# ID: svediakorp-gov2124
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 102,287
# sentences: 2,471
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1844 och 1845.
-c —#■ ——-
FJERDE SAMLINGEN.
1E Afdelningen:
Stals-Ulskottets Memorial, Utlåtanden och
Betänkanden.
• r/: ■ ■?,
.
i-r^U
•t.--.Iti • b v imiJti
■ v \\ , ,W.". . : \.. ■" . V,
. .\w\5 . ,V \\
-
Stats-Ulskotlets Utlåtande, N\o 164.
t
N:o 164.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Febr., kl. 9 f. m.
Utlåtande, angående utbetalningen af återstoden utaf extra statsanslaget
till uppförande af en Residensbyggnad, med erforderliga embetsrum,
för Landshöfdingen i JVexiö.
(R:glds-Afd.)
På salt 60 § i nu gällande Reglemente för Riksgälds-Contoret innehåller,
beviljade Rikets åren i84o och 1841 församlade Ständer ”ett extra
statsanslag af 25,ooo R:dr till uppförande af ej mindre en stenhusbyggnad
i Wexio, till residens åt dervarande Landshöfding, med nödigt utrymme
för Lands-Canzliet, Lands-Contoret, Landt-Ränteriet och Landlmäteri-Contoret,
jemte boställsrum för Landshöfdingen, än alla härvid erforderliga
ulhusbyggnader”; hvilken anslagssumma anvisades å Riksgälds-Contoret att
enligt Kongl. Majlis Nådiga föreskrift utbetalas; dock var härvid det i samma
§ jemväl anförda vilkor fästadt, alt, ”för den händelse denna summa
skulle finnas för ändamålet otillräcklig, i5,opo R:dr finge användas till
uppförande af en stenhusbyggnad, för att begagnas till berörde embetsrum,
hvaremot återstoden, i sådant fall, borde besparas.” Under åberopande af
Rikets Ständers, rörande omförmalda extra anslag, fattade och uti underdånig
skrifvelse af den 11 Juni 1841 bos Kongl. Maj:t anmälda beslut,
anbefallde Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref den 8 April 1843> Fullmägtige
i Riksgälds-Contoret att, uppå Kongl. Majrls Befallningshafvandes i
Kronobergs Län, i mon af behofvet, skeende reqvisition, tillhandahålla de
af Rikets Ständer anvisade 25,000 R:dr, för ifrågavarande residensbyggnad,
hvilken komme att uppföras i öfverensstämmelse med de i sådant
afseende utaf Kongl. Öfver-Intendents-Embelet gjorda och af Kongl. Maj:t
i Nåder gillade ritningar. Till följd häraf blef i afräkning å detta anslag,
enligt Kongl. Maj:ts bemälde Befallningshafvandes reqvisition, i September
i843, ett belopp af 10,000 R:dr af Fullmägtige ulanordnadt och lill Kongl.
Majlis Befallningshafvande öfversändt. Men sedan Fullmägtige, under nästlidne
December månad, emottagit enahanda reqvisition å återstoden, eller
15,ooo R:dr af bela anslagssumman, hafva Fullmägtige, som saknade all
Bih, lill R. St. Fröt. 184-5, 4 Sami, 1 A/d, 2 Band. 1 Haft, i
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N',o 164.
upplysning, huruvida anslaget vore tillräckligt för det i ofvanåberopade §
af Reglementet uppgifna ändamål, och följaktligen ej heller kunde bedöma,
huruvida det för hela anslagets utbetalande uttryckligen stadgade vilkor
komme att uppfyllas eller icke, ansett sig ej kunna medgifva utbetalning
af mer än som innestod utaf den i § alternativt bestämda mindre
summan, hvars återstående belopp, 5ooo R:dr, alltså till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande då öfversändes. Emedlertid beslöto Fullmägtige, att
om hvad uti omförmälde hänseende förekommit göra anmälan hos StatsTJtskottet
för den åtgärd, som, med anledning deraf, kunde anses å Utskottets
sida böra vidtagas.
Efter emottagandet af denna anmälan, har Stats-Utskottet, för att erhålla
de i afseende på kostnaden för ifrågavarande residensbyggnads uppförande
nödiga ansedda upplysningar, förskaffat sig del af åtskiilige, angående
detta byggnadsföretag, lill vederbörande embetsmyndigheter aflåtna
Kongl. Bref, deraf Utskottet, bland annat, inhemtat kännedom om följande
härvid förekomna förhållanden och af Kongl. Majit i Nåder meddelade
beslut.
Enligt det af Kongl. Öfver-Intendents-Embetet författade och i Januari
i843 till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifna kostnadsförslag för meranämnde
byggnad, skulle kostnaden för densamma uppgå till 43,o54 R:dr
2 sk. 8 r:st., och således med i8,o54 R:dr 2 sk. 8 r:st. öfverstiga det af
Rikets Ständer derför beviljade serskilda anslag. Uti sitt i ämnet infordrade
underdåniga utlåtande, upplyste likväl Kongl. Kammar-Collegium,
att, genom besparingar från föregående år, å Riks-Statens anslag till reparationer
å Kronans hus och byggnader i landsorterna uppkommit ett öfverskott
för år i843 af icke mindre än 35,65o R:dr 43 sk. 1 r:st., hvilket
ej allenast lemnade full tillgång till den anslagssumman öfverstigande
kostnaden för den nya residensbyggnaden i Wexiö, utan ock medgaf att
ett betydligt belopp derutöfver blefve lill andra angelägna byggnader och
reparationer användt. Då följaktligen tillgång till den ökade kostnadssumman
för denna residensbyggnad förefanns uti nyssnämnde besparingar, så
och med fästadt afseende å ifrågavarande byggnads framtida nytta och
varaktighet, äfvensom densammas bestämmelse att utgöra boställe för den
högsta embetsmyndigheten i Länet, förordnade Kongl. Maj:t, genom Dess
Nådiga Bref af den 8 April 1843, att de af Kongl. Öfver-Intendents-Embetet
uppgjorda ritningar och kostnadsförslag borde, med några serskildt
föreskrifna iagttagelser, tjena till efterrättelse vid bj^ggnadsarbetets utföran
-
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o l6^>
3
de; hvar jern le Kongl. Majit tillika förklarade, att verkställigheten af byggnaden
skulle, genom anställandet af vederbörligen kungjord entreprenadauction,
åt den minstbjudande upplåtas; dock finge entreprenad-summan
icke öfverstiga det belopp, kostnadsförslaget upptog. I fråga om byggnadskostnadens
godtgörande stadgades för öfrigt uti högstberörde Bref, att det
af Rikets Ständer härtill anvisade anslag skulle, på sätt redan är uppgifvet,
af Fullmägtige i Riksgälds-Contoret Kongl. Majits Befallningshafvande
tillhandahållas, samt det derutöfver erforderliga kostnadsbeloppet från Länets
Landt-Ränteri utbetalas och å 1843 års byggnads-anslag afföras.
Då den staden Wexiö sednast öfvergångna eldsvåda, i November 1843,
inträffade, hade arbetet å den nya Landshöfdinge-Residens-byggnaden endast
så vida fortskridit, att, sedan den dertill bestämda plats blifvit instängd
och materialbodar uppförda, grunden för byggnaden var lagd. Enär nu,
för verkställigheten af det efter samma eldsvåda uppgjorda förslag till förändrad
planläggning och tomtreglering af nämnde stad, det ansågs nödvändigt
anlägga residensbyggnaden på en annan plats, än den förut dertill
utsedda, hvarest det vid den förra eldsvådan nedbrunna recidensliuset
varit uppfördt, måste följaktligen den, på grund af 1843 års Kongl.
Bref, afslutade entreprenaden angående denna byggnad undanrödjas. För
sådant ändamål täcktes Kongl. Majit, sedan vederbörande entreprenörer
blifvit hörde samt betydligt nedsatt sina först framställda ersättningsanspråk,
medelst Nådigt Bref af den 23 April 1844, tillåta Kongl. Majlis
Befallningshafvande att med dem öfverenskomma om det upprättade entreprenad-conlractets
återgång under följande vilkor, nemligen: att entreprenörerne,
såsom ersättning för verkstäldt arbete, jemte dem genom contractets
frånträdande tillskyndad förlust m. m., skulle ega att sig tillgodo
beräkna, i ett för allt, en summa af 2000 Ridr; att denna summa komme
att entreprenörerne godtgöras genom afdrag å det i Riksgälds-Contoret lyftade
och af dem förskottsvis utbekomna belopp 10,000 Ridr; samt att
återstoden af detta förskott finge, emot ställandet af godkänd säkerhet för
dess återbetalning, utan räntas beräknande, till Länets Landt-Ränteri erläggas
med en fjerdedel, eller 2000 Ridr, årligen vid slutet af år 1844
samt nästföljande 3:ne år. För öfrigt förordnade Kongl. Majit, i sammanhang
härmed , dels att den för entreprenad-contractets frånträdande sålunda
beviljade ersättningssumman borde, såsom en direct utgift, å allmänna
byggnads-anslaget aflöras, dels ock att de af entreprenörerne uppförda ma
-
4
Stats-Utskottels Utlåtande, Nx 164•
terialbodar samt planket omkring den för Residensbyggnaden förut afsedda
tomt, likasom sjelfva tomtplatsen, skulle försäljas och de härigenom
inflytande medlen i Landt-Ränteriet lefvereras och såsom en tillgång för
det årliga byggnadsanslaget i Ränteri-räkenskaperna upptagas.
Sedan härefter en förändrad plan och ny ritning för ifrågavarande
byggnad blifvit af Kongl. Öfver-Intendents-Embelet uppgjord och Kongl.
Majit underställd* tillika med ett förnyadt kostnadsförslag, upptagande,
efter afdrag för en anmärkt missräkning, ett belopp af 50,239 R:dr44sk.,
eller 7,185 R:dr 41 sk. 4 rist. utöfver den i förra förslaget beräknade kostnadssumma;
så förklarade Kongl. Majit, under den 24 Maj näsllidet åri
alt som den för Landshöfdinge-Residenset då föreslagna förändrade plan
bland annat afsåg dels Landt-Ränteriets och Provins-Landtmäteri-Contorets
inrymmande i residenshuset, och dels erforderliga uthusbyggnaders uppförande
af sten under plåttak, i stället för sådana med papperstak, hvarigenom
i förra hänseendet ökad beqvämlighet och i det sednare större varaktighet
komine att beredas; så funné Kongl. Majit desto mera skäl att i
Nåder antaga samma plan, som den serskilda byggnaden för Ränterietoch
Landtmäteri-Contoret, hvilken jemlikt den förra planen borde bibehållas,
sedermera blifvit genom den inträffade eldsvådan betydligen skadad, samt
i alla fall, för verkställigheten af den fastställda nya tomtregleringen, måste
flyttas. Och alldenstund 1844 års byggnads-anslag för Kronans lius i
landsorterne, hvaraf, enligt Kongl. Kammar-Collegii meddelade uppgift,
återstod ett odisponeradt öfverskott af 9387 Ridr 11 sk. 3 rist., således
lemnade full tillgång ej mindre för den, med hänsigt till omförmälda väsendlliga
fördelar,, föga betydliga tillökningen i förut beräknade kostnader,
som, igenom iagttagandet af de för byggnadens verkställande sednast uppgjorda
ritningar, kom me att förorsakas, än för den förre entreprenörerne
af enahanda byggnadsföretag i Nåder tillerkända ersättning, pröfvade
Kongl. Majit skäligt att,, med gillande af nyssnämnde ritningar och godkännande
af det upprättade nya kostnadsförslaget, med deruti tillstyrkta
rättelser, tillåta, att oftaberörde residensbyggnad, jemte dertill hörande
uthus, finge, i öfverensstämmelse härmed, uppföras å den för denna byggnad,
vid sednaste tomtreglering, utsedda plats; hvaremot den gamla Ränteri-byggnaden
borde på offentlig auction försäljas och hvad som för densamma
erhölls i Länets Landt-Ranteri lefvereras, för att komma det årliga
byggnads-anslaget för landsorterne till godo. — Vidare läcktes Kongl..
Stats-UtskotleXs Utlåtande, N\o 164.
Maj:t, under förenämnde dag, i Nåder förordna, att verkställigheten af
den nya byggnadens uppförande skulle, medelst entreprenad, i enlighet
med föreskriften uti Kongl. Brefvet den 8 April 1843, hesörjas.
Till underdånig följd af hvad Kongl. Maj:t sålunda i Nåder föreskrifvit,
anställdes i slutet af sistlidne Augusti månad, inför Kongl. Majrts Befallningshafvande
i Kronobergs Län entreprenad-auction å det föreskrifna
byggnadsarbetet; hvarefter entreprenaden härom, genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Bref af den 23 derpåföljde September, tillerkändes en af speculanlerna
vid denna auclion, emot en till 49,000 R:dr sedermera nedsatt entreprenad-sumuia.
Siats-Utskottet, som anser det icke tillkomma sig att meddela Fullmägtige
i Riksgälds-Conloret någon föreskrift rörande rätta tydningen af
de till Fullmägtiges efterrättelse af Rikets Ständer utfärdade reglementariska
stadganden, har derföre trott sig böra till Rikets Ständers eget afgörande
öfverlemna den Utskottet af Fullmägtige nu underställda fråga. I
sådant afseende bar Utskottet också här ofvan anfört de hufvudsakliga upplysningar,
som Utskottet angående samma fråga, af åberopade Utskottet
meddelade Kongl. Bref, in bern ta t. Men då det deremot torde åligga Utskottet
att, vid anmälandet af Fullmägtiges framställning, inför Rikets
Ständer bestämdt uttala sin åsigt rörande det beslut, sorn Rikets Ständer,
ined anledning af ofvanomförmälda, härvid förekomna, förhållanden, kunna
anse sig böra, till ledning för Fullmägtige, meddela, får Utskottet,
för sin del, förklara: att, enär ej mindre högstberörde Nådiga Bref, än
den från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till Fullmägtige nu sednast inkomna
reqvisition tydligen utvisa, att alla de serskilda embels- och boställs-rum
samt öfriga lägenheter, till hvilkas anskaffande Rikets Ständer,
vid sistförflulna Riksdag, beviljade nu ifrågavarande extra Statsanslag af
25,000 R:dr, komma att erhållas genom användandet af detta anslag, med
tillägg af befintliga och härtill disponibla besparingar af de å Riks-Staten
för likartade byggnadsföretag anvisade medel, Utskottet, med derjemte fästadt
afseende å vederbörande entreprenörs obestridliga anspråk på utbekommandet
af den honom, genom behörigen afslutadt contract, tillerkända
entreprenad-summa, finner sig ega grundad anledning: hemställa,
att Rikets Ständer må medgifva, det jemväl återstoden af det
vid 1840 och 1841 års Riksdag till uppförande af en Lands
-
6
Stats-Uukottcts Utlåtande j N\o 16S.
höfdinge-Residens-byggnad i Wexiö, jemte embetsrum för
Lands-Canzliet och Lands-Contoret m. m., anvisade extra Statsanslag,
må med Tio Tusen Riksdaler af Riksgälds-Contoret, i
den af Kongl. Maj:t föreskrifna ordning, utbetalas.
I händelse denna hemställan varder af Rikets Ständer bifallen, torde
Utskottet få Fullmäglige härom till svar och iagttagande underrätta.
Stockholm den 3 Februari 1845.
N:o 165.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Febr., kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om berielse för C ommini
O
sters-b
o stället TVaxtuna i Årkesta socken af Stockholms Län
från utgörande af indeldt ränta m. m.
(I. A.)
Hos Preste-Ståndet bar Prosten Utterström väckt en till Stats-Utskottet
remitterad motion, deruti anföres: att Comministraturen i Årkesta Församling
af Erkestiftet vore åtföljd af så ringa löneförmoner, att enkan efter
sist aflidne innehafvaren dels icke sökt extra nådår, dels afsagt sig
privilegii-nådåret, emedan inkomsterne deraf ej förslogo till Yicaries aflöning
och för fullgörande af de lägenheten åliggande prsestationer. Bostället,
Waxtuna kalladt, utgjorde endast 1/4 mantal och således hälften mindre
än det hemmantal, sorn i allmänhet ansetts böra utgöra ett Comminister-bohl,
och detta, svagt i sig sjelft, vore dessutom betungadt med en
på militien indeldt ränta, 3 R:dr 26 sk. 9 r:st. i kronovärdi, eller efter fem
års markegångspris, 35 R:dr 41 sk. 11 r:st. B:co. Motionären anhöll nu,
att hemmanet måtte befrias från denna ränta, eller, om det ej kunde beviljas,
att Comministern undfinge ersättning till samma belopp af kronotionde
eller af Kronan behållna hemmansräntor, hvarpå tillgång funnes
inom socknen.
Siats-Utskottets Utlåtandej N:o 166,
7
Utskottet har tagit motionen i öfvervägande jemte innehållet af en i
Kongl. Kammar-Collegii Första Province-Contor upprättad uträkning öfver
ifrågavarande hemmans ränta, hvilken handling vitsordar det uppgifna
förhållandet i afseende å räntans belopp, äfvensom att hemmanet Waxtuna
dessutom erlägger till Kronan årligen 8 sk. efter kronovärdi; och ehuru det
uppgifna förhållandet i afseende å loneförmonernes svaghet vidjofvannämnde
Cotnministratur förtjenar all uppmärksamhet, anser dock Utskottet detsamma
icke vara så utredt, att deri bör, uppå enskild motionärs framställning,
genom Rikets Ständers omedelbara åtgärd, beredas förändring; hvadan och
då vederbörande ega öppet att hos Kongl. Maj:t göra underdånig ansök*
ning om vidtagande af sådana förfoganden, hvarmedelst Comministern i
Årkesta församling försäkras om tarflig bergning, Utskottet
tillstyrker, att motionen för närvarande ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stoekholm den 3 Februari 1845.
N:o 166.
Ank. till Exp.-Ulsk. den 4 Febr., kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om åtgärders vidtagande till
lindring i rustningsbesväret för berustade odalgvarnar i Skäne.
(I. A.)
Jemte klagan öfver det intrång och de förluster, egare af berustade
vatten-mjölqvarnar i Skåne tillskyndas derigenom att tull-mjölqvarnar i
sednare tider fått anläggas, utan att sådant varit af verkligt behof påkalladt,
har Riksdagsfullmägtigen Per Jönsson från Christianstads Län, uti
en till Utskottet remitterad motion, begärt, att någon lindring uti rustningsskyldigheten
måtte de förstnämnde beredas, och att en gräns sättes
för nya qvarnars uppförande, helst odalqvarnarne snart eljest torde falla i
ödesmål.
Ehuru å vissa orter kan hafva inträffat, att flera nya qvarnar fått
uppföras, äa bebofvet oundgängligen fordrat, hvaraf blifvit en följd, alt de
8
Siats-Utskottets Utlåtande , N:o 167.
gamla qvarnarne kommit i saknad af den vid deras skattläggning påräknade
mäldetillgång och sålunda erfarit svårighet för utgörande af sina praestationer;
likväl och då, enligt lag och författningar, nya qvarnverk icke
kunna byggas, förrän vederbörande, sedan undersökning föregått och odalqvarnarnes
egare blifvit hörde, sådant tillåtit, samt desse sistnämnda i allt
fäll genom rättigheten att söka förmedling icke äro alldeles betagne utsigten
att erhålla den lindring i sina onera, som, i följd af nya qvarn-anläggningar,
kan pröfvas rättvisligen böra dem tillkomma, har Utskottet,
rid det förhållande, att dylika frågor icke utgöra föremål för Rikets Ständers
bedömande,
trott sig böra tillstyrka, alt Per Jönssons ofvanberörde motio»
måtte få förfalla.
Stockholm den 3 Februari 1845.
N:o 167.
Ank. till Exp.-Utik. den 4 Febr., kl. 9 f. aa.
Utlåtande) i anledning af väckt motion om rättighet för qvarnegare
att utgöra skatt in natura, i stället för med penningar.
(I A.)
Till Utskottet har från Hederv. Bonde-Ståndet remitterats en af Riksdagsfullmägtigen
Gustaf Pettersson från Östergöthlands Län väckt motion,
innehållande, att så länge de skattskyldige egde rättighet att in natura
utgöra vissa praestalioner, vore det ock en lika rättvis som billig fordran,
att vederbörande komme i åtnjutande af denna förmon. Med qvarnegare
funnes likväl ett annat förhållande, enär skatten af qvarnar icke utginge i
den bestämda produeten mjöl, hälften råg och hälften korn, utan i penningar,
hvarigenom egaren, som skulle hafva fördel att få lefverera en
vara, den han sjelf bearbetat, i stället går i mistning af förljensten på
förmalningen. Motionären yrkade derföre, att qvarnskatt måtte, der sådant
önskas, få utgöras in natura, vare sig i mjöl eller spanmål.
Enligt
St a.t s-V t skottets Memorial, N:o 168.
9
Enligt 70 §. i sednast utfärdade Bevillnings-Förordning, skall, vid
taxering af skattlagde mjölqvarnar, så i städerne som på landet, deras
värde utrönas i förhållande till afkomsten. Utaf föregående årets behållna
inkomst erlägges sedan i bevillning fem för hundrade; och då det icke
låter sig verkställa att annorlunda än i contant utgöra denna af bevillningsnatur
varande qvarnskatt, hemställer Utskottet,
att motionen måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 3 Februari 1845.
N:o 168.
Ank. till Exp. Utsk. d. 4 Febr., kl. 9 f. m.
Memorial, med Kongl. Bergs-Collegii Berättelse, angående Löfås
silfver-verks drift samt de i afseende derå vidtagne åtgärder,
från och med år 1840 till och med år 1843.
(I. A.)
Uti Nådig remiss af den 9 September nästlidet år, har Kongl. Maj:t
behagat tillställa Stats-Utskottet Kongl. Maj:ts och Rikets Bergs-Collegii
den 19 förutgångne Augusti afgifne underdåniga berättelse, angående Löfås
silfververks drift samt hvad i afseende derå vidtagits, från och med år
1840 till och med år 1843; och får Utskottet, som funnit nämnde Berättelse
icke föranleda någon åtgärd, härjemte till Rikets Ständers kännedom
densamma öfverlemna.
Stockolm den 3 Februari 1845.
”Stormäktigste Allernådigste Konung!
Då det, till följd af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse den 23 Augusti
1823, åligger Gollegium att, under loppet af hvarje Riksdag, aflemna be
Bih.
till R. St. fröt. 18 4$ > 4 Sami. 1 Afd, 2 Band, 1 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Memorial, N\o 168.
rättelse, för att Rikets Ständer meddelas, angående Löfås silfver-verks
drift, samt de .åtgärder:, hvilka i det afseende blifvit vidtagne, får Collegium
nu en sådan i underdånighet afgifva, för tiden ifrån och med år
1840 till slutet af år 1843-, löre hvilken period Collegii sista berättelse af
den 9 Januari 1840 utvisar ferhållandet.
Af sistnämnde berättelse, hvilken i underdånighet torde få åberopas,
upplyses: att interessenterne i berörde Verk ända till år 1830 ordentligen
fullgjort de föreskrifter, som Collegium, uti uppgjord arbetsplan af
år 1822, meddelat, i afseende på det försöknings-arbete af 5 cubik-famnar
årligen, som borde bedrifvas i d-å varande grufvor, med biträde al de
förläningar, hvilka Staten af ålder till detta Verk anslagit och af interessenterne
fått uppbäras; men att ifrån sagde tid och till 1835 års slut,
en brist i denna skyldighet, hvilken 'devefler skulle utgöra 9 famnar årligen,
sig visat af 43 1/2 .famnar; att orsaken tili denna efterlåtenhet härrört
deraf, och sedan Rikets Ständer vid 1828—1830 årens Riksdag gjort
framställning om åtgärders vidtagande till förekommande af de uppoffringar,
Staten årligen fått vidkännas å detta verk, utan någon motsvarande
ersättning, och Kongl- Maj:t, genom a flåten- skrifvelse den 7 April sistnämnde
år, anbefallt Collegium att söka tillvägabringa en sådan öfverenskommelse
med berörde interressenter, att, emot det de befriades ifrån skyldigheten
att verket vidare fortsätta, Kronans förläningar måtte kunna indragas,
hvarom förslag, jemte serskildt underdånigt yttrande den (i Juni
1831, jemväl blifvit aflernnadt; ufren Kongl. Maj:t, genom Skrifvelse den
19 December 1835, i Nåder förklarat de erbjudne vilkoren för förläningarnes
återgående till Staten, såsom för högt uppdrifne och betungande,
icke kunna antagas, interessenterne icke trott sig vara pligtige att ett
fruktlöst grufvearbete fortsätta, hvadan intet i försökningsväg kommit att
tillgöras under de 3:ne åren 1831, 1832 och 1833, och hvilket Collegium
för dessa år icke heller ansett sig ovilkorligen kunna fordra, enär sådant
hade kunnat föranleda till ett omintetgörande af den träffade öfverenskommelsen,
eller åtminstone till en framflyttning af tiden för krono-förläningarnes
återgående, hvilken, skall beräknas ifrån och med år 1831; att,
med anledning häraf, samma arbeten under åren 1834 och 1835 hvilat,
i afbidan på Kongl. Maj:t's Nådiga beslut, angående öfverenskommelsens
antagande, före kännedomen hvarom något arrangement i afseende på ar
-
Stats-Utskottets Memorial, N:o 168.
11
betets återtagande ej kommit att göras; att, med hemtad anledning af
Kongl. Maj:ts i sislberörde Nådiga Bref gifne föreskrift till Collegiurn att
till se, det Verket, under fortfarande bibehållande af förläningarne, drefs
efter gifna föreskrifter, och då det af inkonrne Relationer befanns, att vissa
jemnkningar i i822 års arbetsplan af omständigheterna voro påkallade,
Collegiurn, efter en på stället i Juli månad 1836 verkställd Commissionsförrättning
af Bergsbauptmannen vid Sala, J. H. af Forsells, med biträde
af Bergmästaren och Geschwornern i orten, och sedan vederbörande intressenter
hörde blifvit, under den 21 Mars 1837 föreskrifva! en förnyad
arbetsplan, hvarefter, utom den vanliga gpufve-brytuingen, försökniogsärbetena
skulle fortgå och dervid de förut i 1822 års plan utsatte 9 cubik1'amnar
årligen, såsom ett mot förläningarnes värde svarande famntal, än
vidare till utgörande bestämdes, med befallning tillika till Bergmästaren
och Geschwornern att hålla noga hand öfver verskslälligheteu; att åren
1836 och 1837 för det mesta åtgått lill nödige anordningar och byggnader
för de kommande årens drift; hvarefter arbetet med år 1838 kommit
i ordentlig gång samt blifvit med allvar fortsatt under året 1839, så att
brytnings-skyldigheten blifvit fullgjord, icke blott för dessa tvänne år, med
18 famnar, utan ock 9 ^Vi2 famnar derutöfver blifvit på föregående årens
eftersatte brytning ålertagne; men som denne, å 9 fahl nar årligen, under
de 4 åren 1836—1839, bordt utgöra 36 cubik-famnär, samt 2711/'12 famnar
endast blifvit fullgjorde, så uppkom en brist för desSa år äf 8 t/jo famnar,
hvilka, sammanlagde toéd den vid 1‘835 års slut befintlige af 43 if2 sådane,
bestämde hela bris ted under begge' perioderne till 51 lfa famnar;
vid hvilket förhållande och då intetessentérne under alla åren 1830—
1839 sutit i åtnjutande af krono- fö r I än in ga r ne, samt, åtminstone sedan
1834 och 1835, haft rådrum alt så tillställa, att den för begge perioderne
åsamkade brist kunde fullgöras, dels efter de år 1822 meddelade föreskrifter,
dels sedermera efter 1837 års arbetsplan, men derutinnan brustit,
Collegiurn öfverlemnäde ärendet till dess Advocat-Fiscals^Embeté, att
dervid lägga den hand, soto beskaffenheten kunde fordra.
Beträffande nu redogörelsen för de arbeten, Sorn från och med 1840
egt rum, så har, enligt de uppgifter, som bergStjenstetoännen, dels i de
årliga Embets-relalionerne, dels efter a'f Collegiurn serskildt afl åt ne skrifvelser,
lemnat, förhållandet dermed varit följande, nemligen:
12
Stats-Ulskottets Memorial, N.-o 168.
För år 1840 har
l:o I Storgubbens tvärort såsom försökningsarbete,
blifvit drifne -------
2:o I densammas inre eller nya fältort - - -
förutan såsom utvidgning af orien åt sidonie
d:o I Svabs tvärort, dock utan alt malm anlrällals
4:o I Gibeons tvärort - -- -- -- --
5:o I Konstortens tvärort - -- -- -- -
6:0 Sedan med denna tvärort Ivänne malmstrimmor
blifvit öfverskurne, har den ena blifvit eftersatt
med fältort efter tvärortens yttre malmstrimina,
på en längd af ------
hvarförutan varit hvilande:
Storgubbens gamla fältort, såsom ej lofvande
någon malm, Commissionsorten, för vatten otill•
gänglig, äfvensom af samma orsak fältortssänkn
ingen
Summa för år 1840
Under året 1841-  l:o I Storgubbens tvärort föga framdrifning, som
icke kunnat uppmätas, men hvarest erhållits
2:o Sänkning har i stället blifvit anlagd efter hela
längden af n3'a fältorterne, till en famn på
djupet, samt 2 å 2 famnars bredd. Det vunne
berget och malmen utgjorde -  3:o Svabs tvärort bar fortsatts utan anledning till
malm till - -- -- -- -- -- -
4:o Gibeons tvärort har hvilat förandra arbeten och is
5:o Konstortens tvärort hade blifvit lemnad tills
vidare för arbetet i fält efter den yttre malmstrimman,
hvilken dock icke funniLs lofvande,
Ort
famnar
-
lil
12
1
K
12 ■
med en indrifning af
Å den inre deremot, men hvarest strimmorna
allt mer och mer dragit sig tillsammans
Och hade af dessa begge arbeten vunnits berg
och malm - -- -- -- -- -- -
T:r
Berg
8
2580
210
366
hvilka
Gifvit 1
Malm
289
Stats-Vtskotlets Memorial> N.o 168. 13
hvilka 366 tunnor berg, då ortbrytningen icke
kunnat utföras annorlunda än efter orternas
längd, blifvit evalverade till 5 famnar Ort ef-  ter 72 tunnor p:r famn, utgör efter afdrag för
de uppgifne 3 tyg famnarne -------
n
Summa för år 1841
8
För är 184%-
l:o I Storgubbens tvärort, intet arbete
2:o L Storgubbens sänkning hafva blifvit utbrutne
3:o I Svabs tvärort - -- -- -- -- -  4:o I Gibeons tvärort - -- -- -- --  5:o I Öfra konstortens tvärort -------
Efter uppgift från Verket, hade här brutits 5
famnar Ort, men då Geschwornern, sedan de
små malmstiimmorne blifvit från början efter-  satte med orter och dessa till ett enda malm-  rum blifvit sammanbrutne, icke kunnat behö-  rigen utreda famntalet af hvardera ortbrytnin-  gen, hade han, enär denna brytning med sän-  kandet derefter gått på försök och nästan ingen
malm erhållits, uppställt beräkningen efter de
tunnor berg, som deraf erhållits, utgörande
1354 tunnor, och då 108 tunnor Ortberg svara
emot 1 famn, skulle 1354 tunnor utgöra
6:0 I nedra konstortens tvärort ------
5
K
1
4
1<
1
3
A
4554
50
1354
290
6
Summa för år 1842
14'-
För år 1848-
l':o Storgubbens sänkning har blifvit delad i tvän-  ne sänkningar med ihållande fyndighet, hvilka
tillsammans lem nät - -- -- -- --  2:o 1 nedra konstortens tvärort ------
10
2860
917
278
Summna för år 1843
10
För alla Fyra åren alitsa Summa
44 1 -
9 a
Bih, till />. St. Prot. 184S. 4 Sami. 1 J/d. 2 Band. 1 Haft, 3-
14
Stats-Utskottels Memorial, N;o 168.
Och då, ä 9 famnar årligen, 36 famnar endast skolat drifvas, visar
sig att 8| famnar blifvit drifne utöfver det bestämda famntalet.
Vidkommande metalltillverkningen under berörde
4 år, så hade densamma för 1840 utgjorts
af inventarii-malm från 1839 och hvad sorn år
1840 brutits -
1841 dels af inventarii-malm, dels af brytningen
1842 hade af 75 tunnor malm erhållits 28 Sk®
13 LW V. V. verkbly, som under året ej
blifvit afdrifvet
1843
Silfver
Bly
% V.V.
Sk®
Lffi
%
8 —
10.0
62 -3-°
u ion
5
69
15
4
2
9
61-AL
100
87
19
m
4
1 32 57
162| 19
Summa för alla åren
hvaraf Kongl. Maj:ts och kronans tionde, som till myntet ingått, utgjort
för alla åren 68 R:dr 21 sk. 1 rst. i silfver.
Förutan grufvedriften hafva under dessa år åtskillige byggnader dels
i grufvorne, dels i och för grufvedriltens vidmagthållande ofvan jord, såsom
dammbyggnader, m. fl., blifvit verkställde.
Och ehuru således Verket kommit i ett vida bättre skick , så i anseende
till grufvedrift, som tillverkning, än hvad det var före 1839,
visar sig dock af det anförda, att Kongl. Maj:t och Kronan på långt när
deraf icke erhållit, eller på lång tid kan erhålla, någon, emot förläningarnes
värde, uppgående till något öfver 1900 R;dr årligen, svarande ersättning,
Bergs-Collegium framhärdar med djupaste vördnad, nit och trohet,
Stormägtigste Allernådigsle Konung!
Eders Kongl. Majrts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter
D. W. Tribler.
Referent.
N. G. Sefström
D. v. SCHULZENHEIM.
T. W. Berndes. Adolf Hallgren.
L. Akerberg.
Stockholm den 19 Augusti 1844.
STOCKHOLM, tryekt hos P. G. Berg, i8j5.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 16g och Utlåtande, N.o 170.
1
N:o 169.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Fehr. kl 11 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å utlåtandet, N:o 85,
angående väckt fråga om upphörande af Rusthållarnes vid
Cavallen-Regementena åliggande att utgöra s. k. Trosspassevolance-afgift.
(I A.J
Med föranledande af den utaf Bonde-Ståndet meddeldte återremiss å
Siats-Utskottets ofvannämnde utlåtande, får Utskottet anmäla, att som, enligt
aflåtne Protocolls-Utdrag, samma utlåtande blifvit af de trenne öfrige
Riks-Stånden bifallet, till följd hvaraf detta ärende, jemlikt Riksdags-Ordningens
75 §., är af Rikets-Ständer afgjordt, finner Utskottet
sig icke kunna dermed taga någon vidare befattning.
Stockholm den 3 Februari i 845.
N:o 170.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Febr. kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att skattläggning å Finntorp
och Nybyggen i Stora Kopparbergs Län icke måtte föranleda
någon rubbning uti Socknarnes knecktehåJl och öfriga
allmänna prcestationer. (I. A.)
Riksdagsfullmägtigen Lars Johan Gezelius från Stora Kopparbergs
Län har, uti memorial, som af Bonde-Ståndet blifvit till Stats-Utskottet
remitteradt, andragit, hurusom genom Kongl. Resolutionen den 21 October
1682, allmogen i Dalarne, ernet åtagande af tillökt knecktehåll, undfått
försäkran, att hvarken de då lefvande eller deras efterkommande skulle betungas
med högre rotering, än den vid nämnde tid stadgade samt att icke
eller någon refning skulle öfvergå deras jord, fastän de på sin mark något
uppröjde och sina egor förbättrade; hvilken försäkran j^tterligare stadfästats
Bih. till R. St. Prot. 1845. 4 Sunil, 1 Afd. 2 Band. 2 Raft. I
a
Stats- Utsk otte t s Utlåtande, N:o 1Jo.
genom flere författningar, hvaribland Kongl, Förordningen och Reglementet
af den 12 Januari 1728 samt Kongl. Förordningarne den 26 Mars 1708
och den 5 October 1741- I strid mot dessa föreskrifter, hade likväl i sednare
tider inträffat, att åtskillige å skogarne i Länet anlagde så kallade
Finntorp och andra nybyggen, hvilkas innehafvare, efter verkställde storskiftesdelningar
och afvittringar, sökt alt få till skatte lösa berörde till viss
egorymd bestämde torp och lägenheter, undergått skattläggning, samt dervid,
jemte befrielse från skyldigheten att, såsom dittills egt rum, med åboerne
å de gamla skattehemmanen deltaga i roteringskostnader och andra
allmänna besvär, fått sig serskild skatt och knecklehåll åsatte. Då nu detta
för socknarne menliga förhållande syntes destomindre med rättvisa förenligt,
som Finnarne och Nybyggarne nedsatt sig på socknarnes skogsmark, hvaraf
sedan äldre tider så“ kallad skogsskatt måste utgöras, samt deras egor
till en del jemväl bestode af gammal från socknarne inköpt skattejord,
hvilken, jemlikt ofvanberörde Författningar, icke borde kunna underkastas
förhöjd beskattning, hvartill komme, att åtskillige sådane nyodlingar, som
de af Finnarne verkställde, redan blifvit vid den äldre skattläggningen beräknade,
så har;, af sådan anledning, motionären hemställt, att genom fastställelse
så väl af redan inom Dalarne påbörjade, men icke fulländade, skattevärderingar
å Finntorp och nybyggen, som ock af dem, hvilka hädanefter
kunna der ifrågakomma, någon rubbning eller förändring i knecktehåll
och öfriga allmänna praestationer, som för närvarande af socknarne utgöras,
icke måtte ega rum, utan att berörde torp och nybyggen måtte efter beskaffenheten,
hädanefter som hittills, deltaga uti de å gamla skattehemmanen
redan lagde onera.
Af en vid motionen i afskrift bilagd Resolution inhemtas, att, sedan
Riksdagsfullmägtigen Gezelius, å Nås sockens skatte-allmoges vägnar, till
Kongl. Majrt i underdånighet ingifvit en ansökning af enahanda syftning
med nu förevarande motion; så har Kongl. Majrt dels under den 25 Maj
i835 i Nåder funnit nämnde underdåniga ansökning, så vidt den rörde Finntorpens
deltagande 1 gamla roteringen med öfriga hemman i Nås socken,
under dåvarande omständigheter och intilldess frågan härom, i sammanhang
med de inom Länet framdeles skeende extra roteringsförrättningar, förekomme,
icke kunna till Nådig pröfning upptagas, dels under den 22 Septembersamma
år förklarat Sig icke kunna fästa något afseende å hvad berörde underdåniga
ansökning i öfrigt innehölle. Vid detta förhållande och enär motionärens
ifrågavarande framställning åsyftar att för Dalarne utverka ett spe
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N'.o 1"J1.
3
cielt undanlag från hvad förfaltningarne angående nybyggens skaltläggning
i allmänhet stadga, har Utskottet funnit sig
sakna skäl att i anledning af motionen tillstyrka någon åtgärd
å Rikets Ständers sida. Stockholm den 3 Februari 1845.
N:o 171.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Feb, kl. 11 f. m
Utlåtande, i anledning af väckt motion om upplåtande af mark
utaf Kungsörs kungsgårds egor till lastage-plats å begge sidor
om den s. k. Kungsörs färja. (I. A.)
Uti ett hos Bonde-Ståndet afgifvet och till Stats-Utskottet remitteradt
memorial, har Riksdagsfullmägtigen Carl Ersson från Westmanlands
Län anfört, hurusom invånarne i: Rekarnes Härad af Södermanlands och
Åkerbo Härad af Westmanlands Län såsom lastage-plats för sina producter
af ved, timmer, bjelkar, bräder, spanmål, kreatur, victualievaror, hö och
halm hittills, dels med dels utan träffadt aftal med vederbörande, fått begagna
de på ömse sidor om den så kallade Kungsörs färja belägne, eljest
endast till sandtägt användbara, sandåsar, men att arrendatorn af Kungsörs
kungsgård nu mera förklarat sig icke vidare tillåta dylika varors uppläggande
å berörde ställen. Till undanrödjande af denna olägenhet, hvilken
tor allmogen i nämnde tvänne härader vore desto mera kännbar, som annan
tjenlig lastage-plats derstädes helt och hållet saknades, är af motionären
föreslaget, att ett halft tunnland jord å hvardera sidan om färjan måtte
anslås till upplagsplatser för de varor, som komma att från förrberörde
härader sjöledes transporteras, äfvensom att arrendatorn af Kungsörs kungsgård
måtte, i händelse anspråk derå väcktes, undfå en emot berörde jordrymders
värde svarande afkortning å arrendet.
Ehuru det visserligen icke synes vara tvifvel underkastadt, att ju
saknaden af en tjenlig lastage-plats inom berörde Härader skulle i väsendtlig
mån försvåra afsättningen af de producter, hvilka i förenämnde landsorter
åstadkommas; likväl och då motionen icke är beledsagad af den fullständiga
utredning af förhållandena, som erfordras för att tillförlitligen bedöma,
huruvida och under hvad vilkor någon del af Kungsörs kungsgård
4
Stats-Utskotlcts Utlåtande, JV:o 1J2.
må anses lämpligen böra till ifrågavarande ändamål upplåtas, samt enär för
öfrigt vederbörande är obetaget att härom göra underdånig framställning
hos Kongl. Maj:t, som, i händelse, efter verkställd undersökning, den föreslagne
åtgärden skulle finnas ledande till allmän fördel, icke lärer underlåta
att tili Rikets Ständer i ämnet aflåta Nådig Proposition, har Utskottet
ansett sig böra hemställa,
att nämnde motion för närvarande icke må till någon åtgärd
å Rikets Ständers sida föranleda. Stockholm deni 3 Februari
i845.
N:o 172.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Febr. kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående lindring i de
hemmanen Tunnersta Skattegården och 'Förp Norregården å
Wisingsö åliggande utskjlder och onera. (1. A.)
Från Eonde-Ståndet har Stats-Ulskottet erhållit remiss å ett afRiksdags-Fullmägtigen
J. Samuelsson från Jönköpings Län afgifvet memorial,
deruti Rikets Ständers uppmärksamhet fästats å de tryckande skattebördor
och prasstationer, hvarmed tvänne å Wisingsö belägne hemman Tunnersta
Skattegården och Torp Norregården, hvartdera om Ett mantal af gammal
kronoskatte-natur, alltsedan år 1800 varit och ännu vore betungade. Af
förstnämnde hemman hade nemligen för år 1843 erlagts i penningeskatt 44
R:dr 18 sk. B:co, oberäknadt den till Landt-Räntmästaren i Länet anslagne
löningsspanmål, utgörande 3 tunnor råg, \ tunna korn, 1 tunna kornmalt
och 20 kappar liafra samt kronotionde 24 kappar och afgift till de fattige
28 kappar. För hemmanet Torp Norregården hade åter 1843 års penningeskatt
betalts med 48 R:dr 38 sk. 6 rst. B:co, hvarjemte hemmanets spaninålsräntor
bestigit sig till ii tunna råg, | tunna korn, 2 tunnor io| kappar
malt och 3 tunnor 4 kappar liafra, alltsammans indeldt till aflöning åt
Landt-Räntmästaren i Länet, 1 tunna kronotionde till Wexiö Domkyrka, x
tunna d:o till Häradsprosten och 2 kappar till Wisingsö fattige. Då nu
dessa skattebidrag, uppgående till nära dubbelt emot hvad, som erlades för
öfrige hemman å ön af lika och äfven större egorymd, endast med största
Stats-TJtskottets Ut låt andeN--o 172.
5
svårighet leande utgöras, men rättvisa och billighet fordrade, att nämnde
arne hemman icke underkastades större tunga, än andra hemman af samma
areal och jemförlig godhet, har, med afseende härå, motionären föreslagit,
att antingen räntan af ifrågavarande hemman måtte, såsom före år 1800 varit
medgifvet, få utgöras med 6 öke- och 12 dränge-dagsverken årligen af
livartdera hemmanet, eller ock att hemmanen blefve försatte i lika förhållande
med skattehemmanen Tunnersta Norrgården, 1 mantal, Wrixlösa Runskegården,
|, och Stigby Svensgården, § mantal, hvilka, enligt Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse den 1 Mars 1841 och Kongl. Brefvet den 18 Juni
1842, blifvit befriade från hemmantalsräntans ^erläggande i penningar och
i stället erhållit rättighet att, i likhet med andre hemman på Wisingsö,
deltaga i dagsverks-skyldigheten till Kongl. Maj:t och kronan med 104 dagsverken
för helt hemman och, så vida desse dagsverken icke in natura utfordras,
för dem erlägga lösen med en fjerdedel af Länets markegångspris å
drängedagsverken. Emot denna skattelindring borde, efter motionärens tanka,
hinder icke uppstå genom den omständighet, att hemmanen voro anslagne
till lön åt Räntmästaren i Länet, helst den skillnad, som genom hemmantalsräntans
föreslagne nedsättning skulle uppkomma, lätteligen kunde af extra
anslag Landt-Räntmästaren godtgöras, till dess en ny förändrad reglering
rörande denna löns utgörande blifve vidtagen.
Hvad uti förenämnde motion blifvit anfördt, i förening med det vid
föregående Riksdagar vitsordade förhållande, att hemmanen å Wisingsö i
allmänhet äro underkastade en, i jemförelse till deras egovidd och värde,
nog dryg beskattning, synas väl utgöra giltiga skäl för beredande af någon
lindring uti de af hemmanen Tunnersta Skattegården och Torp Norregården
nu utgående räntor, åtminstone på det sätt, att desse hemman blefve
förunnadt att, jemte befrielse från hemmantals-räntans erläggande, få med
de öfriga hemmanen å Wisingsö deltaga uti dagsverks-skyldigheternes utgörande
och, på sätt, enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 4 Juli 1834
och Kongl. Brefvet den 19 i samma månad och år, i allmänhet är för hemmansegarne
å nämnde ö medgifvet, i de fall, då desse dagsverken icke in
natura utfordras, erlägga lösen derför med en fjerdedel af Länets markegångspris
å dränge-dagsverken; men då, på sätt motionären upplyst, ifrågavarande
2:ne hemmans räntor blifvit Landt-Räntmästaren i Jönköpings Län
på lön anslagne, hvadan följaktligen någon rubbning uti det stadgade sättet
för desammas utgörande nu icke kan ega rum, så vida icke bemälde tjen
-
6
Siats-Utskottets Memorial\ N.-o ij3.
steman skulle dertill lemna sitt begifvande emot ersättnings erhållande genom
contant löne-anslag, hvarom åter någon upplysning icke blifvit Utskottet
meddelad, har, vid sådant förhållande, Utskottet funnit sig
för närvarande icke kunna, i anledning af J. Samuelssons förrberörde
motion, tillstyrka någon Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 3 Februari 1845-
N:o ij3.
Ank. till Exp.-Utsk., d. 4 Febr. kl. ii f. ro.
Memorial, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, rörande
Piteå och Luleå städers ordinarie båtsmanshåll. (1. A.)
Sedan Kongl. Maj:t, uti Nådigt Bref den i Febr. 1841, förklarat Piteå
och Luleå Städers stadsjord, till så stor del densamma är oprivilegierad,
böra med ordinarie båtsmanshåll beläggas samt, utan rubbning i den
fastställda fördelningen Rikets Städer emellan af deras ordinarie båtsmanshåll,
dervid densamma icke ingått i beräkning, utgöra vacance-afgift intill
nästa Riksdag, då frågan kunde blifva föremål för Rikets Ständers öfverläggning,
och Kongl. Maj:t sedermera under den 18 Febr. 1843 i Nåder tillåtit,
att samma vacance-afgift för hvardera af förenämnde städer skulle erläggas
för en fjerdedels båtsmans-numer, till det belopp, afgiften i behörig
ordning blefve fastställd; så har Kongl. Maj:t, uti Nådig Skrifvelse af
den 24 sistlidne September, gifvit Stats-Utskottet detta förhållande tillkänna,
till den åtgärd deraf från Rikets Ständers sida kunde föranledas, och på det
att ifrågavarande tillökning af en half båtsmansnumer måtte kunna tagas
i beräkning, il sammanhang med möjligen uppkommande frågor om jemkning
i båtsmanshållet.
Utskottet, som lill Rikets Ständers kännedom skolat meddela innehållet
af Kongl. Maj:ts Högstberörde Nådiga Skrifvelse, anser den deruti omförmälde
tillökning i båtsmanshållet, hvilken icke i någon märkbar mon
inverkar på den af Rikets Ständer vid innevarande Riksdag redan fastställde
beräkning af båtsmans-vacance-afgifternes belopp,
till någon åtgärd å Rikets Ständers sida nu icke föranleda.
Stockholm den 3 Febr. 1845.
Stats-Ulskottets Utlåtande, JV:o 174-
7
IV:o 174.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Febr. kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å betänkandet, N:o
80, angående afskrifning af eller ersättning för åtskilliga,
dels på öfverskotten af Stats-Verkets inkomster anordnade,
dels från Kongl. Stats-Contoret af under händer hafvande
medel bestridde utgifter. (I. A.)
1:0. Uti ira, 2:dra, 3:dje och 4:(le punkterne af betänkandet, N:o 80,
hade Stats-Utskottet tillstyrkt, alt följande å öfverskotten å Stats-Verkets
inkomster anordnade utgifter måtte uti liqvid emellan Stats- och RiksgäldsContoren
få afföras; nemi.:
Rotejemknings-kostnader R:dr 12,126: 17. 5.
Ersättning till arrendatorn af Pauliströms bruk . „ 2,339: l\i. 10.
För upprättande af formulär för de förvaltande
verkens räkenskaper , „ 1,818: 3. —
och ersättning till innehafvare af roterade ecclesia
stik-hoställen
. . . . • „ T»7^7: 27- 3.
Enligt aflåtne Protocolls-utdrag, hafva Preste- och Bonde-Stånden bifallit
berörde tillstyrkande. Ridderskapet och Adeln har förklarat sig godkänna,
alt de uti nämnde punkter omförmälde medel blifvit i liqviden
emellan Stats-Contoret och Riksgälds-Contoret afförde; och har slutligen
Borgare-Ståndet återremitterat samma punkter, i anledning af inom Ståndet
meddelad nppgift, att medlens afföring redan blifvit verkställd.
Som, efter hvad Utskottet numera inhemtat, de å Stats-Verkets inkomster
anordnade och uti förrberörde fyra punkter upptagne summor af
tillsammans i8,o5i R:dr sk. 6 rst. B:co redan äro vordne vid liqvid
emellan Stats- och Riksgälds-Contoren till afföring befordrade, får Utskottet
på det sätt förändra sitt i förevarande hänseende förut afgifne yttrande, att
Utskottet hemställer,
att den skedde afföringen af desse utgiftsposter måtte af Rikets
Ständer godkännas.
2:0 Utskottets uti 7—14 pimklerne gjorde hemställanden, att åtskilliga
af Kongl. Slals-Contoret utaf under händer hafvande medel verkställde utbetalningar
till liqvid af kostnader i och for Fattigvårds- och Kyrkolags
-
8 .
Stats-Utskottets Utlåtande^ N.o 175.
Comitéerne, den i Nåder förordnade Comité för reglering af Unions-förhållandena
samt 1843 års Revision öfver Rikets Eletnentar-Läroverk, uppgående
till ett sammanräknadt belopp af 7,33a R:dr 33 sk. 8 rst., måtte, vid
nästblifvande liqvid emellan Stats- och Riksgäldsverken, å Statsinkomsternes
öfverskott afföras, bar af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
bifallits, men af Bonde-Ståndet afslagits. Borgare-Ståndet har återremitterat
nyssberörde 8 punkter, i följd af den inom Ståndet gjorda erinran, att
då, på sätt Herr Norins reservation innehåller, redovisningen för de uti
dessa punkter omnämnda utgifter icke varit föremål för Rikets Ständers Revisorers
granskning och en partiell revision af Utskottet icke kunde anses
instämmande med Grundlagens mening, afskrifningen af samma utgifter ännu
icke borde ega rum. Då likväl Utskottets yttranden i dessa delar blifvit
af tvänne Riks-Stånd godkände, har Utskottet funnit sig böra |
samma yttrande vidblifva.
3:o Öfrige punkter af betänkandet, N:o 80, äro af samtlige Riks-Stånden
bifallne. Stockholm den 3 Februari i845.
N:o 175.
Ank. till Exp.-Utsk, d. 4 Febr. kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående rättighet för
Tierps socknemän att till allmänna behof erhålla nödigt byggnadstimmer
från Kronoparken Tierps Norra Allmänning.
Cl. A.)
Jemte förmälan, hurusom invånarne uti Tierps socken af Upsala Län,
serdeles dem, hvilkas hemman saknat skog, sedan urminnes tid varit medgifvet
att från den inom socknen belägne vidsträckta och skogrika kronopark,
Tierps Norra Allmänning kallad, efter utsyning afhemta stängselfång
och byggnadstimmer, hvarförutan nämnde park fått till mulbete begagnas,
men att deremot, efter det genom Kongl. Maj:ts den 3 Maj 1790 gifne
Dom, egande- och nyttjande-rätten till berörde kronopark blifvit Kongl.
Maj:t och Kronan ensam tillagd, allt skogsfång derifrån under sednare tider
varit socknemännen förnekadt, har Riksdagsfullmägtigen Per Olsson från
Up
-
Stals-Utskottets Utlåtande, N'.0 IjS.
9
Upsala Län hos Bonde-Ståndet vacht en till Stats-Ufskottet remitterad
motion, innefattande hemställan, att Tierps socknemän måtte berättigas att,
till begagnande vid allmänna byggnader, såsom Kyrka, Tingshus, m. fl,, få
efter utsyning å ifrågavarande kronopark afhemta nödigt byggnadstimmer
och sågvirke, hvilken rättighet syntes desto heldre af billighet påkallad,
som de fleste hemman inom berörde socken saknade tillgång på dylika
skogs-eflecter.
Uti ett den 27 Augusti 1828 aflåtet Nådigt Bref, deraf afskrift blifvit
motionen bifogad, har Kongl. Maj:t gifvit Kammar-Collegium tillkänna,
att som den så kallade Tierps Norra Krono-allmänning genom Kongl. Maj:ts
Nådiga Dom af den 3 Maj 1790 förklarats vara af krono natur och en Kronans
enskilda tillhörighet, derå Tierps socknemän icke utan serskild Nådig
tillåtelse kunde utsyning tilläggas, Kongl. Majit af sådan anledning funnit
denna allmänning vara af enahanda natur med kronoparkerne, hvartill Kronan
hade både egande- och dispositions-rält; och som de fleste hemman i
Tierps socken hade enskild skog och socknen äfven egde en allmänning,
Södra Allmänningen kallad, hvadan hemmmansegarne icke vore i verkligt
behof af förstnämnde allmänning, derifrån ock utsyning endast för allmännare
behof varit dem meddelad, hade Kongl. Majit funnit någon skogsutsynings-rätt
icke kunna socknemännen tillerkännas, likasom icke eller någon
laglig betesrätt derå egde rum; varande, i sammanhang härmed, i Nåder förordnadt,
att nämnde kronopark borde för Kronans räkning bibehållas och
efter nya skogshushållningssättet behandlas, samt hvad skogen kunde afkasta
årligen försäljas och de inflytande medlen till Skogsplanterings-Cassan ingå.
Då nu den af motionären ifrågaställde, emot gällande författningar angående
kronoparkers förvaltning stridande, utsyningsrätt, till hvars beviljande, såsom
undantag, någon giltig anledning icke synes vara för handen, otvifvelaktigt
skulle från andra landsorter framkalla anspråk på lillgodonjutande
af enahanda förmon, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att Per Olssons förevarande motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 3 Februari 1840.
Bih. till R. St, Prot. 1845, 4 Sami., 1 Afd.j 2 Band. 2 Haft.
2
IO
Stats-Utskottets Utlåtande, IV.o Ij6.
N:o 176.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Febr. kl. 11 f. no.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för innehafvare
af Kronolägenheter i de Norra Länen att anlägga sågqvarnar,
och der till bräder och plankor förbruka sine skogseffecter.
Från Hederv. Bonde-Ståndet liar Stats-Utskottet erhållit remiss å en
af Riksdagsfullmägtigen Nils Strindlund väckt motion, deruti anföres: att
Kongl. Maj:t, enligt Nådigt Bref till Kammar-Collegium af den 11 April
nästlidet år, beviljat innehafvare af kronolägenheter inom Westerbottens
och Norrbottens Län rättighet att å deras innehafvande lägenheter begagna
sig af Kronans skogar, på det sätt, att de må fälla och till sågverksegare
försälja sådant timmer, som finnes dugligt att använda till plankor och bräder,
hvarjemte Kongl. Maj:ls Refallningshafvandes i Wester-Norrlands och
Jemtlands Län underdåniga yttranden infordrats, huruvida tjenligt vöre,
att samma rättighet äfven förunnades hemmans- och nybygges-innehafvare
i sistnämnde Län. Under erkännande af nyttan och ändamålsenligheten
utaf ett dylikt förfogande, ansåge motionären allmogens väl ännu mera kunna
beredas, om kronolägenhets-innehafvare, i stället att nödgas till främmande
sågverk transportera sina sågstockar, erhölle Nådigt tillstånd att sjelfve
anlägga såg-qvarnar och å desse förbruka sitt timmer till bräder och
plankor. Härigenom skulle tillverkningen kunna blifva en hufvudnäring
för allmogen under den långa vintren samt en ansenlig besparing af skogarne
uppkomma. En fälld; timmerstock, forslad till närmaste strömdrag,
betaltes nu af Sågverksegaren med 7, 12 å i5 sk., men skulle, om åboen
finge sjelf såga, åt honom gifva en vinst, af 1 ä 1 R:dr 24 sk.; hvarjemte
allmogen då uppmuntrades att med sorgfällighet vårda skogen, som utgör
hemmanens förnämsta värde. Motionären föreslog alltså, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det krono-allmogen i ofvanberörde
orter undfinge rättighet att ej allenast föryttra skogs-effeclerne på
deras innehafvande hemman till sågverksegarne, utan äfven att sjelfve, å
de ställen, der sådant finnes lämpligt, uppbygga egna sågqvarnar och der
sina effecter till bräder och plank förbruka.
Stats-Utskottels Utlåtande, N:o
Utskottet liar tagit kännedom af det i motionen åberopade Nådiga
Bref, deraf inhemtas bland annat, att innehafvare af kronohemman och nybyggen
i Norr- och Westerbottens Län undfått rättighet att, under vissa
vilkor, från deras genom afvittring eller eljest bestämda områden, till sågverken
afyttra sågtimmer af minst io tums diameter i lilländan; äfvensom
alt Kammar-Collegium samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i WesterNorrlands
och Jemtlands Län blifvit anbefallde att inkomma med underdåniga
utlåtanden, huruvida nämnde förmon äfven må utsträckas till dessa båda
Län; och då, i Utskottets tanke, icke är lämpligt att, förr än denna fråga
blifvit slutligen afgjord, åt krono-åboer och nybyggare i de fyra norra
Länen medgifna rättigheten att anlägga egna sågqvarnar, hvarmedelst också
en rubbning möjligen kunde ske uti de sågverksegare af ålder förunnade förmoner,
tillstyrker Utskottet,
att ofvanberörde motion för närvarande måtte lå förfalla.
Stockholm den 3 Febr. 1845.
N:o 177.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Febr. kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående inventering af
Statens, inom hufvudstaden befintliga, förvaltande Verks
Cassör. (I. A.)
Uti ett till Borgare-Ståndet afgifvet memorial, hvarå Stats-Utskottet
erhållit remiss, har Herr J. A. Kjellberg, under åberopande af angelägenheten
deraf, att, till förekommande af de balancer, hvilka ej sällan inom
ålskillige penningelörvaltande Embetsverk yppats, undersökning mätte varda,
äfven under tiden emellan Rikets Ständers Revisorers sammanträden, anställd
rörande förhållandet emellan de till dessa embetsverk influtne inkomster
och deraf bestridde utgifter, på det aLt dymedelst någon visshet
kunde vinnas angående de cassa-behållningar, som derstädes borde förefinnas,
af sådan anledning yrkat, att Rikels Ständer måtte utse delegerade,
hvilka på en gång företogo inventering af Statens samtlige inom hufvudstaden
befintlige förvaltande Verks Cassör; varande derjemte af motionären föreslaget,
att alla cassa-inemorial måtte föras uti inbundna och paginerade
böcker samt på sådant sätt, att Revisorerne hädanefter kunde intill
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 1JJ.
den dag, de finna lämplig, uppsummera så väl inkomster sorn utgifter och utföra
cassabeliållningen till rättelse för framtida Revisorer.
I anledning af de under sisllidne Riksdag inom Riks-Stånden väckte
motioner, det Stats-Utskottet måtte gå i författning om verkställande af inventering
i Kongl. Ränte-kammaren och de betydligaste'1 förvaltande Verkens
Cassör, yttrade dåvarande Stats-Utskott, i dess utlåtande N:o 204, atp,
då Utskottet af Grundlagarneji icke funne anledning till en dylik inventering,
samt enär en sådan, om den skulle vidtagas, icke kunde grundas på
afslutade räkenskaper, hvilka vore föremål för Utskottets granskning, ulan
endast på uppgifter från de auctoriteter, hvilkas förvaltning genom inventeringsförrättningen
skulle controlleras, hvadan det åsyftade ändamålet svårligen
genom en d}dik förrättning skulle uppnås, ansåge Utskottet sig icke
kunna den äskade åtgärden vidtaga eller föreslå. På ofvananförde skäl,
hvilka synas Utskottet ega full giltighet, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att de af Herr Kjellberg i förrberörde hänseenden väckte förslag
icke må till någon åtgärd å Rikets Ständers sida föran
leda.
Slockholm den 3 Febr. i845.
Reservation är häremot anmäld af Herr Kjellberg.
STOCKHOLM, I. Marcus, 1845.
StaU-Vtskottet» Memorial, N:o 178.
1
N:o 178.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Febr., kl. 8 e. m.
Memorial, med yttrande angående Riksgälds-Contorets förvaltning
»edan Jbörjan af sistförflulne Riksdag.
(Rglds-Afd.)
På sätt Stats-Utskottet redan, uti sitt under N:o 21 afgifna utlåtande,
i anledning af i84i och 1843 års Revisionsberättelser angående RiksgäldsContoret
och f. d. Filial-Disconternas utredning, för Rikets Ständer anmält,
har Utskottet, intill innevarande Riksdags början, fortsatt den af sednast
församlade Revisorer verkställde granskning af Fullmägtiges i nämnde Contor
förvaltnings-åtgärder. I sådant afseende hafva Fullmägtiges Protocoller
från den ti September 1843 lill och med den 10 nästlidne Juli, eller den
dag, hvarunder Fullmägtiges Berättelse till Rikets Ständer är afgifven, blifvit
af Utskottet genomlästa. Enligt Stats-Utskottets vid sednaste Riksdag,
under N:o r52, afgifna memorial, sträckte sig den då meddelade dechargen
för Riksgälds-Contorets Styrelse till 1839 års slut. Foljagtligen åligger det,
jemlikt Riksdags-Ordningens 3o § , nuvarande Stats-Utskott att sig yttra
öfver samma Verks förvaltning under tiden emellan 1840 års ingång samt
början af innevarande Riksdag.
Beträffande denna förvaltning under den del af ifrågavarande tidrymd,
hvarom *84* och i843 års Revisorers Berättelser handla, så får Utskottet
åberopa dels samma Berättelser, jemte ofvanberörde deröfver meddelade
utlåtande, dels Utskottets sedermera, under N:ris 24, 97 och 101,
afgifna yttranden i anledning af vissa, uti Revisions-berättelserne förekommande
och till serskild behandling hänskjutna, frågor. Dock anser sig Utskottet
härvid böra erinra, att Utskottet ännu ej erhållit alla de upplysningar,
som Utskottet funnit nödiga för meddelandet af dess yttrande och
förslag, i afseende på Rikets Ständers vid sista Riksdag fattade och i 1843
års Revisionsberättelse, sid. 5o—53, omförmälda beslut, angående anvisandet
af framlida localer för ej mindre Riksgälds-Contoret, än RiksArchivet.
Bih. till R. St. Prat. 184-5. 4 Sami. 1 A[d. 2 Band. 3 Uift. i
2
Stats-U t slottets Memorial, N:o 178.
Emedlertid och ehuruväl Utskottet således nu icke är i tillfälle att,
såsom Utskottet ämnat, på en gång och i ett sammanhang afgifva sitt utlåtande,
ej allenast angående Fullmägtiges vidtagne åtgärder för verkställigheten
af nyssnämnde beslut, så vidt det afsåg iståndsättandet af Kongl.
Sundhets-Collegii förra embetshus samt Riksgälds-Contorets inflyttning uti
detsamma, än ock angående de dels uti en serskild skrifvelse från Fullmägtige,
och dels uti en till Utskottet remitterad motion gjorda framställningar,
i fråga om lämpligheten af detta hus för det ändamål, hvartill det
blifvit anvisadt, samt beredandet af en fullt tjenlig local antingen för RiksArchivet
eller ock för Riksgälds-Contoret, har Utskottet dock, sedan Råneo*
Utskottet redan meddelat sitt yttrande öfver Banco-Fullmägtiges förvaltningsåtgärder,
trott sig icke böra längre uppskjuta afgifvandet af Dechargebetänkandet
i afseende på Riksgälds-Contorets styrelse, enär Riks-Stånden
måhända torde önska att samtidigt välja sina Fullmägtige både i Banken
och Riksgälds-Contoret. Utskottet vill fördenskull nu afskilja och serskildt
behandla den del af nyssberörde husfråga, som eger ett bestämdt samband
med föremålet för detta betänkande.
Uti åberopade Revisionsberättelse hafva Revisorerne nemligen anmält,
hurusom Rikets Ständers beslut, att Riksgälds-Contorets hus skulle till
framtida local för Riks-Archivet upplåtas samt Riksgälds-Contoret i stället
inflytta uti del af Kongl. Sundhets-Collegium begagnade embetshus, efter
detsammas iståndsättande och inredande, icke gått i verkställighet; hvarjemte
Revisorerne, sedan de anfört dem meddelade upplysningar rörande
orsakerne härtill, yttrat, att visserligen allt hvad uti ifrågavarande hänseende
på Fullmägtige berott, kunde synas hafva blifvit i formelt hänseende
iagttaget; men att Revisorerne likväl ansågo sig ej kunna annat, än uttala
sin öfvertygelse derom, ”att, i fall Fullmägtige och Riksgälds-Contorets tjenstemän
med all den drift, som varit möjlig och af behofvet påkallad, hand”haft
detta angelägna ärende, det utan tvifvel varit möjligt att på kortare
”lid, än ett halft år, både få kostnadsförslag af kunnig man uppg jordt och
”de nödigaste reparationerne verkställde, så att Rikets Ständers beslut vid
”i843 års utgång kunnat uppfyllas.” Vidare hafva Revisorerne dels beklagat,
”att en så lång tid, sorn nära 3:ne år, framflutit, utan att samma
beslut kunnat till verkställighet befordras samt det dermed åsyftade dubbla
ändamål vinnas,” dels slutligen förklarat, att Revisorerne med visshet till—
försågo sig, att Fullmägtige skulle, i allt hvad på dem berodde, påskynda
den ifrågavarande flyttningen, så att densamma kunde ske sednast vid
medlet af år i844-
Stalt-Utikotlets Memorial, Nio 178.
3
Med anledning; af hvad Revisorerne sålunda anmält och erinrat, hafv#
Fullmäktige, uti ett Revisionsberättelsen bifogadt och jemte densamma bland
Riks-Ståndens Ledamöter utdeladt yttrande, förklarat: att Fullmägtige, såsom
en offentlig, i Rikets Grundlagar constituerad, embetsmyndighet, måste
anse sig ovilkorligen förpligtade att ställa sig till noggrann efterrättelse de
för allmänna ärendens behandling, genom gällande författningar eller häfdvunnen
praxis, stadgade former. Om nu äfven dessa former, hvilkas åsidosättande
ofelbart skulle hafva ådragit Fullmägtige ett välförtjent klander ,
möjligtvis föranledt någon tidsutdrägt med verkställigheten af det beslut,
Revisorerne åberopat, förmodade Fullmägtige, att sådant dock ej rimligen
kunde tillräknas Fullmägtige, som hvarken föreskrifvit eller, på något af
Revisorerne uppgifvet, origtigt sätt tillämpat besagde former. Till upplysande
och förklarande af förhållandet med den af Revisorerne anmärkta
tidsutdrägten med Riksgälds-Contorets afflyttning från dess nuvarande local,
hafva Fullmägtige för Öfrigt uti samma yttrande hufvudsakligen anfört: att
denna afflyttning omöjligen kunde försiggå, innan den för Riksgälds-Contoret
anvisade nya local blifvit, på sätt uti det för Contorets förvaltning
utfärdade Reglemente funnes uttryckligen föreskrifvet, iståndsatt och vederbörligen
inredd, samt försedd med ett brandfritt cassa-hvalf, helst både
den oundgängligen nödvändiga reparationens beskaffenhet och localens inskränkthet
bestämdt hindrade reparations-arbetenas företagande och partiella
verkställande, efter det Riksgälds-Contoret dit inflyttat; att ofvannämnde hus,
den 3r Maj iS43, väl till Riksgälds-Contoret öfverlemnades, men alt någre
handlingar, angående Kongl. Maj:ls och Kronans eganderätt till samma
hus, hvarken då eller sedermera under berörde år, oagtadt derom gjorde
framställningar, kunde erhållas; att då Kongl. Maj:t gifvit Fullmägtige tillkänna,
det Kongl. Öfver-Intendents-Embetel fått sig i Nåder uppdraget att,
vid husets aflemnande, föranstalta om af- och tillträdes-syn derå, förmodade
Fullmägtige att uti Syne-instrumentet, utan omgång och tidsutdrägt, erhålla
en både fullständig och tillförlitlig uppgift å alia de bristfällighetor,
sorn behöfde athjelpas, så att Fullmägtige på denna handling kunde med.
full tillförsigt grunda sina åtgärder för reparationens utförande; att nyssberörde
syne-instrument, som, efter skedda påminnelser, först den 19 September
i843 kom Fullmägtige tillhanda, likväl i afseende på husets beskaffenhet
endast innehöll, att detta hus, dels i följd af dess sättning, dels
i anseende till fukt, vore så bristfälligt till väggar, tak, golf, fönster, dörrar
m. ra., att det borde undergå en total reparation, innan det kunde till
det dermed afsedda ändamål begagnas; att de vid synen förekommande
4
Stats-Utskottets Memorial, N:o {78.
bristfälligheter deremot voro närmare uppgifna uti en syne-instrumentet
bifogad promemoria af en för skicklighet och pålitlighet allmänt känd
byggmästare, som Fullmägtige vid syneförrättningen låtit tillkalla, för att
då få alla dessa bristfälligheter med största noggrannhet anmärkta och antecknade;
att, enär Fullmägtige således icke af syne-instrumentet erhöllo
den förväntade ledningen för sina tillgöranden i afseende på det förfallna
husets iståndsättande, men utaf den afgifna promemorian inhemtade, det
kostnaden för de erforderliga reparations- och inrednings-arbetena skulle
uppgå till minst 25,ooo R:dr, ansågo Fullmägtige högst angeläget, att, innan
dessa arbeten foretogos, ett fullständigt och i alla hänseenden tillförlitligt
kostnadsförslag deröfver uppgjordes; att Fullmägtige, för erhållandet deraf,
den 20 i sistnämnde månad, vände sig till Stadens Architect, hvilken likväl,
sedan han gjort sig underrättad om de ifrågavarande reparations- och
inrednings-arbetenas beskaffenhet, vid Fullmägtiges näst derefter inträffade
sammankomst förklarade sig hindrad att med nödig skyndsamhet uppgöra
ett så vidlyftigt kostnadsförslag, som härvid erfordrades; att Fullmägtige,
som befarade, det möjligtvis äfven andra lämplige personer, hvilka härom
kunde af Fullmägtige anlitas, skulle vägra att samma uppdrag sig åtaga,
derföre beslöto att genast ingå till Kongl. Majrt med underdånig anhållan
om Kongl. Öfver-Intendenls-Embetets anbefallande alt foga anstallt derom,
att sedan genom anställd noggrann undersökning blifvit utredt, huruvida
byggnadens grund och öfriga beskaffenhet medgåfve densammas fullkomliga
iståndsättande och den nuvarande inredningens förändrande, ett fullständigt
förslag angående verkställigheten häraf, samt dermed förenade kastnader
blefve uppgjordt och till Fullmägtige aflemnadt; samt att denna underdåniga
anhållan, jemlikt Nådigt Bref af den 28 November i843, blef af Kongl.
Majrt bifallen och Kongl. Öfver-Intendents-Embetet , i öfverensstämmelse
dermed , anbefaldt föranstallla om det begäida kostnadsförslagets skyndsamma
uppgörande och aflemnaude.
På sätt Fullmägtige, uti sin till Rikets nu församlade Ständer afgifna
Berättelse, anmält ^Stats-Utskottets Memorial N:o 3, sid. 3^), bestämde
Fullmägtige, genast efter emottagandet af högstberörde Nådiga Bref, de
förändringar uti inredningen af ifrågavarande hus, som mäste verkställas,
för att bereda erforderliga embetsrum och öfriga lägenheter för RiksgäldsContoret;
hvarförutan Fullmägtige läto meddela den till kostnadsförslagets
uppgörande utsedde Architect alla härvid för honom behöfliga upplysningar.
Men oansedt Fullmägtige, tid efter annan, vidtogo flere serskilde, i Full
-
Stats-Utskoltctt Memorial, N:o 178.
5
mägtiges Prolocoller uppgifne, åtgärder, för att så skyndsamt sora möjligt
erhålla samma kostnadsförslag, Hugo Fullmägtige dock, i anseende till åtskilige
mellankomna och hos Fullmägtige, efter hvad Protocollen utvisa,
jemväl anmälda förhinder för bemälde Architect , icke emottaga denna
handling förr, än den a5 sistlidne Maj. Till följd af den i Reglementet
meddelade föreskrift, att de reparations- och inrednings-arbeten, hvarom
nu är fråga, skulle å entreprenad utbjudas, och efter härom afslutadt contract
utföras, läto Fullmägtige, så snart kostnadsförslaget kom dem tillhanda,
upprätta omständliga projecter till ej mindre det föreskrifna entrepreriad-contractet,
än de öfriga bestämmelser och villkor, som vid dessa
arbetens utförande borde iagttagas. Likaledes infordrade Fullmägtige, genom
tillkänriagifvanden i allmänna tidningarne, anbud af dertill hugade personer
å entreprenadens ölvertagande. Men, före entreprenad-contractets afslutande
samt den ifrågaställde betydliga och kostsamma reparationens företagande,
ansågo sig Fullmägtige böra afvakta Rikets Ständers beslut, i anledning af
några härvid förekomna och, efter hvad Fullmägtige förmodade, af Rikets
sednast församlade Ständer, vid anvisandet af oitanämnde hus till framtida
local för Riksgälds-Contoret, icke afsedda förhållanden.
Dessa förhållanden hafva Fullmägtige, uti en serskild till Utskottet,
under den i sistlidne Augusti, aflåten skrifvelse anmält; dervid Fullmägtige
jemväl till Utskottet öfverlemnat ej mindre det vid ofvan omförmälda
af- och tillträdes-syn upprättade syne-instrument, samt det från Kongl.
Öfver-Intendents-Embetet erhållna kostnadsförslag, med tillhörande planer
och ritningar, äfvensom vederbörande Architects yttrande, angående sättet
för reparationens och inrednings-arbetenas utförande, än ock de af Fullmägtige
fastställda vilkor för entreprenaden å samma arbeten, tillika med
förslaget till det blifvande entreprenad-conträdet samt 6 st., under den
härför bestämda tid, ingifne anbud å entreprenadens öfvertagande.
Enligt hvad de Utskottet sålunda tillställda handlingar ådagalägga ,
förefunnos å ifrågavarande hus, vid dess öfverlemnande till RiksgäldsContoret,
betydliga sprickor öfver allt, i såväl de yttre som de inre väggmurarne,
hvadan dessa icke kunde innestänga värmen. Dessutom befanns
större delen af huset lida af fukt, förorsakad af vatten, som under två
tredjedelar af året nedträngde sig från det berg, hvarpå husets östra del
blifvit uppförd. Vidare voro alla golf och tak, äfvensom dörrar och fönsterbågar,
ytterst för fallne och bristfälliga; hvarförutan fönsterpaneler saknades
i alla rummen, af hvilka blott ett enda var försedt med in östpaneler och
6
Slats-Utskottets Memorial, N:o 178.
tapeter. För dessa bristfälligheters afhjelpande och husets iståndsättande,
mäste, jemlikt kostnadsförslaget och dertill hörande handlingar, följande
hufvudsakliga arbeten verkställas, nemligen:
i:o östra delen af huset, till 12 a i3 alnars längd, rifvas och derunder
varande berg bortsprängas samt en aflopps-trumma för det från
berget framträngande vattnet anbringas;
2:0 denna del af huset sedermera åter uppföras till dess nuvarande
längd, bredd och höjd;
3:o golf- och takpaneler uppbrytas, de skadade bjelkarne utbytas mot
nya, fönster- samt port- och dörrlufter uthuggas och nya sådana inmuras,
samt alla sättningssprickor upphuggas och igenmuras;
4:o en skiljemur uppföras på ny grund, vissa delar af de gamla skiljemurarne
nedtagas och å nyo uppmuras, åtskilliga dörröppningar dels igenmuras,
dels upphuggas,’ dels ock förändras eller flyttas, en spiraltrappa
uppföras, nya takpaneler uppslås, nya golf inläggas, alla kakelugnar nedtagas,
nya kakelugnsplaner inläggas och nya kakelugnar uppsättas;
5:o samtlige rummen förses med bröstpaneler samt målas, innanfönster
anskaffas, äfvensom skåp och hyllor anbringas så väl i rummen
som i vinden; och
6:0 huset decoreras utvändigt, facaderne skrapas och affärgas, stera
taklisten nedtagas och ommuras; varande kostnaden för alla nu uppräknade,
jemte öfriga härvid ifrågakommande, mindre betydliga, byggnads-, reparations-
och inrednings-arbeten beräknad till 20.994 h-dr, deraf en ny vedbod
af sten under plåttak skulle medtaga ett kostnadsbelopp af 2,400 R:dr.
Denna vedbod, sorn ovilkorligen erfordrades, enär utrymme inom huset
för det årliga vedbehofvets uppläggande helt och hållet saknades, borde
enligt kostnadsförslaget uppföras på den enda dertill, 1 närheten af huset,
lämpliga plats, hvilken nu upptoges af en materialbod, den der i sådant
fall naturligtvis komme att till annat ställe förflyttas. Häremot har likväl
Kongl. Öfver-Intendents-Embetel, vid kostnadsförslagets aflemnande, erinrat,
att den bod, hvars flyttning sålunda blifvit ifrågaställd, och hvilken af
bemälde Embete begagnades till förvarande af materialier och instrumentalier,
vöre för detta ändamål oundgängligen nödvändig och mäste följaktligen
bibehållas; hvarjemte Kongl. Öfver-Intendents-Embetet förklarat sig
Släti-Uttkottels Memorial, N:o 178.
7
icke vara i tillfälle föreslå någon annan plats å Riddarholmen , hvarest
vedupplagsrum för meranämnde hus kunde beredas. Med anledning af
Kongl. Öfver-Intendents-Enibetets sålunda meddelade förklarande, hafva
Fullmägtige fästat Rikets Ständers serskilda uppmärksamhet å den oundgängliga
nödvändigheten, att, så vida Riksgälds-Contoret skall kunna inflytta
uti ifrågavarande, allt gårdsrum saknande, hus, någon lämplig plats
invid detsamma varder anvisad för den byggnad, som, enligt hvad i Riksgälds-Contorets
Reglemente äfven förutsättes, måste för inläggandet af Contorets
årliga vedbehof uppföras. Inom sjelfva huset funnes nemligen icke
någon annan lägenhet till vedupplagsrum, än den till local för RiksgäldsContorets
archiv bestämda, fastän härtill, åtminstone för närvarande och
så länge alla de infriade större Riksgäldssedlarne, samt räkenskaperna rörande
denna sedelrörelse måste förvaras, mindre tillräckliga vinden; men om äfven
utrymme för omförmälda, icke obetydliga, vedförråd möjligtvis skulle
kunna å samma vind beredas, derigenom att de mindre magtpåliggande
handlingarne fingo fortfarande förblifva i den gamla ulhusbyggnaden vid
Contorets nuvarande hus, ansågo sig Fullmägtige dock på det högsta böra
afstyrka vedens förvarande på samma ställe, som Riksgälds-Contorets räkenskaper
och öfriga, i fyrfaldiga hänseenden för det allmänna serdeles vigtiga,
handlingar. Vidare hafva Fullmägtige anmält, att, oansedt hufvudvåningen
i Kongl. Sundhets-Collegii förra hus skulle komma att upplåtas till embetsrum
för Riksgälds-Contorets Commissariat och derunder lydande Afdelningar
af Verket, samt endast en del af den lägre, 1 */2 trappa ned belägna,
våningen användas till sessions- och canz!i-rum för Fullmägtige, hade det,
i anseende till den inskränkta localen, icke varit möjligt att anvisa några
serskilda rum hvarken för Ombudsmans-Contoret eller för den vid utredningen
af f. d. Filial-Discouterne anställda betjening, samt dessa Disconter
rörande räkenskaper och handlingar.
Beträffande eganderätten till den tomt, hvarpå oftanämnde hus är beläget,
hvilken eganderätt, vid husets afträdande till Riksgälds-Contoret, icke
fanns på något sätt styrkt; så har Stockholms Stads Drätsel-Commission, efter
derom af Fullmägtige gjord förfrågan, under den io sisth April, meddelat
det svar, att Commissionen ansåg Staden icke ega någon rättighet till denna
tomt. Dessutom har, vid den af Kongl. Maj:t i Nåder anbefalde undersökning
i Kammar-Archi vet, påfunnits en Stockholms Rådhus-Rätts, den
17 Juli 1697 utfärdad, fastedom å framlidne Kongl- Rådet och Fältherren,
Grefve C. G. Wran^els till Kong). Majrt och Kronan försålda hus och tomt
8
Stals-UUkoltets memorial, N:o 178.
å Riddarholmen; lärande, enligt hvad vid jemförelse emellan denna Dom
samt andra äldre handlingar och ritningar sig visat, ”kunna för säkert antagas,
att icke någon annan än Kronan är egare till grunden, hvarpå ifrågavarande
hus blifvit uppfördt.”
Efter det Utskottet noga genomläst och granskat, hvad Fullmägtiges
protoeoller rörande förevarande ärende innehålla, anser sig Utskottet böra
tillkännagifva, att Utskottet härvid funnit, det Rikets Ständers beslut angående
iståndsättandet af det lill Riksgäids-Coutoret öfverlemnade huset samt
Contorets inflyttning deruti, ingalunda blifvit af Fullmägtige lemnadt ur
sigte, helst framställningar och erinringar m, fl. åtgärder, i afseende på verkställigheten
häraf, ganska ofta i Protocollen förekomma. Då Fullmägtige,
genom det sent omsider erhållna syneinslumentet, blifvit förvissade om husets
ytterst bristfälliga skick samt betydligheten och kostsamheten af den
derå förestående reparationen, synes visserligen anskaffandet af ett fullständigt
och tillförlitligt förslag öfver kostnaden för denna reparation och sättet
för dess verkställande hafva varit en både nödvändig och ändamålsenlig
åtgärd, innan samma reparation blef, enligt Rikets Sländers föreskrift, på
entreprenad upplåten samt contract derom afslutadt. Dock hade ett sådant
förslag sannolikt med vida mindre omgång och tidsutdrägt kunnat erhållas,
derest Fullmägtige, fastän den Architect, till hvilken de först vände sig,
var hindrad att mottaga det honom erbjudna uppdraget, härom omedel
bart
anmodat någon annan skicklig och pålitlig Byggmästare. Sedan Fullmägtige
deremot ansett mest lämpligt att ingå till Kongl. Majit med underdånig
anhållan om Kongl. Öfver-Intendents-Embetets anbefallande att föranstalta
om det erforderliga kostnadsförslagets upprättande, kan, enligt Utskottets
åsigt, det inträffade dröjsmålet med aflemnandet af samma förslag
icke skäligen läggas Fullmägtige till last, enär de, såsom Protocollen nogsamt
visa, tidt och ofta låtit erinra om kostnadsförslagets erhållande. Emot
den af Fullmägtige vidtagna åtgärd att, efter entreprenad-anbudens infordrande
och innan någotdera af dem antogs, underställa frågan om reparationens
företagande Rikets då redan församlade Ständers bepröfvande, anser
sig Utskottet destomindre hafva skäl till någon erinran, som Ulkottet instämmer
uti den af Fullmägtige yttrade förmodan, att, då beslutet om iståndsättandet
af Kongl. Sundhets-Collegii dåvarande embetshus samt dess inredande
till local för Riksgälds-Contoret vid sednast förflutna Riksdag fattades,
Rikets Ständer ingalunda föreställde sig, att sådant skulle föranleda
en
Stats-Utskottets Memorial, N:o 178.
9
en så ansenlig kostnad, som det häröfver numera uppgjorda förslaget utvisar,
eller att detta hus vore till den ytterliga grad förfallet och i det
bristfälliga skick, som sedermera, vid den derå anställda af- och tillträdessynen,
utröntes.
Vid nu omförmälda förhållanden och då Utskottet, i fråga om den
betydliga och kostsamma reparation, hvars fördröjda verkställighet föranledt
Revisorernes här ofvan anförda anmärkning, anser sig föranlåtet uttala sin,
på de hos Utskottet företedda handlingar samt tagen närmare kännedom
em oftanämnde hus grundade, öfvertygelse, att detsamma är olämpligt till
local för Riksgälds-Contoret, i anseende till husets läge, beskaffenhet och
utrymme, serdeles för den händelse, att Rikets Ständer nu eller framdeles
skulle finna för godt att åt detta Verk uppdraga några ytterligare functioner,
som komme att medföra större eller mindre tillökning uti den derstädes
för närvarande anställda tjenstemannapersonal,
finner Utskottet sig icke ega anledning instämma uti nyssberörde
anmärkning, eller framställa någon erinran emot Fullmägtiges tillgöranden
i afseende på ifrågavarande reparations* verkställande
samt Riksgälds-Contorets afflyttning från det af Contoret nu begagnade
hus, utan får hemställa, att hvad, i detta afseende blifvit
af Revisorerne anmärkt, må förfalla.
Härvid anser sig Utskottet böra upplysningsvis meddela, att det lägsta
af de till Fullmägtige ingifna och Utskottet tillställda entreprenadanbuden
å denna reparation upptager en koslnadssumma af 15,800 R:dr,
hvaruti likväl ej är inbegripen kostnaden för de i alla embetsrummen, äfvensom
å vinden erforderliga hyllor och skåp.
Under den af Utskottet verkställda protocolls-läsningen, har Utskottet
funnit, att Fullmägtige i allmänhet noga iagttagit de af Rikets Ständer, vid
sednast förflutna Riksdag, till Fullmägtiges efterrättelse meddelade regiementariska
föreskrifter, angående sättet, ordningen och vilkoren för utbetalandet
af då anvisade statsbidrag till hamn- och canalbyggnader samt vägförbättringar
och odlingsföretag. Dock har det icke undgått Utskottets uppmärksamhet,
att stadgandet i Reglementets 56 §, 2 morn., enligt hvilket
Bih. till R. St. Fröt. 1845. 4 Sami 1 Aid. 2 Band. 3 Raft.
2
10
Stats-Utikottet» Memorial, N:o i78.
de för dylika arbetsföretags utförande, såsom ”directa statsanslag’' beviljade
medel skola ”efter det arbetet blifvit börjadt, successive, i mort af dets
fortgång, utbetalas,” vid åtskilliga tillfällen ieke blifvit efter ordalydelsen
tillämpad!, utan bela anslagssumman på en gång utbetald, fastän dervid
icke varit styrkt, att, på sätt samma moment jemväl föreskrifver, de enskilda
bidragen till företagen utgått i lika förhållande med statsanslaget.
Såsom exempel på sådana utbetalningar, kunna uppgifvas:
lto utanordnandet den i3 September 184^ af bela anslaget, t,§55
B:dr 5 sk. 4 rrst., för utdikningen af Bodals, Piprörs och Åhre m. fl. myror
inom Brunflo Socken af Jemtland, för hvilket arbete kostnadsförslaget upptog
en summa af 4.708 R:dr 29 sk. 4 r:sB ocb hvarom det till Fullmägtige
ingifna betyg endast innehöll, att arbetet var börjadt samt enskilda tillskott
dertill utgjorda ;
2:0 den i October samma år medgifna utbetalning af den anslagssumma
af 2,3oo R:dr, sorn blifvit i Nåder bestämd för upprensningen af
Piteå eif, fastän blott styrktes, att denna upprensning då var börjad; och
3:o utgifvandet på en gång af hela det, för rensningen af Storån inom
Svartarps och Lekaryds socknar af Jönköpings Län, såsom anslag utan
återbetalningsskyldighet anvisade Belopp 3,i83 R:dr »6 sk., till hvilket företag
interessenterne, hvilkas enskilda bidrag, jemlikt kostnadsförslaget, skulle
utgöra nära 10,000 R:dr, styrkte sig hafva tillskjutit icke fullt 4 000 R:dr,
då anslagets utbetalande, den 3 sistlidne Juli, af Fullmägtige bifölls.
Ehuru de sålanda beviljade utbetalningarne, så vidt Utskottet erfarit,
icke föranledt någon förlust eller risk för det allmänna eller något missbrukande
af de anslagna statsmedlen, har Utskottet likväl ansett sig böra
desamma för Rikets Ständer anmäla, såsom icke öfverensstämmande med
den för dessa medels utbetalande i Reglementet stadgade ordning. Men
då Utskottet måste medgifva svårigheten för Fullmägtige att ordagrant iagttaga
ifrågavarande reglementariska stadgande, har Utskottet icke funnit skäl
att, i anseende till nu anmälda afvikelser derifrån, framställa någon egentlig
anmärkning emot Fullmägtige; varande Utskottet sinnadt att, till iagttagande
i afseende på framdeles ifrågakommande dylika utbetalningar, vidi
uppgörandet af det nya Reglementet för Riksgälds-Contoret, föreslå en aner»
bestämd och verkställbar föreskrift, än den hittills gällande
-
Stats-Utehottets Memorial, N:o 178.
ii
Enligt Protocollet för den i November *843, hafva Fullmägtige,
på grund af erhållet Protocolls-utdrag från Rikets Ständers då församlade
Revisorer, beviljat godtgörelse med 29 R:dr 16 sk. för kostnaderna för en
af några Revisorer verkställd resa för inspecterandet af Carl Gustafs Stads
Gevärsfaktori, Vid beslutandet af denna utbetalning bar en år 1841 likaledes
beviljad ersättning för båtlega under de al sistnämnde års Revisorer
föratagne färder till åtskilliga allmänna Inrättningar blifvit åberopad. På
sätt i Protocollet finnes erinradt, hafva likväl Rikets Ständer hvarken genom
Riksgälds-Contorets Reglemente eller genom den vid sednast förflutna
Riksdag utfärdade Revisioris-Instruclion förordnat, att sådana kostnader, som
de vid dessa begge tillfällen ersatta , skola af Riksgälds-Contoret godtgöras.
Tvertom är det, uti 4 §• af nyssnämnda Instruction, Revisorerne uttryckligen
förbjudet att, med undantag af den för dem bestämda kostnadsersättning
för fram- och återresan samt tractamentet under revisionsförrättningeD,
äfvensom de betjeningen hos Revisorerne tillerkända arfvoden, ”ingå i mingon
slags disposition af Riksgälds-Contorets medel, under hvilken titel eiler
'"till hvad behof det vara må,” Ehuru beslutet angående omförmälda resekostnaders
godtgörande utaf Riksgälds-Contorets medel följaktligen icke var
grundadt på något af Rikets Ständer meddeladt stadgande, har Utskottet
lik väl, i betraktande af anledningen till och ändamålet med de företagna
iiaspections-resorna,
icke funnit något att emot ifrågavarande utbetalningar erinra.
Då Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Utskottet dels i detta,
dels i förut afgifna och här ofvan åberopade utlåtanden yttrat, funnit de
af i84f och i843 års Revisorer i ett eller annat hänseende framställda anmärkningar
emot Fullmägtiges förvaltningsåtgärder böra förfalla; och då
någon anmärkning ej heller förekommit under den af Utskottet fortsatta
Jäsning af de hos Fullmägtige förda Prolocoller, får Utskottet, som eger
den tillfredsställelsen att för Rikets Ständer kunna vitsorda Fulimägtiges
nitiska bemödanden och osparda omtanka att iagttaga dem meddelade föreskrifter
samt fullgöra deras vigtiga och ansvarsfulla uppdrag, tillstyrka,
att Fullmägtige i Riksgälds-Contoret måtte varda frikallade fråa
all ansvarighet för de af dem, vid förvaltningen af nämnde Verk,
äfvensom utförandet af öfriga härmed förenade åligganden, från
1840 års början samt till och med den 10 sistlidne Juli vidtagna
och i Protocollen antecknade åtgärder och beslut.
Stockholm den 3 Februari i845.
12
Slals-Utskottets Utlåtande, If:o i79>
Reservation.
Åf Herr P. O. Norin och Riksdags-fullmägtigen David Andersson från
Halland, som, under instämmande uti hvad Rikets Ständers sednast församlade
Revisorer uti detta hänseende yttrat, ansågo Stats-Ulskottet, i fråga
om Fullmägtiges förfarande i afseende på verkställandet af Rikets Ständers
heslut, angående Riksgälds-Contorets afflyttning från det utaf Contoret nu
begagnade hus, hafva bordt uttala den åsigt, att Fullmäktige härvid ické
syntes hafva ådagalagt det nit och. den verksamhet för uppfyllandet af
Rikets Ständers uppdrag, som Rikets Ständer haft skäl att förvänta.
N:o 179.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Fehr., kl. 8 e. ra.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Betänkandet, N:o 91,
angåeude kommissarien Tömemans och Revisorn Nyströms
ansökningar om bibehållande af sine vid Contoret för Allmänna
Magasins-Ärendenas utredning innehafde löner.
(U. A.)
Förenämnde utlåtande, sorn bifallits af Ridderskapet och Adeln, mett
afslagits utaf Bonde-Ståndet, har från Preste- och Borgare-Stånden blifvit
till Utskottet återremitteradt, pi grund af gjorda anmärkningar: att Commissarien,
Assessorn Törneman, som från år 1824» då Allmänna MagasinsDirectionen
upplöstes, oafbrutet tjenstgjort i det då bibehållna Contoret
för utredningen af Magasins-Ärendena och derstädes erhållit befordran till
en mera ansvarig och magtpåliggande befattning, skäligen kunde anses vara
i verklig tjenst på Magasins-Directionens Stat, till dess Utrednings-Contoret
upplöstes, då först den tidpunkt för honom inträffade, hvarå 1824 års
Kongl. Bref hade afseende, och då samma grunder talade för Revisoren
Nyströms bibehållande af de löne vilkor, han såsom sedermera befordrad:
till Revisor vid samma Utrednings-Contor innehade, så ansågos begge
böra uppföras å Allmänna Indragnings-Staten med sine sist innehafvande
löner; att bland de, sedan Magasins-Directionens upplösning, med utredningen
sysselsatte personer, finnes en Revisor, som oaktadt han seder
-
Stats-Utskolletg Utlåtande, 2V:o i79.
13
mera erhöll tjenst i ett Kongl. Collegium, likväl år 1827 fick afgå med
fulla expectance-lönen, och att Ombudsmannen i Magasins-Direetionen år
1829 afgick med Ledamots-lön 1,080 R:dr, hvadan pragjudicat icke saknades,
i fall Rikets Ständer ville utöfva billighet; samt att Utskottet icke
bordt föreslå afprutning å lönerne, om annan tjenst med högre lön erhölls,
enär Törneman och Nyström redan innehade beställningar med högre
löneförmoner.
Borgare-Ståndet har derjemte förklarat sig anse, att bemälde 2:ne
tjenstemän ifrån den tid, deras tjenstgöring vid Contoret för Allmänna
Magasins-Ärendenas utredning upphört eller kommer att upphöra, böra uppföras
å Allmänna Indragnings-staten, till åtnjutande, den förre af 777 R:dr
och den sednare af 497 R:dr 8 sk. årligen, under vilkor, att, i fall endera
af dem eller bägge, efter nämnde tid, skulle befordras till annan tjenst
med högre lön af allmänna medel, än som nu af dem innehafves, förutnämnde
å Indragnings-Staten anvisade belopp i samma mon minskas eller
alldeles upphöra.
Utskottet får, i anledning häraf, jemte åberopande af uttryckliga innehållet
utaf det i betänkandet N:o 91 citerade Kongl. Brefvet af den 17
Mars 1824, vördsamt anföra: att som, vid f. d. Magasins-Direclionens upplösning,
Törneman innehade 426 R:dr 32 sk., och Nyström 226 R:dr 3a sk.,
men de, under tiden af deras tjenstgöring vid Utrednings-Contoret, erhållit
på ordinarie Stat, Törneman i Krigs-Collegium och Nyström i KammarRätten,
löner till beloppen ofverstigande nyssnämnde summor, bemälde
tjenstemän, vid en sträng tillämpning af förrberörde Kongl. Bref, icke ens
varit lagligen berättigade att bibehålla hvad dem vid Directionens upplösning
tillädes. Utskottet trodde sig dock böra, på de billighetsskäl, det återremitterade
utlåtandet upptager, tillstyrka sökandernes uppförande å Allmänna
Indragnings-Staten, till åtnjutande af hvad de vid nämnde tidpunkt
innehade, men ansåg och anser fortfarande den omständigheten, att de för
sin tjenstgöring i Utrednings-Contoret, så lange deras biträde der behöfdes,
uppburit förhöjda arfvoden, ingalunda berättiga dem att fortfarande, äfven
sedan tjenstgöringen upphört, bibehålla dessa arfvoden, hvilka sakna all
egenskap af och jemförlighet med löner för ordinarie tjenst på Rikets Stat.
Då utlåtandet för öfrigt i slutmeningen innehåller det vilkor, att, i fall sökanderne
skulle befordras till annan tjenst med högre lön, än som nu af
dem innehafves, berörde af Utskottet tillstyrkta belopp i samma mon
minskas eller upphöra, anser Utskottet deraf tydligen följa, det Törneman
14
Statsutskottets Utlåtande, N:o i80.
bör undfå 4*6 R:dr3a sk. och bibehålla sin Revisors-Jön i Krigs-Collegiu»,
samt flyström 236 R:dr 3a sk., jemte sin Karamarskrifvare*Jön i Kammar*
Rätten, men att, om derutöfver sökanderne framdeles befordras till högre
löner på ordinarie Stat, å dem då böra tillämpas de för pensioners och
expectance-arfvodens åtnjutande i allmänhet stadgade vilkor.
På dessa skäl och då Utskottet, hvars förslag är vordet bifallet af ett
Riks-Stånd och afslagits uti ett annat, tror sig i förevarande fall hafva begagnat
en billig medelväg,
vidblifver Utskottet sitt förut afgifna utlåtande.
Stockholm den 3 Februari 1845.
Reservation.
Af Prosten Berlin, som ansåg Utskottet hafva bordt frånträda sin förra
åsigt i frågan och antaga Preste- och Borgare-Ståndens yrkande vid återremissen,
att det högre anslaget bör de sökande tjenstemännen tillerkännas,
helst man icke här kan säga, att tvänne Ständ godkänt Utskottets förra
Betänkande, då nemligen det ena, eller Bonde-Ståndet, helt enkelt afslagit
Betänkandet, och detta Stånds beslut således bör alldeles utgå ur räkningen.
Man kunde kanske äfven få antaga som en möjlighet, att Bonde-Ståndets
afslag innehåller ett ogillande af Stats-Utskottets nedprutning af anslagssumman.
Häruti instämde Herr florin.
N:o 180.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Febr., kL 8 e. na.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet, N:o 94,
angående Assessoren Rudolphis sterbhusdelegares ansökning om
utbekommande af en inom stadgad prtescriptionslid icke requirerad
summa.
Ridderskapet och Adeln har till Utskottet återremitterat utlåtandet
N:o 94, angående Assessoren Rudolphis sterbhusdelegares underdåniga ansökning
om utbekommande af i^3 R:dr 34 sk. 4 rist., utgörande aflönings
-
Sfatå-Utskottct» Utlåtande, JN:o 18i.
15
»edel, hvilka ej inom stadgad prsescriptionstid requirerats; men som, enligt
ankomne Prolocolls-utdrag, berörde utlåtande blifvit af de öfrige 3:ne RiksStånden
bifallet, har Utskottet, med stöd af 75 §. Riksdags-Ordningen,
ansett återremissen ej kunna tili någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Februari i845.
N:o 181.
Ank. till Exp. Ut*k. d. ♦ Febr,, kl. 8 c. m.
Utlåtande, f anledning af erhållen aterremiss å Utlåtandet, N:o 96.
angående afskrifning utaf förskjutne medel till betalande af
Siats-Tidningens skuld.
(U. A.)
Från Bonde-Ståndet har Utskottet erhållit återremiss å Betänkandet
96, angående afskrifning utaf förskjutna medel till betalande af StatsTidningens
skuld; men sorn, enligt ankomne Protocolls-utdrag, berörde
■ llåtande blifvit af de öfrige 3:ne Riks-Stånden bifallet, bar Utskottet, med
stöd af 75 §. Riksdags-Ordningen,
ansett återremissen ej kunna tili någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 Februari i845.
STOCKHOLM,
Tryckt hos W. F. DALMAN, 1845.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
1
jn 182.
Ank. till Exp. Utsk. d. 5 Febr., kl. 12 midd.
- . ' t J i * » • J- ■ ; t • *
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående bestämmande af vissa vilkor för vinnande
af dispositions- oo/i jor de g ande-rätt till de så
kallade kyrko-hemmanen i Halland, dels serskilda i detta
ämne inom Riks-Ständen njäckte motioner.
(I. A.)
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, uti skrifvelse af den 12
December 1840, under andragande af flerfaldiga omständigheter och förhållanden
lill ådagaläggande af Kongl. Maj:ts och Kronans jordegande- och
dispositions-rätt till åtskilliga hemman i Halland, hvaraf vissa räntor äro
kyrkor och presterskap anslagne, i underdånighet anhållit, dét Kongl.
Majit läcktes i Nåder föranstalta, att genom behörigen förordnadt ombud,
å Dess och Kronans vägnar, stämning till vederbörlig domstol, blefve uttagen
och talan utförd om återvinnande af Kronans jordegande- och dispugititions-rätt
till ifrågavarande hemman, hvaremot Presle-Ståndet, uti underdånig
skrifvelse, som den 29 Mars 1841 till Kongl. Majrt inkommit,
jemte framställning af de förhållanden, som ansetts ådagalägga kyrkornes
och presterskapets disposionsrätt till berörde hemman, yttrat den underdåniga
förhoppning och önskan, att Rikets Ständers i förenämnde hänseende
gjorde begäran icke måtte varda i Nåder bifallen, så och efter det
Kongl. Maj:t, som i anledning af dessa tvänne skrifvelser inhemtat ej mindre
Consistorii i Götheborg, Kongl. Maj:ls Befallningshafvandes i Hallands
Län och Kammar-Collegii, än ock Justiliae-Canzlers-Embetets underdåniga
utlåtanden, vid föredragning den 20 November 1843 af ifrågavarande ärende,
förklarat Sig icke kunna lemna bifall till Rikets Ständers ofvannämnde
underdåniga anhållan, har Kongl.JMajtt,— under förmodan, det hufvudsakliga
afsigten med den af Rikets Ständer begärde undersökning varit
icke egentligen att tillvinna Kongl. Majit och Kronan en ringa, opå
-
Bih.till R. St. Prof. 1845. 4 Sami. 1 AJd. 2 Band. 4 Haft.
1
o
Stais- Utskottets Utlåtande, N:o 182.
räknad, fördel, utan snarare att betrygga åboerne å kyrkohemmanen emot
allt för höga och betungande afgälder, samt bereda dessa åboer en möjlighet
att till hemmanen förvärfva jordegande- och dispositions-rält, hvilket
ändamål Kongl. Maj:t funnit kunna vinnas på en enklare samt mindre
besvärlig och kostsam väg, — af sådan anledning lill frågans slutliga afgörande,
under den 5 sistlidne Augusti, till Rikets Ständer framställt följande
Nådiga Proposition:
l:o Kyrkorna och prcslerskapet i Halland försäkras om framlida
oqvaldt åtnjutande af den afgäld af ifrågavarande kyrkohemman, hvilken
kyrkorna och presterskapet, på grund af ingångne afhandlingar med nuvarande
åboer och arrendatorer, uppbäras så att afgälden för framtiden icke
kan ökas eller minskas;
2:o Nuvarande åboer och arrendatorer å dessa hemman tillförsäkras
deremot orubbad och oqvald besittning af sina, på grund af afslutade
afhandlingar, innehafvande hemman, emot förpligtelse att tili kyrkorna
och presterskapet för all framlid olörändradl utgöra den afgäld, hvarom
för det närvarande är ömsesidigt öfverenskommet;
3:o På sådana vilkor anses dessa åboer och arrendatorer lika med
innehafvare af kronohemman, och berättigas således att genom skatte-köp,
på lika sätt som krono-åboer, förvärfva jordegande- och dispositions-rält
till de hemman, hvilka de nu på grund af alhandlingar innehafva;
4;o Den afgäld, utöfver ordinarie hemmans-räntan, hemmanen nu
till kyrkorna och presterskapet, på grund af afhandlingar, utgöra, skall uti
samma hemmans jordeboks-ränla inlagas till framtida ovilkorlig efterrättelse
så för hemmans-åboerne, som för kyrkorna och presterskapet;
5:o Vid beräknande af skatte-köpeskillingen, som till Kongl. Maj:t
och Kronan bör erläggas, kommer endast den äldre räntan att läggas
till grund, men icke den nya ränta, som, till följd af afhandlingar, för det
närvarande utgöres och äfven allt framgent skall utgöras.
Stats-Ulskottet, till hvars handläggning Högstberörde Nådiga Proposition
blifvit af samtlige Riks-Stånden remitterad, har jemväl fått emottaga
ej mindre de till Kongl. Maj:t ingifne, ärendet rörande, handlingar,
än ock utdrag af Riks-Ståndens protocoll, innefattande de, vid den Nådiga
Propositionens föredragning till remiss, afgifne serskilda yttranden.
Stats-Utskollets Utlåtande, N:o 182.
3
Af sistnämnde handlingar inhemtas, att hos Ridderskapet och Adeln
flera ledamöter tillstyrkt bifall till det af Kongl. Maj:t i Nåder framställda
ofvanberörde förslag, andra åter yrkat förnyande af Rikets sednast
församlade Ständers underdåniga anhållan, att frågan om jordegande- och
dispositions-rätten till nämnde kyrkohemman malte varda i domstols-väg
pröfvad samt slutligen andre förklarat sig kunna biträda hvarken den af
Kongl. Majit i Nåder föreslagne, eller den af Rikets Ständer ifrågaslällda
utväg för målets slutliga afgörande. Serskildt har Herr von Troila Emil,
lastat uppmärksamhet å den omständighet, att åtskilliga innehafvare ai
ifrågavarande slags hemman nu endast betala den gamla räntan, roen andre
deremot måste erlägga ett temligen högt uppdrifvet arrende, samt att
följagtligen, i händelse, på sätt Kongl. Majit i Nåder föreslagit, den af
hemmanen till kyrkor och presterskap nu utgående afgäld klefve fastställd
att för all framtid fortfarande erläggas till nuvarande belopp, dessa
tvänne olika classen af hemman komme att tillskyndas väsendtligen skiljagtiga
förmoner, hvilket jemväl klefve förhållandet med de serskilde kyrkorna.
Till åstadkommande af jemnkning i detta hänseende, har bemälde
ledamot derföre hemställt, att samtlige kyrkorna skulle behålla hvad de
nu åtnjuta, och samtlige hemmans-innehafvare erlägga detsamma, som de
nu erlägga, men de arrenden, som äro alltför högt uppdrifne, nedsättas,
och de deremot, hvilka nu äro alltför låga, i samma inon höjas, hvilken
förändring borde gå i verkställighet allt efter som de bestämda arrendetiderna
löpa tili ända.
Inom Preste-Slåndet, hvarest de ledamöter, som i ämnet sig yttrat,
sökt ådagalägga kyrkans och presterskapets jordegande- och dispositionsrätt
till de Halländske kyrko-hemmanen, hvadan det icke eller kunde tillkomma
Kronan alt för sin räkning hemmanen till skalle försälja eller,
utan kyrkans medgifvande, lemna åboerne fri disposil.ions-rält öfver desamma
i likhet med den, som tillhör åboer å kronohemman, — har Herr
Biskopen Doctor Bruhn, under åberopande af sitt vid sistförllutne Riksdag
i ofvaunämnde syftning afgifne och uti Preste-Slåndets protocoll (10
Delen, pag. 55), intagne anförande, såsom en utväg till bemedlande af
ifrågavarande mellan kronan och kyrkan förde tvist, föreslagit, att kyrkan
åtminstone måtte förklaras berättigad att framför andra sjelf af kronan
lösa hemmanen med erläggande af den utaf Kongl. Maj:t för åboerne
nu föreslagne skatle-köpeskilling, samt åboerne förbehållas options-rätt vid
4
- Siats-Utskottens Utlåtande, N:o 182.
hemmanens bortarrenderande; men att deremot, i händelse åboerne skulle
medgifvas att till skatte få lösa merberörde hemman, sådant borde ske
under de vilkor, ”alt deras närvarande arrenden intecknas i hemmanen
såsom en beständig grundränta till kyrkan och en måttlig lösnings-summa
för den blifvande egande-rälten af åboerne efter en billig taxerings-grund
till kyrkan erlägges, hvars afkastning i räntor församlingen får använda
efter sig företeende behof;” Varande denna motion, deruti Herr Prosten
Thudén instämt, i sammanhang med den Kongl. Propositionen, till SlatsUtskottet
remitterad.
Hos Bonde-Slåndet bar Riksdagsfullmägtigen Bengt Gudmundsson
från Hallands Län, uti ett till Stats-UIskottet jemväl remitteradt memorial,
med anförande af åtskilliga omständigheter, hvilka, efter hans åsigt,
ådagalade lämpligheten och behofvet af den utaf Rikets Ständer begärda
undersökning i rältegångs-väg, rörande förevarande fråga, samt enär det uti
lista och 2:dra punkterna af Kongl. Majrts Nådiga Proposition framställde
förslag, angående befästande för all framtid af de på viss tid mellan kyrkorna
och hemmans-innehafvarne ingångne, nu gällande, alhandlingar och den
deruti stadgade afgäld syntes innefatta en orättvisa i afseende på de kyrkohemmans-åboer,
hvilka för sina hemman nu nödgas utgöra dryga arrende-afgifter,
hvadan ock denna del af den Kongl. Propositionen, efter
motionärens lanke, icke borde af Rikets Ständer godkännas, på grund häraf
hemställt:
l:o att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla,
att de icke ansett sig kunna i dess helhet biträda det förslag, sorn
i den Kongl. Propositionen blifvit framställdt, men att Rikets Ständer
likväl med tillfredsställelse funnit, alt Kongl. Maj:t, lika med Rikets Ständer,
ansett skatte-köps-rättighet till Halländska kyrkohemman kunna åhoerne
tillerkännas; och att, då Rikets Ständer förmoda, att denna Kongl.
Maj:ts åsigt grundas på de af Rikets Ständer, Kammar-Collegium och
Kongl. Maj:ts .Befallningshafvande anförde skäl för den mening, att de i
Halland nuvarande kyrkohemman äro af krono-nalur, Rikets Ständer häraf
finna ökad anledning alt antaga detta såsom grund för sin öfvertygelse
om bästa sättet att bringa frågan till ett önskvärdt slut; samt
2:o att Rikets Ständer således ville underdånigst anhålla, att, med
upphäfvande af Kongl. Brefven af den 22 Maj 1819, den 29 Mars 1825,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
5
och deli 26 April 1826, äfvensom af de beslut om jovdegande- och slädsel-rätt,
som i administrativ väg, rörande sådane hemman, blifvit alltifrån
början af år 1825 meddelade, Kongl. Maj:t täcktes förklara:
a) att kyrkornas och presterskapets rätt till kyrkohemmanen i allmänhet
endast må anses utsträckt till den i jordeboken antecknade andel
af Landlgillet eller räntan;
b) att, derest för något serskildt fall kyrko-förvaltningen eller presterskapet
anse sig böra yrka en större rätt, vare sig full egande- eller
dispositions-rätt, densamma bör lagligen, medelst donalions-bref eller åtkomsthandlingar,
styrkas; dock att, i brist af sådane, det äfven må på laglig
pröfning bero till hvad grad andra äldre kyrkohandlingar kunna anses
bevisande;
cj att i alla de fall, då kyrkor och presterskap icke ifrågasätta egande-
eller dispositions-rätt till kyrkohemmanen eller, efter att hafva densamma
ifrågasatt, icke kunnat den lagligen bevisa, hemmanen skola anses
såsom kronohemman och åboerne såsom kronobönder samt, vid inträffande
åboledighel, hemmanen utslädjas; äfvensom alt skatteköp af kyrkohemman
i dessa fall icke må kunna förvägras, hvarvid likväl rubbning ej må ske
i den hemmanen åliggande, till kyrkor, presterskap eller andra ändamål
anslagne, ränta; samt
d) att de nu gällande afhandlingar emellan kyrko-förvaltningar,
presterskap och arrendatorer af kyrkohemman icke må härigenom anses
upphäfne, men att, efter arrendetidens slut, arrendatorn eller hans efterlefvande
enka eller barn skola, derest de sådant önska, anses innehafva
krono-uborällen; hvarefter sedermera bör förfaras såsom för kronohemman
stadgadt är.
För den händelse åter, att Kongl. Majit skulle finna Sig icke kunna
i Nåder bifalla det sålunda föreslagne sätt att förena kyrkornas och presterskapets
nu egande fördelar med Kronans rätt och kyrkohemmans-åboernes
bästa, ansåg motionären någon annan utväg för tviste-frågans afgörande
icke gifvas, än en sådan allmän undersökning, som af Rikets Ständer
vid 1840—1841 års Riksdag blifvit begärd.
Uti denna motion har en större del af Bonde-Ståndels ledamöter
instämt; hvarvid Riksdagsfullinägtige från Malmöhus och Christianstads
Län yttrat den önskan, att i en framtid jemväl i Skåne, der flere dylika
6
Ståts-Utskottets Utlåtande, K:o 182.
Lemman funnes, måtte få begagnas samma återvinnings-rätt, som för Halland
blifvit i motionen föreslagen.
Jemte det Utskottet, i afseende på förevarande frågas behandling,
vid de 3:ne sistförflutne Riksdagarne får hänvisa till 1840 års Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotts betänkande, N:o 44, deruti jemväl
linnas upptagne de skäl, på grund hvaraf Kongl. Majit funnit Sig icke
kunna i Nåder bifalla de af Rikets Ständer vid i828—1830 samt 1834
-—-1835 årens Riksmöten i ämnet gjorde framställningar, har Utskottet
trott sig böra angifva innehållet af vissa uti sednare lider, rörande de
Halländske kyrkohemmanen utfärdade Kongl. Författningar och Resolutioner,
hvaribland de 3:ne Kongl. Bref, om hvilkas upphörande till kraft och
verkan fråga blifvit väckt uti Bengt Gudmundssons ofvanberörde motion.
Sedan Preste-Ståndet vid 1815 års Riksdag, med anledning
deraf, att kyrkohemmanen i Halland understundom af Kongl. Majlis Befallningshafvande
i Länet skola blifvit ansedde såsom vanliga kronohem
O
O
man och dels underkastade skattevärdering, dels ock af kronohetjeningen
bortstadde, i underdånighet anhållit, att alla om skatteköp å dylika kyrkohemman
väckte frågor måtte förfalla, och, om sådane hädanefter yppades,
Consistorium och vederbörande kyrkoherde och församling deröfver
höras, samt att lediga kyrkohemman och lägenheteler måtte utbjudas på
arrende-auction, och således icke bortslädjas lill förre brukarens slägtingar,
har Kongl. Majjt, enligt Nådigt Bref den 22 Maj 1819, förklarat, att
sådane hemman, till hvilka kyrkorna då innehade städsel-rält, icke kunde
till skatte försäljas eller kyrkorna från slädsel-rälten skiljas, så framt icke
visas kunde, alt kyrkorna en sådan disposilions-rätt sedan Danska tiden
obehörigen sig lillegnat; hvilka frågor Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
i hvarje förekommande fall, egde att, sedan vederbörande och bland
dem Consistorium i Götheborg blifvit hörde, i laglig ordning pröfva och
afgöra.
Genom Kongl. Brefvet den 15 Mars 1820, är vidare stadgadt, att,
vid ny ularrendering af Halländska kyrkohemman, tiden för arrendet skulle
bestämmas till 30 år, och den förre åboen eller, i händelse han med
döden algått, hans enka och arfvingar i rätt nedstigande led ega optionsrätt
att öfvertaga del vid auctionen gjorde högsta arrende-anbudet, då sådant
inom en månad efter arrende-auctionen tillkännagåfves.
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
7
lili eli. 1»os Kongl. Majit i underdånighet fullföljdt besvärsmål, angående
dispositions-rätten lill A mantal Lyngåkra i Harplinge socken af Hallands
Län, har Kongl. Majit, medelst Resolution af den 19 Augusti 1823, i
Nåder gillat och fastställt Kongl. Majlis Befallningshafvandes i Hallands
Län och Kamrnar-Collegii sammanstämmande utslag, hvarigenom kronan
berättigats att, utan rubbning af kyrkans och pastors rätt till den dem hvardera
förlänta smör-ränta, berörde hemman till jord och besittning då och
framgent, såsom annan kronojord, fritt disponera och detsamma i laglig
ordning för kronans räkning bortstädja. Deremot har Kongl. Maj:t vid
pröfning af en likartad, utaf Kongl. Maj:ls Befallningshafvande och Karamar-CoIlegium
afgjord, tvistefråga, rörande en annan del af hemmanet
Lyngåkra, jemte hemmanen Skintaby, Risarp och Lilla Brännarp, genom
Nådig Resolution den 29 Mars 1825, förklarat, det Harplinge kyrka egde
att, enligt gällande författningar, disponera ofvannämnde hemman dels ensamt
dels gemensamt med vederbörande pastorer; dock att Kongl. Majit
och kronan förbehölies hemmanstals-räntan samt de öfriga allmänna ©nera
och utskylder, som, efter Författningarne, deraf borde utgå.
Sedan, i anledning af dessa skiljagtiga beslut, för hvilka skälen finnas
omständligt upptagne uti Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
ofvanåberopade betänkande, N:o 44, Rikets Ständers Justitieombudsman
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om Nådig Förklaring
af Kongl. Brefvet den 22 Augusti 1819, har Kongl. Maj:t, uti Nådig
Skrifvelse af den 26 April 1826, förklarat, aLl Kongl. Majrt funnit Halländska
kyrkornas städsmålsrätt till kyrkohemmanet! vara styrkt oell befästad
genom äldre och sednare Författningar samt en långvarig utöfning deraf,
nemi. °;enom Konung Christian i Y:s i Danmark Recess af den 27 Febr.
O O
1643, sorn visar, att kyrkorna den tiden egde gårdar eller hemman, af
hvilka de uppburo landtgille och städsmål; genom 1646 års Hallands Läns
jordebok, den första efter detta landskaps afträdande till Sverige, och påföljande
jordeböcker, allt intill den allmänna jordeboks-förändringen år
1725, uti hvilka jordeböcker hemmanen oafbrutet upptoges serskildt
samt under namn af kyrkohemman; varande presterskapet, genom flere
Kongl. Resolutioner, den sednaste af år 1823, försäkradt, att ecclesiastik-hemman
och lägenheter, hvaribland kyrkohemman serskildt
nämnas, icke skulle genom jordeboks-förändringen ombyta den natur,
samma hemman efter Privilegierne tillkom; genom 1697 års kyrkoräkenskaper,
(de äldste i Kammar-Archivet efter 1802 års brand), samt sednare
8
Stats-Utskottets Utlåtande, If:o 182.
räkenskaper, utvisande, att kyrkorna vid inträffande åboledigheter å hemmanen
ålnjöto städsmål och att åhoerne buro namn af kyrkobönder; genom
Konung Carl XIl:s den 30 Augusti 1697, för kyrko-inspectorerne i Halland
utfärdade Instruction, uti hvars 1 § föreskrefves, att Inspectorerne
borde söka förhöja kyrkornes inkomster och räntor af deras hemman och
jordar, såsom med krono- och frälsegods skedde, samt att vid åboledigheter
Inspectorerne egde till äboer antaga sådane, som pröfvades duglige och
kunde utlagorna riktigt utgöra; genom den s. k. Hallands Beskrifning afår
1729, upprättad till följd af Landshöfdingens ordres af kronofogdarne och
häradsskrifvarne, hvilken handling, deri noga upptoges hvarje kyrkohemmans
och åbos namn, tiden när hvarje åbo hemmanet städt och städjebeloppet,
som till kyrkan eiler pastor erlagls, ådagalade, att kyrkorna då voro
uti fri utöfning af städselrätlen, samt ändlligen genom Kongl. Resolutionen på
Allmogens besvär den 29 Nov. 1756, §79, hvaruti Landshöfdingen ålades,
att förbjuda kronobetjente, att i någon måtto sig med kyrkohemmans och
lägenheters bortstädjande befatta; hvartill komme, att Rikets Ständer i underdånighet
anhållit, att den af Kongl. Maj:t den 15 Mars 1820 vidtagne
Författning om arrendetidens förlängning från 20 till 30 år för Halländska
kyrkohemmanen samt om optionsrätt till hemmanens arrenderande tor
förre åboen, hans enka eller bröstarfvingar, måtte, i anseende till detta förordnandes
lämplighet, få utsträckas till kyrkohemman i Skåne, hvilket ock,
under den 18 Juni 1823, i Nåder bifallils. Jemte det Kongl. Maj:t på
dessa skäl icke kunnat fästa Nådigt afseende å Justitiae-Ombudsmannens
förenämnde underdåniga framställning, hade Kongl. Maj:t funnit Dess nyssberörde
Resolution af den 29 Mars 1825, angående hemmanen Skintaby,
Risarp, Lilla Brännarp och halfva Lyngåkra böra till underdånig efterrättelse
lända.
Genom serskildt Nådigt Bref af den 26 April 1826, är, i afseende på
Halländske kyrkohemmanen, vidare förordnadt: att åboledigt kyrkohemman
borde till arrende på 30 år utbjudas; alt arrendet skulle utsättas till hela
sitt belopp i spanmål, hälften råg och hälften korn; att arrendatorn egde
frihet att antingen lösa hela spanmålsarrendel efter Länets markegångspris,
eller ock detsamma in natura lefverera; att ett maximum, hvaröfver arrende-anbudet
icke fick gå, skulle sålunda bestämmas, att detsamma föreslogs
af kyrkoherden och 2me af församlingens valde ombud samt pröfva
-
Stat$-Utsliottet$ Utlåtande, N:o 182.
9
<les af Landshöfdingen och Biskopen sedan Länets Hushållnings-Sällskaps
Förvaltnings-Utskott hördt blifvit; att minimum, hvarunder arrende-anbud
ej fick antagas, skulle vara en half tunna, hälften råg och hälften korn, af
hvarje geometriskt tunnland utaf hemmanets hela åkervidd; alt, om hemmanet
varit på lifstid bortstadt, hvilken städja äfven enka tillgodonjöte så
länge lion ogift vore, egde den aflidne åboens barn och bröstarfvingar optionsrätt
lill arrendet, samt, om hemmanet varit under arrende upplåtet,
tillkomme, vid arrendetidens slut, lika optionsrätt arrendatorn eller hans
enka, samt, vid begges död, bans barn och bröstarfvingar, om hemmanet
under arrendetiden väl skött och häfdadt blifvit, och alt den, som af optionsrätt
ville sig begagna, skulle gifva det hos Landshöfdingen tillkänna
sist inom 30:de dagen från auctionsdagen.
Uti den af Preste-Stånilet vid sisllidne Riksdag i förevarande ämne
aflåtne underdåniga skrifvelse förmäles, hurusom, med förbigående af hvad
tillförene blifvit i målet å ömse sidor anfördt, Preste-Ståndet ansåge sig endast
böra vidröra de förmenta nya skäl, hvarpå Rikets Ständers förnyade
underdåniga skrifvelse sig stödjer, och hvilka alla kunde hufvudsakligen
hänföras till ett, nemligen den sednast företedde bevisningen för authenticiteten
af ett i Lunds Landabok intaget ovidimeradt Bref af Konung
Fredric II i Danmark, dateradt den 11 Aug. 1569. Detta Kongl. Bref, innehållande
en befallning om upprättandet af en sådan förteckning å kyrkornas
egendom m. m., som i Landaboken innefattas, hade nemligen ansetts
tillräckligen bestyrka sjelfva Landabokens tillförlitlighet och det deraf
härledde påståendet om kronans egande rätt till alla kyrkohemmanen i
Halland. Häremot borde dock erinras, att, om ock en Kongl, befallning,
angående en viss förtecknings upprättande blifvit i sjelfva verket gifven,
och om Landaboken äfven vore en följd af denna befallning, deraf dock
ingalunda följer, att sjelfva förteckningen, enär den saknade vanliga yttre
criterier på sin gällande kraft, — underskrift och erkännande af någon offentlig
myndighet, — verkligen eger laglig tillförlitlighet, aldraminst då
fråga är att rubba egande-rätts-förhållanden, befästade genom secelsgammal
bäld och de kraftigaste Kongl, försäkringar. Att nämnde Landabok varit
i andra tvister både för emot presterskapets rättigheter åberopad, kunde
väl icke anses innefatta något hvarken historiskt eller juridiskt bindande
Bih. till It. St. Prof. 1844. 4 Sami. l Afd. 2 Band. 4 Baft.
2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 182,
intyg om Jess authenlika beskaffenhet. Det yttrande, som nämnde handling
innehåller om endast nio af de ifrågavarande hemmanen, nemligen att
”dominium öfver tliessa kirchegaarder häfver Kongl. Majit” borde väl tick
icke dragas lill anspråk på alia, till ett antal af 212, utaf hvilka kyrkan
i rån urminnes tid varit i oqvald besittning, helst den dubbla bemärkelsen
af ordet dominium gjorde delta slags bevis äfven lor sjelfva de förenämnde
9 hemmanens krono-natur temligen tvetydigt. Så vida nemligen delta
ord betydde både jordegande rätt (dominium plenum) och rättigheten lill
en viss räuteafkaslning (dominium fruetus), så syntes den sednare tydningen
i synnerhet vara tillämplig på de hemman, som sjelfva Landaboken benämner
kirchegaarder, och ordet dominium kunna antagas om dessa fullkomligen
lik lydigt med Danska ordet härlighed, betecknande endast vissa slags
rättigheter af hemman, såsom till bi ekeling, jus patronatus, fördel af jagt,
fiske, skog, m. m. Om oek i en del äldre jordeböcker serskildt några af
dessa hemman förekomme, upptagne under namn af ”kronogods och kronogårdar/’
så borde val icke detta gälla, hvarken såsom bevisning för alla elier
såsom tillräckligt vitsord emot den jordabok, som första året efter provinsen
Hallands afträdande till Sverige år 1646 upprättades, enär denna
tvifvelsutan måste anses hafva med största noggrannhet angifvit de förhållanden,
som under den föregångna tiden varit genom laga handlingar, hvartill
numera tillgång icke linnes, eller genom fornåldrig häfd belastade. Den
derpå nästföljande provisoriska besittningen af samma provins — endast
för 26 år försäkrad. •— torde hafva föranled t både ett mindre nogräknadt
skiljande i sednare jordeböcker mellan kyrkans och kronans rätt, och de
emot kyrkorna nu såsom tillförene åberopade öfverlåtelserne af några hemman
till vissa enskilde personer, Lilje, Tripp, Silfvercrona m. 11. Att dylika
öfverlålelser, sorn icke lagligen kunnat sträckas utöfver det, som kronan
verkligen egde, nemligen en viss ränte-andel af hemmanen, icke förändrat
deras jord-natur, syntes ock af Kongl. Resolutionen om Berthe quarn
af den 26 Maj 1825 och om Lyngåkra af den 29 Mars 1829, hvarjemte
borde anmärkas, att, enligt 1646 års jordebok, flere skattehemman äfven
lunnes på lön indeldte till civile- coll mililaire tjenstemän, utan rubbning i
iordegande-rätten. Emot de i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse åberopade
jordeböcker kunde andra anföras, såsom för åren 1655, 1668, 1684,
1689, 1708 och flere, allt intill år 1725, då den s. k. Giéstliche linien utur
jordeböckerne borttogs, dock ulan att, såsom genom Kongl. Resolutio,-
Stals-iitskijltels Utlåtande, N:o 182.
11
nen den 7 Juli 1752 och äfven sedermera blifvit försäkradt, någon rubbning
finge ske i hemmanens natur. Tili ytterligare lie vis för kyrkornas
rätt från äldre tider hörde försäkringen i Malmö Recess af den 18 September
1662, alt de ”lieneficier, som voro lagde till kyrkor, skolor och deras
beljenters underhåll, men voro införde i ens eller annans donations- elier
köpebref, skulle förblifva vid deras fundation” samt Kongl. Resolutionerue
för kyrko-inspectionen i Halland af den 30 Augusti 1697, sorn i 1 §
förordnade, all Inspeclorerne skulle ”förhöja kyrkornas inkomster och räntor
af deras hemman och jordar, såsom med krono- och frälsegocls skedde,
samt vid åboledigheler till åboer antaga sådane, sorn vöre duglige,” af
hvilket sistnämnda stadgande den omtvistade städselrälten till hemmanen
äfven syntes vara fullkomligt klar och obestridlig. Vöre förhållandet annorlunda,
måste det förefalla oförklarligt, att under en tidföljd af snart
200 år, under hvilka städsel bref å dessai slags hemman för kyrkornas räkning
utfärdats, inga anspråk loi r, än på den aldra seduasle tiden blifvit e*
mot denna rättighet framställde. Icke ens den ytterligt stränga reduclionen
af alla f. d. kronogods i Konung Carl XI:s lid hade härutinnan medfört
någon inskränkning, medan andra, likaledes till pios usus donerade
gods, såsom de Hvitfeldlska i Bohus Län, dömdes till indragning. Skulle
ock några få sednare speciella Resolutioner, hvilka i Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse åberopas, synas till någon del inskränka en allmännare
slutföljd af äldre handlingar och häfdvunna förhållanden, kunde dock väl
icke dessa gälla såsom allmänna prsejudicat eller för flera fall, än de blifvit
gifne. JDe innebure,- efter Preste-Slåndets lanke, endast ett ytterligare
bevis för obehöfligheten af någon Rikets Ständers mellankomst, lör att åt
hvarje enskild medborgare bereda åtnjutandet af all laglig frihet i framdragandet
af förmenta rättsanspråk till vederbörlig pröfning och denna
pröfnings oväld emot alla. Genom de af Kongl. Majit om Hailänska kyrkohemmanens
ularrendering vidtagne förfoganden, hade åboerne å dessa
hemman försäkrats om flere förmoner, än de fleste arrendatorer af annans
egendom, och egde således ingen giltig anledning att önska hemmanens förläggande
till en kronans egendom frän kyrkans. De Halländska kyrkorna,
som öfvermått till Sverige med försäkrad rätt att bibehålla hvad de under
Danska tiden egt samt alltsedan innehaft jordegande- och utöfvat slädselrätt
lill ifrågavarande hemman, kunde icke umbära dessa förmoner utan
att förfalla eller för sitt underhåll och de flere ändamål, folkundervisning,
12
Slats-Utskoltcts Uttalande, N:o 182.
fattigvård m. m., som af dessa hemmans afkastning understöddes, falla församlingarne,
hvilkas invånare i de liesta orter vöre obemedlade, till oberäknelig
tunga. Rättigheten för hvar och en, som förmenar sig kunna
lagligen styrka kronans bättre rätt till serskilde kyrkohemman, att få sina
skäl lagligen pröfvade, vore, såsom exempel utvisade, redan gifven oell utöfvad;
anbefallandet af en allmän stämning å kronans vägnar emot alia
kvrkornes föreståndare, med åläggande alt förete skriftliga åtkomslhandlingar
från en urminnes tid till flera än 200 hemman, skulle föranleda rättegångar
af den mest eflertänkliga beskaffenhet och långvarighet, säkerligen
icke ulan den menligaste förändring af den lugna ordning och det värdiga
förhållande, sorn nu egde rum emellan lärare och åhörare i en hel landsort.
Derjemte borde i betraktande tagas, att kostnaderne för sådane rättegångar,
som efter all sannolikhet skulle lemna åt staten ringa eller ingen
ersättning, mäste blifva ganska betydliga och icke kunde drabba någon
annan än kronan. På grund af allt detta liar Preste-Ståndet slutligen i underdånighet
anhållit, ali Rikets Ständers i förevarande hänseende framställde
begäran icke mätte i nåder bifallas.
Consistorium i Götheborg, har uti serskilde, i anledning af Rikets
Ständers och Preste-Ståndets förenämnde underdåniga skrifvelser afgifne,
utlåtanden, på. de af Rikets Ständer anförde skäl och då Consistorium, å
ena sidan, ovilkorligt måste antaga, att en verklig och laglig undersökning
vore af de 3:ne Riks-Slånden åsyftad, oell, å andra sidan, i betraktande af
tidslynnets sigtning, ansåge föga vara vunnet genom att tills vidare söka
draga saken undan ljuset, och att densamma endast så vida vore ren, som
den tålde ljuset, i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall till Rikets Ständers
ifrågavarande underdåniga framställning, under förklarande derjemte, alt,
då formen för dea begärde undersökningen på förhand syntes bestämd,
Consistorium funne det vara en af sakens egen natur framkallad förutsättning,
att icke kyrkorne må åläggas förete åtkomsthandlingar, i hvilket läll
undersökningen, v.ore blott ett svekfullt föregifvande, ulan att det må vara
kronans åliggande att styrka sin bättre rätt, och att således i intet lall
kyrkorcassorne må, i och för denna undersökning, på något sätt betungas;,
äfvensom, efter Consistorii, tanke, kyrkorne borde, huru än målet mätte
aflöpa, oqvaldt bibehållas, vid. dfi årliga ränteförmoner, de hittills af kyikohemmanen
uppburit,.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
13
Kong1. Maj:ls Befallningshafvande i Hallands Län har, med bifogande
af en i Lands-Contoret upprättad förteckning å alla hemman inom
Länet, af hvilka smör- eller andra räntor äro kyrkor och presterskapet
anslagne, hvilken förteckning dock icke kommit Utskottet tillhanda,
i underdånighet anfört, hurusom det förhållande, att de Halländska kyrkohemmanet!
ursprungligen varit af krono-natur samt under den tid provinsen
Halland lydde under Danska Kronan ansetts och behandlats såsom
kronohemman, vore numera fullkomligen ulredt dels genom ett af
några åboer å sådane hemman till Kongl. Majlis Befallningshafvande inlemnadt
bevis, hvilket, ullärdadt den 2 Mars 1840 af Professoren i Lagiarenheten
vid Universiteten i. Köpenhamn Rofderup Rosenvinge, bestyrkt
af Geheime Archivarie!! Finn Magnussen och till underskrifternes riktighet
vitsordadt af Svenske och Norrske Ministern vid Kongl. Danska Hofvet,
innehölle: att enligt de olliciella copie-böcker från l(i:de och 17:de
århundradena, som angå Skåne och Halland, samt finnas förvarade i Kongl.
Danska Geheime Archivet, de hemman, hvaraf kyrkorne egde Landgille,
blifvit under Danska tiden, så vidt kyrkorna egdes af Konungen och kallelse-rätten
af honom utöfvades, bortstadde för Kronans räkning af Konungens
”Lendsmand,” dels af ett uti Kammar-Collegium i afskrift befintligt
Bref af Konung Christian IV, dateradt den 29 Juni 1683, hvaruti åboer
å hemman med landgille till kyrkor eller sådane hemman, som uti
1646 års jordebok äro upptagne, såsom kyrko-, kallades Väne och Kronansbönder
och tjenare. Att denna hemmanens ursprungliga egenskap af krono-,
äfven efter provinsens afträdande till Sverige, borde bibehållas, udagalades
genom 27 § af Freds-tractalen i Brömsebro den 13 Augusti 1648.
Till bestyrkande deraf, att kyrkohemmanen, äfven de första åren efter det
Halland kommit under Svenska Kronan, behandlats såsom Kronans hemman,
äfvensom att städja derför erlagts till Kronan, har Kongl. Majlis
Befallningshafvande åberopat åtskillige, till större delen uti Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse uppräknade handlingar, hvaribland det så kallade
Halländska contractet af år 1648, hvilken handling, ännu gällande lill
rättesnöre för utgörande af hemmantals-räntan och en del andre hemmanen
åtföljande besvär, blifvit på alla kyrkohemmanen tillämpad, och deruti
städsmål uppgifvits såsom tillhörande Kongl. Majit och Kronan. V
andra sidan hade deremot icke kunnat framsöka» en enda handling, sorn
berättigade kyrkorna till den oinskränkta dispositions- och slädsel-rätt,.
hvilken de öfver en del af dessa hemman sedermera utöfva!.. Det tilli
14
Stats Utskottets Utlåtande, N:o 1S2.
stöd för denna rättighet åberopade hufvudskål, att nemligen hemmanen
uti 1(146 års jordebok funnits upptagne under rubrik af kyrkohemman, förfölle,
enär visadt vore, att kronan håde före och efter den tid, då berörde
jordebok upprättades, haft jordegande- och disposilions-rätlen sig förbehållen.
Häraf ansåg Kongl. Maj:ts Befallningshafvande således loija, att kyrkorna
sedan Danska tiden obehörigen tili vallat sig nämnde rätt öfver de hemman
hvaraf de för närvarande äro i besittning, dä icke med donalionsbref
eller annan handling kan ådagaläggas, att en sådan dispositions-rätt
kyrkan rätteligen tillhörer. Af de uti 1646 års jordebok upptagne kyrkohemmanet!
hade någre blifvit försålde till skatte, flere i äldre och sednare
tider bortstadde för Kronans räkning utan ali gensägelse å kyrkornas sida
och en icke obetydlig del egdes med full frälsemanna-rätt, dels i följd af
byte och dels genom köp från Kronan. Om rubriken kyrkohemman medfört
ovillkorlig jordegande- och dispositions-rätt för kyrkorna öfver alla
derunder upptagne hemman, hade en så olika behandling icke kunnat ega
mm, enär kyrko-föreståndarne troligen icke underlåtit att protestera emot
ingreppet i kyrkans rättigheter, i fall sådane verkligen lörefunnils. På
grund af dessa förhållanden ansåge sig Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
böra i underdånighet tillstyrka den af Rikets Ständer i frågan äskade åtgärd,
för hvars verkställighet likväl, i Kongl. Maj:ts Befallningshafvande*
tanka, erfordrades undanrödjande dels af de i följd af Kongl. Brefvet den
26 April 1826 vidtagne arrenden, dels ock af de beslut om jordegandeoch
städsel-rätten, som blifvit gifne uti administrativ väg, rörande sådane
hemman, hvilka sedan år 1725 äro upptagne bland kronohemman, och i
domstols väg angående de uti frälse-columnen införde hem man.
Vidare har Kongl. Kammar-Co/legium, uti afgifvet betänkande, i underdånighet
yttrat, att de flere af Kongl. Maj:t meddeldte och af PresteStåndet
åberopade Nådiga Resolutioner j visserligen skulle med skäl kunna
anses innefatta giltiga hinder emot hvarje åtgärd, åsyftande att tillvinna
Kronan egande-rätten till Halländska kyrkohemmanen, så vida icke, genom
sedermera anställde undersökningar, sådane upplysningar åstadkommits,
som spridde ett förut saknadt ljus öfver förhållandet med dessa
hemman och gjorde, om icke oslridigt, åtminstone sannolikt, att de åtgärder,
hvilka i förevarande hänseende kunde vidtagas, icke skulle fruktlöst
aflöpa.
Ståls-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
15
l ill stöd föy kyrkornes vätt lill dessa hemman, hade hufvudsakligen
åberopaLs följande handlingar:
l:o Konung Christian IV:s i Danmark Recess af den 27 Februari
1643, ulvisande, all kyrkorna den liden egde gårdar eller hemman, af
11 v ilka de uppburo landtgille och städsmål. Då emedlertid denna För
fattning
gällde för hela dåvarande Danska området, inom hvilket mångå
hemman funnos, som med full egande-rätt blifvit kyrkorne donerade och
hvarå Recessens sladganden voro tillämplige, men ingen serskild anledning
förekomme, att desamma alsett de Halländska så kallade kyrkohemmanet
ausåge Collegium någon bevisning i förevarande mål icke kunna ifrån
nämnde handling bernias;
2:o 1646 och följande årens jordeböcker för Hallands Län, uti hvilka
ifrågavarande hemman upptagits under lileln: Kyrkohemman. Collegium
erinrar härvid, att äfven öfrige Länens jordeböcker för berörde tid
upploge hemmanen under de titlar, hvartill dispositionen af dem och deras
räntor till och med före reformationen och den derpåföljde reducliou
iöranledt. Sålunda förekomme, jemte skatte-, frälse- och krono-, äfven
kloster-, canicke-, nonne-, preste-, kyrko- m. 11. hemman, och, ehuru desse
slags hemman redan genom Konung Gustaf Ls reduction blifvit till Kronan
indragne, fortfore de likväl att i jordeböckerne oförändradt upptagas
under de gamla titlarne intill år 1725, då förändring med jordeboken
vidlogs. Lika litet sorn i Sveriges gamla provinser kyrkorna skulle kunnat
tillvinna sig de i jordeböckerne under titeln ”kyrkohemman” upptagne
hemman, lika litet syntes det kunna lyckas kyrkorna i Halland, hvarest
under nyssberörde benämning alla de hemman funnes upptagne, af hvilkas
räntor något utgått till kyrkorna, med lydlig annotation hvad och huru
mycket af jordeboks-persedlarne tillhörde kyrkan, hvaremot, för de
hemman och lägenheter, som af kyrkorna med fri disposilions-rält innehades,
sådant funnes serskildt annoleradt;
3:o Malmö Recess af den 18 September 1662. Det förklarande,
som, eller uppgifl i Preste-Ståndets underdåniga skrifvelse, skulle i nämnde
handling linnas meddeiadt, förekomme emedlertid icke uti Recessen,
men igenfunnes i de Kongl. Commissariernes i anledning af Ståndens
serskilde besvär och desiderier gifne resolution, hvars 9:de punkt, uppå
presterskapets i Halland ingifne besvär, lydde sålunda: ”De benelicia, soni
af serdeles benådning och förmedelst Kongl. Bref äro lagde till kyrkor,
ir»
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 182.
skolor och deras betjentes underhåll och nu förmenas vara införde uti
ens och annans donations- eller köpe-bref, blifva billigt vid sin fundation;
och finna samtlige Commissarierne skäligt, att kyrkor, skolor och de betjente,
till hvilka af gammal tid någon viss ränta förmedelst Kongl. Bref
utaf en okristlig intension är förordnadt och perpelueradt, bör mainteneras,
dock mäste sådant intet vidare exlenderas, än på den räntan, som af aldeus
tid sedvanligt till deni är utlagd”. Dåe nu ingen anledning förefunnes,
att :!e af kyrkohemmauen kyrkorna anslagne räntor blifvit dem förhållne,
syntes det sannolikt, att Halländska presterskapets besvär, hvarå
resolutionen följt, endast afsett, att, genom kyrkohemmans donation och
förpantning, dispositionen deröfver presterskapet frångått; och af resolutionen,
betraktad i sin helhet, kunde ingen annan slutföljd rimligen dragas,
än att besvären ogillades och att kyrkornes med de fleres rätt inskränktes
till räntorne, så framt ej genom serskilde Kongl. Bref kunde visas
att vidsträcktare rättighet dem tillkomme, hvadan samma resolution, långt
ifrån alt understödja kyrkornas anspråk, talade till Kronans förmon för
alla de Tall, hvari omförmälde bevisning ej kunde å kyrkans vägnar åsladkommas,
äfvensom den på det bestämdaste vederläde den för kyrkorna
åberopade satts, att dispositions- och städsel-rätten alltid skulle åtfölja
landtgillet;
4:o 1697 års kyrko-räkenskaper;
5:o Konung Carl XII:s Instruction för kyrko-inspectorerne i Halland
af den 30 Augusti samma år; och
6:o Hallands Beskrifning af år 1729, alla utvisande, att hemman
och jordar för kyrkornas räkning bortstädslades, samt
7:o Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär den 29 Nov. 1756,
§ 79, hvari Landshöfdingen ålägges förbjuda krono-betjeningen alt i någon
måtto befatta sig med kyrkohemmans och lägenheters borlstädjande. —
Att kyrkorna redan på 1600-talet och allt sedermera varit i utöfning af
städsel-rätten till en del kyrkohemman vore utom allt tvifvel; men då,
jemnlikt Kongl. Brefvet den 22 Maj 1819, den disposition, som tillkommit
-efter provinsen Hallands förening med Sverige, vöre att anse för olaglig
och icke borde ega bestånd, hyste Collegiuni den åsigt, att förhållandet
vid nyssberörde tidpunkter icke kunde i förevarande fall tjena till rättesnöre,
utan att måttstocken för frågans bedömande rätteligen borde hem
tas
-
Siats-Utskoltcls Utlåtande, N:o 182.
17
las från del förhållande, som funnes hafva egt rum före och näst efter
provinsens afträdande lill Sverige.
Bland de skäl och bevis, som talade för Kronans rätt till kyrko -  hemmanen, förekomme i första rummet 1569 års landebok, hvilken i afseende
på åtskilliga af dessa hemman bestämdt innehölle, att ”dominium
tillhörer Kongl. Majit,” men, så vidt kändt vore, icke rörande något enda
hemman förmälde, att dominium skulle tillhöra kyrkan. Den af Rikets
Ständer åberopade officiella afskrift utaf Konung Fredric ll:s i Danmark
Bref af den 11 Augusti 1569 ådagalade, att landeboken blifvit på högvederbörlig
befallning upprättad, och saknaden af underskrift förringade icke
dess verkan, enär dylika handlingar för äldre tider vanligen ej vore underskrifne.
Också hade landeboken blifvit vid åtskillige tillfällen åberopad
och erkänd, icke allenast af Danske Konungar, utan ock af Svenska
presterskapet och Svenska embets-myndigheter, hvarpå flera exempel af
Collegium anförts. I hvad nion uppgiften, att landeboken endast för nio
hemman, innehölle, det dominium tillhörer Kronan, vore med verkliga förhållandet
öfverensstämmande, hade Collegium, vid saknad tillgång lill
nämnde handling, icke varit i tillfälle att närmare utreda. Genom undersökningar
i serskilde mål vöre emedlertid ådagalagdt, att landeboken
för fyra gårdar, som gåfve landtgille-smör lill Snäfstorps kyrka, och för
en gärd, deraf Trönninge kyrka uppbure smörränta, anmärkte, det dominium
tillhörde Slichtens Laendsmand, hvarmed ej kunde förstås annat än
Länets styresman. För ett kyrkohemman åter funnes antecknadt: dominium
till Stichtet, hvilket måste innebära samma mening; för ett hemman:
dominium till Laholms slott, och för ett annat: Peder Skram, Riddare,
häfver herradömet. Om nu ock, hvilket vore föga sannolikt, landeboken
icke skulle omnämna Kronans dominium till flere, än ofvauberörde hemman,
så vore likväl härigenom ådagalagdt, att kyrkorna icke egde dominium
till alla de s. k. kyrkohemmanen, och endast den omständighet, att
landeboken icke förmälde något om kyrkornas dispositions- och städselrätt,
utmärkte, att någon sådan rätt på den tiden icke af kyrkorna innehades
eller utöfvades, helst intet tvifvel vore, att ju, i motsatt fall, denna
så vigtiga rättighet blifvit omnämnd af kyrkoherdarne uti deras i och för
landeboken lemnade uppgifter samt uti denna upptagen; hvaremot, enär
Dih. till R. St. Prot. 1845, 4 Sami. 1 Afä. 2 Band. 4 Höft.
3
as
Stuts-Ulskottets Utlåtande, Xro 182.
afsigten med densamma.» upprättande endast varit alt beslamma kyrkornas
tillhörigheter och inkomster, Kronan a II tior viii kunde ega så väl dispositions-vä
Ilen öfver kyrkohemmanet), sorn en del af' väntan deraf, utan
att sådant i landeboken anmärktes. När nu Kongl. Brefven den 7 Ang.
1801, i truga, om lietgonsk v klen i Lunds Stift, och den 29 Mars 1825,
angående några kyrkohemman i Halland, icke frånkände landeboken vitsord
för annat falt, än att den afveke från audre sednare trovärdige handlingar,
men hvilket här ej- inträffade, syntes roan ej kunna undgå att hista
billigt afseende å hvad ifrågavarande ganda handling,rörande Kronans
dominiuin till åtskillig? kyrkohemman, inuehölle.
Alt dominiuin, i- allmänhet betecknade egande- och dermed åtföljande
dispositionsrätt, syntes, efter Collegii tanka, icke böra bestridas..
Beggedera kunde val inskränkas, hvarigenom uppkomme dominium nou
plenum; men ett så beska fia dl ofullständigt dominium kunde icke rimligtvis
antagas existera, ulan fullständig bevisning om inskränkningens verklighet
och beskaffenhet. Gamla handlingar ådägalade dessutom med
full tillförlitlighet, att med både dominium och Danska ordet ”herrlighet’*
fcrstodes egande- och nyttjande-rätt.. Sålunda hade Konung Fredric II,
genom Salubref den 13, Februari 1562, sålt och afhändt från Sig och Kronan
samt tillegna! Slen Bilde Lill Wandaus, som orden lydde, ”vor och
Gronou.es
herrik ndi Broby Socken och, uti Lundiums bye, liggendes att bafve, aimie,
bruge och beholde till everdelig eieudom; dock hvis laudgilde oell ratti
»lied, sorn hörer till Önnesta K i rebe och af förenämnde Sjul’ gaarde hertill
er utgivet till Kirchen, skall derefter ubekindret folge förenämnde Önnestad
Kirehe.”' En år 1760 upprättad jordebok öfver kyrkornas i Christianstads
Län egendomar inuehölle, att ”alldenstund dominium icke tillhörer
kyrkan, så kan < j eller kyrkan få någon städja”. Dessa med Hera
exempel bekräftade icke allenast, att hemman, af hvilka kyrkan, endast
åtnjutit
icke åtföljde laud Ig litet, men ansetts oskiljaktig från dominium. Konung
Fredric lits of vanberörde Sulu-bref ådagakule derjemte, hurusom Danmarks
Konungar utöfva b- en fri och obehindrad dispositionsrätt öfver kyrkohemmaneu,
hvilkas innehafvare ock blifvit kallade kronobonde!' ej, allenast i Konung
Christian lV:s Bref den 29 Juni 1633, utan oek i åtskilliga handlingar
af sednare datum, såsom 1645. års afkortningslängd för Laholms
Stats-Utslcoltcts Ullålande, N:o 182.
19
Län, och Halländska contraclet af år 1648. En lika inskränkt disposilions-rätt
öfver kyrkohemnianen i Halland hade äfven, efter provinsens
afträdande till Sverige, af Svenska kronan utöfvats, hvilket styrktes genom
de Donalionsbref af den 20 Augusti 1652 och 30 April 1653, hvarigenom
tillhopa 53 kyrkohemman blifvit dels förlänte åt Grefve Axel
Lilje, såsom en del af hans grefskap, dels skänkte lill Grefvinnan Ebba
Sparre, att, med dertill hörande egor i lius och jord m. m., ”nyttjas, brukas
och behållas under adelig frälse-frihet och frälsemanvia-ljenst.” På enaiianda
sätt hade ock staten genom förpantning eller försäljning till enskilde
afstått större delen af de öfrige kyrkohemmanet så. att endast några
få af dem blifvit odisponerade.
Då nu kyrkornas förmenta räll alt bort städja kvrkohemmanen <>-  möjligen kunnat existera i bredd med de Omständigheter, som i omformalde
måtto blifvit, slraxt elle)' det Halland kom under Sveriges Krona,
åt enskilde personer förunnade, och då härtill komme, alt verificalionerne
till 1645—1653 årens Landsböcker, hvilka visade, alt under denna lid
städselpenningar för några och tjugu kyrkohemman i Kronans cassa influtit,
innefattade det positivaste bevis derom, alt Kronan vid berörde tidpunkt
ulöfval slädsel-rälten till kyrkohemmanet funné Collegium häraf
ovedersägligen följa, att ifrågavarande rättighet vid Hallands afträdande till
Sverige icke tillkommit kyrkorna, utan att presterskapet sedermera i den
nion hemmanen genom reduetion eller eljest åter til Höllö Staten, obehörigen
densamma sig tillegna!, hvilket förefölle destomindre ovänladt, som
vid de hällne undersökningarne blifvit ådagalagdt, att preslerkapet salt
sig i utöfning af städsel-rätten till åtskilliga pura kronohemman, hvilka
aldrig i jordeboken varit upptagne såsom kyrkans, men af hvilkas ränta
någon del varit kyrkan tillagd. Vid sådant förhållande och enär ett slut
på det tillstånd ai ovisshet, rörande dispositionen af kyrkohemnianen, som
hittills egt och ännu egde rum, borde så snart som möjligt beredas, tillstyrkte
Collegium, att ändamålsenliga åtgärder måtte vidtagas för alt göra
lagligen gällande Statens rätt till de kyrkohemman, som, enligt den af
Kongl. Majis Befallningshafvande insände förteckning, utaf kyrkorna disponeras
eller lill hvilka denna rätt, på ett eller annat sätt, göres Kronan
stridig. Collegium delade likväl icke den af Rikets Ständer yttrade
åsigt om lämpligheten och ändamålsenligheten deraf att till domstol instämma
alla mål af ifrågavarande beskaffenhet; utan hemställde
20
Stats-Ulslioitets Utlåtande, N:o 182.
att, i enlighet med stadgandena uti Kongl. Brefvet den 22 Maj 1819 och
8 § af den för Collegium utfärdade Nådiga Instruclion af den 16 Februari
1838, frågor, angående dispositions-rätlen till sådane kyrkohemman,
hvilka i jordeboken funnes upptagne i krono-columnen, måtte, på sätt i
dylika fall hittills egt rum, få i administrativ väg pröfvas och afgöras, helst
några väsendtliga upplysningar, rörande förhållandet med hemmanen i
äldre tider, ingalunda vore att af undersökning inför domstol förvänta,
men deremot syntes fullständigt och tillförlitligt kunna vinnas endast genom
forskning i Collegii archiv, samt en allmän undersökning i domstolsväg
i allt fall icke kunde vinnas, enär inslämniugen måste ske till serskilde
domstolar i mon af hemmanens olika belägenhet.
Justitice-Canzlers-Embetet, hvars underdåniga utlåtande i ämnet
slutligen blifvit infordrad t, har i sådant afseende underdånigst anfört: alt,
ehuru den uti Rikets Ständers skrifvelse uttalade åsigt, det en allmän undersökning
vore af enskildes rätt påkallad, icke delades af Justitise-Can•/.
lers-Embetet, enär kyrkohemmanens nuvarande äboer, hvilkas besittning
grundades på aftal med kyrko-förvaltningen, icke med Kronan, skulle,
om Kronans talan emot kyrkorna vunnes, till följd deraf ingalunda erhålla
någon ökad laglig rätt, men väl äfventyra beståndet af redan ingångna
afhandlingar; och ehuru således i förevarande fall endast Statens fordran
kunde afses, och Staten icke emot någon, aldraminst emot en för befrämjande
af Statens eget ändamål så vigtig institution, som kyrkan med dess
ulgreningar, borde, utan giltiga skäl, väcka talan örn rubbning af sekelgamla
rättsförhållanden af ifrågavarande beskaffenhet; samt man ej torde
få på den omständighet, alt i gamla handlingar, rörande omförmälde hemman,
vid somlige af dem skulle finnas antecknadt, alt dominium tillhörde
Kronan, fästa någon afgörande vigt, helst betydelsen af dominium icke
uteslöle möjligheten af kyrkornas dispositions-rätt, hvilket ock kunde slutas,
bland annat, deraf, att, i fråga om krono-skaltehemman, Kronan sades
hafva dominium directum, men skatlemannen åter dominium utile,
äfvensom att t. ex. prestgårdar i allmänhet, som icke äro af enskilde donerade,
regulariler räknades för Krono, utan alt Kronan derföre, i afseende
på det ena eller andra slaget af dessa hemman, ansåges innehafva sådan
dispositions-rätt, hvarom nu vore fråga; och jemväl öfrige, lill stöd för
Kronans talan hittills förekomne, omständigheter syntes uti större eller
mindre mon insvepte i mörker, eller åtföljde af luckor i bevisningen; lik
-
Stats-UtsJcottets Utlåtande, N:o 182.
21
väl oeh då Rikets Ständer1 förmenat Kronans rätt att hemmanen bortslädja,
hvaraf skulle följa rättigheten att desamma till skatte försälja, kunna
genom rättegång ådagaläggas, oeh derföre i underdånighet anhållit om anställande
deraf, samt ej allenast Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och
Kammar-Collegium, utan äfven Consistorium i Götheborg/hvilket sistnämnde
utöfvade målsmanskap för kyrkorna, till Rikets Ständers begäran tillstyrkt
bifall; thy och då, vid sådant förhållande, Kongl. Maj:ts förutgångne
afslag på Rikets Ständers förra skrifvelser i ämnet destoinindre syntes
böra utgöra hinder för villfarande af Rikets Ständers sednast framförde
önskan, som både nya omständigheter tillkommit och sjelfva framställningen
iklädt sig en förändrad form, funne Justitise-Canzlers-Embetet sig ej
hafva orsak att den åsyftade åtgärden i underdånighet afstyrka. Beträffande
åter forum för tvistens afgörande, har Justitiae-Canzlers-Embetet,
med afseende derå, att förevarande frågor vore af blandad civil och cameralnatur,
hvilket ock visade sig deraf, att de serskilde hittills uppkomne
och afgjorde rättegångarne mellan Kronan och kyrkorna i Halland, angående
dervarande kyrkohemman, behandlats ömsom vid domstol och ömsom
i administrativ väg, samt då Rikets Ständer icke begärt talans anställande
annorlunda, än genom stämning till vederbörlig domstol, och Consistorium
ej haft något att påminna vid en sådan form för ärendets afgörande,
i underdånighet hemställt, att rättegången, derest den Liefve beslutad,
måtte göras anhängig vid Härads-Rätt i orten.
Utom dessa, i de vidlyftiga handlingarne förekommande, omständigheter,
dem Utskottet ansett sig böra, för frågans fullständiga skärskådande,
här införa, hafva, under ärendets behandling inom Utskottet, företett
sig åtskilliga andra förhållanden, som gifvit Utskottet anledning alt till en
viss grad ifrågasätta fullständigheten af den utredning, de i målet hörde
embetsmyndigheter åstadkommit. Så är, bland annat, upplyst, alt Konung
Christian IV:s Recess af år 1G43 gällde såsom Författning för hela Danska
området, hvartill Halland den tiden jemväl hörde. Vidare befinnes, att
ofvanberörde, af Professoren Kolderup Rosenvinge år 1840 utgifne bevis,
der det omtalas, att de hemman, af hvilka kyrkorna egde landtgille, blifvit
bortstadde af Konungens "Lehnsmand”, icke innehåller de i Konungens
Befallningshafvandes utlåtande begagnade orden: ”för Kronans
räkning ” äfvensom alt den uti betyget förekommande mening, hvaraf sy
-
11
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
siet», alt denna Lashnsmand, i sin egenskap af kyrkans försvarare, borlfästa•de
kyrkans gårdar, hell och hållet uteslutils. Derjemte hafva i Utskottet
lbrevisats åtskillige Kongl. Coniin issi oneus af åren 1669 och 1670 domar,
deruti nyssnämnde Recess antagits såsom gällande Lag för Halland,
samt k v t korna, på grond af de Danske lagarne, blifvit tillerkända rätt lill städsmed
al sina gårdar och jordar. Med föranledande af dessa och flera andra
omständigheter, samt då Utskottet, för detta vid flera Riksdagar omhandlade
ärendes bringande till ett önskvärdt slut, tror enda möjliga och tillika
lämpligaste sältet vara, alt en allmän undersökning eger rum, om och
hvilka af de under flere olika förhållanden tillkomne så kallade kyrkohemmanet!
i Halland tillhöra Kronan, eller kyrkorna, roen derjemte livselden
mera än sannolika förmodan, ali vederbörande, i sakens närvarande
skick, icke skola finnas benägne att antaga det jemnknings-förslag, Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition innehåller, har Utskottet funnit det vara ulan
ålit ändamål att nu föreslå grunder för någon öfverenskommelse emellan
Kronan och kyrkorna, angående jordegande- och dispositions-rätlen till
meranamnde hemman, hvadan Utskottet tillstyrker,
att Rikets Ständer, jemte förklarande, det de icke kunna
till högslberörde Nådiga Proposition samtycka, måtte i ununderdånighet
begära, det täcktes Kongl. Maj:l, på sätt i
Nåder pröfvas tjeniigast, låta verkställa en allmän undersökning,
hvarigenom må tillförlitligen utrönas, om och hvilka
af de så kallade kyrkohemmanen i Halland tillhöra
Kongl. Majrt och Kronan, samt böra af Kronan med äboer
förses, eller äro af den beskaffenhet, alt kyrkorna och presterskapet
till desamma hafva jordegande- och dispositionsrätt.
Stockholm den 23 Januari 1845.
StaU-UtikolteH IIllålande, N:o 182.
■Reservationer.
Af Doclov Stenhammar: ”Allmän undersökning om eganderälten till HalSäöska
kyrkohemmanet! förutsätter alt denna äganderätt vöre i allmänhet
tvifvelaktig. En sådan ransakning i massa , rörande pvdnaii
iren af en viss qvalilieation, elier en viss class af egare tillhörig,,
vore väl i annat fall ej förenlig med den ostörda trygghets, samhällsordningen
bör försäkra allas lagligen för värfvad» rättigheter. Den ina
anställas pä hvilket sätt sorn helst — ett ingrepp i egande-rättens helgd klefve
den dock; oell med gifven inom Halland, skulle den ofelbart snart föranleda
till en dylik ransakning inom de öfriga från Danmark afl väddö provinserna.
Om ett eller annat af Halländska kyrkohemmanen, och hvthd
af dem skulle kunna vindicera» under kronans egande- och dispositions-rätt,
kan i laglig ordning blifva föremål för pröfning — och bör icke på annan
väg blifva det. Flera redan i administrativ väg afgjord» eller vid domstolar
ne afdömda och andra ännu anhängig» besvärsmål och rättegångar
vittna alt denna väg aldrig varit stängd.. Alt något Konungens beslut i
detta mål skulle lagt hinder för sådana rättegångars lagliga utförande, är
ett fullkomligen sanningsstridigt föregifvande. Hvarje anspråk, som någon
af kyrkohemmanet» åboer förmenar sig eg» på rättighet Lill skatteköp, kan
således i laga. form göras gällande;, och samhället bör icke medgifva, alt
de få göras gällande i någon annan godtycklig förm. ålen vid granskningen
af de vidlyftiga halldi i itgitr tre i detta mål, till hvilken man Enner sig
uppfordrad af den, kanske ej' alltid opartiska uppmärksamhet, som derpå
blifvit fästad, har jag trott mig inse, att de Halländska kyrkohemmanen i
ali mänhet äro kyrkornas egendom, för värfvad långt före den lid, då Halland
förenades med Sverige. Jag har der**re ej kunnat antaga Konungens
Nådiga Proposition, ehuru jag vördar den nådig» propositionens ieke nog:
tacksamt erkända afsigt att försona och tillfredsställa, kyrkohemmaus-åboernes
önskningar. — Jag har icke kunnat det, dels emedan den hvilar på
antagande af kyrkohemmanet» krononalur, dels emedan upphäfvande al en
mängd Konungens, i administrativ väg fattade, Nådig» beslut och låga, kraftvunna
dornar dertill skulle erfordras. Af samma, skäl kan jag icke elller
bifalla Utskottets beslut, rörande allmän undersökning; oell anmäler deremot
min vördsamma reservation. Men på det skälen för min åsigt
24
Stats-Ulskottets Utlåtande, A: o 182.
underkastas pröfning, och Rikets närvarande Ständer tilläfventyrs sättas i
tillfälle, att om den under behandlingen vid flera Riksdagar tämligen in\icklade
nedanför iå framställa ett försök till utredning af hennes vigtigaste delar
och bifoga de handlingar, på hvilka uppgifterna stödja sig. Men tillika utbeder
jag mig få hemställa den enda åtgärd å Rikets SLänders sida, som
förekommer mig med lag och samhällsordning förenlig, för att bereda
framgång, åt den å kyrkohemmanen bosatta allmogens önskan att genom
skatteköp förvärfva besittningsrätt, utan kränkning af kyrkornas eganderätt.
I Utskottet äro företedda handlingar, som ådagalägga, att frivilliga
öfverenskommelser blifvit i sockenstämma träffade mellan församling och
kyrkohemmanens åboer om medgifvande till skatteköp å församlingens sida,
mot vilkor, att erlägga en viss lösningssumma och för all framtid en
bestämd ränta lill kyrkan. Lösningssuminan blefve då ersättning för kyrkans
urgamla städselrätt; räntan af det capital, kyrkan på detta sätt erhöll,
beredde tillgång till anstalter för folkundervisningen, fattigvården, kyrkobyggnad
m. m., och den å kyrkohemmanen bosatta allmogen hade vunnit
en lugn besittning af jorden. Jag ville vördsamt tillstyrka, alt Rikets Ständer
i underdånighet anhålla, det värdes Kongl. Majit, genom utfärdad författning,
tillstädja och uppmuntra sådana öfverenskommelser inom församlingarne
i Halland, och, der de blifvit ingångne, efter vederbörande auctoriteters
i orten, hörande till bevarande af kyrkornas och församlingarnes
ej mindre än kyrkohemmans-åboernes rätt och bästa, å dem meddela nådig
sanction, hvarefter och sedan de fastställda vilkoren af kyrkohemmansåbo
blifvit fullgjorde, han skulle vara berättigad att hemmanet skatteköpa
och för sig och efterkommande besitta, utan annan afgäld till kyrkan, än
den i öfverenskonrmelsen bestämda räntan, med förklarande derjemte, att,
der sådana frivilliga öfverenskommelser ej träffas och vunnit stadfästelse,
Kongl. Maj:ts Nådiga Författningar, rörande kyrkohemmanens förvaltning, förblifva
gällande.
En utredning af frågan om egande-rätten till Halländska kyrkohemmanen
kraf ver mera forskningsförmåga och andra kunskaper, än dem, sorn
fallit
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 182.
25
fallit på min lott. Jag erkänner det villigt; men jag har trott min pligt
vara att söka vinna en säker öfvertygelse i den omtvistade frågan
och ställa denna öfvertygelse under sakkunnigares granskning. Att
ett försök till utredning, som betraktar ämnet från en annan sida, än
den, hvarifrån det af förra Ständer och i auctoriteters utlåtanden blifvit
framsläldt, måste blifva vidlöftigt och likväl icke fullständigt, skall icke
förundra någon, som tager kännedom om Utskottets recit af målet i det
nu till Rikets Ständer afgifne betänkandet, och skulle det ännu mindre, om
han hade tagit den stora massan af till målet hörande handlingar i ögonsigte.
Det mörker, som förmenats hvila öfver frågan om egande-rätlen lill
Halländska kyrkohemmanen, och till hvars skingrande förra Rikets Ständer
ansett en undersökning nödig, är väl icke mera ogenomträngligt, än det
mörker, sorn hos oss hvilar öfver mången annan kameralistisk fråga, hvars
anor sträcka sig långt tillbaka in i den catholska epoken af vår historia.
Här måste likväl derjemte afses den väsendtliga olikhet i kamerala förhållanden,
som eger rum mellan de i 17:de århundradet från Danmark af*
trädda provinserna och de gamla Svenska. De förra bibehöllo enligt tractaterna
vid deras afträdande, sina privilegier och sitt skatteväsende, sådant
det i Dansk lag och häfd var grundadt; och en sådan fråga, som den om
Halländska kyrkohemmanen, bringas i fullkomlig förvirring, om man vill
bedöma henne ur de kamerala begrepp och författningar, som gällde för
de ursprungliga Svenska provinserna. Med Halland inträffar ytterligare det
serskildta förhållandet, att delta landskap först (genom freden i Brömsebro)
af träddes till Sverige på en kortare tid (enligt tractaten på 26 år,) innan
del jemte Skåne och Blekinge för everldelig tid kom under Svenska kronan,
och att den då regerande Drottning Christinas hushålls-maximer föranledde
ett bemödande att godtyckligt genombryta den eröfrade provinsens
egande-rättsförhållanden; hvaremot dessa förhållandens återställande i
sm helgd, efter provinsens fullkomliga införlifvande med Sverige, på grund
af fredstractaterna och derjemte af lätt insedda politiska skäl, måste blifva
en angelägenhet för Svenska regeringen. Om man nu, utan att urskilja de
serskilda perioderna i Hallands historia, vid utvecklingen af kyrkohemmanens
öden, sammanblandar åtgärder och handlingar från alla tider, eller
om de facta, som tillhöra den korta mellanperioden, då lagens gällande
kraft hämmades af godtycket, med synnerlig förkärlek ställas aldrafrämst i
Bih. till R. St. Vrot. 1845. 4 Sorni. 1 Ajd. 2 Bani. 4 Höft.
i
26
Stats-Utskottcts Utlåtande, iY:o 182.
dagen; så skapav raan derigenom sjelf del mörker, hvaröfver raan beklagar
sig. Jag befarar, alt den utredning af frågan om egande-rätten lill de
Halländska kyrkohemmanen, som hittills blifvit försökt, råkat förfalla i ett
sådant misstag. I underdånigt utlåtande öfver Rikets Ständers vid sistliden:
Riksdag aflåtne underdåniga skrifvelse om undersökning, rörande Halländska
kyrkohemmanen, har Kongl. Kammar-Collegium yttrat, att mattstocken
för frågans bedömande rätteligen bör hemtas från det förhållande,
som finnes hafva egt rum före och näst efter provinsens afträdande
till Svense. Denna regel måste ofelbart godkännas, så vida den rörer ti
»
. •
den före afträdande!, men ingalunda så vidt den rörer tiden näst efter
provinsens afträdande. Man får väl icke a priori antaga, att en eröfrad
provins alltid behandlas efter de lagliga former, som före eröfringen varit
gällande. Historiens vittnesbörd måste väl först rådfrågas derom, så framt
man icke vill löpa fara alt från de enskildla handlingar af laglöshet, dem
eröfrar-en kan hafva tillåtit sig, draga alldeles falska slutsatser. Hvad historien
vittnar om Hallands och serskildt de Halländska kyrkohemmanet
behandling näst efter provinsens afträdande, är redan antydt och skall
i det följande ådagaläggas, då det äfven skall visas, huru Svenska
regeringen sjelf erkänt, att det lagliga tillståndet varit i många afseenden
suspenderadt just under perioden näst efter Hallands afträdande.
En verklig utredning af förhållandena blir omöjlig, så framt man
ej betraktar dem under serskilda perioder: Juno Danska liden, 2:do
mellanliden från 1645 —1660, 3:o efter frederna i Roskild och Köpenhamn
1660.
1. Danska tiden.
I det underdåniga utlåtande, som blifvit afgifvet öfver Rikets Ständers
under förra Riksdagen allålne underdåniga skrifvelse, rörande undersökning
om de Halländska kyrkohemmanet natur, har Konungens Befallningshafvande
i Halland förklarat nu mera vara fullkomligen utredt och
styrkt, att: de såkallade Halländska kyrkohemmanen under den tid, provinsen
Halland lydde under Danska Kronan, varit ansedde och behandlade såsom
kronans hemman', hvaruti Kongl. Kammar-Collegium äfven instämt. Likväl
är medgifvet, alt den betydligaste delen af ränte-egande rätten innehades
af de Halländska kyrkorna. Ty af de äldre Danska lagarna, äfvensom af
jordeböckerna inhemtas, att jordeboksränta!! i allmänhet i Danska riket, än
-
Stats-Ulskottels Utlåtande, N:o 1S2.
27
ela intill den lid, då Skåne, Halland och Blekinge lill Sverige aflräddes,
utgjordes endast al Landgille, sorn utgick i smör, och Giesterisorn finnes
Bestämdt i penningar. Att det förra, sorn utgjorde den betydligaste delen
af jordeboks-räntan, från kyrkohemmanet! erlades till kyrkorna, har ej blifvit
förnekadt. Frågan är således hufvudsakligen om jordegande-rätten, till
hvilken hörde rättighet alt, mot eriagd städja, antaga åbo vid den förre
åboens död eller afträde. l)å man således velat ådagalägga, att kyrkohemmanet!
i allmänhet varit behandlade såsom kronohemman redan under
den Danska tiden, eller att Danska Kronan från äldsta tider i allmänhet
öfver dem utöfvat fullt dominium, innefattande -— såsom Kongl. KammarCollegium
och Konungens Befallningshafvande sig uttryckt -—- egande- och
dispositions-rätten; så har man måst framför allt söka bevisa, att kyrkornas
rätt tili landgille icke var förenad med rätt att uppbära städja vid ombyte
af åbo, utan att städsel-rätten oafbrutet varit kronan förvarad.
Såsom vittnesbörd för kronans egande-rätt till Halländska kyrkohemmanet
har Konungens Befallningshafvande i första rummet åberopat
ett den 2 Mars 1840 af den berömde Professorn i lagfarenheten vid Köpenhamns
Universitet Kolderup Rosenvinge afgifvet betyg. Såsom innehållet
af detta betyg anföres af Konungens Befallningshafvande, skulle Kolderup
Rosenvinge hafva deruti förklarat, att han ansåge otvifvelagtigt, att "c/e
hemman, hvaraf kyrkorna egde landgille, blifvit under Danska tiden, sä
■vidt kyrkorne egdes af Konungen, och kallelse-rätten af honom utöfvades,
bortstadde för kronans räkning af Konungens länsmanDen såsom laghistoriens
grundlige kännare utmärkte Professor Rosenvinges omdöme eger
en ganska stor vigt — och vitsord må gerna tillerkännas detta hans intvg.
Läser man det så, som Konungens Befallningshafvande läst, så blifva
de anförda orden: ”bortstadde för Kronans räkning" afgörande; kyrkornas
sak vore med detsamma förlorad. Men ehuru gerna jag, af skyldig
aktning för Konungens Befallningshafvande, önskade kunna undvika
en sådan erinran -— i betyget, hvaraf vidimerad afskrift härjemte bilägges
(Litt. A.) finnas icke orden: för Kronans räkning; de hafva, genom
en oförklarlig lapsus calami råkat inflyta i citationen — och de stå verkligen
i strid mot betygets innehåll. Slutet af dess första period säger, att
”så vidt kyrkorne egdes och kallelse-rätten utöfvades af Konungen”, d. ä.
så vidt ingen enskild person innehade patronats-rälten, utan Konungen
28
Stats-Utskottets Utlåtande, Sto 182.
var kyrkans patronus, ”hafva de gårdar i Halland, af hvilka Landgille utgjordes
till kyrkorna, också blifvit bort stadde aj Konungens Länsman, sota
i Christian lV:s store Recess (1 Bok. 4 Cap. 1 §) kallas kyrkans försvar,
och som derföre i följe af samma lag 1 Bok. 4 Cap. 3f § bortstadde kyrkans
jordar och i följe af 1 B. 4 Cap. 38 § dess span nu": Istionde.” Att Konungens
Befallningshafvande skulle kunnat anföra betyget såsom bevis för
sin mening om kronans rätt att bortstädja hemmanen, bade varit omöjlig!,
så framt icke dels, genom en missläsning, orden: ”för kronans räkning”
kommit att inflickas, dels de tillagda orden i periodens slut, hvilka just
angifva skälet, hvarföre kyrkohemmanet borlstädjande besörjdes af Konungens
länsman, råkat förbises. Det är nemligen tydligt, att författaren af
betyget, genom den bifogade upplysningen om Danska Lagens innehåll, velat
förekomma den villfarelsen, alt Konungens länsman bortstadde kyrkans
egendomar i sin egenskap af civil öfverhets-person, då denna befattning
tverlom tillhörde honom såsom kyrkans försvarare, likasom han i denna
egenskap var förbunden enligt lagen, att bortstädja kyrkans tionde, icke
för kronans, utan för kyrkaus räkning. I den följande perioden förklarar
Professor Bjölderup uttryckligen, att kyrkan väl närmast var egare till de
gårdar, af hvilka hon uppbar Landgille, men att Konungen utöfvade kyrkans
rätt, så framt ingen annan innehade patronats-rälten. Slutligen har
äfven i betyget, till ännu ytterligare upplysning, blifvit hänvisadt på ett
stadgande i lagen, som bestämdt förklarar, att alla städjor, äfven af gårdar
och jordar, skulle oafkortade tillkomma kyrkorna.
Så väl till fullständig förklaring af det nu anförda betyget, som till
utredning af frågan i det hela, torde närmare uppgift vara erforderlig om
Danska lagens stadganden, rörande kyrkornas vård, räkenskaper och inkomster.
Den af Professor Hviderup Rosenvinge åberopade Christian IV:s stora
Recess af år 164-3, som alltså var gällande för hela Danska Riket, då
Halland 1645 först afträddes till Sverige, benämnes derföre den stora Recessen,
emedan den icke egentligen innehåller nya lagbud, utan är en sammanfattning
af de flera Recesser eller serskilda lagsamlingar, som voro af
samma Konung och flere hans företrädare vid serskilda tider utfärdade,
Ett transsumt af 4 Gap. utur 1 Boken af denna Recess, hemladt utur fjerde
delen af Professor Kohlerup Rosenvinges samling af Gamle Danske Love,
fjerde deel. sid. 383 och följande bilägges härjemte (Litt. B.) Deraf kan
Stats-Ulskottcls Ullålande, N:o 182.
29
inhemlas, harn noggrannt allt, som angick tillsynen öfver kyrkornas vård
och egendom, var i lag bestämdt. Der ingen enskild eller Corporation innehade
patronatsrätt, ålåg högsta tillsynen öfver kyrkornas angelägenheter
Konungens länsman, som, lika med de enskilde patronerne, var förpligtad
att i alla sina åtgärder ställa sig lagens föreskrifter till efterrättelse (§ 1).
Han var förpligtad att handhafva och ansvara för kyrkornas jord-egendom
och inkomster och i egen person granska deras räkenskaper (§ 5). Öfver
kyrkans egendom, hvartill hörde gårdar, jordar, ängar, skogar och hus,
samt dess ordinarie (vissa) inkomster, var serskild liggare eller inventarium
upprättad (§ 19). Kyrko-räkenska pernäs form och innehåll voro tili de
minsta omständigheter föreskrifna (§§ 28, 30—33, 36—38). Deraf inhemtas,
att, jemte de ordinarie inkomsterna, räntor af capitaler, Landgille, tionde
m. m. uppburo äfven kyrkorna extra ordinarie (den uvisse d. ä. tillfälliga,
icke årliga) inkomst, som utgjordes af städjor, så väl af tionden,
hvars uppbörd för penningar bortstaddes tili enskild person (§ 33), som af
kyrkans gårdar, ängar, jordar, hus och lador (§ 38). Städsmålen tillhörde
således ostridigt, enligt lagen, kyrkorna; slädsel-rätten till kyrkans gårdar
och jordar var alltså hennes, ehuru patronen hade tillsyn öfver dess utöfning.
Hon var försäkrad att oförminskade få uppbära alla städjor (§ 39).
Kyrkans försvarare, vid de regala kyrkorna Konungens länsman, var väl
den, som besörjde bortstädjandet, ej allena af gårdar och större egendomar,
ulan jemväl af mindre jordar och legar, som blifvit från andra hemman
donerade eller testamenterade till kyrkorna (§ 34). Men bortstädjandet
skedde ”på kyrkans vägnar" och alla städjor skulle, såsom en kyrkans inkomst,
i hennes räkenskaper redovisas.
Såsom Konung Christian IV:s Stadfästelsebref framför Recessen (sid.
349, 350 Kolderup Rosenv. Upplage) bjuder, var den gällande lag i hela
Danska Riket, vid den tid, då Halland kom under Svenska Kronan. Skulle
den icke hafva gällt så väl inom denna, som öfriga Danska provinser?
Kongl. Kainmar-Collegium har väl vitsordat det förra och alt således Recessens
sladganden voro tillämplige på många hemman inom Danska området,
som med full egande rätt blifvit kyrkorna donerade, men besynnerligt
nog icke desto mindre förmenat "någon bevisning i förevarande mål
icke kunna frän nämnde handling (Recessen) hemtas” emedan ",ingen serskild
anledning förekommer, alt dessa stadganden afsett de Halländska så
30
Stats-Ulshollets U lin tande, \:o 182.
kallade kyrkohemmanet!Med all aklning för Kongl. Collegium, nödgas
jag dock tro, att en irring i slutledningen här förelupit. Medgifvet är, att
lagen var gällande för liela Danmarks Rike, alltså äfven för Halland. Man
skalle väl då efter all sund slutkomst anses skyldig att uppvisa någon
serskild anledning, hvarföre lag, som gällde för hela Riket, icke skulle gälla
inom provinsen Halland, innan man yrkade, att en af delarne icke kan
subsumeras under det hela. Den enda giltiga anledningen dertill vöre uttryckliga
undantag i lagen; och sådana linnas t. ex. för Norrige på många
ställen i Recessens serskilda böcker, och i dess sista bok, stadgande!), sora
gälla ensamt för Norrige — men ingenstädes för Halland. Samma slutkonst
kunde ju derföre användas på hvar och en af de Danska provinserna,
på Skåne, Blekinge o. s. v. Man kunde ju alltid säga, i hvilken håga
som helst, att någon serskild anledning borde företes, hvarföre lagen
skulle tillämpas på den ena provinsen efLer den andra, och således bortresonera
hela lagen. På sådant sätt skulle man ju äfven i hvarje provins
kunna komma ’ tili det föruudransvärda resultat, att alldeles inga
hemman eller egendomar inom hela Danska området tillhörde kyrkorna.
Ty hvarföre skulle Lagen ega rätt att derom gifva vitsord
mera för den ena provinsen än för den andra, då de alla, lika litet som
Halland, i Lagen specificeras? Det måste påkalla en serdeles uppmärksamhet,
att hvad af Kongl. Collegium förnekas, likväl af de Danske lagkunnige
anses alldeles otvifvelagtigt. 1 det ofvan anförde betyget, (Litt. A),
hänvisar Koldéntp Rosenvinge på Christian IV s stora Recess, såsom den
ofelbara källa, hvarutur lian anser förhållandena med. de hemman i
Halland, af hvilka landgille utgjordes lill kyrkorna, böra bedömas. Att han
icke ensam hyser denna öfvertygelse, inhemtas af ännu ett annat i handlingarne
befintligt intyg, afgifvet den 22 Juli 1826, af Geheime-Archivarien
Grimm Johnsson T hor kelin, på begäran af en Halländsk man, Sven
Hansson Thim, sorn i Danska archiven sökt upplysningar och äldre
handlingar rörande Halland. Thorkelin intygar, att inga sådana i Kongl.
Geheime-Archi vet funnos, med undantag af det, ”sorn haves, i de, af Danmarks
höilovligste Konger, Christian lil og Christian IV udgivne Recesser
i Aarene 1547, 1558 og 1643, hvor der handles om Halland, angaaende
Tiende, Kirkernes Indkomster, disses Vediige-hoidelse, Vaergemaal, Regnskab,
Bondejords, som gives til Kyrken, Bygsel og Fasste”, hvaraf visar
sig, att äfven denne grundlärde forskare förklarar Christian lV:s Recess,
tillika med de äldre Danska Recesser, utgöra gällande Lag för Halland i
Stais-Utskoticts Ullålande, N:e 182.
31
allt hvad kyrkornas inkomster angår. Men skulle man vilja jäfva de
Danske Lagkunniges omdöme, så hoppas jag, att Svenska Regeringens erkännande,
genom dess hefullmägtigade afgifvet, icke lärer jäfvas. Från
den lid efter 1(360, då Sveriges Regering sökte afhjelpa de ingrepp i invånarnes
lagliga rättigheter, sorn blifvit begångne under Drottning Christinas
sednare regeringsår, ege vi ännu flera de tillförordnade Commissionernes
domar, hvilka härom gifva fullkomlig upplysning. Jag åberopar
innehållet af Kongl. Commissariernes den 14 Juni 1670 gifne utlåtande,
(Litt. L), å Presterskapets af Halmstad och Åhrestads härader insinuerade
begäran, att kyrkorna må fä åtnjuta Städsmålet (af dess gårdar, jordar, m.
jn.), efter Christian den JP:s Recess Lib. /., Cap. f., Arli. 38, 3g, hvaröfver
Kongl. Commissionen resolverat, att kyrkorna böra njuta städsmålen, emedan
de uti de Danskas tider följt Landgillet och efter den grund derom, uti
Recessen finnes. Enligt samma Commissions protocoll för den 3 Juni,
(Litt. I.) har Landshöfdingen åberopat Christian lY:s Recess såsom gällande
Lag i afseende på presters kallelse till pastorat, och Commissionen resolverat,
att dermed skall förhållas alldeles efter det, sorn Recessen innehåller.
Mångå sådane resolutioner, grundande sig på Recessen, kunde ytterligare
anföras. Men dessa vittnesbörd lära tillräckligt ådagalägga, att, när de lagenliga
förhållandena af Svenska styrelsen återställdes i Halland, erkändes
Christian IY:s Recess såsom Lag för provinsen. Att samtiden, så nära efter
Hallands afträdande, kunde bedraga sig deruti, torde väl icke påstås.
Dess offentliga erkännande lärer då äfven gälla såsom fullgilligt bevis, att
stadgandena i Christian Jp:s Recess af sett de Halländske kyrkohemmanen.
Näst etter Danska Lagen måste man vid frågans utredning granska
O O o o
gällande kraften af den öfver kyrkornas egendomar och inkomster 1569 upprättade
jordboken eller den så kallade Lunds Landabok. Authenticiteten
af denna handling, ehuru länge omtvistad, ifrågasätter jag icke, och erkänner
gerna den bevisning, Kongl. Kammar-Collegium derföre anfört.
Men deremot nödgas jag helt och hållet bestrida det begrepp, Kongl. Collegium
vill ingifva om ändamålet med denna jordebok och de slutsatser^
som deraf härledas. Kanske hade en närmare granskning af sjelfva handlingen,
som ostridigt utgör ett af de väsentligaste bidrag till frågans utredning,
kunnat i hvarjehanda omständigheter förändra Collegii åsigt; och
man måste beklaga, att Collegium, i saknad af tillgång till en så vigtig
32
Stats-Utslcottels Utlåtande, N:n 182.
handling, hvaraf dock afskrifter finnas vid Skånska Lands-Conloren, och
eldigt en anteckning af Rikets Ständers Justilioe-ombudsman, bilagd handlingarne
i målet, äfven i Halmstad, nödgats i det underdåniga utlåtandet
förklara sig utur stånd att utreda antalet af de hemman, vid hvilka i
Landaboken finnes antecknadt, att dominium tillhörer Kongl. Majit och
Kronan. Då Landaboken således för närvarande icke är tillgänglig, kan
väl ej eller någon fullständig beskrifning deröfver meddelas. Men bland
de handlingar i målet, hvilka blifvit Lill Utskottet öfverlemnade, finnes
ett af Rikets Ständers Justiliae-Ombudsman, dess berättelse till Rikets Ständer
den 4 November 1828 bifogadt utdrag af Landaboken, hvars vitsord
icke torde kunna underkännas. Så vidt Landabokens innehåll kan lemna
upplysning, rörande egande- och dispositions-rätten till Halländske kvrkohemmanen,
vinnes af detta utdrag tillräcklig upplysning för att grundlägga
ett allmänt omdöme öfver sjelfva hufvudfrågan.
Landaboken motsvarar hvad, som förslås med en jordebok — men
uteslutande öfver kyrkornas egendomar och den af dem utgående räntan.
Den innehåller således en förteckning öfver kirkegäarderne och det landgille,
som från dem erlades till kyrkan jemte giesteri-penningar. Vid några
af dessa kyrkohemman är uttryckligen antecknadt, att dominium tillhör
Kongl. Maj:t eller att städsmål med herrligheten tillhör Kronan; dessa
äro till namnet uppräknade i Juslitice-Ombudsmannens ofvannämnde
promemoria och stiga till ett antal af vid pass 20, men uppgifvas i tryckta
handlingar till 19. För några andra, ännu färre, finnas serskilda anteckningar
om dominium, t. ex. att det är till Slichtet eller till Stichtets
Länsman eller till socknepresten eller till Laholms slolt o. s. v. Deremot
innehåller Landaboken ingen anteckning, innehållande uppgift, hvem
dominium tillkom för den utom all jemförelse största mängden af kyrkohemmanet!,
hvilkas hela antal i handlingarne uppgifves till 212.
Kongl. Kammar-Collegii omdöme öfver Landabokens vitsord om
Kronans eller kyrkans egande- och dispositions-rätt till kyrkohemmånen
innefattas i följande yttrande: ”den omständigheten, att landaboken icke
förmäler något om kyrkornas dispositions- och städsel-rätt, utmärker, att
någon sådan rätt på den tiden icke af kyrkorna innehades och utöfvades,
helst det ej lider något tvifvel, att i motsatt fall denna så vigtiga rätt blifvit
omnämnd af kyrkoherdarne uti deras i och för Landaboken lemnade uppgifter
-
Stals-Utsliottets Utlåtande, N:o 182.
33
gifter sami deruti upptagen, hvaremot, enär afsigten med densammas upprättande
endast var att bestämma kyrkornas tillhörigheter och inkomster,
Kronan alltlorväi kunde ega, såväl dispositions-rätlen öfver kyrkohemmanet
som en del af räntan deraf, ulan alt sådant i Landaboken anmärktes.
”
Skulle Collegii slutsats, att Kronan alltför väl kunde ega dispositions-rätt
en öfver kyrkohemmanet innefatta sanning, så uppstår det
högst oförmodade resultat, ali Halländska kyrkorna, efter en ganska lång
period af catholicismens välde, icke egde något enda hemman. De kyrkornas
gårdar, för hvilka i Landahoken Kronan eller någon annan uppgifves
såsom dominus, kunde nemligen icke, enligt Collegii tanke, med eganderätt
af kyrkorne innehafvas. Om nu den saknade anteckningen om dominium
vid de öfriga flesta, innebure skäl att tilldöma Kronan eganderätt
äfven lill dessa, så skulle ovillkorligen följa, att de Halländska kyrkorna
aldrig hvarken genom köp, donation eller testamente, förvärfvat
någon egendom. Huruvida man kan tilltro den Catholska kyrkan i Halland
en sådan moderation, må hvar och en döma, som vill höra historiens
vittnesbörd och betragta det factiska förhållandet i de öfriga Danska provinserna
och i hela Norden. En så stor historisk omöjlighet synes dock
hafva bordt väcka betänkligheter om riktigheten af premisserna, hvilkas
vederläggning den innebär. Men vore det tillräckligt vittnesbörd om
Kronans egande-rält till de flesta kyrkoheminanen, att ingen anteckning
rörande dominium vid dem skedde, hvarföre har då vid några andra sådan
anteckning skett, hvarigenom dominium öfver dem blifvit Kronan uttryckligen
förbehållet? Hvarföre iagttogs icke samma försigtighetsmått vid de förra,
som vid de sednare? — Skulle ej någon förnuftig grund härtill böra
uppgifvas, innan man antager, att betydelsen i bada fallen är densamma?
Enligt vanlig slutkonst, skulle man annars anse ofelbart, att, då Kronans
dominium blifvit angifvet för några hemman, men i samma handling deremot
för andra hemman icke angifvet; så måste dominium (begreppet om
detta ord må för öfrigt uppfattas huru som helst) icke tillkomma Kronan
för de sednare.
Att härom fälla ett opartiskt omdöme, synes icke vara svårt, då
ändamålet nied Landabokens upprättande är fullkomligen bekant och dess
Bih. till R. St. Brot. 1844. 4 Sami 1 Afd. 2 Band. 4 Haft.
5
34
Siats-Utskottens Ullålande, N:o 182.
iorm derigenom förklaras. Landaboken är upprättad på Danska Konungen
Fredric ll:s befallning. Konungens Bref af den 11 Augusti 1569 lill
alla Häradsprostar i Skåne, Halland, Blekinge och Lister, åberupadt i baudlingarne,
för att bevisa Lanilabokens aulbenlicitet, bilägges liärjemte (Litt.
C.). Anledningen till Landabokens upprättande är deruti angifven. Ko
nungen
hade kommit i erfarenhet, att ”presterud och kyrkorna iler i landet
skulle lida förfång på de gårdar, jordar och egendomar, deni med rätta
tillhöra, mest al den orsak, alt derpå är intet visst besked med jördeböcker
eller register gjordt, så att man kan veta, hvad kyrkornas och presternas
är, och def, sorn dertill icke finnes råd, är att förmoda, ätt kvrkornas
och presternas jordar och egendomar med tiderna bortgå från kvrkorna
och prestgårdarne och komma uti främmande mäns ego, sorn dertill
ingen rätt hafva”. Konungen befaller derföre Häradsprostarne att ”utforska
alla de gårdar, jordar och egendomar, som höra till kyrkorna och
présterua på deras embetes vägnar, hvar de ligga, hvem dem halver och
brukar och hvad deraf gifves till landgille, deröfver göra register och insända
dem till Superintendenten, att han derefter må göra en rätt och
viss jordebok pä alla kyrkors och présiers gärdar^ jordar och egendomar
öfver hela Stiftet, på det man deral må vela, hvad kyrkans och prest ens
egendom är”. Till åtlydnad af detta Konungens påbud, upprättades den
jordebok, som kallas Lunds Landabok af 1569.
Var det nu efter tydliga lydelsen af Konungens Bref, Kronans egendom,
som skulle i denna jordebok antecknas? Eller var ändamålet, endast
att bestämma kyrkornas inlomUer, t. es. deras landgille? intetdera är
med sanningen enligt. JNågon misstydning al' Konungens uttryckliga vittnesbörd,
att gårdar, jordar och egendomar funnos, som ”'med rälla tillhörde"
kyrkorna, till hvilka andra personer ”ingen rätt hade”, sorn vore
deras ”egendom” o. s. v., lärer väl lika litel vara möjli», sorn det kati
förnekas, ali icke allenast det af gårdarne utgående landgille!, utan gårdarne
sjelfve skulle, till följd af Konungens föreskrift, såsom kyrkornas «egendom,
i jordeboken antecknas.
Landaboken är således en jordebok, uteslutande och serskildt, öfver
kyrkans — icke öfver Kronans — gårdar och egendomar; och derigenom
är ju denna handlings hela inrättning och innehåll, sådant del beli irnes,
fullkomligt förklaradt. Den historiska orimligheten, alt Halländska kyrkorna,
tverlemot hvad vid samma tidpunkt allmänt egde rum, skulle sak
-
Stats-Utsleottets Utlåtande, N:o 182.
35
na t all jordegendom, försvinner med detsamma. Vi se ock då, hvarföre
ingen anteckning rörande dominium skett vid största antalet af hemmanen.
Jin serskild förmälan 0111 kyrkornas dispositions» och städsel-rätt
for de hemman, öfver hvilka kyrkorna hade full egande-rätt, kunde såsom
ändamålslös ej komma i fråga — endast undantagen behöfde anmärkas,
såsom verkligen skett. Likaså naturligt det var, att de gårdar, öfver
hvilka kyrkorna innehade dominium plenum utan någon inskränkning, i
jordebokeu öfver dessas egendom, biefvo antecknade utan någon sådan inskränkande
anmärkning; lika nödvändigt var, att der kyrkan i något afseende
med Kronan eller någon annan dominus delade dominium öfver
hemman, af hvilka den njöt landgillet, måste sådant anmärkas, på det
icke i framtiden sjelfva jordebokeu skulle kunna föranleda anspråk på
mera oinskränkt rätt öfver dessa. Just derföre, att Landaboken, enligt
Konungens förordnande, är en jordebok öfver kyrkans egendomar, äro äfven
de i henne förtecknade hemman, vid hvilka ingen anmärkning at
annat syfte finnes, med oinskränkt egande-rätt kyrkorna tillhöriga. I deni
igenfinue vi just de gårdar, 0111 hvilka det heter i Konungens Bref, att
de med rälla tillhöra kyrkorna och äro deras egendom. Likasom Kronans
jordeböcker om egande-rälten till Kronohemman, ehuru icke vid hvart
och ett serskildt hennes dominium anmärkes; så måste äfven kyrkornas
jordebok, Landaboken, ega vitsord om deras egande- och dispositions-rätt
till det ojemnföriigen största antalet af de egendomar, hvilka såsom kyrkohemman
der uppräknas.
Men anteckningen i Landaboken: "dominium är till Kronan” eller
till enskild person, kan ingalunda åberopas såsom bevis, att slädsel-rätteu
åtminstone till en del kyrkohemman vid den tiden (1569) icke tillkom kyrkorna.
Mycken möda har i detta måls behandling blifvit — jag vågar
säga— förspilld på vederläggningen af den saitsen, ali slädselrätlen alltid foijer
landgillet. Uppställd såsom absolut kameralistisk dogm vore| den utan
tvifvel falsk, men dess motsats vore det icke mindre. Hemman och
jordar kunde blifvit till kyrkor donerade och testamenterade med förbehåll
af någon viss del af egande- eller nyttjande-rätten; till andra deremot
hade kyrkorna genom köp, gåfvor, testamenten m. m., förvärfvat full
egande-rätt. Men här kan ej vara meningen att förfäkta någon viss theoretisk
satts; frågan är endast om ett verkligt factum. Då bör Landaboken
sjelf först rådfrågas. Enligt Juslitiae-Ombudsmannens ofvan åberopa
-
36
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
de transsumt, finnes der vid ett enda hemman (Torup fol. 47), anmärkt:
”Städsmål och härligheten är till Kronan” och vid ett annat Q Jonstrup
fol. 154) ”dominium med städsmålet häfver socknepreslen”; men deremot
vid större antalet af dem, för hvilka någon anmärkning är bifogad, namnes
blott dominium, men icke städsmålet, såsom Kronan eller någon annan
dominus förbehållet. Månne icke häraf bör slutas, alt dominium eller
herrlighet icke var förenad med städsel-rätten, der sådant icke uttryckligt
angifves? således ej vid flera, än vid de två nämnda hemmanen? Dominium
plenum innefattade både egande- och all ny ti jande-rätt, således
lätt till både landgille, städsmål och hemmanets öfriga herrligheler (jagt,
liske, skogsfång m. m.); men landgille och städsmål kunde innehafvas af
en, den öfrige herrligheten åter af en annan, eller ock kunde landgillet
allena tillkomma kyrkan, men städsmål och hemligheten en annan. I båda
fallen egde ett deladt dominium rum — ett dominium non plenum.
Att ett sådant dominium lion plenum skulle kunna vara menadt, der dominium
i Landaboken tillegnas Kronan, är ej förnekadt; men man har
invändt, alt det icke kan antagas utan bevis för hvarje fall. Dervid kunde
erinras, att motsaltsen lika litet bör utan bevis antagas, då tidens handlingar
vittna, alt dominii fördelning mellan serskilda innehafvare var något
ganska vanligt; och man kunde äfven med mycken sannolikhet sluta
af den ofvannämnde olikheten i Landabokens ordalydelse, att städselrätten
icke var förenad med det der anmärkta dominium, utom vid de fall, der
della förhållande bestämdt angifves. Men hvarföre skulle man icke, den
fullkomliga oväldigheten och sanningen till pris, ömsesidigt erkänna, alt
dominium är i denna lidens handlingar mångtydigt -— och att det bevis,
som bygges på en viss antagen tolkning deraf, vare sig för eller emot en
mening, blifver dock en blott gissning. Deremot är det factiskt säkert, alt
vid den tiden, då Halland lill Sverige afträddes, innehade kyrkorna städselrätten
enligt Dansk Lag, och att Svenska Regeringen då utan inskränkning
erkände, att Landgille och städsmål hade i de Danskas lider åtföljt
hvarandra. Ett bevis derpå är anfördt utur Kongl. Commissionens domar
1069 och 1670; flera skola löija. Om således 1569 slädselrätten till
några få kyrkohemman icke tillkom kyrkorna, så var den under tiden till
1645, genom Konunga-försäkran, upplagen i allmän Dansk Lag, förvärfvad.
Denna tvistefråga borde således betragtas såsom längesedan afdömd till
kyrkornas förmon, och någon resning i domen icke yrkas, sedan den
snart i 200 år egt laga kraft. Ville man ålägga hvar och cn Svensk
Slats-Utihottets Utlåtande, N:o 182.
37
man eller Corporation att med bref och insegel frän 1500-talet styrka sin
egande- eller räntetagande-rätt, så skulle mänga ostridiga lätts-lörhållanden
sättas på spel.
Frågans utredning fordrar slutligen ett öfvervägande af tvänne förmenta
exempel, hvarigenom de auctoriteter, som afgifvit underdåniga utlåtanden,
trott sig kunna styrka, att Danska Konungar utöfvat egande- och
dispositions-rätt öfver kyrkohemman. Om också en sådan slutsats kunde,
ulan konstlad tolkning, dragas af de åberopade handlingarne, så kunde
dock ett eller två enskilda facta, som hafva Danska Lagen emot sig, omöjligt
gälla för annat, än, hvad de då voro — olagliga tillgrepp. Men
handlingarne sjelfva innehålla verkligen icke, hvad man utur dem velat
bestyrka. — Konung Fredric II upplät till Herr Sten Bilde af Vandas
(såsom orden lyda i Salu-brefvet af den 13 Februari 1562) ”vår och Kronans
rättighet, sorn är herrligheten af sju kyrkohemman uti Gjöding härad,
Broby socken, Lundomb by, till evärderlig egendom'", men med undantag
af ”hvad landgille och rättighet, som hörer till Önnesta kyrka”; Och
Kongl. Kammar-Collegium tvekar icke att förklara herrlighet här höra anlagas
betyda så väl egande- som dispositions-rätt. Men sjelfva Salu-brefvet
tillerkänner ju Önnesta kyrka någon mera rättighet utom landgillet;
och till denna ytterligare rättighet hörde städsmal elter Dansk Lag. ‘'innu
mera! Vid den likaledes af Kongl. Kammar-Collegium åberopade ransakning,
som igenfmnes i Skånska Commissionens prolocoll för den 20 Mars
1688, förekom fråga, ”om herrligheten af de 7 kyrkohemman i Broby socken
och Lundomb by, hvaraf afgår nugot landgille till Önnesta kyrka?”
och svarades: ”dagsverken, jagt, fiske, svinollon, med allt annat, sorn af
andra sina frälsegods, undantagande det kyrko-landgille, som Önnesta kyrka
deraf häfver”. Vi hafva ju således der en ganska tydlig och klar definition
på den härlighet af de 7 kyrkohemmanet som af Konungen 1562
såld es till Bilde och ännu 1688 innehades af egaren till Vandås. Den
bestod i dags verken, jagt, fiske, svinollon, — rättighet lill vissa årliga afgå Ider
och förmoner; och just derföre, emedan Konungen ej kunde upplåta mera,
då egande-rätten tillhörde kyrkan, lät han i Salubrefvet både uttryckligen
angifva, hvad han sålde, genom de annars ovanliga ordalagen: ”Vår och
Kronans rättighet, som är herrligheten”, och tillika förbehålla kyrkan ej
allena landgille!, utan hennes öfriga rättighet. Hade nemligen meningen
varit att sälja egande-rätten lill hemmanen, så hade, efter tidens sed, Sa
-
38
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
lii brefvet inneliällit en specificerad uppräkning af hemmanens egor med
trllegnad räll lör köparen all dem nyttja och bruka. Väl har Kongl.
Collegium velat styrka sin åsigt genom åberopande af Önnesta kyrkas
kvrkoslol, upprättad den 20 Februari 1665, som upptager gårdarne och
det årliga landgillet, med tillägg: ”allt annat följer Vandåse herregård”.
Men enligt Lagens föreskrift (se Bilag. Litt. B., § 19) upptogs i kvrkostoleu
endast kyrkans vissa inkomst — hvad som ärligen borde inflyta — icke
den exlra-ordinarie och tillfälliga (den uvisse inkomst, § 38), hvartill städsn»iil
holde. 1 kvrkostoleu svfta.r således äfven ”allt annat,” som tillföll
J o 7
egaren af Vandås, endast på det öfriga ärliga> som al hemmanen utgick:
dagsverken, jagt, fiske, svinollon o. s. v., — såsom vi af ransaknings-prolocoiJel
inhemtat. Från räkningen öfver bevisen på en Dansk Konungs egande-
och dispositions-rått till kyrkohemmanet måste alltså det nu granskade
såsom obehörigt åflo ras. — Det kan icke elier synnerligen förstärkas
genom den af Kongl. Kammar-Collegium anförda anteckningen utur
en jordebok öfver kyrkornas egendomar i Christianstads Län, upprättad
år 1760, innehållande, att ”alldenstund dominiurn icke tillhör kyrkan, så
kan ej eller kyrkan få någon städja”. Det vill nemligen synas, som någon
upplysning om förhållandet, under de Danska tiderna på I560:lalet, icke
gerna skulle kunna hem tas från 1760. Men då fråga här blifvit väckt om
kyrkors rätt i Skåne, synes mera skäl att tillerkänna trovärdighet åt en handling,
som är 100 år äldre. Kongl. Commissionens dom, förvarad i dess
prolocoll i Malmö den 21 Januari 1670 (Litt. L.) förklarar uttryckligen,
såsom ett allmänt stadgande, alt slädsmålet bur kyrkan allena tillfalla,
som det af ålder häfver varit värdigt.
Det andra exemplet vill man hemta utur Konung Christian IV:s
bref af den 29 Juni 1633, hvarigenom Konungen medgifver en nedsättning
al langillet för två bönder, den ene i Karup, den andre i Weissige, hvilka
i brefvet benämnas Väre och kronones bönder och tjenare. Då i Karup,
eldigt Landaboken 1569 och Hallands Jordebok för 1646 är kyrkohemman,
påstås åbons benämning af ’ vår och kronans bonde” innefatta bevis,
att — alla byrkohemman voro kronans. Genom stvliseringen i ett Konungabref
vinnes den upplysning, att åboen på Karup är kronobonde —
således var Karup kronohemman — och alla de öfriga kyrkohemmanen
måste följa med! Bevisningsmethoden är verkligen compendiös. Men om nu
Ståts-Utskottets Ullålande, N:o 182.
39
elen tolkning, hvarigenom vår och kronans bunde och tjenare förvandlas
till kronobonde, vore en lek nied ord! Kyrko-reformationen i Danmark hade
kommit till stadga redan löre 1533, och man kan vara fullt säker, att
de Danska Konungarne icke längre erkände något sådant kyrkans välde
öfver åboerne på hennes hemman, hvarigenom Konungen kunnat anse sig
förhindrad att äfven betrakta och benämna dem såsom Hans och Kronans
bönder och tjenare. Märkvärdigt är att det åberopade brefvet är gifvet af
samme Konung Christian IV, som utfärdade den stora Recessen, Hans
tankar orri kyrkohemmanen och kyrkornas egande- och städsel-rätt slå der
tecknade med kraften af gällande lag. Han hade från sina företrädare redan
ärft dessa tankar och de voro före hans lid upptagne i lagar, dein
,han endast samlade i sin stora Recess. Annu i dag qvarstå inom de fordna
Danska provinserna (Skäne, Halland, Blekinge) kyrkohemmanens förhållanden
till kyrkorna såsom historiska vittnesbörd orri dessa lagars innehåll.
Men — man skulle icke desto mindre med tillhjelp af curial-styleus
problematiska tolkning i ett af samma Konungs bref kunna vederlägga
Haus lagbok! Det kan endast vara förlägenhet om grundade skäl, som tillgriper
sådane små och obetydliga parlicularileter.
Danska provinsen Halland kunde icke, mer än Danmarks, öfriga
landskaper, befinna sig i ett laglöshels-tillstånd; den stod under allmän
Dansk lag. Men Dansk Lag tilläde kyrkorna städsel-rätt af deras hemman
och jordar. AtL äfven de Halländska kyrkorna förvärfvat sådana hemman
och jordar, se vi af Konunga-bref; och hvilka de voro, visar kyrkans, efter
Konungsligt påbud, upprättade jordebok. 1 denna Jordebok finnes Idol t
ett enda undanlag, der städsmålet uttryckligt förbehölls kronan. Det dorninium
kronan eller enskild person utöfvade olver några bland dessa kyrkohemman,
bestod endast i nyttjande-rätten af vissa hemmanets herrligheter;
när en Dansk Konung saide den rätt, honom och kronan tillkom af
kyrkohemman, var del endast sådana herrligheter, han kunde upplåta ät
koparen. Slädsmålen af kyrkohemmanen följde landgillet. Sådan var
.Dansk lag; så erkände Svenska regeringen, när Halland kom under Svensk
styrelse. Delta är resultatet af en opartisk undersökning om Halländska
kyrkohemmanen under Danska liden. ■ . .... ^ w
40
Stats-Ltshottets Utlåtande, A.o 182.
2. Mellan-pcrioden, frän Hallands första öf verlemnande lill Sverige pä
sö är till dess fullkomliga afträdande.
Caracteren af denna period i Hallands historia näst efter freden i
Brömsebro 1645 är redan i början antydd. De första 8 åren deraf äro
Drottning Christinas sista regeringsår. JNya tillgångar öppnades i den eröfrade
provinsen att tillfredsställa hennes ständigt vexande penningebehot
och lättsinniga frikostighet. De begagnades raskt, emedan föga återstod att
sälja eller bortskänka i de gamla landskapen, och Halland ännu blott provisoriskt
tillhörde Sverige. Svenske embetsmännen, okunnige om Danska
Förfatlningarne, efler hvilka Halland enligt fredstractaten borde behandlas,
medförde Svenska begrepp om kronans rättigheter, jordnaturer och skatteväsende;
det var naturligt, att de tillämpade dessa begrepp, der det lät sig
göra. Om kyrkors egendom, sådan den i hela Danska Riket vid reformationen
var deni bibehållen, egde de knappt någon föreställning, sedan all
sådan egendom i Sverige, för mer än 100 år sedan, genom Gustaf den l:s
reduction, förändrat natur och öfvergått till krono. Från dessa synpunkter
måste Svenska regeringens och embetsmännens förfarande i Halland under
de första åren bedömas. Man får icke säga: deras åtgärder voro lagliga,
derföre att de äro obestridliga historiska facta; man skulle då omvända
sanningen. Man måste först fråga: voro dessa åtgärder öfverensstämmande
med invånarnes privilegier och friheter, sådana de funnos bestämda
i Dansk lag och Författningar, hvilkas orubbade helgd tractaterna
förbehållit? Man har gått en alldeles motsatt väg. Afvikelsen från Dansk
lag och Danska kameral-förhållanden, deni Svenska Förvaltningen tillät sig,
liar man åberopat, såsom voro de lagenliga handlingar; och på detta sätt
har man äfven i denna period menat sig linna de slarkasle bevis för kyrk
ohemmanens k romma tur.
De skriftliga handlingar och förvaltnings-åtgärder, som utgöra hufvudmomenter
i frågans utredning under denna period, skola i möjligaste korthet
anföras.
Hallands Jordebok för töjd. ISägon äldre finnes ej. Hon upptager
kyrkohemmaneti under denna rubrik, afsöndrade från kronohemmanen.
Men man yrkar, att denna serskilda benämning och afsöndring från kronohemmanen
ingen ting bevisar för deras egenskap af kyrkornas egendom
— emedan
Stats-Utshottets Utlåtande, N:o 182.
41
— emedan kyrkohemmanet! i Sverige vid denna lid ännu i Jordeböckerne
bibehöllo sin rubrik af kyrkohemman, ehuru de voro indragne lill kronan,
lianska räll! Likväl — rubriken kyrkohemman i Svenska jordeböckerne
vittnade ju, att de verkligen varit kyrkors egendom, innan de till kronan
indrogos. Men i Danska provinserna hade aldrig någon sådan reduction
skett. Konung Christian lil (se hans Kiöbenhavnske Recess, sid. 164,
K fider itp Rosenvinges upplaga) indrog Biskoparnes gods, men lemnade kyrkor,
skolor, hospitaler och presterskapet i orubbad besittning af alla hemman
och jordar, hvilka de under Calholska tiden förvärfva!. Dessa hemman
och jordar hade ej upphört att vara kyrkornes egendom, när Halland
aflräddes till Sverige. Derföre bevisar rubriken kyrkohemman i Hallands
jordebok för 1646, hvilka de hemman voro, som med egande-rält då tillhörde
Halländska kyrkorne, Någon jemförelse eger här ej rum mellan de
Svenska och Halländska förhållandena.
Halländska Contractet af 1648- Svenska kronan hade genom fredstractalen
i Brömsebro 1645 (§ 27), lofvat att regera och försvara invånarne
af afla stånd i deras fordna privilegier och friheter efter Danska lagarna.
Redan 1648 sammankallades invånavne i serskilda härader och
förmåddes att, på jord af alla naturer, krono, skatte och frälse, åtaga sig
en skatt af 15, 18 till 20 daler Silfvermynt (det gamla frälse! allena till
mindre belopp, under namn af Kongsskatl), sorn i jordeböckerna derefter
upptogs under namn af terminskatt. Kyrkohemmanen blefvo dervid icke
eller lotllöse. Den handling, hvarigenom öfverenskommelse!! bekräftades
och kronan jemväl tillegnade sig sakfall och slädsniål, är det Halländska
contractet. Men denna åtgärd var ju i sjelfva verket en förändring af de
i Danska lagarna grundade rättsförhållanden, — ett ingrepp i invånarnes
gamla privilegier och friheter, om ock under form af f rivillig öfverenskommelse.
Det var ju alltså en act af sjelfmyndig maktulöfning, som träffade
alla jordnaturer, skatte och frälse, så väl som krono, och derföre lika litet
bevisar för kyrkohemmanens krononalur, sorn dea bevisar, att åtgärden var
laglig, fastän den verkligen vidtogs.
Man har åberopat, såsom bevis för kyrkohemmans krononalur, åboernes
benämning af kronobönder i det Halländska contractet och i afkort
-
Bih. Ull II. St. Prat. 1845. 4 Sami t Afd. 2 Band. 4 Baft.
6
42
Stats-Utslcottels Utlåtande, N:o 182.
liingslängder för 1645. — I Sverige voro, vid denna tid, kyrkohemmanet»
åboer blefne kronobonden Samma benämning användes af de Svenska
embetsmännen kanske tillfälligt, i följd af deras Svenska vanor, kanske
afsigtligt, för att förbereda ett lika förhållande i Halland som i Sverige.
Men benämningen är ingen laga dom. Yi se Svenska regeringen från 1660
erkänna kyrkohemmanens skiljagliga natur från kronohemman.
Man har utur kronans räkenskaper, från 1645—1653, uppsökt slädsmål
af kyrkohemman, dem kronan uppburit, ulan att de blifvit kyrkorna
godlgjorda, så vidt räkenskaperna upplysa; och anfört della factum, såsom
det kraftigaste bevis för kronans städseiräU till kyrkohemmanen i Danska
tiden. — Eli bevis innefattas visserligen i detta factum, att embetsmännen,
näst eiler Hallands första öfverlemnande till Sverige, ville tillegna kronan
städselrätten af de Halländska kyrkohemmanen, likasom af de fordna kyrkohemmanet!
i Sverige. De öfvertogo den befattning med kyrko-egendomarnes
bortstädjande, som efter Dansk lag tillhört Konungens länsman;
men att de för kronans räkning behöllo städjan, var en olaglighet.
Yi se Svenska regeringen efter 1660, äfven erkänna det — erkänna att
städsmålen alltid i Danska tiden varit förenade med Landgillet; och erkänd
olaglighet kan aldrig blifva laga skäl.
Försäljning aj Halländska kyrkohemman till Adrian 'Fripp och donationer
till Grefve Lilje, m. fl. Dessa försäljningar och donationer infalla
alla, såsom vi erinrat, under Drottning Christinas sista regeringsår. Utmärka
sig då dylika åtgärder under hennes tid, äfven i det gamla Sverige,
för serdeles grannlagenhet? Hon försålde och bortförlänade i Halland
många kyrkohemman. Men skulle deraf följa, att de voro af krononatur,
så mäste följden ju blifva densamma för de skattehemman, hvilka likaledes
i Halland upplätos åt enskilde personer genom Drottning Christinas saluoch
donaiionsbref. Båda delarne är väl ett factum; men om den, som
sålde eller skänkte, menade sig sälja eller bortgifva egande-rätten, så var
handlingen i båda fallen olaglig. En viss nyttjande-rätt lill hemmanens
herrligheler kunde kronan upplåta; men icke mera. Man må försöka att
tyda upplåtelse-brefvens lydelse derutöfver; —- men upplåtelsen af det, man
icke eger, blir ej derföre laglig. Handlingar från liden efter 1660 förråda
väl, att Drottning Christinas köpare och donatarier i Halland velat, i grund
af upplåtelsebrefven, tillegna sig städselrätten af kyrkohemmanen, men vi
Stats-Utskollets Utlåtande, N:o 182.
43
se af samma handlingar, alt deras anspråk, genom dom, blefvo ogillade,
såsom stridande mot Dansk lag. För många vittnesbörd må blott anföras
ett, Kongl. Corn missionens dom af den 3 Juni 1670 (Lilt. IT.), sorn förbjuder
donalarierne att antaga bonde, utan med bifall af kyrkornas försvar,
hvilka böra på kyrkans vägnar acoordera om städjan. Och då synnerligen
och oftast försäljningen af kyrkohemman till Adrian Tripp, tjena t
till förment bevis oin kronans egande-rält till dessa och om städsel-rättens
öfverlåtelse genom köp-afhandlingen; så må äfven anföras den serskilda Resolution
af den 2 Äng. 1670 (Litt. K.) hvarigenom, ”angående dispositionen
öfver borlstädjandet af kyrkohemman, som nial H. M:t och Kronan
Herr Adr. Tripp lill sig handlat och uti possession häfver,” städsmålet
blifvit Tripp fråndömdt, emedan det alltid följer landgillet.
Denna period företer således flera oförnekliga fa c ta af Halländska
kyrkohemmanens godtyckliga behandling näst efter provinsens afträdande.
Men så oförnekliga de äro, vittna de endast, att lag då icke gällde. Svenska
regeringen sjelf har i den följande perioden gifvit oss i händerna bevisen
derpå.
3. Perioden efter Hallands afträdande för alla tider.
Drottning Christinas och hennes embelsmäns åtgärder i Halland hade
förblifvit oförändrade under Konung Carl Gustafs krigiska lid; åtminstone
äro inga fada bekanta, af hvilka annat kunde slutas. Men genom
freden i Köpenhamn 1660 hade Svenska regeringen försäkrat invånarne i
de då afträdda provinserne Skåne, Halland och Blekinge om orubbadt åtnjutande
af deras privilegier och friheter, enligt Dansk lag; och under de
derefter följande tio åren se vi henne oafbrutet omtänkt, att i dessa landskap
befästa och inom Halland återställa de lagenliga förhållandena. Så
vidt det kunde ske, utan att rubba de med Konungabref stadfästade köp
f>ch förläningar, rättades missbruken. Malmö Recess af den 16 September
1662, sorn utgör förenings-acten mellan det gamla Sverige och de fordna
Danska landskapen, grundläde dessa försonande åtgärder. Den första handling
från denna period, som blifvit åberopad i frågan om de Halländska
kyrkohemmanen, såsom bevis än för kronans, än åter för kyrkans rättigheter,
igenfinnes i 9:de punkten af de Svenska Commissariernas i Recessen
44
Stati-Utflottets Utlåtande, A: o 182.
sanetionerade resolutioner, och rörer serskildt Halländska presterskapets besvär.
Den har följande lydelse:
”De herrelida, som af serdeles benådning och förmedelst Kongl. Bref
äro lagde till kyrkor, skolor och deras beljentes underhåll, teli nu förmenas
vara införda uti ens och annans donations- och köpe-bref, blifv a billigt
vid sin fundation. Och finna samtlige Commissarierne skäligt, alt kyrkor,
skolor och de betjente, till hvilka af gammal lid någon viss ränta förmedelst
Kongl. Bref af en chrisllig intension är förordnad t och perpetueradl,
bör mainteneras, dock mäste sådant intet vidare exlenderas, än pä den ränta,
som af ålders lid sedvanligt lill dem är utlagd.”
Denna resolution har hittills spelat en stor rol i de till målet hörande
handlingar; den har derföre bordt anföras. Nu meia är tvisten ont
rätta förståndet deraf alldeles öfverflödig, sedan de sednare Kongl. Commissionernas
domar, särdeles frun 1769 och 1770, blifvit kända. Ty genom
dem afgöres till yttersta grad af klarhet och till kyrkornas förmon
allt hvad, som påståtts vara tvistigt om deras urgamla slädsel-räll. 1
förbigående må dock anmärkas, att resolutionen icke handlar blott om
räntor, såsom de förmenat, hvilka af denna handling velat draga den slutföljd,
att kyrkornas räll inskränktes endast till dessa, och ali Halländska
presterskapets besvär således — i händelse de skulle hafva angått disposilions-rätten
öfver kyrkohemmanet) — blifvit (såsom Kongl. Kammar-Coflegium
förmodar) genom denna resolution ogillade. 1 de af Drottning
Christina utfärdade ”donations- och köpebref’ voro förnämligast hemman
och lägenheter, och bland dessa äfven kj i 'ko-egendomar, införda och till
enskilde personer upplåtne. Om dessa handlar resolutionens första period.
Men Danska Konungar hade efter reformationen anslagit serskilda räntor
till kyrkors och skolors underhåll, der inkomsten af deras egendomar ej
voro tillräckliga; vi se t. ex. af Jr lid Hiiljehls Konung Christian Hirs historia,
att en del kyrkor, skolor och hospitaler, ”sorn icke tillförne varit
tillbörligen försörjde”, af denne Konung ”förseddes med vidare ränta och
underhåll.” Om sådana räntor handlas i resolutionens sednare period. Att
resolutionen ej innehöll något ogillande af presterskapets i dess lörsta period
upptagne begäran, är bevisligt genom Kongl. Majlis Resolution på Presterskapets
uti Götheborgs Stift besvär, dat. Stockholm den 30 Sept. 1068 (Litt.
D.) 13 punkten (angående Halland), hvarest förekomma hell och hållet
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
45
samma ord, rörande ”benefuda, som varit lagde till kyrkors, skolors och
deras betjenles underhåll, men förmenas vara införda i ens och annars donations-
eller köpebref;” och presterskapets begäran, ”att de måga blifva
vid deras förra fundation.” Dertill förklaras 1111, att Kongl. Majit ”vill söka
sådant att ändra vid livar och en serdeles casus, eftersom omständigheterna
då bättre kunna considereras.” Ett erkännande af presterskapets rätt
innefattas häruti, ehuru i allmänhet. Det är lätt att förstå den förlägenhet,
hvaruti regeringen befann sig, då egendomar återfordrades, som emot
lag blifvit af Drottning Christina bortskänkte eller saide. Rättvisan al den
äskade reslitutionen erkändes, men verkställigheten upps kjols till speciel
pröfning för hvarje fall. Resolutionen af 16(12, då förhällandet ännu mindre
kunde vara ulredl, blef derföre ännu mera generel och derigenom
dunkel. Men är också dess innehåll dunkelt, så i»ro de sednare resolutionerna
om kyrkornas urgamla rättigheter så myckel tydligare — och deit
förra kan alldeles lemnäs å sido.
I andra rummet bland de handlingar, under denna period, sorn
böra lemna upplysning i frågan, förekomma Halländska kyrkornas räkenskaper.
De äldsta hittills kända a ro från 1697. Men i Kongl. Riks-Arehivet
finnes jemväl Tobias Naumant räkning för kyrkorna i Skåne, Halland
och Blekinge år 1667, hvaraf ett transsumt för Halland blifvit för
Stats-Utskottet föreledl. 1 båda dessa räkenskaper finnas städsmed upptagne
bland kyrkornas inkomster. Men någon bevisning derom lärer vara
öfverflödig, då Kongl. Kamniar-Collegium uttryckligen vitsordat, att kjrk
rna redan pä ;6oo:taht och allt sedermera 'varit i utöfning, af städselrätten
till en del kyrkohemman, —hvartill Kongl. Collegium endast bordt
lägga, att slädsel-rälten ulöfvals för kyrkornas räkning till alla de kyrkohemman,
af hvilka landgille uppbars. Alt denna kyrkornas rätt varit oafbrutet
erkänd, allt sedan det lagliga rättsförhållandet på 166(1 talet äfven
i Halland återställdes, är också ett oförnekligt fädum, ådagalagdt genom
kyrkoräkenskaperna, genom Kongl. Instruetionen för kyrko-inspectorerne ii
Halland af den 30 Äng. 1697, genom Kongl. Resolutionen å Allmogens besvär
den 29 JNov. 1756, m. fl. Kongl. Författningar, som aila stadga, att
borlslädjandet skulle ske för kjrkans räkning.
Men förklaringen öfver della factum finnér Kongl. Kammav-Collegiuni
deruti, att prester kapel efter Hallands afträdande till Sverige, * den
4o
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
nion hemmanen genom reduction eller eljest till jöllö staten , obel tori gen tillegnat
sig städsel-rätten. Beskyllningen, i hvilken Konungens Befallningshaf\ande
dan, att Konung Carl XI hade vid reductionen låtit ett så stort ingrepp i
kronans rättigheter opåtaldt förelöpa, är väl i sig sjelf så otrolig, att behofvet
af en sådan gissning bordt tjena till varning mot tillvitelsen. Men
jag bör icke tvifla, att Konungens Befallningshafvande och Kongl. Kammar-Collegium
åtminstone skulle ansett otillständigt att frambära densamma
till Konungathronen, så vida de ej saknat kännedom 0111 de offentliga
handlingar, sorn intyga på en gång obehörigheten af beskyllningen mot prästerskapet
och kyrkornas af ålder befästade rätt.
För att ordna och afhjelpa allmänna och serskildta institutioners
behof i det nya General-gouvernementet Skåne, Halland och Blekinge,
blefvo dess angelägenheter föremål för regeringens omsorg på Rikssdagen
1668. Men förnämligast sysselsatte sig en af den Kongl. Regeringen tillförordnad
(Litt. E.) och med dess instruction (Litt. F.) försedd Commission,
under åren 1669 och 1670, alt inom hvarje ort afhöra invånarnes
besvär af alla Stånd och således fullända hvad, sorn 1662 endast i allmänhet
hade kunnat pröfvas. Kyrkornas och presterskapets angelägenheter
blefvo dervid, serskildt för de serskildta häraderna i Halland, föremål
för pröfning; och Kongl. Commissionens domar afåren 166g och 1670, bland
hvilka några redan i det föregående äro åberopade, utgöra slutligen i frågan
om Halländska kyrkohemmanet!, de vigtigaste och alldeles afgörande
handlingar från denna period.
Utdrag af Commissionens protocoller, som i Kongl. Riks-Archivet
förvaras, biläggas härjemte i afskrifler, vidimerade af Kongl. Archivets
tjenstemän (Litt. G. 11. L K. L. M.). Dessa handlingar sammanstämma i
följande resultat:
1. Svenska Regeringen hade sig väl bekant (1669), att landskyrkor
och prestebohl i Skåne, Halland och Blekinge egde underhö/ige hemman,
giitehns, ängar, skogar, utjordar, m. rn. Den intygar del sjelf i Kongl.
Commissionens Instruction (Litt. F.). Det behöfver ej erinras, att denna
kyrkornas egendom ej kunde vara lörvärfvad i Halland, efter 1645, — ty
Drottning Christina väl bortgaf och sålde kyrkornas hemman, men skänkte
inga åt dem <— eller i Skåne och Blekinge efter 1660. Af Lunds lan
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 185.
47
debok och Hallands jordebok 1G46 veta vi, hvilka dessa kyrkornas underhöriga
hemman voro i Halland.
2. Kyrkornas rättighet af dessa hemman och jordar var icke allenast
landgille, utan äfven städsmed. Alla Gommissionens domar sammanstämma
deruti, att städsmålen hura följa landgillet (Litt. IL K. m. 11.) och hafva i.
de Danskes tider följt landgillet efter (Litt. L. m. 11.). Den Kongl. Commissionens
vittnesbörd kan icke jufvas.
3. Christian IV:s Recess af 1643 var vid Hallands afträdande lill
Sverige, Lag för Hallands kyrkoförhållanden. Efter dess stadganden skulle
prest tillförordnas (Litt I.), skulle städsmålen ingå till kyrkan, ehuru hemmanen,
(såsom likaledes var i denna Recess stadgadt), bortstaddes af kyrkans
försvar och Kronans Befallningsman (Litt. L.). Kyrkorna skulle genom
General-gouverneuren och Landshöfdingarne handhafvas vid det, sorn
dem efter Recessen tillhörer (Litt. D.).
4. De, som genom donationer kommit i besittning af kyrkohemman,
hade tilivällat sig städjan (Litt. H.), och genom laudstings-dom sökt vinna
stadfästelse derpå (Litt. L.) Dem från kändes allt anspråk på städselrätt, såsom
olagligt. De egde antaga tjenlig åbo, men med bifall af kyrkans
målsmän, som skulle betinga städjan å kyrkans vägnar, (Litt. H. L. M.J.
Afven om de hade uttrycklig resolution på slädjan, skulle de endast dervid
bibehållas till vidare förklaring (L.). För innehafvare af de kyrkohemman,
sorn varö försålde af Drottning Christina, gällde samma Lag (Litt.
K.). — Vi se äfven af domarne, alt det, som genom köp eller donation
af kyrkohemman tillkom innehafvarne, var endast det extra-ordinarie -—
endast hemmanets herrlighelev. Kyrkorna hade efter Lag städsel-rätt,
och bade aldrig lagligen förlorat egande-rälten.
Afskrift.
Litt. A.
Med Iiensyn til det Spörgsmaal, hvem Rettigheden til at bortfaeste,
de Gaarde (städsclsret lii hemman), hvoraf der i Halland svares Landgille
til Kirkerne, lilkom förend denne Provinds kom under Sverrig, linder jeg
det utvivelsorat, at, forsaavidt Kirkerne ejedes af Kongen og Kaldretteu
af Hain udövedes, ere de ommeldte Gaarde ogsaa bleve bortfaestede af
Kongens Lehnsmand, der i Christian den 4:des store Reces 1—4—1 kal
-
48
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
des Kirk ens Forsvar og som derför ifölge samme Lov 1—4—34 bortfiestede
Kirkens Jorder og ifölge 1—4—38 deus Korntiende. Yed Landgille
forstaaes samtlige Prsestationer, vasre sig enten i Korn, Smör oell
andre Nalural-piaestationer, eiler i Penge, som svares til Gaarden»
Kier, og som i naervaerende Tilfaelde vet naermest var Kirken, men hvis
Rel udövedes af Kongen, forsaavidl ingen Privat (Adelig Kirkepatron;),
Universitet eller Capitel havde Pa trona ts-rellen (jefr Hee. 1—-4—1). Til
nsermere Oplysning om en Mishrug, sorn fra de saakalilte Reguskabs-provsters
side ikke har vreret usaedvanlig, kan maaske tjene Ree. 1—4—39,
livor det liedder: ”Oc skulle alle SieedsmaaJe oc andel Uvisse, saavei afF
Capitels- och Provslie-Kirketiender, <marde, B el, Jorder oc Huse, sorn ad'
andre Kiiker, forbliffve Kirkerne effter Recessen, oc ikke forklaris (saaledis)
al, naar Kirkerne langer den serl v anlige Foste, da maa Regenskabsprovster
eller andre til dores Profit nyde hvis videre kand halFvis, hvad
för en Deel tiltegt oc derimod hos en Deci til doris egen Fordeel optaget
oc i Brug varit haffver, undtagen der findes adkomst udi Capitels eller
deris, som sig det tilholde, Egend oms-breff ve oc gamle Jordböger, sorn
saadant udvise”. —
Kiöbenhavn den 2 Maris 1840.
K elderup tiåsen vin ge.
I de officielle Copieböger li a det 16:de og 17:de Aai Inmdrede, som
angaae Skaane og Halland, meri deere nu deels Sverrig og deels Hänmark
tilhörende Provindser, sorn för va res i det Kongelige Danske Geheime-Archiv,
findes, efter mit Skjönnende, ikke andre Oplysningev örn
den ovenomhandlede Gjenstand, end saadanne, som bekiaefte den berömde
Lovkyndige og Lovhistorikers, Herr Eslatsraad og Professor Rosenvinges
utvivlsomme Förklaring: at de Danske Konger, paa den Tid (indlil de
lörstnsevnte Lande korn under Sverrig:) lörsaavidt de ejede Kirkerne
og udo vede Kalds-retten, saavei i Skaane som i Halland, overdroge til
Lehnsmanden Rettigheden til at bortfaeste disse Kirkers Gaarde (stredselsret
til hemman). De öviige af Eslaatsraaden ovenfor meddeelte Oplysninger
svare og lil det, hvad deraf hine gamle Copieböger er fa res, saavei
som og til de hertilhörende samtidige Underretninger, som haves i det
agtede Skrift af Arent Berntsen: Dan marck is och IN orges fruetbare Her
lighed
-
*) Maaske skal der laesesv- tillagt: tijlagt til Kirkens Capital.
Stats-Ulskottels Utlåtande, N:o. 185., 49
lished. Kiöbenhavn 1656, 4:to, naevnlig (i 3:de Bog) side 398 og 405.
Bette
Kiöbenhavn, den 5:te Martz 1840.
Finn Magnusen.
Estatsraad, Professor og Geheime-Archivarius.
Att ofvanstående intyganden äro utfärdade af Professorn i Lowkyndigheten
vid Universitetet i Köpenhamn Etats-Rådet Kolderup Rosenvinge,
hvilken anses för en af Dannemarks förnämste Jurister, samt af Geheime-Archivarien
Etats-Rådet Finn Magnusen, hvars kännedom och critiska
forsknings-förmåga af gamla handlingar, är allmänt vitsordad, varder
härmed bestyrkt och bekräftadt.
Köpenhamn den 6 Mars 1840.
£. Lagerheim.
Kongl. Maj;ts Minister vid Kongl. Danska Hofvet.
Enligheten med denna dag till Kongl. Kammar-Gollegium ingifna originalet,
betygar; Stockholm den 2 Januari 1841.
Ex officio:
C. F. Peters.
Registrator.
Likheten med original-afskriften, intyga:
Jac. Fredric Ek. D. Hedrén.
Notarie. Kammarskrifvare
i Kongl. Kammar-Rätten.
Hilt. till K. St. Prof. 1845. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 4 Haft.
1
50
Stats-Uitliottet» Utlåtande, N:o 182.
Litt. B.
Kong Christian den Fjerdes Reces af 16'43.
Förste Bog.
Om Geistligheden oc huis derlil hörer.
Fjerde Capitel.
Om Kirckernis Forsuarer oc deris Tilsiun.
1.
Kirckernis Forsuarer ere Kongens Lensmaend, saa oc de, som Jura
Patronatus haffue, Adel, Uniuersileter, Capiteler, Prouister eller Regenskabs-Prouster,
Clostere oc andre Geisllige. Enhuer afl' dennem offuer
sine betroede eller underhaffuende Kircker skulle alle forbemelte, den ene
saavelsom den anden, rette sig effter denne Forordning.
5.
Forbemelte Kirckers Forsuarer skulle haffue lige Tilsiun buer med
sine Domb-, Kiöbsted- eller Landsbye-Kircker, oc ramme deris Galin, oc
see til, at Kirckerne holdis ved Haeffd oc Bygning, oc at med deris Imltegt
sparsom oc rictig omgaaes; de skulle oc handhaeffue oc suare for
Kirckernis Jorder oc Indkomme. Er oc nogen nogit frakommen, da skal
Kirckens Forsuar det igien indkalde, oc derpaa bende endelige Domb, oc
skulle de i egen Person aarligen höre Kirckernis Regenskaber, oc Kirckerne
besöge, saauit mueligt er.
19.
Huer Kircke skal haffue sin Kirckestoel, lmorudi Kirckens visie
Indkombst, Eyendom och rettighed, va;re sig Gaarde, Jorder, Enge, Skouffue,
Huuse, Sampt deraff gaaende Landgilde eller affgifft skall indloris; dernest
Korntiende, Quegliende, Midsommerstiende, Hoffuet-sloel oc Rente, item Fas
Stati-Utskottds Utlåtande, N:o 1*1.
oe alt andet, huad Kircken haffner nogen Indkomme aff, eller den tillhörer,
Iniad Naffn det oc haffue kand. Derforuden skal derudi oc indföris
Kirckernis Inuentarium — -— — —■ — — —
28.
Huer Kircke skal haffue en numererit, med Xirckens Forsuars Seidel
igiennomdraget, Regenskahsbog, som skal vaere i Praestens oc Kirckevergernis
Giemme, oc icke i Skriffuerstuen henleggis. Först udi samme
Regenskahsbog skal en Gienpart aff Kirckestoelen indföris, ilige Maade underskreffuen,
som forbemelt er, derefter Regenskaberne Aar effter Aar, som
forbemelt er, forhörede oc underskreffne, oc skal alting udi Regenskabet
indföris ordentlig med Dag oc Dalum, styckviisz, huormeget, aff buera,
lmorfor, huortil, oc saa fraradelis, &c.
30.
Inuentarium indföris först i Regenskabet, at det er beholden, oc
derhos det, buormed Inventarium forbedris eller forringis, builcken Forbedring
udi Kirkestolen liosz Inuentarium bliffuer, oc derforuden vorder
tilsat, oc Forringelsen affskreffuen.
31.
Dernest Kirckens Beholdning aff förige Aars Regenskab, Penge,
Materialia, om der er bleffuen bygt.
32.
Rente aff Kirckens Hoffuilstoel, med Formelding, bosz buera den
staar.
3.3.
Kirckens Landgildekorn oc anden Landgilde, huer slags Korn oc anden
Landgilde-Indkomme (vaere sig aff Gaarde, Jorder, Enge, Huusze, Kirckelader,
eller dislige) for sig selif specificeret, skal effter Capitels-Kiöb
betalis; Landgildspengene skulle oc opebergis i Rixskillinger. Oc skal
52
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
ald Kirckens Tiende-korn bortfeslis for Penge, effter det Kiöb paa Kirckekorn,
aff de dertill Forordnede aarligen sat bliffuer, saa huo Pengene
icke til befalede Tider frembskicker, balfue derföre sit Feste forbrut, ligesom
FeslebrelTue paa Tiende-korn liidintil formeldet haffue.
34.
Jorder, sorn ere giffne fia Böndergaarde lil Kircken, skulle de
Bönder, fra huis Gaarde samme Jorder giffne ere, beholde for Landgilde,
der pleyer aff at gange, aff gammel Tid. Dog skulle de vaere plictige,
Arffuinger effter anden, a t feste samme Jorder aff Kirckens Forsuar, paa Kirckens
Vegne, for en skiellig Feste, til enKiendelse, naar den döer, Jorden
fest haffuer. Haffner nogen derudoffuer tagit Jord oc Eyendom fra Kircken
imod Domb oc Bet, da vinde Kirckens Forsuar samme Jord till
Kircken igien med Domb oc Rettergang, oc den, som saa taget haffuer,
bode derföre efter Louven.
36.
Kirckernis Korntiender (liuarom videre hereffter) skal effter Capipitelskiöb,
saa oc huad andre fiender Kirckerne baffue, saauit de hidindtil
dennem fulldt haffue, nemblig Midsommer- eller Qvaegliende, som ey
ringere end effter ret Landkiöb loris til Regenskab. Oc skal Praesten paa
samme Qvaegliende holde vigtig Register med Kirckevergerne, oc til Rictigheds
Vitterlighed devis annammelse underskriffue.
37.
Kirckernis Fae oc Qvaeg, huor det er oc aarlig Indkomme aff
haffuis, oc dislige, saerdelis i Norge, Kirckekiör oc Alterkiör, som ey maa
forandris, linor de nu ere; de, som ere forkomne, skulle igien indtalis.
38.
Dereffter skal den uvisse Indkomst indföris, nemblig Stedsmaal aff
Kirckens Tiender, saauit Praesten icke Kirckens Tiender uden Stedsmaal
nyde; oc skal udi Regenskaberne indföris, huo Tienderne haffve, saa oc
Siats-Utskottets Utlåtande, N:» 182.
53
naar Naffnet forandris oc en anden bekommer Tienden; derhos settis huacl
Feste deraff gången er, at deraff maa erfaris, om tiibörligen Stedsmaalet
er opebaarit. I lige Maade indibris oc Stedsmaale aff Kirckens Gaarde,
Enge, Jorder, Boel, Huusze oc Lader.
39.
Oc skulle alle Stedsmaale oc andet Uvisse, saavel aff Capitels- oc
Prouistie- Kircketiender, Gaarde, Boel, Jorder oc Huusze, som aff andre
Kircker, forbliffue Kirckerne effter Becessen, oc icke forklaris, at, naar
Kirckerne langer den sedvanlige Feste, da maa Regenskabs-prouster, eller
andre lill devis Profit nvde liuis videre kand haffuis, linad for en Deei
J 7
tillegt oc derimocl. hosz en Deel lil devis egen Fordeel oplaget oc i Brug
vaerit haffuer, uudtagen der lindis Adkombst udi Capitels eller deris, som
sig det tilholde, Eyendonibs-breffue oc gamble Jordböger, som saadant
udviise.
Transumtets enlighet med originalet intyga.
Jacob Fr. Ek. F. IV. Öfverström.
Notarie i Kongl. Vet. Acad. E. O. Amanuens i Stockholms
S ta ds 'Consistorium.
Afskrift af Gienpart.
Litt C.
Wij Frederich etc. heise elther alle Herretzprouster ofver allt wort
Land Skaane, Halland, Bleginde och Listtr, med Gud og wor Naade wijder
alt wy ere komne udi er fa ring, huorledes alt Kirckerne och Presterne
ther udi Lanndet, skulle megit ufforrettis, och skee Forfaring, paa huiss
Gaarde, Jorrde, Grunder och Eigendomme, thennom med rette tillhörer, mest
aff thennd Aarsag, at ther paa er Jugen wisse beskeed, med Jordbögger
eller Register gjortt, saa at mand kan wiide huad Kirckenns og Prestenns er,
och ther som icke lindes thertil Raad: er att formode, at Kirckernis och
Presternis Jorrde och Eigendome, med tiidenn bortheffs fran Kirckerne och
Piestegaarderne, och kemmer udi frembede menndts were som ther til
54
Stats-Utsftotteti Utlåtande, iV.o 183.
Jugen Reit hafwe. Tha paa ihett sligtt maa forekommes, bede wij etther
alle och huer serdelis strehgeligen by ude Att j retthe etther effthr huer
ud j the herritther j haffwe befaling udj at forfare och udspörge, alle t lie
Gaarde, Jorde, Grunder och Eigendomsne, som hörer til Kirck erne och
Presterne paa thieris Embilzs Yegne, huor the ligge, huem thennem haffwer
og Bruuger. Och hvad ther affgiffwis til Lanndgilde. Och therpaa giörer
Clara Register, Och samma Register Sijdenn forschicker lil Superintententem at
hann kannd lade ther efftergiöre en reti och visse Jordebog paa alle Kocker*
og Prosters Gaarde, Jorde og Eigendomme offer allt stigtit paa thett mannd
theraff kann viide och forfare, huad kirck ens och Prestens Eigendom er,
och alt ther fränn Jnghen skulle föröckes. Thermed skerr Wor ahvorlig
Wilge och Befaling, tili thager ther Ingen Forsömmelse for, saafremblt j
icke ville stannde til rette, Forbydenndesh med alle wor Fogitts Embitzmend,
Riddmenndzmend, och alle aff Addelenn, Saa och alle a lindre Geisllige och
Werdtziige, aldeles Jngen undenthagit, nogenn hinnder eller Forfanng at giöre
for:nt Prouester udj thenne thieiis bestillning och befalning, men thennom
lier udinden fast mere att hielpe och til thett beste att ford re och fremme,
saa at the forrne thieris befaling udi alle Maade med Flid effter thelle
wore breffs lydelse mue fuldgiöre. Wed wor Hyldest och IS aade Da t.
Fredriksborg thend ll:te Augusti Aar 1569.
Geenpartens Overeensstemmelse med den i det Danske Cancellies
Archiv beroende Registrant bevidnes herwed.
Cancelliet den 21:de October 1825.
(Sigill) Hiorthöij.
Cancellie-raad och Archivarius i det
Danske Cancellie.
Likheten med Original-afskriften intyga:
A. J. Olde.
t. f. Copist i K. EccL Dep.
Jacob Fredr. Ek.
Notarie i Kgl. Yet.-Acad.
StaU-Ulskottets Utlåtande, N:o 182. 55
Transsumt.
Litt. D.
KONGL. MALTS
Resolution på Presterskapets uti Götheborgs Stift besvär, ilat
Stockholm den 30 Sept. 1668.
R. Registr. P. 11 f. 1040.
Ulhi Ilallandh.
12.
Hvadh vidhkommer Presterskapets i Halland underdånige begiäran,
alt kyrckiotijonden icke molte anvcndas lili Magazinen och Guarnisonernes
underhåldh, uthan förblifva till dhe usus, som dhe hafva varit destinerade;
så vill Kongl. Maj:t att dermedh schali förhållas effter dess Nådige
Presterskapet i Giötheborgs Stifft gifne resolution på Rijkzdagen a:o 1660,
eftersom Kongl. Maj:t densamma ännu härulhinnan vill reiterera, att kyrkiorne
schole niuta deras intrader oförrychte som dhe dem tillförende
haft hafva, till deras byggning och reparation, hvarvidh Gen. Gouverneuren
oell Landshöfdingen skola dem maintinera och handhafva.
13.
Dhe bendicia angående som hafva varit lagde till Kyrckiors, Schola rs
och deras betientes underhåldh, hvilka förmehnas varda förde uthi éens
eller annors Donations- eller Kiöpebref; och Presterskapet begiära, att dhe
måga blifva vidh dheras förre fundation; Så vill Kongl. Maj:t Sig derpå i
Nåder resolvera och sökia sådant alt ändra, vidh hvar och een serdeles casus,
efftersom omstendigheeterne då bättre kunna considereras och i acht lagas
enär slijkt specialitet' hillver föredragit.
14.
f Såsom Presterskapet i underdånighet hafva tillkännagifvit, att nå
-
: 56
Slats-Utskoltets Utlåtande, N:o 182.
gre finnai', som allenast hafva ellie extra-ordinarie Räntornc alf dhe hemman
som gifva sitt Landgille till kyrckiorne, dhe der understå sig alt
horlstädia till deras egen nytta och fordeel kyrckiones Landgille; Alltså
och emedan som Kongl. Majit sådant medh miss hagh förnimmer, ty vill
Kongl. Majit beordra Dess Gen.-Gouvernern* och Landzhöfdingar, att dhe
uppå sådant bother skaffa, och handhafva kyrckiorne vidh det som effter
Recessen dem i delta måhl compelerar och tillhörer.
i Rätteligen afskrifvet, intyga. Stockholm den 26 Jan. 1845.
C. G. Styfje. JVilh. Tham.
E. O. Aman. i R. Arkivet. Mag. Docens.
Afskrift.
af
Afskrift.
Litt. E.
KONGL, MAJiTS
Fulhnacht för General-Gouvernementets aff Skåne, Halland och Blekinges
Commissarie!-, dal. Stockholm den 21 Aug. 1669.
Riks-Registr. 1669. T. 1. f. 522.
Wij Carl medh Gudz Nåde etc. Gjöre vitterligit, Alldenstundh vij
för hälsosampt och nödigt erachlat hafwe, såsom till andre provincier i wårt
Rijke, så och till General-Gouvernementet aff Skåne, Halland och Blekingen
een Commission förordna och afgå låta, förmedelst hvilken tillståndet der
å orten rätteligen må kunna erfahras, sampt ett och annat effter sakernas
anledningh och tillfälle till Inwånarnes Wäre trogne Undersåtares gagn
och upkomst inrättas och thet till äfventyrs för bättre uthredande skull
afl allt sådant torde wara nödigt, att något mothe och sammankomst af
ett och annat Ståndli förskrifvas och hållas skulle, ty hafwe Wij beordrat
och fullmechtigat, effter som Wij härmedh och i krafft af detta wårt öp11a
breef beordre och fullmechtige (tot. titt.) Herr Gustaff Baner, Herr Johan
Gyllenstierna, Herr Claes Rolamb att i ofvanbeite motte vara Wäre
Corn
-
Stäls-Utskottels Utlåtande, N:o 182.
57
re Commissavier, Ständerne så i gemeen som i synnerheet, -så och eenskvldte
Personer, theraff förskrifva, kalla och till sigli fordra, them vår nådige
villie föreställa, dheras underdåniga Rådh och betänckiande förhöra och
afhämpta, the ärender som afhandlas kunna, medh them sluta och alt thet
förrätta, som Wij them å Wäre wägnar att giöra och förrätta anbefallt,
beordrat och instrueret bäfwe.
Wij biude och befalle förthenskull alle, som wederhöhr, sampt Oss
medh J.ydno och trooheet förbundne åhre, att the rätta sigh liäreffter, bevijsandes
them sin respect och tillbörlige hörsamheet uthi allt thet the å
väre vägnar biudandes varde.
Till yttermehro visso etc.
HEDVIG ELEONORA.
P. Brahe, L. Linde, G. O. Stenbock, M. G. De la Gardiej G. Bätter.
J. P. Olivekrantz.
Rätteligen afskrifvet intyga. Slockholm den 22 Jan. 1845.
C. G. Stjffe. fVil/t. Tham.
E. O. Aman. i Riks-Archiyet. Hist. Docens.
Transsumt.
Litt. F.
KONGL. MAIJ:TZ
Instruction hvar effter thess och thess Rijkes högtbetrodde Män och Rådh
ellie Wälborne Herr Johan Gyllenstierna., Frijherre till Lundholmen, Herre
till Fråssåker och Sverkilbo, Praesident uti Svea Hof-Rätt; och Herr Claes
Bttlamb, Herre lill Bystadh och Lenna, Cammar-Rådh, uthi then Commis
-
hili. titt R. St. Prot. 1844. 4 Sami. 1 Afä. 2 Rand. 4 Haft.
8
58
Stats-Utskotteiu Utlåtande, N:o 182.
sion som them vid Skånska General-Gouveraementet i nåder uppdragen
ähr, sigh hafwa att rätta och regulera, dat. Stockholm den 21 Aug. 1669.
Riks Registr. 1669. T. f. 525, 529.
3. I lijka måtto tieriär och information att inhemptas om andre
eenkannerlig Landz-kyrkiors och Prästeböhls underhörige hemman, gadehuus,
Engiar, Skogar, Uthiordar etc. medh sampl kvrckiornes Inventarier
item hvadh capitaler i reda penningar hoos kyrckiorne så i städerne
som på landet ännu alne att hima eller på räntha uthslående såsom oek
huru medh the kyrckiomedell är fatt, sorn på Cronones vägnar af kyrekiorne
ähro uplänthe, att the må blifva liquiderade och uthi richtigheet brachte,
elfter den på sidste Rijksdagh Ständerne der nedre gifne Resolution
jembvähl och hvadh medel Konungen i Danmarck och dess Ministrer vidh
cessionen alf .Landet kyrckiorne häfver afbendt, in specie huru beskaffat
ähr, medh Hindrich Lindenous räckenskap, som lian för några kyrekemedell
att giöra, hahr förpliehtadt varit, och liwern uthi hans nampn samma
medell häfver under händer halft, samt medh flere sådane. Och ändoch Hrr
Commissarierne i alt thetta, så vida thet Skåne angår, sigh kyrckio-inspectorens
underrättelse betiena kunna, will KongL Maijdt lichvähl att the
och häröfver sielfve Prästerskapes och andras berättelse iuhempta och honom
kvrchio-inspectoren tillholla giöra reda och räckenskap för den tijdb,
som honom vederbökr. — -— — — — — —
Rätteligen afskrifvet intyga. Stockholm den 22 Jan. 1845.
C. G. Styffe. IV. Thum.
E. O. Aman. i Riks-Avchivet. Hist. Docens.”
Rätteligen afskrifvet intyga.*
A. Lindberg* F. W. Öf verström*
Consisl. Aman. i Stockholm. Vice Comm.
Stats-UtskotUU Utlåtande, K:o 182. 59
Afskrift af Transsumt
Litt. G.
Utdrag ur Kongl. Commisionens Protokoll i Malmö d.
21 Jan. 1670 f. m.
(P. i. f. 2039, 2041.)
Sedan företoges Prästerskapets Generale insinuerade angelägenheter
beståendbe uti effterfölljande punchter.
2.
Anliöllo Presterskapet att kyrkiornes huusmän och dee som dess
hemman åboo, måge vara frij för Befallningsmannens Eckor och påbodh,
effter som dee till den ända äro upbögda, att dee som der uti boo, skola
halfva noga adit på kyrkones byggningh, åker och äng; såsom och att det
ringa slädzmåhl, som af samma huus och hemman falla kunna, måge allena
komma kyrckiorne till goda, och Prästerna med kyrckioverderna effterlåtit
dhem bortstädia och derföre vederbörlig räkning att gjöra.
Resolut io.
Detta funno Kongl. Commisarierna skiähligit och böra dermedh icke
utan betahlningh graveras, och så frampt dhet skier, hafva dee sådant för
Landshöfdingen i Lähnet att tillkennagifva, hvilken vederbörliga böter derpå
skaffandes warder. Städhsmåhlet af slijka kyrckiors ägendomb bör
kyrkian allena tillfalla, som det af alder häfver varit vanligit och derföre
af wederbörande räkning giöras.
Stats-Utshottets' Utlåtande, N:« 182.
Rätteligen afskrifvet intyga:
Slockholm den 22 Januarii 1846.
C, G. Styffe. Wilh. Tham,
E. O. Aman. i R. Archivet. Hist. Docens.
Likheten med afskriften af original-afskriften betyga.-
A. J. Olde. E. T. Heurlin.
t. f. Copist i K. Eccles.-Depttet E. O. Canzlist i Högv. Pre
ste-Ståndets
Canzli.
Afskrift.
Litt. H.
Utdrag af Skånska Cominissionens Protokoller 1669?
1670, T. II. f. 1687, 1694, 96.
Ilalmstädh den 3 Junij (1670).
förmiddagh holtz Protoeol uthi begges deras Ex. Ex:tiers nähr warö:
Då inkom Landzhöfdingen Herr Johan Hårdh och insinuerade ett
memorial, hvarpå han begierte Resolution.
9.
Om kyrckio Godz, som åhre bortsulde och förlente, hvilka gifva sitt
landgille och ordinarie Ränlha till kyrckian, men alt Extra Ord. till Donatarien,
nähr dhe böhre städia, om sådant, icke af Cronones fougde
och kyckiones fidlmechlige bör skee, och icke afl' denn som Godset och
det extraord. häfver, hvilka sigh det lillwella, ehuruvähl atStädian altijdh
accorderas och gifves effter pundtalet som Godzén ränttar till, i det vissa
som är landgillet.
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 1S2.
61
Resolutio.
Adellsmannens betiente må vähl tillålas att antaga till hemmanets
åboe denn person, som lian dertill farner tjenligh och dugeligh, doch så
alt emedan städzmåhlet bör fullia landgillet och falla kyrckian till, böhr
sådant skee med Cronones Befallningsmäns sampt kyrckioverdernes consens
och weetskap, hvilka böhre på kyrckiones v egna r till det bästa accordera
medh bonden om städzmåhlet, hvarpå sedan Cronones Befallningsman
skall städsmåhlszedell meddehla, och om vederbörande icke kunna härutinnan
förenass böhr det för Landshöfdingen angifvas, att han deruthinnan
statuerar hvadh skiähJigt finnes.
12.
Berettade att när kyrckiogodz blifver odhe, lager donatariens fullmechtige
alt griissgiället och kyrckian får intet, som häfver landgillet och
det ordinarie.
Resolutio.
Både kyrckian och donatarien böhr åtniutha Grässgiället, proportionaliter
sorn dhe hafva uthlagorna till.
Rätteligen afskrifvet intyga. Stockholm den 22 Jan. 1845.
C. G. Styffe. Wilh. Tham.
E. O. Aman. i R. xlrchivet. Hist. Docens.
Litt. J.
Utdrag ur Skånska Commissionens Protocoller (1669
och 1670).
Halmstadh den 3 Junij (1670) förmiddagh holtz Protocol uthj begges
deras Ex. Ex:tiers nährwaro.
62
Stats-fltskolteU VUåtmde, N:o 182.
Då inköra Landshöfdingen Herr Johan Hård och insinuerade ett
memorial, hvarpå lian begierte Resolution.
14-
Föred rogh Landshöfdingen alt Christian IV:s Recess lib. 1 cap. 1
art. innehåller att Biskopen eij må någon till kall insettia och ordinera
medh mindre han halver Collatz ifrån Ländzmannen eller Kiörcknes patron,
hvilket Biskopen går förbij och insätter Präster uthan vocation och
den ringaste Landzhöfdingens veetskap, förfrågande sigh altså, huru dermedh
förhållas skall.
Hvarvidh Landshöfdingen gaf Exempel att Biskopen hade insatt i
een församblingh een Präst till kallet, som nu hade suttit vid Embet j 2
åhl, men nu alf honora dädan fordrat i befruchtande att deröfwer vidi»
detta tillfälle skulle klagas, eliter han uthan någons weetskap och cornelis
insattes af Biskopen allena.
Resolution
Skall förhållas alldeles effter dett sorn Recessen och Kongl. May:ttz
resolutioner i detta fallet exprimera, dock deras privilegier sorn halva Jura
Patrona oförkränkt.
Litt. K.
Halmstad!» den 2 Augusti Anno 1670.
Ähr och aff Hans Ex;tz Gyllenstierna uppå Kongl. Commissariernes
vägnar resolverat öfver Didrich Bex insinuerade memorial angående dispositionen
öfver bortstädiandet alf Kyrckiohemman, som utha IF Hans Kongl.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
63
Maij tt och Cronall haus Principal Herr Adrian Tripp uthi Ha llandh till
sig handlat och uthi possession häfver.
Och emedan sorn medh bern te hemman är funnen den beskaffenheet
vara alt the gifva Landgillet til K yrek i an och det Extraordinarie
till Huussbonden och Städzmåhlet altijd föllier Landgillet, fy öhr honom
samma Resolution för skiähligh funnen bär öfver alt meddela som för om
sliikt ährende är förklarat.
Rätteligen afskrifvet, intyga. Stockholm den 25 Jan. 1815.
C. G. Styffe. Wilh. Tham.
Hist. Docens.
Afskrift af Transsumt.
Litt. L.
Utdrag ur Kongl. Commisarieruas till Skåne, Halland
och Bleking Protokoll (T. 11 f. 1755, 1771,1791,
1802, 1919, 1937).
Halmstadh den 14 Junij Anno 1670 uthi Hans Ex:tz Herr Johan
Gyltenstiernas närvaro holtz Protocol. — — — — —
Sampteligh Prästerskapet aff Halmstadh och Ålnestadh Härader,
förmedelst deras insinuerade supplique, auhöllo för detta törsta alt Kyrc
kior na måge få i föllie alf Kongl. Maj:ttz vidh senaste Rijksdagh Ehrhåkne
Resolrns 12 Puncten behålla sina gamble och vahnlige intrader till deras
reparationer som ähro Eller häreffler blifva bröslfällige.
Resolution
Ehuruvähl Academien utlij Lunden eendehl alf kyrckiotijonden i
förledne åhr har varit anslagen, så är denn nu upphätven, oell Kyrckiorna
häreffler fåå sine intrader oturberade effter Kongl. Maj:llz resolution.
64
Stals-lltsltottets Utlåtande, N:o 182.
2:de.
Klagade Prästerskapet öfwer een Landztingzdom,som nyligen äruthgången,
demi kyrkrna liaf:r frånkiendt Städian alf des Gårdar, Bohl, Jordar
och IIuuss som kyrckiorna taga Landgillet alf, och det Extra Ordinarie
till andra ähr borttdonerat. Begiärandes at Kyrckiorna må fåå åthniutha
Städzmåhlet elfter Christian IY:s Recess Lib. I Cap. 4:to art. 38 et 39
och dee som det upburit hafwa påläggas måtte sådant återgifwa.
Resdutio.
Efftersåsom Städzmåhlen flyta uthaf Landgillet och bäfwer uthi dee
danskas tijder fölgdt Landgillet efter, så bör kyrckiorna efter gammal pläghsedh
och denn Grundh derom uthi recessen linnes muta Städzmåhlen, der
som Landhgillet deni tillhörer och samma Gårdar, Bohl, Jordar eller
IIuuss af Kyrckiones förswar tillijka medh Crononos Befallningsman på
orten bortstädias, medh mindre icke donatarierne eller Possessorerne alf
dee Extraord. Räntorne håfve uttryckeligh Resolution at dee Städian behålla
och muta skölda, då dhe dervidh till vidare förklaringh varda handhafda,
men elliest och i vidrigit fall skola vara skyldige at gifva ifrån sigh
hvadh dhe under demi Titull hafva upburit.
Rätteligen afskrifvet intyga. Slockholm den 22 Jan. 1845.
C. G. Styffe. Wilh. Tham.
E O. Aman. i Riks-Årchivet. Hist. Docens.”
Litt M.
Stats-U Iskot teti Utlåtande, N:o 182.
65
Litt. M.
Halmstadh den 19 Junij förmiddagh föredrogs effterfölliande
ährender för Hans Excellentz Herr Jplian
Gyllenstierna och aff honom Resolverades
/ Prästerskapet af Fauråhs och Humble Härader förmedelst deras insinuerade
suppliqve.
2:do.
Förfrågade sigh Prästerskapet huruledes medh Stedzmålilen af dee
Gårdar, Bohl och IIuuss förhållas skall som Kyrckiorne hafwe sitt Landgille
uthaf, men det Extra till Privatt Personer förländt.
Resolutio.
f örblifver widh det som redan häröf:r uthi Landzhöfdingens punchter
ähr Resolverat.
Rätteligen afskrifvet intyga:
Stockholm den 22 Jan. 1845.
C. G. Styffe. Wilh Tham.
Hist. Docens.
Likheten med Afskriften af Original-Afskriften betyga:
E. T. Heurlin. J. Fredr. Ek.
E. O. Canzlist i Hög v. Pre- Notarie.
ste-Slåndets Canzli.
Bih. till R. St. Trot. 1845. 4 Sami l Afd. 2 Band. 4 Eäft. 9
66
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
Häruti hafva instämt Biskopen m. m. Hedren, Doctor Björkman,
Prosten Odelberg och Doctor Hallbeck.
Af Herr Berg von Linde: ”Under förutsättning, alt genom den af
Utskottet föreslagne undersökning kan, i afseende på större delen af ifrågavarande
hemman, på ett tillfredsställande och fullständigt sätt blifva utredt
och upplyst, hvilka som äro af krono-natur, eller af den beskaffenhet
att kyrkorne och presterskapet dertill hafva jordegande- och dispositionsrätt,
så att någon tvist derom icke vidare ifrågakommer, instämmer jag
hufvudsakligen i Betänkandet, men föreslår, till besparing af både lid och
kostnader, ett sådant tillägg i den underdåniga Skriivelsen: att de stridigheter,
som, efter det den ifrågasatte undersökningen för sig gått, ännu möjligen
kunna återstå örn egande- och dispositions-rätten till oftanämnde hemman,
må varda öfverlemnade till afgörande af compromissarier, valde å
ömse sidor.”
Af Herr Möllerhjelm, som, jemte anmälan det han varit af embetsgöromål
hindrad att öfvervara det fattade beslutet, reserverat sig deremot,
på den grund, alt Utskottet icke behagat fästa nog afseende å de fullständiga
upplysningar i ämnet, Herr Doctor Stenhammar meddelat, och hvilka
i Doctorns reservation finnas upptagne.
Af Bengt Gudmundsson från Hallands Län, hvilken såsom sin reservation
åberopade Inkomst-Aidelningens lörslag till utlåtande, lydande sorn
följer:
”Af de inom Halland belägne hemman, hvilka uti 1646 års Jordebok
finnas upptagne under benämning af kyrkohemman, äro en del numera
till skatte försålde, andra disponeras af Kongl. Maj:t och Kronan, för
hvars räkning de sedan äldre tider blifvit bortstadde och ännu bortstädjas,
andra åter äro under full frälsemannarätt ät enskilde upplålne samt
en annan del slutligen under disposition af kyrkoförvallningar och presterskap,
af hvilka städsel-rälten till dessa hemman utöfvats. Sistnämnde kyrkohemman
äro åter åt nuvarande hemmansinnehafvare upplålne, dels på
grund af kyrkornas eller presterskapets meddeldte städja, dels medelst upprättade
ömsesidiga arrende-contracter. Vid betraktande af de uti Rikets
sednast församlade Ständers underdåniga skrifvelse åberopade flerfaldiga omständigheter,
jemförde med de af Kongl. Maj:ls Befallningshafvande i Hal
-
Staty-Utskottet» Utlåtande, N:o 182.
67
lands Län oell Kongl. Karnmav-Collegium ytterligare uppgifne skäl oell
bevis, har Utskottet icke kunnat undgå att häraf hemta giltig anledning
till den förmodan, att ej mindre under den tid provinsen Halland ännu
1VIde under Danska väldet, än ock efter provinsens afträdande till Sverige,
kronan innehaft jordegande- och städselrälten till samtlige de s. k. kyrkohemmanet
att benämningen af kyrkohemman endast tillkommit i ändamål
att från öfriga dervarande hemman serskildt utmärka sådana lägenheter,
hvaraf kyrkorna egde att uppbära landtgille, samt alt följaktligen
kyrkorna och presterskapet sedan Danska tiden obehörigen tillegnat sig
städsel-rälten till nämnde hemman, så framt icke denna rätt kan genom
donationsbref eller annan laga vitsord egande handling bestyrkas. En sådan
förmodan synes ock, så vidt fråga är om de kyrkohemman, i afseende
hvarå uli den till sin autenticitet numera styrkte Lunds Landabok af
år 1569 finnes uppgifvet, alt dominium tillhörde Kongl. Majit och Kronan,
i det närmaste gränsa till visshet. Utskottet betviflar således ej, att den
rättegång, hvars anställande blifvit af Rikets Ständer äskadt i ändamål att
åt staten återvinna jordegande- och disposilions-rätten till de kyrkohemman,
som af kyrkorna och presterskapet för närvarande disponeras, skulle
i allmänhet medföra ett för kronan gynsamt resultat. Då nu en sådan
utgång af frågan skulle, oberäknadt fördelen för staten af vunnen egandevätt
till ett betydligt antal hemman, jemväl för enskilde personer, bereda
utväg att genom erhållande af åborätt å nämnde hemman, i likhet med
öfrige kronohemmans åboer medelst skatteköp förvärfva sig jordegandeoch
dispositions-rätt till samma hemman, ett förhållande, hvilket äfven för
det allmänna blefve af nytta, enär nemligen, vid en sålunda för framtiden
tryggad besittningträtt, jordegaren sannolikt komme att åt hemmanets
skötsel och odling egna större omsorg, än som af en vanlig åbo eller arrendator
kan påräknas, så skulle, på dessa skäl, Utskottet icke tveka att såsom
den lämpligaste utväg att bereda ett slut på den osäkerhet i afseende
på disposilions-rätten till ifrågavarande kyrkohemman, hvilken sedan
längre tid varit öfverklagad, tillstyrka en sådan undersökning i domstolsväg,
sorn af 1840 års Ständer blifvit begärd, så vida icke häremot förekomme
betänkligheter, hvilka, efter Utskottets tanka, synas förljente af synnerlig
uppmärksamhet
Den af Rikets Ständer och förrbemälde embetsmyndigheter till åda*
galäggande af hemmanens krono-natur förebragte bevisning utesluter nem
-
68
Stats-Utslcottets Utlåtande, N:o 1S2.
ligell icke lielt och hållet möjligheten deraf, att ju något eller någre af
hemmanen i fråga kunna före eller efter provinsen Hallands förenande med
Sverige hafva blifvit med full egande- och disposilions-rält tili kyrkorna
eller presterskapet upplåtne, oagtadt desse sistnämnde numera icke äro i
tillfälle att genom fullständiga åtkomsthandlingar ådagalägga sin rätt i detta
hänseende, hvartill åter orsaken kan vara att finna, antingen deruti att
nämnde handlingar i tidernas längd förkommit, eller att öfverlåtelse!! egt
ram redan i den aflägsna forntid, då för bestyrkande af jordegande-rält
icke erfordrats skriftlig handling. Enär likväl, vid pröfning af de i berörde
hänseenden förekommande tvistefrågor, Domstolen, i enlighet med
gällande rättegångsordning, måste grunda sitt beslut på tillgänglige handlingar
samt de skäl och bevis, hvilka deraf kunna hemtas till stöd för Kronans
eller kyrkornas anspråk, kan härvid onekligen inträffa, att Domarens
ntslag, ehuru juridiskt rigtigt, likväl i ett eller annat fall förnärmar den
ena eller andra partens verkliga, men numera icke bevisliga, rätt. Härjemte
bör erinras, ali, i anseende till meranämnde kyrkohemmans belägenhet
i olika delar af Länet, frågorne om dispositions- och jordegande-rättcn
dertill komma att vid serskilda Domstolar anhängig-göras, hvadan icke med
säkerhet kan antagas, alt, vid målens handläggning, enahanda grunder städse
Liefve tillämpade. Det synes dessutom icke tvifvel underkastadt, att ju, i följd af
de, för ärendenas fullständiga utredning erforderliga, vidlyftiga kamerala undersökningar,
frågornas slutliga afgörande först efter en längre tids förlopp
kan vara att emotse, hvartill kommer, alt de kostnader, hvilka
Kronan, i och för utförandet af sin talan, måste vidkännas, sannolikt skulle
uppgå till ganska ansenligt belopp. För nuvarande åboer och arrendatorer
å berörde kyrkohemman skulle den af Mikels Ständer begärde undensökning
i rättegångsväg äfven i de händelser, då Kronans anspråk blefve
af domaremagten godkände, icke komma att medföra den ovillkorliga
fördel, som Mikels Ständer synas hafva förutsatt. Då nemligen dessa
åboers och arrendatorer besittnings-rält till sina innehafvande hemman
grundar sig dels på Städjebref, utfärdade af Kyrko-förvaltningarne och
presterskapet, dels på serskilde med dem afslutade arrende-conlracter,
skulle följaktligen, derest jordegande- och dispositions-rälten till hemmanet
Liefve Kronan tilldömd, åboen eller arrendatorn ingalunda eea osiridig
rätt att såsom Krono-åbo vid hemmanet bibehållas, med rättighet alt
detsamma genom skatteköp sig förvärfva.Skulle deremot genom domstols slutliga
utslag dispositions- och jordegande-rälten till kyrkohemman tilläggas kyrka
Stats-Utskotlcts Utlåtande, N:o 1S2.
6.9
eller presterskap, Liefve häraf en följd, att hemmanets innehafvare försattes
i enahanda förhållande med hvarje annan arrendator af enskild egendom,
hvadan äfven hemälde innehafvare och hans arfvingar gingo i mistning af
de genom ofvanåberopade Kongl. Bref af den 26 April 182C5 dem tillförsäkrade
förmoner, dels af options-rält vid hemmanets utarrendering,
dels af arrende-afgiftens begränsning inom visst stadgadt maximi-belopp.
På dessa skäl skulle ULskottet för sin del anse den i förevarande
afseende mellan Kronan samt Halländska kyrkorna och presterskapet uppkomne
tvistefråga lämpligast kunna och höra afgöras genom en sådan på
billighet grundad frivillig öfverenskommelse parterne emellan, hvarigenom
ej mindre lör hemmans-åboerne och arrendatorerne bereddes en utväg
att till samma hemman förvärfva jordegande- och disposilions-rätt, än
ock kyrkorna oell presterskapet försäkrades om framtida oqvaldt åtnjutande
af de räntor, hvilka de af ålder utaf hemmanen uppburit. För tillvägabringande
af en dylik öfverenskommelse erfordras dock, efter Utskottets
tanka, upphäfvande af så väl Kongl. Brefvet den 22 Maj 1819, som
ock af de öfriga sedermera i administrativ väg utfärdade Kongl. Författningar
och Resolutioner, hvarigenom dels städsel-rätten Lill Halländska kyrkohemmånen
blifvit kyrkorna och presterskapet tillagd, dels serskilde föreskrifter
meddelats angående dessa hemmans utarrendering. Deremot synes
någon rubbning af kyrkornas och presterskapets jordegande- nch disposftions-rätt
till sådana hemman icke böra ifrågakomma, så framt kyrkorna
och presterskapet kunna medelst donations-bref eller annan, före år
1819 utfärdad, lagligt vitsord egande, handling en dylik rätt behörigen
styrka.
Ehuru Utskottet sålunda hufvudsakligen instämmer i den åsigt,
som legat till grund för Kongl. Maj:ls högslberörde Nådiga Proposition,
kan Utskottet dock icke lill alla delar biträda de uti densamma intagne serskilda
bestämmelser. Uti den Kongl. Propositionen är, bland annat, föreslaget,
att den afgäld, hvilken kyrkorna och presterskapet, på grund af
ingångne albandlingar med nuvarande åboer och arrendatorer, utaf kyrkohemmanet!
nu uppbära, skall i ali framtid fortfarande utgå till enahanda
belopp. Då emedlertid den afgäld, som af de på arrende upplåtne hemmanen
ti lilly ter kyrkorna och presterskapet, i allmänhet betydligt öfverstiger
den genom skattläggning tillkomne ränta, hvilken erlägges af sådane
hemman, som af åboer, på grund af erhållen städja, innehafvas,
70
Stats-Utskotteti Ullätande, N:o 182.
så skulle följaktligen, derest ofvannämnde förslag ginge i verkställighet, kyrkohemman
af fullkomligt jemngod beskaffenhet för all framlid komma
att vidkännas väsendtligen olika utskylder, och sådant endast i följd af
del tillfälliga förhållande, att en del hemman, i anseende till inträffad åboledighet
och häraf föranledd utarrendering, blifvit för viss tid med högre
afgäld betungade. Efier Utskottets tanka vore deremot mera lämpligt,
att, på sätt Bengt Gudmundsson i sin ofvannämnde motion hemställt,
den af de utarrenderade hemmanen till kvrkorna och presterskapet nu
utgående afgäld, i afseende hvarå någon rubbning icke synes kunna eller
böra ifrågakomma, så länge nuvarande arrende-contract fortfar alt vara
gällande, sedermera vid arrendetidens utgång nedsaltes till likhet med den
äldre ränta, hvilken före hemmanens utarrendering till kyrkorna och presterskapet
erlagts.
Icke eller har Utskottet funnit med billighet fullt öfverensstämmande,
att de arrendatorer af kyrkohemman, som icke äro af gammal
Abostam och hvilka följaktligen endast i följd af förre åboernes och deras
arfvingars uraktlåtenhet, alt, vid hemmanens utarrendering, begagna sin
options-rätt, kommit i åtnjutande af besittnings-rätt till berörde hemman,
skulle, på sätt i den Nådiga Propositionen föreslås, med desse sistnämndes
uteslutande, för sig och sina efterkommande undfå försäkran om samma
besillnings-rätls bibehållande i all framtid; hvarföre ock Uiskoltet
ansett sig böra hemställa, att, efter det arrende-conlracten upphört alt
gälla, de förre åboerne samt deras enkor och arfvingar må, så vida de
sina anspråk inom natt och år i vederbörlig ordning styrka, erhålla Krono-åborätt
till ifrågavarande hemman, jemte dermed förenade förmoner.
Enligt den JNådiga Propositionen, skulle, såsom vid skatteförsäljning af
vanliga kronohemman eger rum, de för ifrågavarande kyrkohemman utgående
skatteköpe-skillingar till sitt bela belopp tillfalla Kongl. Majrt och Kronan. Oaktadt,
på sätt ofvan nämndt är, Utskottet ingalunda anser dispositions- och jordegande-rätten
till de Halländske kyrkohemmanet! i allmänhet tillkomma
kvrkorna och presterskapet, utan fastmera största sannolikhet förefinnes,
att denna rätt lagligen tillhör Kronan; likväl och enär, å andra sidan, förekommer,
att kyrkorna och presterskapet, hvilka under en lång följd af
år varit i ostörd utöfning af merberörde dispositions-rätt. synas billigtvis
kunna från Statens sida påräkna någon ersättning för den äskade
eftergiften af deras i förenämnde hänseende egande anspråk, samt för öf«
rigt, på sätt uti den Kongl. Propositionen finnes antydt, vid uppgörandet
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 182.
71
af den emellan Kronan samt kyrkorna och presterskapet ifrågaslällde öfverenskommelse,
hvars afslutande dessutom heror af desse sistnämndes
frivilliga medgifvande, mindre torde höra afses att för Kronan bereda en
fikad fördel, utan snarare all betrygga hemmans-innehafvarne mot allt för
höga och betungande afgifter, äfvensom att sätta dem i tillfälle att till
hemmanen förvärfva jordegande- och dispositions-rätt, har Utskottet trott
sig böra uti den Kongl. Propositionens innehåll föreslå den förändring, att
köpeskillingen för de kyrkohemman, sorn framdeles kunna lill skatte försäljas,
och hvilken köpeskilling städse bör beräknas efter hemmanens äldre
ränta, men icke efter den ökade afgäld, som genom arrende-contract
lör vissa hemman nu är bestämd, må emellan Kronan samt kyrkorna och
presterskapet fördelas i förhållande lill beloppet af de räntor, Kronan
samt kyrkorna oell presterskapet vid den tid, då skatteförsäljningen verkslalles,
af hemmanen åtnjuta. En sådan fördelning af den för kyrkohemman,
sorn till skatte försålts, erlagde köpeskilling har oek, efter hvad Utskottet
inhemlat, tillförene blifvit vidtagen, till exempel, vid det under den
y Maj 1794 å hemmanet Torp, N:o 1, i Ilofslöfs socken verkställde skatteköp.
i öfverensstämmelse härmed får Utskottet alltså tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, jemte anmälan, det de funnit sig
icke kunna i dess helhet bifalla Kongl. Maj:ts högslberörde
Nådiga Proposition, tillika i underdånighet förklara, att Rikets
Ständer, såsom grund för den ifrågaställa öfverenskommelsen
emellan Kronan samt kyrkorna och presterskapet
i Halland, angående dispositions-och jordegande-rätten lill
dervarande så kallade kyrkohemman, för sin del godkänt
följande bestämmelser:
l:o kyrkorna och presterskapet i Halland försäkras om
framgent orubbadt bibehållande af jordegande- och dispositions-rätten
till sådane kyrkohemman, hvartill de, genom
Donotions-bref eller annan före år 1819 tillkommen laga
vitsord egande handling, kunna styrka sig innehafva dylik
rätt;
2:o Nuvarande åboer å sådane kyrkohemman, hvilka
icke genom stadgandet i ljsta punkten äro undantagne, till
-
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 182.
försäkras orubbad oqvald besittning af sina, på grund af erhållen
städja, innehafvande hemman, emot förpligtelse att till
kyrkorna och presterskapet i all framtid oförändradt utgöra
den ränta, som genom den erhållna städjan är fastställd och
i jordeboken intagen;
3:o Nuvarande arrendatorer å sådana kyrkohemman,
hvilka icke, enligt l:a punkten, äro undanlagne, försäkras likaledes
om orubbad och oqvald besittning af sina innehafvande
hemman under den tid arrende-contracten äro gällande,
emot förbindelse alt under samma tid till kyrkorna
och presterskapet fortfarande utgöra den genom contracten
bestämda afgäld, äfvensom alt arrende-vilkoren i öfrigt fullgöra.
Sedan arrendetiden tilländagått eller contractel eljest
upphört att till efterrättelse gälla, tillkommer besittningsrätten
till hemmanen de åboer, hvilka, före hemmanens utarrenderande,
deraf varit innehafvare, eller deras enkor och
arfvingar, på sätt och i den ordning, som i afseende på
åboskap å kronohemman äro genom Kammar-Collegii kungörelse
af den 29 Februari 1808 föreskrifne, under vilkor
likväl, att vederbörande inom natt och år efter det Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes i Länet, angående arrendets upphörande
utfärdade, Kungörelse blifvit i socknens kyrka uppläst,
sina anspråk på åborätt en hos bemäld e Embets-myndighet
behörigen styrka; kommande vid arrendets upphörande
den af hemmanet till kyrkorna och presterskapet inflytande
ränta att nedsättas till och i all framtid oförändradt
erläggas med det belopp, hvartill densamma före hemmanets
utarrendering varit fastställd och utgått;
4:o På sådane vilkor anses nuvarande åboer, äfvensom
de, hvilka, efter berörde arrendens upphörande, framdeles
antagas, lika med innehafvare af kronohemman, och berättigas
således att genom skatteköp, på lika sätt, som kronoå
boer
-
Stats-Utskottcts Utlåtande, N:o 182.
73
boer, förvärfva jordägande- och dispositions-vätt till sina innehafvande
hemman;
5:o Vid beräknande af skatteköpeskillingen för ifrågavarande
kyrkohemman, kommer endast den äldre räntan att
läggas till grund, men icke den förhöjde afgäld, som för de
arrenderade hemmanen nu utgår;
6:0 Nämnde skatteköpeskilling fördelas emellan kronan
samt kyrkorna och presterskapet i förhållande till beloppet
af de räntor, kronan samt kyrkorna och presterskapet af det
hemman, om hvars skatteförsäljning är fråga, då ega att uppbära.
I sammanhang härmed torde Rikets Ständer hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, detr täcktes Kongl. Maj:t i Nåder
förklara, alt de från och med år 1819 i afseende på de
Halländska kyrkohemmanen i administrativ väg utfärdade
Kongl. Författningar och Resolutioner icke må lägga hinder
i vägen för alslutandet af den i ofvanberörde hänseende föreslagne
öfverenskommelse mellan kronan samt kyrkorna
och presterskapet eller för skatteförsäljning af sådane* kyrkohemman
och hemmansdelar, hvilka icke äro af den beskaffenhet,
som uti ofvan intagne l:sta punkt omförmäles.
Slutligen och för den händelse att ofvanberörde förslag icke skulle
af Kongl. Maj:t i Nåder gillas, eller ock vederbörande kyrkoförvaltningar
och presterskap icke finnas benägne att uti den ifrågaställde öfverenskommelsen
ingå, har Utskottet skolat hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet begära, det täcktes
Kongl. Maj:t, på sätt i Nåder pröfvas tjenligast, i förstnämnde
fall, låta verkställa en allmän undersökning, hvarigenom
må tillförlitligen utrönas, om och hvilka af de så kallade
kyrkohemmanen i Halland tillhöra Kongl. Maj^t och kronan
samt böra af kronan med åboer förses, eller äro af den bv
-
Uih. till R. St. Trot. 184*. 4 Sami. 1 A/d. 2 Rand. 4 lliift.
74
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
skaffenhet, att kyrkorna och presterskapct till desamma hafva
jordegancle- och dispositions-rätt, samt i sednare fallet
åter, eller derest i afseende på ett eller flere hemman vederbörande
kyrkoförvaltning eller presterskap icke skulle vilja
ofvannamnde förlikningsförslag antaga, rörande detta eller
dessa hemman i Nåder anbefalla enahanda undersökning,”
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri, 1845.
Stats-Utskottcts Utlåtande, N:o 1S2.
69
eller presterskap, Liefve häraf en följd, att hemmanets innehafvare försattes
i enahanda förhållande med hvarje annan arrendator af enskild egendom,
hvadan äfven bemälde innehafvare och hans arfvingar gingo i mistning af
de genom ofvanåberopade Kongl. Bref af den 26 April 1826 dem tillförsäkrade
förmoner, dels af options-rätt vid hemmanets utarrendering,
dels af arrende-afgiftens begränsning inom visst stadgadt maximi-belopp.
På dessa skäl skulle Utskottet för sin del anse den i förevarande
afseende mellan Kronan samt Halländska kyrkorna och presierskapet uppkomne
tvistefråga lämpligast kunna och böra afgöras genom en sådan på
billighet grundad frivillig öfverenskommelse parterne emellan, hvarigenom
ej mindre för hemmans-äboerne och arrendatorerne bereddes en utväg
att till samma hemman förvärfva jordegande- och disjjösitions-rätt, än
ock kyrkorna och presierskapet försäkrades om framtida oqvaldt åtnjutande
af de räntor, hvilka de af ålder utaf hemmanen uppburit. För tillväga
bringande af en dylik öfverenskommelse erfordras dock, efter Utskottets
tanka, upphäfvande af sä väl Kongl. Brefvet den 22 Maj 1819, som
ock af de öfriga sedermera i administrativ väg utfärdade Kongl. Författningar
och Resolutioner, hvarigenom dels städsel-rätten till Halländska kyrkohemmanen
blifvit kyrkonia och presierskapet tillagd, dels serskilde föreskrifter
meddelats angående dessa hemmans utarrendering. Deremot synes
någon rubbning af kyrkornas och presterskapets jordegande- peli disposflions-rätt
till sådana hemman icke böra ifrågakomma, så framt kyrkorna
och presierskapet kunna medelst donations-bref elier annan, före år
1819 utfärdad, lagligt vitsord egande, handling en dylik lätt behörigen
styrka.
Ehuru Utskottet sålunda hufvudsakligen instämmer i den åsigt,
som legat lill grund för Kongl. Maj:ls högslberörde Nådiga Proposition,
kan Utskottet dock icke lili aila delar biträda de uti densamma intagne serskilda
bestämmelser. Uli den Kongl. Propositionen är, bland annat, föreslaget,
att den afgäld, hvilken kyrkorna och presierskapet, på grund af
iugångne afhandlingar med nuvarande åboer och arrendatorer, utaf kyrkohemmanen
nu uppbära, skall i ali framtid fortfarande utgå till enahanda
belopp. Då emedlertid den afgäld, som af de på arrende upplåtne hemmanen
tillflyter kyrkorna och presierskapet, i allmänhet betydligt öfverstiger
den genom skattläggning tillkomne ränta, hvilken erlägges af sådane
hemman, som af åboer, på grund af erhållen städja, innehafvas,
70
Siats-Utskottett Utlåtande, N:o 182.
så skulle följagtligen, derest ofvannämnde förslag ginge i verkställighet, kyrkoheinraan
af fullkomligt jemngod beskaffenhet för all framtid komma
att vidkännas väsendtligen olika utskylder, och sådant endast i följd af
det. tillfälliga förhållande, att en del hemman, i anseende till inträffad åboledighet
och häraf föranledd utarrendering, blifvit för viss tid med högre
afgäld betungade. Efter Utskottets tanka vore deremot mera lämpligt,
att, på sätt Bengt Gudmundsson i sin ofvannämnde motion hemställt,
den af de utarrenderade hemmanen till kyrkorna och presterskapet nu
uLgående afgäld, i afseende hvarå någon rubbning icke synes kunna eller
böia ifrågakomma, så länge nuvarande arrende-contract fortfar att vara
gällande, sedermera vid arrendetidens utgång nedsaltes till likhet med den
äldre ränta, hvilken före hemmanens utarrendering till kyrkorna och presterskapet
erlagls.
Icke eller har Utskottet funnit med billighet fullt öfverensslänimaude,
att de arrendatorer af kyrkohemman, sorn icke äro af gammal
almstam och hvilka följagtligen endast i följd af förre åboernes och deras
arfvingars uraktlåtenhet, alt, vid hemmanens utarrendering, begagna sin
options-rält, kommit i åtnjutande af besittnings-rätt till berörde hemman,
skulle, på sätt i den Nådiga Propositionen föreslås, med desse sistnämndes
uteslutande, för sig och sina efterkommande undfå försäkran om samma
besillnings-rätls bibehållande i all framtid; hvarföre ock Utskottet
ansett sig böra hemställa, att, efter det arrende-contraclen upphört alt
gälla, de förre åboerne samt deras enkor och arfvingar må, sä vida de
sina anspråk inom natt och år i vederbörlig ordning styrka, erhålla Kroll
u-åborätt till ifrågavarande hemman, jemte dermed förenade förmoner.
Enligt den JNadiga Propositionen, skulle, såsom vid skatteförsäljning af
vanliga kronohemman eger rum, de för ifrågavarande k3nkohemman utgående
skatteköpe-skillingar till sitt bela belopp tillfalla Kongl. Maj:t och Kronan. Oaktadt,
på sätt ofvan nämndt är, Utskottet ingalunda anser dispositions- och jordegande-rätten
till de Halländske kyrkohemmanen i allmänhet tillkomma
kvrkorna och presterskapet, utan fastmera största sannolikhet förefinnes,
att denna rätt lagligen tillhör Kronan; likväl och enär, å andra sidan, förekommer,
att kyrkorna och presterskapet, hvilka under en lång följd af
år varit i ostörd utöfning af merberörde dispositions-rätt. synas billigtvis
kunna från Statens sida påräkna någon ersättning för den äskade
eftergiften af deras i förenämnde hänseende egande anspråk, samt för öfrigt,
på sätt uti den Kongl. Propositionen linnes antydt, vid uppgörandet
Stats-Vtskottets Utlåtande, N:o 182.
71
af den emellan Kronan samt kyrkorna och presterskapet ifrågaställde öfverenskommelse,
hvars afslutande dessutom beror af desse sistnämndes
frivilliga medgifvande, mindre torde böra alses alt för Kronan bereda en
ökad fördel, utan snarare att betrygga heminans-innehafvarne mot allt för
boga och betungande afgifter, äfvensom att sätta dem i tillfälle att till
hemmanen förvärfva jordegande- och disposilions-rätt, har Utskottet trott
sig böra uti den Kongl. Propositionens innehåll föreslå den förändring, att
köpeskillingen för de kyrkohemman, som framdeles kunna lill skatte försäljas,
och hvilken köpeskilling städse bör beräknas efter hemmanens äldre
ränta, men icke efter den ökade afgäld, som genom arrende-conlract
för vissa hemman nu är bestämd, må emellan Kronan samt kyrkorna och
presterskapet fördelas i förhållande lill beloppet af de räntor, Kronan
samt kyrkorna och presterskapet vid den lid, då skalteförsäljningen verks
lii lies, af hemmanen åtnjuta. En sådan fördelning af den för kyrkohemman,
som lill skatte försålts, erlagde köpeskilling har ock, efter livad Utskottet
inhemlat, tillförene blifvit vidtagen, till exempel, vid det under den
9 Maj 1794 å hemmanet Torp, N:o 1, i Ilofslöfs socken verkställde skatteköp.
1 öfverensstämmelse härmed får Utskottet alltså tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, jemte anmälan, det de funnit sig
icke kunna i dess helhet bifalla Kongl. Maj:ts högstberörde
Nådiga Proposition, tillika i underdånighet förklara, att Rikets
Ständer, såsom grund för den ifrågaställa öfverenskommelsen
emellan Kronan samt kyrkorna och presterskapet
i Halland, angående dispositions-och jordegande-rätten till
dervarande så kallade kyrkohemman, för sin del godkänt
följande bestämmelser:
l:o kyrkorna och presterskapet i Halland försäkras om
framgent orubbad t bibehållande af jordegande- och dispositions-rätten
till sådane kyrkohemman, hvartill de, genom
Donations-bref eller annan före år 1819 tillkommen laga
vitsord egande handling, kunna styrka sig innehafva dylik
rätt;
2:o Nuvarande åboer å sådane kyrkohemman, hvilka
icke genom stadgandet i ljsta punkten äro undantagne, till
-
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 182.
försäkras orubbad oqvald besittning af sina, på grund af erhållen
städja, innehafvande hemman, emot förpligtelse att till
kyrkorna och presterskapet i all framtid oförändradt utgöra
den ränta, som genom den erhållna städjan är fastställd och
i jordeboken intagen;
3:o Nuvarande arrendatorer å sådana kyrkohemman,
hvilka icke, enligt l:a punkten, äro undanlagne, försäkras likaledes
om orubbad och oqvald besittning af sina innehafvande
hemman under den lid arrende-contracten äro gällande,
emot förbindelse att under samma lid lill kyrkorna
och presterskapet fortfarande utgöra den genom contracten
bestämda afgäld, äfvensom alt arrende-vilkorpn i öfrigt fullgöra.
Sedan arrendetiden tilländagått eller contractel eljest
upphört att till efterrättelse gälla, tillkommer besittningsrätten
till hemmanen de åboer, hvilka, före hemmanens utarrenderande,
deraf varit innehafvare, eller deras enkor och
arfvingar, på sätt och i den ordning, som i afseende på
åboskap å kronohemman äro genom Kammar-Collegii kungörelse
af den 29 Februari 1808 föreskrifne, under vilkor
likväl, att vederbörande inom natt och år efter det Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes i Länet, angående arrendets upphörande
utfärdade, Kungörelse blifvit i socknens kyrka uppläst,
sina anspråk på åborätten hos bemälde Embets-myndighet
behörigen styrka; kommande vid arrendets upphörande
den af hemmanet till kyrkorna och presterskapet inflytande
ränta att nedsättas till och i all framtid oförändradt
erläggas med det belopp, hvartill densamma före hemmanets
utarrendering varit fastställd och utgått;
4:o På sådane vilkor anses nuvarande åboer, äfvensom
de, hvilka, efter berörde arrendens upphörande, framdeles
antagas, lika med innehafvare af kronohemman, och berättigas
således att genom skatteköp, på lika sätt, som kronoå
boer
-
Stals-UMottelt Utlålandi, N:o 182.
73
boer, förvärfva jordägande- och dispositions-rätt till sina innehafvande
hemman;
5:o Vid beräknande af skatteköpeskillingen för ifrågavarande
kyrkohemman, kommer endast den äldre räntan att
läggas till grund, meli icke den förhöjde afgäld, som för de
arrenderade hemmanen nu utgår;
6:0 Nämnde skatteköpeskilling fördelas emellan kronan
samt kyrkorna och presterskapet i förhållande till beloppet
af de räntor, kronan samt kyrkorna och presterskapet af det
hemman, om hvars skatteförsäljning är fråga, då ega att uppbära.
I sammanhang härmed torde Rikets Ständer hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Maj-t i Nåder
förklara, alt de från och med år 1819 i afseende på de
Halländska kyrkohemmanen i administrativ väg utfärdade
Kongl. Författningar och Resolutioner icke må lägga hinder
i vägen för afslutandet af den i ofvanberörde hänseende föreslagne
öfverenskommelse mellan kronan samt kyrkorna
oell presterskapet eller för skatteförsäljning af sådane kyrkohemman
och hemmansdelar, hvilka icke äro af den beskaffenhet,
sorn uti ofvan intagne l:sta punkt omförmäles.
Slutligen och för den händelse alt ofvanberörde förslag icke skulle
af Kongl. Maj:t i Nåder gillas, eller ock vederbörande kyrkoförvaltningar
och presterskap icke finnas benägne att uti den ifrågaställde öfverenskommelsen
ingå, har Utskottet skolat hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet begära, det täcktes
Kongl. Maj:t, på sätt i Nåder pröfvas tjenligast, i förstnämnde
fäll, låta verkställa en allmän undersökning, hvarigenom
må tillförlitligen utrönas, om och hvilka af de så kallade
kyrkohemmanen i Halland tillhöra Kongl. Maj:t och kronan
samt böra af kronan med åboer förses, eller äro af den be
-
Bih.till R. St. Troi. 184*. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 4 Höft.
74
Stats-Utskottets Utlåtande, A’.o 1S2.
skaffenhet, att kyskorna och presterskapet till desamma hafva
jordegande- och dispositions-rätt, samt i sednare fallet
åter, eller derest i afseende på ett eller flere hemman vederbörande
kyrkoförvaltning eller presterskap icke skulle vilja
ofvannämnde förlikningsförslag antaga, rörande detta eller
dessa hemman i Nåder anbefalla enahanda undersökning.”
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri, 1845.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 183.
1
JU 183.
Ani. till Exp. Utsk. d. 11 Febr. kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett serskildt förklarande, i
afseende å det f. d. Consulat-Secreteraren Thulstrup beviljade understöd.
(U. A.)
Sedan Rikets Ständer, med bifall till Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 42
momentet R, tillagt f. d. Consulat-Secreteraren L. Thulstrup en pension af
4oo R:dr årligen å Allmänna Indragnings-Staten, räknadt från innevarande
års början; bar hos Ridderskapet och Adeln, Herr Liljenstolpe, J. F., väckt
tnotion, att Rikets Ständer, i afseende å nämnde belopp, måtte såsom dervid
fästadt vilkor förklara, alt understödet är Thulstrup helt och hållet personligen
gifvet.
I följd af härå erhållen remiss får Utskottet vördsamt anföra: att pensioner
af Civil-Statens Pensions-inrättning, m. fl. dylike stiftelser, ej få för
gäld med qvarstad beläggas, eller införsel deruti meddelas, men att deremot
pensioner af Stats-Werkets medel icke äro fredade från borgenärers
anspråk. Uti 4' §• :,f Concurs-Lagen den 12 Mars i83o stadgas ock, att, om
gäldenär har någon förläning, densamma skall, såsom öfrige tillgångar, användas
till gäldens betalning, men att å sådane pensioner, eller benådningar,
som äro gifne med vilkor, att icke få för innehafvarens gäld tillgripas,
borgenärerne ej ega anspråk. Af det sålunda anförda finnér Ulskottet, med.
tillämpning på förevarande fall, ostridigt följa, att den af Rikets Ständer å
Allmänna Indragnings-Staten f. d. Consulat-Secreteraren Thulstrup tillagde
pension ej skulle, mera än andra från Stats-Werket utgående förläningar,
kunna vara frilagen från borgenärers kraf, såvida icke några serskildta förbehåll
i afseende å understödets utgående stadgas.
Då emedlertid Ulskottet med sitt, af Rikets Ständer bifallna, tillstyrkande
haft för afsigt att försäkra Thulstrup om en tarflig utkomst på hans
Bih. till R. St. Fröt. 1845, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 5 Haft. 1
o
Slats-Utskoticts Utlåtande, N.-o 184.
Iiöga ålderdom, men icke att bereda bans borgenärer någon förmon, samt
gifvaren måste ega rätt att vid gåfvan fästa de vilkor och förbehåll, honom
godt synes, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, i afseende å nyssnämnde, f. d. Consulat-Secreteraren
Thulstrup tillagde, pension, matte förklara,
att densamme blott utgör ett honom personligen tillerkänd
t understöd, hvarå borgenärer icke ega något
anspråk.
Stockholm den 3 Februari 1845.
Reservation är häremot anmäld af Herr Nordvall.
M S§4.
Ank. till Exp. Utsk. d. 11 Fehr., kl. 1 e. m.
Utlåtande, dels i anledning af erhållne återremisser å vissa punkter af
Betänkandet, N:o 54, angående Stats- IVerkels och andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren
1838, i83g, 1840 och 1841, dels i följd af Riks-Ståndens beslut
uti öfriga delar af samma Betänkande. (I. A.)
Sedan ofvannämnde betänkande blifvit af Ridderskapet och Adeln samt
Borgare- och Bonde-Stånden i vissa delar till Stats-Utskottet återremitteradt,
samt Riks-Ståndens, i anledning af öfrige delar af betänkandet, vidtagne beslut
jemväl Utskottet meddelats, får Utskottet rörande dessa ämnen afgifva
det förnyade utlåtande, hvartill omständigheterne funnits föranleda.
1:0 Det uti 12 §. af Betänkandet, N:o 54» framställde förslag ora underdånig
hemställan hos Kongl. Maj:t, rörande sättet för bestridande af de
kostnader utaf provision, porto- och stämpel-afgift, som för inköp och remitterande
af växlar i utländskt mynt, hädanefter kunna Stats-Werket till
-
Stats-Utskottets Ullåtande, N:o 184.
3
skyndas, och hvilka kostnader hittills utgått af anslaget för observations- och
uppbörds-procenter, är af Borgare- och Bonde-Stånden bifallet, hvaremot
Bidderskapet oell Adeln samt Preste-Ståndet detsamma afslagit.
Då denna fråga inverkar på beloppet af serskilde hufvud-titlars utgifter
och följaktligen synes, jemlikt 61) §. Regeringsformen, böra genom omröstning
i Förstärkt Stats-Utskott afgöras, får Utskottet, för den händelse,
att hvarken Ridderskapet och Adeln eller Preste-Ståndet sknlle finna lämpligt
att instämma uti de tvänne öfriga Riks-Ståndens beslut, föreslå följande
voterings-proposilion:
Den, som vill, att, på sätt Utskottet föreslagit, Rikets Ständer hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om Nådig befallning till vederbörande,
att de kostnader af provision, postporto- och stämpel-afgift, hvilka för inköp
och remitterande af växlar i utländskt mynt hädanefter kunna StalsWerket
tillskyndas, böra påföras samma anslag, hvaraf den utgift bestrid Is,
i och för hvilken dylika kostnader egt rum, voterar
Ja;
Den, det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde underdåniga anhållan icke att ega rum.
2:0 Från Bonde-Ståndet har Utskottet erhållit återremiss å betänkandets
21 §., angående serskilde, på grund af Kongl. Maj:ts år 1842 aflåtne
Nådiga Bref, uli 1841 års memorialböcker å sistnämnde års besparingar afförde
arfvoden till adjungerade ledamöter i Kongl. Svea och Götha Hof-Rätter,
Kaminar-Collegium och Kammar-Rätten samt vicarierande tjenstemän i
Kongl. Kammar-Collegium. Men som denna §. är af de trenne öfrige RiksStånden
godkänd och ärendet således, jemlikt ^5 §. Riksdagsordningen, af
Rikets Ständer afgjordt,
kan berörde återremiss icke till någon åtgärd föranleda.
3:o Borgare- och Bonde-Stånden hafva bifallit, men Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet deremot afslagit Utskottets i §. 22 gjorda tillstyrkande,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet förnya
förra Ständers anhållan, det sådane förändringar i den militära lagskipningen
måtte införas, hvarigenom Krigs-Hofrätten kunde upphöra och dess befattning
på rikets Hofrätter öfverflyttas.
4
Siats-U ishottets Utlåtande, N.-o 184.
Då således i denna fråga t v a Riks-Stånd stadna! emot två, anser sig Utskottet
böra till omröstning i Förstärkt Stats-lJtskott, föreslå följande proposition
:
Den, som vill, att Rikets Ständer skola hos Kongl. Maj:t i underdånighet
förnya förra Ständers anhållan, det sådane förändringar i den militära
lagskipningen måtte inforas, hvarigenom Krigs-Hofrätlen kunde upphöra, och
dess befattning på rikets Hofrätter öfverflyttas, voLerar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner nej, kommer frågan om en dylik anhållan att förfalla.
/po Hvad Utskottet i §. 23 föreslagit, i fråga om framtida skyldighet
för de i diplomatiska befattningar anställde Embetsman att under liden
frånträda de för deras å stat förut innehafvande embeten anslagne aflöningsfnedel,
hvilka borde tillkomma den, som, i egenskap af vicarie, samina embete
förrättade, har af Ridderskapet och Adeln blifvit afslaget. De öfrige
3:ne Riks-Slånden, hvilka äfven ogillat Utskottets berörde förslag, hafva deremot
beslutat, Preste-S'rindet: att Rikets Ständer böra hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, att vid de tillfällen, då Statens embetsman varda i
diplomatiska befattningar anställde och i följd deraf, utan alt från förut innehafvande
embeten eller tjenster entledigas, likväl sättas ur stånd alt bestrida
dertill hörande åligganden, de för embetet eller tjenslen å Stat anslagne
aflöningsmedel, med undantag af hvad skäligen må anses tillkomma
den, som embetet eller tjernsten under tiden förestår, måtte Stats-Werket
besparas; ordinarien dock öppet lemnadt att, då det diplomatiska uppdraget
tilländagå!’, åter inträda i åtnjutande af sin å Stat egande lön; samt Borgare-
och Bonde-Stånden: att, på sätt i Herr Schartaus reservation blifvit föreslaget,
Rikets Ständer skola uli underdånig skrifvelse till Kongl. Majit begära,
att, vid de tillfällen, då Statens embetsman varda i diplomatiska befattningar
anställde, i följd hvaraf de, utan att "ifrån förut innehafvande
tjenster entledigas, likväl sättas utur tillfälle att bestrida dertill hörande åligganden,
de för embetet eller tjensten å Stat anslagne aflöningsmedlen skola,
med undantag af hvad skäligen må anses tillkomma den, som embetet
eller tjensten under tiden förestår, till Stats-Werket besparas; ordinarie in
-
Siats-Utskottets Utlåtandej N.-o 184.
5
neliafvaven dock öppet alt, vid densammas återtilllrädande, ånyo komma i
åtnjutande af lönens fidla belopp.
I följd af sistnämnde 3:ne Riks-Stånds sålunda fattade besKit, hvilka endast
genom mindre väsendtliga skiljaktigheter från hvarandra afvika, kommer
följaktligen underdånig skrifvelse af en härmed öfverensstämmande
syftning att tili Kongl. Majit aflåtas; och hemställer Utskottet,
att nämnde underdåniga skrifvelse må erhålla den al
Preste-Ståndet beslutade redaction.
5:o Uti 24 hade Utskottet tillstyrkt underdånig anhållan om Comitens
för norra Väg-aniäggningarne indragning och dess befattnings öfverllytlande
på Styrelsen för allmänna väg- och vatten-byggnader. Detta tillstyrkande
är af Ridderskapet och Adeln afslaget, men af Borgare-Ståndet
bifallet. Preste-Ståndet har förklarat Utskottets hemställan böra förfalla ,
enär inom Ståndet upplyst blifvit, att den i berörde §. äskade åtgärd redan
vore till verkställighet befordrad; och har jemväl Bonde-Ståndet ansett
det uti §. 24 afhandlade ämne icke föranleda någon åtgärd till beslut å
Ståndets sida.
Då, enligt hvad Utskottet inhemtat, Comiiens för Norra Väganläggningar
upplösning numera blifvit under den 5 sistlidne November af Kongl.
Majit i Nåder beslutad, lärer följaktligen
den af UlskoLLet härom föreslngnc underdåniga hemställan
böra förfalla.
6:0 Preste- och Bonde-Stånden hafva bifallit, men de öfrige tvänne
Riks-Stånden, i följd af förekoQine anmärkningar, till Utskottet återremitterat
Betänkandets 26 §, deruti blifvit föreslaget, att Rikets Ständer måtte å
Revisorernes framställning angående saknad enkelhet och tydlighet hos Riksliiifvudboken,
samt rörande utfästande! af en belöning för uppgörandet af
ett enkelt, lättfattligt, men likväl tillfyllestgörande formulär för nämnde räkenskap,
fästa Kongl. Majlis Nådiga uppmärksamhet, med underdånig begäran,
det täcktes Kongl. Majit, på sätt i Nåder pröfvades lämpligt, låta i hänseende
till nuvarande formulär för Rikshufvudboken vidtaga de förändringar,
hvilka kunde anses ledande lill en fullständigare och lättare öfversigt
af Statsmedlens förvaltning. Inom Ridderskapet och Adeln har nemligen af
flere Ledamöter yrkats, att detta ämne måtte af Utskottet behandlas, i samma
rhang med de frågor angående Stats-Werkets s. k. reserv-fond, och rörande
de s. k. landträntornas beräkning i Riks-Staten, såsom inkomster för
(i Siat*-Utskottets Utlåtande, N.-o 184.
det år, hvarunder de inflyta, om hvilka frågor Utskottet uti 19 §. af betänkandet,
N:o 54, förmält sig komma att afgifva serskildt utlåtande. Dessutom
är uppmärksamhet fästad derå, att det uti Utskottets hemställan förekommande
ordet fullständigare borde såsom olämpligt uteslutas. Hos
Borgare-Ståndet hafva flere ledamöter, instämmande i Herr Kjellbergs reservation,
ansett ett proemium af högst 4>°o° R:dr böra ulsältas för den
person, hvilken inför Rikets Ständers Revisorer framlade ett sådant, i öfverensstämmelse
med vanligt Italienskt bokhålleri, författadt formulär för Rikshufvudboken,
hvilket af Revisorerne blefve, såsom mest lämpligt, godkändt.
Andre ledamöter hafva derjemte föreslagit, att, 1 sammanhang med nämnde
omarbetning af formuläret för Rikshufvudboken, en ändamålsenlig förändring
jemväl måtte i afseende på öfriga embetsverks räkenskaper varda
vidtagen.
Då likväl Utskoltets yttrande i §. 26 blifvit af 2tne Riks-Stånd godkändt,
har Utskottet funnit sig böra
samma yttrande vidblifva.
7:0 Utskottets yttrande uti §. 29, enligt hvilket någon åtgärd icke ansetts
vara att å Rikets Ständers sida vidtaga, i anledning af Revisorernes erinran
angående ett af Öfver-Directeuren vid Kongl. Myntverket, N. fV. Almroth
uppburet arfvode, stort 1,000 R:dr, har af Ridderskapet och Adeln samt
Presle-Slåndet blifvit bifallet, men af Borgare- och Bonde-Stånden återremitteradt;
varande såsom skäl för återremisserne, inom sistnämnde a:ne
Riks-Stånd hufvudsakligen anfördt: att, då ifrågavarande arfvode ursprungligen
blifvit Öfver-Directeuren Ahnroth i Nåder tillagdt, såsom ersättning
för dess tillsyn vid de för Kongl. Myntverkets iståndsättande erforderliga
byggnads-, reparations- och machineri-arbeten, men dessa arbeten längesedaa
fullbordats, hade följaktligen, sedan vilkoret för arfvodets tillgodonjutanda
upphört, samma arfvode bordt indragas, samt att det Kongl. Brefvet af
den a3 Februari 1842, hvarigenom Ahnroth försäkrats om framgent bibehållande
af omförmälde, å Myntverkets besparingar anvisade, arfvode, så länge
han fortfore med den serskilda tillsynen å de till Myntverket hörande
byggnader och machinerier, jemte ledningen af den å myntet befintlige median
i.ska verkstad, derjemte vore stridande mot innehållet af Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse af den 12 Maj 184r» enligt hvilken de å Riks-Statens
hufvud-tillar uppkommande besparingar icke finge användas till bestridande
af arfvoden utaf permanent beskaffenhet. På grund häraf hafva flere leda
-
Stats-Utfkottets Utlåtande, N.-o 184.
7
möter yrkat, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Mnj:t i Nåder förklara, alt ifrågavarande
arfvode ej vidare finge af Ahnroth upphäras. Inom BondeStåndet
har derjemte yttrats den åsigt, alt Utskottet måtte i öfvervägande
taga, huruvida icke anledning förefnnnes till anmärkning emot de Konungens
Rådgifvare, hvilka tillstyrkt aflåtandet af 1842 års Högstberörde Kongl.
Bref, hvars innehåll förmenats stridande emot 60, 62 och 65 §.§. RegeringsFormen.
Då emedlertid 2:ne Riks-Slånd bifallit yttrandet i denna del,
vidblifver Utskottet sitt förra tillstyrkande.
8:0 Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva afslagit, men
Borgare- och Bonde-Stånden bifallit, Utskottets i nedannämnde §.§. framställde
förslag:
a) uti §. 34 angående underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t om Nådig
befallning till Styrelsen öfver ekeplanteringarne i Riket alt, till ledning
och upplysning vid framtida Stats-revisioner, afgifva berättelse rörande
ekeplanteringarnes fortgång och de hinder, hvilka derför kunna möta;
It) uti §. 38, att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begära, att användandet af Postverkets öfverskottsmedel till byggnad och
utrustning af ångfartyg, måtte för framtiden endast i de fall ifrågakomma,
då sådane fart}»g för postgångars befordrande finnas oundgängligen behöflig»;
c> uti §. 40, angående underdånig begäran, att befrielse från eller nedsättning
uti de, enligt gällande Tull taxa, belöpande afgifter endast i sådane
fall må varda beviljade, då serdeles bevekande omständigheter dertill föranleda;
och
it) uti §. 44» att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om Nådig befallning lill Öfver-Intendents-Embetet att för framtiden
i allmänhet medelst assignalioner å Verkets hos Rikets Ständers Bank
innestående tillgångar verkställa belöpande utbetalningar, äfvensom alt tillse,
det contanta behållningen i cassan må inskränkas tili hvad, som erfordras
för bestridande af smärre snart förestående utgifter.
Då således uti förevarande frågor två Riks-Stånd stadnat emot två,
hemställer Utskottet,
att de uti ofvannämnde §§. af betänkandet, N:o 54, gjorde
tillstyrkanden må förfalla.
q:o Uti §« 54 hade Utskottet föreslagit, att Rikets Ständer ville hos
Kongl Majit i underdånighet begära, det vederbörande embetsmän och
auctoriteter måtte i Nåder erinras att, i de fall, då, jemlikt Kongl. Regie
-
8
Stats-Utskotleis Utlåtande, N:o 184.
menlet af dea 20 December 1825, allmänna arbetens utförande och
anskaffningen af dervid behöfliga malerialier och effecter skola å entreprenad
utbjudas, framdeles ställa sig till behörig efterrättelse, hvad högst berörde
Kongl, Reglemente i sådant afseende bestämmer.
Detta förslag är af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
ogillade, men af de 2:ne öfrige Riks-Stånden bifallet, likväl af Borgare-Ståndet
med den förändring, att ordet framdeles borde uteslutas och ordet hädanefter
i stället införas.
Vid denna sakens utgång lärer Utskottets ofvanintagne
hemställan böra förfalla.
10:0 Utskottets uti följande § §. gjorde hemställanden om underdåniga
skrifvelsers aflätande angående åtskilliga ämnen, hafva af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet blifvit afslagne, men af Borgare-och Bonde-Stånden
deremot bilallne, nemligen:
a) uti §. 58 rörande underdånig anhållan, alt gratificationer af lika
beskaffenhet med den, hvilken, enligt Kongl. Brefvet d. 18 April i83q, tillagts
entrepreneuren af mathållningen vid Krigs-Academien, såsom ersättning för
dess genom stegrade pris å matvaror lidne förluster, hädanefter icke måtte
varda i Nåder medgifne.
b) uti §. G5, om utverkande af Nådig befallning till Directionen öfver
Arméens Pensions-Cassa att till Rikets Ständers hädanefter sammanträdande
Revisorer aflemna fullständiga och med verificationer försedde räkenskaper
öfver samtliga under Directionens förvaltning ställde allmänna och
enskilda medel;
c) uti §. 73 med underdånig begäran, att de Berättelser, hvilka af
Stulet i-Öfver-Styrelsen, .årligen till Kongl. Majit i underdånighet afgifvas rörande
Stuteriens ställning och den verkan, desamma utöfvat på bästafvelns
inom Riket förkofran, måtte till Rikets Ständers hädanefter sammanträdande
Revisorer aflemnas; och
d) uti §. 74, angående Nådig befallning till Stuteri-Öfver-Styrelsen
om Bekläd nåd ss ta ters biläggande vid Stuteriens räkenskaper.
Jemväl de uti ofvanberörde fyra § §. intagne förslag anser Utskottet
vara af beskaffenhet att, sedan i afseende derå två Stånd stadnat
emot två,
böra förfalla.
11:0
Slats-Utskottels Utlåtande AT.-o 184.
9
i i :o Bonde-Ståndet lior till Utskottet återremittera! betiinKnn<lets 75
deruti Utskottet förklarat sig sakna anledning alt för närvarande tillstyrka
förändring eller indragning af den för Salpeterärendenas förvaltning tillsatte
serskild? öfverstyrelse; sorn emedlertid berörde yttrande är af de 3:ne öfrige
Riks-Stånden bifallet, kan Utskottet med detta ärende, hvilket sålunda,
jemlikt §. Riksdagsordningen, är af Rikets Ständer afgjordt,
icke laga vidare befattning.
12:0 Utskottet bade vidare hemställt:
«,) uti §. 78, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om Nådig befallning till Öfver-Ståthållare-Einbelet dels att låta å
räkning i Rikets Ständers Bank insätta de medel, hvilka, efter Stat. och särskilde
Författningar, till Embetels disposition anordnas, dels ock att tillse,
det de hos vederbörande redogörare innestående conlanta behållningar af
nämnde medel icke må öfverstiga hvad, som till bestridande af smärre,
snart förestående, utgifter kan erfordras;
I>) uti §. 85, att Rikets Ständer ville i underdånighet begära, det RiksMarskalks-Embetet
måtte, i afseende på de lill Embetets disposition anordnade
byggnadsmedel för Stockholms Slott, undfå enahanda föreskrifter, som
uti §. 78 omförmälas; och
c) uti §. 91, att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det läcktes
Kongl. Maj:t i Nåder tillse, huruvida icke vissa i och för upprättandet
af Danviks Hospitals Hufvudbok och protocolls-föringen hos Hospilals-Directionen
utbetalde extra arfvoden må för framtiden nedsättas eller upphöra.
Som dessa Utskottets förslag, hvilka af Borgare och Bonde-Stånden
bifallits, deremot blifvit af de 2:ne öfriga Riks-Stånden afslagne, hemställer
Utskottet,
att desamma må förfalla.
i3:o Det af Utskottet i §. p3 gjorde tillstyrkande afen underdånig anhållan,
det täcktes Kongl. Majit, sedan behörig utredning angående en uti Lunds Universitets
räkenskaper balancerad fordran hos Kronan, stor 7,5 18 R:dr 33 sk. 11
rist, blifvit verkställd, och så vida nämnde fordran funnes på gällande skäl
grundad, till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition om beviljande af den
ersättning, som i berörde afseende borde Universitetet tillkomma, — är
Bih. till R■ St. Trot. 1845. 4 Sami. 1 Ajd. 2 Band. 5 Haft.
2
io
Stats-V/skotte ts Utlåtande, N.-o 184.
af Preste- och Borgare-Stånden bifallet, men af Ridilerskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet afslaget; vid hvilket förhållande
den tillstyrkte åtgärden lärer förfalla.
i4:o Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva afslagit följande,
af Utskottet framställde samt af Borgare- och Bonde-Stånden bifallne, förslag:
n) uti §. q5, alt Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om Nådig befallning till Kammar-Rätten, dels att tillse, det redogörelser
tor de till svagt lönte skollärare anvisade löne-anslag, äfvensom för stam boks-och
colect-medel, hädanefter årligen varda fran samtlige Dom-Capitlen i Riket till
Kammar-Rätten insände, dels ock att, till beredande aföfverensslännnelse i form
emellan de serskilde Stiftens räkenskaper, låta upprätta och till Dom-Capitlen
öfversända ett lämpligt formulär;
b) uti §. 96, att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla om meddelande
af bestämd föreskrift i afseende på sättet för underskrifvande af
Consistoriernes och Läroverkens räkenskaper;
r) uti ?. 98, att Rikets Ständer ville i underdånighet begära, att årliga
berättelser, angående Bergs-Skolans i Fahlun förvaltning och de resultat,
nämnde läro-anstalt kan anses hafva medfört i afseende på Svenska Bergsliandleringens
utveckling, måtte till Rikets Ständers hädanefter sammanträdande
Revisorer varda aflemnade;
d) uti §. 100, att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begära, att Jnstruclion för Kongl, och Hvitfeldtska Stipendii-Inrättningens
Styrelse och Reglemente för utlåning af Inrättningens medel måtte,
så snart sig göra låter, upprättas och till efterlefnad påbjudas; och
e) uti §. 102, att Rikets Ständer ville i underdånighet anhålla, det
vederbörande måtte undfå nådig befallning att tillse, det de hos Pastorer
och Kyrkovärdar inneslående conlanta behållningar af kyrkomedel må inskränkas
till ett maximum af 5o R:dr, derest ej, i följd af snart förestående
utbetalningar, undantag härutinnan finnes oundgängligen nödigt, äfvensom
att kyrkornas disponibla tillgångar varda, så framt sig göra låter, förräntade,
dock under iagttagande att, för lånens infriande, ställes fullgod
säkerhet.
I följd af de rörande dessa ämnen af Riks-Stånden fattade skiljaktiga
beslut,
torde Utskottets ofvanintagne förslag lill underdåniga skrif»
velser böra förfalla.
Stats-Utskoileis Utlåtande•, N.-o 184.
11
i5:o Uti §. io5 hade Utskottet slutligen förklarat, att de af Revisorerne
uti deras berättelser gjorde anmälanden och erinringar, hvilka icke
blifvit uti Utskottets betänkande N:o 54 omförmälde, synts Utskottet dels
genom vederbörandes afgifne underdåniga utlåtanden nöjaktigt förklarade,
dels icke vara af beskaffenhet att från Utskottets sida påkalla något yttrande.
Vid detta Utskottets förklarande hafva Ridderskapet och Adeln saint
Preste-Ståndet låtit bero. Borgare-Ståndet har jemväl bifallit Utskottets berörde
yttrande, med det undantag, att de medel, som inflyta för Kronan tillhöriga,
försålde, effecter, må, till näst skeende statsreglering, såsom tillgång reserveras,
och att Rikets Ständer således skola i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t må anbefalla vederbörande, att för nämnde medel till Rikets Ständer
afgifva redovisning. Bonde-Ståndet har, med afslag å §. io5, i anledning
deraf fattat enahanda beslut, som af Borgare-Ståndet, på sätt nämndt är,
blifvit meddeladt.
De af Borgare och Bonde-Stånden sålunda beslutade åtgärder lära
emedlertid, enär icke någotdera af de 2:ne öfriga Riks-Stånden desamma
biträdt,
komma att förfalla.
16:0 De uti öfrige §§. af betänkandet N:o 54 omförmälde ämnen
hafva dels, i följd af samtlige Riksståndens eller 3:ne Riks-Stånds bifall tili
Utskottets framställde förslag, blifvit slutligen afgjorde, dels funnits vara af
egenskap att från Rikets Ständers sida icke erfordra någon åtgärd.
Stockholm den 3. Februari 1845.
Reservationer.
Vid 3:dje punkten:
af Herr Friherre Palmstjerna: ”Då uti frågan, angående åtgärders vidtagande,
hvarigenom Krigs-Hof-Rätten må kunna upphöra, a:ne Stånd stannat
emot a, samt ämnet ej rörer Statens reglerande, Teserverar jag mig emot
Utskottets föreslagne Voterings-Proposition.u
Af Friherre Tersmeden, Herr af Harmens, Herr Lagerborg, Herr Möllerhjelm,
Herr von Printzencreutz, Biskop Hedren, Prosten Odelberg och Doctor Hallbeck.
*
12 Stats-Utskottets Memorial, N.-is 185, 186.
Vid 8:de, 9:de, io:de, ia:te, i3:de och i5:de punkterna: Herrar Schartau,
Berg, Vallej och Noria under förmenande att, sedan, i afseende på de
frågor, som uti dessa punkter förekomma, två^ Riks-Stånd stannat emot två,
det ålegat Siats-Utskottet att föreslå sammanjemkande af Ståndens skiljaktiga
mening medelst votering i förstärkt Utskott.
•M 185.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 11 Febr., kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen åter remiss å Utlåtandet, JV:o 122.
(U. A.)
Från Borgare-Ståndet har Utskottet erhållit återremiss å utlåtandet
N:o 122, i anledning af väckt motion om anslag för en Slöjd-skola i Christianstad;
men som, enligt ankomne Protocolls-Utdrag, nämnde utlåtande
blifvit af de öfrige 3:ne Riks-Slånden bifallet, har Utskottet, med stöd af
75 §. Riksdags-Ordningen,
ansett återremissen ej kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 Februari 1845.
JW. 186.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Febr., kl 1. e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet,’ N:o m3.
(U. A.)
Utskottets den 19 sistlidne December, under N:o 123, afgifne betänkande,
i fråga om anslag till befrämjande af Slöjd-expositioner, har blifvit åter
-
Stats-Utskotlcls Memorial, N.-o 187.
13
remitteradt från Borgare-Ståndet, hvarest åtskillige talare ansett att, sorn
dylike expositioner visat så många välgörande verkningar, Utskottet icke
bordt afstyrka bifall till det begärda, mindre betydliga, anslaget, samt att
den till slöjdernes befrämjande i allmänhet å 6:te hufvud-titeln uppförda
summa, 12,000 Rdr, hvartill Utskottet hänvisat, troligen icke vore tillräcklig
för betäckande af alla i nämnde hänseende erforderlige utgifter. Ridderskapet
och Adeln har för ifrågavarande ändamål beviljat ett anslag af
1,000 R:dr om året, att utgå under 3 år; hvaremot Preste- och Bonde-Stånden
bifallit Utskottets förslag, deruti yttras, att, i händelse Kongl. Maj:t anser
slöjderne inom landet kunna genom expositionerne verksamt befrämjas,
erforderlige medel derför då torde blifva att tillgå af det å 6:te hufvudtiteln
uppförde ofvannämnde anslag; och får, vid sådant förhållande,
Utskottet
sitt förut aUifna utlåtande i ämnet vidblifva.
O
Stockholm den 10 Februari 1S45.
Ä':0 l§*.
Arik. till Exp. Utsk. d. 11 Febr., kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af erhållen ålerremiss å Utlåtandet, N:o isto.
(U. A.)
Från Preste-Ståndet har Utskottet erhållit återremiss å utlåtandet N:o
125, i anledning af väckt motion om ersättning åt Consistorii-Notarier för
ökade göromål, i följd af de i sednare tider vidtagne anstalter i afseende å
folk-undervisningen; men som, enligt ankomne Protocoils-utdrag, nämnde
utlåtande blifvit af de öfrige 3:ne Riks-Stånden bifallet, har Utskottet, med
stöd af 75 §. Riksdags-Ordningen,
ansett återremissen ej kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 Februari i845.
Dih. till R. St. Fröt. 1815., 4 Samt. i Afä. 2 Band. 5 Haft.
3
Stats-Ulthoitets Memorial, N.-o 188.
ftso iss.
Ank. till Exp. Ulsk. d. 11 Febi., kl. 1 c. in.
Memorial, i anledning af eriut/len äter remiss i Utlåtandet
N:o l3i. (U. A.)
Till Siats-Utskottet liar utaf Hederv. Bonde-Ståndet blifvit ålerrelnilteradt
utlåtandet, N:o i3i, i anledning af väckta motioner om inköp al
boställen åt Länsmännen i Lane Härads östra district och i Säfvedais Härads
vestra district, inom Götheborgs och Bohus Län ; men då, jemlikt ankomne
Protocolis-Utdrag, de öfrige 3:ne Riks-Stånden bifallit nämnde utlåtande,
har Utskottet, i stöd af Riksdags-Ordningens 76 §.,
funnit återremissen ej kunna till någon åtgärd löranleda.
Stockholm den 10 Febr. i845.
STOCKHOLM, Lundberg k Camp., 184.3.
Stati-Utskottels Utlåtande, N:o 189.
1
N:o 189.
Ank. till Exp. Utsk. d. 11 Febr., kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om pension för afskedstaqande
Consistorii-Notarier.
(U. A.)
Sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N:o 78,
deruti afstyrkts bifall till en, vid innevarande Riksmöte väckt, motion om
beredande af Emeriti-löner ur Elementar-Läroverkens Emeriti-cassor åt
afskedstagande Consistorii-Notarier, blifvit af samtlige Riks-Stånden bifallet,
så hafva, hos Ridderskapet. och Adeln, Herr von Hohenhausen, M. S., och
inom Preste-Ståndet Biskop Hallström, med hvilken Biskop Bruhn sig förenat,
på grund af 56 §. Riksdags-Ordningen, väckt, till Utskottet remitterade,
motioner, att, med afseende å vigten och angelägenheten för Stiftsstyrelserne
att hafva så väl vid deras expeditioner, som ock vid förefallande
visitationer, till sitt biträde män, som ej genom ålder och bräcklighet
blifvit urståndsatte att sine tjensteåligganden fullgöra, ConsistoriiNotarier
mätte, när de vid uppnådde 70 års ålder eller, i följd af behörigen
styrkt sjuklighet, vid 65 år taga afsked, uppföras å Allmänna Indragnings-Staten
till en pension af 480 R:dr, motsvarande hälften af lönen för
äldste Lector vid Gymnasierne.
I anledning af dessa motioner får Utskottet anföra: att vid det förhållande,
att Consistorii-Notariernes aflöning icke bestrides af statsmedel,
utan utgår af serskilda för ecclesiastika föremål afsedde tillgångar, desse
tjenstemäns pensionerande å Allmänna Indragnings-Staten skulle blifva mindre
lämpligt, i följd hvaraf och då, med afseende å det i jemförelse med
den inkomst, Consistorii-Notarier under tjenstens utöfning i allmänhet kunna
påräkna, ringa pensionsbeloppet, det åsyftade ändamålet, eller deras
tidigare afskedstagande, icke eller torde kunna med den föreslagne åtgärden
vinnas, Utskottet hemställer,
att motionerne icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den to Februari 1845.
Bih. till R. St. Prof. t845. 4 Sami. i A\i. 2 Band. 6 Udft.
1
2
Stats-U Iskot tilt Utlåtande], N:o i90.
N:o 190.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Febr., kl. I e. m.
Utlåtande, anledning af väckt motion om öfver lät ande till Kongl.
Majit att af öfverskotten på Stats-verkets inkomster disponera
hvad, som erfordras till första uppsättningen af Båtsmännens
beklädnad, i händelse contract om densammas ställande på
passevolance varder uppgjordt.
(U. A.)
Till Utskottet har blifvit remitterad en af Herr Da Rietz, Fr. G.,
hos Ridderskapet och Adela väckt motion, innehållande, att, för båtsrnanshållets
bifriande från alla de olägenheter, hvilka åtfölja åliggandet att förse
Båtsmännen med viss uppklädnad in natura, fråga uppstått arn beklädnadens
ställande på passevolance, eller årligt bidrag, hvarigenom båtsmanshållet,
emot en hvarje år till lika belopp utgående afgift, kunde sättas i
tillfälle att afbörda sig denna del af rustnings- oell roteringsskyldigheten.
För verkställigheten af detta förslag mötte emedlertid flere svårigheter,
hvaribland förekom förlagskostnaden vid Kronans öfvertagande af beklädnadsbestyret.
Femte Hufvud-titeln lemnade härtill ingen tillgång och båtsmanshållet
kunde icke skäligen öfverlemna den fullständiga uppsättningen
af nämnde beklädnad. Motionären föreslog derföre, att Kongl. Maj:t
måtte bemyndigas att utaf öfverskotten på Stats-verkets inkomster disponera
hvad, som erfordras till första ändamålsenliga uppsättningen af Båtsmännen»
beklädnad, i händelse contract med båtsmanshållet uppgöres om passevolance
för beklädnadens underhållande framgent af Kongl. Maj:t och Kronan,
emot visst årligt bidrag dertill af båtsmanshållet.
Då likväl frågan om Båtsmansbeklädnadens ställande på passevolance
ännu icke, Utskottet veterligt, är afgjord, samt Rikets Ständer icke fått
emottaga någon Proposition från Kongl. Maj:t om anvisande af nödige medel
för hvad, som till en början skulle erfordras vid Kronans öfvertagande af
beklädnadsbestyret, jemte det mera, som med ärendet kan ega sammanhang,
anser Utskottet, att Rikets Ständer icke kunna med denna af enskild
motionär väckta fråga taga någon befattning, utan hemställer,
att motionen måtte få förfalla.
Stockholm den io Februari i845.
StUt-Ut&kotMt Utlåtande, 2V:s 191, {92.
3
N:o 191.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Febr., kl. 1 «. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om understöd af statsmedlen
för byggande af fartyg, tjenlige till trädvaru-lransport.
(U. A.)
Uti en inom Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottet remitterad,
motion, har Herr Rosenblad, Bför det fall, att Rikets Ständer skulle
besluta alt hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att inom någon vias
bestämd tid den medgifna tillåtelsen att begagna Finska och Åländska fartyg
för transport af vissa varor från de norra Länen till Stockholm måtte upphöra,
yrkat:-att af Riksgälds-Contorets tillgångar en summa af 10,000 R:dr
måtte stallas till Kongl. Maj:ts disposition, lör all kunna användas, dels
som understöd, dels såsom lån åt de personer, hvilka inom Wester-Norrlands,
Westerbottens och Norrbottens Län under loppet af åren iS45 och
i84Ö bygga och utrusta fartyg, tjenliga att föra trädvaror tili Stockholm.
Utskottet föreställer sig, att, iden mon efterfrågan af frakter för dessa
varors transporterande ökas, tillgång på dertill tjenliga fartyg icke eller
skall saknas, och då, vid sådant förhållande, det hvarken torde vara lämpligt,
att för sådana fartygs tillvägabringande serskilda prmmier anvisas, eller,
med afseende å de tillfällen till lån, som redan för alla näringsgrenar
inom landet äro till finnandes, någon serskild låneanstalt för det i motionen
omförmälde ändamål kan blifva erforderlig, har Utskottet funnit sig böra
afstyrka Rikets Ständers bifall till denna motion.
Stockholm den 10 Februari i8z(5.
N:o 192.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Febr., kl 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för Kongl.
Maj:t att, emot ersättning af fängkostnads-medlen, låta uti
Prins Carls och Räby Inrättningar inaccordera sådane barn,
som redan fallit fångvården till last. ^ ^,
Sedan den af Herr Ehrenhoff, G. H., vid Riksdagens början hos
Ridderskapet och Adeln väckta motion, att Rikets Ständer måtte ställa tili
4
Stats-U(slottet» Utlåtandey N:o 192.
Kongl. Maj:ts Nådiga disposition en tillräcklig summa, att dermed endera
bilda en ny Räddningsanstallt för vanvårdade barn i hufvudstaden, eller
för att utvidga de för sådant ändamål redan befintlige, blifvit, enligt StatsUtskottets
afstyrkande uti utlåtandet N:o \\, 2o:de punkten, af Riks-Stån—
den afslagen; så har motionären, på grund af 56 § Riksdags-Ordningen
och under anförande, dels att erfarenheten ådagalagt, att intet enda af alla
de barn, som från Prins Carls Inrättning utgått, blifvit tilltaladt för brott,
dels att underhållet för ett barn inom fängelserna icke torde understiga
det belopp af i io R:dr B:co om året, hvartill kostnaden för hvarje af dem
vid nämnde Inrättning uppgick, gjort den framställning: att Rikets Ständer
måtte i underdånighet förklara Kongl. Maj:t obehindrad att uti Prins Carls
Inrättning för vanartiga barn samt uti den för samma ändamål vid Råby
inrättade, inaccordera sådane barn, som redan fallit fångvården till last,
emot ersättning af de medel, som för dylika barns förvarande i fängelserna
utgå; uti hvilken motion Herr Liljenstolpe, A. F.x till vissa delar
instämt.
Genom flere utfärdade så äldre sorn nyare Författningar samt serskildt
gifne föreskrifter finnes, i afseende å minderåriga barn, som antingen
i följd af egen vanart häktas, eller ock tillhöra föräldrar, sorn blifvit t
fängelse inmanade, redan meddeladt det allmänna stadgande, att barn, hvilkas
vård och uppfostran hvarken kunna af föräldrar bestridas eller åläggas
andre, vare sig enskildte eller communer, skola på Statens bekostnad underhållas
och att, för sådant ändamål, vederbörande local-auctoriteter äro både
berättigade och pligtige att föranstalta om sådane barns utaccorderande i
orterne, emot ersättning af de medel, som för sådant ändamål finnas anvisade.
Kostnaden derför, hvilken, med afseende å de olika förhållanden,
som härutinnan ega rum inom serskilda orter af Riket, icke kunnat till
något bestämdt belopp för Utskottet uppgifvas, finnes emedlertid högst betydligt
understiga den af motionären uppgifne årliga summan af i ro R:dr B:co,
sorn beräknats för hvarje barn vid Prins Carls Inrättning och den säkerligen
till ännu högre belopp uppgående vid Råby Räddnings-anstallt; vid hvilket
förhållande och då icke allenast ovisst är, om barn kunna, på de af motionären
antydde vilkor, vid dessa Inrättningar emottagas, utan äfven någon
väsendtlig fördel för Riket i allmänhet icke torde vara att vinna, genom'
den föreslagna åtgärden, hvaremot, i fall desse Inrättningar sålunda skulle
komma att i viss mon förvandlas till Stats-anstalter, det icke utan skäl är
att befara, att de af den enskilda välgörenheten och menniskokärleken med
Stats-Utskottets Memorial, N:o 193, Utlåtande, N:o i94-.
5
dessa Inrättningar åsyftade ändamål skulle, om icke helt och hållet, åtminstone
till någon del kunna förfelas, Utskottet hemställer,
att motionen icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den io Februari 1845.
N» 193.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Febr, kl. 1 c. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet, N:o 142.
(I. A.)
Från Hederv. Bonde-Ståndet har Utskottet erhållit återremiss å
dess, under N:o 142, den i3 nästlidue Januari afgifne utlåtande, i fråga
om utsyningsrätt å Kronoskogar för sådane boställen, hvilka icke ega någon
skog; men som, enligt ankomne Protocolls-utdrag, berörde utlåtande blifvit
af de öfrige 3tne Riks-Stånden bifallet , anser Utskottet, i stöd af ^5 §»
Riksdags-Ordningen , återrenoissen
ej kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 Februari 1845•
Nro 194.
Ank. till Exp.-Utsk, d. 4 Febr., kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, angående upphörande af
eller nedsättning uti de vid eg ande-rätts- eller åbo-ombyten å rusthåll
och båtsmans-rotehemman utgående afgifter till Wadstena Krigsmanshus-
och Amiralilets-Krigsmans-Cassorna.
Cl. A.)
Från Bonde-Ståndet har Stats-Utskottet erhållit remiss å serskilde af
Riksdagsfullmägtige Ola Svensson från Malmöhus, Tobias Lind från Göthe
-
6
Slats-ZJtskotlets Utlåtande, N:o 194.
borgs och Bohus, Lars Pettersson från Blekinge och Niclas Nilsson från
Calmar Län till bemälde Riks-Stånd ingifne memorialer, deruti anlbres, hurusom
de afgifter, hvilka vid egande-rätts- eller åbo-ombyten å kronoskatteoch
krono-rusthåll, samt vissa inom Blekinge och Södra Möre Härad och
Calmar Län belägne, till Båtsmansrotering indelte, hemman, utaf afträdaren
erläggas till Wadstena Krigsmanshus- och Amiralitets-Krigsmans-Cassorna,
och hvilka afgifter i äldre tider, i anseende till dåvarande låga fastighetsvärden,
kunde utan serdeles svårighet utgå, numera sedan hemmanens pris
stegrats till ofta öfverdrifvet belopp, hvaraf åter täta åbo-ombyten vore en
följd, blifvit för allmogen i högsta måtto betungande. Med afseende härå
och då något tvifvel icke vore för handen, att ju de till förrberörde tvänne
Cassör infljrtande öfriga inkomster, i förening med deras samlade ansenliga
behållningar, lemnade full tillgång för utbetalniug af de pensioner och gratificationer,
som derifrån borde till afskedade krigsmän utgå, är af motionärerne
yrkadt, att ifrågavarande afgift måtte från En procent af hemmanets
värde nedsättas till En per mille eller det belopp, som vid fastighetsköp i
allmänhet till Krigsmanshuset erlägges, så vida icke äfven sistnämnde allmänna
afgift skulle kunna helt och hållet försvinna; och har, vid detta
ärendes föredragning till remiss, en stor del af Bonde-Ståndets Ledamöter
förklarat sig instämma uti de af motionärerne sålunda yttrade åsigter.
Den afgift till Wadstena Krigsmanshus, om hvars upphörande eller
förminskning nu är fråga, har ursprungligen tillkommit genom Kongl. Ordningen
och Påbudet af den 3t December 1689, hvilket sedermera förklarats
och stadfästats medelst Kongl. Brefvet den 6 Dec. i 31, Kongl. Resolutionen
på Allmogens besvär den 12 Dec. 1734, § 12, Kongl. Kungörelsen
den 4 Maj 1778 och Kongl. Förordningen den 9 Maj 1826. Uti sistnämnde
Författning, hvilken i förevarande fall helt och hållet instämmer
med 1778 års Kongl. Kungörelse, stadgas, att vid anträde af egande- eller
åborätt till rusthåll skall till Wadstena Krigsmanshus erläggas EnRtdr för
helt rusthåll och i förhållande derefter för mindre delar, dock ej under en
åttondedel. Afträdes-&i%\h åter. hvilken utgår vid alla ombyten af rusthållare,
undantagande då rusthåll genom arf eller giftorätt öfvergår till
annan medlem af förre innehafvarens slägt, betalas med En procent af köpe-
eller transportsumman, men vid byten af rusthåll mot rusthåll endast
för den mellangift, som dervid kan ega rum. Bytes rusthåll mot annan egendom,
som ej är af rusthållsnatur eller öfverlåtes det genom testamente,
gåfvobref eller annorlunda, utan viss stadgad köpe- eller transport-skilling,
Ståls-Utskottets Utlåtande, N.o 194.
7
beräknas afträdesafgiften efter rusthållets taxeringsvärde det år, då afhandlingen
derom upprättats. — De till Amiraiitets-Krigsmans-C<issan ingående
af- och tillträdes-afgifter härleda sig från Kongl. Förordningen den i i Maj
1696, hvarigenom, med afseende derå, att Båtsmanshållet och indelningen
i Söder Möre och Blekinge i vissa fall hade gemenskap med och samma
egenskap, som rusthållsrättigheter och ryttarehåll, stadgades, det borde af
den, som tillhandlade sig rättighet till båtsmanshåll, erläggas 2 Daler och
af den säljande 1 Daler 16 öre. Enligt Kongl. Brefvet den 6 Dec. 1782,
förordnades sedermera, att, vid de under Båtsmansindelningen i Blekinge
och Södermöre hörande lägenheters af- och till-trädande^ afgiften finge beräknas
Amiraiitets-Krigsmans-Cassan till godo på samma sätt, som genom
1 och 3 §§. uti Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1778 blifvit lör Wadstena
Krigsmanshus-Gassa laststäldt.
Efter hvad Utskottet inhemtat, kunna de till Wadstena Krigsmansbus-Cassa
ingående af- och tillträdes-afgifter beräknas till omkring 3o,ooo
B:co ärligen och Amiralitets-Krigsmans-Cassans enahanda inkomst åter, efter
derom i Niclas Nilssons förenämnde motion meddelad uppgift, till
circa 5,700 R:dr om året. Af 1841 och i843 årens Stats-Revisorers berättelser
visar sig, att under åren 183B—i84i antalet af de personer, som
af Wadstena Krigsmanshus-Cassa åtnjutit understöd, i medeltal [årligen utgjort
8,35c) och beloppet af de utbetalde pensionerne och gratificationerne
88,393 R:dr om året.
Då ineranämnde afgifter, af hvilka de till Wadstena KrigsmanshusCassa
redan i mera än i5o års tid utgått efter nu gällande beräkningsgrunder,
utgöra ett af de betydligaste bidrag för uppfyllande af de
med dessa Cassör åsyftade ändamål, hvadan fråga om upphörande
af eller nedsättning uti samma afgifter svårligen torde kunna ega
rum , så vida ieke nämnde cassör genom motsvarande stats-anslag
hölles skadeslösa för derigenom uppkommande minskning i behöfliga
och påräknade inkomster; så och enär för öfrigt ifrågavarande afgifter,
hvilka äro af tillfällig egenskap och endast utgå i de fall, då, i följd af
gåfva, testamente, köp eller annan laga afhandling, egande- eller åborätten
till rusthåll eller vissa båtsmansrotehemman öfvergår till annan person,
således synas vara att hänföra till de för allmogen minst tryckande skattebördor,
har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att det af förrbemälde motionärer väckte förslag, hvilket äfven
vid sistiörflutne Riksdag varit framstäldt, men då af Rikets Stan
-
8
Stats-Vtskottets Utlåtande, N:o 195.
der lemnats utan afseende, nu icke eller måtte till någon åtgärd
å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 10 Februari 1845.
N:o 195.
Ankom tiil Exp.-Utsk. d. 11 Febr., kl. 1 «. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående förmedling af
hemmantalen ä Wisingsö.
(I. A.)
Från Bonde-Ståndet har Stats-Utskotlet erhållit remiss å elt af
J. Samuelsson från Jönköpings Län afgifvet memorial, innefattande framställning
af fyrfaldiga omständigheter, hvilka, efter motionärens tanka,
ådagalade behofvet och billigheten af någon lindring i de af hemmanen på
Wisingsö utgående skatter och onera; varande i sådant afseende hufvudsakligen
anfördt: att dessa hemmans egovidd flerestädes vore så inskränkt,
att mot ett helt mantal icke svarade större areal, än som å fasta landet
belöpte sig på l/S eller 1/16 mantal, eller till och med på en torplägenhet;
att, i anseende till brist å tillräcklig ängs- och betesmark och deraf föranledd
saknad af erforderliga gödningsämnen, åkerbruket icke eller lemnade
den afkastning, som skäligen kunde väntas; att till hemmanen icke hörde
egen skog, utan måste så väl ved som byggnadsvii ke med betydlie kostnad
och ofta fara från fasta landet afhemtas; samt att invånarne å Wisingsö,
i saknad af tillfälle till all biförtjenst, för anskaffande af nyssnämnde förnödenheter
och till betalande af de flerfaldiga tryckande utlagor, hvarmed
hemmanen voro betungade, icke egde annan tillgång, än den af deras åkerbruk
inflytande, mindre betydliga, inkomst. Härjemte borde i betragtande
tagas, att, i följd af de genom sjön Wettern i äldre och sednare tider förorsakade
utskärningar, Wisingsö-hemmanens egor i väsendtlig mon förminskats,
så att, efter hvad ett vid motionen i afskrift bilagdt, den 5 Maj 1834
upprättadt, Härads-syneinstrument utvisade, sedan år 1800 af marken vid
stranden raedtagits på vissa ställen 1 1 å 1 2, och på andra åter 23 a 28 alnar
i bredd; varande, i anseende till öns lågländta belägenhet, en ytterligare
förminskning af egovidden genom dylika öfversvämningar alt befara. På
grund
Statt-Uttkotlels Utlåtande, N:o 196.
9
grund af 'lett* allt, har motionären alltså föreslagit, att Rikets Ständer
mätte medgifva en allmän förmedling af hemmanen å Wisingsö, dock utan
att någon förutgående utbjudning af samma hemman borde ega rum.
Med hänsigt till hemmanens å Wisingsö i allmänhet svaga beskaffenhet
och dervarande allmoges fattigdom har, vid serskilde tillfällen, lindring
i afseende på belöpande utskylders erläggande blifvit samma allmoge förunnad;
och är sednast, enligt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af
den 4 Juh *834* medgifvet, att lösningspriset för de dagsverken, hvilka
det åligger hemmansegarne att utgöra, finge, då desamma icke in natura
utfordras, bestämmas till en fjerdedel af Länets årliga markegångspris för
drängedagsverken. Ehuru de af motionären uppgifne, och, genom företedde
handlingar, till en del styrkte förhållanden visserligen synas antyda, att
någon ytterligare nedsättning uti hemmanens onera vöre af billighet och
omtanka för hemmansegarnes utkomst påkallad, likväl och enär uti gällande
Författningar finnas meddeldte bestämda föreskrifter, angående vilkoren
och sättet för erhållande af förmedling utaf hemmans mantal eller jordeboksränta,
samt det icke synes lämpligt att uti förevarande speciella lall föreslå
ett undantag från allmänt gällande bestämmelser, har Utskottet funnit sig
icke kunna, i anledning af J. Samuelssons förrberörde motion,
tillstyrka någon åtgärd å Rikets Ständers sida.
Stockholm den 10 Februari 1845.
N:o 196.
Ankom till Exp.-Utsk. d. II Febr., kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om rättighet för invånarne i
Marums, Winköhls och Härlunda socknar i Skaraborgs Län
att för sina kreatur begagna mulbete å Kronoparken Furubacka.
(I. A.)
Riksdagsfullmägtigen Johannés Andersson från Skaraborgs Län har,
uti Memorial, som af Bonde-Ståndet blifvit till Stats-Utskottet remitteradt,
förmält, att ehuruväl, i följd af Kongl. Majlis till Kammar-Collegium af
-
Bik. till R. St. Prof. 18*5. 4 Samt. i Afd. 2 Band. 6 Bä/l
2
fö
Stats-Utskotleta Utlåtande, N:o 196.
låtne Nådiga Bref af den 4 Juli 1838, enligt hvilket en del af den inom
Skånings Härad af nämnde Län belägne Kronoparken Furubacka blifvit
upplåten åt Marums, Winköhls och Härlunda angränsande socknar, invånarne
derstädes erhållit någon tillökning i egovidd, så hade likväl denna
tillökning i sjelfva verket för allmogen medfört mera skada, än vinst.
Dels hade nemligen berörde socknars invånare nödgats verkställa en med
betydlig kostnad förenad inhägnad kring den Kronan förbehåline areal af
samma kronopark, dels hade de numera gått i mistning af den rättighet
att för sina kreatur begagna mulbete å kronoparken, hvaraf socknarne tillförene
varit i åtnjutande och hvars förlust för den obemedlade allmogen
i hög grad försvårade utvägen att af de obetydliga hemmanen bereda sin
bergning. På grund häraf har motionären alltså hemställt, att berörde
socknars invånare måtte, emot en årlig afgift af 5o Rrdr Bico , berättigas
att för sina kreatur erhålla mulbete å hela kronoparken Furubacka. Då,
efter hvad motionären inhemtat, värdet af de för Kronans räkning från
kronoparken försålde höslåtter aldrig uppgått till högre belopp, än 8 R:dr
B:co för året, kunde den ringa uppoffring, Kronan komrae att vidkännas
genom kronoparkens upplåtande till betesmark, ingalunda anses jemförlig
med den skada, hvilken, i händelse denna förmon blefve förnekad , skulle
allmogen i nämnde socknar tillskyndas.
Af Kongl. Maj;ts högstberörde Nådiga Bref, deraf en afskrift blifvit
motionen bilagd, har Utskottet inhemtat, alt Marums, Winköhls och Härlunda
socknars invånare sedan äldre tider varit medgifvet att, i anseende
till deras enskilde utmarkers otillräcklighet, för sina kreatur begagna mulbete
& kronoparken Furubacka; hvadan bemälde invånare ock, vid den år
1828 verkställde reglering af kronoparken, då en areal af 1,000 tunnland
afsalts till framtida nyttjande för Kronans räkning, fått sig utaf öfriga delar
af berörde park anslagne serskilde lotter, att för deras enskilde behof användas;
och då, enligt 2J §. af Kongl. Majus Nådiga Instruetion för Skogsoch
Jägeri-Staten i Riket af den 16 Mars i838, frågor, huruvida mulbetesrätt
å den Kronan förbehåtlne andel af meranätnnde kronopark må , emot
afgifts erläggande, beviljas socknarnes allmoge, ankomma på pröfning af
Kongl. Majrts Befallninghafvande i Länet, hvars beslut sedermera kunna
i laga ordning öfverklagas, anser Utskottet den af Johannea Andersson i
ämnet gjorda framställning icke vara af beskaffenhet att från Rikets Ständers
sida påkalla någon åtgärd, hvadan Utskottet hemställer,
att motionen må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 10 Februari i345.
Stats-U(»kotUts Utlåtande, N:o 197.
U
N:o 197.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 11 Febr., kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förräntande af Eke~
planterings-Cassans medel.
Vid föredragning lios Ridderskapet och Adeln af Stats-Utskottets betänkande,
N:o 54. angående Rikets Ständers åren 184< och 1843 församlade
Revisorers Berättelser om Stats-verkets och andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning, har Herr af Ström^ J. A.,
uti memorial, hvarå Stats-Utskottet erhållit remiss, föreslagit, att Ekepianterings-Cassans
tillgångar mätte göras fruktbara genom utlåning mot
ränta och säkra lånedocumenter, samt de inflytande ränte-medlen jemväl
till samma cassa ingå, för att i första rummet begagnas förde med eassans
bildand^ afsedda ändamål; varande derjemte af motionären upplyst, att,
ehuruväl ekeplanteringen bedrifvits med den verksamhet, att densamma
numera utsträckts till 600 tunnland eller, efter beräkning af 40 tunnlands
plantering för året, till 120 tunnland utöfver hvad,som belöpte sig på den
tid af tolf år, hvarunder dylik plantering för allmän räkning egt rum, så
hade likväl, till bestridande af kostnaderne för dessa planteringar, icke ens
.åtgått, hvad som motsvarade den ränta, hvilken, i händelse eassans medel
varit utlånte, skolat derföre inflyta. Berörde motion, hvilken blifvit de
öfrige Riks-Stånden communicerad, är jemväl af Preste- och Bonde-Stånden
till Utskottet remitterad.
I sammanhang med det vid 1828—i83o årens Riksdag fattade och
genom Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af den 28 October i83g kungjorda
beslut, angående rättighet för egare af Kronoskatte-hemman att, emot erläggande
af derför bestämd lösen, tillvinna sig egande- och dispositionsrätt
öfver de å deras hemman befintliga och framdeles uppväxande ekar,
förordnade Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse af den 19 Augusti.
1829, att de medel, hvilka såsom lösen för ekar å Kronoskattejord Statsverket
tillflöte, äfvensom den summa af 25,000 R:dr, hvilken vid nämnde
Riksdag i och för ekeplanteringars verkställande beviljades, samt de serskilda
inkomster af härtill anslagna kungsgårdar och kronoparken som, genom
upplåtet bete eller försäljning af utgallrade träd m. m., kuade upp
-
12
Stats-Ulslattets Utlåtande, 2V:o {98.
komma» skulle i Riksgälds-Contoret på serskild räkning upptagas och afsättas,
för att utgöra tillgång för bestridande af de med ekeplanteringshagars
anläggning och underhållande förenade kostnader. Denna sålunda
bildade Ekeplanterings-Cassa, hvars behållning vid 1844 ^rs slut utgjorde
181,094 sk. Banco, har sedermera förblifvit under förvaltning af
Riksgälds-Contorets Fullmägtige, hvilka, i mon af behof, utanordnat de för
Styrelsen öfver nämnde planteringar erforderlige belopp» Enligt 184* °oh
1845 årens Revisions-berättelser, hafva de af bemälde Styrelse bestridde
utgifter, i medeltal för åren 1838—184*, utgjort 7,413 R:dr B:co årligen.
Då nu den af motionären föreslagne åtgärd synes Utskottet både verkställbar
och ändamålsenlig samt Rikets Ständer redan bifallit Utskottets uti 33 §
af betänkandet N:o 54 gjorde hemställan, angående förräntande af Skogsplanterings-Cassans
medel, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte åt Fullmägtige i Riksgälds-Contoret uppdraga
att, emot fullgod säkerhet, förränta Ekeplänterings-Cassans
nuvarande och blifvande disponibla tillgångar; börande de derå
upplöpande räntor ingå till nämnde Cassa, för att, i likhet roed
capitalet, efter Kongl. Maj:ts Nådiga anordningar, användas till de
med Cassans bildande afsedde ändamål.
Stockholm den 10 Februari 1845»
Nro 198.
Ani, tilt Exp.-TJtsk. d, lt Febr., kl. 1 e. m.
Utlåtandey i anledning af väckt motion, angående dagsverksskyldigheter
för hemmansegare å ön Hven.
(I. A.)
Riksdagsfullmägtigen Måns- Pehrsson frän Malmöhus Län har uti memorial,
sorn af Bonde-Ståndet blifvit till Stats-Utskottet remitteradt, anfört,
att, enligt contract af den 20 November 1688, hemmansegarne å den till Rönnebergs
Härad af ofvannämnda Län hörande ön Hven åtagit sig att, emot
åtnjutande af sex dalers Silfvermynt afkortning i räntan för hvarje 3/B mantal,
utgöra arbetsskyldighet till den på ön belägne Kungsladugården Uranienborg,
hvilken arbetsskyldighet genom 2:ne af Kongl, Mapts Befallningsbaf
-
Stats-Vlskottets Utlåtande, N;o i98.
vande i Länet år 1811 utfärdade och af Kongl. Kammar-Collegium den 13
Maj 1813 fastställde Utslag blifvit bestämd till 22 öke- och 45 dränge-dagsverken
af hvarje 3/s mantal. Denna dagsverksskyldighet, hvilken i sednare
tider, enär arbetet icke vidare varit vid Kungsladugården behöfligt, utgjorts
med penningar efter markegångspris, vore emedlertid numera i högsta måtto
betungande; och hade t. ex. lösen för den på 5/32 mantal belöpande dagsverksskyldigheten
år 1838 uppgått till 65 R:dr 22 sk. 2 r:st. Banco. Då nu
hemmansegarnes berörde åtagande att annorlunda än efter skattläggning utgöra
ifrågavarande räntebelopp, hvilket åtagande sannolikt afsett att bereda en lättnad
vid fullgörande af de hemmanen åliggande skattebördor, deremot haft till följd,
att nämnde hemmansegare för närvarande måste vidkännas en tunga, mångdubbelt
större än den, hvilken de, i händelse omförmätde contract icke afslutats,
varit underkastade, samt då dertill komme, att de behof, för hvilka
nämnde förändring tillkommit, försvunnit, har, med afseende härå, motionären
föreslagit, att hemmansegarne på ö» Hven måtte befrias från den arbetsskyldighet
till Uranienborgs Kungsladugård, hvilken de genom 1688 års ofvanberörde
contract sig åtagit, emot det att de i stället blefve skyldige att erlägga sina
hemmansräntor på det sätt, hvarpå desamma före meranämnde contracts tillkomst
utgått, eller ock att, i händelse detta icke kunde bifallas, de af berörde
hemman utgående grundskatter måtte i förevarande hänseende jemkas och
nedsättas.
Då af ofvanberörde memorial icke kunnat inhemtas, hvarken anledningen
till den år 1688 inträffade förändring uti sättet för utgörande af de hemmanen
å ön Hven åliggande räntor eller huruvida den af motionären yttrade åsigt
angående lämpligheten och behofvet af en återgång till det förhållande, som
i detta hänseende tillförene egt rum, delas af öns samtlige hemmansegare, så
och enär Utskottet jemväl i öfrigt saknar den för frågans bedömande erforderliga
utredning af hithörande omständigheter, hvilken utredning dessutom svårligen
torde kunna fullständigt åstadkommas annorlunda än genom ärendets behandling
i administrativ väg, anser sig Utskottet böra hemställa,
att Måns Pehrssons förenämnde motion icke må till någon åtgärd k
Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 10 Februari 1845.
Stats-Utskottet» Utlåtande, N:o 199.
N:o 199.
Ank. till Exp. Utsk. d. 11 Febr., kl. 1 e. ».
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse, angående
åtskilliga Kyrkoherdars underdåniga ansökningar om löneförbättring
af indragen behaglig tids förldningsspanmål.
(U. A.)
Samtlige Riks-Stånden hafva till Stats-Utskottet remitterat Högstberörde
Nådiga skrifvelse, innehållande: att, sedan Rikets Ständer vid sistlidne
Riksdag bifallit, att den behagligtids-förlänings-spanmål, som dädanefter kunde
underkastas indragning, finge användas till löneförbättring för de Kyrkoherdar,
hvilkas behållna inkomst ieke uppginge till värdet af 100 Tunnor spanmål,
likväl med villkor, att hvad som beviljades endast skulle fortfara intill
nästa Riksdag, då hvarje serskild fråga borde underställas Rikets Ständers
pröfning, samt Kongl. Majit, genom Nådigt Circulaire-Bref af den 9 November
1840, om detta beslut lemnat vederbörande kännedom; så hade följande
underdåniga ansökningar om dylik löne-föi bättring inkommit, nemligen från
Kyrkoherdarne i Öregrunds, Jerlåsa, Gideå, Gårdeby, Skagerhult, Ängsö,
Årsunda och Lerbergs pastorater samt Ulrica församling, öfver hvilka ansökningar
Kammar-Collegium och Stats-Contoret afgifvit utlåtanden samt dervid
förmält sig vid granskningen af de uppgifter och beräkningar, på grund hvaraf
alla desse sökande upptagit sina behållna inkomster, såsom i mer eller mindre
mon understigande värdet af 100 T:r spanmål, hafva funnit sådana anmärkningar
emot dem alla förekomma, att Collegierne låtit uppgöra fandra, i
flere delar derifrån skiljaktiga, beräkningar, hvilka utvisade, det sökandernes
behållna inkomster borde till större eller mindre belopp anses öfverstiga värdet
af 100 Tunnor spanmål, hvadan ock, då sålunda de sökande icke voro
till ifrågavarande löneanslag berättigade, Collegierne alla förrberörde ansökningar
underdånigst afstyrkt.
Härförutan hade elfva serskildta ansökningar om lönefyllnad af behag
ligtids-förlänings-spanmål
ytterligare till Kongl. Majit inkommit, nemligen
från kyrkoherdarne i Äppelbo, Häggums, Björna, Mo, Häfverö, öua,sebo,
»Styrsö, Marstrand, Bodarne och »Sandseryds pastorater, samt i Waxholms
Församling, om hvilka blifvit upplyst, att, för löne-inkomsternes bringande
till 100 Tunnor spanmål, vid hvartdera erfordrades:
Stats-VtskotteU Utlåtande, N:o 199.
15
i Äppelbo .
„Häggum .
„ Björna
„ Mo
„ Häfverö .
,, Quarsebo .
„ Styrsö
?, Marstrand
„ Bodarne .
„ Sandseryd
„ Waxholm
hälften råg och hälften korn.
T:r.
Kppr.
18.
2.
4.
2.
2.
29.
7.
7.
35.
6.
10.
8.
34.
7.
43.
10 Sfi.
5.
28 \ft.
27.
—
12.
30.
Tillsammans 201 T:r 2 Kpr.
Kongl. Maj:t hade inhemtat, hurusom Collegrerne, vid granskningen af
ifrågavarande ansökningar, antagit en, ofta efter olika grunder uppgjord, uppskattning
af boställs-afkastningen, hvarigenom Collegierne kommit till ofvannätnnde
resultat; och att enär utaf en uppgift å beloppet af den förläningsspanmål,
som genom redan beslutad indragning för ifrågavarande ändamål
kunde användas, blifvit upplyst, att väl den*, efter utfärdande af Kongl. Brefvet
den 2 Februari 1838, öfver hela Biket indragna förläningsspanmål uppginge
till ett belopp af 92 Tunnor 10 4/9 kappar; men att, sedan Rikets Ständer
afläto deras underdåniga skrifvelse i ämnet, endast 4 Tunnor sådan spanmål
blifvit till Stats-Verket indragne, hvilket ringa belopp vore för ändamålet
otillräckligt, så och då, för den händelse att något understöd kunde en
och annan beviljas, detsamma icke finge fortfara längre, än till nästpåföljande
Riksdag, åt hvars Ständer pröfningsrätten af hvarje serskild fråga blifvit förbehållen,
fann Kongl. Maj:t, utan att ingå i någon närmare pröfning af ärendet,
skäligt samtlige ifrågav arande ansökningar till Rikets nu församlade Ständers
öfvervägande i Nåder öfverlemna.
Utskottet, som, i följd af ofvanåberopade Kongl. Circulaire-Bref den 9
November 1840, anser fråga om lönefyllnad numera icke kunna uppstå för
flere än innehafvarne af ofvannämnde 20 Pastorater, får, beträffande de uti
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse först uppräknade Nio ansökningarne, vördsamt
anföra: att då, i afseende å löneinkomsterna vid Öregrunds, Gideå,
Gårdeby, Skagerhult, Ängsö, Alsunda, Lerbergs och Ulrica pastorater någon
16
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 199.
erinran icke förekommit vid de af Kongh Kammar-Collegium och Kongl. StafsContoret
följde beräkningsgrunder, Utskottet ansett fyllnad uti inkomsterne för
Kyrkoherdarne i dessa åtta församlingar icke böra af Stats-Verket beredas,
hvadan hemslälles,
att Rikets Ständer, i anledning af berörde ansökningar, icke måtte
vidtaga någon åtgärd.
Men hvad angår Kyrkoherdens i Jerlåsa Församling enahanda begäran,
har Utskottet ej kunnat instämma uti Collegiernes åsigt, enligt hvilken
utsädet icke blifvit afräknadt från boställshafvarens andel i afkastningen, utan
deieinot, lika med vederbörande Pro v ince-Contoir i Kammar-Collegium, funnit
bemälde kyrkoherde vara till löneförbättring af 4 Tunnor Spanmål berättigad,
på sätt här nedan förmäles.
Vidkommande derefter de elfva sednare i Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
omnämnde ansökningarne, å hvilka Collegierne tillstyrkt bifall sålunda,
att ofvanberörde 201 Tunnor 2 kappar måtte till löneförbättringar åt vederbörande,
enligt uppgjord tariff, i Nåder anvisas; så har vid de af Collegierne
antagne inkomst-belopp för Äppelbo, Häggums, Björna, Mo, Häfverö, Styrsö,
Marstrands, Bodarne, Sandseryds och Waxholms pastorater icke varit något
hufvudsakligt att erinra, men, i fråga om Qvarsebo församling, har Utskottet
efter sorgfällig granskning af alla dervid förekommande locala förhållanden och
lika med Province-Contoret, funnit kyrkoherden böra åtnjuta en löneförbättring
af 20 Tunnor, i stället för 10 Tunnor, 8 K:pr, hvartill Collegierne ansett denna
förhöjning uppgå. Då det emedlertid icke är möjligt att med den noggranhet
calculera en jordegendoms afkastning, att densamma kan på kappar uppgifvas,
har Utskottet funnit sig böra, med uteslutande af kappar, upptaga i
jemna tunnor ifrågavarande löneersättningar, hvilka, efter denna grund, tillsammans
utgöra 214 tunnor. Derutaf skulle tillgodokomma kyrkoherden i
Äppelbo
Häggum
Mo
Häfverö
Styrsö
Marstrand
Bodarne
18.
4.
3.
7.
35.
34.
43.
6.
Sandse
-
Slats-VtsJcottets Ullätande, N:o 199.
17
Sandseryd
Waxholm .
Jerlåsa
27.
13.
4.
20.
Qvarsebo .
Tillsammans 214 Tunnor.
Enligt hvad ofvanberördt är, uppgår val den sedaa år 1838 indragne
Förläniugs-spanmål till endast 02 tunnor 10 i/o kappar, hvilka således icke
itro för det närvarande behofvet tillräcklige. Utskottet anser det dock vara
lämpligare att ira, på en gång anvisa det erforderliga tillskottet, emot det att
hädanefter inflytande Förläuingsspanmål oförryckt kommer Stafs-Verket till
godo, än att en till tidsutdrägt ledande pröfning af dylika slags frågor må
vid flere af de påföljande Riksdagarne förekomma, i anseende hvartill och då
dessutom det skulle, blifva svårt alt bestämma i hvilken ordning de sökande
barde af ersättningen komma i åtnjutande, Utskottet får hemställa,
att ifrågavarande 214 tunnor spanmål vederbörande Kyrkoherdar beviljas,
att årligen, räknadt från och med detta års början, utgå efter
gällande JLäns-Markegångspris, men under förbehåll, att framdeles
inflytande Förlänings-Spanmål varder, likasom ofvarinämnde 02
tunnor 10 i[J kpr till Stats-Verket besparad.
Utskottet anser sig tillika böra anmäla, att, i händelse Rikets Ständer
härtill lemna bifall, den redan godkända beräkningen af Stats-Verkets inkomster,
härigenom icke undergår någon väsendtlig förändring, men att beloppet,
sorn nu till lönefyllnad anslås och, ä 6 R:dr tunnan, utgör 1,284 R:dr, bör å
Åttonde Hufvud-Titeln uppföras.
Stockholm den 14) Februari 1845.
Xih. till R. St. Fröt. iSU. 4 Sami i Aid. 2 Band. C lldft.
3
n
Stats-XJtskottets Slmorial, N:o 200.
Calcul öfver Kyrkoherdafnes i nedannämnde Pastorater Löne-inkomster:
Enligt Enligt
Kammar-
Collegii och
Utskottets
Stats-Contorets beräkning.
beräkning.
T.v K:pi
T:r K:pr.
T:r K:pr.
T:r
K:pr.
Jerlåsa
.... 106. 3.
— —
96. —
4.
—
Öregrund . .
.... 100. 6.
— —.
100. 6.
—
—
Gideå . . .
; . . . 100. 10.
— —
100. 10.
—
—
Gårdsby . .
.... 110. 21.
— —
110. 21.
—
—
Schagerhult .
.... 104. 1
— —
104. 1.
—
—
Ängsö . . .
.... 103. 12§.
— —
103. 12§.
—
—
Arsunda . .
.... 100. —
— —
100. —
—
—
Lerberg . .
.... 138. —
— —
138. —
—
—
Ulrica . .
.... 141. 22.
— —
141. 22.
—
—
Äppelbo . .
.... 81. 30.
18. 2.
82. —
18.
—
Häggum . .
.... 95. 30.
4. 2.
96. —
4.
—
Björna . . .
.... 97. 3.
2. 29.
97. —
3.
—
Bio ... .
.... 92. 25.
7. 7.
93. —
7.
—
Häfverö . .
.... 64. 26.
35. 6.
65. —
35.
—
Qvarsebo .
.... 89. 24.
10. 8.
80. —
20.
—
Styrsö . . .
.... 65. 25.
34. 7.
66. —
34.
—
Marstrand
.... 56. 2]|
43. 10J.
57. —
43.
—
Bodarne . ,
.... 94. 3|.
5. 28|.
94. —
6.
—
Sandseryd
.... 73. —
27. —
73. —
27.
—
Waxholm
.... 87. 2.
12. 30.
87. —
13.
—
Summa 1,903. 91.
201. 2.
1,884. 8§.
214.
—
N:o 200.
Ank. till Exp.-Utsk. d. ii Febr. kl. 11 f. ro.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga
om Häradsskrifvaren J. Thysenii frikallande från adömd skyldighet
att ersätta oriktigt ajkortade Krono- JJtskylder.
(I. A.)
I öfverensstämmelse med Kongl. Majrts uti aflåten Kådig Skrifvelse
framställde förslag, hade Stats-Utskottet, i dess under K:o 106 afgifne Utlåtande,
hemställt, att Häradsskrifvaren J. Thysenius måtte förunnas eftergift
af halfva beloppet, elier 60 R:dr 1 sk. 6 rst. B:co, utaf de för åren 1831,
1832, 1833 och 1834 oriktigt afkortade och, genom Kongl. Maj:ts Utslag af
Stats-Utskoltets Memorial, N:o 200.
19
den 9 November 1841, honom till ersättning ådömde Krono Utskvider. Denna
hemställan har, enligt ankomne protocolls-utdrag, blifvit af Preste- och Borgare-Stånden
bifallen; af Ridderskapet och Adelil äfvenledes godkänd, under
villkor likväl, att 1 hy senius godtgör vederbörande tjenstemän i Kongl. Kammar-Rätten
den anmärknigsprovision af de ifrågavarande medlen, hvilken, jemlikt
den för Kongl. Kammar-Rätten utfärdade Nådiga Instruction, skolat
nämnde tjenstemän tillkomma, derest samma medel verkligen till Stats-Verket
influtit; samt af Bonde-Ståndet deremot afslagen.
Enär, på sätt i ofvanberörde utlåtande finnes antydt, den Häradsskrifvaren
Thysenius ådömde ersättningsskyldighet, hvars eftergifvande blifvit af
Kongl. Maj:t i Nåder föreslagen, egentligen uppkommit i följd af vederbörandes
uraktlåtenhet att å proclamadagen efter den med Thysenius gemensamt
redovisningsskyldige Kronofogden Crona reservationsvis bevaka Stats-Verkets
ersättningsanspråk i afseende på sådan af Kronofogden upprättade äldre räkenskaper,
i och för hvilka bans sterbhus kunde finnas böra fortfarande ansvara,
har, vid detta förhållande, Utskottet ansett sig sakna anledning att, på sätt
vid behandling af åtskilliga andra afskrifningsfrågor iakttagits, i förevarande
fall uttryckligen tillstyrka nämnde anmärknings-provisions tilldelande åt Kongl.
Kammar-Rättens tjenstemän, utan ansett sådant böra få bero af Författninens
tillämpning i vederbörlig ordning.
Ridderskapet och Adelns ofvanberörde villkorliga beslut kan icke föranleda
till någon åtgärd från Utskottets sida, enär Ståndet deruti är ensamt,
utan får Utskottet endast till Ridderskapet och Adeln hemställa, det Ståndet
behagade uti Preste- och Borgare-Ståndens utan några villkor fattade beslut
sig lorena, samt således oförändradt antaga Utskottets i utlåtandet N:o 106
afgifna förslag, i hvilket fall frågan genom 3:ne Riks-Stånds sammanstämmande
beslut blifver afgjord.
Stockholm den 10 Februari 1845.
STOCKHOLM,
Tryckt hos W. F. DALMAN, 1845.
Stats-Utskottets Utlåtande, iV.-o 201.
1
M
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Febi'., kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga orri rättighet för Nyköpings
stad att på arrende innehafva den vid staden belägne s. k. Lilla
eller Tyska Kungsladugården. (I. A.)
Uti ett hos Borgare-Ståndet afgifvet och till Stats-Utskottet remitteradt
memorial, har Herr P. E. Winge hemställt, att, som den vid Nyköpings
stad uti S:t Nicolai Socken och Jönåkers Härad belägna Lilla eller så kallade
Tyska Kungs-Ladugården, hvilken, såsom ersättning för en berörde stads
hos Kronan egande fordran, blifvit år 1642, emot viss stadgad årlig afgift
till K ronau, åt staden upplåten och sednast af staden innehafts på trettioårigt
arrende, räknadt från midfastan år 1772, sedermera, på grund af en
den 17 Maji 1796 utfärdad Kongl. Försäkran, blifvit vid nämnde arrendetids
utgång, med undantag allenast af en beteshage och en del af den s. k.
Hemängen, hvilka lägenheters begagnande fortfarande staden förbehållits, åt
enskild person på arrende under femtio års tid upplåten, Rikets Ständer
alltså måtte, till beredande af godtgörelse åt Nyköpings stad, ej mindre för
dess ifrågavarande gamla Kronofordran, än ock för den förlust, staden, i
följd af arrende-rättighetens till Tyska Kungsladugården upphörande, alltsedan
år 1802 fått vidkännas, förunna staden rättighet att vid midfastan år
i852, då de, uti 1796 års Kongl. Försäkran, bestämde 5o arrende-år tilländagå,
emot enahanda vilkor, som under stadens sista arrende-tid varit fastställde,
eller en modererad afgift, under trettio år på arrende innehafva
meranämnde Kungsladugård, samt staden derjemte erhålla försäkran om
framtida förlängning af samma arrende.
De handlingar rörande detta mål, hvilka dels finnas vid memorialet bifogade,
dels sedermera blifvit till Utskottet ingifne, utvisa, att, enligt Kongl.
Brefvet den 16 Mars 1642, Nyköpings stad, såsom vederlag för förlorad
fast jord och egendom i Slädbro, fått sig upplåten den s. k. Tyska Ladu
Bih.
till 11. St. Prot. 1845, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 7 Hdjt. 1
o
Stats-Utskoltcts Utlåtande, N.o 201.
gården, Brandholmen och fisket undantagne, emot årlig afgift tili Statsverket
af 80 daler silfvermynt; hvilken upplåtelse sedermera den 3i Juli 1645
af Drottning Christina, och ytterligare den i3 November 165 r bekräftades.
I anseende till stadens kronofordringar och dess förlägenhet om utrymme
lill bete för de till skjutsens bestridande erforderlige hästar, erhöll staden,
till följd af en vid 1714 års Riksdag meddelad Kongl. Resolution, tillåtelse
att, emot viss årlig afgift, begagna betesbagen Lindesbacke, hvilken rättighet
dock, jemlikt en Kongl. Resolution af år 1762, upphörde. Vidare bade Nyköpings
stad, genom Kongl. Brefvet den 10 September 1719, förklarats berättigad
att af egaren till Stafsjö Bruk, Bruksidkaren von Be.rkner, inlösa den
åt bemälde bruksegare lemnade förpantning af den s. k. Stora Kungsladugården,
men hvilken inlösen likväl, af den anledning, att ladugården pröfvades
vara för Stafsjö bruk omistlig, icke kom till verkställighet. Under
17.38 års Riksdag undfick staden Nådig Resolution angående perpelueit arrende
af den s. k. Ostra ladugården, hvilken varit åt Lands-Staten på lön anslagen;
denna arrenderättighet lärer dock antingen aldeles icke eller endast
en kort tid af staden begagnats, enär sistnämnde ladugård snart åter åt
Lands-Staten uppläts. I anledning af gjord framställning och i betraktande
icke allenast af Nyköpings stads brist på utrymme och bete för dess kreatur,
utan ock af stadens gamla fordringsanspråk, samt såsom surrogat dels
lör den staden år 1719 tillagde inlösnings-rätt till Stora Ladugården; dels
lör den åt staden upplåtne, men sedermera fråntagne, Östra Ladugården, förklarades
Nyköpings stad genom Kongl. Resolutionen den 3o Äng. 1743 berättigad
att, emot en årlig afgift af 35o Daler Silfvermynt, under i5 år på
arrende innehafva den Lila eller Tyska Ladugården, äfvensom att erhålla
prolongation af samma arrende, derest contractet uppfylldes och ej några andra
författningar rörande Kungsgårdarne blefve vidtagne. På grund häraf
förblef staden i besittning af Tyska Ladugården intill 1765 års Riksdag, då,
i töljd al uraktlåtenhet i hänseende till contraets-vilkorens uppfyllande, Staden
Irån arrendet skiljdes och detsamma, vid verkställd auction, af enskild
person inropades. Sedan vid 1770 års Riksdag Nyköpings Stads dåvarande
fullmägtig, jemte framställning af de svårigheter, staden vid flerfaldiga
tillfällen lått vidkännas genom brist på betesmark för slädens skjutshästar
och boskap, hos Rikets Ständer anhållit om rättighet för staden att
emot arrende disponera någon af ofvanberörde 3:ne Kungsladugårdar, förklarade
Kongl Majit, genom Nådig Resolution den 19 Mars 1770, det egde
Nyköpings stad att, på sätt Rikets Ständer jemväl hemställt, ”likmätigt den af
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 201.
3
Rikets Ständer i underdånighet tillstyrkte författning örn andra Kronolägenheter”
tillträda och på trettio år besitta den Tyska Kungsladugården, emot det
arrende-belopp, som af Kammar-Collegium, efter föregången undersökning,
komme att bestämmas; dock att härvid borde fästas alseende å stadens
trångmål och de öfrige omständigheter, på grund hvaraf staden icke skäligen
kunde anses böra i arrende betala så mycket, som andre. Kongl, brefvet
af den i September 1774 föreskrifver vidare, att berörde Ireltio-uriga
arrende af Tyska Kungsladugården finge af Nyköpings stad tillgodonjulas emot
en årlig arrendesumma af 400 daler silfvermynt, samt med vilkor, att Kungsgårdsegorna
ej skingrades, utan af staden samfäldt nyttjades, och alt, med
husbyggnaden lörhölles, elter hvad i allmänhet om Kungsgårdarnes åbyggnader
vore stadgadt; hvarjemte staden under arrende tiden borde iagttaga
de författningar, som vore eller kunde varda utfärdade till uppmuntran för
hampsädet å den städerne donerade eller eljest upplåtne kronojord. Enligt
ett under Förmyndare-Regeringen den 17 Maji 1796 till Kammar-Collegium
allätet Kongl. Bref, tillädes, utan uppgifven anledning, Kammarpagen,
Lieulenanten G. L. von Heijne, rättighet att, då arrendet af Tyska Ladugården
år 1S03 ginge lill ända, undfå arrende af samma ladugård under
femtio års tid, med enahanda vilkor, hvarunder den varit åt Nyköpings stad
upplåten. Uppå stadens härefter framställde ansökning om bibehållande af
den, genom 1770 års Kongl. Resolution, staden beviljade arrende-rättighet
till Tjrska ladugården, förklarade f. d. Konung Gustaf IV Adolf, uti Nådig
skrifvelse af den 18 Februari 1801, att, ehuruväl de under Dess omyndiga år
tillkomne försäkringar angående då icke lediga Kungsgårds-arrenden i allmänhet
till kraft och verkan förfallit, likväl och då i afseende på den rörande
arrendet af Tyska Kungsladugården år 1796 gifne ofvanberörde Resolution
förekomme, att, före densammas utfärdande, f. d. Konungens eget
bifall dertill blifvit meddeladt, kunde stadens förenämnde ansökning icke bifallas,
utan bl ef von Heijnes ifrågavarande arrenderätt stadfästad; likväl med
det vilkor, att den närmast till staden belägne beteshage, Stadshagen benämnd,
jemte det stycke af Hemängen, som under samma hage i flere år varit
till bete nyttjad, förbehölles staden till begagnande utan afgift under von
Heijnes eller dess rätts innehafvares arrende-tid. Emedlertid hade Kongl.
Kammar-Collegium under den 28 April 1797, angående arrendet af Tyska
Kungsladugården för von Heijne, utfärdadt contract, deruti årliga arrendeafgiften
bestämts till 66 R:dr 3a sk. contanta penningar, hvarefter, genom
bemälde Collegii förnyade contract af den 1 April 1802, arrende-rättigheten
4
St ats-TJ t skottets Utlåtande, N.-o 201.
öfverflyttades på General-Lieutenanten rn. m. Grefve G. Wachtmeister. I öfverensstämmelse
med Rikets Ständers vid 1809—i8ro årens Riksdag fattade
beslut, stadgades genom Kongl. Brefvet den 21 Maj 181 o, att nyssnämnde
arrendesumma borde reduceras till spanmal efter 1796 års markegång,
och har den sålunda uppkomna spanmåls-qvantitet, utgörande 28 tunnor
17; kappar, erlagts efter gällande årliga markegångspriser. Slutligen har
merberörde arrende-rätt blifvit genom Kammar-Collegii Resolution den t
Aug. i844 öfverlåten på Grefve Wilhelin Wachtmeister.
Enligt ett vid verkställd skattläggning å Tj^ska kungsladugården den
21 September 1744 upprättadt Instrument, utgjordes kungsladugårdens egor
af 3o tunnland 10 kappland åker och 3o4 tunnland äng, oberäknadt åtskilliga
beteshagar. Ett bland bandlingarne befintligt Jordeboks-utdrag för år
1820 upplyser derjemte, att merberörde kungsladugård är i Jordeboken upptagen
lili 4 mantal, äfvensom att de densamma åsatte, af flera serskilde skattepersedlar
bestående, jordeboks- och hemmantalsräntor utgöra i kronovärdi
52 R:dr 48 sk. 2 rst.
Till bestyrkande deraf, att den i Slädbro belägne fasta egendom, hvars
förlust föranledt den uti 1642 års ofvannämnde Kongl. Bref omförmälde
kronofordran, icke varit åt Nyköpings stad upplåten och skänkt, utan utgjort
en stadens lagligen köpte och fångne fastighet, har motionären vidare
allemnat ett, till Utskottet jemväl remitteradt, utdrag af den utaf Hertig Carl,
sedermera Konung Carl IX, under den 8 Juli 1875 utfärdade confirmation
på Nyköpings Borgares privilegier, uti hvilken confirmation köpet af
ifrågavarande fasta egendom bekräftats.
Af hvad sålunda blifvit anfördt visar sig: att genom flere Kongl. Resolutioner
och Riksdagsbeslut staden Nyköping fått sig tillerkänd rättighet
till erhållande af vederlag för dess i följd af bortmistad fast egendom uppkomne
kronofordran, hvars belopp likväl numera icke lärer kunna bestämdt
uppgifvas; att Staden allt sedan år 1642 tidtals varit i åtnjutande af dylikt
vederlag, ehuru detsamma under serskilda tider till beskaffenhet och värde
omvexlat. samt att för närvarande och sedan det år 1770, utan föregången
arrende-auction, medgifna trettioåriga arrende af den vid staden belägne Lilla
eller Tyska Kungsladugården, vid j8o2 års midfasta tilländagå», staden i
Berörde afseende icke åtnjuter annan godtgörelse, än afgiftsfritt begagnande af
en ladugården tillhörande beteshage, äfvensom af en del utaf den så kallade
Hemängen. Vid sådant förhållande och då förlusten för Nyköpings stad af
Slats-Utskollcts Utlåtande, N.-o 201.
arrende-rättigheten till sistnämnde kungsladugård nu icke förorsakats genom
någon uragllåtenhet å stadens sida att uppfylla de uti dess sednaste arrendeco
tract bestämda vilkor, anser Utskottet billigheten fordra, ali, efter nuvarandearrendets
utgång, Nyköpings stad förunnas rättighet att på lindriga vilkor
ånyo blifva i besittning af berörde arrende; nien då Utskottet, i anseende
till ovissheten oin den ifrågavarande kronofordrans belopp, icke kan bestämma,
hvad vederlag eller ersättning, som derför bör staden tillgodokomma,
och således ej eller de vilkor, hvarunder upplåtelse af omförmälde arrende
må ega rum, samt en dylik upplåtelse, utan föregången arrende-auction, dessutom
skulle stå i strid med de rörande förvaltningen af Kronans fasta egendomar
gällande föreskrifter, har Utskottet funnit sig icke kunna i vidsträck
tare
måtto understödja Herr Winge t motion, än att Utskottet hemställer,
det Rikets Ständer ville för sin del medgifva, att Lilla
eller Tyska Kungsladugården, med undantag af den dithörande
så kallade Stadshagen och den åt Nyköpings stad
nu upplåtne del af Hemängen, hvilka tvänne sistnämnda
lägenheter torde, på sätt för närvarande eger rum, utan
afgift tills vidare få af staden begagnas, må, vid den tid
och i den ordning, som, enligt de rörande Kungs- och
Kungsladugårdars utarrendering i allmänhet gällande
Författningar, finnas stadgade, till arrende utbjudas å offentlig
auction, hvarvid Kammar-Collegium, — jemte det
vanliga minsta beloppet, — jemväl bör bestämma en roaximi-summa
såsom det högsta, hvartill arrendet får uppgå;
och att Nyköpings stad då må ega optionsrätt att arrendet
af ifrågavarande kungsladugård öfvertaga, emot
förbindelse att erlägga det vid auclionen erbjudna högsta
årliga arrende-belopp, äfvensom att i öfrigt fullgöra de
vilkor, som i afseende på samma arrende kunna af vederbörande
em betsmyndigheter författningsenligt bestämmas.
I händelse Rikets Ständer gilla, hvad Utskottet i detta
ämne föreslagit, torde beslutet härom böra hos Kongl.
Majit i underdånighet anmälas, med begäran, att, derest
Kongl Majit skulle täckas till samma beslut lemna Nådigt
bifall, sådant måtte varda, till behörig kännedom och efterrättelse,
vederbörande meddeladt.
Stockholm den i4 Februari 1845.
6
Slats-Utskottets Utlåtande, N.o 201.
Reservationer.
Af Herr Friherre von Kraemer: ”Under Drottning Christinas omyndiga
ar afgafs elt öppet Bref för Nyköpings stad uppå Lilla Ladugården, hvari
hland annat förekommer: ”Wij håfve denne deras begäran tagit ulin nådigt
betänkande och härmed undt och efterlåtit vår stadh Nyköpingh bemälle
lille Ladugård med dertill lydande åker och engh, Brandholmen och liskiet
oss och Chronan förbehållen under stadhen och till dess borgerskaps nytta,
gagn och bästa att njuta, bruka och behålla,” samt vidare: ”och for delta allt
vara förtänkte årligen uti Kongl. Maj:ts Rechningekammare till een vederkänslo
lefverera Altalijo daler S. M:t, såsom och all den pretension afstå den
der oppå Släbro eller derföre utlofvade vederlagh hafva kunna, och delta
till en vijdare ratification vidli våra ingående myndiga åhr och regering!).
Här alle som vederböhre”. Detta öppna Bref är underlecknadt af Oxel
Oxenstjerna, som, enligt hvad Professor Geijer nyligen yttrat, är Sveriges
störste Civilist. Det torde sålunda vara otvifvelaktig!, att denna angelägenhet
då blifvit noga granskad, och att Nyköpings stad följaktligen har grundade
anspråk å begagnandet af ifrågavarande Lilla Ladugård, ”sorn vederlag
för lagfågne faste jordb och ägendom lith i Slädbro ” Jag instämmer derföre
i det förslag till betänkande, som Inkomst-afdelningen i detta ämne afgifvit”.
Af Herr Norin, som åberopade Inkomst-Afdelningens förslag, så lydande
:
”Af hvad sålunda blifvit anfördt, visar sig: att, genom flere Kongl. Resolutioner
och Riksdagsbeslut, staden Nyköping fått sig tillerkänd rättighet
lill erhållande af vederlag för dess i följd af bortmistad fast egendom uppkomne
Kronofordran, hvars belopp likväl numera icke lärer kunna bestämdt
uppgifvas; att staden alltsedan år 1642 tidtals varit i åtnjutande af dylikt
vederlag, ehuru detsamma under serskilde tider till beskaffenhet och värde
omvexla!, samt’ att för närvarande och sedan det år 1770 utan föregången
arrende-auction medgifna tretioåriga arrende af den vid staden belägna Lilla
eller Tyska Kungsladugården, vid 1802 års midfasta, tilländagått, staden i
berörde alseende icke åtnjuter annan godtgörelse, än afgiftsfritt begagnande
af en ladugården tillhörande beteshage, äfvensom af en del utaf den så kallade
Hemängen. Vid sådant förhållande och då förlusten för Nyköpings
siad af arrende-rättigheten till sistnämnde Kungs-ladugård icke förorsakats
Stats-Utskoltcts UtlätaniUu N.-o 201.
7
peno in någon uraktlåtenhet A slädens sida alt uppfylla de uti arrende-eonIraetet
bestämde vilkor, anser Utskottet billigheten fordra, att. efter utgången
af det nuvarande arrendet, staden må ånyo komma i besittning af nvssberörde
arrende-rätt. Den arrende-a (gift, hvilken i sådant fall skulle komma
att af slatlen erläggas, torde, efter Utskottets tanke, lämpligen höra fastställas
lill en summa, ungefärligen motsvarande de årliga jordeboks- oell hemmantals-räntor,
som, enligt den ågångne skattläggningen, på K ungs-ladugården
belöpa, och hvilka räntor, utgörande efter Kronovärdi 5a R:dr 45 sk.
2 rst., förvandlade i penningar efter hvarje års markegång, skulle efter den
beräkning, Utskottet låtit uppgöra, hafva bestigit sig:
år 1834 tdl
1835 —
1836 —
1807 —
1838 —
183g —
184o —
184 * —
1842 —
1843 —
Ti: (lr sJ{. r:st
373:
43. 3Tcr
387: IO. 2.1
4o6: 45. I liff
424: 26. 2
468: 18. g ns
4 18: 36. 7 A
4oo: l4. 5/tr
443: 13. ii«
4q6: 3g. 7™
4og: i5. 4^
eller i medeltal för dessa tio år till 4*3 R:dr 45 sk. 8 r:st.
I öfverensstämmelse härmed, får Utskottet hemställa,
det Rikets Ständer ville för sin del medgifva, att, sedan
det genom Kongl. Brefvet af den 17 Maji 1796 beviljade
femtio-åriga arrende af Lilla eller Tyska Kungs-ladugården
tiiländagått, Nyköpings stad må berättigas att på arrende
under tretio års tid öfvertaga samma Kungsladugård,
emot förbindelse att till Kronan erlägga en arrendeafgift
af Fyrahundra Riksdaler Banco årligen, äfvensom
att fullgöra den byggnadsskyldighet och öfrige vilkor,
sorn, i enlighet med de angående Kungs-ladugårdars utarrendering
i allmänhet gällande föreskrifter, kunna af
vederbörande embetsmyndighet bestämmas.
8
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 201.
I händelse Rikets Ständer gilla, hvad Utskottet i förrberörde hänseende
föreslagit, torde beslutet härom böra hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas,
med begäran, att, derest Kongl. Maj:t skulle täckas till samma beslut
lemna Nådigt bifall, sådant måtte varda, till behörig kännedom och efterrättelse,
vederbörande meddeladt/
Häruti instämde Herrar Schartau, Berg, Gustafsson, Valleij, Lindström
och Wedberg.
STOCKHOLM, Lundberg 8c Comp., 18V
-
Stals-Utskotiets Utlåtande, JV.e 202.
1
N:o 202.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 17 Febr., kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse, i fråga
om bildande af ett National-Museunu
<U. A.)
Högstberörde den i o September nästlidne år aflåtna, till Utskottet
från samtlige Riks-Stånden remitterade, Nådiga Skrifvelse innehåller, hurusom
Rikets Ständer, — under åsigt, att äfven Svenska Nationen, så ridt
dess tillgångar medgifva, borde, lika med den öfriga civiliserade verldeti,
på ändamålsenligt sätt vårda de konst-alster, nationen redan egde, och befrämja
dessa Samlingars förökande, hvarigenom den inhemska talangen erhöll
både föresyn och uppmuntran, — uti skrifvelse den 23 December
i84o, i sammanhang med beslutet rörande den för Kongl. Museum anvisl*
summa, i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t måtte för Rikets Ständer
i Nåder framlägga förslag till erhållande af tjenligare local för de uti
Kongl. Museum förvarade Samlingars och konst-alsters ändamålsenliga uppställning
och ordnande, på det att ett Nalional-Museum derefter småningom
måtte kunna bildas och hvartill möjligen i sådant fall jemväl kunde
påräknas frivilliga bidrag. I anledning häraf hade Kongl. Maj:t i ämnet
infordrat Ölver-Intendents-Embetets underdåniga utlåtande, hvilket, afgifvet
under den 27 Augusti 1844* är vordet den Nådiga Skrifvelsen bifogadt.
Kongl. Maj:t delade Rikets Ständers öfvertygelse om behöfligheten af ett
National-Museum, deruti de dyrbara verk af bildhuggare- och målare-konsten,
hvilka tillböra Riket, men för närvarande dels äro inrymde i trånga
och mindre lämpliga lägenheter, dels äro spridda i flera från hvarandra
skiljda rum, och dels, i saknad af utrymme, ligga hopstaplade och underkastade
förstöring, må kunna, på ett Nationen värdigt sätt, uppställas och
blifva för allmänheten tillgänglige. Kongl. Bibliotheket, med omkring
70,000 volumer, hade sitt läge i en, med hänsigt till Bibliothekets allmän
lighet,
icke väl afpassad local i Kongl. Slottet. Den under WitterhetsHistoriae-
och Antiqvitets-Academiens vård ställda rika samling af antiqviteter,
innefattande till en del högst dyrbara minnen från förflutna tider,
jemte Rikets väl ordnade Mynt-Cabinett, vore ihopträngda i några små
halfvåningsrum uti Öfver-Commendants-flygeln vid Kongl. Slottets yttre
Bih. till R. St. Prot. 1845. 4 Samt. 1 A/d. 2 Band. 8 Haft. 1
2
Statt^VIskottets Utlåtande, 2V:o 202.
borggård; Kongl. Klädkammaren med tillhörande samling af märkvärdigheter
lunnes inrymd i 2 afsides belägna låga rum i Kongl. Slottet, och LifRustkammaren
med der förvarade Vapen m. m. vore förlagd till Ulricsdal*
Slätt och således vida mindre besökt, än densamma förtjente.
Kongl. i\laj:t ansåg Sig fördenskull böra fästa Rikets Ständers synnerlig»
uppmärksamhet å det af Öfver-Intendents-Embetet väckta förslag, att
Kongl. Museum, Kongl. Bibliotheket, Witterhets-, Historiae- och AntirpitetsAcademiens
Samlingar, jemte Kongl. Mynt-Cabinettet, Klädkammaren och
Lif-Rustkammaren må förenas i samma local, i hvilket afseende Kongl.
Maj:t jemväl åberopade Rikets Ständers yttrande, att nämnde Academi, för
att motsvara sin bestämme!se_, måste beredas utväg att kunna på ändamålsenligt
sätt uppställa sina Samlingar, äfvensom Rikets Ständers år lÖ/p församlade
Revisorers berättelse, deruti vitsordas, att det inskränkta utrymmet
i Kongl. Museum hindrade Samlingarnes uppställande på ett mera
lämpligt sätt och att önskligt vore, det förslag till erhållande af en tjenligare
plats för desamma kunde framläggas.
Det af Öfver-Intendents-Embetet i sådant hänseende nu afgifna förslag,
åsyftande att tillvägabringa ett för Riket hedrande, varaktigt minnesverk
af Svensk byggnadskonst, slutade med en kostnadssumma af 5oo,on©
R:dr, eller högst 55o,ooo R:dr Banco, som likväl, enär ett byggnadsföretag
af denna betydliga vidd och egna beskaffenhet måste erfordra en till flere
år utsträckt arbetstid, icke vore beräknad att utgå annorlunda, än i den
mon nybyggnaden fortskred.
Kongl. Majrt ville emedlertid desto mindre med någon framställning
i förevarande hänseende gå Rikets Ständers beslut i förväg, som Kongl.
Majrt, ihågkommande den beredvillighet, hvarmed Rikets Ständer tillförene,
i förhållande till Statens tillgångar, understödt vetenskaper och konster
samt deras Idkare, hyste välgrundad förhoppning, att Rikets Ständer icke
heller nu skulle vägra ett lämpligt anslag för det vigtiga ändamålet, så
framt allmänna medel dertill lemna tillgång.
Utskottet har tagit noggran kännedom, så val utaf Öfver-IntendentsEmbetets
ofvanberörde Memorial, jemte kostnadsförslag, (infördt under N:o
55 i 1 Samlingen, 1 Afd. af Bihanget till Riks - Ståndens Protocoll vid
denna Riksdag), som af de yttranden, hvilka uti frågan vid remissens beviljande
inom Riks-Stånden afgifvits, hvarförutan Utskottet serskildt, till
Stati-U(skottets Utlåtande, N:o 202.
3
ledning vid frågans bedömande, ej mindre låtit sig förevisss uppgjorda ritningar
och planer för den tillernade byggnaden, än ock från vederbörande
fått emottaga upplysningar, rörande de Samlingar, hvilka äro föreslagna att
inrymmas uti nämnde Museum. Deribland förekomma: Tajlor till ett antal
af 1,358, nu dels uppsatte i Kongl. Slottet och å Drottningholms LustSlott,
dels förvarade i ett magazin; Marnior-samlmgen, innehållande efter
sednaste inventering 653 N:r; Gravure-sarnlingen, /p3 vohlmer, innehållande
ett antal gravurer af circa 5o,ooo; llandtecknings-samlingen, minst
6,000 af värde; Kongl. Bibliotheket, circa 80,000 volurner; Kongl. LifRustkammaren,
innehållande 315 banér, fanor och standareer, en mängd
vapen, tillhörige framfarne Konungar, 1,300 Rustningar och Tropbeer, m. m.;
Kongl. Klädkammaren, med dyrbarheter och konstsaker, 616 N:r, samt
slutligen de under Kongl. "Witlerhets-, Historias-och Antiqvitets-Acadenaieus
inseende ställde rika Samlingar, hvarom Utskottet f ån Kongl. Academiens
Secreterare erhållit nedanstående upplysningar, hvilka Utskottet anser sig
böra anföra såsom exempel på beskaffenheten af någon del utaf de dyrbara
föremål för konst och vetenskap, som för närvarande sakna utrymme att
appställas och derföre äro för allmänheten i viss nion otillgänglige.
l:a Egyptiska, Grekiska och Romerska Fornsaker.
Dessa hafva erhållits dels genom inköp af enskilda Samlingar, hvaribland
D:r Hedenborgs var den största, dels genom gåtvor och äfven genom
jordfynd inom fäderneslandet. I den nuvarande localen saknas utrymme
att ordna och uppställa dessa, till en del ganska dyrbara, fornsaker. De
äro derföre magasinerade i ett till Åcademrens disposition upplåtet rum,
förut begagnadt till arrest, i Högvaktsflygeln vid Kongl. Slottet, derde uppfylla
2:ne breda hyllor längs efter hela rummel och en del af goltvet.
Däribland må serskildt nämnas de utmärkta Egyptiska Mumier med sina
tredubbla sykomor-kistor, hvilka General-Consul Anastasy för några år sedan
skänkte till den nyligen aflidne Konungen. Emedan nämnde förvaringsrum
är för allmänheten otillgängligt, har den ena Mumien jemte några af
de mest utmärkta arbetena i marmor och terra cotta blifvit utlemnade
till det så kallade Stew-Museum vid Logården, att förevisas bland andra
der förvarade likartade fornsaker och konstalster. Dessa båda Samlingar
borde förenas och skulle då blifva båda vackra och instructiva. Till dessa
borde äfven slutas åtskilligt, sora på andra ställen föi varas, t. ex. en mängd
4
Stats-UIsko Hets Utlåtande, N:o 202.
af graverade stenar, som fordom hört till Kongl. Museum och nu, besynnerligt
nog, träffas i den s. k. Klädkammaren på Kongl. Slottet.
2:o Fäderneslandets och i allmänhet Nordens fornlemningar från
Hedniska tiden,
Dessa äro, så långt localen medgifvit, ordnade, men en betydlig del
deraf kan i brist på utrymme icke framläggas och allmänheten förevisas.
flit höra:
a) Fornsaker från den s. k. Stenperioden, — redskap, vapen m.. m.
af sten och ben etc., hvilka förvaras i ett stort skåp, som likväl nu icke
lan inrymma mera. Hvad, som under de sednaste åren tillkommit, har
måst magasineras. Hit hörande fornsaker förvaras i ett af tornrummen på
Gripsholms Slott.
b) Fornsaker från den y. k. Bronzperioden, — vapen, redskap, urnor
och en del smycken af bronz.
Ehuru Sverige på detta slags fornlemningar är fattigare än Danmark,
förvaras här likväl sådana, till ett icke obetydligt antal, alla funna i Svensk
jord, och till en del af stor sällsynthet och utmärkt vetenskapligt värde.
Blott några svärd hafva kunnat till förevisning framläggas. Resten ligger
nedpackad i djupa lådor. Saker af stort värde, hörande till denna afdelning,
förvaras på Klädkammaren och bland Samlingarne på Ulricsdal.
c) Fornsaker från den s. k. Jernperioden eller sista delen af hedniska
tiden, — vapen, redskap, ridtyg m. m. af jern, urnor af lera, sten, glas
och andra ämnen, smycken af bronz eller audra metaller, pärlor, m. m.
Då dessa fornsaker äro de allmännaste i Sverige, skulle denna afdelning
snart blifva den talrikaste, om plats funnes för anordnandet af hvad,
sorn redan finnes i denna och andra samlingar och gräfningar under inseende
af vetenskapsmän, blefve företagna.
3:0 Guld- och Silfver-smyekenr sorn blifvit funna i Sverige; men sannolikt
till större delenblifvit från Orienten i äldre tider lutförde.
Denna klass utgör den i alla afseenden praktfullaste och kostbaraste
Stats-Utskoltett Utlåtande, N:o 202.
5
delen af dessa Svenska Statens Samlingar. Den eger ingenstädes sin like.
Den Danska Samlingen i Köpenhamn kommer oss närmast, men står dock
i detta afseende betydligt efter den Svenska. Dessa kostbarheter äro nu
ordnade under glas på ett stort bord, som sträcker sig genom det största
af de fyra rum, hvilka för närvarande åro åt Samlingarne upplåtna. Men
platsen är numera så trång, att sakerna måste ligga på hvarandra till skada
för anordningen och för utseendet. Mången gång är det af stor vigt att
kunna på ett ställe upplägga och förevisa hvad, som funnits tillsammans i
jorden. Några försök hafva i denna väg med fördel blifvit gjorda; men
en sådan uppläggning är, i anseende till bristande utrymme, icke mera
möjlig. Ur de sednaste åtens fynd har jag derföre endast kunnat framlägga
det mest dyrbara och i ögonen fallande, såsom profstycken på Samlingens
innehåll. Denna afdelning har väckt alla besökande främlingars
hfliga beundran, hvilken likväl städse yttrat sig i förening med förvåning,
att Svenska Staten för så kostbara Samlingar icke eger ett anständigt
förvaringsrum.
4:o Le omin gar från Catholska tiden och Riddare-perioden eller i allmänhet
från den Christna afdelningen af medeltiden.
Hit höra åtskilliga i Samlingarne förvarade kostbar» kyrk-kärl, reliquiarier,
crucifix, smycken rn. m. af ädla metaller med infattade ädelstenar
och pärlor, fordom tillhöriga Svenska kyrkor eller tagna under krig i
främmande länder eller i vår jord upphittade. Några bland dessa äro,
äfven i materielt hänseende, al utomordentligt värde och man ser sällan
några dyrbarare i de förnämsta utländsk* Samlingar.
Åtskilliga bildverk från Catholska tillen hafva under de sistföi flutna
åren blifvit anskaffade från Kyrkor på landet, men sakna ännu annat förvaringsrum,
än den förut omnämnda arresten i Hög vaktsflygeln. Samlingen
af dylika både för Kyrkans och konstens historia vigtiga arbeten skulle
med lätihet inom få år kunna mångdubblas, om man till deras förvarande
egde en lämplig local, och derigenom skulle mången vacker konstproduct
från medeltiden räddas undan förödelsen i Kyrkornas fuktig» skräpvråar.
Af vapen och rustningar från Riddaretiden skulle kunna bildas en
vacker Samling, om man på ett ställe förenade hvad, som nu förvaras i
Acudemiens rum samt på Lustslotten Ulricsdal, Gripsholm och flera ställen.
Stais-U [slottets Utlåtande, S:o 202.
Äfven andra lemningar frän medeltiden finnas samlade, men sakna
plats fér uppläggning, t. ex. en stor mängd af sigillstampar i silfver ock
koppar (deribland Riksklämman i Sturarnes tid), hvilka, ordnade i kronologisk
följd, skulle ega stort värde icke blott i sphragistiskt och diplomatariskt,
utan äfven i konst-historiskt hänseende.
5:o Njarge Historiska märkvärdigheter.
Dessa skulle ensamt behöfva en rymlig loeal, om man förenade hvad,
som på olika ställen förvaras. I Academiens rum äro ett stort skäp ock
långt bord uppfylda endast af pretiosa, smycken, porträtter i miniatur, små
bohags-ting, toilett-saker m. m. af guld , silfver, ädelstenar, perlor, emalj, etc.,
som tillhört Kungliga eller märkvärdiga enskilda personer. Denna vackra
Samling skulle genast kunna fördubblas, om dermed förenades de likartade
pretiosa, som nu i Klädkammaren förvaras, för alt ej tala om andra
sollectioner.
Ville man härmed förena de många och till en del märkvärdiga och
kostbara drägter rn. m., som nu tillhöra Klädkammaren, äfvensom der förvarade
konstsaker, hvaribland flere lära vara arbetade af Svenske Generalen
Stenbock under dess fångenskap i Köpenhamn, så behöfdes flera rum, för
att ändamålsenligt ordna dessa Samlingar.
Till denna afdelning sluter sig Vapensamlingen på Ulricsdals Slott.
När Svenskar bese de vackra och omsorgsfullt ordnade vapensamlingarne
i Köpenhamns elier Berlins Tyghus eiler i Dresdens ”Historisehe
Museum”, ana de fleste sannolikt icke, att fäderneslandet eger materialier
till en långt vackrare och, genom de minnen, som dermed äro förknippade,
vida mera ärorik rustkammare, än någon af de nyss anförda. Men dessa
materialier ligga staplade i högar kring golfven på Ulricsdals Slott, samt
spridda i Klädkammaren på Gripsholm och flera ställen. Den ringa del
af dessa dyrbarheter, som nu pryder Riddarholms-Kyrkan , borde dock
väcka uppmärksamheten på det öfriga och mana Svenska folket att omsorgsfullare
vårda hvad, som skulle värna fadrens ära och derigen®m åt dea
närvarande generationen bereda efterverldens tacksamhet.
6:0 Kongl. Mynt Cabineltet.
Detta Isar delat lika öde med de fleste andra Svenska Samlingar, att
vara foga kändt och ringa uppskattadt, medan man prisat likartade eol
-
Slats-TJlikottett Utlåtande, fl:o 202.
7
lcctioner i andra länder. Här galler delsamma, som nyss blifvit anfördt
©m Vapensamlingen. Svenska Statens Mynt-Cabinett eger materialier, sorn,
»är de en gång kunna ordnas, skola sätta vår Samling i bredd med de flesta
utländska och, i enskilda delar, gifva vår ett obestridligt företräde framför
de förnämsta.
Exempelvis må jag nämna den Anglo-Saxiska Myntsamlingen, så
mycket heldre , som denna nu blifvit ordnad och catalogen deröfver är
nära färdigtryckt. Denna catalog upptager Engelska mynt, preglade i slutet
af io:de och början af i i:te seclerna, alla funna i Svensk jord och i
Stockholmska Mynt-Cabinettet förvarade. Om den utomordentliga rikedomen
af denna Samling kan man bäst döma genom jemförelsen med British
Museum, den förnämsta Samlingen i det land, der dessa mynt äro preglade.
Denna jemförelse lemnar följande resultat *):
Af jEthelred d. II:s mynt har British Museum i44> Stockholms Mynt
Cabinett
2,254-
„ Cnut d. Stores d:o — 38o, — i,3g5.
„ Harald Harefots d:o — 47’ — 2^7*
„ Harthacnuts d:o — 9, — 34-
Härvid torde alla commentarier vara öfverflödiga.
De Cufiska Mynten, preglade inom Arabernas besittningar i Asien
i 8:de, gide och io:de seclerna och förmodligen på handelsvägar införda
till norden, utgöra en lika rik, om ej rikare, afdelning af Kongl. MyntCabinettet.
Dessa mynt, alla hittade i vår jord, äro undersökta och bestämda,
men kunna ej uppläggas af brist på rum och måste derföre beklagligtvis
ligga oordnade, inslagna i paketer, otillgänglige för vetenskapsmän,
samt till skam och skada för Samlingen. Upprättandet af catalog öfver
dessa mynt kan icke företagas, innan Samlingen blifvit upplagd.
Samma öfverlägsenhet framför andra Samlingar eger Svenska MyntCabinettet
i Tyska mynt från io:de och utte seclerna. Dessa ligga ännu
orörda i sina convulut. Det skulle nära nog vara omöjligt att ordna deri.
i den nuvarande trånga localen, och skulle dessutom vara fullkomligt ändamålslöst,
innan man eger skåp till deras uppläggande.
*) Dupletteroa iro icke upptagne i denna berikning.
8
Stats-ZJtskottet» Utlåtande, N:o 202.
De Grekiska och Romerska Myntens antal torde kunna uppskatlas
till omkring 25,ooo.
I Kongl. Mynt-Cabinettet finnas för närvarande i3 myntskåp, alla fulla;
af dessa äro likväl arne nästan obrukbara.
För att erhålla en ändamålsenlig modell för våra snickare, har Academien,
i hopp att för Mynt-Cabinettet erhålla en rymligare tocal, Jåtit i
Köpenhamn förfärdiga en del af elt större myntskåp. Detta i alla afseenden
förträffliga profstycke ankom sistliden sommar, men liar ej kunnat få
annan plats i Museum, än midt på golfvet framför en kakelugn. Att här
låta fortsätta arbetet, skulle varit utan ändamål , emedan man i den nuvarande
localen knapt kan inrymma en ny stol, låugt mindre en så stor
möbel.
7:o Academiens Bibliothek i historiska , antikvariska och numismatiska
vetenskaperne måste äfven inrymmas jemte de öfriga Samlingarnp. Ett
dylikt bibliothek måste alltid med dem vara förenadt, till dagligt bruk för
deras vårdare.
Äfven för böcker saknas numera plats i den närvarande localen. En
ansenlig del deraf har måst undanföras lill arrest-rummet i Högvaklsflygein
och till andra förvaringsrum. De sista årens bok-presenter, hvaribland
dyrbara verk, skänkta af Fransmännens Konung m. fl., ligga uppstaplade
på golf och bord.”
Yid öfvervägande af denna fråga, har Utskottet icke kurmat undgå
att fästa en synnerlig uppmärksamhet å det af Kongl. Maj:t i den Nådiga
Skrifvelsen äfven vidrörda förhållande, att den nu gjorda framställningen
finnes vara föranledd af Rikets Ständers vid nästlidne Riksdag till Kongl.
Maj:t framförda önskan, att ett förslag till erhållande af tjenligare local för
de i Kongl. Museum förvarade Samlingars och konst-alsters ändamålsenliga
uppställning och ordnande måtte Rikets Ständer meddelas. Utskottet hyser
den mening, att Samlingar af konst-alster och deras ändamålsenliga uppställning
till allmänt åskådande icke blott utgöra ett verksamt medel till
framkallande af konstsinne och för konstnärers bildande, utan äfven, till
följd af det inflytande, de sköna konsterna utöfva på en nations seder, i hög
grad bidraga till utvecklande af bildning i allmänhet och afleda smaken
från materiella njutningar. J)et är tillika serskildt en pligt för Svenska
na
-
‘Slats-Utihotlets Utlåtande, 1V:o 202.
ciationen, sorn från förflutna tider eger så många ärorika minnen, alt på
ett värdigt sätt från glömskan och förstörelsen bevara de ofvan omförmälda,
betydliga Samlingar, hvilka för närvarande finnas inrymda i mindre tjenliga
localer. Utan att emedlertid ingå i någon detaillerad granskning af det
förslag lill byggnad af ett National-Museum, hvilket för Öfver-IntendentsEmbetets
underdåniga memorial legat till grund, och som ännu icke eller
blifvit af Kongl. Maj:t definitivt pröfvadt, anser Utskottet likväl, att någon
minskning i den för byggnadens grund calculerade kostnadssumman bör
kunna emotses.
Utskottet får, på desea och ofvan anförda skäl, tillstyrka,
att nödige medel måtte beviljas för ifrågavarande ändamål, som,
i Utskottets tanka, är en national-angelägenhet, samt att beloppet
bestämmes till 5oo,ooo R:dr, hvarutaf dock tilläfventyrs uppkommande
besparing bör Riksgälds-Contoret tillgodoföras.
Enär emedlertid Kongl. Majrt ansett nämnde byggnadsföretag, i anseende
till dess betydliga vidd och egna beskaffenhet, erfordra en till flere
år utsträckt arbetstid, och att anslaget icke är beräknadt att utgå annorlunda,
än i den mon nybyggnaden fortskrider, följer deraf, att endast ett
mindre belopp nu erfordras, för att dermed begynna ifrågavarande bygg.
jnad; och tillstyrker Utskottet alltså,
att Rikets Ständer måtte, till Kongl. Maj:ts Nådiga dispos;tion, å
Riksgälds-Contoret anvisa en summa af i5o,ooo R:dr, hvarmed
början till uppförande af byggnad för ett National-Museum bör ske.
Stockholm den 14 Februari 1845-
Reservationer.
Af Herr Norin, P.O.: '”De många vigtiga fördelar, som kunde blifva
att påräkna af ett ändamålsenligen inrättadt National-Museum, har jag lika
litet som någon annan bland Utskottets Ledamöter kunnat förbise eller
misskänna, och med Rikets sednast församlade Ständer delade äfven jag den
i sådant afseende uti deras underdåniga skrifvelse den a3 December i8|o
yttrade önskan; men det oagtadt har jag ej kunnat lemna utan afseende de
flere högst väsendtliga betänkligheter, hvilka, enligt min åsigt, emot Ut~
Biå. till B. St. Fröt. i84S. 4 Sami. I Ajd. 2 Band. 8 Bäft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 202.
skottets förslag förekommit. I mer än ett hänseende har Rikets financiel Inställning
nu visat sig vida mindre fördelaktig, än den ansågs vara under
förra Riksdagen, då omförmälde framställning af Rikets Ständer gjordes ;
och mer än ett för nationalvälmågans upphjelpande obestridligen gagneligt
förslag har af sådan anledning måst under innevarande Riksmöte förfalla.
Så t. ex. har helt nyligen, genom 3:ne Riks-Stånds- sammanstämmande beslut,
Kongl. Majtts Proposition om ett, jemförelsevis med det nu ifrågavarande
vida mindre anslag för en canal-ledning emellan sjöarne Norra Barken
och Wessman blifvit afslagen, oagtadt, mig veterligen, ingen enda röst inom
hela Riksförsamlidgen höjt sig till vederläggning af uppgiften om de stora
fördelar en sådan canal-ledning skulle medföra, ej allenast för orterne deromkring,
hvilka äro att räkna bland de mest vigtiga för SverigesBergverks-industri
, utan ock, såsom en följd deraf, för hela Riket
i allmänhet; och af Utskottets i ämnet afgifna utlåtande , sorn af de
3:ne Riks-Stånden blifvit godkändt, finner man att anledningen till omförmälda
beslut måste sökas i öfvertygelsen om tillgångarnes otillräcklighet..
I ett annat, än mera vigtigt och på Ständernes pröfning ännu beroende
ämne, angående folkundervisningens befrämjande,.har fråga jemväl uppstått,
huruvida Statens tillgångar kunde medgifva att för sådant ändamål anslå
hvad man ansett vara af behofvet påkalladt, Desse, med flere andra dylika,
förhållanden hafva öfvertygat mig, att närvarande omständigheter icke medgifva
ifrågakomne högst betydliga anslag för ett National-Museum, hvaraf, ehuru
önskvärdt det än må vara, behofvet likväl måste anses mindre brådskande,
än af åtskillige andra företag, som man, i brist af erforderliga medel,,
nödgas uppskjuta.. Äfven i förevarande fråga hafva visserligen anspeglingar
blifvit gjorda derpå att, då våra efterkommande företrädesvis kunde hemtafördel
af inrättningen, man äfven borde taga i beräkning deras skyldighet
att i kostnaderne för densamma deltaga; mea i detta, likasom i andra, fallj
har det förefallit mig alltför vanskligt och föga öfverensstämmande med'
begreppen om en Mok hushållning, att anticipera på en oviss framtid.
Dessutom saknas änDu i närvarande ögonblick hvad, som i första rummet
torde erfordras för en säker vägledning af Ständernes omdöme rörande
jneranämnde anslag. I ofvan åberopade skrifvelse hafva nemligen 1840 års
Ständer anhållit, det Kongl, Maj:t måtte framlägga ett förslag i ämnet.-  Ett af Öfver-Intendents-Embetet afgifvet underdånigt memorial, angående
de calculerade kostnaderne för ett National-Musenum, i händelse det komme
att förläggas å den af bemälde Embete föreslagna plats, finnes väl Kongl.
Miijds skrifvelse bifogad; men huruvida Kongl. Maja funnit detta förslag,
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:o 202. ii
antagligt, kan icke af de Utskottet meddelade handlingar inhemtas. Tvertem
har man temligen allmänt hört omtalas, hurusom frågan örn sjelfva
localen ännu icke på långt när skulle vara afgjord. Deraf beror likväl i
högst väsendtlig mori hela calculen af koslnaderne, likasom förslaget om
byggnadens construetion. Frågau torde följaktligen kunna antagas nu vara
lika litet utredd, som den befann sig under förra Riksdagen, och det har
under sådana förhållanden förefallit mig icke vara rätt väl betänkt att kasta
sig in i ett företag, som anses komma att kosta nationen mer, än en half
million Riksdaler Banco.
Af dessa skäl har jag funnit mig ej kunna inom Utskottet rösta för
pluralitetens beslut, utan böra mig deremot reservera.”
Häruti instämde Herrar Kjellbergs Valley, Lindström och Nordvall,
samt Riksdagsfullmägtige Petter Persson, Anders Nilsson, Jonas Johansson,
David Andersson, Gezelius, Sandstedt och Jöns Månsson.
Af Måns Månsson från Calmare Län; ”Höglofl. Stats-Utskottet har lill
uppförandet af ett Riks-Museum tillstyrkt 5oo,ooo Riksdaler, ulan att veta
hvarest nämnde Museum skall uppföras, eller att någon fullständig ritning
eller kostnadsförslag blifvit i Utskottet företedt, och då dertill kommer, att
tillgångarne för närvarande icke medgifva ett så kostsamt företag, tror jag
det varit rättast att uppskjuta företaget, tills fullständig ritning och kostnadsförslag
till Riks-Stånden inkommit. Det Förslag jag uti Utskottet haft
äran bese, att uppföra ett snedt och oformligt hus på Carl den XIILdes
Torg, hvarest hela det föreslagna anslaget troligen kommer att gräfvas ner
under jorden, vill jag icke lemna en vitten till.
De der döda varelserne, som skola uppställas uti det föreslagna RiksMuseum,
taga sig för närvarande bra ut, der de linnas — de klaga icke
öfver hvarken hunger eller svält.
Jag afhörde uti Utskottets Afdelning en alldeles förträfflig föreläsning,
deruti nitet, för att icke säga det blinda nitet, gick så långt, att den, som
vågade neka det föreslagna anslaget, borde förlora sin rätt uti Representa
tionen.
Hvilka eller hvem, som först förlora en sådan rätt kan jag icke
döma öfver, men att denna Riksdag gifvit Folket ett säkert bevis, alt en
3å sammansatt Representation, som denna, icke länge kan bestå. Ty de
medborgare, som endast representera för sin egen person, betala litet eller
snart sagdt intet till Staten, äro de, som yrka och bevilja anslag på anslag,
utgift på utgift, af alla möjliga slag.
12 Stals-Ulskottels Utlåtande, N:o 203.
Hvarje Bonde, hvilken representerar för 3, | a 5 hundrade Skatta
hemman, får endast vara vittne till huru de medel frikostigt utdelas, soia
från den öfverbeskattade skattejorden blifvit utpressade och utprejade.”
N:o 203.
Ant. till Exp. Ut sk. d. 18 Fehr., kl. 2 e. cm.
Utlåtande, i anledning af väckt motion , att en Sjö-Officer måtte
anställas till biträde vid fortsättningen af framlidne Amiralen
af Klints Sjö-Chartie- Verk.
(U. A.)
Med antagande deraf, att Preste-Ståndet, genom bifall till Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande N:o io, visat, att
Ståndet icke ansåg Staten hafva tillgångar till inköp af den skicklige och
allmänt högaktade Amiralen G, af Klints berömda Sjö-Chartae-Verk, har
Prosten Gahne, för detta Verks bibehållande åt Staten, uti en inom bemäldte
Stånd vackt, till Stats-Utskottet remitterad, motion, föreslagit: att
Pikets Ständer måtte hos Kongl. Majit anmäla sin underdåniga önskan, att
en Sjö-Officer måtte blifva connuenderad att biträda aflidne Amiralen
af Klints son, hvilken för närvarande förestår Chartas-Verket; och skulle
genom denna åtgärd Chartas-Verkets egare finna sig tillfredsställde, så att
försäljning deraf till utländningen icke behöfde ega rum.
Utskottet anser emedlertid den sålunda väckte motionen, om än dess
remitterande till Utskottet icke hindrats af 56 §. Biksdags-Ordningen, likväl
innefatta förslag till en åtgärd, hvars behöflighet Utskottet icke kan bedöma,
samt hemställer derföre,
att berörde motion måtte få förfalla.
Stockholm den 17 Februari 1845-
Siats-Utskottets Uttalande, N:o 204.
13
N:o 204.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 18 Febr., kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om Stals-anslag för Östads
Barnhus.
(U. A.)
I anledning af Stats-Utskottets, uti utlåtandet N:o 39, gifne förslag
om understöd för Landtbruks-Skolor, samt Rikets Ständers afslag å Friherre
Alströmers motion att östads Barnhus måtte erhålla förhöjd ränta å ett för
detsamma i Banken insatt capital af 100,000 daler silfvermynt, har Kerr
Sundler, uti en inom Borgare-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad,
motion, yrkat: att nämnde Barnhus, sorn hufvudsakligen afsåg att bilda fattiga
barn lill nyttiga jordbrukare, måtte komma i åtnjutande af minst 1000 R:dr
B:co utaf det för fem lägre Landtbruks-skolor tillstyrkte anslag; men då denna
motion, om än dess remitterande till Utskottet icke förhindrats af 56 §. Riksdags-Ordningen
, likväl innefattar fråga om begagnandet af ett anslag, hvilket
är till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition i vederbörlig ordning öfverlemnadt, »ä
hemställer Utskottet,
att motionen måtte förfalla.1 i
Stockholm den 17 Februari 1845.
lih. till R. St. Prol. 1845. 4 Samt. i A/d. 2 Band. S Haft.
i
STOCKHOLM,
Tryda hos W. F. DALMAN, 1845.
Stats-Utskottets Utlåtande, IV.-o 205,
1
205.
Ank. till Exp, Utsk. d. 19 Febr., kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om löneförbättring för Professor
er ne vid Lunds Universitet. (U. A.)
Med föranledande af Rikets Ständers leranade bifall till den af Professoren
Fries väckte motion om löneförbättring för Professorerne vid Upsala
Universitet, bar Professoren Bolmeer inom Preste-Ståndet väckt en till StatsUlskottet
remitterad motion, deruti blifvit begärdt, alt Professorerne vid
Lunds Universitet äfven måtte hugnas med enahanda fördel. Såsom stöd
för motionen bar blifvit åberopndt: att fordringarne på desse Lärares skicklighet,
verksamhet och ansträngning voro lika vid begge Universiteten; att
lelnadskostnaden icke vore mindre i Lund, än i Upsala; att skillnaden i den
förut bestämda lönen, i Upsala 220, och i Lund 3oo tunnor spanmål årligen,
vore endast skenbar, då spanmålsprisen å dessa begge orter voro så
olika, att, efter medelberäkning, en tunna spanmål i Lund kunde upptagas
till två Riksdaler mindre än i Upsala; att tillfälle till befordran för yngre
Academiske Lärare, enligt hvad erfarenheten visat, varit mindre i Lund, än
i Upsala; att proebende-pastoraten icke kommo andre till godo, än deras
innehafvare, för hvilka ingen löneförbättring blifvit begärd; alt det icke allenast
för den ekonomiska ojemnheten i vilkor, utan snarare i andra mera
ömtåliga afseenden skulle vara för Lunds Universitets lärare nedslående, att
ej säga sårande och förödmjukande, om detta Universitet stjufmoderligt af
Rikets Ständer behandlades; och att motionären, för att icke möjligen derigenom
motverka det af Professoren Fries framställda förslag, icke förr än nu
velat göra den ifrågavarande framställningen, öfvertygad, att det, enligt
56 §. Riksdags-Ordningen, alltid stöde öppet att begära jemnlikhet uti löneförmoner,
för jemnlikhet i pljgter och åligganden.
Bill. till R. St. Prot. 1845, 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Haft. 1
2
Siats-Utskottets Utlåtande, iV-o 205.
Utskottet bar af denna motion tagit kännedom, men finner den af
Professoren Bolméer väckta fråga, om än dess remitterande lill Utskottet icke
af 56 §. Riksdags-Ordningen förhindrats, likväl innefatta eit ämne, hvars
upptagande till behandling Utskottet anser numera svårligen kunna ega rum,
sedan Rikets Ständer till Kongl. Majit afgifvit underdånig skrifvelse, angående
Regleringen af Riks-Statens Åttonde Hufvud-tilel.
Utskottet hemställer således, att den nu af Professoreu
Bolmeer väckte motion måtte få förfalla.
Stockholm den 17 Febr. 1845.
Reservation.
Af Professoren Doctor Thomander: ”De stater, som år i83t blifvit af
Kongl. Majit i Nåder stadfästade för Upsala och Lunds Universitetet-, utfästa
åtminstone för den högsta lärare-graden vid begge Universiteten i närmaste
nion lika löneförmoner. Professors-lönen i Upsala, 225 T:r spanmål,
utgör efter der gällande medelpris, å 7 Ridr pr Tia, 1,5-75 Rdr, hvartill
kommer för en del löntagare 200 Ridr hushyre-medel, således summa
1775 Ridr. Professors-lönen i Lund, 3oo T:r spanmål, utgör efter eler
gällande medelpris, å 5 Ridr 16 sk. pr Tia, 1,600 Ridr. Rikets Ständer
hafva, med föranledande af Nådiga Propositioner, behandlat begge Universiteten
lika vid föregående Riksdagar, anslagit ett lika antal .Professorslöner
lill lika belopp åt hvartdera, lika belopp såsom extra anslag till
byggnader samt lika belopp såsom extra anslag till materielen och slutligen
äfven så ordnat, att hvartdera Universitetet skulle erhålla ett
lika antal emeriti-löner, äfvenledes lill lika be!op>p. I den Nådiga Propositionen
till Rikets nu församlade Ständer var en ny Professors-lön till Medicinska
Faeulteten i Lund föreslagen, hvilken ock blifvit af Ständerne beviljad.
Med föranledande af enskild motion, hafva Ständerne åt Upsala Universitets
Professorer anslagit 3,000 R:dr till lönefyllnader. Äfven af detta
slags lönefyllnader hade förra Riksdag beviljat ett lika antal, nemi. 6 åt
hvartdera Universitetet. Det förekommer mig, som om lefnadskostnaden i
Upsala vore något högre än i Lund, hvadan det icke synes obilligt, att lönen
för de äldre Professorerne derstädes utgör 2,075 R:dr, under det att
de äldre i Lund böra åtnöjas med 1,900 R:dr. Likaledes bör det icke kun
-
Slån-Utskottets Utlåtande, N.-o 206.
3
na synas orätlvist, att det finnes ett större antal Professorer i Upsala, sorn
innehafva löneförhöjningar, än i Lund. Dock synes mig obilligt, att denna
skillnad, som hittills varit ingen, skulle hädanefter blifva så stor, alt 16
löneförhöjningar tillkomma Upsala, och endast (i Lunds Universitet. På det
af Utskottet emot frågans upptagande anförda skälet, att underdånig skrifvelse
törande Åttonde hufvud-titeln redan ingått, lägger jag, och möjligen
äfven Utskottet, så mycket mindre vigt, som dels Rikets Ständer aldrig
förr låtit någon dylik omständighet hindra sig från att utöfva rätt och billighet,
dels också Utskottet sjelft för få dagar sedan, utan allt afseende på
denna omständighet, föreslagit uppförandet af en annan stats-utgift på samma
Titel. Jag vågar alltså vördsamt hemställa, huruvida ej, medelst tilläggande
af 1,200 R:dr till de i,6'oo R:dr, hvilka redan blifvit till en Profession
i Lund beviljade, någon paritet emellan begge Universiteten skäligen
kunde bibehållas och motionen alltså i så måtto bifallas,
att 1,200 R:dr lill lönefyllnad åt fyra Professorer af de
verldsliga Faculteterna i Lund att utgå med de vilkor,
som blifvit i afseende å dylika redan beviljade arfvodcn
för begge Universiteten föreskrifne, å Riks-Slatens Åttonde
Hufvud-titel uppföras.
1 denna Reservation instämde Doctor Hallbeck och Prosten Berlin.
t/\o
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Febr., kl 11. f. m.
Utlåtande„ i ättledning af väckt motion om anslag till nykterhetsskrifters
utgifvande. (U. A.)
Med föranledande af de åtgärder, sorn Rikets Ständer i afseende å
Bränvins-lagstiftningen vidtagit, har Comministern Janzon inom Preste-Stånclet
väckt en till Stats-Utskottet remitterad motion, deruti blifvit yrkadt,
att ett årligt anslag af 2 å 3ooo R:dr måtte beviljas att användas till nykterhets-sakens
befrämjande, dels att trycka och gratis bland folket sprida
4
Stals-Utskoltels Utlåtande, N.o 206.
•viii författade skrifter i delta ämne, dels att understödja nitiske och skicklige
män, sorn vilja uppoffra någon del af sin tid och sina krafter för detta
stora och vigtiga ändamål; men då denna motion, om än dess remitterande
till Utskottet icke af 56 §. Riksdags-Ordningen förhindrats, likväl innefattar
ett nytt ämne, hvars upptagande till behandling, enligt Utskottets tanka, nu
mera svårligen kan ega rum, sedan Rikets Ständer till Kongl. Majit aflåtit
underdånig skrifvelse angående regleringen af utgifterne under 8:de Hufvudtiteln;
så hemställer Utskottet,
att motionen måtte få förfalla.
Stockholm den 17 Februari 1845.
Reservationer,
Af Herr Biskopen m. m. Hedrén: ”Emot deLta Utskottets beslut anhåller
jag få min reservation anmäla. Sedan Utskottet synes hafva medgifvit,
det motionen icke af 56 §. Riksdags-Ordningen varit förhindrad, hade
man väntat andra skäl för dess afslyrkande, än just detta samma förhinder.
Ty alt 8:de Hufvudtiteln redan är afslutad och frågan således afgjord, innebär
väl ingenting annat, än att den efter berörde §. icke kan ånyo upptagas.
Nu är dock förhållandet icke sådant. Frågan är nemligen alldeles nv,
och bar förut vid denna Riksdag hvarken varit väckt, pröfvad eller afgjord.
Men den är, som motionen nogsamt utvisar, af redan fattade beslut föranledd,
och borde sålunda hafva blifvit upptagen till noggrannare behandling.
Det är nemligen, hvad redan blifvit beslutadt, rörande bränvins tillverkning,
försäljning och consumtron, som denna motion föranledt. Man hade
väntat, att Rikets Ständer skulle i dessa 3:ne punkter, eller åtminstone i
någondera af dem, hafva vidtagit kraftigare åtgärder till förminskande af de
olyckor, som den förderfliga dryckens missbruk utbredt och utbreder öfver
fosterlandet. Sedan denna förhoppning felslagit, synes mig motionärens framställning
hafva förtjent mera afseende. Man har lågt synnerligt vigt på bildningen,
undervisningen, lärdomarne, såsom säkraste medel att förqväfva dryckenskapslasten.
Men nu är det just samma medel, motionen förordar. Skulle
nu representationen, lika med Utskottet, äfven härutinnan anse ingenting böra
vidgöras, så har den väl nog tydligen förklarat, alt, sedan bränvinets missbruk,
hvarken genom minskning i tillverkning, eller i försäljning, eller i förtäring
kunnat beredas, vore det ock lika fruktlöst att försöka ett steg här
-
Stals-Vtskotlels Memorial, N.-o 207.
5
till på öfvertygelsens väg. Jag tror dock elt sådant försök vara både nyttigt
och Rikets Ständer värdigt. Att smärre skrifter af religiöst och sedligt
innehåll, i chrisllig anda och enkelt språk, af vår allmänhet gerna ernotlagas
och flitigt läsas, till stor uppbyggelse, så väl vid skol-undervisningen, som hernina
i husen, kan jag af mångfaldig erfarenhet vitsorda, isynnerhet, som jag
haft tillfälle att af sådana skrifter utdela och kringsprida öfver 4o,ooo exemplar
inom min embetskrets. Prestens och lärarens lefvande undervisning är
visserligen den vigligaste. Men den behöfver ock hjelpmedel af ett skrifvet
ord; och säkerligen skulle skrifter, i den syftning, motionen afser, efterlemna
ibland folket många frön lill blifvande goda frukter. Kanske blef skörden
icke så allmänt rik och lysande; men säkerligen i värde Öfveistigande
det föga kostsamma utsädet. Åtminstone hade Rikets Ständer icke försummat
tillfället att bevisa, det de verkligen mena det allvarligt, då de tala om
nykterhetens befordrande. Jag tillstyrker bifall till motionen sålunda, att
en summa af 2 till 3 tusen riksdaler måtte för en gång ställas till Kongl.
Maj:ts disposition, för att, på sätt lämpligt pröfvas, användas till tjenliga nykterhels-skrifters
utspridande bland folket.”
Af Doctor Björkman, Prosten Lundblad och Doctor Hallbeck.
M SOT.
Ank. till Exp. Utsk. d. 21 Febr., kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslutrörande i fr ågastählt
inlefvererande till Riksgälds-Contoret af alla bevillnings-medel
samt öf riga Stats-medel. (I. A.)
Uti de ämnen, som utgöra föremål för Stats-Utskottets under N:o 66 afgifne
utlåtande, i anledning af väckte motioner om alla bevillnings-medels
samt öfriga stats-medels ingående till Riksgälds-Contoret, hafva, enligt aflåtne
protocolls-utdrag, Riks-Stånden fattat följande beslut. Ridderskapet och
Adeln har bifallit den del af berörde utlåtande, enligt hvilken Utskottet funnit
sig icke kunna tillstyrka någon förändring i afseende å de ordinarie stats
-
(i
Slals-Utsholtels Memorial, N.-o 207.
inkornsternes uppbörd och leverering, men deremot afslagit de delar af samma
utlåtande, hvilka angå Tull-, Salu-Accis-, Post-, Chartae-Sigillatae- ocdi
Brånvins-hevillnings-medlens samt en del restantiers inleverering till Riksgälds-Conloret;
i följd hvaraf Utskottets förslag om anvisande å RiksgäldsContoret
af ett creditiv för Kongl. Stats-Contoret, samt hemställan dels derom,
att Riksgälds-Contoret måtte uppdragas att till Kongl. Stats-Contoret
utbetala möjliga brister å förslags-anslagen och de beräknade ordinarie Statsinkomsterna,
dels derom, att Rikets Ständers beslut i frågan angående de extra
ordinarie inkornsternes inleverering måtte öfverlemnas till Kongl. Maj:ts
Nådiga bifall, ansetts förfalla. Preste-Ständet har afslagit utlåt ndet, N:o
66, i dess helhet. Borgare-Ståndet har deremot bifallit detsamma, med undantag
af den deri förekommande hemställan, att Rikets Ständers beslut i
frågan om Statens extra-ordinarie inkomsters inleverering till Riksgälds-Contoret,
matte öfverlemnas till Kongl. Maj:ts Nådiga bifall, hvilken punkt återremitterats,
med förklarande, det Ståndet ansåge, att en underdånig skrifvelse
i ämnet må ingå lill Kongl. Majit af den lydelse, Herr Norin, uti algifven
reservation, föreslagit. Af Bonde-Ståndet är slutligen ifrågavarande utlåtande
utan förändring bifallet.
I följd af 3:ne Riks-Stånds sammanstämmande beslut, har således det
väckta och af Utskottet afstyrkta förslaget, rörande de ordinarie Stats-inkomslernes
ingående till Riksgälds-Contoret förfallit; och enär, hvad angår inlevererandet
till samma Contor af Stats-Verkets extra ordinarie inkomster
och derå uppkommande restantier, äfvensom rörande anvisande utaf ett Creditiv
för Kongl. Stats-Contoret, Två Riks-Stånd stannat emot Två, samt här
icke är fråga om hvad, som för det närvarande till Riksgälds-Contorets utgifter
och inkomster ”hörer", utan blott, huruvida förenämnde medel framdeles
skulle komma att dit höra, har Utskottet, med stöd af 75 §. Riksdags-Ord
ningen,
funnit denna fråga böra förfalla.
I sammanhang härmed, och såsom en följd af det föregående, anser Ut
skottet
slutmeningen i Betänkandet, N:o 66, angående beslutets om ifrågavarande
medels inlefverering öfverlemnande till Kongl. Maj:ts Nådiga bifall,
jemväl komma att förfalla.
Slockholm den 17 Februari i845.
Stats-Utskoltrti Memorial, iV.o 207.
Reservationer.
Af samtlige Borgare- och Bonde-Ståndens Ledamöter, hvilka åberopade
Afdelniugens förslug, så lydande:
”1 fråga dels om inlevererandet till Riksgälds-Contoret af Stats-Verkets
extra-ordinarie inkomster och derå uppkommande restantier, dels om
anvisande å nämnde Contor af ett creditiv för Kongl. Stats-Contoret, hafva
tvänne Riks-Stånd stannat emot två. I betraktande af den tid, som (ordessa
frågors pröfning och afgörande af Rikets Ständer redan åtgått och an
vidare erfordras, samt enär de beslut, hvilka angående tull- och bränvinsbevillningens
utgörande varda vid innevarande Riksmöte fattade, icke lära
komma att tillämpas förr, än ifrån och med år 1846, har Utskottet till en
början trott sig böra hemställa, att Borgare- och Bonde-Stånden måtte medgifva
den förändring uti Utskottets, af bemälde arne Riks-Stånd godkände,
förslag, rörande tiden för så väl dessa bevillnings-medels, som Salu-Accis-,
Post- och Chartae-Sigillatas-medlens inlefverering till Riksgälds-Contoret, att
verkställigheten häraf icke kommer att vidtaga förr, än från och med år 1846.
Vidare och enär förenämnde frågor, såsom inverkande på Stats- och Riksgälds-Verkens
inkomster, jemlikt stadgandet i 69 §. Regeringsformen, måste
i sakens nuvarande skick, genom omröstning i Förstärkt Stats-Utskott afgöras,
har Utskottet för berörde omröstnings verkställande skolat föreslå följande
Voterings-proposition:
Den, som bifaller nedannämnde af Stats-Utskottet uti utlåtandet, N:o
66 och detta memorial framställde förslag:
1:0 Att, från och med år 1846, den efter afdrag utaf förvaltningskostnader,
restilutioner m. m., uppkommande behållning af Tull-medlen må
ifrån Tull-Verket omedelbarligen inlevereras till Riksgälds-Contoret, i enahanda
ordning och inom samma tid, som, i afseende å dessa medels aflemnande
till Kongl. Stats-Contoret, nu är stadgadt; hvaremot Riksgälds-Contoret
från och med nämnde års början, bör, i den mån ifrågavarande medel
influtit, till Kongl. Stats-Contoret, uppå skeende reqvisition, utbetala
hvad, som för Stats-Verkets utgifter erfordras; dock så, att det för bela året
sammanräknade beloppet ej öfverstiger den summa, hvartill behållna inkomsten
af Tull-medlen blifvit för samma år i Riks-Staten beräknad;
8
StaU-ZJtskottets Memorial, N.-o 207.
2:0 Ått Salu-Accis-metUen jemväl må, från och med år 1846, jemte allmänna
bevillningen, inlevereras till Riksgälds-Contoret, äfvensom att den
summa, som till statsbehofvens fyllande för berörde år och följande år varder
vid innevarande Riksmöte anvisad å nämnde Verk, må ökas med ett
belopp, motsvarande den i Riks-Staten beräknade inkomst af Salu-accismedlen;
3:o
Att det belopp, som Rikets Ständer vid denna Riksdag komma
att beräkna såsom Siats-Verkets årliga behållning af Postmedlen, må i samina
ordning, som en dylik behållning hittills godtgjorts Stats-Contoret, från
och med år 1846 af Postverket levereras till Riksgälds-Contoret, som åligger
att beloppet Stat-Contoret tillhandahålla;
4:o Ått ali befattning med stämplade papperets beredande, uppbärande
och redovisande må, från och med år 1846, förflyttas till Riksgälds Contoret,
under hvars öfverinseende de till Chartae-Sigillatae-Cont äret hörande
tjenstemän alltså skulle komma att lyda; hvaremot Riksgälds-Contoret bör
till Stats-Contoret för hvarje år utbetala ett belopp, motsvarande den summa,
hvartill Chartac-Sigillatae-inkomsten i Riks-Staten upptagits;
5:o Att den brärvvins-bevillninp, som Rikets nu församlade Ständer sig
åtaga, må, på samma sätt som allmänna bevillningen, ingå till RiksgäldsContoret,
hvars bidrag till Slats-behofvens fyllande från och med det år,
då förstberörde bevillnings-afgift kommer att utgå, följaktligen bör ökas
med det belopp, hvartill denna inkomst vid nu förestående Stats-reglering
varder beräknad; äfvensom att åt Bevillnings-Utskottet uppdrages att, till
iagttagande i den nva författningen om bränvins-bränningsutöfning samt afgifterne
derför, föreslå de härigenom föranledda förändringar i föreskrifterne
angående ifrågavarande afgifters emottagande och controllerande m. m.;
6:0 Att de å Tull-, Salu-Accis-, Post-, Chartos-Sigillatas- och Bränvinsbevillnings-medlen
uppkommande restantier, böra ingå till Riksgälds-Contoret,
som sedan håller Stats-Contoret ett motsvarande belopp tillhanda; men
deremot alla öfriga rester, såsom tillförene, inlevereras till Stats-Contoret;
samt,
7:0 Att Rikets Ständer å Riksgälds-Contoret anvisa ett creditiv af
666,666 R:dr 32 sk. Banco årligen, för att af Kongl. Stats-Contoret, på dess
reqvisition, lyftas; börande efter hvarje års slut de å creditivet lyftade
medlen intagas i den liqvid, som emellan båda Contoren uppgöres,
vote
-
Siats-U/skottets Memorial N.o 207.
9
volerar Ja;
Den, del ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit de af Utskottet i förrberörde
hänseenden framställde förslag.
Uti slutmeningen af utlåtandet, N:o 66, hade Utskottet hemställt, alt
det beslut, Rikets Ständer må kunna fatta i frågan, angående de extra-ordinarie
inkomsternes inlefverering till Riksgälds-Contoret, måtte öfverlemna.s
till lion"/. Maj.ts Ntuliga bifall, med underdånig anhållan derjemte, att de
i följd häraf erforderliga förändringar uti de rörande uppbörden af dessa
medel utfärdade Författningar måtte varda till framtida iagttagande föreskrifne,
äfvensom att, uppå Fullrnägtiges i Riksgälds-Contoret tillgörande
framställningar, Kongl. Majit täcktes i Nåder meddela de ytterligare stadganden,
som Kongl. Maj:t pröfvar nödige för merberörde Stats-inkomsters
behöriga redovisning. På sätt ofvan nämndt är, har denna Utskottets hemställan
af Ridderskapet och Adeln ansetts förfalla, af Preste Ståndet afslagits
och af Bonde-Ståndet bifallits, hvaremot Borgare-Ståndet, jemte återremitterande
utaf denna del af utlåtandet, förklarat, det Ståndet, i öfverensstämmelse
med Herr Norins reservation, ansåge, att, vid underdånig anmälan om
det beslut, Rikets Ständer må kunna fatta i frågan, angående de extra-ordinarie
inkomsternes inlefverering till Riksgälds-Contoret, Rikets Ständer böra
hos Kongl. Maj:t anhålla, att de i följd häraf erforderliga förändringar uti
de rörande uppbörden af dessa medel utfärdade författningar måtte varda
lill framtida iagttagande föreskrifne, äfvensom att, uppå Fullmägtiges i Riksgälds-Contoret
tillgörande framställningar, Kongl. Majit täcktes i Nåder meddela
de ytterligare stadganden, som pröfvas nödige för merberörde Stats-inkomsters
behöriga redovisning. Vid sådant förhållande och då Utskottets
förslag angående den ifrågaställa underdåniga skrifvelsens innehåll vunnit
stöd af Bonde-Ståndets dertill lemnade bifall, har Utskottet funnit sig böra
hemställa, att Borgare-Ståndet behagade instämma uti Bonde-Ståndets i förevarande
hänseende fattade beslut; i hvilket fall och derest de extra-ordinarie
Stats-inkomsternes inlefverering till Riksgälds-Contoret blefve af Rikets
Ständer beslutad, den för detta besluts bringande till verkställighet erforderliga
underdåniga skrifvelse till Kongl. Majit komme att erhålla den af
Utskottet föreslagne, ofvanintagne lydelse; hvaremot och i händelse den
Bih. till R. St. Prot. 1845. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 9 Haft. 2
10 Stats-Utskottcts MemorialJV.-o 208.
åsigt blefve rådande, att omförmälde Stats-intrader fortfarande borde till
Kongl. Stats-Contoret omedelbarligen ingå, all fråga rötande en dylik underdånig
skrifvelses aflåtande naturligtvis skulle förfalla.”
1V0 SOS.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Febi'., kl. 11 f. m.
i. Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande nedsättning
utaf af giften till Handels- och Sjöfartsfonden, Convoy
Commissariatets
upplösning samt nämnde Jonds ingående till Riks
gälds-Contoret.
(I. A.)
Enligt Utskottet tillhandakomne protocolls-utdrag, har Utlåtandet, N:o
j 13, angående nedsättning utaf afgiften till Handels- och Sjöfarts-fonden,
Convoy-Commissariatets upplösning samt nämnde fonds ingående till Riksgälds-Conloret,
blifvit i sin helhet af Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
alslaget, men utaf Borgare- och Bonde-Stånden bifallet.
i:o Hvad nu först beträffar frågan om underdånig skrifvelse, med anhållan
om Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående framlida reglering utaf
afgifterne till Handels- och Sjöfarts-fonden, så enär Två Stånd stannat
emot Två i detta afseende, har Utskottet, enligt ^5 §. Riksdags-Ordningen,
funnit denna fråga böra förfalla.
2:0 Uti andra punkten af utlåtandet, N:o 113, hade Utskottet tillstyrkt
en underdånig hemställan hos Kongl. Maj:t om Convoy-Commissariatets indragning
och dess befattnings öfverflyttande på Kongl. Commerce-Collegium,
samt uti 3:dje punkten föreslagit ålskillige bestämmelser, i afseende å detta
Collegii framtida förvaltning af Handels- och Sjöfarts-fonden. Då sistnämnde
förslag bero af den förra frågans utgång, har Utkottet funnit dessa ämnen,
hvilka synas vara af beskaffenhet att höra hänskjutas till Förstärkt
Stals-Ulskotlets Memorial, N.-o 208.
11
Stats-Ulskotts afgörande, lämpligast intagas uti en oell samma 'Voteringsproposition;
och hemställer Utskottet, att denna proposition må erhålla följande
lydelse:
Den, som instämmer i Stats-Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden
godkände, förslag, att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet begära,
ej mindre, att Con voij-Commissariatet måtte, så snart sig göra låter,
indragas och dess befattning i allo öfverflyttas på Kongl. Commerce-Collegium
eller det Verk, sorn i Cornmerce-Collegii ställe kan varda inrättadt, än ock
att de hos Con voy-Commissariatet nu anställde tjenstemän må, der så i Nåder
pröfvas behöflig!, användas till biträde vid bestridande af de åt Colleginm
sålunda uppdragne ärenden, emot åtnjutande af sina nuvarande löneförmoner;
äfvensom att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att, i händelse af Nådigt bifall till förenämnde underdåniga hemställan,
Kongl. Majit täcktes anbefalla Commerce-Collegium, dels att öfver
förvaltningen af Handels- och Sjöfarts-fonden låta föra serskild Hufvudbok,
samt, efter dess årliga afslutande, till Kongl. Majit afgifva underdånig berättelse
om fondens ställning, dels att, på sätt af Con voy-Commissariatet hittills
iagltagits, tillhandahålla Rikets Ständers Revisorer och Stats-Utskott de
öfver fonden upprättade räkenskaper; voterar
Ja;
Den, det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer Utskottets i förberörde hänseenden framställde
förslag att förfalla.
3:o Vidkommande slutligen frågan om inlefyerering till Riksgälds-Contoret
af Handels- och Sjöfartsfondens nuvarande och blifvande tillgångar, så
emedan Två Stånd härutinnan stannat emot Två, samt här icke är fråga
om hvad, som för det närvarande till nämnde Contors utgifter och inkomster
hörer, utan blott huruvida förenämnde medel framdeles skulle komma
att dit höra, har Utskottet, med stöd af 75 §. Riksdagsordningen, funnit
denna fråga böra förfalla.
Stockholm den 17 Februari i845.
12
Stats-1'lsAotlels Memorial, K:o 208.
Reservationer.
Af samtliga Borgare- och Bonde-Stundens Ledamöter.
O O
Stals-Utskottets Inkomst-Afdelning Lade uppgjort följande förslag till svar
i förevarande fråga:
”Enligt Stats-Utskottet tillhandakomne Prolocolls-utdrag, Lar Utskottets
under N:o ii3 afgifne utlåtande, i anledning af väckt fråga om nedsättning
af afgiften till Handels- oell Sjöfartsfonden, berörde lönds ingående till Riksgälds-Contoret
samt Convoy-Commissariatets upplösning, blifvit i sin Helhet
af Ridderskapet oell Adeln samt Preste-Ståndet afslaget, men af Borgare- och
Bonde-Stånden bifallet.
1:0 Hvad först angår frågorne om nedsättning i beloppet af den i Sverige
inflytande afgift till Handels- och Sjöfartsfonden samt angående reglering
af det från Norrige ingående bidrag till nämnde fond, så enär dessa
frågor, såsom inverkande på beloppet af Stats-Verkets inkomster, följaktligen
mäste, jemlikt föreskriften uti 69 §. Regeringsformen, sedan tvänne Riksstånd
härutinnan stannat emot två, medelst omröstning i Förstärkt Statsutskott
afgöras, får Utskottet i sådant afseende föreslå följande voteringsproposition:
Den,
som, i öfverensstämmelse med Stats-Utskottets af Borgare- och
Bonde-Stånden bifallne hemställan, vill, att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, att, sedan fredsverket med Barbaresk-Staterne å Afrikas
norra kust erhållit en sådan definitiv reglering, att någon afgift från Sveriges
sida i och för Svenska handelns och sjöfartens betryggande emot nämnde
Stater icke vidare anses erforderlig, Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer
aflåta Nådig Proposition, angående den nedsättning i nu stadgade afgift till
meranämnde fond, som i Nåder finnes lämplig, på det att Rikets Ständer
må blifva i tillfälle att detta ärende då till slutlig pröfning företaga; äfvensom
att Rikets Ständer, i likhet med hvad vid sista Riksdag egde rum, hos
Kongl. Maj:t förnya deras underdåniga anhållan, det nödiga åtgärder måtte
vidtagas för tillvägabringande af en sådan reglering af Norrska Statens andel
i de samfälde kostnaderne för Svenska och Norrska handelns skyddande,
som med rättvisa och billighet öfyerensstämmer, voterar
Ja;
Den, det ej vill, voterar
Nej.
Stats-Utskottets Memorial, IV.-o 208.
13
Vinner Nej, kommer berörde underdåniga anhållan icke att ega rum.
2:0 Uli a:dra punkten af utlåtandet, N:o 113, hade Utskottet tillstyrkt
en underdånig hemställan hos Kongl. Maj:t, angående Convoy-Commissariatets
indragning och dess befattnings öfverflyttande på Kongl. Commerce-Collegium,
samt uti 3:dje punkten föreslagit åtskilliga bestämmelser, i afseende på
Commerce-Collegii framtida förvaltning af Handels- och Sjöfarts-Fonden. Då
sistnämnde förslag naturligtvis bero af den förra frågans utgång, har Utskottet
funnit dessa ämnen, hvilka jemväl synas vara af beskaffenhet, att böra
till Förstärkta Stats-Utskottets afgörande hänskjutas, lämpligast intagas uti
en och samma voterings-proposition; och hemställer Utskottet, att denna
proposition må erhålla följande lydelse:
Den, som instämmer i Stats-Utskottets, af Borgare- och Bonde-Stånden
godkände, förslag, att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begära, ej mindre att Convoy-Ccmmissariatet måtte, så snart sig göra låter,
indragas och dess befattning i allo öfverflyttas på Kongl. Commerce-Collegium
eller det Verk, som i Commerce-Collegii ställe kan varda inrättadt, än
ock alt de bos Convov-Commissariatet nu anställde tjenstemän må, der så
i Nåder pröfvas behöfligt, användas till biträde vid bestridande af de åt
Collegium sålunda uppdragne ärenden, emot åtnjutande af sina nuvarande
löneförmoner; äfvensom alt Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att, i händelse af Nådigt bifall till fö renämnde underdåniga hemställan,
Kongl. Maj:t täcktes anbefalla Commerce-Collegium, dels att öfver
förvaltningen af Handels- och Sjöfarts-fonden låta föra serskild hufvudbok,
samt efter dess årliga afslutande, till Kongl. Maj:t afgifva underdånig berättelse
om fondens ställning, dels att, på sätt af Convoy-Commissarialet hittills
iagttagits, tillhandahålla Rikets Ständers Revisorer och Stats-Utskott de
öfver fonden upprättade räkenskaper, voterar
Ja;
Den, det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, komma Utskottets i förrberörde hänseenden framställde
förslag att förfalla.
3:o Vidkommande slutligen frågan om inlefverering till RiksgäldsContoret
af Handels- och Sjöfarts-fondens nuvarande och blifvande tillgångar,
så emedan denna fråga rörer Stats- och Riksgälds-Verkens inkomster samt
således, i följd af Riks-Ståndens ofvanberörde skiljaktiga beslut, bör utgöra
Bih. till R. St. Prat. 1845, 4 Sami. 1 Aftl. 2 Band. 9 lilif t. o
14
Stats-Utskotlets Memorial, 71r.o 208-
föremål för omröstning i Förstärkt Stats-Utskott, får Utskottet föreslå, att
denna omröstning må verkställas öfver följande proposition:
Den, som bifaller Stats-Utskottets, af Borgare-och Bonde-Stånden gillade,
hemställan, det Rikets Ständer måtte, för sin del, besluta, ej mindre att
Handels- och Sjöfarts-fondens behållningar skola af Convoy-Commissariatet
åflemnas till Riksgälds-Contoret, dit räntor och capital-afhetalningar å de af
fonden ineddelde lån jemväl böra ingå, än ock, att hädanefter inflytande afgifter
till Handels- och Sjöfarts-fonden skola af Kongl. Generäl-Tull-Styrelsen
aflefvereras directe till Riksgälds-Contoret; hörande fondens nuvarande
och blifvande tillgångar af Fullmägtige i nämnde Contor sedermera hållas
Kongl. Maj:t tillhanda för fullgörande af de dispositioner, sorn redan äro eller
framdeles kunna varda i Nåder anvisade för Svenska handelns och sjöfartens
utvidgande och befrämjande, så väl utom söm inom Riket; äfvensom
att Rikets Ständer tillika hos Kongl Maj:t i underdånighet anmäla sitt beslut
i detta ämne, med underdånig begäran, det täcktes Kongl. Maj:t dertill
lemna Nådigt bifall, och derjemte lill vederbörandes iagttagande i Nåder
meddela de föreskrifter, hvilka för verkställighet af samma beslut kunna pröfvas
nödige och lämplige, — voterar
Ja;
Den, det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit, hvad Utskottet i förenämnde
afseenden hemställt.”
”Vid den inom Utskottet skedda voteringen om dessa tre punkter,
blefvo den irsta och 3:dje afslagna med 18 röster emot 17, hvaremot deu
a:dra bifölls med enahanda röstetal. — Vi reservera oss emot denna utgång,
hvad irsta och 3:dje pnnkterne beträffar, samt upptaga Flög loft. Afdelningens
förslag såsom vår mening, men derjemte och serskildt reservera vi oss emot
Utskottets förbiseende, att yttra sig eller afgifva något utlåtande om den,
genom tillstyrkandet i a:dra punkten, i sammanhang med afslaget i den 3:dje,
uppkomna villrådighet, hvarthän Convoy-Cassans egande fond skall taga vägen,
sedan detta embetsverk blifvit upplöst.”
Vid andra punkten angående Convoy-Commissariatets indragning m.
m.r af Friherre Palmstjerna, Friherre von K ra; mer, Herr Berg von Linde,
Herr Lagerborg och Herr af Harmens.
STOCKHOLM, Lundberg & Camp., 1845.
Stats-Ulskoltett Utlåtande, N:o 209.
Vi
-
fta 209.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 21 Febr., kl'. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af erhällne återremisser å betänkandet N:o
88, angående väckt fråga om f. d. Departements-Chefernes vid
General-Tullstyrelsen, Presidenten af Billberglis och CanzliRådet
Våler ii, äfvensom förre Kamrerarens, Kammar-Rätts-Rädet
Winroths och förre Controllören Middendorffs befriande
från ådömdt ersättningsansvar i målet, rörande den efter
aflidne Uppbörds-Tullförvaltar en Finér yppade balance.
(I. A.)
Ofvannämnde betänkaode, hvilket Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet bifallit, har deremot af de tvänne Öfrige Riks-Stånden blifvit
till Stats-Utskottet återremitteradt, Såsom skäl för berörde återremiss är
inom Borgare-Ståndet hufvudsakligen anfördt, att, enär alla de omständigheter,
som på förevarande frågas afgörande kunde inverka, vore tillfullo
ådagalagde, hvadan den slutliga pröfoingen deraf likaväl kunde företagas
nu, som vid en kommande Riksdag, Utskottet syntes sakna allt skäl att
undandraga sig afgifvandet af bestämdt yttrande, huruvida eftergift af de
ådömde ersättnings-beloppen ansåges böra Presidenten af Billbergh, CanzliRådet
Valerius, Kammar-Rätts-Rådet Winroth och Controllören Middendorff
beviljas eller icke, samt att för öfrigt bemälde personer sannolikt
skulle finna sig föga belåtne med det af Utskottet föreslagne uppskof intill
nästinstundande Riksmöte med afskrifningsfrågans slutliga handläggning,
helst det för dem troligen vore mera önskvärdt att snart få sitt öde afgjordt,
än att lefva i en ständig ovisshet om sakens utgång. Bonde-Ståndet har,
såsom Ståndets enhälliga tanka, förklarat, att Utskottet borde inkomma
med definitivt utlåtande i hufvudsaken.
Utskottet, som uti sitt omförmälde betänkande sökt att, till ledning
för ifrågavarande ärendes pröfning hos Riks-Stånden, meddela all den utredning
af dithörande omständigheter, hvilken genom de hos Utskottet tillgängliga
handlingar kunnat åstadkommas, har för egen del yttrat, att, enär
de af bemälde Embets- och Tjenstemän i förevarande afseende begångne
BiA till R. St. Fröt. 1845. * Sami 1 A/d. £ Band. 10 Hdft. 1
2
St als-V t skot tets Memorial, N:o 2i0.
förseelser innefattade öfverträdelser af gällande Instructioners tydliga föreskrift,
Utskottet funnit betänkligt att till den föreslagne afskrifningen af
de fastställde ersättningssummorna tillstyrka Rikets Ständers bifall, men
att Utskottet likväl trott de i målet förekomne serskilde ömande förhållanden
utgöra giltig anledning till den af Utskottet gjorde hemställan, att saken
måtte få uppskjutas intill nästa Riksdag, då Rikets Ständer blefve i
tillfälle att frågan om ersättningsbeloppets indrifning eller afskrifvande
till slutlig pröfning företaga.
Då Utskottets förra utlåtande i ämnet blifvit af Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet godkändt, har Utskottet
ansett sig böra samma utlåtande vidblifva.
Stockholm den Februari 1845.
Reserva tioner:
Af Herr florin, som åberopade sin, vid utlåtandet N:o 88, redan afgifne
reservation; af Herr Gustafsson och Herr Nordvall.
N:o 210.
Ånk. till Eip.-Uuk. d, 22 Febr., kl. half 12 midcL
Memorial, angående förskott å innevarande års Statsfyllnadssumma.
Med anmälan, att hela den till statsbehofvens fyllande för sistlidet
år å Riksgälds-Contoret anvisade summa, i,5o5,5oo R:dr, redan blifvit af
Contoret utbetald, samt att, vid instundande Mars månads början, reqvisitioner
å innevarande års statsfyllnadsmedel skulle vara att förvänta, hafva
Fullmägtige i Riksgälds-Contoret, enär den af Rikets sednast församlade
Ständer för 1842 och följande år fastställda statsfyllnadssumma, en ligt 3o
§. i det för nämnde Contor gällande Reglemente, endast skulle utgå ”intilldess
nästa Riksdags statsreglering vidtoge”, hos Utskottet förfrågat sig,
Stats-Utskollets Memorial, N:o 210.
3
huruvida någon statsfyllnadssumma under denna Riksdag komme att S
Riksgälds-Contoret anvisas och, i sådant fall, till hvad belopp förskott derå
må Kongl. Stats-Contoret meddelas.
Genom bifall till Stats-Utskottetsmemorial, N:o 77, hafva Rikets Ständer
beslutat, att den vid innevarande Riksmöte fastställde statsreglering
skulle vidtaga från och med i845 års början. Jemlikt denna statsreglering,
uppgå de under Riks-Statens hufvudtillar anvisade årliga utgifter, tillfälliga
statsanslag oberäknade, till ett sammanlagdt belopp af 11,378,490 R:dr.
Beträffande åter de, för bestridandet häraf, påräknade ordinarie och extra
ordinarie stats-inkomster, så hafva väl Rikets Ständer ännu icke bestämt
det sammanräknade belopp, hvartill desamma böra uti Riks-Staten upptagas,
såsom beroende på de beslut, hvilka komma att fattas rörande några
bland de extra ordinarie statsinkomsterne; men, enligt den af Utskottet
uppgjorda och, jemte memorialet N;o 33, Rikets Ständer underställda förslagsberäkning,
borde Stats-Vei kets ordinarie och extra-ordinarie inkomster
för den kommande tiden kunna upptagas till 9,769,430 R:dr. I händelse
denna beräkning skulle varda af Rikets Ständer slutligen godkänd, kommer
följaktligen skillnaden emellan nu uppgifna utgifts- och inkomstsummor,
eller 1,619060 R:dr,att utgöra det belopp, som till staisbehofvens fyllande
måste af Rikets nu församlade Ständer å Riksgälds-Contoret anvisas. Men om
ock ofvanberörde förslagsberäkning skulle i ett eller annat hänseende blifva
af Rikets Ständer förändrad, tror Utskottet sig likväl med säkerhet kunna
antaga, att statsfyllnadssumman för detta och följande år icke kommer att
betydligt understiga del belopp af i,5o5,5oo R;dr, hvartill densamma vid
sednaste Riksdag bestämdes. Emedlertid och då, intilldess statsfyllnadssummans
belopp varder af Rikets Ständer slutligen faststäldt, den deraf
för Stals-utgifternes bestridande erforderliga andel icke lärer komma att
öfverstiga 1,000,000 R:dr, får Utskottet, som ansett det icke tillkomma sig
alt, innan Rikets Ständer härom fattat sitt beslut, meddela någon föreskrift
till Fullmägtiges efterrättelse, tillstyrka,
att Rikets Ständer må medgifva, att förskott å innevarande års
anslag till slatsbehofvens fyllande må, efter nästa månads ingång,
af Riksgälds-Contoret, uppå skeende reqvisition, Kongl. Stats-Contoret
tillhandahållas till ett belopp, icke överskjutande En million
Riksdaler.
Sleekholm den 21 Februari 1845.
4
Stals-Utshottels Utlåtande, N:o 2H.
N:o 211.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 22Febr., kl. 12 mide?.
Utlåtande, angående beredandet af en ny local för Riksgälds-Contoret,
i stället för det härtill nu begagnade hus.
(Rgls Afd.)
Vid sednast förflutna Riksdag medgåfvo Rikets Ständer, att det af
Riksgälds-Contoret nu begagnade hus finge användas till framtida local för
Riks-Archivet samt, i moa af utrymme och behof, till förvarande af Kongl.
Witterhets-, Historia;- och Antiqvitets-Academiens Samlingar, emot det att
Kongl. Sundhets-Collegii dåvarande, på Riddarholmen jemväl belägna, embetshus,
i stället blefve till Riksgälds-Contoret öfverlemnadt; hvarjemte
Rikets Ständer beslöto, att sistnämnde hus, under iagttagande af all lämplig
och ändamålsenlig besparing i kostnaderne, borde, i öfverensstämmelse
med de för verkställigheten häraf meddelade föreskrifter, iståndsättas och,
för dess begagnande till local för Riksgälds-Contoret, behörigen inredas.
Enligt hvad Fullmägtige i Riksgälds-Contoret, dels i sitt utlåtande i anledning
af i843 års revisions-berättelse angående detta Verk, dels uti sin, vid
innevarande Riksdags början, afgifna berättelse, anmält, hade likväl, af anförde
orsaker, det sålunda fattade beslutet, i afseende på iståndsättandet af
Kongl. Sundhets-Collegii förra hus samt Riksgälds-Contorets deraf beroende
afflyttning från dess nuvarande local ännu icke kunnat till verkställighet
befordras, då Rikets Ständer i Juli månad sistlidet år sammanträdde. Under
anförandet af detta förhållande, har Riksdagsfullmägtigen Anders Nilsson
från Östergöthlands Län, uti en inom Bonde-Ståndet väckt och till
Siats-Utskottet remitterad motion, föreslagit:
1:0 att Kongl. Sundhets-Collegii förra hus, hvilket, såsom local för
Riksgälds-Contoret, skulle vara både otjenligt och otillräckligt, och hvars
iståmdsättande och förändrade inredning skulle, i anseende till husets beskaffenhet
och olämplighet för detta ändamål, komma att för det allmänna
medföra en högst betydlig och onyttigt använd kostnad, måtte varda för
Statens räkning försåldt;
3:0 att Riksgälds-Contoret äfven framgent måtte få hafva sin local
uti det af Contoret nu begagnade hus, ^hvilket härtill vore företrädesvis
Stals-Ulshottett Utlåtande, N:o 211.
5
passande, men deremot, på sätt vid sednaste Riksdag jemväl tillkännagafs,
ieke innefattade tillräckligt utrymme för förvarandet af Riks-Archivets handlingar;
hvadan, för beredandet häraf, sannolikt en ganska kostsam tillbyggnad
vid samma hus ofördröjligen måste företagas, derest Archivet komrne
att dit förflyttas; och
3:o att Stats-Utskottet derföre borde få sig uppdraget att för Rikets
Ständer uppgifva och föreslå något annat, till Riks-Archiv tjenligt och tillräckligen
stort, hus, som kunde få härtill af Staten inköpas, och hvilket,
sedan de hufvudsakligaste köpevillkoren blifvit af Rikets Ständer godkända,
och huset, i öfverensstämmelse dermed, inköpt, borde, för ifrågavarande
ändamål till Kongl. Maj:t öfverlemuas, hvarigenom Archivets förflyttning
så mycket förr kunde verkställas, enär denna icke lomme att bero afRiksgälds-Contorets
afflyttande från dess nu innehafvande egendom.
Till upplysning om ej mindre beskaffenheten af det vid sistförflutna
Riksdag, till framtida local för Riksgälds-Contoret, anvisade hus och dess
lämplighet i sådant afseende, än kostnaden för detsammas reparerande och
inredande, hafva Fullmägtige till Utskottet öfverlemnat det öfver detta
hus, vid dess afträdande till Riksgälds-Contoret, upprättade besigtningsinstrument,
jemte kostnadsförslag och ritningar samt åtskilige andra handlingar
i afseende på husets iståndsättande; hvarförutan Fullmägtige underställt
Rikets Ständers bepröfvande, huruvida den föreskrifna och till en kostnad
af mer än 20,000 R:dr uppgående reparationen och inredningen af besagde
hus skulle företagas, oansedt samma hus, äfven i sitt iståndsätta skick, komme
att blifva ej allenast mindre lämpligt och passande, utan också möjligtvis
otillräckligt för det ändamål, hvartill det af Rikets sednast församlade
Ständer är vordet anvisadt.
Då Utskottet,|i öfverensstämmelse med dess, i memorialet N:o 178, redan
uttalade och på deruti anförda förhållanden grundade åsigt, likaledes anser
sistnämnde hus olämpligt till local för Riksgälds-Contoret; så och enär den
kostnad, som den ifrågaställa reparationen å detta hus skulle medföra,
synes alltför betydlig, i jemförelse med det ökade värde, huset, genom samma
reparation, komme att erhålla, samt ett för ifrågavarande ändamål, med
hänsigt till läge, beskaffenhet och storlek, vida tjenligare hus torde, derest'
Rikets Ständer anse, att ett sådant nu eller framdeles bör inköpas, kunna
erhållas mot en köpesumma, föga öfverstigande sammanräknade beloppet
af denna reparationskostnad och det pris, hvartill huset, i anseende till
6
Stats-Utikoltets Utlåtande, N:o 211.
Jess belägenhet, troligtvis, vid en nu skeende försäljning, korn me att uppgå,
får Utskottet hemställa,
att frågan om iståndsättandet och inredandet till local för RiksgäldsContoret
af det hus, Kongl. Sundhets-Collegium tillförene be gagnat,
må förfalla, samt att deremot samma hus må, genom Fullmägtiges
försorg, af Riksgälds-Contoret försäljas på det sätt, Fullmägtige
pröfva för det allmänna mest fördelaktigt och ändamålsenligt.
Beträffande deremot den till Utskottets behandling jemväl hänskjutna
fråga om beredandet af en ny local för Riks-Archivet, så enär det härom
vid sistförflutne Riksdag fattade och af Kongl. Maj:t i Nåder gillade
beslut, enligt Utskottets åsigt, numera ingalunda Bör göras beroende af den
omständigheten, huruvida Riksgälds-Contoret kommer att erhålla den local,
som då för Contoret bestämdes, eller icke, anser Utskottet Rikets nu församlade
Ständer böra, så vidt på dem ankommer, undanrödja hindren lör
omförmäldte besluts befordrande till verkställighet. Men innan Utskottet
afgifver sitt yttrande och förslag angående hvad, som, efter Utskottets förmenande,
bör, i sådant hänseende af Rikets Ständer tillgöras, anser sig Utskottet
först böra anmäla, att Utskottet noga öfvervägt den, uti här ofvan
anförda motion, gjorda framställning om inköpandet af ett för inrymmandet
af alla Riks-Archivets handlingar lämpligt och tillräckligt hus, hvarigenom
Riksgälds-Contorets flyttning skulle kunna undvikas.
Utskottet, som, under Riksdagens lopp, fått emottaga uppgifter och
försäljningsanbud å flere till salu varande egendomar, är visserligen också
i tillfälle att, på sätt motionären yrkat, för Rikets Ständer uppgifva en
större stenhus-egendom, genom hvars inköpande för Statens räkning en i
alla afseenden lämplig local för Riks-Archivet skulle erhållas; men som
för berörde, vid Riddarhustorget, emellan Munkbron och Stora Nygatan,
belägna hus, fordras en köpeskilling af ej mindre än 200,000 R:dr; så och
ehuru nuvarande egaren erbjudit en årlig hyressumma af 4i°°o R:dr för
de huset tillhörande och för Archivets behof, åtminstone för närvarande, umbärliga
flygelbyggnaderne, tror sig Utskottet likväl icke kunna, med hopp
om Rikets Ständers bifall, tillstyrka det med en så betydlig kostnad förenade
inköpet af detta hus. Bland de öfriga för Utskottet uppgifne och
föreslagne localer till Riks-Archivets inrymmande, bar Utskottet äfvenledes
fästat sin uppmärksamhet vid ett annat, emot en vida lägre och billigare köpe
-
Stats-Utskottets Utlåtande, 1V:o 2H.
7
summa erbjudet hus, som, hvad dess inredning och fria läge äfvensom dervarande
utrymme beträffar, skulle blifva härtill synnerligen passande. Sistnämnde
på Norrmalm, i granskapet al Clara kyrka, belägna hus synes dock
vara alltför aflägset från de allmänna Embets-Verken, för att i stället för
den härtill förut bestämda och af Riksgälds-Couloret nu begagnade egendom
kunna till local för Riks-Archivet användas; och ville Utskottet således
ej heller föreslå inköpandet deraf för det ändamål, hvarom nu är
fråga.
Hvad åter angår ej mindre alla andra af Utskottet emottagna försäljningsanbud,
än äfven de till begagnande för merberörde ändamål hos
Utskottet dessutom ifrågaslällde, Staten förut tillhörige, egendomar, så förutser
Utskottet, att likaledes grundade erinringar kunna framställas i afseende
på dels de till salu utbjudne husens inköpande och dels de eljest
uppgifne localernas lämplighet eller användbarhet för inrymmandet af RiksArchivets
handlingar. Vid sådant förevetande och då Utskottet förmodar,
att det bör blifva vida lättare att anskaffa en ny ändamålsenlig local för
Riksgälds-Contoret, än för Riks-Archivet, anser sig Utskottet föranlåtet
hemställa,
att det hus, som för närvarande af Riksgälds-Contoret begagnas,
och hvars ena flygel Riks-Archivet disponerat under hela den tid
Riksgälds-Contoret detsamma innehaft, må inom den i5:de April
nästkommande år 1846 af nämnde Conior afträdas för de ändamål,
hvartill detta hus af Rikets sednast församlade Ständer anvisades.
För att af Rikets Ständer till framtida local för Riksgälds-Contoret,
r stället för dess nu innehafvande hus, inköpas, hafva åtskilliga, på spridda
ställen, dels inom, dels i närheten af sjelfva staden belägna och till salu
varande egendomar blifvit Utskottet erbjudne. I fråga om dessa egendomars
lämplighet i nyssberörde hänseende, har Utskottet, som jemväl tagit
en del af dem i ögnasigte, egentligen fästat sig vid det vid Lilla Nygatan
och Kåkbrinken belägna samt af Jern-Contorets och Allmänna Brandförsäkrings-Verkets
nuvarande egendomar omgifna hus, hvarest Jern-Contoret
under en längre tid haft sin local, och hvilket hus, derför en köpeskilling
af 60,000 R.‘dr äskats, skall, enligt Fullmägtiges härom meddelade yttrande,
i afseende på rummens antal och beskaffenhet, kunna blifva för RiksgäldsContoret»
behof fullkomligen tjenligt; dock hafva Fullmägtige hemställt,
8
Stati-TJtskotteti Utlåtande, N:o 2U.
att, före afgörandet af frågan om detsammas inköpande, behörig besigtning,
till utrönande af beskaffenheten af dess grund, mätte varda anställd. Under
ett noggrannt öfvervägande af härvid förekomna omständigheter, har
likväl mycken tvekan hos Utskottet uppstått, huruvida det vore oundgängligen
nödvändigt och med det allmännas fördel förenligt att, under närvarande
förhållanden, för Riksgälds-Contorets räkning inköpa nyssberörde
eller något annat, för det afsedda ändamålet möjligtvis än mera tjenligt och
passande hus. Det har nemligen icke kunnat undgå Utskottets uppmärksamhet,
hurusom Stats-Verket redan förut eger ett ganska stort antal serskilde
hus inom hufvudstaden, samt årligen måste för deras underhållande
vidkännas ganska betydliga kostnader. Af dessa hus torde också, efter
hvad Utskottet föreställer sig, möjligen ett eller annat framdeles kunna
hlifva disponibelt för andra ändamål, än dem, hvartill samma hus nu begagnas,
helst om en generel reglering af aila till localer för de allmänna
Embetsverken hädanefter erforderliga rum och lägenheter varder i ett sammanhang
vidtagen. Genom verkställigheten häraf och geRom den af Rikets
Ständer vid sednaste Riksdag föreslagna sammanflyttning af alla StatsDepartementens
Expeditioner uti ett enda hus, förmodar Utskottet, att
en både lämplig och tillräcklig local för Riksgälds-Contoret skall, inom något
af Statens nu egande hus, kunna erhållas, i hvilket fall således antalet
af dessa hus icke skulle för ifrågavarande ändamål behöfva ytterligare
ökas genom en ny egendoms inköpande. För denna förmodan anser sig
Utskottet kunna hemta en serskild anledning från Kongl. Majrts, vid Riksdagens
början, meddelade Nådiga förklarande i afseende på en förestående
förenkling af den inre förvaltningen; hvilken förenkling möjligtvis äfven
torde komma att medföra en framtida minskning i behofvet af embetsrum
för de förvaltande Verken. För öfrigt och i allt fall synes närvarande
tidpunkt, då högst betydliga förändringar i Riksgälds-Contorets verkningskrets
och åligganden blifvit ifrågaställde, vara mindre lämplig för bestämmandet
af beskaffenheten och tillräckligheten af den local, som för framtiden
skall motsvara behofvet af utrymme för detta Verk.
I betraktande af nu anförda omständigheter, och då härtill dessutom
kommer, att Utskottet vid tagen kännedom om husens läge och beskaffenhet
m. m., funnit mer eller mindre väsendlliga betänkligheter emot lämpligheten,
för oftanämnde ändamål, af någotdera utaf de hus, hvarå försa 1 jningsanbud
blifvit lill Utskottet ingifne, så och enär Utskottet deremot erhållit
-
Stats-VtsJcoltets Utlåtande, N:o 211,
9
hållit anvisning på ett annat, framlidne Commerce-Rådet L. Reijmers' arfvingar
tillhörigt, vid norra sidan af jerntorget, snedt emot Banken, beläget
hus, som, i anseende till dess Fideicommiss-natur, väl icke kan säljas, men,
under en tid af 5 år, att räknas från den i:sta instundande Oclober, kail
af Riksgälds-Contoret få byras emot en årlig byresafgift af 3,5oo R:dr, och
hvilket hus, innehållande mer än 3o rum, jimte flere hvälfda bodar, synes
"Utskottet, med afseende å detsammas synnerligen beqväma och fördelaktiga
läge nära vid Banken, vara till local för Riksgälds-Contoret företrädesvis
tjenligt, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer för närvarande icke måtte besluta inköpandet
af något hus till framtida local för Riksgälds-Contoret, utan i
stället åt Fullmägtige i nämnde Conior uppdraga att, för detta / ^
ändamål, under 4 eller högst 5 år, emot en årlig hyressumma,
icke öfverstigande 3,5oo R:dr, hyra antingen sistberörde hus eller,
derest detta, emot hvad Utskottet föreställer sig, icke skulle finnas
lör ändamålet fullt tjenligt., något annat, härtill lämpligt samt
helst vid öppen plats och i granskapet af Banken beläget, hus.
I händelse Rikets Ständer bifalla, hvad Utskottet nu hemställt, torde
Utskottet få deiom Fullmägtige i Riksgälds-Contoret genast underrätta, på
det att Fullmägtige, redan under Riksdagens lopp, må kunna gå i författning
om anskaffandet af den för Riksgälds-Contoret erforderliga nya local.
Stockholm den 17 Februari 1845.
Reservation.
Af Herr P. O. Norin: ”Då sednaste Rikets Ständers beslut, att Riks
gälds-Contorels
hus skulle öfverlåtas till Riks-Archiv m. m., på sätt kändt
är, ännu icke blifvit efterkommet, och enär, genom Kongl, Majus Nådiga
Proposition om uppbyggandet af ett National-Museum, i fäll Rikets Ständer
härtill lemna sitt bifall, Riks-Ajchiveis återstående behof af vidare utrymme
sannolikt genom ledigblifvandet af den för Kongl. Bibliotheket nu begagnade
local, skulle kunna fyllas, har jag, under sådane förhållanden icke
kunnat förena mig uti det af Utskottet aflåtna förslag, att Riksgäids-Contoret
skulle tills vidare för sig hyra local, hvilket, utom den sannolikt till
Eib, till R. St. Frel. 1845. 4 Sami. 1 Aid. 2 Band. Jläft. 10.
2
10
Slats-Vl»Jio1ttts Utlåtande, K:o 2H.
högt belopp uppgående årliga hyran, också skall medföra stora kostnader
för localens ändamålsenliga apterande. Tänker inan sig härvid äfven den
möjlighet, att Contoret, efter en kort tid, blef uppsagdt, och måstese sig om
efter en annan local, så skulle ett sådant beroende förhållande kunna komma
att kosta Staten ganska mycket. I öfrigt synes det mig icke väl passande,
att ett sådant Ständernes Verk som Riksgälds-Contoret, öfver hvars tillgångar
man finner så stora beräkningar uppgöras, icke skulle kunna ega «n
fast bostad, och har jag derföre, samt med anltduing af hvad i öfrigt anfördt
blifvit, hvartill ock må läggas Utskotts-Afdelningens tillkännagifna
åsigt, att Riksgälds-Contorets local icke skulle blifva, utan tillbyggnad, tillräcklig
för Riks-Archivets Samlingar, ansett frågan om Riks-Archivets flyttning
till Riksgälds-Contorets nuvarande hus icke bordt till afgörande företagas
förr, än utgången af Kongl. Maj:ts ofvancmförmälda Proposition om
uppbyggandet af ett National- Museum blifvit af Rikets Ständer afgjord,”
STOCKHOLM, tb»c*t hos W. F. D-amiai», 1845.
Stati-Utskottets Utlåtande, N:o um.
ä
N:o 2i3.
Ank. till Exp.-UtsL d. 23 Febr., kl. i e. nt.
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser å Utskottets Be
tänkande,
N:o gy, rörande det till Emans upprensning beviljade
Statsbidrag. (Rglds. Afd.J
Enligt Stats-Utskottet tillhandakomne Protocolls-Utdrag, hafva Borgare-
och Bonde-Stånden, under den 28 nästlidne December, återremitterat
nyssnämnde Betänkande, hvilket Ridderskapet och Adeln deremot bifallit
och hvars irsta punkt, deruti Utskottet tillstyrkt, att det vid sednast förflutna
Riksdag, till upprensande af Eman, beviljade lån å 35,000 Rrdr måtte,
i likhet med den för samma företag dessutom anvisade summa af 10,000
Riksdaler, få utgå såsom anslag utan ålerbetalnings-skyldighet, Preste-Ståndet
likaledes bifallit. Emot hvad sålunda blifvit tillstyrkt, hafva uti förstbemälde
arne Riks-Stånd följande Utskottet, jemte de beslutade återremisserne,
meddelade anmärkningar blifvit framställda, nemligen att ifrågavarande
Statsbidrag icke borde erhållas, utan emot de vid sednaste Riksdag
derför stadgade vilkor, helst vederbörande strandegare lära funnit samma
vilkor antagliga och icke påräknat någon eftergift deraf, enär strandegarne
redan vidtagit de för Statsbidragets utlemnande samt upprensnings-arbetets
påbörjande föreskrifna åtgärder; — att beviljandet af ett så betydligt understöd,
som Utskottet föreslagit, i egenskap af gåfva, syntes destomindre
vara af omständigheterna påkalladt, som det ifrågaställa arbetsföretaget
icke skulle medföra någon allmännare nytta för orten, utan hufvudsakligen
vara gagnande för egarne af några större egendomar; — att då det af Rikets
sednast församlade Ständer, angående detta företag, meddelade beslut
numera upphört att vara gällande, och då det vore billigt att de, sorn
skördade fördelen af företaget, återgäldade Staten, hvad de förskottsvis,
för utförandet deraf, erhöllo, borde Statens bidrag endast såsom lån utgå;
— att ett mindre anslag väl borde beviljas, men att detta borde uteslutande
tillgodokomma de obemedlade strandegarne, synnerligen dem,
som deltagit i den emot företaget afgifna protest; — att anvisandet af
Bih. till R. St. Prot. 1845. 4 Sund. 1 Afd. 2 Band. 11 Hiijt. I
Stats-Utskottets Utlatandej N:o 212.
45,ooo R:drs anslag för ett arbete, som icke skulle erfordra större kostnad,
än 55,ooo R:dr, vore en afvikelse från det, vid dylika allmänna understöds
beviljande, vanligtvis bestämda förhållandet emellan statens och
de enskildes bidrag, hvarvid menigheterne sjelfve ansetts böra bekosta minst
en tredjedel af företaget; — att på sio höjd ett anslag af 28,000 R:dr
borde beviljas, för att utgå, i den mån arbetet fortginge och sedan interessenterne
bildat sig till ett bolag; —att utbekommandet genast af hela Statsbidraget
icke vore för arbetets utförande behöfligt, helst detta endast successivt,
under en följd af år, kunde verkställas; — att, innan något af de
anvisade Statsmedlen utbetaldes, borde arbetet vara börjadt och fortgå, enligt
den derför fastställda plan; — att förevarande anslagsfråga borde af
Utskottet närmare utredas, för att kunna af Rikets Ständer utan ensidighet
bedömas, och att Utskottet i sådant afseende jemväl borde söka utröna vigten
och värdet af de skäl, på grund hvaraf en betydlig del af de strandegare,
som förut biträdt företaget, numera ville skilja sig derifrån;— samt att
deL af Utskottet för anslags-summans beviljande föreslagna vilkor, att upprensnings-arbetet
skulle inom 3:ne års förlopp vara fuilbordadt, svårligen
kunde uppfyllas, hvadan anslaget, så vida ej detta vilkor blefve förändradt,
förmodades icke kunna af vederbörande begagnas.
Till besvarande af dessa anmärkningar och till ytterligare utvecklande
af de åsigter, som föranledt Utskottet tillstyrka, att det för upprensandet
af Emån äskade Statsbidrag måtte varda beviljadt, såsom anslag utan
återbetalnings-skyldighet, får Utskottet anföra: ehuruväl contract om detta
arbetsföretags utförande, i enlighet med den af Kongl. Majit derför fastställda
plan, redan blifvit afslutadt samt en af Kongl. Maj:t godkänd säkerhet
för samma Contracts behöriga uppfyllande aflemnad, anser sig dock Utskottet,
med hänsigt till härvid förekommande och i det återremitterade Betänkandet
uppgifna omständigheter, kunna och böra fortfarande taga för gifvet,
, att meranämnde, ejallenast för innehafvarne af några få större egendomar,
utan äfven för en stor del af öfrige jordegare inom 2:ne Härader, serdeles
gagnande samt för en hel landsort magtpåliggande företag, icke kan,
åtminstone för närvarande, bringas till verkställighet, med mindre Rikets
Ständer medgifva den af Utskottet tillstyrkta förändring i de för Statens
bidrag härtill förut bestämda vilkor. Dock, måste, äfven om Utskottets i
detta hänseende gjorda framställning kommer att vid innevarande Riksdag
förfalla, hela det belopp, hvarom nu är fråga, i allt fall tills vidare hållas
vederbörande strandegare tillhanda, enär deras anspråk på utbekommandet
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o 212.
3
deraf, emot de vid 1840 och 184 ^ års Riksdag, bestämda vilkor och åligganden,
destomindre lärer kunna anses vara förverkadt, som både de för
Statsbidragets åtnjutande föreskri Ina förberedande åtgärder blifvit vidtagne
och arbetet till någon del numera påbörjadt, hvarom Utskottet trott sig
böra erinra, i anledning af den inom Bonde-Ståndet yttrade förmodan, att
Rikets Ständers, i afseende på ofvannämnde företag, förut fattade beslut
skulle upphört att vara gällande. På sätt Utskottet i sitt förra Utlåtande
uppgift, ansågos vid sista Riksdag de för Emåns upprensning
då anvisade anslags- och lånesummor, utgörande tillsammans 4^,000
R:dr, ungefärligen motsvara hälften af den kostnad, samma företag, med
inberäkning af jordersättningar m. m., skulle komma att medföra. Af denna
kostnadssumma var likväl uti den år 1840 uppgjorda arbetsplan endast
ett belopp af 55,9i5R:dr eller ungefärligen — delar af hela kostnaden,
beräknadt för sjelfva arbetet. Det vid andra större arbetsförelags befordrande
medelst allmänna understöd, iagttagna förhållande emellan Statens och
de enskilde intressenternes bidrag har således ej heller, i fråga om Statsbidraget
för detta företag, blifvit förbisedt. Enligt det af Rikets sednast församlade
Ständer beslutade och i Utskottets återremitterade Betänkande anförda
stadgande, skola de för vattenaftappningar med flere arbetsföretag
beviljade "directa Stats-ans/ag” utbetalas ’’efter det arbetet blifvit börjadt,
”successive, i män af dess fortgång, äfvensom de bidrag, menigheter, bolag
”eller enskilde förbundit sig lemna, i samma mån och i lika förhållande
*med Statsbidraget, till företaget utgå och användas.” Då följaktligen, i
afseende på ordningen för det till nu ifrågavarande upprensnings-arbete
tillstyrkta Stats-anslags utbetalande, ett sådant stadgande, som åtskillige
medlemmar utaf Borgare-Ståndet yrkat, redan finnes meddeladt, och då Utskottet
uttryckligen tillstyrkt, att den till samma arbete beviljade lånesumma,
endast under iakttagandet af enahanda villkor och förbehåll, som för
dylika Stats-anslag vid sistförflutna Riksdag fastställdes, måtte få utgå i
egenskap af anslag utan återbetalningsskyldighet, lärer någon ytterligare eller
serskild bestämmelse, angående vilkoren och tiden för utbetalningen
häraf, icke erfordras. Beträffande åter anmärkningen, att den af Utskottet
föreslagna termin för ifrågavarande företags utförande vore alltför kort, enär
detsamma, före utgången deraf, omöjligen skulle kunna medhinnas, så anser
sig Utskottet böra upplysa, att uti det med Committerade, på grund af
Kongl. Brefvet den i4 Februari 1844» afslutade contract, tiden för arbetets
fullbordande blifvit bestämd till 1847 års slut, hvaremot Utskottet
^ Stats-Utskottets Utlåtande, N:0 212.
sned afseende å de uppgifna hindren för Stats-bidragets utbekommande, funnit
skäl utsträcka denna tid till slutet af år 1848.
Slutligen torde Utskottet, i afseende på den äskade närmare utredningen
af förevarande ärende, endast behöfva hänvisa till den i Utskottets
förra utlåtande meddelade omständliga framställning af hvad, sorn vid detta
ärendes behandling dels hos Kongl. Maj:t, dels hos Fuilmägtige i RiksgäldsContoret,
förekommit. Dock får Utskottet, med anledning af yrkandet, att
de skäl, sorn skola förmått en del intressenter att frånträda företaget, måtte
tappgifvas> nu tillägga, att, enligt hvad den till Fuilmägtige ingifna skriftliga
protest innehåller, de strandegare, som undertecknat denna protest,
ansett: ”att en lagenlig taxering, hvarigenom hvars och ens bidrag kunde
utrönas, skulle föregå arbetet,” samt att, genom en sådan ny taxering, hvilken
det icke skall hafva varit dem möjligt att, emot någre strandegares
intresse, få verkställd, desse sednares större vinst af upprensnings-arbetet
skulle ådagaläggas samt deras bidrag och ansvarighet i afseende derpå följaktligen
ökas. Häremot torde likväl, å andra sidan, upplysningsvis böra erinras,
hurusom Kongl. Maj:t, uti Dess förut åberopade Nådiga Bref af den
i4 Februari nästlidet år, i fråga om den redan dessförinnan yrkade nya
emtaxeringen, förklarat, att rensnings-arbetets företagande i den ordning,
hvarom delegarne öfverenskommit, icke hindrade erhållandet af de rättelser
i taxeringen och deraf beroende grunder för deltagandet i arbetet och ansvarigheten
för Stats-bidraget, hvartill omständighelerne kunde föranleda.
På grund af hvad Utskottet dels här ofvan och dels i utlåtandet
N:o 97 anfört, och då Utskottets framställning, angående det såsom lån för
oftanämnde företag beviljade understöds utgående i egenskap af Stats-anslag.,
blifvit af arne Riks-Stånd bifallen, anser sig Utskottet böra vidblifva dess
d sådant hänseende förut afgifne tillstyrkan nemligen,
att det, vid sista Riksdag för Emåns upprensning beviljade
lån af Trettiofem Tusen Riksdaler må, emot enahanda vilikor
och förbehåll, i afseende på arbetets utförande m. m-, som då
stadgades, få, i likhet med den för samma företag dessutom
anslagna summa af Tio Tusen Riksdaler, utgå såsom Stats-anslag
utan återbetalnings-skyldighet, dock med bestämmandet
af den förändring uti hittills gällande stadgande, angående tiden
för dylika arbetens börjande och fulländande, att ifrågavarande
företag, så vida det dertill af allmänna medel beviljade
bidrag skall få åtnjutas, ovillkorligen bör påbörjas under
inne
-
Statt-Utshottets Utlåtande, N.-o 212.
5
innevarande år 1845 samt, i öfverensstämmelse med den af
Kongl. Maj:t fastställda plan, fullbordas före slutet af år 1848.
Med anledning af det vid denna Riksdag väckta, men af Utskottet
afstyrkta, förslag angående de till Emåns upprensning anvisade Stats-medlens
användande, så långt bebofvet fordrade, Lill arbetets verkställande i
den ordning, arbels-planen bestämde, ”äfven om de ofvanföre hvarje ArbetsStation
befintlige jordegare skulle till större mängd vägra att i arbetsföretaget
deltaga”, bar väl Preste-Ståndet medgifvit, att, oberoende deraf, att
åtskillige jordegare i Aspelands Härad vägrat att i arbetet deltaga, detsamma
må inom Handbörds Härad kunna företagas i den ordning, den bestämda
arbets-planen utstakar, samt en emot arbetsföretaget proportionerlig del
af anslags-summan dertill få användas emot förbehåll, att delegarne inom
sistnämnde Härad tillskjuta hvad, som erfordras lör arbetets fulländande intill
gränsen af Aspelands Härad och under iakttagande jemväl deraf, att deras
enskilda bidrag utgå i proportionerlig! förhållande till det beviljade
Stats-anslaget.
Men som Ridderskapet och Adeln bifallit Utskottets yttrande jemväl
i denna del, samt någon erinran emot samma yttrande inom Borgareoch
Bonde-Stånden icke blifvit framstäldt; så och enär Utskollet anser sig
icke kunna frånträda den af Utskottet härutinnan förut yttrade åsigt, nemligen,
att det hufvudsakliga ändamålet med ifrågavarande betydliga bidrag
af allmänna medel sannolikt komme att förfelas, derest arbetsföretaget allenast
till en del blefve utfördt, samt det dessutom synes Utskottet, såsom
prejudikat, serdeles betänkligt att tillåta, det verkställigheten lill större eller
mindre del af ett arbetsföretag, för hvars utförande i sin helhet Slaten
gjort en stor uppoffring, får bero af och lämpas efter det tillskott, sorn
vederbörande intressenter vilja utgöra, finner Utskottet sig ega all anledning
förnya sin hemställan, att hvad i omförmälda hänseende blifvit
föreslaget icke må af Rikets Ständer medgifvas. Slock
holm
den 2i Februari 1845.
Bih. lil! R. St. Brot. tSfS f. Sand. 1 Afd. 2 Band. u Haft.
2
STOCKHOLM, I. Marcus, i845.
St al s-Ut shot tets Utlåtande, N:o 2/3.
I
N:o 213.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Febr. kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett län för tillvägabringandet
af en Pensionsförening inom Jönköpings Län.
(Rtglds Afd..)
Högloll. Ridderskapet och Adeln hnr till Stats-Ulskottet remitterat en
af Herr Claes Gustaf Bergenstråhle väckt motion, innehållande: alt det för
ett par år sedan mycket lilliga intresset för införandet inom Sverige af Ränte
försäkrings-anstal ter, efter ungefärligen samma grunder, hvarpå dylika Inrättningar
inom några Tyska Stater blifvit bildade, visserligen nu mera
kunde anses hafva, om ej utslocknat, åtminstone betydligt afsvalna!; men
från begagnandet af dessa mera invecklade inrättningar hade elt förslag utgått
till en annan anstalt, som, under benämning af Pensionsförening, egde
enahanda syftemål, men vore högst enkel samt lofvade säkrare och tillförlitligare,
fastän mindre lysande, resultater. En dylik Pensionsförening skulle,
enligt ett deri i 11 uppgjord t och motionen bifogadt förslag, bestå af 3:ne
classer eller afdelningar, af hvilka den forsta, som syntes böra kallas Pupill-classen,
och hvars capital skulle bildas genom insättningar för minderåriga
barns räkning, borde, intilldess pensionstagarne fyllt 20 år, utgifva årliga
pensioner till faderlösa barn. Den andra, eller den så kallade Besparings-classerij
skulle utgöras dels af dem, som förut tillhört Pupill-classen och
vid 21 års ålder från densamma hit öfvergålt, dels ock af andra personer,
som häruti inträdt vid hvilken ålder som helst. Uti denna dass borde irvsattserna,
tillika med derå uppkommande räntor, besparas, tills delegarne
uppnått en ålder af 60 år; dock skulle äfven dessförinnan delegarne i vissa
fall kunna öfvergå i den tredje eller Lifränte-classen. Denna borde åter utgöra
en vanlig li frän le- inrättning ej mindre för dem, som förut tillhört Besparings-classen,
än äfven för andra personer, hvilka, efter att hafva uppnått
45 års ålder, omedelbarligen uti Lifränle-classen ingingo. Genast efter inträdet,
skulle en årlig lifstidsränta utgå med ett oförändradt belopp, lämpadt
antingen efter den inträdandes i Besparings-classen egande behållning, eller, vid
Dill. till li. St. Fröt. 184S. 4. Sand. 1 Afd. 2 Band. 12 11'ajt. X
a
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 2i3.
omedelbart inträde uti Lifränte-classen, efter den då contant inbetalda summa.
Ifrågavarande förslag, hvilket förmodades hafva blifvit utarbetadt af
en i Jönköping bosatt person, som gjort sig känd för grundliga arithmetiska
insigter och sträng logik, skulle vara ganska enkelt och ej fordra någon
vidlyftig administration samt helst kunna Länsvis verkställas. Det funnes
också inom Jönköpings Län flere, som egde nit för den föreslagna inrättningen
och ej skulle spara någon möda för att få densamma i gång; men
tillvägabringandet af allt nytt mötte svårigheter, och en dylik inrättning
kunde icke komma i verksamhet, innan ett allmännare förtroende derför
skulle vara att påräkna. Då det emedlertid vore önskligt, att ett försök
eller prof dermed kunde göras, för att såmedelst framkalla en mera allmän
efterföljd, men härtill oundvikligen erfordrades ett understödlfrån Statens sida,
har motionären föreslagit: att Rikets Ständer, för tillvägabringandet af
förenämnde pensions-förening inom Jönköpings Län, måtte bevilja ett ränte
fritt lån å 10,000 R:dr, att, efter 10 års förlopp, återbetalas med 1000
R:dr ärligen, dock under förbehåll, att lånesumman icke finge utgå förr, än
reglemente för denna Förening vore uppgjordt och af Kongl. Maj:t i Nåder
sanctioneradt samt för lånets ordentliga återbetalning sådan säkerhet anskaffad
och godkänd, som Rikets Ständer funno för godt föreskrifva.
Utskottet inser [och erkänner visserligen den allmänna nyttan och
vigten af sådana inrättningar, hvarest, genom mindre tillskott under den
verksammaste och kraftfullaste åldern, understöd kunna’ beredas för en
sjuklig och behöfvande ålderdom eller för efterlemnade värnlösa barn; men
Utskottet anser dock dylika inrättningar ingalunda böra framlockas genom
förespeglingen af några serskilda tillfälliga bidrag från Statens sida, enär desamma,
i sådant fall, sannolikt icke komma alt motsvara sitt ändamål eller
innebära en tillfylleslgörande garanti för sitt framtida bestånd. Då det
dessutom synes ligga i sjelfva naturen af ifrågavarande inrättningar, att de
endast böra hildas och tillväxa genom enskilda bemödanden och enskildt förtroende,
och då det synes, äfven i motsatt fall, vara lör Staten alltför tidigt
att, medelst bestämda lönebidrag, framkalla dylika inrättningar, innan
de visat sig vara af allmänheten med något verksammare intresse omfattade;
så och enär misslyckandet af det ifrågaställa försöket med desamma
sannolikt komme att medföra nödvändigheten för Rikets Ständer att låta
afskrifva eller efterskänka den härtill utgifna lånesumman, finner Utskottet
sig icke kunna understödja framställningen om förenämnde låne-understöds
beviljande. Utskottet, som för öfrigt tror sig kunna antaga, att nieddelan
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:0 214-
3
det af elt sådant lån för ett Län komme att föranleda anspråk på enahanda
understöd för Rikets öfriga Län, får alltså hemställa,
att här ofvan omförniälda motion må för närvarande förfalla.
Stockholm den 28 November 1844*
N:o 214*
Ank. till Exp.-Utsl. d. a3 Febr., 11. 1 f. ro.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett räntefritt lån för
beredandet af en Nöd- och Frihamn vid Höganäs.
(R:glds.-Afd.)
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt samt till Stats-Utskottet
remitterad motion, har Herr Nils Rudolf Munck af Rosenschöld föreslagit,
att, då det, med hänsigt isynnerhet till den tryckande Sundska tullen,
Tore af stor vigt att bereda en nöd- och frihamn vid Höganäs, ett räntefritt
lån å samma belopp, som den vid sistförflutna Riksdag, för hamn-anläggning
derstädes, ifrågaställda summa, eller 70,000 R:dr, måtte för berörde
ändamål beviljas Höganäs Stenkolsverk och jordegare, emot skyldighet
att å detta lån årligen afbetala 6 procent, hvartill de inflytande liamn-umgälderna
borde uteslutande användas.
Som Herr Munck af Rosenschöld hvarken ådagalagt, att han sjelf
är delegare uti Höganäs Stenkols-verk och jordegendom, eller visat sig ega
något uppdrag af de personer, till hvilka det föreslagna lånet skulle utgå,
att detsamma, för deras räkning, anskaffa; så och enär, vid sådant förhål
lande,
icke den ringaste säkerhet förefinnes, att de uppgifne låntagarne äro
villige och beredde att åtaga sig fullgörandet af de vilkor och åligganden,
som med låneunderstödets erhållande naturligtvis måste förenas, får Utskottet,
som likaledes saknar all ledning, i fråga om den äskade lånesummans
tillräcklighet för det afsedda ändamålet, hemställa,
att Herr Munck af Rosenschölds ofvan omförmälda motion
må lemnäs utan afseende. Stockholm den 28 November 1344*
4
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o 215.
]N:o 215.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 23 Febr., kl. 1 e. ro.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
ett lån för uppförandet af en Gymnastik-byggnad
i Malmö. (R:glds. Afd.f
Sedan Lunds Stifls Dom-Capitel, för uppförandet af en nu saknad
Gymnastik-byggnad för Lärdoms-skolan i Malmö, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit om ett låneunderstöd af allmänna medel å 8000 Rdr,
emot 3, högst 4 procents årlig ränta och återbetalnings-skyldighet med 2,
högst 3 procent om året, samt Malmö Stad, hvars röstegande invånare blifvit
häröfver hörde, åtagit sig att, efler Gymnastik-byggnadens fullbordande,
årligen i Femtio derpåföljande år till bemälde Dom-Capitlet inbetala
2 procent utaf den till denna byggnad använda lånesumma af högst
8,000 R:dr, ”under vilkor och förbehåll, att Staden, hädanefter sorn hittils,
”njuter befrielse från all underhålls- och reparations-kostnad i och för Skolans
hus och lägenheter;’’ så har, uti aflåten Nådig Proposition till Rikets
nu församlade Ständer af den 6 nästlidne Augusti (införd under N:o 16
i i:sta Sami. i:staAfd. af Bihanget till Riks-Ståndens Protocoller sid. 60—62.)
Kongl. Maj:t, enär ifrågavarande byggnad vore af mycken vigt för Malmö
Lärdoms-skola, och de uppgifna inbetalningarne, enligt hvad upplyst blifvit,
kunde af Stiftets Byggnads-cassas påräknade inkomster bestridas, föreslagit:
att, af allmänna medel, et t lån å Åtta Tusen Riksdaler mätte för besagde
ändamål beviljas Consistorium Ecclesiasticum i Lund, att innehafvas
räntefritt under Fem års tid och derefter återbetalas på sådant sätt, att Sex
procent af det ursprungliga capital-beloppet årligen erläggas, af hvilka 6
procent Tre procents årlig ränta godtgöres å den, vid hvarje liquid, återstående
lånesumma, och det öfriga beräknas såsom capital-afbetalning, intill
dess hela lånet sålunda blifvit återbetaldt.
Stats-Utskottet, Lill hvars utlåtande högstberörde Nådiga Proposition
blifvit remitterad, har, med anledning deraf, tagit i öfvervägande ej mindre
hvad densamma och de Utskottet serskildt tillställda handlingar, derpå
den grundar sig, innehålla, än äfven hvad, som vid Propositionens remitterande
blifvit inom Preste- och Borgare-Stånden anfördt; och har Utskottet,
då det nu går att sitt häröfver infordrade utlåtande afgifva, ansett sig böra
upplysningsvis erinra, hurusom Rikets sednast församlade Ständer, för
Stats-Utskottets Utlåtande, IV:o 21S.
5
utvidgandet af Carlstads Läroverk, beviljade ett lån å samma belopp och
emot enahanda ränta, sorn det af Kongl. Maj:t nu i Nåder föreslagna, men
med en efter 5 år likaledes vidtagande återbetalnings-skyldighet af endast
3 procent årligen utaf det ursprungliga capital-beloppet; varande sistnämnde
lån jemväl af Lunds Dom-Capilel åberopadt såsom praejudicat för det nu
i underdånighet sökta låneunderstödet.
På sätt i handlingarne är uppgifvet, åsyftas med detta lån det dubbla
ändamål att på en gång erhålla local för en Gymnastik-inrättning, med
flera lägenheter, vid Malmö högre Lärdoms-skola och en prydlig byggnad,
i stället för nuvarande bristfälliga uthus, vid en mycket besökt gata i nämnde
stad. Och skulle enligt det bland handlingarne befintliga kostnads-förslag,
denna byggnad, som borde inredas till erforderliga hushålls-lägenheter för
Skolans Rector, Gymnastiksal samt rum för Lärare, komma all kosta något
öfver 9,600 R:dr.
Hvad nu beträffar de boställs-lägenheter, som genom den ifrågaställda
nya byggnaden borde beredas, så synes anskaffandet deraf icke mer i
Malmö, än i öfriga Städer, der allmänna Läroverk äro förlagda, böra utgöra
föremål för bidrag af Stats-Verket, helst beviljandet häraf för den Stad,
hvarom nu är fråga, ofelbart komme att föranleda anspråk å dylika bidrag
till andra städer med vida mindre folkmängd, rörelse och tillgångar.
Vidkommande åter det egentliga föremålet för låne-understödet, eller
tillvägabringandet af ett nu saknadt hus för Gymnastik-inrättningen vid
ofvannämnde Skola, så erkänner Utskottet visserligen den stora nyttan och
vigten af dylika inrättningar vid alla uppfostringsanstalter; men Utskottet
kan dock ingalunda anse åstadkommandet deraf lika magtpåliggande och
oundvikligt, som beredandet af den för sjelfva Skol-undervisningen erforderliga
local. Enligt Utskottets åsigt, bör således från det under sista Riksdag
beviljade lån af allmänna medel till Carlstads Läroverks utvidgande
icke kunna bemtas något giltigt skäl för ett dylikt låns meddelande till ett
föremål, sorn jemförelsevis måste anses underordnadt. För öfrigt synes den
saknade Gymnaslik-localen vid Lärdomsskolan i Malmö, kunna och böra,
på enahanda sätt, som vid andra sådana Skolor, till vägabringas utan Statens
mellankomst, helst om kostnaden för den dertill behöfiiga byggnadens uppförande
inskränkes till hvad som kan erfordras för uppbyggandet af ett,
endast efter detta ändamål lämpadt, hus. I betraktande häraf och då, enligt
hvad jemväl inom Lunds Dom-capitel blifvit yttradt, skyldigheten för
Stiftets Ryggnads-cussa att ej allenast i första rummet återbetala en, i för
-
6
Stats-Utskottets UtlåtandeN.o Ul6.
hållande till föremålet, så betydlig lånesumma, utan och derjemte godtgöra
ali härå upplöpande ränta, möjligtvis skulle under en längre framtid komina
att menligl inverka på denna cassas förmåga att fullgöra andra för densamma
under tiden il rågakommande utbetalningar, anser sig Utskottet böra
hemställa,
att Rikets Ständer må, till svar å Kongl. Maj:ts härom aflåtna
Nådiga Proposition, i underdånighet anmäla, att Rikets
Ständer, vid nu anförda förhållanden, icke funnit skäl bevilja
det till Gymnastik-byggnaden vid Malmö Lärdoms-skola begärda
iåne-understöd. Stockholm den 28 November 1844*
N:o a 16.
Ank. till Exp.-Utsk. d. a3 Febr., kl. 1 e. m
Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar om ett lån för
uppbyggandet aj en ny Kyrka i Christinehamn.
(R:glds-Afi.)
Genom väckta motioner inom Borgare- och Bonde-Stånden, hafva
Herr A. N. Lagerstedt och Riksdagsfullmägtigen Nils Nilsson från Wermland,
under åberopande af serskildt erhållna uppdrag, framfört Christinehamns
Stads och Warnums landsförsamlings anhållan, att, för ombyggandet
»f deras gemensamma, ytterst förfallna, kyrka, ett lån å a5,ooo R:dr, emot
3 procents ränta och 1 procents årlig capital-afbetalning, måtte af Rikets
Ständer beviljas, att af Bankens behållna vinst eller andra allmänna medel
utgå, i mon af kyrkobyggnadens fortgång, och sedan församlingarnes egna
härtill disponibla tillgångar först blifvit använda; viljande församlingarnes
byggnadsskyldige invånare åtaga sig att gemensamt, en för alla och alla
för en, ansvara för ej mindre capital än ränte-inbetalningarne å det sålunda
sökta låneunderstödet. Enligt hvad i dessa, till Stals-Ulskottet remitterade,
motioner, äfvensom i ett af Nils Nilsson dessutom afgifvet och af
Bonde-Ståndet till Utskottet jemväl öfverlemnadt anförande samt dervid
fogade handlingar för öfrigt uppgifves, ansågs Christinehamns af träd uppförda
och ännu begagnade kyrka, redan för nära po år sedan, så förfallen,
att i dess ställe en ny kyrka borde uppbyggas. En större mängd måleri
-
Stats-Vtskottets Utlåtande, N.o 216.
alier hade också, för verkställigheten häraf, sedermera blifvit framskaffad,
men, till följd af 2:ne Staden åren 1777 och 1804 öfvergångna eldsvådor,
hade dessa byggnadsmaterialier måst för andra ändamål användas, hvarefter
Staden varit urståndsatt att fortsätta sine åtgärder för kyrkobyggnadens till—
vägabringande. Landsförsamlingen hade åter, efter en år 1842 inträffad
mordbrand, nyligen måst återuppbygga de å Kyrkoherdebostället vid detta
tillfälle förstörda uthusen, hvilket för densamma medfört en kostnad af
omkring 3,000 R:dr. Dessutom hade sednare årens ännu fortfarande ofördelaktiga
conjunctur för jernhandteringen högst menligt inverkat ej allenast
på nämnde Stads borgerliga rörelse och näringstillfällen, utan äfven på kringliggande
landsbygds häraf nästan helt och hållet beroende arbetsförtjenst
och penningetillgång. Den för ifrågavarande kyrkobyggnad, hvilken skall
företagas år 1848, erforderliga kostnad uppginge till något mer än 55,000
R:dr. Kyrko-Cassornas behållna tillgång utgjorde deremot endast
R:dr 7,470: — —
och församlingarnes contanta bidrag] C),53o: •— —
hvarjemte deras tillskott medelst arbets-biträden och materiaher,
tillika med hvad som genom gammalt virkes försäljning
komme att inflyta, kunde beräknas till 18,000: — —
Hvad utöfver dessa tillgångars och bidrags sammanräknade
belopp eller 35,000: — —
erfordrades, måste följaktligen af Församlingarne upplånas; och då lån för
enahanda föremål vid förflutna Riksdagar meddelats andra menigheter,
hoppades församlingarne, som förut icke anlitat Rikets Ständer om något
understöd, att nu deraf komma i åtnjutande.
Hvad de Utskottet, i afseende på meranämnde låneunderstöds erhållande,
tillställda handlingar sålunda innehålla, har Utskottet tagit i öfvervägande,
men har dervid likväl icke funnit några sådana serskilda omständigheter
förekomma, som, enligt Utskottets åsigt, skäligen kunna föranleda
beviljandet af' lån utaf allmänna medel för ett byggnadsföretag, hvartill
erforderliga tillgångar, jemlikt gällande författningar, skola dels af vederbörande
menigheter utgöras, dels i stadgad ordning, meddelst enskilda tillskott,
anskaffas. Tvertom synes, i betraktande af ej mindre ofvanbetnälde 2:ne
församlingars redan samlade och disponibla tillgångar, än försa nili ngarnes
storlek, folkmängd och naturförmoner, den förestående, under nära eLt sekel
ifrågaställa, kyrkobyggnaden böra kunna af dem utföras med mindre känbara
uppolliingar, än sådana byggnader för andra byggnadsskyldige menig
-
8
Stats-Utskottets UtlåtandeAT.o 216.
heter icke siil lan medföra. Vid nu anförda förhållanden, kan Utskottet
följaktligen icke understödja de, angående oftaberörde låns meddelande, gjorda
framställningar, utan får deremot hemställa,
alt desamma må förfalla. Stockholm den 21 Februari 1845.
Reservationer.
Af Herr Biskop Hedrén: ”Jag hade ansett ifrågavarande betryckta
samhälle förtjena ett närmare behjertande. Gerna medgifver jag den grundsats
såsom regel, att enskilda menigheter må sjelfve, utan biträde af det
allmänna, besörja de byggnader, de behöfva; och att undantag ifrån denna regel
må ega rum, endast då sådane byggnader erfordra större utrymme och kostnader,
än skäligen borde för det enskilda samhället kunna beräknas. Men
jag anser ännu ett undantag vara lika, om ej mera, billigt, nemligen, då
ett sådant samhälle blifvit, utan eget förvållande, träfifadt af svåra olyckor
samt befinner sig i större förlägenhet. Detta är verkliga förhållandet med
Christinehamn. Staden undergick vid slutet, af förra århundradet en svår
eldsvåda, dervid den gamla, redan då förfallna, kyrkan skonades. Under
det staden småningom härefter utur askan uppstod, voro invånarne betänkte
på nybyggnad af kyrka, hvartill anskaffades med betydlig kostnad flera
materialier af sten, timmer, kalk m. m. Under dessa förberedelser inträffade
i början af detta århundrade en ännu svårare eldsvåda, som förstörde
den största och bästa delen af staden, men för andra gången skonade den
föråldrade kyrkan. De anskaffade byggnads-materialierna blefvo härvid
dels obrukbara, dels uppbrända. Att det i sig sjelft föga bemedlade samhället
både blef försvagadt och modfäldt af så täta och härda lidanden,
lärer ingen undran väcka. Det angelägna föremålet lemnades likväl icke
utur sigte. Flera rådplägningar höllos, mycken verksamhet utvecklades och
sammanskott i mon af den bräckta förmågan beslutades; hvilket allt jag
desto säkrare kan vitsorda, som jag under någon tid deltagit i kyrko-ärendenas
ledning i denna ort. Dessa bemödanden fortgingo, visserligen långsamt
i afseende på samhällets inskränkta, i sednare åren högst ofördelaktiga,
rörelse, bestående nästan endast af frakter och commissions-arfvoden för
kringliggande orts skogs-och bergs-elfecter, jemte hushyror vidden så mangrann
t besökta Fastings marknad; men de fortgingo dock oafbrutet och omsorgsfullt,
intill dess staden för omkring 4 år sedan å nyo hemsöktes af den härjande
fien
-
St als- Utskottets Utlåtande, N'.o 2/7.
9
fienden, genom anställd mordbrand, hvaraf den förut skonade delen ödelädes.
Det är lätt begripligt, i hvilken beklagansvärd belägenhet detta samhälle
måste, efter så hårda pröfningar, befinna sig, helst i en tidepunkt, då
dess hufvudsakliga inkomstkälla, jernhandteringen, i kringliggande ort fullkomligen
uttorkat. Och det är i denna belägenhet, Christinehamns stad
trott sig kunna påräkna Rikets Ständers behjertande, icke, likt många andra
dylika samhällen, för att återuppbygga sina enskilda boningar, hvartill
den, efter sina genomgångna olyckor, hvarken erhållit eller någonsin begärt
allmänt understöd, utan för att fullborda den af motgångarna förhindrade
byggnaden af ett värdigt hus för sin offentliga gudstjenst. Att lånet begäres
nu, ehuruväl, byggnaden icke företages förr än 2 ä 3 år härefter,
synes mig långt ifrån att motverka, snarare böra tala för bifall, enär de
för byggnaden nödiga förberedande anstalter , materialiers inköp m. m., icke
kunna påtänkas utan visshet om tillgängliga medel. Jag vågar förena min
bön med stadens; och hemställer vörsammast till Rikets Ständers ädla
deltagande, huruvida icke det begärda lånet måtte bifallas. De medel, som
äro disponibla, kunna icke bättre användas än till understöd åt betryckta
menigheter, som för sina angelägnaste behof åkalla dem och som både vilja
och säkerligen kunna återbetala dem.”
Likaledes reserverade sig Hr P. O. Norin emot Utskottets beslut.
N:o 217.
Ank. till Exp.-Utsl. d. 23 Febr. kl. 1. e. m.
Utlåtande, angående ett föreslaget lån för reparerandet af Catharina
Kyrka i Stockholm.
(Pc.glds Afd.)
Under åberopande af erhållet och genom aflemnadt sockenstämmoprotocoll
styrkt uppdrag, har vice Talmannen Herr A. M. Brinck, uti en
inom Borgare-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion,
hemställt, alt Catharina församling här i hufvudsladen, för en nu behöflig,
hufvudsakligen utvändig, fastän till en del äfven invändig, reparation å församlingens
stora och vackra kyrka, måtte af allmänna medel erhålla ett
lån å 20,000 R:dr, emot antingen 2 procents årlig ränta och 3 procents
Bih. till R. St. Prot. 184S 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 12 Haft. 2
IO
Stats-Utskottets Utlåtandej N:o 2/7.
med år i85o vidtagande årlig capital-afbetalning, eller en ränta af 3 procent och
en capital-afbetalning af 2 procent årligen; anförande motionären: att, oberäknadt
smärre reparationer, nämnde församling, hvars fleste medlemmar voro
mindre bemedlade, sedan år 1816, användt till sin kyrkas ut- ocb invändiga
förbättrande samt till ombyggandet af Församlingens skolhus mer än
58,ooo R:dr; att då de verkställda reparations- och byggnads-arbetena icke
kunnat uppskjutas, intill dess härtill erforderliga tillgångar hunnit beredas
genom nästan oafbrutna samt till ocb med år 1848 fortfarande uttaxeringar
hos församlingens medlemmar, hade dessa tillgångar måst genom upplåning
emot dels 6, dels 5 procents årlig ränta anskaffas; att berörde ränta medtagit
öfver 18,000 Rdr utaf de uttaxerade tillskotten; att, oansedt församlingens
alla ansträngningar för Kyrkans underhållande ocb förbättrande, denna
likväl snart måste, i anseende till dess läge och byggnadssätt, å nyo repareras,
så vida ej större skador å densamma ville äfventyras; samt alt församlingen
hoppades, att, enär Rikets Ständer förut beviljat understöd för
andra Kyrkors iståndsättande, det nu sökta lånet jemväl skulle beviljas och
sålunda medel, på ett för församlingen mindre betungande sätt än förut,
beredas till ifrågavarande reparations företagande. För öfrigt erbjöds till
säkerhet, för lånesummans behöriga återbetalning, en af Kyrko-Rådet, ä
församlingens vägnar, på grund af laga kraft vunnet sockenstämmö-beslut,
utgifven skuldförbindelse, öfverensstämmande med af Kongl. Maj:t stadfästadt
stadgande angående capital-afbetalningarnes uttaxering.
Som det sålunda sökta låneunderstödet likväl icke är föranledt af
någon inträffad olyckshändelse eller några andra serskilda förhållanden, och
då Utskottet ingalunda kan föreställa sig, att en så folkrik församling, som
den, för hvilken detta understöd skulle beviljas, är oförmögen att, utan ett
dylikt bidrag från Statens sida, iståndsätta ocb vidmagthålla sin Kyrka,
helst denna församling för sådant ändamål säkerligen kan med vida mindre
omgång och uppoffring, än andra från hufvudstaden aflägsna försam
lingar,
af härvarande contanta cassa-behållningar förskaffa sig det tillfälligtvis
erforderliga låne-beloppet; så anser sig Utskottet föranlåtet hemställa,
att den väckta frågan om ett dylikt Iåns meddelande utaf
allmänna medel må förfalla. Stockholm den 21 Februari
i845.
Reservation.
Af Herr Gustafsson.
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 218.
II
N:o 218.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Febrv kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående ett låne-understöd för fullbordandet af den
nja Stifts-kjrkan i Hernösand. (R:glds Hfd.J
Till fullgörande af erhållet uppdrag, har Fullmägtigen för Hernösands
Stad vid nuvarande Riksmöte, Herr E. Tjernberg, uti en inom
Borgare-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion, hemställt,
att nämnde Stad jemte Hernö landsförsamling matte, för deras påbörjade
kyrkobyggnads fullbordande, utaf allmänna medel erhålla ett låne-understöd
af 40,000 R:dr emot viss årlig capital-afbetalning samt helst utan ränta,
eller, i fall sådant ej kunde beviljas, emot så lindriga ränte- och betalningsvilkor,
som, med hänsigt till härvid förekommande serskilda omständigheter,
ansågos böra medgifvas.
Jemlikt det öfver ifrågavarande kyrkobyggnad upprättade och till Utskottet,
i bestyrkt afskrift, ingifna kostnadsförslag, skulle denna byggnads
uppförande och fullbordande, i öfverensstämmelse med derför af Kongl.
Maj:t i Nåder gillad och fastställd ritning, medföra en kostnad af 72,241
R:dr 45 sk. 4 rst- Banco. Men, på sätt motionären uppgifvit, hade under
det redan verkställda arbetet redan visat sig, att den verkliga byggnadskostnaden
komme att vida öfverstiga det i kostnadsförslaget beräknade belopp.
Härtill skulle hufvudsakligen hafva bidragit, att de inom orten gångbara
dagsverkslöner och träd varupriser under byggnadstiden stigit i en förvånande
grad och uppgått till ett högre belopp, än någonsin tillförene,
samt att det för byggnaden erforderliga tegel icke kunnat, såsom påräknadt
varit, erhållas i stadens granskap, utan måst med högst ansenlig kostnad,
från Stockholm anskaffas. Till följd af dessa med flera inträffade förhållanden,
skulle kyrkobyggnaden, ehuru densamma endast kunde anses till hälften
utförd, redan hafva medtagit ej allenast hela den, före dess påbörjande,
dertill samlade fond, uppgående till ett belopp af 38,000 R:dr, utan ock;
en, genom upplåning hos enskilde personer, anskaffad summa af 14,000 R:dr;
hvarförutan församlingarne, för byggnadens fortsättande under sistlidne års
sommar, måst ytterligare upplåtna 6,000 R:dr; skolande för det under detta
år förestående byggnads-arbelet all tillgång saknas. Församlingarne, bland
12
Stats-Utskoltets Utlåtande, N.o 218.
hvilkas medlemmar, utgörande ett antal af 2,5oo personer, blott några få
kunde anses förmögne eller behållne, emotsågo följaktligen med största bekymmer
den återstående och till ett belopp af 5o,ooo R:dr sannolikt uppgående
kostnaden för den nya kyrkans fullbordande. På det att icke meranämnde
byggnadsföretag skulle behöfva afbrytas eller öfvergilvas, hade
forsamlingaine, vid nu anförda förhållanden, funnit sig föranlåtne att åt
Stadens Riksdagsfullmäglig uppdraga att bos Rikets Ständer söka utverka
något allmänt bidrag eller läne-understöd för ifrågavarande kyrkobyggnad,
i likhet med hvad under enahanda omständigheter varit andra stads-församlingar
beviljadt.
Det förfallna skick, deruti lie 1 nösands Stifts—kyrka, sedan längre tiel
tillbaka, sig befunnit, har äfvenledes under förflutna Riksdagar varit för Rikets
Ständer anmäldt. Enligt hvad sista Riksdags Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotts Utlåtande N:o 106 utvisar, var också denna kyrka för
omkring 10 år sedan så bristfällig, att hon ingalunda kunde repareras; och
då ett fortsatt begagnande af densamma ansågs alltför vådligt, har hon blifvit
tillsluten, hvarefter församlingarne måst förrätta sin offentliga Gudstjenst
inom det uti Staden belägna Gymnasiihus. Såsom den egentliga anledningen,
hvarför den gamla kyrkan icke långt före detta blifvit iståndsatt
eller ombyggd och hvarför serskildt understöd af allmänna medel till den
nya kyrkans uppförande utaf församligen påyrkades, har så väl vid denna
som vid näslföregångna Riksdag uppgifvits, att Hernösands Stifls-kyrka,
under nära 200 år, varit i saknad af den hufvudsakligasle delen utaf den
DomkyrkoLionde, som från Sliftet utgått och ännu utgår. Anspråk å förändring
härutinnan för framtiden hafva visserligen under de 2:ne sednaste
Riksdagarne blifvit väckta och af Rikets Ständer jemväl understödda, men,
genom serskilda Nådiga beslut, af Kongl. Maj:t ogillade, under förklarande,
att Domkyrkan i Upsala borde äfven framgent bibehållas vid den Domkyrkospanmål,
hon från urminnes tider af Hernösands Stift åtnjutit. Enahanda
anspråk äro också vid innevarande Riksmöte ånyo framställda; men sedan
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, uti deras under
N:o 12 afgifna gemensamma Utlåtande, tillstyrkt Rikets Ständer att
hos Kongl. Maj:t anhålla., det Kongl. Maj:t, vid det kända förhållande, alt
Upsala Domkyrka, äfven utan de från Hernösands Stift till samma Kyrka
utgående 124 tunnor spanmål, egde tillgångar för tillfälliga reparationer
och kyrkans framtida underhåll, täcktes i Nåder anbefalla, att berörde
spanmål hädanefter skulle tillkomma Hernösands Stifls-kyrka, så hafva 2:ne
Stats-Vtskottets Utlåtande, N:o 218.
i3
Riks-Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet afslagit
detta, af de arne andra Riks-Stånden deremot nu bifallna, utlåtande; hvadan
omförmälde fråga således vid denna Riksdag förfallit.
Efter att hafva uppgifvit nuvarande förhållandet med de af motionären
åberopade anspråken på Domkyrkotionden inom meranämnde Stift,
öfvergår Utskottet till yttrandet af dess åsigter, i fråga om det nu äskade
allmänna låne-understöd; i hvilket afseende Utskottet alltså får, för sin del,
förklara, att då, vid företagandet af kyrkobyggnaden i Hernösand, ej blott
församlingarnes ovedersägliga behof af ett nytt, tillräckligt och värdigt
Tempel måste afses, utan derjemte äfven de serskilda anspråk tillfredsställas,
som, med hänsigt till den nya kyrkans storlek och utseende, billigtvis kunna
göras på en byggnad, som skall blifva Rikets vidsträcktaste Stifts hufvud-
eller moderkyrka, och hvarest således delta Stifts förnämsta religieusa
ceremonier skola firas; — då, i anseende härtill, kostnaden för den påbörjade
kyrkobyggnaden kommer att öfverstiga både den derför samlade fond och
de bidrag, som under byggnadstiden kunna af församlingen utgöras; — då enahanda
byggnadsföretag i framfarna tider blifvit med allmänna undersöd,
dels i anslags- och dels i låneväg, befordrade; — och då sådana för iståndsättandet
af större och dyrbarare kyrkobyggnader beviljade lån, som vid flere
tillfällen blifvit af Rikets Ständer anvisade att af Bankens medel utgå, numera
icke lära kunna af dessa medel beviljas, utan afvikelse från de vid
realisationens verkställande för nyssnämnde Verks framtida rörelse stadgade
hufvudgrunder; så anser sig Utskottet, med tillämpning af Rikets sednast
törsamlade Ständers meddelade stadganden, rörande återbetalningen af de
lör byggnads- och odlings- m. 11. företag beviljade låne-understöd, böra
tillstyrka:
att, för fullbordandet af den under byggnad varande Stifts—
kyrkan i Hernösand, ett lån af Fyratio Tusen R:dr må af
Riksgälds-Contorets medel ulgifvas, emot vilkor, att, sedan
detta lån under 5 års lid innehafts utan ränta, Fem procent
af detsammas ursprungliga belopp till Riksgälds-Contoret, före
hvarje års slut, inbetalas, af hvilka 5 procent först beräknas
3 procents årlig ränta å det återstående lånecapitalet, hvarefter
det belopp, som derutöfver skall erläggas, kommer att
såsom capital-afbetalning å lånesumman afgå, intill dess denna
är till fullo godtgjord; börande, innan lånet från RiksgäldsContoret
utlemnas, detta Verk hafva mottagit en af Hernö’
*4
Stats-Utskottets Utlåtandej N.o 21Q.
sands Stads och Hernö landsförsamlings Kyrkoråd, efter härtill
vid allmän sockenstämma erhållet behörigt uppdrag, å
församlingarnes vägnar utgifven samt af Fullmägtige i Riksgähls-Contoret
godkänd förbindelse, att de i afseende på samma
lån af Rikets Ständer stadgade betalningsvilkor vederbörligen
fullgöra. Stockholm den 21 Februari i845.
Reservationer.
Af Riksdagsfullmäktige Petter Persson, Jonas Johansson, Anders Nilsson,
A. J. Sandstedt, G. B. Appelqvist och Jöns Månsson.
N:o 219.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Febr., kl. 11. f. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å betänkandet, JY:o
8a, angående ifrågaställd öfverlåtelse till Haparanda stad af
Capitaines-bostället vid Norrbottens Fältjägare-Corps, Hapaniemi,
N:o 1. (/. A.)
Uti förenamde betänkande, hvilket enligt till Stats-Utskottet ankomne
Protocolls-utdrag, blifvit af Ridderskapet och Adeln afslaget, af Preste- och
Bonde-Stånden bifallet och af Borgare-Ståndet återremitteradt, hade Utskottet
tillstyrkt, att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det läcktes Kongl.
Maj:t, sedan vederbörande utlåtande afgifvit, i Nådigt öfvervägande taga,
huruvida Capitaines-bostället vid Norrbottens Fältjägare-Corps Hapaniemi
N:o 1, | mantal, sedan det angående detsammas utarrendering nu gällande
contract tilländagått eller förr, i händelse öfverenskommelse derom med arrendatorn
kan träffas, må såsom donation åt Haparanda stad för all framtid
öfverlåtas, och dertill förunna Nådigt bifall, så framt Kongl. Maj:t pröfvar
det sökte öfverlåtandet gagneligt och med rättvisans fordringar förenligt;
med förklarande derjemte, dels att Rikets Ständer, för sin del, så vidt
nn rubbning af indelnings-verket härigenom åstadkommes, medgifva boställets
öfverlemnande lill Haparanda stad, dels att Rikets Ständer genom ett
Stats-anslag, som kan pröfvas motsvara ifrågavarande boställes afkastning,
Stats-Utskottets UtlåtandeN.o 21 g.
15
vilja bereda Fälljägare-Corpsens lönings-fond ersättning för berörde boställes
öfverlåtelse till staden.
De inom Borgare-Ståndet framställde anmärkningar, hvilka föranledt
återremiss af betänkandet, äro hufvudsakligen följande: att då Haparanda
stad, vid nyligen fullbordad afvittring, fått sig anslagne 2,700 tunnland duglig
mark, jemte flere hundrade tunnland impdimenter, af kronans kring
staden belägna jord, Stats-verket icke borde åt staden afstå ifrågavarande
boställe under annat vilkor, än mot erhållande af den uti motionen alternativt
föreslagne köpeskilling af 3,000 Riksdaler Banco; att den omständighet,
att en köpeskilling till dylikt belopp blifvit å stadens sida erbjuden, syntes
vederlägga motionärens uppgift, angående boställets mindre goda beskaffenhet;
att Utskottet icke bordt, utan föregången undersökning och i saknad
af nödig kännedom om de local-förhållanden, sorn i förevarande fråga vore
af väsendtlig vigt, tillstyrka Rikets Ständer, att dels åt Kongl. Maj:t öfverlemna
afgörandet af ett ärende, deri Rikets Ständer egde beslutande rätt,
dels vilkorligen bevilja ett Stats-anslag, hvars behof och belopp icke ens kunnat
uppgifvas, samt att för öfrigt frågan om meranämnde boställes upplåtande
åt Haparanda stad, i följd af motionärens derom gjorda underdåniga
ansökning, redan vore på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning beroende.
Af tvänne serskilda utaf Kommissions- och Afvittrings-Landtmätaren
//. TV. Hackzell samt Förste Landtmätaren och Styresmannen för afvittringsverket
i Norrbottens Län J. Rttlbeck den 28 December sistlidet och den 2
Januari innevarande år utfärdade betyg, hvilka af motionären blifvit till
Utskottet aflemnade, inhemtas, att sedan Kongl. Maj:t, enligt Nådigt Bref
den 4 October 1834., förordnat, det borde Haparanda Köping eller numera
stad af den mark, som Kongl. Majit och Kronan vid det emellan Sverige
och Ryssland, under loppet af åren 1821, 1822 och 1823, verkställde
ego utbyte utaf Ryska Kronan inlöst, undfå skog för ett mantal, så hade
nämnde stad vid den i Neder-Torneå socken förrättade allmänna afvittring,
jemlikt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Länet den 23 Juli 1839 gifne
och af Kongl. Kammar-Collegium den 4 April 1844 fastställde utslag,
för så väl berörde mantal, som för det | mantal, eller Krooks heraman under
N:o 2 i Haparanda by, å hvars inegor staden är anlagd, fått sig tilldelade
78 Tunnland 7 T35 Kappland åker och äng eller inrösnings-jord samt
2,448 Tunnland 6 T~ Kappland skog eller afrösnings-jord, tillsammans
2,826 Tunnland 14 I(~ Kappland duglig jord och dessutom 334 Tunnland
8 Kappland impedimenter; och om från nyssberörde såsom duglig uppgifne
Stats-TJtskottets XJllalandVj N.O 21g.
egovidd afdragas de på Krooks hemman häraf belöpande’ 438 Tunnland 28
_4_9_5_ Kappland, återstå 2087 Tunnland 17 Kappland, såsom den emot
ofvannämnde ett mantal svarande jordrymd. Omförmälde betyg upplysa
likväl derjemte, att största delen, eller 1643 Tunnland 8 A3— Kappland
af ifrågavarande, Haparanda stad tillagde, skogsmark är belägen å den nära
tre mil från staden aflägsna Seskarön i skärgården, och den öfriga mindre
delen åter emellan Nickala och Seivits byar på ett afstånd af mera än två
mil från staden; att å Haparanda stads på Seskarön befintliga utmark skogen
längesedan blifvit i det närmaste förstörd dels genom åverkan af Ryske
undersåtare, hvilka, intilldess ego-utbytet å Riksgränsen år 1823 hunnit
fullbordas, allena innehaft berörde mark, dels genom en sistnämnde år
inträffad eldsvåda, och att jemväl den å stadens öfriga utmark varande skog
blifvit af angränsande orters invånare i betydlig nion anlitad och medtagen;
samt att för öfrigt staden icke eger odlingsmark att upparbetas till
åker eller äng, utan består dess utmark allenast af stenbundna trakter, sandhedar,
kärr och mossar.
I betraktande af de sålunda rceddelte upplysningar, anser Utskottet
de förmoner, hvilka genom förrberörde åt Haparanda stad anslagne utmarks
begagnande kunna staden tillskyndas, icke vara af sådan betydenhet, att
häraf torde böra hemtas giltigt skäl till afslag å den väckta frågan om
Hapaniemi boställes upplåtande åt nämnde stad; och då Utskottet af hvad
uti förevarande ärende i öfrigt blifvit inom Borgare-Ståndet erinradt icke
eller funnit anledning att frånträda sina uti Betänkandet, N:o 82, yttrade
åsigter, har Utskottet, enär samma Betänkande blifvit af tvänne Riks-Stånd
godkändt, funnit sig böra
förnya sin i detta ämne förut gjorda ofvanintagne hemställan.
Stockholm den 21 Februari 1845.
Reservationer.
Af Friherre TV. F. Tersmeden.
Af Herr Fr. Schartau, som ansåg, att den af Stats-Utskoltet, sedan målets
första behandling, vunna upplysning derom, att Kongl. Krigs- och Kam
mar-Collegierne
i underdånigt Utlåtande till Kongl. Maj:t redan yttrat sig
afstyrkande, angående öfverlåtelse till staden Haparanda af Hapaniemi Capitains-boställe,
hade inneburit skäl för Utskottet att uti sin förra hemställan
nu göra den förändring, att Rikets Ständer tillstyrktes hos Kongl. Majrt
Ståts-Utskottets Utlåtande, JT.o 21 g. j
17
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t i Nådigt öfvervägande taga, huruvida
Capitaines-bostället vid Norrbottens Fältjägare-Corps Hapaniemi N:o 1, | dels
mantal, sedan det angående detsammas utarrendering gällande contract tilländagått,
eller förr, i händelse öfverenskommelse derom med arrendatorn
kan träffas, må emot en erbjuden lösen af Tre Tusen R:dr Banco åt Haparanda
Stad för all framtid och till full ego öfverlåtas, samt till en sådan
öfverlåtelse förunna Nådigt bifall, så framt Kongl. Maj:t pröfvar den gagnelig;
med förklarande derjemte, dels att Rikets Ständer, för sin del, så vidt
en rubbning af Indelnings-verket härigenom åstadkommes, medgifva boställets
öfverlemnande till Haparanda Stad, dels att Rikets Ständer genom ett
stats-anslag, som kan pröfvas motsvara ifrågavarande boställes afkastning,
vilja bereda Fältjägare-Corpsens lönings-fond ersättning för den sålunda
förlorade inkomsten af bostället.
Jlih till Ä. St. Prof. i8'45‘ 4 Sami’. 1 Äfit. 2- Bandi. 12’ Haft..
STOCKHOLM, I. Marcus, i845.
Stals-Utskutlets Utlåtandej N:o 220.
N:o 220.
1
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Febr. kl. 3 e. m.
Ull utande, i anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer, angående förslag till ny Incjvarterings-Ordning
för Stockholms Stad, samt andra i sammanhang dermed
förekomne frågor. (U. A.)
Kongl. Maj:ts den 16 September 1844 aflåtne Nådiga Skrifvelse, sorn
af samtlige Riks-Stånden blifvit till Stats-Utskottet remitterad, innehåller:
alt, enär Rikets vid sistlidne Riksdag församlade Ständer, tillsvar å Kongl.
Maj:ts tilldem aflåtne Nådig Skrifvelse, angående dels ett, af serskilde Committerade
utarbetadt förslag till ny Inqvarterings-Ordning för Stockholms
Stad, dels andra i sammanhang dermed förekomne frågor, uti Skrifvelse den
20 Februari iSzji, bland annat i underdånighet anhållit att, för bedömande
af detta ärende i dess helhet, erhålla nödiga uppgifter å kostnaderna för
anskaffandet af Casern åt Svea Artilleri-Regemente samt för underhållet af
de Irenne Lif-Gardes-Regementenas Caserner och Lif-Gardets till häst
stall, hade Kongl. Majrt, som af sådan anledning, på sätt redan uti Nådig
skrifvelse den 11 Mars 18/ji blifvit Rikets Ständer tillkännagifvet, från
vederbörande Embets-Verk infordrat de af Rikets Ständer nödiga ansedde
uppgifter, nu velat, sedan berörde uppgifter, åtföljde af kostnadsförslag och
ritningar, inkommit, till Rikets Ständer ånyo öfverlemna frågan om den
föreslagna Inqvarleringsordningen för Stockholms Stad, äfvensom Kongl.
Maj:t serskildt lät till det Rikets Ständers Utskott, som med målet kom att
taga befattning, aflemna alia dertill hörande handlingar; hvarjemte Kongl.
Maj:t, livad serskildt angick den ifrågaställde Casern-hyggnaden för Svea Artilleri-Regemente,
i Nåder velat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derpå,
att, enligt hvad af handlingarne närmare inhemtades, innehafvärne utaf
vissa delar af den till berörde byggnad föreslagne tomt förklarat sig icke
längre än till den i:sta April innevarande år vidblifva de af dem erbjudna
saluvilkor.
llih. till II. St. Fröt. lS.j.5. 4 Sami. 1 d/d. 2 Band. 13 Håjt. I
2
Stats-Utskollets Utlåtande, N.-o 220.
I frågan om anskaffande af Casern åt Svea Artilleri-Regemente^ inhemtas
af Kongl. Krigs-Collegii den 29 Juli sistlidet år till Kongl. Maj:t
afgifna underdåniga utlåtande i detta ämne: att någon för ifrågavarande ändamål
tjenlig inom Stockholms Stad belägen och Staten tillhörig odisponerad
byggnad eller tomt icke fanns, och att, då således ny tomt måste anskaffas,
Collegium ansåg sig i underdånighet icke kunna föreslå någon härtill lämpligare
plats, än den, som är belägen midt för Artillerigården, emellan Riddaregatan
och Nybrohamnen, hvarvid det likväl skulle blifva nödvändigt, att
Stockholms Stad till Kongl. Maj:t och Kronan afstode icke allenast en del
gator och öppna platser, utan äfven de i Qvarteret Bodarne belägne, till
enskilde personer upplåtne, tomter. Utom de ifrågavarande gator och öppna
platser, hvilka obehindradt af Staden disponerades, skulle nemligen för
Casernbyggnaden erfordras större och mindre delar af tomterna, N:ris 5, 6,
7 och 8 i berörde Qvarter, af hvilka tomten N:o 5, innehållande 2026
qvadratalnar, blifvit den 10 December 1702 emot tomtören upplåten till
Stenhuggaren Johan Petter Blom, med vilkor, att derå endast finge uppsättas
verkstad af bräder på stolpar med tegeltak, så att, då platsen till något
publikt behof skulle blifva nödig, samma byggnad måtte kunna nedtagas
och platsen utan lösen till Staden hemfalla. Tomten innehades
nu af Stenhuggaren Dubois, sorn den 26 November 1834 inköpt densamma
för 1633 R:dr 16 sk., men fordrade för dess aflemnande 2,3oo R:dr,
jemte upplåtande af annan tjenlig local för stenhuggeri och dessutom
ersättning för afflyttningskostnaden. N:o 6, innehållande 2,614 qvadratalnar,
tillhörde förut Kongl. Maj:t och Kronan samt hade i inköp kostat
9000 R:dr. N:o 7, innehållande 3,940 qvadratalnar, innehades af Inspect
oren Hoffmans arfvingar och hade den 3i October i836 betalts med
3ooo R:dr; och N:o 8, innehållande 1789 qvadratalnar, hade den 11 October
i836 utan åbyggnader blifvit för i,3G6 R:dr 32 sk. inköpt afKramliandlaren
Folcker, hvilken sedermera derå uppfört grundmurade hus; och
bade desse egare, enligt till Kongl. Collegium den 6 Juni sistledit år aflemnadt
afträdes- och försäljnings-anbud, under vilkor, alt köpet afslutades
före den 1 April 1845, fordrat, såsom löseskilling för tomten N:o 7, 17,000 R:dr
och för tomten N:o 8, 10,000 R:dr eller tillsammans 27,000 R:dr B:co. Den emellan
tomterna N:ris 5 och 6 belägna gränd samt den vester om N:o 5 belägna
tomt med gränd innehades af Staden, som dem uthyrt till Stenhuggaren
Dubois intill den 1 October 1845; varande slutligen upplyst, att alla dessa
tomter voro belägna å så kallad ofri eller Stadens grund.
Stals-Utskotlets Utlåtandej N.o 220.
3
De vilkor, på hvilka Staden, enligt Magistratens Protocoll för den
29 September 1S43, ville till Kongl. Maj:t och Kronan upplåta nödigt utrymme
för Casern-byggnaden på denna Staden sålunda tillhöriga grund,
voro: att Kongl. Maj:t och Kronan, på sätt med de enskilde tomt-innehafvarne
bäst kunde öfverenskommas, inlöste dispositions-rät ten till tomterna
N:ris 5, 7 och 8; att Casernbyggnaden ej utsträcktes längre i söder, än till
en rät linea från sydvestra hörnet af Qvarteret Sjömannen, paraleil med Riddaregatan,
samt att Kongl. Majit och Kronan af de sålunda inlösta tomterna
N:iis 5, 7 och 8 till staden aflemnade 5,g33 qvadratalnar och af tomten
Nio 6 1998, eller tillsammans 7,981 qvadratalnar, hvaremot Staden
till Kongl. Majit och Kronan afträdde, såsom fri och egen grund, de af de
inköpte tomterne återstående 2431 qvadratalnar samt af Staden tillhörige
gator och öppna platser 11,277 eller tillsammans 13,708 qvadrat-alnar.
Kongl. Krigs-Collegium hade väl af det här ofvan omförmäldte vilkor,
som vid första upplåtelsen af tomten Nio 5 blifvit fästadt, anledning att
antaga, att tomten nu, då det förhållande inträffat, att den till publikt behof
vore nödig, borde utan löseskilling afträdas; men då frågan härom torde
kunna blifva föremål för Domstols pröfning, hade Collegium, sedan stadens
myndigheter undandragit sig att om v i Ikoren för afträdandet med innehafvaren
uppgöra, ansett sig nu icke höra taga något steg, som på en sådan
pröfning kunde i framtiden inverka, hvadan Collegium ock icke vore i
tillfälle att bestämdt uppgifva det belopp, hvartill lösen för denna tomt
kunde komma att uppgå. Emedlertid och då det syntes vara billigt, att
innehafvaren af tomten, som, utom ny tomt och ersättning för flyttningskostnad,
för densammas afträdande fordrat 2,3oo Ridr, icke utan ali ersättning
från tomten skiljdes, kunde såsom minsta löseskilling för densamma i
rund summa antagas 3,000 Ridr, som, sammanlagde med den för tomterna
Niris 7 och 8 fordrade löseskilling 27,000 Ridr, utgjorde 3o,000 Ridr Banco,
hvilken summa således blef den minsta, för hvilken ifrågavarande Casernbyggnadsplats
kunde åtkommas. Slutligen hade ock Collegium beräknat, att,
för erhållande af behöfligt utrymme och till undanrödjande af eldsfara för
Casernen från det närliggande Krono-Bageriet, detta bageri skulle komma
att upphöra samt byggnaden i Casernen intagas, förändras och inredas, utan
att Collegium ansåg det oundgängligen nödvändigt, att bageriet genom
annan byggnad ersattes, och således icke heller att någon kostnad derföre
borde uppstå eller beräknas.
4
Stats-Utskoltets UtlåtandeIV.-o 22o.
Såsom grund för bedömandet af kostnaden för Casernens och öfriga
byggnaders uppförande på denna byggnadsplan, hade, genom Chefens
för Ingenieur-Corpsen försorg, sedan, vid sammanträde med Chefen och
Majorerne vid Svea Artilleri-Regemente, behofvet af utrymme blifvit bestämdt,
ritning och kostnadsberäkning uppgjorts af Majoren och Riddaren
Hjelnij, enligt hvilka handlingar denna kostnad upptagits till 315,000 R:dr,
eller då dertill lades utgiften för anskaffandet af byggnadsplats, 3o,ooo R:dr,
tillsammans 345,000 R:dr Banco.
Uti serskild underdånig skrifvelse af den 28 Juni sistlidet år 1844’
har Kongl. Krigs-Collegium, rörande frågan om underhållandet af Kongl.
Lif-Gardes-Regementenas Caserner, stallbyggnader m. m., till Kongl. Maj:t
insändt de, efter föregången besigtning å ifrågaställde byggnader, af Majoren
Hjelm och Conducteuren Professor Blom Carlsson upprättade syne- och värderings-instrument,
tillika med Chefens för Kongl. Ingenieur-Corpsen af»ifne
utlåtande i ämnet, af hvilka handlingar Stats-Utskottet inhemtat: dels
o 7 O
att för reparationer som förmentes nu genast oundvikligen erfordras, blifvit
upptaget för Kongl. Svea Lif-Gardets Casern-byggnader m. m.
R:dr 8,43g: 16. —
för Kongl. Andra Lif-Gardets , 6,6r4'- 3a. —
och för Kongl. Lif-Gardets till häst 22,13a: 8. —
eller tillsammans 3y, 186: 8. —
för arbeten som ännu kunde uppskjutas
vid Kongl. Svea Lif-Gardets Casern-byggnader .... ii,2o3: — —•
vid Kongl. Andra Lif-Gardets  1,34 * - — —
och vid Kongl. Lif-Gardets till häst io,2p4: 3a. —
eller tillsammans 22,838: 3a. —
samt att dessutom för Kongl. Svea Lif-Gardets Rustkammar-byggnad blifvit
beräknadt till liqvid af gjorda och fullbordande af återstående arbeten
17,200 R:dr och till liqvid af återstående låne-summan, med hvilken en
Kongl. Andra Lif-Gardet tillhörig köksbyggnad blifvit uppförd, /±,5oo Rebeller
tillhopa 22,5oo R:dr, så att sammanlagda för ifrågavarande byggnadsoch
reparations-arbeten erforderliga beloppet blefve 82,734 Relr 4° s^- R^c°;
dels att den årliga underhållskostnaden blifvit beräknad
för Kongl. Svea Lif Gardets Cassernbyggnader m. m. till . 818: — —
för Kongl. Andra Lif-Gardets Dito  612: — —
Transport. Relr i,43o: — —
Stats-Utskotlets UtlåtandeN.o 22o.
Transport. Ridt- i,43o: — —
samt för Kongl. Lif-Gardets till Häst Dito 1,900: — —
och för sistnämnde Regementes stallbyggnader 2,53o: — —
eller tillsammans årligen R:dr 5,860: — —
Den af Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag linder N:o 18c) den 20
Januari 1841 tiK Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga skrifvelse, angående det
till Rikets Ständers granskning öfverlemnade förslag till ny InqvarteringsOrdning
för Stockholms Stad, innehåller, i hvad densamma rörer frågan om
O 7 O
anskaffande af Casein lör Svea Artilleri-Regemente samt underhållet så väl
deraf, som af Gardes-Regementenas Caserner: att Rikets Ständer, sorn i
serskild underdånig skrifvelse sig utlåtit, i fråga om utgörandet af inqvarteringen
i städerna utom Stockholm, ansågo de af Rikets Ständer i berörde
skrifvelse yttrade åsigter, rörande statens öfvertagande af den Städerna äliggande
skyldighet att för Garnizons-trupper anskaffa eller bekosta qvarter,
äfven böra tillämpas på frågan om inqvarterings-skyldigheten i Stockholm,
och följaktligen Staten, emot det att servicen ensamt af Stockholms
Stad bekostas, böra anskaffa och underhålla Caserner, ej allenast för Svea
Artilleri-Regemente, utan ock för öfrige i Hufvudstadett förlagde trupper
och Corpser, Stadens egen Militär-Corps undantagen; men Rikets Ständer
hade dock funnit sig förhindrade att då ingå i närmare pröfning om anvisande
af medel dertil, enär Rikets Ständer, för bedömandet af behofvet i
detta afseende, icke erhållit några uppgifter. Rikets Ständer anhöllo derföre
i underdånighet hos Kongl. Majit dels att blifva underrättade, huruvida
någon Staten tillhörig egendom kunde finnas odisponerad och användbar till
Casern för Svea Artilleri-Regemente, samt, i sådan händelse, hvilka contanta
medel kunde erfordras för dess inredande och apterande for ändamålet,
dels ock att Kongl. Majit, i händelse sådan egendom icke skulle förefinnas,
täcktes meddela Rikets Ständer förslag till inköp eller nybyggnad af
tjenlig local för ifrågavarande Casern, med bifogande af behörige värderingsinstrument
och öfrige, för anskaffnings-kostnadernes bedömande, erforderlige
handlingar; äfvensom att Rikets Ständer måtte undfå behörigen upprättade
förslag öfver årliga kostnaden för underhållet så väl al Casernerne for Gar
des-Regementena till fots, som af den ifrågavarande Casernen för Svea Artilleri-Regemente,
jemte uppgift å den årliga kostnaden för underhållet af
Lif-Gardets till häst stall, på det frågan härom måtte framdeles kunna be
-
6
Stats-Ulskottets Utlätandej N.o 220.
handlas i sammanhang med den allmännare frågan om utgörandet af inqvartering
i Stockholms Stad.
Då således de af Kongl. Maj:t i Nåder gjorda framställningar om så
väl anskaffande af local till Casern för Kongl. Svea Artilleri-Regemente,
som erforderliga reparationer och årligt underhåll af de Kongl. GardesRegementenas
Caserner m. m. blifvit af Rikets Ständer föranledde, synes
det väl, som skulle Stockholms Stad kunna anses hafva billiga anspråk att,
i likhet med hvad för Rikets öfriga Städer eger rum, i följd af det vid
sistlidna Riksdag för anskaffandet eller bekostandet af qvarter för Garnisonstrupper
i nämnde Städer anvisade anslag, 24,000 R:dr årligen, få tillgodonjuta
den lindring uti inqvarteringsbördan, som, enligt hvad de vid förslaget
till ny inqvarterings-ordning för Stockholms Stad fogade calculer,
rörande kostnaderna för hyra och service åt de i i staden inqvarterade trupper,
gifva vid handen, skulle staden beredas derigenom, att Caserner åt alla desse
trupper af Staten ensam, utan något bidrag af Staden, anskaffas och underhållas.
Äfven har Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad derå,
att nuvarande innehafvare af de tomter, som för nybyggnad af Casern åt
Kongl. Svea Artilleri skulle blifva erforderlige, väl förbundit sig att på
uppgifna vilkor afträda tomterna, men förklarat sig icke längre, än till den
1 instundande April, vidblifva de af dem erbjudva salu-vilkor; Likväl och
då desse innehafvare icke besitta sina på ofri eller Stadens grund belägne
tomter med fullständig egande-rätt, och de erbjudne lösningsprisen, enligt
livad handlingarne utvisa, synas vara beräknade så högt, att, äfven om
tomternas inlösen först framdeles skulle komma i fråga, dessa pris kunna
skäligen antagas böra snarare blifva lägre, än högre, emot hvad nu blifvit
begärdt, så att något hinder för den ifrågavarande inlösen i en framtid,
när behof af tomterna för den föreslagne byggnadens verkställande uppstår,
icke torde vara att befara, äfven 0111 köpet, enligt de nu gjorda anbuden,
icke inom den utsatte tiden afslutäs. Och då vid beräknande af de tillgångar,
hvilka för anvisandet af sådane anslag, som äro afsedde att utgå
för en gång eller på viss bestämd tid, äro att för Rikets Ständer disponera,
Utskottet funnit, att medel till bekostande af Casern-byggnad för Kongl.
Svea Artilleri-Regemente och de ifrågasatte reparationerne af Gardes-Regementenas
Caserner icke kunna beredas, utan den allmänna bevillningens
förhöjning eller Riksgälds-C.ontorets skuldsättning, samt frågan om Casernernes
årliga underhåll af Stals-rnedlen står i ett så oskiljaktigt sammanhang
med den om byggnaden och iordningsställandet af desamma, att des
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:0 221.
7
sa begge frågor icke kunna lämpligen åtskiljas, finnér Utskottet sig icke
kunna föreslå Rikets Ständer någon annan åtgärd,
än att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla, att några medel för ifrågavarande ändamål för
närvarande icke finnas att anvisa. Stockholm den a5 Februari
i845.
Reservation.
Af Herr Möllerhjelm: ”Ehuru äfven jag icke kan underkänna de mo
tiver,
som föranledt Utskottet att afstyrka allt beviljande af anslag vid innevarande
Riksdag till uppförande af den ifrågasatte Casern-byggnaden för
Svea Artilleri-Regemente, kan jag likväl icke underlåta reservera mig mot
det af Utskottets pluralitet vägrade bifall till det af mig framställda förslag,
att 3o,ooo R:dr Banco måtte af Utskottet föreslås, till beviljande af
Rikets Ständer och ställande till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition för inköp
af de Tomter och lägenheter invid Nybrohamnen, der den ifrågavarande
Casern-byggnaden är afsedd att uppföras, belst denna förberedande
åtgärd är af serdeles vigt för det äfven af Rikets sednast församlade Ständer
uti deras underdåniga skrifvelse af den 20 Januari 1841 afsedda ändamål.
”
Häruti instämde Herr Lagerborg.
N:o 221.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Febr,, kl. 3 e. m
Vt lutande„ i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer_, angående Incjvarteringen i de Skånska Städerna
och Götheborg. (U. A.)
Uti Kongl. Maj:ts till Stats-Utskottet af samtlige Riks-Stånden remitterade
Nådiga Skrifvelse, som finnes intagen under N:o ^5 i Första Samlingen,
Första Afdelningen 7:de Häftet af Bihanget till Riks-Ståndens
Protöcoll, har Kongl. Maj:t, med föranledande af Rikets Ständers den 20
Januari 1841 till Kongl. Maj:t allåtne underdåniga skrifvelse, angående grun
-
8
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 221.
(Jerne för Inqvarlerings-besväi ets utgörande af Städerne utom Slockholm»
dels gifvit. Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Maj:t, i afseende å den af
Rikets Ständer vid förra Riksdagen önskade förändrade förläggning af de i Städerna
inom Skåne garnisonerade trupper, låtit till Stats-Utskottet öfverlemna
samtlige dithörande kostnads-iorslag, ritningar och öfriga handlingar,
dels i fråga om den förhöjda inqvarterings-ersättning, som borde tillgodokomma
vederbörande Inqvarterings-tagare i Götheborg, i Nåder tillkännagifva,
att Kongl. Maj:t i Nåder gillat en af Krigs-Collegium och Stats-Contoret
föreslagen tariff, så väl för Inqvarterings-ersättningen, som servicekostnaden,
utan att ändock för närvarande derå meddela Nådig fastställelse,
hvaremot Kongl. Maj:t ansett iS/ji års Inqarterings-Ordning för Städerne
utom Stockholm i öfriga delar böra jemväl på Götheborgs Stad tillämpas.
I den förra delen, eller rörande reglerandet inqvarteringen i Städerne
inom Skåne, hafva Rikets Ständer, uti deras förrberörde vid sistlidne
Riksdag allåtne underdåniga skrifvelse, bland annat, anhållit: att, enär i Landskrona
funnes ett större antal Staten tillhöriga till en del obegagnade byggnader,
samt för Stats-verket otvifvelaktigt skulle uppkomma en betydlig
besparing, orri en del af de i Skånes öfriga Städer förlagde Corpser, för hvilka
Staten komme att belastas med inqvarterings-ersättning, kunde till Landskrona
förflyttas, en lörändrad förläggning af de i Skånes Städer inqvarterade
trupper måtte vidtagas, så att derigenom omförmälde i Landskrona
befintliga byggnader blefvo begagnade; samt att, då Staden Ystad
icke mer än andra städer kunde förpliglas att utan ersättning
lemna stall och magazins-rum till den derstädes förlagda Sqvadron
af Kronprinsens Husar-Regemente, de underhandlingar, som ytterligare
kunde med nämnde Stad inledas 0111 inköp för Statens räkning
af dervarande stall och magazinshus, måtte bringas till slut sednast innan
1841 års utgång, för hvilket ändamål samt till bestridande af inköpskostnaden
af erfoderliga stall och magazins-rum för garnizonerne i Malmö och
Ystad, Stats-Verket skulle bibehållas vid dispositionen af Statens hos dessa
Städer egande återstående fordringar.
I anledning af denna underdåniga Skrifvelse och sedan GeneralBefälhafvaren
uti esta Militaire-Dislrictet afgifvit underdånigt yttrande i
Irågan, behagade Kongl. Maj:t, medelst Nådigt Bref af den 3o Juni iSJt,
förordna, att af Kronprinsens Husar-Regemente tvänne Scrvadroner skulle
framdeles förläggas i Malmö, tvänne i Landskrona, en i Ystad och en i
Helsingborg, hvarjemte Krigs-Collegium förständigades, beträffande
1:0
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 221.
9
1:0 Staden Ystad,
att, i händelse Staden skulle vägra att sina egande stall- och magazins-byggnader
till Kronan försälja eller mot hyra upplåta, gå i författning om anskaffande
af erforderliga stall och magazins-rum för den der förlagda HusarSqvadron;
2:0
Staden Landskrona,
att låta uppgöra ritning och kostnads-förslag till en stall-byggnad af tegel
och korsvirke för inrymmande af 2:ne Sqvadroners hästar; ritning och kostnads-förslag
till ett nytt ridhus af tegel och korsvirke; samt kostnads-förslag
till iståndsättande, för a:ne Sqvadroners casernering, af Kronans inom
staden egande, derför afsedda hus och byggnader;
3:o Staden Helsingborg,
att låta upprätta kostnads-förslag till ett nytt ridhus af sten och korsvirke,
jemte ritning derå, samt kostnadsförslag till de gamla, Kronan tillhöriga,
stallens höjning oell iståndsättning;
4:o Staden Malmö,
att den väckta frågan om uppförande af ny stallbyggnad derstädes skulle
förfalla, enär der befintliga Kronans stall och ridhus vore för de 2:ne HusarSqvadroner,
sorn komme att i denna Stad qvarblifva, fullt tillräckliga; och
borde af Collegium upplysas, hvilka tillgångar kunde för de sålunda anbefallda
byggnads-arbeten i Ystad, Landskrona och Helsingborg påräknas, dels
uti Statens fordringar hos Städerna Malmö och Ystad, dels ock genom försäljning
eller användande af Kronans i Engelholm egande och af derstädes
förlaggda Husar-Sqvadron ditintills begagnade byggnader.
Sedan, till följd häraf, Krigs-Collegium, hvad först beträffade Staden
Ystad, inkommit med underdånig anmälan, att Stadens Äldste och Borgerskap
vägrat aflåta Stadens stall och magazins-hus, med mindre Husar-Casernen
äfven i köpet inbegrepes, hade samtliga dessa byggnader, jemte åtföljande
kokhus och tomter, jemlikt Kongl. Brefvet den 3o November 1841,
blifvit för Statens räkning inköpta till ett pris af inalles 20,000 R:dr B:co,
hvartill i första rummet användts Stats-verkets hos Staden egande fordran.
Stallen voro likväl så förfallna, alt Kongl. Maj:t, under den 7 December
i843, fann Sig föranlåten i Nåder förordna om deras ombyggande, hvartill
en kostnad af 13,490 R:dr beräknats åtgå; och hade Krigs-Collegium
numera afgifvit redogörelse för sina i ena och andra afseendet vidtagna åtgärder
till anskaffande af stall och magazin för garnizonen i Ystad, af hvilBih.
till R. St. Brot. 184$ 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. i3 Haft. 2
IO
Stats-Utskottets UtlåtandeN:o 221.
ken redogörelse inhemtades, att af de utaf Rikets Ständer för ändamålet
anvisade medel hitintills blifvit använda 23,65^ R:dr 3i sk. 5 r:st, och att
ytterligare under åren 1844 oc^ i 845, skulle, såsom återstående betalning
för stallens ombyggnad, utgå 10,120 R:dr.
I afseende åter å de öfrige förenämnde Städerne, afgaf Krigs-Collegium,
under den 17 November 1842, underdånigt betänkande, angående de
ifrågaställda byggnads-företagen, och insände dervid tillika: för Landskrona,
arne alternativa kostnadsförslag, jemte ritningar till stall och ridhus, det
ena. beräknadt, efter byggnadens uppförande af tegel, till 50,767 R:dr 42 sk.
och det andra, för korsvirks-byggnad, till 4^,226 R:dr 3o sk., af hvilka
förslag Collegiurn till Nådigt gillande anmält det förstnämnde; äfvensom
Collegium afgifvit serskildt förslag till iståndsättande af Statens i Landskrona
redan egande hus för en kostnads-summa al. . . . R:dr 2,38o: 14. —
för Helsingborg; kostnadsförslag till uppförande af ett ridhus af korsvirke
med papperstak
4>I00: — —
till gamla ridhusets inredande till stall ....... 624: 18. 3.
samt till Södra Stall-lungans höjande i,o44: 42- —
tillsammans 5,769: 12. 3.
hvarjemte af insända handlingar upplystes, att Kronans hus i Engelholm,
som blifvit värderade lill 2,470 R:dr 3a sk., icke voro af beskaffenhet att
med fördel kunna nedtagas och till annan ort förflyttas.
Detta underdåniga betänkande, deröfver General-Befälhafvaren uti
irsta Militär-Districtet sig yttrat, hvarefter ej mindre Chefen för Ingenieur-Corpsen
sig utlåtit, än äfven Krigs-Collegium med ytterligare utåtande
i ämnet den 16 Mars 1843 inkommit, hade hitintills icke i sin helhet till
Nådig pröfning företagits. Dock hade under tiden å Staterna för KrigsCollegii
Fortifications-Afdelning för åren 1843 och 1844 blifvit i Nåder
anvisade: till reparation af Casernerne i Landskrona omkring 1,000 R:dr,
till nya ridhuset i Helsingborg 4.100 R:dr, och till gamla ridhusets derstädes
inredning till stall 624 R:dr, hvarförutan gamla stallen i Helsingborg
undergått någon reparation, så att, under förutsättning, att de gamla bristfälligheterne
derå samt å Kronans hus i Landskrona skola efter hand kunna
med de årligen till Fortifications-Afdelningens disposition stälda Statsanslag
afhjelpas, nu endast skulle erfordras serskildt anslag med 50,767 R:dr
4a sk. till stall och ridhus i Landskrona.
Dessutom hade Krigs-Collegium, enligt derom erhållen befallning, i
ainna anhang med uppgiften om Fortifications-Afdelningens behof vid nu
Stats-Ulskottets UtlåtandeN:o 221.
förestående Stats-Reglering, öfverlemna t specifika förslag å kostnaden, dels för
uppförande i Malmö af en Gasern för arne Sqvadroner af Kronprinsens
Husar-Regemente, hvilken kostnad skulle uppgå till 55,100 Rrdr, men ökas
med 15,900 Rrdr, eller lill 71,000 Rrdr, om Casernen inredes för 3:ne
Sqvadroner, dels för uppförande af en Casern i Helsingborg för der förlagde
Husar-Sqvadron 3o,ooo Rrdr, hvarvid anmäldt blifvit, att Kronan egde
tomt för Casern-byggnaden i Malmö, men ej för den i Helsingborg.
Utskottet bar, efter tagen kännedom af hvad handlingarne i denna
fråga innehålla, och då någon bestämd framställning om de för tillvägabringandet
utaf den förändrade förläggningen af Kronprinsens Husar-Regemente
i Skånska Städerna erforderlige anslags anvisande icke blifvit af
Kongl. Majrt i Nåder gjord, trott sig kunna antaga, att denna reglering må
kunna utan olägenhet för närvarande anslå, tilldess sig visar, i hvad mon
de, enligt hvad Kongl. Majlis Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof gifver vid banden, ifrågaställde förändringar uti landtförsvarets
ordnande i allmänhet kunna i afseende härå inverka; i följd hvaraf och enär,
enligt hvad i Utskottets utlåtande N:o 220, angående Inqvarteringen i Stockholm,
äfven blifvit utredt, nödige medel för de uti de Skånska Städerne erforderliga
Casern- och Stallbyggnaders uppförande icke kunna af RiksgäldsContorels
nuvarande tillgångar påräknas, Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anmäla, det ingen åtgärd uti det ifrågavarande afseendet nu
kunnat af Rikets Ständer vidtagas.
Vidkommande åter frågan om den till Garnisonen i Götheborg utgående
inqvarterings-ersättning, hvilken beräknats komma att, med tillämpning
utaf den af Krigs-Collegium och Stats-Contoret föreslagne och af Kongl.
Majit i Nåder gillade tariff, medföra en årlig tillökning af 6,711 R:dr 24
sk. uti det å Fjerde IIufvud-Titeln förslagsvis för inqvarterings-kostnader
i landsorterne upptagne anslag 24,000 Ridr, deraf, enligt 1841 års tariff,
redan till Staden Götheborg utgingo 10,961 Ridr 4o sk., så enär ifrågavarande
förslags-anslag under de tre sistförflutna åren icke till sitt fulla belopp
utgått, utan lemnat besparingar, som blifvit Riksgälds-Contoret i liqvid
af Stats-Verket godtgjorde, för år 1842 med 22,624 Ridr 43 sk. 1 rst. och
för år i843 med i,oti Ridr 43 sk. 8 rst. samt för år 1844, oberäknadt
hvad i orterne kan vara å detta anslag disponeradt, men ännu icke för
Stats-Contoret kändt, utvisa ett belopp af 7,828 Ridr 29 sk. 4 rsU anser
Utskottet,
82
Stat s-Vt skottets UtlåtandeN;0 222'.
att någon förhöjning uti beräkningen af detta,, vid reglerandet
af utgifterne under Riks-Statens ^:de Hufvud-Titel, af
Rikets Ständer till 24,000 R:dr årligen upptagne förslagsanslag,
icke blifva erforderlig, Stockholm, den 25 Febr. r845.
Nro 222.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Febr., kl. 3 e. m.
Utlåtander i ättledning af väckt förslag,, angående läns meddelande
å magasinerad, ritorr spanmål. (R.glds. Afd.)
Till Stats-Utskottet har Bonde-Ståndet remitterat en derstädes af
David Andersson från Hallands Län väckt och af Bengt Gudmicndsson
från samma Län biträdd motion, angående ritorr spanmåls belånande af
Riksgälds-Contoret. Uti denna motion har yttrats den förhoppning, att
Svenska Regeringen och National-Representationen måtte allt mer och mer
inse vigten af jordbrukets och de öfriga näringarnes understödjande med de
enda i sådant afseende verksamma medel: arbetets och handelns frihet,
skatternas billighet samt myntväsendets och creditbrukens omvårdnad. Härigenom
skulle, under det allmännas och de enskildes gemensamma bemödanden
för landets uppodling, climatet mildras, ökade skördar framkallas,
lefnadskostnaderna minskas, arbetsklassens vilkor förbättras samt arbetsprisen
och productionskostnaden nedsättas. Men om en sådan folkets lyckligare
belägenhet skulle kunna förväntas,' måste landtmannen, ju förr desto
heldre, försäkras om möjligheten att draga fördel af sina gynsamma skördar
och bibehålla dem, såsom tillgång i behofvets stund både för sig och landets
öfriga folkklasser. Svenska åkerbrukets nuvarande nedtryckta ställning
borde egentligen tillskrifvas den bristande omtankan att torrka och vårda
spanmålen, i förening med de betungande skatterna samt nödvändigheten,
synnerligast för den mindre jordegaren att, så snart säden hunnit uttröskas,
föra den till städerne och der sälja den för det pris^ som derför kan erhållas.
Emedlertid hade alla hittills gjorda försök att uppmuntra spanmålens
ritorkning misslyckats, och sådana försök måste äfven framgent misslyckas,
så länge producenterne af denna vara, till följd af ett falskt ekono
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 222.
i3
miskt system, icke kunna upplägga den, utan måste påskynda försäljningen
deraf» För att införa och stadfästa vanan att under de goda åren upplägga
spanmålen, vore det icke tillräckligt, att utdela prtemier för rior och ritorkad
säd. För vinnandet af berörde ändamål, måste de, som önskade bibehålla
sina spanmålslager, understödjas medelst befriandet från nödvändigheten
att genast försälja dessa lager. Sådant borde åter ske genom Iåns meddelande
emot hypothek af ritorr spanmål. Härigenom skulle, efter motionärens
förmenande, både spanmålslager och rior på en gång tillvägabringas;
skörden betalas ungefärligen lika under bättre och sämre år, samt hela näringslifvet
å landsbygden vinna större säkerhet och styrka» Utan låneunderstöd
kunde Svenska jordbrukaren, serdeles under nuvarande penningeställning,
icke sättas i stånd att för framtiden förskaffa sig ett skuldfritt
spanmålslager» Den egentliga svårigheten bestode likväl uti beredandet af
dylika, ändamålsenliga, lån, synnerligen då fråga vore om inrättandet
af en enskild spanmålsbelåning, deremot nödvändigheten att vårda den
belånade varan alltid komma att utgöra ett hufvudsakligt hinder. Såsom
ett sätt, hvarigenom detta hinder skulle kunna undvikas, har motionären
emedlertid framställt följande förslag: Uti de Socknar eller Hä
rader,
som vilja inrätta magaziner, utväljes, under Socknens eller Häradets
gemensamma ansvarighet, en Direction, hvars Ledamöter äro, en
för alla och alla för en, ansvarige för spanmålens vårdande och redovisande;
hvarefter å sådant magazin upplagd, riad spanmål får omedelbart af
Riksgälds-Contoret belånas till |:delar eller |:delar af ortens mafkegångspris,
beräknadt 1 medeltal för 10 år. Dessa lån utgå i 3 procents obligationer,
men för lånen erlägges 5 procents ränta, så att ränte-skillnaden betäcker
förvaltningskostnader och möjliga förluster. Till Statens betryggande bör
den magasinerade spanmålen, genom DirectionensTöranstaltande, under hela
tiden vara försäkrad mot brandskada.
Lika med motionären, anser Utskottet, att det skulle vara synnerligen
önskvärdt och för så väl jordbruks-näringen som hela landet gagnande,
om formonliga skördars öfverskott kunde till inträffande missväxt- eller
mindre gynnsamma år, i oförsämradt skick, |förvaras. Följaktligen instämmer
Utskottet äfvenledes i motionärens yttrade åsigt om den stora och allmänna
vigten och angelägenheten af spanmålens omsorgsfullare behandling och
vårdande» Men, vid granskningen af det förslag, motionären i sådant hänseende
framställt, hafva flera väsendtliga betänkligheter emot dess verkställbarhet
och ändamålsenlighet förekommit. Utskottet betviflar högligen, att
<4
Stats-Utskottets Utlät andej N.o 222.
Socken- eller Häradsmenighelerna i allmänhet skola finnas benägne alt
först och främst tillskjuta de betydliga kostnader, som för gemensamma magaziners
inrättande erfordras, och sedermera ikläda sig en solidarisk ansvarighet
för den der upplagda spanmåls vårdande och redovisande. Då den
torkade spanmålens högre pris och lättare afsättlighet hittills icke kunnat
förmå Svenska jordbrukaren alt mera allmänt begagna sig af torkinrättningar,
synes det löga sannolikt, att den förespeglade, med håde kostnader och
äfventyr förenade, låne-rättigheten skulle komma att i della afseende visa
sig mera verksam. Utskottet anser sig dessutom böra härvid erinra, hurusom,
sedan snart 10 år tillbaka, en serskild lånerätt i Rikets Ständers Bank
varit beredd ej allenast för de Pri vat-Banker, som vilja i större scala befatta
sig med belåning af inhemsk spanmål, utan äfven för de associationer,
som på större handelsplatser kunna bilda sig för sådan spanmåls
uppläggande och belånande samt beredande till en mera afsättlig handelsvara.
Denna låneutväg har dock ej vid något enda tillfälle under hela
denna lid varit begagnad; och, Utskottet veterligen, hafva icke ens några
förberedande åtgärder för sådana låns erhållande blifvit vidtagna. För öfrigt
har Utskottet icke kunnat förbise, hurusom vid sjelfva verkställigheten
af nu ifrågavarande förslag, enligt hvilket Stats-Verket i borde alla landsorter
belåna Socknevis, och på längre afstånd från hvarje controlleramle auctoritet
upplagd spanmål, så betydliga svårigheter, i anseende till ej mindre spanmålsegarnes
olika intressen, än Stats-Verkets säkerhet för de utgifna medlen,
måste uppstå, att nästan oöfvervinnerliga hinder deremot skulle komma
att möta. Det har således synts Utskottet lämpligast, att fortfarande
åt enskilda omtankan öfverlemna att från de spridda produclionsställena
sammanbringa spanmålen till större upplag, hvilkas belåning bör af Rikets
Ständer i möjligaste måtto underlättas genom härtill mot låg ränta tillgängliga
medel.
Utskottet, som följaktligen hyser den öfvertygelse, att det af motionären
afsedda ändamål icke kan på det föreslagna sättet vinnas,
afstyrker fördenskull denna motion. Stockholm den 25 Februari
1845.
Stats-Utshottels Utlåtande, N'.o 223.
N:o 220.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Febr., kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ett län för reparerandet
och utvidgandet af Nyköpings Lärdoms-skolas local.
(R:glds-Afd.)
Under erinrandet om det lån, som under sista Riksdag meddelades
för utvidgandet af Carlstads Läroverk, har Herr Biskop Holmström, uti en
af Preste-Ståndet till Stats-Utskottet remitterad motion, föreslagit: att ett
låne-understöd å 3,000 R:dr måtte af allmänna medel varda beviliadt, för
verkställandet af en redan i många år uppskjuten, men nu mera oundgängligen
nödvändig, reparation och utvidgning af det hus, som af högre Lärdoms-
och Apologist-skolan i Nyköping begagnades, till hvilket reparations°ch
byggnads-arbete Strengnäs Stifts Byggnads-Cassa saknade all tillgång,
helst samma cassa, i anseende till nybyggnader och betydliga förbättringar
af husen vid Stiftets öfriga Läroverk, vore för närvarande skuldsatt; hemställande
motionären, att det föreslagna lånet måtte erhållas emot ungefärligen
enahanda vilkor, som af Rikets sednast församlade Ständer bestämdes
för det Carlstads Läroverk tilldelade lån, eller en årlig inbetalning af 5 å
6 procent, deraf 3 procent skulle beräknas såsom ränta; hvaremot den för
sistnämnde lån medgifna räntefrihet under de första fem åren kunde, i afseende
på låne-understödet för Nyköpings skola, inskränkas till 2 å 3 år,
enär, genom tillskott af Stadens och ortens invånare, en liten fond blifvit
för ifrågavarande ändamål samlad, hvilken, ehuru den visserligen vore
alltför otillräcklig för reparations- och byggnads-kostnadernes bestridande,
dock lemnade tillgång till den årliga capital- och ränte-betalningen, intill
dess byggnads-cassan hunne blifva i tillfälle att denna betalnings-skyldighet
sig åtaga.
Då hvarken kostnaden för den erforderliga reparationen och tillbyggnaden
af ofvannämnde skolhus blifvit uppgifven, eller på något sätt
visats, att Strengnäs Stifts Consistorium beslutat ytterligare skuldsätta Stiftets
byggnads-cassa för det föreslagna lånets erhållande samt, å Cassans
vägnar, antaga och underkasta sig de ränte- och hetalnings-vilkor, som derför
kunna af Rikets Ständer bestämmas; så och enär Utskottet, till undvi
-
i6
Stats- Utskottets Utlåtande, N;o 223.
tande af anspråk å mångfalldiga andra dylika låne-understöd, anser högst
angeläget, att Rikets Ständer icke, utan den noggrannaste undersökning och
granskning af härvid förekommande förhållanden, bevilja serskilda lånebidrag
tili sådana föremål, hvartill andra tillgångar äro afsedda, hemställer
Utskottet,
att den väckta motionen om ett lån för Nyköpings Skolhusbyggnads
utvidgande och ändamålsenliga iståndsättande icke
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda. Stockholm
den a5 Februari 1845.
Reservationer.
Af Herr Doctor Gumcelius: "Nyköpings Skolhus är för trångt för Lärdoms-
och Apologist-Skelans talrika ungdom, och äfven förfallet. Efter föregående
vederbörlig syn, äro ritning och kostnadsförslag till husets utvidgning
och iståndsättning af Kongl. Maj:t stadfästade. Men medel fattas. Staten
har öfverflyttat skyldigheten att underhålla de allmänna lärohusen på
Stiftens Byggnads-Cassor. Dessas enda inkomster härflyta från ecclesiastika
sysslor, hvilkas innehafvare afgå med döden, utan att lemna arfvingar
med rättighet till nådår, och äro således tillfälliga. Strengnäs Stifts Byggnads-Cassa
är för närvarande uttömd genom nybyggnader och reparationer
vid Stiftets öfriga Skolor. Nyköpings Stad har, enligt författningarne, ingen
byggnads-skyldighet. Således finnas för närvarande endast tvänne ut
vägar att välja på. Den ena är, att låta huset fortfarande förblifva i samma
förfallna skick, hvarigenom det fruktansvärdt snart blifver alldeles obrukbart,
tills genom dödsfall Byggnads-Cassan råkar få ny förstärkning.
Den andra att begära Statens mellankomst med förskott, ej med anslag.
Stats-Utskottet bar, ehuru med blott ett par rösters pluralitet, bestämt
sig för den förra, den lättaste, i synnerhet när man ej har det trängande
behofvet för ögonen. Rikets Ständer, som ej eller vid denna Riksdag lemnat
Lärares behof af nödiga lönetillökningar ur sigte, och äfven nitälskat
för förbättrade läromethoders införande samt andra Skolornas angelägenheter,
torde ej förbise, hvilka stora olägenheteter det för undervisningens gång
måste medföra, om, såsom händelsen är i Nyköping, läro-rummen äro för
trånga, för låga och i det skick, att de vintertiden knappast äro användbara,
utan men för ungdomens och lärarnes helsa. Den begärda lånesumman,
Booo R:dr Banco, är alltför ringa, för att, äfven med afseende på nu
Stats - Utskottets Utlåtande> N:o 2 2 >.
förband va rande knappa tillgångar, märkligt inverka på Stats-regleringen;
och då Skolans Styresmän, genom sitt nitfulla bemödande, sammanskaffat en
liten contant fond till räntas och amorterings verkställande, samt Nyköpings
Stad åtagit sig en årlig afgift i vissa år för samma ändamål, löper det allmänna
ingen fara att något förlora, tills Byggnads-Cassan åter kommer i
tillstånd att sina åligganden besörja. Sktdle den oundgängliga reparationen
uppskjutas till denna ovissa tidpunkt, måste läropersonalen kanske ännu i ett
decennium kämpa mot alla de tryckande olägenheterna af en otjenlig och
usel local, i fall den ens så länge kan ega bestånd, för att ej tala om de
ökade kostnader, som en för länge uppskjuten reparation skulle medföra.
Det skäl för afslag å motionen, som i betänkandet anföres, att nemligen ej
visadt blifvit, det Byggnads-Cassans förvaltare icke ikläda sig ansvaret för
lånet, torde ej vara af synnerlig vigt, då det naturligtvis varit Utskottets
rätt att föreslå och Rikets Ständers att besluta vilkoren för lånets lyftande,
hvartill hörer, att en dylik ansvarighets förbindelse lemnäs; och att ett sådant
vilkor gerna skulle af vederbörande antagas, kan med visshet slutas
deraf, att motionären sjelf är ordförande i förvaltningen af Läroverkens
Byggnads-Gassa. Förestående upplysningar har jag ansett mig vördsamt böra
underställa Rikets Ständer till nödig ledning vid frågans slutliga afgörande.
”
Uti denna reservation instämde Herr Möllerhjelm.
Af Herr Schartau och Herr Norin.
Bilt. till R. St. Prof. 1&4S. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. i3 Haft.
3
STOCKHOLM, I. Marcus, i845.
Stat$-UIskottets Utlåtande, 1V.o 224.
1
N:o 224.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Febr,, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående tillstånd för åboerne
å åtskilliga till Kongl, och Hvitfeldtska Stipendii-inrättningen
hörande hemman att förvärfva sig eganderätt till samma
hemman.
a. a.)
Uti ett hos Bonde-Ståndet afgifvet och till Stats-Utskottet remitteradt
memorial, har Riksdagsfullmägtigen M. Hjort från Götheborgs och Bohus Län,
med hvilken Lars Rasmusson. J. Johansson, Olaus Eriksson och Tobias
Lind från samma Län sig förenat, anfört, hurusom inom Bohus Län funnes
omkring 140 hela hemman, oberäknadt 6 mantal säteri, hvilka samtlige under
full egande-rält innehades af den i Götheborg varande Kongl, och Hvitfeldlska
Stipendii-inrättningen till understöd för medellöse studerande vid Gymnasium
i nämnde stad. Af dessa hemman, hvilka ursprungligen blifvit af Fru
M. Hvitfeldt år 1064 donerade till berörde Läroverk, hade en del vid den
under Konung Carl XI:s regering verkställda reduction till Kronan indragits,
men likväl sedermera, med afseende å dispositionens välgörande ändamål, blifvit
till Gymnasium återställde; i följd af hvilken omständighet denna del af
ifrågavarande hemman erhållit egenskap af en Kongl, donation. På grund af
ett under den 18 Mars 1815 aflåtet Kongl. Bref, hade samma år en convenlion
blifvit med åboerne å dessa hemman afslutad, enligt hvilken bemälde åboer
förbundit sig att under trettio års tid. i stället för dem dittills åliggande arbetsskyldigheter,
till stipendii-cassan erlägga vissa tunnor korn efter årets markegångspris,
oberäknadt den i penningar utgående gamla grundränta. Då nu
tiden för ofvanberörde convention vid 1845 års slut ginge till ända samt ovissheten
angående fortfarandet af besittningsrätten till hemmanen icke tilläte åboerne
att derstädes verkställa betydligare odlingar, eller å egendomarnes förbättrande
nedlägga kostnader, har motionären hemställt, att förrbemälde hemmansåboer
och deribland äfven de, sorn för lifstiden ega besittningsrätt till sina
hemman, måtte undfå tillåtelse att till hemmanen förvärfva egande-rätt emot
förbindelse att såsom en stående årlig grundränta erlägga de hittills utgångne
afgälder eller ock det belopp, sorn, efter åboernes hörande, kan bestämmas,
äfvensom att, i egenskap af löseskilling, genast eller efter högst fem års förlopp,
betala omkring Ett Tusende Riksdaler Riksgälds för helt hemman,
Bih. till & St. Prof. 1845. 4 Sand. i Å/d. 8 Band. Uäft. i*. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 224.
i förhållande till Iägenheternes större eller mindre godhet; börande, i händelse af
uppkommande tvist rörande företrädesrätt till hemmans inlösen, härvid tillämpas de
föreskrifter, som i afseende på skatteförsäljning af Kronohemman i allmänhet
äro gällande. Härjemte har motionären till Utskottet inlemnat en af åboerne å
en stor del utaf ofvannämnde hemman undertecknad skrift, innefattande anhållan,
att besittningsrätten till hemmanen måtte, under de i motionen föreslagne
vilkor, kunna af sökanderne förvärfvas.
Ehuruväl, efter Utskottet tanka, det icke synes osannolikt, att en tryggad
besittningsrätt till ifrågavarande hemman skulle för innehafvarne deraf
utgöra en verksam anledning att åt jordens skötsel och odling egna en större
omsorg, än som af en vanlig åbo kan påräknas, hvilket åter ofelbart komme
att i sin mon bidraga till allmänt och enskildt gagn; likväl och enär hvarken
förenämnde motion eller dervid bilagde ansökning innehåller sådan utredning
af ämnet, att Utskottet derpå kan grunda ett tillförlitligt omdöme, huruvida
den ifrågaställa skatteköpsrätfighetens beviljande under ofvan uppgifne vilkor
må vara med Stipendii fondens fördel öfverensstämmande, samt det för öfrigt
är Styrelsen öfver berörde Stipendii-inrättning obetaget att, i händelse af befogenhet,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet göra hemställan om beviljandet af
den sökta tillåtelsen till hemmanens skatteförsäljning, då Kongl. Maj:t. så
framt, efter verkställd undersökning, sådant skulle pröfvas lämpligt och ledan
de
till allmän fördel, icke lärer underlåta att till Rikets Ständer i ämnet afgifva
Nådig Proposition, har Utskottet funnit sig Wira tillstyrka,
att M. Hjorts förevarande motion icke må till någon åtgärd å Rikets
Ständers sida föranleda.
Stockholm den 27 Februari 1845.
Statt-Utskottets Utlåtande, N:o 225.
3
N:o 225.
Ank. till Exp.-Utsl. d. 28 Febr., 11. 1 e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående ändring af stadgandet
i Kongl. Brefvet den 14 Juni 1825, rörande åb o ledig a
Kronohemmans å Oland anslående till boställen åt Skollärare.
(I. A.)
Riksdagsfullmägtigen Per Jonsson från Calmar Län har uti memorial,
sorn till Stats-Utskottet remitterats, anfört, hurusom, enligt Kongl. Brefvet
af den 14 Juni 1825, blifvit stadgadt, att åtskiilige tjenstemän på Öland,
nemligen Kronofogdar, Häradsskrifvare, Länsmän , Provincial- och Veterinärläkare
samt Skollärare, skulle, till förbättring i deras knappa löne-inkooaster,
af de genom barnlöse åboers frånfälle ledigblifvande kronolägenheter förses
med bohemman. Efter hvad motionären erfarit, hade numera , med
tillämpning af högstberörde Nådiga föreskrift, samtlige ofvannämnde å Öland
anställde tjenstemän, med undantag allenast af Skollärarne, fått sig boställen
tillagde; och då fråga nn blifvit väckt om en allmän lönereglering för
sistbemälde tjenstemän och anvisande af dertill erforderlige medel, hvilken
fråga vore på Rikets Ständers pröfning beroende, föreslog motionären , att
1825 års förenämnde Kongl. Bref måtte, så vidt det afser kronohemmans
anslående till boställen åt Skollärare, upphöra att tjena till efterrättelse,
äfvensom att deremot nu varande och blifvande barnlöse Kronohemmansåboer
å Öland måtte, i likhet med dylika kronohemmans-innehafvare, som
ega barn, få till skatte inlösa sina hemman eller ock på yngre syskon eller
slägtingar, mot betingad afträdes-lösen, transportera sin egande åbo-rätt.
Enligt Kongl. Brefven af den 22 Februari 18r4 samt den 21 Juni
och 24 'October i8i'5, är förordnadt, att sådane kronohemman å Öland, som
innehades af barnlöse åboer och enkor, samt hvilka hemman i afseende på
läge och beskaffenhet vore härtill lämplige, borde, efter dåvarande åboers
afgång, anslås till boställen ät visse tjenstemän, äfvensom att skatteköp å
kronohemman, hvilkas åboer icke hade egna barn, skulle inställas, intilldess
alla de tjenstemän på berörde ö, åt hvilka bohemman borde anslås, dermed
kunnat förses. Härvid är likväl uti Kongl. Brefvet den 21 Juni i8i5
tillika uttryckligen stadgadt, att Kongl- Maj:ts Befallningshafvande i Länet
bör uti hvarje förekommande fall, sedan kronohemmans-åboerne och öfrige
4
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 226.
vederbörande, hvilkas rätt kunde komma att häraf bero, blifvit hörde,
pröfva och afgöra, huruvida föreslagne hemman må kunna åt boställslöse
tjenstemän upplåtas eller några hinder derför möta, i afseende på andre
personers till hemmanen redan egande åbo-rätt.
Då nu den utväg, som härigenom blifvit beredd, för erhållande af
bohemman åt de inom socknarne å Öland anställde Skollärare, måste för
vederbörande församlingarj medföra obestridlig fördel, samt, vid sådant
förhållande, Utskottet anser sig icke kunna tillstyrka upphäfvande eller
förändring af ifrågavarande för Öland serskildt gällande författning, hemställer
Utskottet,
att Per Jonssons förrberörde motion icke må till någon ålgård å
Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 27 Februari 1845.
N:o 226,
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Febr., kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående tillstånd 'för Norrforss
byamän i Westerbottens Län att begagna Laxfiske i
Umeå eif.
(I. A.)
Uti ett till Bonde-Ståndet afgifvet memorial, hvarå Stats-Utskottet
erhållit remiss, har Riksdagsfullmägtigen Olof Nilsson från Westerbottens
Län anfört, hurusom, i anledning af en emellan Norrforss byamän i berörde
Län, å ena, samt Kongl. Majrt och Kronan, å andra sidan, yppad
tvist, angående egande-rätten till de vid bemälde byamäns land och strand
uti Umeå eif belägne laxfisken, Konungens Högste Domstol, medelst Dom
af den 24 Mars 183 r, med fastställande af Svea Hof-Rätts och UnderDomstolarnes
sammanstämmande beslut, förklarat samma egande-rätt icke
bunna Kronan fråndömas. Enligt Kongl. Kammar-Collegii den 5 October
i63i på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning utfärdade Resolution, deraf en af
-
Stats-U(skottets Utlåtande, N:0 226.
$
skrift blifvit memorialet bilagd, hade likväl Norrforss byamän fått sig tillförsäkrad
rättighet att framför alla andra på arrende innehafva och begagna
de under deras by belägna laxfisken, så länge de kunde och ville samma
fisken vidmagthålla, och i afgift derför erlägga fem tunnor saltad lax
och 20 stycken rökta laxar; hvarjemte Konung Adolf Fredrik, uti Nådig
Resolution den 12 April 1769, med åberopande af Sin den 4 Juli 1766
Westerbottens allmoge gifne försäkran att vid sina fiskerier lå orubbadt
bibehållas, så länge de icke i laglig ordning derifrån blifvit vunne, förklarat
byamännen berättigade att bruka, nyttja och vidmagthålla sina innehafvande
krono-laxfisken, emot betalande al taxa, såsom af ålder skett,
efter deras hemmans storlek och lotter i deras byar. Då nu härtill komme,
att, efter hvad ett af motionären företedt utdrag af den för Westerbottens
Infanteri-regemente år i6g5 upprättade Indelningsbok utvisade,
bland de förmoner, som skulle tillkomme Norrforss by, äfven upptagits
godt laxfiske, hvaraf ville synas, att detta fiske bidragit till åsättande al
högre skatt och tunga, än nämnde by eljest, med afseende å jordens beskaffenhet,
fått vidkännas, har, på dessa skäl, motionären hemställt, att,
enär, i anseende till det ågångna domslutet, fråga om egande-rätt för Norrforss
byamän till omförmälde laxfiske numera icke kunde uppstå, Rikets
Ständer mätte bifalla, att nämnde byamän finge bibehållas vid den af dem
uti äldre tider innehafde och aldrig förverkade rättighet att emot den genom
Kammar-Collegii Resolution af den 5 October i63i bestämda årliga
afgift af 5 tunnor saltad lax och 20 rökta laxar, begagna det vid deras
land och strand belägna laxfiske, eller ock, i händelse detta icke kunde
beviljas, åtminstone tillgodonjuta ifrågavarande fiskerättighet emot den årliga
skatt af 61/2 tunnor saltad lax och 10 rökta laxar, hvilken, till följd
af Landshöfdinge-Embetets i Westerbottens Län den i3 Maji 1765 fattade
beslut vid den så kallade Ödestaxans då verkställde fördelning emellan
samtlige skattskyldige innehafvare af fiskelägenheter i Umeå socken, blifvit
för Norrforss byamän fastställd. Till ytterligare stöd för denna hemställan
har motionären åberopat Kongl. Resolutionerne på Allmogens besvär af
den 21 Maj 1720, § 38, och den 17 September 1723, hvarigenom Klocke,
Nylandsby och Hornö hemmansegare blifvit emot bestämd taxa Jbibehål 1-  ne vid de vid deras land och strand varande fisken. Såsom anledning,
hvarföre högre afgift, än den af motionären nu föreslagne, icke skäligen
borde ifrågakomma, har slutligen åberopats laxfisket vid Norrforss by betydliga
aftagande, hvilket, efter motionärens förmenande, hufvudsakligen föranledts,
dels genom de under sednare tiden nedanför berörde by i Umeå eif
ti
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 226.
anlagde flere nya fiskerier, dels genom den betydliga timmerflottning, sora
på nämnde eif egde rum och hvarigenom fiskens uppstigande i elfven förhindrades.
Enligt hvad Högste Domstolens den 24 Mars 1831 gifne ofvannämnda
Dom samt Svea Hof-Rätts och Under-Domstolarnes deruti åberopade
Domar utvisa, har laxfisket i den vid Norrforss bys land och strand belägne
del af Umeå eif genom serskilde, i äldre tider utfärdade, Kongl.
Resolutioner, hvaribland ett Kongl. Bref af den i3 Januari 1587, blifvit
byamännen till nyttjande upplåtet, emot viss till Kronan utgående stadga,
dock utan att en sådan förmon varit dem ovillkorligen och för everldeliga
tider förbehållen; och har för öfrigt samma laxfiske under olika tider varit
dels för Kronans räkning begagnadt, dels åt enskilde personer på behaglig
tid öfverlemnadt, dels under frälserätt upplåtet och dels slutligen,
efter föregången auction, utarrenderadt. Deri i motionen gjorde, från i6g5
års Indelnings-Verk härledde, uppgift, att laxfisket skall varit vid roleringens
bestämmande taget i beräkning, hvilket förhållande äfvenledes blifvit
uti omförmälde tvistemål åberopadt till stöd för den af Norrforss byamän
yrkade eganderätt till merberörde fiske, synes, på sätt Domstolarne jemväl
antagit, sakna grund, enär nämnde indelningsverk icke haft till föremål
att bestämma, hvilka herrligheter hemmanen tillhörde, hvadan den uti indelningsverket
intagne beskrifning å Norrforss by icke kunde innefatta bevis
derom, att detta fiske verkat någon förhöjning i det bestämda roteringsbesväret,
desto mindre som i6g5 års indelningsverk, jemlikt Kongl. Resolutionen
på Allmogens besvär den 29 Nov. 1 y56 och Kongl. Brefvet den
26 Nov. 1763, år 1765 undergått en jemkning och förändring, vid hvilken
endast jordens beskaffenhet och hemmanens derpå grundade skatt borde
afses. Enär emedlertid ostridigt är, att förlusten af rättigheten till begagnande
af det vid deras land och strand belägne laxfiske måste för Norrforss
byamän i väsendtlig mon försvåra utgörandet af de utskylder och
onera, hvilka på deras af svag beskaffenhet varande hemman belöpa, samt
någon anledning icke förekommer att förmoda, det bemälde byamän, genom
uragtlåtet fullgörande af föreskrifne vilkor, förverkat den i äldre tider
dem lemnade tillåtelse att nyttja ifrågavarande fiske, så och då dessutom,
efter Utskottets tanka, det i moraliskt hänseende torde icke vara utan vigt,
alt friheten till fiskes begagnande medgifves egarne af den strand, hvarvid
samma fiske idkas, helst på detta sätt undvikas de lagbrott å strandegarnes
sida, hvartill i motsatt fall, fiskets närbelägenhet lätteligen gifver anledning.
Stats-Utskottet» Utlåtande, N:o 226.
7
har Utskotlet, på dessa skäl, funnit sig böra i så måtto understödja motionärens
förrberörde framställning, att Utskottet tillstyrker,
det Rikets Ständer måtte för sin del tillåta, att, efter upphörande
af det angående Kronans i Umeå eif invid Norrforss by belägne
laxfiske nu gällande arrende-contiact, nämnde fiske må i föreskrifven
ordning till förnyadt arrende på auction utbjudas, hvarvid
Kongl. Kammar-Collegium, jemte det minsta beloppet, jemväl
bör bestämma en maximi-summa såsom det högsta, hvartill arrendet
får uppgå, och att Norrforss byamän då må ega optionsrätt
att öfvertaga samma arrende, emot förbindelse ej mindre att erlägga
det vid auclionen erbjudne högsta arrendebelopp, än ock att
i öfrigt fullgöra de vilkor för arrendet, hvilka af vederbörande
embetsmyndigheter kunna författningsenligt varda fastställde.
I händelse denna Utskottets hemställan skulle af Rikets Ständer gillas,
torde beslutet härom böra
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, med begäran, atf, derest
Kongl. Majit täckes till samma beslut lemna Nådigt bifall, sådant
måtte varda, till behörig kännedom och efterrättelse, vederbörande
meddeladt.
Stockholm den 27 Februari 1845.
STOCKHOLM,
Tryckt hos W. F. DALMAN, 1S45.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 227.
1
M 227.
Ank. till Exp. Utsk. d. 1 Mars, kl. 7 e. m.
Utlåtande, angående ett låne-understöd för återuppbyggande
af Conradsforss bruk i FFermlund.
(R:glds Jfd.)
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, har Herr C. JV.
von Ehrenheim påkallat Rikets Ständers medverkan för aflijelpandet af de i
håde enskildt och allmänt hänseende bekymmersamma följderna af den sällsynta
olyckshändelse, hvarigenom egaren till Conradsforss, vid Rögdelfven
i Östmarks socken af Wermland, nyligen anlagda bruk, grufvefogden C. B.
Fitinghoff, blifvit beröfvad frukten af alla sina mödor och uppoffringar,
samt en talrik menighet förlorat en för densamma beredd utväg
tili framtida bergning och förkofran. Söndagen den 25 Augusti
sisth år inträffade nemligen, till följd af den hela dagen fortfarande, förfärligt
häftiga nederbörden, ett vatluflöde, dervid nämnde elfs vattenmassa,
sedan den inom en timma stigit 12 å 13 fot i lodrätt höjd, utskar jorden
på sidan af bruksdammen och banade sig en ny väg samt bortförde ett
större nybygdt kolhus, en jernbod med deruti befintliga inventarier jemte
stång- och tackjern samt spik, ett sliphus, en smedja med t vänne stångjernshärdar,
samt 5 spik- och en knipphammare, 2:ne biåsverk, ett annat, 6
alnar öfver elfvens vanliga höjd beläget, kolhus, samt nedanföre liggande
damm och qvarnar, hvilka alla byggnader helt och hållet förstördes. Den
Herr Fitinghoff, genom denna olyckshändelse, tillskyndade förlust uppskattades
vid den kort derefter å stället anställda besigtning väl endast
till 23,700 R:dr; men som den härvid upptagna förlusten sedermera ökades
genom en deraf föranledd, brådstörtad, executiv försäljning af hans lösa
egendom, så och med tillägg af dels de fortfarande kostnaderne för
bruksfolkets underhåll m. m., och dels de utgifna förskotten å kol-leve
-
Bih. till IL St. Brot. 1845. 4 Sami. 1 AJd. 2 Band. 15 Haft.
1
2
St-ats-Utskottets Utlåtande, N:o 227.
rancer samt arbeten, kunde hela förlusten för honom, utan öfverdrift, beräknas
till 60,000 R:dr. Samme bruksegare hade dessutom ej långt förut
fått vidkännas en annan ganska kännbar förlust genom den vårtiden 1843
inträffade eldsvåda, som förstörde brukets kolförråd och föranledde bruksrörelsens
afstannande under 8 månaders tid. Dessa oförutsedda motgångar
voro så mycket mera förljente af allmänt deltagande, som han vid anläggningen
af ofvannämnde bruk ådagalagt en ovanlig drift och verksamhet,
samt på allt sätt sökt betrygga denna anläggnings framtid och göra den
gagnande för kringliggande ort; i hvilket afseende nya vägar, under de
sednaste åren, blifvit inom Östmarks socken anlagda, en segelled i granskapet
öppnad, samt några smärre sjöar sänkta, dervid 1,200 tunnland ny
odlingsbar jord vunnits; varande alla dessa arbeten utförda på bemälde
bruksegares enskilda bekostnad, utan det ringaste bidrag från statens sida. Men
ehuru han lifligt önskade att, med begagnande af sin ökade erfarenhet, kunna,
till allmänt och enskildt gagn, återställa det förstörda bruket i ett förbältradt
skick, vore sådant, i anseende lili nu mera saknade tillgångar,
för honom omöjligt, så vida ej något allmänt understöd kunde härtill
erhållas. Detta vöre också det enda medel, hvarigenom den vanlottade
landsort, der ifrågavarande bruksanläggning redan visat ett välgörande inflytande,
skulle kunna vinna någon varaktig förbättring i sin nuvarande
bekymmersamma ställning. För beredandet häraf, och på det att denna
orts talrika invånare måtte framdeles erhålla arbetsförtjenst i sin hembygd
samt den verksamme och ihärdige man, hvilkens ansträngningar, endast
genom en lika oförvållad som oförutsedd naturhändelse, blifvit tillintetgjorda,
malte sättas i tillfälle att fortfarande gagna den landsbygd, åt hvars
odling och förkofran hans bemödanden hittills varit egnade, har ofvanbemälde
motionär föreslagit: att, för åter uppförandet af de förstörde verkstäderna
och byggnaderna vid Conradsforss bruk, ett lån å 30,000 fbdr måtte
af allmänna medel bruksegaren Fitinghoff meddelas, att under 6 år
räulefritt innehafvas samt derefter liquideras med 5 procent årligen, hvaråt
3 procent skulle anses såsom ränta samt 2 procent såsom capital-afbetalning,
för hvilket låns behöriga återbetalning första inteckningen i denna
bruksegendom borde såsom säkerhet aflemnas; åberopande motionären, till
ytterligare stöd för det af honom föreslagna lånets beviljande, ej allenast
de flerfaldiga likartade bidrag, som af statens medel utgått till uppbyggande
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 227
3
af kyrkor och nedbrunna släder, utan ock de låneunderstöd, som, till förlager
och nya anläggningar m. m. af allmänna medel erhållits.
Jemte det den, till dess hufvudsakliga innehåll, nu anförda motion
blifvit af Ridderskapet och Adeln till Stats-Utskottet remitterad, har samma
motion commuuicerats de öfriga Riks-Ståuden; i anledning hvaraf Preste-Slåndet
förenat sig uti den af Ridderskapet och Adeln beslutade remiss,
samt Bonde-Ståndet, hvarest Johan Petter Brattström från Wermland, såsom
sin egen, upptagit ifrågavarande motion, jemväl remitterat densamma
till detta Utskott. Dessutom har Utskottet från Preste-, Borgare- och
Bonde-Stånden emottagit de, vid motionens föredragning, derstädes afgifne
yttranden, enligt hvilka Biskopen Hedrén och Contracts-prosten Lignell inom
Preste-Ståndet samt Herr Stenström inom Borgare-Ståndet och en mängd
talare inom Bonde-Ståndet understödt och förordat motionärens förslag,
förnämligast med hänsigt till ofvannämnde bruksanläggnings stora vigt och
allmänna nytta för den kringliggande fattiga och aflägsna landsort, hvars
befolkning, i saknad af arbetstillfällen i sin hembygd, måste utvandra lill
andra orter, för att der söka föda och sysselsättning.
Likaledes har Ridderskapet och Adeln till Stats-Utskottet remittera*
ett af Herr Conrad Blechert Fitinghoff', med anledning af det för honom
föreslagna låneunderstöd, afgifvet anförande, deruti han förklarat, att
han, i händelse detta lån, emot någon tids räntefrihet samt billiga betalmngsvilkor,
blefve beviljadt, förbunde sig, att vid lånets emottagande aflemna
första inteckningen i Conradsforss bruksegendom; att låta brandförsäkra
ej mindre derstädes nu befintliga byggnader, som icke förut voro för
brandskada försäkrade, än ock de nya husen, i den mon de hinna fullbordas;
samt att, så vida lånesumman under innevarande års lopp utbekommes,
hafva inom högst trenne års tid fulländat brukets nya anläggning, i
itfverensstämmelse med de för detsamma utfärdade privilegier.
Utskottet, som af de många, omförmälda motion bifogade, intyganden
och öfriga handlingar funnit motionärens uppgifter bestyrkta, har derjemte
af dessa handlingar bland annat inhemtat, att sedan den af grufveiogden
Fitinghoff år 1837 ifrågaställa bruks-anläggning vid Rögdelfven
i Östmarks socken af Öfra Fryksdals härad blifvit, såsom i flerfaldiga hänseenden
högst vigtig oeh fördelagtig för denna ort af socknens invånare
4
Stats-Utskottets Utlåtande, K:o 227.
allmänt förordad, så utfärdades af Kongl. Bergs-Collegium, under den 21
Juni 1838 och den 29 April 1839, privilegier för Conradsforss bruk
inom nämnde socken med 2:ne stångjernshamrar och härdar för tillverkning
af 1000 Skeppund stångjern samt ett manufacturverk, bestående afen
knipphammare och 4 spikhamrar, jemte klippsax och 3:ne ässjor. Detta
under samma år anlagda bruk blef vid 1841 års bevillnings-taxering uppskatta
dt till ett värde af 41,666 R:dr 32 sk; hvarjemte den med bruket
förenade såg och landtegendom då upptogs till ett taxerings-värde al 4,360
R:dr. Bland de till Utskottet aflemnade handlingar, för ådagaläggande af
de betydliga fördelar, Conradsforss bruks-anläggning dels redan tillskyndat
kringboende allmoge, dels i än vidsträckLare nion skulle, i fall bruket
varder återstäldt, framdeles kunna bereda denna allmoge, har Utskottet
ansett sig böra här ordagrannt införa det af Landshöfdingen i Länet, under
den 21 nästlidne Januari, meddelade, så lydande, intyg: ”Uppå
”begäran af bruks-egaren Conrad Fitinghoff', lemnäs honom det bevis,
”att vid det af bemälde bruksegare, för vid pass sex år sedan, inom Öst”marks
socken af Frykdais härad och Wermlands Län, anlagde Conrads”forss
jernverk, hvilket genom vattenflod sisllidne sommar blifvit förstörd t,
"hafva nämnde sockens fattige invånare egt tillfälle till en förut, saknad
"arbetsförtjenst, som gjort det möjligt för mångå talrika hushåll att året
”om finna bergning i hemorten, och afhållit dem från de förut vanliga ut”vandringarne
samt således äfven på folkets sedlighet haft en välgörande
”verkan; — I anseende till hvilket förhållande och då något annat bruk
"icke gifves inom Östmarks socken, hvarvid arbete kunde vara att finna,
”åter-uppbyggandet af Conradsforss bruk skulle, efter min öfvertygelse, blif”va
för orten och dess årligen tilltagande befolkning af stor nytta; och bör jag
”härvid icke lemna obemäldt, att berörde sockens allmoge varit räknad
5’till Länets mest behöfvande invånare och ej sällan tillförene, vid inträffande
missväxter, utgjort föremål för välgörenhet och understöd af
”Staten”. Vidare innehålla åberopade handlingar, att timmerskogen inom
meranämnde socken under sednare tider nästan alldeles uthuggils, så att
socknens invånare, utgörande ett antal af mer än 4000 personer, numera
skulle sakna det förut allmänt begagnade tillfället till arbetsförtjenst genom
huggning och forsling af timmer. Häremot erbjöd den ymniga, hittills
oanvända, tillgången på kolskog ett annat fördelaktigt tillfälle till syssei
-
Slats-Ulskottets Utlåtande, N:o 227.
5
sättning och förtjenst; beroende dock detta helt och hållet på återställandet
af det nyligen förstörda bruket, enär endast derigenom en eljest saknad
afsättning för kolen kunde beredas.
Efter öfvervägande af nu anförda omständigheter och förhållanden,
med hvad mera i fråga om det föreslagna låne-understödet förekommit,
har Utskottet visserligen, såsom praejudicat, funnit ganska betänkligt att,
med afseende endast å egarens till Conradsforss bruk, genom detsammas
förstöring, lidna enskilda förlust och lill godtgörande deraf, tillstyrka något
bidrag från det allmännas sida, vare sig i lane- eller anslags-väg;
men dä det förstörda brukets återupprättande i sitt förra skick, enligt
hvad både inom och utom representationen blifvit på ett tillfyllestgörande
sätt vitsordadl, kommer att verksamt bidraga till införandet af civilisation
ocb näringslilllällen inom en folkrik församling, af hvars medlemmar
en betydlig del lärer sakna fasta bostäder och arbetsförtjenst,
samt fördenskull vara nödsakad att genom utvandringar till andra orter
söka förskaffa sig sitt hufvudsak liga lifsuppehälle; sä har Utskottet ansett
denna lånefråga förtjent af Rikets Ständers synnerliga uppmärksamhet, äfvensom
af en noggrann utredning från Utskottets sida. 1 sådant afseende
har Utskottet derföre förskaffat sig åtskilliga närmare upplysningar
om ofta nämnde bruks beskaffenhet, rörelse och afkastning m. m. Bland
dessa upplysningar vill Utskottet, såsom tillägg tili hvad här ofvan uti
enahanda hänseenden blifvit anförd t, nu meddela följande:
Conradsforss bruk eger fullt tillräcklig vatten-tillgång under hela
året samt är grundadt pä kolfång från skogarne inom Östmarks socken.
Det vid bruket erforderliga tackjern måste äter, så vida icke sjömalm begagnades,
hemtas från hyttorna i Philipstads Bergslag och antingen köras
till bruket vintertiden, då afståndet var 8 ä 9 mil, eller ock orri sommaren
transporteras, hufvudsakligen sjöledes, en väg af 17 mil. Bruket, som
är beläget endast 11 mil från Norrska gränsen, har under de förflutna åren
haft sin hufvudsakliga afsättning på Norrige, derifrån sågtimmer samt andra
Norska producler erhållits i utbyte emot de vid bruket tillverkade jeriueffecler.
Derigenom har ett högre pris, än det, i Götheborg gångbara, vanligtvis
kunnat påräknas för delta bruks tillverkningar. Med afseende
härå har också, uti en till Utskottet inlemnad beräkning öfver resultatet
al bruksrörelsen vid Conradsforss, försäljningspriset å det derstädes tillverkade
stångjern blifvit upptaget till 15 R:dr skeppundet; hvaremot sjelfva
6
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 22".
tillverkningskostnaden, med inberäkning af uppköpspris och forsellön för
kol o*h tackjern, i samma beräkning upptagits till 12 R:dr 32 sk. skeppundet;
dock torde sistnämnde kostnad framdeles komma att minskas,
sedan kringboende allmoge hunnit förvärfva större vana vid kolningen och
kolpriset följaktligen kan från dess nuvarande belopp, 2 R:dr 32 sk. för
hvarje stig, nedsättas till hvad, som inom angränsande socknar betalas, eller
omkring 2 R:dr stigen.
Emedlertid är behållningen på brukets stångjerns-' och spik-tillverkningar
calculerad till något öfver 3,500 R'dr årligen. I anseende till det billiga
priset på det från Norrige på Rögdelfven nedflottade timret, skall vinsten å
den vid bruket befintliga såg, hvilken är den enda inom Östmarks socken,
hafva varit ganska betydlig; varande samma vinst i åberopade uppgift
beräknad till mer än 2000 R:dr. Ehuru sågen efter öfversvämningen
qvarstår, lärer den dock sedermera icke kunnat begagnas, emedan sågdammen
dervid förstördes. Utom vinsten på sågrörelsen, skall bruket ega en
serskild icke obetydlig inkomst uti läns- och flottnings-afgifter för det genom
vattudraget förbi bruket gående timmer. Vidare finnes vid bruket
ett Engelskt lädergarfveri, hvars årliga afkastning blifvit beräknad till 333
R:dr 16 sk. — Af det för bruks- och såg-rörelsens framtida bedrifvande
erforderliga förlags-capital skall, jemlikt merberörde uppgift, ett belopp,
dfverstigande 18,000 R:dr qvarstanna i orten såsom forsellöner, kol-förlager
samt tjenstefolks och dagarbetares aflöning m. m. Under de år, bruket
varit i gång, hafva derjemte, efter hvad för Utskottet uppgifvits, omkring
1000 tunnor spanmål årligen blifvit, genom bruks-egarnes försorg,
dit upphemtade från Carlstad, derifrån brukets afstånd utgör
13 mil.
Vidare anser sig Utskottet, i sammanhang härmed, böra upplysa,
att, enligt en Utskottet förevisad plan-charta öfver bruks-anläggningen, skola
de nya verkstäderne, med tillhörande byggnader, icke uppföras på samma
ställen, som de genom vattuflödet förstörda, på det att, om ock, emot
all förmodan, en dylik öfversvämning framdeles skulle inträffa, den nya
bruksanläggningen derigenom icke måtte äfventyras.
På grund af nu anförda upplysningar, tror Utskottet sig kunna
taga för gifvet, så väl att, om Conradsforss bruk varder ånyo uppfördt,
bruksrörelsen derstädes, äfven under i allmänhet mindre gynsamma con
-
Slatt-Utskottels Utlåtande, N:o 227.
7
junctur-förhållanden, skall finnas nog vinstgifvande, för att i oförminskadt
skick underhållas, som ock att denna bruksegendoms blifvande vSrdfé, sedan
bruket hunnit uppbyggas och brandförsäkras, skall komma att utgöra
en tillfredsställande säkerhet för återbetalningen af det, emot lörsta inteckningen
deruti, nu föreslagna lån. Men i likhet med hvad som är
stadgadt i afseende på utförandet af andra byggnads-företag, deri ill statsbidrag
blifvit menigbeter eller enskilda personer beviljade, synes jemväl,
vid meddelandet af nu ifrågavarande lån, böra föreskrifvas, att serskild
antaglig säkerhet skall ställas för de byggnaders behöriga fullbordande,
lor hvilka länet erhålles, helst, för verkställigheten häraf, den äskade inteeknings-säkerhelen
ingalunda kan anses uppfylla det dermed afsedda ändamål.
Beträffande åter de öfriga stadganden och bestämmelser, som Utskottet
ansel- lämpliga och ändamålsenliga i fråga om samma låne-understöd
oell dess återbetalning m. m., så komma dessa att här nedan af Utskottet
uppgifvas och föreslås.
I öfverensstämmelse med Utskottets, på uppgifna förhållanden grundade
och redan uttalade, åsigt, angående ofta omförmälda bruks-anläggnings
synnerliga vigt och nytta för en bland Rikets fattigaste och i de flesta
hänseenden mest vanlottade landsorter, och då denna ort icke lärer
kunnat komma i åtnjutande af sådana stats-bidrag, som till vatten-aftappningar
och väganläggningar m. fl. allmänt nyttiga företag inom andra delar
af Riket blifvit anvisade, så och under förhoppning att, medelst de
till arbetsförtjenst, hvilka härigenom varda beredda, de för nämnde orts
invånare hittills icke sällan nödvändiga spanmåls-undsättningar hädanefter
skola blifva mindre behöfliga, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer, för åter uppförandet af de sistlidne sommar
genom vattuflöde förstörda verkstäder med tillhörande
byggnader vid Conradsforss bruk i Wermland, må bevilja
egaren af samma bruk, C. B. Fitinghoff, ett låne-underslöd
af 30,(XX) R:dr, emot följande vilkor:
l-o lånet, som utgår af Riksgälds-Contorets nu disponibla
medel, får innehafvas räntefritt lill 1849 års slut; men
derefter skola Sex procent å det ursprungliga låne-beloppet,
inom hvarje års utgång, till nyssnämnde Verk inbetalas;
hvarvid Tre procents årlig ränta å det obetalda capilalet
8
Siats-Utskottens Utlåtande, N:o 227.
först beräknas och afgår, derefter återstoden utgör capitalafbetalning;
kommande, derest denna belalnings-skyldighet
åsidosattes, liela den utestående lånesumman att å Riksgälds-Contorets
vägnar indrifvas;
2:o för detta lån lemnäs första inteckningen uti ej mindre
Gonradsforss bruk med dertill börande byggnader, verk och
inrättningar, än den med samma bruk förenade landtegendom;
3:o
innan lånemedlen af Fullmägtige i Riksgälds-Contoret,
till större eller mindre del, utanordnas, böra till detta Verk
vara aflemnade:
a) låntagarens skuldförskrifning å lånesumman, öfverensstämmande
med det formulär, som af Fullmägtige
varder faststäldt;
b) fullständiga handlingar, angående den i ofvanstående
punkt föreskrifna intecknings-säkerhet;
c) en serskild af låntagaren utgifven förbindelse, att alla
de byggnader, som vid förenämnde bruk erfordras
för den derstädes privilegierade stångjerns- och manufactur-tillverkning,
skola före den 1 Juli 1848 vara
fullbordade och emot brandskada försäkrade uti härvarande
Allmänna Brandförsäkrings-Verk eller Länets
brandförsäkrings-bolag, vid äfventyr att i annat
fall bela lånet, tillika med derå, från dess utbekommande,
upplupen Fem procent årlig ränta, skall lill
Riksgälds-Contoret genast inbetalas;
d) af Fullmägtige godkänd borgen eller annan säkerhet
för denna förbindelses behöriga uppfyllande; och
4:o Sedan bruksbyggnaderna blifvit uppförda och brandförsäkrade,
bör, före den 15 October hvarje år, inför Riksgälds
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 227. 9
gälds-Conloret styrkas, att brandförsäkrings-afgiflernc lör
omlörmäide egendom blifvit behörigen eriagda.
Slockholm den 28 Februari 1845.
Reservationer.
Af Herr Valley. ”Eldigt min tanka, bade Utskottet bordt föreslå att,— alldenstund
bruket skall efter högst 3 års förlopp vara återuppbygdt och i
full gang, ■— iantagaren bör a det erhallna Janet, sedan lian detsamma
under 4 ar räntefrilt begagnat, efter den tiden erlägga ej mindre 5 procents
årlig ränta, än oek göra årliga afbelalningar utom upplöpande räntor,
2,500 R:dr JEco å capilalet, så att lånet vore lliksgälds-Conloret återguldet
inom 16 år; hvilken tid tyckes vara tillräcklig för lånesummans successiva
återbäring, enär ifrågavarande bruk, enligt den af Herr Fitinghoff' Ulskottet
meddelade och ira af mig härhos bifogade calcul, lemnar en årlig
nello-provenue af circa 7 ä 8,000 R:dr E.co.
Genom delta förmonliga låns räntefria begagnande under 4 år, tillskyndas
låntagaren i allt fall en gifven present af (>,000 R:dr, men enligt
Utskottets förslag minst 9,000, allt Banco, utom vinsten genom den lägre
endast lill 3 procent föreslagna, räntan, som torde vara en alltför långt utsträckt
grace, alldenstund denna affaire i alla hänseenden ej kan anses annat
än såsom en enskildt angelägenhet.
Utskottet liar vidare tillstyrkt hela lånesummans utgående på en
gång; jag deremot anser densamma' böra utbetalas terminvis, medelst förskott
af i:del eller 'alel utaf summan, i den nion styrkt blifvit, att brukets
återuppbyggande fortgår.
Till Riksgäids-Contorets skyddande från förlust genom detta enskildta
lånebiträde, anser jag nödigt, alt, jemte inteckning, vederhäftige personers
proprie-borgen för lånets gäldande bör presteras, af den anledning, att,
örn bruket, — hvars tillverkningspris å jernet 12? R:dr J3:co per Skeppund
tyckes vara temmeligen högt, — möjligen skulle komma alt under längre
Uih. till K. St. Prof. 1845. 4 Sami. i Afd. 2 Band. 15 Haft.
2
10
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 227.
eller kortare tid drifvas med förlust, Riksgälds-Contoret äfven i sådan händelse
ej måtte förlora något.
Utskottet har icke bifallit mitt yrkande, att i Betänkandet intaga
ofvannämnde af Herr Fitinghoff lemnade calcul. Men då jag anser, att
inga upplysningar i de ärenden, som föreläggas Rikets Ständer, böra undanhållas,
så bifogas densamma min reservation; och tror jag mig äfvenledes
böra meddela den af Herr Fitinghoff Utskottets Afdelning lemnade
nnderrättelse, att bruket för närvarande häftar för en intecknad skuldsumma
af circa 22,000 R;dr B:co.
Calcul öfwer tillwerhiings-priser och winst, som erhälles viel
Conradsforss.
Då årets stångjernstillverkning antages
till 1,000 Skepp, för 2 härdar, upptages
tackjerns-consumtion till 1,000 Skepp., sorn
med forlön från Bergslagen till bruket, å 10
R:dr R:gs Skepp., belöpa sig till .... 10,000. —- —
Till utsmide af 1,000 Skepp, tackjern
beräknas 1,000 stigar kol å 4 R:dr . . 4,000. — —
Smideslön å 1 R:dr pr Skepp. . . 1,000. — -—
Städja och foderpenningar för 2 härdars
arbetspersonal
260. — —
Spanmålsafskrifning för d:o d:o 493. — ■—
Hammarskatts-afgift samt bruksbeljeningens
aflöning och kosthåll  2,500. — —
Verkets underhåll, byggnadsjern och
byggnadskoi, jemte oförutsedda utgifter . . 747. — -
19,000.
Dessa 19,000 R:dr R:gs fördelade å
1,000 Skepp, stångjern lemna ett tillverkni
ngspris af 19 R:dr R:gs per Skepp.
Stati-TJtdiOtlcts Utlåtande, N:o 227.
Spik-tillverknings-väkning:
Under året
spik, som väga, å 91 Lispund per kistan
........ 317: 5. —
afbränning inberäknad
tenuträckningen, a 5 Lisp. pr
Skepp 79: 6: 5.
Byggnadsjcrn ... 1: 5. —
S:ma 397: 16: 5 m:r.
Enligt å andra sidan stående tillverknings-räkning
erfordras till utsmide af
650 kistor 4:tum spik 397: 16. 5. m:r ämnesjern
å 19 R:dr
. 7,558: 21. -
Kol-åtgång till uträckning af 397:
16. 5. m:r ämnesjern å 6 t:r per Skeppund
99. 71 fr.
l):o till utsmide af 317 Skepp.
5 Lisp. spik, å 18 ta per Skeppund
237. 221
Byggnadskol ... 4. 18.
Summa 342 stigar, å'
4 R:dr. 1,368. — ■
Arbetslön för utsmide af 650 kistor
spik, å 2 R dr 32 sk. ...... 1,733: 16. -
15:o d:o å 397 Skep. 16 lisp. 5 marker
ämnesjern till tenar, å 24 sk  198: 43. 4
Städja, foderpenningar, byggnadslöner
samt afskrifning å spanmåls-uttagen, som enligt
contract lemnäs till underpris . . . 1,030: 30. -
Stats-Utskottcts Ulläiande, N:o 227.
Brukets underhåll, inberäknadl bruksbeljeningens
aflöning saint diverse a fg i fler . 500. — —
12,389 14; 4.
Desse 12,389 R:dr 14 sk. 4 r.st Pegs,
fördelade å 650 kistor spik, lemna ett lillverkningspris
af 19 R:dr 2 sk. 10'^ rrst pr
kistan.
1 rädvaruhandeln:
Under loppet af 1 år kunna lätteligen
1,000 t:r blockar försågas, dessa 1,000
t:r blockar kosta öfverhufvud taget . . 10:000. —  -
Flötlöner å 1,000 t:r blockar till
Conradsforss såg, å 2 R:dr 24 sk. . . . 2,500. — —
Sågarelön å Dt blockar., å 1 R;dr
R:gs  1,000. — —
Spanmålsafskrifning, städja och foderpenningar
till 3 sågare
444. — —
Kantning af 2,000 l;r plank, som erhållas
af 1,000 t:r blockar, å 12 sk. per l:t
plank
. 500. ,
1,800 dagsverken vid försågningen af
1,000 t.r blockar, å 32 sk. . . . . . . 1,200. —- —
Verkels underhåll jemte diverse afgifter
300. — —
Forlöner å planken till Götheborg . 8,000. — —
Commissions-arfvode för försäljning
af planken
800. — —
24,744.
R:gs 56,133: 14. 4.
Dimen
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 227. 13
Dimensionerna å å andra sidan stående 2000 t:r plank, med afseende
å det, limmer, som erhålles vid Conradsforss såg äro:
1200 t’r 17 fot 7 turn utgörande 244,800 fot, som bet. med 13: 13. 9 rst. R:gs pr 240 fot.
’  ° i 04 em OQ. 40
400 t:r 17 fot 9 tuni
d;o
81,600 fot
d:o
23: 12.
d:o
250 t:r 20 fot 7 turn
d:o
60,000 fot
d:o
13: 13. 9 rst.
d:o
50 t:r 20 fot 8 turn
d:o
12,000 fot
d:o
17: 21.
d:o
100 t:r 20 fot 9 tum
d:o
24,000 fot
d;o
23: 12.
d:o
Inom den ort, der Conradsforss är beläget, qvarstanna nedanstående
förlager -
Forlönev för tackjern
2,500. —
1,342 stigar kol  5,368.
Flötlöner å blockar, tillhörige bruket . . . 2,500.
1,800 dagsverken vid försågning al sågblockar 1,200. —
Forlöner å plank, inom Östmark  4,500.
Diverse dagsverken, ni.
2,000. — —
Smideslöner å stångjern och spik, ät vensom
sågarelöner, m.
4,432. —
Städja, foderpenningar, spanmåls-atskritningar,
aflöning till garfvare samt hushållet för bruks
betjeningen
5,000.
1 5  27,500.
Inom Philipstads bergslag qvarstanna tor uppköp
af tackjern
7,500.
Forlöner å plank 1 j Carlstad och 3>500- “ -
Commissions-arfvode vid tor- \ Götheb
saljmngen at planken 1 ^
i Norrige qvarstanna för sågblockars uppköp 10,(X)0.
lith. till R. St. Fröt. 1845. 4 Samt. i A[d. 2 Rond. 15 Haft.
3
14
StaU-Utskottets Utlåtande, Si:o 227.
1000 Skepp, stångjern
650 Kistor 4:tura spik
2000 T:r plank
"Vinst, sorn tillkommer
genom Läns-afgifter samt
flötning af främmande
trädvaruhandlares klockar,
i likhet med föregående
år
Garfveriet leni nar vinst
af circa
Vinsten af byteshandeln
kan ej så noga specificeras,
emedan jern Och
spik, som till större delen
befragtas å Norrige
i utbyte mot blockar och
äfven inom orten cousumeras
i utbyte mot kol m.
m. upptager vinsten deraf
Allt sågtimmer kommer
från Norrige,
Till verk ii ingspris*
-
19,000'—j -  12,389114 4
24,744
Debet.
Vinst.
2,107
3,210
3,231
2,000
500
3116
33! 8
12 6
11,049
nta
29
Summa.
21,107
15,600
27,975
31
12
8,
Credit.
Försäljning,
21,107
15,600
27,975
31
12
å egendomens värde
och förluster
Summa
Afgår föi iagsprocent samt vä
å förlag, m. m.
Obs. Af de uti försäljnings-columnen antecknade 1000 Skepp, stångjern
äro 602: 3. 15 m:r upptagne efter ett i orten gängse piis, nemligen
22‘ R:dr R:gs, de öfriga eller 397; 16. 5. och hvilka äro utlemnade i och
för spiktillverkning äro beräknade endast eller tillverkningspriset, 19 Tide
R:gs per Skeppund.
Af Herrar Schartau, A Berg och Norin samt David Andersson.
1845.
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri,
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 228.
I
N:o 228.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 4 Mars, kl. 10 (. m.
Utlåtande, angående Stats-Verkets så kallade Reserv-fond.
(t. A.)
Uti underdånig skrifvelse, N:o 213, den 6 Februari 1341> yltrade Rikets
då församlade Ständer, att den så kallade Reserv-fonden, som utgöres
af alla de Stats-Verkets tillgångar, hvilka vid hvarje års slut, enligt RiksHufvudboken,
befinnas utöfver hvad som erfordras för anvisade, fastän icke
bestridda, utgifter eller andra skulder, hvarför Stats-Verket då häftar, och
hvilken tillkommit af de medel, som sedan äldre tider varit tillgänglige
och samlade för bestridande af det löpande årets utgifter, intilldess de i
Riks-Staten dertill beräknade inkomster inflyta, borde, vid denna dess bestämmelse,
och då några utbetalningar till afförande å densamma icke kunna
af Styrelsen anordnas, ej vara underkastad andra förändringar, än som
vid realiserandet af deruti inbegripne|tillgångar kunna inträffa;— och Rikets
Ständer, som ansågo rättast vara, att fonden, utan att sammanblandas med
de till hvarje års Stat hörande inkomster och utgifter, blefve i Riks-Hufvud-boken
serskildt upptagen och redovisad, så att förhållandet alltid vore
åskådligt och kunde controlleras, utan en så besvärlig utredning, som nu
erfordras, anhöllo derföre i underdånighet, att Kongl. Statskontoret måtte
undfå Nådig befallning att uti näst afgifvande Riks-Hufvudbok låta, efter
verkställd utredning öfver allt hvad som kunde till Reserv-fonden hänföras,
samma fond under serskild titel upptaga, samt framgent, i afseende å densammas
afskiljda redovisning på enahanda sätt förfara.
Sedan frågan angående omförmälde fond jemväl utgjort föremål för Rikets
Ständers år 1843 församlade Revisorers uppmärksamhet, dervid, jemte meddelande
af utredning öfver fondens beskaffenhet (se pag. 14—47^» Rcvisorerne hufvudsakligen
instämt i Rikets Ständers i ämnet uttryckta mening, har Kongl.
Statskontoret i sitt underdåniga utlåtande af den 27 Februari nästlidet
år (pag. 32), bland annat, andragit: att införandet i Räkenskaperne af ett
serskildt contoöfver Reserv-fonden, deri bokföring borde ske vid hvarje tillfälle,
då denna behöfde anlitas, skulle mycket inveckla Riksbokslutet, hvilket,
för att kunna redovisa alla i mängd vid Statsregleringarne upptagne
Bih. tilt IT. St- Prof. 1845. 4 Sami. 1 A/d. Band. 16 Eäft. 1
2
Stats-Utsiottcts Utlåtande, 2V:o 228.
mindre detaljer, redan är högst vidlyftigt. Stat.s-Contoret, som instämde
j Revisorernes åsigt i afseende å Fondens tillkomst och ändamål, ansåg af
sjelfve benämningen följa, att en sådan fond består uti medel, tillgänglige
för de utbetalningar, till hvilkas bestridande den bör hållas i reserv, och
att således, i forsta rummet, härtill icke kunde räknas värden å fastigheter
och inventarier, hvilka långt ifrån att kunna genom försäljning realiseras
till contant tillgång, äro oundgängliga för det allmännas materiela och bestämda
behof. Stats-Contoret ansåg derför fastighets- och inventarievärden
böra uteslutas, äfvensom att lån från 6:te Hufvudtitelns anslag för jordbruket
m. m., förskotter från Hufvud-titlarnes anslag samt behållningar hos
de Förvaltande Verken icke tillhöra Reservfonden; hvartill tomine, alt restantierne
å Kronouppbörden, hvilka Statsregleringen påräknar såsom inkomst
för påföljande året, i ilen moa de inflyta, ej kunde till Reservfonden
hänföras.
Kongl. Majrt, som, på grund af hvad Stats-Contoret i underdånighet
yttrat, funnit den af Rikets Ständer väckta frågan om Fondens afskiljda
redovisning lämpligen böra blifva föremål för förnyad pröfning af Rikets
Ständer, i sammanhang med Revisorernes framställningar i afseende på
Riksbokslutet i öfrigt, har af sådan anledning nu jemväl till Stats-Utskottet
i Nåder öfverlemnat Kongl. Stais-Contorets den izj Maj 1844 ytterligare
aflåtna underdåniga utlåtande, deruti en på zifTerfoi hållanden grundad serskild
utredning öfver Reservfonden är vorden meddelad. Berörde utlåtande
innehåller, att, uti Rikets Ständers Revisorers utredning af meranämnde
Fond vid 1841 års slut, hufvudsummorna äro alldeles lika roed balancesummorna
i Rikshufvudbokens capital-räkning. Enligt Revisorernes uppgift
skulle en behållen reservfond vid nyssberörde års slut finnas af
4,365 664 R:dr 20 sk. 6 rst., men uti denna summa, som utgjorde Rikshufvudbokens
bela Netto-behållning af Statsmedel vid berörde tid, inbegrepos
poster, hvilka icke voro beståndsdelar af reservfonden.
Stats-Utskotlels Ullätande, N:o 228.
3
I)en utaf 1843 års Siats-Revisorer uppgjorda utredning af Stats-Verkets
Grund-Fond, framställer densammas förhållande vid 1841 års slut genom följande
Hufvudsummor:
Banco.
Tillgångar.
Contant Behållning
852,946
41
6
Behållning af Bergs-effecter .
215,599
45
8
Fastigheter . .
307,633
30
3
Inventarier och
materialer . .
119,045
22
10
Spannmål och
Proviant . . .
399,038
45
8
Fordringar
1,021,752 45
4
Utlånte medel
45,764 28
7
Innestående Krono-Uppbörd:
Lefvererad inom d. 30 April
1842 ... 3,009,966:40.—
dito inom d.
31 Äng. 1842, 245,191: 2.1.
Restérande d.
1 Sept. 1842,374,433:46. 5.
3,629,591
40
6
Förskotter till Liqvid och
Bedovisning
1,629,030
18
10
Anmärkte Poster
6,747
6
6
Proprie Balancer
160,098
21
3
Summa
8,387,250
10
Ti
Banco.
Skulder.
Ofverlefvereringar:
af Cassorne . 51,677:23 2
” Uppbörds-
mannen 13,874; 47. 2.
65,552
22
4
Skulder
1,675,211
19
4
Återstående utgifter enl. Stat:
Anordnade enligt 1841 års
Riksstat. . . 258,037:28.6
d:o enl. 1840
och föregåen-  de årens Biks-  Stater .... 9,309:36. 5.
267,347
16
11
Reserverade, enligt 1841
och föregående årens Riks-  Stater .... 1,897,912:4.6.
d:o enligt
Extra Stats-
Regleringen . 115,562:23:4.
2,013,474
27
10
=4,021,585: 38.5.=
Saldo.
Öfverskjutande tillgångar,
utgörande Reserv-Fonden
4,365,664
20
6
Summa
8,387,250
Tö
TT
4 Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 228,
Enligt en Kongl. Stats-Contorets nyssnämnde utlåtande brlagil specifik
förteckning, voro de poster, som icke utgjorde beståndsdelar at Reservfonden,
följande:
Tillgångar.
Förvaltande Verkens contanta
Behållningar
.... 644,990:29. 6.
Behållning af
Bergseffecter 177,124:12, —
Fastigheter 307,633:30. 3
Inventarier och
materialer 106,307:10.10.
Spanmål och
Proviant . 219,519:13. 1.
Fordringar . 4,510: 19. 9.
Utlånte medel 14,261: 23. 3.
Förskotter till
Liqvid och
Redovisning 927,507: 4. 1.
Proprie Balancer
19,382:27. 6
Huf
-
5. 4.
För Sjette (f. d. 9:de)
vud-Titeln:
Utlåtne medel 31,503:
Innestående Kro
no-uppbörd.
. 1,723: 3. 2.
Förskotter till
Liqvid och Redovisning
. • • 4,818:16. —
Förskotter, utbetalte af diverse
Hufvud-Titlarnes anslag
och återdebiterade till
Liqvid och Redovisning . .
Restantier å Krono-Uppbörden
för 184l och föregående
åren .......
Summa o,uivj,oj^ ox / --
Om nu således från ofvanstående, af Revisorerne calculerade, belopp 4,365»,664
afdrages nyssnämnde, origtigt till Grund-fonden hänförde, netto-tdlgang 1,032,08^.
återstå R:dr 3,333,582: 20.
Banco.
2,421,236
38,044
176,637
374,433
3,010,352
26
24
30
Skulder.
Förvaltande Verkens Öfverlefvereringar
11,295: 4. 6.
Skulder . . . 538,447:11. 7.
Återstående utgifter
enligt
Stat . . . 1,428,528:15. 7.
Banco.
1,978,270
Saldo.
Öfverskjutande,bland Reservfonden
origtigt beräknade,
Tillgånga*- . .
4,032,081
Summa 3,010,352
31
11
7
G.
11.
*>
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 228. 5
eller den tumma, sorn Stats-Contorets, af specifik förteckning åtföljda, utredning framställer
såsom Reserv-fondens verkliga belopp vid 18ll års slut, bestående af följande Hufvudposter:
-
Tillgångar.
Contant» Behållningar . .
Behållning af BergsetFecter
” Inventarier .
” Spanmål och
Proviant
Fordringar
Innestående Krono-uppbörd:
Levererad inom d. 30 April
1842:
För år 1841,2,965,828:32.4.
” ’’ 1840
och föregående
åren .
Levererad
inom d. 31
Äng. 1842:
För år 1841
" '• 1840
och föregående
åren . 15,749:35. 5.
Förskotter t il Liqvid och
Redovisning
Anmärkte Poster
Pvopvie-Baianeer
Banco.
42,415: 4.6.
229,441:14.8.
Summa
207,956
38,475
12,738
179,519
1,(117,242
3,253,434
520,067
6,747
140,715
5,376,897
27
Skulder.
•Öfverleveringar ?
afCasssorne . 51,677:23. 2
* Uppbördsmännen
. . 2,579:42 8.
Skulder
Banco.
I
Återstående Utgifter enh Stat
Anordnade;
Enligt 1841
års Riksstat
253,393:18. IL
— 1840 och
föregående
årens Riks
stater
. . . 9,309:36, 5.
Reserverade:
Enligt 1841
och föregående
årens
Riks-Stater 573,590:21.10.
UiExtra Stats
Regleringen
16,000: —
4
6
9
54,257
1,136,764
4
=2,043,315: 6. 9.=
Saldo.
Öfvers!jutande tillgång, som
visar Reserv-fondens belopp.
............
Summa
852,293
29
3,333,582
10
Enligt Utskottets mening bör från sistnämnde Saldo-belopp
än vidare afdragas det i samma calcul uppförde värdet af behällne
Inventarier, med'
5,376,897
3,333,582: 20. 7.
12,738:12. —
hvarefter återstå 3,320,844: 8. 7.,
hvilken summa Utskottet anser närmast öfverensstämma med den så kallade Grund- eller
Rsserv-fondens belopp vid 1841 års utgång.
Stals-UtsJcottets Utlåtande, N:o 228.
Tillvaron af en Reservfond synes tydligast derigenom , att Statsverket
kan ombesörja de löpande ulgifterne för de 4 “ b första månaderne
af året, oaktadt en stor del utaf föregående årets skatter ej börjar inflyta
förr, än efter Maj månads ingång, i följd hvaraf, på sätt Revisorerne ock
antydt, fonden i sjelfva verket utgör ett rörelse-capital för Stats-Verket,
som dymedelst befrias från den besvärliga åtgärden att utfärda Assignationer,
såsom i åtskilliga andra länder eger rum. Enligt Utskottets tanka, är
det emedlertid hvarken principenligt eller med ordning och redighet öfverensstämmande,
att uti oftaberörde fond inräknas fastigheter, inventarier
med mera dylikt, som ej kan realiseras för bestridande af löpande Statsutgifter,
och hvilket i alla fall, såsom Revisorerne anmärkt och lätt inses,
utgör blott en ringa del af hvad Svenska Stats-Verket eger. 1 betraktande
häraf, och på grund af innehållet i Revisorernes Berättelse och Stats-Contorets
utlåtande, till hvilka handlingar Utskottet, för undvikande af vidlyftighet,
i öfrigt får hänvisa, hemtar Utskottet skäl för det tillstyrkande,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om Nådig befallning till Stats-Contoret, att, för vinnande af en
hastig och klar öfversigt, låta i Riks-Hufvudboken för år 1844
och de följande åren inrätta ett serskildt conto, deruti upptagas
de delar af Reservfonden, hvilka utgöra ett verkligt Förlagscapital
för Stats-Verket, såsom contanla behållningar, spanmål ,
innestående uppbörd, m. m., hvaremot den icke rörliga delen,
t. ex. fastigheter, inventarier m. m., må uteslutas.
Enligt gällande föreskrifter, skola värden å de under hvarje Verks
vård hörande fastigheter m. m. uti dess räkenskaper upptagas; och ehuru
det gifves en mängd af sådane Kronans tillhörigheter, t. ex. skepp, förråder,
utredningspersedlar o. s. v., å hvilka värdena med deras förändring
genom afgång och tillkomst svårligen kunna med full tillförlighet redovisas,
likväl, och då det skulle både i statistiskt och annat hänseende vara serdeles
vigtigt, att hafva någon kännedom om allt hvad Kronan verkligen eger,
får Utskottet, i sammanhang med sitt ofvan gifna tillstyrkande, härmed
vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer tillika ville hos Kongl. Majit i underdånighet
hemställa, att, så framt Kongl. Majit pröfvar sådant kunna, utan
allt för stora olägenheter och kostnader, verkställas, vederbörande
Verk och Inrättningar måtte i Nåder anbefallas att, hvar för sig,
upprätta förteckningar, der sådane ej redan finnas, hvaruti, jemte
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 228.
7
approximativa värden, upptagas de Kronans tillhörigheter i fast
och lös egendom, hvarje Verk och Inrättning vårdar och omhänder
har, samt att dessa förteckningar derefter mätte summariskt sammanföras
i en enda Liggare, hvilken hvarje tionde år bör undergå
nödig complettering, för att i Stats-Contoret, vid förefallande behof,
vara tillgänglig.
Stockholm den 27 Februari 1845.
STOCKHOLM, tryckt nos W. F. Dalman, 1845.
Stats-U tshottets Utlåtande, N.o 229.
1
Ank. till Exp. Utsk. cl. 9 Mars, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående reserverandet af de vid iS/fo och tSft årens Riksdag
anvisade Statsbidrag för Gråda canals fullbordande samt hamnanläggningen
vid dhus och u/j/jrensningen af Rottnean.
^R:glds Afd.)
Sedan Stats-Utskotlet, uti sitt under N:o 61 afgifna memorial, med
uppgift A de vid innevarande Riksdag för tillfälliga statsutgifter disponibla
tillgängar, yttrat den förmodan, att de af Rikets sednast församlade Mander
beviljade anslags- oell lånesummor för fullbordandet af Gråda canal och
anläggningen af en hamn vid Altus, samt upprensningen af Rottnean oell
Ronneby Köpings redd, icke skulle behöfva för närvarande reserveras, helst
dessa arbeten, åtminstone tills vidare, icke torde komma att företagas; så
hafva uti serskilda, med åberopadt stöd af Riksdags-ordningens 56 §, inom
Borgareståndet väckta och lill detta Utskotts behandling remitterade motioner.
Herrar A d. Ericsson och E. Langenberg yrkat, den förre, alt den lill
hamnanläggningen vid Åhus anvisade summa, 35,ooo Riksdaler, deraf 20,000
Riksdaler skulle utgå såsom lån och 15,000 Riksdaler i egenskap af anslag
ulan återbelalningsskyldighel, matte fortfarande intill 1847 års slut varda
för det afsedda ändamål i Riksgälds-Contoret reserveradt, och den sednare,
att det beviljade och afsatta anslaget, 5o,ooo Riksdaler, för Gråda canals fullbordande,
jemväl mätte reserveras till ovillkorligt utgående, då canal-arbetet
framdeles kan komma att företagas.
Till stöd för sitt yrkande, har Herr Ericsson anfört och upplyst: att,
då Statsbidraget för hamnanläggningen vid Åhus beviljades staden Christianstad,
någon praescriplionstid för detsammas begagnande icke stadgades; att
staden ingalunda afstå 11 från hamnanläggningens företagande, ehuru de åtgärder,
som måste föregå arbetets påbörjande, föranledt en rättegång emellan
staden och åtskillige jordegare, i anseende till af dem befarad skada genom
den förestående vattenuppdämningen; samt att denna rättegång, hvilken å
Uih. till A. St. fröt. 1845., 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 17 Ilajt. 1
2
Stals-Ulskoltds Utlåtande, iY:o 229.
stadens sida icke kunnat förekornmas, hindrat de anvisade och af staden med
full säkerhet påräknade medlens lyftning.
I afseende på förhållandet med sistnämnde arhelsförelag, om hvars
tillämnade eller fördröjda verkställighet Fullmägtige i Riksgälds-Contoret, så
vidt devas Protocoller utvisa, allt hittills icke fått emolLaga någon underrättelse,
har Utskottet af Styrelsens för allmänna Väg- och Vattenbyggnader
till Kongl. Majit nyss före innevarande Riksdags början afgifna och till Utskottet
öfverlemnade underdåniga Berättelse inhemtat: alt, efter verkställigheten
af nya undersökningar samt omarbetandet af den förut endast approximativt
uppgjorda planen med tillhörande kostnadsförslag, blefvo de upprättade
ehartorna, äfvensom öfriga handlingar rörande delta arbete, under den
18 October 1842, af beinälde styrelse öfversända till Kongl. Majrts Befallningshafvande
i Christianstads Län for Magistratens och Borgerskapets hörande,
huruvida staden Christianstad, på de af Rikets Ständer stadgade vilkor,
åtoge sig att utföra hamnanläggningen och dertill tillskjuta det belopp
af 5o,ooo Rdr, hvarmed kostnadsförslaget öfversteg de anvisade låne- och
anslagssummorna. Härefter och sedan Kongl. Majlis Befallningshafvande,
i början af November 1843, till Styrelsen inkommit med åtskilliga protocoller
och handlingar, innefattande anmärkningar emot den uppgjorda pia-,
nen, tillställde Styrelsen, uti skrifvelse af dea 24 i samma månad, Kongl.
Majrts Befallningshafvande ett af Öfver-Directeuren A. E. von Sydow författadt
tillägg till det af honom utarbetade betänkande om ifrågavarande hamnanläggning,
hvarigenom oriktigheten af de deremot framställda anmärkningar
skulle vara ådagalagd; och begärde Styrelsen i denna skrifvelse, att vederbörande
ånyo måtte varda hörde, huruvida de, emot det beviljade Statsbidragets
tillgodonjutande, ämnade åtaga sig arbetet. Dock, som Styrelsen
härå icke mottagit något svar, kunde Styrelsen icke upplysa, om hamnanläggningen
vid Åhus nu komme att utföras eller icke. För öfrigt hafva de
för påbörjandet af denna hamnanläggning å staden Christianstads sida, sedan
sisla Riksdag, vidtagne åtgärder blifvit för Utskottet uppgifne, uti en af
Kongl- Majrts Befallningshafvande till riktigheten bestyrkt, tili Utskottet nyligen
inlemnad, utredning af de orsaker, som hittills hindrat arbetets företagande;
och skall, enligt besagde utredning, sedan större delen af strandegarne
vid Helgeån helt oell hållet bestridt den ifrågaställa uppdämningen
af samma å, någon annan utväg till beredande af möjligheten för verkställigheten
deraf icke återstå, än alt, genom anställande rättegång, söka erhålla
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 229.
3
tillåtelse härtill, helst öppnandet af vattencommunicationen emellan Christianstad
och Åhus, genom Helgeåns uppdämning och upprensning, vore
ovilkorligen nödvändigt för den föreslagna hamnbyggnadens framtida bestånd;
lärande denna rättegång snart komma att af stadens invånare påbörjas.
Enär Rikets sednast församlade Ständer, vid beviljandet af det för
meranämnde hamnanläggning äskade understöd af allmänna medel, icke bestämde
någon viss tid, inom hvilken hamnanläggningen skulle vara börjad,
samt det derföre anvisade statsbidrag, till större eller mindre del lyfladt,
synes, vid här ofvan uppgifne förhållanden, staden Christianstad, oansedt det
inträffade dröjsmålet med arbetets företagande, dock ännu icke hafva förlorat
rättigheten att, under derför stadgade vilkor, begagna sig af det staden
för omförmälde ändamål tillerkända allmänna understöd; hvadan och då
stadens Fullmägtig vid innevarande Riksmöte, å stadens vägnar, yrkat, att
de sålunda anvisade statsmedlen måtte för det. dermed afsedda föremål få
användas, Utskottet, som likväl anser, att en praescriptionstid för samma
medels utbekommande nu bör af pikets Ständer bestämmas, tillstyrker,
att ifrågavarande anslags- och lånesummors sammanräknade
belopp, Trettiofem Tusen Riksdaler, må, under fortsatt
tillämpning af de, för utbetalandet häraf, vid sednast
förflutna Riksdag stadgade vilkor, staden Christianstad af
Riksgäkls-Contoret tillhandahållas sex månader efter det
derstädes styrkt blifvit, att alla hinder emot påbörjandet
af arbetet enligt fastställd plan äro undanröjde; börande
dock detta arbetsföretag ovilkorligen, så vida statsbidraget
dertill skall få tillgodonjutas, vara börjadt inom 1847
års slut.
Hvad åter beträffar det af Herr Lattgenber" omförmälda anslag af
5o,ooo Rdr för Gråda canals fullbordande, så beviljades detta anslag endast
under vilkor, att ett bolag blefve bildadt, som förbunde sig att tillskjuta
det, utöfver anslagssumman för samma företags utförande, erforderliga belopp.
Något sådant bolag har likväl ännu ej bildat sig; och, enligt hvad
Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, uti ofvanåberopade underdåniga
Berättelse, yttrat, lärer det icke vara troligt, att ett bolag skall
kunna tillvägabringas, hvilket åtager sig att utgöra ifrågavarande tillskott,
helst detta, äfven med iagttagande af det minst kostsamma alternativet uti
planen och förslaget till canalens fullbordande, uppgår till ett belopp af ej
mindre än 109,340 Riksdaler.
4
Siats-Utskottets Utlåtande j N.-o 229.
Då den, vid sednast förflutna Riksdag, för nyssnämnde canalarbetes
utförande anvisade anslagssumma icke blifvit någon serskild menighet eller
några vissa enskilda personer tillerkänd, och då, under den sedermera förflutna
tiden, några åtgärder icke vidtagits, hvarpå anspråk om anslagets tiilgodonjutande
skäligen kunna grundas, så och med hänsigt till Väg-och Vattenbyggnads-Styrelsens,
här ofvan anförda, af motionären icke motsagde, yttrande,
synes ett fortfarande reserverande af förenämnde anslagssummas belopp,
5o,ooo Riksdaler, utaf den för andra allmänt nyttiga företag nu erforderliga
och disponibla behållning, icke leda till något ändamål. Utskottet
anser sig fördenskull föranlåtet
afstyrka Herr Limgenbergs härom gjorda framställning.
Vidkommande deremot det Ronneby köping af Rikets sednast församlade
Ständer beviljade lån å 10,000 Riksdaler för upprensning af Roltneån
och Köpingens redd; så enär förhållandet med detta, ännu icke lyftade,
lån är ungefärligen enahanda, som med det, för hamnanläggningen vid Åhus,
staden Christianstad tillerkända bidrag af allmänna medel, får Utskottet, under
åberopande af hvad, i afseende på nyssberörde bidrag blifvit yttradt,
tillstyrka:
att jemväl den lönesumma, som, för åns och reddens vid
Ronneby köping upprensande, vid sista Riksdag beviljades,
må. under fortsatt tillämpning af de för utbetalandet häraf
då stadgade vilkor, nämnde Köping af Riksgälds-Contoret
tillhandahållas sex månader efter det derstädes styrkt
blifvit, att alla hinder emot påbörjandet af arbetet enligt
fastställd plan äro undanröjde; börande dock detta arbetsföretag
ovilkorligen, så vida statsbidraget dertill skall
få tillgodonjutas, vara börjadt inom 1847 ^rs s^u^
Stockholm den 7 Mars i84b.
Stats-Utskottets Utlåtande, IV.-o 230.
5
Ji 23®.
Ank. till Exp. Utsk. d. 9 Mars, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af erliållne äterremisser å Utlåtandet,
N:o i56. (U. A.)
Sedan Stats-Utskottets utlåtande, N:o i56, angående dels åtskillige, i
sammanhang med 6:te Hufvud-Tileln, för en gång eller för vissa år äskade
anslag, dels i motioner ifrågasatte Statsbidrag för likartade föremål, blifvit af
samtlige Riks-Stånden, i anledning af anmärkningar vid vissa punkter, återremitteradt,
så får Utskottet härmed afgifva det yttrande, hvartill samma
äterremisser föranleda:
Uti 2:dra, f.de, 5:te, 7:de, i4:de, i5:de, i^ide, i8:de, iryde, ao:de,
a esta, 22:dra, 24:de, 26:te, 27:de, 2p:de, 3o:de, 32:dra, 33:dje, 34:de, 35:te
och 36:te punkterna af utlåtandet N:o 156, hafva Utskottets tillstyrkanden
blifvit af samtlige Riks-Stånden bifallne.
usta nnnkten, angående ifrågasatt anslag till en Canal-ledning emellan
Sjöarne Norra Barken och Wessman,
3:dje punkten, angående en tillämnad båtled emellan Hjelmaren och
Järle Bruk, samt vidare emellan Nora-sjön och Fåsjön, och
6:te punktett, om anläggning af en canal emellan sjöarne Åmänningen
och Snyten, hafva blifvit återremitterade af Ridderskapet ocb Adeln; men då
de öfriga trenne Riks-Stånden bifallit utlåtandet i dessa punkter, linner Utskottet
att, jemlikt 70 §. Riksdags-Ordningen,
återremisserne ej kunna till någon åtgärd föranleda.
Sale punkten, deruti Utskottet tillstyrkt det för Lidköpings Hamnbyggnad
af Kongl. Maj:t äskade Statsbidrag, bar blifvit af Bonde-Ståndet afslagen;
men sorn Utskottets tillstyrkande i denna punkt blifvit af de öfriga
trenne Riks-Stånden bifallet, är frågan, i öfverensstämmelse dermed,
jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen, afgjord.
q:de punkten, angående en ifrågasatt quaibyggnad vid Wenersborg, bar
af Ridderskapet och Adeln blifvit återremitterad, men som de öfriga trenne
6
Siats-Utskottets Utlåtande, W.-o 230.
Riks-Stånden bifallit utlåtandet i denna punkt, finner Utskottet, jemlikt ^5
Riksdags Ordningen, Aterremissen
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
I anledning af utskottets i den io:de punkten afgifne förslag, att 10,000
R:dr, såsom anslag, och 5ooo R:dr, såsom lån, måtte tor fullbordande at
bamnbvggnaden i Cimbritshamn beviljas, bar Bonde-Ståndet beslutat, att
ifrågavarande Statsbidrag skulle utgå med 5ooo R:dr, såsom anslag, och
10,000 R:dr såsom lån; men enär Utskottets förslag blifvit af de öfrige 3:ne
Riks-Stånden bifallet, är frågan, i öfverensstämmelse dermed, enligt 75 §.
Riksdags-Ordningen, afgjord.
inte punkten, angående ifrågastäldt statsbidrag för iståndsättande af
Carlshamns hamn, bar blifvit återremitterad af Ridderskapet och Adeln; ist:te
punkten, rörande hegardt anslag till upprensning af Uddevalla hamn, är
återremitterad af Borgare-Ståndet; och uli i3:de punkten, i anledning af väckt
motion om afskrifning af staden Ystads skuld till Riksgälds-Contoret, och
beviljandet af ytterligare anslag för iståndsättande al hamnen derstädes, har
Preste-Ståndet beslutat återremiss; men som dessa trenne punkter blifvit
hvar för sig af de öfriga Riks-Stånden bifallne, finner Utskottet, jemlikt 75
Riksdags-Ordningen, återremisserna
ej kunna till någon åtgärd föranleda.
i6:de punkten, uti hvilken Utskottet afstyrkt bifall till en väckt motion
om Statsbidrag till upprensning och förbättrande af Sölf vitsborgs hamn,
har af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet blifvit återremitterad,
på grund af förekom ne yttranden, rörande angelägenheten af denna hamns
iståndsättande; och har Utskottet, i sammanhang härmed, erhållit remiss å
en inom Borgare-Ståndet af Herr O. Lundgren väckt motion, att ett lån,
stort 10,000 R:dr Banco, måtte beviljas staden Sölfvitsborg för befordrande
af den redan påbörjade quai-byggnaden, jemte upprensning af stadens hamn.
Då utlåtandet i denna punkt deremot blifvit af Preste- och BondeStånden
bifallet, har Utskottet, som, i anledning af Herr Lundgrens motion,
kominer all serskildt yttrande afgifva, funnit sig böra
vidblifva det yltiande, som Utskottet i i6:de punkten af
utlåtandet N:o 156 afgifvit.
23:dje punkten, angående ifrågastäldt statsbidrag för upprensning af
Rotlne-å och redden vid Ronneby köping, har blifvit återremitterad af Rid
-
Slats-U tskoltets Utlåtande, N.-o 230.
7
derskapet och Adeln samt Borgare-Siandet, på grund af förekomne yrkanden,
dels att det i väckt motion begärda Statsbidrag af 5ooo R:dr såsom
anslag och 5ooo R:dr såsom lån mätte beviljas, dels alt Ronneby köping
måtte bibehållas vid rättigheten att, på de vid sistlidne Riksdag bestämde
vilkor, lä tillgodonjuta det för ifrågavarande rensningsarbete beviljade låneunderstöd
af 10,000 R:dr.
Till bemötande af denna sednare invändning, anser sig Utskottet endast
böra hänvisa till det serskilda utlåtande, sorn Utskottet under N:o 221)
afgifvit, angående reserverandet af de vid iS-jo—18/^1 årens Riksdag anvisade
statsbidrag för Gråda Canals fullbordande samt hamnanläggningen vid
Åhus och upprensningen af Rottne-ån; och då utlåtandet N:o 156 blifvit uti
nu ifrågavarande punkt bifallet af Preste- och Bonde-Stånden, anser Utskottet
sig böra detsamma vidblifva.
n5:te punkten, angående hegardt Statsanslag för upprensning af Norrtelje
å och hamnens förbättrande derstädes, har blifvit återremitterad af Borgare-Ståndet;
och har Bonde-Ståndet beslutat återremiss af
rande Statsbidrag till v a 11 elia ft a pp ni n g a r m. 111. för befrämjande af odlingsföretag.
Dessa begge punkter af utlåtandet hafva deremot, hvar för sig, blifvit
af de öfrige Riks-Stånden bifallne, vid hvilket förhållande Utskottet, jemlikt
y5 §. Riksdags-Ordningen, finnér återremisserne
ej kunna till någon åtgärd föranleda.
3l:sta punkten, rörande anslag till omläggning och förbättring af backiga
eller eljest för communicationen mindre tjenliga delar af allmänna landsvägarne
i Riket, samt till förefallande mindre ström- och å-rensnings-arbeten
och smärre hamn- och bro-byggnader, har af samtliga Riks-Stånden blifvit
återremitterad. Ridderskapet och Adeln har, vid beslutet om återremissen,
bifogat det förklarande, att detta Riks-Stånd ansåg det af Kongl. Maj:t för
ofvanberörde ändamål äskade anslag af 133,333 R:dr 16 sk. årligen i tre år
böra beviljas.
De ledamöter inom de öfrige Riks-Stånden, hvilka yttrat sig för återremiss,
hafva äfven uttryckt samma åsigt, hvarjemte af en ledamot inom Bonde-Ståndet
blifvit väckt det förslag, att ifrågavarande anslag måtte fördelas
länsvis, efter folkmängden inom hvarje Län, samt ställas till Länets Hushålls-Sällskaps
disposition, äfvensom det yrkande blifvit framstäldt, att Ut
-
8
Stats-Utskottels Ullålande, IV:o 230.
»bollet mätte inför Rikets Ständer redogöra, huruvida tillgängar förefmnas för
bestridande af denna utgift, för den händelse anslaget skulle bestämmas lingie,
än Utskottet föreslagit.
Till bemötande af dessa anmärkningar, får Utskottet anföra, att Utskottet
icke kan biträda den åsigt, alt ifrågavarande anslag må fördelas länsvis,
samt alt Utskottet, då någon allmän plan till omläggning och förbättring
af landsvägarne inom Riket icke blifvit uppgjord, utan sådane arbetens utförande
skulle komma att bero på de parliella framställningar derom, sorn
ifrån serskilda orter ega rum, ansett, att för närvarande någon nedsättning
uti den äskade summan skäligen kunnat ifrågasättas, men, enär den mening,
att samma anslag må bestämmas lill det af Kongl. Majit löreslagne belopp,
4oo,ooo R:dr, att med en Iredjedel årligen under tre år utgå, finnes vara
inom samtlige Riks-Stånden uttalad, får Utskottet, med frånträdande af sin i
denna punkt af utlåtandet N:o 156 gjorda hemställan, nu tillstyrka,
alt en summa af 133,333 R:dr 16 sk. årligen, eller för
tre år 4°°>000 R-dr, måtte ställas till Kongl. Majlis Nådiga
disposition, för att efter den fördelning, som i Nåder
profvas lämplig, utgå, dels lill anläggning af nya, dels lill
förbättrande eiler omläggning af backiga oell mindre goda
vägar, dock att af nämnde summa jemväl någon del, uppgående
högst till 3o,ooo R:dr, må lå användas för slrömrensningar
och smärre hamnbyggnader;
Vidblifvande Utskottet härjemte sin hemställan,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet fästa Kongl. Majlis
Nådiga uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att anslaget
i öfrigt hufvudsakligen användes lill förbättrande af
sådane vägar, som utgöra del af större vägsträckningar och
tillhöra orter, der varulrafiken är liflig, äfvensom att Rikets
Ständer öfverlemna lill Kongl. Majit att för hvarje
serskildt fall förordna, i hvad mohn vederbörande menigheter
må vara pligtige att till företagets utförande med
arbete bidraga; börande de menigheter, hvilka, under i
öfrigt lika omständigheter, erbjuda sig att största tjenstbarheten
utgöra, företrädesvis vara berättigade alt komma
i åtnjutande af de med anslaget åsyftade fördelar.
3y:Je punkten, angående aflöningen till den personal, sorn erfordras
för
Stats-Utskottets Utlåtande, AT;o 230.
9
för Styrelsen öfver Allmänna Viig- och Vattenbyggnader, hav blifvit ä terveinilterad
af Ridderskapet och Adeln, med förklarande, att Ståndet ansåg det
för detta ändamål af Kongl Majit äskade anslag af 9,766 R:dr 3a sk. årligen
böra beviljas, samt af Preste-Ståndet, inom hvilket äfven samma åsigt af
de ledamöter, sorn yttrat sig i frågan, nära enhälligt blifvit uttalad; men som
denna punkt blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden bifallen, anser sig Utskottet
böra
vidblifva sitt redan afgifne yttrande.
38:ile punkten, deruti Utskottet föreslagit, att 3,000 Ridr anvisas i Irenne
ur, med 1000 R:dr årligen, till arfvode för en lärare vid Mariebergs Läroverk
i de ämnen, sorn tillhöra Civii-Ingenieurer, men att deremot något
anslag till stipendier för dem, som genomgå Civil-Ingenieurs cours, icke
måtte af Rikets Ständer beviljas, har blifvit bifallen endast af Bonde-Ståndet.
Bidderskapet och Adeln har godkänt denna punkt af utlåtandet, i hvad den
angår anslaget till arfvode åt förenämnde lärare, hvaremot den sednare delen
deraf, som rörer anslaget till stipendier för de ifrågavarande eleverne, blifvitåterremitterad;
med förklarande,att Ridderskapetoch Adeln ansåg detaf Kongl.
Majit äskade serskilda anslaget af 1000 R:dr årligen för sistnämnde ändamål
jemväl böra beviljas. Preste- och Borgare-Stånden hafva beslutat återremiss
af denna punkt, på grund af förekomne yrkanden, att anslag till omförmälde
stipendier mätte beviljas; och då sålunda inom trenne Riks-Stånd denna
mening gjort sig gällande, finner sig Utskottet böra, med frångående af sin
förra hemställan, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte anvisa ej mindre 3,000 Ridr, att
i tre år, med 1,000 R:dr årligen, utgå till arfvode för lä
raren
vid Mariebergs Läroverk i de ämnen, som tillhöra
Civil-Ingenieurer, än ock ytterligare 3,000, Ridr att likaledes
under tre år, med 1,000 Ridr årligen, af Kongl. Majit
disponeras till stipendier för elever, som vid nämnde
Läroverk genomgå den för Civil-Ingenieurer bestämda
cours.
3():de punkten_, deruti Utskottet afstyrkt det af Kongl. Majit för anskaffandet
utaf hingstar af utländsk ädel race för Strömsholms och Ottenby Stuterier
äskade anslag 10,000 Ridr, har af Ridderskapet och Adeln samt PreBih.
till R. St, Prot. 1845, 4 Sand. 1 Afd. 2 Band. 17 Haft. 2
10
Stals-UIskottets Memorial, N\o 231.
ste-Ståndet blifvit återremitterad, på grund af förekomne anmärkningar, rörande
vigten och angelägenheten af denna för hästafvelns förbättrande inom
Riket erforderliga åtgärd; men enär utlåtandet i denna punkt blifvit af Borgare-
och Bonde-Stånden bifallet, anser Utskottet
sig böra detsamma vidblifva.
Stockholm den 7 Mars i845.
Jm ssa.
Ank. till Exp. Utsk. den 9 Mars, kl. 2 e. m.
Memorial med förslag till voterings -proposition, i anledning af skiljaktiga
beslut uti frågan om anslag till befrämjande af Slöjd
expositioner.
(U. A.)
Aid föredragning af Utskottets utlåtande !N:o 186, deruti vidblifvits
tillstyrkandet i betänkandet N:o 128, att några serskilda medel icke måtte
beviljas för befrämjande af slöjdexpositioner, hafva Riks-Stånden stannat i
följande beslut: Ridderskapet och Adeln, som vid ärendets första behandling
för ifrågavarande ändamål beviljat ett anslag af tooo R:dr 0111 året, att utgå
under 3 år, har detta beslut vidblifvit; Preste-Ståndet, som bifallit Utskottets
utlåtande N:o 128, har lågt N:o 186 till handlingarne; Borgare-Ståndet
bär, till befrämjande af slöjd-expositioner, beviljat ett anslag af ioooR:dr
om året, att utgå under 3 år, samt Bonde-Ståndet lagt utlåtandet N:o 186
lill handlingarne, enär Ståndet förut godkänt N:o 123.
Då således uti denna fråga Två Riks-Stånd stannat emot Två, anser Utskottet
sig böra, till omröstning i Förstärkt Stats-Utskott föreslå följande
proposition.
Den, som anser, att något serskildt anslag för befrämjande af slöjdexpositioner
icke må beviljas, voterar
Ja;
Den, det ej vill, voterar
^Tej.
Stats-TJtskoltets Memorial, IV.-ris 232, 233. 11
Tinner Nej, beviljas för ifrågavarande ändamål ett anslag af iooo
R:dr om året, att utgå under 3 år.
Stockholm den 7 Mars i845.
Y:0
Ankora till Exp. Utsk, den 9 Mars kl. 2 e. m.
Memorial i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet,
N:o ig4- fl- T.)
Bonde-Ståndet har till Stats-Utskottet återremitterat dess under N:o
194 afgifne utlåtande, i anledning af väckte motioner, angående upphörande
af eller nedsättning uti de vid egande-rätts- eller åbo-ornbyten å rusthåll
och båtsmans-rotehemman utgående afgifter till Vadstena Krigsmanshus- och
Amiralitets-Krigsmans-Cassorna; men som, enligt ankomne Protocolls-Utdrag,
berörde utlåtande blifvit af de trenne öfrige Riks-Stånden godkändt, hvadan,
jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen, ärendet är af Rikets Ständer afgjordt,
kan den meddelde återremissen icke till vidare åtgärd å
Utskottets sida föranleda.
Stockholm den 7 Mars 1845.
Nio TM,
Ank. till Exp. Utsk. den 9 Mars, kl. 2 e. ra.
Memorial, rörande tiden och sättet för utgående af de vid inne
varande
Riksdag för en gång eller för tre ur anvisade a/t
slags
summor. fU. A.)
I följd af StatsUtskottets, vid slutet af memorialet N;o 77, angående
tiden, då den nya Stats-Regleringen vidtager, till Rikets Ständer gjorda an*
12
Stats-Utskottcts Utlåtande. År.o 234.
malan, alt Utskottet, beträffande sättet för utgående af de i Kongl. Maj:[s
Kådiga Propositioner eller uti enskilda motioner äskade anslag, hvilka Rikets
Ständer beviljat eller komma att bevilja, antingen för en gång eller för tre
är, ville serskildt utlåtande afgifva, får Utskottet, sedan numera dessa anslagsfrågor
blifvit af Utskottet pröfvade och till Rikets Ständers afgörande
öfverleinnade, afgifva det förslag,
att alla sådana anslag, hvilka ej blifvit till årligt utgående
anvisade å Riks-Statens serskilda Hufvud-titlar, må af
Riksgälds-Contorets medel bestridas, på de tider och i
den ordning, som af Rikets Ständer för hvarje serskildt
fall blifvit eller blifver beslutad t, samt att, der någon
viss tid ej finnes bestämd, anslagens utgående eger runi
ifrån innevarande (84^ års början; kommande Utskottet,
sedan Rikets Ständers beslut i alla hithörande frågor
blifvit slutligen fattade, att en specifik förteckning öfver
alla sådana anslag upprätta och tili Rikets Ständer öfverlemna.
I händelse Rikets Ständer godkänna, hvad Utskottet nu föreslagit, torde
Utskottet få sig uppdraget
att Fullmägtige i Riksgälds-Contoret härom underrätta,
med anmodan att, uppå vederbörlig reqvisition, tillhandahålla
och utbetala de för innevarande år belöpande anslag,
för hvilkas utgående några serskilda vilkor och bestämmelser
icke blifvit af Rikets Sländer föreskrifva»
Stockholm d. 7 Mars i845»
Ant. till Exp.-Utst. d» 9 Mars, kl. 2 e. m«
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att de till Riksgähls-Contorei
nu ingående Bevillningsmedel måtte i stället inlevereras lill Kongl»
Stats-ConlorcL (K A.)
Vid föredragning hos Ridderskapet och Adeln af Stals-Utskottets un
-
Stats-Utskoltets IL låtande, N-o 234.
13
der N:o 66 afgifne utlåtande, i fråga om alla beviilningsroedels samt öfriga
contanta statsmedels ingående till Riksgälds-Contoret, har Hans Eve. Herr
Grefve M. Björnstjerna, på grund af 56 §. Riksdags-Ordningen, väckt en lill
Utskottet remitterad motion, deruti blifvit yrkadt, att den ordinarie bevillningen,
som nu ingår till Riksgälds-Conloret, måtte från och med 1845 års
början, i likhet med öfriga bevillningsmedel, inlevereras till Kongl. StatsContoret,
genom hvilken åtgärd en för närvarande saknad, men af behofvet
högeligen påkallad, enbet uti uppbörden af Statsverkets inkomster skulle beredas,
Ofvannämnde ordinarie bevillning bade, efter hvad 66 §. Regeringsformen
gåfve vid handen, ursprungligen tillkommit i och för betäckande
af den Rikets gäld, hvilken Riksgälds-Contoret ombesörjt, och af sådan anledning
bordt till nämnde Contor ingå; då likväl denna gäld numera försvunnit,
syntes, efter motionärens tanke, beviilningsmedlens inlevererande
till Riksgälds-Contoret icke vidare böra ifrågakomma. Slutligen borde icke
heller förebises stadgandet uti Regeringsformens 64 §•, sorn bjuder, att ”så
väl Rikets ordinarie statsmedel och inkomster, som hvad under namn af
extra ordinarie utlagor eller bevillningar till Stats - Verket af Rikets Ständer
anslås, skola vara tinder Konungens cäsposilim, alt till de af Rikets Ständer
pröfvade behof och efter den upprättade staten anordnas”, af hvilket stadgande
och enär de deruti förekommande orden, ander Konungens disposition.
icke kunde tilläggas annan betydelse, än att ifrågavarande medel borde ingå
till ett Konungens embetsverk, men icke till Rikets Ständers RiksgäldsContor,
motionären hemtade ett ytterligare stöd för sitt ofvanberörde förslag.
I sammanhang med nämnde motion, bär Utskottet fått emottaga ett,
vid ärendets föredragning till remiss, afgifvet yttrande af Herr Lefren, J. P.,
hvilken, jemte instämmande i merberörde förslag, tillika fästat uppmärksamhet
derå, alt det vid 1830 års Riksdag tillsatte serskilda Utskott i dess betänkande
N:o 3, angående reglering af Styrelse-Verken, tillstyrkt, attindrifvandet
af alla. statsintraderne, deras nedsättning i Ranken och utassignerande
till förefallande utgifter och behof, borde af Stats-Contoret besörjas.
Enligt hvad uti Stats-Utskottets utlåtande N:o 66 finnes anlydt, hyser
Utskottet den öfvertygelse, alt en lättare öfversigt af Statsmedlens förvaltning,
äfvensom en tillförlitligare controll å desammas behöriga användande
skulle vinnas genom en sådan förändring i Rikets drätselverk, hvarmedelst
uppbörden af Statens samtliga inkomster blefve anförtrodd åt ett
enda embetsverk, hvilket sedermera tillhandahölle vederbörande förvaltande
14
Stats-Utskollets Utlåtande, iVio 235.
embetsrnyndigheter de För bestridande af Statsverkets utgifter erforderliga
summor. 1 öfverensstämmelse härmed och ehuru under nuvarande förhållanden
hinder syntes möta för de ordinarie Stalsintradernas inlevererande
till Riksgälds-Contoret, ansåg sig Utskottet, för att, så vidt omständigheterna
medgåfve, söka uppnå det i ofvannämnde afseende åsyftade ändamål, böra
hemställa, alt åtminstone de s. k. extra ordinarie Stalsinkomsterne, eller
Tull-, Salu-Accis-, Post-, Chartse-Sigillatre och Bränvins-bevillningsmedlen,
jemte derå uppkommande restantier, måtte tdl sistbemälde Conior ingå. Då
nu denna Utskottets åsigt vunnit stöd genom Borgare- och Bonde-Ståndens
bifall till hvad uti utlåtandet N:o 66 i lörevarande ämne blifvit yttradt
och föreslaget, finnér Utskottet sig icke ega anledning att understödja den
af Hans Excellence Herr Grefve björnstjerna, i fullkomligt motsatt syftning
framställde ofvannämnde motion, att den allmänna bevillningen, hvilken
alltsedan 1789 års Riksdag, då Rikets Ständer åtogo sig garanti och ansvarighet
för Statens skulder, ingått till Riksgälds-Contoret, måtte i stället inlevereras
till Kongl. Stats-Contoret; hvadan Utskottet tillstyrker,
att samma motion måtte få förfalla.
Stockholm den 7 Mars 1845.
M ses.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Mars, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om läne-un der stöd till Städerne
lVesterås och Köping, i och för undersökning, rörande Strömsholms
Canals ledande till dessa städer. (U. A.)
Uti serskilda inom Borgare-Ståndet, på grund af 56 §. Riksdagsordningen,
väckte och till Stats-Utskottet remitterade motioner, har blifvit
yrkadt, dels af Herr Ekholm, att 5ooo R:dr B:co måtte såsom lån beviljas
staden Westerås, till uppgörande af kostnadsförslag m. m., angående möjligheten
att leda Strömsholms canal till nämnde stad, dels af Herr Hörnstein,
att ett lån af 4>5oo R:dr måtte beviljas staden Köping för en fullständig
Ståts-Utskottets Memorial, N.-o 236.
15
undersökning, i afseende å lämpligheten af Strömsholms canals ledande genom
Köping ut i Mälaren.
Utskottet får, i anledning af dessa motioner, anföra, att Utskottet anser
lönebidrag af Statsmedel för anställande af endast en undersökning rörande
ändamålsenligheten af de ifrågaslällde canal-arbetenas utförande icke
lämpligen böra beviljas; men att deremot af de serskilda medel, som finnas
ställda till Kongl. Maj:ts Kådiga disposition i och för undersökningar i afseende
å sådane arbetsförelag, som kunna anses nyttiga för det allmänna,
tillgång till bestridande af kostnaderne för de af motionärerne ifrågasatte
undersökningar och kostnadsförslags upprättande kan beredas, så framt Kongl.
Maj:t skulle finna saken vara af den vigt, att Statsbidrag derför lämpligen
må kunna utgå; och anser sig Utskottet, på grund häraf, böra hemställa,
att motionerne icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm, den 7 Mars i8/f5.
.\':o SS©.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 9 Mars, kl. 2 e, m.
Men orial, i anledning af skiljaktiga beslut i frågan om Commissarien
Törnemans och Revisor Nyströms bibehållande af sine löner vid
Contoret för Allmänna Magasins-Ärendenas utredning.
(U. A.)
Utlåtandet N:o 179, deruti, på anförde skäl, Utskottet vidblifvit sitt
under N:o 91 afgifne yttrande, enligt hvilket Commissarien Törneman och
Revisoren Nyström ansetts böra under vissa vilkor uppföras å Allmänna Indragnings-Staten
till åtnjutande, den förre af ^26 R:dr 32 sk., och den sednare af
226 R:dr 32 sk., i expeclance-löner, har utaf Ridderskapet och Adeln, som
bifallit utlåtandet N:o 91, blifvit lagdt till handlingarne, samt af Preste Ståndet
godkändt. — Borgare-Ståndet har deremot beslutat, att Törneman och
Nyström böra, ifrån den tid, deras tjenstgöring vid Contoret för Allmänna
Magasins-Ärendenas utredning upphört, eller kommer att upphöra, uppföras
10
Stats-Ulkk otlets Memorial, N.-o 236.
å Allmänna Indragnings-Staten, lill åtnjutande, den förre af 777 R:dr och
den sednare af 497 R‘dr 8 sk. årligen, under vilkor, alt, i fall endera af
deni, eller hegge, efter nämnde tid, skulle befordras till annan tjenst med
högre lön af allmänna medel, än som nu af dem innehafves, förutnämnde
å Indragnings-Stal anvisade belopp i samma nion minskas eller alldeles upphöra.
— Bonde-Ståndet, som afslagit betänkandet N:o 91, har lagt utlåtandet
IN:o 1 79 till handlingarne.
Da 3:ne Stånd således äro ense derom, att Törneman och Nyström
böra undfå åtminstone de belopp, Utskottet föreslagit, eller /p6 H;dr 32
sk. för den förre och 226 Riksdaler 32 sk. för den sednare, samt BorgareSlA
ridet är ensamt uti sitt beslut, hvarmedelst expectance-lönerne bestämmas
till ett högre belopp, och hvilket belopp underkänts af 3:ue Stånd, så
och enär delta Borgare-Ståndets beslut, lika litet som Bonde-Ståndets mening,
hvarigenom all ersättning afslås, kan uti denna Statsregleringsfråga föranleda
någon vidare åtgärd, anser sig Utskottet endast böra hemställa,
att uti den underdåniga skrifvelse, som i ämnet varder till
Kongl. Maj:t aflåten, Rikets Ständer måtte anmäla, det
Törneman blifvit å allmänna Indragnings-Staten uppförd
till åtnjutande af 426 Rdr 3a sk., och .Nystrom af 226
Rdr 3a sk., med de vilkor i öfrigt, 3:ne Riks-Stånd, genom
bifall till Utskottets förslag i denna del, stadgat.
Stockholm den 7 Mars 1845.
Reservationer.
Af Herr Nerin' ”Jag anser mig ej böra underlåta fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet derå, hurusom förut vid flera tillfällen den åsigt gjort sig
gällande, att i fall, sådane som det nu förevarande, votering i Förstärkt Utskott
borde ega rum. Så t. ex. blef i Stats-Ulskottets memorial N:o 519,
vid förra Riksdagen, voteringspropositioner framställde i fråga om ett lån till
Carlskrona Stads Pastorat, som Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Slåndet
beviljat till belopp af 12,000 R:dr, men Preste-Ståndet till 20,000 R:dr,
hvaremot Bonde-Ståndet helt och hållet afslagit ansökningen om ett sådant
lån; och i memorialet N:o 490 vid samma Riksdag framställdes likaledes af
Slals-Utskottet voteringspropositioner angående anslaget till Riddarholms
-
Stals-UtskoUets Memorial N:o 236.
17
kyrkans reparation; i hvilken fråga Bidderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
anvisat en summa af 52,ooo R:dr, men Borgare-Ståndet hestämt anslaget till
4o,ooo Bdr och Bonde-Ståndet nedsatt detsamma tili endast 25,ooo Bdr;
hvarjemte samma Utskott i memorialet N:o 3oi tillstyrkte votering i förstärkt
Utskott, rörande ans’aget till fångars vård m. m., i afseende hvarå
Preste-Ståndet i det förut Obestämda beloppet 245,38o B:dr beviljat en tillökning
af 180,000 R:dr, men Bidderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet förhöjt
det fordna anslaget med 100,000 R:dr, hvaremot Bonde-Ståndet bestämt anslaget
till 3oo,ooo B:dr. Så vidt jag kunnat inhemta, blef intetdera af dessa
memorial af något Biks-Stånd ogilladt, och i sistnämnde 2:ne frågor skedde
verkligen votering i förstärkt Utskott, men beträffande lånet till Carlskrona
pastorat, blef en sådan åtgärd öfverflödig, emedan Preste-Ståndet slutligen
förenade sig i Bidderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets beslut"
Af Herr Walley.
Bih. till R. St. Trot. 1845. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 17 Haft.
3
STOCKHOL M, Lundberg; SC Cornp. 18^5.
Slats-Utskoltets Utlåtande, N.o liy.
«
N:o 237.
Ank. till Exp.-Utsk. d. tS Mars, kl. 10 f. tu.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å betänkandet
N:o 111, angående ifrägaställde förändringar uti gällande
stadganden, dels rörande sättet för markegångsprisens bestämmande,
dels i afseende på beskaffenheten af af radsgild
spanmål.
fl. Af
Till besvarande af de utaf Ridderskapet oell Adeln samt Preste- och
Borgare-Stånden meddeldle återremisser å vissa delar af Stats-Utskottets betänkande,
N:o lil, angående ifrägaställde förändringar uti gällande stadganden,
dels rörande sättet för markegångs-prisens bestämmande, dels i afseende
å beskaffenheten af afradsgild spanmål, samt med föranledande derjemte
af Riks-Ståndens uti hithörande frågor i öfrigt fattade beslut, får Utskottet i
ämnet afgifva följande förnyade utlåtande.
l:o Första punkten af betänkandet N:o lil, enligt hvilken Utskottet ansett
sig sakna anledning att, i hänseende till de rörande val af ledamöter
uti Markegångs-Comitéer gällande föreskrifter, tillstyrka någon förändring,
är af samtlige Riks-Stånden godkänd.
2:o Utskottets yttrande uti 1 momentet af 2:dra punkten, innefattande
hemställan, att besvär öfver de af Riks-Ståndens Deputerade fattade beslut, angående
markegångsprisens bestämmande, måtte af Kongl. Kammar-Collegium
och Kongl. Stats-Conloret gemensamt pröfvas och afgöras, är af Ridderskapet
och Adeln afslaget, af Borgare- och Bonde-Stånden bifallet samt af Preste-Ståndet,
i sammanhang med öfrige delar af nämnde punkt, till Utskottet
återremitteradt, dock utan att emot nu ifrågavarande hemställan någon
egentlig anmärkning inom Ståndet förekommit. Vid sådant förhållande och
då 2:ne Riks-Stånd gillat Utskottets förslag,
vidblifver Utskottet sitt förra yttrande i denna del.
3:o Uti 2:dra momentet af 2:dra punkten hade Utskottet tillstyrkt, att
förhöjning af en utaf Riks-Ståndens till Markegångs-Taxans uppgörande utaedde
Deputerade vidtagen prisbestämmelse icke må af Kammar-Advocatfiscaleu
yrkas eller af Kammar-Collegium och Stats-Contoret medgifvas i de
fall, då nämnde pris motsvarar eller öfverstiger medium af de värden, »om
Hill. till R. St. Prot. 1845. 4 Sami., 1 A/d. 2 Band. 18 Haft. 1
2
Stats-Utskoilets Utlåtande, N.o 23j.
för samma räntepersedel finnas upptagne uti de till ledning vid Markegårigssättningen
i författningsenlig ordning inom districtet aflemnade priscuranter..
Detta tillstyrkande är af Ridderskapet och Adeln afslaget, af Borgare- och
Bonde-Stånden bifallet, men af Preste-Ståndet återremitteradt. Inom sistnämnde
Riks-Stånd är nemligen erinradt, att de uti berörde priscuranter
upptagne värden, hvilkas bestämmande helt och hållet ankomme på de skattdragande,
redan under nuvarande förhållanden, då dessa priscuranter endast
tjena till ledning för Markegångs-Comitéerne ofta understiga allmänt gångbara
priser, samt i händelse, på sätt Utskottet föreslagit, priscuranterne skulle i frågor
om yrkad förändring uti Deputerades beslut erhålla ofelbart visord, sannolikt
komme att än ytterligare nedsättas, hvarigenom åter' räntetagare och serdeles
Kronan, hvilken sistnämnde icke egde att räntepersedlarne in natura utfordra,
tillskyndades ett alltför kännbart lidande. På grund häraf är af flere
ledamöter yrkad t, att ifrågavarande moment måtte utur Utskottets förslag
helt och hållet uteslutas, så vida icke något correctiv kunde uppgifvas,
hvarmedelst dylika oriktigheter i afseende på priskuranternes uppgörande
med säkerhet förekommes. Andre ledamöter hafva deremot yttrat
farhåga, alt, i anseende till vederbörande kronofogdars inflytande, värdebestämmelserne
uti meranämnde priscuranter kunde komma att oskäligt uppstegras
och verkställigheten af Utskottets förslag på sådant sätt för de skattskyldige
medföra väsendtlig olägenhet.
Som emedlertid tvänne Riks-Stånd bifallit Utskottets uti förevarande
2:dra moment gjorde hemställan,
får Utskottet samma hemställan vidblifva.
4:o Från Preste-Ståndet har Utskottet erhållit återremiss jemväl å 3:dje
och 4:de momenten af 2:dra punkten, deruti blifvit föreslaget, dels att, vid
pröfning af besvär öfver Markegångs-Comiteers beslut, prisens förhöjning,
der densamma kan ifrågakomma, bör grundas på verkställd jemförelse mellan
prisen så väl ipom Länet, sora uti nästgränsande Län, dels att de
förändringar uti den af Deputerade uppgjorde markegångstaxa, hvilka slutligen
varda fastställde, skola gälla för så väl Kronan som samtlige räntetagare
och räntegifvare inom samma markegångsdistriet. Då emedlertid dessa
2:ne moment äro af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden
bifallna, samt ärendena förljakteligen, jemlikt Ib § Riksdagsordningen,
af Rikets Ständer afgjorde,
lärer något vidare yttrande i förevarande ämnen från Utskottets
sida icke erfordras.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:0 l3f.
3
5:o Utskottets hemställan om aflåtande af underdånig skrifvelse till
Kongl. Majit, angående de beslut, som af Rikets Ständer kunna komma att
fattas, i afseende på sättet för sökande och erhållande af ändring uti RiksStåndens
Deputerades förfoganden, rörande markegångsprisens bestämmande,
är af samtlige Riks-Stånden gillad.
6:0 Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva afslagit, men
Bonde-Ståndet bifallit Utskottets uti 3:dje punkten lit. a) gjorde tillstyrkande,
att det uti Kongl. Kungörelsen af den 22 November 1834, såsom vilkor
för räntespanmåls afradsgilda beskaffenhet meddeldte stadgande,! att
nämnde spanmål bör vara väl rensad och stridj måtte utbytas mot den
föreskrift, att dylik spanmål bör vara väl rensad och kärngod. BorgareStåndet
har återremitterat detta moment, på grund af dervid framställde
anmärkningar: att. utbytet af ordet strid mot det af kärngod icke komme
alt medföra någon vinst för landtmannen; att denna nya af allmogen till
sin betydelse mindre kända term måhända skulle förorsaka ökade tvister eluellan
Kronan och räntegifvare, samt att fråga dessutom kunde uppstå, huruvida
icke, efter en ofördelaktig skörd, det vore lättare att anskaffa strid,
än kärngod säd. Förslag är derjemte väckt att ordet strid borde förändras
till god och oskadad eller till god och kärnfrisk.
Med anledning af dessa anmärkningar och enär 2:ne Riks-Stånd ogillat
Utskottets i momentet litt. afgifna förslag, angående förändring uti
1834 års ofvan nämnde Kongl. Kungörelse, har Utskottet
funnit sig föranlåtet att samma förslag frånträda;
men deremot och i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit uti nyligen
utfärdade Nådiga Resolutioner förunnat ränteghvare i vissa Län vid
lefverering utaf afradsspanmål, tillstyrker Utskottet,
att, såsom vilkor för räntespanmåls afradsgilda beskaffenhet, må
stadgas, det span målen bör vara väl rensad och efter årsväxtens
beskaffenhet strid.
7:o De uti 3:dje punkten mom. litteris b), c), d), e) och f) föreslagne
stadganden, angående bestämmandet af en viss minimi-vigt å lefvereringsgild
räntespanmål, jemte fle<-e dermed gemenskap egande ämnen, äro af
Preste-Ståndet afslagne och af Bonde-Ståndet bifallne, hvaremot Utskottets
yttranden i dessa delar blifvit af Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
återremitterade. Såsom skäl för återremiss är inom Ridderskapet
och Adeln hufvudsakligen erinradt, att då, i följd af olika årsväxt, spanmålen
å serskilde orter inom samma Län och Socken ofta vore, i hänseende
tili vigten, af väsendtligen skiljaktig beskaffenhet, skulle, i händelse de af
i
Stals-Utskotlels Utlåtande, N.-o iZj.
Utskottet tillstyrkte bestämmelser ginge i verkställighet, härigenom uppslå
en betydlig olikhet uti de serskilde räntegifvarnes förmåga att sin spanmålsskatt
behörigen utgöra; att fastställandet af en dylik minimi-vigt sannolikt
skulle, långt ifrån att förekomma) tvister emellan räntegifvare och räntetagare,
fastmera dertill gifva ökad anledning; att sålunda ofvannämnde föreskrifter
möjligen kunde tolkas på del sätt, att räntegifvaren icke vore förpligtad
att aflemna fullt tunnemål, utan allenast skyldig att tillse, att den lefvererade
räntespanmålenj innehöll den minimi-vigt, som belöpte sig på det
antal tunnor, hvilka honom ålåge att utgöra samt att ifrågavarande minimi-vigtbestämmelser,
derest de ansågos lämplige, åtminstone icke borde årligen ega
rum, utan, sedan de en gång blifvil vidtagne, för alltid lända till efterrättelse.
Flere Ledamöter hafva åter, under erkännande af nyttan och behöfligheten
utaf de åtgärder, hvilka af Utskottet i förenämnde afseenden föreslagits,
yrkat, att, till undvikande af möjlig tvetydighet, momentet litt. b)
måtte erhålla följande förändrade redaction: ”alt, vid de årliga markegångssättningarne,
deputerade skola, till räntetagares och räntegifvares ömsesidiga
efterrättelse, bestämma den minimi-vigt, som hvarje sädesslag
måste hålla, för att vara afradsgildt. Till ledning för denna åtgärd
böra de uppgifter och priscuranter, hvilka före markegångssättningen af
Ki onofogdarne insändas, äfven omfatta de serskilde spanmåls-slagens vigt.”—-  Hos Borgare-Ståndet har anmärkning framställts dervid, att Utskottets förslag
icke innehölle något stadgande om sättet, hvarpå spanmålens minimivigt
borde utrönas; hvarjemte en ledamot hemställt, att någon eftergift i
afseende på vigten måtte tilläggas räntegifvare, som lefvererar riad säd.
Då de fleste Ledamöter af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet,
hvilka i förevarande ämne sig yttrat, hufvudsakligen inslämt uti Utskottets
åsigt, i fråga om fastställandet af minimi-vigten å afradsgild spanmål,
samt ofvannämnde momenter lit. b'), c), d), e) och redan blifvit af ett
Riks-Stånd godkände, har Utskottet
funnit sig böra vidblifva, hvad uti nu förevarande ämnen är vordet i
betänkandet N:o lil yltradt och tillstyrkt; dock hemställer Utskottet,
alt mom. litt. b) må, i afseende på redactionen, undergå
den inom Ridderskapet och Adeln äskade förändring, och således
blifva al följande lydelse:
Att, vid de årliga markegångs-sättningarne, deputerade skola,
till räntetagares och räntegifvares ömsesidiga efterrättelse, bestämma
den minimi-vigt, som hvarje sädesslag måste hålla, för att
vara afradsgildt. Till ledning för denna åtgärd, böra de upp
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o 238. 5
gifter* och priscuranter, hvilka före markegångssättningen afKronfogdarne
insändas, äfven omfatta de serskilde spanmålsslagens vigt,
Slutligen får Utskottet till Bonde-Ståndet, som godkänt den förra redactiouen
af mom. litt. b), hemställa, att Ståndet behagade bifalla den
deruti nu tillstyrkte förändring.
Stockholm den 7 Mars 1845.
N:o 238.
Ank. lill Exp.-Utsk. den i<j Mars, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om understöd för Handtverksgesäller,
som i främmande länder förvärfvat sig utmärktare
skicklighet och konstfärdighet.
(JR:glds Afd.)
Under anförande, hurusom idkarne af Svenska handtverkerien, medelst
sina tillverkningar, omöjligen kunde täfla med utländska slöjdidkare eller
förekomma behofvet af främmande handtveiksvarors införande i Riket, så
vida icke de förre försattes i tillfälle att förvärfva sig den konstfärdighet
samt de kunskaper, som de sednare egde, och då, enligt hvad erfarenheten
visat, de handtverks-idkare, hvilka inom Sverige, genom tillverkningarnes
beskaffenhet, utmärkt sig, merendels antingen sjelfve bildat sig utrikes, eliel’
begagnat utländske arbetare och från främmande länder införda arbetsmelhoder,
har Herr Fred. Chr. Stuart, uti en inom Ridderskapet och Adeln
väckt saint till Stats-Utskottet remitterad motion, föreslagit: att, till uppl i fvande
och befordrande af inhemska handtverkerien, hvilka hittills fiån
det allmännas sida icke rönt samma omvårdnad, uppmuntran och frikostighet,
sora fabrikerna, Rikets Ständer måtte utaf de under Kongl. CommereeCollegii
förvaltning ställda fonder anvisa tillräckliga medel, för att användas
till oundvikliga utgifter vid burskaps sökande, verkstäders uppsättande
med erforderliga redskaper, äfvensom nödiga förlag för skicklige handtverksgesäller,
som gjort sig kände för rena och goda seder samt en hedrande
6
Stats-Utskottels Ultåtanclc, N.o 238.
vandel, och efter aflagda fördelaktiga kunskapsprof under minst 2:ne års
tid, medelst resor samt arbetandet å bättre verkstäder inom Tyskland, Frankrike,
Belgien och England, eller åtminstone inom 2:ne af dessa länder, förvärfvat
sig insigter och konstfärdighet i sina yrken samt deröfver, likasom öfver
deras goda förhållande i allt öfrigt, kunde förete tillfredsställande betyg;
hvarvid, enligt motionärens förmenande, metallarbetare och gesäller uti andra
sådana yrken, som vore af väsendtligare vigt för Sverige samt, utan
kostsamma verktyg och betydliga förskott, icke kunde bedrifvas, borde företrädesvis
understödjas.
Utskottet delar den af motionären yttrade åsigt om nödvändigheten
för Svenska handtverkeriens idkare att, så vida deras tillverkningar skola
kunna täfla med de i åtskilliga främmande länder förfärdigade handtverksvaror,
tillegna sig samma konstfärdighet och arbetssätt, hvarmed deras
yrken inom dessa länder bedrifvas. Likaså instämmer Utskottet i motionärens
yttrande, angående vigten och fördelen för det allmänna af handtverkeriernas
förkofran samt förbättrandet och fullkomnandet af deras producter.
Beträffande åter det af motionären framställda förslag, så förekomma,
i afseende på vei kställbarheten deraf, enligt Utskottets åsigt, så mångå betänkligheter,
att Ulskottet icke kan detsamma understödja. Utskottet betvifla!’
nemligen möjligheten att, utan serskilda serdeles noggranna och med väsendtliga
svårigheter förenade controller, vederbörligen vaka öfver de föreslagna
understödens behöriga användande och förhindra deras missbrukande. Men
om också det säll, motionären uppgifvit, för att befrämja utvecklingen af
den inhemska slöjdskickligheten, skulle af vederbörande finnas lämpligt och
ändamålsenligt, tror Utskottet sig kunna antaga, att Kongl. Majit, för verkställigheten
deraf, redan eger erforderliga tillgångar uti de för Svenska näringarnes
befordrande disponibla och under Kongl. Commerce-Collegii förvaltning
slående medel.
Vid nu anförda förhållanden, anser sig Utskottet böra hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon serskild åtgärd från
Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den 7 Mars 1845.
