan att de genomgått den i denna
§ föreskrifna examen, eller ega insigt i alla de deruti föreskrifna kunskapsämnena,
kunna Utskotten icke tillstyrka. Folklärarekallet är af den vigt, att
detsamma icke bör anförtros andra än dem, som visat sig ega dertill erforderlig
skicklighet. Om bedömandet häraf skulle öfverlemnas ensamt till menigheterne
sjelfva, så skulle, i Utskottens tanka, lätteligen kunna inträffa, att
personer sökte och erhöllo Folkläraretjenster, utan alt de egde tillräcklig
skicklighet och förmåga att i Folkskolan vederbörligen, handhafva undervisningen,
Staten bör dock ega full garanti derför, att icke andre personer
antagas till lärare, än sådane, som kunna meddela det kunskapsmått, Skolstadgan
föreskrifver, — ett vilkor, förutan hvilket de inrättade folkskolorne
icke skulle komma att uppfylla det med dem åsyftade ändamål. Utskotten,
som derföre anse föreskrifterne uti denna §, rörande lärarnes kunskaper,
böra oförändrade bibehållas, :
få alltså tillstyrka, att nämnde förslag mätte förfalla;
äfvenspm Utskotten anse det vata af vigt, att stadgandet om Folkiärare<der
djghttegs kungörande i de officiella Tidningarne jemväl bibehalles. En alljuäu
kännedom om sådane ledighe ler måste ovilkorligen verka derhän, att
