# ID: svediakorp-gov2123
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,174
# sentences: 1,535
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utshottets Utlåtande, N.o ioy.
7
Crona Statsverkets ersättningsanspråk blifvit, på sätt för 1835 års räkenskaper
egt rnm, reservationsvis bevakadt, jemväl i afseende på sådane af
Kronofogden upprättade äldre räkenskaper, i och för hvilka, enligt Kongl.
Kammar-Collegii och Kammar-Rättens Kungörelse af den 18 Februari 1811,
hans sterbhus kunde finnas böra fortfarande ansvara; så och enär det icke
synes med billighet öfverensstämmande, att den af vederbörande härutinnan
begångne uragtlåtenhet skulle för Thysenius medföra vidsträcktare betalningsskyldighet,
än som egentligen skolat på honom belöpa, har Utskottet
trott sig ega giltig anledning att, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t uti
Dess högstberörde Nådiga Skrifvelse föreslagit, till Rikets Ständer hemställa
,
att Häradsskrifvaren Thysenius, må förunnas eftergift af halfva
beloppet, eller 90 Rdr 1 sk. 6 rst. Banco, utaf ifrågavarande
för åren i83i , i83a, i833 och i834 origtigt afkorta
de
och honom till ersättning ådömde Kronö-utskylder. Stockholm
den i3 December i844-
N:o 107.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i5 Dpc. kl. 11 .f rn.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
afskrifning eif de, i och för den i hufvudstaden sednast
församlade Revisionen öfver Rikets Elementar-Läroverk,
utbetalde för skotts-summor. (I. A.)
Sedan Kongl. Maj:t, uti Nådiga Bref af den 1 November och 18
December i843, anbefallt Stats-Contoret att af under händer hafvande medel
anordna och utbetala, hvad till rese- och tractaments-ersättning m. m.
för den, på grund af Skol-ordningens föreskrift, i hufvudstaden sednast församlade
Revisionen öfver Rikets Elementar-Läroverk komme att erfordras,
samt Stats-Contoret derefter, på grund af Kongl. Maj:ts tillika meddelade
befallning, uti skrifvelse den 7 sistlidne Juni, till Kongl. Majit i underdånighet
öfverlemnat en uppgift å de för berörde ändamål af Stats-Contoret utbetalde
summor, tillsammans utgörande 4*518 Rdr 17 sk. 8 rst. Banco, under
anhållan, att Kongl. Majit ville i Nåder anvisa medel till ersättning af
ifrågavarande utgifter, så har Kongl. Majit, uti Nådig Skrifvelse till Stats
-
8
Ståts-Utskottets Utlåtande> N.-o loj.
Utskottet af den io sistlidne October, föreslagit Rikets Ständer, att meranämnde
förskottssumma må i Statsverkets räkenskaper afskrifvas.
Enligt Kongl. Slats-Contorets omförmälde uppgift, har det förofvanberörde
ändamål förskottsvis anordnade belopp utgjorts af följande serskilde
poster:
1:0 Till Ledamölerne och Secreteraren i nämnde
Revision, rese- och tractaments- kostnads-ersättning, tillhopa
2,302: 23. 8.
2:0 Till Ordförandens i beraälde Revision disposition,
till inköp af skrifmaterialier m. ni  100: — —
3:o Till t. f. Copisten A. J. Olde_, arfvode såsom
Canzlist vid Pievisionen
233: 16. —
4:o Till Kongl. Hof-Predikanten och Kyrkoherden
E. M. Tesner, dito såsom Secreterare vid Revisionen . . 3oo: — —
5:o Till Vaktmästaren J. Pettersson s dito för
tjenstgöring vid dito . . . :  100: — —
6:0 Till Ledamoten i Skol-Revisionen, Rector J. N.
Cramer, ytterligare tractamente för 20 dagar, hvilka han,
i afvaktan på postfartygets ankomst, måst tillbringa vid Böda
hamn på Öland  60: — —
7:0 För tryckning af Skol-Revisionens
berättelse med bilagor  1,256: 44- —
samt för bindning och häftning deraf . . i65: 3o. —
ö ö
1,422: 26. —-
Summa 4>5i8: 17. 8.
Enär bemälde Revisions sammanträde egt rum i följd af stadgandet
uti gällande Skol-ordning, samt för bestridande af de i sådant afseende
förefallna ofvanupptagna utgifter, vid hvilkas beskaffenhet och belopp Utskottet
icke funnit något att erinra, serskildt statsanslag icke är vordet af
Rikets Ständer anvisadt, har Utskottet, som uti dess under N:o 80 afgifne
utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Kådiga framställning om ersättning
för åtskillige ifrån Kongl. Stals-Contoret af under händer hafvande medel
verkställde utbetalningar, redan tillstyrkt godtgörelse af de uti i:sta
och 2:dra punkterna af Kongl. Stats-Contorets ofvanberörde förteckning
uppförde poster af tillsammans 2,402 Rdr 23 sk. 8 rst., nu skolat hemställa,
att
Stats-Utskoltets UtlåtandeN:o 108.
9
att jemväl öfriga uti Kongl. Maj:ts Lill Utskottet aflåtne Nådiga
Skrifvelse omnämde förskotter af tillhopa 2,ii5R:dr 43
sk. må, genom beloppets afförande å öfverskotten af StatsVerkets
Inkomster, Kongl. Stats-Conloret ersättas. Stockholm
den 13 December 1844*
Häremot afgaf Herr Norin en så lydande reservation: ”Enär redo
visningen för dessa utgifter icke varit föremål för Rikets Ständers Revisorers
granskning, och en partiel revision af Siats-Utskottet icke kan anses
instämmande med Grundlagens mening, finner jag, för pnejudicatets skull, afskrifningen
ännu icke hafva bordt tillstyrkas.”
N:o 1 08.
Ank. till Exp. Utsk. (t. i5 Dec. kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss ä f d.
Krono-Fogden C. West lin gers och f. d. Hiirads-skrifvarén G.
Lindfors's anderd, ansökning om eftergift af ådömdt ersättnings-ansvar
i följd af uraktlåten debitering och uppbörd.
(L, A.)
Kongl. Majrt, som vid föredragning af en utaf f. d. Kronofogden Carl
Westlinger oell f. d. Häradsskrifvaren, numera Kronofogden Gustaf Lindfors
i underdånighet gjord ansökning, att af nåd varda befriade från ådömdt
ersätlnings-ansvar, i följd af deras uraktlåtenhet alt debitera och uppbära
de åtskilliga finntorp uti Nås och Floda Socknar af Stora Kopparbergs Län
åsatte räntor och kronobonden, funnit Sig ega anledning att till Rikets
Ständers pröfning och behjertande hänskjuta denna fråga och i sammanhang
härmed tillika pröfvat skäligt tillåta sökanderne att, emot godkänd
borgen, lyfta de af dem å vederbörlig ort nedsatte ersättningsbeloppen, har,
medelst Nådig remiss af den 2 sisth September, till Stats-Utskottet öfverlemnat
förenämnde ansökning, jemte vederbörandes deröfver afgifne utlåtanden
och öfriga till målet hörande handlingar, för inhemtande af Rikets Ständers
yttrande och beslut, huruvida berörde ersättnings-ansvar må sökanderne
eftergi f vas.
liili. till R. St. Prut. 1844■ 4 Sunil. 1 Afd. 2g Haft. 2
IO
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 108.
Omförmälde handlingar utvisa att, i anledning af Advocat-Fiscals-Embetets
i Kongl. Kammar-Collegium emot ]Vestlinger och Lindfors förde talan,
angående deras förpligtande att godtgöra kronan belöpande, men icke
debiterade eller uppburne, räntor och kronotionde af åtskilliga å Nås sockens
Östra och Westra Krono-allrnänningar samt Floda Krono-allmännig i Floda
Socken af Stora Kopparbergs Län belägna s. k. finntorp, Kongl. KammarRätten,
genom särskilde Utslag af den 9 Maj 183^, sig utlåtit, att, enär obestridt
vore, det ifrågakomne finntorp vid verkställde skattläggningar, hvilka
egt rum för finntorpen i Nås Socken år 1827 och för de i Floda Socken
befintlige i Juli månad 1828, fått sig bestämd ränta och kronotionde åsatte,
samt då, med tillämpning af ej mindre Kongl. Förordningen den 17 October
1769, än äfven Kongl. Kammar-Collegii på Nådig befallning den 22
November 1815 utfärdade Circulair, vid skattläggning fastställd ränta borde
påföras från skattläggningsdagen och, i händelse ändring eller inställelse deruti
inom 6 månader derefter icke sker, uppbäras och redovisas, vid påföljd
för försummelse, att Kronofogden och Häradsskrifvaren derför stanna i ersättning,
ålades TVestlinger och Lindfors att, från skattläggningsdagarne årligen
intill den dag, då finntorpsägarnes betalnings-skyldighet vidtoge, efter
uträkning, som Lands-Contoret egde författa, ersätta Kongl. Maj:t och Kronan
den ränta och krono-tionde, som vid nämnde skattläggningar blifvit
åsatte ifrågavarande finntorp eller nyhemman; dock att för de finntorp,
som utgjorde gammal ränta, sådan till mindre belopp uppgående ränta finge
afkortas på den ersättningssumma, hvilken för så beskaffade hemmansdelar
kunde belöpa.
Dessa Kammar-Rättens Utslag, hvaröfver Westlinger och Lindfors
anförde underdåniga besvär, blefvo under den 9 Augusti 1889 af Konungens
Högste Domstol gillade och fastställde; från hvilket beslut likväl en
ledamot, Justitiae-Rådet Stråle, var skiljaktig, med förklarande, att då klaganderne
visat, att de skattläggningar, i följd hvaraf ifrågavarande skattemedel
bordt påföras, numera blifvit af Kammar-Collegium upphäfde, samt ej
ådagalagdt vore, att, det oaktadt, torp-innehafvarne blifvit ansedde skyldige
att under tiden erlägga den skatt, som vid de upphäfde skattläggningarne blifvit
dem påförde, vid hvilket förhållande icke såsom klart och ostridigt antagas
kunde, att Kongl. Majit och Kronan, genom underlåtenhet att skatt påföra,
blifvit lidande, pröfvade Justitiae-Rådet för sin del rättvist att, medi ändring
, klaganderne från den ådömde betalningskyldig
-
af Kammar-Rättens Utslag
heten befria.
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 108.
Till närmare utredning af ämnet och såsom skäl för den i nådeväg
sökte eftergift af ifrågavarande ersättnings-ansvar, hafva ^Vestlinger och
Lindfors andragit: att, sedan Skogsafvittring för Nås och Floda socknar för
sig gått samt åboerne å de på dervarande allmänning sedan längre tid tillbaka
befintliga finntorp blifvit berättigade att för sina torplägenheter från
öfverloppsmarken erhålla skogsanslag emot derför belöpande skatt, så hade
åren 1827 och 1828 skattevärdering för ifrågavarande lägenheter blifvit
verkställd, äfvensom förslag rörande de serskilda skogsområdena upprättats
och till Kongl. Kammar-Collegii granskning öfverlemnats; att likväl bemälde
Collegium, som under den 28 November 1887 lill slutlig pröfning företagit
berörde skattläggnings-förslag, enligt till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Stora Kopparbergs Län aflålne serskilde skrifvelser, i allo upphäft
förenämnde skattevärdering, såsom icke öfverensstämmande med stadgandena
i Kongl. Brefvet af den 20 Januari samma år, hvarken i afseende å
det torpen tilldelade skogsutrymme eller skogens beräkning vid räntans bestämmande,
i följd hvaraf ny skattläggning å nämnde finn torps-lägenheter
komme att förrättas; att, genom detta upphäfvande af den föreslagne skatte-värderingen,
finntorpens egare allt hittills icke kommit i åtnjutanne af det
större skogsområde, som vid skattläggningsförslagets upprättande varit afsedt,
och hvarpå det torpen åsatte högre hemmantal med åtföljande räntor
sig grundat, utan hade bemälde torpegare allenast bibehållits vid de af ålder
innehafde fördelar, hvarför de fortfarande utgjort dan redan på 1600-  talet bestämde finnjernsskatt; att då det uti Kongl. Kammar-Rättens Utslag
åberopade, af Kongl. Kammar-Collegium den 22 November 1815 aflåtne,
Circulair-bref endast omnämnde skattläggningar å nya hemman och
lägenheter, de der således lill hela sin egorymd redan vid skattläggningstillfället
äro bestämde och afrösade, men den åren 1827 och 1828 verkställde
meranämnde skattevärdering afsåge förhöjning i finnhem manens gamla
skatt emot erhållande af ett vidsträcktare skogsområde, såsom serskildt bidrag
till åboernes utkomst, hade sökanderne icke kunnat anse stadgandet i
Berörde Circulair-bref vara tillämpligt vid ifrågavarande fall förr, än det föreslagne
skogsområdet blifvit af Kammar-Collegium faststäldt och för hemmanen
afrösadt, hvarföre sökanderne ej eller trott sig berättigade att den
föreslagne ränteförböjningen under tiden debitera; helst en sådan åtgärd
kunnat ådraga dem det ansvar, som för oriktig debitering är stadgadt; att
sökanderne för denna sin åsigt syntes desto heldre hafva egt skälig grund,
som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Länet, enligt ett vid den underdå
-
Stats-Ulskottets UtlåtandeN:o 108.
niga ansökningen i afskrift bilagdt Utslag af den 3o December 1839, befriat
åboerne å vissa bland ofvanberörde i Floda Socken belägna finnhemman
från erläggande af de, jemlikt det utaf Kammar-Collegium uppbälde
skattläggningsförslaget, dem påförde tillökade räntor; att, i händelse nämnde
skattläggningsförslag, hvilket redan den 28 October 1828 till Ka nima rCollegium
insändts, blifvit inom den uti Kongl. Förordningen den 17 October
1769, jemförd med Kongl. Förklaringen den 11\ October trJrJr], bestämde
tid, eller åtminstone inom tre års förlopp, medan åboernas åliggande
att för räntorne ansvara ännu fortfarit, af bemälde embetsverk slutligen
pröfvadt, någon ersättnings-skyldighet sannolikt icke kunnat drabba sökanderne,
då deremot nu, sedan berörde pröfning kommit att fördröjas i nio
års tid, beloppet af de sökanderne til! godtgörande ådömde räntor uppnått
den betydliga summan af 870 R:dr 4f 6 rst. B:co; samt att utkrälvandet
af Kronans ifrågavarande fordran skulle beröfva sökanderne ali utväg
att bereda egen och sina familjers bergning.
Kongl. Majlis Befallningshafvande i Stora Kopparbergs Län, som till
Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnat kVest lin gers och Lindfors’s omförmälde
ansöknings-skrift, har lör egen del, jemte utveckling af de i samma
skrift upptagne skäl, tillika fästat Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet
derå, att lVestlinger, i följd af iråkad obotlig sjukdom, måst, efter 26 års
tjenstetid vid Lands-Staten, år 1887 begära nådigt afsked från sin innehaide
kronofogde-beställning, och således, i saknad af enskild förmögenhet, nödgades
med familj lefva af den honom tillkommande pension, äfvensom alt
Lindfors, som tjenat vid Lands-Staten i 22 år, derunder icke förväfvat någon
egen förmögenhet, men hade att med sina obetydliga löne-inkomsler
försörja en talrik familj; hemställande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande på
grund häraf, att bemälde tjenstemän, hvilka alltid med noggranhet iagttagit
sina tjensteåligganden, måtte frikallas från den ersättnings-skyldighet,
som genom Högste Domstolens ofvannämnde utslag blifvit dem ådömd.
Advccats-Fiscals-Embelet i Kongl. Kammar-Collegium har uti afgifvet
underdånigt yttrande bestridt Nådigt afseende å sökandernes förevarande
underdåniga anhållan; och derjemte, för den händelse att densamma emedlertid
skulle varda i Nåder bifallen, framställt den anhållan, alt Fmbetet, genom
hvars anmärkning målet uppkommit och hvars åtgärder derutinnan vunnit
den framgång, alt ersättningsmedlen redan blifvit i Kronans Gassa deponerade,
mätte bibehållas vid sin rätt till uppbärande af det arfvode utaf
dessa medel, hvilket såsom en löneformån Fmbetet tillkomme.
Stats- Utskottets Utlåtande, N:o 108.
Kongl. Kammar-Rätten, hvars underdåniga utlåtande i ämnet jemväl
blifvit infordradt, har i sådant hänseende anfort, att, ehuru sökandernes
oriktiga tolkning af Kammar-Collegii den 23 November i8i5aflåtne ofvanberörde
Circulaii-bref, hvilket förmenats afse allenast skatt-läggning å nya
hemman, och sålunda icke vara tillämpligt å de vid 1837 och 1828 årens
ofvauberörde skatlevärderingar åsätta räntor, enär dessa skatte värderingar
allenast halt lill föremål förhöjning i finnliemmanens gamla skatt, emot erhål -  lande af vidsträcktare skogsområde, icke kunnat vid frågans pröfning i
rättsväg såsom laga skäl för sökandernes befriande från betalnings-ansvaret
åberopas; likväl och då detta missföistånd i förening med de af Kongl.
Majlis Befallningshafvande anförde ömande omständigheter samt det förhållande,
att skatt-läggningarne ej förr än 9 år efter det desamma egt rum
kunnat af Kammar-Collegium pröfvas, genom hvilken tidsutdrägt ersättningen,
som i annat fall vid den utgång, saken hos Collegium slutligen
erhållit, icke kommit i fråga, uppnått ett ansenligt belopp, torde i nådeväg
böra komma i öfvervägande, hemställde Kammar-Rätten i underdånighet,
att sökanderne måtte från den ådömde ersättnings skyldigheten förskonas.
I betraktande af de utaf såväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stora
Kopparbergs Län som Kongl. Kammar-Rätten, till stöd lorden sökte eftergiften
af TVeslerlingers och Lindforss ifrågavarande betalnings-skyldighet,
uppgifne bevekande skäl, och med hufvudsakligt afseende derå, att, i händelse
slutliga pröfningert af de å rneranämnde tinntorp åren 1827 och 1828
verkställde skattevärdering»!’ hunnit att af Kongl. Kammar-Collegium inom
den uti förfatlningarne i allmänhet föreskrifne lid verkställas, Kronans hos
Westlintiers och Lindfors egande fordran ingalunda uppnått dess nuvarande
höga belopp, men detta dröjsmål med ärendets afgörande icke i någon mån tillkommit
i följd af sökandernes förvållande; har Utskottet, som derjemte inhemta!,
alt den ene af bemälde tjenstemän, f. d. Kronofogden Westlinger, numera
med döden algått, hvadan ersättnings-ansvaret konuue att drabba hans efterlefvande
medellösa familj, funnit sig ega anledning tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, för sin del, frikalla f. d. Kronofogden
Wesilin gers sterbhusdelegare och Kronofogden Lindfors
från den genom llögste Domstolens olvannämnde Utslag af
ilen g Augusti 183p ådömde betalnings-skyldighet; dock med
åliggande för bemälde Sterbhusdelegare och Lindfors att, till
hälften hvardera, med tolf procent af omformälde anmärkningsmcdel
godtgöra Ad vocal-Fiscalen i Kongl, Kammar
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o 10g.
Collegium den, enligt Kongl. Brefvet af den 24 Februari
1763, nämnde tjensteman tillkommande Actorats-provision.
Stockholm den 13 December »844-
N:o 109.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i5 Dec. kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga remiss ä f. d.
vice Kronofogden J. P. Lundqvists underdåtiiga ansökning
om afskrifning af dess uppbärdss-balance. (I A.)
Genom Nådig remiss af den 2 sistlidne September, har Kongl. Maj:t
till Stats-Utskoltet öfverlemnat bandlingarne rörande den af f. d. vice Kronofogden
J. P. Lundqvist i underdånighet gjorde anhållan om afskrifning
af dess uppbörds-balance, tili belopp af 2,317 R:dr 12 sk. 10 rst.
Af de remitterade och öfriga till målet hörande handlingar, har Utskottet
inhemtat, att, efter det, enligt af Lands-Conloret i Hallands Län
upprättad balance-räkning, den uppbördsbrist Lundqvist sig åsamkat under
den tid han bestridt Kronofogde-tjensten i Halmstads fögderi, eller ifrån
November 18x6, då Kronofogden J. Fl. Hoflitig från utöfningen af samma
tjenst skiljdes, intill Maj månad 1819, blifvit upptagen till 4>242 Kdr 2
sk. 11 rst., samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nämnde Län, meddelst
utslag d. 21 October 1828, ålagt Ljundqvist att beröi’de uppbördsbrist
Kongl. Maj:t och kronan godtgöra, så hade Kongl. Kammar-Rätten, hvars
pröfning Kongl. Maj:ts Beläliningshafvandes omförmälde beslut blifvit understäldt,
genom utslag d. 25 November 1829, sig utlåtit, att då genom
balance-räkningen ådagalagts, att Lundqvist genom otillbörligt handhafvande
af den honom såsom tillförordnad Kronofogde anförtrodde uppbörd ådragit
sig den uti samina räkning upptagne brist, hvilken ingalunda finge,
på sätt Lundqvist yrkat, minskas med hans hos Hofling egande fordran,
2,480 R:dr 4 9 rst., enär gäldenären saknade medel till densamiuas
godtgörande, blefve denna brist af 4>243 R^dr 2 sk. 11 rst.., såsom en genom
tillgrepp och förgörelse af Lundqvist åsamkad proprie-balance fastställd;
i följd hvaraf han icke allenast förpiigtades att nämnde summa återgälda
med 6 procents ränta från de uppbörds-års slut, hvarifrån medlen sig här
-
Stats-Utskottets Utlåtandej IV.-o 10g.
ledde, till den dag då målet hos Kongl. Majrts Befallningshafvande blifvit
anhängigtgjordt, utan ock förklarades ovärdig att i Rikets tjenst vidare nyttjas
samt kändes skyldig att umgälla sitt brott med Åtta års arbete å fästning.
Vid pröfning af Lundqvists häröfver anförde underdåniga besvär och i sammanhang
dermed framställde nåd-ansökning, täcktes Kongl. Maj:t, enligt
Utslag den 2 April i83o, jemte fastställande i öfrigt af Kammar-Rättens
öfverklagade beslut, med afseende å serskilde förekomne omständigheter,
af nåd tillåta, att det ådömde fästnings-straffet finge till Två års fängelse,
utan arbete, å Warbergs fästning förkortas.
Sedan Kongl. Kammar-Rätten, under den 22 December 1841, anmodat
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Hallands Län, att vidtaga erforderliga
åtgärder för skyndsam indrifning af berörde proprie-balance, eller, der så
kunde ske, densamma till afskrifning befordra, förklarade Kongl. Majrts
Befallningshafvande, genom utslag den i3 December 1842, att, i öfverensstämmelse
med en af Lands-Contoret upprättad förnyad utredning, beloppet
af Lundqvists ifrågavarande uppbörds-brist borde nedsättas till 2,317 R:dr
12 sk. 10 rst., hvarjemte och då genom en utaf t. f. Kronofogden Lindgren
den 26 November sistnämnde år hos Lundqvist verkställd undersökning
blifvit upplyst, att denne saknade all tillgång för balancens gäldande, samt
dessutom kändt vore, att Lundqvist befunne sig i så utblottad belägenhet,
att han efter allt utseende aldrig komme i de vilkor, att balance-summan
kunde af honom ersättas, Kongl. Majrts Befallningshafvande tillika förordnade,
det skulle berörde 2,317 R:dr 12 sk. 10 rst. i räkenskaperne afskrifvas.
Kongl. Kammar Rätten, hvars pröfning detta ärende underställts, gillade
Kongl. Majrts Befallningshafvandes utslag, så vidt detsamma afsåg bestämmandet
af balancens rätta belopp, hvaremot och enär nämnde belopp
till äfventyrs kunde af Lundqvist i framtiden gäldas, Kammar-Rätten ansåg
sig då icke kunna bifalla medlens afskrifning, utan borde ifrågavarande
summa i räkenskapen, under balance-titel, fortfarande upptagas.
Öfver detta Kongl. Kammar-Rättens den 3i Januari 1843 gifne beslut
anförde Lundqvist hos Kongl. Majrt underdåniga besvär, med anhållan derjemte,
att, i händelse Kongl. Majrt icke skulle linna skäl att i samma beslut göra
ändring, ärendet måtte hos Rikets Ständer anmälas för utverkande af balancens
afskrifning, i likhet med hvad för Lands-Kamereraren, KammarRätts
Rådet S. Lindberg och Häradskrifvaren A. Halldin blifvit medgifvet
i afseende på dem för Kronofogden Hofling lill betalning ådömde medel;
varande, till stöd för denna underdåniga ansökning, hufvudsakligen anfördtr
i6
Stais-Utskottets Utlåtande/[r:0 1og.
att omförmälde balance egentligen tillkommit genom numera aflidne Kronofogden
Ho/tings förvållande, hvadan ock denne sistnämnde fått sig ålagdt,
att, sedan hans egen balance blifvit gulden, till Lundqvist utgifva 2,480
R:dr 4 9 rsl-> men att> då Hoflings tillgångar sådant icke medgifvit,
beloppet blifvit såsom Lundqvists proprie balance faslstäldt; och att, enär
Kongl. Maj:t, vid beviljandet af hans efter fängelsestraffets undergående
gjorde underdånig anhållan att få i Rikets tjenst ånyo användas, fästat det
vilkor, att, innan balancen till fullo inbetalts, Lundqvist icke finge anställas
i sådan befattning, hvarmed uppbörd vore förenad, samt Kongl. Maj:t derefter,
under den Maj i838, afslagit hans ansökning om coinpetence till
erhållande af länsbokhållare- och häradsskrifvare-tjenster, sökanden, vid
detta förhållande, sågesig uturståndsatt att genom befordran i tjenstemannaväg
komma i den lyckligare ställning, som medgåfve afbetalning å eller
liqvid af hans ifrågavarande gäld, till hvars infriande sökanilen, hvilken i
egenskap af Lands-Contorist icke åtnjöte högre lön på Stat än 174 Rdr 02
sk. B:eo, för närvarande saknade all utväg.
Uti häröfver afgifvet underdånigt Utlåtande, har Advocat-Fiscals-Embetet
i Kongl. Kammar-Rätten, på grund af de uti Lundqvists underdåniga skrift
anförde omständigheter, och enär, efter hvad Advocat-Fiscals-Emhetet hade
sig bekant, Lundqvist hufvudsakligen genom ett allt för långt drifvet förtroende
för Hofling, såsom ordinarie redogörare i fögderiet, ådragit sig meranämnde
betalnings-skyldighet, samt med anledning tillika deraf, att Rikets
Ständer redan medgifvit afskrifning af de summor, hvarför KammarRätts-Rådet
Lindberg och Häradsskrifvaren Halldin häftat i och lör bemälde
Hoflings uppbördsbrist, i underdånighet tillstyrkt, att förevarande balancefråga
måtte till Rikels Ständers pröfning hänskjutas; uti hvilken åsigt Kongl.
Kammar-Rätten jemväl förklarat sig instämma.
Vid föredragning den 1 November 1843 af oftanämnde besvärs- och
ansökningsmål, har Kongl. Maj:t i Nåder gillat och fastställt Kammar-Rättens
den 3i Januari samina år meddelte utslag, enligt hvilket afskrifningen
för närvarande ansetts icke böra beviljas; hvarjemte, med afseende å
hvad upplyst och anfördt blifvit rörande Lundqvists oförmåga att balancemedlen
återgälda, Kongl. Majit, på sätt ofvanberördt är, lill Stats-Utskottet
öfverlemna! handlingarne i målet, för inhemlande af Rikets Ständers
yttrande och beslut, huruvida eftergift af balance-beloppet må Lundqvist
förunnas.
Hvad
Stats-Utskottets Utlåtande, N:0 log.
’7
Hvad sålunda förekommit har Utskottet i behörigt öfvervägande tagit;
och då, enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Hallands Län
vitsordat, förre vice Kronofogden Lundqvist befinner sig i den utblottade
belägenhet, att någon afbetalning å den honom till godtgörande ålagde balance-summa
nu icke kan verkställas, samt, i betraktande af den ringa lön
han såsom Lands-Contorist åtnjuter, ingen sannolikhet förefinnes, att Lundqvist
i framtiden torde kunna bereda sig utväg för fullgörande af nämnde
betalnings-skyldighet, anser Utskottet det fortsatta balancerandet i räkenskaperne
af Statsverkets omförraälde fordran i sjelfva verket vara utan ändamål.
A en annan sida synes det äfven kunna antagas, att Ljundqvist genom
undergående af det honom ådömde fästningsstraff och förlusten af rättigheten
till framtida befordran å den tjenstemanna-bana, åt hvilken han sig egnat,
tillräckligt fått umgälla den förseelse, han, i händelse till balancens åsamkande,
låtit komma sig till last, helst denna balance, på sätt AdvocatFiscals-Embetet
i Kammar-Rätten antydt, tillkommit i följd af ett alltför
stort förtroende för Lundqvists företrädare i tjensten, Kronofogden Hofling.
Härtill kommer, att Lundqvist, vid infräffad ledighet af Länsbokhållare-tjensten
i Hallands Län, blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i första
rummet å förslaget uppförd och undfått dess förord till tjenstens erhållande,
hvaraf kan slutas, att Lundqvist till förmäns tillfredsställelse förrättat ej
mindre nyssnämnde befattning, hvilken han under ledigheten förestått, än
ock sin ordinarie Lands-Contorist-befattning. Med afseende å dessa förhållanden
och enär, såsom ofvanföre är omförmäldt, så väl Kammar-Rätts-Råclet
Lindberg som Iläradsskrifvaren Halldin, genom Rikets Ständers vid 1834
—1835 årens samt sistförflutne Riksdag lättade beslut, fått sig medgifven
afskrifning, den förre lill hela beloppet och den sednare till tre fjerdedelar
af de skulder, hvarför de i följd af Hojlings balance hos Stats-Verket häftade,
har Utskottet trott sig icke sakna skäl att tillstyrka,
det Rikets Ständer jemväl måtte förunna Lundqvist eftergift
af det honom ådömde ifrågavarande balance-belopp, 2,3 n
R:dr [2 sk. io r:st B:co; hvarom, i händelse af bifall, underdånig
skrifvelse torde till Kongl. Maj:t i underdånighet allåtas.
Stockholm den i3 December 1844-
Häremot reserverade sig Herr Valley, som ansåg Utskoltet ej hafva
bordt tillstyrka denna balance-summas afskrifning, enär förre vice KronofogBih.
lill R. St, Prot, i$44j 4 Sand. 1 Afd. 2g Haft. ' 3
i8
Stats-lStskottets Utlåtandej N.-o 11 o.
den Lundqvist blifvit, i och för sitt förhållande, dömd till 8 års fästningsstraff,
samt att beloppet borde än vidare uti räkenskaperne balanceras, alldenstund
gäldenären framdeles möjligen kunde blifva i tillfälle att betala
denna skuld.
N:o i r o.
Ant. till Exp.-Utsk. d. i5 Dec. kl. n f. nr.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Mai:ts Nådiga Skrifvelse, angående
den af Hans Exc. Herr Friherre Löfvenskiöld i underdånighet
sökte förlängning af arrendet å Sundby holms Kungsgård
i Södermanlands Län.
fJ. A.)
Kongl. Maj:t har, uti ingifven skrift, En af Rikets Herrar, f. d.
en m. m. Herr Friherre Salomon Löfvenskiöld, jemte framställ
-
Hos
Presidenten
ning af det betydligen förbättrade skick, hvaruti den åt honom på arrende
upplåtne, i Sundby Socken af Öster-Rekarne Härad och Södermanlands Län
belägne, Sundbyholms kungsgård nu befunnes i jemförelse med densammas
tillstånd, då den af Herr Friherren tillträddes, i underdånighet anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes förunna Herr Friherre Löfvenskiöld och dess Fru,
om, vid Midfastan år i85o, då nuvarande arrendet ginge till ända, begge
eller endera af dem lefva, fortsatt arrende-rättighet till Kungsgården under
deras återstående lifstid; hvarvid sökanden under nyssnämnde förutsättning
förklarat, att, i fall den sökte förlängningen af arrendet bifölles, icke allenast
den af Herr Friherre Löfvenskiöld med betydlig kostnad uppförde karacters-byggningen,
utan äfven alla öfriga honom enskildt tillhöriga hus,
byggnader och anläggningar samt dessutom åtskilliga serskildt specificerade
möbler och husgerådssaker skulle vid nämnde tid till Kungsgården afträdas.
Sedan, i enlighet med sökandens tillika gjorde underdåniga anhållan,
undersökning blifvit på stället förrättad af Kongl. Majrts Befallningshafvande
i Länet, jemte tillkallade Gode Män, hvilka, uti en till Kongl. Maj:t
insänd berättelse, i hufvudsaklig måtto vitsordat de uti Herr Friherre Löfvenskiölds
ansökning uppgifne förhållanden och derjemte i underdånighet
tillstyrkt nådigt bifall ‘till hvad i nämnde hänseende blifvit hegardt, har
Stais-Utskottets Utlåtande^, N:o ilo.
'9
Kongl. Kammar-Collegium, uti ett ilen 8 sistl. Augusti på nådig befallning
afgifvet utlåtande, under anförande af de så väl å ena som andra sidan sig
företeende omständigheter, och med stöd af hvad ofvanbemälde Besigtningsmän
yttrat, jemväl för sin del understödt Herr Friherre Löfvenskiölds underdåniga
ansökning, såsom innefattande ett både för Kronan fördelaktigt
och på billighet grundadt anbud; hemställande Collegium likväl att, om den
sökte förlängningen af arrendet blefve beviljad, det uttryckliga vilkor dervid
måtte fästas, att sökanden vidmagthölle de lionom enskildt tillhöriga
byggnader, anläggningar och inventarier, dem han uppgifvit såsom ämnade
att till Kronan framdeles afträdas, samt att sökanden ställde vederhäftig
borgen för fullgörandet af förbindelsen att, när arrendet upphör, samma
byggnader, anläggningar och inventarier, tillika med det nya caractershuset,
varda i fullgodt skick till Kronan aflemnade, utan ersättning eller afräkning
på den, enligt Lag och Syne-Rätts-beslut, Arrendatorn åliggande byggnads-skyldighet,
utom hvad anginge det nya boningshuset, hvilket, såsom
karaktershus vid Kungsgården, i det nedrifnas ställe komme att anses.
Efter öfvervägande af hvad i denna fråga blifvit i underdånighet
upplyst och yttradt, har Kongl. Maj:t, som funnit allt skäl vara för handen
till bifall å Herr Friherre Löfvenskiölds förrberörde anhållan på sätt och
med de vilkor, Kammar-Collegium i underdånighet föreslagit, af sådan anledning
och med hänsigt till det härvid från Rikets Ständers sida erforderliga
medgifvande, jemte Nådig Skrifvelse af den 17 sistlidne September, till
Stats-Utskottet öfverlemnat de till målet hörande handlingar.
Enligt hvad uti den Nådiga Skrifvelsen omförmäles, grundar sig Herr
Friherre Löfvenskiölds nu innehafvande arrende af Sundbyholms Kungsgård
med derunder lydande hemman och lägenheter på ett af Kongl. Kammar-Collegium
den i3 Juli 1819 utfärdadt, för 3o år gällande, arrendecontract
och den 10 Juli 1821 meddelad Transport-Resolution, och uppgår
den årliga arrende-afgiften till 216 tunnor 11 kappar spanmål, hälften råg
och hälften korn. Dessutom har bemäide Herr Friherre dels genom Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref den i5 Februari 1820 blifvit berättigad att emottaga
och begagna de kreatur och åkerredskap, hvilka, jemlikt Kongl. Brefvet d.
3o September 1751, böra utgöra ett evärdelig! inventarium vid Sundbyholms
och Ribbingelunds Kungsgårdar, mot en årlig afgift af Åtta tunnor spanmål
och skyldighet att vid arrendets slut, enligt 7 § i Kongl. Kungörelsen
den 17 December 1799, aflemna inventarierne i lika, samt snarare bättre,
stånd än Herr Friherren dem emottagit, dels ock, medelst Kammar-Collegii
30
Stats-Utskottets Utlåtande , N.o 110.
beslut den 10 October 1827, erhållit upplåtelse af Sundbyholms Jagtbacke
i ofvanberörde Socken, emot en bestämd ränta af 5 sk. 4 rst. i contante
penningar och 1 LU. 1 o fé. smör.
I afseende på ifrågavarande ansökning förekommer, på sätt Kongl.
Kammar-Collegium i dess underdåniga utlåtande antydt: atf, jemlikt 3 § i
arrende-contraclet, Arrendatorn bör, vid arrende-tidens slut, återlemna ägorna
i förbättradt tillstånd, utan att något derföre af Kronan får fordras; att
genom 3 § i samma contract arrendatorn är ålagdt att ansvara för den åbyggnad,
som vid kungsgården erfordras, så att de för egendomens bruk och
skötsel behöfliga byggnader i allt fall måste vid afträdet aflemnas; att, hvad
serskildt caractershuset beträffar, sökanden, enligt Härads-Syne-Rätts beslut,
är skyldig, att, i fall han ej skulle vilja, vid sitt afträde från kungsgården,
i nämnde egenskap aflemna det af honom uppförde nya boningshus i det
skick, att det kan såsom laga hus anses saint till utrymme och beqvämlighet
motsvarar den i 1819 års af- och tillträdes-syn beskrifne, men af sökanden
nedrifne, caractersbyggnad, då i stället låta upppföra en ny sådan bygnad,
som af Syne-Rätten pröfvas jemngod med den förra, samt slutligen att
åtskilliga af de sökanden tillhöriga byggnader och anläggningar, hvilka han
förklarat sig villig att till kronan afträda, mera afse sökandens egen beqvämlighet
och nöje, än äro för en arrendator i allmänhet behöfliga. Deremot
är ej mindre af ofvanbemälde Besigtningsman, är af Kammar-Collegium
vitordadt, att flere af merberörde byggnader och anläggningar äro för
hvarje arrendator, som vill på behörigt sätt bruka och sköta egendomen,
nyltige och några jemväl nödvändige; att den nuvarande af sökanden uppförde
caracters byggnad vida öfverträffa!’ en sådan byggnad, som honom
åligger att i stället för den borttagna uppföra; att sökanden ej mindre genom
denna byggnads uppförande än medelst nybyggnad eller ny inredning af
kungsgårdens alla hus samt bonings- och ladugårdshus å utlägenheterne fått vidkännas
ansenliga kostnader, äfvensom att under sökandens arrende-tid å kungsgårdens
ägor åstadkommits odling af icke mindre än 109 tunnland a5 kappland
eländig ängsmark. Och då Herr Friherre Löfvenskiöld genom ofvanberörde
i hänseende till jordbruk och åbyggnader å kungsgården verkställde förbättringar,
hvilka vida öfverstiga dem, som enligt lag och arrende-contrat honom
ålegat, och hvarigenom äfven otvifvelaktigt kommer att i framtiden
beredas en förhöjning af den lill Kronan nu ingående arrende-afgift, efter
Utskottets tanka* förvärfva! sig ett billigt anspråk på erhållande af den
sökte
Stats-Utskottets Utlåtande, No ilo
21
sökte förlängde arrende-rättigheten, hvars beviljande och, under det af Herr
Friherren erbjudne vilkor, måste för Statsverket medföra en obestridlig
fördel, har Utskottet funnit sig ega allt skäl att tillstyrka,
det Rikets Ständer måtte för sin del medgifva, att, efter utgången
af det rörande Sundbyholms kungsgård nu gällande
arrende-contract, Herr Friherre Löfvenskiöld och dess Fru,
eller, i händelse af enderas frånfälle, den efterlefvande må
under sin återstående lifstid fortfarande bibehålla arrende-rätt
till nämnde kungsgård, jemte derunder hörande hemman och
lägenheter, emot de i nyssberörde contract stadgade vilkor,
och med förbehåll derjemte, att sökanden dels vidmagthåller
de honom enskildt tillhöriga byggnader, anläggningar och inventarier,
hvilka han uti sin ifrågavarande ansökning uppgifvit
såsom ämnade att till Kronan framdeles afträdas, dels ock
ställer vederhäftig borgen för fullgörande af förbindelsen att,
när arrendet upphör, samma byggnader, anläggningar och inventarier,
jemte det nya caractershuset, varda i fullgodt skick
till Kronan aflemnade, utan ersättning eller afräkning på den,
enligt Lag och Syne-Rätts beslut, arrendatorn åliggande byggnadsskyldighet;
med undantag likväl i afseende på det nya
boningshuset, hvilket, såsom caracterslius vid kungsgården, i det
nedrifnas ställe, kommer att anses. Stockholm den 13 December
1844.
Uih. till R. St. Fröt. 1844■ 4 Sdml. 1 A/d. 29 Haft.
4
STOCKHOLM, I. Marcus, 1844.
Stats-U tekottets Utlåtande, N:o lil.
1
Jfå Hl-,
Ank, till Exp. Utsk. d. 18 Dec. kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående ifrågaställde förändringar uti gällande
stadganden, dels rörande sättet för marke gång sprisens
bestämmande, dels i fråga om beskaffenheten af afradsgild
spanrnäl.
(1. A.)
Till Stats-Utskottets handläggning hafva från vederbörande Riksstånd
blifvit remitterade följande motioner:
l:o af Herr Prosten Lyth, som anfört, hurusom det med markegångssättningen
ursprungligen afsedde ändamål, hvilket onekligen varit att åt den
ränteskyldige jordbrukaren bereda någon lättnad genom tillåtelsen att in
natura afbörda den drygaste delen af sina skattebidrag samt åt Staten och
dess löntagare någon säkerhet i beräkningen af sina årliga inkomster, kunde
under nuvarande förhållanden betragtas såsom i väsendtlig moa förfeladt.
Med den genom Grundlagen Svenska folket tillförsäkrade rätt alt
allena sig beskatta syntes, efter motionärens tanka, icke stå tillsammans hvarken
det inflytande, som vid markegångssättningarne vore inrymdt åt orternas
aucloriteter, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, Consistoriel- och Magistrater,
de der, i anseende till det interesse, de sjelfve och underlydande
måste ega uti markegångsprisens uppdrifvande, svårligen kunde betragtas
såsom opartiske medlare emellan räntegifvare och räntetagare, ej eller det
sätt, hvarpå Kongl. Kammar-Collegium utöfvat den åt detta embetsverk år
1815 uppdragne rättighet att controllera och afväga de ömsesidiga anspråken.
Sålunda hade, uppå dess Advocat-Fiscals-Embetes derom gjorde omotiverade
yrkanden, bemälde Collegium, i afseende på de af Riks-Ståndens Deputerade
fastställde markegångspris, vid flere tillfällen, serdeles sistlidet år,
bifallit sådane förhöjningar, hvarigenom ett högst kännbart lidande tillskyndats
hela Rikets ränleskyldige jordbrukare. Till undanrödjande af dessa
öfverklagade olägenheter och då verkställigheten af de utaf Stats-Utskottet
Bih. till R, St. Fröt. 1844. 4 Sami i Äfd. 30 Uäft. 1
2
Stats-Utslcottets Utlåtande, N:o lil.
'vid sistlidne Riksdag väckte förslag, dels angående framflyttande af terminen
för markegångssättningen från November till Februari månad, dels om
beräkning af tio års medium såsom den rätta markegången, skulle, långt ifrån
att utgöra ett binder för de anmärkte missbruken, snarare förlänga
och försvåra den skattdragandes lidande, har motionären föreslagit:
a) att Rikets Ständer ville uti underd. skrifvelse lill Kongl. Maj:t
frambära den önskan, att Kongl. Kammar-Collegium mätte från den åt
detta embetsverk uppdragne befattning att controllera niarkegångssätillingarne
varda skiljdt och samma befattning öfverflytlas på Rikets Ständers
Fulimägtige i Banken och Riksgälds-Conloret;
b) att till markegångssättningar i Länen ledamöterne icke matte af
auctoriteter förordnas, utan väljas, i enlighet med nuvarande eller hädanefter
blifvande representations-sätt; samt
c) att något medium af tio års markegångspris icke mätte antagas,
utan föregången noggrann pröfning af de tio årens varuvärden och nedsättning,
der dessa befunnits oskäligt förhöjde.
Uti förenämnde motion, så vidt den afser upphörandet af Kongl.
Kammar-Collegii befattning med markegångsprisens bestämmande, hafva
någre ledamöter' af Preste-Ståndet förklarat sig instämma;
2:o af Friherre Raab, A. C., sorn yrkat, att, ehvad Kongl. KammarCollegium
körnare att bibehållas vid pröfningsrätlen af Länens markegångspris,
, eller denna pröluingsrält biel ve på annan myndighet öfverflyttad,
alla de ändringar uti markegångs-taxan, som i vederbörlig ordning slutligen
varda fastställde, måtte gälla, icke blott för den klagande, utan ock
lör alla andre räntegifvare och räntetagare inom samma Län;
3:o af Friherre Raab, C. G., som fastat Rikets Ständers uppmärksamhet
Ö de, i hänseende lill utgörandet af den årliga alrads- och liondespanuiålen,
i flere landsorter förekomne betänkliga tvister, hvilka föranledis
af det utiKongL Kungörelsen den 22 November 1834 meddeldte stadgande,
att säden skall vara af ren och strid beskaffenhet. I följd af vederbörandes
åt denna föreskrift gifne tolkning, att nemligen den levereringsgikla
spanmålen ansetts böra ega den fuligoda beskaffenhet, sorn knappast under
de fördelagligaste år kan prassteras, vöre det för räntegifvare ofta svårt och
snart sagdt omöjligt att spanmålen in natura leverera. Vid flerfaldig» till—
fetten hade ock, inträffat, att, sedan räntespanmålen,, efter en kostsam tran
-
Stats-Uislcottets Utlåtande, N;o lil.
3
sport af flere mil, ankommit till levererings-orten, densamma af ofvan uppgifven
anledning, casserats, hvarefter den skattskyldige nödgats fullgöra tionden
med penningar till ett, markegångspriset och den i Författninga ine
stadgade förhöjning motsvarande, belopp. Enär nu staten eller andre räntetagare
icke l>i Iligt vis kunde i skatt fordra annan eller bättre spanmål, än
den skattskyldiges jord afkastar, så vida nemligen denna spanmål är af ren
och i förhållande till årets gröda god beskaffenhet, samt då närvarande
lids conjuncturer syntes uppmana till all den lindring i skattebördorna,
som, utan rubbning af bestående ordning, kunde tillvägabringas, har motionären
hemställt, alt ofvannämnde Kongl. Förordning mätte tili sin ordalydelse
sålunda förändras, att i stället för orden: väl rensad och strid säd
infördes: val rensad och god säd, äfvensom att en viss vigt måtte bestämmas
å hvarje sädesslag.
Hvad förrberörde motioner och de i anledning deraf inom Riks-Stånden
afgifne yttranden, innehålla liar Utskottet i öfvervägande tagit; och beträffande
först det af Prosten Lyth framställde yrkande, i afseende på sättet
för Markegångs-Comitéernes bildande, så förekommer, att, enligt Kongl.
Kungörelsen den 1 October 1810, grundad på Rikets Ständers samma år
fattade beslut, de ledamöter, hvilka å Ridderskapets och Adelns vägnar böra
i markegåugssättuingen deltaga, skola utses af och bland de inom Länet
boende och der fast egendom egande, fullmyndige adelsmän; dock att, i
händelse vald ledamot, efter anmäldt laga förfall eller förfallolöst, vid sammanträdet
uteblifver, Landshöfdingen i Länet då eger kalia annan valbar
adelsman; hvarjemte och derest inom Länet icke finnes någon adelsman
af ofvannämnde egenskap, det tillhör Landshöfdingen att bland obesutne
inom Länet boende adelsmän utse Deputerade. Till ledamöter å Borgare,
och Bonde-Ståndens vägnar, i berörde Comiteer förrättas valen väl inför
Magistraten och Härads-Rätter, men valbare och väljande äro endast
städernas borgerskap och allmogen. Då nu, efter Utskottets tanka, dessa
föreskrifter icke kunna anses inrymma åt orternes embetsmyndigheter någon
alltför utsträckt inflytelse på vaiförrättningarne, samt någon anmärkning
icke eller skäligen synes påkallas af det förhållande, att, på sätt nämnde
Kongl. Kungörelse jemnväi föreskrifver, Preste*8tåndels Deputerade skola
af vederbörande Consistorier utses, så och enär motionären icke afgifvit
serskildt förslag, huru efter hans tanka med tillsättande af Deputerade vid
markegångssättningarne borde förfaras, har Utskottet
4
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o lil.
ansett sig sakna anledning att i hänseende till de, rörande
val af ledamöter uti markegångs-comiteer, gällande föreskrifter
tillstyrka någon förändring.
Till beredande af nödig säkerhet för räntegifvare emot rnarkegångsprisens
oskäliga stegring samt för Stats-Verket och öfrige ränte-tagare ernot
en i hänseende till påräknade inkomster menlig nedsättning af samma
pris, erfordras tvifvelsutan tillvaron af en auctoritet, hos hvilken
ändring och rättelse uti markegångs-comitéernas beslut må kunna sökas
och erhållas; hvadan ock 75 § Regerings-formen uttryckligen stadgar, att
ändring uti de af deputerade vidtagne bestämmelser må i behörig ordning
utverkas. Serskildt måste för Stats-Verket en dylik rättighet vara af behofvet
oundgängligen påkallad, helst kronan numera frånti-ädt den, enskilde
indelningshafvare ännu tillkommande, rättighet att ränte-spanmålen in
natura utfordra. Att, såsom af Prosten Lyth blifvit föreslaget, från Kongl.
Kammar-Collegium till Fullmägtige i Rikets Ständers Bank och RiksgäldsContor
öfverflytta åliggandet att pröfva och afgöra frågor, angående yrkade
förändringar uti deputerades vid markegångs-sättningarae meddelde beslut,
synes Utskottet icke lämpligt, enär sådant dels utgör ett förFullmägtiges
egentliga bestämmelse främmande bestyr, dels otvifvelagtigt komme
att medföra en högst betydlig tillökning i de bemälde Fullmägtige tillhörande
göromål. Deremot hyser Utskottet den mening, att förevarande slags
ärenden borde af Kongl. Kammar-Collegium handläggas gemensamt med
Kongl. Stats-Conloret, hvilket sistnämnde, i sin egenskap af uppbördsverk
för kronans in natura inflytande räntor, måste hafva sig angeläget att
motverka all sådan stegring uti markegångsprisen, hvilken kunde hafva
till följd, att nämnde räntor blefve i betydligare quantitet till leverering
in natura uppsagde och Stats-Verket sålunda nödsakadt att verkställa; en,
alltid med omgång och ofta med förlust förenad, afyttring af de levererade
räntepersedlarne.
Såsom ytterligare skäl för denna åsigt, förekommer dessutom, att
Kongl. Stats-Contoret eger speciel kännedom, angående de i städer och orter
gällande spanmålspris samt ledning af ingående berättelser angående
årsvextens beskaffenhet.
Enligt 6 § af Kongl. Förordningen den 22 Juli 1803, åligger det
Kammar-Collegium att, såsom grund för sina tillgöranden, i afseende på
markegångsprisens bestämmande, anställa jemnfövelse af, ”det ena Länets
Stats-Utskottetf Utlåtande, N.o lil.
5
uppgifne pris med det andra, hvarest lika omständigheter inträffa.” Om
det äfven torde böra medgifvas, att denna rättighet] att efter förhållandena
inom de olika Länen lämpa markegångs-taxorna, stundom kan medföra
en icke obetydlig nytta för de skattskyldige, enär nemligen i sådane händelser,
då, i följd af tillfälliga förhållanden, inom ett visst Län, de å
läritepersedlarne i handeln gångbara pris uppjagats till en öfverdrifven
höjd, genom nämnde jemförelse utväg beredes att, uti de vid markegångssättningen
bestämda pris, tillvägabringa en billig jemnkning; men det
kan å andra sidan ej eller bestridas, att denna Kongl. Kammar-Gollegiurn
tillagde rättighet, i följd af hvars begagnande de utaf motionären öfverklagade
förhöjningar i markegångs-prisen sannolikt tillkommit, lemnar tillta
lie öppet för en godtycklig uLöfning af den bemälde Embetsverk, i detta
fall tillkommande, pröfnings-rätt. Af sådan anledning skulle Utskottet tro
ofvanberörde, uti 6 § af 1803 års Kongl. Kungörelse meddeldte bestämmelse
böra i så måtto förändras, att jernnförelse endast må ega rnm med
prisförhållandena i nästgränsande Län; hvarjemte, såsom ett ytterligare
cbrrectiv emot en olämplig förhöjning uti de af Riks-Ståndens Deputerade
bestämda markegångs-pris, torde böra föreskrifva®, att förhöjning utaf
dessa pris icke må af Ådvocat-Fiscals-Embetet i Kammar-Collegium yrkas
eller af bemälde Collegium och Stats-Contoret beviljas i de fall, då
<iet af Deputerade för den räntepersedel, hvarom fråga är, vid markegångssättningen
fastställde pris motsvarar eller öfverstiger medium af de värden,
som å samma räntepersedel blifvit uppgifne uti de priscuranter, hvilka,
jemnlikt 5 § af Kongl. Förordningen den 20 Sept. 1815 samt 3 § af
1762 års Kongl. Resolution på allmogens besvär, jemte Kammar-Collegii
och Stats-Contorets Circulär-bref af den 7 Dec. 1768, skola till ledning
vid markegångs-sättningarne aflemnas.
Lika med hvad Friherre Raab, A. C., uti ofvannämnda motion yttrat,
anser Utskottet den uti 2 § af Kongl. Förordningen den 20 Sept.
1815 meddeldte föreskrift, enligt hvilken den ändring uti markegångs-comitéens
beslut, som af Kammar-Collegium kan varda beviljad, icke verkar
till förmon för någon annan än den, i följd af hvars besvär nämnde ändring
tillkommit, måste föranleda en i högsta måtto obillig skiljaktighet
i afseende på skatte-bördornas utgörande; hvadan Utskottet jemväl instämmer
i den af motionären antydde åsigt om lämpligheten deraf, att en
så beskaffad ändring må för alla ränte-gifvare och ränte-tagare inom ett
och samma markegångs-district blifva gällande.
€
Stats-Utshottets Utlåtande, N:o lil.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet:
att, utan rubbning i öfrigt af hvad nu gällande Författningar
stadga, i afseende på sättet för sökande och erhållande af
ändring uti de af Riks-Ståndens Deputerade fattade beslut,
angående markegångs-prisens bestämmande, Rikets Ständer
måtte för sin del bifalla, att besvär öfver omförmälde
beslut må af Kongl. Kammar-Collegium och Kongl. StatsContoret
gemensamt pröfvas och afgöras; att förhöjning af en
utaf Deputerade vidtagen prisbestämmelse icke må af Kammar-Advocat-Fiscalen
yrkas eller af Kaminar-Collegium och
Stats-Contoret medgifvas i de fall, då nämnde pris motsvarar
eller öfverstiger medium af de vården, som för samma
räntepersedel finnas uptagne uti de till ledning vid markegångssätimligen
i författnings-enlig ordning inom dislrictet aflemnade
priscuranter; att förhöjning, der densamma kan ifrågakomma,
bör grundas på verkställd jemnförelse mellan prisen,
så väl inom Länet, som uti nästgränsande Län; samt
att de förändringar uti den af Deputerade uppgjorde markegångs-taxa,
hvilka slutligen varda fastställde, skola gälla
för så väl Kronan, som samtlige ränte-tagare och ränte-gifvare
inom samma markegångs-district
Angående det beslut, sorn, i enlighet med Utskottets
ofvanberörde förslag, kan af Rikets Ständer i dessa ämnen
fattas, lär underdånig skrifvelse böra till Kongl. Maj:t aflåtas,
på det att, i händelse Kongl. Maj:t dertill lemnar Nådigt
bifall, nu gällande Författningar måtte undergå de i följd
Iiäraf nödiga förändringar.
Den uti Kongl. Kungörelsen af den 22 November 1834 intagne,
sned Rikets då församlade Ständers i underdånighet anmälde beslut öfver•ens
lä armande, föreskrift, enligt hvilken endast väl rensad och strid säd må
anses såsom levereringsgild till Kronan och ränte-tagare, har, på sätt Friherre
C. G. Haab, uti dess motion, erinrat och jemväl allmänt kändt är,
vid flerfaldiga tillfällen föranledi tvister emellan ränte-gifvare och räntetagare,
i fråga om antagligheten af till leverering erbjuden ränte-spanmål.
Om, såsom af en del ränte-tagare blifvit yrkadt, ordet strid är att anse
liktydigt med af den mest fullgoda beskajfenltst, en tolkning, hvilken ock
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o lil.
T
efter Utskottets tanka, är med vanligt språkbruk instämmande, måste häraf
blifva en följd, att, serdeles vid inträffad missgynnande årsvext, deni
skattskyldige saknar utväg atl, med spanmål af egen gröda författningsenligt
utgöra honom åliggande räntor oell sålunda nödsakas att desamma
med penningar, ofta efter ett uppstegradt markegångs-pris, erlägga. Då
emedlertid, jemnlikt flere äldre Författningar, såsom 2 § i Kongl. Resolutionen
på allmogens besvär den 22 Dec. 1697, Kongl. Resol. den 12 April
1728, 3 § i Kongl. Resol. den 13 Maj 1732, 82 § af Kongl. Resol. på allmogens
besvär den 29 JNov. 1756 samt Kongl. Brefvet den 23 Jan. 1777,
den skattskyldige icke kan tillförbindas att afleverera sin spanmäls-skatt
uti bättre eller renare säd, än som å bans egor ”vuxit oeh fallit,” bar Utskottet
trott någon mildring af förstnämnde Författnings åberopade stadgande
påkallas af en billig omtanka lör ränle-gifvarens rätt, oeh i sådant ändamål
ansett ordet strid lämpligen böra utbytas mot ordet kär//god. Efter
Utskottets öfvertygelse skulle derjemte de i ofvannärande afseende
ölverklagade t v is tigheters afböjande för framtiden på det verksammaste
sätt befrämjas genom vidtagande- af den utaf motionären ifrågaställde åtgärd,
att, till rättelse för ränte-gifvare och ränte-tagare,. en viss minimi-vigt
blefve för hvarje spanmåls-slag bestämd, . •— en åtgärd,, hvilken redan viii
1834—1835 årens Riksdag varit af Kongl. Majit i Nåder föreslagen,, men
emot hvars verkställighet Rikets Ständer, enligt underdånig Skrifvelse af
den 30 October 1834, under dåvarande förhållanden, ansågo öfvervägande
betänkligheter möta. Svårligen lärer dock kunna bestridas, att en dylik
vigtbestämmelse utgör en tillförlitlig måttstock lör bedömande af
levererad räntesäds afradsgilda beskaffenhet och att genom antagande deraf
en godtycklig tillämpning af Författningarne i möjligaste måtto lörebygges;
hvarförutan ej eller torde böra förbises den fördel, hvilken, genom
ökad conlroll mot försnillning af den i Kronans magaziner aflemnade
spanmål, såmedelst komine att Stats-Verket beredas. Enär likväl, i
belragtande af sädens skiljagtiga vigt och godhet, ej allenast inom olika
landskap, utan ock för serskilda år, inom ett och samma landskap,, det ickesynes
lämpligt,, att för liela Riket lika gällande mini mi-vigter å spanmåli
blefve bestämde, torde det finnas med ändamålet mest öfverenstämmande,,
att dessa vigtbestämmelser serskildt för hvarje markegångs-district årligen
fastställas, på grund af beskaffenheten utaf årets gröda.
I enlighet med sålunda, yttrade åsigter,, har Utskottet fuauit. sig
böra „
Siats-Utskottets Utlåtande, X:o lil.
tiilstyi’ka Rikets Ständer att för sin del besluta:
a) att det uti Kongl. Kungörelsen af den 22 November
1834, såsom villkor för räntespanmåls afradsgilda beskaffenhet
meddeldte stadgande, att nämnde spanmål bör vara väl
rensad och strid, må utbytas mot den föreskrift, att dylik
spanmål bör vara väl rensad och kärngod;
b) att hvarje år, efter slutad skörd, å allmän i behörig
ordning utlyst sockenstämma, sädesslagens vigt inom hvarje
församling utrönes och uppgifterne derå till Kronofogden i
orten aflemnas vid samma tillfälle, då de till begagnande vid
inarkegångs-sättningarne erforderliga priscuranter varda uppgjorde;
åliggande det sedermera bemälde tjensteman att öfver
förstnämnde uppgifter författa sammandrag och detsamma,
jemte de erhållne uppgifterne och eget yttrande, till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Länet insända, för att tjena till
ledning vid minimi-vigtens bestämmande, hvilken åtgärd bör
af Riks-Ståndens Deputerade vid markegångs-sättningarne
verkställas;
c) att den sålunda uppkommande minimi-vigten bestämmes
för hvarje serskildt markegångs-district;
d) att så väl minimi-vigten å hvarje spanmåls-sort, som
sädens beskaffenhet, genom allmän kungörelse i Länet, till
vederbörandes efterrättelse meddelas, äfvensom att den fastställde
minimi-vigten å spanmål bör, till framtida controii
och kännedom, uti de årliga markegångs-taxorna utsättas;
e) att de föreskrifter, hvilka för närvarande gälla eliel
framdeles kunna varda i behörig ordning meddelade, så väl
i afseende på spanmålsprisens bestämmande vid markegångs-sättningarne,
som ock angående sättet för tillvägabringande
af ändring uti de af Riks-Ståndens Deputerade i detta
ämne fattade beslut, böra äfvenledes tillämpas i alla frågor
som afse fastställandet af spanmålens minimi-vigt; samt
1) att
Stati-Utsliottets Utlåtande, N:o lis.
9
f) alt de förändringar, som författningsenligt kunna ega
rum uti de vid markegångs-sättningarne vid tagne bestämmelser
i afseende pä spanmålens minimi-vigt, böra, på sätt i hänseende
till prisen ofvanföre blifvit föreslaget, gälla för samtlige
räntegifvare, ehvad räntorne utgå till kronan eller enskilde.
I händelse Rikets Ständer skulle godkänna, hvad Utskottet sålunda föreslagit,
torde beslutet härom hos Kongl. Majit i underdånighet anmälas, med
begäran, det Kongl. Majit täcktes dertill lemna Nådigt bifall samt om verkställigheten
förordna.
Slockholm den 16 December 1844.
Jft 112.
Ank. till Exp, Utsk. d. 18 Dec. kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer, i fråga om delaktighet i CivilStatcns
Pcnsions-lnrättning för Borgmästare i Rikets
Städer utom Stockholm, äfvensom för CommissionsLandtmätare.
(U. A.)
Uti Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den 6:te sistlidne Augusti,
hvilken af samtlige Riks-Stånden blifvit till Stats-Utskottets behandling
öfverlemnad, har Kongl. Maj:t i Nåder meddelat? att, sedan Rikets
åren 1834 och 1835 församlade Ständer hos Kongl Maj:t anhållit om beredande
af delaktighet i Civil-Slatens Pensions-Inrättning för Borgmästare
i Rikets Städer utom Stockholm med åtföljande pensions-rält jemväl för
deras enkor och barn, samt för sådant ändamåls vinnande föreslagit, alt
alla dåvarande Borgmästare skulle ega sig öppet lemnadt att i Inrättningen
ingå eller delaktighet i densamma sig afsäga, men deremot alla, som en
Bih. ttll fl. St. Prot. 1844. 4 Sami 1 Afd. 30 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 112.
gång ingått, samt de, som efter Borgmästare-gradens upplagande i berörda
inrättning utnämndes till Borgmästare, borde vara pliglige att deruti deltaga
och stadgade afgifter erlägga; att retroactive afgilier borde betalas
af dem, sorn innehade Borgmäslaretjenster år 1826, eller då Pensions-inrältningen
vidtog, från samma års början, och af dem, hvilka sedermera
tillkommit, från början af det år, då de till tjernsten utnämndes; alt, vid
blifvande Borgmästare-ledigheler, löne-inkomsten under tre så kallade bggemåuader
skulle Pensions-inrältningen tillkomma; att begtafnings-hjelps innehållning
börtie ega rum för Pensions-Cassans räkning, med rättighet för
dem, som erhöllo pension, att, vid frånfälle, från Pensions-inrältningen
undfå Begrafnings-hjelp; att nådårs-besparingen vid Borgmästares afskedstagande
borde bestämmas till ?:delar af det årliga Pensions-belopp, innehafva
ren egde att påräkna, samt att classilicationen borde upprättas på det
sätt, att Borgmästare i Götheborg samt i l:sta, 2:dra och 3:dje classens
släder uppfördes i Pensions-regle men tets Tredje Glass, der Pensions-beloppet
utgjorde 500 R:dr, Borgmästare i Fjerde Classens Städer, uti Fjerde
Pensions-classen med 400 R:dr pension och Borgmästare i Femte Classens
Städer uti Femte Classen af Reglementet med pension af 300 R;dr: Så
och efter det de år 1837 församlade Fullmägtige för delegarne i Civil-Slatens
Pensions-inrättning uti afgifvet yttrande öfver delta förslag i underdånighet
anmält, att, enligt uppgjorde beräkningar, Borgmästares upptagande
till delaktighet i Inrättningen icke kunde ega runi, utan en betydlig
gravation för Inrättningens fonder, och att Fullmägtige vid sådant förhållande
ej heller kumle en sådan delaktighet medgifva, samt Kongl. Maj:t
häraf funnit Sig förhindrad alt Rikets Ständers ofvanberörde förslag bifalla,
hafva, uti en till Kongl. Maj:t den 23 September 1840 aflåten Skrifvelse,
Rikets då församlade Ständer å 113m framställt frågan örn Borgmästares
inträde i Civila Pensions-inrältningen, under anhållan, det samma fråga
måtte till förnyad pröfning af Civil-Statens Fullmägtige hänskjutas, för
erhållande af deras yttrande, om. och på hvad villkor delaktighet i Pensions-inrältningen
kunde ifrågavarande tjenstemän samt deras enkor och
barn, eldigt de af 1834 års Ständer uppgifne grunder förunnas, äfvensom
alt Rikets Ständer måtte vid nästpåföljande Riksdag få emottaga Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition i ämnet; hvarförutan äfven Rikets sednast församlade
Ständer, uti serskild Skrifvelse af samma dag, i anledning af
vackt fråga om Commissions-landtmätares upptagande till delaktighet i Civil-Slatens
Pensions-inrättning, i underdånighet anhållit, att då, i Rikets
Stats-Viskottets Utlåtande N:o 112.
11
Ständers tanka, sådant ej borde möta någon svårighet, så framt CommisHons-landtmätarne
åtogo sig att till Pensions-inrättningen erlägga afgifter,
motsvarande livad ifrån tjensler, som medföra delaktighet i samma class,
till Pensions-cassan inflyter, Kongl. Majit måtte täckas, efter vederbörandes
hörande, till Civil-statens Pensions-inrättnings delegare göra Nådig
framställning om delaktighet i berörde inrättning jemväl för Commissionslandlmätarne,
samt vid en blifvande Riksdag meddela Rikets Ständer underrättelse
om de villkor, under hvilka slik delaktighet kunde bemälde
tjenstemän beviljas; och hade nu, lill åtlydnad af Kongl. Maj:ts häraf föranledda
beslut, så väl den ena, som den andra af ofvanberörde frågor utgjort
föremål för pröfning af Civil-Stalens sednast eller år 1842 församla-'
de Fullmägtige, hvarefter underdånigt utlåtande i ämnet jemväl blifvit af
Birectionen för Civil-Statens Pensions-inrällning afeifvet.
A idkommande lörsta frågan eller den om Borgmästares delaktighet
i Pensions-inrättningen, hade Fullmägtige, stödjande sig på de år 1S37
i detta afseende uppgjorde beräkningar, uppgifvit, att, för uppfyllande af
de förbindelser, en slik delaktighet skulle medföra, Pensions-cassan blefve
i behof af en ifrån första intagandet alltjernnt fortfarande serskild årlig
inkomst af 4000 R:dr, utom hvad sorn kunde inflyta genom de nya delegarnes
afgifter, dock alt om, såsom Rikets år 1834 församlade Ständer föreslagit,
vid hvarje delegande Borgmästares afsked, en löne-besparing, svarande
emot två tredjedelar af blifvande pensionen och vid hvarje Borgmä»lare-vacance
tre månaders löne-besparing skulle cassan tillflyta, behofvet
af serskildt anslag koinme att inskränka sig till 2,500 R:dr, hvarjemte Fullmägtige,
beträffande de föreslagne Pensions-villkoren, anfört, dels att, då hvarje
annan pensionair; vid månaden näst efter den, då lian från innehafd tjenst
tagit afsked, finge komma i åtnjutande af pension och likafullt vid hans
frånfälle ett halft års pension såsom begrafningshjelp till hans sterbhus utbetaldes,
denna förmån äfven syntes böra Borgmästare medgifvas; så att
de ej, såsom följd af Rikets Ständers förslag härutinnan, må vid afgång ur
tjenst under ett halft år sakna all inkomst, helst utbetalningen af begrafningshjelp
här kunde anses för en fortsalt pensionering, hvilken derefter
upphörde, dels ock alt, enär numera från Pensions-inrällningens stiftelse
en längre lid förflutit och ytterligare komme att förflyta, innan regleringen
med Borgmästarnes pensionering möjligen kunde komma till slånd,
Fullmägtige ansågo hvad Rikets Ständer föreslagit i afseende å retroactiva
afgifter af deni, som före år 1826 varit i tjenst, icke ega full tillämp
-
12
Slals-Utsliottets Utlåtande, N:o 112.
lighet, utan att härvid borde iagllagas hvad Pensions Reglementet i allmänhet
föreskrefve, så alt ingen, för att komma i åtnjutande af pension,
behöfde lill cassan hafva erlagt årsafgifter för mera än trettio år.
Hvad åter angick Commisions-landlmälarne, hade Fullmägtige förkla
rat sig icke kunna medgifva desse tjenstemäns upptagande i pensions-inrättningen,
med pensionsrält i 6:te classen, dit de i Fullmägliges tanka
borde hänföras, med mindre inrättningen från början af detta upptagande
erhölle ett årligt anslag af 4,800 R:dr, hvarjemte Fullmägtige slutligen anfört,
att, derest Rikets Ständer skulle finna lämpligt att, i stället för ofvanberörde,
såsom villkor för Borgmästares och Commissions-lancltmätares delaktighet
i civila pensions-inrättningen, äskade årliga anslag, genom tilldelande
af capital-summor för en gång, sälta pensions-inrättningen i stånd att nämnde
tjenstemäns samt deras enkors och barns pensionering bestrida, Fullmäglige
ansåge desse capital-summor ej kunna antagas lill mindre belopp, än
sorn svarade emot de begärda anslagen, beräknade såsom ränta ä fyra
procent.
På grund al hvad sålunda förekommit, har Kongl. Majit, som uti
Dess vid innevarande Riksdag aflålne Nådiga Proposition om Stals-Verkets
tillstånd och behof, föreslagit beviljande af serskildta anslag till civil-statens
jpensions-inräIlning, såsom oundgängligen erforderliga för pensioneringens
fullföljande till nuvarande delegares enkor och barn, ansett, att, under sådana
förhållanden, all ytterligare gravation för inrättningen borde med sorgfällighet
undvikas, och alltså till Rikets Ständer öfverlemna! att, derest de
vidblefvo deras framställning om Borgmästares och Commissions-Landtmätares
upptagande till delaktighet i förenämnde Inrättning, äfven anvisa de
för sådant ändamål af civil-statens Fullmägtige äskade anslag, hvarjemte
Kongl. Majit låtit meddela Ståts-Utskottet ej mindre civil-statens Fullmägtiges
ofvanomförmälde yttrande, med dertill hörande bilagor, än ock
Pensions-cassae-directionens i ämnet afgifne underdåniga utlåtande.
1 anledning af denna Nådiga Skrifvelse, har Herr J. Thorn inom
Borgare-Ståndet väckt en till Utskottet remitterad motion, deruti blifvit
yrkadt, att Rikets Ständer mätte för Civil-statens pensions-inrättning anslå
det belopp af 4,000 R:dr ärligen, som erfordrades för att bereda delaktighet
i samma inrättning för Borgmästarne i Rikets Städer utom Stockholm.
Ståti-UlsUoltds Utlåtande, N:o 112. 13
Vid öfvervägande häraf har Utskottet, med afseende ä Rikets Ständers
vid föregående Riksdagar uttryckte åsigt, att delagtighet i Civil-statens
pensions-inrättning borde för Borgmästare och Commissions-landtmätare beredas,
ansett, att de såsom villkor för ett sådant ändamåls vinnande erforderliga
stats-anslag jemväl böra af Rikets Ständer beviljas.
I afseende å Borgmästarnes pensionsrätt linnes utredt, ali, del belopp
af 4,000 R:dr årligen, som af Civil-statens Fullmägtige ansetts blifva
erforderligt för att, elter desse tjenstemäns upptagande till delegare i peusions-inrättningen,
betrygga denna sednares bestånd, skulle kunna nedsättas
till 2,500 R:dr, så framt, i enlighet med hvad vid 1834 och 1835 årens
Riksdag föreslogs, begrafningshjelp kom me att innehållas för pensions-cassans
räkning, och vid Borgmästares afgång nådårs-besparing egde rum till
|:delar af det årliga pensionsbeloppet; men enär, på sätt Civil-statens Fullmägtige
äfven erinrat, samma förmoner, som inrättningens nuvarande delegare
åtnjuta, jemväl torde böra tillfalla Borgmästarne, och desse således ej, i
följd af ofvanberörde afdrags verkställande, vid afskedstagande! komma att
under ett halft år, eliev måhända på flere ställen derutöfver, sakna all inkomst,
så och emedan ovisst är, om städerna i Riket finnas hågade att
medgifva en sådan disposition af de till Borgmästarne anslagne löner, bar
Utskottet icke ansett den föreslagna inskränkningen i Stals-Verkets tillskott
kunna lämpligen ega rum, i följd hvaraf och då för beredandet af enahanda
rätt tili delaktighet i pensions-cassan åt Commissions-landtmätare blifvit
beräknadt ett årligt statsbidrag af 4,800 R:dr,
Utskottet tillstyrker, alt Rikets Ständer, på det alt Borgmätare
i Rikets Städer, utom Stockholm, samt Commissionslandtmätare
må, mot de för Civil-statens pensions-inrältnings
nuvarande delegare stadgade bidrags erläggande, kunna beredas
delaktighet uti berörde inrättning i de elasser, som af
Rikets Ständer för de förre och af Civil-statens Fullmägtige
för de sednare blifvit föreslagne, måtte å Riksgälds-Contoret
anvisa ett årligt anslag af 8,800 R:dr, att till Civil-statens
pensionsinrättning utbetalas, från och med det år, då en sådan
delaktighet blifver för bemälde tjenstemän medgifven
och träder i verkställighet. Stockholm den l(j December
1844.
Bih. till il St, Vrot. 1844. 4 .Sami. 1 Afd. 80 ila [t. 3
M
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 115.
Reservationer.
Af Herr Berg von Linde: ”Med tillkännagifvande att jag, såsom delegare
i Civil-Statens Pensions-inrätlning, ansett grannlagenheten fordra att afhålla
mig från deltagande uti voteringen, reserverar jag mig mot det beslut,
som blifvit resultatet deraf. Om Rikets Höglofl. Ständer behagat bifalla det
bidrag till Pensions-inrältningen, som af Kongl. Maj:t i Dess Nådiga Proposition
om Siats-Verkets tillstånd och behof ansetts för den samma erforderligt,
hade mera sannolikhet funnits för Pensions-inrättningens möjliga förmåga
att uppfylla de nya förbindelser till nya delegare, man vill pålägga
inrättningen. — Nu synes mig denna sannolikhet allt för tvifvelaktig
att jag med min röst kan understödja beslutet.”
Häruti instämde Herr af Ekströmer.
Af Riksdags-fullmäglige Jonas Johansson, Anders Nilsson, Petter Pehrsson
och Anders Johan Sandstedt.
STOCKHOLM, & geas serus tryckeri, 1844.
Stats-Utskotlets Utlåtande, N‘.o It3.
I
N:o i 15.
Ant. (ill Exp,-Utsk d. 20 Dcc., k|. ,0 f. ra
Utlåtande, i anledning af vacht fi nga oni nedsättning af afgiften titt
Handels• och Sj6farts-fonden, herorde fonds ingående till Riksgälds-Contoret
samt Convoy-Commissarialets upplösning.
Cl. A.)
U!i e't lios Borgare-Ståndet afgifvet memorial, som lill Stats-Utskottet
blifvit remitteradt, har Herr F. Schartau föreslagit, att, sedan Kongl.
Majit vid öppnandet af innevarande Riksdag läckts gifva Rikets Ständer
tillkänna Sin N;kl i ga afsigt ali upphöra med den, Sveriges handel betungande
och Rikets värdighet förnärmande, årliga afgift, hvilken hittills utgått
lill det Nordliga Afrikas kust-stater, samt följaktligen säker anledning
tore för handen, icke allenast alt de för delta ändamål hitintills afsedde
medel skulle blifva öfverflödiga, utan äfven att göromålen hos det Embetsverk,
som dermed haft bestyr, samtidigt komme att i det närmaste upphöra,
Rikets Ständer alltså måtte besluta:
1:0. att den afgift till Handels- och Sjöfarts-fonden, som för närvarande
utgår med 10 procent af tullen på inkommande varor, skall, sedan
Kongl. Majlis högstberörde Nådiga afsigt hunnit gå i fullbordan och h varem
Rikets Ständer förmodades under Riksdagens lopp få emottaga underrättelse,
nedsättas till 6? procent; genom hvilken nedsättning fondens årliga
inkomster blefve minskade med ett belopp, ungefärligen motsvarande hvad
sorn i och för fredsverket med Barbaresk-staterne åtgått, eller omkring
$0,000 R:dr årligen; börande de, efter denna förändring, inflytande medel
directe ftån Tull-verket afleverera» Lill Riksgäids-Contoret och der reserveras
till Kongl. Majlis Nådiga disposition, mot iagttagande af hittills stadgade
vilkor;
2:0. att hos Kgl. Majit i underdånighet begära, det Convoy-Commissariatet
roåtte indragas och dess återstående göromål anförtros åt Kongl. CotnmerceCollegium,
biträdt, om så nödigt pröfvas, af Commissarialets betjening,
hvilken i allt fall borde af fondens tillgångar få åtnjuta sina, genom full
Bih.
till R. St. Prat. i844' 4 Sami, 1 Afd. 3i Haft. 1
2
Stats-Utslioltets Utlåtande, N.-o 113.
magter tillförsäkrade löner oafkorlade, intilldess densamma kunde vard®
till annan Statens tjenst befordrad; och
3:o att Handels- och Sjöfarts-fondens behållning, hvilken vid lSzfo.
års slut, enligt uppgift till dåvarande Stats-Utskott, utgjorde mera än 600,00»
Skdr Banco, dels inneslående i Rikets Ständers Bank, dels i säkra fordringar,
och hvilken summa förmodades hafva sedermera ansenligt ökats, —
hör till Riksgäids-Contoret öfverlemnas, för att, under dess vård och förvaltning,
hållas Kongl. Maj:t tillhanda, i likhet med de till samma fond
årligen ingående afgifter.
Rörande inleverering till Biksgäids-Contoret af bidragen till Handelsoch
Sjöfarts-fonden, är förslag jemväl framstäldt, så väl uti Rikets Ständers
år i843 församlade Revisorers Berättelse om Stats-verkets och andra allmänna
fonders förvaltning (jjag. i4o), sorn ock af Herr J. A. Kjellberg,
uti dess hos Borgare-Ståndet väckte och af Stats-Ulskottet i öfriga delar
ledan besvarade motion, i fråga orri samtliga bevillnings-medels ingående
till nämnde Conior.
Enligt hvad Utskottet af 1841 och 1343 årens Stats-Revisorers Berättelser
inhemlat, hafva kostnaderne för underhållande af fredsverket
med Marocco under åren 1838 — 1841 ' medeltal utgjort 60,<724 Rtdr årligen
samt utgifter för aflöning och Iractamenten m. m. för de i Bärbaresk.
Staterne anställde Svenske och Norrske Consuler, efter samma rnedelberuk
ning,
bestigit sig till 30,91 r R:dr för året. Om, såsom anledning synes
vara att förvänta, de emellan Sver ige och Marocco inledde underhandlin
gar
skulle medföra en sådan öfverenskommelse de begge Rikena emellan,
hvarigenom den från Svenska sidan utgående årliga afgift komrae att för
framtiden upphöra, synes en sådan förändring visserligen böra föranleda
en väsendtlig minskning i de utgifter, Handels- och Sjöfarts-fonden hittills
haft att bestrida. Men det tolde härvid ej eller böra förbises, att för
vidmagt hållande af den i frågast ä! I d e traktaten, äfvensom för Svenska handelns
skyddande å Medelhafvet, skulle, åtminstone till en början, sannolikt
finnas behöfligt att å nämnde lurf underhålla ett ökadi antal Svenska
örlogsfartyg, hvarjemte bör i betraktande tagas, att, Oaktadt en dylik tractats
afslutande, förändrade politiska omständigheter möjligen kunna i någon
nion bereda en återgång till nuvarande förhållande med nämnde Barbaresk-Stat.
Med afseende härå och ehuru Utskottet nogsamt inser och
®i’kän,ner angelägenheten deraf,, att, till lättnad, för den Svenska handels
-
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:0 1l3.
3
rörelsen, de umgälder, hvarmed densamma nu betungas, varda i möjligaste
måtto inskränkte, anser, sig Utskottet likväl under närvarande förhållanden
icke kunna obetingadt understödja motionärens förslag, angående afgiftens
till Handels- oell Sjöfarts-fonden nedsättning lil! två tredjedelar
af dess föreskri Ine belopp. Det syne s oek Utskottet, sorn borde det från
Norrska sidan nu ingående, ärliga tillskott till den för bestridande af Sveriges
och Nori iges gemensamma utgifter afsatle andel af Handels- och Sjöfarts-fonden
undergå en af billighet påkallad förhöjning. Efter hvad 1843
års Revisions-berättelse utvisar, har nemligen Svenska bidraget lill de förenade
Rikenas gemensamma fond uppgått år i84o lili 162,713 R:dr 3o
sk. och år 1 §41 tili ig3,4gf) Rtd.r 5 sk. 5 rsl.; hvaremot det från Norrige
inflytande enahanda bidrag, hvilket före år 1333 utgjort 25,000 ä
3o,ooo Norrska Specier årligen, sedermera nedgått till och ännu erlägges
med allenast i5,ooo Specier, motsvarande omkring 4°>°00 R;dr Svenskt
Banco eiler mindre än en fjerdedel af hvad, på sätt berörd t är, från
Sveriges sida utgått. Jern föras åter de förenade Rikenas sjöfarts-förhållanden
, visar sig t. ex., att, enligt officiella uppgifter, under loppet af åren
1838—1842 till hamnar vid Medelhafvet och Svarta Hafvet ankommit i
medeltal årligen 251 Svenska fartyg om 26,3o4 lästers drägtighet samt 141
Norrska fartyg af 11,601 läster. Om äfven på vissa andra bland de utrikes
platser, hvarest Svenske oeh Norrske, af Handels- och Sjöfarts-fonden
aflönie, Consuler äro anställde, Svenska sjöfarten i något större mon
öf versk.juter den Norrska, iin som i afseende på Medel hafs-far len eger rum,
torde dock med full säkerhet kunna antagas, att ett betydligt missförhållande
förefinnes emellan de begge Rikenas tillskott för bestridande af ifrågavarande
utgifter, hvilkas ändamål likväl är skyddande och befrämjande
af ej mindre det ena än det andra Rikets handel och sjöfart.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet trott sig böra
hemställa, . 1:0
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
alt, sedan fredsverket med Barbaresk-Staterne å Afrikas
norra kust erhållit en sådan definitiv reglering, att någon afgift
från Sveriges sida i och för Svenska handelns och sjöfartens
betryggande emot nämnde Stater icke vidare anses erforderlig,
Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition,
angående den nedsättning i nu stadgade afgift till meranänrnde
fond, som i Nåder finnas lämplig, på det att Rikets Ständer
4
Stals-Utskollels Ullålande, N.o 1*3.
t
må blifva i tillfälle atl detta ärende då till slutlig pröfning företaga;
äfvensom att Rikets Ständer, i likhet med hvad vid
sista Riksdag egde rum, hos Kongl. Majrt förnya deras underdåniga
anhållan, det nödiga åtgärder måtte vidtagas för tillvägabringande
af en sådan reglering af Norrska Statens andel i
de samfäldta kostnaderne för Svenska oell Norrska handelns
skyddande, som med rättvisa och billighet öfverensstämma. —
I följd af de, i hänseende till förhållandena med Barbaresk-Slaterne,
ander sednare tider och serdeles efter Algiers eröfring af Fransmännen,
inträffade förändringar, hafva de åligganden, hvilkas bestridande egentligen
påkallat Convoy-Commissariatets inrättande, numera i högst betydlig nion
förminskats och torde, i händelse en tillförlitlig fredstractat med Marocco
kan till vägabringas, i det närmaste helt och hållet upphöra. Och då de
ärenden, hvilka för närvarande tillhöra Convoy-Commissariatets befattning,
hufvudsakligen bestående i frågor angående Svenske och Norrske Consulers
tillsättande å Barbaresk kusterne, besörjandet af aflöningen för desse
och åtskillige andre Consuler och Handelsagenter, jemte öfriga med Handels-
och Sjöfarts-fondens förvaltning gemenskap egande ämnen, efter Utskottets
tanke, icke äro af den vigt eller omfattning, att deras handläggning
skäligen kan anses erfordra tillvaron af ett serskildt Embetsverk, an
ser
Utskottet, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers så väl vid sistförflutne
som vid 1834 — f B35 årens Riksdag uttryckte åsigt, detta förvaltningsbestyr
lämpeligen kunna åt Kongl. Commerce-Collegium uppdragas, helst
sistnämnde Embetsverk, i följd af sin instruction, har sig ålagdt att följa
och iagttaga Sveriges handels-förhållanden, så utom som inom Riket, samt
i öfrigt eger öfverinseendet öfver och således står i ständig beröring med
Svenske och Norrske Consulerne. Genom indragning af Convoy-Commissariatet
torde ock, åtminstone i framtiden, en hufvudsaklig besparing kunna
beredas i afseende på de för detta Verk nu erforderliga förvaltnings-kostaader,
uppgående till följande belopp:
Arfvoden till tre Svenske Ledamöter å 3oo R:dr poo.
D:o till en Norrsk Ledamot ----- 3oo.
Aflöning till Secreteraren ------- - 1000.
Kamereraren ------- 800.
Canzlisten - -- -- ___ ^oo.
Kammarskrifvaren ------ 25o.
Transport 3,65o»
Stats-Utskoltets V(låtande, N\o i>3.
&
Transport Rdr 3,65o
En Vaktmästare ------ 200:
En Dito - -- -- -- 160:
Summa R:dr 4!°lo:
hvartill komma hushyra och andra omkostnader, a5oo R:dr. — Emot
den föreslagna åtgärden förekommer väl, å andra sidan, att Rikets Handlande
Borgerskap, vid deras år 1723 skedde frivilliga åtagande af den då
noder benämning af Extra Licent utgående afgift, hvilken utgjort grunden
för den nuvarande Handels- och Sjöfarts-fonden, förbehållit sig att
genom deputerade ega delaktighet i dispositionen af samma fond, i följd
hvaraf tvänne Ledamöter af Borgerskapet städse deltagit och ännu deltaga
i Handels- och Sjöfartsfondens förvaltning; men Utskottet förmodar, att
sedan numera, i olikhet med hvad tillförene egt rum, fondens räkenskaper
och förvaltning äro underkastade Rikets Sländers och (ieras Revisorers
granskning, denna Borgerskapet förbehållne delaktighet i fondens administration
icke vidare torde finnas af behöfvet påkallad. Vid sådant förhållande
och då, 1 händelse, efter öfverflyttningen till Commerce-Collegium
af de Convoy-Commissarialet nu tillhörande göromål, Kongl. Maj:t skulle i
anse nödigt, alt Kongl. Norrska Regeringen genom ombud bör deltaga Förvaltningen
af Handels- och Sjöfarts-fondens medel, Kongl. Majit är oförhindrad
att derom i Nåder förordna, har Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
2:o
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet begära,
ej mindre att Convoy-Commissariatet mätte, så snart
sig göra låter, indragas och dess befattning i allo öfverflyttas
på Kongl. Commerce-Collegium, eller det verk, som i Commerce-Collegii
ställe kan varda inrättadt, än ock att de hos
Convoy-Commissariatet nu anställde tjenstemän må, der så i
Nåder pröfvas behöfligt, användas till biträde vid bestridande
af de åt Collegium sålunda uppdragne ärenden, emot åtnjutande
af sina nuvarande löne-förmoner.
I sammanhang härmed får Utskottet jemväl föreslå,
3:o
det Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att, i händelse af Nådigt bifall till förenämnde underdåniga
hemställan, Kongl. Majit täcktes anbefalla Commerce-Collegium
6
Siats-Utskottets Utlåtande jV:o li3.
dels att öfver förvaltningen af Handels- och Sjöfart s-fonden
låta föra serskild hufvudbok, samt, efter dess årliga afslutande,
till Kongl. Maj:t afgifva underdånig berättelse om fondens
ställning, dels att, på sätt af Convoy-Commissariutet hittills
iagttagits, tillhandahålla Rikets Ständers Revisorer och Statsutskott
de öfver Fonden upprättade räkenskaper.
Enär, på sätt ofvanberördt är, afgiften till Handels- och Sjöfarts-fonden
, fastän under annan benämning, ursprungligen tillkommit i följd af
Handlande Borgerskapets i Riket frivilliga åtagande, samt sedermera vid
flere tillfällen och sednast vid 1834—1835 årens Riksmöte blifvit af Rikets
Ständer till beloppet fastställd, så och enär denna afgift, såsom ut
gående
med visst för hundrade af tuil-umgälderne å inkommande varor,
i hufvudsaklig mon är beroende af den tull-bevillning, Rikets Ständer vid
hvarje Riksdag sig åtaga, anser Utskottet häraf vara en följd, att meranämnde
afgift är af enahanda beskaffenhet, som Extra-ordinarie Bevilinings-medlen
i allmänhet; hvadan ock, i öfverensstämmelse med Utskottets,
i Utlåtandet N:o 66, gjorda hemställan angående samtliga Bevillning*-  medels ingående till Riksgälds-Contoret, Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
|:o
det Rikets Ständer mätte, för sin del, besluta, ej mindre alt
Handels- och Sjöfarts-fondens behållningar skola af ConvoyCommissariatet
aflemnas till Riksgälds-Contoret, dit räntor och
capital-afbelalningar å de af Fonden meddeldte lån, jemväl bö
ra
ingå, än ock att hädanefter inflytande afgifter lill Handels-
och Sjöfartsfonden skola af Kongl. General-Tull-Styrelsen
aflevereras directe till Riksgälds-Contoret; börande Fondens
nuvarande och blifvande tillgångar af Fullmägtige i nämnde
Contor sedermera hållas Kongl. Maj.t tillhanda för fullgörande
af de dispositioner, som redan äro eller framdeles kunna varda i
Nåder anvisade för Svenska Handelns och Sjöfartens utvidgande
och befrämjande, så väl utom som inom Riket; och torde, i händelse
detta Utskottets förslag skulle godkännas, Rikets Ständer
tillika hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla sitt beslut i detta
ämne, med underdånig begäran, det täcktes Kongl. Majrt dertill
lemna Nådigt bifall och derjemte till vederbörändes iagttagan
-
Stats-Ut skottets Utlåtandej /V:o 113.
7
de i Nåder meddela de föreskrifter, hvilka För verkställighet
af samina beslut kunna pröfvas nödige och lämplige*
Stockholm den 16 December 1844-
Reservationer.
Af Friherre von Kreutner: ”Jag reserverar mig mot Utskottets beslut i
följande hänseenden:
i:o Det torde vara äfventyrligl, äfven i händelse af ett fredligt uppgörande
med Marocco om Tributens upphörande, att förminska Handelsoch
Sjöfart s-fondens tillgångar, genom nedsättning i de io procent å tull
på inkommande varor, hvilka nu erläggas, emedan behofvet af Handelsflottans
skyddande mot sjöröfverier troligen ändå alltid kommer att fortfara,
äfvensom tillfällen att yppas till befordrande af vigtiga företag för vår
handels och sjöfarts upphjelpande, så inom, som utom Riket; i sednare fallet
synes Chinas tillgänglighet för veildshandeln med skäl påkalla kanhända
kostsamma, men i en framtid lönande, åtgärder till afsättning af
svenska producler. Fara är, om Handels- och Sjöfarts-fonden åter sjunken
lill den obetydlighet, som för ett halft århundrade var händelsen,
att de utgifter, sorn å densamma nu anvisas, hvaribland /p.ooo R:dr årligen
för Svenska flottans behof, mäste genom allmän Bevillning fyllas.
3:0 Att upplösa Convoy-Commissariatet och öfverflytta förvaltningen af
Handels- och Sjöfarts-fonden på Gommerce-Collegium, medför äfven, efter
min åsigt, olägenheter. Med de handlandes interesse synes vara förenligt,
att sakkunnige personer, af deras eget stånd, närmare följa de åtgärder,
som för handelns befordrande äro tjenliga. Ett sådant tillfälle är beredt
inom Con voy-Commissariatet, der arne af Mandels-ståndet deltaga i styrelsen.
Ätt inlåta en Norrsk undersåte såsom Ledamot i ett Svenskt Collegium,
torde ej heller vara rätt formenlig!. Den besparing, som genom
den föreslagna örverflyttningen anses uppkomma, synes mig tvifvelaktig,
ty Commerce-Collegii personal mäste nödvändigt ökas i förhållande till
utvidgade göromål. Utom det att hela ålgården kunnat uppskjutas, till
dess en allmän omreglering af Embets- verken kan till vägabringas, anser
jag Utskottet hafva orätt förfarit, som ej antagit Afdelningens förslag,
att de Embetsman af Convoy-Commissai iatet (häruti icke inbegripna
s
Stats-Utskott ets Utlåtande_, N'.o ii3.
Handelsståndets tvänne ledamöter), hvilkas befattningar kanna komma att
härigenom upphöra, böra på Indragnings-staten uppföras, efter enahanda
grunder, som Rikets Ständer antogo för Allmänna Beredningens och Numer-Lotteriets
embets- och tjenstemän. En anmärkning mot Konungens
rådgifvare, hvarå exempel icke saknas, loide framdeles kunna framkallas
genom denna uragtlåtenhet.
3:o Förslaget att inrymma denna Fond och dess blifvande tillgångar i
Riksgälds-Contorets cassa-kisla strider mot föreskriften, alt Handels- och
Sjöfarts-fonden är ställd lill Kongl. Majlis disposition. Då Rikets Ständer
ensamme uppgöra Instructionen för Riksgälds-Contorels Fullmägtige, är det
tänkbart, att deri kunna inflyta, örn ej bestämdt motverkande föreskrifter,
åtminstone tvetydigheter, såsom förr varil händelsen, hvilka, beroende på
Fullmägtiges tolkning, kunna lägga hinder i vägen för Kongl. Majlis fria
dispositions-rätt af dessa medel.
Ej heller anser jag, att afgifterne lill Handels- och Sjöfarts-fonden
kunna hänföras till natur af bevillning, derföre att de utgå med en viss
procent af Tullen; ty dä skulle slädernes Tolag, likasom flerfaldig» andra,
af communer ålagna, afgifter, hvilka på enahanda sätt beräknas, äfven
vara Bevillningar. Denna åsigt styrkes ytterligare deraf, dels att
dessa medel alldeles icke förekomma i 60 §. Regeringsformen, der allt,
sorn för Bevillning anses, specifikt uppräknas, dels emedan desamma i 3
§. Ansvarighets-lagen för Konungens Rådgifvare synas vara i'rån Bevillning
specielt undantagna.”
Häruti instämde till alla delar Herr von Celsing.
Yid andra punkten, angående Convoy-Commisariatets upplösning m. ca.t
af Herr Biskopen Hedren.
Mot beslutet i Tredje punkten, rörande ifrågavarande fonds öfverlemnande
lill Riksgälds-Contoret:
At Herr Friherre Palmstjerna: ”dag reserverar mig mot Utskottets
beslut, hvarigenom ifrågavarande medel skulle dragas undan Kongl. Majlis
disposition. Syftemålet är att utvidga Sländernes magt, medelst inkräktande
på Konungens. Vi hafva fordom sett, hvarthän denna väg leder,
och jag ansei’ för fäderneslandets väl vådligt att beträda densamma.”
Här
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N\o 114.
9
Härmed förenade sig Doctor Hallbeck} Herrar Lagerborg, Berg von
Linde, Lode och Möllerhjelm, Doctor Stenhammar samt Prosten Berlin.
Af Biskopen Hedren: ”Uti Utlåtandet N:o 66 har Höglofl. Stats-Utskottet
fattat ett likartadt beslut, mot hvilket jag reserverat mig, enär det, efter
mitt förmenande, befanns emot Grundlagen stridande. Det närvarande
är det i samma, om icke ännu högre grad. Utskottet har sjelf fällt denna
dom, då det i motiven förklarat Handels- och Sjöfarts-fonden
höra till bevillningsmedel. N:o 66 hade ännu det sken af laglighet för
sig, att, då hela summan af alla bevillningsmedlen icke kunde få af Ko
nungen
disponeras, likväl så stor del deraf, som var anslagen till Statsverkets
behof, alltid qvarstod till Högstdensammes disposition. Af Handels—
och Sjöfarts-fonden lemnäs deremot intet öfverskott till RiksgäldsContoret;
utan disponeras den hel och hållen af Konungen. Nu har det
Höglofl. Utskottet föreslagit Rikets Ständer, att denna Fonds medel skola
icke blott inlemnas till Riksgälds-Contoret; ty om de inlevererades der
eller i Banken, kunde vara likgiltigt, endast det skedde för det under
Konungen lydande förvaltande verkets räkning; utan att de verkligen
skola ställas under Riksgälds-Contorets vård och förvaltning. Detta beslut
har visserligen den förljensten att rent och öppet uttala Konungens
skiljande ifrån berörde medels vård och förvaltning; men lärer icke dess
mindre fordra en förändring af 64 och 66 §§. af Regeringsformen, för att
kunna anses grundlagsenligt. Oberäknade alla öfriga deremot talande skäl,
torde detta ensamt vara tillräckligt för dess ogillande.
N:o 114.
Ank. till Exp.-Utsk. d. ao Dec. kl. io f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj: Is Nådiga Skrifvelse, angående
begrafnings- och öfriga kostnader, i och för Högstsalig Hans
Maj:t Konung Carl XIV Johans dödliga frånfälle.
Sedan behöriga redogörelser blifvit afslutade och till Kongl. Majit i
underdånighet ingifne för begrafnings- och öfriga kostnader i och för
Bth. till R. St. Prot, 1844• 4 Sami, 1 A/d. 3i Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N'.o 114•
Högstsalig Hans Maj:t Konung Carl XIV Johans dödliga frånfälle, till
hvilka kostnader nödiga medel af Stats-Contoret utbetalts, har Kongl. Maj:t,
i ändamål att serskilda tillgångar till betäckande af desse förskottsvis bestridda
utgifter må af Rikets Ständer utses, till Stats-Utskottet, den 5 i
innevarande månad, i Nåder öfverlemnat ett Sammandrag af de ingifne
redogörelserne, hvarutaf inhemlas, alt, efter användande af en genom försäljning
utaf öfverblifne materialier och andra effecter uppkommen tillgång,
en summa af 145,781 R:dr 19 sk. 10 rst. Banco i förenämnde hänseende
blifvit erforderlig; hvarjemte Kongl. Maj:t i Nåder gifvit Utskottet
tillkänna, att, i afseende å frågan om ett lämpligt bidrag från Norriges
sida för merberörde kostnader, förberedande åtgärder utaf Kongl. Maj:t
vidagits.
Utskottet har inhemtat, alt i dylika beklagliga fall, som ifrågavarande
antingen en serskild gärd eller begrafningshjelp blifvit af Rikets Ständer,
beviljad, eller ock att kostnaderne anvisats på öfverskotten af Statsverkets
inkomster; men då, enligt Utskottets tanka, ingendera af dessa
åtgärder äro under nuvarande förhållanden lämplig, tillstyrker Utskottet,
att omförmälde begrafningskoslnads-summa 145,781 R:dr 19
sk. 10 rst. Banco måtte, på Stats-Contorets reqvisition, utgå
af Riksgälds-Contorets behållningar, i öfverensstämmelse
med hvad Utskottet uti memorialet x:o 61 förutsatt, för att
ersätta Kongl. Stats-Contoret, hvad derifrån redan blifvit eller
blifver i delta afseende utanordnadt.
Hvarjemte Utskottet hemställer,
att, uti den härom till Kongl. Maj:t afgående underdåniga
skrifvelse, Rikets Ständer måtte anhålla, att det bidrag till
ifrågavarande begrafningskostnad, som af konungariket Norrige
kan komma att utgöras, varder Riksgälds-Gontorel tillhandahållet.
Stockholm den 19 December 1844.
Stats-Utskottets Utlåtande, N\o 11S.
11
N:o 115.
Ank. lill Exp.-Utsk. d. 20 Dec., kl. 10 f. m
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
kostnatlerne, i och för Hans Maj:ts och Dess höga Gemåls
kröning. (U. A.)
Högstberörde till Stals-Utskottet den 5 innevarande månad aflåtna Nådiga
Skrifvelse innehåller, att sedan, efter anvisande af för ändamålet erforderliga
förskott, dels från Slats-Contoret, dels af Hans Maj:ts Egen
Hand-cassa, Kongl. Majit låtit uti serskild redogörelse upptaga de kostnader,
i och för Hans Maj:ts och Dess höga Gemåls kröning, hvilka Kongl.
Majit ansett vara af den beskaffenhet, att de borde af Staten bestridas,
så hade Kongl. Majit velat till Utskottet öfverlemna ett Sammandrag af
nämnde redogörelse, utvisande, att, efter afdrag af influtne medel för å
auction försålde byggnadsmaterialier m. m., ifrågavarande kostnader uppgå
till ett sammanräknadt belopp af 45,482 R:dr 33 sk. 8 rst. Banco,
till betäckande hvaraf serskilda tillgångar erfordrades; hvarjemte Kongl.
Maj:t i Nåder anbefallt Stats-Contoret att, utöfver de 25,ooo R:dr, som,
på sätt redogörelsen utvisade, redan blifvit till utgifter för krönings-högtidligheterne
förskjutne af Stats-verket, ytterligare utbetala fyllnaden i det
nu äskade anslaget med 20,482 R:dr 33 sk. 8 rst., på det hela koslnadssumman
måtte kunna, såsom en Stats-verkets fordran, i liqvid med Riksgälds-Contoret
upptagas.
I anledning af hvad Kongl. Maj:t sålunda i Nåder föreslagit och i
öfverensstämmelse med hvad uti memorialet N:o 61 blifvit förutsatt, får
Utskottet hemställa,
alt ofvanberörde, till Hans Maj:ts och Dess höga Gemåls
kröning erforderliga summa, 45,482 R:dr 33 sk. 8 rst. Banco,
måtte anvisas att af Riksgälds-Contorets behållningar utgå, och
Kongl. Stats-Contoret, på dess reqvisition, ersättas.
Stockholm den 19 December 1844*
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 1844.
Stats-Utskottets Utlåtande, No 116.
1
N:o 116.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Dec., kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående afskaf!ande af slafveriet pä St. Barthelemi1.
(U. A.)
Uti denna Nådiga Skrifvelse, som af samtliga Riksstånden blifvit till
Stats-Utskottet remitterad, har Kongl. Majit, ■—• under åberopande af Rikets
Ständers, uti skrifvelse af den 3o April 184.1, i underdånighet gjorde anhållan,
att som, oaktadt Sverige, genom Tractater med England af den 6
November 1824 och med Frankrike af den 21 Maji i836, slutit sig till det
förbund, sorn bemödar sig att undertrycka slafhandeln, samt uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Förordning den 7 Januari i836 och tillägget dertill af den
1 Maji samma år, all sådan handel blifvit belagd med lifsstraff, densamma
likväl ännu troddes fortfara på ön St. Barthelemy, Kongl. Majit måtte
i Nåder tillse, huru slafveriet på denna ö må kunna afskaffas, samt vidtaga
alla de utvägar, som för vinnande af detta vigtiga ändamål kunde beredas
och finnas lämpliga, — nu meddelat Rikets Ständer de upplysningar,
som härutinnan erhållits. Af det utlåtande, Guvernören på St. Barthelemy,
på Kongl. Majits Nådiga befallning, den 9 Juni 1842 afgifvit,
kunde Rikets Ständer inhemta, ej mindre skillnaden emellan den olofli
ga
slafhandel, hvarom de åberopade Tractaterna och Förordningarne hand
lade,
och den på ön St. Barthelemy samt andra ställen ännu befintliga
lifegenskap, som äfven benämndes med ordet slafveri, än ock fullständiga
upplysningar, rörande beskaffenheten af detta sednare förhållande, antalet
af de personer, som voro detsamma underkastade och den utväg till slutligt
afskaffande deraf, som ansågs med rättvisa och billighet öfverensstämma.
Ehuru de af Guvernören meddelade upplysningar visserligen ådagalade,
att på ön St. Barthelemy slafvarnes tillstånd, genom sednare föreskrifter,
till deras förmån väsendtligen blifvit förbättradt, funnos likväl
mer än tillräckliga skäl för Kongl. Majit att dela Rikets Ständers önskningar
för slafveriets skyndsamma upphörande. För vinnande af detta mål, utan
Bih. till R. St. Fröt. 1844- 4 Sami. 1 A/d. 3a Haft. ±
2
Siats-Utskottets Ull Utande, N:o 116.
förnärmande af slafegarnes lagligen försäkrade rätt, och utan att äfventyra
coloniens hela bestånd, ansåg Kongl. Maj:t annan utväg ej vara för handen,
än den af Guvernören uppgifna, hvilken jemväl blifvit vidtagen för slafvarnes
digifvande i Englands Colonier, eller att tilldela slafvarnes egare
en skälig, om också icke full, ersättning för den rätt, dem frånkändes,
och lemna de frigifne i början något understöd till försörjning och uppfostran.
Men då Coloniens inkomster icke lemnade erforderliga tillgångar
dertill, återstod endast att till Rikets Ständers behjertande öfverlemna,
huruvida några medel må vara för sådant ändamål att använda. Med antagande
af den värderingsgrund, Guvernören föreslagit, skulle härtill erfordras
g7,820 Spanska Piastrar. Enligt sednaste folkräkningen på ön vid
slutet af år 1842, vore väl utröndt, att det af Guvernören beräknade antalet
slafvar, 5y5, då nedgått till 53i, hvarigenom en nedsättning i den
nyssnämnda ersättningssumman uppkommit för 64 slafvar, men då i denna
förslagsberäkning icke något blifvit afsedt för oundgängligt understöd
åt de minderårige och orkeslöse frigifne, genast efter frigifvandet, ansågs
det behöfliga ersättnings- och kostnadsbeloppet för en omedelbar frigifning
af alla slafvarne ändock kunna skattas till ofvannämnde summa; och om
detta belopp ställdes till Kongl. Maj:ts disposition, emot redovisning, tviflade
Kongl. Maj:t således ej, att det åsyftade ändamålet skulle på en gång
kunna vinnas. Utom berörde utväg till slafveriets afskaffande, hade Guvernören
på St. Barthelemy sedermera till Kongl. Maj:t i underdånighet
inkommit med ett annat förslag, hvilket Kongl. Maj:t äfven velat i Nåder
meddela till Rikets Ständers kännedom. Enligt detta förslag, hvilket mera
långsamt ledde till det åsyftade ändamålet, skulle slafvarne för allmän räkning
inköpas och frigöras blott efter hand,- i den mån försäljning eller tillfällen
till inlösen af slafvar till lägre pris sig yppade. Härigenom skulle tilläfventyrs
halfva kostnaden kunna besparas och utgifvandet deraf fördelas
på flere år. I fall Rikets Ständer ville föredraga detta alternativ, hvarigenom
slafvarnes friköpande ändock sannolikt skulle kunna i det närmaste
verkställas på fem år, borde en summa af 10,000 Spanska Piastrar årligen
under dessa fem år anslås, med rättighet att använda ena årets besparing
under ett påföljande år; och skulle serskild redovisning för medlens
användande af Guvernören på stället årligen aflemnas och Rikets
Ständer eller deras Revisorer meddelas. Dock ville Kongl. Maj:t fästa
Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att, i händelse ön St. Barthelemy
skulle, i anledning af hvad Kongl. Maj:ts serskilda Nådiga Proposition af
samma dag innefattade, varda till främmande Magt afträdd innan slafvar
-
Stals-Utskoltets Utlåtmdej N.o 116.
3
nes emancipation blifvit fullbordad, behofvet af anslag för sådant ändamål
komme att upphöra eller minskas i förhållande till de vilkor, som
vid öfverlåtandet kunde blifva betingade.
Utskottet har, för bedömandet af denna fråga, tagit del ej mindre af
Guvernörens på ön St. Barthelemy i den Nådiga Skrifvelsen omförmälde
underdåniga utlåtande, dateradt den 9 Juni 1842, än ock af de yttranden,
som inom Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet blifvit, i anledning
af högstberörde skrifvelse, afgifne, och hvaribland förekommer det
af Jöns Ersson från Wermlands Län inom sistnämnde Riksstånd framstälde
yrkande, deruti J. Kylander instämt, att något anslag för ifrågavarande
ändamål icke måtte af Rikets Ständer beviljas, utan att deremot endast
utfärdades det Påbud, att slafvarne på St. Barthelemy försättas i frihet
och ställas under den i Sverige gällande Tjenstehjonsstadga; hvarjemte
Utskottet tagit kännedom af de Tractater och äldre Författningar, på
hvilka slafegarnes rätt anses vara grundad.
I sådant afseende innehåller den under den 1 Juli 1784 emellan
Konungen af Sverige och Konungen af Frankrike afslutade, den 10 Augusti
samma år af Kongl. Maj:t ratificerade och stadfästade Provisionelle
Convention till förklarande af Preliminaire Conventionen rörande handeln
och sjöfarten af den 25 April 1 -y41 > uti S:de och grde Articlarne, att
Hans Aldrachrislligaste Maj:t afstod för evärdeliga tider åt Konungen och
Kronan Sverige, till fullkomlig ägo och Öfverherrskap, ön St. Barthelemy
i Westindien, men att detta afstående skulle på intet sätt kränka den enskilda
egande- och besittnings-rält, som tillhörde Franska invånare eller
andre, som dittills varit Hans Aldrachristligaste Maj:ts undersåtare på
nämnde ö; utan skulle de oafbrutet dem till godonjuta under Svenskt öfverherrskap,
efter hvars och ens laga åtkomst; samt éfter de författningar
och sedvanor å ön vidtagne voro, utan att, under förevändning och såsom
påföljd af detta ombyte af Herrskap, dem någon oro, tvång eller skada
skulle förorsakas i deras enskilda egendom eller de rättigheter, dem af
eganderätten tillkommo. Kongl. Kungörelsen af den 7 September 1785
tillförsäkrar alla dem, som sig på ön St. Barthelemy nedsatte, om alla de
fri- och rättigheter, som denna ö redan voro beviljade, eller än vidare
kunde tilläggas ; och att vid nämnde tid rättigheten att å ön St. Barthelemy
ega slafvar var lagligen erkänd, inhemtas af det den 28 Augusti 1786
för ett Svenskt Vest-Indiskt Compagnie utfärdade Privilegium, i hvars
i4:de § Compagniet, till hvars förvaltning ön under vissa vilkor blifvit
4
Stati-Utskottets Utlåtande , N:o 116.
upplåten, lemnäs frihet att drifva slafhandel på Angola och Afrikanska
kusten.
Då nu de personer, hvilka för närvarande å ön S:t Barthelemy ega
slafvar, antingen deras rättighet dertill härleder sig från nämnde tid,
eller de genom arf, köp eller annat laga fång kommit deraf i besittning,
icke skulle, enligt Utskottets tanka, kunna, utan förnärmande af enskild
rätt, beröfvas de fördelar, som dem genom slafvarnes egande tillskyndas,
så framt icke lämplig ersättning i stället dem lemnäs, finner Utskottet
sig ej kunna understödja Jöns Erssons och J. Kjlanclers, i anledning af
Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga Skrifvelse, väckte förslag, att slafvarne
på S:t Barthelemy må, endast genom utfärdande af ett Påbud, försättas
i frihet.
Rörande dessa slafvars belägenhet och vilkor, synes väl af Guvernörens
ofvanberörde underdåniga utlåtande af den 9 Juni 1842: att deras
tillstånd kan anses vara vida fördelaktigare, än på någon af de Westindiska
öar, om hvilka Guvernören egt kunskap; att de hvarken äro betungade
af allt för strängt arbete, eller underkastade någon hård och
grym behandling af sina egare, och att de sednares rätt att disponera
öfver slafvarne redan blifvit så till vida inskränkt, alt desse ej kunna
mot sin vilja försäljas till exportation från ön; men, på sätt Guvernören
äfven vidare utvecklat, slafven är, genom saknaden af rättigheten att råda
öfver sig sjelf och sina anlag, nedsatt till sitt menskliga värde, för
alltid bunden till en viss ort och vissa lefnadsvilkor, öfver hvilka han
ej ens kan hoppas att höja sig; och, i sina naturligaste och ömaste
känslor beroende af en annans godtycke, blir det för honom ej möjligt
att, såsom dea fria menniskan, fatta och eftersträfva sedligt värde. Sedan
derföre frågan om slafveriets upphörande på denna, under Sveriges krona
lydande, besittning blifvit väckt, anser Utskottet det icke vara förenligt
med mensklighetens bud och Nationens anseende, ait låta densamma
åter förfalla.
För möjligheten att verkställa detta förslag, utan förnärmande af slafegarnes
rätt, äro af Guvernören uppgifne tvänne utvägar, den ena, hvarigenom
med ett anslag i ett för allt af 97,320 Spanska Piastrar, slafvarnes
frihet skulle kunna genast och på en gång beredas, den andra, enligt
hvilken emancipationen endast småningom och i den nion tillfällen yppades
till inlösen af slafvar, till lägre pris skulle ega rum, och hvarföre
Stats-Utskottets Utlåtande j Nto 116.
5
kostnaden beräknats till 10,000 Piastrar årligen under lem år, tillsammans
50,000 Piastrar, eller något mer än hälften af ofvanuppgifne summa.
Anledningen till denna betydliga skillnad i kostnaden igenlinnes i
den olika beräkningsgrunden, då nemligen, i det förra afseendet, siafvarne
upptagits till ett pris, motsvarande den, efter en räntefot af 8 procent
capitaliserade inkomsten af slafvarnes arbete, och i del sednare fallet
blifvit beräknade de pris, som vid slafvarnes försäljning å ön vanligen
erhållits, och hvilka, enligt Utskottet meddelad upplysning, ehuru
vanligen för en fullväxt slaf betydligt öfverstigande 100 Piastrar, dock
äfven understundom, i synnerhet då slafvens friköpande varit i fråga och
andra speculanter, af sådan orsak, afhållit sig ifrån att uppdrifva priset,
nedgått till 70 å 60 Piastrar och derunder.
Utom den betydliga besparing, som, genom vidtagande af denna sednare
åtgärd, således skulle vara att vinna, finnas äfven andra ej mindre
vigtiga omständigheter, som gifva åt densamma ett ökadt företräde. Slafvarnes
försättande i frihet på en gång och i massa skulle nemligen medföra
en total och hastig rubbning uti alla förut varande förhållanden
inom ön, hvaraf flere olägenheter och måhända äfven vådor kunde inträffa;
och för slafvarne sjelfva, hvilka förut i deras, helt och hållet af
sina egare beroende, ställning, ej kunnat förvärfva sig de vanor och egenskaper,
som erfordras för att, i det fria tillståndet, bereda sig utkomst,
skulle, så framt ej förberedande åtgärder vidtogos för betryggande af deras
framtid, möjligen efter sitt frigifvande, med deras medfödda anlag
för lättja och lösdrifveri, komma att befinna sig i en olyckligare belägenhet,
än dessförinnan. Såsom ett i detta afseende verksamt medel, hvarigenom
så väl en ytterligare minskning uti Statens påräknade bidrag kunde
beredas samt rättvist företräde lemnäs de slafvar, hvilka sjelfva vilja
medverka till återvinnandet af sin frihet, som ock den egna omtankan
för framtida bergning hos dem erhöll en nyttig väckelse, anser Utskottet
det vilkor för slafvarnes frigifvande böra, så vidt ske kan, bestämmas,
alt Staten icke helt och hållet bestrider kostnaden för densamma, utan
att de, som vilja komma af denna fördel i åtnjutande, må föranledas att
äfven sjelfve, i någon, om än ringa, mån dertill bidraga. På grund
häraf och då således hela kostnaden icke kan på förhand med säkerhet
beräknas, har Utskottet funnit lämpligast vara, att dessa medel icke annorlunda
anvisas, än att vid nästa Riksdag, efter sig företeende omständigheter
och de förändrade förhållanden, som emedlertid kunna inträffa,
6
Banco-Utskotlr.ts Utlåtande , N.o 117.
Rikets Ständer blifva i tillfälle att besluta om anslagets fortfarande, oförändradt,
tillökadt, eller minskadt belopp. I fråga åter om de allmänna
medel, af hvilka detta anslag må utgå, anser Stats-Utskottet, då besittningen
af ön S:t Barthelemy, såsom en under Svenska kronan förvärfvad
Coloni, måste hafva afsett att bereda fördelar för handeln och sjöfarten,
äfven den för dessa föremål lill Kongl. Majtls Nådiga disposition ställde
fond, lämpligast vara att, till friköp af slafvarne å nämnde ö, anlita
helst fonden, oansedt den betydliga utgiften till Marocko, om hvars upphörande
nu är någon förhoppning, under flera år fortfarande tillväxt,
samt således torde lemna mer än tillräcklig tillgång, äfven för ifrågavarande
ändamål; och då, enligt hvad af den Nådiga framställning i detta
afseende, Kongl. Majit behagat göra, kan slutas, någon betänklighet synes
hafva mott att, utan Rikets Ständers medgifvande, å nämnde fond anvisa
ifrågavarande utgift, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anmäla, att Rikets Ständer för sin del anse en summa af
10,000 Spanska Piastrar årligen under tre år böra af Handels-
och Sjöfarts-fonden ställas till Styrelsens öfver ön
S:t Barthelemy disposition, emot redovisning, att användas
till slafvars å nämnde ö friköpande, hvarvid likväl qvinnor
och barn samt män, som sjelfve till friköpandet bidraga,
böra ega företräde.
Stockholm den 19 December 1844.
N:o 117.
Ank. till Exp. Utsk. d. 20 Dec., kl. 7 e. na
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till
Rikets Ständer, angående en förändrad reglering i afseende på
Stapelstädernes Tolag.
Denna Nådiga Proposition, som af samtlige Riks-Stånden blifvit till
Stats-Utskottets behandling öfverlemnad, — af Borgare-ståndet, under
(U. A.)
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 117.
7
förbehåll af Stapelstädernes, i Previlegier grundade, rätt att sjelfve uppbära
och förvalta Tolags-inkomsterna samt under åberopande af 114 §.
Regerings-formen, — innehåller följande af Kongl. Maj:t, efter CommerceCollegii
och General-Tullstyrelsens hörande, i nåder afgifne förslag, i fråga
om den så kallade tolagens upphörande, såsom en serskild stapelstäderne
i Riket directe tillfallande, efter för hvarje stad fastställd procentberäkning
utgående, afgift å inkommande och utgående varor, emot ersättning
till dessa städer genom bestämda anslag af tullmedlen.
Enligt hvad de infordrade uppgifterne gåfvo vid handen, hade samtliga
stapelstädernas tolags-inkomster, med inberäknande af den i Stockholm,
Carlskrona, Carlshamn, Christianstad, Hudiksvall, Strömstad, Uddevalla,
Norrköping, Söderköping, Landskrona, Nyköping, Piteå och Wisby
serskildt uppburne såkallade Inqvarterings- eller Tillöknings-tolagen, hvilken
varit afsedd till den under benämning af service bestridda kostnad
för underhållandet af sängkläder, ved och ljus åt inqvarteradt manskap,
utgjort i medeltal för nedannämnda tidrymder följande belopp:
För åren 1827—1831, årligen - 313,867:
För åren 1834—1838, årligen - 362,698:24. 8.
samt för hvartdera af åren 1842 och 1843, eller de
hittills förflutna år, hvarunder den sednast utfärdade
Tull-taxan egt tillämpning - 371,405:41.—
Ehuru häraf visade sig, att denna ständernas inkomst varit i successivt
stigande, hvilket måste tillskrifvas dels tillväxande handelsrörelse i
allmänhet, dels de förändrade förtullningsgrunder, hvilka under sednare
tider gjort sig gällande, ansåg Kongl. Maj:t likväl, med hänsigt ej mindre
till möjligen ifrågakommande tullnedsättningar, än till besparad uppbördskostnad,
stapelstäderne skäligen böra, på sätt Commerce-Collegium och
General-Tullstyrelsen jemväl föreslagit, blifva belåtna, derest de, i utbyte
emot de directa tolagsinkomsterna, erhöllo ersättningsanslag, ungefärligen
motsvarande hvad samma inkomster i medeltal för åren 1842 och 1843
utgjort; och Kongl. Maj:t öfverlemnade i följd häraf till Rikets Ständer,
huruvida icke, i sammanhang med faltadt beslut om upphörande af stapelstädernas
bestyr med tolags-uppbörden, ersättningen derför måtte bestämmas
till följande, efter nyssnämnde grund i runda tal beräknade summor,
nemligen:
8
Stati-Utskottels Utlåtande, N‘,o 117,
• Stockholm
-
-
189,000.
Calmar
3,000.
Westervik
-
-
2,250.
Carlskrona
-
-
9,000.
Carlshamn
-
-
4,250.
Christianstad
-
-
2,240.
Gefle -
6,000.
Hudiksvall
-
-
200.
Söderhamn
-
-
600.
Götheborg
- -
- -
115,000.
Kongelf
100.
Marstrand
-
-
100.
Strömstad -
650.
Uddevalla -
1,100.
Halmstad -
2,200.
Warberg -
620.
Hernösand
-
-
400.
Sundsvall -
-
-
650.
Norrköping
-
-
14,000.
Söderköping
- -
- -
1,600.
Malmö
3,700.
Helsingborg
-
-
4,000.
Landskrona
_
-
1,350.
Ystad -
3,400.
Nyköping -
1,340.
Piteå
670.
Luleå -
480.
Umeå -
550.
Wisby - -
1,750.
Summa
B:co R:dr
370,200.
Beträffande vidare frågan, huruledes ersättning för den ulgift, sorn sålunda
torame att af tullmedlen bestridas, må Statsverket beredas, hade
förslag blifvit i underdånighet framstäldt att, genom förhöjning af införsels-tullen
forén del sådana varor, som icke kunde till egentliga förnödenhets-artiklar
hänföras, men dock i större quantiteter årligen inkomma,
nem
-
'Stats-Utskottets Utlåtande■, !V;o 117,
'9
nemligen Arrac, Ramm, Vin, Caffe, Socker och Tobak, tillvägabringa
denna ersättning, men enär den tillökning i tullafgifter, som härigenom
uppkomme, skulle drabba de färre stapelstäder, till hvilka den direcla
importen af colonial-varor, serdeles rått socker, vore inskränkt, samt
då utländska våtvaror, synnerligen Arrac, Cognac och Rumnr, Tedan voro
belagda med så hög in försel ls-tnl 1, att ytterligare förhöjning derå ej syntes
böra ega rum , fann Kongl. Maj:t, sorn redan medelst tili Rikets Ständer
aflålen Nådig Proposition, uttryckt den önskan, att de vid sednaste
Riksdag antagna tullbestämmelser måtte utan hufvudsaklig förändring bibehållas,
en mera rättsenlig grund för ifrågavarande godtgörelse hemtas
från det allmänna förhållandet emellan tull-uppbörden och tolagsmedlen
under sednaste Liden. I detta hänseende hade Kongl. Majit inhemtat, alt,
då för näsllidet år 1843 uppbörden af tullmedel utgjort 3,706,909 R:dr,
tolags-uppbörden uppgått till 371,405 R:dr, samt sålunda motsvarat ungefärligen
Tio procent af tulluppbörden; och ville Kongl, Maj:t, med anledning
af detta förhållande, föreslå det allmänna stadgande, att, i sammanhang
med tullmedlens cl a reling, Tio procent å tullafgifterne för så väl
inkommande sorn utgående varor borde, under benämning af tolagsersättning,
i serskild coiumn debiteras, genom Tullkamrarne uppbäras och,
i likhet med hvad för afgifterne till Handels- och Sjöfarts-fonden samt
Båktnedlen äger rum, i Tullverkets räkenskaper redovisas, dervid vederbörande,
såsom vedergällning för det ökade uppbördsbesväret, ansågos böra
tillerkännas rättighet att å tolagsersätlningen beräkna sig till godo
enahanda uppbörds-procent, som för Tullmedlen vore stadgad.
Emedlertid ansåg Kongl. Majit lämpligt, att ofvan föreslagne ersättningssummor
för stapelstäderna nu endast måtte förklaras gällande för en
tidrymd af fem år, äfvensom alt framdeles det ersättningsbelopp, sorn för
hvarje stad bestämdes, måtte, efter föregången behörig uträkning och med
ledning af de upplysningar, hvilka, i följd af omförmäldi debiterings-sätt,
alltid blefvo att tillgå, om hvad sorn till flöt Tullverkets cassa i godtgörelse
för de åt hvarje Stad anvisade tolagsmedel, fastställas vid slutet af
hvart quiuquennium för de derefter kommande fem åren, hvarvid den
förhöjning eller förminskning i tulluppbörd, sorn för den ena eller andra
Staden kunde hafva inträffat, borde utgöra den hufvudsakliga måttstocken
för tolagsersättningens beräkning.
Bih. dll R. St. Prot, i844> 4 Sami, 1 AJd. 3a H&fu 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande, N\o 11J.
I händelse den sålunda af Kongl. Maj:t föreslagna reglering vunne
Rikets Ständers bifall, ansåg Kongl. Maj:t de årliga ersättningsbelopp, hvilka
kommo att åt stapelstäderna anvisas, kunna uti Riksstalen under vederbörlig
titel uppföras, för att, i likhet med andra Statsanslag, årligen
utbetalas af Stats-Contoret, hvilket Embetsverk deremot skulle ega att, på
enahanda sätt, som med tullmedlen tillgår, från Tullverket emottaga hela
den behållna delen af tolags-ersättningen.
Slutligen ville Kongl. Maj:t i Nåder fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
derå, att, om Staten skulle öfvertaga hela den så kallade Servicekostnaden
eller Inqvarteringsbesväret i de städer, der en del af slädens
tolagsmedel förut blifvit härtill använd, eller om utgifterna af tolagsmedlen
till föremål, som snarare rörde det allmänna, än staden enskildt, såsom
i Stockholm, utgiflerne för Gymnasium, Krono-uppbörden o. s. v.,
framdeles skulle komma att upphöra och i stället af statens medel bestridas,
ersättningen af tullmedlen lill dessa städer för förlorad tolag borde
i samma mån minskas; och ansåg Kongl. Majit likaledes, att, såsom vilkor
för tolagsersättningens tillgodonjutande, uttryckligen borde föreskrifvas, att,
intill dess annorlunda kunde förordnas, nu gällande bestämmelsen angående
tolagsmedlens användande i hvarje stad skulle tjena till efterrättelse,
och att för hvart år behörig redovisning för ersättningsmedlen skulle
uppgöras och inom April månads utgång nästpåföljande år till CommerceCollegium
från Öfver-Ståthållare-Embetet i Stockholm och Kongl. Majlis
Befallningshafvande i landsorterna insändas.
Härjemte hafva till Stats-Utskottet blifvit i Nåder öfverlemnade de af
Cominerce-Collegiura och General-Tullstyrelsen i det förevarande ärendet
afgifna underdåniga utlåtanden, med dertill hörande Tabeller och öfriga
handlingar; och får Utskottet, efter häraf tagen del, i anledning af den
Nådiga Propositionen anföra:
De skäl, som, till stöd för ifrågavarande förslag, blifvit af Kongl.CommerceCollegium
åberopade, innefattas i ett handlingarne bilagdt Transsumt af Collegii
d. 28 Februari 1834 afgifne berättelse om förhållandet med tolagen och
andra afgifter å handeln i Rikets Stapelstäder. Under nuvarande förhållanden,
skulle varor i en Stad, der tolagsafgifterne äro låga, med helt olika förmån
och vinst in- och utskeppas, än i en Stad, hvarest berörde afgifter utgå till
högre belopp. Under det att en så väsendtlig skillnad i beloppet af tolagsafgifterna
äger rum, lät det icke gerna sig göra att upprätta en allmän
Stats-Utskottetf Utlåtande, N:o ny.
11
Tulltaxa, grundad på säkra beräkningar af de afgifter, hvarmed varorna
skäligen borde och kunde beläggas. För de trafikerande blefve det en lättnad
, att tolagen kunde uppbäras i förening med tullen och ej, som nu,
serskilde tjenstemän dertill behöfvas. Med rättvisa i beskaltuingsväg vore
ej förenligt, alt, i följd af höga tolagsafgifter, som ej drabbade Borgerskapet
ensamt, utan alla consumenler i och utom Staden, den ena Stapelstadens
Borgerskap vidkändes vida mindre bidrag till staden, än Borgare
i en annan stael. Med god ordning instämde, att ett stadgande funnes,
som föreskref, hvartill tolagen må användas, på det ej, såsom nu skedde,
denna afgift må i Slads-cassan ingå, för bestridande af hvarje slags behof,
eller användas till föremål, som ville synas för densamma främmande,
såsom fattigvård, kyrkobyggnad, aflöningar till läroverk o. s. v., hvaraf
största delen endast rörde Städernas invånare och ej landets, hvilka likväl
indirecte i högst betydlig nion vidkändes tolags-afgifterne. Slutligen
och då tolag vore en allmän beskattning, borde ock Staten äga att controllera,
huru den af städernas Borgerskap förvaltades och användes.
Vid pröfningen af denna fråga, bar Utskottet till en början funnit
sig icke kunna undgå att fästa en serdeles uppmärksamhet vid den obenägenhet,
hvarmed förslaget om lolagens uppbärande tillsammans med
tullmedlen blifvit bemött inom Borgare-ståndet, hvars inleressen saken obeslridligen
närmast rörer. Berörde afgift erlägges nästan endast al Stapelstädernas
Borgare, och de åberopade olägenheterne så väl af den olika
vinsten och förmonen af varors in- och utförsel uti serskilda Stapelstäder,
sorn uti uppbördssältet, drabba således hufvudsakligast desse, utan att likväl
någon obelåtenhet dermed från deras sida försports. Fördelen af den
föreslagna förändringen torde deremot för consumenlerne blifva ingen, då
här icke är fråga om tolagsafgiftens upphörande eller förminskning, utan
endast om ett annat uppbördssätt af samma afgift. Derigenom att, i stället
för lolagsbeloppets bestämmande för de olika städerne i mon af behof
och serskilda förhanden varande förhållanden, en lika afgift i alla Rikets
Städer blefve införd, skulle sådane bland dem, hvilka ej hafva större
garnison att inqvartera, och derföre nu vidkännas låga tolagsafgifter, komma
att få erlägga denna afgift flerdubbelt högre, till skada och förfång
för deras handelsrörelse, utan att af en slik förhöjning åtnjuta det ringaste
gagn. Härtill kommer, att vissa varor nu äro befriade från tolag, emedan
de icke ansetts kunna draga en sådan afgift, och för dessa skulle, i
Siats-Utskottets* Utlåtande> N'.o 118.
följd af Tolags-ersättningens fastslällande till en viss andel af tullafgiften,.
den sålunda förut raedgifne lindringen upphöra.
På dessa grunder och då Utskottet, utan att vilja ingå i någon pröfning,
huruvida den föreslagna, regleringen må vara förenlig med de Stapelstäderna
förunnade privilegier eller icke, anser de olägenheter, som af dess
vidtagande kunna uppkomma, fullt motväga de angifne fördelarne, hemställer
Utskottet,
att Rikets Ständer icke mätte till Kongl.. Maj:ts ifrågavarandeNådiga
Proposition bifall lemna
Stockholm
den 19 December 1344 -
N:o 118.
Ank, till Exp.-Utsk. den 20 Dec- kl. 7- e. m,
tillåtande, i anledning af väckt motion om ersättning till CapitaineLientenanten
August Gossclmans sterbhusdelegare för kostnader,
dem han i lifstiden af egne medel fått vidkännas under en för
allmänt ändamål företaqen resa till Södra America.
(U. A.)
Uti en hos Borgare-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion,.
Mar Herr P. Lagergren anfört: att Capilaine-Lieutenanten August Gosselman
i Juni månad i836 på Regeringens befallning anträdde en resa till
Södra America, för att taga kännedom om dervarande Fri-Staters tillstånd
i politiskt och commercielt hänseende samt derom afgifva berättelser, som
kunde tjena till ledning för utvidgandet af Sveriges handel och sjöfart i
dessa aflägsna verldsdelar; att resan blifvit bestämd till två år, men att
Gosselman derom likväl icke erhållit underrättelse förr än medelst ett den
20 Juli i838 dateradt bref från t. f. Utrikes Ministern Grefve C. A. Löwenhielm,
hvilket i September månad samma år kom Gosselman tillhanda
i Venezuela, derifrån han, uppehållen af orkan-årstiden, först i October
kunde anträda återresan; att, efter hans hemkomst, Utrikes Stats-Ministern
gjort underdånig framställning om ersättning för Gosselmans kostnader undier.
nio, månader af. 3:dje året, sorn på resan användls, men att Kongl..
Slats-Utskoltets Utlåtande, N:o 118'.
13'
Majit härå vägrat Nådigt bifall, på den grund, att resan varit bestämd till
endast två år, — i följd hvaraf utgifterne måste af egna medel bestridas
och medtogo allt hvad Gosselman genom sina omtyckta litterära arbeten
förvärfvat. Med anledning häraf och då denne talangfulle Officer, som var
utmärkt i sitt yrke och hedrade svenska namnet genom sina snillrika,, på
llere språk öfversätta, resebeskrifningar, den \ April 1843 hastigt bortrycktes
af döden, efterlemnande enka ocb en minderårig son uti de torftigaste
vilkor, har motionären föreslagit, att kostnaderne för berörde nio
månader af resan, som uppgingo till omkring 6,666 Ridr 3a sk. B:co,
mätte, enär densamma skett för allmänt ändamål, af Staten varda Gosselmans
sterbhusdelegare ersatta..
Af ett motionen bilagdt transsumt af boupptecknings-instrumentet, har
Utskottet inhemtat, att, i Gosselmans bo, summa inventaiii utgjort 8344
R:dr i rist., osäkra fordringar 36it: 4- 5- samt skulderne 368g R:dr 3
sk. 8 rist.
Med afseende å förenämnde förhållande, äfvensom å Capitaine-Lieutenanten
Gosselmans förtjenster och nyttan af hans litteraira verksamhet, har
Utskottet trott sig böra i den mon tillstyrka bifall till motionen,.
att Rikets Ständer måtte, såsom ersättning för Gosselmans enskilda
uppoffringar vid ifrågavarande resa, å Riksgälds-Contoret
anvisa åt hans i mindre lyckliga omständigheter efterlemnade
famille en summa af 3333 Ridr 16 sk. Bico.
Slockholm den 19 December 1844*
Reservation
af David Andersson,, sorn åberopade Utgifts-Afdelningens förslag till utlåtande,
så lydande 1
"Lika med motionären, erkänner Utskottet Capitaine-Lieutenanlen Gosselmans
förtjenster och nyttan af hans litterära verksamhet, samt tror, det
Rikets Ständer gerna skulle vid detta tillfälle hafva velat med något understöd
kunna bispringa hans i mindre lyckliga omständigheter efterlemnade
famille; men då ansökning örn godtgörelse för Gosselmans enskilda
uppoffringar vid ifrågavarande resa blifvit under hans lifstid gjord och
Kongl. Majit dervid ej funnit skäl att denna anhållan bifalla, anser Utskottet.
någon pröfning af ett sådant redan afgjordt fordringsanspråk icke
14 Siats-Utskottets Utlåtande , A:o it g.
lämpligen kunna lios Rikets Ständer ega rum, utan afstyrker bifall å motionen.
”
Häruti instämde Petter Pehrsson, Jonas Johansson, Anders Nilsson,
Sandstedt, Johan Johansson och Anders Andersson.
N:o 119.
Alik. till Exp.-Utsk. den 20 Dec., kl. 7 e. ro.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om utbjudande på entreprenad
af tryckning för Allmänna Verks räkning.
(U. A.)
Från Bonde-Ståndet har till Stats-Utskottet blifvit remitterad en motion
af Riksdagsfullmägtigen Pehr Sahlström, som anfört: att motionären
funnit den åtgärd, Herrar Fullmägtige i Riksgälds-Contoret vidtagit, att
på entreprenad utbjuda tryckningen af de skrifter, hvilkas utgifvande på
trycket af bemälde Conior besörjes, vara så ändamålsenlig och till besparing
föranledande samt så öfverensstämmande med hvad i allmänhet blifvit
stadgadt för sättet att få arbeten för offentlig räkning verkställda, att
sådant föranledt motionären föreslå, det Rikets Ständer måtte dels förordna,
att allt hvad för Ständernas egen eller deras Verks och Afdelningars,
således äfven Bankens, räkning tryckes, bör på entreprenad åt den minstbjudande
upplåtas, dels ingå till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan
om ett Nådigt förordnande, att allt, hvad för offentlig räkning genom Regeringens
Embelsmän på trycket utgifves, likaledes må på entreprenad åt
den minstbjudande upplåtas.
Lika med motionären, anser Utskottet visserligen, såsom allmän grund,
böra antagas, att de arbeten, hvilka för Statens läkning verkställas, lämpligast
må, der så ske kan, utbjudas på entreprenad till den minstbjudande;
men i afseende på det nu ifrågasatta serskilda fall förekomma flere
omständigheter, som, enligt Utskottets tanka, skulle kunna föranleda till
större olägenheter, än de fördelar, som af motionären förmenats kunna genom
den föreslagna åtgärden vinnas. Det är nemligen väl bekant och af
erfarenheten vitsordadt, att den tryckning, som af så väl Rikets Ständers
Stats-Utshottets Utlåtande, N:o 11g.
15
samt deras Afdelningars och underlydande Verks förhandlingar, som ock
Statens offentliga Embetsmyndigheters förordnanden m. m. eger rum, hvarken
till mängd eller beskaffenhet kan på förhand bestämmas, eller ens med
någon säkerhet beräknas; vid hvilket förhållande det således skulle blifva
omöjligt att för speculanterne vid en entreprenad-auction uppgifva några
sådana vilkor och föreskrifter för entreprenadens fullgörande, hvarvid entrepreneuren
kunde sig trygga. I ovisshet om det arbete, som, på grund
af entreprenaden, komme att verkställas af den eller de Boktryckare, soni
stadnat för lägsta anbudet, skulle desse, för att icke blottställas för entreprenadens
bristande fullgörande, vara nödsakade att, i och för detta åtagande,
anskaffa och underhålla ett större tryckeri och flere arbetare, än
hvaraf de eljest hade behof, och att sådant skulle högst ofördelaktigt för
Staten inverka på entreprenadsumman, lärer ej kunna ifrågasättas. Att åter
för hvarje serskildt tillfälle vidtaga den af motionären föreslagne åtgärd,
torde, i de flesta fall, med afseende å den skyndsamhet, sorn för allmänna
publicationen erfordras, icke blifva verkställbar^ Då det deremot för
de fleste Auctoriteter, serdeles i Slockholm, der den mesta tryckningen för
allmän räkning eger rum, står öppet att, hädanefter som tillförene, genom
underhandling med flere Boktryckare, bereda Staten den ringare tryckningskostnad,
som endast genom en fri täflan kan vinnas; och enär det
hvarken af Rikets Ständers Revisorer blifvit anmärkt, eller anledning i öfrigt
förekommer dertill, att tryckning för det Allmännas räkning blifvit
verkställd till högre än gångbara priser, som af enskilda kunna betingas,
anser Utskottet någon förändring uti det hittills växande förhållandet icke
vara af behof påkallad, utan hemställer,
att motionen ej må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den ig December 1844*
16
'Siats-Utskottets 'Utlåtanden, N‘,is 120, tzr.
N:o 120.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 20 Dcc. kl. 7 e. m,
Utlåtande, i anledning af vackt motion om befrielse för vissa delegare
i Martebo Mgr frän ansvarighet för återbetalningen till
Staten utaf det Län, som kan erhållas för samma Mgrs aftappning
111. m. (U. A.)
Uti en inom Bonde-Slåndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion,
har Conrad Rommin från Gottland yrkat: att då för de fleste delegare
uti den så kallade Martebo Myr å nämnde ö ingen fördel, utan snarare
endast skada och förlust, vore att hemta af Myrens föreslagna uttappning,
dertill låneunderstöd af Statsmedel förmentes hafva blifvit vid sistlidne
Riksdag beviljadt, Rikets Ständer icke måtte bifalla något åläggande
för desse delegare att uti Maltebo Myrs utdikning och odling deltaga, äfvensom
motionären å deras vägnar högtidligen protesterade emot Statsanslag
för berörde obehöriga ändamål; men då det hvarken varit ifrågasatt,
ej heller kan någon af dessa delegare lagligen åläggas, att emot sin vilja
begagna sig af det tillfälle till odlingars verkställande, sorn blifvit Gottlands
inbyggare lemnadt medelst det vid sistlidne Riksdag till sådana
företags befrämjande inom denna ö i allmänhet, såsom lån af Statsmedlen
beviljade, anslag, hemställer Utskottet,
att motionen mätte lemnäs utan afseende*
Stockholm den 19 December 1844'
N:o 121,
^Ank, till Exp.-Utsk. d. 20 Dec.gkl. j e. nu
Utlåtande, i anledning af väckt motion om utgående till fulla beloppet
af det Häradsskrifvaren i Calix Fögderi lillagde löneanslag
, m. nu (U. A.)
Hos Bonde-Ståndet har, uti en till Stats-Utskottet remitterad motion,
Riksdagsfullmägtigen J. Å. Lundberg från Norrbottens Län anfört: att,
ehuru
Stats-Ulskottets Utlåtande, N:o 121,
17
ehuru vid 1828 - 3o arens Riksmöte lönen åt Häradsskrifvaren i Calix Fögderi
bestämdes till 45o R:dr, denne likväl aldrig kommit i åtnjutande af
mera än 35o R:dr årligen; och då anledningen härtill vore motionären
okänd, men Rikets Ständer torde in9e angelägenheten deraf, att, hvad som
en gång formligen blifvit anvisadt äfven utginge, föreslogs, att skillnaden
emellan det belopp, hvartill ifrågavarande Häradsskrifvare-lön uti i83oårs
Riks-Stat upptagits, och den mindre summa, hvarmed densamma utfallit,
måtte med 100 R.dr för hvarje år vederbörande godtgöras, äfvensom att
lönen hädanefter utginge med det först stadgade beloppet, 4^o R:dr.
På sätt i motionen uppgifves, anslogs vid i83o års Statsreglering,
bland annat, lön för Häradsskrifvaren i Calix då inrättade' nya Fögderi
4‘5o R:dr. I anledning häraf hördes Kongl. Majrts Befallningshafvande i
Norrbottens Län, som anförde: att kronofogde-lönerne i de 2:ne gamla
Fögderierne af Länet icke öfverstego 420 R:dr, och att häradsskrifvarelönerne,
inberäknadt mantalsskrifnings-provision m. m., per medium, utgjorde
410 R:dr, hvarföre och då, i lall Häradsskrifvaren i Calix Fögderi
tillädes 4^0 R:dr, jemte de serskilda inkomsterne, denne skulle erhålla vida
bättre lön än Kronofogdarne, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hemställde,
om icke aflöningen borde nedsättas till hvad i jemförelse med Kronofogden
i samma fögderi funnes lämpligt. Kongl. Stats-Contoret tillstyrkte
derefter i underdånighet, att nämnde Häradsskrifvare måtte undfå i lön
35o R:dr, mantalsskrifnings-provision 100 R:dr och resepenningar 6 R:dr
24 sk., då hans lönevilkor syntes blifva öfverensstämmande med vederlikars;
och Kongl. Maj:t täcktes genom Nådigt Bref af den ig Juni i83o
till berörde hemställan lemna bifall.
Härigenom har, sedan år i83o, besparing å anslaget för Norrbottens
Läns Lands-Stat årligen uppstått, och som tillgång således finnes för beredande
af löneförbättring åt Häradsskrifvaren i Calix Fögderi, i händelse
Kongl. Maj:t, vid underdånig anmälan om förhållandet, i Nåder pröfvar
sådan böra nämnde tjensteman tillgodokomnra, tillstyrker Utskottet,
att motionen icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 December 1844-
Bih. till B. St. Prot, 1844• 4 Sami, 1 A/d. 32 Hå/t,
3
18
Stats-Utskottets Utlåtande, N\o 122.
N:o 122.
An k. till Exp. Ulsk. den 20 Dee., kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag för en Slöjd-Skola
i Christianstad. (U. A.)
Uti en från Borgare-Ståndet remitterad motion, har Herr A. F. Ericsson,
under anförande af den nedtryckta ställning, i hvilken bandtverkerierna
i landet sig befinna, och angelägenheten att vidtaga lämpliga åtgärder
till deras upphjelpande, föreslagit, att en Slöjd-skola måtte inrättas i Staden
Christianstad, hvarest, genom testamentarisk disposition af framlidne
Handlanden J. H. Dahl, funnes en fond af 23,000 R:dr, af h vars räntor
tvenne lärare aflönas, för att undervisa ynglingar, som egna sig åt handeln
och näringarne uti de lefvande språken med flere ämnen, samt derigenom,
att Kongl. Wendes Artilleri-Regemente vore i Staden förlagdt, icke
allenast af denna scientifika Corps vore att påräkna biträde vid undervisningen
i vetenskapligt afseende, utan äfven de arbetare, som äro anställde
vid Kronans dervarande verkstäder, kunde draga stor fördel af Skolan;
och har motionären följaktligen äskat, att Rikets Ständer af behållna vinsten
af Manufaclur-Disconten måtte beviljas ett årligt anslag af 3 å 4000
R:dr samt ingå med en underdånig anhållan, att Kongl. Majrt, med bifall
härtill, ville i Nåder förordna, att en snar och närmare undersökning
måtte företagas af sakkunnige personer, som, med beräkning af ofvannämnde
anslag, uppgjorde en plan för sjelfva organisationen och, sedan den af
Kongl. Maj:t Nådigst blifvit godkänd, satte densamma i verket.
Utskottet anser det af motionären sålunda väckte förslag stå i ett så
nära sammanhang med andra vigtiga allmänna frågor, rörande Tillämpnings-skolorne
inom landet, att detsamma icke lämpligen kan derifrån afskildt
behandlas; och då härtill kommer, att, oansedt handtyerkerierna
genom de ännu gällande Skråförfattningarne äro att anse såsom enskilda
corporationer, Staten redan, för beredande af undervisning för personer,
som deråt sig egna, tili mer och mindre del bekostar tvenne sådana anstalter,
nemligen Technologiska Institutet i Stockholm och Chalmerska
Slöjdskolan i Göteborg, anser Utskottet någon utsträckning härutinnan icke
skäligen böra för närvarande beviljas, hvadan Utskottet hemställer,,
att motionen icke må till någon åtgärd föranleda^
Slockholm den 19 December 1844.
Slats-Ulskottets Utlåtande> N:o 123.
19
Ank. till^Exp lltsk <1. 20 Dec , kl. 7 c. m.
Utlåtande, 1 anledning af väckt motion om anslag till befrämjande
af Slöjdexpositioner. (U. A.)
Från Ridderskapet och Adeln har Stats-Utskottet erhållit remiss å en
af Herr von Harttnansdorjff, j4., väckt motion, deruti anförts: att, ehuru
Kongl. Commerce-Collegium afgaf årliga berättelser dels 0111 beloppet af de
varor, som in- och utföras, dels om landets inhemska fabrikers och inanufacturers
ställning, hvilka underrättelser lemnade ledning för bedömandet
af vår egen konstflit och för vidtagandet af de åtgärder, som derpå
borde grundas, blefve likväl kunskapen i detta afseende ofullständig, så
länge de inhemska tiliverknmgarnes beskaffenhet tillika icke vöre känd.
För att bereda denna kunskap och med detsamma visa, i hvad mon vi
kunna åtnöja oss med egna och umbära utländska tillverkningar, hade
slöjd-expositioner redan blifvit tid efter annan föranstaltade; men de hade
skett genom ett Sällskap, Svenska Industriföreningens enskilda åtgärd och
med ringa understöd af allmänna medel, emedan intet anslag för sådant
ändamål funnes att tillgå. Följden af dessa expositioners tillfällighet hade
varit, att slöjdidkare!!, oviss när de skolat inträffa, ej kunnat bereda arbeten
för att der framställas. Mången aflägse boende hade, emedan transportkostnaden
drabbat honom enskildt, blifvit afskräckt att insända sina
tillverkningar, eller ock, efter att hafva lyckats erhålla namn af en utmärkt
idkare af sitt yrke, icke vidare velat förnya sina insändningar. Då
inom landsorten ingen föregående pröfning egt rum af de insände arliklarne,
hade Föreningen måst antingen framställa hvad som blifvit insändt,
eller ock genom vägran förorsaka ett framtida uteblifvande af andra insändarens,
möjligen bättre, arbeten. För att beläcka kostnaderne, hade en inträdes-afgift
måst tagas, hvarigenom utestängts mången bland dem, som
kunde haft mesta nytta och nöje af tillverkningarnes beskådande, nemligen
gesäller och andre arbetare.
För att bringa Slöjd-expositionerne inom Sverige till någon likhet med
hvad som eger rum inom Frankrike, der efter mångårig erfarenhet vidtagits
de tjenligaste befordringsmedel för ändamålet, har motionären ansett
följande böra iakttagas, nemligen, att kostnaderne bestridas af Staten, att
en allmän Kungörelse af Kongl. Majit utfärdas till Landshöfdingarne, med
Stals-JJlskottets Utlåtande, N.o fa3.
föreskrift om hvarje expositions begynnelse och slut samt öfriga dithörande
omständigheter, att Landshöfd ingar ne draga försorg derom, att i hvarje
Län erforderlige jurymän utses för tillverkningarnes bedömande m. m.,
och att dessa, kostnadsfritt för tillverkaren, föras till hufvudstaden och derifrån
åter, så vida de ej blifvit försålde; och då, genom konstflitens fullkomnande
i godhet och prydlighet och den deraf följande minskningen i
införseln af utländska varor, de kostnader, som Staten linge vidkännas,
skulle blifva mångfalldigt ersatle, föreslog motionären att Rikets Ständer
måtte för detta ändamål anvisa ett anslag af 5000 R:dr, att utgå hvart
femte år, eller 1000 R:dr årligen.
Uti denna motion hafva instämt Herrar Fåhreeus, O. J., och Hjerta,
L., hvilken sednare till densamma föreslagit det tillägg, att anslaget endast
må förskottsvis utbetalas af Staten, som sedermera borde ega att uppbära
ersättning, så vidt sådan kunde erhållas af den inkomst, som tillföl le
expositionen genom försålde biljetter.
Utan att vilja ingå i bedömande, om och i hvad mon de genom slöjdexpositioners
föranstaltande på Statens bekostnad åsyftade fördelar må
kunna vinnas; och då Utskottet förmodar, att, för den händelse Kongl.
Maj:t anser slöjderne inom landet kunna genom det sålunda ifrågasatte
medlet verksamt befrämjas, erforderliga medel derför då skola blifva att
tillgå af det vid sisllidne Riksdag till slöjdernas befrämjande i allmänhet
å Riks-Statens 6:te Hufvudtitel uppförde och nu äfven af Rikets Ständer
fortfarande anvisade anslag af 12,000 R:dr årligen, hemställer Utskottet,
att något serskildt anslag för detta ändamål ej må af Rikets
Ständer beviljas.
Stockholm den 19 December 1844.
Reservationer:
af Friherre v. Kr terner, Hr v. Celsing, Hr Lagerberg, Hr af Harmens och
Hr Gustafsson.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 1844.
Stats-Utsiottets Utlåtande, N.-o 124, 125.
1
N:o 131.
Ank. till Exp. Utsk. den 20 Dec. kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag till ersättande af
de utaf Landt-Statstiens temän utgifne accord. (U. A.)
I anledning deraf, att Rikets Ständer vid sistförflutne Riksmöte beviljat
anslag till godtgörande af de utaf vederbörande Landshöfdingar utgifne
accord, har Riksdagsfullmägtigen från Hallands län, C. G. Brahn, i
Bonde-Ståndet väckt en till Stats-Utskottet remitterad motion, deruti yrkats,
att medel jemväl måtte anslås till ersättande af de accord, hvilka blifvit
erlagde utaf Lands-Secreterare, Lands-Kamererare, Landt-Räntmästare, Kronofogdar
och Ilärads-skrifvare; men som tjensteköp eller accord vid LandsStaten
aldrig varit tillåtne, och förbudet deremot blifvit genom Kongl.
Majt;s Nådiga Bref den 23 December 1831 upplifvadt,
afstyi’ker Utskottet bifall å motionen.
Stockholm den 19 December 1844*
N:o
Ank. till Exp. Utsk. den\^20 Dec. kl. 7 e. in.
Utlåtade, i anledning af väckt motion om ersättning ät Consistorii
Notarier
för ökade göromål, i följd af de i sednare tider vidtagne
anstalter i afseende på folkundervisningen. (U. A.)
Hos Preste-Ståndet har Biskoppen m. m. Holmström väckt en till Utskottet
remitterad motion, innefattande, att, då ConsiStorii-Notarierne, genom
de i sednare tider vidtagne nya anstalter för folkskolors tillvägabringande, fått
vidkännas ett i hög grad förökadt arbete, såsom vidlyftiga skriftvexlingar,
granskning af tabellariska uppgifter, berättelsers afgifvande in. m., rältvisa
lidi till K. St. Fröt. 1844, 4 Sami. 1 Afd. 33 Haft. 1
2
Stats Utskottets Utlåtande, N:o 126.
och billighet fordrade, att, om icke ökade löner kunde af statsmedlen desse
svagt lönade tjenstemän beviljas, Rikets Ständer åtminstone måtte medgifva,
det 3 procents uppbörds-provision af de summor, hvilka utgå lill Folkskole-Lärare-Seminarierne,
finge Consistorii-Notarierne till godo beräknas,
på sätt nu tillgår med Lazaretts-medel.
Utan att bestrida, det Consistorii-Notariernes fönings-förmoner på ett
och annat ställe kunna vara ringa, och att ökadt besvär tillskyndats bemälde
tjenstemän af de i motionen uppgifne anledningar, anser Utskottet
likväl någon pröfning af frågan om förbättring i deras villkor för närvarande
icke böra företagas, helst anstalterne i afseende på folkundervisningen och
hvad dermed eger sammanhang, ännu ej fullständigt kommit till stånd, och
sig visat, i hvad moa Consistorii-Notariernes göromål deraf ökats; hvadan
och då det, i Utskottets tanka, icke heller är lämpligt, att provision beräknas
å sådane medel, sorn äro anslagne till aflöning åt Lärare vid FolkSkole-Seminarier
m. fl., Utskottet tillstyrker,
att motionen ej må lill någon åtgärd föranleda.
Stockholm den t g December 1844•
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Dec. kl. 7. e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om godtgörelse till tjänstemännen
vid Kongl. Bibliothehet för en till Canzli-posten Flink utgifven
sportel-ersättning. ('U. Å.)
Sedan, i anseende dertill, att vid 1835 års löne-reglering för Kongl. Maj:ts
Canzli, en årlig sportel-ersättning af6i R:dr 22 sk. blifvit tillerkänd Canzli-posten
vid Kongl. Bibliotheket Flinck, men denna godtgörelse hittils legat tjenstemännen
vid nämnde bibliolhek till last, Kongl. Maj:t vid innevarande Riksdag
äskat, att berörde belopp måtte å allmänna indragnings-staten uppföras;
och Rikets Ständer, med bifall till Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 42 moni.
e, medgifvit Flincks uppförande å nämnde stat, att deraf, med beräkning
från i845 års början, årligen uppbära omför malte 61 R:dr 22 sk; så har,
Stafs-Utskotlcts Utlåtande, IV.o 127.
3
med anledning häraf, hos Ridderskapet och Adeln Herr T i ger skjöld, C. IV.,
väckt motion, att den summa, som således från och med 1835 till och med i 844
åis slut, i och för nämnde godtgörelse belastat bibliotheks-tjenstemännen, utgörande
för i o år, 614 R:dr 28 sk., måtte dem af allmänna medel ersättas, helst
det icke vore billigt, att embets- och tjenstemännen vid ett statens verk
bidrogo till fless vaktmästares aflöning.
Då Rikets Ständers ofvanberörde beslut, hvarigenom tjenstemännen vid
Kongl. Bibliotheket frikallats från utgifvande af ifrågavarande sportel-ersättning,
icke kan retroactivt tillämpas, enär Flinck först från och med ■ 845 års början,
då liva stats-regleringen vidtager, varder å allmänna indragnings-staten upplärd,
samt Utskottet icke heller anser skäl förefinnas att för tjenstemännens skadeslöshållande
i detta fall tillstyrka anvisande utaf serskildt slats-anslag,
hemställer Utskottet,
att Herr Tiger skjäl ds motion måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 19 December 1844*
M
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Dfc. kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om arfvode till Magistratsperson
er vid inventering af Landt-Ränteri-medel. (U. A).
Uti en hos Borgare-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad,
motion, har Herr J. Boberg yrkat, att, då skyldigheten för Magistratspersoner
i de städer, der Landshöfdinge-embeten finnas, att biträda vid inventeringarne
i Landt-Ränterien, medförde tidspillan, serdeles för dem,
som utöfvade borgerlig näring, och då i de nordligare städerne af riket
Rådmans-lönerne uppgingo till endast 20 å 3o R:dr om året, ett arfvode
af åtminstone 2 R:dr för hvarje gång, Magistrats-persons närvaro vid dylika
tillfällen erfordrades, måtte af stats-medlen bestås; men som, i Utskottets tanka,
hvarje serskildt, tjensten åtföljande åliggande icke kan anses böra föranleda
till serskildt arfvode, afstyrkes
bifall å motionen.
Stockholm den 19 December 1 844*
4
S:aIs~L'ts!iothls Utlåtande, N;0 128.
$’:© fi#8.
Alik. lill Exped.-Utsk. den 20 Di-c. kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion cm ersättning till Städerne
för fångkostnader ni. m. (U. A.)
lill Stat-lj (skottet liar V ii 11 o fl. Borgare-Ståndet remitterat en af Herr
C. C. Hörnstein väckt motion, innefattande, att, bland flere städerne ensamt
betungande onera, funnes äfven skyldigheten att underhålla oell vårda fångar,
medan de äro under ransakning vid stads-domstol, hvaremot liäraderne i
detta hänseende endast ålåg att hålla häradsfängelse, der fångar vistas endast lu'igra
timmar, men i öfrigt underhållas på statens bekostnad; och då till denna
olikhet i skyldigheter lägges, att städerne ej besvära staten med fångtransporten
från häkte till domstol, och åter såsom händelsen är i afseende
på landet, föreslog motionären, att de städer, der krono-häkten finnas, mätte
få fangarne der underhållne och vårdade, samt att de städer, der sådanc
häkten icke finnas, eller sakna utrymme, måtte af staten undfå ersättning
för all kostnad i och för fångars vård och underhåll.
För att kunna tillförlitligt bedöma, huruvida skäl må förefinnas till
städernes befrielse från de i motionen omnämnda åligganden, anser Utskottet
det hafva erfordrats en fullständig utredning, ej mindre olver de
förmoner, vissa Rikets städer kunna åtnjuta genom elit donerad kronojord,
befrielse fran skjulsnings-skyldighet o. s. v., än ock öfver de allmänna besvär
och onera, deni åligga, på det utrönas måtte, om städerne eller vissa af
dem kunna, i jemförelse med häraderne å landet, anses vara öfver liöfvan
betungade i afseende på fångars vård och underhåll. I saknad af en slik
utredning, och da i allt fall vederbörande äro oförhindrade att hos Kongl.
A!aj:t göra underdånig framställning om beredande af lindring för de städer,
hvarest det öfverklagade förhållandet kan finnas nog tryckande, och
ej motsvaras af åtnjutande förmoner från det allmännas sida, anser Utskottet
sig böra tillstyrka,
att Herr Hömsteins motion nu icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 December 1844*
Stats-V iskottcs II Hutande, N'.o 129.
5
Ank. lill Exp. Utsk. d. 20 Di?c.. kl. 7 c. mield.
Utlåtande , i anledning af Herr Klingstedts, Q. F., molien om godlgcirelse
lill Landskamerer aren, Kammar-Rätts-Puidet Ferlin, för af
honom utbetald anmärkt rings-procent. (U. A.)
Uti en af Ridderskapet och Adeln lill Slals-Utskottet remitterad motion,
har Herr Klingstedt, G. F., anfört: att, sedan Lands-Kamereraren i
Norrbottens Liin, Kammar-Rätts-Rådet Ferlin, i följd af Kongl. KammarRättens
Öfver-Revisions-Departements anmärkning dervid, att till dagporlioner
för Länets Bevärings-manskap under deras marcher till och ifrån
vapen-öfningsplalsen blifvit, på grund af Kongl. Maj:ts under den i/} Junii
i83q meddelade Nådiga föreskrift om en genom den fleråriga missvexten
inom länet nödigblifven tillökning i dessa dagportions-pris för nämnde år,
äfven för de följande tvänne åren, i833 och 1834» under hvilka missvexten
fortfarit, utgifvit ett belopp af 5o procent utöfver hvad genom markegångs-laxa
fanns bestämdt, af Kongl. Kammar-Rätten ålagts, att ersätta
Stats-Verket skilnaden emellan hvad sålunda blifvit utbetaldt utöfver taxan,
4xi R:dr 12 sk. 4 rst., jemte anmärknings-procenf, 102 R:dr 3p sk., så
har, genom Kongl. Maj:ts Nådiga Utslag af den 10 Augusti i83q och den
x9 Juni 1840, Kammar-Rätts-Rådet Ferlin väl blifvit af gunst och nåd förskonad
från utgifvande af den ifrågavarande ersättningen, men deremot ansetts
skyldig att erlägga anmärknings-procenten, som äfven af honom, enligt
företedde qvittencer, blifvit belald; och då, oaktadt, enligt gällande författningar,
redogörare förmentes ega rätt alt, genom anställande reservat.
ions-kraf, af vederbörande återfordra hvad, som i följd af anmärkningar
vid räkenskaperna till utbetalning ådömls, Kammar-Rätts-Rådet Ferlin dock
ansett sig hvarken böra eller kunna göra ett sådant anspråk gällande emot
bevärings-ynglingarne, utan af egna tillgångar fått vidkännas denna utgift,
ansåg motionären det med billighet och rättvisa öfverensstämma , att staten
må hålla honom skadeslös derför, och yrkade fördenskull, att Rikets Ständer
måtte för Kammar-Rätts-Rådet Ferlin anvisa det ifrågavarande beloppet,
102 R:dr 39 sk. B:co.
f)
Stats-Ulslwttels Utlåtande, IV.-o 130.
Då den af motionären sålunda väckta fråga icke lmr afseende å något
statens anspråk, hvilket redan i förevarande fall blifvit, genom Kongl.
Majrls omförmälde Nådiga Utslag af den io Augusti i83p och 19 Juni i
1840, af gunst och nåd eftergifvet, utan åsyftar att för en redogörare, som,
på grund af gällande författningar, blifvit ådömd ansvar för begånget fel
vid förvaltningen af allmänna medel, bereda ersättning för den vederbörande
Canzli- och Revisions-betjening i Kongl. Kammar-Rätten tillkommande
observations- eller anmärknings-procent, från hvars utgifvande Kongl Maj:!,
jemlikt högstberörde tvänne utslag, icke ansett befrielse böra ega rum, finner
Utskottet samma fråga icke helier lämpligen utgöra föremål för Rikets
Ständers pröfning, utan hemställer,
att motionen ej må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm d. 19 Dec. i844*
N.-o ase.
Ank. till Exp. Utsk. d. 20 Dec. kl. 7 e. midd.
Utlåtande i anledning af väckt motion om ett anslag till utskrifning
af Registratur, som bordt frän Kongl. Alajtts Canzli-Expeditioner
aflemnas till Riks-Archivet. (U. Å.)
Till Utskottet har remitterats en hos Ridderskapet och Adeln af Herr
v. Hartmansdorff A., väckt motion, alt en summa af 10,000 R:dr B:co
måtte, för en gång, beviljas till utskrifning af registratur eller copiae-böcker
utaf Kongl, bref och andra skrifvelse!', hvilka icke blifvit i stadgad ordning
från vederbörande Canzli-Expeditioner aflemnade till Riks-Archivet.
Registratur felades nemi. från
Jnstitite-Revisionen för 12 år.
Justitiae-Canzlers-Embetet — i3 —•
Utrikes Departementet — 28 —
Landtförsvars-Departementet — 64 —
Civil-Departementet —>32 —
Ecclesiastik-Departementet — 32 —
f. d. Canzli-Styrelsen — 7 —•
Stats-U-takotlcls Utlätaule, JY.-o 130.
7
Hvarjemte sex års registratur voro från utrikes Expeditionen afletnnade endast
i concept.
Vid nasti. Riksdag framställde Herr von Hartmansdorff en motion i
enahanda syftning, i anledning hvaraf Rikets Ständer, titan att bevilja något
anslag för ifrågavarande ändamål, till Kongl. Maj:t afla to en underdånig
skrifvelse, (N:o 292) af innehåll: att, då Canzli-Ordningen den 23 October
1809 stadgar, det concepten till alla utgående Kongl. Bref skola af Copister
och extra ord. Canzlister utskrifvas lill s. k. registratur, hvilka höra inbindas
och efter 3:ne år till Riks-Arobivet öfverlemnas, för att der förvaras till
framtida efterrättelse, men detta åliggande blifvit, serdeles under sednare
tider, mer eller mindre försummadt, så att en mängd handlingar, hvilka
bordt från Stats-Expeditionerne till förvarande i Riks-Archivet aflemnas,
under en längre tidrymd dit icke ingått, anhöllo Rikets Ständer i underd.,
att vederbörande måtte undfå Nådig befallning att tillse och vaka deröfver,
att de handlingar, som skola i Riks-Archivet förvaras, varda i behörig ordning
dit öfverlemnade och derstädes finnas fullständigt aLt tillgå.
Enär, enligt hvad motionen föranleder, någon åtgärd för Riks-Archivels
completterande icke blifvit i anledning af Rikets Ständers nyss åberopade
skrifvelse vidtagen, har Utskottet, som föreställer sig, att, om Kongl. Maj:t
pröfvar något anslag vara erforderligt för ifrågavarande ändamål, Nådig Proposition
i ämnet då äfven lärer till Rikets Ständer aflåtas, endast trott sig
böra tillstyrka,
att Rikets Ständer icke för närvarande måtte anvisa några
Stats-medel för omförmälde registratur-skrifning, utan
blott förnya sin hos Kongl. Maj:t gjorda underdåniga framställning
om angelägenheten af Riks-Archivets skyndsamma
och behöriga completterande i berörde hänseende.
Stockholm d. 19 Dec. 1 <344-
8
Stats-Utskottets Utlåtande, N-o 131.
N:o
Ank. till Fxp. Ulsk. d. 20 Dec. kl. 7 e. midd.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om inköp af boställen åt
Länsmännen i Lane härads östra dist rict och i Säfvedcthls härads
vestra district inom Götheborgs och Bohus län. (U. A.)
Från Bonde-Ståndet hafva till Stats-Utskottet blifvit remitterade:
i:o Riksdags-fullmägtigen Olaus Erikssons från Götheborgs och Bohus län
motion, att, då det nu varande, ål Länsmannen i Lane härads östra district
anslagne, boställe vore af så dålig beskaffenhet, att någon afkastning deraf
icke kunde påräknas, anslag af stats-medlen måtte beviljas, för inköp af ett
annat mera passande boställe, till så stort belopp, som erfordrades utöfver
blifvande salu-beloppet för det boställe, nämnde Länsman nu innehar;
samt
2:0 Riksdags-fullmägtigen från samma län, Erik Christenssons motion,
att medel jemväl matte anvisas för inköp af nytt boställe åt Länsmannen i
Säfvedalds härads vestra district, helst det af honom nu innehafvande bostället
icke gaf i årligt arrende mera än 10 R:dr R:gs, samt befunnes utan
åbyggnader; — och hafva, till närmare utveckling af skälen för desse yrkanden,
ingifvits åtskillige handlingar, af hvilka Utskottet tagit kännedom.
Då emedlertid vid nästlidne Riksdag en allmän löne-reglering, i afseende
å Länsmännens i riket löne-inkomster, fastställdes, genom hvilken hlef
en följd, att de bland desse tjenstemän, hvilkas boställen voro af ringare
värde, erhöllo desto större contanta tillskott, anser Utskottet skäl icke vara
för handen att nu, kort efter en dylik reglering, på grund af enskilde
motionärers framställningar, föreslå någon partiel förändring derutinnan,
utan tillstyrker,
att ifrågavarande 2:ne motioner måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm d. 19 Dec. 1844-
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 132.
9
N:o 13».
Alik. till Exp. Utsk. d. 20 Dec. kl. 7 e. midd.
Utlåtande, i anledning af en, med stöd af 56 Riksdags-Ordningen,
vackt motion oni ersättning lill 3:ne församlingar inom Linköpings
Stift, för utgifven så kallad skolmästare-skäppa till Rector och Collega
Scholm i Westervik. (U. A.)
Sedan, i anledning af Kongl. Majrts derom aflåtna Nådiga Proposition»
Rikets Ständer vid innevarande Riksdag bifallit, att, istället för den såkallade
skolmästare-skäppan från Lolla, Gamleby och Törnesfalla församlingar
uti Linköpings Stift, till Rector och Collega Scholae i Westervik, ett motsvarande
anslag till desse lärares aflöning finge utgå af Kronans behållna
tionde-spanmål; men deremot afslagit en af Grefve Wrangel väckt motion
om retroactiv ersättning lill vederbörande hemmansegare för hvad de, sedan
år i835, origtigt utbetalt i dylik afgift, hvilken vore densamma, sorn
under namn af djekne-penningar varit påbjuden och berörde år afskaffades;
så har, inom Bonde-Ståndet, ortens Riksdags-fullmägtig Per Bengtsson
från Calmare län, med stöd af 56 § Riksdags-Ordningen, nu väckt motion
i enahanda syftning, och yrkat restitution af tio års så beskaffad afgift.
Då frågor af natur som denna icke utgöra föremål för Rikets Ständers
pröfning, ulan böra bebandlas i dm ordning, förfaltningarne i thy fall stadga,
tillstyrker Utskottet,
att motionen ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Slockholm d. 19 December 184.4-
i&hang tilt (£: St. Fröt- 1844. 4 Sand. t Afä.. 33 /Täft.
STOCKHOLM, Lundberg SC Comp. 1S4S.
Ståts-Utskottets Memorialj N'.o i33.
i
N:o 133.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 10 Jan. i845, kl. n f. m.
Memorial, med förslag till samman jemkning eller voterings-propositioner,
i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, angående
Stats-regleringen. (U. A.)
Sedan Stats-Ulskotlet nu mera erhållit del af Riks-Ståndens fattade
beslut i anledning af Utskottets utlåtanden i fråga om regleringen af
Riks-Statens serskilda Hufvud-Titlar, så får Utskottet härmed underställa
Rikets Ständers pröfning de förslag till skiljaktiga besluts sammanjemkning
eller propositioner för votering i Förstärkt Stats-Utskott, hvartill berörde
beslut funnits föranleda.
Andra Hufvud-Titeln'.
Enligt Utlåtandena, N:ris 35 och 6g.
i:o Utskottets i det förra af dessa utlåtanden afgifne och uti det sednare
vidhållne tillstyrkande, att Rikets Ständer måtte, såsom arfvode till én
adjungerad Ledamot i Kongl. Svea Hof-Rätt, lala uppföra det af Konel,
Majit såsom lön för en Assessor i bemälde IIof-Rätt äskade belopp, i5oo
R:dr, att intill nästa Riksdag utgå, har af Borgare-och Bonde-Stånden blifvit
bifallet, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet beviljat
samma anslag, i5oo R:dr, att såsom lön på Stat för en ny Assessor i Svea
Hof-Rätt uppföras på aldra Hufvud-Titeln, detta sistnämnde Riks-Stånd med
förklarande, att i den fullmagt å berörde lön, som för vederbörande utfärdas,
bör intagas det förbehåll, att innehafvaren finge åtnöjas att blifva transporterad
till annan Hof-Rätt, i händelse nu existerande komma att fördelas
på andra orter.
Då det ifrågavarande anslaget sålunda blifvit till beloppet af samtelige
Riks-Stånden bifallet, återstår för Rikets Ständer att afgöra, huruvida
detsamma bör, enligt Utskottets förslag, anvisas intill nästa Riksdag såsom
arfvode för en adjungerad Ledamot, eller, i öfverensstämmelse med Kongl.
Majits Nådiga Proposition, uppföras såsom lön på Stat till en ny Assessor
i Svea Hof-Rätt, och i detta sednare fall, om i fullmagten skall intagas det
förklarande, som af Preste-Ståndet anselts erforderligt.
Bih. till R. St. Prot. 184S. 4 Sami. 1 Afd. 34 Haft. I
2 Stats-Vtskottets Memorial, N.-o 133.
Enligt hvad Utskottets utlåtande, N:o 69, utreder, har, vid föredragning
af utlåtandet, N:o 35, icke allenast hos Preste-Ståndet utan äfven inom
Ridderskapet och Adeln, till stöd för den åsigt, att de förändringar i HofRätternes
organisation, som kunde i anledning af Lag-Comiteens förslag vara
att förvänta, ej borde lägga hinder i vägen för den ifrågavarande assessorslönens
uppförande Stat, blifvit anfördt, att i fullmagten kunde göras ett
sådant förbehåll, som nu af Preste-Ståndet beslutats; och då denna åsigt
äfven närmar sig den, som legat till grund för Ulskottets af de öfrige arne
Riks-Stånden gillade förslag, anser Utskottet sig böra
inbjuda Ridderskapet och Adeln att i Preste-Ståndets berörde
beslut sig förena, i hvilket fall votering torde få anställas enligt
följande Proposition.
Den, som vill att såsom arfvode för en adjungerad Ledamot i Kongl.
Svea Hof-Rätt anvisas ett belopp af i5oo R:dr, att intill nästa Riksdag
utgå, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, uppföres såsom lön på Stat, å Riks-Statens Andra Hufvud-Titel,
i5oo R:dr för en ny Assessor i Kongl. Svea Hof-Rätt, med förklarande,
alt i den fullmagt å berörde lön, som för vederbörande utfärdas,
bör intagas det förbehåll, att innehafvaren finge åtnöjas att blifva transporterad
till annan Hof-Rätt, i händelse nu existerande kommo att fördelas på
andra orter.
Antages åter icke af Ridderskapet och Adeln denna inbjudning, förfaller
följaktligen ofvanberörde, af endast ett Riks-Stånd beslutade, tillägg till
ifrågavarande anslags beviljande; och torde i sådant fall voteringen få komma
att försiggå, jemlikt följande Proposition:
Den, som vill, att såsom arfvode för en adjungerad Ledamot i Kongl.
Svea Hof-Rätt anvisas ett belopp af i5oo R:dr, att intill nästa Riksdag
utgå, voterar,
Ja;
Den, det icke vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, beviljas det af Kongl. Maj:t äskade anslag af 15oo R:dr,
att såsom lön på Stat för en ny Assessor i Kongl. Svea Hof-Rätt uppföras
på Andra Hufvud-Titeln.
Stats-Utskottets MemorialN.o 133.
3
2:0 I fråga om anslag för Fyra nya Ledamöter uti Kongl Götha HofRätt,
dertill af Kongl. Maj:t i Dess Nådiga Proposition äskats två HofRätts-Råds
löner å 1 800 R:dr och två Assessors-löner å i,5oo R:dr, med
tillsammans 6,600 R:dr, har Utskottets i Utlåtandet N:o 35 afgifne och i
Utlåtandet N:o 69 vidhållne förslag, att såsom arfvoden för fyra adjungerade
Ledamöter i Kongl. Götha Hof-Rätt måtte uppföras i,5oo R:dr för
hvardera, eller tillsammans 6,000 R:dr, att. intill nästa Riksdag utgå, blifvit
bifallet af Borgare- och Bonde-Stånden. Ridderskapet och Adeln samtPreste-Ståndet
hafva beviljat det af Kongl. Maj:t äskade anslag, 6,600 R:dr,
att såsom lön på Stat för fyra nya Ledamöter i Kongl. Götha Hof-Rätt
uppföras å Andra Hufvud-Titeln, med förklarande af sistnämnde Riks-Stånd,
alt i de fullmagter å berörde löner, som för vederbörande utfärdas, bör intagas
det förbehåll, att innehafvarne fingo åtnöjas att blifva transporterade till
annan Hof-Rätt, i händelse nu existerande kommo att fördelas på andra orter.
Då sålunda 2 Riks-Stånd stannat emot 2, så väl i afseende på anslagets
belopp, som i fråga om detsamma skall såsom arfvoden intill nästa
Riksdag utgå, eller såsom löner å Stat uppföras, och i detta sednare fall
äfven af Presle-Ståndet ansetts erforderligt att i fullmagterne för innehafvarne
af desse löner ett förbehåll måtte intagas, har Utskottet ansett sig
böra, under åberopande af hvad här ofvan i afseende å en föreslagen ny
assessors-lön i Kongl. Svea Hof-Rätt anförts, till Ridderskapet och Adeln
hemställa, att förena sig uti Preste-Ståndets beslut, då, i händelse af bifall
till denna inbjudning, votering torde få anställas enligt följande proposition;
Den, som vill, att såsom arfvoden för \ adjungerade Ledamöter i
Kongl. Götha Hof-Rätt uppföras i,5oo R:dr för hvardera, eller tillsammans
6,000 R:dr, att intill nästa Riksdag utgå, voterar
Ja;
Den, det icke vill, voterar,
Nej.
Vinner Nejj beviljas det af Kongl. Maj:t äskade anslag 6,600 R:dr,
att såsom löner på Stat uppföras på Riks-Statens a:dra Hufvud-Titel för Fyra
nya Ledamöter i Kongl. Götha Hof-Rätt, med förklarande, att i de fullmagtér
å berörde löner, som för vederbörande utfärdas, bör intagas det förbehåll,
att innehafvarne finge åtnöjas att blifva transporterade till annan HofRätt,
i händelse nu existerande kommo att fördelas på andra orter.
Antages åter icke af Ridderskapet och Adeln denna inbjudning, förfaller
följaktligen ofvanberörde af endast Ett Riks-Stånd beslutade tillägg till
4
Stats-Utskottets Memorial, N.-o i33.
ifrågavarande anslags beviljande; och torde i sådant fall voteringen få komma
att försiggå, jemlikt följande Proposition;
Den, som vill, att såsom arfvode för Fyra adjungerade Ledamöter i
Kongl. Götha Hof-Rätt uppföras i,5oo R:dr för dem hvardera, eller tillsammans
6,000 R:dr, att intill nästa Riksdag utgå, voterar,
Ja;
Den det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nejj beviljas det af Kongl. Majit äskade anslag af 6,600 R:dr,
att såsom löner på Stat för Fyra nya Ledamöter inom Kongl. Gölha Hol-Rätt
uppföras å 3:dra Hufvud-Titeln.
Fjerde Kufvud-Titeln :
Enligt utlåtandena, Niris 07 och 71.
3:o Uti utlåtandet, Nio 87, aldra punkten, littera d), hade Utskottet
afstyrkt bifall till Kongl. Majlis Nådiga Proposition om anslag för lnst) uctions-Compagnier
vid Indeldta Infanteriet, jemte underhåll al sängar, sängklädespersedlar,
husgeråd m. m. för dessa Compagnie)', tillsammans 37,5oo
Ridr, äfvensom Utskottet i följd häraf ansett det serskildt af Kongl. Majit
äskade anslag för En gång, för anskaffande af den nödige materielen för
dessa Compagnie)’, 34,000 Ridr, icke böra af Rikets Ständer beviljas; hvilken
uttalade åsigt Utskottet äfven vidhållit i utlåtandet, Nio 71.
Dessa Utskottets tillstyrkanden hafva af Borgare- och Bonde-Stånden
blifvit bifallne, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Presle-Slåndet
beviljat det af Kongl. Majit till underhåll för Instruclions-Compagnie)’ vid
Indeldta Infanteriet äskade anslag af tillsammans 37,500 Ridr årligen. Utskottets
yttrande i fråga om anslag för en gång till materielen har äfven af
sistnämnde tvänne Riks-Stånd blifvit bifallet, med förklarande, att Kongl.
Majit må vara obetaget att at anslaget till Instructions-Compagniernes underhåll.
för det första året använda hvad, som erfordras till anskaffande af
materiel för dessa Compagnier,
Då det till materiels anskaffande för Instruclions- Compagnierne äskade
anslag således blifvit af samtlige Riks-Stånden afslaget, och endast frågan
om det lör dessa Compagniers och samma materiels årliga underhåll begärda
anslag af tillsammans 37,500 Ridr återstår att genom votering i Förstärkt
Stats-Utskott afgöra, har Utskottet ansett det, i afseende å tillgångars beredande
för materielens anskaffning, af de tvänne Riks-Stånd, som bifallit
underhålls-anslaget, fattade beslut stå i ett så oskiljaktigt sammanhang med
Stats-ljtskottets Memorial, N.-o i33.
5
beslutet, angående sistnämnde anslag, att dessa begge frågor icke lämpligen
kunna eller böra genom serskilda voteringar afgörus; på grund hvaraf Utskottet
för den blifvande voteringen föreslår följande proposition:
Den, som anser, att Kongl. Majlis Nådiga Proposition om anslag till
underhåll för Inslruclions-Compagnier vid Indeldta Infanteriet, jemte underhåll
af sängar, sängklädes-persedlar, husgeråd m. m. för dessa Compagnier,
tillsammans 37,000 R:dr, icke bör beviljas, voterar,
Ja;
Den^ det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, beviljas nämnde anslag 07,000 R:dr årligen, medförklarande,
a11 Kongl Maj:t må vara obetaget att af detsamma för första året
använda hvad som erfordras till anskaffande af materiel för dessa Compagnie!’.
4:o Uti 5:le punkten litt. a) hade Utskottet tillstyrkt, att, på sätt
Kongl. Maj:L föreslagit, ett anslag af 13,000 R:dr årligen för Topographiska
Corpsens arbeten å Stat uppföres, hvilken tillstyrkan Utskottet äfvenledes
i utlåtandet N:o 71 vid bli fv i t.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva bifallit hvad Utskottet
sålunda tillstyrkt, och Borgare-Ståndet har beviljat det ifrågavarande
anslaget, alt utgå årligen endast för Tre år, hvaremot Bonde-Ståndet
samma anslag alldeles afslagit.
Vid detta förhållande och då således anslagets belopp är genom frenne
Riks-Slånds beslut bestämdt, samt skiljaktighet endast yppats i afseende
å liden för samma anslags fortfarande, anser Utskottet sig böra hemställa,
att Borgare-Ståndet måtte äfven i denna del instämma uti Ridderskapet och
Adelns samt Preste-Ståndets yttrade bifall till Utskottets förslag, i hvilket
fäll frågan blefve genom 3:ne Stånds beslut, enligt 75 §. Riksdags-Ordningen,
afgjord. Skulle åter denna inbjudning af Borgare-Ståndet afslås, måste
samma fråga genom votering i Föfstärkt Stats-Utskott afgöras, i hvilket afseende
Utskottet föreslår följande voterings-proposition:
Den, som vill, att det för Topographiska Corpsens arbeten beviljade
anslag af 13,000 R:dr årligen, skall uppföras å Stat, voterar,
Ja',
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, kommer detta anslag att utgå årligen endast för Tre år.
6
Stats-Utskottets Memorial, iV.o i33.
5:o Enligt begge de af Utskottet afgifne utlåtanden Ntris 3^ och 71,
hade Utskottet tillstyrkt det al Kongl. Maj:t till bestyckning af Carlstens
Fästning äskade anslag för en gång, 80,000 R:dr, att utgå under Tre år.
Detta tillstyrkande har af Ridderskapet och Adein samt Preste-Ståndet
blifvit bifallet. Dorgare-Ståndet har bestämt anslaget till 4°»ooo R:dr
och af Bonde-Ståndet är besluladt, att ”endast //o,000 R:dr årligen skulle
under 3 år till bestyckning af nyssnämnde fästning utgå!’
Enligt ordställningen uti Bonde-Ståndets beslut, borde Utskottet anse,
att 4°,000 R:dr mera än Kongl. Majrt för ändamålet äskat vore af Ståndet
beviljade; men enär meningen kan synas tvifvelaktig, vågar Utskottet ej
ingå i en sådan tydning, utan hemställer att Bonde-Slåndet måtte närmare
förklara sitt beslut. I fall detta öfverensstämmer med Utskottets uppfattning
deraf, är frågan, genom de af trenne Riks-Stånd beviljade summor,
afgjord och anslaget bestämdt till 80,000 R:dr. Skulle åter Bonde-Ståndet
lörklara sitt beslut endast hafva åsyftat ett anslag af 4o>0O° R-'dr för en
gång, öfverensstämmer detta med Borgare-Ståndets beslut; och föreslår Utskottet,
för denna händelse, votering, jemlik en så lydande proposition:
Den, som vill, att anslaget till Carlstens Fästnings bestyckning skall
utgå med 80,000 R:dr, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Yinner Nejbestämmes anslaget till 4°>°00 R:dr.
6:0 Till fortsättning af befästnings-arbetena vid Carlsborg, hade Utskottet
tillstyrkt ett anslag af i5o,ooo R:dr att under åren i845, 1846 och
1847 utgå med 5o,ooo R:dr hvartdera året.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva bifallit Utskottets
utlåtande i denna del; Bonde-Ståndet har beviljat 3o,ooo R:dr årligen under
tre år, och Borgare-Ståndet likaledes 3o,ooo|R:dr årligen, intill näsla
Riksdag.
Då således trenne Riks-Stånds beslut sammanstämma deruti, att det
anslag, sorn beviljas, bör komma att utgå årligen under tre år, finner UtskotteL
Borgare-Ståndets härifrån skiljaktiga mening, enligt 75 §. Riksdagsordningen,
icke föranleda någon åtgärd; och får Utskottet, för bestämmande
af anslagets belopp, föreslå följande voterings-proposition:
Den, som vill, att lill fortsättning af befästning-arbetena vid Carls
-
Stats-Utskotlets Memorial,, N:o i33.
7
borg beviljas ett anslag at' 150,000 R:dr, alt under åren 18/p, 1846 och
1847 utgå med 5o,ooo R:dr hvartdera året, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, bestämmes detta anslag till 3o,ooo R:dr årligen, under
tre år.
7:0 Utskottets i utlåtandena N:ris Z-] och 71 gjorda tillstyrkan, att
Rikets Ständer måtte för befästningsarbetena vid Carlsten bevilja en summa af
<)3,ooo R:dr, att under tre år med en tredjedel årligen utgå, har af Ridderskapetoch
Adeln samtPreste-Ståndet blifvit bifallen, och Bonde-Ståndet har för det
ta föremål beviljat ett anslag af 20,000 R:dr årligen, under tre år; hvaremot Borgare-Ståndet
bestämt detta anslag till 20,000 R:dr årligen intill nästa Riksdag.
Då således trenne Riks-Stånds beslut sammanstämma deruti, att det
anslag, som beviljas, bör komma att utgå årligen under 3 år, finnér Utskottet
Borgare-Ståndets härifrån skiljaktiga mening, enligt 78 § Riksdags-Ordningen,
icke föranleda någon åtgärd; och får Utskottet, för bestämmande af
anslagets belopp, föreslå följande votering-proposition:
Den, som vill, att för befästnings-arbetena vid Carlsten beviljas en
summa af 93,000 R:dr, att under tre år med en tredjedel årligen utgå, voterar,,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, beviljas för befästnings-arbetena vid Carlsten ett anslag
af 20,000 R:dr årligen under tre år.
8:0 Af Utskottet hade, uti ofvanberörde 2:ne utlåtanden, blifvit för
befästnings-arbetena i Stockholms skärgård tillstyrkt en summa af i5o,ooo
R:dr^ att under tre år med en tredjedel årligen utgå. Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet hafva denna tillstyrkan bifallit, hvaremot Borgare-
och Bonde-Stånden bestämt detta anslag till 3o,ooo R:dr årligen intill
nästa Riksdag.
Då i denna fråga Två Riks-Stånd stannat emot två, så väl i afseende
å anslagets belopp, som rörande tiden för dess utgående, anser Utskottet sig
böra för votering i Förstärkt Stats-Utskott föreslå följande Proposition:
Den, som vill, att för befästnings-arbetena i Stockholms skärgård beviljas
en summa af i5o,ooo R:dr, att under tre år med en tredjedel hvardera
året utgå, voterar
Ja;
8
Stats-Utskottets Memorial, N:o i33.
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, beviljas för befästningsarbetena i Stockholms Skärgård
ett anslag af 3o,ooo R:dr årligen intill nästa Riksdag.
Femte Hufvud-Titeln.
Enligt utlåtandena, N:ris 38 och 72.
9:0 Uti det förra af dessa utlåtanden bade Utskottet tillsyrkt och i
det sednare vitlblifvit sin hemställan derom, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att de å denna Hufvud-Titel anvisade
medel icke må användas lill nybyggnad, förbyggnad eller svårare reparation
af linieskepp, i vidsträcktare nion, än att de redan under byggnad
eller reparation varande skepp fullbordas.
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva afslagit detta tillstyrkande,
som deremot af Borgare- och Bonde-Stånden bifallits.
I anledning häraf föreslås votering, jemlikt en så lydande proposition:
Den, som vill, att uti den underdåniga skrifvelse, som Rikets Ständer
rörande regleringen af utgifterna under Riks-Slalens Femte Hufvud-Titel
komma att afgifva, Rikets Ständer måtte anhålla, att de å densamma
anvisade medel icke må användas till nybyggnad, förbyggnad eller svårare
reparation af linieskepp, i vidsträcktare mon, än fatt de redan under byggnad
eller reparation varande skepp fullbordas, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, kommer frågan om en dylik anhållan att förfalla.
10:0 Ulskottels tillstyrkande uti 6:te punkten af utlåtandet, N:o 38,
att anslaget lill Flottans underhåll och nybyggnad må uppföras oförändradt,
sådant det i sednast fastställde Riks-Stat finnes bestämdt, eller med 588,497
R:dr 28 sk., hvaraf för Stockholms och Götheborgs Stationer minst i85,ooo
R:dr, har af Borgare- och Bonde-Stånden blifvit bifallet, hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Slåndet förklarat, att dispositionen af detta
anslag öfverlemnas till Kongl. Majrts Nådiga pröfning, utan att någon fördelning
deraf emellan Flottans serskilda Stationer i Carlskrona, Stockholm
och Götheborg af Rikets Ständer beslutas.
I anledning af dessa Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, föreslås till votering
i Förstärkt Stats-Ulskott följande Proposition:
Den,
Stats-TJtskottets Memorial, N:o 133.
9
Den, som vill, att anslaget till Flottans underhåll och nybyggnad bestämmes
till 588,4.97 frdr 28 sk., hvaraf för Stockholms och Götheborgs
stationer minst 185,000 R:dr, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, öfverlemnas dispositionen a! detta anslag till Kongl.
Majrts Nådiga pröfning, utan att någon fördelning deraf emellan Flottans
serskilda stationer af Rikets Ständer beslutas.
11:0 Utskottets uti berörde begge utlåtanden gjorda hemställan, alt
det af Kongl. Maj:t, för nybyggnad af Krigs-Ångfartyg och ångkraftens användande
på Flottan tillhörande fartyg, äskade anslag, 3oo,ooo R:dr att under
3 år med en tredjedel hvartdera året utgå, icke måtte af Rikets Ständer
beviljas, har af Borgare- och Bonde-Stånden blifvit bifallen; hvaremot
Ridderskapet och Adeln samt Presle-Ståndet beviljat det ifrågavarande anslaget,
att utgå under loppet af 3 år med en tredjedel om året.
För votering i Förstärkt Stats-Utskott föreslås i följd häråt nedan
stående
proposition:
Den, sorn vill, att det af Kongl. Majit för nybyggnad af Krigs-ång
fartyg
och ångkraftens användande på Flottan tillhörande fartyg äskade an
slag, 000,000 R:dr, icke må beviljas, voterar.
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej,
Vinner Nej, beviljas nämnde anslag att utgå under loppet af tre år
■med en tredjedel om året.
Sjette Hufvud-Titeln:
Enligt utlåtandena, N:ris 39 och 73.
12:0 Uti 7:de punkten mom. litt. b) af det förra utlåtandet, hade Utskottet
hemställt, att Rikets Ständer, jemte bibehållande af det vid sistlidne
Riksdag för fem lägre Landtbruk-skolor beviljade anslag af 5,000 R:dr
årligen, måtte för ytterligare fem sådana skolor inom orter der behof af
dem är för handen, bevilja en summa af 5,000 R:dr, hvaraf 1,000 R:dr
till en Landtbruks-skola på Gottland; hvarjemte Utskottet föreslagit, att
vilkoren för dessa anslags utgående måtte bestämmas lika med hvad vid
sistlidne Riksdag föreskrefs, med undantag af det för Gottland afsedde belopp,
som borde få utgå utan annat vilkor, än att Länets invånare till
Rih. till Rik. St. Prot. 18 4-5- 4 Sami. t Af A. 34 Haft. 2
IO
Stats-Utskottets Memorial, N.-o i33.
skolan anskaffa en sådan egendom, som af Kongl. Maj:l pröfvas tjenlig för
ändamålet.
Detta Utskottets tillstyrkande har i sin helhet blifvit bifallet af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet, äfvensom oek Borgare-Ståndet beviljat
det för ytterligare fem lägre Landlbruks-skolor tillstyrkte anslag 5,ooo
R:dr, med förklarande, att till Kongl. Maj:t lior öfvei lemnäs att så väl för
Landtbruks-skolan på Gottland, som för öfriga ifrågaställa Landtbruks-skolor
bestämma vdkor, i afseende på värden af de egendomar, som må finnas
för behofvet tjenliga; hvaremot Bonde-Ståndet afslagit det för dessa
skolor tillstyrkte anslag.
Da således det för ytterligare fem lägre Landlbruks-skolor föreslagna
anslag är, genom trenne Riks-Stånds sammanstämmande beslut, beviljadt,
återstår endast att afgöra frågan om de vilkor, som för detta anslags utgående
till de serskilda skolorna böra bestämmas. Till en början anser sig
Utskottet böra inbjuda Borgare-Ståndet, att äfven i denna del förena sig med
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, då hela frågan blefve genom
trenne Riks-Stånds sammanstämmande beslut, enligt ^5 §. Riksdags-Ordningen,
afgjord; men för den händelse att Borgare-Ståndet ej skulle antaga
inbjudningen, föreslås lill votering i FörslärktSlufs-Utskolt följande proposition:
Den, som vill, alt vilkoren för utgående af det, till ytterligare fem
lägre Landtbruksskolor inom orter, der behof af sådane är för handen, beviljade
anslag, böra bestämmas lika med hvad vid sistlidne Riksdag föreskrefs,
med undantag af det för en sådan skola å Gottland serskildt afsedde
belopp, som kommer att utgå, utan annat vilkor, än att Länels innevånare
till skolan anskaffa en sådan egendom, som af Kongl. Maj:t pröfvas tjenlig
för ändamålet, voterar,
Ja ■
Den, det icke vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, öfverlemnas till Kongl. Maj:t att så väl för Landtbruksskolan
på Gottland, som för öfriga ifrågaställa Landlbruks-skolor, bestämma
vilkor, i alseende på värden af de egendomar, som må finnas för behofvet
tjenliga.
Åttonde Fia fvud-Ti teln :
Enligt utlåtandena N:ris l\\ och j5.
13:o Uti 4-'de punkten litt. f) af forstherörde utlåtande, ^hade Utskotet
afstyrkt bifall till Biskopen Hallströms motion om Stals-bidrag lill un
-
Stats-Utskotlets Memorialj 2V.-0 l33.
derhållandet af Wisby Domkyrka, hvilket afstyrkande, af Utskottet vidhållet
i utlåtandet N:o 75, Borgare- och Bonde-Stånden gillat. Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet hafva deremot beslutat, att, till underhåll
håll för Wisby Domkyrka, skulle af Kronans behållne arrende-spanmål af
Wisborgs Kungs Ladugård anslås 5o tunnor årligen, att intill nästa Riksdag
utgå.
För afgörandet af denna fråga, deruti således T vå Riks-Stånd stannat
mot Två, föreslår Utskottet följande voterings-proposition:
Den, som vill, alt till underhåll af Wisby Domkyrka Stats-hidragen
icke må beviljas, voterar,
Ja ;
Den, det ej vill, voterar,
'Nej.
Vinner Nej, anslås till underhåll för Wisby Domkyrka, af Kronans
behållna arrende-spanmål af Wisborgs Kungs-Ladugård, 5o Tunnor årligen,
att intill nästa Riksdag utgå.
i/po Utskottets hemställan i utlåtandet N:o 7b, att af det vid 1828
— i83o årens Riksdag beviljade, nu till 48,800 R:dr bestämda, anslag för
Elementar-Läroverken, 6,800 R:dr årligen, måtte tills vidare utgå till nya
Elementarskolan i Stockholm, har af Preste- och Bonde-Stånden blifvit godkänd,
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, med gillande
af Utskottets tillstyrkande i öfrigt, endast beslutat, att de deruti begagnade
orden ”tills vidare” böra utgå.
För afgörande af denna skiljaktighet, föreslås lill votering i Förstärkt
Stats-Utskott följande Proposition:
Den, som vill, att af det vid 1828—i83o årens Riksdag beviljade, nu till
48,800 R:dr bestämda, anslag för Elementar-Läroverken, 6,800 R:dr årligen
skola tills vidare utgå till Nya Elementarskolan i Stockholm, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, komma i detta Rikets Ständers beslut orden ”tills vidare”
att utgå.
i5:o Uti 7:de punkten mom. litt. J) af utlåtandet N:o 4v bade Utskottet
bland annat afstyrkt bifall till väckt motion om ett serskildt anslag
till löneförbättring för Lärarne vid Upsala Cathedral-Skola, hvilket afslyrkunde
Utskottet jemväl vidhållit i utlåtandet N:o 75.
Stats-UtskotCets Memorialj N.-o l33.
Desse utlåtanden hafva uti det ifrågavarande afseendet blifvit bifallne
af Borgare- och Bonde-Stånden, men Riderskapet och Adeln samt PresteStåndet
hafva fattat det beslut, att ett anslag af 3,ooo R:dr årligen skulle
beviljas till nödige arfvoden för Lärare vid nämnde skola, intill dess Kongl.
Majit tinner för godt att. i ett sammanhang pröfva frågan om behofvet för
så väl denna skola, som öfrige Elementar-läroverken i Riket.
I följd af dessa de serskilda Riks-Ståndens fattade beslut, hemställer
Utskottet, att votering i Förstärkt Stats-Utskott måtte anställas, enligt följande
proposition:
Den, som vill, att något serskildt anslag till löneförbättring för Lä
rarne vid Upsala Cathedral-Skola icke må beviljas, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej> beviljas ett anslag af 3,ooo Rdr årligen till nödige
arfvoden för Lärare vid Upsala Cathedral-Skola, intill dess Kongl. Majit
finner för godt, att i ett sammanhang pröfva frågan om behofvet för så
väl denna skola, som öfrige Elementar-Läro-Verken i Riket.
16:0 Uti i6:de punkten af utlåtandet Nio l\\, hade Utskottet ansett
sig icke kunna tillstyrka någon Rikets Ständers åtgärd, i anledning al följande
tvänne motioner nemligen Herr af Zelléns, N.j att till understöd för
en under Styrelsen öfver Institutet för blinda och döfstumma ställd och
dermed, så vidt görligt vore, förenad serskild undervisnings-anstalt för blinda,
vid hvilken skulle komma att emottagas en från hvarje Stift, måtte
anslås 5,ooo Ridr årligen, att utgå enligt en af motionären föreslagen stat,
under förutsättning tillika, att Kongl. Majit skulle täckas för denna Inrättning
upplåta passande rum uti lägenheten Öfra Manilla, samt Johan August
Zetterbergs från Stockholms Län, att dels till stipendier för seminarister,
som i de Socknar, hvarest Folk-Skolor bildades, meddelade praeliminaireundervisning
åt döfstumma, måtte anvisas en summa af 1,000 Ridr, och
dels till förbättring i lönevilkoren för Lärare och vårdare vid Institutet
anslås ett lika belopp, eller tillsammas 2,000 Ridr årligen.
Utskottets, i utlåtandet Nio ^5, vidhållne förslag i denna punkt har
af Ridderskapet och Adeln, så vidt det angick Riksdagsmannen Zetterbergs
förslag om beviljande af anslag till stipendier för Seminarister, som skulle
komma att meddela prseliminaire undervisning åt de döfstumma i orterne,
Stats-Utskottets Memorial, N.o i33.
Blifvit bifallet, men i öfrigt afslaget, hvaremot Ridderskapet och Adeln dels
beviljat ett anslag af 1,000 R:dr årligen till förbättring i lönevilkoren för
lärare och vårdare vid Institutet för blinda och döfstumma, dels bifallit
Herr af Zelléns motion om anslag af 5,000 R:dr årligen till understöd för
en under Styrelsen öfver nämnde Institut ställd serskild undervisnings-anstalt
för blinda.
Preste-Ståndet har bifallit denna punkt, så vidt den rörer Riksdagsmannen
Zetterbergs förslag; hvarjemte Ståndet, med instämmande i en Ridderskapet
och Adelns inbjudning, beviljat dels ett anslag af 1,000 R:dr årligen
till förbättring i lönevilkoren för lärare och vårdare vid Institutet
för blinda och döfstumma, dels bifallit Herr af Zelléns motion om anslag
af 5,ooo R:dr Banco årligen, till understöd för en under Styrelsen öfver
nämnda institut ställd serskild undervisnings-anslalt för blinda.
Borgare-Ståndet har bifallit:
1:0 5,ooo R:dr årligen, till anslag för en undervisnings-anstalt för
blinda, med tillåtelse för Directionen öfver Institutet för blinda och döfstumma
att af första årets anslag till Institutet för blinda använda så mycket,
som erfordras för berörde inrättnings iståndsättande för ändamålet, och
2:0 1,000 R:dr årligen, till förbättring af den vid Institutet för blinda
och döfstumma anställda lärare-personals lönevilkor.
Bonde-Ståndet har till Institutet för blinda och döfstumma beviljat
ett förhöjdt årligt anslag af 1,000 R:dr Banco, men i öfrigt gillat Utskottets
afstyrkande af nytt anslag till bildande af ett Institut för blinda.
a). Hrad först beträffar aflöningsvilkoren för den vid Institutet för
blinda och döfstumma nu varande lärare- och vårdare-personal, så hafva
samtliga Riks-Stånden uti Institutets anslag beviljat en årlig tillökning af
1,000 R:dr Banco; men då, i afseende å ordalagen, någon skiljaktighet förekommer,
har Utskottet ansett sig böra inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden
att förena sig uti Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets med ordalydelsen
i den motion, som föranledt beslutet, äfven öfverensstämmande
mening, att summan anvisas till förbättring i lönevilkoren för Lärare och
vårdare vid Institutet för blinda och döfstumma.
Skulle hvarken Borgare- eller Bonde-Ståndet vilja antaga denna inbjudning,
anser Utskottet, att frågan måste underkastas votering i Förstärkt
Stats-Utskolt, för hvilken händelse och då äfven Borgare-och Bonde-Ståndens
beslut äro till ordalagen sins emellan skiljaktiga, Utskottet får inbjuda Bon
-
Stats-Utskottets Memorial, N:o i33.
de-Ståndet att instämma uti Borgare-Ståndets de) öfriga tvänne Riks-Ståndens
mening sig närmande beslut.
Afslås äfven denna inbjudning, måste votering först ega rum för bestämmande
af contrapropositions lydelse; och föreslår Utskottet för denna
votering, följande proposition:
Den, som vill, att contrapropositionen vid den blifvande voteringen
skall innehålla, att 1,000 R:dr årligen anvisas till förbättring af den
vid Institutet för blinda och döfstumma anställde! Lärare-personals lönevilkor,
voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, antages till contra proposition, att till Institutet för blinda
och döfstumma beviljas ett förhöjdt årligt anslag af r,ooo R:dr Banco.
För votering i hufvudsaken, föreslås följande proposition:
Den, som vill, att 1,000 R:dr årligen anvisas till förbättring i lönevilkoren
för Lärare och vårdare vid Institutet för blinda och döfstumma,
voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej-,
Ci:sta alternativet) anvisas 1,000 R:dr årligen, till förbättring af
den_ vid Institutet för blinda och döfstumma anställde Lärare-personals
lönevilkor;
Cr.dra alternativet, som i händelse af Bonde-Ståndets bifall till inbjudningen
förfaller) beviljas till Institutet för blinda och döfstumma ett
förhöjdt årligt anslag af 1,000 R:dr Banco;
b). Vidare är ock, genom tvenne Riks-Stånds sammanstämmande beslut
beviljadt ett årligt anslag af 5,ooo R:dr till en serskild undervisnings-anstalt
för blinda. Det af endast Borgare-Ståndet beslutade tillägg af tillåtelse för
Directionen öfver Institutet för blinda och döfstumma att af första årets
anslag till förstberörde Läro-anstalt använda så mycket, som erfordras för
densammas iståndsättande för ändamålet, kan icke till någon Utskottets åtgärd
loran leda; men då äfven i de af nämnde Riks-Stånd vid sjelfva anslagets
beviljande begagnade ordalag någon skiljaktighet förefinnes emot hvad
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet beslutat, finner Utskottet sig
Stats-Utskoltets Memorial, N:o l3j
15
böra inbjuda Borgare-Siandet alt med dessa begge Riks-Stånd förena sig om
beslutets uttryckande i följande ordalag, alt anslaget beviljas till understöd
för en under Styrelsen öfver Institutet för blinda och döfstumma ställd serskild
undervisnings-anstalt för blinda.
Afslås inbjudningen, torde votering få anställas, enligt följande proposition:
Den, som vill, att 5,ooo R:dr årligen beviljas till understöd för en
under Styrelsen öfver Institutet för blinda och döfstumma ställd serskild
undervisnings-anstalt för blinda, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, beviljas 5,ooo Rdr årligen, till anslag för en undervisnings-anstalt
för blinda.
Nionde Hufvud-Titeln:
Enligt utlåtaudena N:ris 42 och 76.
17:0 Utskottets tillstyrkande under litt. h att), f. d. Stats-Rådet Grubbe
må uppföras å Allmänna Indragnings-Staten till åtnjntande, såsom pension,
af ett belopp motsvarande half Stats-Råds lön, eller 2,25o R:dr om året,
med de vilkor Kongl. Majis i afseende derå föreslagit, har af Borgare- och
Bonde-Stånden blifvit bifallet, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Pres
e-Ståndet bestämt pensionsbeloppet till 3,000 R:dr.
Utskottet föreslår således votering i denna fråga, enligt följande’ Proposision:
Den,
som vill, att f. d. Stats-Rådes Grubbe uppföres å Allmänna Indragnings-Stalen
till åtnjutande, såsom pension, af ett belopp, motsvarande
half Stats-Råds-lön, eller 2,a5o R:dr om året, med de vilkor, Kongl. Majit
i afseende derå föreslagit, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, bestämmes pensions-beloppet till 3,000 Ridr.
iSio Utskottets utlåtanden Niris 34 och 36, angående regleringen af
Rlks-Statens Första och Tredje Hufvud-Titlar, hafva dels af samtlige, dels
af Irenne Riks-Stånd blifvit bifallne, och äro således, jemlikt 75 §. Riksdagsordningen,
afgjorde.
19:0 Hvad af Stats-regleringen, enligt utlåtandena Niris 35, Zn, 38,
39, 4°, 4t och 42 icke vid föredragning af dessa utlåtanden, genom tren
-
Siats-Utskottets Memorial, N\o 1.33.
ne Riks-Stånds sammanstämmande beslut afgjordes, Lief af Utskottet, 1 anledning
af erhållne återremisser, å njo handlagdt och yttrande deröfver afgifvet
uti utlåtandena N:ris 69, 'ji, 72, 73, 75 och 76; och anser sig
Utskottet, sedan förslag till sammanjemnkning och voterings-propositioner
nu blifvit afgifna i alla sådana frågor, deri endast två Riks-Stånds beslut
sammanstämma, jemväl höra inför Rikets Ständer anmäla utgången af alla
öfriga uti sistherörde utlåtanden till förnyad pröfning upptagne mål, hvilka
vid samma utlåtandens föredragning hos Riks-Stånden blifvit genom tre
Stånds sammanstämmande beslut afgjorda, nemligen:
a) Andra Hufvud-Titeln, i5:de punkten, rörande anslaget till fångars
vård och underhåll.
Utskottets i utlåtandet N:o 35 afgifne och i N;o fg vidhållne förslag,
att detta anslag må bestämmas till 4^0,000 R:dr, är af Ridderskapet och
Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden bifallet.
b) Fjerde Hufvud-Titeln, aldra punkten, litt. a) 3:dje morn,, angående
dels arfvoden för Reserv-Läkare samt dels rese-stipendium för MilitaireLäkare.
Utskollets hemställan i utlåtandet N:o 71, att det af Kongl. Maj:t
till arfvoden för 20 Reserv-Läkare äskade anslag, 6000 R:dr årligen, icke
måtte af Rikets Ständer beviljas, har af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden
bifallits, och det i samma utlåtande afgifna tillstyrkande, att till resestipendium
för Militaire-Läkare måtte å Riks-Statens Fjerde Hufvud-Titel
uppföras ett serskildt anslag af 1,333 R:dr 16 sk. årligen, är bifallet af
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden.
c) Fjerde Hufvud-Titeln, 2:dra punkten litt. c), angående anslag till
Exercis-Sqvadronernes underhåll.
Utskottets tillstyrkan, att det nu för Exercis-sqvadronerne uppförde
anslag, 22,000 R:dr, måtte ökas med i5,5oo R:dr, eller till 37,500 R:dr, och
för framtiden erhålla egenskapen af ett reservations-anslag, har af Ridderskapet
och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden blifvit bifallen.
d) Fjerde Hufvud-Titeln, 6:te punkten, litt. d), angående rese- och
tractaments-kostnader för Städernes Magistrats-personer och Borgare vid
besigtningar.
Utskottets afstyrkande af bifall till Herr Fridstedts motion om ersättning
för sådane besigtningar, som höl jas och slutas inom dagen, är gilfädt
af Ridderskapet och Adeln samt Preste och Bonde-Stånden.
O
Siats-Utskottets Memorial, N.o i33.
ej Sjette Hufvud-Titeln, 3:dje punkten, morn.fj, angående lönetillökning
för åtskillige Landt-Stats tjenstemän.
Utskottets förslag, att å Sjette Hufvud-Titeln måtte till Kongl. Majits
Nådiga disposition uppföras ett reservations-anslag af 6000 R:dr årligen, att
användas till arfvoden åt de Kronofogdar och Härads-skrifvare, hvilke af
förbättring i sina aflönings vilkor finnas i mesta behof, har af Preste-, Borgare-
och Bonde-Stånden blifvit bifallet.
fj Sjette Hufvud-Titeln 6:te punkten, rörande anslaget till vägar och
coniin un ica tioner.
Utskottets afstyrkande af serskilde anslag för underhåll och anläggning
af åLskillige i motioner omförmälde vägar, är af samtlige Riks-Stånden
gilladt.
gj Sjette Hufvud-Titeln, 8:de punkten, mom. a), angående anslag för
Svenska Trädgårds-Föreningen.
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden hafva bifallit
Utskottets hemställan, att, till understöd åt Föreningens Elev-skola och
till spridande af fruktträd och andra nyttiga växter, må till nästa riksdag
beviljas ett anslag af 1333 R:dr 16 sk. om året, med de af Utskottet tillika
[öreslagne vilkor.
h) Sjette Hufvud-Titeln, 1 i:te punkten, angående undervisningsanstalter
för handel och sjöfart. Utskottets tillstyrkande, att ytterligare 200 Rldr
årligen för hvarje af de i Carlshamn, Wisby och Hernösand inrättade Navigations-Skolor
måtte af Rikets Ständer anvisas, har af Ridderskapet och
Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden bifallits.
i) Sjunde Hufvud-Titeln, 6:te punkten, angående förslags-anslaget för
Tull-Verkets utgifter.
Utskottets hemställan, att detta anslag måtte beräknas till 800,000
Ralr, har blifvit bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden.
k) Åttonde Hufvud-Titeln, 3:dje punkten, angående anslag för Kongl.
Bibliotheket.
Utskottets tillstyrkande, att det för Kongl. Bibliotheket förut beviljade
anslag till inköp af böcker må ökas med den af Kongl. Majit begärda summa,
3ooo R:dr, är af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgarestånden
bifallet.
I) Åtionde Hufvud-Titeln, ^:Ae punkten, litt. b), angående anslag för
Bill. till R. St. Prot. 1843. 4 Sami. 1 Afcl. 34 Haft. 3
i8
Stats-Utskottets Memorial, N.o i33.
bildande af ett serskildt pastorat af Loos Capell-Lag i Färila socken af Norra
Helsingland.
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden hafva godkänt
Utskottets förslag, att Rikets Ständer måtte bevilja till aflöning åt
blifvande Pastor i Loos församling 3oo R:dr, och till Klockaren derstädes
4o R:dr årligen, jemte fem tunnor spanmål in natura till vinsäd och en så
kallad Proste-tunna af Kronans spanmål in natura.
m) Åttonde Hufvud-Titeln, io:de punkten, litt. c), angående anslag
till den för sjukes behandling med electricitetet och galvanism i Stockholm
stiftade Inrättning.
Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden hafva bifallit
Utskottets tillstyrkan,, att till Kongl. Sundhels-Collegii disposition måtte å
stat anvisas ett anslag af 5oo R:dr årligen, till underhåll af erforderliga
machiner vid denna inrättning samt till arfvode åt den Läkare, som dermed
har befattning, med de af Utskottet tillika föreslagne vilkor.
n) Åttonde Hufvud-Titeln, 15:de punkten, angående anslaget till understöd
för vetenskapliga arbetens utgifvande.
Utskottets hemställan, att, intill dess frågan om Kongl. f. d. CanzliStyrelsens
Hand-Cassas öfverlemnande till Riksgälds-Contoret kan blifva
definitivt afgjord, det såsom ränte-ersättning för denna cassas fond till Kongl.
Maj:ts disposition ställde anslag, till understöd för vetenskapliga arbetens
utgifvande, 45o R:dr årligen, icke å Riks-Staten uppföres, har blifvit bifallen
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, Borgare-Ståndet har
låtit dervid förblifva och Bonde-Ståndet laggt denna del af utlåtandet till
handlingarna.
o) Åttonde Hufvud-Titeln, 21 punkten^ litt. c), angående anslag till
inköp af någon lämplig local för Ny^a Elementar-Skolan. Utskottets hemställan,
att något anslag för ifrågavarande ändamål icke måtte af Rikets
Ständer beviljas, har af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden bifallits.
p) Nionde Hufvud-Titeln, Allmänna Indragnings-Staten, mom. a), angående
anslaget till anskaffande af teckningar utaf inhemska växter till ett
nytt arbete i Sveriges Flora.
Den af Utskottet i Utlåtandet, N:o 76, föreslagna förändrade redaction
af beslutet i denna punkt har af samtliga Riks-Stånden bifallits.
Stockholm den 9 Januari 1845-
STOCKHOLM, I. Marcus, 1845.
S:als~Utskoiiels Utlåtande, Ar.-o 131.
1
Ank. lill Exp. Utsk. d. 15 Jan. 1845, kl. 11 f. mield.
Utlåtande, att gående dispositionen aj de ä hufvud- titlar ne uppkommande
besparingar. (U. A.)
Utskottet liar erhållit remiss å Friherre Rehbiriäers, F. IV., hos Ridderskåpet
och Adeln Väckta motion, alt, enär meningarne understundom varit
delade i afseende å Kongl. Maj:ts Höga rätt alt disponera de å hufvud-tillarne
uppkommande besparingar, och Rikets Ständer derutinnan bestämt vissa
inskränkningar, samt Kongl. Majit dessutom ansett sådane besparingar i flere
afseenden icke böra obelingadt disponeras till alla slags inom hufvudlitlarne
uppkommande behof, Rikets nu församlade Ständer malte, vid öfverlemnande
af Riks-staten, uttrycka den mening, att det alltid är Kongl. Majit
obetaget alt till sådane föremål, sorn innefattas under de med en hufvudlitel
i allmänhet afsedda ändamål, efter nödigt ompröfvande, disponera de
besparingar, hvilka på anslagen under samma hufvud-litel kunna uppkomma
eller beredas, dock med följande undantag: no besparingarne å förslagsan
slagen,
hvilka böra minska hufvudtitelns utgiftssumma; 2:0 besparingarne
å reservations-anslagen, som böra reserveras för att fylla samma anslags ändamål
ett påföljande år, då måhända större behof inträffar, samt 3:o, besparingarne
å anslagen för materiella behof, hvilka icke må öfverflytta.? till
utgifter för personel aflöning, utan blott användas för materiellen.
Enligt hvad Utskottet, uti Betänkandet Nio 3^ anfört, är egenskapen af
ett för slags-anslag den, att, om brist uti ett sådant, till beloppet på förband
icke beräkneligt, men till viss summa å stat uppfördt anslag uppstår,
samma brist Stats-Werket hvarje år ersättes af Riksgälds-contoret, emot det
att, i fall besparing uppkommer, sådan likaledes för hvarje år sistnämnde
"Werk godtgöres; hvaremot reservations-anslag äro sådane, der besparingarne,
utan att sammanblandas med luifvud-titelns öfriga besparingar, kunna
för ett följande år disponeras, endast till det föremål, hvarför anslaget blifvit
afsedt. s
Bd. till R. St. Fröt. 1845. 4 Sami. 1 J/d. 35 Haft, 1
2
Siats-Utskottets Utlåtande, N.-o 134.
Vid sislförflutne Riksmöte meddelades, i afseende å hufvud-titlarnes besparingsmedel,
följande bestämmelser, intagne lili Rikets Ständers underd.
skrifvelse N:o 332, af den 12 Maj 1841 > äfvensom 6 §, 3 mom. i RiksdagsBeslulet:
”De
besparingar, hvilka intill nästa Riksdag kunna å någon eller några
af hufvud-litlarne uppkomma, må fortfarande af Kongl. Maj:t användas
till sådane utaf Rikets Ständer ej förut pröfvade utgilter, hvilka hädanefter
kunna finnas för rikets styrelse af oundgängligt behof påkallade för
samma ändamål, som med hvarje hufvud-titels anslag afses, och hvilka utgifter
al 1 Lid måste vara tillfälliga och icke af permanent egenskap, hvadan
besparingarne i intet fall må komma i fråga att begagnas till bestridande af
årliga löner och arfvoden, hvilka böra rätta sig efter den statsreglering, som
af Rikets Ständer blifvit godkänd att gälla, intill dess densamma i vederbörlig
ordning förändras; börande vid dispositionen af besparingarne i öfrigt
iagttagas, att de besparingar, som ett år reserveras, kunna ett följande år
användas.”
Utskottet, som ej funnit några olägenheter hafva uppkommit i följd af
en dylik ordning vid besparingarnes användande, anser bibehållandet deraf
böra leda till redighet både i Statsmedels-förvaltningen och i räkenskaperne,
hvadan
tillstyrkes, att Rikets Ständer, vid öfverlemnandet af
Riks-Staten, måtte, i afseende å dispositionen af besparingarne
uppå hufvud-titlarne, i allo vidblifva och åberopa,
hvad derom vid 1840—1841 årens Riksdag är vordet
bestämdt.
I händelse af bifall härtill, torde någon serskild åtgärd icke erfordras
i anledning af Friherre Rehbinders ofvanomförmälda motion,
hvilken Utskottet tillstyrker måtte få förfalla.
Stockholm den i3 Januari i845.
Stats-Uts kottets Utlåtande, N.o 135.
3
* M 135.
[Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Jan,, kl. 11 f. midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om inrättande af en dubbel
postgång emellan Gottland och fasta landet. (U. A.)
Uti en inom Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottet remitterad,
motion, har Herr von Hohenhausen, M. S., på grund af det förhållande,
att inom Gottland postföringen måste af invånarne sjelfve bekostas,
och att den postgång, som tillförene tvänne gånger i veckan äfven vintertiden
egt rum emellan Gottland och fasta landet, sedan år i34o blifvit
inskränkt till en gång i veckan, samt med afseende å de af Rikets
Ständer till Post-verkets utvidgande och lättade post-communicätioners
inrättande rundeligen anslagne medel, föreslagit, att Rikets Ständer
måtte i önskningsväg hos Kongl. Maj:t i underdånighet förorda,
att det ökade anslaget måtte komma äfven Gottland till fromma, genom
återställande af den dubbla postgången vintertiden, och tilläfventyrs jemväl
att få denna postgång så inrättad, att den blifver mera snabb under
den årstid, brefposten genom postångfartyget forlskaffas. Under sommaren,
aå posten gick ifrån och kom lill Gottland tvänne gånger i veckan, blefve
Wisby-posten, för att komma i förbindelse med den ordinära posten på fasta
landet, den ena gången, nemligen då den afgick på söndagsmorgonen ,
qvarliggande tvänne dagar i Westervik, och den andia gången ett dygn,
hvilken olägenhet kunde afhjelpas derigenom, att, med hufvudsaklig fördel
älven för Westervik, en snällpost inrättades från nämnde stad, antingen till
Linköping eller genom Söderköping till Norrköping, för att sammanträffa
med södra snällposten; och ville motionären, såsom ett ytterligare skäl till
bifall å den gjorda framställningen, omnämna, att Wisby vore den enda
residens-stad i medlersta och södra Sverige, som hittills icke haft någon fördel
af de i riket inrättade snällposter.
Enligt hvad Utskottet haft tillfälle inhemta, tillskyndas Gottlands invånare
ofta olägenhet derigenom, att, då posten emellan nämnde ö och fasta
landet, vintertiden endast en gång i veckan fortskaffas, tillfällen försummas
till densammas öfyerförande andra dagar i veckan, då gynnande vind och
4
Stats-Ulskottcts Utlåtande, N:o 136.
frånvaron af drif-is sådant medgifva, äfvensom en betydlig fördel uti postens
skyndsammare förskaffande kan beredas äfven den tid af året, då post-communicalionen
emellan Gottland och fasta landet besörjes medelst ångfartyg, så
framt posten från nämnde ö sättes i förbindelse med den södra snällposten;
i följd hvaraf, och då icke allenast genom Rikets Ständers bifall till hvad
Utskottet i utlåtandet, N:o 33, 28:de punkten hemställt, rörande dispositionen
af öfverskotten å postmedlen, erforderliga medel synes böra blifva att
tillgå för de förbättringar uti postväsendet, som finnas vara af behof påkallade,
utan äfven vid det förhållande, att för postens transporterande vintertiden
mellan Gottland och svenska kusten erlägges betalning, icke för
hvarje post, utan för hvarje serskildt tillfälle, då en eller flera poster kunna
öfverföras, tillökning i kostnaden för den dubbla postföringen icke torde
blifva af serdeles betydenhet, Utskottet tillstyrker,
alt Rikets Ständer måtte i underdånighet fästa Kongl.
Maj:ts Nådiga uppmärksamhet å nu ifrågasatte förbättringar
i postföringen emellan Gottland och fasta landet, med
anhållan, att Kongl. Maj:t, om det utan alltför stor uppoffring
befinnes vara verkställbar^ täcktes anbefalla sådane
åtgärder, hvarigenom Gottland kunde erhålla postgång
tväune gånger i veckan, äfven under vintermånaderna,
samt posten från nämnde ö sättas i förbindelse med den
södra snällposten.
Slockholm den i3 Januari 1845.
lVo
Ank. till Exp. Utsk. den 15 Jan. kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om bidrag af allmänna medel
till anläggande af ett Magazin för k ron o-tio 11 de-span mål vid Mörbylånga
köping å Öland. (U. A.)
Uti en inom Bondeståndet väckt, till Stats-Utskotlet remitterad, motion,
har Pehr Jonsson från Calmar län anfört: att, sedan, uppå framställning
Stats-Uiskallets Utlåtande, N.-o 136.
5
af en tillförordnad Comité till undersökning af Ölands locala beskaffenhet
och de åtgärder, som till öns upphjelpande kunde finnas erforderlige, Kongl.
Maj:t i Nåder beviljat, att tvänne magazin skulle på Slatens bekostnad å
Öland uppföras , det ena för norra mötet i staden Borgholm, och det andra
för södra mötet vid Mörbylånga Köping, så hade det förra Magazinet blifvit
anskaffadt, men af det sednare voro invånarne i södra mötet ännu i saknad.
Fråga derom hade vid trenne föregående Riksdagar varit väckt, men
blifvit afslagen. De svårigheter, som drabbade Öländska allmogen under
forslandet utaf afrads- och krono-tionde-spanmål öfver Calmar sund till det
magazin, som i Calmar slott var inrättadf, hade vid sistlidne Riksdag blifvit
af motionären uppgifne och styrkte. Vid Mörbylånga köping funnos tvänne
stora lastbryggor och en hamn af 8 till io1 fots djup, så att från ett dervarande
magazin spanmålen lätteligen kunde inlastas och öfverföras till Calmar.
Invånarne i Ölands södra mot voro beredvillige att anskaffa lill
magazinet nödiga materialier af sten, kalk och ler, äfvensom besörja dagsverken
till uppmurande, endast Staten ville bestrida öfriga kostnader, öfvertaga
den framtida underhålls-skyldigheten och aflöna magazins-förvaltare; och
anhöll motionären, att Rikets Ständer till denna framställning måtte lemna
bifall, samt att, intilldess magazinet hann blifva färdigt det måtte beviljas
allmogen att årligen i October och November månader för det året, eller i
April och Maji påföljande år, lefverera sin spanmål i Calmar; och icke, såsom
hittills skett, under vintermånaderne, då sundet var ofarbart och spanmålen
mäste efter markegång med penningar lösas.
Då billigheten synes fordra, alt allmogen inom Ölands södra mot må,
lika med norra motets inbyggare, ega tillfälle att å ön aflefverera sin afrads-
ocb krono-tionde spanmål, så vida sådant utan förlust för Statsverket
kan ega rum, anser Utskottet sig böra hemställa ,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:t, efter föregången fullständig utredning af alla
ärendet rörande omständigheter, täcktes till nästsa inmanträdande
Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition om
de åtgärder, som kunna vara att vidtaga, till beredande
af lindring för räntegifvare inom Ölands södra mot uti
de besvär oell olägenheter, hvilka med lefvereringen af
deras ränte-spanmål nu äro förenade.
Stockholm d. i3 Jan. i8/j5.
Eili. till R. St. Prof. 1845, 4 Sami. 1 J/d. 35 Ti ft. 2
STOCKHOLM, Lundberg SC Comp. /84S,
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:ris l3j, 138.
I
N:o 137.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i5 Jan. kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga orri förändrade grunder för
lösningsprisets bestämmande å Krono-tionde och hemmans-räntor
inom Fellingsbro Härad. (I. A.)
Jemte förmälan, hurusom Kronobonden och öfrige Hemmans-räntor
inom Fellingsbro Härad af Örebro Län, hittills blifvit beräknade att utgå
efter de för Länets Bergslager i 4 Markegångs-taxan stadgade pris, ehuruväl
häradet ovilkorligen vore tili landslag hörande, har Riksdagsfullmäktigen
Anders Andersson från nämnde Län, uti ett till Bonde-Ståndet afgifvet
och till Stats-Utskottet remitteradt memorial, hemställt, att, efter behörig
undersökning i ämnet, losningsprisen å nämnde räntor matte för Fellingsbro
härad bestämmas till lika belopp, som vid Markegångssättning för
öfrige landslager inom Länet fastställes.
Då den rättelse i ofvananmärkte förhållande, hvilken af omständigheterne
kan vara påkallad, lämpligast synes böra beredas genom ärendets
framställning hos vederbörande embetsmyndighet, tillstyrker Utskottet,!
att förrberörde motion icke må till någon åtgärd å Rikets Ständers
sida föranleda. Stockholm den i3 Januari 1845.
N:o i38.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i5 Jan. kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om vissa hemmansegares i
Marka m.fl. socknar befrielse från erläggande af skatt för
betes-rätt å Krono-parken Mösseberg. (I. A.)
I anledning af erhållen remiss å Jöns Palmqvists från Skaraborgs
Län i Bonde-Ståndet väckta motion om vissa hemmansegares i Marks, Falköpings
och Gudhems socknar befrielse från erläggande af skatt för den sedan
längre tid tillbaka, utan afgift, utaf dem innehafda betes-rätt å Kronoparken
Mösseberg, får Utskottet endast anföra, att, då upplysning saknas rörande
uppkomsten af nämnde skatt ocb några skäl för den yrkade befrielsen
icke blifvit framlagde, Utskottet, i ärendets närvarande skick,
afstyrker bifall å berörde motion. Stockholm den i3 Januari
i845.
lith. till R. St. Prot. 184.5. 4 Samt. 1 Afd. 36 Haft. 1
2
Stats-Utshottets Utlåtande, IV.-ris l3g, 1^.0.
N:o 1 3g.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i5 Jan. kl. 1 e. na.
Utlåtande, i anledning af väckt motioti om försäljning till skatte
utaf Lieutenants- och Under-Lieutenants-boställena vid NorrbotteTLS
och kVesterbottens Fä/t-Jägare-Corpser. (1. A.)
Hos Bonde-Ståndet liar Riksdags-Fullmägtigen J. J. Rutberg från
Norrbottens Län väckt en till Utskottet remitterad motion, deruti yrkas,
att,— då, enligt hvad erfarenheten visat, det vore svårt att få utarrenderade
de vid Norrbottens och Westerbottens Fält-Jägare-Corpser varande
Lieutenants» oell Under-Lieutnants-boställen, samt Lönings-Fonden sällan
af deni erhöll hela den vid löneregleringen påräknade inkomsten, — nämnde
boställen måtte försäljas under skattemanna-rätt till den högstbjudande,
hvarigenom en säkrare garanti vunnes för Lönings-Fondens framtida bestånd
och boställena blefvo bättre skötte, när de kommit i enskild mans ägo, i
stället för att inneliafvas af ombytlige arrendatorer.
Utan att vilja bestrida det i motionen öfverklagade förhållande, hvaruti
någon förbättring emedlertid torde kunna vinnas, 0111 bosLällena utarrenderades
på länd re tid, anser Utskottet, då Indeldta Arméen är aflönad genom
dit anslagen jord samt skäl icke förekommer att i detta afseende göra
undantag för ifrågavarande a:ne Fält-Jägare-Corpser, sig böra, i ärendets
dessutom mindre utredda skick,
afstyrka bifall å motionen. Stockholm den i3 Januari i845.
N:o 14o.
Ank. till Exp.-Ulsk. d. i5 Jan. kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om f örsäljning till skatte
af Kronans en del fisken, m. m. (1. A.)
Till Utskottet hafva blifvit remitterade a:ne motioner, den ena af
Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län, hvilken föreslagit: att alla de
Kronans fisken, som icke gifva Staten i årlig inkomst En R:dr, måtte öfverlåtas
till de jordegare, invid hvilkas ägo-områden fiskena äro belägne; att
åter de fiskelägenheter, för hvilkas begagnande under arrende-rätt nu erläg
-
Stats-Utskottets Utlåtande> N:o t-ft
-
3
ges från En till och med Tio R:dr, måtte genom offentlig auction till den
högstbjudande försäljas, samt att strandegaren tillerkännes options-rätt att
öfvertaga fisket emot det vid auctionen skeende högsta anbud; — och den
andra motionen af Sven Jonsson från Jemtlands Län, som, med åberopande
af de vid sisthållna Riksmöte, i ämnet gjorda framställningar, yrkat, det
alla K rono-afrads-fisken af mindre betydenhet och sorn ej lemna folket annan
fördel än lindring i deras husbehof, måtte förklaras fria från ali skatt,
helst denna vore mindre, än kostnaderne för indrifningen deraf.
Enligt underdånig skrifvelse, N:o ig4> d6*1 20 Januari i84i> beslöto
Rikets Ständer, för sin del, att, med undantag af de större laxfiskena,
alla öfriga Kronans fisken, sedan vid anstäld skattläggning en efter förut
erlagdt arrende lämpad ränta blifvit åsatt, fingo, i den moa arrendena upphörde,
under skattemanna-rätt försäljas; hvarjemte Rikets Ständer till Kongl.
Maj:t öfverluto att bestämma, hvilka fisken borde försäljas, pröfva skeende
anbuds antaglighet m. m.; Och som, enligt hvad Utskottet inhemtat, denna
fråga nu beror på Kongl. Majrts och Kongl. Kammar-Collegii pröfning och
utredning, tillstyrker Utskottet,
att ofvannämnde arne motioner för närvarande icke måtte
till någon åtgärd föranleda. Stockholm den i3 Januari 1845.
N:o i4r.
Ank. till Exp.-Utsk., d. i5 Jan. kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga remiss ä åtskilliga
underdåniga ansökningar om restitution eller afkortning
af bränvins-brännings-bevillning.
(I. A.)
Sedan Kongl. Maj:t, som vid utfärdandet af nu gällande Bränvinsbrännings-Förordning
ansett billigt, att vid de tillfällen, då, i följd af bränneriers
förstöring genom vådeld eller annan olyckshändelse, hinder uppstår
för bränvins-brännings-rättighetens utöfning med till begagnande anmäld
bränvins-redskap, den skattskyldige må, i förhållande till den längre eller
kortare tid ett så beskaffadi hinder fortfar, njuta afkortning eller eftergift
af beviilnings-afgiften för den bränvins-bränning, hvartill han sig angifvit,
4
Stals-Utskotlets Utlåtande, N.o 14*•
af sådan anledning, medelst Circulär-Bref den 4 September 1841, i Nåder
förständigat Kongl. Majrts samtlige Befallningshafvande att till allmänhetens
efterrättelse kungöra, det hvar och en, som ansåge sig ega skäliga anspråk
på en dylik eftergift eller afkortning, hade aLt ansökning derom, beledsagad
af vederbörlige undersöknings-handlingar om olyckshändelsens
tillkomst och förloppet dervid, till Kongl. Majrts Befallningshafvande i Länet
ingifva, hvarefter det ålåge Kongl. Majrts Befallningshafvande att med
handlingarne i ämnet, jemte eget underdånigt yttrande, till Kongl. Majrt
inkomma, då Kongl. Majrt ville tillse, huruvida någon afkortning eller restitution
af de påförde eller erlagde afgifterne skäligen kunde sökanden i
behörig ordning beredas; så och efter det i följd häraf underdåniga framställningar
om restitution eller afkortning af bränvins-brännings-bevillning
för åtskillige personer egt rum, har Kongl. Majrt, genom Nådig remiss af
den 2 sistlidne September, till Stats-Utskol tet öfverlemnat berörde ansökningar,
jemte vederbörande Läns-Styrelsers deröfver afgifne utlåtanden, på
det Rikets Ständer måtte blifva i tillfälle alt besluta, om och lill hvad belopp
den i (rå gas tä l Ide eftergiften må sökanderne beviljas.
Yid tagen kännedom af berörde remisshandlingar, har Utskottet inhemtat,
att, för vinnande af ifrågavarande eftergift eller restitution, nedannämnde
sökande sig anmält:
irmo Grosshandlanden i Norrköping Jacob Philipson_, som anhållit,
att, sedan bränneri-byggnaden på dess egendom Marieberg i Östra Eneby
socken af Östergöthlands Län genom vådeld den 3o October 1842 nedbrunnit
och sedermera icke förr, än den 9 derpåföljde December, blifvit ånya
iståndsatt samt försedd med bränvins-brännings-redskap af 62 kannors
rymd, hörande till /\:<le classen med eld, för hvilken redskap afgift för sista
bränvins-brännings terminen eller för 3:ne månader blifvit erlagd med
206 R:dr Banco, sökanden måtte berättigas att återbekomma, hvad af berörde
afgift belöpte på den tid, hvarunder bran vins-bränning med samma
redskap icke kunnat idkas, eller från den 1 November till den 9 December;
och har Konungens Befallningshafvande i Länet, uti afgifvet underdånigt
utlåtande, föreslagit, att den ifrågaställde restitutionen måtte för de
38 dagar, hvarunder bränvins-bränningen måst inställas,bestämmas till 90
R:dr 3o sk. 1 1 r:st. Banco;
22I0 af Contracts-Prosten m. m. Doctor M. Stenhammar, som, jemte
förmälan, att bränneri-byggnaden vid dess egendom Ringstad i nyssnämnde
socken, genom vådeld tidigt på morgonen den 2 November 1843 nedbrun
-
Stats-Utshotlets Utlåtande> N.o 14>-
5
nit, i följd hvaraf sökanden blifvit uturståndsatt att vidare begagna den
bränvinspanna, hvilken han lill nyttjande uppgifvit, anhållit, att honom måtte
beviljas afkortning af belöpande pannerymds-afgift i förhållande till tiden,
hvarunder bränvins-bränningen icke af honom idkats; varande härvid
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergöthlands Län upplyst, att sökanden
till beskattning uppgifvit en bränvinspanna i i:a Classen om ^3
kannors rymd och i sådant afseende fått sig påförd stadgad halfårsafgift
af 114 R:dr 46 sk. Banco; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
underdånighet tillstyrkt, att afskrifning måtte sökanden beviljas af belöpande
pannerymds afgift för 6o dagar med 38 R:dr i5 sk. 4 i:st;
3:o af f. d. Riksdagsfullmägtigen J. P. Andersson i Eveboda, sora anmält
sig till erhållande af proportionerlig lindring i pannerymds-afgiften
för angifven bränvins-brännings-redskap vid dess sammanbyggde hemman
-L mantal Millingstorp inom Röks socken och | mantal Kohlstad i Hede
socken af Östergöthlands Län, hvilken redskap, i följd af hemmanens natten
mellan den 17 och 18 Mars 1843 inträffade förstöring genom vådeld,
icke kunnat under återstående delen af Mars och hela April månad begagnas;
utgörande den debiterade pannerymds-afgiften för första terminen 27
R:dr 43 sk. och för aldra terminen 10 R:dr 45 sk; och har Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande för sin del i underdånighet hemställt, att sökanden
mätte förunnas afkortning af berörde pannerymds-afgift för 43 dagar med
7 R:dr 3a sk. 5 r:st. Banco;
4:o af Bruksidkaren, m. m. N. F. Tisell, hvars bränneri-byggnad å
egendomen Hättorp i Tjellmo socken af Östergöthlands Län genom vådeld
den 12 Febr. 1843 nedbrunnit, hvarmedelst sökanden blifvit uturståndsatt
att under återstående delen af första bränvins-brännings-terminen begagna
de af honom vid sist förrättade manlals-skrifning angifne a:ne bränvinspannor
i a:dra klassen, den ena af 77 och den andra af 18 kannors rymd
att drifvas med eld och hvarför honom blifvit påförd en afgift för nämnde
termin af 135 R:dr; varande härvid af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
underdånighet tillstyrkt, att sökanden måtte få sig tillagd afkortning för 47
dagar med 70 R:dr 24 sk;
5:o af Possessionaten J. PTingqvist på Stora Lundby i Laske Härad af
Skaraborgs Län, hvilken anhållit om afkortning af den honom påförda afgift
för år 1844 i och för en vid sednasLe mantalsskrifning uppgifven bränvins-brännings-redskap
0111 43| kannors rymd af 3:dje klassen att drifvas
med ånga, enär, i anseende till bränneriets natten emellan den 7 och 8
6
Stati-Ulskottets Utlåtande,, N.o l4f
-
Januari samma år inträffade förstöring genom vådeld, berörde redskap icke
vidare under årets lopp kunde begagnas; i afseende hvarå LandshofdingeEmbetet
i nämnde Län underdånigst hemställt, att den Wingqvist påförde
bränvins-brännings-afgift, 240 R:dr B:co, måtte få utgå med endast
eller 10 Rrdr och således a3o R:dr afkortas;
6:0 af Bonden Häkan Persson i Edsvära Bossgården, inom Edsvära
socken af Skaraborgs Län, hvars bränneri natten emellan den 27 och 28
Mars i843 nedbrunnit; anhållande sökanden i följd häraf om afkortning Jill
hälften af den honom för samma år påförde afgift, 8 R:dr 3t) sk., för en
angifven bränvins-brännings-redskap om 25 kannor i irsla classen, hvilken
redskap sålunda icke kunde under den sednare bränvins-brännings-terminen
begagnas; varande denna ansökniag af Kongl. Majrts Befallningshafvande i
Länet i underdånighet förordad;
7:0 af egaren till Ekeröds Säteri i Malmöhus Län, Öfversten m. m. H.
Rosencrantz, som, i anseende till dervarande bränneri-inrältnings förstöring
genom vådeld natten emellan den 7 och 8 Febr. 1842, sökt eftergift af
samma års debiterade pannerymds-afgift 180 Rrdr, för en af honom angifven
93 kannors panna, under den lid, eller Mars och Aprif samt en del
af Februari månad, hvarunder bränvins-bränningen i följd häraf måst inställas;
och har Kongl. Majlis Befallningshafvande i Länet underdånigst föreslagit
befrielse för sökanden från erläggandet af en tredjedel af ifrågavarande
afgift eller 60 Rrdr Brco;
8:0 af Lars Hansson i Harlösa socken af Malmöhus Län, som anhållit,
att varda frikallad från utgörande af pannerymds-afgift under nästlidet
år för den af honom till begagnande uppgifne bränvinsbrännings-redskap, af
36 kannors rymd, hörande lill irsta Classen att drifvas med eld, hvilken
redskap, i följd af en i December månad 1843 åbyggnaderne å hans hemman
öfvergången eldsvåda, icke vidare kunde användas;
9:0 af aboen Abraham Rasmusson i Wanneberga inom Winslöfs socken
af Christianstads Län, hvars anhållan afser att vinna befrielse från
honom påförd bränvins-pannerymds-afgift för år 1843, utgörande 3o Rrdr,
af den anledning att hans bränvinsredskap jemte åbyggnaderne å hans hemman
natten mellan den 14 och i5 Januari samma år blifvit genom vådeld
förstörde, hvadan brön vins-bränning icke kunnat under årets återstående
del af honom idkas; och har Kongl. Majrts Befallningshafvande i Länet underdånigst
tillstyrkt, att åtminstone af berörde pannerymds-afgift måtte
varda med 27 Rrdr 24 sk. Brco i Nåder eftergifne; samt
Stats-Utskollets Utlåtande, N.-o l/j.1.
7
10:0 af Bonden Gisel Nilsson i Wekerum inom Blekinge Län, hvilken
sökt afkortning af bevillnings-afgiften, 3o R:dr B:co för den af honom för
år i844 anmälde bränvinspanna om t\i kannors rymd, enär denna redskap,
jemte bränneri-byggnaden, genom vådeld den 20 sist!. Januari så förstörts,
att någon bränvins-bränning icke vidare kunde af honom under året utöfvas;
varande denna ansökning af Landshöfdinge-Embetet i Länet i underdånighet
förordad.
Som de uti förrberörde ansökningar uppgifnej omständigheter angående
bränneri-verkens och redskapens förstöring genom vådeld, äfvensom rörande
de tider, hvarunder, i följd deraf, bränvins-bränning icke kunnat af sökanderne
utöfvas, blifvit af vederbörande Läns-Styrelser behörigen vitsordade,
samt vid sådant förhållande billigheten synes fordra, att någon afkortning
eller restitution af den debiterade och erlagde bränvins-brännings-bevillningen
varder sökanderne förunnad, har Utskottet, efter hvars tanka denna restitution
eller afkortning aferlagd eller endast debiterad bränvins-bränningsbevillning
bör, i öfverensstämmelse med den af Kongl. Maj:t i Nåder yttrade
åsigt, bestämmas i förhållande till den längre eller kortare tid, hinder lör
bränvins-bränningens utöfvande fortfarit, skolat hemställa,
det Rikets Ständer måtte för sin del bevilja förrbemälde sökande
restitution eller afkortning af ifrågavarande bevillningsafgifter
till följande belopp:
Grosshandlanden Philipson  R:dr 99: 3o. 11.
Doctor Stenhammar  3^: 3a. 8.
f. d. Riksdags-fullmägtigen J. P. Andersson . 7: 32. 5.
Bruksidkaren Tisell  72: — —
Possessionaten JPingc/vist  200: 34- 6.
Bonden Hukan Persson  4: 3o. —
Öfversten Rosencrantz  81: 26. 3.
Abraham Rasmusson  27:32. 7.
Bonden Gisel Nilsson  26: \o. 10.
äfvensom alt Lars Hansson i Harlösa må njuta
befrielse från erläggande af bränvins-bevill
nings-afgift
för år 1844 med  20: 19. —•
I sammanhang härmed och på det den omgång, som genom dylike
ansökningars hänskjutande till Rikets Ständers pröfning förorsakas, måtte
för * framtiden undvikas, samt vederbörande bränneri-egare derjemte, utan
afbidan af tiden för nästpåföljande Riksdag, genast komma i åtnjutande
8
Stats-Utskollets Utlåtande, N:o i/f.2.
af den restitution eller afkortning af bränvins-brännings-bevillning, hvartill de
i berörde hänseende kunnna anses berättigade, bar Utskottet trott sig böra
föreslå,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära,
det täcktes Kongl. Maj:t i Nåder pröfva och afgöra de,
ined anledning af Kongl. Circulär-Brefvet den 4 September
1841 > hädanefter i behörig ordning inkommande ansökningar
örn restitution eller afkortning af erlagde eller endast debiterade
brån vins-brännings-afgifter samt dervid i Nåder bevilja
den lindring i afseende på dessa afgifters belopp, som, i förhållande
till tiden, bvarunderbränvins-bränningen varit inställd,
må anses vederbörande tillkomma. Stockholm den i3 Januari
i845.
N:o 142.
! Ank. till Exp.-Utsk. d. i5 Jan. kl. 1. e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om utsynings-rätt åi Kronoskogar
för sådane boställen, som icke ega nation skog.
7/. A.)
I anseende dertill, att, vid regleringen af Kronans skogar inom Skaraborgs
Län, de fleste boställen derstädes uteslötos från den af ålder dem
tillerkända utsynings-rätt på desse skogar, har Fr. v. Zweigbergk i BondeStåndet
väckt en till Utskottet remitterad motion, med yrkande, att alla
skoglösa boställen måtte, efter föregången undersökning om behofvet, erhålla
utsyning å närmaste Kronoskog af byggnadsvirke och gärdsel; men då
uti Kongl. Förordningen om skogarne i Riket af den 1 Augusti i8o5 stadganden
redan äro gifne, när och i hvad ordning boställshafvare, som sakna
skogstillgång, må förhjelpas till timmer och byggnadsvirke, tillstyrker
Utskottet,
att någon åtgärd, i anledning af motionen, icke måtte å Rikets
Ständers sida vidtagas. Stockholm den i3 Januari i845.
N:o
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 1/^3.
9
N:o i43.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i5 Jan. kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, rö
rande afskrifning af åtskillige i förra allmänna Magazinsfondens
räkenskaper balancerade summor. (1. A.)
Uti Dess till Rikets Ständer under den 6 sistlidne Augusti aflåtne
Nådiga Proposition, angående åtgärder till behöfvandes undsättning i missväxt-år,
har Kongl. Maj:t bland annat, gifvit Rikets Sländer tillkänna att,
enligt den öfver förra allmänna Magazins-fonden sednast afslutade Hufvudbok
för år 1842, nämnde fonds vid årets slut utbalancerade behållningar
och fordringar utgjorde ett sammanräknadt belopp af 276,538 R:dr 25 sk.
3 rst., hvaremot fondens skulder uppgingo till 930,128 R:dr 34 sk. 3 rst.,
deribland 925,000 R:dr till Rikets Ständers Bank, utgörande Bankens återstående
fordran å de till allmänna Magazins-inrättningen åren 1815 och
1818 af Rikets Ständer anslagna creditiv. Då nu, på sätt i den Nådiga
Propositionen vidare förmäles, största delen af Magazins-fondens fordringar
vore af den beskaffenhet, att för dem sannolikt icke något kunde komma
att inflyta eller att i afseende å dem annan åtgärd icke blefve att vidtaga,
än att, efter föregången utredning och pröfning, afskrifva beloppen; men en
sådan utredning, författnings-enligt verkställd, medförde kostnader, hvilka
troligen icke ersattes af hvad Staten derigenom möjligen kunde påräkna,
hvadan den utväg syntes böra föredragas att, utan vidare undersökning eiler
omgång, genast till afskrifning befordra alla sådana poster, för hvilka påtagligen
icke någon ersättning vore att förvänta, har Kongl. Maj:t af sådan
anledning till Siats-Utskottet i Nåder öfverlemna! en i förenämnde hänseende
författad balance-utredning, på det att Utskottet måtte komma i tillfälle
att föreslå Rikets Ständer de belopp, hvilka genast kunde och borde i
Magazins-fondens räkenskaper afskrifvas; hvarvid Kongl. Majit jemväl ansett
nedannämnde summor lämpligen kunna utur berörde Fonds handlingar afföras,
nemligen:
1) 12,057 R:dr i3 sk. 6 rst., utgörande värdet af Marice f. d. Brän
neri
och Magazin, hvilka byggnader, jemte åtskilliga inventarier, blifvit,
Bih. till Rik. St. Prot. i8/j.5. 4 Sami. 1 Afd. 36 Haft. 2
IO
Stats-Utskotlets Utlåtande, N:0 14?>.
enligt Kongl. Brefven af den 26 April 1826 och den] 27 Juli 1840, öfverlåtne
till Sällskapet för växel-undervisningens befrämjande;
2) i3,268 R:dr 16 sk. 5 rst, utgörande värdet af Catharina f. d.
Bränneri och Maguzin, öfverlåtne till Committerade för sjukvården i hufvudstaden,
jemlikt Kongl. Brefven af den 21 November 182'? och den 26
Mars 1828; och
3) 23,588 R:dr 4 1 1 •> utgörande värdet af åtskilliga fastigheter i
Carlskrona, hvilka, enligt Kongl. Brefvet af den a3 Januari i83o, blifvit
öfverlåtne till begagnande för Kongl. Maj:ts Flottas behof.
Utskottet får i anledning häraf anföra, att, sedan Kongl. Maj:t, jemlikt
högstberörde Nådiga Bref af den 26 April 1826, till Sällskapets för växelundervisningens
befrämjande disposition under 18 års tid upplåtit Mariae f.
d. bränneri-byggnader till inrättande af en Normalskola för nämnde undervisnings-methods
begagnande, samt denna öfverlåtelse sedermera blifvit af
Rikets Ständer vid 1828—i83o årens Riksdag godkänd, så hafva, uppå derom
gjord Nådig framställning, Rikets sednast församlade Ständer, enligt under
dånig skrifvelse af den i<) Juni 1840, bifallit, att berörde f. d. bränneribyggnader
finge af ofvanbemälde Sällskap fortfarande användas till local för
en dylik Normal-Skola, med skyldighet likväl för Sällskapet att, när denna
Skola icke vidare funnes vara behöflig, såsom seminarium för bildande af
lärare vid folkskolorna, ifrågavarande byggnader till Staten återlemna.
Likaledes hafva Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 1 1 December
182g, förklarat sig gilla de af Kongl. Maj:t vidtagne dispositioner,
hvarigenom Catharinas f. d. bränneri och magazin samt ofvanberörde i
Carlskrona befintliga, Magazins-Fonden tillhöriga, byggnader blifvit upplåtne,
de förra för inrättande af ett sjukhus och de sednare till begagnande
för Kongl. Maj:ts Flottas behof; hvarvid Rikets Ständer dock fästat det förbehåll,
att nämnde byggnader och lägenheter, då de för de uppgifne ändamålen
ej vidare behöfdes, skulle till Staten återfalla. Vid sådant förhållande
och då, efter hvad Utskottet inhemtat, värdet af åtskilliga andra Magazins-fondens
fastigheter, hvilka till allmänna behof öfverlåtits, långt för
detta blifvit utur fondens räkenskaper uteslutne, har Utskottet trott sig
böra hemställa,
det Rikets Ständer måtte bifalla, att värdet af Marite och
Catharinas f. d. Bränneri-byggnader samt ofvannämnde fastigheter
i Carlskrona, utgörande ett saminanräknadt belopp af
48,gi 3 R:dr 34 sk. 10 rst. Banco, må varda i behörig ord
-
Stats-Utskoltets Utlåtande, IV.o
ning afskrifne; dock under vilkor * att dtessa byggnader, då
desamma icke vidard finnas erforderlige för de ändamål, hvartill
de. jemlikt Rikets Ständers förrberörde underdåniga skrifvelse!'
af den ii December 1829 och den 19 Juni 1840, blifvit
upplåtne, skola till Stats-verket återställas
Hvad deremot angar de öfriga uti Magazins-Fondens hufvudbok för
år iS.ja utbalancerade fordringar, utgörande, efter afdrag af fastighets- och
inventarie-värden, tillsammans 219,298 R:dr 21 sk. 6 rst., bland hvilka
ingen serskild post blifvit af Kongl. Maj:t till afskrifning uttryckligen föreslagen,
så visar sig af den till Utskottet i Nåder öfverlemnade balanceberättelse,
att en del af dessa fordringar, i hänseende till sin giltighet, bero
på vederbörande Domstols pröfning; hvadan under nuvarande omständigheter
afskrifning af desamma icke synes kunna ifrågakomma. Beträffande åter
de öfriga, så har Utskottet af berörde balance-berättelse och andra tillgänglige
handlingar icke kunnat hemta den fullständiga kännedom af förhållandena,
som erfordras för att tillförlitligt bedöma, huruvida, i saknad af all
utväg till liqvids erhållande, någon eller några af ifrågavarande balancesummor
må böra utur fondens räkenskaper afföras. Det torde derföre, efter
Utskottets tanka, lämpligast på vederbörande embets-myndigheter fortfarande
böra ankomma att magazins-fondens återstående fordringar, för så
vidt indrifning deraf icke kan till vägabringas, i öfverensstämmelse med stadgandena
uti Kongl. Förordningen af den 11 December i83o, till afskrifning
befordra. Enär emedlertid en skyndsam verkställighet af nämnde indrifnings-
eller afskrifnings-åtgärder desto heldre synes vara af omständiglieterne
påkallad, som derigenom dels nedsättning skulle beredas uti de för
omförmälde magazins-ärendens utredning nu erforderlige aflönings-kostnader,
dels ock Rikets Ständer såmedelst komma i tillfälle att till pröfning företaga
frågan, rörande liqvid eller afskrifning af den skuld, hvaruti, på sätt ofvanberördt
är, magazins-fonden hos Rikets Ständers Bank häftar, har Utskottet
funnit sig ega anledning tillstyrka,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att ej mindre Kongl. Stats-Contoret, till hvilket, jemlikt
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 20 Mars
1841 och Kongl. Brefvet den 22 Decembersamma år, befattningen
med förra Allmänna Magazins-fondens ärenden blifvit
12
Stats-lJtskottets Utlåtande, N:o 144'
vid i843 års slut från Kongl. Kammar-Rätten öfverflyttad,
än ock öfrige vederbörande embetsmyndigheter måtte undfå
Nådig föreskrift att, så vidt omständigheterne medgifva, påskynda
utredningen af Magazins-fondens återstående balanceoch
fordringsposter, på det att medlen, der så ske kan, må
varda indrifne eller, om sådant bör ega rum, till afskrifning
i författningsenlig ordning befordrade; och torde Rikets Ständer,
i sammanhang härmed, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begära, det täcktes Kongl. Maj:t vid nästinstundande Riksdag
till Rikets Ständer öfverlemna berättelse, angående de resultat,
hvilka genom ofvannämnde utrednings-åtgärder kunnat
åstadkommas. Stockholm den i3 Januari i845.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående befrielse från
ordinarie roteringsskyldigliet för Pastor s-bostället i Östra
Hos Preste-Ståndet har, uti memorial, som till Stats-Utskottet blifvit
remitteradt, Herr Biskopen m. m. Doctor Holmström anfört, att Östra
Wingåkers församlings Kyrkoherde-boställe inom Strengnäs Stift alltsedan
år 1754, då Östra Wingåker, dittills en till Vestra Wingåker hörande Capell-församling,
derifrån skiljdes och förvandlades till ett eget Gäll, äfven
såsom pastors-boställe bibehållit den ordinarie rotering, detsamma förut vidkänts,
och icke eller blifvit af de under sednare åren tillförordnade Rolejemknings-Comiteer
föreslaget till erhållande af befrielse från denna tunga.
Enär emedlertid, jemlikt Författningar ne, Kyrkoherde-boställen egde frihet
från ständigt knektehåll, hvaremot extra rotering i krigstid, enligt PresteSlåndets
åtagande, dem ålåge, så och då ofvanberörde Pastors-boställe i
Östra Wingåker, Qvarngölet benämndt, utgjorde ett af de lill inkomsterne
svagare i Riket, med endast 41 tunnlands årlig såningsjord, och dessutom vore
betungadt med 8 R:drs grundränta och | tunna kronotionde spanmål, har,
af sådan anledning, motionären föreslagit, att, i likhet med hvad, enligt
Wingåkers socken.
(1. A.)
Stnls-Vtskotlets Utlåtande, N.o i44-
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse af den 27 October 1840, blifvit i
afseende på Torps sockens pastors-boställe på Dalsland medgifvet, jemväl
pastors-bostället i Östra Wingåker måtte från den ordinarie roteringsskyldigheten
befrias, äfvensom att Rikets Ständer ville bos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att, derest berörde rotering icke kunde helt och hållet
upphöra, densamma finge öfverflyttas på andra närbelägna oroterade, icke
privilegierade, hemman, eller ock ersättning derför meddelas genom 10-  tefrihets- eller vacance-afgift.
Såsom skäl för den vid sistförflutna Riksdag medgifna lindring uti
roteringsskyldigheten för pastors-bostället i Torps socken, hafva Rikets
Ständer åberopat dels det förhållande, att Kongl. Maj:t, uti Dess Nådiga Bref
den 1 November i833, angående utsedde Committerade förrättade jemkningar
i 1811 års extra rotering samt förslagsvis uppgjord ny indelning i
sländigt soldat- och båtsmanshåll af oroterade skatte-, krono- och frälsehemman,
m. m., gillat och fastställt den af Committerade vidtagne tillämpning
af Författningarne, enligt hvilken de, med befrielse för kyrkoherdeboställen
från ständigt knektehåll, ålagt dem extra rotering, dels ock att
.sistnämnde boställens indelning till ordinarie rotering vore stridande emot
de för presterskapet utfärdade privilegier. På dessa skäl, hvilka till det
ämne, hvarom nu är fråga, ega full tillämplighet, har Utskottet funnit sig
böra hemställa,
alt Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begära, det kyrkoherde-bostället i Östra Wingåkers socken
må varda befriadt från den ordinarie rotering, som af detsamma
nu utgöres samt, i likhet med öfriga sådane boställen, endast till
extra rotering förbindas; men att, derest Kongl. Maj:t, i anseende
till den rubbning uti indelningsverket, sorn härigenom
komme att uppstå, skulle finna Sig förhindrad att härtill
lemna Nådigt bifall, Kongl. Muj:t täcktes i Nåder tillåta, att
berörde boställe, i likhet med hvad för Capellans-boställen
egt rum, må befrias från rotering genom densammas flyttning
på andra närbelägna och oroterade, men icke priviligierade,
hemman och lägenheter, eller ock att, i händelse bostället, i brist
på tillgängliga hemman för flyttningen, måste i roteringen
qvarstå, detsamma måtte få sig tilldelad motsvarande vederlag
af rotefrihets- eller vacance-afgifterne. Stockholm den 13
Januari i845.
*4
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o f//S.
N:o i45.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i5 Jan. kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om nedsättning i arrendet
för lägenheten Stallmästaregården inom Solna Socken
och Danderyds Skeppslag af Stockholms Län.
(I. A.)
Från Borgare-Ståndet har Stats-Utskottet erhållit remiss å ett af
Herr Lundelius, L. kV., hos bemälde Riks-Stånd afgifvet memorial, innefattande
hemställan, att arrendet för den under Carlbergs Kungsgård lydande
värdhus- och kroglägenheten Stallmästaregården inom Solna socken och Danderyds
Skeppslag af Stockholms Län, hvilket arrende, jemlikt Kongl. Kammar-Collegii
den 24 October 1833 utfärdade, under 3o års tid, räknad från
den 16 Maj 1834» till midfastan år 1864, gällande arrende-contract, uppginge till
ett årligt belopp af 158 tunnor 26 § kappar spanmål, oberäknadt andra arrendatorn
åliggande skyldigheter, måtte från och med år 1844 få utgöras med allenast
100 tunnor spanmål; och har motionären, till stöd för denna hemställan
anfört: att, före vidtagandet af nuvarande contract, arrende-afgiften för
nämnde lägenhet erlagts med allenast nära l\i tunnor spanmål; att ställets
värde såsom värdhus numera, i följd af folklifvets förändrade beskaffenhet,
i hufvudsaklig mon försämrats; att den till lägenheten hörande jord icke
utgjorde mera än omkring 4 tunnland, och att bibehållandet af nu stadgade,
öfverdrifvet höga, arrende ofelbart måste medföra arrendatorns fullkomliga
obestånd.
Af de uti förrberörde motion åberopade och dervid bilagde handlingar
har Utskottet inhemtat, att nuvarande innehafvaren af lägenheten Stallmästaregården,
Värdhus-idkaren Pierre Bichard, hvilken genom Kongl. Kammar-Coliegii
den 11 Mars 1840 meddeldte Transport-Resolution fått på sig
öfverlåtet i833 års olvannämnde arrende-contract, uti en den 20 Mars
1843 till Kongl. Maj:t ingifven skrift, under åberopande af de för värdhusrörelsen
å nämnde lägenhet missgynnande förhållanden, som under de sednare
åren inträffat, äfvensom af Bichards oförmåga att stadgade arrendevilkoren
uppfylla, i underdånighet anhållit, det täcktes Kongl. Maj:t lill Rikets
näst sammanträdande Ständer aflåta Nådig Proposition, angående bevilljandet
af enahanda nedsättning uti arrendeafgiften, som nu blifvit af
motionären föreslagen. Uti häröfver afgifne underdåniga utlåtanden hafva
Stats-Utskottets Utlåtande, N'.o 1^5.
i5
Kronofogden i orten och Kongl. Majrts Befallninghafvande i Stockholms
Län i så måtto understödt Bichards förenämnde ansökning, att, på grund
af uppgjord beräkning, rörande de inkomster, hvilka ej mindre af värdhusoch
kroglägenheterne, än af den tillhörande jorden sannolikt kunde arrendatorn
tillflyta, det årliga arrende-beloppet ansetts skäligen böra minskas med
22 tunnor U kappar spanmål. Kongl. Kammar-Collegiurn har deremot i
underdånighet förklarat, att, ehuru det nuvarande arrendet betydligt öfverstege
hvad som, enligt förr gällande contract, erlagts, detsamma likväl icke
kunde betraktas såsom alltför högt och ej eller blifvit af sökanden viddess
öfvertagande af arrendet så ansedt, hvilket nogsamt ådag&lades af den omständighet,
att Bichard i afträdessumma till förre arrendatorn betalt icke
mindre än 6ooo R:dr Banco; hvadan och då det af sökanden för sin underdåniga
anhållan hufvudsakligen anförda skäl af minskad trafik vid Stallmästaregården,
föranledd dels af de lättade communicationerne med ångfartyg
till ställen, mera aflägsna från hufvudstaden, och dels deraf, att Kongl. Djurgården
utgjorde den allmännaste promenad-platsen för stadens invånare, sålunda
grundade sig på förhållanden, hvilka ingalunda tagit sin början efter
år 1840, då Bichard öfvertog arrendet, utan redan då egde rum, funne Collegium
sig böra i underdånighet afstyrka Nådigt bifall till berörde ansökning;
och har Kongl. Maj:t, enligt Nådig Resolution af d. i i Oclober 1843,
på grund af hvad Kamipar-Collegium sålunda yttrat, ansett Sig sakna skäl
att å ansökningen fästa afseende.
Då, efter Utskottets tanke, eftergift eller lindring uti de för Kronans
fasta lägenheter genom behöriga contract bestämda årliga arrenden, endast
med största varsamhet synes böra beviljas, helst lättheten af en sådan
eftergifts erhållande sannolikt skulle icke allenast från en del af nuvarande
arrende-innehafvare framkalla anspråk på tillgodonjutande af enahanda
förmoner, utan ock vid blifvande arrende-auctioner föranleda alltför höst
. ö
uppdrifne anbud, hvilka åter måste hafva till följd arrendatorns obestånd;
så och i betraktande jemväl af de uti Kongl. Kammar-Gollegii ofvanberörde
utlåtande anförde omständigheter, har Utskottet ansett
skäl icke vara för handen att till Herr Lundelii förrberörde
motion tillstyrka Rikets Ständers bifall. Stockholm d. i3
Januari 1845.
16 Stals-Utskottets Utlåtande, N.o i.j.6.
N:o 146.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i5 Jan. kl. 1 e. tn.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, rörande ersättning till
Lieutenanten A. Linnström för den genom arrendet af Bråborgs
Kungsgård honom tillskyndade förlust. (I. A.)
Uti ett hos Ridclerskapet och Adeln afgifvet memorial, hvarå StatsUtskottet
erhållit remiss, har Herra/ RobsahmC. R., anäragit, att, sedan
uti Kongl. Mapts Befallningshafvandes i Östergöthlands Län den i3 Mars
183"y utfärdade Kungörelse, hvarigenom Bråborgs Kungsgård på arrende
under 3o års tid utbjudits, Kungsgårdens egorymd blifvit, i öfverensstämmelse
med en af vederbörande Landtmätare år i836 aflemnad beskrifning,
uppgifven såsom utgörande i åker, äng och odlingsbar mark tillsammans
83o \ tunnland, hade, i förlitande på denna uppgifts riktighet, Lieutenanten
August Linnström vid auctionen inropat nämnde arrende, emot ett årligt
arrende-belopp af 58o tunnor spanmål, hvarefter behörigt contract, deruti
egovidden upptagits, i enlighet med nyssberörde Kungörelse, blifvit af Kongl.
Kammar-Collegium för honom utlärdadt. Efter tillträdet af ari'endet hade
Linnström likväl snart kommit i erfarenhet deraf, att omförinälcie uppgifter,
hvarpå arrendatorn grundat sin beräkning, i afseende på beloppet af den
erbjudne arrende-afgiften, icke vore med verkliga förhållandet öfverensstämmande;
hvarefter vid en genom vederbörande Landtmätare, i närvaro af
Krono-Ombud, anställd och sedermera genom Härads-Rätts besigtning controllerad
undersökning, blifvit utröndt, att Kungsgårdens egor i åker, äng
och odlingsmark rätteligen utgjorde 38a tunnland kappland mindre, än
i auctions-kungörelsen uppgifvits. Följden häraf hade ock varit, att arrendatorn,
i saknad af utväg att med egendomens afkastning bestrida de årliga
arrende-umgälderne, måst med sin enskilda förmögenhet fylla de uppkomne
bristerne och under de a:ne åren 1843 och 1843 funnit sig urståndsatt att
arrendet behörigen utgöra. Uppå Limströms i anledning häraf framställde
yrkande om ersättning från Kronans sida för den honom i berörde hänseende
tillskyndade förlust, hade Lösings Härads-Rätt, enligt Utslag af den 14
Stats-Utskottets Utlåtandej N.-o t/fS.
September 1842, enär af den uti Auctions-Kungörelsen såsom dels odlad dels
odlingsbar uppgifne jord, 38a tunnland i| kappland befunnits tjenlig endast
till bete, förklarat Linnström berättigad att efter laga fardag afträda Bråborgs
Kungsgård midfastan år i844> äfvensom att, jemte lillgodonjutande
af skälig nedsättning i betingade arrende-afgiften under fardagsåret, tillika
undfå nöjaktig ersättning dels för den förlust, som derigenom att uppgifterne
angående Kungsgårdens ego-slag varit felaktige, kunnat under de fem första
arrende-åren, räknadt från i838 års fardag, Linnström tillskyndas, dels för
den vinst, arrendatorn, i händelse dessa uppgifter varit riktiga, tilläfventyrs
varit i tillfälle att, genom Kungsgårdens besittande under återstående
arrende-tiden deraf hemta; kommande ej mindre arrende-afgiften för fardagsåret,
än ersättningsbeloppen, att af utsedde Gode Män bestämmas. Då
emedlertid arrendatorn heldre önskade att, emot en, jemförelsevis ringa,
godtgörelse, nedlägga sina af Domaren redan godkände anspråk på en betydligare
ersättning från Kronans sida, än fortsätta en rättegång, som möjligen
först efter en längre tids förlopp kunde bereda honom skadestånd
samt medgifvandet af en sådan på billighet och rättvisa grundad godtgörelse
jemväl syntes för Kronan innebära fördel, helst rättegångens fortsättning
möjligen kunde för Staten bereda ytterligare kostnader och förhöjning af
ersättnings-summans belopp, bar motionären i sådant afseende föreslagit,
att, emot det att Lieutenanten Linnström afstode från sina i och för arrendet
af Bråborgs Kungsgård hos Kronan egande ford rings-anspråk, Rikets
Ständer måtte dels bevilja afskrifning af de ännu oguld ne arrende-afgifterne
för åren 1842 och iS43, äfvensom den husröte-brist å Kungsgården, hvarför
Linnström möjligen kunde komma att häfta, dels oek, såsom ytterligare
ersättning för de honom genom arrendet tillskyndade förluster, tillägga
honom antingen 12,000 R:dr Banco, i ett för allt, eller ock ett årligt anslag
af 1,000 R:dr samma mynt, intilldes han uti Statens tjenst erhölle sådan
befattning, hvaraf han och hans talrika familj kunde hemta tarflig
bergning.
Till vidare upplysning i ämnet har motionären sedermera till Utskottet
inlemnatåtskiilige handlingar, hvaraf bland annat inhemtats, att Lieutenanten
Linnström, hvilken försummat att, jemlikt det angående Bråborgs
Kungsgård upprättade ofvanberörde arrende-contract,’ inom 6 månader före
de fem första arrende-årens förlopp, anskaffa ny godkänd borgen för arrendets
fullgörande under de nästföljande 10 åren, af sådan anledning blifvit
Bih. till R. St. Prat, 184$• 4 1 Af&- 3$ Haft. 3
i8
Stats-Utskoltets UtlåtandeJY:o l/fl•
genom Lösings Härads-Rätts den 18 April 1843 gifne, laga-kraftvunne, Utslag,
förpligtad att genast, och utan åtnjutande af fardag, till Kongl. Maj:!,
och Kronan afträda nämnde Kungsgård; att, på grund af detta förhållande,
Östergöthlands Lagmans-Rätt, medelst dom af den 3i Juli 1844» vid pröfning
af Härads-Rättens ofvanberörde motvädjade Utslag af den i4 September
1842, förklarat den Lumström från Kronans sida tillkommande godtgörelse
böra inskränkas till nöjaktig ersättning för den förlust, som Linnström
genom arrendet tillskyndats under den tid han detsamma innehaft;
samt slutligen att, vid en den 27 sistlidne September å Bråborgs Kungsgård
anställd af- och tillträdes-syn, Lieutenanten Linnström fått sig ålagdt att ansvara
för en husröts-brist af 8,865 R:dr B:co.
Då, enligt hvad handlingarne sålunda utvisa, frågan om den ersättning,
hvilken Lieutenanten Linnström i egenskap af arrendator utaf Bråborgs
Kungsgård må vara berättigad att från Kronans sida tillgodonjuta, ännu
icke är i domstolsväg slutligen afgjord, hvartill kommer, att Syne-Rätlens
angående husröte-bristens belopp gifne ofvannämnde Utslag icke eller vunnit
laga kraft, så och enär under sådane förhållanden det icke synes kunna
med någon säkerhet bedömas, huruvida antagandet af det utaf motionären
å Linnstöms vägnar framställde liqvidationsförslag är med Statens fördel öfverensstämmande,
har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att Herr af Robsahms ifrågarande motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 10 Januari 1845-
N:o 147.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i5 Jan. kl. 1 e. r».
Utlåtandei fråga om Mynthusets inredning till embetsrum åt
samtelige Stats-Departementen, med undantag af Utrikes Departementet.
(U. A.)
Ridderskapet och Adeln har till Stats-Utskottet öfverlemnat en af
Herr von Hartmansdorff A., väckt motion, deruti, på flere anförda skäl,
föreslagits, att det såkallade Mynthuset måtte upplåtas till Embetsrum åt
samtelige Stats-Departementen, med undantag för det Utrikes, samt att me
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N.o l/j.8.
l9
del blefve anslagne till husets inredning för detta ändamål, äfvensom till
Mynt-verkets och dervarande Embefs-verks förflyttning annorstädes.
I anledning af vid näsllidne Riksdag gjorda förslag, att antingen Departements-Cheferne
måtte erhålla bostäder i samma hus, der deras Expeditioner
äro inrymde, eller ock att samtliga Expeditioner sammanfördes i
i en local, utan att boställsrum i sammanhang dermed anvisades, anhöllo
Rikets Ständer i underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes, efter anbefalld undersökning
af alla de omständigheter, som på bedömandet af det ena eller
andra förslagets företräde kunde hafva inflytande, till Rikets näst derefter
sammanträdande Ständer i Nåder öfverlemna en slik utredning, jemte Nådig
Proposition i ämnet. Då emedlertid Rikets Ständer icke fått en så beskaffad
framställning emottaga, samt frågan sålunda fortfarande beror på Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning, anser #ig Utskottet, i anledning af ofvanberörde motion,
ej kunna tillstyrka någon åtgärd. Stockholm den i3 Januari
i845.
N:o 148.
Ank. till E.vp.-Utsk. d. iå Jan. kl. t e. m.
Utlåtande., i anledning af väckt motion om inrättande utaf Arbetshus
i hvarje Län. (U. sJ.)
Uti en inom Bonde-Ståndet af Pehr Bengtsson från Calmar Län
väckt, till Stats-Utskotlet remitterad, motion, i hvilken Niklas Nilsson och
Nils Peter Pettersson från samma Län förklarat sig instämma, har blifvit
liemstäldt, att, då Kongl. Förordningen af den 29 Juli i833 föreskrifver,
det lösdrifvare eller så kallade försvarslöse skola till allmänna CorrectionsInrättningarne
försändas, men antalet af sådane personer numera tilltagit
ända derhän, att de icke kunna i nämnde Inrättningar inrymmas, utan ofta
måste förvaras i Länsfängelserne, der de, genom umgänget med brottslingar,
belt och hållet förderfvas i moraliskt afseende, serskilda Arbetshus måtte,
i mon af behofvet, varda inrättade uti hvarje Län, för dylike försvarslöses
emottagande.
20
Stats-Utskottets Utlåtande, 7Vr:o 149 ■
Enär detta förslags verkställande skulle, i anseende lill de större
byggnader, sorn derför blefve af nöden, föranleda betydliga kostnader för
Stats-Verket, som redan i och för fångvården är hårdt betungadt, och då
dessutom erfarenheten ådagalagt, att här i landet förut varande Arbets-Inrättningar
icke kunna upprätthållas utan bidrag från det allmännas sida, i
följd hvaraf Staten sannolikt komme att, genom de sålunda föreslagna nya,
än ytterligare vidkännas årliga uppoffringar, så och under antagande, att i
de nya Läns-fängelse-byggnader, hvartill medel blifvit af Rikets sednast
församlade Ständer anvisade, sådant utrymme kan vinnas, att försvarslöse
personer må, under den tid de derstädes förvaras, varda från brottslingar
afskiljde, har, vid ärendets för öfrigt outredda skick, Utskottet ansett sig
icke böra tillstyrka bifall å motionen, utan hemställer,
att densamma må förfalla. Stockholm den i3 Januari i845.
N:o 14f>-
Ank. till Exp.-Utsk. d. r5 Jan. kl, i e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättighet för Krono
Fjerdingsmän
att vid resor i visse tjensteärenden undfå
skjutslega. (U. A.)
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion,
bar Lars Pettersson från Blekinge Län föreslagit, dels att då arrestanter
skola, under bevakning af Krono-fjerdingSmän, forslas till närmasta Kronoeller
Häradshäkte, desse bevakningsman måtte åtnjuta Kronoskjuts-lega för
En häst, fram och åter, med iagttagande likväl, att, om fångarne äro två
till antalet, bevakaren då åker på samma vagn efter tvä hästar, dels att
fjerdingsman måtte, när de anbefallas vara tillstädes vid marcher, skjuts
ombyten
m. m., undfå af Statsmedlen skjutsersättning för En Häst med
16 sk. Banco milen från hemvistet och tillbaka.
På sätt i motionen uppgifves, bestås icke Fjerdingsman någon gcdtgörelse
för besvär och tidspillan vid arrestanters forslande eller vid manskaps
transporterande medelst Kronoskjuts; men som i förra fallet Fjerdingsman
-
Siats-Utskottets Utlåtande, Nto 1^9• 21
män åka efter samma häst som fången, samt i det sednare, för den händelse
de skola transporten eller marchen åtfölja, de få begagna den Kronoskjuts,
hvilken för tillfället uppbådats, så tillskyndas dem icke eller några
serdeles kostnader i och för nämnde förrättning-ar. Deremot äro, enligt
Kongl. Kungörelsen den a5 Januari 1842, fjerdingman berättigade till
skjuts- och tractamentsersättning vid besigtningar, värderingar m. m. för
K ronans räkning; Och då för öfrigt fjerdingsmäns-befattningarne äro förenade
med så beskaffade bestyr, som svårligen kunna i hvarje påkommande
fall serskildt af Staten vedergällas, anser Utskottet
sig icke kunna å Lars Petterssons ifrågavarande motion tillstyrka
bifall. Stockholm den i3 Januari 184b.
Bih. till Rik. St. Fröt. 1845, 4 Sami. t A/d. 36 Ha/t.
4
STOCKHOLM, I. Marchs, i845.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o i5o.
1
N:o 130.
Ant. till Exp.-Utsk. den i5 Jan., kl. i e. ta.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om upphörande af Embets-
och Tjensternäns skyldighet att aftjena begrafningshjelp.
(I. A.)
Uti memorial, som af Ridderskapet och Adeln blifvit till Stats-Utskottet
remitteradt, har Herr Cederschiöld, P. G.j med förnyande afen vid
sistlidne Riksdag af Hans Excellence Herr Grefve Löwenhielm G., väckt
motion, föreslagit: att lönerne för alla Statens tjenster måtte, i likhet med
hvad redan genom Kongl. Brefvet den i4 Maji 1831 blifvit för Tullverket
stadgadt, få tillträdas månaden efter den, då utnämning till tjensten
egt rum; att Stats-Verket borde öfvertaga uppbärandet af all uppbörd,
sorn nu under namn af vacance- och liggetids- samt nådårsbesparingar til
Pensions-cassorne ingår; att redan a^tjenad begrafningshjelp hädanefterl
likasom förut, måtte utbetalas i mån af afgång, och att emedlertid en un,
dersökning blefve företagen till utrönande af hvad verkeligen i sådant afseende
aftjenats.
Från samma Riks-Stånd har Utskottet jemväl erhållit remiss å en
motion af Herr Freidenfeldt, F., som, jemte framställning af de kännbara
uppoffringar, hvilka genom åliggandet alt vid embetens och tjensters tillträdande
aftjena begrafningshjelp tillskyndades de dessutom i allmänhet
med nog knappa löner försedde embets- och tjenstemännen, samt under
åberopande af den befrielse från nämnde åliggande, hvilken blifvit StatsRådets
Ledamöter medgifven, hemställt, att samtlige embets- och tjenstemän
måtte för framliden frikallas från begrafninshjelps aftjenande, och att,
såsom följd häraf, de nu i tjenst varande embets- och tjenstemän förklaras
berättigade att, vid skeende afgång ur Statens tjenst, från Stats-Verket
återbekomma det belopp, de under benämning af begrafningshjelp hitintills
aftjenat, hvilket belopp äfven borde utbetalas till sterbhusen efter
de personer, som i Statens tjenst med döden afgå.
Bih. till R, St. Prot, 184S» 4 Sand. 1 Afd, 3j Hå/t. 1
2
Stats-U (skottets Utlåtande} N:o i5o.
Enligt Rikets Ständers vid 1823 års Riksdag fattade beslut och Kong!.
Maj:ts under den i5 November 1826 för Civil-Statens Pensions-cassa i
Nåder utfärdade Reglemente, har nämnde Cassa fått sig tillagd den, Statsverket
förut tillkommande, rättighet att uppbära inkomsten af vacante
löner under förslags- och liggetiden, äfvensom Nådårsbesparingar efter de,
civile embets- och tjenstemän, som taga afsked; i hvilket afseende likväl
jemlikt Kongl. Brefvet af den 1 1 Februari i832, den inskränkning eg1
rum, att nådårsbesparing icke kommer nämnde Cassa till godo i de fall.
då den afskedstagande embets- och tjenstemannen erhåller pensions å
Allmänna Indragnings-Staten. Arméens Pensions-Cassa, hvilken sedan äldre
tider tillbaka egt att, vid inträffande ledigheter af tjenster, hvilkas innehafvare
äro berättigade att från Cassan erhålla pension, uppbära de under
vacance- och liggetiden besparade löner, har numera, till följd af Rikets
åren 1828—i83o församlade Ständers beslut och Kongl. Brefvet af
den i3 Mars i83o, undfått rättighet att, under enahanda förhållanden
som Civil-Statens Pensions-Cassa, tillgodonjuta jemväl begrafningshjelpsbesparingar.
Sistnämnde förmon blef vid samma Riksdag äfvenledes tillerkänd
Amiralitets-Krigsmans-Cassan; och hafva Rikets Ständer, enligt underdånig
skrifvelse af den no Januari i84i> bifallit, att de lönebesparingar,
som vid Sjö-Staten under vacance- och liggetiden uppkomma, må, i
likhet med hvad under enahanda förhållanden eger rum i afseende på Arméens
och Civil-Statens Pensions-Cassor, ingå till Amiralitets-KrigsmansCassan.
Vid besvarande af Hans Excellence Herr Grefve Löwenhielms förenämnde
motion yttrade i84o års Stats-Utskott, uti utlåtandet N:o 145,
att, ehuru motionärens förslag funnes grundadt på goda skäl, likväl och då
detsamma ej skulle kunna bringas till verkställighet med mindre än att
Pensions-Cassorne, till hvilka begrafningshjelps-besparingarne i de fall, då
icke motsvarande utbetalning till sterbhus eger rum, utginge, försäkrades
om en deremot svarande ersättning af Stats-Verket, hvilken ersättnings
belopp sannolikt blefve ganska betydligt, funné Utskottet efter hvars tanka
en förändring i berörde hänseende icke kunde beslutas, förr än närmare
utredning af ersättningssumman egt rum och Pensions-Cassornes delegare
en dylik förändring medgifvit, sig icke kunna i anledning af motionen
tillstyrka någon åtgärd. Denna åsigt, hvilken Utskottet i utlåtandet,
N:o 292, vidhöll, blef af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden gillad^
hvaremot Utskottets yttrande af Ridderskapet och Adeln afslogs.
Stats-UtskoUets Utlåtande, N\o i5o.
3
Uti Nådig skrifvelse af den g November r84o, har Kongl. i och
för pröfningen af förekommen fråga om upphörande af den löne-besparing,
sorn vid civila och militära embetens och tjensters tillträdande i allmänhet
eger rum, dels till beredande af fond för begrafningshjelp åt sterbhusen
efter sådane embets- och tjenstemän, hvilka i tjensten med döden
afgå, dels till förmon för de serskilde Civila och Militaira Pensions-inrättningarne
, anbefallt Stats-Contoret att, efter det Directionerne öfver dessa
Inrättningar blifvit hörde, i underdånighet inkomma med fullständig utredning,
angående beräkningen och beloppet af omförmälde löne-besparingsmedel,
jemte uppgift å de ersätlnings-anslag, hvilka, i händelse af samma
lönebesparingars upphörande, komme att erfordras.
Af Stats-Conlorets till åtlydnad häraf, efter inhemtande af vederbörande
Pensions-Cassae-Directioners yttranden, under den 28 December 1842
afgifna betänkande, deraf Utskottet tagit kännedom, inhemtas, att CivilStatens
Pensions-lnrättnings inkomst af besparad begrafningshjelp och avancements-besparings-medel
utgjort under åren i83o—*83g
af de förra - 5o,6ir: 8. 10. och
af de sednare - - - 57,5g3: !\6. —
tillsammans 108,ao5: 3. 10.
hvarifrån dock afgå afskrifnin
gar
och reslitutioner - - 9,533: 11. —
så att återstoden utgör 98,67»: 4o- >o*
eller i medeltal 9,867 R:dr 8 sk. 11. rst. årligen, oberäknadt åtskilliga tili
ziffran ännu icke bestämde fordringar; i följd hvaraf den ersättningssumma,
hvilken, i händelse ifrågavarande besparingar hädanefter icke vidare komme
att, på sätt nu sker, till Inrättningen inflyta, skulle densamma af Statsverket
tilläggas, borde, efter Directionens för nämnde Cassa tanka, till
förekommande af förlust i påräknade inkomster, förhöjas till 10,000 R:dr
för året.
Directionen för Arméens Pensions-Cassa har upplyst, att medeltalet
för åren iS3o—i83g af de Cassan tillflutne vacance- och liggetids besparingar
utgjort 12,356 R:dr 9 sk. 10 rst. och af begrafningshjelps-besparingar
16,174 R:dr 47 sk. 9 rst., eller tillsammans 28,53i R:dr 9 sk. 7
rst. årligen. Dock som Cassans netto-inkomst af ifrågavarande besparingsmedel
under tiden efter år 1833, till följd af den sistnämnde år verkställ
-
4
Ståts-Utskottets Utlåtande, N\o l5o.
de löne-reglering, varit i stigande och, i den raon löne-regleringen hunne
gå i den verkställighet, måste ytterligare ökas, ansåge Directionen den
summa, hvarmed Cassan borde ersättas för den inkomst-titel, hvilken genom
löne-besparingarnes upphörande skulle försvinna, lämpligen böra bestämmas
till 32,ooo R:dr, såsom utgörande i rund summa medium af de
3:ne sista årens besparingsmedel, hvilket medium utgjort af vacance- och
liggetids-besparingar 12,468: i\. 8. och af begrafningshjelp 19,367: 11. it.
Af Directipnen för Amiralitet.s-Krigsmans-Cassan är slutligen hemstäldt,
att, i händelse omförmälde förändring komme att försiggå, Cassan måtte
hållas skadeslös genom ett årligt från Stats-Verket utgående anslag af 3,44°
R:dr. Och har Stats-Contoret för egen del förklarat någon egentlig erinran
icke förekomma vid de ersättningsbelopp, hvarå vederbörande Cassaförvaltningar
sålunda gjort anspråk.
Enär följaktligen upphörandet af den Statens embets- och tjenstemän
nu åliggande skyldighet att vid embetets eller tjenstens tillträdande aftjena
begrafningshjelp icke kan tillvägabringas, så vida icke förrbemälde
3:ne Pensions-Inrättningar från Stats-Verkets sida hållas skadeslöse för derigenom
uppkommande minskning å de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
dem tillförsäkrade inkomster, men anvisandet af de i berörde hänseende
erforderliga betydliga Stats-anslag, efter Utskottets tanka, icke lämpligen
för närvarande bör ifrågakomma, samt då för öfrigt, på sätt ofvanberördt
är, frågan om ändamålsenligheten och nyttan af de utaf inotionärerne
framställde förslag för närvarande är beroende på Kongl. Maj:ts Aådiga
pröfning, anser Utskottet
ofvannämnde motioner icke böra till någon åtgärd å Rikets Ständers
sida föranleda.
Stockholm den i3 Januari i845.
Stats-Utskottets Utlåtande j N:o i5l.
5
N:o 151.
Ank. till
Utlåtande, i anledning af erhållne dterrcmisscr å Stats-Utskottets
Utlåtande, N:o 45, angående väckt fråga om upphörande af
Invalid-inrätlninqcn å Ulriksdal.
(I. A.)
Enligt Stats-Utskottet tillhandakomne protocolls-utdrag, hafva Ridderskapet
och Adeln samt Preste-ståndet bifallit ofvannämnde utlåtande,
hvilket deremot blifvit af Borgare- och Bonde-stånden till Utskottet återremitteradt.
Af de ledamöter, som inom sistbemälde 2:ne Riks-ståtad yrkat
återremiss af betänkandet, är, såsom skäl derför, bufvudsakligen anfördt:
att, i händelse, till följd af Rikets Ständers hemställan, Invalidinrättningens
å Ulriksdal indragning blefve af Kongl. Majit i Nåder bifallen,
det syntes lämpligast, att den s. k. Invalidhus-fonden, af hvars medel
kostnaden för Invalid-inrättningen hittills bestridts, komme att i egenskap
af serskild fond försvinna ; att de till Kongl. Stats-Contoret inflytande
och uti Stats-verkets räkenskaper serskildt redovisade Invalidhus-fondens
hemmans-räntor borde, i likhet med kronans behållne räntor, ingå bland
Stats-verkets öfriga tillgångar; samt att, till bestridande af underhållet!för
ett emot de nuvarande invalidernes numerär svarande antal ålderstigne,
medellöse krigsmän, ett direct anslag syntes böra uti Riks-staten uppföras;
varande, på grund häraf, yrkadt, att Stats-Utskottet måtte hos Rikets
Ständer föreslå ett med nämnde åsigter öfverensstämmande tillägg till
hvad uti omförmälde utlåtande blifvit yttradt.
Då emedlertid 2:ne Riks-stånd bifallit ifrågavarande utlåtande, har
Utskottet funnit
sig böra detsamma vidblifva.
Stockholm den 13 Januari 1845.
6
Stats-Vtskottets Utlåtande) JV'.o 152.
N:o 152.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i5 Jan , kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser ä Utlätandct N:o
50, rörande användandet af de under Kongl. Stats-Contorets
förvaltning ställde äldre Depositions-medel.
(I. A.)
I anledning af Kongl. Majrts i ämnet aflåtne Nådiga Proposition, hade
Stats-Utskoltet, uti förenämnde utlåtande, hemställt, alt af de under
Kongl. Stats-Contorets förvaltning ställde äldre Depositions-medel, hvilkas
disponibla belopp uppgifvits till 62,715 R:dr 29 sk. 1 rst. Banco, en
summa af 60,000 Rdr måtte till Riksgälds-Contoret inlefvereras samt återstoden,
2,715 R:dr 29 sk. 1 rst., för Kongl. Stats-Contorets räkning i Rikets
Ständers Bank insättas, för att användas till godtgörande af de fordrings-anspråk,
hvilka i förevarande hänseende kunde i behörig ordning
anmälas och styrkas; dock att, i händelse de restitutioner af ifrågavarande
beskaffenhet, hvilka framdeles kunna finnas böra ega rum, skulle till beloppet
öfverstiga ofvannämnde dertill afsatte anslag, återstoden bör af
Riksgälds-Contoret i vederbörlig ordning Kongl. Stats-Contoret tillhandahållas.
Detta utlåtande, hvilket af Ridderskapet och Adeln samt Presteslåndet
bifallits, har deremot af de tvänne Öfriga Riks-stånden blifvit till
Utskottet återremitteradt, på grund af framställde yrkanden, att, på sätt
Herr Schartau uti dess emot utlåtandet afgifne reservation föreslagit, hela
summan af omförmälde Depositions-medel borde till Riksgälds-Contoret
atlemnas och de restitutioner deraf, som kunde ifrågakomma, af bemälde
Conior i första hand utbetalas, helst Riksgälds-Contoret, bättre än Kongl.
Stats-Contoret, vore i tillfälle att, då fråga om återbäring yppades, uppfylla
de i detta hänseende väckte anspråk; hvartill komtne, att insättningen
i Banken af en del utaf desse medel skulle medföra ränte-förlust. I
sammanhang härmed har förslag blifvit väckt, att jemväl hädanefter inflytande
Depositions-medel måtte hvart 3:dje år till Riksgälds-Contoret inlefvereras.
Stats-Utskotieis Utlålandej N.o 1S2,
7
Till besvarande af berörde återremisser får Utskottet anföra: alt
pröfningen af ansökningar oin ålerlyftning af ifrågavarande uti Ränterien
deponerade och sedermera till Kongl. Stals-Contoret insände medel
otvifvelaktig! utgör ett bestyr, hvilket med mera skäl bör förbehållas
nämnde förvaltande embetsverk, än uppdragas åt Fullmägtige i RiksgäldsContoret,
helst uti de beslut, som af desse sednare rörande dylika ämnen
kotnme att fattas, ändring och rättelse icke kunde förr än vid nästderpåföljande
Riksdag sökas och vinnas; att, då det onekligen skulle medföra
en besvärlig omgång, derest Kongl. Stats-Contoret blefve nödsakadt att
vid hvarje tillfälle, då återbäring af omförmälde slags medel finnes böra
ega rum, från Riksgälds-Contoret reqvirera de i sådant afseende erforderliga,
stundom till ganska ringa belopp uppgående, summor, Utskottet ansett
tjenligt, att en mindre del af de Depositions-medel, om användande
hvaraf nu är fråga, blefve för sådane inträffande fall under Kongl. StatsContorets
omedelbara disposition fortfarande reserverad, hvilket ock instämmer
med den i Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition uttryckta åsigt, samt
att den härigenom uppkommande ränteförlust icke synes vara af betydenhet
att förtjena afseende. På grund häraf har Utskottet, som, i anledning
af en till Utskottet remitterad motion angående inlefverering lill RiksgäldsContoret
af de lill Kongl. Stats-Contoret hädanefter ingående depositionsmedel,
uti detta ämne afgifvet serskildt yttrande, funnit sig böra
vidblifva sitt uti utlåtandet, N:o 50, gjorde, af tvänne Riksstånd
godkände, tillstyrkande.
Stockholm den 13 Januari 1845.
Reservation
är häremot anmäld af Herr Schartau, som åberopat sin i ämnet afgifna,
vid Betänkandet N:o 50 fogade, serskildta mening.
8
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o iSS,
N:o 155.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i5 Jan., kl. i e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående inlefverering till
Hiksgälds-Contoret af de till Kongl. Stals-Conior et ingående
Depositions-medel. (I. A.)
Vid föredragning hos Bonde-ståndet af Stats-Utskottets, under N:o 50
afgifne, utlåtande i anledning af Kongl. Majit Nådiga Proposition, rörande
användandet af de under Kongl. Stats-Contorets förvaltning ställde äldre
Depositions-medel, har, på grund af 56 §. Riksdags-ordningen, Pehr Sahlström
från Stockholms Län väckt en till Stats-Utskottet remitterad motion
innefattande hemställan, att jemväl sådana Depositions-medel, som hädanefter
kunna till Kongl. Stats-Contoret ingå, måtte hvart tredje år till Riksgälds-Contoret
inlefvereras.
Utskottet instämmer uti motionärens åsigt angående lämpligheten deraf,
att dylika äldre Depositioner varda vid vissa bestämde terminer till
Riksgälds-Contoret aflemnade. Men då, i följd af trenne Riks-stånds bifall
till Utskottets uti 16 §. sista momentet af Betänkandet, N:o 54, angående
Rikets Ständers Revisorers åren 1841 och 1843 afgifne berättelser
om Stats-verkets tillstånd och förvaltning, framställde förslag, Rikets Ständer
beslutat att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t i Nådigt öfvervägande taga, huruvida icke, medelst bestämmande
i lagenlig ordning af en viss preescriptions-tid för ifrågavarande
depositions-medels återlyftning, desamma må för framtiden kunna till
statsmedel omsättas, så har, vid detta förhållande, Utskottet funnit sig böra
hemställa,
att Pehr Sahlströms förevarande motion icke må till någon
serskild åtgärd å Rikets Ständers sida föranleda.
Stockholm den i3 Jan. 1845.
N:o
Stats-Uiskoltets Utlåtande j N',o 1S4,
9
N:o 134.
Ant. till Exp. Utsk. den i5 Jan., 11. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Utlåtandet, N:o 51,
rörande användandet af en på Post-Verkets räkning i Rikets
Ständers Rank innestående summa.
(I. A.)
Förenämnde Utlåtande, — deruti Stats-Utskoltet hemställt, att en på
Post-Verkets räkning uti Rikets Ständers Bank innestående summa af
3,154 R;dr 10 sk. 4 vst, utgörande behållning af penningar och effecter,
hvilka varit inneslutne uti på Post-Contoren öfverblifne bref, måtte uti
Riksgälds-Contoret deponeras, att tillhandahållas rätte egarne, i händelse
de sig behörigen anmäla, — har, enligt Utskottet meddeldte protocollsutdrag,
blifvit al Borgare- och Bonde-Slånden utan förändring godkändt;
af Ridderskapet och Adeln på det sätt bifallet, att Ståndet beslutat, det
ifrågavarande summa skulle uti Rikets Ständers Riksgälds-Contor deponeras,
för att tillhandahållas Kongl. Post-Verket, i händelse egarne der sig
behörigen anmäla och deras rätt till medlen styrka; samt slutligen af
Presle-Ståndet återremitterad t, med det förklarande, att summan väl må
i Rikets Ständers Riksgälds-Contor deponeras, men med skyldighet för
samma Contor att deraf hålla Post-Styrelsen tillhanda det eller de belopp,
hvartill vederbörande kunna inför sagde styrelse styrka sin eganderält.
Då, efter Utskottets tanka, de anspråk på utbekommande af större
eller mindre del af omförmälde summa, hvilka af egarne till de uti brefven
inneslutne penningar och effecter eller desse egares rättsinnehafvare
kunna väckas, lämpligast böra pröfvas och afgöras af Post-Verkets styrelse,
hvilken sedermera eger att från Riksgälds-Contoret requirera det för
fyllande af de godkände fordringsanspråken nödiga belopp, har Utskottet,
med anledning af de inom Ridderskapet och Adeln samt Preste-Slåndet i
Bih, till R, St, Prot, 184-5• 4 Sami, 1 Afd, 37 Haft, 2
10
Stats-Utskottels Memorial, iV:o i5S.
ämnet yttrade åsigter, ansett sig böra, med förtydligande af hvad, uti Utlåtandet
N:o 5i, blifvit yttradt, föreslå,
att ifrågavarande 3,i54 R:dr io sk. 4 rst- Banco måtte uti
Rikets Ständers Riksgälds-Contor deponeras; dock med skyldighet
för nämnde Contor att af berörde medel tillhandahålla
Kongl. Post-Verkets Styrelse det eller de belopp, hvartill
vederbörande kunna inför samma Styrelse behörigen styrka
sin eganderätt.
Stockholm den i3 Januari 1845.
N:o 155.
Ank. till Exp.-Utsk. den i5 Jan , kl. i e. m.
Memorial, med förslag till Votering s-proposition får omröstning, i
anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, i fråga om infriande
af Kongl. Krigs-Collegii Artilleri-afdelnings skuld till
Militue-Boställs-Cassan i och för inköp af Mariebergs egendom.
(I. A.)
Uti dess, under N:o 60, afgifne utlåtande, hade Stats-Utskotlet dels tillstyrkt,
att den skuld, stor 14,000 R:dr, hvarför Kongl. Krigs-Collegii
Artilleri-Afdelning, i och för inköp af den till Artilleri-Läroverket å Marieberg
anslagne fasta egendom, hos Riksgälds-Contoret häftar, finge uti
räkenskaperne afskrifvas , dels hemställt, alt, till infriande af capital-återstoden
utål bemälde Afdelnings skuld till Militiae-Boställs-Cassan, utgörande
33,893 R:dr 39 sk. 7 rst., ett hä remot svarande anslag mätte varda å
Riksgälds-Contoret anvisadt. Enligt Utskottet tillkandakomne protocollsuldrag,
har detta utlåtande blifvit i sin helhet af Ridderskapet och Adelö
samt Preste-Ståndet gilladt. Borgare- och Bonde-Stånden åter hafva bifallit
den förra, men afslagit den sednare delen af berörde utlåtande;
hvarvid Borgare-Ståndet förklarat sig gilla Herr Norins emot utlåtandet
afgifne reservation, enligt hvilken det ifrågaställde anslaget för sistnämn
-
Stats-Utskotlets Memorial, N\o iSS.
11
de skulds betalande ansetts icke vara af behofvet så oundgängligen påkalladt,
att detsamma borde utgå af Riksgälds-Contorets nu egande och för
andra vida angelägnare statsbehof påräknade tillgångar.
I anledning häraf och för den händelse att icke någotdera af sistbemälde
tvänne Riks-Stånd skulle behaga instämma uti Ridderskapet och
Adelns samt Preste-Ståndets beslut, i afseende på anslags beviljande till
liqvid af Militias-Boställs-Cassans fordran, får Utskottet föreslå, att, för
denna frågas afgörande, votering må i Förstärkt Stats-Utskott anställas öfver
en så lydande proposition:
Den, som, i öfverensstämmelse med Stats-Utskotlets hemställan, bifaller,
att, till infriande af Kongl. Krigs-Collegii Arlilleri-Afdelnings återstående
capital-skuld till Militiae-Boställs-Cassan, utgörande 33,893 R:dr
39 sk. 7 rst. Banco, ett häremot svarande anslag må varda å RiksgäldsContoret
anvisadt, voterar Ja;
den, det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej, kommer något serskildt anslag till betalning af ofvanberörde
skuld för närvarande icke att beviljas.
Stockholm den 13 Januari 1845.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 1845.
i?
:
Stats-Ulskottels Utlåtande, N:o 156.
1
N:o 156.
Ank. till Exp.-Utsk. d 17 Jan., kl. 2 e. m.
Utlåtande, dels angående åtskiflige i sammanhang med 6:te Hufvadtiteln,
för en gång eller för vissa år. äskade anslag, dels i anledning
af väckta motioner om Statsbidrag för likartade ändamål.
(U. A)
Enligt hvad Utskottet, uti sitt utlåtande N:o 3g, rörande 6:te Hufvudt
i tel ris reglering, omförmält, får Utskottet nu afgifva utlåtande, angående
dels de under berörde Titel uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition äskade
anslag för en gång eller för viss bestämd tid, dels ock likartade, genom,
enskilda motioner ifrågasatte, Statsbidrag.
Högstberörde Nådiga Proposition innehåller i afseende härå, att Kongl.
Majit, i anledning af de flere i underdånighet anmälda frågor om beviljande
af serskilda anslag utöfver'» de vanliga statsbehofven under 6:te Hufvudtiteln,
och hvilka, hvad allmänna arbeten angår, hufvudsakligen upptagas
i Styrelsens för Väg- och Vattenbyggnader underdåniga skrifvelse den
37 Juni nästlidet år, ansett sig böra af Rikets Ständer äska de anslag, som
visat sig vara al mesta angelägenhet påkallade.
Canal-ledningar:
1:0 På sätt det vid den Nådiga Propositionen fogade Sfats-RådsProtocoll
för den io nästlidne Juli och bemälde Styrelses, Ulskottit meddelade,
skrifvelse förmäla, hafva en mängd Bruksegare och Possessionater
framställt angelägenheten om Statsbidrag för en canal-ledning emellan sjön
Norra Barken, hvarest Strömsholms Canal slutar, genom sjöarne Leren
samt Norra och Östra Hillen, till sjön Wessman; och i anseende till de
stora fördelar, densamma, i förening med Strömsholms canal-led, skulle
komma alt medföra, ej allenast för de orter deromkring, hvilka äro att
räkna bland de mest vigtiga för Sveriges Bergverks-induslri, utan ock såsom
en följd deraf för Riket i allmänhet, har Kongl. Majit, med hänsigt
till den erforderlige kostnaden samt enskildes erbjudna bidrag, föreslagit,
Bih. till JR. St. Prot. 184-5. 4 Sami. 1 A(d. 38 Bdft.
i
2
Stats-V(skottets Utlåtande, N:o 156.
det Rikets Ständer, emot förbindelse för blifvande Bolag att utföra canalarbetet,
efter den plan, som derför varder af Kongl. Majit fastställd, måtte
bevilja ett anslag af 463,000 R:dr, till fördelning å 12 år, med l/i2:del årligen,
utgörande för 3 år 1 15,760 Rldr.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande och finner, med afseende
å tillgångarnes otillräcklighet för ett med så stora kostnader förenadt
arbete, som det ifrågavarande, och hvilket dessutom torde kunna till ett
annat tillfälle uppskjutas,
sig icke böra företrädesvis tillstyrka ofvanberörde anslag.
2:0 I afseende å canalen emellan Hjelmaren och Wenern, eller den
så kallade Svea Canal, hvarom vid sista Riksdag fråga hos Rikets Ständer
förevar, har Kongl. Majit funnit, att dertill erfordrades så stora statsbidrag,
att desamma icke kunde, utan åsidosättande af flera angelägna behof, anvisas
utaf tillgångarne för allmänna arbeten; och Utskottet, som erhållit
remiss å Herr Ilörnsteins i Borgare-Ståndet väckta motion om anslag till
nämnde canal, så vida tillgångarne det medgifva, får, på de skäl, den Nådiga
Propositionen upptager,
tillstyrka, att något Stats-anslag för ifrågavarande canal-anläggning
icke måtte af Rikets Ständer nu beviljas.
3:o Hos Kongl. Majit hafva Committerade för Bruksegare inom Nora
och Lindes Bergmästaredöme, jemte öfverlemnande af chartor och kostnadsförslag
öfver en tillämnad båtled emellan Hjelmaren och Järle Bruk samt
vidare emellan Norasjön och FdsjöUj i underdånighet anhållit om statsanslag
dertill, i anledning hvaraf Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader,
med antagande af Committerades uppgifter rörande qvantiteten af de effecter,
sorn på den ifrågaställa canalen skulle komma att transporteras till
och från Bergslagen, hemställt, att, då detta företag vöre vigtigt och förtjent
af allmänt understöd, 3oo,ooo R:dr i ett för allt måtte anvisas, men
att hvad som derutöfver erfordrades till arbetets ändamålsenliga utförande,
enligt den plan, som i Nåder blefve stadfästad, borde af vederbörande
Bolag anskaffas,
Kongl. Majit har i detta fall endast till Rikets Ständer öfverlemnat,
huruvida något sådant bidrag må anvisas, derest, vid pröfningen af statsbehofven
och deras förhållande till de tillgångar, som kunna påräknas,
om-ständigheterne finnas sådant medgifva; hvaremot, uti en hos Borgare
-
Stats-Utskotlets Utlåtande, N-.o 156.
3
SUndet väckt, till Utskottet remitterad, motion, Herr Bergsten, C. A.,
yrkat, att till omförmälde båtled, hvarför skulle åtgå 38o,ooo R:dr, måtte
af Staten anvisas 3oo,ooo R:dr, men det öfriga, utgörande 8o,ooo R:dr, bekostas
genom enskilde bidrag; varande den upplysning leornad, att stångjern,
tackjern och malm skulle å denna båtled årligen transporteras till
belopp af 122,000 Skeppund, utom spanmål, tegel m. m. På enahanda skäl,
som bär ofvan i irsta punkten åberopats,
tillstyrker Utskottet, att ifrågavarande 3oo,ooo Rrdr icke måtte af
Rikets Ständer nu beviljas.
4:o Uti en hos Bonde-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion,
har J. A. Zetterberg från Stockholms Län anfört: att Kongl. Maj:t, genom
Dom den 2g November i83g, i Nåder förklarat en del strandegare vid
sjön Brunnsviken berättigade att, för erhållande af 200 tunnland odlingsbar
jord, genom undanrödjande af hindren för sjöns aflopp vid lägenheten Ålkistan,
sänka vattnet, emot skyldighet att lemna ersättning lill Haga Lustslott
för kostnaden att antingen fylla dervarande canaler elfer dem uppgräfva,
så att vattnet i dem bibehå lies vid enahanda djup, som det före
sjöns sänkning egt. Då genom en sådan upprensning kunde förorsakas den
olägenhet, att Brunnsvikens sidländta stränder blefve förvandlade till osunda
träsk, hade strandegarne varit betänkte, ej mindre på förekommande
häraf, än ock att förskaffa norra delen af Stockholm hamn och upplagsplats
från Saltsjön vid Roslags-tull m. fl. ställen. Härtill erfordrades, att
det 220 alnar långa utloppet vid Ålkistan uppgräfdes till en segelbar Canal,
genom hvilken, då Brunnsviken försättes i lika höjd med Saltsjön, sjötransporter
kunde verkställas samt friskare vatten erhållas i nämnde vik
och i canalerne vid Haga; och som, enligt uppgjordt förslag, för upgmuddring
af desse canaler skulle åtgå 5,000 R:dr, och för gräfning af en
segelbar canal vid Ålkistan 12,000 R:dr, eller tillsammans 17,000 R:dr, anhöll
motionären, alt Stats-Verket måtte bevilja 2/3:delar häraf med 1 1,333
Rrdr 16 sk. B:co.
Då, enligt Utskottets tanka, det allmännas nytta af berörde företag
torde blifva af ringa vigt och ingalunda motsvara den kostnad, som derå
skulle rfedläggas, anser Utskottet
sig icke kunna å Zetterbergs ifrågavarande motion tillstyrka bifall.
5:o Från Preste-Ståndet har Utskottet erhållit remiss å Prosten Arborelli
derstädes väckte motion, innehållande, alt, då Ofyan-Siljans och
4
Stals Utskottets Utlåtande, N:o 156.
större delen af Nedan-Siljans Fögderier, i afseende å belägenheten, lämpade
sig mera för sommarhandel på Helsingland , än på Westerås och Gefle,
anläggning af en båtled emellan sjöarne A mmun gen och Matlången skulle
hafva till följd, att Mållångstad blefve en nederlagsplats för Dal-allmogens
i nämnde Fögderier behof, dem |de, emot sina slöjd-och industri-producter,
kunde tillbyta sig för billigt pris, hvadan motionären, på desse och flere
anförda skäl, begärt, att ett anslag af 5o,ooo R:dr B:co måtte beviljas för
sjöarne Ammungens} Flåtens och Mällångens förening medelst en canal,
hvarom undersökning år 1841 skett, då kostnaden beräknats Lill något öfver
53.000 R:dr, och derjemte blifvit utröndt, att några naturhinder icke möta.
Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader har anfört, att denna canal,
som blifvit beräknad till 3 V2 fots djup och calculerats att kosta 53,517 R:dr,
hufvudsakligen vöre nyttig för Furudahls, Dalforss och Svabens Verks jernbruks-transporter,
och att egarne till desse Bruk antydt sig vilja till arbetets
utförande bidraga, men icke uppgifvit, huru stort anslag de från Statsverket
förväntade.
Med anledning häraf och då företaget icke kan anses vara af så synnerligen
allmän vigt, finner
Utskottet icke lämpligt att tillstyrka det i Prosten Arborelli motion
äskade Stats-anslag.
6:0 Hos Bonde-Ståndet har Riksdagsfullmägtigen Anders Jansson från
Westerås Län, uti afgifven motion, föreslagit, att en Canal, som förenade
sjöarne Ämänningen och Snyte/i måtte anläggas, till stor nytta så väl för
dem, hvilka grunda sina jerntillverkningar på malm eller tackjern från
Norbergs grufvor, som för spanmåls-producenter, de der kunde dymedelst
till Bergslagen lättare afsätta minst 5,000 tunnor spanmål årligen. Kostnaden
för denna canal vore beräknad till 84,312 R:dr, och motionären begärde,
att Staten häraf måtte tillskjuta 5o,ooo R:dr, att utgå i fem år, med
10.000 R:dr årligen; men som icke blifvit utredt, om bruksegare och bergsmän
i orten vilja deltaga i kostnaderne för denna canal-anläggning, hvilken
ej eller af Kongl. Majit och Styrelsen för Vattenbyggnader förordats, anser
sig Utskottet, i ärendets närvarande skick, sakna anledning att tillstyrka det
äskade anslagets beviljande, utan hemställer,
att Anders Janssons motion nu icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Slats-Vtskottets Utlåtande, N:o 156.
5
7:0 Uti Borgare-Ståndet hafva Herrar Ekholm och Hörnstein , uti
väckta, till Utskottet remitterade, motioner, yrkat, den förre, att 5,000 R:dr
måtte anvisas för anställande af en fullständig undersökning och upprättande
utaf kostnadsförslag, i afseende å Strömsholms canals ledande till
WesteråSj samt den sednare, att anslag måtte medgifvas för dylika undersökningar
och förslag, i ändamål af nämnde canals utgrening till Köping•
varande af Öfverste-Lieutenanten m. m. Edström upplyst, att båda canalledningarne
äro möjlige och kunna verkställas.
Då denna fråga icke varit föremål för Kongl. Majrts Nådiga pröfning,
samt ingalunda upplyst är, huruvida det kan vara lämpligt, att Strömsholms
canal drages ifrån den förut för densamma bestämda linien, och företagandet
af de föreslagne undersökningarne kunde gifva anledning till afbrott uti
redan påbörjade arbeten, tillstyrker Utskottet,
att dessa motioner icke måtte bifallas.
Hamn-anläggningar:
8:0 Till Kongl. Maj:t har Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader i
underdånighet öfverlemnat en ansökning af 22 bland Lidköpings stads invånare
om Statsanslag utaf 4/5;delar af den till nödig hamnbyggnad derstädes
beräknade kostnad, hvilken uppginge till 113,000 R:dr, då deremot
invånarne ville genom actie-teckning bereda tillgång till den återstående
femtedelen, emot vissa uppgifna vilkor; i anledning hvaraf bemälde Styrelse,
som ansett, att afseende borde göras å härvid förekommande svårigheter,
äfvensom derå, att den kringboende fattiga allmogen komme att vinna
arbetsförtjenst, samt orten kring staden att draga största fördelen af
företaget, i underdånighet tillstyrkt, att Nådig Proposition måtte aflåtas
om Statsanslag till Lidköpings hamnbyggnad af 3/4;delar utaf kostnaden,
eller 84.700 R:dr, med förbehåll, att återstående if4:del af kostnads-summan,
eller 28,25o R:dr, tillskjutes af för detta arbete interesserade personer; och
har Kongl. Maj:t, på grund häraf, för nämnde hamnbyggnad äskat en
summa af 84>75o R:dr, till fördelning på 4 år, med tfkdel årligen , eller
för 3 år 63,502 R:dr 24 sk., att, under iagttagande af den för hamnbyggnaden
af Kongl. Maj:t gillade plan, utgå enligt de af Styrelsen föreslagna
vilkor.
Då berörde hamnanläggning ostridigt är af största vigt för både staden
och orten, hvarest någon annan hamn icke finnes,
Ståts-Utskottets Utlåtande, N:o 156.
tillstyrker Utskottet, att Rikets Ständer måtte, i enlighet med
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, för Lidköpings hamnbyggnad
anslå hvad som, för densammas fullbordan, från det allmännas
sida ansetts erforderligt, att, enligt stadgad plan och på de af
Styrelsen föreslagna vilkor, utgå med l/3;del årligen, eller 21,187
R:dr 24 sk., hvilken summa för 3 år utgör 63,502 R:dr 24 sk.
g:o I anledning af Wenersborgs Drätsel-Kammares underdåniga ansökning
att som , genom Trollhätte Canal-verks utvidgning, segelfarten genom
samma canal blefve betydligen ökad, och de härtill begagnade fartyg,
kommande å ena sidan från Götha Canal och alla hamnar vid Wenern,
samt å den andra från Götheborg, concentrerades i Wenersborg, hvadan
Lehofvet af tjenlig lossnings- och lastningsplats i sistnämnda stad gjort sig
allt mera och mera gällande, men staden, efter 1834 ^rs krand och den
derpå följde kostsamma reglering, icke förmådde att af egna tillgångar åstadkomma
den för allmänna trafiken behöfliga kajbyggnad, derför, enligt
kostnadsförslag, erfordrades 30,673 R:dr 16 sk., har Kongl. Majit af Rikets
Ständer äskat ett anslag för en gång af i5,3oo R:dr, emot vilkor, att staden,
jemte bekostandet i öfrigt, verkställer nämnde kajbyggnad, enligt en af
Öfverste-Lieutenanten m. m. Ericsson uppgjord plan.
I sammanhang härmed, har Utskottet till pröfning förehaft Herr Fridstedts
i Borgare-Ståndet väckta motion i enahanda syftning; men då anläggningen
af ifrågavarande kajbyggnad icke egentligen kan anses vara af
allmän vigt, samt Wenersborg icke mera än andra Rikets städer eger skäliga
anspråk på bidrag från Stats-Verket till föremål, de der hufvudsakligen
afse stadens enskilda fördel, finner Utskottet
sig icke kunna tillstyrka beviljande af omförmälde i5,3>ou R:dr.
10:0 Såsom bidrag till Hamnbyggnaden vid Cimbritshamn beviljade
Rikets sednast församlade Ständer ett anslag af 15,000 R:dr, äfvensom ett
låne-understöd af 25,000 R:dr, mot vilkor, att stadens och ortens invånare
tillsköto hvad, som derutöfver, enligt kostnadsförslag, til! arbetets utförande
erfordrades; med anmälan, att dessa belopp lyftats, har Herr Lundgren. O.,
uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion, anfört: att byggnaden så till vida
framskridit, att hela stenkist-sänkningen i hamnens båda armar blifvit verkställd,
och en jette uppmurad till 3oo alnars längd, samt alt ett större förlag
af sten vore brutet för återstående 3oo alnars sträcka, men de till hamnens
färdigbyggande calculerade 5o,ooo R:dr hade nu så medtagits, att vid årets
slut intet återstod, och en del af arbetet befunnes ändock ofuilbordadt.
Stats-Utskoltets Utlåtande, N:o 156.
7
Orsaken härtill vore, dels att kostnadsförslag^, upprättadt 1834 » grundat
sig på då gällande, sedermera till 4o a 5o procent stegrade, priser å matarialier
och arbetslöner, dels att en år 1843 uppkommen våldsam storm
skadat den för stentransporten anlaggda lastningsbrygga. Motionären begärde
nu, att i5,ooo R:dr, som för hamnbyggnadens fulländande, enligt behörigen
uppgjord ny calcul, ytterligare erfordrades, måtte, på det icke redan
å arbetet använda kostnader skulle blifva onyttigt förspillda, stadga
beviljas.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; hvarvid och då, på
sätt nyssberördt är, Rikets sednast församlade Ständer funnit detta arbete
för orten vara af den större vigt, att Staten för Cimbritshamns hamnbyggnad
borde göra så betydliga uppoffringar, Utskottet ansett angelägenheten
och omtankan för det allmännas bästa oeftergifligen fordra, att åtgärder
vidtagas, hvarigenom förlusten af redan nedlagda kostnader undvikes, samt
staden försättes i tillfälle att bringa hamnbyggnads-arbetet till ett fullständigt
slut, hvarefter hamn-inkomsterne förmodas blifva så betydliga, att de
för ändamålet upptagne lånesummor kunna med tiden derigenom amorteras;
och som detta lilla samhälle, hvilket genom ifrågavarande gagneliga företag
nu, förutom hvad i enskild väg kan vara upplånadt, är betungadt med
en skuld till Staten af 25,ooo R:dr, omöjligen torde förmå att anskaffa de
för arbetets fulländande ytterligare erforderlige i5,ooo R:dr, samt felaktiglieterne
i det år 1834 uppgjorda kostnadsförslaget icke kunna läggas stadens
invånare till last, får Utskottet, i betraktande tillika af den genom
inträffad stormskada vederbörande tillskyndade, opåräknade förlust, hemställa
,
att 10,000 R:dr såsom anslag, och 5,ooo R:dr såsom lån, måtte,
för fullbordande af hamnbyggnaden i Cimbritshamn beviljas, på
de vilkor, som framdeles komma att af Utskottet i serskildt utlåtande
föreslås.
lito För iståndsätlande af Carlshamns hamUj hvartill, enligt uppgjordt
kostnadsförslag, skulle åtgå 68,423 R:dr i sk. 4 r*> bär Herr T. Foenander,
uti afgifven motion, begärt ett anslag, motsvarande 2f3:delar af utgiften eller
45»6oo R:dr, att under tre år, med i5,2oo R:dr årligen, utgå; hvarjemte
motionären, för den händelse sådant ej kunde bifallas, i ett sednare memorial
yrkat, alt staden måtte erhålla nämnde summa såsom lån, på sådane
vilkor, som vid nästlidne Riksdag i allmänhet bestämdes.
8
Stalt-Utslcottets Utlåtande, N:o 15S.
Af de motionerne bilagde handlingar och kostnadsförslag har Utskottet
tagit kännedom; och sorn utredt blifvit, att iståndsättandet af denna
hamn, hvarest uppgrundningen i sednare tider tilltagit, är i flere afseenden
angeläget och uppförandet af en vågbrytare, med kostnad af 13,514 R;ir
16 sk., vöre af större och allmännare gagn för sjöfarten, men stadens invånare
svårligen utan statens biträde kunna upphjelpa hamnen ur des förfall,
har Utskottet, med hänsigt jemväl dertill, att Carlshamn icke förut
varit hugnadt med något understöd från det allmännas sida, under det att
stora tull-intrader derifrån ingått till Stats-cassan, trott sig böra i den mon
tillstyrka bifall till motionärens sednare hemställan,
att Rikets Ständer måtte för ifrågavarande ändamål bevilja staden
ett lån af 3o,ooo R:dr, emot förbindelse för invånarne att ansvara
för arbetets fullbordan samt under iagltagande i öfrigt af de vilkor,
som framdeles komma att föreslås.
12:0 I anledning af Herr P. Bergs i Borgare-Ståndet väckta motion
om ett ytterligare anslag af 5,000 R:dr, till upprensning af Uddevalla hamn,
hvilket arbete, som för staden och orten deromkring vöre högst nödvändigt,
Borgerskapet icke förmådde ensamt bekosta, får Utskottet anföra, att,
då företaget icke är af så allmän vigt, att Statens nu för angelägnare arbeten
behöflige tillgångar derför böra tagas i anspråk,
bifall å motionen afstyrkes.
i3'.o Uti en hos Borgare-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad, motion,
har Herr Åkesson, A. G., dels begärt afskrifning af staden Ystads skuld
till Riksgälds-Contoret 12,800 R:dr, dels yrkat, att ett anslag af a5,ooo R:dr
måtte nämnde stad beviljas för iståndsättande af hamnen derstädes; hvarförutan
modonären, uti ett sednare afgifvet memorial, under åberopande
af 56 §. Riksdags-Ordningen, anhållit, att, om anslaget ej kunde beviljas,
staden åtminstone blefve hugnad med ett lån af 5o,ooo R:dr, mot 3 procents
ränta och 2 procents afbetalning.
Enär Hamn-Directionen frångått den byggnadsplan , som föreskrefs
såsom vilkor för begagnandet af det vid nästlidne Riksdag beviljade lånet å
5o,ooo R:dr, samt Magistraten och en del af Borgerskapet afsagt sig och
staden lånets begagnande, har Utskottet, som icke eller finner lämpligt att
tillstyrka vidare lån, på samma gång afskrifning för en äldre skuld sökes ,
trott sig böra hemställa,
att ifrågavarande motioner icke måtte till någon åtgärd föranleda.
14^0
Siats-Utskottets Utlåtande, N:o 156.
9
i4:o För en hamnanläggning vid Wadstena stad, hvars läge vid Wettern
och betydliga spanmålshandel gjorde ett dylikt företag ganska nödvändigt,
har Herr A. F. Nordvall, i likhet med hvad vid nästlidne Riksdag
yrkats, begärt ett Stats-anslag af 3o,ooo R:dr, och att det måtte tillåtas
staden att hemta den sten, som för arbetets fullgörande erfordrades, från
vallarne kring Slottet, äfvensom att begagna Slottsgården och Kronans mark
deromkring till lastageplats; varande kostnaden för denna anläggning beräknad
till 47.981 R:dr, samt af stadens och ortens invånare erbjudet att
ansvara för skillnaden emellan denna summa och det sökta anslaget.
Då emedlertid hvarken Wadstena stad eller kringliggande ort ännu
bestämdt åtagit sig företagets fullbordande, samt ovisst är., om fördelen af
den föreslagne anläggningen i framtiden motsvarar de dermed förenade
kostnader, så och i betraktande jemväl deraf, att Kongl. Maj:t , oagtadt
Styrelsens för Våg- och Vattenbyggnader underdåniga anmälan i ämnet,
icke till Rikets Ständer aflåtit Nådig Proposition om anslag för denna hamnbyggnad,
anser Utskottet sig för närvarande
icke böra tillstyrka bifall å motionen.
i5:o I anledning af Herr A. F. Nordvalls i Borgare-Ståndet afgifna
memorial om fortfarande utgående af de, tifl amortering utaf ett för Linköpings
hamnbyggnad och Stångåns upprensning upptaget lån, beviljade
1,080 R:dr årligen, får Utskottet, enär staden, genom Kongl. Brefvet den
14 April 1837, blifvit härom tillförsäkrad intill år 1856, hemställa,
att for nästföljande 3:ne år nu måtte i berörde ändamål anvisas
3,240 R:dr, med 1,080 R:dr om året.
16:0 Till Utskottet har blifvit från Borgare-Ståndet remitterad en af
Herr Olof Lundgren väckt motion, att, för upprensning och förbättrande
af Sölf vitsborgs hamn, hvartill kostnaden beräknats till 2 2,444 b:dr 38 sk.
8 r., Rikets Ständer måtte anvisa dels 4.000 R:dr såsom anslag, och dels
6,000 R:dr såsom lån, mot 3 procenta ränta och 3 procents årlig capitalafbetalning,
under förbindelse från stadens sida att vidkännas alla öfriga
kostnader för nämnde arbete. Men som, innan Styrelsen för Väg- och
Vattenbyggnader sig yttrat öfver förslaget, i afseende å dess allmänna nytta
och verkställbarhet, samt den derför calculerade kostnad, Utskottet anser
Sta"ts-bidrag icke lämpligen böra ifrågasättas, så
afstyrkes bifall å motionen.
Mh. till R. åt. trot. 184-5. 4 Sami 1 A/d.. SS Uåft.
2
10
Stats~U (skottets Utlåtande, N:o 156.
17:0 Likaledes har Borgare-Ståndet meddelat remiss å Herr J. Bobergs,
uti atgifven motion, gjorda förslag, att Stats-Verket måtte med 3f4:<ielar
och Luleå stad med 1f+:del bekosta anläggningen af en Dammbyggnad vid
Tjufholmen i Luleå skärgård hvarför utgiften beräknats lill 5,4oo B:dr,
äfvensom att egarne af Svartö Laxfiske, i händelse det skulle befinnas, att
fisket genom dammbyggnaden skadades eller föi minskades, måtte i samma
proportion njuta godtgörelse.
Utan att vilja ifrågasätta, det ju icke inloppet till Luleå må kunna
genom den föreslagna dammbyggnaden förbättras, anser likväl Utskotiet
att Stats-Verket under intet vilkor får inledas uti något ersättnings-ansvar,
helst då outredt är, hvilka följder denna anläggning kunde medföra, i afseende
på ofvannämnde laxfiske, samt ersättningen till vederbörande egare
deraf är nära nog omöjlig att bestämma, men i en framtid kunde gifva
anledning till betydlige anspråk , som nu ej låta sig beräkna. Utskottet
hemställer alltså,
att Herr Bobergs motion måtte få förfalla.
Strömrensning ar m. m.
18:0 Uti en i Bonde-Ståndet väckt motion, derå Utskottet erhållit
remiss, har Sven Jonsson från Jemtlands Län, jemte anförande, att hela
Ljusne eif nu är farbar, med undantag af den så kallade Laforssen, begärt,
att, som nämnde forss stänger eommunicationen emellan hafvet och de rika
skogstrakter, elfven genomlöper, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla, att undersökningar och kostnadsförslag öfver upprensningen
af Laforssen blefve verkställde. Men då vederbörande upplyst
och vitsordat, att nedanom nyssnämnde forss, som dessutom på ett ställe
har ett lodrätt fall af 12 alnars höjd, finnes en lång sträcka andra forssar,
samt den ifrågaställda upprensningen således skulle blifva nära nog omöjlig
att verkställa och derjemte ändamålslös, finner Utskottet sig böra hemställa,
att Sven Jonssons förslag måtte få förfalla.
19:0 I anledning af Herr E. Tjernbergs i Borgare-Ståndet väekta
motion om ett anslag af 20,000 R:dr, för upprensning af sundet emellan
Hernön och Södra Ångermanlands fasta land, får Utskottet, efter tagen
kännedom af Majoren m. m. Modigs häröfver upprättade Undersökningsinstrument
och alternativa kostnadsförslag, endast anföra: att, som nämnde
Stals-Utskottets Utlåtande, N:o 156.
11
förelag icke är för det allmänna af någon så serdeles stor vigt, att betydligare
uppoffringar för detsamma synas böra å Statens sida ega rum , samt
de allmänna bidragen måste till så många, mera angelägna, föremål afses,
Utskottet finner sig
icke kunna å motionen tillstyrka bifall.
20:0 Till upprensning af den l/3:dels mil närmast Söderhamns stad belägna
del af skärgården, der farleden skall utaf fieuden år 1721 hafva blifvit
med stenkistor gjord ofarbar för andra fartyg, än större båtar, beviljade
Rikets sednast församlade Ständer, på föreskrifna villkor, ett lån af
i5,ooo Rtdr; men enär staden, som ännu bade kännbart lidande af den år
1835 der inträffade eldsvåda, icke vågat emottaga nämnde lån, då dermed
löijde, bland annat, skyldigheten att inom kort tid fullborda arbetet, hvartill,
enligt af Kongl. Majit godkändt kostnadsförslag, erfordrades23,493 R:dr
38 sk.; hafva, med anmälan härom, Herr Lagerheim, L. M., och Herr
florin, P., väckt motioner, att nämnde i5,ooo R:dr mätte staden beviljas
på det sätt, att 5,000 R:dr lemnades såsom anslag, och 10,000 R:dr såsom
lån, i hvilket fall staden åtoge sig att på förut stadgadt sätt arbetet utföra.
Med hänsigt till den lättnad uti Söderhamns sjöfart och handeln i allmänhet,
som genom ifrågaställde upprensning af skärgården dervid komme
att beredas, har Utskottet, då summan redan blifvit af föregående Ständer
beviljad, och endast vilkorens beskaffenhet hindrat staden att deraf sig begagna,
funnit skäl tillstyrka,
alt Rikets Ständer måtte, med bifall till ofvanberörde motioner,
anvisa för nämnde företag ett anslag af 5,000 R:dr, samt derjemte
bevilja Söderhamns stad ett lån af 10,000 R:dr, på de vilkor, som
förut varit i detta afseende stadgade.
21:0 Uti Borgare-Ståndet har Herr G. Akerberg väckt motion om beviljande
af ett Stats-anslag af 6,000 R:dr åt Laholms stad, för upprensning
af Laga ån. Utskottet, som tagit kännedom af de ingifne handlingarne,
samt tillika inhemtat yttrande af vederbörande Embetsmyndighet, får, i anledning
af remissen, anföra, att, då de vid åns utlopp befintlige flygsandsfalten
förhindra möjligheten af densammas varaktiga upprensning, samt
hela företaget således icke skulle lända till någon beståndande Dytta, hvarken
för orten eller för det allmänna, Utskottet hemställer,
att berörde förslag måtte få förfalla.
12
Stats-Utskottets Utlåtande, JV:o 156.
22:0 Af den anledning, att Ethra-strömmen vid staden Falkenberg
finnes mycket uppgrundad, till olägenhet ej allenast för Skeppsredarne,
ulan ock för innehafvarne af arrenderade Krono-laxfisken, har Herr G. Akerberg
väckt motion om beviljande af ett anslag å minst 3,000 R:dr, för upprensning
af nämnde ström; men sorn utaf motionen inhemtas, att anslaget
egentligen blifvit afsedt för upphjelpande af Kungs-laxfisket, hvilket skall
skadas dymedelst, att laxen ej går in i strömmen utan förbi densammas
grunda utlopp, har Utskottet, då företaget icke är af allmännare natur, ansett
sig
ej kunna å denna framställning tillstyrka Rikets Ständers bifall.
23:o Uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion, har Herr Palander,
C. TV., begärt, att, för upprensning af Rottne å och redden vid Ronneby
köping, måtte beviljas ett anslag af 5,000 R:dr och ett lån af 5,000 R:dr,
utan skyldighet af räntas erläggande förr, än efter 10 års förlopp, hvarefter
lånet borde på billiga vilkor amorteras, till säkerhet hvarför köpingen ville
pantförskrifva årligen ingående Tolags- m. fl. medel.
Vid sistförflutne Riksmöte bifölls på vanliga vilkor för ifrågavarande
rensnings-arbete ett lån af 10,000 R:dr, hvilket förblifvit obegagnadt; och
då företaget icke är af den vigt, att någon uppoffring derför å Statens sida
bör göras, i en tidpunkt, då de mindre betydliga tillgångarne måste tagas
i anspråk för många angelägnare föremål, hemställer Utskottet,
att Herr Palanders motion icke måtte föranleda någon åtgärd.
24:0 I följd af erhållen remiss å Herr Fridstedts, C. G., motion om
ett anslag till Kongsbacka stad af 6,666 R^dc 3a sk. B:co, för upprensning
utaf Norre å, hvilken utgör communication med Kongsbackafjärden och
blifvit genom uppgrundningar nära tillspärrad, får Utskottet yttra: att, då,
enligt vunne upplysningar, fråga endast är om upprensning utaf en båtled
till 3 å 4 fots djup, arbetet således icke kan anses vara för handeln och
sjöfarten af någon så allmän vigt, att Statens bidrag derför må ifrågakomma.
Utskottet hemställer derför,
att motionen icke måtte bifallas.
25:o För upprensning af Norrtelje å och hamnens förbättrande derstädes,
har Herr Didricsson, M., uti väekt motion, begärt ett Stats-anslag
af 6,000 R:dr.
Stals-Utulcottets Utlåtande, N:o 156.
13
Då staden Norrteljes handelsrörelse och industri äro af mindre betydenhet,
samt något väsendtligt gagn för det allmänna genom den föreslagna
upprensningen icke vinnes, får, under närvarande förhållanden, Utskottet
afstyrka bifall å berörde motion.
26:0 Hos Borgare-Ståndet har blifvit väckt en motion af Herr Hörnstein,
C. C., som föreslagit, att, för uppmuddnng af en i Hjelmaren befintlig
uppgrundning , som snart torde tillintetgöra seglationen emellan Nerike
och Stockholm m. fl. orter, om ej hjelp mellankommer, Rikets Ständer
måtte vilja ett anslag af 20,000 R:dr, hvartill kostnaden, enligt en för fem
år sedan på enskild mans föranstaltande hållen undersökning , skulle sig
belöpa.
Då verkliga behöfligheten af det föreslagna arbetet icke blifvit vederbörligen
utredd, ej eller att. summan härtill numera vore tillräcklig, samt
1 betraktande dessutom af de betydliga fördelar, Örebro stad och orten deromkring
tillskyndats genom Hjelmare canals anläggning, har Utskottet funnit
sig icke kunna tillstyrka utgående af det äskade, temligen betydliga,
anslaget, utan får hemställa,
att Herr Hörnsteins motion måtte få förfalla.
27:0 Sedan vid nästlidne Riksdag frågan om anslag för uppmuddring
af Nordre eif vid Kongelf förfallit, af orsak, att en sänkning i Götha Elfs
vattenhöjd dymedelst befarades, så har nu Herr von Kochj, uti BorgareStåndet
väckt motion, med begäran, att undersökning på Statens bekostnad
måtte ske om ändamålsenligaste sättet att göra Nordre eif segelbar för lika
djupgående fartyg, som dem, hvilka passera Trollhätte Canal.
Utskottet föreställer sig, att, om Kongl. Majit skulle i Nåder pröfva
en dylik undersökning vara af allmänt gagn, tillgång till betäckande af utgifterne
dervid då torde kunna beredas å anslaget förj rese- och undersökliings-kostnader,
hvadan Utskottet tillstyrker,
att något serskildt anslag, i anledning af motionen, ej måtte anvisas.
Utdikningar och aftappninyar utaf sanka trakter och sjöar
till beredande af odlings företag.
28:0 Vid nästlidne Riksdag medgåfvo Rikets Ständer (Skrifvelsen, N:o
4o5), dels att 120,000 R:dr finge, under vissa vilkor, såsom lån eller an
-
14
Slats.U(skottets Utlåtande, 2V:o 156.
slag, användas inom Norrbottens, Wästerbottens, Wester-Nori lands, Jemt»
Jands, Gefleborgs, Kopparbergs och Norra delarne af Wermlands Län,
eller Öfre oell Nedre Elfdahis, Öfre och Nedre Frykdahls samt Jösse Härader,
tili vattenaftappningar eller dammbyggnader, för motverkande af
frost och till förberedande utaf sådana större odlingsföretag, som öfverstiga
menigheternes förmåga, dels att en summa af 100.000 R:dr ställdes till
Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, för vattenaftappningar eller andra förberedande
åtgärder för störte odlingsföretag inom Rikets öfrige Län. Enligt
Styrelsens för Väg- och Vattenbyggnader meddelte uppgift, vinnas och förbättras
i de Norra provincerne, till följd af dessa anslag, genom utdikningar,
11,460 tunnland jord, hvartill approximativt kan läggas för de arbeten,
hvarom contract ännu ej hunnit afslutas, 2,5oo tunnland, samt i mediersta
och södra Länen, medelst vattenaftappningar. 3i,266 tunnland, hvartill
dessutom för ett företag, derom handlingarne ej voro fullständige, kan
antagas 5oo tunnland, och alltså inalles en jordvinning af omkring 45.586
tunnland.
Kongl. Majrt har nu äskat, att, under iagttagande af hvad angående
bidragens beviljande såsom lån, eller anslag utan återbetalningsskyldigbet,
blifvit bestämdt, i afseende å de vid sista Riksdagen för beredande af odlingsföretag
anvisade summor, ytterligare måtte anslås 5o,ooo R:dr årligen,
eller i tre år i5o,ooo R:dr, med bibehållande derjemte, för utdikning af
myror på Gottland, af den ännu icke disponerade återstoden 3^,300 R:dr
å den vid sista Riksdag anslagne lånesumma , 5o,ooo R:dr; och anser sig
Utskottet böra bärå
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
I sammanhang härmed finner Utskottet, att, då Kongl. Majtt i Nåder
pröfvat 5o,ooo R.‘dr om året vara en lämplig summa för detta ändamål ,
afseende ej kan fästas å Riksdagfullmägtigen Per Sahlströms i Jionde-Ståndet
väckta motion, att odlings-anslaget måtte höjas till 60,000 Rtdr årligen
och uppföras å ordinarie stat, hvadan Utskottet
afstyrker bifall å deLta förslag.
29:0 Till Utskottet har jemväl blifvit remitterad en af Bengt Gudmundsson
från Hallands Län väckt motion, innefattande, att, då uti nämnde
Län finnas vidlyftiga kärr och sanka marker, hvilka genom vattnets afledning
kunde göras tjenliga till odling, samt då häribland i synnerhet kunde
räknas de ofvan och nedan om Ramsjön belägna kärr och marker, omkring
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 156.
15
3,ooo tunnland, äfvensom kärrmarken å båda sidor af Tvååkers å, circa
5oo tunnland, jemte åtskilige dylike i Skällinge och Stamnareds socknar,
Rikets Ständer mätte, enär till sjöns sänkning och utdikningarne erfordrades
7.316 R:dr 3a sk., men örtens allmoge icke förmådde anskaffa denria
summa, bevilja 2/3:delar af kostnaden för detta ändamål, jemte nödiga medel
för vatteuaftappningarne i berörde 2:ne socknar,
Utskottet föreställer sig, att, om Kongl. Maj:t, efter vederbörandes
börande, profvar företaget vara för orten gagneligt, erforderlige medel der^
till torde kunna beredas af de bär ofvan, för utdikningar m. m. i allmänhet
föreslagna i5o,oooRldr, samt tillstyrker, att, i frågans närvarande skick,
berörde motion icke måtte till någon serskild åtgärd föranleda.
3o:o Hos Bonde-Ståndet har, uti ingifven motion, Riksdagsfullmägtigen
Lars Olsson från Kopparbergs Län yrkat, att, då den på vestra sidan af
Dal-elfvrn, i och för Gråda Canal, uppförda Ka/damm nu icke vidare behöfves,
densamma måtte, såsom ändamålslös och medförande betydlig skada,
borttagas på allmän bekostnad; och ansågs, att det skulle åtgå 1,000 Rldr
för sjelfva rifningen, och att 1,000 R:dr borde användas för att undersöka,
om icke odlings-lägenheter genom dammens borttagande erhöllos; men som,
enligt hvad Utskottet inhemtat, rifningen af ifrågavarande dammbyggnad
troligen skulle hafva till följd, att elfven förändrade sitt lopp, deraf anlagde
vattenverk kunde lida mehn, och måhända oberäkneliga skador förorsakas
,
afstyrkes bifall å motionen.
Omläggning och förbättring af backiga eller eljest för communicationen
mindre tjenliga delar af allmänna landsvägarne i Riket.
31:0 Styrelsens för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader ofta åberopade
skrifvelse innehåller, i fråga härom, bland annat, att de vid i84o och
1841 årens Riksmöte till detta ändamål beviljade 200,000 R:dr inom kort
tid blifvit, till företag af större eller mindre omfång, disponerade. Efter
föregångna undersökningar och enligt granskade förslag, erfordrades nu ytterligare
från det allmännas sida, till dylike arbeten i åtskilliga delar af
Riket, den betydliga summan af 264,127 R:dr 4° sk.; Kongl. Majit har,
uti Sin Nådiga Proposition om Stats-Verkets tillstånd och behof, äskat, att
si väl för vägars förbättring, sorn för understödjande af förefallande mindre
16
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 156.
ström- och å-rensnings-arbeten samt smärre hamn- och brobyggnader, Rikets
Ständer måtte anvisa 133,333 R:dr 16 sk. årligen i 3 år, med tillsammans
4°o,ooo R:dr, al hvilken summa dock högst 3o,ooo R:dr borde tor
sistnämnde föremål användas.
I sammanhang härmed hafva hos Utskottet tagits i öfvervägande
J, J. Rutbergs motion, deruti begäres, att någon del af det i Nåder äskade
anslaget måtte få användas för anläggning af nya vägar, samt att, om medlen
härtill icke funnes tillräcklige, förhöjning i anslaget kunde ega rum; och
P. Sahlströms motion, hvaruti flere Ledamöter at Bonde-Ståndet instämt,
att det vid förra Riksdagen beviljade anslaget till vägförbättriugar, 5o,ooo
R:dr om året, måtte fördubblas samt uppforas å ordinarie stat.
Enär, enligt hvad vitssrdadt blifvit, ansökningar till Betydligt antal
af menigheter göras, angående erhållande utaf statsbidrag för omläggning
och förbättring af backiga vägar, samt sådane arbeten, likasom anläggandet
af nya vägar å lämpliga ställen, väsendtligen bidraga till rörelsens samt
transporternes underlättande i landet och spridande af välmåga, jemte det
passande till fällen dymedelst beredas till arbetsförtjenst lör den fattigare
folk-classen, har Utskottet, som likväl förmodar, att någon nedsättning i den
äskade summan kan ega rum, funnit, med afseende jemväl å de för handen
varande, icke öfverflödiga, tillgångarne, sig böra inskränka sitt tillstyrkande
i detta fall dertill,
att en summa af 100,000 Riksdaler för hvarje år, eller för 3 år
3oo,ooo R:dr, måtte ställas till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition ,
för att, efter den fördelning, som i Nåder pröfvas lämplig , utgå
dels till anläggning af nya, dels till förbättrande eller omläggning
utaf backiga och mindre goda vägar, dock att, af nämnde summa,
jemväl någon del, uppgående högst till 3o,ooo R:dr, må få användas
för strömrensningar och smärre hamnbyggnader;
hemställande tillika Utskottet,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet fästa Kongl. Majlis Nådiga
uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att anslaget 1 öfrigt
hufvudsakligen användes till förbättrande af sådane vägar, som utgöra
del af större vägsträckningar och tillhöra orter, der varutrafiken
är liflig; äfvensom att Rikets Ständli öfverlemna åt Kongl.
Majit att för hvarje serskildt fall förordna, i hvad mon vederbörande
-
StaU-Vtsiottett Utlåtande, N:o i56.
17
(<äe menigheter m5 vara pligtige att tili företagets utförande med
arbete bidraga; börande de menigheter, hvilka, under i öfrigt lika
omständigheter, erbjuda sig att största tjenstbarheten utgöra, företrädesvis
vara berättigade att komma i åtnjutande af de med anslaget
åsyftade fördelar.
3250 Till iståndsättande af broar å den på Statens bekostnad anlagda
väg genom Kopparbergs, Gefleborgs och Jemtlands Län, har Kongl. Majit
äskat en summa af 2 4©o R:dr; och Utskottet, som tagit kännedom af Styrelsens
för Väg- och Vattenbyggnader i ämnet afgifna yttrande, får, i enlighet
med den Nådiga Propositionen, tillstyrka,
att berörde 2,400 R:dr måtte för det afsedde ändamålet utaf Ri
kets
Ständer beviljas.
33:o I anledning af J. Olssons frän Gefleborgs Län i Bonde-Ståndet
väckta, utaf Lars Larsson från samma Län understödda, motion om ett
anslag för anläggandet af en ny väg, 2 5/&dels mil lång, frkn Grjtjebergsvägen
till Bolde och Hamre bjär i Forssa socken, hvartill skulle erfordras
*6 å 20,000 R:dr B:co, får Utskottet anföra, att, i händelse Kongl, Majit,
efter vederbörandes hörande, i Nåder pröfvar ifrågavarande väganläggning
vara af allmän nytta och för någon större ortens rörelse behöflig, tillgång
för utgifterne dervid torde kunna beredas å det till sådane föremål af Utskottet
här ofvan tillstyrkta anslag, hvadan hemställes,
att motionen icke måtte till någon serskild åtgärd å Rikets Ständers
sida föranleda,
34io Till Utskottet har ifrån Bonde-Ståndet remitterats en af Måns
Persson derstädes väckt motion, hvaruti framställes bebofvet af en bro vid
Tranarp öfver Rönne å, emellan gästgifvaregårdarne Ö. Ljungby och Åstorp
i Christianstads Län; och som menigheterne icke mägtade bekosta densamma,
enär utgiften förmodades uppgå till 3o,ooo Rldr B:co , yrkade motionären,
dels att undersökningar verkställas och kostnadsförslag upprättas,
dels att Staten måtte, till arbetets fullbordande, bevilja «f3;del utaf summan
såsom anslag, och i/3>del såsom lån.
Bå, enligt 25 Cap. 8 §. Byggnicga-JBalken, brobyggnadsskyldighet
i alla orter åligger vederbörande hemmansegare, samt intet skäl till undantag
från detta stadgande här synes vara för handen, kan Utskottet
icke tillstyrka bifall å motionen.
Sih. till R. St. Prat. {845. * Sami. i Afd. 38 Baft. 3
Stats-UIsko Hett Utlåtande, N:o 156.
35:o För rese- och undersökningskostnader samt expenser för allmänna
arbeten, har Kongl. Majit äskat 10,000 Rldr årligen under 3:ne år,
elier tillsammans 3o,ooo R:dr. I afseende härå, är af Styrelsen för Vägoch
Vattenbyggnader »nfördt.att anslaget vid sisthållne Riksmöte, 6,000 R:dr,
visat sig vara verkligen knappt och att, i den mon kostnaden för undersökningar
de kommande åren måhända minskas, större utgift uppstod för besigtnings!
esor, då de många vägomläggnings- och vattenaftappniugs-arbeten
böra inspecteras.
I anledning häraf anser Utskottet si? bora tillstyrka,
att, i enlighet med den Nådiga Propositionen, Rikets Ständer måtte
för ifrågavarande ändamål anvisa 10,000 R:dr årligen, under 3:ne år,
eller tillsammans 3o,ooo R:dr, med underdånig anhållan derjemte,
att Kongl. Majit täcktes, der sådant pröfvas lämpligt, vid frågor
om undersökningar för allmänna arbeten, i Nåder förordna, huruvida
vederbörande menigheter eller enskilde, som af företaget hafva
gagn, äfven böra i någon mon deltaga i kostnaderne för samma
undersökningar.
36:o Hos Borgare-Ståndet har Herr C. Bergsten väckt en motion,,
innefattande, att, sedan plan och kostnadsförslag uppgjorts för en båtled
emellan Nora-sjön och Hjelmaren, samt utredt blifvit, att Nora, Jernboås,
Lindes, Ramsbergs och Nya Kopparbergs Bergslager kunde genom en combmerad
båtled sättas i förening med Hjelmaren eller Arboga å, ett anslag,
stort 5*000 R:dr, måtte beviljas för en gång, till bestridande af utgifterne
för en fullständig plans uppgörande i afseende å vattencommunicationerne
inom JSerikes Bergslager; men då, i händelse Kongl. Majit skulle, efter
vederbö;andes hörande, i Nåder pröfva företaget vara af större vigt, tillgångar
för undersökningskostnaden torde kunna beredas af det för dylika
föremål anvisade anslag, tillstyrker Utskottet,
att ifrågavarande motion icke mätte bifallas.
37-0 Till aflöning för den personal, som erfordras för Styrelsen öfver
Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, Distriet-Cheferne derunder inbegripne,
har Kongl. Majit, lika med hvad vid i84o — i84t årens Riksdag
i Nåder äskades, nu begärt 9.766 Rldr 3a sk. årligen, eller för 3 år
.29,300 Rldr.
Vid berörde Riksmöte yttrade Rikets Ständer, i afseende härå, att,
innan aflönings-stat för nämnde Verk definitivt fastställeS, lämpligt vore
Stats-Utskottets Utlåtande, 2V:o 156.
19
att erhålla en närmare ledning för omdömet, i afseende på de resultat,
som af denna administrationsgrens utvidgade verksamhet borde kunna förväntas,
hvarföre Rikets Ständer endast anvisade 8,ooo R:dr årligen, att såsom
arfvoden tilldelas dem, sorn med allmänna arbeten få befattning,
Af Kongl. Maj:ts för nästlidet år i Nåder fastställda Aflönings-stat
I _ TT ..I. titt . I ^ mrt tnt rw t t h/lM X Mrt >1 V*. 4 \ d-v. • /T 13 #rtMfl nl a! P dt A I ■ -* n k V# f, 4
I
Chef
• 0
9
•
2,666:
3 a.
I
Bureau-Chef ,
• 9
. P
•
9°°:
—
5 District-Chefer,
å 45o: .
•'
•
2,25o:
•—
1
Kamererare
« .
•
•
qoo:
•—
1
Canzlist .
• P
é
•
333:
16.
1
Ritare
• «
•
•
400:
—
1
D:o
e 9
#
•
35o:
—
1
Vaktmästare
• •
•
.
200:
—
8,boo: —
Instämmande i sednast församlade Ständers åsigter, anser Utskottet
en summa af Åtta Tusen Riksdaler Banco om året jemväl hädanefter böra
blifva för ändamålet tillräcklig, cch tillstyrker således,
att anslaget för nämnde Styrelses aflöning måtte oföräodradt bibehållas
med 8,ooo R:dr om året, eller för 3 år 24,000 R:dr.
38:o Till arfvode för Lärare vid Mariebergs Läroverk i de kunskapsämnen,
som specielt tillhöra Civil-Ingenieuren, har Kongl. Maj:t äskat, såsom
hittills, 1,000 R:dr årligen, elfer tillsammans 3,ooo R.*dr, samt, i ändamål
att påskynda bildandet af skicklige Ingenieurer för allmänna arbeten , ett
serskildt anslag af 1,000 R:dr årligen, till Stipendier för Elever, som vid
nämnde Läroverk genomgå den för Civil-Ingenieurer bestämda cours, eller,
för 3 år. likaledes 3,000 R:dr. Utskottet anser allt skäl förefinnas för fortfarande
utgående i 3:ne år af ofvanberörde, vid förledne Riksdag beviljade,
arfvode af 1.000 R:dr om året för en Lärare vid Mariaeberg; men, hvad
frågan om anslag för stipendier åt Elever beträffar, anser Utskottet, att då
de personer, sorn ämna inhemta de för Civil-Ingenieurer nödige kunskaper,
dels äro Officerare, hvilka, egande löner på stat, i allmänhet torde, utan
ifrågavarande understöd frän det allmännas sida, kunna den behöfliga coursell
fullborda, dels äro enskilde, hvilka, egnande sig åt ett temligen lönande
yrke, måste sjelfva bekosta sitt underhåll, när Staten vidkännes kostna
-
20' Statt-U(skottett Utlåtande, N:o 15$.
den för det Läroverk, der nödig undervisning erhålles, utan serskilde avgifter,
nägot sådant anslag icke vara nödvändigt..
I betraktande hvaraf Utskottet
får föreslå, att endast 3,ooo R:dr anvisas i 3:ne år, med 1,000Rtdr
årligen, till arfvode för Läraren i de ämnen, sorn tillhöra CivilIngenieurer,
men att deremot något anslag till Stipendier för dem,
som genomgå Civil-ingenieurs-eours, icke måtte af Rikets Stander
beviljas,
39:0 I anledning af Stuterl-Öfver-Styrelsens hemställan om anslag
för anskaffandet utaf Hingstar af utländsk ädel race för Strömsholms och
Ottenby Stuterier, har Kongl. Majit äskat, för sådant ändamål, ett anslag
för en gång af 10,000 R:dr, Men då Utskottet anser, att för denna inskränkta
summa blott skulle kunna erhållas Hingstar af mindre värde,
hvilkas införskaffande ingalunda uppfyllde ändamålet att på något tillfredsställande
eller beståndande sätt förbättra våra inhemska hästracer, hvartill:
skulle erfordras långt dyrbarare Hiögstar af ädlare slag, så måste Utskottets
hemställa,
att ofvanberörde 10,000 Rldr icke måtte beviljas
Stockholm
den x3 Januari 184.5.
Mxtra anslag, i sammanhang med Sjette Hufvud-titelk..
På 3lne år, eller l/3:del årligen*
Anslag för 3:ne år::
Till Lidköpings Hamnbyggnad . .. .. . 63,56a: 24*— 21,187: 24,—
*» Linköpings dito . , . ... 3,240:  1,080:.
„ utdikning&r och aftappningar utaf sanka
trakter och sjöar, till beredande af
odlingsföretag, . . . . .. . . i5o,ooo: — — 5o,ooo:
M anläggning af nya, samt förbättrande
eller omläggning af backiga och för
communicationen mindre tjenliga
delar af allmänna landsvägarne . 3oo,ooo: — — 100,000: — —
„ rese- och undersökningskostnader samt
expencer för allmänna arbeten .. . 3o,ooo: — — 10,000:?—' —
Stal»-Utskottets Utlåtande, N:o f5S'. 21
Tilt Styrelsen för Väg-och Vattenbyggnader 24,000:— — 8,000: — —
„ arfvode för Lärare vid Mariaeberg i ämnen
, sorn tillhöra Civil-Ingenieurer 3,ooo: — — 1,000: — —
Summa 57^,802: 24»— 191,267: 24» —
Anslag för en gångi
Banco.
Till Cimbritsbamns Hamnbyggnad 10,000: — —
„ upprensning af försänkningarne i skärgården vid Söderhamns
stad
. . 5,ooo: — —
„ iståndsättande af Broar å den på Statens bekostnad an
lagde
väg genom Kopparbergs, Gefleborgs och Jemtlands
Län , - 2,400: — —
Summa 12,400:
S:a Anslag 586,2®»: »4' —
Län:
Till Cimbritsbamns Hamnbyggnad , , »
5,000:
,, Carlshamns Dito .
3o,ooo: — —
w upprensning af försänkningen i skärgården vid Soderhamn 10,000: — —-
Summa 4^,000: — —
Beservationer.
Af Herr Friherre Palmstjerna: A) ”Mot åtskiilige af Utskottets beslut
måste jag reservera mig, och främst mot den åsigt, som inom Utskottet
gjort sig gällande, att i möjligaste måtto inskränka de anslag, hvilka kunde
befordra utvecklingen af den näringsgren, som hittills frarabragt vår största
exportvara. Bergsbruket utgör, till följd af naturförhållandena, den hufvudsakligaste
af våra tillgångar för utbytet mot främmande länders alster och dess
bibehållande uti sådant skick, att vårt jern skall kunna på verldsmarknaden
täfla med andra länders och framför dem vinna afsättning. Det är icke
endast af vigt för den enskilde, det utgör en verklig national-angelägenhet.
Under det lyckliga fredslugn, som nu så lång tid åtnjutits af de handlande
nationerne på den nordliga delen af jordklotet, hafva idogheten och
liten osh vinstbegäret så fullkomnat en del näringar uti vissa länder, att
22
Stats-Ulikotlets Utlåtande, N:o i56.
deras fabricat uttränga andra iänders, så vida man ej uti dessa länder
uppbringar sin konstfärdighet till lika höjd och ger sin produet en lika
fullkomlighet till lika pris på verldsmarknaden. Det är derföre ett vigtig»
åliggande för alla Regeringar, som stå i spetsen för angelägenhetrrne inora
de länder, hvilka deltaga uti den Europeiska civilisationens framskridande,
att egna omtanka och osparda bemödanden åt näriugarnes understödjande
och förkofran; det är hvarje rådslående National-representations pligt att
med allvar betänka och med kraftig verksamhet befordra de anstalter för
sådana syftemål, hvilka öfverstiga enskilde näringsidkares förmåga. Vi se
ock uti andra länder, England, Frankrike, Belgien och Tyskland, burn
hundradetals millioner anslås och användas i denna rigtning. Lättade cornmunicationer,
för att, med besparing af kostnad af tid och af lefvande
krafter, bringa varorne till afsättningsorten, är den verksammaste af de utvägar,
man vidtagit å det allmännas sida, för att lill det allmännas största
båtnad tillgodogöra frukterna af den enskilda flitens förening med vetenskapen
och rikedomen. Genom dessa, efter plan och i sammanhang med
hvarandra vidtagne, åtgärder bar priset på varorne sänkt sig, och den nation,
som hvarken uti pris-nedsättning eller varornes godhet kan täfla med
de öfrige, den blifver efter på vägen till välstånd. Vilja vi ej stå alltför
långt tillbaka på denna väg, så måste äfven vi använda de medel, hvilka
stå oss till buds, för att med enig kraft arbeta på vår förkofran. För ögonblicket
hafva vi dessutom ett serskildt, ett ytterligare skäl att anslå , hvad
vi kunna af våra tillgångar för allmänna arbetens bedrifvande: det nemligen,
att sysselsätta den del af befolkningen, som, i anseende lill allmän förlägenhet
och penningebrist, saknar tillfälle att använda sin arbetsförmåga.
Ilan bör visserligen hoppas, att penningeförlägenheten är öfvergående; men
emedlertid är den för mångens välfärd förstörande, och om Rikets Ständer
låta sine penningeverk idkeligen förkofra sig, utan alt till näringarnes lif
återgifva, hvad de från dem årligen uppsuga, så måste i längden deraf följa
en benägenhet att aftyna, i stället för att tillväxa.
På dessa hufvudsakliga skäl anser jag, att Stals-Utskottet, i den mon
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition och i öfrigt tillgänglige upplysningar för
närvarande medgifva, hade bordt tillstyrka Rikets Ständer att bevilja anslag
och medel till sådane allmänna arbeten och företag, hvarigenom ej
allenast transportkostnaderne från de större bergslags-orterne kunnat minskas,
utan jemväl möjlighet beredas att från våra rika gruftrakter afföra en
flerdubblad* mängd malm eller tackjern till da ställen, der förädling derutaf
kan ega rum. Härvid har förekommit:
Stats-Utekoltel» Utlåtande, N:o 156.
23
1:0 Frågan ora en canal emellan de betydliga sjöarne Barken och
fVessman, saint vidare till Bjärken och Bysjön från trakten af lastageplatsen
Smedjebacken lill Grängesbergets malmtrakt. Detta vore en förlängning
af Strömsholms canal, hvarigenom de outtömliga förråd af jernmalm,
hvilka finnas uti Grangärde socken och orterne derintill, skulle ut»n
omlastning kunna från förenämnde sjöar nedföras till Strömsholm för långt
ringare kostnad, än deri, de nu vidkännas lör blotta transporten till Smedjebacken,
och till ojemnfoi tigt större mängd, än nu, då tillräckligt antal dragare
och lolk uti de olinktbara bergstrakterna saknas för forslingeu af den
myckenhet, som kunde brytas. Öppnades canal-leden, så kunde spanmål
och andra lifsförnödenbeter för långt ringare pris, än nu, och till hvad
myckenhet som helst, lätteligen fara upp lill Wessmans stränder och ännu
längre; och de vidsträckta, ödsliga nejderne i denna del af Kopparbergs Län
småningom bebyggas af en talrik folkmängd, som uti bergsbruket fann sin
goda utkomst, i och med detsamma, som deri förökade medlen till vår allmänna
export. Der skulle öppna sig ett vidsträckt fält för dem, som nu
sakna sysselsättning, och många tusende familjers flit och idoghet under
sekler tacksamt motsvara de uppoffi ingar, man nu, med ett ringa bemödande,
med blot t ett villigt ord, är i tillfälle att åstadkomma. Kostnaden
vore i det hela för canaiens fullbordan 563,600 R:dr, hvaraf det allmänna
skulle tillskjuta 463,000, att, enligt Kongl. Majrts Nådiga Proposition, utgå
pä ia år, eller för 3 år, såsom nu är äskadt, ii5,ooo R:dr. Jag anser, att
denna summa bör beviljas, och beviljandet åtföljas af Rikets Sl änders yttrande
af deras tacksamhet för det tillfälle, härigenom dem beredes att grundlägga
ett varaktigt gagn för framtiden.
3:0 Frågan om båtled emellan Nora och Örebro. Nerike är en centralprovins
uti Riket. Ett fruktbart slättland, omgifvet af skogstrakter och
välsignadt med vattendrag, som låta förena sig till ett system af lätt begagneliga
communicalioner emellan orter, rika på skog och rika på malm,
Och med hafvet. Blott i ringa mott äro dessa naturförmoner för närvarande
begagnade; men nu erbjuder sig ett tillfälle att dermed göra en betydelsefull
början. De omtänksamma invånarne uti Nora-traklen hafva på
•gen bekostnad föranstaltat om undersökningar och kostnadsförslag för
öppnande af båtled emelian Få-sjön och Nora-sjön, samt vidare från Järle
Bruk till Örebro. Ett anslag af 3oo 000 R:dr skulle lätta och befordra
transporten af 1 20,000 Skeppund tackjern och malm , som nu söka sig denna väg
öfver laud. De outtömliga och rika grufvorne uti trakterne ofvanför Nora,
24
8lats-ZJtskottetg Utlåtande, N:o i St,
hvilkas afkastning nu är begränsad af drygare transportkostnader och in»
skränktare transportmedel, skulle, om båtled inrättades, kunna lemna långt
större qvantiteter till utvidgning af vår brukshandtering. Genom den förbindelse,
hvaruti ifrågavarande båtled kunde sättas med Lindesbergs-trakten„
skulle framdeles äfvenväl för den ort, der de nya lofvande Silfvergrufvorne
äro belägne, en vattencommunication utan svårighet kunna öppnas åt Örebro,
eller om man vill, åt Arboga, Jag anser emedlertid, att början nu
bör göras med Nora-båtleden och anslaget dertill beviljas. Ortens invånare
tillskjuta 80,000 R:dr.
3:o Beträffande båtleden emellan Jmänningen och Snyten, som skulle
öppna sjö-transportväg för 60,000 Skeppund eller mera af våra bästa malmer
eller bästa tackjern, i stället för att de nu förnöta dragare och vidkännas
dryga kostnader på landsvägen, så förenar jag mig med den reservation,
Friherre Tersmeden afgifvit, och anser, att ett anslag af 5o,ooo R:dr
bordt för detta ändamål ställas till Kongl, Majtts Nådiga disposition, att
användas på vanliga vilkor, så vida ortens invånare i öfrigt tillskjuta hvad,
som till företagets fullbordande erfordras.
Utvidgande af bruksrörelsen, tillökning uti det antal arbetare, som
sysselsätta sig med denna handtering, är en utvidgad utväg, ett ökadt tillfälle
för afsättning af landtmannens producter, hvilket inverkar fördelaktigt
på jordbruks-näringen i allmänhet. Folkökning uti vestra Bergslagen, sorn
blefve en följd af den ökade grufvedriften i trakterne af Grangärde och af
Nora, skulle föröka desse trakters behof af jordbrukets producter och öka
afsättningen deraf från angränsande slättbyggder uti Westmanland, Nerike
och äfven uti Södermanland. Spanmålen från dessa sädesrika orter fick
JiQigare afgång och sökte icke andra afsättnings-orter, utan lemnade på dessa
ett mera utrymme åt producterne från andre orter, t. ex. Upland, östergöthland,
Westergöthland, under det den lifligare afsättningen från dessa
provincer åter fördelaktigt inverkade på rörelsen uti sydligare landskap.
Så befordrar tillväxten af rörelsen och välmågan uti en ort rörelsen och
välmågan uti en annan, och hvad, som göres till förkofran af en province,
bidrager till förkofran af det hela och ökar Rikets samfälda krafter och
välstånd.
B) Deremot är jag af den mening, att Rikets Ständer icke i allmänhet
böra befatta sig med utlåning af penningar, och således blott undantagsvis
-
Stais Utskottets Utlåtande, N:o 156.
25
vis dermed bispringa städer, som sakna tillgångar för oundgänglige behof
af mera allmän beskaffenhet; men icke förskjuta små summor till (örmögna
städer, sorn vända sig till Rikets Ständer heldre, än till andre långifvare,
blott for att bespara någon ränta vid utgifter af mera enskild beskaffenhet.
Jag anser således, att intet lån bör beviljas staden Carlshamn till uppmuddring
af dervarande hamn och förbättrande af kajerne, hvartill säkerligen
staden kunnat finna tillgång uti de årligen inflytande, till \ å 5,ooo
R:dr uppgående, Tolags-medlen, om de till deras ursprungligen afsedda
ändamål blifvit använde och ej, såsom nu skett, anslagits till aflöning åt
stadens magistrat, tjenstemän och betjente. Ehuru medel nekas för stora
productiva och angelägna företag, anser jag att tillgångarne icke böra utskiftas
i så små lotter för mindre magtpåliggande ändamål.”
Häruti förenade sig Friherre von Kres mer.
Uti punkten A. af denna reservation instämde Herr Lagerborg.
Åf Friherre Tersmeden: ”Jemte det jag till alla delar instämmer uti
den af Friherre Palmstjerna afgifna reservation emot Utskottets fattade beslut,
i frågan om anslags beviljande till diverse föreslagna canal-arbeten,
tager jag mig friheten att ytterligare fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på följande omständigheter,
r.o Barkens, Wessmans och Bysjöns canal, till hvars utförande, enligt
ett för flera år sedan uppgjordt kostnadsförslag, byggnadskostnaden
skulle uppgå till 563,65 c) R:dr, och hvartill Kongl, Majit föreslagit, att Rikets
Ständer skulle bevilja ett anslag af 4^3,000 Rldr, att utgå under 12 år,
eller för 3 år, som nu är hegardt, med Il5,ooo R:dr, utgör ett högst vigtigt
communicalions-medel för en af Sveriges jernrikaste Bergslager, och bör
kunna bereda tillfälle alt, i en af våra fattigaste trakter, Westerdalarne,
uppväcka hittills obegagnelige näringskällor, uti. öppnadt tillfälle att med
förmon afsätta de ymniga förråd af skogsproducter, som der finnas, och
som nu, i brist på möjligheten af afsättning, ruttna i skogarne. Den till
Kongl. Majit i detta ämne inlemnade petition upplyser, ”att sjön Wessman
i Grangärdes socken gränsar nära intill Westerdalarne, och rundt omkring
densamma äro högst betydliga jernmalmsfält, förande 5o a 70 procents rika
malmer, belägna, hvaraf de förnämsta heta Grängesberget, Haekesberget, Gräsberget,
Iviken och Fremmundberget. Så väl för denna orsaks skull, sorn
för vattendragen och skogarne i grannskapet, nemligen i Graugärdes och
. Bih. lill R. St. Prot. 1845. 4 Sami. 1 Aid.. 38 Haft. 4
26
Slats-Utslotlets Utlåtande, N:o iSS.
de bred vid liggande Norrberkes, Söderberkes oeh Westerdals soeknarae»
bafva af ålder en mängd tackjernshyUor blifvit anlagde i denna trakt »f
Wester-Bergslagen, nemligen Westansjö, Norhyttan» Norgovik» Sörgovik ,
Sunnansjö. Persbo, Bergsbo, Enkullen, Klenshyttan , Gonäs, Räfvåla, Åbeckshyttan,
Saxhyttan, Presthyttan och Björnhyttan i Grangärdes socken;
Snöå, Marnäs, Råmen , Flatenberg, Munkbo, Stimmerbo, Spjutsbo, Bomarsbo,
Bredsjön, Westansjö, Hellsjön, Björsjo, Starbo, Gesberg, Finnbo och Mattsbo
i Norrberkes socken; Saxe, Tolfsbo, Hemshyttan, Harhyttan, Tunkarsbo»
Westenby, Gersjöbo, Billsjön och Kloten i Söderberkes socken; Ulriksberg
och Strömsdal i Löfsnäs socken; Löfsjön i Floda socken; hvilka alla
hyttor dels helt och hållet, dels hufvudsakligen hemta sina malmer från
Grangärdes odalfält och andra grufvor; hvarförutan betydliga (jvantiteter af
dessa malmer forslas till åtskilliga hyttor i Riket, dels på Strömsholms canal,
dels från Smedjebacken och dels från Wiks lastageplats i Söderberke/’
Af ofvanstående synes, hvilken massa af malm och tackjern redan finnes
att transportera på denna canal, så snart den blir öppnad, och om dertill
lägges allt hvad en inom orten ökad industri, som ovilkorligen skall framkallas
af lättade transporter, kan komma att frambringa, så synes mig Utskottet
hafva saknat skäl att afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition;
ooh tager jag mig friheten föreslå Rikets Ständer, att: ”med bifall
"till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, anslå en summa af460,000 R:dr Bmo
"till anläggande af en canal emellan sjöarne Wessman och Barken uti
"Stora Kopparbergs Län, efter den af Herr Öfverste-Lieutenanten Edström
"uppgjorde plan, af hvilken summa dock endast iiö.ooo R:dr B:co komma
"att utgå under nästföljande frenne år, med en tredjedel årligen, och under
"det vilkor, att ett Bolag bildar sig, sorn förbinder sig att verkställa ofvan"hämnde
caual-byggnad.’0'
2:0 Jmänn ingens ock Snytens canal. Genom förening af dessa båda
sjöar, hvaraf den förra ligger i Strömsholms canal-linea, skulle en direct
vattencommunication blifva öppnad emellan Norbergs rika jernmalmfält ocb
Mälaren. Henna canal skulle komma att utgöra en längd af 2,700 alnar
och upptaga tvänne sänkslussar, samt en bestämmande sluss vid inloppet
ifrån sjön Snyten; slussarnes bredd är antagen till iS fot och deras längd
till 70 fot, canalens bredd till tj fot i botten och dess djup till 4 f°tKostnaden
för denna canal skulle, enligt den af Herr Öfversle-Lieutenanten
Edström uppgjorda plan, komma att uppgå till 84,812 R:dr B:co, I en tid,
då vår jernhandtering är så i behof af understöd, sorn den närvarande,
Stats-Utskottett Utlåtande, N:o 156.
27
torde det ej vara för mycket begärdt, att Staten biträder på det sätt, sora
efter min öfvertygelse är det enda rätta, det nemligen, att undanrödja de
binder, som förefinnas för oss att i tillverkningspris täfla med andra länders
producenter, och onekligt är, att ett af de sLörsta hindren derför äro
våra dryga transportkostnader.
Jag dristar i anledning derutaf anhålla, att ”Rikets Ständer ville till
’’ofvannämnde canal-anläggning anslå en summa af 5o,ooo R:dr, hvaraf
”3o ooo R:dr skulle utgå under nästpåföljande trenne år, med en tredjedel
”årligen, under vilkor att ett Bolag bildar sig, sorn förbinder sig att arbe*tet
utföra efter uppgjord plan.””
Vid 3:dje punkten, angående anslag för en båtled mellan Hjelmgren
och Järle Bruk, samt mellan Nora-sjön och Få-sjön.
Per Persson Från Örebro Län åberopade, såsom sin reservation, Utgifts-Afdelningens
förslag till utlåtande, så lydande:
”Då anläggningen af ifrågavarande båtled således är för denna ort,
fen af de betydligaste Bergslager i Riket, utaf en obestridlig vigt, genom,
lättandet af alla transporter, samt derigenom till verkligt allmänt gagn, så
anser Utskottet densamma vara förtjent utaf understöd från Statens sida.
Det har derjemte blifvit upplyst, att de tomter uti Örebro, der canalen
skulle framgå, för närvarande äro afbrände och obebyggde, samt således
nu kunna för lindrigare pris erhållas. På desse anledningar tillstyrker Utskottet,
att en summa af 3oo,ooo R:dr anvisas att utgå, på 3:ne år, med
100,000 R:dr om året, under vilkor, att det blifvande Bolaget, utan något
ytterligare bidrag från Statens sids, anskaffar hvad som, enligt fastställande
plan, utöfver nämnde belopp erfordras för arbetets ändamålsenliga utförande.
”
Hvarjemte Per Persson anförde, att, enligt Kongl,Bergs-Collegii Bref
den 7 November i638 till Bergmästaren Sten Andersson_, redan då ansetts
nödigt att bygga en sluss vid Bor, emellan Få-sjön och Nora-sjön.
Häruti instämde Herr A. Wedberg.
Vid urte punkten, angående lån för Carlshamns hamn:
af Herr von Celsing.
Vid 35:te punkten, angående rese-och undersoknings-kostnader m. m.:
af Per Persson från Örebro Län, sora ansåg 6,ooo fUdr årligen vara
tillräcklige.
28
Stats-Vtshotlets Utlåtande, N:o 156.
Vid 37:de punkten, angående aflöning för Styrelsen öfver Väg- och
Vattenbyggnader:
af Friherre von Krcemer: ”Emot beslutet, angående aflöning för Styrelsen
öfver Allmänna Väg- och Vattenbyggnader får jag mig reservera. Kongl.
IVb>j:t har vid 1840 — 1841 årens Riksdag till detta ändamål äskat RtlrB:co
9766: 32., fördelade sålunda:
Till Central-Förvaltningen:
i Chef (lika med Expeditions-Cheferne vid Stats
Deparlementen)
R:dr 3,000: — —
1 Byrå-Chef för den teckniska detaljen .... i,ooo: — —
1 Kamererare ......... 1,000: — —
Canzli-biträde ......... 800: — —-
2 Ritare, tillsammans ........ 800: — —
1 Vaktmästare ......... 166: 3a. —
Sum m a 6766: 3z. —
1 Landsorterne t
5, Districl-Chefer, ä. 600, R:dr ...... 3,ooo: — —
Summa 9,766: 82. —■
Ett lika stort anslag har Kongl. Majit äfven nu begärt. Då Rikets
Ständer vid sista Riksdag nedsatte detta aflöningsbelopp tili 8,000 R:dr B:co,
anfördes såsom skäl, att innan hela det äskade anslaget kunde beviljas,
lämpligt vore, att erhålla en närmare ledning för omdömet i afseende på
de resultat, som af denna administrationsgrens utvidgade verksamhet borde
kunna förväntas. Denna erfarenhet är nu vunnen; ty hvar och en, som
baft med denna styrelse någon beröring, torde med mig kunna intyga, att
densamma, på ett serdeles verksamt sätt och med en sällspord noggrannhet
och skyndsamhet, fullgjort allt hvad den ålegat. En mängd allmänna arbeten
i och för sjöars och sanka trakters uttappning, vägars förbättring,
hamnars och canalers byggande, hafva, under den korta tidrymden från
sista Riksmöte, blifvit påbörjade hufvudsakligen genom denna Styrelses och
underlydande Districls-Chefers tillgörande. Controllerne öfver dessa arbetens
ändamålsenliga fullbordande, i förening med nya undersökningar och
planers uppgörände till företag i samma rigtning, påkalla en rastlös verksamhet,
, hvarföre jag anser, alt Utskottet nu saknat skäl minska med 1,766
Slats-Utshottets Utlåtande, N:o 156.
29
B:dr 32 sk. den aflönings-stat, Kong!. Maj:t Nådigst för denna administra
tions-förvaltning föreslagit.’'
Vid 38 punkten, om Stipendier för Elever vid Mariaeberg:
af Herr Lagerborg: ”Jag reserverar mig mot Utskottets beslut, angående
det af Kongl. Maj;t äskade anslaget af stipendii-medei för Civil-Ingenieurscursens
genomgående på Mariaeberg, hufvudsakligen af följande orsaker:
De flesta europeiska eller andra civilicerade Stater hafva erkänt civilingenieurs-yrket
som en serskilt vetenskap och ansett detsamma, om jag så
får uttrycka mig, som scbacktningarne till ett förbättradt eller mera betryggadt
handels- och näringslif i allmänhet, och detta ur synpunkten af
naturvetenskapens application dervid. Sådan är nutidens fordran, som
tyckes sträfva till att söka bannlysa eherlataneriet och egoismen, åtminstone
i detta afseende. Bevisen dertill igenfinnas i det ändamålsenligare sättet
att anlägga väg-communicationer, hamnar, canaler m. m.; och i sättet att
ändamålsenligt kunna underhålla gjorda anläggningar. Den practiska öfvertygelsen
hafva samma länder förut vunnit, att okunnigheten, tilltagsen sjelfklokhet
m. m., förslösat stora summor både för det allmänna och den enskilde
uti dylika företag, icke allenast vid planernes uppgörande, utan äfven
vid deras utförande, såsom t. ex. i sednare fallet. Hvilka betydliga summor
hafva icke ovana Arbets-chefer förstört, blott genom illa fördelta dagsverken,
illa bedömde och begagnade materialier, obekantskap med nya
förbättrade methoder m. m.? och derföre tillhör det Staten att förminska
möjligheten af sådana misstag och att med den öfversigt af vetenskapernes
framsteg, som den eger i sitt våld, äfven i detta afseende taga initiativen.
På nuvarande civilisations ståndpunkt är det derföre Staten, som bör, äfven,
uti ifrågavarande fall, vägleda den enskilde och bereda för dess interessen
en större säkerhet och nytta.
Så synes mig saken ur en allmän synpunkt betraktad. Det tillhör
mig nu att uttala mina åsigter i ämnet, serskildt lämpade på vårt kära
fädernesland.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i ämnet borde vara välkommen för
hvar och en, som fördomsfritt vill landets väl, i afseende på ett förbättradt
eller mera betryggadt handels- eller näringslif i allmänhet, ty den fyller
en lacune i undervisningsvägen uti ifrågavarande fall. Sverige är troligen
del enda land i Europa, som i detta afseende ej på Statens bekostnad ut
-
30
Stals-Utsliotlets Utlåtande, N:o {56.
fört en undervisning, svarande emot Englands Civil-Engineers och Frankrikes
Ecole Poly technique m. m. Nå väl! månne icke både det allmänna,
och synnerligast enskilda, redan tillräckligt hos oss genomgått profven af
okunnighetens och sjelf klokhetens m. m. förstörande lärospån? eller skola
dessa fortfara? Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition visar åtminstone en motsatt
väg. Att den är ändamålsenlig, och det på ett för Staten minst kostsamt
sätt, bevisar ett serskildt Kongl. Bref, som föreskrifver, att civil—
ingenieurs-cursen skall genomgås vid det högre Mili tär-und er visnings ver ket
på Mariaeberg, på det att de förberedande kunskaperne i Malhematik, Physik,
Chemie m. m. må kunna af samma lärare-personal meddelas åt alla elever
derstädes gemensamt, utan afseende på valdt yrke, Ändamålsenligheten att
på samma ställe äfven genomgå de serskilda curserna för de olika yrkena,
torde icke eller kunna betviflas.
Jag anhåller vidare om att få tillägga några enskilda anmärkningar,
Beträffande nödvändigheten af att anslå stipendii-medel för Civil-Ingenieurselever.
Ty likaså pracliskt det är. att man i början måtte köpa utsädet,
för att plantera eller så ett erkändt nyttigt frö, innan man af skörden kan
erhålla dylika till ett kommande år, likaså nödvändigt är det för Staten,
vid början af en nyttig institutions införande, huru lysande den i öfrigt
till sina följder må förespeglas, att taga densamma under armarna och
bidraga idl dess ändamålsenliga utveckling.
Erfarenhet här dessutom hos oss bevisat, att ynglingar, som vilja egna
sig åt yrken, hvilka fordra åratals långa ansträngningar, för att slutligen
kunna gagna både sig sjelfve och det allmänna, vanligen äro medellösa och
således, synnerligast i sådana yrken, der man ej under detta sträfvamlet,
antingen genom ccnditioner eller andra sysselsättningar kan bidraga till alt
skaffa sig uppehälle under tiden, måste afstå från ett sådant val , så vidt
ej resourcen af stipendii-medel finnes, och så kommer troligen alt ske uti
nu ifrågavarande fall, ty i detta yrke måste cursen consecutivt följas i 2
a 3 år utan afbrott.
Slutligen ett ord, om det icke sällsporda yttrandet: ”alt man kan väl
berga sig hädanefter som hittills i detta fall” — så säger den stationära —
men, icke bör det blifva eli orakelspråk för det rörligare begreppets fordringar
i ämnet; ecb fastän Sverige är lyckligt nog att för närvarande ega
några utm?rkta Civil-Ingenieurer, hvilka hufvudsakligast bildat sig sjelfve,
så är ett dylikt förhållande ej med säkerhet alt påräkna för framtiden —
Stats-VtsJiottets Utlåtande, N:o i56.
31
oell det är dessutom af vigt, alt just deras förvärfvade och heprofvade erfarenhet
i yrket, synnerligast beträffande tillämpningen deraf till våra climatiska
förhållanden, må på ett ändamålsenligt sätt fortplantas,”
Härmed förenade sig Friherre Tersmeden, Herr von Celsing och
Herr Ekströmer.
Af Friherre von Kraemer: ”Förenande mig i den reservation Herr Lagerborg
afgifvit emot vägradt anslag till Stipendier för dem , som genomgå
Civil-lngenieurs-curSj får jag, såsom ytterligare skäl för bifall af det anslag,
1,000 R:dr B:co i 3:ne år, som Kongl. Majrt till sådane stipendier äskat,
anföra: att i landsorterne en stor brist finnes på personer, som med skicklighet
och sakkännedom kunna uppgöra kostnadsförslager och ritningar till
allmänna arbeten och byggnadsföretag samt sedermera vaka öfver deras
ändamålsenliga utförande. Länsbyggmästarne äro i allmänhet föga skicklige
dertill, hvarföre ock icke obetydliga förluster tillskyndas så väl Staten,
sorn enskilde, genom de misstag och felaktiga beräkningar, hvilka härvid
oftast förekomma. Prydlighet, i förening med varaktighet och dea minsta
kostnad vid utförandet, är hvad hittills i byggnadsväg inom vårt fädernesland
föga kunnat påräknas. Utan att understödjas med stipendier, är väl
ej att hoppas, det medellösa yngliugar egna sin tid till erhållande af en
grundlig och vetenskaplig bildning i Civil-Ingenieurs-yrket. Jag tillstyrker
anslaget."
STOCKHOLM,
Tryckt hos W. F. DALMAN, 1845.
Siats-TJtskottcts Ullätande, N.-o 15'7.
1
M 157.
Ank. till Exp. Utsk. d. 17 Jan. kl. 2 e. midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att det reserverade stats-anslaget
ef dy,ooo Kalr till odlingar u Gottland må ännu i feni år få begagnas
för samma ändamål, samt att g,ooo R:dr deraf må förvandlas
lill anslag för utlösen af vattenverk m. m. (U. Ä.)
Uti en inom Preste-ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad, motion,
liar Prosten Gahne, efter en redogörelse för anledningarne, hvarföre af
de vid sistlidne Riksdag till lån för odiingsföretag å Gottland anvisade 5o,ooo
R:dr, icke mera än i3,ooo R:dr blifvit disponerade, äskat, att Rikets Ständer
matte, icke allenast med bifall till hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof i detta afseende innehåller, bevilja,
alt de 37,000 R:dr, hvilka å förstnämnde summa således funnos reserverade,
måtte under ytterligare fern år för det afsedda ändamålet bibehållas,
utan ock, så väl med afseende på provincens stora penningenöd, som för
att göra alla lika rätt, tillåta, att af den reserverade summan gooo R:dr
B:co måtte få utgå såsom anslag för utlösen af vattenverk, för bergsprängningar
och undanrödjande af andra svåra impedimenter.
Utskottet har i sitt utlåtande, N:o i56, afgifvit yttrande, i Råga om
fortfarande anvisande af det belopp, som reserverats å den vid sista Riksdag
till låne-understöd för odiingsföretag å Gottland beviljade summa af
5o,ooo R:dr; och, hvad angår motionärens förslag, att en del af detta reserverade
belopp malte få utgå såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet, så,
enär sådane odiingsföretag, som af dem, för hvilka de skulle medföra nytta,
icke förmodas gifva så stor vinst i framliden, att de utan direct bidrag
af statsmedlen kunna tillvägabringas, icke heller lämpligen torde böra genom
sådane åtgärder från Statsverkets sida framkallas och befrämjas, tillstyrker
Utskottet,
att motionen ej måtte till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den i3 Januari i845.
Bih. till 11 St. Fröt. 1845, 4 Sami. 1 Afd. 39 Haft.
1
2
Stats-Utskoltcts Utlåtande* IV-o 158.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Jan. kl. 2 e. midd
Utlatande,
angående en prcescriptionstid för liqviderandet af
åtskilliga i Riksgälds-Conlorets räkenskaper balancerade äldre
skuldposter. (Rgs Åfd.)
Fullmägtige i Riksgälds-Contoret hafva hos Slats-Utskotlet anmält, hurusom
uti nämnde Contors räkenskaper, sedan längre tid tillbaka, finnas
upptagna flera mindre betydliga skuldposter, bestående dels af förfallna, men
ej till inlösen företedda, obligationer, och dels af insatta medel å det så kallade
creditsedel-verkets räkningar. Till undvikande af en framtida ändajnålslös
bokföring af dessa skuldposter, hvaraf obligationerna redan för mer
än 20 år sedan förfallit och depositionsskulderna varit balancerade vida längre
tid, än Rikets Ständers Banks attester öfver derstädes deponerade medel
numera äro gällande, hafva Fullmägtige hemställt, att en viss tidepunkt matte
varda af Rikets Ständer bestämd, efter hvilken de dessförinnan icke
företedde obligationernas capital- och räntebelopp, äfvensom de innestående
depositionerne skulle få ur räkenskaperne helt och hållet afföras. I afseende
på denna tidepunkts bestämmande, hafva Fullmägtige tillika föreslagi t, att, i öfverensstämmelse
med hvad som vid i8a3 års Riksdag stadgades, rörande liqviden
af den då återstående s. k. gamla Riksgälden, vederbörande innehafvare
af nu ifrågavarande obligationer och depositionsbevis mätte, genom utfärdande
allmän kungörelse, åläggas att, vid förlust af all vidare betalningsrätt, till
Biksgälds-Contoret inlemna samma obligationer och bevis inom slutet afåret
mäst efter det, hvarunder kungörelsen härom varder offentliggjord.
Enligt Utskottet tillställd förteckning öfver ofvannämnde, till afskrifning
föreslagna, obligationer och deposilionsskulder, utgöras desamma af;
Stats-Utskoltets Utlåtande, Nio 158.
1:0 Till innehafvaren utfärdade Obligationer med 5 procents ränta:
3
Till fiii
Ta! 1 oda-
Capital.
gen ht
ra k l
acil
Banco.
rn teresse.
N:o 1,675, förfallen år 1802
a5o
*9
99
38
I
„ 4,167, tl:o „ 1807
600
99
9»
60
99
99
>, 4>'68, d.o ,, ,,
35o
99
99
35
99
5o
99
99
5
99
99
,, 8,454, d:o „ 1821
5oo
99
99
75
99
99
,, 8,43d, d.o ,, ,,
5oo
99
99
75
99
99
,, 8 4^6, d.o ,, . . . . .
5oo
99
99
75
99
99
,, 8,407, d.o tf ,, .....
5oo
9*
99
75
91
99
Räntekupon, tillhörande den år 1807
förfallne obligationen, N:o 4,556 . .
99
99
99
35
99
99
Summa
3,25o| „
„
[ 5 ro
ico
K
1 1
-3,7^°
38
1
2:0 Till ersättning för Svenska medborgares fordringar hos Franska
Regeringen utfärdade 5 procents obligationer:
N:o
2
förfallen år 1823
261
r 2
,,
13o
3o
99
362
d:o „ „
69
34
8
34
4'
99
427
d:o „ „
52
22
8
10
23
Summa
383[2i
4
i75
47
559
20
och 3:o Depositions-skuld, balancerad till oförändradt belopp sedan
är i83f.
Afl. Casseuren Ta velins utelöpande Assignationer
Attester . . .
Assignationer.
Attester . . .
Assignationer.
99
d:o
d:o
d:o
99
d:o
Wassermans
d:o
99
d:o
d:o
d:o
99
d:o
Ströms
d:o
Riksg. S:r.
6
44
99
155
8
99
6
3
6
99
'9
99
4
8
99
Transport | 172)341 6)4>32oJio| 5
Stats-Utskottels Utlåtande, N.-o 158.
Transport
Afl. Casseuren Lönbergs utelöpande Assignationer
99
d:o
Lindq visters
d:o
d:o
99
d:o
Hellströms
d:o
cl:o
99
d:o
d:o
d:o
Attester . . .
99
d:o
Rydbergs
d:o
cl:o
99
d:o
d:o
d:o
Assignationer
99
d:o
Zengerleins
cl:o
Attester . . .
Observations-Conto
Fabrikören Apiarii fordran
Kongl. Bergs-Gollegii d:o
J3örs- och Brobyggnads-Directionens d:o . . .
Brandvakts-Cassae-Administrationens d:o . . .
Discont-Verkets, å räkningen N:o r, d:o ....
Allmänna Enke- och Pupill-Cassans d:o . . .
Kongl. Förvaltningens af Sjö-Ärendena d:o . .
Borgmästaren Gothers d:o
Assessoren Halldins d:o
Kongl. Krigs-Academiens d:o
Militias-Boställs-Cassans d:o
ÖfversteLieutenant Reuterskölds d:o
Herr Tersmedens d:o
Kongl. TJtrednings-Commissionens d:o å räkningen,
JX:o 2
Kongl. Ränte-Kammarens d:o å räkningen, N:o
i
.
Kongl. Convoy-Commissarialets d:o å räkningen
N:o i
d:o d:o å räkningen, N:o 2
1 72
34
6
L9
12
99
20
4
99
j>
36
99
1
16
99
1
44
99
12
99
99
3
4
6
23
18
6
>>
8
99
5>
99
3
CO
cq
36
99
1
99
99
151
32
9 9
113
16
99
2
99
5)
36
99
20
99
99
20
44
99
2
16
99
IO
99
99
3
l 2
9 9
I
99
99
233
20
9
56
24
99
99
1
9
,320
Summa | 897)34! 3
5p8
1 o
22
I o
Tillsammans B:co R:dr ) 18133J 3
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 158.
5
Till närmare upplysning, angående tillkomsten och beskaffenheten af
omförmälde skuldposter, har Utskottet ansett sig böra meddela: att de först
uppräknade 5 procents obligationerna blifvit utgifna för Riksgälds-Contoret,
i slutet af sednast forflutne samt början af nuvarande århundrade, meddelade
lån på minst 4 års betalningstid, af hvilka lån en del sedermera äro omsatta;— att
obligationerna för fordringarne hos Franska Regeringen grundat sig på Rikets
Ständers vid 1812 års Riksdag fattade beslut, angående Rikets dåvarande
utländska skuld, —enligt hvilket beslut innehafvarne af sådane, till liqvid jemlikt
serskildt fastställda grunder erkända, fordringar skulle erhålla RiksgäldsContorets
5 procents obligationer med 10 års förfallotid; — samt att, så länge
utgifningen af Riksgälds-sedlarne fortfor, eller före den r October i834, både
allmänna verk och enskilde personer egde att i Riksgälds-Contoret öppna
räkningar, derå dylika sedlar till dessa verks och personers disposition insattes,
hvarefter de sålunda insatte medlen höllos räkningshafvaren tillhanda,
på samma sätt, som i afseende på Rikets Ständers Banks depositions-skulder
är föreskrifvet.
Då nu innehafvarne af ofvan uppgifna obligationer och assignationer
under den sedan dessas utgifvande förflutna längre tidervmd, underlåtit att
desamma till inlösen förete, samt de utelöpande depositions-attesterna allt
hittills icke lära blifvit aflemnade till dem, för hvilkas räkning depositionerna
skett; så och på det att ifrågavarande skuldposter icke må behöfva att
allt framgent i Riksgälds-Contorets ärliga räkenskaper bland dess förfallna
skulder upptagas och balanceras, har Utskottet, lika med Fullmägtige, ansett
lämpligt, att en prasscriptionstid för liqviderandet deraf varder af Rikets Ständer
fastställd. I sådant afseende och i öfverensstämmelse med hvad förut
rörande ej mindre Riksgälds-Contorets, än Bankens gamla balancerade skulder
är vordet stadgadt och iagttaget, får Utskottet alltså
tillstyrka Rikets Ständer att bestämma en viss tidepunkt,
eller slutet af år 1846, hvarförinnaninnehafvarne af meranämnde
obligationer samt assignationer och attester, äfvensom
egarne till öfriga här ofvan uppräknade depositionssummor,
böra, vid förlust af all rätt till betalning för liqvids
erhållande, samma obligationer, assignationer och attester
samt andra ford ringsbevis ti 11 Riksgälds-Contoret inlemna;
Och får Utskottet, under förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad
nu blifvit tillstyrkt, likaledes hemställa,
JJih. till !{• St, Fröt. 1845, 4 Sami. 1 A/d. 39 Haft, 2
6
Stats-Utskot « ts Utlåtandej N.-o 158.
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att allmän kungörelse om den i berörde hänseende
fastställda prasscriplionstiden måtte under loppet af innevarande
år varda i Nåder utfärdad, och att uti samma kungörelse,
så väl obligationerna som depositionsskulderna måtte
varda uppgifna, i enlighet med den derå, här ofvan meddelade,
förteckning.
Slutligen anser Utskottet sig böra anmäla, att Fullmägtige i RiksgäldsContoret
jemväl föreslagit, att kungörelsen angående merberörde praescriptionstid
måtte, till underrättelse för möjligen å utrikes ort vistande obligationsinnehafvare,
genom Svenska och Norrska Consulatets i Hamburg föranstaltande,
varda införd uti ”derstädes utkommande officiella tidningar”. Men
som de obligationer, hvarom nu är fråga, icke varit gångbara utom Riket, och
en dylik annoncering i utländska tidningar, vid bestämmandet af prsescriptionstiden
för inrikes skulder, tillförene icke ansetts böra verkställas, samt
densamma möjligtvis kunde föranleda misstydning, såvida icke en omständlig
utredning af de kungjorda skuldernes beskaffenhet tillika blefve meddelad;
bar Utskottet
icke funnit anledning att understödja Fullmägtiges härom
framställda förslag.
Stockholm den i3 Januari i845.
Reservation
af Herr Schartau: ”Ehuru Rikets Ständer åtskillige gånger tillförene icke dragit
i betänkande att utsätta terminer för giltigheten af de genom deras penningeverk
utfärdade förbindelser; så anser jag likväl en sådan procedur ej
vara dem värdig, eller med deras eget credit-interesse öfverensstämmande,
hvadan jag emot den af Stats-Utskottet nu tillstyrkta åtgärd mig reserverar.
”
Uti denna reservation instämde Herr Berg.
Stats-UIskottets Utlåtande, N.v 159.
7
JS3. 15©.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Jan., kl. 11 f. ra.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Pdkets
Ständer, om anvisande af medel till arfvoden, m. m., för Lag-Beredningen.
(U. A.,)
Samtlige Riks-Stånden hafva till Stats-Utskottet remitterat högstberörde
den ig December nästlidet år aflåtna Nådiga Proposition, innehållande:
att, då Rikets Ständer den 3 Mars 1841 hos Kongl. Maj:t gjorde underdånig
framställning om nedsättande af en Comité eller Lag-Beredning, bestående
af Justitiae-Stats-Ministern, två Justitiae-Råd, Rikets Ständers Justitiae-Ombudsman,
Justitias-Canzleren samt fem andre lagfarne män, för att, vid jemförelse
af de vid förslagen till ny civil- och criminal-lag gjorda anmärkningar,
ytterligare genomgå och granska dessa förslag, samt undersöka och uppgöra
förslag lill de förändringar i domstolarnes organisation och i fängelsesystemet,
som med det nya lagverket måste införas m. m., samt Rikets
Ständer derefter till arfvoden åt Lag-Beredningens ledamöter och Secreterare,
jemte expenser, anvisade 12,000 R:dr årligen, tillika med ett serskildt
anslag af 3,000 R:dr, till tryckning af de förslag, Beredningen lomme att utarbeta;
så hade tiden för nämnde Berednings verksamhet beräknats sålunda,
att tryckningen af de beredda förslagen till civil- och criminal-lag kunde
vara fulländad före den, vare sig lagtima eller urtima Riksdag, som näst efter
tre år från sista Riksdag inföll, i öfverensstämmelse hvarmed det till aflöning
beviljade anslaget af 12000 R:dr om året bestämdes att utgå ifrån
det Lag-Beredningen blifvit fullständigt organiserad och träd t i verksamhet,
samt till i844 års slut.
Sedan Kongl. Maj:t utsett ledamöter uti Lag-Beredningen, som börjat
sina arbeten och derefter afgifvit serskilda underdåniga utlålanden, angående
domstolarnes organisation, de straff, som i ny criminal-lag borde bestämmas,
samt Förliknings-Comitéer, hade Lag-Beredningen, hvars antal af arbetande
ledamöter, som ursprungligen utgjort fern, sedermera blifvit ökadtmed tre nya
ledamöter, äfven inkommit med underdånigt förslag till Straff-Balk samt till
8
Slats-Utshottcts Utlåtande, N:o 159.
lagom verkställighet af fängelsestraff; mea då emedlertid ännu återstodo flere
arbeten, som påkallade nämnde Berednings fortfarande verksamhet, ansåg Sig
Kongl. Maj:t föranlåten att hos Rikets Ständer framställa behofvet af ytterligare
anslag till aflöning för de arbetande ledamöterne, jemte Secreteraren,
äfvensom för erforderlige expenser; och enär antalet af desse ledamöter hädanefter
borde kunna inskränkas till hvad Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag
föreslagit, eller fem personer, fann Kongl. Maj:t det belopp af 12,000 R:dr
B:co om året, sorn då för berörde ändamål beviljades, äfven nu vara tillräckligt,
och föreslog alltså Rikets Ständer att nu till Kongl. Maj:ts disposition stäl
la
en lika summa, att, med beräkning från och med detta års början, årligen
utgå, till och med slutet af det år, då nästa, vare sig lagtima eller urtima,
Riksmöte inträffar; — hvarjemte Kongl. Maj:t till kostnaden för tryckning af
Lag-Beredningens återstående arbeten äskade 3ooo R:dr.
I anledning häraf anser sig Utskottet böra hemställa,
att, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, Rikets
Ständer måtte, till arfvoden åt ofvannämnde Lag
Beredning,
från och med början af innevarande år, samt
till slutet af det år, då nästa Riksdag infaller, å RiksgäldsConloret
anvisa 12,000 R:dr årligen.
Hvarjemte och då, enligt, vunne upplysningar, af det äldre anslaget
till tryckningskostnader 3,000 R:dr redan åtgått 2,140 R:dr, och dessutom
erfordras omkring 200 R:dr för bokbindare-arbete, Utskottet får tillstyrka,
alt ett förslags-anslag af 3,000 R:dr jemväl anvisas å Riksgälds-Contoret,
lill trycknings- m. fl. kostnader.
Slockholm den 21 Januari i845.
STO C K HO L M, Lundberg SC Comp. 1S4S,
Stats-Utskottets Utlåtande, N.-o 160.
1
Jt° 160.
Ank. till Exp. Utsk. d. 23 Jan. kl. 6 e. midd.
Utlåtande , i ättledning aj Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående åtgärder till Iteltöjvandes undsättning i missväxtår.
(R:ghls AJd.)
För att, efter inträffade missväxter, användas till beliöfvandés understöd,
öfverlemnade Rdtets sednast församlade Ständer till Kongl. Maj:ts Nådiga
disposition dels de medel, som kunde inflyta såsom tull å lill Sverige
inkommande utländsk spanmål, och dels hvad, som redan var, eller ytterligare
blefve återbetaldt å det vid 1828—i83o års Riksdag beviljade
spamnåls-undsättnings-creditiv; hvarförutan Rikets Ständer å Riksgälds-Conloret
anvisade ett serskildt creditiv å 100,000 R:dr, för att, i händelse
af behof, förskottsvis och emot ersättning af först inflytande tullafgifter
för spanmål, vara att tillgå för djdika undsättningar under missväxtår.
Enligt hvad Kongl. Majit, uti Dess vid innevarande Riksdag rörande
detta ämne aflåtna och till Stats-Utskottet remitterade Proposition (intagen under
N:o 12 i rista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protocollj gifvit
Rikets Ständer i Nåder tillkänna, har likväl, under den sedan sista Riksdag
förflutna tid, med undantag af tillfälliga, jemförelsevis mindre betydliga,
understöd till några af hagelskada eller likartade missöden hemsökte orter,
icke något undsättningsanslag kommit i fråga att utlemnas. Följaktligen
hafva, under besagde tiderj^md, hvarken de, i afräkning å det äldre undsättnings-creditivet
influtne och till Riksgälds-Contoret återbetalda, summor
behöft för det dermed afsedda ändamål begagnas, eller det särskilda så kallade
fyllnads-creditivet anlitas. Men då delta, genom de i allmänhet medelgoda
skördar, sorn Rikets flesta landskap erhållit, förorsakade, tillfredsställande
förhållande ingalunda syntes böra föranleda till förbiseendet af möjligheten
att de kommande årens skördar misslyckas, samt angelägenheten att i sådant
fall ega medel och utvägar till afvärjande af nöd och förlägenhet, bar
Kongl. Majit, uti högslberörde Proposition, föreslagit, att Rikets Ständer, för
lidi. till R. St. Fröt. 1845. 4 Sami. 1 A/d. 40 Haj t. 1
2
Stats-Utshottets Utlåtande, N.-o 160.
alt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de vid i84o och 184 * års Riksdag
fastställda och sedermera tillämpade grunder, användas till hehöfvandes
undsättning vid och efler inträffad missväxt, måtte anvisa :
”1:0 den å i83o års undsättnings-creditiv tillgängliga behållning,
jemte hvad ytterligare kan inflyta;
”2:0 de tullmedel för inkommen utländsk spanmål, som, med tillämpning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse orri stadigvarande tullafgifter å spanraål,
under tiden från och med den 1 November 184* till 1844 å,s slut,
ingått eller vidare ingå, äfvensom den tullintägt för spanmål, som hädanefter
under lika förhållanden kan komma att ega rum; och
”3:o ett serskildt creditiv, som, i händelse af inträffande behof, må kunna
förskottsvis och emot ersättning från de först inflytande tullafgifterna
för spanmål vara till undsättning åt behöfvande i missväxtår att tillgå;”
hvarjemte Kongl. Maj:t åt Rikets Ständer öfverlemnat att för detta creditiv
bestämma en summa, som, så vidt förutses kunde, vore svarande emot det
dermed åsyftade vigtiga ändamål.
Till upplysning om beskaffenheten och beloppet af de här ofvan uti ira
och ardra punkterna omförmälda tillgångar, har Kongl. Majrt i Nåder meddelat
åtskilliga, ur Kongl. Stats-Contorets underdåniga Berättelse om magasinsärendena
och undsättnings-anstalterna hemtade, uppgifter angående dessa
tillgåndar; hvilka uppgifter Ulskottet ansett sig jemväl nu böra i sammandrag
anföra, dock med uteslutande af den bland undsättningsmedlen inberäknade
creditiv-summa af 400,000 R:dr, som af Rikets åren i834 och 1835
församlade Ständer på Riksgälds-Contoret anvisades och sedermera väl blifvit
till hela sitt belopp uttagen, men, redan före 1840 års slut, var till
Riksgälds-Contoret återbetald.
Utaf det vid 1828—i83o års Riksdag beviljade och derefter lyftade
spanmåls-undsättnings-creditiv å 1,000,000 R:dr, voro den 9 Maj nästlidet år
afskrifna, enligt Rikets åren i834 och 1835 församlade
Ständers beslut ....... R:dr 181,655: 19. 2.
eller trdel af Westerbottens och Norrbottens Läns undsättningsskulder
efter i83o—1833 års missväxter;
Af kortade för bristande tillgång . . . : . 56,343: 29. 5.
Pä afskrifning beroende, efter det afskrifnings-frågorna
blifvit af Kongl. Kammar-Rätten pröfvade . . 66,474: 12. r>
Transport: 3o<j>473: 12. 8.
Stats-Utskoltets Utlåtande, N.-o 160. 3
Transport Zo^^Z: 12. 8.
å
—1843 ........ R:dr 23o,ooo:
Ofverlemnaxle till Norrbottens Läns District-Magcisin . i3,102; 42, 9*
På indrifning beroende:
i Skaraborgs Län . . . R:dr 1,219: 35: 4-
i Kronobergs Län . . ,, i5,3oo: — —
i Stora Kopparbergs Län . „ 23,472: 4^. —
i Wermlands Län . . „ 142: 16. 9.
i Wester-N0rrlands Län . „ 27,455: 37. 6.
i Westerbottens Län . . „ 155,246: 3i. 5.
i Götheborgs och Bohus Län ,, 521: 45. 9.
i Jemtlands Län „ 245: 3. ir.
samt i Norrbottens Län . . „ 214,681: 47* 4* #00 or /
a. ...
> » ‘"I1 '/j JOj200t 2 /|l mtmmm
hvarförutan behållningarne i contanta medel och span
mål
ofvannämnde dag uppgingo till .... 18,087: 17. 5.
Summa R:dr i,oo3,g5o: — 10.
utgörande skilnaden emellan denna summa och creditivets belopp, 1,000,000
R:dr, en creditiv-fondens, på utredning beroende, skuld till Statsverket.
Beträffande åter de för inkommen utländsk spanmål erlagde tullafgifler,
så hade desamma utgjort
under år 184< • • • • • • • • ^:<^r ^2,946: i5. —
I, ,, i842 ...a. 9 • • ,, I l 3,p49* 5* '
„ l843
36,391: 34. —
>9
eller tillsammans för alla tre åren .... R:dr 188,287: 6. —
häraf voro likväl 25,000 R:dr disponerade till låneunderstöd åt jordbrukare
inom Upsala Län, hvilka under sistlidet år lidit skada af hagel.
Sedan Utskottet, för behandlingen af förevarande vigtiga ärende, funnit
nödigt förskaffa sig en fullständig uppgift å de tillgångar, som kunde anses
disponibla för de, under tiden intill nästa riksdag, möjligtvis ifrågakommande
undsättningar, har Utskottet af den Stats-Commissarie, som af Kongl.
Maj:t blifvit i Nåder förordnad att Utskottet med erforderliga upplysningar
tillhandagå, fått emottaga en sådan uppgift, deruti besagde tillgångar blifvit
förslagsvis beräknade till vida högre belopp, än den summa af 483,887 R:dr
4
Siats-Utslottets Utlåtande, N:o 160.
6 sk., hvartill samma tillgångar i Kongl Maj:ts ofvanberörde Nådiga Proposition
äro upptagna. Utskottet här derföre trott sig äfvenledes böra här ordagrannt
meddela denna uppgift, helst den innehåller åtskilliga närmare upplysningar,
ej allenast om de, sedan sista Riksdag, i Naclér beviljade, men
ännu icke godtgjorda undsättningar, ulan ock om de tider, inom hvilka dessa
äfvensom de äldre undsätlningsskulderna böra vara till Stals-verket liqviderade:
”Uppgift,
sorn visar de tillgångar, hvilka nu äro och framdeles synas
”kunna, blifva att påräkna till sä kallad Undsättnings fond vid inträffande
’’missväxter.”
”Nu disponible tillgångar :
”Behållning i Banken å Kongl. Räntekammarens räkning.
”N:o 3, den 3o November 1844'
”Spanmåls-Creditiv-medel 2 2,438. 18. 8.
”Tull för utländsk spanmål
åren i84«, 1842 och
1843 163,287. 6.
185,725. 24. 8.
”Från Kongl. Stats-Contoret till Rikets SLän”ders
Riksgälds-Conlor aflemnade medel å
”det år 183o anvisade creditiv, En million
Riksdaler B:co,
”1840 den 20 November . 5o,ooo. — —•
”1841 den 12 Februari . 5o,ooo. — —
”1842 den 7 October . . 100,000. — •—-
”i843 den 22 September . 3o,ooo. — —- 230 000
4 • 5,725; 24. 8.
”Utestående fordringar i landet, som, efter hvad nu är att
”förmoda, torde kunna anses blifva staten godtgjorda:
”1:0 Det till en del af Kronobergs läns inbyggare, efter 1841
års missväxt, utgifna belopp, som, likmätigt Kongl. Brefvet
den 16 Januari 1844» bör betalas vid samma års
slut
i5,3oo. — —
Transport 418,725. 24. 8.
Stals-Utskottets Utlåtande, N;o 160.
5
Transport
2:0 Det lill en elei af Upsala lans inbyggare,
som år 1842 ledo skada af hagel,
anslagne låne-understöd, hvarmed, enligt
Kongl. Brefvet den 12 Aug. 1844»
3:ne års betalnings-anstånd är beviljadt,
räknadt från och meel 184b, hvarefter
liqviden till yelei årligen bör fullgöras, 25,000. — —
3:o Det lill uppköp af utsädes-spanmål åt
fattiga jordbrukare i Hångers och Mörby
socknar af Skaraborgs län gifne lån,
som, enligt Kongl. Brefvet den 18 December
i843, bör återbetalas vid slutet
af innevarande år (1844)  718. — —
4:o Af de, efler hällne undersökningar i
Kopparbergs län, hos sådana gäldenärer
innestående undsättnings-skulder, sorn
ansetts kunna göra rätt för sig, äfvensom
af ännu oguldne dylika skulder inom
Wester-Norrlands län, torde kunna
påräknas circa
10,000. — —
5:o Enligt den för 2:dra gången hällne
sockenstämmo-undersökningen i Norrbottens
län, skall, enligt Landsböfdingens
derom till Kongl. Maj:t ingifna underdåniga
berättelse, af länets bela undsättnings-skuld,
öfver 200,000 R:dr B:co,
det blifvit utröndt, att, hos sådane gäldenärer,
som ansetts kunna betala, innestår
ett sammanlagdt belopp af . . g8 3n5: 25. 3.
”Härvid förekommer dock, att, om
denna summa liqvideras, kommer största
delen deraf att användas till grundfond i
länets district- eller socken-magazin, hvarigenom
staten icke har att återbekomma sin
fordran förr än efter 10 års förlopp, till
Transport 134,093: 25. 3.
4f5,ya5: 24 8.
4i5,725: 24. 8.
6
Stats-Utskottcts Utlåtande, 2V:o 160.
Transport 134,093: 25. 3. 4*5,725: 24. 8.
r/ro:del årligen, räknadt från den tid, då
magazins-interessenlerne antingen undfå
penningar till anskaffande af eller spanmål
in natura till emottagande i magazinerna.”
”6:0 i843 Ars redogörelse öfver undsätt
nings-anstaltarna
inom ^Vesterbottens län,
visar, att länet, vid samma års slut,
häftade för en skuld af 164,274 R;dr
i3 sk. 2 rst, B:co.
Till denna skulds indrifning lärer
under sednast förflutne år (1843) ingen
åtgärd blifvit vidtagen, än mindre har
Landshöfdingen anmält, om och huruvida
länets invånare gått i författning om bildandet
af socken- eller district-magazin,
såsom vilkor för den af Rikets Ständer,
under sednaste Riksdag, beviljade lindring
och eftergift vid liqviden af ifrågavarande
skulder. Det är alltså ogörligt att kunna
ens approximativt uppgifva, till hvad belopp
statens ifrågavarande fordringar möjligen
stå att utkräfva; men då länets skördar,
under sednast förflutne arne och äfven
innevarande år (1842—1844)» utfallit
temmeligen goda, hvarigenom gäldenärerna
sannolikt vunnit någon förkofran i delas
tillförene, under missväxt-åren utblottade,
ekonomiska ställning, samt Herr
Landshöfdingen Montgommery, under sitt
vistande härstädes, muntligen omförmält,
att, på grund af den närmare kännedom,
han naturligtvis bör ega om ställningar
och förhållanden inom länet, åtminstone
omkring i/4;del af länets undsältnings-skulder
syntes honom för slaten blifva att
Transport 134,093.* 25. 3. 4*5,725.- 24. 8.
Stati-Uishotets UHatande, N.-o 1G0,
7
Transport i34>oc)3: 25. 3. 24. 8.
påräkna, utföres af sådane anledningar här,
såsom en möjligen framdeles blifvande till
6ä“6.
4°’0°° ,89,393: 25. 3.
Summa R:dr 6o5,iig: 1. 1 1.
”Stockholm den 2 December 1844*
P. G. Welin:'
Då Utskottet nu öfvergår till afgifvandet af sitt yttrande, i anledning
af hvad Kongl. Majit, för beredandet af framtida undsättningar under möjligtvis
inträffande missväxtår, i Nåder föreslagit, får Utskottet förklara, att
Utskottet till alla delar instämmer i de af Rikets sednast församlade Ständer,
uti deras underd. skrifvelse af den 11 Juni 1841, uttalade åsigter, angående
det tillförene iagttagna, men, efter hvad erfarenheten visat, mindre
lämpliga och ändamålsenliga sättet att använda undsättnings-medlen till bidrag
utan återbetalnings-skyldighet för de, genom felslagna skördar, mest
blottställda personer eller till räntefria låne-understöd, ulan annan säkerhet,
än låntagarnes personliga förbindelser; hvaremot UtskotLet, lika med nyssbemälda
Ständer, anser, att, för afhjelpandet af den nöd, som, till följd af
mer eller mindre allmänna missväxter eller andra olyckor, uppkommit, böra
företrädesvis begagnas sådana utvägar, hvarigenom de behöfvande beredas
tillfälle, alt, medelst biträden vid allmänt nytliga arbeten, kunna sig försörja.
Utskottet anser följaktligen, att de vid sednaste Riksdag för ifrågavarande
undsättningar fastställde grunder böra äfven framdeles bibehållas, samt
att, i öfverensstämmelse med dessa grunder, lån åt nödställde emot menigheternes
gemensamma ansvarighet för de erhållna låneunderstödens återbetalning
på bestämda tider, utan ränta, väl må meddelas, men alt sådane lån
böra lemnäs så sparsamt som möjligt, men deremot tillfällen, så vidt omständigheterna
medgifva, beredas för de behöfvande att, genom sysselsättning
vid allmänna arbets-företag, kunna förskaffa sig medel till sitt uppehälle.
Emedlertid och för elen händelse att missväxt skulle under någotdera
af de nästkommande åren inträffa, anser Utskottet högst angeläget, att, jemväl
vid innevarande Riksdag, serskilda tillgångar anvisas till Kongl. Maj:ts
Nådiga disposition för sådana understöd af allmänna medel, som vid dylika
olyckstillfällen kunna oundgängligen erfordra s. Hvad dessa tillgångar åter
8
S/als-Utskoltets Utlåtande N:o 160.
angar, så, enär Rikets Ständer, vid ej mindre sednast förflutna, än näst föregångne
Riksdag, för ifrågavarande föremål anslagit hvad, som influtit eller ytterligare
kunde inflyta å i83o års spanmålscreditiv, saint Riksgälds-Contoret
emottagit de härå, under och efter Rikets Ständers sednaste sammanvaro,
återbelalde medlen, under villkor att, vid inträffande missväxter, tillhandahålla
Kongl. Majit desamma, för att till behöfvandes undsättning kunna
användas, synes den Kongl. Majit sålunda tillerkända dispositionsrätt
öfver besagde creditiv-medel böra än vidare fortfara. Likaledes och då Rikets
Ständer vid sista Riksdag äfven öfverlemnade till Kongl. Majits disposition
för samma ändamål de inflytande tullafgifterne å utländsk spanmål,
samt det af Kongl. Majit nu framställda förslag angående dessa afgifters
framtida disponerande på enahanda sätt, sammanhänger med frågan om en
stadigvarande spanmåls-lull, torde ej mindre de, efter fastställandet häraf,
redan iuflulne dylika medel, än hvad som, under bibehållandet af hittills
gällande bestämmelser i afseende på tullafgifterne för inkommande utländsk
spanmål, kan ytterligare inflyta, fortfarande böra vara tillgängliga för undsättandet
af de delar utaf Riket, som af missväxter kunna varda hemsökta.
Vidkommande deremot det af Kongl. Majit, jemväl vid denna Riksdag, i
Nåder äskade serskilda creditiv, för alt förskottsvis och emot ersättning af
först för spanmål inflytande tullmedel, kunna lill behöfvandes undsättning
under missväxtår begagnas; så föreställer sig Utskottet, att ett sådant credilivs
anvisande numera kan undvikas, utan att saknaden deraf bör kunna
medföra några äfven tyr liga eller menliga följder för de orter, der missväxten
inträffat. Enligt här ofvan anförda uppgift, utgjorde vid början af
sednast förflutna månad den i Rikets Ständers Bank inneståencle contanta och
till dy^lika undsättningar disponibla behållning . . R:dr 185,^25: 24- 8.
samt det till Riksgälds-contoret återbetalda beloppet
utaf 183o års undsättnings-creditiv
. 23o,ooo, — —
Härförulan torde såsom temligen säker tillgång
för samma ändamål efter först inträffande missväxt
kunna beräknas de, under åren 1841 —i 843, meddelade
låne-underslöd, som före slutet af innevarande
år skola återbetalas, utgörande tillsammans 4r>or8. — —
Dessa summor å tillhopa . .
Ridr 436,743. 24- 8.
komma att vidare ökas med de tullafgiler för spanmål, som dels under sista
månaderne af nästlidet år ingått, och dels under innevarande år varda
er
-
Stats-Utskotteis Utlåtande, N.o 160.
9
erlagda, äfvensom med de medel, hvilka ofördröjligen synas höra vara alt
förvänta i ytterligare afbetalning å de ännu qvarstående äldre undsättningsskulderna.
Då således, oberäknadt de till allmänna arbeten anslagna och
till understöd medelst arbetsförtjenst disponibla tillgångar, ett contant belopp
af mer än 5oo,ooo R:dr redan under detta år kan, i den olyckliga
händelse, att en allmännare missväxt skulle inträffa, af Kongl. Maj:t användas
till undsättningar åt behöfvande, finnér Utskottet sig föranlåtet
att, med afstyrkande af Rikets Ständers bifall till hvad
Kongl. Majrt i afseende på ett serskildt undsättnings-creditivs
anvisande föreslagit, hemställa, att det vid sednaste
Riksdag, i anseende till obetydligheten af de då disponibla
undsättnings-medlen, beviljade och å RiksgäldsContoret
anvisade enahanda creditiv å 100,000 R:dr må
upphöra.
Häremot anser sig Utskottet, i öfverensstämmelse med dess ofvan yttrade
åsigter, böra tillstyrka,
att till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, för undsättningar
åt behöfvande vid och efter inträffade missväxter, under
hufvudsakligt iagttagande af de vid sednast förflutna Riksdag
fastställda grunder, må fortfarande intill Rikets Ständers
nästa sammankomst anvisas:
1:0 hvad, som utaf i83o års undsättnings-creditiv-medel
influtit och dels är i Rikets Ständers Bank innestående,
dels blifvit till Rik sgälds-Contoret återlemnadt, jemte hvad
som af dessa medel kan ytterligare inflyta genom återbetalning
af härutaf meddelade låne-understöd eller försäljning
af den till sådana understöds godtgörande lefvererade
spanmål; och
yv 2:0 de medel, hvilka, sedan början af November månad
184r» ingått såsom tull-afgifter för till Riket införd utländsk
spanmål, äfvensom de hädanefter, under fortfarandet
af en stadigvarande spanmålstull, ingående enahanda
afgifter.
Men på det att den, såsom här ofvan uppgifvits, i Banken innestående,
odisponerade behållningen af nyssberörde tullmedel må under tiden intilldess
densamma behöfver användas för det ändamål, hvartill den är afsatt,
Bih. till R. St. Prot. 18-15, 4 Sami. 1 A/d. 40 Haft. 2
iO
Stats-Utskoltels Utlåtande, N.-o 160.
kunna för andra stafsutgifter Begagnas och i allmänna rörelsen äter ingå,
får Utskottet hemställa,
att nämnde contanta behållning må, i likhet med hvad
som, angående inbetalningarne å i83o års undsättningscreditiv,
förut är stadgadt, till Riksgälds-contoret öfverlemnas,
emot skyldighet föri detta Werk att de sålunda
emottagna medlen Kongl. Maj:t för det dermed afsedda
ändamål, på skeende reqvisition, tillhandahålla.
Slutligen får Utskottet, beträffande de i oftaberörde Nådiga Proposition
till Rikets Ständers afgörande hänskjutna frågor om afskrifning af åtskilliga
i räkenskaperna för allmänna roagazins-fonden upptagna tillgångar, äfvensom
i fråga om de uti samma Proposition till Rikets Ständer öfverlemnade
n:ne underdåniga ansökningar, åberopa sina härom under N:ris 8r, 91 och
i43 afgifna serskilda utlåtanden.
Stockholm den 2t Januari i845.
Reservationer.
Af Herr Friherre Palmstjerna: ”Enär Utskottets beslut icke synes mig tillfyllestgörande
för det vigtiga ändamål, som genom Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
åsyftas, måste jag deremot reservera mig. Jag är af den mening,
att då Kongl. Maj:t ansett creditiv vara nödvändigt utöfver de i öfrigt kände
tillgångarne, om hvilkas belopp Kongl. Maj:t icke mera än Utskottet varit
uti okunnighet, så hade creditiv bordt beviljas; samt att någon mindre
summa hade bordt ställas till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, att utan återbetalningsskyldighet
kunna användas till undsättning åt sådane behöfvande,
hvilkas belägenhet hvarken medgåfve tillgångar till återbetalning, eller tillfälle
till arbetsförtjenst eller medförde åliggande för andra att dem uppehålla.
Derjemte anser jag, att allt det, som Rikets Ständer anhålla, att Kongl.
Maj:t läcktes låta iagttaga vid ifrågavarande medels användande, hade bordt
på ett ställe sammanföras, såsom ett fullständigt Rikets Ständers beslut uti
ämnet.
Af dessa skäl anser jag, att Utskottet hade bordt tillstyrka Rikets
SLänder att:
1:0 Hos Kongl. Maj:t underdånigst anmäla, alt Rikets Ständer fortfarande
till Kongl. Majrts Nådiga disposition för behöfvandes undsättning
under missväxt-år anvisa:
Stats-Utshottets Utlåtande, N'o 160.
11
a) hvad som utaf i83o års undsättnings-creditiv-medel influtit, och
dels är i Rikets Sländers Bank innestående, dels blifvit till Riksgälds-Contoret
återlemnadt, jemte hvad sorn af dessa medel ytterligare
kan inflyta genom återbetalning af härutaf meddelade låneunderstöd
eller försäljning af den till sådane understöds godtgörande
lefvererade spanmål;
h) de medel, hvilka, sedan höl jan af November månad år 184 f ingått
såsom tullafgifter för lill riket införd utländsk spanmål, äfvensom de
hädanefter, under fortfarandet af en stadigvarande spanmålstull, ingående
enahanda afgifter;
c) ett creditiv af 100,000 R:dr B:co att uti Riksgälds-Contoret lyftas,
när Kongl. Majit finnér de i öfrigt anslagne tillgångar vara otillräckliga;
hörandes hvad, som på detta creditiv lyftes, af först inflytande
tullafgifter för spanmål återbetalas;
2:0 Hos Kongl. Majit anhålla, att vid tilldelandet af understöd åt behöfvande
under missväxt-år måtte iagttagas:
a) att tillfällen, så vidt omständigheterna det medgifva, mätte beredas
för de behöfvande alt, genom sysselsättning vid allmänna arbetsföretag,
förskaffa sig medel till uppehälle;
b) att af förenämnde, lill Kongl. Majits Nådiga disposition ställde
medel, högst 5o,ooo R:dr måtte användas till undsättning, utan återbetalnings-skyldighet,
endast åt sådane behöfvande, som icke ega att
.påräkna understöd af sine communer, icke äro i tillfälle att genom
arbetsförtjenst sig försörja, samt ej heller i stånd att af sina tillgångar
åstadkomma någon återbetalning;
c) att i öfrigt medlen endast måtte disponeras till låne-understöd, utan
ränta, med bestämd återbetalningstid, och mot derföre ställd säkerhet
af de större eller mindre menigheterne gemensamt, eller ock
hvad annan ansvarighet Kongl. Majit pröfvar kunna godkännas;
3:o llos Kongl. Majit anhålla, att den genom influtne tullafgifter på
från utrikes ort införd spanmål uppkomne conlanta behållning, hvilken
ej af Kongl. Majit är disponerad, måtte, i likhet med hvad, sorn.
angående inbetalningarne uppå i83o års undsättnings-creditiv förut är
stadgadt, och till besparing af räntan, till Riksgälds-Contoret öfverlemnas,
emot åliggande för detta Verk att de sålunda emottagne medlen
genast, uppå skeende reqvisition, tillhandahålla Kongl. Majit för
det med dem afsedda ändamål,”
12
Stals-Utskoltcls Utlåtande, N.-o 160.
Af Herr Friherre von K ränner: ”Jag aner Utskottets afslag a Kongl.
Maj is Nådiga Proposition om erhållande af elt ereditiv, alt användas vid inträffande
missväxter, icke vara väl betänkt. Beslutet, som genom den förseglade
sedelns brytning bestämdes, stödjer sig egentligen deruppå, ali en tillgång
finnes, inberäknade osäkra fordringar, af omkring 5oo,ooo R:dr B.vo till
Kongl. Maj:ts disposition vid missväxter, hvilken tillgång ingalunda var Hans
Majit okänd, då Propositionen afgafs. Erfarenheten vitsordar vid mångfaldiga
tillfällen, när vidsträckta missväxter inträffat, föranledde af naturhändelser,
såsom då under en enda froslnalt liela provincers blommande gröda
blifvit förstörd, att öfver en million R:dr måst användas till en hotande
hungersnöds afbjelpande Dessa olyckors vidd kan ej på förhand beräknas,
derföre hafva också Rikets Ständer alltid beviljat ett ereditiv, att, sedan öfrige
disponible tillgångar befunnits otillräcklige, anlitas vid missväxter, ehuruväl
i84°—184* års Ständer nedsatte detta ereditiv till det iinga beloppet af
100,000 R:dr B:co. Utskottet har nu tagit steget fullt ut, elt steg, som åtminstone
icke bär stämpeln af ett /artroende-votum.
Äfven får jag reservera mig mot viikoren flir Iåns beviljande. Jag tror
nemligen, att i stället för föreskriften det endast lån få beviljas, och det mot
menighetens gemensamma ansvarighet, Utskottet bordt föreslå, hvad contraproposition
vid voteringen innehöll, eller: ’’att lån åt nödställde, emot af
Kongl. Maj:t prof vad antaglig säkerhet, för de erhållne låneunderstödens återbetalning
på bestämda tider, utan ränta, må meddelas; äfvensom vid tillfällen,
då säkerhet för återbetalningen, enligt behörige auetoriteters intyg, icke
möjligen kan anskaffas, Kongl. Maj:t må kunna bevilja lämpliga understöd,
utan återbetalningsskyldighet; dock att företrädesvis på förhand bör beredas
för de behöfvande allmänt nyttiga arbeten, att, om tillgångarne sådant medgifva,
sättas i verkställighet vid inträffande missväxter.”
Härmed förenade sig Riksdagsfullmägtige D. Andersson, Joli. Ohlsson,
och Johan Johansson.
Uti sednare delen af denna reservation instämde Herr P. O. Norin.
Af Herr Professor Thomander: ”Jag reserverar mig emot de efter mitt
förmenande för stora restrictionerna i Utskottets förslag och har serskildt
till de föreslagne stadgarne önskat det tillägg:
att när undsättningslån emot gemensam ansvarsförbindelse menighet
beviljas, det må på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, efter vederbörandes
hörande, bero att bestämma en summa, motsvarande högst
St al s-Ut skallets Utlåtande N.-o 101.
10 prooenl af <1« n tecknade lånesummnn, till understöd At den obesulna
delen af allmogen i orten; börande sistnämnde understöd genom
Konungens Befallningshafvande åt vederbörande soekennämnd
eller nämnder öfverleinnas och vid utanordnandet tillses, att de, sorn
önska blifva af understödet delaktige, må, i brist af allmänt arbete,
erhålla annan nödig arbetsförtjenst, till hvars beredande i erforderligt
fall äfven rudimaterie!' undantagsvis må kunna för samma medel
uppköpas.
Det förekommer mig obilligt, att, när en gåfva, medelst räntas efterskänkande,
i nödens tid gifves åt den besutne, den åtminstone icke mindre
för linngren blottställde obesutne ifrån en sådan förmon uteslutes, ehuru han
i sin arbetsförmåga erbjuder för sin andel lika god säkerhet, som den besutne
för sin, och så vida bättre, som den förre, icke såsom den sednare, erhåller
försträckning, ulan endast betalning.”
Häri instämde Riksdagsfullmägtigen B. Gudmundsson.
Herr Doctor Stenhammar reserverade sig emot Utskottets afstyrkande
af bifall till Kongl Maj:ts Nådiga Proposition om anvisande af ett serskildt
undsdttnings-creditiv och emot det bibehållna vilkoret, att lån åt nödställde
endast mot rnenighelernas gemensamma ansvarighet må kunna meddelas, samt
instämde för öfrigt hufvudsakligen i Herr Professor Thomanders reservation.
Js. 161.
Ant. till Exp. Utsk. den 23 Jan. kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af ifrägastcildt understöd för Enke- och Pupill
cassan
vid Riksgälds-Contoret. (R:glds-Afd.)
Med åberopad anledning af Förvaltarnes utaf den vid Riksgälds-Contoret
bildade Enke- och Pupill-Cassa gjorda anmälan om denna cassas bekymmer
samma
ställning, hafva Fullmägtige i nämnde Contor, uti härom till StatsUtskottet
aflåten skrifvelse, anfört, hurusom, till följd af Riksgäldssedelsrörelsens
upphörande och många i sednare tider för öfrigt verkställda tjen
-
14
Stats-Uislwllets Utlåtande, N:o 161.
ste-i od ragn ingar, personalen viel Riksgäldskontoret blifvit högst betydligt
förminskad, samt de till dervarande Enke- och Pupill-Cassa af denna personels
löner utgående årliga afgifter så nedgått, alt samme eassas inkomster
numera utgjorde ett alltför ringa belopp, i jemförelse med de pensioner,
som det fortfarande ålåge cassnn att utgifva och hvaraf större delen uppbures
af enkorna och barnen efter de indragne tjensternas innehafvare. Dessutom
vore denna cassa, med hvilken f. d. General-Assistance-ConLorets Enkeocb
Pupill-cassa, jemlikt Rikets sednast församlade Ständers medgifvande,
blifvit sammanslagen, häremot förpligtad att pensionera aflidne delegares i
sistnämnde cassa efterlemnade enkor och barn, hvilken pcnsioneringsskyldigliet
för närvarande ingalunda motsvarades af sådane ännu lefvande delegares
årliga bidrag, samt ränteinkomsterna af samma cassas till den sammanslagna
Pensions-cassan öfverlemnade behållning. I anseende till nu uppgifna orsaker,
hade ifrågavarande Enke-oell Pupiil-cassas samlade capitalfond under år
]843 måst anlitas med ett belopp af 677 R:dr 34 sk. 11 rst ; och skulle
för det nu nyligen tilländagångne året en ännu större brist, uppgående till
iner än 1,200 R:dr, i cassans inkomster emot dess utgifter vara att motse,
för betäckande hvaraf capitalfonden följaktligen måste ytterligare tillgripas.
Detta missförhållande komme väl alt upphöra efter en tid af 5 å 10 år,
hvarunder ett ansenligt antal af nuvarande pensions-innehafvare förmodades
komma att afgå; men under tiden kunde cassan möjligen blifva försatt i
den belägenhet, att hon framdeles icke förmådde uppfylla sina förbindelser,
helst de egentliga delegarnes, efter cassans bildande, betydligt förhöjda bidrag
redan voro så stora, alt de svårligen kunde vidare ökas. Med hänsigt
härtill och under yttrandet af den åsigt, att det vore en statens angelägenhet
alt under sådana omständigheter träda emellan med sitt biträde, hafva
Fulimägtige, för lillvägabringandet af ett dylikt allmänt understöd och för
betryggandet af cassans framtida bestånd, föreslagit, dels att det, sedan längre
tid tillbaka, med tillsammans R:dr 33 sk. 3 rst. i Riksgälds-Con
torels
räkenskaper balancerade beloppet af åtskilliga förfallna, men till inlösen
icke företedda obligationer samt outtagne depositions-medel måtte, i likhet
med hvad tillförene varit medgifvet, få till meranämnde Enke- och
Pupill-cassa utbetalas, emot förbindelse att återlemna hvad som, inom stadgad
praescriptionstid, kunde behöfva häraf till vederbörande utgifvas, dels
ock att ett årligt bidrag af 600 R:dr måtte varda cassan af Rikets Ständer
tillerkändt, intilldess pensionsulgifterna kunde af cassans egna inkomster, ulan
tillgripande af dess capitalfond, bestridas.
Stals-Ulskottets Utlåtande, N.-o 161.
15
Enligt Utskottet med delade uppgifter, utgjorde Enke och Pupill-cassans
vid Riksgälds-Contoret tillgångar och fordringar vid 1843 års slut
6i,435 R:dr 4° 3 rst. De under samma år cassan godtgjorda intressen
utgjorde 3,g3g R:dr 34 sk. 6 rst. och delegarnes afgifter 760 R:dr 26 sk.
8 rst., samt cassan tillfallne lönebesparingar 75 Rdr. Sammanräknade beloppet
af dessa inkomster hesteg sig således lill 3,770 Rdr i3 sk. 2 rst.
Deremot uppgingo de från cassan under besagde år utbetalda pensioner,
med inberäkning af ett beviljadt serskildt understöd samt bestridda expenser,
till ett belopp af 4>453 Rdr 1 rst. För närvarande skola från cassan
utgå 5i pensioner å ett sammanlagdt årligt belopp af 5,o3i Rdr 35 sk., af
hvilken pensions-summa 2,p58 Rdr 36 sk. åtnjutas af enkor och barn efter
27 vid Riksgälds-Contoret anställde tjenstemän och vaktbetjenter, saint
återstoden, eller 2,072 Rdr 47 sk., af betjeningens vid f. d. General-Assistans-Contoret
efterlemnade enkor och barn. För de förra utgå dessa pensioner
med 1/6-deI af mannens eller fadrens ordinarie lön och för de sednare
med i/5-del af samma lön. De nuvarande delegarne i cassan utgöra
ett antal af 46, hvaraf 27 äro eller varit anställde vid Riksgälds-Contoret
samt bidraga årligen till cassan med 658 Rdr i5 sk., eller i5 procent af
den pension, som efter hvarje sådan delegares frånfälle tillkommer hans enka
och barn. Bidragen till cassan af de öfrige delegarne, hvilka tillhört f. d.
General-Assistance-Contorets betjening, utgöra deremot endast 147 Rdr 36
sk. 8 rst. och utgå med 10 procent af de dessa delegares enkor och barn
tillkommande pensioner. Alla omförmälde delegares årliga afgifter uppgå
följaktligen till 806 Rdr 3 sk. 8 rst.
På sätt Fullmägtige upplyst samt här ofvan åberopade uppgifter jemväl
ådagalägga, kommer den brydsamma ställning, hvaruti ifrågavarande cassa
nu befinner sig, att förbättras i den nion de pensioner upphöra, sorn hittills
utgått till enkorna och barnen efter tjenstemännen och vaktbetjeningen
vid f. d. General-Assistance-Contoret. Vid sådant förhållande och då hufvudsakligen
genom den under sednaste Riksdag beslutade och verkställda föreningen
af Riksgälds-Contorets och f. d. General-Assistance-Contorets PensionsCassor,
meranämnde Enke- och Pupill-Cassas capitalfond blifvit ökad lill ett,
i jemnförelse med cassans framgent fortfarande pensioneringsskyldighet, ganska
betydligt belopp, anser Utskottet hvarken behöfligt eller lämpligt att,
medelst nya donationer från det allmännas sida, ytterligare öka samma fond.
ULskottet finner sig således icke ega skäl understödja Fullmägtiges hemställan,
angående öfverlåtandet till cassan af capital- och räntebeloppen af de i
16 Stats-Utskottels Utlåtande, N.-o 161.
sådant afseende föreslagna och i Utskottets utlåtande N:o i58 uppgifna obligationer
och depositionsmedel. Men som, i anseende till ofvananförda orsaker,
de från cassan utgående pensioner för närvarande öfverstiga cassans inkomster,
samt den redan samlade capitalfonden, till följd häraf, under den närmaste
framtiden, sannolikt skulle komma att fortfarande undergå en vid dylika
inrättningar mindre vanlig och för deras delegare alltid bekymmei’sam
minskning; så och enär de årliga bidrag till cassan, som af RiksgäldsContorets
tjenstemän numera utgöras, icke billigtvis kunna höjas öfver deras
ansenliga belopp, samt de öfrige delegarne, eller de, som innehaft tjenster vid
f. d. General-Assistance-Contoret, enligt Rikets sednast församlade Ständers
beslut, icke få åläggas högre afgifter, än de förut utgjort, anser sig Utskottet
böra tillstyrka:
att derest, vid afslutandet af Enke- och Pupill-Cassans
vid Riksgälds-Contorets räkenskaper för år i844 oc^ följande
år intill slutet af nästa Riksdag, skulle sig visa, att
cassans inkomster under året understigit de utbetalningar,
som under samma år cassan ålegat, må den sålunda
uppkomna bristen, till ett årligt belopp af Sexhundra
Riksdaler, cassan af Riksgälds-Contorets medel godtgöras,
dock under förbehåll, alt hvad, som af delta anslag för ett
år ej behöft användas, icke får för ett annat år af cassan
tillgodonjutas, och med vilkor, att ej mindre delegarnes
bidrag än pensionerna under tiden utgå, utan förändring
i deras uti det nu för cassan gällande reglemente
bestämda belopp.
Stockholm, den 23 Januari i845.
STOCKHOLM, Lundberg 8C Comp. 184$•
Stats-Utskottets Memorial> N.-o 162.
I
N:o 162.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Jan. kl. 5. e. na.
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial, angående anställd omröstning
öfver åtskilliga till Stats-re gier ingen hörande
frågor.
Äf de från samtliga Riks-Stånden till Stats-Utskottet insände Protocolls-Utdrag,
innefattande de af Riks-Stånden vidtagne beslut, i anledning
af Utskottets, i memorial N:o 133, afgifne förslag till sammanjemkning och
voterings-propositioner, i följd af skiljaktiga beslut uti vissa delar af Statsregleringen,
har inhemtats:
att Ridderskapet och Adeln antagit de i i:sta och aldra punk terne
gjorde inbjudningar att sig förena uti Preste-Ståndets beslut, i fråga om
löneanslag för en ny Assessor i Kongl. Svea Hof-Rätt och fyra nya Ledamöter
i Kongl. Götha Hof-Rätt;
att Bonde-Ståndet förklarat dess i 5:te punkten omförmälde beslut,
rörande anslag till Carlstens Fästnings bestyckning, sålunda, att, enligt
Ståndets mening, endast 40,000 R:dr skulle för en gång, i likhet med hvad
Borgare-Ståndet beslutat, dertill beviljas;
att inbjudningarne till Borgare-Ståndet dels i 4:de punkten, angående
anslag för Topografiska Corpsens arbeten, dels i iaite punkten, angående
vilkoren för utgående af det till ytterligare fem lägre Landtbruks-skolor
beviljade anslag, blifvit af nämnde Riks-Stånd alslagne; samt
alt Borgare-Ståndet antagit de uti i6:de punkten litt a) och b) till
Ståndet gjorde inbjudningar att förena sig uti Ridderskapet och Adelns samt
Preste-Ståndets beslut, i fråga . n anslag dels till förbättring i lönevilkoren
för lärare och vårdare vid lnst tu tet för Blinda och Döfstumma, dels till
understöd för en under Styrelsen öfver Institutet för Blinda och Döfstumma
ställd serskild undervisnings-anstalt för blinda.
I följd häraf halva de i lista och aldra punkterne, för händelse af
Ridderskapet och Adelns afslag å inbjudningarne, alternativt föreslagne voterings-propositioner
förfallit; äfvensom och då Irågan angående anslaget
till Institutet för Blinda och Döfstumma samt den serskilda undervisningsanstalten
för blinda, genom Borgare-Ståndets antagande al de i i6:de punkten
till detta Riks-Stånd framställde inbjudningar, är genom trenne Stånds
Bill. till R. St. Prot. 1845, 4 Sami. 1 J/d. 41 Haft. I
V
#
2
Stals-Utskottes Memorial, 162.
sammanstämmande beslut afgjord, de i denna punkt föreslagne voteringspropositioner
helt och hållet förfallit.
I öfrige nu icke vidrörda punkter af memorialet, N:o 133, hafva de
föreslagne voterings-propositionerne blifvit af samtlige Riks-Stånden gillade,
hvadan Förstärkta Stats-IJtskottet, jemlikt 69 §. Regerings-formen, denna
dag deröfver anställt omröstning i följande ordning:
r.sta Voteringen.
(Enligt i:sta punkten.)
Den, som vill, att såsom arfvode för en adjungerad Ledamot i Kongl.
Svea Hof-Rätt anvisas ett belopp af i5oo R:dr,| att intill nästa Riksdag
utgå, voterar:
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, uppföres såsom lön på Stat, å Riks-Statens Andra Hufvud-Titel,
i,5oo R:dr för en ny Assessor i Kongl. Svea Hof-Rätt, medförklarande,
att i den fullmakt å berörde lön, som för vederbörande utfärdas,
bör intagas det förbehåll, att innehafvaren finge åtnöjas att blifva transporterad
till annan Hof-Rätt, i händelse nu existerande kommo att fördelas
på andra orter.
Voteringen har utfallit med 58 Ja och 60 Ne/', hvarjemte 1 sedel
casserats; och som Nej vunnit, uppföres såsom lön på Stat i,5oo R:dr för en
ny Assessor i Svea Hof-Rätt, med det i contra-propositionen intagna förklarande.
2:dra Voteringen.
(Enligt z:dra punkten.)
Den, som vill, att såsom arfvoden för 4 adjungerade Ledamöter i
Kongl. Götha Hof-Rätt uppföras i5oo R:dr för hvardera, eller tillsammans
6000 R:dr, att intill nästa Riksdag utgå, voterar:
Ja;
Den, det icke vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, beviljas det af Kongl. Maj:ts äskade anslag, 6,600 R:dr,
att såsom löner på stat uppföras på Riks-Statens Andra Hufvud-Titel för
fyra nya Ledamöter i Kongl. Götha Hof-Rätt, med förklarande, att i de
Stats-Utskottets Memorialj N.o 162.
3
fullmagter å berörde löner, som för vederbörande utfärdas, bör intagas det
förbehåll, att innehafvarne finge åtnöjas att blifva transporterade till annan
Hof-Rätt, i händelse nu existerade kommo att fördelas på andra orter.
Voteringen har utfallit med 5^ Ja och 61 Ney samt £ casserad sedel;
och då Ney sålunda vunnit, beviljas det af Kongl. Maj:t äskade anslag,
6600 R:dr att, såsom löner på Stat, uppföras för 4 nya Ledamöter i Götha
Hof-Rätt, med det i contra-propositionen intagne förklarande.
3:dje V oter inge n.
(Enligt 3:dje punkten.)
Den, som anser, att Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om anslag
till underhåll för Instructions-Compagnier vid indeldta Infanteriet, jemte
underhåll af sängar, sängklädespersedlar, husgeråd m. m. för dessa Compagnier,
tillsammans 37,5qo R:dr, icke bör beviljas, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar1,
' Nej.
Vinner Nej, beviljas nämnde anslag, 3y,5oo R:dr årligen, med förklarande,
att Kongl. Majit må vara obetaget att af detsamma för första
året använda hvad, som erfordras till anskaffande af materiel för dessa
Compagnier.
Voteringen har utvisat 64 Ja och 54 Nej, hvarjemte 1 sedel blifvit
casserad; och som Ja vunnit, hafva Rikets Ständer ansett sig icke böra
bevilja ifrågavarande 3y,5oo R:dr.
/pde pjoter in g en.
(Enligt 4-de punkten„)
Den, som vill, att det för Topografiska Corpsens arbeten beviljade
anslag af 12,000 R:dr årligen skall uppföras å Stat, voterar
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, kommer detta anslag att utgå årligen endast för tre år.
Voteringen har utfallit med 5o Ja och 6g Ney , hvadan och då
Ney vunnit, anslaget för Topografiska Corpsens arbeten skall utgå årligen
endast för tre år.
fy Ståts-Utskottets Memorial, N:o 162.
5:te Voteringen.
(Enligt 5:te punkten.)
Den, som vill, att anslaget till Carlstens fästnings bestyckning skall
utgå med 80,000 R:dr, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, bestämmes anslaget till 4°>000 R:dr.
Vid voterings-sedlarnes öppnande, hafva befunnits 57 Ja och 60
Ney samt 2 casserade sedlar; och som Ney vunnit, är anslaget till Carlstens
fästnings bestyckning bestämdt tili 4°>000 R:dr.
6:te Voteringen.
CEnligt 6:te punkten.)
Den, som vill, att till fortsättning af befästnings-arbetena vid Carlsborg
beviljas ett anslag af i5o,ooo R:dr, att under åren i845, 1846 och
1847 mec^ 5o,ooo R:dr hvartdera året, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nejj bestämmes detta anslag tili 3o,ooo R:dr årligen under
tre år.
Voteringen har utvisat 57 Ja och 61 Nej, samt 1 casserad sedel,
och då Nej vunnit, är anslaget för befästnings-arbetena vid Carlsborg bestämdt
till 3o,ooo R:dr årligen under 3 år.
yxle Voteringen
(Enligt y:de Punkten)
Den, som vill, att för befästnings-arbetena vid Carlsten beviljas cn
summa af 93,000 R:dr, att under tre år med en tredjedel årligen utgå,
votera r,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Stats-Utskottets Memorial, N:o 162.
Vinner Nej, beviljas för befästnings-arbetena vid Carlsten ett anslag
af 20 ,000 R:dr årligen under tre år.
Voteringen bar utfallit med 64 Ja och 55 Nej;
Och som Ja sålunda vunnit, hafva för befästnings-arbetena vid Carlsten
beviljats g3,ooo R:dr, att under 3 år med i del årligen utgå.
8:de Noteringen
(Enligt 8:cle Punkten.)
Den, som vill, att för befästnings-arbetena i Stockholms skärgård beviljas
en summa af i5o,ooo R:dr, att under tre år med en tredjedel hvartdera
året utgå, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, beviljas för befästnings-arbetena i Stockholms Skärgård
ett anslag af 3o,ooo R:dr årligen intill nästa Riksdag.
Voteringen har utfallit med 66 Ja och 53 Nej;
Och som Ja vunnit, halva Rikets Ständer för befästnings-arbetena i
Stockholms skärgård beviljat i5o,ooo R:dr, att under 3 år, med \ del hvartdera
året, utgå.
g:de Noteringen.'
(Enligt g:de punkten.)
Den, som vill, att uti den underdåniga skrifvelse, som Rikets Ständer,
rörande regleringen af utgifterna under Riks-Statens Femte Hufvud-Titel
komma alt afgifva, Rikets Ständer måtte anhålla, att de å densamma anvisade
medel icke må användas till nybyggnad, förbyggnad eller svårare reparation
af linieskepp, i vidsträcktare mon, än att de redan under byggnad
eller reparation varande skepp fullbordas, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, kommer frågan om en dylik anhållan att förfalla.
6
Stats-Utskottets Memorial', N:o 162.
Voteringen har utvisat 62 Ja och 5^ Nej, hvadan och då Ja vunnit,
förenämnde underdåniga anhållan kommer att uti skrifvelsen angående
5:te Hufvud-Titeln intagas.(
i o: de Voteringen.
(Enligt io.de punkten.)
Den, sorn vill, att anslaget till Flottans underhåll och nybyggnad
bestämmes till 588,497 R:dr 28 sk., hvaraf för Stockholms och Götheborgs
stationer minst 185,000 R:dr, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
. Nei:.
Vinner Nej, öfverlemnas dispositionen af detta anslag till Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning, utan att någon fördelning deraf emellan Flottans
serskilda stationer af Rikets Ständer beslutas.
Voteringen har utfallit med 58 Ja och 5p Nej, hvarjemte 2 sedlar
casserats;
Och som Nej sålunda vunnit, har dispositionen af anslaget till Flottans
underhåll och nybyggnad blifvit öfverlemnad till Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning, utan att någon fördelning deraf emellan Flottans serskilda stationer
blifvit af Rikets Ständer beslutad.
n:te Voteringen.
(Enligt n:te punkten.)
Den, som vill, att det af Kongl. Maj:t till nybyggnad af Krigs-ångfartyg
och ångkraftens användande på Flottan tillhörande fartyg äskade anslag,
3oq,ooo R:dr, icke må beviljas, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, beviljas nämnde anslag att utgå under loppet af tre år
med en tredjedel om året.
Voteringen har utvisat 54 Ja och 65 Nej, i följd hvaraf och då
Ne/ vunnit, Rikets Ständer beviljat nämnde anslag, att under loppet af 3
•år, med | del årligen, utgå.
Slats-Utsholtels MemorialN'.o 162.
1
w.te V oter ingen.
(Enligt m.-te punkten.)
Den, som vill, att vilkoren för utgående af det, till ytterligare fena
lägre Landtbruks-skolor inom orter, der behof af sådane är för handen, beviijade
anslag, böra bestämmas lika med hvad vid sistlidne Riksdag föreskrefs,
med undantag af det för en sådan Skola å Gottland serskildt afsedde
belopp, som kommer att utgå, utan annat vilkor, än att Länets invånare
till Skolan anskaffa en sådan egendom, som af Kongl. Maj:t pröfvas tjenlig
för ändamålet, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
N ej.
Vinner Nej, öfverlemnas till Kongl. Maj:t att så väl för Landtbruksskolan
på Gottland, som för öfriga ifrågaställda Landtbruks-skolor, bestämma
vilkor, i afseende på värden af de egendomar, som må finnas för behofvet
tjenliga.
Voteringen har utfallit med 52 Ja och 67 Ney; hvadan och då Ney
vunnit, Rikets Ständer beslutat i enlighet med Contra-Propositionens lydelse.
i3:de Koteringen
(Enligt i3:de punkten.)
Den, som vill, att till underhåll för Wisby Domkyrka Statsbidrag
icke må beviljas, voterar,
Ja;
Den det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, anslås till underhåll för Wisby Domkyrka, af Kronans
behållna arrendespanmål af Wisborgs Kungs-Ladugård, 5o tunnor årligen,
att intill nästa Riksdag utgå.
Voteringen har utvisat 49 Ja och 68 Nejsamt 2 casserade sedlar;
Och som Nej vunnit, är ifrågavarande anslag till Wisby Domkyrkas underhåll
utaf Rikets Ständer beviljadt, att utgå intill nästa Riksdag.
i4-’de Koteringen.
(Enligt i4-’de punkten.)
Den, som vill, att af det vid 1828—i83o årens Riksdag beviljade,
nu till 48,800 R:dr bestämda, anslag för Elementar-Läroverken, 6,800
3 Stats-Utskottets Memorial, N:o 162.
R:dr årligen skola lills vidare utgå till Nya Elementar-Skolan i Stockholm
voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, komma i detta Rikets Ständers beslut orden "'tills vidare”
att utgå.
Voteringen liar utfallit med 74 ^a oc^ 4^ Nej.
Som Ja vunnit, komma utaf anslaget till Elementar-Läro-Verken,
6,800 R:dr årligen att för Nya Elementar-skolan tills vidare utgå.
i5:de Voi\eringen.
(Enligt i5:de punkten).
Den, som vill, att något serskildt anslag till löneförbättring för Lärarne
vid Upsala Cathedralskola icke må beviljas, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, beviljas ett anslag af 3,000 R:dr årligen till nödige
arfvoden för Lärare vid Upsala Calhedral-Skola, intill dess Kongl. Maj:t finner
för godt att i ett sammanhang pröfva frågan om behofvet för så väl denna
Skola, som öfrige Elementar-Läroverken i Riket.
Voteringen har utfallit med !\\ Ja och 77 Nej samt 1 casserad sedel.
Och då Nej vunnit, är, i enlighet med contra-propositionen, ifrågavarande
anslag bifallet,.
i6:de Voteringen.
(Enligt ij:de punkten.)
Den, som vill, att f. d. Stats-Rådet Grubbe uppföres å Allmänna
lndragnings-Staten till åtnjutande, såsom pension, af ett belopp, motsvarande
half Stats-Råds-lön, eller 2,a5o R:dr om året, med de vilkor, Kongl.
Maj:t i afseende derå föreslagit, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner
Stats-Utskottets Memorial, N:o i63. g
Vinner Nej, beslämmes pensions-beloppet till 3ooo R:dr.
Voteringen har utfallit med 59 Ja och 60 Nej ;
hvadan och som Nej vunnit, pensionen blifvit bestämd till 3,000 R:dr.
Stockholm den 27 Januari i845.
N:o i63.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Jan. kl. 5 e. m.
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial, angående anställd omröstning
uti en del frågor, angående grunderna och vilkoret! för
tillverkning och försäljning af bränvin.
Sedan vid föredragning af Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottens memorial N:o l\, i anledning af Riks-Ståndens olika
beslut, angående grunderna och viikoren för tillverkning och försäljning
af bränvin, Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallit Utskottens
hemställan, att dessa begge Riks-Stånd måtte antaga Utskottens af Borgareoch
Bonde-Stånden godkände förslag, rörande beskattningen å enkla pannor
under 10 kannor, och den, för det fall, att ifrågavarande hemställan skulle
ogillats, föreslagne voterings-proposition sålunda förfallit, har öfver följande
t vänne, i samma memorial föreslagne och af samtlige Riks-Stånden,
med alsing af gjorde inbjudningar, godkände voterings-propositioner, Förstärkta
Stats-Utskottet, jemlikt 71 §. Regerings-Formen, denna dag anställt
omröstning, nemligen:
i:sta Voteringen.
(Enligt usta punkten.)
Den, som bifaller Utskottens, af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden
godkände, förslag vid Betänkandet N:o 1 i 26 §. 1 mom. med åtföljande
tariff på pannerymds-afgiflen, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Bih. till R. St. Prot. 1845. 4 Sami. 1 Afd. 41 Baft. 2
r
10
Stats-Utskottets Memorial, N'.o 163.
Vinner Nej, kommer 28 §. 1 mom. med åtföljande tariff i Kongl.
Förordningen den 6 Augusti 1841, enligt Ridderskapet och Adelns beslut,
att gälla till efterlefnad.
Voteringen har utfallit med t)3 Ja och 26 Nej; och som Ja vunnit,
hafva Rikets Ständer bifallit Utskottens förslag vid Betänkandet N:o 1 i 26
§. 1 morn. med åtföljande tariff på pannerymds-afgiften.
2 ulra Noter ingeri
(Enligt 3:dje punkten.)
Den, som, lika med Ridderskapet och Adeln, Preste- och BorgareStånden,
anser enkla pannor af 20 kannors rymd och derunder böra för 6
månaders bränningstid draga den skatt, som i nu gällande och den af Utskotten
föresiagne tariff finnes för samma tid bestämd, voterar,
Ja;
Den, det ej vill, voterar,
Nej.
Vinner Nej, kommer, i öfverensstämmelse med Bonde-Ståndets beslut,
beskattningen å dessa pannor alt nedsättas till hälften af hvad nämnde
tariffer innehålla.
Voteringen har utvisat 89 Ja och 3o Nej; hvadan och då Ja vunnit,
Rikets Ständer anse enkla pannor af 20 kannors rymd och derunder
böra för 6 månaders bränningstid draga den skatt, sorn' i nu gällande och
den af Utskotten föresiagne tariff finnes för samma tid bestämd. Stockholm
den 27 Januari 1845.
STOCKHOLM I. Marcus, i845.
