# ID: svediakorp-gov2120
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 114,505
# sentences: 3,593
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Constitutions-Utskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
21
Justitiae-Canzleren och Justitiae-Ombudsmannen må
ej i Utskott eller val till Utskott deltaga; ej heller någon,
af hvilken Riksens Ständer ega att fordra redo och ansvar,
inväljas i Utskott, der redovisning för hans egna ernbetsåtgärder
kan förekomma; börande för öfrigt och i allmänhet
iagttagas, att Riksdagsman i mål, som honom personligen
rörer, väl må deltaga i öfverläggningen, men ej i
beslutet.
§• 57-
Ordförande och Vice-Ordförande i Utskotten väljas,
bland hvartderas ledamöter, samfäldt af Tio valmän från Äldre
Karaaren, af hvilka hvart Stånds dervarande medlemmar,
inom sig, utsett tvänne.
§. 58.
Alla Riksens Ständers Utskott, med undantag af Hemliga
Utskottet, hvars göromål och arbetstid af Konungen
bestämmas, skola inom fyra dagar ifrån den, då de utsedde
blifvit, sammanträda och sätta sig i verksamhet; börande
Utskotten, i den mån ärendena hinna utarbetas, så fort sig
göra låter, med sina yttranden till Riksens Ständer inkomma.
§. 5g.
Intet Utskott, Constitutions- och Banco-Utskotten
allena undantagne, må ega att väcka nya frågor till afgörande
i Kamrarne, eller att upptaga andra, än de från dem
remitterade ämnen, och hvad dermed står i omedelbart
sammanhang.
§. 60.
Ej må Riksens Ständer i Konungens öfvervaro öfver
något ämne rådpläga eller besluta; och andra Riksens Ständers
Utskott, än det Hemliga, kunna icke inför Konungen
några öfver'läggningar hålla.
Stats-Rådets ledamöter må, i de fall då dem enligt
Regeringsformen uppdraget är att med Konungslig magt
§• 4i.
§. 39.
§. 37. mom. 1
§. 37. mom. 2
§. 27. mom. 1.
§.4i. Jfr. R.F
§. 55.
Constitutions-Utskoltets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
och rätt styra, icke bivista Riksens Ständers rådplägningar
och beslut.
§• 6r
38.
Alla omröstningar i Utskotten skola ske per capita
mellan Utskottets samtlige ledamöter. Då votering med
slutna sedlar anställes, bör allLid en sedel uttagas och förseglas,
hvilken öppnas endast i det fall att rösterna, vid
uppsummerandet, skulle befinnas lika delade. Är pluralitet
redan vunnen, bör den allagda sedeln genast förstöras.
§. 62.
4o. Talmännen, eller de, som deras ställen företräda,
njuta oförvägradt tillträde i Utskotten; dock utan att i öfverläggningar
eller beslut deltaga.
I Hemliga och Banco-Utskotten, der tysthetsed fordras,
aflägga äfven de en sådan.
§. 63.
42. Finner Utskott sig behöfva af någon Konungens
Embetsman, eller af något publikt Verk, inhemta muntliga
eller skriftliga upplysningar, må Utskottet, genom sin Ordförande,
hos den Stals-Rådets ledamot, Konungen å hvarje
Riksdag dertill förordnar, begära Konungens Nådiga befallning
till vederbörande om de äskade underrättelsernas meddelande.
Detta stadgande gäller likväl ej i afseende på
Stats-Contoret, hvilket, lika som Banco- och Riksgäldsverken,
bör, i frågor om redovisning af medel, alla äskade
upplysningar omedelbarligen meddela.
Utskott eger ock att, om ärenden,' som äro under
dess beredning, inhemta upplysning af enskilde medborgare.
§■ 64.
43. Skulle Utskott anse nödigt att, till öfverläggning om
något ärende af serdeles vigt, med annat eller andra Utskott
sammanträda, må det ske genom deputerade, på sätt
Utskotten öfverenskomma.
Constitutions-Utskottets För slag till ny Riksdags Ordning.
23
Finner Banco-Utskottel de ämnen, hvilka utgöra föremålen
för dess sammanträde med annat eller andra Utskott, vara
af sådan Beskaffenhet, att de fordna tysthetsed, aflägga sammanträdande
ledamöter af andra Utskott densamma.
Imellan Hemliga Utskottet och annat Utskott må
sammanträde ej ega rum.
§. 65.
Blifva göromålen inom något Utskott så ökade, att §. 36. mom. 4-  de ej med det vanliga antalet af ledamöter kunna bestridas,
må det stå Utskottet fritt att anhålla om förstärkning.
Dock ankommer beviljandet deraf på håda Kamrarnes sammanstämmande
beslut.
§. 66.
Hvardera Kamaren är ohetaget att, utan Med-Ka- § 44- morn.i, 3.
marens hörande, till vederbörligt Utskott förvisa ett i Plenum
framstäldt förslag; dock hör underrättelse härom den
andra Kamaren alltid meddelas.
Yill Utskott återlemna något från den ena eller andra
Kamaren remitteradt mål, såsom till Utskottets befattning
ej hörande, åligger detsamma att, sist1 inom åtta dagar,
afgifva sitt utlåtande, med deruti anförda skäl, till
Riksens Ständer, hvilka derefter böra skyndsamt yttra sig,
under hvilket Utskott de anse målet höra. Äro Kamrarne
härom ej ense, afgör Constitutions-Ulskottet, hvarthän frågan
bör förvisas.
§. 67.
Talmännen tillhörer att, hvar för sin' Kamare, ut- §. 45.
färda kallelse till plena, att deltaga i beredningen till målens
föredragning, att dem i Kamrarne föredraga, att upptaga,
framställa och reda de yttrade meningarna, att göra
propositioner och vidmaglhålla ordning vid sammankomsterna,
— alltsammans efter de föreskrifter, som här nedanföre
stadgas; — men ega ej sjelfve, i besluten, någon röst, och
kunna ej något annat föreslå, än hvad som fordras till verk
-
Constitutions-Vtskottcts Förslag lill ny Riksdags-Ordning.
ställighet af det Grundlagarne, Kamrarnes beslut, eller
Ståndens Ordningar, föreskrifva.
§. 68.
46. Plena böra, då de angå allmänna riksdagsmål, så
ofta sig göra låter, bos båda Kamrarne på samma tid hållas.
Skulle en Kamare tarfva flere plena än den andra,
må det vara den förra obetaget att, innan slutet af ett
plenum, utsätta dag till det nästföljande; börande den
K amarens Talman den andras derom i tid underrätta, samt
med honom om timman öfverenskomma, hvilken så bestämmas
bör, att Ulskottens vanliga sammanträden icke
derigenom hindras. Utskotten må ej sammanträda på samma
tid då Plenum hålles i någondera Kamaren eller i
begge. Ej skall till Plenum för påföljande dag senare anslås,
än klockan 6 e. m., eller till Utskott senare, än klockan
8 e. m. den föregående dagen.
Talman bäfver ej magt att, utan Karnarens samtycke,
åtskilja ett Plenum.
§■ 69-
47* Uti Plena föredragas ärendena i den ordning de in
kommit,
så framt ej Kamrarne derom annorlunda förordna;
börande Talmännen, sedan de förut inhemtat, huruvida
någon Konungens Proposition till öfverläggning kan förekomma,
i närvaro utaf tvänne af hvardera Kamaren, utsedde
Ledamöter, helst sådane, som förut varit Riksdagsmän,
samt med biträde af Kamrarnes Secreterare, dagen
före Plenum sins emellan öfverenskomma 0111 följande dagens
föredragningsämncn.
§• 1°-
48. Föredragningsämnen äro dessa och inga andra: 1:0
Konungens Propositioner; 2:0 Mål, som genom Protocollsutdrag
från Med-Kamaren communicerats: 3:o Utskottens
Betänkanden och Förslag; 4*° Motioner, gjorde i Plena af
någon då närvarande Riksdagsman.
§• 71*
Gorlstitutions-TJ(sköttels Forslag till ny Riksdags-Ordning.
§.71. _ §. 49.
Hvar och en allmän fråga, som i Ramare första
gången förekommer, skall, så vida ej Kamaren enhälligt
genast densamma till vederbörligt Utskott förvisar, ligga
på bordet lill nästa plenum, då remiss bör ske; dock må
hvarje Ledamot stå öppet att öfver samma mål sig yttra,
hvilket hans yttrande äfven skall till Utskottet remitteras.
Om en genom muntligt anförande gjord framställning lägges på
bordet, bör anförandet till Protocollet dicteras, och afskrift
deraf senast i nästa Plenum till bordet aflemnas. Uppstår
fråga, om eller hvart remitteras bör, kan denna fråga
blott för den Pleni-dagen läggas på bordet; men i nästa
Plenum skall beslut ovägerligen fattas.
Då saken från Utskott återkommit, skall den efter
första föredragningen blifva liggande på bordet. Den kan
vid nästa föredragning, ehvad öfverläggning egt ruin eller
ej, på liera Ledamöters förenade begäran, åter hvila; men
då saken tredje gången förekommer, skall den till afgörande
företagas. Hvar och en fråga af annan än allmän beskaffenhet,
äfvensom preliminära hemställanden och förfrågningar
ifrån Utskotten, må genast kunna afgöras, så
vida den eller de af någon Kamarens Ledamot ej begäras
på bordet. Uti Kamrarnas Canzlier bör alltid linnas en
öppen förteckning öfver alla på bordet lagda mål med
dertill hörande handlingar.
§• 72*
Alla Utskotts-betänkanden föredragas först i Yngre
Kamaren, der de vid första pröfningen blott kunna, utan
ändringar eller tillsattser, godkännas, eller, med anmärkningar,
öfverlemnas till Äldre Kamaren.
Om Äldre Kamaren gillar ett betänkande, som den
Yngre förut godkännt, utgör det Riksens Ständers beslut.
Derest Äldre Kamaren, i mål, som kan förefalla, af- §. 4y. morn. 3.
slår ett betänkande, som den Yngre antingen godkännt,
eller med anmärkningar öfverlemnat, har frågan förfallit.
Bih. till R. St. Fröt. l8j5. 3 Sand. 14 Haft. 4
Constitutions-UIskotlets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
Om Äldre Kamaren, utan att afslå betänkandet, ej
gillar de anmärkningar vid detsamma, hvilka den Yngre
Kamaren redan gjort, eller ock några sådana tillägger, skall
det till vederbörligt Utskott återförvisas, så vida Äldre
Kamaren icke anser målet kunna derförutan afgöras, i hvilket
fali detsamma, sedan denna Kamare deröfver fattat definitivt
beslut, varder, för ny handläggning, öfverlemnadt
till Yngre Kamaren, som då eger att betänkandet afslå eller
med förändringar antaga.
§• 73*
Om Kamrarne, sedan ett mål från Utskott återkommit,
stanna i skiljaktiga beslut, som ej, uppå Utskottets förslag,
varda sammanjemkade, och frågan, såsom rörande något
af de i Regerings-Formens 66, ög, 70, 71 och 72 §§.
upptagna ärenden, är af beskaffenhet att icke kunna förfalla,
ökas led arno ts-personalen i det Utskott, der målet varit
hufvudsakligen behandladt, till ett antal af Seoctio, hvarefter
det sålunda förstärkta Utskottet genom sluten omröstning,
med ja eller nej saken afgör.
Nämnde Ulskotts-förstärkning väljes, så snart behof
deraf sig yppat, genom de serskildta Stånden inom Kamrarna,
i likhet med hvad uti ofvanstående 56 angående
Utskotts-val, är stadgadt.
§-74-
Innan tre dagar förflutit, sedan ett mål förevarit i någondera
Kamaren, må det ej företagas till pröfning i den
andra, ej heller sättas under omröstning i förstärkt Utskott,
förr än efter lika långt mellanskof.
§• 75-
Beslut må icke i någondera Kamaren fattas, om ej
minst Sextiotre ledamöter äro tillstädes.
§. 76.
5o. Hvarje ledamot af en Riksförsamlingens Kamare eger
Constilulions-Utskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
rätt. att i plenum, stående och från sin plats, till Protocollet
fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggning
komma, och om lagligheten af allt, som inom Kainaren
sig tilldrager. Hvar och en yttrar sig öfver ett ämne,
i den ordning, lian dertill sig anmält och uppropad
blifvit; och må ej någon vara berättigad att tala utom Protocollet.
Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck;
sker det, eger Kamaren pröfva, huruvida den ledamot, som
sålunda sig förgått, må af Talmannen erhålla tjenlig föreställning
och varning, eller om saken bör behandlas enligt
108 §, eller ock alldeles förfalla.
§• 77*
I en skrift böra ej liera mål af olika beskaffenhet §.
sammandragas. Icke eller må ett memorial, som flere än
en ledamot underskrifvit, emottagas, med mindre det är
tecknadt af Kamarens ledamöter från något Län, Stift eller
Stad, och sådan orts angelägenheter beträffar.
§. 78.
När ett ämne slutligen skall afgöras, böra alla der- §.
till hörande handlingar uppläsas, så framt någon Kamarens
ledamot sådant åstundan Ej må något mål till slutligt afgörande
företagas, förr än Talmannen inhemta t, huruvida
Kamaren anser öfverläggningen fulländad, hvarefter propositionen
justerad framställes. Besvaras propositionen med
Ja, må väl erinringar dervid i tjenliga ordalag göras, men
ingen försöka att beslutet genom ny öfverläggning upprifva.
Besvaras proposition med Ja, blandadt med några nej, eller
tvertom, och de, som öfverröstade äro, ej begära votering,
låte de, om dem så godt synes, sin serskilda mening i Protocollet
anteckna; kunnande sådant dem ej i något fall förvägras.
Begäres af en eller Hera votering, och han eller
de ej vilja derifrån afstå, då skall voterings-proposition,
jemte tydlig contra-proposition, genast författas, justeras och
anslås, samt voteringen straxt derefter för sig gå; och må
Cons ti lut iöns-Utskottets Förslag till ny Riksdags Ordning.
§. 54.
§. 55.
§. 75. Jfr. R. F.
§§ 56 och 81.
proposition ej göras, om voteras skall, ej eller votering
derom tilla tas. Vid omröstningarna, som alltid skola med
tryckta och omärkta, enkla, slutna och hoprullade sedlar
verkställas, beräknar hvarje ledamot en röst. Till undvikande
af lika röstantal, skall, i mål, der blott enkel pluralitet
erfordras, Ordföranden vid hvarje omröstning, förr
än sed larne uppräknas, en bland dem uttaga och genast förseglad
aflägga. Befinnas, vid uppsummerandet af de öfriga,
rösterna lika delade, må denna sedel öppnas och bestämma
afgörandet. Är pluralitet redan vunnen, bör den aflagda
sedeln ouppbruten genast förstöras.
§• 79-
Då proposition, till fattande af definitivt beslut öfver
en fråga, är med ja och nej besvarad, och anmärkningar
i saken under öfverläggningen gjorda, bör propositionen
inrättas i enlighet med dem; och skulle målet, under
öfverläggningen, skiljas uti flera delar, hvaröfver serskilda
anmärkningar göras, då skall, enär sådant äskas, proposition
öfver hvardera delen serskilt anställas. På lika sätt förhålles,
0111 första propositionen på något mål, som flera delar
innefattar, blifvit med ja och nej besvarad.
§. 80.
Talman ma ej kunna vägra proposition, utom i det
fall, då han finner en väckt fråga bokstafligen strida mot
grundlags lydelse; hörandes han då anföra skälen till sitt
vägrande. Skulle Kamaren ej med honom i begreppet härom
instämma, utan ändock yrka proposition, eger han att
förklara öfverläggningen hvilande; och förvisas målet till
Constitutions-Utskottet, hvilket åligger att ofördröjligen inkomma
med motiveradt och bestämdt utlåtande öfver frågans
stridighet eller enlighet med Grundlagen. Hvad Utskottet
förklarar icke vara deremot stridigt, derå må proposition
sedan icke vägras.
§. 81.
Till Grundlags stiftande, upphäfvande, förändring el
-
Constitutions-TJtskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
29
ler förklaring, fordras båda Kamrarnas sammanstämmande
beslut och Konungens samtycke.
Då något från en till annan Riksdag hvilande Grundlagsförslag
skall å den senare Riksdagen slutligen afgöras,
kunna Riksens Ständer deröfver endast med ja eller nej besluta.
För godkännande af förslaget erfordras vid detta tillfälle,
att i hvardera Iiamaren minst två tredjedelar af de
röstande derom sig förena.
Beträffande serskilt sådana frågor, som hafva afseende
på något Riks-Stånds i Grundlag stadgade representation,
eger dessutom hvarje Stånd, i hvad dess rätt angår, veto
mot Med-Stånden. Intet förslag i sådan syftning må alltså
i Kamrarne lill öfverläggning och afgörande förekomma,
utan att det dessförinnan blifvit vederbörande Riks-Stånds
pröfning understäldt och af detsamma godkändt, hvartill
jemväl en pluralitet af två tredjedelar bland de röstandes
antal erfordras; — kunnande följaktligen grundlagsstadgandet
i detta moment icke heller upphäfvas eller ändras utan
samtlige Ståndens sålunda gifna samtycke.
Riksens Ständer ega, i hvad ämne som helst, rätt §. 8g.
att besluta och lill Konungen öfverlemna framställningar
och önskningar, å hvilka Konungen, under iagttagande af
gällande Grundlagar, gör det afseende, Han för Riket nyttigt
linner.
De beslut, som en Kamare fattar, varda Med-Ka- §. 5^.
maren genom Utdrag af Protocollet meddelade, hvarjemte,
när målet något Utskott angår, detsamma om heslutet, genom
serskilt Protocolls-utdrag, underrättas. Vill ledamot,
som ej i Kamarens beslut instämt, sin serskilda tanke hos
Med-Ka maren anmäla, må det stå honom fritt genom serskilt
memorial eller dietamen till protocollet, hvilket MedKamaren
tillställes. Lag samma vare, då någon remiss
går från Kamare till Utskott, eller utlåtande från Utskott
§. 60. Jfr. R. F.
§. 83.
Constitulions-Utskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
till Ramare; kunnande dock ej i något fall utlåtande eller
beslut genom enskild Ledamots, eller minoritetens, protest
eller reservation uppehållas.
§• 34-
24. Inom hvardera Kamaren ansvarar Secreteraren för
protocollets förande, äfvensom för vården af ingifna handlingar.
Uti Protocollet skall allt, hvad i hänseende till
Riksdagsärendena förefaller och beslutes, ordentligen och noggrant
upptecknas. Protocollen justeras inför Kamaren, och
varda, äfvensom de utgående protocolls-utdragen, af Secreteraren
underskrifne.
§. 85.
58. Yid justering af Protocoll eller Protocolls-utdrag
kan ett beslut icke ändras, men väl sådana tillägg göras,
hvarigenom ingen ändring i heslutet uppkommer. Utur ett
Protocoll må vid justeringen, med Kamarens bifall och den
talandes begifvande, uteslutas dennes egna uttryck, och äfven
öfverläggningar, som deraf följt; dock kunna ej sådana
uttryck uteslutas, på hvilka heslutet tydligen sig grundar.
§. 86.
20. Den Riksdagsman, som till Riksdagen och dervid fö
rtfallande
rådslag sig i rätt tid ej inställt, eger ingen magt
att tala å de förut närvarandes beslut. Ingen må likväl
förvägras att vid Protocolls-justeringen få anmärkt, att han
varit frånvarande och i beslutet ej deltagit.
§ S7.
59. Alla hos Kamrarna hållna Protocoll skola, så tidigt
ske kan, genom trycket utgifvas till deras fullständiga innehåll,
med undantag blott af sådant, som Kamarens enskilda
angelägenheter beträffar.
Handlingar, hvilka till Kamaren inlemnas, eller från
dem utgå, skola icke i Protocollen intagas, utan endast med
numer eller korrt rubrik antydas. Af dessa handlingar hö
-
Constitutions-Utskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
ra, såsom bihang till Riksdags-protocollen, Konungens Propositioner,
Utskottens betänkanden, samt de Protocolls-utdrag,
som innehålla Kamrarnes deröfver fattade beslut, äfvensom
Riksens Ständers Skrifvelser till Konungen, och Riksdagsbeslutet
serskilt från trycket, under Expeditions Utskottets,
eller, sedan Riksdag slutad är, Tryckfrihets-Corniteens uppsigt,
utgifvas, dock att hvad förut är på allmän bekostnad
tryckt, och till Riksens Ständer utdeladt, icke må i Bihanget
å nyo tryckas.
88.
Ingen expedition öfver något Riksens Ständers beslut §. 72.
må utgå förr, än densamma först blifvit uppsatt af Expeditions-Utskottet
och derefter uti Kamrarna behörigen justerad
och underskrifven. De från Riksens Ständer utgående
handlingar undertecknas af Talmännen allena, undantagande
Riksdagsbeslutet, hvilket äfven af Kamrarnes samtlige ledamöter
uuderskrifves och beseglas. Expeditioner från Utskotten
underskrifvas af Ordföranden.
§• 89-
De allmänna stadgar och förordnanden, hvarom Ko- §. 74.
nungen och Riksens Ständer under Riksdag gemensamt beslutit,
skola dock endast i Konungens namn och med Dess
underskrift utfärdas.
§• 9°-
Då val till Konnng eller Thronloljare skall förrättas, §. 61.
utses en Nämnd, bestående af Sextio personer, utaf hvilka
hvart Stånd inom hvardera Kamaren genom sluten omröstning
bland sina ledamöter väljer Sex, med uppdrag att, vid
förefallande skiljaktigheter mellan Kamrarna, bestämma valet.
Dagen efter, sedan Nämnden är vald, skrida Kamrarne
till val af Konung eller Thronföljare. Förena sig
Kamrarne om en och samma person, är han som utkorad
att anse. I annat fall afgör Nämnden; dock må ej hos densamma
komma under omröstning andre än de tvänne, sorn.
i Kamrarna erhållit flesta rösterna; egande ingendera Ka
-
3a
Consilia t iöns- Utskottets Förslag till ny Rihsdags-Ordning.
maren att flere än en Candidat framställa. Nämndens ledamöter,
hvilka ej i och för denna befattning må uteslutas
från deras Riksdagsmanna-rätt i Kamrarna, sammanträda
dagen efter den, då valet i Kamrarna förrättadt är, och
skiljas ej åt förr, än valförrättningen är fullgjord. Omröstningen
sker per capita och med slutna sedlar. Den af de
håda under omröstning komna personerna, på hvilken då
inom Nämnden de Heste rösterne falla, är behörigen vald.
I den händelse, som g4 §• Regerings-Formen omförmäler,
skall Nämnden väljas inom tionde dagen efter den,
som i Riksdags-kallelsen till SLändernas sammankomst är
utsatt.
§. 91.
§. 62. Skola Riksens Ständer tillsätta Förmyndare för omyn
dig
Konung, sammanträda de, sist dagen elter den, då Riksdagen
blifvit å Rikssalen öppnad, och utse en Nämnd af
Sextio personer, utaf hvilka hvart Stånd inom hvardera
Kamaren genom sluten omröstnipg bland sina ledamöter
väljer Sex. Denna Nämnd röstar per capita om de af Riksens
Ständer till antalet bestämda Förmyndare, som skola
vara antingen En, Tre eller Fem. Hvarje ledamot af Nämnden
upptecknar å en sluten vallista de män, dem han anser
förtroendet värdige, och så mångå, att de med en person
öfverstiga det af Ständerna bestämda antal. Af dem,
som dervid kommit i åtanka, ställes först den, som flesta
rösterna erhållit, under ny omröstning, då Nämndens pluralitet
gifver Utslaget. På samma sätt fortfares med den,
som näst honom af de fleste blifvit kallad, och så vidare,
till dess det föreskrifna antalet af Förmyndare varder uppfyldt;
kunnande Nämnden ej åtskiljas förr, än valet fulländadt
är; och gäller detta val såsom Riksens Ständers beslut.
Om så händer, att Ivamrarne ej inom tre dagar,
sedan Riksens Ständer å Rikssalen alhört berättelsen om
hvad i Rikets styrelse sig tilldragit, åsämjas om Förmyndarnes
antal, förordnas på enahanda sätt och till lika antal,
som
Constitutions-Utskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
33
som angående Nämnden här ofvan stadgadt är, ett serskildt
Utskott, att medelst votering per capita denna fråga, med
samma kraft och verkan som Riksens Ständers beslut, inom
två dagar afgöra; skolande sedermera den utsedda Nämnden
likaledes inom två dagar hafva valet förrättat, så att, i alla
händelser, Förmyndare-valet, inom sju dagars förlopp från
Riksdagens öppnande å Rikssalen, må vara verkstäldt.
§■ 92-
Till följd af Regerings-Formens 96 §. skola Riksens §. R3. Jfr. R. F.
Ständer, å hvarje lagtima Riksdag, förordna en för lagkun- §§. 96— 102.
skap och utmärkt redlighet känd man, att, såsom deras
Ombud, hafva tillsyn öfver Lagarnas efterlefnad af Domare
och Embetsman, samt att inför den Riksrätt, som i bemälde
Grundlags 102 §. till dess inrättning och göromål beskrifves,
eller vid andra vederbörliga Domstolar, i laga ordning
tilltala dem, som, i sina embetens utöfning, anses, af
väld, mannamån eller annan orsak, hafva någon olaglighet
begått, eller underlåtit att sina embetspligter behörigen
fullgöra.
Denne Riksens Ständers Justitiae-Omhudsman, hvars
rättigheter och åligganden ytterligare, så väl i RegeringsFormens
99, 100, iot och 102 §§., som genom serskild
Instruction, utstakas, väljes genom fyratio för tillfället nämnde
Valmän, af hvilka hvarje Stånds medlemmar i hvardera
Kamaren inom sig utse Fyra. Desse valmän, hvilka böra
lill valförrättningen sammanträda samma dag, då de blifvit
utsedde, och ej må åtskiljas förr än valet är fulländadt, skola
först, samfält, medelst slutna sedlar, hvar för sig, uppgifva
den man, som de anse böra komma under omröstning. Falla
dervid rösterna till mer än hälften af de röstande Valmännens
antal, på en man, är han behörigen vald. Äro rösterne
så delade imellan flere, att en sådan full pluralitet för
någon icke eger rum, anslälles ny votering med slutna sedlar
till antagande af den, som de flesta rösterna erhållit,
eller, om han icke antages, af den, som näst honom utaf
Bih. till R. St. Prot. iS-få. 3 Sand. 14 Haj t. 5
Constitutions-Utskoltels Forslag till ny Riksdans-Ordning.
de fleste valmän blifvit kallad, och så vidare. Inträffar
den händelsen, att två eller flere personer, öfver hvilka
serskilt röstas bör, undfått lika röster, löretages först votering
om den ordning, hvaruti de till omröstning må framställas.
Skulle, sedan alla omröstningarne sålunda för sig
gått, likväl ingen person hafva erhållit den här föreskrifna
pluralitet, anställes ny omröstning öfver alla dem, som vid
första voteringen blifvit satte i fråga; skolande då den, sora
erhåller de flesta rösterna, utan afseende på rösternas antal,
anses behörigen vald. Enär någon af de i denna ordning
under omröstning ställde blifvit af Valmännens pluralitet
antagen, upphör valförrättningen, och varder han af Riksens
Ständer till embetet förordnad. Den, åt hvilken detta embete
blifvit anförtrodt, kan vid följande Riksdagar, i den
nu föreskrifna ordningen, dertill åter väljas.
Justitiae-Ombudsmannen eger, så väl undersom mellan
Riksdagarna, tillgodonjuta samma säkerhet för sin person
och tjenstbefattning, som genom lii §. af RegeringsFormen
for Riksdagsmän i allmänhet stadgad är, och anses
under sin tjenstetid i alla afseenden lika med Konungens
Justitiae-Canzler
Valmännen böi a vid samma tillfälle, då Juslitice-Ombudsmannen
nises, och på enahanda sätt, välja en man af de
egenskaper, sorn hos denne Embetsman erfordras, för att
honom efterträda, i fall han, innan nästföljande lagtima
Riksdag, skulle med döden afgå.
I händelse Justitias-Ombudsmannen, vid samma Riksdag,
under hvilken han blifvit vald, afsäger sig det erhållna
förtroendet, eller med döden afgår, skola Riksens Ständer i
embetet genast insätta den man, som de till hans efterträdare
utsett. Skulle Justitias-Ombudsmannens utsedde efterträdare,
under påstående Riksdag, afsäga sig det erhållna
förtroendet, eller i Justiliae-Ombudsmans-embetet insättas,
eller med döden afgå, utväljes, på ofvan stadgade sätt, en
annan behörig man i hans ställe.
Constitutions-Utskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
35
Inträffar något af dessa fall mellan Riksdagarna,
skall Riksens Ständers rätt härutinnan genom deras Fullmäktige
i Banken och Riksgälds-Contoret utöfvas.
§• 9^*
Å hvarje lagtima Riksdag skola likaledes Fyratio §. 64 Jfr- F.
medlemmar af Riksförsamlingen, eller inom hvardera Ka- §§. io3, io4-  maren Fyra ledamöter af hvart Stånd, utväljas till en Nämnd,
söm eger att döma, huruvida Högsta Domstolens samtlige
ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigliga kall bibehållas,
eller om visse af dem, utan bevisligen begångna fel
och brott, hvarom Regerings-Formens 102 § handlar, likväl
kunde anses böra ifrån utöfningen af Konungens domsrätt
skiljas. Denna Nämnd träder samma dag, den blifvit vald,
tillsammans. I den ordning, 61 §. föreskrifver, rösta samtlige
ledamöterne, man för man, med slutna sedlar, öfver
den frågan: skall omröstning anställas till uteslutande af
någon bland Högsta Domstolens ledamöter? Besvaras denna
fråga enhälligt eller af de flesta rösterna med Nej, blifva
Högsta Domstolens ledamöter bibehållne. Besvaras den å
O
ter
med Ja> så uppgör hvar och en af Nämnden en sluten
lista på dem af Högsta Domstolens ledamöter, flere eller
färre, som han anser böra endtledigas. De trenne bland desse,
som då fått det största antal af röster emot sig, ställas
derpå, hvar efter annan, under ny omröstning, hvarvid två
tredjedelar af rösterna fordras emot den eller dem, sorn
skola anses vara från Riksens Ständers förtroende uteslutne;
och förhålles derefter, på sätt i Regerings-Formens io3 §.
vidare föreskrifves.
§• 94-
Till tryckfrihetens vård skola Riksens Ständer å §. 65 Jfr. R. F.
hvarje lagtima Riksdag förordna Sextor kunskaper och lär- § 108.
dom kände män, jemte Justitite-Ombudsmannen, som bland
dem förer ordet. Desse Committerade, af hvilka två, utom
Justitiae-Ombudsmannen, skola vara lagfarne, väljas medelst
Constitutions-Utshottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
omröstning, genom tjugu valmän, af hvilka hvarje Stånds
medlemmar i hvardera Kamaren bland sig utse två.
Afgår mellan Riksdagarna någon bland de Committerade,
välja de öfrige till det lediga rummet en behörig
man.
§. p5.
66. Riksens Ständer välja å hvarje Lagtima Riksdag, hvart
Stånd för sig, sina Fullmägtige i Riksbanken till ett antal
af tio, nämligen af hvarje Stånd två, som utses bland Ståndets
valbara medlemmar inom eller utom Kamrarna; hörande
valet förrättas så tidigt, att desse Fullmägtige må
kunna, medan Riksens Ständer ännu äro församlade, sin
befattning tillträda. Dem åligger att, jemlikt å. hvarje Riksdag
af Banco-Utskottet utfärdadt Reglemente, förvalta Bankens
medel och tillhörigheter, samt inför Riksens Ständer,
eller af dem förordnade Revisorer, redovisa.
Yppas vid deras öfverläggningar skiljagtighet i meningarna,
böra de till protocollet afgifva sina röster, hvilka
per capita beräknas; i de fall, då rösterna äro lika, eger
Ordföranden afgörande röst.
§• 96.
67. Efter förenämnde grunder, i afseende så väl på valsätt
som på tid, utse Riksens Ständer deras Fullmägtige i
Riksgälds-Contoret. Desse skola likaledes vara två af hvarje
Riks-Stå nd, med åliggande att uli allt ovilkorligen rätta sig
efter de Instruclioner, Riksens Ständer för dem utfärda;
gällande för dem, i händelse af skiljagtighet, hvad i nästföregående
§. för Banco-Fullmägtige stadgadt är.
§• 97-
68. Riksens Ständer skola, i den ordning Stånden, hvart
för sig, lämpligast finna, å hvarje lagtima Riksdag förordna
om Revisorer att, enligt af Riksens Ständer utfärdad Instruction,
granska Stats-Verkets, Bankens och Riksgähls-Contorets
tillstånd, styrelse och förvaltning, likväl, hvad Statsverket
angår, utan rättighet att meddela föreskrifter, eller
Coust it ut iöns- Ut skol tets Förslag till ny Riksdags-Ordning. 3 7
förändringar besluta. Desse Revisorer, som skola vara Fyra
af hvarje Riks-Stånd, eller tillsammans Tjugu, böra sammanträda
hvartannat år, antingen Riksdag då inträffar eller
icke. Hvarje revision bör omfatta tvänne års afslutade
räkenskaper, och tager derföre alltid revisionsförrättningen
sin början den i5 September; skolande så väl Riksens
Ständer, som afgående Revisorer, i likstämmighet härmed,
utsätta tiden för nästpåföljande revision, till hvilken Revisorerne
böra af Konungen kallas. Och må ingen revision
öfverskrida en lid af tre månader. Med Revisorernes röstberäkning
förhålles, såsom i g5 §. är stadgadt.
Å nästföljande lagtima Riksdag skola Revisorernes §. 3o. mom. 2.
anmärkningar granskas och behandlas af de Utskott, Lill
hvilkas befattning inkomsternas eller utgifternas reglering
hörer.
Skulle vederbörande Utskott vid denna granskning Jfr, R. F. §. 65
finna, att, emot Riksens Ständers beslut, någon af de till
Riks-Statens serskilda Ilufvudtitlar anslagna summor dragits
till något för Titeln främmande ändamål, eller att något af
Riksens Ständer fastsläldt anslag öfverskridits, tillkommer
Utskottet att anmärkning härom hos Riksens Ständer anmäla
emot den Embetsman, som en sådan anordning contrasignerat,
hvarefter härmed förfares, på sätt i 47 §• är
stadgadt; kunnandes likväl häraf de följder icke dragas, att,
emot föreskrifter i 90 §. Regerings-Formen, Utskottet må i
något klander af Konungens gjorda anordningar ingå, eller
att de för Slats-utgifterna redovisande tjenstemän skola kunna
personligen lör Utskottet eller Riksens Ständer till ansvar
ställas, utan må endast, der så nödigt finnes, hos Konungen
kunna anmälas de anledningar, som förekommit att
emot någon sådan tjensteman i laglig ordning ansvar yrka.
§. 9s.
Allt hvad Riksens Ständer efter granskning godkänt §. 76-  eller lemnat oanmärkt, bör anses hafva vunnit decharge
i afseende på det granskade, och ingen ny, till ansvarighet
förbindande, granskning af nya Ständer i samma mål vara
Constitutions-Utskottets Forslag till ny Riks Jags-Ordning.
tillåten; dock bör, oaktadt den af Riksens Ständers Revisorer
förrättade allmänna öfversigt af Stats-medlens användande,
det åligga vederbörande Embetsmän att verkställa
den speciella revision, sorn dem i kraft af deras embetsbefatlning
tillkommer.
§■ 99-
De genom dödsfall, eller af andra tillfälligheter,
uppkommande ledigbeter af Fullmägtige eller Revisorer må,
när så fordras, melian Riksdagarna ersättas genom nya val
af vederbörande Stånd, på sätt Stånden, hvart för sig, lämpligast
finna.
§. ioo.
§. i o. Till Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Contoret,
samt till Revisorer öfver Statverket, Banken och Riksgälds
Contoret, må ej andre väljas, än sådane ledamöter af vederbörande
Riksstånd, som kunna för detsamma vara Riksdagsmän
och Ledamöter af Utskott. Ej eller må dertill utses
någon person, som vid ett eller flera af dessa Verk är
redovisande, njuter lön eller annan inkomst. Sker vid Revisorsval
annorlunda, skola Revisorerne om en annan persons
utväljande, i föreskrifven ordning, skyndsamt föranstalta.
Fullmägtige och Revisorer kunna ej, i och förderas
befattning, emottaga befallningar utan af Riksens Ständer
allena, och enligt de Instructioner, desse stadgat hafva; ej
eller till redo och ansvar ställas, utan efter Riksens Ständers
beslut och i laga ordning. De njuta för sina gerningar och
yttranden, under samma befattning, den säkerhet, som iio
och lii §§ af Regerings-Formen Riksdagsmän tillägga.
§ 101
Riksens Ständers Nämnder och Valmän utse sjelfve, bland
sig, sina ordförande.
Äfvenså välja Riksens Ständers Revisorer Ordförande
och Vice Ordförande inom sig,
Ordförande och Vice Ordförande bland Fullmägtige
Constitutions-Utskottets Förslag till ny Riksdags-Orclning.
39
i Banken och Riksgälds-Contoret väljas, på sätt för UlskottsOrdförantle
är stadgadt.
§. 102.
För fullgörande af hvad Riksförsamlingens medlemmar,
i vissa fall, enligt hvad ofvan är stadgadt, tillkommer
att ståndsvis förätta, constituera sig de serskilta RiksStånden,
vid Riksdagens början, på sätt i deras af Konungen
fastställda Stånds-ordningar finnes utstakadt.
§. jo3.
Vid alla tillfällen, då personer komma under om- §. 71.
röstning, iagltages, att namnsedlarne, så framt de skola
Blifva gällande, böra vara enkla, slutna, hoprullade, omärkta,
och fria så väl från all tvätydighet i anseende till personernas
namn, som från oriktighet i anseende till deras
antal.
§. 104.
Secreterare och Betjening i Riksens Ständers Utskott §. 24. mom. 1.
och Revisioner antagas af Ordföranden och vice Ordföranden,
i samråd med en tredje Ledamot, hvilken de öfrige
medlemmarne dertill utsett.
Hemliga Utskottets Secreterare och öfriga Betjening §. 35.
förordnas af Konungen.
i°5 §•
Å Urtima Riksdag skola endast de allmänna ärenden
förekomma, som föranledt Riksens Ständers sammankallande
och af Konungen, eller grundlagsenligt af Regeringen,,
till dem framställas.
Ej må urtima Riksdag fortfara, sedan tid för lagtima
Riksdag inne är.
§. 106.
Riksens Ständer må, å lagtima Riksdag, ej, utan de- §. 80.
ras samtycke, af Konungen åtskiljas, innan Fyra månader Jfr. R. F. §. 109.
förflutit, sedan Han afgifvit Sin Proposition om Stats Verkets
tillstånd och behof. Vid nämnde tids förlopp skola
4o
Constitutions- Utskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
Riksens Ständer åtskiljas, så vida icke Konungen och båda
Hamrarne, minst fjorton dagar förut. Öfverenskomma om
Riksdagens förlängning på bestämd tid. Inträlfar det, att,
vid den sålunda förlängda tidens utgång, riksdagsärendena
ändå icke blifvit afslutade, förhålles, såsom i Regerings-Formens
109 §. stadgadt är.
Urtima Riksdag kan Konungen när som helst upplösa.
§. 10 7.
§• 11' K* F< Varder Riksdagsman, under påslående Riksdag, eller
§§• II0> in. under dess resor till och ifrån Riksdagen, med ord eller
gerningar ofredad, sedan han tillkännagifvit, alt han i sådant
ärende stadd är, eller ock efter Riksdagen, på våldsamt
sätt i och för Riksdagsgöromålen antastad, då skall
sådant, enligt 11 1 §. Regerings-Formen, såsom edsöresbrott
anses och straffas; börande detta stadgande uti riksdags-kallelsen
intagas. Skulle någon enskild man eller någon corps,
militär eller civil, eller ock någon menighet, af hvad namn
den vara må, antingen af egen drift, eller med anledning
af befallnings försöka att våldföra Riksens Ständer eller
deras Utskott eller enskilde Riksdagsmän, eller störa friheten
i deras öfverläggningar och beslut, skall sådant, jemlikt
Regerings-Formens 110 §., anses som förräderi; ankommande
på Riksens Ständer att slika förbrytelser i laga
ordning beifra låta.
§. 108.
78. Jfr. R. F. Ej må Riksdagsman någonsin kunna under tilltal
§. 110. ställas, eller sin frihet beröfvas, för dess gerningar och yttranden
uti Riksförsamlingens Kamrar, eller något Riksens
Ständers Utskott, utan att den Kamare, till hvilken han
hörer, sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, deruti minst
fem sjettedelar af Kamarens vid omröstningen in Pleno
tillstädesvarande Ledamöter instämt. Häraf må dock ingen
taga sig anledning till frikallelse från författare-ansvar
enligt Tryckfrihels-förordningen. Men öfverfaller någon
inom
Constitutions- Utskottets Förslag till ny Riksdagsordning.
inom Kamare eller Utskott den andra med hugg och slag,
eller nyttjar emot honom vapen, häfver den angripande förverkat
lifvet; och må han, utan att vidare njuta Riksdagsmannaskydd,
till behörig Domstol öfverlemnas. Beskylles
Riksdagsman för någon grof missgerning, må han ej kunna
i häkte inmanas förr än, efter anställd ransakning, Domaren
sådant skäligt pröfvat, så vida han ej å bar gerning
funnen varder. Om han, efter Domstolens kallelse, sig ej
inställer, gäller likväl hvad allmänna Lagen i thy fall stadgar.
Ej må Riksdagsman häktas för mindre förbrytelser,
eller för skuld insättas; dock skall hans egendom ej vara
från laga utmätning frikaUad. Icke eller kan någon Riksdagsman
från annan ort, medan han för Riksdagens skull
sig å riksdagsorten uppehåller, utan i ofvanförmälda svårare
fall, dragas derstädes för Rätta, med mindre han sökes
för gäld, som han under den tiden sig der åsamkat.
Ingen må vara tillåtet att ifrån dem, som till Riksdagen
ifrån landsorterna anländt, utom husbondens lof och minne,
till krigstjenst värfva något tjenstehjon.
§. 109.
Ingen lagligen vald Riksdagsman må kunna, af hvad §. 79.
anledning sorn helst, förmenas att Riksdagen bivista; dock
gäller under krigstider undantag härutinnan för militärpersoner,
då de i Rikets tjenst af Konungen beordras.
Riksdagsman må ej från riksdagsorten afresa, eller
från riksdagsöfverläggningarne sig afhålla, med mindre han
dertill undfått, genom Protocolls-utdrag, tillåtelse af den
Kamare, hvartill han hörer. År han Ledamot i Utskott,
skall han först derstädes anmäla sig till ledighets erhållande
och derefter gifva sådant i Kamarens Plenum tillkänna,
hvarefter, om ledigheten beviljas, vederbörande suppleant
under tiden intager hans plats i Utskottet. Utan
gällande skäl må ej längre ledighet än af två, högst tre
veckors tid, beviljas. Då Utskotts-ledamot, flera än tre
gånger å rad, från UtskoLtets sammanträden, utan laga för
Bih.
till R. St. Prot. 1845 3 Sand. 14 Haft. 6
te
Constitutions-1tskottets Forsla" till ny Riksdags-Orilnuig.
fall, sig afhållit, anställes, i föreskrifven ordning, nytt
Ledamots-val.
§. II o.
§. 17. mora. 2. Af allmänna medel undfå samtlige Riksdagsmän, li
kasom
Riksens Ständers Revisorer, sina arfvoden, hvilkas
belopp, jemte ersättning för resa till och från riksdagsorten,
af Konungen och Riksens Ständer gemensamt bestämmas.
Förändring deri må ej gå i verkställighet förr, än efter slutet
al den Riksdag, då beslut derom fattas.
§. a4- nraim 1. ,Så väl Kamrarnas, som Utskottens Secreterare, jem
te
den under Riksdagar biträdande nödiga Betjeningen i
Kamrarnas Canzlier samt i Utskotten, njuta samma säkerhet
med Riksdagsmän, och erhålla en efter göromålens vigt
och mängd lämpad vedergällning af Statsmedlen, hvilken
af Drätsel-Utskottet, efter öfverläggning med Talmännen,
föreslås, och af Riksens Ständer bestämmas; ankommande
Betjenings-personaiens antal jemväl på Kamrarnes beslut
§. in.
§• 2. A hvarje lagtima Riksdag bestämma Riksens Ständer,
i Riksdagsbeslutet, dagen, då de, till följd af Regerings-Formens
4<) §■, åter skola till lagtima Riksdag sammanträda,
samt intaga deruti uttrycklig riksdagskallelse, jemte nödiga
föreskrifter i afseende på riksdagsmannavalen.
§• 11. Med dessa föreskrifter förstås bestämmandet afskyl
dighelen
för vederbörande myndigheter att, utan vidare
påminnelse och utan annan anledning, än Riksdagsbeslutet
eller sjelfva kallelsen, besörja, det valen till Riksdagsmän
i laglig ordning och, vid ansvar, med all skyndsamhet
verkställas.
§. 112.
§•81. Då Riksdag fulländad är, infinna sig, på Konun
gens
kallelse, och efter förrättad Gudstjenst, Riksens Ständer
på Rikssalen, under Landt marskalkens anförande, och
nedlägga inför Konungen sin tacksamhet och sina välönsk
-
Constitutions-lTtskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
43
ningar; livarefter riksdagsbeslutet uppläses. Konungen förklarar
deruppå sjelf, eller genom någon af Stats-Ministrarne,
Sitt bifall till Riksdagens afslutande, och hemförlofvar Ständerna.
Innan Riksens Ständer åtskiljas, göra de underdåni- §. 82.
ga afskedsuppvaktningar hos Konungen oell det Kongl. Huset.
Innehåll:
§. 1. Svenska Folkets representation å allmänna Riksdagar.
§. 2. Riksförsamlingens sammansättning af 5 Stånd och indelning i a:ne
Kamrar.
§§. 3—7. Beståndsdelarne af de 5 Riks-Stånden.
§§. 8—11. Allmänna föreskrifter om Riksdagsmanna-val.
12— 14. Bestämmandet af valrätt och valbarhet för Ridderskapet och Adeln.
§§. 15—17. ^lto Preste-Ståndet.
§§. 18 20. Dito för Borgare-Ståndet.
21, 22. Dito för Bonde-Ståndet.
§§. 23 — 26. Dito för Femte Ståndet.
27—80. Undantag från valrätt och valbarhet.
§§. 31, 3a. Serskilda föreskrifter i afseende på valen.
§. 33. Riksdagsm. Fullmagter.
§. 34- Besvär öfver val.
§. 35. Ansvar för uraktlåtenhet af val &c.
§ 36. Bestämmande af Riksdagsort.
§. 37. Riksdagsmäns legitimation.
§. 38. Utnämning af Talmän.
§. 3p. Dito af Kamrarnes Secreterare och Betjening.
§ 4°. Riksens Ständers uppvaktning hos Konungen.
§. 4i. Riksdagens öppnande å Rikssalen.
§. 42. Konungens Proposition om Stats-Verkets tillstånd och behof &g.
§. 43. Motionstid.
§. 44* Frågors remitterande till Utskott.
§§. 43—55. Utskottens antal och befattningar &e.
56. Tillsättning af Ulskotts-Ledamöter och Suppleanter.
§. 57. Dito af Utskottens Ordförande.
§§. 58—66. Serskilda föreskrifter för Utskotten.
44
Constitutions-Utskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
67, 68. Talmännens rättigheter och åligganden i allmänhet.
§§• %—72. Ordningsföreskrifter för ärendenas behandling i Kamrarna.
§. 73. Förstärkta Utskotts rätt, i vissa lall, att å Riksens Ständers vägnar
besluta.
§§• 74—81. Ytterligare föreskrifter, med hänsigt till Representanternes anförande
och Riksdagsärendenas afgörande.
§. 82. Underdåniga framställningar i önskningsmål.
§. 83. Ordningen för communication af beslut och remisser inom representationen.
84—87. Protocollens förande, justering och tryckning.
§§. 88, 89. Underskrift för Riksens Ständers expeditioner och utfärdande af
förordnanden, hvarom Konungen och Riksens Ständer gemensamt
beslutit.
§§• 9°—92, Utväljande af vissa Val-Nämnder.
§. 93. Dito af Opinions-Nämnden.
§. 94. Dito af Tryckfrihets-Comiteen.
§§. 95—100. [Dito af Banco- och Riksgälds-Fullmägtige samt Reviso
rer
jemte Suppleanter.
§. 101. Val af Ordförande för Nämnder och Revisioner &c.
§. 102. Ståndens serskildta conslituerande för vissa functioner.
§. io3. Allmänna iakttagelser vid omröstningar.
§. 104. Tillsättning af Secreterare och Betjening i Utskott och Revisioner.
§. io5. Föremål för Urtima Riksdagar.
§ 106. Tid för Riksdagars afslutande.
107, 108. Riksdagsmäns personliga privilegier.
§. 109. Ordningen för Riksdagsmäns permuterande.'
110. Arfvoden för Riksdagsmän, Secreterare och Betjening.
§. iii. Kallelse i Riksdagsbeslutet till nästa Lagtima Riksdag.
§. 112. Sammankomst å Rikssalen. Afskedsuppvaktning hos Konungen.
Jemförelse-Tabell.
Nuvarande Riksdagsordning.
Nya Förslaget.
§. 1. per. 1 motsvaras af. . . . . . §. 1.
per. 2 d:o ...... 33.
§. 2. per. 1 d:o ...... 1.
Constitutions-Utskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
45
§•
§•
§•
&
§•
1
1:
§•
I:
§■
§•
§•
§•
i
i
4
§•
§•
2. per. 2 motsvaras af
per. 3 d:o
3. ....
4—7. utgå såsom upptagne
8 motsvaras af
.9, 10. utgå, såsom u]
1 motsvaras af .
d:o .
d:o .
d:o .
d:o .
mom.
mom.
2.
3.
4-
5.
6.
7-
8.
9-
20.
21.
22.
23 mom.
moro.
24 morn.
mom.
25. per.
per
26.
27.
28.
29.
30.
3r.
32.
33.
34.
35.
36. morn.
mom.
1, 2
3
1
2
1
1.
91—94 §§• R* F
« •
ptagne i 5i och 95 §§. I
d:o .
d:o .
d:o
d:o .
d:o .
d:o .
d:o
d:o .
d:o •
utgår.
motsvaras af
utgår.
motsvaras af
utgår.
motsvaras af
d:o .
d:o .
d:o .
d:o .
d:o .
d:o .
d:o .
d:o
d:o
1 d:o .
> d:o ,
* •
• •
• •
• •
♦ •
• *
• •
• *
• •
* •
• . •
• •
„ in.
}>
„ 36.
„ 36.
F.
„ in.
„ 3, 12—14.
„ 4, 15—17.
5, 7, l8 30.
6, 21. 22.
„ 35.
„ 3i.
„ 32, 38, 11 o.
„ 00.
„ 34.
„ 86.
» 37.
„ 33.
» 38.
„ 39, 104, 110.
„ 40.
» 41-
„ 42, 60.
,, 4j*
» 47*
„ 42,46,48—52,97.
yy 5 I j 02*
„ 53.
„ 43.
,»49—5*-
„ 55—.104.
,, 54.
„ 45.
46
§. 36.
Constitutions-Vtskottets Furslag till ny Riksdags-Ordning.
morn.
§. O'], moni
mom.
38. per.
§. 3q.
§• 4o§.
4i.
§. 4’S§.
43.
§• 44-
per.
mom.
mom.
45-  §. 46.
§. 47-  §. 48.
§. 4,9- mom.
mom.
§. 5a. utgår
3 motsvaras af
4 il:o
1 d:o
a d:o
r d:o
2 d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
i d:o
a, 3 d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
i, 2 d:o
3 d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
» 45, 47-  „ 65.
„ 58.
•»> 5g.
»61.
„ 53.
» 87.
„ 62.
„ 28, 56.
„ 63.
„ 64.
» 44-  „ 66.
» 67.
„ 68.
„ 69.
70.
„ 71.
» 72,
» 76.
» 77•
» 78.
» 79-  „ 80.
„ 43, 44-
„ 83.
„ 85.
» 87.
» 8 2.
„ 90.
» 91*
» 9^*
„ 93.
» 94*
„ 95.
» 96-
73.
Constitutions-Uiskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
47
§. 63.
§• 69-  §. 7o.
§• 7[-
§■ 72-  §•*73.
§• 74-  §• 75-  §• 76-  §• 77-  §• 78-
§ 79-  8o.
§• 8l
§•
8a.
motsvaras
tl: o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
af
§• 97-
99-
IOO.
io3.
88.
73*
8p.
73, 81.
98.
107.
108.
I Ot).
106.
II 3.
113.
Förslag lin Mleaactions*änaringar i Itegerings-Formen,
föranfcrtda af Förslaget till ny Mlilistlags*
Or aning.
§• 49-
Riksens Ständer skola till Lagtima Riksdag livart'^1’. Förslaget till
tredje år sammankomma. Uti Riksdagsbeslutet vid sådan nv Fiksd. Ordn.
Riksdag skola Riksens Ständer bestämma dagen, då de till §• *•
följe häraf åter sammanträda. Konungen vare dock obetaget
att Riksens Ständer till Urtima Riksdag derförinnan
kalla.
§. 53.
Konungen utnämner Talmän och vice Talmän för §. 38.
Riksens Ständers buda Kamrar.
§. 53.
Riksens Ständer välja, på sätt Riksdags-Ordningeti §. 45.
stadgar, de deruti omförmäldta Utskott, hvilka skola ärendena
bereda.
Constitutions-Utskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
§. 56.
§, 44.1 Allmänna frågor, som uti någondera af Riksens
Ständers Kamrar väckas, må, dä de erfordra utredning
och icke, enligt 44 4>‘- Riksdags-Ordningen, af Kamaren
ge/iast nedläggas, ej till omedelbart afgörande der upplagas,
utan skola öfverlemnas till behörigt Utskott, som eger
att dem utreda och deröfver sig yttra. De frän Utskotten
i anledning häraf inkommande yttranden och Förslag
skola behandlas på sätt Riksdags-Ordningen derom
stadgar.
§$. 4-, 81. Frågor om förändringar af stadganden i Grundlagar
na
varda på följande sätt behandlade. Tillstyrker Constitutions-Utskottet,
hvad en Riksdagsman hos detsamma i sådant
afseende föreslagit, eller utlåter sig Utskottet med tilleller
afstyrkande å en af Konungen i lika ändamål gjord
Proposition, varde Utskottets yttrande vid samma Riksdag
öfverlemnadt till Riksens Ständer, hvilka vid densamma
må derom kunna öfverlägga, men icke besluta. Göras i
Kamrarnas Plena icke några anmärkningar emot Utskottets
yttrande, hvile detsamma såsom ett Riksens Ständers utlåtande,
hvaröfver först vid nästa Riksdag, och då endast
med Ja eller Nej, skall kunna heslutas; och gälle då föreskriften
i 81 §. Riksdags-Ordningen. Göras åter i Kamrarnas
Plena emot Utskottets yttrande anmärkningar, blifve
de, hvilka hvardera Kamaren serskilt förklarar utgöra dess
gemensamma tankar, till Constitutions-Utskottet hänvisade.
Utskottet åligge då att båda Kamrarnes tankar tiil ett helt
utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka, och, om oförenliga
skiljaktigheter finnas, dem derjemte Lill Kamrarnes
behandlande anmäla. Förena sig derefter båda Kamrarne
om ett enahanda utlåtande; hvile det till slutligt antagande
eller förkastande på tid och sätt, sorn ofvan föreskrifna äro.
Blifva åter Kamrarnes beslut i någon eller några delar
sins imellan skiljaktiga, varde Constitutions-Utskottet
förstärkt, på sätt Riksdags-Ordningen stadgar. Detta förstärkta
Utskott skall, genom samfäld omröstning, skiljaktigheterna
förena, och det dymedelst fullständigt beredda utlåtandet
-
Coust itulions-TJtskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning,
låtandet hvile sedan till Riksens Ständers afgörande, sorn
ofvan sagdt är.
§. 58.
Konungen låter å hvarje lagtima Riksdag uppvisa §.
Stats-verkets tillstånd i alla dess delar, Lill inkomster och
utgifter, fordringar och skulder, för det Z?/’«tae/-Utskott,
sorn Riksens Ständer utvälja. Skulle genom Tractater med
främmande Magter några medel Riket tillflyta, skall för
dem på lika sätt redovisas.
§• 59-
Vid hvarje lagtima Riksdag låter Konungen, antin- §.
gen då Riksdagen öppnas, eller sist inom fjorton dagar
derefter, till Riksens Ständer framställa hvad, på grund af
Rikets och Stats-verkets tillslånd och behof, Staten kan
tarfva utöfver de ordinarie inkomsterna, och hvilka behof
genom Beviltningar höra fyllas.
Vill Konungen vid urtima Riksdag sådan framställning
göra, vare om tiden lag samma.
§• Ö2-
Sedan Stat*-verkets behof blifvit af Riksens Ständer
pröfvade, ankommer det på Riksens Ständer alt en
deremot svarande Bevillning sig åtaga samt att tillika fastställa,
huru serskilda summor deraf skola till serskilda ändamål
användas, och dessa summor, under bestämda Hufvud-Titlar
uli Riks-staten anslå.
§. 66.
Riksens Ständers Riksgälds-Conlor förblifver, såsom
hittills, under Riksens Ständers styrelse, inseende och förvaltning;
och då Riksens Ständer åtagit sig ansvar för den
Rikets gäld, Contoret ombesörjer, så komma Riksens Ständer,
sedan Z?r«£y<?/-Utskottet öfver Contorels tillstånd och
behof sig utlåtit, att genom serskild Bevillning tillskjuta
de medel, som för betalande af denna gäld, till ränta och
Bih. till R. St. Prat. 184S, 3 Sami. 14 Haft.
5o
Conslitutions- Utskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
capital, oumbärliga finnas, så att Rikets credit varder bibehållen
och vårdad.
§• 69-
§§. 52. "3. Statina Riksens Ständers Kamrar i skiljaktiga beslut
angående det, sora rörer antingen Statens reglerande, eller
Bevillningens derefter lämpade bela belopp, eller hvad till
Riksgälds-Contorets utgifter och inkomster hörer, eller grunderna
för Riksgälds-Contorets styrelse och förvaltning, afgår
es, pä sätt Riksdags-Ordningen stadgar, genom omröstning
i Förstärkt Utskott_, hvilketdera beslutet skall blifva Riksens
Ständers.
§• 7°-
§. 52. Riksens Ständers ZV«Z.ye/-Utskott åligge att opåmindt
vid hvarje lagtima Riksdag uppgifva de allmänna grunderna
för den blifvande Bevillningens fördelning, hvarefter,
och sedan summans belopp blifvit fastställd, Utskottet uppdrages
att, med tillämpning af dessa grunder, författa Förslag
till Bevillningens utgörande. Skolandes allt, i den
mon det medhinnes, Kamrarnes Plena underställas.
§• v
§§.
52, 73. Stanna Riksens Ständers Kamrar i skiljaktiga beslut
om dessa grunder, sätlen af deras tillämpning och Be
villningens
fördelning till utgörande, af göres frågan med
Riksens Ständers rätt genom Förstärkt Utskottpå sätt
Riksdags-Ordningen stadgar.
§. 81.
§§. 47, 8?. Denna Regerings-Ferm samt Rikets öfriga Grundlagar
kunna icke ändras eller upphäfvas, utan genom Ko
nungens
och båda Kamrarnes sammanstämmande beslut.
Ej må frågor derom uti Kamrarnes Plena väckas, utan
anmälas de hos Riksens Ständers vid hvarje Riksdag valda
Constitutions-Utskott. Detta Utskott, hvars pligt det vara
skall att Grundlagarne granska, eger rätt att hos Riksens
Ständer föreslå de ändringar deruti, som det anser högst
Constitutions- Utskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa. Riksens
Ständer må icke å den Riksdag, då Utskottet någon sådan
ändring föreslår, utan först å den nästföljande, derom besluta.
Rlifva då bada Kamrarne om ändringen ense, öfverlunne
de Förslaget derom till Konungen, genom deras
Talmän, med begäran, att Konungen ville Sitt bifall dertill
gifva. Konungen inheinte hela Stats-Rådets tankar deröfver,
tage sedan Sitt beslut och meddele Riksens Ständer
å Piikssalen Sitt samtycke, eller ock de orsaker, för hvilka
lian icke samtycker till deras åstundan.
Vill Konungen hos Riksens Ständer föreslå någon
ändring i Grundlagarne, höre Han Stats-Ridet och öfverlemne
sedan Sin Proposition, jemte Stats-Rådets tankar
deröfver, till Riksens Ständer, som genast, utan att om
denna Proposition förut öfverlägga, uppdrage ConstitutionsUtskottet
att sitt utlåtande derom till Riksens Ständer afgifva.
Tillstyrker Utskottet, hvad Konungen föreslagit, hvile
frågan till nästa Riksdag, då Riksens Ständer skola sitt
beslut derom fatta. AfsLyrker Utskottet Konungens Pro
position,
då må Riksens Ständer genast kunna antingen denna
Proposition afslå eller ock afgöra, att de vilja öfver densamma
å nästföljande Riksdag- besluta; gällande i detta
fall, då Kamrarne stanna i stridiga beslut, den Kamares
mening, som beslutet uppskjutit. Men icke må under någon
förevändning Riksens Ständer förr än å nästa Riksdag
Propositionen lill bifall upptaga. Samtycka då båda Kamrarne
till Konungens förslag, begäre Riksens Ständer dag,
att på Rikssalen tå Riksens Ständers bifall dertill afgifva.
Antaga icke båda Kamrarne Konungens Proposition, vare
den afslagen, och aflemne Riksens Ständer sitt afslag med
skälen dertill skriftligen till Konungen genom deras Talmän.
Om vid Riksdag, då Grundlags-frågor lagligen kunna
afgöras, ytterligare uppskof föreslås, må det ej ega rum, ritan
Konungens och båda Kamrarnes sammanstämmande beslut.
§. S7.
Riksens Ständer ega gemensamt med Konungen magt §
att stifta allmän Civil- och Criminal- samt Kyrko-Lng och
5a
Gonstitutions-Utskottets Förslag till nyR iksda gs- Ordn in g.
att sådan förut stiftad Lag förändra och upphäfva. Ej må
Konungen, utan Riksens Ständers samtycke, och icke Ständerna
utan Konungens, någon njr Lag göra eller gammal afskaffa.
Frågor härom må i Kamrarnes Plena kunna väckas
och skola, sedan Lag-Utskottet deröfver, efter den ordning,
56 §. i allmänhet stadgar, blifvit hördt, af Riksens
Ständer afgöras. Öfverenskomma Riksens Ständer om någon
ny Lag eller om gammal Lags upphäfvande eller förändring,
aflemna de förslag derom genom Talmännen till
Konungen, som inhemte Stats-Rådels och Högsta Domstolens
tankar deröfver, och, sedan Han Sitt beslut faLtat,
kalle Riksens Ständer på Rikssalen att antingen emottaga
Dess samtycke till deras åstundan eller afhöra Dess skäl
att det vägra. Kan Konungen icke förr, än Riksens Ständer
åtskiljas, fatta och meddela Sitt beslut, vare Han oförhindrad
att, före nästföljande Riksdags öppnande, förslaget
ordagrant bifalla och allmän Kungörelse derom utfärda.
Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit, och Konungen
underrätte då Riksens Ständer vid derus nästa sammankomst
om de skäl, som hindrat förslagets antagande. Finner Konungen
godt någon Lagfråga för Riksens Ständer framställa,
aske Han Stats-Rådets och Högsta Domstolens yttranden
deröfver, samt meddele Riksens Ständer Sin Proposition,
tillika med berörde yttranden. Riksens Ständer infordre
Lag-Utskottets utlåtande häröfver, beslute sedan och öfverlemne
Konungen deras svar uppå Rikssalen, om de bifallit
Konungens Proposition, och skrifteligen genom Talmännen,
om de densamma afslagit. I alla dylika Lagfrågor
skall buda Kamrarnes sammanstämmande mening utgöra
Riksens Ständers beslut. Stannar den ena Kamaren
i skiljaktigt beslut emot den andra, förfaller frågan, och
förblifve vid det, som förut stadgadt varit.
§. 89.
§• 82. Uti Kamrarnes Plena må frågor väckas om förän
dring,
förklaring och upphäfvande af Lagar och Författningar,
som Rikets allmänna Hushållning röra; om sådana nya
Constitutions-Utskottets Förslag tilt ny Riksdags-Ordning.
Lagars stiftande samt om grunderna för allmänna Inrättningar
af alla slag. Riksens Ständer ege dock icke magt
att i dessa mål annat eller mera besluta, än föreställningar
och önskningar, att hos Konungen anmälas, och hvarå
Konungen, sedan Stats-Rådet deröfver blifvit hördt, gore
det afseende, Han för Riket nyttigt finner. Vill Konungen
åt Riksens Sländer öfverlemna att gemensamt med Honom
något afgöra, som Rikets allmänna Styrelse rörer, då förfares
dermed, på det sätt, som angående Lagfrågor är stadgadt.
§• 95-
W Om emot förmodan Stats-Rådet underläte att i d;
fall, föregående 91, g3 och 94 §§• omförmäla, Riksens Ständer
genast sammankalla, då åligge det ovilkorligen Rikets
Iiof-Rätler att, genom offentliga Kungörelser, underrättelse
härom meddela, på det val af Riksdagsmän, der sådana
val ega rum, genast må kunna anställas, och Riksens Ständer
sammankomma, att deras och Rikets rätt iagttaga och
skydda. Sådan Riksdag öppnas å Femtionde dagen efter
den, då Stats-Rådet sist bordt kallelse dertill i Hufvudstadens
Kyrkor låta kungöra.
§• 96-
Riksens Ständer skola viel hvarje lagtima Riksdag 9
förordna en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd
man, att, såsom deras Ombud, efter den Instruetion, de för
honom komma att utfärda, hafva tillsyn öfver Lagarnes
efterlefnad af Domare och Embelsmän samt att vid vederbörliga
Domstolar i laga ordning tilltala dem, som uti sina
Embetens utöfning af väld, mannamån eller annan orsak,
någon olaglighet begå, eller underlåta att sina embelspligler
behörigen fullgöra. Vare dock han i all målto underkastad
samma ansvar och pligt, som allmän Lag och Rättegångsordning
för aclorer uLslaka.
Constitutions-Utskottcts Forslag till ny Riksdags-Ordning.
§ 97-
Q2. Denne Piiksens Ständers Justitise-Ornbudsman väljes
af Piiksens Ständer genom Valmän, hvilka utses och valet
förrätta, pä sätt Riksdags-Ordningen stadgar.
§. io3.
<)3. Vid hvarje lagtima Riksdag skola Riksens Ständer,
på sätt Riksdags-Ordningen stadgar, välja ledamöter till
en Nämnd, som eger att döma, huruvida Högsta Domstolens
samtlige ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga
kall bibehållasj eller om visse af dem, utan bevisligen
begångna fel och brott, hvarom föregående §. handlar, likväl
kunde anses böra ifrån utöfningen af Konungens Domsrätt
skiljas. Denna Nämnd träde, samma dag, den blifvit
vald, tillsammans. I den ordning, 61 Riksdags-Ordningen
föreskrifver, rösta samtlige ledamöterna, man för man,
med slutna sedlar, öfver den frågan: skall omröstning anställas
till uteslutande af någon bland Högsta Domstolens
ledamöter? Besvaras derefter denna fråga enhälligt eller af
de flesta rösterna med Nej, blifve då Högsta Domstolens
samtlige ledamöter bibehållne. Besvaras den åter med Ja,
så uppgöre hvar och en af Nämnden en sluten lista på
dem af Högsta Domstolens ledamöter, flere eller färre, som
han anser böra entledigas. De trenne ibland desse, som
då fått det största antal af röster emot sig, ställes hvar
efter annan under en ny omröstning, hvarvid två tredjedelar
af rösterna fordras emot den eller dem, som skola anses vara
ifrån Riksens Ständers förtroende uteslutne. Blifve han
eller de derefter af Konungen, hos hvilken Riksens Ständer
härom anmälan skola göra, ifrån Embetet genom Nådigt
afsked skiljde. Dock tillägge Konungen honom eller dem
hvardera en årlig pension till lönens halfva belopp.
§ i°7-
47. Skulle Constitutions-Utskottet anmärka, att Stats
Rådets
ledamöter samfäldt eller en eller flere af dem, uLi
Constitutions-Viskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
55
deras rådslag om allmänna mått oell steg, icke iakttagit
Rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke
med oväld, nit, skicklighet och drift sitt Förtroende-embete
nlöfval, ege då Utskottet att sådant tillkännagifva för Riksens
Ständer, hvilka, om de linna Rikets väl det kräfva,
kunna hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan, att
ilan ville ur Stats-Rådet och ifrån Embetet skilja den eller
dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord.
Frågor uti detta ämne kunna i Kamrarnes Plena
väckas, och af andra Riksens Ständers Utskott än Constitutions-Utskottet
hos Hamrarne andragas, men icke af Riksens
Ständer afgöras förr, än sistnämnde Utskott deröfver
blifvit bordt. Under Riksens Ständers öfverläggningar derom,
skola icke Konungens beslut uti mål, som röra enskilde
personers eller Corporationers rättigheter och angelägenheter,
kunna ens nämnas,, ännu mindre någon Riksens Ständers
pröfning underställas.
§. 108.
Till Tryckfrihetens vård skola Riksens Ständer vid §. p/f
hvarje lagtima Riksdag förordna Sex för kunskaper och lärdom
kände Män jemte Justitias-Ombudsmannen, som bland
dem före ordet. Desse Committerade, af hvilka Två, utom
Justi tias-Ombudsmannen, skola vara lagfarne, ege sådan befattning,
att, i händelse någon Författare eller Boktryckare,
innan tryckningen, sjelf öfverlemnar dem en skrift och begär
deras yttrande, huruvida åtal derå, efter TryckfrihetsLagen,
kan ega rum, skola Justitias-Ombudsmannen och
minst trenne Committerade, hvaraf en lagfaren, ett sådant
yttrande skriftligen afgifva. Förklara de deruti, att skriften
må tryckas, vare då både Författare och Boktryckare
från allt ansvar frie, och ligge det å Committerade. Desse
Committerade skola väljas af Riksens Ständer, på sätt Riksdags-Ordningen
stadgar. Afgår imellan Riksdagarne någon
af de Committerade, välje de öfrige en behörig Man, att
det lediga rummet intaga.
56
Constitutions-Utskottets Förslag till ny Rihsdags-Ordning.
.. §
§§. I07,
§■ I09-
. 106. Ej må Lagtima Riksdag kunna, utan Riksens Stän
ders
samtycke j af Konungen upplösas förr, än Efra månader
til/ändagått från den dag, då Konungen låtit om
Statsverkets tillstånd och behof Riksens Ständer underrätta.
Kid nämnde tids förlopp skola Riksens Ständer åtskiljas,
så vida icke Konungen och båda Komr arne, minst fjorton
dagar förut, öfverenskommit om Riksdagens förlängning
på bestämd tid. Der så oförmodadt hända skulle, att, när
Riksdagen upplöses, Riksens Ständer icke Staten reglerat
eller någon ny Bevillning, lill bestämdt belopp, sig åtagit,
skall den förra Bevillningen fortfara intill nästa Riksdag.
Är åter Beviilningens bela belopp bestämdt, men Riksens
Ständer icke om fördelningen deraf ense, då skola, efter
den fastställda bevillningssummans förhållande till den, som
vid föregående Riksdag blifvit fördelad, de i den sista Bevillnings-Förordningen
stadgade Artiklar jemlikt ökas eller
minskas; och upprlrage Riksens Ständer deras Fullmägtige
i Banken och Riksgälds-Contoi et att en ny BevillningsFörordning
på sådan grund uppgöra ocb utfärda.
Urtima Riksdag kan Konungen , när som helst,
upplösa.
§. 110.
108. Ingen Riksdagsman må kunna under tilltal ställas
eller sin frihet beröfvas för dess gerningar ocb yttranden
uti Karnare eller Utskott, utan att den Kantare, der han
eger säte och stämma, sådant tillåtit genom uttryckligt
beslut, deruti minst fem sjettedelar af de vid omröstningen
närvarande ledamölerwe instämt. Ej eller skal! någon Riksdagsman
kunna förvisas från den ort, der Riksdag hålles.
Skulle någon enskild man eller någon Corps , militär eller
civil, eller ock någon menighet, af hvad namn den vara
må, antingen af egen drift eller med anledning af befallning,
försöka att våldföra Riksens Ständer eller deras Utskott
eller någon enskild Riksdagsman, eller störa friheten
i deras öfverläggningar ocb beslut, vare sådant ansedt som
Constit K t iöns- Utskottets Forslag till ny Riks dags-Ordning.
57
förräderi, och ankomme på Riksens Sländer att slika förbrytelser
i laga ordning beifra låta.
§• i 14-
Konungen läte Ridderskapet och Adeln, Presterskapets
Borrerskapet och Allmogen, deras nuvarande privilegier
åtnjuta. Förändring eller jemkning deri kan ej af Konungen
och Riksens Ständer beslutas, såvida icke, å allmän
Riksdag, iner än halfva antalet af de närvarande ledamöterna
utaf det Riks-Ståndj hvars privilegier äro i fråga,
förändringen eller jemkningen redan medgifvit. Inga nya
iStårtcfo-Privilegier må hädanefter hvarken af Konungen
eller Riksens Ständer förlänas.
Bih. till R. St. Prot. 1845. 8 Sami. 14 Haft.
STOCKHOLM, I. Marcus, i845.
Constilutions-Utskotlet» Memorial, N-o »6.
1
Reservationer.
Af Herr Grefve Gyldenstolpe, A. G.: ”Öfvertygad em rigtigheten af
den åsigt, alt ett lands allmänna lagar, således äfven företrädesvis dess
grundlagar, böra bärledas ifrån och stodja sig på bestående häfdvunna förhållanden,
och att man derföre vid sådana lanars stiftande och förändring
bör fästa afseende mera på det verkligt nationella, än på det möjligen
rationella, bar jag, vid afgöiandet af frågan, huruvida den nya Svenska
Kiksförsamlingen borde utses genom samfälda val eller genom Stånds- och
Class-vaJ, röstat för de sistnämnda. Jag gillar alltså fullkomligt de i Utskottets
förslag angifna grundsattser för valsätt och valbarhet, äfvensom för
bevarandet af de serskilda Ståndens ömsesidiga deltagande i National-representationen.
Derutöfver har jag dock ansett, att Ståndsfördelningen icke
bordt sträcka sig, emedan jag är af den mening, att denna fördelning,
som, i det Svenska national-lyunet rolfästad, redan under sekler fortgått
och säkerligen länge skall fortfara, väl må gagnande verka till erhållande
af de kunnigaste och dygdigasle ombuden för Statens olika intressen, och
till en, så långt sig förnufligtvis göra låter, utsträckt delaktighet af valrätt
och valbarhet; men att densamma bör, så vidt som möjligt, bannlysas ur
den för samfäldt ändamål, Fäderneslandets välgång och ära, sammanträdande
Riksförsamlingen. Ståndsskilnad må derföre, så länge den inom
folket fortlefver, blifva grunden för utväljandet af dess ombud. Men likasom
under det allmänna, gemensamt verkande, Stalslifvet denna skillnad
upphör att visa sig skarpt begränsad, må äfven dess råmärken inom den
lasstiftande församlingen bortfalla.
O ^ #
På grund häraf reserverar jag mig emot de föreslagna valen till Utskott,
Nämnder, Fullmägtige och Revisorer, hvilka jag vördsamt anser böra
verkställas samfäldt af hvarje fvarnares ledamöter, utan inskränkning tili
Stånd, vare sig för den väljande eller för den, som väljes.’*
Af Herr Tersmeden, N. : "Ehuru jag deltagit i Constitutions-UtskotteU
här framlagda arbete, har jag dock ej kunnat godkänna den idee, som
ligger till grund för det inom Riksdags-Ordningeti här framställda förslag
till National-Representation, — den nemligen, alt hela Riksförsamlingen,
uppkommen genom en, att jag så må säga, mechanisk blandning af vårt
samhälles alla elementer, skall utgöras af en nästan likartad, i tvänne
jemna delar skiljd, massa. De serskildta vilkor, Utskottet fästat för inträd*
Bih. till R. St. Prof. 1845. 3 Sami., ’S Haft. 1
Constitutions-Utskotlets Memorial, N.o 26.
i den äldre Kamaren, äro af den ringa vigt, att de, då valen inom hvarje
dislrict ske för hvarje Stånd eller Class samfäldt till båda Kamrarne, ej
kunna anses constituera någon caractersskillnad dem emellan. — Då vi
skola beträda försökens bana, hade det synts mig rådligare att taga andra
länders* erfarenhet till ledning, än att gifva exempel af en för samhällsläran
alldeles ny och oförsökt theorie.
Hittills har det gällt som en allmänt antagen satts, och på hvilken
alla Länders samhällsordning synes grundad, att de classer,1 som äro mera
framstående, vare sig genom högre bildning, bord eller sLörre förmögenhet,
— fördelar, med hvilka gemenligen förenas ett större inflytande och en
större verksamhetskrets, utgöra en länk mellan den mångfaldigt talrikare, i
tusen rigtningar sträfvande, mängden och den tilli ett bestämdt mål, det
hela ledande Konunga-magten, och att de derföre böra vara naturliga medlare
mellan dessa båda de yttersta samhälls-elementerna. Dessa classers
caracter är att kunna moderera den rörlighet, hvilken dagens tycke, med
sjelftaget namn af allmän opinion, någon gång med vindkast, vill gifva Staten,
och hvilken rörlighet lättast gifver sig fart bos de talrikare classer,
hvilka i all förändring gemenligen hoppas en förbättring och i allt nytt ett
godt. De utgöra än en motståndskraft mot mängdens möjligen öfverdrifna
eller förtidiga anspråk och lemna då ett skydd åt Konungamagten, den de
bespara obehaget af att ställas ensam i spänning mot Nationen. Än kunna
de under andra skiften bilda ett värn mot Konungamagten, om denna med
folksmicker sätter sig i spetset för rörelsepartiet och slutar med att hota
friheten. Äfven dessa classer böra vara progressiva, i fråga om samhällets
utveckling, ty upplysningen kan ej vara stillastående, —. men deras natur
är dock att vara det på ett företrädesvis conservativt sätt, ty den, som
mera eger, capitalet må ligga i jorden eller i hufvudet, bör snarare, djupare
inse ej endast, att vården af hvad man redan besitter går före omsorgen
att förvärfva, och att detta sednare begär bör ledas af en rätt urskiljning
af behofvet, — utan äfven att denna vård, om den är sjelfständig
och rätt förstådd, innebär i sig fröet till utveckling och förbättring,
men ej hvilar på omvexlingar och omstörtningar.
Man ser dem, på grund af en högre upplysning, äfven någon gång
föra reformernas sak mot de lägre classerna i samhället och de ega då ofta
att utstå en väldig kamp mot de begränsade åsigternas eller vanornas
starkaste ensidighet. Delta dock egentligen återhållande element bör vara
starkt nog att afböja vådliga reformer, men ej af den orubbliga intensitet,
Conslitulions-Uiskoilets Memorialj N.-o 16.
3
att det af förkärlek för det bestående undertrycker äfven hvarje förändring,
60m i stadgad ordning vill bana sig väg.
Den kraft i samhället, jag här sökt antyda, anser jag vara bättre bevakad
genom vår nuvarande representation, der hvarje Stånd kan uttrycka
dess enskilda fria vilja för sig, än uti det af Utskottet uppgjorda förslag,
der dessa samma Stånd ej genom beslut kurrna lemna ett sjelfständigt uttryck
af deras åsigter och der än rörelsesidan, än den conservativa kan 0-  hejdad blifva samtidigt styrande i båda Kamrarne.
Yi håfve i den nuvarande Representationen en Enkammare, på fyra
rum, der likväl hvarje fråga, just genom denna fyrdelning, blir föremål för
en mångfaldig och hvarför ej äfven mångsidig granskning. I den föreslagna
representationen ser jag åter en Enkammare på tvänne rum, der ärendenas
pröfning i dessa båda homogena Ramare bör blifva, slumpen oheräknad,
alldeles enahanda, och alltså lenina samma resultat, ty jag kan
ej föreställa mig annat än, att samma mening, i vigtiga frågor, alltid skall
göra sig gällande i dem båda, och att den, som minoriteten hyllar, fortfarande
skall blifva undertryckt. Det heter väl, att den äldre Kamaren
skall utöfva en granskningsrätt öfver den yngres beslut, — men hvartill
skall den väl gagna, då de sednare, granskande, ej förete någon väsendtlig
caracters-skillnad mot de förre, och man svårligen alltså kan påstå,
i afseende å denna Ramare, i dess föreslagna skick, hvarken att en olika
samhällsställning hos individerna, eller att andra intressen eller högre insigter
lemna någon borgen för en bättre, eller ens en förändrad, behandling
af förekommande ärenden. Det synes mig således, att den ena Kamaren
skulle komma att utgöra ett echo af den andra. Detta förslag lemnar
derföre i mina ögon ett blott svagt värn mot politiska öfverraskningar,
men väl en ökad lätthet för dagens meningar att gifva sig fart. Ega dessa
sanningens fasta grund, göra de sig väl förr eller sednare gällande, men
de böra ej beseglas med en Riksförsamlings beslut, förr än tiden och erfarenheten
åt dem lemnat deras helgd. Så vida man anser, alt en verklig
och rättsenlig önskan i afseende å vår Representations ombildning lefver
hos Nationen, och såvida denna visar sig i så bestämda rigtningar, att tiden
redan är inne att på densamma göra afseende, tror jag ingen annan
förändring i denna stund vara billig, än den, som, med intagande af alla
orepresenterade, gör de modificationer i Ståndsprincipen, som kunna motsvara
de förhållanden, som i verkligheten ega rum. Det vore, med andra
ord, en representation, der de talrikare classerna tillerkändes en bestämd
valrätt för sig, med mera utsträckt frihet i afseende å valbarheten, men
4
Constitutions-Utskottets MemorialN.o 0.6.
der de, genom förmögenhet, börd, bildning eller högre embeten, bestämda
classer deremot, genom strängare band vid valen, lemnade en full borgen för
dessa elementers verkliga närvaro vid Riksförsamlingen. Jag anser äfven att ett
förslag, bygdt på sådana, i andra länder godkända, grunder, skulle hafva
inneburit ett mindre vågadt försök, än det nu framställda, och mera närmat
sig de åsigter, som de sednare åren gjort sig gällande, åtminstone inom
en ej obetydlig del af representationen. Hos en annan del deraf höra
vi väl strängt ropas på allmänna val. Att på dem grunda vår samhällsordning,
vore att i ett slag störta hela den gamla. Hafva vi då rätt att på
en gång alldeles frigöra oss från ärfda institutioner, obekymrade om våra
efterkommandes mening i denna arfsfråga? Det vore att skapa ett nytt
samhälle, en coloni af oss sjelfva, liksom vi blygdes för vår historia och
vår nationalitet. Så skarpa och tvära reformer, man skulle kunna säga
skakningar, kunna bli dyrköpta, ty, skulle samhället dervid bli lidande, är
dock en återgång i laglig väg omöjlig. Till en Öfre Ramare, i den mening
jag framställt, tror jag, att Ijenliga beståndsdelar lätt borde finnas bland vår
Adel, vårt högre Presterskap, våra flera bildningsclasser, bland större godsegare
och näringsidkare. Den skulle för en längre tid väljas och alltså
Vara ett uttryck af Nationen, men, utsedd af andra classer, än dem, sorn
tillsatt den Nedre Kamareu, vara sjelfständig till sitt upphof och, lika
med denna, slå på sin egen grund. Jag ville äfven, för alt med en större
säkerhet i denna Ramare se inrymdt allt hvad landet eger ypperst i
bildning och förmåga, — hvaraf mycket genom val i districter, der antalet
inom hvarje är inskränkt, kan förbigås, lemna Ronungen rättighet att
på lifstid nämna ett begränsadt antal representanter. Sveriges Ständer
hafva utan betänklighet hittills bekräftat den rättighet, dess Konungar sedan
sekler utan våda för friheten utöfvat, alt dels i ett Stånd nämna
sjelfskrifna Riksdagsmän, dels i ett annat nästan obegränsadt kunna tilldela
ärftlig representationsrätt. Den lagstiftande magten är lika delad mellan
Konung och Ständer. Dessa utöfva ett ej obetydligt moraliskt inflytande å
Regeringen, genom deras granskning af Dess åtgärder, och kunna väl ej tillsätta,
men, hvad som är lika verksamt, nära nog, åtminstone indirecte,
afsätta Rådgifvare, just derföre att de biträdt eller ledt den Konungsligå
viljan. Vid fråga om sammansättningen af en ny Representation, sorn genom
sjelfskrifvenhetens upphörande, gör en stor rubbning i nuvarande
förhållanden, synes det mig af vigt att söka bibehålla samma jemnvigt, som
hittills, Statsmagterna emellan, och jag ser alltså i Konungens rätt att nämna
vissa Ledamöter i en Öfre Ramare, ej annat än ett piaerogati v, gifvet
Constitutions-UtskoUels Memorial, JV.o 26.
5
till ersättning för ett fråntaget, i fullkomlig öfverensstämmelse med hvad
nu eger rum i alla länder, der en ny samhällsordning i sednare tider är
iuförd, vare sig att sjelfskrifvenheten upphört eller ej.”
Af H<rr Stjerngranat, G. : ”Det förslag lill representations-förändring, som
Utskottet går att afgifva, har jag i allmänhet biträdt, dels emedan jag i alio
gillar den hu/vudgrundsatts — den af val, Stånds- och Classvis —,
hvarpå förslaget blifvit bygdt, dels emedan jag anser förslaget, så som det
på denna grund blifvit uppgjordt, vara, i möjligaste måtto, rättvist, i hvad
angftr de nuvarande Ståndens förhållande till hvarandra; — billigt, med
afseende å upptagande i “representationen af sådana medborgare, som hittills
stålt utom densamma; — verkställbart, utan våldförande af någons
hittills egda anspråk, utan öfverflödig inskränkning vid tillmälandet at nya
rättigheter.
Delta allmänna instämmande torde dock få anses icke innebära ett
fullkomligt godkännande af förslagets alla detaljer. Sålunda linner jag hvarken
behöflig t, än mindre ovedersäligen nyttigt, eller till god ordning ledande,
att till ledamot af Äldre Kamaren får väljas person utom valdislriptet;
likasom jag icke heller anser priucipenligt, att ett förmögenhetsbelopp, som
icke får tillgodoräknas för valrätt, kan gälla för valbarhet; och torde jag
dessutom reservationsvis få antora följande:
Genom de för inträde i den Äldre Kamaren bestämda högre fordringar
beträffande ålder, bildning, förmögenhet och riksdagsmannaval, torde
det hafva lyckats att åt denna Kamare gifva en sammansättning, tryggande
i afseende på den mognare pröfning af ärendena, som der bör vara alt påräkna,
dock måhända icke så fullt tryggande i afseende på behofvet af eu
inom representationen nedlaggd återhållande kraft. Så mycket nödvändigare
synes det mig hafva varit alt åt målens möjligaste noggranna beredning
och utarbetande i Utskotten gifva största uppmärksamhet, och att i Utskottens
sammansättning inlägga allt, som kunde lemna visshet, att Utskottens
betänkanden komme att bära stämpel af fullkomligaste sakkännedom. — Al
detta skäl och då Riksförsamlingen kominer att, — de i besluten icke deltagande
Konungens Rådgifvare undantagne — endast bestå at valde representanter,
vågar jag tro det bafva varit törmonligt att, i stället att ensamt
åt Utskoltens egna omsorger och åtgärder öfverlemna anskaffandet af upplysningar,
hafva antagit den föreslagna, men förkastade, åtgärden att, uti de
Utskott, som motsvara Stals-Deparemeulen, inrymma plats för ett eller flere
af Konungen förordnade Ombud, de der skolat hafva ej allenast pligt
6
Conslilulions-Ulskoltets Memorial, N;o 16.
att meddela upplysningar, utan ock rättighet att deltaga i öfverläggningarne,
men icke i besluten. Ett sådant medlande inflytande på ärendena
skulle troligen medföra mycken nytta; deremot synes det mig icke innebära
någon fara och torde, åtminstone ur sådan synpunkt, icke kunna annat
än godkännas Tid jemförelse med den åsigt, som ofta låter höra sig, att
den Äldre, eller Öfre Kamaren bör i sig innefatta sjelfskrifna, eller af Konungen
utnämnde Ledamöter, hvilka sålunda skulle kunna ej allenast ingå
såsom medlemmar af Utskott, utan jemväl, så derstädes som inom Kamrarne,
genom sin i-öst bidraga till beslutens faltande. Närvaron af Konungens
Ombud i Utskotten, der målen beredas, synes mig lika rigtig, och i ingen
mohn mera fruktansvärd, än närvaron af Konungens Rådgifvare i Kamrarne,
der besluten fattas.
Den anordning, att Utskotten, oaktadt valen dertill ske ståndsvis, likväl
icke ovilkorligen skola komma att bestå utaf lika många ledamöter af hvarje
stånd, utan att valen kunna ske utom Ståndet, kan jag icke biträda, enär
denna anordning strider emot sjelfva den i förslaget nedlagde princip, och
derjemte, bland andra olägenheter, äfven har den, att det blir möjligt för
ett förut väljande Stånd att, genom sitt val af person tillhörande annat
Stånd, utestänga samma person från det Utskott, der möjligen hans eget
Stånd skulle önskat se honom insatt eller tvertom.”
Af Herr Lagerhjelm, P.: ”Utskottets förslag måste jag afstyrka. Lika
med Herr Professor Fries, Herr Tersmeden och Herr Biskop Hallström, i
hvilkas reservationer jag hufvudsakligen instämmer, anser jag: alt detsamma
hör till den dass, man kallar Enkamar-system; att Utskottets 5:te Stånd,
som förses med ett omhölje af politiskt myndighet, saknar all historisk betydelse
såsom Stånd, allt inre sammanhang, och att endast sakförhållanden,
sammanvuxna under sekler ikring en inre gemensam väsend 11 gliet, förmå
alstra sammanfogningar, som ega fasthet. Slutligen lemnar Utskottets Förslag,
efter min förmening, åt slumpen, huruvida det återhållande tänkesätt,
hvilket är så väsendtligt för det monarkiska Statsskickets bestånd, må kunna
göra sig gällande eller icke.
Utskottet fogar ihop 2:ne Kamrar af samma elementer och söker i ålder,
i Riksdagsvana, 0. d., efter en olikhet i väsendet, som icke finnes. Ledamot
i äldre Kamaren skall vara 35 år och hafva varit Riksdagsman; i
den Yngre, 25 år. Men Yngre Kamaren kan innehålla äldre personer, än
den Äldre, och intet hindrar, att medeltalet af Ledamöternes ålder blir större
i den Yngre, än i den Äldre Kamaren. Och hvilken skillnad vill man finna
emellan dessa åldrar? den, som vid 30 år icke tänker på egen hand,
Constitutions-Utskottcts Memorial, N-o 16.
7
ej utmärkt sig i någon rigtning af medborgerlig verksamhet, måste hafva
en stor förmåga att dölja sin öfverlägsenhet, om den finnes. De stora
anlagen, de utmärkta egenskaperna och de genomtänkta kunskaperna dölja
sig ej i närvarande tid. Dessa företräden äro vid 30 års ålder utvecklade
eller finnas de ej. Skillnaden i ålder är således af ingen inflytelse. Likartad
omgifning i den första skol-tiden, samma uppfostran under ynglinga-åldern,
enahanda bildnings-art vid valet af lefnads-yrke och ej mycket skiljaktig
erfarenhet under den återstående tiden intill Riksdags-åren, alstra hufvudsakligen
samma åsigter af samhällets vigtigare föremål. Hvilken olikhet i
tänkesätt hos Ledamöter inom samma Stånd kan man vänta sig deraf, att
den ene varit Riksdagsman, den andre intet, då man nemligen förutsätter
hos begge ett sjelfständigt väsende; och denna förutsättning måste man
godkänna. Ett sjelfständigt tänkesätt förutsätter och beror på en bildning
och erfarenhet, som väl kan vidkännas inflytelse utaf seklerna, men hvars
förändring icke kan anses märkbar under den korta tidrymd, som förflyter
linder den enskildes Riksdagsmanna-bana. Man kan derföre icke vänta sig
den väsendtliga skillnad emellan Kamrarne, sora sökes. De Stånd, som sluta
sig tillsammans inom den ena Kamaren, komma äfven att rå inom den
andra, och hvarje anförare af ett parti, som lyckats att tillvälla sig majoritet
inom den ena Kamaren, skall äfven lätt göra sig gällande inom den andra.
Härigenom öppnas ett tillfälle för partigängaren, att stegra sitt inflytande
på voterings-massorna under parti-tider ända derhän, att blifva en
representant af den ena Statsmagten, och Utskottets förslag kunde i framtiden
återkalla tilldragelser inom Sveriges national-representation, hvilkas
förebilder, under den så kallade frihets-tiden, lemna varnande minnen.
Ett sådant sakernas skick skall antingen öppna en, af Konungens fria val
oberoende, väg till Rådgifvare-kallet, eller ock sätta de båda Stats-magterna
uti en inbördes spänning, äfventyrlig för Rikets bestånd eller för Svenska
folkets frihet.
Man finnér i Sverige trenne representationer, hvilka alla befatta sig med
håde lagstiftning och beskattning, nemligen: Provincial-, Herredags- och
Ädni/s-represen ta tioner. Den sistnämde har småningom utvecklat sig bredvid
de förra, ehuru på ett sätt, sorn mycket afviker från närvarande förhållanden.
Också tillhör vår nalionalrepresentaton, i sina nuvarande former,
mindre det äldre, än det nyare Sverige. Den är häfdens verk, om hvars
rättsgrund kan tvisUrs, under det aLt mångå äro från delaktighet deruti uteslutne.
Emedlertid är Sverige lyckligt att i sin nuvarande författning ega
elementer till en bättre, sorn tillika gör rättvisa åt hvarje bildad medbor
-
8
Contti utions-L tsholtrts Metriorialj N.o 26.
gares billiga anspråk alt böras i naiionens angelägenheter, och derigenom tillegnar
sig mångå aktningsvärda med borgares upplysning och erfarenhet. 1840
åis Constilulions-Ltskott bade alltså grundade anledningar till én reform
Dess förslag har fallit; men frågan, väckt redan 1719, ånyo upptagen 1809
och af grundlagarnes stiftare bordlagd, finnes ännu qvar, obesvarad
Detta förslag gaf icke tillfredställande garantier för Riksdagsmannens
kännedom af de pligter, hvilka åtfölja bans kall, ej eller medförde det nödigt
förutseende af hans förmåga att dem uppfylla. Man kan likväl utgå
från samma grundsatts, som 1840 års Constitutions-Utskolt ansa® si® folia
och likväl finna ett tillfredsställande resultat; dock under förutsättning att
den qvalification vederbörligen ulfores, som personlighelsbegreppet innebär.
Detta innefattar visserligen, å ena sidan3 medborgarens rättighet alt anse samhället
såsom ett bolag, vid hvars sammankomst han eger att bevaka sina egna och
sina committenters intressen; men man måste, d andra sidan, äfven betrakta
hela Staten såsom en pe.son, och ingen skall neka, att denna personliohets
intressen äro ännu högre, än hvarje enskild medborgares, ty deras tillfredsställande
är ett vilkor för hvarje enskilds fi id och väl, och denna per
sonlighet utsträcker sin lefnadstråd genom årtusenden. Den, som förer dessa
högre intressens talan inför Riksförsamlingen, han söker icke sitt eget
väl, men han lefver för ett högre mål och verkar derjemte föisonande förmedlande
vid striden emellan statsmagterna eller emellan lägre intressen
inom den ena af dem; han bevarar derigenom samhällets inre krafter och bereder,
ja fortskynda!-, nationens oafbrutna och lugna utveckling till ära och
välstånd. Målsmän af dessa högre intressen höra således företrädesvis national-repiesentationen
till.
Reformen påkallas af ett allmänt tänkesätt; den följes med uppmärksamhet
och med en ovanlig liflighet inom alla bildade samhälls-classer. Den
grundar sig derjemte på rättvisa och aktning emot de medborgare, hvilka icke
äro representerade af Riks-Slånden. Den verklige Statsmannen öfverser icke
så märkliga företeelser. Han tillåter ej ens något oförskyldt missnöje att r<*i
sig; utväxt, kunde det blifva menligt, äfven under en stark styrelse £it
oförskyldt missnöje kunde blifva välförtjent, om reformen stannade vid ett
sken af bemödande; och man skjöte ifrån sig de aktningsvärde medbor»ares
bifall, hvilka 1 stilla betraktelse emotse ett bättre, sora fostras upp under
den djupa fred, hvarmed en mild Försyn omhugnar detta Rike. De
hoppas på framtiden, och vilja framförallt se hvarje anlednin® röjd' utur
vägen, som kunde väcka och underhålla äfven ett tillfälligt missnöje emellau
olika med borgareclasser inom ett och samma rike. Refor
-
Hör till Consliluli ns-Utskottefc Memorial, N-o 16.
9
Reformen får ej tära på Sveriges urgamla monarkiska statsskick. Grund*
lagarnes stiftare hafva icke föreslagit några stora och lysande förändringar
i vår statsförfattnings åldriga grundformer. De trodde, att sådana former
icke böra lättsinnigt omskapas, alldraminst i de första stunderna af en återvunnen
frihet, under en då oundviklig söndring af tänkesätt. Ett tredjedels
århundrade har väl, sedan dessa lagars stiftande, nu förflutit, en
tidrymd, visserligen stor i jemförelse med menniskoåldern, men dock ringa
mot årtusenden, sorn tillkomma Stater; och söndringen i tänkesätt har icke
upphört. Svensken vill styras af en kraftfull Konung, och Rikets anseende
iaos främmande makter må ej nedsättas. Alltid orådligt, vore det
farligt att minska Konungens makt, under en tidsperiod, full af obestämda
och outredda rättsbegrepp, liksom af nyvaknade och otillfredsställda
anspråk, af hvilka én del äro grundade, men andra rättslösa. Man måste
beklaga, att dessa olika slag af anspråk så sällan urskiljas. Den ene ser
uti det vexande intresse för allmänna ärenden, som utmärker tiden, ej det
oskyldiga, ej det ungdomliga i mensklighetens egen utveckling, som icke
kan rymmas in uti stelnade folmer: en annan lefver i reformbegär, hvilka,
like som alla begär, ej trifvas i det) lugn, den begrundning, som begreppens
rältsenliga redande kräfver. Deruti finnes, ty värr, en grund till söndring
af tänkesätt. Deremot är det en lycka för Sverige, att reformen kan
grunda sig ej blott på häfd, men ock på rätt. Man må noga pröfva detta
förhållande, utreda det och vända dels reformen till godo. Att undvika
hvarje förändring, som ej är nödig och nyttig, lärer oss grundlagen. Men
vill man se häfd vunna inrättningar, egna för Sverige och sammanväxta
med dess statsskick genom århundraden, af reformen respecterade, så må
man ej eller förbise vigten deraf att icke motverka billiga förändringar,
hvilka stå tillsammans med Rikets urgamla författning, och lemna Konungamagten
i helgd.
Om till denna äldre författning hörer, att Ridderskapet och Adeln örganiserar
sig till deltagande i national-representationen, enligt en med
grundlagarna sammanstämmande serskilt ordning, som af Konungen blifvit
medgifven och stadfästad, men i öfrigt oberoende af det sätt, hvarpå andra
samhällsclasser välja sina Riksdagsmän; så (innes icke eller deruti något
hinder för hvad Konung Carl XI äfven förordnade, att: "Allmogen må
sjelf utvälja och förordna sine Herredagsmän efter eget godtycke, allenast
Landhöfdingarne tillse, att gode och skicklige män deitill väljas"; det vill nn
säga: efter egen ståndsordning under Konungens sanction och i öfverens
Bih.
UU R. St. Fröt. 1845. 3 Sami., 15 Ha/t. 2
Hor till ConstUulions-UIskoltets Memoriali IV:o 26,
sämmelse med Grundlagarnes anda. Men Rikets urgamla författning fäster
valrätten och valbarheten vid personliga förhållanden, och denna qva
litaliva
census är just den, som härvid utmärker Sverige, och som skiljer
det från andra länder, hvilka man dock åberopat såsom en föresyn vid
ombildningen af vår National-representadon. Riksdags-Ordningen stadgar i
15 §: ''Allmogen välje en besuten hemmansegare”, och denna besutenhet
innebär utöfvandet af husbondemakten, af rösträtt i sockenstämma, och
medför ofta deltagandet i communala bestyr, hvilka i stigande betydenhet
närma sig till Riksdagsmannakallet, De egenskaper, den erfarenhet och
den kärlek till fosterjorden, som genom dessa bildningens grader utveckla
sig hos den sjelfständige, lugne och tänkande Svensken, kunna ej värderas
i penning. Hvarje qvantitativ val-census, den må utföras i skattebelopp
eller capital-värde, är och förblifver osvenskj, lika fremmande för Sveriges
fordna författning, som förderflig för den, som varder kommande. Den
fotar sig på en god tyck lig grund och alstrar ständigt vexande anspråk.
Deremot är denna qvalitativa census, detta afseende på personlighetens
värde, ett urgammalt drag i Sveriges författning och utgör dess rätta väsende.
Det tillhör en aldrig kufvad sjelfständighet alt sätta lit till sin
arm, till sitt mod, sitt hufvud, och lemna det öfriga åt Gud. Denna personlighets-princip
har genomgått Svea Rikes häfder, innan den skref sitt
bomärke i Sveriges urgamla författning. Vår Stånds-representation har aldrig
uteslutit inflytelsen af folkets pluralitet och derigenom för densamma
Öppnat ett fält för ett vexande inflytande. I denna rigtning är den liberal
till en grad, som till och med varit besvärlig för 1840 års Constitutions-Utskott.
Tvänne Kamrar af enahanda art verka så, som voro de tillsammans
på ett enda rum. De opinioner, som utgöra flertalet uti den ena Kamaren,
taga naturligtvis öfverhanden äfven i den andra. Är den ena Kamaren
conservativ, så är den andra det äfven. Vill den ena Kamaren
störta omkull allt, som står i vägen för ett yrande reformbegär; intet
motstånd finnes i den andra. Upprätthållandet af Grundlagarnes helgd,
liksom utvecklingen af de former, hvilka innesluta nationens eget inre lif,
allt detta hvälfves på Ivonungamagten, och hvarje fråga af genomgripande
art ställes på sin spets. Men enkamar-systemet har emot sig icke blott
faran af ett parti-välde, utan äfven den af förhastade beslut. Partiet nedtystar
de stämmor, hvilka höja sig, för att bibehålla Statsmagternas jemvigt
och göra samhällets högre intressen gällande; ändamål, hvilkas höghet
bjuder vördnad. Vi se ett inhemskt bevis under den så kallade frihetstiden
lior lill Conslilulions-Ulskottets Memorial; IV.-o 26,
då Piidderskapet och Adelns öfvervägande inflytande förvandlade Ståndsrepresentationen
till ett enkatnar - system. Partier styrde Sverige; Frankrike
och flera Stater hafva lemna t varnande verkningar deraf åt folken.
Oin man i Sverige äfven kunde, genom representationens inre sammansättning,
förekomma, att den ensidighet, jag befarar, Liefve af förstörande art,
så hyllar jag dock ingen ensidighet, och man bör ej förbise, att faran skall
antaga mer än en skepnad under seklers lopp, och att en tid kan komma,
utmärkt af ett belt annat lynne, än det nu rådande. Det man kallar
’’allmänna opinionen” kan icke hindra sin egen kastning. Dess varmaste
beundrare torde vara rätt obekanta med sjelfva källan, som är denna flods
sanna ursprung. Faran af ensidighetens välde kan, enligt min förmening ,endast
derigenom förekommas, att de stämmor, hvilka icke anslås af enskiltes intressen,
utan äro upphöjda öfver hvarje yrkes anspråk och fördelar, nödvändigt
skola höras och ega magt inom representationen. Om denna sanning gäller
för alla tider, huru mycket mera bör den ej framhållas, då man Synbarligen
går ett reformdigert tidskifte till'mötes; utmärkt mera af begär att
upplösa, än af förmåga att bilda. Hvem skulle då våga att hvälfva hela
ansvaret af samhällets bevarande från inflytelsen af opinionens kastning ensamt
på Konungamagten l Konungens Majestät höfves det icke att vara minoritetens
ständiga sakförare, den må befinna sig på den progressiva eller på
den conservativa sidan; ej eller att vara ett viljelöst verktyg för majoriteten.
Dessa åsigter hafva bestämt mig för en representation, som ej blott till
sin yttre delning och till namnet, utan i sjelfva sitt innersta väsende, består
af tvänne Kamrar, och följagtligén, under vexlande skiften, aldrig upphör
att verka så, sorn ett tvåkamar-system visat sig göra, enligt häfdernes
intyg. Flere folk, under en inflytelse, som icke kan beskyllas att hafva
varit öfverdrifvet conservativ, hafva, efter vunnen erfarenhet af enkamarsystemets
följder, öfvergifvit detsamma och hyllat det andra. De hvälfningar,
som skakat Nord-Amerika, Frankrike och Spanien, upplysa oss om ensidighetens
vådor.
Vid afgörande inom Stånden af det till denna Riksdag hvilande förslaget
till INational-representationens ombildning, finnér man tvänne Riksstånd
hafva, för införlifvandet af ett conservativt element inom representationen,
fordrat andra garantier än de, som förefunnos uti förslaget. Huru
erbjuda åt dessa Riks-Stånd den säkerhet, de kräfva i detta hänseende,
utan att medgifva dem att sjelfve constituera sig till en sådan del af representationen,
som kan utöfva ett veto? Å andra sidan ser man Borgare«ch
Bonde-Stånden hafva velat utsträcka sig till allmänna val. Under dén
-
13
lior lil! Constitutions-Utskoltets Memorial, N.o 26.
11a olikhet i åsigter inom representationen, finnér man utom densamma en
önskan af förändring hafva utbredt sig till alla med borgare-classer. Men
det är redan bemärkt, aLt detta valsätt icke lemnar garanti för den insigt
uti Sveriges egna statsskick, som de förstnämnde Riks-Stånden ansett sig höra
fordra. Om hvarje folks tillvaro såsom nation förulsätter stadga i de
förhållanden, som trygga dess sjelfständighet, huru mycket nödvändigare
skall den ej vara för Sverige, som, fattigt och ringa befolkad!, likväl ej kan
undgå att utöfva ett inflytande på det norra Europas angelägenheter. Dess
Statsförhållanden äro derföre ej så enkla; ej heller de insigter ringa, som
måste påräknas inom representationen, och utan garantier lära väl de Riksstånd,
som fordrat dem, icke lemna Riket åt okända inflytelser, för att
sjelf villigt gå sin upplösning lill mötes. Vid sådant förevetande, hvad annat
att göra, än att taga frågan, sådan den står hos de myndigheter, hvilka
i första hand skola deröfver besluta? d. v. s. att medgifva åt Borgare- och
Bonde-Stånden all den frihet i valsättef, som står tillsammans med Sveriges
urgamla författning, och deremot .bibehålla de öfriga Riks-Stånden vid
den delaktighet i sjelfva representationen, som de fördra. Man kan ej ne
ka,
att både medgifvandet och förbehållandet uttrycka en aktning för andras
åsigter och för den personlighets-priucip, man förklarar sig villig att
hylla.
Denna lösning af frågan, grundad på dess sanna politiska ståndpunkt,
kan af hvarje Riks-Slånd godkännas, utan att någondera bland dem der
igenom
uppoffrar sin princip, eller väsendtligen för sin del frånträder något
fattadt beslut. Ståndsvalen kunde derigenom öfvergifvas af tvänne
Riks-Stånd, lill så vidt Sveriges qvalitativa val-census sådant medgifver,
och den progressiva principen hade blifvit tillämpad på de delar af representationen,
hvilka hyllat densamma, hvarigenom allt missnöje med Ståndsrepresentationen
från deras sida komme att sakna allt sken af billighet. Väl
fortfore inom dessa Riks-Stånd en qvalitativ census alt vara gällande, såsom
af ålder; men denna census är så liberal, att 1840 års ConstilutionsUlskott
ej allenast i sitt första förslag, utan äfven i den nu förkastade vallagen,
gjort inskränkningar deruti.
Större svårigheter erbjuder visserligen bildandet af den andra Karna--  ren. Den fortsätter, att Ridderskapet och Adeln skall inskränka sin representationsrätt
genom Ståndsval och genom intagande af orepresenterade
inom denna halfpart af representationen. Utan billiga jemkningar och
medgifvanden i Riks-Ståndens nuvarande rätt.gheler, är dock ingen reform
möjlig på laglig väg. Men hvarken detta Stånd eller Presle-Slåndet synes
Hur till Conslitutions-Utskottcls Memorialj No 26.
böjdt alt, under nuvarande förhållanden, upplösa si". Man kan ej eller beräkna,
hvilka prof af hållfasthet, Sveriges statsskick kan vara ämnadt alt i
framtiden undergå; meri väl hör nian anspråk och ser framställningar göras,
hvilka ej ens stå tillsammans med den rättsgrund, hvarpå de byggas,
än mindre erbjuda de, genom sättet, hvarpå de framträda, en borgen för
folkets sanna och lugna framskridande uti upplysning och välstånd. Qm
Ridderskapet och Adelns osöndrade fortvaro kan blifva af vigt för Riket,
under det att outredda rättsbegrepp ihärdigt vilja göra sig gällande vid de
vigligaste samhällsfrågors lösning; så torde det icke eller vara likgiltigt för
representationen att inom sig ega kyrkans, vetenskapernas och undervisningens
målsmän. Den kunskap och erfarenhet, hvaraf Rikets Embetsmän
äro i besittning, synes också vara af vigt for en national-representalion,
som vill införa nya förmer i alla grenar af statsförvaltningen. Man kan
derföre antaga, att dessa båda Riks-Slånd icke vika från de åsigter, hvilka
gåfvo sig tillkänna vid det hvilande reform-förslagets förkastande. Om dé
skulle medgifva upphörandet af deras nuvarande sjelfbestånd, för att ingå
i den andra Kamaren, så ligger redan deruti en uppoffring, nemligen af
hvarje Stånds eget Veto i Grundlagsfrågor. 114 § Regerings-Formen kan
bibehållas, med undantag af de förändringar i hvarje Stånds representationsrätt,
hvilka blifva en följd af detta förslag.
De medborgare, hvilka icke äro representerade, tillhöra den dass inora
de Europeiska samhällena i allmänhet, hvilken uppträdt såsom handelns
och industriens eller ock såsom vetenskapernas idkare och civilisationens
sakförare. Sverige har att tacka en i allmänhet fri författning och stora
Konungars vishet för den lyckan, att, under utvecklingen af sina representationsformer,
denna mägtiga och inflytelserika medborgare-class småningom
kunnat till stor del införlifvas med densamma. , Den återstående delens
upptagande skall fullborda denna förening, hvarigenom Svenska Nationalrepresentationen
kommer att innesluta all den upplysning och förtjenst, all
den skicklighet och förmögenhet, som detta laud har att erbjuda, och af
hvilka elementers naturliga verksamhet och rigtning skall alstras den princip,
som, försonande och upplysande, skali upplösa striden emellan det förflutnas
rättigheter och det tillkommandes billiga önskningar. Upptagandet
af orepresenterade medborgare inom båda Kamrarne skall äfven verka förmedlande
emellan dem. Öm dessa civilisationens och förmögenhetens re
O
presentanter
utveckla det inflytande uppå Sveriges lagstiftare, soffi de hittills
visat sig hafva ulöfvat på de Europeiska Staternas öden i allmänhet;
>4
TIur lill Conslilutions-Llskollels Memorial, N.o 16.
så lärer vä! .deras fullständiga införiifvande med vår nalional-representation
ej vara utan vi^l för Smides Irarntid.
Sättet, hvarpå Ridderskapet och Adeln samt Presterskapet skola constituera
sig till delaktighet uti denna Ramare, må bero afserskiidte ståndsordningar.
Sådana äro icke främmande för nuvarande representation (jemför
12 § R. O.å, De böra förbehålla åt dessa Stånd rättigheten att serskildt
valja ett Riddarhus och ett Ecclesiastik-Utskott, för att i allo förfoga,
såsom dem godt synes, med ärenden, hvilka blott röra ettdera af dessa Stånd.
Till följd af det föregående kommer denna Ramare i öfrigt att bestå utaf
några Ledamöter, hvilka Kongl. Maj:t eger att utse för hvarje Riksdag,’samt
af hälften af de orepresenterade. Att Kongl. Maj:t skall utse några ledamöter
af Nationalrep-resentalionen följer redan deraf, att Konungen eger att tilldela
Adelskap; men en sådan rättighet synes derjemte vara nödvändig för
utvecklandet af Regeringens åsigter, och till försvarande af dess åtgärder, på
det att tidningspressen under Riksdagarne ej måtte kunna antaga en ställning
emellan Regering och Folk.
Under förutsättning, ali Pi este-Ståudet inom sig upptager vederbörligen
qvaiificerade representanter från Elementar-läroverken och att egare af
hus 1 städerna eller af stadsjord eller af fabriksinrättning på landet, då egaren
i stad erhållit burskap, liksom fiskelägen, som betala conlingent, ega alt
sända vederbörligen qvaiificerade representanter till Borgare-Ståndet, återstå
orepresenterade från landt- och sjöförsvaret, Domstolarnes ledamöter och
tjenstemän, andre civile eller förvaltande embetsmän, hvilka ega lön^på Stat,
Läkare i Statens tjenst eller med befordringsrätt samt fastighetsegare på landet,
hvilka icke till något Riksstånd höra, men äro qvaiificerade, i öfverensstämmelse
med Sveriges gamla författning och nuvarande census. Dessa
orepresenterade indelas uti valkretsar och välja lika många Riksdagman lill
hvardera Kamaren. Den stadga, hvarefter de hittills icke representerade
skola välja sina Riksdagsmän, bör vara i öfverenstemmelse med grundlagarna
författad och bero af Kongl. Maj:t och Riksens Ständer, hvarvid 3 Stånds mening
utgör Riksens Ständers beslut. Stanna 2 Stånd mot 2, bör beslutet fattas i förstärkt
Constitutions-Utskott.. I denj händelse, att Constitutions-Utskottet under uh
pågående Riksdag icke skulle vara i stånd att inför Riksens Ständer framlägga
ett fullständigt lagförslag i denna del;så kunde grunder till denna stadga
af Riksens Ständer antagas och lill Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna*,
med anhållan om Nådig Proposition till Rikets härnäst sammanträdande
Ständer i detta ämne. De SLåndsordningar, som för antagandet af detta förslag
blifva nödiga, böra af hvarje Riksstånd utarbetas, i öfverenstämmelse
Hor till Conslitulions-Ulskottets MemoriaIV.-o 26.
med Grundlagarne och i detta hänseende undergå Constitutions-Utskcttets pröfning
samt vidare handläggning; men i öfrigt underställas Kongl. Maj:tsNådiga
sanction.
\ Ora en så enkel lösning af denna vigtiga reformfråga förtjenar något
afseende, följer redan af det föregående, att båda dessa Kamrar måste tillerkännas
enahanda politiska rättigheter och makt. Detta förslag tenderar
å ena sidan alt ordna de återhållande element, som förefinnas inom nuvarande
Nationalrepresentation, samt, å den andra, att lemna rum för
all den utveckling af nationens industriella och formella framskridande,
sorn kan fortgå i lugn, utan att omskapa Svenska folkets egendomliga och
liäfdvunna författning. För att gifva dessa, sins emellan olika, men för folkets
sanna väl lika väsendlliga, rigtningar af ett upplyst tänkesätt, tillbörlig kraft
och stadga, bör hvarje Kamaren ega Veto; hvadan ingen Riksförsamling med
afgörande rätt kan medgifvas. Häraf följer, att frågor af sådan art, att de
icke kunna förfalla och vid behandlingen hvaraf den ena Kamaren stannar
i olika beslut mot den andra, måste öfverlemnas till afgörande med Riksens
Ständers rätt af ett Utskott, sammansatt utaf lika många ledamöter från hvardera
Ramaren. Denna form för beslutens fattande hindrar likväl icke öfverläggningens
gemensamhet. Under denna samfällighet kunna de af Konungen
utsedde representanter meddela upplysningar och rättfärdiga sitt handlingssätt
inför hela representationen, äfvensom om de, i afseende på beslutens
fattande, blott skulle tillhöra den ena Kamaren. Konungen kunde ock utse serskilte
Ombud för serstilte ärenden, för att i denna Riksförsamling tillhandagå
med upplysningar, dock utan att i besluten deltaga eller dem öfvervara.
I allmänhet erbjuder detta öfverläggningssätt hvarje åsigt, kunskap, erfarenhet
och intresse ett fritt tillfälle att verka gemensamt på alla nationens
representanter. Måhända borde Kongl. Makts Nådiga Propositioner, äfvensom
vissa motioner, föredragas inom denna blott delibererande församling;
möjligtvis äfven, i vissa fall, remiss kunna genast beviljas.
I händelse Höglofl. Utskottet skulle göra något afseende på detta förslag
till ändring och förbättring af grundlagarne, hvilket jag härmedelst, i
öfverensstämmelse med 56 och 81 §§ Regerungs-Formen, vördsamt öfvérlemnar;
framkallas vä! derjemte llere förbättringar i formerna för Riksdagsörendens
handläggning utöfver dem, jag föreslår. Men då ämnet rörer RiksdagsOrdningens
grund, torde, i afseende på förslagets pröfning inom Högloft.
Utskottet, bäst vara att icke föranleda en vidsträcktare öfverläggning, än sam
^ lordras, för att lägga förslagets idé 1 full dag.
Hör lill Consti utions-Vtskoltcts Memorial, IV.-o 76.
Alt väcka elt förslag, hvilket i samma mon rubbar grunderna för en»
skiltes förhållande till samhället, som det förändrar, utvidgar eller inskränker
olika samhälls-classers deltagande i lagstiftningen, vore vågsamt,
om icke grundlagarnes stillare i deni nedlagt den vishet, att deras förändring
ej kan beslutas vid samma Riksmöte, hvarunder den föreslås. Men
oaktadt all den trygghet, detta stadgande ingifver, skulle jag dock icke vågat
elt försök af så invecklad art, om dess principer varit uttalade uti hittills
kända reformförslag. Men om de ideer, jag framställt, i ringaste mon
utvidga fältet för opinionernas täflan, så har mitt arbete icke varit fruktlöst,
ty förr än hela omkretsen af ämnet blifvit genomsökt och kändt, lärer
det vara bäst alt icke slifta nya lagar.
De åligganden, äfvensom den magtutöfuing, hvilka tillhöra Riksens Ständer,
hafva blifvit lika fördelade emellan Hamrarne; och likväl hafva skäl,
talande för en olika fördelning, ingalunda varit mig okända. Conseqvensen
synes äfvenledes hafva fordrat afseende häruppå i ett förslag, som hemtar
större delen af Kamrarnes beståndsdelar från olika medborgare-classer. Vcrkningarne
af en Statsmagts sammansättning "ånyo" kunna dock aldrig på förhand
beräknas med säkerhet, och få ej eller betraktas såsom ett äfventyr.
Dea återhållsamhet är derföre naturlig, som icke vågar alltför stora reformer,
innan erfarenheten ådagalagt inflytelsen af dem, som bordt vidtagas, för
att intaga orepresenterade medborgare och söka en öfvergång till ett enklare
sätt för Riksens Ständers verksamhet.”
Af Herr Cederschjöld, P. G: ”1 stället för motiverade reservationer
mot serskilda delar af Utskottets nu afgifna förslag, får jag åberopa följande:
Förslag
till
Nation al-Representationens Förändring,
sorn jag sjelf till Utskottet ingifvit, samt anhålla, att det må till RiksStånden
fä åtfölja.
§ i. Sveriges National-representation bör utgöras af dess nuvarande f>-  ra Stånd, blott i någon mon förändrade, och ett nytt femte Stånd, som tord#
kunna kallas Allmänt.
Motiv. Vill man hoppas Riksens Ständers bifall lill en förändring
af National-Represeutationen, så måste hvart serskildt Stånd
i
Hör till Constitutions-Utskottets Memorials H-o 16.
17
i möjligaste måtto bibehållas vid dess nu egande representations-rätt.
Förändringen bör derföre tillvägabringas, icke genom
fullkomligt förstörande af de gamla Stånden, utan blott genom
deras högst nödiga och minsta möjliga förändring samt tillägg af
ett nytt femte Stånd. Det är helt visst blott på sådant sätt, sorn ett
förslag till förändrad National-representation kan, såsom 81 § i
Regerings-Formen fordrar af hvarje förslag till Grundlags-förändring,
blifva ”möjligt att 'verkställa
Till detta förslag har jag för öfrigt nu blott velat antyda
de allmänna grunderne.
§ 2- Ridderskapet och Adeln.
Altérnativ (ja. Alternativ (b.
Ridderskapet och Adeln skall re- Alla Adelsmän, mot hvilkas Rikspresenteras,
enligt nu gällande Rid- dagsmanna-behörighet Riksdags-Ord
darhus-Ordning,
blott med den skill- ningens 18 § icke lägger något hinnad,
alt ingen der kan vinna säte der, skola inom sig välja 60 Repre
och
stämma, som icke skattar till sentanter för Ståndet.
Staten af fastighet eller inkomst minst
15 R:dr B;co.
Motiv för Alternativet (ja.
Den föreslagna census är icke beräknad på vinnande af endast
såsom Representanter, som i sjelfva verket äro oberoende och
af en sjelfständigare cåracter: ty erfarenheten har tillräckligen
lärt mig, att caracterens sjelfständighet alldeles icke står i förhållande
till förmögenhets-omständigheterne. Utan det har skett blott
för att lemna allmänheten ett slags synlig borgen för sannolikheten
af en sådan sjelfständighet: och dertill har jag trott någon
högre census, än den föreslagna, icke erfordras.
Motiv jör Alternativet (b.
Att genom val constituera Riddarhuset, anser jag för min del
mindre lämpligt, utan tror det vara nyttigt, att Ridderskapet och
Adeln bibehålles vid sitt oberoende af den för tillfället rådande
opinionsvinden. Detta alternativ har jag likväl trott mig böra
upptaga af skyldig aktning för andras mening.
Bih. till R. St. Prot. 184Ö. 3 Sami., 15 Haft, 3
i8
Hör till Constitutions-Utskottets Memorial, N.o 26.
§ 3. Preste-Ståndet.
Alternativ (a. Alternativ (b.
Preste-Ståndet skall förblifva 0- Preste-Ståndet skall förändras på
förändradt, utom det, att Commini- det sätt, att Biskoparne och Pastor
strarne derifrån uteslutas, samt Uni- Primarius upphöra att vara sjelfskrifversitetens
och Vetenskaps-Academi- na; men med rättighet att väljas
ens rätt sända Riksdagsmän minskas såsom Kyrkoherdar; att Kyrkohertill
hälften, så att de blott få sända darnes antal ökas med en person för
hvar sin. Hela Ståndet kommer så- Stockholms stad samt Calmar och
lunda att utgöra 60 ledamöter. Carlstads stift; och slutligen att en
Comminister sändes af Stockholms
stad och hvart stift. Hela Ståndet
kommer sålunda att utgöra 60 ledamöter.
Motiv för Alternativet (a.
Comministrarne hafva så föga begagnat sin hittills egande
representationsrätt, att de tyckas höra lätt kunna alldeles försaka
den. — Universiteten hafva, så vidt jag vet, aldrig skickat mer
än hvar sin ledamot: och i Vetenskaps-Academien är de ofrälse
civila ledamöternes antal så ringa, att de tyckas kunna tillräckligen
representeras af en enda. — Ståndet komme sålunda att
hesta af Sjelfskrifne 13: Kyrkoherdar 44: och Academister 3i
eller tillsammans = 60.
Motiv för Alternativet (b.
Biskoparne och Pastor Primarius torde göra så mycket mindre
svårighet att försaka sin sjelfskrifvenhet, som de helt visst
kunde göra sig säkra att blifva valde såsom Kyrkoherdar. Att Kyikoherdarnes
antal ökades för Stockholms stad samt Calmar och
Carlstads stift, synes vara billigt, i förhållande till antalet från
de öfriga stiften. — Att Comministrarne allmännare inginge i
Preste-Ståndet, kunde vara nyttigt isynnerhet för deras egen politiska
bildning till blifvande Kyrkoherdar. — Uteslutningen af
Universitetens och Vetenskaps-Academiens ledamöter åsyftar blott
att göra Ståndet mera rent Presterligt. Ståndet komme sålunda
att bestå af: Kyrkoherdar 47 och Comministrar 13: eller tillsammans
60.
Hor till Constitutions-Utskottets Memorialj N-o 36.
§ 4. Borgare-Ståndet.
Alternativ (a. Alternativ (b.
Borgerskapet i Rikets samtliga Stä- Icke blott det egentliga Borgerskader
skall inom sig eller Städernas pet, utan äfven alla andra husegare
Magistratspersoner välja 60 Repre- samt idkare af handel, sjöfart, fabrik,
sentanter för Borgare-Ståndet. handtverk och andra lofliga närings
fång
i Städerne och de större Köpingarne
skola tillsammans välja 60
Representanter för Borgare-Ståndet.
Motiv för Alternativet (a.
Borgare-Ståndet komme icke alt undergå någon annan väsendtlig
förändring, än den att Idkarne af Bergsbruk derifrån afskiljdes,
emedan deras interessen äro vidt skiljde från Städernes
och deras Borgerskap. De böra icke finnas obenägne att till det
inskränkta antalet af 5 Representanter utträda ur Borgare-Ståndet,
då de kunna vara nästan säkre att till ett vida störe antal vinna
inträde i det Allmänna Ståndet, hvarest de borde finna sig mer
på sitt rätta ställe, i anseende till större öfverensstämmelse så
väl i bildning och intressen.
Motiv för Alternativet (b.
Borgare-Ståndet synes böra bevaka icke blott det egentliga
Borgerskapets interessen, utan Städernas i allmänhet och Stadsmanna-näringarnes
isynnerhet.
§ 5. B onde-Ståndet.
Bonde-Ståndet skall förblifva oförändradt; men blott förminskas till
60 personer.
Motiv. Bonde-Ståndet torde väl icke göra svårighet vid
Ståndspersonalens förminskning till jemlikhet med de öfriga Stånden.
§ 6. Allmänna Ståndet.
Allmänna Ståndet skall utgöras af 60 ledamöter, genom val utkorade,
af Rikets alla Öfriga förut orepresenterade inbyggare, som af fastighet eller
inkomst skattade till staten minst 5 R;dr B:co.
Motiv. Då Allmänna Ståndet vore ämnadt att förnämligast
ao
Hor till Constilutions-VIskottets Memorial, IV.-o 36.
inrymma de vanligen så kallade Ståndsper sone rrte> har Ijag trott
deras representationsrätt icke kunna lämpligare begränsas, än genom
dea utsatta census.
§ 7. Om alternativet b) af 2:dra § antoges och Ridderskapet och
Adelns personal blefve liktalig med de öfriga Ståndens; så skulle hvar ledamot
af alla 5 Stånden hafva elt visst Riksdagsmauna-arfvode af Statsmedlen.
Men om alternativet a) af samma 2;dra § antoges, samt Ridderskapet
och Adelns personal sålunda blefve obestämd; skulle för Ridderskapet
och Adeln endast anslås Riksdagsmanna-arfvodeu för 60 personer, hvilka
Ståndet sjelf egde att utse. Men de, som erhölle ett sådant arfvode,
skulle vara plietige att qvarblifva vid Riksdagen lill dess slut.
Motiv. Derigenom att Riksdagsmännen erhölle underhåll af
allmänna medell skulle de säkrast linna, att de voro representant
ter, icke för irågot visst Stånd, utan för hela ",Svenska Folket.”
Arbets-Ordning.
§ 8. Alla motioner skola göras och Konungens Propositioner anmälas
hos samtliga Stånden, församlade i ett rum.
Motiv. Under sådane förhållanden kunde man hoppas, att
många motioner genast förkastades, eller åtminstone blefve med
mångsidigare anmärkningar beledsagade till vederbörande Utskott,
och åtminstone vara säker, att intet Utskott blefve besväradt med
mer än ett exemplar af hvar motion.
§ 9. Alla Utskotts-utlåtanden skola först discuteras hos hvart Stånd
serskildt, men utan rättighet att då deröfver besluta. Etter 8 dagars förlopp
skall Utlåtandet föredragas inför samtlige Stånden, församlade i ett rum,
till gemensam öfverläggning och fattande af beslut. Om votering då begäres,
skola Stånden åtskiljas för att genast hvart for sig votera öfver den
gemensamt godkända propositionen.
Motiv. Genom den förberedande öfverläggningen finge hvart
Stånd serskildt tillfälle alt betrakta säkert i förhållande till sitt enskifta
intresse; men det skulle ej då få belsuta, till undvikande
af ensidighet och förhastande. — De 8 dagarnes uppehåll äro beräknad
t till lugnande af de sinnesrörelser, som möjligen kunnat
uppbrusa i de serskildta Stånden. — Vid den gemensamma öfverläggningen
skulle saken betraktas från aila sidor och alla de upplysningar
vinnas, som kunde erfordras till fattande af ett i möj
-
lior till Contitulions-UtsliOUels Memoriali, N.o 26.
21
ligaste måtto moget beslut. •—• Om votering begärdes, så skulle,
genom dess anställande hos alia Stånden öfver den gemensamt
godkända propositionen, alla sammanjemknihgar öfver jbesluten undvikas.
--— Och genom voteringen Ståndsvis finge de serskildta
Stånden bibehålla sin rätt att göra sine enskilda åsigter gällande.
§ 10. Till bifall skall i alla allmänna ärenden fordras 4 Stånds samiriansiammande
samtycke.
Motiv, Den stora majoriteten af 4 Stånds sammanstämmighet
är beräknad alt bilda Representationens återhållande kraft.
Att genom ett så kalladt tyåkamar-system uppdraga en sådan
återhållande kraft åt den ena Kamaren skulle helt visst vara hos
oss alldeles omöjligt i brist på dertill erforderlige elementer.
Och det gifves förmodeligen intet annat land, än England, hvarest
sådane elementer finnas. De bestå nemligen icke blott i de ofantliga
JVIajoraten, utan förnämligast i folkets snart sagdi religiösa vördnad
lör dess Öfverhus, som af ålder representerade Engelska folket, innan
dess Parlament ännu blef intälLadk. Men likväl bar äfven
Englands Öfverhus i oroliga tider icke förmått hejda Parlamentets
påträngning, såsom t. ex. i Cromvelis tid, då Öfverhuset nästan
alldeles skingrades, och representationens hela magt ganska länge
utöfvades af Parlamentet allena, till dess äfven detta slutligen blef
af Cromvell med våld upplöst, då han icke längre behöfde detsamma.
— Sjelfva den ädla känslan af jemlikhet är hos Svenska
folket för allmänt utbredd och lör djupt rotad, för att tillåta inrättandet
af en mindre Representant-Kamaie, hvars återhållande
kraft skulle erkännas och vördas, äfven vid de tillfällen, då den
ville göra sin rätt gällande mot den större Kamarens tillfälligtvis
uppbrusande folkyra. Den enda möjligheten alt hos oss hilda
en återhållande kraft inom Representationen är helt visst att
gifva de sius emellan jemlika Stånden magt att återhålla hvarandra,
nemligen 2 tillsammans mot de 3 andra, den ena gången i
en sammansättning, och nästa gång kan hända i en annan.
§ 11. Men till uppgörande af nya grunder för bevillningens fördelning,
eller förändring af de gamla, skall fordras bifall af samtlige Stånden.
Motiv. Detta vore nödvändigt, för att hindra fyra Stånd att
genom beskattning förtrycka det femte.
§ 12. Och till ändring af Grundlag skall fordras ett sammanstäm
-
22 Hör till Constitutions Utskottets Memorial, N:o 26.
mande bifall af alla fern Stånden vid 2 nästföljande Riksdagar samt Konungens
samtycke.
Motiv. Detta stadgande är öfverenstämmande med ande-meningen
i vår nu gällande Regeringsform.
§ 13. Frågor deremot, som icke kunna förfalla, måste afgöras genom 3
Stånds sammanstämmande beslut.
§ 14. Hvart Stånds contingent till bildande af Utskotten bör för
minskas,
i samma mon Ståndens antal ökats, så att Utskottspersonalen icke
förstoras, utan snarare förminskas något.
§ 15. Inom Utskotten bör all granskning helst fördelas på Afdel
ningar,
bestående af 1 eller 2 ledamöter af hvart Stånd, och de der gjorde
anmärkningarne föredragas till pröfning i Utskottets plenum. — Utlåtanden
olver Kongl. Propositioner eller enskilda Riksdagsmäns motioner, sorn
blifvit till Utskottet remitterade, skola tillvägabringas på det sätt, att den erhållna
handlingen först uppläses och discutteras i Utskottets plenum, samt
sedan öfverlemnas åt en eller flere, högst fem ledamöter, med åligande att
uppsätta förslag till det begärda utlåtandet, och detsamma till afgörande i
Utskottets plenum föredraga.
Motiv. Afsigten med granskningars uppdragning åt små afdelningar,
är att påskynda arbetets gång. -- Till beredande af
Utlåtanden har jag trott remissen först böra uppläsas och discutteras
i Utskottets plenum, på det att dels saken måtte betraktas
från serskilda sidor, och dels Utskottet kunna utröna, hvilka ledamöter
derom egde den största kännedom, för att kunna bestämma,
till hvilkas handläggning målet borde uppdragas. — Genom
fåtaligheten af denna Redactions-Commité har jag hoppats att vinna
icke blott en större skyndsamhet, utan äfven och förnämlignst
en grundligare utarbetning, helst hoppet om ära och fruktan för
skam borde verka helsosammare på några få Redactörer, än om
dessa välgörande retmedel jemt fördelas på ett talrikt Utskott.”
Af Herr von Hartmansdorff, August: ”Ehuru jag med tacksamhet
erkänner de förbättringar, Höglotl. Constitutions-Utskottet gjort i det förslag
till Svenska National-representationens ombildning, hvilket jag dess pröfning
underställt, nödgas jag dock i åtskilliga delar reservera mig mot innehållet
af det förslag, som na för Rikets Höglotl. Ständer framlägges, och att göra
lior till ConstUutions- Utskottets Memorial, IV.o 26.
23
det äfven i sädana fall, der mitt förslag blifvit följd t, men der jag af erinringarne
dervid inom Utskottet funnit mig hafva haft orätt.
Förslaget till Riksdags-Ordning.
§1\
Man hade ej bordt stadga, att Lagtima Riksdag skall återkomma hvart
Tredje år, fastän Urtima Riksdag under tiden mellankommit, utan låta förhållandet
vara sådant det är. Sverige får eljest för mycket Riksdagar, uttröttande
både Regering, Embetsverk och Riksdagsmän. Då Konungen styrer
2;ne Riken och Hans närvaro ej må saknas vid någotderas Riksförsamling,
så bör det stå i Hans magt att förekomma denna olägenhet genom
Urtima Riksmötes sammankallande.
§ 3.
Då den godsegande Adeln sällan tjenar Staten längre än i ungdomsåren,
och är fåtaligare än den, som i allmänhet befinner sig i Rikets tjenst:
så förekommer det obilligt att åt den sednare delen, som äfven för närvarande
är talrikare på Riddarhuset, gifva ett mindre antal Riksdagsmän,
än åt den förra delen. Förhållandet synes, enligt mitt förslag, hafva bordt
vara omvändt och fastighetsegarne, såsom fåtaligast, välja sist. Paragraphen
omnämner ej, i hvilken ordning valen skulle företagas, hvilket dock, för att
i möjligaste måtto förekomma dubbla val på samma personer, synes hafva
bordt ske.
§ 4‘
Då antalet af Riksdagsmän för hvarje dass af hvarje Stånd upptages
i 3 § för Adeln och i 7 § för Femte Ståndet: så hade det väl äfven bordt
utföras här för Preste-Ståndet.
§7‘
Då ofrälse em bets- och tjenstemän äro talrikare (omkring 3,260), än
de Adelsmän, som skulle blifva valberättigade (omkring 2,360), men ofrälse
Ståndspersoners fastighet på landet (omkring 53,000,000) deremot är
ringare än Adelns (omkring 73,000,000), så är det ännu origtigare äm bland
Adeln, alt åt jordegarne gifva ett större antal Riksdagsmän, än åt embetsmännen.
Jag hade, för likhetens skull med Adeln, föreslagit 24 åt jordegarne
och 26 åt embetsmänuen; men efter sakens närmare öfvervägande,
*4
lior lill Conslitutions-Utskotlcts MemorialN.-o 16.
och då man ibågkommer, att ofrälse Brukspatroner, som äro de betydligaste
af ofrälse fastighetsegare, för närvarande tillsätta blott 5 Riksdagsmän (i
Borgare-Ståndet) så anser jag rigtigare, att jordegarne finge i 5:te Ståndet
tillsätta blott 20 samt embets- och tjestemän 30 ledamöter, hvarigenom
både Justitias-Staten, andra civila embetsman och oflicerarne af Landtförsvaret
kunde få flera Riksdagsmän.
§8.
Här hade bordt bestämdt utsättas, att hvarje valkrets skall, med de
undantag, 17 § utsätter, välja 2;ne Riksdagsmän, hvaraf en åtminstone inom
den ålder, som för inträde i Äldre Kamaren erfordras, på det att brist
å sådane ej må uppstå. Kretsarne böra ej göras vidsträcktare, emedan eljest
torde komma att saknas både de väljandes personliga bekantskap med
den valde, och dennes med orten. När en af kretsens Riksdagsmän får,
enligt 10 §, väljas utom hans område, så behöfver detta ej heller vara allt
för vidsträckt.
§ 9.
Enligt anmärkningen vid § 1 mot skillnaden mellan Lagtima och Urtima
Riksdag, borde Äldre Kamarens ledamöter fortfara med sin befattning
under 5 hvarannan näst påföljande Riksmöten.
§ 10.
Genom stadgandet, att valkretsarne skola välja medlemmar till hvardera
Kamaren, med olika och högre fordringar utom åldern, för behörighet
till den äldre, har man ålagt valmännen ett besvärligt tvång, utan att
ändock säkrare komma till det mål, man söker, nemligen att den Äldre Kamarens
Riksdagsmän skola i högre mått ega samma egenskaper, som den
Yngres ledamöter. Då blott 2:ne Riksdagsmän tillsättas af en class, såsom
Sjöförsvarets, så skall det ena Ombudet höra till den Yngre och det andra
till den Äldra Kamaren. Om nu en Commendeur-Capitaine valdes till ledamot
af den Äldre och en Amiral af den Yngre Kamaren; och om sådant
skedde med flit, för att gifva en så kallad opinionsyttring, månne
det icke skulle störa det goda förhållandet mellan de båda representanterna
af samma vapen, och med detsamma förringa gagnet af deras utväljande?
Dylikt kan äfven, utan uppsåt, hända bland andra embetsman, der
valkretsarne äro flera: så att Biskopar, Öfverstar och Landshöfdingar kora
-
17Sr tilt Constitutions-Utskottets Memorial, N.-o o.6.
a5
ma i Yngre Kamaren, under det att Prostar, Öfverste-Lieutenanter och
Gollegii-Kåd sitta i den Äldre, samt slutligen att rikare godsegare och mera
erfarne Riksdagsmän befinna sig i den Yngre, under det att mindre
förmögne, och de, som första gången deltaga i ett Riksmöte, äro ledamöter
af den Äldre. Tili dessa olägenheters förekommande synes lämpligast vara,
att bland de ledamöter af någon dass, hvilka äro 35 år gamla, fyllas
Iedigheterne i den Äldre Kamaren, a) bland embetsmän och prester af
dem, som innehafva de högsta befattningarne, eller längst utöfvat jemlika;
b) af Borgare-Ståndet, Borgmästare och bland idkare af borgerlig näring,
ett visst antal, som betala den högsta bevillningen, dernäst de, som längst
varit Riksdagsmän, och sluteligen de, som längst utöfvat borgerligt yrke;
C) bland faslighelsegare utom Bonde-Ståndet, den, som under sednaste skatteår
betalt den högsta bevillningen; och d) bland Bonde-Ståndet, deri,
som bevistat de fleste Riksdagarne, eller, när denna foidelningsgrund icke
är tillräcklig, den, som innehar någon af de i 22 § 2 mora. uppräknade
egenskaper, eller slutligen är äldst lill åren.
Ora denna anmärkning god kännes, så böra föreskrifterna om de egenskaper
och den större förmögenhet, som fordras för inträde i> den Äldre
Kamaren, utgå ur §§ 14, 17, 20, 22 och 26. — Orden "ehvad han är"
förändras till "antingen han är.”
§ 13-
Då egare af Stadsfastighet representeras i Borgare-Ståndet, enligt 5 §,
så böra ej Adelsmän få inom Ridderskapet och Adeln utöfva valrätt för
sådan egendom. När man utgår från grunden af Stånd, må man ej i til*
lämpningen sammanblanda deras representation.
§ 14.
Ingen annan Adelsman borde vara valbar än den, som antingen vore i
allmän tjenst, eller egde fastighet på landet, eller med ett ord vore verksam
medborgare, likasom för femte Ståndets medlemmar i 23 § stadgadt är.
Af de i § 13 anförde skäl, må ej i den förmögenhet, som fordras för
att bland Ridderskapet och Adeln väljas till ledamot af Äldre Kamaren, inberäknas
fastighet i stad.
Härmed instämmer föreskriften i 27 §, att Prest ej åtnjuter inom sitt
Stånd, valrätt eller valbarhet för någon fastighet, emedan han af andra
Stånd representeras.
Bih, till R. St. Prat. 184S. 3 Sami. tS Haft. 4
Hor till Cönstitutions-Utskottcts Memorial, Nio a6.
Den skillnad, sora § 13 gör mellan värdet på landt- och stadsegendom,
är lika litet iakttagen här sora i 20 och 26 §§.
§§ 16 och 17.
Om Utskottet hade vidtagit den af mig vid 10 § uppgifna grunden
för Riksdagsmäns fördelning mellan Kamrarne, så hade det undgått att förklara
Comministrar och Lärare vid Eiementar-Läroverken for uteslutna
derifrån, samt Professorer för ständiga ledamöter deraf.
Hvarföre må ej en Comminister eller Rector sitta i den Äldre Kamaren,
när en Bonde kan göra det?
Hvarföre skall en Lector, som är Kyrkoherdarnes förman, alltid sitta i
den Yng^e Kamaren, når de kunna höra till den Äldre?
Hvarföre skall en Professor ständigt vara medlem af den Äldre Kamaren,
när det kan hända Biskopar att blifva ledamöter af den Yngre?
§ 20.
Se anmärkningen vid 10 §, om vilkoren för inträde i Äldre Kamaren.
Då fast egendom på landet representeras af Adel, Bönder och 5:te Ståndet,
borde ledamot af Borgare-Ståndet, som skulle representera Stadsmanna-näring
och egendom, ej få inom sitt Stånd, väljas till Äldre Kamaren
för den fastighet, han på landet egel.
Angående skillnaden mellan värdet på landt- och stadsegendom, se anmärkningen
vid 14 §.
§ 22.
Se anmärkningen vid § 10, angående valbarhet till Äldre Kamaren.
§24.
Röster för fast egendom i stad och på landet böra ej få sammanläggas,
enligt anmärkningen vid 13 §.
§ 26.
Samma anmärkning, som vid § 10, angående fordringarne för Valbarhet
till Äldre Kamaren.
När prest ej är valbar för någon fastighet, eller embetsman af 5:le Ståndet,
för fastighet i Stad, (§ 27): så borde ej heller ofrälse fastighetsegare på
landet vara valbar i samma Stånd för fast. egendom i stad.
Hur till Constitutions-Ulskottets Memorial, N:o 16.
37
Angående skilnaden mellan värdet på landt- och stadsegendom, se anmärkningen
vid 14 §.
§ 28.
Angående Stats-Rådets ledamöter borde tilläggas: att de ej få tillträde
till det Stånds serskildta öfverläggningar, till hvilket de höra.
Justitiae-Råden, som ej få, lika med Stats-Råden, deltaga i Kamrarnes öfverläggningar,
borde åtminstone få deltaga i Riksdagsmanna-vaien. Hittills
hafva de fått vara lill och med Riksdagsmän.
§ 31.
Det är olämpligt att i en Grundlag åberopa en § af allmänna Lagen,
hvilken på annat sätt och oberoende at Grundlagen förändras. Då man gör en
omskrifning af 17 § 1 mom. Riksdags-Oordningen, hade rättelse härutinnan
bordt vidtagas, och motsvarande straffbestämningars införande i annan
stadga åt Lag-Utskottet öfverlemnas.
§§ 32. 33.
Ordet lagtima utgår.
§ 34.
Det synes vara olämpligt att till Högsta Domstolens omedelbara pröfning
öfverlemna tvisten om Riksdagsmanna-val, dervid omständigheter kunna
förekomma, hvilka bäst utredas i orterna. I första hand synas dylika ärenden
böra fortfarande pröfvas af Landshöfdingar och Consistorier, samt för Universiteten
hädanefter af deras Canzlerer.
§ 37.
Då Riks-Stånden hädanefter blefve 5, hvilkas fullmagter skulle granskas
inför Justitia>Ministern, i stället för de 3:ne Ståndens, som förut sådan
granskning undergått, och enär 4 dagar ansetts dertill erforderlige, enligt
Riksdags-Ordningens § 21: så torde väl 5 dagar, eller 1 för hvarje Stånd,
dertill hädanefter behöfvas.
§ 41.
Ordförandet på Riks-Salen borde ej vara bundet vid någondera af StatsMinistrarne.
De kunna hafva förfall eller vara till denna förrättning min
-
Hör till Constitutiöns-Utskottets MemorialIV:o 26.
dre tjenlige. Ddt vöre 110g, om man blott stadgade, att den främste närvarande
Stats-Råds-Ledamoten skulle i Konungens frånvaro föra ordet.
Sedan Uiksdags-Ordningen ej längre innehåller Ceremoniel för Riksdags
öppnande, så borde väl bestämdt utsägas, att det är Konungen, sota
genom vederbörande låter utfärda Ceremoniel för högtidligheten.
§ 42.
Skillnaden mellan Lagtima och Urtima Riksdag borltages.
§§ 45 öch 51.
Tillsatlsen af Handels framför Närings-Utskottet, synes vara både öfverflödig
och oegentlig; ty handel är en näring likaväl som landtbruk eller
handtverk.
§ 52.
Öfverskott och besparingar höra till Statsverkets tillgångar, och ingi
å följaktligen i slutsumman af dem, hvilkas begagnande hvarje Utskott,
som har med Stats-regieringen att skaffa, för sin del påräknar. Drätsel-Utskottet
bör följaktligen icke föreslå sätten att använda öfverskott och besparingar
för andra liufvudtillar, äu dem, hvilkas reglering till Utskoltet
hörer.
§ 56.
Tillåtelse för ett Stånd att inom ett annat välja Utskotts-ledamöter,
strider mot Ståndsgrundsatsen, ingår på allmänna val, och ledpr till hvarjehanda
olägenheter. Det kan derigenom hända, dels att i något Utskott
komma allt för mångå eller få, eller inga medlemmar af något Stånd, dels att
de medlemmar, som ett Stånd sjelft anser för de tjenligaste att sitta i de vigtigaste
Utskotten,blifvit, innan valordningen kommer till samma Stånd, borttagna af ett
annat och spridda i de mindre vigtiga Utskotten, eller insatta, der deras egenskaper
göra dem mindre nyttiga. Då intet Stånd kan veta hvilka ledamöter, som äro
qvar att välja på, förr än det blifvit underättadt om de föregåendes val; så
kan intet sådant ske samtidigt, utan det ena Ståndet måste vänta på fulländningen
af det andras valförrättning. — På hvilkendera sidan är företrädet
antingen på deras, som välja förr eller sednare? Hvilket Stånd skall
börja eller slula? Skall det ske i omgång för hvarje Riksdag, eller hvarje
val? eller derom lottas för tillfället? Till hvilka misstag, uträkningar och
ränker kan ej ett sådant valsätt föranleda, tidspillan obeiäknad? Huru
Hör till Constilutions-TJtskoltets Memorial, N.o 26.
sitall man, under väntan på hvarandra, hinna atr, under löpande Riksdag,
genas fylla de ledigheter, som genom hvarjehanda hinder och förfall inträffa
?
Om denna stadga borttoges och hvarje Stånd skulle välja inom siira
ledamöter, så sluppe man äfven den besvärliga föreskriften, alt flere än de
röstandes halfva antal erfordras för giltigt val af ledamöter utom Ståndet.
§ 60.
I stället för bivista Rikets Ständers rådplägningar och beslut, torde
böra begagnas uttrycken : öfvervara Kamrarnes öjverläggningar eller beslut,
hvilka äfven närmaie öfverensstämma med ordalagen i 41 § Riksdags-Ordningen.
§63.
Sedan hvarje Utskott, som motsvarar någon gren af Statsförvaltningen,
skulle få till en del samma befattning, som Slats-Ulskottet för närvarande
eger, så borde det äfven, enligt 30 § i mitt förslag, hafva tillgång till en
eller flera sakkunnige personer, dem Konungen förordnar att Utskottet
med erforderliga upplysningar tillhandagå, likasom en ledamot af StatsContoret
för närvarande gör i Stats-Ulskotlet och vid Revisioner. Dessa
af Konungen förordnade ombud borde fördenskull vara skyldige och berättigade
att i öfverläggningarne, men ej i besluten, deltaga. ConstitutionsUtskottet,
som ej godkärit delta förslag, men likväl ansett upplysningar
behöflige, har velat berättiga Utskotten att i stället inhemta dem af enskilde
medborgare, utan att vid någon påföljd förpligta desse till hörsamhet
och utan att tillerkänna dem någon ersättning för tidsspillan och kostnader.
Hvad trovärdighet kunna dessutom enskilde personers uppgifter
förtjena, jemnförelsevis med embetsmäns, hvilka af Konungen förordnats?
§ 71.
Bibehållas grundlagens ord: dock stånde hvarje ledamot öppet, i stället
för dock må hvarje ledamot stå öppet.
§ 72.
1 sisla momentet synes "definitivt beslut” böra förändras till "sitt beslut”,
emedan ett sådant, som är underkastadt ändring i Yngre Kamaren
och jemkning eller omröstning i förstärkt Utskott, ej lämpligen torde kunla
kallas definitivt.
flor lill Constitulions-U! skotte s Memorialj N.-o a6.
§ 73.
Införandet af meningen : såsom, rörande något af de i Regerings
Formens
66, 6g, jo, yi och 72 SS upptagne ärenden, pi det ställe,
hvarest hon nu står, ar ett misstag. Dessa §§ upptaga, hvilka de mål äro,
hvartill 3 Stånds beslut och Konungens samtycke ej göra tillfyllest. Frågan,
hvilka mål, som äro af beskaffenhet att kunna förfalla, är ej i nu gällande
Grundlag bestämdt afgjord.
Val af Utskotts-förstärkuingar blifva, t är Stånden få välja på hvarandras
ledamöter, ännu besvärligare, för att ej saga overkställbarare, än Ulskolts-valen,
enligt anmärkningen vid 56 §.
§ 76.
Orden: Ledamot af en Riksförsamlingens Ramare torde böra förändras
till Riksdagsman och oroen: inom Kamaren sig tilldrager till tilldrager
sig inom den Ramare, dit han hörer.
§ 81.
I fråga om hvarje Stånds serskilda rättigheter borde hädanefter såsom
hittills erfordras samtlige Riks-Ståndens, hvart för sig, och ej samfäldt, fattade
beslut. Utskottet har blott upptagit Ståndens representationsrätt, men
med stillatigande förbigått deras öfriga, i 114 § försäkrade, rättigheter. Dessa
böra, efter min formening, hvarken gifvas till spillo, eller hädanefter
behandlas annorlunda än hittills, med undantag af den förbättring, Utskottet
föreslagit for represenlations-frågorna, eller att det Stånd, saken rörer,
skall yttra sig först och med öfvervägande flertal samtycka lill förändringen,
innan hon till pröfning hos de öfriga Stånden förekommer.
§ 88.
Utskottens betänkanden borde väl, till säkerhet för Ordföranden, åtminstone
conlrasigneras af Secreteraren. Hvarföre skall ej, jemte Ordföranden,
främsta ledamoten af hvarje Stånd, till hvilket lian icke hörer, hädanefter
såsom hittills underskrifva? Utan tvifvel derföre, att det, genom
de olämpliga Utskotts-valen, är osäkert, om ledamöter af alla $iånd komma
att linnas i hvarje Utskott.
§§ 92, 93, 94, 95, 97, 105 och 106.
Skillnaden emellan lagtima och urtima Riksdag bör, en!i0t anmärkningen
vid 1 §, försvinna.
Hör lill Constilulions-U tskotxts Memorialj N.o x6.
§ 101.
Ordförande i alla Nämnder och bland Valmän, hvilka under Riksdag
sammanträda, borde utses likasom Utskottens Ordförande, enligt § 57. Endast
Revisorer, sorn sammanträda mellan Riksdagarne, och der personalen
är oviss, kunde härifrån göra undantag.
§ 109.
Orden lagligen vald äro öfverflödiga, och skulle möjligen kunna misstyd
as till hinder för den Riksdagsman, öfver hvilkens val besvär blifvit
anförda.
§ no.
Sista ordet i 1 momentet fattas borde rättas till fattats.
Förslaget till ändringar i Regerings-Formen.
Dessa äro ej blott redactionsförändringar, såsom (överskriften antyder,
utan äfven ändringar i sak. Se t. ex. §§ 95 och 114.
§§ 52, 56, 69, 71.
Riksens Ständers Kamrar" synas lämpligare böra heta ''Riksförsamlingens
Kamrar.”
§§ 58, 59, 70, 96, 103, 106, 108 och 109.
Skillnaden emellan lagtima och urtima Riksdagar borttages.
§ 95.
Norriges Grundlag, § 46, uppdrager åt dess Högsta Rätt att, om vederbörande
underlåta Riksdags-kallelses utfärdande, derom besörja. Detta synes
ock hos oss, när förändring skulle göras, hafva varit det lämpligaste.
Att flera olika, i hufvudstaden till en del icke befintliga, myndigheter hafva
denna befattning, kan om samma sak föranleda olika Kungörelser, utfärdade
på olika dagar, alldeles som det nu händer med Hof-Rätternas Circurlairer.
Det synes ej heller med god ordning öfveienstamma, att underordnade
myndigheter utfärda en sådan kungörelse. Har bon blifvit underlåten
af verkställande magiens högs le utöfvare, och derföre öfverlåten tffl
Sa
Hor till Constitutions-Utskotlets Memorialj It.v 26,
deri oberoende Domare-magten, så synes det vara hennes högste utöfvare,
utgörande en i hufvudstaden befintlig och i Konungens namn handlande
myndighet, som bör sig dermed befatta.
§ 114.
Hvad den formella behandlingen af Stånds-frågor beträffar, åberopas
anmärkningen vid § 81 af Utskottets förslag Lill Riksdags-Ordning.
Men Utskottet har i sak gjort högst betydliga förändringar i 114 §,
hvarå Riks-Ståndens uppmärksamhet destomera bör fästas, sorn öfverskrift
ten blott nämner i?ecfoc£/o72.y-förändringar.
Utskottet har uteslutit Femte Ståndet från delaktighet i denna §. År
sådant förenligt med den jemnlikhet, som borde detsamma i förhållande
till de öfriga medgifvas?
Utskottet har från den nuvarande ordalydelsen uteslutit orden förmoner,
rättigheter och jriheter3 samt med detsamma från delaktighet i denna
§ i verkligheten uteslutit äfven Borgare- och Bonde-Slånden, hvilka ej
hafva några privilegier, som under denna benämning äro meddelade.
Privilegier egas för närvarande icke blott af Presterskapets utan af
Preste-Ståndetj Professorer, Lectorer, Rectorer och andre Skol-lärare, sool
■eke äro Prester, derunder jemväl inbegripna. Genom det uttryck, Utskottet
begagnat, hafva dessa blifvit uteslutne, och skulle, om förslaget antoges,
pörlora sina grund-lagliga rättigheter.
Genom uttrycket Borgerskapet, i stället för Borgare-Ständet, har Utskottet
från delaktighet i 114 § uteslutit en del af Ståndets nuvarande medlemmar,
nemligen alla Borgmästare, en del Magistrats-personer och fjerdepartsegare
i Fahlu Bergslag, hvilka icke äro Borgare^ samt äfven en del af
dem, som skulle blifva Ståndets Ledamöter, nemligen fastighetsegare i stad,
hvilka hvarken voro borgare, eller val-berättigade i annat Stånd.
Genom uttrycket Allmogen har Utskottet deremot tilldelat Stånds-räfctigheter
åt flera, än som för närvarande höra, eller, efter Utskottets förslag,
skulle komma att tillhöra Bonde-Ståndet. Dit höra ej landlbönder, eller
de, som arrendera annans jord, utan att hafva någon egen eller vara åboer
på krono-hemman. Men till Allmogen böra landtbönder utan tvifvel räknas.
Man invänder måhända, att det obestämda ordet Allmogen redan begagnas
i 15 § Riksdags-Ordningen. Men der står det i en förbindelse med andi a
ord, nemligen Allmogen i hvart Härad välje, efter hemm antalet 3
hvil
-
H'år till Conslilulions-Utskoltcts Memorials Nio 26.
33
hvilken visar, att det blott är den, sora hemman häfver, hvilken är valberättigad.
Slutligen har Utskoitet, genom den nya 114 §, förmenat Konung och
Sländer alt hädanefter gifva några nya privilegier åt Ständen. Hvarföre
skulle det vara betänkligare att förunna privilegier åt dem, än åt någon
eiman Corporation eller enskild inan i Riket?
Jag hemställer vördsamt, alt Riksens Sländer måtte lemna 114 § oförändrad
i sak.
Då jag med Utskottet varit ense om förslagen, har jag dock i vissa
fall icke kunnat instämma i de derföre andragna skälen. Men blott en af
dessa händelser anser jag mig böra serskildt anmäla.
Alldenstund Utskottet utgåLt från de nuvarande Ståndens bibehållande,
så hade det Femtes upptagande, jemte dem, allena erfordrat något utredande
försvar. Ville raan likväl ingå i någon bevisning af de gamla Ståndens
behörighet att qvarstå, så bade den, i min tanka, lika väl behöfts för
dé tvänne sista, som för de tvänne första Stånden, och beskaffenheten af
dessa då bordt betraktas något djupare, än sora nu skedt.
Slutligen anser jag Utskottet hafva medgifvit reservationsrättens begagnande
längre, än vederbordt.
57 § 1 morn., Riksdags-Ordningen, som tillåter reservationer vid Utskotts
utlåtanden till Riks-Slånd, begränsar ej delta tillstånd, men det kan
rimligtvis ej sträcka sig så långt, att andra grundlags-stadganden derigenom
öfverträdas. Enligt 56, 8l och 84 §§ Regermgs-Formen, må intet annat af
Riksdagsman väckt grundlagsändrings-lörslag till Riks-Stånden ingifvas, än
det, sorn Constitulions-Utskoltet tillstyiker. Något undantag från denna
regel, till förmon för Utskottets egna ledamöter, har grundlagen icke
gjort. De hafva följaktligen ingen annan, eller bättre, rätt, än öfriga
Riksdagsmän. Utskottet gifver dera likväl en sådan, när det tillåter dem
att under form af reservationer bifoga grundlags-ändrings-förslag, sorn Utskottet
icke tillstyrker. Tvänne sådana medfölja nu, ett af Herr Cederschjöld.
och ett af Herr Ekholm. Det förra utgår väl ifrån den af Ulskot
Bill.
till R. St. Prot. 1845. 3 Sami. t i5 flii/t, 5
54
Hör till Constilutions-Utskottels Memorial, N.o 36.
tet gillade Sfåndsgrundsaltsen, men det andra strider äfven deremot, emedan
det är byggdt på allmänna val, oell begge hafva varit Utskottet underställda,
utan att antagas. Att det sednare förslaget understödes af samtlige
Borgare- och Bonde-Ståndets ledamöter inom Utskottet, gör ej reservationen
lagligare, emedan flere reservanter, förenade, ej hafva bättre rätt än
en för sig.
Antager man, att blott Constitutions-Ulskottet tillstyrkt någon förändring
i National-Represenlationen, må reservanter i den vägen göra alla
möjliga förslag, så kommer man längre än förfägtarne af denna mening
troligen sjelfve vilja gå. Då skulle man nu icke blott kunna få alla möjliga
variationer af representationer, grundade på Stånds- eller allmännna val,
eller sammanblandning af bägge; eller om man håller sig blott till det
Sednare slaget allena, få valrätt och valbarhet föreslagen åt den s. k. fria
ejvinnan, fastän Utskottet det icke tillstyrkt.
Att något Stånd möjligen kan, såsom sin gemensamma tanka, upptaga
någon Riksdagsmans af Utskottet underkända grundlags-ändt ings-förslag, berättigar
icke honom att i form af reservation på förhand frambära det till
alla Stånden. Ett Stånds gemensamma tanka har för sig Grundlagens uttryckliga
tillåtelse; och om nya förslag deruti innefattas, så är det åtminstone
ett Stånd samfäldt, sorn är molionair, likasom det i annat fall antingen
är Constitutions-Utskoltet gemensamt, eller Konungen allena, som utöfvar
rättigheten att till Stånden ingifva dylika förslag.
Jag tror följaktligen, att rättigheten till reservationer mot grundlagsändrings-förslag
ej sträcker sig längre, än att anföra skäl deremtt, och äfven
anvisa utvägar att på annat sätt ernå det mål, som eftersträfvas; men ingalunda
att föreslå nya grundlags-paragrapher eller ny ordalydelse i de
gamla.”
Uti den del af nästförestående reservation, som rörer reservationsrättens
utsträckning till fullständiga redactionsförslag, hafva Herrar Tersmeden
och Stjerngranat med Herr von Hartmansdorff' sig förenat.
Af Herr Biskopen Doctor Hallström: ”Uppå de skäl, som under si st
lidne
Rikdag gjorde sig hos 3:ne Riks-Stånd gällande och då äfven utförligt
utvecklades, har jag ansett, alt vid ombildning af den Svenska Natio
-
lior till Conlitulions-Utskotlcts Memorialj N.o 26.
nal-Uepresentationen borde ej den grundval rifvas, som redan af ålder finnes
derför gifven i den Svenska Ståndsförfattuingen, och som, med samhällets
utveckling uppstånden och med den i flere momen sammanhängande, vill
vara icke allenast för reformens åvägabringande den mest tjenliga och användbara,
utan äfven under hänsigt ej mindre till våra ännu varande
samhällsförhållanden och seder, än till vår verkliga Nalionalbildning i sig
sjelf den rätta, samt den ulan alla vådor trygga och tillförlitliga. Det
lörslag, som nu öfverlemnas till Rikets Ständers bepröfvande, utgår ock
från det bestående oell har, i det derigenom öppnas en vidgad representationsrätt
såsom ock lordelarne af en både enklare behandling och större
samstämmighet i afgörandet af de vid Riksdag lörekommande ärenden,
tillika den icke mindre sanna utmärkelse att med synnerlig våldsamhet
omhägna samtelige Riks-Ståndens politiska rättigheter och under en ny
form återförsätta dem i inbördes jemnvigt, med den noggranna billighet
och rättvisa, som förtjeuar ett gynsamt afseende och väl må erkännas vara
ett oafvisligt villkor för framgången af en stilla, och dock djupt ingripande
förändring af ett lands representativa författning. Men jag har. tvekat att
lemna mitt fulla, o\illkoi liga, bifall lill den högst egna Kamarbildning,
som förslaget upptager; och ju mer man enligt de begrepp, som hemtas från
andra länders likartade institutioner, skulle här vilja uppdaga liknelser af ett
Tvåkamar-system, desto mer befarar jag, att man kommer att sakna, hvad
man väntar. Sammansättningen af så väl den äldre som yngre Kamaren
liknar nog mycket en väfnad af olika färgade trådar, som derför är utan beslämd
färg, men spelar skiftande för olika dagrar. Ej annorlunda är förhållandet
med de föreslagna Kamrarne, icke mindre den äldre, än den
yngre. De sakna båda sin bestämda caracter. De drag, som man efter
vanliga föreställningar skulle vilja upptäcka hos den ena, såsom uttryckande
dagens opinioner, eller hos den andra, såsom afbildande en betänksam
Senat, låta sig ej hos någondera med säkerhet återfinna. Begge skola ofelbart
komma att vid olika Riksdagar förete högst olika skepnader. Med
hvad härvid framträder i hela egenskapen af en större våda, det är mindre
den på alldeles oförutsägligt vis omskiftande spänningen emellan de
båda Kamrarne, än den gifna, åtminstone icke lätt undvikliga, oupphörligt
återkommande och underhållna slitningen inom hvardera af dessa, utaf så
heterogena element sammansatta Kamare, och hvarutaf väl följden kunde
blifva, att utslaget i de vigtigaste Riksdagsämnen foll å båda ställena i
några få Representanters händer.
56
lior lill Constitutions-Utskottets Memorial, N.o 26.
Från desse mina betänkligheter har jag icke förmått fullkomligen lös»
göra mig och jag har derföre trott mig böra dem öppet uttala. Men jag
har dock ä andra sidan icke kunnat deraf hemta bestämd anledning att
underkänna den i förslaget framhållna Kamar-bildningen, helst jag jemväl
uti densamma från en annan sida med villigt bifall bemärkt samma framträdande
jemnmått af rättvisa och politisk betydenhet, tillerkänd ulan åtskillnad
åt alla till representation berättigade. Och om det är en sanning,
att i Sverige saknas tillförlitliga och sanna element lill en Öfre Ramare
med trygg och fast förmåga att tillbakahålla det rörelse-begär, som förmenas
oroa hvarje Nedre Ramare, om det är förgäfves, och förr eller sednare
blir ett alldeles fruktlöst försök att igenom blotta theoriens eller speculationens
hjelpmedel tillskapa en ersättning för hvad icke i verkligheten och
på historisk väg är att tiilgå, om änteligen hela institutionen af en stark
Öfre Ramare mindre väl sammanstämmer med ett, vid friheten vant och
med henne förtroget, folks democratiska riglning, så .'kall raan, med mig
öfverlygad om den rika mångfald af representativa författningar, hvari da
serskilta folkens egna samhällsförhållanden låta utbilda sig, finna sig alltmer
böjd att, försonad med det uppgjorda förslaget till Ramrarncs sammansättning,
deruti erkänna, icke den motsvariga bilden af ett noga afvägdt
Tvåkamar-system, ulan fast heldre ett i tvänne, föga disparata, hälfter fördeladt
Enkamar-system,' och dermed tillika bemärka i båda Utskottens sammansättning
en annars sannolikt förskymd följdrigtighet, och jemväl i det hela
en närmare öfverensstämmelse och frändskap med den Representations form,
sorn ännu är vår.
Men ur ingen synpunkt låter sig efter min föreställning godkänna den
hyllning af tidens materiella riglning, som förslaget innebär, då deri åt fastighels-egare,
de må i hvilket Stånd som lie!st vara röslberätiigade, tillerkännas
en i samma mon ökad rösträtt, som dess egendoms hemmantal eller taxeringsvärde
tillväxer. All rättighet •— och väl icke i mindre målto den ifrågavarande
än någon annan — är dock i sjelfva sin rot oell grund personlig,
och med medborgerlighetens på inre qvalificationer egentligen grundade
rätt kan väl alding med fog något hemmantal eller taxeringsvärde ställas i
den jemnbredd, som skulle de sedan med lika steg framskjuta på samma
bana och till lika höjd. Helt annat är dock förhållandet härutinnan i främmande
länder, och om det än i kraft af lag är en Svensk i flera fall återkommande
egendomlighet, att ju större egendom innehafves, ju större är ock innehafvarens
rösträtt, så borde dock, i enlighet med hvad elfven i sin ilion börjafc
ske, delbom från billighet och rätt befinues afvika, snarare rättas än bibehållas.
Tior till Constitulions-Utskoltets Memorial, N.o 26.
37
Hvad Bonde-Ståndet och dess Riksdagsmannaval beträffar, har förenämnde
egendomlighet, hvilken lika mycket tjenat alt utsträcka valratten till den mindra
förmögenheten, som att förringa dess inflytelse, väl icke varit af någon egentligen
menlig inverkan, enär, oberäknadt att icke der gemenligen en större skilnad i
förmögenhet egt rum, berörde val varit medelbara. Men inom de bildade classerna,
och hvarhelst valen äro omedelbara, gäller icke detsamma. Der eger medborgerlighelen,
äfven föga bemedlad, sin högre vigt och politiska betydenhet,
med giltiga anspråk alt icke undertryckas; och likasom, jemnlikt förslaget, aldrig
genom embete och tjenst valrätten låter sig högre förstärka, än att en tredubbel
rösträtt erhålles, så synes mig enahanda förhållande böra ega rum, i
afseende på faslighet, belägen inom samma valkrets. Utan all begränsning
ör deremot den större ökade rösträtt, som blifvit den större hopade förmögenheten
tillerkänd, nog förnärmande för den personliga rätten, som är inskränkt
till ett ringa hemmantal, och kan vid sträng jemnförelse svårligen
anses annorlunda än såsom en främmande inkräktning på den sednares gebit.
De mindre anmärkningarne, som kunna för öfrigt vara att göra, må
icke här finna sin plats.’*
1 denna reservation har Herr Tersmeden instämt.
Af Herr Professor Fries: ”Det är lätt förklarligt, om bland flere sjelftänkande
Ledamöter olika åsigter uppstå i några speciella detaljer, ehuru
de äro ense i principen, nemligen i föreliggande betänkande,att hvarje iSverige
nu antagligt representationsförslag måste grunda sig på Stånds- eller
Klass-val, då vi sakna elementer till en fast, caractersskild öfre Kamare,
såsom Englands, Norra Amerikas, — och då upphäfvandet på samma gång
både af Stånds-representalionen och af Slånds-valen vore både ett för stort
t?ch vådligt steg. Som likväl en återremiss med anmärkningar är det vän»
ligaste emottagande, närvarande betänkande kan vinna, så ligger icke den
vigt på mina åsigter, alt mig tillkommer reservera mig i mindre väsendtliga
delar, då tillfälle i alla fall lemnäs i Ståndet deröfver yttra mig. Endast
tvänne väsendlligare bestämningar, uti hvilka jag varit af olika mening,
har j*g ansett mig böra anmäla, icke i hopp att göra denna gällande,
utan af pligt att öppet uttala min öfvertygelse;
38
Flor lill Conslitulions-Utskottets Memorial, N o 76.
1. Uti öfvei läggningarna om bildandet och sammansättningen af det
Femte Ståndet har jag icke deltagit; och afvika mina åsigter deruti, att jag
anser hvarken Regeringens eller Rikets Ständers endast förvaltande och
verkställande tjenstemän, vare sig sorn enskilde eller corporatiouer, tillkomma
representations-rätt i kraft af sina befattningar, — blott så vida de tillika
tillhöra något af nuvarande Riksstånd, då de icke representera några
tjenstebefattningar, utan de för Statens bestånd och utveckling vigtigaste intressen.
1 sin förra egenskap äro de endast Regeringens organer; Konungen
är deras representant, till hvilken de i allt, hvad angår deras befattning,
ega direct vända sig. Man anser vanligen olämpligt, att desse i representationen
deltaga för att bifalla Regeringens, ofta sina egna, förslag; men
ännu olämpligare är, om Regeringens åsigter motverkas af dess egna organer,
—- om Regeringens egna tjenare såsom Corporation skola controllera
dess åtgärder. Detta måste i hög grad försvaga Konungens magt. Helt
annat blifver förhållandet, om de deltaga i representationen såsom delegerade
af något utaf Statens vigtigare intressen. Derföre tillerkänner jag dem,
och hvar och en, som ej tillhör något annat Riksstånd, valrä t och valbarhet
för sin fasta egendom. — Denna uppfattning synes mig stå i full consequ?ns
med besluten, f. e„ att ingen af Preste-Ståndets Ledamöter eger representationsrätt
för sina privata fastigheter, huru stora som helst, emedan de representera
religionens och vetenskapernas intressen, och icke några privata.
De embetsman, såsom Domare- och Läkare-corpserne, hvilka icke ensamt
tillhöra verkställande magten, tillkommer på samma grund representationsrätt;
men de böra, efter min åsigt, upptagas i nuvarande Ständ, eller hellre
såsom fristående, såsom ett cement, som sammanbinder de större corporalioner,
hvilka utgöra nuvarande Riksstånd. Följaktligen representerar 4-'de
och 5:te Classen, efter min uppfattning, endast fast egendom på landet;
och deruti antager jag gerna tvänne Classer, då de större jordbrukarnes intressen
ofta äro motsatte de mindres eller allmogens, så väl för att bereda
de förra fördelarna af directa val, som för att tillförsäkra allmogen dess eget
deltagande i representatiouen. Och då Bonde-Ståndet väl icke nu mer
anser för en vinst för sig att ej få välja dem, som varit i Rikets tjenst, anser
jag detta förslag från dess sida ej böra möta motstånd.
2. Öfver bildandet af Äldre Kamaren har jag framställt en annan isigt.
Det kan icke döljas, att närvarande representationsförslag är ett enk»~
mar-system, fastän öfverläggningarne skulle ske på tvänne rum, då båda»
Ledamöter äro valde af samma valmän. Det är klart, alt hvarje valkrets
till båda Hamrarne väljer män af lika grundsattser och åsigter. Hvarken
Hor till Constitutions-Ulskoltels MemorialN.o 26.
någon skillnad i ålder, eller förmögenhet, eller rang grundlägger häruti någon
skillnad. Ojemförligt enklare blefve valsättet, och vida större garantien
för mognad, consequens och erfarenhet, om i Äldre Kamaren inträdde den
hälft af hvarje Class, sorn flesta gångerna åtnjutit föi troendet att blifva ånyo
vald till Representant, det vill saga de, som bi vistat de liesta Riksdagar. Ingen
vunne då inträde i Äldre Iiamaren såsom ledamot för flera Riksdagar, förr
än han en eller annan Riksdag ådagalagt sin skicklighet; — genom att oinedelbart
invälja någon lill Riksdagsman i Äldre Ka maren for Fem Riksdagar,
kunde man lätteligen komma i eifarenhet af, alt man misstagit sig
på dess förmåga.”
Af Herr Professorn Doctor Reuterdahl: ”Under erinring af hvad,
60m är stadgadt i 81 § Riksdags-Förordningen, att Constitutions-Utskottet
endast skall föreslå sådana förändringar i Rikets Grundlagar, Äora äro högst
nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa”, hade jag måhända bordt afhålla
mig från deltagande i det förslag, sorn nu till Riksens Högloft. Ständer
afgifves. Jag är nemligen mycket oviss, om de deri förekommande
väsendtliga förändringarne äro af den beskaffenhet, som åberopade § fördrar.
Denna ovisshet härleder sig frän min öfvertygelse, att det sätt, hvarpå
ett folk representeras, måste stå i det närmaste sammanhang med det sätt,
hvarpå samma folk inom sig är organiseradt» En förändring af det hufvudsakliga
i representationen kan ej skiljas från en förändring af det hufvudsakliga
i organisationen. Då jag är så långt ifrån att anse en lill de
innersta delarne af Sveriges organisation utsträckt förändring vara ”högst
nödig eller nvltg’>, att jag fastmera af densamma befarar de största vådor,
måste jag likaledes hafva de största betänkligheter vid en lika beskaffad
åtgärd vid representationen. Det föi träffliga 1 denna, länge erkändt både
af Svenskar och Utländningar, synes mig icke vara så obetydligt, och dess
brister, hvilkas tillvaro äfven må erkännas, förekomma mig ej så obotliga^
att en väsendtlig ombildning skall anses ”sorn högst nödig eller nyttig.”
Och beträffande möjligheten att verkställa en sådan, så äro af skäl, som
lätt inses och ej behöfva framläggas, tvifvelsmålen ännu starkare. Jeu*ie
denna allmänna tvekan, har jag en serskild angående några hufvuddelar af
det förslag, sorn nu framlägger. Att i en representation bilda ett Femte
Stånd, såsom en egen Sta'. - unction, utun att detta Stånd eger någon bestämd
motsvarighet i Stats-organismen, har sina svårigheter. Icke heller inses sä
4»
Hor till Constilutions-Utskottcls Memorial, N-o 26.
latt behörigheten af en representationens fördelning på tvänne Kamrar,
hvilka äro nästan alldeles likartade. Jag kan icke öfvertyga mig om ändamålsenligheten
af dylika genom konst tillkomna anstalter. Allt detta oaktadt
böjer jag mig för en vilja, som synes vara allmän och ger min röst åt
det förslag, som minst afviker från den gällande, till sina hufvudstycken
urgamla, ordningen, men anser mig tillika förpligtad att uttala min enskildta
öfvertygelse, att denna ordning både kan och bör bevaras såsom ett
godt och heligt arf från fäderna, med hvars läLtsinniga förspillande barnen
icke strafflöst äflas/’
Åf Herr Petré, under åberopande af följande 3:ne Portocolls-uldrag
A. B. C.
A.
Utdrag aj Protocollet, hållet hos Rikets Högloft.
Ständers Constitutions-Utskott den 23 December 18 44-
S. I). Herr Petré uppläste en reservation af (oljande innehåll:
Vördsamt anmäles följande reservation:
Inom den för trenne dagar sedan hällne Talmans-conference förekom
emot Constilutions-Utskottet anmärkning för den synnerliga långsamhet,
hvarmed Utskottets arbeten fortgå. En bland Talmannen ordade härom
med kraft och värma. Det tillhörde icke mig att deruppå ingå i fullständigt
svar. Jag meddelade blott den af Utskottets Ordförande lemnade upplysning,
att Utskottets Representations-Förslag förmenades blifva omkring
fjorton dagar härefter i ordning att lill Riks-Stånden ingå. Beklagligtvis
har Utskottet, genom dess för detta förslag lagda grund, gifvit Borgareoch
Bonde-Ståndens till Utskottet hörande ledamöter en frånstötande
anledning alt antingen uteblifva från Utskottet, eller ock vara tyste
åhörare af här förekommande öfverläggningar. Att söka utvidga Ståndsprincipen,
är i sjelfva verket nära nog detsamma, som att mera arbeta på
inskränkande, än befästande, af folkets frihet! Det är att sälta Statens,
det helas, lycka tillbaka efter vissa medborgare-classers fyrsiska, enskildta
välbefinnande. Personliga intressen, kast-fördomar och anhöriges önskningar
-
Hur lill Conslilutions-TJtskottels Memorial, N.-o 26.
gar erhålla sålunda ett högre inflytande, än dea politiska dygd, som bjuder
det lifligaste deltagande för allmänt val, det fullkomligaste tillbakasättande
af privata fördelar och öfver hufvud innefattar rent uppsåt, ofläckad
redlighet och manlig caractersstyrka. Nationer finnas — det är sant —
hvilka, i anseende till vissa utmärkande caraclersdrag, icke är mogne för
en högre grad politisk frihet. Men i denna politiska omyndighet befinner
sig icke Svenska folket. Det besitter lugn och alfvar! Det önskar en sansad,
men icke en oinskränt, democrati, väl vetande, att den sednare lätt kunde
upplösa sig i vild despotism. Det älskar sin Konung och sitt land och
känner sina pligter mot båda. Det är Thronens säkraste värn emot dem,
som, under föregifvet nit för Konunga-magten, endast hafva för afsigt att genom
deal sjelfva regera. “Jag känner,” säger Montesquieu, 'en klass, som är sig
lik i alla tider och i alla länder. Dess karakter”, säger lian, ”är öfverallt,
fruktan för Regent-dygder, åtrå att herrska, glömska af sina förbindelser,
begär att vinna personliga fördelar utan arbete, liknöjdhet för sanning,
förakt för medborgare-pligter, förtroende till egna svagheter, lättjans ärelystnad
och låghetens högmod.”
Ett reactionsparti bar vunnit ett betydande insteg vid Riksdagen och
Constitutions-Utskottet slräfvar nu i en absolutistisk rigtning. Här öfvas
en slags kappränning emellan de bördsadlige prrerogativen och de hierarkiske
anspråken. Dessa piaerogativ och dessa anspråk utgöra hufvudsak,
■— Nationens stora angelägenhet bisak! Men Statskroppen vinner icke på
detta sätt helsa och kraft. Den äfventyrar deremot ett högre inflytande af
osunda vätskor. Vårt samfäldta bemödande borde vara att handla efter sanna
rättsgrunder samt att, så mycket ske kan, söka undanrödja Ståndsskiinadernas
olägenheter och pri vilegiernas vinningslystnad och sedeslöshet. De sednares
upplifvande i en ny National-represeulation är ett vågstycke •—.
■— ett fortsatt motstånd till en sund Stals-Theori! Det är att, som Chinesen,
gå tillbaka, i stället för att framskrida till förädlingens mål! Så
visst, som det är att detta mål icke må lemnäs ur sigte, om Svenska
Riksförsamlingen skall kunna uppfylla sin höga bestämmelse, så visst är det
ock, att Riksdagens närvarande förslappning och Constilutions-Utskottets bearbetande
af Corporations-ideer och Ståndsandans hårdhjertade ingifvelser
gifva ökad näring åt det Ståndshat, som i sin fullföljd leder till hela Nationens
brutaliserande! Ex protocollo,
Karl Kullberg,
Bih. till R. St, Prat. 184S, 3 Sami., 15 Haft.
6
4a
rH'6r til' Constitutions-UtskoUets Memorial, IV.-o 16.
B
Utdrag af Protocollet, hållet hos Rikets Höglojl.
Ständers Constit ut iönsUtskott den 27 December 18 44-
S. D. Herr Petreé som jemte vice Talmannen Herr Brink uppkom,
uppläste en så lydande reservation;
”1 anledning af den discussion, som öfver min sista reservation inom
"Utskottet förelupit, får jag nu vidare reservationsvis anföra:
l:o Sveriges Ständer-försanding tillhör icke de Statsinstitutioner, vid
hvilka ögat fäster sig med stolthet och inbildniugskraften gerna dröjer. Äfven
de mest afgjorda loftalare öfver förflutna tider skola icke kunna förneka,
att Riks-Stånden städse varit i mer och mindre grad splittrade, och att
deraf upprunnit inbördes söndring, afund, vedervilja och slutligen hat. Broderskärlekens
christiina sinne och den sedliga känslan för en mild mensklighet
äro i de flesta vigtigare fall främmande för Riks-Slåndens till hvarandra
intagna ställning. Under den inom Constitutions-Utskottet häröfver
nyligen förekomne discussion, har visserligen Herr Presidenten von Hartmansdorff
yttrat en stridig åsigt och till och med gifvit det sublima namnet
kärlek åt här exempelvis omförmäldta förhållande, i afseende på Préste-Slåndets
märkliga eftergifvenhet för Ridderskapet och Adelns Önskningar;
men granskom närmare, huru härmed hänger tillsammans! Liksom Richelieus
förnämsta bemödande syftade att lyfta Frankrike öfver alla andra Stater,
så är ock nu Ridderskapet och Adelns och Preste-Ståndets högsta uppgift
att icke allenast hägna sina gamla Privilegier, utan ock tillskynda deni
en ökad inflytelse. För att vinna sitt ändamål sökte Richelieu på allt sätt
färsvaga och förödmjuka sine motståndare. Så söka ock Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet att till privilegiernes förstärkning, förkofran och
befästande, genom alla möjliga medel, upplifva och utvidga samhällets förut
mägtiga byråkratiska element, såsom varande det mest tjenliga att föi hindra
tidsenliga reformer. Richelieus oförsonliga caracter och omättliga äregirighet
bragle honom att, för hvad pris som helst, söka i magt och glans
öfverträffa alla sin tids Furstar. Det af Ridderskapet och Adeln samt Preståndet
beskyddade byråkratiska elementets förnämsta sträfvande går ut på
att dominera både Konungaväldet och folkmagten. Då nu de af Sveriges
Konung förespeglade förbättringar i Stats-skicket funnit varma och nitiska förespråkare
i Borgare- och Bonde-Stånden, har härigenom uppkommit en desto
eftertänkligare strid, som de krigande ä ömse sidor lili icke ringa del
lior till Constilutions-Ut skottets Memorial, N:o 26.
43
beslå af naturliga bundsförvandter. Presterskapet utgår icke allenast hufvudsakligen
fran 1'olkt t, utan lefver äfven utom vid Riksdagarne, förnämligast medoch
genom folket. Ingenting vore således mera i s n ordning, än att Preste-Ståndet,
i stället för att, såsom i alia Statens lifsfrågor vanligtvis sker, vid Riksdagarne
kämpa emot Bonde-Ståndet, lefde med detsamma i intim förening
och med Bonde-Ståndet stridde för samhälls-ordningens förbättring. Dessa
båda Riks-Slånd förekomma deremot vid Riksdagarne såsom tvänne antipoder.
De isolera sig vid dessa allmänna möten helt och hållet och hafva
ingen annan gemensamhet än den, som kan härleda sig från platserne
kring Utskotts-borden, der deras delegerade icke sällan söka kullvotera hvarandra.
Huru under sådana omständigheter den ömsesidiga sinnesarten måste
vara beskaffad, skönjes bäst af Protocollen. De innefatta talande facta,
tillfyllestgörande bevis. Jag åberopar härutinnan å ena sidan det politiska,
med tj'st godkännande upptagna, helsningslah t i Preste-Ståndet vid
början af detta Riksmöte samt å den andra commentarierne öfver detta tal
inom Bonde-Ståndet samt der limade discussioner, i anledning af väckta
förslag, dels om en Synodal-Styrelses bildande, dels om Biskops-Embetenas
indragning. Af dessa förhandlingar röjer sig på ett alltför bedröfligt sätt,
huru ställningen vid Riksdagarne är mellan lärare och åhörare. Hvad
Kyrkan och det allmännas sak lida deraf, later sig bättre kännas, än heskrifvas,
och verkan i allt öfrigt af Preste-Ståndets närvarande delaktighet
o Do
i Representationen uppenbaras derigenom allt för tydligt!
Theologen och Kardinalen Mazarin förstod utan tvifvel, bättre än många
Generaler, att bilda och underhålla Armeer samt leda deras rörelser,
och äfven vår tid har icke saknat Prestmän med egenskaper, användbara
för hvarjehanda Statsbestyr. Men om likartade exempel i förening med
åtrå efter yttre utmärkelser m. m. kunna för många Klerker innefatta lockelse
att sätta Kyrkans tjenst å sido, för att deltaga i dagens politiska tvister,
så lemnäs dock dervid alldeles ur sigte de gudomliga sanningar, för
hvilka presterskapet bör lefva och verka. Bevis på ett dylikt förbiseende
af presterskapets höga bestämmelse lemnar det Representations-förslag, hvarmed
Utskottet nu är sysselsatt. Detta förslags antagande skulle omisskäuneligen
bereda obscuranlismen seger öfver upplysningen, ty att dels bibehålla
presterskapet i dess förut egande, skadliga, politiska egenskap, och afsöndra
detsamma från dess rent kyrkliga syftemål, dels ännu vidare utbreda
Byråkratiens med Adelsväldet nära förknippade inflytande, är ovedersägligen
att betrakta som en öppen krigsförklaring mot alla liberala ideer.
Christendomen åsyftar broderlig jemnlikhet, grundad på en innerlig och
lior till Constitutions-Utf kottets Memorial, N:o 226.
sedlig befrielse från egenkärlekens och ondskans magt. Constitutions-Utskoltets
representations-förslag har ett annat syfte. Det undertrycker det
moralbud och den rättsprincip, enligt hvilka den lagbundna frihetens fördelar
borde, vid National-Representationens ombildning, i möjligaste måtto,
efter jemnlikhets-grunder, tillfalla samhällets oförvitlige medlemmar. Det
hyllar börds-fördomarnes legitimitet och kast-intressenas företräde. Det
behandlar lägre Stadsborgare såsom omyndige, hvilka man mot deras vilja
bemödar sig att lyckliggöra och med tvång hindra från pligt-afvikelser.
Det flyttar Nationens cultur-period flere sekler tillbaka och söker gifva en
slags legalitet åt den starkares rätt ofver den svagare. Det är uttrycket af
den krassaste politiska materialism och banar en bred väg för Byråkratiens
skräckvälde.
Må emedlertid Constitutions-Utskottet eftersinna, att det i våra dagar
icke är den sansade friheten, som störer samhällens ro, men att Staternas
största fara deremot ligger i Stats-Corporationernes och Hierarchiens oaflåtliga
missbruk, till medborgerliga rättigheters förtryck. Må Utskottet jemväl
öfverväga, att det sanuolikt öfverskattat sina krafter, då det trott sig
kunna, efter egoistiska och reactionära åsigter, ombilda Svenska Nationalrepresentationen!
Må ändtligen Utskottet väl betänka, att under det ständiga
kretsloppet af lif och förgängelse, fortlöper likväl bildningens kedja
och att utvecklingen af ett folks lifskrafter ej, som den vissnande blomman,
förgås!” Ex protocollo,
Karl Kullberg.
C.
Utdrag af Protocolletj hållet hos Rikets Höglojl.
Ständers Constitutions-Utskott den 3i December 1844•
S. D. Herr Petre' uppläste en så lydande reservation:
”Den inom Constitutions-Utskottet vid detta Riksmöte vanligtvis i strängt
conservaliv anda afgörande, förseglade voterings-sedeln har, för den vigtiga
frågan om National-Representationens ombildning, hos Utskottet formerat
en majoritet, sorn nu består af en Collegii-President, tre Biskopar, tre Professorer,
en Kyrkoherde, två Militära tjenstemän, en Kammarherre och en
Kammarjunkare. Af denna majoritet hafva, vid Utskottets plenum den 27
De
-
Flör till Constitutions-Uiskottets Memorial, N.o 26.
45
December, minst tvänne ledamöter med en sä hög grad af omildhet och
utan tecken till ogillande af någon bland de öfrige, upptagit min i nyssnämnde
(Väga då afgifoa reservation, att jag nästan betvifla!', att ProtocoU
listen, oagtadt sin vitsordade, utmärkta skicklighet, skall till fullo lyckas
återgifva det dramatiska i sjelfva uppträdet af en i det yttersta stegrad
byråkratisk missbelåtenhet. Detta exempel bör i närvarande tidpunkt icke
gå förloradt, ty om det byråkratiska elementet redan nu förmår att på det
uppspirande trädet åstadkomma rätt betänkliga verkningar af bristande tolerans
och saknad humanitet, hvad skall man då icke hafva att befara, i
fall detta träd en gång bildar en mognad stam?
Lika välgörande som luftströmmen i naturen, är den icke missbrukade
yttranderättens frihet för folklifvet och det constitutionella samhället.
Den renar dea sedliga atmosferen och skänker värma åt den eljest
ofta kalla jord, i hvilken medborgerlighetens planta växer. Först då uppstår
fara för allmänt väl, när partisinnet lyckas att nedtysta fria yttringar
öfver offentliga angelägenheter och att med egoistisk liknöjdhet qväfva
uttrycken af medborgerlig anda. En sådan hårdbjertenhet har man städse
alt frukta af Byråkratien, som är en afgjord fiende till all högre politisk
bildning och till den Statsborgerliga sjelfständighet, hvarpå den sanna fullmagten
egentligen hvilar.
Det här ofvanåberopade exemplet är af ingen vigt, om afseende endast
fästes på den individuella obetydlighet, som utgör dess föremål, men
är deremot ingalunda likgiltigt, då fråga blir att uppskatta egenskaperna
hos de män, hvilka nu, å Rikets Ständers vägnar, utarbeta förslag tili National-Representationens
ombildniug. Besitta desse män de för detta vigtiga
uppdrag nödiga egenskaper af storsinthet, lugn, oväld, fördomsfrihet och
behjertenhet? Ega de en växande känsla för medborgerlig frihet och personlig
sjelfständighet? Önska de att roed den lagbundna frihetens tillåtna medel
befordra vår tids ädla sträfvanden efter en högre bildning? Äro de
benägne att utur en hög omfattande synpunkt betrakta Sveriges Statsform
med alla dess närvarande olägenheter? Dessa och ännu flera frågor framställa
sig vid betraktande af Constilutious-Utskottets physiognomie. De
drag af ofördragsamhet och intolerans, jag deruti varseblifvit, ingifva foga
hopp om det upphöjda sinne, af hvilket man kunde förvänta eftergifvenhet
för Nationens billiga fordringar och benägenhet att med ädel försakelse
göra ett offer på fäderneslandets altare! Rättmätiga concessioner skulle
nu erkännas och värderas. De tillfredsställa icke mer, om segren måste,
Bih. till R. St. Fröt. 184S. 3 Sami i5 Haft. t
46 Hör li'l Constitutions -Utskottets Memorialj N.-o 16.
deni förutan, tillkämpas. Tiden är nu gynnande att med ära och bifall göra
uppoffring af Piiksskadliga Stånds-privilegier. En annan tid skall man
må bända icke ens kunna räkna sig till förtjenst, att frivilligt underkasta
sig en sådan uppoffring. Ex prötocollo,
Karl Kullberg.
STOCKHOLM, Ecksteinska boktryckeriet, 184 5.
Hor till Constitutions-Ulskottets Memorialj N.o 26.
1
Af Herr Ekholm: ”Emot Höglofl. Constitutions-Ulskottets nu till Rikets
Ständer aflemnade Förslag till representationens ombildning, får jag på
följande grunder mig vördsammast reservera.
Utskottets segrande hälft har nemligen grundat dess Förslag på bibehållandet
af den inom Nationen icke särdeles uppburna Ståndsrepresentationen
med tillägg af ett nyskapad t Stånd, bena randt det Femte. Emot
en så beskaffad sammansättning, om än sammanbragt inom färre eller tvänne
Kamrar, kunna med skäl många och vigtiga inkast göras. I historiskt
afseende lärer väl numera vara uppdagadt, att Sveriges närvarande Ståndsfördelning
icke kan sägas grunda sig på urgammal häfd. Sjelfva Stånden
hafva småningom uppstått och utbildat sig med ganska olika gestalter och
lynnen under särskilda tidehvarf. Deras inflytelse och politiska rättigheter
hafva knappt bättre stöd än statshvälfningar och tillfälligheter. I Statsrättligt
afseende förekomma såsom nödvändiga consequenser af den ide,
hvilken ligger till grund för detta system, att i allmänhet Börd, Embete
eller förmögenhets besittning gifva representationsrätt, antingen sjelfskrifven
eller, der val ega rum, bunden vid Ståndet eller corporationen;
att Ståndets eller corporationens Sändebud erhåller dess af
sig sjelf förstådda uppdrag att isynnerhet handla och rösta i dess
intresse; att de olika Stånden, huru än förblandade, rösta efter curier
och icke sällan äro afvigt sinnade mot hvarandra, och att,
antingen de splittra sig eller äro eniga, resultaten icke sällan utfalla
till det allmännas nachdel; hvarförutan det af förhållandenas natur
följer, alt Ständernas beslut, om de ock förbinda, likväl misshagade
medborgare-classer, hvilka icke åtnjuta politiska rättigheter. Olägenheterna
af Stånds-representationen äro dels, att det icke är möjligt beräkna
eller utmäta den andel, som bör inrymmas åt hvarje class-intresse, derest
man också vore lycklig nog att kunna ställa så till, att alla dessa corporations-intressen
erhålla förespråkare inom Riksförsamlingen, och dels,
hvad Sveriges Historia nogsamt bevittnar, att Samhället, hvilket måste erkännas
hafva många och vigliga intressen att bevaka, som ligga utanföre
corporationernas, ofta måste stå tillbaka, då Stånden slilas sig emellan eller
det lyckas dem att göra sine intressen företrädesvis gällande. Det är
också derföre en obestridlig sanning, att Svenska Nationen icke hyser förtroende
för denna inrättning eller igenom någon förändrad sammansättning
Bih. till R. St. Prot. 184S j 3 Sami. 16 Haft,
1
lior till Constitutions-Utskottets Memorial> N:o 16.
af Stånds-classer förväntar lyckligare resultater för National-andans högre
lyftning och fosterlandets stigande välstånd.
Då det Höglofl. Utskottet alltså företagit sig att antingen af obekantskap
med eller missaktning för detta rådande tänkesätt ytterligare förstärka
Stånds-inrättningen, föranlåtes jag deremot framställa åtskilliga anmärkningar.
Härvid förekommer i första rummet att, ehuru det icke lärer
undgå uppmärksamheten, hurusom de tvänne Stånd, hvilka åtminstone lill
antalet egentligen utgöra folket, eller i—tdelar deraf, nemligen städernas
invånare och Bonde-Ståndet, nog allmänt klaga deröfver, att de för närvarande
inom Representationen endast hafva beslutande-rätten till två fjerdedelar,
skulle dock hädanefter, enligt Förslaget, åt dem icke inrymmas
större andel än två femtedelar i beskattnings- och lagstiftnings-bestyren,
så att de skulle kunna af de trenne öfriga Stånden, till större delen bestående
af Embets- och Tjenstemän, öfverröstas, om icke alldeles förtryckas.
Redan härutinnan ligger en stor obillighet och skulle Svenska folkets
urgamla rätt att beskatta sig sjelft på sådant sätt alldeles tillintetgöras.
Det är visserligen ovedersägligt, att bildning och embetsmanna-skicklighet
icke kunna för en National-represenlation undvaras, men att inrymma
åt Statens löntagare., hvilka i dess förvaltningsbestyr för öfrigt utöfva
så stort inflytande, den öfvervägande rösten i Riksförsamlingen torde öfverallt,
der det skulle försökas, förblifva ett politiskt misstag. Vidare och
då det ifrågavarande förslaget åt det så kallade Femte Ståndet, hvartill
hänföras alla orepresenterade Tjenstemannaklasser och Ofrälse Ståndspersoner,
förunnat en lika andel med en särskildt Embetsmannaklass, eller
Preste-Ståndet, tycker man sig äfven finna, huru högt man än må uppskatta
detta Stånds oväld, insigter och politiska förmågor, att rättvisan
icke blifvit i allo iagtlagen. För sammansättningen af de båda Kamrarne,
hvaruti lika stort antal af alla Stånden skulle placeras, ligga visserligen
rättvisa och billighet till grund, men det förblifver likväl ett oupp1
ösL problem, huru den ene Kamaren skall kunna betraktas såsom mera
conservativ eller hysande vidsträcktare erfarenhet än den andra, fast qualificationeura
blifvit i någon mon olika. Dessa och många andra betänkligheter
hjava alltså verkat, att jag för min del icke deltagit i utarbetandet
af Utskottets förslag eller anser mig kunna detsamma i någon mon biträda,
så benägen jag eljest känner mig att, äfven med någon uppoffring
af egna åsigter i denna vigtiga Samhälls-angelägenhet, söka åstadkomma
något, som kunde förlika och förena de olika meningarne i frågan.
Hör till Constitutions-Utskottets Memorial, N-.o 26.
3
Då emedlertid de ojemförligt talrikaste tvänne Riks-Ståndens Ombud
vid början af innevarande Riksdag förklarat sig godkänna det ifrån förra
Riksmötet hvilande förslaget till National-representationens ombildning
och detsamma inom Rikets spridda landsändar blifvit omfattadt med synnerlig
uppmärksamhet, har jag för min del trott, att den princip, som
ligger för detsamma till grund, vore den enda giltiga, eller att Riksdagsmanna-bestyret
bör grunda sig på förtroende, uttryckt genom allmänna
val, deruti alla medborgare borde kunna deltaga, om hvilkas ställning i
Samhället, såsom den bestående ordningens vänner nöjaktiga garantier förefinnas.
Endast pä detta sätt kan den andra Regeringsmagten blifva förvissad
derom, att Folkets önskningar blifva uttryckta och på samma gång
den split och den misströstan undanrödjas, hvilka vanligtvis äro Ståndsrepresentationens
följeslagare. Om det erkännes, att en regeneration är af
nöden för att återställa jemnvigten emellan de serskilda intressena och upplifva
den medborgerliga anda, förutan hvilkas herrskande tillvaro en Nations
framsteg i bildning och industriel utveckling fördröjas eller uteblifva
, så torde något tjenligare medel än Representationens sammansättande
medelst allmänna val svårligen kunna utfinnas. Härigenom endast blifver
möjligt, att hvarje sannt medborgerligt intresse kan intaga det sjelfständiga
rum och den tillbörliga andel, som må detsamma förbehållas. Hvarje
annan godtycklig utdelning förblifver endast en inkräktning, ett obehörigt
tillvällande. Ingen lärer bestrida, att bildning och förmögenhet i alla händelser
utöfva så stor inflytelse inom hvarje samhälle, att någon skälig farhåga
för deras undertryckande icke bör hysas. Men stödd på ryggvärnet
af allmänt förtroende , skall deras välde säkerligen utvidgas till än större
båtnad för fäderneslandet.
Det torde likväl vara öfverflödigt att upprepa, hvad till försvar för
den allmänna Valprincipen blifvit yttradt uti inledningen till ConstitutionsUtskottets
Förslag och Betänkande N:o 38 vid förra Riksdagen, och hvilket
jag tager mig friheten i allo åberopa. De modificationer uti det från samma
Riksdag hvilande Representations-Förslag, hvilka skett i samråd med
talrika vänner till Represenlations-reformen af de resp. Riks-Stånden och
sorn nu underställas Rikets Ständer till behjertande, hafva härledt sig ifrån
omlankan att möta de hufvudsakliga inkast, hvilka emot samma Förslag
blifvit gjorde. De förnämsta ändringarne röra valbarheten till Yngre Kamaren
och sammansättningen af den Äldre. Man hade trott sig finna, att
den census, som i förra fallet låg till grund, vore alltför låg, hvadan be
-
4
Hor till Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 26.
mödandet derpå gått ut, att, utan att betaga de förut valberättigade deras
rösträtt, igenom en högre skattberäkning för öfrige samhällsmedlemmar
öka de garantier, hvilka af Förslagets motståndare äskades. All bestämmelse
härutinnan, ehuru såsom inskränkande af nödvändigheten föreskrifven,
måste alltid förblifva godtycklig, men dock icke orättvis, såsom lika
gällande för alla. I sednare hänseendet eller den Äldre Kamarens sammansättning
rörde anmärkningarne hufvudsakligen den omständighet, att
beståndsdelarne [voro enahanda med dem för Yngre Kamaren förutsatta.
Efterföljande Förslag innehåller härom förändrade bestämmelser, hvilka,
bedömda utan fördom, torde befinnas innebära ett bemödande att i dessa
omständigheter tillfredsställa reformens motståndare. Då, såsom en följd
af allmänna valprincipen, det stadgande blifvit bibehållet, att Äldre
Kamarens Ledamöter skola utses af den Yngre Kamarens, hvarigenom likasom
en brygga för det allmänna förtroendet blifvit slagen, har denna
grundsatts blifvit betagen all ovilkorlig inflytelse af valsättet, dymedelst
att Äldre Kamarens Ledamöter under Fem Riksdagar äro permanenta samt
måste uppsökas inom vissa cathegorier, om hvilkas i allmänhet conservativa
rigtning fråga svårligen lärer uppstå.
Som det blifvit mig anförtrodt att till Högloft. Constitutions-Utskottet
inlemna detta modifierade Förslag, och jag föreställer mig, att de derutinnan
uttalade grundsattser skola erkännas såsom riktiga och ändamålsenliga,
utan att sälta Fäderneslandets vigtiga intressen i våda, och under
hopp att vinna allmännare förtroende, har jag icke tvekat att underställa
detsamma Rikets Ständers bepröfvande; och innefattar detta Stadgandena
så väl uti närvarande Regerings-Form, som Riksdags-Oi dning, jemte Förslag
till Val-lag.
Refferinjrs-Formcn.
Sveriges Rike skall styras af en Konung och vara ett Arf-rike. Om
arfföljden stadgas i Successiuns-Ordningen.
§. 2.
Konungen skall alltid vara af den rena Evangeliska läran * sådan sorn
den uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Upsala mötes beslut
af år 1593 antagen och förklarad är.
Hor till Constitutions-Utskottetf Memorial, Nio u6.
5
§• 3.
Konungens Majestät skall hållas i helgd och vördnad; Hans gerningar
vare emot allt åtal fredade.
§. 4.
Konungen äger att allena styra Riket på det sätt, denna Regeringsform
föreskrifver; Inhemte dock, i de fall, här nedanföre stadgas, underrättelse
och råd af ett Stats-Råd, hvartill Konungen kallar och utnämner
kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade infödde Svenske Män af den
rena Evangeliska läran.
§. 5.
Stats-Rådet skall beslå af Tio Ledamöter, hvilka äge att alla der förekommande
ärenden öfvervara; ej må fader och son eller bröder på en
gång vara Ledamöter af Stats-Rådet.
O D
§• 6.
Af Stats-Rådets Ledamöter skola Sju vara Chefer, hvar för sitt Departement,
nemligen Justitiae-Stats-Ministern för Justitise-Departementet;
Stals-Ministern för Utrikes Ärendena för Utrikes Departementet;
En Chef och Föredragande Stats-Råd för Landlförsvars-Departementet,
hvilken tillika vare Konungens Rådgifvare i Commando-mål för Armeen
;
En för Sjöforsvars-Departementet, hvilken tillika vare Konungens Rådgifvare
i Commando-mål för Flottan;
En för Civil-Departementet;
En för Finans-Departementet; samt
En för Ecclesiaslik-Departementet.
Den närmare fördelningen af ärendena, Departementen emellan, bestämmes
af Konungen* genom en serskildt utfärdad, offentligen kungjord,
stadga.
Bland de Tre Stats-Råden, utan Departement, böra minst Två hafva
förvaltat Civil beställning.
§. 7.
Alla Regerings-ärenden, med undantag af sådane, som i 11 och 15
§§. omförmälas, skola inför Konungen i Stats-Rådet föredragas och der afgöras.
6
Hör till Constitutions-Utskottets MemorialN',o 16.
§. 8.
Ej må Konungen fatta något beslut i mål, hvaröfver Stats-Rådet höras
bör, derest icke minst Tre af Stats-Råden, utom vederbörande Föredragande,
tillstädes äro. Stats-Rådets samtlige Ledamöter, der de icke laga
förfall ega, skola öfvervara alla mål af synnerlig vigt och omfattning, som,
efter dem förut meddelade föredragnings-listor, i Stats-Rådet förekomma
och Rikets Allmänna Styrelse röra. Sådana äro: Frågor och förslag om nya
allmänna Författningars vidtagande, om upphäfvande och förändring af de
förut gällande, om nya allmänna Inrättningar uti serskildta Styrelsens grenar,
med flere af dylik beskaffenhet.
§.9.
Uti alla mål, som hos Konungen i Stats-Rådet förekomma, skall Protocoll
föras. Stats-Rådets tillstädesvarande Ledamöter böra, under ansvarighet
för rådslagen, till den påföljd, hvarom i 124 och 125 §§. vidare
stadgas, ovilkorligen till Protocollet sina meningar yttra och förklara; Konungen
dock förbehållet att allena besluta. Skulle någonsin den oförmodade
händelsen inträffa, att Konungens beslut vore uppenbarligen stridande
emot Rikets Grundlag eller allmän Lag, åligge det då Stats-Rådets Ledamöter
att kraftiga föreställningar deremot göra. Den, som cj serskild
mening till Protocollet anfört, vare för beslutet ansvarig, såsom hade han
styrkt Konungen att det beslut fatta.
§. 10.
Innan ärendena hos Konungen i Stats-Rådet föredragas, skola de, genom
nödiga upplysningars inhemtande från vederbörande Embetsverk, af
den Föredragande beredas.
§. 11.
Ministeriella mål, hvarmed förstås alla de, som angå Rikets förhållande
till främmande Makter, må Konungen låta bereda och handhafva på
det sätt, Honom lämpligast synes. Stats-Ministern för Utrikes Ärendena
tillhör att dessa mål inför Konungen föredraga och anmäla, i närvaro af
någon annan Stats-Rådets Ledamot. Är Stats-Ministern frånvarande, föredrage
den Stats-Rådets Ledamot, som Konungen äfven i detta fall tillkalle.
Sedan Konungen af desse Embetsmän inhemtat till protocoll anförda
råd, för hvilka de blifva ansvariga, falte Konungen, i deras närvaro, besluten;
åliggande det den dertill serskildt förordnade att Protocollet föra.
Hör till Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 26.
7
Af sädana beslut må Konungen låta till Stats-Rådets kunskap komma, hvad
Honom nyttigt synes, så att äfven någon kännedom af denna Riks-Slyrelsens
gren måtte hos Stats-Rådet finnas.
§• 12.
Konungen eger att i afhandlingar och förbund med främmande Makter
ingå, sedan Han, enligt föregående §., deröfver hört Stats-Ministern
för Utrikes Ärendena och någon annan tillkallad Stats-Rådets Ledamot.
§• 13.
Vill Konungen börja krig eller sluta fred, kalle då till ett utomordentligt
Stats-Råd Stats-Rådets samtlige Ledamöter, framställe för dem de
skäl och omständigheter, som härvid till öfvervägande förekomma, samt
aske deröfver deras yttranden, hvilka de skola hvar för sig, med den
ansvarighet 125 §. bestämmer, till Protocollet afgifva. Konungen ege derefter
makt att fatta och utföra det beslut, som Han för Riket nyttigast
finner.
§• 14-
Öfver Rikets Krigsmakt till lands och sjös eger Konungen högsta befälet.
§. 15.
Commando-mål, hvarmed förstås sådane, som Konungen i egenskap af
Högste Befälhafvare öfver Krigsmakten till lands och sjös, omedelbarligen
besörjer, må Konungen, då Han sjelf förer Riks-Styrelsen, afgöra i närvaro
af den bland Krigs-Departementets Chefer, till hvars Departement
ärendet hörer. Honom åligger, vid ansvar, att, då dessa mål beredas, sin
mening yttra öfver de företag, Konungen besluter, samt att, då hans -me
ning
icke med Konungens beslut öfverensslämmer, lora sina yttrade betänkligheter
och råd till protocoll, hvars riktighet Konungen medelst Siri
höga påskrift besanne. Finner nämnde Embetsman dessa företag vara al
en vådlig riktning eller omfattning, eller grundade på ovissa eller otillräckliga
medel att dem utföra, tillstyrke han jemväl, att Konungen ville
kalla, till ett Krigs-Råd deröfver, Tvänne eller flere af de närvarande högre
Militära Embetsmän, Konungen dock obelaget, att, å denna tillstyrkan
och, der den bifalles, å Krigs-Rådels till protocoll anförda tankar
göra det afseende Honom godt synes.
8
Hör till Conslitulions-Utskotlets Memorial, N:o 26.
§• 16-
Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och
orätt hindra och förbjuda, ingen förderfva eller förderfva låta, till lif,
ära, personlig frihet eller välfärd, utan han lagligen förvunnen och dömd
är, och ingen afhända eller afhända låta något gods, löst eller fast, utan
ransakning och dom, i den ordning Sveriges lag och laga stadgar föreskrifva;
ingens fred i dess hus störa eller störa låta; ingen från ort till
annan förvisa; ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar
och en vid en fri utöfning af sin religion, så vidt han derigenom icke
störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer. Konungen
läte en hvar blifva dömd af den domstol, hvarunder han rätteligen hörer
och lyder.
§. 17.
Konungens domsrätt skall uppdragas Tolf af Honom utnämnde lagkunnige
män, hvilka fullgjort hvad Författningarne föreskrifva dem, som
uti Domare-embeten må nyttjas, samt uti sådana värf ådagalagt insigt,
erfarenhet och redlighet. De kallas Justitiae-Råd och utgöra Konungens
Högsta Domstol.
§. 18.
Denna Högsta Domstol tillkommer det äfven att upptaga och afgöra
alla ansökningar, att Konungen må bryta Dom åter, som vunnit laga kraft,
eller återställa laga tid, som försuten är.
§. 19.
Inkomma till Konungen ifrån Domstolar och Embetsman förfrågningar
om lagens rätta mening i sådana fall, som till Domares åtgärd höra,
ege ock Högsta Domstolen att de sålunda sökta förklaringar gifva.
§. 20.
Uti fredstider skola de mål, som från Krigsdornstolarne dragas under
Konungens pröfning, uti Högsta Domstolen företagas och afgöras. Tvänne
Militärpersoner af högre grad, dem Konungen härtill utser och förordnar,
höra med domare-jäf och ansvar, och utan serskildt arfvode, sådana mål
i Högsta Domstolen öfvervara och deröfver rösta, dock må DomareDas antal
icke öfverstiga Åtta.
Under krig förhålles härmed efter Krigs-Artiklarne.
§• 21.
Hör lill Constilutions-Utskottets Memorial, N:o 26.
9
§• 21.
Konungen eger tvänne röster i de mål, hvilkas föredragning och afgörande
Han för godt finner att i Högsta Domstolen öfvervara. Alla frågor
om förklaringar öfver lagen skola hos Konungen anmälas och Dess röster
deruti inhemtas och beräknas, änskönt Han icke i Högsta Domstolens
öfverläggningar derom deltagit.
§• 22.
Uti Högsta Domstolen kunna ringare mål pröfvas och afgöras af Fem
Ledamöter, så ock af Fyra, der alla Fyra äro om slutet ense. Öfver vigliga
saker skola minst Sju döma. Ej må flere, än Åtta Ledamöter på en
gång tjenstgörande vara.
§. 23.
Alla Högsta Domstolens beslut utfärdas i Konungens Namn och med
Dess Höga Underskrift eller under Dess Secret.
§• 24.
Uti Konungens Nedre Justitiae-Revision skola Justitiae-ärendena bere
o
das
till föredragning och afgörande i Högsta Domstolen.
§• 25.
Konungen eger att i Brottmål göra Nåd, mildra lifsstraff samt återgifva
ära och till Kronan förverkadt gods; dock må öfver ansökningar
derom Högsta Domstolen höras och Konungen Sina beslut i Stats-Rådet
falta. På den brottslige skall sedermera ankomma att emottaga den Nåd,
Konungen honom förunnat, eller undergå det straff, hvartill han blifvit
dömd.
§. 26.
Då Justitias-ärenden i Stats-Rådet föredragas, skola, jemte JustiticeStats-Ministern
och Två Stals-Råd, Två af Högsta Domstolens Ledamöter
dem öfvervara, med den skyldighet att till Protocollet sig yttra, som 9
föresklifver.
§. 27.
Tili Justitiae-Canzler må Konungen nämna en lagfaren, skicklig och
oväldig man, som i Domare-värf varit nyttjad. Honom, såsom Konun
Bih.
till R, St. Prot. 1844. 3 Sami. 16 Haft. 2
Hör till Constitutions-Utshottels Memorial, N.o 26.
gens Högste Ombudsman, åligge förnämligast att föra eller genom de under
honom ställda Fiscaler låta föra Konungens talan i mål, som röra allmän
säkerhet och Kronans rätt, samt att, å Konungens vägnar, hafva tillsyn
öfver rättvisans handhafvande och i sådan egenskap beifra fel, som af
Domare och Embetsmän begångne blifva.
§. 28.
Konungen eger att uti Stats-Rådet utnämna och befordra iufödde
Svenske Män till alla de Embeten och Tjenster inom Riket, högre och
lägre, hvilka äro af den egenskap, att Konungen fullmagter derå utfärdar,
dock böra vederbörande förut med förslag hafva inkommit, der sådana
hittills egt rum; vare likväl Konungen obetaget att uti Militära Embeten
nyttja Utländske Män af sällsynt skicklighet, men icke till Commendanter
i Fästningarne. Konungen fäste vid alla befordringar afseende
endast å de sökandes förtjenst och skicklighet, men icke på deras börd.
Till Civile Embetsmän inom Riket och till Domare må sådane män endast
nämnas, som äro af den rena Evangeliska läran.
Hvarje Departements-Chef skall föredraga och expediera alla ärenden,
rörande befordringar, förordnande, tjenstledighet och afsked, till och ifrån
Embeten och Tjenster vid de Verk och Stater, som under Departementet
höra.
§. 29.
Till Erkebiskop och Biskopar, med hvilkas val förbålles efter förra
vanligheten, utnämne Konungen en af de Tre, som föreslagne blifvit.
§. 30.
Konungen eger att, på det sätt förr öfligt varit, tillsätta Kyrkoherdebeställningar
i Regala Pastorater. De så kallade Consistoriella gäll vare
vid deras valrätt bibehållne.
§. 31.
Städernes Borgerskap åtnjute framgent den rättighet, de hittills innehaft
att till Borgmästare-tjenster föreslå Trenne behörige män, då Konungen
en af dem utnämne. På lika sätt förhålles med Rådmäns och Magistrats-Secreterare-sysslorne
i Stockholm.
§• 32.
Sändebud hos främmande Makter och Tjenstemän vid Beskickningar
-
Hör till Constilutions-Utskottets Memorial, N:o a6.
11
ne namne Konungen i Stats-Ministerns för Utrikes Ärendena och någon
annan tillkallad Stats-Råds-Ledamots närvaro.
§. 33.
Enär sådana Sysslor, hvartill förslag blifvit upprättade, skola af Konungen
bortgifvas, böra Stats-Rådets Ledamöter yttra sig öfver de sökandes
skicklighet och förtjenster. Ege de äfven rätt att emot Konungens utnämningar
till andra Tjenster och Embeten underdåniga påminnelser göra.
§. 34.
Stals-Ministrarne innehafva Rikets Högsta värdighet och Stats-Råden
den närmaste derintill. Stats-Minister eller Stats-Råd må icke tillika annat
Embete utöfva, ej heller några inkomster deraf uppbära. Justitiae-Råd
må ej tillika annat Embete innehafva eller utöfva.
§. 35.
Stats-Rådets Ledamöter, Presidenter och Chefer för Collegier eller i
dessas ställe inrättade Verk, Justitise-Canzleren , Cheferne för Tull-Styrelsen
och för Post-Verket, Expeditions-Chefer i Stals-Departementen. ÖfverStåthållaren,
Under-Ståthållaren och Politiemästaren i Hufvudstaden, Landshöfdingar
och Ståthållare i Landet, Fält-Marskalkar, Generaler och Amiraler
af alla grader, General-AdjuLanter, Öfver-Adjutanter, Stabs-Adjutanter,
Cotnmendanter i Fästningarne, Capitaine-Lieutenanter och Ollie rare
vid Lif-Drabanterne, Öfverstar för Regementena, Secund-Cheferne för
Gardes-Regementena till häst och fot samt Öfverste-Lieutenanter vid LifRegements-Brigadsn,
Cheferne för Artilleriet, Fortifications-, Fältmätningsoch
Sjömätnings-Väsendet, Ministrar, Sändebud och Agenter för Handeln
hos främmande Makter, samt de Embets- och Tjenstemän, som uti Konungens
Cabinett för Utrikes Brefvexlingen och vid Beskickningarne nyttjas,
hafva förtroende-sysslor, hvarifrån Konungen må dem endtlediga, när
Han pröfvar Rikets tjenst det fordra. Konungen kungöre dock sådane beslut
i Stats-Rådet, hvars Ledamöter vare skyldige att deremot göra underdåniga
föreställningar, om de finna sig dertill skäl ega.
§. 36.
De, som bekläda Domare-embeten, så högre, som lägre, samt alla andre
Embets- och Tjenstemän, än de i föregående §. nämnde, kunna icke,
)2
Hor till Con st itutions-Ut skottets Memorial, N:o 2 6.
utan medelst ransakning och Dom, ifrån sina innehafvande sysslor af Konungen
afsättas, ej helier utan efter egna ansökningar till andra tjenster
befordras eller flyttas.
§. 37.
Konungen eger att i Adeligt Stånd upphöja Män, som genom trohet,
tapperhet och dygd, lärdom och nitiska tjenster, gjort sig af Konungen
och Riket synnerligen förtjenle. Konungen må jemväl såsom belöning för
stora och utmärkta förtjenster tilldela Adelsmän Friherrlig och Friherrar
Greflig värdighet. Ej må Adelskap eller Friherrlig eller Greflig värdighet,
som hädanefter förlänas, tillfalla flera än den, hvilken Adlad eller
upphöjd blifvit och, efter hans död, i rält nedstigande led efter led , hans
Äldste manlige Bröstarfvinge af äldsta grenen, samt, efter dennas utgång,
Stamfadrens närmaste manliga afkomling af då lefvande äldsta slägtgrenen,
och så vidare. Om, genom arf, Adeligt stånd tillfaller den, som redan
blifvit deruti sjelf upphöjd, eller genom närmare arf insatt, upphöre hans
eget Adelskap, så framt detta icke är af högre värdighet, i hvilken händelse
Stamfadrens Adelskap öfvergår till närmaste slägtgrenen; finnes ingen
sådan, utslockne Ätten. Förklaras någon sitt Adelskap förlustig, tillfaller
detsamma den, som dertill, enligt här stadgade grunder, närmast berättigad
är.
§. 38.
Alla ifrån Konungen utgående Expeditioner och Befallningar, utom i
Commandomå!, skola, för att blifva gällande, vara försedde med Konungens
underskrift och contrasignation af vederbörande Föredragande, som
vare ansvarig, att de instämma med deröfver förda protocoll. Föreskrifter
och erinringar om verkställighet af utfärdade Beslut må Departementschefen
å Embetels vägnar meddela. Skulle den Föredragande finna något
Konungens Beslut vara stridande emot denna Regeringsform, gore han
derom i Siats-Rådet föreställning; yrkar Konungen ändock, att ett sådant
beslut skall utfärdas, vare det då den Föredragandes rättighet och pligt
att sin contrasignation derå vägra, samt neellägge han i följd deraf sitt
Embete, hvilket han icke må återtaga förr, än Riksförsamlingen hans förhållande
pröfvat och gillat. Emedlertid vare han vid sin lön och öfrige
Einbetet åtföljande inkomster bibehållen.
§. 39.
Vill Konungen utom Sverige och Norrige resa, meddele Han SlatsRådet
in pleno denna Sin föresalts och inhemte dess tankar deröfver, på
Hör till Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 26.
13
sätt 9 §. omtalar. Besluter Konungen derefter sådan resa oell den verkställer,
befatte Sig ej med Rikets Styrelse eller utöfve den Konungsliga
makten, så länge Han utom Sina Riken vistas, utan före Stats-Rådet, under
sådan Konungens frånvaro, Regeringen i Hans Namn, med all den
rätt, som denna Regeringsform Konungen tiilägger; dock må ej Stats-Rådet
någonsin Adeligt stånd och värdighet förläna eller till Grefligt eller Friherrligt
stånd upphöja eller Riddare-värdighet utdela; äfvensom alla lediga
sysslor endast tills vidare kunna förvaltas af dem, som Stats-Rådet dertill
förordnar. Huru förhållas skall, derest Konungen längre tid än Tolf månader
ur Riket blifver, derom varder i 50 §. stadgadt.
§. 40.
Blifver Konungen så sjuk, att Han icke Regeringsärendena vårdar,
förvalte Stats-Rådet Styrelsen på det sätt, som i föregående §. bestämmes.
§. 41.
Konungen vare myndig vid fyllda AderLon år. Dör Konung, innan
Thronföljaren denna ålder uppnått, föres Styrelsen af Stats-Rådet med
Konungslig magt och myndighet i Konungens namn, intilldess Riksförsamlingen
sammankommer, och den Förmyndare-Styrelse, Riksförsamlingen
förordnar, Regeringen tillträdt, ställande sig Stats-Rådet denna Regeringsform
till ovilkorlig efterlefnad.
§. 42.
Skulle den olycka tima, att hela Konungahuset, inom hvilket Arfsrätten
till Riket räknas, på manliga sidan utginge, då förvalte äfven StatsRådet
Regeringen med Konungslig magt och myndighet, intilldess Riksförsamlingen
hinner sammankomma och ett nytt Konungahus utkora samt
den valde Konungen Regeringen tillträdt.
Uti alla de fall, hvarom föregående Fyra §§. handla, skola Stats-Rådets
samtlige Ledamöter vara närvarande och rösta.
§. 43.
Går Konungen i Fält eller till aflägsnare inrikes orter eller till Konungariket
Norrige reser, förordne Tre Ledamöter af Stats-Rådet, under
den Ordförande, som Han, antingen ibland Prinsar af Sitt Hus, eller
ibland Stats-Rådets Ledamöter, serskildt nämner, att föra Regeringen i de
mål, Konungen föreskrifver. Med de mål, Konungen då sjelf afgör, förhålles
på det sätt, som 8 §. stadgar.
14
lior lill Constitutions-UtskoUets MemorialN.o 26.
§. 44.
Hvarken Svea Rikes Kron-prins och Arf-furste eller Prinsar af det
Konungsliga Huset skola hafva något Lifgeding, eller civilt Embete; dock
kunna, efter gammalt bruk, Titlar af Hertigdömen och Furstendömen dem
tilläggas, utan rättighet till de landskap, hvilkas namn de bära.
§• 45.
Landet skall förblifva indeladt i Höfdingedömen, under den vanliga
Landt-Regeringen. Ingen General-Gouverneur inom Riket må hädanefter
förordnas.
§• 46.
Rikets Hofrä-tter och alla andra Domstolar skola efter Lag och laga
stadgar döma; Rikets Collegier, Landt-Regeringar tillika med alla andra
Verk samt högre och lägre Embetsman skola förvalta de dem åliggande
sysslor och värf, enligt de Instructioner, Reglementen och föreskrifter,
sorn redan gifne äro, eller framdeles kunna gifvas, lyda Konungens bud
och befallningar och räcka hvarandra handen till fullgörande deraf och
af allt hvad Rikets tjenst utaf dem fordrar; blifvande de Konungen i laga
ordning ansvariga, om något utaf dem underlåles och försummas eller
olagligen behandlas.
§. 47.
Konungens Hof står under dess enskildta styrelse; kunnande Han
häruti förordna som Honom godt synes. Alla beställningar vid Sitt Hof
må Konungen efter behag tillsätta och derifrån afsätta.
§. 48.
Riksförsamlingen består af Svenska Folkets Ombud, hvilka lill Allmän
Riksdag sammanträda på Två Afdelningar: den Äldre och den Yngre
Kamaren.
För utöfning af Riksdagsmanna-befattning, gälla inga andra föreskrifter,
än Rikets Grundlagar.
Äldre Karnaren består af Sjuttiofem Ledamöter. Ledamot i Äldre
Kamaren behåller sin befattning intill slutet af den femte Lagtima Riksdagen
efter den, då han vald blifvit. Ledighet i Äldre Kamaren fylles
genom val af Yngre Kamaren.
Hor till Constitutions-Utskottets Memorial, N.-o 26.
15
Bland Äldre Kamarens Ledamörer skola finnas Fern högre Lagfartte,
hvartill räknas de, som äro eller varit Justitiae-Råd eller Ordförande eller
ordinarie Ledamöter i Rikets Hofrätter, eller Juslitias-Revisionen; Fern
högre Militärer, hvartill räknas de, som vid Armeen eller Flottan innehafva
eller innehaft Ordinarie Tjenst af Öfverste-Lieutenants, CommendeurCapitaines,
eller högre grad; Fem högre Civile, hvartill räknas de, som
äro eller varit Presidenter eller Ordinarie Ledamöter i Rikels Gol legiér,
Öfver-Ståthållare, Landshöfdingar eller Konungens Sändebud hos Främmande
magter; Tjugu högre Lärdoms-idkare, hvartill räknas Erke-Biskop,
Biskopar, Professorer vid Universiteten, Consistorii-Ledamöter, Kyrkoherdar
i första classens Pastorater, så och Ledamöter af Velenskaps-Academien;
Tjugu högre beskattade, hvartill räknas de, som under de Fem
sista åren före sitt inväljande i Äldre Kamaren skallat för egande fastighet
eller Fidei-Commiss på landet af Ett Hundrade Tusende Riksdalers
värde eller ock för behållen inkomst af minst Femton Tusende Riksdaler,
ehvad den inkomst af rörelse allena eller af rörelse och fastighets afkastning
uppkommit; Tjugu äldre Riksdagsmän, hvartill räknas de, som den
befattning utöfvat vid minst tvänne föregående Riksdagar, utan afseende
på huruvida de varit Riksdagsmän eller ej vid den Riksdag, då de i
Äldre Kamaren invalde blifvit.
Ej må, någon till Riksdagsman i Äldre Kamaren utses, sorn ej fyllt
35 år, ej heller den till Riksdagsman i Yngre Kamaren ej valbar är.
Dör Ledamot af Äldre Kamaren, eller styrker sig lagligen hindrad
att Riksdagsmanna-kallet bibehålla eller inträffar med honom förhållande,
hvarom i §§. 4 och 5 i Lagen om val till Riksförsamlingens Yngre Kamare
säges; amnode då Äldre Kamaren, så fort ske kan, den Yngre att
genom nytt val den ledighet fylla, och intage den vald är genast sitt
rum i Äldre Kamaren.
Önskar Ledamot af Äldre Kamaren att före den bestämda tiden få
sin Riksdagsmanna-befaltning nedlägga, gore då derom anmälan och uppgifve
skälen för Kamaren, som eger pröfva och afgöra, huruvida befattningen
med då pågående Riksdag må upphöra.
Emot slutet af Riksdagen ingifve Äldre Kamaren till den Yngre uppgift
på de Ledamöter, hvilka efter den tids förlopp, hvarå valet lydde,
eller ock med Kamarens serskildta begifvande böra vid Riksdagens slut
ur Äldre Kamaren afgå. Invälje då Yngre Kamaren ofördröjligen nya
16
Hör till Constitutions-Utikottets Memorial, N\o 26.
Ledamöter i de afgåendes ställen, och intage de, som valde blifvit, sine
rum i Äldre Kamaren vid början af påföljande Riksdag.
Riksdagsmanna-val, som här är sagdt, gifve Yngre Kamaren genom
Protocolls-utdrag den Äldre tillkänna, hvilken kallelse-bref till den valde
utfärdar.
Huru och för hvad tid Äldre Kamarens Ledamöter första gången ti 11-  sättaSj derom är serskildt stadgadt.
Yngre Kamaren består af Etthundradefemtio Ledamöter. Om deras
val är serskildt stadgadt.
§. 49.
Riksförsamlingen sammanträder till Lagtima Riksdag hvart Tredje år,
den första helgfria dag i November månad. Till Urtima Riksdag kallar
Konungen, när Han nödigt finner, och uppgifver då de framställningar,
Han vid den Riksdag göra vill. Ej må Urtima Riksdag fortfara, då tid
till Lagtima inne är. Ej må å Urtima Riksdag om annat ärende öfverläggas
eller beslutas, än det Konungen framställt, eller det deraf följer,
eller af Gransknings-XJtskotts eller Riksdagsmans anmärkning emot Konungens
Rådgifvare föranledes, eller ock Kamare enskildt röra kan.
§. 50
I den händelse, att Konungen utöfver Tolf månader ur Riket blifver,
sammankalle Stals-Rådet, genom öppet påbud, Riksförsamlingen till allmän
Riksdag, och läte kallelsen inom Femton dagar efter berörde tids
förlopp uti hufvudstadens kyrkor samt skyndsamligen i de öfrige delar af
Riket kungöra. Sedan Konungen derom underrättad blifvit, men Han
ändock icke till Riket återkommit, tage Riksförsamlingen den författning
om Rikets Styrelse, hvilken den nyttigast finner.
§. 51.
Lag samma vare, om en Konungs sjuklighet fortfar af den beskaffenhet,
att Han längre tid än Tolf månader med Regerings-ärendena Sig
icke befattar.
§. 52.
Då Konung dör, och Thronföljaren ännu omyndig är, utfärde Statsrådet
kallelse till Riksdag, hvilken kallelse inom Femton dagar efter
Konun
-
flör till Conslitutions-Vlskottets Memorial, .Y:o 2G.
17
Konungens död skull i hufvudstadens kyrkor oell skyndsamlingen i öfriga
delar al Hi ket kungöras. Riksförsamlingen ege, ulan afseende på något
ilen allidne Konungens testamente angående Riksstyrelsen, att, på sätt
114 §. stadgar, förordna En, Tre eller Fem Förmyndare, hvilka Regeringen
under Konungens minderårighet må i Hans namn, efter denna
fl rund lag fora.
§. 53.
Skulle den olyckliga händelse inträffa, att den Konunga ätt, hvilken
arlsrätten till Riket uppdragen är, på manliga sidan ulginge, sammankalle
Statsrådet inom den i nästföregående §. stadgade tid, efter den sista
af nämnde Alt regerande Konungens död, Riksförsamlingen. Riksförsamlingen
skall då ett nytt Konungahus utkora, med bibehållande af Rikets
rundlagar.
§. 54.
Om, emot förmodan, Interims-styrelsen underlåter att i något af de
fall, hvarom i 50, 52 eller 53 §§. stadgas, Riksförsamlingen genast sammankalla,
åligge det ovilkorligen Äldre Kamarens Ledamöter att opåinindte
å den i nästföljande §. utsatte tid till Riksdagen sig inställa, befälle oek,
vid ansvar af Embetens förlust, Rikets Hofrätter deni, som vid Riksdagsmauna-val,
så ock vid lika ansvar Dom-Capitlen dem, sorn vid valmannaval
böra ordet föra, att sådana val genast utsätta, på det Riksförsamlingen
må kunna sammankomma alt sin och Rikets rätt iakttaga och skydda.
§. 55.
Då Konung, omyndig Konungs Förmyndare eller Inlerims-styrelse
sammankalla till Urtima Riksdag, bör sammanträdet icke utsättas tidigare,
än efler Trettionde dagen från den, då kallelseu i hufvudstadens kyrkor
kungöres.
Sådan Riksdag, som i 50, 51, 52 och 53 §§. omtalas, bör ej kallas
till någon dag tidigare, än den Femtionde, ej heller till någon sednare,
än den Sextionde efter den, då kallelsen i hufvudstadens kyrkor kungöres.
Riksdag, sorn på det i 54 §. omförmälda sätt blifvit sammankallad,
sammanträder å Sextionde dagen efter den, då Statsrådet sist bordt kallelsen
i hufvudstadens kungöra låta.
Bih. till R. St. Prat, 1S4S. 3 Sami. 16 Ha/l. 3
18
Hör till Constitutions-Utskotlets Memorial, N:0 26.
§. 56.
Infaller tid till Lagtima Riksdag innan <len 120:de dagen efter den,
då, enligt 50, 51, 52 och 53 §§., Interims-styrelse bör Urtima Riksdag
kalla, varde då ej Urtima Riksdag sammankallad, utan kungöre Interimsstyrelsen,
att tiden före nästkommande Lagtima Riksdags början blifvit
förflyttad till den, som i 55 §. för Urtima Riksdag sagd är.
§• 57.
Riksdagarne skola hållas i Rikets Hufvudstad, utom i de fall, då
fiendens framträngande eller pest eller andra lika vigliga binder göra det
omöjligt, eller för Riksförsamlingens frihet och säkerhet vådligt. Konungen
utsätte då, i samråd med Riksförsamlingens Fullmägtige i Riks-Banken
och Riksgälds-Contoret, en annan Riksdagsort, dit Riksförsamlingen kallas.
§. 58.
Uti de i 50 och 51 §§. upptagne fall, äfvensom vid inträdande minderårighet
eller vid val till Konung eller Thronföljare, an vises de främmande
Sändebuden och deras Medfölje någon minst Tio mil från valort
belägen, vistelse; och må de ej återkomma, ej heller Utländska Sändebud
i landet inlåtas förr, än i de två först åberopade händelser om Riksstyrelsen
blifvit förordnadt, i den tredje den omyndige Konungens Förmyndare
blifvit utsedd eller, i de båda sistnämnda, ett nytt Konungahus
blifvit utkoradt samt, då thronen ledig är, blifvit stadgadt, huru styrelsen
föras må, intilldess densamma af den valde Konungen emottages.
§. 59.
Riksdagsman njute af Statsmedlen ersättning för skjuts efter tre hästar
till och ifrån Riksdags-orten, så ock Fem Riksdaler för hvarje resdag
och för hvar dag, han vid Riksdagen sig uppehåller.
§.60.
Underlåter valdislrict att ställa Riksdagsman, vare förfallet lill det
vite, Yngre Kamaren bestämmer. Försummar utan laga förfall Riksdagsman
att sig till Riksdagen i rättan tid inställa, vare arfvode för den tid,
han uteblifvit, förlustig, och bote derutöfver ett lika belopp. Med sådana
vitén och böter gånge sedan, som den Kantare förordnar, der den uteblifne
sig inställa bordt.
Hor lill Conslitutions-Utshollets Memorial} N:o 26.
19
§• 61.
Riksdagsmännen i Yngre Kamaren skola dagen efter den, som är
för Riksdagens början bestämd, sina fullmagter uppvisa inför den Äldsta
af Högsta Domstolens Ledamöter, som icke af laga förfall hindras; samt
Riksförsamlingens Fullmäktige i Riks-Banken och Riksgälds-Conloret, hvil-1
ka inom Tre helgfria dagar böra undersöka, huruvida samtlige fullmagterne
äro utfärdade i den form, 17 och 30 §§. af Lagen om val till Riksförsamlingens
Yngre Ka ma re samt denna Regerings-Forms 48 §. stadga.
Hvar Kamare eger derefter sin rätt förbehållen att pröfva, så väl de anmärkningar,
hvilka emot fullmagters form blifvit under ofvamnämnde
granskning gjorda, som ock alla andra frågor, hvilka emot någon till
Kamaren hörande Riksdagsmans behörighet blifvit. Kamarens pröfning underställda.
Saknar Kamaren nödiga upplysningar, ege den infordra sådana
och äfven, der så nödigt finnes, äska undersökning vid laga Domstol,
der ock alla frågor om fällande till något i Val-lagen utsatt ansvar böra
upptagas. Den, som Riksdagsmanna-fullmagt uppvisat, utöfve derpå grundadt
uppdrag, oaktadt gjorda anmärkningar, till dess Kamaren om hans
Riksdagsmanna-rätt i allt beslutat.
§. 62.
Nu äro fullmagter granskade, träde då livar Kamare för sig tillsamman.
i Yngre Kamaren skall den Äldste Riksdagsmannen från Upsala
Län och i Äldre Kamaren den till lefnadsåren äldste Ledamoten föra ordet,
till dess Talmän utsedde blifvit.
§. 63.
Konungen namne vid Riksdagens början en Talman och en vice Talman
för hvardera Kamaren. Blifve Riksdagsman i Yngre Kamaren till
Talman nämnd, gifve Kamaren det tillkänna för Val-förrättare i den ort,
der den Riksdagsman vald var, och varde i Talmans ställe nytt val så
kung jord t. och förrätladt, som i Lagen om val lill Riksförsamlingens V ngre
Kamare stadgadt finnes.
§. 64.
Inom 8:de dagen efter den, som är till Riksdagens början bestämd,
kalle Konungen, eller, om Han icke Regeringen förer, Hans Förmyndare
eller Interims-styrelse, soin i denna Grundlag omtalas, Riksförsamlingen,
20
Flor till Constilulions-Utskottett Memorial, N:o 26.
alt, sedan den gudstjenst bevistat, å Rikssalen sammanträda. Der före
Konungen, eller, då Ilan är Iränvarande eller omyndig eller Ilan så för
godt finner, Justitiae-Slats-Miuistern ordet och late Riksförsamlingen afhöra
berättelsen om hvad sedan sist hållna Riksdag uti Rikets styrelse sig
tilldragit.
§. 65.
Yngre Kamaren skall vid Riksdags början bland sina Ledamöter utse
ett Gransknings-Ulskott af Tjuguåtta Ledamöter t så oek Kamrarne välja
Toll Riksdagsmän hvardera, att sammanträda såsom Riksförsamlingens
Pröfn i ngsnäm nd.
Gransknings-Utskottet eger granska, huru Statsrådets Ledamöter sitt
Rådgifvarekali utöfva t, för hvilket ändamål Utskottet eger alt äska alla
de proloeoll, sorn uti Statsrådet blifvit loida, utom dem, sorn angå Ministeriella
Ärenden och Commandomål, hvilka endast i det, sorn rörer allmänt
kända och äf Utskottet uppgifna händelser, må kunna fordras. Utskottet
eger jemväl granska Stats- och Riksgälds-Verkens förvaltning, och
under nämnda granskning af Statsverket, för hvilket ändamål Utskottet
skall ega tillgång till alla Stats-verkets räkenskaper oell handlingar, efterse,
huruvida de gjorda eller lörordnade utbetalningar af slats-medlen icke
ötverstigit beloppet af de Hufvud titlar, hvilka uti den af Riksförsamlingen
sist uppgjorda Stats-reglering blifvit fastställda, och huruvida de äro grundade
på behörigen upprättade Stater eller Konungens med vederbörlig
conlresignation utfärdade anordningar, samt styrkta med behöriga qviltenser
af dem, sorn medlen emotlagit. Med berättelse om verkställd
granskning, så oek med de förslag och hemställanden, hvartill den kunnat
föranleda, skall Utskottet inkomma till Yngre Kamaren. Finner Utskottet
under den granskning af prut ocol leo och Stats-verkets räkenskaper,
som sagd är, att någon Statsrådets Ledamot eller någon för tillfället
förordnad föredragande, eller den Embetsman,, som i Commandomål råd
Konungen gifvit, uppenbarligen handlat emot Rikets Grundlag eller allmän
Lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit att
göra föreställningar emot sådana öfverträdelse!', eller dem vållat och befrämjat
genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning, eller bäfver
den föredragande underlåtit att i de fall, sorn. i 38 §. af denna Re"elings-Form
förutsättas, sin conlrasignalion å Konungens beslut vägra, då
skall Utskottet lemna Pröfnings-uämnden del af sin gjorda anmärkning.
Hor till Coust i t uti ont-Utskottets Memoriat, Tf\o 26.
21
så ock af de handlingar och grunder, hvarpå den sig slöder. Godkänner
Profuings-nämnd anmärkning, förordne laga ålal af Justitiae-Ombudsruannen.
Till alla Utskott utom Gransknings-Ulskottet välja Kamaraine, hvar
för sig, eli lika antal ledamöter.
Siats-Utskottet skall beslå af Trettiosex Ledamöter. Delta Utskott
tillhör alt utreda, granska och för Riksförsamlingen uppgifva Stats-verketsoch
Riksgälds-verkets tillstånd och behof; alt föreslå och i mål, för
hvilka Utskottet af Riksförsamling fått sig sådan magt uppdragen, sielft
gifva föreskrifter om Riksgälds-Conlorels förvaltning, samt dessutom, alt
föreslå bevillnrugens belopp och fördelning
Bancu-UtskoUet skall beslå af Tolf Ledamöter» Detta Utskott tillhör
ali öfverse Riks-bankens Styrelse och tillstånd samt föreslå och, i
inål, for hvilka Utskottet af Riksförsamling lått sig sådan magt uppdragen,
sjelfl gifva föreskrifter 0111 samma Banks förvaltning»
Lag-Ulsko! tel skall bestå af Tolf Ledamöter» Detta Utskott tillhör
att granska Just i t ise-Orn bud sman lieris redogörelse,, berättelser, embetsdiarier
och registratur för tiden, sedan sista Lagtima Riksdag,. samt med utlåtande
deröfver lill Riksförsamlingen inkomma. Utskottet skall ock utarbeta
de från endera Kamaren remitterade framställningar med förslag lill
Grundlags, Civil-, Criminal-, Krigs- eller Kyrko-lags förbättring.
Expeditions-Utskollet skall bestå af fyra Ledamöter. Detta Utskott
tillhör att under Riksdagen ombesörja Riksdags-bandlingars tryckning
samt ali till Kamrarnes justering uppsätta skrifvelse!’, sorn, enligt Riksförsamlingens
beslut, böra under Riksdagen utfärdas; den Statsrådets Ledamot,
Konungen dertill förordnar, förbehållet att i Utskottet öfvervara
Riksdags-bes lutets justering i de delar deraf, sorn röra Konungens yttranden.
Äskar Konungen af Riksförsamlingen ett serskildt Utskott att med
honom öfverlägga om ärende, sorn ej till något af dessa Utskott hör och
Han pröfva»? böra hemligt hållas, då skall sådant Utskott bestå af Tolf
Ledamöter; ege dock ej magt att lill Konungen afgifva* yttranden öfver
de mål, Konungen detsamma meddelar.
Utskott må förstärkas med flere Ledamöter, så ock annat Utskott
tillsättas, än här sagdfc är, då båda Kami arne derom ense äro. Ej må
dock Gransknings-Utskott eller Pröfnings-nämnd förstärkas.
Vid Urtima Riksdag skola ej andra Utskott tillsättas- än då nödiga
finnas.
22-
Hor till Constitutions-Utskotteti Memorial N:o 26.
§. 66.
Skulle Hamrarne inbördes stanna i olika mening om Grundlagens
rätta tillämpning, då skall Pröfnings-nämnd med Riksförsamlings rätt dem
emellan skilja.
§• 67.
Ej må Slatsråds-Ledamot, Justitiae-Råd, Justitiae-Canzler eller J 11st i t ine-:
Ombudsman i Utskoll eller val till Utskott deltaga, derest lian sitt Embete
ännu innehafver, ej heller någon, af hvilken Riksförsamlingen kan
fordra redo och ansvar inväljas i Utskott, der redovisning för bans egna
embets-åtgärder kan förekomma; börande for öfrigt och i allmänhet iakttagas,
att Riksdagsman i mål, som personligen rör honom, väl må deltaga
i öfverläggningen, men icke i beslutet.
Omyndig Konungs Förmyndare må icke Riksdagsmanna-rätt utöfva,
ej heller Statsrådets Ledamöter, när de med Konungslig makt styra.
§. 68.
Ej må Riksförsamling, Kamare, Nämnd eller Utskott, i närvaro af
Konung, omyndig Konungs Förmyndare eller Interims-styrelses Ledamot,
öfverlägga eller besluta; det Utskott dock undantaget, som Konungen
äskar att med Honom öfverlägga.
§. 69.
Ej må i Riksförsamling eller Kamare beslut fattas, der ej hälften, ej
heller i Utskott, der ej trefjerdedelar af Ledamöterne när äro, ej heller i
Nämnd, som ej fulltalig är. Sker omröstning af ringare antal Ledamöter,
än här är sagdi, vare ogildt. Ledamot, som tillstädes är, vare förpligtad
att i omröstningen deltaga.
§. 70.
Vill Konungen till Riksförsamlingen aflåta framställning, gore det
skriftligen i den af Riksförsamlingens båda Kamrar, Han för godt finner.
Riksdagman må göra framställning i den Kamare, der han har säte och
stämma. Det Utskott, till hvilket framställningen blifvit hänvisad, skall
lemna sitt utlåtande till den Kamare, som i målet första rösten eger.
I fråga om Stals-verkets och Riksgälds-verkets tillstånd och behof,
om ökning eller minskning af Kronans ordinarie inkomster, om Rikets
belastande med gäld, om Krigsmaglens rotering och indelning, om för
-
Hor till Constitutions-Utskollets Memorialj N-o 36.
23
vallning och användande af Kronans fasta egendom, om grunderna för
Bankens och Riksgähls-Contorets förvaltning, för tionde-sättning, för skattläggning
eller för markegångs-sättning, eller om sådan anmälan, som i
125 §. sägs, eller om anmärkning mot Riksförsamlingens Fullmäktige i
Riks-Bankeu eller Riksgälds-Contoret, eger Yngre Kamaren första rösten.
I alla andra allmänna frågor eger Äldre Kamaren första rösten.
§. 71.
Den Karnare, som första rösten eger, skall, sedan Utskotts Utlåtande
dit inkommit, sitt beslut fatta och Med-Kamaren tillsända.
Angar ett från Yngre till Äldre Kamaren insändt beslut beräknandet
af Kronans ordinarie inkomster, eller regleringen af Stats-verkets utgifter,
eller bevillningens belopp eller fördelning, eller Riksgälds-Contorets inkomst
eller utgift, må Äldre Kamaren beslutet antaga, eller ock med ändring
eller afslag återsända. Är beslutet så återsändt och vill Yngre Kamaren
det ej efter Äldre Kamarens mening rätta, aske då sammanträde emellan
begge Kamrarne, för att om frågan samfäldt öfverlägga och besluta. Till
sådant sammanträde bestämme Äldre Kamaren, dock ej sednare än till
Åttonde dagen, efter det Yngre Kamaren anmälan derom gjort.
Äldre Kamarens Talman före vid sammanträdet ordet.
Angår ett från den Kamaren, som första rösten eger, till MedKamare
insändt beslut, mål, som ej här ofvan i denna §. är sagdt, men
vid samma Riksdag blifvit af Utskott beredt, må då ock Med-Kamare
beslutet antaga eller ock med ändring eller afslag återsända.
Är beslutet så återsändt, bafve den Kamare, som första rösten eger,
makt att nedlägga målet, eller efter Med-Kamarens mening sitt beslut
lätta, eller det ändra eller oförändradt ånyo till Med-Kamaren insända.
Sådant ånyo insändt beslut må Med-Kamare antaga eller afslå, men icke
ändra. I thy fall vare det allena Riksförsamlingens beslut, hvarom begge
Kamrarne sig förenat. Hvad så ej antages, förfaller.
Är i thy mål af hvardera Kamaren ett beslut fattadt, men ej mera,
och äskar endera, innan frågan andra gången afgöres, sammanträde mellan
båda Kamrarne för att samfäldt öfverlägga, men icke besluta, då skall
sådant sammanträde hållas inom Åttonde dagen derefter. Dag dertill bestämme
den Kammare, som kallad blef, och dess Talman före vid sammanträdet
ordet.
"2i Hor lill Conttilutions-Utskott-els Altmar*al3 Itzo o6.
Har uppå väckt fråga lika lydande beslut af endera Ka ma ren blifvit
vid tvänne å hvarannan (Viljande Hiksdagar fattadl, men af Med-Kamarei»
förkastadl och sålunda kommit att förfalla, men samina förslag å tredje
eller annnau Riksdag ånyo af förstnämnde Kantare antages, ulan alt vinna
Med-Ka ma rens bifall, då skola lill frågans afgörande båda Hamrarne
sammanträda oell besluta häröfver, såsom i forsta momentet af denna
§. säges.
Huru livilande beslut om Grundlags-ändriug skall behandlas, derom
stadgas i 101 §.
§. 72.
Ej må förslag, sorn rörer annat än ordningsmål, antagas, innan detär
af Utskott bered t. Dock må Riksdagsmans framställning ulan remiss lill
Utskott nedläggas, när minst Trefjerdedeiar af Kamarens tillstädesvarande
Ledamöter derom ense äro.
Lika med ordningsmål anses Utskotts tillsättning eller förstärkning,
eller förseende med serskildta uppdrag eller föreskrifter.
Framställning derom behandlas, såsom i nästföregående §. är stadgadt
om mål, som af Utskott beredt blifvit.
§. 73.
Till besluts fattande, der ej denna Regerings-Fortn annorlunda stadgar,
gore det tillfyllest, att minsta antal, sorn öfverstiger hälften af de röstande,
sammanstämmer.
Val skall ske med slutna sedlar. Annan omröstning må ske öppet
efter upprop, der ej Ledamot sluten omröstning yrkar. Är vid öppeu
omröstning frågan genom likhet i röstetal oafgjord, vare ogild och sluten
omröstning blifve företagen.
D O
Viii slu.ten omröstning skall, innan sedlarne öppnas, en af dem undantagas
och förseglas.
Befinnes vid de öfrige rösternes uppsumrnering frågan, genom likhet i
röstetal, oafgjord, då skall den sedel öppnas, som undantogs, samt med
de öfrige räknas. Är frågan afgjord, den undantagna sedeln förutan, då
skall den sedeln ouppbruten genast förstöras.
Om arbets-ordningen vid Riksdagen är i serskild lag stadgadt.
§■
Tior till Conslilutions-Ulikottels Memorial> N:o u6.
25
§• 74-
Konungens framställning om Grundlagens eller annan Lags stiftande
eller förändring, eller om annat mål, som Konungen under Riksdags lopp
vill Riksförsamlingen meddela, skall en Stats-Rådets Ledamot till någon
af Kamrarne öfverlemna och dervid fogas Stats-Rådets, så ock i Grundlags-
eller Lagfråga Högsta Domstolens yttranden, dock att Kamaren, der
Stats-Rådets yttranden skulle angå hemliga mål, endast kan förvänta del
af sjelfva af- eller tillstyrkandet.
§• 75-
Gör Riksdagsman ny framställning i allmän fråga, sedan trettionde
dagen lilländagått efter den, som är i Riksdagskallelse till Riksdagens början
bestämd; den framställning må ej i Kamaren upptagas, der den ej är
föranledd af redan fattadt beslut, eller redan upptaget ärende, eller ock
af händelse, som under Riksdagen inträffat.
§• 76-
Stats-Råds-Ledamot vare berättigade och, der Kamare det äskar, förpligtad
alt i Kamarens öfverläggning deltaga och upplysning meddela; deltage
dock ej i beslutet, der han ej är Kamarens ledamot.
§• 77-
Finnér Utskott mål, sorn dit öfverlemnadt är, till ny frågas upptagande
föranleda, utlåte sig derom till den Kamare, som i saken första
rösten eger.
§. 78.
Finner Utskott sig behöfva af någon Konungens Embetsman, eller af
allmänt Verk, inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar, hegare genom
sin Ordförande hos den Stats-Rådets ledamot, Konungen vid hvarje
Riksdag dertill förordnar, Konungens Befallning till vederbörande att de
äskade upplysningarne lemna. Stats-Conloret vare dock skyldigt alt, i
frågor om sjelfva redovisningen af medlen, alla äskade underrättelser utan
sådan Befallning meddela. Verk, som under Riksförsamlingens egen förvaltning
står, skall hos vederbörande Utskott, på dess begäran, skyndsamt
redovisa för allt, som Verket rörer.
Har Utskottet af den Kamare, som första rösten i ett mål eger, er
Bih.
lill R, öV. Fröt, 1845* 3 Sami, 16 Håju 4
26
lior till Constitutions-Utskottets MemorialN\o 26.
hållit tillstånd att af enskilda Svenska män infordra upplysningar i samma
mål, åligge det hvar och en att Utskottets frågor besvara.
§• 79-
Alla i Riksförsamlingen och dess Kamrar hällne protocoll skola, så
tidigt ske kan, genom trycket utgifvas till deras fullständiga innehåll, med
undantag blott af sådant, som enskildt rör en Kamare. Konungens framställningar,
Utskottens Utlåtanden samt de Protocolls-utdrag, genom hvilka
Kamrarne meddela hvarandra sina beslut, skola icke i prolocollen intagas,
utan endast till sitt innehåll korteligen deruti anföras. Dessa handlingar
tryckas serskildt, såsom ett bihang till Riksförsamlingens protocoll,
och utgifvas under Expedilions-Utskottets uppsigt.
§. 80.
Svenska Folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riksförsamlingen
allena vid allmän Riksdag.
§. 81.
Vid hvarje Riksdag låt er Konungen för Stats-Utskottet uppvisa StalsVerkets
tillstånd i alla dess delar, till inkomster och utgifter, fordringar
skulder. Skulle genom Tractater med främmande magter några medel Riket
tillflyta, skall för dem på lika sätt redovisas.
§. 82.
Vid hvarje Lagtima Riksdag låte Konungen, antingen då Riksdagen
enligt 64 §• öppnas, eller sist inom fjorton dagar derefter, till Riksförsamliogen
framställa hvad, på grund äf Rikets och Stats-verkets tillstånd och
behof, kan tarfvas utöfver de ordinarie inkomsterne, och huru stort belopp
må genom beviilningarne fyllas.
Vill Konungen vid Urtima Riksdag sådan framställning göra, vare om
tiden lag samma
§. 83.
Sedan Stats-Verkeis behof blifvit af Riksförsamlingen godkände, anvise
Riksförsamlingen nödige medel samt fästställe tillika, huru serskilda
summor skola till serskilda ändamål användas, och upplage dessa summor
under bestämda Hufvud-tillar uti Riks-staten.
§. 84-
Dessutom böra, för oförsedda händelser, tvänne serskildta tillräckliga
Hör till Constitutions-Utskotlets Memorial, N:o 26.
27
summor anslås och till utbetalning å Riksgälds-Contoret anvisas; den ena
att vara tillgänglig, då Konungen till Rikets försvar eller andra högst vigliga
och angelägna ändamål, sedan hela Siats-Rådets tankar deröfver blifvit
inhemtade, finnér den oundvikligen nödig; den andra, att vid infallande
krig af Konungen lyftas, sedan Han Stals-Rådet in pleno hört och
Riksförsamlingen sammankallat. Ej må Riksförsamlingens förseglade anordning
å sistnämnde summa brytas, ej heller summan af Fullmäglige i
Riksgälds-Contoret utbetalas förr, än Riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens
kyrkor vederbörligen kungjord.
§. 85.
Till Bevillningar räknas Tull- och Accis-medlen, Postmedlen, Cartae-Sigillatae-afgifter,
Husbehofs-bränneri-medlen samt hvad Riksförsamlingen
dessutom serskildt såsom Bevillning fastställer. Ej må några allmänna
afgifter, af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan Riksförsamlingens
samtycke, kunna förhöjas, tullen å inkommande och utgående
spanmål allena undantagen. Ej heller må Konungen Statens inkomster
förpakta eller, till vinning för sig och kronan eller enskildta personer och
corporationer, några monopolier fastställa.
§. 86.
Alla afgifter, som Riksförsamlingen under de i nästföregående §. nämnda
Titlar beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp
den nya Bevillningen af Riksförsamlingen fastställd blifver.
§. 87.
Så väl Rikets Ordinarie Statsmedel och Inkomster, som det belopp ,
hvilket Riksförsamlingen af bevillningsmedel till Statsverket anslagit, vare
under Konungens disposition, att till de af Riksförsamlingen pröfvade
behof och efter den upprättade Staten anordnas.
§. 88.
Dessa medel må icke användas annorlunda, än faststäldt blifvit, varande
Stats-Rådets Ledamöter ansvarige, om de låta afvikelser derifrån
ega rum, utan att till Protocollet föreställning derom göra, samt anföra
hvad Riksförsamlingen i denna del förordnat.
Skulle Gransknings-Utskottet finna, att, emot Riksförsamlingens beslut,
de till hvarje Hufvudlitel anslagna summor blifvit dragne till andia
28
Hör till Constitutions-Utskottets Memorial, N.o 26.
ändamål, än dem, som under samma hufvudtitel höra, eller att något af
Riksförsamlingen faststäldt anslag blifvit öfverskridet, skall Utskottet emot
den Embetsman, sorn sådan anordning contrasignerat, förfara på sätt den^
na Grundlag stadgar.
Skulle åter anledning förekomma, att emot någon för Stats-utgifterna.
redovisande Tjensteman i laglig ordning yrka ansvar, må det hos Konungen
kunna anmälas, men ej må sådan tjensteman personligen inför Utskottet
eller Riksförsamlingen eller någon af dess Kamrar till ansvar ställas,
ej heller Utskottet i klander af Konungens gjorde anordning ingå.
§. 89.
Riksgälds-Contoret förblifver under Riksförsamlingens Styrelse och inseende,
så att det ostördt må förvaltas af de Fullmägtige, sotn Riksförsamlingen
dertill förordnat och efter de föreskrifter, hvilka den antingen
sjelf eller genom Siats-Utskottet meddelat.
Emedan Svenska Folket genom sina Representanter åtagit sig ansvar
för den gäld, som Contoret ombesörjer, åligge det Riksförsamlingen, sedan
Stats-Utskottet öfveF Contorels tillstånd och behof sig utlåtit, att anvisa
de medel, hvilka för betalande af denna gäld, till ränta och hufvudstol,
oumbärliga finnas, så att Rikets credit varder bibehållen och vårdad.
§• 9°‘
Ej må något Konungens Ombud i Riksgälds-Contoret bevista Fullmägtiges
sammankomster oftare, än då Fullmägtige åstunda att med honom
öfverlägga.
§• 91*
De till Riksgälds-verket hörande och dit anslagna medel må icke under
någon förevändning, eller med hvad vilkor som helst, derifrån ryckas
eller användas till andra behof, än dem Riksförsamlingen bestämt. Allt
förordnande, som deremot strider, vare kraftlöst.
§• 92.
Riksbanken förblifver under Svenska folkets egen garanti och dess
representanters vård, så att den ostörd må förvaltas af de Fullmägtige,
som Riksförsamlingen dertill förordnat, efter de ordningar, stadgar och
reglementen, hvilka redan gälla eller af Riksförsamlingen fastställde blifvit,
egande Riksförsamlingen allena rätt att genom Banken utgifva sedlar, sorn
för mynt i Riket må erkännas.
äor lill Conslitutions-Utskottets Memorial, N:o 26.
29
§• 93*
Ej må ny pålaga eller utskrifning af manskap eller af penningar eller
varor fordras eller ega rum,, med mindre Riksförsamlingen [i här ofvan
stadgad ordning dertill gifvit sitt fria Ja och Samtycke.
§* 94-
Konungen ege ej magt att fordra någon annan gärd till utförande af
ett uppkommet krig, än det sammanskott af födande varor, som uti en
landsort kan blifva erforderligt till krigsfolks underhållande under Tåg
och Marche, när de serskildta orter, der delta tåg sker, icke förmå trupperne
med nödigt uppehälle förse. Denna gärd skall dock genast med
penningar af Statsmedlen de lefvererande betalas efter de fastställda markegångspris
och med förhöjning deruti till hälften af deras belopp. Den
må icke fiskas för trupper, som å någor ort blifvit förlagde, eller under
krigsrörelser nyttjas, då trupperne böra utur dertill samlade Magasin
eller Förråd med deras behof varda försedde.
§• 95*
De årliga Markegångs-taxorna skola upprättas genom läns-ombud,,
nämnde på det sätt, Riksförsamlingen stadgar. Hvad desse fastställa, tjena
till efterlefnad, så vida ej ändring deruti i behörig ordning sökes och
vinnes.
§. 96.
Utan Riksförsamlingens samtycke kan Konungen icke Lån in- eller
utrikes göra, eller Riket med ny gäld belasta.
§• 97*
Kungsgårdar och Kungsladugårdar med dertill lydande hemman och
lägenheter, Krono-skogar, Parker och Djurgårdar, Kronans fisken samt öfrige
lägenheter må Konungen icke utan Riksförsamlingens samtycke genom
försäljning, förpantning eller gåfva, eller på något annat sätt Kronan
afhända. De skola förvaltas efter de grunder, Riksförsamlingen derom föreskrifver;
dock att de personer och menigheter, som, efter förut gällande
författningar, sådana Kronans tilihörigheter innehafva eller nyttja, må njuta
laglig rätt derå till godo, samt att odlingar eller odlingsbar mark å
Kronoskogarne må, i vanlig ordning, efter nuvarande eller framdeles blifvande
författningar, kunna till skatte försäljas.
30
Hor till Constitutions-Utskottels Memoria.1, N:o 26.
§. 98.
Ej må någon tiel af Riket kunna derifrån söndras, genom försäljning,
förpantning, gåfva eller å annat dylikt sätt.
§. 99.
Ej må Rikets mynt till skrot eller korn, vare sig till förhöjning eller
afslag, förändras, utan Riksförsamlingens bifall; Konungens rättighet
att låta slå mynt dock oförkränkt.
§. 100.
Krigsmaglen till häst och fot, så väl som Båtsmanshållet af rotering
och indelning, förblifver vid de med landet och släderne uppräLtade conti
act och Indelningsverk, hvilka till deras hufvudgrunder skola orubbade
vara, intilldess Konungen och Riksförsamlingen finna nödigt någon ändring
deruti samfäldt att göra; kunnande ingen ny eller tillökad rotering,
utan genom Konungs och Riksförsamlings sammanstämmande beslut, tillkomma.
§. 101.
Ej må Grundlag stiftas, ändras eller upphäfvas, utan Konungens och
Två Lagtima Riksdagars sammanstämmande beslut.
Har vid Lagtima Riksdag Lag-Utskottet öfver Konungens eller Riksdagsmans
framställning i grundlagsfråga sig yttrat, eller sjelft, i stöd af
77 §., med förslag derom inkommit, beslute då derom Kamrarne hvar
för sig, på sätt 71 §. förmår, dock att Utskott eller Kamare ej må i Konungens
Förslag ändring göra.
Kunna ej Kamrarne om beslut åsämjas, förfalle frågan. Var frågan
af Konungen väckt, varde Han om utgången underrättad.
Äro Kamrarne om förslaget ense, varde det vid nästa Lagtima Riksdag
å nyo pröfvadt, först af Äldre och derefter af Yngre Kamaren. barder
förslaget då af båda Kamrarne, hvar för sig, antaget, vare Riksförsamlingens
beslut. Hvad någondera afslagit förfalle. Kamrarne ega ej rätt
att uti hvilande förslag ändring göra. Ej må beslut öfver hvilande förslag
intill annan Riksdag uppskjutas, utan Konungen och båda Kamrarne,
hvar för sig, om uppskof ense äro. Beslut öfver hvilande förslag, sorn
grundar sig på Konungens framställning, skall hos Honom anmälas. Antages
hvilande förslag af båda Kamrarne, hvar för sig, och var framställning
derom ej af Konungen gjord, varde då det beslutet Konungen understäldt.
Hor till Coiistitutions-Utskottets Memorial, N:o 26.
31
Konungen inhemte, innan Riksdagen åtskiljes, hela Stals-Rådets tankar
deröfver och meddele Riksförsamlingen Sitt bifall eller de orsaker, för
hvilka Han beslutet icke kunnat godkänna.
Hvad till ändring af Grundlagarne uti nu föreskrifne ordning Riksförsamlingen
beslutit och Konungen gillat, eller Konungen föreslagit och
Riksfö rsamlingen antagit, ege kraft af Grundlag.
Har ett af Konungen eller Riksdagsman väckt förslag till ändring af
Grundlag blifvit af endera Kamaren vid tvänne å hvarannan följande Riksdagar
antaget, men af Medkamaren förkastadt, och sålunda kommit att förfalla,
men samma förslag å tredje eller annan Riksdag förekommer och
blifvit ånyo af förstnämnde Kainare antaget, utan att vinna Medkamarens
bifall, då skola till frågans afgörande båda Kamrarne sammanträda och
besluta på sätt i Irsta momentet af 71 §. säges, och utgöre Riksförsamlingens
beslut.
§. 102.
Ej må någon för framtiden gällande förklaring af Grundlagarne stadgas,
utan på det sätt, som enligt nästföregående §. vid ändringar i dem
iakttagas bör. Efter deras ordalydelse skola de i hvarje serskildt fall tillämpas.
§. 103.
Såsom Grundlagar skola anses denna Regeringsform, Successions-Ordningen,
Tryckfrihets-Lagen och Lagen omval lill Riksförsamlingens Yngre
Ramare.
§. 104.
Med Tryckfrihet förslås hvarje Svensk mans rättighet att, utan några
af den offentliga Magien i förväg lagde hinder, utgifva skrifter, att sedermera
endast inför laglig Domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och
att icke i annat fall derför kunna straffas, än om detta innehåll strider
emot tydlig Lag, gifven att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän
upplysning. Alla handlingar och Protocoll, i hvad mål som helst,
de Protocoll undantagne, som uti Stats-Rådet och hos Konungen i Ministeriella
ärenden och Commando-mål föras, må ovilkorligen genom trycket
kunna utgifvas. Ej må tryckas Banco- och Riksgälds-Verkens protocoll och
handlingar rörande ärenden, hvilka böra hemligen hållas.
Hör till Conslitutiom-Utskottets Memorial j N\o »5.
§. 105.
Riksförsamlingen eger gemensamt med Konungen magt att stifta allmän
Civil-, Criminal- samt Kyrko-Lag och att sådan förut stiftad Lag
förändra och upphäfva. Tinder Civil- och Criminal-lag förslås äfven de
delar af Krigslagar och Författningar, rörande krigsväsendet, som ega tillämpning
till medborgare utom krigsstaten.
Ej må Konungen, utan Riksförsamlingens samtycke och icke Riksförsamlingen
utan Konungens, någon ny Lag göra eller gammal afskaffa.
Aflåter Konungen till Riksförsamlingen förslag till ny Lag eller till
gammal Lags upphäfvande eller förändring, då eger Riksförsamlingen att
deröfver, på sätt 71 §. stadgar, besluta och meddela Konungen sitt samtycke
eller afslag.
Antager Riksförsamlingen ett förslag, som icke af Konungen blifvit
framstäldt, underställes Riksförsamlingens beslut Konungen, som eger att
gilla det, eller, om Han ej finner det ordagrant antagligt, meddela Riksförsamlingen
de orsaker, för hvilka Han icke kunnat förslaget godkänna.
Kan Konungen icke förr, än Riksförsamlingen åtskiljes, fatta och meddela
Sitt beslut, vare Han oförhindrad att, före nästföljande Riksdags öppnande,
förslaget ordagrant bifalla och kungörelse derom utfärda. Sker det ej, anses
förslaget hafva förfallit, och Konungen underrätte då Riksförsamlingen
vid nästa Riksdag om de skäl, som hindrat förslagets antagande.
Vill Konungen till Riksförsamlingen aflåta ett sådant förslag, som i
denna §. omtalas, eller har Riksförsamlingen underställt Konungen ett af
Församlingen antaget förslag, inhemte Konungen, innan Han Sitt beslut
fattar, Stats-Rådets och Högsta Domstolens yttrande.
$. 106.
Med förklaring öfver Civil- och Criminal- samt Kyrko-lag förhålles
som med sådan Lags stiftande. De förklaringar, som till svar på inkomne
förfrågningar om lagens rätta mening, Konungen genom Dess Högsta Domstol
emellan Riksdagarne gifver, kunna af Riksförsamlingen ogillas, hvarefter
de icke längre vare gällande eller af Domstolarne iakttagas eller åberopas
må.
§. 107.
Riksdagsman må i den Kamare, der han eger säte och stämma, och
P4
Hor till Conslitutions-Utskottets Memorial> N'.o 26.
33
på sätt 77 §. förmår, Utskott, i den Kamare, hvilken i målet eger första
rösten, väcka frågor om stiftande, förklaring eller uppliäfvande af lagar
och författningar, som Rikets allmänna hushållning eller grunderna för
allmän inrättning röra. Riksförsamlingen ege dock i dessa mål endast att
framställningar och önskningar hos Konungen anmäla.
Vill Konungen åt Riksförsamlingen öfverlemna att gemensamt med
Honom besluta i mål, sorn Rikets allmänna Styrelse röra, då förfares dermed
på det sätt, som angående Lagfrågor är vordet stadgadt.
§. 108.
Riksförsamlingen eger, rörande hvilket ämne som helst, rätt att besluta
och till Konungen öfverlemna framställningar och önskningar, å hvilka
Konungen, under iagttagande af Rikets Grundlagar, gore det afseende Han
för Riket nyttigt finnér.
§. 109.
Under Riksförsamlings, dess Iiamares, Nämnds eller Utskotts öfverläggningar
och pröfning må icke uti något annat fall eller på annat sätt,
än denna Grundlag bokstafligen föreskrifver, komma frågor om Embetsoch
Tjenstemans till- och afsättande, Regerings- eller Domare-magternes
beslut, Resolutioner eller Utslag, enskildta medborgares eller eorporationers
förhållanden, eller verkställigheten af någon Lag, Författning eller
Inrättning.
§. 110.
Ej må vid sluten omröstning, som i denna Lag är sagd, röstsedel
gälla, som ej är enkel, sluten, hoprullad, omärkt och, derest omröstningen
angår val om personer, fri från så väl all tvetydighet i anseende till
dessas namn, som från oriktighet i anseende till deras antal. Ej må sammankomst,
som är för val beramad, upplösas innan valet fulländadt är.
Är dervid, genom likhet i röstetal, frågan oafgjord, afgöre lottning eller
eller skiljeröstning, allt efter som serskildt är stadgadt. Vid sådant val,
som får, om nödigt är, genom lottning afgöras, gälle högsta röstetalet,
änskönt det vore ringare än i 73 §. är sagdt.
§. in.
Skall skiljeröstning ske, upptage då valsedel ej annat namn, än å sådane
personer, emellan hvilka personer skiljas skall, ej heller annat antal,
än som då utses bör.
ftih. till R. St. Prot. 184S, 3 Sami. 16 Haji.
5
34
Hor till Constitutions-Utskottets Memorial N'.o 26.
Varde ock, innan sedlarne öppnas, en af dem undantagen och förseglad.
Är genom ny eller fortsatt likhet i röstetalet frågan oafgjord, då
skall den sedel öppnas, som undanlogs, och med de öfriga räknas. Blifver
frågan ändå ej afgjord, gånge till ny skiljeröstning och så allt framgent,
till dess valet är fulländadt.
§. 112.
Är sådant val der det fordras att minsta antal, som öfverskjuter hälften
af de röstande, skall i beslut sammanstämma, uppgifve då hvar väljande
först å röstsedeln erforderligt antal af män, som han anser förtroendet
värdiga. Falla dervid rösterne till mer än hälften af de röstandes
antal på en eller flere, vare den eller de behörigen valde. Är ej det
antal fyldt, som väljas hör, anställes, till dess talet fullt är, med slutna
sedlar, lydande med Ja eller Nej, serskild omröstning öfver de andra, som
röster erhållit, men ej valde äro, först öfver den, fleste rösterne erhållit,
dernäst öfver den näste och så allt framgent efter röstetalet. Hafva tvänne
eller flere blifvit med lika röstetal kallade, företages först för hvarje
sådan likhet en eller flere skiljeröstningar med ett namn på röstesedeln,
så att hvarje ordningsrum serskildt bestämmes. Nu äro samtlige omröstningarne
slutade, har Nej såvida vunnit, att erforderligt antal af män
ändå ej är valdt; varde då valförrättningen förnyad för det antal, sorn
återstår, och varde då röstadt emellan dem, som förut röster erhållit,
men ej valde äro, och gälle högsta röstetalet, ehvad det är större eller
ringare. Dock att, der något oafgjordt hlifver, ej må med lottning skiljas.
§. 113.
Val till Konung eller Thronföljare förrättas af Riksförsamlingen på
det i 112 §. föreskrifne sätt.
Är ingen till Thronen arfsberätligad Prins och har Konungen sammankallat
Urtima Riksdag till Thronföljare-val, eller har Konunga-ätt på
manliga sidan utgått och Riksförsamling antingen enligt 53 eller enligt
54 §§• blifvit sammankallad, ege i första fallet Konungen, och i det andra
Interims-styrelsen, att, inom Åttonde dagen efter den, då Riksdagen å
Riks-salen öppnad blifvit, afgifva till Riksförsamlingen förslag om Thronföljden;
äfvensom i alla dessa fall hvarje Riksdagsman inom samma tid
samma rätt. Har Lagtima Riksdag varit så nära för handen, som i 56 §.
säges eller är den samlad, när Konunga-ätt på manliga sidan utgår, bestämme
Riksförsamlingen, i öfverensstämmelse med den i 143 §. omför
-
Hor till Conslitutions-Utskottets Memorialj N\o 26.
35
mälda Riks-act, den dag, hvarifrån sådan Åttonde dag skall räknas, som
ofvan är sagdt.
Riksförsamlingen utsätte valdagen dock ej sednare, än Tolfte dagen
efter sistnämnde da".
§• n4-
Sammankallas Riksförsamlingen antingen, enligt 52, eller enligt 54 §§■»
till förordnande om Förmyndare-styrelse för omyndig Konung, ege i förra
fallet Rikets Interims-styrelse att, inom Åttonde dagen efter den, då Riksdagen
å Riks-salen öppnad blifvit, afgifva till Riksförsamlingen förslag om
Förmyndare-styrelsen och i begge fallen hvarje Riksdagsman inom samma
tid samma rätt. Har Lagtima Riksdag varit så nära för handen, som i
56 §• säges, eller är den samlad, när Konung dör och Thronföljare omyndig,
bestämme Riksförsamlingen, i öfverensstämmelse med den i i43 §•
omförmäIda Riks-act, den dag, hvarifrån sådan Åttonde dag skall räknas,
som ofvan är sagdt.
Riksförsamlingen välje sedermera inom Två dagar efter den för förslagens
allemnande fastställda dagen, Sextiofyra bland sina Ledamöter till
en Nämnd, som inom Fem dagar efter sitt sammanträde afgör lrågan, om
Förmyndarnes antal, samt likaledes inom Fem dagar efter den, då antalet
bestämdt blifvit, väljer Förmyndare, på sätt 112 §. föreskrifver. Uppgifve
dock hvarje valman, vid första valåtgärden, en person utöfver det antal,
som väljas bör. Ej må, som vald anses, den röster ej tillfallit till mer
än hälften af de röstandes antal. Har så stort röst-antal flere tillfallit,
än som väljas må, utslute då minsta röstetalet eller ock skilje röstning,
der val är genom likhet i röstetal oafgjordt.
§. ii5.
Skall Riksförsamlingen, enligt 5o eller 5i §§., om Rikets Styrelse
förordna, gånge som i nästföregående §§ om Förmyndare-val är stadgadt.
§. 116.
Riksförsamlingen skall vid hvarje Riksdag förordna en för lagkunskap
och utmärkt redlighet känd man, att, såsom dess Justitiag-Ombudsman,
efter den Instruction, Riksförsamling för honom utfärdat, hafva tillsyn
öfver Lagarnes efterlefnad af Domare och Embetsmän, samt att vid vederbörliga
domstolar i laga ordning tilltala dem, som, uti sina embetens utöfning,
af väld, mannamån eller annan orsak, någon olaglighet begått,
36
Hor till Constitutions-Utskottets Memorial, IV:o 26.
eller underlåtit att sina embetspligter behörigen fullgöra. Vare dock lian
i all måtto underkastad samma ansvar och plikt, som allmän Lag och
Rättegångs-ordning för actorer utstaka. Riksförsamlingens Justitiae-Ombudsman
njute till godo, så val under, som emelian Riksdagarne, samma
säkerhet för sin person och tjenstebefattning, som genom 13c> §. för Riksdagsmän
stadgas, och anses under sin tjenstetid och intilldess han från
Embetet skiljes eller i utöfningen af sin förut innehafda beställning återträder,
i alla afseenden lika med Konungens Justitiae-Canzler.
§• lll’
Justitiae-Ombudsman väljes, på sätt 112 §• förmår, genom en Valnämnd
af Fyratioåtta Riksdagsmän, deraf Kamrarne utse Tjugufyra hvardera.
Valnämnden skall till valets förrättande sammanträda samma dag,
den blifvit af Kamrarne utsedd, och må ej åtskiljas, innan valet fulländad!
är. Välje ock å samma dag en Justitiae-Ombudsmannens Suppleant, att
honom efterträda, ifall lian innan nästföljande Riksdag skulle med döden
afgå. I händelse Justitiae-Ombudsmannen, vid samma Riksdag, under
hvilken lian blifvit vald, afsäger sig det erhållna förtroendet, eller nied
döden afgår, skall Riksförsamlingen i Embetet genast insätta den man,
som till hans efterträdare utsedd är. Skulle sådan utsedd efterträdare,
under pågående Riksdag, afsäga sig det erhållna förtroendet eller i JustitiaeOmbudsmans-Embetet
insättas, eller med döden afgå, utväljes, på ofvan
stadgade sätt, en annan behörig man i hans ställe. Inträffar något af
dessa fall emellan Riksdagarne, skall Riksförsamlingens rält härutinnan
genom dess Fullmägtige i Riks-Banken och Riksgälds-Contoret utöfvas.
§. 118.
Riksförsamlingens Justitiae-Ombudsman må, när han det nödigt anser,
kunna öfvervara Högsta Domstolens, Nedre Justitiae-Revisionens, Hofrätternes,
Collegiernes, eller i dessas ställe inrättade Verks och alla lägre
Domstolars öfverläggningar och beslut, dock utan rättighet alt sin mening
dervid yttra, samt ega tillgång till alla Domstolars, Collegiers och
Embetsverks protocoll och handlingar. Konungens Embetsmän i allmänhet
vare skyldige all lenina Justitiae-Ombudsmannen laglig handräckning,
samt alla Fiscaler, att medelst aclioners utförande honom biträda, då han
det äskar.
§• Il9-
Justitiae-Ombudsmannen åligge att vid hvarje Riksdag till Riksförsam
-
Hor lill Conslitutions-Ut skölt etti Memorial j N.o 2 6.
37
lingen aflemna en allmän redogörelse för sin förvaltning af det honom förtrodda
embete, samt deruti utreda lagskipningens tillstånd i Riket, anmärka
Lagarnes och Författningarnes brister och uppgifva förslag till deras
förbättring. Emellan Riksdagarne kungöre han årligen genom trycket ett
utlåtande öfver dessa ämnen. Serskildt uppgifve han ock, vid hvarje Riksdag,
till hvad åtgärd hvart och ett af nästföregående Riksförsamlings beslut,
framställningar och önskningar föra nied t. Ställe han sig för öfrigt
den af Riksförsamlingen för honom utfärdade lnstruction till efterrättelse.
§. 120.
Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens
Högsta Domstol eller af dess Ledamöter en eller flere funnits hafva af
egennytta, vrångvisa eller försumlighet, så orätt dömt, att derigenom någon
, mot tydlig Lag och sakens utredda och behörigen styrkta förhållande,
mistat, eller kunnat mista lif, personlig frihet, ära och egendom,
vare Riksförsamlingens Justitiae-Ombudsman pligtig, äfvensom Konungens
Justitise-Canzler berättigad, att vid den Rikets Domstol, som här nedanföre
bestämmes, den felaktige under tilltal ställa, samt till ansvar efter
Rikets Lag befordra.
§■ i21-
Denna Domstol, som Riks-rätt kallas, skall i sådant fall bestå af
Presidenten uti Konungens och Rikets Svea Hofrätt, hvilken deruti före
ordet, Presidenterne uti Rikets alla Collegier, fyra af de äldste Statsråd,
Högste Befälhafvaren af de i hufvudstaden tjenstgörande trupper, Högste
närvarande Befälhafvaren för den vid hufvudstaden förlagda Escadern af
Arméens Flotta, tvänne de äldsta Råd i Svea Hofrätt och det äldsta Råd
i hvarje af Rikets Collegier. Då antingen Justi tiae-Canzleren eller Justitieombudsmannen
finnér sig befogad att Högsta Domstolen samfäldt eller
serskilde dess Ledamöter inför Riksrätten tilltala, aske han hos Presidenten
i Konungens och Rikets Svea Hofrätt, såsom Riksrättens Ordförande, laglig
kallelse å den eller dem, som tilltalas skola. Presidenten i Hofrätten foge
derefLer anstalt om Riksrättens sammanträde för att kallelsen utfärda och
målet vidare i laglig ordning behandla. Skulle, emot förmodan, han detta
underlåta, eller några af de öfrige förenämnde Embetsman undandraga sig
att uti Riksrätten deltaga, stånde de, för en sådan uppsåtlig försummelse
af deras embetspligt, till lagligt ansvar. Hafva en eller flere af Riksrättens
Ledamöter laga förfall, eller finnes emot någon af dem laga jäf, vare än
-
38
Hor till Constitutions-Viskottets Memorial, N\o 26.
dock Rätten domför, om Tolf deruti sitta. Är Presidenten i Hofrätten al
laga förfall eller jäf hindrad, företräde, i dess ställe, den äldste i tjenst
varande Presidenten. Denna Domstol ege, sedan ransakningen fulländad är
och domen efter Lag fälld, att densamma för öppna dörrar afkunna. Ingen
håfve magt att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att göra Nåd,
hvilken likväl icke må sträcka sig till den dömdes återinsättande i Rikets
tjenst.
§. 1 aa.
Vid hvarje Lagtima Riksdag skola Kamrarne välja Tjugufyra Riksdagsmän
hvardera, att såsom Opinions-Nämnd döma, huruvida Högsta
Domstolens samtlige Ledamöter gjort sig förtjent» att i deras vigtiga kail
bibehållas, eller om visse af dem, utan bevisligen begångna fel eller
brott, hvarom nästföregående §. handlar, likväl kunde anses böra från utöfningen
af Konungens Domsrätt skiljas. Opinions-Nämnd skall sammanträda
samma dag, den vald blifvit. Beslut skall fattas genom omröstning
med slutna sedlar. Först skall röstas öfver den frågan: ”Skall omröstning
anställas till uteslutande af någon bland Högsta Domstolens Ledamöter?”
Besvaras denna fråga enhälligt eller af de fleste med NEJ, blifve då
Högsta Domstolens samtlige Ledamöter bibehållne. Äro lika många JA
och NEJ, eller hafva flere besvarat frågan med JA, uppgifve hvar och
en af Nämndens Ledamöter i slutne sedlar, de färre eller flere, dock
högst trenne Ledamöter af Högsta Domstolen, hvilka han anser böra entledigas.
Den, eller de, som af minst Tretiotvå sålunda blifvit uppgifne,
anses från Riksförsamlingens förtroende uteslutne, och blifve af Konungen,
hos hvilken Riksförsamlingen skall anmälan göra, ifrån embetet genom
Nådigt afsked skiljde. Dock tillägge Konungen honom eller dem hvardera
en årlig pension till lönens halfva belopp.
§. ia3.
Ej må Riksförsamlingen ingå i någon serskild pröfning af Högsta
Domstolens beslut, eller någon allmän öfverläggning derom uti OpinionsNämnd
förefalla.
§. 124.
Äskar Riksförsamlingens Justitiae-Ombudsman Riks-rätt, på grund af
sådant förordnande, som i 65 §. är sagdt; då skall i den Riks-rätt, som
i i2i §. säges, i stället för Statsråds-Ledamö*er, Justitiae-Råd säte taga.
Hör till Constitutions-Utskottets Memorial3 N:o 26.
39
Gånge i öfrigt, som 120 och 121 §§. förmå. Sådan Riksrätt döme efter
allmän lag och den ansvarighets-lag, hvilken för detta ändamål blifvit utaf
Konungen och Svenska Folkets Representanter antagen.
§. 125.
Skulle Gransknings-Utskottet anmärka, att Stats-Rådets Ledamöter
samfäldt eller en eller flere af dem, uti deras rådslag örn allmänna mått
och steg, icke iagttagit Rikets sannskyldiga nytta, eller alt någon Föredragande
icke med oväld, nit, skicklighet oell drift sitt förtroende-embele
utöfvat, ege då Utskottet att sådant tillkännagifva för Riksförsamlingen,
hvilken, om den linner Rikets väl det kräfva, kan hos Konungen skriftligen
anmäla sin önskan, att Han ville ur Stats-Rådet och ifrån Embetet
skilja den eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord. Utskottets utlåtande
sändes till Riksförsamlingens Yngre Kamare.
§. 126.
Fråga, som i nästföregående två §§. är sagd, kan i Kamrarne väekas,
så väl af enskilde Ledamöter, som af andra Utskott, än Gransknings-Utskottet,
men icke a [göras förr, än sistnämnda Utskott deröfver blifvit bordt.
Under Kamrarnes öfverläggning»!- derom, skola icke Konungens beslut uti
mål, som rör enskild persons eller corporations rätt eller fördel, kunna ens
nämnas, ännu mindre någon pröfning underställas.
Varder sådan fråga i Kamare väckt, nyttjas då dessa ord och ej andra:
”Det är anledning till anmärkning emot Stats-Rådet, eller den och
”den Ledamoten eller Föredraganden, hvarom remiss begäres till Gransk”nings-Utskottet”;
hvarjemte en närmare framställning af skälen förseglad
aflemnas. Remiss till Gransknings-Utskottet skall derefter ovägerligen verkställas,
och behandle då Utskottet målet, enligt en af de två nästföregående
§§., eller framställe för Riksförsamlingen de skäl, på hvilka det har
ansett anmärkningen icke böra ega rum,
§. 127.
Till Ledamöter i Tryckfrihets-Comiteen, hvaruti Justitias-Ombudsmannen
är Ordförande, och om hvilkens åliggande uti Tryckfrihets-Lagen
stadgas, välje Kamrarne vid hvarje Lagtima Riksdag hvardera Tre för
kunskaper och lärdom kände män, på det sätt, att först tvänne lagfarne
utses, och sedan fyra andia, utan afseende på sådan kunskap. Afgår emellan
Riksdagarne någon af Comiteens Ledamöter, välje Justi tiae-Ombuds
-
40
Hör lill Conslitulions-U tskotlets MemorialN.o 26.
mannen och de öfrige Ledarnöterne en behörig man att det lediga rummet
intaga.
§. 128.
Riksförsamlingen välje vid hvarje Lagtima Riksdag, efter serskildt då
fattadt beslut om antalet, Fullmägtige i Riks-Banken och Riksgälds-Conloret.
§• I29*
Riksförsamlingens Yngre Ramare skall vid hvarje Lagtima Riksdag
förordna om Revisorer, att emellan Riksdagarne, enligt den Instruction,
som Riksförsamlingen utfärdat, öfverse och granska Stats-Verkets, RiksBankens
och Riksgälds-Contorets tillstånd, styrelse och förvaltning; likväl,
hvad Stats-Verket angår, utan rättighet aft meddela föreskrifter eller förändringar
besluta. Desse Revisorer, hvilkas antal icke bör understiga Tolf,
ej heller öfverstiga Tjugufyra, böra årligen sammanträda den 1 September;
hvarje revision bör omfatta ett års afslutade räkenskaper och icke någon
öfverskrida två månaders tid. Valen ske serskildt för hvardera af de revisioner,
som före den nästföljande Lagtima Riksdag skola förrättas; dock
kunna en eller flere personer utses till begge förrättningarne. Antalet bestämmes
inom ofvan utsatta gränsor af Riksförsamlingen. Revisors-befattning
må ingen undandraga sig utan sådane skäl, som från Riksdagsmannabefattning
befria.
§. i3o.
Ej må någon till Fullmägtig eller Revisor väljas, icke heller vid sådan
befattning bibehållas, som icke till Riksdagsman och till Utskottsledamot
valbar är, eller som vid det Verk, hvars förvaltning skall granskas,
redovisar eller njuter lön eller annan inkomst. Är mot Revisor sådant
jäf, skola de öfrige Revisorerne om annan persons inväljande efter de
i 133 §. stadgade grunder skyndsamt föranstalta.
§. 131.
Ej må i och för sin befattning Riksförsamlingens Fullmägtige eller
Revisorer emottaga föreskrifter, utan af Riksförsamlingen eller af Utskott,
som Riksförsamlingen den magt uppdragit. Ej heller må de till redo eller
ansvar ställas, utan i laga ordning efter Fullmägtiges beslut. För Fullmägtiges
eller Revisorers öfverläggningar galle för öfrigt de Instructiouer,
som af Riksförsamlingen stadgade äro.
§. 132.
lior till Constitutions-Utskottets Memorial, N.-o 26.
41
§. 132.
Val, som i 113, 114-, 115 eller 128 §§. omförmälas, förrättas af hela
Riksförsamlingen samfäldt. Den af de båda Kamrarnes Talmän, som till
lefnadsåren är äldst, före dervid ordet, och utsälte äfven, efter samråd
med Medkamarens Talman, tiden lill sammanträdet.
Utskottets Ledamöter må genom Valmän utses, der Kamaren så lämpligt
pröfvar.
§. 133.
Till Fullmägtiges och till Revisorers befatLningar, äfvensom till Valnämnd
af en eller annan art, må, der de, som hufvudman välja böra,
så besluta, kunna utses en eller flere Suppleanter, hvilka i stadgad ordning
ingå skola, när Fullmägtig, Revisor eller Valman frånträdt sitt uppdrag.
Ingen annan kan vara Suppleant än den, som till hufvudman valbar
är. Suppleanter kunna utses antingen serskildt, på lika sätt som hufvudmännen,
eller på en gång med dessa; men i sednare fallet sker valet
alltid på sammanlagda antalet af hufvudman och Suppleanter, hvarvid det
högre röstetalet bestämmer hvilka, som hufvudman äro, äfvensom ordningen
för Suppleanters ingående. Skulle bland Fullmägtige eller Revisorer
så många ledigheter uppstå, att det utsedda antalet af Suppleanter befinnes
otillräckligt, välje då Justitiae-Ombudsmanuen och Ledamöterne i
Tryckfrihets-Comileen den eller dem, som ytterligare erfordras.
§. 134.
Vid val till Fullmägtige, Revisorer samt Ledamöter i Valnämnd eller
Utskott, äfvensom vid val af Ledamöter till Riksförsamlingens Äldre Kamare,
eger lottning rum, så ofta valet genom erhållet lika röstetal oafgjordt
är. Lag samma vare vid de val i Tryck fr i hets-Corn i teen, som i
nästföregående §. omtalas, och vid alla deval, hvilka, enligt serskildt fattade
beslut, Riksförsamlingen, dess Kamrar, Nämnder eller Utskott, kunna
komma att företaga, så framt valsättet icke genom ett sådant beslut
annorlunda bestämdt blifvit.
§. 135.
Allt hvad Riksförsamlingen har efter granskning godkänt eller lemnat
oanmärkt, bör anses hafva vunnit decharge i afseende på det granskade,
och ingen ny, lill ansvarighet förbindande, granskning af ny Riksförsam
Bih.
lill R. St. Prot. 184$ j 3 Sami. 16 Haji. 6
42
Hör till Constitutions-UIskottets Memorial, N.o 26.
ling i samma mål vara tillåten; dock bör, oaktadt den af Riksförsamlingen
eller dess Utskott eller Revisorer förrättade allmänna öfversigt af Statsmedlens
utdelning, det åligga vederbörande Embetsman att verkställa den
serskilda revision, som dem i kraft af deras Embetsbefattning tillkommer.
§. 136.
Ej må Riksdag utan Konungs och Riksförsamlings sammanstämmande
beslut kunna upplösas förr, än 150 dagar tilländagått från den dag, som
är till Riksdags början bestämd. Efter denna tid eger Konungen magt att
Riksdagen upplösa, när Han så för godt finnér. Der så oförmodadt hända
skulle, att, när Riksdagen skall upplösas, Riksförsamlingen icke hade Staten
reglerat, eller någon ny bevillning fastställt, då skall Konungen kunna
Riksförsamlingen åtskilja; och fortfare den förre bevillningen intill nästa
Riksdag. Är åter bevillningens hela belopp bestämdt, men Riksförsamlingen
icke om fördelningen ense, då skola efter den fastställda be vi 11-  nings-summans förhållande till den, som vid föregående Riksdag blifvit
fördelad, de i den sista Bevillnings-Förordningen stadgade Artiklar jemlikt
ökas eller minskas; och uppdrage Riksförsamlingen dess Fullmägtige i
Riks-Banken och Riksgälds-Contoret att en ny Bevillnings-Förordning på
sådan grund uppgöra och utfärda.
§. 137.
De allmänna Stadgar och Förordningar, hvarom Konung och Riksförsamling
under Riksdag gemensamt beslutit, skola dock endast i Konungens
namn och med Dess underskrift utfärdas.
§. 138.
Ej må den till Riksdagsman vald är, från Riksdagsort förvisas, ej heller
af någon anledning förmenas att Riksdagen bivista, ej heller från något
serskildt Riksdagsmanna-åliggande förhindras, dock må Konungen under
krigstid Riksdagsman af Krigsståndet i Rikets tjenst använda. Gälle
ock hvad i 67 §. är sagdt. Förfall skall anmälas af Riksdagsman i Yngre
Kamaren, såsom i 33 §. af Lagen om val till Riksförsamlingens Yngre
Kamare stadgas och af annan Riksdagsman hos Äldre Kamaren.
§. 139.
Blifver någon Riksdagsman, under påstående Riksdag eller under dess
resor till och ifrån Riksdagen, med ord eller gerningar ofredad, sedan
Hör till Constitutioni-Utskottcti Memorial, N--o 26,
43
han tillkännagifva, alt han i sådant ärende stadd är, eller ock efter Riksdagen,
på våldsamt sätt i och för Riksdagsgörornålen antastad, då skall
sådant såsom edsöres-brott anses och straffas. Detta stadgande skall i hvarje
Riksdagskallelse intagas.
§. 140.
Ingen Riksdagsman må kunna under tilltal ställas eller sin frihet beröfvas
för dess gerningar och yttranden uti Riksförsamling, Kamare,
Nämnd eller Utskott, utan att den Kamare, der han eger säte och stämma,
sådant tillåter genom elt uttryckligt beslut, deruti minst fem sjettedelar
af de vid omröstningen närvarande Ledamöterne instämt.
Men öfverfaller någon inom Riksförsamling, Kamare, Nämnd eller
Utskott den andra med bugg och slag, eller nyttjar emot honom vapen,
håfve den angripande förverkat lifvet; och må han, utan att vidare njuta
Riksdagsmanna-skydd, till behörig Domstol öfverlemnas. Beskylles Riksdagsman
för någon grof missgerning, må han ej i häkte kunna inmanas
förr än, efter anställd ransakning, Domaren sådant skäligt pröfvat, så vida
han ej å bar gerning funnen varder. Galle likväl, om han efter Damstolens
kallelse sig ej inställer, hvad allmänna Lagen i thy fall stadgar. Ej
må Riksdagsman häktas för mindre förbrytelse eller för skuld insättas;
vare dock hans egendom ej från laga utmätning frikaliad. Icke heller kan
någon Riksdagsman från annan ort, medan han för Riksdagens skull sig ä
Riksdagsorten uppehåller, utom i ofvanförmälde svårare fall, dragas derstädes
inför Rätta, med mindre han sökes för gäld, som han under den
tiden sig der åsamkat. Ingen vare tillåtet att från dem, som till Riksdagen
från landsorterne anländt, utan husbondens lof och minne till krigstjenst
värfva något tjenstehjon.
§. 141.
Skulle någon enskild man, eller någon Corps, Militair eller Civil,
eller ock någon Menighet, af hvad namn den vara må, antingen af egen
drift eller med anledning af befallning, försöka att våldföra Riksförsamlingen,
dess Nämnd eller Utskott, eller någon enskild Riksdagsman, eller
störa friheten i deras öfverläggningar och beslut, vare sådant ansedt som
förräderi, och ankomme på Riksförsamlingen att slika förbrytelser i laga
ordning beifra låta.
§. 142.
Riksförsamlingens Fullmägtige och Revisorer njute för sine gerningar
44
lior till Constitutions-Ulskottets Memoi ial, N:o 26.
och yttranden, under sin befattning, samma säkerhet, som i föregående
blifvit Riksdagsmän tillagd. Taxeringsman, som Riksförsamlingens Bevillnings-föreskrifter
å dess vägnar tillämpa, skola ej för debitering eller
taxering kunna till ansvar ställas.
§. 143.
För de genom Föreningen mellan Sverige och Norrige uppkomne constitutionella
förhållanden galle, hvad Riks-Acten af den 31 Juli och 6
Augusti 1815 stadgar, och må samma Riks-Act, i anseende till Sverige,
icke ändras, utan att Konungen och Riksförsamlingen, i den ordning, 105
§. af denna Regeringsform bjuder, till den ändring samtyckt.
Sersfeflde Paragraplier.
Litt. A.
Vid den Riksdag, då Konungen denna Regerings-Forms föreskrifter om
Riksförsamlingen, så ock Lagen om val till Riksförsamlingens Yngre Ramare
antagit, fastställe Rikets Ständer för Riksförsamlingen sådan arbetsordning,
som i 73 §. omförmäles, utsatte dagen för Riksförsamlingens forsla sammanträde
till det Andra året efter nämnde Riksdags slut, företage det
val, sora i nästföljande §. sägs, fördele serskildt emellan städer och större
köpingar det för dem, och serskildt emellan Länen det för landsbygden,
uti §§. af lagen om val till Riksförsamlingens Yngre Ramare bestämda
antal Riksdagsmän och förordne, alt alla till Riksförsamlingens första sammanträde
nödige förberedelser, hvilka Rikets Ständer icke omedelbart kunna
vidtaga, må göras, och lände vid nämnda fördelning och föreskrifters
uppgörande, för Rikets Ständer, äfvensom, vid verkställigheten, för öfrige
vederbörande, till efterrättelse Lagen om val till Riksförsamlingens Yngre
Ramare.
I öfrigt fortfare den Riksdags-Ordning och de Regerings-Formers föreskrifter
om Rikets Ständer, som den 1 Mars 1845 egde gällande kraft,
att till efterrättelse lända, intilldess Riksförsamlingen första gången sammanträder.
Fortfare ock den Justitiae-Ombudsman och de Fullmägtige,
som då till äro, med sina befattningar, intilldess Riksförsamlingen deras
efterträdare utsett.
Hor till Constilutions-Utskottets Memorial, N:o 26.
43
Denna §. blifve vid den Riksdag, då Riksförsamlingen första gången
sammanträder, utur Regerings-Formen utesluten.
Litt. B.
Vid den Riksdag, då Konungen antagit denna Regerings-Forms föreskrifter
om Riksförsamlingen, så ock Lagen om val till Riksförsamlingens
Yngre Kamare, utnämne Rikets Ständer Ståndsvis Fyratiofem Ledamöter
af hvarje Stånd till en Nämnd, hvilken skall utse Sjuttiofem Svenske män,
med de egenskaper, som i §. 48 sagde äro, att, då Riksförsamlingen första
gången sammanträder, utgöra dess Aldre Kamare. Hvar dass väljes
för sig, till det antal, sorn bestämdt är.
Derefter skall genom lottning afgöras, hvilkendera femtedelen af hvar
dass bör vid slutet af hvardera af de Fem nästföljande Lagtima Riksdagarne
afgå.
För hvar och en af de valde utfärdas och undertecknas af Fyra
Nämndens ledamöter, den främste, som när är af hvarje Stånd, ett kallelsebref,
med utsättande af den tid, den valde eger att sin plats i Riksförsamlingens
Äldre Kamare bibehålla; och vare det kallelsebref så gild t,
som vore det af Äldre Kamaren, i enlighet med 48 §., utfärdadt.
Denna §. varde vid slutet af den Femte Lagtima Riksdag, till hvilken
Riksförsamlingen sammanträder, utur denna Regerings-Form utesluten.
Tag om Tal till Blks-Fursamllngens Yngre
Kamare.
§• *•
Valrätt tillkommer Svensk man, som bekänner sig till Christna läran,
fyllt 25 år, är och Fem år varit i Riket bosatt, samt l:o) eger eller
nied stadgad Krono-åborätt eller för Embete eller tjenst innehafver fast
egendom, lill visst mantal satt, eller till minst 1000 R:drs värde uppskaltadt,
eller ock 2:o) medelst arrende-contract, som icke kan före legostämmas
utgång godtyckligen häfvas, för lifstid eller minst Fem år innehafver
och minst ett år förut lillträdt jord eller bergsbruk af 4000 R:drs
uppskattadt värde eller derutöfver, eller oek 3:o) för annat yrke, än jordbruk
eller bergsbruk, föregående år varit taxerad och samma yrke ännu
46
Hör till Constitutions-Utskottets Memorial, IV.-o 26.
idkar, på grund af burskap eller med årlig behållen inkomst af minst
300 R:dr, eller ock 4:o) innehafver eller innehaft allmän tjenst med
ständig lön och ej genom laga dom blifvit derifrån skiljd. Dock må valrätt
ej utöfvas af actie-bolag, ej heller af Lands- eller Stads-Fiscal eller
Krono-Länsman inom dess tjenstgörings-district, ej heller i och för tjenst
af Underbefäl vid Krigsmagten, Vaktbetjente eller andre, som med desse
jemnlike eller ringare äro.
§. 2.
Valrätten beräknas sålunda: Faslighets-egare, Krono-åbo. eller Boslällshafvare
på landet beräknar efter fastighetens taxeringsvärde för 3000 R:dr
En röst; för 6000 R:dr Två; för 9000 R:dr Tre; för 13,000 R:dr Fyra;
för 18,000 R:dr Fem; för 25,000 R:dr Sex; för 35,000 R:dr Sju; för 50,000
R:dr Åtta; för 70,000 R:dr Nio; och för 100,000 R:dr Tio röster.
Arrendator, som ofvan sagd är, beräknar efter den upplåtne fastighetens
taxeringsvärde för 24,000 R:dr En röst; för 48,000 R:dr Två; för
72.000 R:dr Tre; för 104,000 R:dr Fyra; för 144,000 R:dr Fem; för
200.000 R:dr Sex; för 280,000 R:dr Sju; för 400,000 R:dr Åtta; för
560.000 R:dr Nio; och för 800,000 R:dr Tio röster.
Fastighets-egare eller boställs-hafvare i Stad eller i sådan Köping,
sorn har minst 500 innevånare, beräknar efter fastighetens taxeringsvärde
för 6000 R:dr En röst; för 12,000 R:dr Två; för 18,000 R:dr Tre; för
26.000 R:dr Fyra; för 36,000 R:dr Fem; för 50,000 R:dr Sex; för 70.000
R:dr Sju; för 100,000 R:dr Åtta; för 140,000 R:dr Nio; och för 200,000
R:dr Tio röster.
Idkare af annat yrke, än jordbruk eller bergsbruk, beräknar efter taxerad
årlig inkomst för 600 R:dr En röst; för 1200 R:dr Två; för 1800
R:dr Tre; för 2600 R:dr Fyra; för 3600 R:dr Fem; för 5000 R:dr Sex;
för 7000 R:dr Sju; för 10,000 Åtta1; för 14,000 R:dr Nio; och för 20,000
R:dr Tio röster.
Ifrån och med lägsta röstebelopp, som i §. 1 är sagdt, till och med
Tre röster, beräknas val-rätt för hvarje full Riksdaler af taxerade egendomsvärdet.
För val-rätt utöfver Tre röster beräknas endast hela röster.
Embets- och Tjensteman beräknar i och för en eller flere befattningar,
En röst.
Hör till Constitutions-Utskottets Memorial N:o a6.
47
§. 3.
Val-rätt, som beräknas efter egendoms-värde, skall utöfvas i den ort,
der egendomen är belägen, val-rätt efter inkomt, der röstande yrket drifver,
och val-rätt för embete eller tjenst, der röstande är skattskrifven.
Har någon, i en och samma val-ort, val-rätt efter flere af de beräkningsgrunder,
som här sägas; den må honom sammanräknad tillgodokomma,
dock ej till högre belopp, än Tio hela röster.
§• 4.
Ej må val-rätt utöfvas af den under förmyndare står eller efter
börjad concurs, från der anmäldt kraf ej fri är, eller ock är för nesligt
brott så misstänkt, att laga kraftvunnen dom förklarat saken böra till
framtiden lemnäs. Om den ur Riket afvikit, eller i främmande land Medborgarerätt
förvärfvat, eller ock i Utländsk tjenst, inträdt, vare lag samma,
intill dess han ånyo, utan lydnadspligt emot främmande magt, Tre
år i Riket bott och skattskrifven varit.
§. 5.
Är någon genom laga kraftvunnen dom förklarad ovärdig medborgerligt
förtroende, eller att föra andras talan, eller att i Rikets tjenst nyttjas,
eller förvunnen till nesligt brott, eller till sådan inverkan på val, som i
33 §. sägs; bafve valrätt för alltid förlorat.
§. 6.
Hvar, som eger valrätt utöfva, vare ock valbar. Ej må dock någon
till Riksdagsman väljas, som bekänner sig till annan främmande Lära, än
den Reformerta.
Upphör valbarhet, då skall ock uppdrag upphöra, som genom val
anförtrodt är.
§. 7.
Ej må den, till Riksdagsman vald är, det kall sig undandraga, der
han ej 60 år fyllt, eller laga förfall häfver.
§. 8.
Till Ledamöter i Yngre Kamaren skola Städerne i Riket och de Köpingar,
som hafva minst 500 innebyggare, välja 30 och Landsbygden
120 Riksdagsmän.
48
lior till Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 26.
Huru Riket skall i Val-distrikter indelas, så ock huru många Riksdagsmän
hvart Läns Landsbygd skall utse, derom är serskildt stadgadt.
§. 9.
Val lill Lagtima Riksdag skall hållas i sednare hälften af Augusti
månad det år, då den Riksdag skall begynna. Är Urtima Riksdag sammankallad,
varde val hållet, så snart ske kan.
§. 10.
Röstlängd för Stad eller sådan Köping, som i §. 2 är sagd, skall i
April månad årligen uppgöras af den tjensteman, som sista mantalsskrifningen
förrättat, eller i hans tjenstebefattning sedan inträdt.
Den röstlängd skall inom Maj månads slut till Slads-Rätt, om sådan
till är, eller om två till äro, då till den högre, eller om ingen till
är, då lill Kyrkoherden insändas. Sätte så den myndighet, som röstlängd
emottagit, med samtlige röstegande allmän Stämma ut i Juli månad, alt
den röstlängd gemensamt granska.
Göres af röstegande emot röstlängds innehåll anmärkning, varde lill
protocollet antecknadt.
Blifver anmärkning af de röstegande gillad, varde röstlängd derefter
rättad. Då granskning fulländad är, underskrifva Ordförande protocollet
och med honom fem röstegande eller färre, der ej fem när äro.
Emot så granskad röstlängd eger ej anmärkning rum, utan så är, att
valrätt finnes minskad eller upphörd, eller ock rättelse deruti blifvit vunnen,
på sätt 35 §. innehåller.
I allt annat tjene den röstlängd från den 1 Juli till den sista Juni
nästpåföljande år till rättelse. För Urtima Riksdag varde röstlängd, så fort
ske kan, justerad.
Skall vid Stämma, som här är sagd, Kyrkoherde föra ordet, men är
han derifrån hindrad, förordne annan Prest i sitt slälle.
Hvad om Kyrkoherde i denna Lag sägs, galle ock om den, hans Embete
förestår.
§. 11.
Riksdagsmanna-val för Stad eller Köping skall af den Slads-Rätt hållas,
som röstlängd emottagit. Är Stads-Rält ej lill, då skall Domare i
orten
flör till Constitutions-Utskottets Memorial} N:o 26,
49
orten vara Valförrättare och Kyrkoherde lill honom utan dröjsmål röstlängd
insända.
§• »2.
Kallelse till Riksdagsmanna-val i Stad eller Köping skall Valförrättare
utfärda och låta i vederbörande kyrkor uppläsas, minst 14 dagar före
Valet, om Lagtima Riksdag förestår, annars minst åtta dagar förut. Består
Val-districtet af mera än en Stad, varde af den Stads-Rätt, Riksförsamlingen
förordnat, Valdag för hela districtet bestämd och så tidigt districtets
öfrige Valförrättare tillkännagifven, att kungörelse derom kau varda
uppläst å tid och ort, som, bär är sagd. Skulle uti någon församling
offentlig Gudstjenst ej förrättas å söndag, då kungörelsen uppläsas bör', då
skall vederbörande Krono- eller Stads-betjent, på presterskapets anmodan,
kungörelsen skyndsamt kringsända från gård till gård.
§• i3.
Riksdagsman för Stad eller Stads-valdistrict skall väljas med slutna
sedlar. Styrker röstegande laga förfall, eller är han utom Staden eller
Köpingen boende, då må han vid upprop låta till Valförr•ättaren ingifva
röstsedel i försegladt omslag, försedt med tydlig och af rösteganden sjelf
nnderskrifven så lydande påskrift: ”N. N. röst till Riksdagsmanna-val i N.
N. Stad (Köping) etc.”; Nu äro röstegandes namn i ordning efter röstlängd
uppropade och röster afgifne, tage då Valförrättaren rösterne upp,
angifve samt anteckne å röstlängd deras lydelse och räkne dem tillsammans;
varde så protocollet justeradt och af Valförrättare samt fem röstande
eller färre, om ej fem när äro, underskrifvet. Består Val-districtet
af flere orter, då skola samtlige Valprotocoll hos den Stads-Rätt, som bestämde
Valdagen, tillhopa samlas; räkne så den Rätt samtlige röster
tillsammans.
§. 14.
Finnes valbar person vid det eller de anställde valen vara kallad med
mera än hälften af samtlige afgifne rösterne; vare då han Riksdagsman i
Yngre Kamaren för Staden eller Stads-Valdistrictet. Falla ej rösterne så
ut, gånge till nytt val, hvilket så kungöres och verkställes, som ofvan är
sagdt. Ej må dock vid det val å annan röstas, ån den i districtet bosatt
är, och vare då Riksdagsman, den fleste rösterne erhållit.
Bih. till R. St. Prot, 1844. ^ Sami, 16 Haft,
7
50
Hor till Corist itai iöns-Utskottets Memorial, N.o 26.
Är det val genom likhet i röstetal oafgjordt, varde lottning anställd
inför den Slads-Rätt, som bestämde Valdagen, och vare den Riksdagsman,
som lotten utvisar. Afsäger sig den vald blef, och pröfvar den Stads-Rält,
som Valdag bestämde, afsägelsen laglig, sätte då nytt val ut och gånge
dermed, såsom här ofvan sagdt är.
§. i5.
Stads-Rätt, som Valdag bestämt, utfärde och underskrifne för Riksdagsman
en så lydande full magt: "Vid i dag anstäldt Val har för N. N.
”Stad (N. N. Valdistrict) till Riksdagsman i Riksförsamlingens Yngre
”Kamare N. N. blifvit utsedd, hvarå detta länder till bevis och fullmagt,
N. N. den etc."
§• 16.
I Stad, som väljer flere Riksdagsmän, skall Slads-Rätt bestämma Valdag
för Stadens Valdistricter och utfärda fullmagter för dess valde Riksdagsmän.
Till den Stads-Rätt skola ock röstlängder och Valprotocoller för Stadens
Val-districter insändas.
Andra här ofvan Stads-Rätt ålagde göromål skall den Stads-Rätt genom
Afdelningar förrätta och förrätta låta i de serskilda Valdistrieten.
§• ll:
Röstlängd för Gäll å landet skall i April månad årligen uppgöras af
den tjensteman, som mantalsskrifningen förrättat, eller den, sorn i hans tjenstebefattning
sedan inträdt.
Köping, som har mindre än 5oo invånare, skall till landsbygd
räknas.
Lika med Gäll anses i denna lag Landsförsamling, sora är med
Stad eller sådan Köping, som i 2 §. sägs, till ett Pastorat förenad, landsbygd,
som med Stad eller sådan Köping utgör en församling, annex eller
capell-församling, som eger minst 2000 inbyggare, så ock socken, som
är i annat Län., än moderkyrkan belägen.
Röstlängd skall inom Maji månads slut till Kyrkoherde insändas och
dermed ytterligare förfaras, såsom om röstlängd för Stad eller Köping i
10 §. stadgadt linnes.
lior till Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 26.
5i
§• 18.
Alt i Riksdagsmanna-val å landet deltaga, skall i hvart Gäll utses en
Valman för hvarje fullt två hundradetal af skattskrifne personer. Äro i
ett Gäll ej tvåhundrade skattskrifne, skall dock en Valman för Gället utses.
§• !9*
Valmans-val skall å laga Gällstämraa hållas minst åtta dagar före Riksdagsmannaval.
Ordförande vid Valmanuaval är Kyrkoherde.
Kungörelse om valet skall Kyrkoherde utfärda och låta i Gäilets kyrkor
uppläsa minst 14 dagar förut, om lagtima Riksdag förestår; annars
minst åtta dagar förut. Är i Gället kyrka, der offentlig Gudstjenst den
dag ej hålles, gånge, sorni 12 §. om kungörelses kringsändande är stadgadt.
Suppleanter skola ock utses lill minst en tredjedel af Valmännens
antal. Ej må Kronofogde till Valman eller Suppleant utses.
Val fortgår, om än flere eller färre röstegande från valet uteblifva.
§. 20.
Vid Valmannaval skall röst muntligen afgifvas. Är röstegande utom
Gället bosatt, eller visar han laga förfall för personlig inställelsey då må
han genom ombud å stämman röstsedel ingifva.
Valmannaval kan förrättas utan omröstning, derest alla tillstädesvarande
sig derom förena och i röstetal öfvergå dem, som skrifna röstsedlar
ingifvit. Begäres omröstning , varde den anställd.
Vilja röstegande, hvilkas sammanräknade röstetal i förhållande till
bela Gäilets motsvarar en eller flere valmän, serskildt för sig Valmän utse,
må sådant ej förvägras, då del före omröstningen begäres. Har en
röstegande allena så stort röstetal, som här är sagdt, vare lag samma;
bafve ock magt att till protocollet anmäla sig sjelf vara sinnad att som
Valman inträda för det röstetal, som på en Valman belöper, och vare då
den anmälan lika med val ansedd.
Är, genom likhet i röstetal, Valmans eller Suppleants val eller ock ordning
Suppleanterne emellan oafgjordt, skilje lotten.
Har Valman förfall, då skall han, om så ske kan, Ordföranden der
-
52
Hör till Constitutions-Utskottets Memorial, JV:o 16.
om underrätta. Kalle då Ordföranden den Suppleant till, som närmast år
i röstetalet.
Har den Suppleant ock förfall, kalles då den honom närmast är, och
så allt framgent.
§. 21.
Ordförande skall utskrifva och med sitt namn styrka utdrag af Valprotocollet,
hvilket de utsedde Valmännen såsom fullmagt meddelas.
§. 22.
Är frånvarande till Valman eller Suppleant utsedd, då skall Ordförande
utan dröjsmål honom derom underrätta.
§. 23.
Riksdagsmannaval å landet skall hållas af Äldste Häradshöfding inom
Val-Districtet, som ej förfall häfver, och å ort inom Districtet, hvilken Konungens
Befallningshafvande bestämmer. Valet skall sednast å trettionde
dagen förut, om Lagtima Riksdag förestår, annars minst »4 dagar förut,
kungöras.
Kungörelsen skall Valförrättare utfärda och låta uppläsa på samma
dag i alla Val-districtets kyrkor. Är inom districtet kyrka, der offentlig
Gudstjenst den dag ej hålles, gånge som i 12 §. om Kungörelses kringsändande
är stadgadt.
§. 24.
Riksdagsman för landet skall väljas med slutna sedlar, och håfve
hvar Valman lika röst. 'Innan Riksdagsmannavalet företages, skola Valmännen
med slutna sedlar bland sig utse fyra män till en Valnämnd,
som jemte Valförrättaren skall granska röstsedlarne i det förestående valet,
samt pröfva och afgöra de frågor, sorn i och för valet kunna väckas.
Till beslut, som fattas, eger Valförrättande Häradshöfding och Valnämnds
ledamot lika rätt.
§. 25.
Har vid Riksdagsmanna-val för landet någon-, som valbar är, erhållit mera
än hälften af samtlige afgifne röster, vare då han för det districtet
Riksdagsman i Yngre Kamaren. Hafva rösterna annorlunda utfallit, anställes
genast nytt val, på sätt här ofvan är sagdt, dock att vid det val ej
Hor till Coiutitutioni-Utskottets Memorial, N:o 26.
53
i annan röstas, än den inom Länet bosatt är; och vare då Riksdagsman,
den fleste rösterne erhållit.
§. 26.
Vid Valet föres af Valförrättaren protocoll, sorn vid förrättnings slut
justeras, samt af Valförrättare och Valnämnd underskrifves.
§• 27*
Valförrättare och Valnämnd utfärda och underskrifva för Riksdagsman
en så lydande fullmagt: ”Vid i dag anstäldt val har för N. N. Val-dislrict
till Riksdagsman i Riksförsamlingens Yngre Ramare N. i\. blifvit utsedd,
hvarå detta länder till bevis och fullmagt. N. N. den etc."
§. 28.
Riksdagsmanna-val skall fortgå, om än flere eller färre Valmän från
valet uteblifva.
Sker anmärkning emot behörighet alt i val deltaga, varde i Stad af
Valförrättare och å landet af Valförrättare och Valnämnd pröfvad.
§. 2g.
Är frånvarande till Riksdagsman vald, skall Valförrättare utan dröjsmål
honom derom underrätta.
§. 3o.
Vill Riksdagsman det kall sig afsäga, underrätte derom ofördröjligen
Valförrättaren; pröfve så Valförrättaren och den Nämnd, som
är i 24 §• sagd, om anförde skäl giltige äro, och föranstalte i thy fallom
nytt val.
§. 3i,
Ej må man vid samma Riksdag vara Riksdagsman för flere Val-districter.
Är någon i flere Valdistricter utsedd, bestämme ofördröjligen,
hvilkendera kallelsen han antager.
I Val-district, der han kallelse ej antog, besörje Valförrättare om nytt
val, såsom ofvan är sagdt.
§. 3 a.
Underlåter Embets- eller Tjensteman, hvad honom efter denna Lag
åligger, straffes efter omstämd igheterne med böter, suspension eller Ijenstens
förlust.
54
Hor till Constilutions-Utskottets Memorial, N\o 26.
§. 33.
Söker Einbets- eller Tjensteman att med lockande, tubbande eller hot
obehörigen inverka på valet, miste Embete eller Tjenst.
Gore det annan, bote från 100 till 1000 R:dr. Samma lag vare, der
någon säljer eller köper röst eller annorledes Valfriheten stör. I alla dessa
fall tillkomme den påföljd , 5 §. förmår.
§. 34.
Protocoll och handlingar, som Riksdagsmannaval angå, förvaras hos
Valförrättaren.
§. 35.
Vill någon klaga öfver beslut, som vid röstlängds granskning fattadt
är, ingifve, inom åtta dagar efter det beslutet fattades, sine besvär till Konungens
Befallningshafvande i Länet, hvilken genast infordrar Ordförandens
och, om besvären röra annan mans valrätt, äfven dess förklaring
och efter förklaringens inhändigande, sednast inom nästa dags utgång, sitt
Utslag i målet meddelar. Den med Konungens Befallningshafvandes Utslag
missnöjde ege ali , sist å åttonde dagen efter deraf erhållen del, till
samma Konungens Befallningshafvande ingifva sina, till Konungen ställde,
besvär.
Dessa besvär och tillhörande handlingar skall Konungens Befallningshafvande,
jemte eget utlåtande och vederbörandes skyndsamt infordrade
förklaringar, med första lägenhet till Justitiae-Revisions-Expeditionen öfversända,
hvarefter målet i Högsta Domstolen utan uppskof upplages och
Stockholms Stad ingifvas besvären till Öfver-Ståthållaren.
§. 36.
Vill man i ett eller annat afseende klaga öfver förrältadt val af Riksdagsman,
Valman eller Suppleant eller öfver beslut, som är vid sådant
val fattadt, gore det genom inlaga till Riksförsamlingens Yngre Kamare
sednast å dess andra sammanträdesdag.
Ej må sådan klagan föras af annan, änden, som i valet deltagit eller
under omröstning kommit, eller genom dervid fattadt beslut blifvit från
Valrätt utesluten.”
afgöres.
Fö
Hör till Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 26.
55
Uti Herr Ekholms reservation hafva vice-Talmannen Herr Brinck,
samt Herrar IVcern, Grape, Petre' och Geijer , äfvensom Riksdagsfullmägtige
Anders Andersson från Skaraborgs, Eric Norberg från Westmanlands,
f. d. vice-Talmannen Per Ericsson från Wermlands och C. G. Bruhn
från Hallands Län instämt.
Af Vice Talmannen Nils Pehrsson: ”Då jag, såsom Utskottet har sig
bekant, icke gillar grunden af Ståndsfördelning, hvilken, i följd af votering,
blifvit stadgad för det nya representations-förslag, som Utskottet
kommer att framlägga lill Rikets Ständer, anser jag mig böra serskildt anföra
min reservation emot den obilliga tillämpningen af de serskilda s. k.
Stånd ens representalions-rält.
Tv, äfven om jag ville antaga, att det allmänna intresset skulle kunna
representeras af olika och sins emellan, enligt sin natur, splittrade
Slånds-classer, är det likväl i hög grad orättvist, att de Stånds-elasser, sorn
representera de största och mägligaste intressen, icke jemväl skola i förhållande
dertill ega ett någorlunda afmätt inflytande inom representationen.
En sådan princip är helt och hållet förbisedd. Utskottets pluralitet
har, nemligen icke fästat afseende på de rättmätiga anspråken hos det
Stånd, som räknar den största folkmängden, eger den största jordförmögenheten,
utgör de största skattebidragen och har den strängaste pligten
till fäderneslandets försvar, att, jemte alla dessa skyldigheter, ega en
större andel i en representation, som afgör öfver nämnde folk-class öde,
än t. ex. Adeln, hvars personal räknar knappast mer än 1 procent af
BondeStåndets; Preste-Ståndet, som föga annat representerar, än sina Embeten,
och Ofrälse Ståndspersons-classen, hvilken icke blott i personal är
ojemförligt underlägsen Bonde-Ståndet, utan äfven i förmögenhet står
vida lägre.”
Af Jacob Kihlblom från Södermanlands Län: ”Jag nödgas reservera
inig emot det af Utskottet uppgjorda Representations-förslaget, bygdt påen
grund, som, efter min öfvertygelse, är origlig i sin tillämpning och skadlig
till sina följder: nemligen Stånds-val. Jag kan ingalunda dela de åsigter,
som de tvänne första Ståndens ledamöter inom Utskottet i omnämnde
förslag uttryckt, och vågar ulan tvekan här uttala, att största delen af
INationens billiga förhoppningar och rättvisa fordringar derigenom blifvit
svikne, ty det är icke Stånds- eller Kast-val, som önskas, — Nej! det är
fria allmänna, hvilka kunna förbättra det ruttna och odugliga samt fram
-
Hör till Constilutions-UtskoUeU Memorialj N:o 26.
bringa goda och ädla frukter, ej allenast för Stånds-intresset, utan för hela
Nationens, — tillägg nu, att det icke är fråga om fyra Stånd allenast.
Nej! raan föreslår fern, ehuru erfarenheten vitsordat, att de fyra medfört
hinder och ej sällan föranledt till menliga beslut för det hela, men likafullt
äflas man för bibehållande af Stånd , man uttrycker derigenom klart,
att det icke är Nationens väl, som ligger närmast om hjertat, utan den
enskildes, dess företräden och fördelar. Man hade önskat tro, att icke de
gamla, oformliga, orättvisa företrädena skolat så fastvuxit vid sine innehafvare,
att ej förnuftet bordt inse och rättvisan bevilja sanna och billiga
anspråk. Af gunst och nåd har man i det uppgjorda förslaget förunnat
Bonde-Ståndet en femtedel i representationen, ehuru det ensamt besitter
nära lika stort fastighets-värde, som de öfriga fyra Stånden tillsammans;
man vill ej ihågkomma, att Bonde-Ståndet erlägger tre fjerdedelar af Statens
inkomster, och man är blind vid beräkningen af detta Stånds personal,
jemförd med de öfriges; man vill genom detta Förslag beröfva
Bonde-Ståndet det billiga och rättsenliga, att fritt och oförhindradt utse
till representant det kunskapsrikaste, ädlaste och mest fosterländska; man
söker kringgå folkets rätt och innesluta den inom Slåndsprivilegier och
Tjenste- samt Embetsmanna-intresset. Är det möjligt, att någon kan hoppas,
att ett dylikt förslag skulle kunna antagas af menniskovännen eller af
den, som önskar ära och sällhet åt sitt länge betryckta fosterland? Nej!
Jag tror det icke!
Det kunde vara mycket att anmärka vid detta förslag, men det är obehöfligt,
helst det vid framträdandet i ljuset redan arbetar med döden.”
Dessutom har Herr Liljenstolpe, H. F., som i egenskap af Suppleant
öfvervarit Utskottets öfverläggningar rörande vissa delar af representations-förslaget,
lill Protocollet afgifvit följande reservation:
”1 afseende på frågan: ”huruvida Stånden vid val lill ledamöter i Ut”skotten
böra vara bundne inom sig sjelfva eller om de härvid böra ega
”valet fritt inom Kamaren”, får jag äran anmäla min reservation emot Utskottets,
genom votering, beslutade företräde åt den sednare meningen,
eller de fria valen inom Kamaren; — så mvcket heldre, som jag icke egt
till
-
lior till Constitutions-Utskoltets- Memorial, N:o 26.
5T
tillfälle att deltaga i afgörandet af sjelfva hufvud frågan: Stånds- eller Classoja/s-principens
företräde framför den af allmänna val; och grundar jag
denna min resérvation på de många svårigheter och olägenheter, till hvilka
della beslut vid utförandet skall föranleda, men i synnerhet emedan man
härmedelst rubbar den hufvudgrundj hvaruppå det nu till öfverläggning
förehafda Representations-förslaget hvilar, samt infaller uti den motsatta,
af så många goda skäl förkastade, allmänna val-principen; hvarförutan jag,
såsom sedermera närvarande vid justeringen af förslaget i dess helhet, anser
mig kunna anmäla min reservation äfvenledes emot de delar af detsamma,
angående hvilkas speciella granskning jag likväl icke haft äran
öfvervara; och gör jag det alltså i afseende så väl: på inskränkningen af
valrätt till endast Christne trosförvaudter, hvilken rättighet synes mig
böra obestridligen tillkomma hvarje dertill i öfrigt qvalifieerad Svensk
medborgare, utan afseende på religion, sorn ock på den, enligt min förmening,
alltför höga valcensus för ledamot inom Aldre Kamaren”
Derjemte hafva Herr Winge samt Riksdagsfullmägtige Petter Jonsson
från Skaraborgs, Johan Petter Brattström från Wermlands och Tobias Lind
från Götheborgs och Bohus Län, hvilka, under Represenlations-förslagets
utarbetande, såsom Suppleanter vid serskildta tillfällen deltagit i Utskottets
öfverläggningar, lill Protocollet anmält sig instämma i den reservation
, Herr Ekholm afgifvit;
Bih, till R, St. Prat. 1845. 3 Sami. 16 Haft.
8
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 184-5.
Constitutiom-Vtskottets Memorial, N:o 27.
1
N:o 27.
Ank. till Exp. Utsk. d. 25 Febr., kl. 11 f. ra.
Memorial, till Riksens Ständer, med förslag lill ändring i Riksdagsordningens
14 §, angående representationsrättigheten för
Stockholms stad.
Inom Constitutions-Utskottet är, af Borgare-Ståndets nuvarande vice
Talman Herr Brinck, fråga väckt om ändring i 1 mom. af Riksdagsordningens
14 §., åsyftande att för .Stockholms Borgerskaps riksdagsmannaval bereda
närmare öfverensstämmelse med hvad angående representationen för Rikets
öfrige städer är i nämnde Grandlag stadgadt.
I)e skiljaktigheter, som enligt 14 § Riksdagsordningen förelinnas mellan
föreskrifterna om riksdagsmannaval i Stockholm och dem för öfriga städer,
bestå hufvudsakligen dels deri alt, af det antal Riksdagsmän hufvudstaden eger
välja, tre ovilkorligen måste utses bland Magistratsperson er samt de återstående
sju inom serskilda classer af Borgerskapet, nemligen 2 Grosshandlare, 1
Fabrikör, 1 Minuthandlare och 3 af Embeten och Handtverkerier, hvaremot
Rikets öfrige städer är öppet iemnadt att välja det för dem bestämda antal
Fullmägtige bland ''Borgare eller Magistratsperson er”,-—dels deri att för valbarheten
till ”Elector af Borgerskapet eller Riksdagsman för Stockholm’’ det särskilda
vilkor eger rum, ’’att en Grosshandlare betalar minst 20 R:dr, en Fabrikör
eller Minuthandlare 10 R:dr och en Handtverkare 5 R:dr till staden i
årliga utskylder,” — då deremot någon sådan census icke är för de öfriga
städerna bestämd.
Efter hvad motionären under öfverläggningen rörande detta ämne i
Utskottet anfört, har erfarenheten ådagalagt, hurusom svårigheter kunna vid
riksdagsmannavalen i Stockholm uppstå för att, inom en eller annan af ofvannämnde
fördelningar eller classer, tinna, till föreskrifvet antal, personer, som på
en gång ega alla erforderliga egenskaper för riksdagsmannabefattningen och
tillika äro villiga att densamma emottaga. Påtagligt är, att all olägenhet i
detta hänseende skulle undanrödjas, om Stockholms Borgerskap finge, utan att
vara bundet af class-skilnader. bland stadens Borgare eller Magistratspersoner
välja sina 10 Riksdagsmän, på sätt Riksdagsfullmägtige inom öfriga stäBih.
lill R. St. Prot. *845. 3 Sami. 17 MfL i
2
Constitutions-UUkotlcls Memorial, N:o 27.
der utses. Skäligen lärer icke kunna invändas, att den för Stockholm i fråga -  ställde förändringen- skulle, såsom afvikande från principen af classval, medföra
rubbning af grunderna för nuvarande representationssätt; ty Borger* k apet
blefve ändock icke berättigadt att välja utom stadens i allmänhet valbara
personal af Borgare-Ståndet. Väl torde böra medgifvas, att Stockholms Borgerskap,
under hänsigt till dess ansenligen större talrikhet och den betydliga
skillnad i förmögenhetsvilkor, som mellan flere ledamöter så väl af haridelssom
handtverksclasserna eger rum, företer ett olika förhållande vid jemförelse
med borgerskapet i Rikets öfriga städer; men denna olikhet är dock ej af så
väsendtlig beskaffenhet, att den må anses, i lagstiftningen om val af Riksdagsfullmäglige
till bestämdt antal, erfordra andra skiljagtigheter, än bibehållandet
för Stockholm af det ovilkorliga stadgandet om valens medelbara verkställande,
äfvensom af viss census för både Valmän och Riksdagsfullmägtige
af stadens borgerskap, hvilken census Utskottet likväl, då classkillnaderne
vid valen af Riksdagsmän upphöra, tror, såsom en följd deraf, lämpligen kunna
bestämmas till ett för hela Borgerskapet gemensamt belopp, motsvarande
minimum af nu befintliga serskilda bestämnings-grader, eller Fem Riksdalers
årliga utskylder till staden.
Då Utskottet vid nu anförda förhållanden funnit sig ega skäl att den
gjorda motionen till Riksens Ständers bifall hemställa, har Utskottet ansett
tillfället äfven böra begagnas för afhjelpandet af den oegentlighet, som i redactionen
af Riksdags-ordningens omförmäldta moment nu eger rum, då, för att
blifva ”Riksdagsman för Stockholm”, fordras att hafva varit tremie är Borgare
derstädes. — ett stadgande, som efter ordalydelsen kunde så tolkas, att
icke heller Magistratspersoner i hufvudstaden utan ett sådant vilkor vore till
Riksdagsmän valbare, — hvilken tydning likväl strider både mot den practiska
tillämpningen och mot de bestämmanden, som 5 inom. af samma § för
städerna i allmänhet innehåller.
För behandling enligt 56 § Regeringsformen får alltså ConstituiionsUiskottet
vördsamligeu afgifva följande förslag till ändring af
Riksdagsordningen
i *4.
i.sta momentet.
Hufvudstaden Stockkholm välje Tio Riksdagsmän af stadens Borgare
eller Magistratspersoner. Valen böra förrättas af Femtio Electorer,
utsedde bland Borgerskapet efter lika classification sorn stadens
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 27.
3
Femtio Äldste. Till JEiector eliev Riksdagsman af Borgerskapet i
Stockholm är ingen annan valbar, än den, sot» varit tvenne åv Borgare
derstädes och betalar minst Fem Riksdaler till staden i årliga
utskylder
Vid detta förslag bör dock Utskottet foga den erinran att, så vida, i
sammanhang med frågan om nationai-representationens ombildning, en sådan
förändring af Riksdags-ordningen skalle å nästa Riksdag blifva slutligen godkänd,
hvarigenom stadgandet i 1 mom. 14 § komme att försvinna, berörde
förslag såmedelst äfven förfaller.
Af Herr Lagerhjelm, P.: ”Det synes mig, sorn hade Grundlagens stiftare
med den classfördelning, som 14 § 1 mom. Riksdags-Ordningen innehåller,
velat försäkra national-representationen om tillgång inom densamma på
erfarenhet och kännedom inom alla Imfvudsakliga grenar af industrien. Denna
grundsats, sorn, efter min förmening, är vigtig, upphäfves likväl genom antagaudet
af Utskottets förslag; ty ehuru vissa classer kunna vid Electors-valet
utöfva ett inflytande, följer deraf dock ingalunda att detsamma skall ega ruin
vid Riksdagsmanna-valet. Jag reserverar mig derföre emot Utskottets förslag,
ehuru jag anser ifrågavarande moment böra undergå en förändring/’
Af Herr von Hartmansdorff, A.: ”Emot Utskottets förslag att ändra
14 §. Riksdags-Ordningen föranlåtes jag att mig reservera:
Enligt nu gällande stadganden väljer hufvudstadens Borgerskap 50
Electorer, utsedde morn dess serskilde Aldelningar, efter samma classification,
som dess Femtio Äldste, nemligen
„ Embeten och Handtverkare 20 -q
Hvarje afdelning skall inom sin dass välja följande Riksdagsmän, nemligen
:
Stockholm den 17 Februari 1845.
Reservationer.
af Grosshandlare
,, Fabrikörer . .
„ Minuthandlare
12
6
12
4
Contlilutions-Uukottel* Memorial, N:o 27.
Grosshandlarne . . .
Fabrikörer
Minuthandlare ....
Embeten och Handtverkare
2
1
1
3
7.
Samfäldt välja alla 50 Electorerne bland Magistratspersoner 3
10.
Ingen får blifva Elector eller af Borgerskapet Riksdagsman, som ej 3
år varit Borgare och i årliga utskylder till staden minst betalar
En Grosshandlare .... 20 R:dr.
En Fabrikör eller Minuthandlare 10 „
och En Handtverkare .... 5 „
Nu föreslås följande förändringar:
a) att de 50 Electorerne må samfäldt välja alla 10 Riksdagsmännen;
b) att valet må ske utan inskränkning till någon viss dass och följaktligen
utan afseende derpå om de valde äro Magistratspersoner eller Borgare, samt
c} att endast 5 R:dr årliga utskylder till staden må medföra behörighet att
blifva Elector eller af Borgerskapet Riksdagsman. Det hela åsyftar således
att i sin mon införa samfäldta val, samt att gifva förmögenheten ett ringare inflytande
på valen och valbarheten, än tillförene.
Ar sådant nödigt? Jag betviflar det. Valen af Stockholms Riksdagsmän
tyckas bevisa allt hitintills att skicklige män icke saknats, oaktadt de
gällande fordringarne af en viss förmögenhet, och inskränkningarne till vissa
dasser. Det bör icke heller kunna befaras att hufvudstadens Borgerskap skulle
hädanefter så aftaga i förmögenhet och duglighet eller att Magistraten i den
sednare egenskapen, att upplösning af de gamla banden skulle behöfvas, för
att få hufvudstaden väl representerad i Borgare-Ståndet. Förlägenheten att
komma derhän har motionären väl uppgifvit och Utskottet antagit; men exempel
på hennes tillvaro har ingendera utvisat.
Ar förändringen nyttig? Jag tror det ännu mindre. Då samhället består
af olika yrkens idkare, och deras upprätthållande, utan hvarandras förfång,
utgör det helas trefnad och styrka: så böra äfven de serskilda yrkena, så
vidt möjligt är, i Riksförsamlingen representeras derigenom, att deras idkare ej
Constitutions-Utskottets MemorialN:o 27.
5
blott välja Electorer, utan äfven Riksdagsmän inom sig, ty ingen kan sfi
grundligt känna, eller så nitiskt bevaka ett yrkes angelägenheter, som den,
hvilken lefver i och af dess utöfning. Att gifva sakkännedomen ett bestämdare
inflytande än hittills på Riksdagsärender^, har också föranledt Constitutions-Utskottet
ait, i det förslag till national-representationens ombildning, hvilket
nyligen är för Riksens Ständer framlagdt, icke blott bibehålla de classval,
som redan finnas inom de gamla Stånden, utan äfven att ibland dem införa
nya, och att ännu fullständigare på classval grunda det föreslagna Femt^ Ståndets
representation. Att nu borttaga dem der de redan finnas inom hufvudstaden,
synes mig vara ej allenast en sjelfmotsägelse af Utskottet, utan jemväl
i flere hänseenden äfven ty rligt och skadligt.
l)e samfäldta valens införande inom hufvudstadens Borgerskap skulle
der i smått åstadkomma samma menliga verkningar, som i stort, på Riket, om
de i allmänhet vore gällande. Sä länge Electorerne skola välja inom hvar
sina classer, är det troligt att den personliga dugligheten och anseendet inom
yrket mera afses än den politiska färgen; samt att följaktligen skickligare
och framför allt oväldigare Riksdagsmän utköras, än när valen ske samfäldt.
Då är att befara det samtlige Riksdagsmännen utses mera med afseende på
deras politiska färg, eller deras tänkesätt om någon viss fråga, till exempel
representations-förändi ingen vid innevarande Riksmöte, än med afseende på
deras skicklighet att representera sitt eget yrke. Så länge de skola väljas
inom hvarje sådant, utses följaktligen än den ena, än den andra af olika åsigter,
hvarigenom alla kunna göra sig gällande, men då valen blifva samfäldta,
kan man nästan taga för gifvet att ingen annan blifver Riksdagsman, än den
som är af samma politiska tänkesätt med de fleste bland Hufvudstadens samtliga
Electorer. Det kan då hända att alla Riksdagsmännen utses inom en eller
ett par classer och att de öfriga blifva alldeles uteslutna, eller erhålla för få
representanter. Om Minuthandlares och Handtverkares Electorer, hvilka nu,
ehuru de utgöra 32 af 50, blott få välja 4 Riksdagsmän af 10, sloge sig
tillsammans, så skulle de beherrska valförrättningen och kunna utestänga både
Magistratsperson^-, Grosshandlare och Fabrikörer. Minuthandlarne hafva måhända
redan de bästa utsigterne att blifva Riksdagsmän för småstäderna. Bolman
då äfven till hufvudstaden utsträcka detta förhållande? Om blott Fabrikörernes
6 Electorer förbundo sig med Handtverkarnes 20, så hade dessa
magt att göra endast medlemmar af sine yrken till representanter för Stockholms
borgerskap.
6
ConstituUons-Ut skot tets Memorial, N:o 27.
Nyssnämnde ensidighet kan leda äfven till andra följder, som böra tagas
i betraktande. Vissa medlemmar af Borgare-Ståndet, hvilkas ord inom detsamma
mycket gälla, hafva under sednare tider yttrat farhågor för sjelfständigheten
hos de Riksdagsmän, som innehafva embeten eller tjenster, och derigenom
hafva något att hoppas eller frugta af Regeringen. Om dessa farhågor
blefve rådande inom Borgare-Ståndet i det hela och om, (ill följd deraf,
icke blott Borgmästare och Rådmän, utan äfven andra, som genom sina kunskaper
och sin duglighet kunde hafva någon utsigt att vinna befordran i Rikets
tjenst, uteslötes från förtroendet att blifva Riksdagsmän i bemäldte Stånd; så
och enär sådant redan kan grundlagsenligt ske i det öfriga Riket och hädanefter
kunde ske jemväl i Hufvudstaden, oni stadgandet att irenne Magistratspersoner
derstädes skola utväljas, borttoges, hvar skulle Konungen tinna ämnen
till Talmän för Ståndet? Till en så svår befattning, hvarest icke blott en
vidsträckt kännedom af allmänna ärenders sammanhang och behandling, eller
med ett ord embefsmannabildning och erfarenhet behöfvas, kan man icke påräkna,
att bland borgerliga yrkens idkare finna skickliga ämnen annorlunda,
än såsom undantag, på hvilka ingen lagstiftning bör grundas.
Men antagom att denna ensidighet icke egde rum, utan att till Riksdagsmän
hädanefter valdes ledamöter af samma yrken och äfven till samma
antal, som hittills, hvad hade mar. då vunnit på förändringen? Är det troligt
att valen gjordes bättre derföre att de förrättades af alla 50 Eleetorerne samfäldt?
Månne Grosshandlarne känna Handtverkarne bättre, än desses egne
medlemmar, eller tvertom? Efter all anledning måste de samfäldta valen utfalla
sämre än classvalen, emedan de ske med mindre kännedom både af personer
och förhållanden. Det kunde hända handtverkarne att, genom de samfäldta
valen, få af egen dass helt andra Representanter, än dem de sjelfve
värderade och skulle hafva valt, om deras egna Eleclorer fått utse deras Riksdagsmän.
Detsamma kunde vederfaras hvilken annan dass som helst. Ville
Ater Eleetorerne samfäldt rätta sig efter önskningarne inom hvarje serskild
dass, så vore dassvalens borttagande utan allt ändamål.
Att nedsätta de redan ringa fordringarne på förmögenhet hos Hufvudstadens
Electorer och Riksdagsmän, synes mig destomindre olämpligt, som våra
öfriga städer i allmänhet äro så små och så fattiga. Om förmögenheten skaM
hafva några representanter af Borgare: så borde de väl förnämligast påräknas
från hufvudstaden?
Coastitutions-Utskottets Memorial, N:o 28.
7
På alla dessa skal afstyrker jag den föreslagna förändringen af 14 §
Riksd ags -Ordningen
Af Herr Biskoppen, Doctor Hallström: 'Ehuru jag gerna medgifver,
att någon ändring må i förberörde § och moment ske till beredande af större
valfrihet för Stockholms Borgerskap, har jag dock ansett de nu gällande bestämmelser
rörande classval hafva det goda syftemål och derigenom så mycket
skäl för sig, att de ej böra alldeles häfvas och lemnäs å sido.1'
N:o 28.
ät*- Ank, till Exp.-Utsk. d. 25 Febr., kl. II f. m.
Memorial, med forslar/ angående ändring i Riksdagsordningens 14
med afseende å representations-rättigheten för Fahlu Bergslag.
Enligt a, 4 och 5 momentena i »4 §• Riksdags-Ordningen, kan till
Riksdagsfullmägtig lor Fahlu Bergslag endast väljas Fjerdepartsegare , som
derstädes, minst tie år före Riksdagens början, tillika varit brukande
Bergsman.
Den inskränkning i valbarheten , som sålunda blifvit stadgad , ehuru
valrätten fortfarande utöfvas af alla Fjerdepartsegarne, lärer härflutit derifrån,
att de brukande Bergsmännens antal år 1810 ännu varit omkring 5o,
och att de, med företräd»srätt till inlösen vid försäljning af fjerdeparter ,
icke saknade hopp att dem alla inom sitt Slånd återförvärfva ; men då antalet
af bemälde Bergsmän sedermera årligen betydligt minskats , och ett
sambruks införande blifvit påtänkt för samtlige Fjerdepartsegarne, hvilka
numera ock redan gemensamt drifva flere betydliga jernverk , som med
fjerdeparts-eganderälten äro förenade, väcktes å sistlidne Riksdag, af Stora
Kopparbergs Bergslags dåvarande representant, motion bos ConstitutionsUlskottet
derom, att den brukande Bergsmän ensamt tillkommande valbarhet
till Riksdagsfullmägtig för Fahlu Bergslag måtte lill samtlige Fjerdepartsegare
utsträckas, under de valbarhetsvilkor, som 6 momentet af ofvannämnde
§. i Riksdags-Ordningen för Jernverksegare bestämmer. Detta förslag
lemnades dock af Constitutions-Utskottet utan afseende, emedan Ut
-
8
Constitutions-b'(slottets Memorial, N:o 28.
skottet hade under utarbetning förslag till en förändrad Nationalrepresentation
, hvilket komme att till Riksens Ständers vidare åtgärd öfverlemnas.
Som emedlertid detta representationsförslag icke 5 innevarande Riksdag
blifvit af samtlige Riks-Stånden antaget, har Herr C. G. Kröningssvärd,
under åberopande af Bergslagets delegares , uti Sammankomst-protocoll af
den ar sistlidne September enhälligt yttrade önskan, hos nuvarande Constitutions-Ulskott
förnyat omförmälde motion, med begäran att den, oberoende
af nya representationsförslag, måtte varda grundlagsenlig! behandlad;
hvarjemte han föreslagit det förtydligande af Riksdags-Ordningen, att valet
till Riksdagsfullmägtig för Bergslaget hädanefter alltid måtte hållas inför
Magistraten i Fahlu stad, och ej hos Grufve-Rätten , hvilken af Riksens
Ständer blifvit i underdånighet föreslagen att afskaffas; anförande motionären
i detta hänseende, hurusom 3 mom. §• Riksdags-Ordningen väl redan
bestämmer, att val till Fullmägtig för Fahlu Bergslag skall , likasom
för städerna, ske inför Magistraten, men att, i stridighet dermed, 22 §.
påbjuder, att fullmagten skall underskrifvas af Grufve-rätten, hvaraf, sedan
år 1810, hemtats anledning att hålla valen inför denna Rätt, hvilket, då
dess nuvarande Ordförande tillhörer Adelsståndet, äfven gjort ser sk i ld ofrälse
ordförandes tillförordnande erforderligt.
Af ofvanberorde prolocoll, som hållits vid allmän sammankomst med
Stora Kopparbergs Bergslags delegare inför Grufverätten i Fahlun, har Constitutions-Utskottet
bland annat inhemtat, att antalet af de fjerdeparts-egare,
som tillika äro brukande Bergsmän, för närvarande utgör endast 14 hvaraf
alltid några hafva laga förfall att riksdagsmannakallet sig åtaga, och de
fleste icke, utan alltför kännbar uppoffring, kunna på längre tid öfvergifva
deras bergsbruksnäring, som nödvändigt fordrar deras trägna tillsyn och
omtanka, om den skall Jemna någon afkastning; hvarföre äfven inträffat,
att en Bergsman afsagt sig sitt bergsbruk och låtit det skrifvas på en annans
namn, för att göra sig icke valbar till Riksdagsfullmägtig. Det är äfven
upplyst, att de nuvarande brukande och valbare Bergsmännen vid stora
Kopparberget icke ega fullt en sjettedel af de 1,200 Fjerdeparter, hvari
Fablu grufva är fördelad, utan allenast äro arrendatorer till de öfrige delarne,
hvilkas egare således kunna sägas, om icke direct, dock medelbarligen,
deltaga* i denna, såsom borgerlig rörelse ansedda och äfven med serskild
bevillning belagda, bergsbruks-näring.
Nu
Conslilulions-Utihollfts Memorial, N:o 28.
3
Nu anförda omständigheter synas, för ifrågavarande af motionären
åsyftade ändamål, desto hellre förtjena afseende, som med egaude-iätten
till Grufvan måste anses vara förenadt ett öfvervägande intresse for verkets
och bolagets bestånd. Då Constitutions-Utskotlet följaktligen anser sig
böra understödja det förnyade förslaget om valbarhetens utsträckning till
samtlige fjerdepartsegare, och derjemte finner skäligt tillstyrka undanrödjandet
af den uppgifna tvätyd ig heten , i fråga om valets förrättande inför
Magistrateu eller vid Grufve-Rätten, har Utskottet trott sig böra begagna
tillfället att tillvägabringa en mera systematisk uppställning af de i Riksdags-Ordningens
i4 § förekommande stadiganden, derigenom att föreskrifterne
om Fahlu bergslags representationsrätt, hvilka nu äro inblandade i
2, 3, 4 oc'1 5 momentena med hvad om representationsrätten förstäderna
utom Stockholm är stadgadt, varda sammanförda att utgöra ett serskildt
moment, likasom redan för de öfriga bergsbruken är iagttaget, och att de
uppräknade momentenas återstående innehåll jemväl varder i någon mån
omfiyttadt, så alt efter i momentet, hvilket fortfarande bestämmer antalet
och hufvudqvalificationen af Riksdagsmän för Stockholm och deras valmän,
— 2 momentet skulle upptaga de nu på i och 4 momentena fördelade bestämmelserna
om antalet och hufvudqvalificationen af Riksdagsmän för Rikets
öfrige städer, — uti 3 momentet skulle bibehållas de der redan intagne
föreskrifter, rörande valsättet för städerna i allmänhet, — till 4 momentet
uppflyttas föreskriften i det 5:te om valbarhetens inskränkning i Städerna
till dem, som minst 3 år varit Magistratspersoner eller Borgare, — och 5
momentet deremot uteslutande omhandla representations-rättigheten för
Fahlu Bergslag, likasom 6 momentet oförändradt komme att upptaga föreskrifterna,
angående representations-rätten för de öfriga bergsbruken.
Constitutions-Utskottet får alltså, till den behandling, hvarom 56 %
R.gerings-formen stadgar, vördsamligen föreslå följande förändrade redaction:
Riksdags-
Ordningen
§ >4-
i:o Hufvudstaden Stockholm — — — — — årliga utskylder.
2:0 De öfriga Rikets städer ege jemväl att sända Fullmägtige af
stadens Borgare eller Magistratspersoner. Götheborg sände Tre
egne Fullmägtige; städerna af Första classen hvardera Två; de af
hih. till B. St. Fröt. 184-5. 3 Sami.,17 Höft. 2
Con»titution»-U [»kottet» Memorial, N:o 28.
Andra classen, med rätt att ställa Två, hvardera minst En, samt
städerna af Tredje classen hvardera En Fullmägtig. Städerna af
de öfriga ctasserna ega att sända hvardera En Fullmägtig, dock
med rättighet att förena sig, Två högst Tre, om en person, hvilken
likväl måste vara till Riksdagsman vald för en af dessa städer,
der han sjelf Magistratsperson eller Borgare är. Riksdagsfullmägtig
för stad af Tredje classen må jemväl kunna tillika emottaga
fullmagt för en annan stad af lägre dass.
3:o Valen skola ske inför Magistraten, efter det å hvarje ort
hittills öfliga valsätt, deruti likväl ändring kan ega rum, enär antingen
någon stads samtlige valberättigade invånare, eller ock
en eller flere classer bland dem, hos Konungeu anhålla om fastställande
af en ny valordning för staden, och Konungen, efter vederbörandes
hörande, finner skäl alt härtill samtycka. Då valen
förrättas af Borgerskapet samfäldt och icke af Electorer, beräknas
rösterna, efter bvad hvar och en af de väljande till staden skattar.
Annorlunda, än genom ordentlig omröstning med slutna sedlar,
af Borgerskapet eller af dess utsedde Electorer, må Riksdagsfullmägtig
icke kallas.
Ingen må för städerna till Riksdagsman utses, sora icke, minst
tre år före den dag, hvartill Riksdagen blifvit pålyst, varit Magistratsperson
eller Borgare i staden ; och beräknas denna tid från
Tjenste- eller Borgare-edens afläggande.
5:o Fjerdepartsegare i Fahlu Bergslag ega att inom sig till Riksdagsman
i Borgare-Ståndet utse En Fullmägtig, sorn icke till annat
Riks-Ständ hörerj och ej någon beställning i Rikets tjenst
innehafver. Valet verkställeSj på öfligt sätt, inför Magistraten i
Fahlun, och rösterna beräknas efter fjerdeparts-grufvedelarne. Ingen
vare härvid valbar, som icke i nämnde Bergslag varit Fjerdepartsegare
minst 3 år före den dag, hvartill Riksdagen blifvit
pålyst.
6:o Utom Fahlu Bergslag, ega ock de öfriga Bergsbruken — —
— — — efterrättelse uppläsas.
§ 23.
— — — Fullmagterne underskrifva:: — — *— — —
Congtitutions-Uttkotlet» Memorial, N.o 29.
11
Borgare-Ståndets, för städerna, af Magistraten och Äldste, och för
Bergsbruken af valförrättande Magistraten; samt för Bonde-Ståndet
— — — — — utlemna.
Härvid får likväl Utskottet tillägga den anmärkning, alt, derest, i
sammanhang med frågan om National-representationens ombildning, en sådan
förändring af Riksdags-Ordningen skulle å nästa Riksdag blifva slutligen
godkänd, hvarigenom stadgandena i 2—5 morn. af 14 § komme att
försvinna, Utskottets nu afgifna förslag derigenom jemväl förfaller.
Stockholm den 17 Februari 1845.
N:o 29.
Ank. till Exp-Utsk. d. 25 Fehr., kl 11 f. m.
Memorial till Riksens Ständer, med förslag om uteslutande ur
11) §. Riksdags-Ordningen af stadgandet, angående ofrälse valförrättare
vid Riksdagsmanna-val för Ronde-Ständet.
Bland nu gällande föreskrifter om Riksdagsmanna-val, innehåller ista
momentet af Riksdags-Ordningens 11 §. uti sista perioden, att i de Härader,
der Domhafvanden är af frälse stånd, skall af Hof-Rätterne förordnas
ofrälse valförrättare för Bonde-Ståndet.
Om denna föreskrifts upphäfvande har Riksdagsfullmägtigen af BorgareStåndet,
Herr C. J. Kock, uti en till Constitutions-Utskottet inlemnad skrift,
afgifvit förslag, till grund hvarför han hufvudsakligen anfört: att, genom
Konungs och Ständers sammanstämmande beslut, den förändring i 17 §.
Regerings-Formen under innevarande Riksdag blifvit gillad och antagen,
att, vid tillsättande af Ledamöter uti Högsta Domstolen, afseende icke vidare
kommer att fästas deruppå, huruvida personerne äro af frälse eller ofrälse
stånd; samt att} med anledning häraf och under åberopande att Ridderskapet
och Adeln hädanefter, för anspråk på befordran i Statens tjenst, icke
har annat att stödja sig vid, än skicklighet och förtjenst, motion blifvit
12
Comiitutions-Utskollels Memorial, N:o 30.
■vackt om upphäfvande af alla hittills gällande stadganden, som ansetts lägga
hinder i vägen för Adelsman att söka tjenstbefattningar i städerna; hvilken
motion, af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet tillstyrkt, under förklarande,
att de serskilda stånds-intressena alltmera vika för en allmän
medborgerlig anda, blifvit af samtlige Biks-Stånden antagen och således
utgör Riksens Ständers beslut.
På sålunda anförda skäl, och då, såsom Herr Kock jemväl anmärker,
det omförmälda stadgandet medförer både omgång, kostnader och besvär,
samt det utan tvifvel komme att innebära en oegentlighet, om frälseman,
sedan han vore behörig att hålla val för Borgare-, ej skulle ega lika behörighet
för Bonde-Ståndet, har Constitutions-Utskottet ansett sig böra
härmed
vördsamt tillstyrka, att, i den ordning, som 56 och 8r §§. Regerings-Formen
föreskrifva, följande vid slutet af i.sta momentet uti
11 §. Riksdags-Ordningen förekommande period: ”1 de Härader,
der Domhafvunden är af Frälse Stånd, förordnes af Hof-Rätterne
Ofrälse Valförrättare för Bonde-Stäindet”, må ur Grundlagen
helt och hållet uteslutas.
Dock får Utskottet vid delta tillstyrkande foga den erinran, alt, om,
i sammanhang med frågan angående national-representationens ombildning,
någon sådan förändring af Riksdags-Ordningen skulle å nästa Riksdag varda
slutligen godkänd, hvarigenom förrberörde stadgande försvunne, detta serskilda
förslag i följd deraf äfven kommer att förfalla.
Stockholm den 20 Februari i845.
N:o 30.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 Febr., kl. 11 f. m.
Memorial till Riksens Ständer, med förslag om ändring i Riksdagsordningens
2!> angående ordningen för Riks-Siåndens uppträdande
ä Rikssalen vid Riksdags öppnande.
I sammanhang med det förslag, som Riksdagsfulfmägtigen Herr C.J.
Kock, enligt Constituliens-Utskottets nästföregående memojial af denna dag,
Conslitutions-UUkotlels Memorial, N:o 30.
13
till Utskotlet irigifvit, om upphäfvande af ett stadgande i i:sta momentet
ii Riksdags-Ordningen, har, under åberopande af enahanda skäl, som
för nämnde gi undlags-ändring blifvit anförda, bemälde Riksdagsfullmäktig
jemväl fö rslagit, att 3:dje perioden af samma grundlags 26 §., rörande
ordningen för Riks-Ståndens uppträdande A Rikssalen vid Riksdags öppnande,
mätte erhålla löljande lydelse: ”Efter dess slut, uppträde å Rikssalen först
Bonde-Ståndet, vidare Borgare-Ståndet, derefter Preste-Ståndet och sist
Ridderskapet och Adeln, allt hvar för sig anförde af Landtmarskalk och
Talmän.”
Denna motion, hvarmed påtagligen äfven åsyftas upphörande af föreskriften
i den ifrågavarande §:ns /^:de period, att Ridderskapet och Adeln,
vid berörde tillfälle, skola, anförde af Landtmarskalken, ”vara Konungen
följaktige”, stödjer sig på den grundsatts, att allaRiks-Stånden,såsom sådana,
böra, så vidt möjligt är, njuta lika representativa rättigheter. ConstitulionsTJtskottet
finnér denna grundsatts giltig; och ehuru Utskottet i allmänhet
håller före, att dylika detalj-frågor, som den i motionen omhandlade, icke
bordt blifva föremål för grundlags-stadganden, hvadan ock Utskottet, i dess
nyligen afgifna representationsförslag, utur Riksdags-Ordningens 26 §. uteslutit
föreskrifterna i berörde hänseende, med hänvisning blott till det ceremoniel,
sora för tillfället af vederbörande utfärdas, har likväl Utskotlet,
under förutsättning af möjligheten, att Riksdags-Ordningen kan äfven efter
nästföljande Riksdag komma att i sin nuvarande form fortfara , ansett sig
härmed böra, i deri af Herr Kock antydda syftning, tillstyrka ändring af
nämnde §:s lydelse, i hvad ordningen för Riks-Ståndens uppträdande å
Rikssalen beträffar, och tillika, såsom en naturlig följd deraf, föreslå motsvarande
förändring i slutet af samma §, angående ordningen, då Stånden
skola från Rikssalen åLer afträda.
För deri händelse således, att icke, i sammanhang med frågan om
rsationai-representationens ombildning, någon sådan fullständigare föränäring
af Riksdags-Ordningen skulle å nästa Riksdag varda slutligen antagen.
hvarigenom jöreskrifterna om den ceremoniella ordningen vid berörde
tillfällen komme att ur grundlagen utgå, då äfven hvarje serskild fråga
om ändring i dessa föreskrifters lydelse skulle af sig sjelf förfalla, får Constitutions-Utskotlet,
för grundlagsenlig behandling, vördsamt afgifva följande
förslag till ändring i
14
Coiistitulions-Utshottel» Memorial, N:v 30.
Riksdag s-Or dnin g en,
$ 26.
Konungen — — — sammankomma på Rikssalen. Gudstjensten
— — — i stadens Storkyrka. Efter dess slut, uppträde å Rikssalen
först Bonde-Ståndet, derefter Borgare-Ståndet, vidare Preste-Ståndet, samt
sist Ridderskapet och Adeln, anförde, det sistnämnda Ståndet af Landtmarskalkeu,
och de öfriga, hvart for sig, af deras Talmän; och inlage
samtliga Stånden de dem anvista ställen. För Konungen — — — deras
underdåniga vördnad. När Konungen lemnar Rikssalen, afträda äfven RiksStänden
i ofvan föreskrift!» ordning.
Stockholm den 20 Februari 1845.
Reser va tion :
Af Herr von Hartmansdorff, Aug.: ”Emot den föreslagna ändringen
i 26 §. Riksdags-Ordningen får jag mig reservera, och såsom skäl dertill
anföra följande:
Stadgarne i 26 §. Riksdags-Ordningen, angående ceremonierne vid
Riksmötens öppnande, utgör, likasom i 81 och 82 §§. om hvad vid afslutandet
iakttagas bör, omskrifningar och sammandrag af de ännu vidlyftigare
föreskrifterna derom i 12, 24 och ?.5 §§. af 1728 års Riksdags-Ordning.
Detta sammanhang med äldre lagbud torklarar det i andra länder måhända
exempellösa förhållandet, att Riksdags-ceremonier beskrifvas i lag,
med den omständlighet som los oss, och att stadgarne derom höra till
grundlag. Deras qvarstående der må utan tvifvel vara Öfverflödigt och
mindre lämpligt, hvarföre Utskottet jemväl, i sitt Betänkande N:o 26, med
förslag till National-representationens ombildning, hänvisat, i fråga om ordningen
vid Riksmötens öpnande , till ceremonielet. Men så länge någon
ändring i den gamla representationen icke är beslutad, så synas äfven de
gamla ceremonierna böra få qvarstå orubbade. Finner man sig dock icke
kunna afbida förändringar i sak, innan man införer dem i ceremonier, så
bör man val gå grundligare till väga, och förändra eller alldeles utplåna
ConttHulioni-Utiiottet» Memorial, No 30.
15
hela 2Ö:te , ty flere andra der uptagna föreskrifter torde likaså litet böra
stå i grundlagen, som den, att Ridderskapet och Adela skall, till och ifrån
Rikssalen, åtfölja Konungen. Hvarföre är det af grundlags vigt, attRiksdagspredikan
skall förrättas i Storkyrkan och af en Biskop? Om kyrkan stöde
tinder reparation, om samtlige Biskopparne icke hade vid Riksdagens början
hunnit ankomma, och om de närvarande hade förfall, skulle Riksdagspredikan
icke, utan uppskof eller grundlagens åsidosättande, kunna förrättas
i annan kyrka och af annan prest? Skulle, om Konungen vore frånvarande
och Siats-Ministern för Utrikes-Ärendena förhindrad att föra ordet till Ständerne
på Rikssalen, ingen annan få göra det, ulan grundlags öfverträdelse
o. s. v.V Vill man lemna andra oegentligheter derhän, blott man undanrödjer
hvad Utskottet kallar olika representativa rättigheter, så vinner man
ändock icke ändamålet, genom borttagandet af det företräde, som Konungens
beledsagande till och ifrån Rikssalen förmenats lemna Ridderskapet och
Adeln. Något större inflytande på Riksdagsärendenas afgörande har det
icke lemnat Adeln. Borttagandet medförer således icke någon väsendtlig
jemnlikhet, hvilken ej redan finnes. Den yttre olikheten skulle 26 §. Riksdags-Oi
dningen, i sitt nya skick, ändock bibehålla Stånden emellan, emedan
deras gamla inbördes ordning, deri Adeln har förnämsta rummet,
qvarstår oförändrad. Det enda man, i händelse förslaget antoges, verkligen
uträttade, blefve val således att beröfva Konungamagten den glans, som
Konungens beledsagande af Adeln kan medföra.
Föreskriften, att Adeln skall vara Konungen följaktig, när Han uppträder
på Rikssalen, härleder sig utan tvifvel från det förhållande, som är
äldre än lagen, nemligen att Adeln, enligt den latinska benämningen på
innebafvarne af dess högsta värdighet i Sverige, utejorde Konungens följeslagare.
Den från åliggandet härrörande rättigheten att utgöra dem, torde,
ehuru kär den må vara för Adeln, hos hvilken kärlek till Konungadömet
städse påräknats såsom utmärkande, dock näppeligen kunna anses för något
företräde i Adelns egenskap af Riks-Ständ. De Stånd, som redan innehafva
sina säten på Rikssalen, innan Konungen ditkommer, och inför hvilka Han
uppträder, synas intaga en sjelfstäridigare ställning, än det Stånd, som beledsagar
Honom dit och derifrån, helst närman ihågkommer, att äfven ringa
tjenstemän och hoftjenare då höra till Konungens åtfölje. Adeln skulle
således, hvad det yttre anseendet beträffar, snarare vinna än förlora på
förändringen. Men med Konungamagtens yttre anseende torde det förhålla
sig tvertom. Ville man påstå, att till detsamma hvarken hörer Konungens
16
Constltutions-Utskollets Memorial, N:o 30.
talrikare omgifning, eller deribland personer, hvilka genom sina namn återkalla
ärorika minnen ur fäderneslandets häfder, eller innehafva höga embeten,
eller utgöra en del af de unge män, på hvilka förhoppningarne för
framtiden hvila, så skulle man icke blott motsäga åskådarens känsla, utan
möjligen komma derhän, att man förklarade det vara likgiltigt, om Konungen
vid denna högtidlighet upträder med följeslagare eller alldeles ensam.
I stället att genom den föreslagna förändringen betaga Adeln ett representativt
företräde, synes man betaga Konungen ett sådant, och det utan
ringaste gagn för någon; hvadan jag afstyrker förslaget såsom motsattsen af
de nödiga och nyttiga.”
I denna reservation hafva Herr Biskoppen Doctor Holmström, och
Herr Professorn Doctor Reuterdahl instämt.
STOCKHOLM, tryckt ros W. F. Damjan, 1845.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Mais, kl. i e. m.
Rättelser uti Constitutions-Utskottets Memorial N:o 26.
alt. 13. Sid.
6 råd. 8
nedifr.
står:
så de
läs: så att de
99
99 99
9
„ 14
99
—
valstånds
— val Stånds
99 99
17
9
uppifr.
—
måtte
— må
99 99
22
„ 10
nedifr.
—
— SS. 51, 52 (i brädden).
99 99
25
7
99
—
af Utskotts
— vid Utskotts
99 99
26
„ 7
uppifr.
—
än att
— än att de
99
99 99
29
„ 2
99
—
kungörelse
— kungörelser
14. „
9
3
99
—
tjenst en
—— tjensten
V
99
99 99
14
„ 14
99
—
Jfr. R.F. SS. 27,1 .. . .... .
- 30, 59. i C
17
„ 10
99
—
Kamarens
— Kamrarnas
99
99
18
„ 15
99
—
Ecclesistik
— Ecclesiastik
99
99
99 99
99
„ 12
nedifr.
—
afgifna
— afgifva
99
23
2
99
—.
ega
— de ega
99
99 99
44
» 11
uppifr.
—
för Riksens
— af Riksens
45
3
nedifr.
—
55—104
— 55, 104
99
99 *9
50
„ 16
99
—
Kamrarnes
— Kamrarnes
99
99 99
51
9
99
—
Kamrarne
— Kamrarne
99
99 99
55
3
99
—.
stadgar
— stadgar
99
99
99 99
56
„ 9, 10 uppifr.
—
när Riksdagen upplöses
— när Riksdagen upplöses
15. „
17
„ 13
nedifr.
—
såsom
— sådane
99
9y
99 99
33
1
uppifr.
—
hvilken
— hvilket
35
3
99
—
momen
— momenter
99
8
nedifr.
—
Med
— Men
99
36
„ 18
99
—.
i båda
— både i
99
yy
99 99
41
5
uppifr.
—
är
— äro
44
8
nedifr.
—
31
... 30
45
„ 19,18
99
—
fullmagten
— folk mag ten
99
16.
1
„ 12
99
—
misshagade
— misshaga de
99
yy
99 99
18
5
uppifr.
—
före
— för
19
9
nedifr.
—
Blifve
— Olifver
99
25
» 16
uppifr.
—
berättigade
— berättigad
O
99
26
„ 17
nedifr.
—
skulder
— och skulder
99
97
99 99
33
2
99
—
hvilka personer
—• hvilka
99 99
35
2
uppifr.
—
sagdt
— sagd
99
99 99
5»
„ 15
99
—
sagdt
— sagd
Bih. till R-
St. Prot. i845j 3 Sami,
18 Haft.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 1845.
Constitutions-Utskottets Utlåtande, N.-o 3t.
i
N:o 3x.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 6 Mars, kl. i e. m
Utlåtande till Riksens Ständer, angående z:ne Stånds återremisser
å Memorialet JY:o 22.
Constitutions-Utskottets uti memorialet N:o 22 afgifna förslag, angående
tillägg till 72 §. Regerings-Formen, hafva Preste- och Borgare-Stånden,
enligt Protocolls-utdrag af den 17 och 29 nästlidne Januari, antagit att
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Rikdag, hvaremot Ridderskapet
och Adeln, under den 28 i nämnde månad, till Utskottet hänvisat,
såsom sin gemensamma tanke, den anmärkning, att ”de af Utskottet föreslagna
tillägg vid herörde §. icke äro nödige eller nyttige,” — samt Bonde-Ståndet,
under den a5 i samma månad, jemväl återremitterat memorialet, med
förklarande af Ståndets gemensamma tanke, att ”det för sin del icke ansåge de
af Utskottet föreslagna tillägg till 72 §. Regerings-Formen erfordras.”
Enligt 2 mom. 56 §. Regerings-Formen, åligger Constitutions-Utskottet,
då det i afseende på något af Utskottet afgifvet förslag till grundlagsändring
emottagit anmärkningar från ett eller flere Riksstånd, att ”samtlige
Riksståndens tankar till ett helt utlåtande sammanjemka och, om oförenliga
skiljaktigheter finnas, dem derjemte sill samllige Riks-Ståndens behandlande
anmäla.” Det är uppenbart, att berörde sa minan jemknings-rföreskrift
endast afser det förhållande, då Riks-Stånden äro i hufvudsaken ense
och blott skilja sig i detalj-frågor, så att hufvudfrågan efter sammanjemkning,
eller, efter antagande af den ena eller andra redactionen, kan, i alla
händelser, hvila till nästa Riksdag, att då slutligen afgöras. Men i förevarande
fall hafva tvänne Stånd godkännt och tvänne förkastat förslaget. Att
hopjemka af slag med bifall är icke möjligt.
Constitutions-Utskottet fördenskull bordt taga i öfvervägande, hvilken
annan behandling af ärendet här må ega rum, måste Utskottet erkänna,
att Grundlagarnes föreskrifter, med hänsigt till dylika händelser, hvarken
äro klara eller fullständiga.
Hill. till R. St. Prot. 1S4S. 3 Sami. 1g Ha/t. I
Constitutions-Utskottets Utlåtandej iV.-o 3f.
Vid föregående Riksmöten intill det sistförflutna, oell serdeles under
i834 års Riksdag, liar Constitutions-Utskottet, med åberopande af 56 och
81 §§. Regerings-Formen samt 29 §. Riksdags-Ordningen, vidhållit den mening,
att en af Utskottet väckt fråga om ändring i Grundlag icke kan definitivt
förkastas å samma Riksdag, hvarunder den blifvit beredd, — att
Riksens Ständer således väl ega att om Utskottets förslag å samma Riksdag
öfverlägga och yttra gemensamma tankar, men att, ehvad behandling förslaget
må i öfrigt vinna, ett fullständigt beredt utlåtande, om ock genom
förstärkt Constitutions-Utskott slutligen jemkadt, alltid skall qvarstå, för
att till nästa Ständers afgörande öfverlemnas.
Deremot utvecklade nästlidne Riksdags Constitutions-Utskott, uti memorialet
N:o 34 den 3i Augusti 1840, den åsigt, att förbudet i 56 §. Regerings-Formen
emot beslut om en grundlags-förändring å samma Riksdag,
då den blifvit föreslagen, icke tillika innefattar förbud mot förslagets omedelbara
förhastande; till följd hvaraf Utskottet, äfven vid de tillfällen ander
Riksdagens fortgång, när ett eller flere Stånd helt och hållet ogillat något
af Utskottet unner samma Riksdag afgifvet grundlags-ändrings-förslag,
utan att foga sig efter Medstånds godkännande beslut, föreslog omröstning
i Förstärkt Constitutions-Utskott för afgörandet af frågan, huruvida förslaget
borde till nästa Riksdag hvila, eller ej.
I valet mellan dessa skiljaktiga tolknings-prsejudicat, har Constitutions-Utskottet
för behandling af nu ifrågavarande från tvänne Riks-Stånd
erhållna återremiss, genom votering, stannat i det beslut, att, ehuru i likhet
med 1840 års Constitutions-Utskott, medgifvande Riksens Ständers, väl icke
i Grundlagen klart uttryckta, men likväl under flera Riksdagar utöfvade,
rätt att förkasta ett af Utskottet ingifvet grundlags-ändrings-förslag vid
samma Riksdag, som det blifvit framstäldt, dock icke deraf draga den följd,
att i den nu förevarande frågan, der tvänne Stånd gillat och tvänne Stånd
ogillat förslaget, omröstning i förstärkt Utskott bör ega rum. Såsom grund
för detta beslut har Utskottet ansett sig böra åberopa ordalydelsen uti sista
perioden af 56 §. Regerings-Formen, som stadgar, att, då ”något Stånds
tankar i någon eller några delar blifva skiljaktiga från de öfrigas, och samma
Stånd sig icke efter de öfriga fogar,” Förstärkt Constitutions-Utskott bör
"genom omröstning skiljaktigheterna förena, och det dymedelst fullständigt
beredda utlåtandet sedan hvila till Riksens Ständers afgörande, såsom ofvan
sagdt är.’* Emot det af Utskottet framlagda förslaget 0111 tillägg uti
72 §. Regerings-Formen hafva icke anmärkningar i några delar blifvit fram
Constilutions-Ulskottets Utlåtande, N:o 3l.
*
O
ställde, utan de begge återremitterande Ståndens gemensamma tanka har
förklarats vara, att hela förslaget borde, såsom obehöfligt, ogillas; och omröstning
uti Förstärkt Constilutions-Utskott i denna fråga skulle fördenskull
icke hafva till föremål att förena skiljaktiga beslut angående detaljerna af
det förslag, som, enligt bokstafliga lydelsen af 2 mom. 56 § RegeringsFormen,
skall efter omröstningen finnas qvar att hvila till nästföljande Riksdag,
utan tvärtom kunna leda till den följd, att intet förslag blefve sorn
hvilande antaget. På denna grund, och med ledning af ^5 §. Riksdagsordningen,
som synes medgifva, att frågor om grundlags-förändringar, hvilka
visserligen kunna förfalla, icke böra, när två Stånd stannat mot två i
beslutet, huruvida förslagen skola såsom hvilande vara eller icke vara till,
dragas under omröstning i det Förstärkta Constitutions-Utskottet, finner Utskottet
återremissen af dess memorial N:o 22 icke föranleda någon annan
åtgärd,
än en vördsam hemställan till Högloft. Ridderskapet och Adeln
samt Hederv. Bonde-Ståndet, att efter de öfriga Stånden, hvilka
de föreslagna tilläggen till 72 §. Regerings-Formen såsom
hvilande antagit, sig foga; anseende, i vidrigt fall, Utskottet
frågan om dessa tillägg hafva förfallit. Stockholm den 27
Februari 1845.
Reservationer.
Af vice Talmannen Herr Brinck: "Ifrågavarande memorial synes mig
nära nog utgöra en slags reservation emot sjelfva den deri innehållne slutmening,
hvadan någon vederläggning af de i densamma uttryckta åsigter
just icke förefaller serdeles af behofvet påkallad. Men jag har dock vid detta
tillfälle icke ansett mig böra med tystnad förbigå denna Utskottets åtgärd,
hvarigenom det ostridigt trädt utom gränsen för sin constitutionella magtulöfning
och tillåtit sig en tolkning af grundlagen, hvilken är alltför fri,
att kunna ens benämnas noggran, än mindre bokstaflig. Alla sedan år 1809
inträffade Riksdagars opinion har, med ett enda undantag för 1840 års,
deri förenat sig, att ett af Constitutions-Utskottet tillstyrkt grundlags-ändrings-förslag
icke skulle kunna förfalla, äfven om det vid första Riksdagen
för dess behandling möttes af alla Fyra Ståndens samfällda ogillande. Nu
går man med ens, utan föregående förmedlande åtgärder, ända derhän, att
decretera, det ett dylikt grundlags-ändrings-förslag, af två Stånd bifallet,
4
Constitutions-Utskottets Utlåtande, N:o 3t.
af tvänne underkändt, skulle erfara ett vidrigare öde, än, under de föregående
stadierna af vår constitutionella Stats-utbildning, ett af alla fyra Stånden
unanirat förkastadt grundlags-ändrings-försiag. En sådan tolkning,
hvilken man kanske utan orättvisa skulle kunna nämna våldsam och tvungen,
kan jag under intet vilkor biträda. Jag tror, så vidt jag lyckats uppfatta
grundlagens anda och bokstaf, att, der två Stånd, i fråga om en dylik
grundlags-förändring, stanna emot två, saken alltid måste afgöras genom votering
i förstärkt Constitutions-Utskott, ja! att till och med sålunda måste
förfaras, om endast ett Stånd stannar i minoriteten mot de öfriga trenne.
Någorlunda i samma anda tyckes äfven Utskottet hafva läst sin grundlag,
då Utskottet, i memorialet N:o 33 till Rikets Ständer, föreslår den förändring
i lydelserna af 56 och 8i §§. R. F., att, derest tvänne Stånd, i fråga
om en grundlags-ändring, stanna mot tvänne, saken skulle anses förfallen.
Stöde något dylikt att finna i de redan för handen varande, ofvan citerade,
§§ , hvarföre då föreslå en dylik ändring? sådant vore ju, i delta fall, en
fullkomlig öfverflödsgerning. Utan tvifvel har Utskottet haft för afsigt att
i memorialen N:o 3i och 3a, anticipera på framgången af detta med så
mycken värme omfattade älsklingsförslag, men härvid har Utskottet alldeles
lemnat å sido, att dermed tjenligast bordt fördröjas, till dess förslaget hunnit
blifva Lag. Emedlertid torde det vara Utskottets ovedersägliga pligt att,
genom inbjudning till de Riks-Stånd, som afstyrkt ett dylikt grundlagsändringsförslag,
söka förmå dem att biträda de öfriga Ståndens i ämnet ytt -  rade tanka, samt att, derest ett dylikt jemkningsförsök skulle gå om intet,
till Rikets Ständer inkomma med förslag till votering i Förstärkt Constitutions-Utskott.
”
Af Herr Ekholm: '"Den tolkning, Constitutions-Utskottets lyckligare
hälft, i det nu till Rikets Ständer afgående Betänkandet, sökt att gifva åt
56 §. af Regerings-Formen, torde vid närmare skärskådan befinnas icke bestå
profvet. Så väl af lydelsen i denna, som 8i §. samma grundlag, svnes
del, att ett af Utskottet tillstyrkt förslag, derest det icke af alla Riks-Stånden
förkastades, men olika meningar eller skiljaktiga anmärkningar deröfver
sig inom Stånden yppade, först skall till Utskottet återremitteras, hvilket
det då åligger att de stridiga tankarne sammanjemka. Vidare och om
Riks-Stånden icke uti detta sammanjemkningsförslag instämma, utan endast
ett Stånd skulle vid dess tillkännagifne mening förblifva, synes det vara
klart, att ärendet icke må förfalla, utan att frågan nödvändigt måste slitas
uti
Constitutions-Utskottets Utlåtande N.o 3i.
B
uti förstärkt Constitutions-Utskott. Att Utskottet, jemte framställning af
dess saminanjemknings-förslag, till Rikets Ständer ingår med alternativ, i
händelse det förstnämnde icke antages, lärer grunda sig på praxis, men är
icke med grundlagen förenligt, derföre att ett olika förhållande uppstår, om
ytterligare ett Riks-Stånd öfvergår till antagande af sammanjemknings-förslaget
emot det, att tvänne Stånd vidblifva deras beslut eller ock afslå håde
det ena och andra. Men dock torde det inses, att Constitutions-Utskottet
icke är befogadt såsom alternativ föreslå, att frågan, den må nu med eller
ulan förändringar vara af tvänne Stånd antagen, skall förfalla. Man har i
detta afseende åberopat ^5 §. Riksdags-Ordningen, men denna utesluter påtagligen
grundlags-frågor, emedan sådana erfordra antagandet af alla fyra
Stånden för att slutligen godkännas. Heldre hade man vid tvekan om rätta
förståndet af 56 §. Regerings-Formen, hvilken likväl icke, enligt mitt förmenande,
eger rum, bordt söka analogie med 8i §. Regerings-Formen, hvilken
förklarar, hvad Kongl. Maj:ts Propositioner angår, att tili och med om
Constitutions-Utskottet afstyrkt bifall dertill, dessa dock böra hvila tillbehandling
vid påföljande Riksdag, om tvänne Stånd förklarat sig derföre. Hvad
det påstående beträffar, att igenom 56 § Regerings-Formen skulle åsyftas, att ett
fullständigt heredt förslag nödvändigtvis skall genom votering i förstärkt
Utskolt åstadkommas, så anser jag för min del en så ovilkorlig slutföljd
icke deraf kulina dragas, att votering icke skulle kunna ega rum, derest
förändringen afsloges, emedan föreskriften om Förslagets hvilande naturligtvis
endast kan gälla, i händelse voteringen utfaller till fördel för ett positivt
stadgande. För öfrigt kan jag icke fördölja den farhåga, jag hyser, att,
derest försöken att undertrycka meningar, rådande hos ett eller tvänne
Stånd, skulle på detta sätt förnyas och vinna framgång, så är också utvägen
betagen att på grundlagsenlig! vis slita tvistiga punkter och afgörandet
af de allmänna ärendena kan sålunda bringas på en spets, hvarifrån det
är svårt att beräkna nedstigandet/’
Uti ofvanstående 2:ne reservationer hafva Utskottets öfrige ledamöter
af Borgare- och Bonde-Stånden instämt.
Uih, till Zi. St. Prot« 1845. 3 Sunil, ig Huft.
1
2
6
Constitutions-UtskoUets Utlåtande, N.o 3a.
N:o 3a.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 6 Mars, kl. i e. m.
Utlåtande till Riksens Ständer, angående aine Stånds återremisser
å Memorialet, N:o 2^.
Enligt ankomna Protocolls-utdrag af den 28 och 29 nästlidne Januari,
hafva Borgare- och Bonde-Stånden till grundlagsenlig behandling vid
nästa Riksdag antagit Constitutions-Utskottets uti memorial, N:o 24, afgifna
förslag, angående ett tillägg i 4f §• Riksdags-Ordningen; •— hvaremot
Ridderskapet och Adeln, under sistnämnde dag, såsom sin gemensamma
tanke, till Utskottet hänvisat den anmärkning, att "den af Utskottet föreslagna
förändring af nämnde §. hvarken är nödig eller nyttig, och ej heller
öfverensstämmer med det för närvarande i samma §. intagnastadgande,”
— äfvensom Preste-Ståndet den 25 Jan. återremitterat memorialet, medförklarande,
såsom sin gemensamma tanke, att Ståndet ansåge det i samma
memorial gjorda förslag, såsom icke nyttigt och nödigt, böra förkastas.”
I anledning häraf får Constitutions-Utskottet, med åberopande af
dess nästföregående utlåtande af denna dag rörande en formelt likartad fråga,
vördsamligen hemställa,
att Högloft. Ridderskapet och Adeln och Högv. Preste-Slåndet
må täckas foga sig efter de tvänne öfriga Stånden, hvilka
, det föreslagna tillägget såsom hvilande antagit; anseende Utskottet,
i vidrigt fall, frågan om delta tillägg hafva förfallit.
Stockholm den 27 Februari 1845.
Reservation er.
Utskottets Ledamöter af Borgare- och Ronde-Stånden hafva emot
föreslående Utlåtande sig reserverat, under åberopande af de yttranden, som
Herrar Brinck och Ekholm emot Utskottets memorial JN:o 3i afgifvit.
STOCKHOLM I. Marcus,_ 1845.
Conititutions-Utsiottets Memorial, N:o 33.
1
N:o 33.
Ank. til Exp.-Utsk. d. 15 Mars, kl. 5 e. m.
Memorial till Riksens Ständer, angående ändringar och tillägg i
föreskrifterna om grundlagsfrågors behandling.
Vid jemförelse emellan 2 mom. 56 § och andra mom. Si j§ Regeringsformen,
har redan i8.»3 års Constitutions-Utskott funnit dessa grundlagsrum
stridiga i så måtto, att, då det förstnämnde förbjöde Riksens Ständer
alt, äfven i händelse Conslitutions-Utskottet afstyrkt en Konungens
Proposition, rörande ändring i Grundlagarne, derom vid samma Riksdag
besluta, det sednare deremot lemnade Riksens Ständer fritt val att antingen
genast afslå den afstyrkta Propositionen, eller ock uppskjuta afgörandet till
nästa Riksdag. För att afhjelpa denna uppenbara, till olikhet eller åtminstone
villrådighet i tolkningen ledande, motsägelse, hvilken troddes vara
uppkommen dymedelst, att, vid beredningen af det å 1815 års Riksdag godkända
förslaget till 2 mom. af 56 §, 8i § blifvit förbisedd, och för att,
med återställande af 1809 års Grundlags löreskrift, gifva åt det år i8i5
tillkomna stadgandet en mera behörig plats, föreslog Utskottet, i memorial
den 3 September c823, att 56 §:ns 2 moment, erforderligen ändradt, måtte
inflyttas i 81 §.
Detta till påföljande Riksdag hvilande, men då icke af Riks-Stånden
samfält godkända, förslag återupplifvades af den Riksdagens ConstitutionsUtskott
genom memorial den 16 December 1829, hvartill Utskottet förinälte
sig vara ytterligare uppmanadt af de meniugsstrider, som sammanblandningen
i behandlingssätt af Konungens Propositioner och Utskottets
egna förslag, tid efter annan, föranledt och underhållit, samt af den alltmer
befästade öfvertygelsen, att 1809 års Grundlagsstiftare icke velat hafva erkänd
någon annan form för proceduren med Konungens Propositioner i
grundlagsfrågor, än den på en gång enkla och fullständiga, hvilken i 81 §:ns
2 mom. innefattas, och att ej eller 1812 års Constitutions-Utskott, vid beredningen
af det sednare momentet i 56 §, möjligen kunnat åsyfta någon
förryckning af berörde procedur, emedan säkerligen, i motsatt fall, 81 §.
undergått förändring, och åtminstone hänvisningen till samma § i 29 §
Biti. till R. SI. Prot. 18*5. 3 Sami 20 Dåfl. m 1
2
Constitutions-VtsJiottets Memorial, N:o 33.
Riksdags-Ordningen blifvit utesluten, eller ock utbytt mot den till 56 §
Regeringsformen.
Då äfven detta förslag, den nästföljande Riksdagen, icke blef af alla
Stånden antaget, ingick Constitutions-Utskottet, i följd af skedd motion, den
37 Januari 1835 till Riksens Ständer med ett nytt och mera*orafattande memorial,
hvari, bland annat, yttrades: att stridigheter om formen för beredningen
af grundlagsändrings-förslag blifvit å den föregående Riksdagen började
och under den då påstående fortsatta, —- att tvistefrågan, ”redan utförligen
och mångsidigt afhandlad samt nästan till obehag uttömd,” skiljde sig i
tvänne delar, rörande Riks-Ståndens förmenta rättighet att icke blott förkasta
en grundlagsändring å samma Riksdag, hvarunder hon blifvit framställd,
utan ock anmärkningsvis uppgifva nya och alldeles motsatta förslag,
— att man, i ena fallet, emot bokstafliga lydelsen, förklarat meningen af
ordet ”besluta” med besluta till antagande, samt i det andra, vid sidan af
förbudet mot grundlagsfrågors väckande i Plena, yrkat den mest utsträckta
frihet att utom förslaget göra anmärkningar, och Constitutions-Utskottets
pligt att inrymma dem alla, både i sammanjemkningen och i omröstningspropositionerna,
— att den till Utskottet då ingifna motion egentligen blott
omfattat den förra delen af berörde tvistefråga, nemligen ett klart bestämmande
af Riks-Ståndens veto mot Constitutions-Utskottets grundlagsändringsförslags
ovilkorliga hvilande till nästa Riksdag, — och att Utskottet, vid
öfvervägande af detta ämne, stadgat sin öfvertygelse, att den i Grundlagarne
nedlagda conservativa principen skulle snarare förhöjas än försvagas af
Riks-Stånden lemnadt fritt val att, genom deras pluralitet, omedelbart vid
första Riksdagen i dess helhet undertrycka ett af Utskottet afgifvet grundlagsändrings-förslag;
hvaremot, i händelse denna pluralitet ej vunnes, och
sålunda, när tre Stånd gillade förslaget eller två Stånd stannade mot två,
samma förslag borde hvila till afgörande vid nästa Riksdag. I följd häraf
föreslog Utskottet, att sednare momentet af 56 §. Regerings-Formen, jemlikt
anförda grunder förändradt, måtte öfverflyttas till 81 §, — att, då förstnämnda
§ medgifvit Riks-Stånden öfverläggningsrätt om Constitutions-Utskottets
yttranden öfver Konungens Propositioner i grundlagsfrågor, denna
i allt fall obestridliga rätt måtte genom ett tillägg i 81 § ytterligare försäkras,
— och att, med afseende å de fullständigare föreskrifter om grundlagsfrågors
beredning, som 81 § Regerings-Formen komme att upptaga, 29
§ Riksdags-Ordningen måtte härutinnan blott hänvisa till den förra. —
Genom Förstärkt Constitutions-Utskott afgjordes sedermera, att förslaget
Constitutions-Utskotlets Memorial, N:o 33.
3
skulle till påföljande Riksdag hvila, med de förändringar, att, ”då Constitutions-Utskottet
till Riksens Ständer inkomme med förslag till grundlagsförändring,
detsamma, efter öfverläggning derom i Ståndens plena, borde
försl framställas endast till gillande eller ogillande,” — att, ”om det af alla
fyra Riks-Stånden ogillades, frågan skulle förfalla,” — att det deremot, ”af
samtlige Riks-Stånden gilladt, borde hvila att oförändradt antagas eller förkastas
å nästföljande Riksdag,” — att, om åter ”i något eller några Riksstånd
vid förslaget gjordes anmärkningar, som hindrade dess hvilande, de,
hvilka hvarje Riks-Stånd serskildt förklarat utgöra dess gemensamma tankar,
skulle hänvisas till Constitutions-Utskottet, som det ålåge att desamma till
ett förslag i möjligaste måtto sammanjemka,” — samt att, om derefter ”något
eller några Stånds tankar blefve i någon eller några delar skiljaktiga, eller
förslaget ogillades af något eller några Stånd, men gillades af de öfriga,
Förstärkt Constilutions-Utskott komme att med Riksens Ständers rätt afgöra,
livilketdera af förslagen borde hvila, eller huruvida frågan finge alldeles
förfalla."
Äfven delta sålunda jemkade grundlags-ändringsförslag blef, den påföljande
Riksdagen, ej af samtliga Riks-Stånden slutligen godkändt. Men
under den Riksdagens lopp upptog Constitutions-Utskottet, i sammanhang
med representations-förslaget, å nyo frågan om ett närmare bestämmande
af formerna för grundlagsfrågors constitudonella behandling, på sätt Utskottets
memorialer af den 27 November 1840 och i5 Februari 1841 utvisa.
Dock har hvad Utskottet i detta hänseende föreslog, i förening med
det till innevarande Riksdag hvilande förslaget angående national-representationers
ombildning, genom Riksens nu församlade Ständers beslut jemväl
förfallit.
De motsägelser och otydligheter i 56 och 81 §§ Regerings-Formen,
hvaröfver redan för mer än 30 år tillbaka klagades, qvarstå således utan
förändring ännu, änskönt olägenheterna deraf under tiden hvarje Riksdag
låtit sig förnimma. Del är icke ensamt i ofvan uppgifna omständigheter,
som villrådighet och tvist om rätta tillämpningen uppstått. Sedan rättigheten
å Riks-Ståndens sida gjort sig gällande att förkasta Constitutions-Utskottets
grundlagsförslag å samma Riksdag, hvarunder de blifvit framställde,
har man jemväl erfarit behofvet af nu saknadt, bestämdt uttalande i Grundlagen,
dels huruvida för ett sådant förkastande gör tillfyllest, att tre Stånd
är® derom ense, dels hvad behandling, som bör ega rum, när blott Ettel
-
4
Constitutions-U(skol t ett Memorial, N:o 33.
ler Två Stånd förkasta, och de öfriga godkänna förslaget. Angelägenheten
af att söka afhjelpa alla dessa stridigheter och brister i en så vigtig del
af grundlagstiftningen, lärer af ingen förnekas eller betviflas; och Constitutions-Utskoltet
har alltså kännt sig pligligt att i denna syftning med ett
nytt förslag framträda.
Lika med 1823 och 1829 årens Cmstitutions-Utskott, anser Utskottet
någon annan form for behandlingen af Konungens Propositioner i grundlagsfrågor
icke erfordras eller böra ega rum, än den ursprunglija, som i 2
mom. 81 §. Regerings-Formen föreskrifves; till följd hvaraf Utskottet tillstyrker,
att hvad i strid dermed år i8i5 uti 56 §:ns 2 mora. influtit må
åter försvinna.
Beträffande den omtvistade frågan, huruvida Constitutions-Utskottets
grundlagsförslag, utan afseende på Riks-Ståndens ogillande, böra ovillkorligen
hvila för att underställas nästa Ständers pröfning, har Utskottet, i betraktande
deraf, alt, enligt 2 mom. 81 § Regerings-Formen, Konungens Propositioner
om ändring i grundlagarna kunna, i händelse af ConstitutionsUtskottets
afstyrkande, genast af slås, om blott Tre Stånd sig derom förena,
ansett ett sådant veto med åtminstone fullt lika skäl böra Riks-Stånderi i
hänseende till Utskottets egna förslag tillerkännas; och Utskottet föreslår
fördenskull, i enlighet med den åsigt, hvilken redan nästlidne Riksdag antogs
som giltig, uttryckligt bestämmande i Regerings-Formen af Riksens
Ständers rätt att Constitutions-Utskottets grundlagsförslag, utan afvaktan af
ny Riksdag, medelst förkastande undertrycka.
För de fall, då Riks-Stånden icke samtligen med hvarannan instämma
i förkastandet eller det preliminära godkännandet, har under nästlidne
Riksdag den utväg begagnats att åt Förstärkt Constitutions-Utskott upplåta
denna hufvudfrågas afgörande genom omröstning med Riksens Ständers
rätt. Emot en sådan Grundlagarnes tillämpning kan likväl med skäl anmärkas,
att sista perioden i Regerings-Formens 56 — som stadgar, att,
då ”något Stånds tankar i någon eller några delar blifva skiljaktiea från de
öfrigas, och samma Stånd sig icke efter de öfriga fogar,” Förstärkt Constitutions-Utskott
bör ”genom omröstning skiljaktigheterne förena, och det dymedelst
fullständigt beredda utlåtandet sedan hvila" till nästa Ständers afgörande.
— icke kan efter ordalydelsen annorlunda tolkas, än alt det Förstärkta
Constitutions-Utskottets befattning inskränker sig till omröstning t
Constitutioni-Utskotteti Memorial, N:o 33.
5
sädana frågor, der förslaget blott i vissa ”delar” blifvit föremål för a»ma'i kning,
— der således ”skiljaktieheterna’' kunna ''förenäs,” och der ett utlåtande
i alla händelser måste ”hvila” till påföljande Riksdag, — men att
lagstadgandet ingalunda åt Förstärkt Conslitutions-Utskott upplåter besvarandet
af den Irågan, huruvida ett förslag skall vara till eller icke. Då
fråga nu åter är alt i Grundlag närmare bestämma, huru i dylika fall bör
förhållas, har Constil iitions-Ulskotlet, biträdande den vid stillandet af 1801)
års Regeringsform yttrade åsigt, att förändring i Grundlag må ega iuiu
först ”när ett mer än tillfälligt allmänt tänkesätt derom hunnit stadgas”,
trott såsom regel kunna antagas, alt ett Constitutions-Utskottets grundlagsförslag
bör, likasom Konungens Propositioner 1 ofvan uppgifna lall, anses
förkastadt, då vid pröfning å den Riksdag, hvarunder det afgifvits, Tre Riksstånd
äro om afslaget ense, — att, när, i fråga om förslagets förkastande
eller preliminära godkännande, Två Stånd stanna mot Två, förslaget bör, på
lika sätt som angående vissa andra Riksdags-ärenden redan är stadgadt,
förfalla, — och att endast i den händelse, att Tre Stånd med eller ulan Iförändring
godkänna, men det Fjerde afslår förslaget, frågan om dettas förkastande
eller preliminära godkännande bör till Förstärkt Constitutions-Utskotts
afgörande öfverlemnas.
Vidkommande formen för återförvisandet af Constitutions-Utskottets
förslag, har erfarenheten visserligen ådagalagt, att de anmäi kninear, som
under benämning af ett Riks-Stånds ”gemensamma tankar” till Utskottet
hänvisats, icke alltid tillkommit på ett sätt, att de med säkerhet kunnat
anses uttrycka pluralitetens mening olver ämnet. Utskottet har dock trott
sig böra i sitt förslag bibehålla det nuvarande återförvisningssättet, men
med tillägg, att Utskottet må ega att å anmärkningarne endast fästa det
afseende, hvartill en inom Utskottet företagen pröfning kan föranleda.
Hvad i öfrigt beträffar den formella uppställningen af Utskottets nu
ingående förslag, har Utskottet, lika med föregående Riksdagars ConstitutionsUtskott,
funnit lämpligast, att föreskrifterna i ämnet sammanföras på ett
ställe, nemligen i 81 § Regerings-Formen, och att dertill blott lemnäs hänvisning
1 de öfriga §§ af Regerings-Formen och Riksdags-Ordningen, der
sådant erfordras.
Med tillämpning af hvad sålunda blifvit anfördt, får ConstitutionsUtskottet,
till grundlagsenlig behandling vördsamt underställa Riksens Stän
-
6 Comtxlutions-U t skottets Memorial, N:o 33.
ders pröfning det förslag till ändringar och tillägg i åtskilliga Grundlagsparagrafer,
hvilket här nedan föijer;
Heyer ing s-Formen.
% 56.
Allmänna frågor, sora uti Riksens Ständers Plena väckas, må ej
till omedelbart afgörande der upptagas, utan skola öfverlemnas
till behörigt Utskott, sora eger att dem utreda och deröfver sig
yttra.
(Det återstående af denna § utgår).
§ 8i.
Denna Regerings-Form samt Rikets öfriga Grundlagar kunna icke
ändras eller upphäfvas, utan genom Konungens och alla RiksStåndens
sammanstämmande beslut. Fråga derom må ej af Riksdagsman
i Stånds Plemrra väckas, utan bör anmälas hos Riksens
Ständers Constitutions-Utskolt. Detta Utskott, hvars pligt det är
att Grundlagarna granska, eger rätt att hos Riksens Ständer föreslå
de ändringar deruti, som det anser högst nödiga eller nyttiga,
och möjliga att verkställa.
Riksdagsmans förslag till grundlagsändringj hvilket Constitutions-Utskottet
förkastat, förf alle.
Hvad Constitutions-Utskottet till ändring i Grundlagarna, sjelfmant
eller, uppå derom af Riksdagsman väckt fråga, föreslår,
skall, om intet deremot från något Jiiks-Stånd anmärkes, förblifva
hvilande till nästpåf oljande Riksdag, och då af Riksens Ständer
af gör as.
Om förslaget af ett eller flere Stånd icke godkännes att hvila
till påföljande Riksdag, må det vid denna första pröfning ej
förkastas, utan bör till Constitutions-Utskottet återförvisas, med
de anmärkningar, som Ståndet förklarar utgöra dess gemensamma
tankar; Utskottet dock obetaget att å anmärkningarna fästa det
afseende, hvartill deras pröfning inom Utskottet föranleder.
Constitutions-Utshottets Memorial, N:o 33.
7
Det förslag, Constitutioris-Utskottet vid återremissens besvarande
framlägger, kunna Stånden antingen förkasta, eller godkänna
med eller utan förändring. Om. förslaget af samtlige Stånden
godkännes, skall det hvila till påföljande Riksdag, såsom ofvan
sagd t är. Varder detsamma af två eller flere Stånd förkastadt,
förf alle det. Derest tre Stånd godkänna förslaget, men det fjerde
detsamma förkastar och icke, uppå Utskottets skeende framställning,
sig efter de öfriga Stånden fogar, skall ConsiitutionsUtskottet,
genom val af Riks-Ståndens Plena förstärkt till ett antal
af Tjuga personer af hvarje Stånd, medelst samfäld omröstning
afgöra, huruvida f örslaget må hvila till följande Riksdag,
eller genast förkastas. — Aro samtlige Stånden ense om förändring
i en eller flera delar af förslaget, skall detsamma, sålunda
förändradt, blifva hvilande till näst)oljande Riksdag. Äro Stånden
af olika tankar om de förändringar, som i förslaget böra
göras, och dessa ej kunna, uppå Constitutions-Utskottets framställning
till Riks-Ständen, sammanjemkas, skall genom omröstning,
som af Utskottet föreslås, i Förstärkt Constitutions-Utskott bestämmasr,
hvilken förändrade ordalydelse, som skall blifva hvilande
eller, om ingen sådan godkännes, att all fråga om ändring
i förslaget förfaller.
Vid den slutliga behandlingen under påföljande Riksdag af
ett hvilande förslag till grundlagsändring, kan det af Riks-Stånden
endast ogillas, eller oförändradt antagas. 1 sednare fallet öfverlemnas
det, genom Ståndens Talmän, till Konungen, som, efter
inhemtande af Stats-Rådets tankar deröfver, tager sitt beslut,
och meddelar Riksens Ständer å Rikssalen Sitt samtycke, eller ock
orsakerna till Sin vägran.
Yill Konungen hos Riksens Ständer föreslå någon ändring 1
Grundlagarna, öfverlemnar Han, efter Stats-Rådets hörande. Sin
Proposition, jemte Stats-Rådets tankar deröfver, till Riksens Ständer,
som genast, utan att om denna Proposition förut öfverlägga, uppdraga
åt Constitutions-Utskottet att utlåtande derom till Riksens
Ständer afgifva. Tillstyrker Utskottet hvad Konungen föreslagit,
hvile frågan till nästa Riksdag, då Riksens Ständer skola sitt beslut
derom fattå; Afstyrker Utskottet Konungens Proposition, då
Constitut iöns-Utskottets Memorial, N:o 33,
må Riksens Ständer genast kunna antingen denna Proposition afslå,
eller ock afgöra, att de vilja öfver densamma å nästföljande
Riksdag besluta; gällande i detta fall Tre Stånds mening oell, oni
Två Stånd stanna emot Två, deras, som beslutet uppskjutit. Men
icke må, under någon förevändning, Riksens Ständer förr än å
nästa Riksdag Propositionen till slutligt bifall upptaga. Samtycka
då alla Riks-Stånden till Konungens förslag, begäre de dag att på
Rikssalen få Riksens Ständers bifall dertill afgifva. Derest Konungens
Proposition icke i sålunda stadgad ordning af Riksens Ständer
antages, aflemne de sitt afslag, med skalen der för, skriftligen lill
Konungen, genom deras Talmän.
Om å Riksdag, då grundlagsfrågor lagligen kunna afgöras,
ytterligare uppskof föreslås, må det ej ega rum utan Konungens
och aila Fyra Riks-Ståndens sammanstämmande beslut.
Riksdags- Ordningen.
§ 29.
usta momentet.
Constitutions Utskottet, som utgöres af Tjugofyra Ledamöter, tillkommer
att granska Rikets Grundlagar, samt att upptaga frågor
och till Riksens Ständers Plena afgifva förslag om ändringar, förbättringar
och förklaringar af samma lagarp vid hvilka frågors
och förslags behandling förhålleSj på sätt Regerings-Formens 81 $
föreskrit ver.
§ 49-
3:dje momentet.
Vid pröfningen i Ståndens Plena — ej må ega ruro;
—- Angående Grundlagsfrågors behandling är i 81 $ Regeringsformen
serskildt stadgadt.
§: 73.
Stanna Riks-Stånden — — med Riksens Ständers rätt
af
-
Conititutions-Utskotteti Memorial, N:o 33. 9
afgöra. — Om behandlingen i dessa fall af Grundlagsfrågor är,
genom 81 § Regerings-Formen, serskildt stadgadt.
Constitutions-Utskottet får slutligen tillägga den vördsamma erinran,
alt ofvanstående grundlagsändrings-förslag, i fall det nu af Riksens Ständer
såsom hvilande antages, icke kan å nästa Riksdag komma under pröfning,
derest en sådan förändring i National-representationen då beslutas, hvarigenom
nämnde förslag blifver öfverflödigt.
Stockholm den 27 Februari i845.
Reservationer.
Åf Herr Cederschjöld, P. G.: ”Uti det memorial, hvarmed den nya
Regerings-Formen år 1809 öfverlemnades till Riksens Ständer, sade Constitutions-Utskottet,
att det ”velat öppna en möjlighet att förbättra den,
när ett mer än tillfälligt allmänt tänkesätt derom hunnit stadgas.’* —
Meningen dermed sjmes otvifvelaktigt hafva varit, att i Grundlag ingen
ändring skulle kunna till vägabringas, som icke blifvit godkänd af Riksens
Ständer, så väl vid den Riksdag, då frågan derom väckes, som vid den
nästföljande. Denna ide hade redan blifvit uttalad i 6:te § af 1766 års
Riksdagsbeslut, på följande ännu bestämdare sätt: ”Vid samma tillfälle
hafva ock Riksens Ständer, för att yttermera befästa våra Grundlagar vid
sin obrutna jemnhet i sjelfva utöfningen, och på det de icke vid förändrade
tidskiften något förhastadt ombyte måge undergifne vara, sig om det
för framtiden oryggliga beslut förenat, att allt hvad Riksens Ständer hädanefter
i Grundlagarne och det, som deras utöfning rörer, kunna anse
nödigt att förklara, tillägga eller förbättra, det bör först vid den Riksdag,
sådant kommer under öfvervägande, väl och grundligen utarbetas och i
project ställas, men icke då genast såsom en stadgad lag till fullbordande,
utan vid den nästföljande Riksdagen under slutligt bepröfvande komma,
och de förbättringar, som med Riksens Ständers fyra stämmor genom enhälligt
bifall varda antagne och gillade, de böra sedan i framtiden stånda
och efterlefvas/’
Bih. till R. St. Fröt. 1845. 3 Sami 20 Bäft. 2
t
10
Constitutions-V (skottets Memorial, N:o 33.
Men ifrågavarande lyckliga ide blef 1809 ganska ofullständigt uttryckt
i Regerings-Formens 81 §. som likväl var den enda, i hvilken sättei
då bestämdes, huru frågor om Grundlagsändringar skulle behandlas.
Der stadgades väl, att sådana frågor bloit borde beredas vid den Riksdag,
då de blifvit väckte, men icke få a/göras förr än vid den nästföljande,
samt då antingen antagas utan ringaste förändring eller ock alldele» förkastas;
och att till antagande då fordrades bifall af alla fyraStånden. Rörande
frågornas beredning, nemligen vid den Riksdag, då de väckas, blef deremot
föreskrilten alltför knapphändig, och ingalunda öfverensstämmande
med idéen om ett ”mer än tillfälligt allmänt tänkesätt.”
I 81 §:ns första moment, sorn handlar om frågor, väckte af enskilde
Riksdagsmän, säges blott, att det icke fick ske i Ståndens Plenar utan att
de skola anmälas i Constitutions-Utskottett och att ”Riksens Ständer må
icke å den Riksdag, då Utskottet någon sådan ändring föreslår, utan först
å den nästföljande derom besluta.” Och i 2 mom. af samma §, som handlar
om Kongl. Propositioner rörande indi ing i Grundlag, heter det, att
de skola öfverlemnas till Riksens Ständer, sorn genast, utan att derom öfverlägga,
skola uppdraga Constitutions-Utskottet att sitt utlåtande derom
till Riksens Ständer afgifva. ”Tillstyrker Constitutions-Utskottet hvad Konungen
föreslagit, hvile frågan till nästa Riksdag, då Riksens Ständer skola
sitt beslut derom fatta. Afstyrker Utskottet Konungens Proposition, då
må Riksens Ständer genast kunna antingen denna Proposition afslå, eller
oek afgöra, att de vilja öfver densamma å nästföljande Riksdag besluta; gällande
i detta fall 3 Stånds mening och, om 2 Stånd stanna emot 2, deras,
som beslutet uppskjutit.
Man finner alltså, alt, om Constitutions-Utskottet tillstyrkt förslaget,
ehvad det blifvit väckt af enskild Riksdagsman eller af Kongl.. Majrt, så
egde Riksens Ständer i intetdera fallet att vid samma Riksdag derom yttra
sig: utan berodde det på 13 ledamöter i Constitutions-Utskottet att gör*
hvilande till nästa Riksdag ett förslag till grundlagsändring, som tilläfventyrs
vore stridande mot alla fyra Riks-Ståndens sammanstämmande mening.
Och om vid nästa Riksdag ett sådant förslag än blefve af alla fyra Stånden
antaget; så hade åtminstone icke det vilkor blifvit uppfyldt, som Lagstiftaren
föreskrifva för grundlagsändring, nemligen: att ”ett mer än tillfälligt
allmänt tänkesätt derom hunnit stadgas."
Det kunde också icke dröja länge, förr än Riksens Ständer insågo
Cmstitulions-Utsholtets Memorial, N:o 33,
ii
olämpligheten af detta förfarande, och sökte frigöra sig frän ett sådant Constitutions-Utskottets
förmynderskap. Detta mål trodde de sig hafva upphunnit
genom antagandet af ett nytt moment i 56 § Regerings-Formen.
Der erhollo nemligen Riksens Ständer rättighet att vid första Riksdagen
icke blott få öfverlägga så väl öfver ett af Utskottet aflemnadt förslag, som
öfver ett, hvarom Konungen gjort Nådig Proposition, ehvad Utskottet detsamma
till- eller afstyrkt; utan äfven alt dervid få göra anmärkningar, i
forin af hvarje Stånds gemensamma tankar, med åliggande för Utskottet
‘■att samtliga Riks-Ståndens tankar lill ett helt utlåtande i möjligaste måtto
sammanjemka, och, om oförenliga skiljaktigheter finnas, dem derjemte lill
samtliga Riks-Ståndens behandlande anmäla. Förena sig derefter samtliga
Riks-Stånden om ett enahanda utlåtande, hvile det till slutligt antagande
eller förkastande vid nästa Riksdag. Blifva åter något Stånds tankar i någon
eller några delar skiljaktiga från de öfrigas, och samma Stånd sig icke
efter de öfriga fogar; varde Constitutions-Utskottet genom val af RiksStåndens
plena lill slutlig jemkning förstärkt till ett antal af 20 personer
af hvarje Stånd, hvilka, genom samfäld omröstning, skiljaktigheterna förena,
och del dymedelst fullständigt beredda utlåtande hvile sedan till Riksens
Ständers afgörande, sorn ofvan sagdl är.’*’
Härigenom bl ef alltså behandlingen hos Riks-Stånden alldeles enahanda
så väl af Constitutions-Utskottets egna förslag som af Kongl. Maj:ts.
Derigenom vunno visserligen Riksens Ständer att genom anmärkningar icke
blott kunna framtvinga ändringar i båda slags förslagen, utan, enligt bokstafven,
äfven en möjlighet att på detta indirecta sätt kunna redan vid första
Riksdagen förkasta dem.
Att båda ifrågavarande Grundlags §§ äro rakt stridande emot hvarandra,
är ögonskenligt; och derföre hafva vid flera Riksdagar försök blifvit
gjorde till deras sammanjemkning. Men hittills hafva alla dessa försök
misslyckats, emedan de icke varit fullt enliga med den princip, hvarifrån
vår Grudlags stiftare utgått. Och äfven det af Utskottet nu uppgjorda
förslag är tili någon del behäftadt med samma fel.
De väsendtligaste felen i nu gällande föreskrifter bestå deruti, att, enligt
56 §, ett förslag, det må hafva kommit från Constitutions-Utskottet
eller Kongl. Majit, skulle af Riksens Ständer kunna medelst anmärkningar
förvridas till helt annan syftning, än den ursprungliga: och att enligt 81
12
Constitutions-Uiskottets Memorial, N:o 33.
§ ett dylikt förslag', som Constitutions-Utskottet aflemnat eller, såsom kommet
från Kongl. Maj:t, tillstyrkt, kunde tvärtemot alla Fyra Riks-Ståndens
mening blifva hvilande till nästa Riksdag.
För behandlingen af de grundlagsändringar, som föreslås af enskild
Riksdagsman i eller utom Constitutions-Utskotlet, anser jag det förslag, som
Utskottet na afgifvit, vara någorlunda nöjaktigt, ehuru jag visserligen helst
hade velat, att hvarje fråga om Grundlagsändring skolat genast förfalla,
derest något enda Stånd hade vid f örsta Riksdagen ogillat densamma.
Men i afseende på behandlingen af Kongl. Propositioner måste jag
belt och hållet reservera mig mot Utskottets förslag att i delta afseende
icke tillstyrka någon ändring i 81 §. Båda Statsmagterna böra, enligt min
åsigt, stå i afseende på delaktigheten i stiftande af grundlag i en fullkomlig
jemlikhet sins emellan. En af Kongl. Majrt föreslagen grundlagsändring,
som Riksens Ständer anse vådlig, böra de, ehvad den blifvit af Constitutions-Uiskottet
af- eller tillstyrkt, genast få förkasta, lika så väl som det,
hvilket Conslitutions-Utskottet sjelf afgifvit, och icke behöfva dermed vänta
till nästa Riksdag: ty allmänna tänkesättet skulle dessförinnan möjligen
kunna förändras, derest i tidernas längd Sverige någonsin finge en Regering,
som vore nog lysten efter magtutvidgning, för att använda sitt inflytande
till en sådan ändrings genomdrifvande.
Någon torde anse Utskottet hafva ådagalagt en skyldig granlagenhet,
då det velat göra Kongl. Majrts förslag svårare att genast förtrycka, än
dem, som det sjelf afgifvit. Men som den Kongl. Propositionen i alla fall
kan af Riksens Ständer genast förkastas, derest Constitutions-Utskottet afstjrrkt
densamma; så är det ju icke Konungens mening, utan egentligen
sin egen, som Utskottet vill hafva hållen i helgd. Om Utskottet af styrker
Propositionen, så vill det tillåta Riksens Ständer att genast förkasta densamma;
men i annat fall icke. Det har alltså förbehållit sig sjelf en större
magt härutinnan, än det velat förunna sina principaler, Riksens Ständer.
Att Riksens Ständer, som nu i 20 år varit någorlunda frigjorde från
Constitutions-Utskottets förmynderskap, skulle återigen vilja underkasta sig
detsamma, kan jag för min del ej förmoda: utan hade derföre önskat, att
Utskottet velat, i afseende på behundliugen af Kongl. Propositioner om
Grundlagsändringar, åtnöja sig med ett måttligt inflytande på förslagets
beredning, t. ex. på följande sätt:
Constitutions-Ulskottets Memorial, N:o 33. 13
Om Kongl. Mayts Proposition ajstyrkes af Constitutions-Utskottet,
så skall den genast förfalla, derest något enda Stånd instämmer i Utskottets
mening.
Men om Constitutions-Utskottet tillstyrker Kongl. May.ts Proposition,
så skall till dess omedelbara förkastande fordras , att Två Stånd ogilla
densamma: ock om den ogillas blott af Ett Stånd, så skall genom votering
i Förstärkt Constitutions-Utskott af göras, huruvida den skall antingen genast
förfalla eller ock hvila till nästa Riksdag.”
Af Herr von Hartmansdorff, A.: ”Då Utskottet företagit sig den
högst nödiga omarbetningen af 56 § Regerings-Formen, hade jag önskat,
dels att denna skett annorlunda, dels att förslaget sammanjemkats till närmare
öfverensstämmelse med 8i § Regerings-Formen. Mina anmärkningar
äro hufvudsakligen följande:
i:o.
Med återförvisningen af ett grundlagsförslag borde förhållas likasom
med ett annat lagförslag: så att alla dervid gjorde anmärkningar bifogades.
Derigenom finge Utskottet en fullständig och mera upplysande kännedom
af förslagets brister, än genom meddelandet af de enstaka så kallade gemensamma
tankarne, hvilkas bevekelsegrunder icke åtfölja, hvilka ofta tillkomma
på måfå, derigenom att Ståndet är uttröttadt af flere föregående
omröstningar öfver andra dylika, eller befarar åtskilliga påföljande, hvarmed
envisheten hotar, och hvilkas ordalydelse merändels är felaktig, emedan
de måst i hast, och under meningsstriderna i Ståndet, uppgöras.
a:o.
Ett grundlagsförslag borde ej få med förändringar godkännas. Sådana
lyckas sällan i fråga om allmän lag; ännu betänkligare äro de i
fråga om grundlag, emedan ordalydelsen uppgöres på stående fot, likasom
när gemensamma tankar skola uppfattas, och nästan alltid föranleda de
till olika beslut inom Stånden, fruktlösa jemkningsförsök, och derifrån härrörande
val af Förstärkt Utskott och omröstningar inom detsamma. Slå
dessa väl ut: så är åtminstone mera tid än nödigt varit förspilld; i annat
fall, har msn äfven förlorat i sak. Stånden torde således endast böra få
oförändradt godkänna, med anmärkningar återförvisa, eller förkasta, hvad
14
€onstitutions~Utskottets Memorial, N:o 33.
Constitutions-Utskottet föreslagit, men ej inlåta sig på några jemkningar af
de ordalydelser, det uppgilviL
3:o.
Hvarken Konung eller Ständer borde uppgifva skälen till deras afslag.
Deras underlåtenhet att svara bör vara nog, för alt tillkännagifva, det
förslaget fallit. Derefter bör det helst, och så vidt möjligt är, öfverlemnas
åt glömskan. Skälen till afslaget kunna mången gång vara ömtåliga
att anföra, och deras afhörande förtryta den, som ej fått sin vilja fram.
Å Rikets Ständers sida händer dessutom, när Tre Stånd bifallit och Ett
Stånd afslagit Konungens Propositioner, alt det blifver minoritetens och
icke flertalets mening om saken, som i svaret framföres.
4:o
Konungens
Propositioner borde behandlas lika med enskilda motioner.
Så sker det i alla andra mål; hvarföre ej äfven i grundlagsärender?
Enda skillnaden synes böra vara den, att enskilda motioner framgent borde
kunna af Utskottet undertryckas, utan att komma till Riks-Ståndens
pröfning. Men detta är ett undantag, som ej hädanefter, mera än hittills,
borde gälla för de grundlagsäudringsförslag , Konungen framställer.”
Af Herr Waern'. ”Om jag äfven måste medgifva behöfligheten af att
söka bringa föreskrifterna i Regerings-Formens 56 och 8i §§ i närmare
öfverensstämmelse med hvarandra och af ett närmare bestämmande i öfrigt
af sättet för Grundlagsfrågors behandling i allmänhet, kan jag dock ej godkänna
Utskottets härtill gjorde förslag deri, att ett olika behardlingssätt
för ett af Constitutions-Utskottet framstäldt grundlagsförslag blifvit föreslaget
att ega rum, då Ett eller flere Stånd vid återremissens besvarande detsamma
förkastat oeh då de det godkänt. Utskottet har nemligen föreslagit,
att, derest Två eller flere Stånd förkasta det efter återremissen gjorda förslaget,
det skall förfalla, men att, om Tre Stånd detsamma godkänna och
det af det Fjerde förkastas, omröstning deröfver i Förstärkt ConstitutionsUlskott
skall ega rum. Mig synes bevarandet af allas rätt bättre varit iakttaget,
om Utskottet, i likhet med hvad i afseende på Ett Stånds förkastande
af förslaget blifvit hemstäldt, eller att frågan då komme under omröstning
i Förstärkt Utskott, låtit samma procedur ega rum, äfven
i den händelse Utskottets förslag skulle af endast Ett Stånd hafva
Comtitutiom-Ut»hottets Memorial, N:o 33.
15
blifvit godkändlj men under ingen synpunkt kan jag godkänna, att, då Två
Stånd stannat mot Två i en sådan fråga, denna skulle helt och hållet förfalla,
alldenstund detta, endast med andra ordalag, är alldeles detsamma,
som att stadga, att Två Stånds åsigter i dylika frågor skulle ega att afskära
och fullkomligt undertrycka de andra bådas, enär beslutet att förkasta ett
förslag och önskan, att detsamma måtte förfalla, ligga hvarandra temligen
nära. Ett sådant underlättande att omintetgöra ett af Två Stånd godkändt
förslag torde vara så mycket mindre behööigt, som, äfven i händelse förslaget
skulle i Förstärkta Utskottet antagas, hvarje Stånd i allt fall vid nästföljande
Riksdag deremot eger sitt veto.”
I denna reservation hafva Utskottets öfrige Ledamöter af Borgare- ocb
Bonde-Stånden instämt.
Rättelse:
i Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 31.
Sid, i, råd. 4 nedifr. står'. Constitutions-Utskottet läs: Då Constitutions
Utskottet
-
STOCKHOLM, tryckt nos W. F. Daima*, 1845.
Constitutions-Utskottets Memorial, N;o 54.
1
N:o 34.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 27 Mars, kl. 2 e, m.
Memorial Ull Riksena Ständer, mee? förslag, angående tillägg i 28
§. Reg ering s-Formen, åsyftande vilkorlig befordringsrätt för
utländske män till vissa embeten och tjenster.
Såsom undantag från stadgandet i 28$. Regerings-Formen, att endast infödde
Svenske män må befordras till embeten och tjenster inom riket, föreslog Riksens
Ständers Constitutions-Utskott, redan den 23 Augusti 1809, att det måtte
lemnäs Konungen öppet "att till sysslor vid Academierna befordra utländske
lärde af utmärkta kunskaper och förtjenster” och ”att likaledes af utlänningar i
tjenst antaga Språk- och Exercitie-mästare samt idkare af de fria Konsterna”.
Till grund för detta tillstyrkande hade Utskottet bland annat anfört: att, utan
att orättvist förneka Nationens rigtning till en högre cultur, och utan att nedsätta
Sveriges framsteg i konster och vetenskaper under andra Europeiska länders
i allmänhet, det dock måste medgifvas, att en Stat någongång kan utom
sig söka medlen till en fullkomligare odling, till en mera hastigt fortskridande
upplysning, — att national-stoltheten häraf aldrig såras, så vida dess grundsattser
ejäro för mycket illiberala, — att det gifves några folkslag, ehuru få,
hvilkas öfverlägsenhet i vissa delar måste erkännas, •— att öfverflyttandet derifrån
till vårt land af män med utmärkt skicklighet syntes blifva en vinning
för detta land, som ock derigenom sattes i tillfälle att framdeles mindre behöfva
ett sådant inkallande, —• att en nyttig täflan såmedelst uppkomma, under
det att lärdomens och snillets skatter ökades, — och att den inhemska förtjensten
visserligen ej skulle löpa fara att utträngas, då det i alla händelser
icke borde förmodas, att utländske lärde och konstidkare kunde, till ett större
antal, finna sin räkning vid att öfvergifva säkra fördelar i deras eget land, folden
oftast ovissa lyckan i ett annat, hvarest, utom flera mötande svårigheter,
de nödgas underkasta sig den att, så framt de skola till Lärare antagas, förvärfva
sig tillräcklig kännedom af språket. — Detta sålunda motiverade förslag,
som den 10 Juli 1815 af dåvarande Constitutions-Utskott förnyades, vann
vid intetdera tillfället Riksens Ständers bifall.
I ett vidsträcktare syfte, och under anförande, att en Statsförfattnings
ändamål bör vara icke allenast att skråmessigt befrämja de inhemska veten
-
Bih. till R. St. Fröt, 184-5. 3 Sami 21 Haft. j
1
2
Comtiluliont-Uiskottets Memorial, N:o 34.
skapliga, industriella eller financiella krafternas utveckling, utan ock att, till
stöd för densamma, åt Fäderneslandet tillegna hvad främmande Nationers till
större fullkomlighet drifna framsteg erbjuda, tillstyrktes af Constitutions-Utskottet
den 12 September 1834 det tillägg vid slutet af 28 §. RegeringsFormen,
att ”utländsk man , som varit inom Riket under tio år bosatt samt
mantals- och skattskrifven, och hvars förbindelse till främmande makt, efter
allagd tro- och huldhetsed åt Sveriges Konung, under de sednaste fem åren
upphört, måtte njuta enahanda rättigheter med infödd Svensk man, dock utan
att kunna till Konungens Rådgifvare, eller till Commendant i Fästning utnämnas.
” Men detta förslag blef, i följd af Borgare-Ståndets vägran, icke antaget
att hvila till påföljande Riksdag.
Å den Riksdagen förnyades samma förslag genom Constitutions-Utskottets
memorial af den 21 Juli 1840, hvarvid det syftemål åter anfördes, att
”Fäderneslandet måtte kunna, till befrämjande af dess egna intellectuella krafters
utveckling, tillegna sig andra länders större framsteg uti vetenskap, bildning
och konst, genom att förmå i dessa hänseenden utmärkte utländske män
till inflyttning och bosättning inom Riket.” — Afven då gjordes anmärkningar
vid förslaget, i följd hvaraf det underkastades omröstning uti Förstärkt Constitutions-Utskott
och förändrades till följande lydelse: ”Utländsk man af Pro
testantiska
bekännelsen, som varit inom Riket tio år bosatt, samt mantals- och
skattskrifven, och hvars förbindelse till främmande Makt, efter aflagd tro- och
huldhetsed åt Sveriges Konung, före de sednaste fem åren upphört, njute enahanda
rättigheter med infödd Svensk man, dock utan att kunna till Konungens
Rådgifvare, eller till andra civile eller ecclesiastike embeten eller tjenster,
an vetenskaplige, eller till Commendant å Fästning utnämnas. Uti öfriga
militära embeten vare det Konungen likväl obetaget att nyttja utländske män
af sällsynt skicklighet, äfven om de icke förvärfvat Svensk medborgare-rätt,
på sätt nyss säges”. — Vid slutliga afgörandet af detta Grundlags-ändringsförslag
i början af innevarande Riksdag, godkändes det af tre Riksstånd, men
blef, i anseende till åtskilliga emot dess iedaction gjorda anmärkningar, af Ridderskapet
och Adeln förkastadt.
Under denna Riksdag har nu Herr Professorn Fries väckt motion om
det tillägg i 28 §. Regerings-Formen, att utländske lärde måtte, under iakttagande
af lika former, som för infödde äro föreskrifne, kunna till Universitetslärare
och andra vetenskapliga befattningar kallas och befordras; hvarjemte inom
Utskottet fråga uppstått att med hänsigt till tjenstebefordringar återupptaga
Constitutions-Utikolteta Memorial, N:o 34-,
3
ofvanomförmälda Sien 1834 och 1840 framställda förslag, i vissa delar jemkadt
och förändradt. Dessa tvänne frågor, ehuru till syftemålet likartade, äro
dock af hvarandra oberoende, i det den sednare afser, att utrikes födde män,
som i yngre år till Riket inkomma och genom Konungens i stadgad ordning
meddelade beslut undfå Svensk medborgare-rätt, till följd hvaraf de i alla öfriga
hänseenden betraktas lika med Rikets infödde medborgare, må sättas i tillfälle
att äfven för befordran till embeten och tjenster, med erforderliga vilkor
och undantag, begagna den medgifna naturalisationen, — hvaremot den af Herr
Professorn Fries gjorda motion åsyftar, att, i likhet med hvad för Brödra-riket
uti dess Grundlag är stadgadt, till vetenskapliga embeten må kunna från främmande
land inkallas utmärkte män, innan naturalisations-vilkoret hunnit föregå,
— ett vilkor, hvarigenom i dylika fall ändamålet måste förfelas, enär det icke
kan förmodas, att någon i utrikes tjenst anställd man, som genom lärdom förvärfvat
sig ett hedradt namn, äfventyrar att öfvergifva sin plats och underkastar
sig alla för naturalisation i ett främmande land erforderliga formaliteter,
för att sedermera der söka ny anställning. Herr Professorn har till stöd för
sin motion åberopat, att det vid tillsättningen af åtskilliga Universitets-professioner
kan uppstå brist på fullt qvalificerade sökande inom landet, — att Comitéen
för öfverseendet af de Academiska constitutionerna i Upsala enhälligt
föreslagit berörde utvidgade concurrens för sökande till Academiska lärareplatser,
— att man icke bör till följd deraf frukta, det lika skicklig infödd
sökande skulle komma att lida förfång, — att det land, som från ett annat
tillegnar sig en utmärkt vetenskapsman, gör en vinst på det andra landets bekostnad,
— och att det företrädesvis vid Universiteten är vigtigt, att de högre
Lärare-platserne icke betraktas såsom pensions-anstalter för tjenstgöring i lägre
grader, ulan att skickligheten må utgöra den enda befordringsgrunden.
Efter öfvervägande af alla här ofvan anförda skäl och omständigheter,
och då ifrågavarande undantagsstadganden, hvilkas syftning ej är så omfattande,
som hvad i lika hänseende redan länge varit i flera Europeiska samhällen
gällande, synas desto mindre leda till något äfventyr för det fosterländska intresset,
som utlänningarne, derest lagen utmärker, att de såsom sökande till
embeten och tjenster inom Riket äro underkastade enahanda vilkor med infödde
Svenske män, följaktligen äfven måste, med hänsigt till religionsbekännelse
och Academiska lärdomsprof, iakttaga hvad i allmänhet är föreskrifvet, har
Uonstitutions-Utskottet
ansett sig böra hos Riksens Ständer, för grundlagsenlig behandling,
vördsamligen föreslå följande tvänne, af hvarannan oberoende, tillägg
i 28 $ Regerings-Formen.
4
Constitutions-Utskottets Memorial, JV:o 54.
1.
K omingen äger flit i Stats-Rådet utnämna och befordra infödde
Svenske män till alla de embeten och tjenster inom Riket, högre och
lägre, hvilka äro af den egenskap, att Konungen fullmakter derå utfärdar;
dock böra vederbörande förut med förslag hafva inkommit,
der sådane hittills ägt rum. Till födseln utländsk man, som minst
i tio år varit morn Riket bosatt och skattskrif ven, och som före
de sednaste fern åren icke allenast i behörig ordning till Svensk
medborgare upptagits, utan ock, efter det hans förbindelse
till främmande Makt visats hafva upphört, tro- och huldhetsed
åt Sveriges Konung aflagt, må i förenämnde hänseende anses lika
med infödd Svensk man, dock utan att kunna till Ledamot af
Konungens Stats-Råd, eller till Commendant i Fästning utnäm
(.
Anm. Omedelbart efter ordet ''utnämnas’’ följer nedanstående tillägg,
om det antages; i annat fall det återstående af § med förändring af begynnelse-orden
'Vare likväl Konungen obetaget” till Konungen vare äfven
obetaget)
2.
(Att vidtaga omedelbart efter ofvanstående tillägg, eller, om det icke
antages, näst efter orden ”hittills ägt rum’’)
Till Lärare-beställningar vid Undervisningsverken må, under
iakttagande af de för dylika tjensters tillsättning i allmänhet
stadgade vilkor, kunna kallas och befordras utländske män af utmärkt
förtjenst. Konungen vare äfven obetaget att uti militära embeten
nyttja utländske män af sällsynt skicklighet ; men icke till Commendantor
i Fästningarna. Konungen fäste,*1 vid alla befordringar,
afseende endast å de sökandes förtjenst och skicklighet, men icke
på deras börd. Till civile Embetsman inom Riket, och till Domare,
må endast sådane män nämnas, som äro af den rena Evangeliska läran.
Hvarje Departements-Chef skall föredraga — — — — — som
under Departementet höra.
Stockholm den 18 Mars 1845.
Corutilutions-Ut skottets Memorial, N:o 34.
5
Reservation.
Af Herr von Hartmansdorff, A.: ”Mig synes, som borde endast in
födde
Svenske män få blifva domare. För att rätteligen utöfva ett sådant
kall, erfordras en kännedom af folk och land, som blott genom uppväxande
och uppfostran derstädes kan förvärfvas. För de få undantag, som utgöras
af personer, födde utrikes, men uppvuxne och uppfostrade i Sverige,
torde ej regeln böra vika.
Beskrifningen på naturalisations-formaliteterna förekommer vidlyftigare,
än som behöfves.
Till beställningar, som borde kunna genast besättas med utländske
män, synas Läkare-befattningar jemväl höra. Hvem påminner sig ej behofvet
af främmande Läkare under cholera-tiden? och den försakelse, hvarmed
sådane hitkommo från Danmark och tjenade oss, utan att sedan hafva
kunnat få beställningar i Svenska statens tjenst?
Orden: under iakttagande af de för dylika tjensters tillsättning i
allmänhet stadgade vilkor synas böra utgå. Om en främling är så förtjent
eller så behöflig, att han inkallas, så händer troligen, att han ej underkastar
sig våra specimina. Åt vederbörande må öfverlemnas att, i sådana
fall, efter omständigheterna förfara.
Att alltid fordra utmärkt förtjenst hos en Lärare, är nog mycket begärdt.
En sådan, t. ex, i främmande lefvande språk, kan, för något af våra
läroverk blifva serdeles nyttig, äfven med vanlig skicklighet. Norrmännen
göra i 92 § af deras Grundlag icke så stora anspråk på utländska
Lärare.
Ordalagen, i sednare alternativet: ”Konungen vare äfven obetaget”
synas antyda, som skulle det vara andra betaget att befordra utländingar
till lärare-beställningar. Enär sådana vid Elementar-Läroverken vanligen
icke besättas af Konungen, så skulle främlingar blifva från dem uteslutna,
om dessa ordalag antoges.”
6
Constitulions-Vtshottet8 Memorial, N:o 35.
N:o 35.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 28 Mars, kl 1 e. m
Memorial till Riksens Ständer, med förslag om tillägg i 87 § Regerings-Form
en och 33 § Riksdags-Ordningen, syftande dertill,
att Riksens Ständer må kunna ät Förstärkt Lag-Utskott
uppdraga deras gransknings- och beslutande-rätt i lagfrågor,
som blifvit af Konungen väckta.
Uti memorial, N:o 61, af den g November 1840, tillstyrkte Riksens
Ständers dåvarande Constitutions-Utskott, med anledning af gjorda motioner,
sådana tillägg i 87 § Regerings-Fot meri, och 33 § Riksdags-Ordningen,
att Riksens Ständer måtte ega alt ät ett Förstärkt Lag-Utskott öfverlemna
deras gransknings- och beslutande-rätt 1 de af Konungen väckta Lagfrågor,
hvilka samtliga Riks-Stånden ansåge kunna så behandlas, samt att det Förstärkta
Lag-Utskott, lill hvilket blefve ofverlemnadt att med Riksens Sländers
rätt upptaga och afgöra dylika frågor, skulle, der Konungen och samtlige
Riks- Stånden så beslutade, kunna efter Riksdagens slut fortsätta sitt
arbete, till dess antingen alla till Utskottet sålunda hänskjutna frågor blifvit
afgjorda, eller Riksens Ständer derförinnan till ny Riksdag sammankommit.
Till grund för detta tillstyrkande yttrades bland annat: att Utskottet,
utan att inlåta sig i ett för dess åligganden främmande omdöme,
rörande behofvet af de föreslagna nya Civil- och Criminai-iagarna, ansåge
de af Riksens Ständer i afseende på samma förslag redan vidtagna mått
och steg såsom giltiga bevis, att Riksens Ständer erkännt, att behofvet verkligen
finnes; att dessa förslags slutliga pröfning sent, om någonsin, läier
kunna fulländas, så framt den hel och hållen skall verkställas i Riks-Slåidens
plena; att således någon annan utväg måste sökas, så vida man verkligen
önskade, att frågan icke allt för länge skulle blifva oafgjord, ej eller,
hvad ännu betänkligare vore, i serskilda delar blifva afgjord efter olika
åsigter, och lagen sålunda, i stället för ett helgjutet verk, blifva ett aggregat
af grundsattser, hvilka sins imellan sakna sammanhang ; att Utskottet ansett
den enda möjliga utvägen att undvika ett sådant förhållande vara att åt
en mindre talrik församling, än de fyra Riks-Stånden, öfverlemna pröfnirigen
af åtminstone en del af de ifrågavarande förslagen; att sannolikt icke
eller det Förstärkta Lag-Utskottet, under loppet af en eller två Rikdagar,
kunde medhinna ett så omfattande arbete, derest Lag-Utskottet på samma
Constilulions-Utskottett Memorial, N:o 35.
7
gång skulle handlägga sina öfriga i Grundlagen utstakade göromål, och dess
Ledamöter derjemte i Riks-Ståndens plena deltaga; samt att Utskottet,
ehuru det trott de omförmäldta tilläggen i Grundlagarna nödiga, hufvudsakligen
för att bereda en möjlighet att, inom en icke allt för lång tid, fullända
slutprölningen af förslagen till nya Civil- och Criminal-lagar, dock
ansett den ifrågaställa tillåtelsen, en gång i Grundlagarna införd, kunna
äfven på frågor om andra Kongl. Propositioner, rörande Lag-förändringar,
tillämpas.
Då berörde, af 1840 års Constitutions-Utskott framlagda, grundlagsändrings-förslag,
som till följd af omröstning i Förstärkt Con.stitutions-Utkott
blef hvilande till innevarande Riksmöte, vid afgörandet å denna Riksdag
väl godkändes af trenne Riks-Stånd, men af Ridderskapet och Adeln
förkastats, har nuvarande Constitutions-Uiskott, till alla delar instämmande
i ofvan anförda öfver ämnet förut yttrade åsigter, uppå derom af Herr
Petré inom Utskottet väckt motion, ansett sig böra, under åberopande af
de i memorialet den g November 18^0 utvecklade skäl, hos Riksens
Stäuder
å nyo, till grundlagsenlig behandling, vördsamt föreslå följande
tillägg i de ofvannämnde grundlagsparagraferna, — med vilkor
likväl, att icke, i sammanhang med frågan om National-representatienens
om bildning, sådane förändringar af dessa §§ i öfrigt varda
å nästa Riksdag slutligen godkände, som innefatta hinder mot
de ifrågavarande tilläggens antagande.
Regerings-Formen.
§ 87-
Riksens Ständer ega gemensamt — — — — — förfaller frågan,
och förblifve vid det, som förut stadgadt varit.
Pitja samtlige Riks-Ständen dt Lag-Utskottet uppdraga att _,
med deras rätt, öfver Konungens Proposition i sådan fråga besluta,
antingen om alla de ämnen, hvilka Propositionen innefattar■,
eller blott om vissa deriblandj så skall Utskottet, genom val i
vanlig ordning, okas till ett antal af Fyratioåtta ledamöter, Tolf
af hvarje Stånd. Detta Förstärkta Lag-Utskott åligge, när så
beskaffad fråga blott i vissa delar blifvit till Utskottets af göran
-
8
Conslitutions-Utskotlets Memorial, N:o 35,
de öfverlemnad, att till Riksens Ständer i stadgad ordning afgifva
utlåtande om de ämnen, deruti något Riks-Stånd förbehållit
Riksens Ständer beslutande-rätt, och, sedan Riksens Ständer
deras beslut deröfver jattat, de delar af frågan, i hvilka Riksens
Ständers beslutande-rätt blifvit Utskottet uppdragen, afgöra, samt
å Riksens Ständers vägnar yttrande öfver det hela till Konungen
afgifva. Om de frågor, hvilka i sin helhet blifvit till Utskottets
afgörande öfverlemnade, ege Utskottet att, utan någon
hemställan till Riksens Ständer, besluta och å Riksens Ständers
vägnar sig yttra.
Sådant Utskott ege ock att, om det finner det nödigt, för upplysningars
inhemtande tillkalla andra lagkunniga män, samt att,
då Konungen och samtlige Riks-Stånden så besluta, efter Riksens
Ständers åtskiljande sitt arbete fortsätta, dock i intet fall längre
än till den dag, då ny Riksdag öppnas. I)å sådan fortsättning
af Utskottets arbeten beslutes, bör hvarje Riks-Stånd utse Sex
Suppleanter att, i fall Utskotts-ledamöter under tiden afgå, dem
i den ordning, de erhållna rösternas antal utvisar, efterträda. För
den tid, Utskottet, efter Riksdagens slut, sitt arbete fortsätter,
njute dess ledamöter af Statsmedlen det arfvode, som Riksens
Ständer bestämma.
R iksdags- Ordnin gen.
% 33.
i:o Lag-Utskottet — — — — Krigsstaten.
2:0 Lag-Utskottet — — — — — inkomma.
3:o Förena sig samtlige Riks-Stånden att åt Lag-Utskottet uppdraga
att, med Riksens Ständers rätt, öfver någon genom Konungens
Proposition väckt Lagfråga besluta, förf ares så, som Regerings-Formens
87 § stadgar.
Stockholm, den 18 Mars i845.
Re
-
Constitutions-Utskotlets Memorial, N:o 35.
9
Reservationer.
Af Herr Grefve Gyldenstolpe A. G.: ”Det af Constitutions-Ulskottet
här framställda, af Rikets Ständer vid innevarande Riksdag förkastade grundjagsändrings-förslag
liar jag inom Utskottet sökt motverka. Jag reserverar
mig alltså emot detsamma, såsom varande, enligt min förmening, oriktigt
till sin grundj skadlig i sin tillämpning och vådligt till sina följder.
Förslaget är oriktigt till sin grund, ty det är bygdt på den obevista
förutsättning att den Svenska National-Representationen genom sin nuvarande
talrikhet och fyrkamriga fördelning är oförmögen att grundligt pröfva
och i sammanhang antaga en af Kongl. Majrt framlagd vidlyftigare Proposition
angående förbättringar i våra nu gällande Lagar, och att denna
Representation alltid skall komma att förrycka Propositionens detaljer ur
deras inbördes sammanhang och öfverensstämmelse. Denna förutsättning
jäfvas af r^34 års Lagbok, som af Rikets Ständer antogs utan biträde af
något Förstärkt Lag-Utskott. Hon jäfvas äfven af åtskillige vid sednare
Riksdagar af Rikets Ständer sjelfve uppgjorda och af Kongl. Majrt godkända
vidlyftigare Lag-förslag t. ex. Concurs-lagen af år i83o, med sina 12g paragrafer.
Jag anser således att Rikets Ständer förmå att sjelfve pröfva och
godkänna Konungens framställningar i Lagfrågor, och att Rikets Ständer
icke heller skola sönderrycka desamma, om de ega ej allenast ett inre sammanhang,
utan äfven ett praktiskt och historiskt samband med Svenska
Folkets häfdvunna begrepp och åsigter. Dessutom, hvar finnes någon sä
kerhet
att icke de 48 Ledamöter, hvaraf det projecterade Lag-Utskottet
komme att bestå, skulle förrycka sammanhanget i den Kongl. Propositionen
fullt ut så mycket som de Fj^ra särkilda Riks-Stånden. Då man genomläser
de reservationer, som åtfölja Lagberedningens förslag till Nya
Strafllagen och hvilka på 200 tätt tryckta qvartsidor omfatta blott 10 i detta
ämne kunnige, juridiskt och vetenskapligt bildade ledamöters olika tankar
om så väl hufvudgrunderna som detaljerna af detta förslag, så föres
man lätt på den tanken, att ett Förstärkt Lag-Utskott af 48 medlemmar,
hvilka icke alla kunna påräknas att vara landets ypperste lagmän, skulle,
beslutande med Rikets Ständers rätt, framalstra lagar, ingalunda bättre sammanhängande
än dem, som dessa Ständer sjelfva visat sig kunna åstadkomma.
Ovisst är således, huruvida med det föreslagna tillägget till 87 § Re
-
Bih, till R. SL Prof. 184-5. 3 Sami. 21 Höft.
2
10
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 35.
gerings-Formen vinnes det derföre angifna ändamålet — förbättrade lagar;
och då man icke bör stifta hvarken allmän lag eller grundlag utan att vara
öfvertygad att den medför en positiv nytta, så saknar den nu af Constitutions-Utskottet
föreslagna en pålitlig grund.
Förslaget är skadligt i sin tillämpning, ty det innefattar tvisteämnen
för det Förstärkta Utskottets tillkomst och verksamhetskrets. Första tvisten
blifver: Skall eller skall icke detta Utskott nedsättas? Och det är på rättigheten
för hvarje Stånd till ett veto, man bygger sitt försvar mot vådan
för den stora makten. Men om meningen är att Utskottets tillsättande
ständigt skall afslås, hvad gagnar då att vid hvarje Riksdag framkasta ett
ändaraålslöst öfverläggningsämne, som kan så lätt störa freden inom Representationen
och åstadkomma brytuingar emellan Stånden? Är afsigien
åter att Utskottet verkligen skall komma till stånd, då måste ju rätten att
neka blifva obegagnad, men Utskottets makt-fullkomlighet godkänd. Den
andra tvisten blifver: hvilka delar af en Lag-proposition skola öfverlåtas
eller af Stånden behandlas? Som förslaget i detta fall ej bestämmer någon
regel, skall, i brist af en sådan ledning, ovilkorligen inträffa, alt det ena
Ståndet upplåter åt Utskottet den del af Lagförslaget, som af ett annat
Stånd förbehålles till omedelbar pröfning, och så uti flerfaldiga korsningar,
utan att förslaget uppgifver något sätt alt lösa dylika stridigheter.
Grundlags-förslagets största skadlighet ligger dock, enligt min åsigt,
deruti — att det öfverflyttar Svenska folkets lagstiftnings-rätt ifrån Rikets
Ständer på en liten delegation af desamma, och förvandlar dessa Ständer
således ifrån att vara Folkets Representanter till att blifva dess Valmän, förminskande
derigenom deras makt och anseende; — att denna delegation
kan antingen blifva så sammansatt att den icke uttrycker Folkets allmännare
mening, hvarigenom lagar skulle kunna stiftas, som icke ägde till
grund Folkets öfvertygelse om deras nytta, eller ock att, om rådande,
hvarandra motsatta, meningar derstädes erhålla målsmän, dessas antal blifver
så lika afvägdt, att på lottdragning kommer att bero hvilkendera meningen
som segrade, ett förhållande, som icke inom Representationen för
närvarande inträffar, emedan om der 2 Stånd stadna mot 2, så förfaller
lagfrågan; och slutligen — att den varsamhet, den betänksamhet och den
lugna, mogna pröfning, hvarmed lagstiftningsfrågor böra behandlas, afven-?
tyras genom den åt ett Utskott öfverlåtna allena-beslutande-rätten, hvilken
Svenska Folkets Representanter icke i någon fråga böra vilja afhända sig.
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 35.
11
Förslaget är vådligt till sina följder. En grundlag mäste afse icke
blott nutidens ställning, men jemväl forntida förhållanden. Vid dess stiftande
bör man derföre ej allenast skåda ögonblickets glädjande förhoppningar,
dess i ofördunklad glans framstående väktare, Rätt och Sanning, utan
äfven tänka sig kommande dagars möjligen molnhöljda himlar under hvars
töcknar Friheten kan förlora dessa samvetsgranna ledare och vårdare. Föreställom
oss alltså att den dåvarande Regeringen skulle vilja stifta en lag,
som tillstadde att inskränka Svenska Folkets frihet. Hon afgåfve till
sådant ändamål en Proposition, som till och med kunde vara och säkerligen
blefve iklädd en frisinnad syftning. Genom sitt inflytande vore det
väl icke omöjligt för Regeringen att förmå Ständerna att öfverlemna deras
beslutande-rätt i denna fråga åt det Förstärkta L2g-Uiskottet, der det väl
icke heller borde blifva omöjligt att insätta a5 ledamöter, samma Regering
fullt tillgifne. Då sedermera frågan behandlades i Utskottet, skulle ju den
Regeringen bevågna majoriteten kunna, med samma rätt som Rikets Ständer
nu göra det, och hvaremot Constitutions-Utskottets förslag icke heller
laggar något hinder, framställ •> och antaga ett föiändradt Lagförslag, hvars
första frisinnade drägt vore förbytt till en för friheten ganska besvärande
beklädnad. Ingen grundlags-paragraf förbjöde sedan Konungen alt godkänna
det med Rikets Ständers rätt sålunda tillkomna Lagförslaget.
Jag hemställer nu vördsamt, om det är välbetänkt, att öppna en bana,
som skulle kunna leda till ett sådant mål, en bana, som, mig veterligen,
icke blifvit beträdd af någon Folkrepresentation, och som jag hoppas
ej heller skall någonsin beträdas af den Svenska, hvilken, ehvad man i öfrigt
kan förebrå henne, åtminstone icke ännu gjort sig saker till någon inskränkning
af Svenska Folkets lagstiftande makt, hvars bibehållande till
dess ursprungliga omfattning jag anser böra af hvarje Representant på det
omsorgfullaste värnas, i följd hvaraf jag också helt och hållet afstyrker det
af Constitutions-Utskottet här framlagda grundlags-förslag, såsom hvarken
af verkligt behof påkalladt, eller af något sannolikt godt ändamål rättfärdigadt
och således hvarken nödigt eiler nyttigt.”
Af Herr Lagerhjelm, Pehr: ''Emot Utskottets beslut att föreslå Ri
kets
Ständer en öiverlåtelse af deras makt att jemte Konungen stifta ny
lag utan att skilja hvad grunderne rörer från deras tillämpning, bör jag reservera
mig.
En delegation af Rikets Ständers rätt uppå vissa ledamöter inom
Riks-Stånden förekommer visserligen flerstädes, men ett ögonkast på 69
12
Constilutiom-Utskottets Memorial, N:o 35.
och 71 §§ Regerings-Formen samt y3 § Riksdags-Ordningen är nog för att
se den varsamhet Grundlagens stiftare härvid iakttagit, och 75 § Riksdagsordningen
lägger i öppen dag, att denna form tillkommit såsom ett nödvändigt
ondt. Erfarenheten visar nemligen, att länkerätten rörande anslags
beviljande m, m. kunna vara så delade, att 2 Stånd stanna mot 2; och likväl
måste beslut fattas. Men att antaga ny lag var för Grundlagens stiftare
icke nödvändigt, tvärtom ”stanna 2 Stånd mot 2, förfaller frågan' heter
det i 87 §. Regerings Foi men. Och hvarföre denna skillnad, emellan
Statsanslag och lagstiftning?
”Seden är lagens rot” säger man. Men seden är allmän, och det tänkesätt
likaså, som uttrycker den. Derföre i frågor om grunder för ett Rikes
lagstiftning måste ett allmänt, mer än tillfälligt, tänkesätt hafva uppkommit.
Ett sådant ger sig tillkänna, ej genom splittring emellan Stånd,
utan genom att göra sig gällande uti sinnenas förening. Mankan derföre icke
förutsätta en sådan splittring i tänkesätt lörande grunderna för ett urgammalt
Rikes lagstiftning, att den nödfalls-åtgärd måste tillgripas, hvilken
Grundlagarne medgifver för anslagsfrågors slitning. Tvärtom! Blotta förutsättningen
af så delade tänkesätt rörande grunderna för Sveriges lagverk,
medgifver redan, att sattsen icke är nationel. Den hör icke Nationen till;
den är antingen främmande för dess individualitet eller ett förtidigt foster.
Lagens grunder äro nationens egen tillhörighet, de böra ej indrifvas genom
votering i Förstärkt Utskott.
Man ser häraf att delegerandet af Rikets Ständers makt att gemensamt
med Konungen stifta lag icke erfordras så länge öfve>läggmngai ne
endast röra lagarnas grunder; ty äro de af rätta slaget, så härledas de utur
Nationens allmänna tänkesätt och då försvinner all fruktan (ör den splittring
i meningar, som egentligen skulle påkalla den åtgärd, Utskottet föreslagit.
Helt annorlunda förhåller det sig deremot med dessa grunders tillämpning
på föihållanden, som rört sig sedan lagen stiftades. Äro Rikets
Ständer om grunderna ense och tillämpning skall göras, då äro våra nuvarande
former till hinders. Väl kan ett Förstärkt Utskott bildas, men ett
sådant eger blott att votara, ej a(t öfverlägga; och hvem kan neka att eu
delibererande församling är att föredraga en stum? Dessutom, hvilken tidsutdrägt
och hvilka protocoll i Ståndens Plena? Huru leda dessa öfverJäggningar
till det sammanhang i besluten, som utmärker ett system, ett helgjutet
arbete, en lag? Till följe häraf och under det jag reserverar mig
Constitutions-UIskottet» Memorial, N:o 35.
13
emot Uiskottets beslut, anser jag en delegation vara på sin plats vid tillämpningen
af de grunder för den nja lagen, hvilka af Rikets Ständer
blifva antagna.”
I denna reservation har Herr Biskopen Doctor Nibelius instämt.
Af Herr von Hartmansdorff, A,: 'Rältsläran utreder, att menniskan,
för sin bestämmelses skuld, bar vissa rättigheter, som äro oförytterliga.
Så förhåller det sig, efter min tanka, äfven med de personte morales, som
man kallar Riksförsamlingar. Hvad vore en Ligstiftande församling, sorn
föryttrat sitt deltagande i lagstiftande magiens utöfning? Hade hon afhändt
sig denna till ett fortfarande Lag-Utskott, hvarföre skulle hon ej kunna anmodas
och samtycka att öfverlåta sin beskattnings-rätt till ett fortfarande
Stats- eller Bevillnirrgs-Utskott ? Rikets Ständer klefve då endast val-församlingar,
som utsåge lagstiftare och beskattare; och de egentliga Riksdagsärenderna
afgjordes melian Riksdagarne.
Huru bar man kunnat falla på ett sådant, i andra, med lagstiftande
församlingar försedda, länder utan tvifvel oerhördt förslag? Jo, säger man,
emedan det eljest icke är möjligt, att, genom 4 serskildt beslutande Stånd,
frambringa en hel civiN eller brottsrnåls-lag, med den enhet och det sammanhang,
som vederbör. Sådant var likväl möjligt för ioo år sedan; hvarföre
skulle det då icke kunna för närvarande låta sig göra? Man svarar
måhända, att saken var den gången vida enklare. Man hade då blott vela
t sätta lagen på tydlig och bruklig Svenska , dervid utesluta hvad icke
mera var i bruk, eller genom, antagen god sedvana blifvit f örändradt, och
i stället införa hvad genom laga stadgar och Riksdags-beslut kunnat blifva
påbudet. Nu är förhållandet omvändt. Man har väl bibehållit det gamla
språket, men under dess forntida omklädnad infört nya grundsatlser och
tillämpningar, som förut hvarken funnits i Svensk lag eller sed vänja. Farhågor,
betänkligheter och motstånd äro således att förutse i flere rigtningar
och i större mängd, än om blott någon eller några delar, i stället för det
hela af lagen vore i fråga att ändras. Det är följagteligen den åsyftade
fullständiga omhvälfningen i Sveriges lag, som gör svårigheter vid lagstiftningen.
Månne icke en sådan omhvälfning i sig sjelf är en origtigbet,
hvarom vi erinras genom hindren för verkställigheten? I stället att taga
dem lill varning, låta vi dem hänföra oss från den ena ytterligheten, att
vilja omgöra hela lagen, till den motsatta, att öfvergifva sjelfva lagstiftningen.
Vi föranlåtas med ett ord, genom öfverdriften af vårt företag, till en
14
Constitutions-Utskoltets Memorial, JV.o 35.
förklaring af vår oförmåga att uppfylla vilt lagstiftare-kall. Vi förhålla
oss såsom cessionanter vanligen pläga göra: De fara efter hugskott, hvilkas
utförande öfverstiger deras krafter, och när de se sig ej längre kunna fullgöra
sina förbindelser, öfverlemna de den omsorgen åt curatorer, hvilka i
förevarande fall skulle utgöias af det fortfarande Lag-Utskottet.
Kunna ej Sveriges Ständer undgå den nesliga ytterligheten att göra
en abdication eller cession i egenskap af lagstiftare? Visserligen, om de
inskränkte sina lagstiltnings-ålgärder till samma omfång nu, som år 1734.
och som utan tvifvel allena åsyftades, när Lag-Comiteen, efter sednaste
statshvälfning, nedsattes. Men om Rikets Ständer numera icke vilja inskränka
sig dertill: så finnes måhända, oagtadt besluten fattas på 4 serskildta
rum, ett sätt att likväl bibehålla enhet i lagstiftningen, bestående deri,
att hvarje Stånd blott egde gilla eller förkasta, men ej med förändringar
antaga, hvad Lag-Utskottet föreslagit. Det blefve då dess sak att tillse, det
sammanhang i de spridda lagbuden vederbörligen iakttoges.
Om ej heller denna utväg anses antaglig, låtom oss eftersinna, huruvida
det lagstiftande Utskottet skulle med säkeihet leda till en med våra
grundlagars anda öfverensstämmande lagförbättring.
Äro Tre Stånd ense om ett förslag: så blifver det, i hvad på Rikets
Ständer beror, Jag, utan det fortfarande Utskottet. Äro de eniga i sak, men
tvista om ord: så röstas i Förstärkt Lag-Utskott, likasom hittills. Anses
ordalagen alltlör vigtiga, för alt underkastas omröstningens äfventyr: så är
den nyssnämnde Grundlagsförändringen, hvilken skulle förbjuda jemkningar
i de ordalydelser, Utskottet föreslagit, lika snart vidtagen, som beslutet
om ett lagstiftande Utskott, och varder utan tvifvel lättare bifallen. En
så utomordentlig åtgärd, som Utskottets inrättande för en så ringa verksamhet,
som jemnkning af ordalag, borde väl icke ifrågakomma.
Afser åter det lagstiftande Utskottets begagnande sådana händelser,
då Två Stånd stadnat emot Två; så åsyftar det att framtvinga lagförändringar
i de fall, då grundlagen vill att de, för brist på en öfvervägande mening
om deras nytta eller nödvändighet, skola förfalla. Vöre det skäl att
då framskynda dem? Om Tvänne Stånd godkänna och Tvänne ogilla ett
lagförslag, som till det lagstiftande Utskottet öfverlemnas: så är det väl
troligt, alt de, i öfverensstämmelse med sina tänkesätt om saken, välja sina
blifvande ledamöter i Utskottet. Sakens utgång berodde då, om ingen
*
CoHititutions-Utikottels Memorial, N:o 35.
15
blandade sig deri, pä slumpen, om den aflagda sedeln I ill hörde de jakande
eller de nekande. Fästade åter mägtiga män, Tidningsskrifvare, som bilda
tänkesätt, eller andra, någon stor vigt vid frågans afgörande, och använde
deras inflytande för att bestämma utgången: så behöfde de, för att komma
det bän, blott använda en enda ledamot af hela Utskottet. Månne det, under
flera år, då de ordinarie ledamöterna kunde få förfall och suppleanter
inkallades m. m., skulle vara så svårt, som att, under den kortare
tiderymden af en Riksdag, öfvervinna gensträfvigheten hos ett talrikt Stånd?
men med hvilken sinnesstämning skulle en sålunda genomdrifven lag blifva
emottagen och åtlydd? Hvarken vår eller någon fri statsförfattning
kan vilja, att lagar skola framtvingas. På den fria öfvertygelsens väg skola
de stiftas samt derigenom blifva kära och starka inom det folk, som åtager
sig dem.
Man invänder törhända, att tvång, eller trug, ej kunna befaras, när
hvarje Stånd har veto i fråga om ett ärendes öfverlemnande till det lagstiftande
Utskottets behandling. Men detta veto är ej så lätt att begagna,
när det gäller, som att på förhand åberopa. Huru mycket blef ej Ridderskapet
och Adeln tadladt derföre, att Ståndet förliden höst ensamt förkastade
Consiitutions-Utskottets förslag i detta ämne? För hvilka påkänningar
eller påföljder kunna ej ett Stånds gensträfviga medlemmar blifva personligen
blottställde? Att nyssnämnde förslag nu under samma Riksdag förnyas,
bevisar huru litet man vill, vid ett Stånds veto, låta bero. Hvad
som nu händt och händer Ridderskapet och Adeln, kan en annan gäng
vederfaras ett annat Stånd. Om ifvern och ihärdigheten äro så stora, när
ett redskap smides, huru mycket större böra de icke blifva när det skall
begagnas?
Men Utskottet skulle, enligt förslaget, ej allenast blifva afgörande,
utan äfven förberedande i de ämnen, hvaröfver något Stånd förbehållit Rikets
Ständer beslutande rätt. Dertill blefve dock Utskottet alltför talrikt
bestående af 3 gånger så många ledamöter, som det oförstärkta Lag-Utskottet.
I egenskap af Lagberedning, är en af Konungen förordnad, af få,
men bara lagfarne, män sammansatt Lag-Comité, otvifvelagtigt mera syftesenlig,
än ett talrikt Utskott, hvars fleste ledamöter icke hafva gjort lagfarenheten
till sitt yrke. De Lag-Comiteer, som under olika namn, och
under 34 år, bearbetat vårt nya Lagverk, och som ännu icke blifvit färdiga,
emedan företaget är för stort, hafva, ehuru fåtaliga de merendels varit,
redan kostat Riket öfvgr 260,000 R:dr Banco. Huru mycket mera
15
Constitutions-Utsioltets Memorial, N:o 35.
skulle ej ett 8 eller g gänger talrikare Lag-Utskott kosta, och huru mycket
långsammare skulle det ej, just genom sin talrikhet, och sin ringare bekantskap
med ärendena, komma att arbeta? Utförandet folie förmodligen
i händerna på Secreteraren, eller någon företagsam ledamot, utan att den
öfriga stora mängden gjorde någon serdeles nytta. Då man velat jemnföra
det ifrågaställa lagstiftande Utskottet med andra Förstärkta Utskott, bör
jag fästa uppmärksamheten på den väsendtliga olikheten mellan dem, att
då de sednare under Riksdag rösta Öfver frågor, som Riks-Stånden redan
behandlat, och mellan deras olika meningar, så skulle det afgörande LagUtskottet
besluta, under Ständernas frånvaro, öfver ärenden, hvarom de på
förhand icke yttrat sig.
Jag afstyrker Constitutions-Utskottets förslag.”
Dessutom hafva Herr Tersmeden, N., Herr Stjerngranat, G., Herr
Biskopen Doctor Holmström och Herr Professorn Doctor Reuterdahl emot
Utskottets förslag sig reserverat.
STOCKHOLM,
Tryckt hos W. F. DALMAN, 1845.
i
Rättelser
i Cons ti t utions-Utskottets Memorialer, N'is 34 ock 33.
Sid. i, råd. 16 nedifr. står: ejäro läs: ej äro
— 6, — 3 — — Rikdagar — Riksdagar
— 7, —io —ii uppifr. — Utkott — Utskott
— — — 4 nedifr. — så — då
— 9, — 17 uppifr. — 129 — 139
— 11, — 17 — — laggar — lagSer
— 12, — 4 — — tänkerälten — tänkesätten
—- •— — S nedifr. — votara — votera
— i5, — 5 uppifr. — använda — omvända
hik litt R. St. Prot. tSiä. 3 Sami. 22 Haft.
STOCKHOLM,
Tryckt hos W. F. DALMAN, 1845.
Constitutions-Utskottets Utlåtande, N',o 36.
1
N:o 56.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 25 April, kl. i e. m
Utlåtande till Riksens Ständer, i anledning af återremisserna ä Memorialet,
N:o 26.
Genom Protocollsutdrag från Höglofl. Ridderskapet och Adeln af den
10, 11, 12, 13 och 14 sistlidne Mars, från Högv. Preste-Ståndet af'den
10 och 11 i nämnde månad, från Vällofl. Borgare-Ståndet af den 10 och
från Hederv. Bonde-Ståndet af den 12 i samma månad, har ConstitutionsUt6kotlet
emottagit åter re miss å sitt Memorial N:o 26, med förslag till
National-representationens ombildning och deraf följande Grundlagsförändringar.
Af Ridderskapet och Adeln äro följande såsom dess gemensamma tankar
förklarade anmärkningar till Utskottet hänvisade:
”l:o Alt de Äldres Ramare icke bör byggas på val af desamma Valcoilegier,
som utnämna ledamöterne af de Yngres;
2:o att 114 §. Regeringsformen lemnäs oförändrad i sak;
3:o att bestämdare gränslinie bör uppdragas emellan Bonde-Ståndet
och den dass af Femte Ståndet, som utgöres af Fastighetsegare på landet,
och att Qvarnegare af Bonde-Ståndet erhålla valrätt”;
att således §. 21 får följande lydelse:
”Valrätt inom Bonde-Ståndet eger, efter hemmantalet, hvarje besuten
Hemmansegare eller Kronohemmansåbo, hvilken icke hört eller hörer till
något af de frenne förstnämnde Riks-Ständen eller ordinarie beställning i
Kronans tjenst eller Rikets Ständers Verk innehaft eller innehafver.”
"Qvarnegare af Bonde-Ståndet röste med Hemmansegare såsom vid
Prestval.”
4:o Att Konungamagten bör göras starkare än Hamrarne i frågor, som
röra Riksdags fortfarande;
att således §. 106 får i Irsta momentet följande lydelse:
Bih. till R. St. Prot, 1846, 3 Sami, s3 Haft, 1
2
Constitutions-Ulskottets Utlåtande, N\o 36.
”Riksens Ständer må — — — — behof. Vid — — — — åtskiljas,
så vida icke Konungen minst fjorton dagar förut förlängt Riksdagen,
hvars fortfarande derefter af Konungen beror ”
5:o Att redactionen bör ställas mera i öfverensstämmelse samt närmare
tillses.”
Preste-Ståndet har såsom dess gemensamma tanka förklarat, att Constitutions-Utskottets
ofvannämnda förslag väl till sina, vid sisliidne Riksdag
af Ståndet gillade, hufvudgrunder godkännes, men att en omarbetning
i vissa delar deraf erfordras, sålunda:
”att, i afseende på Kamar-bildningen, den olikhet i sammansättningen
af de tvänne Kamrarne bör iagttagas, som gifver åt hvardera af deni
sin, för det allmännas väl erforderliga, skil jagtiga caracter;
att ett nytt motiveradt förslag till de orepresenterades intagande i
ett Femte Stånd, med ett mot de öfrige Stånden proportioneradt antal,
bör uppgöras;
att i afseende på urtima Riksdag och tiden för lagtima Riksdags återkommande
bibehålles hvad i nu gällande Grundlagar derom finnes stadgadt;
samt
att 114 §. af Regeringsformen förblifver oförändrad vid dess nuvarande
redaction.”
Borgare-Ståndet har såsom sin gemensamma tanka förklarat: att Ståndet
ogiilar Utskottets förslag, och beslutar, att ett förslag till representationens
ombildning bör uppgöras på samma grunder och i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det, som innefattas i Herr Ekholms vid Utskottets
Memorial N:o 26 bifogade reservation.
Af Bonde-Ståndet åter är förklaradt: att ”Ståndet, såsom dess gemensamma
tanka i ämnet, antoge ett af Bengt Gudmundsson från Hallands
Län afgifvet förslag”, dock med den af honom medgifna och i förslaget
genast verkställda ändring, att antalet af Städernes representanter skulle
minskas från 45 till 35, och att representanterne för landet, i stället för
155, skulle blifva 165; varande Bengt Gudmundssons i sådant afseende
från Bonde-Ståndet till Utskottet remitterade förslag härhos bilagdt.
Constitutions-Utskottets Utlåtande, N;0 36,
3
Vid handläggning af dessa serskildta återförvisningsbeslut, har det
enligt 2 mom. 56 §. Regeringsformen, i främsta rummet ålegat Constitutions-Utskottet
”att samtliga Riks-Ståndens tankar till ett belt utlåtande i
möjligaste måtto sammanjemka.” Men vid jemförelse af Ridderskapets och
Adelns samt Preste-Ståndets yttrade meningar, som innefatta ett godkännande
af hufvudgrunderna i Utskottets förslag, med bvad å ena sidan förklarats
af Borgare-Ståndet, som, jemte uttryckligt ogillande af nämnde förslag,
yrkat representationens ombildning ”på samma grunder och i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med” Herr Ekholms vid Utskottets Memorial
N:o 26 fogade reservation, och å andra sidan yltrats af Bonde-Ståndet,
som godkänt ett förslag af Riksdagsfullmägligcn Bengt Gudmundsson, hvilket,
åsyftande hela Riksförsamlingens tillsättning genom samfäldta districtsval
utan q valificationsskillnad för ena eller andra Kamaren, i flera väsendtliga
delar afviker ej blott från Herr Ekholms, utan äfven från det
af Bengt Gudmundsson förut under Riksdagen lill Constitutions-Utskottet
ingifna och af Utskottet i dess Memorial N:o 26 anmälda, hafva i sjelfva
hufvudpunkterna af representationsfrågan så oförenliga skiljagtigheter förefunnits,
att Utskottet måst anse berörde allmänna sammanjemkning vara
overkställbar. Den sålunda
befunna ”oförenligheten” får Utskottet nu, i följd af ofvanåbero
pade
lagrum, ”till samtliga Riks-Ståndens behandlande anmäla.”
Men dessförinnan har Utskottet, för den händelse, att det ena eller andra
Riks-Ståndet må finna godt foga sig efter de öfriga, ansett fullständiga
redactioner, iden nion ske kunnat, böra för den slutliga behandlingen utarbetas,
och sig föl jagt 1 igen åligga att i möjligaste måtto jemka sitt af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet hufvudsakligen gillade förslag
efter de anmärkningar, som i dessa begge Riks-Stånds ”gemensamma tankar”
blifvit uttryckta. Äfven härvid har svårighet mött, derigenom att
vissa anmärkningar icke ega så bestämd form, att Utskottet med full säkerhet
kunnat uppfatta, huru de respective Stånden anse de åsyftade förändringarne
böra tillvägabringas. Utskottet har dock icke bordt underlåta
att företaga jemkningsarbelet och att, så consequent som möjligt, söka utveckla
Ståndens uttalade tankar, äfven då den sålunda tillkomna sammanjemkuingen
icke fullkomligen instämt med Utskottets egna åsigter om en fullt
lämplig representations-bildning; öfverlemnande Utskottet till bemälde RiksStånds
närmare pröfning, huruvida det lyckats Utskottet att efterkomma
4
Conslitulions-Utskottets Utlåtande, A.o 36.
deras fordringar vid den förnyade handläggning af ärendet, för hvilken
det nu går att redogöra.
Beträffande sålunda först Ridderskapels och Adelns anmärkning, 'alt
de Äldres Kamare icke bör byggas på val af samma val-collegier, som
utnämna ledamöterne af de Yngres,” hvarmed i sjelfva verket lärer åsyftas,
hvad jemväl Preste-Ståndet fordrat, att den olikhet i de tvänne Kamreimes
sammansättning må beredas, som gifver åt hvardera af dem sin
erjorderligen skiljaktiga karakter, får Utskottet vördsamt erinra, att, just
i denna hänsigt, valbarheten till Äldre Kamaren för de serskilda valklasserna
blifvit, i Utskottets redan afgifna förslag inskränkt genom vissa bestämningar
af högre ålder, större förmögenhet, betydligare embetsbefattningar
och redan förvärfvad riksdagserfarenhet. Utskottet hade derjemte,
på sätt i Memorialet N:o 26 pag. i5 finnes yttradt, ''såsom grundsatts antagit,
att den Äldre Kamaren, för att icke anses mindre än den Yngre
representera folket och derigenom förlora i styrka , bör göras lika talrik
och sammansättas af enahanda elementer som denna, och att följaktligen
den Äldre Kamarens medlemnar böra ega samma qualificationer som den
Yngres, men i högre mått’'. Att detina grundsatts, hvarpå Utskottet stödt
sitt förslag, att de begge Kamrarne skola emottaga hvardera halfva antalet
af Riksförsamlingens medlemmar, och hvarje Stånd representeras i hvardera
Kamaren af lika många ledamöter, blifvit af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet gillad, torde få förutsättas, enär representationsförslagets
hufvudgrunder af samma Riks-Stånd lemnats utan anmärkning. Val
förekommer härvid, att Preste-Ståndet förklarat ”ett nytt motiveradt förslag
till de orepresenterades intagande i ett Femte Stånd, med ett mot
de öfrige Stånden proportioneradt antal, böra uppgöras'’; men det Högvördiga
Ståndet har härmed icke yttrat sin åsigt ovilkorligen vara, att det
Femte Ståndets andel i representationen bör inskränkas eller utvidgas. En
förändring i detta hänseende skulle ock föranleda rubbning af sjelfva den
föreslagna representationsbyggnadens grundval. Under åberopande således
af hvad rörande delta ämne uti Memorialet N:o 26 pag. i3 och 14 redan
är anfördt, och jemte erinran, att representationsrätten för ideella intressen
icke kan, relativt till andra, rättligen bedömas eller mätas efter statistiska
beräkningar, hvilka dessutom, så speciella, som för ändamålet af
tillfyllestgörande upplysning härutinnan kunnat erfordras, icke varit för
Utskottet att tillgå, får Utskottet endast såsom ytterligare ledning för omdömet
i fråga om bestämmandet af Femte Ståndets representationsrätt till
Constitutions-Utskotteli Utlåtande, N.o 36.
5
full likhet med hvartderas af de redan befintliga Riksstånden , samt i afseende
på den iakttagna proportionen mellan Ståndets föreslagna tvänne
hufvudklasser, upplysningsvis tillägga: att, enligt Kongl. Tabell-Commissionens
berättelse af den 6 Maji 1844» Ofrälse Ståndspersoner af mankön
utöfver i5 års ålder, år i84o, i riket uppgått till ett. antal af 20,2///, eller
nära lika med Borgare-Ståndets, som, på lika sätt beräknadt, utgjorde
<21,o5j, hvaremot Pr este-Ståndets endast uppgått till 4>^9’ samt Ridderskapets
och Jdelns till 3,534; alt> enligt från vederbörande Embetsverk
meddelade uppgifter, i tjenst varande ofrälse Embets- och Tjenstemän,
år 1S42, uppgått lill följande antal, nämligen:
med Kongl. Fullmakter försedde och deras vederlikar - 2,260.
utan Kongl. Fullmakter - -- -- -- -- -- -- 3,428.
tillsammans 5,6t)i;
att samma år, jemlikt enahanda uppgifter, Fastighetsegande ofrälse Ståndspersoner
på landet utgjort ett antal af 3,663, med ett efter taxering sammanräknadt
egendomsvärde af 5"],868,000 R:dr B:co; att derförutan städernas
ofrälse Ståndspersoner, som, enligt Utskottets förslag, skulle erhålla
valrätt i Borgare-Ståndet, emot det att Bruksegarne derifrån komme
att till Femte Ståndet öfverflyttas, vid samma tid uppgått till ett antal af
st,5j8 med ett sammanräknadt egendomsvärde af 10,422,000 R:dr; att
förstnämnde värdesumma väl icke är att jemföra med värdet af Ridderskapets
och Adelns fasta egendomar på landet och i städerna, hvilket berörde
år uppgått till mer än 70,000,000 R:dr, men deremot ungefärligen
motsvarar värdesumman af Borgares alla fastigheter, hvilken utgjorde
38,821,000 R:dr, allt med afdrag af sådana egendomar, som tillhört Enkor,
Sterbhus och Bolag, hvilkas hänförlighet till det ena eller andra
Ståndet icke kunnat med säkerhet urskiljas. Härvid bör visserligen erinras,
attjde åberopade uppgifterna tvifvelsutan under benämningen Ståndspersoner
upptaga åtskilliga tjenstemän och andra Medborgare, som icke enligt
Utskottets representationsförslag skulle komma att tillhöra Femte Ståndet;
men i någon serdeles väsendtlig mån torde dock de uppgifna summorna
icke böra anses missledande. Utskottet hemställer
alltså, att Preste-Ståndet behagade, i likhet med Ridderskapet
och Adeln, låta dervid förblifva, att hvartdera af de
ifrågavarande Fem Stånden, på sätt Utskotteis förslag innehåller,
må inom sig förordna lika många ledamöter i Riks
-
6
Constitutions-Uiskottets Utlåtande, N:o 36.
församlingen, och representeras af lika antal i hvardera Kamaren.
För att nu efterkomma Ridderskapets och Adelns beslut om serskildta
valkollegier för ledarnöterne i den ena och andra Kamaren, saint derigenom
jemväl bereda den af Preste-Slåndet åsyftade ytterligare borgen för
karaktersskil jaktighet Kamrarne imellan, har Utskottet funnit någon annan
eller bättre utväg icke erbjuda sig, än alt äfven Valrätten till Äldre Kamaren
inom de serskildta Stånden fästes uteslutande vid större förmögenhet
eller högre embetsvärdighet. Men från denna regel är dock undantag
oundgängligen nödigt för B onde-Ståndet, hvars ledamöter hvar för sig i de
flesta landsorter icke, eller blott till ringa antal, ega fast egendom af större
betydenhet, och hvars val-districter ej lämpligen kunna bestämmas serdeles
vidsträckta. Med iakttagande häraf, har Utskottet omarbetat de §§.
i sitt förslag till ny Riksdags-Ordning, som handla om valrätten, och
föreslår nu:
i 10 §■ 1 morn., att, för Bonde-Ståndet, hvarje valkrets må utse en ledamot
i hvardera Kamaren, men att de öfriga Stånden böra fördelas hvartdera
i tvänne hufvudafdelningar, hvilka, inom serskilda valkretsar, välja,
den ena till Aldre, och den andra till Yngre Kamaren;
i 12 §. 2 morn., att af dem, som enligt i mom. inom Ridderskapet
och Adeln åtnjuta valrätt, skola välja till Äldre Kamaren a) de som inom
riket ega fastighet af minst åtta mantal eller af taxeringsvärde, motsvarande
minst 12,000 R:dr Silfverspecie, b') de, som innehafva embete af minst
Öfverste-Löjtnants värdighet, och till Yngre Kamaren öfrige inom Ståndet
valberätligade;
i i3 §. z:ne sista morn., att Ridderskapets och Adelns valberätligade
ledamöter skola till hvardera Kamaren välja i tvänne klasser, nämligen
i) såsom fastighetsegare och 2) såsom ledamöter af Ståndet, samt såsom
embets- eller tjenstemän; men att de, hvilka såsom innehafvare af större
fastighet eller högre embete, enligt nästföregående §., äro valberätligade
till Aldre Kamaren, —- om fastigheisegaren derjemte innehar tjenst af lägre
grad, eller emdelsmannen eger fastighet under det i nämnde §. fastställda
minimum, — icke må för denna tjenst eller fastighet utöfva valrätt;
i i5 §■> ätt valrätten inom Preste-Slåndet fördelas sålunda, att till Äldre
Kamaren välja a') Ärke-Biskop, Biskopar, Pastor Primarius, Dorn
-
Conslitutions-Utskottets Utlåtande, N\o 36,
7
prostar, Contractsprostar, och de Kyrkoherdar, sorn äro ordinarie Consistorii-ledamöter,
o) de Universitets-Lärare oell Tjenstemän, sorn 4 § i
3:eje klassen upptager, och Lill Yngre Kamaren a) de Kyrkoherdar, som
icke åtnjuta valrätt till Äldre Kamaren, b) Comministrar omgångsvis från
de serskildta stiften och hufvudstaden, och c) de i 4:c^e §• omförmälde
till Ståndets 4;de klass hörande Lärare och Tjenstemän, som icke kunna
utöfva valrätt till Äldre Kamaren; i sammanhang hvarmed, enär Utskottet
ansett med den antagna grundsattsen mindre öfverensstämmande,
att Univeisitetens Lärare och Tjenstemän af lägre grader skulle deltaga i
val till Äldre Kamaren, den förändring af klassbestämningarna för PresteStåndet
föreslås i 4 alt till 3:dje klassen blott må höra Universitetens
ordinarie Professorer, Bibliothekarie!-, Räntmästare och Secreterare, och
till 4;de klassen deremot Universitetens öfrige Lärare och Tjenstemän,
som i och för sina befattningar ega presterlig befordringsrätt, jemte de
ordinarie Lärare vid rikets allmänna Elementar-läroverk, hvilka äro med
enahanda befordringsrätt försedde; varande för öfrigt, till följd af berörde
förändringar, de Kyrkoherdar, som äro Consistorii-ledamöter, nu mera
i förslagets iy §. jemväl upptagne bland valbara till Äldre Kamaren;
i 18 att, inom Borgare-Ståndet, följande må utöfva valrätt till Aldre
Kamaren, nämligen a) de ledamöter af ståndet, hvilka såsom idkare
af borgerlig rörelse, eller derjemte egare af fastighet i stad eller på landet,
skatta till Kronan för en årlig inkomst, som minst motsvarar 6oo
R:dr Silfverspecie; b') Borgmästare i Stockholm och Götheborg samt i rikets
öfriga städer af första och andra klasserna; och till Yngre Kamaren
öfrige ledamöter af de ståndsklasser, som i 5 §. uppräknas; hvarvid
Utskottet, under hänsigt till yrkandet om karaktersskillnad mellan Kamrarna,
äfven ansett conseqvensen fordra, att i 20 Borgmästarnes valbarhet
för Äldre Kamaren inskränkes till dem, som, på sätt nyss förmäldt är,
skulle för samma Ramare blifva valberättigade;
och i z3 §. att, inom Femte Ståndet, valrätten så fördelas, att till
Äldre Kamaren välja a) i Embetsmannaklassen, de som innehafva embete
eller tjenst med lön på stat af minst Majors värdighet, och bland Läkare
derjemte den i tjenst äldste Provincial-Läkare inom hvart Län, samt
den i tjenst äldste Regements-Läkare inom hvart Militär-district, Ii) i fastighetsegarnes
klass, de som på landet ega fastighet af minst fem mantal, eller
af taxeringsvärde motsvarande minst 7,000 R:dr Silfverspecie; och till
8
Conslilutions-Utskottets Utlåtande, N:o 36.
Yngre Kamaren a) i i:sta klassen, de, som i Kronans tjenst eller Riksens
Ständers verk innehafva ordinarie beställning med lön på stat, under Majors
väldighet, med undantag af de Läkare, som ega valrätt till Äldre
Kamaren, och i a:dra klassen, de af Ståndets ledamöter, som på landet
ega fastighet, icke uppgående till fem mantal eller till ett mot ^,5oo
R:dr Silfverspecie svarande taxeringsvärde.
Skiljaktigheten i de för ena och andra Kamaren nu föreslagne valrätts-vilkor
har Utskottet i allmänhet funnit vara af beskaffenhet, att i
föreskrifternas uppställning fordra upptagandet af Äldre Kamaren framför
den Yngre. Hvadan, för vinnande af enhet i formen, de uti förslaget i
andra hänseenden förut på motsatt vis upptagna stadganden blifvit med
obetydliga redactionsjemkningar till likhet dermed omflyttade, nämligen i
9 /. angående Riksdagsmannabefattningars olika varaktighet i ena och andra
Kamaren, i 10 §. 2 mom. angående röstegandes valbarhet inom eller
utom valkretsen, i ///, 1J, 20 och 22 §§. angående valbarhetsvilkoren för
de nuvarande fyra Riksstånden, samt i st5 och 26 jfjf., angående valbarhetsvilkoren
för de tvänne hufvudklasserna af Femte Ståndet.
I sammanhang härmed, och ehuru antalet af hvart stånds Riksdagsmän
i hvardera Kamaren förut finnes uti 1 §. i allmänhet omförmäldt,
har dock Utskottet, i anseende till valrättens nu föreslagna fördelning
inom Stånden, trott det leda till mera tydlighet, att 3, 4> 5, 6 och 7
§§., som upptaga de serskildta Riks-Ståndens allmänna beståndsdelar, jemväl
för hvart stånd bestämma, icke allenast antalet Riksdagsmän för derunder
inbegripna serskilda valklasser, såsom i 3 §. för Ridderskapet och
Adeln och i 7 §. för femte Ståndet redan är iakttaget, utan äfven fördelningen
af Riksdagsmanna-antalet på ena och andra Kamaren. Till följd
häraf är stadgandet i Förslaget 16 §., rörande Riksdagsmanna-antalet för
Preste-Ståndets fyra valklasser, med erforderlig redactions-jemkning tillbakaflyttadt
att utgöra ett nytt moment af 4 §• 5 hvaremot sednare delen
i i5 §■, som angår röstberäkningen inom Preste-Ståndet, i stället blifvit
till 16 §. framflyttad, med uteslutande af det moment, hvarigenom de Lärare
vid Universiteten och Elementar-läroverken, som innehafva Prebendepastorat,
förklarats böra åtnjuta serskild rösträtt inom Kyrkoherde-klassen,
— hvilken dubbla valrättighet, som möjligen kunde komma att af
samma personer utöfvas till begge Kamrarna, numera, efter valrättens allmänna
fördelning inom Stånden, icke lärer kunna anses lämplig.
Rid
-
Constitutions-Ut skottets Utlåtande j No 36.
9
Ridderskapets och Adelns beslut om bestämdare gränslinie mellan
Bonde-Ståndet och den klass af Femte Ståndet, som utgöres af Fastighetsegare
på landet, samt om valrätt för qvarnegare af Bonde-Ståndet, har
Utskottet trott sig ändamålsenligast bringa till verkställighet derigenom att,
i 6 §., Bonde-Ståndet definierats såsom utgörande ”besutne hemmansegare
och Kronohemmansåboer af Allmogen, hvartill icke räknas de, sorn
varit i Statens tjenst anställde, ej heller de, hvilka ega sådana bergsbruk,
som i nästföljande §. omförmälas;”
alt, i y §., Femte Ståndets 2tdra hufvudklass upptages såsom bestående
af ”de fastighetsegare på landet, sorn ej till annat Riksstånd höra,”
med tillägg aLt ”bland desse fastighetsegare äfven räknas till annat Stånd
ej hörande egare af Fjerdeparter i Fahlu bergslag eller af andra sådana
bergsbruk, som utgöra, af styrelsen öfver bergsbruken privilegierade, inrättningar
till förädling af mineral-rikets producter;”
och att, i 21 §., valrätten förklaras böra tillkomma Bonde-Ståndet efter
hemmantal, och för fast egendom derå visst hemmantal icke satt är, efter
den i i3 §. för dylika fastigheter stadgade beräkningsgrund; varande,
i sammanhang härmed, den åberopade föreskriften i i3 §. sålunda omredigerad,
att ”för qvarnar — — — och andra fastigheter, derå hemmantal
ej är satt, röstas efter samma jemförelse med hemman, som vid Prestval/’
Genom den nu föreslagna utförligare redactionen af 6 och n §§.,
förmodar Utskottet hvarje anmärkning om obestämdhet i afseende på
Stånds-elementerna vara undanröjd; och då det undantag, hvilket i afseende
på Bonde-Ståndet för närvarande eger rum, af dem, som ”någon ordinarie
beställning i Rikets tjenst innehaft”, i Förslaget blifvit utsträckt
till dem, som ”varit i Statens tjenst anställde”, hvilken allmännare bestämning
således äfven omfattar dem, som varit extra-ordinarie tjenstemän, och
som i studiebildning måste anses med de ordinarie jemförlige, bar Utskottet
blott haft för afsigt att, såsom en ytterligare utveckling af representationsförslagets
grunder, frånskilja Bonde-Ståndet alla de Fastighetsegare, som
rättligen böra till Femte Ståndet hänföras.
Dessa af Ridderskapets och Adelns beslut föranledda förändringar
underställas jemväl Presteståndets godkännande, äfvensom
Utskottets åtgärd att
med anledning af den inom Ridderskapet och Adeln uppgjorda nya reda
Bih.
till R. St, Prot. 184S j 3 Sand. 23 Haft. 2
10
Constitutions-Utskottets Utlåtande, N:o 36.
elion af 21 hvaruti, i stället för de enligt 15 §. af nu gällande Riksdags-Ordning
nyttjade orden ”Rikets tjensl”, begagnats uttrycket ”Kronans
tjenst eller Riksens Ständers Verk”,
till likhet härmed jemka ordalydelsen i Förslagets 2, 13, 23 och 25 §§.
Som Ridderskapet och Adeln specielt beslutat bifall till Utskottets förslag
i fråga om urtima Riksdagar och tiden för lagtima Riksdags återkommande,
hemställer Utskottet vördsamligen,
att Preste-Ståndet må låta sin i afseende på denna fråga gjorda
anmärkning förfalla.
Den af Ridderskapet och Adeln yrkade förändring i Förslagets 106
pm lid .för Riksdagars afslutande, bar Utskottet infört ej blott i nämnde
§. af Riksdags-Ordningen, med den redactionsjemkning i det följande af
§:n, som till följd deraf ansetts nödig, utan äfven i den motsvarande tog
af Regeringsformen;
hemställande Utskottet, att Preste-Ståndet behagade, äfven i detta
fall biträda Ridderskapels och Adelns mening.
Enär begge dessa respective Riks-Stånd fordrat, att Regeringsformens
n4 angående Stånds-privilegierna, skal] hufvudsakligen bibehållas vid
dess hittills gällande lydelse, är sådant af Utskottet iagttaget, så att annan
förändring nu icke föreslås, än utbyte, i första raden, af benämningen
”Riksens Ständer” mot Riks-Stånden.
För öfrigt och med anledning af 5:te punkten i Ridderskapets och
Adelns så§om gemensamma tankar hänvisade anmärkningar,
får Utskottet vördsamt underställa följande i Förslaget vidtagna
redactionsjemkningar:
Förra Förslaget, Nu föreslagen lydelse,
Riksdags-Ordningen.
.. r §• 2‘
-— — utgöras a t — — — — utses genom val af — —
— — indelade — — — — och är fördelad på — —
§• 19-
för ett lika afgiftsbelopp  för lika afgiftsbelopp
Conslilutions-Utskottets Ullålandej N\o 36.
11
— — hafva för denna dubbel röst
rätt
— —
— — fasta egendomar — —
§•
— — Följaktligen må ej heller —
— — Likaså må den, söm till Borgare-Ståndet
hörer, ej
§•
— — fyra dagar — —
— — de vanliga inkomsterna — —
, • , • &
Frågor må väckas i hvilkendera
Kamaren som helst; men efler för
loppet
af fjorton dagar, sedan Konungen
afgifvit Sin proposition om
— — bivista Riksens Ständers rådplägningar
och beslut.
§•
Uti Plena föredragas — — så
framt ej Kamrarne derom annorlunda
förordna; — —
§•
— — fattat definitift beslut — —
§•
— — ökas ledamotspersonalen —
— till ett antal af Sextio, — —
— — hafva dubbel rösträtt — —
— — fast egendom
27.
— — Ej heller må — —-
— — Den, som till BoVgare-Ständet
hörer — — må ej — —
37.
— — fyra söcknedagar — —
42.
— —de ordinarie inkomsterna
43.
Frågor om ändring eller förklaring
af grundlag kunna af Riksdagsman
endast hos Riksens Ständers Constitutions-Utskott
anmälas. Frågor i
andra ämnen eger Riksdagsman väcka
i den Ramare han tillhörer. Men
etter förloppet af fjorton dagar, sedan
Konungen aflåtit Sin framställning
om — — —
60.
— — öfvervara Kamrarnes öfverläggningar
eller beslut.
69.
Uti hvardera Ramaren föredragas
— — så framt ej Kamaren derom
annorlunda förordnar; — —
72,
— —fattat sitt; beslut — —
73.
— — ökas antalet af ledamötferne —
— till Sextio, —
12
Constitulions-Utskottets Utlåtande, N\o 36.
§. 90.
— — skiljagtigheter  — — ski 1 jagt ighet — —
§. 108.
Ej må Riksdagsman någonsin kim- Ej må någon för sina gerningar
na under tilltal ställas — för eller yttranden i egenskap af Riks
dess
gerningar och yttranden uti dagsman kunna under tilltal ställas
Riksförsamlingens Kamrar, eller nå- — — utan att — —
got Riksens Ständers Utskott, utan
att — —■
Regering’s-Formen.
§§. 52, 56, 69, 71.
— —- Riksens Ständers Kamrar  Riksförsamlingens Kamrar
Efter denna framställning af Utskottets tillgöranden för sammanjemkning
af Ridderskapets och Adelns och Presle-Ståndets vid återrernisserna
yttrade meningar, får Utskottet bifoga de nya redactionerna af de §§, deri
någon ändring tillkommit; afvaktande Utskottet, innan någon vidare handläggning
af detta ärende kan å dess sida ega rum, samtlige Riks-Ståndens
beslut i anledning af Utskottets nu skeende anmälan om ”oförenligheten”
af Borgare- och Bonde-Ståndens äfven sinsemellan skiljaktiga tankar med
Ridderskapets och Adelns och Preste-Slåndels berörde i hosfogade nya redactionsförslag
sammanjemkade meningar.
Stockholm den 24 April 1845.
Ny redaction af vissa paragrafer i Constitutions-Utskottets vid
Memorialet N:o 26 afgifna Förslag till Riksdags-Ordning.
§. 2.
Riksens Ständer utses genom val af följande Fem Stånd, nemligen:
1. Ridderskapet och Adeln;
2. Preste-Ståndet;
3. Borgare-Ståndet;
Conslitutions-Utskottets Utlåtande, N',o 36.
13
4. Bonde-Ståndet, och
5. De Embetsman i Kronans tjenst och Riksens Ständers Verk, samt
Fastighetsegare på landet, som icke höra till någotdera af de förutnämnde
Stånden.
Riksförsamlingen består af Tvåhundrafemtio Riksdagsmän, eller Femtio
af hvarje Stånd, och är fördelad på Tvänne Kamrar, den Äldre och den
Yngre, hvardera sammansatt af Etthundratjugufem ledamöter, eller Tjugufem
af hvart Stånd.
§. 3.
Till Riksdagsmän för Ridd er skåpet och Adeln välja Ståndets
fastighetsegande ledamöter Tjugusex , och dess samtlige, utan afseende på
fast egendom, valberältigade ledamöter Tjugufyra medlemmar af Ståndet,
nemligen hälflen af hvartdera antalet till Äldre och den andra hälften till
Yngre Kamaren.
§. 4.
Preste-Ståndet utgöres
i i:sta Klassen: af Biskoppar och Kyrkoherdar;
i 2:dra Klassen: af Comministrar;
i 3:dje Klassen: af ordinarie Professorer och Bibliolhekarier vid Universiteten
samt Universitetens Räntmästare och Secreterare;
i 4:c^e Klassen: af Universitetens öfrige Lärare och Tjenstemän, som i och
för sina befattningar ega Presterlig befordringsrätt, samt af de ordinarie
Lärare vid Rikets allmänna Elementar-Läroverk, hvilka med enahanda
befordringsrätt försedde äro.
Såsom Riksdagsmän för Preste-Ståndet väljas till Äldre Kamaren
Tjugutre inom l:sta Klassen och Två inom den 3:dje, samt till Yngre
Kamaren Sjutton inom l:sta Klassen, Fyra inom 2:dra och Fyra inom
den 4:de.
§. 5.
Borgare-Ståndet utgöres af
Borgare och Magistratspersoner i Städerna;
Dem, som \ Köpingar idka borgerlig näring;
t4 Constitutions-lltskottets Utlåtande } N\o 36.
De på landet boende Handlande, Sjöfarande och Fabriks-eller Slöjdidkare,
sorn i egenskap af Contingentborgare erlägga afgifter tili någon Stad; samt
De egare af hus eller jord, i Städer eller Köpingar, hvilka ej i annat Stånd
äro valberättigade.
Ståndet väljer inom sig Tjugufem Riksdagsmän till hvardera Kamaren.
§. £
B o n d e-S t å nd e t utgöres af besutne Hemmansegare och Kronohemmans-åboer
af Allmogen; hvartill icke räknas de, som varit i Statens tjenst
anställde, ej heller de, hvilka ega sådana bergsbruk, som i nästföljande §.
om för mälas.
Ståndet väljer inom sig Tjugufem Riksdagsmän till hvardera Kamaren.
§. 7.
Femte Ståndet utgöres af nedannämnde Klasser, som välja följande
antal Riksdagsmän till hälften för hvardera Kamaren, nemligen:
1. Einbetsmän,
a) Domstolarnes ledamöter och tjenstemän, Fyra;
b) Andre Civile embetsman i Statens tjenst, Bankens och Riksgälds-Contorets
derunder iubegripne, Tio;
c) Officerare af Landtförsvaret, Sex;
d.) Officerare af Sjöförsvaret, Två;
e) Läkare i Statens tjenst, Två.
2. De Fastighetsegare pä landet■, som ej till annat Riks-Stånd höra,
Tjugusex.
Bland desse Fastighetsegare räknas äfven till annat Stånd ej hörande
egare af Fjerdeparter i Fahlu Bergslag eller af andra sådana bergsbruk,
sorn utgöra, af Styrelsen öfver Bergverken privilegierade, inrättningar till
förädling af mineralrikets producter.
§• *
De, som till ledamöter i den Äldre Kamaren utses, fortfara i denna
befattning intill slutet af Femte lagtima Riksdagen efter deras utväljande.
Ledamöterne af den Yngre Kamaren väljas serskildt för hvarje Riksdag.
Constitutions-Ulskoltets Utlåtande, N:o 36. 15
§• 10.
För Bonde-Ståndet utser hvarje Valkrets en ledamot i hvardera
Kamaren. De öfrige Stånden fördelas hvartdera, på sätt här nedan närmare
bestämmes, i tvänne hufvudafdelningar, hvilka, inom serskilda valkretsar,
välja den ena till Aldre och den andra lill Yngre Kamaren.
Till Äldre Kamaren må valbar person kunna utses, ehvad han är inom
eller utom valkretsen röslegande. Till Yngre Kamaren skall Riksdagsman
utses bland valbara inom den ort valkretsen omfattar.
§. 12.
För utöfvande af valrätt inom Ridderskapet och Adeln erfordras
att tillhöra någon å Riddarhuset introducerad Ätt, samt derjemte att
antingen ega fast egendom, eller vara eller hafva varit embets- eiler tjensteman,
eller hafva förvärfvat någon lärdomsgrad, eller hafva undergått
någon embets-examen.
Af dem, som sålunda inom Ridderskapet och Adeln åtnjuta valrätt,
välja
till Äldre Kamaren:
a) de, som inom Riket ega fastighet af minst Åtta mantal, eller af taxeringsvärde
motsvarande minst 12,000 Riksdaler Siifverspecie;
b) de, som innehafva embete af minst Öfverste-Löjtnants värdighet; och
lill Yngre Kamaren: öfrige inom Ståndet valbeiättigade.
§. 13.
Hvarje valberättigad ledamot af Ridderskapet och Adeln eger, såsom
sådan, vid Riksdagsmanna-val, en röst.
De ledamöter af Ridderskapet och Adeln, hvilka i Kronans tjenst eller
Riksens Ständers Verk innehafva ordinarie beställning med lön på stat,
njuta serskild rösträttighet sålunda, att:
1) för tjenst af lägre värdighet än Under-Löjtnants, beräknas en röst;
2) för tjenst af Under-Löjtnants värdighet eller deröfver, intill Öfverste
Löjtnants,
två röster, och
3) för embete af Öfverste-Löjtnants värdighet eller deröfver, tre röster.
16
Constitutions-Utskottets Utlåtande, N:o 36,
Ridderskapets och Adelns ledamöter må dessutom för fast egendom,
som de i Riket ega, inom de för Ståndet i detta hänseende bestämda valkretsar
åtnjuta rösträttighet sålunda att de i stad eller köping, för hvarje
fulla 3000 R:drs Silfverspecie värde efter taxering, och på landet för hvarje
helt mantal, beräkna en röst. För qvarnar, bruk och andra fastigheter,
derå hemmantal ej är satt, röstas efter samma jemförelse med hemman,
som vid prestval.
Till hvardera Kammaren välja Ridderskapets och Adelns valberättigade
ledamöter i tvänne klasser, nemligen:
1) såsom fastighetsegare;
2) såsom ledamöter af Ståndet, och såsom embets- eller tjenstemän.
De, hvilka såsom innehafvare af större fastighet eller högre embete,
enligt nästförestående §. äro valberättigade till Äldre Kamaren, må, om
fastighetsegare» derjemte innehar tjenst af lägre grad, eller embetsmannen
eger fastighet under det i nämnde §. stadgade minimum, för denna tjenst
eller fastighet icke utöfva valrält.
§• 14-
Till Riksdagsman i Aldre Kamaren är endast den ledamot af Ridderskapet
och Adeln valbar, som antingen inom Riket eger fastighet af
minst tio mantal, eller af taxeringsvärde motsvarande minst 15,000 R:dr
Sillverspecie, eller ock innehar embete af minst Öfverste-Löjtnants värdighet,
eller ock minst två gånger förut varit Riksdagsman i följd af val.
Ledamot af Ridderskapet och Adeln, som lill den ena eller andra
Kammaren eger valrätt, är ock, för della Stånd, valbar till Riksdagsman
i Y ngre Ka ma ren.
§• 15-
Valrätt inom Preste-Ståndet ega
till Äldre Kamaren:
a) i usta Klassen, Erkebiskop, Biskopar, Pastor Primarius, Domprostar,
Contractsprostar och de Kyrkoherdar, som äro ordinarie Consistorii
ledamöter;
*)
i
Constilutions-Utskollets Utlåtande, N:o 36. 17
b) i 3:dje Klassen, de till denna dass hörande universitets-lärare och
tjenstemän, sorn i 4 §. äro upptagne;
till Yngre Kamaren:
a) i usta Klassen, de Kyrkoherdar, sorn icke åtnjuta valrätt till Äldre
Kamaren;
b) i 2:dra Klassen, Comministrar, omgångsvis från de serskildta stiften
och hufvudstaden; och
c) i 4-'de Klassen, de till denna dass hörande, i 4 §. omförmälde lärare
och tjenstemän, med undantag af dem, som, efter hvad ofvan är
stadgadt, kunna utöfva valrätt till Äldre Kamaren.
§• 16.
Vid riksdagsmanna-val för Preste-Ståndet ega Biskopar, inom sin valdass,
en röst i och för Biskops-embetet, och en för hvarje till samma
embete anslaget prebende-pastorat.
För öfrigt eger hvarje valberättigad, inom sin dass, en röst.
§• 17.
Till Riksdagsmän för Preste-Ståndet i Äldre Kamaren kunna väljas
endast
aj uti usta Klassen, Erkebiskop, Biskopar, Pastor Primarius, Domprostar,
Contractsprostar och sådane Kyrkoherdar, som antingen äro ordinarie
Consistorii-ledamöter, eller minst två gånger tillförene varit
Riksdagsmän, och
b) uti 3:dje Klassen, Professorer inom Universitetens verldsliga Facul
teter.
Valbar af Preste-Ståndet till ledamot i Yngre) Kamaren är hvarje
till ena eller andra Kamaren valberättigad inom Ståndets Usta och 2:dra
Klasser, samt inom 4:de Klassen ordinarie Adjuncter vid Universiteten och
de ordinarie lärare vid elementar-läroverken, som ega presterlig befordringsrätt.
§• 18-
Valrätt inom Borgare-Ståndet ega
Rih. till R. St. Prot. 1845, 3 Sami. a3 Håjt, 3
18 Constitutions-Utikottets Utlåtandet N\o 36.
till Äldre Kammaren:
a) de ledamöter af Ståndet, hvilka såsom idkare af borgerlig rörelse,
elter derjemte egare af fastighet i stad eller på landet, skatta tili
Kronan för en årlig inkomst, som minst motsvarar 600 R:dr silfverspecie;
h)
Borgmästare i Stockholm och Götheborg samt i Rikets öfriga städer
af första och andra classernat
till Yngre Kammaren:
Öfrige ledamöter af de stånds-classer, som i 5 §. uppräknas,
§. 19.
De egare af faslighet, i stad eller köping, som ej idka borgerlig rörelse
och icke tillhöra något af de öfriga Stånden, rösta samfäldt med
dervarande idkare af borgerlig rörelse, efter beräkning af hvad en hvar i
communal-afgifler erlägger, dock så att, för lika afgiftsbelopp, idkare af
borgerlig rörelse hafva dubbel rösträtt mot fastighetsegare.
Efter enahanda beräkning njuta äfven borgerlig rörelses idkare serskild
rösträtt för fast egendom, som de i stad eller köping ega.
§• 20.
Till Riksdagsman för Borgare-Ståndet i; Äldre Kamaren kan väljas
endast sådan valberättigad, som antingen skattar till Kronan för minst en
mot 750 R:dr Silfverspecie svarande årlig inkomst af borgerlig rörelse,
eller af denna gemensamt med fastighet i stad eller på landet, eller ock
innehar Borgm asta re-em bete i Stockholm, Götheborg eller någon bland
rikets öfriga städer af första och andra classerna , eller ock två gånger tillförene
varit Riksdagsman,
Hvarje valberättigad ledamot af Borgare-Ståndet är äfven, för samma,
Stånd, valbar till Riksdagsman i Yngre Kamaren,
§, 21,
Valrätt inom Ronde-Stånde t utöfvas efter hemmantal och, för
fast egendom derå visst hemmantal icke satt är, efter den i 13 §. för
dylika fastigheter stadgade beräkningsgrund.
Constituliom-Utskotlels Utlåtande, N\o 36. 19
§. 22.
Till Riksdagsmän för Bonde-Ståndet i Äldre Kamaren kunna blott
de ledamöter af Ståndet väljas, som antingen tillförene minst två gånger
varit Riksdagsmän, eller ock i mera än två år innehaft befallning såsom
gode män i skiftesmål eller såsom ledamöter af Härads-, Bergstings- eller
Sockne-nämd, eller af Kyrkoråd.
Valberättigad ledamot af Bonde-Ståndet är ock, för detsamma valbar
lill Riksdagsman i Yngre Kamaren.
§. 23.
Valrätt inom Femte Ståndet ega
till Äldre Kammaren:
a) i Embetsmanna-klassen, de sorn innehafva embete eller tjenst med.
lön på stat af minst Majors värdighet, och bland Läkare derjemte den
i tjenst äldste Provincial-Läk a re inom hvart län samt den i tjenst
äldste Regements-Läkare inom hvart militär-dislrict;
b) i Fustighets-egarnes klass, de sorn på landet ega fastighet af minst
Fern mantal, eller af taxeringsvärde motsvarande minst 7,500 R:dr
Silfverspecie;
Lill Yngre Kammaren:
■aJ i i.sta Klassen, de sorn i Kronans tjenst eller Riksens Ständers Verk
innehafva ordinarie beställning med lön på stat, under Majors värdighet,
med undanlag af de Läkare, som ega valrätt till Äldre
Kamaren;
bj i 2ulra Klassen, de af Slåndets ledamöter, sorn på landet ega fastighet,
icke uppgående Lill Fem mantal eller till ett mot 7,500 R:dr
Silfverspecie svarande taxeringsvärde.
§. 25.
Valbarheten inom Femte Ståndet, för Äldre Kamaren, är inskränkt,
i nsta Klassen, till den, som antingen innehar embete af minst ÖfversteLöjtnants
värdighet, — eller i Kronans tjenst eller Riksens Ständers Verk
innehaft ordinarie beställning minst i Tjugu år, samt åtminstone upphunnit
någon af de i 26 §. besLämda eller dermed jemförliga tjenstegrader,
— eller och minst två gånger förut varit Riksdagsman; och
20
Constitutions-Ulskottets UHatande , N:o 36,
i <z:dra Klassen, till den, som antingen eger fastighet, icke understigande
Sex mantal eller ett taxeringsvärde, som motsvarar 9000 R:dr Silfverspecie,
eller ock minst två gånger tillförene varit Riksdagsman.
§. 26.
Uti Femte Ståndet må ingen, för embete eller tjenst, till Riksdagsman
i Yngre Kamaren väljas, som innehar beställning
1) inom Justitiae-Staten: under Advocat-Fiscals-och Häradshöfdinge-grad;
2) a. inom Konungens Canzli, Rikets Collegier samt öfriga till Statsför
valtningen
hörande allmänna Verk och Styrelser: wider ProtocollsSecreterare-
och Contors-Chefs-grad;
b. inom Landt-Staterna: under Lands-Kamererare- och x\ndre Landt
mätare-grad;
c.
inom Banken och Riksgälds-Contoret: under Advocat-Fiscals- eller
Contors-Chefs-grad;
3) inom Landtförsvaret: under Kaptensgraden;
4) inom Sjöförsvaret: under Kapten-Löjtnants grad, och
5) bland Läkare: under Provincial- eller Regements-Läkare-grad.
Bland Femte Ståndets Fastighetsegare är hvarje till ena eller andra
Kamaren valberättigad äfven valbar till ledamot, inom classen, i Yngre
Kamaren.
§. 27.
Ingen må utöfva — — — — närmast tillhörer.
Således må Adelsman — — — — utom Borgare-Ståndet.
Ej heller må medlem af Preste-Slåndet njuta valrätt eller valbarhet
för fast egendom.
Den, som till Borgare-Ståndet hörer, änskönt innehafvare af landtegendom,
må ej till Riksdagsman välja eller väljas bland fastighetsegare
på landet.
Embets- eller tjensteman — — — — tjensten innehafver.
§. 37.
Riksdagsmännen — — — — fuilmagter skola granskas. Sådan
granskning — — — — skall sist inom fyra söcknedagar derefter
Constitutions-Utskottets Utlåtande, N\o 36. ?l
vara fulländad. Vederbörande — — — — Riksdagsmannarätt. Vid
anteckningen — — — — grundlagar.
§• 42.
Å hvarje Lagtima Riksdag låter — — — — till Riksens Stän
der
afgå; hvarvid jemväl till deras pröfning uppgifvas hvad Staten kan
utöfver de ordinarie inkomsterna erfordra — — — — fyllas.
Vill — — — — stadgande.
Framställningar — —- — — meddela.
Alla framställningar — — — — till- eller afstyrkande.
§• 43.
Frågor om ändring eller förklaring af grundlag kunna af Riksdagsman
endast hos Riksens Ständers Constitutions-Utskott anmälas. Frågor i andra
ämnen eger Riksdagsman väcka i den Ramare han tillhörer. Men efter
förloppet af fjorton dagar, sedan Konungen aflåtit Sin framställning om
Statsverkets tillstånd och behof — — — — föranledas.
§. 60.
Ej må — — — — Öfverläggningar hålla.
Stats-Rådets ledamöter må, i de fall då dem enligt Regeringsformen
uppdraget är att med Konungslig magt och rätt styra, icke öfvervara Kam
rarnes
öfverläggningar eller beslut.
§. 69.
Uti hvardera Kamaren föredragas ärendena i den ordning, de inkommit,
så framt ej Iiamaren derom annorlunda förordnar; börande Talmännen
— — — — öfverenskomma om följande dagens föredragnings
ä
innen.
§• 72.
Alla •— — — till Äldre Kamaren.
Om — — — Riksens Ständers beslut.
Derest — — — frågan förfallit.
Om Äldre Kamaren — — — — sedan denna Ramare deröfver
fattat sitt beslut, — — — — med förändringar antaga.
22
Constilutions-Utskottets Utlåtande, N:o 36.
§• 73.
Om Hamrarne, — — — — okas anlalet af ledamölerne i det
Utskott — — — till Sejctio, — — — saken afgör.
Nämnde Utskotts-förstärkning — — — — är stadgadt.
§. 90.
Då val — — — — med uppdrag att, vid förefallande skiljak
tighet
mellan Hamrarne, bestämma valet.
Dagen efter — — — — — behörigen vald.
I den händelse — — — — — sammankomst är utsatt.
§. 106.
Riksens Ständer må — — — — tillstånd och behof. Vid nämnde
tids förlopp skola Riksens Ständer åtskiljas, så vida icke Konungen, minst
fjorton dagar förut, förlängt Riksdagen, hvars fortfarande derefter af Konungen
beror. Derest, när Riksdagen upplöses, Riksens Ständer icke Staten
reglerat, eller ny bevillning till bestämdt belopp sig åtagit, eller det
bestämda bevillningsbeloppet fördelat, förhålles såsom i Regeringsformens
109 §. stadgadt är.
Urtima Riksdag kan af Konungen när som helst upplösas.
§• 108.
Ej må någon, för sina gerningar eller yttranden i egenskap af Riksdagsman,
kunna under tilltal ställas eller sin frihet beröfvas, utan att den
Katnare — — — tjenstehjon.
Ny redaction af vissa paragrafer i Constitutions-Utskottets vid
Memorialet N:o 26 afgifna Förslag- till ändringar i Regeringsformen.
§. 52.
Konungen utnämner Talmän och vice Talmän för Riksförsamlingens
båda Kamrar.
Constitutions-Ulskoltets Utlåtande, IV:o 36.
§. sa
Allmänna frågor, som uti någondera af Riksförsamlingens Kamrar —
— — — stadgar.
Frågor — — — — som ofvan sagd t är.
§. 69.
Stanna Riksförsamlingens Kamrar — — — blifva Riksens Ständers.
§• 71.
Stanna Riksförsamlingens Kamrar, — — — — på sätt Riksdagsordningen
stadgar.
§. 109.
Ej må — — — — underrätta. Vid nämnde tids förlopp skola Riksens
Ständer åtskiljas, så vida icke Konungen, minst fjorton dagar förut,
förlängt Riksdagen, hvars fortfarande derefter af Konungen beror. Der
så oförmodadt bända skulle, alt, när Riksdagen upplöses, Riksens Ständer
icke Staten reglerat — — — — utfärda.
Urtima Riksdag kan af Konungen när som helst upplösas.
§• li*.
Konungen late samtlige Riks-Stdnden deras privilegier, formoner, rättigheter
och friheter åtnjuta; beroende det på samtliga Riks-Ståndens öfverenskommelse
och Konungens bifall att låta dem undergå de förändringar
och jemkningar, som Rikets behof kunna fordra. Inga nya privilegier,
ett Riks-Stånd rörande, kunna, utan Konungens och alla Riks-Ståndens
vetskap och samtycke, utgifvas och meddelas.
*
STOCKHOLM, tryckt hos P’. G. Berg, 1845.
Hor till Constitutions-Utskottets Memorial, N',o 36.
1
Riksdagsfullmägligen Bengt Gudmundssons af Bonde-Ståndet såsom dess
gemensamma tanka remitterade
FÖRSLAG
till National-Representationens om bildning.
Lag om val till Riksförsamlingen.
Kap. 1.
Om valrätt och valbarhet.
1 §*
Valrätt eger Svensk man, som bekänner sig lill Christna läran, fyllt
tjuguett år, är och fem år varit i Riket bosatt, samt
1) å landet eller i Stad eller Köping eger, eller med stadgad Kronoåborätt
eller för burskap, innehafver fast egendom, till visst mantal satt,
eller till minst 300 R:dr Silfverspecie värde uppskattad; eller
2) medelst contract, som ej kan ulan hans samtycke eller brott före
den utsatta tidens förlopp liäfvas, för lifstid eller för viss tid, som ej må
vara kortare än fem år, legt jord- eller bergsbruk af minst 500 R:dr Silfverspecie
uppskattadt värde å landet och den egendom mot lega fulla två
år innehaft och ännu innehafver; eller
3) antingen i egenskap af borgare, eller ock med en behållen årlig
inkomst, som under de tre sista åren ej varit lägre än till 100 R:dr Silfverspecie
uppskattad, för egen räkning idkar annat lofligt yrke än jordbruk
eller bergsbruk; eller
4) innehafver ordinarie embete eller tjenst, för hvilket han af Kronan,
Riksförsamlingen, stad, socken, annan menighet eller stiftelse njuter
ständig lön; eller
5) efter egen ansökning från embete eller tjenst, som valrätt gifver,
erhållit afsked.
Vid verkställande af denna lag varde stads egor till staden räknade
och bergsbruk såsom fast egendom ansedt, ändå alt det annars ej till sådan
egendom räknas.
lith, till R, St, Pral, lS/j.6 > 3 Sami. 24 Haft, 1
Hör till Constitulions-Utskotlets Memorial, N-o 36,
2 §.
Valrätten beräknas sålunda:
1) enligt 1 §. 1 mom. för fast egendom å landet eller i Köping med
ett uppskattadt värde från och med 500 till 1000 R:dr Silfverspecie, en
röst; från och med 1000 till 3000 R:dr, två; från och med 3000 lill
8000 R:dr, tre; från och med 8000 till 20,000 R:dr, fyra; från och med
20,000 till 50,000 R:dr, fem, samt för fulla 50,000 R:dr Silfverspecie eller
deröfver, sex röster; hvarjemte då uppskattade värdet af egendom
sammanräknadt understiger 500 R:dr Silfverspecie, en tiondedels röst beräknas
för hvarje fulla 50 R:dr af uppskattningsvärdet. För i hemmantal
satt fast egendom, under 50 R:dr Silfverspecies uppskattningsvärde, röstas
dock alltid med en tiondedels röst.
I Stad fordras för hvart röstetal dubbelt uppskattningsvärde mot hvad
nu är sagdt; och må ej i Stad valrätt efter detta moment någonsin beräknas
för mindre [uppskattningsvärde å fast egendom än 200 R:dr Silfverspecie;
2)
enligt 1 §. 2 inom., för ett uppskattadt egendomsvärde från och
med 5000 till 10,000 R:dr Silfverspecie, en röst; från och med 10,000
till 30,000 R:dr, två; samt för fulla 30,000 eller deröfver, tre röster;
hvarjemte, då värdet understiger 5000 R:dr, för hvarje fulla 500 R:drs
uppskattningsvärde beräknas en tiondedels röst;
3) enligt 1 §. 3 morn., för en uppskattad behållen årlig inkomst från
och med 100 till 300 R:dr Silfverspecie, en röst; från och med 300 till
1000 R:dr, två; från och med 1000 till 3000 R:dr, tre; från och med
3000 till 8000 R:dr, fyra; från och med 8000 till 20,000 R:dr, jern;
samt för fulla 20,000 R:dr eller deröfver, sex röster; hvarjemte då borgares
uppskattade inkomst af sådant yrke, som i 1 §. 3 mom. är sagdt,
understiger 100 R:dr Silfverspecie, en tiondedels röst beräknas för hvarje
10 R:dr Silfverspecie;
4) enligt 1 §. 4 eller 5 momentet, en röst.
Grunderna för den uppskattning, 1, 2 eller 3 momentet omförmäler,
bestämmas af Riksförsamlingen allena.
3 §•
Ej må valrätt tillerkännas
1) på grund af 1, 2 eller 3 mom. i 1 §., Kronan, Riksförsamlingen,
Hör till Constitutions-Utsholtets Memorial, N:o 36,
3
stad, socken eller annan menighet eller stiftelse eller actiebolag för egendom
eller yrke; ej heller
2) på grund af 4 eller 5 mom. i samma §., för befattning, såsom kronofogde,
länsman eller stadsfiskal, underofficer, vaktbetjente eller för befattning,
hvarifrån menighet, stiftelse, embetsman eller enskild man kan
innehafvaren utan hans egen ansökning eller laga dom skilja.
4 §•
Valrätt, som beräknas efter värde af fast egendom, eges i den ort,
der egendomen finnes; valrätt, som beräknas efter inkomst af yrke, eges,
der idkaren yrket drifver; och valrätt, hvarom 1 §. 4 eller 5 mom. förmäler,
der egaren är skattskrifves Ej må valrätt utöfvas annorstädes än
der den eges.
5>
Ej må någon vid samma val rösta både efter 4 och 5 momenterna
af 1 §. Eljest må man vid samma val, der det efter 4 §. ske må, enligt
flera momenter af 1 §., afgifva de röster, 2 §. säger.
, , 6 5*
Ej må valrätt utöfvas af den, som
1) står under förmyndare; eller
2) sedan hans egendom till borgenärernes förnöjande afträdd är, och
beslut om offentlig stämnings utfärdande fattadt, ej gitter lagligen visa, det
han från sin vid egendoms-afträdelsen varande skuld är fri; eller
3) eger medborgarerätt i främmande land; eller,
4) står i främmande Magts tjenst.
Nu har man stått i förhållande, som 3 eller 4 momentet säger; utöfve
då ej valrätt förr än han, sedan det förhållande upphörde, tre år i riket
bott och skattskrifven varit.
Lag, som sist sagd är, vare ock för dem, som ur riket afvikit, men
återkommit.
7>
Valrätt är för alltid förverkad af den, som, enligt laga kraft egande
dom, är förvunnen till nesligt brott eller till köp eller salu af röster för
val, som i denna lag sägs, eller ock förklarad ovärdig alt föra andras talan
inför rätta, eller att i rikets tjenst nyttjas.
8 §.
Valbar till Riksdagsman är hvar och en, som i det eller de Län el
-
4
Hor till Constitutions-Utskotlets Memorial, N\o 36.
ler elen Stad, valdistrictet tillhörer, valrätt eger och utöfva må, bekänner
sig till Protestantisk lära och fyllt tjugufem år; dock ej förmyndare för
omyndig Konung, ej ledamot i den Interimsstyrelse, som i Regeringsformens
39, 40, 41 och 42 §§. omtalas; ej heller krigsman, som af Konungen
under krig är i rikets tjenst commenderad.
Med valbarhet upphör uppdrag, som genom val gifvet är.
K a p. 2.
Orri val i Stad.
. 9 §•
Till Riksförsamlingen välje rikets städer Trettiofem Riksdagsmän, efter
den fördelningslängd, som denna lag åtföljer.
10 §.
Stockholms stad vare ett valdistrict. Dess Riksdagsmän skola genom
valmän utses.
För Stockholm vare, af hvad nedanföre i detta Kapitel stadgas, endast
13, 14, 16, 17 och 18 §§. gällande.
För riksdagsmannaval i Slockholm lände ock till efterrättelse, hvad 33
§•, 1 och 2 momenterna, så ock 34 §. för sådana val å landet bjuda, dock
att hvar valman röstar på så många man, som till Riksförsamlingen väljas
skola.
Vid röstlängd- och valmannaval i Stockholm gånge, som i 21, 23,
24, 25, 26, 27, 28, 29 och 30 §§. för landsbygd säges.
11 §.
För h var stad åligge det den tjensteman, som mantalsskrifning der
förrättar, att i Maj månad det år, lagtima Riksdag öppnas skall, upprätta
längd öfver dem, som i staden valrätt ega, så ock öfver det röstetal, hvar
och en tillkommer; och tjene dervid stadens sista uppskattningslängd till
efterrättelse.
Beror valrätt ock på förhållande, som uppskattningslängden ej upplyser,
må han, som den rätt eger, förhållandet före utgången af April månad
sagde år styrka hos den tjensteman, som röstlängden upprätta skall.
Sker det ej, och är förhållandet ej heller annorledes den tjensteman bekant,
varde den valrätt vid längdens upprättande förbigången; dock skall
den i längden upptagas vid den granskning, 12 §. säger, der den då styrkt
varder.
Hör till Conslitutions-Uiskottets Memorial, No 36.
5
Får valrätt ej utöfvas, varde ock derom i röstlängden anteckning,
med uppgift om skälet, gjord.
12 §.
1) I stad, der stadsrätt finnes, varde den röstlängd, som i 11 §.
sagd är, inom den månads slut, då den upprättad blef, till rätten insänd.
Und er nästföljande Juni månad skall stadsrätten i sin närvaro låta längden
å allmän stämma granskas af dem, som i staden valrätt ega och utöfva
må, samt tillslädeskomma. Till den granskning skall kallelse utfärdas
af stadsrätten, och sist fjorton dagar före granskningsdagen uppläsas i
den eller de kyrkor, hvartill staden ligger.
Anmärkning, som vid den granskning frarnställes, varde genast af
stadsrätten pröfvad och godkänd eller ogillad, så ock jemte rättens beslut
antecknad i protokollet. Godkännes anmärkning, varde röstlängden derefter
rättad.
När granskningen slutad är, varde röstlängd och protocoll underskri fine
at stadsrättens ordförande och ledamöter, samt minst fem andra män,
som i staden valrätt ega och utöfva må, samt tillstädes äro.
2) I stad, der stadsrätt ej finnes, träde, för fall, som 1 mom. säger,
kyrkoherde i stadsrättens ställe; och vare för öfrigt lag, som i det
moment skiljs; dock alt de, som valrätt i staden ega och utöfva må, samt
tillstädeskommit, anmärkning pröfva och godkänna eller ogilla, samt att,
der de ej, utom kyrkoherden, äro flere än fem, så många, som när äro,
skola röstlängd och protocoll underskrifva.
3) När röstlängd blifvit så granskad och underskrifven, som i 1 eller
2 mom. är sagdt, vare mot den längd ingen annan ny anmärkning
tillåten, än om någon i längden upptagen persons behörighet att
rösta, eller om minskning af valrätt, som i den längd räknad är. I öfrigt
tjene den längd, med de rättelser, som jemlikt 47 §. tillkommit, till
grund för val till då närmast förestående lagtima Riksdag, så ock till
urtima, som derpå följer, förr än annan lagtima Riksdag infaller.
4) Röstlängd, som i stadsrätts närvaro granskad är, varde hos rätten
förvarad: är den inför kyrkoherden granskad, då skall den jemte protokollet
insändas till den valförrättare, 13 §. omtalar, och af honom
förvaras.
5) I siad, der första och andra underrätt finnas, tage andra underrätt
det i akt, som denna lag stadsrätten föreskrifver.
6
Hor till Constitutions-Utskotlcts Memorial, N-.o 36.
13 §•.
För stad varde riksdagsmannaval i staden förrättadt. Är i staden
stadsrätt, förrätte den då valet. Är ej sådan rätt till, varde valet förrättadt
al annan domare, under hvars dom värjo staden närmast lyder.
14 §:
Kallelse till valet skall utfärdas at valförrättaren och i kyrkor, som
vederbör, sist fjorton dagar före valdagen, uppläsas.
För district, hvars val å ett enda ställe förrättas, bestämme valförrättaren
ock valdagen. I annat district skall en och samma dag för hela
distriktet till valdag bestämmas af den stadsrätt, fördelningslängden utvisar;
och gifve den rätt districtels öfriga valförrättare dagen så tidigt tillkänna,
att kallelsen kan i districtets kyrkor uppläsas inom tid, som förr
är sagd. Är i districtet kyrka, der gudstjenst ej hålles den dag, kallelsen
uppläsas borde, gånge sorni 26 §. skiljs; dock att stadsbetjening, der den
finnes, uppfylle hvad den §. kronobetjeningen ålägger.
. 15 §•
1) Valet sker efter upprop i den ordning, röstlängden visar, och genom
omröstning med enkla, omärkta, slutna sedlar, en för hvar hel eller
tiondedels röst. Sedlar, som ej ega lika röstvärde, skola serskildt samlas.
Ej må de sammanblandas med dem, som annat röstvärde ega.
2) Den, som vill och må i staden valrätt utöfva, aflemne vid valet
sjelf sine röstesedlar. Är han utom staden boende, eller styrker han laga
förfall; då må han röstsedlar insända i försegladt omslag, försedt med
tydlig, af honom sjelf undertecknad, påskrift, så hädande: ”Undertecknads
röster tili riksdagsmannavalet i N. N. stad den —*'
Sedlar med olika röstvärden må ej i ett och samma omslag sändas,
och förthy skall ock å hvart omslag det röstvärde tecknas, som der inneslutna
sedlar ega.
Lemnäs sedlar i omslag ulan påskrift eller påteckning, som nu är
sagd, då må ej å dem afseende göras.
3) När omröstningen slutad är, då skall valförrättaren de afgifna
röslsedlarne öppna och rösterna räkna. Ej må röstsedel godkännas, utan
den är sådan, som förr sagd är, ej heller der den lyder å annat tal af
män, än som då väljas skall; eller ock innehåller benämning, som oriktig
eller tvetydig är, eller som tillhörer person, den der, enligt hvad kändt
är, ej är valbar. Utgången gifve valförrättaren tillkänna, när rösterna
räknade äro.
Hor till Conslilulious-U(skottets Memorial, N'.o 36.
7
4) Protocollet skall af valförrättaren och minst fem andra män, som
valrätt vid det val ulöfvat, underskrifvas. Äro ej flere tillslädes, skrifve
de under, som å stället finnas.
5) Förrättas districtets val på flera ställen, då skall protocollet tvefuldt
sluifvas, och det ena exemplaret till den stadsrätt, som valdagen bestämt,
ofördröjligen från öfriga valförrättare insändas.
Nu hafva alla protocoller, som vid districtets val förda äro, till den
rätt inkommit; sammanräkne rätten sist nästföljande dag de röster, som i
de serskilta protocollen räknade äro.
16 §’
Till Riksdagsman för districtet är den vald, som vid valet flesta
rösterna erhållit; så ock der districtet flera Riksdagsmän välja skall, hvar
som i röstetal närmare honom kommit, tills det tal är fullt, som i fördelningslängden
utsatt är.
Hafva flere fått lika röstetal, och är valet derigenom oafgjord!; anslälle
den stadsrätt, som valdagen bestämt, lottning mellan dem, hvilkas
val oafgjordt är; och vare då den, lotten utvisar, till Riksdagsman vald.
17 §•
Nu är man till Riksdagsman vald för district, hvars val å ett enda
ställe förrätlas: får rätten, innan den förklarat valförrättningen slutad,
kunskap om laga skäl, hvarföre den valde ej vill eller ej kan uppdraget
antaga; varde valförrättningens afslutande uppskjutet till nästa helgfria
dag, då till ledighetens fyllande ny omröstning anställas skall. Underrättelse
derom, så ock om ledigheternas antal, skall, då förrättningen uppskjutes,
meddelas af rättens ordförande så muntligen, som genom anslag
å rättens dörr. Skälets laglighet eger rätten pröfva.
18 §.
Hvar, som för stads valdislrict till Riksdagsman vald är och ej, enligt
hvad kändt är, har laga skäl, hvarför han uppdraget ej vill eller ej
kan antaga, skall en så lydande fullmagt erhålla:
”Stadsrätten (Rådhusrätten) i N. N. stad gör veterligt, att vid i dag
anstäldt val N. N., på sätt i protocoll som vederbör närmare upplyses,
blifvit af denna stad (N. N. valdistrict) till Riksdagsman utsedd för den
tid, Lagen om val till Riksförsamlingen i 37 §. 1 (2) (3) momentet stadgar;
hvarå detta länder till bevis och fullmagt. N. N. den —”
Den fullmagt skall, när valförrättning slutad är, och stadsrätt, som
8
Hor till Constitutions-lJiskottets Memorial > N:o 36.
valdagen bestämt, sammanräknat alla inom districtet till det val afgifna
röster, genast uppsättas och af rätten underskrifvas, samt af rättens ordförande
ofördröjligen den valde tillsändas.
K a p. 3.
Om val å Landet.
19 §•
Till Riksförsamlingen välje landsbygden i riket, till hvilken ock räknas
köpingar, Ettlmndradesextiofem Riksdagsmän, efter den fördelningslängd,
som denna lag åtföljer.
20 §._
Hvart läns landsbygd varde delad i så många valdistricter, som talet
på dess Riksdagsmän är satt till. Om den delning förordne länets Pröfnings-comile.
Hvart valdistrict välje en Riksdagsman.
21 §.
För hvart gäll å landet åligge det den tjensteman, som mantalsskrifning
der förrättar, att å den i 11 §. utsatta tid sådan röstlängd, som den
§. säger, upprätta öfver dem, som i gället valrätt ega, så ock öfver det
röstetal, hvar och en der tillkommer.
Om efterrättelse, som dervid af gällets sista uppskattningslängd tagas
skall; om skyldighet att styrka förhållande ^ som af den längd ej upplyses,
ändå att valrätt derpå beror; och om den påföljd, uraktlåtande af den skyldighet
medför, vare ock lag, som i 11 §. sägs.
22 §.
Som serskildt gäll skall vid verkställande af denna lag anses:
1) Annex- eller kapell-socken, der inbyggarne äro tvåtusen eller flere.
2) Den del af gäll, som återstår, när socken afräknad är, som i 1
mom. sägs.
3) Landssocken, som eljest med stad är förenad till ett gäll.
4) Landsbygd, som med stad utgör en socken.
5) Sådan del af gäll, som är belägen i annat län, än det öfriga,
och antingen innesluter moderkyrkan eller ock utgör hel socken eller
mera.
Är
Hör till Cons ti t ut iöns-Utskottets Memorial, N:o 36.
9
Är del af gäll belägen i serskildt län, utan att såsom serskildt gäll,
efter hvad nu är sagdt, anses; förordne länets Pröfnings-comite,, huru den
del må för val, hvarom 25 §. förmäler, förenas med något inom länet
närgränsande gäll. Om röst-längds upprättande för sådan del vare lag,
som i 21 §. för gäll skild är.
23 §•
För gäll skall röstlängden å tid, som 12 §. säger, till kyrkoherden
insändas. Kyrkoherden late i sin närvaro den längd å allmän slämma
med gället granskas af dem, som i gället valrätt ega och utöfva må samt
tillslädeskommit.
Är med gället del af annat gäll förenad, som i slutet af 22 §. sagdt
är; varde ock för den del röstlängden till gällets kyrkoherde insänd och
på samma stämma, som nyss är sagd, granskad.
Om kallelse och tid till stämman; om huru anmärkning skall pröfvas
och antecknas, så ock röstlängd rättas; om underskrift af röstlängd och
protocoll; samt om den kraft, röstlängd eger, när den i stämman granskad
och underskrifven blifvit, vare lag, som i 12 §. sagd är för stad, der
stadsrätt ej finnes.
24 §.
Nu är röstlängd, hvarom i 21 och 22 §§. förmäles, så granskad och
underskrifven, som i 23 §. skiljs, varde då ofördröjligen af kyrkoherden
insänd till landshöfdingen, som den till länets Pröfnings-comite, öfverlemnar.
När Comiten fullgjort hvad 47 §. bjuder, jemföre den gällens röstetal
och länets öfriga förhållanden, och sätte sedan ut, huru många valmän
hvart gäll skall till riksdagsmannaval utse.
I hela länet varde samma röstetal lagdt till grund för rätt att en
valman utse. Det grundtal sätte Comiteen ock ut, dock ej öfver Ett hundrade
hela röster. Uppgår något gälls röstetal ej till det grundtal, vare
ändock de, som i det gället valrätt ega och utöfva må, berättigade att En
valman utse. Öfverskjuter röstetalet i ett gäll ett eller flera grundtal;
varde öfverskotlet utan afseende lemnadt, der det ej utgör mer än halft
grundtal: stiger det deröfver, vare såsom helt grundtal ansedt.
När Pröfnings-comiten härom förordnat, besörje landshöfdingen, det
röstlängden ofördröjligen varder till kyrkoherden återsänd med Comiteens
beslut om det antal valmän, gället utse skall.
Bih, till R. St. Prof. 1S46 j 3 Sami, 24 Haft, 2
10
Hor till Constitutions-Ulskotlets MemorialN:o 36.
25 §.
I hvart gäll skola de, som der valrätt ega och utöfva må, å allmän
stämma, sist en vecka förr, än riksdagsmannaval för valdistrictet hållas
skall, till deltagande i det val utse så många inom gället bosatta och lill
Riksdagsmän valbara valmän, sorn Pröfnings-comitéen utsatt. Suppleanter
för valmännen må ock, der de valberättigade så besluta, på samma
gång och på samma sätt utses.
Vid stämman före kyrkoherden ordet.
26 §.
Kallelse till stämman varde utlärdad af kyrkoherden och i gällets
kyrkor uppläst sist fjorton dagar före stämmodagen.
Är i gället kyrka, der gudstjenst ej hålles den dag, kallelsen uppläsas
borde, då skall i socknen, som till den kyrka ligger, ett exemplar af
kallelsen följande dag skyndsamt sändas från gård lill gård. Derom besörje
kronobetjeningen på presterskapets tillsägelse.
Kallelse för sådan del af gäll, sorn slutet af 22 §. förmäler, varde i
dess egen kyrka uppläst. Om kallelsens ditsändande drage den kyrkoher
de
försorg, sorn vid stämman skall ordet föra. Hålles i den kyrka ej
gudstjenst den dag, kallelsen uppläsas borde, vare om kallelsens kringsändande
i den delen af gäll lag, som förr är sagd.
27 §•
Efter upprop i den ordning, röstlängden visar, skola rösterna vid
valmannaval munteligen afgifvas af dem, som valrätt der vilja och må
utöfva; dock att kronofogde eller länsman ej må vid valet när vara, och
att så desse, som den förfall styrker eller utom gäller bor, må i förseg
ladt
omslag insända skrifven röstsedel. Ej må omslaget brytas, utan att
derå af insändaren egenhändigt skrifvet är, från hvem och till hvad val
röstsedeln sändes samt om rösten är till valman eller suppleant; ej heller
må röstsedel godkännas, der den lyder på annat tal af män, än då
skall utses, eller innehåller benämning, som origtig eller tvetydig är, eiler
som tillhörer person, den der, efter hvad kändt är, ej är valbar. Ej
heller må muntlig röst upptagas, som i afseende på personernas antal eller
på deras benämning innebär förseelse, sorn nu sagd är.
Framslälles vid valet anmärkning om någon i röstlängden upptagen
persons behörighet att rösta eller om minskning af valrätt, som i den
längd räknad är: sker det förr än han röstat, hvars rätt man klandra
Hor till Constitutions-Utskottets Memorialj N:o 36.
U
vill, varde anmärkningen genast pröfvad och beslut deröfver fatladt, på
sätt om anmärkning vid röstlängds granskning sagdt är: sker det sednare;
då må anmärkningen ej lill pröfning upptagas.
När omröstningen slutad är, då skall ordföranden rösterna sammanräkna
och utgången tillkännagifva. Protocollet varde sedan af kyrkoherden
och minst fem andre män, sorn vid valet röstat, om så många när
äro, underskrifvet; hvarefter det hos kyrkoherden förvaras skall.
28 §.
Valman vare den, sorn flesta rösterna vid valet erhållit, så ock, der
flera väljas skola, hvar som i röstetal närmare honom kommit, tills det
tal är fullt, sorn Pröfnings-comilen utsatt.
Hafva flera fått lika röstetal och är valet derigenom oafgjordt; ställe
kyrkoherde sig till efterrättelse, hvad 16 §. för stadsrätt i thy fall bjuder.
Nu är valman död eller hindrad att uppdraget antaga, och är suppleant
till; varde han ofördröjligen af kyrkoherden om förhållandet underrättad:
är suppleant ej till; varde ny valman utsedd, om tid dertill är.
Vet kyrkoherden, innan han förklarat valförrättningen slutad, att valman
död eller hindrad är; då skall till ledighetens fyllande ny omröstning
genast anställas.
29 §.
Utdrag ur protocollet skall kyrkoherden, när valförrättningen slutad
är, ofördröjligen hvar valman tillsända, att såsom fullmagt vid riksdagsmannavalet
företes.
Är suppleant vald; tillsände kyrkoherden ock honom sådant protocollsutdrag,
som nu är sagdt; utsatte ock, i hvad ordning han inträda skall,
der flere valde äro.
30 §.
Är valman hindrad att uppdraget antaga; sände ofördröjligen det erhållna
protocolls-utdraget till kyrkoherden åter, med uppgift om hindret.
31 §•
För hvart valdistrict å landet skall riksdagsmannaval förrättas å den
inom districtet belägna Tingsstad och af den ordinarie häradshöfding
i länet, som Pröfnings-comiteen vid länets delning i valdistricter förord
nät.
32 §.
Kallelse till riksdagsmannaval för valdistrict å landet skall valför
-
12
Hör lill Constilutions-Ulskoltets Memorialj N',o 36,
rättaren utfärda och i districtels kyrkor låta uppläsa sist fyra veckor före
valdagen, den val förrätta ren bestämmer.
Ät' kyrka, der gudstjenst ej hålles den dag, kungörelsen uppläsas
borde; gånge som i 26 §. skiljs. Lag samma vare om socken eller sockendel,
hvars kyrka utom länet ligger.
33 §.
1) När valförrättare å den utsatta valdagen gifvit de valmän, som å
stället finnas, tillkänna, det riksdagsmannavalet börjas; då skall livar valman
sin fullmagt förete och valförrättaren den granska.
2) Derefter anställes, till väljande af riksdagsman för districtet, omröstning;
livat vid hvar valman, som godkänd fullmagt företett, skall efter
upprop muntligen till protocollet uppgifva den persons namn, som
han väljer till districtets riksdagsman.
När omröstning slutad är, skall valförrättaren rösterna sammanräkna,
och gifve derefter valets utgång tillkänna.
3) Den vid omröstningen flesta rösterna erhållit, är för districtet vald
till riksdagsman. Hafva flera fått lika röstetal och är valet derigenom
oafgjordt, vare för valförrättaren lag, som i 16 §. för stadsrätt i thy
fall skiljs.
Får valförrättaren, innan han tillsagt, att förrättningen slutad är,
kunskap om laga skäl, hvarföre den valde ej vill elter ej kan uppdraget
antaga; varde till ledighetens fyllande ny omröstning genast anställd.
Skälets laglighet ege valförrättaren pröfva.
34 §■
1) Protocollet öfver riksdagsmannaval för valdistriet å landet skall af
valförrättaren och minst fem närvarande valmän underskrifvas.
2) Hvad i denna och 33 §. om valman säges, vare ock gällande om
suppleant, som i hindrad valmans ställe kommit tillstädes.
35 §.
Nu är man för valdistriet å landet vald till riksdagsman, och är ej
laga skäl kändt, hvarföre han uppdraget ej vill eller ej kan antaga; erhålle
då en så lydande fullmagt:
”Undertecknad, valförrättare i N. N. valdistriet af N. N. län, gore
veterligt, att vid i dag ansiälldt val N. N., på sätt protocollet närmare
utvisar, blifvit till riksdagsman utsedd för den tid, Lagen om val till
Hor till Constitutions-Utskottets Memorial, N'.o 36,
13
Riksförsamlingen i 3^ §., i (2) (3) momentet stadgar; hvarå detta länder
lill bevis och fullmagt. N. N. den — —”
Den fullmagt skall, när valförrättningen slulad är, genast uppsättas
och af valförrättaren underskrifvas samt ofördröjligen den valde tillsändas.
C a p. 4*
Allmänna stadganden om valen.
36 §•
A hvar femte lagtima Riksdag skall Riksförsamlingen den fördelningslängd
, som i 9 och 19 §§ omtalas, revidera och, der nödigt finnes, rätta.
Har Riksförsamlingen sådan rättelse beslutit, öfverlemne inom Mars
månads slut näst efter Riksdagens öppnande den rättade fördelningslängden
till Konungen, med anhållan om Hans stadfästelse.
Gillar Konungen rättad fördelningslängd, gifve det Riksförsamlingen
tillkänna, och lale längden, som bör tillsamman med denna lag varda
tryckt, uppläsas i Rikets kyrkor under loppet af Juni månad det år, den
till honom öfverlemnades.
När rättad fördelningslängd kungjord är, åligge vederbörande Pröfnings-comité
att vid nästa sammanträde* vidtaga de åtgärder, som i 20
och 3i §§. säges.
37 §■
Riksdagsmannaval skall ske:
1) i senare hälften af Augusti månad det år, då lagtima Riksdag
öppnas skall.
Valet gälle för den Riksdag, så ock för urtima, som derpå, förr än
annan lagtima Riksdag infaller, följer, der ej derom i 2 momentet särskildt
stadgas.
2) Då Riksförsamlingen till urtima Riksdag är sammankallad, af anledning
som Regeringsformens 5o, 5i , 52 och 53 §. säger, eller då Konungen
i kallelse till urtima Riksdag äskat, det nytt val till den Riksdag
allmänneligen ske skall.
Valet gälle för den Riksdag, hvartill kallelsen skett.
3) Då redan vald Riksdagsman antingen före Riksdag, der han uppdraget
utöfva skulle, eller under Riksdag, der han det utöfvat eller utöfva
bordt, är med döden afgången eller af laga förfall hindrad att upp
-
Hör till Constitations-U tskottets Memorial, N:o 36.
draget utöfva, eller det för annat laga skäl sig afsagt, eller ock måst detsamma
för valbarhets förlust eller valets ogillande frånträda.
Valet gälle för återstoden af den tid, hvarå den förut valdes fullmagt
lydde.
Inträffar ledighet, som nu är sagd, under Riksdag, sedan tre månader
efter dess öppnande förflutit; då må ej nytt val till den Riksdag anställas,
utan alt Riksförsamlingen det äskat.
3S §.
1) Riksdagsmannaval skall börjas klockan nio på förmiddagen, ske
för öppna dörrar och fortgå, ändå att en eller flere ulöfningen af sin valrätt
försummar.
2) Stadna stadsrätts ledamöter om fråga, som vid valet afgöras skall,
i olika meningar; gånge som i Rättegångs-balken skiljs om sådan Rätts omröstning
och beslut i civilt mål.
3) Framställes vid valet anmärkning, att någon, som i valet deltaga
vill, dertill är obehörig, eller om minskning i valrätt, som i stads röstlängd
beräknad är; och sker det förr, än den röstat, hvars rätt man klandra
vill; varde anmärkningen genast af den eller dem, somvalet förrätta,
pröfvad och godkänd eller ogillad. Framställes sådan anmärkning sednare
än sagdt är; då må den ej till pröfning upplagas.
39 §•
Ar kyrkoherde lagligen hindrad från sådan förrättning, som denna
lag honom ålägger; förordne dertill den, han helst vill, af dem i gället
valrätt ega och utöfva ina. Är kyrkoherde ej till eller förestår han ej sjelf
embete sitt; ege den, embetet förestår, rätt och pligt, sorn detta kapitel för
kyrkoherde stadgar.
40 §.
O Är någon, som riksdagsmannaval förrätta borde, från förrättningen
hindrad, eller är han ej till, då förrättningen utsatt är; förordne Hofrät
ten
den i hans ställe träda skall.
2) Är han uleblifven, då valtimman inne är, och är ej någon tillstädes,
som Hofrätten i hans ställe förordnat: är det val för landsbygd,
förordne då valmän, som tillstädeskommit, valförrättaren: är det val för
stad, der stadsrätt finnes, kalle valförrättare, som tillstädeskommit, annan,
att för tillfället i Rätten säte taga. Är det val för annan stad, förordne
de tio valberättigade, som främst i röstlängden stå tecknade och
tillstädes äro, den valet förrätta må.
Hör till Conslitulions-Uiskottets Memorial, N\o 36.
15
3) Skall kallelse till riksdagsmannaval utfärdas, och är den hindrad,
som kallelsen utfärda skulle, eller är han ej till; varde den skyldighet
uppfylld al den, emhetet förrättar.
4* §•
Protocoll öfver riksdagsmannaval och handling, som dertill hörer,
förvare stadsrätts ordförande eller annan domare, som valet förrättat.
Huru i vissa fall ett exemplar af protocollet skall från stad till Rätten
i annan stad sändas, är i i5 §. skiljdt.
42 §.
Nu är man vald till riksdagsman; vare då skyldig uppdraget antaga,
der han ej laga förfall häfver, eller före valet fyllt sextio år.
43 §.
1) Ej må man på en gång för flere valdistricter riksdagsman vara.
2) Är man i flere districter till riksdagsman vald, och är han i ett
dera
ska!tskrifven; vare då skyldig att det districts uppdrag antaga: i
annat fall bestämmer hail sjelf, från hvilketdera han uppdraget antaga
skall.
3) Falla vid sådant riksdagsmannaval, som 3y §. 3 mom. omtalar,
röster på den, som till samma Riksdag är af annat district vald, då skall
med de röster så förfaras, som lydde de på den der ej valbar vore.
44 §•
Hvar, som till riksdagsman är vald, men fullmagten ej antager, sände
den ofördröjligen lill den stadsrätt eller häradshöfding, som sädin
fullmagt för districtet skall underskrifva, in, med bevis om skälet, hvarföre
fullmagten ej antages.
Den sladsrätt eller häradshöfding pröfve, om skälet lagligt är. Finnes
det, gånge som i 3j §. för sådant fall stadgas.
45 §.
Underlåter embets- eller tjensteman att i stadgad tid och ordning taga
det i akt, som honom efter denna lag åligger; straffes efter omständigheterne
med böter, suspension eller tjenstens förlust.
46 §.
1) Gör embets- eller tjensteman försök att med lockande, tubbande
eller hot obehörigen verka på val, som i denna lag omtalas; eller köper
han eller säljer röst till sådant val, eller störer eljest friheten dervid;
miste embetet eller tjensten.
16
Hor till Constilutions-Uiskottets Memorial, N:o 36.
2) Gör det annan, bote från 5o till 5oo R:dr i det mynt, hvari böter
efter allmän lag räknas.
3) Den, som köpt eller sålt röst, som nu är sagdt, vare ock förfal
len
till den påföljd, 7 § stadgar.
Kap. 5.
Om Besvär.
47 §•
Vill man klaga öfver beslut, sorn vid röstlängds granskning fattadt
är, gifve inom åtta dagar efter den, då beslutet fattadt blef, till landshöfdingen
in sina till Pröfnings-comiteen ställda besvär.
Landshöfdingen fordre ofördröjligen förklaring in af den stadsrätt eller
kyrkoherde, som vid granskning när varit, så ock, der besvären annans
valrätt, än besvärandens, röra, af den, hvars rätt sålunda är ifråga
satt;
och tillställe Pröfnings-comiteen, när den sammanträder, alla handlingar,
som i målet ingifna äro.
Comiteen tage besvär och förklaringar under pröfning, afgöre frågan
och sände beslutet genom landshöfdingen genast till den domare eller
kyrkoherde, som röstlängden förvarar; och ligge domarens eller kyrkoherdens
vårdnad å, att rättelse, den Comiteen förordnat, varder i röstlängden
iakttagen.
Ej må ändring af Pröfnings-comitéens beslut i thy mål sökas.
Hvad om landshöfding och läns Pröfnings-Comité nu är sagdt, gälle
ock för Öfverståthållare i Stockholm och den stadens Pröfnings-comité.
Är Pröfnings-comité till, förordne Riksförsamlingen, hvilka i länen
och i Stockholm måge öfvertaga de göromål, denna lag Comiteen ålägger.
48 §•
Vill man öfver val, som i denna lag omtalas, eller öfver beslut, som
vid sådant val fattadt är, eller öfver annat, som dervid förelupit, anföra
besvär; gifve dem in till Riksförsamlingen sist dagen efter den, då Riksförsamlingen
vid den Riksdag, hvartill valet skedde, första gången sammanträdt,
som i Regeringsformens 62 §. sägs.
Hålles valet sednare än 3o dagar före Riksdagens öppnande, vare sista
tid till besvärens ingifvande trettionde dagen efter valdagen.
Ej må besvär, som nu sagde äro, anföras af annan, än den, som i
valet tagit del, eller dervid, under omröstning varit, eller genom beslut,
som då fattadt blef, från utöfning af valrätt blifvit utesluten.
Förslag
Hör till Consiilutions-Utskottets Memorial, N:o 36, 17
Förslag till För delning s-Längd
öfver Valdistricten till Riksförsamlingen.
(Folkmängden är i jemna tusental suppositionsvis beräknad för är i85o, efter den tillväxt, som visat
sig emellan i83o och 1840.)
1 k m ä n
Antal
Länens namn.
F 0
S 4
Riksdagsmän
Hufvudort
f
S?
för
•
på Landet.
i Städer.
Summa.
a -T3
p. p.
«>
e-T
O.
«
för
Stadsdistricten.
Stockholms
109,000.
5,000-
114,000.
/ •
\
1.
Upsala.
Upsala
82,000-
6,800-
88,800-
5*
i
Södermanlands . . .
109,000-
10,500-
119,500-
/ •
1.
Nyköping.
Östergöthlands . . .
192,000.
23,000-
21 5,000-
10.
2.
Norrköping.
Jönköpings
Kronobergs
148.000.
126.000.
8,000-
3,000-
156.000.
129.000.
8.
7.
}
1.
Jönköping.
Calmare
182,000.
12,500.
194,500.
9.
1.
Calmar.
Gottlands
39,000.
4,500.
43,500-
2-
1.
Wisby.
Blekinge
81,000.
19,000.
100,000.
5.
2-
Carlskrona.
Christianstads ....
167,000.
7,500.
174,500.
9.
1.
Christianstad.
Malmöhus
201,000.
29,000.
230,000.
10.
3-
Malmö.
Hallands
91,000.
7,000.
98,000.
6-
1.
Halmstad.
Götheborgs och Bohus
142,000.
29,500.
171,500-
8-
3.
Götheborg.
Elfsborgs
215,000.
10,000.
225,000.
10-
1.
Wenersborg.
Skaraborgs
180,000.
8,000.
188,000.
10-
1.
Mariestad.
Wermlands
195,000.
6,000.
201,000-
10.
1.
Carlstad.
Nerikes
120,500.
7,500.
128,000.
7.
1.
Örebro.
Westmanlands . . .
85,000.
11,000.
96,000.
6-
1.
Westerås.
Kopparbergs ....
134,000.
6,000.
140,000.
8.
1.
Fahlun.
Gefleborgs
100,000.
12,000.
O
O
O
Ct
tH
6.
1.
Gelle.
Wester-Norrlands . .
82,500,
4,500.
87,000.
5.
)
Jemtlands
47,000.
500-
47,500.
3-
i
Hernösand.
Westerbottens ....
57,000.
1,500.
58,500.
4.
1«
Norrbottens
46,000.
3,000.
49,000.
3-
)
Stockholms Stad .
86,000.
86,000.
10-
Stockholm.
Sinn m a
2,931,000.
[321,300.
3,252,300.
1 165-
35-
Anmärkning. Valdistricten för Städerna äro fördelade efter en ungefärlig beräkning af en
representant på 9000 innevånare; men för att bibehålla så mycket möjligt dästcicterna inom hela
Län, hafva afvikelser i några fall blifvit gjorda, helst som ett maximum af tre riksdagsmän för ett
Läns Städer, i jemförelse till maximum för landets, synes lämpligt.— Valdistricten för landsbygden
äro fördelade efter en ungefärlig beräkning af 18,000 innevånare för en representant. För att likväl
kunna minska districtens vidd för de glest bebodda trakterue af Riket, hafva undantag skett, och
ett maximum af tio riksdagsmän för de mest befolkade Länen ansetts tillfyllestgörande.
Bih, till R, St, Prot, 184S, 3 Sami, 24 Haft, 3
18
Hör till Constitutions-Utskolttts Memorial, Nio 36.
STy redaction af Kegerinssforraen.
(I de delar, som ega sammanhang med den föreslagna Representations-förändringen.)
48 §.
Svenska folkets representanter kallas Riksdagsmän, och utgöra Riksförsamlingen.
49 §.
Riksförsamlingen sammanträde till lagtima Riksdag livart tredje år,
den första helgfria dag i November månad.
Till urtima Riksdag äge Konungen att, när Han nödigt finnér, Riksförsamlingen
kalla. Ej må urtima Riksdag fortfara, sedan tid för sammanträde
till lagtima inne är.
50 §’
I den händelse, att Konungen utöfver tolf månader ur Riket bl ifver,
sammankalle interimsslyrelsen, genom Öppet Påbud, Riksförsamlingen till
allmän Riksdag, och låte kallelsen inom femton dagar efter berörde tids
förlopp uti hufvudstadens kyrkor samt, så fort ske kan, i de öfriga delar
af Riket kungöra. Sedan Konungen derom underrättad blifvit, men Han
ändock icke till Riket återkommit, tage Riksförsamlingen den författning
om Rikets styrelse, hvilken den nyttigast finner.
51 §.
Lag samma vare, om en Konungs sjuklighet fortfar af den beskaffenhet,
att Han längre tid än tolf månader med régeringSäiendena Sig
icke befattat.
52 §;
Då Konung dör och Thronföljaren ännu omyndig är, utfärda interimsstyrelsen
kallelse till Riksdag, hvilken kallelse inom femton dagar efter
Konungens död skall i hufvudstadens kyrkor och, så fort ske kan, i öfriga
delar af Riket kungöras. Riksförsamlingen skall, utan afseende på något
den aflidne Konungens testamente angående riksstyrelsen , på sätt
114 §, stadgar, förordna en, tre eller fem förmyndare, hvilka Regeringen
under Konungens minderårighet må i Hans namn, efter denna Grundlag,
föra.
53 §•
Skulle den olyckliga händelsen inträffa, att den Konungaätt, hvilkénj
arfsrälten tili Puket uppdragen är, på manliga sidan utginge, sammankalle
interimsstyrelsen Riksförsamlingen inom den i nästföregående §. stadga
-
Hör till Conslilulions-UlskoLtets Memorial, N:o 36,
19
de lid, efter den sista af nämnde Ätt regerande Konungens död. Riksförsamlingen
skall då ett nytt Konungahus utkora, med bibehållande af
Rikets grundlagar.
54 §’
Om, emot förmodan, interimsstyrelsen underläte att, i de fall, föregående
50, 52 och 53 §§. omförmäla, Riksförsamlingen genast sammankalla,
åligge deL Rikets Hofrätter att befalla dem, som skola förrätta riksdagsmannaval,
samt Dom-Capitlen dem, sorn vid valmannaval skola ordet
föra, att de val genast utsätta, på det riksförsamlingen må kunna sammankomma,
alt Rikets rätt iagttaga och skydda.
55 §.
Då Konung, omyndig Konungs förmyndare eller interimsstyrelse sammankallar
till urtima Riksdag, för hvilken nytt, allmänt val till Riksförsamlingen
ej eger rum, bör sammanträdet icke utsättas tidigare, än trettionde
dagen efter den, då kallelsen i hufvudstadens kyrkor kungöres.
Urtima Riksdag, sorn i 50, 51, 52 och 53 §§. omtalas, eller hvartill
Konungen äskat, det nytt val allmänneligen ske skall, bör ej kallas
till någon dag tidigare, än den femtionde, ej heller till någon sednare,
än den sextionde efter den, då kallelsen i hufvudstadens kyrkor
kungöres.
Riksdag, som på det i 54 §. omförmälda sätt blifvit sammankallad,
sammanträder å sextionde dagen efter den, då interimsstyrelsen sist bordt
kallelsen i hufvudstadens kyrkor kungöra låta,
' . 50 §'
Infaller tid till lagtima Riksdag inom fyra månader efter den dag,
då interimsstyrelse, enligt 50, 51, 52 eller 53 §§., sist bör urtima Riksdag
kalla, då kallas icke till urtima Riksdag. Återstå 75 dagar till den
i 49 §. utsatla dag, kungöre interimsstyrelsen, att de, som för nästinstundande
lagtima Riksdag till Riksdagsmän väljas skola före sistnämnde tid,
å viss dag sammankomma, dock icke tidigare, än trettio dagar efter den,
då kungörelsen i hufvudstadens kyrkor uppläses, ej heller före den tionde
dagen i September månad.
57 §.
Riksdag skall hållas i Rikets hufvudstad, utom i de fall, då fiendens
framträngande eller pest eller annat lika vigtigt hinder gör det omöjligt,
eller för Riksförsamlingens frihet och säkerhet vådligt. Konungen utsatte
20
Hör tilt Constitutions-Ut skottets Memorial, N:o 36.
då, i samråd med Riksförsamlingens Fullmäglige i Riksbanken och Riksgälds-Contoret,
en annan ort, dit Riksförsamlingen kallas.
58 §'
Uti de i 50 och 51 §§. upptagna fall, äfvensom vid inträffande minderårighet,
eller vid val till Konung eller tilt Thronföljare, anvises de
främmande sändebuden och deras medfölje någon, minst tio mil från valort
belägen vistelse; och må de ej återkomma, ej heller utländske sändebud
i landet inlåtas förr, än i de två först åberopade händelser om Riksstyrelsen
blifvit förordnadt, i den tredje den omyndige Konungens förmyndare
blifvit utsedd, eller i de båda sistnämnda, ett nytt Konungahus
blifvit utkoradt samt, då thronell ledig är, blifvit stadgadt, huru styrelsen
föras må, intill dess densamma af den valde Konungen emottages. Riksförsamlingen
förklare då förbudet hafva upphört.
59 §•
Riksdagsman njute, för resan till och ifrån riksdagsorten och för
vistandet derstädes, af statsmedlen ersättning efter de grunder, som å föregången
Riksdag blifvit bestämda.
60 §.
Underlåter valdislrict att ställa den eller de Riksdagsmän det bör
till Riksförsamlingen, vare förfallet till det vite, Riksförsamlingen bestämmer.
Försummar, ulan laga förfall, den Lill Riksdagsman är vald, att sig
till Riksdagen i rättan tid inställa, vare arfvode för den tid, lian uteblifvit,
förlustig, och bote derutöfver ett lika belopp. Med de vitén och böter
gånge sedan, som Riksförsamlingen förordnar.
61 §•
Riksdagsman skall, dagen efter den, som för Riksdagens sammanträde
är bestämd, sin fullmagt uppvisa inför den äldste af Högsta Domstolens
ledamöter, sorn icke af laga förfall hindras, samt Riksförsamlingens fullmägtige
i Riksbanken och Riksgälds-contoret. Den ledamoten och de Fullmäktige
skola inom tre helgfria dagar undersöka om fullmaglerne äro utfärdade
i den form, lagen om val till Riksförsamlingen i 18 och 35 §§.
stadgar. Riksförsamlingen eger derefter sin rätt förbehållen att pröfva,
så väl de anmärkningar, hvilka emot fulimagters form blifvit under ofvan
nämnde granskning gjorda, som ock alla andra frågor angående Riksdagsmans
behörighet, sorn blifvit dess pröfning underställda. Eger Kammaren
ej nödiga upplysningar, infordre sådane; äske ock, der så nödigt
Tior till Constitutions-Utskottets Memorial, N.-o 36,
21
finnes, undersökning vid laga Domstol, som ock bör alla frågor otn fållande
lill något i Lagen om val till Riksförsamlingen utsatt ansvar upptaga.
Den, som Riksdagsmannafullmagt uppvisat, utöfve derpå grundadl uppdrag,
oaktadt gjorda anmärkningar, lill dess den Kammare, han tillhörer,
om hans rätt ändtligt beslut fattat.
62 §•
Nu hafva Riksdagsmännen låtit undersöka sina fullmagter, på sätt
nästföregående §. stadgar; då skola de sammanträda och fördela sig i
tvenne afdelningar, den ena utgörande tre- och den andra två-femtedelar
af hela det fastställda antalet. Den förra afdelningen kallas första Kammaren,
den sednare andra Kammaren. Denna fördelning sker på det sätt,
att städernas Riksdagsmän för sig och landsbygdens för sig, under ordförande,
de förre af Stockholms stads äldste Riksdagsman, de sednare af den
äldste Riksdagsmannen från Upsala län, välja inom sig, först en femtedel
af hvarderas antal till andra Kammaren, samt derefter den andra femtedelen.
De öfriga utgöra första Kammaren.
63 §.
Hvarje Kammare håller sina sammankomster serskildt, och eger hvar
för sig samt inom sig, att för månad välja sin Talman och vice-Talman.
Intill dessa blifvit valde, skall den till lefnadsåren äldste Riksdagsmannen
i hvar Kammare föra ordet.
04 §•
Sedan de i nästföregående §. omtalade val vid Riksdagen första gången
blifvit verkställda, och inom åtta dagar efter den, som är till Riksdagens
början bestämd, öppne Konungen, eller, om Han regeringen icke
förer, Hans förmyndare eller den interimsstyrelse, som i denna grundlag
omtalas, Riksdagen, då Riksförsamlingen, sedan den gudstjenst bevistat,
uppträder å Rikssalen. Der före Konungen, eller, då Han är frånvarande
eller omyndig, eller Han så för godt tinner, Justitiae-Statsministern ordet,
och läte Riksförsamlingen afhöra berättelsen, om hvad sedan sist hållna
Riksdag uti Rikets styrelse sig tilldragit.
65 §.
Första Kammaren skall vid Riksdags början bland sina ledamöter utse
ett Gransknings-Utskott af tjuguålta ledamöter; så ock hvar af Kamrarne
välja tolf Riksdagsmän, att sammanträda såsom Riksförsamlingens
Pröfningsnämnd.
12
Hor till Constilutions-Utskoltets Memorial, N\o 36.
Gransknings-Utskottet skall granska, huru Statsrådets Ledamöter sitt
rådgifvare-kail utöfva t, för hvilket ändamål Utskottet eger att äska alla de
protocoll, som uti Statsrådet blifvit förda, utom dem, som angå ministeriella
ärenden och commandomål, hvilka endast i det, som rörer allmänt
kända och af Utskottet uppgifna händelser, må kunna fordras. Utskottet
skall jemväl granska Stats- och Riksgäldsverkens förvaltning, och under
nämnda granskning af Statsverket, för hvilken Utskottet skall ega tillgång
till alla Statsverkets räkenskaper och handlingar, efterse, huruvida
de gjorde eller förordnade utbetalningar af Statsmedlen icke öfvers tigit beloppet
af de hufvudtitlar, hvilka uti den af Riksförsamlingen sist uppgjorda
Statsreglering blifvit fastställda, och huruvida de äro grundade på
behörigen upprättade Stater eller Konungens med vederbörlig contrasignation
utfärdade anordningar, samt styr k La med behöriga qvittencer af dem,
som medlen emottagit. Med berättelse om verkställd granskning, så ock
med de förslag och hemslällanden, hvartill den kunnat föranleda, skall
Utskottet inkomma till första Kammaren.
Finner Utskottet under den granskning af protocollerne och Statsverkets
räkenskaper, som sagd är, att någon Statsrådets ledamot eller någon
för tillfället förordnad föredragande, elier den embetsman, som i
commandomål råd Konungen gifvit, uppenbarligen handlat emot Rikets
grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, eller
underlåtit att göra föreställningar emot sådane öfverträdelse!-, eller dera
vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning,
eller häfver den föredragande underlåtit att i de fall, som i 38 §. af denna
Regeringsform förutsättas, sin contrasignatron å Konungens beslut vägra,
då skall Utskottet lemna pröfningsnämnden delaf sin gjorda anmärkning,
så oek af de handlingar och grunder, hvarpå den sig stöder. Godkänner
Pröfningsnämnd anmärkning, förordne laga åtal af Justitias-Ombudsmannen.
Till alla Utskott, utom Gransknings-Utskottet, välje Kamrarne hvar
för sig ett lika antal ledamöter.
Stats-Utskotlet skall bestå af Trettiotvå ledamöter. Detta Utskott
tillhör att utreda, granska och för Riksförsamlingen uppgifva Statsverkets
och Riksgäldsverkets tillstånd och behof; att föreslå och i mål, för hvilka
Utskottet af Riksförsamling fått sig sådan magt uppdragen, sjelft gifva
föreskrifter om Riksgälds-Contorets förvaltning, samt dessutom att föreslå
bevillningens belopp och fördelning.
Flör lill Conslitulions-Utskotlels Memorial, N',o 36,
Banco-Utskottet skall bestå af Sexton ledamöter. Detta Utskott tillbör,
att öfverse Riks-bankens styrelse och tillstånd samt föreslå och, i
mål, för hvilka Utskottet af Riksförsamling fått sig sådan magt uppdragen.
, sjelft gifva föreskrifter om samma Banks förvaltning.
Lag-Utskottet skall bestå af Tolf ledamöter. Della Utskott tillhör
att granska Justilise-Ombudsmannens redogörelse, berättelser, embetsdiarier
och registratur för liden, sedan sista lagtima Riksdag, samt med utlåtande
deröfver till Riksförsamlingen inkomma. Utskottet skall oek utarbeta
de från endera Kammaren remitterade framställningar med förslag
till Grundlags-, Civil-, Criminal-, Krigs- eller Kyrko-lags förbättring.
Expeditions-Utskottet skall bestå af Sex ledamöter. Detta Utskott
tillhör alt under Riksdagen ombesörja Riksdagshandlingars tryckning samt att
till Kamrarnes justering uppsätta skrifvelser, som, enligt Riksförsamlingens
beslut, böra under Riksdagen utfärdas; den Statsrådets ledamot, Konungen
dertill förordnar, förbehållet, att i Utskottet öfvervara Riksdagsbeslutets
justering i de delar deraf, sorn röra Konungens yttranden.
Utskott må förstärkas med flere ledamöter, så ock annat Utskott tilbsättas,
än här sagdt är, då båda Kamrarne derom ense äro. Ej må dock
Gransknings-Utskolt eller Pröfnings-nämnd förstärkas.
66 §•
Äskar Konungen af Riksförsamlingen ett serskildt Utskott att med
Honom öfverlägga om ärende, som ej till något förr nämndt Ulskott hör
och Han pröfvar böra hemligt hållas, då skall sådant Utskott bestå af
Tolf ledamöter; ege dock ej magt att fatta beslut, utan endast att lill
Konungen afgifva yttranden öfver de mål, Konungen detsamma meddelar.
Ej må ledamot af Statsrådet eller i Högsta Domstolen eller Justitia
Canzleren, ej heller Justitiae-Ombudsmannen i Utskott eller val till Utskott
deltaga, ej heller någon, af hvilken Riksförsamlingen kan fordra redo
och ansvar, inväljas i Utskott, der redovisning för hans egna embelsåtgärder
kan förekomma; börande för öfrigt och i allmänhet iagltagas, att
Riksdagsman i mål, som personligen rör honom, väl må deltaga i öfverläggningeu,
men icke i beslutet.
68 §. .
I närvaro af Konung, omyndig Konungs förmyndare eller ledamot i
interims-styrelse må hvarken Riksförsamling eller dess Kammare, Nämnd
24
Hor till Conslitutions-Ulskotlets Memorial, N.o 36.
eller Utskott Öfverlägga eller besluta. Galle dock hvad i 66 §. säges för
det der omförmälda Utskott.
69 §•
Hvarken i Riksförsamlingen eller i någon af dess Kamrar eller Utskott
kan beslut fattas, der icke åtminstone tre femtedelar af ledamöterna
tillstädes äro, ej heller i Nämnd, som ej fulltalig är. Ledamot, sorn
tillstädes är, vare förpligtad att i omröstningen deltaga.
7° §•
Hvarje allmän fråga eller lagförslag skall först väckas i första Kammaren,
skriftligen, af någon dess eller andra Kammarens ledamot, eller
af Utskott, eller ock af Konungen.
Sedan utlåtande blifvit af Utskott medieladt, beslute derom förste
Kammaren med eller utan förändringar. Hvad första Kammaren sålunda
beslutat , sändes till andra Kammaren. Förenar sig andra Kammaren i beslutet,
vare det Riksförsamlingens beslut. Uppstå hos andra Kammaren
betänkligheter alt antaga första Kammarens beslut, återsändes det, och
meddele Kammaren de skäl, som anses hindra dess antagande i sin helhet
eller till någon viss del. Första Kammaren eger då antingen alt låta
dervid bero, eller att med eller utan förändring åter öfverlemna beslutet
till andra Kammaren. Då förslaget för andra gången blifvit i andra
Kammaren föredraget , men derifrån med afslag återsänd t, träde hela Riksförsamlingen
tillsamman och beslute. Till det beslut erfordras då två tredjedelar
af rösternas hela antal. Emellan hvarje sådan Kamrarnes och
Riksförsamlingens öfverläggning må alltid minst tre dagar förflyta.
71 §•
Ordningsmål må Riksförsamlingen eller den Kammare, det serskildt
rörer, genom flesta rösterna afgöra.
72 §•
Ej må förslag, som rörer annat än ordningsmål, antagas, innan det
är af Utskott beredt. Dock må Riksdagsmans framställning utan remiss
till Utskott nedläggas, när minst tre fjerdedelar af Kammarens tillstädesvarande
ledamöter derom ense äro.
Lika med ordningsmål anses Utskotts tillsättning eller förstärkning
eller förseende med serskildta uppdrag eller föreskrifter.
73J§-
Hör till Conslitulions-Utskottets Memorial, N.o 36,
52
Till besluls fattande, der ej denna Regeringsform annorlunda stadgar,
gore det tillfyllest, att minst hälften af de röstandes antal sammanstämmer.
Val skall ske med slutna sedlar. Annan omröstning må ske öppet
efter upprop, der ej ledamot sluten omröstning yrkar. Har öppen omröstning
fallit så ut, att irågan genom likhet i röstetal är oafgjord, vare
ogdd; sluten omröstning bl ifve då företagen.
Vid sluten omröstning skall, innan - sedlarne öppnas, en af dem un
dantagas
och förseglas.
Befinnes vid de öfrige rösternas uppsummering frågan, genom likhet
i röstetal, oafgjord, då skall den sedel öppnas, som undantogs samt med
de öfrige räknas. Är frågan afgjord, den undantagna sedeln förutan, då
skall den sedeln ouppbruten genast förstöras.
Om arbets-ordningen vid Riksdagen är i serskild lag stadgadt.
74 §■
Konungens framställning om Grundlags eller annan Lags stiftande eller
om annat mål, som Konungen under Riksdags lopp vill Riksförsamlingen
meddela, skall en Statsrådets ledamot till Förste Kammaren öfverlemna
och varde dervid fogade Statsrådets, så ock, i Grundlags- eller Lagfråga,
Högsta Domstolens yttranden; dock att Kammaren, der Statsrådets
yttranden skulle angå hemliga mål, endast kan förvänta del af sjelfva afeller
tillstyrkandet.
75 §•
Gör Riksdagsman framställning angående allmän fråga eller lagförslag
sedan Trettionde dagen tilländagått efter den, som är i Riksdagskallelse
till Riksdagens början bestämd; elen framställning må ej upptagas, der den
ej är föranledd af beslut, som under Riksdagen fattadt, eller ärende, sorn
derunder upptaget är, eller ock af händelse, som då inträffat.
76 §•
Statsråds-ledamot, som till Riksdagsman är valbar, vare berättigad
och, der Kammare det äskar, förpligtad att i Kammarens öfverläggning
deltaga och upplysning meddela; deltage dock ej i beslutet, der han ej är
Kammarens ledamot.
Bih. till R. St. Prot. 1846, 3 Sami, a4 Haft. 4
26
Hör till Conslitutioiis-Utikottets Memorial, N:o 36.
77. §•
tinner Utskott mål, som dit oiverlemnadt är, till ny frågas upptagande
föranleda, atla te sig derom till Förste Kammaren.
78 §•
Finnér Utskott sig behöfva af någon Konungens Embetsman eller af
aslmänt Verk, inhemta muntlig eller skriftlig upplysning, begäre genom
sin ordförande bos den Statsrådets ledamot, Konungen vid hvarje Riksdag
dertill förordnar, Konungens befallning till vederbörande, att den äskade
upplysningen lemna. Stats-Conioret vare dock skyldigt att, i Råga
om sjelfva redovisningen af medlen, alla äskade underrättelser utan såsådan
befallning meddela. Verk, som under Riksförsamlingens egen förvaltning
står, skall hos vederbörande Utskott, på dess begäran, skyndsamt
redovisa för allt, som Verket rörer.
Har Utskott erhållit tillstånd att af enskilda Svenska män infordra
upplysningar i samma mål, åiigge det hvar och en, som Utskottet i målet
frågor förelägger, att de frågor besvara.
79 §•
Alla i Riksförsamlingen och dess Kamrar hållna protocoller skola, så
tidigt ske kan, genom trycket ytgifvas till deras fullständiga innehåll, med
undanlag blott af sådant, som enskildt rör en Kammare. Konungens
framställningar, Utskottens utlåtanden samt de prolocolls-utdrag, genom
hvilka Kamrarne meddela hvarandra sina beslut, skola icke i prolocollerna
intagas, utan endast till sitt innehåll kortligen deruti anföras. Dessa
handlingar tryckas serskildt, såsom ett bihang till Riksförsamlingens protocoller
och utgifvas under Expedilions-Ulskotiets uppsigt.
So §.
Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utöfvas af Riksförsamlingen
allena vid allmän Riksdag.
8l §•
Vid hvarje Riksdag läte Konungen för Stats-Utskotlet uppvisa Statsverkets
tillstånd i alla dess delar, lill inkomster och utgifter, fordringar
och skulder. Skulle genom Traclater med främmande magter några medel
Riket tillflyta, skall för dem på lika sätt redovisas.
82 §•
Vid hvarje lagtima Riksdag läte Konungen, antingen då Riksdagen
enligt 64 §• öppnas, eller sist inom fjorton dagar derefter, till Riksför
-
Bör till Constitutions-Uiskottets Memorial, No 36.
27
samlingen framställa hvad, på grund af Rikets och Statsverkets tillstånd,
och behof, kan tarfva? utöfver de ordinarie inkomsterna och huru stort
belopp må genom bevillningar f\ lins.
Vill Konungen vid Ultima Riksdag sådan framställning göra, vare
oin liden lag samma.
. . 83 §;
Sedan Statsverkets behof blifvit af Riksförsamlingen godkända, ari vise
Riksförsamlingen dertill nödiga medel samt fastställe tillika, huru serskilda
summor skola Lill serskilda ändamål användas, och upptage dessa
summor under bestämda Hufvud-titlar uti Riksstaten.
34 §.
Dessutom böra, för oförutsedda händelser, tvänne serskilda tillräckliga
summor anslås och till utbetalning å Riksgäldscontoret anvisas: den
ena att vara tillgänglig, då Konungen till Rikets försvar eller andra högst
vigtiga och angelägna ändamål, sedan hela Statsrådets tankar deröfver blifvit
inhemtade, finnér den vara oundvikligen nödig: den andra att, vid
infallande krig, af Konungen lyftas, sedan Han liela Statsrådet hört och
Riksförsamlingen sammankallat. Ej må Riksförsamlingens förseglade anordning
å sistnämnde summa brvtas, ej heller summan af Fullmägtige i
Riksgälds-conloret ulbetalas förr, än Riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens
kyrkor vederbörligen kungjord.
85 §.
Till bevillningen räknas Tull- och Accismedlen, Postmedlen, ChartceSigi
1 laLae-afgiften , Husbehofsbränneri-medlen, samt hvad Riksförsamlingen
dessutom serskildt såsom bevillning fastställer. Ej må någon allmän afgift,
af hvad namn och beskaffenhet den vara må, utan Riksförsamlingens samtycke
kunna förhöjas, tullen å inkommande och utgående spanmål allena
undantagen. Ej heller må Konungen Statens inkomster förpakta eller,
till vinning för Sig och Kronan eller enskilda personer och corporalioner,
några monopolier fastställa.
86 §.
Alla afgifter, som Riksförsamlingen under de i nästföregående §. nämnda
titlar beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp
ny bevillning af Riksförsamlingen fastställd blifver.
87 §•
Så väl Rikets ordinarie statsmedel och inkomster, som det belopp
28
Hor till Constilutions-Utskotlets Memorialj N:o 36.
Riksförsamlingen af bevillningsmedel lill Statsverket anslagit, vare under
Konungens disposition, att till de of Riksförsamlingen pröfvade behof och
efter den upprättade staten anordnas.
88 §.
Dessa medel må icke användas annorlunda, än fastsläldt blifvit; varande
Statsrådets ledamöter ansvarige, om de låta afvikelse derifrån ega
rum, utan att till protocollet föreställning deremot göra, samt anföra hvad
Riksförsamlingen i denna del förordnat.
Skulle Gransknings-Utskotlet finna, att, emot Riksförsamlingens beslut,
de till någon hufvudlitel anslagne summor blifvit dragna till andra
ändamål än dem, som under samma hufvudlitel höra, eller att något af
Riksförsamlingen faststäldt anslag blifvit öfverskridet, skall Utskottet emot
den embetsman, som sådan anordning eonlrasignerat, förfara på sätt denna
Grundlag stadgar.
Skulle åter anledning förekomma, att emot någon för Stats-utgifterna
redovisande tjensteman i laglig ordning yrka ansvar, må det hos Konungen
kunna amnälas; men ej må sådan tjensteman personligen inför Utskottet
eller Riksförsamlingen eller någon af dess Kamrar lill ansvar ställas,
ej heller Utskottet i klander af Konungens gjorda anordningar ingå.
s9 5.
Riksgälds-Contoret förblifver under Riksförsamlingens styrelse och inseende,
så att det ostördt må förvaltas af de Fullmägtige, som Riksförsamlingen
dertill förordnat, och efter de föreskrifter, hvilka den antingen
sjelf, eller genom Stats-Utskottet, meddelat.
Emedan Svenska folket genom sina representanter åtagit sig ansvara
för den gäld, Contoret ombesörjer, åligge det Riksförsamlingen, sedan
Stats-Utskottet öfver Contorets tillstånd och behof sig utlåtit, att anvisa
de medel, hvilka för betalande af denna gäld, till ränta och hufvudstol,
oumbärliga finnas, så att Rikets credit varder bibehållen och vårdad.
9° §•.
Ej må något Konungens ombud i Riksgälds-Contoret bevista Fullmägtiges
sammankomster oftare, än då Fullmägtige åstunda att med honom
öfverlägga.
91 §•
De till Riksgälds-verket hörande och dit anslagne medel må icke
under någon förevändning eller med något vilkor derifrån ryckas eller
Hör till Conslitulions-Utskollets Memorial, N\o 36,
29
användas till andra behof, än Riksförsamlingen bestämt. Allt förordnande,
som deremot strider, vare kraftlöst.
92 §•
Riksbanken förblifver under Svenska folkets egen garanti och dess
representanters vård, så att den ostörd må förvaltas af de Fullmägtige,
Riksförsamlingen dertill förordnat, efter de ordningar, stadgar och reglementen,
hvilka redan gälla eller af Riksförsamlingen fastställde blifva;
egande Riksförsamlingen allena rätt, att genom Banken utgifva sedlar,
som för mynt i Riket må erkännas.
93 §.
Ej må ny pålaga eller utskrifning af manskap, eller af penningar eller
varor påbjudas, fordras eller uppbäras, utan att Riksförsamlingen der
till
gifvit sitt fria ja och samtycke, i den ordning, som förr är sagd.
94 §•
Konungen ege ej magt att fordra någon annan gärd, till utförande af
ett uppkommet krig, än det sammanskott af födande varor, som uti en
landsort kan blifva erforderligt till krigsfolks underhållande under tåg
eller marche, när de serskilda orter, der detta tåg sker, icke förmå trupperna
med nödigt uppehälle förse. Denna gärd skall genast med penningar
af statsmedlen de levererande betalas efter de fastställda markegångspris
och med förhöjning deruti till hälften af deras belopp. Den må icke
äskas för trupper, som å någon ort äro förlagda, eller under krigsrörelser
nyttjas, då trupperne böra utur dertill samlade magasiner eller förråd
med deras behof varda försedda.
95 §•
De årliga markegångs-taxorna skola upprättas genom läns-ombud,
nämnda på det sätt, Riksförsamlingen stadgar. Hvad desse fastställa, tjene
till efterlefnad, så vida ej ändring deruti i behörig ordning sökes och
vinnes. , ,
96 §•
Utom Riksförsamlingens samtycke, kan Konungen icke låna in- eller
utrikes göra eller Riket med ny gäld belasta.
97-
Kungsgårdar eller kungs-ladugårdar, med dertill lydande hemman och
lägenheter, kronoskogor, parker eller djurgårdar, krono- eller stall-ängar,
30
lior till Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 36.
kronans fisken eller öfriga lägenheter, må Konungen icke utan Riksförsamlingens
samtycke genom försäljning, förpantning eller gåfva, eller på
annat sätt kronan afhända. De skola förvaltas efter de grunder, Riksförsamlingen
derom föreskrifver; dock att de personer eller menigheter, som
efter förut gällande författningar, sådana Kronans tillhörigheter innehafva
eller nyttja, må njuta laglig rätt derå tillgodo, samt att odlingar eller
odlingsbar mark å kronoskogarne må i vanlig ordning, efter nuvarande
eller framdeles blifvande författningar, kunna till skatte säljas.
98 §■
Ej må någon del af Riket kunna derifrån söndras, genom försäljning ,
förpantning eller gåfva eller å annat dylikt sätt.
^9 §•
Ingen förändring i Rikets mynt till skrot eller korn, det vare sig
lill töihöjning eller afslag, må ega rum utan Riksförsamlingens bifall;
Konungens rätt att låta slå rnynL dock oförkränkt.
100 §'
Krigsmagten till häst och fot, så väl som båtsmannahållet af rolering
och indelning, förbi ifve vid de med landet och städerna upprättade
c intrader och indelningsverk, hvilka till deras hufvudgrunder skola
orubbade vara, intill dess Konungen och Riksförsamlingen finna nödigt
någon ändring deruti samfäldt att göra; kunnande ingen ny eller tillökad
rotering, utan genom Konungs och Riksförsamlings sammanstämmande beslut,
tillkomma.
101 §.
Grundlag kan icke stiftas, ändras eller upphäfvas, utan Konungens
och två lagtima Riksdagars sammanstämmande beslut.
Enär Lag-Utskottet vid lagtima Riksdag yttrat sig öfver hvad Konungen
i sådant afseen le efter Statsrådets hörande föreslagit, eller tillstyrkt
bifall till Riksdagsmans derom gjorda framställning elier sjelft, med
stöd at 77 §., väckt dylik fråga, skall Riksförsamlingen, på sätt 70 §.
förmår, deröfver besluta; hvarvid iagilages, att ändring i Konungens förslag
hvarken i Utskott eller Kamrarne, hvar för sig eller samfäldt, får
ega rum.
Om förslaget icke godkännes, vare frågan förfallen, hvarom anmälan
göres hos Konungen, der Ilan frågan väckt.
Godkännes förslaget, varde det vid nästa lagtima Riksdag föredraget
Tior till Conslitulions-UlskoLLets Memorial, N',o 3o.
31
i Riksförsamlingen, till bifall eller förkastande, utan alt ändring deri må
kunna göras. Blifva dä två tredjedelar af Riksförsamlingens ledamöter
eniga oin dess antagande, anses Riksförsamlingen hafva detsamma antagit:
O O ' O o 7
eljest förfalle frågan.
Förfaller hvilande beslut, som grundar sig på Konungens framställning;
varde Han derom underrättad.
Ej må det slutliga afgörandet uppskjutas, utan att Konungen och båda
Kamrarne, hvar för sig, till uppskofvel samtyckt.
Antager Riksförsamlingen det hvilande förslaget, bl i f ve, om Konungs
framställning derigenom bifallen är, Konungen derom underrättad; men,
örn framställningen icke af Konung är gjord, underställes beslutet Konungen,
som deröfver, innan Riksdagen åtskiljes, bör inhemta bela Statsrådets
tankar och meddela Riksförsamlingen Sitt bifall eller de orsaker, för hvilka
lian beslutet icke kunnat godkänna.
Hvad till ändring af Grundlagarne, uti nu föreskrifeen ordning,
Riksförsamlingen beslutat och Konungen gillat, eller Konungen föreslagit
och Riksförsamlingen antagit, ege kraft af Grundlag.
102 §.
Ej må någon för framtiden gällande förklaring af Grundlag stadgas,
utan på det sätt, som enligt nästföregående §. vid ändring i sådan lag
iagttagas bör. Efter sin ordalydelse skall Grundlag i hvarje serskildt fall
tillämpas.
103 §.
Såsom Grundlagar skola anses denna Regeringsform, Successions-ordningen,
Tryckfrihets-lagen och Lagen om val till Riksförsamlingen.
104 §.
Med tryckfrihet förstås hvarje Svensk mans rättighet att, utan några
af den offentliga magten i förväg lagda hinder, utgifva skrifter, att sedermera
endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och
ali icke i annat fall kunna derför straffas, än om detta innehåll strider
emot tydlig lag, gifven att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän
upplysning. Alla handlingar och protocoller i hvad mål som helst,
de protocoller undantagna, som uti Statsrådet och hos Konungen i minisleriella
ärenden eller commandomål föras, må ovilkorligen genom trycket
kunna ut gifvas. Ej må tryckas Banco- eller Riksgälds-verkens protocoll
och handlingar, rörande ärenden, hvilka böra hemliga hållas.
32
Hör lill Conslitulions-Utskoltels Memorial> N--o 36,
105 §.
Riksförsamlingen eger gemensamt med Konungen magt att stifta allmän
Civil- och Criminal- samt Kyrko-lag, och att sådan förut stiftad lag
förändra och upphäfva.
Under Civil- och Criminal-lag förstås äfven de delar af Krigs-lagar
och Föi fattningar rörande krigsväsendet, som ega tillämpning till medborgare
utom krigs-staten.
Ej må Konungen utan Riksförsamlingens samtycke, och icke Riksförsamlingen
utan Konungens, någon ny lag göra eller gammal afskaffa.
Aflåter Konungen till Riksförsamlingen framställning om ny lags stiftande
eller till gammal lags upphäfvande eller förändring, då eger Riksförsamlingen
att deröfver, på sätt 70 §. stadgar, besluta och meddela
Konungen sitt samtycke eller afslag.
Antager Riksförsamlingen ett förslag, som icke af Konung blifvit
faststäldt, underslälles Riksförsamlingens beslut Konungen, som eger att
gilla det eller, om Han ej finner det ordagrant antagligt, meddela Riksförsamlingen
de orsaker, för hvilka Han icke kunnat beslutet godkänna.
Kan Konungen icke förr, än Riksförsamlingen åtskiljes, fatta och meddela
Sitt beslut, vare han oförhindrad att, före nästföljande Riksdags öppnande,
förslaget ordagrant bifalla och kungörelse derom utfärda. Sker det ej,
anses förslaget hafva förfallit, och meddele Konungen när nästa Riksdag,
på sätt 64 §. säger, öppnas, de orsaker, för hvilka Han beslutet ej kunnat
godkänna.
Vill Konungen till Riksförsamlingen aflåta framställning, som i denna
§. omtalas, eller har Riksförsamlingen underställt Konungen ett af Församlingen
antaget förslag, inhemte Konungen, innan Han Sitt beslut fattar,
Siatsrådets och Högsta Domstolens yttrande.
106 §:
Med förklaring öfver Civil-, Criminal- eller Kyrko-lag förhålles, som
med sådan lags stiftande. De förklaringar, som till svar på inkomna förfrågningar
om Lagens rätta mening, Konungen genom Dess Högsta Doms
ol emellan Riksdagarne gifver, kunna af Riksförsamlingen ogillas, hvarefter
de icke längre vare gällande eller af Domstolarne iagttagas eller åberopas
må.
107 §.
Inom Riksförsamlingen må, på sätt 70 oeh 77 §§. omförmäla, frågor
väckas
lior till Conslilulions-Ut skottets Memorialj N\o 36.
33
väckas om stiftande, förändring, förklaring eller upphäfvande af lagar eller
författningar, som Rikets allmänna hushållning eller grunderna för allmän
inrättning röra. Riksförsamlingen ege dock i dessa mål endast att
framställniugar och önskningar hos Konungen anmäla.
Vill Konungen åt Riksförsamlingen öfverlemna att gemensamt med
Honom något afgöra, som Rikets allmänna styrelse rörer, då förlares dermed
på det sätt, som angående lagfrågor är stadgadt.
108 §.
Riksförsamlingen eger rörande hvilket ämne som helst rätt att besluta
och till Konungen öfverlemna framställningar och önskningar, å hvilka
Konungen, under iakttagande af Rikets Grundlagar gör det afseende, Han
för riket nyttigt finner.
109 §.
Under Riksförsamlings, dess Kammares, Nämnds eller Utskotts öfverläggning
och pröfning må icke uti något annat fall eller på något annat
sätt, än denna Grundlag bokstafligen föreskrifver, komma frågor om
embets- eller tjenstemäns till- och afsättande, regerings- eller domaremagternas
beslut, resolutioner eller utslag, enskilta medborgares eller corporationers
förhållanden, eller verkställigheten af någon lag, författning
eller inrättning.
110 §.
Ej må vid sluten omröstning, sorn i denna lag är sagd, röstsedel
gälla utan att den är enkel, sluten, hoprullad, omärkt och, der omröstning
angår val af personer, fri, så väl från all tvetydighet i anseende till
personernas namn, som från oriktighet i anseende till deras antal.
Ej må sammankomst, som för val utsatt är, upplösas förr, än dess
hela ändamål uppfyldt är. När utgången befinnes oafgjord derigenom att
tvänne eller flere erhållit lika röstetal, afgöre antingen lottning eller
skiljeröstning, allt efter som serskildt är stadgadt. Vid val, der lottning
eger rum, galle högsta röstetal, ändå att det ringare är, än 73 §. säger.
lil §.
Vid skiljeröstning upptage valsedel icke annat namn än å personer
mellan hvilka skiljas skall; ej heller annat antal, än som då utses bör.
Innan valsedlarne öppnas, skall en af dem förseglad afläggas. Är utgången
den förutan afgjord, varde den sedel ouppbruten förstörd. Är utgån
Bih.
lill R, St. Prot. i843, 3 Sami. 24 Haft. 5
lii
Hör till Conslitutions-Uiskottets Memorial, N:o 36.
gen oafgjord genom ny likhet i röstetal, då skall den förseglade valsedeln
öppnas och med de öfriga räknas. Blifver frågan ändå oafgjord, anställes
ny skilje,röstning, intill dess valet är fulländad t.
112 §•
När stadgadt är, att sammanstämmande röster fordras till minst hälften
af de röstandes antal, uppgifve hvarje väljande först, genom sådan
valsedel, som i 110 §. omtalas, erforderligt antal af män, som han anser
förtroendet värdiga. Falla dervid rösterna till mer än hälften af de
röstandes antal, på en eller flera, vare den eller de behörigen valde.
Blifver vid denna första valåtgärd ej det antal utsedt, som väljas bör, sker
med tryckta sedlar, märkta med vald och letfiCi vald, serskild omröstning
öfver hvardera af dem, som röster erhållit, men icke valde blifvit;
och blifve då först röstadt öfver den, som näst honom blifvit af de
flesta kallad, och så vidare. Hafva tvänne eller flere blifvit kallade af
lika många, företages först för hvarje sådan likhet en eller flera skiljeröstningar
med ett namn på valsedeln, så att hvarje ordningsrum serskildt
bestämmes. När uti sålunda fastställd ordning omröstningarne företagas,
blifve, vid hvar och en sådan, en förseglad röstsedel aflagd, som uleslutes,
om den ej, i anseende till lika röstetal, är nödig, för att afgöra utgången.
Valförrättningen upphöre, när VOld vunnit vid så mångå serskilda omröstningar,
att valets ändamål uppfyldt är. Har fclLC VitlsS vunnit
vid så många, att, sedan samtliga blifvit slutade, någon del af nämnde
ändamål ännu ej är uppfylld, blifve valförrättningen genast, i afseende på
denna del, förnyad; och galle vid sådan ny valförrättning flesta rösterna,
utan afseende på, om halfva antalet af de röstande sammanstämt; dock
må ej röstas på andra, än som vid ofvannämnde föregående omröstningar
fått röster, men ej valde blifvit, ej heller vid lika röstetal lottning
ega rum.
113 §•
Val till Konung eller Thronföljare förrättas af Riksförsamlingen, på
det i 112 §. föreskrif ne sätt.
Är ingen till timonen arfsberättigad Prins, och har Konungen sammankallat
urtima Riksdag till Thronföljare-val, eller har Konungaätt på
manliga sidan utgått, och Riksförsamlingen antingen enligt 53 §. eller enligt
den 54 §. blifvit sammankallad, ege i första fallet Konungen, och i det
andra interims-styrelsen, att inom åttonde dagen efter den, då Riksdagen
Hor till Constitutions-Utsliottets Memorial, N\o 36.
35
å Rikssalen öppnad blifvit, afgifva till Riksförsamlingen förslag om thronföljden;
äfvensom i alla dessa fall hvarje Riksdagsman inom samma tid
samma rätt. Har lagtima Riksdag varit så nära förhanden, som i 56 §.
säges, eller är den samlad, när Konungaätt på manliga sidan utgår, bestämme
Riksförsamlingen, i öfverensstämmelse med den i 144 §. omförmälda
Riksakt, den dag, hvarifrån den ofvannämnde åttonde dagen skall
räknas.
Riksförsamlingen utsatte valdagen, men icke sednare, än den tolfte
dagen efter den för förslagens aflemnande fastställda.
114 §.
Sammankallas Riksförsamlingen, antingen enligt 52 §. eller enligt 54
§., till förordnande om förmyndarestyrelse fm omyndig Konung, ege i
förra fallet Rikets interimstyrelse, att, inom åttonde dagen efter den, då
Riksdagen å Rikssalen öppnad blifvit, afgifva bill Riksförsamlingen förslag
om förmyndare-styrelsen, och i begge fallen hvarje Riksdagsman inom
samma tid samma rätt. Har lagtima Riksdag varit så nära för handen,
som i 56 §. säges, eller är den samlad, när Konung dör och Thronföljare
omyndig är, bestämme Riksförsamlingen, i öfverensstämmelse med den i
144 §. omförmälda Riksakt, den dag, hvarifrån den ofvannämnde åttonde
dagen skall räknas.
Riksförsamlingen välje sedermera, inom två dagar efter den för förslagens
aflemnande fastställda dagen, sextiofyra bland sina ledamöter till
en Nämnd, som inom fem dagar efter sitt sammanträde afgör frågan om
förmyndarnes antal, samt likaledes inom fem dagar efter den, då antalet
bestämdt blifvit, väljer förmyndare, på sätt 112 §. föreskrifver. Uppgifve
rlock hvarje valman vid första valåtgärden en man mer, än det föreskriflta
antalet. Befinnas härvid röster till mer än hälften af de röstandes antal
hafva tillfallit flere, än som väljas må, uteslute då minsta röstetalet
eller skilje röstning, om, lika röster äro.
115 §•
När Riksförsamlingen, enligt 50 eller 51 §§., förordnar om Riksstyrelsen,
förfares på lika sätt, som i nästföregående §. är för Konungens omyndighet
stadgadt.
116 §.
Riksförsamlingen skall vid hvarje Riksdag förordna en för lagkunskap
och utmärkt redlighet känd man, att, såsom dess ombud, efter den
36
Hör till Constitutioris-Utskottets Memorial, N:o 36.
instruction, Riksförsamling för honom utfärdat, hafva tillsyn öfver lagarnes
efterlefnad af domare och embetsman, samt att vid vederbörliga domstolar
i laga ordning tilltala dem, som uti sina embetens utöfning af väld,
mannamån eller annan orsak någon olaglighet begå, eller underlåta att sina
embetspligler behörigen fullgöra. Vare dock han i all måtto underkastad
samma ansvar och pligt, som allmän lag och rättegångsordning för actorer
utstaka.
Denne Embetsman, som Riksförsamlingens Justitias-Ombudsman kallas,
njute så väl under, som emellan Riksdagarne samma säkerhet för sin
person och tjenstebefattning, som genom 139 §. för Riksdagsmän i allmänhet
stadgad är, och varde under sin tjenstetid, och intilldess han från
Embetet skiljes eller till utöfningen af sin förut innehafda beställning återträder,
i alla afseenden lika med Konungens Justiliae-canzler ansedd.
117 §■
Val till Justitiae-On|budsman förrättas på det i 112 §. föreskrifna
sätt af Riksförsamling^, hvilken äfven, på nästa helgfria dag, efter
samma grunder utser en man af de egenskaper, som hos Justitias-Ombudsmannen
erfordras, alt honom efterträda, ifall han, innan den nästföljande
Riksdagen, skulle med döden afgå.
I händelse Justitise-Ombudsmannen vid samma Riksdag, under hvilken
han blifvit vald, afsäger sig det erhållna förtroendet, eller med döden
afgår, skall Riksförsamlingen i Embetet genast insätta den man, som
till hans efterträdare utsedd är. Skulle sådan utsedd efterträdare, under
påstående Riksdag, afsäga sig det erhållna förtroendet, eller i JustitieeOmbudsmans-Embetet
insättas, eller med döden afgå, utväljes, på ofvan
stadgade sätt, en annan behörig man i hans ställe. Inträffar något
af dessa fall emellan Riksdagarne, skall Riksförsamlingens rätt härutinnan,
genom dess Fullmägtige i Riks-Banken och Riksgälds-Contoret
utöfvas.
118 §.
Riksförsamlingens Justitiaj-Ombudsman må, när han det nödigt anser,
kunna öfvervara Högsta Domstolens, Nedre Justitias-Revisionens, Hofra tternas,
Collegiernas eller i deras ställe inrättade Verks och alla lägre
Domstolars öfverläggningar och beslut,, dock utan rättighet att sin mening
dervid yttra, samt ega tillgång till alla Domstolars, Collegiers och
Embetsyerks protocoller och handlingar. Konungens Embelsmän i all
-
Hör till Constitutions-Vlskottets Memorial t N:o 36,
37
mänhet vare skyldige alt lemna Jusliliae-Ombudsmannen laglig handräckning,
samt alla Fiscaler, att medelst actioners utförande honom biträda,
då han det äskar.
119 §.
Jnstitioe-Ombudsmannen åligge, att vid hvarje Riksdag till Riksförsamlingen
aflemna en allmän redogörelse för sin förvaltning af det honom
förtrodda Embete, samt deruti utreda lagskipningens tillstånd i Riket,
anmärka lagarnes och författningarnes brister och uppgifva förslag lill deras
förbättring. Emellan Riksdagarne kungöre han årligen genom trycket
ett Utlåtande öfver dessa ämnen. Serskildt uppgifve han ock vid hvarje
Riksdag tiil hvad åtgärd hvart och ett af nästföregående Riksförsamlings
beslut, framställningar föranledt. Ställe han sig för öfrigt den af Riksförsamlingen
för honom utfärdade Instruclion till efterrättelse.
120 §.
Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens
Högsta Domstol eller af dess ledamöter en eller flera funnes hafva af egennytta,
vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att derigenom någon,
emot tydlig lag och sakens utredda och behörigen styrkta förhållande,
mistat eller kunnat mista lif, personlig frihet, ära och egendom, vare
Riksförsamlingens Justitiae-Ombudsman pligtig, äfvensom Konungens Justitiae-Canzler
berättigad, att vid den Rikets Domstol, som här nedanföre bestämmes,
den felaktige under tilltal ställa, samt till ansvar efter Rikets
lag befordra.
121 §.
Denna domstol, som Riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af Presidenten
uti Konungens och Rikets Svea Hofrätt, hvilken deruti före ordet,
Presidenterna uti alla Rikets Collegier, Fyra de äldste Statsråd, Högste
Befälhafvarén öfver de i hufvudsladen tjenstgörande trupper, Högste
närvarande Befälhafvare!! för den vid hufvudstaden förlagda eskadern af
Konungens flotta, t vänne de äldsta Råd i Svea Hofrätt och det äldsta Råd
i hvarje af Rikets Collegier. Då* antingen Justiliae-can/deren eller JuslititeOmbudsmannen
finner sig befogad att Högsta Domstolen samfäldt eller
serskilde dess ledamöter inför Riksrätten tilltala, aske han hos Presidenten
i Konungens och Rikets Svea Hofrätt, såsom Riksrättens ordförande,
laglig kallelse å den eller dem, sorn skola tilltalas. Presidenten i Hofrätten
foge derefter anstalt om Riksrättens sammanträde, för att kallelsen
utfärda och målet vidare i laglig ordning behandla. Skulle emot förmo
-
38
Hör lill Constilutions-Utskottets Memorial, N:o 36.
dan han detta underlåta eller någon af de öfrige förenämnda embetsman
undandraga sig att uti Riksrätten deltaga, stånde de, för en sådan uppsåtlig
försummelse af deras embetspligt, till lagligt ansvar. Hafva en eljer
flere af Riksrättens ledamöter laga förfall, eller finnes emot någon af
dem laga jäf, vare ändock Rätten domför, om tolf personer deruti sitta.
Är Presidenten i Hofrätten af laga förfall eller jäf hindrad, företräde dess
ställe den äldste i tjenst varande Presidenten. Denna domstol, sedan
ransakningen fulländad är, och domen efter lag fälld, skall densamma
för öppna dörrar afkunna. Ingen håfve magt att sådan dom ändra, Konungen
dock obetaget att göra nåd, hvilken likväl icke må sträcka sig lill
den dömdes återinsättande i Rikets tjenst.
122 §.
Vid hvarje Riksdag skall Riksförsamlingen välja Fyratioåtta bland sina
ledamöter till en nämnd för att döma, huruvida Högste Domstolens
samtlige ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga kall bibehållas,
eller om visse af dem, utan bevisligen begångna fel eller brott, hvarom
nästföregående §. handlar, likväl kunde anses böra ifrån utöfningen af
Konungens domsrätt skiljas. Denna Nämnd träde samma dag, den blifvit
vald, tillsamman. På det sätt, som för omröstningen inom Riksförsamlingen
är i allmänhet stadgadt, röste samtlige ledamöterna, man för
man, olver den frågan: skall omröstning anställas till uteslutande af någon
bland Högsta Domstolens ledamöter? Besvaras denna fråga enhälligt
eller al de liesta med Nej, blifve då Högsta Domstolens samtlige ledamöter
bibehallne. Äro lika mångå Ja och Nej, eller hafva flere besvarat
frågan med Ja, uppgifve livar och en af Nämnden å sluten sedel de förre
eller flere, dock högst trenne, ledamöter af Högsta Domstolen, hvilka
han anser böra endtledigas. Den eller de, som af minst Trettiotvå sålunda
blifvit uppgifne, anses från Riksförsamlingens förtroende uteslutne och
blifve af Konungen, hos hvilken Riksförsamlingen derom skall anmälan
göra, ifrån Embetet genom nådigt afsked sk i 1 jole. Dock tillägge Konungen
honom eller dem hvardera en årlig pension till lönens halfva belopp.
123 §.
Ej ma Riksförsamlingen ingå i någon serskild pröfning af Högsta
Domstolens beslut, eller någon allmän öfverläggning derom uti Nämnden
förefalla.
Hör lill Constitutions-Utskoltets Memorial, N\o 36,
39
124 §.
Äskar Riksförsamlingens Justiliaa-Ombudsman Riksrätt, på grund af sådant
förordnande, som i 65 §. är sagdt; då skall i den Riksrätt, som i
121 §. säges, i stället för Slatsråds-ledamöter, Juslitiae-råd säte taga. I öfrigt
gånge, som 120 och 121 §§. förmå. Sådan Riksrätt döme efter allmän
lag och den ansvarighetslag, hvilken för detta ändamål blifvit utaf
Konungen och Svenska folkets representanter antagen.
125 §.
Skulle Gransknings-Ulskotlet anmärka, att Statsrådets ledamöter samfäldt
eller en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och
steg, icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande
icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt försroende-embete ulöfvat,
ege då Utskottet att sådant tillkännagifva för Riksförsamlingen, hvilken,
om den finner Rikets väl det kräfva, kan hos Konungen skriftligen
anmäla sin önskan, att Han ville ur Statsrådet och ifrån embetet skilja
den eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord. Utskottets utlåtande
sändes till Första Kammaren.
. 126 §*
Fråga al den art, som nästföregående två §§. amförmäla, kan i Kammare
väckas, så väl af enskild ledamot, som af annat Utskott än Gransknings-Utskottet,
men icke afgöras förr, än sistnämnda Utskott deröfver
blifvit hörd t.
Under Kamrarnes öfverläggningar derom skola icke Konungens beslut
uti mål, som rörer enskild persons eller corporations rättigheter och
angelägenheter, kunna ens nämnas, ännu mindre någon pröfning underställas;
och böra förty, när sådan fråga i någon Riksförsamlingens Kammare
väckes, följande ordalag och inga andra nyttjas: ”Det är anledning
lill anmärkning mot Statsrådet eller den och den ledamoten eller föredraganden,
hvarom remiss begäres till Gransknings-Utskotlet”; hvarjemte
en närmare framställning af skälen förseglad aflemnas. Remiss till Gransknings-Utskottet
skall derefter ovägerligen verkställas, och hehandle då Utskottet
målet enligt 65 eller 125 §., eller framställe för Riksförsamlingen
de skäl, på hvilka det ansett anmärkning icke böra ega rum.
127 §.
Till ledamöter i Tryckfribets-Comiteen, hvaruti Juslitiae-Ombudsmannen
är ordförande, och om hvars åliggande är[juli Tryckfrihetslagen stad
-
40
HÖr till Constilulions-XJtskottets Memorial, N\o 36.
gadt, välje Riksförsamlingen vid hvarje lagtima Riksdag sex för kunskaper
och lärdom kända män på det sätt, att först tvänne lagfarne utses,
och sedan fyra andra utan afseende på sådan kunskap. Afgår emellan
Riksdagarne någon af Comiteens ledamöter, välje Justitise-Ombudsmannen
och de öfrige ledamöterne en behörig man, att det lediga rummet
intaga.
128 §.
Riksförsamlingen välje vid hvarje Riksdag, efter serskildt fattadt beslut
om antalet, Fullmägtige i Riks-Banken och Riksgälds-Contoret. De
val förrättas så tidigt, att de valde kunna medan Riksförsamlingen ännu
samlad är, sin befattning tillträda.
129 §.
Derjemte skall Riksförsamlingen vid hvarje lagtima Riksdag förordna
om Revisorer, att emellan Riksdagarne, enligt den Instruction, som Riksförsamlingen
utfärdat, öfverse och granska Statsverkets, Riksbankens och
Riksgälds-Contorets tillstånd, styrelse och förvaltning; likväl, hvad Statsverket
angår, utan rättighet att meddela föreskrifter eller förändringar besluta.
Desse Revisorer, hvilkas antal icke bör understiga tolf, ej heller
öfverstiga ljugufyra, skola årligen sammanträda den Femtonde September.
Hvarje revision bör omfatta ett års afslutade räkenskaper, och icke
någon öfverskrida två månaders tid. Valen ske serskildt för hvar af de
revisioner, som innan nästföljande lagtima Riksdag skola förrättas; dock
må en eller flere personer utses att i flera revisioner deltaga. Antalet bestämme,
inom ofvan utsatte gränser, Riksförsamlingen.
Revisors-befattning må ingen undandraga sig utan sådant skäl, som
från riksdagsmanna-befattning befriar.
130 §.
Till Fullmägtig eller Revisor må icke någon väljas, ej heller vid sådan
befattning bibehållas, som icke lill Riksdagsman och till Ulskotts-ledamot
valbar är, eller som vid det Verk, hvars förvaltning skall granskas, redovisar
eller njuter lön eller annan inkomst. Är emot Revisor sådant jäf,
skola de öfrige Revisorerne om annan persons ulseende, efter de i 133 §.
stadgade grunder, skyndsamt föranstalta.
Hor till Constitutions-Vtskottets Memorial, N\o 36.
41
131 §.
Fullmägtige kunna, i och för deras befattning, ej emottaga befallningar,
utom af Riksförsamlingen eller dertill berättigade Utskott eller Revisorer;
ej heller Revisorer utan af Riksförsamlingen; ej heller hvarken Fullmägtige
eller Revisorer till redo eller ansvar för sin befattning ställas,
utan efter Riksförsamlingens beslut och i laga ordning.
För Fullmägtiges eller Revisorers öfverläggningar gälle för öfrigt de Instructioner,
som af Riksförsamlingen stadgade äro.
132 §.
Val, som i 113, 114, 115, 117, 122, 127, 128 eller 129 §§. omförmäles,
förrättas af Riksförsamlingen samfäldt.
Utskottens ledamöter må genom valmän utses, der Kammare så lämpligt
pröfvar.
133 §.
Till Fullmägtiges och till Revisorers befattningar, äfvensom till Valnämnd
af en eller annan art, kan Riksförsamlingen, efter serskildt fattadt
beslut, utse en eller flera suppleanter, hvilka i stadgad ordning ingå skola,
när Fullmägtig, Revisor eller Valman frånträdt sitt uppdrag. Ingen kan vara
suppleant, som lill hufvudman ej valbar är. Suppleanter kunna utses antingen
serskildt, på lika sätt som hufvudmännen, eller på en gång med
dessa; men i sednare fallet sker valet alltid på sammanlagda antalet af hufvudmän
och suppleanter, hvarvid det högre röstetalet bestämmer hvilka,
som hufvud män äro, äfvensom ordningen för suppleanters ingående. Skulle
bland Fullmägtige eller Revisorer så många ledigheter uppstå, att det utsedda
antalet af suppleanter befinnes otillräckligt; välje då Justitiae-Ombudsmannen
och ledamöterne i Tryckfrihets-Comitéen den eller dem, som
ytterligare erfordras.
134 §.
Vid val till Fullmägtige, Revisorer samt ledamöter i Valnämnd och
Utskott eger lottning rum, så ofta valet genom erhållet lika röstetal oafgjordt
är. Lag samma vare vid de val i Tryckfrihets-Comileen, som i
nästföregående § omtalas, och vid alla de val, hvilka enligt serskildt fattade
beslut, Riksförsamlingen, dess Kamrar, Nämnder eller Utskott kunna
Bih. till R. St. Prot. 1846, 3 Sami. 24 Haft. 6
42
Hör till Constitutions-U iskottets Memorial, N\o 36.
komma att företaga, så framt valsättet icke genom ett sådant beslut annorlunda
bestämdt blifvit
135
§.
Allt hvad Riksförsamling har efter granskning godkänt eller lemnat
oanmärkt, bör anses hafva vunnit decharge, i afseende på del granskade,
och ingen ny, till ansvarighet förbindande, granskning i samma mål vara
ny Riksförsamling tillåten; dock att, oaktadt den af Riksförsamlingen eiler
dess Utskott eller Revisorer förrättade allmänna öfversigt af statsmedlens
utdelning, vederbörande Embetsman verkställa den serskilda revision, sorn
dem i kraft af deras embetsbefattning tillkommer.
136 §.
Ej må Riksdag utan Konungens och Riksförsamlingens sammanstämmande
beslut kunna upplösas förr, än sex månader tilläudagått från den
dag, då, vid lagtima Riksdag, Konungen låtit om Statsverkets tillstånd och
behof Riksförsamlingen underrätta, eller, vid urtima Riksdag, Riksförsamlingen
afhört den i 64 §. omförmälda berättelse. Efter nämnde tids förlopp
ege Konungen magt. att Riksdagen upplösa. Der så oförmodadt hända
skulle, att, när Riksdagen skall upplösas, Riksförsamlingen icke hade
Staten reglerat eller någon ny bevillning fastställt, då skall Konungen kunna
Riksförsamlingen åtskilja; och fortfare den förra bevillningen intill nästa
Riksdag. Är åter bevillningens hela belopp bestämdt, men Riksförsamlingen
icke om fördelningen ense, då skola, efter den fastställda be v i 11—
ningssummans förhållande till den, som vid föregående Riksdag blifvit fördelad,
de i den sisla Bevillningsförordningen stadgade artiklar jemnlikt
ökas eller minskas; och uppdrage Riksförsamlingen dess Fullmägtige i RiksBanken
och Riksgälds-Contoret, att en ny Bevillningsförordning på sådan
grund uppgöra och utfärda.
137 §-
De allmänna stadgar och förordningar, hvarom Konung och Riksförsamling
under Riksdag gemensamt beslutit, skola dock endast i Konungens
namn och med dess underskrift utfärdas.
138 §.
Ej må den till Riksdagsman vald är från Riksdagsort förvisas, ej heller
af någon anledning förmenas att Riksdagen bivista, ej, heller från nå
-
Hör till Constitutions-Ulskoltets Memorialj N',o 36,
43
got serskildt riksdagsmanna-åliggande förhindras; dock må Konungen under
krigstid Riksdagsman af krigsståndet i Rikets tjenst använda. Galle ock
hvad i 67 §. är sagdt. Förfall skall anmälas af Riksdagsman, såsom i 44
§. af Lagen om val lill Riksförsamlingen stadgas.
139 §.
Blifver Riksdagsman, under påstående Riksdag eller under dess resor
till och ifrån Riksdagen, med ord eller gerningar ofredad, sedan han tilLkännagifvit,
att han i sådant ärende stadd är, eller varder han efter Riksdagen
på våldsamt sätt, i och för riksdagsgöromålen, antastad, då skall sådant
såsom edsörebrott anses och straffas. Detta stadgande skall i hvarje
Riksdagskallelse intagas.
140 §.
Ingen Riksdagsman må kunna under tilltal ställas eller sin frihet beröfvas
för gerning eller yttrande uti Riksförsamling, Kammare, Nämnd
eller Utskott, utan att den Kammare, der han eger säte och stämma, sådant
tillåtit genom ett uttryckligt beslut, deruti minst fem sjettedelar af
de vid omröstningen närvarande ledamöterna instämt.
Men öfverläder någon inom Riksförsamling, Kammare, Nämnd eller
Utskott den andra med hugg och slag, eller nyttjar emot honom vapen,
håfve den angripande förverkat lifvet; och må han, utan att vidare njuta
riksdagsraanna-skydd, till behörig Domstol öfverlemnas. Beskylles riksdagsman
för någon grof missgerning, må han dock ej i häkte kunna inmanas,
utan han å har gerning funnen är, eller domaren, efter anställd
ransakning, förordnat, att den tilltalade häktas skall. Galle likväl, om
han, efter Domstolens kallelse, sig ej inställer, hvad allmänna lagen i ty
fall stadgar. Ej må riksdagsman häktas för mindre förbrytelser eller för
skuld insättas; vare dock hans egendom ej från laga utmätning frikallad.
Icke heller kan någon riksdagsman från annan ort, medan han för Riksdagens
skull sig å riksdagsorten uppehåller, utom i ofvanomförmälda svårare
fall, dragas derstädes för rätta, med mindre han sökes för gäld, som
han under under den tiden sig der åsamkat. Ingen vare tillåtet, att ifrån
dem, som till Riksdagen från landsorterna anländt, utom husbondens lof
sch minne, till krigstjenst värfva något tjenstehjon.
141 §.
Skulle någon enskild man eller någon corps, militär eller civil, eller
44
Hor till Constitutions-UtskoItets Memorial, N:o 36,
ock någon menighet, af hvad namn den vara må, antingen af egen drift
eller med anledning af befallning, försöka att våldföra Riksförsamlingen,
dess Kammare, Nämnd eller Utskott, eller någon enskild riksdagsman,
eller störa friheten i deras Öfverläggningar och beslut, varde sådant ansedt
som förräderi, och ankomme på Riksförsamlingen att slik förbrytelse i laga
ordning beifra låta.
142 §.
Riksförsamlingens Fullmägtige och Revisorer njute för sina gerningar
och yttranden, under sin befattning, samma säkerhet, som i föregående §§.
blifvit Riksdagsmän tillagd.
143 §.
Taxeringsman, som Riksförsamlingens bevillnings-föreskrifter å dess
vägnar tillämpa, skola ej för debitering eller taxering kunna till något ansvar
ställas.
144 §.
För de genom föreningen emellan Sverige och Norrige uppkomna constitutionella
förhållanden galle, hvad Riksakten af den 31 Juli och 6 Augusti
1815 stadgar, och må samma Riksakt, i anseende till Sverige, icke
and ras, utan att Konungen och Riksförsamlingen, i den ordning, denna
Regeringsform i 105 §. bjuder, till ändringen samtyckt.
I Regeringsformens 1, 38, 42 och 43 §§. insattes ordet Riksförsamling
i stället för Riksens Ständer.
Tryckfrihets-Förordningen.
2 §. 4 morn. skulle få följande lydelse:
4. I grund af hvad — — — — — — — alla slags hand
lingar,
i hvad ämne som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas:
Ått protocoll, hållna hos Konungen i ministeriella ärenden och commandomål
eller Stats-Rådets protocoll och handlingar eller Hemliga Ut
skot
-
Hor till Conslilutions-Utskottets Memorial, N:o 36.
45
skottets, eller Gransknings-Utskottets rörande Stats-Rådet, eller Banco- och
Riksgälds-Verkens eller de, om samma Verks Hemliga ärenden, i Banco-,
Stats- och Gransknings-Utskotten eller hos Ii iksför samlingens Revisorer
hållna, icke kunna till tryckning — — — — — — — icke uppenbara.
budsman ege, alt, — — — — — — — —
14 mom. — — — — — — — — —
Den man, som af Riksförsamlingen blifvit förordnad, att —
I öfrigt skulle i Successions-Ordningen, Riksakten och i alla andra
akter, der benämningen ”Riksens Ständer” förekommer, denna ändras till
R iksförsam lingen.
Vid den Riksdag, då Konungen antagit denna Regeringsforms föreskrifter
om Riksförsamlingen, så ock Lagen om val lill Riksförsamlingen,
utsatte Rikets Ständer dag för Riksförsamlingens första sammanträde till
året näst efter nämnde Riksdags slut, samt förordne alt alla till Riksförsamlingens
blifvande sammanträde nödiga förberedelser, hvilka Rikets Ständer
icke omedelbart kunna vidtaga, må göras.
Härvid gälle för Rikets Ständer, äfvensom vid verkställigheten för öfrige
vederbörande lill efterrättelse, Lagen om val lill Riksförsamlingen.
Konungen ege magt att Riksförsamlingen äfven före den tiden sammankalla.
Att ej
6 mom. Smädliga uttryck om Riksförsamlingen eller
8 mom.
Riksförsamlingens Juslitiae-Om
-
Serskild 8.
Bih. till R, St. Fröt. iS/jS, Sami, 1 djd, 3o Haft,
7
46
Hor till Constitutions-Utsholtets Memorial, N\o 36.
Då Riksförsamlingen första gången sammanträdt, och Riksdagen af
Konungen öppnad är, skall Riksförsamlingen, så fort ske kan, besluta om
den arbetsordning, som i 73 §. omförmäles.
Denna §. blifve vid den Riksdag, då Riksförsamlingen första gången
sammanträder, utur Regeringsformen utesluten.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 1845.
HÖr till Constitutions-Utskoltets
l
Me ser nationer:
af Herr Tersmeden, Nils: ”Utskottet liar genom formligt beslut förklarat
en sammanjemkning till ett utlåtande af samtliga Riks-Ståndens tankar
vara overkställbar, eller, med andra ord, ansett Grundlagens bud i detta
fall ej stå alt fullgöra. Efter min uppfattning af dess ordalydelse, skulle
då ej annat hafva återstått, än att de oförenliga skiljaktigheterna till
samtlige Riks-Ståndens behandlande anmäla. Om Utskottet så hade förstått
56 §. Regerings-Formen, bade Riksens Ständer redan länge sedan varit satte
i tillfälle att sjelfve vidtaga de åtgärder, de vid frågans dåvarande ställning
bade funnit lämplige,, för alt närma sig ett önskadt mål. I dess ställe
bar man funnit sig befogad och pligtig att inpassa tvänne Stånds tankar
i Utskottets förslag, alldeles oberoende af hvad de tvänne andra för
deras del beslutat. Detta steg skulle äfven jag försvara, derest Utskottet
förut bade underkänt Ståndens rätt att yttra gemensamma tankar, hvilka
ligga på sidan om Utskottets afgifna förslag; men då så ej skett och svårligen
kunnat ske, anser jag denna åtgärd sakna tillräckligt stöd af grundlagen.
Den bringar ej liufvudfrågan ett steg närmare sitt slutliga mål, •—
ett representations-försiag, hvarom man möjligen kan blifva ense, — men
kan, om den binner fullföljas, i strid med grundlagens anda, leda derhän,
att, genom omröstning i förstärkt Utskott, framtvinga ett eller annat grundlags-förslag,
hvilket hvarken är lill sina hufvudgrunder af Stånden godkändt,
elle)'ens hufvudsakligen bygdt på en sammanjemkning af deras serskilda
tankar. Detta förfarande innebär ett försök, — alltid fruktlöst, •—
att i en stor samhällsfråga med en voterings-sedel bilägga en strid emellan
tvänne ytterligheter, — liksom man kunde lyckliggöra en del af nationen
på den andras bekostnad, och samhällets trefnad stöde att vinna med
ett beslut, hvarigenom hela classer skulle finna sig förfördelade.
Då det åter ålåg Utskottet att, i möjligaste måtto, till ett helt sammanjemka
Ståndens tankar, men dessa skiljde sig i sjelfva grunderna, borde,
efter hvad mig synes, dess uppgift hafva varit att, äfven med uppoffring
af Utskottets redan i Betänkandet N:o 26 yttrade åsigter, söka sammanjemka
just dessa grunder, så mycket mera, som sjelfva liufvudfrågan är —
sättet för Representationens ombildning, hvaröfver nu hvarje Stånd uttalat
sin mening. En förenings-punkt skulle jag hafva ansett möjlig alt finna,
Bih. till R. St. Prot. i§4^j 3 Sami. 25 Haft. 1
2
lior till ConslitiUions-Utskottets U tidt andeIV: o 36.
om viljan inom Utskottet hade varit lika stark, som Grundlagens bud är
bestämdt, och den individuella åsigten, i afseende å hvad bäst och rättast
vore, gifvit vika för detta bud. Men jag fruktar, att man i denna stora
fråga, så inom, som utom Utskottet, i allmänhet å båda sidor, i hopp att
genom tidens vinnande gå segrande ur striden, håller sig krampaktigt fast
vid en gång fattade idéer, såsom det enda räddnings-medlet, i stället att,
innan krafterna uttömmas, å fredlig väg söka, med dem förenade, verka något
positift. En ledning vid ett sådant arbete var redan leornad i åtskilliga,
i denna rigtning framställda, försök. Om ett på derifrån hemtade
grunder utarbetadt förslag ej lyckats att nu tillfredsställa alla Riks-Stånden,
bade det dock qvarstått, i bredd med de öfriga blifvit allmänhetens pröfning
understäldt och dymedelst möjligen förbered t och lättat den bemedling,
som en gång måste vidtagas, såvida en ombildning af representationen
skall byggas på helgden af allas rätt, och utföras utan allt för stor
missbelåtenhet och rubbningar i alla våra samhälls-förhållanden.”
I denna reservation hafva Herr Biskopen Doctor Hallström och Herr
Professorn Fries hufvudsakligen instämt.
Af Herr Lagerhjelm_, P: '•'Emot det sätt, hvarpå Ulskottet handlagt
sarnteliga Riks-Ståndens återremisser af Utlåtandet !N:o 26., får jag vördsamt
reservera mig.
Under den discussion, hvarom bilagde transsumt af Utskottets Protocoll
förmäler, yrkades följande proposition:
”Den, som anser Utskottet böra söka att i möjligaste måt"to
sammanjemka samtliga Riks-Ståndens tankar till ett en"da
utlåtande, röstar Ja, den det ej vill, röstar Nej etc, etc:”
men majoriteten förklarade sig deröfver icke vilja rösta, emedan ja-propositionen
vore alldeles enlig med grundlagen. Denna förklaring innebär ett
erkännande å majoritetens sida, att ett försök måste göras i nämnde rigtning.
Men ehuru logisk denna slutsatts är, uteblef dock försöket och majoriteten
fattade genast det beslut, vidfogade protocolls-utdrag företer. Likväl
stadgar 56 §. Regerings-Formen
”— — Utskottet åligge då att samtliga. Riks-Ståndens tan”kar
till ett helt utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka,
"och, om oförenliga skiljaktigheter finnas, dem derjemte tili
”samtliga Riks-Ståndens behandlande anmäla.’'
lior till Constitutions-Utskottets Utlåtande, N:0 36.
3
Detta grundlagsbud innehåller ett o v i 1 kori igt åliggande för Utskottet
att sammanjemka, älven oin resultatet icke skulle fullkomligt innesluta
alla Riks-Ståndens tankar; ty det heter: "i möjligaste måtto.” Till full
evidens uppenbarar sig denna Lag-stiftarens vilja uti Grundlagens uttryckliga
förutsättning af oförenliga skiljagtigbeters tillvaro, utan att sammanjemknings-åliggandet
dervid upphäfves; ty det heter: att dessa skiljaktigheter
skola derjemte anmälas. Riks-Stånden ega till följd häraf att emotse,
jemte anmälan om tillvaron af oförenliga skiljaktigheler, ett helt utlåtande,
som i möjligaste måtto sammanjemkar alla Riks-Ståndens tankar, och sorn
af samtliga Riks-Stånden kan antagas såsom ett hvilande grundlags-förslag.
Sådant är Regerings-Fcrmens uttryckeliga bud och 83 §. medgifver ingen
tolkning utan efter grundlagens ordalydelse. Tillämpningen häraf måste
bli, att Utskottet hade bordt ej blott sammanjemka Ridderskapet och Adelns
samt Preste-Slåndets tankar, såsom nu skett, utan söka att samteliga
Riks-Ståndens tankar till ett hell Utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka.
Uraktlåtandet af ett sådant bemödande strider, enligt min förmening,
emot Grundlagens uttryckeliga biul, äfvensom emot dess uppenbara
anda.
Samteliga Riks-Stånden, Konungens Rådgifvare och ett mer än tillfälligt,
allmänt tänkesätt fordra national-representationens ombildning; den
skall alltså ske! antager man nu Utskottets satts (—att all sammanjemkning
är ogörlig —), så skola Lvänne Riks-Stånd tvingas att för sin egen del öfvergå
från fattade beslut till dessas absoluta motsatts. Valet af ett sådant
sätt att lösa denna samhällsfråga förutsätter nödvändigheten af att sätta den
på sin spets. För hvarje fosterlandets vän, för hvarje Statsman kan ett sådant
val ej vara frivilligt; det måste framkallas af cn oemotståndelig nödvändighet.
Denna åter hvilar på den sattsen, att National-representationen
i Sverige måste grundas på endera af dessa hvarannan uteslutande ytterligheter,
nemligen antingen endast samfälda val, eller endast Stånds val. Om
denna satts är rigtig eller ej, är således en af dagens vigtigaste frågor i Sverige.
Den förtjenar alltså en utredning. Skulle det dervid visa sig, att ingendera
af dessa ytterligheter förmår att gifva en tillfredsställande lösning
af denna vitala fråga, så torde den väl förtjena en annan behandling, än
den hittiis undergått.
Constitutions-Utskottet vid iSd.o års Riksdag hyllade den förstnämnda
åsigten, hvars giltighet understöddes ej blott af ämnets litteratur,
utan äfven af dagens allmännaste tänkesätt. Grunden, som deri lades
4
Hor till Constitutions-Utskottets Utlåtande, N:o 36.
för valrätten, nemligen en qvantitativ, är likväl (den må utföras i skattebelopp
eller i capital-värde) främmande för Sverige, hvars qvalitativa census
hyllar personlighetens värde och utgör ett lika väsendteligt, som urgammalt
drag i Sveriges författning. Gränsen för valrättens vidtagande
under en qvantitativ census kan dessutom icke lösgöras från ett godtycke,
som alstrar ständigt växande anspråk hos de massor, som uteslutas. Detta
förslag innebar ingen tillfredsställande borgen derför, att Riksdagsmannavalen
skulle utfalla i Statens höga intresse; Rikets Ständer hade blifvit utbytte
emot en National-församling, utsatt för alternativet af välde eller af
vanmagt, utan förmedlande stämmor emellan Konung och Folk, vådlig för
beståndet af Sveriges urgamla statsskick. Innevarande Riksdags Constitutions-Utskott
har utgått från åsigter, motsatta dem ej mindre af 1840 års,
än äfven af 1809 års Constitutions-Utskott. ”Om, enligt en redan länge
känd uppgift, (säger det sednare) det är en sanning, att, då lagen bör vara
ett uttryck af allmän vilja öfver ett gemensamt föremål, är en Corps’s
vilja såsom sådan, lika litet som den enskilda menniskans, den, som i ett
dylikt fall bör komma i fråga, lärer man också medgifva, att den lagstiftande
maktens nu varande fördelning i Fyra Stånd, med serskilda corporations-rättigheter
och deruppå grundade anspråk, då den i många fall förorsakar
brist på tillräcklig upplysning vid ärendenas afgörande, synes egenteligen
vara gjord blott för bevakandet och bibehållandet af serskilda intressen»
och att den således så mycket som möjligt tyckes aflägsna den förening
till gemensamt nyttiga ändamål, som bör vara afsigten med all god
lagstiftning- Utskottet har också funnit denna theori af erfarenheten bekräftad,
och har således ej kunnat undgå att erkänna, att uti Stånds-Fördelningen
lag större delen af anledningarne till det missförstånd, det uppehåll
och den oordning i ärendenas gång, ändtligen till de Ståndstvister,
sorn så ofta söndrat Nationen, skakat Samhälls-ordningens grundvalar och
kullstörtat Stats-Författningen. Utskottets pluralRe' bar, i stöd af dessa anledningar,
ansett Stånds-fördelningen såsom det hufvudsakliga felet i vår representation,
och har derföre till en början, vid frågan om de orepresenterades
anspråk, ansett sig böra alldeles åsidosätta den om ett Femte Stånd/’
Införandet af ett 5:te Stånd, som Höglofl. Utskottet skapat af personer, hvilkas
gemensamhet består uti den negativa egenskap att icke tillhöra något
annat, måste försvåra, i stället att förenkla formerna» Om man af 1840
års förslag hade att frukta ett folkvälde; så skulle man i Höglofl. Utskottets
förslag kunna emotse ett Embetsmannavälde. Inflytelsen af Stånds-intrcs
-
lior till Constitutions-Utskottets Utlåtande, IV:o 36.
5
sen bör ej af Lagstiftaren gynnas; men finnas de, så böra de ej förbises.
De, som vinna öfvervigt i ena Kamaren, taga äfven öfverhand i den andra
af Högloft. Utskottets förslag, sorn närmar sig beskaffenheten af den form,
1840 års Constitutions-Utskott föreslog derutinnan, att lemna öppet fält för
partier, qväfvande alla medlande stämmors inflytelse och antingen utvecklande
sig till välde eller förfallande i svaghet. Emedlertid hafva tvänne
Riks-Stånd hyllat den ena af dessa grund-åsigter, och den andra har vunnit
de öfrigas bifall. Ämnets politiska skick synes alltså icke ännu hafva
blifvit lyckligt uppfattadt, än mindre dess hela innehåll uttömdt. Denna
mening vinner ökadt stöd uti tillkomsten af flere förmedlande förslag, dels
väckta i Utskottet, dels framställda i Riks-Stånden. Kunde man äfven ådagalägga,
att alla hittils framställda förmed!ings-förslag innebära blott och bart
ett konstladt stillestånd emellan tvänne stridande parter, af hvilka endera
måste segra, för att i ostörd besittning lösa ämnets alla politiska
svårigheter; så återstode likväl att undersöka, huruvida förmedlandet i sig
sjelft innebär en motsägelse och således aldrig kan gifva ett tillfredsställande
resultat. Men hvarken det ena eller det andra har Högloft. Utskottet hittills
företagit sig; det har hvarken utvisat felen uti hittills framställda förmedlings-förslag
eller bearbetat ämnet i denna rigtning. Det måste derföre
vara för Högloft. Utskottet okändt, huruvida National-representationen skulle
kunna med samtliga Riks-Ståndens bifall och rätlsenligt fördelas i tvänne
Kamrar på nedanstående hufvudgrunder:
att första Kammaren bildas hufvudsakeligen genom Stånds-val från de
Stånd, som hyllat denna princip; den andra af de öfriga Riks-Stånden genom
samfälda val, under bibehållande af den qvalitativa census, som af ålder
utmärker Sveriges författning;
att andra Kammaren tillerkännes ett större antal ledamöter, jemte rätt
att inom sig utse visst antal ledamöter uti första Kammaren, hvarigenom
båda Kamrarne komme alt reduceras till lika talrikhet;
att Konungen eger utse några ledamöter uti hvardera Kammaren;
att de orepresenterade skulle tillerkännas val-rätt till lika många ledamöter
i hvardera Kammaren;
att båda Kamrarne tillerkändes lika rättigheter.
En sådan uppställning hade Ridderskapet och Adeln, äfvensom PresteStåndet,
i min tanka, kunnat lägga till grund för en discussion, utan att
förklara sin politiska tillvaro, såsom varande likgiltig för fort varandet af
den inbördes jemnvigt Statsmagterna emellan, som i århundraden vidmakt'
6
Hor till Constituttons-Utskotlets Utlåtandet, N:o 36.
hållit Sveriges monarkiska Statsskick. Ett medgifvande åt Bonde-Ståndet
att, under bibehållandet af hittils gällande census, sjelf utvälja och förordna
sina Riksdagsmän efter eget godtycke, innebär så mycket mindre någon
innovation i Sveriges Statsförfattning, som Konung Carl XI uttryckligen tillerkände
allmogen denna frihet. Om Borgare- och Bonde-Stånden genom
ett förslag i denna rigtning icke fått tillfälle att tillfullo realisera en politisk
theori, så bade likväl dessa respective Riks-Stånd derigenom kommit i
åtnjutande af all den frihet i valen, som står att vinna, utan att betaga
medstånden bela deras politiska tillvaro och utan att frångå naturen af
Sveriges val-författning, sådan den från urminnes tider, — caracterisliskt för
Sverige, varit utöfvad, och hvars ide ger det klaraste uttryck af aktning
för personlighetens rätt, för duglighet och förtjenst. Dessa respecLiva RiksStånd
hade derjemte kunnat tillvinna sig ett växande inflytande på nalional-representatioriens
förhandlingar med ali den kraft, som på öfvertygelsens
väg kan sättas i verksamhet, förmedelst rättigheten för andra Kamarens
Ledamöter att vid Riksdagens början insätta ett visst antal uti den första;
och Representationens första Kamare bade derigenom med sig förenat en
ökad kännedom och erfarenhet. På denna väg hade det alltså, efter min
tanka, varit för Utskottet möjligt att samtliga Riks-Slåndens tankar till ett
helt utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka, liksom för Rikets Ständer
att erhålla ett hvilande grundlagsförslag. Skulle det äfven vid en kommande
Riksdag icke antagas; så hade dock ämnet blifvit riktadt med en
bearbetning från en ny synpunkt.
Om nu frågans verkliga innehåll icke kail sägas vara uttömdt genom
den bearbetning, som 1840 & 1844 årens Cons!itutionS-UlskoLt deråt egnat,
och en talrik dass af bildade medborgare stå utom vår representation; om
dess reform ej kan falla och historiens intyg icke låter jäfva sig, att striden
emellan politiska idéer aldrig felat att öfvergå på verklighetens område;
om den stilla lösningen af Stats-problemer äfven har sin tid, efter
hvars förlopp ändrade förhållanden förflytta skådeplatsen pä nya områden;
så torde väl frågan om national-represenlationens ombildning förtjena all
den mångfalld i uppfattning, som detta vigtiga och i Sveriges författning
djupt ingripande ämne erbjuder.”
"Utdrag af Protocollet, hållet hos R. H. S. Constitutions-UlskolCden
4 April i845. <—
S. D. Vid förnyad handläggning af Riks-Slåndens serskilda återremisser
af Utskottets Memorial, N:o 26, yppades inom Utskottet stridiga tan
-
lior lill Constitutions-Utskotiets Utlåtande, N:o 36
7
kar, angående sättet för denna frågas behandling, hvilka, under loppet af en
längre fullföljd discussion, icke leilo sig bilägga, hvadan äfven, på derom
yttrad begäran, af Ordföranden framställdes en så lydande uppläst och justerad
voteringspropolision:
Den, som anser de hufvudsak!iga skiljaktigheterna emellan RiksStåndens
yttrade gemensamma tankar så oförenliga, att en sammanjemkning
derutaf till ett helt utlåtande icke låter sig verkställa, voterar Ja.
Den, det ej anser, voterar .  Nej.
Dinner Nej, anser Utskottet sig kunna i hufvudsaklig mån till ett
helt sammanjemka ifrågavarande Riks-Ständens gemensamma tankar.
En sedel undantogs och förseglades, hvarefter voteringen utföll med
Nitton Ja emot Fyra Nej.
Emot Utskottets sålunda fattade beslut reserverade sig Biskop Hallström,
Professor Fries, Herrar Lagerhjelm och Tersmeden.
Härefter framställdes af Grefven Ordföranden följande, uppläste och
gillade voteringsproposition: Den, som anser Utskottets första åtgärd böra
blifva att till Rikets Ständer inberätta, att Utskottet funnit de hufvudsakliga
skiljaktigheterna emellan Riks-Ståndens gemensamma tankar vara
så oförenliga, att en sammanjemkning derutaf till ett helt utlåtande icke
låter sig göra, i följd hvaraf Utskottet får dessa oförenliga skiljaktigheter
till samtliga Riks-Ståndens behandlande anmäla, voterar Ja.
Den, det ej anser, voterar Nej.
Dinner Nej, anser Utskottet sig böra, innan någon anmälan om de
oförenliga skiljaktigheterna hos Riks-Stånden göres, först söka sammanjemka
de Wänne Stånds meningar, hvilka, enligt Utskottets förslag, utgått frän
grurulsattsen af ständsval.
En sedel undantogs och förseglades, hvarefter voteringen utföll med
Atta Ja emot Femton Nej.
Emot beslutet reserverade sig Herr Tersmeden och Biskop Hallström.
Ex protocollo
Karl Kullberg.”
Af Herr von Hartmansdorff, Aug: "Mag åberopar hvad jag i min reservation
vid Utskottets Betänkande JN:o 26 hufvudsakligen anfört. I afseenende
på de förändringar i Utskottets förra förslag, hvilka nu blifvit verkställda
för att fullgöra 2:ne Stånds föreskrifter om en sådan förändring i
sättet att välja medlemmar i äldre och yngre Kamaren, att, en caracters
skillnad dem imellan skulle ega rum, får jag tillägga, att efter min
tanka, de fördelar, som deraf förväntas, ingalunda torde motsvara de svå
-
8
lior till Constitutions-Utskottets Utlåtande, N.o 36.
righeter och olägenheter, som de föreslagna åtskillnaderna och inskränkningarne
utan tvifvel skola medföra.”
Uti Herr von Hartmansdorffs yttrande, i afseende på arne Stånds
återremisser, i fråga om caraetersskillnad mellan äldre och yngre Kamaren,
hafva Herr Stjerngranat, G. och Herr Prosten, Doctor Anjou instämt.
Af Herr Ekholm: ”Sedan Höglofl. Constitutions-Utskottet efter lottning
beslutat, att icke, på sätt åtskillige ledamöter af Borgare- och BondeStånden
yrkat, jemkningsförslag äfven herde uppgöras, för att närma dessa
Stånds meningar, får jag, under anmälan af reservation deremot, härmed
vördsamt föreslå följande ändringar, tillägg och rättelser uti det förslag till
National-representations ombildning, som finnes bifogadt min ConstitutionsUtskottets
memorial N:o 26 åtföljande reservation, i ändamål, att detta åberopade
förslag, jemte nu föreslagna ändringar, kunde, till undvikande af serskild
votering om blifvande contra-proposition, varda al omförmälde Riksstånd
såsom deras gemensamma tanka antaget.
Reg er ings - Formen.
§• 8,
1’.
8.
— i5,
r.
4.
r.
5.
— 4 2,
r.
6.
-46,
r.
2.
1 1
r.
1.
Redactionen i jörra jörslaget.
serskildta
Departementets
åligger
föregående Fyra §§.
Landt-Regeringar
enskildta
Riksförsamlingen' består —
än Rikets Grundlagar.
Äldre Kamaren — — —
•—> — invalde blifvit.
Ny redaction.
serskilda
Departementens
åligge
denna och föregående Tre §§.
Landt-Regeringen
enskilda
Riksförsamlingen beslår — —
— — — än Rikets Grund
lagar.
Äldre Kammaren består al Sjuttiofem
Ledamöter. Ledamot i Äldre
Kamaren behåller sin befattning
intill slutet af den tredje
Lagtima Riksdagen efter den, då
han vald blifvit. Ledighet i
Äldre Kamaren fylles genom val
af Yngre Kamaren.
Bland
Hor till Constitutions-Utskottcts Utlåtande, N:o 36.
9
Bland Äldre Kamarens Ledamöter
skola finnas Sex högre
Lag färne, hvartill räknas de,
som äro eller varit JustitiaeRåd
eller Ordförande eller Ordinarie
Ledamöter i Rikets HofRätter
eller Justitias-Revisionen;
Sex högre Militärer, hvartill
räknas de, som vid Armeen eller
Flottan innehafva eller innehaft
ordinarie tjenst af Öfverste-Lieutnants,
CommendeurCapitains,
eller högre grad; Sex
högre Civile, hvartill räknas de,
som äro eller varit Presidenter
eller ordinarie Ledamöter i Rikels
Collegier, eller i något i dessas
ställe inrättadt Verk, Öfverståthållare,
Landshöfdingar eller
Konungens Sändebud hos
främmande magter; Femton högre
Lärdoms-idkare, hvartill
räknas Erke-Biskop, Biskopar,
Professorer vid Universiteten,
Consistorii Ledamöter, Kyrkoherdar
i första classens Pastorater,
så oek Ledamöter af Vetenskaps
- Academien;] Aderton
högre heskattadej hvartill räknas
de, som under de Fem sista
åren före sitt inväljande i Äldre
Kamaren skattat för egande
fastighet eller Fidei-Commiss
på landet af minst Femtio tu
-
Bih. till R. St. Trot. 1845, 3 Sami. 2S Haft.
lior till Constitations- Utskottets Utlåtande, IV:o 36.
§. 5i, r. 3.
— 53, r. 3.
— 55, r. io.
— 56, r. 4.
— 58, r. 3.
— r. 4-
— 3g,
— 6l, 1'. 2.*
r. 3.
r. 6.
Ej må någon — —
skildt stadgadt,
befattar
sista
hufvudstadens
tiden före
någon
vistelse;
Riksdagsman njute
— — sig upphåller.
Äldsta
hindras;
17 och 3o §§.
ser
-
sende Riksdalers*) värde eller
ock för behållen årlig inkomst
af minst Tio Tusende Riksdaler,
ehvad den inkomst är af
rörelse allena eller af rörelseoch
fastighetsafkastning uppkommen;
Tjugufyra äldre Riksdagsmän,
hvartill räknas de, som
den befattning utöfvat vid minst
tvänne föregående Riksdagar,
utan afseende på, huruvida de
varit Riksdagsmän eller ej vid
den Riksdag, då de i Äldre Kamaren
invalde blifvit.
Ej må någon — — — serskildt
stadgadt,
befattat
siste
hufvudstadens kyrkor
tiden för
någon,
vistelseort;
Riksdagsman njute, för resa
och vistandet å riksdagsort, af
Statsmedlen ersättning efter de
grunder, som Riksförsamlingen
vid föregående Riksdag bestämt.
Äldste
hindras,
i5 och 27 §§.
*) Enär visshet icke ännu är vunnen, att Kongl. Maj:t i Nåder sanctionerar Rikets Ständers
i Förslaget afsedda Beslut, att Myntenheten hädanefter må kallas en Riksdaler,
och motsvara |:dels Riksdaler Silfver Specie och då det tills vidare icke låter sig
göra att på Rikets mynt i ett Grundlagsförslag uppgifva någon benämning, som icke,
innan Förslaget till slutligt afgörande förekommer, redankan vara oriktigt, hemställes,
att redactionsfrågan må i denna del hållas öppen, intill dess Kongl. Majtt gifvit
Sitt Nådiga beslut i fråga om myntenheten tillkänna.
Hör till Constitutions-Utskottets Utlåtande, N.-o 36.
§. 61, r. 7. Kamare samt denna RegeringsForms
48 §. stadga,
r. 8. Hvar Kamare
r. i2-i5. underställda. Saknar Kamaren
— — — — — upptagas.
Den, som
— 63,
r.
2.
Blifve
-64,
r.
4-
Der före
— 69,
r.
4-
ogildt.
— 70,
r.
G.
Stats-Verkets och
r.
10.
Bankens och
— 71,
r.
10.
Kamaren, dock
r.
22.
förfaller.
r.
3i.
förfalla, men
i\
32.
förstnämnde Kamare antages,
r.
34-35.
besluta häröfver, såsom i för-  sta momentet af denna §. säges.
r.
1
Grundlagens
r.
2.
Riksdags
-76.
r.
1.
berättigade
— Si,
► v
. 2.
fordringar
r.
G.
bevillningarne
-84,
r.
1.
serskildta
-85,
1 r.
7-
en sk i ld la
-88,
r.
5-i3.
Skulle Gransknings-Utskoltet
— — — anmälas, men
ej må
nödigt
Kamare stadga.
Yngre Kamaren
underställda. Der så
pröfvas, ege Kamaren att upplysningar
infordra eller ock laga
undersökning äska. All fråga
om ansvar, som i Lagen om
val till Riksförsamlingens Yngre
Kamare sagdt är, varde till
laga Domstol för vist. Den, som
Blifver
‘D>
eller
eller
dock
blifver
anlaget,
förslaget
an
före
vid
Före der
ogild.
Slats- verkets
Riks-Rankens
Kamaren da
förfalle.
förfalla; och
samma Kamare
besluta. Dag dertill beslämme
den Kamare, som
tagit, och dess Talman
sammanträdet ordet.
Grundlags
Riksdagens
berättigad
fordringar och
bevillningar
serskilda
enskilde
Skulle gransknings-Utskotlet
finna, att, emot Riksförsamlingens
beslut, medel, som äro lill
en Hufvudtitel anslagne, blifvit
till annat ändamål dragne,' eller
ett anslag blifvit Öfverskri
-
12
lior till Constilutions- Utskottets Utlåtande, N:o 36.
§• o4> r- 4-
— 95, r. 3. [
— ioi,r. 3o.
r. 32, 33.
— 104, r. 10
— 107, r. g
— 109, r. 5
— 110, r. 7
— in, r. 2
— 112, r. 17
serskildta
tjena
förstnämnde Kam are
besluta, på sätt i i:sta momentet
af 71 §. säges, och ut
Riksförsamlingens beslut.
hemligen
är vordet stadgadt
ö
vöre
enskildta
eller skiljeröstning
hvilka personer skiljas
ringare. Dock att
n3, r. 8-10. Thronföliden; äfvensom i alla
dessa fall hvarje Riksdagsman
inom samma tid samma rätt.
r. 14.
r. i5.
sagdt,
valdagen
—114, r. 1.
r. 17.
Sammankallas Riksföi samlingen
antingen, enligt 5a,eller enligt
54 §§•
sagdt.
Ej må, sorn'
det, som är af Riksförsamlingen
till bestämdt belopp faststäldt
och ej har förslagsanslags
egenskap, och har Statsråds-Ledamot
eller annan för tillfället
förordnad Föredragande brustit
i sin pligt, gångej sorni i 65 §.
är sagdt. Är anledning, att tjensteman,
som för Statsutgift redovisa
bör, i tjensten brustit,
honom må Gransknings-Utskottet
hos Konungen till laga ansvar
anmäla; men ej må
.• ersk i ida
tjene
samma Karna re
besluta. Dag dertill beslämme
den Ka mare, som förslaget antagit,
och dess Talman före vid
sammanträdet ordet,
hemliga
är stadgadt
enskilde
skiljeröslning
hvilka skiljas
ringare; dock att
1 hronföljden. Ege ock i alla
dessa hill enskild Riksdagsman
inom samma tid rätt att person
föreslå,
sagd.
valdagen,
Sammankallas Riksförsamlingen,
antingen enligt 32, eller enligt
54 §§•
sagd.
Ej må som
Hor till Constitutiöns-Utskottets Utlåtande, N:o 36.
§• i«4.r- >9-
— 116, r. i.
i*. 8.
— m,r. 4-
>9-
— i*22, r, 5.
— 126, r. 1.
r. 12.
— 129,1*. 11
— 131, r. 4
—’i32, 1*. 5.
—136, r. 2.
r. 7.
Litt. B.
skilje röstning
hvarje Riksdag
plikt
Befälhafvaren af de
företräde, i dess ställe, den
nästföregående §.
Fråga, sorn i nästföregående
två §§. är sagd, kan
enligt en af de två nästföregående
§§., eller
dock kunna en eller flere personer
utses till hegge förrättningarne.
Antalet
Fullmägtiges
Utskottets
Kamaren
än 15o dagar
förre
Serskihle Paragi
Vid den Riksdag — — —
— — som bestämdt är.
Derefter skall — — — —
— Riksdagarne afgå.
För hvar och — — — —
48 §., ulfärdadl.
Denna §. — — — — —
Regerings-Form utesluten.
skiljeröstning
hvarje lagtima Riksdag
pligt
Befälhafvaren öfver de
företräde dess ställe den
120 §.
Fråga om anmärkning emot
Stats-Råds-Ledamols eller annan
tillförordnad Föredragandes
embetsförhållande kan
enligt 65 eller ock enligt nästföregående
§., eller
dock må samma person kunna
utses att deltaga i flera serskilda
revisioner. Antalet
Riksförsamlingens
Utskottens
Ramare
än 180 dagar
förra
apher.
Vid den Riksdag — — sorn
bestämdt är
Derefter skall genom lottning
afgöras, hvilkendera tredjedelen
af hvar dass bör vid slutet af
hvardera af de Tre nästföljande
Lagtima Riksdagarne afgå.
För hvar och — — — —
48 § utfärdadt.
Denna §. varde vid slutet af
den Tredje Lagtima Riksdag,
till hvilken Riksförsamlingen
sammanträder, utur denna Regerings-Form
utesluten.
lior till Constitutions-Utskottets Utlåtande, N.-o 36.
i. i
•»>
G,
IO, 1
12, 1
i3,
»7>
24,
\ 2.
r. 16.
1*. 10.
\ 2.
r. 10.
r. 7.
r. 8.
r. 9.
Lagen om val till Riks-för
fyllt a5 år,
ringare äro
Embels och
Hvar, som eger
— den Reformerta
Upphör valbarhet —
— anförlrodt är.
antecknadt
uppläsas,
om ej fem
Finnes valbar — —
— rösterne erhållit.
Ar det val
van sagdt är.
förenad,
församling,
inbyggare,
Riksdagsman för •— -  — — ledamot rika rätt
— — of
-
samlingens Yngre-Kamare.
fyllt 21 år,
ringare äro.
Vid tillämpning af denna lag
varde bergsbruk lika med fast
egendom räknadt, ändå att det
eljest ej så anses.
Embets- eller
— Valbar lill Riksdagsman är
hvar och en, som i det eller
de Län eller den Stad, Valdistrictet
tillhörer, valrätt eger
och utöfva må, bekänner sig
till Protestantisk Lära oell fyllt
25 år.
— Upphör valbarhet — — anfört
rödt är.
antecknad
uppläsa,
der ej fem
■ —- T ill Riksdagsman i Yngre Ka
maren
för Staden eller StadsValdistrictet
är den vald, som
vid valet flesle rösterna erhållit.
Är det val — — — ofvan
sagdt är.
förenad;
församling;
inbyggare;
Innan Riksdagsmanavalet företages,
skola Valmännen med
slutna sedlar bland sig utse fyra
män till en Valnämnd, som jemte
Valförrättaren skall pröfva
och afgöra de frågor, som i och
Hör till Constitutions-Utskottets Utlåtande N:o 36. i5
§. af.,
Har vid Riksdagsmannaval
- — — — rösterne erhållit
■ 20, r. i.
■ 3a, r. a.
33, r. 3.
förrättnings
böter, suspension eller
Gore
för valet kunna väckas, och ege
till beslut, sorn fattas, Valförrättande
Häradshöfding och Valnämnds
Ledamot lika röst.
Derefter anställes, till väljande
af Riksdagsman för districtet,
omröstning; hvarvid hvar
Valman, som godkänd fullmagt
företet, skall efter upprop muntligen
till protocollet uppgifva
den persons namn, som han till
districtets Riksdagsman väljer.
Till Riksdagsman i Yngre
Kamaren för districtet är den
vald,j som fleste rösterne erhållit.
Är det val genom likhet i
röstetal oafgjordt, varde lottning
inför Valnämnden anställd, och
vare den Riksdagsman, som lotten
utvisar,
förrättningens
böter eller
Gör
Förändringar i gällarule Successions-Ordning.
§. 2.
Dör Konung — — — — — och med vilkor, som 41 och 5a §§.
af Regerings-Formen föreskrifva, till dess Riks-församlingen, å den tid, Regerings-Formen
utstakar, hunnit sammankomma, då den tillhör, att om Regeringens
förande sjelf förordna. Blifver Drottningens Lifsfrukt af Mankön,
förordne då Riksförsamlingen Förmyndare för den omyndige Konungen på
sätt i 5a §. af Regerings-Formen stadgadt är. Blifver — —- — —• —
till Regeringen.
16
Tior till Constitulions-Utskottets Utlåtande, lS[:o 35
§• 8.
Prins af Kongl. Svenska Huset må ej, utan Konungens och Riksförsamlingens
samtycke — — — — — Svenska Thronen.
§• 9-
Skulle den — — — — — utkore då Riks-församlingen ett nytt
Konungahus.
Förändringar i och tillägg till gällande Trjckfrihets-Förordning.
§• i
2:0
Någon tryckningen — — — — — offentligen försvaras.
Vill författare eller boktryckare, innan tryckningen, sjelf åt de till
tryckfrihetens vård förordnade Committerade öfverlemna en skrift och begära
deras yttrande, huruvida åtal derå efter denna Tryckfrihets-förordning
kan ega rum, skola Justitiae-Ombudsmannen och minst tre Committerade,
hvaraf en lagfaren, ett sådant yttrande skriftligen afgifva. Förklara de deruti,
att skriften må tryckas, vare då både författare och boktryckare från
allt ansvar frie, och ligge det å Committerade.
§. 2.
4:o I grund af — — — — — ämne som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iagt
tagas:
Att
Protocoll, hållna hos Konungens i Ministeriella Ärenden och
Commando-mål, eller Stats-Rådets Protocoll och Handlingar, eller Hemliga
Utskottets, eller Gransknings-Utskottets rörande Stats-Rådet eller Bancooch
Riksgälds-Verkens, eller de, om samma Verks hemliga ärenden, i Banco-,
Stats- och Gransknings-Utskotten eller hos Riks-församlingens Revisorer
hållna, icke kunna till tryckning — —
— — icke uppenbara.
Att ej några — — — — — Lag stadgadt är.
§. 3.
6:0 Smädliga uttryck om Riks-församlingen, eller någon af dess fördelningar;
Brottet —• — — — — confiskeras.
§. 5.
Hör till Constitutions-Utskottets Utlåtande ^ N:o 36.
*7
§•5.
8:o Finner Justitiae-Stats-Ministern — — — — — — afgörande.
Riks-församlingens Justitiae-Ombudsman ege, — — — — — — skulle
erhållas.
i4:o Skulle den oförmodade händelse inträffa, att Tryckfrihets-Comiteen,
med anledning af i 2 morn. varder till — — — — — man,
som af Riks-försa ml ingen blifvit tillförordnad — — — — — Högsta
Domstolen.”
Uti Herrf Ekholms reservation hafva Utskottets öfrige Ledamöter af
Borgare-Ståndet, äfvensom vice Talmannen Nils Pehrsson, f. d. vice Talmannen
Pehr Ericsson samt Riksdags-fullmägtige Jac. Kihlblom från Södermanlands,
Eric Norberg från Westmanlands och C. G. Bruhn från Hallands
Län instämt.
Herr Petréy Th: ”Serskilt reserverar jag mig deremot, att visse ledamöter
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet låtit genom förestående
betänkande bilagde anmärkningar förstå, att de icke tillhöra Constitutions-Utskottets
i Representations-frågan segrande majoritet. Då det
nya Representations-förslaget är ett enhälligt verk af Constitutions-Utskottets
öfre sida, så synes den derifrån upprunne förnekelsen af delaktighet i
samma förslag icke stå tillsammans med én ridderlighet vsans peur et sans
reproche.”
llih. till R. St. Prot. 1846j 3 Sami. 25 Haft.
STOCKHOLM, I. Marcus, 1845.
Constitutions-Utskottets UtlåtandeN:o 37.
t
N:o 37.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3o April, kl. 11 f. m.
Utlåtande till Riksens Ständer, i anledning af 2:ne Stånds återremisser
ä memorialet N:o 27.
Constitutions-Utskottets uti memorial N:o 27 afgifna förslag lill ändring
i Riksdags-Ordningens \/\ §., angående representations-rättigheten för
Stockholms Stad , är af Borgare- och Bonde-Stånden, enligt protocolls-utdrag
af den 5 näs lidne Mars, godkändt till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag; hvaremot Ridderskapet och Adeln, genom protocolls-utdrag af den
7 i nämnde månad, såsom sin gemensamma tanke, till Constitutions-Utskottet
hänvisat den anmärkning, att Utskottets berörde förslag är oantagligt,
och Preste-Ståndet, under den 3 i samma månad, åtterremitterat memorialet
med förklarande af ”'Ståndets gemensamma tanke att det icke
ansåg den föreslagna grundlags-förändringen vara bland de högst nödiga
och nyttiga.”
Då således tvänne Riks-Slånd godkännt och tvänne förkastat förslaget,
men omöjligt är att ”till ett hell utlåtande sammanjemka” bifall och
afslag, finner Constitutions-Utskoltet sig för närvarande icke kunna i detta
mål vidtaga annan åtgärd, än att, enligt 2 mom. 56 §. Regerings-Formen,
”anmäla de oförenliga skiljaktigheterna,”
med vördsam hemställan till Högloft. Ridderskapet och Adeln
och Högv. Presle-Ståndet, huruvida de må finna skäligt ”foga
sig efter" de tvänne öfriga Riks-Stånden, som antagit det
framställda förslaget att hvila till nästa Riksdag för ttt då
i grundlagsenlig ordning afgöras. Stockholm den 29 April
i845.
Reservationer:
Herr von Hartmansdorff, Aug. har åberopat såsom sin serskilda
tanka angående behandlingen af detta mål, att Utskottet bordt vidblifva
sin i betänkandena N;ris 3i och 32 uttalade mening.
Bih. till R. St. Prot. i8p53 Sami. 26 Haft. 1
2
Conslilutions-Utskottets Utlåtande, N:o 38.
I denna reservation hafva Herrar Biskopparne Doctorerne Holmström
och Hallström instämt.
Herr vice Talmannen Brinck har yttrat den serskilda tanka, att Utskottet,
till tidens vinnande och i likhet med hvad inom andra Utskott är
öfligt, bordt i sammanhang med de skiljaktiga meningarnas anmälande, enligt
2 mom. 56 §. R. F., genast föreslå propositioner för omröstning i förstärkt
Constitutions-Utskott.
Denna reservation hafva Herrar Grape, Petre och Ekholm biträdt.
N:o 38.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3o April, kl. ii f. m.
Utlåtande till Riksens Ständer, i anledning af 3:ne Stånds återremisser
ä memorialet, ]S[:o 3o.
Det af Constitutions-Utskottet uti memorial N:o 3o framlagda förslag
om ändring i Riksdags-Ordningens 26 §., angående ordningen för RiksStåndens
uppträdande å Rikssalen vid Riksdags öppnande, hvilket förslag
hos samtlige Riks-Stånden till pröfning förevarit den 5 nästlidne Mars, är
af Bonde-Ståndet antaget att hvila till nästa Riksdag, för att då i grundlagsenlig
ordning handläggas. Men Ridderskapet och Adeln har såsom sin
gemensamma tanke till Utskottet hänvisat den anmärkning, att berörde förslag
till ändring af 26 §. Riksdags-Ordningen hvarken är nödigt eller nyttigt;
Preste-Ståndet har återremitterat memorialet med förklarande af ”Ståndets
gemensamma tanke, att det icke ansåg den föreslagna grund lags-förändringen
vara bland de högst nödiga och nyttiga;” och Borgare-Ståndet har
likaledes genom återremiss såsom sin gemensamma tanke förklarat, ”att Ståndet
anser grundlags-förslaget ej vara nödvändigt, och således ej böra till
grundlags-enlig behandling vid nästa Riksdag antagas.”
Utskottets omförmäldla förslag är sålunda godkändt af ett Riks-Stånd,
men af de öfriga tre förkastad t. Och enär af slag icke låter förena sig med
bifall, hvadan för Utskottet ej heller är möjligt att ”samtliga Riks-Ståndens
tankar till ett helt utlåtande sammanjemka,” anser Utskottet sig nu
icke kunna vid detta ärende foga annan åtgärd än att, enligt 2 mom. 56
Conslitutions-Utskottets Utlåtande, N:o 3g.
3
§ Regerings-Formen, berörde ”oförenliga skiljaktigheter” lill Riks-Ståndens
vidare behandlande vördsamt anmäla. Slockholm den 29 April 1845.
Meserrationer:
af Herr von Hartmansdorff, Herrar Biskopar Holmström och Hallström,
samt Herrar Brinck, Grape, Petré och Ekholm, lika med hvad vid
memorialet N:o bli! v it anfördt.
N:o. 89.
Ank. till Exp.-TJtsk. den 3o April, kl. 11 f. m.
Utlåtande till Riksens Ständer, i anledning af 3:ne Stånds återremisser
å memorialet, N:o 3i.
Sedan, i anledning af Ridderskapet och Adelns samt Bonde-Ståndets
återremisser å Conslitulions-Uskottets memorial N:o 22 med förslag angående
tillägg till 72 §. Regerings-Formen, Utskottet genom memorial N:o 3i
hemställt till bemäldte tvänne Riks-Stånd att efter de öfriga Stånden, hvilka
de föreslagna tilläggen såsom hvilande antagit, sig foga, och derjemte
förklarat sig anse frågan om dessa tillägg, i vidrigt fall, hafva förfallit, har
Utskottet uppå sistnämnde memorial emottagit samtlige Riks-Ståndens beslut,
genom protocolls-utdrag från Ridderskapet och Adeln af den 26 nästlidne
Mars, från Preste-Ståndet af den 29 i nämnde månad, samt från Borgare-
och Bonde-Slånden af den i3 i samma månad.
Ridderskapet och Adeln, som icke antagit den gjorda inbjudningen,
utan vidblifvit sitt förut fattade beslut, har för öfrigt återremitterat Utlåtandet
N:o 3i, på grund af deremot gjorda anmärkningar. Preste-Ståndet
har jemväl vidblifvit sitt i afseende på Utskottets memorial N:o 22 fattade
beslut och, hvad beträffar memorialet N:o 3r, låtit dervid bero, och lagt
detsamma till handlingarna. Borgare-Ståndet har återremitterat berörde
utlåtande, med föreläggande för Utskottet att uppgöra de voterings-propositioner,
som af Riks-Ståndens olika beslut i ämnet påkallas; och Bonde-Ståndet
har likaledes återlemnat ifrågavarande utlåtande till Utskottet, med föreläggande
att till Ståndet inkomma med voterings-propositioner.
4
Constitutions-Utskottets Utlåtande, N.o 3g.
Till följd af dessa förelägganden, och med afseende äfven å Ridderskapet
och Adelns åttrförvisnings-beslut, har Utskottet funnit sig böra vördsamligen
föreslå följande propositioner lör omröstning i Förstärkt Constitutions-Utskott:
1.
”Den, som vill, att Constitutions-Utskottets uti memorialet N:o 22
afgifna förslag om det tillägg till 72 §. Regerings-Formen, hvarigenom denna
§. komme att erhålla följande lydelse:
”Riksens Ständers Bank — — — — — göras kunna.
Riksens Ständer allena ega rätt att, genom Banken, utgifva sedlar,
som för mynt i Riket må erkännas Dess sedlar skola vid anfordran, efter
deras lydelse, af Banken med silfver inlösas”,
skall hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag,
röste Ja;
Den, det ej vill, röste Nej.
Vinner Nej, varder detta förslag icke antaget att hvila till nästa Riksdag,
och Utskottets i berörde memorial framställda förslag om ett serskildt
ytterligare tillägg till samma §. kommer då jemväl att förfalla.
2.
(För den händelse, att ofvanstående proposition varder med Ja besvarad.
)
”Den, som vill, att Constitutions-Utskottets förslag om följande ytterligare
tillägg till 72 §. Regerings-Formen:
— — — — "Skulle, emot förmodan, Bankett någonsin brista i full
görandet
af denna inlösen, må, utöfver beloppet af dess då befintliga sedelstock,
nya sedlar genom Banken icke utgifvas.”,
skall hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag,
röste Ja;
Den, det ej vill, röste Nej.
Vinner Nej, varder detta förslag icke antaget att hvila till nästa
Riksdag. Stockholm den 29 April i845.
Reservationer:
af Herr von Hartmansdorff, samt Herrar Biskopar Holmström och
Hallström, likasom vid memorialet N:o 37.
Constitutions-Utskottets Utlåtande, N:o 3g.
5
af Herr Stjerngranat, G.: ”Emot förevarande Betänkande får jag anmäla
min reservation.
Jag vill icke ingå uti någon undersökning om den större eller mindre
öfverensstämmelse med grundlagen, som står att finna uti beslut, hvarigenom
ett Stånd förklarar sin gemensamma tanka vara, att ett af Constitutions-Utskottet
afgifvet förslag bör förkastas, eller icke är nödigt eller
nyttigt o. s. v. — Lagligheten af dylika beslut synes åtminstone vara tyst
medgifven, icke allenast genom praxis, utan äfven genom Landt-Marskalks
och Talmäns, samt Ståndens förfarande vid behandlingen af ConstitutionsUtskottets
Betänkanden, N:ris 22 och 24; likaså synes den vara det af detta
Utskott, enär, i motsatt fall, Utskottet icke lärer kunnat på sådana beslut
grundlägga sina utlåtanden, N:ris 3l och 3a. Men är lagligheten af beslutet
om förkastelse erkänd, så måste äfven sjelfva förkastelsen och dess bringande
i verkställighet vara det. Då denna förkastelse-åtgärd icke, utan i
strid med ordalydelsen i 56 §. Regerings-Formen, kan ske genom votering
i Förstärkt Constitutions-Utskott, så måste den således ensamt vara beroende
af de, såsom lagliga erkända, Ståndsbesluten. Några flera utvägar finnas
icke för förkastelse-domens utförande. Derföre kan jag icke annat än
fortfarande anse, dels att man i Betänkandena, N:ris 3i och 32, lemnat åt
Ståndens hvar för sig yttrade gemensamma tankar all den uppmärksamhet
och allt det afseende, som vederbordt; dels att Utskottet handlat rigtigt,
då, med hänsigt till omöjligheten att inrymma de serskildta gemensamma
tankarna uti en med 56 §. Regerings-Formen öfverensstämmande voteringsproposition,
Utskottet förklarade sin åsigt vara att, emedan två Stånd stadnat
mot två i beslutet, huruvida förslagen skola såsom hvilande vara eller
icke vara till, frågan vore att anse såsom förfallen, om icke de båda afslående
Stånden skulle vilja sig efter de andra foga. Då ett sådant frångående
af förut fattade beslut icke inom Stånden egt rum, anser jag, att Utskottet
bordt vid sin i Betänkandena, N:ris 3i och 32, yttrade åsigt förblifva.
Om, vid sådant förhållande, något klander varit att, med fog, göra
mot behandlingen af frågan, så hade, som mig synes, detta klander icke
rättvisligen bordt kunna drabba Utskottet, hvars af de meddelade gemensamma
tankarne beroende förfarande, om icke i grundlagen ordagrannt föreskrifvet,
åtminstone, så vidt på Utskottet ankommit, icke varit mot densamma
på något sätt stridande.
6
Constitutions-Utskottets Utlåtandet, N:o d°-
Sista momentet i 56 §. Regerings-Formen medgifver ingen votering
1 fråga om ett grundlags-förslags tillvaro eller icke-tillvaro, utan innehåller
deremot bestämd föreskrift, att resultatet utaf votering i förstärkt
Constitutions-Utskott alltid skall blifva, att ett genom voteringen fullständigt
beredt utlåtande skall hvila till Riksens Ständers afgörande vid nästföljande
Riksdag. Denna föreskrift, långt ifrån att vara mörk, synes mig
så fullkomligt klar och tjdlig, att, oansedt de återremitterande 3:ne Ståndens
mer eller mindre afgjordt uLtryckta framställning om voterings-propositioners
uppgörande, jag icke anser mig kunna afpruta något af min enskildta
öfvertygelse om grundlagens bestämdhet om det handlingssätt, den föreskrifver.
Af dessa skäl kan jag icke godkänna Utskottets åtgärd att, i närvarande
fall, uppgöra voteringspropositioner, enär sådant skulle fordra, att jag,
mot min uppfattning af grundlagens bud, skulle deltaga i uppgörandet af
sådana volerings-propositioner, hvaraf resultatet möjligen blifver förslagets
förkastande, i strid med 56 §. Regerings-Formen.”
N:o 4°.
Ank. till Exp.-Utsk. d, 3o April, kl. n f. m.
Utlåtande till Riksens Ständer, i anledning af 3:ne Stånds åiterremisser
ä Memorialet, JV:o 32.
I anledning af Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets återremisser
å Constitutions-Utskottets Memorial N:o 24, innefattande förslag angående
ett tillägg i 41 §• Riksdags-Ordningen, hemställde Utskottet i dess
Utlåtande N:o 3a, att bemälde tvänne Riks-Stånd måtte täckas foga sig ef
.
öo
ter de tvänne öfriga Stånden, hvilka det föreslagna tillägget såsom hvilande
godkännt, och yttrade, att Utskottet, i motsatt fall, ansåge frågan om
detta tillägg hafva förfallit.
Efter föredragning af Utskottets berörde Utlåtande har Ridderskapet
och Adeln, den 26 näsllidne Mars, beslutat att icke antaga inbjudningen,
utan vidblifvit sitt i anledning af Memorialet N:o 24 fattade beslut, och
för öfrigt återremitterat Utlåtandet, på grund af deremot gjorda anmärkningar.
Preste-Ståndet har, enligt Protocolls-Utdrag af den 29 Mars, äfven
vidblifvit sitt i afseende på Memorialet N:o 24 fattade beslut ech, be
-
Constitutions-Utskottets Utlåtande, N:o 41‘
7
träffande Memorialet N:o 3a, låtit dervid} bero, samt lagt det till handlingarne.
Deremot hafva Borgare- och Bonde-Stånden,\ under den i3 i samma
månad, återremitterat Utlåtandet N:o 3a till Constitutions-Utskottet,
med föreläggande för detsamma att uppgöra de voterings-propositioner, som
af Riks-Ståndens olika beslut i denna fråga påkallas.
Constitutions-Utskottet anser sig förbundet att fästa afseende å de
från Riks-Stånden sålunda meddelade återförvisnings-besluten, och får till
följd deraf vördsamt föreslå nedanskrifne propositioner för omröstning i
Förstärkt Conslitulions-Utskott:
”Den, som vill, att Constitutions-Utskottets uti Memorialet N:o a4
vilkorligen afgifna förslag om förändring af sista perioden i 4i §. Riksdagsordningen
till följande lydelse:!
— — ”Ej må Landshöfding, eller någon i öfrigt, af hvil
ken
Riksens Sländer kunna fordra redo och ansvar, inväljas i Utskott, der
redovisning för bans egna göromål och embetsåtgärder kan förekomma; börande
derjemte i allmänhet iakttagas —• — — •' öfvervara,”
skall hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag, röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej.
Yinner Nej, varder detta förslag icke antaget att hvila till nästa
Riksdag. Stockholm den 29 April 1845.
Mes er nationer*.
af Herr von Hartmansdorff samt Herrar Biskoppar Holmström och
Hallström, likasom vid Memorialet N:o 3^; och af Herr Stjerngranat, såsom
vid Memorialet N:o 3g.
N:o 41.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 3o April, kl. 12 mield.
Utlåtande till Riksens Ständer, i anledning af Bonde-Ståndets äterremiss
å Memorialet, N:o 3/j.
Constitutions-Utskottets genom Memorial N:o 34 framlagda förslag om
8
Constitutions-Utskottets Utlåtande, N:o 42
tillägg i 28 §. Regerings-Forrnen, åsyftande vilkorlig befordringsrätt för utländske
män till vissa embeten och tjenster, hafva Ridder skåpet och Adeln
under den 18, P reste-Ståndet den 15, och Borgare-Ståndet den g innevarande
April, antagit att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag;
men Bonde-Ståndet har, medelst Protocolls-Utdrag af den 7 i samma
månad, återremitterat berörde memorial, med förklarande af Ståndets gemensamma
tanka, ”att den föreslagna grundlagsändringen icke är af behofvet
påkallad.”
Detta sistnämnde yttrande, hvilket icke lärer kunna betraktas annorlunda
än såsom ett förkastande af Utskottets förslag, är följaktligen af så
stridig beskaffenhet mot de 3:ne öfriga Ståndens bifall, att Utskottet anser
det icke möjligt att ”samtliga Riks-Ståndens tankar till ett helt utlåtande
sammanjemka.” Utskottet får alltså, enligt 2 momentet 56 §. Regerings
Forrnen,
berörde ”oförenliga skiljaktighet” härmed anmäla, under hemställan,
huruvida Hedervärda Ronde-Ståndet behagade i detta mål ”efter de öfriga
Stånden sig foga.” Stockholm den 2g April j845.
Meservationer:
Herr von Hartmansdorff, Herrar Biskopar Holmström och Hallström,
samt Herrar Brinck, Grape, Petre' och Ekholm, hafva åberopat sina vid
Memorialet N:o 37 anförda serskildta yttranden.
N:o 42,
Ank. till Exp.-Utsk. den 3o April, kl. 12 midd.
Utlåtande till Riksens Ständer> i anledning af z:ne Stånds åter
rernisser
ä Memorialet N:o 35.
Det förslag, Constitutions-Utskottet uti Memorialet N:o 35 afgifvit om
tillägg i 87 §. Regerings-Forrnen och 33 §. Riksdags-Ordningen, syftande
dertill, att Riksens Ständer må kunna åt Förstärkt Lag-Utskott uppdraga
deras gransknings- och beslutande-rätt i lagfrågor, som blifvit af Konungen
väckta, är af Borgare-Ståndet under den g, och af Bonde-Ståndet den 7
innevarande April, antaget att för grundlagsenlig behandling blifva hvilan
-
Conslilutions-Utskottets Utlåtandej N.o 4~.
'7
de lill nästa Riksdag. Deremot är af Ridder skåpet och Adeln, såsom dess
gemensamma tanka, under den 18 i nämnde månad till Utskottet hänvisad
den anmärkning, att berörde förslag är hvarken nyttigt, nödigt eller antagligt;”
äfvensom Preste-Ståndet, den i5 i samma månad, återremitterat memorialet,
med förklarande af den gemensamma tanka, ”att det framställda
förslaget till grundlags-ändring i sin närvarande form icke vore antagligt.”
Enär de tvänne Stånds meningar, som bifallit, och de tvännes, hvilka
förkastat Utskottets förslag, icke kunna ”till ett helt utlåtande sammanjemkas,
” anser Utskottet sig för närvarande förbindradt alt, i anledning al omförmälde
återremisser, vidtaga annan ålgård än att, enligt 2 morn. 56 §,
Regerings-Formen, ”anmäla de oförenliga skiljakligheterna,” med vördsam
hemställan till Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Högv. Preste-Ståndet,
huruvida de må finna godt ”foga sig efter” de 2:ne Riks-Stånd, som, på sätt
omförmäldt är, godkännt förslaget att hvila till nästa Riksdag. Stockholm
den 29 April i845.
Reservationer:
af Herr von Hartmansdorff, Herrar Biskopar Holmström och Hallström,
saint Herrar Brinck, Grape, Petre och Ekholm, såsom vid Meinoriäet
N:o 3y.
Bih, lill II. St. Prol. 184b, 3 Sami. Haji. ad
-
it
- . - - - ■  -
STOCKHOLM, I. Marcus i 845.
Constitutions-Utskottets IJllåtande, N:o 43.
1
N:o 43.
Ant. till Exp.-Utsk. d. 7 Maj, kl. 8 f. m,
Utlåtande till Riksens Ständer, i anledning af Riks-Ståndens
återremisser å Memorialet, N:o 33.
Medelst Protocolls-utdrag från Ridderskapet och Adeln af den 5 och
från Preste-Ståndet af den 2 nästlidne April, samt från Borgare-Ståndet
af den 2g och från Bonde-Ståndet af den 3i sistlidne Mars, har Constitutions-Utskottet
erhållit återremiss å sitt memorial N:o 33, innefattande förslag
till ändringar och tillägg i föreskrifterna om grundlagsfrågors behandling.
Ridderskapet och Adeln har till Constitutions-Utskottet hänvisat
följande ”såsom sin gemensamma tanka antagna förslagr”
”Förslaget till § 56 (Regerings-Formen) antages med tillägg: på sätt
i Riksdags-Ordningen föreskrifves.
Förslaget till § 81 antages till och med orden: af Riksens Ständer
af göras.
Det återstående af 81 § erhåller följande lydelse:
Om förslaget af något Stånd ej genast godkännes, skall det till Utskottet,
med de inom Ståndet gjorda anmärkningar, återförvisas. Det förslag,
Utskottet, till svar derpå, framlägger, kunna Stånden endast förkasta,
eller, ulan förändringar, godkänna. Om tvänne Stånd förkasta förslaget,
skall det förfalla. Godkännes det af minst trenne Stånd, förblifve det hvilande
till nästa Riksmöte.
Yid förslagets slutliga behandling under sistnämnde Riksdag, kan det
af Riks-Stånden endast ogillas eller oförändradt antagas. I sednare fallet
öfverlemnas det, genom Talmännen, till Konungen, som, i händelse Han
det gillar, Sitt samtycke Riksens Ständer meddelar.
Bih. till R. St. Prof. 1845. 3 Sami. 27 Häft.
1
2
Ccnstiiutiotis-lJtiloitets Vd åt ende, JV:o 43
Vill Konungen, hos Riksens Ständer, föreslå någon ändiing i Giundlagarne,
öfveilenjne flan Sin fiamställning, j<mte Slaisiådets lankai rietöfver,
till Riksens Ständer, som genast, utan att deiem föiut öfvei lägga, åt
Consldutions-Utskottet uppdraga att utlåtande deiölver afgifva, Alsiyiker
Utskottet Konungens förslag, föiblifve det likväl hvilande till nästa Riksdag,
om minst 3:ne Stånd derom öfverenskomma, r annan händelse för»
(alfe frågan. Tillstyrker Utskottet Konungens framställning, med eller utan
ändringar, behandlas den likasom andia af Utskottet förordade grundlagsförslag.
”'
Preste-P/åndet bar antagit Conslitulicns-Utskettels i ofvanrämide
Merooiial framställda förslag till grundlagsförändringar att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag med erinran likväl till Utskottet
att, i enlighet med den redaction af 56 § Regerings-Foi men, som å denna
Riksdag blifvit antagen, i slutet af samma § införa orden: "på sätt i Riksdags-
Crdningen föreskrijves."
Borgare-Ståndet har, såsom sin gemensamma tanka, föiklarat, ”att
Ståndet anser de föreslagna föiändringaine i 56 och 8i Regerings-Formen,
såsom hvaiken ändamålsenliga eller nyttiga, ej kuni.a antagas, och att
Ståndet anser 8i § Regerings-Foi men böra omai belas, i öfveiensstämmelse
med 56 § af samma gi undlag, så att, äfven derest ett vid en Riksdag af Const
it tillo* s Utskottet fr; m lag dt g i undlagsäi drings-förslag, varder endast åfelt
Riks-Siåml lill hvilande antaget, det lik val bör kom ma under omröstning hos
Föistäi k t Coust i lut iöns- Utskott.’*
Bonde-Ståndet har föiklarat, "att Ståndet fann den af Utskottet föreslagna
änoiingen icke antaglig, utan deremot såsom sin gemensamma tanka
»nloe Herr ff arns, Memoi ialei bifogade, leservation, med anmodan i öfiiet
till Utskottet att ställa 8t § Regenngs-Foimen i öfverensstämmelse med 56
§ i samma Grundlag.”
Intetdera af Riks-Ståi den har således förklarat sjelfva hufvudfrågan
«m beredande af nödig fullständighet och enbet i löieskrifterma, angående
sättet för gi tind lagsfi ågoi s behandling, böra förfalla; men de resp. Stånden
hafva, i afseende på detaljerna af detta äiende, yttrat mer eller mindre
skiljaktiga åsigttr. Constitulions-Utskoltet åligger följaktligen, enligt a mt un.
Constitutions-Utskellets Utlåtande, N:o i-3.
3
56 § Regerings-Formen, *’att samtliga Riks Ståndens tankar till ett helt
utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka.'’
Beträffande sålunda forst Ridderskapet och Adelns och Preste-Ståndets
yrkande, att, i öfverensstämmelse med deu å innevarande Riksdag aulagua
redaction af t morn. 56 § Regeriiigs-Formeri, efter orden ’’ leröfver
sig yttra” måtte tilläggas "på sätt i R iksd ags-O rd n in gen föreakrif ves”, liar
väl Conslitutions-Ulskottet i sitt lötslag afsigtligen uteslutit detta tillägg, på
den grund, att R iksdags-Ordinngen, som i alla fall måste i afseende på deli
reglementariska ordningen vid riksmötena tjena till efterrättelse, egentligen
icke föreskrifver, huru eller på hvad sätt Utskotten skola sig yttra; men
Utskottet har dock nu ansett sig böra så vida efterkomma berörde yrkande,
att tillägget blifvit i §:n infordt framför slutorden ”eger att dem utreda
och deröfver sig yttra.”
I afseende på sättet att till Constistutions-Utsko'tet återremittera dess
grundlags-förslag, har Ridderskapet och Adeln yttrat den mening, att ”förslaget
skall, med de inom Ståndet gjorda anmärkningar, återlorvivas;” hvaremot
Borgare- och Bonde-Stånden kunna anses icke hafva frångått iiu gällande
stadgan leo i i mom. 56 § Regerings-Formen, enligt hvilka de anmärkningar,
sora ”hvarje Riks-Stånd serskilt förklarar utgöra dess gemensamma
tankar,” varda till Constitutions-Utskotiet hänvisade, och Utskottet
derefter åligger "att samtlige Riks-Slåndens tankar lill ett helt utlåtande i
möjligaste måtto sammanjemka.” Hvad Constitulions-Utskottet i detta hänseende
tili sitt Memorial N:o 33 föreslagit, synes innefatta en förmedling
mellan de begge nyss anförde ineningarne, och Utskottet vågar alltså vördsamt
hemställa, att detta dess förslag, som af Preste-Ståndet blifvit gilladt
och nu af Utskottet, blott med någon förenkling i redactionen förnyas,
måtte jemväl af de öfriga resp. Biks-Stånden varda godkändt.
Bland de af Ridderskapet och Adeln i detta mål meddelade gemensamma
tankar förekommer derjemte, att det förslag, Constitulions-Utskottet,
till svar å återremiss, framlägger, må af Stånden endast kunna förkastas
eller utan förändringar godkännas. Hvad Utskottet i Memorialet N:o 33
tillstyrkt, eller alt ett sådant förslag jemväl må kunna ”med förändring”
godkännas, är deremot af Preste-Ståndet gilladt; och såsom i sjelfva verket
icke afvikande från den åberopade 56 §:ns nuvarande lydelse och tillämpning,
kan det äfven anses öfverensstämma med Borgare- och Bonde-Stån
-
4
Conititutions-Utskottets Utlåtande, N:o 43.
dens beslut. Hvadan Utskottet, med vidblifvande af sitt förslag härutinnan,
får
hemställa, huruvida Ridderskapet och Adeln behagade frångå sin
i detta hänseende yttrade mening.
Samtlige Riks-Stånden hafva, mer eller mindre uttryckligen, godkännt
den i memorialet N:o 33 uttalade åsigt, att Constitutions-Utskottets grundlags-förslag
må, redan vid den Riksdag, då de afgifvas, kunna af Riksens
Ständer afslås, och att ett sådant afslag må anses ega rum, då alla Stånden
äro om förkastandet ense. Men hvad Utskottet för öfrigt i detta hänseende
föreslagit, nemligen i:o) att ett Constitutions-Utskottets grundlagsförslag
bör anses förkastadt äfven då, vid pröfning å den Riksdag, hvarunder
det afgifvits, Tre Riks-Stånd äro derom ense, 2:0) att, när i fråga
ora förslagets förkastande eller preliminära godkännande Två Stånd stanna
mot Två, förslaget bor förfalla, — och 3:o) att, när Tre Stånd med eller
utan förändring godkänna, men det Fjerde afslår förslaget, frågan om dettas
förkastande eller preliminära godkännande bör till Förstärkt ConstitutionsUtskott
öfverlemnas, — är blott af Preste-Ståndet till fullo gilladt. Ridderskapet
och Adeln har yttrat den mening, att Conistitutions-Utskottets
grundlagsförslag böra, när Tvänne Stånd förkasta densamma, förfalla, men,
då minst Trenne Stånd godkännt dem, förblifva hvilande till nästa Riksmöte.
Hvaremot Borgare- och Bonde-Ståudeu påyrkat, att, äfven derest ett af
Constitutious-Utskottet framlagdt grundlagsförslag varder endast af ett
Biks-Stånd till hvilande antaget, samma förslag må komma under omröstning
hos Förstärkt Constitutions-Utskott. För att beträda en medelväg mellan
dessa begge stridiga åsigter, har Utskottet, till en början, trott sig böra
frångå den mening, att ett grundlagsförslag bör förfalla, när, i fråga om
dess godkännande eller förkastande, Två Stånd stanna mot Två', och då
Utskottets förslag, att, när Tre Stånd godkänna, men det Fjerde afslår förslaget,
frågan bör till Förstärkt Constitutions-Utskotts afgörande öfverlemnas,
är af Tre Stånd gilladt, och det må synas följdrigtigt, att enahanda behandling
iagttages, när Tre Stånd förkasta, men det Fjerde bifaller förslaget,
har Utskottet, med hänsigt dertill, att, äfven om till följd af omröstning
i Förstärkt Constitutions-Utskott, ett förslag blifver hvilande till
påföljande Riksdag, hvarje Riks-Stånd då är i tillfälle att utöfva sitt veto,
numera, i öfverensstämmelse med Borgare- och Bonde-Ståndens yrkande,
trott sig böra uppställa sitt förslag, så att Constitutions-Utskottets grundlagsförslag,
å den Riksdag, då de afgifvas, skola till Förstärkt Utskotts af
-
Constitutions-Vtskottets Utlåtande, N:o 43.
5
görande öfverlemnas i alla händelser, när icke samtlige Stånden äro om
godkännandet eller förkastandet ense;
underställande Utskottet vördsamt Ridderskapet och Adeln samt
Presle-Ståndet dessa jemkningar,
för hvilka Utskottet till någon del jemväl hemtat stöd från de öfverläggningar,
som hos Ridderskapet och Adeln, enligt Utskottet meddeiadt protocoll,
egt rum, i anledning af Utskottets utlåtande uti Memorial N:o 3i.
Enligt Utskottets förslag uti Memorialet N:o 33, bör Konungen, efter
pröfning af de grundlagsförslag, som från Riksens Ständer inkomma,
likasom hittills å Rikssalen meddela Riksens Ständer Sitt samtycke, eller
ock orsakerna till Sin vägran. Deremot innehåller Ridderskapet och Adelns
serskildta mening blott, att Konungen, ”i händelse Han förslaget gillar, Sitt
samtycke Riksens Ständer meddelar.” Enär Utskottets förslag i denna del
är af Preste-Ståndet godkändt och, såsom öfverensstämmande med nu gällande
grund lagsstadgande, jemväl torde kunna anses gilladt af Rorgare- och
Bonde-Stånden,
öfverlemnas vördsamt till Ridderskapet och Adeln, huruvida äfven
detta Stånd må täckas låta dervid bero.
Vidkommande behandlingen af Konungens Propositioner i grundlagsfrågor,
hade Utskottet föreslagit hufvudsakligt bibehållande af hvad i 2
mom. 8i § Regerings-Formen derom föreskrifves. Men, enligt Ridderskapet
och Adelns vid ålerremissen yttrade tankar, skulle Konungens förslag
i dylika ämnen kunna af Conslitutions-Utskottet, äfven med förändringar,
tillstyrkas, samt, ehvad Utskottet till* eller afstyrker, icke blifva hvilande
till påföljande Riksdag, utan så vida minst Tre Stånd derom öfverenskomma.
Då likväl Utskottets förslag äfven i detta afseende är af Preste-Ståndet
gilladt, och någon uttrycklig anmärkning deremot från Borgare- och
Bonde-Ståndens sida ej heller förekommit,
föranlåtes Utskottet desto hellre förnya detta förslag utan all
förändring,
som Utskottet anser icke lämpligt att i ett eller annat hänseende tillstyrka
inskränkning af den grundlagsenliga magt, hvilken Konungen härutinnan
redan innehafver.
Under iagttagande af hvad nu blifvit anfördt, har Utskottet funnit
6
Constitationi-Utskotteti Utlåtande, N:o 4-3,
sig böra, till grundlagsenlig behandling, vördsam ligen framställa följande
radactionsförslag:
Regerings- Formen,
§ 56.
Allmänna frågor, som uti Riksens Ständers plena väckas, må ej
till omedelbart afgörande der upptaga', utan skola öfverlemnas
till behörigt Utskott, som, på satt i Riksdags-Ordningen foreskrifves,
eger att dem utreda och deröfver sig yttra.
(Det återstående af denna § utgår).
§ 8r.
Denna Regeringsform samt Rikets öfriga Grundlagar kunna icke
änd ras eller upphäfvas, utan genom Konungens och alla RiksStåndens
sammanstämmande beslut. Fråga derom må ej af Riksdagsman
i Stånds pleiiMt» väckas, utan bör anmälas hos Riksens
Ständers Constitutions-Utskott. Detta Utskott, hvars pligt det är
att Grundlagarna granska, eger rätt att hos Riksens Ständer föreslå
de ändringar deruti, som det anser högst nödiga eller nyttiga, och
möjliga alt verkställa.
Riksdagsmans förslag till grundlagsändring, hvilket Constitutions-Utskottet
förkastat, förfa/le.
Hvad Constitutions-Utskottet till ändring i Grundlagarna, sjelfmant
eller uppå derom af Riksdagsman väckt fråga, föreslår,
skall, om intet deremot från något Riks-Stånd anmärkes, förblifva
hvilande till nästpåföljande Riksdag, och dä af Riksens Ständer
af göras.
Om förslaget af något Stånd, ej genast godkännes. skall det
till Constitutions-Utskottet återförvisas, med de anmärkningar, som
Ståndet förklarar utgöra dess gemensamma tankar; Utskottet dock
obetaget att å anmärkningarna fästa det afseende, hvartill deras
pröfning inom Utskottet föranleder.
Conslitutions-Utskottels Utlåtande, N:o å-d.
7
T!et förslag, Constitutions-Utskottet vid återremissens besvarande
framlägger , kunna Stånden antingen för kasta , eller, med eller
utan förändring, godkänna. Om förslaget af samtlige Stånden
godkännes, skall det hvila lill påföljande Riksdag,
såsom ofvan sagdt är. Ogillas detsamma af alla Ständen,
förf alle frågan. Blifva icke samtlige Stunden om förslagets godkännande
eller ogillande ense, skall Conslituiions-Uiskottet, genom
val al Riks-Ståndens plena förstärkt lill elt antal af Tjugu personer
af hvarje Stånd, medelst samfäld omröstning af göra, huruvida
förslaget må hvila till följande Riksdag, eller genast förkastas.
Aro samtlige Stånden ense om f örändring i en eller flera delar
af förslaget, skall detsamma, sålunda f oränd rädt. blifva hvi/ande
till nästföljande Riksdag. Aro Stånden af olika tankar om de
f örändringar, som i f örslaget böra göras, och dessa ej kunna,
uppå Constitutions-Utskoltets framställning till Riks-Stånden, sammanjemkas,
skall genom omröstning, som af Utskottet föreslås, i
FclTstärkt Constitutions-Utskott bestämmasT hvilken förändrade
ordalydelse som skall blifva hvilande, eller, om ingen sådan godkännes,
att all fråga om ändring i förslaget förfaller.
Vid den slutliga behandlingen under påföljande Riksdag af ett
hvi/ande förslag lill grundlagsändring, kan det af Riks-Stånden
endast ogillas, eller o)örändradt antagas. I sednare fallet öfverlemnas
det, genom Ståndens Talmän, till Konungen, som, efter inhemtande
af Stats-Rådets tankar deröfver, tagei Sitt beslut, oeh
meddelar Riksens Ständer å Rikssalen Sitt samtycke, eller oek orsakerna
till Sin vägran,
Vill Konungen hos Riksens Ständer föreslå någon ändring i
Grundlagarna, öfverlemnar Han, efter Stats-Rådets hörande. Sitt
Proposition, jemte Stats-Rådets tankar deiölver, till Riksens Ständer,
som genast, utan att om denna Pioposition löi ut öfverlägga,
uppdraga åt Conslitutions-Ulskottet att utlåtande derom lill Riksens
Ständer afgifva. Tillstyrker Utskottet, hvad Konungen föreslagit,
hvile frågan till nästa Riksdag, då Riksens Ständer skola
sitt beslut dertm låtta. Afstyiker Utskottet Konungens Proposition,
då må Riksens Ständer genast kunna antingen denna Proposition
alslå, eller ock afgöra, att de vilja olver densamma å näst
-
Constitutions-Utskottets Utlåtande, N:o 43.
följande Riksdag besluta; gällande i detta fall Tre Slånds mening
och, om Två Stånd stanna emot Två, deras, som beslutet uppskjutit.
Men icke må, under någon förevändning, Riksens Ständer
förr än å nästa Riksdag Propositionen till slutligt bifall upptaga.
Samtycka då alla Riks-Stånden till Konungens förslag, hegare de
dag att på Rikssalen få Riksens Ständers bifall dertill afgifva.
Derest Konungens Proposition icke i sålunda stadgad ordning
af Riksens Ständer antages, aflemne de sitt afslag, med skälen
derför, skriftligen till Konungen genom deras Talmän.
Om ä Riksdag, då grundlagsfrågor lagligen kunna afgöras, ytterligare
uppskof föreslås, må det ej ega rum, utan Konungens
och alla fyra Riks-Ståndens sammanstämmande beslut.
Riksdags- Ordningen.
§ 29-
r.sta momentet.
Constitutions-Utskottet, som utgöres af Tjugufyra Ledamöter,
tillkommer att granska Rikets Grundlagar, samt att upptaga frågor
och till Riksens Ständers Plena afgifva förslag om ändringar,
förbättringar och förklaringar af samma lagar; vid hvilka frågors
och förslags behandling förhålles, på sätt Regeringsformens 81 §
föreskrifter.
§ 49-
3:dje momentet. ,
Yid pröfningen i Ståndens plena — —- —- — ej må ega rum.
Angående grundlagsfrågors behandling är i 81 § RegeringsFormen
serskilt stadgadt.
§ 73.
Stanna Riks-Stånden — med Riksens Ständers rätt
afgöra.
Constilutions-Utskottets Utlåtande, iV:o 45.
9
afgöra, Om behandlingen i dessa fall af Grundlagsfrågor är, genom
Si § Regeringsformen, serskildt stadgadt.
Slutligen får Constitutions-Utskottet vördsamt upprepa, livad i Memorialet
N:o 33 redan blifvit erinradt, att ifrågavarande Grundlagsändringsförslag,
i fall det nu af Riksens Ständer såsom hvilande godkännes, icke
kan å nästa Riksdag komma under pröfning, derest en sådan förändring i
National-representationen då beslutas, hvarigenom nämnde förslag blifver öfverflödigt.
Stockholm den 6 Maj 1845.
Reser vatione r
af Herr von Hartmansdorff, Aug. *’Jag åberopar i allo min reservation
vid betänkandet N:o 33 och förklarar, lika med andra reservanter,
mig ej anse det vara en sammanjemkning, när Utskottet frånträder sitt förslag
äfven i de delar, der det af 2:ne Riks-Stånd blifvit godkäudt. Dessutom
får jag tillägga följande:
Genom Utskottets förslag, att omröstning i Förstärkt. ConstitulionsUtskott
städse skall ega rum, när något Stånd är af olika mening med de
öfriga, kan minoritetens tanka blifva hvilande till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag. Hvad 3 Stånd förkastat, godkännes, och hvad 3
Stånd godkänt, förkastas, om det Förstärkta Utskottet så behagar. Sådant
kan föranleda oförtänkta grundlagsändringar och svåra strider inom Stånden,
samt dem imellan; men instämmer ingalunda med den ursprungliga
tankan hos stiftarne af våra grundlagar, att dessa först då skulle ändras,
”när ett mer än tillfälligt allmänt tänkesätt derom hunnit stadgas.”
Både Borgare- och Bonde-Stånden hade ålagt Utskottet att jbringa
8i § Regerings-Formen i öfverensstämmelse med den 56. Hvad ville det
säga annat, än att Konungens Propositioner, hvarom stadgas i 8i §, skulle
behandlas lika som enskildes motioner, hvilka 56 § omförmäler samfäldt
med Kongl. Propositioner? Ordalagen i Borgare-Ståndets gemensamma tan
-
Bih. till R. St. Prof. 1845. 3 Sami. 27 Hdft.
2
10
Constilutions-Utsholtet» Utlåtande, N:o 43.
ka kunna möjligen anses vara i detta hänseende något otydliga; men Bonde-Ståndet
har, efter antagandet af Herr Wcerni reservation, anmodat Utskottet
i öfrigt, att ställa 81 §. Regerings-Formen i öfverensstämmelse med
56 § i samma grundlag. Utskottet har nu framlaggt Herr Wcerni tanka,
såsom siri egen; men hvad har det i öfrigt gjort, för att ställa 8i §. i öfverensstämmelse
med den 56? Intet; utan det har, tverlom, ur den sednare
borttagit den öfverensstämmelse, som fanns imellan föreskrifterna om
behandlingen af Kong). Piopositioner och enskildes motioner. Till yttermera
visso förklarar Utskottet slutligen sig '"icke anse Jämpligt, att, i ett eller
”annat hänseende, tillstyrka inskränkning af den grundlagsenliga magt, hvilken
Konungen härutinnan redan innehafver.” Om Utskottet, ifrån årets
början, varit af ramma mening, hvarföre förklarade icke Utskottet, i sitt
Memorial $:o a5, af den a3 sist). Januari, att Hederv» Bonde-Ståndet haft
orätt, då det återremitterade Constitutions-Utskottets Betänkande N:o i gr,
innefattande tillstyrkande att låta en Kongl. Proposition hvila till grundlagsenlig
behandling? Utan tvifvel erinrade sig Utskottet då, att i § 56»
finnas följande ord: eller utlåter sig Utskottet med till eller aj'styrkande å
en af Konungen i lika ändamål gjord Proposition; samt alt deras kraft ej
kan dem betagas, så länge de qvarstå. Huru har Utskottet kunnat i Maj
månad föi bise, att de ännu äio oförändrade, eller förgäta, att de följaktligen
lända vederbörande till efterrättelse?”
Af Herr'Biskopen Doctor Holmströms ”Då jag i öfrigt instämt med
Uiskottets majoritet uti det nu afgifna löislaget till sammanjemkuing af
Riks-Slåndens olika meningar, angående den i Memorialet JN:o 3*3 föreslagna
förändring af 56 och 8t §§ Regerings-Formen, har jag deremot icke
kunnat bitr ada den så kallade sa mmanjemkningen i det moment, som stadgar,
huru förhållas skalig när, i fråga om Grundlagsförändringars antagande
till hvila, eller förkastande, Riks-Stånden stadna i olika beslut. Ridderskapet
och Adeln hade ansett omröstning i Förstärkt Constilutions-Utskott i
intet sådant fall böra ega rum, utan att förslaget skulle förfalla, om det
icke af minst. 3 Stånd godkändes; Preste-Ståndet hade, lika med Utskottet i
Memorialet N:o 33, antagit, att slik omröstning endast i ett fall skulle anställas,
nemligen när ett Stånd hade förkastat ett Utskottets förslag; Borgare-
och Bonde-Stånden deremot hade gemensamt yrkat, att frågan skulle
i alla fall dragas under det Förstärkta Utskottets afgörande, derest något
eller några Stånd voro i förrbemäldta afseende ifrån hvarandra skiljaglige.
En sammanjemkning emellan dessa olika meDingar syntes mig möjlig ei>-
Constitutions-Utfskotlets Utlåtande, 1V:o 43.
11
dast på det sätt, att så väl Utskottet, sorn samtliga Riks-Stånden i vissa delar
frånträdde sina förslag, fogande sig efter hvarandra. Sålunda syntes
mig Utskottet böra frångå det förslag, att en Grundlagsförändring skulle
anses förfallen, när i Stånd den antagit och 2 Stånd den förkastat, samt
Ridderskapet och Ådeln och Preste-Ståndet inbjudas att öfvergå till de
begge andra Riks-Ståndens mening, att i sådant fall genom omröstning i
Förstärkt Utskott skulle afgöras, om förslaget skulle blifva hvilande, eller
icke, till påföljande Riksdag. Samma hemställan borde deremot göras
till Borgare- och Bonde-Stånden, och till någon del till Preste-Ståndet,
att frångå siri åsigt om voterings anställande, när 3 Stånds sammanstämmande
mening vore skiljaktig ifrån det 4:^es> angående en grundlagsändrings
preliminära gillande eller ogillande. I sådant fall borde nemligen
3 Stånds gemensamma tankar gälla, vare sig till antagande eller
föi kastande, utan det Förstärkta Utskottets anlitande, emot det ^:de Ståndets,
som ändock egde sitt veto vid den påföljande afgörande Riksdagen.
I motsats emot denna åsigt, har nu Constitutions-Utskottet med 12 röster
emot 1 1 heslutat helt och hållet frångå både sitt eget förslag och 2:ne
Riks-Slånds meningar, hvilka Stånd blifvit inbjudna att till alla delar i
denna punkt öfvergå till de 2tne öfriga Ståndens; och det är emot ett sådant
sammanjemknings-försök, som jag mig vördsamt leserverar."
I denna reservation hafva Herr Friherre Adlercreutz, C. G., och
Herr Professorn Doctor Reuterdahl, instämt.
Af Herr Prosten Doctor Anjou:
''Vid den åtgärd, som ålåg Utskottet i afseende på de från trenne Riksstånd
gifna åferremisser af Utlåtandet N:o 33, borde, enligt Regerings-Formens
56 2 mom., samtliga Riks-Ståndens tankar till ett helt Utlåtande
i möjligaste måtto sammanjemkas. Då i afseende på hufvudfrågan eller huru
förhållas bör, när ett eller liera Riks-Stånd underkänna ett af ConstitutionsUtskottet
Rännsfäldt Grundlagsändrings-förslag, trenne serskilda meningar
gjort sig gällande, nemligen Ridderskapet och Adelns, som synes icke medgifva,
att någon votering i förstärkt Utskott i dylik fråga må företagas; Preste-StåndetSj
som, lika med Utskottets egen tanka i" Memorialet N:o 33, ansett
votering böra ega rum endast i den händelse, att tre Riks-Stånd bifallit
och ett förkastat något frairfställdt Grundlagsförslag; samt slutligen Bor gar eoch
Bonde-Ståndens, hvilka yrkat, att votering i alla händelser bör verkställas,
så snart något eller några Stånd skiljt sig från de öfriga, vare sig till
12
Constitutions-Ulskottels Utlåtande, N:o 43.
bifall eller afslag; har det synts mig, som Utskottet kunnat finna den rälta
medelvägen emellan dessa stridiga meningar, och således verkligen försökt en
samman jemkning, om det så vida modifierat sitt eget förut afgifna, och allenast
af Preste-Ståndet bifallna, förslag, att det, utom förut antagna händelser,
äfven medgifvit votering i förstärkt Utskott, då i fråga om grundlagsförändring
två Stånd stadnat emot två. Af detta skäl har jag ansett billigt, kanske pligtenligt,
att häruti instämma med dagens pluralitet inom Utskottet. Men deremot
nödgas jag reservera mig emot det med en enda rösts öfvervigt fattade
beslut, att votering i förstärkt Constitutions-Utskott äfven må anställas, enar
tre Riks-Stånd alslagit, och blott ett enda gillat ett från Utskottet utgånget
grundlagsförslag. En sådan behandling strider alltför mycket mot den omsorg
för nödig och värdig stabilitet i ett lands grundlagar, den sakens egen natur
påkallar, och den 1809 års Constitutions-lJtskotts så ofta åberopade grundliga
Betänkande så öfvertygande framhåller och förordar. Om ett sådant behandlingssätt
medgifves, kan, i tider af partisplittring, ett förslag möjligen framtvingas
att blifva åvilande, icke endast emot pluralitetens beslut uti frenne
Riks-Stånd, utan äfven emot en högst betydlig majoritet af Representanternas
hela sammantagna antal. Exempla sunt odiosa och må derföre förbigås. Den,
som uppmärksamt följt tidshändelserna, känner dem, och önskar icke deras
förnyande. Dessutom må, i afseende på det formella af saken, anmärkas, att
nu fattade beslut icke åstadkommer, hvad Grundlagen kallar samman jemkning,
utan j-ent af upphäfvande af icke mindre Utskottets egen, än tvänne RiksStånds
uttryckligt yttrade meningar.’’
Med Doctor Anjou hafva, i förestående reservation, Herr Tersmeden,
N., Herr Stjerngranat, G., Herr Professorn Fries, samt hufvudsakligen äfven
Hen- Biskopen Doctor hibelius och Herr Biskopen, Doctor Hallström,
sig förenat.
O
STOCKHOLM,
Tryckt hos W. F. DALMAN, 1845.
Constitutions-Utskottets Utlåtande, .Y:o 44.
1
M 44.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Maj, kl. 2 e. ni.
Utlåtande till Riksens Ständer, i anledning af ‘i:ne Stånds
äterremisser ä memorialet, N:o 37.
Efter emottagande af Ridderskapet och Adelns och Preste-Ståndets
äterremisser å Constitutions-Utskottets memorial, N:o 27, innefattande förslag
till ändring i Riksdags-Ordningens 14 §, angående representationsrättigheten
för Stockholms stad, hemstälde Utskottet i sitt utlåtande, N:o 37,
huruvida bemälde Riks-Stånd måtte finna skäligt ”foga sig efter” de tvänne
öfriga Stånden, som antagit det framställda förslaget att hvila till nästa
Riksdag, för att då i grundlagsenlig ordning afgöras.
Till svar härå hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet,
under den 7 innevarande Maj, förklarat sig vidblifva sina i ämnet förut
fattade beslut. Hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden, genom protocollsutdrag
af samma dag, återförvisat utlåtandet, med föreläggande för Utskottet
att, 1 händelse de 2:ne förstnämnde Stånden ej fogade sig efter de öf>
m.u beslut, upprätta och inkomma med förslag till erforderliga voteringspi
opositioner.
Utskottet får, med anledning häraf, vördsamt föreslå nedanskrifne
propositioner för omröstning i Förstärkt Constitulions-Utskott:
”Den, sorn vill, att Constitutions-Utskottets uti memorialet, N:o 27,
afgifna förslag om ändring af l:a momentet i Riksdags-Ordningens 14 §
till följande lydelse:
”Hufvudstaden Stockholm välje Tio Riksdagman af stadens
Borgare eller magistratspersoner. Valen böra förrättas
af Femtio electorer, utsedde bland Borgerskapet efter lika
classificalion som stadens Femtio Äldste. Till Elector eller
lith till R. st. fröt. 184 5., 2 Sami. 28 Haft.
1
o
Conslitutions-UtskoUets Utlåtande, X:o 45.
Riksdagsman af Borger skåpet i Stockholm är ingeri annan
valbar, än den, suni varit Irenne Ar Borgare derstädes och
helalar minst Fern Riksdaler till staden i årliga utskvlder.”
skall hvila till grundlagsenlig Behandling viri nästa Riksdag,
röste Ja;
Den, det ej vill, röste flej.
Vinner JSej, varder detta förslag icke antaget att hvila till nästa
Riksdag.”
Stockholm den 13 Maj 1845.
Reservationer:
Herr von Hartmansdorff, samt Herrar Biskopar Holmström och
Halls rom, hafva åberopat deras vid memorialet, N o 37, fogade serskilda
mening, uti hvilken nu äfven Herr Professorn Doctor Reuterdahl, och Herr
Prosten, Doctor Broman instämt; — åberopande derjemte Herr Stjerngranat
sm memorialet, N;q 39, bilagda reservation.
M 45.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Maj, kl. 2 e. va.
Utlåtande till Riksens Ständer, i anledning af 2:ne Stånds
åter remisser å memorialet, N:o 38.
Sedan, i anledning af Ridderskapet och Adelns samt Preste- och
Borgare-Ståndens återremisser å Constitutions-Utskottels memorial, JV:o 30,
innehållande förslag till ändring i Riksdags-Ordningens 26 §, angående
ordningen för Riks-Slåndens uppträdande å Riks-salen vid Riksdags öpp
-
Cnnstitutions-Vtekottets Ut! å’ande, N:o 4 5.
ilande, Utskottet i memorialet, N:o 38, yttrat sig då icke kunna vid delta
ärende foga annan åtgärd än att, enligt 2 morn. 56 § Regerings-Foi men,
de ”oförenliga skiljaktighet erna” mellan Riks-Ståndens Replut till deras \ idare
behandlande anmäla, hafva, vid (öredragning häraf den 1 innevarande
månad, Riddet skåpet och Adelv samt P reste-Ståndet, med vidblifvande
af sina förut lättade beslut, lågt sistnämnde memorial lill handlingarna,
men Borga re-Ståndet, återremitterat detsamma, nied föreläggande lör Utskottet
att erforderliga volerings-propositioner upprätta, och Bonde-1-tärn,et.
vidhållande sitt löna beslut, hvarigenom förslaget till hvilande antagits,
jemväl ålagt Constilulions-Utskotlet att med voterings-propositioner inkomma.
Vid sådant förhållande har Utskottet ansett sig böra, för omröstning
i Förstärkt Constitutions-Utskott, vördsamligen föreslå nedanskrifne
propositioner :
”Ben, som vill, alt Constilulions-Utskoltels uti memorialet, N:o 30,
framställda förslag om ändring af Riksdags-Ordningens 26 § till följande
lydelse:
”Konungen — — — — sammankomma på Riks-salen.
Gudstjensten — — — — — i stadens storkyrka. Efter dess
slut uppträde å Riks-salen först Bonde-Ståndet, derefter
Borgare-Ståndet, vidare Preste-Ståndet, samt sist Ridderska[)<it
och Adeln, anförde, det sistnämnde Ståndet af Landtmarskalken,
och de öfriga, hvart för sig, af deras Talmän;
och intage samtlige Stånden de dem anvista ställen. För
Konungen — — — — deras underdåniga vördnad. När
Konungen lemnar Riks-salen, afträda äfven Riks-Stånden i
ofvan löreskrifna ordning.
skall, för vidare grundlagsenlig behandling hvil» till nästa Riksdag,
röste ja;
Den, det ej vill,
röste nej.
4 C (institution»-Utskottets Utlåtande, AT:o 46.
Vinner nej, varder delta torsia" icke antaget alt hvila lill nästa
Riksdag'’.
Stockholm den 13 Maj 1845.
Reservationer:
af Herrar Stjerngranat och vört Hartmansdorff', Herrar Biskopar Holmström
och Hallström samt Doctorerne Reuterdahl och Broman, såsom vid mern.,
IVo 44.
N:o 46.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 13 Maj, kl. 2 e. m.
Utlåtande till Riksens Ständer, i anledning af ‘i:ne Stånds återremisser
d Memorialet, N:o 4 2.
Genom utlåtande af den 29 nästlidne April (N:o 42), i anledning
af Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets återremisser å Coustilutions-Utskottets
uti memorialet, N:o 35, afgifna förslag om sådana tillägg
i S7 § Regerings-Formen och 33 § Riksdags-Ordningen, i kraft hvaraf Riksens
Ständer skulle kunna ål Förstärkt Lag-Utskott uppdraga deras gransknings-
oell beslutande-rätt i vissa lagfrågor, hemställde Utskottet till bemälde
tvänne Riks-Stånd, huruvida de måtte linna godt ”foga sig efter”
de öfriga Stånden, som godkänt förslaget att hvila till nästa Riksdag.
Sedan berörde utlåtande, den 7 innevarande månad, blifvit hus
samtlige Riks-Stånden föredraget, hvarvid Ridderskapet och Adeln och
Preste-Ståndet, med v.idblifvande af sina beslut om forslagets oantaglighet,
lågt utlåtandet till handlingarne, men Borgare- och Bonde-Stånden återremitterat
detsamma, med föreläggande för Utskottet, att, i händelse förstnämnde
begge
Constilutions-Utskottets Utlåtande, N:o 46.
5
hegge Stånd ej frånginge sina i ämnet förut fattade beslut, upprätta och
afgifva voterings-propositioner tor frågans afgörande genom omröstning i
Förstärkt Conslitutions-Utskolt, har Utskottet ansett sig höra, för sådan
omröstning, vördsamligen föreslå följande propositioner:
”Den, som vill, att Constitutions-UtskotLets uti memorialet, N:o 35,
Iramlagda lörslag, angående tillägg till 87 § i Regerings-Formen och 33 §
Riksdags-Ordningen, skall för vidare grundlagsenlig behandling, hvila till
nästkommande Riksdag,
röste ja ;
Den, det ej vill,
röste nej.
Vinner nej, kommer förslaget ej att hvila till nästa Riksdag.”
Stockholm den 13 Maj 1845.
Reservationer:
af Herrar Stjerngranat och von Hartmansdorff', Herrar Biskopar Holmström
och Hallström samt Doctorerne Reuterdahl och Broman, såsom vid mern.,
N:o 44.
Uih. till R. St. Prut. i845., 3 Sami. US Haft.
2
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri, 1845.
Conslitutions-Utskottets Utlåtande, N:o 47.
i
M 47.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Maj, kl. 2 e. m.
Utlåtande till Riksens Ständer, med anledning af 2:ne Stånds
beslut i afseende pä Utlåtandet, N:o 36.
Constitutions-Utskottets utlåtande, N:o 36, i anledning af återremisserna
å memoi-ialet, N:o 26, med förslag till National-representationens
ombildning och deraf följande grundlagsförändringar, är, enligt ankomna
protucolls-utdrag, föredraget hos Borgare- och Bonde-Stånden den 7 samt
hos Ridderskapet och Adeln och hos Preste-Ståndet den 9 innevarande
Maj.
Ridderskapet och Adeln, som ansåge Constitutions-Utskottet hafva
bordt försöka att, i Öfverensstämmelse med 56 § Regerings-Formen, till ett
helt utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka icke blott tvenne utan
samtlige Riks-Ståndens, i anledning af memorialet, N:o 26, rörande representationssättets
ombildning afgifna gemensamma tankar, ”har, till vinnande
af sådan frågans ytterligare handläggning,” funnit annan åtgärd för närvarande
icke ega rum, än att utlåtandet, N:o 36, till Utskottet återremitterades,
åtföljdt af de vid dess föredragning hos Ridderskapet och Adeln afgifna
yttranden; i anseende till hvilket beslut berörde utlåtande i öfrigt
lagts till handlingarna.
Af Preste-Ståndet är förklaradt, att, då Constitutions-Utskottet blott
sammanjemkat tvenne Riks-Stånds gemensamma tankar, Utskottet bör ärendet
ytterligare handlägga, för att, på sätt Regerings-Formens 56 § 2 mom.
innehåller, samtlige Riks-Ståndens gemensamma tankar till ett helt utlåtande,
i möjligaste måtto, sammanjemka.
Borgare-Ståndet har antagit, att hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag, det af Herr Ekholm afgifna förslag till Regerings
-
Bih. till B. St- Prof. 184S. 3 Sami 29 Häft,
Constitutions-Utskottets Utlåtande, JV:o 47.
form, val-lag och Successions-ordning, enligt vid memorialet, N:o 26, fogade
reservation, med de förändringar, tillägg och rättelser, som innefattas
uti bemälde ledamots vid utlåtandet, Nm 36, bilagde reservation under
det ytterligare förklarande, att den i 48 § Regerings-Formen befintliga
ziffer-uppstäilning afser Riksdaler Riksgäld, äfvensom med föreläggande för
Constitutions-Utskottet, att, ehvad Ståndet blifver om sin mening ensamt eller
icke, upprätta voterfngs-proposition, till frågans afgörande genom omröstning
i Förstärkt Constitutions-Utskott.
Bonde-Stan det har, med vidblifvande af sin i ämnet förut yttrade
gemensamma tanke, ålagt Constitutions-Utskottet, att med förslag till veto
rings-pr oposi tioner i öfverenstämmelse dermed inkomma.
Bland de respective Riks-Ståndens nu anförda beslut är Ridderskapet
och Adelns och Preste-Ståndets föreskrift till Constitutions-Utskottet,
att till ett helt utlåtande sammanjemka samtlige Riks-Standens "gemensamma
tankar” det sorn först fordrar att af Utskottet tagas i betraktande.
Härvid måste Utskottet, till ren början, utbedja sig bemäldte 2:ne RiksStånds
uppmärksamhet derå att, då i den åberopade 56 § af RegeringsFormen,
vid förordnandet om en sådan -sam man jemkning, begagnas det
vilkorliga utrycket fi möjligaste måtto”, sådant tydligen utmärker hos
grundlagens stiftare den åsigt, ätt fall kunna inträffa, der sammanjemkning
af Ståndens skiijagtiga tankar icke later sig verkställa. Att de trenne
Representations-förslag, som Riks-Ståuden hvart för sig lagt till grund för
deras preliminära beslut i ämnet, — nemligen Constitutions-Utskottets
hufvudsakligen af Ridderskapet och Adeln och Preste-Ståndet gillade, samt
Herr Ekholms af Borgare-Ståndet och Bengt Gudmundssons af Bonde-Ståndet
godkända, — i flera mindre väsendtliga detaljer kunna anses icke oförenliga,
har Utskottet ej bestridt. Men helt annorlunda synes förhållandet
vara med sjelfva hulvud-punkterna af representations-frägan. Constitulions-Utskottet
har till grund för sitt representations-förslag antagit
Stånds- och Class-val, hvaremot Herr Ekholms och Bengt Gudmundssons
förslag.äro stödda på samjäldta distrikts-val; och då, enligt så väl Utskottets,
som Herr Ekholms förslag, Riksförsamlingen skulle organiseras på
tvänne kamrar, hvilkas ledamöter borde, till åstadkommande af karaktersskillnad
kamrarne emellan, serskildt väljas under iagttagande af olika cjualijications-villkor,
innefattar deremot Bengt Gudmundssons förslag intet för
-
Constitulions-Utskottets Utlåtande, N:o 4 7.
3
behåll om qualiftcations-skillnad "för ledamöterna af ena eller ändra kamaren.
Det är företrädesvis i dessa hufvudsakliga hänseenden, sorn ifrågavarande
repreSenlatiöns-förslag sins emellan förekomma så stridiga, att,
efter Constitutions-Utskottets omdöme, hvarje försök att till ett helt sammanjemka
dem, måste, redan vid första steget, misslyckas. Några synas
hafva föreställt sig, att ett sådant så mirian jemkande, åtminstone förmeit,
kunde låta sig göra genom tillämpning af ett Riks-Stånds mening i en
punkt eller i en del af representatiöns-byggnaden, af ett annat Riks-Slånd
i éu annan o. s. v. Men Utskottet, som, vid ärendéts öfvervägande, icke
bordt lemna ur sigte, hvad sannolikhet sig erbjuder för ett förslags antaglighet
å Riksens Ständers sida, anser föga troligt, att ett representations
förslag,
sorn, af alldeles olikartade beståndsdelar hopfogadt, saknar den 'för
hvarje constitution nödiga inre harmoni, skulle motsvara Natiönens rättmätiga
fordran, eller ens vinna något Stånds bifall. Vid dessa förhållanden,
och ehuru önskligt det i allmänhet för Utlköttét är, att kunna efterkomma
de respective Riks-Ståndens fordringar, nödgas Utskottet vidblifva
sin förut i memorialet, N=o 36, uttalade öfvertygelse, att Sammanjämkning
af samtlige Riks-Ståndens s. k. gemensamma tankar i r e p r es en t a t i o ns- f rå g a n
icke kan med någon framgång företagas. Då således, enär icke Riks-Stån
den
fogat sig efter hvarandra, annat sätt för frågans afgörande ej synes
återstå än den i 2 mom. 56 § Regerings-Formen föreskrifna omröstning i
Förstärkt Constitutions-Utskott,
föranlåtes Utskottet vördsamt hemställa, att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln och Högv. Preste-Ståndet behagade, på
sätt af de öfriga Stånden redan skett, fatta och meddela be
stämda
beslut i hufvudfrågan medelst antagande af en eller
annan fullständig redaction, hvarpå, af sistnämnde Stånd
jemväl yrkade, förslag till voterings-propositioner må till
erforderlig del kunna byggas.
Stockholm den 17 Maj 1845.
Reservationer:
Af Herr Tersmeden„ Nils: Då jag nu delat Utskottets mening, ati de fyra
Ståndens beslut i representationsfrågan ej stå att sammanjemka, har jag
4
Consiilulions-ltskottets Ltlutunde, JS:o 47.
dock ej gjort det af samma skäl som Utskottet, hvilket vidhåller de motiver,
som äro uttryckta i dess betänkande, N:o 36; mina skäl åter hemtas
blott från Riksdagens förestående afslutande. Om jag tillika instämt i
den åtgärd, som innefattas i det betänkande,"hvilket nu afgifves, har det
skett af den orsak, att jag blott haft att välja deremellan och att genast
uppställa voterings-propositioner till Förstärkt Utskott. Den mening, jag
sökte göra gällande, blef undertryckt, den nemligen, att Utskottet, i svar å
2:ne Stånds återremisser, hade, med derjemte hemlad anledning af väckta
motioner, bordt underställa Riks-Stånden det förslag, att, då återstående 8
dagar ej medgåfve dem tidsutdrägt, som inhemtande af 2:ne Stånds tankar,
voterings-propositioners uppställande, deras godkännande i Ståndens plena
och ett Förstärkt Utskotts sammanträdande skulle förorsaka, och osäkert
äfven kunde vara, huruvida Stånden fogade sig efter en sådan Utskottets
önskan, Riksens Ständer borde hos Konungen anhålla om en comites
nedsättande, i ändamål att till deras nästa sammankomst utarbeta ett nytt
vepresentations-förslag på grunder, hvilka egnade att i möjligaste måtto
sammanjemka de olika åsigterna, kunde gifva frågan en ny rigtning och
möjligen derigenom lemna ett hopp om en ändamålsenlig utgång. Riksens
Ständer beredde sig genom detta steg ett tillfälle att inför så väl Styrelsen
som Nationen ådagalägga, att de verkligen önska, ej denna stora samhällsfrågas
slitande, men väl dess opartiska bearbetande.”
Af vice Talmannen Nils Pehrsson: ”Jag kan icke underlåta att emot delta
genom votering åstadkomna beslut anmäla min reservation, så mycket
hellre, som, igenom detsamma, Utskottets föregående arbeten i representations-frågan
snart sagdt blifvit tillintetgjorda, och det, vid sådant förhållande,
vill tyckas, som om Utskottet under Riksdagen arbetat mer för syns
skull, än för vinnande af ett verkligt resultat.”
I denna reservation hafva samtlige ledamöter inom Utskottet af
Borgare- och Bonde-Stånden sig förenat.
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri, 1845.
Constitutions-Utskotlets Ut’ätandej N.o 4&‘
i
N:o 48.
Ank. till Exp -Utsk. d. ig Majj kl, *) e. m.
Memorial, till Riksens Ständer, med förslag till voterings propositioner
i anledning af Riks-Ståndens olika beslut i afseende
pä memorialet, JV:o 4^'
Vid föredragning, den 14 innevarande Maj, af Constitutions-Utskottets
Utlåtande N:o 43, innefattande jemkningsförslag i anledning af Riks-Ståndens
återremisser å memorialet N:o 33, rörande ändringar och tilläge i föreskrifterna
om grundlagsfrågors behandling, hafva Borgare- och BondeStänden
antagit de af Utskottet i berörde utlåtande föreslagna ändringar i
Kegerings-Formens 56 och 81 §§ samt i Riksdags-ordningens 29, 49 och
73 §§, att hvila till grundlagsenlig behandiing vid nästa Riksdag.
Ridderskapet och Adelnm som förehalt detta ärende den 17 innevarande
minad, har, till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag, godkänt
Utskottets i Utlåtandet N:o 43 framställde förändrade förslag till ändring
i 56 och 81 §§ Regerings-Formen samt 29, 49 och 73 §§ Riksdagsordningen,
utom i Iråga om 4, 5 och 6 momenten af 81 §, elier den del
deraf som börjar med orden "om föislaget af något Stånd”, och slutar med
orden "orsakerna till sin vägran”; hvilken del Ridderskapet och Adeln, med
vidblifvande af sin derom förut uttryckta gemensamma tanke, ausåge böra
erhålla följande lydelse:
”Om förslaget af något Stånd ej genast godkännes, skall det till Utskottet,
med de inom Ståndet gjorda anmärkningar, återförvisas. Det förslag
Utskottet, till svar derpå, framlägger, kunna Stånden endast förkasta, eller,
utan förändringar, godkänna. Om tvenne Stånd förkasta förslaget, skalidet
förtalla. Godkännes det af minst trenne Stånd, förblifve det hvilande till
nästa Riksmöte.”
”Vid förslagets slutliga behandling under sistnämnde Riksdag, kan det
af Riks-Stånden endast ogillas eller oförändradt antagas. I senare fallet öfverleuinas
det, genom Talmännen, till Konungen, som, i händelse Han det
gillar, sitt samtycke Riksens Ständer meddelar.”
Bih, till FL. St. Prot. 184S. 3 Sami., 3o Höft. 1
a
Conslitutions-Uiskotttls Memorial, N.-o 4S.
Preste Ståndet åter, som redan dea 2 nästlidne April antagit det af
Constitutions-Utskoltet i memorialet N:o 33 framställda förslag att hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag, har, enligt protocolls-utdrag
af sistlidne dag, vidblifvit delta sitt beslut, och lagt utlåtandet, N:o
43, till handlingarna.
Sedan sålunda Irenne skiljagtiga meningar inom Riks-Stånden i denna
fråga gjordt sig gällande, blifver, enligt 2 mom. 56 § Regerings-Formen,
nödigt alt ärendet öfverlemnas till afgörande genom omiöstning i Förstärkt
Constitulious-Utskott; hvarvid votering först måste ega rum för bestämmande
af Contra-propositionens lydelse. Och föreslår Constitutions-Utskottet,
för denna votering, följande proposition:
”Den, som vill, att contra propositionen vid den blifvande hnfvud-voteringen
skall innehålla, att Constitutions Utskottets i Utlåtandet N:o 43 framställda
förslag till ändring i 56 och 81 §§ Regerings-Formen samt 29, 49
och 73 §§ Riksdags-Ordningen, godkännes till grudlagsenlig behandling vid
nästa Riksdag, utom i fråga om 4, 5 och 6 momenten af 81 § RegeringsFormen,
för hvilka antages den af Ridderskapet och Adeln beslutade
lydelse,
röstar, Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej*
Vinner Nej, antages till contra-proposition, att Constitutions-Utskottets
i memorialet, ]N:o 33, afgifna förslag till grundlagsförändringar godkännes
att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag, endast med det
tillägg i 56 § Regerings Formen att, framför slutorden ”eger att dem utreda
och deröfver sig yttra”, införes: y’på sätt i Riksdagsordningen Jöreskrijves.
”
För omröstning i hufvudsaken, föreslår Utskottet följande proposition :
’Den som vill att Constitutions-Utskottets i Utlåtandet, N:o 43, framställda
förslag om ändringar och tillägg i 56 och 81 §§ Regerings-Formen
samt 29, 49 och 73 §§ Riksdags-Ordningen skall, för vidare grundlagsenlig
behandling, hvila till nästa Riksdag,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej.
Vinner Nej,
(j:stä alternativety ”varder Constitutions-Utskottets i Uilåtandet, N:o 43,
Constitulions Utskottets Memorial, N:o 4&-
3
framställda förslag godkändt till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag,
utom i fråga örn 4, 5 och 6 momenten af 81 § Regerings-Formen,
för hvilka antages den af Ridderskapet och Adeln beslutade lydelse";
Qa:dra Alternativet) "godkännes Constitutions-Utskottets i memorialet,
N:o-33 afgifne förslag att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag,
endast med det tillägg i 56 § Regerings-Formen, att, framfor slutorden
"eyer att dem utreda och deröfver sig yttra” införes: ”på sätt i Riksdags
ordningen föreskrifves.’>
Stockholm den 19 Maj 1845.
/
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet, 1845.
Cönstitations-ZHstottets UtlStandé, Mo 4p.
t
N:o 49.
Ank. till Exp.-Utsk, den a o Maj, kl. 2 e. m.
Utlåtande till Riksens Ständer, i anledning af väckta motioner
om underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj;t, angående åtgärder
för utarbetande af förslag till national-representa -  tionens ombildning.
Genom Protöcolls-utdrag af den 14 sistl. Mars har Högloft. Ridderskapet
och Adeln till Constitutions-Utskottet remitterat en af Hr Akerman,
Fredr., väckt motion, att, i händelse Utskottet icke skulle anse sig medhinna
utarbetande af ett förslag till representationens ombildniosr, i anledning
af den återremisS å Betänkandet N:o 26, som frän Riks-Ståmlen egt
rum, Utskottet måtte föreslå en underdånig Skrifvelse till Kongl. Majtt, uti
hvilken Riksens Ständer anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes utse Och förordna
en Comité med uppdrag att, innan nästkommande riksdag, uppgöra förslag
till representationens ombildning, och hvilket förslag skulle, på sätt Kongl.
Maj:t lämpligast funné, de Härnäst sammanträdande Ständerna meddelas.
Likaledes har Bögvörd. Presle-Ståndet under den 12 Mars till Consli*
tutions-Utskottet remitterat en af Herr Biskoppen Doctor Agardh väckt motion,
dels att Riksens Ständer måtte hos H. M. Konungen 1 underdånighet
anhålla om sammankallande af en Comité, som skulle utarbeta och framlägga
ett förslag till National-representationens ombildning, hvilket sedermera
kunde af Riksens Ständer å nästa Riksdag i grundlagsenlig ordning upptagas
och granskas, dels att tillika den enskilda forskningen måtte framkallas och
sältas i sammanhang med Comitéens arbeten, sålunda att trenne lämpliga pris
utsattas för de bästa uudersökningarne i detta ämne, hvilka, inlemnade till
nämnde Comité, jemväl kunde blifva föremål för dess pröfning, och, i fall
sådane bland de insände täflingsskrifterna funnes, som kunde anses förtjen,
te af något pris, dessa genom trycket komme till allmänhetens kunskap och
en allmännare granskning; — varande vid denna motion det tillägg fogadt af
Herr Biskoppen Doctor Holmström, att nämnde Comité måtte åläggas samla
alla erforderliga statistiska uppgifter, som böra utgöra grund väl för Comiteens
förslag och utvisa resultatet deraf i tillämpningen, äfvensom alt berörde uppgifter
måtte, jemte det uppgjorda representations-förslaget och motiverna
dertill, så tidigt genom trycket offentliggöras, att käunedomen deraf kunde
Bih. till R. St Prot. 184S, 3 Sami 3t Haft.. 1
Constilutions—Utskottets Utlåtande, N.-o ^9,
före dea riksdags början, då förslaget skulle till Constitutions-Utskottet ingifvas,
vara allmänligen spridd.
Från Ridderskapet och Adeln har Constitutions-Utskottet äfven fått
emottaga ett Protocolls-Utdrag af den 9 nästlidne April, hvarigenom, sedan
Borgare-Ståndet till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterat ett
förslag af Herr B. de Maréatt, ”med anledning af det mindre hoppfulla
skick, hvari frågan oin National-representationens ombildning befunne sig”,
Riksens Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, derest
Kongl. Maj:t funne det för ett snart och lyckligt afgörandfe af den vigtiga frågan
behöfligt, Kongl. Maj:t täcktes, genom en Comité, låta utarbeta ett nytt
representationsförslag, och detsamma komma till allmänhetens kännedom,
för att derefter Rikets nästsammanträdande Ständer föreläggas, — men bemälte
Utskott, med stöd af 44 § Riksdags-Qrdningen, ansett sig böra återlemna denna
motion samt underställa Riksens Ständers pröfning, till hvilket Utskott den
rätteligen hörer, —• Ridderskapet och Adeln förklarat sig anse lämpligast att
motionen behandlas af Constitutions-Utskottet. — Och har derjemte Yällofl.
Borgare-Ståndet genom Protocolls-Utdrag af den 25 nästlidne April, med
bifogande af silt discussions-protocoll för den 12 Mars angående Herr de
Mares motion, gifvit Utskottet tillkänna, att Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Memorial N:o 138, i anledning af återremiss å Utlåtandet
N:o 136 angående berörde motion, blifvit af Ståndet lagdt till handlingarne.
Ehuru Constitutions-Utskottet ännu icke kan med full säkerhet bedöma,
huruvida något förslag till National-representationens ombildning kommer
under de återstående dagarne af Riksmötet att antagas såsom hvilande
till nästa Riksdag, anser dock Utskottet, med hänsigt till innevarande Riksdags
snara slut, sig icke längre böra fördröja de ofvannämnde remissernas
besvarande.
Till stöd för motionerna är, dels af motionärerne sjelfva, dels af andra,
sorn under discussionerna i vederbörande Riks-Stånd biträdt förslagen, bland
annat, yttradt: att Constitutions-Utskottet, såsom det enligt Riksdags-Ordningen
är sammansatt, väl är qvalifieeradt att bereda och föreslå, partiella förändringar
i redan antagna grundlagar, men vanligen ej är i tillfälle att med
tillbörlig fullständighet utarbeta förslag till en helt ny statsförfattning, helst
ledamöternas tid äfven måste egnas åt andra riksdagsgöromål;—\att> sedan de
försök för National-representationens ombildande, som tvenne riksdagars Constitutions-Utskott
tillvägabragt, visat sig sakna framgång, annan utväg för
ändamålets befrämjande icke synes återstå än att tillstyrka, det de mest
upplyste personer i landet må under tiden mellan riksdagarne sammanträda
Consti utivns-Utskoltets Utlåtande, N.o 49’
3
för alt medla mellan intressena och uppgöra det förslag, sora bäst kan motsvara
de olika fordringarna; — att en mellan riksdagarna sammanträdande
Comité icke är så mycket underkastad de olika opinioner, som å riksdagarna
inom särskildta Stånd söka att göra sig gällande; — att den befinner
sig på en mera opartisk ståndpunkt, hvadan man borde hoppas, att dess
arbete skulle lättare tillfredsställa de stridiga meningarne; och att en af både
Regering och Ständer oberoende Comité skulle säkrast och bäst kunna
afmäta de skiljaktiga intressena, utan att någotdera förtryckes.
Deremot är under öfverläggningarna i bemälde Riks-Stånd af andre
Ledamöter hufvudsakligen anmärkt: art man, för erhållande af ett representationsförslag,
icke förr än i yttersta nödfall bör påkalla Regeringsmagtens
mellankomst; att erfarenheten under föregående tider visat, hurusom för
serskilda ändamål nedsatta comitéer icke sällan medfört föga resultat; att
den nu ifrågavarande comitéens sammansättning vore förknippad med stora
svårigheter, helst, om personer till lika antal af två motsatta åsigter i comitéen
insattes, frågorna skulle komma att bero på ”lotto-spelet med den
förseglade sedeln”, och, om alla af en enda färg utsåges, deras förslag skulle
blifva mer eller mindre ”osmakligt” ' för dem, som hysa stridiga politiska
åsigter; samt att den föreslagna åtgärden således på ett eller annat vis kunde
försätta Regeringen i en brydsam belägenhet, som i sjelfva verket vore
af menlig inflytelse på sakens framgång.
Hvad sålunda och för öfrigt på ena och andra sidan blifvit i ämnet
anfördt har Constitutions-Utskottet tagit under skärskådande. Och då, för
den händelse, alt Riksens Ständer icke nu i stadgad ordning förena sig om
antagande af något representationsförslag till hvilande för grundlagsenlig
behandling å nästa Riksdag, häraf synes med allt fog kunna dragas den
slutsats, att, änskönt representations-reformens behöflighet allmänligen och klart
inses, frågan likväl, i afseende på sättet för dess utförande, ännu icke är
till alla delar så utredd, att omdömet hos pluraliteten inom de serskilda
samhällsclasserna kan i detta hänseende anses tillfredsställdt, —• då emel
lertid
både Regering och Folk otvifvelaktigt nitälska för att den vigtiga reformfrågan
icke må falla, innan den blifvit bragt till ett önskligt slut,
samt angeläget således är, att denna fråga ej med Riksdagens utgång afbrytes,
— och då det vidare är antagligt, att samlandet af de materialier medelst
statistiska uppgifter och andra upplysningar, som för ärendets ytterligare
beredning kunna erfordras, lättare åstadkommes till följd af Regeringsmagtens
förfogande, — tror Constitutions-Utskottet det icke vara olämpligt,
att Riksens Ständer med förtroende frambära ‘ill Konungen en anhål
-
4
Constitutions-Utskottets Utlåtande, iT.o 49•
Ian om tjenliga åtgärder för fortsättning emellan Riksdagarna af ärendets
förberedande handläggning, — dock sådant helst utan att anvisa, under
hvad form Regeringen skulle hafva att låta bearbeta frågan, till dess den på
ett eller annat sätt vid nästa Riksmöte åter kunde blifva föremål för Riksens
Ständers och deras Constitutions-Utskotts behandling i den ordning,
Grundlagen föreskrifver. I följd häraf inskränker Utskottet sitt vördsamma
tillstyrkande dertill,
alt Riksens Ständer måtte hos H. M. Konungen uti underdånig
skrifvelse begära, att, så vida något fullständigt representationsförslag
icke varder å innevarande Riksdag antaget att för vidare
grundlagsenlig behandling hvila till den nästkommande, Kongl.
Maj:t behagade, på sätt Hans Maj:t lämpligast synes, låta till nästinstundande
Riksdag bereda en ytterligare utveckling af frågan om
National-representationens ombildning.
Stockholm den 20 Maj 1845.
Reservationer:
af Herr Stjerngranat G.: ”Jag får härmedelst anmäla min reservation
ej mindre emot behandlingen af frågan så till sak, sorn framställningssätt,
än emot sjelfva det slutliga resultatet, hvarigenom allt den i mitt
tycke olämpliga underdåniga anhållan blifvit satt i beroende af ett ännu
icke fattadt Rikets Ständers beslut, utan att, såsom det efter min åsigt vederbordt,
i egenskap af alternativ blifvit antagen en hemställan tili Riksens
Ständer, rörande afgifvandet eller icke af berörde underdåniga anhållan”.
af Herr von Hartmansdorff, August: ”Emot Utskottets förslag nödgas
jag mig reservera, både hvad innehållet och behandlingssättet angår.
Ett förslag till Svenska National Representationens förändring är ett
grundlagsändrings-förslag, emedan Rikets Ständers sammansättning och arbetssätt
af våra grundlagar bestämmas. Till deras förändring finnas blott
3:ne lagliga sätt, enligt 56 och 81 §§ Regerings-Formen antingen l:oatt enskild
Riksdagsm an föreslår och Constitutions-Utskottet tillstyrker, eller 2:o
att detta, eller 3:o att Konungen föreslår förändringen. Något 4:de sätt känna
grundlagarne icke. Likväl föreslår deras uttolkare, Coustitutions-Uiskot
-
Conslitutions-Uttkottets Utlåtande, N.o 49•
5
tet, ett mellanting, sorn hvarken är förslag eller icke, hvarken skulle utarbetas
under den ena eller andra Riksdagen, utan mellan tvenne, hvarken skulle
tillkomma på den ena eller andra utstakade vägen, utan på en medelväg, som
åUninstoue icke måtte vara den så kallade rätta. Rikets Ständer s-kulle ingen
ting föreslå, Konungen icke heller; men de skulle begära, att Han ville
låta bereda en ytterligare utveckling af den länge bearbetade frågan om
repieseu.tatio.nens
ga, enär både ordalag och sätt äro tagna utom eller på sidan om grundlagen.
Om Rikets Ständer icke blifva ense om ett förslag till Representationsförändring:
så förfaller det, likasom hvarje annat, hvarom de ej kommit öfverens.
Att framtvinga eller framskynda något sådant, förr än allmänna
tänkesättet hunnit derom stadga sig, vore lika olagligt, som det, i en fråga
af så genomgripande art, som denna, vore oklokt. Rikets Ständers anhållan
om ärendets ytterligare beredande, den må göras i så förblommerade
talesätt som heldst, lärer väl svårligen kunna betraktas annorledes än såsom
en förklaring, att Rikets Ständer äro oförmögna att, i detta hänseende,
fullgöra deras lagstiftare-kall, och fördenskull begära, att Konungen ville öfvertaga
det? Sådant vore af Utskottet, att, för andra gången, under innevarande
Riksdag, anmoda Rikets Ständer, att göra cession i egenskap af lagstiftare.
Förra gången (Bet. 35) angick det allmän lag, nu grundlag; hvad
slår sedan åter? Om Utskottet velat uttrycka någon misströstan till egna
krafter, så hade det åtminstone icke bordt utsträcka den till blifvande Con
stitutions-Ulskott,
än mindre till Ständerna sjelfva. Nu, såsom vid nyssnämnde
tillfälle, synes misströstan härleda sig derifrån, att man ej vill bygga
på gamla, utan nya och oförsökta, grunder.
Regerings-Formen lemnar Konungen fri att göra eller underlåta grundlagsändrings-förslag.
Rikets Ständer äro lika litet behöriga att nödga eller
föranleda honom till sådana, hvilka han ej sjelfmant vill göra, som att förmå
honom afstå från sådana, som han vill framlägga. Kunna de tillåta sig
aLt af honom begära förslag, hvilka han icke gör af egen drift: så böra de
ju äfven få på förhand undanbedja sig sådana, hvilka de från honom befara?
Är det tillåtet för Rikets Ständer att sålunda utom Jag förfara mot
Konungen, hvarföre skulle det vara honom betaget, att, å sin sida, göra likaledes
emot dem? Hvart skulle det leda, om hvardera statsmagten sålunda
vilie söka att återhålla eller skjuta den andra framför sig, i mål, sorö
han ansåge betänkliga att vidröra? Att det ifrågavarande steget tages af förtroende,
må vara sanning nu, men kan vara förevändning, en anuau gång,
6
Cons itulions-Utsk:itcts Utlåtande, N. o 49-
Hvartill behöfves deima åtgärd? Intet Stånd har förklarat Representationsförändringen
öfverflödig. Det är blott om sättet att henne verkställa,
sorn meningarne äro delade. En af Konungens Rådgifvare har såsom Riksdagsman
förklarat, att denna fråga ej kan falla, och utom statsmagtern»
påyrkas hennes lösning af allehanda skriftställare. Under en så gemensam
önskan, att förändring måtte ega rum, synes man snarare böra befara en
förhastad, än en fördröjd, verkställighet. Den föreslagna åtgärden synes
mig följ.igtiigen vara en förtidig beställsamhet, som icke höfves Rikets Ständer,
och som, i fall hon vore med grundlagarne förenlig, dock icke vore
oskadlig, utan kunde leda till betänkliga följder, antingen hon afsloges eller
bifölles. Vägrade Konungen sitt bifall, så skulle det utan tvifvel uttydas
såsom en motsägelse af den nyssnämnde Rådgifvarens förklaring. Samtyckte
Konungen: så måste verkställigheten väl uppdragas, antingen åt hans Rådgifvare,
eller åt en Comité, emedan intet embetsverk, för sådana ärenders
beredning, finnes. Konungens Rådgifvare äro så upptagna af löpande förrättningar,
att de tvifvelsutan icke medhinna dylika utredningar. Om de
det likväl gjorde: så torde frugten af deras arbete icke lämpligen kunna
blifva annat än en Kongl, proposition. Konungen vore då inledd, alt i
dftta ömtåliga ämne taga första ordet, ehuru klokheten bjuder, att han behåller
det sista. Öfveriemnas saken åt en Comité, hvilka skola blifva ledamöter
deri? Väljer Konungen lika många gynnare af hvardera bland de
2:ne meningar, som vid de begge sista Riksdagarne bekämpat hvarandra:
så kommer utgången, likasom inom detta Utskott, att, för hvarje omröstning,
bero på den aflagda sedeln och arbetet blifver antingen ensidigt eller
osammanhängande. Väljer Konungen flere ledamöter af den ena, än af deri
andra meningens förfäktare: så anses han redan på förhand hafva tagit sitt
beslut; sjelfva beredningen hålles för att vara partisk, och hennes arbete
följaktligen för misstänkt, om ej för aldeles oantagligt, på den sidan, hvars
representanter varit underlägsna. Att till ledamöter välja män, som icke
deltagit i dagens strider, hjelper ej. Vore de utan anseende: så blefve deras
arbete utan förtroende. I alla händelser, skulle man af deras ställningar
och förhållanden draga sina slutsatser om deras tänkesätt alldeles så, som
när Konungen till Rådgifvare, eller andra vigtiga uppdrag, utser män, hvilka
ej tillförene yttrat sig offentligen. Förslaget skulle föl jag tl igen betragtas
såsom Regeringens, fastän forklädt, såsom Comiléns. Mången skulle derigenom
anse sin frihet att granska det vara inskränkt, och Konungen blifva,
ehuru grundade anmärkningar, sorn mot förslaget gjordes, på sitt sätt bunden,
att godkänna det, i händelse dé flesta rösterna, af hvarjehanda be
-
Constitutions-Utskotlels Utlåtande, N.-o 49-
vekelsegrunder, ulfölle samtyckande. Det kan möjligen lyckas att på dessa
omvägar genomdrifva ett förslag, hastigare än på den bana, grundlagen utstakar;
men jag vill ej låna handen dertill. Fråga är ej om förändring,
utan om förbättring. Att vinna den sednare, förr än de söndrade sinnena
hunnit i stillhet lugnas och förlikas, anser jag fåfängt. Att imedlertid spänna
och uppröra dem, genom nya offentliga åtgärder, torde snarare förvärra
än hjelpa saken. I alla fall må icke ens förmenta förbättringar åstadkommas
genom lagens kringgående, emedan det icke är statshvälfning, utan
laglig omskapning, som Gonstitutions-Utskottet skall föranleda.
Brådskan inom Utskottet, att få denna sak afgjord, har varit så stor,
att formaliteternas iakttagande dervid blifvit underlätet. Plena voro den 19
dennes i 2:ne Stånd anslagna till kl. 1. Ehuru vissa af Ståndens ledamöter
sådant anmälle, och ville aflägsna sig, yrkade likväl andra öfverläggningens
fortsättning. Herr Stjerngranat åberopade, att sådant vore stridande
både emot 46 § R. O. och mot Utskottets förra handlingssätt, enär en
ofulländad öfverläggning om en motion af Friherre Palmstjerna blef, den
13 dennes, afbruten, emedan pleni-tid då inträffade. Men förgäfves. Beslutet
fattades likväl den 19, |:dels timma sedan plena voro började. Jag au*
ser det följagtligen hafva olagligen tillkommit.
Men icke nog dermed. För att icke skrida längre in på den olofliga
tiden, hade man i brådskan ej rådrum, att skriftligen uppsätta den sista voterings-propositionen,
eller för den skull att betänka det fe lagtiga i framställningen.
Motionerna åsyftade, såsom rimligt var, att, i den händelse intet
representationsförslag blefve hvilande på Ständernas bord: så skulle då föist
till Konungen afgå en underdånig anhållan om ärendets ytterligare bearbetande.
I öfverensstämmelse dermed, hade väl ock Utskottets framställning
till Rikets Ständer bordt göras, hvilket Herr Stjerngranat och jag, sedan
vi blifvit öfverröstade i hufvudsaken, jemväl yrkade. Men efter hvad Utskottet
nu föreslagit, bör en underdånig skrifvelse förskottsviss och i alla
händelser, afgifvas till Konungen, med underdånig begäran, att Han, så vida
ej något förslag blifver hvilanda, ville vidtaga den önskade åtgärden.
Utskottet anmodar följagtligen Rikets Ständer att i förtäckta ord yttra: ”vi
”vele ännu icke, hvad vi komma att göra; men orri vi ej blifva ense: så”
— —• — — Om Rikets Ständer skulle antaga detta förslag: så vore det
väl första gången, någon lagstiftande församling yttrade sig så under sia
värdighet. Vöre det då icke skäl att afvakta utgången, innan man skrifver
till Konungen? Man förebär, att Riksdagens snara afslutande det icke medgifver.
Jfg tior det icke; ty vi hafva sett, alt då en dylik underdånig
Canstilutions-Utskotte s Memorial, IV.-o 5o.
skrifvelse beslutades vid sista Riksdag, justerades hon samma dag, Riksmötet
upplöstes, eller den 16 Juni 1841. Det är ju tor närvarande inlet,
som hindrar Stånden att vilkorligen besluta ålgården, eller ExpeditionsUtskoUet,
att, för den händelse vilkoret uppfylTes, hålla förslaget till underdånig
skrifvelse i beredskap, att, när som belst på | timme justeras?'*
N;o 50.
Arik. till Exp.-Utskottet den ao Maj, kl. t e. m.
Memorial till Riksens Ständer, i anledning af s:ne Stånds beslut
om voteringspropositioner i representationsfrågan.
Efter föredragning sistlidne dag af Constitutions-Utskottets Memorial
N:o 47, i anledning af 2:ne Stånds beslut, i afseende på Utlåtandet N:o 36
rörande National-representationens ombildning, har Bor gare-Ståndet genom
Protocolls-Utdrag förelagt Utskottet att, till nästa Onsdag den 2l dennes,
till Stånden med infordrade volerings-propositiner i förevarande ämne inkomma,
samt Bonde-Ståndet, som frånträda sin förut i ämnet fattade gemensamma
tanka och antagit Burgare-S'.åndels inbjudning att instämma i
dess beslut öfver representalions-frägan, jemväl anmodat Constitutions-Utskottet
att före denna dags utgång inkomma med förslag till voterings-pro
positioner
i de delar, deri sammanjemkning ej kan tillvägabringas.
Constitutions-Utskottet får, i anledning häraf, vördsamt tillkännagifva,
att Utskottet ännu icke fått, i afseende på sitt Memorial N:o 47, emottaga
Ridderskapets och Adelns och Preste-Ståndets beslut, och att, innan sådana
beslut meddelas, Utskottet anser sig icke tillständigt att de infordrade voterings-propositionerna
uppställa.
Stockholm den 20 Maj 1845.
STOCKHOLM, Ecksteinska boktrt C KERIET, 1 84 5.
Förstärkta Constitutions Uiskollcts Memorial, N'.o 5t.
i
N:o 51.
Ank, lill Exp.-Utsk. d. 22 Maj, kl. 2 e. m.
Memorial till Riksens Ständer, angående förloppet af verkställda
omröstningar inom Förstärkta Constitutions-Utskottet.
Förstärkta Constitutions-Utskottet, som denna dag sammanträdt, för
alt, enligt 2 mom. 56 § Regerings-Formen, rösta öfver nedanstående god
kända
voterings-propositioner, får härmed anmäla förloppet och utgången af
dessa omröstningar.
i:sta Voterings-propositionen.
(Se Constitutions-Utskottets memorialer, N:ris 22, 3r, 39)
”Dén, som vill, att Constitutions-Utskottets uti memorialet, N:o 22, af
gifna
förslag om det tillägg till 72 § Regerings-Formen, hvarigenom denna
§ komrne att erhålla följande lydelse:
”Riksens Ständers Bank —• — — — — — göras kunna.
Riksens Ständer allena ega rätt att, genom Banken, utgifva sedlar, som
för mynt i Riket må erkännas. Dessa sedlar skola vid anfordran, efter
deras lydelse, af Banken med silfver inlösas.”
skall hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag, röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej.
Vinner Nej, varder detta förslag icke antaget att hvila till nästa Riksdag,
och Utskottets i berörde memorial framställda förslag om ett serskildt
ytterligare tillägg till samma § kommer då jemväl att förfalla.'’’
Denna votering har utfallit med
Femtioett Ja,
och Tjuguåtta Nej.
s:dra Voterings-propositionen.
(Se Constitutions-Utskottets mern., Nlris 22, 3r, 3g.)
’*Den, sorn vill, att Constitutions-Utskottets förslag om följande ytterligare
tillägg till 72 § Regerings-Formen.
'Skulle, emot förmodan, Banken någonsin brisa i full
Bih,
till R, St Prot. 184S, 3 Sami. 32 Haft. 1
Förstärkta Constitulions-TJiskottets Memorial, N.-o Sr.
görandet, af denna inlösen, må, utöfver beloppet af dess då befintliga
sedelstock, nya sedlar genom Banken icke ut gifvas.’’
skall hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag, röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej.
Vinner Nej, varder detta förslag icke antaget att hvila till nästa
Riksdag.”
Resultatet af denna omröstning har varit
Fyratiosex Ja,
och Trettiotre Nej.
3:dje Noteria gs-propositionen.
(Se Coostitutions-Utskottets mera , N:ris 2<f, 3a, 4°-)
”Den, som vill, att Constilutions-Utskottets uti memorialet, N:o 24, villkorligen
afgifna förslag om förändring af sista perioden i 41 § RikdagsOrdningen
till följande lydelse:
— — — — ”Ej må Landshöfding, eller någon i öfrigt, af hvilken
Riksens Ständer kunna fordra redo och ansvar, inväljas i Utskott, der redovisning
för hans egna göromål och embetåtgärder kan förekomma; börande
derjemte i allmänhet iagttagas — — — öfvervara.’*
skall hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag, röste
Ja;
Den, dit ej vill, röste
Nej.
Vinner Nej, varder detta förslag icke antaget att hvila till nästa
Riksdag.”
Voteringen har utfallit med
Trettiosju Ja,
och Fyrtiotvå Nej.
de Noterings propositionen.
[Se Constitations-Utlkottets mera., N.'ris 27, 37, 444
''Den, sorn vill, att Coustitutions-Utskottets uti memorialet, N:o 27 afgifna
forsla; om ändring af lista momentet i Riksdiags-Ordningens 14 § till
följande lydelse:
”Hofvodstaden Stockholm valf* Tio Riksdagsmän af stadens Borgare
eller Magrslratspersoner. Valen böra förrättas af FemlkxElektorer, utsedde
Förstärkta Constilutions-Utskottets Memorial, N.o 5r.
bland Borgerskapet efter lika classification, som stadens Femtio Äldste. Till
Elektor eller Riksdagsman af Borgerskapet i Stockholm är ingen annan
valbar än den, som varit Irenne år Borgare derstädes och] betalar minst
Fern Riksdaler till staden i årliga utskylder.”
skall hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag, röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej.
Yinner Nej, varder detta förslag icke antaget att hvila till nästa
Riksdag.”
Vid voteringssedlarnes uppsummering hafva befunnits
Fyratioelt Ja,
och Trettioåtta Nej.
5:te Voterings-propositionen.
(Se Constilutions-Utskottets mein., N:ris 3o, 38, 45.)
”Den, som vill, att Constitutions-Utskottets uti memorialet N:o 30
framställda förslag om ändring af Riksdags-Ordningens 26 § till följande
lydelse:
”Konungen — sammankomma på Rikssalen. Gudstjensteu
— — — — i stadens storkyrka. Efter dess slut uppträde å Rikssalen
forst. Bondeståndet, derefter Borgare-Ståndet, vidare Preste-Ståndet, samt
sist Ridderskapet och Adelnj anförde, det sistnämnda Ståndet af Laudtmarskalken,
och de öfriga, hvart för sig, af deras Talmän; och intage samtlige
Stånden de dem anvista ställen. För Konungen •— — — — deras underdåniga
vördnad. När Konungen lemnar Rikssalen, afträda äfven Riksstånden
i ofvan före&krifna ordning.”
skall för vidare grundlagsenlig behandling, hvila till nästa Riksdag, röste
Ja;
Den, det ej vill, röste
Nej.
Vinner Nej, varder detta förslag icke antaget att hvila till.nästa
Riksdag.”
Resultatet af denna votering, hvarvid en dubbel sedel kasserats, har
varit
Trettio Ja,
och Fyratioåtta Nej.
4
Förstärk t a Constitutions-Utsholtels Memorial, N.o St.
6:te Voterings-propositionen.
(Se Constitution*-Utskottets Meni. JVlris 35, 42» 46)*
”Den, som vill, att Constitutions-Utskottets uti memorialet N;o 35
framlagda förslag, angående tillägg till 87 § i Regerings-Formen och 33 §
Riksdags-Ordningen, skall, för vidare grundlagsenlig behandling, hvila till
nästkommande Riksdag, röste
Jtz,
Den, det ej vill, röste
Nej.
Vinner Nej, kommer förslaget ej att hvila till nästa Riksdag/’
Denna omröstning har utfallit med
Trettionio Ja
och Fyratio Nej.
^:de Voterings propositionen.
(Se Constitutions-Utskottets mein., Niris 33, 43, 4^)*
”Den, som vill, att contrapropositionen vid den blifvande hufvudvoteringen
skall innehålla, att Constitutions-Utskottets i Utlåtandet JN:o 43
framställda förslag till ändring i 56 och 81 §§ Regerings-Formen samt 29,
49 och 73 §§ Riksdags-ordningen godkännes till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag, utom i fråga om 4, 5 och 6 momenten af 81 § Regerings-Formen,
för hvilka antages den af Ridderskapet och Adeln beslutade
lydelse, röstar
Ja ;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, antages till contraproposition, att Constitutions-Utskottets
i memorialet N:o 33 afgifna förslag till grundlagsförändringar godkännes
att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag., endast med det
tillägg i 56 § Regerings-Formen, att, framför slutorden fäger att dem utreda
och deröfver sig yttra”, införes : '”på sätt i Riksdags-Ordningen föreskrifves.
”
Denna preliminär-omröstning har utfallit med
Tjugusju Ja,
och Femtiotvå Nej.
8:de
Forslar kla ConstihUions-Utskottels Memorial, N.o St.
5
8:de Vote rings-propositionen.
(Se Constitutions-Utskottets senast åberopade memorialer).
”Den, sorn vill, att Constitutions-Utskottets i Utlåtandet N:o 43 framställda
förslag om ändringar och tillägg i 56 och 81 §§ Regerings-Formen
samt 29, 49 och 73 §§ Biksdags-Ordningen skall, för vidare grundlagsenlig
behandling, hvila till nästa Riksdag, röstar
Ja ;
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, godkännes Constitutions-Utskottets i memorialet N:o 33
afgifna förslag ult hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag,
endast med det tillägg i 56 § Regerings-Formen, att, framför slutorden
”äger alt dem utreda och deröfver sig yttra’', införes: på sätt i Riksdagsordningen
jöreskrifves.”
Denna hufvud votering, hvari en dubbel sedel casseiats, har utfallit med
Fyraliofem Ja,
och Treltiotre Nej.
Stockholm den 22 Maj 1845.
På Riksens Ständers Förstärkta Constitutions-Utskotts vägnar :
Carl De Geer. H O. Holmström.
A. M Brinck Nils Pehrsson.
J. F. Fåhreeus.
Bih. till R. St. Prot 1845, 3 Sami., 3i Hafi.
2
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet, 1845.
1
Innehålls-Forteckning
öfver de af Conslitulions■■ Utskottet under Urtima Riksdagen åren 1844
och 1845 till Rikets Ständer afgifna Memorial och Utlåtanden.
Jt&
1. med anhållan om arfvode» för en Notarie och en Canzlist.
2. med uppgift å livilande Grundlagsförslag, i afseende på National-Repre
sentationens
ombildning.
3. med uppgift å livilande förslag, till Grundlagsändringar.
4. D:o D:o.
5. med livilande Grundlagsändrings-förslag, i fråga om Konungens tvänne
röster i Högste Domstolen.
6. med livilande förslag om ändrad numerering af vissa §§ i Regeringsformen.
7. med livilande Grundlagsändringsförslag, åsyftande upphäfvandet för Hög
sta
Domstolens Ledamöter af skillnaden mellan Frälse oell Ofrälse.
8. angående till innevarande Riksdag villkorligt hänskjutna Grundlags
ändringsförslag,
sorn nu förfallit.
9. ined uppgift å de af samtlige Riks-Stånden godkända Grundlags-ändrings
förslag.
10. rörande Stats-Utskottets anmärkning, i fråga om de år 1841 fastställda
Lönings-Stater för Kammar-Collegium och Kammar-Rätten.
11. angående Stats-Utskottets anmärkning, i afseende på fortfarande utbe
talning
af f. d. Stats-Secreterarne Grips och von Hartmansdorffs löner.
12. angående Stats-Utskottets anmärkning, i afseende på f. d. Justitke-Canzle
ren
Nerman beviljade undantag från författningarne om begrafningshjelps
aftjenande.
13. rörande Stats-Utskottets anmärkning, i afseende på en åt Befälhafvande
Amiralen i Carlskrona anslagen representationskostnads-ersättning.
14. rörande Stats-Utskottets anmärkning emot pensionering af ett Stats-Råd,
som icke i 5 år detta embete innehaft.
15. angående af Riksdagsfullmägtigen M. Pehrsson yttrad anmärknings-an
Ö
ledning, i anseende till medgifvandet för Finska och Åländska far
-
2
fartyg att ytterligare i 3 år användas till inrikes transport af trävaror
och tjära från Norrländska länen.
16. angående af Riksdagsfnllinägtigen Carl Ersson yttrad anmärkningsanled
ning,
i afseende på behandlingen af skedda auctions-anbud å vissa
till Strömsholms Kungsladugård och Stuteri hörande lägenheter.
17. angående Stats-Utskottets anmärkning, i frågan om afskrifning af ett
från Handels- och Sjöfartsfonden till Directionen öfver segelfarten
mellan Wenern och hafvet ulbetaldt lån.
18. angående fullbordad granskning af de i Stats-Rådet förda protocoll.
19. angående Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om ändringar i 17, 22 och
24 §§ Regerings-Kormen.
20. angående. Dito om tillägg och ändringar i 6, 15 och 43 §§ Regerings
Formen.
21. angående Dito om ett tillägg vid 1 § 9 mom. Tryekfrihets-förordningen.
22. med förslag angående tillägg till 72 Regeringsformen.
23. angående Bonde-Ståndets återremiss å Memorialet N:o 16.
24. angående ett tillägg i 41 § Riksdags-Ordningen.
25. angående Bonde-Ståndets återremiss å Memorialet N:o 19.
26. med förslag till National-Representationens ombildning och deraf följande
Grundlagsändringar.
27. med förslag till ändring i Riksdags-Ordningens 14 §, angående repre
sentations-rättigheten
för Stockholms Stad.
28. Dito med afseende å representations-rättigheten för Fahlu bergslag.
29. med förslag om uteslutande ur 11 § Riksdags-Ordningen af stadgandet
angående ofrälse valförrättare vid Riksdagsmannaval för BondeStåndet.
30. med förslag om ändring i Riksdags-Ordningens 26 §, angående ordnin
gen
för Riks-Ståndens uppträdande å Riks-Salen vid Riksdags
öppnande.
31. angående 2:ne Stånds återremisser å Memorialet N:o 22.
32. angående D:o å Memorialet N:o 24.
33. angående ändringar och tillägg i föreskrifterna om grundlagsfrågors
behandling.
34. med förslag, angående tillägg i 28 § Regerings-Formen, åsyftande vil
korlig
befordringsrätt för utländske män till vissa embeten och
fjenster.
35. med förslag om tillägg i 87 § Regerings-Formen och 33 § Riksdags
ordningen,
åsyftande, att Rikets Ständer må kunna åt Förstärkt
3
Lag-Utskott uppdraga deras gransknings* och beslutande-rått i vissa
lagfrågor.
36. med jemkningsförslag i anledning af återremisserna å Mern. N:o 26.
37. angående 2:ne Stånds återremisser å Mein. N:o 27.
38. angående 3:ne Stånds återremisser å Mern. N:o 30.
39. angående D:o å Mern. N:o 31.
40. angående D:o å Mern. N:o 32.
41. angående Bonde-Ståndets återremiss å Mern. N:o 34.
42. angående 2:ne Stånds återremisser å Mern. N:o 35.
43. angående återremisser å Mern. N:o 33.
44. angående 2:ne Stånds återremisser å Mern. N:o 37.
45. angående D:o å Mein. N:o 38.
46. angående D:o å Mern. N:o 42.
47. med anledning af 2:ne Stånds beslut, i afseende på Utlåtandet N:o 36.
48. med förslag till voteringspropositioner, i anledning af Riks-Ståndens olika
beslut i afseende på Meni. N:o 43.
49. i anledning af väckta motioner om underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t,
angående åtgärder för utarbetande af förslag till National-Repretentationens
ombildning.
50. i anledning af 2:ne Stånds beslut om voteringspropositioner i Represen
tationsfrågan.
51. angående förloppet af verkställde omröstningar inom Förstärkta Consti
tutions-
Utskottet.
STOCKHOLM.
Tryckt hos W. E. Dalm ax, 1845.
—
